# ID: svediakorp-gov2382
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 126,408
# sentences: 2,728
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Exjj edil i o n s-L Iskallet s Förslag lill underd. Skrifvelse, iV.-o 7 85.
63
är, eller utfordrar hvad lian vet af skatt, tull eller utskyld redan guldet vara;
varde afsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Gör han det
för egen fördel; då skall han dessutom till straffarbete från och med sex månader
till och med fyra år dömas.
10 §. Gör embetsman uppsåtligen orätt genom afkortning, vid bestämmande
eller uppbörd af skatt, tull eller annan allmän utskyld; straffes med afsättning,
mistning af embete på viss tid eller böter. Gör han det för egen fördel;
varde afsatt och förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas samt dömes
dessutom till straffarbete i högst två år: äro omständigheterna synnerligen försvårande;
må tiden för straffarbetet till fyra år höjas.
11 §. Tillgriper och förskingrar embetsman penningar eller annat, vare
sig Statens eller annans tillhörighet, som han i kraft af sitt embete till förvarande,
förvaltning eller redovisning emottagit; dömes till afsättning och straffarbete från
och med sex månader till och med fyra år: vare ock förklarad ovärdig att i rikets
tjenst vidare nyttjas. Gitter han det förskingrade genast ersätta, eller sådan säkerhet
derför ställa, att någon skada af tillgreppet ej komma kan; varde afsatt.
12 8. Har embetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller
böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller upptagit
dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som icke skett,
eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar, företett veterligen
origtiga verifikationer, eller föröfvat annat sådant bedrägeri; dömes, ändå att han
det förskingrade ersätter elier säkerhet derför ställer, till afsättning och straffarbete
från och med sex till och med tio år: vare ock dömd medborgerligt förtroende
för alltid förlustig.
13 §. Lånar förman af underordnad embetsman veterligen sådana medel
som honom å embetets vägnar anförtrodda äro; dömes till afsättning och vare,
om skada af brottet kom, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas.
Lånar förman i uppbördsverk medel af underordnad uppbördsman eller redo,
görare; varde afsatt eller miste embetet på viss tid, ändå att de medel ej till uppbörden
hörde.
ii §. Släpper embetsman, som öfver fånge eller häktad person inseende
häfver, honom med vilja lös, eller hjelper honom att undkomma; dömes till afsättning
och straffarbete från oell med sex månader till och med fyra år: vare ock
förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas. Släpper han fången eller den
häktade af vårdslöshet; dömes, om vårdslösheten grof var, till afsättning, så ock
tili fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år, och, om den
mindre var, till böter.
15 §. Underlåter eller försummar embetsman vid Statens kanal-eller slussverk
eller annan sådan vattenbyggnad eller jernvägsanläggning hvad honom, till
förekommande af olyckshändelse, åligger att iakttaga, så att skada lätteligen ske
kan; varde afsatt och dessutom dömd, om skada sker, till straffarbete i högst två
år eller fängelse, men, i annat fall, till fängelse i högst sex månader eller böter.
Var vållandet groft; må han ej vidare i dylik befattning nyttjas.
Sker sådan underlåtenhet eller försummelse uppsåtligen; då skall, utom afsättning,
straff efter 19 Kap. 11 § den brottslige ådömas, och vare han tillika förklarad
ovärdig att i rikets ijenst vidare nyttjas.
16 §. Begår embetsman uppsåtligen, på annat sätt, än förut sagdt är, förbrytelse
i sitt embete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada, eller
eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet, eller underlåter
64 Expedit!ons-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
embetsman uppsåtligen, i afsigt som sagd är, sin embetspligt; varde afsatt och
om brottet det förtjcnar, tillika förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas:
var det af lörhastande, som embetsmannen sig förgick, och kom deraf ingen
eller ringa skada; då må till böter eller mistning af embete på viss tid dömas.
17 §. Visar embetsman vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet
i sitt embete, och är ej särskildt ansvar derå satt; straffes med böter eller
mistning af embetet på viss tid. Äro omständigheterna synnerligen försvårande,
må till afsättning dömas.
18 §. Innefattar förbrytelse, som i 16 eller 17 § sagd är, tillika annat uppsåt,
ligt brott eller sådant vållande, hvarå straff efter denna lag följa bör; gånge
som i 4 Kap. 2 § stadgas.
19 §. Nu har embetsman, utan lof eller tillkännagifvet förfall, sig från
tjenstgöring afhållit och ej kunnat med kallelse träffaä eller inställas: kommer lian
ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått: varde afsatt,
20 §. Begår embetsman brott, derför han till straffarbete eller svårare
straff dömes: varde tillika dömd till afsättning från embete, som han innehafver,
ändå att brottet utom embetet begånget är: äro omständigheterna synnerligen
mildrande; då må till mistning af embete på viss tid dömas.
21 §. Böter, som efter 5, 6, 10, 14, 16 eller 17 § ådömas, må sättas högst
till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst, som åtfölja det embete,
hvari den skyldige sig förbrutit. Är ej med det embete viss lön eller annan inkomst
förenad: vare bot högst ett tusen Riksdaler.
22 §. Hvad om Statens embetsman här stadgadt är, gälle ock om dem,
som äro satte att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade
kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om
de tjenstemän, som under embets- eller förvaltningsmyndigheterna lyda, och om
andre, som förordnade äro att embete eller tjensteäreude förrätta.
Skall, till följd af Konungens förordnande, hvad i 19 Kap. 11 och 12 §§
om Statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad eller jern vägsanläggning
stadgadt är, tillämpas å dylik inrättning, som af enskilda personer,
menigheter eller bolag gjord är; varde ock dervid anställd person för brott af sådan
beskaffenhet, som i 15 § nämnd är, straffad efter de i samma § stadgade grunder;
och må den brottslige eller felaktige, om brottet uppsåtligen skett eller skada
genom groft vållande timat, ej sedermera kunna i dylik allmän befattning nyttjas.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1864.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
1
JV:o 1$6.
Upplyst och godkänt hos Ridd. och Adeln den 28 Not. 1863.
Preete-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna,
under Riks-statens Nionde Hufvudtitel.
(Stats-Utskottets Uti. N:o 153, 174, 180, 195 samt Förstärkta Statsutskottets
Mern. N:o 210.)
S. A. K.
Efter pröfning af hvad under innevarande riksdag förekommit beträffande utgifterna
under Riks-statens Nionde Hufvudtitel, få Rikets Ständer underdånigst anmäla
sina beslut, rörande
A) Pensions-Staterna.
l:o Enligt hvad inhemtas af E. K. Maj:ts nådiga Proposition den 24 Oktober
nästlidet år hade Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den
28 April 1860, anhållit att, — då kringresande skådespelaretrupper, taskspelare, lindansare,
förevisare af vaxkabinetter, djurdans m. m., hvilka genom Kongl. Brefven
den 14 Maj 1789, 'den 5 Mars 1807, samt den 20 Juli 1831 varit underkastade afgifter
till pensionskassorna vid Kongl. Maj:ts Theater och Hofkapell, vore, i likhet med
utöfvare af andra näringar och yrken, enligt Bevillningsförordningen underkastade
skatt till Staten och dessutom erlade viss afgift för hvarje representation, samt det
sålunda icke syntes vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att nämnda
skådespelare och konstidkare ytterligare betungades med afgifter till pensionskassor
för andra konstnärer, helst de sjelfve icke i dessa kassor egde del, — ofvanberörda
Kongl. Bref måtte varda till all kraft och verkan upphäfda; och hade E. K. Maj:t,
efter inhemtande af Direktionernas för nämnda pensionskassor afgifna yttranden, med
Bih. till R. St. Brot. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 1
3
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
bifall till Rikets Ständers berörda anhållan, uti Kungörelse den 15 November 1861
förordnat, att så beskaffade afgifter lcomme att upphöra från och med år 1862; men
enär utaf omförmälda yttranden tillika inhemtades, att den inkomst, pensionskassorna
utaf ifrågavarande afgifter åtnjutit och hvilken i medeltal under de tio åren 1851—
1860 utgjort omkring 3,000 R:dr R:mt för hvardera pensionskassan, vore för dessa
kassors bestånd och fortfarande verksamhet af oundgängligt behof påkallad, har E.
K. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer måtte till hvardera af nämnda kassor anvisa
ett emot nyssberörda belopp svarande årligt bidrag af 3,000 R:dr R:mt att utgå, för
åren 1862 och 1863, af Sjunde Hufvudtitelns allmänna besparingar, som dertill lemna
tillgång, och för framtiden såsom särskildt anslag på Riks-statens Nionde Hufvudtitel,
hvarigenom Pensions-staterna, som uti nuvarande Riks-stat äro upptagna till 495,495
R:dr 58 öre, sålunda komme att förhöjas med 6,000 R:dr, eller till 501,495 R:dr
58 öre R:mt.
Med anledning af berörda nådiga Proposition hafva Rikets Ständer, för att bereda
Kongl. Theaterns pensionskassor ersättning för den förlust de lidit till följd af
Rikets Ständers ofvanberörda, af E. K. Maj:t gillade framställning, beslutat att på
Nionde Hufvudtiteln ställa till E. K. Maj:ts förfogande ett anslag af 18,000 R:dr, för
att under instundande statsreglerings-period med 6,000 R:dr årligen anvisas såsom
bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassor.
B) Allmänna Indragnings-Staten.
2:o Med anledning af Riksmarskalks-embetets uti underdånigt memorial af den
30 November 1861 gjorda framställning att, i likhet med hvad tillförene egt rum, då
medlemmar af det Kongl. Huset aflidit, pensioner jemväl nu måtte beviljas åt sådana
till framlidna Hennes Maj:t Enkedrottning Desiderias Hof-stat hörande personer af
lägre tjenstegrad, som deraf funnits förtjenta och i behof, och hvilka, med iaktta
fande
af den utaf Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gillade grundsats, att ingen högre
of-funktionär borde till sådan pension anmälas och att, så framt icke af läkare vitsordad
sjuklighet eller annan ömmande omständighet föranledde till undantag, den
till pension föreslagna borde hafva fyllt 50 år eller varit 20 år i Kongl. Hofvets tjenst,
funnos upptagna i en memorialet bilagd särskild förteckning, — har E. K. Maj:t föreslagit,
att Rikets Ständer måtte anvisa den till pensionsreglering för Hennes Maj:t
Enkedrottning Desiderias Hof-stat och betjening erforderliga summa, 12,171 R:drR:mt
årligen, att, efter den fördelning mellan pensionstagande, som Riksmarskalks-embetets
ofvan omförmälda förslag innefattar, från början af Maj månad år 1861, då bemälde
personers aflöning upphörde, utgå på det sätt att för tiden under innevarande statsregleringsperiod
medlen finge utbetalas af besparingarne å Första Hufvudtiteln och
för framtiden uppföras å allmänna indragnings-staten med det vilkor för pensionernas
fortsatta åtnjutande, som för löners bibehållande å indragnings-stat i allmänhet är
gällande, att nemligen pension minskas eller upphör i den mån innehafvaren af allmänna
medel undfår motsvarande eller högre löneförmåner.
Rikets Ständer hafva tagit kännedom om de till frågan hörande handlingar; och
då de till erhållande af pensioner sålunda föreslagna personer befunnits hafva uppfyllt
de förut i dylika fall antagna, här ofvan omförmälda vilkor i afseende å ej
mindre ålder och tjenstetid, än äfven beskaffenheten af innehafda befattningar samt,
då det tillförene varit brukligt att Rikets Ständer anvisat särskilda medel till pensionering
af sådana till Hof-staten hörande personer, som af dylikt understöd varit
i behof
hafva Rikets Ständer bifallit hvad E. K. Maj:t föreslagit beträffande den till pen
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 3
sionsreglering för Hennes Maj:t Enkedrottning Desiderias Hof-stat och betjening erforderliga
summa, 12,171 R:dr årligen.
Vidkommande åter det belopp å 32,456 R:dr, som E. K. Maj:t begärt att för en
gång utbetalas för ofvanbemälde personers pensionering för tiden intill nästa statsregleringsperiod,
eller från och med den 1 Maj 1861 till 1863 års slut, så
hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit E. K. Maj:ts nådiga framställning, att
berörda summa, 32,456 R:dr, såsom extra anslag för en gång å Riksgälds-kontoret
anvisas.
3:o Jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18 Februari innevarande
år har, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning, beviljats
Justitie-rådet, Kommendören af E. K. Maj:ts Nordstjerne-orden, Axel Fredrik Gyllenhammar,
en årlig pension af 6,400 R:dr R:mt, att från och med månaden näst efter
den, uti hvilken afsked från justitieråds-embetet kunde varda honom beviljadt, af allmänna
indragnings-staten utgå under hans återstående lifstid, hvilken skrifvelse i fråga
om berörda pensionsbelopp i underdånighet åberopas.
4:o Likaledes få Rikets Ständer här i underdånighet åberopa deras underdåniga
skrifvelse den 7 Mars innevarande år angående Öfversten m. m. Friherre Nils Ericson
beviljad statspension af Femton tusen (15,000) R:dr R:mt, att från och med innevarande
år af allmänna indragnings-staten utgå.
5:o Vidkommande E. K. Maj:ts nådiga framställning om pensionsförmån för de
vid fångvården anställde embets- och tjenstemän samt betjente, upplyser det den
nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof bilagda Statsrådsprotokoll
öfver justitie-ärenden den 14 Oktober 1862, hurusom den enda bestämmelse,
som härutinnan för närvarande förefinnes, innehålles i Kongl. Brefvet den 24 Maj
1841, grundadt på Rikets Ständers i anledning af nådig Proposition vid 1840—1841
årens riksdag fattadt beslut, enligt hvilket vissa vid de dåvarande korrektionsinrättningarne
anställde tjenstemän och betjente fått en sådan förmån sig förunnad. Då
emellertid Rikets Ständer, enligt deras i ämnet aflåtna skrifvelse, förmält sig erkänna
billigheten deraf, att de vid fångvården anställde tjenstemän och betjente, hvilkas
befattningar voro både besvärliga och ansvarsfulla, icke utestängdes från en civile
tjenstemän i allmänhet förbehållen rättighet att, då ålder och bräcklighet göra dem
oförmögna att lägre sköta sina tjenster, kunna undfå afsked med bibehållande af
sina löneförmåner såsom pension; och då Fångvårds-styrelsen, på grund af sin vunna
erfarenhet, vitsordat att, enär de åligganden, som tillhöra större delen af fångvårdsanstalternas
tjenstebefattningar äro af särdeles mödosam och svår samt kropps- och
själskrafter hastigt medtagande beskaffenhet, innehafvarne af dessa befattningar icke
med den ständiga vaksamhet, rörlighet och kraft, som erfordrades, kunna med sina
befattningar fortfara till den höga ålder af 65 år, som för pensions erhållande för
andra tjenstemän i allmänhet är föreskrifven, har E. K. Majit föreslagit, att ej mindre
de uti det nådiga förslaget till aflönings-stat med löner uppförda embets- och tjenstemän
samt betjente måtte, till belopp, motsvarande lönen, derest den icke öfverstiger
3,000 R:dr årligen, men i annat fall med 80 procent deraf, än ock af den öfriga
personalen, hvars aflöning fortfarande komme att utgå af förslagsanslaget, Underofficer
vid straff-fangelse, Vaktmästare, Vaktknekt, Fånggevaldiger, Vaktfru, Vaktqvinna,
samt Arbetsföreståndare, Arbetsbokhållare och Arbetsförestånderska, till belopp,
motsvarande den aflöning, de vid afskedstagandet åtnjuta, varda berättigade tili
erhållande af pension å indragnings-stat, så att Fångvårds-styrelsens personal äfvensom
Kamererare vid fångvårds-inrättningarne skulle erhålla pension enligt de för
civile tjenstemän i allmänhet gällande grunder, samt öfriga vid fångvårds-anstalterne
i fråga varande tjenstemän och betjente vid 60 lefnadsår och efter att hafva varit i
Statens tjenst omkring 30 år och deraf tjenstgjort minst 10 år vid fångvården; hvar
-
4 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
förutan E. K. Maj:t ansett, att enahanda pensionsförmån, utan afseende på ålder eller
tjenstetid, borde tillerkännas de tjenstemän och betjente vid fångvården i allmänhet,
hvilka i och för tjensten blifvit genom våld, begånget af fångar, skadade till lemmar
och helsa samt derigenom oförmögna till vidare tjenstgöring.
Enär, uppå Rikets åren 1856—1858 församlade Ständers underdåniga anhållan
att, till vinnande af enhet och öfverensstämmelse uti de i spridda författningar förekommande
stadganden, som ligga till grund för pensions erhållande, en revision af
nämnda författningar måtte företagas, E. K. Maj:t för detta ärende nedsatt en komité,
hvars arbeten numera så fortskridit, att proposition i ämnet med säkerhet lärer vara
att förvänta till nästinstundande riksdag, anse Rikets Ständer förevarande fråga böra
uppskjutas för att behandlas i sammanhang med den allmänna reglering afpensionsväsendet,
som då tvifvelsutan kommer att ega rum. Hvad särskildt beträffar framställningen
om rättighet att, före uppnådd pensionsålder och oberoende af tjenstetiden,
bevilja pensioner åt sådana tjenstemän och betjente vid fångvården, som genom
våld af fångar blifvit till helsa eller lemmar så skadade, att de icke vidare kunna
sina tjenster bestrida, så torde dessa kunna tills vidare bibehållas vid sin aflöning,
enär, vid inträffande af dylikt förfall, utväg numera icke saknas att få tjensterne
skötte af andra personer, sedan Rikets Ständer, genom fattadt beslut i fråga och
regleringen af utgifterna under Andra Hufvudtiteln, medgifvit att, med undantag allenast
för Fångvårds-styrelsens embets- och tjenstemän, förslagsanslaget till fångvården
jemväl får anlitas till lämpliga arfvoden åt vikarier.
I betraktande häraf hafva Rikets Ständer funnit den nådiga framställningen för
närvarande icke böra till någon åtgärd föranleda.
6:o Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i likhet med hvad jemväl vid 1856
—1858 årens riksdag blifvit beviljadt, medgifvit, att de Läkare vid Arméen och Flottan,
hvilka under påföljande statsregleringsperiod erhölle afsked, finge ui der de för civile
embets- och tjenstemän i författningarne stadgade vilkor samt efter enahanda grunder,
som för dessas pensionerande blifvit af Rikets Ständer antagna, uppföras till
pension å allmänna indrags-staten med iakttagande, att från samma pension skulle
afräknas det belopp, som hvarje sådan pensionstagare egde att från Arméens pensionskassa
eller Amiralitets-krigsmanskassan i årlig pension uppbära; så har, uti särskild
nådig Skrifvelse den 6 Februari innevarande år, E. K. Maj:t, enär detta Rikets
Ständers medgifvande förklarats gällande allenast för nu pågående statsregleringsperiod,
men enahanda förhållanden, som föranledt berörda medgifvande, ännu oförändrade
fortfara, föreslagit, att afskedstagande läkare vid Arméen och Flottan än vidare
och intilldess annan pensionsreglering kan varda för dem fastställd, må få sig tillerkänd
samma rätt till pension å allmänna indragnings-staten, som under nuvarande
och nästföregående statsregleringsperiod blifvit dem medgifven; — och då Rikets
Ständers förut i ämnet fattade beslut härmed hufvudsakligen öfverensstämma, samt
någon återgång derifrån eller ändring deruti lämpligen icke bör ifrågakomma förr än
vid den allmänna reglering af pensionsmedel, som är att förvänta,
hafva Rikets Ständer till den nådiga framställningen lemnat bifall.
7:o Hos Rikets Ständer hafva förslag blifvit väckte i ändamål att bereda understöd
åt de sedan 1808—1809 års krig ännu qvarlefvande landtvärnsmän; och har
härvid blifvit erinradt, hurusom det vore samhällets pligt att söka lindra den nöd,
hvari flertalet af dessa gamla befunno sig. Den enskilda välgörenheten hade väl i
någon mån kommit dem till hjelp, men till den komité, som för sådant ändamål bildat
sig, hade influtit allenast den ringa summan af inemot Ett Tusen Riksdaler, hvilka
med 10 R:dr till hvarje utdelats åt något öfver 90 de mest behöfvande utaf de
365 landtvärnsmän, som anmält sig till understöds erhållande. Häraf syntes vara
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, Nio 186.
5
ådagalagdt behofvet af Statens mellankomst för att åtminstone på sena ålderdomen
bereda landtvärnsmännen någon lättnad i sina näringsbekymmer.
Med anledning af de i berörda hänseende väckta förslagen hafva Rikets Ständer
beslutat, att för nästa statsreglerings-period till E. K. Majits disposition anvisa ett
belopp af 10,000 R:dr årligen att från Riksgälds-kontoret utgå och användas till understöd
åt sådana efter 1808—1809 års krig qvarlefvande landtvärnsman, som kunna
anses vara af dylikt understöd i behof; dock anse Rikets Ständer landtvärnsmans
rättighet till fattighjelp från vederbörande kommun icke i någon mån böra förringas
deraf, att han utaf ofvanomförmälda understöd af statsmedel kommit i åtnjutande.
8:o Jemlikt hvad Rikets Ständer uti dess underdåniga skrifvelse angående regleringen
af utgifterne under Riks-statens 6:te Hufvudtitel tillkännagifva, gå Rikets Ständer
nu att afgifva underdånigt yttrande i anledning af de uti E. K. Maj:ts nådiga
Proposition den 13 Februari innevarande år, angående lönereglering för lands-staten,
gjorda framställningar, som hafva sammanhang med regleringen af utgifterna under
denna hufvudtitel.
A) Då någon tillökning i aflöningen för landtstats-tjenstemännen icke i allmänhet
kunnat vid denna riksdag hos Rikets Ständer ifrågasättas, men desse tjenstemäns
belägenhet synts i någon mån kunna förbättras genom beredandet åt dem af en billig
förhöjning i pensionsbeloppen, hvilka nu icke utginge efter den för civile tjenstemän
i allmänhet antagna, utan efter en för de ifrågavarande särskildt fastställd, för
dem mindre fördelaktig grund, har E. K. Majit föreslagit, att pensioneringen på indragningsstat
för Lands-sekreterare, Lands-kamererare, Landträntmästare, Länsbokhållare,
Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, likasom för de tjenstemän vid Länsstyrelserna
utöfver nyss uppräknade, angående hvilkas pensionering särskildt stadgande
förut icke varit meddeladt, jemte der anställde vaktbetjente, måtte bestämmas
efter de allmänna grunder, som för öfrige civile embets- och tjenstemän vunne tillämpning,
samt att dervid måtte såsom lön beräknas totalsumman af de särskilda slag af
inkomster, med undantag af hyresersättningar, som enligt stat tillkomme ifrågavarande
tjenstemän, dervid Lands-sekreterare ansetts böra tilläggas enahanda pensionsrätt
med Lands-kamererare, äfvensom Lands-kamererare och Landträntmästare i de
fyra län, Gottlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens, som hade lägre löneförmåner,
än deras vederlikar i öfriga länen, synts, äfven om ifrågasatt löneförhöjning
för dem icke kunde hos Rikets Ständer föreslås förr än framdeles i sammanhang
med en sådan reglering, hvarigenom dessa tjenstemäns löner inom samma grad
komme att bestämmas utan all beräkning af extra inkomster, destoheldre böra tillerkännas
lika pensionsrätt med öfrige Lands-kamererare och Landträntmästare, som
det förhållande, hvilket föranledt nedsättning i lönerna, nemligen förmodade mindre
göromål i dessa fyra län än i de öfriga, icke hade tillämpning på tjensteinnehafvarne,
sedan de afgått från sina befattningar och dervid måst lemna de särskilda extra inkomster,
såsom expeditionslösen m. m., hvilka icke inginge bland de i aflöningen inräknade,
samt lefnadskostnaden för dem icke kunde anses ringare än för deras afskedade
embetslikar.
Rikets Ständer hafva tagit del af det den nådiga Propositionen bifogade Statsråds-protokoll
och funnit hvad deruti i afseende å förevarande fråga blifvit anfördt
innefatta tillräckligt skäl för bifall till den af E. K. Majit nu äskade förbättring i afseende
å landtstats-tjenstemännens pensionering i allmänhet; men då, beträffande den
af E. K. Majit föreslagna särskilda förmån för Lands-kamererarne och Landträntmästarne
i Gottlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län, dessa tjenstemän,
i händelse af bifall till den nådiga Propositionen i denna del, skulle komma att
erhålla pension till högre belopp, än som motsvarar deras nu innehafvande lön, samt
6 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 186.
det i öfrigt synts Rikets Ständer olämpligt att meddela några särskilda bestämmelser
i afseende å dessa tjenstemäns pensionering, förr än i sammanhang med den difinitiva
regleringen af deras löner,
hafva Rikets Ständer, som icke funnit skäl bifalla hvad E. K. Majit i sistberörda
hänseende föreslagit, till E. K. Majits ifrågavarande nådiga framställning i öfrigt på
det sätt lemnat bifall, att pensioneringen på indragnings-stat för Lands-sekreterare,
Landskamererare, Landträntmästare, Länsbokhållare, Kronofogdar, Härads-skrifvare
och Länsmän, likasom för de tjenstemän vid Läns-styrelserna utöfver nyss uppräknade,
angående hvilkas pensionering särskildt stadgande förut icke varit medaeladt,
jemte der anställde vaktbetjente, må, intilldess annorledes i sammanhang med den
blifvande allmänna pensionsregleringen varder stadgadt, bestämmas efter de allmänna
grunder, som för öfriga civile ernbets- och tjenstemän vinna tillämpning samt att
dervid såsom lön beräknas totalsumman af de särskilda slag af inkomster, med undantag
af hyresersättningar, som enligt stat tillkommer ifrågavarande tjenstemän; —
samt att Lands-sekreterare tilläggas enahanda pensionsrätt med Landskamererare.
B) Såsom ett vilkor för tillgodonjutande af nu ifrågaställda högre pensioner, har
E. K. Majit föreslagit, att den, som af sådan pension ville komma i åtnjutande, skulle,
der han i öfrigt fullgjort hvad som för uppförande å indragnings-stat enligt gällande
författningar erfordrades, vara pligtig att i allmänhet vid fyllda 70 år eller efter uppnådda
65 år, om han af sjuklighet hindrades att tjensten utöfva, på indragnings-staten
öfvergå, derest icke E. K. Majit, på grund af särskildt derom gjord framställning,
skulle finna för godt att annorlunda förordna.
Rikets Ständer, som, enligt dess underdåniga skrifvelse angående regleringen af
utgifterna under Femte Hufvudtiteln, beslutat att, i anledning af framstäldt nådigt
förslag om antagande af enahanda vilkor för flottans officerare, för närvarande icke
vidtaga dylik åtgärd, hafva jemväl, beträffande nu ifrågavarande förslag, ansett sig
för närvarande icke böra dertill lemna bifall.
C) E. K. Majit har vidare uti Dess ofvanberörda nådiga Proposition föreslagit,
bland annat, att Lands-sekreteraren i Örebro län, Gustaf Fredrik Hökerberg, måtte
förklaras berättigad att, efter erhållet afsked från Lands-sekreteraretjensten, å allmänna
indragnings-staten uppföras till åtnjutande af den pension, som efter den af
E. K. Majit i högstberörda nådiga Proposition föreslagna grund skulle Lands-sekreterare
tillgodokomma, eller 3,200 Ridr årligen;
att Härads-skrifvaren i Åkers, Frötuna och Wermdö skeppslags fögderi af Stockholms
län, Gustaf Laurentius Sjöberg, må, efter erhållet afsked från Härads-skrifvaretjensten,
från allmänna indragnings-staten tillgodonjuta ett emot tre fjerdedelar af
den pension, Härads-skrifvare i allmänhet föreslagits att erhålla, svarande belopp af
1,500 Ridr; och
att i händelse Rikets Ständer bifalla E. Iv. Majits förslag angående framtida pensionsbeloppet
för Landträntmästare i allmänhet, Landträntmästaren i Christianstads
län, Magnus Billing, må komma i åtnjutande af den högre pensionen, 3,000 Ridr,
äfven om han före början af nästa statsregleringsperiod skulle erhålla afsked.
På sätt Statsråds-protokollet upplyser, hafva E. K. Majits vederbörande Befallningshafvande
sig yttrat öfver de af Hökerberg, Sjöberg och Billing hos E. K. Majit
gjorda underdåniga ansökningar om pensions erhållande; hvarjemte äfven Stats-kontoret
angående Sjöberg och Billing aigifvit underdånigt utlåtande; och hafva, med afseende
å de till stöd för ifrågavarande nådiga framställningar af nämnde vederbörande
anförda och. i Statsråds-protokollet omförmälda förhållanden samt då Rikets
Ständer bifallit E. K. Majits nådiga förslag till en förändrad pensionering för, bland
andra, Lands-sekreterare, Landträntmästare och Härads-skrifvare, Rikets Ständer
medgifvit att, på sätt E. K. Majit äskat, följande årliga pensioner må å allmänna in
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 7
dragnings-staten uppföras att af pensionstagarne, hvar och en efter det han erhållit
afsked från sin innehafvande tjenstebefattning, under deras återstående lifstid tillgodonjutas,
nemligen:
a) för Lands-sekreteraren Hökerberg 3,200 R:dr;
b) för Härads-skrifvaren Sjöberg 1,500 R:dr; och
c) för Landträntmästaren Billing 3,000 R:dr; för denne sistnämnde äfven om han
före början af nästa statsreglerings-period skulle erhålla afsked.
9:o Jemte det Rikets Ständer på anförda skäl förklarat sig icke finna anledning
bifalla en vid innevarande riksdag gjord framställning om förhöjning af det vid sistlidna
riksdag å allmänna indragnings-staten till E. K. Maj:ts disposition anvisade belopp
af 20,000 R:dr R:mt för att användas till understöd åt sådane äldre från Arméen
och flottan afskedade officerare och underofficerare samt läkare, sorn i Sveriges
sednaste krig deltagit och hvilka E. K. Maj:t funne vara för deras nödtorftiga bergning
i verkligt behof af dylikt understöd, hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft
ett i sammanhang härmed väckt förslag att, i betraktande af de misstag, som skola
egt rum och hvarigenom, med förbigående af verkligt behöfvande, understöd utdelas
åt sådane, som deraf icke bort komma i åtnjutande, stadgas måtte det hvarje ansökan
om understöd bör åtföljas af ej mindre Pastors-embetets än äfven Konungens
Befallningshafvandes i orten betyg om meddellöshet; och ehuru Rikets Ständer ingalunda
betvifla att vid understödens beviljande all möjlig noggrannhet i berörda afseende
blifvit iakttagen, anse dock Rikets Ständer att för ett tillförlitligt bedömande
af nämnda förhållande önskligt vore, att de i landsorterna bosatte sökandenas medellöshet
vitsordades genom intyg från E. K. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,
som utan tvifvel lättast äro i tillfälle att härom förskaffa sig kännedom; med anledning
hvaraf
Rikets Ständer i underdånighet anhålla det E. K. Maj:t täcktes i nåder förordna,
att ansökningar om understöd från ifrågavarande anslag skola varda åtföljda af E.
K. Majtts vederbörande Befallningshafvandes intyg om sökandens medellöshet.
10:o Af en till Rikets Ständer den 13 sistlidne Mars aflåten särskild nådig Proposition
inhemtas, att Kanslers-embetet för Upsala universitet, uti skrifvelse den 27
nästförutgångne Januari, med underdånigt förord till E. K. Maj:t öfverlemnat en af
Professorn i obstetrik vid Carolinska Medico-Chirurgiska institutet, Kommendören af
Wasa Orden, m. m. Doktor Magnus Christian Retzius gjord underdånig ansökning
att, vid numera uppnådd ålder af nära 68 år och efter att hafva mer än 49 år varit
i Statens tjenst anställd samt på grund af styrkt sjuklighet, erhålla nådigt afsked
från sin innehafvande professorsbeställning och dermed förenade befattningar såsom
Direktör vid allmänna Barnbördshuset i Stockholm, med rätt till pension för återstående
lifstiden å rikets allmänna indragnings-stat.
Sedan Stats-kontoret häröfver afgifvit underdånigt utlåtande, har E. K. Maj:t,
enär, efter hvad Stats-kontoret anfört, det kunde vara tvifvelaktigt, huruvida på grund
af redan gifna författningar lärarne vid det Carolinska Institutet äro berättigade att
efter tillryggalagda vissa lefnads- och tjensteår varda till pension på allmänna indragnings-staten
uppförda, väl funnit hinder möta för pröfning af Professor Retzii underdåniga
ansökning, innan Rikets Ständer haft tillfälle i ämnet sig yttra; men som E.
K. Maj:t ansett en dylik förmån icke utan skada för Institutet och obillighet emot
den der anställda lärarepersonal kunna densamma förvägras, har E. K. Mai:t begärt
att Rikets Ständer måtte uttryckligen förklara, det må Professorerne vid Carolinska
Medico-Chirurgiska Institutet och öfrige med lön å Institutets stat uppförde lärare
vara berättigade till pension å rikets allmänna indragnings-stat i den ordning och
efter de grunder, som för civile embets- och tjenstemän äro i allmänhet gällande.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande, och på de af E. K. Maj:t
8.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
till stöd för Dess nu gjorda nådiga framställning andragna skäl för sin del medgifvit,
det må Professorerne vid Carolinska Medico-Ckirurgiska Institutet och öfrige med
lön å Institutets stat uppförde lärare vara berättigade till pension å rikets allmänna
indragings-stat i den ordning och efter de grunder, som för civile embets- och tjenstemän
äro i allmänhet gällande.
ll:o Uti en hös Pikets Ständer gjord framställning har, med åberopande af
Rikets Ständers beslut vid 1856—1858 årens riksdag, att lärare vid rikets elementarläroverk
derefter skulle, såvida de ej innehade prebende eller annan presterlig lägenhet,
komma i åtnjutande af rättighet till pension å allmänna indragnings-staten, blifvit
anfördt, hurusom någon giltig grund för berörda undantag ej förefunnes. För
de prebendarier, som, uppbure aflöning efter nya läroverks-staten, funnes visserligen,
oaktadt nämnda förbehåll, en utväg att utan minskning i sin lön erhålla afsked,
nemligen genom att frånträda prebendet och begära att blifva uppförda på indragnings-stat,
i hvilket fall de efter afskedstagandet komme i åtnjutande af samma löneförmåner,
som de under sin tjenstgöring innehaft, men förhållandet vore helt
annorlunda med de lärare, som icke ingått på nämnde stat, utan fortfarande åtnjöte
de löneförmåner, hvaraf de förr, än denna stat uppgjordes, vore i besittning och
hvartill deras innehafvande fullmagter berättigade dem. För dessa skulle en icke
obetydlig minskning i inkomster uppstå och de skulle bringas i det svåra valet, att
antingen till stor skada för läroverket till sena ålderdomen qvarstå vid sina lärarebefattningar
eller ock för erhållandet af afsked underkasta sig en icke obetydlig
nedsättning i sina visserligen icke stora löneförmåner, dervid det vore fara värde
att omtankan för familjens utkomst kunde tvinga dem att välja det förra alternativet.
Antalet af sådane lärare vöre för närvarande icke större, än att det öfver hela riket
uppginge till tre eller fyra, och det syntes mindre välbetänkt att låta de läroverk,
vid hvilka de voro anställda, blottställas för de menliga följderna af ett sådant undantagsförhållande.
I följd häraf är vordet hemstäldt, att Rikets Ständer måtte medgifva
de få lärare, som innehade prebenden och icke ingått på nya läroverks-staten,
rättighet att, om E. K. Majit funne dem deraf förtjente, erhålla afsked under samma
vilkor, som före 1856—1858 årens riksdag förunnades lärararne vid elementarläroverken.
Då det onekligen är af synnerlig vigt för undervisningen, att de lärare, som af
ålder befinnas oförmögne att med erforderlig kraft sköta sina magtpåliggande befattningar,
ej tvingas att med utöfningen af sin ansvarsfulla verksamhet fortfara, och
det af Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag i fråga om lärares pensionering
gjorda förbehåll i afseende på dem, som innehafva prebende eller annan presterlig
lägenhet, synes lägga hinder i vägen för sådane att vid afskedstagandet komma i
åtnjutandet af pension, hafva Rikets Ständer funnit en förklaring i detta hänseende
vara af behofvet påkallad, men ansett densamma böra afse icke blott de lärare,
som icke ingått på nya staten, så att de måtte vid afskedstagandet tillgodonjuta all
den rätt, som föie nyssnämnda riksdag varit medgifven, utan ock dem, som efter
nya staten uppbära sina löner. I följd häraf
hafva Rikets Ständer medgifvit, att de Lektorer vid rikets högre elementarläroverk,
hvilka innehafva prebende eller annan presterlig lägenhet, då de i öfrigt uppfylla
de för pensionsrätt för civile tjenstemän i allmänhet gällande bestämmelser, skola
vid afskedstagandet berättigas till enahanda pension å allmänna indragnings-staten,
som öfriga lärare, hvilka enligt nya staten åtnjuta kontanta löner; hvarjemte, beträffande
de Lektorer med prebende, som icke ingått på nya staten, Rikets Ständer
förklara, att det vid 1858 års pensions-reglering för läroverken gjorda förbehåll i afseende
på prebende-innehafvare icke utgör hinder för dessa att vid afskedstagandet
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
9
tillgodonjuta all den rätt, som varit före nyssnämnda tid lärare vid elementarläroverken
lagligen medgifven.
12:o I fråga om beviljande af ytterligare medel för utgifvande af Sveriges gamla
lagar, har E. K. Maj:t uti dess nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof föreslagit, att för berörda ändamål fortfarande måtte åt Professoren Carl Jo~
han Schlyter anvisas ett belopp af 2,000 Ridr årligen, deraf 1,100 II:dr såsom arfvode
och 900 Ridr såsom ersättning för biträde och andra kostnader, att utgå från allmänna
indragnings-staten under enahanda vilkor, som tillförene varit vid. detta anslag
fästadt; hvarjemte E. K. Majit äskat, att, enär Professoren Schlyter före ingången
af nästa statsreglerings-period uppnår en ålder af 68 år, bemälde Professor
måtte, äfven om han skulle komma att upphöra med utgifningen af Sveriges gamla
lagar, af hvilka, sedan tryckningen af Magnus Ericssons Landslag så fortskridit, att
dess utgifvande, om ej oförutsedda hinder mötte, kunde emotses vid 1862 års slut,
endast Stadslagen och Christoffers Landslag återstode, berättigas att af nämnda
anslag under sin återstående lifstid uppbära berörda arfvode, 1,100 It:dr årligen;
varande jemväl i sistnämnda afseende särskild framställning gjord hos Rikets
Ständer.
På grund af hvad sålunda förekommit samt i betraktande af de stora förtjenster
Professoren Schlyter genom nämnde lagarbete inlagt till spridande af kännedom
om läderneslandets äldre samfunds- och rättsförhållanden samt om dess fornspråk,
hafva Rikets Ständer, jemte det för fortsatt utgifvande af Sveriges gamla lagar,
åt Professoren Carl Johan Schlyter under enahanda vilkor, som tillförene blifvit bestämda,
å allmänna indragnings-staten beviljat ett årligt anslag af 2,000 R:dr, deraf
1,100 Ridr beräknas såsom arfvode och 900 R:dr såsom ersättning för biträde och
andra kostnader, tillika förklarat bemälde Professor berättigad att under sin lifstid
fortfarande uppbära berörda arfvode, 1,100 R:dr årligen, äfven om han skulle komma
att med utgifvandet af ofvannämnde arbete upphöra.
13:o Med afseende å de Statens höga embeten, aflidne Excellensen, f. d. Justitie
Stats-Ministern, Justitie-Rådet m. m. Claes Ephraim Gunther i lifstiden beklädt,
och den för fäderneslandet gagneliga verksamhet han utöfvat, har, enär behållningen
i hans bo, enligt hvad boförteckningen visade, utgjort allenast 10,349 R:dr 96 öre,
men denna summa, äfven med tillägg af det understöd af sammanlagdt 1,050 R:dr,
som tilldelats hans enka, fru Hilda Augusta Sofia Gunther, född Grevesmiihl, från
Civil-statens pensionsinrättning och allmänna enke- och pupillfonden, icke kunde
anses tillräcklig för hennes, jemte 4 minderåriga barns nödtorftiga bergning, E. K.
Majit föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja enkefru Gunther för hennes återstående
lifstid en årlig pension å allmänna indragnings-staten af 1,500 R:dr; men
enär, enligt hvad Rikets Ständer erfarit, enkefru Gtinthers förmögenhets-vilkor, efter
det E. K. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet Rikets Ständer meddelades, väsendtli
gen förbättrats, så att något behof af understöd från Statens sida för henne eller
hennes barn numera icke lärer förefinnas, hafva Rikets Ständer ansett berörda nådiga
framställning icke böra bifallas.
14:o Med afseende å den för fäderneslandet gagneliga verksamhet aflidne Justitierådet
J. H. Backman i lifstiden under en lång tjenstetid utöfvat och då boets
ställning icke lemnade tillgång till hans efterlemnade enkas och oförsörjda dotters
nödtorftiga bergning samt Justitie-Rådet Backman i lifstiden icke varit delegare i
Civil-statens pensions-inrättning, hvadan hans enka ej eller vore berättigad till nå
fot
understöd af enskilda enke- och pupillfonden, har E. K. Majit, i Dess nådiga
roposition angående Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit att Justitie-Rådet
Backmans enka, Maria Torbjörnsson, måtte, för hennes återstående lifstid, å allBih.
till B. St. Brot. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 Åfd. 21 Häft. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
männa indragnings-staten erhålla en årlig pension af 600 Ridr; och hafva Rikets
Ständer, med afseende å hvad E. K. Maj:t till stöd för den nådiga framställningen
anfört, till densamma lemnat bifall.
15:o Sedan uti en till E. K. Majit ingifven ansökning Kanslisten i Svea HofRätt,
Johan Fredrik Cralius, i underdånighet anhållit, att då han, som till följd af
svår ögonsjukdom nära sju års tid åtnjutit ledighet från bestridande af omförmälda
Kanslistbefattning, numera enligt ansökningen bifogadt läkarebetyg, vore urståndsatt
att sköta samma befattning, E. K. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra nådig
framställning derom att Craelius efter afskedstagandet måtte undfå viss årlig pension,
samt Hof-Rätten häröfver afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och på grund af
åberopade läkarebetyget tillstyrkt, att Craelius, som vore född år 1816 och år 1838
vunnit inträde i statens tjenst, måtte undfå en årlig pension af 472 Ridr 50 öre,
motsvarande den för Kanslisttjenst å Hof-Rättens gamla stat uppförda lön och hvad
Craelius hittills under tjenstledigheten åtnjutit; så har E. K. Majit, med afseende å
hvad sålunda förekommit och i enlighet med Hof-Rättens hemställan, uti dess nådiga
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att Kanslisten
Craelius må från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från Kanslisttjensten
varder honom beviljadt, komma i åtnjutande af en årlig pension för sin
återstående lifstid från allmänna indragnings-staten af 472 Ridr 50 öre.
Då ofvanåberopade läkarebetyg innehåller, det någon förhoppning icke finnes,
att Craelius någonsin kan i tjenstgöring återinträda, och det måste anses olämpligt
att hans tjenst, under den längre tid, som ännu återstår innan Craelius uppnår den
i författningen föreskrifna pensionsålder, genom vikarie upprätthålles
hafva Rikets Ständer till ifrågavarande nådiga framställning lemnat bifall.
16:o Af det den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
åtföljande Protokoll öfver Justitie-är enden för den 18 September 1862 inhemtas, hurusom
Götha Hof-Rätt uti underdånig Skrifvelse den 6 nästförutgångne Juni, enär
Fiskalen hos Hof-Rätten, vice Häradshöfdingen August Bergström, som sedan flera
år tillbaka lidit af sinnessvaghet och allt från slutet af år 1858, då ett svårare anfall
af sjukdomen inträffade, icke kunnat förrätta sin tjenst, nu befunne sig i den
belägenhet, att något hopp icke vidare gåfves om hans återställande till varaktig
helsa, hemställt att E. K. Majit täcktes i nåder föreslå Rikets Ständer, att Bergström,
som ännu icke uppnått de lefnads- eller tjensteår, som berättiga honom till afskedstagande
med bibehållande af lönen på indragnings-stat, kunde varda förflyttad å allmänna
indragnings-staten till åtnjutande under sin återstående lifstid af en emot
fiskalslönen, 1,500 Ridr, svarande årlig pension; och har E. K. Majit, med afseende
å Fiskalen Bergströms intygade oförmåga i följd af fortvarande sinnessjukdom att
sin tjenst vidare förrätta samt å hvad Hof-Rätten i underdånighet anfört, föreslagit
Rikets Ständer, att bemälde Bergström måtte förklaras berättigad att från och med
månaden näst efter den, under hvilken afsked från Fiskalstjensten varder Bergström
beviljadt, å allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension af 1,500 Ridr.
I betraktande af härvid förekommande, i Statsråds-Protokollet närmare omförmälda
omständigheter, hafva Rikets Ständer funnit skäligt till denna nådiga framställning
lemna bifall.
17:o Enligt hvad af E. K. Majits till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition
den 28 sistlidne April inhemtas, har Chefen för Kameral-Departementet i Fångvårdsstyrelsen,
Carl Mauritz Kruskopf, med företeende af behörigt läkarebetyg derom, att
han lede af en periodiskt återkommande ögonsjukdom, jemte led-rheumatism, hos E.
K. Majit i underdånighet anhållit, att enär omförmälda lidande, hvaraf hans förmåga
att fullgöra det med Kameral-Departementschefs-befattningen i Fångvårds-styrelsen
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 186. 11
förbundna ansträngande arbete under sednare åren förminskats, numera lemnade
föga förhoppning att kunna afhjelpas, så länge den dertill i synnerhet verkande orsaken,
ögonens öfveransträngning, fortfore, E. K. Maj:t måtte täckas genom nådig
framställning till Rikets Ständer bereda sökanden å allmänna indragnings-staten enahanda
pensionsrätt, som tillkomme embetsman i allmänhet vid 65 års ålder, derest
han, som den 18 September 1862 uppnått 60 lefnadsår, blefve af fortfarande sjuklighet
nödsakad att från nämnda befattning begära entledigande.
Jemlikt företedd tjensteförteckning hade Kruskopf, som den 8 Februari 1826
inträdt i Statens tjenst, blifvit den 13 Juni 1844 befordrad till Notarie och Revisor
i Krigs-kollegium, samt den 3 September 1845 erhållit nådigt förordnande såsom extra
Kameral-ledamot i Styrelsen, och den 30 Oktober samma år medelst Konstitutorial till
Kameral-ledamot derstädes förordnats, hvarefter han fortfarande qvarstått uti sin
tjenst hos Krigs-kollegium, den han dock, i följd af gällande föreskrifter, icke under
tiden utöfvat.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, och då, efter hvad Fångvårdsstyrelsen
uti infordradt underdånigt utlåtande upplyst, Departements-chefen Kruskopfs
omförmälda sjuklighet isynnerhet under sednaste åren särdeles ofta hindrat
honom från tjenstgöring, så att han under mera än halfva tiden af sistförflutna tio
år varit, på grund af styrkt sjukdomsförfall, i åtnjutande af tjenstledighet, samt då
läkarens betyg föranledde att det åberopade ögonlidandet med all sannolikhet skulle vid
den kallare "årstiden framgent komma att genom tjenstens fortsatta skötande underhållas;
— har E. K. Maj:t, med särskildt afseende å vigten deraf, att innehafvaren
af ifrågavarande embete mera oafbrutet än den nuvarande kunde egna sig åt den
vigtiga förvaltningsgren, som vore detta embete anförtrodd, begärt, att Departementschefen
Kruskopf måtte från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från
hans befattningar i Statens tjenst kunde varda honom beviljadt, å allmänna indragnings-staten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension,
motsvarande 80 procent af hans nu innehafvande lön, 4,500 R:dr, eller således till
belopp af 3,600 R:dr R:mt; och
hafva Rikets Ständer, på de i den nådiga Propositionen anförda skäl, till ifrågavarande
nådiga framställning lemnat bifall.
18:o Sedan Fångvårds-styrelsen till E. K. Majit öfverlemnat en utaf Chefen för
Krono-arbetsbataljonen på Carlsborg, Majoren i Arméen och Riddaren af Svärds-orden,
Johan Henric Ennes, afgifven underdånig ansökning att vid afskedstagandet från
nämnda bataljonschefs-beställning, efter fyllda 65 år, komma i åtnjutande af pension
på indragnings-staten i likhet med hvad sökandens företrädare i samma befattning,
numera aflidne Öfverste-löjtnanten m. m. J. G. Schander varit beviljadt och Styrelsen
i anledning af berörda underdåniga ansökan afgifvit underdånigt utlåtande, hvaruti,
bland annat, är vordet upplyst, att Majoren Ennes är född år 1800 och år 1816 inträdt
i Statens tjenst, så har E. K. Majit i Dess nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof, föreslagit att Majoren Johan Henric Ennes, när lian uppnått en
ålder af 65 år och derjemte styrker att hans helsa är försvagad, må från och med
månaden näst efter den, då han undfår afsked från befattningen såsom bataljonschef
vid Krono-arbetskorpsen, komma i åtnjutande af en årlig pension för sin återstående
lifstid från allmänna indragnings-staten af 1,500 Ridr; och
hafva Rikets Ständer funnit skäligt medgifva att Majoren Ennes vid uppnådda
65 år och när han i öfrigt uppfyllt de af E. K. Majit för afskeds erhållande föreslagna
vilkor, må å allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande för sin återstående
lifstid af 1,500 Ridr i årlig pension.
19:o Vidare har E. K. Majit, efter det Fångvårds-styreJsen blifvit hörd, i den
nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att Direktören
12 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 186.
Tid länscellfängelset i Christianstad, Adolf Trotsig, hvilken, efter att under en tid af
något mer än sex år hafva tjenstgjort såsom vaktmästare vid fästningsfängelset i
nämnde stad, samt från December månad år 1846, då länscellfängelset i Christianstad
först till begagnande uppläts, hafva innehaft direktörsbelättningen derstädes,
numera, enligt hvad prestbetyg och tjensteförteckning utvisade, snart i 50 år varit i
Statens tjenst och vid en ålder af nära 65 år befunne sig med sex oförsörjda barn
i högst knappa lefnadsvilkor samt, enligt hvad afgifvet läkarebetyg jemväl gåfve vid
handen, vore sjuklig, måtte berättigas att från och med månaden näst efter den, då han
erhåller afsked från direktörsbefattningen vid länscellfängelset i Christianstad, å allmänna
indragnings-staten uppbära årlig pension för sin återstående lifstid till belopp
af 1,500 R:di\
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande och, med afseende å de
till stöd för den nådiga framställningen i Statsråds-protokollet i öfrigt,,anförda skäl,
medgifvit att, för Direktören vid länscellfängelset i Christianstad, Adolf Trotzig, må
å allmänna indragnings-staten uppföras en årlig pension af 1,500 R:dr att utgå från
och med månaden näst efter den, då Trotzig från berörda direktörstjenst erhåller
afsked.
20:o Jemte meddelande, att Direktören och Redogöraren vid straff-fängelset i
Landskrona, Underlöjtnanten Carl Peter Westergren i underdånighet anhållit om afsked
från nämda direktörstjenst, med undfående af den pension, hvartill han kunde
finnas berättigad, har E. K. Maj:t, uti en den 17 sistlidne Februari till Rikets Ständer
afiåten nådig Proposition föreslagit, att bemälde Westergren, som, då han upphörde
att i egenskap af direktör och redogörare vid Landskrona straff-fängelse tjenstgöra,
åtnjöt ett lönebelopp af 1,400 R:dr R:mt, måtte förklaras berättigad att från
och med månaden näst efter den, då han erhölle afsked från direktörsbefattningen,
~å allmänna indragnings-staten, uppbära en årlig pension af 1,400 R:dr R:mt.
Af den nådiga Propositionen inhemtas, att Westergren, som är född år 1802, år
1824 inträdt i militärtjenst, derifrån han, efter att hafva flera år innehaft sergeantsgrad,
erhållit afsked, hvarefter honom i nåder tillagts underlöjtnants namn, heder
och värdighet; att Westergren emellertid den 1 November 1837 blifvit anställd såsom
föreståndare för omförmälda fängelse, till en början under benämning af vaktmästare
och sedermera från och med 1848 under benämning af direktör, och att han, enligt
hvad Fångvårds-styrelsen intygat, med synnerligt nit, drift och skicklighet i utöfning
af denna befattning fortfarit intill 1860 års utgång, då han undfått tjenstledighet,
hvaraf han, såsom enligt läkarebetyg, besvärad af sådan sjuklighet, som gjorde honom
otjenlig att med den ansträngande befattningen fortfara eller åtminstone skulle för
hans återstående lefnad ännu mera försämra hans försvagade helsa, allt sedermera
varit i åtnjutande; och har Fångvårds-styrelsen Westergrens begäran om pension
förordat.
Med hänseende till hvad sålunda blifvit anfördt angående den tid, under hvilken
Westergren varit i fångvårdens tjenst anställd och angående det väl vitsordade sätt,
hvarpå han samma tjenst utöfvat, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
de grunder, som under 5:te punkten här ofvan blifvit antagne i fråga om pensionsrätt
vid afskedstagande för de vid Fångvården anställde embets- och tjenstemän,
bifallit hvad E. K. Majit uti ifrågavarande hänseende behagat föreslå.
21:o Sedan, uti skrifvelse af den 14 Mars nästlidet år, Fångvårds-styrelsen undei’-  dånigst förmält, att Sergeanten vid Wendes Artilleri Regemente Nils Otto Jonasson,
hvilken varit befälhafvare för Artilleri-vakten vid straffängelset i Landskrona den 6
Februari 1861, då åtta från fängelset rymde lifstidsfångar dit på en gång återfördes,
blifvit, under utöfvadt våld af fångarne mot bevakningen, så illa skadad å högra foten,
att han, enligt läkares intyg, derigenom blifvit oförmögen till vidare krigstjenst samt
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186■ 13
ej heller vore fullt arbetsför eller duglig till något sådant kroppsligt arbete eller
ansträngning, som mer eller mindre kunde taga den skadade lemmen i anspråk, och
att Sergeanten Jonasson, som derföre måst söka afsked från sin sergeants-beställning
och efter erhållet afsked, enligt tillkännagifvande från direktionen öfver Arméens
pensions-kassa, från nämnda kassa undfinge i årlig pension endast 180 R:dr R:mt,
hvilket belopp vore otillräckligt för hans försörjning med hustru och två barn, hos
bemälda styrelse anhållet, att honom måtte beredas fyllnad i samma pension, så att
han komme att åtnjuta hvad som under enahanda förhållande skulle hafva tillkommit
en sergeant vid straff-fängelsets inre bevakning; så och efter det, beträffande Sergeanten
Jonasson, blifvit upplyst, att han under år 1861 vid regementet åtnjutit i lön
Så stat 500 R:dr, i beklädnadsmedel 150 R:dr och i servismedel 12 R:dr, eller tillopa
662 R:dr R:mt, dels ock att han från en vid Wendes Artilleri-Regemente befintlig
enskild pensions-kassa kommer att, efter afskedstagandet, i sin tur årligen erhålla
120 R:dr R:mt, men icke förr än något pensionsrum för honom blifver ledigt,
hvilket, i anseende dertill att två exspektanter redan finnas, förmodades komma att
dröja någon tid, hade styrelsen, med anledning af hvad sålunda förekommit och då,
enligt nådiga brefvet den 24 Maj 1841, blifvit antagen den grundsats, att fångvårdstjensteman,
som i och för tjensten blifvit genom af fångar begånget våld skadad tili
lemmar eller helsa, samt dymedelst oförmögen till vidare tjenstgöring, må, utan afseende
å ålder eller tjenstetid behålla hela sin ordinarie löneinkomst, samt billigheten
syntes fordra, att Sergeanten Jonasson, hvilken under fångbevaknings-tjenstgöring
inom straff-fängelsets i Landskrona inre område lidit ifrågavarande skada, som nödgade
honom att från tjensten afgå, må af motsvarande förmån komma i åtnjutande,
och då lönen till de vid nämnde fängelses inre bevakning anställde underofficerare,
med hvilka -Jonasson befunne sig i jemnlik ställning, utgjorde 500 R:dr R:mt, i underdånighet
hemställt, att Sergeanten Jonasson, hvilken, på sätt ofvan är förmäldt, efter
afskedstagandet har att från Arméens och Regementets pensions-kassor förvänta en
årlig pension af sammanlagdt 300 R:dr, måtte i nåder tilläggas pensionsfyllnad med
ett belopp af 200 R:dr R:mt årligen, att utgå från och med månaden näst efter den,
under hvilken afsked från Sergeants-beställningen vid Wendes Artilleri-Regemente
honom beviljas, äfvensom att dessutom, i händelse Jonasson icke genast från samma
tid skulle få uppbära den från regementets enskilda kassa honom tillkommande pension,
ett deremot svarande belopp, eller 120 R:dr R:mt för år, måtte, intilldess sådant
kunde komma att ega rum, få, likaledes från och med månaden näst efter afskedstagandet,
till Jonasson af allmänna medel utbetalas; och har E. K. Maj:t, i öfverensstämmelse
med Fångvårds-styrelsens berörda hemställan, föreslagit, att Sergeanten
Nils Otto Jonasson, hvilken under] fångbevaknings-tjenstgöring till sin helsa
skadats så att han derigenom blifvit oförmögen till vidare tjenstgöring, måtte från
allmänna indragningsstaten erhålla pension med ett belopp af Tvåhundra R:dr R:mt
årligen för hans återstående lifstid, att utgå från och med månaden näst efter den,
under hvilken afsked från sergeants-beställningen vid Wendes Artilleri Regemente
honom beviljas, äfvensom att, i händelse Jonasson icke genast från samma tid skulle
få uppbära den från Regementets enskilda kassa honom tillkommande pension, ett
deremot svarande belopp, eller Etthundra tjugo R:dr R:mt för år, måtte intilldess sådant
komme att ega rum, få likaledes från och med månaden näst efter afskedstagandet,
till Jonasson från allmänna indragningsstaten utbetalas.
Till hvad E. K. Maj:t sålunda behagat föreslå hafva Rikets Ständer lemnat
bifall.
22:o Uti skrifvelse den 21 Februari nästlidet år hade Fångvårdsstyrelsen till E.
K. Maj:t i underdånighet öfverlemnat en till bemälda styrelse ingifven ansökning af
Vaktmästaren vid straff-fängelset i Landskrona Nils Nilssons enka, Maria Catharina
14 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
Nilsson, född Falkman, att genom framställning till Rikets Ständer henne kunde beredas
något understöd af allmänna medel; och inhemtas af berörda ansökning jemte
öfriga handlingar, att Vaktmästaren Nilsson, hvilken tjenstgjort såsom slottsknekt vid
förenämnda straff-fängelse från 1843 till 1859, då han befordrades till vaktmästare
derstädes, aflidit den 29 Augusti sistberörda år vid nära 50 års ålder, efterlemnande
åt enkan och fyra barn, af hvilka det äldsta då var 19 och det yngsta 12 år, en
behållning enligt bouppteckning af endast 52 II:dr 21 öre Ruut: att Nilsson, hvilken
under hela sin tjenstetid gjort sig känd för utmärkt nit och pålitlighet, under sin
tjenstgöring blifvit af fångar med knif svårt sårad i ansigtet två gånger, sednast den
3 Juni 1859, samt några timmar derefter insjuknat i ett underlifslidande, som blef
hans död, och hvarom vederbörande läkare förklarat att, ehuru sådant ej läte sig
med visshet bestämma, dock såsom sannolikt kunde antagas, att nämnda lidande varit
medelbart framkalladt af det Nilsson öfvergångna våld i förening med en tillkommen
förkylning; samt att Nilssons enka, född den 20 September 1803, städse
varit känd för ett stilla väsende jemte ordentlighet och flit, men efter mannens död
befunne sig med de ännu hemmavarande barnen, af hvilka, efter hennes uppgift, ett
skall vara ofärdigt, i fattigdom och nöd, med afseende hvarå E. K. Maj:t jemväl, under
den efter Nilssons död förflutna tid, två särskilda gånger åt enkan Nilsson meddelat
tillfälliga nådegåfvor.
I enlighet med Fångvårds-styrelsens uti berörda skrifvelse gjorda underdåniga
förslag, har E. K. Maj:t nu begärt, att enkan Maria Catharina Nilsson, hvars yngsta
barn inom kort uppnår 15 års ålder, måtte för sin återstående lifstid undfå en årlig
pension af Etthundra R:dr R:mt från allmänna iudragnings-staten; och
hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad sålunda förekommit, till E. K. Maj:ts
berörda nådiga framställning lemnat bifall.
23:o Af en till Rikets Ständer aflåten särskild nådig proposition den 24 Oktober
nästlidet år, angående pension på allmänna indragnings-staten för Regements-läkaren vid
Konungens f. d. eget värfvade regemente, Öfverfält-läkaren och Riddaren af E. K. Maj:ts
Wasa-orden, Medicine Doktorn Fredrik Bågenholm, inhemtas, hurusom Bågenholm
uti en den 30 Oktober 1861 till E. K. Maj:t ingifven skrift i underdånighet anhållit,
att, då han redan hade uppnått 68 lefnadsår och under 48 år varit anställd såsom
Militär-läkare i Statens tjenst samt nu genom ålderdomssvaghet och sjuklighet alltmera
hindrades i behörig utöfning af tjenstepligterna, men hans efter afsked enda
påräkneliga medels-tillgång för eget och familjs, deribland tre oförsörjda barns, underhåll,
utgjordes af den honom tillkommande pension, 600 R:dr, från Arméens pensions-kassa,
han måtte, vid frånträdande af berörde Regements-läkarebeställning och
sina tillika innehafvande befattningar såsom tillförordnad Bataljons-läkare vid Vendes
Artilleri-regemente och läkare vid fästnings-fängelset i Landskrona, undfå en pension
å allmänna indragnings-staten, som motsvarande hans nuvarande löneinkomster, af
honom beräknade till inalles 2,400 R:dr, eller hvilken åtminstone blefve jemförlig med
hvad afskedstagande Regements-läkare vid arméen, då de uppnått föreskrifnalefnadsoch
tjensteår, egde uppbära.
Sedan såväl Sundhets-kollegium blifvit häröfver bordt, som äfven direktionen
öfver Arméens pensions-kassa sig yttrat angående Bågenholms pensionsrätt i nämnda
kassa, har Stats-kontoret rörande denna fråga afgifvit underdånigt utlåtande.
Vid underdånig föredragning af detta ärende har E. K. Maj:t, enär Bågenholm
icke innehade tjenst på ordinarie stat, utan Regements-läkarebeställningen vid Konungens
f. d. eget värfvade regemente redan för lång tid tillbaka blifvit indragen, samt de
öfriga begge befattningarne eller bataljons-läkaresysslan vid Vendes Artilleri-regemente
och läkaretjensten vid fästningsfängelset i Landskrona blott efter förordnande af honom
bestridas, funnit honom väl icke yara berättigad till pension å allmänna indrag
-
JExpeditions-UtsTcoitets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 186. 15
nings-staten; men som emellertid, enligt hvad Sundhets-kollegium äfven anfört, Öfverfält-läkaren
Bågenholms frånträdande af Regements-läkaretjensten vid Konungens
f. d. eget värfvade regemente varit föranledt, icke af egen ansökning om afsked från
densamma, utan af regementets indragning, samt, derest detta icke skett, han sannolikt
fortfarande qvarstått vid regements-läkarebeställningen och under sådant förhållande
kommit i åtnjutande af den löneförbättring, som tid efter annan desse tjenstemän
beviljats, samt följaktligen, efter erhållet afsked, jemväl fått tillträda den pension,
motsvarande regements-läkarelönen, 2,000 R:dr, som, efter afdrag likväl af belöpande
pension från Arméens pensions-kassa, Regements-läkare för närvarande ega
åtnjuta; alltså och då icke heller vore med billighet öfverensstämmande, att han, vid
den af honom uppnådda höga ålder och efter att hafva tinder en tid af omkring 45
år tjent det allmänna, skulle, när han nu för sjuklighet nödsakas lemna sina befattningar,
åtnöjas med den för hans och hans familjs bergning uppenbart otillräckliga
pensionen från Årméens pensions-kassa; har E. K. Maj:t föreslagit, att ÖfverfäitIäkaren,
Doktor Fredrik Bågenholm, med frånträdande af regementsläkarelönen vid
Konungens f. d. eget värfvade regemente, hvilken lön från regementets indragningsstat
till Bågenholm utgått, och, enligt hvad den med derunder inbegripna förhöjning
för 30 tunnor spannemål år 1861 utgjorde, uppginge till 886 R:dr 5 öre, måtte efter
erhållet entledigande från de tvänne öfriga af honom nu innehafvande beställningarne,
uppföras å rikets allmänna indragnings-stat, att derifrån, i likhet med andra afskedstagande
Regements-läkare, såsom pension uppbära ett belopp, svarande emot skillnaden
emellan nuvarande regements-läkarelönen och pension från Arméens pensionskassa,
eller 1,400 R:dr årligen.
I fråga om det pensionsbelopp, som skäligen må å allmänna indragnings-staten
tilläggas Doktor Bågenholm, när han från sina här ofvan omförmälda beställningar
afgår, hafva, under iakttagande af den i allmänhet af Rikets Ständer hittills följda
grundsatts att pension ej må för mer än en tjenst åtnjutas, Rikets Ständer ansett
detta belopp böra bestämmas till likhet med hvad aflöningen vid den af dessa befattningar,
af hvilken Bågenholm under sin tjenstetid haft högsta löneinkomst, utgjort,
eller 1,100 R:dr, motsvarande den aflöning han såsom andre bataljons-läkare
vid Vendes Artilleri för närvarande uppbär; och hafva Rikets Ständer, på grund häraf
och med afseende å hvad i denna fråga i öfrigt förekommit, på det sätt bifallit E.
K. Maj:ts nådiga Proposition i detta ämne, att Doktor Bågenholm förklaras berättigad,
att jemte bibehållande af sin pension såsom Regements-läkare från Arméens
pensions-kassa, vid afskedstagandet ur rikets tjenst, på allmänna indragnings-staten
uppföras till åtnjutande för återstående lifstid af en årlig pension stor 1,100 R:dr,
motsvarande hans nu innehafvande aflöning såsom andre bataljons-läkare vid Vendes
Artill eri-regemente.
24:o På sätt E. K. Majit uti sin nådiga Proposition angående Stats-verkets tillstånd
och behof tillkännagifvit, har E. K. Majit uti särskilda nådiga Propositioner
under den 24 Oktober sistlidet år äskat, att andre Bataljons-läkaren vid Calmar regemente,
Doktor Ehrenfried Jeremias Kampf, Löjtnanten vid Westgötha Regemente
Carl Julius von Holten, Under-löjtnanten vid Jemtlands hästjägare-corps Carl August
G:son Stjernefeldt, Regements-kommissarien vid södra Skånska infanteri-regementet
Johan Krook samt konstituerade andre Bataljons-läkaren vid Svea Artilleri-regemente
Fredrik Adolf Zettergren måtte, vid deras afgång ur tjenst, varda uppförda till nedannämnde
pensioner å allmänna indragnings-staten; och inhemtas af berörde nådiga
propositioner-,
angående andre Bataljons-läkaren Kampf: att han den 23 Oktober 1857 blifvit
utnämnd till sin nu innehafvande andre bataljonsläkare-tjenst, men genom enär 1859
iråkad sinnessjukdom, blifvit urståndsatt att vidare tjenstgöra, utan måst intagas på
16 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 186.
Wexiö hospital, hvarest han ännu vårdas; och enär, enligt hvad läkare intygat, någon
förbättring i Doktor Kampfs helsotillstånd under dessa år icke inträdt samt förhoppning
om hans återställande till helsan icke eller förefinnes, har E. K. Maj:t, med anledning
af Rikets Ständers vid 1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga om
obotlig ansedd sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie befattning
i rikets tjenst, föreslagit att, i öfverensstämmelse med hvad Regements-chefen
hemställt och Sundhets-kollegium tillstyrkt, Doktor Kampf måtte med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked från regementet, få på allmänna indragnings-staten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension,
motsvarande hans nu på regementets stat innehafvande andra bataljonsläkareaflöning,
eller Åttahundra Riksdaler;
angående Löjtnanten von Holten: att sedan Chefen för Westgötha regemente uti
ett af General-befälhafvaren. i tredje militärdistriktet med förord insändt memorial i
underdånighet anmält, att Löjtnanten von Holten alltsedan år 1856, i följd af kroppslig
sjukdom, förenad med en sinnets slöhet och förvirring, som stundom gränsat till fullkomlig
galenskap, varit oförmögen att någon tjenst vid regementet förrätta; hvadan
och då genom detta sjukdomsförhållande, hvilket af jemväl öfverlemnade läkarebetyg
vitsordades och hvaruti någon förbättring icke vore att förvänta, regementet, hvars
Subalternofficersgrad vore fåtaligare än vid de flesta andra infanteri-regementen, sannolikt
under en längre tid komme att förblifva i mistning af en tjenstbar officer, synnerligast
som von Holten, hvilken vore född år 1828, i anseende till sitt behof af en årlig
inkomst till bekostande af sitt lifs-uppehälle torde vid regementet qvarstå åtminstone
intill pensionsåldern, derest icke något för hans lefnadsomkostnader väl behöfiigt bidrag
kunde honom annorledes beredas, Regements-chefen hemställt, att von Holten måtte
såsom pension få bibehålla sina löneförmåner eller så stor del deraf, som motsvarade
hans nu innehafvande lön efter normalstat, utgörande 525 Riksdaler Riksmynt, att af
Stats-verket årligen utbetalas med beräkning från den dag, han från löjtnantsbeställningen
erhåller afsked; — så har E. K. Maj:t på enahanda skäl, som här ofvan finnes
anförda i fråga om Doktoren Kampfs pensionering, föreslagit Rikets Ständer, att
Löjtnanten von Holten måtte, med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
nådigt afsked ur krigstjensten, få på allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af Femhunda tjugofem
Riksdaler, motsvarande hans nu innehafvande lön efter normalstat;
angående Under-löjtnanten Stjernefeldt: att han i underdånighet anhållit att, i
anseende till sjuklighet och försvagad synförmåga, som dagligen försämrades, så att
han icke kunae hoppas att vidare blifva duglig till aktiv tjenstgöring, måtte varda
uppförd på indragnings-stat med ett understöd, motsvarande hans nuvarande behållna
lön, som enligt Regements-skrifvarens intyg, under åren 1852—1861, med inbegripen
löntillökning för åren 1857—1860, utgjort, efter afdrag af häst- och fouragemedel,
ackordsränta och pensionsafgift, i medeltal 440 R:dr 68 öre; utvisande handlingarne
-i öfrigt, att Stjernefeldt vore född den 14 Mars 1820 samt den 6 Mars 1844 utnämnts
till Under-löjtnant vid Jemtlands Hästjägare-korps, vid hvilken befattning han ännu
qvarstode, enär han för sin sjuklighet nödgats afsäga sig sin tur inom korpsen till
förmån för yngre officerare derstädes; och har, sedan ej mindre Chefen för omförmälda
corps, än äfven Generalbefälhafvaren i 5:te militärdistriktet, med afseende å de
af Stjernefeldt anförda omständigheter och det för korpsen menliga förhållande, som
skulle uppstå, derest Stjernefeldt, i saknad af pension, nödgades qvarstå i tjenst, till
den underdåniga ansökningen tillstyrkt bifall, E. K. Maj:t, i betraktande af hvad sålunda
förekommit och då Stjernefeldt, som, enligt hvad tillika blifvit styrkt, saknade
enskildt förmögenhet, under flera år lidit och ännu vöre lidande af obotlig sjukdom
jemte
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
17
jemte en i hög grad försvagad synförmåga, hvarigenom han urståndsattes att sin
tjenst förrätta eller på annat sätt sig försörja, föreslagit att Stjernefeldt måtte med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked ur krigstjensten, få på
allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af
en årlig pension, hvilken, med afseende å det belopp, hvartill den behållna delen af
Stjernefeldts lön under de före ansökningen sednast förflutna tio åren i medeltal uppgått,
E. K. Maj:t ansett kunna bestämmas till Fyrahundra Ridr Rimt;
angående Regements-kommissarien Krook: att uti en af General-befälhafvaren i
lista militär-distriktet insänd och förordad underdånig ansökning, bemälde Regementskommissarie
i underdånighet anhållit att han, som uppnått nära 73 års lefnadsålder
och vid södra Skånska infanteri-regementet tjenat i 49 år; deraf 30 i egenskap af
Rcgements-kommissarie, samt uti fälttåg deltagit, måtte, med bibehållande af den honom
såsom Regements-skrifvare tillagde pension från Arméens pensions-kassa, vid
afskedstagande från regements-kommissarie-tjensten få från samma tid och intill sin
död åtnjuta det nämnda befattning åtföljande årliga arfvode af Ett tusen Riksdaler;
i anledning hvaraf Krigs-kollegium afgifvit underdånigt utlåtande och deri, bland annat,
erinrat, att uti den summa af 1,000 Ridr, som utgör regements-kommissarie-arfvodet,
anses, jemlikt Kongl. Brefvet den 1 Juli 1857, ett belopp af 150 Ridr, såsom
vaktmästare-arfvode, vara inbegripet; och har E. K. Majit, vid öfvervägande af hvad
sålunda förekommit, väl förklarat sig förhindrad att den sökta pensionsförmånen i
nåder bevilja; men deremot, med afseende å de i detta fall förekomne omständigheter,
och enär Rikets Ständer tillförene bifallit af E. K. Majit under likartade förhållanden
gjorda framställningar, föreslagit, att Regements-kommissarien Krook måtte med
månaden näst efter den, i hvilken han entledigas från regements-kommissarie-befattningen,
få på allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension af 400 Ridr, hvilket belopp, tillika med den pension,
450 Ridr, han såsom f. d. Regements-skrifvare från Arméens pensions-kassa åtnjuter,
motsvarar regements-kommissarie-arfvodet, efter afdrag af det deruti inbegripna
vaktmästare-arfvode; samt
angående Bataljonsläkaren Zettergren: hurusom denne, med bifogande af styrkt
tjensteförteckning af hufvudsakligt innehåll, att han, sorn vore född den 14 December
1791, år 1808 åtföljt Svea Artilleri-regemente till Aland och Finland såsom underläkare
på extra stat samt derefter år 1810 blifvit antagen till underläkare på ordinarie
stat vid samma regemente; att, sedan han den 17 December 1821 blifvit af
Sundhets-kollegium förordnad att på tre år vara bataljons-iäkare vid nämnda regemente
och den 15 December 1822 kommenderats till tjenstgöring på Waxholms fästning,
E. K. Majit, medelst nådig Resolution den 21 September 1824, tillåtit honom,
utan hinder af bristande specimina, tills vidare handhafva läkarevården å nämnda
fästning, hvilken befattning han ännu innehade; samt att han den 29 December 1832
blifvit af Krigs-kollegium konstituerad att tills vidare vara tygskrifvare vid artilleriförråden
å Waxholms fästning, af hvilken tjenst han ännu vore i utöfning, hos E. K.
Majit i underdånighet anhållit, det täcktes E. K. Majit till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition om rättighet för Zettergren att, efter frånträdandet af sin innehafvande
läkarebefattning vid Waxholms fästning, få under sin återstående lifstid på
allmänna indragnings-staten uppbära en årlig pension till det belopp, som med afseende
å ofvan anförda förhållanden kunde finnas lämpligt; varande i afseende på
denna underdåniga ansökning, som förordats af Chefen för Svea artilleri-regemente,
af General-fälttygmästaren och Chefen för artilleriet, uppmärksamheten fästad derå,
att Zettergren från Arméens pensions-kassa vore berättigad till pension allenast uti
10:de klassen för sin innehafvande tygskrifvarebefattning, hvadan och då i betraktande
Eili. till B. St, Brot. 1863 & 1864. 10 Sami. 1 Afd. 21 Baft, 3
18 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
togés Zettergrens långvariga tjenstetid, under hvilken han deltagit i fyra fälttåg och
bevistat åtta bataljer, General-fälttygmästaren ansett sig böra tillstyrka, att Zettergren
måtte i nåder föreslås till erhållande af en hans löneförmåner såsom Bataljonsläkare
motsvarande årlig pension, eller 1,100 Ridr, att af honom uppbäras tillika med
den pension ur Arméens pensions-kassa, hvartill han såsom tygskrifvare kunde vara
berättigad.
Sedan Stats-kontoret, med förmälan att Zettergrens aflöning såsom konstituerad
andra bataljons-läkare utgjorde 1,100 R:dr, hvaraf 800 Ridr såsom lön och 300 R:dr
uti arfvode, samt att han uti sin egenskap af konstituerad bataljons-läkare icke vore
berättigad till pension från Arméens pensions-kassa, men efter afskedstagandet från
tygskrifvare-tjensten komme att från nämnda pensions-kassa erhålla en årlig pension
af 180 R:dr, samt att Zettergren, derest han å omförmälda läkarebefattning innehaft
fullmakt, skulle hafva varit författningsenligt berättigad att komma i åtnjutande af
pension på allmänna indragnings-staten, emedan han i öfrigt uppfyllt de derför stadgade
vilkor, i afgifvet underdånigt utlåtande, enär Zettergren med hustru och en oförsörjd
dotter befunne sig i knappa omständigheter, tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen;
så har E. K. Majit, med afseende å härvid förekomna, bevekande omständigheter
föreslagit, att Zettergren må från månaden näst efter den, i hvilken han
varder entledigad från bataljons-läkareförordnandet, få på allmänna indragnings-staten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af
800 R:dr, motsvarande andre bataljons-läkarelönen på stat.
Efter tagen kännedom af de till dessa nådiga propositioner hörande handlingar,
hafva Rikets Ständer funnit sådana omständigheter i afseende å hvardera af ofvanomförmälda
tjenstemän vara för handen, att E. K. Majits i afseende å deras pensionering
gjorda framställningar böra af Rikets Ständer bifallas, i följd hvaraf Rikets
Ständer medgifvit att, på sätt E. K. Majit föreslagit, följande årliga pensioner må,
till åtnjutande under pensionstagarnes återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten
uppföras, nemligen.-
a) för andre Bataljons-läkaren vid Calmar Regemente Ehrenfried Jeremias
Kampf 800 Ridr;
b) för Löjtnanten vid Westgötha Regemente Carl Julius von Holten 525R:dr;
c) för Under-löjtnanten vid Jemtlands Hästjägare-korps Carl August G:son
Stjernefeldt 400 Ridr;
d) för Regements-kommissarien vid södra Skånska infanteri-regementet Johan
Krook, utöfver den pension ur Arméens pensions-kassa, hvilken han såsom f. d.
Regements-skrifvare uppbär, 400 Ridr; och
e) för andre Bataljons-läkaren vid Svea artilleri-regemente Fredrik Adolf
Zettergren 800 Ridr, att af dem uppbäras från och med månaden näst efter den,
då de från sina ofvanberörda tjenstebefattningar erhålla afsked eller varda entledigade.
25:o Uti en till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition den 24 Oktober nästlidet
år anföres, hurusom Magasins-förvaltaren och sjukhus-inspektoren vid Gottlands
National-beväring Gustaf Lindström hos E. K. Majit i underdånighet anhållit, att,
enär tvifvel uppstått huruvida Lindström, hvilken vore född den 5 September 1800
och den 17 Februari 1826 blifvit utnämd till kanslist hos militärbefälet på Gottland,
från hvilken befattning han år 1836 befordrats till nu innehafvande tjenst, kunde,
ehuru han icke vore delegare i Arméens pensions-kassa, vid afskedstagandet vara
berättigad att komma i åtnjutande af pension utaf det, enligt Kongl. Brefvet den 9
Februari 1858, för fyllnadspensioner anvisade statsanslag till det i Kongl. Brefvet den
6 November 1860 för Magasins-förvaltare och sjukhus-inspektors-beställningen vid Gottlands
Nationalbeväring bestämda belopp, 400 Ridi’, E. K. Majit täcktes meddela nå
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 19
dig förklaring öfver den för honom sålunda ifrågasatta rättighet till pension; men att,
i iäll hans rätt till omförmälde pension icke skulle finnas ostridig, É. K. Majit, med
fästadt afseende, icke allenast på hans tjenstgöring i 36 år vid Gottlands Nationalbeväring,
utan ock på den längre tid af inalles 41 år han varit anställd i statens
och det allmännas tjenst, på sätt en den underdåniga ansökningen vidfogad tjensteförteckning
närmare utvisade, måtte i nåder föreslå Rikets Ständer, att åt honom,
såsom sjukhus-inspektor och magasins-förvaltare, på allmänna indragningsstaten anvisa
en emot nu fastställda eller blifvande pensionsbelopp svarande summa, att utgå
då han af ålder nödgas lemna meranämnda, af honom hittills innehafda tjenstebefattning;
och har militär-befälhafvaren på Gottland, med öfverlemnande af denna ansökning,
i underdånighet hemställt, att E. K. Majit täcktes till Rikets Ständer göra framställning
derom, att Lindström må vid afskedstagandet öfverfiyttas på allmänna indragningsstaten
med en årlig inkomst af 400 Ridr under sin återstående lifstid.
Sedan direktionen öfver Arméens pensions-kassa uti afgifvet underdånigt utlåtande
upplyst, att Lindström, hvilken, vid Gottlands Landt-bevärings upptagande till delaktighet
i Arméens pensions-kassa, innehade kanslisttjenst vid beväringen, begagnat sig
af medgifven rättighet för de då i tjenst varande, att, emot befrielse från åliggande
afgifter, afsäga sig delaktigheten i kassan, följaktligen icke vore till pension derifrån
vid afskedet berättigad, samt, vid sådant förhållande och då för rättighet till de genom
Kongl. Brefvet den 9 Februari 1858 Arméens pensions-kassas pensionärer under
vissa vilkor tillförsäkrade fyllnadspensioner i första rummet måste förutsättas rättighet
till pension från nämnda kassa, icke eller kunde anses berättigad till pension af
ifrågavarande till en förbättrad pensionering af Arméens befäl och tjenstemän anvisade
Statsanslag; så har E. K. Majit, med afseende å de för Lindström förekommande
bevekande omständigheter och enär han, på grund af hvad direktionen öfver Arméens
pensions-kassa sålunda anfört, icke kunde förvänta pension hvarken från Arméens
pensions-kassa eller från det till fyllnads-pensioner anvisade Statsanslag föreslagit,
att Lindström, då han i följd af försvagade krafter nödgas afgå från magasins-förvaltare
och sjukhus-inspektors-tjensten vid Gottlands Nationalbeväring, må förklaras berättigad
att från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked,
under sin återstående lifstid på allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af fyrahundra riksdaler, motsvarande den pension han skulle hafva erhållit, derest
han uti Arméens pensions-kassa varit delegare.
Enär det berott på Lindström sjelf att, genom förvärfvande af delegarerätt uti
Arméens pensions-kassa, försäkra sig om pension derifrån till det belopp, som nu
föreslagits till uppförande för honom å allmänna indragningsstaten, samt till följd
häraf den brydsamma ställning, hvaruti Lindström på ålderdomen befinner sig med
sin familj, i viss mån kan anses sjelfförvållad; hafva Rikets Ständer, med afseende
härå och då Rikets Ständer tillika erfarit att Lindström såsom f. d. kronofogde redan
är i åtnjutande af pension, funnit sig sakna anledning att till den nådiga framställningen
lemna bifall.
26:o Sedan, med öfverlemnande af en utaf Kapiten-löjtnanten vid Kongl. Majits
flotta Carl Edvard Törnebohm derom gjord och af direktionen för navigationsskolan
i Hernösand förordad ansökning, Kommers-kollegium, enär Kapiten-löjtnanten Törnebohm—
hvilken den 12 September 1842 blifvit af kollegium förordnad att tills vidare
vara ordinarie lärare vid berörda navigationsskola och på grund häraf, äfven efter
samma skolas med 1849 års början inträffade förändrade organisation, fortfarande
bestridt de till denna lärare-befattning hörande göromål intill den 19 Augusti sistlidet
år, då han till följd af styrkt sjuklighet blifvit derifrån entledigad, — under närmare
20 år med nit och drift fullgjort sina åligganden samt härtill kommejatt, enligt
hvad det handlingarne bifogade iäkarebetyg vidare utvisade, de ansträngningar för
20 Expcäitions-Utskötteis Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
Hvilka Törnebohm i och för skötandet af lärarebefattningen varit nödsakad att utsätta
sig, sannolikt utgjort en bidragande orsak till hans nu iråkade svaghetstillstånd,
hvilket lemnade föga förhoppning, att han, ehuru ännu endast 58 år gammal, för
framtiden kunde återtaga någon af de tjenster, han beklädt, eller på annat sätt bidraga
till sin familjs försörjande, i underdånighet hemställt, huruvida icke E. K.
Maj:t skulle täckas till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anvisande åt
Kapiten-löjtnanten Törnebohm, under hans återstående lifstid, af en årlig pension,
hvars belopp kollegium, med afseende å den för ordinarie läraren vid berörda navigationsskola
nu anslagna lön af 1,870 R:dr, ansett lämpligen kunna bestämmas till 600
R:dr R:mt; — så har E. K. Maj:t, i betraktande af Törnebohms tjugoåriga, väl vitsordade
lärareverksamhet samt hans intygade sjuklighet, föreslagit, att Törnebohm
måtte å allmänna indragsstaten tilläggas en årlig pension af 600 R:dr; och
hafva Rikets Ständer, som inhemtat, att Törnebohm den 5 nästlidne Januari undfått
afsked från ofvannämnde Kapiten-löjtnants-beställning, funnit skäligt att, i enlighet med
E. K. Maj:ts nådiga förslag, bevilja f. d. Kapiten-löjtnanten Carl Edvard Törnebohm
för sin återstående lifstid en årlig pension å rikets allmänna indragnings-stat af
600 R:dr.
27:o På sätt af en den 27 sistlidne Mars till Rikets Ständer afiåten särskild nådig
Proposition inhemtas, hade uti en af E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län till E. K. Maj:t insänd skrift, förste Landtmätaren derstädes J. E. Nyström
i underdånighet anmält, hurusom kommissions-landtmätaren i nämnde län, Per Adolf
Toll, född år 1812, till följd af sjukdom, som inverkat på själsförmögenheterna, under
en längre tid varit urståndsatt att medelst arbete lifnära sig och sin hustru, samt att
Toll, hvilken måst fråntagas alla tjenstegöromål, befunne sig i det största ekonomiska
betryck; i anledning hvaraf och då, oaktadt dertill af andra bekostade försök, Tolls
sjukdom icke kunnat häfvas, utan fastmera så tilltagit, att densamma syntes vara
obotlig, förste Landtmätaren i underdånighet hemställt, det någon årlig pension måtte
Toll beredas, deraf han, som eljest kommer att falla fattigvården till last, vore desto
mera förtjent, som han riktat General-landtmäteri-kontorets arkiv med flere renovationsarbeten
samt i allo skickligt och väl fullgjort sina tjensteåligganden; till stöd
för hvilken framställning bifogats, bland annat, ett af Provinsialläkaren E. Tyselius i
December månad sistlidet år utfärdadt bevis af innehåll att Tolls helsa, som under
flera år varit svag, de sednaste åren mycken försämrats, med betydlig slöhet till minne
öch tankeförmåga, jemte deraf följande stor svårighet att göra sig begriplig i så väl
tal som skrift, samt att numera intet hopp syntes återstå att Toll någonsin skulle
kunna återvinna helsa och själskrafter eller ens varda i någon mån förbättrad, äfvensom
ett af vederbörande pastorsembete meddeladt intyg, bestyrkande att Toll vore
utfattig och i saknad af alla medel till utkomst, förmälande E. K. Maj:ts Befallningshafvande
sig destoheldre tillstyrka nådigt bifall å berörda framställning, som kommissions-landtmätaren
Tolls iråkade nödställda belägenhet inträffat utan hans eget
förvållande samt han under sin tjenstetid städse ådagalagt flit och redbarhet.
Sedan Ofver-direktören vid landtmäteriet uti afgifvet utlåtande, jemte tillkännagifvande
att Toll i nära 20 år varit i Statens tjenst, på skäl, som i den nådiga propositionen
omförmälas, ansökningen förordat, har E. K. Maj:t uti berörda nådiga proposition
föreslagit att Kommissions-landtmätaren Toll, som uppnått en ålder af 50
år, må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked, få på
allmänna indragningstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en
årlig pension af 600 R:dr; och
hafva, med afseende å härvid förekommande ömmande omständigheter, och då,
enligt hvad intygadt blifvit, någon förbättring i Tolls sinnessjukdom icke är sannolik,
Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
Expeditions-TJtskottets Förslag till tmderd. Skrifvelse, N:o 186. 21
28:o E. K. Majit liar föreslagit, att då Kronofogden i Norra och Södra Wedbo
häraders fögderi af Jönköpings län A/ils Fredrik Ekvall, sorn ingått i sitt 60 år och
36 år varit i Statens tjenst anställd, under flera års tid varit sjuklig och åtnjutit
tjenstledighet samt föga utsigt funnes, att han kunde i tjenstgöring åter' inträda och
dermed fortfara tilldess han uppnått föreskrifven pensionsålder, Rikets Ständer
måtte, med fästadt afseende jemväl derå, att Ekvall med hustru och 13 barn befunno
sig i knappa omständigheter, medgifva att han, derest han styrkte sig fortfarande
vara af sjukdom hindrad från utöfningen af sin tjenst, finge efter erhållet afsked
från densamma, oaktadt han då icke uppnått den för pensions åtnjutande föreskrifna
lefnads- och tjensteålder, uppföras ä allmänna indragnings-staten för åtnjutande
af en årlig pension till det för Kronofogden bestämda belopp, 2,000 R:ar; och
hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
29:o Enligt hvad inhemtas af det den nådiga Propositionen angående Statsverkets
tillstånd och behof bifogade protokoll öfver Civil-ärenden den 14 Oktober 1862,
hade Kommers-kollegium med underdånigt förord till E. K. Maj:t öfverlemnat en af
Styrelsen för den af Svenska Slöjdföreningen i Stockholm inrättade söndags- och
aftonskola gjord framställning om pension för skolans f. d. Föreståndare, Kapitenen
m. m. Baltzar Cronstrand, till stöd för hvilken framställning nämnda styrelse i underdånighet,
bland annat, anfört: att, sedan Kapitenen Cronstrand kort tid efter det
Svenska Slöjdföreningen i Stockholm inrättat sin söndags- och aftonskola, eiler är
1846 blifvit till föreståndare för densamma antagen, med hvilken befattning han till
en början utan arfvode och derefter mot en jemförelsevis ringa ersättning fortfarit
under en tid af öfver 13 år, eller till och med slutet af vårterminen 1859, skolan
under hans ledning utvecklats till en högst betydlig grad, så att, ifrån det att undervisningen
bestriddes af blott 3 lärare för icke fullt 100 lärjungar och upptog
blott söndagsförmiddagarne och en afton i veckan, lärarnes antal under 1858 uppgick
till 22, hvilka meddelade undervisning åt 700 å 800 lärjungar af båda könen;
hvarjemte undervisningstiden vid denna tidpunkt utsträckts till alla dagar i veckan
samt läroämnenas antal betydligt förökats; att ifrån skolans stiftelse och intill början
af höstterminen år 1859 undervisning meddelats åt icke mindre än 3,277 lärjungar,
af hvilka en stor del utgått i handtverkerierna och bidragit att gifva dessa lyftning
och förädling; samt att, om å ena sidan denna skolans utveckling varit en naturlig
följd af tidens kraf och det alltmer insedda behofvet af kunskaper, det likväl å andra
sidan vore onekligt att skolans fordne föreståndare tili undervisningsanstaltens fördel
begagnat dessa förhållanden med ett nit och en ihärdighet, som förtjenade att tacksamt
och allmänt erkännas; på grund af hvilket allt och enär Kapiten Cronstrands förmåga
till större verksamhet vid uppnådda 68 lefnadsår måste vara försvagad, Styrelsen
ansett för sin pligt att hos E. K. Maj:t i underdånighet hemställa, om aflåtandet
af nådig Proposition till Rikets Ständer, att åt Kapiten Cronstrand måtte
för återstående lifstiden beviljas en emot hans under de sednare åren uppburna
arfvode svarande pension, eller 1,800 R:dr; och har vid underdånig föredragning
häraf, samt med afseende å ej mindre den gagneliga verksamhet, som Kapitenen
Cronstrand i ofvanberörda måtto ådagalagt, än äfven hans framskridna lefnadsålder,
E. K. Maj:t beslutat att till Rikets Ständer göra nådig framställning i öfverensstämmelse
med Styrelsens berörda hemställan.
Rikets Ständer, som jemväl finna Kapitenen Cronstrand väl förtjent af erkännande
från det allmännas sida för det nit och den ihärdighet, hvarmed han verkat
för upprätthållande och förkofran af Slöjdföreningens skola och hvarigenom han icke
obetydligt bidragit till utvecklingen af den Svenska industrien, hafva, med afseende
härå, medgifvit att Kapitenen Baltzar Cronstrand må för återstående lifstid å ali
-
22 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
manna indragnings-staten tilläggas en årlig pension af 1,800 Ridr, att från och med
år 1864 till honom utbetalas.
30:o Sedan f. d. Landshöfdingen i Gefleborgs län, Lars Adolph Prytz den 28
sistlidne Mars aflidit, har hans enka, Fredrika Elisabeth Losenberg hos E. K. Majit
i underdånighet anhållit, att nådig framställning måtte till Rikets Ständer aflåtas
om pensions beviljande åt henne. Af de till stöd för denna ansökning bifogade handlingar
inhemtas hufvudsakligen, dels att f. d. Landshöfdingen Prytz, född 1792, såsom
militär varit anställd i Statens tjenst åren 1812—1832, hvarunder han deltagit
i Norrska fälttåget, samt att han blifvit sistberörda år utnämnd till Chef för Södra
tull-distriktet och 1853 till Landshöfding i Gefleborgs län, från hvilket embete han
år 1861 erhöll nådigt afsked med pension; dels ock att vid hans död boets skulder
öfverstigit tillgångarne, i följd hvaraf hans enka icke egde andra tillgångar till sitt
uppehälle, än de henne tillagda särskilda årliga pensioner af 450 Ridr från Tullstatens
pensionsinrättning och 150 Ridr från Arméens enke- och pupillkassa. Med afseende
på f. d. Landshöfding Prytts under en lång tjenstetid ådagalagda redbarhet
och förtjenster i flera honom uppdragna vigtiga befattningar samt å de torftiga omständigheter,
hvari hans enka, som vore sjuklig och snart uppnått 63 års ålder, sig
befunne, har E. K. Majit uti en den 31 Juli innevarande år till Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition föreslagit, att en årlig pension af 600 Ridr måtte bemäiaa enka
tilläggas och på allmänna indragnings-staten uppföras; och
hafva Rikets Ständer, på de af E. K. Majit anförda skäl, medgifvit att f. d. Landshöfding
Prytz’s enka, Fredrika Elisabeth Prytz, född Rosenberg, må på allmänna indragnings-staten
tilldelas en årlig pension af 600 Ridr.
31 :o Af en den 7 nästlidne Augusti till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
angående pension å allmänna indragnings-staten åt enkan efter aflidne Navigationsskole-inspektören,
f. d. Kapiten-löjtnanten C. A. Pettersson, inhemtas, att bemälde
Kapiten-löjtnant, född 1818 och år 1840 utnämnd lill Sekund-löjtnant vid Kongl.
Majits flotta, derifrån han år 1858 på begäran erhållit nådigt afsked, sedan år 1847
varit ordinarie Navigations-skolelärare, först i Götheborg och sedermera i Stockholm,
samt år 1858 undfått nådigt förordnande att vara inspektör öfver Navigations-skolorna
i riket; att Kapiten-löjtnanten Pettersson derjemte utgifvit från trycket åtskilliga
vid undervisningen allmänt begagnade arbeten i navigations-vetenskapen och
jemväl, enligt dertill erhållet nådigt uppdrag, verkställt astronomiska ortbestämningar i
Norrbottens län, att tjena till grund för det under arbete varande ekonomiska karteverket
öfver nämnda län. Sedan Pettersson den 23 sistlidne Juni aflidit, hade hans
efterlemnade enka IUlda Amanda Catharina Lundberg, uti en af Kommers-kollegium
till E. K. Majit öfverlemnad ansökning, i underdånighet anhållit, det E. K. Majit
måtte till Rikets Ständer aflåta nådig framställning om beviljande af någon pension
till hennes fyra minderåriga barns uppehälle; varande berörde ansökning af Kommers-kollegium,
på anförde och i den nådiga Propositionen upptagna skäl, i underdånighet
förordad; och har E. K. Majit, enär af handlingarne inhemtades, att f. d.
Kapiten-löjtnanten Petterssons efterlemnade qvarlåtenskap betydligt understege boets
skulder, samt Pettersson genom sin gagnande verksamhet i de honom uppdragna
befattningar gjort sig så förtjent af det allmänna, att hans i behöfvande omständigheter
efterlefvande familj ej borde lemnäs utan det understöd, som för dess tarfliga.
utkomst vore behöfligt, föreslagit, att Petterssons enka måtte å allmänna indragningsstaten
tilläggas en årlig pension af 1,000 Ridr, samt att Rikets Ständer, med afseende
å härvid förekommande ömmande omständigheter, måtte medgifva att denna pension
finge beräknas från och med månaden näst efter Petterssons död och således utgå
från och med sistlidne Juli månad.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 23
I betraktande af hvad E. K. Majit till stöd för den nådiga framställningen anfört,
hafva Rikets Ständer medgifvit
att f. d. Kapiten-löjtnanten Petterssons enka Hilda Amanda Catharina Pettersson,
född Lundberg, må å allmänna indragnings-staten tilläggas en årlig pension af 1,000
Ridr, att beräknas och utgå från och med Juli'månad innevarande år.
32:o Rikets Ständer hafva vidare förehaft följande uti E. K. Majits nådiga Proposition
angående Stats-verkets tillstånd och behof gjorda framställningar, nemligen
:
a) att, då t. f. Kamereraren i Kammar-kollegii första provins-kontor, Kammarxätts-rådet
Paul Roland Ferlin, som öfver 40 år varit i rikets tjenst anställd, derunder
väl, vid afskedstagande från innehafd Landskamererare-befattning i Östergöthlands
län den 17 Februari 1847, af E. Iv. Majit förklarats berättigad att vid föreskrifven
ålder komma i åtnjutande af pension från Civil-statens Pensions-inrättning, men
sedermera å rikets stat icke innehaft någon ordinarie tjenst, utan endast förordnanden,
samt han, vid snart uppnådda 67 år, alltså icke hade utsigt tili högre pensionsbelopp
än 750 Ridr Rimt, hvilket för hans och hans familjs lefnadsbehof vore otillräckligt,
Rikets Ständer, med afseende jemväl å Kammarrätts-rådet Ferlins af Kammar-kollegium
vitsordade nit och skicklighet i den mödosamma tjenstebefattning, han
nu i snart 4 år hos Kammar-kollegium bestridt och hvilken, vid hans emottagande
deraf, var belastad med en ovanlig arbetsbörda, som hufvudsakligen genom hans drift
blifvit betydligt förminskad, ville medgifva, att bemälde Kammarrätts-råd må, med
bibehållande af sin förenämnda pensionsrätt i Civil-statens pensions-kassa, vid entledigandet
från sin nuvarande befattning, på allmänna indragnings-staten undfå fyllnaden
i det pensionsbelopp, som då kan vara för pensionsberättigade Kamererare i
Kammar-kollegium faststäldt; samt
b) att Kammarskrifvaren i Stats-kontoret August Ygberg, — hvilken, född år 1812,
i 29 år varit i rikets tjenst anställd, men alltsedan den 1 April 1856 åtnjutit oafbruten
tjenstledighet i anseende till obotlig sjukdom, hvilken gjort honom fullkomligt
oförmögen att sköta sin tjenst, samt jemväl i öfrigt befunne sig i bekymmersamma
och ömmande omständigheter, helst han, enligt företedt prestbetyg, haft 12 barn att
vårda och uppfostra, hvaraf 4 ännu lefde oförsörjda — måtte, efter afskedstagande,
varda å allmänna indragnings-staten förflyttad, med bibehållande för sin återstående
lifstid af nu innehafvande lön, hvilken, i anseende dertill, att Ygberg icke ingått på
den för Stats-kontoret nu gällande förhöjda aflönings-stat, utginge med endast 900
Ridr årligen.
Med afseende å sålunda anförda förhållanden, hafva Rikets Ständer funnit skäligt
att till ofvanberörda nådiga framställningar lemna bifall.
33:o Uppå derom af Proviantmästaren vid slottsmagasinet i Stockholm, Kapitenen
m. m. Per Adolf Borgh i underdånighet gjord ansökning, har E. K. Majit, — ehuru
Kapitenen Borgh enligt gällande författningar icke vore berättigad att vid afskedstagande
från förstnämnda befattning erhålla i pension mera än 1,125 Ridr, eller hvad
han såsom egentlig lön uppbure, likväl med afseende derå, att Kapiten Borgh, som
numera uppnått en ålder af 72 år och i 54 år oafbrutet varit i Statens tjenst, derunder
med nit och skicklighet sina åligganden fullgjort, samt enär härtill komme,
dels att vid sednast verkställda reglering af embets- och tjenstemäns löner, Kapitenen
Borgh icke erhållit någon tillökning i sin aflöning, hvilken under de sednaste 30 åren
ej blifvit förhöjd, dels ock att den inkomst, han i egenskap af proviantmästare nu
åtnjuter, uppginge till vida högre belopp än den af honom begärda pension, — föreslagit
att Kapitenen Borgh måtte på allmänna indragnings-staten erhålla en årlig
pension af 1,500 Ridr, att utgå från och med månaden näst efter den, hvaruti afsked
från proviantmästare-befattningen varder honom meddeladt; och
•24
Expeditions-UtsTcottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186,
hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
34:o Enligt hvad E. K. Maj:t uti en den 14 November sistlidet år, till Rikets
Ständer aflåten nådig Proposition behagat meddela, har Kammarrätts-rådet, Riddaren
af Nordstjerne-orden Carl Printzensköld hos E. K. Maj:t underdånigst anhållit, att
då han vid numera uppnådd nära 67 års ålder kände sin helsa bruten och sina själsförmögenheter
försvagade, E. K. Maj:t, i betraktande af den långa tid af mer än 46
år sökanden tillbragt i Statens tjenst samt de trägna och maktpåliggande befattningar
han derunder innehaft, täcktes hos Rikets Ständer utverka deras medgifvande för
sökanden, hvilken nu vöre i åtnjutande af endast den lägre Kammarrättsråds-lönen
eller 4,500 R:dr, med pensionsrätt till 3,600 R:dr, att, vid afskedstagandet, undfå å
rikets allmänna indragnings-stat ett årligt pensionsbelopp, motsvarande det, som i
händelse han innehaft en af de högre Kammarrätts-råds-lönerna, 5,000 R:dr, skolat,
enligt nu gällande pensionsgrunder, honom tillkomma med fidelar af nämnde belopp,
eller 4,000 R:dr R:mt.
Sedan uti afgifvet underdånigt utlåtande Kammar-rätten, med afseende å det
förtjenstfulla sätt, hvarpå Kammarrätts-rådet Printzensköld städse fullgjort sina åligganden,
berörda underdåniga ansökning förordat, har, efter öfvervägande häraf samt
då sökanden under en tid af mer än 46 år varit i Statens tjenst anställd och städse
med utmärkt nit fullgjort sina åligganden, E. K. Majit, med bifall till den underdåniga
ansökningen och i enlighet med Kammar-rättens tillstyrkande, i nåder föreslagit
det sökanden må berättigas att, efter afskedstagandet från Kammar-rätts-rådsembetet,
för sin återstående lifstid å allmänna indragnings-staten åtnjuta årlig pension till ett
emot 80 procent af den för hvarje af de tre äldste Kammarrätts-råden å Kammarrättens
stat uppförda lön svarande belopp, eller Fyra tusen R:dr R:mt.
Enär det i och för sig synes olämpligt att vid bestämmande af det pensionsbelopp,
som bör en tjensteman tilldelas, taga i beräkning de löneförmåner, hvaraf
han, efter längre tids innehafvande af sin befattning skolat komma i åtnjutande, och
då dessutom bifall till E. K. Majits ifrågavarande nådiga framställning otvifvelaktigt
skulle från flera håll framkalla likartade anspråk, hafva Rikets Ständer ej funnit
skäl att den begärda pensionsförhöjningen för Kammarrätts-rådet Printzensköld
bevilja.
35:o Uti en den 29 sistlidne Maj till Rikets Ständer aflåten nådig proposition
har E. K. Majit behagat meddela, hurusom Biskopen i Hernösands stift, Kommendören
af Nordstjerne-orden, Doktor Israel Bergman, med anmälan, att han, som fortfarande
lede af sjuklighet, deraf funne sig manad till den önskan att genom afträdande
från embetet lemna rum för dess öfverlåtande åt större och friskare krafter,
än dem, som efter redan fyllda 68 år stodo till hans förfogande, hos E. K. Majit
med bifogande af läkarebetyg i underdånighet anhållit, att, då han från fullföljande
af denna önskan för det närvarande hindrades af den omständighet att han saknade
egna tillgångar, tillräckliga att afvända bekymren för en sparsam utkomst under sina
återstående dagar, E. K. Majit täcktes till Rikets Ständer göra framställning om anvisande
å allmänna indragnings-staten af någon pension åt honom, på det han framdeles,
derest ej hans helsotillstånd skulle i väsendtlig mån förbättras, kunde komma
i tillfälle att från sitt innehafvande embete begära nådigt afsked; och E. K. Majit,
på anförda i den nådiga Propositionen upptagna skäl, föreslagit Rikets Ständer att
Biskop Bergman måtte förklaras berättigad att från och med ecklesiastik-året näst
efter det, då afsked från Biskops-embetet i Hernösands stift kunde varda honom
beviljadt, på rikets allmänna indragnings-stat uppbära en pension, hvilken E. K. Majit
ansett böra bestämmas till lika belopp med det, som på samma stat för Landshöfding
beviljas, eller 6,000 Ridr årligen.
Expeditions-UtsJcottets Förslag till underd. Skrifvelse, Nio 186. 25
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har det synts Rikets Ständer
obestridligt, att uti förevarande fall sådana undantags-förhållanden äro för handen,
att ett frånträdande af den allmänna grundsatsen, det statsverket ej bör betungas
med några direkta utgifter för presterskapets aflöning är ej blott berättigadt, utan
äfven af behof påkalladt; men då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, Biskop Bergman
lefver ogift och ej är i någon tryckande ekonomisk ställning, anse Rikets Ständer
det föreslagna pensions-beloppet skäligen kunna till 5,000 R:dr nedsättas; och
hafva alltså på det sätt bifallit ifrågavarande nådiga framställning, att Biskop Bergman
förklaras berättigad att från och med eklesiastik-året näst eftet det, då afsked
från Biskops-embetet i Hernösands stift kan varda honom beviljadt, på rikets allmänna
indragningsstat för sin återstående lifstid uppbära en pension af 5,000 Ridr årligen.
36:o Sedan Adjunkten i Mathematik och Fysik vid Upsala universitet, Magister
Henrik Falk, hos kansleren för nämnda universitet uti ingifven ansökning anhållit,
att han, som numera ingått i sitt 72:dra år och 46 år varit såsom lärare vid universitetet
anställd, måtte erhålla afsked från denna sin befattning, med rättighet att
till sin död oförminskadt få bibehålla sina nuvarande inkomster, bestående, utom lönen,
2,500 R:dr, af Barchaeiska stipendiet lil R:dr 16 öre och 6 famnar ved mot ersättning
för huggnings- och forslingskostnaden; och Consistorium Academicum uti sitt
öfver denna ansökning den 17 Maj nästlidet år afgifna utlåtande erinrat, att, enär
det af Professor A. G. Barchaus den 21 Juni 1806 upprättade testamente innehölle,
att årliga räntan å det af honom donerade kapitalet skulle »såsom ett stipendium
tilldelas någon af akademiens adjunkter i theologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna
eller ock vice bibliothekarie eller någon af bibliothekets amanuenser», och
deraf syntes följa, att nämnda stipendium icke kunde åtnjutas af annan än i tjenst
varande adjunkt, vice bibliothekarie eller amanuens, samt, jemlikt nådiga brefvet af
den 22 April 1779, den universitets-lärare och tjenstemän å lön anslagna ved endast
tillfölle dem, som vore i verklig tjenst, hvadan konsistorium icke kunde anse Adjunkten
Falk efter afskedstagandet vara lagligen berättigad att uppbära hvarken förberörda
stipendium eller den honom såsom adjunkt tillkommande löneved, hvaremot konsistorium
ansåge Adjunkten Falk, med hänseende till hans höga ålder, långa och för
uppehållande af åtskilliga professioner mer än vanligt anlitande lärareverksamhet väl
förtjent, att, då han vid tilltagande svaghet och sjuklighet nödgas taga afsked, varda
hugnad med bibehållande af hela sin innehafvande lön, 2,500 R:dr, såvida tillgång
dertill kunde beredas; så hade Kanslern i underdånigt memorial af den 13 Augusti
sistlidet år hemställt, huruvida det icke skulle täckas E. K. Maj:t att till Rikets
Ständer aflåta Proposition om anslag på indragnings-staten af ett nyssnämnda adjunktslön
motsvarande belopp, att af Adjunkten Falk åtnjutas, sedan han sökt och erhållit
afsked; och har E. K. Majit, i öfverenssämmelse med Kanslerns förslag, hos Rikets
Ständer äskat, att Adjunkten Falk, efter erhållet afsked, måtte, i likhet med hvad
förut i dylikt fall egt rum, för sin återstående lifstid hugnas med en årlig pension
från allmänna indragnings-staten, motsvarande hans vid universitetet innehafvande
lön af 2,500 R:dr R:mt;
till hvilken nådiga framställning Rikets Ständer lemnat bifall.
37:o Med hänvisning till hvad i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående
regleringen af utgifterna under Riks-statens 8:de hufvudtitel, är anfördt om Carolinska
institutets aflönings-stat, hafva Rikets Ständer för Anatomie Professorn, Friherre
Gust. Wilh. von Duben, på allmänna indragnings-staten uppfört en löneskillnad af 300
R:dr årligen.
38:o E. K. Majit har vidare äskat, att ett belopp af 500 Ridr må anvisas att
från början af nästinstundande statsreglerings-period utgå till hvardera af förre Rek
Bih.
till R. St. Fröt. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 4
26 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
torerne, numera Läroverks Adjunkterne J. F. Kindström, J. F. Kjellborg, N. L. Ahlberg,
E. J. Nyberg och O. E. L. Dahm; till stöd för hvilken framställning uti Statsråds-protokollet
anföres, hurusom bemälde lärare, hvilka för de af dem på grund
af fullmakter innehafda rektorsbeställningar varit enligt 1858 års lönereglering berättigade
till en lön af 3,000 R:dr förutom boställsgård, men sådant oaktadt måst återgå
från rektorsbefattningarne, till följd deraf att de af dem styrda läroverk antingen utvidgats
eller ock förenats med gymnasierna i samma städer, numera i egenskap af
kolleger och adjunkter vid samma läroverk uppbära en lön af endast 2,500 R:dr; och
då alltså dessa lärare, utan något deras förvållande, mäst lemna en befattning, hvarå
de innehaft fullmakt och med hvilken större löneförmåner äro förenade samt således
den nu begärda lönefyllnaden är af billighet påkallad,
hafva Rikets Ständer till hvad E. K. Maj:t i ofvanberörde hänseende föreslagit,
lemnat bifall.
39:o Af en den 6 sistlidne Februari till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
inhemtas, hurusom t. f. Rektorn vid Hudiksvalls Högre Elementarläroverk A1. Wennberg,
som den 14 Augusti 1833 blifvit befullmäktigad till ordinarie kollega och den
22 Februari 1843 till rektor vid dåvarande högre lärdomsskolan i nämnde stad, hos
E. K. Maj:t i underdånighet anhållit, att, enär han, enligt nådiga Cirkulär-brefvet
den 20 Mars 1858, skulle varit berättigad att i sistnämnda egenskap åtnjuta en lön
af 3,000 R:dr, så framt icke berörda skola blifvit till högre elementarläroverk utvidgad,
och det kunde inträffa, att han komme att frånträda rektorstjensten, i hvilket fall
han såsom kollega endast egde uppbära en lön af 2,500 R:dr, E. K. Maj:t ville till
Rikets Ständer aflåta nådig proposition om beviljande af ett anslag af 500 R:dr årligen,
att såsom fyllnad i kollegalönen utgå från den dag sökandens rektors-förordnande
kan komma att upphöra.
Efter det sedermera Wennberg den 9 sistlidne Januari blifvit, på egen begäran,
entledigad från ifrågavarande rektorsförordnande, hvadan han kommer att såsom
kollega vid läroverket framdeles tjenstgöra, har E. K. Maj:t, enär till följd häraf
Wennbergs lön komme att för framtiden endast utgå med 2,500 R:dr, föreslagit, att
å allmänna indragnings-staten måtte anvisas ett belopp af 500 R:dr, att från och med
början af nästinstundande statsreglerings-period tillgodokomma Wennberg, intilldess
han till annan befattning kunde vinna befordran; och
hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning lemnat bifall.
40:o Sedan Domkapitlet i Wexiö, uti skrifvelse den 4 sistlidne Februari, hos
E. K. Maj:t i underdånighet anmält, att Adjunkten vid Wexiö högre Elementarläroverk,
Magister Sven Sandberg, som den 23 Maj 1860 utnämndes till ifrågavarande
adjunkts-beställning, redan den 22 September samma år, till följd af iråkad sinnessjukdom,
blifvit urståndsatt att sin läraretjenst förrätta och snart derefter intagits å
Wexiö hospital; att Sandberg vid början af höstterminen den 23 Augusti 1861 ånyo
inträdt i tjenstgöring, hvarmed han dock icke längre fortfarit än till den 30 Oktober
sistnämnde år, då han erhållit tjenstledighet i uppgifvet ändamål att taga pastoralexamen;
att förnyad tjenstledighet varit honom förunnad både vår- och höstterminen
1862, samt att han vid början af innevarande års vårtermin måst, till följd af återfall
i sinnessjukdomen, från utöfningen af läraretjensten befrias; vid hvilket förhållande
domkapitlet underdånigst anhållit, det E. K. Maj:t täcktes till Rikets Ständer
aflåta nådig proposition om bemälde Sandbergs förflyttande på indragningsstat med
bibehållande af tre fjerdedelar af nu innehafvande lön, 1,000 R:dr R:mt, så har, efter
det Stats-Kontoret i afgifvet underdånigt utlåtande till omförmälda anhållan tillstyrkt
nådigt bifall, E. K. Maj:t, uti en den 13 sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition, föreslagit, att Adjunkten Sandberg måtte, sedan han, på
grund af vederbörande målsmans derom gjorda ansökning, från sin befattning såsom
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 27
lärare vid Wexiö högre elementarläroverk erhållit afsked, å allmänna indragningsstaten
uppföras till erhållande under sin återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande
tre fjerdedelar af den lön, adjunkter i lägsta lönegraden vid rikets elementarläroverk
uppbära, eller 750 R:dr, att utgå från och med månaden näst efter den,
uti hvilken afsked varder Sandberg meddeladt; och
hafva Rikets Ständer, i betraktande af härvid förekommande förhållanden, bifallit
hvad E. K. Maj:t i ofvannämnde hänseende behagat föreslå.
41:o Uti underdånig skrifvelse den 9 sistlidne Juli hade Domkapitlet i Wexiö
stift anhållit att, som Adjunkten och Gymnastikläraren vid Jönköpings högre elementarläroverk,
förre Konrektorn, Magister Johan Magnus Rosengren, hvilken vore född den
13 November 1802 och blifvit anställd såsom ordinarie lärare i Jönköping den 22
April 1829 samt tillika såsom gymnastiklärare derstädes 1836, under de sednare åren
måst, i anseende till sjuklighet, termin efter annan undfå tjenstledighet, och hans
tillstånd numera så förvärrats, att, enligt företedt läkarebetyg, det med temlig visshet
kunde förutses, att hans sjukdom skulle allt framgent göra honom för undervisningen
otjenstbar, E. K. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer äska, att Rosengren, som
städse, under den tid han egt oförsvagad helsa, med utmärkt nit och skicklighet skött
sina åligganden samt alltid gjort sig känd för en hedrande vandel, och som sjelf hos
läroverkets eforus anmält sin önskan att erhålla afsked med bibehållande af adjunktslönen
såsom pension, men utan anspråk på någon pension såsom gymnastiklärare,
måtte vid afskedstagandet blifva å indragnings-staten uppförd till ett pensionsbelopp,
motsvarande hans innehafvande lön såsom adjunkt, 2,500 R:dr R:mt; och har, då
Adjunkten Rosengren sedan flera år lider af sinnessjukdom, hvilken, enligt hvad det
utfärdade läkarebetyget innehåller, med temlig visshet kan antagas allt framgent göra
honom för undervisningen otjenstbar, samt Rosengren numera uppnått en ålder af
omkring 60 år, utaf hvilka han mer än 27 innehaft ordinarie lärarebefattning,
E. K. Maj:t, enär det är af vigt för det allmänna, att tjenster icke under en lång
tid endast af vikarier bestridas, föreslagit att Rosengren, när han ifrån sina innehafvande
befattningar såsom adjunkt och gymnastiklärare vid läroverket i Jönköping
undfår afsked, må på allmänna indragnings-staten uppföras till erhållande under sin
återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande den lön, han såsom adjunkt nu
innehar, eller 2,500 R:dr, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
afskedet varder meddeladt; till hvilken nådiga framställning Rikets Ständer på de
uti E. K. Maj:ts Proposition anförda skäl funnit skäligt lemna bifall.
42:o Uti särskild till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition har E. K. Maj;t
föreslagit att läraren i musik och sång vid högre elementarläroverket i Malmö, II. J.
Tengvall, måtte på allmänna indragnings-staten uppföras med en årlig pension, motsvarande
hans vid läroverket innehafvande lön, 500 R:dr; men då, enligt hvad Rikets
Ständer inhemtat, bemälde Tengvall numera afiidit, anse Rikets Ständer frågan om
åtgärd, i anledning af denna nådiga framställning, balva förfallit.
43:o Uti en af E. K.|Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län insänd ansökning
hade Provincialläkaren i Herjeådalens distrikt, Medecine Doktorn, Filosofie och
Kirurgie Magistern Johan Elmin underdånigst anhållit att han, som vore född den
6 Jannuari 1797, blifvit medicinelicentiat år 1833, under åren 1834—1844 bestridt
särskilda ordinarie läkarebefattningar, samt varit anställd sedan den 17 December
1850 såsom provincialläkare uti ofvannämnde distrikt, måtte, med hänseende till
hans numera försvagade helsa, varda hos Rikets Ständer föreslagen att uppföras å
allmänna indragnings-staten, med rättighet att uppbära provincialläkarelönen i pension;
och hade E. K. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet vitsordat så väl
Ellmins oförmåga att sin tjenst vidare bestrida, som ock den betryckta ekonomiska
ställning, hvaruti han sig nu befunne. Sedan Sundhets-kollegium och Stats-konto
-
28 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 186.
ret i anledning häraf afgifvit underdåniga utlåtanden, har E. K. Maj:t uti en den 13
sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition föreslagit att ett belopp
af 1,500 R:dr, motsvarande provincialläkareiönen, måtte å allmänna indragnings-staten
uppföras för att från och med månaden näst efter den, då nådigt afsked blefve
Doktor Ellmin meddeladt, honom såsom pension för återstående lifstiden tillgodokomma;
och
hafva Rikets Ständer, enär Doktor Ellmin uppnått 65 års ålder och, enligt hvad
företedt läkarebetyg utvisade, besväras af sådan sjuklighet, som utgör hinder för
hans tjenstbarhet, till E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning lemnat bifall.
44:o Efter det extra provineial-läkaren i Ulricehamns distrikt af Elfsborgs län,
Kirurgie-Magistern Willielm Mauritz Heinrici hos E. K. Maj:t underdånigst anhållit,
att enär, på sätt af den underdåniga ansökningen vidfogade handlingar styrktes,
Heinrici var född den 29 Juni 1796 och i Statens tjenst varit anställd alltsedan den
1 September 1812 eller under en tid af 50 år, hvaraf såsom ordinarie Bataljonsläkare
vid Elfsborgs regemente nära 30 år och 27 år såsom extra provincial-läkare i
Ulricehamns distrikt, samt enär alltså sökandens helsa och krafter ej kunde medgifva
en fortfarande längre verksamhet, E. K. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer i nåder
anmäla honom att, efter afskedstagandet från extra provincial-läkaretjensten, komma
i åtnjutande af pension å allmänna indragnings-staten, hade Sundhets-kollegium, uti
infordradt underdånigt utlåtande, med hänseende till Heinricis mångåriga tjenstemannaverksamhet
samt derunder ådagalagda synnerliga nit och skicklighet, ansett sig böra
den gjorda framställningen till nådigt bifall förorda; hvarefter Stats-kontoret, jemte
meddelande af den upplysning, att Heinrici, hvilken såsom extra provincial-läkare
åtnjuter ett årligt arfvode af 1,000 R:dr, derjemte i egenskap af f. d. Bataljonsläkare
uppbär en pension af 225 R:dr ur Arméens pensionskassa, i afgifvet yttrande underdånigst
hemställt, huruvida icke den underdåniga ansökningen kunde i så måtto
vinna nådigt afseende, att Heinrici beredes rättighet att, vid afskedstagandet från
extra provincial-läkarebefattningen och när han styrker sig vara till helsan försvagad,
få såsom pension å allmänna indragnings-staten uppbära skillnaden emellan ofvanberörda
arfvode och den pension, Heinrici redan åtnjuter, eller 775 R:dr årligen.
Med anledning häraf och då pension från allmänna indragain gs-staten för ordinarie
provincial-läkare utgår med ett belopp af 1,500 R:dr samt de extra provincialläkarne
hafva med dessa fullkomligt enahanda åligganden, fastän, till följd deraf att
de tillika kunna innehafva militärläkare-beställningar af lägre grad och således på
annan stat uppbära lön, deras arfvode ej blifvit bestämdt till högre belopp än 1,000
R:dr, har E. K. Maj:t, i betraktande jemväl af provineial-läkaren Heinricis under en
50-årig tjenstgöring ådagalagda synnerliga nit och skicklighet, föreslagit, att Heinrici,
som uppnått 65 års ålder, måtte, såvida han styrker sig vara tili helsan försvagad,
vid afskedstagandet från sin extra provincial-läkare-beställning varda, utan afseende
derå att han ur Arméens pensionskassa årligen uppbär 225 R:dr, å allmänna indragnings-staten
uppförd med en årlig pension af 1,000 R:dr, i hvilket fall ändock begge
pensionsbeloppen sammanräknade icke komme att uppgå till hvad en ordinarie provincial-läkare
i pension tillkommer; och
hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts i förevarande hänseende gjorda nådiga
framställning lemnat bifall.
45:o På sätt det E. K. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd oell
behof bifogade Statsråds-protokoil innehåller, har E. Iv. Maj:t, jemte tillkännagivande
af sin nådiga afsigt, att till Riksgälds-kontoret vid början af år 1864, då den nya
statsregleringen vidtager, öfverlemna f. d. Kansli-styrelsens handkassas kapital, 13,500
R:dr, jemte derå upplupna odisponerade räntemedel, bland annat, i nåder föreslagit
Rikets Ständer, att en f. d. tjensteman hos Kansli-styrelsen, Expeditions-Sekreteraren
Expeditions- UtsJcottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
29
S. E. Hallencreutz, —som af räntemedlen å-nämnda fond, tilljjföljd af nådiga Brefven
den 1 Januari 1834 och 14 September 1843, uppburit ett gratial af 75 R:dr 12 öre
årligen, hvilket belopp af E. K. Majit under den 13 September 1861 förhöjdes till
200 R:dr, att från och med sistnämnde års början utgå, — må för sin återstående
lifstid från och med nästkommande statsreglerings-period få på allmänna indragningsstaten
sig anvisadt ett årligt understöd, motsvarande den gratifikation, som ur nämnda
kassa blifvit honom i nåder tillförsäkrad; och
hafva Rikets Ständer till högstberörda nådiga framställning lemnat bifall.
46:o Efter det Svenska Akademien uti skrifvelse af den 5 Oktober nästlidet år
hemställt, att, sedan en af dess ledamöter, Kommendören af E. K. Majits Nordstjerne-orden,
Magister Anders Magnus Strinnholm, som, enligt Rikets Ständers beslut
vid 1845 års riksdag, såsom understöd för lifgifvande af »Svenska Folkets Historia»
åtnjutit ett årligt anslag af allmänna medel, hvilket vid 1854 års riksmöte blifvit,
från dess första belopp, 1,000 R:dr Banko, förhöjdt till 1,500 R:dr s. m., motsvarande
2,250 R:dr Runt, och för Strinnholm, som icke uppbar någon lön eller egde enskild
förmögenhet, utgjorde bans enda hufvudsakliga inkomst, under den 18 Januari nästlidet
år med döden afgått och efterlemnat sitt bo i sådan ställning, att skulderna
betydligt öfverstego tillgångarne, E. K. Majit måtte till Rikets Ständer göra framställning
derom, att någon del utaf det Strinnholm i lifstiden förunnade understöd må
fortfara till förmän för hans efterlefvande medellösa enka — har E. K. Majit, med
hänseende till den synnerligen utmärkta förtjenst, hvarmed »Svenska Folkets Historia»
blifvit af Strinnholm tecknad, och för lifgifvande af hvilket arbete, såsom en
prydnad för Sveriges litteratur, ett särskildt årligt anslag jemväl varit honom af Riuets
Ständer tillerkändt, föreslagit att åt Strinnholms i tryckande behof efterlemnade
ålderstigna hustru måtte för hennes återstående lifstid beviljas en årlig pension å
allmänna indragnings-staten af 1,200 Ridr Rimt, att utgå och beräknas från och med
Februari månad nästlidet år, eller månaden näst efter den, hvarunder Strinnholm
atled och med hvilken det honom tillagda anslag till följd deraf upphörde;
och hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Majits berörda nådiga framställning,
å allmänna indragnings-staten anvisat den af E. K. Majit för Strinnholms efterlemnade
åldriga enka, Anna Sofia Strinnholm, född Zimmerman, äskade summa, 1,200
Ridr årligen, att beräknas och utgå från och med Februari månad år 1862.
47:o Uti en till Rikets Ständer den 28 sistlidne Augusti aflåten nådig Proposition
har E. K. Majit behagat meddela, hurusom Kommers-kollegium, under den 19 i
samma månad, i underdånighet öfverlemnat ett af framlidne Bergmästaren i sjunde
Bergmästare-distriktet, Öfver-intendenten m. m. Frans Adolf von Schéeles enka, Maria
von Schéele, född Lundqvist, till Kollegium ingifven skrift, deruti bemälda enka, under
åberopande af sin aflidne mans förtjenster om det allmänna samt med bifogande
af en den 11 i nämnde månad utaf tillkallade behörige förrättningsmän verkställd
preliminär uppteckning af sterbhusets tillgångar och skulder, utvisande att de sednare,
sa vidt de då ännu voro kända, med omkring 7,000 Ridr öfverstego de förra,
anhållit att, som den pension, hon kunde påräkna från Civil-statens pensionskassa,
jemte ett henne af Wermländska Bruks-societeten tillförsäkradt understöd, icke forsloge
att bereda nödtorftigt uppehälle åt henne och en ännu oförsörjd dotter samt
en ålderstigen moder, Kollegium måtte hos E. K. Majit göra underdånig framställning
om någon lämplig pension åt henne af allmänna medel; vid öfverlemnande af hvilken
ansökning Kommers-kollegium anfört, hurusom Bergmästaren von Schéele, hvilken
den 20 sistlidne Juli aflidit i en ålder af 67 år, deraf han tillbragt 48 år i Statens
tjenst, under denna sin långa tjenstemannabana med sällsynt nit omfattade och
sökte befrämja allt hvad han ansåg leda till det allmännas gagn, samt att det nyttiga,
han sålunda åstadkommit, äfven rönt offentligt erkännande; och då det understöd,
30 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
hans enka förmält sig hafva att påräkna ifrån Civil-statens pensionskassa samt af
Wermländska Bruks-societeten, svårligen torde komma att emotsvara behofvet för
hennes lefnadskostnad, hade Kollegium ansett förevarande fall kunna jemföras med
de flera dylika, då en i knappa omständigheter stadd enka efter en utmärkt tjensteman
funnits böra hugnas med särskild pension af statsmedlen, hvadan Kollegium i
underdånighet hemställt, det E. K. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska beviljande af
en årlig pension för sökanden.
Med afseende å Bergmästaren von Schéeles under en långvarig tjenstetid ådagalagda
nitiska bemödanden för bergsbruksnäringens förkofran, äfvensom till åstadkommande
af allmännyttigt gagn i ölrigt inom den landsort, der han hade sin verksamhet,
samt i betraktande jemväl af den behöfvande ställning, hvaruti hans efterlemnade
enka sig befunne, har E. K. Maj:t nu föreslagit, att enkan Maria von Schéele,
hvars pension från Civil-statens enskilda enke- och pupillkassa, enligt inhemtad upplysning,
komme att, intilldess stadgade årsafgifter blifvit till fullo erlagda, utgå med
375 R:dr, men sedermera med 500 R:dr årligen, måtte af Rikets Ständer å allmänna
indragnings-staten uppföras till en årlig pension af Sex Hundra Riksdaler;
och hafva Rikets Ständer, med hänseende till de af E. K. Majit åberopade förhållanden,
till ifrågavarande nådiga framställning lemnat bifall.
48:o Sedan, i underdånig skrifvelse den 11 Juni sistlidet år, Vetenskaps-akademien
jemte förmälan att med det årliga anslag af 1,200 R:dr, Akademien under innevarande
och flera föregående statsreglerings-perioder uppburit för anskaffande af teckningar
utaf inhemska vexter till arbetet »Sverges Flora» samt till utgifvande af teckningar
af zoologiska föremål, särdeles värdefulla samlingar af svampmålningar, härstädes äfven
af utländske naturforskare rådfrågade, blifvit anskaffade, hvilka samlingar alltjemnt
ökades, äfvensom att plancher till flera förtj en stfulla zoologiska arbeten bekostats,
tillika fästat uppmärksamheten derå, att detta anslag fortfarande vore af behofvet påkalladt,
har E. K. Maj:t i nåder äskat, att berörda anslag äfven måtte för den stundande
statsreglerings-perioden beviljas; och hafva Rikets Ständer till denna nådiga
framställning lemnat bifall.
49:o Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att Löjtnanten i
Arméen, Per Palmgren, måtte å allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande
af en årlig pension af 400 R:dr; varande till stöd för denna framställning andraget
att Palmgren, hvilken år 1812 fått anställning vid dåvarande fältmätnings-korpsen år
1814 med heder deltagit i Norska fälttåget och 1823 erhållet afsked såsom Löjtnant
vid Helsinge regemente, med rättighet att i Arméen qvarstå, såväl under sin tjenstetid
som sedermera allt intill år 1850 nästan årligen varit kommenderad vid allmänna
arbeten dels vid de topografiska och dels vid sjösänknings-arbeten, väganläggningar,
vattenaftappningar m. nr, vid hvilka arbeten han visat sig ega särdeles skicklighet,
samt att Palmgren, hvilken numera, vid närmare 70 års ålder, genom brutna krafter
och under fälttåget i Norrige åsamkad sjuklighet, vore urståndsatt att förtjena något
till sitt uppehälle, befunne sig i det mest utblottade tillstånd och dessutom, till följd
af sitt tidiga afskedstagande, icke vore berättigad till pension;
och hafva Rikets Ständer, på grund af sålunda anförda och genom företedda handlingar
styrkta förhållanden, funnit skäligt bevilja Löjtnanten Per Palmgren för återstående
lifstid en årlig pension af 300 R:dr å allmänna indragnings-staten.
50:o Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar är vordet anfördt,
hurusom Majoren i Arméen, August Hahr, i 36 år oafbrutet egnat sin tid åt utförande
af kartearbeten öfver Sverige, dels såsom topograf-officerare, från 1821 till 1837 med
rekognosceringar, uppritning och gradering af militärkarte-verket, dels, såsom tjenstgörande
åren 1842—1844 vid Generalstabens litografiska byrå, med gravering af den
stora skolkartan i 4 blad öfver Sverige och Norrige, utgifven på Statens bekostnad,
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 31
dels under åren 1845—1848 med kartearbeten i och för jernvägsundersökningarna
för Orebro—Nora—Hultbanans anläggning, samt slutligen från nämnde år med författande
och lifgifvande af fyra större statistiska kartearbeten. Dylika arbeten, huru
förtjenstfulla de än vore, gåfve likväl icke i allmänhet någon egentlig behållning, och
på det sist utgifna af dessa arbeten, kartan öfver mellersta och södra Sverige, häftade
en skuld af betydligt belopp. Den hedrande utmärkelse, som sistnämnda arbete
vid 1862 års verldsutställning fått röna, i det 2:ne medaljer deröfver erhållits, vittnade,
lika med allmänna omdömet, om Hahrs arbeten i allmänhet, att de egde förtjenster,
som, då helsa och arbetsförmåga nu vid fyllda 60 år började svika dess författare,
påkallade representationens uppmärksamhet på nödvändigheten att tillse, det
icke en förtjent författare på sin ålderdom komme att lida nöd. I följd häraf och
med fästadt afseende derpå att Hahr, som för sjuklighet måst taga afsked ur aktiv
tjenst, innan han ernått den för erhållande af pension stadgade ålder, numera hade
svårt att sig och sina minderåriga barn försörja, hade blifvit föreslaget, att Rikets
Ständer måtte för Major Hahrs återstående lifstid bevilja honom en pension afl,500
R:dr R:mt.
Då de förtjenstfulla karteverk, åt hvilkas utarbetande Majoren Hahr, till stort
gagn för det allmänna, egnat sin verksamhet, icke kunnat bereda honom motsvarande
ekonomiska fördelar, anse Rikets Ständer billigheten fordra, att han nu på sin ålderdom
från Statens sida erhåller något understöd; och
hafva, med anledning häraf, Rikets Ständer funnit skäligt medgifva att Majoren
August Hahr må på allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande af en årlig
pension af 1,000 R:dr för sin återstående lifstid.
51 :o Hos Rikets Ständer har vidare blifvit föreslaget, att f. d. Kapitenen vid
Wermlands Fältjägare-regemente, Friherre Eugéne von Vegesach, hvilken, — under den
tid han varit anställd vid Arméen, med utmärkelse deltagit i fälttågen åren 1808 och
1809 samt 1813 och 1814, samt, efter det han, till följd af iråkadt ekonomiskt betryck,
år 1832 måst lemna tjensten, med oförtröttadt nit sökt gagna sitt fädernesland
— måtte, enär han numera icke hade någon annan inkomst än den årliga gratifikation
af 100 R:dr, som E. K. Majit under den sednare tiden täckts tilldela honom,
undfå en årlig pension af 500 R:dr.
Enär, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, f. d. Kapitenen Friherre von Vegesach
icke allenast med utmärkelse deltagit i krig, utan ock, efter erhållet afsked från krigstjensten,
genom utgifna skrifter och kartearbeten sökt gagna det allmänna, hafva,
med afseende härå och då tillika upplyst är att von Vegesach vid uppnådda 68 lefnadsår
befinner sig i stort ekonomiskt betryck, Rikets Ständer ansett sig ega giltig
anledning till bifall af den nu gjorda framställningen om understöd från statens sida
för hans sålunda ådagalagda verksamhet; och
hafva alltså Rikets Ständer å allmänna indragnings-staten tillagt f. d. Kaptenen
Friherre Eugéne von Vegesach för återstående lifstid en årlig pension af 500 R:dr.
52:o Jemte förmälan hurusom f. d. Regements-läkaren C. A. Opphoff, hvilken
såsom läkare bevistat fälttågen 1805, 1806 och 1807 i Tyskland, 1808 och 1809 mot
Ryssland och 1813—1814 i Tyskland och Norrige, och sedermera i öfver 35 år varit
Regements-läkare vid andra lifgardet, vid sitt afskedstagande i Mars månad 1855 tilldelats
en pension af endast 1,200 R:dr, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget att,
enär Opphoff, om han tjenstgjort ännu några år, varit berättigad att komma i åtnjutande
af den vid 1856—1858 årens riksdag bestämda högre pensionen för regements-läkare
af 2,000 R:dr, Rikets Ständer måtte, med afseende å Opphoffs långvariga
tjenstetid och förtjenstfulla verksamhet, bevilja en förhöjning af 800 R:dr i hans
nuvarande pension, så att densamma komme att uppgå till samma belopp, som nu
är för regements-läkare bestämd.
82
Expeditions-Utskotts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
Ehuru Rikets Ständer vid innevarande riksdag såsom grundsats antagit, att i
fråga om redan beviljade pensioner åtgärder icke böra vidtagas vare sig för deras
höjande eller, förminskning; hafva likväl i förevarande fall förekommit sådana omständigheter,
hvilka synas höra föranleda till undantag i afseende å den afskedade
Regements-läkaren Opphoff tilldelade pension.
Det har nemligen blifvit upplyst, att Opphoff varit i Statens tjenst omkring 50
år, derunder hans tjenstgöring varit både mödosam och trägen, samt att Opphoff
som nu uppnått 75 år, dels genom nästan fullkomlig förlust af synförmågan och dels’
genom sjuklighet i öfrigt, blifvit helt och hållet urståndsatt att genom enskild praktik
bereda sig någon inkomst utöfver honom tillagda pensioner, utgörande från allmänna
indragnings-staten 600 R:dr och ett lika belopp från Arméens pensions-kassa. Rikets
Ständer hafva derföre ansett billigheten fordra att Doktor Opphoff, som under en
särdeles långvarig och väl vitsordad tjenstetid gagnat det allmänna, försättes i sådan
ställning att han på ålderdomen icke må sakna nödiga medel för sitt uppehälle, hvilket
synts Rikets Ständer kunna ske derigenom att han erhåller ett ytterligare årligt
bidrag af 600 R:dr, uti den honom förut från Stats-verket tilldelade pension.
På grund häraf hafva Rikets Ständer beviljat en årlig tillökning af 600 R:dr uti
den för Regements-läkaren C. A. Opphoff å allmänna indragnings-staten uppförda
pension, hvarigenom denna pension från och med näst inträdande statsregleringsperiod
kommer att utgå med 1,200 R:dr årligen.
53:o Genom särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har förslag blifvit
väckt om förhöjning af den Läns-notarien i Upsala län, Lands-sekreteraren Olof
Henrik Förberg tilldelade pension å 450 R:dr. Af härvid töretedda handlingar hafva
Rikets Ständer inhemtat, att Förberg, som år 1829 inträdt i Statens tjenst, under
omkring 20 års tid tjenstgjort såsom Länsnotarie i Upsala län och derunder i sammanräknadt
5 år bestridt Lands-Sekreteraretjensten, intilldess han genom öfveransträngning
i tjensten ådragit sig en sjukdom i nervsystemet, hvilken anses obotlig,
och hvarigenom Förberg, enligt meddeladt läka rebetyg, icke allenast för närvarande
är, utan äfven för sin återstående lefnad blir oförmögen att genom eget arbete
försörja sig; och
hafva Rikets Ständer, med hänseende |till de härvid förekommande ömmande
omständigheter, medgifvit, att den Lands-kamereraren Förberg tillagda pension, hvilken
utgör ett honom personligen tillerkändt understöd, hvarå borgenärerne icke äga anspråk,
må med början af nästa Statsreglerings-period från nuvarande beloppet, 450
R:dr, till 750 R:dr årligen förhöjas.
54:o Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har blifvit föreslaget
att, enär Johan August Furstenhoff, hvilken alltifrån år 1837 i egenskap af Kamerare
handhaft det hufvudsakliga bestyret med den, till följd af Rikets Ständers vid
1828 års riksdag gjorda underdåniga framställning om befordrande af forvagnsinrättningen
i riket, af enskilda personer inrättade och med statsmedel understödda deligensförbindelsen
emellan Stockholm, Göteborg och Helsingborg, sedermera år 1859,
efter det berörda bolag, till följd af den då till en del öppnade jernvägsförbindelsen
emellan Göteborg och Stockholm och den i sammandrag dermed anbefallda indragningen
af det bolaget ditintills beviljade understöd, måst upplösas, gått miste om den
af honom i egenskap af Kamererare vid nämnde bolag innehafda och för hans och
hans familjs uppehälle nödiga inkomst, Rikets Ständer måtte, med afseende å den
outtröttliga omsorg för ofvannämnda allmännyttiga deligensinrättnings vidmakthållande
Furstenhoff under sin tjenstetid ådagalagt och då Furstenhoff, hvilken numera uppnått
en ålder af 59 år, under sin långvariga tjenstetid ådragit sig ett sjuklighetstillstånd,
som hindrad honom att vidare besörja något ansträngande arbete, tilldela honom
-
Expediticns-Vtskottets Förslag till mderd. Skrifvelse, N:o 186. 33
nom för hans återstående lifstid ett årligt understöd från allmänna indragningsstatec
af 1,200 R:dr. '
De upplysningar, som i fråga om förre Kamereraren Furstenhoff blifvit Rikets
Ständer meddelade, hafva ansetts vara af beskaffenhet att icke helt och hållet böra
lemnäs utan uppmärksamhet. Det har nemligen blifvit vitsordadt, att Furstenhoff i ofvanuppgifne
egenskap städse utvecklat mycken verksamhet och att han hufvudsakligen
varit den, som under många år med särdeles nit ombesörjt den med stort besvär
förenade förvaltningen af berörda inrättning, samt att han, som numera, i anseende
till ålder och flerårig tilltagande sjuklighet, icke kan erhålla någon för honom lämplig
befattning, är utan alla tillgångar för sitt och sin familjs uppehälle; och om än
erkännas måste, att den inrättning,hvarom bär är fråga, icke varit af den art, att
Staten kan anses ega någon pligt att, sedan densamma upphört, pensionera dem, som
dervid varit anställde, vill det dock synas som borde, enär berörda anstalt varit för
ett Statens ändamål ordnad, Rikets Ständer icke lemna helt och hållet utan afseende,
eller undandraga sig att med något undestöd bispringa den man, som egnat större
delen af sin bästa ålder åt handhafvandet af denna inrättnings angelägenheter, och
nu med sin omgifning befinner sig i nöd. Med anledning häraf hafva Rikets Ständer
å allmänna indragningsstaten tillagt förre Kamereraren Johan August Furstenhoff för
återstående lifstid en årlig pension af 800 R:dr.
55;o Genom särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har blifvit föreslaget,
att Rikets Ständer måtte tillägga f. d. Ritaren vid Vetenskaps-Akademien, Kammarjunkaren
Wilhelm von Wright en årlig pension af 500 R:dr.
Af företedda handlingar är vordet upplyst, dels att von Wright från och med år
1835 till och med år 1847 varit anställd såsom ritare vid Vetenskaps-akademien, före
år 1841 med en aflöning af 300 R:dr Banko årligen af enskilda medel och derefter
med en årslön af 500 R:dr Banko utgående af Statsmedel; dels ock att han alltsedan
Oktober månad år 1855 varit sängliggande sjuk och är till allt arbete oförmögen;
och
hafva Rikets Ständer, i betraktande af von Wrights sålunda iråkade nödställda
belägenhet samt den för vetenskapen gagneliga verksamhet, han under en
lång följd af år ådagalagt, funnit skäligt tillägga Kammarjunkaren Wilhelm von
Wright från ingången af nästa stats reglerings-period en årlig pension å allmänna
indragnings-staten af 500 R:dr R:mt.
56:o Jemte erinran om den utmärkta förmåga och det rastlösa nit, hvarmed rektorn
i Stockholms nya elementarskola och utsedde inspektorn öfver Stockholms folkskolor,
P. A. Siljeström, städse vinnlagt sig om vårt undervisningsväsendes utveckling,
har, uti en hos Rikets Ständer gjord framställning, blifvit anfördt, att kort efter det
Siljeström emottagit sistnämnda tjenst, och sedan han uppgjort en plan för ordnandet
af folkskolorna i hufvudstaden, hans försvagade helsa nödgat honom lemna denna
befattning, samt att Siljeström äfven ansåge sig nödgad att snart frånträda rektorsbefattningen
vid nya elementarskolan. Då, under sådana förhållanden, ej syntes obilligt,
att ett årligt arfvode, motsvarande den lön Siljeström, anställd vid annat läroverk,
enligt 71 § af Skolstadgan, skulle åtnjutit, tilldelades honom, intilldess han åter
kunde inträda i tjenst, är vordet föreslaget, att Rikets Ständer måtte från nästa statsregierings-periods
början åt Rektor Siljeström anslå ett årligt arfvode, motsvarande
treljerdedelar af hans nuvarande lön, elier 3,000 R:dr, så länge han icke kunde inträda
i någon offentlig befattning med motsvarande löneförmåner, under tillika uttryckt
önskan att han, i den mån helsa och krafter det tilläte, måtte egna sig åt
uppfostringsväsendet bästa.
Enär ej är vordet uppgifvet, mindre visadt, att Rektoren Siljeströms sjukdoms
Bih.
till B. St. Fröt. 1862 & 1863. 10 Sami, 1 Afd. 21 Haft. 5
34 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
tillstånd är af den beskaffenhet, att han derigenom allt framgent blifver oförmögen
till tjenstgöring, utan deremot antagits möjligheten, att han kan komma att i tjenst åter
inträda, hafva under sådant förhållande Rikets Ständer yäl ansett sig sakna giltig
grund att bevilja det för Siljeström begärda årliga understöd; men då, efter hvad
Rikets Ständer inhemtat, lärarne vid nya elementarskolan i Stockholm icke, såsom de
vid rikets öfriga elementarläroverk anställde lärare, hafva fullmakt på sina beställningar,
utan blott genom konstitutorial tills vidare förordnas och således kunna när
som helst från tjensterna entledigas, hafva, med afseende å denna omständighet och
på det att en så utmärkt och om vårt undervisningsväsende förtjent lärare, som Rektoren
Siljeström, ej må allenast, till följd af hans möjligen snart öfvergående sjuklighet,
från sin lärarebefattning skiljas och sålunda helt och hållet beröfvas den inkomst,
han deraf påräknat, Rikets Ständer, så vidt på dem kan bero, ansett åtgärder till förekommande
deraf böra vidtagas, och få, med anledning häraf, i underdånighet tillkännagifva
att, i Rikets Ständers tanke ofvananförda omständighet angående antagandet
och entledigandet af lärare vid nya elementarskolan i Stockholm icke bör utesluta
Rektoren Siljeström från förmånen att, lika med de vid öfriga elementarläroverk
anställde lärare, under sin sjukdom fortfarande åtnjuta tjenstledighet med bibehållande
af |:delar af lönen; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, att de för en slik anordning tilläfventyrs erforderliga ytterligare medel till
vikariens afiönande må af tillgångarne å anslaget för elementarläroverken anvisas.
57:o Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har. jemte erinran
hurusom aflidne Justitie-Ombudsmannen Sven Loretz Theorell under många år innehaft
förtroendet att vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsman samt huruledes Rikets
Ständer vid 1856—1858 årens riksdag, såsom ett erkännande af det utmärkta sätt,
hvarpå Theorell uppfyllt berörda sin befattning, tillagt honom en pension till lika belopp
med Justitie-Ombudsmans-lönen, uppmärksamheten tillika fästats derå, att Theorell
endast några få år fått tillgodonjuta denna pension och vid sin död i December
månad år 1861 efterlemnat en ålderstigen enka jemte fyra söner och en dotter samt
att skulderna i boet öfverstigit tillgångarne; med anledning hvaraf blifvit föreslaget,
att någon årlig pension för lifstiden måtte beviljas enkan Theorell; varande derjemte
upplyst att hon från andra allmänna kassor uppbär pensioner till ett sammanlagdt
belopp af 775 R:dr R:mt.
Med afseende å det utmärkta nit och skicklighet, hvarmed Theorell under många
år bestridt Justitie-Ombudsmans-Embetet, hafva Rikets Ständer ansett det vara Statens
pligt att med understöd bispringa hans i torftiga omständigheter efterlemnade
enka, samt funnit skäligt, att för Justitie-Ombudsmannen Theorelia enka, Sofia Wilhelmina
Theorell, född von Schwerin, på allmänna indragningsstaten uppföra en årlig
pension af 1,000 R:dr, att utgå från och med början af nästa statsreglerings-period.
58:o Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har, med erinran om
aflidne Biskopen Christoffer Isak Heurlins rastlösa och framgångsrika verksamhet i
Skolans, Statens och Kyrkans tjenst, blifvit föreslaget, att då vid Biskop Heurlins död
hans bo var skuldsatt så att hans efterlefvande enka och dotter för betäckande af
skulderna fingo afstå en del af de genom dem beviljade nådår tillfallne inkomster,
Rikets Ständer måtte i årlig pension åt Biskop|Heurlins enka, Elisabeth Heurlin, född
Liljevalch, anslå 800 R:dr.
Med erkännande af framlidne Biskopen Heurlins förtjenster om det allmänna
hafva, vid det förhållande att den behållning Enke-Biskopinnan Heurlin vid nådårens
slut ansetts ega, uppgått till endast 12,000 R:dr och detta belopp icke synes vara tillräckligt
att bereda henne tillständig bergning för hennes återstående dagar, Rikets
Ständer funnit sig böra på det sätt bifalla ifrågavarande framställningar, att Rikets
Ständer å allmänna indi’agningsstaten låtit uppföra Biskopen Heurlins Enka, Elisabeth
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 35
Heurlin, född Liljevalch, till åtnjutande för hennes återstående lifstid af en årlig pension
till belopp af 500 R:dr.
59:o Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om beviljande af pension
åt aflidne f. d. Förste Expeditions-Sekreteraren i Ecldesiastik-Departementet, Daniel
Uadorphs efterlemnade enka, Lovisa Carolina Fredrika Hadorph, född Svedberg; varande
till stöd härför anfördt, att Expeditions-Sekreteraren Hadorph, som den 10 Januari
nästlidet år aflidit, under 44 års tjenstgöring i Kongl. Maj:ts Kansli, öfver 20
år tjenat för endast den dåvarande Kanslistlönen och att han år 1848 erhållit afsked,
från Expeditions-Sekreteraretjensten; att han icke såsom delegare i Civil-Statens Pensionskassa
eller annan välgörenhetsanstallt kunnat bereda de efterlefvande rätt till
understöd; och att behållningen i boet efter hans död utgjort endast 54 R:dr 97 öre.
På grund af dessa förhållanden och i betraktande af den aflidnes under en ovanligt
lång embetsmannabana i flerfaldiga värf ådagalagda utmärkta skicklighet och redbarhet,
är vordet föreslaget, att bemälda enka måtte för sin återstående lifstid varda
uppförd å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af en årlig pension af 600 R:dr;
och hafva Rikets Ständer, med afseende å härvid förekomna synnerligen ömmande
omständigheter, funnit skäligt på det sätt bifalla den gjorda framställningen, ätt Expeditions-Sekreteraren
Hadophs enka, Lovisa Carolina Fredrika Hadorph, född Svedberg,
å allmänna indragningsstaten tillägges för sin återstående lifstid en årlig pension
af 300 Riksdaler'.
60:o Under anförande hurusom aflidne Lands-Kamereraren Lars Johan Gardell i
lifstiden medelst samvetsgrannhet och rättskänsla i förening med kunskaper och skicklighet
förvärfvat sig ett högt anseende både såsom embetsman och medborgare samt
huruledes äfven Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, på Eders K. Maj:ts derom
gjorda nådiga framställning, oaktadt Cardell icke oafbrutet i Statens tjenst tillbragt
den i författningarne stadgade tid af 30 år, med afseende å Gardeils utmärkta förtjenster
beviljat honom en årlig pension att af honom efter erhållet afsked tillgodonjutas,
har uti en hos Rikets Ständer gjord framställning blifvit föreslaget, att enär
Gardell i September månad 1860 aflidit, medan han ännu qvarstod i Statens tjenst
och innan han sålunda fått begagna sig af den honom tillagda pension, samt Gardell
vid sin död efterlemnat en ålderstigen enka och en oförsörjd dotter i knappa omständigheter,
Rikets Ständer måtte bevilja enkan Gardell en för hennes återstående lifstid
utgående årlig pension å allmänna indragningsstaten af 400 R:dr.
Då Gardell i lifstiden utmärkt sig såsom en skicklig och nitisk tjensteman samt
hans efterlemnade familj, enligt hvad upplyst blifvit, är i behof af understöd, hafva
Rikets Ständer funnit skäligt i så måtto bifalla den gjorda framställningen, att aflidne
Lands-Kamereraren Lars Johan Gardells enka, Anna Gardell, å allmänna indragningsstaten
tillägges en årlig pension af 300 R:dr.
61:o Under erinran hurusom Professor Lars Johan Cronstrand, som under en tid
af 29 år varit anställd som lärare vin Krigs-Akademien å Carlberg, derstädes år 1843
afled, efterlemnande Enkan Fredrika Eleonora Cronstrand, född Landqvist, och tre
minderåriga barn, en son och två döttrar, har, uti en hos Rikets Ständer gjord framställning,
blifvit anfördt, att, till följd af den ringa lön, som vid den tiden tillkom en
lärare vid nämnda läroverk, Professor Cronstrand icke kunnat genom afgifter till Allmänna
Enke Pupill-Iiassan bereda enka och barn någon pension efter sin död, hvarföre
dessa vid hans frånfälle befunnit sig i knappa omständigheter. Under de tjugo
år, som derefter förflutit, hade de efterlefvande endast med träget arbete kunnat förskaffa
sig nödigt lifsuppehälle, men då enkan nu uppnått en ålder af 69 år och den
yngre dottrens krafter voro försvagade af 17 års barnaundervisning, emotsåge de en
bekymmersam framtid. Med anledning häraf och med hänsigt till det stora nit, Professor
Cronstrand under sin lifstid ådagalagt dels såsom lärare vid Krigs-Akademien
3S Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse,'N:o 186.
dels genom läroböckers utgifvande, är vordet föreslaget, att Rikets Ständer måtte
meddela enkan Fredrika Eleonora Cronstrand en årlig pension af 400 R:dr.
Med afseende å Professor Cronstrands förtjenster såsom lärare vid Carlberg oell
då de ringa löneinkomster, som under lians tjugonioåriga tjenstetid voro med nämnda
befattning förenade, ej beredt honom tillfälle att sörja för sin familjs framtida bergning,
hafva Rikets Ständer ansett billigt att Cronstrands i torftiga omständigheter efterlemnade
åldriga enka hugnas med något understöd af allmänna medel och funnit
skäligt att på allmänna indragningsstaten för Professor Cronstrands enka, Fredrika Eleonora
Cronstrand, född Landqvist, låta uppföra en årlig pension å 300 R:dr.
62:o Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar är vordet erinradt,
hurusom Kyrkoherden i Tillinge och Svinnegarns församlingar af Upsala stift, Professor
Sven P. Agren, hvilken år 1861 aflidit vid en ålder af 74 år, af denna tid tillbragt
mera än hälften vid Kongl. Krigs-Akademien, såsom lärare i lefvande språk,
historia och geografi, samt att lian år 1825 kallad att vara ledamot i den Komité,
som fick sig uppdraget att granska tillståndet af rikets undervisningsverk och deri
föreslå behöfliga förbättringar, verksamt bidragit till genomförandet af nyare tiders
skolsystem. Då emellertid nu hans efterlemnade enka, vid en ålder af 66 år, med
tre fader- och moderlösa minderåriga dotterbarn befunne sig i en bekymmersam ekonomisk
ställning, har, med jemväl fästadt afseende å det stora gagn Professor Ågren
i lifstiden gjort sitt fädernesland under en långvarig och rastlös lärarebana, blifvit
föreslaget, att Ågrens enka, Märtha Christina Ågren, måtte tilldelas någon årlig pension
;
och hafva Rikets Ständer, som inhemtat att Professoren Ågrens bo, enligt bouppteckning,
vid hans död häftade i skuld för ett belopp af 5,813 R:dr 51 öre, funnit skäligt
att å Allmänna Indragningsstaten låta uppföra Professoren Sven Petter Ågrens enka,
Märtha Christina Ågren, till åtnjutande för återstående lifstid af en årlig pension af
500 R:dr.
63:o I ändamål att bereda understöd åt Majoren C. A. Fahlstedts enka är
vordet hos Rikets Ständer anfördt, att Majoren Fahlstedt, hvilken år 1793 blifvit antagen
till volontär vid f. d. Björneborgs regemente, under fälttåget 1808, då han
tjenstgjorde såsom Adjutant åt General Sandels, vid stormningen af Wirta bro blifvit
svårt blesserad i venstra armen och ena skulderbladet, hvaraf han hela sin återstående
lifstid varit lidande; att han detta oaktadt deltagit uti 1813 och 1814 års fälttåg
mot Norrige, hvarunder han tjenstgjorde som place-major i Fredriksstads fästning;
att han sedermera varit adjutant i krigs-kollegium och ledamot i direktionen för Arméens
pensions-kassa, och erhållit nådigt afsked 1834; samt att han, vid sin den 24
Juli 1841 inträffade död, ingenting efterlemuat åt enka och minderåriga barn. På
grund häraf och då enkan Fahlstedt icke af staten erhållit mera än 54 R:dr i årlig
pension från Arméens pensions-kassa, af hvilket obetydliga understöd hon icke kom
i åtnjutande förr än flera år efter mannens död samt med kännedom om hennes nu
mera försvagade synförmåga, hvarigenom hon urståndsatts att såsom hittillt förtjena
sitt uppehälle med färgläggning af kartor o. a. d., har blifvit föreslaget, att Rikets
Ständer måtte bevilja bemälda enka ett årligt understöd af 300 R:dr.
Med afseende derå att Major Fahlstedt med erkänd utmärkelse deltagit i tvänne
fälttåg och föröfrigt under sin långvariga tjenstemanna-bana ådagalagt mycken verksamhet
i statens tjenst, hafva Rikets Ständer, enär af tillgängliga handlingar styrkt
är att hans enka vid uppnådda 61 år med försvagad helsa befinnes urståndsatt att
sig vidare försörja, ansett staten böra lemna något understöd till hennes framtida
bergning, hvadan Rikets Ständer beviljat Majoren Fahlstedts enka, Sofia Euphrosyne
Fahlstedt, född Schméer, en årlig pension af 300 R:dr å allmänna indragnings-staten.
64:o Med anledning af Postmästaren i Hjo, Majoren Pontus Lagerbergs den 17
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 37
November sistlidna år timade död och den särdeles torftiga belägenhet, hvaruti hans
efterlefvande enka, döfstumme son och flere oförsörjda barn befinna sig, har, under
åberopande af så väl den långa tid, Major Lagerberg med utmärkelse tjenat Staten,
som äfven den omständigheten, att han bevistat tvänne fälttåg, blifvit föreslaget, att
Rikets Ständer måtte bevilja bemälda enka, Charlotta Lilliehök, en årlig pension af
500 R:dr.
Af företedde handlingar är vordet upplyst, att Lagerberg såsom frivillig under
kriget 1814 deltagit i stormningen at Liers skans samt uti affärerna vid Medskogs
kyrka och Skottruds by; att han år 1820 antagits till underofficer vid Wermlands
regemente, vid hvilket han sedermera befordrats till 3:dje major; att han under kommenderingen
i Schlesvig tjenstgjort som place-major i Flensburg samt enligt meddeladt
intyg alltid utmärkt sig såsom en särdeles nitisk och praktiskt duglig officer.
Vid sådant förhållande och då bouppteckningen efter aflidne Major Lagerberg utvisar,
att vid hans död behållningen i boet uppgått till endast 81 Rdr, samt, efter
hvad Rikets Ständer inhemtat, Major Lagerbergs enka ej åtnjuter någon pension från
Arméens pensions-kassa,
hafva Rikets Ständer ansett henne böra tilldelas något understöd af allmänna
medel och derföre uppfört Major Lagerbergs enka, Charlotta Lagerberg, född Lilliehöök,
på allmänna indragnings-staten till åtnjutande af en årlig pension å 400 R:dr.
65:o Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, hurusom Majoren Otto Gustaf Carlqvist,
född i Finland 1784 och utnämnd till underofficer vid Svea Atilleri-regemente
år 1806, såsom Informations-adjutant vid f. d. Finska artilleri-regementet deltagit i
Finska kriget 1808—1809, derunder han illa sårades i fäktningen vid Ruona bro och
hugnades med medaljen för tapperhet i fält, samt att Carlqvist efter erhållen befordran
år 1811 till löjtnant och 1814 till kapiten vid Södra Skånska Infanteri-regementet,
bevistat 1813 och 1814 års fälttåg i Tyskland, Nederländerna och Norrige. Efter
vidare befordran erhöll Carlqvist 1846 afsked såsom 2:dre major, efter 40 års
tjenstetid, derunder han såsom kompanichef i 24 år ej åtnjutit högre lön än 700
R:dr samt såsom major till en början 900 R:dr och först de sista åren 1,100 R:dr,
allt banko, utan att hafva kommit i besittning af majorsboställe. Med dessa löneförmåner
samt den särskilta pension af 300 R:dr Banko, som Major Carlqvist vid afskedet
erhållit såsom blesserad officer, hade han, som haft 6 barn att uppfostra, ej
kunnat göra någon besparing för sin familjs framtida bergning eller bereda någon
pension åt sin enka, Anna Margaretha Carlqvist, född Klow, hvilken 61 år gammal
och sjuklig, jemte 3:ne oförsörjda döttrar, befunno sig i knappa omständigheter; och
har, för att i någon ringa mån betrygga dessa fyra värnlösa qvinnors framtid, blifvit
föreslaget, att Rikets Ständer måtte bevilja dem en årlig pension af 300 R:dr.
Då de sålunda uppgifna förhållanden beträffande enkan Carlqvists nödställda
belägenhet blifvit vitsordade, och då, enligt meddelad upplysning bemälda enka ej
heller från Årméens pensions-inrättning uppbär något understöd, hafva, med afseende
härå och mannens ådagalagda förtjenster, Rikets Ständer ansett sig böra på det
sätt bifalla den gjorda framställningen, att åt Majoren O. G. Carlqvists enka, Anna
Margaretha Carlqvist, född Klow, å allmänna indragnings-staten anvisas en årlig pension
af 300 R:dr.
66:o Enligt hvad uti en hos Rikets Ständer gjord framställning blifvit anfördt samt
af företedda handlingar inhemtats, hade Regements-läkaren vid Helsinge Regemente,
Medicine Doktorn m. m. Nils Lorents Halmström vid sin den 29 Januari 1861
timade död i qvarlåtenskap åt sin enka efterlemnat endast 2,761 R:dr 70 öre, af
hvilket kapital en ej ringa del'sedermera medtagits tili gäldande af skulder, som vid
boupptecknings-tillfället ej varit kända. Då mannen underlåtit att åt enkan bereda
delaktighet i någon pensionsinrättning och hon till följd af styfhet i högra handen
38 Expeditions- Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 186.
vore urståndsatt att i någon väsendtlig mån genom arbete bidraga till sin framtida
bergning, har, med anledning af dessa omständigheter och då Doktor Rahmström
tjenat Staten under 47 år, deraf han någon mindre tid varit upptagen af aktiv tjenstgöring
i krig, samt derjemte utvecklat en mångsidig och gagnande medborgerlig verksamhet,
blifvit föreslaget, att hans 60 åriga enka Elililia Christina Rahmström, född
Fusel, måtte tillerkännas en årlig pension af 300 Riksdaler.
Med afseende å Doktor Rahmströms långvariga och för det allmänna gagneliga
verksamhet samt de synnerligen ömmande omständigheter, hvari hans enka nu befinner
sig, hafva Rikets Ständer medgifvit, det bemälda enka Emilia Christina Rahmström,
född Kiisel, må för sin återstående lifstid från allmänna indragnings-staten
erhålla en årlig pension af 300 E:dr.
67:o Vidare har hos Rikets Ständer förslag blifvit väckt om understöd åt enkan
efter aflidne Bataljons- och Stadsläkaren, Medicine Doktorn Johan Petter Högselius,
hvilken, enligt hvad upplyst blifvit, vore född år 1791 och redan under krigsåren
1808—1809 tjenstgjort såsom underläkare vid flottan samt derefter fortfarande efter
förordnanden bestridt militärläkarebefattningar till år 1818, då Högselius erhållit
fullmakt å bataljonsläkaretjensten vid Westgötha regemente och påföljande år blifvit
utnämnd till stadsläkare och vaccinatör i Skara, äfvensom att bestrida läkarevården
vid dervarande läroverk, hvilka sistberörda befattningar Högselius till sin död, den
27 Juli 1858, utöfvat, hvaremot han på begäran erhållit afsked från bataljons-läkaretjensten
år 1846.
Då enkan efter denne läkare, som under 50 år gagnat samhället, nu, enligt
vederbörande pastorsbetyg, befunne sig jemte trenne oförsörjda döttrar i verklig nöd
och brist, är vordet föreslaget, att Rikets Ständer måtte åt bemälda enka samt hennes
döttrar anslå en årlig pension af 400 R:dr, att tilldelas enkan och, efter hennes
död, döttrarne, samt, om någon af dem med döden afginge, till de eller den efterlefvande
oafkortadt utbetalas.
Med hänseende till Doktor Högselii långvariga verksamhet i det allmännas tjenst
samt den nödställda belägenhet, hvari, enligt hvad handlingarr.e utvisa, hans enka
och döttrar nu befinna sig, hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit den gjorda framställningen,
att bemälde Högselii enka, Anna Gustafva Högselius, född Dahlgren, berättigas
att från ingången af nästa statsreglerings-period från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 300 R:dr.
68:o Med erinran, hurusom Rikets Ständer vid 1840 års riksdag, såsom ett erkännande
af den förtjenstfulla verksamhet och det sjelfuppoffrande nit, som den dåmera
aflidne Protokolls-sekreteraren Per Aron Perg ådagalagt genom stiftelsen af
allmänna institut för blinda och döfstumma, medgifvit hans efterlemnade enka, Christina
Magdalena Borg, född Ekman, att för sin återstående lifstid få uppbära den åt
hennes aflidne man i lifstiden å allmänna indragnings-staten anslagna pension af 450
Rdr Banko eller 675 R:dr R:mt — har, uti en hos Rikets Ständer gjord framställning,
med afseende å enkan Borgs tilltagande sjuklighet, hvilken, enligt företedt läkarebetyg,
numera öfvergått till obotlig lamhet, samt de numera stegrade priserna å lifsförnödenheter,
blifvit föreslaget, att omförmälda, enkan Borg beviljade pension måtte
förhöjas till 900 R:dr Runt;
och hafva Rikets Ständer funnit skäligt att uti den enkan Borg förut tilldelade
årliga pension bevilja en förhöjning af 225 R:dr R:mt.
69:o Hos Rikets Ständer är vordet erinradt, hurusom vid sistförflutna riksdag åt
dåvarande innehafvaren af Häradshöfdingebostället Mälby, Häradshöfdingen i Norrbo
och Wagnsbro häraders samt gamla Norbergs bergslags domsaga, Knut Wilhelm
Sandels, beviljades ett räntefritt lån af 7,000 R:dr, att återbetalas med 5\,:del om året
från och med år 1864, tilldess hela beloppet blefve guldet, samt att anledningen till
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186. 38
detta låneunderstöds beviljande varit dels att Sandels fått emottaga ifrågavarande
boställe i det mest förfallna skick både till jord och åbyggnader, så att företrädarens
sterbhus derför ålades utgifva en ersättningssumma af 5,459 R:dr 19 sk. banko,
hvaraf dock utur dennes konkurs icke kunde utbekommas mer än 2,994 R:dr 23 sk.
10 rst, så att en brist uppstod af 2,464 R:dr 44 sk. 10 rst banko eller nära 3,700
R:dr R:mt; dels att Sandels fått vidkännas betydliga kostnader i följd deraf, att bostället
varit underkastadt laga skifte, och dels att, utan ett sådant lånebiträde, åbyggnaderna,
sorn af Sandels blifvit med kostnad af 6,000 R:dr uppförda, icke kunnat af
honom fullbordas. Häradshöfdingen Sandels hade sedermera, utan att hafva uppburit
berörda lån, den 3 November 1860 afiidit och efterlemnat ett skuldsatt bo, hvars
tillgångar, afträdda till borgenärerna, icke försloge till gäldens betalande. Afsigten
med omnämnda räntefria lån ansåges hafva varit att, medelst den efterskänkta räntan
å kapitalet, åt Häradshöfding Sandels bereda en ersättning för den uppoffring
till det allmännas gagn, som han oförskyldt fått vidkännas genom företrädarens eller
hans sterbhus oförmåga att bekosta boställets af Sandels hufvudsakligen med egna
medel verkställda iståndsättande. Den tillfälliga omständigheten att Sandels, förr än
lånet hann utgifvas, abed, borde icke göra någon förändring i Rikets Ständers redan
gjorda erkännande af hans, på billighet grundade, rätt, att för denna uppoffring erhålla
någon godtgörelse, som numera, sedan han atiidit, syntes med allt skäl böra
tillkomma hans i fattigdom efterlemnade enka och fem oförsörjda barn. Med anledning
häraf har blifvit föreslaget, att det belopp, hvilket såsom räntevinst å oftanämnde
lån skolat tillkomma Häradshöfding Sandels, måtte, fördeladt på vissa till antalet bestämda
år, anslås såsom pension åt hans efterlemnade enka Carolina Liebholtz.
I betraktande af ofvannämnda förhållanden och då det synes Rikets Ständer billigt
att Staten med något understöd bidrager till lindrande af den nödställda belägenhet,
hvaruti Häradshöfding Sandels enka och fem oförsörjda barn befinna sig,
hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit den gjorda framställningen, att Häradshöfding
Sandels enka, Carolina Sandels, född Liebholtz, på allmänna indragnings-staten
tillägges en årlig pension af 300 R:dr.
70:o Med förmälan det aflidne Fängelse-Direktören, f. d. Ryttmästaren J. F.
Öman, hvilken bevistat 1808—1809 samt 1813 och 1814 årens fälttåg och efter sitt
utträdande ur krigstjensten år 1851 befordrats till direktör vid Wexiö länsfängele,
med synnerligt nit och ordentlighet bestridt denna befattning, intill sin död år 1858,
— har, uti en hos Rikets Ständer gjord framställning blifvit föreslaget, att, enär behållningen
i boet vid Ömans frånfälle utgjort endast 237 R:dr 83 öre samt hans efterlemnade
enka Gustafva Christina Sofia Öman, född Wallberg, hvilken, utom en
henne af E. K. Maj:t beviljad gratifikation för en gång af 150 R:dr och ett årligt understöd
af 54 R:dr, som tilldelats henne från Arméens enke- och pupill-kassa, i öfrigt
saknade all tillgång, icke kunde till följd af försvagad syn och aftagande kroppskrafter
genom arbete förtjena sitt uppehälle, Rikets..Ständer, med behjertande af dessa
ömmande omständigheter, måtte bevilja enkan Öman en årlig pension af 200 R:dr;
och hafva Rikets Ständer, med afseende å sålunda uppgifne och genom företedda
handlingar styrkta förhållanden, medgifvit att Fängelse-direktören Ömans enka Gustafva
Christina Sophia Öman, född Wallberg, må å allmänna indragnings-staten
uppföras till åtnjutande af en årlig pension af 200 R:dr.
71:o Med erinran om aflidne Prosten och Kyrkoherden i Knutby och Faringe
församlingar af Upsala stift, Isak Mårten Winges stora förtjenster om folkundervisningen,
samt under förmälan att, då någon behållning ej funnits i boet efter Prosten
Winge, som år 1857 aflidit, hans efterlemnade enka och 4 oförsörjda döttrar ej hade
annan tillgång till framtida bergning än det öfverskott, som uppkommit af nådårsinkomsterna
vid pastoratet, har blifvet föreslaget, att Rikets Ständer, såsom en gärd
40 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
af erkänsla för aflidne Prosten Winges förtjenster, måtte åt hans enka och 4 oförsörjda
döttrar, bevilja en årlig pension af 150 R:dr åt dem hvardera, att från detta
års början utgå.
Såsom författare af flera utmärkta läroböcker och genom sin litterära verksamhet
företrädesvis i afseende å ämnen, som röra folkundervisningen, har Prosten Winge
onekligen gjort sig så förtjent af det allmänna, att hans efterlemnade maka och barn,
af hvilka sistnämnda, enligt hvad läkare intygat, 2:ne genom obotlig sjukdom äro så
vanföra, att de sakna förmåga att i någon mån bidraga till sitt uppehälle, ej böra
af Rikets Ständer lemnäs utan det understöd, som är för deras tarfliga utkomst
behöfligt.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer funnit skäligt på det sätt bifalla den
gjorda framställningen, att Rikets Ständer å allmänna indragnings-staten åt aflidne
Prosten Winges enka Andriette Sofie Winge, född Rothman, uppfört en årlig pension
af 600 R:dr, att från och med nästa år utgå.
72:o Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om beviljande af en
pension af 400 R:dr årligen åt aflidne provincial-läkaren i Sillbodahls distrikt inom
Wermlands län Nils Dahlmans uti största nöd och bekymmer efterlemnade enka, Maria
Sofia Dahlman, född Schröder, och fyra minderåriga barn; varande af företedda handlingar
upplyst, att Dahlman, som den 21 Juni 1861 aflidit, år 1843 inträdt i Statens
tjenst såsom underläkare vid Gamisons-sjukhuset och sedermera efter förordnande
bestridt hvarjehanda läkarebefattningar, tills han år 1852 blifvit Stadsläkare i Strömstad
och år 1859 erhållit ofvanberörda provincial-läkarebefattning.
Ehuru provincial-läkaren Dahlman icke särdeles lång tid varit i Statens tjenst
anställd, hafva likväl, vid det förhållande att han derunder, genom nit och skicklighet
beredt sig ett aktadt namn å de ställen, der han handhaft läkarevården. Rikets
Ständer ansett hans i nödställd belägenhet varande enka, som i pension från allmänna
fonden endast eger uppbära tillsammans ett belopp af 472 R:dr årligen, böra
hugnas med något understöd från Statens sida, och derföre medgifvit att provincialläkaren
N. Dahlmans enka, Maria Sofia Dalman, född Schröder, må å allmänna indragnings-staten
uppföras till åtnjutande af en årlig pension af 200 R:dr.
~73:o Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning har blifvit föreslaget att
såsom en gärd af tacksamhet för den oegennytta, nit och skicklighet aflidne Medicine
Doktorn Johan Fredrik Bergström i lifstiden städse ådagalagt under sin mångåriga
tjenstgöring såsom extra provincial-läkare i ett vidsträckt och mödosamt distrikt
inom Wermlands län, Rikets Ständer måtte åt bemälde Bergströms enka, Jeana Maria
Bergström, född Fihlgren, och oförsörjda dotter, Jeana Maria Euphemia, bevilja
en årlig pension af 500 R:dr R:mt.
Af företedda handlingar har inhemtats, att Bergström, född år 1802, tjenstgjort
såsom Bataljonsläkare från och med år 1830 till år 1849 och såsom extra provincialläkare
i Arvika distrikt från år 1835 intill sin den 8 Juli 1857 timade död; samt att
vid den efter honom den 27 i sistnämnde månad upprättade bouppteckning, boets behållning
utgjort endast 423 R:dr 22 sk. 7 rst. banko;
och hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad sålunda förekommit samt enär tillika
blifvit upplyst att enkan Bergström icke uppbär pension ur någon pensionskassa,
medgifvit, att en årlig pension, tiil belopp af 300 R:dr må för Doktor Joh. Fredr.
Bergströms enka, Jeana Maria Bergström, född Pihlgren, på allmänna indragningsstaten
uppföras.
74:o Med förmälan, att Tullinspektören Henrik Julius Tham, — hvilken, född
år 1805 och 1843 befordrad till Tullinspektor vid Klintehamn å Gotland, genom den
för helsan ansträngande tjenstgöringen derstädes, redan år 1836 ådragit sig en giktsjukdom,
som slutligen nödgat honom att år 1851 taga afsked från sin befattning, —
aflidit
Expedit iöns- U(slottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 186.
41
nflidit den 7 November 1858 och att hans efterlemnado enka jemte en sjuklig son
befunno sig i den mest bekymmersamma ställning, utan annan tillgång än de ärliga
understöd å tillhopa lil U:dr R:mt, som enkan dels af Tullverkets medel och dels
från Tullstatens enkekassa egde uppbära, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget,
att af den pension å 400 R:dr, som vid 1850 —1858 årens riksdag blef Tullinspektören
Tham beviljad, halfva beloppet, eller 200 R:dr, måtte anvisas såsom pension åt
hans efterlemnade enka Margaretha Christina Tham, född Lundgren;
och hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad härvid lörekommit, funnit skäligt
tillägga enkan Margaretha Christina Tham, född Lundgren, en årlig pension af 200
R:dr å allmänna indragnings-staten.
75:o Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning är vordet anfördt, hurusom
framlidne vice Konsul Alexander Pettersén i Egypten städse ådagalagt synnerlig
hjelpsamhet och välvilja emot de landsmän, som besökte nämnda land, hvilket å en
från fäderneslandet så långt aflägsen ort varit af så mycket större värde, som de
båda General-Konsuler, hvilka under de sednaste tjugo åren haft vårt lands angelägenheter
i Egypten om hand, icke egt kännedom om Svenska språket och ej heller
nog kunskap om våra Svenska förhållanden, att kunna på ett fullt, deras goda afsigter
motsvarande sätt sköta, hvad af dem äskades. Sedan emellertid, vid inträffad
ledighet, General-Konsulatet r Alexandria icke blifvit Pettersén anförtrodt, ehuru
han af vice Konungen i Egypten förordats till tjenstens erhållande, och Pettersén
derefter tagit afsked från den lönlösa vice Konsuls-beställningen, så undandrog han
likväl ingalunda sina landsmän en fortfarande välvillig omvårdnad af deras angelägenheter,
deri de ock alltjemt vände sig till honom om råd och bistånd. Då Pettersén
sålunda under 20 års tid lönlöst uppoffrat sina krafter, sin helsa, sin tid och sin
förmögenhet till landsmäns tjenst, har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte
medelst en årlig pension å 350 å 400 R:dr understödja vice Konsul A. Petterséns i
fattigdom efterlemnade enka.
Utom enskilda intyg om den aktning och tacksamhet Pettersén genom sin tjenstvillighet
emot resande landsmän förvärfvat sig, har äfven blifvit företedd en afskrift
af vice Konungen Mohammed Said Paschas förord för Pettersén till erhållande af
General-Konsulatet i Egypten; och vitsorda alla dessa handlingar det förtjenstfulla
sätt, hvarpå Pettersén, under en 20-årig verksamhet såsom vice Konsul i Alexandria,
handhaft vårt lands angelägenheter derstädes. Med anledning häraf och då hans i
fattigdom efterlemnade enka och barn, fjerran från fäderneslandet, befinna sig i behöfvande
omständigheter, hafva Rikets Ständer beviljat vice Konsul A Petterséns enka
en årlig pension af 400 R:dr.
76:o Med anförande hurusom den 3 April 18G2 aflidne f. d. Qvartermästaren
vid Skånska Husar-regementet Gustaf Kocks etterlemnade enka, Maria Kock, född
Burman, vid en ålder af 75 år befunue sig i ytterst fattiga omständigheter samt, af
ålder och sjuklighet urståndsatt att genom arbete bidraga till sitt uppehälle, sage
sig nödsakad att anlita fattigvården, så vida hon ej kunde erhålla något understöd
af allmänna medel, har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte bevilja bemälda
enka för hennes återstående lifstid en årlig pension af 200 R:dr; varande till stöd
för denna framställning åberopad den aflidnes militäriska verksamhet, i afseende
hvarå är vordet upplyst, att Kock, som börjat sin bana såsom Volontär år 1795,
samma år blifvit befordrad till Sergeant och år 1800 erhållit omförmälda Qvartermästare-befattning,
hvarifrån han år 1833 undfått afsked, samt deltagit i alla de
fälttåg, som under hans tjenstetid inträffat, utom år 1813, då han af sjukdom hindrats
att tjenstgöra;
och hafva Rikets Ständer, i betraktande deraf att Qvart ermästaren Kock deltagit i
Sveriges sednaste krig och med hänseende till hans ålderstigna enkas nödställda be
Bih.
till B. St. Brot. 1863 & 1864. 10 Sami. 1 Afd. 21 Baft. G
42 Expeditions-Utsloticls Förslag till ttnderd. Skrifvelse, N:o 186.
lägenhet, medgifvit att bemälda enka, Maria Kock, född Burman, må för sin återstående
lifstid på allmänna indragnings-staten uppföras med en årlig pension af
200 R:dr.
77:o Hos Rikets Ständer är vordet föreslaget att, på sätt i likartade fall förut
egt rum, en årlig pension af 200 R:dr måtto beviljas åt enkan efter aflidne Adjunkten
vid högre elementarläroverket i Calmar, Abraham Kjölström, hvilken, enligt hvad
af företedda handlingar är vordet upplyst, vore född den 15 April 1820 och år 1844
blifvit förordnad till Kollega vid ofvannämnde läroverk samt år 1847 erhållit fullmagt
å samma tjenst, med hvilken han äfven förenat presterliga göromål, samt under utöfningen
af dessa befattningar ådagalagt utmärkta egenskaper såsom lärare och allvar
i sitt prestembetc samt tillvunnit sig allmän högaktning; men vid sin död den 7 September
1859, efterlemnat enkan Hilda Maria Kjölström, född Elfving, och trenne
minderåriga barn, en son och två döttrar, i särdeles torftiga omständigheter;
och hafva Rikets Ständer funnit skäligt tillägga bemälda enka en årlig pension af
200 R:dr å allmänna indragnings-staten.
78:o Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om beviljande af något
understöd åt aflidne Privat-]äraren Sven Abraham Dahls i stor fattigdom efterlemnade
enka och fyra oförsörjda barn. Varande i afseende å Dahls lörtjenster meddeladt,
att han, som efter slutade studier vid Upsala universitet år 1829, i trakten af
sin födelsestad Götheborg inrättat en privatskola, hvilken varit i verksamhet till år
1833, sedermera tjenstgjort åren 1835—1830 såsom underlärare vid Majoren Hazelii
läroanstallt för linic-oiticerare, under åren 1837—1846 såsom lärare i flera ämnen
vid Hillska skolan å Barnängen samt under åren 1847—1849 lemnat undervisning i
mathematik vid åtskilliga privatskolor i hufvudstaden, hvarest han sistnämnde år
öppnat och till sin död den 27 Juli 1861 underhållit en sådan skola; hvarjemte Dahl
tillika, under nio år, tjenstgjort såsom tillförordnad lärare vid Catharina iörsamlings
handtverks-skola och från trycket utgifvit flera läroböcker och hjelpredor i mathematik
jemte en Svensk språklära. På grund häraf och med åberopande af den aflidnes,
under en mångårig och oafbruten lärare-verksamhet ådagalagda, vitsordade nit och
skicklighet, är vordet föreslaget, att Rikets Ständer måtte bevilja Dahls efterlemnade
enka Fanny Maria Dahl, född Chatillon, en årlig pension af 360 R:dr;
och hafva Rikets Ständer å allmänna indragnings-staten tillagt bemälda enka för
hennes återstående lifstid en årlig pension af 300 R:dr.
79:o Beträffande de enligt föregående punkter åtskilliga embets- och tjenstemäns
efterlemnade enkor tillagda pensioner, hafva de blifvit beviljade att utgå endast för
den tid pensionärerna förblifva i enkostånd.
80:o Hos Rikets Ständer äro framställningar gjorda om understöd för aflidne
Sekreteraren vid Landtbruks-Akademien Johan Theophil Nathhorsts tre oförsörjda
pöttrar, tili stöd för hvilka framställningar åberopats Nathhorsts kända nitiska bemödanden
och gagnande verksamhet för de: rationela landtbrukets befrämjande, hvilket
berömvärda sträfvande äfven af Rikets sednast församlade Ständer erkändes, då de
beviljade honom en utaf Ii. K. Maj:t begärd pension å 3,600 R:dr, som Nathhorst dock
ej fick åtnjuta längre än från början af år 1862 till hans den 2 September samma
år timade död, hvarigenom hans tre döttrar blifvit försatta i en torftig belägenhet,
alldenstund delegarne i sterbhuset, med anledning af boets ställning, måst söka urarfva-förmån.
I betraktande af Sekreteraren Nathhorsts stora förtjenster om det svenska jordbruket,
hafva Rikets Ständer ansett billigt, att, såsom en gärd af erkänsla för det
sätt hvarpå fadren gagnat fäderneslandet, hans efterlemnade oförsörjda döttrar, hvilka,
enligt hvad upplyst är, befinna sig i torftiga lefnadsvilkor, hugnas med något understöd
från det allmännas sida;
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, K:o 186,
43
hvadan Rikets Ständer för Sekreteraren Nathhorsts irenne döttrar, Ida Mathilda,
Emma Amalia och Bertha Diona, på allmänna indragnings-staten uppfört en årlig
pension å 150 R:dr, att till hvardera utgå så länge hon ogift förblifver.
81:o Uti en hos .Rikets Ständer gjord framställning är vordet föreslaget att, enär
aflidne Konrektorn vid Wisby högre lärdomsskola Jacob Eberhard Lyths enka, Ckristina
Elisabelh Anna Lyth, hvilken, jemlikt Rikets Ständers beslut vid 1853—1854
årens riksdag, till hennes och tre minderåriga barns underhåll tillgodonjutit en årlig
pension af 250 R:dr Banko, den 4 Maj innevarande år aflidit, samt barnen, af hvilka
det äldsta, dottern Emma Carolina fyllt 16 år samt af de tvänne sönerna, Per Gustaf
och Johan Axel, den förre uppnått 15 år och den sednare vore nära 14 år gammal,
sålunda gått i mistning af det visserligen ringa, men för bekostande af deras
skolgång och uppfostran, dyrbara understöd, som från modrens pension kunde
dem tillgodokomma, Rikets Ständer, af fortfarande välvilja för Konrektorn Lyths verksamhet
och minne, måtte åt hans efterlemnade fader- och moderlösa harn, till hjelp
för skolgång och öfriga uppfostran, anvisa ett årligt understöd till samma belopp,
som det deras aflidna moder under sitt enkostånd åtnjutit, att sålunda utgå, att 125
R:dr R:mt årligen utbetalades till hvardera af sönerna, så länge de begagnade skolgång
samt en lika summa till dottern till fyllda 25 år, såvida hon ej innan dess trädt
i äktenskap eller på annat sätt vunnit iörsörjning;
och hafva Rikets Ständer funnit skäligtå allmänna in dra gnin gs-staten bevilja aflidne
Konrektorn Jacob Eberhard Lyths efterlemnade trenne barn, sönerne Per Gustaf och
Johan Axel samt dottren Emma Carolina, följande årliga pensioner, nemligen sönerne
125 R:dr hvardera att utgå tills de uppnått 18 års ålder och dottern en lika summa,
att utbetalas intilldess hon fyllt 25 år och såvida hon ej derförinnan trädt i äktenskap.
82:o Sedan hos E. K. Maj:t underdåniga framställningar blifvit gjorda derom att
de till åtskilliga skolor inom Lunds stift och i Hallands län under namn af landtgillen
och klockare-pensioner från klockare-lägenheter inom samma stift och län, utgående
afgifter måtte få till klockare-lägenheternas innehafvare återgå och skolorna beredas
ersättning för de inkomster, som de sålunda skulle förlora, har E. K. Maj:t, efter det
Domkapitlet i Lund samt Kammar-kollegium och Stats-kontoret blifvit hörde, uti en
till Rikets Ständer aflåten nådig proposition den 13 sistlidne Februari för nämnda
ändamål, bland annat, begärt att å Riks-statens Nionde Ilufvudtitel och allmänna
indragnings-staten måtte såsom tillfälliga anslag anvisas följande belopp, att utgå under
den tid vissa personer qvarstå vid innehafvande tjenster; nemligen:
för läraren i musik och sång vid Malmö läroverk H. J. Tengvall R:dr R:mt 55: —
för rektor vid Helsingborgs elementarläroverk, A. Hammar, samt
kollegerna dersammastädes, Borgström och Thulin, skillnaden
mellan det i stat beräknade värdet af 2 R:dr per kubf. å dem
såsom lön anslagna spanmål och samma span måls värde efter
årlig markegång, hvilken ersättning, beräknad efter jemförelse
med 1852—1861 årens medelmarkegångs-pris, blifvit
upptagen till..
„ » 125: —
till bestridande af kostnader, som kunna uppkomma, i händelse
andra Kollega vid Landskrona elementarläroverk J. A. Holmgren
och andra Kollega vid Ystads elementarläroverk, C. G.
Hennig, skulle vilja ingå på utbyte mot statsanslag af nu irmehafvande
landtgillen, hvartill, enligt gjord beräkning, skulle erfordras
för Kollega Holmgren
R:dr R:mt 14: 85.
samt för Kollega Hennig  » * 21: 55.
lhdr R:mt 36: 4U.
44
Expcditicns- Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 1SG.
som blifvit utfördt med
R:dr 40:
för kollega emeritus Gulbrandsson:
kontant  — 47.
värdet af 2 lispund smör å 10: 60 21: 20.
dito å i tunna malt
6: 75. 28: 42.
för Fedagogcn i Laholm, Kullberg:
värdet af 3 lispund smör efter nyssnämnda
pris
31: 80.
efter afdrag af det i Staten
till fyllnad i aflöningens normalbelopp
beräknade värde
å 3 lispund smör
19: 75. 12: 05.
R:dr Ruut 40: 47.
hvilket belopp för summans jemnande blifvit utfördt med
R:dr 40:
Med bifall till hvad E. K. Maj:t sålunda behagat i nåder föreslå, hafva Rikets
Ständer, enär läraren i musik och sång vid Malmö elementarläroverk H. J. Tengvall
numera med döden afgått och sålunda de äskade ersättningsbeloppen böra med 55
R:dr minskas, anvisat å allmänna indragnings-staten åt vederbörande till ersättning
berättigade personer ett kontant belopp af 205 R:dr.
83:o Då riksmarkegångspriset för åren 1860, 1861 och 1862, enligt hvad E. K. Majit
i nåder meddelat, utgjort i medeltal 2 R:dr 18 öre per kubitfot, motsvarande 13 R:dr
75 öre per tunna spanmål, hälften råg och hälften korn, eller 3 R:dr 25 öre utöfver
det värde, hvartill spanmålen vid statsregleringen under 1840—1841 års riksdag beräknades
och, jemlikt då stadgade grunder, de, som före vidtagandet af berörde statsreglering,
tillträdfc och ännu bibehålla löner med derunder beräknad spanmål, äro
försäkrade om tillgodonjutande af en lönefyllnad, har E. K. Maj:t ansett denna lönefyllnad
böra af Rikets Ständer bestämmas efter nämnda prisskilnad å spanmålen, 3
R:dr 25 öre för tunnan, till utgående af allmänna indragnings-staten. Vid det af
Stats-kontoret upplysta förhållande, att den spanmål, som inbegripes under lönerna
för dylika äldre, före år 1841 utnämnde löntagare, nu utgör 15,535, 8 kubitfot eller
2,466 tunnor, skulle således till omförmälda spanmålsersättning erfordras ett anslag
i jemnt tal af 8,000 R:dr eller 6,000 R:dr mindre, än å nu gällande stat är för ändamålet
anvisadt. E. K. Maj:t har vidare ansett den under allmänna indragnings-staten
uppförda indelta spanmål, 163 kubikfot 1 kanna böra minskas med 24 kubikfot 3 kannor,
utgörande indragna ijerdingsmanslöner m. m. äfvensom värdet af dessa 24 kubikfot
3 kannor böra här beräknas till 49 R:dr, eller samma belopp, hvartill do vid
inkomstberäkningen blifvit uppskattade;
och hafva Rikets Ständer, i enlighet med berörda nådiga förslag, för de tjenstemän,
hvilka äro berättigade till spanmålstillökning utöfver det i staterna beräknade
pris af 7 R:dr banko, bestämt denna tillökning för hvarje tunna under lönerna beräknad
spanmål till 3 R:dr 25 öre; varande de omförmälda minskningarne i allmänna
indragnings-statens anslag iakttagna derigenom, att Rikets Ständer, på sätt närlagd»
Tabell litt. A., närmare utvisar, såsom grund för beräkningen af samma anslag antagit
det belopp, hvarmed det enligt sednast afslutade (1861 års) Rikshufvud-bok verk'
ligen utgått; och kommer detta anslag, i följd af de utaf Rikets Ständer nu gjorda
nya anvisningar 96,373, R:dr 50 öre, (se Tabell litt B.) att uppgå till en summa af
763,004 R:dr 42 öre.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1864.
Talo. Litt. A..
Bih. till Rikets St. Prot. 4862—4863. 40 Sami. 4 Afd. 24 Haft.
2
Tillhör Expeditions-Utskottets Förs/rit/ till un der d. Skrifvelse, N:o 186.
VabeiM öfver Miks-siai-etis
Pensions- och Mndragnings°Staterne.
A) Pcnsions-Staten.
Civil-statens Pensions-kassa:
Pensions-staten för civile embets- och tjenstemän  37,500: —
Dito för deras enkor och omyndiga barn  45,000: —
Ersättning för mistade löne-innehållningar  2,245: 50.
Dito för nädårs- och begrafningsbjelps-besparingar  6,540: —
Årméens Pensions-kassa:
Pensions-staten för militäre embets- och tjenstemäns samt under-officerares enkor
och barn •  37,500: —
Ersättning för mistade löne-innehållningar  4,639: 50.
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar. . . • . . 28,080: —
Wadstena Krigsmanshus-kassa
Amiralitets-Krigsmans-kassan:
Förra anslaget under denna titel  43,100: —
Ersättning för mistade löne-innehållningar  615: —
Dito för nådårs- och begrafningshjelps-besparingar . . . ... 2,580: —
Invalidhus-fonden:
Ersättning för hemmansräntor och arrenden, För slags-anslag
För blesserade Öfver- och Under-officerare, Reservations-anslag
Bidrag till Kongl, theaterns pensions-kassor
S:gr
Transport
Tillhör Expeditions-C/skottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 486.
3
Penningar.
Indelta
räntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1
Summa
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 B:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
Kub. -f.
k.
R:dr
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
ö.
R-.dr
ö.
91,285
50
—
—
—
—
—-
91,285
50
j 70,219
50
70,219
50
193,058
98
"
24,713
3
49,426
60
242,485
58
46,295
—
—
46,295
37,710
—
—
—
—
37,710
—
7,500
—
—
—
—
—
7,500
—
6,000
—
—
—
—
—
6,000
—
452,068 |9S|
—
-
—
24,713
3
49,426 60
501,495 58
452,068 98
-
—
24,713
3] 49,426160| 501,495 |58
4 Tillhör Expedilions-Utskottcts Förslag till undcrd. Skrifvelse, N:o 186.
Transport
B) Allmänna Indraguiugs-statcn.
För diverse föremål, Förslags-anslag:
Penningar:
Af det anslagna beloppet har, jemlikt sednast afslutadc (1861 års) Riks-hufvud
bok,
utgått endast 662,614: 52.
Tillkommer: Ny anvisning, so Tab. Litt. B. 96,373: 50.758938- 2.
men för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma tilläggas 47: 70. 759935. 72
Indelta räntor efter markegång på förslag:
Värde, enligt 1861 års Riks-kufvudbok  3,588: 92.
som, för jemnande af Indelta räntornas förslagsvärde i
den nya Riks-staten, nu ökas med  50: 98. 3939. 90.
Indelt spanmål:
Enligt 1861 års Riks-hufvudbok upptages 134 kubikf. 5 k:r
hvartill lägges, för jemnande af indelta
spanmålen i den nya Riks-staten . . — „ 1 k:a
Tillhopa 134 kubikf. 6 k:r
derå förslagsvärdet, å 2 R:dr kubikfoten, utföres med .... 269: 20.
Oindelt spanmål:
Enligt 1861 års Riks-hufvudbok upptages 31 kubikf. 6 lt:r
hvarifrån afdrages, för jemnande af oindclta
spanmålen i den nya Riksstaten
1 „ 8 „
Återstå 29 kubikf. 8 k:r
derå förslagsvärdet, ä 2 R:dr kubikfoten, utföres med . . . 59: 60.
Summa
Tillhör Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o 186.
5
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
SF
a n m å 1
Summa
Riksmynt.
*
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr
Ö.
R:dr
Ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
Ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
452,068
98
24,713
3
49,426
60
501,495
58
j 759,035
72
3,639
90
134
6
269
20
29
8
59
60
' -  763,004
42
| 1,211,104 70
3,639 90
134 6
26920 24,743
1
| 49,486
201 1,264,500
6 Tillhör Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, !\:o 186.
Riksmynt.
R:dr
öre
Eactra Ståts-reglering s-ans lag.
Till pensioner åt vissa, till framlidna Hennes Maj:t Enkedrott-  ningen Desiderias hofstat hörande personer af lägre tjenste-  grad, för tiden från och med den 1 Maj 1861 till 1863 års
slut, å 12,171 R:dr om året
j Till understöd åt sådane elter 1808 och 1809 årens krig qvar-  lefvande Landtvärnsman, som kunna anses vara af dylikt
understöd i behof, 10,000 R:dr årligen under nästa statsregle-  rings-period
32,456
30,000
Summa
62,456
—
Tillhör Expedilions-Utskoltcts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o iS6.
7
Tab» Litt. B.
Allmänna Indragnings-staten.
Ny anvisning.
Till åtskilliga till framlidna Hennes Maj:t Enke-drottningen De
siderias
hofstat hörande personer af lägre tjcnstegrad, årliga
pensioner tillsammans
(Utom ett extra stats-anslag, se Tab. Litt. A.)
„ Justitie-rådet m. m. A. F. Gyllenhammar, årlig pension från
och med månaden näst efter den, deruti han erhåller nådigt
afsked
„ öfversten m. m. Friherre Nils Eriksson, stats-pension, att
utgå från och med år 18(53 ....
„ Lands-sekreteraren i Örebro län Gustaf Fredrik Hökerberg,
efter erhållet afsked, årlig pension
„ Häradsskrifvaren i Åkers, Frötuna och Wermdö skeppslags
fögderi af Stockholms län, Gustaf Laurentius Sjöberg, efter
erhållet afsked, årlig pension
„ Landträntmästaren i Christianstads län Magnus Billing, efter
erhållet afsked, årlig pension
„ Justitierådet J. H. Backmans enka, Maria Backman, född
Torbjörnsson, årlig pension af
„ Kanslisten i Svea Hofrätt Johan Fredrik Cralius, årlig pen
sion
från och med månaden näst efter don, i hvilken han
erhåller afsked från kanslist-tjcnsten
„ Fiskalen i Götha Hofrätt, vice Häradshöfdingen August
Bergström, årlig pension från och med månaden näst. efter
den, i hvilken afsked från fiskalstjensten varder honom beviljadt
.
„ Chefen^för Kameral-departementet i Fång vårds-styrelsen Carl
Mauritz Kruskopf, årlig pension från och med månaden näst
ettor den, uti hvilken afsked från hans befattningar i statens
tjenst honom meddelas
Transport
Riksmynt.
R:dr
öre
12,171
—
6,400
—
15,000
—
3,200
— i
1,500
3,000
—-
600
—
472
50
1,500
—
3.600
| 47,443
50
8 Tillhör Expedit iöns-Utskottals Förslog till underd. Skrifvelse, Nio 186.
Transport
Till Chefen för Kronoarbets-bataljonen på Carlsborg, Majoren Johan
Henrik Ennes, när han uppnått 65 år och derjemte styrker,
att hans helsa är försvagad, årlig pension från och med
månaden näst efter den, då han undfår afsked från Bata!
jonschefs-befattningen vid kronoarbets-korpsen
„ Direktören vid Läns-cellfängelset i Christianstad Adolf Trot
zig,
årlig pension från och med månaden näst efter den, då
han erhåller afsked från berörde Direktörs-befattning . . .
„ Direktören vid Landskrona straff-fängelse, Underlöjtnanten
Carl Peter Westergren, årlig pension från och med månaden
näst efcer den, då han undfår afsked från Direktörs-befatt
ningen
. . . .
„ Sergeanten vid Wendes artilleri-regemente Nils Otto Jonas
son,
årlig pension från och med månaden näst efter den, i
hvilken afsked från Sergeants-beställningen honom beviljas
hvarjemte, i händelse Jonasson icke genast från samma tid
skulle få uppbära don från regementets enskilda kassa honom
tillkommande pension, ett deremot svarande belopp,
eller 120 R:dr R:mt för år, må, intilldess sådant eger rum,
likaledes från och med månaden näst efter afskedstagandet,
till honom från indragningsstaten utbetalas.
„ Vaktmästaren vid Straff-fängelset i Landskrona Nils Nilssons
enka, Maria Catharina Nilsson, född Falkman, årlig pension
„ Öfverfältläkaren, Doktor Fredrik Bågenholm, efter erhållet
entledigande från sina beställningar, årlig pension . . . .
n Andre Bataljonsläkaren vid Calmar regemente, Doktor Ehren
frid
Jeremias Kampf, från och med månaden näst efter den,
i hvilken han erhåller afsked från regementet, årlig pension
„ Löjtnanten vid Westgötha regemente Carl Julius von Holten,
från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked ur krigstjensten, årlig pension
„ Underlöjtnanten vid Jemtlands hästjägarekorps Carl August
Gustafsson Stjernefeldt, från och med månaden näst efter
den, i hvilken han undfår afsked ur krigstjensten, årlig pension
„ Regemcnts-kommissaricn vid Södra Skånska infanteri-rege
mentet
Johan Krook, från och med månaden näst efter den,
i hvilken han entledigas från Regements-kommissarie-befatt
ningen,
årlig pension
„ konstituerade andre Bataljonsläkaren vid Svea Artilleri-rege
mente
Fredrik Adolf Zettergren, från och med månaden näst
efter den, i hvilken han entledigas från Bataljonsläkare-förordnandot,
årlig pension  •
Transport
Riksmynt.
R:dr
47,443
ore
50
1.500
1.500
1,400
200
100
1,100
800
525
400
400
800
56,168 150
Tillhör Expodi lie ris- lils ko Hels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 186. 9
Transport
Till f. d. Kapten-löjtnanten Carl Edvard Törnbohm, årlig pension
af
„ Kommissions-landtmätaren Per Adolf Toll, från och med månaden
näst. efter den, i hvilken han erhåller afsked, årlig
pension .
, Kronofogden i Norra och Södra Wedbo häraders fögderi af
Jönköpings län Nils Fredrik Ekwall, vid afskedstagandet,
derest han då styrker sig fortfarande vara af sjukdom hindrad
från utöfningen af sin tjenst, årlig pension . . . .
„• f. d. föreståndaren för Svenska Slöjdföreningens skola, Kaptenen
Baltzar Cronstrand, en årlig pension af
„ f. d. Landshöfdingen m. m. L. A. Prytz' enka, Fredrika Elisabeth
Bosenberg, årlig pension af
„ Navigationsskole-inspcktörcn C. A. Petterssons enka, Hilda
Amanda Catharina Lundberg, årlig pension att utgå från och
med Juli månad år 1863
Till Kammarskrifvaren i Stats-kontorct August Ygberg, efter
afskedstagandet, lönen såsom pension
„ Proviantmästaren vid Slotts-magasinct i Stockholm, Kapitenen
m. m. Per Adolf Borgh, årlig pension från och med
månaden näst efter den, hvaruti afsked från proviantmästarc
befattningen
honom meddelas
„ Biskopen i Hernösands stift, Doktor Israel Bergman, från
och med ccklcsiastik-årct näst efter det, då afsked från Bi
skops-embetet
varder honom boviljadt, en årlig pension af
„ Adjunkten vid Upsala universitet Henrik Falk, vid afskedstagandet,
en årlig pension af
„ Anatomie Professorn vid Carolinska Mctiico-chirurgiska institutet,
Frikcrro Gustaf Wilhelm von Duben, årligen en lö
neskilnad
af
„ följande f. d. Rektorer, hvilka, i anledning af clemcntar-läroverkens
förändring eller utvidgande, nu uppbära lön endast
såsom kollegor eller adjunkter, årligen från och med nästa
statsreglcrings-pcriod, nemligen:
Kollega vid Fahlu läroverk J. F. Kindström . . R:dr 500
Dito vid Nyköpings dito J. F. Kjellborg . . „ 500
Adjunkten vid Skara dito N. L. Ahlberg . . „ 500
Dito vid Strengnäs dito E. J. Nyberg . . „ 500
Dito vid Calmar dito O. E. L. Dahm . . „ 500
tillsammans.
Transport
Bih. till II. Sl. Erot. 1862—1863, 10 Sami. 1 A/d. 21 Haft.
Riksmynt.
R:dr
56,168
600
600
2,000
1,800
600
1,000
900
1.500
5,000
2.500
300
ore
50
2,500
75,168 j 50
2
10 Tillhör Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Siri/velse, A:o 186.
Transport
Till Rektorn vid Hudiksvalls läroverk F. Wennberg, intilldess han,
som den 1 sistlidno Juli återgått till kollega-tjenst, till annan
befattning kan vinna befordran, årligen från ocb med år
1864 ett belopp af . .
„ Adjunkten vid Wexiö cicmentar-lärovcrk Sven Sandberg, från
och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked,
en årlig pension af
„ Adjunkten och Gymnastiklärarcn vid Jönköpings elementarläroverk
Johan Magnus Rosengren, likaledes från afskedsta
gandet, en årlig pension af
„ Provincialläkaren i Herjeådalens distrikt Johan Ellmin, från
och med månaden näst efter den, då afsked honom beviljas,
en årlig pension af
„ extra Provincial-läkaren i Ulricehamns distrikt Wilhelm Mauritz
Heinrici, då han erhåller afsked från nämnda befattning,
en årlig pension af
„ Expeditions-sekretcrareu <8. E. Hallencreutz, understöd.
„ Sekreteraren m. m. Magister Anders Strinnholms enka, Anna
Sofia Strinnholm, född Zimmerman, en årlig pension, att utgå
och beräknas från och med Februari månad år 1862 . .
r Bergmästaren F. A. von Schéeles onka, Maria von Schéele, född
Lundqvist, årlig pension
,, f. d. Löjtnanten vid Helsinge regemente Pehr Palmgren, en
årlig pension af
„ Majoren i arméen August Hahr, en årlig pension af . .
„ Kapitenen, Friherre Eugéne von Vegesach, årlig pension af.
„ f. d. Regcments-läkaren, Doktor O. A. Opphoff, pensions-för
höjning årligen
„ f. d. Länsnotarien Olof Henrik Förberg, förhöjning i pensionen
med
„ f. d. Kainereraren Johan August Furstenhoff, en årlig pension
af
,. Artisten, Kammarjunkaren Wilhelm von Wright, årlig pension
„ Justitie-ombudsmannen, Kammarrådet S. L. Theorells onka,
Sofa Wilhelmina Theorell, född von Schwerin, en årlig pension
af
„ Biskopen C. Heurlins enka, Elisabeth Heurlin, född Liljewalch,
årlig pension
Riksmynt
R:dr
75,46S
500
750
2.500
1.500
1,000
200
1,200
600
300
1,000
500
600
300
800
500
1,000
500
50
Transport | 89,218 150
Tillhör Expeditions- Utikotlets Förslag till andera. Skrifvelse, N:0 1S6. 11
Transport
Till Expcditions-sckrctcrarcn I). Hadorphs enka, Lovisa Carolina
Fredrika Hadorph, född Svedberg, en årlig pension af. . .
Landskameroraren L. J. Gardelia enka, Anna Gardell, årlig
pension
Professoren vid Kongl. Krigs-akademien å Carlberg L. J Cronstrands
enka, Fredrika Eleonora Cronstrand, född Landqvist,
årlig pension af t
Kyrkoherden, Professorn S. P. Ågrens enka, Märta Christina
Agren, årlig pension af
Majoren C. A. Falilstedts enka. Sofia Euphrosyne Fahlstedt,
född Schnider, årlig pension af
Postmästaren i Hjo, Majoren P. Lagerbergs enka, Charlotta
Lagerberg, född Lilliehöök, en årlig pension ai
Majoren O. G. Carlqvists enka, Anna Margaretha Carlqvist,
född Klow, årlig pension
Regemcnt8-läkaren vid Helsinge regemente, N. L. Rahmströms
enka, Emilia Christina: Rahmström, född Kilsel, årlig
pension af
Bataljons- och Stads-läkaren Johan Peter Högselii enka, Anna
Gustafva Högselius, född Dahlgren, en årlig pension af . .
Protokolls-sekreteraren Per Aron Borgs enka, Christina Magdalena
Borg, född Ekman, en pensionsförhöjning af. .
Häradshöfdingen K. W Sandels enka, Carolina Sandels, född
Liebholtz, en årlig pension af
. . . .
Fängelse-direktören, förre Ryttmästaren J. F. Ömans enka,
Gustafva Christina Sofia: Öman, född Wallberg, årlig pension
af
Prosten ./. M. Winges enka, Andrietta Sofia Winge, född Rothman,
årlig pension
Provincial-läkaren, Doktor N. Dalmans enka, Akaria Sofia
Dalman, född Schröder, årlig pension
. .
Provincial-läkaren, Doktor ./. F. Bergströms enka, Jeana: Alaria
Bergström, född Pihlgren, årlig pension
Tull-inspektorcn H. J. Thams enka, Margaretha Catharina
Tham, född Lundgren årlig pension
v. Konsuln i Egypten Alexander Pettersens enka, N. N.,
en årlig pension af •
förre Qvartermästaren vid Skånska Husar-regementet G. Kocks
enka, Maria Kock, född Burman årlig pension
Adjunkten vid Elcmentar-lärovcrkct i Kalmar Abraham Kjölströms
enka, Hilda Maria Kjölström, född Elfving, årlig pension
Transport
Riksmynt.
B: dr
89,218
300
300
300
500
300
400
300
300
300
225
300
200
600
200
300
200
400
200
200
ore
50
95,043 | 50
12 Tillhör Expeditions- U (s holte Is Förslag lill anderd. Skrifvelse, lV:o 186.
Riksmynt.
R:dr
öre
Transport
Till Privat-lärarcn S. A. Dahls enka, Fanny Maria Dahl, född
05,013
50
Chatillon, årlig pension af
„ åflidno Sekreteraren i Kongl. Landtbruks-akademien J. Tli.
Nathhorsts frenne döttrar, Ida Mathilda, Emma Amalia oell
300
Bertha Diona, hvardera en årlig pension af 150 R:dr . . .
„ Åflidno Konrektor Jakob Eberhard Lyths 3:nc barn, Per Gu-  staf, Johan Axel och Emma Carolina, hvardera 125 R:dr årli-
150
gen under vissa vilkor
Ersättning till vederbörande för förluster i följd af do s. k. kloc-
375
kare-pensionernas upphörande
205
—
Summa
90,373
50
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1804.
Expeditions-UIskotta Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 187. 1
JV:0 1§?.
Uppläst oell godändt hos Ridd. och Adeln den 28 Nov. 18G3.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående förändrade föreskrifter
i afseende på skogshushållningen i riket.
(Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 50
och Utlåtande N:o 57.)
S. A. K.
Sedan vid innevarande riksdag blifvit hos Bikets Ständer framställda åtskilliga
förslag till förändring i nu gällande föreskrifter rörande skogshushållningen i riket,
hafva Rikets Ständer, för bedömande, hvilka åtgärder, med anledning häraf lämpligen
borde af Bikets Ständer nu vidtagas, funnit sig höra taga i betraktande den ståndpunkt,
på hvilken denna, sedan flera riksdagar tillhaka under behandling varande fråga för
närvarande sig befinner. Det har härvid funnits obestridligt, att en förändring i de
bestående förhållandena är af behofvet påkallad, och Rikets Ständer anse sig icke behöfva
upprepa de mångfaldiga skäl härför, hvilka tillförene vid flera särskilda tillfällen
blifvit af Rikets Ständer hos E. K. Majit andragna. Alltsedan riksdagen 1853—1854,
och i anledning af hvad då förekom i Iråga om nödvändigheten af lagstiftningens mellankomst
för alt afvärja vådan af skogarnes vanvård och af den ringa omsorg, som,
oansedt den stora alverkningen, egnades åt deras ålervext, har frågan egentligen rört
sältet att genom lagstiftningen och skogsförvaltningen vinna del afsedda målet. I anledning
af, bland annat, Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 5 December 1854,
nedsatte Kongl. Majit den 20 Juni påföljande är en Komité, med åliggande att till
Kongl. Majit afgifva underdånigt utlåtande och förslag, om och hvilka åtgärder från
lagstiftande eller verkställande magtens sida kunde vara att vidtaga i ändamål att förekomma
den öfverklagade förödelsen af skogarne i riket samt alt i allmänhet befrämja
en förbättrad skogshushållning. Bemälda Komité afgaf den 28 Juni 1856 underdånigt
Bih. till B. St. Prol. i 862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 22 Huft. 1
2 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 181.
“Betänkande och förslag angående åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogsbusbållningar,
deruti, efter meddelande af upplysningar från Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande
rörande tillståndet med skogarne i rikets särskilda landskap samt framställning
af hufvuddragen utaf såväl den inhemska som utländska skogslagstiltningen i
äldre och nyare tider, Komitéen, i enlighet med derför angifna grunder, uppställt förslag
till ny förordning om skogarne i riket, samt till nya eller förändrade föreskrifter
i vissa delar af Skiftesstadgan och flera andra med skogshushållningen sammanhang
egande ämnen; hvarjemte Komitéen föreslog inrättandet af en särskild Skogsstyrelse,
äfvensom ny organisation af Skogs-staten samt inrättandet af åtskilliga Skogs-skolor;
allt på sätt närmare inhemtas af Komitéens omförmälda arbete, hvilket jemte tillhörande
bilagor, samt de särskilda ledamöternes i vissa delar afgifna reservationer, blifvit
till trycket befordradt. Efter det Kongl. Maj:t öfver omförmälda förslag till ny Skogsförordning
samt till ändringar i Skiftes-stadgan inhemta! Högste Domstolens underdåniga
yttrande, öfverlemnade Kongl. Maj:t medelst nådig skrifvelse den 30 Maj 1857
ärendet till Rikets dä församlade Ständers pröfning, med tillkännagilvande, att Kongl.
Majit, som ansett den speciela granskningen af de framställda förslagen lämpligen kunna
tillsvidare anstå, för Sin del funnit vissa uppgifna, i elfva punkter sammanfattade, allmänna
bestämmelser böra läggas till grund för ny lagstiftning uti ifrågavarande ämnen,
hvarjemte Kongl. Maj:t fästade Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att derest de
angifna grunderna för nya stadganden i fråga om skogshushållningen skulle antagas,
det, på sätt Komitéen anfört, blelve oundgängligt, att den föreslagna nya Skogsstyrelsen
i bufvudstaden organiserades. Med anledning af hvad i denna nådiga skrifvelse
blifvit af Kongl. Majit anfördi, meddelade Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den
16 Februari 1858 till svar, dels att Rikets Ständer, lika med Kongl. Majit, ansett
vården om rikets skogar kräfva inrättandet afen särskild Skogs-styrelse i hufvudstaden,
dels ock, beträffande sjelfva skogslagstiltningen, alt i afseende på de af Kongl. Majit
föreslagna stadganden, rörande den dispositionsrätt öfver skogen, som skulle tdlkomma
innehafvare af kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med stadgad åborätt, äfvensom
boställshafvare, sådana betänkligheter förekommit, som hindrat Rikets Ständer
alt godkänna dessa stadganden; men att Rikets Ständer för öfrigt icke funnit något
vid de af Kongl. Majit angifna allmänna bestämmelser eller grunder att erinra vidare,
än i fråga derom, huruvida det ovilkorliga förbudet mot getters utsläppande i skog
borde utsträckas äfven till de sex nordliga länen; hvarjemte Rikets Ständer till Kongl.
Majlis disposition anvisade ett årligt reservationsanslag af 75,000 Riksdaler Riksmynt
till bestridande af de ökade kostnader, som kunde komma att af de nya föreskrifterna
föranledas.
Till följd af dessa Rikets Ständers beslut blef derpå genom Kongl. Brefvet den
21 Januari 1859 den ifrågaställda Skogs-styrelsen organiserad. I betraktande deraf
att den nya skogsordning, som af Skogs-komiléen föreslagits, och hvilken Komitéen,
vid upprättandet af dess förslag lill Skogs-styrelsens organisation, förutsatt såsom gällande,
ännu icke blifvit utfärdad och således under den närmaste framtiden icke kunde
komma alt tillämpas, äfvensom alt den grundsats, hvilken komiterade uppställt angående
Statens rätt att under vissa omständigheter laga befattning äfven med enskilda
skogar, ej heller blifvit af Kongl. Majit och Rikets Ständer antagen, hvadan också
det af komiterade afsedda fältet lör en Skogs-styrelses verksamhet blifvit i ej obetydlig
mån förminskad), och då härtill kom, all den talrika skogspersonal inom länen,
hvilken Komitéen, under nyssnämnde förutsättningar, föreslagit, kunde åtminstone tillsvidare
utan skada betydligen inskränkas, länn Kongl. Majit den nya Skogs-styrelsen
till en början kunna och böra organiseras efter en mindre måttstock än Komitéen af
-
Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N;o 187. 3
sell. Men då hela denna omfattande angelägenhet ännu befann sig i eli alldeles oordnadt
skick, och Komitéens betänkande i ämnet, ehuru upplysande och förtjenstfull! i
öfrigt, likväl endast kunde betraktas såsom ett förarbete lill frågans slutliga lösning i
alla dess delar, helst åtskilliga väsendtliga omständigheter dervid, såsom t. ex. en efter
förändrade förhållanden lämpad instruktion för skogsstaten och nya stadgar för skogsundervisningen,
alldeles icke blifvit af Komitéen vidrörda, ansåg Kongl. Majit den naturligaste
ordningen äfvensom den lämpligaste utvägen för ali bringa allt delta lill ett önskadl slut vara
den, som jemväl af Komitéen blifvit antydd, eller att åt chefen för Skogs-styrelsen uppdroges
utarbetande af förslag i dessa hänseenden, hvilka sedermera jemte de utlåtanden,
som del kunde finnas nödigt all deröfver från vederbörande inhemta, måtte kunna framläggas
till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande. Kongl. Maj:t fann alltså för godt att för det
dä närvarande icke fatta definitivt beslut angående den nya Styrelsens sammansättning
och att endast lill sina hulvudgrunder bestämma dess verksamhet, samt uppdrog åt den
emellertid förordnade General-direktören och Chefen för Skogs-styrelsen, att, på de
angifna grunderna, utarbeta förslag till Instruktion för nämnda Styrelse, hvilket förslag,
efter vederbörandes hörande, skulle Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas.
1 samma Kongl. Bref, som pä här ofvan angifna sätt tillsvidare bestämde den nyinrättade
Skogs-styrelsens verksamhet, omlörmäldes tillika de vid riksdagen 1856—1858
af Rikets Ständer antagna allmänna grunder för skogslagstiftningen, äfvensom Kongl.
Maj:t meddelade Skogs-styrelsen Sin åsigt angående behandlingen af åtskilliga till samma
ämne hörande frågor, i afseende på hvilka dels Kongl. Maj;t varit af olika mening
med Rikets Ständer, dels ock af Bonde-Ståndet blifvit genom underdånig skrifvelse den
27 Februari 1858 bos Kongl. Maj:t framställda särskilda, från de öfriga Riks-slåndens
beslut afvikande, meningar: och ehuru för uppgörandet af ett fullständigt förslag till
Skogs-ordning fordrades åtskilliga bestämmelser utöfver de sålunda angifna, likväl och
som dessa bestämmelser svårligen kunde af Kongl. Maj:t på ett ändamålsenligt sätt
pröfvas, förrän de funnes till ett systematiskt helt sammanförda, länn Kongl. Maj:t godt
äfven uppdraga ät Chefen för Skogs-styrelsen, att, i öfverensstämmelse med hvad i
omförmälda Kongl. Bref blifvit i afseende å skogslagstiftningens hufvudgrunder framstäldt,
samt, med ledning af komiterades ofvanberörda förslag och Högsta Domstolens
dervid gjorda anmärkningar, utarbeta eli nytt förslag till förordning om skogarne i riket.
Enär nu Rikets Ständer inhemtat, att hela delta lagstiftningsärende fortfarande
är föremål för beredning genom vederbörande embetsmyndigheter, hafva Rikets Ständer
icke funnit lämpligt att ingå i fullständig pröfning af detsamma, men då angående
vissa till ämnet hörande frågor, under deras föregående behandling såväl inom, som
utom representationen, skiljaktiga meningar försports, och dessa torde böra bringas
till afgörande, innan önskadt slut i saken kan vinnas, hafva Rikets Ständer ansett sig
böra taga dessa frågor i betraktande.
Då Rikets Ständer sålunda till behandling företagit vissa till skogslagstiftningen
hörande ämnen, derå, af skäl som ofvan blifvit antydda, eller till följd af eljest förekomna
omständigheter, Rikets Ständer ansett sig böra särskildt fästa uppmärksamhet,
har i sådant afseende först i öfvervägande tagits frågan om användandet af och hushållningen
med Kronans skogar — särdeles de i norra länen belägna. De klagomål,
som tidt och ofta försports öfver förödelsen af Kronans skogar i dessa provinser, föranledde
dertill att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 16 Februari 1858 —,
med förmälan, hurusom den enligt gällande författningar medgifna rätt till nybyggens
och nyhemmans anläggande å Kronans skogar i de norra länen olla, med åsidosättande
af den såsom vilkor vid sådana upplåtelser fästade odlingsskyldighet, missbrukades till
att derigenom åtkomma skogen för afverkning, hvilket förfaringssätt vållat skogarnes
4
Expeditions-lilskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 487.
förstörelse, och om det finge fortfara, otvifvelaktig! skulle leda derhän, att dessa vidsträckta
skogstrakter afverkades utan sammanhang med odling, och att en sådan odling,
hvars befordrande afsetts med skogsmarkens upplåtande till nybyggen, derigenom för
framtiden skulle försvåras, om ej omöjliggöras, — hos Kongl. Majit i underdånighet
anhöllo, att Kongl. Majit täcktes i nåder anbefalla vidtagande af sådana åtgärder, att
erforderlig uppsigt och kontroll kunde höfvas derå, att alla de vilkor, som vid upplåtelser
af kronans mark lill nybygges- och nyhemmans anläggningar föreskrifvas, varda
behörigen fullgjorda. Tvifvelsmål hafva dock sedermera uppstått, huruvida det är möjligt
att, med bibehållande af nybyggessystemet i hela dess nuvarande vidd, genom
skärpta kontroller å odlingsskvldighetens fullgörande, förekomma den ölverklagade skogsförödelsen
; och det har ifrågasatts, huruvida icke det för sådant ändamål vore tjenligare,
att kronan under sin omedelbara vård och förvaltning toge åtminstone de bästa
och till skogsodling tjenligaste af de stora kronomarkerna i de norra länen. Denna
vigtiga fråga hafva Rikets Ständer nu ansett sig lämpligen böra taga under pröfning,
sedan E. K. Majit, efter det skogslagsliftningen sednast var föremål för Rikets Ständers
behandling, i nåder vidtagit åtgärder för att, intilldess om ifrågavarande markers användande
kan varda bestämdt, från sköflande bevara de bästa och för Kronan användbaraste
bland de efter afvittring öfverblifna öfverloppsmarkerna.
För bedömande af ifrågavarande ämne är det af vigt att laga i betraktande de
olika grundsatser, som under tidernas lopp gjort sig i lagstiftningen om de norrländske
skogarne gällande; och hafva Rikets Ständer i afseende derå inhemtat hufvudsakligen
följande. I den äldsta lagstiftningen betraktades skogarne i de norra länen såsom andra
allmänningar, och var i 15 och 16 Flockarne Widherbo-balken i Helsingelagen, som
gällde för de ifrågavarande nordliga trakterna, en, allenast af vederbörligt afseende på
äldre bosättningars rätt inskränkt occupationsrätt till dessa allmänningar erkänd, dock
med förbehåll att nybyggena äfven bebygdes och fortfarande odlades. Då emellertid
de bygdelag, som hade deras egor antingen uti eller bredvid sådana vidlyftiga skogar
belägna, ville tillegna sig stora trakter deraf, fann Konung Guslaf den 1 godt genom
plakatet och påbudet den 20 April 1542 förklara, att alle egor, som obygda ligga
fjerran från egoskilnaderna och bygdelagen hörde öfverhelen och Sveriges Krona till.
Ehuru således eganderätten till dessa marker blifvit Staten tillerkänd, kunde ej Staten
under dåvarande förhållanden på förmånligare sätt af dem sig begagna, än genom deras
upplåtande till odling. Under det alt genom Skogsordningarne den 22 Mars 1647
och den 29 Augusti 1664, hvilka hufvudsakligen afsågo bergsbrukens och sjöfartens
betryggande mot faran af skogarnes ödeläggelse, odlingsrätten å öfriga allmänningar
medelst stränga sladganden, särdeles emot svedjande, inskränktes, så undantogos derifrån
de stora skogarne i Norrland, Dalarne och Wermland. Å dessa skogar ansågos
odlingen och nyttjanderätten icke behöfva inskränkas, utan åtgärder faslheldre vidtagas
till deras uppodling och bebyggande. Så medgafs, att de Finnar, som å berörde skogar
sig nedsatt och antingen redan rödjat åker och äng eller ock utfäsle sig dertill eller
att betjena bergverk, lingö behålla hvad de rödjat, och rättighet att rödja ännu mera.
Men mot dessa åsigter, hvarigenom odlingen af ifrågavarande marker i främsta rummet
befordrades, inträdde någon tid derefter en reaktion genom Kongl. Förordningen
om skogarne i Norrland, Dalarne och Wermland, jemte Finland, den 19 December
1683. Uti denna Förordning påbjöds, ali, sedan undersökning blifvit hällen, om hvad
af nämnde skogar borde tillkomma bygdelagen, all annan mark skulle derifrån såsom
Kronans tillhörighet afvillras. De Kronan sålunda tillkommande skogar ställdes under
Rergs-kollegii uppsigt för att bergverken till nytta mellan bruken fördelas. Dessa
skogars nytta för bergverken blef ock hufvudsakligen afsedd i Skogsordningen den 12
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 181.
5
December 1734, såsom följd hvaraf den Finnarne medgifna tillåtelsen att rödja å skogome
inskränktes till de Finnar, som kunde utfästa sig att betjena bergverken. Men
kort derefter fastades ånyo uppmärksamheten på viglen af skogarnes uppodling, och
enligt Kongl. Förklaringen den 5 April 1739 borde Landshöfdingarne draga försorg att
ifrågavarande ödeskogar bebyggdes och uppodlades, hvarjemte odlingen af ödesjord,
genom odlarne af sådan mark förunnad frälsefrihet å deras nybyggen, uppmuntrades.
Samma åsigter gjorde sig äfven gällande såväl i den skogsordning, som utkom den 19
December 1793, som ock i nuvarande Skogsordning a( den 1 Augusti 1805, i hvars
15 § föreskrifves, att sedan, i öfverensstämmelse med de derom utfärdade särskilda
författningar, afvittring blifvit å de stora skogarne verkställd, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skall låta afmäta, beskrifva och på karta lägga öfverloppsmarkerna samt i
mån af de tillfällen till nyttig odling, som inom desamma sig förete, i underdånighet
föreslå, hvad antal nybyggen, hvartdera med ett område af ungefär ett åttondedels
mantals egovidd, derstädes må kunna anläggas, hvarefter Kongl. Maj:t i nåder vill Sig
utlåta, huru och under hvad vilkor sådana nybyggen till hugade odlare få uppodlas,
hvilket sedermera äfven skett genom tid efter annan utkomna författningar. Tillika
anbefalldes Landshöfdingarne att inkomma med berättelser, huru vidt och på hvad sätt
till Kronans förmån försäljning från kronomarkerne af bräder, limmer och balkar samt
tjära m. m. redan skett samt dädanefter vidare kunde tillåtas och befordras eller inskränkas.
Det antagna systemet af kronomarkernes föryttrande vann utbildning genom
de följande tidernas nationalekonomiska åsigter. De tvifvelsmål, som derpå grundade
sig om fördelarne af egendom i Statens hand, vunno stöd af det usla tillstånd, hvari
samtliga kronoskogar i riket vid början af innevarande århundrade sig befunno. Fråga
väcktes på 1809—1810 årens riksdag om de publika skogarnes afyllrande till enskilde,
och i underdånig skrifvelse den 26 April 1810 anhöllo Rikets Ständer, att Kongl.
Majit, efter nödiga upplysningars infordrande, måtte bestämma, hvilka och huru stora
Kronans parker och skogar borde för allmänt behof qvarblifva, samt låta försälja de
öfriga för allmän räkning, genom auktion, till den mestbjudande, som derå skulle åtnjuta
full eganderätt mot erläggande af grundränta. Sedan detta ämne ånyo förekommit
vid 1818 års riksdag, och Ständerna gjort underdånig framställning om grunderna
för den föreslagna åtgärdens verkställighet, aflat Kongl. Majit vid 1823 års riksdag
nådig Proposition, som med några få förändringar och tillägg, af Rikets Ständer antogs.
De sålunda genom Kongl. Majits och Rikets Ständers sammanstämmande beslut fastställda'
grunder kungjordes genom Kammar-kollegii Cirkulärbref den 14 April 1824,
som angående de ifrågavarande vid afvittring öfverblifna kronomarkerna i norra länen
innehåller, “att de, i anseende till folkbrist och felande kommunikationer, i deras närvarande
skick voro af föga värde och ieke kunde med större nytta för det allmänna
användas, än till nya hemmans anläggning för att befordra landets uppodling och befolkning,
hvarföre dessa skogar vid den reglering, som komme att företagas, icke vidare
kunde komma i fråga, utan skulle med dem förhållas efter de författningar, som i förenämnda
ändamål redan vore gifna eller vidare kunde af Kongl. Majit i nåder meddelas.®
Ehuru Skogs-komitéen i sitt betänkande lagt mindre vigt vid den förödelse, som
genom missbruk af nybyggesrätten drabbar de norrländska skogarne, och Kammarkollegium,
i utlåtande om dispositionen af öfverloppsmarkerna, afgifvet den 23 November
1859, tillstyrkt, att berörde marker borde, på sätt afvittringsiörfattningarne föranledde,
fortfarande lemnäs öppna för nybvggesanläggningar, och att till följd deraf någon
annan åtgärd å Statens sida för det närvarande icke borde vidtagas, än att det
tillsåges, att ifrågavarande marker vårdades, och under tiden intilldess de toges i anspråk
för nybyggesanläggningar, så vidt tillfälle dertill yppades, gjordes fruktbärande
6 Expeditions-U(skottets Förslag lill underd. Skrifvelse, IV:o 181.
för Slaten genom skogsalsters försäljning eller utsyningar — så har likväl E. K. Maj:t,
vid föredragning af Kammar-kollegii ofvanberörda utlåtande, sorn åtföljdes af vederbörande
länsstyrelsers yttranden, oell i sammanhang dermed, af en af numera aflidne
Landshöfdingen i Norrbottens län, Per Henrik Widmark, under den 16 Maj 1860,
gjord underdånig hemställan, all, enär alvittringen då vore fullbordad eller hunnit nära
sin fullbordan i åtskilliga socknar af samma län, undersökning mätte få anställas, hvilka
delar af Kronans dervid bestämda öfverloppsmarker hade det sammanhängande läge,
ali de borde, efter ordentlig uppskattning och indelning, användas på det sätt, som
rörande Kronans skogar i de nordliga länen i allmänhet blefve bestämdt, och hvilka
delar deremot hade den spridda belägenhet, att de icke med fördel kunde af Kronan
bibehållas, utan borde åt enskilde öfverlåtas, funnit skäligt i nåder föreskrifva, alt under
tiden, intilldess en sådan tillika anbefalld undersökning och reglering af öfverloppsmarkerne
försiggått, inga nya anläggningar af nybyggen på a/vittrade öfverloppsmarker
må ega rum.
Vid den nådiga Skrifvelse af den 25 Maj 1860, hvarigenom nyssnämnda beslut
meddelades Kammar-kollegium, hafva Rikets Ständer fästat synnerlig uppmärksamhet,
enär, enligt Rikets Ständers omdöme, samma skrifvelse innefattar anvisning till den
med landets vällörstådda intressen öfverensstämmande förändrade hushållning med rikets
stora skogstillgångar i de norra länen, hvilken Rikets Ständer funnit höra allt fortfarande
ega rum och än vidare utbildas.
Ett lands skogskapilal är en förmögenhet, som icke i alla afseenden befinner
sig i samma förhållanden med annat läst eller löst kapital och derlör ej heller bör
obelingadt bedömas efter de ekonomiska lagar, hvilka för öfrigt böra göra sig inom
den industriela lagstiftningen gällande. Skogarne kunna, i synnerhet i ett land med
Sveriges nordliga läge, med allt skäl räknas till de s. k. naturliga kapitalen. De utgöra
vilkor för landets behoelighet genom deras inverkan på dess klimat, ett förhållande
som Skogs-komiléen genom inhemlande af vetenskapliga auktoriteters yttranden till
fullo ulredt; de stå i detta afseende i samma kategori med luften, vattnet och de fysiska
krafter, hvilka utgöra grunden och vilkoret för all industri; men de skilja sig
från deni derigenom, att de kunna genom mensklig verksamhet tillintetgöras. Den lör
de rent industriela förhållandena giltiga regeln, att förmögenheten bäst förkolras derigenom
alt den af enskilde under betryggad äganderätt innehafves, kan ej heller i hela
dess vidd tillämpas på skogskapitalel. Skogar kunna i vårt klimat icke inom flera
mansåldrar produceras, och företagsamheten riglar sig derföre med större enskild vinst
pä de befintliga skogarnes förvandling till annat kapital, än på frambringandet al nya
sådana eller deras bibehållande såsom en skenbart ofruktsam förmögenhet. Men lör
Staten, hvars forlvaro sträcker sig öfver mansåldrar, finnes ett stort intresse lästadt
vid skogarnes bibehållande i oförminskad! skick, såvida della utgör ett vilkor, lör alt
landet skall kunna bebos och odlas. Härigenom uppkommer den kollision mellan enskilda
och allmänna intressen, hvilken, hvarje gång denna lagstiftningsfråga varit å bane,
delat sinnena mellan de förra oell de sednare. Det är emellertid representationens
pligt alt egna begge sin omvårdnad och att dervid tillse, huru de möjligen må kunna
med hvarandra förlikas. Rikets Ständer, som. i anseende till den i synnerhet hos den
jordbrukande klassen rådande farhågan lör sådana åtgärder, hvilka kunde synas innebära
någon inskränkning i den enskildes dispositionsrätt till skogen, icke önska något
reglemenlerande för hushållningssällel med de enskilda skogarna, hvarigenom säkerhet
om skogarnas bestånd otvifvelaktig! skulle vinnas, hafva ansett, att berörda ändamål
skulle kunna uppnås äfven derigenom, att Staten, i större skala, än hittills skett, sjelf
uppträdde såsom skogsegare, hvarigenom det allmännas bästa kunde tillgodoses, utan
Expeditions-Vtskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 187. 7
att den enskildes rätt träddes för nära. Då Rikets Ständer genom den härmed uttalade
åsigt icke velat bryta mot den erkända regeln, att Staten icke bör befatta sig
med industriela företag, bafva Rikets Ständer genom de förutskickade allmänna anmärkningarne
velat påpeka, att afvikelse!) från nyssnämnda regel för Statens ställning
till industrien, enligt Rikets Ständers omdöme, endast är skenbar, och grundar sig på
den väsendtliga olikhet, som förefinnes mellan de särskilda föremålen för lagstiftningen
i detta fall, och andra, som man kan vilja härmed jemföra. Fastmera följer just af
den större frihet, som i sednare lider, ech särskildt vid innevarande riksdag genom
exporltullarnes upphäfvande, blifvit lemnad åt den enskilda skogshushållningen, att Staten,
genom bevarande och tillökande af kronoskogarne, i någon mån måste sörja derför,
att landel ej blifver lemnadt till pris för de oberäkneliga olägenheter i klimatiskt
och ekonomiskt hänseende, som skogsbrist skulle medföra.
Nödvändigheten af åtgärder i nu angilna rigtning har redan länge varit erkänd
i länder, som äro vida mindre beroende af skogarne än Sverige. Så har t. ex. Frankrike
7 millioner och Preussen 6 millioner tunnland allmänna skogar, samt de flesta
tyska stater från £ till f af landets skogsvidd under allmän vård, då Sverige deremot
med sitt nordliga läge ej eger fullt 2 millioner tunnland allmänna skogar, således mindre
än ^ af landets till omkring 30 millioner tunnland beräknade skogsareal.
Till utvidgande af Kronans skogsareal äro emellertid ulvägarne olika för rikets
södra och mellersta delar, och för Norrland. Med sistnämnda del af riket, der faran
af skogarnes förödelse är störst, eger det lyckliga förhållande rum, att Staten derstädes
utan synnerliga uppoffringar kan vidtaga de erforderliga åtgärderna, allenast tiden icke
försummas. Den största delen af skogsarealen i de nordligaste länen och en betydlig
del af skogarne i det öfriga Norrland är för det närvarande Kronans egendom; men
enligt gällande författningar öfvergå nästan dagligen betydliga delar deraf på enskilda
händer för att, eller hvad erfarenheten gifvit vid handen, i de flesta fall jernnäs med
jorden. Rikets Ständer anse, att Kronan icke längre bör sålunda släppa ifrån sig
denna för Slaten nödvändiga egendom, utan att kraftiga åtgärder ofördröjligen böra
vidtagas till densammas bevarande för det allmänna. Ett sådant steg är visserligen
taget genom ofvanomförmälda Kongl. Skrifvelse af den 25 Maj I800, som i öfrigt fullständigt
angifver anledningarne till det onda och den rigtning i hvilken botemedlen
böra sökas; men Rikets Ständer befara, att de föreskrifter, som innefattas i denna
Kongl. Skrifvelse icke ega den omfattning, att de i och för sig kunna medföra någon
kraftigare verkan. Den Kongl. Skrilvelsen handlar nemligen endast om de redan afvittra
de öfverloppsmarkema, och ehuru det visserligen någon gång torde inträffa, att äfven
å dem finnas trakter, som med fördel kunna af Kronan bibehållas, lära dock dessa,
sedan vid den föregångna afvitlringen de enskilda intressena ensamme fått göra sig
gällande, i allmänhet vara till gränsor och belägenhet så beskaffade, att de hvarken
kunna bevakas eller med någon fördel för Kronan användas, hvaraf blir följden, att
äfven de måste, efter undersökning om förhållandena, tillspillogifvas. Skall något genom
föreskrifterna i nämnda Kongl. Skrifvelse verkligen kunna uträttas, måste, enligt
Rikets Ständers öfvertygelse, de stadganden, som deri innehållas, utsträckas jemväl till
de oafoitlrnde skogarna. Derigenom blefve Kronan i tillfälle alt, innan hinder af enskild
jordeganderätt mötte, åt sig förbehålla sådana till skogsvext tjenliga, mellan naturliga
begränsningar och flottningsleder belägna trakter, hvilka både kunde bevakas
och tilläfventyrs nu, men ined all visshet i en framtid, inbringade Kronan full ersättning
för de kostnader, hvilka deras vård och förvaltning komme att medföra. De
enskilde, hvilka icke till dessa kronoskogar kunna åberopa annan rätt, än den sorn
Kronan lill dem upplåtit på sådana vilkor, att den äfven kan genom en förändrad lag
-
8 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 87.
stiftning inskränkas eller återtagas, skulle snarare vinna än förlora på en sådan reglering.
Nybyggarne, hvilka alltid kunde af den för Kronans behof mindre tjenliga marken
erhålla sina skogsanslag för redan anlagda nybyggen och hemman samt tillräckligt
utrymme för odling, skulle lika väl vid kronoskogarne, som vid enskilda skogar, erhålla
den arbetsförtjenst af hygge och skogskörsler, hvarförutan kolonisationen i dessa trakter
icke lärer kunna ega någon framgång, och sågverksindustrien blefve väl genom den
noggrannare bevakningen förhindrad alt för tillfällig vinst hejdlöst konsumera Kronans
skogar, men erhölle deremot en betryggad framtid, då den i alla fall komme att förädla
de skogsalsler, som kronoskogarne under en rationel hushållning allt framgent afkastade.
Men framför allt vunnes derigenom den stora fördelen, att dessa nordliga trakter bevarades
från faran alt genom skogsbrisl blifva förvandlade till ödemarker.
Enär Rikets Ständer inhemtat, att äfven i Dalarne, hvarest inom åtskilliga socknar
öfverloppsmarker, hvilka tilläfventyrs kunnat med fördel för Kronans räkning bibehållas,
blifvit åt hemmansegare eller jernverk upplåtna, ännu finnas betydliga oafvittrade
skogar, af hvilka öfverloppsmarker komma att uppstå, sä, och då skogsalverkningen
i denna provins under sednare åren i betänklig mån tilltagit, som, i synnerhet
då allmogen derstädes icke visat något intresse för skogens bevarande, snart torde leda
till skogsbrist, samt denna provins dessutom i anseende lill läge och naturbeskaffenhet
är i många afseenden att förlikna med de norrländska länen och äfven tillförene varit
i åtskilliga till skogshushållningen hörande delar i likhet med dem betraktad, hafva Rikets
Ständer ansett lämpligt, att, hvad som i nu ifrågavarande afseende kan komma att
stadgas lör Norrland, älven må gälla för Stora Kopparbergs län.
Rikets Ständer hafva alltså, med afseende pä nödvändigheten att bevara Kronans
skogar i de norra länen, funnit sig böra i underdånighet hemställa, alt Kronans
öfver lappmarker och sådana trakter af oafvit,trude skogar i Stora Kopparbergs,
Gefleborgs, Wesler-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län, hvilka
finnas dertill tjenliga, må för Kronoparken förklaras, slä/las under vård och förvaltning
af Skogs-Slyrelsen samt behandlas efter sådana på vetenskapliga reglor grundade
hushållnings planer, sorn afse skogens framtida bestånd och högsta afkastning; dock
att hinder derigenom ej må läggas lör afvittring af skogsanslag ät redan anlagda
hemman och nybyggen.
1 sammanhang härmed och på det att ett beslut i förenämnda syftning icke må
under den tid, som förflyter emellan beslutets lättande och dess verkställande, föranleda
åtgärder i motsatt riglning, dymedelst att för Kronan lämpligt belägna marker åt
enskilda sökande upplåta» till nybyggen, hvarigenom den alsedda regleringen blefve i
väsendtlig grad försvårad och stamhåll för oloflig afverkning bereddes, hafva Rikets
Ständer jemväl ansett nödigt, alt del förhud mot nybyggens anläggande å öfverloppsmarkerna
i de Norrländska länen, intilldess undersökning och reglering af densamma
försiggått, sorn genom Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till hammar-kollegium den 2b
Maj 1860 meddelats, måtte utsträckas jemväl till Kronans blifvande öfverloppsmarker
i Stora Kopparbergs län samt oa /vittrade skogar i Stora Kopparbergs, Westerbottens
och Norrbottens län, att gälla intilldess undersökning försiggått, huruvida öfvertoppsmarkerna
i sin helhet eller de oafvillrude skogome till någon del må för Kronomarken
förklaras.
Hvad härefter angår frågan om förökandet af Kronans skogar i öfriga delar af
riket, hvilket icke lärer kunna ske annorlunda än genom inköp, så torde väl Statens
medel icke i någon större skala eller utan trängande nödvändighet kunna under närvarande
förhållanden för sådant ändamål användas, men erfarenheten har ådagalagt,
att
Expeditions- lits k o t tets Förslag till underd. Skri/velse. J\:o 187. 9
att omständigheter kunna förekomma, då del är med Statens fördel löreniigt att äfven
med uppoffringar förvärfva skogar eller till skogsodling tjenliga men sköflade marker i
trakter, der skogsbrisl redan inträffal eller vore ali befara; och, ehuru användande af
statsmedel för nämnda ändamål egentligen torde ifrågakomma i mellersta och sydliga
delarne af riket, kunna likväl fall äfven inträffa, då uppoffringar för förvärfvande af
enskildes skogsmarker i de norra länen blifva erforderliga för reglering lill gränsor och
i andra hänseenden af de kronomärke!', hvilka kunna komma all såsom kronoparker ställas
under allmän vård och förvaltning.
Rikets Ständer hysa alltså den åsigt, att i orter, der sådant af klimatiska aller
ekonomiska orsaker katt vara er/order Egt och til/f(i/le dertill sig yppar, skogbärande
eller till skogsodling tjenliga marker må flir Kronans räkning förvärj vas, i den man
medel för sådant ändamål redan aj Kongl. Majit disponeras eller af IIHets Ständer
dertill anvisas.
Beträffande dernäst häradsallmänningarne, så beslöto Rikets Ständer vid Riksdagen
1856—1858, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts dä aflätna Skrifvelse i ämnet,
"ali häradsallmänningarne borde bibehållas oförminskade och oski flade samt slå
under Skogs-Slyrelsens vård och förvaltning, i ändamål af enahanda regelbundna förvaltning
som kronoskogarne, men med rättighet för deni, som efter hittills gällande grunder
kunna anses såsom delegare i dessa allmänningar, att tillgodonjuta den behållna afkaslnin
gen deraf, antingen in natura eller med de derför inflytande penningarne, på sätt delegarne
kunde sins emellan öfverenskomma: dock alt kostnaden ej mindre för skogarnes indelning,
der sådan ej redan skett, än äfven för deras vård och skötsel, skulle i lörsta rummel af alkaslningen
godlgöras.’’ Emot della beslut inlade Bonde-Ståndet sin protest genom dess olvanomförmälda
underdåniga skrifvelse den 27 Februari 1858, hvari Ståndet, under åberopande
af den allmänna grundsats, att alla skogsiälligheter, de der i laga väg tillkommit, borde
oförändrade bibehållas, hvaraf följde all delegare uti de till menighelerna upplåtna
häradsallmänningar borde i afseende å dispositionen deraf bibehållas vid samina räll,
som de hittills åtnjutit, i underdånighet hemställde, att, i delta läll, bland andra, lagen
mätte oförändrad förblifva vid hvad den hittills varit; och, enligt hvad Rikets Ständer
inhemta! af E. K. Maj:ts ofvanom förmälda nådiga Bref till Chefen för Skogs-Slvrelsen
al den 21 Januari 1859, har E. K. Majit älven funnit denna fråga förtjena en större
uppmärksamhet: hvadan, och dä (‘II omedelbart ölvertagande af hushållningen å dessa
skogar genom Skogs-Stalens försorg skulle, oberäknad! åtskilliga andra betänkligheter,
medföra behofvel al en talrikare skogsbetjening, än under den närmaste framtiden
kunde vara alt påräkna eller eljest finnas nödig, samt erfarenheten dessutom ådagalagt,
alt häradsallmänningar, vårdade och förvaltade al delegarnes ombud, under kontroll af
jägeribetjening eller skogsljenslemän, blifvit ganska väl handhafde, under det detta delegarnes
bestyr med en ordnad skogshushållning bibringat dem idt för och insigt i ämnet,
E. K. Majit funnit skäligt medgifva den förändring i det af Kongl. Majit vid riksdagen
1856—1858 framlagda och af Rikets Ständer då jemväl godkända förslaget angående
hushållningen med häradsallmänningarne, att dessa skogar, ”der menighelerna
sådant önska, skola slä under vård och förvaltning af delegarne eller deras ombud,
men under Skogs-Slvrelsens kontroll oell tillsyn, sä att de erhålla samma regelbundna
behandling som kronoskogarne.
Bih. till Ii. St. Prat. 18611—1803, 10 Sami. 4 Ajd. 22 Haft. 2
10
Expeditions-Utskottets Ferning tili underd. Skri/velse, N:o 187.
Vid öfvervägande af hvad sålunda och i ölrigt angående hushållningssättet med
häradsallmänningarne förekommit, hafva Rikets Ständer, under den i föregående lagstiftning
grundade osäkerheten om dessa allmänniugars verkliga natur af Kronans eller
kommunernas egendom, ansett sig icke böra bryta mot det i sådant afseende gängse
föreställningssättet, enligt hvilket de äro häradernas tillhörighet, och hafva olvanomförmälda
af É. K. Majit i nådiga Skrifvelsen till Skogs-Stvrelsen framställda grunder för
ordnande af denna hushållning synts Rikets Ständer pä ett lyckligt säll förena delegarnes
anspråk all sjellve få förvalta sin egendom, med det nödvändiga afseende! på dessa
vigtiga skogars bevarande undan vanvård och förödelse.
Rikets Ständer hafva alltså funnit lämpligt, att, sedan häradsallmänning, der
sådant icke redan skett, bli/rit genom Skogsstyrelsens försorg till regelbunden hushållning
indelad, och öfverenskommelse om dess skötsel bli/vit delegnrne emellan träffad
på sådana vilkor, som af Skogsstyrelsen pröfva» vara med den antagna hushållningsplanen
förenliga, allmänningen må. såvida delegarnc icke. ål Skogs styrelsen öfverlåta
densammas vård och förvaltning, genom delegarnes försorg, under Skogsstyrelsens
uppsigt vårdas och förvaltas.
I sammanhang med en sådan reglering torde vissa föreskrifter i fråga om fördelningen
af dessa aUtnänningars afkastning, hvilka qvarstå i lagstiftningen sedan den
tid, då dessa skogar ansågos för Kronans egendom, böra förändras. Dessa föreskrifter
innefattas i den förmånsrältsordning till utsyning å häradsallmänningarne, som förekommer
i 3 § af 1805 års Skogs ordning. Boställen, militära, civila och ecklisiastika, ega,
enligt denna §, bästa rätt och lika med häradet för dess allmänna byggnader och broar,
men framför häradsboerne; ett stadgande, som icke synes förenligt med häradets
eganderätt. Vidare hafva Rikets Ständer fästat sin uppmärksamhet vid olämpligheten i
det stadgande, som innehålles såväl i nämnde § i Skogs-ordningen som i 16 Kap. I §
Byggninga-balken, och enligt hvilket de, sorn ej hafva egen skog, framför andra skola
njuta allmänningens afkastning För alt befordra intresset för hushållningen med dessa
allmänningar, hafva Rikets Ständer ansett, alt på samma gäng deras förvaltning öfverlemnas
till häradsboerne, sådana föreskrifter om alkastningens fördelning, hvilka i allmänhet
tillämpas på samfäld egendom, må meddelas, och hafva Rikets Ständer dertill
lunnil så mycket större skäl, som den besvärliga omgången med undersökning vid Härads-rätternä
af behofvel, m. m., hvilken sammanhänger med nuvarande invecklade fördelningsgrunder,
derigenom skulle kunna undvikas och allmännings-intressen terna sjelfve
lättare än nu kunde bevaka sin rätt. I denna syftning lära ock några af häradsallmännings-delegarne
sjelfve efter öfverenskommelse uppgjorda och af E. K. Majit stadfastade
reglementen rörande häradsallmänningars förvaltning blifvit affatlade med den
till ytterligare förenkling i förvaltningen ledande bestämmelse, att hela virkesalkastningen
skall försäljas för delegarnes gemensamma räkning och de influtna medlen fördelas
efter oförmedladt hemmantal emellan delegnrne, sedan likväl först erforderliga medel
till bestridande af förvaltningskostnaderna blifvit afsalia. Dä emellertid del lärer stå
bäst tillsammans med deri uttalade äsigten om eganderätlen (ill de ifrågavarande all—
männingarne, att delegarne deruti sjelfve få besluta, om virkesafkaslningen skall dem
emellan lördelas iu natura, eller a (yttras och försäljningssumman fördelas, synes något
stadgande om ovilkorlig försäljning af virkesafkaslningen icke höra meddelas, helst genom
eli sådant stadgande en mindre bemedlad, virkesbehölvande allmänningsdelegare i
orter, der virkesförbrukaude inrättningar eller spekulanter uppjaga virkespriserna, tilläfventyrs
kunde komma att gä miste om den för honom oumbärliga varan. Likaledes
följer det, enligt Rikets Ständers förmenande, af nyss åberopade åsigt och hvad för
öfrigt här ofvan blifvit anfördt, all hvarken skoglösa hemman och boställen eller andra
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 187.. 11
allmänna broar och byggnader, än sådana sorn delegarne i bäradsallinänningen sjelfve
bygga och underhålla, böra hädanefter njuta någon företrädesrätt till utsyning, utan att
alla hemman, boställena deri inberäknade, böra njuta sin del i allmänniugens afkastning
allenast eller deras oförmedlade hemmantal. Rikets Ständer tveka så mycket mindre
att borttaga boställenas ifrågavarande förmånsrätt, som. genom den hushållning, hvilken
härnedan finnes föreslagen för boställenas egna skogar, tillfälle kan beredas att af de
större boslällsskogarues afkastning åt de skoglösa boställena anslå ersättning för det understöd,
som dessa hittills varit vane att åtnjuta från häradsallmänningarne.
På nu anförda skäl få Rikets Ständer uttrycka den underdåniga önskan,
litt den afkastning häradsallmänning lemna r, må sedan dera!' användts hrad.
som erfordras lill betäckande af kostnaden för allmänning ens indelning och förvaltning
samt lill broar och andra för allmiinnings-delegarne gemensamma byggnader,
mellan dem, sorn, enligt hittills fällande grunder, ansetts såsom delegare i allmänningen,
antingen in natura eller i penningar, på sätt de derom sfeljve besluta, efter oförmedladt
hemmantal fördelas.
Reträffande skogarne å utarrenderade, kronan eller allmänna inrättningar tillhöriga
hemman och lägenheter, hafva E. K. Maj:t och Rikets Ständer vid riksdagen
1856—1858 varit af den öfverensstämmande åsigt, att eli lika och gemensamt hushållningssält
för alla skogar å egendomar af ifrågavarande natur icke lämpligen kunde användas,
utan att de båda olika systemen, kontroll eller omedelbar förvaltning, allt
efter omständigheterna borde tillämpas, det förra i allmänhet och på de kronoegendomar,
som hafva mindre Skogsareal, och det sednare der sådana vidlyftigare skogar lörefinnas,
att en sjelfständig skogsförvaltning kan bära sig. Rikets Ständer anse sig så
myckel mindre böra afvika från denna åsigt, som Rikets Ständer inhemtat, att så väsendtliga
olikheter emellan skogsarealen å ifrågavarande egendomar förekomma, alt
deraf ovilkorligen påkallas en olikhet i sältet för deras användande. Det svnes vara
otvifvelaktig!, att från åtskilliga af dessa utarrenderade kronoegendomar med betydlig
skogsareal kunna utbrytas kronoparken som till arealen blifva lika stura med och äfven
större än ganska många redan befintliga kronoparken och följaktligen böra lika väl
som dessa kunna af Skogsstalen omedelbarligen förvaltas för Kronans räkning. Der
tillfälle till bildande af nv kronopark på sådant sätt yppas, anse Rikets Ständer, alt
det i intet läll bör försummas, helst det kraftigaste medlet till den enskilda skogshushållningens
förbättrande, enligt Rikets Ständers åsigt, bör sökas i exemplet af del rationela
hushåilningssället med Statens skogar; och Rikets Ständer anse derföre systemet
af omedelbar förvaltning vara det tjenligasle för de större skogarne af ifrågavarande
klass. Hvad deremot beträffar de utarrenderade kronoegendomar, som hafva mindre
skogsvidd, så, ehuru äfven för dem undantagsvis, der de äro belägna nära intill annan
kronoskog, som slår under Skogs-statens förvaltning, enahanda hushållningssäll torde
kunna användas, lärer del icke i allmänhet vara möjligt, att ulan kostnader som illa
motsvaras af den inflytande alkastningen, ställa äfven dem under Skogs-statens omedelbara
vård och förvaltning, utan synes det nödvändigt att i fråga om dessa inskränka
sig till en kontrollerande verksamhet från Skogs-statens sida, och öfverlemna deras
skötsel ål arrendatorerne, med rättighet för dem att åtnjuta hela den med fastställd
hushållningsplan öfverensstämmande årliga alkastningen, dervid ett sådant medgifvande
lärer kunna tagas i betraktande vid arrendevilkorens bestämmande, och Slaten på sådant
sätt äfven af dessa skogar få någon inkomst.
12
Expeditions-Utskoltets Förslag till underil. Skrifvelse, N:o 181,
Rikets Stander, som sålunda funnit sig böra vidblifva sitt förut fattade beslut
oin användande! af de Kronan tillhöriga utarrenderade egendomarnes skogar, hafva
deremot icke ansett lämpligt, alt, pä sätt vid riksdagen 1856—1858 beslöts, enahanda
hushållningssätt föreskri Ives för utarrenderade egendomar, som tillhöra allmänna inrättningar.
Del är nemligen uppenbart, att eli sådant beslut i sjelfva verket icke
ligger inom Statens befogenhet. Skogs-komiléen har grundat sitt tillstyrkande häraf
på den föreställningen, att vederbörande Styrelser för de allmänna inättningarne icke
skulle hafva något att deremot invända. Men, utom det att man icke lämpligen bör
göra den trängande frågan om en reglering i della alseende beroende af en osäker
förmodan om beredvillighet hos ifrågavarande Styrelser att underkasta sig vilkor, till
hvilka de icke lagligen kunna tvingas, är den föreslagna åtgärden af kronoparkers afsältande
från de större skogsegendomarne alldeles icke tillämplig på de egendomar,
hvilka i sjelfva verket icke tillhöra Kronan, ulan äro genom enskild donation tillagda
de allmänna inrättningarna; hvadan de största svårigheter att komma till ett ön.skvärdt
mål skulle uppstå, om lagstiftande magien fortfarande sammanförde dessa till sin rättsliga
natur privata egendomar med de verkliga kronogodsen. Ur Statens obestridliga
rätt att hafva uppsigt öfver de allmänna inrättningar tillhöriga egendomarnes vederbörliga
vård och användande för del ändamål, lill hvilket de blifvit anslagna, kan icke
härledas rättighet för Staten att i någon män disponera öfver dem eller ens undandraga
dem vederbörande Stvrelsers förvaltning; och Rikets nu församlade Ständer hafva
derföre funnit den grundsats böra fastställas, ali Skogs-staten i Iråga om dessa egendomar
endast bör utöfva en kontrollerande verksamhet.
Med iakttagande allenast af den härmed antydda skiljaktigheten mellan de egendomar,
sorn tillröra Kronan och de, sorn tillhöra allmänna inrättningar, men eljest i
öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut vid riksdagen 1856—1858, få Rikets
Ständer alltså i fråga om förvaltningen och användandet af de skogar, som tillhöra
utarrenderade publika egendomar, nu härmed uttala den åsigt:
ali skogar å kungsgårdar, kungsladugårdar, lill Kronan indragna boställen
samt andra hemman och lägenheter, hvilka förvaltas eller liro utarrenderade för
Kronans räkning, höra så vidt de ej ligga i samfällighet med enskild egendom eller
annat hinder möter, lill regelhunden hushållning indelas, samt, der de äro af större
betydenhet, ställas under särskild värd och förvaltning af Skogsstyrelsen., och der
de icke ega sådan betydenhet, men deras indelning lill regelbunden hushållning dock
pr ii/oas höra ske, std under uppsigt af Skogsstyrelsen, i hvilket, sednare fall vid
hemmanens ularrendering hör stadgas förbindelse för arrendatorn ali, der indelning
blifvit eller varder verkställd, ställa sig vederbörligen uppgjord plan i afseende på
skogens behandling och vård till efterlefnad, mot rättighet för honom ail få disponera
hvad af skogens årliga afkastning icke åtgår till hemmanets behof; samt
att skogar å allmänna in: ätt »ingars hemman och lägenheter skola, såridl cj
sådana hinder, sorn härofvan om förmälas, möta, lill regelbunden hushållning indelas
och s/å under Skogsstyrelsens uppsigt.
I åtskilliga delar härifrån skiljaktigt företer sig förhållandet med skogarne å de
boställen, sorn fortfarande äro till sådant ändamål använda, ej mindre om man tager
i betraktande den gällande lagstiftningen än med afseende på de redan af Kongl. Majrt
och Rikets Ständer uttalade åsigter, som kunna på den ifrågaställa regleringen i delta
afseende inverka. Äfvenledes förekommer härvid den omständighet, alt en del af de
hit hörande ecklesiastika boställena äro anskaffade af kommunerna, hvadan tvifvelsmål
kunde uppslå om Statens rätt att angående åtnjutandet af deras afkastning förordna.
Expeditions-Utskottals Förslag till anderd. Skri/velse, I\’:o 187.
13
Lili underdånig skrifvelse den 5 December 1854 anhöllo Rikets Ständer, all,
sedan ordnad skogshushållning blifvit å alla till civil-, militär- och ecklesiastikstaten
hörande skogar införd, boställshavare malte lillfiirbindas. all, i enlighet med uppgjord
och fastställd skogshushållningsplan saint under jägeribet jeningens tillsyn, värda boställets
skog mot rättighet för boställshalvaren alt af de årliga afverkningarne å densamma
afyttra hvad som öfverslege boställets behof. Skogs-komitéen ansåg nödigt, till förekommande
af allt för stor olikhet i den förmån, som derigenom skulle tillkomma innehafvare
af boställen med större skogslillgång mot dem, som hafva ringa eller ingen,
att ett maximum i skogsvidd bestämdes, hvarutöfver boställshavare i intet fall finge på
ifrågavarande sätt begagna skogen, hvars överskjutande vidd kunde af Kronan efter
behag disponeras. 1 öfverensstämmelse med de sålunda yttrade åsigter, föreslog Kongl.
Maj:l uti Nådiga Skrifvelse» den 30 Maj 1857, ali samina räll och förmån, som, hvad
anginge kronohemman och lägenheter, hvilka besutes med stadgad åborätt, deras innehafvare
skulle ega, — eller atl, så framt den vid indelningen föreskrifna hushållning
iakttoges, fritt använda årliga afkaslningen af skogen, hvilken, lill dess sådan indelning
skett, finge endast till husbehof begagnas, samt i händelse hushållsplanen ölverlräddes,
kunde på lämplig lid sättas under förbud, — äfven mätte tillkomma boställshavare,
derest boställets skog ej öfverslege 500 tunnland, eller, ehuru mindre, likväl vid dess
indelning befunnes i betydligare män öfverstiga boställets behof af skogsfång, i hvilka
fall det borde ankomma på Kongl. Maj:ts pröfning, om och under hvad vilkor skogen
finge antingen af boställshalvaren bibehållas och nyttjas, eller oek af skogsbetjening
särskildt värdas och /ärva/las, med iakttagande att af skogens behållna afkastning
i första rummet tilldelades hoslällsha Varén hvad honom skäligen borde tillkomma. Detta
förslag vänn emellertid icke Rikets Ständers bifall. De skäl, som vid 1856—1858
årens riksdag mot detsamma anfördes, voro hufvudsakligen: all det vore mindre lämpligt
att på förhand genom en författning bestämma eli visst lunnlandlal, hvaraf boställshafvaren
fritt finge använda afkaslningen, emedan lokala förhållanden och andra
omständigheter gjorde eli sådant bestämmande i sin allmänna tillämpning mindre rättvist
och billigt; alt i en skoglös ort, der skogsprodukterna stöde i högt värde, en skog
af 500 tunnlands rymd lemnade en långt större afkastning för boställshalvaren, än en
skog af lika areal, belägen i en skogrik bygd, hvarest skogens alster stöde jemförelsevis
lågt i pris och mången gång rönte trög afsättning; att om del skulle bestämmas,
i huru vidsträckt mån boställshavare» finge använda afkaslningen al skogen, sådant
borde bero af vederbörandes pröfning i hvarje särskildt läll : all del föreslagna stadgandet
icke allenast vore stridande emot hoslällshaIvarnes fördel, ulan alven förnärmade
såväl deras som församlingarnas och presterskapets räll. emedan de flesta prestebol,
i synnerhet de, å hvilka någon betydligare skog funnes, icke vore af krononatur,
utan dels uppkomna genom sammanskott af församlingarna, dels donerade, hvadan all
inskränkning i rättigheten att begagna deras afkastning, som nu, äfven der trakthuggning
voro införd, Iritl disponerades af innehalvaren, vöre att förlikna vid en nv andelig
reduktion; samt slutligen att förslaget vore alltför svälvande mrd afseende å bestämmandet
af den andel i afkaslningep, som borde tillkomma hoslällsha fvaren i de
fall, då boställets skog ställdes under allmän vård.
Hvad sålunda och i öfrigt i fråga om hushållningen med boslällsskogarne förekommit
hafva Rikets Ständer ånyo tagit i öfvervägande; och då. enligt Rikets Ständer
meddelade uppgifter, en sådan olikhet förefinnes emellan skogsarealen pä de särskilda
boställena, alt, på enahanda skäl, som äro här ofvan vid fråga om de utarrenderade
krono ege n d o marne anförda, det icke synes lämpligt atl vid bestämmandet af de åtgärder,
som beträffande boställsskogarnes värd böra från Statens sida vidtagas, uteslutande
14
Expeditions- Utskottets Förtlag till underd. Skrifvelse, N:o i87.
fästa sig vid någotdera af de böda ifrågaställa systemen: “vård och förvaltning" å
ena, samt “uppsigt” fi andra sidan, hafva Rikets Stander likasom i afseende på nyssbörörda
kronoegendomar, ansell begge systemen böra efter omständigheterna jemte
hvarandra tillämpas, sålunda ali de större boslällsskogarne, der sä tjenlig! finnes, tagas
under Kronans omedelbara vård och förvaltning, men de öfriga lemnäs åt boställshafvarnes
vård, under skogstjenstemäns uppsigt.
Härvid har möll den förut omtvistade frågan, huruvida Slaten är befogad alt
oinskränkt disponera älven öfver de boställen, hvilka tilläfventyrs äro af frälse- eller
skalte*natur Och härleda sig från donationer, hvarigenom de blifvit af enskilda eller
tiieiugheter (ill vissa tjenster anslagna. Rikets Ständer anse, att jordnaluren icke härvid
bör göra någon skilnad i Statens rätt att öfver dessa boställen förfoga, enär denna
sednare beror allenast af den omständighet, att boställena äro anslagna till Statens
tjenstemän, hvaraf föijer, alt Staten eger enahanda rätt att bestämma öfver dem, som
olver sjelfva de tjenster. hvilka de åtfölja, och att således en förändring i dessa afseenden
är lika berättigad och kan, under iakttagande af nuvarande tjensteinnehafvares
rätt, åvägabringas på enahanda sätt, som hvarje annan löneförändring. Då det sålunda
synts obestridligt, ali Staten kan, ulan intrång i enskildes rätt, fritt förfoga öfver hushållningen
med samtliga boställsskogarne, samt Rikets Ständer ansett alt vid dem,
likasom vid de utarrenderade kronoegendomarnes skogar, lörenämnda begge hushållnmgssyslemer
böra allt eller skogarnes betydenhet jemte hvarandra användas, så hafva
Rikets Ständer vidare sökt att bestämma, i hvilka fall hvarldera systemet bör ega
tillämpning. Det har visserligen synts Rikets Ständer, all, på säll äfven tillförene ansetts,
en skogsvidd af omkring Ö00 tunnland vore den areal, sorn minst erfordrades,
lör att Staten skulle kunna med fördel underhålla särskild personal för en skogs vård
och förvaltning, och att de boställsskogar, som hafva mindre areal, kunna öfverlemnas
åt boslällshalvarnes egen värd, utan fara att hushållningen dermed ölverstiger dessas
förmåga eller utgör hinder för deras embetens behöriga skötande. Men, ehuru Rikets
Ständer sålunda funnit den begränsning, man förut tänkt sig, vara i allmänhet den
rälta, hafva Rikets Ständer likväl sökt undvika att härvid bestämma någon viss skogsareal
såsom (Ml oeftergiflig! vilkor lör det erta eller andra systemets användande, och
ansett lämpligt, att i hvarje fall särskildt prölvas, om den befintliga skogsarealen och
boställets öfriga egor stå till hvarandra i ett motsvarig! förhållande, eller om den förra
eger sådan betydenhet, att den bör såsom särskild skogsegendom betraktas. Dervid
halva Rikets Ständer äfven tänkt sig den möjligheten, att, der större boställsskog finnes,
hufvudskogrn kunde ställas under allmän förvaltning, men någon mindre del, som vore
antingen hland inegoma belägen eller eljest skiljd från deri öfriga skogen, öfverlemnas
åt hoslällshafvarens egen vård.
Vid frågan om den andel i boslällsskogarnes afkastning, sorn bör tilläggas bo
slällshafvaren,
få Rikets Ständer till en början anmärka, all, då skogslagslillningen
uteslutande har till uppgift alt åt skogarne bereda en bättre vård och endast eger ett
yttre samband med reglerandet af Ijensternännens förmåner af deras boställen, hvilket
ämne bör innefattas i de särskilda bosläU-sordningar, hvilka dels redan förefinnas, dels
lära vara att förvänta, Rikets Ständer ansett, att man i allmänhet bör inom skogslagstiftningen
endast så lill vida hafva hänsyn till berörda ämne, att genom de i nämnda
lagstiftning införda stadgande» om hushållningen med boställenas skogar hinder icke
»•lili
lagges för tillämpningen al de särskilda föreskrifter om bostallshafvarnes rätt lill andel
i alkastningen, som antingen redan kunna vara meddelade genom mililieboställs-ordningen
och särskilda resolutioner eller ock framdeles komma alt genom nya boställsordniugar
stadgas. Men å andra sidan tillkommer det skogslagsliftningen att bestämma,
Expeditions-U/skoth-ts Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o i81. 15
hurnledes Kronan, i de fall, der hon tager befallning nied sjelfva skogshushållningen,
skall erhålla en skälig ersättning för sina derå nedlagda kostnader, så att icke vinsten
deraf ulan motsvarande skyldigheter tillfaller boställshafvaren och Kronan utan mot
svarande
inkomst betungas med nya utgifter. Rikets Ständer, som trott sig kunna
antaga, ali skogens afkastning genom dess regelbundna behandling och sorglälliga värd
skall kunna i framtiden åtminstone fördubblas, hafva derföre ansett det vara med alla
billiga anspråk förenligt, att Kronan, vare sig all hon ölverlager skogshushållningen
eller endast förbehåller sig kontrollen derå, tillerkänner sig liiilften af skogens afkastning
såsom sin andel, öfver hvilken genom boställsordningar icke må förfogas. Men
då härvid betänklighet möter ur den svnpunklen, att dels genom eli beslut att till
Kronan indraga någon del af de ecklesiastika boställenas afkastning intrång skulle
kunna synas hafva skett i presterskapets privilegier, dels enahanda åtgärd i afseende
på militieboslällena, hvilka af ålder ansetts vara genom indelningsverket för alltid anslagna
till de särskilda regementena och korpserna, skulle synas förminska de militäre
embelsmäns rätt, hvilka ingått i krigstjenst under förutsättning att löningsfonderna
skulle varda bibehållna vid ali den jordegendom, från hvilken deras inkomster härflyta;
så hafva Rikets Ständer ansett, att Kronan bör till prästerskapet och militärkorpserna
afstå liela sin andel i de ecklesiastika och militära boställenas afkastning till förbättrande
af dithörande embelsmäns lönevilkor, helst åtgärder i sådan syltning ändock måste
vidtagas och till en del äro under utförande. Det synes, alt, sedan de gemensamma
ecklesiastika och militära löniugskassorna härigenom erhållit en högst betydlig förstärkning,
man äfven med skäl kan på dem ställa det anspråk, alt de skola i formaflönefy'IIliad
lemna ersättning ål de boställen, hvilka lida förlust derigenom, att de förlora
sin förmånsrätt till utsyning på hä rads-all mann i riga ine. Då ett sådant förfogande, sorn
nu blifvit iliågasläldl, icke utesluter möjligheten ali framdeles, sedan de särskilda korporationernas
eller korpsernas behof af inkomster på annan väg blifvit fyllda, i sammanhang
dermed lill Statsverkets eller Skogs-slyrelsens omedelbara disposition indraga
den ifrågavarande andelen al boställsskogarnes afkastning, torde den här ofvan uttalade
grunden lör Statens andel i nämnde afkastning framdeles blifva i hela sin vidd tillämpad,
hvarigenom en betydande tillgång för utgifternas bestridande kommu att tillfalla
Statens skogsförvaltning.
Om vånfen och förvaltningen aT de mindre betydande boställsskogarne kommer
att uppdragas åt boställshafvarne, lärer deraf böra blifva en följd, all desse tilläggas
sådan andel af sk aga enes afkastning, sorn icke allenast motsvarar deras pä förvaltningen
nedlagda kostnader, ulan äfven innebär en lämplig uppmuntran till omsorg om
skogens behöriga skötsel och bevakning mot åverkan. Al hvad ofvan blifvit y It rådi
om Kronans andel i alla boslällsskogars afkastning, löljer, all härtill kail disponeras
högst hälften, hvilket maximum dock äfven mäste öfverskridas för nuvarande innehafvare,
hvilka genom särskilda resolutioner hafva sig större rätt tillerkänd. Ehuru del visserligen
vore till större enkelhet i föreskrifterna ledande, om allt hvad sorn återstode af
skogens afkastning, sedan Kronan bekommit siu hälft, kunde tilläggas boställshafvaren,
och sålunda eli slags hälftenbruk mellan Kronan och boställshafvaren egde rum, hafva
likväl, med afseende å den vid föregående riksdagai framställda anmärkningen, alt en
1 P P o '
stor olikhet mellan förmånerna al de boställen, sorn hafva l. ex. 500 tunnland skog,
och de, sorn hafva ringa eller ingen sådan, derigenom skulle uppstå, och enär lorhållandel
meitan omkostnaderna lör och afkaslningen af särskilda bostälUskogar, äfven
utan afseende ä skiljaktigheterna mellan deras areal, otvifvelaktig! Ivan vara högst vexlande
och ombytligt, Rikets Ständer ansett, ali för hvarje särskildt boställe, der skogen
upplåtes åt boställshafvarens egen förvaltning, bör af vederbörande myndighet prof
-
16 Expeditions-Utsi,nitets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i81.
vas. huru stor dol al' don årliga afkastuingen. eller uppgjord hushålliiingsplan, må årligen
tillfalla boslällshalvaren såsom ersåltuiiig lör skogens skötsel och uppmuntran
lill dess vårdande, och huru mycket utöfver hållton hör lill Stalén eller den korporation,
som fåll sig Statens rätt med afseende å skogens afkastning upplåten, i vederhöilig
ordning redovisas. Men då ingen nuvarande hoställshalVare lärer skäligen kunna
tvingas all antaga de af Statens förvaltande myndigheter sålunda på förhand och ulan
ömsesidig öfverenskommelse uppgjorda vilkoreu för skogens vårdande, har del svnts
nödvändigt all lemna nuvarande hoställshalVare öppet all, utan rationel skogshushållnings
införande, behålla skogen pä samina vilkor, som för närvarande, eller, der ej
särskilda resolutioner annorledes förmå, till nyttjande allenast för husbehof.
På grund af Inad nu blilvil anlöidl. lä Pikets Ständer i underdånighet framställa
följande förslag lill reglerande al hushållningen med boställsskogarne nemligen:
att skogur å kostallen skota, så eidt. de ej ligga i samfällighet med enskild
egendom etter annat hinder mäter, till reg elkunden hushållning indelas;
alt, derest, vid indelning af boställes skog, densamma finnes i betydligare mån
öfverstiga boställets behof uf skogsfång, skogen i dess helhet: eller lämplig del deraf
skall ställas under rurd och förvaltning uf Skogs-s/grelsen, med iakttagande att aj
skogens behållna afkastning i första rummel ina tilldelas boställshafourén, hvad. honom
med afseende pa dittills åtnjuten rätt elter förhanden varande förhållanden
skäligen bär tillkomma, samt återstoden tillfalla Hangh Majit och Kronan, vien vid
militie-boslä/len disponeras uf vederbörande Boställs-direklion och vid ecklesiastika
boställen, i öfverensstämmelse med kongl. Förordningen den H Juli 18(j2, användas
till bidrag vid reglerande af presterskapets inkomster; samt
att, der boställes skog ej tuges under vard och förvaltning af Skogsstyrelsen,
den bör, under nämnda Styrelses uppsigt, vät das af boställsha fvaren, som i detta
fall, och sa framt den vid indelningen föreskrijna hushållning af honom iukttages,
må, der buttre rätt ej härj örin nan blifvit honom särskildt medgifven, åtnjuta utöfver
sill husbehof högst halfva behållna af kastningen af skogen hvilken, till dess sådan
indelning skett, får af boställsha fvaren, såvidu hav icke för sin tjenstetid blifvit
bättre rätt tillerkänd, endast, till husbehof begagnas; skolande, på sä't ofvan Jormäles,
ilen del af a/kastningen, sorn icke tillkommer bostä/lshafvarén, antingen tillfalla
kongl. Maj:! och Kronan, eller disponeras af regementenas bostä/ls-direklioner eller
användas till presterskapets a finnån de.
Kommunerna hafva redan den rätt lil! prestbolens skogar, alt de derstädes åtnjuta
utsyning för de byggnader å prestbolet!, hvilka det åligger socknemännen all
uppföra och bättra. Det har synts billigt alt denna iitsyningsräll medgifves äfven för
kyrkobyggnader; och hafva Pikets Ständer funnit en sådan förändring desto heldre
kunna ske, som den väl sammanhänger med de ecklesiastika boställenas egenskap all
vara lill kvrkans gagn anslagna.
Pikets Ständer hafva derföre ansell jemväl böra stadgas,
att när socknemän skola kyrka eller prestgård bygga eller bättra, de må
frän /trestebolets eller annat dertill hörande hemmans skag, efter utsyning af vederbörande
skogstjensteman, njuta nödigt limmer och virke, savidt, med skogens betånd,
efter antagen hitshållninysplnn, utsyningen kan egit rum utan inskränkning i den rätt
till af kastningen, sam blifvit boställsha fvaren tillerkänd.
För
Expeditions-Utskott fits Förslag till underd. Skrifvelse N:o 187.
17
För befordrande af en rationel skogshushållning å de allmänna hemman, som
innehafves med stadgad åborätt, föreslog Skqgs-koinitéen, alt åbon å sådant hemman
skulle, 0111 han ellerlefde föreskrifven bushållningsplan, ega att fritt använda den del
af afkastningen, som ej erfordrades för husbehofvet, hvaremot, innan indelning af skogen
å kronohemman skett, densamma endast lill husbehof skulle få begagnas. Då
Kongl. Majit genom nådiga Skrifvelsen den 30 Maj 1857 föreslog Rikets Ständer antagande
af denna grundsats, möttes förslaget, särdeles med afseende ä 'issa särskilda
förhållanden med de Norrländska länen, för hvilkas kronoåbor nvlljanderällen till skogen,
intilldess den blifvit till regelbunden hushållning indelad, genom det föreslagna
stadgandet skulle hafva blifvit inskränkt, af sådant motstånd och sä skiljaktiga meningar,
att hvarken den föreslagna grundsatsen eller någon annan i dess ställe af Rikets
Ständer antogs, och Bonde-Ståndet anmälde i sin olvanberörda underdåniga skrifvelse
den 27 Februari 1858, det Ståndet för sin del beslutat, att innehafvare al kronohemman
och lägenheter, hvilka besittas med stadgad åborätt, borde i afseende på dispositionen
öfver de till dessa hemman och lägenheter hörande skogar, bibehållas vid samma
rätt, som de hittills åtnjutit. Orsaken hvarföre ofvanomförtnälda nådiga förslag
icke af Rikets Ständer godkändes, torde också hufvudsakligen vara alt söka i den
omständigheten, att någon skilnad i förslaget icke gjordes mellan de kronohemman,
som kunna till skatte lösas, jemte allmänna inrättningars hemman, ä ena, samt, å andra
sidan, de nyhemman och nybyggen i de norra länen, hvilka utan lösen omföras till
skatte, sedan odlings- och byggnadsskyldighet blifvit fullgjord, men åt hvilka full dispositionsrätt
öfver skogen icke förvärfva*, förr än efter skedd afvittring af skogsområdet
från Kronans marker, och med hänsyn till de vid dåvarande riksdag mot förslaget
framställda anmärkningarnas beskaffenhet, synes det kunna antagas, att tvisten
då icke egentligen rörde det förra slaget af hemman, hvilka med få undantag, förekomma
endast i södra och mellersta delarne af riket.
Ril 'ets Ständer hafva äfven nu ansett särskilda bestämmelser i afseende på nytljanderätten
till skog å dessa hemman samt lör nybyggen och nyhemman i de norra
länen vara erforderliga; och hafva Rikets Ständer, i sådant hänseende, funnit sig böra
i underdånighet hemställa:
att skog å krono- och allmänna inrättningars hemman och lägenheter i mellersta
och södra delarne af riket, hvilka med stadgad åborätt inneha/vas, må derest icke
för något fall särskilda medgifvanden och föreskrifter annat förmå, hädanefter endast
till husbehof användas, så framt icke, gå derom gjord ansökning, Kongl. Majds Befallningshafvande
åt kronoåbo eller den myndighet, under hvars vård här ifrågavarande
öfriga hemman och lägenheter stå, åt deras innehafvare vidsträcktare rätt till
skogens begagnande meddelat, med dervid fåstadt vilkor, att, innan denna förmån får
åtnjutas, skogen, gå sökandens bekostnad, skall vara indelad till regelbunden hushållning,
för att under Skogs-styrelsens uppsigt vårdas och nyttjas efter fastställd glan
och gifna föreskrifter för afverkning och skötsel; samt
att, angående den rätt till skogens nyttjande utöfver husbehofvet, som bör tillkomma
kronoåboer samt nyhemmans- och nybyggesinnehafvare i de sex norra länen,
måtte särskildt varda sålunda förordnadt, att de bibehållas vid de större friheter, som
de jemförelsevis mot andra åboer hittills åtnjutit, under den noggrannare kontroll, som
till förekommande af missbruk kan varda föreskrifven.
liih. till R. St. Prat. 1862—1863. 10 Sami. 1 Afd. 22 Höft.
3
18 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, jS:o 487.
Beträffande kostnaderna för indelningen af här ofvan omförmälda Åtskilliga skogar,
hvilka icke stå under Kronans omedelbara disposition, nemligen häradsallmänningar
saint utarrenderade publika hemmans och boställens skogar, hafva Rikets Ständer
ansett Staten icke böra på annat sätt härtill bidraga, än medelst förskott af medel,
der sådant oundgängligen erfordras. Della har synts vara nödvändigt, enär de enskilda
personer, hvilka innehafva dispositionsrätten, icke alltid kunna ega de tillgångar,
sorn erfordras för bestridande af de ofta ganska dryga indelningskostnaderna, och det
i allt fall icke under nuvarande stora behof a!' skyndsamma åtgärders vidtagande till
kronoskogarnes bättre vård skulle vara lämpligt alt nödga Skogs-styrelsen afvakta det
ögonblick, då vederbörande innehafvare af dessa skogar kunde befinnas villige alt åtaga
sig ifrågavarande stora utgifter, hvilket möjligen icke någonsin skulle komma all inträffa.
Då emellertid indelningen är att anse för en tillökning i egendomens kapitalvärde,
har det äfven synts alt Staten skulle kunna ur skogens afkastning återtaga de
derå nedlagda kostnaderna.
Rikets Ständer få derföre i öfverensstämmelse med 6 § af Skogs-slyrelsens förslag
till förordning rörande skogarne i riket, i underdånighet hemställa :
att kostnaden för indelning af sådana skogar, hvilka icke befinna sig under
Kongl. Maj:ts och Kronans omedelbara disposition, må förskottsvis bestridas af allmänna
medel, der sådant, i anledning af gjord framställning, af Kongl. Maj:t pröfvas
erforderligt, samt att sådant förskott sedermera skall af den indelade skogens afkastning
sålunda till Kongl. Maj-.t och Kronan återgäldas, att dertill i främsta rummet
användas försäljningsmedlen för det virke, som vid sko g sindelning en fälles i mätningsoch
skifteslinierna, der de sistnämnda vid indelningen begagnas, men, om dessa medel
dertill icke förslå, bristen fylles antingen efterhand genom skogens årliga afkastning
utöfver bevaknings- och förvaltningskostnaderna, eller ock genom afsättande vid indelningen
af så tillräcklig skogstrakt, att ståndskogen derå i värde motsvarar återstoden
af indelning skostnaden, hvilken trakt omedelbart afverkas till afsalu, hvarefter åtgärder
till ny skogs uppdragande skyndsamt vidtagas.
Den rätt till begagnande af annans skog för midbete, som flerestädes lagligen
eger rum, har länge blifvit ölverklagad såsom särdeles hinderlig för skogens vård och
rätta behandling. Det har derföre i allmänhet synts önskligl, att sådan rättighet måtte
kunna utbrytas och viss skogsmark i stället för mulbete tilldelas del hemman, som
dertill är berättigad!. Nu gällande Skiftes-stadga har äfven alsett detta förhållande
och i dess 8 Kap. 8 § är den grund bestämd, efter hvilken vid laga skifte sådant ersättningsanslag
skall bestämmas. Men del har inträffat, särdeles i de norra länen, alt
skiftesdelegarne vid skiftet funnit en dylik utbrytning vara med deras ömsesidiga intressen
mindre förenlig, och derföre låtit sådan servitut äfven efter skiltet fortfara.
Detta förhållande har föranledl mångfaldiga tvister, och en reglering af mulbetesrätlen,
sedan intressenterna omsider insett behofvet deraf, har hvarken, efter det
laga kraflvunnel skifte åkommit, kunnat i öfverensstämmelse med Skiltes-stadgan åstadkommas
utan samtlige de intresserades medgifvande, ej heller annat än undantagsvis
varit möjlig att genom vänlig öfverenskommelse bringa till stånd.
A dessa förhållanden har, medelst en vid innevarande riksdag gjord framställning,
Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit lästad; och har dervid blifvit anfördt, hurusom
uppkomsten af denna mulbetesrättighel i de norra orterna härledde sig från
den liknöjdhet, hvarmed i förra tider Kronans skogar betraktades, i det att vissa bya
-
Expeditions- Utskottats Förs loij till underd. Skrifvelse, N:o 487. 19
lag tillåtits att å desamma utan inskränkning och kontroll få beta sin boskap. Sedan
samma skogar medelst skatteköp öfvergått lill enskilde personer, för det mesta egare af
jernbruk eller andra industriela anläggningar, qvarstode dock för dessa byalag en lika
obegränsad rätt till begagnande af skogen för afbetning, hvilken rätt för det mesta ej
grundade sig på annai än bäld. Deraf uppslode emellertid för landet i allmänhet, såväl
som för den enskilde rätte egaren af skogen de största olägenheter, i thy att dels
skogpns återvext genom kreatursbetet gjordes omöjlig, dels den rätta egaren af skogen
förhindrades att odla på densamma, deis skogseldar genom vallhjonens vårdslöshet framkallades,
dels ock skogssådd och återplantering efter rationell hushållningssätt ej stöde
tillsammans med den fria mulbelesrätten, som ej medgålve någon inhägnad.
Enär på sätt ofvan är omförmäldt, redan uti Skiftes-stadgan förefinnas vissa
stadganden angående utbrytning af rätt lill mulbete och skogsfång, men dessa äro bristfälliga
deri, att icke enahanda vitsord, som tillkommer den, hvilken yrkar laga skifte
eller egoutbyle för rågångars rätande, äfven är tillagdt den jordegare, hvars hemman
eller lägenhet är besvärad af mulbetes- eller annan skogsrättighel, som tillhör annat
hemman, samt mulbetesrältigheternas utbrytande, hvilket ändamål synts Rikets Ständer
vara värdi större uppmärksamhet, torde kunna vinnas genom afhjelpa lide af denna brist
i Skiltes-stadgan; så, och då enahanda lättnad för utbrytning af annan skogsrättigbet
än mulbetesrätl äfven är önsklig, få Rikets Ständer i underdånighet hemställa,
att, der hemman eller lägenhet har rätt till skogsfång, mulbete, torftägt eller
dylikt å annans skog, och skogens egare vill sådan last från sig lösa, denne må ega
vitsord att äska utbrytning deraf efter de i Skiftes-stadgan lagda grunder, utan sammanhang
med laga skifte och utan hinder deraf att sådant skifte å hans egor förut
faststäldt blifvit.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjorda framslällniugar, hafva Rikets Ständer,
som ansell del verksammaste medlet lill den enskilda skogshushållningens förbättrande
vara alt söka i ett allmännare spridande al kännedomen om skogshushållningslärans grunder,
funnit sig så mycket heldre böra omfatta de i berörde framställningar väckta förslag
alt förlägga den enskilda undervisningen i detta ämne till landlbruksskolorna, som
denna undervisning endast derigenom kan komma de mindre jordegarne tillgodo. Om
i sådant afseende undervisningen vid landlbruksskolorna uppdroges närmaste revierförvaltare,
vunnes derigenom äfven den fördelen, alt lärlingarne kunde biträda i de. praktiska
göromålen vid lärarens revier, hvarigenom anvisandet af särskilda kronoskogar för
de praktiska öfningarne kunde undvikas.
Rikets Ständer halva derföre funnit sig böra i underdånighet hemställa,
att särskilda arfvoden må af disponibla medel anvisas ål revi er förvaltare inom
de distrikt, der landtbruksskola!' äro belägna, mot skyldighet för dem att vid landtbruksskolan
meddela praktisk undervisning i skogshushållnings/äran.
Det är otvifvelaktig!, att för den af Rikets Ständer vid åtskilliga tillfällen äskade,
förbättrade hushållningen med Statens skogar erfordras en betydlig tillökning af
Skogs-statens personal. Innan närmare kan bestämmas, efter hvilken måttstock den
nya organisationen af nämnda stal skall ske, är det dock nödigt, att de grunder varda
fastställda, som bestämma omfattningen af den verksamhet, hvilken bör tillkomma densamma.
Rikets Ständer hafva här ofvan uttalat sin mening om dessa grunder och i
fall E. K. Maj:t i öfverensstämmelse dermed eller annorledes lättar nådigt beslut angående
arten af den verksamhet, som för hvarje särskild klass af allmänna skogar bör
20 Expeditions- (JIsko Hets Fö?'slag till underd. Skrifvelse, N:o 187.
utöfvas al skogspersonalen, är dermed det främsta vilkoret för möjligheten att kunna
slutligen ordna äfven de personela förhållandena uppfyldt. Det ligger i sakens natur,
att Rikets Ständer icke äro i tillfälle att framlägga något fullständigt förslag härtill,
och sådant skulle äfven vara mindre lämpligt under den ännu befintliga osäkerheten,
om de al Rikets Ständer i öfrigt framställda förslag varda af E. K. Majit såsom grundvalar
lör den nya skogslagstiftuingen antagna; men Rikets Ständer hafva desto heldre
ansett sig böra fästa E. K. Majits uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att denna
organisationsfråga snart varder bragt till slut, som, enligt hvad Rikets Ständer erfarit, dels
de skogsslats-tjenstemän, hvilka redan finnas, äro i anseende till det öfvergångsskede,
hvari hela skogsväsendet sedan lång tid tillbaka sig befunnit, försatta i den, vid jeniförelsen
med öfriga Statens embets- och tjenstemän, ofördelaktiga belägenhet alt icke
vara på ordinarie stat uppförde, hvadan dem äfven är betaget allt tillfälle att komma
i åtnjutande af de förmåner, som af de allmänna pensionsinrältningarne beredas, dels
ock den genom lagstiftande magtens åtgärder länge yppade utsigten lill befordran inom
skogs-stalen, oell tillfället att vid skogsinstitutet erhålla den undervisning, som för bildning
lill skogstjensteman erfordras, förmått ett betydligt antal unge män att egna sig
åt denna bana och aflägga de derför nödiga kunskapsprof, ulan att de emellertid sede
rmera kunnat vinna anställning. Antalet af de från skogsinstitutet utexaminerade,
men ännu icke använda eleverne lärer, enligt hvad för Rikets Ständer uppgifvits vara
så stort, att hinder lör Skogs-slatens organisation icke lärer kunna härledas ur någon
svårighet att finna lämpliga personer för de ifrågakommande nya platsernas besättande.
Hvad härefter beträffar frågan om medel för de med skosförvaltningen förenade
utgifters bestridande, så, ehuru del icke kan belviflas, alt hushållningen med Kronans
skogar skall ej allenast bära sig sjelf, utan äfven, såsom i andra länder, lemna en ansenlig
behållning till fyllande af andra Statens behof, lärer det likväl icke kunna med
säkerhet beräknas, att ett sådant fördelaktigt resultat af det nya husbållningssättet genast
skall visa sig. Viii införande af ordnad hushållning å skogar, der sådant förut ej
egt rum, förekomma (ill en början de vidlyftiga indelningsarbetena, hvilka icke utan
stora kostnader kunna verkställas: och om äfven dessa till en del betäckas genom försäljning
al det virke, som fälles i mätnings- och skifteslinierna, på sätt ofvan är angifvet,
så erfordras i alla fall förskott af allmänna medel. Ej heller torde afkaslningen
al kronoskogarne, särdeles de i norra orterna belägna, kunna med fördel realiseras, innan
den enskilda spekulationen hunnit att rigta sig på dessa nya förhållanden och förskaffat
skogsförvaltningen konkurrerande afnämare. Om, enligt Rikets Ständers önskan, inköp
af enskilda skogar för Kronans räkning, kommer att i någon mån ega rum, så tagas
älven härtill medel i anspråk; likaså hafva Rikets Ständer påräknat bidrag af allmänna
medel till befrämjande af undervisningen i Skogshushållning.
För den närmaste framtiden finnes, förutom den inkomst, som är att påräkna
al de skogar, hvilka redan slå under Skogs-styrelsens förvaltning, äfven en för dessa
ändamål användbar samlad tillgång i Skogsp/onleririgskasson. hvilken tillkommit på
grund al 1805 års skogsordning och består ai' medel, som influtit för försålda skogseffekter,
bete å kronoparkerna, böter för Skogsåverkan o. s. v. samt påräknats till utgifter
för planteringshagar med flera anstalter till parkernas vård, men ansetts såsom statsmedel,
hvilka, jemlikt Kongl. Rrefvet den 25 April 1826, böra från länsstyrelserna insändas
till Stats-kontoret och såsom särskild fond bokföras, samt Kongl. Maj:t tillhandahållas
för de dispositioner, sorn för berörda ändamål kunde ifrågakomma. Vid riksdagen
1844—1845 hade dessa medel stigit till 72,000 Riksdaler Banko och Rikets
Ständer anhöllo då, att vederbörande måtte i nåder anbefallas att gå i författning om
deras utlånande mot ränta, till följd hvaraf Kongl. Maj.-t den 4 December sistnämnda
Expedit io n s - U t s kotte Is Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 181. 21
år förordnade, alt medlen skulle tillsvidare af Stals-kontoret göras fruktbärande. Sedermera
har kassan så till vext, alt dess behållning, enligt bokslut år 1860, utgjorde
414,922 R:dr 80 öre. Kassans inkomster under åren 1855—1859 hafva oberäknad!
räntevinst af 17,476 R:dr, i medeltal utgjort omkring 138,000 R:dr årligen. Denna
kassas betydliga utlånta medel lemna tillfälle att genom deras användande, äfven utan
alla förökade anslag under nu instundande statsregleringsperiod, vidtaga åtskilliga af de
åtgärder för hushållningen med Kronans skogar, hvilka nu blifvit af Rikets Ständer
föreslagna.
Vidkommande åter sättet, att framdeles slutligen reglera Skogs-slyrelsens inkomstoch
utgiftsstal; så hafva Rikets Ständers Revisorer, vid granskningen af Statsverkets
tillstånd, styrelse och förvaltning för är 1859. anmärkt, att då förvecklingar lätteligen
kunde uppstå deraf, att förvaltningen af de medel, som öro afsedda att användas för
skogsvården, vore delad mellan Stals-kontoret, Skogs-styrelsen och Läns-styrelserna, det
syntes böra leda både till ordning och reda i förvaltningen samt möjligen äfven till besparing,
om Skogs-styrelsen ensam finge emotltaga och disponera såväl Skogs-planteringskassan,
som samtliga för skogsväsendets ordnande anvisade medel, helst, genom en
dylik anordning, pä ett ställe blefve synliga alla utgifter i och för denna gren af statshushållningen;
och har Stats-kontoret den 31 December 1861 häröfver sig utlåtit, och
tillstyrkt, att Chefen för Skogs-styrelsen måtte få disponera nämnda kassa och för öfrigt
från Slats-kontorel efter reqvisilioner, emot redovisning, erhålla de kontanta anslag,
som å 7:de Hulvudtiteln funnes för skogsväsendet uppförda.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande, hvilka kassor
och statsmedel för öfrigt kunde, i ändamål att åt Skogsförvallningen bereda en sjelfständig
och af dess egen verksamhet beroende inkomststat, varda, på sätt Stats-kontoret
föreslagit, ställda lill Skogs styrelsens disposition; och, enär genom ofvan omförmälda
Kongl. Bref den 21 Januari 1859 slyrelsen öfver ekeplanteringarne blifvit på Skogsstyrelsen
öfverflyttad, har det synts Rikets Ständer som om ekeplanteringskassan äfven
borde till Styrelsens disposition öfverlemnas: hvarjemte, och då skogs- och jägeribetjeningen
lämpligen kunde erhålla hela befattningen ined uppsiglen öfver Kronans ekar,
äfvensom med utsyningen deraf, samt största framgång med ekplantering, efter hvad
erfarenheten visat, torde vara att förvänta, om den i samband med uppdragande af andra
löf- och barrträd förelages å lämpliga ställen inom kronoparker eller andra Kronans
skogar, till följd hvaraf äfven ekekulturen skulle komma alt af Skogs-staten bandhafvas,
— ifrågavarande kassa tilläfventyrs kunde, utan afseende på dess ursprungliga
ändamål, för skogsföi valtningen i allmänhet användas, hvarigenom en icke obetydlig
tillgäng för utgifterna vid skogsväsendets ordnande skulle kunna vinnas.
Vidare torde de såkallade stubböresmedlen, hvilka erläggas för utsyning af timmer
och andra skogsalster från Kronans skogar i de norra länen, och som hittills uppburits
såsom allmänna statsmedel, äfven böra till befrämjande af Skogshushållningen
användas, i synnerhet som dessa medel egentligen bort inflyta i skogsplanteringskassan,
hvilken redan nu uppbär såväl skadeersättning för inom nämnde skogar föröfvad åverkan,
som Kronans andel i åverkansböter.
Dessutom hafva Rikets Ständer funnit, alt äfven i fråga om Jägeri-statens boställen
en reglering är af nöden, dervid utbyten och försäljningar kunna vara för ändamålets
vinnande behöfliga. och ansett önskligl, att E. K. Maj-.t inåtle, efter utredning
af ämnet, föreslå Rikets Ständer de åtgärder från deras sida, som för denna reglering
erfordras.
22 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 188.
Med afseende å hvad nu blifvit i underdånighet anfördt, och då Skogshushållningen
i riket alltför länge befunnit sig i ett oordnadt skick, samt skada för landet kan
uppslå genom ett längre dröjsmål med ordnandet af denna vigliga del af statshushåll
ningen,
hafva Rikets Ständer ansett sig så mycket heldre böra, genom uttalande af
sina åsigter, söka att, i hvad på Rikets Ständer ankommer, medverka till en bättre
hushållning och en fullständig lagstiftning i ämnet, som Rikets Ständer icke tillförene,
oaktadt Kongl. Maj:ts vid riksdagen 1856—1858 gjorda framställning, uttryckt någon
bestämd mening angående vissa delar af denna lagstiftningsfråga;
Och få Rikets Ständer alltså, med anmälan om de af Rikets Ständer nu gillade
åsigter i detta ämne, i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes, i öfverensstäm
melse
dermed, dels vidtaga de åtgärder, som på E. K. Maj:t bero och kunna med de till
E. K. Maj:ts disposition ställda medel verkställas, dels ock för Rikets näst sammanträdande
Ständer framlägga nådig Proposition i de delar af ämnet, der Rikets Ständers
beslut kunna erfordras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 November 1863.
\:0 188.
Uppläst och godändt hos Ridd. och Adeln den 1 Dec. 1863.
Preste-Slåndel den 1 — —
Borgare-Ståndet den l — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition med förslag till ny Jagt-stadga.
(Sammans. Stats-, Lag- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 34, Uthde N=o 52 och
Mern. N:o 56, samt Först. Lag-Utsk:s Mern. N:o 88.)
S. A. K.
Uti underdånig skrifvelse af den 21 Februari 1857 fästade Rikets då församlade
Ständer Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet derpå: att de till vildbråds fredande utgifna,
nu gällande lagstadganden vore i vissa delar bristfälliga och icke uppfylde sitt
ändamål; alt sålunda de i Kongl. Stadgan den 13 April 1808 bestämda böter för oloflig
jagt borde ådömas för hvarje dödadt djur och icke endast för hvarje gång åtal sker;
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 188. 23
atl de i Kongl. Kungörelsen den 24 Oktober 1851 för köpare af fridlyst vildt stadgade
böter, uppgående till endast hälften af hvad sorn för vildbråds fällande är föreskrifvet,
visat sig otillräckliga och derföre borde höjas till sistnämnda belopp; att böter ådöruda
enligt Jagtstadgan, hvilka böter nu utgå till lika fördelning emellan åklagaren och jagtkassan,
borde odelade tillfalla åklagaren ; alt hare borde, i likhet med de till lilla jagten
hänförda andra djurslag, fredas under parnings- och fortplantnings-tiden; att nu
tnedgifna tillåtelse att, till rofdjurs förföljande under förbjuden jagltid, begagna såkallad
harhund eller stöfvare föranledde (ill lörslöring af fogelliou och dödande af späda ungar,
utom annat missbruk, hvadan nämnda tillåtelse borde upphöra: samt att den i Jagtstadgan
föreskrifna grund för ädömda böters förvandling, eller till fängelse vid vatten
och bröd, syntes mindre lämplig, hvadan dessa böter borde vid bristande tillgång, förvandlas
lill enkelt fängelse: och anhöllo Rikets Ständer, med afseende på allt delta,
alt erforderliga åtgärder måtte vidtagas, på det alt 1808 års Jagt-stadga och Kongl.
Kungörelsen den 24 Oktober 1851 måtte varda öfversedda och ändrade i de al Rikets
Ständer antydda omständigheter.
Uti en ytterligare skrifvelse af den 3 Februari 1858 anmälde Rikets Ständer
derjemte, det de för sin del medgifvit, atl afgiflen till Jaglkassan finge höjas till 10
öre på mantalet, och anhöllo tillika alt Kongl. Maj:t måtte täckas vid Jagt-stadgans
öfverseende, i nåder bestämma- den förhöjning i beloppet af skottpenningar för dödade
eller fångade rofdjur, som med afseende pä jagtkassans tillgångar kunde finnas lämplig.
Med anledning af dessa underdåniga skrifvelse!' lät Kongl. Maj:t den 22 Oktober
1858 uppdraga åt t. f. Chefen för Skogs-inslitutel alt upprätta underdånigt förslag
till förnyad Jagt-stadga, hvarefter Chefen för Skogs-styreisen, på hvilken de åligganden,
sorn förut tillhört Chelen lör Skogs-institutet, emellertid blifvit genom nådigt Bref den
21 Januari 1859 öfverflyttade, den 16 derpå följande September till Kongl. Majit inkommit
med underdånigt förslag i ämnet.
Vidare ingåfvo Rikets Ständer år 1860 lill E. K. Majit två underdåniga skrifvelser,
den ena af den 11 Augusti med begäran atl böterna för oloflig elg-jagt måtte
fördubblas och alt den ersättning, lill hvars utgifvande den sakfällde för sådan förbrytelse
gör sig förfallen, mätte bestämmas till minst 150 R:dr, och den andra af den 25
Augusti, innefattande underdånig anhållan all begagnande af såkallade elgdrag såsom
jagtmedel måtte förbjudas vid samma ansvar, som redan är stadgadt för begagnande
af gil rädt skjutgevär; att hvem sorn helst mötte förklaras berättigad atl inholma björn,
ehvar den anträffades; att ansvar mätte stadgas för den, som med vetskap alt björn
blifvit af annan inholmad, uppskrämde djuret utur' idet; samt alt den, hvilken å egna
egor eller der han fått tillstånd att jaga, uppdrifvit björn, varg eller lo, skulle ega rätt
att, äfven om djuret icke blifvit förut såradt, fullfölja jagten in på annans mark ulan
särskild anmälan hos jordegaren.
Sedan E. K. Majit låtit inhemta Högste Domstolens underdåniga utlåtande öfver
det af Skogs-styrelsen uppgjorda förslag till ny Jagt-stadga och i sammanhang dermed
öfver Rikets Ständers nyssnämnda tvenne skrifvelse!-, bar, enligt hvad E. K. Majit nu
uti Proposition lill Rikets Ständer af den 20 sistlidne Mars behagat i nåder tillkännagifva,
Skogs-styrelsen, eller erhållen del af Högste Domstolens utlåtande, den 26 April
1862 ingi!vit ett nytt underdånigt förslag till Jagt-stadga, dervid Styrelsen i hifogadt
underdånigt utlåtande utvecklat skälen, hvarpå samma förslag blifvit grundad!.
Detta ärende hade sedermera utgjort föremål för öfverläggningar inom StalsRådet,
hvarest, efter granskning af hvad sålunda förekommit och anfördt blifvit, ett i
vissa delar förändradt förslag lill Jagt-stadga blifvit uppgjordt och E. K. Majlis nådiga
pröfning understäldt.
24 Eapeditions-lJhkotlets Förslag lill underd. Skri/veise, l\:o 188.
Då ärendet emellertid enligt sin natur innefattade frågor, hvarom icke borde
stadgas ulan Rikets Sländers medgifvande, och förslaget derjemte i vissa afseende!) vore
beroende på anvisandet af nödige medel, samt dessa delar af förslaget icke lämpligen
kunde alskiljas och särskildt behandlas; har E. K. Maj:l, för erforderlig granskning, i
nåder meddelat Rikets Ständer det sålunda utarbetade förslaget i sin helhet, och i
sammanhang dermed, samt för den händelse förslaget, i hvad del alsåge erläggandet
af premier för rofdjurs dödande, vunne Rikets Ständers bifall, utaf Rikets Ständer äskat
ett belopp af 50,000 R:dr årligen, att från och med början af nästa statsregleringsperiod
såsom förslagsanslag lill belöningar för rofdjurs dödande uppföras å Riks-statens 7:de
Hufvudtitel; hvarjemte E. K. Maj:t föreslagit alt, i sådant fall, de nu befintliga jagtkassorna
inom de särskilda länen måtte öfverlemnas till vederbörande landsting, att
efter deras ompröfning användas; varande den nådiga Propositionen jemväl åtföljd af
de i Siats-Rådet och Högsta Domstolen i ämnet förda protokoll.
Efter tagen kännedom af dessa och öfriga frågan rörande handlingar äfvensom
af åtskilliga hos Rikets Ständer i öfrigt gjorda framställningar i ämnet, hafva Rikets
Ständer nu tagit detta ärende under öfvervägande; dervid Rikets Ständer, med antagande
af de allmänna grunder, pä hvilka E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga förslag hvilan,
dock ansett förändringar erfordras i vissa särskilda delar deraf, hvadan Rikets Ständer
uppgjort ett nytt härhos bifogadt förslag, för hvars innehåll, såvidt detsamma afviken
dels från de hufvudsakliga grunderna i den nuvarande lagstiftningen, dels från
de bestämmelser, som innehållas i E. K. Maj:ts förslag, Rikets Ständer nu gä att i
underdånighet redogöra.
Det nådiga förslaget innefattar stadganden, som röra dels jagtnät tighet, dels rofdjurens
utödande, dels jaglens vård, dels slutligen dertill hörande allmänna polisföreskrifter
och ansvarsbestämmelser, hvilka ämnen här nedan hvart för sig behandlas.
Derlörinnan få Rikets Ständer, som funnit förslagets uppställning i en fortlöpande följd
af §§:r, ordnade med afseende å förenämnda fyra hulvudämnen för den ifrågavarande
lagstiftningen, ega ett väsendtligt företräde framför den nuvarande Jagt-stadgans anordning
i artiklar och §§:r, endast anmärka, alt Rikets Ständer i afseende på redaktionen,
vidtagit några förändringar i syfte att, då den del af lagstiftningen, som angår den såkallade
jagtpolisen, till sin natur är allenast en inskränkning i den enskildes fria dispositionsrätt
till sin egendom, dithörande stadganden äfven målte erhålla formen af undantagslagar
från den allmänna regeln af jagt frihet inom del område, som af de privaträttsliga
stadgandena bestämmes ; och har af sådan anledning vissa stadganden af
permissiv natur uteslutits ur §§ 10 och 11.
Om jagträttighet.
§§ 1-7.
I dessa §§ hafva Rikets Ständer ansett några mindre redaktionsförändringar höra
vidtagas.
Sålunda har i § 1 efter ordet “jagtparker“ tillagts “eller djurgårdar", för alt
bringa uttrycket till öfverensstämmelse med ordalagen i det af Rikets Ständer antagna
St ra ffl ags- förs lage ts
Expeditions- (i/skottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:n 188. 25
Strafflags-förslagels 24 Kap. 12 §. som innehåller straffbestämmelse för brott mot jagt—
rätten; äfvensom orden “egor och“ framför “mark“ af samma skäl uteslutits.
I § 2 hafva dels orden “skogar och“ framför “marker11 såsom öfverflödiga och
föranledande till otydlighet, uteslutits, dels af skäl, som här nedan anföres i fråga om
§ 10, i stället för ordet “rofdjur1' begagnats uttrycket “skadliga rofdjur", dels ock i
stället för uttrycket “nyttigt vildt" användts orden “annat vildt" på det derigenom tydligt
mätte blifva utsagdt, att Skogs-styrelsen må kunna meddela jägeribetjeningen rätt
till all slags jagt å kronoskogarne.
I § 3 har skett en förändring, för hvilken redogöres här nedan vid § 9.
I § 4 hafva efter ordet “säges" uteslutits orden “tills vidare"', såsom mindre
lämpliga i lagstil, enär om hvarje lag måste förutsättas, att den kan ändras; hvarförutan
Rikets Ständer gjort en obetydlig förändring i ordslällningen.
1 § 6 har, af samma skäl som i § 2, ordet “rofdjur“ utbytts mot uttrycket
“skadliga rofdjur“.
I § 7 har i stället för orden “lo elle,'jerf“ satts orden “lo, jerf eller räf", en
förändring, som föranledts af skäl, hvilka här nedan skola uppgivas.
1
Om de skadliga rofdjurens utödande.
§§ 8—10 och 19.
Förslaget åsyftar lill en början en förändring i rofdjurens klassification. 1 Art.
§ 2 i 1808 års Jagt-stadga lyder, sorn följer: “Till rof- och skadedjur räknas björn,
varg, |o, filfras, räf, bäfver, mård, hiller, utter, lekatt, skäl med flere-, samt ibland foglar:
örn, pf, uggla, hök, glada, falk och andre dylika rof-foglarö 1 detta stadgande
finnes icke bestämdt uppgifvet, hvilka slag af vilda djur böra anses för rofdjur. Detta
är emellertid af behofvet påkaliadt; ty eljest har man skäl befara, det månget för menniskan
nyttigt djur, som räknas för rofdjur, såsom sådant blir förföljdt och utrotadt.
Benämningen “rofdjur", som stödjer sig på vetenskapliga grunder, innefattar under sig
flera slag af djur, hvilka äro för den menskliga ekonomien mera nyttiga än skadliga;
sä till exempel hafva nyare vetenskapliga forskningar ådagalagt, att ugglan, som enligt
1808 års Jagt-stadga räknas lill de djur, hvilka böra förföljas, i sjelfva verket är för
jordbruket och trädgårdsskötseln särdeles gagnande. Då fråga icke kan blifva att söka
utrota rofdjur af denna beskaffenhet, hafva Rikets Ständer, för att tillika undvika den
otydlighet, som kunde blifva en följd af kollisionen med det vetenskapliga begreppet
af “rofdjur", i stället för detta ord, i fråga om de fridlösa djuren användt benämningen
“skadliga rofdjur", hvilket föranledt ändring i 2, 6 och 10 §§. Stora svårigheter
möta vid afgörande! af frågan, hvilka rofdjur företrädesvis äro skadliga, och hvilka
nyttiga, och har det vid sådant förhållande ansetts rådligast alt, så vidt möjligt är,
inskränka antalet af de djur, som borde lemnäs till pris åt allmän förföljelse och utrotning.
Det nådiga förslaget har från antalet af de rofdjur, hvilka uppräknas i nuvarande
Jagt-stadga, uteslutit bäfver, om hvilket djurslägle är upplyst, att det icke
egentligen tillhör rofdjurens klass, att dess kött ätes, samt att dess skinn, äfvensom den
såkallade bäfvergällen har högt värde, samt uggla, i anseende till dess ofvan anmärkta
gagn för jordbruket, äfvensom alla arter af ufslägtet med undantag af berguf, hvilken
äfven hufvudsakligen lärer afselts i 1808 års stadga. Deremot har det nådiga förslaget
bland rofdjuren upptagit fiskljusen. Rikets Ständer hafva ansett, att ifrån den i
llili. till li. Sl. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afid. 22 Höft. 4
*26 Exyedltions-Vtskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 188.
10 § af del Kongl, förslaget innefattade proskriptionslista böra uteslutas släglena:
hiller, lekatt, glada ocb fiskljuse. Dessa djurarter förekomma till obetydligt antal och
kunna derföre icke göra synnerlig skada, om äfven de förstnämnda tre slagen någon
gång förgripa sig på villebrådet, i del de döda smålögel och ungar af matnyttiga djur
och foglar; men då, enligt sednaste tiders noggranna iakttagelser, hillerns, lekattens
och gladans mesta och hufviidsaldigaste födoämnen utgöras af sorkar, råttor, möss och
amfibie!, så måste den nytta, de i allmänhet bereda, mycket öfverväga den skada, de
mera tillfälligt utöfva. Till lekattens uteslutande finnes äfven en anledning deruti, att
namnen “lekatt" och “vessla11 äro gemensamma för håde den mindre arten (mustela
minor) och den större (mustela erminea), hvadan äfven den förre skulle blifvit utsatt
för förföljelse och utrotning, ehuru han är ännu nyttigare, än den sednare; också lärer
i Danmark vesslan vara upptagen bland fridlysta djur. Fiskljusen lefver uteslutande
af fisk, och det synes icke vara mera skäl alt räkna honom till de skadliga rofdjuren,
än till exempel .fiskmåsarne, hvilka lefva af enahanda föda och förekomma i vida större
antal.
En vigtig del af jagtlagstillningen är Irågan om lämpligaste sättet att befordra
rofdjurens utödande, i ändamål ej mindre att derigenom bereda vildbrådets tillväxt, än
äfven att mot rofdjurens anfall skydda husdjuren. För vinnande af sistnämnda mål
hafva de svenska jordbrukarne af ålder befunnit sig i ett slags organiserad! krigstillstånd
emot vilddjuren; skallväsendet är så gammalt, som landets äldsta lagar, och 23
Kapitlet i nu gällande Byggn inga-bal k innehåller föreskrifter derom, som äro vidare
utvecklade i nuvarande Jagt-stadga. Tvänne anstalter hafva hittills hufvudsakligen vidtagits
till rofdjurens utrotande, nemligen dels utdelande af belöningar för deras dödande,
dels jordegares och kreatursegares förpligtande alt deltaga i skallgång samt att
anskaffa vissa jagttyg, Och i begge dessa läll har saken gjorts till en kommunalangelägenhet.
Erfarenheten liar dock gifvit vid handen, att menigheterna icke med håg och
nit, utan tvärtom med ovilja fullgöra den sålunda genom ofvannämnda kapitel i Byggninga-balken
rikets samtliga hemman ålagda rofdjursjagt medelst vargnät, häradsskall
och3 socknevarggårdar, äfvensom den i 1808 års Jagt-stadga föreskri foa vargjagten
medelst luderplatser och så kallade jagttyg, lill hvilken ovilja anledningen får sökas i
de med dessa skyldigheters fullgörande förenade stora kostnader, ofta ulan motsvarande
nytta och iördel. Då skallskyldigheten sålunda motvilligt blifvit fullgjord och ej ledt
till åsyftadt gagn, har genom Kongl. Cirluilär-brefvet den 19 Augusti 18*23 förordnats,
att, om i någon ort särskild öfverenskommelse träffas och till Kongl. Maj:ts pröfning
öfverlemnas, i ändamål att genom andra än de i 1808 års Jagt-stadga påbudna medel
utöda rofdjur, Kongl. Maj:t vill eller omständigheterna pröfva, huruvida sådant aftal
kan fastställas, och i följd deraf Ortens innevånare befrias från de i Jagt-stadgan bestämda
skyldigheter i afseende på rofdjurens utrotande. Dessa i nyssnämnda Kongl.
Bref anlvdda öfverenskommelse!- hafva, enligt hvad Chefen för Finans-departementet i
det vid den Nådiga Propositionen fogade Statsrådsprotokoll upplyst, alla gått ut derpå
att, genom förökadt sammanskott till länets jagtkassa, anskaffa medel till förhöjda belöningar,
för att på samma gång uppmuntra den enskildes frivilliga verksamhet till
rofdjurens utrotande och befria länets innevånare från skallgång och skyldigheten att
anskaffa och underhålla jagttyg med mera. Genom Kongl. Brefvet den 19 Juni 1830
blef den genom Art. 6 § 1 i 1808 års Jagt-stadga hemmansegare medgifna rätt att
med en årlig afgift af 2 sk. hanko för helt mantal, som skulle inflyta til! jaglkassan,
lösa sig från den i 23 Kap. 4 § Byggninga-balken utstakade skyldigheten alt bygga
varggård och varggrop för socknen, sålunda närmare bestämd, att berörda afgift fastställdes
lill 8 skillingar banko. På sådant sätt har jagtskyldigheten småningom öfver
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 188. 27
gått till ett pekuniärt onus, och derigenom jagtkassorna uppstått; men i anseende till
det olika innehållet af särskilda öfverenskommelser i de olika länen, har denna nja
skattebörda kännis mer eller mindre tryckande på olika orter, och länens jaglkassor
stigit till belopp, sorn variera mellan 7 R:dr 50 öre för Gottlands län och 14,206 R:dr
64 öre för Jönköpings län, såsom närmare inhemtats af den tabell öfver jagtkassornas
tillgångar, som linnes fogad vid den nådiga Propositionen i ämnet. Några giltiga skäl
förefinnas emedlertid icke, hvarför rofdjurens utödande skall vara ett kommunaläliggande;
och då det synes klart, alt, om allmogen i skogsorterna icke med uppoffring af egna
arbetskrafter och penningar förde fejd med roldjuren. dessa skulle sprida sig vidare
öfver riket, torde del vara billigt att staten öfvertager åtminstone kostnaderna för rofdjurens
utödande. Chefen för Finans-departementet har i sitt anförande i ämnet till
Slats-rådsprotokoll yttrat: “att, på sätt hittills skett, debitera och uppbära en särskild
skatt, i ändamål att dermed anskaffa penningar lill betalande af belöningar för dödade
rofdjur, samt att särskildt för hvarje härad eller län använda dessa medel, är i förra
hänseendet icke öfverensstämmande med rigliga och numera antagna financiela grundsatser,
och skulle i det sednare vara hvarken lämpligt eller billigt. Det må visserligen
vara sanni, alt rikets alla provinser icke äro i lika hög grad besvärade af skada genom
rofdjur; att belöningar för dödande af rofdjur icke komma ali uppgå till samma belopp
i alla län, och alt således, om penningarne lagas af allmänna medel, innevånarne i de
sydligare dalarne af riket blifva i viss mån betungade med utgifter till belöningar för
dödande af rofdjur i de norra länen. Men enahanda är ock förhållandet med åtskilliga
andra utgifter af allmänna medel, som ofta nog komma blott en liten del af riket tillgodo,
ehuru rikets alla innebyggare lemnat bidrag till deras bestridande. Såsom exempel
härå må, bland andra, endast erinras om de icke obetydliga uppoffringar, som Statsverket
sedan flera år tillbaka måst vidkännas för all binda flygsand å enskildes egor i
rikets södra provinser.®
På dessa skäl hafva ock Rikets Ständer ansett, att de skadliga rofdjurens utrotande
bör enligt den nya stadgan blifva en Statens, icke, såsom för närvarande, en
kommunens angelägenhet.
Häraf torde följa, alt 23 Kap. Byggninga-balken, som, så vidt det för närvarande
gäller, innehåller endast föreskrifter om berörda konimunalåligganden, bör i sin helhet
upphäfvas, samt att vidare föreskrift om skallgångar icke erfordras, än en förklaring,
att det är menighet tillåtet att ingå förening för en större rofdjursfångst, antingen
genom skallgång eller andra anstalter, såvida öfverenskommelse derom i behörig ordning
uppgöres; äfvensom att hittills ingångna föreningar om sammanskott till rofdjursjagt,
hvilka vunnit Kongl. Maj:ls sanktion, icke vidare må vara bindande, menigheterna
dock obelaget alt derom ingå nya aftal.
Då det lagbestämda åliggandet att bidraga till rofdjurens ulrotande sålunda försvinner,
och Slaten dertill anlitar endast den enskildes frivilliga verksamhet, måste belöningarne
för dödande af rofdjur i betydlig mån höjas, och hafva Rikets Ständer i
sådant afseende funnit de i det nådiga förslaget utsatte belopp vara för ändamålet
lämpliga: likasom, enär de utfästade skottpenningarnes verksamhet till det med dem alsedda
ändamål i väsendtlig män är beroende af lättheten att utbekomma desamma, Rikets
Ständer funnit de i 19:de § i sådant afseende föreslagna stadgande!) vara lämpligare,
än de nuvarande, och på samma gång mera betryggande mot missbruk och underslef;
dock hafva Rikets Ständer ansett sistnämnda ändamål kunna med ännu större
säkerhet, och utan ökad svårighet för belöningarnes utbekommande, vinnas derigenom,
all kontrollen i della afseende öfverlemnas åt kommunatnämnderna; hvadan förslaget
blifvit i sådan syftning förändradt.
28 Expéditiöns-Uts kottets Förslag lill underd. Skri/velse, Nio 188.
I Iråga om det belopp, hvartill Statens årliga Utgifter för rofdjurspremier, enligt
den i 19 § intagna tariff, sknlle komma att uppgå, har Chefen för Finans-departementet
uti sitt till stf\Jsrådsprotokollet afgilna yttrande anfört, att, med ledning af de uppgifter,
Skogs-styrelsen meddelat om antalet dödade rofdjur Under åren från och med 1849
till och med 1857, skulle de årliga utgifterna för belöningar under denna tid, i händelse
de utgått till nu föreslagna belopp, hafva stigit lill omkring 35,000 R:dr; men
att då man mäste antaga, att ökade belöningar jemväl skola öka antalet al dödade rofdjur,
de blifvande utgifterna för dylika belöningar icke borde beräknas till mindre än
50,000 R:dr årligen, hvaremot också kunde förmodas, att, i den mån rofdjuren genom
de förhöjda premierna blefve alltmera utrotade, denna utgift borde komma alt framdeles
betydligen ininskaS ; Och hafva Rikets Ständer på grund häraf, enligt hvad i den underdåniga
skrifvelsen angående regleringen af utgifterna under sjunde hufvudtiteln redan
blifvit anmäldt, funnit skäligt, på sätt E. K. Majit begärt, anvisa ett belopp af fcrntiotuséh
Riksdaler årligen, aft, från och med början af nästa statsregleringsperiod, såsom
förslagsanslag till belöningar för rofdjurs dödande, uppföras å nämnde hufvudtitel, och
att utgå sedan den nya Jagl-stadgan träd t i verksamhet.
Ett annat medel till rofdjurens utrotande har varit att, i afseende på jagten ef
ter
dem, stadga vissa undantag från den enskilda jagträtten. — Sålunda har uti del
nådiga förslaget, i öfverensstämmelse med den önskan, Rikets Ständer i underdåniga
skrilvelsen den 25 Augusti 1860 framställt, i sista mom. af 7 § samt i 8 § inrymts
stadgande!) af sådan syftning, dock endast afseende vissa j ärlig are slag af rofdjur. — 1
anseende till den stora skada som ej mindre å vildbrådet, än ä husdjuren vållas af
räfven, och enär i de flesta af rikets orter jagt efter detta djur icke kan bedrifvas, utan
att jagten fullföljes in på egoområden gränsande lill dem, der jagten börjats, och ofta
öfver flera sjellständiga possessioner Kafva Rikets Ständer ansett, sitt äfven della djur
slägte
bör upptagas i 7 § jemte björn, varg, lo och jerf.
Den inskränkning i enskilda jagträtten, som innehålles i 9:de §, gäller i 1808
års stadga alla rofdjur. Till förekommande af missbruk och alltför stora ingrepp i den
enskildes rätt. har, enligt det nådiga förslaget, rättigheten att efter tillsägelse nos jagträttens
innehafvare, men utan hans deltagande eller medgifvande, företaga rofdjursjagt
å annans mark, ansetts böra omfatta allenast jagten efter de fyra farligaste rofdjursslägtena
björn, varg, lo och jerf. — Emedan af 9:de § omedelbart följer, att brukare
al annans jord, ej mindre än hvar och en annan är berättigad alt derstädes idka jagt
efter de i denna § omhandlade farligare rofdjuren och det icke synts lämpligt att i vid
sträcktare
mån begränsa friheten all i sådant afseende kontrahera, hafva orden ”om
jagt efter nyttigt vildt" framför “aftaladl" i 3 § sisla mom. uteslutits. På sätt här nedan
vidare skall visas, bar med afseende å sistnämnda fyra djurslag äfven medgifvits
undantag från förbudet att under vissa lider begagna hund till jagt.
Om jagtens vård.
§§ H-18.
Det verksammaste medlet att i lagstiftningsväg befordra jagtens vård och det
nyttiga vild brädets tillväxt har befunnits vara alt genom förbud mot jagt under vissa tider
bereda vildbrådet tillfälle alt föröka och utbreda sig. Lagstiftningen behöfver dock
icke intränga, der den enskilda omtanken redan visar sig fullt verksam för ändamålet
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. i\:o 188.
29
oeh det nådiga förslaget har derföre i 13 §, uttryckligen uttalat, att i hägnad jagtpark
må jagt alla tider af året idkas. Rikets Ständer hafva härmed endast vidtagit den förändring
att, af skäl, sorn finnes anfördt hämfvan i afseende å § 1, blifvit efter ordet
“jagtpark" tillagdt “och djurgård".
Till de för närvarande fridlysta djurarte>'nas antal har del nådiga förslaget lagt
slägtena bäfver, hare, ejder och dubbel beckasin. Rikets Ständer, som finna alla skäl
tala för denna förändring, hafva ansett sig böra tillägga äfven enkel beckasin, som till
sin beskaffenhet så obetydligt skiljer sig från den dubbla beckasinen, att man först i
sednare tider blifvit ense derom, att de utgöra två skilda arter. Enligt nuvarande stadga
är snöripan fridlyst och äfven såsom sådan bibehållen i det nådiga förslaget. Rikets
Ständer hafva ansett lämpligare att använda slägtnamnel ripa, enär ”snöripa”
egentligen är en populär benämning på ripsläglels ena art, dalripan, och den andra
arlen, fjellripan, icke mindre förtjenar lagens skydd.
Reträffande fridlysning stiden, som för närvarande för de flesta fridlysta djurslagen
räcker från den 15 Mars till den 1 Augusti, innefattar det nådiga förslaget en
sådan utsträckning deraf, att den skulle räcka till och med den 10 Augusti. Erfarenheten
har visat, alt en utsträckning varit behöflig, enär fogelhonorna ännu i början af
Augusti månad allt för lätt, synnerligast genom skytte med lock, kunna bortskjutas,
hvarigenom de späda ungarne lemnäs till spillo åt sina naturliga fiender, och den föreslagna
dagen synes vara så mycket mer lämplig att antagas till fridlysningstidens slutdag,
sorn derigenom sker en återgång lill fordna lagars bestämmelser. 1 1647 och 1664
års Jagt-stadgar fridlystes nemligen det matnyttiga vildbrådet från midfasta» till Olofsmessan.
Den sednare inföll då, likasom nu, på den 29 Juli; men denna dag svarar, i
den julianska eller då gällande tideräkningen, mot den 10 Augusti i den nu gällande.
Af enahanda skäl har slutet pä fridlvsningstiden för gräsänder framflyttats till den 10
Juli, och i öfverensstämmelse dermed fridlysningstiden för den öfrige fridlysta sjöfogeln
blifvit bestämd. Rapphöns)dgten är för närvarande förbjuden från den 1 November
lill den 31 Juli, ineu har i det nådiga förslaget blifvit utsträckt lill den 20 Augusti.
Då emedlertid rapphönsjagten kan i vissa delar af riket med fördel börjas redan straxt
efter den 10 Augusti, och, vid del förhållande, att jagt efter hare och skogsfogel får
laga sin början den 11 Augusti, det lätteligen skulle inträffa, att, äfven om jagt efter
rapphöns vore längre förbjuden, de foglar af delta slag som anträffades under jagt efter
nyssnämnda andra slag af fogel, af misstag fälldes, hafva Rikets Ständer ansett förbudet
för rapphönsjagt icke böra utsträckas längre än till och med den 10 Augusti. —
Såsom fridlysningstid för bäfvern är enligt det nådiga förslaget bestämd tiden från den
1 Januari till den 1 Juli. Rikets Ständer hafva i stället för sistnämnda dag ansett sig
böra föreslå den 10 Juli, enär först då jagt får anställas efter de vattenfoglar, som vistas
å samma slags trakter sorn bäfvern, och det torde vara lämpligt, att bestämmelserna
i dessa afseende» bringas till samstämmighet; hvarjemte, och då bäfvern, i anseende
lill sin sällsynthet och höga värde, synts vara särdeles förtjent af skydd mot
förföljelse, fridlysningstiden för delta djurslag ansetts böra laga sin början redan den 1
November. — Likaledes hafva Rikets Ständer ansett lämpligt, att jagten efter elg, som
för närvarande är tillåten från och med den 1 Augusti lill och med den 31 Oktober,
icke måtte få taga sin börjau förr än efter den 10 Augusti, då jaglen efter de öfriga
högdjuren, samt haren och skogsfogeln äfven skulle vara tillåten.
Då inträffade förändringar i de nyttiga djurens lefnadssätt och fortplantning,
eller ock olikheten i lokala förhållanden, hvarigenom särskilda undantagslagar för
vissa delar af riket kunna erfordras, — ett behof som i anseende tili landels stora utsträckning
i norr och söder icke lärer kunna undvikas, — mäste utöfva inflytande pä
30
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 488.
lämpligheten af de föreskrifter angående Iridlysningen, sorn i en stadga, uppställd under
form af en för liela riket gällande lag, med afseende på de vid lagens stillande i allmänhet
förhanden varande förhållanden inrymmas, hafva Rikets Ständer ansett nödigt,
att på förhand uttryckligen förklaras det E. K. Majit må, i fråga om fridlysningen, meddela
tillfälliga och lokala undantagssladganden, och hafva Rikets Ständer sökt att fullständigt
uttrycka denna mening genom den förändrade redaktion, som föreslagits för
sista momentet i 11 §. I fall delta förbehåll får i den nya stadgan inflyta, heredes
tillfälle att, om, såsom hos Rikets Ständer blifvit uppgifvet, elgarne skulle i någon del
af riket vara utsatta lör en öfverdrifven förföljelse, sådant varder hindradt genom särskilda
förbud.
Det nådiga förslagets 16 § innehåller, med hänsyn till fridlysningsstadgandenas
uppehållande, föreskrifter sorn synts Rikets Ständer lämpliga, dervid dock Rikets Ständer
aktat nödigt, (ill förekommande af missbruk genom den i förstnämnda § medgilna
rätt, att till jagt efter hjörn, varg, lo och jerf begagna hund äfven under den allmänna
fridlysningstiden, att gifva samma § en från det nådiga förslaget något alvikande redaktion;
hvarförutan, och då redaktionen af samma förslag synts lägga hinder i vägen för
den lofliga jaglen i Juli månad efter fogel, som vistas å sumpig mark, Rikets Ständer
tillagt orden: ’’sumt å kärrmark”.
Redaktionen af 17 § 1 mom. i del nådiga förslaget, hafva Rikets Ständer, al
det vid § 1 anlörda skäl, förändrat.
Då 1 mom. i § 18 af E. K. Majlis förslag väl endast afser ali, lill vildbrådets
fredande under den för jagt efter fridlyst vildt i allmänhet förbjudna lid, från de skogsmarker,
der sådant vildbråd samt dess bon och ägg finnas, utestänga de hundar hvilka
derå kunna göra betydligare skada, men den föreslagna ordställningen lätt kunde leda
dertill, alt älven sådana hundar, hvilka vore till jagt oduglige samt endast begagnades
såsom gårdvarar eller lill inenniskors sällskap, bleive af personer, som önskade att vinna
den stadgade lösesumman, upptagne, och alt förlust derigenom tillskyndades deras egare;
hafva Rikets Ständer sökt finna en sådan ordalydelse för detta moment, att tillfället
för okynnet och vinningslystnaden, att utan giltig anledning begagna sig af det
stadgande, som deri innehålles, må varda undanröjdt. — Ur 2 mom. af denna § har
slutet, såsom, i betraktande af 16 § innehåll, öfverflödigt, blifvit i Rikets Ständers
förslag uteslutet.
Allmänna polisföreskrifter och ansvars-bestämmélser.
§§ 20—24.
I skrifvelse den 21 Februari 1857 hafva Rikets Ständer yttrat den mening, att
böter för oloflig jagt borde ådömas särskildt för hvarje djur. Då emellertid ansvarsbestämmelsen
för brott mot enskild jagträtt fått sin plats i det slrafflagsförslag, sorn
vid innevarande riksdag varit föremål för Rikets Ständers pröfning, har ansvaret för
öfverträdelse af de stadganden, som röra fridlysningen, och af öfriga förbud, som i
stadgan innehållas, bort bestämmas i enlighet med det i berörda förslag antagna latitudsystemet,
dervid det i alla fall står domaren öppet att vid straffets mätande taga,
jemte andre omständigheter, äfven antalet af dödade djur i betraktande. Rikets Ständer,
som ansett de af E. K. Majit föreslagna straffbestämmelser för ändamålet lämpliga
och funnit dem med motsvarande stadganden i strafflagen öfverensstämma, hafva
Exjj e d it i o n s-Lltskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 488.
31
likväl i afseende å 20 och 21 §§ föreslagit en från det nådiga förslaget afvikande redaktion,
hvarigenom större tydlighet blifvit beredd. Sistnämnda § har fått en lydelse,
som står i öfverensstämmelse med Rikets Ständers i skrifvelsen den 21 Februari 1857
uttryckta åsigt, att den, som under fridlysningstid köper fridlyst vildt, skall straffas lika
med den, som olofligen fällt detsamma, och har genom denna §, jemförd med 14 §,
samma ansvar blifvit stadgadt äfven för den, som under sådan tid från ort till annan
forslar vildt af omförmäld beskaffenhet, hvarförutan det icke lärer vara möjligt att hålla
allvarsam hand öfver författningens efterlefnad, i hvad fridlysningen angår. Med afseende
ä det i 2 mom. af 21 § intagna stadgande, att böterna för elg, som under förbjuden
tid dödats, sårats eller fångats, icke må sättas lägre än 150 R:dr; så, och enär
bäfver, lill följd af det misstag i lagstiftningen, hvarigenom han hittills blifvit räknad
till skadedjuren, för närvarande löper fara att blifva här i landet utrotad, samt han, i
anseende till den s. k. bäfvergällens äfvensom skinnets dyrbarhet, lärer vara i värde
jemförlig med elgen, hafva Rikets Ständer ansett honom förtjena enahanda skydd af lagstiftningen,
sorn sistnämnda djurslag; hvadan ett tillägg i sådant afseende blifvit gjordt
i det bifogade lörfåttningsförslaget.
I afseende pä användandet af länens jagtkassor, hvilka, derest Staten öfvertager
omsorgen om roldjurens utrotande, blifva för del med dem afsedda ändamål umbärliga,
har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att dessa kassor borde till E. K. Maj:ls dis
position
öfverlemnas: men enär berörda kassor hufvudsakligen beslå af medel, som sainmanskjutits
af länens innevånare på grund af ofvanomförmälda särskilda öfverenskommelse!,
och det således kan vara tvifvelaktigt, huruvida Staten eger alt öfver dem förfoga,
hafva Rikets Ständer funnit lämpligast, att, sedan den nya Jagt-stadgan (rädt i
verksamhet, nu befintliga jagtkassor inom de särskilda länen varda, på säll E. K. Majit
föreslagit, öfverleinnade till vederbörande landsting, att efter deras omprölvande användas;
dock hafva Rikets Ständer icke ansett behöflig!, att förordnandet härom får sin
plats i den nya jagtstadgan, hvadan detsamma ur förslaget uteslutits.
Med underdånig anmälan om de anmärkningar hvilka sålunda vid granskning af
E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga förslag i vissa delar förekommit, få Rikets Ständer
hos E. K. Maj:t i underdånighet hemställa, att åt den jagt-stadga, som kommer att af
E. K. Majit i nåder utfärdas, må gifvas det innehåll, härhos bifogade förslag utvisar;
samt att, i sammanhang dermed, 23 kapitlet Byggningabalken och hvad för öfrigt i
ämnet finnes förordnadt må upphälvas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 27 November 1863.
Expeditions- Uts/mtteis Fiits/atf■ till underd. Skrifvelse, N:o 188.
Förslag
tili
Jagt-Stadga.
§ >•
Jagträtt tillkommer Oss och Kronan i Väre hägnade jagtparker eller djurgårdar,
å mark, hörande lill Kongl, lustslotten samt andra till Vår disposition ställda lägenheter,
å kungsgårdar, kungsängar, kronoparker och häradsallmänningar, de sistnämnda,
ehvad de slå under menigheters gemensamma förvaltning eller under allmän värd,
äfvensom, der ej annorlunda stadgas, ä all Oss och Kropan tillhörig, odisponerad mark.
§ 2. '
Jagt å berörde marker utöfvas af Oss sjelfve och Chefen för Vår Hpfjägerislat
jemte dem, sorn vid sådana tillfällen äro föl jäklige; dock må jagträtt å samma marker,
med undantag af dem, som äro ställda till Vår disposition, der Vi om jagten särskildt
förordne, också tillkomma Chefen lör Vår Skogs-styrelse, jemte dem, som honom åtfölja,
äfvensom, för deras egne personer, Väre Befallningshafvande, hvar och en inom
sitt län, samt till skogs- och jägeristaten hörande tjenstemän inom deras tjenslgöringsområden.
Skogs- och jägeri-betjenle må på de marker, som stå under deras bevakning,
anställa jagt efter skadliga rofdjur, samt, med Vår Skogs-styrelses på viss lid eller
tillsvidare lemnade särskilda bifall, äfven efter annat vildt eller vissa arter deraf.
Utan Vårt nådiga tillstånd får likväl å ofvannämnde marker jagt ej utöfvas
efter elg, hjort, rådjur, vildren eller svan.
§ 3.
1 öfrigt har livar och en, som jord lagligen eger, rätt att derstädes med de
undantag och vilkor denna stadga innehåller, all jagt idka.
Enahanda rätt tillkommer boställshavare och kronohemmans-åbo å boställets
eller kronohemmanets egor, delegare i socken-allmänning eller annan samfälld mark å
densamma, allmänna inrättningar ä jord, som under dem lyder, och städerna å deras
mark. Afgärda by bafve endast jagt å sina egor inom hank och stör. Är jord lill
bruk åt annan upplåten, tillhör jagträtten brukaren, der ej annorledes aftalat blifvit.
§ 4.
På oafvillrad skog och kronan efter afvittring tillfallen öfverloppsmark i de norra
länen, äfvensom i skärgård på klippor och skär, som ej lyda till visst hemman, samt
ute på öppna hafvet vare jagten, med de inskränkningar, hvarom här nedan sägs, fri
för hvarje Svensk man.
§ 5-
Expe dilians-UtskoHets Förslag till underd. Skrifvelse, N;o 188. 33
§ 5.
År, genom urminnes häfd eller särskildt stadgande, aftal, dom eller skattläggning,
eller på annat lagligt sätt annorledes bestämdt om jaglrätten å ett eller annat ställe,
än i denna stadga sägs; vare del gällande.
.isubwiö! ibiid*
§ 6.
Å mark, hvilken såsom tvistig blifvit linder förbud ställd, må icke någon af de
tvistande utan öfverenskommelse jaga annat än skadliga rofdjur.
§ 7.
i;i!il<!öi j. > Tiri ■ i, 'ir^-u )■ . . i't i/i ■> ‘vin! le.vliini me*
Drifver någon upp djur ä egen mark eller der han eger lof att jaga, bafve rätt
att jaglen eller sådant djur in på annans egor fullfölja, om djuret förut såradt är; så
ock att behålla det fällda. Är det björn, varg, lo, jerf eller räf, som jagas; vare lag
samma, äfven om djuret förut icke blifvit såradt.
§ B.
Har någon ringat björn i ide; bafve ensam rätt att jagten fullfölja; och må ej
annan, med vetskap att björn blifvit ringad, honom utur idet uppskrämma.
Vill man å annans mark eljest jaga björn eller anställa jagt efter varg, lo eller
jerf; tillsäge först den, som jagträtt eger. Dock håfve denne icke magt att jagten hindra,
utan tage del deri, eller håfve den, sorn tillsade, ändock lof att jaga och behålla
det rofdjur, han dervid kan komma att fälla.
Träffar någon tillfälligtvis sådant rofdjur, som nyss nämndt är, då må han det
lalla och behålla.
§ 10.
Till skadliga rofdjur räknas björn, varg, lo, jerf, räf, mård, utter, skäl, örn,
berguf, hök och falk.
§ 11-
Jagt efter nedannämnde djur vare under följande tider af året förbjuden,
nemligen:
efter elg från och med den 1 November till och med den 10 Augusti;
efter bäfver från och med den 1 November till och med den 10 Juli;
efter rapphöns från och med den 1 November till och med den 10 Augusti;
efter svan, gräsand, ejder, enkel och dubbel beckasin från och med den 16 Mars till
och med den 10 Juli;
Bih. lill II. St. Prat. 1862—1863, 10 Sand. 1 Afd. 22 Haft. 5
34 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, Nio 488.
efter hjort, rådjur, vildren, hare, tjäder, orre, hjerpe och ripa från den 16 Mars till
och med den 10 Augusti.
Visar erfarenheten att den fridlysningstid, hvarom här ofvan sagdt är, behöfver
i något fall för hela riket eller viss del deraf utsträckas eller inskränkas, eller ock
ortförhållanden eller andra omständigheter framdeles påkalla stadgande angående jagt
å annat vildt, än förut i denna § omnämndt är, vare Oss förbehållet, att derom särskildt
förordna.
§ 12-
Ägg af de i nästföregående § fridlysta foglar må icke ur deras bon tagas eller
förstöras den tid, jagt efter fogelarten förbjuden är; och vare det icke heller tillåtet
att från annan nyttig hafs- eller sjöfogel före den 10 Juli, eller från annat nyttigt vildt,
som icke fridlyst är, före den 10 Augusti taga ungar eller ägg eller dem förstöra.
§ 13.
[ hägnad jagtpark eller djurgård må den, som jagträtt der eger, alla tider af
året jagt idka.
§ 14.
Den tid, då jagt efter något djur förbjuden är, må sådant vildbråd icke till salu
utbjudas, köpas eller från ort lill annan forslas, så framt ej lagligen visas kan, att
djuret blifvit under lofgifven lid fångadt, eller vildbrådet på annat lofligt sätt förvärfvadt.
§ 15.
Spjut eller skjutgevär må icke gillrade användas såsom jagtmedel; ej heller må
elg under skidlöpande jagas.
Grop, sax, snara, stäng eller annan för menniskor och husdjur mer eller mindre
lifsfarlig jagtanstalt må icke ulan tillstånd af den, som jagträtt eger, begagnas å annans
mark, och ej heller under tiden emellan den 31 Maj och den 1 Oktober utsättas eller,
derförinnan utsatt, qvarlemnas på samfälld mark, så framt icke alla delegarne dertill
gifvit lof samt anstalten är med fällda träd eller annan stängsel så omgärdad, att kreatur
derifrån afhållas.
Den som vill begagna jagtanstalt af nyssnämnda slag eller utlägga förgiftadl
lockbete, vare skyldig att låta derom söndagen förut uppläsa kungörelse i närmaste
kyrkor. Nyttjas sådan anstalt längre tid fortfarande på samma ställe, skall kungörandet
en gång i hvarje månad förnyas.
Finare giller eller snaror må ingenstädes under tiden från den 15 Mars till och
med den 10 Augusti utsättas eller, derförinnan utsatta, bibehållas.
§ 16-
Från och med den 16 Mars till och med den 10 Augusti må hund lill jagt begagnas
endast efter björn, varg, lo och jerf, när något af dessa djur bevisligen i trakten
sig uppehållit, samt efter den 10 Juli vid stränder af sjö eller vattendrag och å
kärrmark.
Expeditions- Utskoteits Färsing till underd. Skrifvelse, N:o i88. 35
§ 17.
Lös hund må ej mediagas eller insläppas i annans hägnade jagtpark eller djurgård.
Sker del, vare hunden till parkens eller djurgårdens egare förverkad.
Löper jagthund eljest lös å annans, än sin egares, mark, der vildbråd finnes;
håfve den, som jagträtt eger, våld att sådan hund upptaga, men vare pligtig alt derom
tillsäga hundens egare, eller, om denne icke är känd, låta kungöra i närmaste kyrkor.
Vill egaren återfå hunden, löse den med fem riksdaler. Upptages samma hund andra
gången, vare lösen tio riksdaler. Om egaren ej utlöser hunden inom åtta dagar från
tillsägelsen eller kungörandet, eller om hunden tredje gången upptages, vare den för
verkad
och tillfälle upplagaren.
§ 18.
Hund, som under tiden från och med den 16 Mars till och med den 10 Augusti
finnes lös i skog eller hagmark och gör skada å vildbråd, derefter jagt å den tid är
förbjuden, må upptagas af hvem honom anträffar, men bör, på sätt i näst föregående §
är stadgadt, hembjudas egaren till inlösen; och vare lösen, hvarje gång sådant sker,
fem riksdaler. Vill egaren ej utlösa hunden, vare den till upplagaren förverkad.
Hvad här sagdt är, gäller icke om hund, som vallar boskap.
Katt, som anträffas i skog eller hage, må saklöst dödas.
§ 19.
Den som dödar något af nedannämnda rofdjur, vare sig äldre eller yngre, är
berättigad att i belöning åtnjuta:
för björn 50 R:dr.
„ varg och lo 25 —
» jerf  . 10 —
och för räf
3 —
för dödande af örn eller berguf betalas 3 —
och för hönshök 2 —
För unge af dessa roffoglar betalas lika mycket, som för fullvext fogel, derest
ungen är befjädrad, så att hans art med säkerhet kan urskiljas; men för unge, som
endast är dunklädd, gifves ingen belöning.
Vill någon belöning erhålla, uppvise roffogeln eller skinnet af däggande rofdjur
för kommunalnämnden, lage dess intyg derom, att djuret blifvit inom riket dödadt, samt
alt rolfogelns fotter eller öronen af däggande djurets skinn blifvit inför kommunalnämnden
borttagna, och bafve sedan rätt att belöningen hos närmaste kronouppbördsman
eller Vår Befallningshafvande af allmänna medel erhålla.
§ 20.
Jagar någon olofligen på annans mark ; straffes på sätt derom särskildt är stadgadt.
Har han dervid fångat eller dodal djur: vare det derjemte förverkadl. Kan
djuret ej tillrättaskaffas eller till följd af förskämning ej användas; då skall dess värde
ersättas, och tillfälle djuret eller dess värde den, som jagträtt eger.
36 Exp edit/o ns- lits k o t tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 88.
§ 21.
Jagar någon djur, som i 11 § namnes, under tid, då jagt efter sådant djur är
förbjuden, böle från och med tio lill och med tvåhundra riksdaler. Om djuret dervid
blifvit dödadt eller fångadt, vare äfven detsamma förverkadt.
Var del elg eller bäfver som under slik förbjuden tid dödats, sårats eller fångats,
må dock böterna ej sältas lägre än elthundrafemlio riksdaler.
Deu som emot stadgandet i 14 § lill salu utbjuder, köper eller från ort till
annan forslar vildbråd, bote likaledes från och med tio till och med tvåhundra riksdaler;
och vare äfven i detta läll vildbrådet förverkadt.
Öfverläder någon eljest hvad i denna stadga löreskrifvet är, böle minst fern,
högst etthundra riksdaler. Vare ock i alla dessa läll pligtig alt ersätta skadan.
§ 22.
Anträffar någon å bar gerning den, som idkar oloflig jagt; håfve rätt ali från
honom taga, utom det förverkade vildbrådet, bössa, jagttyg och hundar, samt sådant
behålla till dess domstolen sig utlåtit.
§ 23.
Öfverträdelser, som blott förnärma enskild persons rätt och ej angå till allmänt
gagn gifna föreskrifter, må endast af målsegaren åtalas.
Tjenstemän och betjente vid skogsstaten samt allmän åklagare tillhör det alt
beifra andra öfverträdelser, som i denna stadga äro belagda med ansvar, och njute de
enahanda hägn och vitsord, som enligt lag och särskilda författningar tillkomma dem,
hvilka Konungens, Dess embetsmäns eller Rättens ärenden gå.
I öfrigt väre en livar berättigad alt dylika öfverträdelser åtala.
§ 24.
Böter, som efter denna stadga ådömas, skola fördelas sålunda, att en tredjedel
tillfaller Kronan och två tredjedelar-åklagaren.
I händelse af bristande -tillgång, förvandlas böterna enligt allmän strafflag.
Vildbråd, som efter § ‘21 är förverkadt, eller dess värde, derest djuret ej kan
tillrättaskaffas, tillfaller åklagaren ensam.
Hvad om jagträtt i § 3 sagdt är, vare icke tillämpligt å brukare, till hvilken
jord är upplåten förr, än denna stadga utfärdades.
Vite, sorn kan vara stadgadt för oloflig jagt, må icke vidare tillämpas.
1 ort, der förening är ingången till åstadkommande af högre belöning för rofdjurs
utödande, än som hittills efter lag utgått, må på nytt aftal bero, huruvida och
i hvad mån bidrag dertill hädanefter skall utgifvas. Likaså vare det menighet tillåtet
att ingå förening för en större rofdjursfångst, antingen genom skallgång eller genom
andra anstalter, såvida öfverenskommelse derom i behörig ordning uppgöres. För de
rofdjur, som genom skallgång, föranstaltad lill följd af dylik förening, blifvit fångade
eller dödade, njutes icke belöning.
Exp c di tio n s- U (skotte Is Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 189. 37
JViO 1S9.
Uppläst och godändt hos Ridd. och Adeln den 1 Pec. 1863.
Prgslc-Stå lidet den 1 — —
Borgare-Siåndol den 1 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag för NationalMuseibyggnadens
inredning, jemte andra i sammanhang dermed
erforderliga kostnader.
(Slats-Utsk. Utlåt. N:o 198 samt Mern. N:ris 217 och 226.)
S. A. K.
Uti cn den 3 sisth Juli till Rikets Ständer allåten Nådig. Proposition har E. K.
Majit behagat meddela, alt, sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 28 Oktober
1860, — jemte anmälan, att till fullbordande af national-museibyggnaden samt till
verkställande af den del utaf dess inredning, hvilken i sammanhang med det egentliga
byggnadsarbetet borde utföras, en summa af Trehundraåtlatiotusen riksdaler riksmynt
blifvit för nu löpande slatsregleringsperiod anslagen — i underdånighet anhållit, det
täcktes E. K. Majit åt sakkunnige personer uppdraga att utarbeta fullständigt förslag i
afseende på de återstående arbeten, som erfordrades ej mindre för byggnadens inredning
och försättande i fullständigt skick, än för samlingarnes inrymmande och omgifningarnes
ordnande, samt att deröfver uppgöra noggranna kostnadsberäkningar med
iakttagande af all den sparsamhet, som kunde stå i förening med ett ändamålsenligt
utförande af ifrågavarande arbeten, och E. K. Majit, med bifall lill denna Rikets Ständers
anhållan, under den 12 April 1861 förordnat en komité att uppgöra berörda förslag;
så hade nämnde komité den 18 December näs t lidet år afgifvit sitt utaf plan- och
modellritningar samt särskilda kostnadsförslag åtföljda, underdåniga betänkande i ämnet;
utvisande berörda betänkande att, enär alla de samlingar, hvilka enligt uppgjorda ritningar
lill Nalional-Museum ursprungligen varit afsedda all der få plats, icke kunde i
byggnaden erhålla erforderligt utrymme, utan nödvändigt vore alt någon bland samlingarne
blefve från Nalional-Museum afskiljd, Komilerade framställt tvä alternativa förslag
till inrymmande och väsentligt ordnande af de samlingar, hvilka borde i National
-
38 Eacpeditions-Uhkotletf) FiirslayfHUl underd. Skrifvelse, N:o 189.
Museum intagas, med undantag likväl i det första förslaget af lifrustkammarens förråder
och i det andra af Kongl. Bibliotheket, och med uteslutande i begge förslagen
så väl af den enligt byggnadsritningarne afsedda börsal för populära föredrag i vetenskapliga
ämnen som af den i ritningarne jemväl beräknade bostad för en Kamererare
vid Museum; att enligt första förslaget den erforderliga kostnaden beräknats till 467,904
R:dr 63 öre, och enligt andra förslaget till 443,261 R:dr 59 öre; att Komiterade på
anförde skäl anhållit det E. K. Majit täcktes, med gillande af Komiterades åsigt om
det sednare förslagets företräde, detsamma ignåder bifalla; hemställande komiterade
derjemte att E. K. Majit, hvilketdera af förslagen än godkändes, läcktes föreslå Rikets
Ständer att anvisa del för ändamålet erforderliga anslag.
Under det komiterade ännu voro sysselsatta med fullgörande af sitt uppdrag,
hade Byggnads-chefen, General-Majoren af Kléen till E. K. Majit inkommit med underdånig
hemställan, att åtskilliga arbeten för ornering af väggar och tak, hvilka åtgärder
han ansåg icke egentligen tillhöra sjelfva byggnadsarbetet, likväl måtte, med begagnande
al befintliga byggnadsställningar, få genom hans försorg verkställas, til) hvilken anhållan
E. K. Majit under den 17 Oktober nästlidet år lemnat bifall, med rättighet för General
-Majoren af Kléen att särskildt hos E. K. Majit göra framställning om godtgörelse
för den härför uppkommande kostnaden, likväl icke till högre belopp, än förslagsvis
beräknade tillsammans Ridr 5,026i 76 öre; och hade E. K. Majit jemväl den 30 December
samma år i nåder anvisat delta belopp att af Slals-kontoret under förskottstitel
utbetalas.
Sedan, vid underdånig föredragning af komiterades betänkande, E. K. Majit inhemta!,
att de bland utgifter för ordnande af Museibyggnadens omgifningar upptagit
15,000 Ridr, fordrad ersättning till Stockholms stad för Kyrkholms-kanalen och den
staden tillhöriga mark, som utom kanalen ansetts erforderlig till utvidgning af Musei
område, jemte krönerihuset och fiskaregången; äfvensom att komiterade, för den händelse,
att kajbyggnad med trottoir utefter Ladugårdslandsviken från Skeppsholmsbron
till Sillhofstomten icke komme alt genom stadens föranstaltande och på dess bekostnad
utföras, beräknat kostnaden för delta arbete till 70,400 Ridr, att likaledes ingå bland
utgifter för ordnande af musei omgifningar; och E. K. Majit ansett nödigt att låta
höra hufvudstadens vederbörande myndigheter, huruvida icke staden skulle vara benägen
att lill National-Museum utan lösen afstå ifrågavarande kanal- och jordområde,
samt i sammanhang härmed infordrat upplysning om och när en kajbyggnad emellan
Skeppsholmsbron och Sillhofstomten vore afsedd att genom stadens försorg och på dess
bekostnad verkställas: så hade Stockholms stads Fullinägtige den 2 sistlidne Juli afgtfvit
det svar, alt, under förutsättning det Rikets; Ständer bifalla hvad E. K. Majit i
nåder föreslagit i fråga om öfverlåtelse till staden al den Kronan tillhöriga mark, som
för strandgatas anläggning vid Ladugårdslandsviken är behöflig, stadsfullrnägtige. med
frånträdande af stadens anspråk på den förut af Magistraten och Borgerskapets Äldste
bestämda lösesumman, medgåfve kostnadsfri upplåtelse (ill Kronan af Kyrkholmskanalen
tillika med ifrågavarande, derinvid belägna mark jemte fiskarehuset; dock under förbehåll
att, om, i följd af Rikets Ständers blifvande beslut, någon lösen för Kronans ofvanberörda
jord vid Ladugårdslandsviken ilrågakomme, staden skulle ega alt vid liqvi—
den räkna sig lill godo den af Magistraten och Borgerskapets Äldste för Kyrkholmskanalen
med mera bestämda, nu vilkorligen eftergifna lösesumma; men, då staden till
Kronan kostnadsfritt afslått hela Kyrkholmen, och den strand deraf, som utefter museibvggnaden
sträcker sig emellan Skeppsholmsbron och Sillhofstomten, icke kunde komma
att såsom hamnplats begagnas, ansåge Stadsfullrnägtige att det icke borde tillkomma
staden att den ifrågaställa kajbyggnaden vid nämnde strand utföra eller bekosta, utan
Expedition»''Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 489. 39
att frågan derom, likasom ordnandet af Museibyggnadens närmaste omgifning i öfrigt,
vore en Kronans angelägenhet; och hade Öfverståthållare-Embetet jemväl förj[sin?'del
bilrädt detta beslut samt underställt detsamma E. K. Maj:ts Nådiga pröfning och fastställelse.
Slutligen har, enligt hvad E. K. Maj:t behagat i Nåder meddela, Öfver-Intendents-Embetet.
som under den 15 sistlidne Maj erhållit bemyndigande att Museibyggnaden,
med hvad dertill hörer, i befintligt skick emottaga för att besörja vården och
tillsynen öfver densamma samt utföra de arbeten för byggnadens vidare fullbordande,
hvartill medel framdeles blelve anvisade, till E. K. Majit inkommit med underdånigt
Memorial af den 16 påföljande Juni, innefattande hemställan att, i sammanhang med
beredandet af anslag för de af komiterade föreslagna inrednings- med flera åtgärder,
dessutom en summa af Riksdaler 94,540 måtte, för bekostande af åtskilliga uppgifna
arbeten och utgifter, i nåder anvisas.
Vid öfvervägande af hvad i detta ärende; förekommit och på de skäl som af
komiterade blifvit anförda, har E. K. Majit ansett all Kongl. Biblio.lhekel borde ur
museibyggnaden uteslutas, samt alt byggnaden borde i den fiirst" eller bottenvåningen
inredas för de historiska samlingarne, Kongl. Klädkammaren deribland inbegripen, och
Myntkabinettet; i andra våningen för skulptur, för lifrustkammaren och en af hvarjehanda
konststycken af guld, silfver, elfenben, glas, emalj med mera bestående sä kallad
“konstkammares“ samlingar; samt i tredje våningen för målnings- och teckningssamlingarne,
hvarje kollektion med dertill hörande nödiga arbetsrum i samma våning;
hvarförutan trapphuset skulle upptaga en samling af gipsalgjutningar efter de märkvärdigaste
och skönaste skulplurveik, frän äldsta tider till nuvarande, samt källarvåningen
innehålla värme-apparaten, bostäder för portvakt och eldare, jemte utrymme för
åtskilliga förråder. Då den kostnad, sorn komiterade, på grund af noggranna och i de
minsta delar utförda beräkningar, upptagit för detta förslags verkställande, jemte byggnadstomtens
stenläggning, plantering på östra och en del af norra sidan med låga busk
vexler
i grupper samt förseende med troltoirer, quai och stängsel emot granntomterna,
uppginge till 443,261 R.dr 59 öre; men i denna summa inbegrepos 15,000 R:dr ersättning
lill Stockholms stad för Kyrkholmskanalen och dertill gränsande delar af den för
Museum behölliga tomt, tillika med dennas äldre åbyggnader, och Stadsfullmägtige å
stadens vägnar numera afslålt från anspråk på sådan ersättning, under förbehåll och
förutsättning af Rikets Ständers bifall till E. K. Majis Nådiga förslag om öfverlåtelse
till staden af den Kronan tillhöriga mark, som för strandgatas anläggning vid Ladugårdslandsviken
erfordrades, komme vid det förhållande, alt berörda nådiga förslag
redan blifvit af Rikets Ständer bifallet, ifrågavarande kostnad alt, enligt komitéförsla
gets
öfriga innehåll, utgöra R:mt R:dr 428,261: 59;
hvilken summa, ökad med ofvanberörda af Stats-kontoret utgifna
förskott till godtgörelse lör redan verkställda or
neringsarbeten
„ „ 5,026: 76
och med de af Ofver-Intendents-Embetet anmälde ytterligare
behof, tillsammans  „ „ 94,540: —
utvisade, att ett belopp af R.mt R:dr 527,828: 35,
erfordrades för National-Museibyggnadens försättande i full färdigt skick, med all inredning,
som de anliqvariska, historiska och artistiska samlingarne för en värdig uppställning
påkalla, samt vidare för dessa samlingars inflyttning, — och omgifningarnes ordnande,
jemte byggnadens underhåll och rummens uppvärmning under de tre år, som
nästkommande statsregleringsperiod antagligen komme att omfatta; hvarjemte, vid ofvan
-
40 Expeditions-[Jlskottets Fiirslay till underd. Skrifvelse, N:o 189.
berörda för National-Museum återstående kostnader, E. K. Majt ansett ännu ett tillägg
oundgängligt, nemligen ett till ted procent å hela byggnadssumman berak undt arkitektarfvode
åt Geheiroe-Rådet Stiller, som, enligt uppdrag, är 1848 uppgjort den sedermera
gillade och följda ritningen för Museibyggnaden och varit under byggnadsarbetets fortgång
ständigt anlitad såväl med detaljritningars uppgörande som lemnande af råd och
anvisningar; och skulle det till Geheimer-Rådet Stiller nödiga ersättningsbeloppet, efter
afräkning äf redan till honom utbetalade 13,788 R:dr35öre, utgöra 24,825 R:dr 11 öre.
Med anledning af hvad sålunda upplyst och an förd t blifvit, har E. K. Majit,
som ansett att, — om än de dryga utgifter, som företaget ännu kräfde, skulle kunna
på en längre tid fördelas eller någon enstaka del deraf, såsom till exempel quaibyggnaden,
uppskjutas lill en aflägsnare framtid, — det anstånd, som härigenom kunde
för någon del af utgifterna beredas, hvarken vore förenligt med en på det hela klok
hushållning, sorn fastheldre fordrade, att arkilektarfvoden med mera dylikt inskränktes
till kortast möjliga tid, eller uppvägde olägenheterna deraf, att byggnadens efterlängtade
fulländning och upplåtande lör sin vigliga och förädlande bestämmelse skulle utöfver
behof undanskjutas, — i nåder föreslagit, att Rikets Ständer, för godtgörande så väl
af de här ofvan till 527,828 R:dr 35 öre sammanräknade kostnader, som af GeheimeRådel
Stiilers arfvodesfordran, måtte till E. K. Maj:ls disposition anvisa en jemnad
summa af 553,000 R:dr R:mt, att utgå med 73,000 R:dr under loppet af innevarande
år, samt återstoden, i mån af behof, under åren 1864, 1865 och 1866.
Af de utaf komiterade alternativt framställda 2:ne särskilda förslag till museibyggnadens
inredning och försättande i fullständigt skick, samlingarnes ordnande m. m.
hafva så väl komiterade som E. K. Majit ansett det undra, eller det som afser uteslutande
från Museum af Kongl. Rihliotheket, böra företrädesvis godkännas. För en
sådan åsigt äro äfven så lillfyllestgörande sköl i den nådiga Propositionen anförda, alt
föga dervid torde vara alt tillägga. Redan den första anordningen af rummen i museibyggnaden
synes antyda att, vid uppgörande af plan för museum, meningen icke
varit att ett bibliotek der skulle inrymmas enär den lokal, som enligt förslaget borde
upptaga boksamlingen, onekligen är den praktfullaste våningen i denna byggnad och ej
lämpligen bör användas till Bibliolhek. Men äfven om afsigten från början varit sådan,
synes denna plan numera böra öfvergifva.*. Bibliolhekels samlingar hafva nemligen,
efter hvad kändt är, under sednare åren vunnit en högst betydlig till vext och antalet
böcker lärer för närvarande utgöra något mer än 120,000 band, oberäknadt ett högst
betydligt förråd af smärre skrifter, tidskrifter, manuskripter m. m., jemte en större
gravyrsamling. Antagligen komma dessa samlingar att hastigt ökas och då den nu
ifrågaställa lokalen icke lärer lemna utrymme för mer än omkring 190,000 band, samt
således inom en icke aflägsen framtid måste blifva otillräcklig, synes det Rikets Ständer
mindre lämpligt att nu för Bibliolhekels mottagande för endast en kortare tid låta
verkställa en inredning, som medför högst betydliga kostnader och hvilken i allt fall
aldrig kan blifva fullt ändamålsenlig eller i öfverensstämmelse med vetenskapens och
nutidens fordringar af ett väl ordnadi offentligt Bibliolhek, der, utom tjenliga arbetsrum,
numera jemväl en större läsesal anses behöflig. För öfrigt torde ej få förbises att de
samlingar af konstverk i målning, bildhuggeri, fornsaker m. m., Staten redan eger och
hvilka skola i museum inflyttas, äro af ganska betydligt omfång och i ständig lil 1 vext.
Det är således synnerligen angeläget alt företrädesvis ät dessa samlingar i museum be
redes
-
Exp e ditt'fins- Utsko t tets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o i 89. 41
redes nödigt utrymme, äfvensom att de der ändamålsenligt uppställas, hvilket dock
svårligen kan ske om byggnaden skall emottaga ett ansenligt bokförråd, hvartill dessutom
kommer att, i fall Bibliotheket inflyttas i museum, det blir omöjligt att derstädes
inrymma en större och konsthistoriskt ordnad samling gipsafgjutningar. Afven dessa
omständigheter äro af vigt, och böra i Rikets Ständers tanke utgöra väsendtligt skäl
för den åsigten alt Irån museum utesluta Kongl. Biblioteket, hvilket, ehuru dyrbart,
likväl, såsom komilerade äfven anmärkt, icke i museum kan anses vara på sin rätta
plats, och sorn dessutom, med afseende på den genomgripande förändring, hvilken dermed
förr eller sednare måste vidtagas, i anledning af den starka tillökning, som i dess
samlingar är alt påräkna, lämpligast bör förläggas lill ett ställe, som för en längre framtid
lemnar både utrymme ål dess tillhörigheter och tillfälle för erforderlig utvidgning.
Då Rikets Ständer derjemte föreställa sig all, genom ofvanomlörmälda konstalsters och
samlingars förflyttning (ill museibvggnaden, tillfälle icke bör saknas att, åtminstone för
närmaste framtid, i några af de lokaler, som på sådant sätt blifva lediga, tillsvidare
inrymma Biblioteket, hafva Rikets Ständer gillat komiterades sednare alternativförslag
och lagt detsamma till grund för sina beräkningar.
Hvad derefter angår frågan om de arbeten och föremal, för hvilka E. K. Maj:t,
i öfverensstämmelse med komiterades nyssberörda förslag, ansett medel al Rikets Ständer
böra beviljas, och vidkommande försl del ifrågnslällda anslaget för Nalional-museibyggnadens
inredning och för omgifningarnes ordnande, så torde, hvad beträffar inredningen,
ej behöfva erinras, alt dermed icke afses sådan inredning, sorn i sammanhang
med det egentliga byggnads-arbetet bort utföras och hvartill medel vid förra riksdagen
äfven anvisades. Den inredning, som nu är i fråga, erfordras således dels för att kunna
såväl i våningar som i byggnadens öfriga lägenheter bereda lämplig plats åt de särskilda
samlingar, som i museum skola intagas, dels ock för att på ett fullständigt och systematiskt
sätt kunna ordna dessa samlingar. Komiterades förslag, af hvilket Rikets Ständer
tagit noggrann kännedom, innehåller en detaljerad beskrifning, ej mindre angående
beskaffenheten af hvarje lägenhets inredning jemte målning och ornering, än ock rörande
samlingarnes anordning. Deraf inheir.tas bland annat, ali första våningen (bottenvåningen)
är afsedd dels för de historiska sam/ingarne samt myntkabinettet, dels
ock för de lill dem hörande nödiga arbets- och tjenslerum ;-att 2:nelångsträckta rum i
nordvestra delen af denna våning, del större en sal med kolonner, det mindre ett galleri
bredvid denna, kommer att anordnas för fornlemningar från stenperioden; nordvestra
hörnrummet för fornlemningar från bronsperioden, samt en sal med angränsande genomgångar
i norra avantkorpsen, äfvensom nordöstra hörnrummet, hufvudsakligen för
dylika lemningar från jernperioden; ali 2 långsträckta rum i nordöstra delen af våningen,
det större en sal med kolonner och det mindre ett galleri, jemte en stor sal i
midten af samma våning, kommer att inrymma minnesmärken från den kristna medeltiden,
synnerligen mycket stora föremål, såsom bildsniderier, altarverk och dylikt; samt
att salen i sydöstra delen af denna våning skall upptaga minnesmärken för nyare tiden;
att ett långsträckt rum, eller galleri, bredvid denna sal, äfvensom 2:ne på hvar sin
sida om salen liggande mindre rum i södra avant-korpsen, anordnas för klädkammarens
samlingar; att i sydvestra delen af nämnda våning, uti tvenne långsträckta rum,
en sal och ett galleri, inläggas samlingar af mynt och medaljer, hvarjemte på särskilda
ställen i samma våning inredas dels en mindre sal lill sessionsrum för Vitterhets- Historie-
och Antiqyitets-Akademien, dels några mindre lägenheter till arbets-och tjensterum
för de vid den Historiskt-antiqvariska afdelningen samt vid Myntkabinettet anställde
personer, uppgående kostnaden för hela denna vånings försättande i sådant skick komiBih.
till B. St. Brot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Åfd. 22 Haft. 6
42 Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 189.
terade föreslagit, samlingarnes inflyttning deri inberäknad, till 80,010 R:dr 30 öre.
Andra våningen, alsedd för skulptur, konst- och lifrustkinnmurens samlingar och för
de till dem hörande nödiga arbets- och tjensteruni, skulle uti elfva smårum i våningens
midt linder stora trappan, anordnas för de äldsta minnesmärken af skulptur vi ega, företrädesvis
för den Egyptiska samlingen ; och skulle åtta ofvanför dessa rum varande
halfvåningsrum inredas till arbetsrum samt för en konsthistorisk boksamling. Tvänne
salar, den ena stor med utsprång, pelare och kolonner i östra midtelpartiet af denna
våning, skulle anordnas för äldre grekiska och Elruriska bildverk samt för torser och
fragmenter af sednare grekiskl-romerska arbeten utaf marmor, och den andra, en i
nordösta delen af våningen belägen pelaresal, skulle upptaga antika statyer, byster och
vaser af marmor, isynnerhet af de vackrare och bäst bibehållna. En annan sal i nordvestra
delen af våningen är bestämd för konstkammarens samlingar af lägre skulptur i
guld, silfver, elfenben, korall, perlemor, bernsten, trä och dylikt, samt för glas, emaljer,
mosaiker och i allmänhet för sådana föremål, som snarare äro konststycken än konstverk
och hvilka icke till följd af öfvervägande historiskt intresse tillhöra de historiska
samlingarne. För Lifrustkamrnarens samlingar af vapen, rustningar, fanor m. m., utgörande
omkring 2,400 nummer, samt till ett arbetsrum, komme att inredas en stor
sal med pelare och tvänne rum i sydvestra delen af våningen samt en mindre säl och
3 rum i södra avant-korpsen. Ett aflångl rum i sydöstra hörnet af våningen är afsedd
för modern skulptur i brons, samt för modeller och skizzer i terra cotta och gips af
svenska bildhuggare, och för uppställning af dylika modeller och skizzer skulle äfven
ordnas en halfvåningslokal i sydöstra hörnet ofvanom nyssnämnda rum: och slutligen
är anordning vidtagen för uppställning, uti den i sydöstra delen af våningen belägna
pelaresalen, af 30 pjeser af modern skulptur i marmor, till största delen bestående
af stora statyer. För denna vånings försättande i erforderligt skick skulle sammanlagda
kostnaden, deri inberäknade utgifterna lör samlingarnes inflyttning, utgöra 81,071 R:dr
15 öre. Uti tredje våningen, som är afsedd för målnings- och leckningssamlingarnc,
skulle en sal med tak- och sidobelysning, utsprång och kolonner, i östra delen afmidtelbyggnaden
anordnas för målningar af antikt ursprung, för byzantinska samt italienska
och lyska målningar från medeltiden, för altar- och gralprydnader från samma och
äfven sednare tid; en sal med takbelysning jemte sex kabinelter i nordöstra delen af
våningen, äfvensom en liten sal och tvänne rum i norra avant-korpsen, för målningar
ur italienska skolorna, hvarförutan 2 små rum i samma avant-korps inåt gården, jemte
2 rum i nordvestra hörnet, inredas lill nödiga förvaringsrum af lärglådor, stafflier ra.
m. som begagnas vid kopiering samt till arbets- och tjensteruni vid tafvelsamlingen.
En i nordvestra delen af våningen befintlig sal med tak belysning oell 5 kabinelter äro
afsedda att emottaga ej mindre målningar ur Franska, Spanska (och Engelska) skolorna,
än ock återstoden af de Italienska målningarne, i händelse dessa icke erhållit nödigt
utrymme i de åt dem anvisade lokaler; hvarjemte en lika beskaffad i sydvesta delen
af våningen befintlig lägenhet, som den nyssomlörmälda, skulle iordningsställas för
målningar ur Tyska och Nederländska skolorna. För målningar af Svenska (Norska
och Danska) mästare skulle anordnas 1 sal med takbelysning, jemte 6 kabinelter i sydöstra
hörnet af våningen, och i södra avant-korpsen upplåtas en sal och 2 rum för
handteckningar, gravyrer, pasteller och aqvareller, hvarjemte ett litel i samma avantkorps
varande afskiljdt rum är bestämdt lill förvaringsrum för åtskilliga vid kopiering
behöfliga effekter; och i sydvestra hörnet af våningen skulle inredas 2:ne tjenste- och
arbetsrum vid gravyrsamlingen; varande vidare en i midtelbyggnadens vestra del befintlig
större sal ämnad alt inrymma Svenska troféer. Och är kostnaden för hela denna
fixcpeditinns-Ulskollels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 189.
43
vånings anordning jemte samlingarnes inflyttning och uppställning beräknad till 45,065
R.dr 85 öre.
För anordning och inredning af trapphuset, afsedl såväl för den samling af
gipsafgjulningar efter de märkvärdigaste och skönaste skulpturverk från äldsta tider
till närvarande, hvilken, enligt komiterades af E. K. Maj:t gillade förslag, borde inköpas
för en summa af 20,000 R:dr, som ock för de få gipser staten redan eger, är följande
plan uppgjord: nedra veslibulen och trappuppgången till andra våningen komma
att anordnas för gipsafgjulningar efter Egyptiska och Assyriska bildverk, vestibulen i
andra våningen och trappuppgången lill den tredje för dylika afgjulningar efter Grekiska
bildverk från den klassiska skulpluerns tidigare ålder, samt en stor trappsal med
kolonner i öfra vestibulen, bestående af sex stora tvärfält, för gipsafgjutningar efter
bildverk från grekiska plastikens blomningsperiod, från dess sednare tid och förfall under
Romarne, från egentliga medeltiden samt från första och sista seklerna af nyare tiden.
För hela denna avdelnings af byggnaden försättande i sådant skick, komiterade
funnit denna afdelning böra erhålla, upplager kostnadslorslaget, utgifterna för gipssamlingens
anskaffande deri inbegripna, eli belopp af 41,694 R:dr 46 öre. I kullarvånin
gen
afsedd för värmapparaten och bostäder samt utrymme för diverse förråder, komma
3 rum och kök på södra sidan att upplåtas åt portvaktaren. och tvenne i sydöstra
hörnet innanför hvarandra belägna rum att anvisas åt tvenne eldare; varande kostnaden
för denna vånings ordnande beräknad lill 1529 R:dr; och är i afseende å anordningen
af byggnadens tomt ifrågasatt, att densamma skall stenläggas, planteras på östra och
en del af norra sidan med låga buskvexter i grupper samt förses med trottoirer, quai
och stängsel mot granntomterna, för en kostnad, enligt förslaget, uppgående till 95,657
R:dr 75 öre.
Enligt delta komiterades andra förslag skulle således hela kostnaden för anordning,
inredning, målning och ornering af våningarne, inflyttning af samlingarne och
uppköp af gipsafgjutningarne uppgå till  249,370 R:dr 76 öre.
samt för tomtens planering m. m  95,657 „ 75 „
tillsammans 345,028 R:dr 51 öre,
eller den summa E. K. Maj:t för ifrågavarande ändamål äskat.
Vid pröfning af E. K. Maj:ts nådiga framställning, såvidt densamma alser anslagssumman
för National-musei ordnande till byggnadens inre delar, har hos Rikets
Ständer visserligen fråga uppstått, huruvida nödigt vore att vid innevarande riksdag
medel anvisades lör samtliga våningarnes inredning och ordnande, på sätt nu blifvit
ifrågastäldt, och om icke uppskof med någon del af byggnadens aptering för dermed
afsedt ändamål skulle kunna tillsvidare ega rum; men vid öfvervägande af de skäl,
som till stöd för de olika meningarne härutinnan uttalats, hafva Rikets Ständer ansett
E. K. Maj:ts nådiga förslag härom böra bifallas. Rikets Ständer hafva nemligen icke
kunnat förbise att ganska mångt år förflutit innan Musei-bygnaden hunnit uppföras,
under hvilken lid de dyrbara och värderika samlingar Staten på spridda ställen eger
icke kunnat på ett för den stora allmänheten fullt tillfredsställande sätt användas. Nationen,
som frikostigt anvisat medel till ifrågavarande arbetsförelag, synes derföre med
skäl kunna hafva anspråk derpå att, sedan sjelfva byggnaden omsider blifvit färdig, sådana
åtgärder vidtagas, hvarigenom dessa samlingar af till en stor del fosterländska
minnesmärken och utmärkta konstverk, som deri skola inrymmas, äfven blifva för allmänheten
tillgängliga. Angelägenheten deraf att de båda våningar, hvilka äro ämnade
för de historiska samlingarne och för myntkabinettet samt för målningar, gravyrer m.
m., ofördröjligen iordningställas, lärer icke kunna bestridas, enär de lägenheter, i hvilka
44
Expedit)otin-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 189.
berörda samlingar för närvarande finnas inrymde, äro dels afsedda för andra ändamål,
dels påräknade att i någon mån afhjelpa behofven af ökadt utrymme för Kongl. Bibiiothekets
lörråder, och frågan vore således endast om andra våningens inredning kan eller
bör uppskjutas. Äfven om man icke vill lägga uteslutande vigt dervid, att eli sam
tidigt ordnande af alla dessa samlingar, hvilka i viss mening med hvarandra onekligen
ega en nära gemenskap, måste i flera hänseenden medföra fördelar, eller anse att
framställningen om denna lokals försättande i det skick,Komiterade hemställt, ensamt af
sådan anledning bör af Rikets Ständer bifallas, synes man icke kunna lemna ulan uppmärksamhet
att förslaget om denna vånings iordningsställande samtidigt med den öfriga
delen af byggnaden är, ur ekonomisk synpunkt belraktadt, fördelaktigt och således förtjent
af understöd. Till denna våning skulle nemligen, enligt åberopade förslaget, bland
annat, förläggas Lifrustkammarens samlingar och det hyresbelopp, som årligen utgår för
den lokal, hvilken för närvarande tjenar till förvaringsrum för de till denna samling hörande
effekter, lärer icke vara obetydligt. Genom Musievåningens inredning och ifrågavarande
samlingars difflyltning blefve denna utgift, hvilken nära nog torde motsvara
räntan å del belopp, som för andra våningens ordnande ansetts utgå, Statsverket besparad,
en omständighet icke utan all betydelse, när frågan gäller iakttagande af sparsamhet
och hushållning med Statens medel. Rikets Ständer anse dessutom mindre lämpligt
att, sedan Musei-byggnadens öfriga våningar blifvit fullständigt inredda samt dithörande
samlingar derstädes uppställda och ordnade, en mängd personer, svsselsalle med
det arbete ’2:dra våningens inredning klöfver, dagligen skulle ega tillträde till byggnaden,
enär, oberäknadi flera andra olägenheter, det lätt skulle kunna inträffa, alt, vid transport
af de för dylikt arbete erforderliga effekter, genom ovarsamhet eller på annat satt skada
tillfogades icke blott de dyrbara marmortrapporna med deras beläggning, utan ock
veslibulerna och de pjeser af mer eller mindre ömtålig beskaffenhet, sorn der finnas
förvarade. Rikets Ständer, sorn således anse, att detta arbete bör bringas till verkställighet,
hafva derföre anvisat den för ofvanberörda ändamål erforderliga summa, 249,370
R:dr 76 öre; anhållande dock Rikets Ständer i underdånighet alt, med afseende å det
höga belopp, hvartill inredningen af den lill sitt yttre redan färdiga byggnaden blifvit
beräknad, E. K. Majit tacktes låta ytterligare tillse, huruvida icke vid inredningsarbetets
utförande, med hvad dertill hörer, någon besparing må kunna vinnas, och. i alla händelser,
alt vidare statsbidrag i och för denna redan serdeles kostsamma byggnad icke
må behöfva komma i fråga.
i afsende å den för omgifningarnes ordnande äskade summa, 95,657 R:dr 75
öre, deraf, enligt komiterades förslag, 70,400 Hulr beräknats för 440 fots quaimur med
trottoir utefter Ladugårdslandsviken från Skeppsholmsbron (ill Sillhofslomten, i likhet
med quaien pä andra sidan bron, rnen utan barrier, samt återstoden 25,257 R:dr 75
öre till platsens fyllande och planering, stensättning och trotloirer omkring byggnaden,
planteringar med mera, har väl, hos Rikets Ständer blifvit ifrågasatt, huruvida det kunde
anses vara ett Statens åliggande att anvisa de medel, som erfordras för quaibyggnaden
och om utförande af detta arbete icke fastheldre vore en angelägenhet, närmast
tillkommande Stockholms stad; men enär, efter hvad upplyst blifvit, staden till kronan
kostnadsfritt afståtl hela Kyrkoholmen och det öfriga område, som i och för Nationalmuseibyggnaden
ansetts behöflig!, samt, enligt hvad stadens fullmäglige, uti afgifvet utlåtande
af den 2 nästlidne Juni, förklarat, det icke kan ifrågakomma ali hädanefter,
för stadens räkning, till hamnplats använda den del af stranden utefter nämnda holme,
å hvilken quaibyggnaden är afsedd att uppföras, hafva Rikets Ständer ansett Staten,
sorn numera ensam disponerar denna plats, icke kunna undgå att jemväl ombesörja densammas
ordnande på det sätt, Staten kan finna mest lämpligt; och dä de åtgärder.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skri/velse N:o 189.
45
sorn i sådant fall blifvit af komiterade föreslagna, synts Rikets Stander både nödvändiga
och ändamålsenliga för att åt denna, i afseende på belägenheten en af hufvudstadens
vackraste platser, hvars närvarande oordnade skick icke kan undgå att väcka en störande
uppmärksamhet, bereda ett prydligt och värdigt utseende, svarande emot den
storartade byggnad, som der finnes uppförd, hafva Rikets Ständer, då icke heller emot
del häröfver upprättade kostnadsförslag skäl lill anmärkningar förefunnits, bifallit E.
K. Maj:ts nådiga framställning äfven i detta afseende, och alltså anvisat det för omgilningarnes
ordnande äskade belopp 95,657 R:dr 75 öre.
De utgifter, som, utöfver hvad här ofvan omförmäles, vidare erfordrades för
National-museibyggnaden, skulle, jemlikt komileradés förslag, utgöras af kostnaden dels
för åtskilliga ijipsornerings- med flera arbeten, som ännu återslå för husets invändiga
fulländande, uppgående, enligt bifogad kostnadsberäkning, lill 42,723 R:dr 56 öre, och
dels för anbringande af åskledare 4,180 R:dr 60 öre, för införande af vattenledning,
så anordnad alt utanför byggnaden anlägges en brandpost, i källarvåningen tvänne brandkranar
samt två kranar för vallen (ill vänueapparaten, samt i hvardera af de tre stora
våningarne åtta dylika kranar, med tillhörande slangar, 11,328 R:dr 92 öre, för ställningar
och instrunrentalier 5,000 R:dr, arvode åt den arkitekt, sorn erhåller närmaste
ledningen af ifrågavarande arbeten, 5,000 R:dr, och för oförutsedda utgifter 15,000
R:dr, hvartdl sedermera borde läggas 15,000 R:dr, utgörande ersättning till Stockholms
stad för Kyrkholmskanalen och derintill gränsande delar af den för museum behöfiiga
tomt med mera, eller sammanlagdt 98.233 R:dr 8 öre. Då emellertid, i följd af Rikets
Ständers bifall lill E. K. Majrts nådiga förslag om öfverlåtelse lill staden af en kronan
tillhörig mark lör en strandgatas anläggning vid Ladugårdslandsviken, vederbörande afslålt
från anspråket på berörda ersättning, samt således beloppet 15,000 R:dr bör från
totalsumman afdragas, skulle berörda utgifter utgöra endast 83,233 R:dr 8 öre; och
enär af de arbeten, sorn sålunda ifrågakommrt, en del svnas vara behöfiiga för att åt
Museibygguaden gifva erforderlig prydlighet och fulländning, samt andra nödvändiga lör
att mot eldfara skydda och bevara så väl byggnaden, som Statens deri förvarade synnerligen
dyrbara tillhörigbeter, hafva Rikets Ständer, som funnit de i sådant hänseende
föreslagna åtgärder ändamålsenliga och de beräknade koslnadsbeloppen icke till några
anmärkningar föranleda, beviljat den af E. K. Majit härtill äskade summa 83,233 R:dr
8 öre.
Beträffande sedermera det belopp af 5,026 R:dr 76 öre, som, efter hvad i den
nådiga Propositionen vidare förmäles, Stals-kontoret, jemlikt nådigt Biel den 30 Dec.
föilidet år, förskottsvis utbetalt till ersättning för åtskilliga af byggnadschefen redan
verkställda orneringsarbeten å väggar och tak. men hvilka åtgärder ansetts icke vara
af beskaffenhet att egentligen tillhöra sjelfva byggnadsarbetet, hafva Rikets Ständer, med
afseende å de i lien nådiga Propositionen anförda förhållanden, på sätt E. K. Majit begärt,
anvisat de medel, sorn till godtgörande af nämnda förskott, 5,026 R:dr 76 öre,
erfordras.
För nedannämnda ändamål bar E. K. Majit jemväl funnit anslag böra af Rikets
Ständer äskas, nemligen: A) 45,465 R:dr för utförande af åtskilliga byggnadsarbeten, som 01-  verintendentsembetel, efter å Museibygguaden af sakkunnige personer hållen besigtning,
ansett för densammas slutliga fulländning vara, utöfver de redan verkställda eller af
komiterade föreslagna, af behofvet påkallade; B) 19,025 R:dr till underhållskostnadens
bestridande under nästkommande 3 år samt för inköp af mattor; C) 12,580 R:dr till
afiöningar med mera, samt 17,470 R:dr, som erfordras för att förse stora vestibulens
väggar och trappaimar med så kallad stucco lustin i stället för oljemålning, eller sammanlagdt
94,540 R:dr; och meddelas i afseende härå uti Öfveriniendents-embelets of
-
46
Expeditions■ Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 189.
van åberopade utlåtande af den 16 nästlidne Juni, bland annai, att, utom åtskilliga af
embetet föreslagna mindre förändringar i källare saint första och tredje våningarne,
goll och tak, som saknas i alla vindsrum, mäste der inläggas, enär dessa lägenheter
komine alt användas såsom rnagasinsrum, samt golfven derjemte ansetts utgöra ökadt
skydd för de derunder befintliga krukhvalfven; att jemväl i öfriga delar af vindarne
saknas golf öfver de hvälfda lanterninsalarne, hvilken brist synts så mycket angelägnare
alt afhjelpa, som dessa vindar, hvilka under nuvarande förhållande icke kunna begagnas,
erbjuda utrymme för hvarjehanda behof; att, ulan vindsgolf, stora svårigheter måtte
för tillsynen ä byggnadens öfre delar samt att sådana golf dessutom vore nödvändiga
till skydd för tredje våningens krukhvalf; att för hela byggnaden erfordrades tvänne
nya spiraltrappor från och med källarevåmngen upp till vinden, en pä hvardera sidan
om östra avantkorpsen; att enär byggnadens port i källarvåningen vore så lågt belägen
att, då kanalen blefve utfylld till jemnhöjd med gatuylan, porten till en del komme
under samma yta, men en ingång på delta ställe ej kunde umbäras, nödigt vore, alt,
medelst terrasstrappor med sidomurar och trapplan af granit, göra nämnde port tillgänglig;
i sammanhang hvarmed en afloppstrumma från den blifvande fördjupningen måste
anläggas till sjön; varande kostnaden af Ofverintendentsembetet beräknad för tvänne
spiraltrappor till 3,750 R:dr och för terrasstrapporna lill 3,200 R:dr, eller tillsammans till
6,950 R:dr; att på grund af anställda prof med varmapparaten, det visat sig nödvändigt
att på denna anbringades rökförbrännare och att pannorna ombyggdes; samt att
provisionella ölvertäckningar af tunna bräder måste för en icke obetydlig kostnad anbringas,
för att under pågående ornerings- och målningsarbeten skydda marmor- och parkettgolfveu
samt marmortrapporna ; och har, i anledning af Ofverintendentsembetets ofvanberörda
yttrande och E. K. Majlis derpå grundade nådiga framställning rörande de föreslagna
byggnadsarbetena, General-Majoren af Kléen, uti en Rikets Ständer delgilven promemoria,
hufvudsakligen förmält, att ifrågavarande arbeten ingalunda finge hetraktas såsom
varande af honom, i egenskap af byggnadschef, åsidosatte, utan vore dessa sådana arbeten,
som antingen bemälda embete för sin del ansett nödige, men hvilka icke varit
till utförande förut upptagne, eller ock att medel funnes till dessa arbetens fullbordan
af den summa som ålerstode, sedan alla ännu icke inkomna räkningar blifvit liqviderade;
att stensättning af källargolfven samt vindarnes förseende med golf med mera
icke funnos upptagne uti den kostnadsberäkning, som den 4 April 1860 uppgjorts öfver
då ännu återstående arbeten å National-Museibvggnaden, detta sednare arbete af den
anledning att detsamma ansågs icke nödvändigt; att skiljemurar och jerndörrar emellan
källrarne med mera icke funnes på planritningen, utan vore behöflige i följd af inredningen;
att rökförbrännares anbringande på varmapparaten vore ett tillägg, som först
tillkommit efter proleldningen och tillhörde följaktligen icke byggnadschefen; samt att
pannmurarne, som blifvit utförde efter entreprenörens ritning, icke, enligt General-Majorens
åsigt, behölde helt och hållet ombyggas; att deremot två spiraltrappors uppdragande
på alsedda ställen, äfvensom terasslrappor vid östra porten, vore arbeten, som ålegat
byggnadschefen och att tillgångar för bestridande af dertill erforderlige kostnader
funnos i den summa, som komme att lill Ofverintendentsembel aflemnas, men att alla
öfriga arbeten, mattor på golfven, slipning af pelare m. m. vore sådane som icke tillhörde
byggnaden.
Uti en den 30 nästlidne September Rikets Ständer delgifven skrift, har GeneralMajoren
af Kléen sedermera fästat uppmärksamheten derå, att missförstånd skulle hafva
egt rum i afseende å den af honom meddelade uppgiften rörande ifrågavarande spiraltrappor
samt terasstrapporna vid östra porten, äfvensom rörande den kostnad, hvartill
dessa arbeten beräknats: ”alt med de i General-Majorens promemoria omnämnda
Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o '189.
47
2:ne spiraltrappor menades 2:ne smärre trappor af trä, ämnade att leda från 2:ne mindre
veslibuler i 3:dje våningen upp lill vindens entresoleringar, hvilket arbete kunde
verkställas för några få hundrade riksdaler, och all han likaledes förmodat ali arbetet
med terrasstrapporna gällde några fä trappstegs inläggning nederst vid källarbotten, sedan
denna sednare blifvit afröjd; att han aldrig sjelf sett ”koiniterades” förslag,, deri
dessa arbeten, enligt hans förmenande, skulle vara upptagna, dock utan att summan,
6,950 R:dr, dervid blifvit för honom omnämnd; att, i läll sådant skett, han genast skulle
insett att det varit hell andra arbeten, som dermed åsyftades, enär hela det belopp som
undantogs till bans disposition för ofvannämnde utgifters bestridande och som bestod
hufvudsakligen uti ersättningar för öfverlemnade inaterialier och inventarier m. m., icke
belöpte sig till mer än 4,605 Ridr.”
1 anledning häraf och med erinran att berörda arbeten alldeles icke finnas upptagna
i komiteraärs förslag, eller ingått i den utaf dem uppgjorda beräkning öfver återstående
utgifter för Museibvggnaden, utan att de arbeten, hvarom här är fråga, blifvit,
pä sätt E. K. Majits nådiga Proposition jemväl visar, af 0/verintendentsembetet föreslagna
långt elter den tid komiterades utlåtande algals, fä Rikets Ständer i underdånighet
anföra, att, enligt hvad af åtskilliga Rikets Ständer tillhandahållna officiella handlingar
inhemtats, den 21 Maj innevarande år, dä Museibvggnaden till Ofverinlendenlsembetet
öfverlernnades och dervid jemväl byggnadschefen närvarit, det blifvit upplyst
och i protokollet antecknadt, dels att åtskilliga arbeten, dem det ålegat honom låta verkställa,
befunnos ofullbordade, dels ock att sådana helt och hållet saknades; alt, då
byggnadschefen, i anseende till en angelägen resa, vore förhindrad öfvervälta berörda
arbetens alslutande, det öfverenskommits att Ofverinlendentsembeiet skulle härom besörja;
och att för sådana ej afslutade arbeten, dels i Riksgälds-kontoret; dels hos byggnadschefen
innestodo medel, hvilka, efter afslutade räkenskaper, komme att OlVerintendentsembelel
tillhandahållas; att bemälde embete, efter af sakkunnige personer hållen särskild
besigtning å byggnaden, den 16 näsllidne Juni ingått till E. K. Majit med delaljeradt
förslag öfver de ännu återstående byggnadsarbetena vid Museum, uti hvilket förslag,
som sedermera legat till grund för E. K. Majlis nådiga Proposition, upptagits den
speciella kostnaden ej mindre för ofvanämnde 2:lie spiraltrappor, än ock för de erforderliga
arbetena vid östra portens trappor; alt, enligt en å nyssberörda protokoll befintlig
påskrift, detsamma delgifvits byggnadschefen General-Majoren af Kléen, som deraf
tagit afskrift och återställt protokollet till vederbörande den 12 sistliden Juli; samt att
General-Majoren, uti den af Rikets Ständer här ofvan åberopade, af honom likaledes i
Juli månad aflemnade promemoria, punkt för punkt upptagit och yttrat sig öfver ifrågavarande
af Ofverinlendentsembetel föreslagna, uti E. K. Majlis nådiga Proposition
uppräknade byggnadsarbeten, dervid General-Majoren i afseende å uppställningen följt
alldeles samma ordning sorn den Ofverinlendenlseinbetet iakttagit, endast med den skilnad,
att i denna promemoria sifferuppgifter saknas.
Huruvida verkställigheten af det arbete, som erfordras för uppförande af dessa
2:ne spiraltrappor och (errasslrapporna vid östra ingången, tillhört byggnadschefen eller
ej, har väl, med hänsigt till de härom meddelade stridiga uppgifter, icke kunnat af Rikets
Ständer med tillförlitlighet algöras; men då, i allt läll, det synes Rikets Ständer
mindre lämpligt att det för dessa arbeten äskade belopp särskildt beviljas innan såväl
delta förhållande blir upplyst, som ock utredt huru stor behållning verkligen förefinnes
af de till byggnadschefens disposition ställda medel, hafva Rikets Ständer ansett den af
E. K. Majit till byggnadsarbeten begärda summan böra minskas med förenämnda belopp
6,950 R:dr.
48
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 489.
Hvad nu angår de byggnadsarbeten, för ti v ilka, i enlighet med Öfverintendentsembetets
förslag, SL K. Majit funnit serskildt anslag böra beviljas, så bär det visserligen
synts Rikets Ständer mera lämpligt, alt åtminstone några af dessa arbeten upptagits
och beräknats såsom tillhörande sjelfva byggnaden, samt följaktligen utgifterna
derför äfven påförts det egentliga byggnadsanslaget; men då sådant ej skett; då andra
af de arbeten, som nu blifvit ifrågaställa deremot påtagligen äro af beskaffenhet att
de hvarken kunna eller böra dit hänföras, och då vid den hållna besigtningen å byggnaden
blifvit ådagalagdt och sedermera af vederbörande vitsordadt, att samtliga dessa
arbeten, hvilka finnas fullständigt uppgifna i ett detaljerad!, handlingarne vidfogadt och
al Rikets Ständer granskadi kostnadsförslag, äro oundvikliga, samt att en del af dem
måste verkställas innan det ännu återstående arbetet med byggnadens aptéring för dess
ändamål, dekorering o. s. v. kan företagas, hafva Rikets Ständer ansett sig icke böra
undandraga sig att anslå härtill erforderliga medel. Enär likväl nyssnämnda af Öfverintendenlsembetel
uppgjorda kostnadsförslag upptager utgiften för dessa byggnadsarbeten
lill 45,465 R:dr, men härifrån bör aldragas det belopp ä 6,950 R:dr utgörande kostnaden för
2:ne spiraltrappor och terasstrapporna vid östra porten, sorn, enligt hvad nyss blifvit erinradt,
bör utaf de till byggnadschefens disposition ställda byggnaösmedel utbetalas, kommer
följaktligen anslaget för ifrågavarande arbeten att utgå med endast 38,515 Ridr. Emot
öfriga i den nådiga Propositionen upptagne utgiftsposter hafva Rikets Ständer icke haft
något ali erinra; till följd hvaraf Rikets Ständer, med afdrag af 6,950 Ridr från anslaget
till byggnadsarbetena, hvarigenom delta anslag blifver endast 38,515 Ridr beviljat så
väl sistnämda anslagsbelopp som ock den för stora veslibulens och trapparmarnes beläggning
med stucco lustro äskade summa 17,470 Ridr, äfvensom öfriga här ofvan omförmälda,
af E. K. Majit äskade medel för underhållskostnadens bestridande under instundande
3 år och för inköp af mattor 19,025 Ridr, samt till aflöiiingar m. m. 12,580
Ridr, eller tillhopa 87,590 Ridr.
E. K. Majit bar slutligen, på anförda skäl, hemställt, att ett belopp motsvarande
2 procent af byggnadssumrnan skulle såsom arkilektarvode tilldéjas Geheime-rädet A.
Stiller, samt att för sådant ändamål måtte, efter afdrag af 13,788 Ridr 35 öre, som
han hittills för denna befattning uppburit, lill honom utbetålas återstoden 24,825 Ridr
11 öre. Denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer ansett sig icke kunna i allo
biträda. Såsom skäl för den i detta hänseende uppgjorda beräkning bar visserligen
blifvit anfördt, att godtgörelsen till Geheimerådet Stiller för hans åtgörande i afseende
å ifrågavarande byggnadsföretag tillagts honom i enlighet med hans derom framställda
begäran och i öfverensstämmelse med den i Berlin och öfverhufvud i Norra Tyskland
för dylikt arbete antagna grundsats; men, utom det att arkitektsarvoden härstädes vanligen
icke utgå enligt sådan grund, synes, i fall procentberäkning måste följas vid bestämmandet
af nu ifrågakomna ersättning, åtskilliga svårigheter möta vid tillämpningen.
Det lärer ej kunna bestridas, att bland de i E. K. Majits nådiga Proposition omförmälda
utgiftsposter, af hvilka arkitekten ansetts böra njuta arvodesprocent, åtskilliga äro af
beskaffenhet att det med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida arkitekten för dessa föremål
bör vara berättigad till sådan godlgörelse. Så har, bland annat, det förekommit
Rikets Ständer tvifvelaktigt, huruvida arkitekten bör få beräkna sig till godo viss procent
å de utgifter; som erfordras exempelvis för Musei inredning, så vidt dermed afses
de arbeten, som måste verkställas i och för de särskilda samlingarnes emottagande, ordnande
och uppställning, för målning m. m. af en del effekter tillhörande denna inredning,
eller för de af Öfverintendentsembetet nu sednast tillagda byggnadsarbeten, i och för
hvilka arkitektens biträde ingalunda tagits i anspråk, för oförutsedda omkostnader m. m.
Med
Ewpedilions-Uts kottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, iY.-o 189. 49
Med ett ord. det torde knappt blifva möjli"! att med tillförlitlighet uppgifva den verkliga
byggnadskoslnaden, enär olika meningar alltid mäste uppstå angående de poster,
som deri böra ingå eller derifrån uteslutas, i följd hvaraf det ock alltid skall blifva
ovisst om den arvodesersältning, som under sådana förhållanden vederbörande tillägges,
verkligen är den rätta. Den al' E. K. Maj:l i berörda hänseende föreslagna beräkningsgrund
torde derföre enligt Rikets Ständers förmenande ej böra tillämpas; och Rikets Ständer
föreställa sig att, om vid bestämmandet af Greheime-Rådel Sliilers arkilektarvode, dertill
anvisas en jemnad summa, nära motsvarande den E. K. Majit föreslagit, Geheitne-rådet
Stiller, som onekligen på ett förtjenstlulll sätt icke blott lillhandagålt med upplysningar
och råd rörande Nalional-museibyggnaden, utan ock. såsom i den nådiga Propositionen
närmare utredes, derå nedlagt myckel arbete, skall anse sig hafva erhållit tillräcklig
vedergällning härför. För denna åsigt hemta Rikets Ständer jemväl stöd af en
från beinälda Geheime-råd den 21 nästlidne Juli till Chefen för Ecclesiastik-Departementet
aflåten, Rikets Ständer den 27 i samma månad delgifven skrifvelse, deruti Stiller,
beträffande arvodet för hans befallning med nämnda byggnad, uttryckligen förklarat,
att han, som erfarit att dylika arbeten i Sverige pläga honoreras med lägre belopp än
hvad lian, på sätt ofvanherördt är, beräknat, men det ingalunda vore Geheime-rädets
afsigt att vilja framställa fordringar, som vore ens till skenet öfverdrifna, vore
beredvillig att löga sig efter härvarande förhållanden samt tillfredsställd med den
summa Rikets Ständer och öfrige vederbörande ansåge lämplig och svarande mot Svenska
förhållanden. På grund häraf hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit E. K. Maj:ts
nådiga framställning i denna del, alt Rikets Ständer anvisat en summa af 20,000 Riksdaler
Riksmynt alt utbetalas lill Geheimerådet A. Stiller såsom slutlig godtgörelse för
hans biträde i egenskap af arkitekt vid Nalional-museibyggnaden.
I enlighet med hvad Rikets Ständer sålunda beslutat komma de uu för National-Museibyggnaden
ytterligare beviljade medlen att utgöras af följande belopp:
a) för inredning ni. m.
af l:a våningen 80,010: 80;
„ 2:a d:o  81,071: 15;
„ 3=e d:o  45,005: 85;
„ trapphuset (dervid jemväl inberäkuadt 20,000 R:dr för
inköp af en samling gipsafgjutningar)  41,694: 46:
för Källarvåningen  1,529: —; gyg. ^0.
b) för omgifningarnes ordnande  95,657: 75;
c) för gipsomerings- ni. fl. 'A komité rade föreslagna arbeten 42,723: 56;
för åskledare, vattenledning m. m  40,509: 52; gg ^33- 8-
d) ersättning lill Slats-kontoret från ett derifrån utgifvet förskott . . . 5,026: 76;
e) af Ofverintendentsembe.tet föreslagna byggnadsarbeten . 38,515: —:
för stora veslibulens och trapparmarnes beläggning med
stucco lustru  17,470: —;
till underhållskostnaden samt inköp af mattor .... 19,025: —;
aflöningar och arvoden  12,580: —; 87 590-
1) arvode till Geheimerådet A. Stiller  20,000:
eller tillsammans 540,878 R:dr 35 öre
Bih. HH II. St. Prat. 1802—1865, 10 Sami 1 Afd. 22 Heijl. 7
50 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 189.
hvilken summa Rikets Ständer lill E. K. Majlis disposition å Riksgälds-kontoret anvisat
att, pä sätt E. K. Maj:t begärt, under loppet af innevarande år utgå med 73,000
riksdaler, samt återstoden, i män af behof, under åren 1864, 1865 och 1866.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 27 November 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 18G4.
Eccpeditions-Ltskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A:o 190. ' 1
A:o 190.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 2 Dec. 1 863.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående deltagande framdeles
för Statens räkning i revisionen af Nya Trollhätte kanalbolags
räkenskaper, styrelse och förvaltning.
(Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 169 och Memorial N:o 214.)
S. A. K.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning angående, bland
annat, verkställande hädanefter för Statens räkning, af revision utaf Nya Trollhätte
kanalbolags förvaltning och räkenskaper, hafva Rikets Ständer i afseende
härå inhemtat, hurusom E. K. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, efter erhållen nådig
remiss af kanalbolagets underdåniga framställning den 19 sistlidne Januari,
angående vissa ändringar i bolagsreglorna, den 15 sistlidne Juni till E. K. Maj:t
afgifvit underdånigt förslag, enligt hvilket Statens granskningsrätt skulle utöfvas
af två dertill utsedde revisorer enligt den instruktion, som, oberoende af bolagsreglorna,
E. K. Maj:t kunde finna för godt att för dem utfärda; såsom skäl hvarför
Kammar-rätten hufvudsakligen anfört, dels att, i motsatt fall och i händelse
de i detta afseende nödiga bestämmelser komme att i bolagsreglorna inflyta, sådant
skulle hafva till följd att, äfven om det sedermera befunnits, att stadgandena
vore olämpliga eller icke motsvarande ändamålet, ändring deri endast kunde vinnas
med bolagets begifvande och genom förändring af sjelfva bolagsreglorna, dels
ock, att vid sådant förhållande de anmärkningar, hvilka under revisionsförrättuingen
blifvit framställda af' den eller de revisorer Kongl. Maj:t skulle förordna, komme
att af bolagsstämman med afgörande rätt behandlas och pröfvas, så att äfven om
dessa anmärkningar vore af den mest befogade art, det dock ankomme uteslutande
Bih. till H. St. Fröt. 1862—1863, 10 Sami. 1 A/d. 25 Haft. 1
2 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. skrifvelse, JS:o i91.
på bolaget att bestämma, huruvida de med anmärkningarne åsyftade rättelser
borde vidtagas eller icke; hvarförutom, beträffande Kongl. Maj:ts rätt att sålunda
förordna, Kammar-rätten ansett dess uppfattning af frågan grunda sig på sakens
natur samt för öfrigt framgå af sjelfva bolagsreglorna, der saknaden af' all föreskrift,
huru tillfälle skulle för Staten beredas att närmare granska förvaltningen
från den tidpunkt, då den årliga ersättningen af bolagets vinst borde vidtaga,
onekligen förutsatte afsigten att åt framtida serskildt förordnande af Kongl. Maj:t
öfverlemna hvad härutinnan kunde behöfva stadgas.
Efter inhemtande af hvad sålunda förekommit, och då otvifvelaktigt är, att
på det af Kammar-rätten föreslagna sätt, en af bolaget oberoende och följaktligen
för Staten mera betryggande granskning öfver bolagets förvaltning lärer kunna
utöfvas, hafva Rikets Ständer, med anledning af den hos Rikets Ständer gjorda
framställningen, funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E.
K. Maj:t måtte täckas, för bevakande af Statens rätt i afseende å revisionen af
nya Trollhättekanalbolags räkenskaper, styrelse och förvaltning, vidtaga de åtgärder,
hvilka må synas lämpliga, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kammar-rätten
den 15 sistlidne Juni i underdånighet föreslagit.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 November 1863.
I%:0 191.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 3 Dec.. 1 863.
Preste-Ståndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdtlniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Ma.jds
nådiga Proposition angående Krigs-kollegii ombildning till
en Armée-förvaltning.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188 och Mern. N:o 219 samt Först. StatsUtsk:s
Mern. N:o 236.)
S. A. K.
Uti en till Rikets Ständer den 21 sistlidne April aflåten nådig Proposition
har E. K. Maj:t behagat meddela att, sedan Rikets Ständer uti underdånig Skrif
-
Expeditions- Utskottets Forsing till underdi, Skrifvelse, N:o 191.
3
velse den 25 April 1857 anhållit, det E. K. Majit täcktes förordna en Komité af
sakkunnige personer för att afgifva yttrande och förslag, huruvida och på hvad
sätt en sådan förändring uti Styrelseverkens och Förvaltningsmyndigheternas organisation
skulle kunna åstadkommas, som, i öfverensstämmelse med de grunder,
hvarpå den så kallade departemcntalstyrelsen hvilade, beredde en dylik organisations
närmare samband med Statsdepartementen, äfvensom möjligaste enkelhet
i ärendenas behandling, i förening med nödig säkerhet; samt att E. K. Majit derefter
ville, med delgifvande af nämnde förslag, framställa den nådiga proposition
i ämnet, som kunde finnas af behofvet påkallad, så hade den i sådant afseende,
genom nådigt Bref af den 19 Juni 1858, tillsatta Komité den 26 Maj 1859 afgifvit
sitt underdåniga betänkande, innefattande, bland annat, redogörelse för Komitéens
åsigt med hänseende till Krigs-koliegii organisation; hvarefter Krigskollegium
under dcu 29 November samma år häröfver sig i underdånighet yttrat;
att sedermera, efter det E. K. Maj:t under den 16 Juli 1861 tillsatt en Komité
för utarbetande af betänkande uti åtskilliga Landtförsvaret rörande frågor och till
denna Komités ytterligare utredning öfverletnnat frågan om Krigs-kollegii ombildning,
sistnämnda Komité, eller den så kallade Landtförsvars-komitén, under April
månad förlidet år till E. K. Maj:t inkommit med underdånigt utlåtande i detta
ämne och dervid afgifvet förslag till Krigsförvaltningens omorganisation, deröfver
Krigs-kollegitim under den 30 December samma år meddelat sitt underdåniga utlåtande;
hvarefter Landtförsvars-komitén med påminnelser deremot inkommit; varande
innehållet af dessa handlingar i hufvudsakliga delar upptaget i det, den
nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll; och då E. K. Majit, så vidt frågan
rörde Krigs-kollegium. som hade den allmänna förvaltningen af Arméens angelägenheter
sig uppdragen, instämde i den af Rikets Ständer uttryckta åsigt om
behöflig förändring i nuvarande Styrelseverks och förvaltande myndigheters organisation,
samt enär Landtförsvars-komitén, med ledning af den utredning, sorn
vunnits genom 1858 års Komités betänkande och Krigs-kollegii dervid gjorda anmärkningar,
efter ärendets ytterligare öfvervägande afgifvit ett förslag till Krigsförvaltuingens
organisation, hvilket, E. K. Majit funne i hufvudsakligaste delar
kunna motsvara den af Rikets Ständer framlagda och af E. K. Majit delade åsigt
i afseende på anspråken i ett sådant Styrelseverk, der, i förening med önskvärd
säkerhet för ärendenas skyndsamma och noggranna behandling samt lagenliga afgörande,
tryggheten för anslagsmedels rätta användande icke på något sätt minskades;
har E. K. Majit nu äskat Rikets Ständers medgifvande, att, Krigs-kollegium
måtte förvandlas till en, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Landtförsvarskomitén
föreslagna grunder, organiserad Arméförvaltning, derest E. K. Majit skulle
finna skäligt att, före nästa riksdag derom förordna, samt att i sådan händelse
det för Krigs-kollegii aflöning nu på Riksstaten uppförda anslag måtte för den
nya förvaltningen användas, intilldess en definitiv stat kunde i sådant afseende
varda i behörig ordning antagen.
Den af Rikets Ständer uti underdånig Skrifvelse den 25 April 1857 uttalade
mening om den ställning, hvaruti de förvaltande embetsverken böra ställas
till Cheferna för Regerings-departementerne, eger utan tvifvel i första rummet
tillämpning på det embetsverk, som använder de betydligaste skattebidragen och
4
Expeditions-Utskottets Förslag- till underd. Skrifvelse, N:o 191.
det kan således icke blifva fråga om att göra detta till en afdelning af Landtförsvars-departementet,
enär derigenom den egentliga ansvarigheten skulle öfvergå
till Departements-Chefen och sålunda blifva i månget lall beroende al politiska
förhållanden, hvilka med en sådan förvaltning icke stå i omedelbart sammanhang.
Ett af Departements-Chefen oberoende embetsverk synes således Arméförvaltningen
böra vara; om äfven förhållandet kan vara annorlunda med de embetsverk,
som icke hafva till hufvudsaklig uppgift att förvalta Statens egendomar
eller att använda Statsmedlen. I afseende på förevarande fråga tillåta sig Rikets
Ständer att, efter erinran om de olägenheter, som tillhöra den nuvarande Krigsförvaltningen,
i korthet redogöra för de särskilda förslagen till Arméförvaltningens
ombildning.
Krigs-kollegium har för det närvarande om händer vården och inseendet
öfver Arméens boställen, förvaltningen af do nog betydliga medel, som blifvit
samlade för särskilda behof tillhörande landtförsvaret; användandet af alla de anslag
och medel, som å 4:de Hufvudtiteln för samma behof anvisas; samt vården
om alla Arméens förråder, för hvilket allt det tillhör Krigs-kollegium att jemväl
redovisa.
Ehuru alla dessa göromål ytterst hafva till syfte Arméens underhåll och
landtförsvarets behöriga vidmagthåHande samt dess utveckling och förbättrande,
följer icke deraf nödvändigt, att de böra sammanföras, lika litet som det i allmänhet
kan anses erforderligt eller ens lämpligt att den, som har till uppdrag att
använda medlen, jemväl skall hafva till åliggande att besörja den förvaltning,
som har till syfte att framskaffa medlen. Ett närmare bevis på olämpligheten af
en sådan organisation, kan knappast erhållas, än det, som Krigsstyrelsen sjelf erbjuder;
emedan just inom denna organisation det funnits företrädesvis nödigt, att
skilja Arméens befäl, som har sig anförtrodd ledningen af Arméens personal och
användandet af öfriga försvarsmedlen, från omsorgen att anskaffa de derför erforderliga
medlen af utrustnings-, beklädnads- och utredningspersedlar, samt att uppdraga
bestyret dermed antingen åt Krigs-kollegium eller åt korporationer eller
tjenstemän, som stå under Kollegii inseende. Men utom det att en allmän regel,
bjuder att fördela göromålen af olika beskaffenhet, derest ändamålet skall fullständigt
uppnås, visar det sig särskildt otjenligt, att sammanföra göromål, som
fordra alldeles olika insigter och erfarenhet. Än värre blir det dock, om en del
af dessa göromål är af den beskaffenhet, att de ovilkorligen påkalla en behandling
af ett flertal personer, och en annan del just fordrar drift och beslutsamhet,
som förutsätta oberoende af stridiga särskilda meningar. I sådant fall kan ingen
organisation uttänkas, som icke skall förete oförenliga fordringar hos såväl sjelfva
institutionen, som hos de personer, af hvilka den måste utgöras.
Hufvudfelen i den nuvarande organisationen synes således ligga deri, att
man hos ett och samma embetsverk sammanfört vården om tillgångar, som endast
medelbart användas för de till verkets hufvudsakliga uppgift börande ändamål
med användandet för nämnda ändamål af tillgångarnes afkastning och af
öfriga anslagen; samt vidare dori, att man måhända på grund af berörda sammanföri
ng af olikartade göromål varit nödsakad, att såsom gemensamt styrande i
embetsverket begagna militärer och civile embetsman, ehuru de sednare sakna insigter,
som i vissa fall äro oumbärliga, och hos de förstnämnde i andra fall i allmänhet
måste brista nödig kännedom och erfarenhet, eller åtminstone tid och
lämplighet för göromålen. Att vid en sådan organisation formela svårigheter vid
ärendenas behandling skola uppstå och leda till en släpande gång af göromålen
Expeditions-Utskottets Forslat/ till underd. Skrifvelse, N:o 191.
5
kan tagas för afgjordt, äfven om det måste medgifvas, att genom en förändrad
arbetsordning anledningarne till klagan i detta hänseende kunna till en del uudanrödjas.
Men härförutan är den kollegiala styrelsen behäftad med en brist,
som är af väsentlig inflytelse i afseende på dess användbarhet för en förvaltning,
hvars uppgift är icke endast att tillse, det underordnade myndigheter iakttaga
hvad på dem ankommer, utan jemväl att med noggranhet följa utvecklingen af
en mångartad teknik, och att urskilja hvad som af nya uppfinningar kan vara
förtjent af uppmärksamhet, samt att bedöma så väl hvad som deraf i verkligheten
må vara användbart, som de lämpligaste medlen att derom vinna visshet
och det tjenligaste sättet att tillegna sig de förbättringar, som sålunda erbjuda
sig. Det är i dessa hänseenden, som en kollegial styrelse föga motsvarar ändamålet,
äfven om det förutsättes, att Chefen företrädesvis ansvarar för denna del
af institutionens verksamhet, emedan det icke kan fordras af honom att hau skall
ega tekniska insigter, jemförliga med dem, som hos Cheferne för de särskilda militärafdelningarne
bör vara att påräkna. Ett bättre resultat skall alltid uppstå,
om omsorgerna i denna syftning lemnäs i händerna på dem, som i hvarje särskild
del af det tekniska hafva den största insigten, men de måste ock, om de skola
finna sig uppmanade till oafbruten verksamhet, känna att de i sina händer hafva
medlen, likasom att, de sjelfva bära ansvaret.
Den Komité, som, efter 1856—1858 årens riksdag, erhöll uppdrag att göra
förslag till embetsverkens förändrade organisation, erkände nödvändigheten af
Krigskollegii ombildning till en krigsförvaltning. Komitéen fann ock olämpligt,
att vården och inseendet om arméens boställen skulle besörjas af något annat embetsverk,
än det som just är inrättadt för förvaltningen af Statens egeudom af sådan
beskaffenhet. Ehuru denna Komité icke, såsom utan tvifvel varit önskligast
och rättast, ifrågasatte, att förvaltningen af arméens fonder skulle skiljas från
Krigsstyrelsen, så föreslog den dock, att inom Krigsförvaltningen skulle bildas en
särskild aldelning, bestående endast af civile ledamöter, hvilken skulle omhändertaga
icke allenast denna fondförvaltning utan ock andra göromål af den beskaffenhet,
att för desamma icke erfordras militäriskt tekniska insigter. Men dessutom
afsåg denna Komité i full öfverenssämmelse med de grunder, som tjenat till ledning
för den år 1849 vidtagna förändring i Krigs-Kollegii organisation, att den
sålunda föreslagna civila afdelningen skulle ställas bredvid de öfriga afdelniugarne
och oberoende af dem, med uppdrag att kontrollera kassan och dispositionerna å
denna, samt förrätta hela bokföringen och det väsentligaste af revisionen. Endast
på detta sätt kan utväg beredas, att åt. den militära sakkännedomen inrymma den
beslutanderätt, som må vara nödig, och endast under sådana garantier kan anordnandet
af Statens betydligaste utgifter lemnäs i bänderne på enskilde embetsmål).
Beträffande embetsmethoden inom militär-afdelningarne, föreslog väl Kommitéen,
att derinom skulle anställas civile embetsman, men tilldelade desse icke i något,
fall annan del i ärendenas afgörande, än en rådgifvande. Emot Komitéens förslag
synes kunna anmärkas, dels att den lemnade i händer på de beslutande cheferna
äfven åtskilliga ärenden, som icke ovilkorligen kräfva en sådan behandling, och
dels att Komitéen hänskjöt till afdelningarnes gemensamma behandling flera ärenden,
än som nödvändigt fordrade en sådan, med omgång och tidsutdrägt förenad
åtgärd.
Landtförsvars-komitéen, hvars förslag är ämuadt att tjena till ledning, för
Krigs-kollegii ombildning, skiljer sig från den förra Komitéen nästan i alla vä
sendtliga
frågor. Endast i afseende på nödvändigheten af Krigs-kollegii ombild
-
6 Expeditions-Utskottets Förslag lilI underd. Skrifvelse, N:o 191.
ning, är den med den föregående Komitén ense. I motsats mot denna bibehåller
den vården om arméens boställen hos Krigsförval t ningen, anordnar samtliga afdelningarne
under Militär-chefer; lägger vissa delar af fondförvaltningen inom de
särskilda afdelningarne; lemnar åt hvarje af dessa afdelningar omedelbar disposition
öfver kassan; tilldelar likaledes hvarje afdelning räkenskapen för de afdelningen
tillhörande utgifter, kontrollen deröfver, och större delen af revisionen;
samt upphäfver således hela den 1849 vidtagna anordningen af en gemensam bokföring
grundad på gemensam kassa och återför de förhållanden, som derförinnan
förefunnes, dock titan att sätta något, i stället för den af Krigs-kollegium alldeles
oberoende kontroll, som före förordningen 1849 fanns deri att Stats-kontoret pröfvade
Krigs-kollegii anordningar och verkställde utbetalningarne först sedan det
blifvit undersökt, att de öfverensstämde med gällande Riks-stat.
Den enda garanti, som Landtförsvars-komiténs förslag erbjuder, synes bestå
deri att i vissa frågor Chcferne icke skulle ega ensam beslutanderätt, utan att
dessa mål skulle behandlas kollegialt; men då det lärer blifva mera än svårt att,
med anledning af Komiténs förslag, uppdraga gränsen mellan dessa ärenden och
dem, der beslutanderätt skulle tillkomma chefen, synes denna organisation strida
mot alla i theori grundade eller af erfarenhet angifna reglor för en ändamålsenlig
samverkan mellan förmän och lydande och dessutom endast vara egnad att framkalla
ökade svårigheter vid ärendenas behandling Någon garanti mot missbruk
af den Militär-cheferne i de flesta fall förbehållna beslutanderätt erbjuder den i allt
fall icke.
Den utaf Landtförsvars-komitén åberopade, från det utaf särskilda Utskottet
vid 1823 års riksdag afgifna betänkande, hemtade grundsats att verkställighetsåtgärder
böra öfverlemnas åt en person, under egen ansvarighet, utgör endast en
underordnad del af en än allmännare grundsats, som afser att skilja mellan styrelse
och förvaltning, och att ovilkorligen lemna den förra åt, ett flertal samt att
i afseende på den sednare anordna den myndighet, åt hvilken bestyret dermed
uppdrages, antingen med ett flertal lika berättigade ledamöter, eller med en ensam
beslutande chef, allt efter som förvaltningen hufvudsakligen beror af tillämpningen
antingen af allmänna författningar, eller mera uteslutande af särskildt gifna föreskrifter.
Det är endast för sistnämnda fall, som först omförinälda grundsats synes
ega full tillämplighet, och med denna inskränkning, torde den ock vid organisationen
af Armé-förvaliningen böra vinna erkännande.
Huru vidsträckt tillämpning man än må vilja gifva åt nyssberörda grundsats,
så torde likväl icke ensamt på denna kunna byggas ett förslag för ombildning
af Armé-förvaltningen. Denna må ordnas huru som helst, så utgör den dock
icke en fristående inrättning, utan samband med öfriga administrativa verk och
inrättningar. Tvärtom är den och måste förblifva en integrerande del af Statsförvaltningen.
Såsom sådan måste den ock underordnas de allmänna reglorna för
anordningen af denna förvaltning, och, till följd deraf, är det hvarken nödigt eller
lämpligt, att den i sig omfattar göromål, som mera hufvudsakligt utgöra föremål
för särskilda embetsverk, hvilka just med afseende å sådana bestyr äro inrättade
och anordnade. Det har tillhört en förgången tid att anvisa särskilda tillgångar
i kapital eller inkomst för särskilda institutioner och ändamål och att anordna
hvarje gren af Stats-förvaltningen oberoende inom sig, såväl i afseende på anskaffande
och hopsamlande af de medel, som den behöfde, som ock beträffande
användandet deraf. Häraf har föranledts den disposition af Statens fastigheter,
räntor och skatter, som gjort förvaltningen deraf invecklad och förenad med om
-
Expeditons- Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 191.
7
ständigheter, betungande icke mindre för de betalande och skattdragande, än för
Staten. Det är just detta svstem, som man i sednare tider velat utdöma, ehuru
sådant ännu endast i högst obetydlig mån gått till verkställighet; och i fråga om
en ny organisation, vare sig af embetsverken i allmänhet eller ai något bland dem
enskildt, finnes således desto mindre skäl att återgå till fordna förhållanden, och
underkänna den riktiga grundsatsen, att hvarje särskildt slag af kapital eller tillgång
bör förvaltas på samma sätt och af samma myndighet, oberoende af det sätt
hvarpå inkomsterne användas; samt att i allmänhet förvaltning, vare sig af fast
egendom eller utlånta medel, eller endast upphörd af inkomst, bör skiljas från användningen
af medlen hvilken sednare ock måste erkännas icke hafva det ringaste
att skaffa med de förhållanden, hvaraf intraderna bero. Det är förnämligast dessa
nu i korthet vidrörda omständigheter, som varit bestämmande vid alla de förändringat
som Svenska kameralväsendet i sednare tider undergått, och alla dessa
hafva halt till syfte att ställa Statens samtliga egendomar och intrader under en
gemensam finansförvaltning och att af samtliga fonder och kassor bilda en enda
gemensam, för att derifrån åt de myndigheter, som hafva medlens användning till
åliggande, fördela hvad en hvar af dem tillkommer.
Den grundsats, som ledt till fördelningen af Konungens Kansli i särskilda
Departement, som vid hvarje riksdag föranledt indragning af räntor i utbyte mot
kontanta anslag; som likaledes verkat till indragning af åtskilliga för särskilda
ändamål bildade kassor mot det kontanta anslag för årsbehofven i stället anvisats,
och som redan ställt indragna militärboställen under Kainmar-kollegii vård och
inseende; denna grundsats, som innebär, att likartade bestyr skola anförtros åt ett
och samma, hufvudsakligast med afseende derå bildadt. embetsverk, kan icke förbises,
vid omorganisationen af Krigs-kollegium, och den medgifver icke, att åt
Arméförvaltningen bibehålla någon befattning med förvaltningen af Arméens boställen,
eller af de fonder, som för Arméens särskilda behof äro bildade.
Inkomsterna, som härflyta från boställena, likasom de räntor, som fonderna
afkasta, kunna, oberoende af förvaltningen, komma till enahanda användning som
nu, och fondernas kapital må, om så nödigt pröfvas, jemväl användas för arméens
behof; men förvaltningen af det ena och andra, hvarom nu endast är fråga, kan
icke tillhöra Armé-förvaltningen, och än mindre bör denna organiseras med afse
ende
derå, att den för en sådan förvaltning skall finnas lämplig.
Då nu Kammar-kollegium är inrättadt för förvaltningen af Statens egendomar
och då Stats-kontoret har uppbörden om händer och jemväl förvaltar de
Staten tillhöriga fonder, synes man icke kunna komma till annan slutsats, än att
vid omorganisationen af Krigsförvaltningen, derifrån måste skiljas så väl vården
och inseendet öfver arméens boställen, som förvaltningen af fonderna, för att läggas,
den förra under Kammar-kollegium och den sednare under Stats-kontoret,
som jemväl bör genom sina underordnade öfvertaga uppbörden af de ät arméen
anvisade räntor och arrendemedel.
Arméförvaltningens uppgift skulle derefter blifva hufvudsakligen att använda
inkomsterna af boställena samt räntorna af fonderna, äfvensom alla anslag,
hänför liga till fjerde hufvudtiteln, det ena och andra för sina vederbörande ändamål,
samt att omhänderhafva arméens förråder och att för dessa uppdrag behörigen
redovisa.
Vid den organisation, som, med afseende å Armé-förvaltningens så beskaffade
sysslande, bör åt densamma gifvas, lärer den af Landtförsvars-komittéen åberopade,
här förut omförmälda grundsats både kunna och böra erhålla allt det ut
-
8
Expeditions-Etko Itets Förslag till undevil. Skrifvelse, i\:o 191.
rymme, som erfordras för att bereda nödig beslutsamhet och skyndsamhet i handling,
utan att derföre någon verklig inskränkning beböfver att göras i omständlighet
eller noggrannhet, hvarken i afseende på behandlingen af sådana ärenden,
hvilka falla inom det område, der en styrelse af ett flertal är den lämpligaste institutionen,
eller beträffande kontrollen öfver dispositionen af kassan samt redovisningen
derför. Hvad som för tillvägabringande af en sådan organisation erfordras,
är hufvudsakligen, för att icke säga endast, att noga särskilja sådana ärenden,
som för behandlingen fordra militärisk sakkännedom och kräfva skyndsamhet
eller en obehindrad beslutande rätt hos chefen samt att för dessa ärenden inom
Arme-förvaltningen inrätta serskilda, med afseende å ärendenas olika beskaffenhet
anordnade afdelningar, och att åt chefen för hvarje af dessa afdelningar öfverlemna,
att på eget ansvar behandla och afgöra de till afdelningen hörande ärenden.
I öfrigt skulle, jemte dessa afdelningar, ställas en särskild afdelning, som
skulle bestå af civile embetsman och ega kollegial sammansättning samt öfvertaga
allt hvad som i öfrigt till Armé-förvaltningen hörer, dermed förstnämnde afdelnings-chefer
således icke skulle ega någon befattning.
På detta sätt skulle helt och hållet undvikas, att ärenden som fordra militäriska
insigter, skulle komma att afgöras af civile embetsman och de militäre
skulle icke heller belastas med deltagande i pröfningen af ärenden, som fordra insigter
i författningar och en utbildning i öfrigt, sorn man icke har hvarken rättighet
eller anledning att hos dem förutsätta. Den egentliga kontrollen och revisionen
skulle ock i allmänhet kunna blifva oberoende af den, hvars åtgärder
skulle kontrolleras och revideras.
Eukelheten af en sådan anordning skall knappast af någon bestridas, dock
torde invändningar deremot hemtas från det förhållande, att verkställigheten af
hvad som skulle uppdragas åt de militäre afdelnings-cheferne kan fordra kännedom
om författningar och förmåga att tillämpa dem; på grund hvaraf det skulle
vara nödigt att, enligt Komitéernas förslag, vid sidan af Afdelnings-cheferne ställa
civile embetsman. Det vill dock synas att ärenden, hvilka icke kunna anförtros
åt den insigt i författningarne, som står en hvar till buds, icke böra afgöras af
militär-chefer med allena beslutanderätt, och att således det ligger en motsägelse
deri, att, lemna åt cheferna en sådan afgöranderätt och på samma gång förklara
dem otjenlige att sjelfständigt afgöra målen. En annan sak är deremot att cheferne
i hvarje fall behöfva en föregående utredning af åtskilliga mål, som bero af
författningarnes tillämpning; men denna kan och bör beredas dem, dels derigenom
att de hvar för sig hafva att tillgå underordnade med erforderliga insigter och
vana, och dels sålunda att det nu befintliga Advokatfiskals-kontoret bibehålies, för
att der i något serskildt fall tillämpningen af en författning beror af en mera allmän
öfversigt af lagar och föreskrifter, tillhandagå med de derföre erforderliga upplysningar.
Dessa utvägar borde vara fullt, tillräckliga och äro utan tvifvel lämpligare än den
af 1858 års Komité afsedda organisation, enligt hvilken militär-afdelningarne erhöllo
göromål, dem de beslutande Cheferne icke kunde pröfva utan biträde af civile
ledamöter, hvilka derföre såsom endast rådgifvande skulle anställas; likasom
nämnde utvägar måste erkännas hafva ett än större företräde framför den af
Landtförsvars-komitéen föreslagna anordning, att hos hvarje Chef anställa 2:ne
rådgifvande embetsman med skyldighet att afgifva yttrande, som i vissa fall icke
på beslutet inverka, men i andra fall tillerkännas giltighet. Denna sednare anordning
synes grunda sig på den origtiga förutsättning, att beslutanderätten kan
lemnäs
Expeditions- Utskottets Förslag, till underd. Skrifvelse, Nio 191.
9
lemnäs åt den, sorn icke har ali den derför nödiga insigt,pn, men föranleder dessutom,
såsom redan är anmärkt, én serskild pröfning i hvarje fall rörande formen
för ärendets béhändliug och afgörande samt innehar i detta hänseende ständiga
anledningar till olika meningar och framkallar sålunda många och stora olägenheter,
äfvensom, berörda förslag i dét. lyckliga fall, att tvist om formen för behandlingen
icke uppstår, ändock fordrar i allmänhet samma omständlighet vid behandlingen,
;Böm 'tillhör dét nuvarande Kollegiet, utan att lemna samma garantier
för målens författningsenliga afgörande.
Då emellertid, under den utredning frågan vid behandlingen hos Rikets
Ständer' erhållit, dét förekoiiimit anledning att antaga, det. högst få ärenden skulle
vara af den beskaffenhet att Militär-cheferné skulle för deras afgörande hafva tillräck
lig ledning uti den utredning, sohl kunde anförtros ät underordnade tjenstemän,
utän att i mångå fall pröfningen beror till en del af militäriskt tekniska
insigter, och till en annan del på kunskap och erfarenhet i författningarnas tillämpning,
samt såväl 1858 års Komité, som Landtförsvärs-komitén, försett äfven
de militära afdelningärne med civile ledamöter; hvilka dock, efter begge förslagen,
i vissa ärenden, skulle erhålla endast rådgifvande röst, torde grundsatsen, att
ät de militära ledamötérna anvisa endast sådana mål, sorn äro rent militäriska,
Och att lemna dé öfriga åt en kollegial behandling af civile embetsman, böra sålunda
modifieras att, vid särskiljandet af de mål, som böra tilldelas dessa afdelningai:
med ensamt beslutande Chefer, åt dem lempas: alla sådana mål, som i något
hänseende fordra militäriska insigter, och att den organisation af rådgifvande
ledamöter, hvarom begge förslagen äro eniga, medgifves. Men i öfrigt synes, såsom
1858 års förslag afser, den först nu af Landtförsvars-komitén ifrågasatta sammanblandning,
inom samma afdelning, af mål, sorn böra af den beslutande Chefen
ensam afgöras, med sådana, hvilka fordra kollegial behandling vid afgörandet, böra
ovilkorligen undvikas, samt en särskild civil afdelning inrättas för behandlingen
af alla mål, som efter ofvannämnda grund icke tillhöra militär-afdelningen.
Vidkommande särskildt den afdelning af Armé-förvaltningen, som sålunda
skulle behandla de från de öfriga afdelningarne skiljda ärenden; så, enär dessa utgöras
af sådana mål, som icke påkalla militäriskt tekniska insigter, bör syftemålet
med organisationen af förstnämnda afdelning vara att bereda säkerhet och
trygghet i. afseende på ärendenas författningsenliga behandling, samt att i öfrigt
genom enkla arhétsmethoder befordra all den skyndsamhet sorn vederbör. Derjemte
hör åt denna afdelning uppdragas vården om Armé-förvaltningens kassa,
håde på det att kassa-förslaget icke må behöfva hållas större än nödigt, och på
det. ätt dispositionen må vara, i möjligaste måtto kontrollerad. Den sålunda gemensamma
Kassäh gör ock nödigt, att den derpå grundade bokföringen blir för
alla afdelningarne gemensam, hvilket dessutom i allt fall oundgängligen erfordras,
om en fullständig och snabb öfversigt af ställningen äfven i detalj skall kunna
vinnas. Detta låter sig icke göra, oip, såsom Landtförsvars-komitén afser, den
gemensamma Kassan skall redovisas i tre eller rättare fyra särskilda bokföringar
inom afdelningarne, och den gemensamma bokföringen skall utgöras endast af en
hufvudbok, som icke upptager några detaljer, utan endast utgör en sammauföring
af dé särskilda bokslutens resultater.
Den ifrågavarande särskilda afdelningen skulle jemväl få sig anvisad vården
om arméns boställen och fond-förvaltningen, om icke dessa ärenden, såsom
rättast, och önskligt är, komma att, skiljas från Armé-förvaltningen.
Bih. till B. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 23 Häft. 2
10 Fxpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 191.
Beträffande sambandet mellan de särskilda afdelningarne, då hvardera af
de tre, afdelningarne, inom hvilka Cheferne hafva beslutande rätt, endast har till
uppdrag att använda de medel och anslag, sorn för afdelningens särskilda ändamål
blifvit anvisade, kan, med anledning af dessa förvaltningsbestyr, någon gemensamhet
mellan sagda afdelningar icke i allmänhet vara nödvändig. De ärenden, som
skulle anvisas åt dessa afdelningar, behandlas icke heller nu inom Krigs-kollegium
vid plenisammanträden, utan besörjas helt och hållet, inom afdelningarne, ehuru
dessa i vissa fall med hvarandra samråda.
Såsom undantag, och såsom en för alla afdelningarne gemensam angelägenhet,
har blifvit framställd frågan om uppgörandet af statsförslaget rörande 4:de
Hufvudtiteln, men utom det att en hvar af afdelningarne äfven nu anser det för
sin pligt att uppgifva alla behof, spm enligt afdelningens åsigt förefinnes, och att
således, någon jemkning i anspråk icke heller för det närvarande på förhand mellan
afdelningarne eger rum, synes det icke ens böra tillkomma afdelningarne eller
Arméförvaltningen gemensamt att annorlunda förfara, eller att jemka fordringarne
efter för handen varande tillgångar. Sådant tillhör deremot Chefen för Landtförsvars-departementet
och han bör dervid icke vara bunden af några
gifter. från Armé-förvaltningen, utan tvärtom känna alla behof både mera och
mindre angelägna, samt derefter bedöma hvad sorn mäste göras och hvad sorn kan
sättas tillbaka. Några gemensamma öfverläggningar för förenämnde ändamål synas
sålunda icke vara erforderliga; deremot torde, i öfverensstämmelse med Krigskollegii
åsigt, alla frågor om tjenste-,tillsättningar, transporter och afsked, samt
åtal rörande fel eller försummelser i tjensten, för så vidt Krigs-förvaltningens egna
tjenstemän angår, böra af embeten» vid gemensamma sammanträden afgöras. Såsom
plenimål behandlas nu egentligen endast befordringsärenden och afskrifningsfrågor,
ehuru åtskilliga andra mål, sorn handläggas på afdelningarne, lära expedieras
såsom pleniären.den; hvartill torde kunna räknas skrifyelser, som intagas i Författnings-samlingen,
Gencralmönstrings-äremjen och möjligen några andra. Af dessa
synas afskrilningsinålen böra behandlas på ilen civila afdelningen, för att. derefter
underställas Kammar-rättens ytterligare granskning; och öfrige af de nu såsom
plenimål behandlade frågor, med undantag af belordrings-ärenden och åtal för tjensteförsummelsor,
kunna i allmänhet icke gifva anledning till någon gemensamhet
mellan Militär-afdelningarne. En sådan synes således knappast behöflig mellan
dessa : afdelningar, men mellan hvardera af dem och den civila afdelningen visar
den sig nödig, .på samma gång sona den bestämmer, sig sjelf genom de uppdrag,
sorn tilldelas den civila afdelningen. Detta samband förutsätter dock icke och påkallar
ej heller någon gemensamhet i öfverläggningar och beslut, utan endast en
samverkan, så ordnad att den civila afdelningen eger oinskränkt tillgång till alla
handlingar och upplysningar från de, öfriga afdelningarne, likasom dessa ega enahanda
anspråk på den afdelning, sorn förvaltar den äfven för dem gemensamma
Kassan och besörjer den gemensamma bokföringen. Skulle dock för några andra
icke föresedda fall sammanträde mellan afdelningarne finnas nödigt, torde några
enkla föreskrifter derom kunna befinnas tillräckliga.
Med aidednieg häraf få Rikets Ständer till svar å E. K. Maj:ts nådiga Proposition,
underdånigst meddela, att Rikets Ständer finna den nuvarande organisationen
af Krigs-kollegium i flera hänseenden olämplig och bristfällig, och att Rikets
Ständer medgifva, att Krigs-kollegium förändras till en Armé-förvaltning på
det sätt, att inom d,ensamma bildas tre särskilda afdelningar, hvardera ställd under
en Militär-chef, och att åt dessa Chefer uppdrages ätt, hvar inom sin afdel
-
Expeditions- Utekottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 191. 11
ning med nödigt biträde, på eget ansvar handlägga och afgöra alla sådana mål,
som i något hänseende fordra militäriskt-tekniska insigter; men att alla öfriga
mål och ärenden öfverlemnas till en särskild, af Militär-cheferne oberoende afdelning,
som utgöres ai endast civile medlemmar och med kollegialt arbetssätt, åt
hvilken afdelning tillika uppdrages den omedelbara dispositionen a( Armé-förvaltningens
Kassa och kontrollen deröfver, jemte den bokföring, som afser att redovisa
för embetsverkets hela förvaltning; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer
dels underdånigst anhålla att E. K. Maj:t ville från Armé-förvaltningen skilja såväl
vården och inseendet öfver arméens boställen, som förvaltningen af de landtförsvaret
tillhöriga fonder, äfvensom ock tillse att Kassa-förvaltningen bringas i
öfverensstämmelse med den reglering af Ötatens allmänna penninge-förvaltning,
som kan blifva en följd af Rikets Ständers derom särskildt gjorda underdåniga
framställning; dels få i underdånighet tillkännagifva, att om E. K. Maj:t finner
lämpligt att före nästa riksdag gå i författning om inrättande af en Armé-förvaltning,
i enlighet med nu uppgifna grunder, Rikets Ständer medgifva, att nuvarande
anslaget till Krigs-kollegium må för sådant ändamål användas, dock under
förbehåll, att Statsverkets utgifter icke derutöfver må ökas till följd af anspråk
af de nu der anställde embets- och tjenstemän; dels ock velat i underdånighet uttrycka
den åsigt, att alla frågor om tjenste-tillsättningar, transporter och afsked
samt åtal rörande fel eller försummelse i tjensten, forså vidt Krigs-förvaltningens
egna tjenstemän angår, bör af embetena vid gemensamma sammanträden afgöras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 November 1863.
;j
12 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 492.
N:o 192.
Uppläst och godkiinclt hos Ridd. och Adeln den 3 Deq. 186 3,,
Preste-Ståndet den 3 —1 —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den ,4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i fråga om kostnadsersättning
till militäre, civile och ecklestiästike tjenstemän, för en
del resor i tjensteärenden.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:p 194 samt Mern. JsT:ris, 216 oell 236.)
S. A. K.
Uti en den 29 sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåten nådig Skrifvelse
har E. K. Maj:t erinrat, hurusom, — efter det hos Rikets vid 1856—1858 årens
riksdag församlade Ständer blifvit föreslaget, att skjutsersättning enligt resereglemente
måtte indelta arméens öfver- och underbefäl samt civilstat tilldelas för sådana
resor i tjensteärenden, som icke förorsakats af föreskrifven tillsyn å de underlydande,
nemligen: vid de syner och ekonomiska besigtningar, som anbefallas
i Militicboställs-Ordningen, jemte en del andra uppgifna förrättningar, — Rikets
Ständer, uti underdånig Skrifvelse den 24 Oktober 1857, bos E. K. Maj:t anhållit,
att, då det visserligen vore ganska betungande för indelta arméens befäl att af
egna medel nödgas bestrida utgifterna för resor icke allenast i och för den egentliga
tjenstgöringen, utan ock för förrättningai, hvilka icke stöde i omedelbart
sammanhang dermed eller vore deraf föranledda, men flere embets- och tjenstemannaklasser,
likaväl som den indelta arméens befäl, hade sig ålagdt att utan ersättning
företaga resor i tjensteärenden, och billigheten fordrade, att deras möjligen
icke mindre grundade anspråk ej lemnades utan afseende, E. K. Maj:t måtte,
efter ärendets behöriga utredning, till Rikets Ständer göra nådig framställning,
dels om och i hvilka fall ersättning borde tillerkännas militärer, civile och ecklesiastike
tjenstemän, för resor vid förrättningar inom deras tjenstedistrikt, dels ock
om de kontrollföreskrifter, som i berörda hänseenden kunde finnas erforderliga.
Med anledning af denna Rikets Ständers underdåniga anhållan, hade E. K.
Maj:t infordrat Krigs-kollegii, Förvaltningens af Sjöärendena och Kammar-kollegii
Expeditions-Utskottets Förs tag till underd. Skrifvelse, N:o 192.
13
gemensamma underdåniga utlåtande, hvilket, sedan E. K. Maj:ts samtlige Befallningshafvande
i länen och Domkapitlen i stiften, äfvensom Chefs-embetena för
vissa indelta regementen och korpser blifvit hörde, af Kollegium afgifvits; hvarefter
Domkapitlen ytterligare, på gifven anledning, sig yttrat i frågan, huruvida
icke, vid förrättningar i vissa af bemälda Kollegier förutsatta fall, ecklesiastik
jords rätt lämpligen kunde bevakas ensamt af behörigen utsedd konsistoriifullmägtig,
och sålunda icke både krono- och konsistorii-ombud behöfva tillstädeskomma;
Och har E. K. Majit nu uti ofvanberörde nådiga Skrifvelse meddelat
hvad till utredning af frågan hufvudsakligen förekommit, dervid E. K. Majit, som
funnit det af Kollegierna afgifna förslag” till bestämmelser angående reseersättning
till militäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för en del dem åliggande tjensteförrättningar
böra i hufvudsakliga delar godkännas, dock ansett ändring och rättelse
i de föreslagna stadgandena böra i vissa hänseenden ega rum, hvarom ock
E. K. Majit i högstber.örda nådiga Skrifvelse gifvit Rikets Ständer del och derjemte
ansett Sig böra, innan Författning i ämnet utfärdas, inhemta Rikets Ständers
yttrande i afseende å den ersättning, som af allmänna medel borde utgå, i hvilket
afseende E. K. Majit föreslagit, att dessa kostnader, hvilkas belopp svårligen kunde
på förhand med någon säkerhet beräknas, måtte, på sätt med likartade ersättningar
i andra fall egde rum, få utgå af rese- och traktamentsanslaget å den Riksstatens
Hufvudtitel, hvars rätt och fördel kunde anses hafva varit af den ifrågakomna
rättegången, synen eller förrättöiugen beroende.
Rikets Ständer hafva E. K. Majits, of vanberörda nådiga framställning i
öfvervägande tagit, 'och dervid Tunnit^sig börk,' i ' hufvudsaklig öfverensstämmelse
med E. K. Majits förslag, medgifva, att den ersättning, som uti ifrågavarande hänseende
bör af allmänna medel bestridas, må af rese- och traktamentsanslaget å
den Riksstatens Hufvudtitel, hvars rätt och fördel kan anses hafva varit af förrättningen
beroende, utgå; Och få Rikets Ständer derjemte i underdånighet tillkännagifva,
dels a,tf Rikets Ständer funnit ersättning för tillsyn vid nybyggnad
eller reparation af karalstäi;shus å militieboställen ej böra af ofvannämnda anslag
bekostas, dels opk att Rikets Ständer för sin del beslptit, det ersättning till ifrågavarande
tjenstemän inå, derest Rikets Ständers beslut om förhöjning i skjutslegan
vinner E- K- Majits nådiga bifall, utgå med 1 Ridr 30 öre för hvarje mil,
men i motsatt fall fastställas till 1 Ridr 25. öre för mileu; anhållande Rikets
Ständer, det E, K- Majit täcktes låta tillse att, der krigsrätts-saminanträden vid
audra tillfällen än under mötestiderna eller inom garuisonsort finnas nödiga, de
mätte med minsta möjliga kostnad anordnas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 November 1863.
14 Expeditions-lUkottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 193.
N:0 |»3.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adelil den 2 Dee. 1865.
Presle-Sliindel ilen 2 — —
Borgärc-Slåiidet den 2 — —
Bdride-Slandel den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ifrågasatt tillökning
i arméens nuvarande kavalleristyrka.
(Stat s-Utskottets Utlåtande N:o 196 samt Mern. N:ris 213, 227 och 236.)
S. A. K.
Uti Proposition till Rikets Ständer af den 28 sistlidne April har E. K. Maj:t
behagat i nåder meddela, hurusom under behandling af de frågor, som blifvit hänskjutna
till den af E. K. Majit tillförordnade Landtförsvars-kouiités öfvervägande,
det, vid betraktande af det förhållande, hvaruti de särskilda vapnen för närvarande
stöde till hvarandra, samt vid beräkning af hvarje vapens nödvändiga styrka och
huru arméen frän fredsfot mätte med största skyndsamhet och säkerhet kunna
öfvergå på krigsfot, befunnits för försvaret högst magtpåliggandé, att nuvarande
finga kavalleristyrka blefve ökad med minst 500 man. Af -Landtförsvafrs-komitén
vore härvid, bland annat, anfördt, hurbledés kavalleriet, inberäknadt både det
värfvade och indelta, efter afdrag af de till åtskilliga ändamål indragna och anslagna
nummer, räknade ej fullt 4,300 man, af hvilka dock 144 vöre o beridne.
Dertill vore visserligen beräknadl ätt läggas omkring 3,700 man béväring; men,
huru än den slutliga organisationen deraf komme att ske, ansågs af ekonomiska
skäl omöjligt att under fredstid göra kavalleriets beväring beriden och, till följd
deraf, att åt densamma gifva den ryttarebildning, hvarigenom någon förstärkning
inom kortare tid kunde komma kavalleriet till godo. Af öfriga vapen räknade,
efter enahanda afdrag som ofvan augifvits, infanteriet omkring 22,500 man och
artilleriet samt sappörtruppen nära 2,700 man, allt stamtrupper. Dertill komme
af beväring omkring 70,000 man för infanteriet och något öfver 1,500 man för
artilleriet. Äfven med en vida längre än hittills utsträckt beväringsexercis vore
icke tänkbart att genast med infanteriet till aktiv tjenstgöring införlifva allt det
'Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 7 95. 15
ofvannämnda, vapnet tillhöriga, beväringsmanskapet; men om ock endast 20,000
man beräknades kunna strax efter arméens mobilisering förenas med infanteriet,
komme dock, med tillägg af stamtrupperna, den i fält stående arméen att uppgå
till vid pass 50,000 man, deraf kavalleriet ej utgjorde fullt 4,150 man, ett förhållande
i kavalleristyrka, hvilket vöre lägre än hvad allmänt inom andra arméer
ansåges motsvara behofvet af nämnde vapenslag. Ännu betänkligare framst ode
detta missförhållande, då i betraktande tages, att här icke, såsom inom andra arméer.
, funnes särskilda trupper afseddä för intendentsväsendet, för trossbévakning
och för ordonnanstjcnstgöring. Vid en armé af ofvan angifna styrka antoges nemligen
minst 500 ryttare blifva för dessa behof erforderliga. Afråknades nu detta
antal från kavalleriets verkliga styrka, samt afdröges ytterligare hvad uti depoterna
måste förläggas i ändamål att bilda beväring och dressera remontér, skulle
säkerligen den för, fälttjenstgöringen påräkneliga delen af kavalleriet ej uppgå till
mer än vid pass 3,000 man. Att dessa icke kunde motsvara arméens behof vore
påtagligt, då man besinnade de talrika detacheringar af kavalleri, hvilka måste
utgå, samt den aflägsna förpost- och rekognoscerings-tjenstgöring, sorn ålågé detsamma;
hvarefter lätt kunde beräknas den ringa Styrka' sorn återstode till bildande
af den vid åtskilliga tillfällen så vigtiga kavallerireserven; Och har E. K. Majit
jemväl för Sin del ansett nödigt, att kavalleriet erhölle den af Landtförsvarskomitén
föreslagna tillökningen af minst 500 man, samt dervid, i likhet med komitén,
ansett tvänne utvägar erbjuda sig för bristens afhjelpande, nemligen antingen
att uppsätta en ny värfvad kavalleritrupp, eller att bereda den erforderliga
tillökningen i kavallerivapnet från något, af de såsom infanteri nu tjenstgörande
rusthållsregemeiitena, hvilken sednare utväg E. K. Majit ansett böra föredragas,
då den, ehuru medförande uppoffringar, dock i vida mindre män kräfde tillökning
i anslag.
Med anledning häraf har E. K. Majit, på anförda skäl, ansett tjenligast,
att Smålands Husarregemente, nu utgörande 500 man, förändrades till infanteri
och sammansloges med Smålands Grenadierbataljon, samt att Westgöta regemente,
bestående af 1,000 man, i sin helhet till kavalleri uppsute; för hvilken förändrings
genomförande uppgifvits följande medel och utvägar:
att, då de med rusthållarne vid Westgöta regemente afslutade hästvakanskont.
rakt med år 1870 tilländaginge, hästvakans-spanmålen för 500 nummer af
detta regemente derefter skulle från Statsverkets allmänna till regementets inkomster
afföras, samt enahanda afgift för öfrige 500 nummer vid regementet likaledes
ifrån Statsverket återgå, i den mån hästyakansmedel af ett motsvarande
antal nummer från annat regemente kunde komma att erläggas och till Statsverket
ingå;
att till E. K. Majits disposition skulle ställas:
a) den vakansafgift, som kunde komma att erläggas för tillfälliga karlvakanser
från den tid E. K. Majits beslut om Westgöta regementes uppsittning
blefve kungjordt och intilldess uppsittmngen skedde; b) en fjerdedel af hästvakansafgiften
från Westgöta regemente under hvarje af åren 1867, 1868, 1869 och 1870;
c) de hästvakans-medel, som kunde komma att utgå efter år 1870 i afvaktan på
nummerhästars anskaffande för bildande af en ny sqvadron; och d) de besparingar,
som uppstode på befälets aflöningsmedel från uppsittningens kungörande till tiden
fö r densamma;
16 E ap r di ti o ns- UIs ko tj e ts Förslag till andor d. Skrifvelse, N:o 193.
att de besparingar af indelta räntor, bpställsafkastning m. m., tillhörande
Westgöta regementes gamla kavalleri-stat, hvilka nu inginge till Statsverket,
skulle från och med 1871 användas för regementet;
att rusthållame vid Westgöta regemente skulle kunna från Kronans förråd
erhålla brukbara kåvallerigevärs-persedlär i utbyte mot silia nu egande ihfåhterigevärs-persedlar,
på sätt af.K. K. Maj:t' närmare komme att bestämmas;
att kontrakt skul|e: uppgöras med rustbållarpe vid Smålands Husarregemente,
om erläggande af hästväkansafgift, samt regementet föiänÖräs till infanteri;
i sammanhang hvarmed kontrakten vid Smålands Grenadiérbätaljon, nät de nuvarande
tillänöaginge, borde uppgöras i likhet med dem för Husarregementet';'samt
att rusthållarne vid Husarregementet skulle i Kronans förråd kunna göra
utbyte af nu egande kavallcrigevärs-persediår emot infanteri-beväring, eftersom
derom vidare af E. K. Majit kudde förordnas.
E. K. Maj:t, sorn sålunda framlagt den uppgjorda planen för Westgöta infanteriregementes
återförvaridling till kavalleri och Smålands Husarregementes
öfvergång till infanteri, liar för denna förändring äskat Rikets Ständers medverkan;
och i sådant hänseende föreslagit, ätt Rikets Ständer, med antagande af den framlagda
planen, mätte bifalla de till dess genomförande erforderliga, bär ofvan otnförmälda
anordningar af inflytande, vakansafgifter och lönebespäringar samt Öfriga
åtgärder, så vidt de vöre afsedda att eg a rum under nästa statsregleringspériodi
under hvilken deremot icke, till följd af dbn föreslagna 'förändringen, erfördradeä'
några särskilda anslag; i sammanhang hvarmed E. K. Majit förmält Sig vilja framledes,
i mån af behof, framlägga nådiga Förslag öm anvisande äf de medel, sorn
under följande ätatsfeglénngspefio(|ér komme ätt för ändamålet tågås i anspråk.
Rikets Ständer hafva ifrågavarande nådiga Proposition i öfvervägande tagit
och, erkännande behöfligheten af en tillökning i kävalleHets nuvarande styrka,
föreställa sig Rikets Ständer, att en dylik förändring bör kunna åstadkommas
utan att någon dol af det redan alltför. fåtaliga kavalleriet blifver till infanteri
förvandladt, och kunna för sin del icke godkänna förslaget om Smålands Husarregementes
afsittande. Rikets Ständer anse äfven, att kavalleriets förstärkande
genom indeld eller värfvad trupp bör kunna med största fördel åstadkommas i
förening ,med vakanskoutrakternas förnyande vid de afsutna rusthållsregementena
och vakansafgifternas förhöjande till ett belopp, närmare motsvarande värdet af
den skyldighet de äro, beräknade att ersätta.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm Öen 30 November 1863.
i
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 194. 17
N:o 194.
öpplfist och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 2 Oec. 1863.
Prcslc-Slnndel deri 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Slåndel den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående de i 63 § Regeringsformen
föreskrifna kreditivsummor.
(Stats-Utskottets Memorial N:o 199.)
S. A. K.
Med anledning af stadgandet i 63 § Regeringsformen, att, för oförutsedda
händelser, tvänne särskilda tillräckliga summor böra vid hvarje riksdag anslås och
till utbetalning från Riksgäldskontoret anvisas, den ena att vid infallande krig
kunna af Konungen lyftas, sedan Han Statsrådet in pleno hört och Rikets Ständer
sammankallat, och den andra att vara tillgänglig, då Konungen, sedan hela Statsrådets
tankar deröfver blifvit inhemtade, finner den vara till Rikets försvar eller
andra högst vigtiga och angelägna ändamål oundgängligen nödig, hafva Rikets
Ständer bestämt den förra af dessa summor, eller det s. k. större kreditivet, till
enahanda belopp, hvartill det alltsedan 1812 års riksdag varit faststäldt, eller till
Tre millioner Riksdaler Riksmynt, äfvensom den sednare, eller det s- k. mindre
kreditivet, blifvit, för hela tiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst, bestämd
till samma belopp, som vid sistförflutna riksdag, eller En million Eemhundratusen
Riksdaler Riksmynt.
Ilikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 November 1863.
Bih. till 11. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 23 Haft.
3
18 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 195.
\:o 195.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Dec. 18 63.
Prests-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om anvisande af ett särskildt kreditiv
till betäckande af kostnaderna för ett fullständigare ordnande
af försvarsverket.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 239.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 23 innevarande månad har E. K. Maj:t gifvit
Rikets Ständer tillkänna att, ehuru E. K. Majit, hvars oaflåtliga bemödande varit
och städse skulle blifva att från de Förenade Rikena afhålla krigets vådor och
olyckor, fortfarande hyste förhoppning att de tvistefrågor, som för närvarande uppröra
Europa, skola finna en fredlig lösning, samt de förpligtelser till bistånd åt
ett med oss nära förbundet grannfolk, som hittills varit i fråga för vissa förutsatta
fall, icke egde större omfattning, än att de kunnat uppfyllas med de medel,
Rikets Ständer redan ställt till E. K. Majits förfogande, vore likväl den politiska
ställningen i allmänhet för ögonblicket sådan, att omtanken för fäderneslandet
kräfde förberedande åtgärder till våra försvarsmedels försättande i ett skick, som,
i händelse af behof, medgåfve deras kraftiga användande för sitt ändamål, utan
alltför stor tidsutdrägt; och har E. K. Majit, som önskat att, derest icke alla anledningar
till oro för våra yttre förhållanden skulle före Rikets Ständers åtskiljande
hafva upphört, göra Rikets Ständer meddelanden i afseende å den ställning
ed Förenade Rikena hade att intaga, men af fortgående underhandlingar och hastigt
vexlande händelser nu vore derifrån förhindrad, funnit sig af omständigheterna
föranlåten att af Rikets Ständer äska ett serskildt kreditiv å Tre millioner
Riksdaler, att af E. K. Majit, i mån af behof, användas till ett fullständigare ordnande
af försvarsverket.
Fxpeditions-utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 196. 19
Rikets Ständer, som med tillfredsställelse inhemtat E. K. Majit sålunda uttalade
åsigter samt hysa lull tillförsigt till E. K. Majits visa förutseende vid bedömande
af de åtgärder, som, för vinnande af de uti den nådiga Propositionen afsedda
ändamål, må finnas af omständigheterna påkallade, hafva alltså, på sätt E.
K. Majit äskat, till E. K. Majits nådiga disposition å Riksgäldskontoret anvisat
ett särskildt kreditiv af Tre millioner Riksdaler Riksmynt, att, i mån af behof,
användas till försvarsverkets fullständigare ordnande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 November 1863.
Uto 196.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Dec. t863.
Presle-Slåndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående slcjutsnings-besvärets
ordnande.
(Sammans. Stats- och Ekon.-TTtskottets Betänkande N:o 21, Utlåtande Nio
40 och Mern. Nio 45, samt Först. Stats-Utskottets Mern. Nio 210.)
S. A. K.
Yid pröfning af åtskilliga under innevarande riksdag hos Rikets Ständer
gjorda framställningar rörande skjutsningsbesvärets ordnande, hafva Rikets Ständer,
på sätt redan blifvit uti den angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
Sjette Hufvudtitel aflåtna skrifvelse i underdånighet anmäldt, å nämnde
Hufvudtitel uppfört ett årligt reservationsanslag, stort 100,000 R:dr Runt, att,
stäldt till E. K. Majits disposition användas till lättnad för skjutsningstungan i
de fall, der densamma genom entreprenad bestrides och befinnes serdeles tryckande.
Härvid hafva Rikets Ständer jemväl varit betänkte på sådana bestämmelser,
som kunna göra till en möjlighet att, genom det beviljade anslaget, i någon
mån vinna det dermed afsedda ändamål. Hvilka skjutslag, som må anses af skjuts
-
20
Expedilions-Utkotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 196.
ningsbesväret mest betungade, låter sig ej beräkna, med mindre detta besvär fullgöres
genom entreprenad, hvarföre Ilikets Ständer oek gjort sådant till vilkor för
rättigheten att ifrågakomma till erhållande af understöd i anledning af sagda besvär.
Men detta och de många andra med entreprenaders inrättande afsedda ändamål
lära ej kunna vinnas allenast genom en skjutshagen beredd utsigt att möjligen
ifrågakomma till delaktighet i till skjutningstungans lättnad anvisade medel,
likasom dessa medel antagligen skulle blifva utan nytta uppoffrade, med mindre,
i sammanhang dermed jemväl vidtages sådana åtgärder, sorn i öfrigt kunde till
lättnad i skjutsningstungan förauleda. Rikets Ständer hafva i sådant afseende
trott möjligheten att, vid utomordentliga fall, erhålla rättighet att uppbära en förhöjd
skjutslega utöfver den nu tillåtna, vara ett af de verksammare medlen till
åstadkommande af entreprenader; och skulle, genom en sådan förhöjning, antalet
af öfverflödiga resor inskränkas, eller de resande manas att, oftare än hittills, begagna
sig af egna hästar, eller möjligheten af postdiligensers inrättande underlättas,
och till desammas begagnande uppmuntras, så vore jemväl härutinnan ett ändamål
vunnet och en lindring i skjutsningsbesväret åstadkommen.
Rikets Ständer hafva derföre funnit sig böra hos E. K. Majk, i underdånighet
anhålla det E. K. Majk måtte täckas å alla gästgifvaregårdar i Riket låta, så
vidt görligt finnes, inrätta entreprenader, dervid, då sådant af förhållandena nödigt
påkallas och entreprenader ej på annat1 sätt kunna åvägabringas, en lega af högst
1 R:dr 50 öre per mil i stad och 1 Rdr 20 öre per mil på landet må få uppbäras;
samt att E. K. Majk behagade härom meddela de föreskrifter, hvilka så väl
för skjutsskyldiges säkerhet som för de resandes beqvämlighet kunna erfordras.
Emedlertid lärer, såsom följd af de, genom kanalers och jernvägars samt
andra farleders öppnande, på sednare tider ofta förändrade förhållanden uti kommunikationsväsendet,
fall ofta nog komma att inträffa, der jemväl en till förenämnde
belopp stegrad skjutslega måste visa sig otillräcklig för att genom entreprenad
bereda en måhända af behofvet högt påkallad skjutsningsanstalt, som stundom
äfven torde erfordras att, utan dröjsmål, genast träda i verksamhet. Sådana
fall blifva till exempel, der en jernvägsstation kan vara belägen på en half mils,
eller kortare afstånd från gästgifvaregård, samt den resande således blifver tvungeri
att för en sådan kortare väg begagna skjuts, i hvilket fall legan, beräknad
efter äfven högsta pris i allmänt gällande taxa för skjuts, alltid måste befinnas
otillräcklig att motsvara den skjutsandes besvär. Likaledes kunna af ofvan förutsatta
anledningar skjutsstationer blifva beböfliga å sådan ort, der några skjutsningsskyldige
hemman ej finnas disponibla till förpligtande att den erforderliga
kommunikationen ombesörja. I dessa, med flera fall, der skyndsamt tillvägabringande
af skjutsinrättning erfordras, och der för den resande blifver föga känbart
om han ock nödgas utgifva flerdubbel lega mot den vanliga, i jemförelse med de
svårigheter, som för honom skulle uppstå derest någon skjutsinrättning ej funnes
honom till hjelp, torde E. K. Maj:ts Befallningshafvande böra ega myndighet att
tillvägabringa entreprenad till hvad lega, som för skjutsningen må behöfva
betingas.
Rikets Ständer hafva derföre funnit sig äfven böra hos E. K. Majit, i underdånighet
anhålla, att, då behof af ny skjutsinrättning å farväg äfvensom vid jernväg-
eller kanalstation uppstår, och sådan icke kan åstadkommas utan de gamla
skjutslagens ytterligare betungande, vederbörande länsstyrelser må ega att på sådant
ställe bereda skjutsinrättning, på det sätt, att, skjutsningsskyldigheten, efter
entreprenadauktion, öfverlemnas till den, som erbjuder sig att för minsta lega per
Eäcpedilions-Utslottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 191. 21
mil befordra resande; och att resande må förpligtas att vid sådan skjutsinrättning,
utan afseende å den allmänt gällande skjutslegan, betala för hvarje mil
det belopp, för hvilket entreprenören vid auktionen förbundit sig att bestrida
skjutsen.
Att Rikets Ständers slutligen å Sjunde hufvudtiteln anvisat till Post-styrelsen
ett reservationsanslag af 70,000 R:dr årligen, för att användas till postdiligensernas
förskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige ej dermed betungas,
hafva Rikets Ständer redan uti skrifvelsen angående regleringen af utgifterna å
nyssnämnde Hufvudtitel i underdånighet anmält.
Rikets Ständer framhärda etc
Stockholm den 30 November 1863.
Nio 191.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Dec. 18G3.
Presle-Ståndet den 2 — —
Borgare-Slåndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående förändringar i Skiftes-stadgan
samt Arfvodes-taxan för landtmäteriförruttningar.
(Sammans. Stats-, Lag- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 29 och Utlåtande
N:o 53.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva vid innevarande riksdag blifvit framställda åtskilliga
förslag till ändringar i nu gällande skiftesstadga äfvensom i arfvodestaxan
för landtmäteriförrättningar, rörande hvilka ämnen, för så vidt de hos Rikets Ständer
vunnit afseende, R kets Ständer nu gå att i underdånighet redogöra.
Enligt 2:dra Kap. 1 § Skiftes-stadgan, sådant berörda lagrum lyder i Kongl.
Kungörelsen den 9 Juni 1832, må jordegare icke förvägras att till landtmäteriförrättning
erhålla den landtmätare, de begära, der hinder deremot icke möter. I
afseende härå har, under åberopande af' Öfver-direktörens för Landtmäteriet. vits
-
22 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 197.
ord, uti dennes underdåniga berättelse om en år 1850 företagen embetsresa, hurusom
ofta inträffade, dels att till skiftesman kallades en landtmätare, hvilken ingen annan
inom skifteslaget än skiftessökanden sjelf önskade erhålla, dels att tillfälle bereddes
till skamliga och skadliga öfverenskommelser mellan skiftessökanden och landtmätaren,
af sådan anledning blifvit yrkadt, att skiftesman hädanefter må, på Förste Landtmåtarens
i länet förslag, förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, och icke,
såsom hitintills, få utses af den skiftessökande.
I underdånig skrifvelse den 16 September 1848 hade Rikets Ständer andra
git,
att, i afseende å nu ifrågavarande lagrum, blifvit anmärkt, att skiftessökandens
rättighet att utse skiftesman ofta ställde den förre i ett tvetydigt förhållande till den
sednare, serdeles om sökanden ansåges mindre samvetsgrann och skiftesmannen mindre
skicklig, i hvilket fall kunde bilda sig den föreställning, att denne sednare, utan
afseende å skifteslagets båsta, blifvit anlitad derföre, att han medgifvit nedsättning
uti sin på sökanden belöpande andel i arfvodet; att blotta möjligheten af ett sådant
förhållande väckte misstanke och ovilja, serdeles hos de personer, som saknade förmåga
att bedöma, huruvida rått dem vederfares eller icke, samt att i öfrigt en obillighet
förefunnes deruti, att ej samtlige de delegare, hvilkas jord skall i skiftet ingå,
få i valet af förråttningsman deltaga; äfvensom den förmodan blifvit yttrad, att,
derest en sådan rättighet tillerkändes samtlige delegare i skifseslaget, detta skulle
verka derhän, att en större omsorg och drift hos landtmåtarne blefve att påräkna,
samt att de för jordbruket högst menliga klagomålen öfver skiftesförråttningame
komme att förminskas. Instämmande i dessa anmärkningar hade Rikets Ständer
likväl, på det ett föråndradt stadgande i den sålunda antydda syftning ej måtte
medföra en allt för lång tidsutdrägt med skiftesförråttningens företagande, ansett
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra bemyndigas att, i händelse tvist, vare sig
om beräkning af pluraliteten utaf delegarne inom skifteslaget eller af annan orsak
uppstode, meddela förordnande åt den af de föreslagne landtmåtarne, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande funne lämpligast; hvadan Rikets Ständer i underdånighet anhållit,
att Kongl. Majit täcktes genom utfärdad författning i nåder föreskrifva, att 1
§ af 2 Kap. uti Kongl. Stadgan om skiftesverket i Riket skulle erhålla följande förändrade
lydelse:
“Ansökning om förordnande för landtmätare till förrättande af laga skifte
skall inlemnas till Kongl. Majits Befallningshafvande, och bilågges dervid en förteckning
på hemmanen i skifteslaget, deras natur och egare, samt de sednares vistelseort.
Hafva samtlige uti förteckningen upptagne delegare 1 skifteslaget underskrifvit
ansökningen, utfårde Kongl. Majits Befallningshafvande genast det begärda för
ordnandet för den föreslagne landtmätaren, så vida han, enligt hvad serskildt år
föreskrifvet, eger landtmåterigöromål på eget ansvar förrätta och annat laga hinder
ej möter. Finnes åter ansökningen ej vara af alla undertecknad, bör Kongl. Majits
Befallningshafvande, med föreläggande af viss kort tid, och vid äfventyr af förklaringsråttighetens
förlust, infordra vederbörandes yttrande i afseende på den förråttningsman
de önska, samt, efter förklaringstidens slut, utfärda förordnande för den
behörige landtmätare, som erhållit de flesta rösterna, beräknade efter hemmantal
eller annan deremot svarande grund, som för röstberåkning i orten år gällande.
Falla lika många röster på två eller flere landtmätare, eller uppstår tvist, antingen
i afseende på rösternas beräknande eller annorledes, så att genom öfvervägande pluralitet
någon landtmätare icke kan anses vara till förråttningsman utsedd, eger
Kongl. Majits Befallningshafvande gifva förordnande åt hvilkendera af de föreslagna
landtmåtarne Kongl. Majits Befallningshafvande för godt finner. “
Fxpeditons-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 197. 23
“I fråga om annan landtmåteriförråttning skall ansökning om förordnande för
landtmätare äfven ingifvas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande; och må jordegare
icke vägras att erhålla den landtmätare, de begära. Ej må förordnande annan landtmätare
meddelas, ån den, som, enligt hvad serskildt föreskrifvet år, eger landtmåterigöromål,
på eget ansvar förrätta.**
Ofver denna hemställan afgaf Justitie-Kanslers-embetet infordradt underdånigt
utlåtande, samt tillstyrkte, på de af Rikets Ständer anförda skål, att ifrågavarande
stadgande måtte förändras i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer i sådant afseende
föreslagit; dock att, enär det, uti förslaget, i fråga om beräkningen utaf afgifna
röster å den förråttningsman, som bör förordnas, förekommande uttryck: “efter
hemmantal eller deremot svarande grund“ syntes vara nog obestämdt och kunna
leda till tvister, samt den grund åter, hvilken för delning af inegor skall följas, ej
läte sig på förhand bestämmas så lått, som den, hvilken i allmänhet följes vid delning
af andra egor, sistnämnde grund måtte blifva den, i enlighet med hvilken rösterna
uti ofvanberörda fall beräknas, derest icke röstberåkningen finge ske per
capita.
Häröfver yttrade sig Högste Domstolen under den 25 Oktober 1849, att den
af Rikets Ständer föreslagna förändring ingrepe djupare i hela skiftesverket, ån förslaget
vid första påseendet syntes antyda. Skiftesverkets framgång hvilade till stor
del på den hittills följda grundsats, att, i allmänhet, då någon delegare i skifteslag
begår skifte, som lagligen bör ega rum, öfrige delegarne ej kunna förhindra detsamma.
Men det insåges lått, att, i händelse företrädesrätten att hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande föreslå skiftesman, öfverflyttades från sökande delegaren till den
eller dem, som hafva största egovåldet, så berodde det ock af samma majoritet att,
om den ville motverka skiftet, såsom ofta visat sig vara händelsen, serdeles i större
skifteslag, rösta för en landtmätare, hvilken vore af andra göromål upptagen eller
saknade erforderlig drift och skicklighet eller till och med möjligen, i öfverensstämmelse
med de väljandes afsigt och vid valet fästade tysta vilkor, funne hvarjehanda
utvägar att uppskjuta sina åtgärder; hvilken omständighet vore desto mera betänklig,
som, efter det frågan om sådan förrättnings företagande blifvit väckt, ingen
olägenhet, som af en lagenlig verkställighet skulle kunna följa, vore att jemföra med
de från dröjsmål i ärendets handläggning och afslutande vanligen oskiljaktiga förluster.
— Förutsatte man, att Landtmätaren skulle kunna hysa partiskhet för sökanden,
så måste man äfven tänka sig möjligheten af partiskhet till fördel för den,
som, efter Rikets Ständers förelag, genom vigten af sin röst, grundläde förordnandet;
och det syntes ingalunda vara mera råttsenligt, eller för de fattigare och mindre
upplysta jordegarne mera lugnande att veta valet af förråttningsman bero af den
större jordegaren, ån om det berodde af primitive sökanden. Efter nuvarande lagstiftning
i ämnet kunde hvilkendera delegaren som hålst få utöfva rättigheten att
föreslå, endast han först i behörig ordning uppträdde såsom sökande; men efter Rikets
Ständers förslag skulle detta slags jemlikhet inför lagen upphöra, och den större
jordegaren alltid få öfvervigten. — Dessutom förekommo mot Rikets Ständers förslag
de speciela anmärkningar, dels att förslaget icke visade, aniingen Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
förordnande skulle blifva ogiltigt, derest efteråt ådagalades, att ej
alla delegare i skifteslaget varit upptagne å den vid ansökningen fogade förteckning
och i följd deraf ej eiler alla kommit att öfver ansökningen höras, hvilket kunde
hända utan sökandens uppsåt, enär frågor om skifteslags råtta omfång stundom vore
af invecklad beskaffenhet och icke alltid på förhand kunde vara afgjorda, eller, om
förordnandet lika fullt blefve giltigt, således oberoende af förteckningens och förkla
-
24 Expeditions- U/skottets Förslag till under cl. Skrifvelse, N:o 197.
ringarnes större eller mindre fullständighet, i hvilket senare fall hela stadgandet
kunde lätt kringgås; dels ock att, efter förslaget, helt olika grunder komme att
följas vid förordnande af Landtmätare för laga skifte och för öfriga sådana landtmäteriförrättningar,
deraf andras än sökandens rått berodde. — På dessa skäl ansåg
Högste Domstolen sig icke böra tillstyrka den föreslagna förändringen, äfvensom
ej heller hemställa om bifall å den af Justitie-kanslersembetet förordade,
hvilken senare för öfrigt möjligen icke skulle öfverensstämma med Rikets Ständers
önskan.
Då detta ärende den 23 November 1849 i underdånighet anmäldes, fann
Kongl. Maj:t, i betraktande af hvad Högste Domstolen, i dess ofvanomförmälda
underdåniga utlåtande i ämnet anmärkt, Rikets Ständers underdåniga förslag om
ändring i Skiftes-stadgan ej böra bifallas.
Vid sistlidne riksdag gjordes jemväl framställning om ändring uti omförmälda
lagstadgande, i hvilket afseende var föreslaget, att, då en eller flere jordegare
gjorde ansökan om förordnande för Landtmätare till förrättande af laga
skifte, det borde öfverlemnas åt en ansvarig myndighet, helst Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
att, sedan Förste Landtmätaren i länet blifvit hörd, bestämma
hvilken Landtmätare vore till den ifrågakommande förrättningen lämpligast, antingen
den sökanderne sjelfve åstundade eller någon annan, allt efter de kontrollerande
upplysningar, som kunde erhållas, och med fästadt afseende derpå, huruvida
en föreslagen förrättningsman vore af balanceräde göromål urståndsatt att
fullgöra skiftesförrättningar; men förslaget förföll på, bland andra, de skäl, att
skiftessökande, hvilka i god tid vändt sig till en för duglighet känd och mycket
anlitad Landtmätare, på hvars åtgärd de måhända heldre väntade någon tid, än
de äfventyrade att få att göra med en person, för hvilken de saknade förtroende,
skulle finna sig illa betjenade med ett stadgande, på grund hvaraf man ofta skulle
nödgas att till förrättande af uppdraget förordna den person, som för tillfället var
ledigast; samt att, derest valet af förrättningsman ankomme förnämligast på Länsstyrelsen,
hvilken dervid sattes i nödvändighet att så jemnt som möjligt fördela
landtmäterigöromålen, den sporre till framsteg och förkofran skulle förslöas, hvilken
förefunnes i den täflan nu gällande stadganden i förevarande ämne voro egnade
att framkalla.
Af hvad sålunda blifvit meddeladt inhemtas, att många förslag varit framställda
till lösande af de svårigheter, hvilka frågan om Landtmätares förordnande
till skiftesförrättning innebär; och de i ämnet ständigt återkommande framställningarne
utvisa tillika, att öfvertygelsen om behöfligheten af en förändring uti
nuvarande stadganden ej blifvit rubbad genom de skäl, hvilka blifvit framdragna
mot de hittills i ämnet granskade förslag. Rikets Ständer hafva derföre funnit
sig böra tillse, huruvida, med ledning af den sålunda vunna erfarenheten, de stötestenar
må kunna undvikas, mot hvilka de hittills för frågans lösning gjorda
försök strandat.
Jordegarens anspråk att till skiftesman erhålla den, för hvilken han har
förtroende, förtjena visserligen afseende; men från en annan sida bör andra delegares
i skifteslaget rätt att ej behöfva såsom skiftesman emottaga en person,
blott derför att en jordegare sådant önskar och fastän den begärde skiftesmannen
måhända ej förtjenar det förtroende honom ämnats, ej heller förloras ur sigte.
Den kännedom om personer och förhållanden, och den opartiska pröfning, som
erfordras för att skilja emellan dessa stridiga intressen och anspråk, lärer svårligen
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 197. 25
ligen kunna annorstädes förväntas än hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Rikets
Ständer hafva trott det sålunda åsyftade ändamål skola i möjligaste måtto
uppnås, om åt nämnde myndighet öfverlemnas att, sedan delegarne i skifteslaget
blifvit öfver sökandens förslag hörde, förordna den Landtmätare, som Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande skäligt finner; dock med tillägg att om samtlige delegarne
äro ense elldr någon förrättning blott rör en persons rätt, den begärda förrättningsmannen
bör förordnas, om hinder derför ej möter. Det är nemligen ej antagligt
att, bland de utaf skiftesdelegarne föreslagne flere Landtmätare, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande skulle förordna den mindre lämplige framför den lämpligare,
der verkliga hinder för den senares förordnande ej förekomme; och ej heller
att, då de mera erfarne och förtjente samt derföre jemväl mera kände Landtmätarnes
tid vore hårdare anlitad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle underlåta
att förskaffa jemväl de yngre och för allmänheten mindre bekante Landtmätarne
tillfälle till verksamhet.
Rikets Ständer få alltså i underdånighet anhålla, att 1 § af 2 Kapitlet
Skiftes-stadgan, sådan den lyder efter Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1832, må
erhålla följande förändrade lydelse: “Ansökning om förordnande för Landtmätare
till förrättande af laga skifte eller annan landtmäteriförrättning skall inlemnas
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, och bilägges dervid, då laga skifte är i
fråga, en förteckning på hemmanen i skifteslaget, deras natur och egare samt de
senares vistelseort. Ar ansökningen ej underskrifven af samtlige i förteckningen
upptagne delegare i skifteslaget, bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med föreläggande
af viss kort tid, och vid äfventyr af förklaringsrättighetens förlust, infordra
delegarnes yttrande i afseende å den förrättningsman de önska. Äro samtlige
delegarne i detta afseende ense, eller angår förrättningen blott en persons
rätt, utfärde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genast förordnande för den föreslagne
Landtmätaren, der denne, enligt hvad serskildt är föreskrifvet, eger landtmäterigöromål
på eget ansvar förrätta, och annat hinder mot ansökningen ej möter.
Åro delegarne, i fråga om val af förrättningsman ej ense, förordne Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande till förrättningsman den han skäligt finnér/'
Vidare har hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, att, ehuru dels uti 14 Kap.
5 § Skiftesstadgan finnes föreskrifvet att, om skifte blifvit, genom laga kraftvunnet
utslag, ändradt, skiftesmannen bör, inom fjorton dagar efter af utslaget erhållen
del, utsätta ny förrättningsdag, och skiftet, efter hvad i utslaget stadgadt blifvit,
ändra och rätta; och dels genom 17 Kap. 2 § hemälde stadga samt 14 och 45 §§
Landtmäteri-Instruktionen är Landtmätare ålagdt att, inom ett år efter det skiftet
blifvit faststäldt, öfverlemna renoverad karta och delningsheskrifning åt jordegaren,
konceptkartan och handlingar till Provins-landtmäterikontoret, och renovation till
General-landtmäterikontoret, så funnes dock ingen föreskrift vare sig om tiden
och sättet för återställande till Landtmätarne af konceptkartor och dertill hörande
handlingar, som af Landtmätarne varit till Egodelningsrätten ingifne eller till
Egodelningsrättens Ordförande insände, eller huru Landtmätarne skola få del af
Egodelningsrätts laga kraftvunna eller af Kongl. Maj:ts utslag. Mången Ordförande
i Égodelningsrätt fördröjde ock oskäligt länge återställandet till Landtmätarne
af ingdina konceptkartor och handlingar, hvaraf följden blefve att Landtmätarne,
när skifte skulle rättas, ej dermed kunde snart gå i författning, och, när
skifte vore faststäldt, ej inom utsatt tid medhunne sin renovations-skyldighet till
jordegaren och till General-landtmäteri-kontoret. Landtmätare finge ej heller på
Bih. till It., St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 23 Haft. 4
26 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 197.
annat sätt del af Egodelningsrätts eller Kongl. Maj:ts utslag i skiftesmål, än genom
vederbörande parter; men det läge i den parts intresse, som fått utslaget,
att, till skada för öfrige delegare, fördröja utslagets aflemnande till Landtmätaren,
likasom det läge i denne senares intresse att förneka utslagets emottagande, der
bevis om detta emottagande ej funnes för banden; hvartill komme att utslagets
aflemnande af parten till Landtmätaren ofta vore förenadt med svårigheter, kostnader
och tidspillan, emedan Landtmätarne, upptagne af förrättningar å skilda
håll, sällan träffades i sina hem. Till afhjelpande af dessa olägenheter har föreslagits
en förändrad ordalydelse af 1H Kap. 11 och 20 §§ Skiftes-stadgan, samt ett
tillägg till 19 § i nämnda kapitel.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande, och dervid, på
grund af här förut anförda skäl, hvilkas giltighet vitsordas genom två i enahanda
syfte gjorda underdåniga framställningar af Öfver-Direktören för Landtmäteriet,
samt enär allt, som kan befrämja skyndsamhet vid handläggningen af laga skiften,
utan att på samma gång medföra någon kännbarare olägenhet, väl är värdt att
tagas i betraktande, funnit sig böra hos E. K. Majit i underdånighet anhålla,
dels att, i 18 Kap. Skiftes-stadgan, 11 § måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
“Varda ej, inom föreskrifven tid, besvär mot Egodelningsrättens utslag i
de uti 9 § omnämnda frågor anmälde; då skall Ordföranden skyndsamligen och
sist inom åtta dagar efter den tilländalupna fatalietiden derom Skiftesman underrätta
samt, sjelf eller genom närmaste Kronobetjent eller Kongl. Majits Befallningshafvande,
mot behörigt qvitto af Skiftesmannen, tillställa honom mottagna
skifteshandlingar och bestyrkt afskrift af Rättens utslag11;
dels att vid 19 § måtte fogas följande tillägg:
“Då Kongl. Maj:t pröfvat besvär öfver Egodelningsrättens utslag, vare
Kongl. Majits Justitie-Revisions-Expedition skyldig, att ofördröjligen till Kongl.
Majits Befallningshafvande afsända mottagne kartor, protokoll och beskrifningar
samt bestyrkt afskrift af berörda utslag; och åligger det Kongl. Majits Befallningshafvande
att, likaledes utan dröjsmål, låta kartorna och handlingarne Skiftesmannen
emot behörigt qvitto tillställas11,
samt dels att 20 § måtte erhålla följande förändrade ordalydelse:
“Klandras ej skifte inom den i 13 § föreskrifna tid, bör Skiftesmannen till
Egodelningsrätten, efter derom föregången anmälan, vid Rättens nästa sammanträde,
eller sist vid nästinfallande lagtima ting, karta och handlingar ingifva; och
har Rätten att, innan fastställelse å skiftet meddelas, noga tillse och pröfva, att
detsamma är lagligen beskaffadt, och bland annat äfven deruti, att egorna icke
blifvit delade i flera skiften, än denna Stadga i 12 Kap. 10 § högst tillåter, utan
att sådan hemställan hos Egodelningsrätten skett, som i 11 § af samma kapitel
föreskrifven finnes. I annan händelse må någon fastställelse å skiftet icke meddelas,
utan tillställe Ordföranden Skiftesmannen utslag i målet samt karta och handlingar,
som i 11 § sägs, för att i de olagliga delarne af skiftet nödiga rättelser
verkställa. Äro felen af större betydenhet; insände Domaren kartan och handlingarne
till Kongl. Majits Befallningshafvande, som föranstaltar att Skiftesmannen
i laga ordning varder under tilltal ställd. Einnes skiftet lagligen verkstäldt; då
bör Rätten detsamma till framtida efterrättelse fastställa och bevis derom jemväl
å kartan anteckna; och vare Ordföranden i Rätten pligtig att derefter ofördröjligen
karta och handlingar sjelf eller genom närmaste Kronobetjent eller Kongl.
Majits Befallningshafvande, emot behörigt qvitto, Skiftesmannen tillställa."
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 197. 27
Slutligen hafva hos Rikets Ständer blifvit framställda åtskilliga förslag om
utarbetando af en ny taxa å Landtmäteriförrättningar och om beredande af erforderlig
kontroll å de räkningar, som af förrättningsmännen afgifvas.
I afseende härå har blifvit anfördt, att, medan Skiftes-stadgan endast antydde,
det egorna borde indelas i sådana grader och proportioner, att ett till alla
delar riktigt förhållande mellan den sämre och den bättre jorden måtte uppkomma,
så lemnade deremot den nya Landtmäteritaxan Landtmätaren tillfälle att utsträcka
mätning och gradering tili de mest godtyckliga parceller, i det taxan bestämde
mätningarnes och i sammanhang dermed graderingens betalning efter egofigurer,
i följd hvaraf Landtmätaren egde beräkna arfvode för en figur, som understege
det minsta möjliga bråk af kappland, och Landtmätaren underläte derföre ej heller
att skapa och uti egobeskrifningen och arfvodesräkningen upptaga de högsta möjliga
antal figurer; att arivodet för mätning, taxering och delning af jord vore
ungefärligen fördubbladt emot dess belopp i förut gällande taxa, samt för enahanda
åtgärder med vägarue nära tredubbladt, så att då förut för hvarje 1,000
fot erlades 75 öre, erlades derför nu två R:dr; att detta vore så mycket obilligare,
när man besinnade att en Landtmätare utan ringaste svårighet på en dag medhunne
uppmätandet och delandet af minst en mil eller 36,000 fot och understundom
kanske ända till 54,000 fot; hvartill komme att Landtmätare, vid delningen
af vägar inom ett härad, egde att derförutan af hvarje helt hemman bekomma 50
öre, att, i följd af den höga taxan, laga skiften blefve allt för dyra och allmänheten
derigenom afskräckt från att söka skifte; samt slutligen att taxeringssättet
vore så otydligt, att taxeringen ej utan största svårighet kunde kontrolleras.
Enligt 20 § i Kongl. Maj:ts förnyade taxa för landtmäteriförrättningar den
12 Maj 1857 skall ett exemplar af Landtmätarens räkning medfölja karterenovationen,
för att till Landtmäterifiskalen afletnnas; och 24 § mom. 2 innehåller, att
Landtmäterifiskalén är obetaget, att, då det af Förste Landtmätaren, hvilken äfven
eger arfvodesräkningar granska, eller af annan hos honom anmäles, eller anledning
dertill eljest förekommer, för tjenstefel vid arfvodesräknings upprättande Landtmätare
inom två år efter det räkningen blifvit Landtmäterifiskalen tillställd, i
laga ordning tilltala.
Det lärer emellertid ej kunna bestridas att ju denna kontroll är otillräcklig
till förekommande af missbruk, helst jordegaren, den mest intresserade till upptäckande
af fel i Landtmätarens räkning, ej i allmänhet tilltror sig kunskap och
förmåga dertill, samt kontrollen sålunda kommer att nästan uteslutande hvila på
Landtmäterifiskalen, i någon mån dervid biträdd af Förste Landtmätarne, hvilka
dock, såsom ringa lönade, och derföre nödsakade att sysselsätta sig med enskilda
förrättningar, ej kunna åt ifrågavarande granskningsarbete egna mycken tid; hvartill
kommer att Förste Landtmätarne sjelfve afgifva kostnadsräkningar, som ej
böra undgå kontroll. Landtmäterifiskalen åter har många andra trägna och maktpåliggande
göromål, hvilka taga i anspråk den tid och den omtanke, som kunde
erfordras att å omförmälda granskningsarbete egna, med mindre granskningen
skulle, såsom nu lärer vara fallet, inskränka sig till de räkningar, hvilka blifvit
afgifne af någon Landtmätare, framför andra misstänkt att ej noggrannt följa taxans
bestämmelser, eller der eljest någon särskild anledning till betviflande af räknings
riktighet förekommit. Någon skyldighet till granskningsarbetets utsträckande
derutöfver lärer ej kuuna utur här ofvan anförda lagrum för vederbörande
tjenstemän härledas, och föga möjlighet till en vidsträcktare granskning synes under
nuvarande förhållanden förefinnas, helst när i betraktande tages att i Sverige
28
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 197.
årligen omkring fyratusen räkningar å land t mäteriarf voden afgifvas, samt att en
sådan räknings fullständiga granskande, jemte afgifvandet af utlåtande deröfver
måste i medeltal antagas erfordra två dagars arbete af sakkunnig person.
Den omständighet, att jordegaren icke gerna underkastar sig den möda,
som erfordras för att bedöma, huruvida Landtmätarens räkning öfverensstämmer
med taxan, innebär redan en stor olägenhet; men ändå större skada orsakas, om,
såsom antydt blifvit, taxans beskaffenhet medför en lockelse för Landtmätaren
att verkställa förrättningen omständligare, och mer sönderstycka egofigurerna, än
hvad till vinnande af behörig noggrannhet erfordras, äfvensom om Landtmätaren
sålunda jemväl sättes i tillfälle att orätt förfara, utan att sådant kan, vid granskning
af i’äkningen, upptäckas, eller till påföljd föranleda. Om äfven den klagan
öfver nu gällande Landtmäteritaxa, som från så många håll försports, mera torde
grundas på nu anmärkta omständigheter, än på beloppet af den ersättning, som
för hvarje serskild landtmätareåtgärd finnes bestämd, så lärer dock ej kunna bestridas
att, jemväl i senare hänseendet, grundade skäl till anmärkningar förefinnas,
såsom exempel hvarå torde kunna anföras taxans bestämmelser i fråga om dels
hvad redan blifvit anmärkt rörande betalning för hvarje egofigur, dels ersättningen
för resekostnad samt skogsmarks, vägars och hägnaders mätning och delning. Rikets
Ständer föreställa sig att, derest, genom lättad eller förbättrad kontroll samt
genom taxans jemkande på de ställen, der densamma nu befinnes för hög, beloppet
af de kostnader, som, under nuvarande förhållanden, af Landtmätarne påföras
ett skifteslag, skulle komma att nedsättas med en tredjedel, nöjaktig godtgörelse
för Landtmätarnes arbete ändock skulle återstå, hvarjemte härigenom
månget laga skifte skulle framkallas, från hvilkets sökande de nuvarande höga
kostnaderna afskräcka.
Rikets Ständer hafva derföre funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla, dels att E. K. Majit måtte täckas, med anledning af här ofvan
framställda omständigheter, låta Dess förnyade nådiga taxa på arfvode för Landtmäteriförrättningar
den 12 Maj 1857 undergå revision och omarbetning, afseende
såväl förändring i grunden för debitering, som äfven skälig nedsättning i de delar,
der taxan må befinnas för hög; dels att E. K. Majit måtte i nådigt öfvervägande
taga, om icke ändamålsenligare och mera verkande åtgärder, än de hittills
stadgade, kunde påbjudas för befordrande af tillsynen, huru de till Landtmäteristaten
hörande tjenstemän uppfylla dem i tjensten åliggande skyldigheter, äfvensom
för erforderlig granskning af Landtmätares räkningar öfver verkställda förrättningar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 November 1863.
Expedilions-Utskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 198.
29
Nio 198.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Dec. 1 863.
Preste-Ståndet den 2 — —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående ändring i Kongl.
Kungörelsen den i Maj 1827, rörande ersättning till och af
boställshafvare i anledning af verkställda egoskiften, m. m.
(Sammansatta Stats-, Lag- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 54.)
S. A. K.
Genom Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 år föreskrifvet, hurusom den ersättning
boställshafvare blifvit förpligad till en eller flere delegare inom skifteslag
utgifva för husflyttning, odling, hägnad, dikning, ståndskog eller plantering, äfvensom
skillnaden mellan den ersättning bostållshafvaren till verkställande af husflyttning,
odling, hägnad eller dikning, af öfrige delegare eller af allmänna medel erhållit,
samt den fulla kostnaden för sådant arbete, skall, jemte den å bostållshafvaren för
skiftets verkställighet belöpande kostnad, till godtgörande fördelas på tjugu år, med
en tjugondedel på hvarje, räknadt från och med det år skiftet tillträdes. Blifver sedan
bostället aftrådt inom tjugu år från skiftets tillträde, eger afträdare, som kostnaden
förskjutit, rått att af efterträdare erhålla ersättning för sitt förskott, i mån af de
återstående årens belopp, med en tjugondedel för hvarje af de bristande åren.
Det kan ej förnekas, att dessa vilkor åro tunga, så vål för den, hvilken innehar
ett boställe vid den tid skifte detsamma öfvergår, och hvilken således måste förskjuta
hela den å bostället belöpande skifteskostnaden, som äfven för den, hvilken,
inom ett mindre antal år efter skiftet, tillträder boställe och då genast nödgas till
företrädaren utgifva en betydlig ersättning lör sådant förskott. Att 16 Kap. 2 §
Skiftes-stadgan förpligtar innehafvare af kronohemman att i skifteskostnaden deltaga
lika med egare af annan jord, synes ej obilligt; ty hemmanets åbo kan genom skatteköp
förvandla sig till jordegare och sålunda för alltid betrygga sig om åtnjutande
af de fördelar, hvilka genom skiftet vunnits; men då samma lagrum tillförbinder ci
-
30 Expeditions-Uls/eotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 198.
vile-, militie- och ecklesiastik-bostållens innehafvare till enahanda skyldighet, utan
att, genom de i berörda § åberopade särskilda förordnanden, hvilka återfinnas i ofvanomförmålda
Kongl. Kungörelse den 4 Maj 1827, bereda dem annan lättnad eller
ersättning ån nåmndt år, synes billigheten ej vara rått iakttagen. Emellan den,
hvilken innehafver jord såsom boställe, och den, hvilken arrenderar jord, år blott
föga skillnad; — den förre betalar med sitt arbete, hvad den sednare erlågger genom
arrende-afgiften; — men arrendatorn år ej skyldig att gålda skifteskostnaderna,
utan dessa falla på jordegaren, då deremot bostållshafvaren måste i jordegarens, det
år Kronans, stålle ej blott för hvarje år ansvara med en tjugondedel af berörda
kostnad, utan jemväl förskjuta hela kostnaden, således äfven den del, som af hans
efterträdare kan böra gåldas.
I anledning häraf har hos Rikets Stånder blifvit erinradt att, till följd af nu
anmärkta bestämmelser, en boställshavare, om han ej vore kapitalist, nödgades upplåna
den summa, hvartill de af skiftet föranledda kostnaderna uppginge, och hvilken
summa oftast ej vore ringa. — Redan anskaffandet af denna summa kunde möta
svårighet; och huruvida bostållshafvaren skulle af sin efterträdare kunna utfå den
ersättning, hvartill han vore berättigad, berodde derpå om eftertrådaren vore vederhäftig.
Det har derföre blifvit föreslaget det Rikets Ständer ville för sin del besluta,
att, med ändring af förenåmnda Kongl. Kungörelse den 4 Maj 1827, bostållshafvare
måtte befrias från skyldigheten att förskjuta de å boställe belöpande kostnader för
laga skifte, samt berörda skyldighet öfvertagas af Staten.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande; och då Staten, ehuru
jordegare, å bostållshafvaren öfverflyttat skyldigheten att bestrida kostnaderna för
laga skifte, synes billigheten åtminstone fordra att denne sednare dervid beredes all
den lindring, som, utan förlust för Statsverket, kan åstadkommas. Sådan lättnad
vunnes om Statsverket försköte skifteskostnaden, mot skyldighet för bostållshafvaren
att å kapitalet erlägga ränta samt att detsamma genom viss årlig afbetalning amortera;
äfvensom om berörda amortering utstråcktes till längre tid ån de tjugu år, å
hvilka ifrågavarande kostnad nu fördelas. Hårigenom blefve, utan någon uppoffring
från Statsverkets sida, bostållshafvaren befriad från nödvändigheten att på en gång
anskaffa en större summa och från åfventyret att ej få densamma godtgjord.
Rikets Stander hafva derföre funnit skäligt anvisa ett belopp af 150,000 R:dr,
att af Riksgålds-kontoret utbetalas under nästa statsreglerings-period till godtgörande
förskottsvis af de kostnader för laga skifte å boställe, hvilka af bostållshafvaren måste
gåldas; och få Rikets Ständer med anmälan härom hos E. K. Majit i underdånighet
anhålla om utfärdande af nådig Förordning, hvarigenom nu gällande bestämmelser
i Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 sålunda föråndras, att bostållshafvarne
blott förpligtas å berörda förskott, intilldess detsamma blifvit till fullo guldet, årligen
erlägga fem procent i ränta och två för hundradet i amortering.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 November 1863.
Expeditions.Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 199.
31
N:o 199.
Uppläst oell godkändi lios Kidd. och Adeln den 3 Dec. 1863.
Preste-Slåndel den 3 — —
Borgare-Ståndet den 3 — —
Bonde-Ståndet den 3 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, med reglemente för Bankens
styrelse och förvaltning.
(Banko-Utskottets Mern. N:o 73.)
S. A. K.
Med öfverlemnande hårhos af uppråttadt reglemente för Rikets Stånders Banks
styrelse och förvaltning, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att E. K. Majit
i nåder tåcktes låta till allmänhetens kännedom och efterrättelse kungöra de i berörda
reglemente befintliga nya eller förändrade föreskrifter, för hvilkas tillämpning
sådant kan anses erforderligt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 November 1863.
"V
82 Expeditions- Utsholte ts Förslag lili anderd. Skrifvelse, N:o 200.
Nio 900.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Dec. 1863.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående inrättande af en pensionsanstalt
för fartygsbefälhavare, styrmän och annat sjö
(Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 172 och Mern. N:o 212.)
S. A. K.
Uti Proposition till Rikets Stånder af den 29 sistlidne Maj har E. K. Maj:t
behagat i nåder erinra, hurusom Rikets Stander uti skrifvelse af den 22 September
1854 i underdånighet anfört: — att, med afseende på de våsendtliga fördelar i så
vål allmänt som enskildt hänseende, hvilka skulle beredas af en välgörenhetsinrättning,
hvarifrån sjömän, tillhörande Svenska handelsflottan, hade att under en kraftlös
ålder åtnjuta stadigvarande understöd, framställning blifvit hos Rikets Ständer gjord
derom, att en pensionsanstalt för handelsflottans skeppare, styrmän och öfriga sjöfolk
måtte bildas och åt en för hela Riket gemensam styrelse till omvårdnad och förvaltning
anförtros; att denna anstalt borde tillförsäkras en årlig inkomst af omkring
45,000 R:dr Banko, och att för beredande af tillgång härtill måtte anvisas ej allenast
de afgifter, som, enligt 1748 års kofferdi-reglemente och Kongl. Kungörelsen
den 28 Augusti 1828, af besättningar och rederier för likartadt ändamål erlades till
sjömanshusen, samt den sjömännen tillkommande föringen, hvarmed de sjöfarande
borde sjelfva bidraga, utan äfven dels en lika stor summa, som föringen utgjorde,
eller omkring 16,000 R:dr Banko af handels- och sjöfartsfonden, och dels från tullmedlen
hvad för fyllande af ofvan uppgifna totalsumma vidare erfordrades; — att
Rikets Ständer, vid öfvervägande af denna framställning vål insett vigten och fördelarne
af en sådan anstalt för sjömäns pensionering, helst derigenom frestelserna
folk.
Eäspeditions-Uls kottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 200. 33
för nåmnda folkklass att af vinningslystnad söka anställning i främmande nationers
tjenst minskades och en icke obetydiig förstärkning af dugligt sjöfolk borde af fäderneslandet
vid inträffande krig kunna påräknas; men att, då sättet för pensioneringens
ordnande, hvartill de så kallade föringsmedlen vål kunde användas, äfvensom något
bidrag från handels- och sjöfartsfonden sannolikt vore att förutsätta, i öfrigt saknade
den för frågans bedömande erfoi’derliga utredning, Rikets Ständer ansågo tillskott
från Statens sida icke lämpligen kunna medgifvas, innan ett fullständigt förslag till
inrättningens organisation vore uppgjordt samt skeppsrederierna jemväl blifvit hörda,
om de ville till inrättningen lemna bidrag; — hvarföre Rikets Ständer, för uppnående
af det högeligen behjertansvårda ändamålet, i underdånighet anhöllo, att, innan
de fattade sitt beslut angående det ifrågastållda anslaget, Kongl. Maj:t täcktes i nåder
låta utreda, huruvida en anstalt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan
uppgifna grunder kunde åstadkommas.
Med anledning häraf och sedan, till följd af nådig remiss, Kommers-Kollegium
afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet, dervid Kollegium bland annat anmärkt
att något bestämdt yttrande i afseende på det bidrag, som från skeppsrederierna påräknades,
ansåges icke kunna från dessa erhållas, innan ett fullständigt förslag rörande
grunderna för den tillåmnade inrättningens organisation blifvit uppgjordt;
hade Kongl. Maj:t uti nådigt Bref den 5 Juli 1855 åt en serskild Komité uppdragit,
dels att närmare utreda de förhållanden, som vore en följd af eller egde sammanhang
med gällande stadganden om hemkommande skeppsbesättningars rättighet
att åtnjuta så kallad föring, dels ock att uppgöra och till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemna fullständigt förslag till inrättande af en sådan pensionsanstalt, som
Rikets Ständers ofvannämnda underdåniga skrifvelse afsåge.
Efter att från Ofverståthållare-embetet och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
samt Direktionerna vid de i Riket varande sjömanshus hafva erhållit nödiga upplysningar,
hade omförmålda Komité den 2 Februari 1856 afgifvit underdånigt betänkande
i åinnet tillika med förslag till reglemente för den ifrågastållda pensionsinråttningen,
hvilka handlingar den 18 i samma månad till Kommers-Kollegium i nåder
remitterades med befallning att i anledning deraf inkomma med underdånigt utlåtande.
Sedan, för fullgörande häraf, bemålde Kollegium anmodat samtlige Sjömanshus-direktionerna
i riket, äfvensom Magistraterna i de med sjömanshus icke försedda
stapelstäder att, efter det vederbörande skeppsredare, sjökaptener och kofferdi-skeppare
blifvit hörda, afgifva yttrande öfver berörda reglementsförslag, hade de i följd
deraf inkomna yttranden, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Komitéens anhållan
meddelade befallning, blifvit af Kollegium öfverlemnade till bemålda Komité,
för sammanjemkande, så vidt möjligt vore, af de olika åsigter, som af vederbörande
uttalats angående
vågabringande.
Då komitérade derefter den 26 Oktober 1857 till Kongl. Majit inkommit med
förnyadt underdånigt förslag till reglemente för ofta berörda pensionsinråttning, hade
Kommers-Kollegium erhållit befallning, att, i sammanhang med sitt i anledning af
förra reglementsförslaget infordrade utlåtande, äfven yttra sig öfver det sednare;
hvarjemte, genom särskild remiss af den 1 September 1859, för att tagas i samtidigt
öfvervägande, till samma Kollegium öfverlemnats en af Direktionen för sjömanshuset
i Calmar till Kongl. Majit ingifven underdånig skrift, deruti Direktionen på anförda
skål anhållit, att föringen mätte med sistnämnda års slut upphöra att omedelbart utgifvas
till sjömanskapet, och att i stället så vål föringsmedlen som andra tillgångar,
Bih. till II. Sl. Prot. 1802—1863. 10 Sami I Afd. 23 Haji. 5
lämpligaste sättet och vilkoren för den ifrågasatta anstaltens till
-
34 Expeditions-Lils kottets Förslag lill underd. Skrifvelse, l\’:o 200.
hvilka kunde varda för åndamålet anvisade, finge, i likhet med de från KommersKollegium
till sjömanshusen årligen ankommande fattigkollektmedel, på sjömanshusen
i Riket fördelas till förstärkande af deras gratialfonder för orkeslösa sjökaptener,
kofferdiskeppare och sjömån samt dessas enkor och icke arbetsföra barn.
Sedan i anledning af dels komiterades sednare reglementsförslag, dels Calmar
Sjömanshus-direktions omförmålda ansökning, ytterligare yttranden afgifvits ej mindre
afi Sjömanshus-direktionerna i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Gefle, Malmö,
Carlskrona, Wisby, Westervik, Nyköping, Christianstad, Carlshamn, Ystad, Carlstad,
Halmstad, Hernösand, Sundsvall, Hudiksvall, Söderhamn, Umeå, Piteå och Oscarshamn
samt Magistraterna i Uddevalla, Landskrona, Helsingborg, Wenersborg, Luleå,
Marstrand, Kongelf och Strömstad, ån åfven af skeppsredarne, sjökaptenerne och
kofferdiskepparne uti åtskilliga af nämnda städer, hade Kommers-Kollegium under
den 13 Februari 1862 med underdånigt utlåtande angående omförmålda frågor till
E. K. Majit inkommit.
E. K. Majit hade i nåder låtit samtliga dessa handlingar Sig föredragas och
deraf inhemtat, att, om ån åsigterna i afseende på den ifrågastållda pensioneringens
verkställande äfvensom vilkoren för pensionernas åtnjutande varit hos vederbörande
i viss mån skiljaktiga, alla likväl öfverensstämmande vitsordat nyttan och behofvet
af en pensionsanstalt för sjöfolket; och hade E. K. Majit i betraktande af den stora
vigt för fäderneslandet, att en sådan anstalt blefve med det snaraste åstadkommen,
funnit skål att till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig framställning angående
de åtgärder, hvilka i E. K. Majits tanke vore för det afsedda åndamålet
erforderliga.
I sådant afseende och under hånvisande till den närmare utredning af frågan,
som i bifogadt Statsråds-protokoll funnes upptagen, har E. K. Majit nu i nåder föreslagit
Rikets Ständer att lemna sitt bifall till bildandet af en pensionsanstalt för
befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å Svenska till utrikes sjöfart använda segeleller
ångfartyg, äfvensom för mas Unis ter och eldare å sistnämnda slags fartyg, inrättad
i öfverensstämmelse med ett i den nådiga Propositionen intaget förslag till
reglemente, samt att Rikets Ständer måtte medgifva att till denna pensionsanstalt
måtte, från och med nästkommande år, af tullmedlen utgå ett mot den så kallade
/'öringen — som från samma tid ej vidare skulle direkte till sjöfolket utbetalas
ungefärligen svarande belopp, hvilket, enligt de grunder förslaget innehölle, för när
varande
bestämdes till 24,000 Riksdaler årligen; och ville E. K. Majit, i händelse
af bifall hårtill, vara betänkt på att vid nästkommande riksdag framställa nådigt
förslag om anvisande af det statsbidrag, som för åndamålet ytterligare erfordrades.
Enligt omförmålda förslag till reglemente skulle förenämnde till delaktighet
uti ifrågavarande pensionsanstalt afsedde personer, med afseende på beloppet af dem
tillkommande årliga pensioner, indelas i fyra klasser, omfattande i första klassen, med
100 pensioner å 160 Ridr, fartygsbefålhafvare, som antingen aflagt sjöofficers-examen
eller ock undergått sjökaptens- eller kofferdiskeppare-examen af första klassen; andra
klassen, med 100 pensioner å 120 Ridr; fartygsbefålhafvare, som aflagt sjökaptenseller
kofferdiskeppare-examen af andra klassen; tredje klassen, med 100 pensioner å
100 Ridr, fartygsbefålhafvare, som icke undergått någondera af ofvannämnda examina,
samt styrmän, äfvensom ångmachinister; och fjerde klassen, med 600 pensioner
å 60 Ridr, öfrigt sjöfolk, äfvensom eldare å ångfartyg. Och skulle till pensioners
erhållande i allmänhet beråttigai att hafva uppnått 55 års ålder; att hafva 25 år
varit å Svenskt sjömanshus inskrifven och, utan att hafva gjort sig skyldig till rymningsbrott,
tillbragt denna tid hufvudsakligen i tjenstgöring under utrikes sjöfart med
Expeditionn- Utskottets Furslag till anderd. Skrifvelse, N:o 200. 35
Svenskt handelsfartyg eller såsom förhyrd å Svenskt örlogsfartyg; samt att ega behörigen
vitsordad god frejd.
Af den uti den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll meddelade
fullståndiga utredning af årendet, inhemtas, bland annat, att för den ifrågastållda
pensioneringen efter ofvan angifna grunder ett belopp af 74,000 Ridr årligen ansetts
vara erforderligt, oberåknadt hvad som kunde ej mindre för afiönande af pensionsinråttningens
tjenstemän och vaktbetjening, ån äfven för hyra af nödiga arbetsrum
samt expenser åtgå. Såsom påråknelig tillgång för fyllande af pensionsinråttningens
behof hade Rikets Stånder uti sin omförmålda underdåniga skrifvelse af år 1854,
bland annat, angifvit de afgifter, som nu af besättningar och rederier för sjöfolks
understödjande erlades till sjömanshusen, d. v. s. l:o den så kallade lästea/'giften,
hvilken, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 28 Augusti 1828, vid Svenskt fartygs utgående
från Svensk hamn till utrikes ort, af fartygets redare betalas till sjömanshuset
i den stad, der resan börjar, med 2 skilling banko per låst af fartygets drägtighet samt
2:o den så kallade plåtafgiften, som, fasttålld uti 1748 årssKongl. Reglemente för kofferdiskeppare
och sjöfolk samt 1828 års nyssberörda kungörelse, borde af besättningen å
Svenskt från ntrikes ort hemkommande fartyg utgöras till det sjömanshus, hvarunder
fartyget lyder, af skeppare med 4 öre kopparmynt, af styrmän med 3 öre och af
hvarje annan person af besättningen med 2 öre för hvarje plåt, räknad till 6 daler
kopparmynt, af den förtjenta hyran eller månadspcnningen; men då ali gratialutdelning
åt behöfvande sjömän, hvilka icke uppfyllt de för pensions erhållande föreskrifna
vilkor, borde från ifrågavarande pensionsinråttning afskiljas och fortfarande,
liksom understödjandet af sjömäns enkor och barn, tillhöra sjömanshusen, ansåge
E. K. Maj:t låste- och plåtafgifterna icke böra till förevarande pensionering disponeras.
— Vidare hade Rikets Stander uti omförmålda underdåniga skrifvelse uttryckt
en förmodan, att något bidrag till inrättningen billigtvis kunde från skeppsrederierna
förväntas; men enär sådant ej kunde erhållas utan de sednares uttryckliga begifvande,
och, i afvaktan derå, den redan långe ifrågastållda och behöfliga pensionsinråttningens
organiserande skulle komma att ån ytterligare fördröjas, samt i betraktande
deraf, att, så framt rederierna skulle finnas benägna att göra någon uppoffring för
de sjömän, hvilka åro i deras tjenst anställde, ett värdigt föremål för välgörenheten
erbjöde sig i de nödställda, ålderstigna enkorna och de oförsörjda värnlösa barnens
uppfostran; så, ehuru E. K. Majit icke betviflade skeppsredarnes af Rikets Ständer
förutsatta beredvillighet, ansåge E. K. Majit, lika med så vål komitérade som Kommers-Kollegium,
någon beräkning på detta obestämda, frivilliga åtagande icke kunna
grundas, så mycket mindre som skeppsredarne i Göteborg, Calmar, Westervik och
Hernösand af anförda skål afstyrkt bildandet utaf en pensionsanstalt af ifrågavarande
beskaffenhet.
Till beredande af nödiga tillgångar till pensionsinråttningen hade komiterade,
med hufvudsakligt föranledande af Rikets Ständers oftaberörda skrifvelse, underdånigst
tillstyrkt användandet af l:o den så kallade föringen, hvilken för åren 1845
—1854 i medeltal utgjort 15,589 Ridr 8 sk. 10 rst. banko eller 23,383 Ridr 78 öre
R:mt; 2:o bidrag från handels- och sjöfarts-fonden, till belopp motsvarande föringsmedlen,
samt 3:o tillskott af tullmedlen till så stort belopp, sorn, efter det förenåmnda
inkomster tagits i beräkning, möjligen kunde till fyllande af behofvet för inrättningen
erfordras.
Beträffande först föringen, hvilken, enligt komiterades förslag, vid hvarje års
början eller, så snart kändt vore till hvad densamma under föregående året uppgått,
borde af Generaltullstyrelsen tillhandahållas pensions-inråttningen, hade komiterade
yttrat, att, om föringen blefve använd till pensionering, hvilket redan genom Kongl.
36 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 200.
Maj:ts och Rikets Stånders sammanstämmande beslut förklarats böra ske, i håndelse
en för hela riket gemensam pensionsinråttning för handelsflottans sjöfolk blefve organiserad,
föringen sålunda skulle på ett fördelaktigare sått ån hittills komma de
sjöfarande till godo.
Kommers-kollegium hade, efter utredning af uppkomsten och beskaffenheten
utaf ifrågavarande sjömännen tillerkända förmån, jemväl instämt i Komitéens berörda
tillstyrkande, så mycket heldre sorn de grunder och vilkor, hvilka i fråga om föringsmedlens
utgående för närvarande tjenade till efterrättelse, i Kollegii tanke, vore mindre
lämpliga; och af öfriga vederbörande, hvilka yttrat sig i ämnet, hade, med undantag
blott af sjömanshus-direktionen, skcppsredarne samt sjökaptenerne och koflerdiskepparne
i Göteborg ti— hvilka ansett föringen icke lämpligen böra sjöfolket fräntagas
— alla antingen tillstyrkt eller icke framställt någon erinran emot föringsmedlens
användande till pensionering af fartygs-befålhafvare och sjöfolk; dock hade Sjömanshus-direktionerna,
skeppsredarne samt sjökaptenerne och kofferdiskepparne i
Calmar, Westervik och Hernösand vid sitt tillstyrkande gjort det förbehåll, att föringsmedlen,
efter fördelning emellan sjömanshusen, skulle af direktionerna för dessa
inrättningar få till pensioneringens verkställande disponeras.
Då föringen, — ehuru ursprungligen tillkommen i följd af 1667 års Sjölag
såsom penninge-ersåttning åt skeppare och besättning på utrikesifrån hemkommande
fartyg för deras då upphåfda rättighet att medföra en qvantitet varor utan erläggande
af den för dylika varors införsel i allmänhet stadgade tull ■—f likväl numera
icke kunde betraktas såsom en sjöfarandes lagliga rättighet, utan fastheldre, enär den
vid hvarje riksdag i sammanhang med tullbevillningen till beloppet fastställdes, kunde
anses för ett statsanslag, beroende af Rikets Ständers medgifvande; och då Rikets
Ständer vid så vål 1847—1848 som 1853—1854 årens riksdagar för sin del medgifvit
nämnda medels användande såsom tillgång för en allmän pensionsinråttning för
Svenskt sjöfolk, ansåge E. Iv. Majit att, derest Rikets Ständer bifölle inrättandet af
ifrågavarande pensionsanstalt, föringsmedlen hädanefter icke borde till skeppsbesåttningarne
omedelbart utbetalas, utan ett deremot svarande belopp af Generaltullstyrelsen
vid hvarje års början tillhandahållas Direktionen för nämnda pensionsinråttning
; och borde detta belopp bestämmas i förhållande till låstetalet af de fartyg, till
hvilkas besättningar föring utgått och med detta efter vissa grunder ökas, så att för
närvarande, då låstetalet af de till utrikes sjöfart begagnade Svenska fartygen under
sednaste åren uppgått till emellan 110,000 och 120,000 läster, anslaget fastställdes
till 24,000 R:dr eller närmast det belopp, som föringen nu utgjorde, men framdeles
blefve ökad med 1,000 R:dr för hvarje fullt femtusental utöfver 120,000, hvarmed
låstetalet å sådana fartyg kan komma att tillvexa.
Hvad anginge det ifrågastållda bidraget från Ilandels- och Sjöfart.s-fonden, så
hade Rikets Ständer uti den underdåniga skrifvelsen år 1854 antydt lämpligheten
att ett sådant för den föreslagna pensionsinråttningen anvisades; och Kommers-kollegium
hade uti sitt underdåniga utlåtande i ämnet jemväl tillstyrkt att, såvida Handels-
och Sjöfarts-fondens tillgångar sådant medgåfve, ett årligt anslag, till beloppet
motsvarande hvad för samma år i ersättning för föringsmedel utginge, måtte af
nämnde fond anordnas “till förstärkning af sjömanshusens pensions- och understödsfonder.
“
Med afseende härå och då genom ifrågavarande pensionsanstalt befälhafvare
och manskap å Svenska handelsfartyg vunne säkerhet att, når, efter en längre tids
verksamhet i fosterlandets tjenst, ålderdomens bråckligheter manade dem till öfvergifvande
af sjömansyrket, erhålla en åtminstone emot de oundgångligaste behofven
Expeditions-Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 200. 37
svarande lifstidspension; då vidare genom den egentliga pensioneringens frånskiljande
från sjömanshusen dessa sednares nu strängt anlitade gratial- och understöds-fonder
för bispringande af sjöman, hvilka genom inträffad olyckshändelse eller annorledes i
förtid blifvit satte ur stånd att utöfva sin tjenst, äfvensom af sjömäns behöfvande
enkor och oförsörjda barn, blefve för det dermed afsedda ändamålet i samma mån
mera tillräckliga; då dessa förhållanden antagligen måste icke obetydligt inverka ej
blott till undanrödjande af dugliga personers betänklighet mot inträde i det åfventyrliga
sjömansyrket, utan äfven till förekommande af Svenska sjömäns rymning på
utländsk ort, der en större vinst för ögonblicket möjligen lockade dem att öfvergifva
sin antagna tjenst; och dä pensionsinråttningen sålunda kraftigt måste befrämja den
för landet vigtiga och naturliga sjöfartsnäringen, ansåge E. K. Maj:t, att, för vinnande
af ett så magtpåliggande ändamål, ett lämpligt bidrag borde från Handelsoch
Sjöfarts-fonden utgå, hvilket bidrag kunde bestämmas till hälften af hvad för den
ifrågavarande pensionsanstalten utom föringsmedlen erfordras, eller till 25,000 R:dr
årligen.
Vidkommande slutligen det återstående tillskott, som vore nödigt till fyllande
af pensionsinråttningens behof, och hvilket, enligt Komiterades förslag, skulle utgå af
tullmedlen, hade Komiterade såsom skål för detta bidrags beviljande underdånigst.
anfört, att den ej mindre af statsklokhet ån rättvisa och menniskokärlek högt påkallade
institutionen, hvilken vöre ämnad att bispringa den för hela landets förkofran
och välstånd så verksamma och nyttiga sjömansklassen, borde för all framtid och i
alla händelser fullkomligt betryggas; och hade Kommers-kollegium äfven ansett, att,
om ock pensionstagarne blefve färre ån hvad Komiterade på grund af inkomna uppgifter
beräknat, anstalten likväl, då något bidrag från skeppsrederiernas sida icke
borde tagas i beräkning, med de förut föreslagna inkomsterna icke skulle kunna behörigen
fullgöra sitt åliggande, utan att till fyllande af dess årliga behof ett särskildt
anslag af allmänna medel blefve anvisadt.
I betraktande af dessa omständigheter, och då hvarje åtgärd, hvilken, i likhet
med ifrågavarande pensionsanstalt, vore egnad att på ett mera verksamt sätt befordra
sjöfartsnäringens utveckling — hvilken näring måhända hittills icke blifvit af Staten lika
frikostigt understödd som åtskilliga andra — redan i denna egenskap påkallade det
allmännas behjertande, och då detta måste i vida högre grad blifva händelsen, når
man betänkte, att den duglighet, kraft och fosterlandskänsla, som derigenom i fredstid
kunde vinnas åt handelsflottans manskap, skulle i farans stund öka rikets försvarsstyrka
och värn, enär nemligen, enligt Kongl. Kungörelsen den 13 November
1860, allt det till rikets handelsflotta hörande sjöfolk, som vore å sjömanshusen eller
i Magistraternas rullor inskrifvet, så ock sjökaptener och styrmän, äfvensom machinister
å ångfartyg, vöre pligtige att under krig tjenstgöra å Kongl. Maj:ts Flotta
från och med året näst efter fyllda 20 år till och med det år, då 35 års ålder uppnås,
ansåge E. K. Maj:t att, till fyllande af hvad som med beräkning af förut angifna
inkomster ännu bruste i den erforderliga summan, 74,000 R:dr, ett belopp af
25,000 R:dr borde af statsmedel anvisas.
Då emellertid, af anförda skål, pensioneringen syntes ej böra taga sin början
förrän efter 5 år, eller från och med år 1869, skulle också icke något anslag hvarken
af statsmedel eller från Handels- och Sjöfarts-fonden behöfva dessförinnan utgå,
men deremot borde föringsersåttningen få af pensionsanstalten uppbäras från och med
nåsta års början, så mycket heldre som derigenom kunde grundlåggas en tillgång
till bestridande af de utgifter, som, förutom pensioneringen, vore med inrättningen
förenade.
38 'Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, i\;o 200.
Rikets Stånder, sorn tagit denna fråga i öfvervägande, hafva funnit de af
Sjömanshus-direktionerna i Göteborg, Calmar, Westervik och Hernösand emot en
för hela riket gemensam pensionsinråttning anförda betänkligheter vara genom den
i ofvanberörda Statsråds-protokoll förebragta utredning fullt vederlagda; äfvensom
Rikets Ständer ej haft något att erinra mot de grunder för pensioneringen, som i
det framlagda förslaget till reglemente innefattas. Visserligen synes det för rättighet
till pension föreslagna åldersmåttet nog högt för de i fjerde klassen upptagne
personer, men Rikets Ständer föreställa sig att E. K. Maj:t framdeles, då större tillgångar
kunna för inrättningen påräknas, skall uti berörda hänseende meddela de
förändrade bestämmelser, som kunna finnas ändamålsenliga. Beträffande åter de för
pensioneringen beräknade tillgångar, hafva Rikets Ständer, i betraktande af den fördelaktiga
inverkan på utrikes sjöfartens utveckling, sorn af den ifrågasatta pensionsanstalten
otvifvelaktigt år att påräkna, funnit med billighet mest öfverensstämmande,
att det utöfver föringsmedlcn för berörda anstalt erforderliga årsanslag komme att
till fulla beloppet utgå från Handels- och Sjöfarts-fonden, derest densamma funnes
dertill lemna tillgång, och att endast för motsatt fall anslag af statsmedel ifrågakomma;
och få, i enlighet härmed, — jemte tillkännagivande, att Rikets Ständer
lemnat sitt bifall till bildande af en pensionsanstalt, inrättad i öfverensstämmelse med
det af E. K. Maj:t nådigst framlagda förslag, samt medgifvit, att till denna pensionsanstalt
må, från och med nästkommande år, af tullmedlen utgå ett mot den så
kallade föringen — hvilken från samma tid ej vidare bör till sjöfolket utbetalas —
ungefärligen svarande belopp, hvilket; enligt de grunder ofvanberörda förslag innehåller,
för närvarande blifvit bestämdt till 24,000 R:dr årligen, — Rikets Ständer i
underdånighet uttrycka den åsigt, att det bidrag, som utöfver nämnda summa kan
blifva för pensionsanstalten erforderligt, bör till fulla beloppet utgå af Handels- och
Sjöfarts-fonden, derest denna dertill lemnar tillgång, sä att endast i motsatt fall anslag
af statsmedel bör ifrågakomma.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 December 1863.
Expeditions-Utekottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 201.
39
Wto SOI.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Dec.. 1863.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående fortfarande anslag
för Kamerer arén Carl Sandberg.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 185.)
S. A. K.
Under erinran, hurusom Rikets Ständer vid de två sistförflutna riksdagarne
beviljat Kamereraren i Kammar-Arkivet Carl Sandberg 500 R;dr årligen för fortsatt
vårdande och förökande af de för Statens räkning inköpta, honom förut tillhöriga
historiska och kamerala samlingar, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget,
att enahanda belopp måtte äfven under instundande statsregleringsperiod för samma
ändamål på Riksgälds-kontoret anvisas; Och hafva Rikets Ständer, med bifall härtill
och i likhet med hvad vid förenämnde två riksdagar egt rum, funnit godt att till E.
K. Maj:ts nådiga disposition under nästa statsregleringsperiod anvisa en summa af
1,500 R:dr, att, på sätt och under vilkor, som E. K. Majit behagar föreskrifva,
med en tredjedel, eller 500 R:dr, årligen tilldelas Kamereraren Sandberg för vidare
fortsättning och vårdande af omförmälde samlingar.
Hvilket Rikets Ständer härmed skolat i underdånighet tillkännagifva; framhärdande
etc.
Stockholm den 3 December 1863.
40
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 202.
N:0 909.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adfeln den 5 Dec. 1863.
Preste-Ståifdet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Stiinders underdåniga Skrifvelse, med ny Riksstat.
(Ståts-Utskottets Memorial N:ris 234, 238 och 243.)
S. A. K.
Den för år 1864 och följande åren, intilldess nästa statsreglering vidtager,
upprättade Riksstat få Rikets Ständer härmed i underdånighet öfverlemna. ’
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 December 1863.
N:o 203.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 203.
41
\:c> 903.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Dec. 1 863.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring i stadgandena
om giftomannarätt.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 33 samt Mern. N:ris 49 och 75.)
S. A. K.
Med anledning af åtskilliga vid innevarande riksdag hos Rikets Ständer
gjorda framställningar angående förändring i nu gällande stadganden rörande giftomannarätt,
hafva Rikets Ständer, för åstadkommande af en skälig inskränkning
i den, enligt Rikets Ständers tanka, för närvarande alltför vidt utsträckta giftomannarätteo,
för sin del beslutat:
l:o en så lydande författning:
“Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt, angående
giftomans inseende öfver mö, förordnas som följer:
Giftermåls-Balkens 1 Kap. 2 § skall ega donna lydelse:
Fader är sin dotters giftoman och moder må dertill råd gifva. Ar fader
död: då är moder giftoman. Äro dessa ej till, stånde ogift qvinna, efter fyllda
tjugufem år, ej under någon giftoman; men för ogift fader- och moderlös qvinna,
ifrån femton till och med tjugufem år, förordne Rätten giftoman.
Giftermåls-Balkens 6 Kap. 4 § erhåller följande lydelse:
Nu kan så hända, att fader eller moder, eller af Rätten förordnad giftoman,
hindrar det giftermål, som lagligen sökes: pröfve då domaren, om skäl dertill
är. Gför förordnad giftoman det för egen nytta eller annan sådan orsak: bote
femtio daler och rätte upp all skada och kostnad.'*
Bill. till B. St. Prat. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 23 Haft. B
42 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 203.
2:o denna förklaring:
“dels att Giftermåls-Balkens 1 Kap. 3 och 4 §§ samt 6 Kap. 3 § komma
att upphäfvas och ur lagen utgå*; och
“dels att igenom ofvanborörda förslag till ändring och upphäfvande af
nämnda §§ i Giiiermåls-Balken ej sker någon ändring i hvad lagen uti samma
Balks 2 Kap. 10 §, 3 Kap. 10 § samt 6 Kap. 1 och 2 §§ stadgar. “
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 3 Decomber 1863.
STOCKHOLM, tryckt, hos ISAAC MALCUS, 1864.
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 204.
1
\;o 304.
Uppläst och godändt hos Kidd. och Adeln den 5 Dec. 1863.
Presle-Ståndet den S — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bnnde-Slåndet den 6 — —
Rikets Ständer a underdåniga Skrifvelse, i anledning af dels Kongl.
Majlis Nådiga Proposition angående antagande af en författning
om nya strafflagens införande och hvad i afseende dera
iakttagas skall, dels ock särskilda framställningar i dermed
sammanhang egande ämnen.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 36 och Utlåtande N:o 56.)
S. A. K.
Sedan E. K. Maj:t vid början al' innevarande riksdag till Rikets Ständer aflåtil
Nådig Proposition om antagande at ny strafflag, har uti Nådig Proposition den 17
Mars detta år E. K. Maj:t behagat till Rikets Ständers antagande framställa följande
Förslag
till
Författning om nya strafflagens införande och hrad i afseende derå
iakttagas skall.
1 §. Den strafflag, sorn nu gillad och antagen är, så ock hvad här nedan
stadgas, skall lill efterlefnad gälla från och med den 1 Juli 1864.
2 §. Genom nya lagen upphälvas, med de i 16 och 17 §§ gjorda undantag,
Missgernings- och Straffbalkarna i den å 1734 års riksdag antagna lag, tillika med alla
Bih. till R. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 24 Häft. 1
2
Expeditions-Utskollats förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 204.
de särskilda stadganden, som utgöra förklaring eller ändring af hvad sagda Balkar
innehålla eller tillägg deri.
3 §. Alla i de öfriga Balkarna af 1734 års lag eller i särskilda lagar eller författningar
gilna straffbestämmelser för brott, å hvilka i nya lagen straff satta äro,
varda likaledes genom denna lag upphäfna, med undantag af hvad i 18 § sägs.
4 §. Der hänvisning i lag eller särskild författning förekommer till straffbestämmelse,
som enligt 2 eller 3 § blifvit upphäfven, skall brott, hvarför sådan hänvisning
gifven är, straffas efter nya lagen, så framt straff å det brott deri utsättes ;
finnes straff å brottet deri ej utsatt; vare hänvisningen förfallen.
5 §. Brott, som är loröfvadt innan nya lagen blifvit gällande, men för hvilket
dessförinnan straff ej är bestämdt genom dom, som vunnit laga kraft eller ej öfverklagad
varder, skall elter nya lagen straffas, om det straff, som efter samma lag ådömas
bör, är lindrigare, än det, som i äldre lag elier författning för brottet stadgadt
varit.
6 §. Är brott i äldre lag eller författning belagdt med afbön eller utställning
att skämmas, må det straff ej ådömas. Har sådant straff blifvit, innan nya lagen trädde
i verksamhet, ådöindt, må det ej lill verkställighet befordras.
Landsförvisning eller förlust af ära må ej heller ådömas: finnes å brott, som
endast med landsförvisning straffas skulle, straff i nya lagen utsatt; då skall det straff
tillämpas: i stället för förlust af ära varde förlust af medborgerligt förtroende, om
brottet med sådan påföljd i nya lagen belagdt är, förbrytaren ådömd, efter ty i samma
lag för hvarje läll stadgadt är.
Der förlust af medborgerligt förtroende skulle efter äldre lag eller författning å
brott följa, må dylik påföljd ej åläggas i annat fall, än om förbrytaren dertill efter
nya lagen sig skyldig gjort.
fw7 §. Till fängelse med arbete skall ej vidare dömas, utan varde, i stället,
fängelse, hvarom i 2 Kap. 6 § af nya lagen skils, ålagdt på lika lång lid, som till
fängelse med arbete dömas bort, dock ej öfver två år: är, innan nya lagen gällande
biel', fängelse med arbete, antingen omedelbart eller såsom förvandlingsstraff, någon
ålagdt; vare det, i afseende på sättet för verkställigheten, så ock vid förening eller
sammanläggning af straff, lika med fängelse efter nya lagen ansedt.
8 §. För böter, som efter äldre lag eller författning äro eller blifva ådömda,
så ock för vitén, hvartill någon är eller varder fälld, skall, vid bristande tillgång, utom
i de fall, som i 9 § sägas, förvandling till annat straff, oberoende af det beslut, som
derom förut må vara meddeladl, ske efter nya lagen, med iakttagande alt, om brottet
är loröfvadt innan samma lag gällande blef, vitén och sådana böter, som, enligt äldre
lag eller författning, bort med enkelt fängelse efter Utsöluiings-balken aftjenas, skola
till fängelse efter 11 § i 2 Kap. af nya lagen förvandlas, dock att, i ty läll, dylikt
fängelse ej må på längre tid, än femtiosex dagar åläggas och att all fråga om ingifvande
eller förvandling af sagda böter och vitén kommer alt förfalla, i händelse den
dertill dömde skall för andra böter, vid bristande tillgång, undergå högsta förvandlingsstraff
vid vallen och bröd.
9 §. Är i särskild lag eller författning angående landets allmänna hushållning
sådan grund för vissa böters förvandling till annat straff utsatt, att frihetens förlust
kan, såsom förvandlingsstraff', ådömas på längre tid, än femtiosex dagar; då skall förvandling
af dylika böter, vid bristande tillgång hos den bolf allde, efter sagda grund
ske lill fängelse; och vare i ty fal! gällande de särskilda föreskrifter, som i sådan lag
eller författning må finnas meddelade i fråga om uttagande och förvandling af böter,
då de lill en del kunna af den bölfälldes egendom gäldas.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o 204.
3
Förekomma på en gång böter, hvilka, enligt särskilda sådana lagar eller författningar,
som nu nämnda äro, skolavgifter olika grunder till fängelse förvandlas; då
skall förvandling af hvarldera bötesslaget särskildt ske och förvandlingsslraffen sedan
sammanläggas; dock må ej, i sådan händelse, tiden för sammanlagda straffet öfverskrida
den tid, som skolat åläggas, om böternas förvandling skett endast efter den
grund, som till längsta fängelsestraffet föranleder.
10 §. Hvad i 2 Kap. 12 och 13 §§ af nja lagen är i afseende å böters förvandling
stadgadt, vare ock med iakttagande af hvad i 7, 8 och 9 §§ här ofvan sägs,
gällande i fråga om förvandling af böter, som efter äldre lag eller författning äro
eller varda ådömda.
11 §. Angående förening eller sammanläggning af straff skall, med tillämpning
i öfrigt af hvad i 4 Kap. af nya lagen samt i 7 § här ofvan stadgadt är, till efterrättelse
lända:
1. all då någon, som är lill straffarbete på viss tid eller fängelse förfallen,
tillika gjort sig skyldig till böter, i afseende å hvilkas förvandling till annat straff så
dan
grund, som i 9 § sägs, är särskildt bestämd, böterna, vid bristande tillgång, skola,
efter ty i nämnda § föreskrifves, först förvandlas och förvandligsstraffet sedan, enligt
de i 4 Kap. af nya lagen stadgade grunder, med öfriga straffet förenas;
2. alt, om någon, som, i brist af tillgång till sådana böter, som i 10 § om
förmälas,
är till fängelse förfallen, tillika gjort sig skyldig lill böter eller vilen, de der,
om de ensamt varit ådömda, bort till fängelse vid vallen och bröd förvandlas, sistnämnda
böter och vilen skola, oberoende af det beslut, som om deras förvandling förut
må vara meddeladt, öfvergå till fängelse, efter ty i 2 Kap. 11 § af nja lagen sägs,
och de särskilda fängelsestraffen sedan sammanläggas enligt 4 Kap. af samma lag;
3. att, vid förening af omedelbart ålagdt fängelse vid vatten och bröd med
annat frihetsstraff på viss tid, hvarldera straffet skall utan minskning ådömas;
4. att, om (ill sammanläggning förekomma särskilda fängelsestraff vid vatten
och bröd, de högsta penningebelopp, som efter äldre lag mot hvarldera fängelsestraffet
svara, skola sammanräknas och straffet derefter enligt samma lag bestämmas;
5. alt, då någon är förfallen till fängelse vid vatten och bröd i tjugo dagar
eller längre tid, i nämnde bestraffning anses inbegripna alla de vitén och böter, med
undantag af sådana, som i 9 § af»es, hvartill han i öfrigt må hafva sig skyldig gjort;
6. att, om någon, som är förfallen lill fängelse vid valten och bröd pä kortare
tid, än tjugo dagar, tillika är fälld till böter eller vitén, som ej för bristande tillgång
kunna utgå och förty böra till fängelse vid valten och bröd förvandlas, det penningebelopp,
som emot fängelsestraffet vid vatten och bröd, efter 2 Kap. 10 § af nja lagen,
högst svarar, bör med ådömda botes- eller vitesbeloppet sammanräknas, och fängelsetiden,
i förhållande dertill, enligt sagda lagrum bestämmas; kommande, i händelse den
bötfallde, jemte fängelse vid vatten och bröd, tillika är förfallen till annat frihetsstraff,
hvad i afseende å böternas öfvergång lill detta sednare straff är stadgadt, att till efterrättelse
lända;
7. alt, om någon, som för brott, begånget innan nva lagen gällande blef, är
vorden fälld till vitén eller sådana böter, hvilka, enligt äldre lag eller författningar, kun -  nat, vid bristande tillgång, aftjenas med fängelse efter Ulsöknings-balken, tillika är
skyldig till frihetsstraff i minst två år, all (råga om utgifvande eller förvandling af
nämnda vilen eller böter kommer alt förfalla;
8. att hvad 5, 6 och 7 punkterna innehålla skall tillämpas, ändå att böter
eller vilen, hvarom der förmäles, förut blifvit, för bristande tillgång, till annat straff
förvandlade;
4 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, l\:o 204.
9. alt, om till verkställighet på en gång förekomma flera domar, hvarigenom
samme person blifvit dömd lill straff, som efter ty i 2, 4, 5, 6, 7 och 8 punkterna
stadgadt är, ej kunna jemte hvarandra, fullt verkställas, Konungens Befallningshafvande
åligger att om förhållandet göra anmälan hos vederbörande Hof-räll, som förordnar
huru straffen sammanläggas skola.
12 §. Der nya lagen utsätter särskildt straff för återfall i brott, skall det straff
ådömas, efter ty i 4 Kap. 11 § af samma lag sägs, ändå att straffet lör förra brottet
efter äldre lag eller författning ådömdt varit.
13 §. De i 5 Kap. af nya lagen gifna bestämmelser skola ock tillämpas i afseende
på gerningar, som äro föröfvade innan nya lagen gällande biel'. I fråga om
den i sagda kapitel stadgade tid för åtal eller doms verkställande, skall afseende göras
å det straff, hvarmed brottet i nya lagen belägges; dock så, att den, som efter äldre
lag är lill frihet från åtal berättigad, njuter den frihet till godo, ändå alt brottet efter
nya lagen åtalas kunde.
14 §. Har allmän åklagare, innan nya lagen blifvit gällande, talat å brott, som
efter äldre lag hört under allmänt åtal, men efter nya lagen endast af mälsegande,
eller efter hans angifvelse, åtalas kan; varde öfver det åtal dömdt, ändå att målseganden
ej äskar fullföljd deraf.
15 §. Stadgande i äldre lag eller författning om skadestånds förvandling till
kroppsstraff skall ej vidare tillämpas.
16 §. Af Missgernings-Balken i 1734 års lag bibehållas följande stadganden:
1. Enär, utan veterligen föregången sjukdom, någon finnes ligga död, skall
närmaste kronobetjent vara pligtig att genast, vid erhållen kunskap härom och i närvaro
af tvenne tillkallade trovärdige män, undersöka, om den döde af egen eller andras
handaverkan omkommit, samt, dä minsta anledning dertill finnes, förhållandet skynd
sammeligen
inberätta till Konungens Befallningshafvande eller Domaren, som, efter omständigheterna,
eger förordna, huruvida besigtning af Provincial-medikus och undersökning
vid domstol må finnas nödig eller icke, innan den döde får begrafvas.
2. Hvar sorn något hittar, han bör det genast kungöra, och lysa låta tre söndagar
å rad, i närmaste kyrka å landel, eller i alla stadens kyrkor, så ock å Härads
ting
eller Rådstufva. Kommer den, som mist häfver, och viser att det hörer honom
till; tage sitt äter, och gifve skälig hittelön. Kommer han ej inom natt och år, sedan
lyst är; tage Konungen två delar och tridiung den som hitle.
3. Af nedgrafven skatt, bottenfynd eller annat slikt, der ej finnes egare till.
tage jordegare halft och halft den som hitle. Är det gammalt mynt, guld, silfver,
koppar, metall eller andra konststycken : då bör han det Konungen bjuda. Löser
Konungen det in, gifve honom fulla värdet och en åttondedel dertill; den lösen behålla
han som hitle. Om strandvrak och skeppslynd urskils i Sjölagen
4. Hittar man häst, oxe, ko, får, get eller hvad fä det är; läte en gäng lysa
och njute af egaren foderlön och all annan kostnad, sedan den nytta räknad är, som
han af ty haft. Nu är skälig misstanka mot den, som säger sig hittat hafva; då skall
han sig urtjufva göra med lysninga vittnen och sjelf sins ed att han det fä ej af illvilja
och list, utan som driftefä, upptog. Kommer ej han inom natt och år, som rätter
egare är; då ege han fä, som hitle.
5. Klandras det, som stulet är, och säger man sig det köpt hafva, eller vill
på annat sätt genom fångesman, eller vittnen, visa sin rätt; dä skall det gods i Rätten,
eller hos bofäst man, insättas, och fångesmannen eller vittnen framhafvas. Sker det
inom den lid, som Domaren förelägger; vare han saklös, som ifrån sig leda gitter, och
svare då den, som det ledes till. Kan han ej visa laga fång; gifve ut det, som klandras,
Expeditions-Utskottets Första" till underd. Skrifvelse, N:o 20i. 5
och gore sig urtjufva med sjelf sins ed, om Domaren del skäligt pröfvar. Giller han
ej eden gånga; stånde tjufsrätt. Häfver han vittne, att han det redligen köpt, ändå
alt han ej fångesman framskaffa kan; vare saklös.
6. Ingen må sjellvilligl taga åter det han vidkännes, ehvad det är från honons
stulet, eller han det tappat halver; ulan lile Befallningshafvande!] eller Domaren derom
till: dock må han det återtaga al den, som är lösker man eller misstänkt att vilja
rymma, eller der stulet gods å färsk gerning finnes.
7. Nu halver man vån å, eller någon kunskap, hvart tjuf eller tjufnad är kommen;
begäre då lof af Häradsfogde eller Länsman å landet, eller af Borgmästare och
Råd i staden, ali der ransaka, och säge hvad han häfver mist, och hurudan!, så ock
sina skäl dertill: såsom, att den misstänkte förr stulit; eller alt sådana (julsaker hos
honom sedda äro; eller att han dem försålt; eller alt han håller sig undan och synes
laga sak å bak: eller varit i sällskap med andra, som ljufnaden med skäl tillvitas kan :
i dessa och flera sådana läll må ransakan honom ej nekas; utan lare han dit med
tvenne Nämndemän eller tvenne edsvurne Stadstjenare, eller ock andra godemän, och
förkunne der byamän eller husbonden, att de dit sände äro. Finnes ej det man ransakar
efter; bevise då den, som ransakan begärde, eller gånge ed, alt han sitt mist
halver, och ej af illvilja ransakning sökt. Ej må man annorlunda ransaka af sjelftagen
makt.
8. Är ej husbonden sjelf hemma, utan hustrun; gånge ransakan för sig lika
fullt. År han ogift, och låter någon annan huset förestå; vare lag samma.
17 §. Genom hvad i 2 § blifvit förordnad! skola ej anses upphäfna
de i särskilda författningar förekommande stadgande!) om försäljning eller utlemnande
af gift, så ock om olofligt innehafvande af arsenik;
de i fråga om verkställighet af straffarbete och fängelsestraff i särskilda författ
ningar
meddelade föreskrifter:
Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858, angående särskilda sammankomster
för andaktsöfning; och
Kongl. Förordningen den 23 Oktober 1860, angående ändring i gällande bestämmelser
om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära.
18 §. Från hvad i 3 § stadgadt är, undantagas straffbestämmelser för följande fall:
1. efter krigslag, för brott af dem, som lill krigsmakten höra eller i och för
embete eller tjenst under sådan lag lyda;
2. efter särskild lag, för fel, som al dem, hvilka i Konungens eller andra
Kongliga personers hof tjena, i sådan tjenst begås;
3. eller särskilda lagar, författningar, instruktioner eller taxor, för fel eller försummelser
af embets- eller tjenstemän, i vissa fall, de der i nya lagen ej uttryckligen
nämnda äro;
4. efter särskilda författningar, för sådana brott af ungdom vid skolor eller
universiteter, som med disciplinära straff beläggas må.
19 §. I stället för hvad I Kap. Straff-Balken af 1734 års lag innehåller, skall
följande, i fråga om åtal af brott och om häktning, till efterrättelse lända:
1. Allmän åklagare skall tala å brott, som under allmänt åtal hörer, ändå att
angifvelse derom ej sker.
2. Under allmänt åtal höra alla brott, sorn ej i lag uttryckligen undantagna
finnas. Innefattar en handling flera brott, och hörer nägoldera under allmänt åtal;
då ege ock slikt åtal för de öfriga rum, ändå att de eljest derifrån undantagna äro.
6 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 204.
8. Allmän åklagare vare ock pligtig all utföra åtal å brott, som hos honom
af mälsegande angi Ives, der brottet ej är sådant, alt det endast af målseganden åtalas
må. efter ty i lag stadgadt finnes.
4. Sedan, på sådan angifvelse, som i 3 punkten sägs, den tilltalade svarat vid
domstolen eller bevisning emot honom blifvit der föredragen, må ej återkallelse af angi
1 velsen ligga i vägen för åtalets fullföljd. Har målsegande sjelf i sådant mål talan
anställt, och nedlägger lian den, sedan ransakning börjad är, håfve ock allmän åklagare
rätt all, på sitt ansvar, målet fullfölja, om han skäl dertill finner.
5. Den, som misstänkes att hafva begått brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete
dock ej under två år, efter lag följa kan eller för hvilket förlust af medborgerligt förtroende
för alltid stadgad är, skall i häkte tagas.
6. Misstänkes någon ali hafva begått brott, sorn ringare är, än i 5 punkten
sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den må ock i häkte tagas. Häfver
han embete eller tjenst, eller fast egendom, eller eljest stadigt hemvist eller yrke,
och kan det ej skäligen beläras, alt han afviker, eller att lian, genom undanrödjande
af bevis eller egendom, sakens tillbörliga utredning hindrar: då skall ban på fri fot
lemnäs.
7. Okänd person, som undandrager sig att uppgifva sitt namn eller sin hemort
eller mot hvilken skälig anledning förekommer, att hans uppgift derom är osann,
må, till dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseenden vinnes, i häkte lagas, ändå alt
brott, hvarför han misstänkes, endast med längelse eller böter belagdt är.
8. Ej må någon såsom misstänkt häktas, der ej misstanke på sannolika skäl
grundad är.
9. Konungens Befallningshafvande i länet, så ock Borgmästare och Råd i stad,
ege förordna om häkte å viss person, som för brott misstänkt hålles, eller ty i 5, 6
och 7 punkterna sägs: bafve ock Kronofogde eller Länsman å landet och Stadsfiskal
i stad makt att, på eget ansvar, sådan person häkta eller häkta låta.
10. Den, som begått brott och å bar gerning eller flyende fot träffas, må af
en hvar gripas, om brottet är sådant, som i 5 eller 6 punkten sägs, eller om han,
ändå att brottet ringare är, efter 7 punkten häktas kan.
En hvar håfve ock rätt alt gripa den, som efter Konungens Befallningshafvandes
lysning, för brott häktas bör.
11. Är någon gripen efter 10 punkten, eller eljest utan att sådan åtgärd lill
hans häktning vidtagen blifvit, som i 9 punkten sägs; då skall den, som honom gripit,
utan dröjsmål anmäla förhållande! hos Konungens Befallningshafvande, eller Kronofogde
eller Länsman å landet, eller Borgmästare och Råd i stad, som pröfvar, om den gripne
skall i häkte sältas eller genast lösgilvas.
12. Hvad om Konungens Befallningshafvande eller Borgmästare och Råd här
sagdt är, galle äfven om Polisembelsman, der sådan för viss ort eller stad särskildt
förordnad finnes.
13. Varder embets- eller tjensteman häktad; då skall anmälan derom, utan
dröjsmål, göras hos hans närmaste lörman.
14. Den som häktad är, skall ock utan dröjsmål till allmänt häkte föras.
15. Inom hvad tid häktad person skall inställas vid den Rätt, som har att
ransaka om brottet, hvarför häktningen skett, derom lände lill efterrättelse hvad särskildt
stadgadt är.
16. Finner Rätten brottet vara af den beskaffenhet, alt den tilltalade derför ej
häktas bort, eller saknas eljest giltiga skäl för häktningen; varde den tilltalade lösgif
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 204. 7
ven. År brottet sådant, att han mot borgen må på fri fot vara, och ställer han den
säkerhet, vare lag samma.
17. Nu finner Rätten, emot tilltalad person, sorn på fri fot är, sådana omständigheter,
att han förty häktas bör; förordne då om hans häktande.
18. Rätten ege att häktad person lösgifva, när omständigheterna dertill föranleda.
utan hinder af beslut, som om häktningen förut fälladt varit.
19. Olver Rättens beslut om häktning eller om häktad persons qvarhållande i
häkte må klagan af denne föras genom särskilda besvär; dock gånge heslutet ej dess
mindre i verkställighet. 1 ty mål vare klagan ej till viss tid inskränkt.
20. Varder den, som häktad är, frikänd; gifve Rätten honom lös, så framt
han ej skall i häkte hållas för annat brott än det, hvarifrån lian frikänd blef. Hafva
vid Under-Rätt synnerligen besvärande omständigheter mot honom förekommit; ege
Under-Rätten förordna, alt han skall i häkte förblifva, till dess Under-Rättens dom vunnit
laga kraft eller Hof-Rätt annorlunda förordnat.
21. Kan häktad person ej säkert vårdas utan särskildt fängsel; då må han
dermed beläggas, dock ej annorlunda, eller på längre tid, än säkerheten fordrar. Å
häktad person må ock kroppsransakan företagas, till utrönande, om han något på sig
halver, hvaraf säkerheten i häktet, eller under lians forslande, äfventyras kan.
22. Häkte skall vara så beskaffad!, att det ej för den häktades helsa menligt
är. Ej skola flere personer i et! runi sättas, der det undvikas kan. Finnas ej särskilda
ruin för alla, skola dock ej de, som för ringare brott häktade äro, hällas tillsamman
med dem, som för gröfre brott i häkte sitta; ej heller personer af olika kön i
ett rum förvaras. Ej må häktad person hållas tillsammans med den, som straffarbete
eller fängelsestraff undergår.
23. Den, som häktad är, skall af allmänna medel förses med sund och nödtorftig
kost, så ock annan förnödenhet. Vill och kan han påkosta sig bättre underhåll
eller större beqvämlighet, än i häktet allmänneligen beslås; vare det honom tilllåtel,
såvidt ej derigenom ordningen inom häktet störes eller säkerheten i den häktades
vård äfventyras kan.
24. Häktas qvinna, som spädt barn häfver, och kan det ej annorstädes uppehälle
och skötsel njuta; då må hon det hos sig hafva och till dess föda undfå hälften
mot hvad henne sjelf bestås.
25. Blilver häktad person sjuk; njute på allmän bekostnad vård och läkemedel
efter sjukdomens beskaffenhet. Kan han ej inom häktet värdas; varde då förvarad å
annat ställe, der lian tjenlig vård njuta kan.
26. Ej skall häktad person till arbete tvingas. Vili han arbeta; håfve der lof
till, om han sjelf tjenligt arbete sig förskaffar, eller tillgång dertill inom häktet finnes.
27. Häktad person vare ej förment alt läsa eller skrifva; dock må han ej bref
afsända eller emottaga, utan att han lof dertill fått af häktets föreståndare. Sådant
lof må ej vägras, der den häktade tnedgifver, att brefvet läsas må, och dervid finues,
att det ej innehåller något, som kan brottets upptäckt eller ransakningens gång hindra,
eller hvaraf ordningen inom häktet störes eller säkerheten i den häktades vård äfventyras
kan, ej heller der brelvet är släldl till Konungens Befallningshafvande eller annan,
som tillsyn öfver häktet häfver.
28. Häktad person vare ej heller förment att besök emottaga, ulan gifve häktets
föreståndare dertill lof, om ej sådan omständighet förekommer, som till vägran af breis
emottagande föranleder efter 27:de punkten; ege dock föreståndaren viss tid utsätta, å
hvilken besöket ske skall, så ock låta en eller flere personer dervid när vara, om så
nödigt finues.
8
Expeditions-Utskottets Eörslap till underd. Skrijvelse, N:o 204.
20 §. Följande §§ i Rättegångs-Balken al' 1734 års lag erhålla följande förändrade
lydelse:
20 Kap. 4 §.
1 brottmål må förlikning med målsegande ej ligga i vägen för åtalsrätt, som
allmän åklagare efter lag tillkommer. Vill mälsegande förlikas om skadestånd: håfve
der lof till.
25 Kap. 5 §.
I brottmål, ehvad de äro svårare eller mindre, håfve ej någon lof alt vädja,
antingen mot värjemålsed, böter, eller kostnad och skada, som Underrätt i ty fall ålagt,
utan må den, sorn ej nöjes åt dess dom, besvära sig deröfver i Hof-Rätten inom hälften
af den tid, som lagvadda saker der fullföljas böra. Gör han det ej ; håfve ej talan
deri vidare. Är någon tilltalad för brott, som i lagen med dödsstraff belagdt är, eller
är någon dömd till straffarbete på lifstid eller till förlust af medborgerligt förtroende
för alltid; då skall domen underställas Hof-Rättens pröfning.
21 §. 1 stället lör hvad genom Kongl. Förordningen den 29 Juli 1812 och
Kongl. Brefvet den 29 Januari 1817 är stadgadt i fråga om hemställan under Konungens
pröfning af Hof-Bälls dom, skall till efterrättelse lända, att Hol-Rälts dom endast
rörande den, som blifvit till dödsstraff dömd, skall Konungens pröfning underställas.*
Rikets Ständer hafva jemväl tagit del af de i Stats-Rådet och Högste Domstolen
i ämnet hållna protokoll, hvilka finnas den Nådiga Propositionen bifogade: hvarjemte
till behandling förevarit särskilda hos Rikets Ständer i ämnet gjorda framställningar.
Såsom af ofvan intagna författningsförslag synes, kunna de deri meddelade stadganden
hänföras till följande hufvudämnen, nemligen:
1. tiden, frän hvilken den föreslagna nya Strafflagen skall till efterlefnad gälla;
2. de sladganden, som genom nämnda strafflag skola anses upphäfda och, i
sammanhang dermed, hvad som är alt iakttaga i afseende å brott, hvilka blifvit begångna,
men ej straffade, under den tid de upphäfda lagarna ännu voro gällande, samt
huru förhållas skall i afseende på vissa slag af straff, som i den nya lagen ej äro antagna ;
3. de lagar, som framgent skola blifva gällande och således icke skola anses
vara upphäfda genom den nya lagen;
4. stadganden i fråga om åtal af brott och om häktning samt huru med häktad
person förfaras skall; och
5. några förändrade stadganden i afseende å rättegången, hvilka i sammanhang
med nya Strafflagen funnits nödiga.
Rikets Ständer, som uti underdånig skrifvelse den 27 sisllidne November meddelat
utlåtande öfver den af E. K. Majit föreslagna nya Strafflag och dermed jämfört
bestämmelserna i nu förevarande förslag, hafva funnit detsamma icke lemna rum för
några väsendtligare anmärkningar, och endast deri ansett nödiga några fä förändringar,
för hvilka här nedan skall redovisas.
Bland de hos Rikets Ständer i ämnet gjorda framställningar hai förekommit
yrkande om upphäfvande af “så väl alla utaf domstol hittills meddelade vitesförbud
mot
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 204.
9
mot åverkan m. m. som ock domstolarnes rätt att vidare stadga dylika vitén"; och
hvad angår berörda framställning, så synes det visserligen ligga i sakens natur, att genom
de i 24 Kap. af förslaget lill strafflag förekommande ansvarsbestämmelser för
åverkan oeh med afseende å den latitud, som jemväl dervid, är iakttagen, någon vidare
tilämpning af särskildt meddelade vitesförbud eller något ytterligare meddelande
af sådana förbud icke kan ifrågakomma. Men för ytterligare tydlighet härutinnan
hafva dock Rikets Ständer i 3 § af förevarande förslag, bland de sladganden, som
skulle upphäfvas, jemväl infört vitesförbud, hvilket förtydligande Rikets Ständer ansett
utan olägenhet kunna ske. Deremot anse Rikets Ständer den enklaste doktrin kunna
afgöra, att, om oftanämnda strafflag och promulgationsförfaltning antagas, rättigheten
för domstol att stadga särskildt vite mot deri omlörmälda förbrytelser jemväl tor lalli t.
Synnerligast blir detta förhållandet, om, på sätt nyss är nämndt, ordet vitesförbud
tillägges i förevarande författnings förslags 3 §: ty en hvar lärer väl inse, att sedan
lagstiftaren förklarat alla tillförene meddelade vitesförbud upphäfda, en domstol icke
kan ega att annullera verkningarna af ett sådant förklarande genom att derefter meddela
nya sådana förbud.
De föiändringar Rikets Ständer för öfrigt funnit i förslaget nödiga, äro följande:
I 1 § hafva Rikets Ständer, med afseende å den tid som förflutit innan Rikets
Ständers svar å E. K. Majlis Proposition med förslaget till Strafflag blifvit expedieradt,
samt de, omgångar, som sedermera kunna blifva förenade med lagens promulgerande,
förändrat liden för Strafflagens trädande i kraft till den 1 Januari 1865.
1 11 § 2 mom. af E. K. Majlis förslag är på första raden hänvisning gifven
till 10 §. Som denna siffra uppenbarligen endast är ett skriffel i stället för § 9, är
rättelse härutinnan verkställd.
1 11 § 9 mom. hafva Rikets Ständer, i analogi med livad Rikets Ständer enligt
deras underdåniga skrifvelse den 27 sistlidne November beslutat rörande lydelsen af 4
Kap. 8 § af förslaget lill Strafflag, ur ordställningen ”jemte hvarandra fullt verkställas"
uteslutit ordet fullt, äfvensom förändrat uttrycket "vederbörande Hof-Rätl" till Hof-Rätlen.
fieträffande 19 §, 5 inom.; så enär, lill följd af den utaf Rikets Ständer, enligt
deras ofvan åberopade underdåniga skrifvelse angående antagande af ny strafflag, beslutade
inskränkning af de fall, hvari förlust af medborgerligt förtroende skall ovilkorligen
för alltid ådömas, å nästan alla de brott, hvarför denna påföljd derefter komme
att qvarstå, straffet i öfrigt enligt lagen icke kan sältas lägre än straffarbete i två år;
hafva, vid sådant förhållande, särdeles med afseende å stadgandet i nästföljande mom .
Rikets Ständer ansett den i förevarande mom. förekommande bestämmelse, att den,
som misstankes att hafva begått brott, för hvilket förlust af medborgerligt förtroende
för alltid är stadgad, skall bäktas, kunna utan våda ur momentet utgå. hvilket dess
utom
torde vara så mycket lämpligare, som förlust af medborgerligt förtroende i allmänhet
är stadgad icke med afseende å brottets större eller mindre vådlighet för det
allmänna eller för enskilda personer, utan med hänsigt till den större eller mindre vanära,
detsamma kan antagas i allmänna meningen ådraga den brottslige.
I afseeude på 19 § 12 mom. hafva, vid det förhållande, att enligt nu gällande
Lag uttrycket Borgmästare och Råd har alldeles samma betydelse som den vanligen
begagnade benämningen Magistrat, Rikets Ständer ansett den rättighet, som enligt 9
och 11 momenten i afseende å häktningar tillkommer Borgmästare och Råd, äfven böra
tilläggas Magistratens Ordförande; enär en sådan förändring onekligen måste antagas
föranleda större skyndsamhet i afgörande af dylika frågor, hvilka sålunda icke behöfva
hvila i afvaktan på sammanträde af Magistraten, samt något skäl icke förefinnes, hvarBib.
till R. St. Prat. 1862— 4863. 40 Sami. 4 Afd. 24 Haji. 2
10 Expedilions-Uts kottets Forsing till underd. Skrifvelse, N:o 204.
för icke åt Magistratens Ordförande skulle kunna lemnäs samma förtroende i nämnda
hänseende, som blifvit Polisembetsman visadt.
Slutligen hafva Rikets Ständer ur 19 § 16 mom. uteslutit sista punkten, hvil
ken
synes från det försl inom Juslilie-departemenlet uppgjorda och Högste Domstolens
pröfning underställda förslaget hafva i det Rikets Ständer förelagda kommit att inflyta
blott genom en felskrifning, enär, enligt sistnämnda lörslag, borgens ställande icke
i något läll är stadgadt för rättigheten att vistas på fri fot.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anlördt, hafva Rikets Ständer
funnit E. K, Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition ej kunna oförändrad bifallas, men
deremot, under förutsättning att ny Strafflag varder antagen, för sin del beslutit en
författning om nya Strafflagens införande och hvad, i alseende derå, iakttagas skall,
lika lydande med den af E. K. Maj:t i sådant hänseende föreslagna författning, utom
i nedanstående delar, hvilka erhålla följande förändrade lydelse, nemligen:
1 §•
Den Strafflag, som nu gillad och anlagen är, så ock hvad här nedan stadgas,
skall till efterlefnad gälla från och med den 1 Januari 1865.
3 §•
Alla i de öfriga Balkarna af 1734 års lag eller i särskilda lagar, författningar
eller vitesförbud gifna straffbestämmelser lör brott, å hvilka i nya lagen straff salta
äro, varda likaledes genom denna lag upphälda, med undantag af hvad i 18 § sägs:
11 § 2 mom.
att, om någon, som, i brist af tillgång lill sådana böter, som i 9 § omförmälas,
är till fängelse förfallen, tillika gjort sig skyldig lill böter eller vitén, de der, om de
ensamt varit ådbmda, bort lill fängelse vid vallen och bröd förvandlas, sistnämnda böter
och vitén skola, oberoende af det beslut, sorn om deras förvandling förut rnä vara
meddeladt, öfvergå till fängelse, eller ty i 2 Kap. 11 § af nya lagen sägs, och de
särskilda fängelsestraffen sedan sammanläggas enligt 4 Kap. af samma lag;
11 § 9 mom.
alt, om till verkställighet på en gång förekomma flera domar, hvarigenom samme
person blifvit dömd lill straff, som, elter ty i 2, 4, 5, 6, 7 och 8 punkterna stadgadt
är, ej kunna, jemte hvarandra, verkställas, Konungens Befallningshafvande åligger att
om förhållandet göra anmälan hos Hof-Rätten, som förordnar, huru straffen sammanläggas
skola.
19 § 5 mom.
Den som misstankes all hafva begått brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete,
dock ej under två år, efter lag följa kan, skall i häkte lagas.
Expeditions- Visko Hels Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 205. 11
19 § 12 mom.
Hvad om Konungens Befallningshafvande eller Borgmästare och Båd här sagdl
är, gälle äfven om Magistratens Ordförande, sä ock om Polisembelsman, der sådan
för viss stad eller ort särskildt förordnad finnes.
19 § 16 mom.
Finner Rätten brottet vara af den beskaffenhet, att den tilltalade derför ej häktas
hort, eller saknas eljest giltiga skäl för häktningen, varde den tilltalade lösgifven.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 December 1863.
NsO 205.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Dec. 1865.
Preste Ståndet dea 5 — —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring af Kyrkolagens
stadgande i fråga om sättet att begrafva sjelfspilling ar
och dem, sorn i lifstiden fört ett ogudaktigt lefverne.
(Lag-Utskottets Utlåtanden N:ris 37 och 77 samt Först. Lag-Utsk:s Mein. N;o 88.)
S. A. K.
Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning har blifvit yrkadt, alt 1, 2 och
3 §§ i 13 Kapitlet Missgerningsbalken mätte upphäfvas samt de dit hänförliga stadgande
i Kyrkolagen i förhållande dertill ändras. Af nyssnämnda §§ innehåller den lista
föreskrift, alt, der någon med vilja förgör sig sjelf, dess kropp skall af skarprättare!!
till skogs föras och i jord grälvas, men alt, om lorgörelsen skett i hufvudsvaghet, raseri
eller annan sådan vånda, den döde må af annat folk handteras och begralvas. 1 2:dra
§:ii är straff utsatt lör den, hvilken kan frälsa hans lif, som upphängt sig sjelf, men
icke gör det; och 3:dje § bestämmer, alt der någon, som fört ett ogudaktigt lefverne,
12 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 205.
Något ställe, som afser det i 2 § omförmälda fall, finnes ej i Kyrkolagen. De
ämnen åter, som innefattas i 1 och 3 §§, förekomma jemväl i 18 Kap. 12 § Kyrkolagen,
hvilket lagrum har följande lydelse: "Med deras begrafning, som hafva fört ett
ogudaktigt lefverne och dö uti grofva synder, skall Prosten sig icke förhasta, utan det
hos verldslig rätt angifva, att deröfver må ransakas och dömas, huru med deras begrafning
förhållas skall. Olver sjelfspillingar ransakas och dömes i lika måtto vid
verldslig rätt".
Som genom Bikets Ständers underdåniga skrifvelse i anledning af E. K. Maj-.ls
Nådiga Proposition angående antagande af en författning om nya Strafflagens införande;
beslut redan blifvit fattadt, att genom antagande af nya Strafflagen de tre första §§ i
13 Kap. Missgerningsbalken skola upphälvas, återstår nu att tillse i hvad mån förevarande
framställning, må föranleda ändring af Kyrkolagen.
Af den anförda lydelsen utaf 18 Kap. 12 § Kyrkolagen visar sig, att detta lagrum
har någon betydelse allenast i sammanhang med 1 och 3 §§ af 13 Kap. Missgernings-Balken,
så att, om den af Rikets Ständer beslutade Strafflag, deri de isamma
§§ omförmälda fall icke förekomma, ulan ändring i denna del antages, och i följd häraf
nämnda §§ upphöra att vara lag, stadgandet i 18 Kap. 12 § Kyrkolagen måste anses
hafva med detsamma i sjelfva verket förlorat all gällande kraft.
Frågan är således om härvid bör få bero eller om och i hvad mån de i allmänna
lagen hittills inrymda bestämmelser rörande sättet för deras begrafning, hvilka
sjelfva beröfva! sig lifvet eller i lifstiden fört ett ogudaktigt lefverne, må öfverflvitas
till Kyrkolagen, der det eller de stadganden, som i detta afseende kunna anses nödiga,
torde, i följd af sakens beskaffenhet, rätteligen hafva sin plats, på sätt med flera
i likartade fall meddelade föreskrifter redan nu eger rum.
Att genom fullkomlig lystnad härutinnan medgifva, det begrafning finge ske med
vanlig högtidlighet äfven efter den, som uppsåtligen sjelf beröfva! sig lifvet, komme
sannolik! att röna ogillande hos en stor del af folket, som hyser afsky för både sjelf
mordel
och sjel(spillingen och hvars religiösa känsla skulle finna sig sårad, om icke
någon skilnad iakttoges i sättet för sjelfspillingens begrafning och för begrafning af
den, som dött en naturlig död, synnerligen så länge Kyrkolagens 9 och 10 §§, af hvilka
den förra stadgar mindre högtidlig begrafning för nyfödda barn, som dolt innan de
fått döpelsen, och den sednare föreskri Iver, att mördade oäkta barn skola laggas afsides
på kyrkogården, fortfara att gälla.
Å andra sidan anse Rkets Ständer grundade anmärkningar kunna framställas
emot bibehållande af dels den skilnad, som enligt 13 Kap. I § Missgernings-Baiken
eger rum i afseende å sjelfmordares begrafning och dels hvad i samma kapitels 3 §
finnes stadgadt rörande dem, som i lifstiden fört elt ogudaktigt lefverne. Det kan
nemligen med skäl ifrågasättas, om den, sorn begår sjelfmord och sålunda beröfvar
sig det, hvars förlust lagen utsätter såsom det hårdaste straff, dervid någonsin handlar
alldeles frivilligt eller utan inverkan af de orsaker, som i sednare momentet af 1 §
utmärkas med orden: “hufvudsvaghet, raseri eller annan vånda"; och i sednare tider
har också detta mom. blifvit nästan uteslutande lillämpadt på sjelfspillingar. Likaledes
måsle numera stadgandet i 3 § anses såsom fullkomligt föråldradt.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördi, anse Rikets Sländer,
att alla sjelfspillingar böra på enahanda säll i stillhet jordfastas, på hvilket säll jemväl
torde böra förfaras med de lill döden eller till straffarbete pä lilslid dömde förbrytare,
som i fängelse dö: samt att för del i 13 Kap. 3 § Missgernings-Baiken omförmälda
fall någon lagstiftning icke erfordras, och hafva alltså för den händelse E. K. Maj:t
gillar Rikets Ständers förslag till ny Strafflag, hvarigenom 13 Kap. 1 § Missgernings
-
Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o 206. 13
Balken blifvit upphäfdt. Rikets Ständer för sin del beslutat en författning af detta
innebäll:
“Med upphäfvande af 18 Kap. 12 § Kyrkolagen förordnas, att della lagrum
skall erhålla följande lydelse:
Har någon förgjort sig sjelf, hans kropp skall i stillhet å kyrkogård jordlästas.
Likaledes skola ock i stillhet jordlästas de till döden eller till straffarbete på lifstid
dömde förbrytare, som i fängelse dö.
Och kommer denna författning att tillämpas från och med den dag, den föreslagna
nya Strafflagen bli Iver till efterlefnad gällande. “
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 December 1803.
K:o 906.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln ilen 5 Dec. 1863.
Prest e-Ståndet den 5 — —
Borgare Ståndet dea 3 — —
Bonde-Ståndet den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående närmare bestämmelse
af sättet för inteckning om nyttjanderätt till fast
egendom.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 08 och Utlåtande N:o 85.)
S. A. K.
Kongl. Förordningen den 9 November 1844 innehåller i 1 § att, på sätt angående
arrende-a Ihandlingar, ingångna för viss tid, loresk rifve! är, annan handling, hvarigenom
besittnings- eller nyttjande-rätt till hus eller jord å landet blifvit på viss lid eller
lifstid upplåten, ock skall hos Häradsrätten intecknas och inteckningen behörigen förnyas,
för ali inot egande- eller inteckuingsrätt, hvilken tillkommer annan än den, som
upplåtit, eller lika med honom är förbunden, hafva bestånd; och 2 § i samma förordning
loreskrifver, alt, om den, som å annan öfverlåtit eganderätt lill fast egendom
ä landel, dervid förbehållit sig nyttjanderätt lill större eller mindre del af egendomen
eller afkomst deraf, han skall halva säkerhet derför i den öfverlåtna egendomen med
14
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o SO 6.
den förmånsrätt, allmänna lagen i 11 Kap. 2 § Jorda-Balken tillägger, men att, om
han försummar att inom den i samma lagrum utsatta tid afhandlingen, hvari förmå
nerna
äro betingade, för Häradsrätten uppvisa och i inteckningsprotokollel låta intaga
eller att inteckningen derefter behörigen förnya, han sedan ej må njuta bättre rätt än
för annat fordringsanspråk.
Angående det åberopade sältet för inteckning af arrende-afhandlingar innehåller
Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800, som handlar om huru med städsel och lego
af jord på landet förhållas bör, allenast den bestämmelse, att det emellan arrendator
och jordegare upprättade kontrakt skall för Häradsrätten uppvisas, der' offentligen uppläsas
och uti inteckningsprotokollel till hela innehållet intagas.
Enligt hvad kändt är, har vid domstolarne olika förfa rits i fråga om meddelande
af inteckning för nu omförmälda afhandlingar. Flera om ej de flesta Häradsrätter hafva
inskränkt sin åtgärd till alt i ordagrann öfverensstämmelse med föreskriften i 1800 års
förordning uppläsa och i inteckningsprotokollel intaga dylika afhandlingar, ulan all ingå
i någon pröfning örn upplåtelsens rigtighet eller upplåtarens eganderätt till den fastighet,
hvarifrån upplåtelsen skett. Andra Häradsrätter åter hafva ansett jemväl på nämnda
slag af inteckning de allmänna föreskrifter böra tillämpas, som blifvit meddelade i Kongl.
Förordningen angående inteckning i fäst egendom den 13 Juli 1818, och följaktligen
icke meddelat inteckning för någon upplätelsehandling, derest icke upplåtaren i afhandlingen
medgilvit inteckningen och afhandlingen blifvit af två vittnen bestyrkt eller ock
upplätaren fåll tillfälle, pä sätt i sistberörda författning löreskrifves, att varda i saken
hörd, samt upplåtarens eganderätt till fastigheten, hvarifrån upplåtelsen skett, blifvit
behörigen styrkt.
Hvilket af dessa olika förfaringssätt än må anses mera öfverensstämmande med
lag, synes det dock icke kunna motsägas, att ju det sednare mera bidrager till reda,
ordning och säkerhet i förhållandet emellan jordegaren och upplåtelse-innehafvaren.
För jordegaren måste det i de flesta läll medföra flerläldiga olägenheter, om bans egendom
belastas med inteckning för en upplåtelse, som blifvit gjord af obehörig person,
eller som, verkställd af en föregående egare till fastigheten, med hvilken den nuvarande
egaren icke är lika förbunden, emot denne förlorat all gällande kraft genom underlåtenhet
å upplåtelse-innehalvarens sida alt i behörig tid derför söka inteckning eller
låta förnya redan vunnen inteckning. Väl skulle det kunna invändas alt en sådan obehörig
inteckning i sjelfva verket icke medför någon verkan emot egaren; men härvid
får dock erinras att det i de flesta fall säkerligen blir förenadt med mycket besvär,
kostnad och tidsutdrägt, innan egendomen blir befriad från sådan gravalion, och att
derförinnan möjligen kan hafva gått egaren ur händerna ett erbjudet tillfälle att på
fördelaktiga vilkor få egendomen försåld eller belånad. Men äfven för den, som fått
nyttjanderätt till jord å sig öfverläten, kan del icke annat än medföra en fördel att
genast erhålla en pröfning af öfverlåtelsens giltighet. Göres nemligen någon anmärkning
mot den derför sökta inteckningen, måste det för honom vara lättare alt dä styrka
sin rätt än sedan måhända en lång följd af är gått förbi och han icke mera har tillgång
lill deri bevisning, han förm varit i tillfälle ali förebringa ; och skulle del äfven
befinnas, att upplåtaren varit till upplåtelsen obehörig, har den, till hvilken upplåtelsen
blifvit gjord, naturligtvis dä också lättare alt för den kostnad och skada, sorn derigenom
kan hafva blifvit honom tillskyndad, erhålla godlgörelse af upplätaren, äfvensom
han undgår all ä den upplalna jorden förgäfves nedlägga kostnader lör odlingar och
andra förbättringar.
Då emellertid det motsatta förfaringssättet, att ulan någon pröfning i inteckningsprotokollet
intaga ifrågavarande slags upplåtelsehandlingar, icke kan anses stå i strid
Expedition!;-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, IS1;o 207. 15
emot ordalydelsen i gällande lag, torde, för vinnande af nödig enhet i lagskipningen
samt reda och säkerhet i förhållandet emellan jordegare och upplåtelse-innebafvare,
erfordras ett i lagstiftningsväg meddeladt förklarande, att då inteckning sökes för dylika
upplåtelsehandlingar, sådan inteckning ej må beviljas derest icke dels afhandlingen är
behörigen bevittnad eller i annat fall upplätaren blifvit hörd, dels ock upplålarens lagliga
åtkomst till egendomen blifvit styrkt.
På grund häraf, och med anledning al hos Rikets Ständer i detta ämne gjord
framställning, samt då enahanda stadgande i berörde hänseende lärer höra gälla för
fastighet i stad sorn på landet, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat en författning
af följande innehåll;
“Inteckning, som sökes lill säkerhet för beståndet af lifstidsstädja eller undantagsaftal
eller annan afhandling om nyttjanderätt lill fast egendom, må ej beviljas,
derest icke dels afhandlingen är af två personer bevittnad eller i annat läll upplätaren
blifvit hörd, dels ock upplålarens lagliga åtkomst till egendomen blifvit slyrkt.“
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 December 1863.
H:o 207.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den S Dec. 1863.
Preste-Slåndet den S — —
liorgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Slåndcl den 6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om arfsrätt för
oäkta barn.
(Lag-Utskottets Relänkande N:o 69, Utlåtande N:o 76 samt Mern. N:ris 84 och 88.)
S. A. K.
Vid innevarande riksdag, likasom vid föregående, hafva särskilda förslag blifvit
framställda derom, att arfsrätt, med mer eller mindre inskränkning, mätte tilläggas äfven
oäkta barn. Denna fråga har, såsom nämndt är, under en längre tids följd blifvit
gjord till föremål för Rikets Ständers pröfning, och sjelfva mängden af de förslag, som
för frågans lösning blifvit, till större delen al' representanter af Bonde-Ståndet, framställda,
samt det. varma deltagande, hvarmed densamma hvarje gång den framkommit,
16 Expeditions
-
blifvit af delta Stånd omfaltad, synes i och för sig utmärka, att det stadgande, hvarigenom
oäkta barn beröfvas all arfsrätt och således i visst afseende blifvit ställda utom
lagen, åtminstone icke numera uppbäres af folkets allmänna mening, utan alt tvärtom
dess rättsmedvetande finner sig såradt genom fortfarandet af ett stadgande, enligt hvilket
barn straffas för de felsteg som ligga föräldrarne till last.
Del hufvudsakligaste skäl, som blifvit åberopadt emot medgifvande af arfsrätt
ät oäkta barn, är den fruktan, man förmält sig hysa, att derigenom en betänklig rubbning
skulle ske icke allenast af den sedliga grunden för äktenskapet, utan äfven af
den princip, man antagit förefinnas för den nu bestående lagstiftningen, att nemligen
endast genom lagligt äktenskap lagliga rättigheter kunna förvärfvas. Rikets Ständer
tro emellertid äktenskapet icke vara så uteslutande eller i så hufvudsaklig mån bygdt
pä förutsättningen af egendoms gemensamhet, all dess anseende eller familjebandets
sammanhållning skulle äfven tyras genom uppfyllande i ifrågavarande hänseende af rättvisans
bud emot de oäkta barnen. Dessutom förekommer härvid, att redan 1734 års
lagstiftare visat sig icke kunna i allo vidhålla nämnde princip. 1 8 Kap. I § Ärlda
Balken
stadgas nemligen, att, om man aflar barn i lönskaläge och sedan tillsäger qvinnan
äktenskap, men endera dör förr än vigsel åkommer, barnet får taga ari' såsom
barn af laggift säng. och 6 § al samma Kap. innehåller, alt, om qvinna våldtages och
blir deraf hafvande och föder hain, det barn skall njuta samma rätt sorn annat äkta
barn, hvilka båda stadganden, ehuru de medgifva arfsrätt utan äktenskap, icke befunnits
vådliga för den högre betydelse, äktenskapet såsom sedlig inrättning innebär. Man
har vidare emot arfsrättighet för oäkta barn åberopat det anstötliga och förargelseväckande
för familjen, som denna rättighet skulle kunna medföra. Men för en sådan
möjlighet torde icke rättvisan böra uppoffras. Slutligen har det blifvit invändt, att med
den utsträckning, testamentsrätten numera erhållit, arfsrätt för oäkta barn vore öfverflödig.
Men med samma skäl skulle kunna påstås, att all arfsrätt vore öfverflödig;
och för öfrigt torde ofta hinder uppstå emot teslamentsrätlens utöfning, såsom genom
hastiga dödsfall, bristande kännedom om sättet för testamentes upprättande m. m.
Rikets Ständer anse derföre för sin del, att nu gällande lagstiftning, hvarigenom
oäkta barn blifvit uteslutna frän ali arfsrätt bör undergå förändring; och hafva Rikets
Ständer i sådant afseende samt med hänsigt lill det närmare förhållande, som i allmänhet
eger rum emellan modren och del oäkta barnet, än emellan detta och fadren,
ansett en dylik förändring böra åtminstone i så måtto vidtagas, att oäkta barn tillägges
arfsrätt efter moder, lika med äkta barn; hvadan Rikets Ständer alltså, forsin del,
beslutat en författning, angående oäkta barns arfsrätt, al följande innehåll;
“Med ändring af hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt derom, att
barn, som äro aliade i lönskaläge utan äklenskapslofven, eller i hordom, eller i för
budna
leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas,
att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder lika med äkta barn.®
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 3 December 1863.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MALCUS, 1864.
Expeditions-Utskoltels Förstat] till undertl. Skrifvelse, N:o 208.
1
\tO 90$.
Uppläst och godkändt hes Ridd. och Adeln den 7 Dec. 1 8 63.
Preste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståudet den 7 — —
Rikets Ständers underd. Skrifvelse, angående ändringar i nu gällande
föreskrifter rörande vilkoret), för afsöndring af jord.
(Sammansatta Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Bentånkande N:o 5
och Mern. N:o 34).
S. A. K.
Uti enskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har blifvit yrkadt
att obegränsad frihet måtte medgifvas egare af hemman att för alltid derifrån afsöndra
huru stor eller liten jordrymd sorn hålst, äfvensom att samma frihet måtte
ega rum jemväl för afsöndring på viss tid; och hafva Rikets Ständer, som funnit
åsigterna numera vara mognade för en dylik obegränsad afsöndringsfrihet, alltså
tagit under öfvervägande, i hvilken form stadganden af berörda syftning må kunna
i lagstiftningen införas.
De stadganden, som föreskrifva ett visst mi iimum för jordafsöndring, hafva
ursprungligen haft sin grund i omtanken att förebygga proletariatets tillvext. De
kunna och böra derföre upphåfvas, så snart man år ense derom, att de icke åro
tjenliga för det ändamål, som med dem varit afsedt. Nu hafva hos Rikets Ständer
de åsigter nog allmänt sig yppat, att, då ett lands välstånd hvilar på idoghet och
sparsamhet hos dess befolkning, men utvecklingen af dessa välståndets båda faktorer
i väsendtlig mon beror af de framtidsutsigter, som genom dem kunna åt de
arbetande öppnas, och ingen materiel fördel kan af arbetaren skattas högre, ån den
att kunna förvärfva egen jord och eget hem, — en fördel, som dessutom för dessa
samhällsklassers moraliska utveckling och sjelfständighet år af oberäknelig vigt, —
så år föreskriften om minimum för jords afsöndring ett hinder för välståndets tilltagande,
och enär det vidare år ett oundgängligt vilkor för samhällets ekonomiska
utveckling, att naturliga medelpunkter för industrien och rörelsen — ståder och
Bih. till lii hets St. Fröt. 1862- -1853. 10 Sami. 1 AJd. 25 Haji. 1
2
Expeditions-Utskottets Forslin/ till anderd. Skrifvelse, N:o 208.
byar — obehindradt må uppkomma och utvidga sig, samt just under närvarande
förhållanden, då nåringarne allt mer lossas från de band, som förut tryckt dem, och
då nya kommunikationsleder ståndigt uppstå, uet år att förvänta, att behofvet af nya
dylika medelpunkter på mångfaldiga ställen skall låta sig förnimmas, men ett våsåsendtligt
hinder lågges för denna sakernas naturliga ordning, om ej tomtplatser
äfven på landet fritt må förvårfvas, så åro äfven i detta afseende föreskrifterna om
minimum för jordafsöndring till hinder för landets ekonomiska utveckling. Härtill
kommer, att proletariatet, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, vinner sin näring
företrädesvis af stattorparevåsendet, pch den lösa befolkningens tillvext snarare
befrämjas ån förhindras genom de stadganden. hvilka betaga den fattiga men idoga
befolkningen tillfälle att under eganderått förvärfva sig fasta boningsplatser, och att,
i och med detsamma man trott sig finna den verkliga källan för de vådor, hvilka
ur proletärernas förökande kunna höta samhället, insigten blifvit mera allmän derom,
att jordafsöndringslagen, för så, vidt den betager tillfälle till boningsplatsers förvärfvande,
derigenom motverkar det,, ändamål, för hvilket den blifvit stiftad. Då, såsom
ofvan år nåmndt, det numera visflt sig, att dessa åsigter vunnit ett allmännare erkännande,
hafva Rikets Ständer icke tvekat att föreslå en förändring, hvarigenom
stadganden om minimum ur jordafsöndrings-författningarne undanrödjas.
Hvad deremot beträffar stadgandena om ett visst maximum för afsöndring,
enligt hvilka i allmänhet endast en tiondedel af hemman får afsöndras, så hafva dessa
föreskrifter sin grund i förhållanden, som utmärka det nuvarande beskattningssystemet.
Så långe grundskatter, hvilka åro vid hemman fästade, ännu finnas,. och dessutom
de drygaste tjenstbarheter och kommunal-åligganden, såspm rotering, skjutsning-,
väghållning, byggande af allmänna hus m. m. åligga hemmanen efter skatteoch
hemmantal, år det äfven nödigt, att genom lagstiftningen säkerhet, så vidt möjligt
år, beredes om hemmanens fortfarande förmåga att bära denna tunga. Det
torde vara omöjligt att bestämma, huru stör förminskning hemmanen i allmänhet
kunna tåla utan att förlora denna förmåga, och lagstiftningen har derföre hittills
inskränkt sig till att i allmänhet antaga ett så lågt maximum sorn en tiondedel, men
derjemte lemnat tillfället öppet att, efter de administrativa myndigheternas pröfning,
erhålla rått till en större afsöndring. 2 Kap. 2 § i Kongl. Förordningen angående
grunderna och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra
lågenheter från hemman den 19 December 1827 innehåller nemligen;, att om innehafvare
af hemman, hvartill mer ån vanlig egorymd hörer, åstundan att Verkställa
större afsöndring ån en tiondedel deraf, han må sådant anmäla hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som har att frågan, jemte sitt yttrande deröfver, Kammarkollegii
pröfning underställa, samt att Kammar-kolléglum eger härom så förordna,
att å ena sidan säkerheten för hemmansräntans och öfriga skyldigheters framtida utgörande
må vara bevarad, och å den andra sidan jordens odling befordras. Rikets
Ständer, som ansett, att stadgandet om ett relativt maximum, hvilket dessutom efter
serskild pröfning af omständigheterna kan få öfverskridas, så mycket mindre innebär
något verkligt hinder för jordegendoms förvärfvande, sorn det allenast utgör en före*
skrift derom, att i den händelse fråga år om förvärfvande af någon betydligare jordareal,
sådant bör ske under en annan form, nemligen genom hemmansklyfning,
hafva, enär förslag icke blifvit väckt om upphåfvande af det vilkor för hemmansklyfning,
som, enligt 1 Kap. 1 § af ofvannämnda Kongl. Förordning består deri,
att hvarje utklufven hemmansdel skall medföra besutenhet, men denna föreskrift
skulle blifva utan all praktisk betydelse, om det tillätes att, genom en i afseende på
maximum obegränsad afsöndring, förminska hemman till den grad, att de icke med
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 208. 3
förde besutenhet, icke funnit skål till vidtagande af någon våsendtligare förändring i
detta afseende. Dock har härvid kommit under öfvervägande, huruvida icke, på
sått jemväl blifvit yrkadt, tillfälle kunde beredas att från hemman afsöndra skogstrakter,
äfven om de skulle utgöra den betydligare delen af hemmanets areal. Genom
svårigheten för industriidkare eller jordegare, som å egna egor sakna skog, att
få tillhandla sig för dem behöfliga skogstrakter, utan att nödgas i sammanhang dermed
förvärfva inegor, som de ej kunna eller vilja begagna, har anlitandet äf de för
skogarnes bestånd så förderfliga afverkningskontrakten i hög grad befordrats. Endast
af den, som med full eganderått områder en skog år någon omsorg om dess
fortfarande bestånd att förvänta, och Rikets Ständer hafva derföre trott en stor vinst
för skogsvården vara att hemta ur ett stadgande, hvarigenom tillfälle bereddes att
lättare ån nu förvärfva eganderått till skog för ordnad skogshushållnings införande
å densamma. Rikets Ständer hafva alltså ansett det böra stadgas, att, vid pröfningen
af ansökningar om rått till större afsöndring ån i allmänhet år medgifven,
Kammar-kollegium må fästa afseende ej allenast, såsom nu, vid ändamålet af jordens
uppodling, utan äfven vid befordrandet af en ordnad skogshushållnings införande
å den afsöndrade egofymden.
På grund af hvad nu sålunda blifvit anfördt, få Rikets Ständer hos E. K.
Maj:t i underdånighet anhålla, alt, med ändring af 2 Kap. af Kongl. Förordningen
angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller
andra lägenheter från hemman den 19 December 1827 2 §, 3 och 6 §§., sådane de
blifvit förändrade genom Kongl. Förordningen den 12 November 1858, 11 §, sådan
den lyder enligt Kongl. Kungörelsen den 29 Januari 1831 samt 14 §, nämnda §§
måtte erhålla följande lydelse:
“2 §. Åstundar innehafvare af hemman, hvartill mera ån vanlig egorymd
hörer att större afsöndring, ån en tiondedel deraf, verkställa, må han sådant anmäla
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som har att frågan, jemte sitt yttrande deröfver,
Kammar-kollegii pröfning underställa; egande Kammar-kollegium härom så
förordna, att å ena sidan säkerheten för hemmansråntans och öfriga skyldigheters
framtida utgörande må vara förvarad, och å den andra jordens odling eller ändamålsenlig
skogshushållning befordras."
“3 §. Lågenhet, som från hemman afsöndras, efter hvad i 1 § tillåtet år,
skall till sina gränser noga bestämmas i en enda formlig, till afhågnad beqväm samt
från hemmanets egen åbyggnad afskild lott."
“6 §. Ej må innehafvare af lågenhet, som på viss tid upplåten år, den lågenhet
utan hemmansinnehafvarens tillstånd på annor man öfverlåta. Sker det,
gånge lågenheten, om hemmans-innehafvaren det yrkar, till hemmanet åter emot
skålig lösen. Dör innehafvare af sådan lågenhet förr, ån besittningstid ute år, ege
enka och arfvingar rått att. lågenheten behålla under de vilkor, som vid upplåtelsen
tingade blifvit. Vid besittningstidens slut återfaller lågenheten till hemmanet utan
ersättning eller lösen, ehvad förbehåll vid upplåtelsen derom kan vara gjordt eller
ej; innehafvären af lågenheten obetaget, att derifrån afflytta honom tillhörig åbyggnad
eller stängsel, der ej hemmansinnehafvaren den lösa vill.®
“11 §. Hörer till hemman af den natur, som i 1 § sågs, sådan mosse, som
odlingsbar, men i dess närvarande skick onyttig år, och vill hemmansinnehafvaren
den lågenhet åt annor man, såsom i .nämnde § sågs, för alltid eller på viss tid, med
eller utan skattefrihet till odling upplåta, håfve der våld till, äfven om den öfveretiger
tiondedelen af hemmanets hela egorymd; söke dock tillstånd dertill hos Kongl.
4 Expeditions-Utskottets Förslog tilt under-d. Skrifvelse, A.-w 209.
Maj:ts Befallningshafvande, som, sedan mossens onyttiga beskaffenhet i dess närvarande
skick blifvit behörigen utrönt och styrkt, eger sådant tillstånd meddela.
Har boställe, eller något icke under stadgad åborätt upplåtet publikt hemman,
kungs- och kungsladugårdar samt öfriga under Kronans omedelbara disposition varande
hemman dock undantagna, i sådan lågenhet del; dä skall på Kongl. Maj:ts
nådiga bifall bero, om och med hvad vilkor dylik upplåtelse deraf på viss tid
ske må.“
“14 §. Är af jord, som till afsöndring tillåten år, större andel, ån som svarar
emot en tiondedel af hemmanets egorymd, för alltid från hemman af den i nästföregående
§ nämnda natur, utan behörigt tillstånd, afsöndrad; och vill innehafvaren,
då klander derå af vederbörande våckes, under åtagande af andel i mantal och ränta
i förhållande till hemmanets egorymd, hela den jord behålla; håfve han ock dertill
rått, der han, efter de i 1 Kap. af denna förordning stadgade grunder, pröfvas kunna
samma jord få besitta; och varde den afsöndrade jordens andel i mantal och ränta
bestämd i den ordning, skattlåggningsförfattningarne innehålla, med förbindelse för
innehafvaren, att ränta derför och öfriga allmänna skyldigheter, utan åtnjutande af
frihetsår, utgöra. Det mantal, som å så beskaffad jord bestämmes, varde från stamhemmanets
mantal afråknadt, och utskylderna å detta sednare, i förhållande derefter,
minskade."
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 December 1863.
\to 909.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Dec. 1863.
Preste-Slåndel den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrade stadganden
i afseende ä frejdebetyg.
(Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 39 och Utlåtande N:o 40.)
\iuy>. > r t>ffT rrr.Iifo /- _: *> ' I ’ • ^ /unna rp:f> *t« iiisiurjior! II »t [ T*
jfZkidK
-T.vlf» te<f> filo no/l.- Jlij bfiiv T>b o/kd miilbo lili Jodnhittah amu wlb
Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har blifvit föreslaget
att, med afseende å det för en straffad persons framtid menliga förhållande, att upp
-
Expeditions- Visko tiris Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 209. 5
giften om det af honom begångna brott för alltid qvarstår i prestbetyget, föreskrifter
måtte meddelas derom, att denna uppgift efter någon viss eller på särskild pröfning
beroende tid måtte ur straffad persons prestbetyg uteslutas.
De skål, som föranledt de uti berörda hänseende framställda olika förslagen,
hafva blifvit af Rikets Ständer tagne i noggrant öfvervägande. I det kristliga begreppet
af straff ligger tillika ett begrepp om försoning, och samhället måste derföre,
i följd af sin kristliga karakter, förstå ej mindre att straffa, ån äfven att förlåta.
Men ingenting kan vara mera egnadt att motverka sistnämnda moment i straffrätten,
ån det nuvarande förhållandet med frejdebetygen. Den som en gång gjort
sig skyldig till ett brott af den beskaffenhet, att uppgift derom influtit i prestbetyget,
kan icke ens genom den fullständigaste bättring blifva fri från den brännmärkning
som sålunda vidlåder honom; genom hela sitt lif måste han vidkännas följderna af
sitt brott. Ingenting kan heller mågtigare ån denna brännmärkning för hela lifvet
bidraga att qvarhålla den brottslige inom brottslighetens sfer. Gällande ekonomiska
lagar utestänga för alltid den vanfrejdade från utöfvandet af vissa yrken och tjenstebefattningar,
och enskilde om ån aldrig så varma vånner af menskligheten, måste
dock med afseende å sin egen säkerhet hysa farhågor att i sin tjenst eller sitt arbete
använda personer, hvilka oskiljaktigt föra med sig ett å det allmännas vägnar dem
meddeladt bevis, att de åro brottslingar Dertill kommer, att den som möjligen en
gång af svaghet felat, och derför af Staten, på enahanda sått som den grofsta brottsling,
stämplats till missdådare, gripen af förtviflan, förhärdas och anser sig för sin återstående
lifstid hänvisad uteslutande till brottets bana. I detta afseende verka nuvarande
förhållanden med frejdebetygen på alldeles samma sått, som de, just med hänsyn dertill,
för längesedan ur lagstiftningen utdömda skam- och kroppsstraffen. Under striden
mellan den förödmjukande känslan af vanära och omöjligheten att blifva ansedd
såsom en redlig samhällsmedlem å ena sidan, samt, å den andra, begäret att förbättra
sin ställning och återvinna förloradt anseende, kommer den straffade ofta i
frestelse att genom förfalskning af sitt prestbetyg begå ett nytt brott. Detta slag af
förfalskningar åro de talrikast förekommande af alla olika förfalskningsbrott, och
deras bestraffande år deri motbjudande, att de ofta stå i samband med det allvarligaste
uppsåt till bättring. I betraktande af alla dessa omständigheter, måste det
för lagstiftningen vara en vigtig uppgift att söka utfinna något medel, hvarigenom,
utan kollision med öfriga statsändamål, ofvanberörda för rättstillståndet menliga förhållanden
må kunna undanrödjas.
Osäkerheten i lagstiftningen angående vanfrejd har äfven i väsendtlig mån
bidragit till de öfverklagade svåra olägenheterna i detta hänseende, äfvensom
sammanhanget mellan denna lagstiftning och åtskilliga för andra ändamål gifna
stadganden, hafva utgjort de hinder, som hittills stållt sig i vågen för en förändring
af nuvarande förhållanden. Men genom det af Rikets Ständer antagna nya
Strafflag-förslaget har vanfrejdsbegreppet erhållit en ny och af behofvet påkallad
närmare bestämning. 1734 års lag känner allenast en vanhedrande påföljd afbrott,
nemligen årans förlust. Strafflag-förslaget har bibehållit denna under det förändrade
namnet: förlust af medborgerligt förtroende för alltid, oell innehåller i dess 2 Kap.
19 § en beskrifning på denna påföljd af brott. Men folkets rättsmedvetande har
icke, såsom lagstiftningen, åtnöjt sig med en enda art af brotten åtföljande vanheder.
Många brott, som icke varit belaggda med påföljd af sådan beskaffenhet, hafva,
utan något lagens stadgande derom, blifvit i allmänna omdömet stämplade såsom
till en viss grad vanhedrande, och denna förestållhing, att vissa brott medföra
en till årans förlust gränsande vanfrejd, har icke varit utan inflytande på
6
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 209.
lagskipningen. Sålunda, då 17 Kap. 7 § Råttegångs-Balken stadgar, att den som blifvit
“ärelös dömd-1 icke år vittnesbår, har detta äfven tillämpats å dem, som, utan att hafva
mistat åran, blifvit dömda för s. k. vanfrejdande brott. Benåinningarne “vanfrejdad“, och
dess motsatts “vålfrejdad* åro äfven kända såväl af allmänna lagen i åtskilliga dess civila
och processuela delar, som af den konstitutiva och ekonomiska lagstiftningen, men ingenstädes
i den kriminela delen af lagen förekommer vanfrejd såsom laglig påföljd af
brott. Stor osäkerhet år i följd deraf rådande i fråga om, hvilka brott åro för vanfrejdande
att anse, och allmänna rättskänslan och lagskipningen torde allenast deri
vara ense, att stöld bör för sådant räknas. Dock har i allmänna föreställningssättet
till följd af vissa äldre lagstadganden, och i praktiken, t. ex. vid uppställningen
af den judiciela statistiken, i anledning hufvudsakligen af vissa nyare till kyrkotukten
hörande förordningar, de s. k. vanfrejdande brottens antal efter hand erhållit
en tillökning, som synes hotande för den nödvändiga vården om statsmedlemmarnes
medborgerliga anseende. De brott, som enligt den gamla lagstiftningen medförde
skamstraff eller kroppstraff, eller begge dessa slag af straff i förening, hafva sålunda
i första rummet räknats dit, och derjemte alla de brott, hvilka enligt den lagstiftning,
som gällde före den 4 Maj 1855, voro belagda med kyrkoplikt, hvilken institution
hade urartat till ett skamstraff. Sedan såväl skamstraffen som kyrkoplikten
blifvit afskaffade, trådde i stället för den sednare enskild skrift; och för att bereda
verkställighet deraf skulle domstolarne genom kronobetjeningen meddela presterskapet
uppgift på de personer, som blifvit dömda för brott, hvilka voro med denna
påföljd belagda. Enligt Kongl. Kungörelsen angående vederbörandes skyldighet att
upprätta och till presterskapet aflemna förteckningar öfver personer, som varda sakfällda
elior under framtiden ställda för vissa förbrytelser den 4 Maj 1855 borde
presterskapet sålunda'erhålla förteckning å dem, som blifvit dömda eller under framtiden
ställda för gröfre brott, och i öfrigt å dem, som blifvit dömde för brott, hvilka
åro af dep beskaffenhet, att den sakfållde icke får komma i åtnjutande af den Heliga
Nattvarden, innan han låtit sig enskildt skriftas och aflösas. I brist af andra föreskrifter
har man i äldre lagbud af ofvan antydt innehåll och i nyssnämnda stadganden
sökt den lagliga bestämningen af det nuvarande begreppet om vanfrejd, ehuru
visserligen de flesta brott af sistnämnda slag icke enligt allmänna föreställningssättet
åro vanfrejdande. Då presterskapet i vissa fall har sig ålagdt att meddela intyg om
personers frejd, har det under förhändenvarande förhållanden inom lagstiftningen
otvifvelaktigt varit rättast att presterskapet grundat sådana betyg på de enligt ofvannämnda
Kongl. Kungörelse meddelade officiela uppgifter. Genom vanfrejds-begreppets
härledande ur ofvan omförmålda förhållanden erhålla emellertid frejdebetygen
en större omfattning, ån för de med dem afsedda ändamål erfordras. Många af de
brott, hvilka åro belagda med enskild skrift, och om hvilka presterskapet af sådan
anledning erhåller officiel underrättelse, i synnerhet de, sorn under kyrkopliktens tid
voro belaggda allenast med den ringare kyrkodisciplinåra påföljden af sådan skrift,
nemligen snatteri, dråp af vållande, tvegifte och lågersmålsbrott, anses icke egentligen
för vanfrejdande, men uppgift om dem inflyter icke dess mindre i prestbetygen, och
till följd deraf kan icke den, som gjort sig skyldig till någon af nyssnämnda förseelser,
vidare, såsom det efter allmänna språkbruket heter, “få rent prestbetyg". Om
det också, med afseende å de polisåndamål, för hvilka frejdebetyg åro föreskrifna,
kan vara skäligt och med god ordning öfverensstämmande, att, der en person gjort
sig skyldig till brott mot annans eganderått och derigenom mot sig sjelf gifvit anledning
till misstanke om brottsliga anlag, allmänheten på något sått beredes tillfälle
att taga sig till vara för en sådan person, så förefinnes dock ej skål, hvarföre
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 209. 7
en dylik varning skulle qvarstå, åfven efter det den brottslige genom en längre tids
obrottslig vandel sjelf undanröjt anledningen till misstanke, helst denna varning,
iklådd en officiel form, alltid innebår en förminskning och kränkning af personens
medborgerliga anseende.
För bedömandet huruvida brottslingens ånger och bättring gjort honom vårdig
af rehabilitation synes emellertid det nya Strafflagsförslaget kunna bereda en
utväg, derigenom att domstolarne, i sammanhang med brottets bedömande, tillika
skulle, med hänsyn till detsammas svårare eller lindrigare beskaffenhet och brottslingens
derigenom ådagalagda sinnesart, bestämma, huru länge misstanken om fortfarande
brottslighet eller vanhedern såsom brottets påföljd bör hvila öfver den straffade,
och huru långe följaktligen den offentliga varnitigen bör qvarstå i prestbetyget.
På denna grund stödjer sig strafflagsförslaget, då det tillegnar lagen det från rättsmedvetandet,
sederna och lagskipningen hemtade, men hittills föga utvecklade begreppet
om vanfrejd under en bestämd form och med den nya benämningen fö?'lust
af medborgerligt förtroende för viss tid. Sjelfva det nya namnet uttrycker fullständigt,
hvad dermed menas, och dessutom år. på sått ofvan förmåles i lagförslaget beskrifvet,
hvari denna påföljd består. I motsats mot nuvarande förhållandet med vanfrejden
skall aldrig någon tvekan behöfva uppstå, vid hvilka brott denna vanhedrande
påföljd eger rum. Såsom 1734 års lag, i fråga om årans förlust, så har lagförslaget,
i fråga om förlust af medborgerligt förtroende, vare sig för alltid eller för
viss tid, uttryckligen utsatt, när sådan påföljd eger rum, äfvensom att den skall
ådömas, och icke, såsom hittills, vara en af sjelfva brottets beskaffenhet gifven följd.
Den nya lagens mening år tydligen, att i intet annat fall, ån der lagen sådant stadgar,
och domstol dertill dömt, ej heller i vidsträcktare mån, skall brottet draga
vanheder med sig; och för att denna lagens mening må blifva en verklighet, år det,
med afseende å de nuvarande förhållandena, en nödvändig följd af den nya strafflagen
att ofvan anförda särskilda st ad gändin, som sammanhänga med det gamla
svåfvande begreppet af vanfrejd och för närvarande utgöra den enda lagliga grunden
för frejdebetygs utfärdande, varda till de nya förhållandena lämpade eller åtminstone
hänvisade till den plats inom lagstiftningen, som dem egentligen tillkommer
eller kyrkotuktens område. Dertill fordras, enligt Pikets Ständers åsigt, dels att det
uttryckligen varder förklaradt, att med frejdebetyg allenast menas intyg derom, huruvida
en person vid det tillfälle, då frejdebetyg utfärdas, år genom domstols Utslag,
deri ändring ej skett, dömd medborgerligt förtroende förlustig för alltid eller för viss
tid, och, i sistnämnda fall, når Utslaget blifvit gifvet, dels att särskilda föreskrifter
meddelas, huru presterskapet, oberoende af de till kyrkodisciplinen hörande uppgifter,
må erhålla skyndsam, säker och fullständig underrättelse, om de domstols- eller regeringsåtgärd
er, af hvilka enskilda personers medborgerliga rättigheter kunna vara
beroende, dervid, enär det år omöjligt för domstolarna, med nuvarande sått för åndringssökande
i brottmål, att veta om deras utslag vinna laga kraft eller ej, och
med afseende å vigten deraf att, då stadgandena om den ifrågavarande påföljden af
brott hafva till ändamål, bland annat, att bereda allmänheten säkerhet mot brottsligt
sinnade personers angrepp å eganderåtten, sådan påföljd ofelbart och skyndsamt
kommer till verkställighet, Rikets Ständer anse sådana föreskrifter böra meddelas, att
påföljden må gå i verkställighet utan hinder af besvär.
Då Rikets Ständer i öfrigt icke anse lämpligt att, för närvarande och så
långe presterskapet måste hafva befattningen med frejdebetygens utfärdande, några
föreskrifter meddelas om särskilda betyg, afseende allenast kyrkotukten, men det icke
kan bestridas, att derest icke presterskapet, vid personers afflyttning från församlin
-
8 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 20,9.
gen, eger något lått användbart medel att till presterskapet i den församling, dit
flyttningen sker, meddela underrättelse om de åtgärder, som kunna vara att i kyrkodisciplinårt
hänseende vidtaga mot den afflyttande, de institutioner, som för kyrkotuktens
skull finnas, blefve kraftlösa, hafva Rikets Ständer tillsett, huruledes, utan
att det afsedda hufvudsakliga ändamålet förfelas, i de frejdebetyg, som meddelas vid
afflyttning, må kunna inrymmas sådana upplysningar som åro för kyrkotukten oumbärliga.
De fall, för hvilka särskilda upplysningar i kyrkodisciplinårt hänseende erfordras,
hafva befunnits lämpligen kunna sammanföras under tre kategorier, nemligen
då någon för begånget brott år utestängd från Nattvarden och således icke, utan att
förut undergå i lag stadgad kyrkodisciplinår behandling, kan blifva deraf delaktig,
vidare då någon, utan att lagligen kunna från Nattvardens bruk förhindras, dock
ligger i så grofva synder, att han enligt kyrkolagen skall varnas och förmanas att
från Nattvarden sig afhålla, och slutligen då någon år föremål för kyrkorådets behandling.
Lika nödvändigt det år, att, om en person, medan han år underkastad
kyrkotukt af nyss omförmåld beskaffenhet, begifver sig in i en annan församling,
presterskapet derstädes blir satt i tillfälle att fortsätta den började tukten, lika litet
kan någon fara för personers medborgerliga anseende uppstå ur ett enkelt omförmålande
i afflyttningsbeviset af dessa förhållanden.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, att derest strafflagsförslaget varder, i det skick, Rikets Ständer detsamma
antagit, af Eders Kongl. Maj:t såsom lag utfårdadt, Eders Kongl. Maj:t täcktes i
sammanhang dermed i nåder förklara,
att, i de fall, då enligt särskilda författningar det år presterskapet anbefaldt
att meddela betyg om personers frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida den
ifrågavarande personen, vid den tid då frejdebetyget meddelas, år genom domstols
utslag, deri ändring ej skett, dömd medborgerligt förtroende förlustig för alltid eller
för viss tid, i hvilket sistnämnde fall betyget skall innehålla uppgift, når utslaget
blifvit gifvet; skolande prestbevis, som vid afflyttning ur församling meddelas med
afseende å kyrkotukten, innehålla, huruvida den ifrågavarande personen då år till
följe af begånget brott från delaktighet i den Heliga Nattvarden utestängd eller enligt
kyrkolagen varnad att derifrån sig afhålla eller underkastad sådan kyrkotukt,
som enligt Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862 af Kyrko-rådet utöfvas;
samt derjemte i nåder förordna:
att, då någon blifvit dömd medborgerligt förtroende för alltid eller för viss
tid förlustig, det skall åligga domstolen, som i målet dömt, att ofördröjligen genom
transsumt af utslaget derom meddela underrättelse till kyrkoherden i den församling,
der den dömde år kyrkoskrifven, äfvensom att, i den händelse sådant utslag blifvit
af Hof-Rått eller af Kongl. Maj:t, i fråga om berörda påföljd, åndradt, eller medborgerligt
förtroende blifvit af Kongl. Maj:t i nådevåg återskänkt, det skall åligga
vederbörande Hof-Rått eller föredragande hos Kongl. Maj:t att på enahanda sått
derom meddela underrättelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 5 December 1863.
N:o 210.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N;o 210.
9
N:o 910.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Dec. 1863.
Prcste-Ståndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af ny
Bevillningsstadga.
(Bevilln.-Utsk. Bet. N:o 9, Uti. N:o 14 samt Mern. Nris 16, 21 och 27.)
S. A. K.
Rikets Stånder, hvilka vid innevarande riksdag öfversett och granskat den af
nåst förut församlade Stånder antagna, under år 1862 och innevarande år tillåmpade
Bevillnings-stadga, hafva dervid, med vidblifvande af de grunder, på hvilka denna
författning hvilar, och utan att förhöjning eller nedsättning egt rum i de afgifts- och
procentbelopp, som enligt Stadgans Irsta och 2:dra art. nu åro bestämda, i nedannåmnda
hänseenden beslutit ändringar oell tillagg, hvilka, såsom nödiga och nyttiga,
funnits af omständigheterna påkallade.
Art. 11.
§§ 2 och 6.
Uti § 2 hafva Rikets Ständer intagit stadgande derom att för Regementens
och Officerskorpsers vid mötesplatsen för begagnande under mötena uppförda byggnader,
äfvensom för enskilde personer tillhörige kyrkor och bönehus befrielse från fastighetsbevillning
må tillgodonjutas, under det vilkor, som gäller i afseende på andra byggnader,
för hvilka dylik befrielse redan nu år medgifven.
Bih. till Rikets St. Prot. 1862- -1863. 10 Sani!. 1 Afd. 25 Huft. 2
10
Expeditions? Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 210.
Derjemte och med anledning af den omständighet att författningen icke innehåller
något särskildt stadgande för värdering och taxering af enskilda personer och
bolag tillhörande jernvägar, kanaler och slussinråttningar, hvilket ock, efter hvad
Rikets Ständer inhemtat, haft till följd att på dylika anläggningar inom särskilda
taxeringsdistrikt tillämpats högst skiljaktiga uppskattningsgrunder; hafva Rikets
Ständer, — sorn ansett, att fastighetsbevillning bör utgöras för byggnader, såsom
stationshus, verkstäder m. m., tillhörande de ifrågavarande anlåggningarne, men deremot
icke för sjelfva jernvägen, kanalen eller den mark, som deraf upptages, utan
att vinsten af dessa och dylika kommunikationsleder bör beskattas såsom inkomst af
kapital eller arbete, — funnit nödigt att, i öfverensstämmelse härmed, uti så vål § 2
som § 6 af Stadgan införa erforderliga föreskrifter i ämnet.
§ 7.
Till följd af de olika förfaringssätt, som, efter hvad hos Rikets Ständer anmäldt
blifvit, egt rum vid beräkning af den inkomst, hvarför bevillning skall utgöras
af löntagare* hvilka tillika innehafva boställen eller fått sig sådana på lön anslagna,
hafva närmare bestämmelser i ämnet funnits erforderliga, i hvilket afseende blifvit
föreskrifvet, att uti löneinkomst icke skall inberåltnas inkomst af boställe, hvarför
fastighetsbevillning blifvit innehafvaren påförd.
Det förhållande, som eger rum med sådana indelta arméens boställen, hvilka
genom bostålls-direktionerna utarrenderas, att nemligen arrendebeloppen ingå till en
gemensam löningsfond, hvarefter de genom löningsdirektionerna fördelas bland löntagarne,
utan att afkomsten af något visst boställe år till viss löntagare anslaget,
har, efter hvad Rikets Ständer inhemtat, föranledt dertill, att vid 1862 års taxeringar
berörda bostållsafkastning inom de flesta lån blifvit inberåknad i de kontanta
lönerna, under det att bevillning för de fasta egendomarne jemväl erlagts enligt
stadgandet i § 2, hvadan Staten sålunda uppburit dubbel bevillning af samma inkomst.
Yål har inom ett lån rättelse härutinnan skett hos Pröfningskomitén, som
förordnat att från hvarje löntagares kontanta lön skulle afskiljas och från bevillning
undantagas så stor del, som, enligt meddelad uppgift, motsvarade afkomsten från
de utarrenderade boställena; men då det år angeläget, att ett dylikt förfaringssätt,
såsom öfverensstämmande med författningens anda, blifvér iakttaget öfver hela riket,
hafva Rikets Ständer i § 7 mom. 2 jemväl infört det tillägg, att uti den inkomst,
för hvilken bevillning skall utgöras af löntagare, icke skall inberåknas den del af
indelta arméens löner, som utgör afkomsten från de genom vederbörande bostållsdirektioner
utarrenderade boställen, för hvilka fastighetsbevillning erlägges.
Det i § 7 förekommande stadgande, att näringsidkare, som drabbats af förluster,
likväl skall utgöra bevillning efter beräkning af en inkomst, motsvarande
hvad en sådan rörelse, som den han drifver, i medeltal anses afkasta, har funnits
stridande mot den i § 6 uttalade grundsats om beskattning efter behållen inkomst;
och då stadgandet måste hos den skattskyldige, som komme att deraf underkastas
tillämpningen, så mycket mer uppväcka ovilja, som författningen fordrar att näringsidkaren,
som gjort betydligare vinster, derför skall erlägga skatt till Staten,
hafva Rikets Ständer beslutit att ifrågavarande stadgande skall ur författningen
uteslutas.
Ehuruväl af ordalydelsen i § 6 äfvensom vid jemförelse med andra stadganden
i författningen kan slutas till att vid beskattning af kapital afdrag får ske för
motsvarande skulder, har dock sådant funnits böra mera bestämdt uttryckas, hvadan
Expeditions-Utslcottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 210. 11
i § 7 af Stadgan samt § 20 af Instruktionen för taxeringsförråttningarne erforderliga
tillägg i detta afseende blifvit införda;
§ 8.
Uti lista och 2:dra mom. af § 8 år nu stadgadt, att bevillning för inkomst af
kapital eller arbete icke eger ruin, når alla de utaf kapital eller arbete uppkomna
årsinkomster sammanräknade icke uppgå till 400 R:dr, äfvensom att, når do sammanräknade
inkomsterna icke öfverstiga 1,800 Kalr, 300 R:dr deraf åro fria från
bevillning. Ehuru författningens mening nu år den, att bevillningen för inkomst af
kapital eller arbete skall helt och hållet särskiljas från fastighetsbeyillningen, och
berörda stadgande i § 8 således tillämpas utan afseende på den omständighet att
den skattskyldige tillika kan innehafva fastighet, hafva Rikets Ständer dock funnit
af rättvisa och billighet påkalladt att vidtaga en förändring i den syftning, att personer,
hvilka, utom inkomst af kapital eller arbete, besitta fastighet, icke må ega
rättighet att af berörda undantagsförmåner komma i åtnjutande i annat fall, ån då
deras inkomst af kapital eller arbete, sammanräknad med inkomsten af egande fastighet,
icke uppgår till de stadgade minimibeloppen.
Med fåstadt afseende derpå, att författningen nu icke bestämdt angifver, huruvida
man och hustru, då de drifva särskilda yrken och deraf ega inkomster, hvilka
ej för hvar och en, men vål sammanräknade uppgå till 400 R:dr eller öfverstiga
1,800 R:dr, böra få tillgodonjuta frihet från bevillning för det hela eller någon del
deraf, samt då det icke ansetts skäligt att för man och hustru, som drifva särskilda
yrken, bestämma större lindring ån den, som, enligt nuvarande stadgande, tillgodokommer
andra åkta makar, hvars inkomster åro inskränkta inom de stadgade minimibeloppen,
hafva Rikets Ständer i § 8 föresltrifvit att, når man och hustru drifva
särskilda yrken, befrielsen eller lindringen skall beräknas efter deras sammanräknade
inkomster.
§ io.
Då den i § 8 stadgade lindring i bevillningen, såsom afsedd endast för de
mindre bemedlade samhällsklasserna, icke ansetts böra tillgodokomma bolag, hafva
Rikets Ständer, enär, efter hvad upplyst blifvit, flerestädes, i synnerhet inom bergslagsorterna,
finnas många bolag, såsom hyttebolag, grufve- och kalkstensbrottsbolag,
hvilkas inkomster stanna inom ganska låga belopp, men hvars delegare hvar för sig
ofta kunna hafva ganska stora inkomster, funnit ett stadgande i denna syftning erforderligt
och derföre i § 10 infört det tillägg att för inkomst af bolag befrielse eller
lindring i bevillningen efter § 8 icke får tillgodonjutas.
Art. lil.
§ 11-
Till följd af Rikets Ståndérs särskildt fattade beslut att grundräntan å mjöloch
sågqvarnar skall från och med nästa statsregleringsperiod upphöra att vidare
utgöras samt i sammanhang dermed rustningsskyldigheten för qvarnar af frålsenatur
12 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N-'o 210.
åfven försvinna, har den särskilda afgift, som, enligt sista mom. af § 11 i bevillningsstadgan,
för närvarande erlägges af dylika, särskildt skattlagda qvarnar utan
hemmantal, i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Lån, med 53 öre för hvarje
tunna hardt korn af den åsätta räntan, funnits icke heller böra för framtiden utgöras.
Och har derföre åberopade stadgande i § 11, äfvensom § 10 i Instruktionen
för taxeringsförråttningarne, blifvit i öfverensstämmelse med Rikets Ständers berörda
beslut åndradt.
§§ 18 och 20.
De procentbelopp, enligt hvilka bevillningen af gåfva, testamente, fideikommiss,
arf och fynd, för närvarande utgår, hafva Rikets Ständer funnit alltför höga
och derföre nedsatt till likhet med den procentbeståmmelse, efter hvilken inkomstbeskattningen
utgöres, utom hvad angår den i 4:de punkten af § 18 stadgade bevillning
för testamente af årlig afkomst eller ränta, utan eganderått till den egendom,
hvaraf afkomsten erhålles, eller det kapital, hvaraf räntan utgår, hvilken bevillning
Rikets Ständer ansett böra helt och hållet sammanfalla med inkomstbeskattningen
enligt art. II.
Föreskrifter angående allmänna bcvilluiiigens påförande, uppbörd, afkortning
oell redovisning.
§ 25.
Då de under Litt. a) i denna § föreskrifna uppgifter icke vidare ifrågakomma,
sedan bevillningsstadgan med år 1862 börjat tillämpas, har hela punkten a) blifvit
utesluten och ingressen omredigerad; men då, uti de uppgifter, hvilka hädanefter,
liks m hittills, årligen skola af hvarje stådsdomstol och domare på landet afgifvas,
angående de fasta egendomar, å hvilka under föregående året lagfart meddelats, äfvensom
angående beloppet af den för hvarje egendom betingade köpeskilling, det
torde vara nyttigt att tillika anmårkes, når försäljningen skett af föräldrar till barn,
äfvensom då förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner, har stadgande derom
upptagits ur den uteslutna punkten a).
De i punkten 5:o föreskrifna summariska uppgifter, angående hvarje handlandes
export och import till slag och myckenhet; hvilka det ålegat vederbörande
tullkammare att afgifva, hafva icke befunnits utgöra någon säker ledning för omdömet,
huruvida den person, hvars rörelse genom dylik uppgift skolat kontrolleras,
deraf haft vinst eller förlust, och den beräknade fördelen af detta vidlyftiga och
kostsamma arbete har alltså icke medfört motsvarande gagn, hvadan Rikets Ständer
uteslutit berörda stadgande, och i stället i § 28 infört det tillägg att, utom de i §§
25 och 27 påbjudna uppgifter, annan för beredningen erforderlig officiel uppgift
skall, då begäran derom framstålles, af vederbörande embetsverk lemnäs, vid det ansvar
för underlåtenhet, som i § 29 såges.
Enär ståmplingen af fabriksvaror numera upphört, men fabriks- och näringsidkare
dock hafva skyldighet att årligen till vederbörande magistrater lemna uppgifter
angående sina tillverkningar, hafva de i punkten 6:o föreskrifna uppgifter
blifvit lämpade efter för handen varande förhållanden.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, lX:ö 210. 13
§ 32.
Till följd af dc förändrade förhållanden, som intrådt genom Kongl. Förordningarne
den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse, har det blifvit nödigt förandra
nuvarande föreskrifter om sättet för val af ledamöter i bevillningsberedningarne.
Rikets Ständer hafva ansett dessa val lämpligast verkställas af stadsfullmäktige, i de
städer der sådane finnas, samt i öfriga städer af allmän rådstuga, och på landet vid
kommunalstämma; och hafva också af enahanda anledning dc öfriga åligganden, som
med hänsigt till bevillningstaxeringarne tillhört sockenstämman samt pastor såsom
dennas ordförande, och hvarom stadganden förekomma i §§ 34, 38, 56 och 92, blifvit
öfverflyttade i förra fallet på kommunalstämman och i det sednare på kommunalstämmans
ordförande.
Alldenstund icke sällan inträffar att på landet två socknar, utgörande ett pastorat,
naturligen bilda ett beredningsdistrikt, men den ena socknen kan vara stor
och vidsträckt med verk och inrättningar af hvarjehanda art, då deremot den andra
är obetydlig till hemmantal och folkmängd, har det ansetts för den större socknen
vara behöfligt att, till en mångsidigare utredning af förhållandena, kunna invälja
mer ån en ledamot i bevillningsberedningen, hvilket nu af författningen förbiudes;
och hafva Rikets Ständer derföre, utan att förbise lämpligheten deraf att beredningarne,
hvilka endast skola upprätta förslag till taxeringarne, för arbetssättets underlättande
bestå af ett så inskränkt antal ledamöter som möjligt, likväl med hänsigt
till först omförmålda förhållande medgifvet att, då flera socknar på landet åro förenade
till ett beredningsdistrikt, för hvarje socken må kunna inväljas två ledamöter
i beredningen. .
§ 36.
Föreskriften att beredningarnes sammanträden skola hållas inom beredningsdistriktet
har funnits icke lämpa sig för hufvudstaden, i anseende till det ståndigt
återkommande behofvet att rådfråga dels sådana för taxeringen nödvändiga uppgifter
och andra handlingar, som åro gemensamma för hela staden och icke kunna
upprättas för hvarje distrikt särskildt, dels ock mantals- och taxeringslångderna för
andra distrikter. Då härtill tages i betraktande olåmpligheten af uppbördsmånnens
frånvaro under en längre tid från deras af allmänheten ståndigt besökta tjensterum,
så visar sig äfven deraf otjcnligheten af att hålla beredningarne i andra lokaler ån
så nära intill hvarandra och intill uppbördskontoren som möjligt. Rikets Ständer
hafva derför ändrat berörda föreskrift på det sått, att den kommer att gälla endast
för beredningar på landet.
§ 37.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers hår ofvan vid § 32 omförmålda beslut
i afseende å det antal ledamöter, hvaraf sådan beredning, som omfattar flera
socknar bör bestå, har en förändring blifvit vidtagen i föreskriften om det antal ledamöter,
som i beredning bör vara närvarande för att beslut må kunna fattas.
§ 45.
I afseende på sättet och ordningen för val af ledamöter i taxeringskomitén
hafva jemväl, till följd af de nya kommunalförfattningarne, förändrade föreskrifter
14 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 210.
blifvit erforderliga. På landet synas dessa val naturligen böra ske på kommunalstämma,
och har tiden för utlysande af sådan stämma blifvit bestämd till sednast
fjorton dagar efter den dag, då E. K. Majcts Befallningshafvandes kungörelse om
valens anställande blifvit på vanligt sått upplåst. Att deremot, på sått som blifvit
bestämdt i afseende på val af ledamöter i beredningarne, öfverlemna nu ifrågavarande
val i ståderne åt stadsfullmäktige, der sådana finnas, hafva Rikets Ständer
icke ansett lämpligt, i anseende dertill att stadsfullmäktige dels utgöra en administrativ
myndighet, dels väljas för längre tid ån ett år; utan hafva Rikets Ständer
funnit det mera öfverensstämmande med Svenska folkets i grundlagarne befåstade
sjelf beskattningsrätt, att valen i samtliga städerna omedelbart förrättas af stadens
vid allmän rådstuga eller vid val af stadsfullmäktige röstberättigade innevånare,
likasom ock att i de städer, som åro delade i flera taxeringsdistrikt, hvarje distrikt
för sig utser sina ledamöter i taxeringskomitén.
§ 46.
Enär det för framtiden kan blifva nödvändigt att indela i synnerhet de folkrikare
städerna uti ett något större antal beredningsdistrikt ån som hittills skett, och
det i sådant fall måste vara angeläget att taxeringskomitén år sammansatt af personer
från hvarje beredningsdistrikt, komitén omfattar, på det att den närmare kännedom
om förhållandena, som kan ernås, der icke måtte saknas, hafva Rikets Ständer
ansett, att beredningsdistriktens antal bör utgöra den grund, efter hvilken antalet
ledamöter i städernas taxeringskomitéer bestämmes, men samma proportion bibehållas
emellan ledamöterne från de olika beredningsdistrikten, som nu år gällande med
hänsigt till ledamöter från de särskilda församlingar ett taxeringsdistrikt kan omfatta.
Deremot har någon förändring i nuvarande stadgande om antalet ledamöter i
taxeringskomité på landet icke funnits erforderlig.
§ 51.
Rikets Ständer, hvilka ansett nyttigt att vid hvarje taxeringskomités första
sammanträde jemväl upplåses art. II af Bevillningsstadgan, enär denna artikel innefattar
sjelfva taxeringsgrunderna eller den del af Stadgan, taxeringsmånnen egentligen
hafva att tillämpa, hafva af sådan anledning härom i § 51 infört ett tillägg.
§ 61.
Då i Stockholms stad debetsedlarne skola vara utfärdade innan Pröfningskomitén
derstädes sammanträder, har af sådan anledning tiden för denna Pröfningskomités
sammanträde blifvit bestämd till Oktober eller November månader.
§§ 69 och 71.
I afseende på bevillningsberedningarne och taxeringskomitéerna finnes föreskrifvet,
att deras längder skola någon viss tid hållas den skattskyldige tillhanda,
på det han vid högre instans må kunna mot deras beslut anföra besvär, men, i afseende
å Pröfningskomitéernas förhandlingar, finnes för närvarande intet motsvarigt,
stadgande. Då nu rått ofta inträffar att Pröfningskomité!! finner anledning förhöja
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, AT:o 210. 15
den påförda bevillningen, år det af vigt att den skattskyldige, för hvilken sådant
inträffar, deraf skyndsamlingen får del, för att, om han så för godt finner, kunna
anföra besvär innan uppbörden verkstålles. Men icke mindre angeläget torde det
vara för den domstol, eller E. K. Maj:ts och Rikets Kammar-Rått, som skall pröfva
dylika besvär, att viss tid varder bestämd, inom hvilken alla besvär i taxeringsmål
skola vara dit ingifna. Derigenom kunna likartade frågor i ett sammanhang pröfvas
och afgöras, samt lättnad i göromålen dymedelst beredas. Då besvårstiden nu
år bestämd till tre månader efter det den skattskyldige af beslutet erhållit del, samt
med delfåendet mången gång kan anstå närmare intill uppbördsståmman, följer häraf
att från November månad ända till i det närmaste tre månader efter uppbördsterminens
slut besvär kunna till Kammar-Rätten inkomma. En förändring i detta
förhållande hafva Rikets Ständer ansett lått låta verkställa sig derigenom att, i motsvarighet
till hvad enligt § 56 gäller om taxeringskomiténs protokoll, församlingsvis
utskrifna utdrag af Pröfnings-komiténs protokoll, utvisande alla af bemålda komité
beslutade ändringar i och tillägg till de af taxeringskomitén påförda bevillningsafgifter,
till vederbörande magistrater och kommunalstämmors ordförande aflemnas, för
att hållas de skattskyldige tillhanda. Då det föreskrifvits att dessa protokollsutdrag
skola vara aflemnacle inom årets slut, har besvårstiden blifvit bestämd till tre månader
derefter, och år således utlupen med Mars månad påföljande året. I öfverensstämmelse
härmed år den förändrade lydelsen af §§ 69 och 71 affattad.
I öfrigt har i § 69 vidtagits en mindre redaktionsföråndring för att i texten
inlägga en mera direkt hänsyftning på formuläret N:o 8, uti hvilket de af pröfningskomitén
beslutade förändringar skola införas.
§ 72.
Jemväl i denna § har en redaktionsföråndring funnits påkallad nf det i § 61
införda förändrade stadgande i afséende på tiden för Stockholms stads Pröfningskomités
sammanträde.
§ 76.
Uti lista och 3:dje punkterna af § 76 förekommer stadgande om den procent
af bevillningssumman, sorn var anvisad att utgå första året, då Bevillningsstadgan tillämpades.
Sorn detta stadgande numera år öfverflödigt, har det blifvit uteslutet och
redaktionen af punkterna derefter rättad.
§ 88.
Uti § 88 stadgas, att skeppsombudsmannen i Stockholm och sjömanshusföreståndarne
i de öfriga städerna skola debitera och uppbära bevillningen efter lista
artikeln, äfvensom öfriga personella utskylder för det i sjömanshusets rullor intagna
sjöfolk. Härigenom lågges på nämnde tjenstemän ett onödigt och för deras egentliga
befattning främmande besvär och göromål, hvilket lämpligare bör tillhöra de ordinarie
uppbördsmånnen, kronofogdarne på landet och stadskassörerne i städerna,
hvilka sednare tjenstemän i alla fall af sjöfolket skola uppbära hvad som i bevillning
efter 2idra artikeln bör erläggas. Om nu dessa kronouppbördsmån på samma
gång uppbära sjöfolkets personella bevillning, så synes enkelhet och reda i uppbördsvåsendet
af ett sådant förfaringssätt blifva en gifven vinst, under det att besväret
16 Earpeditions-Utslcottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 210.
hos uppbördsmånnen knappt märkbart skall förökas. Det nuvarande stadgandet
medför ej allenast oreda oell onödigt besvär för personer, som derifrån böra vara
befriade, utan det leder äfven till ett slags orättvisa derutinnan, att sjömannen derigenom
år ålagdt att betala sina kronoutskylder nära ett helt år förr ån rikets andra
undersåtare; ty vid påmönstringarne, hvilka vanligen förrättas i Mars eller April
månader, sker hyresafdrag för erläggande af bevillningen efter lista artikeln samt
öfriga personella utskylder, af hvilka kurhusafgiften vid denna tid år ganska svår,
om ej nära nog omöjlig att riktigt debitera, då den ej till beloppet bestämmes förr
ån påföljande höst vid Pröfningskomiténs sammanträde. Händer nu så att sjömannen,
sedan han blifvit förhyrd, afiider innan Maj månad, kommer den orättvisan till, att
den aflidnes anhöriga icke kunna få dessa utskylder restituerade, lika litet som skepparen,
för den händelse den af honom förhyrda sjömannen insjuknar innan han går
ombord, får ersättning för den utbetalda kronoskatten. Då härtill lågges att Kongl.
Kofferdireglementet den 13 Mars 1748 icke ålägger sjömanshusföreståndarne att förrätta
kronouppbörd eller förskaffa sig de kamerala insigter, som för fullgörande af
ett dylikt uppdrag kunna vara nödiga, ligger deruti ett ytterligare skål att befria
sjömanshusföreståndarne från berörda åliggande; och hafva, på grund af allt detta,
Pikets Ständer ansett något från de allmänna föreskrifterna afvikande stadgande i
afseende på debitering och uppbörd af sjöfolks personella utskylder desto mindre
vara erforderligt, som, enligt sednaste mantalsskrifningsförordning, skeppsbesättningar
numera skola mantalsskrifvas i den ort dit fartyget hörer; hvadan Pikets
Ständer beslutit, att stadgandena i § 88 skola upphåfvas och hela denna § uteslutas.
§ 89.
Stadgandet i § 89, hvarigenom handlande, fabriks- och andra näringsidkare
ålågges ansvarighet för utskylder, hvilka blifvit påförda de hos dem vid mantalsskrifningstiden
sysselsatte handels- och fabriksbetjente samt gesäller och andra arbetare,
hafva Rikets Ständer funnit icke kunna qvarstå i dess närvarande utsträckning. Redan
efter det s. k. laga försvarets upphåfvande, hvarigenom alla till arbetsklassen
hörande personer kunde sjelfständigt mantalsskrifvas och beskattas, var ansvarighetens
bibehållande oformligt och mot arbetsgifvaren så mycket orättvisare, som ansvarigheten
omfattar utskylderna icke blott för arbetarnes egna personer, utan ock
för deras hustrur och barn. Med de förändrade grunder, gällande Bevillningsstadga
innehåller för bevillning efter 2:dra artikeln, blifver berörda stadgande ännu godtyckligare,
alldenstund ifrågavarande personer, hvilka förut erlade endast fixa afgifter,
numera kunna vara skyldige att efter taxering utgöra bevillning för inkomst.
Visserligen omfattar ansvarigheten icke den bevillning, som för fast egendom eller
inkomst af kapital eller utöfvad särskild rörelse eller befattning bör af de ifrågavarande
skattskyldige erläggas; men i alla fall måste rättigheten för arbetsgifvaren att
genom afdrag å den skattskyldiges aflöning eller arbetsförtjenst hålla sig skadeslös
för hvad han, i följd af den honom åliggande ansvarighet, måste utbetala, blifva af
ringa värde, enär han icke allenast icke kan vara i tillfälle att, då handelsbetjent
eller arbetare lemnar hans tjenst eller arbete, innehålla den på hans ansvarighet belöpande
andel af dennes bevillning, med tily åtföljande kommunalutskylder, helst
beloppet deraf icke blifver kändt förr ån omkring ett år efter det ansvarigheten inträdde,
utan ej ens dertill har befogenhet förr ån sig visat, att den skattskyldige
underlåtit i behörig tid sjelf erlägga sina utskylder. Då nu härtill tages i betraktande
-
Expeditions-Vtslottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 210. 17
tande att, enligt de nya författningarne af den 21 Mars 1862 angående kommunalstyrelse,
vigtiga medborgerliga rättigheter åro grundade på bevillningen efter 2:dra
artikeln, så måste man komma till fullständig öfvertygelse icke blott om oegentligheten
af nu ifrågavarande stadgande, utan ock om nödvändigheten att såsom allmän
grundsats erkänna, att den ene medborgaren icke kan göras ansvarig för skyldigheter,
som åligga en annan och för denne sednare medföra rättigheter, hvilka icke
kunna eller böra på den ansvarande öfverflyttas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hafva Rikets Ständer beslutit, att
den husbönder och arbetsgifvare för närvarande ålagda ansvarighet för tjenares och
arbetares utskylder bör inskränkas till dessa sednares personella afgifter, samt ansvarighet
ega rum endast i det fall, att tjenstehjon eller arbetare icke åro skyldige
att erlägga bevillning efter 2:dra artikeln.
Af nu nämnda beslut har blifvit en följd, att i
§ 92
uteslutits den i 2:dra momentet förekommande mening, som innehåller att vid afkortningslångdens
granskning de förhållanden böra attesteras, som befria husbönder
från den enligt § 89 dem hittills åliggande ansvarighet för landtbönders och torpares
med Heres utskylder.
§ 96.
Den anvisning, som i denna § lemnäs derom att öfverallt i Bevillningsstadgan
med benämningen Riksdaler förstås Riksdaler Riksmynt, samt att med församling
menas socken på landet och så kallad territorialförsamling i stad, har, såsom obehöflig,
blifvit utesluten.
Formulärerua.
Beträffande formulårerna till Bevillningsstadgan, hafva hos Rikets Ständer
framställningar blifvit gjorda derom, att formuläret N:o 7, innehållande taxeringslängd
öfver inkomstbevillningen, måtte uppsättas mera specifikt och öfverensstämmande
med Bevillningsstadgans föreskrifter. Uti dessa framställningar har blifvit erinradt,
hurusom, enligt 37 § 2 mom. i stadgan, beredningen åligger att föreslå och
uti de längder, som, upprättade i enlighet med nyssnämnde formulär, skola af vederbörande
aflemnas, införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp jemte den bevillning,
hvilken, enligt 2:dra art., skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje
skattskyldig. Men om man granskade detta formulär, funne man dess uppställning
vara sådan, att all inkomst, för hvilken bevillning påföres, der sammansloges i en
summa. Det syntes dock vara så mycket olämpligare att icke i taxeringslångden
Bih. till B. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Åfd. 25 Häft. 3
18 Ea:p editions-(J/s kol tets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 210.
angifva och särskilja de olika inkomstkällor, hvarifrån de taxerande myndigheterna
ansett den af dem för hvarje skattskyldig antagna total-inkomst härflyta, som det
från den beskattades sida vore ett oafvisligt anspråk att få veta för hvad slags inkomst
han blifvit beskattad. På det omsorgsfullaste hade ock denna hans rått förut
iakttagits, men i samina mån som den nya beskattningen för inkomst af kapital gjort
samma rått, om möjligt, ännu mera vigtig och dyrbar för den skattskyldige, hade
man, om icke alldeles gifvit den till spillo, åtminstone låtit iaktagandet deraf uteslutande
ankomma på beredningarnes och taxerings-komitéernas godtycke och individuella
uppfattning om den större eller mindre nödvändigheten att äfven för den
skattskyldige visa, det han icke vid beskattning för inkomst från olika försvårfskållor
blifvit godtyckligt behandlad. Men om vid en dylik sammanföring af hans inkomst
den skattskyldige blefve urståndsatt att, då han ansåge sig hafva blifvit för
högt beskattad, behörigen reda frågan och visa hvari felet vid öfverbeskattningen
bestode, så vore också pröfningskomitén, hos hvilken han klagade, förhindrad att
göra något åt saken. Denna komité, huru samvetsgrannt den ån sökte att handla,
saknade, i de fall, då beredningens förslag blifvit gilladt af taxerings-komitéen, och
då vanligtvis hvarken taxeringslångder eller taxerings-komitéens protokoll innehölle
någon upplysning om hvilken inkomst man velat beskatta, all annan ledning lör bedömandet
huruvida den öfverklagadc taxeringen borde ändras eller fastställas, än de
mundtliga uppgifter, som meddelades af tillstådesvarande personer, de der i beredningen
eller taxeringskomitéen förut fattat sin åsigt om saken och måhända der bestämt
utgången. Men en så beskaffad pröfning vore icke hvad den borde vara och
så framt beredningarnes förslag icke gjordes specifika, måste fierfaldiga, högrt våsendtliga
olägenheter inmänga sig i taxeringen.
Vidare har åberopats förhandlingarne vid sednaste riksdag rörande denna fråga,
med tillkånnagifvande att, innan den nya bevillningsstadgan af E. K. Majit utfärdades,
Kammarrätten i infordradt underdånigt utlåtande utförligt ådagalagt vigten och nödvändigheten
deraf att formuläret N:o 7 gjordes mera fullständigt, hvartill KammarRåtten
äfven afgifvit förslag; och har med anledning häraf yrkats att, till nödigt
skydd för den skattskyldige mot godtycklig beskattning, men också på det ordningen
inom uppbördsvåsendet och kontrollerne derå måtte bibehållas oförminskade,
nytt, med bevillningsstadgans föreskrifter noga öfverensstämmande förslag till formuläret
N:o 7 måtte, med ledning af förhandlingarne vid sednaste riksdag och de upplysningar
i ämnet, som derefter tillkommit, varda uppråttadt.
Det torde måhända hår böra erinras om de skiljaktiga beslut, som af RiksStånden
vid sednaste riksdag fattades i fråga om ej mindre formuläret N:o 7, ån
ock formulårerna N:ris 8, 9, 13, 14 och 15, hvilka sednare stå till det förstnämnda
i nära och oskiljaktigt sammanhang. Då nemligen Ridderskapet och Adeln samt
Borgareståndet ansågo den skattskyldiges inkomst af kapital eller arbete böra under
gemensam rubrik sammanföras i en kolumn med öfverskrift: “uppskattad inkomst“,
beslöto deremot de öfriga två riksstånden: att i formuläret N:o 7 denna rubrik borde
delas i fyra särskilda, nemligen: l:o af kapital; 2:o af rörelse, näring eller yrke;
3:o af allmän tjenstebefattning eller pension; 4:o af enskild tjenstebefattning eller pension;
alla sedermera sammanförda i en 5:te kolumn med öfverskrift: summa inkomst;
— äfven rubriken “af taxerings-komitéen påförd bevillningsafgift“ likaledes
sönderdelas i ofvannåmnde fyra specialrubriker samt en 5:te med öfverskrift: “simimau;
— att vidare i formuläret N:o 8 under hufvudrubrikerna: "af taxerings-komi
-
Expeditons- Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 210. 19
ten uppskattad inkomst“ och påförd bevillning saf gift', i formuläret N:o 13
till sammandrag öfver bevillningen för hvart fögderi; samt i formuläret N:o 15 till
sammandrag öfver hela bevillningen i hvart län skulle införas ofvannämnda fem special-rubriker,
äfvensom slutligen att formuläret Nio 14 till debetsedel skulle upptaga
de förstnämnda fyra specialrubrikerna. Då sålunda två stånd stannade emot två
anhöllo Rikets Ständer, vid öfverlemnande till E. K. Majit af den nya Bevillningsstadgan
med dertill börande bilagor, att E. K. Majit täcktes i nåder tillse, huruvida
några förändringar eller tillägg kunde i afseende på de uppgifna formulårerna blifva
erforderliga, för att bringa dem till full öfverensstämmelse med Bevillningsstadgans
föreskrifter; och vid Stadgans utfärdande fann E. K. Majit för godt att till efterrättelse
fastställa dessa formulårer, sådane de blifvit af Ridderskapet och Adeln samt
Borgareståndet antagna.
Rikets Stander, som tagit kännedom af det åberopade, utaf E. K. Majits och
Rikets Kammar-Rätt afgifna underdåniga utlåtande i ämnet, äfvensom af KammarRättens
förslag till formulårer, har funnit dessa öfverensstämma med Preste- och
Bonde-Ståndens derutinnan, att rubriken “uppskattad inkomst“ blifvit äfven i dessa
fördelad i ofvannåmnde 5 specialrubriker; hvaremot under rubrikerna i “föreslagen
bevillning safgift“, “påförd bevillningsafgift“ samt “fastställd bevillning safgift“ förekommer
endast en kolumn, deruti bevillningsafgiften för samtliga beskattningsbara inkomstbeloppen
summariskt upptages. Härigenom blifva dessa formulårer mindre vidlyftiga
och i tillämpningen lättare att följa, ån de af Preste- och Bonde-Stånden antagna,
emot hvilka sistnämnde den våsendtliga anmärkning förekommer, att de förorsaka
en vidlyftig och invecklad uträkning för att fördela afgiftsbeloppen på de
särskilda inkomsttitlarne, i de fall då, enligt § 8, lindring skall tillgodonjutas för
sammanräknad inkomst, som icke öfverstiger 1800 Ridr.
För att emellertid kunna närmare bedöma frågan, huruvida andra formulårer
ån de nuvarande må anses af Bevillningsstadgans föreskrifter påkallade, torde vara
nödigt att taga i betraktande det ändamål, som med formulårerna åsyftas. Ginge
detta endast derpå ut att resultatet af taxeringarna på det hela må åskådliggöras,
så lårer icke kunna bestridas, att de nuvarande formulårerna motsvara detta ändamål,
liksom ock att de öfverenståmma med Bevillningsstadgans allmänna föreskrift i
§ 6, enär derstädes icke förekommer någon annan beskattningskathegori ån den för
inkomst af kapital eller arbete. Men om häraf ån vill synas, som skulle taxeringslängden,
strängt taget, icke behöfva innehålla mer ån en kolumn för den beskattningsbara
inkomsten, bör dock icke lemnäs ur sigte, att, utom det ofvannämnda ändamålet,
äfven ett annat, lika vigtigt, eller verkstållighetsåtgårdernas befordrande och
underlättande, i väsendtlig mån beror af det mer eller mindre fullständiga sått,
hvarpå taxeringslångden år inrättad. För den skattskyldige kan vål behofvet af en
specifikation i allmänhet icke anses vara af den vigt, som uti ofvanberörda framställningar
blifvit framhållen; ty så framt resultatet af hans beskattning år noggrannt,
lärer det för honom vara likgiltigt på hvad sått detta resultat uppstått, och i händelse
han finner sig befogad söka ändring i förment origtig taxering måste han i
alla fall, om något med besvären skall vinnas, förebringa så fullständig utredning,
som möjligt, af alla sina inkomstkällor, helst då frågan gäller bevillning för inkomst
af kapital samt rörelse, näring eller yrke, hvilka inkomsttitlar ofta nära nog sammanfalla
med hvarandra. Men då nu taxeringslångden skall tjena till ledning och upplysning
för de särskilda beskattningsmyndigheter, som hvar efter annan med taxe
-
20 Expeditions-lits kottets Förslag till under d. Skrifvelse, iY;o 210.
ringarne hafva befattning, måste en specifikation ovilkorligen bidraga till en noggrannare
pröfning af förekommande frågor. Hvad Kammar-Katten just i denna del
af sitt underdåniga utlåtande anfört, hafva Rikets Stander ansett förtjent af synnerlig
uppmärksamhet; och då de af bemålda embetsverk föreslagna formulårer, fastän
mindre vidlyftiga ån de vid sednaste riksdag af Preste- och Bonde-Stånden beslutade,
åro för ändamålet fullt upplysande och stå i så noggrann öfverensstämmelse
med Bevillningsstadgans föreskrifter, som år af nöden för att åt dessa bereda erforderlig
verkställighet, samt leda till säkerhet, ordning och reda vid beskattningskomitéernas
arbeten, och dessutom i statistiskt hänseende lemna rum för icke ovigtiga
jemförelser och belysningar, hafva Rikets Stander, i stället för nuvarande formulårerna
N:ris 7, 8, 9, 13 och 15, antagit motsvarande formulårer, upprättade i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de af Kammar-Rätten föreslagna.
I öfrigt hafva i formulårerna N:ris 5 och 7 införts några exempel, afseende, bland
annat, förtydligande af det förändrade stadgandet i § 8, angående lindring i bevillningen,
samt i formuläret N:o 14 till debetsedel blifvit antydt, att för hvarje i en
och samma debetsedel upptagen fastighet värdet bör, i enlighet med stadgandet i §
82, specifikt utföras, hvarförutom hänvisningen angående besvårstiden ändrats i öfverensstämmelse
med hvad derom vid § 71 blifvit beslutadt; och har slutligen i formuläret
N:o 16 specialrubrikerna under hufvudrubriken “antal personer som åro fria
från skyldighet att erlägga personlig skyddsafgift efter 1 art. “ blifvit ändrade i öfverenståmmelse
med Rikets Ständers beslut angående mantalspenningarne, hvilken
afgift för personliga skyddsafgiftens utgörande ligger till grund.
Instruktionen för Taxcringsförrättiiiiigarnc.
§ 4.
Vid denna § hafva Rikets Ständer ansett nödigt intaga en anvisning derom
att sådana fiskerier, som utgöra särskilda, i jordebolten upptagna lågenheter, utan att
vara i hemmans skattläggning inbegripna eller hafva i deras taxeringsvärde ingått,
skola taxeras såsom annan fastighet, enligt bevillningsstadgans 2 § punkten 2; hvarjemte
uti
§ 7
sista meningen blifvit rättad till likstämmighet med hvad förut i §:n finnes stadgadt
i afseende å tiden, då förnyad uppskattning af fast egendom skall ega rum.
§ 9.
Uti denna § har blifvit infördt ett tillägg, afseende sättet för uppskattning af
vinst utaf stenbrott.
Expeditions-utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 210.
21
§ 11.
Till undvikande deraf att, vid taxering af bruk, qvarnar, sågar, fabriker rn.
fl. inrättningar, det oriktiga förfaringssätt må ega rum, att först dessa inrättningars
i byggnaderna liggande grundkapital påföres bevillning enligt § 2 och dernäst afkomsten
af detta grundkapital beskattas enligt § 6, hafva Rikets Ständer under
ny paragrafnummer 11 intagit det stadgande, att då bruks-, fabriks- eller näringsidkare
måste såsom egare utgöra fastighetsbevillning för egendom, lågenhet eller
byggnad, som i dess helhet eller till en del begagnas till rörelsens bedrifvande, skäligen
beräknad arrende- eller hyresafgift må afdragas från den inkomst, rörelsen
lem nar.
§ 15 (16).
I denna § stadgas, att bevillning för rörelse skall påföras, så vida icke rörelseidkaren
före den 1 Maj det år taxeringen förrättas, med yrket upphört och sådant
vederbörligen anmält; men då härigenom utmårkes formen eller sättet, men antydning
rätteligen bör ske i afseende på stället der berörde anmälan skall ske, har ordet
vederbörligen blifvit utbytt mot uttrycket: “hos vederbörande myndighet.
§ 20 (21).
Beträffande det i § 20 förekommande stadgande om hushyran såsom grund
för beräkning af skattskyldigs okända lefnadskostnader i stad, hafva Rikets Ständer,
i anseende till de uppdrifna hyresbelopp, som för närvarande måste erläggas för bostadslägenheter
synnerligast i hufvudstaden, men också i allmånhet i de större städerna,
uti hvilka egentligen kan komma i fråga att för kapitalbeskattningens påförande
tillämpa den ifrågavarande beräkningsgrunden, beslutat att minska de nu stadgade
proportionerna mellan lefnadskostnaderne och hyresbeloppen sålunda, att lefnadskostnaderne
och således den skattskyldiges årsinkomster böra antagas vara i nedannåmnde
jemkade förhållande till hyresbeloppen, nemligen
3 i stället för nu bestämda 4 gånger', når hyran stiger öfver 300 till och med 500 R:dr:
4 i „ „ n „ 5 „ „ „ „ „ 500 „ „ „ 1,000 „
5 i ,, ,, „ „ 6 „ „ „ „ ,, 1,000 ,, ,, ,, 1,500 „
samt att, når hyran år högre ån 1,500 Rtdr, lefnadskostnaderna skola anses uppgå
till minst 6 gånger hyresbeloppet; och har det dessutom ansetts böra ankomma på
bevillningsberedning att bestämma, i hvad mån hyresbelopp, som icke uppgår till
mer ån 300 R:dr, må läggas till grund för inkomstberäkning. För öfrigt har stadgandet
erhållit en något förändrad lydelse, hvarigenom taxeringsmånnen tillagts
större frihet att vid tillämpningen af detsamma efter sig företeende omständigheter
förfara.
Uti sista momentet af § 20 förekommer det stadgande att, når vederbörande
bolags eller inrättnings styrelse erlagt bevillningsafgift både för vinst af rörelse och
för hela det i bolaget eller inrättningen nedlagda aktiekapital, de enskilde delegarne
icke skall påföras bevillning för inkomst från samma bolag eller inrättning.
Då emellertid denna ordalydelse funnits kunna gifva anledning till det förfarings
-
22 Expeditions- (J (s kottets Förslag till un der d. Skrifvelse, N:o 210.
sått, att icke bolagsstyrelsen, utan de enskilde delegarne påföres bevillning, men sådant
strider mot den allmänna föreskriften i § 9 af stadgan, och för öfrigt, om det
tillstaddes, skulle medföra svårigheter och förvecklingar vid tillämpningen, hafva
Rikets Ständer åt berörda stadgande gifvit en förändrad, med § 9 i Stadgan mera
öfverensstämmande lydelse.
Efter att hafva redogjort för de sålunda vidtagna förändringarne i föreskrifterna
uti ej mindre Bevillningsstadgan och formulårerna till densamma ån ock i
instruktionen för taxeringsförråttningarne, få Rikets Ständer härmed till Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna denna författning med tillhörande bilagor,
under anhållan att Eders Kongl. Majit täcktes låta densamma till allmän
efterrättelse kungöra.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 December 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 211.
23
Vo
Uppl .'i s t och godkändi hos Ridd. och Adeln den 7 Dec.
Presle-Slåndel den 7 — —
Borgare-Slåndel den 7 — —
Bonde-Slåndel den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående uppråttadt nytt
reglemente för Riksgäldskontoret.
(Stats-Utskottets Memorial N:o 248.)
S. A. K.
Sorn det reglemente för Riksgäldskontoret, hvilket vid innevarande riksdag
utfärdas, synnerligast i fråga om verkställigheten af de å Kontoret anvisade utbetalningar
innehåller åtskilliga närmare föreskrifter, hvilka icke finnas intagna i Rikets
Ständers derom till E. K. Maj:t aflåtna underdåniga Skrifvelser, hafva Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse med hvad under de sednare riksdagarne iakttagits, uppdragit
åt sine fullmågtige i Riksgäldskontoret att, så fort ske kan, efter emottagandet
af det nya reglementet, till E. K. Majit, å Rikets Ständers vägnar, i underdånighet
aflemna ett exemplar af samma reglemente.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 December 1863.
,V\SL \j: A \ '■ \ \ \\\\ ;'\V\ ' ''iV.iN^ A
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1864.
1 7>VT/ TT
y.r,l>*Aii ohficiiiVMiiit! Ln
-1jO‘mI}I> ohllhlYdi! 1'ilOln.
»SiJI i flfrgiOrii afsnmt 1
:£l8 aLfJiii iivtiiif .-i■
•ibqqn om::.
»bnj;t»l:M01li'i. T O i 9
it! ‘)1no(ii')l’>r)’i i>b ntoo
»I! fA>*frf*4#>v mo tr^inl i Jwi^thiöfrya .aniVf/ibu
iiatribi fnmutAn iiiiiliiitVJis •i,41lftdf>n£ii xf!<>ntn
1.1 '-;!L t:i:.!■?. ./i . ! [lii mort!» vjoImhH^-  i -lobitJf i»‘*ni i .ioh
•»•iotflo.KltliV-.tsJiJl i ‘ irra tili
i: .11 lii» ,! .!c -.ii b. ti yur Lif) !r.
.oiiiixn »!■:■ i iiuimna In •ifl[tj<n£)Zr> ti t X!fifJi9nn
. ' iliilrnjill f i;> : liLj bLjjIiH
:: 1 G 7 noll aiIoii;f‘i<t)rj
@toenj}e$ fliife# 6titttber$
äViuilliuna
fot åt 1864 påfnljanbe åt, intill flutet
af bet åt, ttnbet pinats tit) SBeltuIf*
itiitc|$^tabc|(i af ^fifeté stänkt
faftftåUb Miftuet*
M V t. I.
^erjoitUft
. § l.
Utaf Ifwar cd; en t mantaiélängb upptagen perjon, font, enligt gälfanbe gör*
fattningar, ffalt ntgöra mantalspenningar, erfäggeö perfonlig ffpbböafgift,
för man meb
40 öre
od) för qtoinna ttteb
20 öre,
23if>. till dt. ©t. Spröt. 1862 & 1863; 10 Samt. 1 Stfb. 2 ©anbet. 1
2
äöe»tllutitg§»<Stabgä 1864,
sitt» ii»
A) aSeimflnmg af fa|t egenDom.
§ 2.
Bor al( inom ttttfet Belägen faft cgettbom — nteb itnbantag af (Statens —
erläggeö af egaren be»itttting efter faftigpetenö uppffattabe »arbe.
Sif »ebcrbörattbe ittncfjafmate erläggeö Bevillning:
a) för fronopentntan ocp fronolägenpcter, p»ilfa BefittaS nteb åborätt;
b) för (Staten tillhöriga Remman, pentmanöbetar ocp lägenheter eller färfftlba
bpggttaber, forn antingen äro till boftällen eller etjeft fm lön anflagtta, eller ocf till
begagrtanbe mot lifötiböftäbja upplåtna.
©emta Bevillning utgår:
l:o för jorbbruféfaftigljet nteb tre öre för Inoarje fulla (Sttpunbra IRifSbalet
af uppffattningömärbet; ocf;
2:o för att annan fafHgpct nteb fem öre för p»arjc fulla ©tpnnbra 91ifö=
baler af fantuta »ärbe.
Brått tttgöranbe af ofmanftåeitbe Bevillning Befriad utenigpeter, afabcutier, »e*
tenffapliga fantfunb, allmänna unber»iSningö»erf ocf; barmpertigpetöinrättningar för
bent tillhöriga bpggttaber, regementen^ ocf; officeröforpferö »ib ntoteöplatfer för be*
gagnanbe uttber mötena uppförba bpggttaber, äf»enfom ettffilba perfoner tillhöriga
fprfor och bönepttö, få framt befja i pt;ror eller på annat fått icfe lemna egaren
någon infomft; men, i moffatt fall, uppffattaö fåbatte bpggnabcr till »ärbe t för*
pållanbe till tnfoutftcnö belopp ocf; utgöres be»illning berför efter ofrnatt beftämba
grunber, Brått tttgöranbe af of»anftåenbe bemtllnittg befrias jem»äl egare af fan al,
$emtlltttrtg$i<étabga 1864. 3
jetnmäg cd) annan fatmäg för ben mart font upptages af fattat od) mägfträdatt,
åfmenfont för fjelfma fatta!* od) mågbpggnaben.
$rälferånta räfnäs tilt fåbait faftigbct, forn upptages i mom. 2:o af benna §»
• anm, tmoj § 3.
$aft cgettbom ffall uppffattaö till fitt merfliga suarbc, mcb lehning af fbpc*
affjanblingar, arrenbe* eller IjpreSafgifter, märberingar för famina cgeubomS belåning
eller förfäfranbe mot branbffaba famt öfriga om [»marje färffilb cgenbontS beffaffem»
Ijet od) affaftning erhållna utgifter eller inpemtabc uppfinningar; börattbe bcrmib
be i fåbaitt affeeitbe mebbclabe ftabgaitbcn uti ben för bemil(nittgéta1rertngö=förrätt=
ningarite ntfärbabe iuftruftion noga tafttagaö.
^rälferäittanö fapitalmärbe uppffattaS till tjugu gånger bet belopp, ^martill
famnta ranta efter nåftföregåenbe årö uiarfegång uppgått, få framt ide räntan, i
enlighet rneb § 14 i åboitgl. Äungörelfett ben 11 SDiaj 1855, utgår efter mebel*
marfegångöpriö, i pmilfet fall betta febitare bör läggaö till grmtb för beräfnanbet
af räntanö belopp, IDcd iafttagcö, att frälferäntanö fapitalmärbe alltib utfätteö i
fullt Såiföbalerötal, få att möjligen ofmerffjutanbe öreöbelopp ide beräfuaS, bereft
ide betfautma öfmerftiger 50 öre, i l»milfet fall märbet öfaö tilt fullt diilobalerstal.
§ 4.
Söib uppffattningeu af faft egenbom utfättaS fätffilba märbett:
a) i flab: å tomt, åbpggttab od) jorbegenbout;
b) på lanbct: å Ijmarjc färffilbt Remman od) peutmanöbe! famt från annan
egeitbont för alltib eller uuber mifj tib affönbrab eller mot beftämb afgift od) utan
arbetöffi)lbigl)et eller tjenftbarbet upplåten lägenget, äfmenfom å bpggnaber, bmilfa
antingen anmänbaö till annat föremål, ån jorbbrufet tillfjöranbe näringar, eller äro
4 33e»ittningS=@tabga 1864.
uppförba på luftftättcn elter anbra berrneb jemförliga tninbre lägenheter o cl) utgöra
befja ftällenö od; lägenl;eter§ egentliga »arbe.
§ 5.
Sen för faft egenbont betöpanbe be»illning ffatl paföraö famt erläggas od;
rebotnifaé inom ben ort, ber egenbonten år belägen.
B) DSetuilTmiig för inftomfi af feapitaf elfer arDete.
§ 6.
$ör alt infomft, »are fig af fapital eller arbete erlägges be»illning meb @it
procent, beräfnab å behållna iufomftbeloppet.
Still uttfontfl af fapital räfnaS: ränta af utlånabe eller i räntebäranbe obligat
tioner nebfagba eller t;c§ penningeför»altanbe »er! eller enffitbe infatte penningar,
äf»enfout ränta od; fåbait »inft å rörelfe, forn ide fan inbegripas unber benämning
infomfi af arbete.
Still infontfi af arbete räfitaö: all ben infomft, forn erpålleS af rörelfe, prfe
eller tjenft, fåfom »inft af bergSbntf femte bertill ljöranbe »erf, inrättningar odj
näringar af mjöl* od; fågq»aritar, fabrifer, ntefaniffa »erfftäber, bränminSbrännerier,
famt anbra för »arorS tillwcrfning eller föräbling anlagba inrättningar, penninge*
rörelfe, panbclSrörelfe, ffeppSreberi eller fjöfart, l;anbt»erf elter annan, forbbrufet
ide tilll;öranbe näring; tilt allmänt begagnanbe npplåtne fanaler od; jernmägar famt
anbra farmägar; l;»ab utöfmer berrneb förenabe foftnabcr för»ärf»aS genom utöf=
ning af »etenffäp, fonft eller panbaflöjb; aflöning, aroobeit od; traftamenten, fport*
ter eller anbra utcb allmän eller enffilb tfenftcbcfattning förenabe förmåner, famt
penfton, årligt unberftöb (gratififation), lifränta elter unbantagsförmån.
23emiltningö*@tabga 1864.
5
SBib be förenabe rifenaö befficfnittgar po§ utlänbffa dafter anftältba, jemte
alta öfriga imber tttrifcS departementet Ipbanbe embete celi tjenftemän erlägga
infomftBemittning för ben bet af beraö aflöning, forn tito tf marat dmettffa ftatö*
merfetö Bibrag titt famina aflöning.
^Irreitbatorcr af fåban Är onan tiltpörig, faft egenbom, för pmitfen Bemittning
enligt § 2 ide utgöres, erlägga Bemittning för ben infomft, be af beffa arrenbeit
åtnjuta.
§ 7-
©runber för infomffernas Bctäfttattbe.
l:o 3 fråga om ben infomft af fapitat etter arbete, för pmitfen Bemittning
■flätt utgöraö, får afbrag i cfc ffe för ben ffattffptbigeS od) pans fantitjö tefnabS*
foftnaber etter bertill pänförtiga utgifter.
2:o ttti ben infomft, för pmitfen Bemittning ffatt utgöraS af tontagare famt
bein, font åtnjuta arooben etter traftamenten m. m., ittBctäfitaS irfe tontagare^
infomft af Boftälte, pmarför faftigpetöBemiltning rebau Btifmit ittttcpafmaren påförb;
icfe getter ben bet af inbetta arméenS töner, font utgör affomften från be genom
meberBöraitbe Boftättöbireftioner ittarrenberabe Boftätten, för pmitfa faftigpetSBemiltning
erlåggcö; icfe petter pmab font anmifatS för Beftribanbe af be meb erpåttna tjenfter
etter uppbrag förenabe fårffitba foftnaber, fåfom: ref ef oftnabSerf ättning, å ftat tippförb
päft* ecp Båtlega, officerare^ Baft* od) fouragetttebel, anftag titt ffrifmateriatter
od) anbra eppenfer, traftamente för förrättning ä annat ftälte, än tjenftemans elter
i förrättningen bettaganbe perfonö mautiga Boningsort, aroobe etter traftamente för
fotnmenbering utom ftation, fdtt*aflöning uubcr frigötib, arOobe etter traftamente för
rifsbag etter reotfion å annan ort, än ber aroobeS* etter traftamentötagaren är
Bofatt, prefterffapeté proftetunnor famt ben erfättning, font imber namn af ingnar*
teringöpenningar utgår tilt inbetta arutéenö officerare för Briftanbe farafterSpuS å
beraö Boftätten,
6
23et»tltningö*@tabga 1864.
Sifatebeö må afbrag ffe för fötjaitbe utgifter, nemligen: aflöning etter annan
ersättning titt nitane etter tjenftebiträbe, frefterffafetö f. t. ©arbén nä) Sarén, ränta
ocb antorteringstubrag titt £>fmerbt;ggnabS*amcrteringöfonben för frefigårbante i ©tåne,
be af Sanboböfbingarö oct; officerare^ löner ntgåcnbc acforbö*, ränte* ocf amorterings*
afbrag fornt foftnaber för fåbana anbefattba tjenftcrefor, för fnoiifa erfättning icfe är
färffitbt amoifab.
3:o Snfomft genom bruts*, fabrifS* ecb fattbelSrörelfe, fjöfart, hanbhoerf
etter annat tgrfe farnt be nteb tjenstebefattning förenabe obeftämba etter eftra i utom*
ftcr tayeraö för bet löpaube aret odj böra i attmäntjet beråfitas få grunb af för*
tjåttanben unber uäft föregångna året.
Snbetta, lifafont anbra i ffanmåt etter ferfebtar utgåenbe, töner itfftagaö titt
bet töntanta betoff, be efter febnaft för orten faftftättbt martegångSfriS utgöra.
SBib berätningen af befåtten intomft af tafitat elter arbete iafttagaS för öfrigt
be i b ef; a bäitfeenben mebbctabe beftämmetfer ocb närmare föreffrifter, font oftnan
åberofabe iuftruttion för belnittningötareringarneö merfftättigbet innehåller.
§ 8.
Uubantag från be i § 6 ntebbclabe flabgattben.
S3elui(tning för intomft af f afäta! etter arbete eger icte rum, när ben ffatt*
ffptbigeS famutanräfnabe årSinfomfter unberftiga $t;rat;unbra 9tifSbater. Sftnerftiga
be icfe Gtt Sufett åttabnnbra tRifSbafer, äro Stcbuitbra tRifSbater af iufomften från
tafitat etter arbete fria från bcmitlniug.
91 är man oct) tjuftru brifma färffitba frfen, beräfitaS oftnannämnba befrielfe
etter tinbring efter beras famutanräfnabe infomfter.
äötbarc äro från utgöranbe af infomftbemittning frifattabc:
a) ©toten, fnrfor, afabentier elter metenffaftiga fantfunb, Scrnfontoret, få tänge
betta toerfS vninftmebet tift attmänt ntittiga änbamåt anmänbaS, lättenS IjuSljåltningS*
23eviriniug?*©tabga 1864
7
fädffaper, allmänna [foler ed; unbervi?ning?verf, ftipenbiifonber, penfionöanftafter,
fjuf- ecb fntttgvårb?=inrättningar, jemte anbra fromma ftiftclferv fparbaitfer [arnt
[taber eller mentgpeter; bbranbe bocf för loner, arooben o cl; penfioner m. ut., font
utaf nu uppräfnabe Verf? ocp inrättningar? mebel utgå, af innepafvaren erlägga?
Bevillning efter famuta BeräfningSgrunb, font för anbra lön* ocb penfion?tagare uteb flere
är faftftällb; ocb ffall Bevillning a floen utgå af patroni eccfeftarum t ©fåne, åpallaub
ocb 33opu? Sätt, forn njuta fpanntål af frönö* eller fprfotionbe, lifafont af beit fpr*
forna i befja orter tiflpöranbe tionbe, font ej är på lott eller till anbra Bcftcimba
orbinarie utgifter anflagen, famt af bomfprforna t rifet för bera? infontft i fpanntål
eller pentman?räntor, febatt bcrifrån Blifvit afräfnabe enbaft fåbana, efter färffilb
[tat utgåenbe löner, för pviffa innepafvarne, efter benna artifet? ofioauflåeitbc 6 §
till bet belopp förut ftabgabt är, Bevillning erlägga;
b) nteblcm af &onunga=ättcit för af ©talen anVifabt anflag [arnt för infontft
af fapitat;
c) vib be förenabe rifeita? Befftcfttingar bo? ntlänbffa dafter anftällba, jemte
atla öfriga uttbet tltrife? departementet Ipbaitbe entbet?* od) tjenftemän, för bett bet
af bera? aflöning, forn motfrcarar 9lotf?a ©tatöverfet? bibrag till fautnta aflöning,
famt främmanbe SJiafter? pätvaranbe beffidniitgar ocb fonfulater tillpöranbe perfoner
jemte bera? betjening, fåtoiba be ide äro ©vettffa unberfåter eller inom rifet brifva
panhet eller utöfva annat prfe;
d) uflänbff man, hvilfelt enbaft fåfout refanbe [ig i ©verige uppehåller od)
pär i rifet pvarfen ibfar någon näring efter är i ©tateu?, fommun? eller ©vettff
unberfåte? tjenft anftällb.
§ 9.
^Bevillning för infontft af fapitat elter arbete påföreö:
bolag, ber bolaget? röretfc förnäutligaft brifvc?, elter, i fall fåban beffäntb ort
ide förefinne?, ber bolaget par filt ftprelfe;
8 ä3emillnittgg=@tabga 1864.
faBrtföegare^ Banbfattbc elfer annan näringSfblare, ber fatnifcit är Belägen, eller
Ijanbeln, priet elfer näringen ibfaö; bod [fola Ijanbfanbe i ©todtylm för ben
IjanbelSrörclfe, be bcrftäbeö ibfa, taperaö inom ben förf ämling, ber be äro mantall
flrifne;
egare af fartyg, tyvaruti flere Bafma bef, ber tytfmub* elfer forrefpcnbcnt*
rebaren, elfer, ont fäbait ej finneg, ber ffepparen är mantalöffrifmen;
tynar oty en annan ffattftyfbig, ber lian är mantalöftnfmen,
§ 10.
$ör infontff, forn Bcffattaö på annat ftäflc, än ben ffattftylbigeö mantall
ffrifningöort, äfmenfom för infomft af Bolag, får Bcfrielfe elfer Itnbring t Bcioill*
ningen efter § 8 icfe tilfgobonjutaö.
211t. IIL
A) OåciMlTiimg af faiffe cgenöoinur.
§ 11.
Utom ben efter faft cgenboutS uppffattabe toärbe, enligt 2:bra Slrtilcln, utgå*
enbe Bcmilfning, flalf för frälfc=egenbomar följattbe afgift fortfaranbe Beräfnaö oty
utgöraö på fatnma fätt font tyttiffs, nemligen:
©retio öre för tyoarje rufttjenftmar!, efter ingifmen oty riftig Befunnen ruft*
tjenftläugb oty jorbcBof i bet lätt, ber egenbonten är Belägen.
©ettna afgift uppliör tilt ^alften, bå ruftningen uppfätteö, oty eger ide ruut för
fäteg* oty fabngårbar fgmt be till ©anloits Bofpital Böranbe fräffetyntman.
§8etoitlningö=@tabga 1864.
9
SDe frätfehemman, forn tnoarfcit utgöra ränta t rufttjenftperfeblar etter äro t
rufttjenfftängben nppförba, anfeö un b bewittningenö beräfnanbe lifa rneb aitbra när=
maft betagna frätfebemman, nteb tmutfa be funna jemföraö; men för utfodne frätfe*
fernman Bctatas: t ©fane gent Siiföbater tretioett öre, i SStefingc gent Siiföbater
jamt t -öattanb och Sotjuö län gpra Siiföbater åttiofyra öre, attt efter förmebtabt
hett mantat, ecb t tifa förbåttanbe för minbre fjentntanébetar.
gör rå* odj rörö* famt infodne Remman ertäggeö bätften emot bet, font för
utfocfne tjernman ftabgabt är; börattbe, i tjänbetfe af ruftningenö uppfättanbe, ej
mtnbre för ra* och rörö* än infodne Remman fanttna afbrag ega rum, font för
frätfef)emman är faftftättbt.
gör färffitbt ffatttagba, af frätfenatur waranbe lägenheter, utan hemmantal, i
©fåne, .patlanb, Sötefinge cd) SBotjuö tän, ertäggaö gemtiotre öre för hvarje tunna
tjarbt forn af ben åfatta räntan.
B) töcunllmng för Jtofb och Cotsfjemman.
§ 12.
gör be $Pofb od) Öotöhemmau, font äro frifattabe från rotering od) frönö*
ffjutö, betataö färffitbt efter hemmantalet Stre Sciföbater Stifömpnt för tharje bet*
mantat odj i tifa förhåttanbe för be ntittbre, tnen för bern, tjtmlfa eitbaft njuta fri*
het för fronoffjntö, förftvinncr afgifteit.
C) 33ctut(riung för rättighet tilt tftogsfåtig på atrmömiingar.
§ 13.
l:o gör rättighet titt ffogöfnng på ålronattö, mot refognitiott, titt bruf, tjpttor
etter grufloor upplåtna allmänningar ertäggaö Stjngofem öre för tnoarje ftafrum loeb
etter beremot f waran be aberton tunnor fot; och beräfnaö benna afgift efter bet be*
Sött), till Dt- ©t- fProt. 186? & 1863; 10 ©ami 1 ?tfb. 2 SBanbet. 2
10
33etotiluingö*@tabga 1864.
lopp i»eb eller fot, för Bwilfet refognttion3=afgiften enligt privilegier elier refoiutioner
utgår, antingen ffogöfånget årligen Begagnas elier i cfc.
2:o %cx folningéfri^et på pårabö* elier focfen=alimånuingar, når berför till
Ijårabet elier focfnen icfe erlåggeS Betalning, fwaraube mot ben, forn för refognitionö*
ffogarö elter fronc*alimännittgarö Begagnanbe, enligt 1752 årS författning, jemte
Bewiiiniugcn utgöres, ffali afgifteit få Ijöjaö, att Belord Blifwer enatjanba meb
l;mab för npttjanberått tili fronoffogarne ertäggeS.
D) 33eim(Tmiig för ©ofta törufts tiffroerfmuiflar.
§ 14.
Semte beit enligt 2:bra Slrtifein utgåenbe Bewilitting, erlägger egaren af Stylta
Bruf i DreBro lån
för invar je centner fwafwet
31 öre,
för l;t»arje centner vitriol................ 8 öre,
od) för pwarje centner röbfårg
6 öre.
E) Däemiflrung nf ImilÉfiofao meb febcfutgifningsrntt.
§ 15.
dnffilb 33auf, forn eger fcbel--ntgifningörätt, erlägger, utom Bewilining enligt
2:bra Slrtifeln, en afgift af Små SiifSbaler för inoarje Sufett SvifSbaler af bet ljög*
fta Belopp af 23anfenS feblar, font på en gång uttber nåftföregåenbe året warit ut*
lentnabe i röreifen; warattbe ©tpreifeu för fåbatt SSanf ffptbig att, tili upplåning
wib benna afgiftS beBitering, i Början af l;warje år aflemna en genom intrig af bet
utaf konungens iöefaliningsBafwanbe förorbnabe omBub Beftorft uppgift å itofj*
nåmnba febelBelopp.
S3ei»inntnge*@tabg(i 1864.
11
F) aSerotftmng nf utföaöfRe Oanbfanöe ocfj Oonöers^etpcöitcr.
§ 16.
tUläntmittg, font ref er emtring i tanbet och för egen etter, fåfom utfficfab, för
anttanö räfning, bjuber nt etter ftutar öanbel om uttänbffja maror, ffatt, mib arn
foutfteit titt rifet, titt närmafte frououppbörböntait i ftab aflemna ffrifttig utgift,
hunt tange öan amitar tjär qmarftattna, farnt bertoib erlägga (ittlntnbra ttttfsbater
för rättigheten att uttber en tib af t;ögft tre månaber ibfa bi)tif t;anbet; åliggattbe
bet portom att, bereft fiait efter nämttba tib mitt famina rättighet utöfma, förffottS*
miS betala ytterligare fyratio SiifSbatcr i måitaben, tmntfen afgift ffatt antingen
för längre tib fm ett gång etter för minft en månab om fenbcr, men atttib för full
måttab, inbetataS titt drott au S ufrpbörbSntait t ftab inom bet lätt, ber tjan mib be*
tatningStibcn fig uffel åtter; ffolanbc qoittenfet å ben ertagba afgiften mara mebbe*
tabt å treefta btanfetter, font, efter mebcrbörliga reqoifitioner, böra af ttiifSgätbS*
kontoret jvoititngeitS befattniitgSbafmanbe tififänbaS, för att kronans mpböröSittäit t
ftäbenta titthaitbabåttaS otti tttxntfa blanfetter, font ffola toba bets å ©ttbunbra
ttitfSbalcr, bets å fyratio tttifSbater b^arbera, böra innehålla erinran om behörigt
iafttaganbc af bmab Slttmätttta Sagen i 5 celi 7 itaf. <£janbetS*33atfen, fantt får*
ffilba författningar i affcenbc å bytif hattbd ftabga.
SDett utlänbtting, font, ittan att hetfma bett ftabgabe afgiften behörigen erlagt,
beträbeS tttcb att b juba ut etter [luta tmnbet om ntlänbffa maror, ffatt, jemte af*
giftenS erläggattbe, böta ffemhitnbra tttifsbater. görbrtttetfer häremot upptagas af
potiöfammare, ber fåbatt finnes, och etjeft af allmän bontftot; och förbetaS be
åbötttba böterna lifa meitan åftagaren och be fattiga.
tDc fåtuttba umburna bemittntngS*mebten åligger bet uyyborbSntännen att un*
ber titel: ”33cn>ittuing af utfänbffc tjanbtanbc od) ljaubelö=cy4jcbiter,” fåfont au*
bra fronomebet i behörig orbning uti länets ränteri leuterera; hmarförutait mib
hmarje års flut bör uppgöras ecb titt dommgettö töefattitingSbafmanbe infänbaS
12 33ett>illningé=@tabga 18G4.
reboioiöning för be etnottagne qnitten^Btaufetterna, Ijttulfa reboioiöningar, feban be*
famma blifvit tilt riftigljeten af Äonungenå töefattningötjafloanbe ftprfta. Böra inom
Sanuari ntånabö flut bet fötjanbe året tilt 9ttfögälbö=$ontoret infänbaS, för att
tneb räntcriförftagen jemföra^ ecb berefter aflemna^ titt Äongt. SOtaj:ts ed) tRtfetö
^ammar*9tätt, för att tjena titt lehning leib räfenffapernaö granfftting.
$ör be ifrån IfttfögätbcMiontoret titt jfonungenö t8efattningöt;afieanbe affänbe
qmtten&Blanfetterna, Bmitfa, intittbefj befauitna tilt uppBörbömännen utlcmnaö, ffola
i tanbtrånteriet förioaraö, Bör jemieät inom januari ntåitabö utgång Behörig rebenriöning
tilt tRifögälbthtfontoret infänbaö.
♦jptoab i benna § är ftabgabt, röratxbc färffitb Bcuultningö=afgift af ittlänbning,
fern utBjuber elter förfäljer utlänbfta loaror, gätter icfe för Storman, fern ibfar
Ijanbel rneb dier fia probulter.
G) 35emt(Tiung af utfänöningar för fionferter ort) örnnmtifRa eder anöra
föreftäfTiiiiigar.
§ 17.
UtlänbfT utan elter qtoinna, fern, uteb leeberBörligt tiltftånb, ernet inträbeö*
afgift för egen räfniitg gifiver !onfert elter annan tmtftfaliff tfttftältrting, uppförer
ffåbefpet, förewifar fonftribniug, linbanöntng, tnefaniffa etter anbra fonfter, foömo*
rainer, panoramor ed; anbra optiffa fonftftpden, learfaBinetter, famtingar af bjur
odj naturalier m. m., erlägger för tnearje färffitb fenfert elter tpearjc bag, bå ffåbe*
fpet elter annan föreftättning gtfioeö, i ©terfBoltn ed) ©öteBorg Sre Siifsbater odj
å annan ort inom Ovifet @n dtiföbaler femtio öre; Böranbe fåban fonfertgifieare,
teaterföreftånbare, fonftibfare elter föreieifarc, innan tiltftånbet mebbelaö, ftprfa, an*
tingen att ben ftabgabe afgiften, för bett tib etter bet tittfälte tiltftånbet omfattar,
Btifmit tilt fnlfo Betatb, elter att gobfänb fädernet berför Blifmit tilt mcberBöranbe
uppBörbåtttait aftentnab; ed; ffatt, i febitare Bäitbelfen, afgiften alttib leib Ijtoarje
måttabö flut för famma månab tilt fulto liqoiberaé; åtigganbe bet ben Betalning^
33emillningö=@tabga 1864.
13
ffplbtge att, tott) bet tillfälle fåban tiqoib erläggeö, till uppBörbömannen jemroäl
öftt>erlemna beling i ftab fran meberBörattbe fiffal od) i löding elter fur lanbet från
tänöntaitnett t orten, ont antalet giftta fonferter eller fömoiumngsbagat, pmitfet Be*
totö Bör åtfölja uppbörbömannenö rebomiöning eftner be influtna afgifterna. tipp*
Börbömanneitö qoitto å erlagb Betalning för febnaft inom rilet giftta reprefentationer
Bör befjutom omilforligett af B mar ocp en fåban utlänbning, bå Batt i fagbe ättba*
ntål till annan inrifeö ort anfotnnter, företeö, innan nytt tillftånb jottom ntebbelaö.
Sill lontroll berå, att ifrågamarattbe afgift B lif mi t i Behörig orbning erlagb,
ffall bet åligga, i ftab fiffal od) i föling elter på lanbet lättöman elter ben, forn ber
innehar motfmaranbe Befattning, att, efter pmarje B alf t års utgång, till konungens
33 e falin i n g e B a fm a n be i länet ffriftligen ttppgifma, punt många föreftällnittgar af
förettämnba Bcffaffenpet berftäbeS Blifmit uttber tiben gifna, eller, ont någon fåban
ej förefoutmit, bet lifa lebeS anmäla; Bmarjemte uppBörböntänitett [fota inom 3a nu ar i
tttånabs utgång bet påföljattbe året till konungens 33efalliungSBafmanbe ittfänba
rebomiöning för be imber förflutna året influtna afgifter af ifrågamarattbe Beffaffen*
pet; Böranbe befja rebomiSnittgar ocp uppgifter åtfölja fronoräfenffaperna, bå be till
jtainmar*9iätten infättbaS.
H) Itmiirrntiu) af gåfroa, testamente, ftfoeifromtrufj, arf od) fpö.
§ 18.
l:o gör gafma af fafi egettbont, nteb full cgauberätt tilt fjelfma egettbomen
erläggeö @n för puttbra i Bemillniitg.
2:o gör teftamentc af faft elter lös egettbont, fapital eller forbringar, meb
full eganberätt till fjelfma egettbomen elter fapitatet, erläggeö 6tt för pttttbra i Be*
miltning.
3:o gör gubcifommif erläggeö af pmar od) en, font tillträber eller mottager
fibeifomutitterab egettbont eller fåfotn fibeifotitutifj anflaget fapital, @n för punbra i
Bemiltning.
i4
23emillttingé*@tabga 1864.
4;o $rån be t föreftåenbe momentet ftabgabe Bemitlntugbafgifter befrinö t
a) efterlefmattbe mata;
b) ffplbemän t rätt upp*ocf; nebftiganbe Xeb/ äfmenfomfpffott elter beraS affotttlingar;
c) annan fjermare arfmtnge, för ftn lagliga arfslott, äfmenfom för ålit pmab
berutöfmer är gifmct, forn icfc uppgår tilt fått Sufett Stiföbalerö fapitat;
d) fprfa, afabenti, metenffaptigt famfunb, allmän fiola eller annat allmänt
mtbermtöntngömcrf, ftipcnbii*fottb, pcitfionSanftalt, fjul* elter fattigmårbönnrättning,
jemte annan from ftiftelfe; fatttt
e) pmar odj en annan, bå märbet af ben gifna cgenbomcu elter fapitalct icfe
uppgår till fått önfelt ditföbaler.
5:o $ör arf af faft eller löö egeitbout, font icfe öfmcrgår till ffplbemait i rätt
upp* eller ncbfttgaitbe teb, fp flott etter bcraS affomlhtgat, utan tilt fjermare arf*
minge, erlägges en af lumbra i Benådning-, när arföBeloppet uppgår till @tt Sttfctt
diilbbaler.
§ 19.
Stb utgöranbe af Benådning för gåfma, teftamcnte, fibeifommijj etter arf, Be*
räfnäs märbet å faft egenbom efter febitafte Bemiltning§*tapcring ocp å lös egenbom
efter ffcbb Boupptecfning, mätiö*ntanna*orbout eller bontarenö pröfning.
!Då fibcifontmifj öfmcrgår till perfon, font, enligt 3 mont. i § 18, är ffplbig
berför erlägga Bemittning, Bör itpa fibeifomntifHwtepafmarcn inom ett år från fibei*
fommifjetö tillträbanbe pafma till meberBörattbe uppBörbPmatt antingen inBetatt ben
ftabgabe Benådittngeu eller ocf, bercft tmift ont ftbeifommifirätten uppftått, ftällt gob*
lättb Borgen för BemidutngeuS erläggaitbc febttafi inom ett år febatt tmiften Blifmit
genom taga Iraftegaitbe Beflut afgjorb. ttnberlåter patt fåbant fullgöra, Bote 10
procent af Bemillningettö Belopp, turit fa Böter tillfalla åftagaren.
$ör öfrigt fontnter, i affccttbe på fontrollcu af att gåfmo*, tcftamentö* ocp arfs*
BemillningS mcberBörliga Beräftting, erläggattbe ocp rebomifanbe, att iafttagaS pmab
t beröm färffitbt utfärbab författning är ftabgabt.
©emtltittitg*<§tabga 1864.
15
§ 20.
gör antråffabt ftjitb erläggeö besittning uteb fött för tjuitbra af betfammaS
roärbe, få siba betta uppgår tilt fött titfen Stifsbater. grått bettna afgift åro lif*
wåt fåbatta fpttb, font ega antiqoarifft od) ptftorifft intrefe, befriabe,
1) Jäcanflmno för fjteffuul,
§ 21.
Utom ben för fabri! i fört;åltanbe titt b efia dna infomften af bertoib ibfab rö=
retfe föreflrifna besittning, utgöres sib titttoerfningert af f^elfort ben genom får*
ffitb författning ftabgabe ftämpetafgift.
K) UeraifTtung för tiöntngar od) jiertoötffia ffutfter.
§ 22.
§ifatebcö utgöres ben genom fårffifb författning ftabgabe ftämpetafgift för tit»=
singar od; attbra periobiffa ffriftcr, utan afbrag å bett besittning, font utgifsa*
ren etter förläggaren, entigt bettna besiltningS*@tabga, åtiggcr.
L) UetuilMng för JKarafttersfuffmnfiter.
§ 23.
l:o gör guttm after, öppna ©ref etter fftefotuti otter, finn It a från od) uteb år
1842 utcbbetatS etter fiäbanefter tnebbetaS på farafter etter ttattttt, fieber od; sårbig*
t;ct af embete etter tjenft, etter å fåban beftåttning, uteb fisarS innefiafsanbe ej åt*
föijer tön på flat etter aroobe etter tjénftgöringSffptbigtjet, ffatt i besittning årligen
crtåggaS &io procent af beloppet utaf attt bet ftåtnptabe papper, fisarmeb betita
gftttmafterj öppna ©ref elfer 9iefotutioner, efter ben i Ötongt. 9Jlaj:tS nåbiga Äutt*
16
33emilliting8=©tabga 1864.
görelfe angåenbe ftåmpel=papperö=afgiften ftabgabe grtttib, blifma belagbe, SDocf må
benna afgift ej nnberftiga Spra SRiföbaler femtio öre Siifsmmtt
2:o Sör $ultmafter, öppna S5ref elter 9fefolutioiter, af pmitfa, enligt S3e=
miltningö*@tabgan ben 14 9Raj 1835, i årlig bemilltting erläggaö ©ep procent af
beloppet af bet ftåmptabe papper, pmartneb befantma åro belagbe, [fall ettapattba af*
gift fortfaranbe utgöras.
3:o 3)en, forn erhållit pögre faratter, ån forn åtföljer ittnepafmanbe tjenftegrab,
ocp, efter bepörigt förorbnattbe, ntinft en månab förråttar ben tjenft, forn ntotftoarar
ben pögre farafteren, fantt fåbant toeberbörligen ftprfer, erlågger icfe unber löpanbe
året någon faraftersbemillning.
4:o 2)en, font unber påftåenbe frig eller i ocp för frigöförtjenft erhåller ett
pögre farafter utan åtföljaube lön på ftat, erlågger för fullmaften borå ingen be*
millnittg.
5:o Itnbfår någon afffcb utan pögre farafter än, forn åtföljt förut innepafb
tjenft, påföres pottont icfe farafteröbemitlning.
6:o Söib ben SKantalö* ocp ©fattffrifning eller 33emillntngö*33erebtting, font
förft inträffar efter bet farafteröfullntaft erpållits, eller, i påttbelfe ett fåban perfott,
för pmilfctt farafterSbemillning fan fontina i fråga, ffulle till annor ort afflotta, än
ben, pmarpå patt förut marit ffattffrifmen, bör ben farafteriferabc perfotten, mib
attfmar, fåfom för fetanbe uppgift t öfrigt finnes ftabgabt, förete farafteröfutlmafteu,
antingen i original eller meberbörligen ftprft afffrift, font till tfa utmifar beloppet af
allt bet ftåmptabe papper, pmarttteb fullmaften år bclagb.
§ 24.
5)en för 53attfbolag, enligt benna artifel, ftabgabe bemilltting påförcö ocp er*
låggeS t ben ftab, ber 33anfen år iuråttab eller par fttt pufmubfontor. S3emillttin*
gett af teftamcutc eller arf erlåggeö, antingen ber ben perfott, forn efterlemna! ben
teftamenterabe eller arffalltta egettbomett, febttaft marit mautalSffrtfmen, eller ocf ber
33ettunning8*@tabga 1864.
17
Behörigen gobfånb Borgen för afgiften Bliftoit flällb, §ör gibeifommtfj [falt Be=*
nnlfitingöafgiftett utgöraS, ber beit fibeifommitterabe egenbomcn finnes, elier ocf å ant*
nan ort, ber bylif Borgen för afgiften Blifnrit afiemitab.
fyoiefirtftcv <mgåe»&c bHUmmttta &3en>tUntitge»d pnfutonöc,
nppfcärb, affpttninfl od? tetolotöittng*
A) Uppgifter röranöe fa(l egenboms mölbe famt Gefoppet af () ra arje fTiattfRijtbigs
inftomfler.
§ 25.
Sill upplysning ocp lebning tolö Beftännnanbe af be Beb»IlningS=afgifterS Belopp,
font fiola ntgöraS, Böra före ben 15 SKarö Btoarje år följaitbe offtctela uppgifter
ntebbclaS, nemligen:
l:o af Ifwar odj ett ftabSbomftol odj bomare på lanbet: uppgift på be fafta
egeitbomar, å pwilfa imber föregåenbe året förfta uppBubet tili lagfart tnebbelatS,
åfwenfont aitgåenbe Beloppet af beit för fjwarje egenbom Betiitgabe töpeffilling; Bö=
raitbe i benna uppgift att mårtas, itår förfåljntngen ftett af fördlbrar till Barn, äf=
loenfotn bå förbehåll gjorts ont få fallabe unbantagSförmåiter;
2:o af pmarje inom rifet Bilbab pypotpefSnnrditningS bireftion: uppgift å bet
toarbe, Inoartill Ifwar o rf) en i famina BppotBetSnurättning imber föregåenbe året till
Belåning attmälb egeitbom Blifioit itppffattab;
3:o af fty relf erit a öfiocr BranbförfålringS=tnrättntngarne elter beraS agenter eller
meberBöraitbe BranbftobS=fommittéer: uppgift rörattbe förfåfringöwårbet å be Bygttaber,
font t ftab på befi områbe eiler i töping Blifwit mot Branbffaba förfäfrabe, febait
enalfanba uppgift af famina ftyrelfe eller fommitté näftföregåenbe året ntebbelabeS;
»tf>. till Ut. @t. ^)rot. 1862 & 1863; 10 ©ami. 1 3lfb. 2 lanbet. 3
18 tÖewittitingé*6tabgft 1864.
4:o eif ©tatgbepartemerttet femte fmarfe emBetömpnbigfet elter emBetSmetf,
mare ftg ftatenö, ftabS elter menighets, äfmcnfom af ftpretfen för attin än inrättning
etter ftiftetfe etter utcb åfottgl. 9)iaj:tö oftrof förfebt mer! etter Botag, ber embete
etter tfcitfteman, maftBetfent etter annan eger ntbefomma aflöning etter peitfton:
utgift aitgåeitbe timar ecb en perjon tittfouunanbe tonér, arooben, peitfioiter etter
gratififationer, Boftätte, töttingöforb etter aitbra löneförmåner; pmarjemte Bör anmär»
faS, Burnmiba meb tfenften åtfötfer infomft utaf fportter, eppebitionSlöfen, BöteS*
etter BeflagSanbetar etter bptift, font femlift §§ 6 ocp 7 mom. 2, är Bemittning
unberfaftabt;
5:o af ftäbernaS SÖlagiftrater: angåenbe Beloppet af tjmarfe faBrifö» etter närings*
ibfareö tittmerfningar, t entigtjet meb be tioS SOlagiftratcrne tittgängliga uppgifter,
§26.
£e t näft ofmanftåenbe § föreffrifna uppgifter Böra, ber fåbant utan fpnnertig
fmårigtjet fig göra tåter, upprättas förfnmtiugé= etter foefnetniö, ocf inom etita lätt
etter i färffitba ftäber Belägna egenbomar få lifa litet, forn be i färffitba tätt etter
ftäber Bofatte lön» ocf) penfionétagare, å cit ocf fautnta uppgift fauttnanföras. £>m=
förntätba uppgifter ffota inom ftabgab tib antingen tittfänbaS konungens 33efattuingö*
Bafmattbe i länet etter omebelBart tittftättaö, i ftab SÄagiftraten octi pa tanbet meber*
Börattbe Äroitofogbe, för att titt 33emiltningSBerebntngattta öfmertemuaS; ffotanbe be
Btaitb befja uppgifter, font affe faft egettbom, bereft befamnta taperingStångben icfe
BifogaS, febait SSerebntttgen afjTntat fina arbeten, titt SJtagiftraten etter Ärottofogben
återftältaS för att näftfontmanbe årS SSemittningSberebning tiflfianbafåttaö.
§ 27.
SMreftioiten etter ftpretfen för tjmart och ett bolag, font fått fina Bolagsreglor
af jfongt. 93taft ftabfäftabe ocf antingen ftår imber offentlig fontrott etter tiar iit=
ffranft anfmarigtjet enligt ötongt, $örorbuiugcu beit 6 SftoBer 1848, ffatt bet åligga
^éiotllniugS^tabga 1.864. 15
att före 5tprit månabö utgång t) tv arje år, på fatt t § 26 finncö förefftifmet, itt*
fäitba Beftorft utbrag af famma bolags febnaft afftutabe råfenffaper, u tiri jan be be»
loppet af ben, imber bet år beffa råfenffaper omfatta, för bolaget upplemna loinft.
§ 28.
®ereft i §§ 25 ocb 27 föreffriftoett uppgift icfe loarber inom ftabgab tib af*
letnttab, etter, ont c vt) ållén uppgift bcfiititeS ofuttftånbig elter origttg, bör, ber fåbant
för betoittningstaperingcnS toebcrbörliga merfftåltigfjet anfeö beböfligt, falnab futtftåu»
big etter rättab uppgift oförbröjtigeit inforbras genom SSetvittningsberebningenö orb*
förefnbe.
Stiman för 33erebningen erforbertig officiel uppgift [fatt, bå begäran beröm
framfiälteö, af mcbcrböranbe embetöwer! lemnäs.
§ 29.
SBib unbertåtcn^et att behörigen fullgöra fnoab i oftvanftåenbe §§ 25, 20 ort)
28 ar ftabgabt, rörattbe ber omforntålba offieicta uppgifter, mare meberböranbe
tjeuftemän mtberfaftabe anfin ar, font för attuatt förfuntntelfe i tjettfien.
©lutte fåbatt uppgift, font i § 27 år föreffriftoett, oaftabt beröm gjorb erinran,
ide ittottt bå företagb tib aflentitaö, [fatt botaget böta ett belopp, fioaranbe mot tio
procent af ben beioittning efter 2:bra Strtifcln, font loarber bolaget påförb.'
Utan timber af utebliftoett uppgift eger S3etotttningöberebningeit att föreftå fatnt
SaperingS* odj fPröfning8»fommittéerna att påföra ocb faftftåtta ben beioittning, font
attfeö böra af ffattffptbig utgöraö.
§ 30.
.vtmar odj ett ffattffptbig må, ont batt bertill finner ftg befogab, mebbeta upp*
Ipånittg ont fina infomfterS ocb tillgångar^ merftiga belopp, fatnt bertoib tifatebeö
ttppgiftoa be afbrag, font t;att totb bemittningöafgiftenö beftåmntattbe attfer ftg be»
råttigab att tittgobonjuta. ©åtunba frinuttigt ntebbcfab uppgift, InoarS offentlig»
20
S3ett)inning8*@tabga 1864.
göranbe ben ffattffulbige förflarat ftg ide ntebgifma, må enbaft inför Serebntngen
ocfj, nteb ben ffattffpibige? famtpcfe, inför :iarerittgö= elier fPröfningö=Äonimittéen
företes, men icfe utan pan? famtpcfe i fommittéen? protofoil intagaö; ffolanbe, feban
frågan cm famina ffattffiVfbigS Bemiliningöafgift Blifmit afgjorb, benna utgift tili
jottom återftäiia? elier Bemtéiigett förftöraS af bett, forn benfamma emottagit.
(gnapanba ftabganbe gdiie åfmctt i affeettbe å be utgifter, font af aftieBolag,
enligt § 27, ffoia mebbeiaö.
B) ^eraiiriuiigsnfgifternas jiåföranbe.
l:o ä3emittnittgsbere&imtgatne.
§ 31.
3De inom Bmarje ftab elier ftabSförfämling ocB p marje fotfen på lätthet, nteb
påitfigt tilt Beliuiiitingetarerittgen, afiemttabe uppgifter ffoia faitt ia 6 ocp orbnaö af en
för taperiitgöfrågornaö Berebattbe fantt taperingarneö itnberlättattbe tiKfatt fårffilb
S3crebuittg, pmiifctt bet åligger att, på grttttb af fagba uppgifter ocp attbra inpern*
tabe uppfinningar faint eljeft egattbe fännebont om märbet af ben egenbom elier Be*
loppet af bett infomft, för pmiifen BemiÖnittg ffail utgöra?, föreffå ben på taxering
Beroettbe Bemiliningöafgift, forn pmarje ffattffplbig attfeS Böra utgöra, llti ©tocfpoim
ocp ©öteBorg fatnt attbra ftåbcr, pmarcft flera fåbatta Serebttingar för I) to arje år?
taperingöförråttning erforbra?, eger itomtngenå iöefaiiningepafmattbe att, efter 9Jlagi=
ftraten? pöranbe, Beftåtnma antalet af be Serebnittgar, font ber ffoia tiitfatta?, fatnt
bet biftrift, pmarje Serebttiitg femmer att omfatta. Stfafå må på lattbet ftörre
fotfttar af konungen? äSefafinittgöpafmanbe förbefa? i tmå elier flera 33erebttittg?=
biftrifter; åfmenfottt tmå elier flera ntittbre focfnar funna tili ett 33erebningSbiftrift
fammattflå?.
23emitlning§*@tabga 1864.
21
§ 32.
.fpmarje 23emtflningöBerebning Bör i ftab~Beftå af tre, fmgft flira perfoner, netn*
ligen en af jfcnungettö 23efaUning8l)afmanbeÄtilt orbföranbe ccp -förebragaitbe förorb*
nab 33tagiftratö= eller annan Bartil! lämplig perjon farnt tmå eller tre inom 23 e=
rebningöbiftriftet Boenbe perfoner, forn unber febnaft förflutna år berftäbeö utgjort
allmän Bemillning efter bå gällanbe 23emitlningS=@tabgaö 2:bra Slrtifel. ©efja lebamöter
utmäljaS af ftaböfullmäftige i be ftäber, ber fåbane finnas, men i öfriga ftä=
ber af allmän råbftuga. jpå lanbet Bör 23emillningöBerebningen utgöraö af någon
utaf konungens 23efaf(mngöl;afmanbe förorbnab perfoit, forn eger tillförlitlig Bänne*
bom om ortensi efonomiffa ftällning orl) inbuftriela förpållanbeit celi fjmilfen ffall
mara orbföranbe od) förebraganbe, famt tmå eller tre på fomntunalftämma utfebbe,
i orten Bofatte perfoner, af pmtlfa unber fiftförlibna år Bemillning inom fotfttett
eller paftoratet Blifmit erlagb efter bå gällanbe 23emillning8*@tabgaö 2:bra 3trtifel.
€ro flera f o elnar förettabe till ett ©crebningebiftrift, ffall för pmarje focfen mäljaö
en eller tmå lebamöter i 23erebningen. 2Btb famina tillfälle, forn be orbiitarie leba*
möterna i SScmillniugéBerebniugen utfes, ffola äfmen, få i ftab forn på lanbet, en
eller tmå fuppleauter på en al; an b a fått, font be orbinarie lebamötenta, utmäljaö.
§ 33.
©ettorn utfärbab allmän futtgörelfe unberrättar konungens 23cfallningoBafmanbe,
i Början af pmart oäi ett år, be ffattfftilbige om be perfoner, forn inom Bmarje ort
Blifmit af .Konungens 23efatlitingöpafmanbe förorbnabe att fåfom orbföranbe beltaga
i 23 emill ningöB er ebning e it för famina år, jamt om be färffilba 23erebningöbiftrifter,
beruti ftab eller focfen Blifmit förbelab, äfmenfom om bet antal 23erebnittgölebamöter,
font inom Bmarje ftab eller focfen ffall mål jas, oel) tjmab för öfrigt mib befja mai
Bör iafttagaS. @agba mal förrätta^ före Sanuart ntåttabS utgång; Böraitbe genaft
efter malförrättningenö flut ej utinbre be bå malba perfonerna, än beit af .Konungens
2å ©c»iltuiugS«<^tabga 1864.
iBefadningéfiaftoaitbe förorbixabc orbförattben i famina SBerebntng cm be loetfftällba
malen unberrättaS.
§ 34.
fpå bet 33etoidningöberebntngen§ orbföranbe cd) lebamöter må ega tillfälle att
inhemta ttöbtg fänttebom om filta åliggattben, bör ett tillrådligt antal exemplar af
benna ©tabga, äftoenfont af görorbntngen angåenbc mantals* ecb ffattffrifningarncS
förrattanbe, jemte beit bel af be tid bejja författningar böraitbe formulären font ffad
af dkrebitingarna ecb be ffattffolbigc begagttaS, äfmenfem af ben för tareriugé*
förrättningarna gädanbc iitftruftion, nfcfcå ÄonmtgenS 33efadniitg§l)afinanbeö reqbifi*
tion, genom DtitögälbéfcntcrctS förfcrg öftoerfättbaS tid konungens 33efadningS=
baftoanbe, font later öfverlemna erfcrberligt antal exemplar beraf, i ftab tid 9Jtagi*
ftraten od) å lanbet tid orbföranben i fominunalftämman, för att genaft efter ioalet
ttdbanbabådaS 33erebntitgenö erbferanbe od) fjtoarje befj lebamot; böraitbe bed befja
eretitulär, när Söerebtttngen för året afffutat fina arbeten, tid toeberbörattbe SÖcagiftrat
eder fommunalftämtnaS erbferanbe återftädaö, för att näfta år för eitabaitba ättba*
mål tunna begagnad
§ 35.
litt efmanbererba fuitgörelfe erinraS toeberbörattbe em aflemitaubct af be upp*
gifter, forn i affeenbe på ben föreftåenbe betoidningötareringett ffola mebbclaö od) af
S3erebuingen emottaga^; åligganbe bet SSerebtttngenS erbferanbe att, ber fåban upp*
gift eder annan för beftätnntanbe af bctoidningSafgiftenö belopp behöflig upplysning
fafttaö, på fatt § 28 ftabgar, benfamnta från toeberbörattbe tnforbra.
§ 36.
Sfteb tatttaganbe af fatama orbniitgSföljb medan fecfitartte, forn i affeenbe på
tareringeförrättningarneö loerfftädigpct är föreffriftoett, eger SBelotdningöberebmngenö
orbförattbe att beftämma tib od) ftäde för l) to arje Serebnittgö fammanträbe; od) ber
patt berent oförbröjltgett ej adenaft unberrätta be öfriga lebamötenta af Serebningen,
33emilluittg8#@tabga 1864. 23
utan äfmen på lämpligt fatt mebbela be ffattffplbige mont 23erebning8biftriftct
unberrättclfe. 33erebning8fammattträbena, fjmttfa på lanbet aXltib [fota bättas inom
biftriftet, bora utfdttaS få tibigt, att famtttga 33erebniugatna febnaft inom 9)taj
månabS utgång må hajma afflutat fina arbeten.
§ 37.
itill £3emillningöbereönittgenö orbfbranbe bör å lanbet ^drabSffrtfmarcn cdj i
ftab mcberbörattbe tjcnfteman inom 9Jtarö ntåttabS utgång, mib bot af 3 SiifSbatcr
9iitSmi;nt för Ijmarje öfmerffjutanbe bag, l)afma aftemnat på mantatStdngben grun*
babe od) enligt bärtoib fogabe formulär ufo^ftdllba Idttgber, för införanbe af bett
faftigbetSmarbering, font femmer att af 33erebitingeit förcflåS. 3)efjutont böra, toib
famina tillfälle, till SSerebttingcnS orbförattbe aflemitaS tillrådligt antal treefta blatt*
letter till taperingSlängben öfmer inlomftbetoillningen efter 2:bra artifcln, uti (muffen
enligt bilagbe formulär tt^^gjorba tängb S3erebitittgen införet alla be berf otter, forn
S3erebntttgen attfer ffplbiga att bplif bcuutlnittg erlägga. 3 ftab böra 33erebttittgarna
till b efja längberg u^rdttanbe odj fcmpletteranbe åtnjuta ttöbigt bitrdbe af meler*
börattbe uppbörbö* eller annan bertill utfebb tjenftentan.
3 öfmerenSftdmmelfe nteb ben för tareriugöförrättningarua utfdrbabe fdrffilba
inftrultion, od) ttitber tilldmfortiitg af be i benna ^örorbttiugS 2:bra artifel ftabgabe
grunber för beftdmntanbe af Ijmarje ffattffplbigö betoillningSafgift, åligger bet Saereb*
ningen att föreflå odj uti förberörba Idngber införa bet fafttghetömärbe cd) bet in*
fcmftbelopp, jemte ben beixullning, ^millen enligt åberopabc artifel ffalt inom töe*
rebningSbiftriltet påföraS ^marje ffattffi;lbig; odj bör Serebnittgeit bdrloib följa ben
inom fantnta ort febnaft upprättabe ntantalsldngb, Ijmilfen för fdbant dnbantål [fall,
febatt benfamma blifmit t föreffrifmeit tib odj orbttittg granffab, jemte alla bertill
Ijöraitbe uppgifter od) ^anblingar, oförbröjtigeit od) febnaft inom meblet af iÄpril
ntåttab, tillftdllaS orbföranben t ortené tBemillningöberebning,
24 23etoiIlningS*@tabga 1864.
©eftut må icfe funna fattas af ä3etoidtting6Berebtttng, forn omfattar Mott en
focfett, bereft icfe orbföranben ocp minft ttoå lebantötcr aro ttärtoarattbe, ej getter af
23ercbning, omfattanbe t loå efter flera focfttar, nteb minbre, utom orbforanben, en
febantot från ptoarjc fotfen dr tidftäbeö; Börattbe i afft falt, bå orbtnarte tebamot i
S3crebntng är fråmoaranbe, tocberBöranbe fupplcattt oförbröjligett tidfadaö.
Sereft, to ib föreftåeitbe af fafligpetStoärbe elfer infontffBeräfniitg famt beraf Be=
roettbe BetoidningSafgifter, fftljaftigpet t mcntngarne inom Serebntngen uppftår,
fomma Beloppen att uti ofioaunäntttba förflag upptagas i öftocrcnSftätnntelfe nteb
ben metting, forn be ffefta lebamötcrna yttrat, famt, om röfterna utfalla lifa, mcb
bett, font orbförattbeit Bitrdbt; ocp åftgger bet orbföranbett att, i be fall bå pattS
mening icfe gjort fig gdllattbe, uti förflaget färffilbt upptaga be Belopp, patt anfelt
Böra be ffattffplbige påföraS; toarattbe bet jenttodl ptoar ocp ett af be öfrige 23e=
rebningSfebatttötcrne oBetaget att få fin färffilba mening för SaperingSfomntittéen
aitntdlb, fåtotba benfantma ffriftligen till fBerebttingenS orbförattbe aflcntnaS.
Drbföranbe elter febantot i föerebitittg Bör afträba, bå fråga om Beftämmanbe
af pattS egen BetoiditingSffplbigpet inom S3erebttittgen förefommcr.
§ 38.
33eioiduiitgöBercbuingenS förflag Bör, febitaft fjorton bagar innan örtens Ja^e*
ringSfommitté fammattträber, afletttuaS, i ftab tid fDiagifiratcn ocp på lattbet tid
fommunalftämmanS orbförattbe; ptoarefter, genom SdagiftratenS elter Bcmdtbe orb=
föranbeS förforg, få ffpnbfantt ffc fatt, fmtgöreS, att ifrågatoarattbe förflag Bliftoit
uppgjorbt ocp aflctttnabl, famt att fdititebom om betfammaS innepåd fatt på attgif=
toet fläde inpemtaS. ©ebertttcra Bör bett inom orten Boenbe töcrebningSlebamot,
forn, t egenffap af tjeitftcntan eder ittfcbb tebamot af Slatteringgfommittéen, ffalt
toib bep fammanträbe fig inftäda, mcrattämnbe förflag bit mebföra.
!53emillning§ = @tabga 1864.
25
§ 39.
©fattffplbig, jont är ntifjnöjb meb 23erebningen§ förflag, eger att po§ £ape*
ringSfommitt&n uppgtfma be flät ecb fti;rfa be förpåttanben, på gtuttb hvaraf tian
anfer betta förflag bora ättbraö elter ogilta§.
§ 40.
leo äfroitofogbe elter fKagiftratöperfon må ej utan taga förfall funna afjaga fig
erpåttet förorbnanbe att mara orbföranbe i fBemiltningSberebning.
2:o -jpmarje annan, inom 33erebningöbiftriftet Bofatt perjon mare ffplbig att,
fåmiba pan icfe be 2:ne näftföregåenbe åren beltagit i biffriftetS 33cmittninggberebning
elter är af taga förfall pittbrab, emottaga förorbnanbe att mara orbföranbe elter
lebamot t föerebningen. Utom biftriftet bofatt perjon är icfe, utan fitt eget nteb*
gtfmanbe, ffplbig att jåhan befattning fig åtaga.
§ 41.
3 falt orbföranben i föemiltningöberebningcn, utan att af laga förfall mara
pinbrab, icfe mibtagcr erforberliga åtgärber för 33crebningenö fammanträbe eller
unberlåter att inom föreffrifmen tib aflemna Serebningenö förflag ocp öfriga panb=
lingar, par pan gjort fig ffplbig tilt böter af (Sextio 9fif§baler. Snftnner palt fig
ide å ben af ponom för föercbningenö fammanträbe ntfatta ort ocp tib, bote Slretio
SftifSbater. Sebamot af JÖerebntngeit elter tillfaltab fuppleant, forn utan laga förfall
från fammanträbet uteblifmer, bote %io DufSbaler.
§ 42.
Örbforanbe i årets S3emiltningöberebning bör jemmäl inftälta fig poS £arettngg=
fommittéen för famina ort ocp bå mebpafma be uppgifter ocp öfriga panblingar, på
pmilfa föerebningett grunbat fina förflag. ©fulte pan eljeft ide mara ffptbig att,
Stp. tib fft. ©1 fProt. 1862 & 1863; 10 ©arnt. 1 SKfb. 2 Sanbet. 4
26
iBemillniugg*©tabga 1864.
för tjenfteåliggaubenö fuKgöraitbc, mtb Saperingöfomuiittéeu femma tiHftåbeS, må
Batt för filt refa filt od; från fautt miftelfe å benita kommittéer fammautråbeäort
åtnjuta ffjutöerfättning för tmå l;äftar od; traftamcutSfoftuabScrfättniug, Beräfnab
efter 0cm SRifSbater ettt bågen.
2:o ^aperingöfommittéernn.
§ 43.
Huber allmänna Bemillitingcn inBegriptta od; på tarning Beroeube afgifterS
Belopp BcftämmeS af bett för fåbant dnbantål utaf be ffattffplbige, på fått nebatt
ftabgaé, inom fig utf ebba X a p e r i u g é> f o m n ti 11 é. 3 altmäuBet utgör fnoarje ftab od;
på tanbet I)toarje paftorat fårffitbt taperingöbiftrtft; men ber konungens 33efallningö=
l;afmanbe pröftoar fåbant lämpligt, må ftörre ftäber od; paftorater förbetaé t flera,
od; beremot itttoib l;tuaranbra Belägna fntårre paftorater fammanflåé tilt ett enba
gemenfamt taperingSbiftrift. Arnart odj ett taperingöbiftrift Bär fin egen Sapertngk
fommitté, I;ioitfen Bör fjälla fina fammantråben inom ftaben elter biftriftet; botfntå
för lanbet utfebb Saperingöfomutitté äftoen jammaitträba i nära intill Belägen ftab.
§ 44.
öfter bertill af ftäbernaö SJlagiftrater fautt krottofogbartte od; |)äraöéffrifmaruc,
för bet löpattbe året, ttppgjorba förffag, font ttttber 20iarö tttåttab fiola till kottum
genö S}efadtttugöl;aftoanbe i länet infånbaö, Beftämntcr od utfätter konungens 33e=
fallniitgsBafmanbe tiben för SaperingofomntittéernaS fammantråben. SBib benna
tiböBeftämmelfe Bör affeö, att på lanbet meberBöranbe ktottofogbe od; åpåraböffrifmarc
funna öftoertoara pmarje Saperingsfomutittéeö fammanfomft, fautt att be Bemåtba
kommittéer åliggattbe taperingöförrättniugar före Sttli ntånabS utgång funna mara
afflutabe.
Snoin ©todBolmS ftab föreflåö tiben för Sapertngöfommittéernaö fammantråben
af itämnba ftabé öpanbelk odi öfonomnkoltegium.
ä$emillniugs*€>tabga 1864.
27
§ 45.
@å fort ftg göra later, ittfärbar konungens 33efattningSliafmanbe altman futt*
görelfe angåenbe anftättanbet af malen tilt lebamöter i SayeringSfommittéerna oell
kommittéerna^ fammantrdben; Bmttfeit fungörelfe jemm a t Bör innehålla Beftäutba
föreffrifter om Ijmab mebcrBöranbe tjenflemdn famt be ffattffylbige Bafma att meb
Bänfigt tilt meraitdmnba kommittéer iafttaga, äfmenfom angåenbe famina kommit
técrö ocB bertill utfebbe ^»erfoiterö åligganbeit. ©ebnaft inom fjorton bagar efter
beit, bå benna fungörelfe Bltfmtt yå manligt fått inför föramlingen uyyläft, ntlyfeS
å lanbet fommunalftåmma för omförmätba mats merfftdltigl]ct. 3 ftab förrättas
malen inför 331agiftraten af ftabenS mib allman råbftuga elter mib mai af ftabS*
fullmdgtige röftBerdttigabe innemånare; od] [falt, bå ftab dr belab i flera tayeringS*
biftrift, tjmarje biftrift för ftg utfc fina lebamöter t SaycringSfommittéen.
§ 46.
lanbet Bör antalet af Ijmarje SayeringöfomntittéS lebamöter mara dtio, bå
tayeringSbiftriftet ide utgöres af mer att en förfamling. Omfattar åter tayeringS*
biftriftet tmå förfamlingar, flätt SareringSfommittéen Beftå af Sio lebamöter, Blanb
tjmilfa fem tttfeS af Bmarbera förfamlingen; od) om tre eller flera förfamlingar tilt*
|öra famina tareringSbiftrift, Bör fjmarje förfamling utfe i förra fallet Syra od] i
bet febnarc Sre lebamöter t betta biftriftö SaycringSfommitté.
ftab ffatt lifalebeS SareringSfommitté Bcftå af dtio lebamöter, bå SayeringS*
biftriftet omfattar Blott ett BerebningSbiftrift. SnBegriyaS åter tmå BerebningSbiftrift
imber ett tareringSbiftrift, ffola lebamöterna i SayeringSfommittéen mara Sio, beraf
Sent ittfeS från l]loarbcra BerebningSbiftriftet; ocf] bå tarcringSbiftriftet omfattar tre
elter flera BerebningSbiftrift, utfcS från l]marje BerebningSbiftrift i förra fältet Syta
ocl] i bet febnare Sre lebamöter t SareringSfommittéen.
28 S3emillningS*(gtabga 1864.
SBib famina tillfälle, forn lebantötente i Sa^ertngSfommittéen maij au, Bör äfmen
förrättas mai af fupfdeanter, motfmaranbe minft en trebjebel af be crbiitarie leba*
möterneS antal.
35e mai, jjmaront nu är fråga, må anftällaS genom bertill utfebbe eleftorer, t
fall be malBerättigabe anfe fåbant malfätt Böra Begagnas.
§ 47.
gör att mara malBar tilt lebamot i !£a;ceringöfcmmitté crforbraS att inom
ta;reringöbiftriftet Ijafma imber itäftföregångna år utgjort allmän Bemillntng efter
2:bra Slrtifeln; Böranbe åtminftone en af bern, forn utfeS till lebamöter i £a;reringö*
fommittéen, fjafma erhållit meberBörligt uppbrag att å fotnmunenS mägnar beltaga
i famma årS SSemillnittgSBerebning. gör öfrigt Bör mib ifrågamaraube mat tillfeS,
att, få mtbt möjligt är, få mät faftigl;etSegare forn näringötbfare odj löntagare forn*
ma att i StaperingSfommittéen ega fäte odj flämma.
(Efter maletS förrättanbe Bör beit, font bermib fört orbet, om betfammaS ut*
gång ffpnbfamt unberrätta, i ©tod^olm SJbagiftraten odj på tanbet Jbrottofogben.
©ettorn SJtagiftratcnS eller åbronofogbenS förforg mebbelaS be malbe lebamöterne odj
fuppleanterne unberrättetfe om bcraS erhållna uppbrag.
®en, font maltö till lebamot i StaperingSfommittéen, är, få miba Ijan ide af
laga förfall berifråit IjittbraS, ffplbtg att betta uppbrag fullgöra. Snträffabt förfall
Bör oförbröjltgen anmälaS för SRagtftraten, åbroitofogben elter kronans oinBub mib
ben föreftåenbe S3emiIlningStaferingen, få att före SaperingSfommittéenS famman*
träbe f upp tean t leitner infallas. Sebamot i STaperingSfommtttéen, forn, utan an*
rnälbt laga förfall, uteBlifmer från jvcmntittéenS fammaitträbe, flätt Böta gern fftifS*
baier. $£aperingöfommittéenS mib uttpft fammaitträbe ttärmaranbe lebamöter ega
att, om bet för tajeeringSförrättningens fortgång erforbraS odj utfebb fuppteant för
tillfället ide finnes att tillgå, infalla annan tilt lebamot malBar perfon att i åbom*
mittéenS förrättningar beltaga.
33emitlnittg8«@tabga 1864. 29
Saperimgöfommitté får ide tråba t merffampet eller fcrtfätta fina göromål, få
miba itfe fe?: meberbörltgen malbe eller tiltfallabe lebamöter åro mib fammantråbet
tillftåbeö.
§ 48.
Sanböpöfbingcn i lånet år beråtttgab att i $aperingöfommittéen§ öfmerlågg*
ningar, men ide t beflittcn beltaga. 2)å Sanböpöfbingett år nårmaranbe, förer pan
orbet inom Saperingöfommittéen; eganbe eljeft pmarje fåban Committé att inom
fig målja orbföranbc.
§ 49.
ttnber Saperingöfommittéenö fammanmaro bör alltib behörigt &'rono=ombub
mara tiKftåbeö, för att funna bemafa bet allmånnaö rått ocp mebbela i fåbant af*
feenbe erforberliga upplåningar. ©etta otnbub, pmilfet bet befmtom åligger noga
tillfe, att antecfningarna i tarcringölångbcn marba, t ofmerenöfiåmmelfe meb £are=
ringöfommittéenö bcflut, riftigt mcrfftåUba, förorbitaö i ftab af ^onnngenö 33efalt=
ningöpafmanbe; ocp bör företråbeömiö bertill utfes ben perfon eller någon af be per=
fonér, forn, enligt Äonungenö iBefallningöliafmanbeo förorbnanbe, beltagit i fatnnta
års 33cmillntngöberebning. fpå lanbet år .ftronofogbett i orten fjelfffrifmet drotto*
ombub mib ©emiltntngötaperingarna.
fProtofollet poö ©aperingöfommittéen föreö i ftab af en utaf SJtagiftratcn ut=
febb perfon, få miba ide benna protofollöföring åligger någon rnifj ber anftållb tjen=
fteman. ipå lanbet ffatl fagba protofoll föraö af åtronofogben. 5lf ©apertttgöfom*
mittéenö beflut föranlebba antedningar i taperingölångbcn merfftållaö på lanbet af
.jpåraböffrtfmamt od? i ftab antingen af ben perfon, ?01agiftraten förorbnat att i
fåbant affeenbe mib 33emiilningötaperingen bitråba, elter af ben tjenftcman, pmarö
åligganbe befja antedningarö mcrfftållanbe tillgör; od? åro famtlige befje tjcnftcmån
pligtige att ©aperingöfommittéen meb upplpöntngar ttllpanbagå.
©fulle jvrono=ombubet anfe ©aperingöfommittéen, i ett eller annat pånfeenbe,
ide pafma iafttagit 33emillningö=@tabganö föreffrifter elter ide merfftållt taperingen
80
w 11 f h t tt g 3«© t a b g a 1864.
t öfmerenöTtämntelfe mc b upplyfta od) Beftprfta förljållanbett, Boo fdbant af Bemälba
ontBub genaft attmärfaS. Spit! anmärkning, äftoenfom ÄontmittéenS t attlebning
bcraf mebbetabe pttranbe, [Ma i protofollct intagas.
§ 50.
fjär .ftronofogbe, fjärabSffrifmare eller annan perfcit, jent bet åligger att, enligt
uäfiofmanftåenbe §, mara tillftäbes od) tjenftgöra toib SajceriugSfommitéS fant*
ntaufcmft, berifrån, utan taga förfall, uteBlifmit efter ben för dtommittéenö fant*
manträbe utfatta tib, eller pär pans befiförinnan inträffabc förfall tefe Blifmit loeber*
Börligcn anntälbt, Bete pan &retio Sltföbalet. Jfan, till följb af fåbait perjons ute*
Blifwanbc, tareringöförrättmngen tele företagas eller fortgå, Bör anmälan beröm af
StaperingSfommittéeu göras pös konungens 23efatlningöpafroanbe, font bå mibtager
ben åtgärb, förpållanbet finnes fåfalla,
§ Bl.
SÖtb pmarje ÄapertngSfomnuttéS förfta fatnmantrabe ffall inför jtommittéen
uppläfaS 3irt II af benna ©tabga äftoenfom ben titt lehning od) eftcrrättelfe för
taperingSförrättningarna utfärbabe inftruftion; åtigganbe bet ptoar od; en lebatuot
af maperiitgöfonunittéen att, nteb noggrannt iafttaganbe af fagba inftrultionS före*
ffrifter ed; efter Bäfta förftånb, på peher ocp farn tode tillämpa benna 23etoillntngS*
©tabga fantt Beftämma c cl) påföra ben afgift, ptoarje efter ©tabgattS 2:bra Slrtifet
Bcloillntng nnberfaftab perjon inom taperingSbiftriftet Bör rätteligen utgöra.
§ 52.
©fulle S£aperittgSloutniittéen toib graitffuhtgen od) pröfitingen af jSetoillningS*
BerebningenS taperiitgSförflag jemte bertill pöranbe uppgifter ocp be mot fautma för*
[lag framftältba erinringar, finna fig föranlåten att från eutBctötoer! cd) ntpnbig*
peter eller Bolag inhemta ytterligare uppgifter od; uppfinningar röranbe fåbana för*
pållatthen, forn toeberBörattbc, meb pänfigt till BetoillningStaperingen, fiola upp*
8en>illntng§*@tabgft 1864* 31
grfma, förfdreö fm ettdliauba fått, forn i affeenbe flå niopgifterö ellet ttbblböningarö
tnförffaffattbe åt Bemillttingsbercbittitgett t § 35 år ftabgabt; cgattbe Sareringöfotn*
mittéerna omägertigcn af bcfja embetomerf ocb ntimbiglietcr ttitbfå be upplåningar,
font funna etforbraé. Urafflater bolag att, angåettbe be i § 27 ontförmälba för*
Ijållanbeit, mcberbörligcn afforbrab uppgift efter u^ItjSntng SarertngSfommittécn
utcbbela, mare bolaget unberfaftabt famina påföljb, font b pli t uraftlåtenfjet mib Be*
miUningöberebningcn enligt § 29 mcbför.
§ 53.
4
Saperingöfommittéen bor äfroett noga granffa be inom taperingöbiftriftet feb*
naft upprättabc mantalöläitgber, famt taga fäitnebom om be anmårfningar, forn
mib mantatöffrifmngöförråttningatna eller mib [amma längberS berefter merfffaUba
granffntng förefemmit, ©fulle Ijarmib mifa fig, att någon antingen utan giltiga
ffål blifmit från Ärono*utfft;Iber befriab, eller fått fig utfMber ålagba, från Emilfaå
ntgöraitbc fan, i attfeettbe till fin nbbffallba ocf utBIottabe BelågenBet, bort frifaffaö,
eger Saperingsfemmittéen att rattelfe berutinnan ntebbela; böraitbe bos! ej uttnbre
beflutet beröm, an be ffaf, font betfamma föraitlebt, allith i Sapertngbfommittéenl
protofoll itttagaö.
§ 54.
ttppftå ffiljaftiga meningar blaub Saretingefoiumittécnö lebautöfer, oct) ntåfte
ontröftniitg för fråganö afgöranbe anftallaö, ffafl benita mara öppen oc^ ben nte*
ning blifma gättanbe, fmitfen flertalet blanb lebambterna bttrabt, eller, ont rofterna
utfalla lifa, ben forn läitber tilt ben ffattffiilbigcö förmån.
§ 55.
Saperingöfomnitttécrstai> fantntanfomfter bållaö inom flutna borrar; botf äro
ffattffplbige beråttigabe inför kommittéerna företraba för att ntebbela npplpöningat
i affeenbe foa be bemitlningöafgiftcr, forn af bern böra erläggaö, Sebamot af Säre*
32
33emilIntngS*@tabga 1864.
ringöfommittéen bör afträba, bå fråga om befiåmmanbet af Ifan 8 egen, IjanS för*
älbrarö, barns elfer fpffonö bevillning förefomtner.
§ 56.
@å roibt utan Ijhtber för taperingSförrättningenö fortgång ftg göra låter, bör
bcgårb upplåning om ben af Staperingöfommittéen fjåförba bettultningSafgift ffatt*
ffplbig på ftölfct mebbefaö.
®efjutom ocf) på bet fpoar ocf) en ffattffplbig må fontina i tillfälle erhålla
fännebont om be l;o8 Staperingéfommittéen ffcbba förånbrtngar i Saetoillntngöbereb*
ningarnaö taperingöförflag, åligger bet ben, forn fört Jtomnuttcenö protofoll, att,
inom fjorton bagar feban ben .ftommittéen åltgganbe tareringsförrättning blifmit
afflutab, aflemna, i ftab tilt SJiagiftratcn odj på laitbet till fomnumalftämmanS orb*
föranbe, förfamlingönnö ntffrifita ntbrag af fagbe protofoll, utmifanbe alfa af £ape*
ringöfommittéen bcffntabc föränbringar uti od) tillagg till Serebningenö afgiftta för*
ffag. ©efja protofollöutbrag fiola, uitber mifj beftåmb od) meberbörltgen lungjorb
tib, på lämpligt od) bertoib äfmen tillfånnagifmet ftålle l)ållaö be ffattffplbige tilt^anba.
§ 57.
Sufteringen af bet Ijoö StaperingSfommittéen förba protofoll beftprfeö genom
berå tecfnabt tntpg af Jvommittéenö orbföranbe od) tloå Icbantötcr. @å fnart be i
ofmanftåcnbe § 56 omförmälba protofollöutbrag åro utflrifna, bör protofolfet af*
lemnäs till ben tjenftcman, forn bet tillgör att antccfningarna i taperingSlångben
toerfftålla. StaperingSlångben unberffrifmeö af båbe npPemålbe tjenfteman od) frönö*
ombubet, Ijmarjemte riftigljetcn af bernti ffebba, på SldperingSfommittéenö beflut
grunbabe antecfningar åfmcn mitSorbaö af orbföranben od troå lebamöter i famnta
Committé.
§ 58.
©örn bet åligger åpärabeffriftoaren på lanbet od; meberböranbe tjenfteman i
ftab att, meb ben i uppbörbsförfattningarna ftabgabe anfmarigfjet, toerfftålla bebite*
53emiltning§*@tabga 1864.
33
ringen af be i benna fBemiltningö=@tabga föreffriftta afgifter, pmitfaö belopp ide
äro af taxering beroenbe; få bora alia fåbana afgifter af bemälbe tjenftemftn i får»
ffitb (ångb upptagas ecb tilt fitt belopp utföras. 3)cd eger Stäperingötommittéen
att anmärfa benoib ffebba inifjråfntngar fantt befluta om i fåbant fall erforbertiga
rättelfers mcrfftälligpet.
§ 59.
Sncrn tre toedor efter bet Staperingöfommittéenö förrättning afflutats, [fola
taperingSprotofolt o<p tängber, femte ttltpöranbe panbltngar, tilt konungens 33efalt=
ttingöpafmanbe i tänet infättbaS, på tanbet omebetbart af meberböranbe «g>ärabsffrif=
mare ocp i ftab genom SRagiftratens förforg; maranbe i annat fatt ben tjenfteman,
pmarS förfumligpet förantebt inträffabt bröjSmåt, förfallen titt böter af @n 9tifö»
baler 50 öre för pmarfe bag, pmarmeb ofmait beftåmba tib öfmerffribeö.
§ 60.
Stinan ftareringstommittéen upptöfeS o dt åtffiljeö, ffatt Jfommittéen btanb fina
mebtemmar föreflå fora perfoner tilt tebamöter i fatnma års fPröfningöfontmitté,
pmarmib, bereft £aperingöfommittéenS fammanfättning fåbant mebgifmer, i ftab bör
utfes åtminftone en, font unber nåftföregåenbe år ber erlagt bemittning för tönein*
fomft, fantt på tanbet åtminftone en, af pmitfen bå inom taperingSbiftriftet bernitt»
ning btifmtt ertagb, antingen för fåban infomft elter för infomft af jorbbrufönärin»
gen ide tillpöranbe röretfe.
Om be perfoner, forn fåtunba btifmit af Staperingöfommittéen föreflagtte att,
enligt ftabganbet i nebanftåenbe § 62, ntfeS titt tebamöter i fpröfningSfommtttéen,
ffatt meberböranbe SJtagiftrat etter jfronofogbe oförbröftigen mebbeta konungens S3e»
fattningSpafmanbc unberrättetfe.
Stp. till dt. ©t. fProt. 1862 & 1863; 10 ©ami. 1 Stfb. 2 Sanbet. 5
34
33emillnin gö*@tabga 1864.
3:o ^röfningéfonnttittéernn.
§ 61.
$ör att grattffa bemttlniugStareringarna [arnt pröfma od) afgöra anförba befia
är elter annars framftällba anntärfningar i antebning af SaperingöfommitéernaS
mibtagna åtgärber ecb beflut, [falt en s,|)röfuingéfommitté årligen fammanträba
inom lernart odj ett län i länets refibenSftab unber (September eller Dftober måttab,
famt i @todf)olm för (StodljolmS ftab nnber Dftober eller dcoöember utånab; egattbe
benna Committé att, efter tagen fännebont ont b^«b taperingSlängber od) protofoller
jemte aflemnabe uppgifter innehålla ocb noggrann pröfning af alla jfommittéeu
unberftällba frågor od) förfjåHanben, ntebbela fåbaita rättetfer od) föränbringar
i eller göra fåbaita tillägg till be bemtllningöafgifter, febnaft förfautlabe SaperingSfouunittéer
påfört, font finnas af rättmifa od) billighet famt en författningsenlig
odj jemlif beffattning påfallabe; fjmarnrib fPröfningöfommittéen bär att noga iafttaga
od) tillämpa be föreffrifter od) beftämmelfer, font benna 33emiilningS-@tabga
famt ben för taperingSförrättningarna tttfärbabe inftruftion innefatta.
§ 62.
jpröfnittggfommitté beftår af tjugo, l)ögft tretio lebantöter, Inoilfa JlonungenS
©efallniugölmfmanbe eger utfe blanb be af SaperingSfommittéerna bertill föreflagtte
perfoner. 33 lan b lebamöterne t jpröfningSfommittéen ffall minft hälften mara egare
af faft egenbom; od) böra fontmittéenö lebantöter få utfeS, att Åommittéen, få mibt
förl)ållanbetta ntebgtfma, fomnter att utgöraS af ett efter beffattningenS belopp od)
mättgben af be ffattffplbige ffäligen lämpabt antal bets näringötbfare od) belS löntagare,
fauit att inom jvommittéen tde fafnaS tillförlitlig fännebont ont länets färfftlba
betar famt befjaö efonomtffa tiUftånb ocb bitfmubfafliga näringar.
®en, font tilt lebamot t fPröfningSfommitté btifmit utfebb, men, utan meberbörligeit
anmätbt taga förfall, mtb jfommittéenS fammanfomft fig ide infinner,
ffall böta Sto IfttfSbaler.
töemillningg*@tabga 1864.
35
§ 63.
Uti berent utfärbab allmän fungörelfe uppgifmer Äottungettg Sefallnittggpaf*
mattbe bein, fem tilt lebgmöter i [Pröfninggfommittéeti b lif mit utfebbe, farnt uttber*
rattar lätictg in neman are om tib od) [talle för fommittéenö fammanträbe; od) bör
ett exemplar af benna futtgörelfe i gob tib pmarjc tebamot af Äommittéen genom
oionungettö 33efaHninggpafmanbeg förforg ttflfänbaö.
8 64.
(Sebuaft atta bagar före ^röfningöfommittéenö fatnmaitträbanbe, bör [fatt*
ffplbig, font finner ftg föranlåten anföra befmär öfmer ben jottom af &aj:eringg=
fommittéen påförba bemiUninggafgift, pafma tilt konungenö Sefallnittggpafmattbe
inlemnat fin till fPröfninggfommtttéen ftållba befmärgffrift; o di må, uttber iaftta=
gaube af nu ftabgabe tib ocp orbnittg, [fattffplbig jentmål ega att fina befmär tneb
allmänna poften infänba; bod ffall i fåbant falt behörigen ftprfag, att bett flagatibe
egcnpänbtgt unbertednabt befmäréffriften eller att bettfamma på pang begäran eller
uteb pang famtpde blifmit uppfatt; böranbe be ffattffplbige genom ben i näft of*
manftåenbe $ omförmälba futtgörelfe om allt betta jentmäl ertnrag.
S 65.
tffiib [Pröfninggfontmittéeng fautmanfomfter ffall ilanbgpöfbingen i länet mara
orbföranbe, uteb rättighet att i ålommittéeng öfmerläggntngar, tttett ide uti befj be*
flut bedaga, år Sattböpöfbingett pinbrab att bepa famntanfomfter bemifta, föreg
orbet af ben font ålottgl. 'ötajd, efter pärottt i mtberbånigpet gjorb anmälan, be=
pagat i ttåber förorbtta till ^röfniugéfotnmittéenö orbföranbe; men om bet för £attbg=
pöfbittgen iuträffabe förfall ide puttnit före Åomtnittéeng famntanfomft poö Jvongl.
tDtajd aittnälag, eller ttåbigt förorbnattbe för färffilb orbföranbe bepförittnan ide
fomntit Äommittéen ttllpanba, eger Äonumttéen att fjelf genom mal blanb fine
lebamöter utfe ben, font ffall föra orbet.
36
33emillningS*@tabga 1864.
llppfid imber fPröfningSfommittéenS öfmertdggnittgar fftljaftiga meningar Bianb
kommittéenS Icbamöter odi måfte, tili föijb beraf, omröftning anftäliaS, ffati om*
röftningen mara öppen od) ben mening Blifma gdliaitbe, tjmiifen flertalet Bianb teba*
möterna biträbt, elier, om röfterna utfalla lifa, ben forn länber tili ben ffattffpibigeö
förmån.
§ 66.
@åfom kronans ornBub od) för upplpSntngarS mebbetanbe, Bör SanbSfamre*
raren elier kamreraren mib £>fmer*@tåti)åiiare*@mBetct i frcnouppBörböarenben öf*
mermara fPröfningSfommittéenS fammanfomfter, mcb ffplbigljet att göra be anrndrf*
ningar od; framftaliningar, fjmarttil §an för iafttaganbe af kronans ratt finner fig
ega anlebning.
8 67.
ipå konungens töefaliningöBafmanbeS falielfe ffoia töemiltningSBerebningarnaS
orbföranbe mara ptigtige att, för upptpSningarS mebbelanbe, före cd) unber ^>röf*
ningSfommittéenS fanunanfomft, infinna fig å ben ort, ber kommittéen famman*
träber. -Bod anfommer på konungens 33efal(ningSljafmanbe att Beftdmma, BmitfenS
eller IjmilfaS inftdlielfe må anfeS mara Behöflig.
§ 68.
fProtofoliet mib fPröfningSfommtttéenS fammanfomfter föreS od) be af kom*
mittéenS Beflut föranlebba antedningar i taperingöiangberna merfftdtiaS af ben eliet
be perfoner,' forn konungens SefaliningSljafmanbe bertill förorbnat @åbant för*
orbnanbe får ide mebbelaS åt någon, forn i annan egenffap ffali IjoS fPröfningS*
fommittéen mara tiliftdbeS.
§ 69.
Silia fPröfningöfommittéenS fattabe Beflut famt jjmarje af kommittéen påförb
elier fördnbrab BemiliningSafgift ffola i kommittéenS protofoll antednaS; od) be Be*
33ewitIttingö=<Stabga 1864.
87
widniugöafgifter, forn till följb af jPröfningSfommittéenS Beflut tidfommit eder Blif»
wit faftftädba tid annat Belopp än bet Itaperingöfommittéen påfört, fiola upptagas
t färfftlb tängb, beruti be protofodöparagrafer, font inneljåda bplita Beflut, Böra
angifwaö. ÄronowmBubet, tid t)warö åiigganbe bet ljörer att fada fanb öfwer
ifrågawaranbc afgifterö weberBörliga påföranbe i fagba längber, Bör nteb fin imber»
ffrift witöorba beruti, enligt jPröftttngSlommittéenö Beflut, införba förärtbringar eder
gjorba tillägg. Sen, forn fört fpröfningöfommittéenö protoM, åligger att innan
årctö flut titt weberBöranbe Slagiftrater eder lommunalftämmorS orbförattbe aflemna
förfamtingéwiö utffrifna utbrag af näntnba protofod, utwifaube ada af ^röfningö»
fovnmittéen Beflutabe förärtbringar uti od) tillägg tid be af StaperingSlommittécn
påförba BewidningSafgtfter. IDefja protofodSutbrag [fela vinber wiff Beftämb od)
weberBörligen fungjorb tib på lämpligt od) berwib äfwen tidfännagifwet fläde fjådaö
be ffattffplbtge tidfanba.
§ 70.
Il fPröfningöfommittéené famntanträbeöcrt ide Bofatte tebamöter i benna £cm»
mitté farnt be jtrovtofogbar od) anbra perfener, font, enligt ftabganbet i § 67, ffola
från annan ort wib jpröfnmgölommittéen fig infinna, äro Berättigabe åtnjuta er»
fättning för fina refe= ocB traltamentöfoftnabcr efter Beräfning af ffjittölega för twå
fäftar från fwarö dä ené femwift od) tidBafa famt bagtraftamente af Sire 9iifS»
bater, få wät vinber be, enligt gältanbe Stefereglemente, erforberliga refebagar, forn
imber ben tib tid fåban erfättnvng Berättigab perfon nvåfte å fpröfntngölommittéenS
fammanträbeSort ftg uppehålla,
§ 71.
ibfwer jProfningöfommittéenS Beflut må fåwäl af Äronanö omBvtb, forn af ben
ffattflplbige auföraö Befwär, Bwilfa, ftädba tid Äongl. &'ammar»9tättcn, Böra, för
att warba tilt pröfning upptagna, inom utgången af Siarö månab påföljartbe året,
till konungens 23efadningöfafwanbe ingifwaS. ©eban öfwer be anförba Befwärcn
38 58emittningS=@tabga 1864.
utldtanbe btifmit från meberböraube iitforbrabt, affärtber konungens 33efaltttingStjaf=
manbe Ijanblingarne i måtet till kongl. kammarrätten, nteb tillägg af be lippitt
ittngar od) erinringar, forn befmären anfeS pålalta; härefter famma mål femmer
att i taga orbttiitg af kongl. kammarrätten IjanbtäggaS afgöras. 3)od få an«
förba befmär icfe uppehålla uppbörben af I)mab, enligt fPröfningSfommittéenS beflut,
btifmit påförbt; fjmaremot, bereft bet öfmerltagabe bcflutet änbraS, tjmab forn btifmit
för inpdet ertagbt foftnaböfritt återbefomnteS.
8 72.
3 @todf)otmö' ftab fiola be åltggattben, font konungens meberböranbe S3efall=
ningöljafmaitbe inom öfriga betar af rifet, nteb Ijänfigt tilt jPröfningSfommittéer,
fått ftg uppbragita, tillböra 0fmer=©tåtl)åltare=@mbetet; fommattbe äfmen, tjmab
©todtjolm beträffar od) få mibt tjärom mebbetabe föreffrifter dro ber tillämpliga,
atta anbra konungens 53efattningSt)afmanbe, i affeenbc på bemillningötaperingarna
odj berttteb fammaitlfdnganbe frågor, tilttjöranbe beftpr att åligga Öfmer=@tåttjåltare=
(ämbetet, font alttfå bär att af meberböranbe tjenftemän od) ffattffptbige emottaga
enafyaitba förflag od) uppgifter nteb flera tjanblingar, font i tanbSorterna fiola tid
konungens bermaranbe iöefaltningSljafmanbe aftentnaS.
SBib ©todtjotmS ftabs fPröfningSlommittéS fantmanlomft må, bå öfmerftåt*
hällaren ide dr tittftdbeS, Unberftåttjållaren, i tjanS ftälle, mara orbförattbe.
4:o Alllmänna föreffrifter.
§ 73.
33emittuingSberebningarnaS fatnt Jarertttgö* oct) sPröfningS=!ommittéernaS teba=
möter åtnjuta i od) för ittöfningen af filta ertjåltna uppbrag ettabanba flpbb oöb
fälertiet, font rifetS ©rttnblagar tiltförfälra SiifSbagSntdn.
8 74.
Sif SSemittningSberebning, iapertngs= eller fröfning§=lommitté betjanbtab be*
mittningSfråga må ide, tilt fötjb af gjorb anmärfning elter attförba befmär elter af
iBemillningö*@tabga 1864. 39
annan anlebning, återförmifaö till famina 33erebnittgé eller .Kommittés förnpabe be*
Ijaitbling. ©j eller må någon forllaringöffplbig^et bemälba Serebning eller .Korn*
mittéer åläggaS.
§ 75.
?ebantot af 33emillningSberebning, Sanerings* eller jPröfningg=fDUimitté odj ber*
mib bitråbanbe tjenfteman få ide, utom mib ©erebntngenS eller meberböranbe .Korn*
mittéS fatntnanträbe, pppa innehållet af ffattffplbigö, enligt $ 30, mebbelabe upp*
gift, angåenbe l)anb infomft ecb rörelfe ut. ut., få miba ben ffattffplbige förflarat,
att §an icfe utebgtfmer famtua uppgifts offentliggöranbe; och må be imber öfmer*
låggningarne inom fagba Söerebning eller kommittéer lemitabe upplpöningar ocb
pttrabe åfigter röraitbe ertffilbeö efonomiffa ftållning icfe på något fått utfpribaö.
©nahanba ftabganbe galler äfmcn i affeenbe å be uppgifter, font af afttebolag,
enligt § 27, [fola utebbelaö.
§ 76.
l:o Sill foftnaber för trpcfningen af formulär och blanfetter tilt taperingöläng*
ber jemte famntaubrag beraf farnt arfoobett åt kronans outbitb och för protofollö*
föringen famt aitbra antecfningar unber jPröfninggfommittéenS fammanfomfter, meb
flera lifartabe utgifter, äfmenfout till ffälig, af meberböranbe Saperingöfoinntittéer
förorbab mebergällning ej minbre för fåbaita, till lehning mib bemillningöafgifternaS
beftätnmanbe aftetnnabe, offictela uppgifter, forn icfe utan genomgåenbet af miblpf*
tiga hcmblittgar eller rafcitftaper funnat mebbelaS, än till orbföranberne t Semillningö*
berebnittgarna, äfmenfout för bet mib taperingöförrättning för öfrigt letmtabe biträbe
af tjenfteman eller anbra perfotter, font ide ega att mib fatnma förrättning beråfita
refe* ocb traftamentsdoftnaböerfättniug, må bmarje fPröfningSfommitté, ntcb ttnban*
tag af @todholmS ftabS, för bmilfen nebattftåettbe färffilba ftabganbe gäller, att*
månba od) förbela ett belopp, motfmaranbe Imgft tre procent af ben fumtna, hmar*
till heta länets allmänna bemidtting för året uppgår. £)od får, ont äit benita be*
40 5Be»iIlning3*@tabga 1864.
»illningSfumnta febermera ffulle »ifa fig öftterftiga befi af fpröfntngéfommittéen
beråfnabe betolf), b»arfen någon ytterligare foftnaböerfåttning od' »ebergållning, ån
ben bå beiciljabe, för famina år utbelaö, eller ett fåbant öficerffott tagas? i bera!*
ning »ib beftänunanbct af enabanba erfåttning od' »ebergållning imber ett föl»
fanbe år.
2:o Slngåenbe bet för of»ait uppgifna föremål af fPröfningSfommittéen an»i*
fabe belopp' ocB befi förbelning bör till konungens 5öefallnings^af»anbe aflåtaö får»
flilbt ntbrag af ^ommittéenö protofoll; l)»arefter bet be»ilfabe beloppet må i »an»
tig orbiting utbetalas? utaf be i länets Sanbtrånteri för IKifögålböfontoretS rötning
influtna mebel od', meb bifoganbe af fagba protofolléutbrag, i fronoråfenffaxerna
rebo»ifaö.
3:o Sill be i mont. l:o af benna paragraf uppråfnabe foftuabers? beftribanbe
fautt tilt ber omförntålb »ebergållning för mebbelabe offieicla uppgifter cd) »ib tape»
ringSförråttningarne lemnabt biträbe, ntå af ©tocfljolmé ftabss fPröfningStommitté
au»ånbaö od) btfponeraö ett belopp, font f»arar mot l)ögft t»å od' en Ifalf procent
af famina ftabö bela be»illningéfutnma för året; gåltanbe jjemttål för bemålba
fPröfningöfommitté bet i åberopabe moment gjorba förbehåll för bet fall, att beioill»
uingöfuntman ffulle tomma att öf»erftiga ^röfningötommittéenS beråfning. @om
bet till tarcriitgSfoftnaber meb flera utgifter för be»illnings?afgifternas? beftåmmanbe
inom ©tocftjolms? ftab affebba belopp femmer att otnebelbart utgå från 9tifs?gålbs?»
fontoret, få bör betta Söerfö ftpretfe, genom utbrag af ^röfningsfommittéené proto*
foll, unberråttaö om bet bemiljabe foftnaböerfåttningö» od' webergållningS=beloppet
farnt befi »erfftållba förbelning.
4:o 2)cn i §§ 42 od) 70 beftåmba refe» och traftamentö*foftnaböerfåttning bör,
efter anftåltb granffntng af bcrå iitgifna råfitiitgar, utan fammanblanbntng meb be
i föregåeitbe tre momenter omförntålba taperingöfeftnaber od) arooben meb flera ut*
gifter, utbetala^ bets utaf DiifSgälböfontoretS i Sanbtränterierna inneftåenbe mebel
od) belö l)år i l)itf»ubftaben omebclbart från betta SCcrf.
©etti Uttingb*©tabga 1864. 41
§ 77.
Den, forn mill öfwer Daperittgb* elier jpröfningöfommittéenb beflut anföra be*
fwär, ar berättigab att, bå lian t fåbant affcenbe anmäler fig l»ob tteberböranbe
tjenfteman, foftnabbfritt erhålla för bplift beflutb öftterflaganbe erforberligt utbrag
af taperingblängben famt kcmmittéenb protokoll; ocfi må ef fjeller löfen forbrab för
aitbra protofollbutbrag odi erpebitioiter, forn till fölfb af tteberböranbe kotnutittéeö
beflut böra utfärbaö.
§ 78.
l:o ©efwår i fråga om ffattffplbig påförb bettitlningöafgift, Inoarb ttib bebi*
teringen upptagna belopp ide blifttit af Daperingb* eller ^röfningbfommittéen be*
ftämbt, funna bob konungens ©efaUningslmfttanbe anförab inom tretio bagar efter
ben bag, bå, på fått i § 84 ftabgaö, ben ffattffplbige egt tillfälle erhålla fin be*
betfebel.
‘2:o Étnöjeb ben flagattbe ide meb konungens ©efallttittgöbafttanbeö i anleb*
ning af fåbana befttär mebbelabe beflut, eger l)an att lifalebeb inom tretio bagar
efter bcraf er^ålleti bet fullfölja fin Hagan bob kongl. kammarrätten; böranbe ej
minbre konungens ©cfallningöbafttanbeS, ån kongl, kammarrättens beflut i bplifa
mål, jemte meberbörlig befttärSbänttibning, ben flagattbe foftnabbfritt tillbanba*
bållab.
3:o ©ef»är i bebiteringSfrågor uppehålla ide uppbörben af bet ttib ben öfwer*
flagabe bebiteringen påförba belopp; bttaremot, bå bebiteringbåtgärben ide faftftälleb,
bett flagattbe eger att foftnabbfritt återbefomtna l;ttab af bouoin blifttit för tnpdet
erlagbt.
§ 79.
Huber frono*räfenffapernaö granffning må antnårfningar ide görab emot be
taperingb* od' ittfomft*belopp, font DaperittgS* odi ipröfningb*fommittéerna, på gruttb
©ip. tid 91. ©t. $)rot. 1862 & 1863; 10 ©ami. 1 91fb. 2 ©anbet. 6
42
S3cVDtIlttingS=@tabga 1864.
af beit befa kommittéer tiltföranbe taxering, faftftåttt, etter emot be af Bentätba
kommittéer för öfrigt mibtagna Beflut.
§ 80.
,l:o 3)å, tilt fötjb af urafttåtet fultgörartbe af be i bettna författning mebbelabe
föreffrifter etter af annan orfaf, fråga upp flår ont tillämpning af beruti ftabgabt
Böteöanfmar, [fatt af meberBöranbe fronommBub, -Berebttittgö= ort) kommitté-tebamöter
etter attbre Behörige perfoner amnätan beröm göraö tjoö konungens SSefaltningé*
Bafmanbe, font, efter pröfning af t)ärmib förefomtnanbe förljåtlanben, förorbnar om
nttaganbet af be Böter, t) mar titt en etter annan finnes tjafma gjort fig förfallen,
famt mibtager be åtgärber, forn anmätb förfummetfe etter uteBtifmen merfftåttigBet
af fmab författningen ftabgar för öfrigt fan påfatta.
2:o 5Den, font icfe nöjeS åt konungens 53efaItningSl)afmanbeS Beflut, Baari=
genom t;an, på grnttb af ofmatt åBeropabe ftabganben, Btifmit fåttb titt Böter, eger
att, meb iafttaganbe af l;mab i attmåntjet år ftabgabt angåenbe BöterS nebfättning
oct) bptifa utflagS öfmerftaganbe, öfmer bet mebbetabe Beflutet anföra Befmår Boö
kongl, kammarrätten, Bmitfa Befmår Böra mara bit ittgifna febnaft å fprationbe*
femte bagen efter ert)ålten bet af fatnnta beflut.
3:o Dntförmålba Böter tittfatta, ber icfe attnorlunba år fårffitbt föreffrifmet, be
fattige inom bett förfamting, ber ben Bötfätlbe år mantatsffrifmen.
Itppöörö, afkortning oct) reöotmsning.
l:o UppBätbaBofen oct) beBctfebtarnc.
§ 81.
©eban åaperingé* od) pröfningöfcmmittéerna futtänbat fina förrättningar, [fota
atta af Bemåtba konttnittéer faftftåttba, tiffom atta enligt meberBöranbe tjenftemånS
iöemil tningb*@tabga 1864. 43
bebitering utgåcnbe bemitlningbafgifter cförbcDjltgeit införab i uppbörbbböderna, få
att befja funna t fultftänbigt fftd inom ftabgab tib titt åtonungenb iBefattmngb»
tjafmanbe inlemnab för erljåttanbe af uppbörböorbreb.
§ 82.
3)en, enligt uppbörböbofen, f)t»arje ffattffptbig påförba bevillning ffall upp*
tagab å ^anb för famma år utfärbabe bebefebet, ^wiifen bör, jemte be på grunb af
33emitlningb=©tabganb l:fta oct) 3:bje Slrtiffar bebiterabe afgifter, utmifa:
a) taperingbmärbet å tjmarje ben ffattffptbigeh inom taperingbbiftriftet betagna
fafta egenbom famt beloppet af ben beraf utgåenbe bemitlning;
b) bemiflntngöafgiftett för ben ffattffptbigeh infomft af fapitat etter arbete.
tDefjutom bör bebctfebetu, fåfont bifogabe formulär mifar, innefatta unberrättelfe
om bmab ffattffptbig, forn mitt öfmerftaga l)onom påförb bemiltningbafgift, bcruti
änbring genom befmär fatt minnas, fjär att i fåbant bänfeettbe iafttaga.
§ 83.
9Jteb uitbantag af ffattffplbigS t)uftru o di tjemmamaranbe barn famt anbra tift
fianb tjubtjått fjöranbe etter tjos jottom ffattffrifna odi på t)anb bebetfebel upptagna
perfoner, forn ide [fota utgöra bemittning efter benna ©tabgab 2:bra Slrtifet, bör
pmar odj ett ffattffptbig ersätta färffitb bebetfebel; men, mib anfmar fåfom för
tjenftefet, får ide mer än en bebetfebel utfärbaS för be ffattffptbig ittotn famma
tareringbbiftrift åtigganbe bemittningbafgifter; maranbe bod tjubbonbe berättigab att,
efter beröm gjorb begäran, ertjåtla färffitba bebetfebtar för be tjos tjonom ffattffrifna
od) på tjanb bebetfebel uppförba tjenftetjjon. gaftig^etbegare, forn fåbant åftunbar
od) beröm mib mantatbffrifningen etter etjeft gjort anmälan, mare od berättigab att
ersätta färffitb bebetfebel för Ijmarje jottom tittbörig faftigbet.
44
93ett>illnittgö=©tabga 1864.
§ 84.
£>ebetfeblartte fant ut an fattas* odj lttfårbaé meb anfmar för bcraö riftigpet, på
lanbct af åpåraböffriftoareit odi t ftab af tocberböraitbc uppbörbötnan; böranbe befje
tjenftemån aflemna bebctfeblante få tibigt, att be febnaft fjorton bagar före upp®
börbötibcxtö början funna be ffattffplbige tillpanbapåltaö. Sftebelft beröm af loeben
böranbe -äftagiftrat eller .fpårabéffriftoare utfdrbab fungörelfe unberråttaö be ffatt®
ffplbige ont tiben når odi ftållet bmarcft inom föramlingen bebctfeblante få af bern
afbemtaö, ocb ont ben perfon, genom fimitfen be »arba utlemnabe; marattbe i ftaben
eller focfnen boenbc uppbörbötjenfteman, länötnan, fjerbingö® elter fehman, forn
baroni amttobaé, ffplbig att emottaga ocp webcrbörltgett tillt)attbabålla bcbetfeblarne.
©enont 'DJtagiftraten elier .jpåraböffrifmaren uitberrättaö Äottungcnö 33efallnittgö®
bafmattbe om ben fitngjorba tiben för bebetfeblarneo tillbattbal)ållanbe åt be ffatt*
ffplbtge.
3 affeenbe på utfärbanbet ocb utbelningett af bebetfeblarne inom ©tocfbolm ocb
©ötbeborg femmer att förfaraö på fått berent år fårffilbt ftabgabt.
§ 85.
-Dett, font upprättar odj utfårbar bebetfeblarne, år beråttigab att, fåfont crfätt*
ntng för betta beftpr, åtnjuta od) å bebctfebelit upptaga för b»«re f^an febet,
bmarö flutfumma icfe öfmerftiger ©ju JRiföbaler, tre öre; bcröfmer till odj meb
©juttiofeut 9tiföbaler, tolf öre famt för bebetfebel af annu pögre belopp, femtio öre.
2:o Uppbörbett.
§ 86.
Uppbörben af allmånna bemillningen merfftåUeé mib fantma tillfälle famt unber
enapanba fontroll ocb anfmarigpet i affeenbe å be influtna mehlen, forn anbra årlt®
33cmillningö*@tabga 1864. 45
gett utgåenbe fronoutffplber af be ffattffplbigc erlåggaö cd) af uppbörbötttånnett
emottaga**; ^aaban be almänna itppbörböförfattningarna jemmål fontina att till*
lårnpaé på bemillitittgöuppbörben odi bermcb förettabe beftpr.
S 87.
\
©ebnaft fjorton bagar före ben till uppbörbenö foretaganbe inom fjmarje lån
beftåmba tib fiola SÄagiftraterna od) åbronofogbarne Ijoö Jvonungenö S3efatlningö=
Ijafmanbc anntåla famt inom meberböranbe förfantlingar fungera be för tjmar odt
en förfamling ntfatta uppbörböbagar famt be ftälleit, Ipoarcft uppbörben [fall för*
rättaö, od) ben orbntng, font bertoib fontmer att iafttagaö; böranbe |)åraböffrtfmarne
wib uppbörböftåmman mara nårmarattbe för att tnebbela behörig annotation å be
ffattffplbtgeö bebetfeblar, enår berförutan uppbörböntannenö qoittenö, enligt uppborbö*
författningarna, ide år gåtlanbe.
§ 88.
åpuöbottbe eder arbetögifmare attfmarar för be mib mantalöflrifningen fåfom
£)Oö jottom fpfjelfatta uppgifne tjcnftefjjonö eller arbetares; perfoneta utffplber, få
miba fåbane tjenfte^jon eller arbetare ide efter 2:bra artifeln ffola erlägga bemtllnittg.
gör Ijmab Ijuöbottbe eller arbetögifmare t följb af {jottom fålunba åligganbc attfma*
rignel rnåfte utbetala år fjätt beråttigab att genom afbrag å ben ffattffplbigeö åflo*
ning elter arbetöförtjenft fig gobtgöra.
§ 89.
Jpar ffattffplbig, febatt mantalsffrifning förråttatö, afftått fin egenbom till bor*
gettårer, eller efter ben 1 9Dlaj bet år, för Ijmilfet bemillnittg febnaft bonom påförts,
nteb böbett afgått, bör, utan afmaftan af fottfurötnajsanö eller fterbljufetå utrebning,
ben för Ijonom belöpattbe odi meberbörligett bemafabe bemillttingen gålbaö utaf Ijanö
aftråbba elter eftertemnabe tillgångar.
46
23ett>illningö‘@tabga 1864.
3:o 3lffortningarna,
§ 90.
Utom beti affortning af påförba bemiUningöafgifter, forn fafnaben af erforbertig
tillgång för beraö gälbanbe måfte föranleba, få fåbana afgiftcr enbaft mib neban=
ftåcnbe fall affortaö, nemligen:
l:o beroillningcn efter l:fta Slrtifetn, bå ben ffattftplbige aflibit före ben 1
D3taj bet år, för Ijmilfet benna benriÖning blifmit jottom påförb; od)
2:o bemitlning efter 2:bra Slrtifeln för lön, penfton eller bplif tnfomft, forn
genom böböfall, afffeb eller annan orfaf unber åreté topp uppfört; i fjnultet fall
fåban bennllning blott erläggeö för ben tib, lynarnnber lönennfomften eller anbra
meb tjenftebefattning förenabe förbelar af ben ffattffplbige eller banö råttöinnet)afmare
åtnjutitö.
2)en af faft egenbom utgåenbe bemillntng får icfe aftortaö.
§ 91.
l:o Slfforhtingölångb [lall i ftab nnberffriftoaö af »eberböranbe tjenfteman,
forn för beitfammaö rättighet år anfmarig, famt efter beraf anfiåtlb granffnirtg at=
tcfteraö af en magiftratöperfon ocb minft tmå lebatnöter utaf årets Stareringö=
fommitté.
2:o i))å lanbet ffall affortningölängben, meb anfmar för bcfj rittiglfet, unbcr=
tecfnaö af Äronofogben famt .pärabsffrifmaren; od) bör ben å uttpft !omntunal=
ftåmma granffae famt förfeS meb intpg af orbföranbe od) tmå fodnemån om benna
granffningö merfftålligljet; fjwartmb tillita bör uppgifmaö, om od) l)wilfa anmårt=
ningar emot långben förcfommit.
3:o ©eban affortningötängben blifmit meberbörligen granftab od) attefterab,
aflentnaö benfantma, i ftab af SJlagiftraten od) på lanbet af Äronofogben, till Äo=
nungenö IBefallningöljafmanbe för att i ftabgab orbning ytterligare l)anblåggaö.
53emtllntngö*@tabga 1864.
47
4:o ffteboimöningett.
§ 92.
2Bib rebomiöningen af allmänna bemillningen femmer pmab gällanbe inftruf*
tioner odj anbra författningar ftabga, röranbe rebogörelfer ocp räfenffaper för be till
åfongl. ©tatöfontoret ingåenbe årliga ffattebibrag, att tjena till efterrättclfe; bod
forn be till allmänna bemillningen pörattbe od; mib uppbörbett influtna eder feber*
mera ittbrifna mebel [fola från Sanbträntcrierna farnt ©toell)olmö ftab infänbaö tid
Sftifetö ©tänberö Stifögälböfontor, få få benådntngönteblen pmarfen i lanböböcfer odj
öfriga froito*räfenffapcr eder mtb lenereringarne fammanblanbaö rneb Äongl. ©tatö*
fontoretö eder anbra Söerfö mebel.
§ 93.
l:o £>fmer ad, enligt benna författning, för pmarje år inom ftab eder fögberi
utgåenbe benådning ffola upprätta^ od; tid jfonungenö SSefadningöpafmanbe, före
årets flut, infänbaS rneb pärmib bilagbt formulär öfmerenöftämmanbe fammanbrag
af ta^eringö* ocp bebiteringölängberna.
2:o spå grunb af befja fammanbrag od) febatt be nu b beraö granfftting an*
märtta förbådanben blifmit förtlarabe eder rättabe, böra, inom ©todpolmö ftab af
bermaranbe Äronomppbörbömerf od; inom be öfriga länen af Sanböfcntoret, uppgö*
raö färffilba generalfamntanbrag öfmer f;mart ocp ett länö admänna benådning,
lj ro i lfa generalfamntanbrag, bertid trpdta blanf etter genom fRtfögälböfontoretö förfotg
meberböranbe tjenftemän tidfjanbaljådaö, ffola af .Konungens SSefadntngSljafmanbe tid
nämnba SBerf infänbaö före flutet af februari ntånab påföljanbe år.
3:o ©å fnart be tid IRifögälböfontoret infomna benådntngöfammanbragen pun*
nit berftäbeS granffaS od; rneb enal;anba fammanbrag för be näftföregångna åren
jemföraö fantt meberböranbe förf larat fig öfmer be anntärfningar, font fmrmib före*
fommtt, ffola nteranämnba fammanbrag jemte antnärfningar od; förflarittgar famt
48
33emillningS*@tabga 1864.
beröftwer afgifrta tyttranben, öfmertcmnaS titt Äottgl. .Kammarrätten, forn eger pröfma
o cl) afgöra fagba anmärlningar och af bern föranlebba framftättningar. Utan af*
maftan af .Kongl. .Kammarrättens härom ntebbetabe heflut, bör ett fammanbrag of*
iner årets attmdnna hemittning för I;ela rifet inom Sftifögdibötontoret upprättas famt
genom betta Sfierfs förforg från trpcfet utgifmaö o cl) tneb attmdnna tibningarne utbelaS,
§ 94.
§ör ben hänbclfe, att reftantierna å attmdnna hemittningen inom någon ort
fftttte, utan att ett fåbant förljåttanbe af giltiga crfafer föranlctS, uppgå titt ett an*
märtningsmärbt l;ögt belopp, åligger bet .Kongl. ©tatefontorct att, efter beröm af
Suttmaltige i IRifSgälbSfontoret gjorb anmälan etter annar! munnen hännebom, låta
mibtaga ben etter be åtgärber, forn finna! mara af ontftänbigheterna påfattabe ocp
för reftantierna! ffpnbfamnta inbrifmanbe erforbraS, famt att berjemte, i fatt mårbö*
lööbet etter förfummelfe poö någon upphörbSman ffutte förntärfaS, låta genaft titt*
tala ben etter bern, mot gunila anlcbning titt felaftigt etter förfumligt förljåfianbe
förelommer.
§ 95.
3 be ftäber, ber SJZagijtrat ej finnes, fMa atta be Beftpr od) åligganben,
ndmnbe mpnbigljet, enligt benna ©tabga, fått fig uppbragna, tillböra @tabSfh)telfen.
Sty. till 9i. ©t. ¥>rot. 1862 & 1863; 10 ©ami. 1. 9lfb. 2 Sanbet.
&ett>tUittttgdtfl$cYtnadIäng& öfwer faft c^ett&om i
®en ffattffqlbige.
S3
c
3
3
n>
r-i
O
a
xr
-tr
to
f=*
r*
O
a
3
O
3
o
CO
p
(Sgenbomens beflaffenljet.
Ölsätter.
fr
b
<Sb
&
r»
t-t
©
0
Or
«fc
a
1
<rt
ttJJebbelabe officiela
uppgifter
Sif ©emillningä»
O
3
r»
or
a
o
*9
, rt>
3
«
a*
CO
a
43»
O
3
•J3-
-tr
o
sSs
rt>
♦-*<,
43»
3
O:
«-*
cr
g.
a*
CO
o
3
CO
os
R
o
a
or
3 "
o:
er O
j» a
♦ cr
"o:
f-i
»-*
3»
a
CO
43»
\
uppffat
ä jorbbrulä*
faftigljet.
tabt märbe
ä annan fa»,
fligget.
•<3
O
ft
‘a'
3
3
P
•fr
B
3
B
o»
B
3
3
5
-ö
B
'b’
3
3
p
fr
B
or
B
3
3
p
(Srofjtjanbtarcn 3i. Sft.
3
§ufet mib Salttorget. . . .
Sejonet.
7
145,000
—
40,000
—
—
45,000
®omten
—
—
—
—
—
1,000
—
ttttagaftnet mib famnen. . .
Sjöbobarne.
6
4,000
%
Staböjorb 6 tunnlanb . . .
3,000
fianbcriet SKarietunb . . . .
4,000
®ito för luftbtjggnaber . . .
7,000
1,000
51,000
gabriläbolaget tti. tti.
4
§ufet mib ®rottninggatan.
§äften.
11
130,000
—
25,000
—
—
30,000
—
SEomten
. . .
—
—
—
—
—
500
—
gabrilöbpggnab mib SEutt*
gatan
SBägmifaren.
5
150,000
—
60,000
—
—
60,000
—
®omten
—
—
—
—
—
8,000
—
©etesfjage ä utmarfen . . .
600
—
98,500
Summa
7,600
149,500
Slnraärl
l:o
®en flätt [ftjtbigeb farnt egenbometts beffaffenljet, qmarterets namn odj t»ufets ettet gärbens nummer böra mara af
2;o ©eban tpröfningg-tommittéen flutat fm förrättning, böra, genom Sanbäfontorets förforg, frän namnbe fiommittéeä
fä att Saperingglängben atttib för pwarje uppffattab faftigljet tnnefjäUer tittförtitlig uppgift pä bet wertliga upp»
lär l:o.
0tafr
Sdn för år 18 . .
Sif £aj:ering?«!ommittéen.
företagen beitnllningg*
afgift.
& annan fa=
ftigljet.
©ärffitba anteifningar.
O' o:
tomten tiU^ör @tabtn.
7,000
51,000
25 50
50
60
60
10
35,000
1,000
30,000
500
58.000
14.000
600
108,000
43
18
74j 75
7,600
159,000
60
78
ning ar:
loeberböranbe tjenftemnn införba, bfi Sätigben till Seinittning8«bercbningeii8 Orbfövanbe ofleinnaS.
Stingh i Sayeviitgälängben införa? be föränbvingav i uppffnttning?h>iivbet, font af ^3röfniiigS-Iommittéen blifroit beflutube,
ffattningstnärbet.
$ o r m u=
‘ÖewtflnutQöta£et,ut$ölä«$& öfwer foft egenbom inom
®en ffattffplbige.
!3
c
3
3
n
r-1
P"
C
-cr
-a
ca_
rv
e
3
s
Ht
o"
ca
p
®genbomen.
hem*
mans
Stftebbelabe offictela
uppgifter
2tf
33etotnntng8*
ö
3
3
3
P
o
cT
o
3
ar
3
O
gl?
O:
-tr ^
§
3*
i»
S>
o
2
-c
o
SÖ'
ro
<Sö
2
3:
dr
2*
cp
o
2
CO
O:
«
O
3
cr
I»
fr§
• cr
O:
"51
«-tf
3
CO
tso
uppffattabt inärbe
ä jorbbrufs*
faftigpet.
ä annan
faftigpet.
O
r-{
TT
3
3
O
0
s‘
3
cr
l? i
1
2
p
■*3
O
f.
~s
3
3
p
<ö>
3
3
ar
"3
2
3
P
1
Stäbelöf Säteri
1
2
50,000
50,000
50,000
®ilt'efta
3
1
20,000
—
20,000
ttiofabp fronoffatte . . . .
2
V,
—
—
—
8,000
ttiofabp SJijölqmarn....
—
—
—
6,000
—
—
6,000
Sfofabp ©tängjentsbruf .
—
—
—
30,000
—
—
78,000
30,000
36,000
hemmansegaren 9filS Sarfjon
9?pforS fronoffatte . . . .
1
3/
10,000
9,000
—
10,000
—
®:o fralfeffatte . . . .
2
1,
3,000
4,000
—
4,000
—
—
—
®:o frönö
4
1 /
—
—
—
2,000
—
—
—
Otjeffageri anlagbt ä b:o
—
—
—
5,000
—
—
5,000
—
Säg meb 2 ramar b:o. .
—
—
—
—
—
—
2,000
—
®ege(bruf b:o
1,000
—
8ränroinSbränneri*bpgg*
naber b:o
—
—
—
—
500
—
—
500
—
Sipängen, utjorb
—
—
—
—
—
1,000
17,000
8,500
kapiten 9J. 3}
9
2unba, boftätte]
3
1
25,000
_
®:o qroarn
2,000
—
grälfcränta af % mantal
SipforS, ttppqäenbe enl.
fiftl. ärS marfcgäug titt
130 8l:br 25 öre. . . .
—
—
—
—
—
—
25,000
2,605
4,605
2. 9?. Sronmatt
‘JfäSbp ©tenfarlsfabrifs*
bpqqnaber
—
—
—
500
—
—
—
500
Summa
6
120,000
49,605
Slnmärf*
l:o ®en ffattffpfbigeS fantt egenbomenS namn, numer ocp pemmanstal böra mara af §ävab«ffrtfmaren införba, bil
2:o ©eban $röfningS*fommittéen flutat fin förrättning, böra, genom Sanbsfontorets förforg, frän nämnbe Äommittés
fä att KaperingSlängben atttib för pmarje uppffattab faftigpet innebjäUer tillförlitlig uppgift pä bet merftiga upp»
(2)
4
lär 2:o.
Å?<h*a& of
Vält föv åt* 18 ♦ .
berebnittgeit
Sif
£a}:enngb»fom mitt ten
<un>
£2
-e3
-f3
p
föreftagen betuittmngb*
afgift
u^ffcittabt toärbe
pftförb betmttniitgs
afgift.
r^>
S"
CD
0:
-ts- s*
~3'
33'
CD
03 ° '
fö'
Oi*
o.-
<-{
ä jorbbrufs*
fafligljet.
ä annan
faftigfiet.
P'_
CO
O:
r{
ta-
o%-
0:
t-!
fc)
O
2
33
If
0
2
©ävftilba atttecfningar.
™ o'
ri cr
0:
*"* ä
£ 0
33
-t» 33
0: D
** 33
M—n
1
ä
p
r?
2
-e3
O
c
c:
-ö
P
<-5
<ö>
_33,
5
c
<-t 0
ra r-j
ar
O:’^
* 33
o-S
rv
%
D
3
33
B
3
p
C£
3
Ce
-tr
o- 2.
2 3C
0"
33
P:
r»
33
<Ä
-tr
Od*
£3cd*
it
Ö-S-
ft
3
P
T?
p
33
g
2
P
1
p
C»,
S&S*
* • -*-r*.
°2
Ö-S-
£
0
0
0'
R
ar
P
O"
0
0
o‘
«
—
55,000
15
23
40
18
41
40
78,000
36,000
23
40
18
41
40
26,000
16
8,000
4.500
1.500
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4,000
1,200
17
18
—
—
—
—
—
—
—
—
4,000
--
—
2,500
600
5
10
4
25
9
35
1,000
15,000
400
7,500
4
50
3
75
8
25
—
—
—
—
—
—
28,000
3,000
4,000
19
7
50
2
30
9
80
28,000
2,605
5,605
500
8
40
2
80
11
20
25
_
25
25
25
©fattflrifmen i St. St. 2iin.
36
—
24
80
60
80
121,000
49,605
36
30
24
80
61|loj
ningav:
Sängbett titt SBettrittntngg=feerebmngett8 örbfövanbe aflemnab.
Sängb i lEayeringälangbeit införab be föränbvingar i upfjffattmngbmärbet, [om af $t:Bfiung8»!omimttéen blifmit beflutabe,
ffattningbmarbet.
g o r m u=
Sif £<»«§ Sfcöfntitg&fommitté feeflntöfce
91 f ©apcrings-fommittéen
upp attabt wärbe
päjörb betmtfilingSafgift
©en ffattffplbige.
Sgenbomen.
J3
C
3
r>
g
P
ss
H~
P»
o'
r-t
ar
a'
r~t
<s£
cS*
P»
P
SS
P
SS
"p*
co'
r»
p-_n
O:
03
o'
g-
K O*1
O: e-{
SS
■ . *-«
°l=r
°-§»
Or'£3^
*1
89-
04
O:
<~i p
O -j
—r, SS
o: P
«-* SS
8-2.
ty ro
r*
©
c
3
g
a
w
g
91. 91. ©oden.
©rufbpatron 9?. 91
9i4betöf Säteri
l
2
50,000
—
15
—
—
—
15
—
Siofabl) ftängjernsbruf . . .
—
—
—
30,000
—
—
15
—
15
—
hemmansegaren 91. Sarfjon
Diljforä frätfe
2
1 /
'2
4,500
—
1
35
—
—
1
35
®:o frönö
4
v4
1,500
—
—
45
—
—
—
45
Sapitenen 91. 91
?unba qwarn
—
—
-
3,000
—
—
1
50
1
50
Sumtno
©en af fpröfningS*fommittéen beftutabe
—
—
56,000
33,000
16
80
16
50
33
30
görfjöjning utgör atttfft . .
—
4,200
—
1
26
—
—
1
26
SKinffning „ „ . .
—
—
—
—
—
—
—
—
—
©ltmma
60,200
33,000
18
6
16
.10
34
56
Slnmärf*
l:o. Uti benno läitgb upptagas enbafi be fjemmansbetar, t affeenbe 4 Ijwilfa bet af ©ayering8*fommittéen uppffattabe
2:o. ©eban långben bliftnit afflutab, flätt uti gögbeti-fammaubraget öfwer faft egenbom införas beloppet af ben utaf
(3)
Inr 3:o.
fördn&rtitgar i Stcjjerradéiditftbmtö öfwer faft rfleu&om uti
år 18 . .
«f $rö
; uppffattabt rnärbe
fningMommittéen
faftftäUb bemitininggafgift
fxn
-e
0:
5.
c
3c3
0 se
o‘
^3
3.
ro
P
•So
^ntecfningar.
P»
!
P°
p
P5'—^
0:
03
0:w-
Oi o;
0:
®
C
3
3
0
$8
3
cr
p
TT»
cp
p
p
p
p
1
CP
'rT
ro «-l
cr
•3ig'
trl
83;
jgg-
cy
ro
"0: P
p;
C£>CP*
rr^
« *-*■
! 55,000
16
50
16
50
15
annot, i laperingslnngben fib. . .
26,000
—
—
13
—
13
—
16
$>:o fib. . .
1 4,000
—
1
20
—
—
1
20
17
®:o ftb. . .
1,200
—
—
36
—
—
—
36
18
®:o ftb. . .
—
4,000
—
-
2
—
2
—
19
$:o fib. . .
60,200
30,000
18
6
15
—
33
6
—
3,000
—
1
50
1
56
60,200
33,000
18
6
16
50
34
56
—
ningar:
mätbe bliftoit af *|5röfnmg8--tommtttéeit änbrabt.
iprbfningg-lommittéen beflittabe förhöjning eller mtnffnittg, pft fatt formuläret 6:0 närmare utmifar.
$ormu*
£ö£enng£läng!> ofwet fäfran, ®totcit ttUbörtg, faft egendom inom
Sätt, för WunOtuug, enligt
Smteljafmarens namn.
ffigenbomen.
§emmaits
!Kum«
mer.
tat
jtammarfjerreu 91., 3lrrenbator . . .
Upplåtet tilt 2anbtl6rufg*3nftttut . .
SBeltnora ålungégårb ........
1
3
SDito qmartt nteb 4 par [tenar, går
§ela året
. . . .
Ultuna ålungpgårb
(Summa
(4)
lär 4:o.
(0t«ö) 0ocfcn od) ^äraft of
§ 2 i 3$ennflntn$3ftobftatt, tde crld^cö, för or 18 . ♦
Sif 33ettrillntng8«bereb*
ningen uppffattabt
toärbe.
Sif £ayering8<!ommittéen
uf)f>ffattabt märbe.
Sif $röfningS=fommittéen
antaget »arbe.
Slntecfningar.
$arti«
fumma.
§ufmub«
fumma.
fumma.
£mfnmb*
fumma.
§ t
SJroto»
loBet.
iparti»
fumma.
ipufnmb*
fumma.
§ t
iproto«
lottet.
50.000
20.000
70,000
200,000
60,000
25,000
85,000
200,000
7
—
85,000
200,000
9
—
—
►
r
23tl). tia 3t. @t $rot 1862 & 1863; 10 ©aini. 1 3lfb. 2 23anbet. 8
k
I
$ o r nt ii*
£agerm<i$tdn$& öfwer fåbatia, uti (3tafc) 3c»d;cn af ågtåraft
wer? pcb ^armlKrtiabetöuträttmif$ar, för bwtlfa ta)$<ptai?cr
för ar
(Sgarett etter 3mtel) afl» arnt.
(Sgcnbomen.
hemmans
Slummer.
SDiantat.
•9i. 91. ©edren
®ito
Åttrfa
Solfffolcfcpggnab.
—
—
2)ite
35ito
©ocfenntagaftn
©ocfenftugct ...........
—
—
9i. 91. ftärab
91. Satt
£ingåI)uS
ftabborpb £anbtbrufäffola....
nt. nt.
1
2
©unutta
_
—
f5)
4
lär 5:o*
Widham fct>$gtt<t9)er, ttöl?sm$es Stenio,lictev, SCttmdmta Uttbcr».»t*iftttftös
bett* Ulltin#, enligt § 2 t gfctotUtttu #3fto$$an, tcfe e«ld$#e3;
18..
Sif 53etoiIXningg»beveb*
ningen uppjfattabt
märbe.
Stf £a)rering$»tommit*
téen uppffattabt
n>arbe.
un
-tr
o
S
o
PS
r-
Sif *Pröfmng8«fommtt*
téen antaget
roiirbe.
.
un
■ts
o
o
o
PS
rs
^Intecfningar.
ipartt-
funtma.
§itfnutb*
fumma.
^Jarti»
fumtna.
§ufmub*
fumma.
$arti«
fumma.
§nfWUb«
fumma.
30,000
5,000
1,000
1,500
37,500
—
37,500
5
—
37,500
i
2,000
2,000
6
—
2,000
>10
—
30,000
—
25,000
7
—
25,000
.
—
69,500
—
64,500
—
—
64,500
—
$ o r nt it=
0<nttmmtår<tg af $a;t;ertng3lMtg&ertta öfwer faft egendom uti
1
©genbom, för fjmilfen
gärab.
jCayeringSbiftritt.
Sif £ajering8*!onmuttéen uppffattabt roärbe
(Stab.)
4 jorbbritfs*
fafligljet.
& annan
faftigljet.
Summa.
31. 31.
Sfi. 31.
1,000,000
600,000
1,600,000
Si. 31.
320,000
410,000
730,000
3t 3t
450,000
300,000
750,000
3L St
31. 31.
730,000
650,000
1,380,000
@umnta
2,500,000
1,960,000
4,460,000
Sif går:
Sif fpröfnmgfcfommittéen Beflutab mtnffntng. .
—
3,000
3,000
Sgr
2,500,000
1,957,000
4,457,000
jttUfotnmer:
Sif ^ri>fnmg8*?ommittéen Beflutab förhöjning .
4,200
—
4,200
Sfcmt
2,504,200
1,957,000
4,461,200
(6)
Itir 6:0.
>yp<|bert ((Etafc) af £mt fpr år 18..
betoillning erlägges.
©genbom, fri frän Bemitlning.
Sif STajferingSffommittéen fiäförb betoiffntngä-  afgift.
Sif $röfuing8=!ommittéen antaget toärbe.
Summa
toärbe ä ali faft
för jorbbruls*
fafligljet a 3 öre
för 100 3i:br.
för tranärt
fafligljet å 5 öre
för 100 9i:br.
@umnta.
5£iltfjörig
Staten.
j£ittl;örtg fflienig<
fyeter, Slllmänna
UnberhriSningS*
mert, tBarmger*
tigljetsnnratt»
nittgar m. fl.
Summa
toärbe.
egeitbom.
300
—
300
—
600
—
600,000
90,000
690,000
96
—
205
—
301
-
210,000
25,000
235,000
135
-
150
285
-
125,000
15,000
140,000
219
-
325
544
-
10,000
30,000
40,000
750
980
-
1,730
—
945,000
160,000
1,105,000
—
-
1
50
1
50
750
-
978
50
1,728
50
1
26
—
-
1
26
751
26
978
50
1,729
76
945,000
160,000
1,105,000
5,566,200 ;
£a£ertn$$(äit<^ öfwer ^HlmttffcfecUHUmugcn efter 2:bra S2lrtifelis,
t
23
c
5
23
c
2
2) en ff ci 11 f fijlbigeö
9lf S8emiIInings»berebningett
ro
«-$
2
«
p«
uppffattab intomft
co §
^ CD
aa
o:
<-i
ro
]
08
o:
Sig-
cd
P7?
«
ra
C
Cfc
ro
«
ro
■ro-1
2
boftab.
titel od) urte.
af tapita
»
ro o:
jrj r~i
v£3f "
3* g.
'p* g
3 »
3 «
o g
cs —
ro
r-i . h-
-fcr r3"
s.r
s a
o=»3
2*^
ro
«~S
©
3
g
g
SPf
SS-  : £>
2- cy5
s *"*
-2*
o 2
O
CD
g* 3
ir ^
3 •=«
g.
TZ
D
CD
-2 3
r. ro
«
s
d
a
2
2
a
r-i
cd
ro 3
-2,1?
o !T
"o i'
cy ä
CD
»C2-
3
CO
Cfc
G*
O
«-i
3
CD
Cfc
1
91dbe(öf .
SrufSpatron 92. 3?
2,(100
5,000
7.000
2.000
900
7.000
2.000
70
2
4
Sunba
Sapiteiten 92. 92
2,000
20
3
2
Dfäöbt)
2. 92. ©rönman för ©ten»
färlsfabri!
i -
900
—
900
9
—
4
@tvönt8tt)if
SnfpcEtoren 92. 92
1,000
500
1,000;
500
300
700
7
5
—
ff
fEräbgärbStnäflaren 92. 92.
—
—
300
200
2
6
—
Skellnora futtgSgärb .
Slrrenbator 92. 92
1,000
4,000
—
5,000.
5,000
50
—
1
7
Ouarteret ©ripen . .
©rofjljanblaren 31. 33. . .
800
8,000
—
8,800
—
8,800
88
-
2
11
ff ff
©tabsläfaren 32. 33. ...
—
—
4,000
500
4,500'
—
4,500
45
—
8
15
It II • •
Santmarffrifwarcu 33 . 92.
—
—
1,000
300
1,300
—
1,300
13
—
4
9
Döarteret klippan . .
SBaftmäftaren 32 . 92. . . .
350
ii ii
400
200
950
300
650
6
50
5
12
a a ♦ •
Äapitcnen 92 . 92
—
-
2,500
—
2,500;
—
2,500
25
—
(\
14
a a ♦ •
•fatnereraren 92. 32. ...
—
—
4,500
—
4,500
—
4,500
45
©utnuta
4,150
17,900 14,400
2,500
38,950
900
38,050 380 50
31 it m ä r f=
Itc ©eban $njfiuitg8=fonimittécn jlntat fin förrättning, böra frän näntitbe Äommittés Sättgb l)ör iuföraS be af
ringslängbeti atttib utttrifar, ljura flor betuillningsafgift blifmit för pwarje perfon faftftäEb.
2:o ®4 embets» eiler tjenftentan frän flera tjenftebefattningar uppbär lön, bör fpecifilation beraf, äftneitfom af tjen»
3:o Ont arrenbator af fäban tonan tillhörig faft cgenbont, för tguiifen betuittning enligt § 2 ide utgöres, är ugp«
fotnmunalutftt)lberS bebitering, befja betutttningsbelopp färffilbt upptagas.
lär 7:o.
inom
Sdit för år 18 ..
(®taS>) 3ocfen af
•ipar a Ö
2tf 2a peringS-fommitté en
Ctf>
«
ra
c#>
c
uppffattab infomft
CO §
_ <y
'"“co
O
3
-ty
o»
O:
£
Bä
cr-g.
<==■ 3'
-63
r-J
O:
O
i
«-c
r* o:
n fo
B. &
3 «
c=> g
c3 "pÄ
©
sa
Sj»
CO
ro
3" cr
^ ra
is*
ty
Cp
H
«
-tr ro
«-{ *-t
S- 3*
O CO
O?
Ö
. o
O eo
c <5t>
»s*
5* 3
co 3
t~s =2.
S- 3
0 co
of
Po
änteefningar.
O
-ty
o
c& 1
" !
r^St
rs
CO
ra
-tr 2
ro »-*.
-3,??
S' &
pS v\
ro
*-t £T.
S
s ^
ro
—: cr
G> ro
r* "
2
2
p
(B »
"»3
cy ^
co —-  peo
* c<73
~ 5.
3
CO
«0
C'
o
*
CO
(So
o
3
3.
CD'
ro
3)
0
ra-  sp ro
-jrss
0
"v5
3
CD'
ro
Cfc
2,000
5,000
7,000
7,000
70
_
80
—
3
3
300
—
2,000
2,300
—
2,300
23
—
3
12
—
4
900
10
^©lantalsffriftuen i 97. 2än. @4lebe8 enligt 10
900
900
9
~
5
< § t Sem.-ftabg. ej berättigab till linbring
( efter 8 §.
450
—
—
1,400
1,850
—
1,850
18
50
4
—
—
—
—
—
—
600
600
300
300
3
—
5
—
—
1,000
5,000
—
—
6,000
6,000
60
6
70
—
6
3,000
8,000
—
—
11,000
11,000
110
—
7
88
—
7
Setalar i 4rlig fjpra 1,550 9t:br.
—
—
4,000
500
4,500
—
4,500
45
—
—
—
—
—
—
1,000
300
1,300
—
1,300
13
—
—
—
—
@ger annan infomft.
450
—
400
200
1,050; 300
750
7
50
8
—
—
—
—
—
2,500
—
2,500
—
2,500
25
-
—
—
-
t Sön f4fom kamererare i 97. 91. toerf... 3,000.
—
-
4,500
—
4,500
—
4,500
45
—
—
—
—
—
\ „ „ 9teg:t8*ffrifm.nrib91.91.9teg:te 1,000.
/©portier mib fiftuämnba befattning.... 500.
7,200
18,900 14,400 3,000
43,500' 600
42,900
429
—
_
n i n g a r:
'jJröfningä«fonunittéen beflutabe föränbringar i be af 2aj:eringS*fommittéen pdförba beiuiUniitgSbeto^pen, f4 att £aye<
ftcnia möjligen fttföljanbe (portier i antedningbfolumnen införas.
förb till bemiltning ide blott för infomft af arrenbet, utan od för annan rörclfe, näring eller tjrfe, bör, meb ajfeenbe ä
8f o r m it=
2lf £d«$ ^Prdftung&fotitmttté foeflutofcc fdvdttbrtttgar 1
för
S3
s
3
$en ffattffglbigeb
Sif fEaperingSdommittéen
s
c
3
3
*1
uppffattab inlomft
o=§
p
p
-tr
3
»T»
P°
c£
o"
CO
P
ver
C
<st>
3
3
p
a
boftab.
titel od; namn.
2
P
P
n*
Ä °:
fP r-t
ri •-£
r&
sfiT-
8*3
p:
3*
CO
af adman tjenftebe*
fattning eller penfion.
~S o,
2.T
33
co “P2
ra
jp0'
ro
r{ w.
-% 3
p 1?
pic'
p ™
©
p
3
3
o
SPf
3 R
m
p 2
CO P
<ÄCO
&sL
CO JP
O CO
p ^
C05
CO
na
P
3’ CT
»-n; n>
o -jb
3,2.
~ 3.
3*
CO
«0
cr
o
<-£
ey-
er'
rp
g,
£
3-
3*
CO
/So
o
CO.
1
97. 9i. ©ocfen.
fRibelöf
23ru!Spatron 97. 97. .
2,000
5,000
7,000
7,000
70
2
4
Sunbo
Sapitenen 97 . 97.. . .
300
—
2,000
—
2,300
—
2,300
23
—
3
2
97äsbt)
S. 97. SronroaH . . .
—
900
_
900
—
900
9
—
4
—
Skellnora fungsgflrb .
Slrrenbator 97. 97. . .
1,000
5,000
-
6,000
—
6,000
60
—
5
7
•Dbarteret ©ripen . .
©rofjfjanblareit 97 . 97.
3,000
8,000
_
—
11,000
—
11,000; 110
_
©umma
®en af SfJröfning$*fonimittéen Beflutabe
görlföjning utBör °fltfä
6,300
18,900
2,000
27,200
2,100
“
300
27,200
1,800
272
18
SJfinffning „ „
©limma
—
—
—
29,300
300
29,000
290
SI n nt ä r f«
l:o Uti benna längb upptagas cnbaft be perfoner, för Qwilla $vöfning8*fommittéeit änbrat ben af SEaperingä2:o
©eban långben btifnrit afflutab, ffalt uti gögberHammanbraget pjtt)ev infomftbetoittningen införas beloppet
(8)
lär 8:0.
^rtjertnflStåitflbcrnc öfwer 3tufc»mftt>eu>tUmn$en i
år 18. .
i
21 f $röfninge*fommittéen
CtfS
ufjfiffattab infomft
ooi
CT
•-•CO
g
O
"03
"03
-es
0:
ö ra O:
—1
♦-tf 2
o * —T
■?. , 43 **
*~t- ! *-{.
O ; •-* a
r* r» 0:
5*
CO
0 i;| !
5.0 1 2. ^
a ö -b 3 _
co a co"02 (S)
ra O: ra tO C
« 3
« i *■« Ä 2
■»2 1 -Ba : ö
—■»1 «"5 2-  p* O* ! p- ^
2 j s » i
83
■ ra
a «-t-
2. c/'
a n
-  2
co nr.
0 CO
£
ra
sf-å
2
CO
<a>
g4
<zr
CT'
l
«
CO
<SG
0
s;
rt P*
2cå
O <50
O
«2
* a
<»
Sltitecfningar.
3,000 5,000
‘ 1 :} i !t , r
— — 8,000
8,000
80
-
3
Slnnot. i £arertnggläitgben ftb. ...
— j 1,000
1,000 6,000
1,500 — 1,500
1,000
— 7,000
300
1,200
1.000
7.000
12
10
70
—
4
5
6
S)ito £)ito ftb, ,..
fSWantal$ffriftt>eit i 9?. £än.
\2lnnot.
2)ito Xxto fib. ...
800 8,000
— — 8,800
—
8,800
88
7
$>ito 2)ito ftb. ...
4,800 1 20,000
1,500 — 26,300
300
26,000
260
—
—' —
— — : 3,000
—
3,000
30
—
!
t
— ;j —
—: — 29,300
300
29,000
290
ningar:
tommittéen uppffattabe iitfomft od) fjäförba afgift.
af ben utaf $röfning8*fontmittéen beflutabe förtjBjning etter ntiuffning, f)4 fatt formulär 9 närmare utmifat.
sött;. till Di. ©t. 'Pvot. 1862 & 1863; 10 ©ami. 1 tilt b. 2 SBanbet
9
gör mulär 9:o.
0<tmmcu3Öra$ of £a£ertit$§lått$&crna öfwer ^nfpmftbettnUm«$ett
i (3ta&) ed) £n'tt för år 18♦.
Sif £aj:eringä*fommittéen
ufjfjffattab iutomft
g
oo3
cr
•"♦•CO
O
PS
-tr
Q*
§ärab (Stab).
fEajeringäbifirift.
O
s*
-fcr
g
j af rörelfe, näring
etter fyrte.
■»'Oi
3-1:1
3 «
to g
«§:
fO
-tr g*
ro 5
SS
II
S'_o<
5. ro
co 3
ro pp
«-s £T.
■g 3
3 "p?
1?
o ro
S "
©
c
3
3
p
e? rt-
« o
H.o1
a
-pp
O o
O" PS
co P7i
2 CO
C05
CO
ro
SS
3"
jjf-å
3 g.
-pp Er
a*
CO
CD
cr-
o
*-t
er
ar-
ro
3
s
a^
a*
CO
<SD
O
91. 91.
91. 91.
7,200
18,900
8,900
2,700
37,700
600
37,100
371
—
91. 91.
9h 91.
3,000
14,000
2,400
1,000
20,400
300
20,100
201
—
91. 91.
91. 91.
2,000
9,000
5,000
400
16,400
600
15,800
158
—
91. 91.
91. 91.
8,000
12,000
4,000
500
24,500
900
23,600
236
—
Summa
Slfgär:
20,200
53,900
20,300
4,600
99,000
2,400
96,600
966
—
Sif ipröfningg«lommittéen beflutab minffntiig .
—
—
—
—
3,000
—
3,000
30
—
Slterftob
SEillfommer:
—
-
—
—
96,000
2,400
93,600
936
—
Sif tpx-öfuings-lommittéen beflutab förhöjning .
—
—
—
—
2,100
300
1,800
18
—
Summa
—
-1
—
-! 98,000
2,700
95,400
948
—
(9)
gorm u=
&ebttertng3län$b dftucr fdvffilSJa, af tagerm<$ ttfc beroende, fBe=
-Sgjdrob
§entntans
SS e-
®eu ffattffljlbige.
ggenbomett, af fjnrilten bettrittningen utgAr,
etter ben ffattjfglöigeS boftab.
Ö
Slf frölfe-  egenbontar.
2
2
o
r5
ä
:=»
VSS
» ä
]?&
2
«-i p
V*
<3
jTamntarljcrren 91. 91.. . .
2>Drböborcj .............
i
4
50
15
|
i
£ito . . .
SoraMnt, 930fif)etttwan.
3
9t 91. ©rtffitba Sani. . .
91 91. Stab
Stylta för 100 centner fmafmet. .
» 50 » ritrtot. . .
—
—
—
» 500 » röbfarg . .
—
—
—
—
j?onimer8*91dbet 91. 91. . .
©trotitéforå .
@umma
—
15-
Slnntärf»
gör öfrige unter 8:bje Strtitetn upptagne afgifter uppgöras färftitba rebonrisningar efter ffraarje ArS flut; tjroabai»
00)
lär 10:o.
roifltttngdafgifter liten* (3ta»>) @ocfe« of
i#ön fer år 18 . .
\v t I
I n
i n g
e
f t
e r
3
: b
e
a v t i t
I 11.
Ct?
O:
vÖS-tf
gör ffogSfing ft
afltnäuiiingar.
aa
o*
O:
5 ö
Sff S3aiifboIag meb febct»
utgifningSvätt.
gör farafters*
futtmaftcr.
Summa
s?
2 j|<
o
<S»
©
»
TV
c
ö
2
ro
•zr
iS
co
O: 7Z.
O co
n* ^
co
r-t-
•«
3*»
3 cr'
co
» s:
r* co
K
O!
— f?»
o trbO-'
cy o. o
^ 2 a
cr o
c* -cr
-tr
B
c3‘
Is:©
5 -§• »:
o 2
I?' 2- -c
ro ro
3 S> V
s;
•‘8*
—
—
—
—
—
15
9
—
100
25
—
30
—
—
—
—
64
—
—
—
—
—
—
31
4
—
1,000,000
2,000
—
—
—
2,000
—
—
—
—
!
—
—
—
—
65
30
—
—
750
75
—
75
9
—
—
25
30
—
65
—
2,000
—
75
2,219
ning:
od) bä begå afgifter i aHmitnpet icfe funna V* förljanb uppbebiteras, befanuna ide i benna längb upptagas.
formulär ll:o.
0ammnnÖro$ af ®cötteré«<$ö5lana&er«a öfwer forfFtlÖa, of tages
rtn$ tcfe öcroett&c, beimUnmflösofgifter uti $ö$öert
och Sou, för or 18 . .
Sett) Hitting
efter
3:bje Strtifeln.
§arab.
©orien.
S
tt
Bl
C3
1
rs
CO
ro
cr
o
2
o
r-t
ca
O:
v!=r>-tr
ro o
i:
o
Sb
ca
Is*
a co
a <ä>
a" ^
CO a
O CO
ft
• -tJ-
o*
ca
O:
gä
13.
a co
3* <sö
CO 2.
« lif
-tr
o»
<59
Ä. O:
1 ©
<-s ^rr
2.»
a
co cr
O 2
St
£2
c/-±2
ro
Pt- o
co. a
~§!cf
CO CO
<Sb
O: a
ft ro
f* cr
a?
—*. O:
C «
S g
3,3
tso
©uttima
Settnttning.
91. 91.
91. 91.
91. 91.
91. 91.
91. 91.
91. 91.
15
9
25
30
65
2,000
75
2,219
@umma
di)
formulär 12:o.
&umm<mff ilttähiiiift öfwer fren ^erfottlila ®ft)btoaf<itften
utt ivöfl&cvt, för nr B. 8 . .
Sintal per fonér, forn, enligt mantals»
od) flattffrifmngSdängberna,
erlägga benna afgift.
SktotUiting.
SJtantbn.
■Owinfön.
@umma.
o AO atp i30tfött *♦♦♦♦♦♦♦♦
a 90 öre fcerfon
@untma
|
1
formulär 18:o.
Spmmmtbrofi öfwer bela tBeiui lintunen uti
tfö$t>cri od? Sän för nr 18 . .
Summa
öitligt lattgbct ort) fammattbrag.
©ewtflning.
Öfter 1 :fta Slrtifetn.
sperfontig ffybbgafgtft
000
—
Öfter 2:bra Slrtifetn.
Bor jorbbruföfaftigt)ct
000:
—
» annan faftigljct .............
—
000:
000:
? Bör infomft af fabita! ■
000:
—
» » af rörelfe, näring elter yrfe . .
000:
—
» » af altman tjenftebefattning etter
pcnfion
000:
—
» » af enffitb tjenftebefattning etter
penfioit
1
000:
— 000: —
000
öfter 3:bjc Strtifetn.
5tf Btälfe=egenbomar
. . 000: —
» sPoft= odj Sotö^emntan
. . 000: —
Bör ffogbfång
. . 000:
5tf 33anfbotag nteb febetutgifningörätt . . .
. . 000: —
Bör f ar af ter é«fut( matter
, , 000: -
000
—
(Summa
000 ! —
(1.8)
Sol
formulär 14:o.
9t. 91. Socfcn af 31. 9t tpärab (9t. 9t.
fmfet etter garben 9t:o ).
31 31
ttab t quarteret 9t. 91.
tttänta
dittman S3enullmttg.
<$ f t e r 1: f t a $ r t i! e I n,
iperfonlig flpbbgafgtU af OO perfotter
å 40 öre  0:
©itc af 00 perfoner ä 20 öre  0: —
6 f t e r 2: b r a SI r 11! e l it.
Sif jorbbrutéfafttg£)et, 31. 31. å 000 9tbr8
toärbe.
31 31. fi 000 9tbr8
mårbe.
Summa 000 9tbr§
märbe.
ä 3 öre per 100 9tbr  0: 0.
Sif annan faftigfyet, 91. 91. å 000 9tbr8
märbe.
91. 9t. å 000 9tbr§
märbe.
Summa 000 9tbr§
märbe.
å 5 öre per 100 9tbr  0: 0.
gör xnfcmft af fapital etter arbete, 1
procent å 000 9tbr  0: 0.
@ f t e r 3: b j e SI r 11! e l n.
Sif grätfe=egenbom  0:
» gicft= od) Sotsdfemman  0
gör Sfcggfång å allmänning ..... 0
» Äaratterefuttmatt  0
© i o e r f e mebel.
Söfen för benna bebetfebel
(14)
00
Summa) 00
©relbtf.
»i&. titt 9t. St. $)rot. 1862 & 1863; 10 Sami. 1 Slfb. 2 Sanbet.
10
2lnmärfning. Äroitofegbené elter annan UppbörbSmanå q»itten§ gåder ide utan |)årabå=
ffrifwareng elter weberböranbe tjenftemanö annotation.
Gfnligt gädanbe 25ewidning§=ftabga§ 71 § eger ffattftplbig, att öfwer fPröfning§=fommit=
téens beflut f>o8 Äongl. 2Jtaj:tå od) diifeto ,ft'ammar=dtätt anföra befwär, ijwitfa, för att tid
pröfning warba upptagna, fiola iugifmaS till Äonurtgenö SSefallningéfyafwanbe inom utgången
af t))iar§ månab påföljanbc året; maranbe ben ffattffplbige beråttigab att, i fad Ifan fabant
önffar od) beröm l)oö weberböranbe tjenfteman fig anmäler, toftnabéfritt ertyåda utbrag af
taperingglångbeit od) fPröfninqödommittéeng pr o t olod, för att befwären bifogag.
SÖefroat öfwer ftattffplbtg, enligt 23ewilintngé=ftabganS l:fta eder 3:bje art., påförb afgift
tunna I)o§ Äonuugenö 33efadninggf)afwattbe anföraö morn tretio bagar efter ben bag, bå Ijan,
i öfwerenöftämmelfe meb famina ftabgag 84 §, egt tidfälle fin bebetfebel ervalla.
Hnförba befwär i fråga om bewtllningSafgift, antingen ben genom $apering|= eder |)töf=
ninggdommittéenö beflut blifroit beftämb, eder af weberböranbe tjenfteman ffattffplbig påförb,
uppehålla ide uppbörben af famrna afgift; eganbe ben ffattffplbige, i fad öfwerflagabt beflut
änbrag eder bebiteringöåtgärben icfe faftftädeö, att EoftnabSfritt återbefomma l)wab af fyonom
biifwit för modet erlagbt.
A
gorm 11*
<g£atnmmi&r<t$ »flyet helo §$ett>ittittngen utt
91. 91. ^egbert
91. 91. ®ito
91. 91. @tab ..
91. 91. SDito ..
(Sfter l:fta SirtiJeln.
Sintat *Perfoner.
e
O
tjierfonlig flpbbä»
afgift
o
3
3
Cgfter 2:bra ?irtileln.
gfafiigl)et«»5Bettrittmng.
Uppffattabt
tuärbe
Summa
gaftftättb bettritt»
ning
c
3
3ttfomft»
Uppjfattab
J=>
s f=*
<X> Ö
5C n nt ä r I»
3 be Sein, ber ide atta unber 3:bje Sfrtifeln uppgifna afgifter förefomnta,
(16)
lär 15:^
&<m för år 18 . .
SBetoittniitg.
infomff
3.„
O O
■^3,
-H. 3"
cr
c
3
3
r> —r>
3 3
£~
3.-0
CO ^
<JÖ o
O 3
O"
co crj
O r-r
3 C05
00.
39
o
■3?
O:
R
O"
cr
ro
3
«
o
1
t? o
O- o
r-t
O C3^
3
3s«
3* o
o *-*•
»ro
Efter 3:bje Sfrtifeln.
©ebiterabe ©eit>ittmng«*nfgifter.
«
39
»:
ro
3
CO
t3
o
er
3
OR
os
*~t
ca
O:
«"4
39
O:
3"3?
O: °
O*
3 ®
C* O*
»5
r1 c
o_
CO
«b
”3'
«
\\
o?
t?. o:
§ ©
3- o
c#
ö a
CT c
O to
> 3
o
o
ca
3 £
©
c
<s
ro
3
«
3
Saneta
Ijela
SBemifl
ntngb»
juinina.
ni it g:
tttinffaS foluranerna* antal efter ontftiinbigfjetenia.
I
gorutu*
3ounitdut>m»v uppta^at^e antalet perfoiter, font dro frie från
fri från ^eioillninft efter 2:fcra 2lrtifeln
91. 91. högben
. . .
91. 91. mo
91. 91. £>ito
91. 91. Stab
Sintalet perfoner, forn ar» frie fritt ftplbig»
(Semenflapen
af Slrméen?
od; g-lottan?
nmrfmabe
(Regementen
od) Äorpfer.
gattigunberftöbätagare famt
fdbane, forn enligt weber»
böranbe Sommunal*ftt)relfer?
intrig för fattigbom od) fjnt»
ligget böra befria?.
Sbianfön.
Qminfön.
(Summa
•
«
(16)
lär 16:o.
perfonltg fomt n>drt*et af faft (^genbom, fant dr
utt San ar 18 ♦ ♦
fjet att erlägga personlig fft)bbsafgift efter l:fta Slrtiteln.
gaft egenbom, fri frän tBemittning efter
2:bra Slrtifeln.
Unberärige. | ©ninina.
1
£ittf)örtg
©toten.
Sittljörig SJienig»
fjeter, Allmänna
UnbertmgningS»
mert, tBarmtjer»
tigifet«*inrättnin«
gar m. fl.
©umma rcörbe.
'Dianfön.
Ottrinfön.
fWantöii.
Dtoinfön.
©tattefrie.
1
3>uftruftism för £ascrutg§:förrättmttgat*we
tuib be imber allmänna betvtttningett inbegripna od) af taxering
beroenbe afgifteré forcfläenbe od) faftftäUanbc.
§ 1.
Sett t gättanbe Senullning8=ftabga fareffrifna tnjrering etter uppfattning af hvarje faft
egenbomS ntärbc od) l)toarje ffattffptbigS avliga infontft toerfftälles af be får fäbant dnbamål
tillfalla S8etoitInitfgé!=berebningar fanit £a;reting§= ecb )Pröfning§=fommittéer, b^tlfaö famtnatt*
fattning ecb tareringshemräbeu genom aberopabe författningar blifioit beftämba.
§ 2.
SBeloppet af ben af taxering bcrcettbe faftigl)etb= od) infomftberoiltning, forn fywarje fatt*
ffplbig ffatl utgöra, föreflåö af SBeioillttittgöberebningen, beftummeS od) päföreS af SareringS»
fommittéen jamt faftftätleS af SPröfningSfommittéen.
§ 3.
SBentälba SBerebntngar od) kommittéer böra, mib fullgöranbet af fina erintina uppbrag,
ftåtla ftg titt onutfortig efterrättetfe be föreflrifter 33etoitluingS=ftabgan innel)dlter, jamt, efter
forgfdllig granffning od) fammetSgrann pröfning af mebbetabe uppgifter od) för öfrigt upplyfta
etter fänba förl)ättanben, föreflå, påföra od) faftftätta ben bemittning8=afgift, t))oar cd) en f¥att=
ffptbig bör erlägga, jamt bernth noga iafttaga nebanftaenbe, till lebtting för bejja SSerebntngar
od) kommittéer fammanfattabe närmare beftämtnelfer od) ftabgattbeit.
Uppfattning af faft egenboms tvär be.
§ 4.
SBärbet af faft egenbont föreftåö od) beftämmeS rneb tebning af:
l:o ben för fåbatt, nttber loppet af näftföregättgna tio är, förfätb egenbom febnaft betin*
gabe föpeffilliitg, få miba itfe bernnber inbegripits gobtgörelfe för inoentarier etter toepanbe
gröba, eller töpet afftutatS mettan nära anhöriga, etter to ib förfätjningen förbemält gjorts om
få ladabc unbantagåförmåner, eller bertoib förefommit anbra fdrffilba omftänbigheter, forn ffä*
ligen anfeå Rafina tnwerfat på föpeffitlingenå beftdmmanbe utöfwer eller imber egenbomenå
»erlltga »ärbe; böranbe, leib beftdmmanbe af betta »ärbe, affeenbe icfe fäftaå d beffaffentjeten
af fåbarte bpggnaber, forn på egenbomenå affaftning ide Rafina något egentligt inftptanbe;
lif af om »arbet af freatur, rebffap och anbra inoentarier efler förlager »ib forbbrufåfaftigljet
icfe eller må, »ib faftigl>et8=»ärbet§ beftdmmanbe, tagaå i berdfning;
2:o årliga bqreé= eller arrenbe=fumman för uthprb eller bortarrenberab egenbom, få »iba
icfe fdrffilba förmåner eller åligganben blif»it bernnber inbegripna — fåfom rättighet till
inoentarierö begagnanbe, arbetsbiträbe od) ffogSfång m. m. från annan egenbom, eller ffplbig*
het att uppobla, reparera od) uppföra bpggnaber eller utföra anbra arbeten å ben arrenberabe
egenbomen famt inom fort tib benfamma aftrdba — eller fd»iba icfe, efter l)toab »ib jern»
förelfe mellan benna od) ndrbeldgna egenbomar af lifa ftorlef od) beffaffenljet fig »ifar, ^t>reS=
eller arrenbe=beloppet blifwit beftdmbt meb affeenbe å fldgt= eller anbra fdnba förhådanben
mellan egaren od) husmannen etter arrenbatorn;
3:o egettbomenå »ib »crfftdflb »ärbering för erhådanbe af lån från hPpotbefdinrättmng
antagna »arbe, få »iba fåban »drbering ffett unber ndftföregångna tio år odj bet egenbomen
ber»ib åfatta »arbe febermera ide blifmit i »dfenbtlig mån fördnbrabt;
4:o branbförfafringSroärbet å be i ftab od) på b.e§ områbe eller i föptng befintliga egen*
bomatS åbpggnab famt å brafs*, qwarn* od) fabrtfg=bt>ggnaber på lanbet, äfwenfom å anbra
ber uppfövba l)u§ od) bpggnaber, ^»ilfa ide begagna^ för forbbrnfet odj befi binäringar tid*
pöranbe rörelfe, famt å fåban åbpggnab på fdrffilba luftftåUen odj> bernteb jemförltga minbre
lägenheter, forn utgör befjaå egentliga »arbe; bod bör, bereft branbförfdfringSbeloppet ffulle
betpbligt unberftiga be branbförfäfrabe ^ufeng od) bpggnabernaå toerfliga »arbe, bet febnare,
men ide bet förra, antagaå fåfom grunb för betoillningNaperingen;
5:o egenbom på lanbet tillljöranbe areal i åfer, äng, ffog etter beteSmarf, femte bermeb
förenabe fdrffilba förmåner, fåfom »attenfaH, torfmoffe, laftageplatå m. m.;
6:0 laget od) arealen af hwar od) en i ftab, föping etter på ftabS områbe betagen egen*
bom, meb bertill pöranbe fdrffilba förmåner.
SDå faft egenbom, forn unber fiftförflutna tio år blifwit fålb efter nnbergått efwan omför*
mdtba »drbering, uppffattaå pgre eller lägre, dn ben febnaft betingabe föpeffilltngen eller ben
gobfdnba »ärberingefumman, böra be fdrffilba ffäl, l)»tlfa bertill föranlebt, i taperingå*
hanblingarne efter fommittéenå protofott antednaå. ^bpggnaber å ftabåegenbom famt öfriga
i benna §:8 4:be punft upprdfnabe hu§ Lich bpggnaber få ef helter utan på enaljanba fått till»
S3if). tid 3f. @t. fProt. 1862 & 1863; 10 ©ami. 1 Slfb. 2 S3anbet. 11
fännagtfmen färffilb anlebning, upptagas till lägre märbe, än bet, för Ijmilfet lamma bpggna*
ber äro I)dö allmän branbförja£rtng8=xnrättmng emot branbffaba förfäfrabe.
3 be fall, bå uti faft egenbomS uppffattning8=märbe ingå båbe jorbf>rufS=faftir|fmt od)
fåbaita bpggnaber eller inrättningar, fjmilfa icfe begagnaS för jorbbrufet od> befj binäringar
tittljöranbe rörelfe, odj Ijmilfa, jemlift § 2 uti S3eiv>illning8=ftabgan, fiola beffattaS efier annan
grunb, än för jorbbrnfSfaftigtyet är beftämb, flad l;ela bet uppffattabe faftigl)etS=märbet förbelaS,
få att fnrffilbt utfätteS märbet af fjelfma jorbbrul^faftig^eten meb be till jorbbrufet od) befj
binäringar fjöranbe bpggnaber od) inrättningar, famt färffilbt märbet af alla öfriga bpggnaber
od) inrättningar, för Emilla benådning attfeS böra utgöraS.
©åbana ^ifferier, forn utgöra färffilba i jorbebofen upptagne lägenheter, utan att mara t
hemmang ffattläggning inbegripna eller Ijafma i beraS taperingSmärbe ingått, taperas fåfom
annan faffigf)et enligt 58emillningg=ffabgartS 2:bra § punften 2.
§ 5.
SBib be fad bå föremaranbe tapering af faft egenbom ide fan grunba ftg på föpeffiding,
f)pra eder arrenbe, pppot!)etö=märbering eder branbförfäfring, bör, på bet en jemlif od) rättmiS
tapering famt författningsenlig beflattning må tidmagabringaS, egenbomenS märbe upptagas tid
ett belopp, forn, meb fänfigt tid benfammaS ftorlef, beffaffen^et, förmåner, läge od) affättningS=
tillfäde famt öfriga fänba eder upplyfta för^ådanben, motfmarar uppffattningSmärbet å anbra
i närheten belägna, jemförliga egenbomar, bera ofman uppgifna taperingS=grunber funnat tid=
lämpaS; åligganbe bet för öfrigt meberböranbe taperingSmän att, enligt beraS på förut eganbe
fännebom eder unber tapering§=förrättningen munna npplpSningar grunbabe öfmertpgelfe, upp=
ffatta f)marje egenbom tid befj merfliga märbe.
§ 6.
£)å faft egenbomS märbe beräfnaS efter befi affaftning, bör behörigt affeenbe fäftaS å be
grunbffatter famt öfriga utffplber, forn utom allmänna bemidningen fiola af famma egenbom
utgöraS, fä att märbet å en meb bplifa ffattebibrag jemförelfemiS l)ögre belaftab egenbom flä=
ligen mtnflaS i förbådanbe tid bet märbe, font åfätteS en af ffatter od) anbra utffplber minbre
betnngab, faftän tid ftorlef od) beffaffeit^ct för öfrigt bermeb jemförlig egenbom. 2)å frälfe*
ränta förenats meb eganberätten tid ben jörb, fymaraf fåbau ränta hittills utgått, [fall, mib
beftämmanbe af faftig^etenS märbe, betfamma öfaS meb ett belopp, motfmaranbe märbet af ben
förbättring, egenbomen genom räntanS uppf)öranbe munnit.
SBib uppfattningen af BoftaCte, ptoarö grunbrånta ingår blanb boftådgpaftoareng löne»
förmåner od) ttib beftåmmanbet af ben för bern belöpanbe betoidningg=afgtft bliftoit tagen i
berdtning, ffad benna råntag belopp afbragaS från beftådetö bepådtta affaftning.
§ 7.
©eban faft egenbom bet år, bå admånna betoidningen raeb titlåmpning af utfårbab np
beu>idntng8=ftabga förfta gången påförts, bliftoit, enligt föreffrifna ta;reringg=grunber, tilt fitt
toerfliga mårbe nppffattab; må betta toårbe, uttber tre dr, bibepådag oföranbrabt, fåmiba itfe
branbförfåfringg=wårbet å bpggnaber i ftab od) på bep områbe eiler å öfrige i § 4, utom. 4,
nppråfnabe puS od) bpggnaber bliftoit öfabt eiler minffabt, eller egenbomenS toårbe antingen
genom np= eiler tidbpggnaber, npa fabrifg=anlåggningar eller anbra inrättningar bliftoit unber
tiben i betpbligare mån förpöjbt, eller genom inträffab elbStoåba, toattenflöbe eiler af annan
bplif antebning mårfligen förminffatg; t ptotlEa fall fagba toårbe bör jernfast efter be förånbriit»
gar egenbomen nnbergått; men efter tre ård förlopp ffall förnpnb uppffattning ega rum.
ItpVffcsttning öf infomft utaf Ijcrgé&tuf od) bertill l)ötan&e näringar
famt qtoarnar o cl; fabrifer ni. fl. tvert' od; inrättningar.
§ 8.
SBib beråfningen af ben bepådna årliga infomften utaf bruf odj fabri! famt annan bertill
pånförltg inrättning, jemförag toårbena å ber, unber febnaft förflutna år, tiilroerfabe eiler för=
åblabe toaror odj pårtotb antoånba rååmnen, jemte öfriga rneb bepa toarorS tidtoerfntng eder
föråbting förenabe foftnaber; odj bå tidtoerftiingarneg mångb, i förening rneb be bepanblabe
odj frambrtngabe toarornaS öfabe toårbe, i admånpet måfte utgöra fåfrafte grunben för bebo»
manbe af totnften å ptoarje fårffilbt toerfS eder fabrifS rörclfe, böra tareringgmånnen beröm
förffaffa ftg tidförlitliga ocp fudftånbtga unberråttelfer. $ör bruf eder fabri!, bertotb pttarfen
unber bet nåftföregångna eder unber bet löpanbe året någon rörelfe briftoitS, påföreS itfe in»
fomff=betoidning.
§ 9.
©en affaftning, forn erpådeS utaf gruftoor od) öfriga malmttdgångar, bör, i lifpet meb
annan genom berggpanbteringen uppfommen toinft, årligen ta;erag tid betoillning på grunb
af bepådningen utaf euapanba rörelfe unber febnaft förflutna år.
$pd enapaitba fått taperaö winften af ffenbrott.
§ 10.
SBtb bemiHntngg=afgiftg ^åforanbe för behållen infomft af mjöl» cd) fåg» famt anbra qmar»
nar affeS ej aflenaft qmarnarnaö ftorlef od) ftenpareng, ramarnag och fågblabeng famt ftampar»
na§ od) matfarnag antal, utan tmfmnbfaftigen målb» od) ffogg» famt matten=tillgången femte
tutttågteng belopp oct) bet tillfälle tilt mjöt» etter brabt)anbel m. m., forn tåget od) fommunifa»
tiong=mebten bereba.
§ 11.
©å brutto, fabrifg» eller nåringg=tbfare måfte fåfom egare utgöra faftighetg=bemillmng för
egenbmn, lägenhet etter bpggnab, forn t befj t>ett)et eller titt en bet begagna^ tilt röretfeng be»
brifmanbe, må flåtigen beråtnab arrenbe» etter ^i)reö=afgtft afbragag från ben infomft röretfen
temnar.
Uppffattning af infomft genom ffepp$te&m, fjöfact, tjnn&el ocp gantas
ioerf famt annan jor&btnfet trfe titlpöranbe näring.
§ 12.
SJteb lehning af be t affeenbe på fartyg föreffrtfna uqoqogifter angåenbe tåftetat, bpggttabg»
material od) attbringab ångtnaffing briffraft m. m., uppffaitag fartt)göegaren§ intomft etter
fraftförtjenft efter fartyget® ftorte! od) bef!affenl)et famt be, få mibt fånbt år, unber nåftföre»
gångna år merfftållba reforg äfmenfom beförjba roaru= od) perfonal=trangporterg förmånlighet,
©å fartyg unber fjeta bet nåftförftutna åretg topp ide marit upptadtabt etter utruftabt od) be»
gagnabt famt fötjafttigen ide för befi egare mebfort någon infomft, bör ef holler någon bernitt»
ning påförag.
§ 13.
©fejare, ångfartsbefälhavare, förmån, maffinifter famt matrofer och anbra fjömån
taperag tift bemiltning för fina infomfter genom arfmoben od) få fatlabe h^tor m. nt. efter
enahanba beråfningggrunber, forn åro ftabgabe för ben mib inbuftrietta foretag etter i enfftlb
tfenft anftåtlba perfonalg infomft=bemttlning.
§ 14.
©en infomft, tmnblanbe, hanbtmerfare elter annan nåringg=ibfare eger af fin rörelfe, upp»
flattag, meb fåftabt affeenbe ä hårmib förfommanbe altmånna elter tillfälliga förhåtlanben,
efter rörelfeng bef!affent)et och ^et belopp, hurtid ben årliga maruomjättningen etter tillmerf»
ningen nppgår, antalet af be mib röretfen bitråbanbe etter anmånbe perfoiter, befjeg befattnin»
gar nä) löitewilfor, afjättning?= och arbet?tidfäden, h«nbel?bobar? od) Werlftäber? läge jemte
öfriga omftänbigheter, forn aitfc? himeria på förmånligheten af ibfab Ijanbel elier annan näring.
©Inde tapertng?=männen falna närmare fånnebom röranbe wertliga befaffertheten af ben rö=
relfe, cm broar? befattning fråga är, od) aflcmnabe uppgifter ide innehålla tiöfpdeftgöranbe
upplåning beröm, bora be, på fått bein lämpligaft fpne?, förffafia fig be unberrättelfer, forn
erforbraö för rörelfenS rättmija befattning. 2)en bemiduing, gårbfaribanblanbe odj anbre i
panbelSärenben refanbe perfoner böra erlägga för inlomften af fåban ^anbelörörelfe, tapera? tid
t>ela fitt belopp å be fattfplbige? mantalfrtfning?=ort.
§ 15.
fjmat od) en fattfplbig bör för fin inlomft genom banbel, bonbtmerl eder annan näring
tapera? tid benådning efter bet belopp, fåban inlomft Hjertligen utgör eib l)an åtnjuter, antin=
gen ben näring, Ipmarigeuom infomften erf)åde§, ibla? för ben fattfplbige? egen rötning eder
af honom bebrifme? fåfom lcmmi?fionär eder innehafware af annan perjon? prle?rätt; odj bå
ben mib bewidning?faperingen för ett eder annat prlc påförba befattning ide rncbför eljeft
falnab rättighet för ben fattfplbige tid utöfmanbet af betta prle, få äro tapering?männen ide
pligtige att unbcrföfa odj pröfroa behörigheten tid betfamma? iblanbe.
§ 16.
@å miba ide hanblanbe, hanbtwerlare eder annan näring?-iblare före ben 1 Sdtaj bet år,
taperingen förrätta?, upphört meb fitt förut iblabe prle od) fåbant bo? roeberböranbe mtjnbig:
Ipet anmält, bör intomft=bewidning för betfamma efter ftabgab beräfning?grunb honom påföra?.
§ 17.
£är i rilet fattfrifmen lonftnblare eder annan perjon, font genom utöfning af fonft
eder förförjntng?»mebel berebt fig inlomft äfwen på annat ftäde än mantal?frifning?=orten,
påföre? bod enbaft ber in!omft=>betoidning; men mib beftämmanbet af befj belopp bör jemmäl
taga? i berälning ben inlomft, han annorftäbe? förmärfmat.
Uppfattning af i afmätt cUcr enffilb tjenft anfäll&c petfpneté
infpmfer,
§ 18.
3 allmänhet bör mib bewidning?=afgiften? beftämmanbe Iproarje löntagare? inlomft, få
mibt ben utgöres af beftämb lön eder wiff, antingen i penningar eder fpanmål och anbra
natura=perfeblar, utfatt Mopp, upptagas på grunb af bera erljållen officiel eller behörigen ffprft
uppgift, pmarmib fpåttntalö jemte aubra in natura utgåenbe marorS od) petfeblarS märbe be=
räfnäs efter örtens febnaft faftftållba marfegångSptiS, od) fåbaita perfeblar, forn icfe finnas i
marfegångSdapan uppförba, åfätteS bet mårbe, forn be inom orten anfeS ega.
©en meb allmän eller enffilb tjenftebefattning förenabe förmånen af fri boftab beråfnaS
till bet belopp, forn i årlig ppra inom famma ort manligen erlåggeS för en boftab af enafmnba
antal lifa beffaffabe rum od) lägenheter. ©et tillfälle till fåbait jemförelfe fafnaS eller färffilba
förfiådanben förefomma, beftämmeS npfjnäntnba förmåns märbe efter annan, enligt taperingö=
mannens åfigt, tillämplig beräfningSgrunb. — ©å embetS= od) tjenfteman, fåfom boftällSl)af=
mare, bör erlägga ben för boftället belöpanbe bemillning§=afgift, är patt ide ffplbtg befsutom
utgöra bemiöntng för fin förmån af fri boftab på famma ftålle.
©eremot bör ide faftig!)etS=bemtllning påföraS, få framt ide hela bpggnaben är åt en
od) famma perjon till boftäHe upplåten.
§ 19.
©e meb embeten od) tjenfter eller anbra befattningar förenabe obeftämba od) till beloppet
ornmeptanbe infomfter tapcraS enligt fänba eller uppgifna fötljåKanben od) meb fäftabt affeenbe
å fåbaita tillfälliga omftänbigpeter, forn unber febnafte tiben inmerlat på befja infomfterS be=
lopp; böranbe berjemte fåfom lehning för uppffattningen af bplifa eptra infomfter eller få fal=
labé fportter, mtb tillämpliga fall, följaS beit beräfningSgrunb, font iafttagitS mib beftämmanbet
af årlig erfättning åt ivtnel)afmare af lifartab tjenft, bå fåbait bermeb förut förenab infomft
uppbört.
§ 20.
3 affeenbe på bemtllningen för infontft fåfom fuUmäftig eller ornbub för anbra perfoner
tiUäntpaS, ber fåbant ftg göra låter, fymab röranbe bemiUning för löntagares till beloppet obe=
ftämba infomfter ät ftabgabt.
Bphffrtttmng af infomft genom räntefcätanbe fapittaC famt an&ta här
ofioan icfe omförmalba tillgångar.
§ 21.
©eban all annan beffattbar infomft är beräfnab, bör ben, enligt gäflanbe 33emiflningS=
ftabga beffattbara infomften af frnftbäranbe fapital beftämmaS till pmab tapertngSmännen på
grunb af egen fännebom famt alla mebbelabe eder eljeft tillgängliga upplpSningar anfe benna
infomft roerfltgen mata. ©afnaS annan tillförlitlig beräfningSgrunb bd ffall jemförelfe anftätlaS
emellan, å ena fiban, ben ffattffplbtgeS alla fammanlagba fänba år§=infomfter af faft egenbom,
rörelfe, t>r?e, tjenft, penfion, lott i bolag od; annan fätfftlb bemiUning unberfaftab infomftfälla,
famt, å anbra ftban, ben ffattffplbigeö alla fannolifa lefnabSfoftnaber. ©fillnaben eller bet
belopp, hmarmeb lefnabSfoftnaberna funna finnas öfmerffjuta nätnnba fannolifa år§=infontfter,
anfeö bd utgöra ben ffattffplbtgeå infomft af fapital.
SBtb beräfning af ffattffplbigS ofänba lefnabSfoftnaber uti ftab md befamma i allmänhet
ide anfeö mara lägre än i nebanftdenbe förljdllanbe till beloppet af ben ärliga f)pra, ben flätt»
ffplbige erlägger för be af honom od) ^an§ egen familj begagnabe rum od) lägenheter eller få»
lunba, att när benna tyhra ftiger öfwer 300 t. o. ra. 500 9J:br, lefnabSfoftnaberna och fdlebeS
äfmen ben ffattffplbigeS årSnnfomfter anfe§ uppgå till minft 3 gånger tytyranS belopp; när tytytan är
högre än 500 t. o. ra. 1,000 Ditbr, lefnabSfoftnaberna anfeS mara 4 gånger tytyranS belopp
» » 1,000 » » » 1,500 » » » » 5 » » »
famt när tytyrart dr högre än 1,500 sJi:bt, lefnabåfoftnaberna anfeS uppgå till minft 6 gånger
hpreöbeloppet, anfommanbe bet pä SSetebningen att beftatnma i Ijtuab raan tytyreSbelopp, forn
ide uppgår tilt mer än 300 &i:br, må läggaS tid grunb för infomft=beräfning.
3 affeenbe å bent, forn bebo egna tyu§, uppffatfaö tytyreSmärbet för be rum od) lägenheter,
tymtlfa be för fig och familj begagna, genom jemförelfe ttteb anbra lifa beffaffabe lägenheter.
3 öfrigt böra tapertngSmännen hdrmib taga t betraftanbe, hurumiba talrtf familj, embete
åliggattbe eller annat förtyåUanbe nöbfafat till begagnattbe af flera och bprare rum än manligt,
od) om af fåban anlebning fan mara ffäligt att göra nebfattning i ben efter ntyfjnämnba
grunber beräfnabe infomft, eller om unberhåll af häftar och åfbon, talrif betjening m. m., forn,
bå fåbant ide för ben ffattffplbigeö tyrfe erforbraS, utmärfer ett typpigate lefnabSfätt, lemnar
anlebning till beräfning af högte infomft.
SBib beräfning af ränteinfomft från utlånabt fapital afbrageS ränta, forn bett ffattfftylbige
utbetalt å upplånabt fapital.
föörlufter, af Ijrntlfa fapitalet brabbatö unber året näft före bet, tymarför bemiUning påfö»
reS, afräfttaS från egarens fapital=förmögenhet octy erläggeS bemiUning för ben affaftning åter»
ftåenbe fapital=beloppet anfeö lemna.
©när weberböranbe bolags eller inrättnings bireftion eder fttyrelfe ffad erlägga beloid=
ning8*afgtft bdbe för ränteinfomften af l;ela bet t bolaget eder inrättningen neblagba attie=>
fapitalet ocf) för ben winft, font rörelfen bevutöfwer lernnar, fä päföraS be enftilbe belegartte
ide benådning för inlomft frän famina bolag eller inrättning.
STOCKHOLM, 1864. P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
RIKETS STÄNDERS
RIKS-STAT
FÖR
År 1864
och följande åren intilldess nästa Statsreglering vidtager.
Hör till R. St. und. Skrifvelse, 1862 <J- 1863. M 202.
i
Riks-Staten för år 1864 och följande åren.
Inko Misten :
Ordinarie inkomster för Statsverket:
Penningar  8,427,900: —
Indelta Räntor, förslagsvis beräknade  2,709,400: —
Spanmål:
656,650 kubikfot Indelt med värde på förslag k 2 R.dr kubikroten
1,318,800: —
429,675 kubikfot Oindelt med d:o  859,350: — 2,172,650: — 8 309 950'
1,086,325 kubikfot.
Extra ordinarie inkomster, enligt Regeringsformens 60 <§ inflytande såsom Bevillning 24,600,000:
Riksmynt.
A.
32,909,950
På Rldderakapet och Jkdelns vägnar:
Summa |32,909,950|—
Stockholm den
På Preste-Ståndets vägnar:
Gf. Ij agcrbjelke,
n. v. Landtmarskalk.
H. Reuterdahl,
Talman.
t
intilldess nästa Statsreglering vidtager.
Utgiften:
Första Hufvud-Titeln:
Kongl. Hof- och Slotls-Staterne .
Andra Hufvud-Titeln
Justitie-Departementet
Tredje Hufvud-Titeln
Utrikes-Departcmentet
Fjerde Hufvud-Titeln
Landlförsvars-Departemente
Femte Hufvud-Titeln
Sjöförsvars-Deparlementet ..
Sjette Hufvud-Titeln
Civil-Departementet
Sjunde Hufvud-Titeln
Finans-Departementet
Åttonde Hufvud-Titeln
Ecklesiastik-Deparlementet.
Nionde Hufvud-Titeln
Pensions- och Indragnings-Slaterne
S:r
Bidrag för bestridande af de på
Riksgälds-kontoret anvisade utgifter
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
R:dr.
1,230,000
2,179,390
479,200
6,590,263
3,392,943
3,469,647
5,524,198
2,679,104
1,2H,104
11
R:dr.
5,903
2,121,897
81,310
211,088
25,600
259,760
70 3,639
89
71
S p a n m å I.
Indelt på förslag.
Mått.
Kub.fot. i k.
125,955
8,581
967
321,011
134
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
R:dr.
26,735,860
1,659,9501
Summa 28,415,810]
2,709,400] —
656,650
2,709,400] — j 6S6,650| —
251,911
17,162
1,934
1,042,022
269
1,313,300
1,313,300
80
Kub.fot.
121,06,3
59,623
4,450
283
25,556
20] 24,743
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kub.foten.
R:dr.
242,126
119,246
8,901
567
51,112
49,486
235,720] — ! 471,440
— j 233,720
471,440
Summa
Riksmynt.
R:dr.
1.230.000
2.185.500
479,200
9,206,200 •
5,593,700
3,706,800
5.552.500
4.052.000 ■
1.264.500
51,250,000
1,659,950 ■
32,909,960
5 December 1863.
På Borgare-Ståndets vägnar:
J, 6r. Schwan,
n. v. Talman.
På Bonde-Ståndets vägnar:
Kils Fjarsnm,
n. v. Talman.
■i
Statsverkets
Ordinarie Inkomster.
Ordinarie Ränta:
Hvad af denna ränta är anvisadt till åtskilliga Stater, Verk och Inrättningar utföres här till ett
förslagsvis beräknadt belopp af  2,709,400: —
Hen öfriga delen inflyter till Stats-Verket direkte och upptages till  1.957,000: —
Tionde-spanmål
Tionde-spanmåls-lösen efter bestämda priser
Arrende-medel af Kungsgårdar och andra Kronolägenheter
Sillver-tionde, Myntare-lön och Slag-skatt
Koppar-ränta, 1,100 Centner å 67 R:dr
Tionde-tackjern, 17,000 Centner å 2 ll:dr
Svafvelbruks-tionde
Mantals-penningar
Bötesmedel
Kavalleri-regementenas Häst-vakans-spanmål:
Vid Lif-regementet för 500 N:r
23,625 kubikfot.
» f. d. Östgöta Kavalleri för 1,000 N:r  47,250 »
» f. d. Westgöta Dragoner för 1,000 N:r
47,250 »
» Smålands Dragoner för 500 N:r
22,050 »
Ständiga Rote-vakans-afgifter vid Skånska Infanteri-Regementena: för 385 N:r
Tillfälliga Rote-vakans-algifter
Vakans-afgifter af nyroterad jord
Rote-vakans-afgift af utsockne frälsehemman i Halland
Tross-passevolans-afgift
Båtsmans-vakans-afgift
Kontroll-stämpel-medel
s
Råk- och Lots-medel
Observations-medel
Extra medel och uppbörder
Intresse-medel
S:r
Transport
Inkomster.
5
Bil. Litt. A.
Indelta Räntor,
enligt
Span
m å 1.
Penningar.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
markegång på
förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr.
1,957,000
6,700
67.000
15.000
73,700
34.000
4,000
525,000
90.000
8,000
56.000
17.000
26,500
65.000
22.000
350.000
6,000
100.000
5,000
ö.
R:dr.
2,709,400
Ö. Kubikfot, k
656.650
3,427,900
2,709,400
656,650
R:dr.
,313,300
ö. Kubikfot, k
143,000
I 32,000
1,313,300
140,175
14,500
R:dr.
286,000
264,000
280,350
29,000
429,675
859,350
R:dr.
4,666,400
1,599,300
6,700
331.000
15.000
73,700
34.000
4,000
525.000
90.000
280,350
—
29,000
—
8.000
—
56,000
—
17 000
—
26,500
—
65,000
—
22,000
—
350,000
—
6,§00
—
109,000
—
5,000
—
8,309,950
-
3,427,900
2,709,400 I — I 656,650
1,313,300 [
429,675 ! — | 859,350
8,309,950 I —
6
Transport
Extraordinarie Inkomster.
Tull-medel
Post-medel, påräknade för Post-Verkets stat och omkostnader
Stämpelpappers-medel
Bränvins-afgift  :
S:r
Summa
7
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt
markegång på
förslag.
S p a n m å I.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
b. 2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
3,427,900
13,500,000
1.500.000
1.200.000
8,400.000
R:dr.
2,709,400
Kubikfot.
656,650
R:dr.
1.313,300
Kubikfot.
429,675
R:dr.
859,350
R:dr.
8,309.950
13,500,000
1.500.000
1.200.000
8,400.000
24.600,000
24,600,000
28,927,900
2,709,400 | — | 656,650 |
1,313,300
429,675
859,350 — 32,909,950 | —
8
Första Hufvud-Titeln.
Bil. Litt. B.
Penningar.
Riksmynt.
Kongl. Hof» och Slotts-Staterne.
Kongl. llof-Statii-Anslagen.
R:dr.
ö.
Kong]. Maj:ts Hofhållning
630,000
Hennes Majit Enke-Drottningen Josephinas Hofhållning
120,000
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland
126,000
Deruti inbegripne handpenningar för Hans Kongl. Höghets Gemål.
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne
36,000
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie
18,000
För underhåll och vård af möbler och andra, Staten tillhöriga inventarier i de Kongl.
Slotten
56,400
Kongl. Hofstallets utfodring
45,000
Polis-, lys- och renhållning vid Kongl. Slottet och Arfprinsens palats
22,500
Rosersbergs Slott  .
3,000
50,000
Ved och kol för de Kongl. Hofven
—
S:r
1,106,900
—
Kongl. Slotten.
Reparationer å Stockholms Slott med flera för de Kongl. Hofven upplåtna byggnader
63,000
Brandväsendet och yttre lvshällningen vid Kongl. Slottet och Arfprinsens palats
11,250
Drottningholms och Svartsjö Slott
24,600
Gripsholms Slott
5,000
Ulriksdals Slott
8,250
Haga Lustslott och Park
8,000
Strömsholms Slott
3,000
123,100
S:r
Summa
1,230,000
Andra Hufvud-Titeln.
9
Bil. Litt. C.
Justitie» Departementet.
Departements-Chefen, JustitierStats-Ministern
Justitie-Stats-Expeditionen
Högste Domstolen
Justitie-Kanslers-Expeditionen
Justitie-Revisions-Expeditioneu
Svea Hof-Rätt, med derunder lydande Justitie-Stat
Götha Hof-Rätt. med derunder lydande Justitie-Stat
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge, med derunder lydande
Justitie-Stat
Krigs-Hof-Rätten
Fångars vård och underhåll:
Bestämdt anslag  183,627: 50.
Förslags-anslag  1,120,000: —
Vård och underhåll af Läns-och Kronohäkten, Reservationsanslag
Medico-legala Besigtningar, Förslagsanslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m., Förslagsanslag..
Rese- och Traktamentspenningar, Förslagsanslag
Ersättning åt domare, vittnen och parter. Förslagsanslag ...
Extra utgifter. Reservationsanslag
Summa
Penningar.
R:dr.
15,000
23,200
129,600
16,400
128,100
193,989
188,771
88,237
12,555
1,303,627
13,500
10,000
23.914
12,000
16,000
4.500
50
52
Indelta Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
R:dr.
2,201
3,494
207
2,179,396 11 5,903
Summa
Riksmynt.
R:dr.
15,000
23.200
129.600
16,400
128,100
196,191
192,266
88,444
12,555
1,303,627
13,500
10,000
23,914
12,000
16,000
4.500
89 2,185,300
41
10
97
50
50
52
Tredje Hufvud-Titeln. Bil. 1Att. O.
Penningar.
Riksmynt.
Utrikes-Departementet.
R:dr.
ö.
Departements-Chefen, Statsministern för Utrikes Ärendena
Departementets Expedition
Minister-Staten
Skrifmaterialier och Expenser samt Extra Utgifter
24.000
25,500
359,700
70.000
—
Summa
479,200 | —
Hör till R. St. undt. Skrifvelse, 1862 fy 1863, JU 202. 2
10
Fjerde Hnf
-
Mj antil för sv ars-Departementet.
Departements-Chefen
Departementets Kansli-Expedition
Departementets Kommando-Expedition
Krigs-Kollegium
.
Generalitets-Staten
General-Stabs-Officerares bildande
Topografiska Korpsen
Artilleri-Staben
Ofver-Kommendants-Expeditionen i Stockholm
Kommendants-Staten
Krigs-Akademien
Allmänna Garnisons-Sjukhuset
Rese-stipendium för Militär-läkare
Sm
Indelta Arméen.
Kavalleri- och Infanteri-Regementena
Till Löneförbättringar vid Indelta Arméen
Militie-Boställs-Kassan: Ersättning för Reserv-hemmans-räntor och Krono-tionde m. m
Indelta Arméens vapenöfningar, Reservations-anslag
Till Trossens underhåll
S:r
Aarfvade Arméen.
Lif-Gardet till Häst
Husar-regementet Konung Carl XV
Svea Lif-Garde
Andra Lif-Gardet
Wermlands Fälijägare-regemente
Svea, Götha och Wendes Artilleri-regementen, Reservations-anslag
lngeniör-Korpsen. (Derunder Reservations-anslag till Korpsens praktiska öfningar 5,000 R:dr)
Transport
r
11
vild-Titeln.
Bil. Litt. B.
Penningar.
Indelta;Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n in å I.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
ä 2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
15.000
39.000
12,550
118,700
82.250
6,500
34.250
6,400
6.015
15,006
79,888
62,650
2.000
R:dr.
Kubikfot.
k.
R:dr.
Kubikfot.
R:dr.
R:dr.
15.000
39.000
12,550
118,700
82.250
6,500
34.250
6.400
6,015
15,006
79,888
62,650
2,000
480,209
75
480,209
75
402,703
100,000
2,057
825,000
26,520
2,121,897
125,955
251,911
80
10,348
10,849
20,696
21,699
60
2,797,208
100,000
23,756
825,000
26,520
1.356,280 83 2,121,897
125.955
9 251.911
80
21,197
42,395 60
3,772,485 23
114,656
5
138,664
99
144,622
70
144,787
70
74.974
50
751,785
5
135,757
17
,341,738
74
5,985
10,577
10.672
10.672
41.589
1.664
11,970
21,155
21.344
21.344
83,179
3,328
40
40
40
20
126,626
159,820
165,967
166,132
74,974
834,964
139,085
5
39
10
10
50
25
17
2,121,897
125,955
9 251,911 80 102,358
5 204,717
5,920,264 54
>
12
Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skoning
Transport
Lega för hästar till Artilleriets exercis
Fouragering af Artilleriets och Värfvade Kavalleriets hästar, Förslags
Mathållning för manskapet vid Garnisons-regementena
-anslag
Beväringen.
Lif-Bevärings-regernentet
Gotlands National-Bevärins
S:r
Hallands Beväring
Wester-Norrlands Beväring, Iönefyllnad
Beväringsmanskapets vapenöfning, Förslags-anslag
IVIaterielen.
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-Kollegii Afdelningar,
Till Lif- och Släpmunderingar vid Botehålls-regementena
Inqvarteringskostnader i Stockholm, Förslags-anslag
Till inqvarteringens ordnande i dito. Heservations-anslag
S:r
Reservations-anslag
Inqvarteringskostnader i landsorterna, Förslags-anslag...
Salpeter-upnköu
Ved och ljus för fästnings- och garnisons-orter ....
Diverse Anslag;.
Till Skjutskolor
Spanmåls-upphandlings- och Bageri-kostnader
Durchmarche-koslnader. Reservatioris-anslas
S:r
Rese- och Traktamentspenningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m. för Krigs-Kollegium m. fl. Verk
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m. för Departementets Kansli-Expedition, Förslags-anslag
Extra Utgifter
Summa
13
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 K:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
ö.
3,3 \ 1,738
74
58,634
75
14,326
68
390,000
—
320.000
—
R:dr.
2,121,897
Kubikfot.
125.955
R:dr.
251,91 1
Kubikfot.
102,358
18,049
R:dr.
204,717
36,099
R:dr.
ö.
5,920,264
54
58,634
75
50.425
68
390.000
—
320.000
—
2,288.209 59
99,21 0
198,420 40 2,486.629 99
23,91 1
137,053
7,500
6,295
500.000
655
1,310
23,911
138,363
7,500
6.295
500,000
674.759
90
655
1,310
076,069 90
1, 169,454
257.200
18.000
21,450
36.000
60.000
33,000
1,169,454
257,200
18,000
21,450
36.000
60.000
33,000
15
1,595,104
1 5
1,595.104
15
9,000
37.500
12,000
58,000
8,770
2,930
67.500
98
9,000
37.500
12,000
58,000
8.770
2,930
67.500
98
195,700 98
195.700 98
6,590,265 20 2,121,897 — 125,955 9 251,911 80 121,063
242,126
9,206,200
14
Femte Huf
-
Sjöförsvars-Departementet.
Aflöiiings-Stater.
Departements-Chefen
Departementets Kansli-Expedition
Departementets Kommando-Expedition
Förvaltningen af Sjö-ärendena
Aflönings-staterne vid Flottans stationer i
Carlskrona och Stockholm samt depot i
Göteborg
Båtsmans-indelningen
Tillskott i de till
Blekinge län
anslag
Båtsmans-indelningen uti
räntor, Förslags
-
anslagna
Ma t eri elen.
Flottans underhåll
Flottans nybyggnad
Båtsmäns förseende med kojer och täcken ..
Båtsmännens beklädnad, FÖrslags-ansl., högst
Beklädnad åt Mariner, Kanonierer, Matroser
och Skeppsgossar
Penningar.
R:dr.
15,000
18,900
4,100
35,350
1,051,154
16.000
25
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Oindelt Spanmål.
Mått.
lt:dr. ö. Kub.fot. k.
81,050
40,446
Värde
förslagsvis
ä 2 R:dr
kub.foten.
R:dr.
80,892
Summa
Riksmynt.
R:dr. ö
15,000
18,900
4,100
35,350
1,132,046
81,050
16,000
25
S:r 1,140,504 25 81,050
592,888
162,000
13,500
88,200
1.18,400
S:r 974,988 30
30
40,446
80,892 — 1,302,446 25
19,177
38,354
40
631,242
162,000
13,500
88,200
118,400
70
19.177 2 38,354 40 1.013,342 70
Transport |2,115,492|55| 81,050|—| 59,623| 2| 119,246|40j2,315,788j95-
15
vud- Titeln J?*|. TAtt.lT.
Transport
Diverse Anslag-.
Exercis af Flottans bemanning
Gemenskapens vid Flottans korpser natura
underhåll,
Reservations-anslag
Till stipendier för officerare af flottans korpser
under anställelse i utländsk tjenst eller
kommendering utrikes
Spanmåls-upphandlings- och Bageri-kostnader
Durchmarche-kostnader, Reservations-anslag
För sjukvård
För diverse behof
Rese- och Traktaments-penningar, Förslagsanslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m.
för Förvaltningen af Sjö-ärendena och Departementets
Kommando-Expedition
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m.
för Departementets Kansli-expedition, För
slags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m.
för Flottans stationer och depot, Förslagsanslag
Extra utgifter
S:r
För Handeln.
Lots- och Fyr-inrättningen med dertill hörande
personal, Reservations-anslag
Penningar.
R:dr.
2,115,492
480,000
248,600
15.000
30.000
30.000
39.000
19,175
5,000
5,000
1,236
27,000
1 5,000
55
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på Förslag.
R:dr.
81,050
915,011 5
362,440
Oindelt Spanmål.
Mått.
Värde
förslagsvis
ålit R:dr
kub.foten.
Kub.fot.
59,623
R:dr.
119,248
Summa
Riksmynt.
R:dr.
2,315,788
480,000
248,600
15.000
30.000
30.000
39.000
19,175
5,000
5,000
1,236
27.000
15.000
915,011 5
460
Summa 3,392,943 60 81,510
59,623| 2 119,246
362,900
4013,593,700|—
Sjette Huf
-
Civ il-liep artementet.
Stats-Råden utan Departementer:
3 å 12,000 R:dr
..............
Departements-Chefen
Departementets Expedition
Kommers-Kollegium
Statistiska Tabell-kommissionen. (Derunder tyra särskilda Reservations-anslag å tillsammans
14,250 R:dr)
Landtmäteri-staten
För Rikets ekonomiska Karte-verk, Reservations-anslag
Öfver-Ståthållare-Embetet
Lands-Staterne i Länen
Gästgifvares Iriheter
Till lättnad för skjutsnings-tungan, der den genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande;
Reservations-anslag
Färjor och färjekarlar
S:r
•lordbruket, Handehi och Häritigarne.
Reservations-anslag.
Skiften och afvittringar
Vägar och kommunikationer
Undervisnings-anstalter för Jordbruk och Landtmanna-näringar
Agronomer och deras elever
Befrämjande i allmänhet af Jordbruk och Landtmanna-näringar
Häst-afvelns förbättrande
Undervisnings-anstalter för Slöjderna
Befrämjande i allmänhet af Slöjderna
Undervisnings-anstalter lör Handel och Sjöfart
Befrämjande i allmänhet af Handel och Sjöfart
Undervisnings-anstalter för Bergsbruket
Befrämjande i allmänhet af Bergsbruket
Fiskeri-näringens understöd
S:r
Transport
vud- Titeln.
17
Bil. Jjitt. Cr.
Penningar.
R:dr.
36.000
17.000
45,600
88,750
29,700
95.495
6,000
73,867
993,004
1,039
100,000
Indelta Räntor,
enligt
markegång på
förslag.
S p a ii m i
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
ä 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
1,304
164,480
17,500
184
99
69
Kubikfot.
8,559
4
17
R:dr.
17,118
35
40
Kubikfot.
3,868
R:dr.
7,736
40
R:dr.
36.000
17.000
45.600
88,750
29,700
96,800
6,000
73,867
1,182,339
18,547
100,000
220
24
9
1,486,455 33 183,469 68 8,581
63.000
12.000
144,000
29,550
37,900
49,545
137,150
22.500
43.100
22.500
7,500
8,700
16.100
23,929
80
17,162 — 3,868 2 7,736 40 1,694,823 41
330
661
40
63.000
12.000
144,000
29,550
37,900
50,206
137,150
22.500
43.100
22.500
7,500
32,629
16.100
40
80
593,545
23,929
80
—
—
330
7
661
40
618,136
2,080,000 | 33 | 207,399 | 48 | 8,581 | — | 17,162
Hör till R. aSL undt. Skrifvelse, 1862 & 1863, M 20,
— | 4,198
2.
9
8,397
80 | 2,312,959 | 61
3
Transport
Diverse Anslag;.
Utflyttningshjelp efter skiften, Förslags-anslag
Ersättning till Sala Bergslag för förlust genom vissa räntors förvandling, Förslags-anslag
Odlingshjelp för krono-nybyggare, Förslags-anslag
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, Förslags-anslag
Konvoj-Kommissariatet; Förslags-anslag, att utgå direkte af Tull-medlen
Kontrollen å bränvins-förfättningarnes tillämpning; Förslags-anslag, att direkte utgå af inflytande
Bränvinstillverknings-medel
Skrifmaterialier och Expenser, Ved m. m., Förslags-anslag
Rese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag
Extra Utgifter, Beservations-anslag
S:r
Summa
19
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt
markegång på
förslag.
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
ä 2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt,
R:dr.
2,080,000
110,000
2,400
4,500
2,700
750.000
440.000
50,047
15.000
15.000
16
R:dr.
207,399
3,689
Kubikfot.
8,581
23
R:dr.
17,162
Kubikfot.
4,198
252
R:dr.
8,397
504
R:dr.
2,312,959
110.000
2,400
4,500
6,893
750.000
440.000
50,047
15.000
15.000
61
23
16
1,389,647 16
3,689 23
252
504 —
1,393,840 39
3,469,647 | 49 j 211,088 | 71 | 8,581
17,162
4,450
8,901 180
3,706,800 |
20
Sjunde Hnf
Finans-Departementet.
Departements-Chefen
Departementets Expedition
Kammar-Kollegium
Stats-Kontoret med Krono-magasinerna samt Våg-staterna i Fahlun och Avesta
Stämpelpappers-omkostnader, Förslags-anslag
Mynt- och Kontroll-verken
Omkostnader för Kontroll-verket, Förslags-anslag
Kammar-Rätten
Öfver-Intendents-Embetet
Post-verket (kontanta anslaget på förslag att af Post-medlen direkte utgå)
Till Post-diligensernas förskaffande pä sådant sätt, att de skjutsskyldige ej dermed betungas; Reserva
tions-anslag
Tull-verket (Förslags-anslag att af Tull-medlen direkte utgå)
Ersättning till städerna för mistad tolag, Förslags-anslag
Jägeri-Staten
Skogsplanterings-kassan (kontanta anslaget såsom ersättning för hemmans-räntor och arrenden m. m.,
på förslag)
Skogsinstitutet, lägre skogsskolor samt öfrige till skogsstaten hörande tjenstemäns aflöning, Reserva
tions-anslag
.
Till belöningar för rofdjurs dödande, Förslags-anslag
Lyshållning m. fl. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm, Förslags-anslag
Byggnader och reparationer i Stockholm, Reservations-anslag
Byggnader och reparationer i landsorterne, Reservations-anslag
Städers friheter, Förslags-anslag
Transportkostnad för Stats-verkets Bergs-eflekter, Förslags-anslag
Observations- och uppbörds-procenter m. m., Förslags-anslag
Mantalsskrilningsprovision, Förslags-anslag
Tionde-profvare
Restitutioner, Förslags-anslag
Uppköp af ved för Wisby s. k. Krono-kalkugn. Förslags-anslag *
Rese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, ved m. m., Förslags-anslag
Extra Utgifter, Reservations-anslag
Kongl. Theatern :
Summa
vud- Titeln.
21
Ii il. T. it t. II.
Penningar.
R:dr.
17.000
38.200
109.000
108,255
164.000
30.700
3,450
126,426
29.200
1.500.000
70.000
1.800.000
1,040,000
381
18,300
75.000
50.000
15.500
48.000
60,825
23.700
3,000
15.000
19.500
15.000
1.500
1.500
18,659
46.500
75.000
94
68
58
Indelta Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
R:dr.
364
2,330
900
22.004
50
69
81
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Mått.
Kubikfot.
37
359
570
Värde
k 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
75
719
1,140
60
20
Oindelt.
Mått.
Kubikfot,
113
170
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
226
340
80
20
Summa
Riksmynt.
R:dr.
17.000
38.200
109,600
108,481
164,000
30,700
3,450
126,426
29.200
1,500,440
70.000
1,800,000
1,040,000
2,712
19.200
75.000
50.000
15.500
48.000
60,825
46,764
3,000
15.000
19.500
1,140
15.000
i ,500
1,500
18,659
46.500
75.000
80
94
10
37
20
58
5,524,198
20 25,600
967
1,934
80
283
567
5,552,300
22
Åttonde Huf
-
Ecklesiastik-Departementet.
Departements-Chefen
Departementets Expedition
Riks-Arkivet
Kongl. Bibliotheket  ..
Kleresi-Staten
Särskilda Förslags-anslag för Kleresiet:
Biskopens på Gotland lön
3,000: —
Åt 13 Konsistorii-notarier, å 270 R:dr, högst  3,510: —
Ersättning åt innehafvare af roterade ecklesiastikboställen  3.000: —
Domkapitlens Expeditioner, Reservations-anslag
Lappmarks Ecklesiastikverk, Förslags-anslag
Universiteterna (af kontanta beloppet ett Förslags-anslag å 30,000 R:dr för upprätthållande till visst
belopp af sådana löner vid Upsala Universitet, i hvilka spanmål ingår)
Carolinska Medico-kirurgiska Institutet
Elementar-läroverken (af kontanta beloppet ett Reservations-anslag å 3,000 R:dr till arfvoden åt
Bibliothekarier vid de högre läroverken)
Seminarium för bildande af lärarinnor
Pedagogier och Folkskolor
För Folkundervisningen: till
Seminarier för folkskolelärares bildande, Reservations-anslag  65,000: —
Stipendier för seminarii-elever  30,000: —
Arfvoden och resekostnader för folkskole-inspektörer  30,000: —
Undervisningsmateriel m. m. för folkskolorna  10,000: —
Löneförbättring för examinerade folkskolelärare  120,000: —
eller ytterligare ett Reservations-anslag å tillhopa  190,000: —'
Gymnastiska Central-institutet
Sundhets-kollegium med Medicinal-staten (af kontanta beloppet tvänne särskilda Reservations-anslag
å tillhopa 17,000 R:dr)
Barnmorske-undervisningen och Barnbördshusen
Orthopediska Institutet
Veterinär-inrättningarne i Riket
Vaccinationens befrämjande
Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, Förslags-anslag
Svenska Läkare-sällskapet
Transport
