# ID: svediakorp-gov2381
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 159,973
# sentences: 3,918
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
!&KKPM©H xmSfrBWARIBIBltf
PROTOKOLL
VID
lriigtima Riksdagen f Stockholm
Åren 1.863 ©eli 1.863.
TI ©MUR §ÅML1IGEI.
1= Afdelningen:
Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. May.t, m. m.
;;/ . / .
■‘■'•»Ar* Vr • v-':-'.-
.."V .' V.*■■■■■' : .. ;■ ' \ V$ ,
Expedition s-ljtskottets Förslag till 1anderd. Skrifvelse, N:o 169.
1
W:o 169,
Uppläst och godkänt hos Ridd. och Adeln den 20 Nov. 1863.
Preste-St&ndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under RiJcs-statens Åttonde Hufvudtitel.
(Stats-Utsk. Uti. N:ris 139, 170, 195 och ‘206 samt Förstärkta Stats-Utsk.
Mern. N:ris 207 och 210.)
S. A. K.
I afseende på regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel,
innefattande anslagen för Ecklesiastik-departementet, hafva, med anledning af dels E.
K. Maj:ts aflåtna nådiga Propositioner och dels hos Rikets Ständer i öfrigt gjorda
framställningar, de förändringar ifrågakommit, hvilka här nedan omförmälas i den
ordning, hvaruti anslagen finnas i Riks-staten uppförda.
Departements-Chefen,
l:o Då^åt Chefen för Ecklesiastik-departementet hittills icke kunnat beredas tillfälle
att i något Kronans hus erhålla bostad i stället för den, som förut varit honom
i kanslihuset anvisad, och enär någon disponibel lägenhet icke heller nu vore att för
detta ändamål tillgå, har E. K. Maj:t i nåder föreslagit, att det belopp af 2,000 R:dr
årligen, som Rikets Ständer under nu löpande statsregleringsperiod å Riksgälds-kontoret
anvisat _ såsom ersättning för det mistade bostället åt bemälde Departementschef,
måtte, i likhet med den Chefen för Finans-departementet beviljade enahanda
ersättning, varda på ordinarie slat uppförd;
och hafva vid sådant förhållande Rikets Ständer bifallit att berörda hyresersättnicg,
2,000 R:dr årligen, må i Riks-staten upptagas.
Bih. till R. St. Erot. 1863 & 1863. 10 Sami. 1 Afd. TI Häft. 1
2 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
Departementets Expedition.
2:o I det till gratifikationer åt Departementets tjenstemän och betjente uppförda
anslag har E. K. Maj:t äskat en tillökning med 1,000 R:dr.
Beträffande denna fråga inhemtas af det den nådiga Propositionen bilagda Protokoll
öfver Ecklesiastik-ärenden den 14 Oktober nästlidet år, att, till följd af göromålens
ständiga tillvext, såväl i allmänhet, som säi'skildt inom den Expeditionen tillhörande
afdelning för undervisningsärender, hvarest i afseende å dels elementarläroverken,
dels ock ännu mera folkskolorna, arbetet med hvarje år varit i jemnt tilltagande,
extra ordinarie tjenstemännens arbetsbiträde måst i betydlig grad anlitas, utan att
nöjaktig vedergällning härför i samma mån kunnat lemnäs af det till gratifikationer
åt desse tjenstemän jemte vaktbetjeningen å Expeditionens stat anvisade mindre betydliga
belopp af 1,000 R:dr R:mt;
och hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad förut i afseende å enahanda anslag
för Civil- och Finans-departementens expeditioner egt rum, medgifvit att anslaget till
gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän jemte vaktbetjeningen hos Ecklesiastikdepartementets
Expedition må från nuvarande beloppet, 1,000 R:dr, till 2,000 R:dr
årligen förhöjas.
Kleresi-Staien.
3:o Då den Presterskapet pä Gotland anslagna kronotionde, 23,053 kubikfot 5
kannor, numera blifvit såsom en Statsverkets inkomst beräknad, har E. K. Maj:t föreslagit,
att nämnda spanmålsqvantitet jemväl måtte under anslaget till Kleresi-staten
uppföras;
och hafva Rikets Ständer, med bifall till denna nådiga framställning, medgifvit
att berörda 23,053 kubikfot 5 kannor indelt spanmål må under anslaget till Kleresistaten
upptagas.
4:o På det Kontraktspr o stärne i Norra Wedbo och Wikbolands kontrakter af Linköpings
stift, hvilka vore i saknad af prostetunnor för Haurida, Häradshammars och
Rönö församlingar, af hvilka den förre tillhör Norra Wedbo och de två sednare Wikbolands
kontrakt, måtte komma af en sådan förmån i åtnjutande, har E. K. Maj:t
föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa åt förstnämnde Kontraktsprost 6 kubikfot
3 kannor och åt Prosten i Wikbolands kontrakt 12 kubikfot 6 kannor oindelt spaumål,
att efter tio års medelmarkegångspris utgå.
Efter tagen kännedom om hvad under detta ärendes behandling hos E. K. Maj:t
förekommit, hvarom i det den nådiga Propositionen bilagda statsråds-protokollet närmare
förmäles, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med deras i likartade fall
tillförene fattade beslut, medgifvit att, på sätt E. K. Maj:t begärt, å Riks-staten må
uppföras såsom prostetunnor åt Prosten i Norra Wedbo kontrakt för Haurida församling
6 kubikfot 3 kannor och åt Prosten i Wikbolands kontrakt, för Häradshammars
och Hönö församlingar, 12 kubikfot 6 kannor oindelt spanmål, att, efter tio års medelmarkegångspris,
utgå.
5:o Till löneförhöjning åt Kapellpredikanten i Jörns församling inom Hernösands
stift har E. K. Maj:t äskat ett årligt belopp af 400 R:dr.
Enligt hvad ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver ecklesiastikärenden
gifver vid handen, hade E. K. Maj:t genom nådigt Bref den 9 November
1860, i anledning af bristen på sökande till den lediga kapelipredikantstjensten i
Jörns församling af Norsjö pastorat, anbefallt Konsistorium i Hernösands stift att, i
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
3
händelse detta förhållande kunde anses härröra af otillräckliga lönevilkor, söka i behörig
ordning bemedla en skälig förbättring af kapellpredikants-lönen, hvarefter Konsistorium
uti underdånig skrifvelse den 28 Augusti 1861, med tillkännagivande, att
de ifrågavarande kapellpredikantstjenst åtföljande löneförmåner, äfven efter tillägg af
ett af församlingen vid sockenstämma den 20 nästförutgångna Januari utfäst ytterligare
tillskott af 100 R:dr, icke kunde beräknas uppgå till fullt 600 It:dr, hvilket
lönebelopp dessutom, i anseende till en mängd församlingsmedlemmars stora fattigdom,
aldrig kunde till fullo utbekommas, i underdånighet hemställt, att, då berörda lönevilkor
voro alldeles otillräckliga att, helst under nu varande prestbrist, förmå någon sökande
att anmäla sig till erhållande af kapellpredikantstjensten i Jörn, E. K. Maj:t måtte, i anseende
till den vidsträckta församlingens stora behof af själasörjare och dess egen
oförmåga att tillförsäkra honom en anständig bergning, i nåder täckas till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition om beviljande af ett årligt
statsanslag af 400 R:dr till förbättring af ifrågavarande kapellpredikants-lön, uti hvilken
hemställan Stats-kontoret uti afgifvet utlåtande i underdånighet instämt; och då
behofvet af ifrågavarande tillskott synes vara nöjaktigt ådagalagdt, samt tillförene i
fall, likartade med detta, anslag af allmänna medel blifvit till Kapellpredikanters aflönande
beviljade till dess församlingarne sjelfve kunde förmå att sina själasörjare underhålla;
hafva
Rikets Ständer, med bifall till ifrågavarande nådiga framställning, beviljat
ett årligt anslag af 400 R:dr att för ofvanberörda ändamål utgå, intill dess Jörns
kapellboer sjelfve förmå att Predikanten nöjaktigt aflöna eller vid allmän reglering af
presterskapets löneinkomster tillgång dertill kan beredas.
6:o Hos Rikets Ständer är vordet föreslaget, att interimsvis och tills den i nåder
anbefallda regleringen af presterskapets löner kunde blifva verkställd, något understöd
måtte beviljas åt de svagast aflönte Komministrarne och Kapellpredikanterne i riket;
varande tili grund för denna framställning bland annat anfördt, att, då ifrågaställda
allmänna lönereglering först i en framtid kunde komma till stånd, det syntes vara
Statens pligt att så snart som möjligt anvisa medel lör det ifrågaställda ändamålet,
helst det ej vore nog dermed, att under mellantiden en stor del af de nu tjenstgörande
Komministrarne och Kapellpredikanterne gåfvos tili spillo åt hopplöshet och
armod, utan den redan öfverklagade prestbristen skulle alltjemt tilltaga, om ej den
betryckta ekonomiska ställning, i hvilken för närvarande innehafvarne af en mängd
mindre prestlägenheter befunno sig, blefve i någon mån förbättrad.
Rikets Ständer, som tagit denna framställning i öfvervägande, hafva, på det att,
under tiden intill dess den beslutade regleringen af Presterskapets löner blifvit verkställd,
nu öfverklagade missförhållanden måtte, der sådant finnes vara af nödvändighet
mest påkalladt, kunna afhjelpas, funnit skäligt på det sätt bifalla ifrågavarande
framställning, att till E. K. Maj:ts disposition ställes 30,000 R:dr såsom reservationsanslag
att användas till förbättring af de svagast aflönade Komministrars, Kapellpredikanters,
Pastorats- och Socken-Adjunkters lönevilkor, intill dess de genom den
pågående allmänna löneregleringen blifva uppbringade tili det belopp, som erfordras
till anständig bergning, hvarvid likväl iakttages, att någon löneförbättring icke må
komma dem till godo, hvilkas tjenster vederbörande nämnd, deröfver hörd, anser
böra vid innehafvai-ens afgång indragas.
7:o. Uti en hos Rikets Ständer väckt framställning är vordet hufvudsakligen
anfördt, hurusom under de sednaste tjugo åren göromålen vid rikets ecklesiastika
Konsistorier i högst betydlig mån ökats, hvaraf åter följt behofvet af förökadt tjenstemannabiträde,
förhöjd aflöning för detta biträde, äfvensom förökade tillgångar till
bestridande af öfriga för sjelfva expeditionens gång erforderliga omkostnader. Tillförene
hade vid hvarje Domkapitel en enda person varit fullt tillräcklig för att be
-
4 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
strida den löpande kassaförvaltningen, föra räkenskaperna, vårda handlingarne samt
upprätta och ansvara för protokoll och expedition, då deremot nu dessa göromål
togo minst tvenne personers krafter ovilkorligen i anspråk. Då således åtminstone
vid de flesta Konsistorier de båda tjenstemännen, Notarien och Amanuensen, måste
för ärendenas behöriga gång uteslutande och träget deråt egna sin tid, skulle duglige
tjenstemän vid Konsistoriernas expeditioner icke kunna erhållas, så framt icke
en anständig bergning eller åtminstone nödigt lifsuppehälle åt desse tjenstemän såsom
sådane bereddes; och ansåges aflöningen icke kunna utgöra mindre belopp än omkring
Tre Tusen Ridr årligen för en Konsistorie-notarie och Ett Tusen Ikar för en
af sin tjenst hufvudsakligen upptagen Amanuens. Vid några Domkapitel egde visserligen
Notarierne nämnde för dem ifrågasatta aflöningsbelopp, men ingalunda vid
alla. Hvad åter Amanuenserna beträffade, så bestode deras hitillsvarande hufvudsakliga
inkomst i de 400 R:dr om året, som Rikets Ständer åt hvarje Amanuens anvisat,
men för denna summa lunnes numera ingen lämplig persson villig att bestrida
en amanuens-befattning, som toge innehafvarens hela eller mesta tid i anspråk. På
det att derföre det angelägnaste beholvet uti förevarande fall måtte kunna afhjelpas,
har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte anvisa ett reservationsanslag å 10,000
R:dr årligen, att af E. K. Majit, efter pröfning af för handen varande behof inom de
särskilda stiften, till de ecklesiastika Konsistorierna disponeras, för att af dem användas
till förbättring, der så påkallades, af Notariernes och Amanuensernes aflöning,
äfvensom till bestridande af öfriga för Konsistoriernas expeditioner nödiga omkostnader.
Enligt hvad Rikets Ständer genom meddelade uppgifter från de särskilda stiften
inhemtat, hafva under de sista tjugo åren göromålen vid Domkapitlens expeditioner
i högst betydlig mån ökats, hvartill orsaken hufvudsakligast torde böra sökas dels i
det förändrade aflöningssättet för elementarläroverkens lärare och dels uti folkskoleväsendets
stora utveckling. Derjemte utvisa berörda handlingar, att för flertalet af
de vid omförmälda expeditioner anställde tjenstemän löneinkomsterna understiga de
belopp, som uti ofvanberörda framställning ansetts vara för deras nödtorftiga bergning
behöfliga och hvilka ingalunda synas lör högt beräknade. Rikets Ständer hafva
sålunda funnit ådagalagdt, att någon löneförbättring för desse tjenstemän är af behof
och billighet påkallad. En definitiv reglering af deras löner synes emedlertid,
vid det förhållande att en förändrad organisation af Domkapitlens verksamhet torde
vara att emotse, icke böra för närvarande ifrågasättas, men för afhjelpande tillsvidare
af det anmärkta missförhållandet hafva Rikets Ständer bifallit att, under rubrik:
"Domkapitlens expeditioner”, må på Riks-Statens Åttonde Hufvudtitel uppföras ett
reservationsanslag å 10,000 R:dr årligen, att af E. K. Majit, efter pröfning af inom
de särskilda stiften för handen varande behof, till de ecklesiastika Konsistorierna
disponeras, för att af dem användas till förbättring, der så påkallas, af Notariernes
och Amanuensernes aflöning, äfvensom till bestridande af öfriga för Konsistoriernas
expeditioner nödiga omkostnader.
Lappmarks Ecklesiastikverk.
8:o. Enligt hvad det den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och
behof bilagda Statsråds-protokoll gifver vid handen, hade E. K. Majit genom nådigt
Bref den 17 September 1856 anbefallt Domkapitlet i Hernösands stift att, efter fullständig
utredning af förhållandet med aflöningen för Ecklesiastikstaten i Lappmarken,
uppgöra och i underdånighet inkomma med förslag till sådan reglering af dervarande
Presterskaps löner, att dessa kunde utgå i penningar till belopp, som ansågos för
Expeäitions-Utslcottets Förslag till under ä. Skrif velse, N:o 169.
5
en anständig bergning erforderliga. Uti underdåniga skrifvelser den 20 April 1859
och den 22 Februari 1860 hade Domkapitlet afgifvit förslag i berörda hänseende och
dervid framställt de skäl, hvilka, enligt Domkapitlets tanke, förnämligast talade för
en snart skeende löneförbättring åt bemälda presterskap. I afseende på ifrågavarande
reglering hade Domkapitlet beräknat lönerna till följande minimibelopp, nemligen:
för hvardera af Kyrkoherdarne i Föllinge, Dorothea, Fredrika och Frostvikens
församlingar, der kännedom af Lappska språket vore mindre behöflig, 1,800 Ridr,
men för hvar och en af dem i Åsele, Wilhelmina, Lycksele, Stensele, Sorsele, Arvidsjaurs,
Arjeplougs och Jockmocks pastorater, hvarest Kyrkoherden måste ega kunskap
i nämnde språk, 2,000 R:dr; för Kapellpredikanten i Tärna, der Lappskan vore det
rådande språket, 1,200 R:dr, men för hvardera af de öfrige Kapellpredikanterne,
nemligen i Hotagen och örträsk, hvarest detta språks kännedom icke erfordrades,
1.000 R:dr; för hvar och en af Kyrkoherdarne i Juckasjärvi och Karesuando pastorater,
uti hvilka Finska språket allmännast talades och der samma svårighet att upprätthålla
den presterliga tjenstgöringen förekommit, som i de egentligen Lappska
församlingarne, 2,000 Ridr, men för Kyrkoherden i Gellivare pastorat, hvarest gudstjenst
hålles både på Svenska, Finska och Lappska språken, 2,500 R:dr. Komministern
i Qvickjocks till Jockmocks pastorat hörande annexförsamling, hvilken prestman
tillika vore skolmästare och vid de förenade befattningarne åtnjöte en årlig
inkomst af omkring 1,000 R:dr, har, likasom öfrige prestman, de der bestrida skolmästaretjenst,
ansetts icke böra i löneregleringen inbegripas. Efter omförmälda beräkning
och med angifvande af presterskapets nuvarande inkomster, bland hvilka
likväl ej någon behållning af boställena, i anseende till deras svaga jordmån, blifvit
upptagen, hade Domkapitlet uppgjort förslag till ny aflöningsstat, uti hvilket förslag
dock Kammar-kollegium och Stats-kontoret vidtagit vissa förändringar; och skulle,
enligt den af Kollegierna sålunda föreslagna stat, för presterskapet i Lappmarken
erfordras utöfver nuvarande anslaget, 11,000 R:dr, ett lönetillskott af 10,235 Ridr
16 öre, eller i jemnt tal 10,000 Ridr.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade Departements-chefen, jemte
tillstyrkande af bifall till kollegiernas förslag, vidare anfört, hurusom Reservationerna
å ifrågavarande anslag, som förut varit både ett reservations- och förslagsanslag, men
numera blott har sistnämnda egenskap, blifvit, i följd af ett Kongl. Bref den 14 April
184b, genom Stats-kontorets försorg förräntade, så att af desamma bildats en kassa,
benämnd Lappmarks Ecklesiastikverks fond, hvilken för närvarande uppgår till omkring
36,500 R:dr, deraf 34,500 R:dr vore emot fem procent årlig ränta utlånade. Då
emellertid för samma ändamål, hvartill fonden vore afsedd, ett förslagsanslag funnes,
samt det skulle leda till enkelhet och reda i statsmedelsförvaltningen, om den samlade
behållningen öfverlemnades till Riksgälds-kontoret, emot det att anslaget ökades
med ett räntan motsvarande belopp, eller 1,725 R:dr, ansåge sig Departements-chefen,
med anledning af hvad Rikets sednast församlade Ständer, i skrifvelse den 18 Januari
1860, äfven begärt, böra i underdånighet tillstyrka, att nämnde fond måtte vid
början af år 1864, då den nya statsregleringen vidtoge, få öfverlemnas till Fullmägtiges
i Riksgälds-kontoret disposition, under förutsättning att anslaget till Lappmarks
Ecklesiastikverk fortfarande blefve ett förslagsanslag, hvilket, när till ofvanbemälda
21.000 R:dr lades 1,725 R:dr, eller fondens nuvarande ränteinkomst, borde, för summans
jemnande, bestämmas till 22,700 Ridt-; och har E. K. Majit nu, i enlighet härmed,
begärt att det för Lappmarks Ecklesiastikverk uppförda förslagsanslag, 11,000
R:dr, måtte, för nödig förbättring af presterskapets i Lappmarken löner, förhöjas till
22,700 R:dr; hvaremot E. K. Majit ville till Riksgälds-kontoret öfverlemna den sedan
1835 uppkomna Lappmarks Ecklesiastikverks fond, utgörande omkring 36,500 Ridr.
Då Rikets Ständer anse den löneförbättring, som blifvit för största delen af pre
-
6 Expeditions-Ut skottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
sterskapet i Lappmarken begärd, vara af verkligt behof påkallad samt den föreslagna
indragningen af Lappmarks Ecklesiastikverks fond synes i allo ändamålsenlig, hafva
Rikets Ständer, med bifall till ifrågavarande nådiga framställning, medgifvit att för
Lappmarks Ecklesiastikverk må å Åttonde Hufvudtiteln uppföras ett belopp af 22,700
R:dr årligen, hvilket må bibehålla den egenskap af förslagsanslag, som berörda anslag
hittills egt.
Universiteten.
9:o Till upprättande af en ny lärostol inom Medicinska fakulteten vid Upsala
Akademi har E. K. Maj:t begärt ett årligt anslag af 4,500 R:dr och i sammanhang
dermed ett belopp af 1,000 R:dr årligen till anskaffning af instrumenter och materiel
för de fysiologiska och pathologiskt-anatomiska laboratorierna.
Af hvad Statsråds-protokollet innehåller rörande nämnda anslagsfråga ådagalägges,
att en lärostol i fysiologi vid ifrågavarande universitet länge ansetts vara af behofvet
påkallad; och då fysiologien på sednare tider allt mera framstått såsom en
grundläggande vetenskap inom medicinens område, hafva Rikets Ständer funnit sig
desto heldre ega skäl att bifalla hvad E. K. Maj:t för ordnande af denna angelägenhet
ansett behöfligt, som den ifrågavarande undervisningen är af stor och ingripande
vigt.
I följd häraf hafva Rikets Ständer anvisat dels 4,500 R:dr årligen för inrättande
af en profession i fysiologi inom medicinska fakulteten vid Upsala akademi, dels ock
ett årligt belopp af 1,000 R:dr till inköp af instrumenter och materiel för de fysiologiska
och pathologiskt-anatomiska laboratorierna derstädes.
10:o E. K. Maj:t har begärt att 2:ne adjunktslöner vid Upsala universitet måtte
förhöjas med 500 R:dr hvardera eller med tillsammans 1,000 R:dr.
Enligt Statsråds-protokollet är denna löneförhöjning afsedd för universitetets
tvänne språklärare, hvarigenom bemälde lärare, som nu endast uppbära 2,000 R:dr
i årlig lön, men i fråga om lärdomsprof och öfriga skyldigheter äro ställda i fullkomlig
jemlikhet med Universitets-adjunkter, skulle komma i åtnjutande af enahanda
löneförmåner som dessa, så till vida som äfven innehafvarne af språklärareplatserna
skulle tilläggas rättighet att efter tjensteålder, lika med öfrige adjunkter, få tillträda
högre adjunktslöner. I anledning häraf och då något giltigt skäl till skillnad i löneförmåner
för befattningar, hvarmed enahanda ansvar och åligganden äro förenade,
icke förefinnes,
hafva Rikets Ständer, på det lönerna för de vid Upsala universitet anställde tvänne
språklärare måtte kunna, efter samma grunder, som adjuuktslönerna i allmänhet,
höjas hvardera med 500 R:dr, för sådant ändamål beviljat en årlig tillökning af 1,000
B dr i anslaget till nämnda universitet.
II :o Vidare har E. K. Maj:t äskat ett årligt anslag af 1,400 R:dr till arfvoden åt
A amanuenser, att till lika belopp, eller med 350 R:dr för hvardera, dem emellan fördelas;
varande dessa amanuenser afsedde att biträda en vid Zoologiska museum, en
vid Medicinska och en vid Chirurgiska kliniken, samt en vid den nya Fysiologiska
professionens laboratorium; och då, enligt hvad vederbörande vitsordat, dessa beställningar
äro behöfliga för undervisningens ändamålsenliga handhafvande, hafva
Rikets Ständer denna nådiga framställning bifallit.
12:o Till löneförbättring åt Musices-direktorn vid nämnda universitet har E. Iv.
Maj:t slutligen begärt ett årligt anslag af 750 R:dr; och enär bemälde lärares sammanlagda
löneförmåner nu endast utgöra 1,250 R:dr, men denna aflöning synes vara
alltför otillräcklig att kunna vid ifrågavarande befattning fästa duglige och nitiske
Expeditions-Utshottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 7
män för odlande af en konst, livars betydelse såsom ett väsendtligt bildningselement
för ungdomen allmänt erkännes, hafva Rikets Ständer ansett E. K. Maj:ts berörda
nådiga framställning böra bifallas, helst genom denna tillökning Musices-direktorns
lön i allt fall ej komme att uppgå till högre belopp än det, som för en yngre Akademi-adjunkt
är bestämdt. Då musikdirektörens lönevilkor sålunda förbättras, torde
det likväl vara billigt att hans verksamhet äfven i någon mån tages i anspråk för
meddelande af kostnadsfri undervisning icke blott i musikens utöfning, utan äfven i
dess theori och historia;
i följd hvaraf Rikets Ständer medgifvit att den äskade löneförhöjningen af 750
R:dr må bemälde Musices-direktor beviljas, med förbindelse likväl för denna lärare
att, på sätt Consistorium Academicum jemväl föreslagit, utöfver den honom hittills
åliggande undervisningsskyldighet i musik, tillika föreläsa i harmonilära eller musikens
historia.
lS:o I afseende å Lunds universitet har E. K. Maj:t äskat följande anslag, nemligen
:
a) ett årligt anslag af 350 R:dr till arfvode åt en Amanuens vid det Pathologisktanatomiska
laboratoriet och dess samlingar.
Angående detta behof är upplyst, att vården af de pathologiskt-anatomiska samlingarne
hittills blifvit bestridd af proiessorn i theoretisk medicin, hvilket låtit sig
göra, så länge samlingarne ej varit särdeles betydliga, men att dessa dyrbara och
för den medicinska undervisningen vigtiga samlingar nu vunnit den tillvext, att man
ej med deras tidsödande och besvärliga vård lämpligen kunde uteslutande belasta
bemälde professor; vid hvilket förhållande och då ett biträde synes vara behöfligt
vid denna institution, om densamma skall blifva i tillfälle att fullt motsvara sitt ändamål,
Rikets Ständer till förevarande nådiga framställning lemnat bifall.
b) att till löneförbättring åt Trädgårdsmästaren vid botaniska trädgården måtte
anvisas ett belopp af 825 R:dr.
Då, enligt hvad Statsråds-protokollet innehåller, denna anslagstillökning är af
behofvet påkallad, hafva Rikets Ständer bifallit att den för ofvanberörda ändamål erforderliga
summan, 825 R:dr, må å Riks-staten uppföras.
14:o. Uti särskild den 13 sistlidne Februari till Rikets Ständer aflåten nådig
Proposition har E. K. Maj:t behagat meddela, hurusom, — efter det, med anledning
af Rikets Ständers uti skrifvelse den 18 Oktober 1854 underdånigst gjorda anhållan,
det E. K. Majit täcktes låta utreda ej mindre, om och hvilka pr ebendep astor ater
lämpligen kunde utan men för kyrkan och det kyrkliga undervisningsväsendet, från
deras egenskap af prebende fritagas, utan äfven det ersättningsbelopp, som för åvägabringande
deraf erfordrades, samt derefter för Rikets Ständer framlägga den nådiga
Proposition i ämnet, som kunde finnas för ändamålet lämplig, E. K. Majit, efter vederbörandes
hörande, bland annat, i den under den 4 Oktober 1861 i nåder fastställda
nya utgiftsstat för Lunds universitet föreskrifvit, att de till filosofiska fakul
teten derstädes anslagna Hardeberga och Sandby samt Stäfvie och Lackalänga prebendepastorater
skulle, efter dåvarande innehafvarnes afgång, från universitet skiljas,
och att universitetets Kansler ålåge, att, när någon af dessa prebendens innehafvare
afgått, derom göra underdånig anmälan och föreslå den ändring, som då i utgiftsstaten
borde vidtagas, samt sättet för beredande af de för ändamålet erforderliga
medel, — Kanslern, sedan numera sednaste innehafvaren af Hardeberga och Sandby
pastorat, Professoren i Romerska litteraturen J. G. Ek aflidit, med anmälan derom i
underdånighet tillkännagifvit, att Consistorium Academicum rörande ersättning af den
förlust, som genom ifrågavarande prebendepastorats indragning för universitetets
lönefond uppkomme, föreslagit, att då det värde, hvartill pastoratet i utgiftsstaten
vöre utfördt, uppginge till 3,046 R:dr, ersättningen borde motsvara detta belopp,
8 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
hvarjemte Konsistorium hemställt, att nådig Proposition måtte till Rikets nu församlade
Ständer aflåtas samt beloppet universitetet tillgodokomma, sedan möjligen blifvande
nådår vid pastoratet gått till ända; och hade Kanslern för egen del till E. K.
Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat, huruvida högre ersättningssumma härvid borde
ifrågakomma, än som erfordrades till att bringa den genom prebendets indragning
minskade lönen till samma belopp, som äldre professorslöner inom filosofiska fakulteten,
eller 4,500 R:dr, i hvilket fall och då den lön hvaruti Hardeberga och Sandby
prebende ingick, i staten vore försedd med ett kontant anslag af 2,454 R:dr, ersättningen
skulle, med bibehållande af detta anslag, komma att utgöra 2,046 R:dr; och
har E. K. Maj:t nu i nåder föreslagit, att såsom ersättning till Lunds universitets
löningsfond för den minskade inkomst densamma genom frånskiljandet från universitetet
af Hardeberga och Sandby församlingars ledigvordna prebendepastorat finge
vidkännas, ett anslag af 2,046 R:dr årligen måtte å universitetets stat uppföras, att
utgå efter det berörda pastorat blifvit universitetet frånskiljdt.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer, med bifall
till ifrågavarande nådiga framställning, medgifvit att å Lunds universitets stat må
uppföras ett anslag af 2,046 R:dr årligen, att utgå från den tid, då berörde prebendepastorat
varder universitetet frånskiljdt.
Carolinska Medico-Kirurgiska Institutet.
15:o. I afseende å detta läroverk har, uti särskild den 13 sistlidne Februari
till Rikets Ständer afiåten nådig Proposition E. K. Maj:t föreslagit att Rikets Ständer,
dels till uppförande å institutets tomt af en ny byggnad för den pathologisktanatomiska
institutionen och i sammanhang dermed likbod, obduktionssal och begrafningskapell
för Serafimer-orden s-lasarettets behof, måtte bevilja ett belopp af R:dr 84,000,
dels medgifva att vid institutet anställes en Adjunkt i Pathologisk anatomi, en
Kamererare och fem Amanuenser, nemligen en vid Medicinska, en vid Kirurgiska
och en vid Obstetriska kliniken, en vid Pathologiskt-anatomiska institutionen och en
i Rätts- och Statsmedicin samt att dessutom, i händelse anslag till omförmälda byggnad
anvisades, när denna byggnad blefve till begagnande upplåten, ytterligare en
vaktmästare måtte antagas,
dels att den för institutet nu gällande stat måtte i upptagne delar förändras i
öfverensstämmelse med en uti förenämnda nådiga Proposition intagen ny stat för
institutet;
hvarjemte E. K. Majit i Dess nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof föreslagit att den åt Barnmorskeläraren i Stockholm bestämda lön, 3000
R:dr, måtte från institutets stat afföras och i stället uppföras underrubriken: »Barnmorskeundervisningen
och Barnbördshusen-.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer till behandling förehaft en särskild
framställning, hvarigenom uppmärksamheten fästats derå att uti E. K. Maj:ts nådiga
Bref af den 26 April 1861 till Sundhets-kollegium, angående medicinska undervisningens
ordnande, vore bestämdt ratt de af E. K. Majit för universiteten i Upsala och
Lund utfärdade statuter skulle gälla äfven för Carolinska institutet i de delar, som
på detsamma kunde tillämpas», hvilket stadgande ytterligare återfunnes i 3 § af E.
K. Maj:ts samma dag utfärdade nådiga Stadgar för institutet. Då det nu, enligt universitetsstat.
uterna, ålåge Adjunkterne vid universiteterna offentlig föreläsningsskyldighet,
ansåges af ofvanåberopade Kongl. Bref och Stadgar klart framgå att en sådan
föreläsningsskyldighet äfven ålåge Adjunkterna vid Carolinska institutet, enär i denna
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 9
del universitets-statuterna kunde och borde på institutet tillämpas. Af det för Carolinska
institutet under läseåret 1862—1863 upprättade undervisnings-schema syntes
äfven, att Lärare-kollegium så uppfattat och bestämt Adjunkternas skyldigheter i enlighet
med hvad 36 § i nämnde Stadgar föreskrefve. I likhet med motsvarande Adjunkter
vid universitets-fakulteterna höllö icke Adjunkterne i anatomi och kemi offent-'
liga föreläsningar, men desse voro deremot flera timmar dagligen upptagna af att
biträda och handleda de studerande vid dissektions- och laborations-öfningarne Med
Adjunkterna i Pediatrik och Obstetrik vore åter förhållandet, att desse, utom den
enligt ofvanberörda schema dem ålagda undervisningsskyldighet, derjemte under
sommarferierna upprätthöllo den kliniska undervisningen hvar i sitt ämne, hvarigenom
desse Adjunkter voro långt mera upptagna af undervisningsåligganden, än någon Adjunkt
vid universiteterna. Med anledning häraf och då, å ena sidan, alltid måste
blifva ganska svårt att för den ringa lönen af 1,500 R:dr erhålla skickliga lärare på
Adjunktsplatserna och således den lägsta lönekategorien billigtvis icke borde vara
mindre än 2,000 R:dr, men, å den andra sidan, såväl läroverket i Stockholm, som
universiteternas falkulteter borde draga samma nytta af de vid dem anställda lärare,'
är vordet föreslaget, att Adjunktslönerna vid Carolinska Medico-Kirurgiska institutet
måtte höjas till likhet med motsvarande löner vid universiteterna och att således 5
Adjunkter måtte komma i åtnjutande af 2,500 R:dr och 3 af 2,000 R:dr, men med
samma åligganden, som gälla för Adjunkterna vid universiteterna.
Af det den särskilda nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll inhemtas,
i afseende på de af E. K. Maj:t nu ifrågaställda förändringar vid nämnda institut,
att sedan institutets Lärare-kollegium uti en till Kanslers-embetet ingifven skrift gjort
framställning dels om anslag till ny byggnad för den Pathologiska institutionen, samt
om inrättande af en Adjunktur i Pathologisk anatomi och om anställande vid förenämnde
institution af en vaktmästare, dels ock om förhöjning af de på institutets
stat uppförda anslag, så hade Kanslers-embetet uti underdånigt Memorial i afseende
härå meddelat yttrande; samt att Öfverintendents-embetet, som funnit den af Lärarekollegium
tillika med dess i ämnet gjorda framställning öfverlemnade ritning jemte
kostnadsförslag till den för Pathologiska institutionen afsedda byggnad gifva anledning
till åtskilliga anmärkningar, derföre låtit uppgöra och Lärare-kollegium delgifva
två särskilda ritningar dertill, med dithörande kostnadsförslag, uppgående det ena
till 102,163 R:dr 96 öre och det andra till 84,000 R:dr; hvarefter bemälda Embete
till E. K. Maj:t öfverlemnat dessa förslag med anmälan, att Lärare-kollegium förklarat
sin belåtenhet med byggnadens utförande efter den ritning, som afsetts i det
lägre kostnadsförslaget.
Med afseende å den utsträckning undervisningen vid Carolinska institutet under
de sednare åren erhållit och det allt mer vexande antalet studerande derstädes, äfvensom
å de ständigt sig ökande samlingarne af pathologiska preparater, synes det
vara särdeles af behofvet påkalladt att å Institutets tomt uppföres en nybyggnad,
som, jemte tillräckligt förvaringsrum för dessa samlingar, äfven lemnar utrymme för
en större föreläsningssal samt några arbetsrum för lärare och studerande; och då
härtill kommer att den för närvarande å Serafimer-ordens-lasarettets tomt befintliga
obduktionssal, enligt vederbörandes intyg, är dels till utrymmet alltför inskränkt, dels
ock för ändamålet olämplig, både genom sin inredning och sitt läge på Lasarettets
tomt, hvilken icke medgifver erforderlig plats för en nödvändig utvidgning i detta
hänseende, samt tillika upplyst är, att Lasarettets behof härutinnan genom den nu
ifrågaställda nybyggnaden kan afhjelpas, och vederbörande förklarat det med byggnaden
afsedda ändamål komma att på ett tillfredsställande sätt uppfyllas, i händelse
denna byggnad ntföres efter den ritning, som afses i det lägre af Ofverintendents
Bih.
till R. St. Erot. 1863 & 1864. 10 Sami. 1 Afd. 17 Baft. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 169.
embetets deröfver upprättade kostnadsförslag, hafva Rikets Ständer till uppförande å
institutets tomt af en nj byggnad för den Pathologiskt-anatomiska institutionen och
i sammanhang dermed likbod, obduktionssal och begrafningskapell för Serafimerordens-lasarettets
behof anvisat ett belopp af 84,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret
i mån af behof utgå.
Då Kanslers-embetet förordat Lärare-kollegii framställning derom, att vid Carolinska
institutet måtte anställas en Adjunkt i Pathologisk anatomi, en Kamererare
och fem Amanuenser, nemligen en vid Medicinska, en vid Kirurgiska och en vid Obstetriska
kliniken, en vid Pathologiskt-anatomiska institutionen och en i Rätts- och
Stats-medicin, samt E. Iv. Maj:t ansett inrättandet af dessa befattningar vara för undervisningens
jemna fortgång behöfligt, hafva Rikets Ständer till inrättande vid Carolinska
institutet af ofvanberörda tjenster anslagit medel till belopp, som här nedan
förmäles.
Beträffande den utaf E. K. Maj:t föreslagna stgt för institutets lärare, tjenstemän
och betjente, hafva Rikets Ständer ansett förändring deri påkallas i följande hänseenden:
I
fråga om afiöningen för de vid institutet anställde Adjunkter är, af E. K. Majit
äskadt, att fem af bemälda Lärare måtte erhålla i lön 2,000 Rulr och tre 1,500 R:dr
hvardera, hvaremot hos Rikets Ständer är vordet yrkadt, att, i öfverensstämmelse
med hvad institutets Lärare-kollegium jemväl hemställt, adjunktslönerna vid institutet
måtte höjas till likhet med motsvarande löner vid universiteterna och således fastställas
till 2,500 R:dr för fem af dem och till 2,000 R:dr för de tre öfriga.
Enär uti nu framlagda statsförslag i afseende å lärarepersonalen den grundsats
blifvit i allmänhet iakttagen, att full likställighet bör finnas emellan lärarne vid rikets
trenne medicinska läroverk och denna grundsats jemväl synes vara med billighet och
rättvisa öfverensstämmande, torde samma grudsats hufvudsakligen böra följas äfven
vid bestämmandet af nu ifrågavarande lärares löneförmåner. I följd häraf hafva äfven
Rikets Ständer, som, efter granskningen af det för institutet utfärdade undervisnings-schema,
trott sig kunna antaga, att institutets adjunkter i verkligheten fullgöra
offentlig föreläsningsskyldighet, ansett bemälde adjunkter böra komma i åtnjutande
af de högre löneförmåner, som hos Rikets Ständer nu blifvit för dem föreslagna,
och lönerna för dem sålunda bestämmas, att fem af dessa adjunkter må erhålla hvardera
2,500 R:dr och hvar och en af de tre öfrige 2,000 R:dr i årlig lön.
Då emedlertid vid underdånig föredragning af detta ärende vederbörande Departements-chef
förmält, det institutets adjunkter icke såsom universiteternas skulle hafva
bestämd offentlig föreläsningsskyldighet sig ålagd; men, enligt Rikets Ständers tanke,
med skäl bör kunna fordras, att nämnde lärare, när de i afseende å löningsvilkor
försättas i samma ställning, sorn deras vederlikar vid universiteterna, äfven i afseende
å tjenstgöringen böra vara underkastade enahanda skyldigheter, som finnas för universitets-adjunkterna
stadgade och hvartill, bland annat, hörer att hålla offentliga
föreläsningar, torde såsom uttryckligt vilkor för tillgodonjutande af den nu förordade
löneförhöjningen i adjunkternas vid institutet löner böra föreskrifvas, att bemälde lärare
skola tillförbindas enahanda åligganden, som gälla för adjunkterna vid rikets
universiteter.
Hvad åter angår de ifrågaställa arfvodena för en Bibliothekarie af 1,000 R:dr,
för en Sekreterare af enahanda belopp och för en Kamrerare af 500 R:dr, hafva Pikets
Ständer trott någon nedsättning härutinnan kunna ske. Då nemligen de till
Bibliothekariens befattning hörande göromål likasom de göromål, som åligga Sekreteraren
och Kamereraren, icke torde vara af någon särdeles trägen eller tidsödande
beskaffenhet, hafva Rikets Ständer ansett en summa af tillhopa 1,500 R:dr vara till
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
11
räcklig, för att, efter Lärare-kollegii bepröfvande, utdelas såsom arfvoden åt den eller
dem, som sköta berörda befattningar.
I öfrigt hafva Rikets Ständer icke funnit skäl till några erinringar vid de i den
föreslagna staten uppförda belopp; och då, med iakttagande af de förändringar deri,
som Rikets Ständer ansett nödiga, nuvarande löne-anslaget för Carolinska Institutet
således erfordrar förhöjning med 19,900 R:dr, hafva Rikets Ständer funnit skäligt bevilja
denna anslagstillökning, dock med vilkor i afseende å de adjunkterna tillagda
löner, att dessa lärare skola tillförbindas enahanda åligganden, som gälla för adjunkterna
vid rikets universiteter.
Till följd af den under de sednare åren alltmer utvidgade undervisningen vid
institutet synes jemväl en förhöjning af anslaget till vård, underhåll och förökande
af samlingar m. m. vara erforderlig, hvadan Rikets Ständer funnit detta anslag, som
nu utgår med 4,812 R:dr 58 öre, höra höjas till en rund summa af 5,600 R:dr; och
hafva, i öfverensstämmelse härmed, Rikets Ständer beviljat en årlig förhöjning af 787
R:dr 42 öre i det för närvarande till Carolinska Institutet utgående anslaget till vård,
underhåll och förökande af samlingar m. m.
Derjemte hafva Rikets Ständer, i enlighet med E. K. Maj:ts derom gjorda nådiga
framställning, ansett den på Carolinska Institutets stat upptagna lön af 3,000 R:dr
åt läraren för Barnmorske-eleverna i Stockholm böra derifrån afföras och i stället
uppföras under rubriken: »Bammor ske-under visning en och Barnbördshusen.»
Beträffande slutligen E. K. Maj:ts nådiga framställning, att på allmänna indragningsstaten
måtte för Professorn i Anatomi, Friherre v. Duben, uppföras de 300 R:dr,
hvarmed hans nuvarande lön tillika med det särskilda arfvode, han nu uppbär, öfverskjuter
den föreslagna nya lönen, komma Rikets Ständer att derom meddela yttrande
uti deras underdåniga skrifvelse, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens
9:de Hufvudtitcl.
Eleiiientar-Läroverkeii.
16:o Härvid har E. K. Maj:t i främsta rummet begärt, att till aflöning, enligt
redan gällande bestämmelser, för samtlige nuvarande Bektorer, Lektorer, Adiunkter
och Kolleger, äfvensom för öfningslärare vid de på endera eller hegge linierna fullständiga
läroverken måtte anvisas 1,237,828 R:dr 72 öre; och då, på sätt af Statsråds-protokollet
inhemtas, en inom Ecklesiastik-departementets afdelning, för handläggning
af ärenden rörande allmänna uppfostran och undervisningen, upprättad tablå
öfver de lönebelopp, som för hvarje å stat uppförd lärarebeställning vid elementarläroverken,
enligt fastställda grunder, borde för hvartdera af åren 1864, 1865 och
1866 påräknas, gifver vid handen, att summan af dessa lönebelopp utgör:
för år 1864
R:mt R:dr 1,182,028: 72.
» » 1865
» » 1,244,778: 72.
och >. » 1866
» „ 1,286,678:72.
eller tillssmmans för alla tre åren R:mt R:dr 3,713,486: 16.
och således i medeltal den af E. K. Maj:t nu äskade summa, hafva Rikets Ständer
medgifvit, att ofvanberörda belopp, 1,237,828 R:dr 72 öre, årligen må å Riksstaten
uppföras.
17:o Vidare har E. K. Maj:t begärt, att det belopp af 3,000 R:dr, hvilket vid
sistlidne riksdag ställdes till E. K. Maj:ts disposition för att användas till arfvode åt
Bibliothekarier vid de högre elementarläroverken, med vilkor att boksamlingarna vissa
12 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
timmar i veckan blefve för allmänheten tillgängliga, fortfarande måtte för enahanda
ändamål utgå; hvilken nådiga framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen.
18:o Till löner för 27 nya adjunktsbefattningar, äfvensom tiil arfvoden för extra
lärare, har E. K. Maj:t äskat ett belopp af 50,000 R:dr årligen.
Beträffande lärarepersonalen vid de fullständiga läroverken hafva Rikets Ständer
vid särskilda tillfällen uttalat den grundsats, att ett normalantal af 16 lärare må anses
motsvara behofvet för 200 lärjungar, samt att, då deras antal ökas med 30 eller
40, en ytterligare lärare bör påräknas; och inhemtas nu af Statsråds-protokollet,
hurusom, med stöd af berörda grundsats, E. K. Maj:t under nu löpande statsregleringsperiod,
uppå derom gjorda framställningar, beviljat tillsättandet vid elementarläroverken
i Göteborg och Calmar af en Adjunkt på hvartdera stället. Härförutom hade
från en mängd läroverk inkommit ansökningar om anställande derstädes af flere lärare,
än staten upptoge; men då dels af Stats-kontoret E. K. Maj:ts uppmärksamhet
blifvit fästad å de, i förhållande till beloppet af besparingarne å läroverksanslaget,
betydliga anvisningar, som tid efter annan derå måst ske, dels ock E. K. Maj:t, innan
behofvet af ökadt lärarebiträde kunde anses af någon tids erfarenhet ådagalagdt,
icke velat förordna om tillsättandet af nya befattningar, hade E. R. Maj:t icke i andra
fall än de två förutnämnda derom fattat beslut, utan endast naedgifvit att extra
lärare finge på kortare, för hvarje gång särskildt bestämd, tid antagas.
De fullständiga läroverk, vid hvilka E. K. Maj:t funnit sig föranlåten medgifva
anställandet af extra lärare, vore följande, nemligen:
i Upsala
ordinarie lärare 20 extra lärare
2.
i Skara
n
406
77
a
20
71
77
1.
i Orebro
n
462
n
71
20
77
n
1.
i Westerås
TI
71
262
V
71
17
77
71
1.
i Falun
n
222
y>
n
12
71
11
2.
i Jönköping
r>
311
n
7)
13
7)
71
4.
i Lund
77
407
r
n
18
77
77
2.
i Malmö
77
254
n
n
13
77
77
1.
i Göteborg
r>
518
n
n
19
17
77
2.
i Calmar
n
340
77
a
16
77
71
4.
i Carlstad  i
77
291
n
71
16
71
77
1.
i Hernösand
71
176
n
71
13
71
17
1.
i Umeå
n
n
169
Ti
77
11
77
11
1.
i Wisby
v
r>
189
n
7)
13
11
77
1.
Nya elementarskolan
V)
n
300
n
71
16
7)
17
3.
eller tillsammans 27
extra lärare, deribland likväl inberäknade de två, som, efter hvad ofvan är nämndt,
blifvit vid läroverken i Göteborg och Calmar tillsatta. Vid jemförelse emellan lärare
och lärjungar vid åtskilliga bland ofvan upptagna läroverk, visade det sig, att antalet
af de förra understege det, som, enligt den af Rikets Ständer antagna grund,
skulle vara att påräkna, och vid ett eller annat bland de öfriga läroverken vore förhållandet
enahanda. Förklaringen dertill vore att finna deruti, att vid dessa läroyerk
lärjungarnes fördelning på de särskilda klasserna varit sådan, att undervisningen
hittills kunnat af de ordinarie lärarne uppehållas; men dels vore det ovisst, huru
länge nämnda förhållande komme att fortfara, och dels vore en tillökning i lärjungarnes
antal, redan under den återstående delen af nu löpande statsregleringsperiod,
men annu mera under loppet af de tre följande åren, att motse; hvadan de lärarekrafter,
sorn med afseende å nuvarande antal lärjungar skulle kunna komma att ta
-
Expeditions- Utskottets Förslag till tinderd. Skrifvelse, N:o 169. 13
gas i anspråk, icke för nästinstundande statsregleringsperiod blefve på långt när tillräckliga,
utan erfordrades särskildt anslag till arfvoden åt extra lärare.
Hos Rikets Ständer har dessutom blifvit anfördt, hurusom Jönköpings högre
elementarläroverk, som för närvarande endast har 13 ordinarie lärare, nemligen Rektor,
4 Lektorer och 8 Adjunkter, visserligen, enligt E. K. Maj:ts ofvanberörda förslag,
skulle erhålla ytterligare 4 Adjunkter, men i förhållande till lärjungarnes antal vore
med iakttagande af ofvanberörda beräkningsgrund redan nu berättigad! till 19 ordinarie
lärare, hvarförutan med säkerhet kunde antagas, att lärjungarnes antal framgent
komme att betydligt till vexa; i anledning hvaraf och med hänseende till vigten
deraf, att undervisningen jemnt och lämpligt måtte kunna fördelas emellan läroverkets
högre och lägre klasser, hemstäldt blifvit, att, jemte de af E. K. Majit föreslagna
fyra Adjunktsbeställningar, två nya Lektorstjenster måtte vid Jönköpings skola inrättas;
hvarjemte, under omförmälande af de svårigheter, som under sednare åren mött
för erhållande af lämpliga personer till bestridande af undervisningen i främmande
lefvande språk vid Hernösands högre elementarläroverk, der Lektor i berörda ämne
icke funnes anställd, genom särskilda framställningar förslag blifvit väckt att, med
orubbadt bibehållande af omförmälda läroverks ordinarie lärarepersonal i öfrigt, Rikets
Ständer måtte anvisa lön för ytterligare en Lektor derstädes med undervisningsskyldighet
i främmande lefvande språk.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande och dervid
funnit ifrågavarande af E. K. Maj:t framställda förslag i afseende på nya lärareplatsers
inrättande och anställande af extra lärare öfverensstämma med den förut af
Rikets Ständer för undervisningens ändamålsenliga ordnande vid de högre elemen
tarläroverken
antagna grundsats, äfvensom de i fråga om behofvet af Lektorer vid
Jönköpings och Hernösands läroverk anförda förhållanden synts förtjenta af uppmärksamhet;
men då Rikets Ständer icke ansett lämpligt att för närvarande medgifva
inrättande vid nämnda läroverk af flere lärareplatser, än E. K. Maj:t funnit nödigt
föreslå, samt de anmärkta olägenheterna utan tvifvel i ej iinga mån böra vara afhjelpta,
derest, i stället för den af E. K. Maj:t för Hernösands läroverk föreslagna
Adjunktslön och en af de fyra för läroverket i Jönköping föreslagna dylika löner,
en Lektorslön för hvartdera af dessa läroverk anvisas;
hafva Rikets Ständer till två nya Lektorslöner och tjugofem nya Adjmtktslöner,
äfvensom till arfvoden åt extra lärare anvisat tillhopa 52,000 Riksdaler.
19:o. Sedan, enligt inkomna uppgifter, lärjungarnes antal vid de fullständiga
elementarläroverken under den tid, som förflutit sedan den vid 1856—1858 årens
riksdag beslutade reglering trädt i verkställighet, ökats från omkring 4,800 till 6,400,
har E. K. Majit, i anseende till det sålunda ökade behofvet af lärarekrafter, funnit
nödigt att vid de fullständiga läroverk, hvilka för värvarande hafva endast 4 Lektorsbeställningar,
Rektor inberäknad, detta antal ökas till 5, hvilket antal vore att anse
såsom det minsta möjliga, såvida man skulle kunna påräkna duglige lärare i de
ämnen, som hos den undervisande kräfde mer än vanligt vidsträckta eller speciela
studier; och har E. K. Majit, i följd häraf, begärt till löner åt ytterligare en Lektor
vid hvartdera af läroverken i Norrköping, Wenersborg, Falun, Malmö, Christianstad,
Carlskrona, Östersund och Umeå ett sammanlagdt belopp af 16,000 Riksdaler.
Då det hittills varande antalet Lektorer vid berörda läroverk visat sig vara otillräckligt
för uuaervisningens ändamålsenliga ordnande inom de högre klasserna, hafva
Rikets Ständer omförmälda nådiga framställning bifallit.
20:o. Vid sistlidne riksdag anslogs lön åt en Lektor vid hvartdera af de på
real-linien fullständiga läroverken, med undantag af det i Luleå; och då för kompetens
till Rektorsbefattning vid nämnde läroverk fordras, att hafva aflagt lektorsprof,
kunde de i sjelfva verket anses hafva två Lektorer; men på sätt Departements-chefen
14 Expedition s-Ut shott e ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
till Statsråds-Protokollet anfört, har emellertid, i betraktande af den mängd läroämnen,
hvari det ålåge dem att inom de högsta klasserna meddela undervisning,
nämnde antal befunnits alltför ringa. Utginge man från den grundsats, att vid de
fullständiga läroverken icke borde finnas mindre än 5 Lektorer, så borde vid de
högre realskolorne icke finnas färre än 3. En ny Lektorsbeställning syntes derföre
vara af behofvet påkallad vid alla elementarläroverk af nämnda slag, såvida undervisningen
inom dessa skolors högre afdelning skulle kunna behörigen uppehållas; och
ansåges denna Lektorsbeställning, då den vid sistlidne riksdag inrättade blifvit afsedd
för den mathematiska undervisningen, böra hafva till föremål undervisningen i
främmande lefvande språk, dels emedan dessa vore vid real-läroverken af framstående
betydelse, och dels emedan i annat fall lärare med erforderlig skicklighet för
denna undervisning icke kunde med visshet påräknas; i öfverensstämmelse med hvilka
åsigter E. K. Maj:t nu äskat ett anslag af 10,000 R:dr till lön åt en Lektor i främmande
lefvande språk vid hvartdera af läroverken i Hudiksvall, Westervik, Helsingborg
oell Luleå samt dessutom åt en Lektor i mathematik vid sistnämnda läroverk,
hvilket redan under nästlidne läseår utvidgats till 6 klasser och under sednaste vårtermin
haft 69 lärjungar.
Jemte det någon tillökning i lärarekrafterna vid de på real-linien fullständiga
läroverken synes af behof påkallad, derest undervisningen derstädes skall i dithörande
ämnen erhålla den grundlighet och omfattning, som varit afsedd, anse Rikets Ständer
undervisningen i främmande lefvande språk vara för real-linien af den vigt och
betydelse, att näst efter mathematiken företrädesvis för detta ämne lärare med speciela
kunskaper och framstående skicklighet erfordras; äfvensom billigheten kräfver,
att läroverket i Luleå, som visat sig vara i ständig tillväxt, nu jemväl erhåller en
Lektor i mathematik; i följd hvaraf Rikets Ständer beviljat de af E. K. Maj:t äskade
fem Lektorslöner med tillhopa 10,000 Riksdaler.
21 :o. För utvidgning af läroverket i Nyköping har E. K. Maj:t begärt 7,500 R:dr,
nemligen till förhöjning i Rektorslönen 500 R:dr samt till aflöning åt 3 Lektorer och
en Adjunkt 7,000 R:dr.
I afseende härå inhemtas af Statsråds-protokollet, att Nyköpings och Trosa städer
samt en mängd församlingar inom Södermanlands län hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhållit om beredande af tillgång för utvidgning af berörda endast på reallinien
fullständiga läroverk till fullständigt äfven på den klassiska linien med å stat
uppförda löner, för 1 Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter. Till stöd för denna anhållan
hade anförts, att lärjungarnes antal vid läroverket varit i jemnt stigande och
nästlidne års vårtermin uppgått till omkring 170; att i de klasser, hvarest undervisning
i de gamla språken meddelades, af 92 lärjungar 40 tillhörde den klassiska linien,
hvadan det vore otvifvelaktigt, att i händelse af läroverkets utvidgning lärjungarnes
antal snart skulle stiga till 200 och derutöfver; att Strengnäs stift visserligen redan
egde tvänne fullständiga läroverk, i Örebro och Strengnäs, men att af dessa det
ena vore beläget i en stad, som utgjorde medelpunkten för ej allenast hela Nerike,
utan äfven angränsande delar af Westmanland och Wermland, och det sednare,
ehuru inom Södermanland, på omkring 9 mils afstånd från Nyköping; samt att trakten
omkring sistnämnde stad egde det största antal bättre, af ståndspersoner bebodda,
gårdar, i följd hvaraf inom denna landsort ett större antal än mångenstädes önskade
förvärfva en fullständigare bildning; och hade Eforus öfver Strengnäs stifts elementarläroverk,
uti häröfver infordradt underdånigt yttrande, funnit sig böra till den
gjorda ansökningen tillstyrka nådigt bifall.
Af alla de på real-linien fullständiga läroverken är Nyköpings det talrikast besökta,
hvarförutan ortens folkrikhet samt det Miga deltagande, densamma för läroverkets
utvidgning ådagalagt, låta förvänta en stark tillvext i lärjungarnes antal; i
Expedition $- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 15
följd hvaraf, och med hänseende till det långa afståndet från stifts-stadens fullständiga
högre elementarläroverk, Eikets Ständer finna den föreslagna utvidgningen vara
af verkligt behof påkallad, men anse verkställigheten af densamma, i betraktande
af de vexande svårigheterna att få lärareplatserna med lämpliga personer besatta, i
likhet med hvad i likartade fall vid sistlidne riksdag af Eikets Ständer beslöts, böra
något uppskjutas. Då emellertid vid läroverket i Nyköping förhållandena blifvit så
ordnade, att utförandet af den nu föreslagna förändringen derstädes torde kunna
med jemförelsevis större lätthet försiggå, torde verkställigheten kunna begynna med
läseåret 1865 — 1866; och hafva alltså Eikets Ständer, under nyss omförmälda förbehåll,
för läroverkets i Nyköping utvidgning beviljat det af E. K. Maj:t äskade belopp,
7,500 E:dr.
22:o Under åberopande hurusom lärjungarnes antal vid Halmstads lägre elementarläroverk
på de sednare åren så betydligt tillvext, att detsamma under sistlidne
års vårtermin uppgått till 112, att inom hela Halland icke funnes något högre eller
fullständigt läroverk, att det stora afståndet från ett sådant, äfvensom de med ynglingarnes
afsändande till och uppehälle på aflägsna orter förenade kostnader i väsendtlig
mån lade hinder i vägen för elementarundervisningens fortsatta begagnande,
samt att endast ett på real-linien fullständigt läroverk kunde uppfylla det behof, som
förefunnes icke allenast för den studerande ungdomen från Halmstad och närmast
kringliggande orter, utan äfven för den vidsträcktare del af Halland och dertill angränsande
delar af Småland, hvarifrån ett ej obetydligt antal ynglingar vid ifrågavarande
läroverk sökt och söka sin bildning, hade, enligt hvad af Statsråds-protokollet
inhemtas, bemälde stads innevånare, genom utsedda komiterade, underdånigst anhållit,
bland annat, att E. K. Maj:t täcktes till Eikets Ständer aflåta nådig Proposition om
utvidgande af Halmstads lägre elementarläroverk till ett på real-linien fullständigt,
till hvilken anhållan ej mindre Landshöfdinge-embetet i Hallands län än ock Konsistorium
i Göteborgs stift i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall.
Vid underdånig föredragning häraf har E. K. Maj:t väl funnit behofvet af ifrågavarande
läroverks utvidgande ådagalagdt; men med afseende å den hastiga utveckling
detta läroverk företedde, i det lärjungarnes antal derstädes, hvilket under höstterminen
1858 utgjort endast 74, sistlidne års vårtermin stigit till 112, af hvilka inom
de frenne öfre klasserna, der valfrihet egde rum, 32 läste klassiska språk och 31 tillhörde
real-linien, syntes det E. K. Majit vida ändamålsenligare, att läroverket omedelbart
utvidgades till fullständigt på både klassiska och reala linien. Kostnaden härför,
oberäknadt tillökningen för öfningslärarne, skulle med icke mera än 4,500 E:dr öfverstiga
hvad som erfordrades för skolans utvidgning blott på reala linien, och en sådan
utvidgning skulle dessutom endast komma det mindre antalet af läroverkets lärjungar
till godo, helst af de lärjungar, som icke läste klassiska språk, vanligen ganska få
fortsatte sin ustudier utöfver 5:te klassen. Slutligen i betraktande deraf att Göteborgs
stift, med en folkmängd af omkring 414.000 personer, icke hade mera än ett
enda högre elementarläroverk, der lärjungarnes antal under de sednare åren hastigare
tillvext och, för närvarande uppgående till 518, vore större än vid något annat läroverk
i riket; att det för ordningens uppehållande och utöfvandet af nödig uppsigt
Olver läijungarne icke kunde vara nyttigt, att deras antal vid detta läroverk ytterligare
tillvexte, hvilket för öfrigt komme att derstädes medföra behof af vidare ökade
lärarekrafter, samt då för öfrigt lefnadskostnaderna i Göteborg vöre högre än i de
flesta andra städer, i följd hvaraf ynglingar i torftiga omständigheter, som ej tillhörde
Göteborgs samhälle, ofta, oaktadt goda anlag och håg för studier, sage sig nödsakade
att afbryta dem, derest tillfälle till deras fortsättande med mindre kostnad saknades,
har E. K. Maj:t föreslagit, att Halmstads läroverk måtte upptagas bland de fullständiga
elementarläroverken och erhålla jemte Eektor 4 Lektorer och 7 Adjunkter; korn
-
16 JExpeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
mande det för denna utvidgning erforderliga ökade anslag att uppgå till 11,000 R:dr,
nemligen till aflöning åt 4 Lektorer och 2 Adjunkter 10,000 II:dr, samt till förhöjning
af nuvarande rektorslönen 1,000 R:dr, arfvodena för öfningslärare oberäknade.
De skäl, som sålunda blifvit anförda för den ifrågaställda utvidgningen af elementarläroverket
i Halmstad, synas Rikets Ständer fullt giltiga, helst fullständiga högre
elementarläroverk numera äro inrättade i alla, i afseende på folkrikheten, med Halland
jemförliga provinser; dock anse Rikets Ständer, af skäl som i nästföregående
punkt är åberopadt, denna betydliga utvidgning först med läseåret 1866—1867 böra
verkställas;
i följd hvaraf Rikets Ständer beviljat det för omförmälda ändamål af E. K. Maj:t
äskade anslag, 11,000 R:dr årligen, dock att de nya lärarebefattningar, för hvilka
löner sålunda blifvit anslagne, icke förr än vid slutet af vårterminen 1866 må tillsättas.
23:o För de i Landskrona och Christinehamn befintliga 3-klassiga läroverkens
utvidgning till 5-klassiga har E. K. Maj:t begärt för hvartdera 3,500 R:dr, nemligen
till förhöjning i rektorslönen 500 R:dr, samt till lön åt 3 Kolleger 3,000 R:dr.
Beträffande dessa läroverk upplyser Statsråds-protokoilet att de i afseende på
lärjungarnes antal, som under nästlidne års hösttermin utgjorde vid Landskrona skola
97 och vid Christinehamns 76, vore betydligt öfverlägsna öfriga läroverk med samma
antal lärare, med undantag endast af skolan i Lidköping, hvilken stad likväl icke
vore belägen på mera än 2 mils afstånd från Skara, der fullständigt elementarläroverk
funnes. Undervisningen vid Landskrona och Christinehamns skolor hade äfven
i sjelfva verket redan för mer än ett år tillbaka erhållit samma omfång, som för de
5-klassiga läroverken vore föreskrifvet, i det Landskrona stad afiönat 'Ane och Christinehamn
1 extra lärare, hvarförutom, i anseende till lärjungarnes betydliga antal
vid Landskrona läroverk, arfvode af statsmedel till en extra lärare derstädes varit
under flera terminer efter hvarandra i nåder beviljadt. Då emellertid städernas åtagande
i nämnda hänseende endast omfattat ett år i sender, så vore skolornas bestånd
i deras nuvarande utvidgade form alldeles obetryggadt, hvilket på deras verksamhet
måste utöfva ett i flera hänseenden menligt inflytande.
Enär ifrågavarande läroverks behof af utvidgning sålunda synes vara fullt ådagalagdt,
hafva Rikets Ständer beviljat de af E. K. Maj:t i berörda hänseende äskade
anslag, tillhopa 7,000 R:dr årligen.
24:o Af Statsråds-protokoilet inhemtas, hurusom under år 1861 hos E. K. Maj:t
genom Domkapitlet i Upsala anmälts en af Rektor vid Norrtelje skola samt åtskilliga
nämnde stads innevånare i underdånighet gjord ansökan om anställande af en extra
lärare vid berörda läroverk, dervid Domkapitlet i underdånighet tillstyrkt, att arfvode
åt en dylik lärare måtte i nåder beviljas, samt att för den händelse denna läroverkets
utvidgning skulle pröfvas böra fortfarande ega bestånd, nådig Proposition måtte
aflåtas till Rikets näst sammanträdande Ständer om. anslag på ordinarie stat till aflöning
åt en tredje lärare vid ifrågavarande skola. Enär likväl anställandet af en
dylik lärare på Statens bekostnad icke kunde, med afseende på dåvarande lärjungeantal,
anses vara af behofvet påkalladt, samt då någon tids ytterligare erfarenhet
borde afbidas, innan i nåder beslutades, huruvida Proposition i iörberörda hänseende
skulle till Rikets Ständer aflåtas, hade E. K. Maj:t, uti Skriivelse den 8 Mars 1861,
anbefallt Domkapitlet, att efter förloppet af ytterligare ett år, så framt icke förändrade
förhållanden dessförinnan gjorde sådant nödigt, inkomma med den förnyade
framställning i ämnet, hvartill skäl då kunde förefinnas.
Med anledning häraf hade Domkapitlet under den 26 Mars nästlidne år i underdånighet
anmält, att läroverkets Rektor till Domkapitlet afgifvit redogörelse för de
ytterligare
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 17
ytterligare skäl, sorn numera vore för handen till förnyad underdånig framställning
uti ifrågavarande hänseende. Dessa skäl vore hufvudsakligast: att det varit nödvändigt
att vid läroverket anställa 2 extra lärare, af hvilka den ene tjenstgjort derstädes
från vårterminens början och den andre Irån höstterminens början nästlidet år; att
medel till desse lärares aflöning icke kunnat erhållas annorlunda, än genom frivilliga
sammanskott af enskilde personer, men att dylika sammanskott för år 1862 icke utan
stor svårighet kunnat anskaffas till aflönande af en lärare; hvadan fara vore för handen,
att, derest statsanslag till ytterligare en lärare icke kunde erhållas, den hittills
följda läseordningen måste rubbas; samt slutligen att lärjungarnes antal, som vid tiden
för den förra ansökningen utgjort 43, sedermera uppgått till 67, ett antal, som i allt
fall gjorde ökade lärarekrafter behöfiiga; och hade, i följd häraf, Domkapitlet förnyat
sin hemställan om läroverkets utvidgning till 3-klassigt.
Inom Riks-Stånden hafva dessutom förekommit särskilda framställningar, hvarmedelst
— under åberopande, att Norrtelje skola, hvarest lärokursen numera blifvit
utsträckt till 5 år, under sistlidne hösttermin vore besökt af 75 lärjungar och således
fullt jemförlig med åtskilliga 5-klassiga läroverk, såsom Eksjö med 85 lärjungar,
Ystads med 76, Borås med 67, Mariestads med 72, hvarförutom den nyss fullbordade
skolbyggnaden lemnade fullt tillräckligt utrymme för läroverkets utvidgning, — iörslag
blifvit väckt, att Rikets Ständer med Norrtelje läroverks uppflyttning till femklassigt,
måtte bevilja de derför erforderliga afiöningsbelopp.
Då Norrtelje skola, ehuru ännu blott 2-klassig, är besökt af i det närmaste lika
många lärjungar, som de i näst föregående punkt omförmälda läroverken i Landskrona
och Christinehamn, samt visat sig vara i ständig tillväxt; då tillfälle till fullständigare
skol-undervisning icke finnes på närmare håll än i Upsala, hvars läroverk
redan är så öfverfylldt, att en allt för stark tillökning i lärjungarnes antal derstädes
ovilkorligen bör förebyggas; samt då Norrtelje stad och orten deromkring genom
aflönande af extra lärare ådagalagt ett lifligt intresse för läroverkets utvidgning och
i det nya skolhuset beredt fullt utrymme för 5 klasser, anse Rikets Ständer ifrågavarande
läroverks uppflyttning, ej blott, på sätt E. K. Maj:t föreslagit, till 3-klassigt,
utan jemväl, i enlighet med de inom Riks-Stånden gjorda framställningar, till 5-klassigt,
vara af billighet och verkligt behof påkallad;
hvadan Rikets Ständer för Norrtelje skolas utvidgning till femklassigt elementarläroverk
med Rektor och 5 Kolleger beviljat en tillökning i skolans anslag af 5,000
R:dr årligen.
25:o. Sedan uti underdånig Skrifvelse af den 1 Oktober nästlidet år Eforus öfver
Göteborgs stifts elementarläroverk, under förmälan, att lärjungarnes antal vid det
nya läroverket i Carl Johans församling redan uppginge till 75 och efter all sannolikhet
med nästföljande vårtermin komme att ytterligare ökas, anhållit det E. K.
Maj:t täcktes i nåder medgifva, att utöfver de i staten upptagne 2:ne lärare, en
3:dje lärare måtte i vanlig ordning få vid nämnde läroverk anställas; så har E. K.
Majrt, då det betydliga antal, som redan vid läroverkets första öppnande derstädes
sökt inträde, tydligen ådagalade behofvet af ökade lärarekrafter, samt enär, enligt
hvad Läroverks-kollegium uti ett Efori underdåniga framställning bifogadt protokoll
upplyst, ej mindre än 50 lärjungar blifvit i läroverkets andra klass intagne, dels för
läseåret 1862—1863 beviljat arfvode åt en extra lärare vid ifrågavarande läroverk,
dels ock nu i nåder föreslagit Rikets Ständer, att läroverket måtte utvidgas till 3-  klassigt, samt i följd deraf anslaget för detsamma ökas med 1,000 R:dr till lön för
en Kollega, samt 500 R:dr till Rektorslönens höjande från 2,000 till 2,500 R:dr.
I sammanhang med pröfningen af berörda nådiga förslag har hos Rikets Ständer
blifvit anfördt, hurusom inom Carl Johans församling, som räknade mer än
Bih. till R St. Prof. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 Afd. 17 Häft. 3
18 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
10,000 innevånare och vore belägen på en ijerdedels mils afstånd från Göteborg, bebofvet
af det nya läroverkets utvidgning till 5-klassigt vore ganska kännbart, hvilket
visat sig redan derigenom att, oaktadt den nya läroverksbyggnaden, hvilken på kommunens
egen bekostnad uppfördes och lemnade godt utrymme för 5 klasser, ännu
ej vore färdig, vid skolans öppnande sistlidne höst likväl inskrifvits 75 lärjungar, af
hvilka öfver två tredjedelar upptagits i öfra klassen och således efter ett års vistande
i skolan till stor del komme att derifrån afgå. Då, förutom det ifrågavarande,
endast ett elementarläroverk funnes i Göteborg, som med Carl Johans församling
egde öfver 40,000 innevånare och vore i ständigt framåtskridande i alla rigtningar;
och då sålunda med visshet kunde antagas att skolan, derest den vunne behörig
utvidgning, skulle blifva talrikt besökt, är vordet hemstäldt, att Kikets Ständer måtte
bevilja nödigt anslag för utvidgning af det i Carl Johans församling inrättade 2-  klassiga elementarläroverk till 5-klassigt.
Jemte det behofvet af ifrågavarande läroverks utvidgning synes, genom hvad ur
Statsråds-protokollet samt hos Rikets Ständer är vordet anfördt, vara tillfyllest ådagalagt,
torde den omständigheten att det fullständiga högre elementarläroverket i
Göteborg för närvarande har icke mindre än 550 lärjungar och sålunda är det talrikast
besökta i riket äfven innebära giltiga skäl att, till förekommande af detta läroverks
allt för starka tillvext, hvilken kunde på disciplinen och undervisningen derstädes
hafva menligt inflytande, utvidga Carl Johans församlings skola till 5-klassigt
läroverk, hvarigenom det angelägnaste behofvet för denna skola vore fylldt. Afven
'med vidtagande af denna åtgärd skulle dock Göteborg, i förhållande till folkmängden,
vara vida mindre väl försedt med elementarläroverk än Stockholm, som, förutom
nya elementarskolan och Gymnasium, eger fyra 5-klassiga och fyra 2-klassiga läroverk.
Rikets Ständer tveka alltså icke att medgifva ifrågavarande läroverks utvidgning
jemväl till den inom Riks-Stånden yrkade utsträckning;
och hafva alltså för utvidgning af skolan i Carl Johans församling till femklassigt
läroverk med Rektor och 5 Kolleger beviljat en tillökning i skolans anslag med 5,000
R:dr årligen.
26:o. Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, att vid det 3-klassiga elementarläroverket
i Lidköping lärjungarnes antal under sednare åren oafbrutet ökats och
numera uppginge till 85, att såväl stadens som den kringliggande bördiga ortens
folkmängd vore i jemn tillvext, hvadan ett vida större antal elever, än det nyssnämnda,
otvifvelaktigt vore att påräkna, och redan skulle hafva anmält sig, derest erforderlig
ständig lärarepersonal vid skolan förefunnes; samt att högst två eller tre lärjungar
årligen från denna skola afginge till det högre läroverket i Skara, hvaremot det
vida öfvervägande antalet vore af medellöshet hindradt att besöka något utom födelsestaden
beläget läroverk, utan genast egnade sig åt de praktiska yrkena; med anledning
hvaraf hemstäldt blifvit, att Lidköpings elementarskola måtte uppflyttas till
5-klassigt läroverk.
I afseende på lärjungarnes antal står Lidköpings skola redan framför åtskilliga
af de med 5 klasser försedda läroverken och då dess närbelägenhet till Skara skäligen
icke bör utgöra hinder för den begärda utvidgningen, enär läroverket i sistnämnda
stad, hvilket för närvarande har öfver 400 lärjungar, således icke lämpligen
bör erhålla vidare tillökning;
hafva Rikets Ständer, med bifall till berörda hemställan, för Lidköpings läroverks
utvidgning till femklassigt med Rektor och 5 Kolleger, beviljat en tillökning i läroverkets
anslag med 3,500 R:dr årligen.
27:o. Uti särskilda inom Riks-Stånden gjorda framställningar har uppmärksamheten
blifvit fästad derå, hurusom det i Oscarshamn från 1858 års höst befintliga
2-klassiga elementarläroverk ingalunda uppfyllde samhällets behof uti ifrågavarande
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 19
hänseende. Det kunskapsmått. sorn, enligt gällande skolstadga, borde vid ett sådant
läroverk bibringas, vore mycket ringa i jemförelse med hvad enligt nutidens kraf
måste anses höra till en fullständig elementarbildning. Föräldrar och målsmän, som
för barn och myndlingar kunde bekosta en sådan, funné det vanligen bäst och ändamålsenligast
att genast från början insätta demi ett fullständigt elementarläroverk;
men det stora flertalet föräldrar, som ej kunde bekosta en sådan kurs i en långt
aflägse belägen stad, med hvilken de för öfrigt icke stöde i någon beröring, kunae
icke vid det i staden förlagda läroverk för sina barn erhålla vidare undervisning,
än den högst otillräckliga, som läge inom den andra klassens lärokurs. Utan annan
bildning, än den inhemtandet af nämnde lilla kurs medförde, utginge dessa i allmänhet
omedelbart till något af de industriela yrkena, — ett förhållande, sorn hvarken
för dem sjelfva eller det allmänna kunde vara gagneligt. Ingen stad inom hela
landet ansåges vara i större behof af ett utvidgadt elementarläroverk än Oscarshamn,
i anseende till aflägsenheten från stad med fullständigare läroverk. De närmast belägna
städerna, der elementarläroverk funnes, voro Calmar, Westervik, Eksjö och
Wimmerby. Afståndet till Calmar vore 9, till Westervik 9, till Eksjö 13 och till
Wimmerby 7 mil. Sistnämnde stad, som vore den mest närbelägna, hade endast ett
treklassigt läroverk, så att en fullständig elementarbildning stöde ej att erhålla på
närmare afstånd än 9 till 13 mil. Oscarshamn, som redan egde öfver 2,300 innevånare,
utgjorde dessutom genom sitt läge vid hafvet medelpunkten för en folkrik och
mycket vidstäckt landsorts rörelse och hade i sin närhet flera folkrika köpingar, af
hvilka Mönsterås, belägen på mils afstånd, egde en folkmängd af omkring 1,400
personer. På grund af dessa förhållanden är vordet hemstäldt, att Oscarshamns
läroverk måtte utvidgas till femklassigt, hvilken utvidgning jemväl vore afsedd i den
af E. K. Maj:t godkända planen för det nya läroverkshuset; — hvarjemte alternativt
föreslagits att berörda skola måtte åtminstone till treklassigt läroverk uppflyttas.
Då, med undantag af läroverken i Norrtelje och Carl Johans församling, hvilkas
uppflyttning Rikets Ständer redan bifallit, Oscarshamns skola har större antal lärjungar
(öfver 40) än något annat tvåklassigt läroverk, synes, vid i öfrigt här ofvan
anförda förhållanden, någon utvidgning af detta läroverk vara af nöden, helst stadens
raska framåtskridande och ortens aflägsenhet från annat läroverk låter förvänta, att
läfjungarnes antal skall framgent tillvexa; dock anse Rikets Ständer det närarande
behofvet vara uppfyldt, om läroverket med en klass tillökas;
hvadan Rikets Ständer på det sätt bifallit de gjorda framställningarne att för
Oscarshamns skolas utvidgning till treklassigt läroverk med Rektor och 2 Kolleger
beviljas 1,500 R:dr årligen.
28:o. Förnämsta betänkligheten, som mött för bifall af de ifrågavarande skolornas
utvidgning, har varit den svårighet, som redan visat sig, att besätta lärareplatserna
med fullt kompetente personer, och hvilken svårighet måste blifva mycket
större än förut, till följd af Rikets Ständers antagande af de i det föregående omförmälda
förslag, på grund hvaraf 22 nya Lektorsplatser och 46 nya Adjunktsbefattningar,
eller tillsammans 68 nya lärare beställningar, komma att på en gång besättas.
Då man jemför antalet af dem, som under sednaste åren undergått filosofie kandidatexamen
och förvärfvat filosofisk grad, med antalet af lediga lärareplatser, finner man
lätt, det fara är för handen, att undervisningen inom elementarläroverken blir anförtrodd
åt lärare, som icke visat sig innehafva de grundliga studier och den mognad
i bildning, som för utöfvandet af ett så magtpåliggande kall oeftergifligen erfordras.
Om upprätthållandet af undervisningen vid redan befintliga elementarläroverk
genom fullt kompetente lärare visat sig förenadt med svårigheter, måste utvidgandet
af dessa läroverks omfång vidtagas under sådana bestämmelser, som kunna bereda
trygghet att undervisningens grundlighet icke kommer att lida, Om någon viss tid
20 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
bestämmes, före hvitens föi’lopp skolornas utvidgning icke må vidtagas, kunna skickliga
ämnen för undervisningens bestridande under tiden hinna bildas.
Af dessa skäl och då det måste anses vara af största vigt, att den i Skolstadgan
meddelade bestämmelsen derom, att för kompetens till kollega- och adjunkts-tjenster
fordras aflagd filosofie kandidatexamen och till lektorsplatser förvärfvad filosofisk grad,
orubbadt iakttages, hafva Rikets Ständer, på det tid må vinnas att bereda tillgång
på tillräckligt antal kompetente sökande till de många nya lärareplatserna, beslutat,
att vid de två- och treklassiga skolor, för hvilkas utvidgning anslag vid innevarande
riksdag beviljats, de nya lärarebefattningarne ej förr än vid slutet af vårterminen år
1866 må tillsättas.
29:o Hos Rikets Ständer har uppmärksamheten blifvit fästad derpå, att lärarne
vid rikets elementarläroverk, oaktadt de vid de sednaste riksdagarne erhållit betydligt
förbättrade lönevilkor, likväl icke kunde vid slutet af sin mödosamma bana
emotse sådana löneförmåner, som med nu rådande lefnadskostnader tillförsäkrade
dem en från näringsbekymmer fri ålderdom; i följd hvaraf, och med hänseende till
lärarekallets stora vigt och betydelse för det allmänna, föreslagits, att bemälde lärare,
såväl Lektorer som Adjunkter och Kolleger, måtte undfå löneförhöjning på det
sätt, att till nuvarande fyra lönegrader inom hvardera klassen lägges en femte, så
att efter 20 års tjenstgöring en Lektor erhölle i lön 4,000 R:dr samt en Adjunkt eller
Kollega 3,000 R:dr; hvarjemte alternativt är vordet hemstäldt, att berörda förmån
åtminstone måtte komma lärarne vid de större läroverken till godo.
Vid öfvervägande af berörda förslag har den ifrågaställa löneförhöjningen redan
i och för sig synts vara med billighet öfverensstämmande, då med nu gällande
aflöningsstat en Kollega, som först efter en långvarig och kostsam förberedelse inträder
i tjenst, sedermera icke kan uppnå högre lön än 2,500 R:dr. Billigheten af
det ifrågavarande förslaget framstår ännu tydligare vid jemförelse med den aflöning,
som bestås på andra civila embetsmannabanor, af hvilka de flesta erfordra vida kortare
studii-kurs och ingalunda kräfva trägnare eller mera ansträngande tjenstgöring.
De flesta andra civila tjenstemän kunna ock vid mera framskriden ålder hoppas erhålla
befordran till bättre aflönade befattningar, men för skollärare tinnes ej tillfälle
till sådant avancement, sedan utsigten till indrägtiga befattningar inom kyrkan, hvilka
tillförene ofta tillfallit utmärktare skollärare, numera genom den förändrade tjensteårsberäkningen
gått för dem förlorad. Men ej blott från synpunkten af lärarneS billiga
anspråk, utan äfven för skolans egen skuld, är någon löneförbättring åt lärare
af behof påkallad, enär orsaken till den rådande svårigheten att med fullt qvalificerade
personer besätta lärareplatserna till stor del måste sökas deri, att denna bana,
i jemförelse med andra lefnadsyrken, företer så föga lockande utsigter för framtiden.
Och då denna svårighet visat sig så stor, att ofta läraretjenster, af brist på kompetente
sökande, måst flera gånger förklaras lediga och redan öfver 60 ordinarie
platser blifvit besatta med ograduerade lärare, synes den föreslagna förhöjningen,
hvilken beräknats föranleda en statsutgift af 25,000 R:dr årligen, ej vara för högt
tilltagen.
I öfverensstämmelse med nu yttrade åsigter, hafva Rikets Ständer medgifvit att för
lärare vid elementarläroverken må bestämmas ytterligare en lönegrad, så att efter tjugu
års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring Lektorer erhålla i lön 4,000 R:dr, samt
Adjunkter och Kolleger 3,000 R;dr, med vilkor likväl att uppfattning i denna lönegrad
först med nästa statsregleringsperiod vidtager och att i nämnde lönegrad uppflyttas endast
de, sorn då varit ordinarie lärare 20 år eller derutöfver; dock utan att de lärare, som
innehaft ordinarie tjenst öfver 20 år, må ega anspråk att nu eller framdeles åtnjuta
den ifrågavarande löneförhöjningen för den tid utöfver 20 år, som de redan varit ordinarie;
samt att för detta ändamål elementarläroverkens anslag höjes med 25,000 R:dr.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd, Skrifvelse, N:o 169. 21
30:o Enligt den vid 1856—1858 årens riksdag verkställda reglering af elementarläroverkens
aflöningsstater, bestämdes, i förhållande till högsta lektorslönen, 3,500
R:dr, samt högsta adjunkts- och kollega-lönen, 2,500 R:dr, aflöningen för Rektorer
sålunda, att de högre läroverkens Rektorer erhöllo 4,000 R:dr, Rektorerne vid de på
real-linien fullständiga läroverken 3,500 R:dr, Rektorerne vid de femklassiga läroverken
3,000 R:dr, Rektorerne vid treklassiga läroverk 2,500 R:dr och Rektorerne vid
tvåklassiga läroverk 2,000 R:dr, med rättighet för de sistnämnda skolornas Rektorer,
att efter 15 års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring, räknad från början af kalenderåret
näst efter det, då de först erhållit fullmagt såsom ordinarie lärare, uppflyttas
till en förhöjd lön af 2,500 R:dr. Rigtigheten af den dervid följda grundsats,
att Rektorer icke i något fall böra aflönas med lägre belopp, än de under deras ledning
tjenstgörande lärare, samt att de större läroverkens Rektorer, med hänseende
till den trägna och ansvarsfulla beskaffenheten af deras göromål, böra tilläggas någon
högre aflöning än öfrige lärare, kan ej bestridas; och då genom antagandet af
hvad uti nästföregående punkt i afseende på elementarlärares aflöning blifvit föreslaget,
förhållandet härutinnan skulle undergå förändring, i det Rektorerne vid de
högre fullständiga läroverken komme att erhålla samma aflöning, som de äldste Lektorerne
samt Rektorerne vid de tre- och tvåklassiga skolorna till och med blefve
sämre aflönade än de i äldsta kollega-graden tjenstgörande lärare,
hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med berörda grundsats och såsom
följd af den för lärarne medgifna löneförhöjning, bifallit att Rektorerne vid de fullständiga
högre läroverken, efter 10 års tjenstgöring i sådan egenskap, erhålla 500
R:drs tillökning i lönen; samt att Rektorerne vid de treklassiga efter 15 års och vid
de tvåklassiga läroverken efter 20 års tjenstgöring, räknad från början af kalenderåret
näst efter det, då de först erhållit fullmagt såsom ordinarie lärare, tilläggas ett
lönebelopp lika med den högsta föreslagna kollegalönen, eller 3,000 R:dr; dock att,
i afseende på beräkningen af tiden för tillgodonjutande af denna tillökning i lönen,
lika beskaffadt förbehåll må blifva gällande, som i föregående punkt finnes intaget;
äfvensom att det för bestridande af dessa aflöningstillökningar beräknade belopp,
6,500 R:dr bör läroverksanslaget tilläggas.
31 :o Under anförande, hurusom de 5-klassiga elementarläroverken i Clara, Maria,
Jakobs och Catharina församlingar i Stockholm vore besökta af flere lärjungar än
öfrige 5-klassiga skolor och i detta hänseende snarare kunde hänföras till de fullständiga
läroverken, har förslag blifvit väckt hos Rikets Ständer att, på grund af
den trägnare tjenstgöring, som i följd af berörda förhållande Rektorerne vid dessa
läroverk ålåge, och med hänseende jemväl till de höga lefnadskostnaderna i hufvudstaden,
bemälde Rektorers löner måtte med 500 R:dr förhöjas.
Under nästlidet års vårtermin utgjorde lärjungarnes antal i 5-klässiga läroverket
inom Clara församling 217, inom Maria 231, inom Jakobs 185 och inom Catharina
209; och då dessa skolor sålunda i detta hänseende ej endast stå framför de öfriga
5-klassiga läroverken, utan äfven öfverträffa de på real-linien fullständiga, samt en
så stor tillökning i lärjungarnes antal, hvaraf måste blifva en följd, att ett vida betydligare
antal lärare vid dessa skolor tjenstgöra, i många hänseenden åstadkommer
för Rektorerne betydligt tillökade göromål,
hafva Rikets Ständer mcdgifvit att Rektorerne vid de femklassiga läroverken i
Clara, Maria, Jakobs och Catharina församlingar i Stockholm må tilläggas löneförhöjning
med 500 R:dr hvardera och, i följd deraf, anslaget till elementarläroverken
höjas med tillhopa 2,000 R:dr.
32:o Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, att billigheten syntes fordra, det äldre
Adjunkter och Kolleger vid läroverken, som blefve till Lektorer befordrade, icke måtte
derigenom tillskyndas någon ekonomisk förlust, utan åtminstone få bibehållas vid de
22 Expeditions- JJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
inkomster, hvaraf de redan voro i åtnjutande, med någon utsigt till framtida förbättring
i sina lönevilkor, i händelse deras helsa och krafter tilläte dem så länge verka
i läroverkets tjenst. En sådan utsigt ansåges skola kraftigt mana Adjunkter och
Kolleger till oförtrutet nit i sin verksamhet och till fortsatta studier i de dem tillhörande
vetenskaper. Dessutom skulle Stats-verket derigenom komma att göra icke
obetydliga besparingar, enär, om äldre Adjunkter uppmuntrades att söka lektorater,
deras tjenster åter blefve besatta med yngre lärare, som började med yngsta adjunktslönen,
då nu deremot de äldre adjunkterna nödgades bibehålla sina platser och lektoraterna
blefve med yngre personer bekläda. På grund häraf har blifvit föreslaget,
att de Adjunkter eller Kolleger, som hädanefter blifva till Lektorer befordrade, må,
om de redan uppnått den fjerde lönegraden för Adjunkter, få börja med den andra
lönegraden för Lektorn-, eller, om de uppnått den tredje lönegraden för Adjunkter,
få öfvergå till den andra lönegraden för Lektorer, det år, som de, om de qarstadnat
såsom Adjunkter, skulle hafva tillträdt den högsta för desse bestämda lönegraden.
I enahanda syftning har hos Rikets Ständer jemväl det förslag blifvit väckt,
att Adjunkt eller Kollega, som innehar högsta lönegraden vid elementarläroverken,
må, om han erhåller lektorsbefattning, få bibehålla sin förut innehafda lön,
likväl utan rättighet att uppflyttas till tredje lönegraden för Lektorer, förr än efter 10
års tjenstgöring som Lektor.
Då det synes obilligt att lärare, som efter mångårig tjenstgöring vid skolan på
grund af aflagda lärdomsprof vinner befordran till annan, mera ansvarsfull tjenst, för
hvars erhållande högre kunskapsmått erfordras skall, genom denna befordran få förminskade
inkomster, och då afhjelpandet af detta missförhållande ej torde för Statsverket
föranleda särdeles betydliga kostnader, emedan hittills åtminstone sådana fall,
som de ifrågasatta, sällan förekommit,
hafva Rikets Ständer beslutat, att Adjunkt eller Kollega, som innehar högre
lönegrad vid elementarläroverken än lägsta Lektorslön, må, om han erhåller Lektorsbefattning,
komma i åtnjutande af enahanda lönebelopp, som han ditintills haft.
33:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade under loppet af år
1861—1862 framställningar hos E. K. Maj:t blifvit gjorda om behofvet af dels ökade
arfvoden för Gymnastiklärare vid högre fullständiga elementarläroverk, och dels ananställande
af biträdande Gymnastiklärare, der, i följd af lärjungarnes antal, dét
icke skulle blifva möjligt för den ordinarie att ensam sköta denna undervisning.
Och hade af skäl, som i Statsråds-protokollet angifvas, E. K. Maj:t funnit mest ändamålsenligt,
att arfvodet för Gymnastiklärare vid högre fullständiga läroverk bestämdes
till 800 R:dr, att efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring höjas till 1,200 R:dr,
samt att ett lämpligt belopp blefve anvisadt till extra arfvoden för Gymnastiklärare
vid de läroverk, der lärjungarnes antal i betydligare mån öfverstege 200; och utgjorde,
under förutsättning att Nyköpings och Halmstads skolor blefve till fullständiga
elementarläroverk utvidgade, den genom berörda arfvodestillökning erforderliga
förhöjningen i det belopp, som, enligt nu gällande stat, skulle till sådana arfvoden
vid de fullständiga läroverken utgå, 6,266 R:dr 67 öre årligen; hvarjemte för extra
Gymnastiklärare-arfvoden en summa af 7,000 R:dr beräknats vara behöflig.
Äfven vid de på real-linien fullständiga läroverken ansåges en förhöjning i det
vanliga Gymnastiklärare-arfvodet böra ega rum, och syntes i sådant hänseende, i
likhet med hvad för de fullständiga läroverken vore föreslaget; lönegraderna böra
vara 2, den lägre å 600 R:dr samt den högre, i hvilken uppflyttning först efter 10
års väl vitsordad tjenstgöring borde ske, å 900 R:dr, hvilken förändring kräfde en
anslagstillökning af 1,000 R:dr.
Det vid sistlidna riksdag anvisade anslag till arfvoden för Gymnastiklärare vid
de lägre elementarläroverken, 9,000 R:dr, hade, enligt hvad Statsråds-protokollet
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 23
jemväl upplyser, under innevarande statsregleringsperiod varit sålunda fördeladt, att
ifrågavarande lärare vid 5-ldassiga läroverk åtnjutit 250 Ridr, vid de 3-klassiga skolorna
200 och vid de 2-klassiga 150 Ridr årligen. Vid många läroverk hade emellertid
dessa tjenster stått lediga eller måst genom vikarier uppehållas, och vore
alltså en lämplig förhöjning i nämnde belopp lika mycket af omtanka för läroverken,
som af billigheten påkallad. Med afseende härå har E. K. Majit ansett arfvodet
vid de 5-klassiga^ skolorna böra höjas till 500 R:dr, samt vid de 3- och 2-klassiga
till 300 R:dr, för år räknadt; och erfordrades härför, under förutsättning att Halmstads
läroverk uppflyttades bland de fullständiga och skolorna i Landskrona och
Christinehamn klefve till 5-klassiga utvidgade, utom nyssberörda anslag, 9,000 R:dr,
ytterligare ett belopp af 6,700 Ridr årligen.
I enlighet härmed har E. K. Majit nu begärt:
att till löneförbättring och extra arfvode för Gymnastiklärare vid de fullständiga
läroverken måtte beviljas 13,266 Ridr 67 öre;
att till löneförbättring för Gymnastiklärare vid de på real-linien fullständiga läroverken
måtte anslås 1,000 R:dr; och
att till Gymnastiklärares aflöning vid de lägre läroverken måtte dels bibehållas nuvarande
anslaget, 9,000 R:dr, och dels beviljas en förhöjning af 6,700 R:dr, eller
tillhopa 15,700 R:dr.
Rikets Ständer, som funnit den af E. K. Majit föreslagna aflöningsförhöjning för
samtliga elementarläroverkens Gymnastiklärare vara af behof och billighet påkallad,
hafva alltså, med iakttagande af den tillökning, som för en del af nästa statsregleringsperiod
kan blifva en följd af den här ofvan medgifna utvidgningen af skolorna
i Norrtelje, Carl Johans församling och Lidköping till femklassiga läroverk, på det
sätt bifallit E. K. Majits i ämnet gjorda nådiga framställningar, att på stat uppföres
:
a) till löneförbättring och extra arfvode för Gymnastiklärare vid de fullständiga
läroverken 13,266 Ridr 67 öre;
b) till löneförbättring för Gymnastiklärare vid de på real-linien fullständiga läroverken
1,000 Ridr; och
c) till Gymnastiklärares aflöning vid de lägre läroverken 16,000 Ridr.
34:o Hos Rikets Ständer hafva i fråga om vapenöfning ars införande vid elementarläroverken
förslag blifvit väckte, bland annat, derom att underdånig anhållan måtte
göras hos E. K. Majit att för nämnda läroverks behof exercisgevär finge ur Kronans
förråd kostnadsfritt utlemnas; och då E. K. Majit genom nådigt Cirkulär den 9 sistlidne
Januari till samtliga Domkapitlen i riket meddelat vissa föreskrifter angående
ordnandet af den gymnastiska undervisningen vid elementarläroverken och vidtagit
åtgärder för militära öfningars införande derstädes, samt i sammanhang härmed föreskrifvit
att den för gymnastikundervisningen behöfiiga materiel skulle i behörigt skick
hållas och kostnaden derför bestridas af de i § 134 mom. 1 af stadgan för rikets
elementarläroverk omnämnda medel; men de för elementarläroverken tillgängliga
medel till inköp och underhåll af undervisningsmateriel säkerligen blifva nog hårdt
anlitade, hafva Rikets Ständer ansett nämnda förslag förfjenta af uppmärksamhet,
enär derigenom, utan någon särskild kostnad för Statsverket, en ej ringa förmån
kunde skolorna beredas; med anledning hvaraf Rikets Ständer i underdånighet anhålla
att, då tillgång dertill förefinnes, sådana äldre exercisgevär, som bäst lämpa sig
för ungdomens bruk, må, i likhet med hvad Rikets Ständer, med bifall till E. K.
Majits derom gjorda nådiga förslag, i afseende å skarpskytteföreningar, medgifvit, från
Kronans förråder elementarläroverken tillhandahållas.
35:o Med hänseende till den af E. K. Majit föreslagna, af Rikets Ständer härofvan
medgifna, utvidgningen af läroverken i Nyköping och Halmstad, har E. K. Majit
24 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
begärt att en arfvodesförhöjning af 100 R:dr vid det förra och ett nytt arfvode å 500
R:dr vid det sednare läroverket, årligen måtte, för hvardera af lärarne i musik och
sång samt i teckning, å stat uppföras; hvarjemte E. K. Maj:t föreslagit, att ett arfvode
af 400 R:dr måtte anvisas åt en lärare i musik och sång vid Luleå elementarläroverk.
Och då dessa belopp äro beräknade i öfverensstämmelse med hvad Rikets
Ständer för öfriga likartade elementarläroverk stadgat, hafva Rikets Ständer medgifvit
att de äskade beloppen, tillhopa 1,600 R:dr årligen, må å Riks-Staten uppföras.
36:o Vidare har E. K. Maj:t föreslagit, att förut anvisadt anslag till lärare i
musik och sång äfvensom i teckning vid de lägre elementarläroverken måtte bibehållas
med 10,000 R:dr; och hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Maj:ts berörda
nådiga förslag, medgifvit att det till lärare i musik och sång äfvensom i teckning vid
de lägre elementariäroverken anvisade anslag, 10,000 R:dr årligen, må till oförändradt
belopp fortfarande utgå.
37:o lill vikarie-arfvoden och oförutsedda behof har E. K. Maj:t begärt ett anslag
af 10,000 R:dr årligen; och emedan, med afseende på erfarenheten under nästföregående
statsregleringsperioden och den oupphörligt fortgående starka tillökningen
af lärjungarnes antal i elementarläroverken, detta anslag synes vara väl behöflig!,
hafva Rikets Ständer beviljat det af E. K. Maj:t i berörda hänseende äskade belopp,
10,000 R:dr årligen.
38:o Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, hurusom från och med år 1813
Carlshamns stad erlagt ett årligt lönebidrag till stadens elementarläroverk af 750
R:dr R:mt, hvilket likväl endast blifvit på obestämd tid beviljadt, »under förbehåll
och förutsättning att skolans rättighet att dimittera ynglingar till Akademien blefve
sorgfälligt bibehållen, på det att stadens innevånare måtte undgå kostnaden att sända
sina barn till annat elementarläroverk ;» och som denna dimissionsrätt numera upphört,
samt något skäl icke funnes, hvarföre Carlshamns stad i sagda hänseende skulle
betungas med en utgift, som andra städer med lika läroverk icke hnge vidkännas
och hvaraf lärarne icke hade någon förmån, emedan deras aflöning vore densamma,
ehvad detta bidrag utginge, eller icke, har, med tillkännagifvande att stadens innevånare
förklarat sig icke vilja för längre tid, än nuvarande statsreglering omfattar,
detsamma erlägga, förslag blifvit väckt att nämnde bidrag måtte med utgången af
innevarande statsregleringsperiod upphöra och således icke vidare varda inberäknadt
uti elementarläroverkens allmänna tillgångar.
Till bestyrkande af berörda uppgifter hafva hos Rikets Ständer blifvit företedda
dels, i bestyrkt afskrift, E. K. Maj:ts den 24 Mars 1813 till Domkapitlet i Lunds
stift aflåtna nådiga Bref, enligt hvilket E. K. Maj:t, efter det Carlshamns borgerskap
till upphjelpande af lärarens vid stadens trivialskola aflöning anslagit en årlig summa
af 500 R:dr Banko, fastställt åtskilliga af stadens innevånare vid nämnda sjelfvilligt
åtagna beskattning fästade vilkor, bland andra, att undervisningen skulle uppehållas
till det omfång, att ynglingar derifrån kunde till universitetet dimitteras,^ dels ock
utdrag af Magistratens i Carlshamn protokoll för den 18 Oktober nästlidet år, hvaraf
inhemtas att stadens röstberättigade innevånare vid allmänt sammanträde nämnde
dag ansett berörda bidrag icke böra utgå för längre tid än nuvarande statsreglering
omfattade.
Carlshamns skola, som enligt den vid 1856—1858 årens riksdag uppgjorde reglering
ordnades till ett femklassigt läroverk, eger således numera icke dimissionsrätt,
och då dymedelst det derom vid ifrågavarande lönebidrag fästade vilkor icke vidare
är uppfylldt, lärer Carlshamns stad icke kunna tillförbindas att framgent samma bidrag
utgöra;
hvadan Rikets Ständer medgifvit att, såsom ersättning för omförmälda, hittills
af
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 25
af Carlshamns stad tillskjutna belopp, 750 Ridr årligen må å elementarläroverkens
stat uppföras.
39:o Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, i sammanhang med beviljandet
af 28,000 R:dr R:mt till understöd för reparation af domkyrkan i Westerås, att
återgäldas i den mån domkyrkans inkomster dertill framdeles lemnade tillgång, ansett
lämpligare, att de ränte- och arrendemedel samt kronotionde m. m., som åt domkyrkan
blifvit anvisade, äfven voro oafkortadt för kyrkans förvaltnings- och framtida
underhållskostnader att tillgå, än att, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit upplyst,
en ganska betydlig del deraf utginge till underhåll af domkyrkan tillhöriga, men utan
ersättning begagnade lektorsgårdar, äfvensom till boställshyror och aflöning för lärare
vid^ elementarläroverket i Westerås; och Rikets Ständer derjemte i underdånighet
anhållit, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas i ändamål att, på sätt af E. K.
Maj:t kunde pröfvas lämpligt, Westerås domkyrka måtte befrias från de utgifter, som
för närvarande af dess kassa bestridas, men icke äro till kyrkans underhålls-och förvaltningskostnader
att hänföra; så har E. K. Majit uti särskild den 30 December
nästlidet år till Rikets Ständers aflåten nådig Proposition medelat, hurusom Domkyrko-kommissionen
i Westerås, uppå anmodan af Konsistorium, efter räkenskaperna
och öfriga tillgängliga handlingar, aflemnat uppgift på Domkyrkans inkomster och utgifter,
de senare hänförda under de hufvudtitlar, som, i den nådiga propositionen finnas
omförmälda; och hade Domkyrko-kommissionen, med anledning af såväl Rikets
Ständers yttrade åsrigt som kyrkans egna behof, hemställt, att de utgifter, som belastade
domkyrkan i och för undervisningsverket, måtte till kyrkans förmån, så fort
ske kunde, indragas, i hvilket afseende särskilda bestämmelser blifvit, på sätt den
nådiga propositionen utvisar, efter olika förhållanden af Kommissionen föreslagna.
Sedan derefter ej mindre konsistorium i Westerås stift och E. K. Majits Befallningshafvande
i länet, än äfven Kammar-kollegium och Stats-kontoret med underdåniga
utlåtanden i ämnet inkommit, dervid konsistorium påyrkat rättighet för elementarläroverkets
lärare att för all framtid bibehållas vid de nu med deras befattningar
förenade förmåner, men de öfriga myndigheterna hufvudsakligen tillstyrkt nådigt bifall
till Domkyrko-kommissionens förslag; så hade E. K. Majit, med gillande af den
utaf Rikets Ständer yttrade åsigt, att de medel, som åt domkyrkan blifvit anvisade, äfven
borde oafkortadt vara för kyrkans förvaltnings- och framtida underhållskostnader
att tillgå, i nåder meddelat de föreskrifter-, som för sådant fall ansetts erforderliga;
men enär de förmåner, hvaraf, på domkyrkans bekostnad, åtskilliga af elementarläroverkets
lärare voro i besittning, blifvit i deras löner inberäknade med ett belopp af
Sjuhundrati-etiofyra Riksdaler 28 öre Riksmynt; har E. K. Majit nu föreslagit att läroverksanslaget
måtte från och med år 1864 varda med ett motsvarande belopp
förhöj dt.
Enär någon anledning ej förefinnes, hvarför domkyrkan i Westerås skulle i aflöningen
åt elementarläroverkets lärare deltaga, samt då förevarande nådiga framställning
tillkommit på grund af Rikets Ständers vid sistlidne riksdag derom gjorda
underdåniga anhållan, hafva Rikets Ständer beviljat det af E. K. Majit för ifrågavarande
ändamål äskade belopp, 734 Ridr 28 öre årligen.
40:o Uti särskild den 27 sistlidne Mars till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition,
har E. K. Majit behagat meddela, hurusom Weskinde och Bro till Wisby stift
hörande församlingar uti en den 31 Mars 1857 till E. K. Majit ingifven skrift, genom
befullmägtigade ombud, anhållit, att, sedan pastoratet, på grund af församlingarnes
vid gällstämma den 19 Augusti 1770 gjorda medgifvande, blifvit till prebende åt konrektor
vid dåvarande trivialskolan i Wisby samma år upplåtet, med rättighet förförsamlingarne
att sjelfva af tre på förslag i stadgad ordning uopförde prestmän välja
Bth till B. St. Brot. 1862 & 1863. 10 Sami, 1 Afd. 77 Haft. 4
26 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
vice pastor, denna prebende-egensbap måtte så fort som möjligt upphöra och pastoratet
återgå till sin förra natur af konsistorielt gäll.
Sedan E. K. Maj:t derefter, dels under den 20 Maj 1858, med bifall till hvad
Rikets Ständer, uti skrifvelse _den 23 förutgångne Februari, angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel, underdånigst hemställt, i afseende
å de med lärarebefattningar vid elementarläroverken förenade prebendepastorat, i
nåder förordnat, att dessa pastorat med undantag af dem, som borde åtfölja theologie
lektorsbeställningarne, skulle, i mån af inträffande ledighet, såsom prebenden
upphöra; och dels den 1 påföljde Oktober, i enlighet med hvad Domkapitlet i Wisby
föreslagit, förklarat Endre pastorat böra för framtiden vara med theologie Lektorsbeställningen
i Wisby förenadt, i följd hvaraf Weskinde och Bro pastorats prebendeegenskap
komme att, vid inträffande ledighet, upphöra; hade pastoratets innevånare,
uti ånyo ingifven skrift, underdånigst anhållit, att, då merberörda fråga vore för sökandernes
kommunala och ekonomiska välbefinnande af synnerlig vigt, E. K. Maj:t
måtte med första möjliga till nådig pröfning företaga berörda underdåniga ansökning.
Ej mindre Domkapitlet än nuvarande prebende-innehafvaren, hade uti infordrade
underdåniga yttranden förklarat sig ej hafva något emot den ifrågasatta förändringen
att invända, så framt utvägar kunde på annat sätt beredas att lemna prebende-innehafvare
full ersättning för de af pastoratet utgående förmåner; hvarefter slutligen
Stats-kontoret, i ämnet bordt, i underdånighet upplyst, att Weskinde och Bro pastorat
för närvarande vore uti theologie lektorns vid Wisby högre elementarläroverk
aflöning inberäknadt med 1,063 R:dr, hvadan, när prebende-egenskapen komme att
upphöra, ersättning af statsmedel till motsvarande belopp erfordrades, för att fylla
bemälde lektorslön till hvad gällande stat för honom upptager; och sorn både rättvisa
och billighet syntes tala derför, att nämnde pastorat, som af församlingsboerna,
på sätt sockenstämmobeslutet den 19 Augusti 1770 utvisade, icke blifvit upplåtet tili
prebende åt annan, än innehafvaren af den numera indragna konrektorsbeställningen
till förbättring i hans ringa löneförmåner, och hvilket pastorat sedermera utan församlingarnes
dertill lemnade särskilda medgifvande blifvit förenadt med en af lektor
stjen stern a vid Wisby år 1819 inrättade gymnasium, icke mot församlingsboernas
bestridande bibehölles vid ifrågavarande egenskap, som, enligt hvad upplyst blifvit,
för pastoratet medförde flera olägenheter, har E. K. Maj:t nu i nåder föreslagit att,
på det Weskinde och Bro församlingars pastorat, redan innan nuvarande innehafvaren
från sin lektorsbefattning afginge eller erhölle annat prebende-pastorat, måtte
komma i åtnjutande af de fördelar, som af en förändring till konsistorielt gäll påräknades,
ett belopp af 1,063 R:dr, utgörande den i gällande stat under theologie
Lektorns lön upptagna inkomsten af pastoratet, måtte varda uppfördt under anslaget
till elementarläroverken, för att ingå såsom fyllnad i lönen för bemälde Lektor.
I betraktande af hvad uti denna fråga sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer
jemväl bifallit denna nådiga framställning och i följd deraf medgifvit att ett årligt
belopp af 1,063 R:dr må på elemtarläroverkens stat uppföras.
41:o Med hänseende dertill att, innan den vid 1856—1858 årens riksdag beslutade
utvidgning af de flesta elementarläroverk i riket trädde i verkställighet, de ordinarie
lärarnes antal vid åtskilliga af de större läroverken under en längre tid varit
alldeles otillräckligt för undervisningens uppehållande, och i följd deraf särskilda
extra lärare eller så kallade duplikanter måst antagas, hvilka emot en ringa ersättning,
vanligen 240 R:dr Banko för år räknadt, under flera år haft enahanda undervisningsskyldighet,
som de ordinarie lärarne, funno Rikets sednast församlade Ständer,
uppå derom gjord framställning, skäligt medgifva, att de lärare, som under
längre tid än fem år före verkställigheten af nämnde läroverks-reglering varit an
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 27
stäilda såsom extra lärare eller duplikanter med tjenstgöringsskyldighet af ofvan omförmälda
beskaffenhet, och hvilkas tjenstgöring blifvit väl vitsordad, berättigades att
från och med år 1861 såsom grund för högre lönetur beräkna sig tillgodo jemväl
det antal afslutade läseår öfver fem, hvarunder de på sådant sätt tjenstgjort. Enligt
hvad af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokollet inhemtas, hade,
i öfverensstämmelse härmed, under de två nästförflutna åren åtskiliige lärare, på
grund af tjenstgöring såsom duplikanter, blifvit i högre lönegrad uppflyttade; men
några andra åter, hvilka såsom extra ordinarie lärare tjenstgjort lika lång tid, som
de förre, men under större eller mindre del af denna tid varit anställde såsom
vikarier, icke kunnat af nämnde förmån komma i åtnjutande.
1 anledning häraf och då vikarierande lärare och duplikanter i det väsendtliga
måste anses befinna sig i samma förhållande och då vidare de förra i de flesta fall
måst åtnöja sig med icke obetydligt mindre aflöning än de sednare, under det att
för bestridande af vikariater i allmänhet erfordrades större skicklighet och erfarenhet
än för duplikants-befattning, hvarmed vanligen vore förenad tjenstgörings-skyldighet
endast i de lägsta klasserna, har E. K. Maj:t nu föreslagit, att den rättighet i afseende
på uppflyttning i högre lönegrad, som Rikets Ständer medgifvit de lärare, hvilka
före verkställigheten af den vid 1856—1858 årens riksdag beslutade reglering af
läroverken tjenstgjort såsom duplikanter eller extra lärare, måtte utsträckas äfven
till dem, hvilka före löneregleringen varit i egenskap af vikarier vid läroverken anställde,
på det sätt att de bland dem, som under längre tid än fem år före verkställigheten
af berörda reglering varit anställde såsom vikarier och hvilkas tjenstgöring
blifvit väl vitsordad, måtte berättigas att från och med år 1864, såsom grund
för högre lönetur, beräkna sig tillgodo sammanlagda antalet afslutade läseår öfver
fem, som de på sådant sätt tjenstgjort.
I sammanhang härmed har hos Rikets Ständer blifvit anfördt, hurusom vikarierande
lärare på eget ansvar skötte den ordinarie lärarens alla åligganden, men såsom
godtgörelse endast erhölle hvad den ordinarie läraren kunde af sin lön afstå,
under det extra lärare obh duplikanter tjenstgjorde på den ordinarie lärarens ansvar
Och såsom hans biträden, men dock uppbure bestämd aflöning; med afseende å
hvilket förhållande, och då det ej ens berodde på läraren sjelf om han blefve såsom
vikarie eller duplikant anställd, är vordet föreslaget, att Rikets Ständer måtte tillerkänna
extra ordinarie lärare, hvilka såsom vikarier tjenstgjort under läroverkens
organisationsperiod från 1849 till 1858, samma förmåner i fråga om uppflyttning till
högre lönegrad, som vid sistlidne riksdag blefvo åt extra lärare och duplikanter beviljade.
Billigheten deraf, att de lärare, hvilka på eget ansvar under längre tid vikarierat
för ordinarie lärare, må, sedan de vunnit befordran, berättigas att vid bestämmandet
af deras lönetur inberäkna åtminstone någon del af den tid, hvarunder de
vid läroverket innehaft anställning af omförmälda beskaffenhet, synes Rikets Ständer,
genom hvad här ofvan finnes ur Statsråds-protokollet anfördt, vara tillfyllest ådagalagd;
och då otvifvelaktigt ofta inträffat att lärare just till följd af väl vitsordade
kunskaper och framstående duglighet blifvit använda såsom vikarier för ordinarie
lärare i högre klasser, i stället att få anställning såsom duplikanter och extralärare
med mera inskränkt undervisnings-skyldighet, torde giltigt skäl vara för handen att
tillägga de lärare, som under längre tid uppehållit vikariat, enahanda förmån i afseende
på beräkning af lönetur, som Rikets Ständer redan vid sistlidne riksdag beviljat
dem, hvilka varit såsom duplikanter och extra lärare anställde, och sålunda
medgifva förenämnde lärare rätt att jemväl för innevarande statsregleringsperiod erhålla
den godtgörelse, som uti ifrågavarande hänseende kan på dem belöpa. Enligt
Rikets Ständer meddelade uppgifter skulle bifall till det ifrågaställda förslaget, till
28
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
dea utsträckning, deråt gifvits uti omförmälda hos Rikets Ständer särskildt gjorda
framställning, föranleda för nästa statsregleringsperiod en årlig utgift af 6,000 R:dr
samt för åren 1861, 1862 och 18b3 ett sammanlagdt belopp af 15,500 R:dr.
Rå grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer medgifvit, att de
lärare, som under längre tid än fern år före verkställigheten af den vid 1856—1858
årens riksdag beslutade reglering af rikets elementarläroverk varit anställde såsom
vikarier, vare sig i Lektors- Adjunkts- eller Kollega-befattning och hvilkas tjenstgöring
blifvit väl vitsordad, må berättigas att från och med år 1861, såsom grund för
högre lönetur, beräkna sig tillgodo jemväl det antal afslutade läseår öfver fern, som
de på sådant sätt tjeustgjort; för hvilket ändamål Rikets Ständer anvisat dels ett
årligt belopp af 6,000 R:dr att läroverksanslaget tilläggas och dels ett anslag för en
gång å 15,500 R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå.
42:o Hos Rikets Ständer har uppmärksamheten fästats derpå, hurusom det under
nu gällande stadganden vore förmånligare att genast såsom student ingå vid ett läroverk
såsom vikarierande lärare, då för en sådan tjenstgöring med någorlunda tillräckligt
vikariearfvode vanligen efter 4 år af E. K. Maj:t erhålles kompetensrät.t till
kollega- eller adjunktstjenst utan undergången filosofisk kandidatexamen, än att före
inträdet derstädes bemälda examen undergå, och att den naturliga följden af berörda
förhållanden blefve, att de flesta kollega- och adjunktsbeställningar, till stort men för
läroverket, småningom komme att intagas af ograduerade män. Med afseende härå
har derför blifvit föreslaget, att lärare, hvilken varit såsom extra lärare, vikarie eller
duplikant anställd vid elementarläroverk, innan han till ordinarie lärare-tjenst blefve befullmägtigad,
måtte, vid fråga om uppfiyttning till högre lönegrad, få räkna sig till
godo de år, under hvilka han såsom extra ordinarie tjenstgjort, såvida han dessförinnan
filosofiekandidat-examen aflagt.
Då erfarenheten ådagalagt, att under nuvarande förhållanden det är förenadt
med stora svårigheter att vid elementarläroverken erhålla duglige extra ordinarie
lärare, synes nödvändigheten fordra, att någon särskild förmån förunnas de personer,
som, efter att hafva förvärfvat kompetens till ordinarie lärarebefattning, såsom extra
lärare, duplikanter eller vikarier tjenstgöra;
och hafva Rikets Ständer på grund häraf ansett sig böra hemställa att, i afseende
på den åt lärare förunnade rätt till löneförhöjning hvart femte år, måtte förordnas,
att vid sådan årsberäkning för uppfiyttning till högre lönegrad hvarje lärare
får tillgodoräkna sig äfven den tid efter inträdet af nästa statsregleringsperiod, under
hvilken han, efter det han undergått filosofiekandidat-examen, må hafva såsom extra
lärare, duplikant eller vikarie varit vid elementarläroverket använd, dock med undantag
för de tre första åren af hans så beskaffade verksamhet.
43:o Genom särskilda hos Rikets Ständer väckta framställningar är vordet föreslaget,
dels att Lektorer, hvilka, enligt Efori uppdrag och beslut, under den tid de
varit Kolleger, skött en Lektors åligganden, måtte från början af nästa statsregleringsperiod
få såsom grund för högre lönetur beräkna sig till godo det antal afslutade
läseår, dock icke öfver fem, som de med godt vitsord på sådant sätt tjenstgjort ;
och dels att de, som från lägre läraretjenst blifvit till Lektorer befordrade, måtte vid
frågan om uppfiyttning till högre lönegrad få beräkna äfven de år, de före 1858
innehaft ordinarie tjenst vid elementarläroverket.
Efter pröfning af de i berörda hänseenden väckta förslag hafva Rikets Ständer
funnit skäligt besluta, att de lärare, som, innan de blefvo till Lektorer utnämnde,
hafva haft full lektorsundervisningsskyldighet, få beräkna denna sin tjenstgöring, med
undantag af feni år, vid löneförhöjningen inom lektorsgraden. i likhet med hvad alla
andra extra lärare, duplikanter och vikarier inom adjunkts- och kollega-graden fått
Expedit? ons~ Uis kottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 29
6ig tillerkändt, samt för detta ändamål på elementarläroverkens stat uppfört ytterligare
2,000 R:dr årligen, att från och med år 1864 utgå.
44:o Uti den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof har E. K.
Maj:t gjort framställning derom, att det af Rikets Ständer vid fastställandet af lönebeloppen
för Rektorer vid de fullständiga läroverken fästade vilkor, att Rektor icke
får innehafva prebendepastorat, måtte upphöra att vidare vara gällande; men Rikets
Ständer hafva icke funnit skäl att till denna nådiga framställning lemna bifall.
45:o Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, hurusom Magister Zacharias Grape,
som den 9 Augusti 1854 blifvit anställd såsom Kollega vid Haparanda läroverk, den
5 December 1857 förordnats att förestå pastoralvården i Carl Gustafs finska pastorat,
emedan bristen på i finska språket kunnige prester varit så stor, att Konsistorium ej
haft annan utväg än att från nämnda skola använda Grape, som i sitt ställe vid skolan
afiönat en vikarie. Grape, som, efter beräkning från utnämningsdagen, år 1860
varit berättigad att vid läroverket uppflyttas i högre lönegrad, hade emellertid tjenstgjort
såsom prest i Finska församlingar tillhopa 3 år 101 månader, i följd hvaraf E.
K. Majit, enär Grape icke uppfyllt vilkoret af 5 års oafbruten tjenstgöring vid skolan,
förklarat Grape icke vara berättigad till berörda uppflyttning; dock hade E. K. Majit
dervid tilldelat honom en gratifikation af 500 R:dr; och har på grund af dessa förhållanden
förslag blifvit vackt, att, då Grape, genom sin beredvillighet att betjena en
eljest nödställd församling, sålunda vid skolan i lönetur förlorat 3 år lOj månader,
under hvilken tid ett belopp af 2,000 Ridr skulle honom i lönetillökning tillkommit,
men deraf genom E. K. Majits nåd återfått 500 Ridr, Rikets Ständer måtte åt bemälde
Grape, i ersättning för hans oförvålladt mistade lönetur, bevilja ett anslag af
1,500 Ridr.
Emedan det vore obilligt att Grape, derföre att han såsom den ende för tillfället
lämplige blifvit utan egen begäran använd i ett vigtigt uppdrag utom skolan, skulle
förlora sin lönetur såsom lärare, hafva Rikets Ständer, med bifall till berörda framställning,
åt Grape beviljat ett anslag för en gång af 1,500 Ridr, att från Riksgäldskontoret
utgå.
46:o Sedan hos E. K. Majit underdåniga framställningar blifvit gjorda derom att
till åtskilliga skolor inom Lunds stift och i Hallands län under namn af landtgillen
och klockarepensioner från klockarelägenheter inom samma stift och län utgående
afgifter måtte få till klockarelägenheternas innehafvare återgå och skolorna beredas
ersättning för de inkomster, som de sålunda skulle förlora, har E. K. Majit, efter det
Domkapitlet i Lund samt Kammar-kollegium och Stats-kontoret blifvit hörde, uti en
till Rikets Ständer aflå ten nådig Proposition den 13 sistlidne Februari, af Rikets Ständer
äskat ett anslag af 2,957 Ridr 31 öre samt 303 kubikfot 4 kannor oindelt spanmål
mod ett förslagsvärde af 606 Ridr 80 öre eller tillsammans 3,564 Ridr 11 öre för
Lunds stift samt 302 Ridr 57 öre för Hallands län, att, på sätt Stats-kontoret föreslagit,
å Riks-staten uppföras såsom ersättning för omförmälda afgifter, på det dessa
till klockarelönerna ursprungligen hörande inkomster må oafkortade få utgå till tjensternas
innehafvare.
Med bifall till hvad E. K. Majit sålunda föreslagit hafva Rikets Ständer funnit
skäligt att å Elementarläroverkens stat anvisa det derå för ofvannämnda ändamål
belöpande anslag, nemligen: penningar 2,916 Ridr 3 öre, samt 133 kubikfot 3 kanuor
oindelt spanmål med värde af 266 Ridr 60 öre; hvaremot, och då ersättning för vissa
indelningar sålunda är vederbörande lemnad, förslagsvärdet å de till Elementar-Iäroverkens
anslag hörande indelta räntorna blifvit i den nya Riks-staten minskadt med
158 Ridr 50 öre.
47:o Sedan vid granskning af den utaf E. K. Majit till Rikets sist församlade
Ständer nådigst öfverlemnade utredning i afseende å de af kommuner och enskilde
30
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
personer till gymnasier och skolor i allmänhet gifna donationer, Rikets Ständer i
underdånighet anhållit, att E. K. Maj:t täcktes, i afseende å vissa uppgifna donationers
tillkomst och beskaffenhet med mera, låta verkställa den vidare utredning, som
Rikets Ständer ansett erforderlig, och derefter vidtaga de åtgärder, som kunde vara
af omständigheterna påkallade; så finnes nu i det den nådiga Propositionen bilagda
Statsråds-protokoll intagen redogörelse för de af E. K. Maj:t i följd häraf, efter vederbörandes
hörande, meddelade förordnanden; och inhemtas af berörda redogörelse,
vid hvilken Rikets Ständer icke haft något att erinra, bland annat, att afkomsten
af åtskilliga donationer, till sammanräknadt belopp af 966 R:dr f öre, funnits icke
vidare böra bland elementarläroverkens anslag inberäknas, hvadan dessa blifvit med
nämnda belopp minskade. Statsråds-protokollet gifver jemväl vid handen att sex
prebende-pastorater, hvilka varit i elementarläroverkens tillgångar upptagna till en
behållen inkomst af tillsammans 6,137 R:dr 67 öre, numera blifvit indragna, så att
den årliga ränte-afkastningen af de till elementarläroverken donerade medel med
flera särskilda inkomster, hvilka vid förra riksdagen uppskattades till R:dr 52,258: 63.
för nästa statsregleringsperiod bör minskas med tillhopa » 7,103: 68.
och kommer sålunda att utgöra » 45,154: 95.
Sammanlagda beloppet af de anslag, Rikets Ständer här ofvan för elementarläroverken
beviljat, uppgår till R:dr 1,458,425: 30,
och då härifrån afdragas dels Riks-statens nuvarande
anslag  1,132,509: 80,
som likväl bör minskas med indragna indelta räntor,
utgörande s. k. Klockare-pensioner i Lunds
stift samt i Hallands län och derför ersättning är
lemnad i penningar eller oindelt spanmål, 15S: 50.
hvarefter återstå 1,132,351: 30.
dels ofvanberörda årliga afkastning af donationer
m- m  45,154: 95 1,177,506: 25.
så utgör den erforderliga tillökningen i anslaget Ridr 280,919: 5,
hvaraf penningar 280,652 R:dr 45 öre samt förslagsvärde å oindelt spanmål 266 R:dr
60 öre;
och hafva Rikets Ständer alltså, jemte det elementarläroverkens ofvannämnda
särskilda inkomster af donationsmedel m. m. fortfarande påräknas till bidrag vid
afiöningen, bestämt Riks-statens anslag för dessa läroverk till en summa af 1,413,270
R:dr 35 öre.
48:o Vid den sistlidne riksdag verkställda reglering af elementarläroverkens
anslag upplystes, att under då innevarande statsregleringsperiod å Åttonde Hufvudtiteln
uppstått betydliga besparingar, hvilka vid 1860 års början, enligt approximativ
beräkning, utgjorde omkring 143,000 R:dr och deraf största delen uppkommit å nämnda
anslag; och då, utöfver hvad för nya lärarebefattningar m. m. anvisats, någon tillgång
syntes erforderlig, för att lär ar ne skulle komma i åtnjutande af den förhöjda
aflöning, som blifvit dem tillerkänd, funno Rikets Ständer lämpligast att den del af
besparingarne, som uppkommit å elementarläroverkens anslag, jemväl finge, i händelse
af behof, användas uteslutande för läroverken; i följd hvaraf Rikets Ständer
dels uppförde elementarläroverkens anslag såsom reservationsanslag och dels hos E.
K. Maj:t uti underdånig skrifvelse den 26 Oktober 1860 anhöllo, det E. K. Maj:t
täcktes i nåder medgifva och förordna, att do besparingar, som vid slutet af då varande
statsregleringsperiod å detta anslag förefunnes, måtte afskiljas från Åttonde
Hufvudtitelns allmänna besparingar och vid afslutandet af 1860 års räkenskaper utbalanseras
såsom en för elementarläroverkens behof reserverad behållning till år
Expeditions-JJtskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 169. 81
1861 och följande år; men emedan, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, besparingarne
å ifrågavarande anslag redan högst betydligt nedgått och under loppet af
innevarande år komma att helt och hållet medtagas, finna Rikets Ständer, då elementarläroverkens
utgiftsstater numera äro hufvudsakligen reglerade, någon anledning
icke vidare förefinnas att för dessa läroverk fortfarande anvisa reservationsanslag;
hvadan Rikets Ständer ansett elementarläroverkens anslag böra såsom allmänt
anslag i Riks-staten uppföras.
Seminarium för bildande af lärarinnor.
49:o I det för detta seminarium uppförda anslag, 15,000 R:dr, har E. K. Maj:t
begärt förhöjning med 5,000 R:dr.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, bland annat, att det sålunda föreslagna förhöjda
anslaget var beräknadt att fördelas på det sätt, att deraf skulle utgå:
till hyra af lokal för seminariet, jemte ved och upplysning
5,500
» en Föreståndarinna utom husrum och ved
2,000
» en Studii-direktör
50C
» en Sekreterare och Kamererare
750
» Lärare
8,650
» en Vaktmästare
600
v materiel och diverse utgifter
2,000
Summa R:dr 20,000.
Rikets Ständer, som funnit ådagalagt, att den begärda anslagstillökningen är för
ifrågavarande läroanstalts fullt tillfredsställande verksamhet och ändamålsenliga utveckling
af behofvet påkallad, hafva alltså beviljat det äskade beloppet, 5,000
Riksdaler.
50:o Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar hafva förslag blifvit
väckte, angående vidtagande af åtgärder för inrättande af bildningsanstalter för
qvinnor, hvarigenom för den qvinliga ungdomen kunde beredas tillfälle till ändamålsenlig
undervisning, i viss mån motsvarande den, sorn af ynglingar vid elementarläroverken
inhemtades.
Rikets Ständer anse ingalunda den qvinliga undervisningen och bildningen var*
för samhället likgiltiga, men då den fullständigare undervisning, Staten tillhandahåller
mannen, hufvudsakligen afser att göra honom skicklig att verka i Statens tjenst
och för dess ändamål, synes i afseende på den qvinliga undervisningen ett helt annat
förhållande ega rum. Dervid torde Statens pligt böra anses uppfylld, då den
för qvinnan underlättar möjligheten att förvärfva sig de kunskaper, hvaraf hon sjelf
finner sig vara i behof, och detta torde lämpligast ske derigenom att dugliga lärarinnor
genom Statens försorg utbildas. Rikets Ständer hysa således den öfvertygelse
att Statens omsorg i afseende på den qvinliga undervisningen hufvudsakligen bör afse
underhållet och den ändamålsenliga utvecklingen af sådana läroanstalter, som för
bildande af lärarinnor äro erforderliga. Det för nämnda ändamål inrättade seminarium
har likväl icke hunnit för sitt ändamål fullständigt organiseras. Dertill skulle erfordras
upprättande af en i nära samband dermed ställd flickskola, hvilken leddes efter
samma plan som seminariet och kunde för eleverna derstädes tjena till mönster- och
öfningsskola. Redan utaf E. K. Maj:ts vid sistlidne riksdag till Rikets Ständer aflåtna skrifvelse
i detta ämne inhemtades, hurusom, vid underdånig föredragning af frågan om inrättande
af ett seminarium för bildande af lärarinnor, Departements-chefen anfört att, ehuru
de äldre lärjungarne under sista läroåret skulle använda en bestämd tid för deltagande
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
i de yngres undervisning, vore likväl någon öfning äfven i mindre barns handledning
utan' tvifvel nödig lör deras fullständiga utbildning till lärarinnor, och det hade således
varit önskvärdt om man med den högre läroanstalten kunnat förbinda en modellskola
för mindre flickor, för hvilken den årliga kostnaden beräknats till omkring
5,000 Ridr Rimt. Emellertid ansåg sig Departements-cliefen då ej böra i afseende
på en dylik skola framställa något underdånigt förslag, af skäl, bland andra, att läroanstalten
fordrade någon tid för att komma i verksamhet, samt det icke syntes omöjligt
att under denna tid bereda eleverna tillfälle till nödig öfning uti någon inom
hufvudstaden befintlig flickskola. Seminariet har nu redan en tid fortgått i sin verksamhet
och, på sätt Departements-cliefen antydt, erfordras, om denna verksamhet
skall blifva rätt fruktbärande, nödvändigt en med undervisningsanstalten förenad skola,
vid hvilken eleverna kunna praktiskt införas i konsten att handleda andra. Utan
en sådan bildningsskola kan seminariet väl bibringa eleverna kunskaper i åtskilliga
ämnen, men icke i egentlig mening motsvara sin bestämmelse att vara en bildningsanstalt
för lärarinnor. Öfningsskolan bör ock vara förenad med seminariet, för att
den må kunna ledas efter samma grundsatser som detta och på ett fullt ändamålsenligt
sätt ordnas.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt, hafva Rikets Ständer funnit
de omförmälda förslagen icke till annan åtgärd föranleda, än att för inrättande
och underhåll af en med seminarium för bildande af lärarinnor förenad normalskola
för flickor anvisas ett årligt anslag af 5,000 Riksdaler.
Pedagogierna.
51 :o 1 afseende å Pedagogierna har E. K. Majit i Dess nådiga Proposition, angående
Statsverkets tillstånd och behof, äskat en förhöjning af 8,000 R:dr i det till
dessa läroanstalter för närvarande utgående anslaget.
På de skäl, som i Statsråds-protokollet omförmälas, och då på ifrågavarande anslag
några besparingar icke vore att påräkna, men tillgång för oförutsedda behof
borde finnas, å ena sidan till arfvodesfyllnad åt vikarier, der ordinarie lärarne, till
följd af sjukdom eller annat giltigt förfall, åtnjöte tjenstledighet, och å den andra till
löneförhöjning, åt lärare vid de pedagogien, der undervisningen väl icke hittills vunnit,
men möjligen under den närmaste framtiden kunde erhålla någon betydligare
utveckling, hade Stats-Rådet hemställt, det E. K. Majit täcktes i nåder föreslå Rikets
Ständer, att dels för bestridande af löneförhöjning för de lärare, som blefve berättigade
att uppflyttas i högre lönegrad, dels till arfvoden åt öfningslärare, och dels för
andra oförutsedda behof en tillökning af 8,000 Ridr i anslaget till pedagogier och
folkskolor måtte beviljas utöfver det belopp, som redan under innevarande statsregleringsperiod
enligt fastställda grunder fordrats, vid bestämmandet af hvilket belopp
vissa å berörda anslag af ålder uppförda skolor vid sistlidne riksdag synts icke hafva
blifvit tagna i beräkning.
Med afseende å den förädlande inverkan, sång utöfvar på ungdomen, och å gymnastikens
förmåga att utveckla de fysiska krafterna och gifva kroppen spänstighet,
hafva Rikets Ständer lika med E. K. Majit funnit, att anslaget åt pedagogier måtte
bestämmas så, att detsamma medgifver utanordnande af arfvoden åt lärare i nämnda
öfningsämnen; och då, hvad i öfrigt angar 1 aranies ställning vid dessa skolor, Rikets
Ständer nu likasom tillförene anse Rektorer och Lärare vid de 2-klassiga pedagogierna
böra berättigas till enahanda löneförmåner, som äro Rektorer och Lärare vid
rikets 2-klassiga elementarläroverk medgifna och således äfven böra komma i åtnjutande
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 33
tande af de förbättrade vilkor, som vid innevarande riksdag blifvit sistbemälde Lärare
tillagde, hafva Rikets Ständer, på sätt E. K. Maj:t äskat, beviljat en förhöjning
af 8,000 Ridr i det till pedagogierna för närvarande utgående anslag.
Af det vid 1856—1858 årens riksdag, till löneförhöjning vid samt utvidgning af
sådana pedagogier, uti hvilka undervisningen vunnit en högre grad af utveckling, å
Riksgälds-kontoret anvisade reservationsanslag ai 30,000 R:dr för hvartdera af åren
1858, 1859 och 1860, var vid sistlidne riksdag en summa af 40,000 R:dr oanvänd.
Af denna summa, som, enligt Rikets Ständers vid samma riksdag fattade beslut, fortfarande
skulle för ändamålet tillhandahållas, återstå ännu omkring 34,000 R:dr, och
på det E. K. Maj:t fortfarande må ega medel till betäckande af de kostnader, som
tilläfventyrs må erfordras till löneförbättringar vid och utvidgning af pedagogier, hafva
Rikets Ständer beslutat att berörda återstod, 34,000 R:dr, må jemväl under nästa
Btatsregleringsperiod för sagda ändamål af E. K. Majit disponeras.
52:o Sedan E. K. Majit, uti Dess ofvan omförmälda särskilda nådiga Proposition
den 13 sistlidne Februari, i fråga derom att de till åtskilliga skolor inom Lunds stift
och i Hallands län under namn af landtgillen och klockare-pensioner utgående afgifter
måtte få till klockarelägenheternas innehafvare återgå och skolorna beredas
ersättning för de inkomster, som de sålunda skulle förlora, i nåder förklarat, det E.
K. Majit derjemte funne skäligt, att klockarebefattningarne i Jerrestad samt i Falkenbergs
stads och Skrea landtförsamling ar skiljdes från de pedagogbeställningar,
hvarmed de ännu äro förenade, och klockarne i nämnde församlingar finge komma i
åtnjutande af enahanda förmån, som deras vederlikar, har E. K. Majit, på det sådant
måtte kunna ske, i nåder föreslagit Rikets Ständer att å anslaget till pedagogier
och folkskolor anvisa ett ytterligare belopp af 458 Ridr 56 öre till betäckande
af den brist i vederbörande pedagogers fastställda aflöning, som genom berörda inkomsters
upphörande måste uppstå;
och halva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Majits berörda nådiga framställning,
för det af E. K. Majit uppgifna ändamål, å staten för Pedagogier och Folkskolor
anvisat ett kontant belopp af 542 Ridr 41 öre; varande i följd häraf indelta
räntornas värde å detta anslag minskade med 94 Ridr.
Folkskolorna,
53:o Uti nådig Proposition af den 21 November sistlidet år har E. K. Majit erinrat,
hurusom Rikets sednast församlade Ständer till folkundervisningens befrämjande
under innevarande statsreglerings-period anvisat den nuvarande personliga skyddsaigiften,
hvaraf skulle utgå:
till folkskolelärare-seminarierna, efter den fördelning E. K. Majit kunde finna lämp
-
lig
Ridr 45,000:
till understöd för seminarii-elever  „ 20,000:
„ arfvoden och resekostnader för skole-inspektörer  „ 17,000:
„ förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel samt till
understöd för utgifvande af lämpliga läroböcker, kartor m. m. för folkskolorna
„ 10,000:
till understöd för högre folkskolor  „ 12,000:
„ folkskoleväsendets utveckling och förbättring  „ 75,000:
samt till löneförbättring åt de vid redan befintliga fasta folkskolor anställde
examinerade lärare, hvilkas lön, oberäknadt husrum och vedbrand,
icke uppginge till 400 Ridr
„ 80,000:
Bih. till B. St. Brot. 1863 & 1864. 10 Sami. 1 Afä. 17 Bäft. 5
34 Expcditions-Utslcottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
och med antagande att Rikets Ständer äfven under den kommande statsregleringsperioden
ville lor folkundervisningens befrämjande anslå den personliga skyddsafgiften,
hvars belopp efter sannolik béräkning komme att under de år, nämnde statsreglering
skall omfatta, uppgå till 285,000 Ridr årligen, har E. K. Maj:t, beträffande
fördelningen af dessa medel och vilkoren för åtnjutande af understöd deraf, till Rikets
Ständer aflåtit den framställning, som synts E. K. Maj:t vara af för handen varande
förhållanden påkallad.
Hvad anginge seminarierna, har E. K. Majit ansett först böra tagas i betraktande
den fråga, som förut någon gång varit föremål för öfverläggning, nemligen huruvida
icke antalet af dessa läroanstalter numera skulle kunna i någon mån inskränkas.
Uti stadgan angående folkundervisningen i riket funnes den föreskrift meddelad, att
såväl i hufvudstaden som i hvarje stiftsstad borde af Domkapitlet tillfälle beredas
dem, som ville egna sig åt folkskolelärare-kallet, att i ett dervaraude seminarinm erhålla
undervisning och öfning i de till detta kall hörande ämnen, och så länge ännu
lärarebefattningar vid folkskolorna icke kunna anförtros åt qvinnor, hade det ock medelst
detta stadgande varit sörjdt derför, att en hvar, som till dylik befattning velat
vinna befordran, kunnat inom det stift, hvartill han genom födseln hörde, genomgå
den erforderliga lärokursen; men sedan E. K. Majit, för att åt qvinnors användande
vid folkundervisningen gifva en större utsträckning, genom särskilda kungörelser den
21 Oktober 1859 förordnat, dels att hvad författningarne innehölle i afseende på lärare
vid folkskolorna skulle, med ett enda tillika stadgadt undantag, ega tillämpning
äfven på qvinnor, hvilkas skicklighet vid något seminarium blifvit vederbörligen pröfvad
och godkänd, dels ock att vid seminarierna i Skara, Strengnäs och Calmar endast
qvinliga elever finge emottagas, hade det blifvit en följd, att från de stift, hvilka
bära namn af dessa tre städer, skollärare-elever af mankön måst annorstädes söka
undervisning och öfning i hvad till deras blifvande kall hörde. Den anordning, som
genom stadgan angående folkundervisningen blifvit i ofvanberörda hänseende införd,
vore således redan bruten, och då församlingarne icke vore vid deras val af skollärare
inskränkta till dem, som blifvit födda inom stiftet, läge icke heller någon nödvändighet
till grund för stadgandet derom att ett seminarium ovilkorligen skulle finnas
i hvarje stifts-stad, fastän dessa städer visserligen voro dertill företrädesvis lämpliga,
såväl med hänseende till den närmare tillsyn Stifts-styrelsen i sådant fall kunde
egna åt dessa läroanstalter, som äfven af det skäl, att derstädes handledning utan
svårighet kunde beredas i de ämnen, som icke utgjorde föremål för hufvudlärarnes
egen undervisning.
Ehuru seminariernas antal således icke för framtiden behöfde fasthållas vid tretton,
som det för närvarande utgjorde, så hade dock E. K. Majit af andra skäl ansett
någon betydligare minskning deruti nu icke böra ega rum.
Inkomna uppgifter utvisade väl att seminarierna för det närvarande icke voro
besökta af tillsammans fullt 400 elever; men då E. K. Majit uti det reglemente, sorn
för dessa läroanstalter blifvit den 21 Mars sistlidet år utfärdadt, meddelat föreskrift
derom att lärokursen borde blifva treårig, komme, äfven om ej flere hädanefter än
hittills skulle egna sig åt folkskolelärare-kallet, elevernas antal dock att ökas med
ungefär hälften af hvad det nu utgjorde. För hela folkundervisningens framgång
vore det ock af yttersta vigt, att under den, i förhållande till hvad vid seminarierna
skulle inhemtas, visserligen icke för långt utsträckta tidrymd, elever hade att der
tillbringa, lärarne icke sattes i nödvändighet att dela sin tid och sin undervisning
åt ett allt för stort antal elever, utan kunde med oafbruten uppmärksamhet följa
hvarje elev, gifva honom de anvisningar, som af hans särskilda egenskaper och fallenheter
påkallades, samt hos honom alltmera inskärpa en sann gudsfruktan, sedligt
allvar och känsla för det magtpåliggande i det kall, åt hvilket han vore beredd egna
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 35
sina krafter, så att seminarii-eleven, då han sedermera i sin ordning komme i utöfning
af lärarekallet, måtte veta, att deruti verka på ett sätt, att allt vidare blefve
utbredd en sann folkupplysning, hvilken ovcdersägligen bildade den fastaste grundval
för ett lands lycka och, på samma gång den alstrade och stärkte kärlek till frihet
och fosterland, säkrast både förhindrade frihetens missbrukande och åt landet
bevarade dess sjelfständighet. Men härförutan vore det ock att befara, att, derest
seminarierna blefve alltför mycket aflägsnade från hemorten, för dem, som ville bereda
sig för folkskolelärare-kallet, sådant skulle, då desse i allmänhet icke egde tillgångar,
tillräckliga att, med bidrag af de stipendier dem kunde lemnäs, bestrida kostnaderna
för ett flerårigt vistande på främmande ort, hafva till följd att folkskolorna
inom få år komme att lida brist på lärare. Under sådana förhållanden syntes för
det närvarande svårligen mer än tre seminarier kunna utan olägenhet indragas, nemligen
ett bland de för qvinnor bestämda, ett af de tre för manliga elever afsedda
seminarier, hvilka funnos förlagda i städer invid Mälaren, och ett bland de sju öfriga,
der elever af sistnämnda kön nu emottogos. Å andra sidan ansåge E. K. Maj:t
behöfligt att ett nytt seminarium inrättades i Luleå för den nordligaste delen af riket.
Framställningar i sådant hänseende hade redan förut blifvit gjorda af konsistorium
i Hernösands stift gemensamt med E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
län och sednast hade numera aflidne Landshöfdingen i nämnde län, P. H.
Widmark, uti skrifvelse den 16 Juli 1860, med hänseende till de förhållanden att af
länets Finska och Lappska socknar flera helt och hållet saknade folkskolelärare, att
i de öfriga antalet lärare vore alldeles otillräckligt, samt att bristen på duglige folkskolelärare
äfven inom de Svenska församlingarne vore i hög grad kännbar, förklarat
sig anse inrättandet af ett särskildt seminarium i Luleå, såvida folkundervisningen
eljest inom länet skulle kunna på ett i någon mån tillfredsställande sätt ordnas, vara
desto mera oundgängligt, som erfarenheten visat, att flere bland de elever, hvilka
från de Finska och Lappska församlingarne blifvit afsända för att genomgå seminanariet
i Hernösand, sedan de haft tillfälle inhemta kännedom om Svenska språket
och hunnit vänja sig vid lefnadssättet uti sydligare belägna trakter, icke velat till
hemorten återvända; och hade konsistorium, i anledning af denna Landshöfdingen
Widmarks framställning bordt, instämt uti hvad han yttrat om behöflligheten af ett
seminarium i Luleå.
I afseende på det för seminarierna anvisade anslag, vore en förhöjning utan
tvifvel af behofvet högeligen påkallad. Genom det utfärdade reglementet hade dessa
läroanstalters verksamhet blifvit i betydlig mån utvidgad, och då lärokursen derstädes
numera vore på tre klasser fördelad och i afseende på omfånget, ehuru främmande
språk deruti icke inginge, fullt jemförlig med de treklassiga lägre läroverkens,
samt det dessutom för hela folkundervisningen vore af stor vigt att de blifvande
skollärarnes bildande kunde anförtros åt män, hvilka voro utrustade med de förenade
egenskaper, som dertill erfordrades; så hade E. K. Maj:t funnit det i främsta rummet
vara nödvändigt, likasom med billigheten öfverensstämmande, att Seminariiföreståndaren
erhölle en förhöjd aflöning, hvilken E. K. Maj:t föreslagit måtte från
början af nästa statsregleringsperiod utgå med 2,500 Ridr, äfvensom att andre läraren,
hvars lön nu utgjorde 1,000 Ridr, tillerkändes enahanda rätt till löneförhöjning
efter vissa år, som för Kolleger vid elementarläroverken vore medgifven; dock att
de sålunda föreslagna löneförmånerna icke skulle komma seminariernas Föreståndare
och öfrige hufvudlärare till godo, med mindre de aflagt kunskapsprof, motsvarande
dem, som för anställning vid elementarläroverken voro stadgade eller filosofie-kandidat-examen
och ett af E. K. Maj:t, med hänseende till seminariernas bestämmelse,
särskildt förordnadt undervisningsprof; E. K. Majit dock öppet lemnadt att i särskildt
förekommande fäll från fullgörandet af hvad sålunda i ena eller andra hänseendet
36 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
blefve föreskrifvet, lemna befrielse. Vidare och då, för att såväl den egentliga undervisningen
skulle kunna behörigen bestridas, som ock elevernas praktiska öfningar
i folkskolan tillbörligen öfvervakas, särskildt lärarebiträde, åtminstone vid de mera
besökta seminarierna blefve af nöden, samt för undervisning i gymnastik, sång och
musik, teckning och trädgårdsskötsel erfordrades lärare, af hvilka de, som för de
tre första öfningsämnena antogos, utan tvifvel, der ej ett ringare antal elever rättvisade
en nedsättning till lägre belopp, borde i allmänhet få sig anvisade arfvoden
till likhet med hvad för lärarne i nämnde ämnen vid de treklassiga läroverken bestodes;
hvarförutan, för bestridande af andra oundgängliga utgifter, såsom till undervisningsmatariel,
hyra, ved, ljus m. m., särskilda medel icke kunde undvaras;
ansåge E. K. Maj:t kostnaderna för dessa seminarier, då de till elfva, ett i Luleå
deribland inberäknadt, blefve inskränkta, icke kunna i medeltal antagas till lägre
belopp än omkring 6,000 Ridr för hvarje.
Enär indragningen af de tre seminarier, dem E. K. Maj:t ansåge kunna undvaras,
synts icke böra annorlunda verkställas än i den mån der redan anställde lärare
antingen till andra tjenster afgingo eller kunde erhålla anvisning på lärarebefattningar
vid andra seminarier, blefve medel behöfliga för upprätthållandet under den närmaste
framtiden af alla nuvarande seminarier; men då, derest de af E. K. Maj:t
omförmälda vilkor för åtnjutandet af de förhöjda lönerna blefvo fastställda, ännu
någon tid måste förflyta, innan desamma komme att till Seminarii-föreståndarne utgå,
samt i öfrigt de för biträdande lärare ifrågasatta arfvoden icke syntes till fulla beloppet
kunna tagas i anspråk, innan ännu genom ett eller flera seminariers upphörda
verksamhet elevernas antal vid de öfriga i märkbarare mån förökats, kunde för de
till indragning afsedda seminarier särskildt anslag icke vara erforderligt, utan ansåge
E. K. Maj:t, för upprätthållandet under nästa statsregleringsperiod af folkskolelärareseminarierna,
hvilka, när deras organisation framdeles blefve fullt stadgad, torde
böra på ordinarie stat uppföras, vara tillräckligt sörjdt, derest till E. K. Maj:ts disposition
blefve stäldt ett belopp af 65,000 Ridr årligen.
Det till understöd för seminarii-eleverna anvisade anslag, 20,000 R:dr, komme
efter all sannolikhet att för innevarande statsregleringsperiod åtminstone i det närmaste
motsvara hvad som, enligt de uti 5 § 5 mom. i gällande Folkskole-stadga bestämda
grunder, för omförmälda ändamål kunde blifva erforderligt. Emellertid hade
de i nyssberörda moment fastställda belopp af dels 75 och dels 50 R:dr R:mt, för
år räknadt, flerestädes ansetts alltför låga, och E. K. Maj:t hade redan medgifvit att
för de seminarii-elever inom Hernösands stift, hvilkas hemvist voro från stifts-staden
längst aflägsna, årliga stipendii-beloppet måtte kunna höjas till 150 R:dr. Enahanda
skäl till stipendiernas höjande förefunnes numera äfven vid flera andra seminarier,
sedan förordnadt blifvit, att vid vissa af dessa seminarier endast qvinliga elever finge
emottagas; och då ej blott flere af dessa elever hade sina hemvist på betydligt afstånd
från det seminarium, hvarest de åtnjöte undervisning, utan äfven ae af den
manliga befolkningen inom nämnda Stift, hvilka ville bereda sig till folkskolelärare,
måste uppsöka andra stifts-seminarier, blefve det, för att ej från denna bana alldeles
utestänga dem, som befunno sig i torftiga omständigheter, nödvändigt, att större
stipendii-belopp kunde tilldelas de elever, som i följd af berörda förhållanden måste
för sina studier vidkännas drygare kostnader, likasom äfven, med afseende på den
längre tid, lärokursen numera upptoge, att åtnjutandet af stipendiet borde kunna
utsträckas till tre i stället för två år; och hade E. K. Majit af dessa skäl ansett det
nuvarande anslaget till understöd för seminarii-elever böra höjas till 30,000 R:dr,
med rätt för E. K. Majit att i afseende på stipendii-beloppen och de vilkor, hvarunder
de finge åtnjutas, meddela de föreskrifter, som kunde finnas af omständigheterna
påkallade,
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 37
Hvad vidare anginge kostnaderna för inspektionen af rikets folkskolor, så hade
det visat sig, att ersättningen för Inspektörernas resor komme att öfverstiga den för
detta ändamål beräknade summan, 6,000 R:dr. Enligt meddelade uppgifter angående
sannolika beloppet af skjuts- och traktaments-kostnaderna, under förutsättning att
under en tid af tre år samtliga folkskolor klefve åtminstone en gång besökta, skulle
dertill årligen fordras en förhöjning af 2,000 R:dr. Likaledes vore i afseende å Inspektörernas
arfvoden en förhöjning af nöden. Dessa arfvoden hade för den tid af
innevarande statsregleringsperiod, som inspektionen omfattade, blifvit bestämda för
Calmar och Wisby stift till 500 R:dr årligen för hvartdera, och till 1,000 R:dr för
hvart och ett af de öfriga. Då samtliga stiften, med undantag af Wexiö, Calmar,
Carlstad och Wisby, varit delade i tvenne inspektions-distrikter, så hade af hela antalet
inspektörer, hvilket sålunda uppginge till 20, endast två haft 1,000 R:dr i årligt
arfvode, men alla de öfrige 500 R:dr. Mot en så ringa ersättning skulle det tvifvelsutan
i längden blifva omöjligt att erhålla inspektörer, som vore detta magtpåliggande
värf fullt vuxne, hvilket likväl, i betraktande af det lifvande och välgörande inflytande,
inspektionen redan utöfvat på skolväsendet, och då densamma fortfarande under en
följd af år, verksammare än något annat medel, skulle befordra folkundervisningens
utveckling och förbättring, måste anses vara af synnerlig vigt; hvadan E. K. Maj:t
nu äskat, att Rikets Ständer måtte till dubbla beloppet förhöja de vid sednast©
riksdag bestämda arfvoden för Inspektörerna, eller från 11,000 R:dr till 22,000 R:dr,
då. med tillägg af de för bestridande af skjuts- och traktaments-kostnaderna erforderliga
8,000 R:dr, anslaget för skole-inspektionen skulle blifva 30,000 R:dr eller
13,000 R:dr utöfver hvad det nu utgjorde.
Af anslaget till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel m. m.
hade ännu endast en obetydlig del blifvit använd, emedan E. K. Maj:t funnit lämpligt
att, innan mera omfattande åtgärder i berörda hänseende vidtoges, kännedom
borde inhemtas om de förbättringar i skolornas undervisningsmédel, hvarom nästlidet
års verlds-exposition i London kunde lemna upplysning, för hvilket ändamål
E. K. Maj:t lemnat uppdrag åt sakkunnig person att dit afresa. Sannolikt vore, att
omförmälda anslag komme att tagas i fullt anspråk dels för beredande af tillgång
till skolmateriel i egentlig mening, dels ock till uppmuntran för utgifvande af läroböcker.
Vid folkskole-inspektörernas möte i Stockholm under förliden sommar hade
den åsigt uttalats, att en lämplig läsebok för folkskolorna vore bland de behof, som
i främsta rummet kräfde att afhjelpas, samt att för författandet af en sådan ett
större och ett mindre pris borde utsättas, derom E. K. Maj:t, så snart den allmänna
planen för ett sådant arbete hunnit uppgöras, ville meddela beslut. Men då dessutom
i flera ämnen lämpliga läroböcker för folkskolorna icke funnes att tillgå, och
utgifvandet af dylika ej utan understöd af allmänna medel torde vara att förvänta,
samt för öfrigt äfven andra undervisningsmedel borde antingen af Staten inköpas
och kostnadsfritt utdelas, eller åtminstone åtgärder vidtagas, på det dylik materiel
måtte kunna för ett så billigt pris som möjligt tillhandahållas; så syntes samma anslag
som hittills böra äfven för instundande statsregleringsperiod vara att påräkna.
Till understöd för högre folkskolor hade under innevarande statsreglerings-period
endast ett belopp af 5,666 R:dr tagits i anspråk, eller nära 3,000 R:dr mindre än under
den närmast föregående. Men ehuru antalet af ifrågavande skolor på de sednare
åren icke obetydligt aftagit, kunde deraf icke med någon visshet slutas, att ju ej ett
annat förhållande snart kunde inträda; och ansåge E. K. Maj:t derföre, i betraktande
af det gagn, dylika skolor, rätt ordnade, kunna åstadkomma, anslaget för detta ändamål
böra för den närmaste tiden bestämmas till 10,000 R:dr.
Till folkskoleväsendets utvidgande och förbättring hade E. K. Maj:t under åren
1861 och 1862 anvisat ett belopp af något mer än 114,000 R:dr, deraf till dels nya
38 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169-
dels under nästförflutna statsregleringspericd inrättade småskolor omkring 104,000
B:dr samt till folkskoleväsendets ändamålsenligare ordnande i öfrigt vid pass 10,000
Pi.:dr. Toges tillika i betraktande de uppoffringar, församlingar ne för vinnande af del
i detta anslag åtagit sig, så kunde redan deraf slutas, att folkskoleväsendet under do
sednaste åren i betydlig grad gått framåt i utveckling. Småskolorna hade allt mer
utbildat sig i enlighet med sin bestämmelse att vara en integrerande del af den egentliga
folkskolan eller att utgöra dennas lägre förberedande afdelning. På åtskilliga
ställen hade småskolan äfven erhållit plats i samma lokal, som den öfre afdelningen,
hvilket ordnande af skolväsendet medförde stora fördelar med afseende å det tillfälle,
gom sålunda utan svårighet erbjöde sig att utöfva tillsyn öfver skolan i det hela,
samt särskildt för den examinerade läraren att öfvervaka undervisningen i den lägre
afdelningen och tillvägabringa enhet och sammanhållning i skolans versamhet. I de
flesta församligar hade likväl varit nödvändigt att, med hänseende till de spädare skol?
barnen, närma småskolan till desses hem och sålunda göra densamma i möjligaste
mån tillgänglig, hvilket haft till följd, ej endast att småskolan varit i det yttre skiljd
från den egentliga folkskolan, utan ock att i vissa glest befolkade trakter flera skolor
af det förra slaget än af det sednare funnits behöfliga. De anslag, som beviljats småskolorna,
kunde, vid sådant sammanhang mellan dessa och de egentliga folkskolorna,
anses gifna, om ock indirekt, till befrämjande af de sednare, som sålunda dels befriats
från de första nybörjarne, dels ock kunnat mottaga ett större antal mera försigkomna
lärjungar. Äfven hade, medelst bidrag af statsmedel, flera nya med examinerade
lärare försedda skolor blifvit inrättade eller ändamålsenligare ordnade; och
vore det af dessa skäl af stor vigt att Staten, så vidt tillgångar dertill funnes, fortfarande
lemnade församlingarne sitt understöd till folkskoleväsendets utveckling och
förbättring samt, om möjligt, utan någon betydligare förändring i de hufvudgrunder,
som för bidragens åtnjutande för närvarande vore fastställda.
Vid granskningen af de till Ecklesiastik-departementet inkomna folkskoie-uppgifter
hade det förhållande icke kunnat undgå uppmärksamheten, att ett icke ringa antal
församlingar funnes, hvilka ej hade flera eller bättre inrättade skolor än andra, hvilka
dock hvarken i folkmängd eller utsträckning motsvarade mera än kanske hälften af
de förra, äfvensom att åtskilliga distrikt, utöfver den till församlingarne öfverlåtna,
numera så kallade folkskoleafgiften, hittills icke gjort något tillskott för sitt skolväsende,
utan till och med genom besparingar å nämnda afgift samlat en fond, under
det andra församlingar, deribland sådana, som måste räknas till de fattigare, tillskjutit
två till tre gånger mera än beloppet af denna afgift. Den egentliga anledningen,
att en sådan olikhet kunnat ega rum, vore att söka deruti, att folkskolestadgan
angående antalet skolor och lärare icke meddelade bestämdare föreskrift, än att
i hvarje församling borde finnas minst en, helst fast, skola med vederbörligen vid
seminarium godkänd lärare. En närmare efter behofvet lämpad anordning af församlingarnes
åligganden i afseende på folkundervisningen vore utan tvifvel att eftersträfva,
och då af ofvan omförmälda folkskoleuppgifter visade sig, att mot en folkmängd
af 1,000 personer svarade ett antal af 100 till 140 barn i skolåldern, hade det
förslag framställts att de församlingar, hvilkas folkmängd uppginge till 1,500, skulle
tillförbindas att, utom den examinerade lärare, som enligt nu gällande stadgande borde
derstädes finnas, anskaffa och underhålla en examinerad lärare, och att, der folkmängden
utgjorde omkring ‘2,000 personer, det borde finnas antingen två examinerade lärare
eller en sådan och två oexaminerade, så att, der förhållandena kunde göra inrättandet
af ett större antal småskolor lämpligt och behöflig!, två oexaminerade lärare
finge, beräknas motsvara en examinerad. Af de sednast från stiften inkomna
uppgifter angående folkskolorna, inhemtades, att då funnos 2,947 examinerade lärare
och 2,080 oexaminerade lärare och lärarinnor, hvilket antal till och med i någon män
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 39
öfverstege det, som enligt ofvannämnda grund skulle för liela riket finnas, men likväl
vore emellan de särskilda församlingarne så olika fördeladt, att inom vissa af dem
för det uppvexande slägtets undervisning ännu mycket återstode att önska ocE vidare
uträtta.
Ehuru E. K. Majit således, i likhet med hvad Folkskole-iuspektörerna äfven anmärkt,
funne lärarekrafterna i åtskilliga distrikt vara otillräckliga och E. K. Majit
icke ansåge den grund för bestämmande af lärarnes antal, som här ofvan blifvit ornförmäld,
kunna blifva för församlingarne i allmänhet betungande, hyste E. ~K. Majit
likväl betänklighet vid att föreslå Rikets Ständer densammas ovilkorliga fastställande
genom lag, helst E. K. Majit gjorde sig förvissad att den allt mer sig utbredande insigten
om de fördelar, kunskaper medföra, snart nog skulle leda till det mål, man
ville närma sig, och hvars uppnående — inrättandet af till antal och omfång fullt
tillräckliga folkskolor — måste visa sig i samma mån nödvändigt och vardt uppoffringar,
som folket kallades till ett mer omfattande och ordnadt deltagande i vården
af kommunala och allmänna angelägenheter.
Mot de nu bestående vilkoren för åtnjutande af statsbidrag till folkskoleväsendets
utveckling och förbättring hade en anmärkning blifvit gjord, som tvifvelsutan försenade
att tagas i närmare öfvervägande. Denna anmärkning afsåge det förhållande,
att enligt nu gällande föreskrift församlingar, hvilka förut gjort föga eller intet för
sina ! folkskolor och först, sedan anslag af allmänna medel kunnat erhållas, vidtagit
anordningar, dem de långt förut och uteslutande af egna medel kunnat bekosta, vore
berättigade att undfå allmänt understöd, under det sådant måste förvägras de distrikt,
som redan före år 1858 försatt sitt folkskoleväsende i så beskaffadt skick, att någon
utvidgning deraf icke under en längre tid kunde blifva behöflig. Om än ur synpunkten
att åt de församlingar, hvilka ej på ett tillfredsställande sätt ordnat sina skolor,
lemna en uppmuntran att dermed icke vidare uppskjuta, det kunde hafva varit välbetänkt
och ändamålsenligt att ställa Statens understöd i förhållande till de uppoffringar,
församlingarne ville för folkskolan ytterligare ikläda sig, så kunde det likväl
ur rättsgrund ingalunda försvaras, att detta understöd företrädesvis skulle komma
den församling till godo, som länge fördröjt med vidtagande af de för folkskolans förbättring
erforderliga åtgärder, och hvilken under flera år kunnat af den till församlingen
öfverlåtna folkskoleafgift bereda sig en besparing, som, i händelse mera intresse
för skolan funnits, icke skulle hafva uppkommit; och än klarare och djupare kände,
framstodo skälen till anmärkning mot ett så beskaffadt stadgande, derest, äfven sedan
det dermed åsyftade ändamål vunnits, denna företrädesrätt till Statens understöd
skulle för en obegränsad tid qvarstå och såmedelst, till förfång mången gång för en
fattigare församling, hvilken sjelfmant uppbjudit sina krafter och offrat af sina små
tillgångar för beredande af en nöjaktig barnundervisning, tillfalla den förmögnare församling,
som till en sådan uppoffring funnit sig mindre benägen.
E. K. Majit har fördenskull ansett, att det understöd, Staten lemnar de särskilda
församlingarne till folkskoleväsendets utveckling och förbättring, icke borde
göras beroende af den tid, då åtgärder i sådan syftning vidtoges, utan deremot bestämmas
hutvudsakligen med hänseende till vidden af de uppoffringar, som för ändamålet
blefvo gjorda, dock att, såsom hittills, ett undantag från denna regel borde till
förmån för fattiga församlingar ega rum.
Såsom allmänt vilkor iör erhållande af bidrag utaf det anslag, Rikets sednast
församlade Ständer anvisat till löneförbättring åt folkskolelärare, hade blifvit stadgadt,
att vederbörande församling skulle till sitt folkskoleväsendes årliga behof, hvarunder
väl icke torde böra inbegripas kostnader för uppförande af skolhus eller andra
tillfälliga utgifter, hafva förut tillskjutit ett belopp, minst motsvarande dem församlingen
förut anslagna andel i den personliga skyddsafgiften eller den nuvarande folk
-
40 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
skoleafgiften. Af de flesta församlingar utginge redan ett tillskott till sådant belopp,
och det kunde ej, då undantag medgifves fattigare församlingar, någonstädes kännas
tryckande, om ett lika beskaffadt vilkor föreskrefves för undfående af understöd för
folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet, helst församlingarne, enligt
folkskolestadgan, egde att för tillskottets utgörande välja flera särskilda grunder.
Med anledning häraf och då någon annan förändring i nu gällande bestämmelser
för erhållande af del uti ifrågavarande anslag icke syntes af behofvet påkallad,
har E. K. Maj:t, som äfven ansåge detta anslag böra vid dess nuvarande belopp,
75,000 Ridr, bibehållas, föreslagit Rikets Ständer, att, såsom vilkor för åtnjutande af
understöd från Statens sida för folkskoleväsendets utvidgande och ändamålsenligare
ordnande, för framtiden måtte stadgas, att endast de församlingar, sorn för aflöning
af lärare eller lärarinnor redan tillskjutit eller åtoge sig att tillskjuta ett belopp,
minst lika stort med folkskoleafgiften, skulle af ifrågavarande anslag erhålla del, hvilken
i sådant fall skulle, såsom hittills, utgå med hälften mot hvad församlingarne
utöfver berörda tillskott förbunde sig att i hvarje särskildt fall för angifna ändamålet
lemna; E. K. Maj:t dock, hädanefter som hittills, öppet lemnadt, att, der särskilda
förhållanden, ibland hvilka i främsta rummet borde räknas en församlings fattigdom,
föranledde undantag från de stadgade vilkoren, ett sådant undantag bevilja.
Hvad härutinnan blifvit föreslaget, skulle jemväl medföra den fördel, att det utan
svårighet kunde utrönas, huruvida uti uppgiften från någon församling ett misstag
insmugit sig, enär beloppet af folkskoleafgiften kunde af vederbörande embetsmyndighet,
samt lärarnes aflöning af desse, behörigen verificeras.
Hvad vidare anginge det nuvarande anslaget till löneförbättring åt examinerade
folkskolelärare, så och ehuru rättigheten att af detta anslag erhålla del blifvit utsträckt
äfven till lärare vid ambulatoriska skolor, hade till sådana löneförhöjningar,
grundade på vederbörande församlingars åtagande att uppfylla de föreskifna vilkoren,
blifvit af E. K. Majit anvisadt ett belopp af vid pass 30,000 R:dr, hvarjemte
såsom understöd för lärares aflönande inom församlingar, som till följd af medellöshet
ej kunnat detsamma af egna medel bekosta, beviljats närmare 15,000 R:dr, således
tillsammans en summa af 45,000 R:dr årligen, hvaraf likväl, till följd af ett större
antal församlingars underlåtenhet att ställa sig de fastställda vilkoren till efterrättelse,
icke mer än omkring 40,000 R:dr, eller hälften af det för omförmälde ändamål
anvisade anslag, syntes komma att under denna statsregleringsperiod tagas i anspråk.
Vid sednast förflutna riksdag hade den gräns, inom hvilken Staten skulle bidraga
till förhöjande af folkskolelärarnes löner, blifvit bestämd till 400 R:dr, oberäknadt
värdet af husrum och vedbrand; men då ett belopp af 500 R:dr visserligen icke
öfverstege hvarken hvad till fyllande af lefnadsbehofven för de examinerade lärarne
erfordrades, eller de anspråk dessa, med hänseende jemväl till den bildning de måst
tillegna sig, med all billighet kunde ställa i afseende på vedergällningen för ett ansvarsfullt
och ansträngande kall, ansåge E. K. Majit nämnda gräns böra för den
kommande tiden fastställas till sistberörda summa 500 Ridr, likaledes oberäknadt
husrum och vedbrand, och i öfrigt de vid sednaste riksdag för bidrag från detta anslag
bestämda vilkor bibehållas, utan annan modifikation, än att äfven de vid ambulatoriska
skolor anställde, examinerade lärare uttryckligen skulle förklaras deraf
kunna erhålla löneförbättring, lika med lärarne vid de fasta skolorna, Under förutsättning
att Rikets Ständer delade dessa åsigter och då det med visshet kunde antagas,
att under nästinstundande statsregleringsperiod ännu flera församlingar, än
hittills, skulle finnas beredvilliga att förbättra sina lärares löner, syntes för ifrågavarande
ändamål under nämnda statsregleringsperiod böra påräknas ett belopp, med
omkring 25,000 Ridr öfverstiganue hvad som under närvarande förhållanden visat aig
vara erforderligt, eller en sammanlagd summa af 65,000 Ridr.
Jemte
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
41
Jemte det E. K. Maj:t sålunda äskat, att den personliga skyddsafgiften jemväl
under nästinstundande statsreglerings-period måtte till folkundervisningens befrämjande
användas och att deraf på sätt och under de vilkor härofvan äro upptagna anvisas:
till seminarierna
R:dr 65,000:
understöd för seminanii-elever
„ 30,000:
arfvoden och resekostnader för Inspektörerne
a 30,000:
undervisningsmateriel m. m
„ 10,000:
understöd för högre folkskolor
„ 10,000:
folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet  „ 75,000:
och till löneförbättring för examinerade lärare r.. „ 65,000:
tillsammans R:dr 285,000:
har E. K. Majit tillika föreslagit, att hvad af skydssafgiften icke för vissa behof anvisades,
äfvensom de på de särskilda anslagen uppkommande besparingar, måtte af
E. K. Majit för folkundervisningen tillhörande föremål disponeras.
Slutligen har E. K. Maj:t fästat Rikets Ständers uppmärksamhet å ett annat
med folkskoleväsendets ändamålsenliga ordnande nära sammanhängande behof, som
hittills endast i ganska ofullständig mån kunnat afhjelpas, nemligen om folkskolelärares
pensionering. Vid 1850—1851 årens riksdag, då ett anslag af 80,000 R:dr
B:ko anvisats till fond för stiftsvis inrättade anstalter för folkskolelärare, hade dessas
antal utgjort 2,288, hvaremot detsamma nu uppginge till närmare 3,000 och utan
tvifvel ännu en tid komrne att betydligt ökas. Emellertid hade, till följd afpensiönsanslagets
otillräcklighet, dylika pensionsanstalter icke kommit till stånd i mer än 4
stift, men om statsanslaget ökacles till sådant belopp, att pensionsinrättniugarnes
framtid blefve fullt betryggad, skulle sannolikt inom några få år hvarje stift ega en
sådan anstalt.
Såsom i det föregående blifvit anfördt, vore visserligen de till folkundervisningens
befrämjande för nu löpande statsreglerings-period anvisade medel, särdeles hvad
de större anslagen beträffade, redan till fullo disponerade; men detta oaktadt och
då ganska många af de skolor, åt hvilka bidrag af statsmedel blifvit beviljade, ej
hunnit komma i gång förrän mot slutet af sistlidet år och statsbidragen ej finge beräknas
utgå förr än från den tid, de särskilda skolorna trädt i verksamhet, Trun de
man med temlig säkerhet emotse, att icke obetydliga besparingar för 2 år å nyssberörda
medel skulle uppkomma. Finge dessa besparingar läggas till den allmänna
fonden för folkskolelärares pensionerande, så skulle det första vilkoret för ordnandet
af denna angelägenhet vara uppfyldt; och har E. K. Majit af denna anledning föreslagit,
dels att den ännu återstående delen af berörde fond måtte jemväl under nästinstundande
statsreglerings-period och under samma vilkor som hittills ställas till E.
K. Maj:ts disposition, och dels att Rikets Ständer måtte till behöflig förstärkning af
densamma anvisa den slutliga besparing, som under nu löpande statsreglerings-period
kunde å den personliga skyddsafgiften uppkomma.
Beträffande E. K. Majits nådiga framställning om den personliga skyddsafgiftens
anslående till folkundervisningens befrämjande jemväl under nästkommande statsreglerings-period,
har det synts Rikets Ständer, som, enär numera vissa statsinkomster
icke anvisas för vissa bestämda utgifter, ett lämpligare sätt vid denna riksdag kunde
och borde vidtagas för anvisande af de summor, som för folkundervisningens befrämjande
af Rikets Ständer anslås. Vid de närmast föregående riksdagarne, då ifrågavarande
anslag ännu voro nya, kunde skäl förefinnas för vidtagande af nämnda åtgärd,
men numera, sedan tvänne statsreglerings-perioders erfarenhet blifvit vunnen,
synes intet hinder möta för att en del af de ifrågavarande anslagen å ordinarie stat
Bih. till 11 St. Fröt. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 6
42 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
uppföras, samt att de öfriga anvisas å Riksgälds-kontoret, utan att vid anslagens bestämmande
den halfva personliga skyddsafgiftens belopp behöfver hufvudsakligen afses
och utan de invecklade liqvicler mellan Stat s-kontoret och Riksgälds-kontoret,
som af skyddsafgiftens användande till visst bestämdt statsbehof blifva en följd.
På grund häraf hafva Rikets ständer, som här nedan komma att i särskilda fall
meddela utlåtande, hvilka anslag, enligt Rikets Ständers tanke, böra å ordinarie eller
extra stat uppföras, icke funnit skäl bifalla hvad i ofvanomförmälda hänseende blifvit
af E. K. Maj:t föreslaget.
1 fråga om folkskolelärare-seminarierna har E. K. Maj:t, som funnit en inskränkning
i dessa läroanstalters antal böra ega rum, äskat en förhöjning i de vid dem
anställde lärares vilkor; varande i detta ämne jemväl hos Rikets Ständer väckte åtskilliga
förslag, åsyftande dels förminskning i seminariernas antal, dels utvidgning af
dessa bildningsanstalter och förbättring af föreståndarnes och lärarnes löner.
Den stora vigt, som, då man afser folkskoleväsendets utveckling, måste läggas
på en fullständig och ändamålsenlig semiuarii-inrättning, är så allmänt insedd och
erkänd, att Rikets Ständer icke anse sig för ådagaläggandet deraf behöfva ingå i en
utförligare framställning. Första vilkoret för att folkskolan skall kunna uppfylla sin
stora bestämmelse är otvifvelaktigt det, att läraren är fullt vuxen sitt magtpåliggande
kall, och att han erhållit den grundliga bildning, som erfordras både för en fullgod
insigt i de läroämnen, hvari honom åligger undervisningsskyldighet, och för kännedom
af det mest ändamålsenliga sätt att åt lärjungarne meddela dessa kunskaper.
Staten kan icke på ett kraftigare sätt höja folkbildningen, än om den sörjer derför,
att de läroanstalter, vid hvilka lärarne skola förvärfva sin bildning, äro ändamålsenligt
ordnade och försedda med de bästa lärare.
Af dessa skäl hafva Rikets Ständer ansett lärare-seminariernas utvidgning och
deras förseende med tillräckliga anslag vara ett af de föremål, som i främsta rummet
böra afses, då fråga är om folkbildningens befrämjande. Att i spetsen för hvar och
en af dessa bildningsanstalter, ställes en man, som med en omfattande bildning
förenar en förtrolig kännedom af det nu mera nästan till en särskild vetenskap utbildade
sättet för läroämnenas behandling inom folkskolan, och att lärarne besitta
den grundliga bekantskap med sina undervisningsämnen, utan hvilken de icke kunna
bibringa sina elever hvarken en verklig kunskap i dessa ämnen eller en lefvande
håg för dem, utan endast en ytlig, ofta anspråksfull bokstafskunskap, är ett lifsvilkor
för folkskolans bestånd och verksamhet. Enligt Rikets Ständers tanke bör derföre
en seminarii-föreståiulare sättas i den ställning, att han kan åt detta magtpåliggande
kall egna hela sin verksamhet och fästa sig dervid, såsom vid sitt lifs mål. För
detta ändamål böra hans vilkor icke vara mera ofördelaktiga, än hvad en man af
hans bildning och förmåga vanligen kan i en annan samhällsställning erhålla. Rikets
Ständer hafva derföre icke ansett sig kunna föreslå en seminarii-föreståndares lön
till lägre belopp än 3,000 R:dr, med rättighet att, i likhet med lärare vid elementarläroverken,
för hvart femte tjensteår, efter början af nu ingående statsregleringsperiod,
åtnjuta löneförhöjning af 500 R:dr intilldess lönen uppgår till 4,000 R:dr. De vid
seminariet anställde lärarne böra, efter Rikets Ständers mening, hafva i lön 1,000
R:dr, med enahanda rätt till löneförhöjning, som Adjunkter vid elementarläroverken,
likväl med iakttagande dervid att tiden för åtnjutande af dylik förmån beräknas på
enahanda sätt, som för seminarii-föreståndaren här ofvan blifvit bestämdt. Då lönevilkoren
sålunda förbättras, böra, å andra sidan, fordringarne på en ådagalagd grundlig
bildning hos dem, som skola bestrida dessa ansvarsfulla platser, vara fullt berättigade,
och Rikets Ständer anse, att, i enlighet med hvad E. K. Majit föreslagit, seminariernas
föreståndare äfvensom öfrige lärare böra hafva aflagt kunskapsprof, motsvarande
dem, som för anställning vid elementarläroverk äro stadgade, nemligen
Expeditions-UtsTcottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 169. 43
filosofie kandidat-examen äfvensom ett af E. K. Maj:t, med hänsyn till seminariernas
bestämmelse, särskildt förordnadt undervisningsprof; E. K. Maj:t dock öppet lemnadt
att i särskildt förekommande fall från fullgörande af hvad sålunda i ena eller andra
hänseendet föreskrifves lemna befrielse.
Af högsta vigt anse Eikets Ständer det vara, att ett tillräckligt antal lärare äro
vid seminariet anställde; och enligt Eikets Ständers tanke kan undervisningen i de
hufvudämnen, hvilka böra vid dessa läroanstalter bibringas, nemligen kristendom,
svenska språket, mathematik, naturalhistoria, historia, geografi, samt tillika ledningen
af den öfningsskola, hvars ändamålsenliga skick är för elevernas insigt i methodiken
och för deras praktiska utbildning af så väsendtlig vigt, svårligen på ett tillfredsställande
sätt bestridas, med mindre än att vid hvarje seminarium finnes, utom föreståndaren,
minst fyra lärare.
För undervisningen i sång och musik samt i teckning måste äfven skicklige lärare
anställas; och hafva Eikets Ständer, med afseende pä dessa ämnens synnerliga
vigt för folkskolan, till aflöning för nämnda lärareplatser, äfvensom till arfvode för
bestridandet af undervisningen i gymnastik och trädgårdsskötsel vid skollärare-seminariet,
icke ansett kunna beräknas mindre sammanlagdt anslag än 2,400 E:dr.
Att lokalen för en så vigtig läroanstallt bör vara rymlig och sund kan ej bestridas;
och då till det anslag, som lör detta ändamål erfordras, komma de oundgängliga
kostnaderna för nödig materiel, ved, ljus, m. m., hafva Eikets Ständer funnit
utgifterna för dessa behof böra beräknas öfver hufvud till 2,000 E;dr.
Det årliga anslaget för ett fullständigt manligt seminarium blifver, efter denna
beräkning, något mera än 11,000 E:dr och för ett qvinligt något mindre, enär antalet
elever, efter hittills vunnen erfarenhet, bör antagas vid ett seminarium af sednare
slaget blifva mera inskränkt samt undervisningen icke så utsträckt, då den lämpas
efter gällande bestämmelser i afseende på de lärareplatser, vid hvilka qvinnor kunna
antagas.
Hvad åter beträffar seminariernas antal, måste det erkännas, att, då vid folkskolornas
första inrättning flera tusen skollärare skulle på en gång och inom kort
tid bildas, ett större antal läroanstalter var behöfligt och måste inrättas. Nu deremot,
sedan det första behofvet af lärare är i det närmaste fyldt och utvidgade kommunikationer
i högst betydlig grad lättat tillfället att besöka andra orter än de närmast
belägna, är förhållandet icke mera detsamma. Grundsatsen att i hvart stift
borde finnas ett seminarium är ock numera bruten, sedan icke mindre än trenne
stift äro i saknad af seminarier för manliga elever. Om man först afsedde manliga
eleverna, skulle, efter Eikets Ständers tanke, ett seminarium för Lunds stift och tillgränsande
landskap, ett i vestra delen af riket, ett i Östergötland för de östliga landskapen
och Gotland, ett för de omkring Mälaren och Hjelmaren belägna landskap
samt ett i Norrland göra tillfyllest för det nuvarande behofvet. Under de sednaste
åren har antalet manliga elever vanligen p t gjort mellan 300 och 400, och om detta
antal, i anseende till lärokursens ökade längd, skulle stiga till omkring 500, blefve
antalet af lärjungar inom hvart seminarium att beräkna till ungefär 100, hvilket antal
icke torde kunna anses större, än att elevernes utveckling kan af läroanstalten
noggrannt och med omsorgsfull vård följas. På grund häraf hafva Eikets Ständer
ansett sig kunna, vid beräkningen af det behöfliga anslaget, antaga antale"t af behöfliga
seminarier för manliga elever tili högst fem.
För qvinliga elever åter hafva Eikets Ständer ansett undervisningsbehofvet kunna
nu fyllas af en läroanstalt för hela riket, enär sammanlagda antalet af lärjungar i
de för detta behof afsedda seminarierna hittills i allmänhet icke uppgått till mera
än 50 å 60. Då detta antal utan svårighet kan inom en bildningsanstalt undervisas,
torde det för det närvarande icke vara erforderligt att bekosta flera bildningsanstalter
4.4
JExpeditions-UtsJcottets Förslag lill underd. Skrifvelse, F:o 169.
af detta slag. Skulle deremot erfarenheten visa, att antalet elever i framtiden tillvexer,
så lärer Staten icke undandraga sig att, i mån af det uppkommande behofvet,
öka de qvinliga seminariernas antal.
Förslaget angående anläggande af ett nytt seminarium i Luleå hafva Rikets
Ständer ansett icke böra bifallas. Det för denna åtgärd anförda skälet, att folkskolelärare
till behöfligt antal icke linnes i en del af socknarne inom Norrbottens län,
torde ega full tillämplighet äfven inom andra, aflägsna och glest bebodda delar af
landet, och bristen måhända snarare böra afhjelpas genom ett mera tilli äckligt anslag
till folkskolelärare-löner, än genom upprättandet af ett nytt seminarium särskildt
för några få socknar i landet, hivad åter angår det förhållandet, att elever från de
Finska och Lappska socknarne, sedan de i stifts-staden inhemta! kännedom i Svenska
språket och hunnit vänja sig vid lefnadssättet på denna ort, icke skulle vilja
återvända till hembygden, så synes ingen säkerhet.vara för handen, att ju samma
svårighet skulle kunna inträffa, äfven om ett nytt seminarium blefve inrättadt något
nordligare, eller i Luleå. Om vid seminariet i Hernösand, hvars lärjungeantal städse
varit jemförelsevis inskränkt och vanligen icke öfverstigit 20, en i Finska språket
kunnig lärare anställdes, som särskildt ginge de elever tillhanda, hvilka ifrån dessa
socknar anmälde sig till seminariet, så torde Staten, i hvad på den ankommer, hafva
sörjt för undervisningen i detta afseende. För detta ändamål åter lära tillräckliga
medel å besparingarne för folkskoleväsendet komma att blifva disponibla, utan att
särskildt anslag dertill varder af Rikets Ständer anvisadt.
Ett betydande hinder för seminarii-inrättningens utveckling synes Rikets Ständer,
på sätt E. K. Maj:t jemväl erinrat, ligga deri att anslaget till så vigtiga och i hela
folkets själsodling djupt ingripande läroanstalter endast varit beviljadt för tre år i
sender. Om de vid seminarierna anställde lärare skola kunna rätt förbereda sig
till uppfyllandet af de stora fordringar, som äro fästade vid deras undervisningskall
och om de skola fortfarande egna alla sina krafter åt dess bestridande, bör väl icke
deras ställning hvart tredje år kunna undergå en fullständig förändring. Med den
nya för lärarnes ställning vigtiga grundsatsen af löneförhöjning efter fem år är icke
heller anslagets medgifvande för endast tre år förenligt, och Rikets Ständer hafva
af dessa skäl ansett att det ifrågavarande anslaget bör å ordinarie stat upplöras.
På dessa grunder ense Rikets Ständer folkskolelärare-seminarierna kunna på
ett tillfredsställande sätt ordnas utan användande af högre anslagssumma, än den
E. K. Maj:t äskat och hafva, med anledning häraf, för folkskolelärare-seminarierna
anvisat ett belopp af 65,000 R:dr, att såsom reservationsanslag på Åttonde Hufvudtitelns
ordinarie stat uppföras.
Hos Rikets Ständer hafva blifvit framställda åtskilliga anmärkningar mot det den
21 Mars 1862 gifna nådiga Reglemente för folkskolelärare-seminarierna i riket. Enligt
detsamma vore det en hufvudlärare medgifvet att jemväl meddela undervisning
i de färdigheter, hvari eleverne derstädes borde erhålla öfning, hvilket sammanförande
af läraretjenster icke utan i nödfall borde medgifvas. Väl vore det föreskrifvet
att, vid tillsättandet af lärareplatserna derstädes, synnerlig vigt borde fästas derå
att med de för tjensten i öfrigt erforderliga egenskaper förenades en sann och lefvande
gudsfruktan samt en hedrande vandel, men någon föreskrift hade dock icke
lemnats för kompetens att söka dessa lärareplatser. Vidare vore det medgifvet, att,
om läraren vid folkskolan (på stället) funnes lämplig att öfvertaga andra hufvudlärarebefattningen,
sådant finge ske med den inskränkning i hans undervisningsskyldighet
vid seminariet, som folkskolan lcräfde, utan att likväl dervid stadgats, det
denna lärare måste ega en bildning, som stöde öfver den, som vid seminarium kunde
erhållas. Lärotiden hade blifvit bestämd till tre år. Vid seminariet funnes tre klasser,
men endast två hufvudlärare. För att afhjelpa denna brist funnes det stadgadt
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 45
att lista och 2:c!ra klassen skulle samläsa för den ena hufvudläraren, hvilket syntes
olämpligt. För inträde på seminarium fordrades kristendomskunskap, färdighet i innanläsning,
att kunna skrifva modersmålet någorlunda felfritt, att hafva en jemn och
redig handstil och någon kunskap i arithmetik, men ingen kännedom af historien,
geografien eller annat, hvaruti hvarje väl organiserad folkskola lemnar sina elever
undervisning. Reglementet förbjöde dem, som saknade »musikaliska anlag», inträde
å seminariet, hvilket äfven vore en oegentlighet. Dimissions-examen, afiagd inför
theologjsk falkultet, äfvensom ett halft års tjenstgöring såsom lärare eller lärarinna i
en småskola berättigade till inträde å seminariet utan inträdes-examen, men icke
student-examen eller högre inom filosofisk fakultet afiagd examen. På dessa och
flera andragna skäl är vordet föreslaget, att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse
hos E. K. Majit anhålla att olvanberörda Reglemente, som skulle gälla till efterrättelse
från början af höstterminen detta år, måtte dessförinnan undergå en nödig
revision. Och då flera af omförmälda anmärkningar synas förtjenta af uppmärksamhet,
hafva Rikets Ständer så mycket heldre ansett sig böra bifalla ifrågavarande
förslag, som beslutet i afseende å ofvannämnda förändrade bestämmelser angående
anslagen till folkskolelärare-seminarier i allt fall föranleder omarbetning af reglementet;
i följd hvaraf Rikets Ständer ansett sig böra i underdånighet hemställa om en
revision af det för nämnda läroanstalter sednast utfärdade reglemente.
Till stipendier för elever vid folkskolelärare-seminarierna har E. K. Maj:t föreslagit,
att en summa af 30,000 R:dr måtte anvisas. Detta anslag har förut utgått
med 20,000 R:dr; men då grundade skäl förefinnas att något öka stipendiernas belopp
och behofvet af sådana understöd måste blifva större, när seminariernas antal
Inskränkas, anse Rikets Ständer ifrågavarande anslag böra utgå med ett enligt E.
K. Majits förslag något förhöjdt belopp. Enär detta anslag står i närmaste samband
med seminariernas tillvaro och organisation, samt ingen sannolikhet är förhanden,
ett anslagets belopp skulle kunna framdeles inskränkas, anse Rikets Ständer samma
anslag, i likhet med det för seminarierna afsedda, böra på ordinarie stat uppföras,
och hafva alltså, till stipendier för seminarii-elever anvisat en summa af 300,000
R:dr årligen, att å Åttonde Hufvudtitelns ordinarie stat uppföras.
A anslaget till nrfvoden och resekostnader för folkskole-inspektörer har E. K.
Majit äskat en förhöjning af tillhopa 13,000 R:dr, så att detsamma skulle komma att
uppgå till 30,000 R:dr årligen.
I detta afseende hafva ock inom Riks-Stånden blifvit väckte flera förslag, hvarigenom
åsyftats förhöjning af anslaget till och med till högre belopp, än det E. K.
Majit begärt, hvarjemte framställning skett om tryckning och utdelning af inspektörernes
berättelser.
I anseende till den allmänt erkända nytta denna inrättning visat sig medföra,
torde Staten fortfarande böra anvisa de medel, som kunna erfordras för att sätta inspektionen
i tillfälle att ändamålsenligt utveckla sig, vare sig genom förökande af
arfvodet för hvarje inspektör eller genom förminskning af distrikternas vidsträckthet
eller genom samtidigt användande af båda dessa utvägar, allt efter olika lokala förhållanden.
Den gällande förutsättningen, att hvarje folkskola inom distriktet skulle
under en tid af tre år åtminstone en gång besökas, synes nemligen, om inspektionen
skall blifva af verksamt gagn, böra förändras så, att hvarje folkskola åtminstone en
gång hvart år besökes. Af synnerlig vigt bör det äfven vara, att, på sätt hos Rikets
Ständer är vordet förslaget, inspektörernes berättelser blifva af trycket utgifna och
sålunda allmännare kända. Att inspektionen för folkskolorna icke kan komma att
upphöra, utan bör äfven framgent fortfara, torde vara allmänt erkändt. För att för
framtiden trygga dess bestånd, är det, på grund deraf, i Rikets Ständers tanke nö
-
46
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
digt att den summa, som för nämnda ändamål erfordras, blifver å ordinarie stat
uppförd.
I enlighet med dessa åsigter och på grund i öfrigt af de skäl, som i den nådiga
Propositionen finnas närmare anförda, hafva Rikets Ständer, som finna betänkligt att
föreslå särskilda tjensters inrättande för detta ändamål, bifallit hvad E. K. Majit i
berörda hänseende föreslagit, och i följd häraf till arfvoden och resekostnader för
folkskole-inspektörer beviljat 30,000 R:dr årligen, att på Åttonde Hufvudtitelns ordinarie
stat uppföras; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det inspektionen måtte så ordnas, att, der icke särskilda hinder möta, hvarje folkskola.
måtte i allmänhet en gång om året besökas samt att inspektörernes berättelser
måtte blifva på allmän bokostnad tryckta, för att till samtliga konsistorier och
Skolstyrelser i riket utdelas.
I afseende å anslaget till anskaffande af undervisningsmateriel m. m., har E. K.
Majit begärt, att detsamma måtte fortfarande utgå till sitt nuvarande belopp, 10,000
Ridr; och hafva hos Rikets Ständer jemväl förslag blifvit väckte angående förhöjning
af detta anslag.
Som det är af synnerlig vigt för folkskoleväsendet, att, då skicklige lärare äro
bildade, tjenlig undervisningsmateriel må finnas för dem att använda, för att göra
deras undervisning så fruktbärande sorn möjligt, är ett anslag för det nämnda ändamålet
fortfarande af stort behof påkalladt, dels för att understödja utarbetandet af
tjenliga läroböcker, dels för anskaffande af tjenlig undervisningsmateriel i öfrigt, såsom
kartor, glober, modeller, hjelpmedel för åskådningsundervisningen m. m., och
hvilken materiel bör dels till seminarierna kostnadsfritt utdelas, dels till ett betydligen
nedsatt pris på flera punkter i landet hållas skolstyrelserna tillhanda. Derigenom
skall kännedomen om det bästa och ändamålsenligaste undervisningssättet
alltmera spridas och anskaffandet af tjenlig undervisningsmateriel betydligt underlättas,
utan att det af E. K. Majit för sagda ändamål äskade statsanslag behöfver
öfverskridas.
Då emellertid detta anslag, i likhet med det för bildande af folkskolelärare föreslagna,
på grund af sakens natur, icke kan annat än framgent blifva behöfligt till
åtminstone samma belopp, som för närvarande, hafva Rikets Ständer ansett detsamma
böra på ordinarie stat uppföras, och sålunda
för anskaffande af undervisningsmateriel m. m. åt folkskolorna anvisat ett årligt
belopp af 10,000 Ridr, att bland Åttonde Hufvudtitelns anslag på stat uppföras.
Till understöd för högre folkskolor har E. K. Majit begärt ett årligt anslag af
10,000 Ridr. Vid 1856 års riksdag bestämdes detta anslag till 24,000 Ridr, men utgick
med endast 8,466 Ridr. I följd deraf nedsattes detsamma vid 1860 års riksdag
till 12,000 Ridr, men har sedan icke utgått till högre belopp än 5,666 Ridr. Då således
detta slags skolor visat sig ej tilltaga utan snarare vara i altagande, hafva
Rikets Ständer ansett något högre anslag nu icke böra anvisas, än som kan vara
tillräckligt att fylla det nuvarande behofvet, helst, i händelse detta skulle vexa, medel
böra finnas derför tillgängliga på besparingarne å de till folkundervisningens befrämjande
anvisade tillgångar, utan att för ett behof, som visat sig vara i ständigt
aftagande, anslagsbeloppet bestämmes högre än till den summa, som för det ifrågavarande
ändamålet för närvarande verkligen utgår. Rikets Ständer hafva derföre
till understöd för högre folkskolor för nästkommande statsreglerings-period beviljat
ett årligt belopp af 6,000 Ridr, att å Riksgälds-kontoret anvisas.
Då emellertid i sjelfva begreppet af en högre folkskola väsendtligen ingår att de,
som der skola inträda, böra dessförinnan hafva inhemtat de kunskaper, som i den
fasta folkskolan kunna förvärfvas, hafva Rikets Ständer, med bifall till ett hos Rikets
Ständer i detta afseende väckt förslag, vid beviljandet af sistnämnda anslag fästat det
Expeditions-Utsleottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 47
vilkor, att inga andra lärjungar må i högre folkskolor emottagas, än de som visat
sig redan innehafva de kunskaper, hvilka i den fasta folkskolan meddelas.
Vidare har E. K. Maj:t äskat att det till folkskoleväsendets utveckling och förbättring
i allmänhet nu utgående anslag af 75,000 Ii:dr måtte äfven under nästa statsreglerings-period
bibehållas tili oförminskadt belopp, dock att såsom vilkor för åtnjutande
af understöd från detta anslag måtte föreskrifvas, att endast de församlingar,
som för aflöning af lärare eller lärarinnor redan tillskjuta eller åtaga sig att tillskjuta
ett belopp minst lika stort med folkskoleafgiften, må af ifrågavarande anslag erhålla
del, hvilken i sådant fall skulle, såsom hittills, utgå med hälften mot hvad församlingarne
utöfver berörda tillskott förbinda sig att för angifna ändamålet lemna, med E.
K. Maj:t, såsom hittills, lemnad rätt att i särskilda fall bevilja undantag från detta
allmänna vilkor; och har i öfrigt, beträffande detta anslag, bos Rikets Ständer blifvit
yrkadt dels att något bidrag till småskolor icke måtte lemnäs, derest icke församlingen
visat sig, utom öfriga vilkor, hafva författningsenligt vårdat sina fasta eller ambulatoriska
skolor och försett dem med examinerade lärare med minst 400 R:dr i lön,
och dels att Staten icke vidare måtte lemna något understöd till bildande af småskolor,
utan uteslutande åt de fasta skolorna.
Då småskolorna under de sednare åren allt mer utbildat sig till att utgöra en
förberedande lägre afdelning af de fasta skolorna och äfven på åtskilliga ställen erhållit
plats i samma lokal som den öfre afdelningen, så att läraren derstädes utan
svårighet kunnat utöfva tillsyn öfver skolan i det hela samt öfvervaka undervisningen
i den lägre afdelningen, kunna de anslag, som beviljas småskolorna, anses gifna, vare
sig medelbart eller omedelbart, äfven till befrämjande af den fasta folkskolan, som
sålunda dels befrias från de första nybörjarne, dels ock sättes i tillfälle att mottaga
ett större antal mera försigkomna lärjungar. Tillfälle att erhålla understöd af ifrågavarande
för folkskoleväsendets utveclding i allmänhet afsedda anslag synes af dessa
skäl böra stå öppet äfven för småskolorna.
Under nuvarande statsreglerings-period hafva jemväl, enligt hvad den nådiga Propositionen
upplyser, samtidigt dermed att småskolorna erhållit understöd, flera nya
med examinerade lärare försedda skolor, medelst bidrag af statsmedel blifvit inrättade
eller ändamålsenligare ordnade. Emellertid har, vid granskning af de till Ecklesiastik-departementet
inkomna folkskoleuppgifter, befunnits, att ett icke ringa antal
församlingar finnas, hvilka ej hafva flera eller bättre inrättade skolor än andra, hvilka
dock hvarken i folkmängd eller utsträckning motsvara mera än hälften af de förra,
äfvensom att åtskilliga distrikt utöfver den till församlingarne öfverlåtna, numera så
kallade folkskoleafgiften, hittills icke gjort något tillskott för sitt skolväsende, utan
till och med genom besparingar å nämnda afgift samlat en fond, under det andra
församlingar, deribland sådana som måste räknas till de fattigare, tillskjutit två till
tre gånger mera än beloppet af denna afgift. De uppgifter angående folkskolorna,
som ifrån stiften sednast inkommit, gifva äfven vid handen, att inom vissa församlingar
för det uppvexande slägtets undervisning ännu mycket återstår att önska och
vidare uträtta. Då således det är af behofvet påkalladt, att Staten fortfarande lemnar
församlingarne sitt understöd till inrättande af dylika skolor och dessas ändamålsenliga
ordnande, synes det å andra sidan vara med billighet öfverensstämmande
att endast de församlingar komma i åtnjutande af sådant understöd, hvilka för aflöning
af lärare eller lärarinnor tillskjuta eller åtaga sig att tillskjuta ett belopp minst
lika stort med folkskoleafgiften.
För de tvänne sista åren af nuvarande statsregleringsperiod har väl, enligt hvad
E. K. Maj:t behagat tillkännagifva, för ifrågavarande ändamål blifvit anvisad en större
summa, än den som vid sista riksdagen dertill anslogs, men enär det nu föreslagna
48 Expeditions-Utslcottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
vilkoret efter all anledning kommer att förminska ansökningarnes antal, synes det ej
vara af behofvet påkalladt att nu öka detta anslag;
oell hafva Rikets Ständer derföre till utgående från Riksgälds-kontoret under näst
ingående statsreglerings-period anvisat ett årligt belopp af 75,000 R:dr, för att användas
till folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet uti de församlingar,
hvilka till lärares eller lärarinnors aflöning redan tillskjutit eller åtaga sig att tillskjuta
lika stort belopp, som den tillförsamlingen öfverlåtna andel af personliga skyddsafgiften
utgör.
I öfverensstämmelse med det i afseende å den högre folkskolan stadgade förbehåll
om ett sammanhang mellan denna, der den kommer till stånd, och den vanliga
folkskolan, torde med skäl kunna fordras, att, der understöd af allmänna medel lemnäs
småskolor, denna åtgärd må komma äfven den fasta skolan till godo i så måtto,
att icke de första elementerna i sådant fall må behöfva i den sednare meddelas. Ett
sådant ordnande af dessa skolors förhållande till hvarandra måste verksamt höja den
fästa folkskolan. Att meddela ett allmänt stadgande i detta hänseende skulle likväl
vara mindre lämpligt, då småskole-inrättningar kunna finnas i en del af en socken,
men icke i andra, och äfven i öfrigt förhållandena äro särdeles vexlande. Men åt
folkskolestyrelserna torde böra öfverlemnas att, i enlighet med ofvannämnda grundsats,
ordna ifrågavarande skolor; och Rikets Ständer hafva derföre ansett att, der
småskolor finnas försedda med understöd af allmänna medel, folkskolestyrelsen må
berättigas föreskrifva att i den fasta eller ambulatoriska folkskolan i allmänhet endast
sådane lärjungar böra emottagas, som redan kunna hjelpligt läsa innantill.
Redan före sistlidne riksdag inkom en petition från 964 folkskolelärare, att, enär
deras löner voro i högsta måtto otillräckliga, E. K. Majit måtte täckas till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om en förhöjning i dessa löner, hvilken förhöjning
petitionärerna önskat sålunda bestämd, att hvarje lagligen examinerad och antagen
folkskolelärare, som af sitt skoldistrikt vitsordades för duglighet och flit, måtte, utan
afseende på huruvida skoldistriktet höjt hans lön öfver minimum eller icke, af Statens
medel årligen få tillgodonjuta en sådan löneförhöjning att hela lönen, utom lämpligt
jordland, kofoder, husrum och vedbrand, uppginge till 400 Rdr. Denna framställning
blef ock, genom en i öfverensstämmelse dermed väckt motion, underkastad Rikets
Ständers pröfning vid 1860 års riksdag. Dåvarande Stats-Utskottet tilltrodde sig icke
att tillstyrka fastställandet af 400 R:dr såsom bestämdt minimibelopp af lön för en
examinerad folkskolelärare, utan uttalade den åsigt att nämnde belopp vore det mål,
som man, vid bestämmandet af grunderna för folkskolelärarnes aflöning, borde söka
uppnå. Detta yttrande har blifvit missförstådt och så uttydt, som om dermed menats
ett maximum af lönebelopp. Tillika har det visat sig, att den vid sistlidna riksdag
vidtagna åtgärd att anslå 80,000 R;dr till löneförbättring åt de folkskolelärare, som
icke hafva 400 R:dr i lön, oberäknadt husrum och vedbrand, icke haft så allmän verkan,
som man hoppats. Vid innevarande riksdag hafva också talrikare framställningar
än någonsin blifvit gjorda om lönens fastställande till minst 400 R:dr. De sistlidet
år till Ecklesiastik-departementet inkomna tabeller utvisa äfven att en ganska
stor del och i sjelfva verket största delen af examinerade folkskolelärare hafva mindre
än detta belopp.
Vid sådana förhållanden och då den stadgade folkskolelärarelönen med obetydligt
tillägg förblifvit oförändrad alltsedan 1842, under det nästan alla andra tjenstemän
vunnit en af de under tiden betydligt förändrade prislörhållandena påkallad förbättring
i sina lönevilkor, synes tiden vara inne att vidtaga en genomgripande åtgärd
till afhjelpande af dessa missförhållanden. Att folkskoleläraren med hänseende tili
den bildning, han måst förvärfva och till den stora vigten af hans befattning, bör aflönas
bättre än en vanlig arbetare, synes vara obestridigt.
Den
Expeditions-UtsJcottets Förslag till underd. Skrifvelse, Nio 169. 49
Den första och mest ingripande åtgärden bör, i Rikets Ständers tanke, vara utstakande
af en gräns, under hvilken en examinerad folkskolelärares lön ej får sjunka; —
beroende det sedan på församlingarnes goda vilja och önskan att behålla en duglig
lärare, att öka detta lönebelopp. Det som i främsta rummet påkallar Statens ingripande
är nemligen förhandenvarande nöd. Så länge en sådan på många ställen verkligen
förefinnes, synes det icke rigtigt, att Staten lemnar bidrag till förbättring af
sådane lärares vilkor, som kunna anses åtminstone någorlunda bergade. Har man
deremot vunnit en sådan fast grundval, kan sedermera derpå vidare byggas.
På sätt här ofvan blifvit anfördt hafva vid innevarande riksdag många förslag
blifvit väckte, att minimum för folkskolelärens lön'måtte bestämmas till 400 R:dr. Men
Staten kan icke ensam lemna detta bidrag. Den kan icke uppgifva den städse erkända
grundsatsen, att folkskolelärarnes aflöning hufvudsakligen åligger kommunen.
Således kan Staten icke gå längre, än att gifva lika mot kommunen. Gifven Staten
mera, omkastas nyssberörda grundsats.
Icke heller synes, om nämnda minimi-lön stadgas, uppoffringen för de församlingar,
som redan gifvit till folkskolelärarens aflöning lika mot den öfverlemnade delen
af skyddsafgiften, kunna blifva betungande, om Staten gifven hälften af tillskottet. Att
deremot Staten nu skulle gifva tillskott åt församlingar, hvilka, såsom den nådiga
Propositionen upplyser, gjort intet för sitt folkskoleväsende eller till och med samlat
fonder af den dem skänkta delen af skyddsafgiften, skulle icke kunna ur någon synpunkt
försvaras.
På folkskolelärarnes ställning i allmänhet synes det blifva af vida mera fördelaktig
inverkan, om hvar och en af dem är tryggad af ett faststäldt minimum, än om
en mindre del redan bergade skulle, genom Statens åtgärd, komma i åtnjutande af
bättre lönevilkor, vida utöfver det nu föreslagna löneminimum, under det att det stora
flertalet kämpade med nöd och betryck, såsom åtnjtande en lön långt under detta
samma minimum.
Yid beräkningen af de bidrag, församlingarne förbinda sig att lemna för lönens
fyllande till det stadgade minimum, torde afkomsten af donationer, som kunna vara
tili skolans behof gifna, få i bidraget inräknas, för så vidt som de trädt i stället för
bestämda afgiftei’, hvilka eljest bort till folkskolekassan utgå, äfvensom kostnaderna
för skolor, inrättade af enskilde personer inom församlingen, endast till så stor del,
som motsvarar beloppet af sådana afgifter, som af dem eljest bort till folkskolekassan
betalas.
Då på mångå ställen, till följd af lokala förhållanden, fasta skolor icke kunnat med
fördel inrättas, utan man måst nöja sig med ambulatoriska skolor, bör ifrågaställa
löneförbättring tillkomma såväl de vid de ambulatoriska, som fasta folskolorna anställde
examinerade lärare.
De upplysningar, som äro tillgängliga, lemna väl icke full ledning att bestämma
den behöniga anslagssumman; dock synes, enär, enligt en uppgift af år 1856, 1,047
folkskolelärare voro tillika antingen prestmän eller klockare, hvilka i allmänhet kunna
anses vara bergade och således mindre i behof af ifrågavarande statsbidrag samt
dessutom ett icke obetydligt antal lärare, utan bidrag af statsmedel, innehafva löner,
uppgående till nu ifrågavarande belopp, icke mera än högst två tredjedelar af de examinerade
folkskolelärarne behöfva nu föreslagna lönefyllnad. Om således ett antal af
2,000 lärare skulle för närvarande hafva ett så lågt lönebelopp, som 250 R:dr, komnie
Statens andel af lönefyllnaden att utgöra öfverhufvud 75 R:dr för hvar och en, eller
tillsammans en summa af 150,000 R:dr. Då likväl det verkliga förhållandet i många
fall kan anses mera fördelaktigt, hafva Rikets Ständer ansett det erforderliga anslaget
kunna beräknas till 120,000 R:dr.
Bih. till Ii. St. Fröt. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 7
50 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
Enär anvisandet af ifrågavarande anslag är förenadt med en bestämd föreskrift
att examinerad folkskolelärares lön skall framgent utgöra minst 400 R:dr och församlingarnes
bidrag för detta ändamål, i följd deraf, skola för framtiden fortfarande utgå,
lära väl äfven Statens bidrag för samma ändamål med lika säkerhet böra vara att
påräkna. På grund häraf, och då lärarne i annat fall skulle beröfvas den dem billigtvis
tillkommande förmånen, att vara tryggade vid den visserligen i alla fall knappa
löneinkomst, hvilken Rikets Ständer funnit böra såsom deras minimi-lön bestämmas,
hafva Rikets Ständer ansett ifrågaställa anslag böra på ordinarie stat uppföras.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer beslutat, det lönen för en examinerad
lärare, vare sig vid fast eller ambulatorisk folkskola, utom husrum, vedbrand
och kofoder, skall vara minst 400 R:dr, samt ställt till E. K. Maj:ts disposition 120,000
R:dr, att å Åttonde Hufvudtitelns ordinarie stat uppföras, för att åt de församlingar,
som fullgjort eller åtaga sig att fullgöra de, i sammanhang med anvisande af anslaget
till folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet, föreskrifna vilkor och
som förbundit sig att till hälften fylla hvad som brister i ofvansagda minimibelopp,
såsom statsbidrag tilldela den motsvarande hälften af denna brist.
I anseende till billigheten deraf, att, på samma gång minimi-lönen för examinerade
folkskolelärare fastställes till nu stadgade belopp och anslag för detta ändamål
anvisas, ett understöd jemväl beredes för de församlingar, hvilka vilja och kunna försäkra
lärarne vid sina folkskolor om löneförmåner, som gå utöfver detta minimum,
hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts disposition ställt en å Riksgälds-kontoret anvisad
anslagssumma af 30,000 R:dr årligen under nu ingående statsreglerings-period, för att,
i mån af behof, användas på det sätt, att der församlingar, hvilkas folkskolelärare
redan i lön åtnjuta 400 R:dr eller derutöfver, förbinda sig att höja lönen utöfver nu
utgående belopp, ett statsbidrag till lika belopp med församlingarnes sålunda lemnade
ytterligare tillskott må, efter E. K. Maj:ts nådiga pröfning, anvisas; dock att Statens
bidrag för detta ändamål icke må öfverstiga 50 R:dr årligen fpr hvarje lärare.
Af hvad i fråga om löneförbättring åt folkskolelärarin blifvit beslutadt, blifver en
nödvändig följd, att anslaget till fattiga församlingar icke kan, såsom under innevarande
statsreglerings-period, innefattas under det allmänna anslaget till förbättring af
folkskolelärares löner, utan måste ett anslag för ofvannämnda ändamål, i enlighet
med hvad före sistlidne riksdag varit vanligt, särskildt anvisas. Beloppet af detta
anslag torde böra bestämmas till likhet med det belopp, som, enligt hvad den nådiga
Propositionen upplyser, under sistförflutna åren för detta behof verkligen utgått;
och hafva Rikets Ständer, med anledning häraf, till understöd för sådane församlingar,
som, till följd af medellöshet, icke kunna af egna medel till erforderligt belopp
bekosta aflöning åt sin folkskolelärare, anvisat ett belopp af 20,000 R:dr, att årligen
under nu ingående statsreglerings-period från Riksgälds-kontoret utgå.
För folkskolelärares pensionering har E. K. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, dels
att den ännu återstående delen af den allmänna fonden för folkskolelärares pensionerande
måtte jemväl under nästinstundande statsregleringsperiod och under samma
vilkor, som hittills, ställas till E. K. Maj:ts disposition, och dels att till behöflig förstärkning
af densamma måtte anvisas den slutliga besparing, hvilken under nu löpande
statsreglerings-period kan å den personliga skyddsafgiften uppkomma; och hafva i
likhet härmed flere särskilda framställningar hos Rikets Ständer blifvit gjorda, att
den i Riksgälds-kontoret innestående, för folkskolelärares pensionering afsedda, summa
401,940 R:dr måtte äfven nästkommande statsreglerings-period för samma ändamål
reserveras; hvarjemte hos Rikets Ständer förslag blifvit väckt, att folkskolelärare efter
30 års tjenstetid och fyllda 55 år måtte vid afskedstagande erhålla halfva lönen i
pension, och att för detta ändamål måtte bildas en pensionsfond för folkskolelärarne
i hela riket, till hvilken inrättning det redan till folkskolelärares pensionering bevil
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
51
jade statsanslag skulle utgöra grundfond, och hvilken sedan skulle ökas på så sätt,
att församlingarne och skollärarne, hvar för sig, horde med en procent årligen å lika
belopp med skollärarens lön bidraga.
Billigheten fordrar, att en skollärare efter en mannaålder, full af möda, ej må
för sin nödtorftiga bergning på ålderdomen vara beroende af godtycket eller fattigvårdens
tillgångar, likasom det ock är af vigt för skolan att i de förtröttade och åldrade
lärarnes ställe kunna använda nya och friska krafter;
och hafva Rikets Ständer, på dessa och öfriga i den nådiga Propositionen andragna
skäl, lemnat bifall till hvad E. K. Maj:t i ifrågavarande hänseende föreslagit.
Men då, på sätt hos Rikets Ständer är vordet anmärkt, det är antagligt att orsaken,
hvarföre ändamålet i så ringa del blifvit uppnådt, till en väsendtlig del är att
söka i den bestämmelsen, att pensionsföreningarne skola ordnas till så stort antal
samt hvar och en till så ringa omfång, att hvarje förening omfattar endast ett stift;
torde det böra utredas, huruvida en mera omfattande förening med större fördel skulle
kunna bildas;
och hafva Rikets Ständer, på grund häraf, ansett sig böra hos E. K. Majit i underdånighet
anhålla, att det, på sätt E. K. Majit lämpligast finner, måtte undersökas,
på hvilka grunder pensioneringen för folkskolelärare mest ändamålsenligt skulle kunna
ordnas.
Dels för att ordna folkskole-inspektörernes verksamhet efter en bestämd sammanhängande
plan och att deröfver utöfva nödig kontroll, och dels för att i allmänhet
handlägga de mål, som röra folkskolan, är vordet hos Rikets Ständer föreslaget, att
inom Ecklesiastik-departementet måtte bildas en särskild byrå för folkskole-ärenden;
hvaremot, genom ett annat Rikets Ständers pröfning understäldt förslag, blifvit tillstyrkt,
att för nämnda ändamål af E. K. Majit måtte tillsättas en öfver-inspektör, som, jemte
ofvanberörda åliggande, äfven borde resa omkring till folkskolorne, för att tillse, huru
inspektörerne fullgöra sina åligganden.
Att vården om folkskoleväsendet, vid den utveckling det numera uppnått, fordrar
sin egen man, anse Rikets Ständer icke kunna förnekas. För att med uppmärksamhet
följa de mångsidiga frågor, som röra detta ämne, gifva akt på seminariernas och
på de särskilda skolarternas utveckling, behandla den stora mängd af mål, som tillhöra
folkskolans område, sammanföra, kontrollera och bearbeta de inkommande statistiska
uppgifterna af alla slag, granska inspektörernes berättelse och utarbeta de
särskilda förslag, som af dem föranledas, samt utreda de ekonomiska förhållanden,
som med folkskolan ega gemenskap, erfordras en person, som åt detta ämne uteslutande
egnar sin tid och sina krafter. På uppfyllandet af detta behof skulle folkskolans
sak mycket vinna. Men enligt Rikets Ständers tanke skulle tillsättandet af en
öfver-inspektör icke vara den mest ändamålsenliga åtgärden i detta hänseende. Det
vore ej säkert att derigenom vunnes annat än tillskapandet af ännu ett högt och inkomstgifvande
embete. Om deremot för handläggning af dessa ärenden inrättas en
särskild byrå inom Ecklesiastik-departementet, skulle derigenom en säkerhet beredas
att denna vigtiga undervisningsgren med oafbruten uppmärksamhet följdes af en person,
hvilken, jemte det att han stod under tillsyn af Departements-chefen, tillika boi’de
genom företagna resor kunna inhemta personlig kännedom af skolornas tillstånd, när
sådant anbefalldes och funnes nödigt. Denna Byråchefs ställning och lönevilkor torde
böra bestämmas i hufvudsaklig likhet med Chefens för den byrå, som närmast för den
högre skolundervisningens ordnande redan är inrättad, men hvilken har tillräcklig
sysselsättning af de vidlyftiga ärenden, som tillhöra elementarläroverken.
Rikets Ständer, som af dessa skäl funnit sig böra hufvudsakligen biträda ofvannämnda
förslag, hafva derföre beslutat ställa till E. K. Majits disposition en årlig
summa af 4,500 Ridr, att af Riksgäld s-kontoret under nu ingående Statsreglerings
-
52 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
period utbetalas, på det en särskild byrå inom Ecklesiastik departementet må kunna,
om förslaget varder af E. K. Maj:t i nåder godkändt, inrättas för handläggning af
ärenden angående folkskoleväsendet.
E. K. Majit har slutligen äskat Rikets Ständers medgifvande, att hvad af skyddsafgiften
icke för vissa behof blifvit anvisadt, äfvensom de på de särskilda anslagen
uppkommande besparingar, finge af E. K. Majit för folkundervisningen tillhörande
föremål disponeras;
och hafva, i följd af Rikets Ständers beslut om förändring i sättet för anslagens
anvisande, Rikets Ständer på det sätt bifallit E. K. Maj:ts nådiga framställning, att,
utom den summa af 65,000 R:dr för folkskolelärare-seminarier, som Rikets Ständer
här ofvan anvisat att såsom särskildt reservationsanslag på stat upptagas, öfriga anslag,
hvilka ansetts böra blifva ordinarie anslag, må å Åttonde Hufvudtitelns ordinarie
stat uppföras med den anmärkning, att deras sammanlagda belopp skall såsom ett
reservationsanslag anses, samt att de besparingar, som kunna uppkomma å de å Riksgälds-kontoret
anvisade anslag, som för folkskoleväsendet blifvit vid innevarande riksdag
beviljade, jemväl må af E. K. Maj:t för folkundervisningen tillhörande föremål
disponeras.
54:o Af E. K. Maj:ts till Rikets Ständer aflåtna nådiga Propsition den 15 nästlidne
Maj inhemtas, bland annat, att, sedan E. K. Majit med anledning af Rikets
Ständers underdåniga framställning, den 20 Februari 1858 funnit godt åt särskidt
utsedde Komiterade lemna uppdrag att utarbeta förslag till nytt reglemente för Gymnastiska
Ceniral-institutet samt till den gymnastiska undervisningens ordnande i riket;
så hade bemälde Komiterade den 14 Oktober 1859 i berörda hänseende afgifvit utlåtande
och deri, jemte meddeladt yttrande i fråga om ordnandet af undervisningen
vid Institutet samt angående dess styrelse, tillika föreslagit den uti den Nådiga Propositionen
intagna afiöningsstat för Institutet, enligt hvilken stat de årliga utgifterna
vid institutet skulle uppgå till ett sammanlagdt belopp af 30,100 R:dr; hvarförutan,
med afseende derå att ett fullständigt genomgående af de för gymnastik-läkare och
sjukgymnaster af Komiterade föreslagna lärokurser lcräfde ej allenast mycken tid och
möda, utan äfven betydliga kostnader, Komiterade hemställt att, på sätt för pedagogiska
elever och under en annan form äfven för militärer redan egde rum, stipendier
måtte anslås till understöd och uppmuntran äfven för blifvande gymnastik-läkare
och sjukgymnast-elever; och hade Komiterade ansett dessa stipendier böra bestämmas
till tvänne för hvardera af nämnda elev-klasser, samt, beträffande den sednare
klassen, tilldelas en manlig och en qvinlig elev, så framt sökande af båda könen sig
dertill anmälde; hvarjemte Komiterade slutligen till E. K. Majits nådiga pröfning
öfverlemnat så väl ritnings- som kostnadsförslag, det sednare slutande å en summa
af 128,680 R;dr 94 öre, till den nya gymnastikbyggnaden, äfvensom den förändring
af institutets äldre hus, som för ett fullständigt genomförande af institutets organisation,
enligt de af Komiterade framställda grunder, erfordrades.
Sedan, med anledning af vederbörandes afgifna underdåniga yttranden öfver omförmäkla
förslag, E. K. Majit till Komitéen öfverlemnat handlingarne, beträffande
såväl ordnandet af den gymnastiska undervisningen i riket, som ock nybyggnad vid
Central-institutet, med nådig befallning att taga dessa frågor i hela deras vidd under
förnyad ompröfning och derefter till E. K. Majit inkomma med de ytterligare
utlåtanden och förslag, hvartill de af vederbörande framställda anmärkningar eller
andra omständigheter kunde föranleda; hade Komitéen afgifvit till Ecklesiastik-departementet
ett i vissa delar förändradt förslag till stadga för gymnastiska Centralinstitutet
och för den gymnastiska undervisningen i riket; hvarjemte Komiterade ansett
sig böra tillstyrka några modifikationer i det förut afgifna förslaget till institutets
aflönings- och utgifts-stat, hvarigenom densamma skulle komma att minskas
Expeditions-Utshottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 53
med 700 Ridr och således utgöra 29,400 Ridr. Tillika hade Komiterade, hvilka af
anfördt skäl ansett den plats, hvarå de åt institutet för närvarande upplåtna byggnader
äro belägna, hvarken vara eller kunna blifva för ändamålet fullt lämplig, hemställt,
att de för institutets behof erforderliga nybyggnader måtte uppföras å annan
plats, samt afgifvit förslag öfver den för sådant fall erforderliga kostnad.
Genom nådig remiss anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, hade
Öfver-intendents-embetet, då ingen af de byggnadsplatser, Komiterade föreslagit, befunnits
fullt tjenlig, ifrågasatt, huruvida icke den åt institutet för närvarande upplåtna
egendomen skulle, genom en ändamålsenligare anordning än hittills af dervarande
tomt och byggnader, kunna på ett för behofvet tilifredssällande sätt användas samt,
efter det t. f. Föreståndaren för Central-institutet lemnats tillfälle att i frågan sig
yttra, i sådan syftning uppgjort nya förslagsritningar, enligt hvilka, med iakttagande
deraf att dertill hörande kostnadsförslag jemväl skulle inbegripa kostnaden för införande
af erforderliga gas- och vatten-ledningar, byggnadskostnaden beräknats till
161,178 Ridr 84 öre eller, derest den lägre byggnaden åt Hamngatan uppfördes till
lika höjd i hela sin utsträckning, till 167,178 Ridr 84 öre.
Huru angeläget det vore, att gymnastik- och vapen-öfningar såsom ett väsendtligt
element inginge i den allmänna uppfostran, hade Rikets vid de två sednast förflutna
riksdagarne församlade Ständer uti underdånig Skrifvelse till E. K. Majit framställt,
och de förslag, som af ofvanbemälde komiterade blifvit i ämnet utarbetade,
stodo i full öfverensstämmelse med de åsigter, Rikets Ständer uttalat. Den del af
dessa förslag, som afsåge undervisningen i förenämnda öfningar inom läroverket och
folkskolan, hade E. K. Majit redan till pröfning förehaft och derutinnan under den
9 Januari innevarande år meddelat föreskrifter, hvilka E. K. Majit ansett böra lända
icke allenast den uppvexande ungdomen till båtnad, utan ock fäderneslandet i sin
helhet till ökad trygghet och säkerhet; och äfven den anordning af undervisningen
vid Gymnastiska Central-institutet, som uti förslagen innefattades, hade under det
sistförflutna läroåret blifvit, så vidt ske kunnat, tillämpad och dervid befunnits lika
ändamålsenlig, som, till följd af gymnastikens stigande utveckling, af behofvet påkallad.
E. K. Majit, som jemväl funnit Rikets Ständers förslag om Gymnastiska Central-institutets
och öfriga allmänna gymnastik-anstalters i riket ställande under en
gemensam styrelse på förhanden varande förhållanden väl grundadt, har i likhet med
Komiterade ansett, att vid detta institut professorer med erforderligt antal biträdande
lärare böra anställas, en för den pedagogiska, en för den militära och en för den
medikala gymnastiken. Men då genomförandet af en fullständig organisation på
dessa grunder, hvilken organisation E. K. Majit äfven i dess detaljer ansett böra
verkställas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Komiterades förslag, påkallade större
penningetillgångar än de. som nu äro Central-institutet anvisade; har E. K. Majit
föreslagit, att Rikets Ständer för detta ändamål måtte bevilja en summa af 29,400
Ridr årligen, att fördelas på det i Komiterades sednare förslag upptagna sätt, endast
med den förändring, att, då institutets vaktmästare för närvarande på stat åtnjöte
högre lön än 500 Ridr, hvilken summa af Komiterade härtill blifvit föreslagen,
hans lön måtte bestämmas till 550 Ridr, hvaremot de till aflönande af portvakt eller
gårdsdräng på stat upptagne 400 R:dr syntes kunna minskas med 50 Ridr och återstående
350 Ridr lämpligen uppföras under rubriken -diverse utgifters, deribland
någon kostnad för målskjutning icke skulle komma att ingå, enär, enligt Komiterades
förslag, undervisning deruti icke borde vid institutet lemnäs. För öfrigt har E.
K. Majit ansett att, i likhet med hvad under nästföregående statsreglerings-period
egt rum, ett belopp af 2,000 Ridr borde anvisas till stipendier för institutets civile
elever, med rättighet för E. K. Majit att, beträffande sättet för fördelning af dessa
medel, utfärda de närmare föreskrifter, som blifva af nöden. Sammanräknade be
-
54 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
loppet af de årliga anslag, som E. K. Majit för Gymnastiska Central-institutet äskat,
vore alltså 31,400 R:dr, eller utöfver nuvarande beloppet, 12,000 Ridr, en summa af
19,400 R:ar; och då den utvidgade verksamhet, som af Central-institutet hädanefter
sknlle komma att fordras, enligt hvad Komiterade ådagalagt, icke stöde tillsammans
med begagnandet af de i flera hänseenden inskränkta lokaler, som för närvarande
voro till dess begagnande upplåtna, har E. K. Majit, som, enligt den af Ofver-intendents-embetet
lemnade utredning, funnit behofvet i detta hänseende kunna afhjelpas
genom ny- och ombyggnader på institutets nu innehafvande tomt, derjemte föreslagit,
att till verkställande deraf Rikets Ständer måtte anvisa ett belopp af 167,178
Ridr 84 öre, hvartill kostnaden blifvit af nämnda Embete uppskattad.
Hvad beträffar först den ifrågasatta utvidgningen af Gymnastiska Central-institutet,
så synes behofvet deraf vara till fullo ådagalagdt såväl af E. K. Majits berörda nådiga
framställningar, som äfven af Rikets Ständers ofvanomförmälda underdåniga skrifvelser,
i öfverensstämmelse hvarmed förevarande förslag till utvidgning af berörda
undervisningsanstalt jemväl är uppgjordt. Rikets Ständer, som således godkänna
E. K. Majits här ofvan framställda, nådiga förslag, hafva likväl, vid granskningen af
den framlagda utgiftsstaten, funnit aflöningen väl högt beräknad såväl för professorer
å den medicinska afdelningen, som för sekreteraren och redogöraren; hvarjemte med
skäl synes kunna ifrågasättas, huruvida någon hyresersättning för en af professorerna
bör beviljas. Enligt Rikets Ständers förmenande torde en nedsättning af 2,000 Ridr
i det begärda anslaget utan olägenhet kunna ske;
och Rikets Ständer hafva derföre funnit sig böra med denna förändring bifalla
E. K. Majds nådiga framställning i förevarande afseende, samt i öfverensstämmelse
härmed uti Gymnastiska Central-institutets nuvarande årsanslag bevilja en tillökning
af endast 17,400 R:dr.
Vidkommande sedermei-a den ifrågaställda förändringen af institutets nuvarande
lokaler, så, enär de för detta ändamål föreslagna ny- och ombyggnader å institutets
tomt synas vara ett nödvändigt vilkor för verkställandet af den ifrågasatta omorganisationen
och utvidgningen af denna läroanstalt samt, enligt hvad vederbörande upplyst,
platsen såväl i afseende å läge som utrymme befinnes lämplig och fullt användbar,
och emot det uppgjorda kostnadsförslaget icke är något att erinra,
hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad E. K. Majit i detta hänseende äskat,
å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp af 167,178 Ridr 84 öre till uppförande af
åtskilliga ny- .och ombyggnader på Gymnastiska Central-institutets tomt, i enlighet
med den af Öfver-intendents-embetet uppgjorda, i E. K. Majits högstberörda nådiga
Proposition omförmälda plan.
55:o Uti en till Rikets Ständer den 20 sistlidne Februari aflåten nådig Proposition
förmäles, hurusom Ordföranden i Sundhets-kollegiuni, uti underdånigt memorial
af den 14 Juli sistlidet år fästat E. K. Majits nådiga uppmärksamhet på det förhållande,
att nämnda Kollegium, ehuru dess verksamhet, till följd af de i sednare tider
stegrade fordringarne på allmänna helsö- och sjukvården, fått en allt större utsträckning
och numera vore både till omfång och vigt fullt jemförlig med de öfriga förvaltande
embetsverkens i riket, dock i afseende på ledamöternes och tjenstemännens
aflöning icke vore med dessa embetsverk likstäldt. Anledningen, hvarföre lönerna
för Sundhets-kollegii ledamöter blifvit bestämda lägre än för ledamöterne i andra
Kollegier, vore stt söka deri, att de förres embetsgöromål ansetts lemna dem tid
öfrig för enskild utöfning af läkarens yrke, hvarigenom de skulle kunna utom tjernsten
förvärfva en inkomst, motsvarande skilnaden mellan de löneförmåner, som blifvit
dem och deras bemälde vederlikar tilldelade. Men om tillförene, då Sundhets-kollegii
verksamhet var mindre vidsträckt, tillfälle till sådant särskildt förvärf kunnat
finnas, hade det deromot numera, sedan kretsen för denna verksamhet blifvit så be
-
Expeditiom-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 55
tydligt utvidgad, helt och hållet upphört. Någon billig grund funnes således icke
vidare att för Medjpinal-råden bibehålla lönerna vid lägre belopp än för motsvarande
ledamöter i andra Statens embetsverk, och en löneförhöjning vore oundgängligen
nödig, om personer med erforderlig skicklighet skulle finnas hugade att vid inträffande
ledigheter bland Sundhets-kollegii ledamöter inträda. Beträffande Kollegii tjenstemän,
nemligen en Ombudsman och Fiskal samt kansliperonalen, bestående af en
Sekreterare, en Kamererare, en Aktuarie och Registrator, en Notarie och tre Kanslister,
vore lönetillökningen jemväl för dem af billigheten påkallad, enär äfven deras
göromål blifvit, i likhet med ledamöternes, mera omfattande än förr, och, hvad kanslitjenstemännen
anginge, desses likställighet i lönevilkor med motsvarande tjenstemän
i andra embetsverk kunde anses vara så mycket skäligare, som de förre icke egde
utsigt, såsom de sednare, att befordras till ledamotsplats, emedan i Sundhets-kollegium
Medicine doktors-grad vore stadgad såsom vilkor för dylik befordran. Vidkommande
slutligen det på Kollegii stat uppförda arfvode för granskning af de medikaments-räkningar,
som skola af allmänna medel betalas, gjorde den under sednare
åren tillvexande mängden och summan af dessa räkningar, hvarigenom granskningens
möda äfven blifvit ökad, en förhöjning utaf arfvodet behöflig, helst detsammas nuvarande
ringa belopp förorsakade svårighet att till granskningsarbetets verkställande
erhålla lämplig person. Med stöd af detta samt hvad mera blifvit anfördt till upplysning
om mångfalden och betydenheten af de åligganden, hvilka tillhöra Sundhetskollegii
embets- och tjenstemän, hade bemälde Ordförande underdånigst hemställt,
det E. K. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer begära, att Kollegii aflöningsstat, måtte
förhöjas, i enlighet med ett i underdånighet framstäldt förslag.
Detta ärende, som redan den 14 Oktober sistlidet år inför E. K. Maj:t blifvit
anmäldt i sammanhang med öfriga till Riks-statens 8:de Hufvudtitel hörande angelägenheter,
om hvilka nådig framställning skulle hos Rikets Ständer göras, hade då
icke till en sådan åtgärd föranledt, emedan pröfningen af den fråga, som Komiterade
för uppgörande af förslag till förändrad organisation utaf rikets styrelseverk i sitt
underdåniga utlåtande väckt, angående Sundhets-kollegii ombildning till två skilda
afdelningar, en för den civila och en för den militära helsovården, ännu hvilade i
afvaktan på det yttrande, som den af E. K. Maj:t förordnade Komité till utarbetning
al betänkande i åtskilliga ämnen rörande landtförsvaret fått sig anbefalld att afgifva om
bästa sättet för den militära helsovårdens ordnande, och emedan E. K. Maj:t funnit
någon slutlig bestämmelse i afseende på den äskade regleringen af Kollegii lönestat
icke kunna ega rum, innan frågan om detta embetsverks förändrade organisation blifvit
afgjord. Men som pröfningen af förslaget till Sundhets-kollegii ombildning komme
att än vidare uppskjutas, fordrade likväl ett billigt afseende å den ökade vidden och
vigten af de göromål, som tillhörde detta embetsverks handläggning, att, utan ytterligare
afbidan af möjlig förändring i dess organisation och dermed sammanhängande
omreglering af dess lönestat, någon förbättring bereddes Kollegii ledamöter och tjenstemän.
Emot beloppen af de i Ordförandens förslag upptagna löner hade, under
förutsättning att medicinal-styrelsen komme att bibehålla den kollegiala formen, E.
K. Maj:t icke funnit något att erinra; men då det icke kunde anses alldeles afgjordt,
huruvida icke, i händelse lönerna i de särskilda tjenstegraderna blefve, på sätt förslaget
innefattade, till likhet med hvad i öfriga kollegier egde rum bestämda, en minskning
i tjenstemännens antal skulle utan olägenhet kunna åvägabringas, till antagande
hvaraf någon anledning äfven kunde hemtas derifrån att bland Sundhets-kollegii personal
i grader, der uti andra embetsverk innehafvandet af mer än en befattning icke
vore tillåtet, de funnos, hvilka icke saknade tid att, jemte tjensten i Kollegium, bestrida
annan beställning, samt sistnämnda förhållande ej borde ur beräkningen uteslutas,
när fråga vore att bereda den nuvarande personalen en lämplig förbättring i
56 Expeditions-Uiskotteis Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
deras vilkor; har E. Iv. Maj:t, jemte erinran att Ordförandens löneinkomst icke utgjorde
mer än 6,000 R:dr, och att, då denna aflöning således hvarken motsvarade
embetets vigt eller hvad hans vederlikar åtnjöte, densamma äfven syntes böra i någon
mån förhöjas, förmält sig likväl icke i vidsträcktare mån kunna till ifrågavarande
underdåniga framställning lemna bifall, än att E. K. Maj:t velat föreslå, att Rikets
Ständer för nästinstundande stutsreglerings-period i anslaget för Sundhets-kollegium
måtte bevilja en tillökning af Åtta tusen Ridr årligen, att af E. K. Maj:t emellan
Ordföranden, Medicinal-råden och Kollegi tjenstemän på lämpligt sätt fördelas.
Vid öfvervägande af detta nådiga förslag hafva Rikets Ständer icke kunnat förbise
att Sundhets-kollegii göromål på sednare tiden ej obetydligt ökats, hvartill, utom
annat, i viss mån synes hafva bidragit dels de efter sista riksdagen inom flere delar
af riket inrättade nya provincialläkare-beställningar jemte åtskilliga i sammanhang
dermed stående nya åpotheks-anläggningar, dels É. K. Maj:ts nådiga beslut,
hvarigenom inseendet öfver länens lasaretter och kurhusen, hvilket förr tillhörde Serafimer-ordens-gillet,
på bemälda Kollegium öfverfiyttats. Dessa jemte öfriga i den
nådiga Propositionen omförmälda förhållanden synas böra föranleda dertill, att någon
aflöningstillökning för Koliegii personal beviljas; och då Rikets Ständer icke haft något
att erinra rörande det äskade beloppet samt E. K. Majit icke ifrågasatt att ofvanberörda,
af Koliegii ordförande framlagda afiöningsstat bör af Rikets Ständer godkännas,
utan endast att det belopp, som varder anvisadt, ställes till E. K. Majits
disposition att för sagda ändamål användas,
hafva Rikets Ständer, i enlighet med E. K. Majits nådiga framställning, för nästinstundande
ostatsreglerings-period uti anslaget för Sundhets-kollegium beviljat en tillökning
af Åtta tusen Ridr årligen, att från Riksgälds-kontoret utgå och af E. K.
Majit på lämpligt sätt emellan Ordföranden, Medicinal-råden samt Koliegii tjenstemän
fördelas.
56:o I den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof har E. K.
Majit framställt förslag om anvisande af 12,000 Ridr till löner åt 8 nya provincialläkare
med 1,500 Ridr lön för hvarje; hvarjemte hos Rikets Ständer förekommit åtskilliga
framställningar, angående anställande af provincialläkare å orter, som företrädesvis
uppgifvits deraf vara i behof, i hvilket afseende föreslagits inrättandet af
nya provincialläkare-tjenster inom Carlskoga härad, som, med en folkmängd af 11,000
personer, saknade läkarevård; inom Blidö skärgård i Frötuna och Länna skeppslag
af Stockholms län, med station i Furusund; inom Herjeådalen, hvarest för en folkmängd
af 7,000 innevånare, spridda på en yta af 104 qvadratmil, endast funnes anställd
en provincialläkare; inom Neder-Luleå socken af Norrbottens län, med föreslagen
station i Luleå; inom Nerikes län, med föreslagen station i Lindesberg; samt
inom Wester-bergslags fögderi i Kopparbergs län; hvarförutan är vordet yrkadt, dels
att en ny provincialläkare-station måtte inrättas i Pajala, beläget 18 mil från Haparanda,
der bostad vore anvisad åt nuvarande provincialläkaren i Harpanda provincialläkare-distrikt,
hvilket innehölle en längd af 48 mil; dels ock att, med afseende
å den svårighet, som mötte att i denna aflägsna ort erhålla läkare, lönen för dessa
befattningar måtte bestämmas till 3,000 Ridr.
Beträffande de af E. K. Majit efter sednaste riksmöte vidtagna åtgärder för ordnandet
af läkarevården i ofvanherörda hänseende och de framställningar i detta ämne,
som derefter blifvit af Sundhets-kollegium härutinnan gjorde, meddelas i det den nådiga
Propositionen vidfogade Statsråds-protokoll, att, sedan Rikets sednast församlade
Ständer — i anledning af ett utaf Sundhets-kollegium den llite April 1859 afgifvet
af E. K. Majit vid sistlidne riksdag framstäldt förslag, bland annat derom, att
48 nya provincialläkare, hvardera med en lön af 1,500 Ridr årligen, måtte anställas
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 57
och inom länen fördelas; att de 26 extra provincialläkare-befattningarne i riket skulle
på ordinarie stat uppföras, jemväl med årlig lön af 1,500 Ridr för hvardera; att för
15 vid olika län specificerade provincialläkare-beställningar måtte, utöfver ordinarie
lön, beviljas en efter omständigheterna lämpad löneförbättring, under benämning af
tjenstgöringspenningar; samt att åt en provincialläkare inom hvarje län måtte uppdragas
att, jemte vården om eget distrikt, i egenskap af förste provincialläkare hafva
det allmänna inseendet öfver länets helsö- och sjukvårds-angelägenheter och derför
åtnjuta ett särskildt arfvode af 1,000 R:dr — beviljat dels 30,000 R:dr till aflöning
vid 20 nya provincialläkare-beställningar, dels 1,500 Ridr att såsom tjenstgöringspenningar
fördelas till lika belopp mellan tre provincialläkare, så hade 19 af de nya beställningarne,
efter det vederbörande sig yttrat öfver det vid anslaget fästade vilkor
om skyldighet för kommunerna att åt läkaren anskaffa kostnadsfri bostad, hittills
blifvit, enligt Sundhets-kollegii af E. K. Majit gillade förslag, inrättade i orter, der
sådana beställningar ansetts af beliofvet mest påkallade, nemligen inom Norrbottens
län 1, Wester-Norrlands 1, Gefleborgs 1, Stora Kopparbergs 1, Wermlands 2, Stockholms
2, Södermanlands 1, Elfsborgs 1, Skaraborgs 1, Östergötlands 2, Jönköpings
1, Hallands 1, Christianstads 1, Malmöhus 2 och Gotlands 1; hvarjemte E. K. Majit,
på förslag af bemälda Kollegium, funnit godt fördela anslaget till tjenstgöringspeningar
mellan en provincialläkare i Stockholms, en i Jemtlands och en i Norrbottens
län; hvarefter, till beredande af ytterligare verkställighet af 1859 års förslag, Kollegium
under den 4 Augusti nästlidet år hemställt, utom annat, hvarom nu ej är fråga,
att löner till de återstående 28 nya provincialläkare-befattningarne måtte af Rikets
Ständer äskas; men att, med afseende å den svårighet, som ansetts möta att inom
tiden för nästa statsreglering icke allenast medhinna de nödiga åtgärderna för ordnandet
af så många beställningar, utan äfven förse desamma med behöriga innehafvare,
E. K. Majit, då härtill komme att åtskilliga bland de nya provincialläkaretjenster,
för hvilka löner vid sista riksdagen anvisades, ännu icke kunnat tillsättas,
ansett sig endast böra, på sätt här ofvan är vordet omförmäldt, äska anslag till 8
dylika beställningar, med ett sammanlagdt belopp af 12,000 Ridr; hemställande E. K.
Majit, att lönerna för dessa 8 läkare måtte ställas till E. K. Majits disposition, för
att användas till inrättande af sådana befattningar inom de orter af riket, der de
kunna finnas mest behöfliga, och under iakttagande af samma vilkor i afseende å
vederbörandes skyldighet att åt läkaren tillhandahålla lämplig bostad vid den för
honom bestämda station.
Af de många från olika delar af riket i förevarande ämne gjorda framställningar
synes behofvet för helsovården i landsorten af ett ökadt antal läkare vara ådagalagdt,
och Rikets Ständer inse jemväl angelägenheten deraf, att en lättare tillgänglig läkarevård
på Statens bekostnad beredes, medelst inrättande af nya läkare-beställningar,
der dessa mest kunna vara behöfliga. Men då, vidkommande de i ofvan omförmälda
särskilda framställningar ifrågasatta läkarebefattningar, Rikets Ständer icke
äro i tillfälle att bedöma om eller hvilka af dessa orter företrädesvis må vara i behof
af särskild eller ökad läkarepersonal, hafva Rikets Ständer ansett det böra öfverlemnas
åt E. K. Majit att härutinnan förordna. Som emellertid Rikets Ständer
anse den af E. K. Majit äskade tillökning i provincialläkare-personalen ingalunda vara
för stor, såvida läkarevården i detta hänseende skall kunna i någon mån nöjaktigt
ordnas och de mest angelägna behofven afhjelpas,
hafva Rikets Ständer, som lika med E. K. Majit finna det vara billigt att distrikternas
innevånare bereda och underhålla bostad för läkaren å det för hans tjensteutöfning
lämpligaste ställe, till inrättande af nya provincialläkare-beställningar inom
de orter i riket, der sådant är af behofvet mest påkalladt, beviljat ett årligt anslag
Bik. till Ii. &t. Fröt. 1863 & 1864. 10 Sami. 1 Afd. 17 Baft. 8
58 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
af 12,000 R:dr att, under enahanda vilkor i afseende å kommunernas skyldighet att
åt läkaren anskaffa kostnadsfri bostad, sorn vid särskilda föregående riksdagar blifvit
stadgade, af E. K. Maj:t användas till löner, hvardera å 1,500 R:dr för åtta nya,provincialläkare
inom de distrikter och med de stationer, som E. K. Maj:t, efter vederbörandes
hörande, kan finna skäligt bestämma.
57:o E. K. Maj:t, som ansett sig icke böra hos Rikets Ständer till bifall anmäla
Sundhets-kollegii i dess ofvan åberopade förslag gjorda hemställan om anvisande af
6,300 R:dr årligen till tjenstgöring spenning ar åt 12 provincialläkare, har begärt, att
för nämnda ändamål måtte beviljas ett årligt anslag af 2,000 R:dr, för att tilldelas
fyra provincialläkare i sådana orter, der läkaren kunde af praktik utom tjensten påräkna
blott en högst obetydlig inkomst och således för sin bergning vore hänvisad
nästan uteslutande till lönen.
Uti detta ämne äro jemväl hos Rikets Ständer gjorde särskilda framställningar,
hvarigenom dels föreslagits att, enär den begärda summan vore alltför ringa och ensamt
för Norrbottens län behöflig, beloppet måtte till 5,000 R:dr förhöjas; och dels
är vordet erinradt om svårigheten, synnerligast i de norra länen, att finna kompetente
sökande till dervarande provincialläkare-beställningar och hurusom dessa tjenster,
sedan de flere gånger varit anslagne lediga, utan att sökande sig dertill anmält,
antingen måst stå obesatta eller ock på förordnande förestås af medicine studiosis,
såvida ens disponibel tillgång derpå funnits. Orsaken härtill syntes till stor del ligga
deruti att enahanda aflöningsförmåner blifvit anvisade för befattningar, hvilkas handhafvande
vore så väsendtligt olika inom mindre, men rikt befolkade och förmögna
distrikter, som inom de Norrländska, vidsträckta, af en gles och ofta mindre bemedlad,
om ock bergad, befolkning bebodda distrikt, der läkaren måste underkasta sig
högst besvärliga färder till lands och vatten. Inom de förra lemnade en föga besvärlig
praktik riklig utkomst; inom de sednare hemtades en knapp bergning under mödor och
försakelser af mångfaldig art. Dessa missförhållanden syntes kunna undanrödjas dels
genom vissa distrikters inskränkning till mindre omfång, dels ock genom förbättrade
löningsvilkor för en del provincialläkare; och har med anledning häraf blifvit yrkadt,
att, i stället för det af E. K. Maj:t äskade anslag till tjenstgöringspenningar åt 4
provincialläkare, ett förslagsanslag af 10,000 R:dr måtte ställas till E. K. Maj:ts disposition
att användas såsom extra arfvoden eller tjenstgöringspenningar inom sådana
provincialläkare-distrikt, till hvilka derförutan kompetente sökande icke sig
anmäla.
Rikets Ständer hafva tagit i öfvervägande hvad sålunda förekommit och finna
jemväl nödigt att ytterligare anslag till s. k. tjenstgöringspenningar för provincialläkare
varda beviljade. Både de till stöd för ofvannämnda yrkanden uppgifna förhållanden
oell de upplysningar, som i berörda hänseende blifvit under frågans handläggning
hos Rikets Ständer meddelade, gifva vid handen att på flera ställen inom
landet och förnämligast inom de nordligt belägna provinserna, med vidsträckta, af
en gles, ofta mindre bemedlad befolkning bebodda distrikt, icke sällan största svårighet
möter att erhålla sökande till der ordnade läkare-beställningar, och detta hufvudsakligen
af det skäl, att inkomsterna derstädes icke kunna antagas blifva tillräckliga
för läkarens bergning. Af sådan anledning och då äfven Sundhets-kollegium
vitsordat behofvet af ytterligare medels anvisande utöfver det belopp, E. K. Majit
för sagda ändamål äskat,
hafva Rikets Ständer beviljat ett reservationsanslag å 6,000 R:dr årligen att af
E. K. Maj:t användas till löneförbättring, under namn af tjenstgöringspenningar, vid
de provincialiäkare-stationer, der tillfälle till biförtjenst af praktik saknas och der
tjensten ej kunnat i brist på sökande tillsättas.
58:o Vidare är af E. K. Majit föreslaget att till löneförbättring åt de 20 ordi
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 59
narie provincialläkare, hvilka längst innehaft ordinarie eller extra provincialläkarebefattning,
utan hänseende till de län, inom hvilka de äro anställde, måtte beviljas
500 R:dr för dem hvardera, eller 10,000 R:dr årligen.
Af den utredning angående förevarande anslagsbehof, som finnes uti Statsrådsprotokollet
meddelad, hafva Rikets Ständer inhemtat, att, sedan åtskillige provincialläkare
hos E. K. Maj:t underdånigst anhållit, att, enär bemälde tjenstemän saknade
all utsigt till befordran och icke kunde genom fÖrvärfvad duglighet och erfarenhet i
tjensten bereda sig någon bättre ekonomisk ställning, än de vid inträdet i densamma
erhöllo, helst, i anseende till provincialläkarnes många tjensteåligganden, tillfälle att
genom enskild praktik förvärfva erforderlig bergning icke stöde dem i lika mån öppet,
som andra läkare, E. K. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande läkares
löner måtte, efter tio års af Medicinal-styrelsen väl vitsordad tjenstgöring, höjas
till 2,000 R:dr samt, efter ytterligare fem år, till 2,500 R:dr, eller till samma belopp,
som för adjunkter vid elementarläroverken vore bestämdt; så har Sundhetskollegium,
häröfver bordt, uti underdånigt utlåtande af den 15 Maj förlidet år, på
anförde skäl ansett sig böra tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga framställningen.
Och har E. K. Maj:t, som väl icke funnit skäl bifalla sökandernes anhållan i
hela dess vidd, dock enligt nådigst uppgifne grunder ansett billigheten fordra, att den
nu ifrågaställa löneförhöjningen af Rikets Ständer beviljades.
Då Rikets Ständer af hvad sålunda och i öfrigt förekommit funnit sig öfvertygade,
att den af E. K. Maj:t föreslagna tillökning i lönerna för åtskilliga af de i riket
anställde provincialläkare är af verkligt behof, likasom äfven af billigheten påkallad,
hafva Rikets Ständer, med bifall till ifrågavarande nådiga framställning, beviljat
en anslagstillölming af 10,000 R:dr årligen, att användas till det i den nådiga Propositionen
uppgifna, här ofvan omförmälcla föremål.
59:o Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning har, jemte förmälan om de
åtgärder, som alltifrån 1828 års intill innevarande riksdag vidtagits, för att bereda
landsorten tillgång på ökadt antal läkare, uppmärksamheten fästats derå, att ännu
funnos 26 extra provincialläkare-befattningar, hvilka, ehuru innehafvarne deraf egde
fullkomligt enahanda åliggande och ansvar, som de ordinarie provincialläkarne, likväl
icke åtnjöte mer än två tredjedelar af en ordinarie provincialläkares löneförmåner;
samt att, då syftemålet med de på ofvannämnda sätt alltsedan år 1828 successive
inrättade extra provincialläkare-befattningarne till en början varit endast att tills vidare
afhjelpa det mest kännbara behofvet af läkarevård lör vissa orter, intilldess den
ifrågasatta allmänna regleringen af provincialläkarevården kunde hinna genomföras
och att dessa befattningar, der de visade sig behöfiiga, vid den blifvande regleringen
skulle såsom ordinarie provincialläkare-befattningar uppföras; och erfarenheten redan
ådagalagt nödvändigdigheten af dessa befattningars ständiga bibehållande i de orter,
för hvilka de blifvit förordnade, samt innehafvarne af dessa befattningar i alla hänseenden
hade enahanda åliggande och ansvar, som de ordinarie provincialläkarne;
tiden nu syntes vara inne, att dessa extra provincialläkare-befattningar uppfördes på
ordinarie stat med lika lön, som ordinarie provincialläkare, i sammanhang hvarmed
ock den hittills medgifna tillåtelsen att förena extra provincialläkare-befattningen med
bataljonsläkare-tjenst borde upphöra. Jemte meddelad upplysning att ibland nu befintliga
26 extra provincialläkare-befattningar 10 funnos obesatta i brist på sökande,
5 uppehöllos af bataljonsläkare, som med sin tjenst förenade extra provincialläkarebefattningar,
och att således endast 11 af dessa befattningar i verkligheten voro besatte;
har, på grund af sålunda anförda förhållanden, blifvit föreslaget, att de hittills
varande 26 extra provincialläkare-befattningarne mätte varda på ordinarie stat uppförda
med lön af 1,500 R:dr för dem hvardera, samt att för vinnande af detta ända
-
60 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
mål Rikets Ständer måtte anslå en summa af 13,000 Ridr att årligen från Statsverket
utgå.
Då extra provincialläkare hafva samma åligganden, som de ordinarie, synes anledning
saknas till deras ringare aflönande, så vida man ej vill söka ett skäl dertill i
deras rättighet att tillika innehafva annan tjenst. Genom begagnande af en sådan
rättighet uppstår visserligen en förmån för läkaren, som derigenom får dubbel lön,
oftast högre än en ordinarie provincialläkare; hvaremot, å andra sidan, olägenheten
att tidtals sakna läkarevård kommer att drabba den ort, der han fått sig tjenstgöring
anvisad.
För att afhjelpa detta missförhållande hafva Rikets Ständer funnit skäligt på det
sätt bifalla den gjorda framställningen, att åt hvarje extra provincialläkare, som icke
innehar annan tjenst, beviljas 500 Ridr lönetillökning, och att för detta ändamål 11,000
R:dr såsom reservationsanslag ställes till E. K. Maj:ts disposition.
60:o Af E. K. Majit är uti Dess nådiga Proposition föreslaget, att till löner åt
fyra nya djurläkare, å 500 R:dr för hvardera, måtte anvisas 2,000 Ridr årligen, att
å ordinarie stat uppföras.
Rörande nu ifrågaställda anslag meddelas uti Statsråds-protokollet, att, sedan
Gefleborgs läns hushållningssällskap hos E. K. Majits Befallningshafvande anhållit,
att, då endast en djurläkare med lön på rikets stat funnes för nämnda län anställd,
och denne, hvilken vore stationerad i Gefle stad, föga kunde egna sin verksamhet
åt Helsingland, i anseende till stationens aflägsenhet från denna provins, der likväl
en jemförelsevis betydlig boskapsskötsel och isynnerhet en icke ringa, med framgång
idkad hästafvel, gjorde särskild djurläkare af behofvet påkallad, helst svårare hästsjukdomar
inrotat sig inom landskapet; underdånig framställning måtte hos E. K.
Majit göras om nådig Proposition till Rikets Ständer om anvisande af tvenne löner,
hvardera å 500 Ridr, den ena att hel och hållen tillfalla en i Jerfsö stationerad
djurläkare, den andra att lika fördelas mellan två sådana läkare med stationer i
Hudiksvall och Söderhamn, så och efter det E. K. Majits Befallningshafvande sig
häröfver yttrat, hade Sundhets-kollegium, i afgifvit utlåtande, af anförda skäl i underdånighet
hemställt att medel måtte beviljas till löner å 500 Ridr åt en ny djurläkare
inom hvartdera af Gefleborgs, Wester-Xorrlands, Jemtlands och Westerbottens län,
med honom anvisad station å den ort, der E. K. Majits Befallningshafvande funne
honom vara mest behöflig.
Rikets Ständer, som tagit ofvanberörda nådiga framställning i öfvervägande,
hafva, med bifall dertill, anvisat den summa af 2,000 Ridr årligen, som E. K. Majit
för sagda ändamål äskat.
61 :o E. K. Majit har vidare begärt, att det Farmaceutislca institutet beviljade
anslag, 3,750 Ridr årligen, måtte med enahanda belopp och under samma vilkor
sorn hittills, eller att Apothekare-societeten skulle med lika belopp till Institutet årligen
bidraga, fortfarande utgå: och hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Majits
berörda nådiga framställning, medgifvit att det åt Farmaceutiska institutet bestämda
anslag, sorn inbegripes i Sundhets-kollegii anslagssumma, må fortfarande och under
enahanda vilkor, som hittills utgå med 3,750 Ridr årligen.
Barnmorsk e-nndervisnings-anstalterna och Barnbörds-hugen.
62:o Enär Carolinska Medico-chirurgiska Institutet numera vore stäldt under
Ranslers-embetets vid uuiversiteterna öfver-styrelse, har E. K. Majit, uppå Sundhetskollegii
hemställan, föreslagit, att den på Institutets stat åt liarnmorskeläraren i
Stockholm uppförda lön, 3,000 Ridr, måtte från nämnda stat uteslutas, samt att
Expeditions-TJtslwttets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 61
denna, jemte öfriga för barnmorske-undervisningen vid barnbördshusen beviljade
anslagssummor, måtte i Riks-staten uppföras under den här ofvan upptagna rubrik:
”Barnmorske-undervisningen och Barnbördshusen
och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
I enlighet med E. K. Maj:ts vid sistlidna riksdag framställda förslag, beviljades
ett årligt anslag af 450 R:dr till aflöning åt en vid undervisnings-anstalten i Stockholm
kort förut derstädes anställd s. k. instruktions-barnmorska, hvilken skulle, jemte
bestridandet af närmaste sjukvården å den åt barnmorskeläkaren upplåtna afdelning
af barnbördshuset, biträda denne vid elevernas undervisning. Efter hvad i E. K.
Maj:ts nu aflåtna nådiga Proposition meddelas, hade svårigheter mött att med denna
aflöning fästa någon person för längre tid vid denna ganska trägna befattning; hvadan
E. K. Majit, då ombyte af lärarinnor ansetts menligt inverka på undervisningen,
äskat lönens höjande med 150 R:dr till 600 R:dr årligen;
hvilken nådiga framställning, med afseende å hvad till stöd för densamma blifvit
anfördt, Rikets Ständer jemväl bifallit.
63:o E. K. Majit har begärt att det för Barnbördshuset i Stockholm nu utgående
anslag, 1,472 Ridr, måtte, under vilkor att fri boning vid inrättningen upplåtes
för 1 amanuens och minst S på en gång derstädes tjenstgörande medicine studerande,
ökas med 8,028 R:dr, hvarigenom berörda anslag komme att utgöra 9,500 R:dr
årligen.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade Direktionen öfver allmänna
barnbördshuset, på anförde skäl, underdånigst anhållit om nådig framställning till
Rikets Ständer om beviljande af nämnda nu föreslagna årliga bidrag till barnbördshusets
underhåll, till hvilken anhållan Sundhets-kollegium uti infordradt underdånigt
utlåtande tillstyrkt nådigt bifall.
Vidare inhemtas af ofvanåberopade Statsråds-protokoll, att, sedan uti en till
Kanslers-embetet för Upsala universitet ingifven, af bemälda embete till E. K. Majit
öfverlemnad skrift, lärare-kollegium vid Carolinska institutet hemställt, att då, enligt
51 § i E. K. Maj:ts den 26 April 1861 utfärdade Stadgar för nämnda institut, vid
obstetriska kliniken å alla barnbördshuset 8 studerande samtidigt må till tjenstgöring
mottagas, men nådiga reglementet för styrelsen och förvaltningen af barnbördshuset
den 3 April 1852 i 3 § stadgar, att vid denna läroanstalt fri boning bör upplåtas
'åt minst tre tjenstgörande unga läkare, på grund hvaraf barnbördshusets direktion,
ehuru den för närvarande beredt tillfälle för åtta medicine studerande att
samtidigt få bo kostnadsfritt inom inrättningen och derstädes fullborda sin tjenstgöring,
ansåge sig icke vara förpligtad att framgent upplåta bostad för mer än tre
sådane, den ändring i anförda § af omförmälda reglemente måtte i nåder påbjudas,
att fri boning alltid och ovilkorligen skall inom barnbördshuset finnas att tillgå ej
allenast för åtta på en gång derstädes tjenstgörande medicine studerande eller så
kallade praktikanter, utan ock för en amanuens, hvars biträde vore desto mera nödvändigt,
som undervisningen vid den obstetriska kliniken numera borde hela året
fortgå; så hade barnbördshus-direktionen, hörd öfver Lärare-kollegii berörda hemställan,
i underdånigt utlåtande förklarat, att, i anseende till barnbördshusets ekonomiska
ställning, direktionen funnit sig föranlåten afstyrka nådigt bifall till den
äskade förändringen i inrättningens reglemente, med mindre anslag beviljades till
uppförande af en ytterligare byggnad å barnbördshusets tomt; men att, då nuvarande
byggnader, utan att sjukrummens antal derföre behöfde inskränkas, syntes genom
ändamålsenlig anordning kunna lemna utrymme för ofvanbemälde personer, E. K.
Majit ansett den äskade tillökningen af 8,028 Ridr i nuvarande anslag, 1,472 Ridr,
endast böra beviljas under vilkor att fri boning inom Institutet bereddes för en amanuens
och minst åtta på en gång derstädes tjenstgörande medicine studerande.
62 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
Denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande och. med
afseende å de till stöd för densamma andragna skäl, beviljat den äskade tillökningen
af 8,028 R:dr i nuvarande anslag för allmänna barnbördshuset, med vilkor att fri
bostad upplåtes för en amanuens och minst åtta på en gång derstädes tjenstgörande
medicine studerande.
64:o Enär, enligt hvad Sundhets-kollegium anmält, Orthopediska institutet fortfarande
vore i behof af det Institutet hittills beviljade årliga anslag af 8,250 R:dr
samt de dervid fästade vilkor blifvit af Institutet behörigen uppfyllda, harE. K. Maj:t
begärt att samma anslag måtte på enahanda vilkor, som hittills, få fortfarande utgå;
och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall.
65:o Jemte meddelande af en kort redogörelse för uppfinningen af medico-pneumatiska
bad samt den nya behandlingsmethodens vidare utveckling, har uti en hos Rikets
Ständer gjord framställning blifvit anfördt, hurusom förtjensten att hafva till den lidande
mensklighetens gagn i vårt fädernesland infört denna kurmethod tillhörde Doktor
Oscar Sandahl, som, efter inhemtande i utlandet af närmare kännedom om methoden
och deraf vunna resultater, lyckats ordna och i Oktober månad 1860 i Stockholm
öppna en dylik s. k. »Medico-pneumatisk» anstalt med 2 stycken s. k. »Klockor»
för inandning af förtätad luft: och hade denna anstalt derefter varit i oafbruten
verksamhet.
Med åberopande af ett utaf Svenska Läkaresällskapet afgifvet yttrande i afseende
å omöjligheten för enskild person att utan offentligt understöd upprätthålla denna
inrättning är, på grund häraf, vordet hemstäldt, att Rikets Ständer måtte såsom understöd
för nämnda anstalt bevilja ett årligt anslag af 4,000 R:dr, med vilkor att anstalten
ställdes under tillsyn af Sundhets-kollegium, dit föreståndaren årligen borde
rörande inrättningens verksamhet afgifva berättelse, äfvensom att vid anstalten dagligen,
i mån af behof, lemnades 4 fribad åt fattige.
Den i hufvudstaden ordnade inrättning för inandning af komprimerad luft, eller
den s. k. medico-pneumatiska anstalten, om hvars understödjande medelst statsanslag
fråga nu blifvit väckt, är, på sätt äfven uppgifvits, helt nyligen anlagd och har endast
omkring 3 år varit i verksamhet. Erfarenheten i afseende å verkningarne af
denna nya kurativ-method är följaktligen icke särdeles stor, men de resultater, som
under denna korta tid härstädes erhållits genom användande af bad i förtätad luft,
hafva i allmänhet varit tillfredsställande och det har, efter hvad af tillgängliga handlingar
kunnat inhemtas, visat sig, att inandning af sådan luft utgör ett verksamt och
välgörande medel i åtskilliga sjukdomar, förnämligast respirationsorganernas, och bland
dessa senare till och med i sådana sjukdomstillstånd, som trotsa ali annan behandling.
Svenska Läkaresällskapet har också, jemte intyg att under de tvänne sistförfluten
åren vid berörda anstalt öfver 3,000 bad kostnadsfritt utdelats åt fattiga och
mindre bemedlade personer, vitsordat nyttan och ändamålsenligheten af ifrågavarande
inrättning samt förklarat, att resultaterna af den medico-pneumatiska behandlingen
härstädes varit ganska lyckliga. I betraktande häraf och då Läkaresällskapet tillika
upplyst, att nämnda anstalt, redan i sig sjelf dyr att anlägga och erfordrande högst,
betydliga dagliga omkostnader, omöjligen kan utan ekonomisk förlust uppehållas af
den person, som genom enskilda uppoffringar och särdeles nitiska bemödanden både
grundlagt och hittills uppehållit densamma, hafva Rikets Ständer funnit sig böra understödja
en inrättning, hvilken, ehuru den åtminstone i sitt nuvarande skick icke
lärer kunna hänföras till de allmäna institutioner, hvars upprätthållande det mäste
tillhöra Staten att besörja, likväl, med hänsigt till dess välgörande inflytande i medicinskt
hänseende och det tillfälle till kostnadsfri sjukvård, densamma bereder åt många
fattiga och obemedlade sjuklingar, synes vara förtjent af uppmuntran och hjelp äfven
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 169. 63
från Statens sida; och, med afseende å dessa förhållanden och på det att ofta omnämnda
inrättnings bestånd ej må i saknad af medel äfventyras,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt på det sätt bifalla ifrågavarande framställning,
att till understöd för den af Doktor O. Sandahl i hufvudstaden inrättade Medicopneumatislca
anstalt anvisas för nästa statsreglerings-period å Riksgälds-kontoret en
summa af 6,000 R:dr, att med en tredjedel under hvartdera af åren 1864, 1865 och
1866 utgå, med vilkor likväl, att anstalten ställes under tillsyn af Sundhets-kollegium,
dit föreståndaren har att årligen om inrättningens verksamhet afgifva berättelse, äfvensom
att dagligen vid denna anstalt lemnäs fribad åt minst 2 fattiga eller obemedlade
personer.
Svenska Akademien.
66:o Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning har bland annat blifvit anfördt,
hurusom den högsinnade omvårdnad, Rikets Ständer och enskilde medborgare ådagalagt
för dem, som inom vetenskapen eller den bildande konsten häfdat eller visat
sig vilja sträfva att häfda Sveriges ära, dock icke sträckt sig till skaldekonstens idkare.
De af Sveriges vitterhets-idkare, hvilka lyckats kämpa sig fram till ryktbarhet, hade
derföre äfven oftast nödgats att söka sig in på andra banor, för att inom embetsverken,
skolan eller kyrkan vinna den utkomst, som genom ett uteslutande egnande åt
vitterhet och litterära arbeten icke af dem skulle kunnat ernås, och de hade då oftast
på bekostnad af den verksamhet, till hvilken de voro kallade, köpt sig den oberoende
ekonomiska ställning, de annars icke skulle hafva kunnat vinna. Deremot
hade, å andra sidan, mången högt begåfvad natur, som föredragit att, ostörd af andra
sysselsättningar, egna sig åt hvad han kände utgöra sin verkliga kallelse, i striden
med näringsbekymren dukat under. I andra länder hade Staten ansett det för sin
pligt att med stipendier och rese-understöd bispringa unga, lofvande litteratörer, samt
funnit med sin egen ära öfverensstämmande att medelst tilldelande af pensioner erkänna
de förbindelser, i hvilka folken stodo till den fullbildade skalden och skriftställaren.
Med åberopande häraf har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte å
Åttonde Hufvudtiteln uppföra ett anslag af 6,000 R:dr årligen, att af E. K. Maj:t,
efter Svenska Akademiens hörande och på dess förslag, särdeles emellan sådane äldre
eller yngre vitterhets-idkare, hvilka genom sin litterära verksamhet antingen redan
spridt glans öfver fäderneslandets litteratur eller gifvit grundade anledningar till den
förhoppning att de, genom att ostörda få egna sig åt litterära studier och arbeten,
skulle blifva en prydnad för Svenska vitterheten.
Med hänseende till skaldekonstens bildande och förädlande inverkan på nationen,
torde Statens pligt att understödja utmärkta eller hoppgifvande vitterhets-idkare icke
kunna bestridas, och i åtskilliga andra länder utgå redan för sådant ändamål ej obetydliga
belopp. Hos oss är det så mycket mera af nöden att Staten fullgör den skyldighet,
som i berörda hänseende kan anses henne åligga, som inom en mindre nation
äfven högt värderade författare, i anseende till den läsande allmänhetens fåtalighet,
svårligen kunna af sin litterära verksamhet påräkna så stora inkomster, att de derigenom
kunna vinna en ekonomiskt oberoende ställning. Rikets Ständer, som således
ansett ett anslag i den angifna syftningen vara af behof påkalladt, hafva alltså
funnit den derom nu gjorda framställningen böra understödjas, helst Rikets Ständer
föreställt sig att med ett jemförelsevis ringa belopp, om det rätt begagnas, en gryende
talang må kunna uppmuntras, eller en utmärktare förmåga beredas tillfälle att
odeladt egna sig åt sin kallelse.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer bifallit, att på Svenska Akademiens
stat må uppföras ett belopp af 6,000 R:dr att, enligt E. K. Maj:ts nådiga
64 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 169.
disposition, uppå bemälda Akademis underdåninga förslag, användas, vare sig till tillfälliga
honoraner åt vittra författare af utmärkt förtjenst, och som af dylikt understöd
kunna vara i behof, eller ock samt företrädesvis till understöd åt yngre mindre bemedlade
personer, som visat mera framstående anlag för litterär verksamhet i ofvannämnda
riktning.
Vetenskaps-Akademien.
67:o Sedan, på sätt Statsråds-protokollet gifver vid handen, Vetenskaps-akademien
uti underdånig skrifvelse anhållit att, som flera antingen förhöjda eller nya utgifter
påkallades dels för vidsträcktare tillsyn, inre och yttre renhållning, städning af
offentliga lokaler, ökade transporter m. m., som blifva en följd af riksmusei-byggnadens
betydliga utvidgning; dels för aflöning åt den talrikare betjening, som, efter det
samlingarne hunnit fullständigt uppställas, komme att erfordras för uppsigten vid deras
offentliga förevisning, hvilken, enligt Akademiens tanke, då borde ega rum tre, i
stället för såsom hittills två gånger i veckan; dels för brännmateriel vid värmeledningen
samt tillsyn vid densammas uppeldning, äfvensom för gas- och vattenledningarnes
begagnande; beloppet af samtliga dessa utgifter, som i ett bifogadt förslag af
Akademiens Förvaltnings-utskott beräknats till 4,750 R:dr R:mt årligen, måtte beviljas
och under benämningen expensmedel till Akademiens disposition på ordinarie stat
uppföras; så har E. K. Maj:t nu härom gjort nådig framställning; och då, i betraktande
af hvad Akademien anfört, det begärda anslaget synes vara af verkligt behof
påkalladt,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt bifalla, att äskade beloppet 4,750 R:dr må i
Riks-staten uppföras.
68:o Hos Rikets Ständer är vordet bland annat anfördt, hurusom af de Svenska
universiteternas belägenhet i småstäder blefve följden att de studerande, efter afslutad
examen och inträde i det praktiska lifvet, afbröto de vid Universitet började studierna,
men att ett sådant afbrott af studierna ej kunde annat än utöfva en högst ofördelaktig
inflytelse på vår embetsmanna-bildning och hela vårt statslif, samt att det
skulle för landet vara af synnerlig vigt, om den från universiteterna afgångna ungdomen
i hufvudstaden under skicklige lärares ledning vunne tillfälle att fullfölja sina
studier och hemta näring för det vetenskapliga intresse, som under den knappa examens-kursen
knappt hunnit vakna, än mindre utvecklas och tillfredsställas; äfvensom att
för den stora allmänheten en vetenskaplig inrättning i Stockholm skulle medföra rikt
S;agn. Med anledning häraf har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte anslå ett beopp
af 30,000 R:dr årligen till bekostande af offentliga föreläsningars hållande i hufvudstaden
uti följande vetenskaper: Politisk och allmän Kulturhistoria, Statsrätt, Statistik
och Statskunskap i allmänhet, Biologi, Fysik, Mineralogi och Praktisk Lagfarenhet; och
ansåges en föreläsare, som under åtta månader af året bestred vetenskapliga lektioner
i dessa eller med dem likartade ämnen icke kunna aflönas med mindre än 2,500
å 3,000 R:dr om året, emedan, om också icke i företagets begynnelse den fordran
borde såsom ovilkorlig uppställas, att han med ifrågavarande uppdrag icke finge förena
annan befattning — en fordran, som ofelbart skulle beröfva den nya institutionen
utmärkta lärarekrafter, som nu voro vid andra inrättningar fästade — löneinkomsterna
likväl icke borde bestämmas till lägre belopp, än att förtjente män, som ville
åt detta kall helga sin tid odeladt, kunde deraf hafva en tarflig utkomst.
Rikets Ständer uppskatta högt värdet af hvarje åtgärd, som på ett ändamålsenligt
sätt kan bidraga att bland allmänheten sprida upplysning och vetenskaplig bildning,
likasom Rikets Ständer erkänna hufvudstadens behof i detta hänseende. De
talrika
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 65
talrika besök, sorn egnats åtskilliga vid särskilda tillfällen mot inträdesafgift hållna
vetenskapliga föreläsningar, ådagalägga nogsamt befolkningens beredvillighet att begagna
hvarje densamma erbjudet tillläile till inhemtande af kunskaper; men på samma
gång Rikets Ständer önska ändamålets vinnande, kunna Rikets Ständer icke anse de
föreslagna åtgärderna för dess befrämjande lämpliga. Att, på sätt antydt blifvit, upprätta
en särskild vetenskaplig undervisningsanstalt med fasta lärare, för hvilken några
bestämda lärjungar eller åhörare icke kunna påräknas, skulle måhända anses mindre
välbetänkt. Äfven om hågen att underhålla och föröka den vid akademien grundlagda
vetenskapliga bildningen må mera allmänt förefinnas torde dock, åtminstone
bland civile tjenstemän, de fleste vara af tjenstgöring i embetsverken och andra näringsomsorger
så upptagna, att de svårligen ega mycken tid öfrig för bevistande af
föreläsningar, som i egentlig mening äro vetenskapliga. Deremot anse Rikets Ständer
att kostnadsfria, iör en större allmänhet beräknade, föreläsningar i ämnen, tillhörande
allmän bildning, skulle ej blott närmast motsvara hufvudstadens behof, utan
äfven kraftigt befrämja det afsedda syftemålet;
och i öfvensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer funnit skäligt på det sätt bifalla
ifrågavarande framställning, att ett belopp af 10,000 R:dr anvisas att under instundande
statsreglerings-period årligen från Riksgälds-kontoret utgå, för att, enligt
E. K. Maj:ts nådiga disposition, användas för bekostande i hufvudstaden af offentliga
vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis tillhöra allmän bildning.
Fria Konsternas Akademi,
69:o I fråga om denna Akademi har E. K. Majit endast begärt att anslaget, 6,000
R:dr, till inköp för Statens räkning af inhemska konstnärers arbeten måtte såsom
reservationsanslag i Riks-staten uppföras; och då Rikets Ständer ansett de i afseende
härå uti Statsråds-protokollet framställda förhållanden innebära fullt giltiga skäl för
den föreslagna förändringen i afseende på anslagets natur, hafva Rikets Ständer funnit
skäligt att till E. K. Majits ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall.
70:o Under åberopande af utlandets exempel och då Akademiens för de Fria
Konsterna stadgar ej gåfvo anledning dertill att qvinnor, som visade sig kunna uppfylla
de fordringar, hvilka vore bestämda såsom vilkor för inträde i Akademiens olika
klasser, borde uteslutas från åtnjutande af de förmåner, denna stiftelse åt konstens
idkare erbjöde, har förslag blifvit väckt, att Rikets Ständer måtte dels hos E. K. Majit
i underdånighet anhålla, det sådana åtgärder vidtoges, hvarigenom åt qvinnor kunde
beredas kostnadsfri undervisning vid Akademien för de fria konsterna samt åtnjutande
af de förmåner, som dermed vore, enligt stadgarne för denna Akademi, förenade, dels
bevilja ett årligt anslag af 4,000 Ridr Rimt, att af E. K. Majit disponeras för ifrågavarande
undervisnings lämpliga anordnande.
Då man i flere andra rigtningar öppnat utvägar för qvinnan att förskaffa sig kunskaper
och talanger, för att dymedelst sätta henne i tillfälle att bereda sig en mera
oberoende ställning i samhället, synes nämnda förslag så mycket mera förtjent af uppmärksamhet,
som den sköna konsten ostridigt lika väl egnar sig för behandling af
qvinnan, som af mannen. De föreskrifter, som i den för Akademien utfärdade nådiga
stadga meddelas, synas ej heller antyda, att, enligt densamma, tillträde till Akademien
skäligen bort qvinliga elever förvägras. Då emellertid undervisningens utsträckning
till qvinliga elever nu ej kan åvägabringas utan ökad uudervisningsskyldighet för Akademiens
lärare, fordrar billigheten att desse derföre erhålla någon ersättning.
Rikets Ständer hafva fördenskull i anslaget för Fria Konsternas Akademi beviljat
Bih. till R. St. Fröt. 1862 & 1863. 10 Sami 1 Afä. 17 Haft. 9
66 Expeditions- Utskottets Förslag till mderä. Skrifvelse, N:o 169.
en tillökning af 4,000 Ridr, på det att åt qvinnor må bereda3 tillfälle till kostnadsfri
undervisning vid nämnda Akademi och åtnjutande af de förmåner, som, enligt Akademiens
stadgar, äro dermed förenade.
Musikaliska Akademien»
71:o Hos Rikets Ständer är vordet anfördt, hurusom vid Musikaliska Akademien
lärotimmarne, som enligt 1856 års stat, med ett års-anslag af 9,000 R:dr, utgjort 63,
år 1858, då års-anslaget fördubblades, blifvit ökade till 141 i veckan. Efter 1858 års
organisation hade emellertid flera förhållanden inträffat, som framkallade behofvet af
ett ökadt antal lärotimmar, äfvensom i följd deraf ökade löner m. m., i brist hvaraf
undervisningen blefve till stor del hämmad i sin utveckling. Så erfordrades i pianoklassen,
som med ett stort antal elever endast hade 12 lärotimmar i veckan, en tillökning
af 10 timmar och en löneförhöjning för läraren af 1,000 R:dr; i klassen för
blåsinstrumenter, med likaledes 12 undervisningstimmar, men omkring 30 elever, en
tillökning af 8 timmar och 800 R:dr; och för läraren i musikens historia och estetik,
som, med endast 600 R:drs lön, hade 2 timmars föreläsningsskyldighet i veckan, en
förhöjning af 600 R:dr; äfvensom arfvode för Orkester-anföraren 300 R:dr; löneförbättring
för bibliothekarien 300 R:dr, och för vaktmästaren, som nu endast har 450
R:dr, 50 R:dr, samt tillökning i hyresmedel och expenser, tillhopa 1,250 R:dr; och är
med åberopande häraf yrkadt, att berörda belopp måtte af Rikets Ständer beviljas.
Af de Rikets Ständer i ämnet meddelade närmare upplysningar, äfvensom af hvad
utaf termins-katalogerna inhemtas, finna Rikets Ständer ådalagdt, att Musikaliska Akademien,
der under sednare åren undervisningen synes med nit och på ett verksamt
Batt hafva blifvit ombesörjd, har behof af någon tillökning i hittills varande anslag, derest
denna undervisningsanstalt skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt fortgå och
ändamålsenligt utvecklas. Men då Rikets Ständer ej äro i tillfälle att tillförlitligt bedöma
lämpligheten af den nu föreslagna fördelningen,
hafva Rikets Ständer beviljat den yrkade tillökningen i Musikaliska Akademiens
anslag, 4,300 R:dr årligen, att enligt E. K. Maj:ts nådiga disposition, efter Akademiens
hörande, för undervisningens befrämjande vid Akademien användas.
Naturhistoriska Riksmuseum.
72:o Med anledning af Vetenskaps-Akademiens gjorda underdåniga hemställan att,
— emedan, i afseende på vården och förökandet af museets förråder, vore vigtigt att,
för nödig beräkning, på förhand noga känna de årliga tillgångarne, t. ex. för inköp
af dyrbarare samlingar, hvilka skulle terminvis under loppet af flera år betalas, men
en sådan fördel föga kunde begagnas, så länge utaf anslaget till materielen, till inköp
af sällsynta föremål och till arbetsbiträde, utgörande 12,300 R:dr R:mt, större
delen, eller 9,000 R:dr, endast för tiden intill nästa statsregleringsperiod vore anvisad,
— berörda anslag måtte varda i sin helhet på ordinarie stat uppfördt, har E.
K. Maj:t nu föreslagit, att berörde 9,000 R:dr måtte på ordinarie stat upptagas; och
då Akademiens berörda hemställan synes vara välgrundad, hafva Rikets Ständer bifallit
E. K. Maj:ts ifrågavande nådiga framställning.
73:o Vidare har E. K. Majit begärt att lönen för Konservatorn vid Naturhistoriska
Riksmuseum måtte höjas med 1,000 R:dr och att för dennes biträden måtte ytterligare
anvisas 400 Ridr; och då, på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, de göromål, som
åligga Konservatorn vid museum och hans biträden, komma att genom lokalens ut
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 67
vidgning väsendtligen förökas, enär ej blott de stora, hittills af bristande utrymme
oberedda och ouppstälida förråderna af naturalster fordra mycket arbete och tid, om
de skola kunna snart ordnas, utan ock uppsigten öfver samlingarne blifvit långt vidsträcktare
än tillförene, hvartill kommer att Konservatorn, oaktadt all skicklighet, icke
inom landet eger utsigt till någon befordran;
hafva Rikets Ständer beviljat de af E. K. Maj:t uti ifrågavarande hänseende äskade
belopp, tillhopa 1,400 R:dr årligen.
74:o Uti särskilda inom Riks-Stånden gjorda framställningar är vordet anfördt,
hurusom inom Riksmuseum en gren af naturhistorisk vetenskap, nemligen Paleeontologien,
ännu icke vore särskildt representerad, ehuru denna vetenskap numera i alla
civiliserade länder sysselsätter talrika forskare och genom de lysande resultater hon
vid geologiens sida vunnit, i hög grad ådragit sig den bildade allmänhetens uppmärksamhet.
Då emellertid i musei nya byggnad en passande lokal för palseontologien
vore afsedd; har blifvit föreslaget att, med hänseende till kostbarheten af vissa föremål,
som ej "borde saknas i en samling af ifrågavarande slag, Rikets Ständer måtte
anslå tili lön för en Intendent vid Riksmusei palmontologiska afdelning 3,500 R:dr,
samt till förökande af samlingarna, materiel och vetenskapligt biträde årligen 3,000
R:dr eller 2,500 R:dr.
Då Paleeontologien på sednare tiden tillvunnit sig allt större och mera allmänt
intresse samt under nuvarande förhållanden ej ens de redan befintliga samlingarne
i denna vetenskapsgren kunna göras för allmänheten tillgängliga, hafva Rikets Ständer
ansett ifrågavarande framställningar böra understödjas, helst tillfälle lärer erbjuda
sig att vid denna institution fästa en vetenskapsman, som för sina forskningar
i nordens palmontologi och geologi redan åtnjuter ett stadgadt anseende såväl inom
som utom fäderneslandet;
och hafva alltså Rikets Ständer på det sätt bifallit det nu väckta förslaget, att
på Riksmusei stat må uppföras dels såsom lön för en Intendent vid Musei palseontologiska
afdelning 3,500 R:dr och dels till ordnande och förökande af denna afdelnings
samlingar samt till materiel och vetenskapligt biträde, ett belopp af 2,500
Riksdaler.
Allmänna Institutet för blinda och döfstumma,
75:o I ändamål att bereda förhöjning i anslaget tili allmänna Institutet för
hlinda och döfstumma hafva inom samtliga Riks-Stånden åtskilliga framställningar
blifvit gjorda, dervid erinrats, hurusom genom uppförandet af den nya byggnad vid
berörda Institut, som för beredande af rymligare och sundare lokaler varit af behofvet
påkallad, och för hvilken kostnaden blifvit beräknad att uppgå till omkring
350,000 R:dr, deraf Rikets Ständer vid tvenne föregående tillfällen anslagit tillsammans
157,000 R:dr och hvartill, för betäckande af återstående kostnaden, eller omkring
200,000 R:dr, efter af E. K. Majit dertill i nåder lemnadt tillstånd, blifvit använda
de medel, som genom enskildes donationer och uppkomna besparingar m. m.
under tiden alltsedan Institutets stiftelse tillfallit detsamma, Institutet sålunda gått
i mistning af räntan å dessa medel eller omkring 12,000 R:dr årligen, samt att i
följd häraf, derest icke någon ersättning härför bereddes Institutet, detsamma i högst
betydlig mån måste inskränka sin verksamhet. Af sådan anledning och enär ofvanberörda
nybyggnads fullbordande medtagit största delen af Institutets egna kapitaltillgångar,
hvaraf den ärliga räntan så väl behöfts för att bidraga ej allenast till bestridande
af de för Institutets ändamålsenliga verksamhet nödiga utgifter, än äfven
till underhåll på Institutets fond af ett större antal fri-elever, vöre det årliga stats
-
é8 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169»
anslaget af 45,000 R:dr numera alldeles otillräckligt till underhåll af det ökade antal
elever, eller 180, som den nya lokalen vore afsedd att inrymma. För att bereda
tillgång så väl till förenämnda ändamål, som ock till anställande af nya lärare samt
ökade löner åt de nuvarande, har derför blifvit yrkadt att Rikets Ständer måtte bevilja
en tillökning af 15,000 R:dr i det för denna inrättning nu utgående statsanslag.
Rikets Ständer, som anse det vara af största vigt, att denna inrättnings gagneliga
verksamhet icke af brist på underhållsmedel inskränkes, hafva dock ansett sig
för närvarande och intill dess de omständigheter, som varit förenade med det ifrågavarande
byggnadsföretaget, blifvit fullständigt utredda, icke kunna tillstyrka någon
förhöjning i Institutets årsanslag; men på det Institutet emellertid må kunna bland
den stora mängden sökande mottaga så många elever, som utrymmet medgifver,
hafva Rikets Ständer för instundande statsregleringsperiod på Riksgäkls-kontoret
anvisat ett årligt belopp af 15,000 R:dr för underhåll af fri-elever, jemte 4,800 R:dr
dels till förbättring af Direktors och öfriga nuvarande lärares löner, dels till tre nya
lärarelöner vid ifrågavarande Institut; hvarjemte Rikets Ständer funnit sig böra hos
E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t ville låta behörigen utreda de
omständigheter, som varit förenade med det nu utförda byggnadsföretaget, samt för
Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga fullständigt förslag till ordnande af
Institutets verksamhet.
76:o Uti tvenne särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar är vordet
anfördt, hurusom Mamsell Jeanette Berglind här i hufvudstaden för något mer än
2^ år sedan öppnat en egen liten skola för döfstumma barn, dervid biträdd af en
från Manilla utgången döfstum artist; och att sedan skolan inflyttat i en rymlig och
särdeles lämplig lokal samt erhållit ännu en lärare, denna läroanstalt ansåges, på
sätt äfven ett af föreståndaren för allmänna Institutet för blinda och döfstumma utgifvet
intyg vitsordade, vara fullt ändamålsenligt ordnad och motsvara en förberedande
skola för döfstumma, med anledning hvaraf hemstäldt blifvit, att, för densammas
fortgående i ostörd verksamhet samt för beredande af tillfälle att derstädes
meddela uppfostran åt ett större antal af ifrågavarande vanlottade barn, Rikets
Ständer, till understöd för Mamsell Berglinds nämnda barnahem och skola för döfstumma,
ville bevilja ett årligt belopp, hvilket föreslagits dels till 3,000 R:dr och dels
till 1,500 R:dr.
Onekligen finnas inom samhället åtskilliga inrättningar och företag, hvilka, ehuru
åsyftande att bereda fördelar åt det allmänna, likväl äro af sådan beskaffenhet att
desamma bäst lämpa sig för och uteslutande böra främjas och uppehållas af den enskilda
omtankan och välgörenheten, och för hvilka Statens medel således icke böra
tagas i anspråk. Från denna allmänna grundsats måste dock någon gång undantag
göras och till dessa synes med skäl kunna hänföras den barmhertighetsanstalt, hvars
understödjande från Statens sida nu påkallats. Det förtjenstfulla och ädla bemödandet
att åt dessa samhällets mest olyckliga och vanlottade medlemmar bereda icke
blott ett hem, utan äfven tillfälle till undervisning och bildning, bör icke helt och
hållet af Staten förbises, och en gåfva, såsom uppmuntran till fortsatt verksamhet i
denna rigtning och till hjelp åt dessa fattiga barn, synes Rikets Ständer kunna, utan
att Staten derigenom ikläder sig någon förbindelse till fortsatta understöd för framtiden,
för en gång beviljas;
och hafva Rikets Ständer fördenskull på det sätt bifallit berörda framställningar,
att, till understöd åt den af Jeanette Berglind i hufvudstaden inrättade undervisningsanstalt
för döfstumma barn, för en gång å Riksgälds-kontoret anvisas ett belopp
af 4,500 R:dr.
Expeditions^ Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 69
Kyrkors underhåll.
77:o Såsom vin- och byggnads-säd till Fölinge församlings kyrka i Jemtland
har E. K. Maj:t begärt årligen 7 tunnor eller 44 kubikfot 1 kanna säd; och då af
Statsråds-protokollet inhemtas, att berörda kyrka, som för närvarande i vin- och
byggnadssäd uppbär endast 6 tunnor 20 kappar korn, jemväl med den begärda tillökningen,
kommer att erhålla mindre, än provinsens kyrkor i medeltal uti ifrågavarande
hänseende uppbära, äfvensom att kyrkan, i anseende till nu pågående laga
skiftesförrättning, hvari prestbordet ingått, redan iråkat en skuld af 1,303 Ridr 93 öre,
hafva Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål beviljat äskade 44 kubikfot 1
kanna oindelt spanmål årligen.
Resestipendier samt läroböckers och larda verks lifgifvande,
78:o Med tillkännagifvande, det E. K. Maj:t ville till Riksgälds-kontoret öfverlemna
f. d. Kansli-styrelsens handkassas kapital, 13,500 R:dr, jemte derå upplupna
odisponerade räntemedel, har E. K. Majit begärt att det för ofvanberörda ändamål
uppförda anslag, 15,600 Ridr, måtte förhöjas med 4,400 R:dr.
I betraktande af hvad uti Statsråds-protokollet i afseende härå omförmäles och
då Statens mera verksamma mellankomst i denna angelägenhet synes för befrämjande
af vetenskaplig forskning särdeles magtpåliggande, hafva Rikets Ständer medgifvit,
att anslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande må till
20,000 R:dr årligen förhöjas.
79:o I afseende å Åttonde Hufvudtitelns öfriga, här ofvan ej särskildt omförmälda,
anslag, har fråga om förändring af nu anvisade summor icke förekommit;
hvadan dessa anslag blifvit upptagna till enahanda belopp, som nu gällande Riks-stat
upptager, hvarvid likväl för slutsummans jemnande anslaget till skrifmaterialier och
expenser blifvit ökadt med 71 R:dr 62 öre; och kommer i följd häraf Åttonde Kufvudtiteln
att uppgå till 4,032,000 R:dr.
Dessutom hafva för tillfälliga behof å denna Hufvudtitel nedannämnda särskilda
anslag dels för en gång, dels för viss bestämd tid blifvit anvisade:
80:o Af E. K. Majit är hegardt, att Rikets Ständer måtte för en gång anvisa
till reparation och inredning af Vetenskaps-Akademiens äldre hus 98,681 Riksdaler
30 öre.
.Efter inhemtande af hvad Statsråds-protokollet rörande denna fråga upplyser ooh
då Öfver-intendents-embetet, i ämnet hördt, förklarat sig hvarken mot lämpligheten
af de ifrågaställa arbetena eller mot de för dem beräknade kostnaderna hafva något
att anmärka,
hafva Rikets Ständer, med bifall till E. K. Majits ifrågavarande nådiga framställning,
beviljat det för reparation och inredning af Vetenskaps-Akademiens äldre
hus äskade belopp, 98,681 Ridr 30 öre.
81 :o För bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande i utförande af en
mcdel-europeisk gradmätning har E. K. Majit begärt att ett belopp af 25,000 Ridr
måtte för en gång anvisas.
Utaf ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastikärenden
den 25 April 1862 inhemtas, hurusom Vetenskaps-akademien uti underdåniga
skrifvelser dels den 13 November 1861 framställt den åsigt, att de arbeten,
pom, med anledning af väckt fråga om en medel-europeisk gradmätning, erfordrades
70 Expeditions-Utskotteis Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
inom Sverige, borde kunna medhinnas under loppet af fyra somrar, och lämpligen
utföras enligt en i underdånighet framlagd arbetsplan, dels ock den 9 April 1862,
med ledning af denna plan och till åtlydnad af nådig föreskrift, till E. K. Maj:t öfverlemna!
förslag å kostnaderna för ifrågavarande gradmätnings utförande inom
Sverige, uppgående till en sammanräknad summa af 25,000 Ridr Runt; och hade, i
sammanhang med beslutet om nådig Proposition till Rikets Ständer i afseende på
detta anslag, E. K. Majit anbefallt Stats-kontoret att förskottsvis af under händer
hafvande medel utbetala det belopp, Akademien anmält vara för inköp af instrumenter
och verkställande af förberedande arbeten erforderligt.
I betraktande af ifrågaställa gradmätnings stora vigt i vetenskapligt hänseende,
och då ej mindre i Sverige, än äfven i de andra länder, som i utförandet deraf deltaga,
arbetena redan pågå, hafva Rikets Ständer funnit skäligt bevilja det för berörda,
ändamål äskade belopp, 25,000 Ridr.
Läroverks-bygguadcr.
82:o Uti en till Rikets Ständer den 13 Februari innevarande år aflåten nådig
Proposition om medels anvisande till nya eller utvidgade byggnader för åtskilliga elementarläroverks
behof, har E. K. Majit, bland annat, föreslagit en förhöjning af terminsafgiften
för lärjungar vid elementarläroverken, för att dermed förstärka stiftens
byggnadskassör. Rörande denna fråga inhemtas af den nådiga Propositionen, bland
annat, att något mer än 40 år förflutit sedan stiftsbyggnadskassorna med hänseende
till inkomster och åligganden erhöllo den reglering, som i hufvudsaken ännu eger
bestånd. Berörda kassor voro förr i de flesta stift tillräckliga, och beträffande den
betydligaste delen af deras tillgångar eller inkomsten från ecklesiastika sysslor, hvilkas
innehafvare afgått eller aflidit utan att efterlemna nådårsberättigade arfvingar,
så kunde mot dessa medels användande för Läroverkshusens byggande och underhållande
med mindre skäl något vara att erinra, då flertalet lärjungar, åtminstone
vid de högre läroverken, för hvilkas räkning ifrågavarande tillgångar i främsta rummet
togos i anspråk, hade för afsigt att förr eller sednare inträda i kyrkans tjenst.
Förhållandena hade sedan dess väsendtligen förändrats. Elementarläroverken begagnades
numera icke företrädesvis af dem, som ämnade att blifva prester, utan till vida
större antal af sådana lärjungar, som ville egna sig åt andra tjenstemannabanor elier
som, utan att afse något visst yrke, önskade förvärfva allmän medborgerlig bildning.
Hvarje stad, om den ej vore alltför ringa, kände derföre behofvet af att ega ett elementarläroverk,
och statsbidrag hade äfven för sådant ändamål blifvit beviljade. Icke
destomindre och ehuru under de sednare åren läroverkens antal betydligen förökats
och, åtminstone de högres, mer än fördubblats, vore lärjungarne vid de aldra flesta
vida talrikare, än förr vid de mest besökta läroverken af motsvarande omfång; till
följd hvaraf det ock blifvit nödvändigt att anskaffa dels nya, dels utvidgade och förbättrade
skol-lokaler. Toges slutligen äfven i betraktande att byggnadsmaterialierna
stigit i pris och att större anspråk med skäl gjort sig gällande i afseende å ifrågavarande
byggnaders såväl inredning som yttre prydlighet, så kunde det ej väcka förvåning,
att byggnadskassornas tillgångar numera icke vore för ändamålet tillräckliga,
hvadan äfven Rikets Ständer under de sednaste riksdagarne beviljat betydliga summor
till nybyggnad eller reparation af lärohus äfven i städer, som af ålder haft förpligtelse
att för dylika kostnader sjelfva ansvara.
Redan genom 1856 års Läroverks-stadga gjordes deri förändring i afseende å byggnadskassornas
tillgångar, att derifrån uteslötos inkomster från lediga ecklesiastika
sysslor vid läroverken. Men likasom det ansetts olämpligt, att de till aflöning åt
Expeditions-Utskottets Förslag till unäerd. Skrifvelse, N:o 169. 71
skollärarne anslagna medel användas till förstärkande af byggnadsfonderna, så kunde
det, under nuvarande förhållanden, ej vara lämpligt att för detta ändamål använda
presterskapets lönemedel. Presterskapet egde billiga och rättvisa anspråk att deraf
komma i åtnjutande för tillvägabringande af en enke- och pupill-kassa, som länge
varit behöflig, och hvarigenom den vinst skulle beredas äfven församlingarne, att de
extra nådåren kunde i en framtid upphöra. Kostnaden för åtnjutande af undervisning
vid de offentliga läroverken vore måhända ingenstädes så ringa, som i Sverige,
och det syntes derföre icke olämpligt, att då, med få och obetydliga undantag, Staten
ensam bestrede lärarnes aflöning, för de barn, som begagnade elementarläroverken
och icke vore medellösa, något bidrag lemnades för lärohusen. Ett sådant bidrag,
om det ej bestämdes till högre än 5 Ridr i terminen för hvarje lärjunge, kunde
ingalunda blifva betungande, men skulle likväl, med hänseende till lärjungarnes antal,
betydligt öfverstiga byggnadskassornas nuvarande inkomster från lediga prestsysslor
och lemna tillgång icke allenast till läroverkshusens underhåll, utan ock efter
hand till bildande af en fond, hvilken, isynnerhet i de stift, der läroverkshusen i allmänhet
befunne sig i godt och försvarligt skick, kunde förse med medel till erforliga
nybyggnader.
Då, vid landets stigande utveckling, behofvet af undervisning och i sammanhang
dermed af rymliga och tidsenliga skol-lokaler alltjemt ökas och då Staten blott undantagsvis
bör betungas med kostnaden för uppförande af läroverksbyggnader och
deras underhåll, synes det Rikets Ständer vara särdeles af behof påkalladt, att på
ett ändamålsenligt sätt bilda byggnadskassör för de särskilda skolorna och sätta dem
i tillfälle att framdeles kunna bekosta uppförandet och vidmagthållandet af nämnda
lokaler. Stiftens byggnadskassör, hvilka hittills haft detta åliggande, äro, enligt hvad
upplyst blifvit, för ändamålet alldeles otillräckliga och blifva det alltmera, i samma
mån nya läroverk uppkomma eller gamla utvidgas. Det af E. K. Majit föreslagna
sätt att bereda tillgång för bildande af en fond, som kunde förse med medel till erforderliga
nybyggnader vid läroverken, genom terminsafgiftens höjande för lärjungar
vid desamma, hafva Rikets Ständer derföre funnit lämpligt och ej heller särdeles betungande,
om förhöjningen ej bestämmes högre än till 5 R:dr och derjemte stadgas
att ej blott fattige och meddellösa ynglingar derifrån alldeles befrias, utan äfven att
mindre bemedlade, efter vederbörandes pröfning, kunna erhålla någon lindring, dymedelst
att desse befrias från afgiften till läroverkets materiel, men erlägga den till
byggnadskassan _ eller tvärtom. Denna förhöjda afgift bör likväl, enligt Rikets Ständers
tanke, ej ingå till stiftens byggnadskassör, utan behållas vid de särskilda läroverken,
på det att hvarje sådant må efter hand kunna erhålla en dess behof fullt
motsvarande byggnadsfond, som vinner ökade tillgångar i förhållande till lärjungarnes
vexande antal, äfvensom Rikets Ständer anse för säkert kunna antagas, att afgiften
villigare erlägges, om den kommer det läroverk tillgodo, inom hvilket berörda
afgift blifvet upptagen. Enär flera kommuner åtagit sig skyldigheten att bygga och
underhålla läroverkshus och det alltid bör kunna antagas att den stad, som eger ett
läroverk, skall hafva intresse deraf att läroverkets byggnader äro i ändamålsenligt
skick, synas kommunerna jemväl böra berättigas att i förvaltningen af de sålunda
bildade kassorna deltaga. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
hafva Rikets Ständer, med hufvudsakligt bifall till hvad E. K. Majit föreslagit,
beslutat en förhöjning af 5 Ridr i den terminliga afgiften för lärjungar, som begagna
elementarläroverken och icke äro medellösa eller af vederbörande skolstyrelse på
ofvananförda skäl derifrån varda befriade, för att dermed vid hvarje läroverk bilda
en byggnadsfond, hvilken ej utan E. K. Majits nådiga tillstånd får till andra ändamål,
än till nybyggnadsföretag och reparationer, efter Konsistorii hörande, användas,
och hvilken skall kostnadsfritt förvaltas utaf Rektor jemte en från läroverket och
73 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
tYänne från kommunalstyrelsen i den stad, der läroverket är beläget, utsedde delegerade
och granskas af revisorer, utaf hvilka Konsistorium utser den ene samt kommunalstyrelsen
den andra.
83:o Uti härofvan omförmälda nådiga Proposition af den 13 sistlidne Februarii
har E. K. Maj:t till verkställande af nödiga förändringar å Strengnäs läroverkshus
äskat ett belopp af 50,000 R:dr; och inhemtas af den nådiga Propositionen, att Domkapitlet
i Strengnäs, jemte underdånig anmälan om det oundgängliga behofvet uti
ifrågavarande afseende, föreslagit fullkomlig förändring i lärohusets indelning till dess
inre, samt hemställt att till förvaringsrum för de betydliga samlingarne och bibliotheket
måtte af allmänna medel inlösas och inredas ett domkyrkan tillhörigt stenhus;
för hvilket ändamål ritningar blifvit uppgjorda till förändring såväl af nuvarande lärohuset
som af nämnda till inköp föreslagna stenhus; och upptoge kostnadsförslagen
öfver dessa förändringar följande belopp, nemligen till ändring och reparation af läroverkshuset
42,241 R:dr, ändring af domkyrkans stenhus 10,210 R:dr samt inlösen för
Statens räkning af detta hus 20,000 R:dr, eller tillsammans 72,457 R:dr.
Då såväl stiftets allmänna som läroverkets enskilda byggnadskassa saknade alla
tillgångar, hade Domkapitlet underdånigst anhållit, att E. K. Maj:t måtte till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om anslag af allmänna medel till inlösen af ofvanberörda,
domkyrkan tillhöriga, stenhus, äfvensom till verkställande af de föreslagna
förändringarne så väl i detta som i läroverkshuset; och hade Ölverintendents-embetet,
uti häröfver infordradt yttrande, förklarat sig ej finna anledning till anmärkning mot
de uppgjorda ritnings- och kostnadsförslagen.
Enär de åtgärder, Domkapitlet föreslagit för beredande af tjenligare lärosalar
och större utrymme för läroverkets betydliga bibliothek och öfriga samlingar, synts
vara både behöfliga och väl beräknade, har E. K. Maj:t, som antagit dels att med
inbetalningen af de 20,000 R:dr, hvarmed skulle inlösas ett domkyrkan tillhörigt stenhus,
kunde utan olägenhet tills vidare anstå, dels ock att, derest en förhöjd terminsafgift
varder till förmån för stiftets byggnadskassa påbjuden, den deraf härflytande
inkomsten blefve tillräcklig att efter hand gälda omförmälda köpeskilling, till följd
hvaraf det bidrag, som af Staten för ändamålet erfordrades, möjligen kunde med
nämnda belopp minskas, föreslagit Rikets Ständer att i och för verkställande af nödiga
förändringar å Strengnäs läroverkshus äfvensom å den byggnad, hvilken tillförvarande
af läroverkets bibliothek och samlingar är afsedd, anvisa ett i rund summa
utförat belopp af 50,000 R:dr.
Då läroverkshuset i Strengnäs uti dess nuvarande skick obestridligen är alldeles
otillräckligt och för ändamålet otjenligt och då icke skäligen kan begäras, att det
ifrågaställda byggnadsföretaget skall bekostas af Strengnäs stad, som är en bland de
mindre stadskommunerna i riket, så synes, enär stiftets byggnadskassa, långt ifrån
att ega någon tillgång, enligt erhållen officiel upplysning, vid bokslut den 31 December
1862 häftade i en skuld af 542 Riksdaler, en rättvis gärd af billighet och nödig
omtanka för läroverkets uppehållande och undervisningens ändamålsenliga ordnande
fordra Statens mellankomst;
och hafva Rikets Ständer, med bifall till E. Iv. Maj:ts förslag, anvisat ett belopp
af 50,000 R:dr i och för verkställande af nödiga förändringar å Strengnäs läroverkshus
äfven som till inköp och inredning af den byggnad, hvilken är afsedd till förvarande
af läroverkets bibliothek och samlingar, att, i mån af behof, från Riksgäldskontoret
utbetalas.
84:o I sammanhang med väckt fråga om utvidgande af lägre elementarläroverket
i Halmstad, hade äfven, då, i anseende till lärjungarnes tiilvexande antal, den nuvarande
skol-lokalen befunnits otillräcklig och hvarken tillbyggnad eller förändring deraf
kunde
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 73
kunde bereda nödigt utrymme, framställning blifvit gjord angående behofvet af ett nytt
skolhus; och då de tillgångar, som för uppförande och inredning deraf kunde af ifrågavarande
samhälle påräknas, voro otillräckliga, hade stadens innevånare genom utsedde
komiterade i underdånighet anhållit, det E. K. Maj:t måtte till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition om, bland annat, beviljande af anslag eller, derest sådant ej
kunde erhållas, af lån till ett belopp af 50,000 R:dr, såsom bidrag till omförmälda
byggnad; och hade Landshöfdinge-embetet, vid handlingarnes insändande, till denna
ansökning tillstyrkt nådigt bifall, deruti jemväl Domkapitlet i Göteborg uti infordradt
underdånigt utlåtande instämt. Efter det Landshöfdinge-embetet sedermera till E.
K. Maj:ts pröfning insändt dels ritnings- och kostnads-förslag till den ifrågasatta nya
byggnaden, det sednare slutande å en summa af 80,000 R:dr, dels ock en från Domkapitlet
aflåten skrifvelse, hvaraf inhemtades, att, enär stiftets byggnadskassa för närvarande
icke egde några tillgångar att disponera, något understöd för ifrågavarande
byggnad ej vore från densamma att förvänta; så hade Öfverintendents-embetet vid
granskning af förberörda ritnings- och kostnads-förslag funnit sig i desamma böra tillstyrka
åtskilliga förändringar, hvarigenom kostnaden komme att okas med tillsammans
6,000 R:dr och hela kostnadssumman att utgöra 86,000 R:dr. Med anledning
häraf har E. K. Majit, i högstberörda nådiga Proposition, ansett sig ega tillräckliga
skäl att, såsom bidrag för uppförande af ifrågavarande nybyggnad, af Rikets
Ständer äska ett anslag af 50,000 Rdr; varande jemväl inom Riks-Stånden särskilda
framställningar gjorda derom att sistnämnda belopp måtte såsom anslag eller ock
såsom lån på billigaste vilkor varda för ändamålet beviljadt.
Då, med anledning af Rikets Ständers bifall till É. K. Majits nådiga framställning
om Halmstads läroverks upptagande bland de på båda linierna fullständiga elementarläroverken,
det gamla redan nu otillräckliga lärohuset derstädes nödvändigt
måste af ett nytt ersättas, och då staden, i betraktande deraf att inga medel äro att
påräkna från stiftets byggnadskassa och med hänsyn till de stora utgifter, den, enligt
hvad upplyst är, under de sistförflutna åren måst för offentliga byggnadsarbeten vidkännas,
svårligen ensam förmår draga kostnaden för ifrågaställa nybyggnad, synes
det allmännas mellankomst både billig och af behofvet påkallad. Vid de Rikets Ständer
meddelade ritningar och kostnadsförslag hafva Rikets Ständer gjort den anmärkningen,
att bvggnadsplanen afser endast ett på real-linien, icke ett på båda linierna
fullständigt läroverk, äfvensom att rektorsbostad finnes i lärohuset inrymd. Då, enligt
gällande skolstadga, rektorsbostad skall bekostas af den stad, inom hvilken läroverket
är beläget, torde det få gälla såsom regel, att i de fall, då statsbidrag antingen
helt och hållet eller till hufvudsaklig del tagas i anspråk för bekostande af läroverkshus,
rektorsboställe icke bör i förslaget ingå, enär derigenom en staden åliggande
skyldighet på det allmänna till större eller mindre del öfverflyttas. Innan derföre
någon del af det understöd, Rikets Ständer anse böra åt staden Halmstad beviljas,
får af detta samhälle lyftas, bör ny ritning med åtföljande kostnadsförslag till
lärohus för ett på båda linierna fullständigt läroverk af staden företes och af E. K.
Majit godkännas, i hvilket förslag rektorsbostad icke må ingå. Om det utrymme,
sorn enligt den nu företedda ritningen är afsedt för rektorsbostad, användes tilllärorum,
synes emedlertid för uppbyggande af tillräcklig skollokal den föreslagna summan
icke behöfva öfverskridas, hvarföre Rikets Ständer ansett densamma böra för beräkningarne
läggas till grund. Med afseende å den tillgång, som, jemlikt Rikets Ständers
beslut om förhöjd terminsafgift, bör tillfalla läroverket, hafva Rikets Ständer ansett
tillräckligt, om ena hälften utaf det af E. K. Majit för ifrågavarande ändamål
äskade belopp beviljas såsom anslag och den andra såsom lån på samma vilkor, som
vid sistlidne riksdag medgåfvos Jönköpings samhälle för ett likartadt ändamål;
Bih. till JR. St. Fröt. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 Afd. TI Eäft. 10
74 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
och hafva alltså Rikets Ständer såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad
för ett på båda linierna fullständigt elementarläroverk i Halmstad, i enlighet med den
nya ritning, som varder af E. K. Maj:t fastställd, dels beviljat till utgående från Riksgälds-kontoret
ett anslag för en gång af 25,000 R:dr, dels anvisat ett låneunderstöd
af 25,000 R:dr, att likaledes från Riksgälds-kontoret utbetalas, emot vilkor att, sedan
detta lån, för hvilket bör aflemnas en sådan skuldförbindelse, som af Fullmägtige i
nämnda Kontor antages, under fem års tid fått utan ränta innehafvas, fem procent
å detsammas ursprungliga belopp skola före slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret
inbetalas, af hvilka fern procent beräknas ränta efter fyra procent för det obetalda
lånekapitalet samt det öfverskjutande beloppet kommer att såsom kapitalafbetalning å
lånesumman afgå, intilldess denna blifvit till fullo gulden.
85:o Utaf högstberörda nådiga Proposition inhemtas dessutom, rörande gymnastiklokalen
i Calmar, hurusom densamma föga motsvarade sitt ändamål vid ett läroverk
med öfver 330 lärjungar. Äfven i andra afseenden hade läroverket, enligt hvad
Domkapitlet i Calmar stift i underdånighet anmält, behof af ökadt utrymme, nemligen
för bibliothek och öfriga samlingar, samt för ett kemiskt laboratorium, som
läroverket ännu saknade till väsendtligt men för den reala bildningsliniens utveckling.
Som dessa brister endast , genom uppförande af en nybyggnad för läroverkets räkning
kunde undanrödjas, hade Öfverintendents-embetet, på Domkapitlets begäran, uppgjort
ritning och kostnadsförslag till en sådan, innehållande på nedra botten gymnastik
samt boningsrum för en vaktmästare, i entresolen öfver vaktmästarebostaden kemiskt
laboratorium och i andra våningen rum för bibliotheket och samlingarne, äfvensom
två rum att antingen, när behofvet så kräfde, användas till läsrum eller till lokal för
undervisningen i teckning med dithörande materiel. Men till verkställande af ett sådant
byggnadsföretag, hvilket, enligt bemälda Embetes kostnadsförslag, skulle uppgå
till 45,984 R:dr, funnes för närvarande icke tillräckliga medel i stiftets byggnadskassa,
hvilken, efter fulländadt arbete med börjad påbyggnad af läroverkets hus, beräknades
ega en behållning af omkring 5,000 R:dr, hvilken summa dock måste tagas i anspråk
dels för reparationer i läroverkshusets första och andra våningar samt anbrin
fande
af rörledningar till gaslysnings införande, dels till iståndsättande af de mycet
förfallna och bristfälliga uthusen, och således icke kunde vara för ytterligare
byggnadsföretag att påräkna. Med anledning af dessa förhållanden hade Domkapitlet
i underdånighet hemställt, att till Rikets Ständer nådig Proposition måtte aflåtas
om anslag af allmänna medel för uppförande af ifrågavarande byggnad. Beträffande
det belopp, som dertill erfordrades, hade Domkapitlet förklarat sig icke vara i tillfälle
att bedöma, huruvida den summa, kostnadsförslaget angåfve, kunde blifva fullt
tillräcklig; men äfven om detta vore händelsen, vore dock icke troligt att med samma
summa äfven kostnaden kunde bestridas för bibliotheksrummens inredning, gymnastiksalens
förseende med materiel och anbringandet af gaslysning i densamma m. m.
Till följd häraf hade Domkapitlet hemställt, att det, äskade anslagets belopp måtte^ i
nåder bestämmas till 50,000 R:dr. Men då det af Öfverintendents-embetet godkända
förslaget icke upptagit kostnaden härför till högre belopp än 45,984 R:dr samt stiftets
byggnadskassa, efter det kostnaden för läroverkets hufvudbyggnad blifvit bestridd,
antagligen egde ett öfverskott af mer än 5,000 R:dr, har E. K. Majit icke ansett sig
kunna tillstyrka Rikets Ständer att för berörda ändamål anvisa mer än 40,000 R:dr.
Ehuru Rikets Ständer, vid behandlingen af denna nådiga framställning, funnit
behofvet af ifrågavarande nybyggnad ådagalagdt, hafva Rikets Ständer likväl, med
fästadt afseende på den inkomst, som skulle beredas läroverkets byggnadskassa genom
den beslutade förhöjningen af terminsafgifterna, i Calmar med öfver 300 lärjungar
sannolikt uppgående till 2,000 R:dr årligen, ansett denna kommun erhålla
tillräckligt understöd, om den föreslagna summan beviljas endast såsom lån, enär,
Expeditions-Utskottets Förslag till mderd. Skrifvelse, N:o 169. 75
då beloppet flera år får innehafvas räntefritt, med den inflytande terminsafgiften både
lånet bör kunna amorteras och ändock tillräckligt öfverskott finnas för bildande., äf
en byggnadsfond. Af sådan anledning
hafva Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande vid läroverket i Calmar af
en nybyggnad för inrymmande af gymnastiklokal, bibliothek, kemiskt laboratorium
m. m., beviljat ett låneunderstöd af 40,000 R:dr att, i mån af behof, från Riksgäldskontoret
utgå, emot enahanda vilkor för detta låns åtnjutande, som, rörande låneunderstöd
för läroverksbyggnaden i Halmstad, blifvit föreskrifna.
86:o Slutligen har E. K. Maj:t, uti samma nådiga Proposition, meddelat, hurusom
t. f. Rektorn vid Umeå högre elementarläroverk, J. Unseus, å egna och Läroverks-kollegii
vägnar, i underdånighet anhållit, det E. K. Maj:t måtte till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om anslag af statsmedel till uppförande vid nämnda
läroverk af ett gymnastikhus, som tillika skulle innefatta åtskilliga af behofvet påkallade
lärorum och andra för undervisningen nödiga lokaler, för hvilket, äfvensom för
en i sammanhang dermed ställd inhägnad af läroverkets tomt m. m., kostnaden, enligt
från orten insända ritnings- och kostnadsförslag, skulle uppgå till 39,100 R:dr
54 öre.
Sedan Eforus öfver stiftets läroverk häröfver afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,
hade öfver-intendents-embetet, anbefaldt att öfver omförmälda ritning sig
yttra, funnit samma ritning böra i vissa delar omarbetas, och låtit uppgöra ny förslagsritning,
hvilken, sedan såväl vederbörande Domkapitel, somläroverkets Inspektoroch
Lärare-kollegium förklarat sig densamma godkänna, Öfver-intendents-embetet till
E. K. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat och dervid, i afseende å det för ifrågavarande
byggnad hos Embetet upprättade kostnadsförslag, slutande å en summa af
26,866 R:dr 20 öre, yttrat, att hufvudsakligen dels genom ripptagande i förslaget af
en omhägnad af trä kring skoltomten, i stället för det uti förslaget från orten beräknade
jernstaket med granitpelare, dels genom uteslutande af en i sistnämnda förslag
uppförd summa af 1,000 R:dr för ett urverk, att anbringas å gymnastikbyggnaden,
enär ett sådant, enligt den för läroverkets hufvudbyggnad af E. K. Maj:t fastställda
ritningen, redan varit afsedt att å sistnämnda byggnads hufvudfacad anbringas,
den i orten beräknade byggnadskostnad kunnat nedsättas med 12,234 R:dr 34
öre; hvarefter och sedan läroverkets Inspektor och Lärare-kollegium, under förklarande,
att de frånginge den af Kollegium framställda önskan att omkring skoltomten
erhålla ett jernstaket, funnit omförmälda af Öfver-intendents-embetet föreslagna
träomhägnad kring tomten mindre ändamålsenlig och föga varaktig, äfvensom Domkapitlet
ansett kostnaden derför öfverflödig, men Inspektor och Kollegium deremot,
beträffande det för läroverket föreslagna tornuret, hvilket, ehuru afsedt att åhufvudbyggnaden
anbringas, icke kunnat, i följd af bristande tillgångar, derstädes uppsättas,
på anförda skäl ansett detsammas anbringande vara af nödvändigheten påkalladt;
så hade Öfver-intendents-embetet tillkännagifvit, att kostnadsförslaget för det ifrågasatta
byggnadsföretaget, 26,866 R:dr 20 öre, skulle, med tillägg af utgiften för tornurets
anbringande å läroverkets hufvudbyggnad, 1,000 R:dr, komma att utgöra 27,866
R:dr 20 öre; men derest kostnaden för den af Öfver-intendents-embetet föreslagna
träomhägnad, 2,288 R:dr, ansåges böra ur förslaget utgå, endast 25,578 Riksdaler
20 öre.
Enär, å ena sidan, Hernösands stifts byggnadskassa, enligt hvad upplyst blifvit,
saknade tillgång för bekostande af ofvanberörda af behofvet högeligen påkallade
byggnad, samt dessutom staden Umeå till dervarande, ännu icke fullt färdiga, lärohus,
redan lemnat ett i förhållande till sina tillgångar icke obetydligt bidrag, men å
andra sidan förekomme, att kostnaden för gymnastikhuset, äfven om ett ur derå an*
76 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
bringades, syntes kunna nedgå till 25,000 Ridr, har E. K. Maj:t af Rikets Ständer
för omförmälda ändamål äskat ett belopp af 25,000 R:dr.
Efter tagen kännedom af de till detta ärende hörande handlingar, hafva Rikets
Ständer ej allenast funnit behofvet af den ifrågaställda nybyggnaden synnerligen angeläget,
utan ock insett svårigheten för Umeå ringa samhälle att bestrida kostnaden
härför, isynnerhet som staden, i förhållande till sin storlek, redan gjort och ännu
får göra betydliga uppoffringar för det ännu ej fullt färdiga läroverkshuset. I afseende
åter på storleken af det belopp, med hvilket Staten till det ifrågasatta byggnadsföretaget
bör biträda, hafva Rikets Ständer, med hänsigt till den inkomst, som
bör kunna af inflytande terminspenningar påräknas, trott behofvet i berörda hänseende
kunna afhjelpas, om en summa af 25,000 R:dr lemnäs såsom lån, hvadan Rikets
Ständer,
såsom bidrag till uppförande vid Umeå läroverk af en nybyggnad för inrymmande
af gymnastiklokal, åtskilliga lärorum och andra för undervisningen nödiga
lokaler m. m., anvisat ett belopp af 25,000 R:dr, att såsom lån, i mån af behof, från
Riksgälds-kontoret utgå, under enahanda vilkor, som blifvit föreskrifna för det låneunderstöd,
som åt staden Halmstad här ofvan blifvit beviljadt.
87:o Hos Rikets Ständer hafva blifvit väckte åtskilliga förslag om beviljande
af anslag till uppförande af ett lärohus i Falun, och inhemtas af de i detta afseende
gjorda framställningarne hufvudsakligen, hurusom vid sistförflutna riksdag, med anledning
af den i Falun förut befintliga lärdomsskolans utvidgning till fullständigt
högre elementarläroverk, och då den gamla skollokalen, som för sitt bristfälliga skick
längesedan blifvit utdömd, genom lärjungarnes ständigt ökade antal blifvit alldeles
otillräcklig, hos Rikets Ständer väcktes fråga om erhållande af ett statsanslag till ny
läroverksbyggnad derstädes, hvarvid, på grund af en genom enskild persons försorg
uppgjord ritning med kostnadsförslag, 88,000 R:dr antogos såsom det behöfiiga beloppet.
_ Denna ritning remitterades till Ofver-intendents-embetet, som lät upprätta
ny ritning och kostnadsförslag, slutande med i det närmaste enahanda summa, hvarefter,
sedan ifrågasatt blifvit, huruvida ej Westerås stifts byggnadskassa vore i tillfälle
att i någon mån bidraga till kostnaden af det föreslagna nya lärohuset, hvaraf
läroverket i Falun ansågs vara i stort behof, infordrats utdrag af hufvudredogörelsen
öfver Westerås Konsistorii kassor och fonder för år 1859, deraf inhemtades att tillgången
i nämnde stifts byggnadskassa vid slutet af samma år belöpte sig till något
mer än 49,000 R:dr. Då det antogs att af denna behållning åtminstone 44,000 Ridr
vore för ändamålet påräkneliga, blef derpå återstoden i det äskade beloppet eller
44,000 R:dr såsom anslag för en gång af Rikets Ständer i omförmälda afseende beviljad.
Den fullständigare granskning, som ofvanbemälda Öfver-intendents-embetets
ritning sedermera, vid remiss af densamma från Westerås Domkapitel till Falu stads
innevånare och Läroverks-kollegiura, underkastades, gaf emellertfd vid handen, att, oafsedt
det mindre lämpliga i byggnadens disposition, dess storlek ingalunda motsvarade
läroverkets behof, och att den således än mindre kunde anses blifva tillräcklig för
läroverket i det omfång, man, med anledning af lärjungarnes hastigt tillvexande antal,
med all sannolikhet kunde antaga, att detsamma inom en ganska nära liggande
framtid komme att erhålla, hvadan af Falu stads invånare en komité till frågans
närmare utredning tillsattes. En af denna komité uppgjord ändamålsenligare planritning
förelädes såväl stadens innevånare, som Domkapitlet i Westerås och vann
enstämmigt bifall, hvarefter de förra in "ingo till E. K. Majit med underdånig anhållan,
det É. K. Majit täcktes anbefalla Ofver-intendents-embetet att efter denna plan
uppgöra fullständig ny ritning med kostnadsförslag till läroverksbyggnad. En sådan
har sedermera af nyssnämnda Embete blifvit uppgjord och vid remiss till LärareVollegiet
och stadens innevånare antagen, äfvensom E. K. Majits nådiga fastställelse
Expeditions-Utsliottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. *17
å densamma erhållits. Detta kostnadsförslag utvisade dock en slutsumma af icke
mindre än 171,000 Ridr, deraf 153,000 Ridr voro beräknade för sjelfva läroverksbyggnaden
samt 18,000 R:dr för nödiga ekonomibyggnader, uthus, inredning m. m. Till
betäckande af dessa kostnader egde Falu stad 44,000 R:dr, vid förra riksdagen beviljadt
statsanslag, samt 44,000 Ridr, som E. K. Majit, genom nådigt Utslag, förständigat
Domkapitlet i Westerås att tillhandahålla ur stiftets byggnadskassa; derjemte
hade kommunen sjelf af egna medel tiilskjutit 42,000 R:dr; men för de ännu återstående^
41,000 Ridr funnes för detta mindre bemedlade samhälle ingen annan utväg,
än att ånyo anlita Rikets Ständers mellankomst. I sådant afseende är nu anhållan
gjord, att Rikets Ständer måtte anslå 41,000 Ridr såsom bidrag till uppförande af
nytt läroverkshus i Falun, i enlighet med ofvannämnda, af Öfver-intendents-embetet
uppgjorda och af E. K. Majit i nåder gillade och fastställda ritning med kostnadsförslag.
Vid behandlingen af detta ärende hafva Rikets Ständer, sedan den af verkligt
behof påkallade förändringen i planen för nybyggnaden af lärohuset i Falun blifvit
af E. K. Majit fastställd, funnit Statens mellankomst billig, i betraktande af det stora
tillskott kommunen redan gjort för ifrågavarande ändamål, och äfven nödvändig, på
det att ej det angelägna byggnadsföretaget måtte af brist på medel afbrytas. Men
med hänsyn till det af Rikets Ständer vid sednaste riksdag beviljade anslag torde
Statens bidrag nu lämpligast böra medgifvas i form af lån, i följd hvaraf Rikets
Ständer
såsom bidrag för uppförande af ett nytt läroverkshus i Falun, anvisat ett låneunderstöd
af 40,000 Ridr att utgå under enahanda vilkor, som blifvit föreskrifna för
det åt staden Halmstad beviljade lån.
88:o Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, bland annat, att, sedan Rektor vid
det treklassiga lägre elementarläroverket i Sala, af skäl att lärjungarnes antal vid
läroverket på sednare tider så betydligt tillvext, att ingen af de nuvarande lärosalarne
vore nog rymlig, att utan stor olägenhet kunna begagnas vid undervisningen
derstädes, gjort framställning om behofvet af utvidgad lokal för läroverket, så hade
en i behörig ordning uppgjord ritning, med åtföljande kostnadsförslag, till uppförande
af ett nytt lärohus, blifvit under den 28 December 1861 af E. K. Majit gillad och
fastställd. Nyssnämnda kostnadsförslag upptoge en summa af 22,875 Ridr 80 öre,
deruti likväl icke vore inberäknade ersättning för ritningens uppgörande samt kostnaden
för inköp af erforderlig byggnadsplats, äfvensom för uppförande af ett i kostnadsförslaget
icke upptaget uthus, hvarigenom sammanlagda kostnaden för ifrågavarande
nya lärohus med säkerhet icke komme att understiga 25,000 Ridr. På derom
gjord framställning hade Domkapitlet i Westerås förklarat, att stiftets byggnadskassa
kunde med en tredjedel af den i kostnadsförslaget upptagna summa biträda till uppförande
af nu ifrågavarande lärohus. Som likväl, utan Statens mellankomst, de med
uppförande af nytt lärohus förenade kostnader skulle öfverskrida stadens tillgångar-,
har blifvit hemstäldt, att Rikets Ständer måtte såsom bidrag till nu ifrågavarande
lärohusbyggnad bevilja ett anslag af 12,000 Ridr.
Ehuru Rikets Ständer, vid behandlingen af denna fråga och efter verkställd
granskning af hithörande ritnings- och kostnadsförslag, ej trott sig böra bevilja det
begärda anslaget, hafva Rikets Ständer likväl, med hänsyn till för handen varande
förhållanden, ansett Staten med ett lån böra bispringa Sala kommun vid utförandet
af ifrågavarande, synnerligen behöfiiga, byggnadsföretag; i följd hvaraf Rikets Ständer,
såsom bidrag till uppförande af ett nytt lärohus i Sala, anvisat ett låneunderstöd
af 12,000 Ridr, att utgå på samma sätt och under enahanda vilkor, som blifvit
föreskrifna för det åt staden Halmstad beviljade lån.
89:o Under anförande hurusom Eksjö femklassiga elementarläroverk vore i sak»
78
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
nåd af tjenligt gymnastikhus, har hos Rikets Ständor framställning skett att, då ofvannämnda
länge öfverklagade olägenhet i brist af erforderliga medel hittills ej kunnat
afhjelpas, Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af 10,000 R:dr till uppförande
af ett nytt gymnastikhus för Eksjö stads femklassiga elementarskola; och hatva äfven
nyssnämnda läroverks Inspektor och Kollegium uti särskild skrift enhälligt biträdt
berörda framställning.
Att Eksjö läroverk är i stort behof af ett nytt gymnastikhus, hafva Rikets Ständer
funnit vara ådagalagdt. Det allmännas mellankomst synes äfven vid detta tillfälle
nödig, då Eksjö samhälle, efter den derstädes sednast timade vådeld, hvarigenom
en stor del af staden ödelädes, måst för andra allmänna och enskild^, byggnadsföretag
i så hög grad skuldsätta sig, att det svårligen ensamt förmår bekosta nu ifrågaställda
nybyggnad. Med anledning häraf, och då emot en af Öfver-intendents-embetet
granskad och godkänd ritning till nämnda byggnad jemte kostnadsförslag, hvilket upptager
en slutsumma af 10,978 R:dr 82 öre, anmärkning ej förekommit,
hafva Rikets Ständer, såsom bidrag till uppförande af ett nytt gymnasikhus vid
läroverket i Eksjö, beviljat ett anslag af 8,000 Ridr.
90:o Sedan E. K. Majit, under den 13 December 1861, bifallit Serafimerordensgillets
framställning, att gidels mantal frälsehemmanet Storhagen å Hissingen i Backa
socken af Vestra Hissings härad samt Göteborgs och Bohus län, innehållande 24 tunnland
10 kappland, finge till plats för uppförande invid Göteborg af nytt hospital för
sinnessjuka mot en summa af 25,000 Ridr af Ordens-gillet inköpas och efter det sådant
köp sedermera, den 30 i samma månad, blifvit med egaren af nämnda hemman
afslutadt, hade, i öfverensstämmelse med ett af General-direktören för hospitalerna i
riket uppgjordt program till nytt hospital vid Göteborg för 150 sinnessjuka, Arkitekten
Albert Törnqvist, efter erhållet uppdrag, å den tillämnade byggnaden för samma
hospital upprättat ritningar och kostnadsförslag, enligt hvilket sednare kostnaden för
byggnader med värme- och ventilations-apparater, tvätt- och torkinrättning, vattenuppfordring,
stängsel för promenadgårdar jemte aflöning för tillsyn m. m. vid byggnadsarbetet,
beräknats till 512,999 Ridr 40 öre Runt. I afseende å dessa ritningar
hade Öfver-intendents-embetet, uti afgifvet utlåtande, förklarat sig icke ega skäl till
anmärkning, men deremot funnit åtskilliga priser i kostnadsförslaget för lågt upptagna
och alltså förslagets slutsumma, som, efter rättelse af deri förelupen missräkning, rätteligen
utgjorde 512,535 Ridr, böra höjas till ett förslagsvis beräknadt belopp af 560,000
Ridr Rimt,
Jemte öfverlemnande af ifrågavarande ritningar och kostnadsberäkningar med dertill
hörande utlåtanden, hadeSerafimer-ordens-gillet i underdånighet anhållit omE. K.
Majits fastställelse å omförmälda byggnadsförslag; dervid Ordens-gillet tillika yttrat,
att, med afseende å de flera försök, som förgäfves blifvit anställda för hospitalets nybyggnad
å annan plats, kostnaden kunde antagas uppgå till 560,000 Ridr, köpeskilling
m. m. oberäknade, äfvensom att, då af de hittills för ifrågavarande hospitalsinrättning
beviljade medel, eller vid 1853—1854 årens riksdag,
Rulr Rimt 75,000:
och vid riksmötet närmast derefter,
v » 190,000:
tillsammans Ridr Rimt 265,000:
efter afdrag af den för ofvannämnda hemmansdel utgifna köpeskilling,
jemte kostnaderna för resor, ritningar m. m. omkring
29,000:
för närvarande återstode endast  Ridr Rimt 236,000:
hvarutöfver, till det nödvändiga byggnadsföretagets genomförande,
alltså erfordrades ytterligare en summa af omkring
Ridr Rimt 324,000;
Och som behofvet af det hospital, hvarom här är fråga, redan blifvit ådagalagdt
samt, enligt hvad det upprättade, af Öfver-intendents-embetet granskade kostnadsför
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, JSf:o 169. 79
slaget utvisade, för ifrågavarande byggnads uppförande, utöfver de medel Rikets Ständer
härtill förut anvisat, ytterligare erfordrades 324,000 R:dr, har E. K. Maj:t, enär
dessa medel icke kunde af Hospitalsfondens egna tillgångar gäldas, för nämnda hospitalsbyggnad
äskat ett ytterligare anslag af 324,000 R:dr.
Vid handläggning af detta ärende, hafva Rikets Ständer icke kunnat undgå fästa
uppmärksamhet vid den betydliga anslagstillökning, som ansetts än vidare vara behöflig
för utförande af nämnda hospitalsbyggnad och hurusom, vid jemförelse med
andra dylika byggnader, exempelvis Wadstena, ifrågavarande hospital kommer att blifva
särdeles dyrt i förhållande till det antal patienter, detsamma är afsedt att inrymma..
Granskningen af ritningarne och kostnadsförslaget har ock gifvit anledning till den
föreställning, att, genom förändrad indelning och anordning af åtskilliga lokaler m.
m., besparingar i utgifterna kunna beredas, hvarföre det äfven synts Rikets Ständer
nödvändigt, att den uppgjorda byggnadsplanen ytterligare undergår behörig granskning,
innan berörda arbetsföretag bringas till verkställighet, och hvarvid jemväl bör
utrönas, om och i hvilket hänseende kostnaderna må kunna minskas, under förutsättning
likväl att derigenom hvarken någon inskränkning kommer att ega rum i afseende
å utrymmet för nu beräknade antal patienter, eller att det med denna inrättning
i öfrigt afsedda ändamål derigenom varder förfeladt.
Emellertid då angeläget är, att, i anseende till det dåliga skick, hvari nuvarande
vid Göteborg belägna, gamla hospitalsinrättning befinnes, det nya hospitalet derstädes,
så fort ske kan, varder ordnadt, lära Rikets Ständer svårligen kunna undandraga
sig att äfven vid denna riksdag härtill anvisa nödiga medel, ehuru, i fråga om beloppet,
Rikets Ständer, med stöd af hvad här ofvan blifvit anmärkt, anse detsamma både
kunna och böra bestämmas vida lägre, än hvad den nådiga Propositionen i detta fall
upptager. Någon betänklighet mot vidtagandet af en sådan åtgärd synes icke heller
böra möta, enär med temlig visshet antagas kan, dels att någon större summa, än den
Rikets Ständer bevilja, icke hinner att för ändamålet användas intill nästa riksdag,
då, för den händelse nu beviljade medel möjligen befinnas otillräckliga, Rikets Ständer
blifva i tillfälle ånyo pröfva frågan, dels ock att i allt fall med detta mindre belopp
den väsendtligaste delen af nu ifrågakomna anläggning bör kunna utföras och
byggnaden bringas under tak.
1 följd häraf hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit E. K. Maj:ts nådiga Proposition,
att, utöfver de förut för ändamålet beviljade medel, å Riksgälds-kontoret
ytterligare anvisas för utförande af den beslutade nya hospitalsbyggnaden vid Göteborg,
för en gång, en summa af 200,000 R:dr, att från nämnda kontor, i mån af behof,
utbetalas.
91:o Vidare och sedan Serafimer-ordens-gillet i underdånighet anmält, hurusom
åtskilliga af de vid hospitalerna i Stockholm, Wexiö, Nyköping och Wisby befintliga
lokaler ansetts böra, genom förändringar och i viss mån äfven genom mindre tillbyggnader,
göras för sjukvården mera ändamålsenliga, samt att till bestridande af
dertill erforderliga kostnader, hvilka, ehuru jemförelsevis ringare, allmänna hospitalsfonden
icke förmådde gälda, nya anslag funnits nödvändiga, liar E. K. Majit äskat
ett anslag af tillhopa 74,423 R:dr 82 öre, för att användas dels till verkställande af
de åsyftade förbättringarne vid nämnda hospitaler, och dels till Stats-kontorets godtgörande
för ett derifrån förskottsvis till Öfver-intendents-embetet utbetaldt belopp å
12,370 R:dr 17 öre, till betäckande af en uti byggnadsanslaget vid förstnämnda hospital
uppkommen brist.
Af den uti Statsråds-protokollet intagna redogörelse, som Serafimer-ordens-gillet
i underdånighet afgilvit angående ifrågavarande hospitaler, inhemtas, att vid Wexiö
hospitalet befunnits vara af behofvet högt påkalladt, dels att, för åstadkommande af
ändamålsenlig latrin-inrättning, särskildt dertill lämpade utbyggnader blefve invid hospi
-
80 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
talet uppförda, dels att den för stormande patienter afsedda afdelningen utvidgades
och dels att en ny byggnad uppfördes till verkstäder samt till lik- och obdulctionsrum,
i hvilka hänseenden upprättade ritningar och kostnadsförslag blifvit Öfver-intendentsembetets
granskning underställda; hvilka förslag, sådana de till en del blifvit hos b6-  mälda embete omarbetade, upptoge en kostnad
för latrinbyggnader af
R:dr R:mt 10,409: —-
„ cellafdelningens utvidgning ...  „ „ 9,385:25.
och för byggnaden till verkstäder m. m  „ „ 10,474: 85.
eller sammanlagdt af
R:mt 30,269:10.
I afseende å hospitalet i Nyköping är upplyst, att utrymme derstädes saknas både
till arbetslokaler och till de sjukas vederbörliga fördelning, men att, sedan dessa ändamål
ansetts kunna vinnas derigenom att åt sysslomannen, som inom hospitalet eger
bostad, i stället blefve upplåten en hospitalet tillhörig byggnad, hvilken, förut begagnad
såsom magasin, numera vore dertill obehöflig, Hospitals-direktionen, med öfverlemnande
af särskilda för dessa ändamål af vederbörande länsbyggmästare uppgjorda
kostnadsförslag, afseende dels nyssnämnda bostads förändring till sjuk- och
arbetslokaler och dels omförmälda magasinsbyggnads nedtagning och förflyttning till
annan lämpligare plats inom hospitalsgården, äfvensom byggnadens inredning sedermera
till boningsrum för sysslomannen och en vaktmästare, jemte kök, visthus och
vedbod, begärt Ordens-gillets medverkan för erhållande af erforderliga medel till ut
förandet
af dessa förslag, upptagande en sammanlagd kostnadssumma af 8,257 R:dr
50 öre R:mt; hvarefter Seraflmer-ordens-giilet, som funnit förberörda anordningar vara
ändamålsenliga och medföra ganska väsendtliga förbättringar för detta hospital, hvilket,
ehuru icke afsedt att utgöra en fullt tidsenlig vårdanstalt för sinnessjuka, dock,
enligt Ordens-gillets tanke, icke borde lemnäs i saknad af de fördelar, som äfven i
kurativt hänseende kunde utan större kostnad vinnas, enär likväl utgiften härför icke
kunde hänföras till de förvaltningskostnader, som borde utur allmänna hospitalsfonden
bestridas, anmält jemväl nämnda förslag bland de föremål, till hvilka särskildt
anslag vore behöfligt.
Beträffande hospitalet i Wisby hade General-direktören för hospitalerna i riket
hos Serafimer-ordens-gillet anmält nödvändigheten af åtskilliga anordningar, hufvudsakligen
i ändamål att kunna fullständigare särskilja de båda könen samt erhålla celler
för stormande patienter och verkstadsrum, äfvensom, i sammanhang dermed, bereda
utrymme för emottagande af ett större, efter Gotlands behof nå görlunda lämpadt
antal sinnessjuka; och hade ett med afseende härå, efter Ordens-gillets förordnande,
af en Öfver-intendets-embetet underlydande Arkitekt uppgjordt förslag till förändrad
inredning och tillbyggnad af hospitalet, af Ordens-gillet funnits antagligt; uppgående
kostnaden härför, enligt samme arkitekts beräkningar, till 13,221 R:dr 85 öre R:mt.
Vidkommande slutligen Stockholms hospital, så hade, enligt hvad Statsråds-protokollet
gifver vid handen, det befunnits angeläget att förändra cellafdelningen i ändamål
att få de stormande patienterna mera aflägsnade från öfriga sjuka, att stensätta
promenadgårdarne samt att vidtaga några andra förbättringar, för hvilket allt
kostnaden, enligt förslag, som Direktionen låtit uppgöra, beräknats till 10,305 R:dr 20
öre; hvarjemte, i afseende å den här ofvan omförmälda, uti förra byggnadsanslaget
uppkomna, brist af 12,370 R:dr 17 öre, den upplysning meddelats, att, sedan hos E.
XL Majit anmäldt blifvit, att en dylik brist förefanns, E. K. Majit under den 4 April
sistlidet år förordnat, att berörda belopp skulle af Statskontoret, utaf under händer
varande medel, Öfver-intendents-embetet, som förskjutit beloppet, tillsvidare godtgöras:
varande sålunda de belopp, som för nämnda hospitalers utvidgande och förbättrande
-
Expeditions-UtsJcottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 81
bättrande nu erfordrades och dem E. K. Maj:t, på sätt ofvan förmäles, af Rikets Stän
-
der nu äskat, följande, nemligen:
för Wexiö hospital
30,269 Ridr 10 öre.
v Nyköpings »
8,257 » 50 »
» Wisby n
13,221 » 85 »
» Stockholms »
22,675 v 37 »
i sistnämnda summa inberäknade de 12,370 Ridr 17 öre, som re
dan
blifvit af Statskontoret utbetalda, eller tillhopa
74,423 Rdr 82 öre.
Af en särskild till Rikets Ständer den 15 Maj innevarande år aflåten nådig Proposition,
angående beviljande af anslag till förändring och tillbyggnad af Centralhospitalet
vid Upsala, inhemtas, att, sedan Seralimer-ordens-gillet den 13 Augusti sistlidet
år hos E. K. Majit gjort underdånig hemställan derom, att, för uppförande af
en ny hospitalsbyggnad vid Upsala hospital med utrymme för 100 å 120 patienter,
ett belopp af 400,000 R:dr måtte af Rikets Ständer begäras, men E. K. Makt, utaf
förekomne anledningar, icke ansett sig böra derom till Rikets nu församlade Ständer
aflåta nådig Proposition, så hade Ordens-gillet, som funnit sig manadt att söka få de
väsendtligaste bristfälligheterna vid ifrågavarande hospital afhulpna, i sådant hänseende
och på det sjukvården derstädes icke ytterligare en längre tid skulle befinnas
alltför otillfredsställande, uti underdånig skrifvelse den 4 sistlidne April till E. K. Majit
inkommit med framställning i ämnet.
Utgiften för en förbättrad anordning, hvartill ritning blifvit uppjord och hvarigenom
utrymme tillika skulle beredas för emottagande af 15 patienter utöfver nuvarande
högsta antalet, uppginge, jemlikt äfvenledes upprättade kostnadsförslag, till en
sammanlagd summa af 36,920 R:dr 26 öre, deri likväl icke inberäknad kostnaden för
varmapparaten till cellflygeln; och hade Serafimer-ordens-gillet, som för sin del gillat
Hospitals-direktionens förslag, i underdånighet hemställt, att, för utförande af ofvan
beskrifna förbättringar vid Upsala hospitals-inrättning, af Rikets Ständer måtte i nåder
äskas erforderligt anslag, med afseende å kostnaden jemväl för varmapparaten,
icke understigande 40,000 Ridr.
Med anledning häraf har E. K. Majit, som, i likhet med Serafimer-ordens-gillet,
funnit af behofvet påkalladt, att central-hospitalet vid Upsala medelst ofvanomförmälda
förändringar och tillbyggnader försättes uti ett för sjukvården mera ändamålsenligt
skick, uti högstberörda nådiga Proposition föreslagit, att Rikets Ständer till bestridande
af kostnaderna såväl härför, som för den behöfiiga varmapparaten, af allmänna
medel anvisa ett belopp af 40,000 Ridr.
Af ofvannämnda i den nådiga Proposition omförmälda förhållanden jemte de upplysningar,
Rikets Ständer vid behandlingen af dessa frågor i öfrigt erhållit, hafva "Rikets
Ständer funnit ådagalagdt, att de förbättringar och förändringar, som nu blifvit
af E. K. Majit föreslagna i afseende å Wexiö, Nyköpings, Wisby och Upsala hospitalsbyggnader,
äro af behofvet högeligen påkallade, äfvensom att dessa arbeten icke kunna
till vägabringas med mindre Rikets Ständer dertill särskildt bevilja medel; hvadan Rikets
Ständer, som icke haft något att erinra vid de härför uppgjorda, i E. K. Majits
nådiga Propositioner omförmälda, kostnadsberäkningar, anvisat de belopp, E. K. Majit
för berörda ändamål äskat, utgörande för hospitalet i Wexiö 30,269 Ridr 10 öre, för
Nyköpings hospital 8,257 Ridr 50 öre, för hospitalet i Wisby 13,221 Ridr 85 öre och
för Upsala hospital 40,000 Ridr, eller tillhopa 91,748 Ridr 45 öre, att från Riksgäldskontoret,
i mån af behof, utbetalas.
De förändringar å det invid hufvudstaden å lägenheterna Hedvigsberg och Conradsberg
upförda hospital, hvilka nu blifvit ifrågaställda, åsyftande att afhjelpa en
Bilt. till B. St. Brot. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 11
82 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
brist, hvarigenom botliga patienters återställande alltid försvåras, stundom ock torde
helt och hållet förhindras, synas likaledes vara af den angelägna beskaffenhet, att deras
verkställande hvarken kan eller bör uppskjutas; hvadan Rikets Ständer funnit sig
äfven ega anledning bifalla E. K. Maj:ts derom framställda nådiga förslag, och alltså
beviljat ej mindre det till betäckande af en uppkommen brist i anslaget för Stockholms
hospital äskade belopp
12,370 R:dr 17 öre
än ock den till förbättringar å denna hospitals-byggnad begärda
summa
10,305 » 20 »
tillsammans 22,675 R:dr 37 öre,
att, i mån af behof, Irån Riksgälds-kontoret utgå; hvarjemte Rikets Ständer, med afse
ende
derpå att alla nödiga anordningar bort kunna träffas för den betydliga kostnadssumma,
hvartill ifrågavarande byggnadsföretag uppgått, i underdånighet anhålla,
att, vid företagande af allmänna byggnader, i framtiden noggrannare måtte tillses, att
utförandet deraf må kunna fullbordas inom gränsen af de uppgjorda kostnadsförslagen.
92:o Uti tvänne särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar är vordet anfördt,
hurusom öfver hela landet en temligen allmän klagan försports öfver bristande
utrymme på hospitalen för sinnessjuka. Antalet af sinnessjuka ökades ej endast i
förhållande till folkmängdens förökning, utan sannolikt, åtminstone i vissa provinser,
i ännu större progression. Enligt Statistiska Gentral-byråns sednast utgifna berättelse,
hade vid 1855 års slut funnits 3,893 vansinniga inom hela riket, eller en vansinnig
på 935 innevånare. Om rikets folkmängd vid 1862 års slut antoges uppgå till 4 millioner,
skulle antalet af de vansinniga, efter beräkning af 1 på 935, nu utgöra 4,278
eller sannolikt 4,500. Då ej alla sinnessjuka vore i behof af hospitalsvård, utan kunde
med mer eller mindre lätthet vårdas utom hospitalen, hade approximativa beräkningar
i de flesta europeiska riken visat, att minst ,j:del af dessa olyckliga böra antingen
såsom vådliga för sig sjelfva eller andra, eller för att kunna återställas till helsan,
vårdas å hospital eller andra inrättningar för sinnessjukas vård och behandling. Om
denna beräkningsgrund tillämpades på vårt land, hvilket med största sannolikhet syntes
kunna ske, skulle 1,500 hospitalsplatser vara behöfliga, men då, enligt upplysningar
från Serafimer-ordens-gillet, vid 1861 års slut endast 1,074 dylika funnes å liospitaler,
hade bristen sålunda uppgått till icke mindre än 426, hvarvid^ dock anmärkts,
att under loppet af sistlidet år 120 nya platser skulle blifva att tillgå, så att den nuvarande
bristen blefve omkring 300. Till följd häraf ansåges såsom ett vigtigt behof,
att nya hospitaler inom riket upprättades, så att platserna å hospitalen måtte kunna
uppgå till ett sammanräknadt antal af minst 1,500. Härvid borde tagas i betraktande,
att vissa af rikets landskaper för närvarande vore särdeles vanlottade på tillfälle
till vård för sina sinnessjuka, genom det långa afståndet från något hospital
Hit hörde i främsta rummet Wermland, der antalet af sinnessjuka, enligt Statistiska
Central-byråns berättelse år 1855, utgjorde 267, Dalarne, med 248 sinnessjuka, och
Nerike, med 130 dylika olyckliga. Det vore derföre på det högsta önskvärd! att ett
nytt hospital, afsedt att emottaga sinnessjuka från nämnda landskaper, inrättades;
och då det sammanlagda antalet sinnessjuka i dessa provinser år 1S55 utgjorde 645,
borde ett blifvande hospital hafva utrymme för omkring 200 sjuka. Enligt upprättade
och af vederbörande godkända kostnadsförslag öfver uppförandet af ett nytt hospital
vid Göteborg skulle det derför erforderliga beloppet uppgå till nära 600,000 R:dr, men
som byggnadskostnaderna skäligen kunde antagas lägre inom ofvannämnda provinser
än uti Göteborg, syntes en lika stor summa blifva tillräcklig äfven för ett hospital,
afsedt för 200 sjuka; och är, på grund häraf, föreslaget, att Rikets Ständer måtte
bevilja en summa af 600,000 R:dr för uppförande af ett hospital med 200 sjukplat3er,
Expeditionsr Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 83
affiedt för landskaperna Wermlands, Nerikes och Dalarnes behof, samt att detta anslag
måtte utgå under tre år med 200,000 R:dr årligen.
Af hvad sålunda blifvit anfördt visar sig att, oaktadt den högst betydliga utveckling
och förbättring, hospitalsväsendet under sednare åren erhållit samt de många
sjukvårdsanstalter, som för sådant ändamål blifvit med stor kostnad för Statsverket
ordnade, ännu inom åtskilliga delar af riket finnes en mängd af sinnessjukdomar hemsökta
personer, hvilka ännu sakna nödig och ändamålsenlig vård; och lärer, enligt
Rikets Ständer meddelad särskild upplysning, synnerligast i Dalarne, der sinnessjukdomarne
sedan år 1855 årligen ökats, antalet af sinnessjuka vara ganska betydligt.
Vid sådant förhållande synas åtgärder böra från Statens sida vidtagas, för att, om
möjligt, äfven åt dessa olycklige söka förskaffa nödig omvårdnad, deraf behofvet, efter
hvad Rikets Ständer erfarit, skall vara stort. Huru detta lämpligast bör ske, torde
emellertid icke tillkomma Rikets Ständer att omedelbart och innan vederbörande myndigheters
yttrande i ämnet inhemtats, afgöra; hvadan Rikets Ständer, som dels med
hänsigt till de vid innevarande riksdag för hospitalerna i riket af E. K. Maj:t äskade
och af Rikets Ständer beviljade högst betydliga anslag, dels med afseende å det outredda
skick, hvari den nu väckta frågan sig befinner, saknat anledning biträda det
nu väckta förslaget, men funnit framställningen förtjent af uppmärksamhet, ansett sig
böra i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida för
det stora antal sinnessjuka, som sakna vård, ett nytt hospital behöfver anläggas, eller
om det må finnas mera lämpligt och ekonomiskt fördelaktigt, att detta behof afbjeipes
genom utvidgning af redan befintliga hospitals-inrättningar.
93:o Hos Rikets Ständer har uppmärksamheten fästats derå, hurusom, sedan under
de sistförflutna 20 åren flere spridda fall af spetelska förekommit inom provinsen
Helsingland, Sundhets-kollegium föranlåtits att åt en särskild läkare uppdraga tillsynen
öfver dem, som vore behäftade med denna sjukdom. Enligt i Oktober månad
sistlidet år till Kollegium inkommen rapport från den läkare, hvilken sedan början af
samma år förestått befattning, utgjordes antalet af de hos honom anmälda spetelske
40 män och 33 qvinnor; och antalet af de sjuka troddes kunna nu antagas uppgå till
SO. Med anledning häraf har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte anvisa ett
reservationsanslag af 15,000 R:dr för uppförande af ett hospital för spetelske med dertill
hörande inredning och husgeråd på den plats inom Helsingland, der E. K. Maj:t
kan pröfva lämpligast, samt att under förestående statsregleringsperiod ett årligt anslag
af 3,000 R:dr måtte bestämmas för denna stiftelses underhåll; varande jemväl
enligt ett annat hos Rikets Ständer i samma ämne framstäldt förslag yrkadt, att reservationsanslaget
för hospitalsbyggnadens uppförande och inredning måtte bestämmas
till 20,000 R:dr.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; och ehuru,
enligt Rikets Ständers åsigt, det onekligen är ett kommunens åliggande att besörja
den sjukvård, hvarom här är fråga och hvarför allmänna medel således icke böra tagas
i anspråk, anse likväl Rikets Ständer, med afseende å härvid förekommande särskilda
omständigheter och förhållanden, beskaffenheten af denna sjukdom samt de många
och stora svårigheter, som möta för att åt deraf hemsökta personer lemna behörig
vård i deras beklagansvärda belägenhet, Staten icke skäligen böra helt och hållet
undandraga sig att komma vederbörande kommuner till hjelp i deras bemödanden
att afvärja detta onda; och synes denna åtgärd desto mera lämplig, som ett dylikt
understöd från Statens sida möjligen kan i någon mån bidraga till hämmande af en
sjukdom, som äfven här i landet lärer vara i tilltagande.
Rikets Ständer hafva derföre på det sätt bifallit de i ämnet gjorda framställningarne,
att till E. K. Majrts disposition å Riksgälds-kontoret anvisas ett reservationsanslag
af 9,000 R:dr, för att, under de vilkor i afseende å kommunens bidrag, som
84 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
E. K. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, med en tredjedel årligen under nästa statsreglerings-period
användas såsom bidrag för vård och skötsel af de i provinsen Helsingland
befintlige, af sjukdomen spetelska angripna personer.
94:o E. K. Maj:t har derjemte till bekostande af fullständig beklädnads-utredning
för samtliga Jiospitalerna i riket äskat ett kreditiv för en gång af 60,000 R:dr.
I afseende å denna anslagsfråga inhemtas af det vid den nådiga Propositionen
fogade Statsråds-protokoll, hurusom Serafimer-ordens-gillet, sysselsatt med upprättandet
af allmän beklädnadsstat för rikets bospitaler, funnit det böra leda till god ordning, enkelhet
och större kontroll i förvaltningen, derest för samtliga hospitalen bestämdes
en gemensam stat, upptagande, särskildt för män och särskildt för qvinnor, de persedlar,
som för hvarje person vid hospitalet böra finnas, äfvensom slitningstiden för
en hvar af dessa persedlar; om derefter med tillämpning häraf, samt då, med bibehållande
af renlighet och god ordning i öfrigt, de sjuka, tillhörande de '2:dra och
3:dje klasserna, icke i allmänhet kunna eller böra tillåtas begagna egna kläder, för
hvarje hospital, i mån af dess fastställda patient-antal, anskaffades en fullständig bekiädnadsutredning,
olika för olika årstider, samt i fall sedermera förrådet, genom
lokalstyrelsens försorg och omtanka och med användande i möjligaste måtto af hospitals-hjonens
egna krafter, underhölles, utan särskild anmälan hos öfver-styreisen
om behofvet i hvarje fall; men att, enär Ordens-gillet för den första fullständiga
utredningen i omförmälda hänseende saknade erforderliga medel, Ordens-gillet ansett
sig böra härom hos E. K. Maj:t göra underdånig anmälan, med begäran om nådig
framställning tili Rikets Ständer att ett kreditiv måtte för sagda ändamål Gillet beviljas;
och ehuru, till följd af städse vexlande priser, Ordens-gillet icke kunde med
full säkerhet angifva det härtill erforderliga belopp, hade likväl, vid öfvervägande af
nuvarande patient-antalet inom förutnämnda klasser, uppgående till omkring 1,100,
samt hvad utaf den vid hospitalen befintliga beklädnaden kunde vara af beskaffenhet
att böra uti det fastställda inventarii-förrådet upptagas, Ordens-gillet beräknat
kreditiv-summan uppgå till det af E. K. Maj:t nu föreslagna belopp;
och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning, af skäl som finnas till stöd
för densamma andragna, lemnat bifall.
95:o Sedan Serafimer-ordens-gillet uti underdånig skrifvelse den 13 Augusti
förlidet år, bland annat, anmält dels att de från allmänna hospitals-fonden bestridda
utgifter för år 1861 komme att med omkring 18,000 R:dr öfverstiga fondens inkomster
för samma år, deri inberäknadt det af Rikets Ständer för innevarande statsregleringsperiod
till nämnda fonds förstärkning beviljade årliga kreditiv af 40,000 R:dr,
dels ock att tillökningen i utgifts-staterna för år 1862 uppginge till minst 25,000 R:dr,
oberäknad underhållskostnaden för Stockholms hospital, hvilken för sistnämnda år
antagits komma att öfverskjuta dertill nu afsedda tillgångar med omkring 36,000
R:dr; har, enär, efter hvad Ordens-gillet tillika förmält, någon anledning icke förefunnes
att behofven i dessa hänseenden komme att under närmaste följande åren
minskas, E. K. Maj:t begärt, att nyssberörda årliga kreditiv-anslag, 40,000 R:dr, måtte,
förhöjdt till 80,000 R:dr, få utgå jemväl under den tid nästa statsreglerings-period
kommer att omfatta.
Onekligt är att såväl de i allmänhet stegrade varuprisen, som de anordningar,
hvilka numera vidtagits dels för hospitalernas utvidgning, dels för åstadkommande
af en förbättrad vård och ändamålsenlig behandling af det beklagligtvis äfven härstädes
alltjemt tillvexande antalet sinnessjuka, taga i anspråk högst betydliga utgifter;
hvadan Rikets Ständer äfven insett nödvändigheten att för förvaltningens oafbrutna
gång höja den krediv-summa, sorn härtill nu finnes anslagen. Vid behandlingen
af detta ärende har dock hos Rikets Ständer kommit i öfvervägande, huruvida
det icke vore möjligt att genom ändamålsenliga åtgärder från styrelsens sida
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 85
ökade inkomster skulle, utan Statens mellankomst, kunna hospitalfonden beredas;
och hos Rikets Ständer har härvid den föreställningen uppstått, att sådant lämpligen
skulle kunna åstadkommas, bland annat, derigenom att årsafgiften för betalande patienter
vid rikets hospitaler något höjdes. Denna afgift utgår för närvarande vanligen
med
450 R:dr årligen för patienter i l:sta klassen,
160 » dito » dito » 2:dra dito,
60, 30 eller 15 dito « dito » 3:dje dito,
och, om det också må anses betänkligt att för 3:dje klassens patienter, som vanligen
äro fattige eller mindre bemedlade personer, öka denna afgift, torde, enligt Rikets
Ständers tanke, högre betalning både kunna och böra fordras af dem, som tillhöra
lista och 2:dra klasserna. Och det är under förutsättning af denna åtgärd, hvars
både lämplighet och nödvändighet synes obestridlig, som Rikets Ständer bifallit E.
K. Majits ofvanberörda nådiga framställning och till hospitals-fondens förstärkning å
Riksgälds-kontoret anvisat ett kreditiv af 240,000 Ridr, att med en tredjedel, eller
80,000 R:dr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866 utgå.
Uti det Statsråds-protokoll, sorn åtföljer E. K. Majits nådiga Proposition i detta
ämne, förmäles hurusom, vid underdånig föredragning af de frågor, som angå rikets
vårdanstalter lör sinnessjuka, Departements-chefen, sedan erfarenheten visat att hospitalens
egna inkomster numera befinnas otillräckliga att fylla de vexande behofven
och att Staten medelst direkta årliga anslag nödgas uppehålla dessa helsovårdsanstalter,
ansett lämpligast, att, på sätt redan i afseende på åtskilliga andra verk blifvit
förordnadt och af särskilda komitéer åren 1844 och 1850 beträffande Serafimerordens-gillet
föreslaget, de till Ordens-gillet för hospitalsfonden inflytande jordeboksräntor,
tionde- och arrendemedel m. fl. inkomster, hvilka ej från enskilda stiftelser
härflyta, till statsverket indroges och med bestämdt årligt anslag ersattes, samt att
Departements-chefen, som härå i underdånighet fästat E. K. Majits nådiga uppmärksamhet,
af sådan anledning tillika, bland annat, hemställt, att Serafimer-ordens-gillet
måtte i nåder anbefallas att till E. K. Majit inkomma med utredning ej mindre öfver
hospitalsfondens samtliga nuvarande tillgångar, vare sig uti jordegendom, räntor,
tionde och arrenden, eller uti andra, så väl ständiga sorn tillfälliga inkomster, med
särskild uppgift tillika å hvad som härledde sig från enskilda donationer, än ock öfver
fondens årliga utgifter till underhåll, aflöningar, pensioner o. s. v. och att, sedan
det blifvit tillsedt, huruvida icke, på sätt redan vid 1823 års riksdag i fråga om förändring
i sättet för statsinkomsternas uppbärande och redovisande framställdes, en
betydlig del af fondens egendom och inkomster kunde af Staten öfvertagas, emot det
att, för hospitalens fullständiga underhåll, af Rikets Ständer lemnades erforderligt
anslag å Åttonde Hufvudtiteln, E. K. Majit måtte täckas taga i nådigt betraktande,
hvilka förfoganden, med hänseende till denna fråga, kunde af omständigheterna påkallas.
Enligt hvad Rikets Ständer erfarit har ock, till följd af denna Departementschefens,
utaf E. K. Majit gillade underdåniga framställning, Serafimer-ordens-gillet
den 27 Februari innevarande år till E. K. Majit aflemnat fullständig redogörelse ej
mindre för hospitalsfondens samtliga tillgångar, än ock för fondens årliga utgifter;
dervid utgifterna upptagits i enlighet med innevarande års stater, arrende-afgifterna
utförts i enlighet med sist upprättade arrende-kontrakt, samt för öfriga inkomster
och utgifter lagts till grund det hos Ordens-gillet sednast verktälida bokslut, eller
det för år 1861. Ehuru det således torde kunna antagas att förslag i den syftning
Departements-chefen förordat kommer att framdeles för Rikets Ständer framläggas,
hafva Rikets Ständer, som hufvudsakligen dela den af nämnde Departements-chef
härutinnan yttrade åsigt, föreställt sig det icke vara olämpligt, om äfven Rikets
86 Fxpediticns-TJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 160.
Ständer för E. K. Maj:t uttalade sin önskan i detta hänseende; och med uppmärksamheten
jemväl fästad derå att Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af
hvad som då förekommit vid behandlingen af frågor, rörande liospitalsväsendet, i
underdånig skrifvelse anhållit, det E. K. Majit täcktes i nåder tillse, huruvida icke
hospitalerna i riket kunde ställas under annan öfverstyrelse än den nuvarande, och
att åtgärder, som af E. K. Majit ansåges lämpliga, måtte i sådant hänseende vidtagas,
hafva Rikets Ständer häraf ansett sig ega anledning att, jemte förnyande af sin
vid sistlidne riksdag hos E. Iv. Majit framställda underdåniga anhållan, det E. K.
Majit täcktes låta tillse, huruvida icke en förändrad styrelse öfver hospitalerna i riket
må anses lämplig och böra införas, tillika begära, det E. K. Majit måtte för Rikets
näst sammanträdande Ständer framlägga förslag om indragning till Statsverket
af sådana hospitalsfondens inkomster af jordeboksräntor, tionde och arrendemedel
in. m., i afseende å hvilka sådant kan ega rum, emot det att statsanslag för hospitalens
fullständiga underhåll af Rikets Ständer i stället beviljas.
96io För fortsatt utgifvande af planche-verk öfver Svenska sigiller från medeltiden
och öfver antiqvariska och historiska märkvärdigheter i historiska riksmuseum,
har E. K. Majit äskat ett ytterligare anslag att, jemte det belopp, som vid slutet af
denna statsreglerings-period kunde af förut beviljadt anslag återstå, utgå för en gång
med 6,000 Ridr.
Med afseende på detta arbetes stora vigt för den antiqvariska och historiska
forskningens befrämjande och jemväl på de vigtiga upplysningar om den inhemska
konstens ställning under olika tidehvarf, som deraf kunna hemtas, hafva Rikets Ständer
i betraktande af de upplysningar Statsråds-protokollet rörande detta ämne meddelar,
beviljat det för ifrågavarande ändamål äskade anslag, 6,000 Ridr, att jemte
det belopp, som vid denna statsreglerings-periods utgång kan af det förut beviljade
anslaget återstå, i mån af behof till vederbörande utbetalas.
97:o För flyttning af botaniska trädgården i Lund har E. K. Majit begärt, att
ett belopp af 21,000 Ridr måtte för nästa statsreglerings-period anvisas; och då Rikets
Ständer vid sistlidne riksdag för berörda ändamål beviljade en summa af42,000
Ridr, deraf likväl endast hälften, eller 21,000 Ridr, finge under innevarande statsreglering8-period
lyftas, hafva Rikets Ständer nu för flyttande af botaniska trädgården i
Lund anvisat återstående 21,000 Ridr, att under nästa statsreglering-period mea en
tredjedel, eller 7,000 Ridr, årligen utgå.
98:o Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning har blifvit anfördt, hurusom
den Astronomiska institutionen i Lund vore i största behof af en ny lokal, enär redan
för 30 år sedan en stor del af den gamla observatorii-lokalen blifvit upplåten
för att förskaffa bibliotheket beköfiigt utrymme, och det nu återstående observatoriirummet
vore så litet och illa försedt, att, oaktadt tillräckliga medel funnos besparade
till instrumenter, man fått afstå från anskaffande af de större och dyrbarare, då dessa
der hvarken kunnat uppställas eller behörigen skyddas. Sedan tid efter annan från
universitetets sida fråga blifvit väckt om byggande af ett nytt observatorium och äfven
hos Rikets Ständer vid sednaste riksdag framställning skett om erhållande af ett
anslag å 20,000 Ridr för detta ändamål, utan att denna framställning vunnit Rikets
Ständers bifall; så hade Consistorium Academicum sedermera, i enlighet med uppgjord
t kostnadsförslag, hos E. K. Majit gjort underdånig framställning om ett anslag
af 45,000 Ridr för sagda ändamål, eller det belopp, som ansetts behöfiigt för uppförande
af ett mindre observatorium, der dock observationer, motsvarande undervisningens
och vetenskapens billiga fordringar, skulle kunna anställas; hvilken framställning
jemväl blifvit af Kanslers-embetet förordad. Ehuru E. K. Majit icke härutinnan
till Rikets Ständer öfverlemnat något förslag, men de astronomiska studierna
vid nämnda universitet på sednare tiden ådragit sig någon större uppmärksamhet,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 87
har dock nu äfven af sistnämnda omständighet skäl ansetts kunna hemtas till den
hemställan att, på det denna vetenskapliga institution, som förefunnits redan under
föregående århundraden, ej måtte dö bort, Rikets Ständer ville till ny observatoriibyggnad
i Lund anvisa för en gång en summa af 45,000 R:dr.
Då det synes Rikets Ständer vara angeläget att de omständigheter, som måste
verka hinderligt för den astronomiska undervisningens ändamålsenliga bestridande,
kunde undanrödjas;
hafva Rikets Ständer till en ny observatorii-byggnad i Lund anvisat ett anslag
för en gång af 45,000 R:dr.
99:o Af Statsråds-protokollet inhemtas, att Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien
uti underdånig skrifvelse den 6 Augusti 1863, bland annat, förmält, hurusom,
efter det E. K. Majit anbefallt, att lämplig person skulle till Antiqvitets-intendent
antagas och instruktion för honom utfärdas, Akademien förordnat Adjunkten vid
högre elementarläroverket i Wisby P. A. Säve att under tre års tid en sådan befattning
utöfva, enligt af Akademien meddelad instruktion; — att Säve med början af
Juli månad 1861 företagit en forskningsresa inom Östergötland, der han besökt 116
socknar och derefter om denna resa afgifvit berättelse; — att han under år 1862,
för fortsättande och afslutande af de i Östergötland började forskningarne, der först
besökt omkring 40 socknar, oell sedermera anställt undersökningar i Westergötland
inom Skaraborgs län. De sålunda vunna resultaten af Antiqvitets-intendentens verksamhet,
ehuru grundade på föga mer än ett års erfarenhet, hade fullkomligen ådagalagt
behofvet af en sådan tjensteman, hvars bemödanden att på öfvertygelsens väg
väcka aktning och kärlek för fornlemningarne skulle åt dessa bereda säkrare skydd,
än de strängaste lagbud kunde åstadkomma. Men mångfalden af de föremål, hvilka
redan inom ett så inskränkt område af vårt land, som Intendenten hittills hunnit besöka,
tagit hans uppmärksamhet och åtgärder i anspråk, hade jemväl ådagalagt, att
en persons krafter bär vore otillräckliga att fullgöra alla de åligganden, som tillhörde
denne tjensteman. Akademien hade derföre ansett sig böra i underdånighet hemställa,
om icke E. K. Maj:t skulle i nåder finna skäl att af Rikets Ständer begära
anslag för två Antiqvitets-intendenter. Derjemte hade Akademien uttalat sin öfvertygelse,
att anslaget till Antiqvitets-intendentens aflöning och expenser måste i någon
mån höjas, om det skulle blifva möjligt att till denna mödosamma befattning erhålla
duglige män, som med nit för saken förenade nödig vetenskaplig underbyggnad. Af
expensmedlen hade 673 R:dr 40 öre blifvit använda till förra årets resa, hvilken dock
upptagit föga mer än tre månader. Man kunde således med visshet antaga, att de
för året anslagna 1,000 R:dr skulle blifva otillräckliga för en till längre tid utsträckt
resa.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade Departements-chefen anfort,
bland annat, att den utaf Antiqvitets-intendenten för år 1861 afgifna embetsberättelse
redan ådagalagt det synnerliga nit, hvarmed denne sökte utföra det honom anförtrodda
uppdrag, men äfven att hans forskningar, sådant oaktadt, under samma tid
icke kunnat utsträckas längre än till ungefärligen två tredjedelar af socknarne i ett
enda län; och har E. K. Majit, i betraktande häraf, begärt, att Rikets Ständer måtte
för instundande statsreglerings-period årligen bevilja till arfvode åt en Antiqvitetsintendent
2,000 B:dr, till resekostnader och andra extra utgifter, som med Intendentens
åliggande ega gemenskap, 1,500 B:dr samt till understöd för personer, hvilka af
Akademien erhölle uppdrag att i vissa orter upprätta förteckningar och beskrifningar
öfver fäderneslandets fornlemning ar, 2,000 B: dr, eller tillhopa 5,500 R:dr
årligen.
Det stora gagn, det ifrågavarande anslaget redan beredt fornfoskningen, grundlägger
i Rikets Ständers tanke nödvändigheten att ytterligare fortgå på samma väg,
88
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, Åf:o 169.
för att vidare utveckla, hvad sålunda blifvit begynt. Då emellertid tiden ännu icke
synes vara inne för upprättandet af en eller flera intendentsplatser på ordinarie stat,
har det synts Rikets Ständer, som det af E. K. Maj:t föreslagna sättet att sörja för
fornminnenas upptecknande och bevarande för närvarande skulle vara så mycket mera
ändamålsenligt, som derigenom vunnes en samverkan mellan Staten och de provinciela
fornminnesföreningarne, hvilken för bevarandet af fosterlandets minnen bör vara
i hög grad fruktbärande.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer, i enlighet med hvad E. K. Maj:t uti
ifrågavarande hänseende behagat föreslå, beviljat för instundande statsreglerings-period
årligen 5,500 R:dr.
100:o Vid de två sednast förflutna riksdagarne hafva Rikets Ständer beviljat ett
anslag af 1,500 R:dr årligen för runstenars uppsökande och aftecknande samt dessa
teckningars utgifvande, hvilket anslag E. K. Maj:t behagat tilldela den förtjente fornforskaren
Richard Dybeck; och har E. K. Maj:t nu begärt att ett dylikt anslag måtte
jemväl för nästa statsreglerings-period anvisas.
Enligt hvad Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien anmält, har Dybeck
företagit forskningsresor hufvudsakligen inom Mälare-provinserna, men äfven till aflägsnare
orter inom riket, om hvilka resor han årligen till Akademien aflemnat berättelse,
åtföljd af förteckningar öfver fornlemningarne i ett visst antal socknar; han
har derunder granskat och aftecknat talrika runstenar, hvaribland många förut icke
varit kända, samt årligen i lithografiskt tryck allmängjort ett eller två häften, innehållande
afbildade runstenar, jemte text, under titel: »Svenska run-urkunder» och
»Sverikes run-urkunder,» af hvilka, enligt nådig föreskrift, 50 exemplar blifvit till
E K. Maj:ts nådiga disposition i Ecklesiastik-departementet aflemnade.
Emedan dessa båda af Dybeck utgifna planche-verk endast upptaga teckningar af
runstenar, som finnas i Mälare-provinserna och såväl inom dessa som andra lands»
orter återstå många runmonumenter att afteckna och beskrifva, hafva Rikets Ständer
funnit skäligt att jemväl för nästa statsreglerings-period anvisa ett årligt anslag till
belopp af 1,500 R:dr, eller för tre år tillhopa 4,500 R:dr för uppsökande och aftecknande
af runstenar samt ritningars utgifvande.
101 :o XJti underdånig skrifvelse den 11 Augusti 1862 hade, enligt hvad Statsrådsprotokollet
gifver vid handen, Riks-arkivarien anmält, att det anslag af 9,000 R:dr
R:mt, hvilket Rikets Ständer vid sednaste riksdag, i likhet med hvad vid den nästföregående
egt rum, beviljat att med 3,000 R:dr årligen under nu löpande statsreglerings-period
utgå till bekostande af Begistraturs utskrifning inom de särskilda -afdelning
arne af É. K. Maj:ts kansli, redan blifvit till hela beloppet, med undantag äf
1863 års andel, för sitt ändamål användt. 1 anledning häraf och då Riket Ständer,
vid sednaste anslagets beviljande, förklarat sig anse icke vara nödigt att anvisa särskilda
medel till utskrifning af riks-registratur för längre tid än till och med år 1856,
men det ofvan anförda utvisade, att mycket deraf inom denna tids-begränsning ännu
återstode att utskrifva, hade Riks-arkivarien hemställt, huruvida icke för ändamålet
måtte begäras ytterligare anslag, och detta, med afseende derpå att registraturerna
vexte i samma mån de fortginge med tiden, varda bestämdt till lika belopp, med det
vid sistförflutna riksdag beviljade anslag.
Vigten deraf, att det felande riks-registraturet varder, så snart omständigheterna
medgifva, bragt till fullbordan, är redan förut af Rikets Ständer erkänd; hvadan Rikets
Ständer äfven för nästa statsreglerings-period beviljat ett årligt anslag af 3,000
R:dr att användas till fortsatt utskrifning inom de särskilda afdelningarne af E. K.
Måj:ts kansli af riks-registratur till och med år 1856.
102:o För fortsatt utgifvande af arbetet »Svenska språkets lagar» har E. K. Maj:t
äskat ett anslag af 1,500 R:dr, att utgå under hvartdera af åren 1864,1865 och 1866.
Vid
Expeditions-Utskotiets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
89
Vid de två sednaste riksmötena hafva Rikets Ständer för omförmälda arbete,
hvars vetenskapliga värde är allmänt erkändt, anvisat enahanda anslag, som nn är
begärdt; och inhemtas af Statsråds-protokollet, att i slutet af år 3860 ijerde häftet i
bokhandeln utlemnats och att ytterligare ett häfte, innefattande alfabetiskt register
öfver hvad af verket hittills utgifvits, men ntvidgadt till en etymologisk ordbok i mindre
skala, nästlidet års höst skulle läggas under pressen, hvilken ordbok också numera
från trycket utkommit.
I betraktande af det ifrågavarande utmärkta arbetets stora betydelse för inhemska
språkforskningens utveckling, hafva Riket Ständer, äfven för nästa statsregleringsperiod,
till fortsatt lifgifvande af »Svenska språkets lagar,» beviljat ett årligt anslag
ai 1,500 R:dr.
I03:o Vidare har E. K. Majit begärt att återstoden af det belopp, 9,000 lkdr,
sorn för närvarande statsreglerings-period beviljats för utgifvande af sådana i Riksarkivet
samt andra allmänna och enskilda samlingar befintliga skrifter och handlingar,
hvilka vore af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden, måtte
få för ändamålet äfven under nu kommande statsreglerings-period användas;
och hafva Rikets Ständer, med hänsigt till hvad Statsråds-protokollet i ämnet innehåller,
till E. K. Majits ifrågavarande nådiga framställning lemnat bifall.
104:o Jemte tillkännagifvande att en om Sveriges litteratur högt förtjent vetenskapsman,
Professor G. Stephens i Köpenhamn, till subskription anmält ett arbete
under titel: The Old-Northern runic inscriptions of Scandinavia and England etc.,
är hos Rikets Ständer vidare anfördt, hurusom bemälde vetenskapsman, länge förtrogen
med våra runor, under de sednare åren rigtat sina studier i synnerhet åt sådana
forntida minnesmärken, hvilkas inskrifter vore utförda i den äldsta runeskrift,
det forn-nordiska rune-alfabetet. Dessa runeskrifter, som hittills aldrig blifvit nöjaktigt
tolkade, vore af största märkvärdighet, emedan de innehölle lemningar af vårt
språk i dess äldsta kända gestalt. För vinnande af det dubbla ändamålet, att befrämja
ett storartadt, litterärt arbete, som komme att upplysa ett hittills dunkelt område
af nordens äldsta minnen och tillika sprida kännedom af detta arbete bland
landets uppvexande ungdom, har derföre blifvit föreslaget att Rikets Ständer måtte
bevilja ett anslag för en gång af 2,000 R:kr till inlösen af 100 exemplar af ifrågavarande
verk, för att utdelas till offentliga bibliotheker och större läroverk.
Hos Rikets Ständer har sedermera under ärendets behandling blifvit upplyst, att
genom Professor Stephens fortsatta forskningar arbetet både i omfång och kostnad
tillvext så betydligt, att subskriptionspriset, som först varit beräknadt till 20 R:dr,
måst höjas till 40 R:dr och priset för köpare bestämmas till 60 Ralr R:mt.
Emedan detta arbete, utom dess stora allmänna intresse, särskildt för Sveriges
historia och svensk språkforskning är af stor vigt och jemväl torde för vår äldsta
kulturhistoria lemna mången värderik upplysning, hafva Rikets Ständer på det sätt
bifallit den gjorda framställningen, att ett anslag för en gång af 2,000 R:dr anvisas
till inlösen af 50 exemplar utaf Professor Stephens ifrågavarande plancheverk.
105:o Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning är vordet anfördt, hurusom
Artisten N. Mandelgren sedan många år tillbaka nästan uteslutande sysselsatt sig
med studerandet och aftecknandet af Sveriges kyrkliga monumenter och nyligen i
Paris, under titel af »Monuments Scandinaves du moyen åge» utgifvit en mängd af
de i våra landskyrkor befintliga al-fresko-målningar, — af hvilket arbete 40 exemplar
genom beviljadt anslag af Rikets sist församlade Ständer blifvit för Svenska Statens
räkning inköpta, och att han nu ämnade för framtida utgifvande dels ordna äldre afteckniugar
och dels taga nya af våra i alla landsorter spridda kyrkliga fornlemnin
Bih
till R St. Fröt 1863 (t 1864. 10 Sami. 1 Afd. 17 Raft. 12
90 Expeditions- Utskottets Förslag till unäerä. Skrifvelse, N:o 169.
gar, af hvilka, enligt hvad erfarenheten visat, ett icke obetydligt antal årligen genom
vanvård ginge för efterveiiden förloradt. Men då Mandelgren saknade egna tillgångar
att fullfölja de af honom i nämnda rigtning började arbeten, har, under åberopande
af meddelade hedrande intyg af ledamöterna i Fria Konsternas Akademi både
om värdet af Mandelgrens redan utförda arbeten och om de förhoppningar, som
kunde och borde vid hans fortsatta likartade verksamhet fästas, blifvit föreslaget, att
Rikets Ständer ville anslå ett understöd af 1,500 R:dr R:mt att under instundande
statsreglerings-period årligen utgå till Artisten Mandelgren, på det han måtte komma
i tillfälle att verkställa de resor inom landet, som för fortsatt aftecknande af ännu
utaf honom ej undersökta kyrkliga monumenter kunde vara af nöden, med skyldighet
för Mandelgren att vid slutet af hvarje år till Fria Konsternas Akademi inlemna
de afteckningar, han under året gjort.
Rikets Ständer hafva tagit denna framställning i öfvervägande och hafva funnit
skäligt bevilja det ifrågaställa anslagsbeloppet, 1,500 R:dr, att under instundande
statsreglerings-period årligen utgå till Artisten N. Mandelgren, på det han må komma
i tillfälle att verkställa de resor inom landet, som för fortsatt aftecknande af ännu
utaf honom ej undersökta kyrkliga monumenter kunna vara af nöden, dock med skyldighet
för Mandelgren att vid slutet af hvarje år till Fria konsternas Akademi inlemna
de afteckningar, han under året gjort.
106:o Under åberopande hurusom Rikets Ständer vid sednaste riksdag, såsom
understöd åt Lithografen Garl Johan Billmark för fortsatt utgifvande af planche-verket
* Sverige, aquarell-lithografier och tontryck,» beviljat ett anslag af 800 R:dr för
hvart och ett af åren 1861, 1862 och 1868, är, med hänseende till berörda arbetes
allmänt erkända utmärkta beskafienhet, hos Rikets Ständer vordet föreslaget, att jemväl
för nästa statsreglerings-period, eller åren 1864—1866, enahanda anslag af 800
R:dr årligen måtte Lithografen Billmark förunnas.
Då, enligt hvad Rikets Ständer erfarit, Lithografen Billmark med oförminskadt
nit fortsätter utgifvandet af omförmälda planche-verk och fortfarande är af ifrågavarande
understöd i behof, hafva Rikets Ständer, såsom understöd för fortsatt utgifvande
af planche-verket »Sverige, aquarell-lithografier och tontryck,» åt Lithografen
Billmark jemväl för nästa statsregleriugs-period, eller åren 1864, 1865 och 1866, beviljat
ett årligt anslag af 800 R:dr.
] 07:o Hos Rikets Ständer är vordet föreslaget, att aflidne Ofverste-löjtnanten U. ■
Thersners dotter, Thora Thersner, hvilken fortfarande ombesörjde utgifvandet af det
af bemälde Öfverste-löjtnant i lifstiden påbörjade planche-verket »Fordna och närvarande
Sverige,» måtte, på sätt vid flera riksdagar egt rum, jemväl nu för berörda
arbete hugnas med något understöd, samt att, med hänseende till utgifvarinnans försvagade
helsa och arbetets derigenom ökade svårigheter, detta understöd måtte bestämmas
till 600 R:dr årligen, i stället för 400 R:dr, som vid de två sednaste riksdagarne
anvisats.
Då efter år 1859 fyra häften utaf ifrågavarande plancheverk utkommit och arbetet
sålunda fortgår, synes det understöd, som hittills från det allmännas sida kommit
utgifvarinnan till del, icke böra henne undandragas, hvadan Rikets Ständer, som
ej funnit skäl att förhöja anslaget, jemväl för nästa statsreglerings-period beviljat
ett anslag af 400 R:dr årligen, till fortsatt utgifvande af arbetet »Fordna och närvarande
Sverige.»
108:o Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning har, i ändamål att sprida
Kännedomen om de fruktsorter, som i Sverige frambringades och företrädesvis voro
förtjente att odlas, blifvit föreslaget, att en summa af 4,000 R:dr måtte ställas till
Regeringens förfogande, för att såsom tryckningshjelp tilldelas den, sorn utgåfve en
handbok i Svenska Pomologien med plancher;
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 91
och hafva Rikets Ständer beviljat ett anslag för en gång af 4,000 R:dr, att enligt
E. K. Maj:ts nådiga disposition användas till tryckningshjelp för utgifvande af
en handbok i Svenska Pomologien med plancher.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 Nov. 1863.
Vid det af Expeditions-Utskottet aflåtna och hos Biks-Stånden justerade förslag
till ofvanstående underdåniga skrifvelse finnes fogad en så lydande reservation:
"Mot Expeditions-Utskottets beslut, att anse de af Rikets Ständer, såsom lönetillökning
åt de svagast aflönade Koministrar, Kapellpredikanter, Pastorats- och SockenAdjunkter
anslagna 30,000 R:dr, böra utgå endast »för en gång» och uppföra dessa
medel under rubrik: Anslag för en gång i de, den underdåniga skrifvelsen, angående
anslagen under Riksstatens 8:de Hufvudtitel, åtföljande Tabeller, får jag reservera mig
och till grund för denna min reservation vördsamt anföra följande:
Såsom af nämnda Tabeller synes, kunna de under 8:de Hufvudtiteln hörande anslag
delas i 3:ne hufvudklasser:
l:o Anslag, som uttryckligen äro af Rikets Ständer bestämda att utgå för en
gång, vare sig sådana, som erfordra en bestämd summa, t. ex. anslag till byggnader
m. m., eller ock eljest anvisade på Riksgälds-kontoret. Se Tab. Litt. I). B.
2:o Anslag, som äro bestämda att utgå endast under nästa statsreglerings-period
med |:del årligen, af hvilka större delen äro anvisade på Riksgälds-kontoret, och de
återstående just genom bestämmelsen att utgå endast för de tre åren äro hänförda
under Extra statsreglerings-anslag. Se Tab. Litt. D. A.
3:o Alla öfriga till 8:de Hufvudtiteln hörande anslag äro af Höglofliga Stats-Utskottet
uppförda på Riksstatens 8:de Hufvudtitel. Se Tab. G.
Enligt Rikets Ständers genom votering i Förstärkt Stats-Utskott fattade beslut
hafva 30,000 R:dr blifvit ställda till Kongl. Maj:ts disposition såsom reservations-anslag,
att användas till förbättring af de svagast aflönade Komministrars, Kapeflpredikanters,
Pastorats- och Socken-Adjunkters lönevilkor, intilldess de genom den pågående allmänna
löneregleringen blifva uppbringade till det belopp, som erfordrars till anständig
bergning. Dessa medel äro således icke anvisade på Riksgälds-kontoret;
de äro icke bestämda att utgå för en gång; icke för vissa år; utan de äro anslagna
såsom lönetillökning, intilldess genom lönereglering bättre lönevilkor för
nämnda tjenstemän kunna uppstå. Huru det afsedda ändamålet, lönetillökning
på^ obestämd tid, skall kunna vinnas genom ett anslag för en gång, torde blifva
svårt att utreda. Jemför man derjemte det fattade beslutet med det förslag, som
vid voteringen icke blef antaget, så finner man, att det sednare upptog ett årligt
anslag af 141,000 R:dr, hvaraf otvunget synes följa, att de beviljade 30,000 R:dr icke
kunde vara ett anslag för en gång, så mycket mindre, som de i beslutet benämnas:
Reservations-anslag, hvilket ju innebär, att hvad som af anslaget det ena året icke
åtgår för det afsedda ändamålet, får ett annat år för samma ändamål användas. Fast
mera synes mig detta anslag stå i full jemförlighet med det af Rikets Ständer, äfven
genom votering i Förstärkt Utskott, beviljade Reservations-anslag 11,000 R:dr, hvilket
är stäldt till Kongl. Maj:ts disposition för lcretillökning åt Extra Provincial-Läkare.—
93 Expeditions- Utskettets För stag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
Ändamålet är i båda fallen detsamma, nemligen en tillökning i förut svagare aflönade
tjenstemäns lönevilkor; ordalydelsen i båda besluten också lika. Intetdera anslaget
är anvisadt på Riksgälds-kontoret; vid intetdera är någon bestämmelse fästad, att det.
skall utgå för en gång. Mig synes derföre otvetydigt, att båda anslagen böra på
samma sätt uppföras i Riks-staten; och då de, såväl till sin natur, som till följe af
ordalydelsen i beslutet, hvarken kunna hänföras till första eller andra af ofvannämnda
kategorier; måste de, enligt mitt förmenande uppföras bland de i 3:dje punkten härofvan
upptagna anslag, eller under Litt. C.
Då jag derföre anser Expeditions-Utskottet hafva saknat allt skäl att, genom
ändring eller tillägg i Rikets Ständers beslut, under rubriken: »för en gång» uppföra
ett anslag, som icke blifvit af Rikets Ständer på sådant sätt bestämdt; får jag hos
Rikets Ständer vördsamt hemställa:
att, med ändring i de Tabeller, som åtfölja den underdåniga Skrifvelsen,
rörande anslagen under 8:de Hufvudtiteln, det meranämnda
anslaget 30,000 R:dr till förbättring af de svagast åflonade
Komministrars, Kapellpredikanters, Pastorats- och SockenAdjunkters
lönevilkor må uppföras i nämnda Tabeller på samma
sätt, som anslaget till Extra Provincial-Läkare och några flera
dermed likartade anslag, eller i Tabellen under Litt. C.
Stockholm den 16 November 1863.
C. J. Ijandgrm.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1864.
Tillhör Expeditions- Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 469 1
Tab. Titt. A.
Universiteterne.
Nya Anslag.
Riksmynt.
R:dr
öre
För Upsala Universitet:
Till lön för en Professor i Fysiologi
Till inköp af instrumenter och materiel för de fysiolo-  giska och pathologiskt-anatomiska laboratorierna
Förhöjning i två Adjunktslöner med 500 R:dr hvardera
Arfvoden för fyra Amanuenser, å 350 R:dr till hvardera
Förhöjning i lönen för Musikdirektören
4,500: —
1,000: —
1,000: —
1,400: —
750: —
8,650
För Lunds Universitet:
Arfvode lör en Amanuens
Tillökning i lönen för trädgårdsmästaren vid botaniska
trädgården
Ersättning åt Universitetets löningsfond för minskad
inkomst af Hardeberga och Sandby församlingars
prebende-pastorat
350: —
825: —
2,046: -•
3,221
Summa
11,871
-
Bih. till 6. St. Prat. 4862—4863, 40 Sand. 4 A/d. 47 Haft.
1
2 Tillhör Expeditions-Utskottets Förslag till linder d. Skrif reise N:o i 69.
Tali. Litt. B.
Elementar-Läroverken.
Anslag för följ aude behof:
Till aflöning, enligt redan gällande bestämmelser, för samtlige
nuvarande Rektorer, Lektorer, Adjunkter och kolleger, äfvensom
för Öfningslärare vid de på endera eller begge lini
erna
fullständiga läroverken
Till arfvode» för Bibliothekarie!' vid de högre läroverken; såsom
hittills
Till aflöning för
2 nya Lektors-beställningar, den ena vid läroverket i Jönköping
och den andra vid dito i Hernösand. . 4,000: —
25 nya Adjunkts-befattningar, samt till arfvoden
åt extra lärare  48,000: —
Till löner åt ytterligare en Lektor vid hvartdera af de fullständiga
läroverken i Norrköping, Wenersborg, Fahlun, Malmö,
Christianstad, Carlskrona, Östersund och Umeå; tillsammans
8 å 2,000 R:dr
Till löner för 5 nya Lektors-beställningar vid de på real-linien
fullständiga läroverken
Till utvidgning af läroverket i Nyköping
„ dito dito i Halmstad
„ dito dito i Landskrona .... 3,500: —
„ dito dito i Christinehamn . . . 3,500: -
„ dito dito i Norrtelje
„ dito dito i Carl Johans församling
„ dito dito i Lidköping
„ dito dito i Oscarshamn ....
Till aflöning i en ny, högre lönegrad efter 20 års tjenstgöring,
nemligen:
för Lektorer, 4,000 R:dr i årlig lön
, Adjunkter och kolleger, 3,000 R:dr dito
Transport
Riksmynt.
R:dr
1,237,828
3.000
52.000
16.000
10,000
7.500
11,000
7.000
5.000
5.000
3.500
1.500
25,000
72
1,384,338
72
Tillhör Expeditions-Utskottets Försåg lill underd. Skrifvelse, N:o 169. 3
Riksmynt.
Transport
För lönetillökning, å 500 R:dr årligen, åt Rektorer:
vid de fullständiga läroverken, efter 10 års tjenstgöring i
sådan egenskap;
vid de treklassiga läroverken efter 15 års, och
vid de tvåklassiga dito efter 20 års tjenstgöring, räk
nad
från början af kalenderåret näst efter det, då do först
erhållit fullmagt såsom ordinarie lärare. 1
För Rektorerne vid Clara, Maria, Jakobs och Catharina femklassiga
läroverk i Stockholm, årlig löneförhöjning å 500 R:dr
Till löneförbättring och extra arfvode för Gymnastik-lärare vid
de fullständiga läroverken
. 13,266: 67.
Till löneförbättring för Gymnastik-lärare vid de på
real-linien fullständiga läroverken  1,000: —
Till Gymnastik-lärares aflöning vid de lägre läroverken
:
Nuvarande anslaget  9,000: —
Förhöjning deri  7,000: — ^g qqq.
Arfvodes-förhöjning åt lärare i musik och sång äfvensom i teckning
vid läroverket i Nyköping  200:
Arfvden åt öfnings-lärare i sistnämnda två ämnen vid
Halmstads läroverk • . . . 1,000
Arfvode för en lärare i musik och sång vid läroverket
i Luleå 100
Nuvarande anslaget för lärare i musik och sång äfvensom i teckning
vid de lägre elementar-läroverken bibehålies med . .
Till vikarie-arfvoden och oförutsedda behof . . •
I stället för det bidrag, som af staden Carlshamn nu lemnäs till
aflöning åt lärarne vid dervarande elementar-läroverk, anvisas
ett anslag af
Till ersättning åt lärare vid högre läroverket i Westerås, i stället
för de löne-inkomster desse nu uppbära utaf dervarande
Domkyrkas medel
Till lönefyllnad åt nuvarande innehafvaren af Weskinde och Bro
församlingars pastorat, Theologie Lektorn vid Wisby elementar-läroverk,
O. W. Lemke
De lärare, som under längre tid än fem år före verkställigheten
af den vid 1856—1858 årens riksdag beslutade reglering af
elementar-läroverken varit anställde såsom vikarier, må berättigas
att från och med år 1861, såsom grund för högre
R:dr | öre
1,384,328 1 72
6,500
2,000
30,266
1,600
10,000
10,000
750
734
1,063
67
28
Transport | 1,447,242 j 67
4 Tillhör Expedit iöns-Utskottets Förslag till underd Skrifvelse, N:o 169.
De
Transport
lönetur. beräkna sig till godo jemväl det antal afslutade läseår
öfver fem, sorn de på sådant sätt tjenstgjort; och anvisas
i följd häraf en summa af
(utom Extra statsanslag; se Tab. Litt. D.)
lärare, som, innan de blefvo till Lektorer utnämnde, hafva
haft full lektors-undervisnings-skyldighet, få beräkna denna
sin tjenstgöring, med undantag af fem år, vid löneförhöjningen
inom lektorsgraden; och anvisas härtill
Ersättning för upphörandet af s. k. klockarepensioner inom Lunds
stift samt i Hallands län, nemligen:
Penningar 2,916: 3.
Oindelt spanmål 133 Kub.-f. 3 K:r å 2 R:dr 266: 60.
Riksmynt.
R:dr
1,447,242
6,000
2,000
3,182 63
67
Tillsammans
För ofvanstående totalutgift finnas nu följande tillgångar, nemligen:
a) Riks-statens nuvarande anslag för elementarläroverken
1,132,509: 80.
som likväl bör minskas med
indragna indelta räntor, utgörande
s. k. klockare-pensioner
i Lunds stift samt i
Hallands län, och derför ersättning
blifvit anvisad
bland ofvan upptagne summa
af 3,182: 63 . . . . ■ . . 158: 50.
hvarefter återstå 1,132,351: 30.
b) Årliga inkomsten af de till
läroverken donerade medel
m. m., enligt Kongl. Propositionen
N:o 1 . . . . 45,154: 95. ^ yji 506- 25
Såsom nytt anslag anvisas således fyllnaden eller . *)280,919: 5
*) hvaraf:
Penningar  280,652: 45.
266: 60.
Förslagsvärde å oindelt spanmål
Tillhopa 280,919: 5.
1,458,425 30
1,458,425
30
Tat>. Litt. O.
6 Tillhör Expeditions-Uts k otte Is Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 169.
Tabell (ifver Mibs-slalens
EckS esias tik-liep ar tern en te t.
Departements-Chefen:
Nuvarande beloppet  15,000: —
Tillkommer: Hyresersättning  2,000: —
Departementets Expedition:
Nuvarande anslaget  43,500: —
Tillkommer: till gratifikationer åt Departementets e. o. tjenstemän jemte
vaktbetjeningen  1,000: —
Riks-Arkivet
Kongl. Bibliotheket
Kleresi-Staten:
Penningar:
Nuvarande beloppet 14,461: 3.
Tillkommer: Löneförhöjning åt Kapell-predikanten i Jörns
församling  400: ~ 14,861: 3.
Indelta Räntor, såsom i 1861 års Riks-stat  130,400: —
Indelt spanmål:
Nuvarande qvantum med värde af 255,327: 40.
Tillkommer: den presterskapet på Gotland anslagne
Tionde-spanmål, 23,053 kubikfot 5 kannor, å 2 R:dr 46,107: —- 30^434; 40.
Oindelt spanmål:
Nuvarande qvantum med värde af  6,034: —
Tillkommer: Prostetunnor åt Kontrakts-prosten i 1
Norra Wedbo kontrakt för Haurida församling 6
kubikfot 3 kannor, och i Wikbolands kontrakt
för Häradshammars och Rönö församlingar 12 kubikfot
6 kannor, eller tillhopa 18 kubikfot 9 kannor
å 2 R:dr
37: 80. 6,071: 80.
Transport
Tillhör Expeditions- L'Isko Hets Förslag lill underd. Skrifvelse, lSJ:o 169. 7
Åtionfle HufvntM-lilel.
Indelta
räntor,
Spanmål
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
Penningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 K:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
17,000
—
—
—
—
—
—
17,000
—
44,500
19,390
27.300
—
44,500
19,390
27,300
—
14,861
3
130,400
150,717
2
301,434
40
3,035
9
6,071
80
452,767
23
123,051
3
| 130,400
| 150,717 2
301,434 40
3,035
9| 6,071
80
560,957
23
8
Tillhör Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
Transport
Särskilda Förslags-anslag för Kloresiet:
Biskopens på Gotland lön  3,000:
Åt 13 Konsistorii-notarier, å 270 R:dr, högst 3,510
Ersättning åt innehafvare af roterade ecklesiastik-boställen 3,000
Domkapitlens Expeditioner, Reservations-anslag (nytt)
Lappmarks Ecklesiastikverk, Förslags-anslag:
Nuvarande summan
11,000: —
Tillkommer: Förhöjning
11,700: —
Universitetcrna (af kontanta beloppet ett Förslags-anslag å 30,000 R:dr
för upprätthållande till visst belopp af sådana löner vid Upsala Universitet,
i hvilka spanmål ingår):
Penningar:
Nuvarande summan 231,266: 25.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. A 11,871: — 24fi 137- 25.
Indelta räntor, såsom i 1861 års Riks-stat  82,524: —
Indelt spanmål dito dito 107,030: 20.
Carolinska Medico-kirurgiska Institutet:
Nuvarande anslaget  54,812: 58.
Tillkommer: Förhöjning  19,900: —
Dit°  —787k_A2. 20,687: 42. 75)500; _
Afgår och öfverflyttas till anslaget för Barnmorske-undervisningen
och Barnbördshusen: lönen åt läraren för barnmorske-eleverne
i Stockholm
3,000: —
Elementar-läroverken (af kontanta beloppet ett Reservations-anslag å 3,000 R:dr till
arfvoden åt Bibliotbekarier vid de högre läroverken):
Nuvarande anslaget  883,507: 54.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B  280,652: 45. 4464459; 99.
Transport 1,164,159: 99.
«
Tillhör Expeditions-Flskollels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 169.
9
Indelta
Räntor,
Spanmål
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
Penningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 11: dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr
Ö.
R:dr
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
123,051
3
130,400
—
150,717
2
301,434
40
3,035
9
6,071
80
560,957
23
9,510
9,510
10,000
—
—
—
—
—
—
10,000
—
22,700
—
—
—
—
—
—
22,700
—
246,137
25
82,524
—
53,515
1
107,030
20
—
—
435,691
45
72,500
—
—
—
—
—
—
72,500
—
483,898 28 212,924
—
204,232
3
408,464)60
3,035
9) 6,071)80) 1,111,358 |68
Bih. till Rikets St. Brot. 1862—1863. 10 Sami. 1 Afd. 17 fluft. 2
10 Tillhör E asp edil i o n s - U isko t tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
Transport 1,164,159: 99.
Indelta räntor:
Nuvarande beloppet  9,075: 46.
Afgå: indragna s. k. klockarepensioner  158: 50. 8 916- 96
Indelt spanmål; såsom i 1861 års Riks-stat  197,575: —
Oindelt spanmål:
1861 års Riks-stat anslår  42,351: 80.
Tillkommer: Ersättning lör indragna s. k. klockarepensioner,
133 kubikfot 3 kannor, å 2 R:dr . . . 266: 60. 04g. 444
Seminarium för bildande af lärarinnor:
Nuvarande anslaget  15,000: —
Tillkommer: Förhöjning deri  5,000: —
samt till en normalskola för flickor  5,000: — 10,000:
Pedagogier och Folkskolor:
Nuvarande anslaget i penningar  33,456: 80.
Tillkommer: Förhöjning S000 R:dr samt ersättning för upphörda
s. k. klockarepensioner 542: 41
8,542: 41. 44 ggg. 21.
Indelta räntor, nuvarande anslaget 4,313: —
Afgå: Indragna klockarepensioner  94: — 4 249.
Indelt Spanmål, såsom i 1861 års Riks-stat  10,332: 40.
Oindelt Spanmål dito dito
897: 80.
För Folkundervisningen: till
Seminarier för Folkskolelärares bildande, Beservations-anslag .... 65,000: —
Stipendier för seminarii-elever  30,000: —
Arfvoden och resekostnader för Folkskole-inspektörer . . 30,000: —
Undervisningsmateriel m. m. för Folkskolorna  10,000: —
Löneförbättring för examiuerade Folkskole-lärare .... 120,000: —
eller ytterligare ett Beservations-anslag å tillhopa  190,000: —
Gymnastiska Oentral-institutet:
Nuvarande anslaget  12,000: —
Tillkommer: Förhöjning  17,400: —
Transport
Tillhör Expeditions- (J/skoHels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 169.
11
Penningar.
Indelta
räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål
Summa
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
K: dr
ö.
R:dr
Ö.
Kub.-f.
k.
K: dr
ö.
Kub.-f.
k.
K: dr
ö.
K: dr
ö.
483,898
28
212,924
204,232
3
408,464
60
3,035
9
6,071
80
1,111,358
68
1,164,159
99
8.916
96
98,787
5
197,575
—
21,309
2
42,618
40
1,413,270
35
25,000
—
—
—
——
—
—
—
25,000
—
41,999
21
4,219
—
5,166
2
10,332
40
448
9
897
80
57,448
41
255,000
—
•
—
—
—
—
_—
—■
255,000
—
29,400
:
29,400
1,999,457 |48
226,059 96
308,186
—
616,372
—
24,794
—
49,588
—!
2,891,477 144
12
Tillhör Expeditions-Utskottets Förslog till anderd. Skrifvelse, N:o 169.
Transport
Sundhets-kollegium med Medicinal-statcn (derunder ett Reservations-anslag å 6,000 R:dr):
Penningar:
Nuvarande anslaget  226,002: —
Tillkommer: Förhöjning till löner åt 8 nya Provincialläkare,
med i,500 R:dr hvardera . . 12,000: —
löneförbättring under namn af tjenstgörings-penningar
vid de provincialläkare-statiouer,
der tillfälle till biförtjenst
af praktik saknas och der
tjensten ej kunnat af brist på sökande
tillsättas; Reservations-anslag .... 6,000: —
lönetillökning, å 500 R:dr årligen, åt
hvarje extra provincialläkare, som icke
innehar annan tjenst, likaledes ett Reservations-anslag
af  11,000: —
löneförbättring åt de 20 äldste provincial
läkarne,
med 500 R:dr hvardera, . . 10,000: -
löner åt 4 nya Djurläkare, med 500 R:dr
hvardera  2,000: — n,^n.
—’  41,000. - 9p,7XiOP- _
Indelt spanmål såsom i 1861 års Riks-stat  3,908: 40.
Barnmorske-undervisningen och Barnbördshusen:
Nuvarande beloppet
8,663: —
Tillkommer: Nya anslag, nemligen:
lönetillökning åt instruktions-barnmorskan vid barnbördshuset i
Stockholm  150: —
samt för beredande derstädes af fri boning
för 1 Amanuens och minst 8 medicine
studerande  8,028: — g ^yg.
hvarjemte hit öfverjlyttas den på Carolinska Institutets
anslag afdragna lärare-lönen  3,000: — ^g.
Orthopediska Institutet
Transport
►
Tillhör Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169. 13
•
Penningar»
Indelta
räntor,
enligt
markegång
på förslag.
8
janmål
Summa
Riksmynt,
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
k 2 R;dr
kubikfoten,
R:dr
Ö.
R:dr
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
ö.
R:dr
ö.
1,999,457
48
226,059
96
308,186
616,372
24,794
49,588
2,891,477
44
267,002
—
—
1,954
2
3,908
40
.—_
—
—
270,910
40
19,841
19,841
8,250
—
—
—
—
—
8,250
—
2,294,550
48
226,059
96
310,140
2
620,280;40
24,794
49,588
—| 3,190,478 84
14
Tillhör Expedilions-Utskottcts Förslag Itll undmi. Skrifvelse, N:o 169.
Transport
Veterinär-inrättningarne i riket
V accinationens befrämjande
Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, För slags-anslag
Svenska Läkare-sällskapet
Svenska Akademien:
Nuvarande anslag-et  6,000: —
Tillkommer: Förhöjning, nemligen till honorarier åt vittra författare af
utmärkt förtjenst samt till understöd åt yngre vitterhetsidkare . . 6,000: —
Y etenskaps-Akademien:
Nuvarande summan 9,960
Tillkommer: nytt anslag till expens-medel
4,750:
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien
Fria konsternas Akademi (derunder 2:ue särskilda Reservations-anslag å tillsammans
14,000 R:dr):
Nuvarande beloppet
38,000: —
Tillkommer: För att bereda äfven qvinnor tillfälle till kostnadsfri undervisning
vid Akademien 4,00(L^ —
Musikaliska Akademien:
Nuvarande anslaget  18,000: —
Tillkommer: Förhöjning  4,300: —
Naturhistoriska Riks-museum:
Nuvarande beloppet  33,850: —
Tillkommer: Förhöjning, nemligen:
i lönen för Konservatorn  1,000: —
och för dennes biträde ytterligare . . . 400: — 1,400:
Till lön åt en Intendent vid Palaeontologiska afdelningen
(ny)  3,500: —
och till förökande af Musei samlingar m. m  2,500: — 7,400:
Institutet för blinda och döfstumma . . . •
(Utom anslag på Extra stats-regleringen.)
Transport
1'illhör Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o i 69.
15
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt,
R:dr
2,294,550
26,430
3,600
40,000
2,250
12,000
14,710
16,150
42,000
22,300
41,250
45,000
ö. ! R:dr
48 226,059
96
Kub.-f.
310,140
R:dr
620.280
40
Kub.-f. | k.
24,794 j- -
2,560,240 48 226,059|96! 310,140; 2j 620,280[40j 24,794|-
R:dr
49,588
R:dr
3,190,478
26,430
3,600
40,000
2,250
12,000
14,710
16,150
42,000
22,300
84
41,250
45,000
49,588 —
3,456,16884
16
Tillhör Ewp ed i liona- U(skotte ts Förslag till underd. Skrifvelse■ N:o i 69.
Transport
Fattigvården i Stockholm och landsorterna
Fattigvården i allmänhet, För slags-anslag
Serafimerordens-Lasarettets underhåll
Hospitalers och Lasaretters underhåll
Stora Barnhuset i Stockholm
Frimurare-barnhuset
Barnhusen i landsorterna
Kyrkors underhåll:
Penningar såsom i 1861 års Riks-stat  6,528:
Indelta räntor dito dito  14,542: 25.
Indelt spanmål dito dito
270,859:
Oindelt spanmål: nuvarande qvantum, med värde .... 1,436: 40.
Tillkommer: Vin- och byggnads-säd till Fölinge församlings
kyrka, 44 kubikfot 1 kanna, å 2 R:dr,  88: 20. 1524; 60.
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, Eeservations-anslag :
Nuvarande beloppet  15,600: —
Tillkommer: Förhöjning  • 4,400:
Rese- och traktaments-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, ved m. m., Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet  16,820: 95.
Tillägges: För jemnande af Hufvud-titelns slutsumma  JT: 62.
Extra utgiiter, Eeservations-anslag
Summa
Tillhör Etep c di tio n s- i! /.skol/a ts Förslag lill linderö. Skrifvelse, iV;o 109. 17
Indelta
räntor,
Spanmål
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
Penningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr
Ö.
R;dr
Ö.
Kub.-f.
k.
R:dr
ö.
Kub.-f.
k.
R.dr
ö.
R:dr
Ö.
2,560,210
9,141
15.000
24.000
7,802
1,750
1,250
48
25
40
226,059
158
19,000
96
29
310,140
112
42,660
20,442
12,225
2
6
8
9
1
620,280
225
85,321
40,885
24,450
40
20
60
80
20
■
24,794
—
49,588
—
3,456,168
9,524
15.000
24.000
112,124
42,635
1,250
24,450
84
74
80
20
6,528
-
14,542
25
135,429
5
270,859
762
3
1,524
60
293,453
85
20,000
1,500
—
—
—
20,000
1,500
—
16,892
15,000
57
—
—
—
—
16,892
15,000
57
2,679,104
70
259,760
50
521,011
i
1,042,022 20
25,556
3
51,112
60
4,032,000
—
Bi/i. till B. St. Prof. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
3
18 Tillhör Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\;o Kitt
Tali. Biitt. 0.
Extr» Statsrcgleriugs-anslng i sammanhang med Åttonde Hufviid-Titcln.
A) Anslag för åren 1864, 1866 och 4866,
att utgå, med 1/z ärligen.
För Folkundervisningen följande årliga anslag, nemligen:
l:o Till understöd för högre folkskolor .... 6,000:
2:o Till folkskoleväsendets utveckling och förbättring
i allmänhet  75,000:
3:o Till löneförbättring (utöfver minimi-lönen 400
R:dr årligen) åt examinerade folkskole-lärare 30,000:
4:o Till understöd åt sådana församlingar, som i
följd af medellöshet icke kunna till erforderligt
belopp bekosta aflöning åt sin folkskolelärare
20,000:
5:o Till inrättande inom Ecklesiastik-departementets
Expedition af en särskild Byrå för handläggning
af ärenden angående folkskoleväsendet
4,500:
Tillsammans årligen 135,500:
som upptagas för tre år med en summa af 406,500:
Till löneförbättring åt Sundhets-kollegii embets- och
tjenstemän  24.000:
„ den af Doktor O. Sandahl i Stockholm inrättade
Medico-Pnevmatiska anstalt; understöd . . . 6,000:
„ bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga
föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis
tillhöra allmän bildning  30,000:
„ fri-elevers undervisning, till förbättring af Direktors
samt nuvarande lärares löner, äfvensom till
3 nya lärare-löner vid Institutet lör blinda och
döfstumma  59,400:
Bidrag för vård och skötsel af de i provinsen Helsingland
af sjukdomen Spetälska angripne personer;
Reserv ations-anslag  9,000:
Transport 534,900:
Riksmynt.
K:dr öre
Tillhör Expeditions-Visko Hets Förslog tilt underd. Skrifvelse, N:o 169. 19
Transport 534,900
För Hospitalsfondens förstärkning, ett kreditiv af . . 240,000
För flyttning af botaniska trädgården i Lund . . . 21,000
Till arfvode åt en Autiqvitets-intendent, 2,000 R:dr
årligen;
För Antiqvitets-intendentens resor, 1,500 R:dr årligen;
För upprättandet af förteckningar och beskrifningar
öfver fornlernoingar, 2 000 R:dr årligen;
tillsammans 5,500 R:dr årligen eller för tre år 16,500:
För uppsökande och aftecknande af runstenar . . . 4,500:
För fortsatt utskrifning af Riks-regjstraturet till och
med för år 1856
9,000:
Till fortsatt utgifvanda af arbetet “Svenska språkets
lagar11 ■ 4,500:
Understöd åt artisten C. J. Billmark, för fortsatt utgifvande
af plancheverket: “Sverige; Aqvarell
lithografier
cch Tontryck41  2,400:
Till fortsatt lifgifvande af plancheverket “Fordna och
närvarande Sverige11  1,200;
„ reseunderstöd åt artisten N Mandelgren . 4,500:
B) Anslay för En gång.
Till löneförbättring åt Komministrar, Kapellpredikanter m. fl.
Reservations-anslag  30,000: —
„ uppförande af en ny observatorii-byggnad i Lund 45,000: —\
„ dito vid Carolinska Medico-chirurgiska In
stitutet,
af en ny byggnad för den pathologiskt
anatomiska
institutionen m. m  84,000: —
De lärare vid elementarläroverken, som under längre
tid än fem år före verkställigheten af den vid
1856—1858 årens riksdag beslutade reglering af
dessa läroverk varit anställde såsom vikarier, må
berättigas att från och med år 1861, såsom grund
för högre lönetur, beräkna sig till godo jemväl
det antal afslutade läseår öfver fem, som de på
sådant sätt tjenstgjort; och anvisas i följd häraf
för åren 1861 med 1863 en summa af . . 15,500: —
Löne-ersättning åt kollega vid Haparanda läroverk
Magister Zacharias Grape  1,500: —
Transport 176,000
Riksmynt.
R:dr öre
838,500
838,500|
20 Tillhör Expeditions- tils kottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 169.
Transport 176,000: —
Till uppförande af nya samt förändring af de nuvarande
byggnaderna på Gymnastiska Central-insti
tutets
tomt  167,178: 84.
För reparation och inredning af Yetenskaps-Akademiens
äldre hus  98,681: 30.
Till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande
i utförandet af en medel-europeisk gradmätning
25,000: —
Till den af Jeanette Berglind i hufvudstaden inrättade
skola för döfstumma barn; gåfva  4,500: —
För nödiga förändringar å Strengnäs’ läroverkshus,
äfvensom till inköp och inredning afen byggnad
för läroverkets bibliothek och samlingar . . . 50,000: —
Bidrag till uppförande af nytt läroverkshus i Halmstad;
såsom aaslag  25,000: —
och derjemte lån; se nedan.
Dito till uppförande af ett nytt Gymnastikhus vid
läroverket i Eksjö  8,000: —
För nya Hospitalsbyggnaden vid Göteborg .... 200,000: —
För förbättringar och tillbyggnader vid Hospitalen i
Wexiö . . . .  30,269: 10.
Nyköping  8,257: 50.
Wisby  13,221: 85.
Upsala  40,000: — gy^g.
Till betäckande af en brist i anslaget för det ny
byggda
hospitalet invid Stockholm 12,370: 17.
och till förbättringar å denna byggnad 10,305: 20. 22 675- 37
För beklädnads-utredning vid samtliga hospitalen i
riket, ett kreditiv å  60,000: —
För fortsatt utgifvande af plancheverk öfver svenska
Sigiller från medeltiden samt öfver antiqvariska
och historiska märkvärdigheter i det historiska
Riks-museum  6,000: —
Till inlösen af 50 exemplar af det utaf Professor G.
Stephens utgifua plancheverk öfver Nordens äldsta
runeskrift  2,000: —
„ tryckniugshjelp för utgifvandet af en handbok i
Svenska Pomologien, med plancher  4,000: —
Anslag, tillhopa
Riksmynt.
R:dr
838,500
940,783
96
1,779,283 96
Transport | 1,779,283] 96
Tillhör Expeditions-Utskottets Förslog till anderd. Skrifvelse, N:o^iG9. 21
Riksmynt.
R:dr
Transport 1,779,283
ore
96
O) Att utgå såsom Lån.
Till uppförande af ett nytt läroverkshus
utom anslag dertill; se ofvan.
Halmstad 25,000
Till
uppförande af en ny byggnad för Gymnastiklokal
m. m. vid läroverket i Calmar  40,000:
Dito dito vid dito i Umeå  25,000:
Till uppförande af nytt läroverkshus i Fahlun . . . 40,000:
Dito dito dito i Sala.... 12,000:
142,000
Tillsammans Anslag och Lån 1,921,283 |96
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1864.
Fa')i ed i! iöns- lil skotte is Förning till, under d. Skri'/reise N:o il 0 t
M« o 190.
IIpplast och godkamlt hos Ridd. och Adeln den 19 No». 1H6V.
Presle-Siåndel den 20 — —
. Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående wikaren för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker.
(Sammansatta Bevillnings-, Lag-, och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 4,
Utlåtande N:o 11 och Mein. N:o 13.)
S. A. K.
Efter pröfning af åtskilliga vid innevarande riksdag framställda anmärkningar
emot Kongl. Förordningen al den 7 December 1860, angående vilkoret! för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, hafva Rikets Ständer
funnit denna författning i nedanomlörmälde delar erfordra förändring.
§ 3.
Såsom ett medel att hämma det ofta öfverklagade sältet att genom s. k. "salning”
kringgå författningens föreskrift angående den minsta qvantitet bränvin, som får
ä försäljningsställe säljas och derifrån afhemtas, har tili denna § ansetts böra införas
förbud för säljare att emellan flere köpare fördela och utlemna partivis eller å minuthandelsställe
köpt bränvin; hvarjemte öfverträdelse al detta förhud ansetts böra beläggas
med enahanda ansvar som i § 41 finnes stadgadt för bränvins förytlrande, utan dertill
förvärfvad rättighet: och hafva i sådant afseende 3:dje och 41:sla §§:ne funnits böra
erhålla de tillägg och den förändrade redaktion, bifogade lörlällningsförslag utvisar.
Bill. lill li. St. Prut. 1862—i883, 10 Sami. I A/d. 18 Hii/i. 1
2
Expeditions - (Jtsko I tets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 470.
§ 7 m. II.
De åtgärder, hvilka enligt ifrågavarande förordning hitintills verkställts af Borgerskapets
äldste i stad och socknenätnnd å landet, hafva Rikets Ständer, med anledning
af den förändrade kommunalrepresentalion, som genom de den 21 Mars 1862 utkomna
liva kommunalförlätlningar blifvit påbjuden, ansell böra uppdragas i stad åt
stadsfullinägtige eller, der sådaue ej finnas, åt allmän rådstufva, och å landet åt kommunalnämnd.
§ 14.
Då hvad i 2 moni af denna § stadgas i fråga, huruvida utskänkningsrätt bör
upphöra, sedan liden för dess lilli aro tilländalupit, är en nödvändig följd af föreskriften
i 1 morn., huru dylik utskänkningsrältighet erhålles, har 2 mom. ansetts böra så
som öfverflödigt ur författningen utgå.
På enahanda grund hafva ock i 3 morn. orden "eller ock beviljade så«om rättighet
upphöra" blifvit uteslutna.
§ 24
I afseende pä användandet och fördelningen af de för minuthandel nied och utskänkning
af bränvin, så i stad som å landet, inflytande afgifler, hafva hos Rikets Ständer
blifvit väckte åtskilliga förslag, bland hvilka Rikets Ständer ansett ett härvid framstäldt
yrkande, ali en del af ifrågavarande medel mätte ställas (III landstingens förfogande,
företrädesvis förtjent af uppmärksamhet. Om nemligen landstinget skall kunna verksamt
bidraga till jordbrukets och näringarries utveckling, till befordrande af kommunikationsväsendet,
hälsovården, undervisningen och mera dylikt, så mäste ock nämnda
inrättning förses med härtill erforderliga medel. Alt för sådant ändamål uttaxera betydligare
afgifler kunde från början verka till mindre belåtenhet tued denna nya inrättning,
och Rikets Ständer hafva derföre ansett ändamålsenligt att af nu ifrågavarande
afgilter, såväl de som inflyta från städerna som landet, lill landstinget anslå någon
mindre del, den kommunerna utan allt lör kännbar olägenhet kunde undvara. 1 följd
häraf hafva Rikets Ständer, som ansett Hushållningssällskaperna böra fortfarande uppbära
den andel af ifrågavarande afgilter, hvilken de hitintills åtnjutit, beslutat, alt al
de afgilter, som inflyta lör minuthandel med och utskänkning af bränvin, vare sig i
stad eller å landet, skall, utom den femtedel, som för närvarande till faller Hushållningssällskaperna,
ytterligare en femtedel insättas i landlränteriet för landstingets räkning;
dock att i Stockholm hädanefter, sorn hitintills, hela afgilten må tillfalla staden.
§ 25.
På samma grund som bränviusminutcring och utskänkning blifvit förbjuden ä
landet vid auktioner, marknader och andra till lallen, då stone folksamlingar ega rum,
hafva Rikets Ständer ansett dylik försäljning äfven böra förbjudas ä så kallade torgdagar
på landet eller sådana dagar, då, på af Konungens Befallningshafvande bestämda
ställen, uppköp och försäljning af hvarjehanda produkter eger rum. Vidare hafva
Rikets Ständer ansett, ali, i stället för det i denna § förekommande obestämda uttryck
”invid del ställe, der auktion, marknad o. s. v. hålles’’, en viss omkrets från
Expeditions-Vts kottets Förslag till underd. Skrifvelse, M:o 170.
3
nämnda ställen bör bestämmas, hvarinom minuthandel eller utskänkning af bränvin
skall vara förbjuden; och halva Rikets Ständer i sådant afseende bestämt i mil frän
merberörda ställen.
§ 26.
Med anledning af derom gjord framställning och dä Rikets Ständer funnit det
vara med grunderna för stadgandet i 6 § fullt öfverensstämmande, att den innehafvare
af utskänkningsrällighet som under rättighetens utöfning ådagalägger, att han icke fortfarande
eger de egenskaper hvilka för rättighetens förvärfvande erfordrats, bör kunna
förklaras densamma förlustig; men dock ansett rättvisa och billighet fordra, att han i
dylikt läll af redan erlagd ulskänkningsafgilt återbekommer så stor del, som motsvarar
den tid, hvarunder räliigheten ej ulöfvats; har i öfverensstämmelse härmed ett stadgande
blifvit vid denna § infördt.
3 27.
Dä en motsägelse mellan stadgandet i denna § och gällande inedicinallörfattningar
förefinnas derutinnan, att, enligt de sednare, Apothekare är skyldig att äfven
utan recept tillhandahålla allmänheten en del medikamenier, i hvilka bränvin ingår såsom
beståndsdel, hvaremot, enligt denna §, bränvin med eller utan droguer eller andra
tillsatser, ej får på Apothek i minut säljas, utskänkas eller annorledes lill förtäring på
stället utdelas, hafva Rikets Ständer ansett denna motsägelse böra häfvas genom ett
förklarande, alt på Apothek bränvin ej må annorlunda än i medicinalförlätlningarne
löreskrifves, med eller utan droguer eller andra tillsatser, säljas eller lill förtäring pä
stället utdelas.
§ 28.
Med anledning af åtskilliga hos Rikets Ständer gjorda framställningar om uppbäfvande
eller inskränkning af rättigheten att i stad å sön- och helgedagar utskänka
starka drycker, hafva Rikets Ständer väl funnit någon ytterligare inskränkning i denna
rättighet vara af beholvet påkallad, men då eli förbud mot all utskänkning å sön- och
helgedagar på flera ställen säkert skulle föranleda talrika ölverlrädelser, hafva Rikets
Ständer ansett det böra öfverlemnas åt städernas kommunalstyrelser att bedöma, i hvad
mån en sådan inskränkning i nämnda rättighet må vara behöflig, samt åt Konungens
Befallningshafvande att, efter af kommunalstyrelse härom lättadt beslut och sedan magistraten
blifvit i ämnet hörd, utfärda påbud om dylik inskränkning: och har alltså
efter 2 mom. i denna § blifvit infördt ett tillägg i nu nämnda syltning på sätt författiiingslorslaget
utvisar.
§ 37.
Rikets Ständers Justitie-ombudsman har uti sin för år 1860 afgifna embetsberättelse
lastat uppmärksamhet pä beholvet af närmare bestämningar i lagstiftningen
rörande frågan, huruvida sprit af större alkoholshall än aderton grader må, utan vederbörligt
tillstånd, kunna i minut försäljas eller icke: beträffande hvilken (låga domstolarne
i två likartade läll meddelat motsatta beslut. I ena fallet hade nemligen en
handlande, som tilltalats för det han i sin salubod sålt sprit i minut och erkänt, att
4 Exp eili ti uns- UIs kolt <■ ts Förslag till underd. Skrifvelse, l\:o 17 0.
han till tekniska behof såll 22-gradig sprit i mindre partier än en half kanna, blifvit
vid underrätten befriad frän ansvar härfor, men deremot både af Hofrätten och Högste
Domstolen ansedd skyldig till ansvar för oloflig utskänkning. Teknologiska institutet,
hvars yttrande blifvit inlördradt, hade i detta mål utlåtit sig: “att utaf sprit af hvad
gradtal som helst kan, genom densammas utspädning med vatten, beredas bränvin af
vanlig styrka och att, iläll spriten är ren, älven det bränvin, som deraf erhålles, är
rent smakande; hvaremot, i den mån spriten är iner eller mindre finkelhaltig, bränvinet
äfven bekommer mer eller mindre stark smak af finkelolja.® I ett annat mål
hade en handlande genom Underrättens och Holrättens sammanstämmande utslag blifvit
dömd ali böta för försäljning af 22-gradig sprit i mindre partier än en half kanna,
utan dertill erhållet särskildt tillstånd, men blif\it af Högste Domstolen från ansvar
befriad dels pä grund af Teknologiska institutets utlåtande, att sprit icke. vid bräunerierna
i riket omedelbarligen ur mäsk utdrages med större alkoholshalt än aderton grader,
utan mäste, för ernående af högre gradtal, undergå ytterligare beredning, hvarigenom
sådan starkare sprit i den mån fördyras, alt derest den sedermera utspädes (ill
bränvin, priset å detta blilver vida högre än det gångbara, dels ock emedan handel
med dylik sprit, hvars tillgänglighet för tekniska behof är af vigt, icke ansågs vara
underkastad de inskränkningar och bestämmelser, sorn löt försäljning af bränvin och
andra spirituösa drycker äro gällande.
Dessa exempel hafva Rikets Ständer ansett tillräckligt ådagalägga behofvet af
närmare bestämningar i lagstiftningen rörande della ämne: och som utredl blifvit, att
af sprit utaf hvad gradtal som helst kan genom utspädning med valten beredas bränvin
af vanlig styrka, hafva Rikets Ständer, lill förekommande af ofvan omlörmälda
stridighet i åsigter, ansett nödigt alt i 37 § särskild föreskrift meddelas derom, alt
hvad i denna förordning stadgas om minuthandel med eller utskänkning af bränvin
äfven skall gälla sprit.
§g 41, 49, 52 och 54.
1 enlighet med den af Rikets Ständer beslutade särskilda författning angående
den nya strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall, hafva de i
dessa §§ förekommande straffbestämmelser: “fängelse med arbete® och “enkelt fängelse"
blifvit utbytte mot “fängelse".
Likaledes och då i den af Rikets Ständer vid innevarande riksdag antagna nya
strafflag andra grunder äro bestämda för böters förvandling till vatten och bröd än de
i nu gällande lag förekommande, har, i stället för den i 52 § I mom. förekommande
hänvisning till 5 Kap. Straff-balken, blifvit föreskrifvet, att de här omlörmälda böter
skola förvandlas enligt “i lag stadgade grunder".
Derjemte och enär den särskilda stadga, som finnes af Kongl. Maj:t utfärdad
angående fångars sysselsättning, äfven är tillämplig pä dem, som dömas för förbrytelser
mot ifrågavarande författning, hafva Rikets Ständer ansett den i 52 § förekommande
bestämmelse, alt fängen under fängelsetiden bör till arbete hållas, kunna ur författningen
utgå.
Som böter, hvilka enligt denna författning ädömas, funnits böra utgå efter enahanda
grunder, som rörande böter äro i allmänna lagen loreskrifna, hafva Rikets Ständer
ansell den i 2 mom. af 54 § förekommande särskilda bestämmelse angående böters
gäldande böra borttagas.
Expedilions-Utskottets Förs/ai; lill underd. Skrifvelse, .\:o 170.
5
§§ 42 och 46.
Den i dessa §§ förekoimnaiide bestämmelse, att handlande, som andra gången
gör sig skyldig till öfverträdelse af författningen, skall vara sin handelsrättighet förlustig,
hafva Rikets Ständer trott kunna ulan fara mildras derhän, att nämnda påföljd
ej må drabba förbrytaren förrän vid tredje gängen förnyad förbrytelse.
§ 47.
Del i denna § bestämda bötesansvar hafva Rikets Ständer ansett böra ökas till
böter från och med 10 till och med 50 Riksdaler.
§ 57.
Enär allmänna åklagare i alla de mål, der rättigheten att kära ej är särskildt
förbehållen målseganden, äro pligtige att åtala förbrytelser mot lag och författningar,
hafva Rikets Ständer funnit, del i denna § förekommande tillägg: “älven utan särskild
angifvelse® böra, såsom öfverflödigt ur författningen borttagas.
§ 58.
Då enligt 57 §, en hvar eger rättighet att sjelf anställa åtal för förbrytelser mot
denna författning, utan annan inskränkning, än alt barn ej må åtala föräldrars och
tjenstehjon icke husbondefolks förbrytelser, så synes det i I mom. af 58 § förekom
mande
stadgande, ali förbrytelser mot denna förordning må till åtal af allmän åklagare
angilvas af enhvar, utom af harn mot föräldrar, likaledes vara öfverflödigt och följaktligen
kunna ur författningen utgå.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, med anhållan, att E. K.
Maj:t täcktes i nåder godkänna bifogade förslag till författning, angående vilkoret) för
försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, samt i
ämnet utfärda nådig förordning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 November 1863.
6 Expeditions-UIskoitn/s Förslug till underd. Skrifvelse, S:n 110.
Förslag
tili
Författning
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker.
§ i
Bränvin
må ej till mindre belopp än 15 kannor säljas af annan än den, som
enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är.
§ 2
Den, sorn erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får ej sälja mindre
än en half kanna.
§ 3.
Vid handel, som i förestående §§ omförmäles, mä hvad säldl blifvit icke i mindre
belopp, än det minsta, som i hvartdera fallet säljas må, utlemnas eller mellan flere
köpare fördelas; ej heller får något af det sålda å försäljningsstället förtäras.
§
Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning af bränvin, må sälja huru litet
belopp som helst, och må detta å stället förtäras eller derifrån alhemtas.
Å utskänkningsställe skall mat alltid vara afl tillgå.
§ 5-
Utskänkning af bränvin må icke utöfvas af den, sorn idkar annan handel, till
hvars bedrifvande särskildt tillstånd erfordras.
Å landet utom köpingar vare lag samma för minuthandel med bränvin.
§ 6.
Rättighet lill minuthandel med eller utskänkning al bränvin mä ej tilldelas annan
än den, som har god frejd, gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt skrifva
och räkna samt prölvas i öfrigt tjenlig vara.
Den, som, enligt 2 mom. i § 1 af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning angående
vilkoren för bränvinstillverkning, icke får med sådan sig befatta, äfvensom apothekare,
må ej tilldelas rättighet till minuthandel med eller utskänkning al bränvin.
E&peditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse, xV.-o 170. 7
§ 7
I stad skall magistraten hvarje år inom forsta hälften af Maj för Kongl. Majlis
Befallningshafvande uppgifva de källarmästare, vinskänkar, idkare af schweitzerirörelse,
traktörer och värdshusvärdar, hvilka å sin rörelse innehafva burskap, äfvensom de
näringsidkare, hvilka rättighet tdl sådan rörelse, som i denna författning under minuthandel
med eller utskänkning af bränvin förstås, blifvit förlänad för bestämd lid, hvilken
före ingången af nästa försäljuings-år icke tilländalöper.
I sammanhang dermed, och sedan Sladsfullmäglige eller, der sådane ej finnas,
allmän Rådstufva hörde blifvit, skall magistraten till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
afgifva utlåtande, huruvida derjemte rättighet all dä idka minuthandel med eller utskänkning
af bränvin må andra personer lör högst tre år tilldelas, och, i sådant fall,
föreslå försäljningsställenas antal, äfvensom i hvilken trakt af staden hvarje försäljningsställe
finnas må, i läll föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende anses nödig.
Kongl. Majlis Befallningshafvande lätte derefter sitt beslut i ämnet och gifve
det magistraten tillkänna; dock må ej mot håde magistratens och Stadsfullmägtiges
eller allmän Rådstufva* afstvrkande beslutas, att näringsidkare enligt 2 mom. antagas
skola, ej heller sådane näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvarom magistraten
och Sladsfullmäglige eller allmän Rådstufva äro ense.
8 8.
För hvarje sådan näringsidkare, som i 1 mom. af § 7 om förmäld är, skall ärligen,
sä länge hans rättighet ,ortlär, den komité, som för bevillningslaxering salt är,
före den 15 Juni beräkna det kannelal bränvin, sorn må anses komma att af näringsidkaren
under det nästföljande lörsäljuings-året i staden lör»lirås, i läll han sin rätt
till bränviiisförsäljuing då fortfarande utöfvar.
Näringsidkare, som icke före den 1 Juli sin rätt lill brämiusförsäljning hos
magistraten uppsagt, vare underkastad den afgift, som bör under det näst följande
försäljnings-året utgå för del kannetal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt.
§ «
Burskap, som hädanefter meddelas, medlöre ej rättighet till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin.
§ »o.
De i § 7 morn. 2 omförmälda lörsäljningsrältigheter, äfvensom de, hvilka magistraten,
sedan Sladsfullmäglige eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva blifvit
hörde, finner skäligt låta, i uppsagda eller förverkade rättigheters ställe, under nästföljande
lörsäljnings-är utöfvas, varde, innan Juli månads utgång, al magistraten på
offentlig auktion utbjudna lör den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemlikt § 7
bestämda lid af högst tre år, åt den eller riem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal.
Ma gislraten ege att, efter Stadsfullmägtiges eller, der sådane ej finnas, allmän Rådslulvas
hörande, bestämma, om flera rättigheter skola utbjudas samfäldt i ett utrop
eller hvarje rättighet särskildt. Auktionsanbuden pröfvas af magistraten, som ege dem,
8
Expeditions-Utskottets Förslug till unden), 'leri/reise, I\:o il(J.
med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet, än äfven ä den erbjudna
algiilens belopp, antaga eller förkasta.
Bildar sig i stad bolag för öfvertägande af all den minuthandel med eller all
den utskänkning af bränvin, eller af beggedera, hvilken eljest skolat, enligt nästföregående
moment, på auktion derstädes utbjudas, må magistraten,, sedan Sladslullmägtige
eller, der sådane ej finnas, allmän Hådstulva hörde blifvit, härom med bolaget, utan
föregången auktion, sluta aftal för den al Kongl. Maj:Is Befallningshafvande bestämda
tid. Härvid får dock algi II en ej bestämmas lägre, än sammanlagda beloppet skolat,
enligt § 17, minst utgöra, i fall försäljniugsrättigheterna varit åt särskilda personer upplåtna.
§ 11-
Gästgifvare vare ej pligtig all bränvin till utskänkning hålla.
§ 12
Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den tid, då denna författning blifvit till
efterlefnad gällande, ulskänkningsrättighel ulöfvas, varde vid rättigheten fortfarande
bibehållet, intilldess densamma upphör genom uppsägning eller förverkas.
Hvarje år, så länge rättigheten varar, skall, innan bevillnings-taxerings-komité
för socknen sammanträder, kommunalnämnden beräkna det kannetal bränvin, som må
anses komma att under det nästföljande lörsäljnings-årel å gästgifveriet försäljas, i fall
utskänkningsrättighelen der fortfarande utöfvas. Taxeringskomitéen pröfve beräkningen
och beslämme det kannetal, för hvilket afgift skall erläggas.
Gästgifvare, som icke, inom en månad frän det (axeringskomiléens förrättning
blifvit alslulad, hos kommunalnämnden uppsagt den rätt till bränvinsulskänkning, som
gästgifveriet åtföljer, vare underkastad den afgift, som bör under det nästföljande försäljnings-årel
utgå för del kannetal. hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt.
Der gäslgifverihållning är mellan lieie åboer fördelad, må utskänkningsrätlighel
af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera endast under den tid lian gäslgifverihällningcn
besörjer. Den, som vill sin andel i utskänkniugsrätligheten uppsäga, vare
dertill berättigad, der uppsägning sker inom den lid, som i 3 moni. är bestämd. Har
uppsägning skett, gånge afgift ut endast för den eller de åboers andel, hvilka vilja
utskänkning fortfarande idka, och dellage i algi flen hvardera i förhållande till den tid,
han ulskänkningsrälten i förening med gästgifverihållningen utöfvar.
§ 13.
Öfver beslut, som taxeringskomité, jemlikt §§ 8 och 12, meddelar, i fråga om
beräkning af det kannetal bränvin, för hvilket minuthandels- eller utskänkningsafgift
erläggas skall, eger så väl den skatlskvldige, som inom länet varande hushållningssällskap,
stad, magistrat, socken eller kommunalnämnd alt bos pröfningskomité anföra
besvär inom den tid och i den ordning, som för öfverklagande af laxeringskoinilés beslut
i allmänhet äro bestämda: äfvensom pröfningskomité tillkommer alt, ehvad dylikt
beslut blifvit öfverklagadl eller ej, deri vidtaga förändringar, som finnas skäliga; och
må vidare klagan öfver pröfuingskomités beslut, i den ordning bevillningsförordningen
i allmänhet bestämmer, fulllöljas af dem. hvilka öfver laxeringskoinilés beslut, enligt
hvad bär o van sägs, ega besvär anföra.
Ulan
Expe ditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 470. 9
Utan hinder af förd klagan skall försäljningsafgiften utgå efter det af taxeringskomité
bestämda kannetal, intill dess ändring deri blifvit vidtagen genom beslnt, som
vunnit laga kraft.
§ 14.
Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning, än den, som kan gästgifveri tillkomma,
må i socken å landet idkas, gore derom framställning hos kommunalnämndens
ordförande före utgången af Mars det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden
skall innan slutet af April deröfver afgifva yttrande och deri, om bifall till
utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom det må ske,
hvarefter yttrandet öfverletnnas till Ordföranden i Kommunalstämman. Denne inhemte,
innan Maj månads utgång, på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst,
socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen af både kommunalnämnd
och kommunalstämma ogillad, förfalle frågan. Har åter endera eller begge bifall
tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma blifvit hållen, Ordföranden
kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens yttrande till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
in. Kongl. Majlis Befallningshafvande fatte deri sitt beslut och gifve det
kommunalnämndens ordförande tillkänna.
Der fråga uppstår, alt rättighet till minuthandel med bränvin i socken må beviljas,
lörfares på lika sätt, sorn om utskänkning nu stadgadt är.
§ 15.
Rättigheterna för andra tillåtna utskänkningsslällen än gästgifveriet äfvensom för
minulhandelsställena i socknen, varde derefter, innan September månads utgång af kommunal-nämnden
på offentlig auktion utbjudna för den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
jemlikt § 14 bestämda tid af högst tre år åt den eller dem, som åtaga sig
afgift för högsta kannetal. Kommunalnämnden pröfve de anbud, som dervid göras,
och ege deni, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet, än
äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.
Der utskänkningsrältighet för gästgifveri blifvit uppsagd inom den i § 12 bestämda
tid, ege kommunalnämnden, om den så för godt finner och derest ej å kommunalstämma,
som två söndagar å rad blifvit pålyst, annorledes beslutas, att vid den
auktion, som nyss sagd är, ny utskänkningsrältighet, med utsättande af stället för dess
utöfning, i den uppsagda rättighetens ställe, på enahanda sätt utbjuda och auklionsanbuden
pröfva.
§ 16-
Försäljnings-året räknas för stad från den 1 Oktober och å landel från den 1
November.
§ 17.
Vid beräkning, som är i § 8 för stad föreskrifvert, må kannetal icke sättas för
minuthandels- eller utskänkningsställe under 800, och vid beräkning, sorn är i § 12
för gästgifveri å landet föreskrifven, icke under 400. Ej heller lår auktionsanbud,
som enligt § 10 eller 15 för hvartdera slaget af handel antages, understiga i stad 800
eller å landet 400 kannor.
Bi/i. till B. St. Prof. 4862—1863. 10 Saini. 4 Afd. 48 Haji. 2
10 Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 170.
§ 18.
Så i stad som å landet utgöres algillen vid minuthandel med 25 öre och vid
utskänkning med 40 öre för hvarje kanna af det bränvin, som enligt § 8 eller 12 be
rak
nadt blifvit eller hvarför afgift enligt § 10 eller 15 åtagen är.
§ 19-
Årsafgift för minuthandel med och utskänkning af bränvin skall för hvarje halfår
förskottsvis erläggas och inbetalas till vederbörande uppbördsman.
§ 20.
Den som sin rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin i stad
en gäng uppsagt, må ej till dylik försäljning ånyo vinna rättighet annorledes än i §
10 medgilves.
Ilar för gästgifveri å landet rättighet till bränvinsutskänkning en gäng blifvit af
egaren uppsagd, må den icke kunna för gästgifveriet åter förvärfvas Gästgifvaren må
dock kunna för sin person vinna rättighet till bränvinsutskänkning på sätt i § 15
medgifves.
§ 21.
Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin må ej på annan
person ölverlålas, utan att denne i stad af magistraten och å landet af kommunal
nämnd
pröfvas tjenlig och i öfrigt behörig.
§ 22.
Innan minuthandel med eller utskänkning af bränvin företages af den, som till
sådan försäljning rättighet undfått, vare han pligtig att i stad hos magistraten och ä
landet hos kronobetjeningen anmäla å hvilket ställe han försäljningen idka vill. Så
ofta sådant försäljningsställe ombytes, varde anmälan derom likaledes gjord. Der en
ligt
§ 7 eller 14 viss trakt för försäljningsstället blifvit bestämd, varde det iakttaget.
§ 23.
Vid läger, eller der trupp eljest är lör flere dagar sammandragen, vid helso
brunn
eller badort, på passagerarelärtyg, eller der värdshusrörelse af annan anledning
kan komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas, må, för kortare tid
än år, rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
när, i förstnämnda fall, befälhafvande militärchef, och, i öfriga fall, andre vederbörande
derom gjort anmälan.
Algiften bestämmes af den för bevillningstaxering näst derefter sammanträdande
komité, men får ej understiga det belopp, som för den ifrågavarande tiden svarar mot
den afgift, hvilken enligt de i §§ 17 och 18 stadgade beräkningsgrunder för år minst
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, J\:o i70. 11
tid beräknas. Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp förskottsvis
erläggas till vederbörande uppbördsman.
Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Kongl Maj:ts
Befallningshafvande derom vederbörande skönskrifvare.
§ 24.
Utaf de afgifler, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel med och
utskänkning af bränvin, \are sig i stad eiler å landel, insättes i landtränleriet i för
Landstingets och £ för hushållningssällskapets räkning, för alt förvaltas och användas
till ändamål, som för länet nyttiga äro.
Af de afgifter, som i stad inflyta, tillfälle de återstående $ staden, men af dem,
sorn från socknar å landet ingå, aflemnas de f i landtränleriet, hvarifrån det för hela
länet sammanlagda beloppet genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fördelas på länets
samtliga socknar i förhållande till hvarderas folkmängd. Skulle pröfningskomité tillstyrka
och Kongl. Maj:t bifalla, ali län för sådant ändamål indelas i distrikt, af hvilka
dock hvarldera bör innefatta minst ett fögderi, utdelas, likaledes efter folkmängden,
de från distriktet influtna §• emellan dess samtliga socknar. Hvad stad eller socken
sålunda till Taller, användes till kommunala behof inom staden eller socknen.
I Slockholm tillfälle hela afgiften staden.
När enligt § 23 rättighet meddelas till bränvinsutskänkning på passagerarefartyg,
skola derför belöpande ulskänkningsafgifter uppbäras i den stad eller kommun, hvarest
rederiet har sitt hufvudsäte.
§ 25-
A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin förbjuden på de
ställen, der auktion, marknad, torgdag eller mönstring med beväringsmanskap hålles,
eller der menighet för kronoskjutsning eller skallgång samlad är samt inom £ mil frän
samma ställen.
Vid annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting eller annan till
folksamling föranledande förrättning må ej bränvin försäljas annorlunda, än vid måltider
åt spisande gäster.
Ej må någon i landsbygd fara med bränvin från by lill by eller från gård till
gård, alt dermed köpslaga.
§ 26.
Minuthandel med och utskänkning af bränvin vare, äfven då den för öfrigt medgifven
är, i allmänhet icke tillåten sednare å dag än till klockan 10 på aftonen; egande
dock vederbörande embetsmyndighet, der särskilda omständigheter föranleda behof af
annan tids bestämmande, att derom förordna
Skulle anledning förekomma dertill, ali minuthandel med eller utskänkning al
bränvin bör förbjudas i stad vid något af de tillfällen, som i § 25 nämnas, eller å
landet vid de tillfällen, som i samma paragrafs 2:dra mom. omförmälas, ege vederbörande
myndighet jemväl att derom meddela föreskrift.
Förekomma å utskänkningsställe vid särskilda tillfällen oordningar al den art,
att innehafvare af utskänkningsrättighel icke kan anses fortfarande ega den frejd, ordentlighet
eller öfriga egenskaper, hvilka jemlikt 6 § för rättighetens förvärfvande er
-
12 Expeditions-Utskottets Förslag lill undcrd. Skrifvelse, N:o il0.
fordrats, mä Konungens Befallningshafvande, på anmälan i stad af Magistral eller Stads*
fullmägtige och å landet af Kommunalnämnd, ega att utskänkningsrätligheten indraga
eller innehafvaren derifrån skilja; dock vare han i sådant fall berättigad att af redan
erlagd utskänkningsalgifl återfå så stor del, som motsvarar den tid, hvarunder rättigheten
ej ulöfvats.
§ 27.
På apothek må ej annorlunda än i medicinalförfattningarne loreskrifves bränvin,
med eller utan droguer eller andra tillsatser, säljas eller till förtäring pä stället utdelas.
§ 28.
Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryltradt genom parti- eller
minuthandel till köpare utmätas eller utiemnas.
Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.
I stad kan utskänkning af bränvin under sön- och helgedagar än vidare inskränkas
eller helt och hållet förbjudas, derest beslut derom lättas af Kommunalstyrelsen
samt af Konungens Befallningshafvande, efter Magistratens hörande, godkännes.
På landet vare å sön- eller helgedag all annan utskänkning förbjuden, än på
gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest Kongl. Majlis Befallningshafvande ej,
på grund af särskilda omständigheter, undantag meddelat.
§ 29.
Bränvin må icke utiemnas till den, som synbarligen är ölverlastad, ej heller å
utskänkningsställe till den, som minderårig är.
Den, som öfverlastad är, får ej utdrifvas från utskänkningsställe, der han starka
drycker förtärt, eller utan vård lemnäs.
§ 30.
Då minuthandel med eller utskänkning af bränvin sker, får dörren till försäljningsrummet
icke vara läst.
§ 31.
Den, som eger rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, vare
förbjudet att, äfven utan betalning, utlemna sådan vara vid tillfälle, då försäljningsrätten
ej ulöfvas får.
§ 32.
1 öppen salubod för handel med andra varor än bränvin vare bränviusutdelning,
äfven utan betalning, förbjuden.
§ 33.
Ej vare någon berättigad alt utsöka betalning för bränvin, sorn blifvit vid utskänkning
utborgadl.
Eappeditions-UtskoUets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 110. 13
Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mindre belopp än en
kanna utborgadt.
§ 34.
Byteshandel med bränvin vare lika med bränvinsförsäljning ansedd.
Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller sorn icke är
renadl från finkelolja, eller hvars styrka icke uppgår till minst 46 procent, får icke
vid minuthandel eller utskänkning (ill salu hållas.
Då bränvin sändes med fartyg sallsjövägen ifrån tullplats, hvarmed förslås stad,
köping eller landthamn, der tullkammare eller, under inspektor eller uppsyningsman
ställd, ständig tullbevakning finnes, hör tullförpassning bränvinel åtfölja samt kärlen
med tullförsegling vara försedda; dock inbegripes icke härunder skeppsbesättnings förråd,
räknadt till 2 kannor på man.
Förpassning å bränvin må ej af tullkammare utfärdas, innan afsändareu aflemnat
tillverkarens, under edlig förpligtelse ulgifna bevis, att bränvinet är af honom å uppgifvet
ställe tillverkadt.
Sådant bevis bör åtfölja bränvin, då det föres emellan inrikes orter, antingen
sjöledes från skärgård eller i större parti än 60 kannor.
Vid införsel och transport af utländska brända eller distillerade spirituösa drycker
gälle hvad särskildt derom stadgas.
Med undantag af den i § 35 meddelade föreskrift om bränvinets rening och
styrka, skall hvad i denna förordning är stadgadt om minuthandel med eller utskänkning
af bränvin gälla äfven för sprit samt andra brända eller distillerade, in- eller utländska,
spirituösa drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro dermed tillagade.
betjent påtecknad, uppgift om den lid, hvardera åboen är lill bränvinsutskänkning berättigad,
vara anslagen hos den, som för tillfället försäljningsrätten utöfvar, och bos
honom, under samma tid, jemväl skylt vara anbragt, på sätt i § 39 föreskri Ives.
§ 36.
§ 37.
Å gästgifveri, der rörelsen är mellan flere åboer fördelad, skall en, af krono
Der minuthandel med eller
skylt sorn rörelsen utvisar.
å 39.
utskänkning af bränvin idkas, skall vara anbragt
§ 40.
Af denna förordning bör A
af bränvin idkas, ett exemplar alltid
det ställe, der minuthandel med eller utskänkning
vara i försäljningsrummet anslaget.
14 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 110.
§ 41.
Den, som genom minuthandel eller utskänkning fory 11 rar bränvin, utan att i
stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som, på sätt i 3 § sägs, mellan
flere köpare fördelar bränvin, bote första gången från och med 15 tili och med 30
R:dr, andra gången från 30 till och med 60 R:dr och tredje gången från 60 till och
med 120 R:dr. Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes,
dömes till fängelse från och med två månader till och med ett år.
Förbrytaren varde derjemte dömd alt utgifva minuthandels- eller utskänkningsafgift
för det kannetal, som, eller hvad utredas kan, blifvit föryltradt, dock ej under det
belopp, som svarar mot en fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17 och 18 stadgade grunder,
för är minst utgå bör.
Dessutom vare det i lörsäljningsrummet befintliga bränvin till och med 60 kannor,
tillika med kärl, som för deras alhemtning tjenliga äro, underkastade beslag och
förbrutna
Har förbrytelsen skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från och
med 15 till och med 30 R:dr, utom det ansvar, som, enligt allmän lag, bör för sab
batsbrott
ådöinas.
§ 42.
Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, andra gången beträdes
med oloflig utskänkning, vare han tillika denna sin handelsrättighet förlustig.
Annan handlande, som tredje gången beträdes med oloflig minuthandel med eller
utskänkning af bränvin, vare likaledes sin handelsrättighet förlustig.
§ 43.
Öfverträdes förbud, som i § 27 gifvet är, var lag som i § 41 sägs.
§ 44.
Underlåter den, som erhållit rättighet till minuthandel med eller utskänkning af
bränvin, att afgift derför i föreskrifven tid erlägga, varde afgiften genast utmätt. Vid
sådan underlåtenhet andra gången vare minuthandels- eller ulskänkningsrättigbeten förverkad,
och varde försäljningen genast inställd, i stad af magistraten och å landel af
kronofogden; men näringsidkaren vare ändock pligtig att, under försäljnings-året, afgiften
fortfarande utgöra.
Den, som idkar minuthandel med eller utskänkning af bränvin under tid, hvarför
afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd, böle första gången från och med 15
till och med 30, och andra gången från 30 till och med 60 R:dr.
§ 45.
Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin å annat ställe, än
dertill uppgifvet är, eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad, att, då
han i parti eller genom minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället
förtäres, eller afhemtas i mindre belopp än han är berättigad alt föryttra, eller
Exp e dilion s- UIs lottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 110. 15
förbryter sig den, som till minuthandel med eller utskänkning af bränvin berättigad
är, mot § 25 mom. I eller 2, § 28 mom. 2 eller 3, eller § 31; bote första gången
från och med 15 till och ined 30 R:dr, samt andra gången från 30 till och med 60
R:dr, och vare dessutom andra gången sin minuthandels- eller utskänkningsrätt förlustig.
Olverträdes det förbud, som i § 25 mom. 3 gifvet är: vare hot första gången
från och med 15 till och med 30 R:dr, andra gången från 30 till och med 60 Rör
samt tredje och följande gånger från 60 till och med 120 R:dr. Det medförda bränvinet
vare derjemte förbrutet. Säljes dervid mindre än 15 kannor; ansvare förbrytaren
tillika enligt § 41.
§ 46.
Handlande, som mot § 32 sig förbryter, böle första och andra gången enligt §
45 och håfve tredje gången dessutom sin handelsrättighet förverkat.
§ 47.
Förbrytelse mot § 4 mom. 2, § 22, § 28 mom. 1, § 29, 30, 35, 38, 39 eller
40, straffes med böter från och med 10 till och med 50 Riksdaler.
Då förbrytelse skett mot § 35, vare tillika det till salu hållna bränvin under -  kastadt beslag och förbrutet.
§ 48.
Skulle den, som är pligtig att förbrytelser emot denna förordning åtala, sjelf beträdas
med oloflig bränvinsförsäljning, vare han förfallen till dubbla böter och miste
tjensten.
S 49.
Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är under tilltal
ställd, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill lagligen förvunnen varder, för
hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff,
som för sådan förbrytelse stadgade äro; dock må fängelsestraffet icke öfverstiga
ett år.
§ 50.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot denna förordning
begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, likasom vore
förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.
§ 51.
Lnderlåtes vid transport af bränvin föreskrift, som i § 36 gifven är, dömes varan
förbruten, derest egaren ej gitter visa, att hon är af inhemsk tillverkning eller blifvit
vederbörligen förtullad.
16
Expedit io ns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 110.
§ 5-2.
Böter, som enligt § 41, 43, 44, eller 45 ådömas. skola, då tillgång brister, enligt
i lag stadgade grunder, till långelse vid valten oell bröd förvandlas.
Böter, som eljest enligt denna författning ådömas, skola, i brist af tillgång, förvandlas
till fängelse sålunda, att mot böter
till oell med 15 R:dr svara  7 dagar,
från 15 B:dr till och med 40 R:dr  14 „
» 40 „ » „ « 75 „  21 a
„ 75 150 ,  30 „
* 150 225 „  45 „
„ 225 „ . . „ „ „ 300 ....... 60 „ eller 2
månader, o. s. v. Ej må dock någon, för bristande tillgång till böter, mer än ett år
i fängelse hållas, ehvad belopp böterna må utgöra.
§ 53.
Då minuthandels- eller ulskänkningsafgift jemte böter enligt denna förordning
ådömda blifvit, må, der tillgång till afgiflen eller någon del deral saknas, böterna ej
kunna med penningar gäldas, utan skall den sak fällde i stället undergå det straff, som
enligt § 52 mot böterna svarar.
§ 54.
Skola böter, som olika förvandlas, på en gång uttagas, gånge de böter först ut,
som till fängelse, och dernäst de, som till fängelse vid vatten och bröd (örvandlas.
§ 55.
Af böter, så ock af minuthandels- eller ulskänkningsafgift, som enligt denna
förordning ådömas, samt värde af bränvin, som förbrutet anses, tillfälle f åklagaren
och l den stads eller sockens fattigkassa, der den åtalade förbrytelsen är begången.
Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
§ 56.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i förordningen stadgadt är.
§ 57.
Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente, samt de personer, hvilka
särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge att förbrjtelser mot
densamma åtala.
I öfrigt ege en hvar rättighet att för sådana förbrjlelser anställa åtal, dock ej
barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse N:o il0. 17
Då åtal anställes af annan än den, som i 1:sta moni. af denna § nämnd är,
gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, alt denne må kunna målets utförande
öfvervara.
§ 58.
Å landet bör Kommunal-nämnd och i stad Stadsfullmägtige egna synnerlig uppmärksamhet
deråt, att sådana förbrytelser varda till åtal angilna.
Rättighet alt verkställa beslag tillkomne de i § 57 mom. 1 omförmälda allmänna
åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.
§ 59.
Ej vare någon jäfvig att angående oloflig bränvinsförsäljning vittne bära endast
på den grund, att han dervid bränvin sig lillhandlat eller förtärt.
§ 60.
Förbrytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolarna åtalas och afdömas,
med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsäljning i de städer, der poliskammare
finnes, uti hvilka dylika frågor skola i hittills vanlig ordning behandlas.
N»o 171.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Ädeln den 19 Nov. 1865.
Preste-Slåndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående fribrefsrätt för Pastorsembetena
i riket.
(Sammansätta Lag- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 29.
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har vid innevarande riksdag blifvit ånyo upptagen den äfven
tillförene Rikets Ständers pröfning underställda frågan om upphälvande eller förändrad
BiL till R. St. Prot. 1862—1863, 10 Sand. 1 Afd. 18 Höft. 3
18 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 111.
reglering af klockares brefbäringsskyldighet. I della afseende innehåller 24 Kap. 32 §
Kyrkolagen bland annai: ”Han skall ock bära Kapitlets, Prostens och Kyrkoherdens
bref till Prosten, när de honom tillhandakomma, till nästa klockare, och der sådant
försummas, till skadan, som deraf timar, svara.”
Härvid har nu blifvit anmärkt, att denna brcfbefordringsskyldighet, som redan
är nog betungande, lätteligen kan. i anseende till förenämnda lagbuds allmänna och
O O ' . i /» i •
obestämda form, genom missbruk af vederbörande förvandlas lill en för klockarne olidlig
lunga. När dertill tagits i betraktande, att anledningen lill delta kyrkolagens bud,
en långsam och osäker postgång, icke numera, sedan ändamålsenliga författningar i
detta afseende blifvit vidtagna, förefinnes, så har det ansetts, alt ifrågavarande stadgande
kunde upphäfvas, om Preslerskapet i stället tillädes fribrefsrält för dess embetsskrifvelser;
och har derföre blifvit alternativt föreslaget, antingen att ofvanberörde stadgande
måtte alldeles upphäfvas och den ifrågavarande brefbefordringen ordnas sålunda,
att bref, cirkulärer och stamböcker, som från Kongl. Maj:t ankomma till Domkapitlen
för att Preslerskapet delgifvas, måtte medsändas och åtfölja Kongl, Maj:ts och Konungens
Befallningshafvandes andra kungörelser, samt Paslorerne för öfriga embetsskrifvelse:-  erhålla fribrefsrält; eller att närmare måtte bestämmas och förklaras, hvad och huru
mycket£det åligger klockaren att såsom postbud till vederbörande befordra.
Rikets Ständer hafva i afseende pä anledningarne till de i delta afseende inlupna
klagomål inhemta!, att i åtskilliga stift grundade skäl lill sådan klagan förekommit,
men alt deremot i andra stift denna angelägenhet blifvit sålunda ordnad, all brefbäringsskyldigheten
derstädes utan knot lordrages. Af delta förhållande hafva Rikets
Ständer troll sig kunna antaga, alt de anmärkta olägenheterna mindre bero af lagbudets
innehåll än af dess tillämpning. Alt till förekommande af missbruk genom en sådan
reglering, som i det sednare alternativet blifvit föreslagen, närmare bestämma brefbäringsskyldighetens
omfattning har emellertid synts Rikets Ständer vara opraktiskt,
enär kontroll i alla fall icke skulle kunna hållas öfver de förseglade försändelsernas innehåll
och, derest någon granskningsrätt i detta afseende kunde klockarne medgifvas,
sådant skulle gifva anledning till ett olämpligt förhållande mellan dem och deras förmän.
Att åter alldeles upphäfva brefbäringsskyldighelen lärer icke böra ifrågakomma,
innan densamma kan ersättas af andra befordringsmedel. Skulle nemligen, ulan sådan
ersättning af andra anordningar, Preslerskapet beröfvas tillfället att lå sina embelsskrifvelser
och andra försändningar befordrade, så skulle antingen deraf vållas en isolering,
som gjorde stiftsstyrelsen hardt nära omöjlig, eller ock Presterskapel betungas med den
ofta (ill utgifter föranledande postbefordringsskyldighet, hvilken lör närvarande såsom
ett tjensleäliggande tillhör klockarne; men att sålunda befria en klass af tjenstemän
från dess göromål, för alt utan ersättning lägga desamma på en annan kiass, synes
icke vara med rättvisa och billighet förenligt 1 fråga om anordningar, hvarigenom
klockarnes brefbänng blefve umbärlig, utan att någon ny tunga för Preslerskapet uppstode,
och utan att det genom brefbäringsskyldigheten alsedda ändamål förfelades, lärer
för närvarande ingen annan utväg finnas, än att medgifva Preslerskapet rättighet
lill begagnande af kronobrefbäringen. Då emellertid under en längre följd af år klagomålen
öfver detta onus, isynnerhet från allmogens sida, varit så allvarsamma, att
åtgärder till dess lindrande tid efter annan måst vidtagas, och denna brofbäring, som
möjligen kunde till fullo ersätta den sä kallade klockareposten, likväl för sådant ändamål
mäste ordnas på elt nytt sätt och derigenom blefve vida besvärligare än nu, hafva
Rikets Ständer ansett denna utväg icke böra anlitas. Rikets Ständer hafva derföre
ansett sig icke kunna antaga någotdera af ofvannämnda förslag i hela dess omfattning;
men då, särdeles med afseende på den omständigheten, att, efter inrättandet af den
Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 112. 19
Statiska Gen träl-by rån i hulViidsladen, försändningarne lill och ifrån Prestersltapet af
blanketter och handlingar hörande till den officiela statistiken tillkommit, och klockarnes
brefbäring derigenom blifvit försvårad, del sjnes vara billigt, att sådana ålgärder
komma att vidtagas, hvilka, utan olägenhet för det allmänna eller någon särskild klass
af tjenstemän, kunde, om än icke alldeles afhjelpa de öfverklagade olägenheterna, dock
i någon mån lindra klockarnes tunga af deras omförmälda åliggande, och då sådant
ändamål synes kunna vinnas derigenom, att Pastorsem betena, hvilka för närvarande
iiro i saknad af fribrefsrätt, förunnade» sådan förmån, hafva Rikets Ständer funnit sig
böra hos E. K. Maj:t, i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t läcktes tillse, huruvida
och i hvad mån fribrefsrätt för deras embetsskrifvelser må kunna Paslorsembelena
i riket tilläggas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 November 1863.
Mto 172.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 19 Nov. 1863.
Presle-Ståndel den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndel den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrad anordning
af bönegudstjensterna i städerne.
(Sammans. Lag- och Ekon.-Utskoltels Betänkande N:o 31.)
S. A. K.
Genom 2 Kap. 3 § i Kyrkolagen är stadgadt, att “i de stora städer" skall bön
hållas i kyrkan morgon och afton alla dagar, då icke veckopredikan eger rum. I afseende
härå har hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, att man vid detta påbud naturligtvis
afselt den dåvarande tidens förhållanden och lefnadsvanor, men atl, då numera en
stor förändring i dessa afseenden inträffat, detta laghud icke passade in med nuvarande
förhållanden, till följd hvaraf dessa påbjudna bönestunder, i den form under hvilken
de ännu funnes qvar från en längesedan förfluten lid, icke vidare tjenade lill att uppfylla
det ändamål, man med dem alsell. Sådant hade förhållandet visat sig i hufvudstaden,
hvarest höner dagligen hållas i enlighet med olvanberörda föreskrift, men, enär
20 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, lS:o 112.
morgonbönen hålles å en timma, klockan 8 f. m., som vore alltför tidig lör folkets
närvarande vanor, tycken och arbetsordning, samt aftonbönerna, allt efter årstiden, inträffade
klockan 4, 5 eller 6 e. m., eller långt innan dagens arbetsbeslyr kunde anses
vara slutade, så hade följden blifvit den, alt dessa bönestunder icke vidare besöktes.
Dertill komme, bland annat, den verkliga olägenheten af dessa föreskrifna bönestunder,
att prestmannen af desamma förhindrades att verka der. hvarest hans biträde mera
påkallades och behöfdes. Enligt hvad erfarenheten i hufvudstaden visat, syntes det,
som om införande af bibelförklaringar, förenade med aftongudstjenst, pä en af veckans
dagar skulle hafva mera utsigt för sig att verka välsignelserikt till församlingsmedlemmarnes
andeliga tillväxt och förkofran; ty när kyrkorna vid de anbefallda bönestunderna
vanligen stöde tomma, så vore de deremot vid de frivilligt åtagna bibelförkla
ringarne
vanligen ganska talrikt besökta. Om också icke i alla rikets större släder
enahanda förhållande härmed egde rum som i Stockholm, så funnes dock städer, der
man icke allenast insett gagnlösheten af bönegudsljensterne, utan älven vidtagit åtgärder
för att icke detta arbete måtte ske förgäfves. Ehuru de nuvarande anordningarne
i detta afseende sålunda hade i allmänhet visat sig olämpliga och äfven blifvit-som
sådana ansedda, så egde likväl icke Konsistorierna i riket och ännu mindre församlingarne
någon laglig rätt att derutinnan göra någon väl behöflig förändring, enär sådan
icke kunde härledas ur Kongl. Brefvet den 3 November 1823, som endast medgåfve
Konsistorierna, att, efter omständigheterna och orternas beskaffenhet, bestämma klockslaget
för gudstjenslens början. Endast genom ett allmänt medgifvande åt Konsistorierna
att i de församlingar, der de i Kyrkolagen nu anbefallda bönestunderna icke
längre ansåges uppfylla det ändamål, hvartill de blifvit föreskrifna, lå ordna och för
ändra
dessa andaktstillfällen på sådant sätt, att verklig nytta och välsignelse kunde
församlingarne deraf tillfalla, skulle de olika församlingarnes önskan tillfredsställas och
deras andeliga båtnad vinnas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och enär ifrågavarande bönestunder
lämpligen böra anordnas med afseende å särskilda förhållanden, vanor och behol i de
större städer, der de förekomma, hvarmed icke i alla fall torde vara förenligt att den
ovilkorliga föreskriften om deras förrättande två gånger dagligen qvarstår i Kyrkolagen,
hafva Rikets Ständer, med upphäfvande för sin del af det i 2 Kap. 3 § Kyrkolagen
förekommande ovilkorliga stadgande, att i de stora städer bön skall hållas morgon och
afton alla dagar, då icke veckopredikan eger rum, funnit sig böra hos E. K. Maj:t i
underdånighet anhålla, att E. K. Majit täcktes förordna, det må Konsistorierna i riket
i fråga om de hitintills för de större städerna påbudna bönestunder om hvardagarne,
ega alt, der så af behofvet påkallas, uppå derom gjord ansökning och efter lörsamlingarnes
hörande och medgifvande, vidtaga sådana anordningar och förändringar, som
äro behöfliga, för att del med dessa andaktsstunder afsedda ändamål må vinnas och
befordras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 November 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 173.
21
N:o 193.
Uppläst och godändt hos Kidd. och Adeln deri 19 Nov. 1863.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring af
lagens stadgande om ränta.
(Sammans. Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 3.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer med upphäfvande
af det i allmänna lagen 9 Kap. 6 § Handels-balken stadgade förbud mot beräkning af
ränta högre, än sex för hundrade om året, måtte besluta, att del må vara en hvar
tillåtet laga den ränta för penningar, hvarom han kan blifva ense med låntagaren;
eller, om denna lagförändring skulle anses vara för mycket genomgripande, att det
förslag till förordning angående ränta vid försträckning pä viss kort lid, måtte antagas,
hvilket af E. K. Majit i nådig Proposition lill Rikets Ständer vid sistlidne riksdag afgafs,
så lydande: “Hvad i 9 Kap. 6 § Handels-Balken finnes stadgadt om förbud ali
taga eller låta förskrifva sig större ränta, än sex för hundrade om året, ege ej tillämpning
vid försträckning på viss tid, ej ölverstigande sex månader. Altal om större ränta
vare likväl ej gällande, der det ej med gäldenärens skriftliga förbindelse styrkes. Underlåter
borgenär, som betingat sig större ränta, all inom en månad från förfallodagen
medelst gäldenären delgilven lagsökning eller stämning, gälden kräfva, njute, lör den
tid han efter förfallodagen är till ränta berättigad, ej mer än sex för hundra om året.
Ej må till högre belopp ränta i fast egendom inteckna*.“
Den vigtiga Irägan, hvad som i afseende på ränta bör af lagen stadgas och om
påföljden af lagens öfverflödande, beror utan tvifvel på en rigtig uppfattning ej mindre
af ränteaftalels betydelse från allmän ekonomisk och rättssvnpunkt betraktad, än älven
af de praktiska följder, som af lagbudet härflyta; och då Rikets Ständer nu gå att, i
anledning af ofvan oinförmälda förslag, öfver denna fråga sig yttra, torde Rikets Ständer
först få åberopa den framställning, som, tillika med en öfversigt al frågans histo
-
22 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 173.
riska gång, finnes inlagen i det ulaf sednast i nåder tillsatta Finans-komité den 1 Oktober
1859 afgift) a tryckta utlåtande, i hvilket Komitéen föreslagit bestämmelser, genom
hvilka en öfvergång lill fullständig räntefrihet framdeles skulle beredas.
Ej mindre de vid flera föregående riksdagar bos Rikets Ständer gjorda framställningar
om medgifvande af frihet i ränteaftalet, än den af Borgare-Ståndet vid
1856—1858 årens riksdag beslutade underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit i samma
syltning, ådagalägga, att ett ganska allmänt tänkesätt hyllar denna åsigt, hvars införande
i lagstiftningen föreslagits redan för längre tid sedan af f. d. Lag-komiléen och nu,
på sätt nyss är nämndt, förordats af Finans-komitéen samt vunnit godkännande uti den
af E. K. Majit lill Rikets sednast församlade Ständer algifna, ofvan omlörmälda nådiga
Proposition.
1 samma mån, som en ständigt stigande verksamhet i alla riglningar gifvit åt
penningar ökad användning, har äfven frågan om de naturliga och med samhällets
bästa öfverensstämmande lagarne för densammas begagnande vunnit allt större vigt.
Med den alltmer erkända grundsatsen om frihet i allmänhet för arbetet att sjelft bestämma
och utveckla sig, bar ock synts öfverensstämma, att samma frihet bör finnas i
användandet af det genom arbetet förvärfvade kapital, af hvilket penningen utgör en
del och derjemte är det oundgängliga medlet för fortgången af verksamheten och för
utbytet af arbetets produkter, och att, enär försträckandet af penningar i sjelfva verket
är alldeles likartadt med öfverlåtelse af nyttjanderätt till hvad annat slag utaf kapital
som helst, äfven härvid bör medgifvas rättighet att om vilkoren öfverenskomma,
en rättighet, som i sin grund måste vara för båda de kontraherande till fördel.
Åsigten att frihet i aflalet om ränta öfverensstämmer med rigliga allmänna grundsatser
synes vid de föregående tillfällen, då denna fråga utgjort föremål för pröfning,
icke heller hafva saknat erkännande; men betänkligheterna mot densammas medgifvande
i lagstiftningen synas hufvudsakligen hafva grundat sig på föreställningen att de fördelaktiga
verkningar, som af denna frihet borde härflyta, kunde omintetgöras genom
brist på kapital, och att en ändring i denna del af vilkoren, för penningeförsträckningar
ovilkorligen kotnme alt förorsaka betänkliga rubbningar i de många af penningen
beroende vigtiga förhållanden samt verka till förlamande af landets hufvudnäringar och
till enskildes undergång.
Man har nemligen antagit såsom en gifven följd af rättigheten för långifvare
till betingande af högre ränta, än den nu i lag tillåtna, att räntefoten öfverhufvud
verkligen skulle komma att stiga och att fördenskull alla de näringsföretag nödgades
upphöra, hvilkas produkter icke kunna betinga ett pris, som motsvarar den tillökning
i produktionskostnaden, som uppkomme genom förhöjning af räntan. Förstnämnda
antagande har funnit sin förnämsta grund i den omständigheten, ali räntan här i landet
i allmänhet hållit sig vid dess nu medgifna maximum af 6 procent och mera sällan
derunder nedgått, hvaraf den slutsats dragits, att, om delta maximum höjdes, räntan
äfven skulle uppgå. Men om också skulle medgifvas, att en hög räntefot vore för landets
välstånd i det hela hinderlig, — hvilket dock ingalunda kan anses axiomaliskt,
enär en fort farande hög räntefot bevisar att näringarne der äro inkomstgifvande, helst,
under förutsättning att enhvar bäst bedömer sin egen fördel, ingen lärer för penningen
betala högre ränta än alt han genom sin näring kan bereda sig någon vinst, och ränte
foten
i della afseende manar honom till betänksamhet, — bör icke förbises, att det
nämnda antagandet saknar stöd af erfarenheten, och att deremot åtskilliga anledningar
finnas för den förmodan, att den höjd, vid hvilken räntefoten här i landet under vanliga
förhållanden komme att stadna, ungefär motsvarar dess nu i lag fastställda maximum.
De flesta allmänna inrättningar, som utlåna penningar på längre betalningstider,
Expedi Zions-U/sko ttelsFörs/ag till underd. Skrifvelse, N:o 773. 23
åtnöja sig med en ej obetydligt lägre ränta än 6 procent, och hvad erfarenheten gifver
vid handen, att nemligen förslräckningar, hvilka den större affärsrörelsen begagnar,
gemenligen erhållas mot en ersättning, ungefär motsvarande sistnämnda räntefot, torde
ingalunda hafva sin förklaring ensamt deri, att denna ränta är den högsta tillåtna, utan
i väsendtlig mån äfven deri, att kapitalen icke kunna betinga sig högre pris än della
Alt vid många tidpunkter, och deribland just den närvarande, räntefoten fallit
under 6 procent, bevisar ovedersägligen att om man tillåter förhållandet mellan tillgång
och efterfrågan att utöfva sitt naturliga inflytande på bestämmandet af penningens
pris, sådant ingalunda verkar uteslutande tili delsammas höjande: och när, till följd af
knapp penningelillgång, räntan stiger, äfven till en betydlig höjd, är del för affärsmannen,
som ovilkorligen måste antingen anskaffa penningar lill fullgörande af sina förbindelser,
eller under ogynnsamma förhållanden realisera sina tillgångar och ofta med
detsamma upphöra med sin verksamhet, en vida mindre förlust ali för någon tid vidkännas
en hög ränta, än att underkasta sig den sistnämnda nödvändigheten. 1 allt fall
eger han, om räntefrihet finnes, vida större tillfälle att välja den utväg han finner förmånligast:
ty oneklig! och af erfarenheten bestyrkt är det å ena sidan, alt när rubbningar
i affärslilvet och förtroendet inträda, peoningarne af fruktan lör förluster undandragas
rörelsen samt kunna framlockas endast på det vilkor, att ersättningen för deras
begagnande ställes i förhållande till den med deras utlånande förenade risk, och å den
andra, att när konstlade hinder häremot icke uppställas tillflöde af penningar eger runi
dit, der de för tillfället finna vinstgifvande användning: hvarigenom äfven vinnes, ali
förhållandena hastigare återställas till sitt regelbundna skick och all räntan återgår till
en lägre ståndpunkt. Ju lifligare och bättre ordnade affärsförhållandena mellan skiljda
orter och länder, ju lättare kommunikationerna och ju ändamålsenligare kreditlagarne
äro, i desto högre grad skola dessa fördelaktiga verkningar af frihet i ränleaflalel
framträda. Dessutom är det af förhållandena här i landet under åren 1857 och 1858
ådagalagdt samt genom de af Stalsmaglerna sjelfva vidtagna beslut vitsordadt, ali räntefotens
stegring icke kan af lagarna hindras, äfvensom att en dylik stegring icke blifver
långvarigare än omständigheterna oeflergifligen kräfva. När, under de ovanligt svåra
förhållandena nämnde år, ett undantag från lagstadgandet om ränta af Stalsmaglerna
gjordes, kunde den betydliga summa, som i anledning af berörda förhållande anskaffades
och tillhandahölls såväl jordbruket, som andra näringar, väl lill en början med
lätthet utlånas mot en högre ränta, men denna måste likväl sedan ställningen återgått
till sitt vanliga skick, snart nedsättas till 6 procent, hvaröfver den sedermera svårligen
skulle kunnat höjas.
Något tillfyllestgörande stöd för den omförmälda farhågan lärer icke heller vara
all hemta från erfarenheten i de flera andra länder, hvilka numera i mer eller mindre
vidsträckt mån infört frihet i ränleaftalet. Deremot synes åsiglen att en sådan frihet
är för näringarne fördelaktig kunna för sig åberopa förhållandet i Norrige, hvilket land
såväl till naturförhållanden och näringsgrenar, som i kapitaltillgång, kreditinrättningar
och öfriga hithörande omständigheter kan anses närmast jemförlig! med och ingalunda
öfverlägset värt eget.
Obestridligt är, alt räntefoten långt ifrån uteslutande, eller ens i första rummel,
beror af penningekapitalets storlek i och för sig, ulan vida mera af, bland annat,
den industriela verksamhetens större eller mindre liflighet och dermed sammanhängande
behof utaf rörelsemedel, samt deraf, att de befintliga penningetillgångarnes användning
underlättas och deras verksamhet mångdubblas förmedelst tillräckliga och ändamålsenligt
ordnade kreditanstalter samt inrättningar för penningecirkulalionen.
24
Expeditions- Lits ko tio, Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 173.
Men ehuru företagsamhet och näringarnes utveckling i allmänhet utgör ett vilkor
för samhällets förkofran, får Hock icke förbises, alt dessa understundom taga en alltför
stor utsträckning eller en riglning, som icke hvilar på naturliga grunder. De medel
till förekommande af härifrån oskiljaktiga vådor hvilka man tillförene sökt i en verksamheten
reglerande allmän lagstiftning, hafva visat sig lika oförmögna i detta hänseende,
som nedtryckande på näringarnes naturliga gång; och del har deremot blifvit
alltmera klart, att den enda verksamma och helsosarnma regulatorn på näringsverksamheten
står att finna i konkurrensens inflytande. Hvad näringarne behöfva är å ena
sidan förlag af arbetskrafter och materiela medel, å den andra utbyte af deras produk
ter,
för att dymedelst underhålla och föröka arbetskraften samt fortsätta produktionen;
och då penningen i allt detta utgör endast ett medel för de erforderliga utbytena,
måste det innefatta en motsägelse att erkänna nyttan af frihet i ändamålets vinnande,
men icke i begagnandet af det dertill oundgängliga medlet. Näringarnes sunda utveckling
beror på ett rigtigt förhållande mellan tillgången på förlag och möjligheten för
afsättning; befintligheten al ett sådant förhållande eller afvikelserna derifrån angifva»,
om icke ensamt, åtminstone förnämligast och säkrast genom det allmänna bytesmedlet,
i afseende pä hvilket åler räntans stigande eller fallande utvisar vexlingarne i förhållandet
mellan tillgång och efterfrågan. Men om lagen hindrar detta förhållande att
fritt gifva sig tillkänna, så går ock den upplysning om näringarnes verkliga ställning,
som förändringarne i penningepriset antyda, förlorad, utan att kunna på något annat
vis ersättas; och i följd häraf bemärkas missförhållandena icke förr, än de nått en
sådan höjd, att våldsamma rubbningar blifva oundvikliga. Dessa s. k. handelskriser
kunna visserligen icke helt och hållet förekommas genom räntelrihet, men onekligt är,
att räntans vexlingar och stigande gifva anledningar lill att förutse krisens annalkande;
och alt nämnda frihet, när dessa stockningar i handelsverlden kommit till utbrott, utgör
det kraftigaste medlet till jemviglens återställande, hvarföre också, vid sådana tillfällen,
antingen lagen suspenderat sig sjelf, eller räntan, den förra till trots, ändock
gått upp vida öfver den tillåtna gränsen.
En ökad våda af en under längre tid fortgående, onaturlig näringsverksamhet
uppstår här i landet särskildt derigenom, att landels hela myntväsende är förknippadt
med en sedelutgifning från Rikets Ständers Bank, hvilken kan betydligt öfverstiga den
verkliga valutan; i ty all hvarje kännbarare rubbning måste starkt anlita Bankens metalliska
förråd och derigenom kan bringa sjelfva myntvärdet i fara. Begagnandet af
de medel häremot, till hvilka Rikets Ständers Bank nu är inskränkt, kan icke ske
hvarken i lämplig lid, eller med tillräcklig kraft, eller på ett sätt, som ej medför andra
verkningar, hvilka motarbeta ändamålet.
För att emellertid friheten i öfverenskommelser om vilkoren för penningens användning
skall kunna vara gagnelig, fordras dock att en verklig konkurrens i detta afseende
eger rum; men om ett fullgiltig! skäl lill inskränkning i ränlealtalet förut funnits
uti bristen på bankanstalter samt andra kreditinrättningar, så bortfaller detta, i och
med detsamma hindren för sådanas uppkomst borttagas och dylika, väl ordnade, uppstå.
Då bankväsendet äfvensom andra kreditanstalter, afsedda för särskilda slags lånebehof,
såsom sparbanker och hypolheksföreningar, här i landet under sednare lider
redan hunnit den utveckling och tagit en sådan rigtning, att, om desamma fortfarande
få ega bestånd och än vidare fortgå, något förtryck af långifvare mot de lånebehöfvande
icke behöfver fruktas, synes icke heller någon betänklighet härutinnan mera böra hindra
tillämpningen af en i och för sig rigtig grundsats. Del tolde för öfrigt, hvad
bankerna beträffar, visa sig vara en ogrundad farhåga att de skola söka bibehålla en
hög
Expedilions-LJLskollels Förslug lill undcrd. Skrifvelse, IS:o 173.
25
bög räntefot. Af vida större intresse för dem är, att icke utlemna sina penningar annat
än emot goda säkerheter, men dessa erbjudas icke der hvarest en hög ränta fordras.
Nyss om förmälda fruktan för en förtryckande öfvervigt å långifvarnes sida har
mindre yppat sig beträffande bruks- och fabriks- samt handelsrörelsen, hvilka näringsgrenar
likväl företrädesvis äro i behof att hastigt kunna erhålla försträckningar och
derföre måste kännbarast erfara inflytandet af vexlingar i penningemarknaden, än i
fråga om jordbruket. Man har befarat, alt spekulationen på en högre ränta, skulle
föranleda egar ne af penningekapitalet att uppsäga de lån hvilka nu tillgodokomma jordbrukaren,
som derigenom skulle antingen gä miste om nödigt förlag eller nödgas för
detta betala en ränta, hvilken öfverstege jordens afkastning och således måste undergräfva
hans ställning.
Om äfven den anmärkningen häremot icke är tillfyllestgörande, att berörda spekulation
är förenad med alltför stor fara för förlust eller minskad alkastning, för att
egare, af penningekapital bär i landet skulle våga i någon betydligare mån deråt hängilva
sig, bli Iver anmärkningen dock ej utan betydelse, när tillika tages i betraktande,
att en långvarig vana icke hastigt borllägges och alt spekulationen fordrar en uppmärksamhet
och oafbruten omsorg, hvaråt flertalet af de långifvare, som önska att för
längre tid placera penningar, svårligen finna räkning i, eller ens förmå alt egna sig.
Hela den anförda Betänkligheten hvilar emellertid på förutsättningen att räntefoten i
allmänhet skulle i någon betydligare mån stiga, och bortfaller på samma gång som
denna förutsättning.
Vigligare är likväl att tillse, om icke räntans frihet är ett grundvilkor för att
jordbruksnäringen må kunna bibehålla en sund och säker grund för sin förkofran och
om sålunda icke, i sjelfva verket, den ifrågasatta förändringen skulle blifva för jordbruksnäringen
till nytta. Det må härvid iörst, beträffande påståendet att jordbruket
kan bära endast en jemförelsevis låg penningeränta, erinras, att när afkaslningen af en
jordegendom jemföres med penningeräntan, så bör den penningesumma, som uttrycker
egendomens värde, utgöra grunden för beräkningen. Har en egendom, hvaraf ett visst
värde i afkastning kan erhållas, i inköp kostat en stor summa penningar, så motsvarar
alkastningen naturligtvis endast en låg ränta å nämnda summa, hvaremot, om inköpspriset,
eller i allmänhet den i egendomen nedlagda summa, varit låg, afkastningsvärdet
motsvarar en högre ränta derå; och häraf följer obestridligen, att jordbrukaren kan
med fördel gifva en högre ränta för de penningar han behölver upplåna, om priset pä
hans egendom varit lågt, än om han betalt ett i förhållande till alkastningen högt pris,
äfvensom att jordbruket sålunda kan fördraga en högre penningeränta, om jordbrukaren
vid bestämmandet af egendomspriset ständigt mäste aktgifva på förhållandet mellan
jordens afkastningsförmåga och den gängse penningeräntan, än om nämnda pris genom
särskilda af denna oberoende anledningar uppdrilves till en onaturlig höjd. Men en
sådan öfverdrifven stegring uteblifver knappast, när tillfällena till skuldsättning ökas,
utan att räntan tillätes på samma gång, obehindrad af inskränkningar, angifva när
missförhållanden börja inträda, hvarigenom det äfven först bl i Iver möjligt att kunna
grunda både inköps- och driftkostnaden för jordegendom till aldra storsta delen på
lån, utan eget kapital. Långt ifrån likväl alt hämmandet af tillfällen till erhållande
genom lån af nödigt förlag vore för näringens förkofran nyttig, torde deremot frigifvandet
af ränleaftalet vara den enda rätta utvägen ali undanrödja den öfverdrift i egendomsprisen,
jemlörda med jordafkestningen, som allmänt öfverklagas och gifva upphof
till påståendet att jordbruket icke utan skada kan uthärda mera än en viss låg ränta ;
Bih. lill R. St. Prat. 1862—1803, 10 Sami. 1 AJd. 18 Haft. 4
26 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 473.
ett påstående, seni innebär sanning endast när del tillämpas på jordegare, hvilka orätt
beräknat det pris, hvarmed deras egendomar bort betalas.
Skuiie åter betänklighet från jordbrukarens sida härröra af ett antagande att
ändamålsenliga lånetill(allen för jordbrukets behof ännu icke finnas i tillräcklig mån,
så torde allenast behöfva hänvisas på de numera öfver hela landet verksamma hypothekslöreningarne
samt erinras, alt icke hvarje slag af skuldsättning och till hvad belopp
sorn helst bidrager till en helsosam utveckling af den vigtiga näringen, eller till
dess idkares varaktiga välstånd.
Den förändring, för hvars vidtagande några af de hufvudsakliga skälen här blifvit
framlagda, är emellertid af en så omfattande vigt, all varsamhet vid dess införande
icke bör underlåtas och att erfarenhet om verkningarne deraf i en eller annan riglning
är önskvärd, innan densamma i hela sin vidd genomföres.
Med afseende härpå och då landets vigtigaste hufvudnäring. jordbruket, torde
vara ömtåligast för verkningarne af förändringen, hafva Rikets Ständer ansett denna
sednare för närvarande höra inskränkas till sådana försträckningar, sorn i allmänhet
företrädesvis användas i den större fabriks- och handelsrörelsen och på kortare tider,
men deremot det nu i lag stadgade maximum för ränta å penningeförsträckningar böra
bibehållas för alla sådana på längre tid, än den som kan antagas vara inom förädlingsindustrien
och handeln vanlig, samt för sådana, som gilvits mot inteckningssäkerhet i
fast egendom, vare sig att sådan säkerhet för lån är direkt lemnad, eller ali intecknad
skuldförbindelse såsom pant bifogas förskrifningen.
Enär, för öfrigt, det icke bör förbises, att penningelörhållandena tidtals äro sådana,
att räntan, då aftalet derom är fritt, kan stiga utöfver dess nuvarande gräns,
men önskvärd! är, att öfvergången från bunden till fri ränta må ske utan kännbar
olägenhet och att derföre en så gynnsam tidpunkt för förändringen, som möjligt, bör
väljas, hafva Rikets Ständer ansett sig böra åt E. K. Maj:t öfverlemna alt bestämma,
när densamma lämpligen bör försiggå.
På grund af hvad nu blifvit anlördt, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat
följande förordning angående ränta vid försträckning på viss kort tid utan säkerhet i
fast egendom:
“Hvad i 9 Kap. 6 § Handels-Balken är stadgadt om förbud att laga eller låta
förskrifva sig större ränta, än sex för hundrade om året, ege ej tillämpning vid försträckning,
som mot förskrifning, utan säkerhet af inteckning i fast egendom eller pant
af i sådan egendom inlecknadl skuldebref, lemnäs på viss tid, ej öfverstigande sex
månader. “
Och fä Rikets Ständer lill E. K. Maj:! i underdånighet öfverlemna alt, om
delta Rikets Ständers beslut vinner E. K. Maj:ts nådiga bilall, utlärda författning i ämnet
när E. K. Maj:t, med afseende pä för handen varande förhållanden, finner tidpunkten
lämplig lör författningens trädande i verkställighet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 November 1863.
Expeditions-UIskallets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i74.
27
Xio 174.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Nov. 1863.
Preste-Slåndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 20 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, rörande undervisningen i
elementarläroverken och dermed sammanhängande ämnen.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 118 och Mern. N:o 127.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva blifvit gjorda åtskilliga framställningar, åsyftande, i
större eller mindre omfattning, ändringar i nu gällande stadga den 29 Januari 1859
för Rikets Allmänna elementar-läroverk.
Bland de sålunda vackla förslagen har förekommit frågan, huruvida Grekiska
språket såsom läroämne bör vara obligatoriskt eller icke — huruvida befrielse derifrån,
äfven för deni, som läsa latin, må på målsmans begäran kunna medgifvas. Härvid
hafva Rikets Sländer ansett afseende böra fästas å hvad som blifvit anfördt derom,
att, då enligt skolstadgan undervisning vid elementar-läroverken meddelas uti andra
icke obligatoriska ämnen, konseqvensen synes fordra, att icke någon ålägges läsa Grekiska,
derföre att han läser latin, och att, då för inträde i åtskilliga Statens tjenster
fordras kunskap i latin, men icke kunskap i Grekiska språket, tillfälle äfven bör lemnäs
alt inhemta undervisning i det förra språket, utan att belastas med det sednare,
samt att på grund häraf stadgandet i 12 § af 1856 års läroverksstadga åter måtte erhålla
gällande krall.
Vidare hafva blifvit väckte förslag åsyftande en förändrad method vid undervisningen
och att förekomma lärjungarnes öfveransträngning. Bland annat är vordet anfördt
att, enär de i gällande skolstadga befintliga föreskrifter, såsom de i §§ 100 och
118, hvilka hafva till ändamål att inom den i öfrigt för läroämnena bestämda latitud
reglera deras inbördes förhållande och längden af pensa, så att öfveransträngning för
lärjungarne icke uppkommer, visat sig i berörda hänseende otillräckliga eller overksamma,
i det alt den allmänneligen vedertagna, på nämnda skolstadga stödda undervisnings
-
28 Expcditions-VIskottets Förslag till t/nderd. Skri/ve/se, N:o 17i.
ordning verkligen frarnbragt öfveransträngning, det måste vara angeläget att i stadgan
införa ytterligare positiva bestämmelser, hvilka innebure garanti deremot. I Rikets Ständers
tanke torde såsom orsaker lill den i nu ifrågavarande hänseende ofta ej utan skäl
förda klagan kunna antagas dels ett ovist nit hos lärare, som glömt att kunskapen ej
stegras i mån af det qvantitativa uppdrilvandet af de intellektuella krafternas verksamhet,
dels sättet, på hvilket undervisningen meddelas, och dels de i skolstadgan för särskilda
klasser föreskrifna kursers alltför stora vidlyftighet.
I fråga om befordran lill läraresyssla har, bland annat, blifvit föreslaget, alt
ingen bör till ordinarie lärare antagas, som icke minst i 2:ne år tjenslgjorl vid elementar-läroverk,
samt befunnits tjenlig för sitt blifvande kall;
Rikets Ständer instämma deri, att för läraren, såväl som för hvarje annan embetsman,
det inåste vara nödigt att innan han befordras till ordinarie syssla, hafva förvärfvat
öfning och skicklighet i det, som hans befattning tillhör. Härutinnan föreskrifver
gällande skollag, alt läraren skall “hafva förvärfval någon öfning och erfarenhet i
lärarekallet", hvilket utan tvifvel måste befinnas vara en otillräcklig bestämmelse, helst
densamma tillämpas och efter ordalydelsen mycket väl kan tillämpas sålunda, att berörda
kompetensvilkor anses uppfyldt af den, som, eller att hafva aflagt vederbörliga
kunskapsprof, varit någon tid anställd vid ett elementar-läroverk, vare sig högre eller
lägre, såsom biträdande eller vikarierande lärare i ett visst ämne. Det ligger dock i
O ’ _ OO
sakens natur, att härmed icke uppnås hvad som åsyftas. Den unge lärare, som sålunda
får sig anvisadt alt på eget ansvar och bäst han förmår undervisa lärjungar i
ett visst ämne, är derunder lika mycket i saknad af andras handledning, som af tillfälle
alt aktgifva på undervisningens gäng i det hela och att. genom jemförelse mellan
andra lärares undervisningsmethod och sätt att behandla lärjungarne, bilda sig ett begrepp
om företrädet af det ena eller andra, med ett ord, förskaffa sig den pedagogiska
erfarenhet, förutan hvilken han svårligen skall kunna fylla sin uppgift såsom lärare på
eget ansvar. Rikets Ständer anse fördenskull särdeles nödvändig en föreskrift, enligt
hvilken en hvar bör, innan han lill ordinarie lärare befordras, hafva under Rektors och
öfriga vederbörande lärares ledning vid ett högre elementar-läroverk under någon tid
följt undervisningens gång och sjelf i densamma deltagit. Den öfning, som härmed
åsyftas, förvärlvas visserligen icke på kort lid; men med afseende på den svårighet,
som redan nu förefinnes att till läroverket anskaffa skicklige lärare anse dock Rikets
Ständer ej, på sätt blifvit föreslaget, så lång tids pröfning som 2 år böra bestämmas,
utan bålla löre, att man tillsvidare bör stanna vid ett år. Härunder bör ock den unge
lärarekandidalen, om liden rätt användes, och om han under en god Rektors ledning
följt med undervisningen alltifrån den lägsta graden intill den högsta, hinna förvärfva
kännedom af undervisningens fortgång genom läroverkets alla klasser och ådagalägga,
huruvida han för sitt kall eger anlag och erforderliga egenskaper. Alt undantagsvis
kortare tid än ett år kan vara tillräckligt, för alt ådagalägga vana och förmåga, torde
ej böra förbises, lika litet som att nöjaktiga prof derpå kunna hafva lemnats, under
det man varit anställd såsom extra lärare, duplikant eller vikarie; hvadan tillförlitligt
vitsord derom bör få gälla lika som betyg öfver ofvan föreslagna prof.
I ändamål att i fråga om undervisningsväsendet ernå nödig enhet, kontroll och
tillsyn har, bland annat, blifvit föreslaget, att hos E. K. Maj:t mätte anmälas behofvet
af en gemensam öfverstyrelse för rikets samtliga läroverk. Rikets Ständer kunna ej annat
än erkänna att elementar läroverken äro i behof af en gemensam vård och tillsyn,
och att deras ändamål skulle i väsendtlig mån främjas derigenom att enhet och öfverensstämmelse
kunde åstadkommas såväl i undervisningssället som i dessa läroverks förvaltning.
Förslag i dylikt hänseende hafva äfven tillförene och sednast under denna
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o il4.
29
Riksdag varit väckta, men fallit; och denna utgång torde hafva varit beroende af svårigheten
alt finna det lämpligaste sättet att vinna ändamålet, men kanske ännu mera
deraf, alt förslagen omfattat mera, än sorn lämpligen kunde till eli helt sammanföras.
I det förra hänseendet tilltro sig dock Rikets Ständer ej kunna angifva lämpligaste sättet
för lillvägabringandet af en organisation, hvars förnämsta uppgift naturligen skulle
vara att till enig samverkan och stigande utveckling leda elementar-undervisniogen.
Rikets Ständer inskränka sig derföre endast till omförmälande af de utvägar, framställde
olika förslag för målets vinnande anvisa Desse föreslagne utvägar äro: inrättande
af eli nytt Stats-departement med egen chef, som skulle föredraga i undervisningsärenden
inför Konungen i Stals-Råd: utvidgande af nuvarande Ecklesiaslik-departementet
genom anställandet af en särskild byråchef jemte underlydande tjenstemän, som skulle
sysselsätta sig ensamt med beredandet af ifrågarande mål: inrättande af ett kollegium,
hvilket skulle hafva dels förvaltningen af samtliga elementarläroverken sig uppdragen,
dels domsrätt i andra instansen i alla dithörande mål; och slutligen tillsättande af en
öfverinspektor med vidsträckt myndighet och skyldighet alt personligen egna en ständig
tillsyn å meranämnda läroverk.
På grund af hvad salunda blifvit anlordt få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att E. K. Majit läcktes
dels utfärda en Författning, hvarigenom
a) föreskrifves, att lärjunge, som begagnar sig af undervisningen i lalin må på
målsmans anhållan frikallas från grekiska språkets läsning och i stället under de lärotimmar,
sådan befrielse eger rum, pä sall Rektor och Lärare, med billigt afseende på
målsmans uttryckta önskan finna för honom lämpligt, undervisas inom den afdelning,
der latinska språket icke läses, eller ock utom skolan njuta sådan undervisning, som af
Rektor godkännes;
b) den förändring af läsordningen och den inskränkning af deri anvisade pensa
må vidtagas, som lill förekommande af öfveransträngning hos lärjungarne synes af beholvel
påkallas; och
c) föreskrift meddelas, det ingen bör till ordinarie lärare antagas, som icke under
minst ett läseår tjenstgjort vid högre elementarläroverk samt under dess rektors
och vederbörande lärares ledning följt undervisningens gång och sjelf i densamma deltagit,
eller ock medelst tillförlitligt vittnesbörd styrker sig ega annorledes genom öfning
lorvärfvad, emot nyssnämnda prof svarande, undervisningsskicklighet;
dels ock taga i öfvervägande lämpligaste sättet, att lör elementarläroverken
åstadkomma en närmare gemensam tillsyn och vård, samt i detta ämne till Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåta nådigt förslag.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 November 1863.
30 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o il5.
\o 175.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Nov. 1863.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Statsbidrag för
vägars anläggning och förbättring, bro- och hamnbyggnader
samt kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag,
med flera dylika föremål.
(Stats-Ulsk. Utlåt. N:o 141 oell Mern. N:is 168, 207, 209, och 226.)
S. A. K.
Jemlikt hvad tili den underdåniga skrifvelsen angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens Sjette Hufvudlitel är vordet tillkännagifvet, få Rikets Ständer nu i
underdånighet afgifva yttrande rörande de under innevarande riksmöte genom E. K.
Ma j:ts nådiga Propositioner och skrivelser eller inom Riksstånden gjorda framställningar,
Rikets Ständers pröfning underställda frågor om statsbidrags beviljande för väganläggningar
och vägförbätlringar, brobyggnader, hamnarbeten, kanal- och slussverksanläggningar,
strömrensningar och andra valtenkommunikationer samt sjösänkningar
och vallenaftappningar till beredande af odlingsföretag, nemligen
A) Väganläggningar och Vägförbiittringar.
l:o. Enligt hvad det vid E. K. Maj:ts nådiga Proposition angående statsverkets
tillstånd och behof fogade Statsrådsprotokoll för den 14 Oktober sistlidet år
utvisar, hade Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader uti sitt lill E. K. Maj:t
afgifna underdåniga generalförslag angående sådana större arbetsföretag, som antingen
E. K. Maj:t, med anledning af gjorda underdåniga framställningar om statsunderstöd,
förklarat skola vid generalförslagets uppgörande tagas i öfvervägande, eller eljest blifvit
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, !\:o 175. 31
anmälda, bland annat, meddelat förteckning å sådana väg- och vattenbyggnadsarbeten,
för hvilkas befrämjande medel borde genom större fonders afsältande ställas lill E. K.
Maj:ls disposition, för att, efter pröfning af de olika arbetsföretagens vigt, dem emellan
fördelas; utgörande de för nämnde ändamål af Styrelsen uppförda understödssummor
ett sammanräknad! belopp af 1,671,040 Ridr, och som Styrelsen egde sig bekant, att
planer till vägförbättringar vöre å flera särskilda orter i riket på enskild bekostnad under
utarbetande, i förhoppning att understöd al allmänna medel måtte till företagens
utförande kunna erhållas, hade Styrelsen i underdånighet hemställt, det E. K. Majit
mätte täcka* föreslå Rikets Ständer att, förutom särskilda statsbidrag af 250,000 Ridr,
för utförande af uppgifna större vägarbeten till E. K. Majlis disposition anvisa en fond
af 1,500,000 R:dr att utgå med 500,000 R:dr under hvartdera af åren 1864, 1865
och 1866.
E. K. Majit har dock med anledning af Styrelsens berörda hemställan funnit
Sig endast böra föreslå, alt till fond för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar mätte anvisas 150,000 R:dr årligen,
eller för de tre åren 1864—1866 tillsammans 450.000 Ridr hvarjemte inom Riksstånden
särskilda framställningar blifvit väckta beträffande anvisandet afen sådan fond;
och hvad först angår de uti dessa framställningar gjorda yrkanden, dels alt de medel,
som för ifrågavarande ändamål varda anvisade, mätte mellan de särskilda länen
fördelas i förhållande lill det belopp, hvarmed allmänna bevillningen och bränvinsbränningsmedlen
inom hvarje län ingått, dels att de län, inom hvilka jernvägar ännu icke
blifvit anlagda eller under den närmaste tiden icke torde komma att anläggas, företrädesvis
mätte komma i åtnjutande af understöd utaf de medel, som varda anslagna lill
fond för väganiäggningar och vägförbättringar, dels ock all särskild fond måtte anvisas
till vägarbeten inom de norra länen; sä anse Rikets Ständer, att de medel, sorn
för ifrågavarande ändamål anvisas, desto hellre böra, utan några på förhand gjorda inskränkningar
i afseende på medlens användande företrädesvis inom vissa delar af landet,
ställas till E. K. Majits nådiga disposition, som E. K. Majit bäst är i tillfälle att,
efter för handen varande omständigheter, pröfva och afgöra de särskilda orternas behof
i detta hänseende samt med afseende derpå använda medlen, der de kunna antagas
medföra det största allmänna gagn.
Vidkommande åter de inom Riksstånden väckta framställningar, som afse förhöjning
i det af E. K. Majit i nämnda afseende för hela riket begärda anslag, så förekommer
visserligen, att understöd för arbeten, hvilka Styrelsen ansell vara af den vigt,
att de uppförts i ''forsta klassen”, blifvit föreslagna lill det betydliga beloppet af 1,134,600
Ridr samt att Hera sådana planer äro under utarbetning ; men ä andra sidan torde icke
heller böra förbises, alt det gagn förbättrade kommunikationer medföra för de orter,
som deraf komma i åtnjutande, så allmänt inses, att kommunerna nu, mera än tillförene,
finnas bugade alt med allt större uppoffringar sjelfve medverka till arbetenas ntförande,
i följd hvaraf Statens bidrag dertill tilläfventyrs understundom torde kunna nedsättas
under livad som dertill blifvit hegardt, utan att man behöfver äfventyra att företagen
icke skola komma till utförande. Dä härtill kommer, att Rikets Ständer redan beviljat
särskilda anslag till tvänne arbetsföretag, som i generalförslaget finnas upptagna, nemligen
för väganläggning från Skröfven till Lejpojerf inom Norrbottens län, derför kostnaden
blifvit beräknad till 46800 Ridr, och hvartill blifvit anvisade 40,000 Ridr, samt
för väganläggning mellan Borås och Sundholms gästgifvaregård, beräknad till en kostnad
af 92,386 Ridr 50 öre, hvartill blifvit anslagne 60,000 Ridr, samt att Rikets Ständer
derjemte härnedan komma alt anvisa särskilda anslag för åtskilliga större väganläggningar
i de norra länen; anse Rikets Ständer, som icke finna skäl alt särskildt för de
32
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 175.
norra länen bevilja några medel till vägundersökningar, den af E. K. Majit för nu ifrågavarande
ändamål begärda summa icke böra ölverskridas; hvadan Rikets Ständer, i
enlighet med E. K. Majlis nådiga Proposition, för nnläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda edgar, anvisat lill E. K.
Majlis disposition ett åriigt anslag af 150,000 R:dr, eller för åren 1864, 1865 och
1866 tillhopa 450,000 Ridr, att användas der E. K. Majit finner medlen mest nödiga,
för att befordra allmänt gagn.
2:o. Sedan Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag, under förutsättning
att de för åstadkommande af en ny kommunikationsled frän de inre delarne af Jemtland
till lämplig hamnplats vid Nordsjön erforderliga arbeten inom Norrige blefve samtidigt
företagna och fullbordade, anvisat ett statsanslag af 244,500 Ridr för utförande
af sagda kommunikationsled mellan gästgifvaregården Bräcke och Norska gränsen, samt
detta arbete, hvilket å Norska sidan är fortsatt till Levanger, numera blifvit så fullbordad!,
alt kommunikationsleden sistlidet år för trafiken öppnats; bar utsträckning af
leden från Bräcke till Sundsvall ilVågakommit, för att sålunda sammanbinda Östersjön
med Vesterhafvet och bilda en genare, billigare och under alla årstider begagnelig handelsväg
genom Norrland till de i vanliga läll hela året öppna Norska hamnarne. Enligt
uppgjord plan skulle detta företag ullöras
a) genom anläggning af ny landsväg af 128,050 fots längd samt förbättring af 45,000
fot gammal landsväg från Bräcke till Torpsjön i Torp socken, för en kostnad
af Ridr 148,500: —
b) genom inrättande af en 4,50 mil lång båtled efter Ljungaelf
vens
vattendrag mellan Torp- och Stöde-sjöarne, medelst
dels rensningar i elfven, dels en 2,500 löt läng kanal med
tvänne sänkslussar förbi Edelörsen, hvarför kostnaden beräknats
till  „ 157,975: —
c) genom byggande af en för ångkraft samt 4 fots spårvidd af
sedd,
2 mil 15,600 löt lång jernväg mellan Stöde-sjön och
Sundsvall, beräknad alt kosta  „ 1,540,000: —
hvadan hela förelaget skulle erfordra en kostnad af. . . R;dr 1,846,475: —
Hela våglängden från Sundsvall till Levanger skulle, sedan detta arbete blifvit
ulfördt, komma att uppgå till 40,87 mil, nemligen 2,41 mil jernväg, 21,50 mil båtled
och 16 ,96 mil landsväg, af hvilken väglängd 17 mils båtled och 12,16 mils landsväg
redan äro fullbordade, samt således skulle återslå att utföra 2,41 mil jernväg, 4,50 mil
båtled och 4,80 mil landsväg.
Sedan ett bolag, under benämning Medelpads kommunikations-aktiebolag, bildats,
har bolaget genom utsedde komiterade hos E. K. Majit gjort underdånig ansökan derom,
att nådig Proposition måtte lill Rikets Ständer ailåtas om beviljande dels af anslag
ulan återbetalningsskvldighet, motsvarande hela den för väganläggningen och kanalbyggnaden
erforderliga kostnad, 148,500 R:dr för den förra och 157,975 Ridr för den sednare,
dels af lån till belopp af 1,026,666| Ridr för jernvägens åstadkommande; varande
af komiterade anmäldt, alt aktieteckningen för arbetets utförande uppginge till 75,000
Ridr.
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, till hvars handläggning denna
ansökan blifvit öfverlemnad, har uti det afgilna generalförslaget anfört: att ifrågavarande
transportled syntes vara särdeles förtjent af E. K. Majits och Rikets Ständers uppmärksamhet;
alt den del af företaget som skulle utföras genom ny vägbyggnad, syntes böra
åtnjuta
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 115. 33
åtnjuta samma fördelar, som Jemtlands kommunikationsled förut erhållit, nemligen att
hela beräknade kostnaden, eller för summans jemnande 148,000 R:dr, beviljades såsom
anslag; att båtleden, i likhet med andra förut utförda dylika anläggningar, borde understödjas
med l af kalkylerade kostnaden, eller i jemn summa 105,000 R:dr, såsom
dels anslag, dels lånebidrag; samt att för jernvägsbyggnadens utförande ett lån, motsvarande
J:delar af den beräknade kostnaden, eller i jemn summa 1,026,000 R:dr, måtte
varda i nåder äskadt.
Vid ärendets pröfning bar E. K. Majit ansett sig böra föreslå Rikets Ständer,
att för verkställande af de arbeten å den tillämnade kommunikationsleden mellan Bräcke
och Sundsvall, som afse chausée-anläggning samt åstadkommande af kanal-led efter
Ljunga-elfvens vattendrag, anvisa såsom anslag . . . R:dr 200,000: —
och såsom lån  „ 53,000: — 253 Q00-
hvilka belopp finnas uppförda uti E. K. Maj:ts angående Statsverkets tillstånd och behof
afgifna nådiga Proposition.
Härförutan har, genom särskilda inom Riksstånden väckta framställningar, blifvit
yrkadt, att Rikets Ständer måtte såsom anslag utan återbetalningsskyldighet bevilja
den summa af tillsammans 1,846,475 R:dr, som, enligt åberopade kostnadsförslag, skulle
erfordras för att, medelst jernväg från Sundsvall till Stöde-sjön, båtled derifrån till
Torpsjön och landsväg derifrån till Bräcke, tillvägabringa en fullständig kommunikationsled
mellan Sundsvall och Bräcke.
Rikets Ständer, som nogsamt inse vigten al den ifrågavarande kommunikationsledens
tillvägabringande, hafva dock, vid det förhållande att aktieteckningen för arbetets
utförande hittills endast uppgått till 75,000 R:dr funnit frågan om statsbidrag för jernvägsanläggning
emellan Sundsvall och Slödesjön desto hellre böra för närvarande förfalla,
samt anläggningen inskränkas till den föreslagna chaussée- och kanal-byggnaden,
som ifrågavarande kommunikations-led, äfven utan en sådan jernväg, synes komma att
i väsendtlig mån motsvara behofvet.
Beträffande det statsbidrag, som härför må beviljas, hafva Rikets Ständer, lika
med Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, funnit skäligt, att den del af
företaget, som afser väganläggning, understödjes med anslag till hela den beräknade
kostnaden, hvaremot, i afseende på den för båtleden och kanaliseringen erforderliga
koslnadssumma, Rikets Ständer ansett de särskilda i ämnet gjorda framställningarne
böra på det sätt bifallas, att ungefärligen |:delar af kostnadsbeloppet, eller 105,000
R:dr, såsom anslag beviljas, samt att följaktligen hela det i E. K. Maj:ts nådiga Proposition
föreslagna beloppet, 253,000 R:dr, må varda såsom anslag utan återbelalningsskyldighet
anvisadt; och hafva Rikets Ständer alltså, för verkställande af de arbeten å
den tillämnade kommunikationsleden mellan Bräcke gästgifvaregård och staden Sundsvall,
sora afse chausséeanläggning samt åstadkommande af kanal-led efter Ljunga-elfvens
vattendrag, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet anvisat 253,000 R:dr, under tillämpning
af de förbehåll och åligganden, som för andra till dylika företag under innevarande
riksdag anvisade medel varda af Rikets Ständer föreskrifna.
3:o. 1 sammanhang med behandlingen af frågan om statsbidrag för den tilläm
nade
kommunikationsleden mellan Bräcke gästgifvaregård och Sundsvall har under pröfning
kommit en hos Rikets Ständer gjord framställning, att Rikets Ständer måtte bevilja
Jemtlands kommunikations-aktie-bolag ett Statslån af 70,000 R:dr att under fem
år räntefritt innehafvas, hvarefter detsamma skulle förräntas efter fem procent och
amorteras med sex procent årligen; till säkerhet för hvilket lån erbjödes all bolagets
Bih. till H. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 5
34
Expeditions-Utskottets Folkslag lill underd. Skrifvelse, N:o '175.
egendom i ångbåtar, jordegendom, nybyggnader och inventarier, uppgående till ett värde
af 199,772 R:dr 2 öre, och hvilket värde skulle komma att icke obetydligt ökas, derest
det begärda statslånet erhölles.
Såsom skäl till den gjorda framställningen bar hufvudsakligen blifvit an földt,
alt, ehuru den s. k. Jemtlands kommunikationsled redan vore öppnad för allmänna trafiken,
återstode dock ännu mycket för dess fullständiga ordnande; och, enligt yttrande
af de för granskning af bolagets räkenskaper utsedde revisorer, skulle nemligen 70,000
R:dr erfordras för betäckande af den brist, som för bolaget uppslode, derest kommunikationsleden
skulle fullständigt ordnas. Det emellan Kongl. Maj:l och Kronan samt
bolaget den 8 Maj 1858 angående kommunikationsleden alslutade kontrakt ålade visserligen
bolaget skyldigheten att anskaffa de för trafiken behöfliga ångfartyg och segelbåtar,
så all transporten företrädesvis på de större sjöarne må kunna bedrifvas med
ångkraft; men bolaget hade dock ingen förpligtelse alt ombesörja trafiken öfver land
mellan sjöarne, likasom bolaget borde anses hafva fullgjort sin förenämnda skyldighet,
om det med ångbåtar försett de två större sjöarne å leden, nemligen Storsjön och
Kallsjön. Då likväl bolaget insett, hvad erfarenheten, sedan trafiken öppnats, jemväl
ådagalagt, att någon lifligare rörelse å leden icke vore möjlig, med mindre så ordnades,
att passagerare och gods kunde öfver Anjans- och Refsunds-sjöarne på ångbåt och
dessutom, genom bolagets försorg, öfver land mellan sjöarne befordras, emedan eljest
väsendtliga olägenheter för trafiken måste inträffa; hade bolaget redan för sistnämnda
sjöar anskaffat tre ångbåtar med en kostnad af .
R:dr 52,490; —
samt derjemte vid stationerna Melen, Upland, Sundet och Qvistle inköpt
jordegendom till indelning ål förmän för sammanlagde „ 25,829; —
Derlörutan hade bolaget, dels, i afsigt att underlätta möjligheten af
tullkammares inrättande vid Melen, låtit derstädes uppföra
byggnader, tjenliga till tullkammare-lokal och bostäder för
tullförvaltare och underbetjening, hvilket löranledt en ökad
utgift af
„ 18,500; —
dels, för att i flera uppgifna hänseenden förbättra kommunikationsleden,
förändrat rigtningen af den först uppgjorda vägplanen
närmast gränsen, hvilket föranledi byggandet af omkring 3,000
fot längre väg i ogynnsammare trakt, med tillökad kostnad af „ 4,000; —
dels bekostat 2:ne i förslaget icke upptagna ulfarlsvägar för . . „ 3,200: —
eller tillhopa R:dr 104,019; —
Rolaget hade således utöfver det arbete, som vid kontraktets afslutande varit
afsedt, bestrid t kostnader lill belopp af 104,019 R:dr; och ansåges skäl förefinnas till
den nu gjorda framställningen dels med anledning af detta förhållande, och dels emedan
behoivel å ena sidan oundgängligen kräfde, att kommunikationen blelve fullständigt
ordnad, men, å den andra, svårighet finnes att på enskild väg anskaffa medel för
betäckande af den brist, som skulle uppslå, om en fullständig sådan anordning egde rum.
Ehuru det om ifrågavarande kommunikationsleds tillvägabringande afslutade kontrakt,
bland annat innehåller, alt arbetet, till hvars utförande lemnats ett statsbidrag
utan ålerbetalningsskyIdighet af 244,500 R;dr, skulle, i enlighet med i nåder fastställd
plan och kostnadsförslag, af bolaget fullbordas, utan att anspråk på ytterligare bidrag
dertill af allmänna medel framgent kunde väckas, samt alt bolaget genom egna tillskott
borde utgöra hvad utöfver statsbidraget erfordrades, hafva dock Rikets Ständer icke
kunnat förbise den stora vigten deraf att, äfven om Staten derför skulle få vidkännas
någon ytterligare mindre kostnad, den ifrågavarande kommunikationsleden genom Jemtland,
till hvars vidare utsträckning från Rräcke lill Sundsvall Rikets Ständer härofvan
Expedilions-Utskottets Förslag till unden!. Skrifvelse, N:o 175.
35
anvisat ytterligare statsbidrag, blir ordnad på ett sådant sätt, att den kominer att motsvara
det dermed åsyftade ändamål. Då härtill nu blott erfordras ett låne-understöd,
hafva Rikets Ständer ansett ett sådant understöd icke böra bolaget förvägras, helst i
motsatt fall lätteligen kunde älventyras, att den redan färdiga kommunikationsleden
komme att så litet motsvara sitt ändamål, att trafiken icke af densamma sig begagnade,
samt att, i följd deraf, trafikinkomsterna icke blelve tillräckliga alt bestrida omkostnader
och underhåll af den dyrbara anläggningen, hvilken åter, om den erhölle nödig
komplettering, dertill borde lemna full tillgäng. Då likväl Rikets Ständer icke äro i
tillfälle att bedöma beskaffenheten af den säkerhet för länets återbetalning, som blifvit
uppgifven, hafva Rikets Ständer ansett beviljande af det begärda lånet böra ske under
vilkor att E. K. Majit skall ega bestämma den säkerhet för återbetalningen, som af
bolaget bör ställas.
1 öfverensstämmelse härmed hafva alltså Rikets Ständer beviljat Jemtlands
kommunikations-aktiebolag ett lån af 70,000 R:dr, mot skyldighet för bolaget att derå
från lyltningsdagen erlägga fem procents ärlig ränta samt att, efter fem år från nämnda
dag, å kapitalet inom hvarje års slut afbetala sex procent af lånets ursprungliga belopp,
intilldess skulden blir tillfullo betald: varande åt E. K. Majit öfverlemnadt att, innan
lånet må utgifvas, bestämma den säkerhet för detsammas återbetalning, som af bolaget
bör ställas.
4:o. Eland de betydligare väganläggningar, hvilka i Styrelsens för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader ofvanomförmälda generalförslag blifvit uppförda till erhållande
af särskilda statsanslag, enär den för deras utförande erforderliga kostnad skulle komma
att medtaga allt för stor del af vägbyggnadslönden, ifall understödet derifrån anvisades,
förekommer dels en föreslagen väganläggning från Öhrträsk till Fr edrika kyrka
och vidare derifrån till Åsele inom. Westerbottens län, dels väganläggning mellan Åsele
och Wilhelmina kyrkor inom samma län samt dels väganläggning mellan Fredrika
socken i Westerbottens län och Björna kyrkoby i Wester'-Norrlands län. Genom
den förstnämnda af dessa väganläggningar, hvilken redan uti Styrelsens för sistförflutna
riksdag afgifna generalförslag fanns uppförd till erhållande af statsbidrag, skulle från
Åsele lappmark erhållas direkt förbindelse med kusten. Kostnaden för den 137,720
fot långa sträckan mellan Öhrträsk, dit väg redan är anlagd, och Fredrika kyrka är beräknad
till 54,810 Ridr, och för vägens fortsättning på 201,834 fots längd mellan
Fredrika och Åsele till 80,120 Ridr. Hela företaget, som följaktligen utgör en vägiängd
af nära 9j mil, skulle således komma att kosta 134,930 Ridr; och har Styrelsen
härtill antecknat ett statsbidrag af 100,000 Ridr. Beträffande åter väganläggningen
mellan Åsele och Wilhelmina kyrkor, hvilken utgör en fortsättning af den förra,
är densamma beräknad att för en längd af 6 mil 25,600 fot kosta 66,950 Ridr. Enär
de småningom allt mera befolkade och uppodlade lappmarksförsamliugarne genom dessa
väganläggningar skulle erhålla en fullständig farväg til! kusten, har Styrelsen ansett
äfven den sednare, längst in i lappmarken sig sträckande delen af väglinien förtjena
uppmärksamhet, hvarvid dock Styrelsen anmärkt, att med verkställigheten deraf borde
anstå, intilldess alt vägen mellan Öhrträsk och Åsele först blifvit utförd, hvaremellertid
Styrelsen för Åsele-Wilhelmina-vägen beräknat ett statsbidrag af 50,000 Ridr. Vidkommande
slutligen väganläggningen mellan Fredrika socken och Björna kyrkoby, så
är kostnaden för denna väganläggning, hvarmed alses att åvägabringa förbindelse mellan
förstnämnda socken och Örnsköldsviks köping, beräknad till 148,850 Ridr för en
väglängd af 6 mil 7,036 fot ; och har Styrelsen, som redan uti det före sistförflutna
riksdag afgifna generalförslaget härför antecknade ett statsbidrag af 100,000 Ridr, uti
sitt sednaste förslag äfven uppfört en lika summa.
36
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skri/veise, N:o ilo.
För väganläggningen från Öhrsträsk till Fredrika och vidare till Åsele, äfvensom
för väganläggningen mellan Fredrika och Björna, gjordes redan vid sistförflutna riksdag
inom Riks-stånden framställningar om erhållande af nödigt statsbidrag; och vid
innevarande riksdag hafva äfven hos Rikets Ständer förslag i enahanda afseende blifvit
väckte, hvarvid, med erinran derom att saknaden af kommunikationsanstalter inom
Westerbottens läns lappmarker utgjorde ett väsendtligt hinder för ortens uppkomst och
förkofran, samt att genom väganläggningen mellan Öhrträsk och Åsele innevånarne erhölle
nu saknadt tillfälle att till nedre landet frainforssla och der afsätta sina produkter
och i utbyte deremot anskaffa och hemföra sina lefnadsförnödenheter, hemstäldt blifvit
att, sedan de vägbyggnadsskyldige åtagit sig att, emot åtnjutande af ett statsanlag af
100,000 R:dr, utföra väganläggningen mellan Öhrträsk och Åsele kyrkor, Rikets Ständer
måtte, till bestridande af utgifterne dels för berörda väganläggning, dels för fortsättningen
från Åsele till Wilhelmina kyrka, anvisa ett belopp af tillhopa 166,950 R:dr,
under vilkor att, sedan vägarne blifvit fullbordade, desamma skola af vederbörande
kommuner för framtiden underhållas. Härförutan har jemväl uti en särskild framställning
blifvit yrkadt, att Rikets Ständer för väganläggningen mellan Fredrika och Björna
kyrkor måtte anvisa det af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen derför tillstyrkta anslagsbelopp
100,000 R:dr R:mt, under vilkor alt ortens väghållningsskyldige innevånare
utan vidare statsbidrag anlägga och framdeles underhålla sagde väg.
Då, enligt hvad E. K. Maj:ls Befallningshafvande i Westerbottens län uti sina
rörande ilrågavarande vägarbeten gjorda underdåniga framställningar upplyst, väganläggningen
mellan Öhrträsk, Fredrika och Åsele företrädesvis är af vigt, enär berörda
socknar, hvarest folkmängden de sednare åren betydligt ökats, för närvarande under
sommartiden skola sakna all kommunikation med nedre landet, så ehuru behofvet af
vägens fortsättande, såväl från Fredrika till Björna, som från Åsele till Wilhelmina
kyrka, icke blifvit lörbisedt, men likväl med sistnämnda båda väganläggningars utförande
lämpligen torde kunna anstå, intilldess vägen mellan Öhrträsk och Åsele först
blifvit fullbordad:
Hafva Rikets Ständer nu för anläggningo af den föreslagna vägen från Öhrträsk
till Fredrika kyrka och vidare derifrån lill Åsele inom Westerbottens län, anvisat
ett anslag utan ålerbetalningsskyldighet af 100,000 R:dr att under instundande statsregleringsperiod
utgå med halfva beloppet eller 50,000 R:dr, under förbindelse för vederbörande
att icke blott behörigen utföra och fullborda ifrågavarande väganläggning,
utan ock ansvara för densammas framtida underhåll.
5:o. Hos Rikets Ständer är vordet föreslaget alt, för anläggande af en väg
från Letsbo by i Ljusdals socken till Ramsjö kyrka i vestra Helsingland, måtte anslås
två tredjedelar af den derför till 80,850 R;dr beräknade kostnadssumma med
53,900 R:dr, på de vilkor, som för arbetets framgång kunna vara nödige. Enligt Styrelsens
för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader generalförslag skulle berörda väganläggning,
med en längd af 121,410 fot, afse att åvägabringa en förbindelse mellan
Ramsjö socken, som ännu är i saknad af utfartsväg, och kuststäderna; och hade menigheterna
förbundit sig att sjelfva till arbetet bidraga med dagsverken och att, om
vägen blelve anlagd, för framtiden underhålla densamma. Derjemte är, bland annat,
upplyst, att Ramsjö socken, som förut tillhört Ljusdals pastorat, dels i följd af sin
vidsträckthet och stora folkmängd, men synnerligast genom sin aflägsenhet af omkring
lem mil från moderkyrkan, blifvit afsöndrad och nu utgör ett eget pastorat med en
folkmängd af mer än 800 personer, ännu till större delen bestående af krono-nybyggare,
hvilka i anseende till de betydliga kostnader, som den nybildade församlingen måst
använda på reparation och nybyggnad af pastorsboställe och skolhus, ännu icke kun
-
Expeditions-Utskotiets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:u 175. 37
nät förkofra sig, synnerligast som bristen på kommunikationer förhindrade samhällets
utveckling. För tillryggalaggandet af det fem mil långa afståndet mellan Ramsjö och
Ljusdals kyrka funnes nemligen från Ljusdal endast 2f mils smal och dålig byväg till
sjön Hännan, hvarifrån all väg saknades. Socknemännen måste i följd häraf färdas
återstående delen på nämnda sjö och voro, i följd deraf, vissa tider af året alldeles
afstängde från all beröring med andra orter. På grund häraf, och dä de stora jordlägenheter,
som inom socknen funnes att odla, icke kunde, i saknad af väg, komma
till något gagn, ansågs det ligga i Statens eget intresse att för ifrågavarande väganläggning
lemna särskildt anslag, helst densamma, i anseende lill kostuadssuminans storlek,
icke kunde påräkna att erhålla bidrag från den allmänna vägbyggnadsfonden.
På ofvan anförda skäl, hvilka finnas bestyrkta af Rikets Ständer tillhandakomne
offentliga handlingar, hafva Rikets Ständer ansett sig höra på det sätt bifalla den gjorda
framställningen, att för anläggning af väg mellan Letsbo by i Ljusdals socken och
Ramsjö kyrka anvisas en summa al 50,000 R:dr, att under nästinstundande slatsregleringsperiod
utgå med 25,000 R:dr, under de vilkor, som varda löreskrifna för lillgodonjulande
af de under denna riksdag för andra dylika förelag anslagna medel.
6:o. Sedan, uti en af E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län insänd
och förordad underdånig ansökan, Direktionen för det bolag, sorn, under benämning
af Oslmarks-Fryksände kanalbolag, hildal sig för anläggning af båtled jemte
slussar mellan sjöarne Wäggen, Flaten och Rilen i Fryksdals härad af nämnda län,
eller från Östmarks kyrka till Thorsby bruk, i närheten af sjön Fryken, enligt en af
Majoren D. W. Lilliehöök upprättad plan, i underdånighet anhållit, att E. K. Maj:t
täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig Proposition om beviljande till
detta företag af ett statsbidrag, motsvarande två tredjedelar af den lill 55,393 R:dr
beräknade kostnadssumma, men E. K. Maj:t, efter det Styrelsen för allmänna Vägoch
Vattenbyggnader, uti häröfver afgifvet utlåtande, framställt anmärkning deremot, att
den ena af de i planen upptagne 2:ne slussar blifvit föreslagen alt byggas af trä, anbefallt
Styrelsen förständiga vederbörande, att de, sedan berörde plan blifvit, med iakttagande
af hvad Styrelsen anmärkt, omarbetad, egde att med förnyad underdånig ansökan
i ämnet till E. K. Majt inkomma; så hade Styrelsen uti memorial den 2 December
sistlidet år lill E. K. Maj:t öfverlemnal en genom Landshöfdinge-embetel i Wermlands
län insänd ytterligare skrift, deruti ofvannämnda Direktion, med bifogande af
nytt kostnadsförslag, i underdånighet begärt att, då samma förslag uppginge till 86,779
R:dr, men aktieteckningen för båtleden ej kunnat inom orten, hvars befolkning till
större delen utgjordes af fattiga personer, uppbringas till högre belopp än 18,760 R:dr,
nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om beviljande af ett statsbidrag,
motsvarande skillnaden mellan nyssnämnda begge belopp eller 68,019 R:dr. I anledning
af denna utaf Landshöfdingeembete! förordade ansökning hade Styrelsen, på anförda
skäl, funnit sig endast böra i underdånighet tillstyrka, att ett statsbidrag af 58,000
R:dr, ungefärligen motsvarande två tredjedelar af den i sistnämnda förslag beräknade
kostnad, måtte hos Rikets Ständer äskas; och hade Styrelsen, i sammanhang härmed,
hos E. K. Maj:! i underdånighet anmält en från utsedde ombud för Fryksdals härads
öfre tingslags vägbyggnads-skyldige innevånare, likaledes genom Landshöfdinge-embetet i
länet insänd och med dess förord beledsagad underdånig ansökning, att E. K. Maj:t
behagade lill Rikets Ständer göra framställning derom, att för anläggning af ny väg
mellan Östmarks kyrka och Ruikelandstorp, nära Norska gränsen, måtte anvisas ett
anslag, motsvarande två tredjedelar af den summa, 53,397 R:dr, hvartill delta, i samband
med ofvanberörde kommunikationsled slående företag, enligt en år 1858 af Kaptenen
F. Palm upprättad plan, beräknats komma att uppgå; hvarjemte Styrelsen för
38 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 175.
egen del, jemte tillkännagifvande att vid granskningen af denna plan någon anledning
till anmärkning icke förekommit, i underdånighet tillstyrkt alt, i händelse statsunderstöd
skulle för ofvanomförmälde kanal- eller båtled hos Rikets Ständer äskas, ett sådant
understöd äfven måtte för ifrågavarande väganläggning begäras till eli jemnadt belopp
af 35,600 R:dr.
Hos Rikets Ständer har jemväl uti särskilda framställningar blifvit föreslaget
dels att för ofvanomförmälde båtled måtte beviljas ett anslag ulan äterbetalningsskyldighet
af 68,019 R:dr, med vilkor att de, som tecknat sig till deltagande i kostnaden
för delta arbete, åtaga sig och ställa säkerhet för detsammas utförande inom viss tid,
dels ock att lill vägbyggnaden mätte anvisas två tredjedelar af den till 53,397 R:dr,
härför beräknade kostnad med 35,598 Rd:r, under vilkor att tingslagets vägbvggnadsskyldige
åtaga sig inom viss tid verkställa ifrågavarande vägbyggnad; hvarefter E. K.
Maj:l, med anledning af ofvanberörda så väl hos E. K. Maj:t som inom Riks-stånden
väckta förslag, låtit till Rikets Ständer öfverlemna de rörande dessa frågor till E. K.
Maj:t inkomne handlingar.
Betäffande först Irågan om statsanslag för utförande af båtleds-och slussanläggningen,
så har det icke undgått Rikets Ständers uppmärksamhet att, om båtleden blefve
förenad med sjön Fryken, frän hvilken densamma är skiljd pä endast en fjerdedels
mils afstånd, så skulle derigenom tillvägabringas en oafbruten vattenkommunikation af
ganska betydlig utsträckning. Ehuru önskligt hade varit, att en sådan förening hade
kunnat tillvägabringas samtidigt med det nu ifrågavarande företaget, hafva likväl Rikets
Ständer, vid det förhållande att båtleden i och för sig i allt fall skulle utgöra en stor
förbättring i ortens kommunikations-anstalter, samt då dess utsträckning till sjön Fryken,
om sådant skulle finnas af behofvet påkalladt, framdeles kan ega rum, ansett den
nu föreslagna båtleds- och slussanläggningen vara af den vigt, att densammas tilivägabringande
bör med statsmedel understödjas. Då likväl, pä sätt ofvan är nämndt, aktieteckningen
hittills icke kunnat uppbringas till högre belopp än 18,760 R:dr, skulle derutöfver
erfordras ett statsbidrag af 68,019 R:dr: men enär Rikets Ständer under ärendets
behandling fått giltiga anledningar till det antagande att, om företaget understödjes
med ett anslag utan återbetalningslkyldighet lill ungefärligen två tredjedelar af den beräknade
kostnadssumman, detsamma, i enlighet med den uppgjorda planen, skall komma
(ill utförande,
Hafva Rikets Ständer funnit sig böra på det sätt understödja de gjorda franiställningarne,
att, för anläggning af båtled jemte slussar mellan sjöarne K/äggen,
Flaten och Eilen, i Fryksdats härad af Wermlands län, eller från Östmarks kyrka
till Thorsby bruk i närheten af sjön Fryken, beviljas ett mot två tredjedelar af den
derför beräknade kostnad ungefärligen svarande anslag utan återbetalningsskyldighet af
Femtioåtta tusen R:dr, alt utbetalas till det bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast
inom 1864 års utgång bör vara vederbörligen afslutadt, förbinder sig att fullborda och
för all framtid underhålla ifrågavarande båtleds- och slussverks-anläggning.
Vidkommande derefter den föreslagna väg anläggningen mellan Östmarks kyrka
och Kaikelandstorp vid Norska gränsen, hvilken väg enligt ofvanomförmälda kostnadsförslag
skulle för en sträcka af 57,364 löt medföra en anläggningskostnad al 53,397
R:dr; så — och under förutsättning att denna väg, enligt hvad upplyst blifvit, skulle
komma att inom Norrige fortsättas till Glommens dal — hafva Rikets Ständer ansett
anläggningen deraf medföra så stora fördelar, alt densamma likaledes bör med statsmedel
understödjas;
och hafva alltså Rikets Ständer, för anläggning af väg mellan Östmarks kyrka
och Norska gränsen i närheten af Kaikelandstorp, anvisat två tredjedelar af den härför
beräknade kostnad, att utgå med, i jemnadt tal, Trettiofem tusen R:dr, under vilkor
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:<> 115. 39
all vederbörande vägbyggnadsskyldige åtaga sig att, mot åtnjutande af detta statsbidrag,
ansvara tor arbetets utförande och vägens framtida underhåll,
B; Brobyggnader.
7:o. Sedan E. K. Majit, uti Dess nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, för uppförande af en jrrnbro öfver Sagan vid Nyqvarn i Upsala län
samt deraf föranledd vägomläggning, äskat ett anslag af 52,100 R:dr, under tillkännagilvande,
att E. K. Majit framdeles ville till Rikets Ständer i frågan afläta särskild
nådig framställning; har lill Rikets Ständer blifvit öfverlemnad nådig Proposition al den
25 November sisi lidet år, rörande detta ämne.
Rikets Ständer hafva tagit del af den fullständiga utredning, som berörde Nådiga
Proposition i afseende å denna fråga innehåller, och deraf inhemta!, bland annat, att
Öfverintendenls-embetet i slutet af år 1859 fästat E. K. Majits nådiga uppmärksamhet
derå att, oaktadt Nyqvarns bro år 1857 blifvit reparerad med en kostnad af 1,952
R.dr, mera genomgripande åtgärder lör eli fullständigt iståndsättande af bron vore af
behofvet högeligen påkallade, men att reda och säkerhet i fråga om brons framtida
vidmaglbållande icke kunde vinnas, lörr än det nuvarande invecklade förhållandet upphörde
och bron gjordes .oberoende af den derinvid befintliga Nyqvarns qvarn, hvilket
äler icke läte sig göra, med mindre bron flyttades lill annat ställe och nybyggdes på
ett med vattenbyggnadskonstens närvarande utveckling öfverensstämmande sätt; och att
derefter E. K. Majit under den 13 Januari 1860 uppdragit åt Styrelsen för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader alt genom sakkunnig person låta verkställa besigtning och
undersökning af Nyqvarns bro samt derefter inkomma med underdånigt förslag vare
sig lill brons iståndsättande eller ombyggnad; i följd hvaraf, och sedan sådan undersökning
blifvit förrättad, Styrelsen under den 14 September samma år till E. K. Majit
öfverlemna! ett af förrältningsmannen afgifvet, utaf plan- och profilkartor åtföljdt betänkande
i frågan; alt sedan Kammar-kollegium inkommit med infordradt yttrande,
samt Åsunda och Ytler-Tjurbo häradsboer, inom hvilket sistnämnda, i Westmanlands
län belägna härad en del af den föreslagna vägen komme att anläggas, jemväl blifvit
i ämnet hörde; så hade ofvanbemälde Styrelse i uppgifna hänseenden afgifvit anbefaldt
underdånigt utlåtande, enligt hvilket anläggningssumman skulle uppgå lill 52,100 Ridr
lör både bro och väg; och har E. K. Majit, med afseende, bland annat, pä den ej
oväsendlliga förbättring och förkortning af allmänna landsvägen mellan Westerås och
Enköping, som skulle vinnas genom bros uppförande, enligt hvad föreslaget blifvit, vid
den söder om Nyqvarn belägna byn Östanbro, funnit den nya brobyggnad öfver Sagån,
hvars uppförande af oundgängligt behof påkallas, böra till nämnda ställe förläggas;
men då, hvad angår kostnaden för detta arbete, E. K. Majit den 27 April 1810 i
nåder förklarat Sig vilja vara betänkt på beredandet af de till brons framtida ombyggnad
erlorderliga medel, samt, vid slikt förhållande, häradsboerne icke kunde anses vara
till uppoffringar för detta brobyggnads- och deraf föranledda väganläggnings-löretag
beredde, hvadan det af Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader väckta förslag
om bäradsboernes åläggande att med en tredjedel af vägbyggnadskostnaden deri
deltaga, äfvensom att arbetet borde genom en af dem vald arbets-direktion utföras,
icke syntes vara lämpligt, har E. K. Majit, som ansåge ifrågavarande brobyggnad och
dertill hörande väganläggning böra i sin helhet med statsmedel åstadkommas genom
bemälde Styrelses försorg, med fästadL afseende ä den större varaktighet, som en bro
af jern erbjuder, i nåder föreslagit Rikets Ständer, alt, på sätt ofvan är nämndt, til
40
Expeditions-liskottets Förslag till underd. Skrifvelse, I\’:o 175.
ifrågavarande allmänna arbetens utförande, bevilja en summa af Femtiotvåtusen Etthundra
R:dr, samt att, i anseende till förhanden varande fara för brons rasande, hela
anslaget må anvisas till utgående under loppet af år 1864; hvarjemte och då, sedan
brobyggnaden blifvit fullbordad och efter behörig afsyning godkänd, hinder icke borde
möta för underhållskostnadens bestridande af Åsunda bäradsboer, E. K. Majit förklarat
att, derest de icke godvilligt sig sådant åtoge, talan borde, på föranstaltande af E. K.
Maj :ls Befallningshafvande i länet, i laga ordning väckas om deras förpligtande dertill;
och har E. K. Majit slutligen, med afseende å det hinder för trafiken, som genom den
nuvarande bropenninge-uppbörden uppslår, för Sin del funnit lämpligast vara, att vid
arrende-tidens slut, midfästan 1873, densamma i hvad läll som helst må komma att
upphöra.
Vid prölningen af förevarande fråga hafva Rikets Ständer ingalunda förbisett
alt, på sätt Kammar-kollegium uti afgifvet utlåtande den 13 December 1860 anfört,
ifall ny bro komme att uppföras på det vid undersökningen föreslagna eller annat
lämpligt ställe, häradsboerne tilläfventyrs icke kunna förpligtas att uppföra en så kostsam
bro, som förslaget alser, samt att tvifvelaktigt är, huruvida, med afseende å hittills
varande, från äldre tider fortgående förhållanden, de kunna tilllörbindas att i
vidsträcktare mån, än nu gällande föreskrifter rörande Nyqvarns bro förmå, så länge
kronoqvarnen derstädes finnes, deltaga med körslor och dagsverken vid den nya brons
byggnad, likasom ovisst kan vara, huruvida, derest penninge-uppbörden skulle på häradsboerne
öfverlålas, sådant kan lagligen föranleda till deras förpligtande alt brobyggnaden
jemte väganläggningen ensamme bekosta, helst E. K. Majit genom ofvan omförmälda
nådiga Bref af den 27 April 1840 förklarat Sig vilja vara betänkt på beredandet
af de till brons framtida ombyggnad erforderliga medel. Men om ock häradsboerne.
i följd af dessa förhållanden, kunna ega giltiga skäl att icke godvilligt åtaga
sig ett onus, från hvilket de tro sig vara lagligen befriade, torde dock Statsverkets
skyldighet att bekosta brobyggnaden och vägomläggningen icke kunna, vid betraktande
af innehållet utaf 8 § 25 Kap. Byggninga-Balken, anses så obestridlig, att Staten bör
efterskänka sin rättighet att af häradsboerne i detta hänseende erhålla det biträde,
som kan dem lagligen åligga. Rikets Ständer anse derföre billigt, att, om Staten åtager
sig alt utan häradsboernes betungande helt och hållet bekosta ifrågavarande brobyggnad
och vägomläggning, Slaten åtminstone för ali framlid bör frikännas ej mindre
frän skyldighet att underhålla samma bro och väg samt att framdeles ombygga bron,
hvilken skyldighet bör af häradsboerne, utan rättighet att uppbära bropenningar, fullgöras,
än ock från skyldigheten att underhålla gamla bron; hvadan, och derest häradsboerne,
ånyo hörde, skulle underdraga sig alt godvilligt åtaga sig ansvarighet för nya
brons och vägens underhåll samt brons framtida nybyggnad, Rikets Ständer anse, att
rättegång bör mot dem anhängiggöras, för att utröna om och i hvad mån de hafva
skyldighet att deltaga i kostnaderna för den nu ifråsakommande brobyggnaden och
vägomläggningen saint ansvara för brons och vägens framtida underhåll.
På alla dessa skäl hafva Rikets Ständer ansett sig böra, med bifall till hvad
E. K. Majit uti ofvanberörda nådiga Proposition äskat, till E. K. Majits disposition
anvisa en summa af Femtiotvå lusen Etthundra Ridr, att användas för att på lämpligt
ställe i trakten af Nyqvarn öfver Sagån uppföra en bro af jern samt verkställa deraf
påkallad omläggning af allmänna landsvägen ; börande, innan brobyggnadsarbetet påbörjas,
vederbörande bäradsboer i laga ordning höras, huruvida de medgifva, alt Staten,
sedan den nya bron och väganläggningen blifvit, i enlighet med i nåder fastställd plan,
fullbordade, afsynade och godkände, för all framtid frikännes ej mindre från skyldig
heten
-
Expeditions-Utskottets Fersing tilt undérd. Skrifvelse, N:o •175. 41
heten att underhålla eller, i händelse af behof, ombygga den nya bron samt underhålla
vägen, hvilken skyldighet i sådant fall bör af häradsboerne, utan rättighet att uppbära
bropenningar, fullgöras, än ock från åliggandet att för allmänt begagnande vidmagthålla
den gamla bron vid Nyqvarn; och skall, i händelse häradsboerne icke härtill lemna
samtycke, talan i laga ordning mot dem anhängiggöras för deras förpligtande ej mindre
att deltaga i kostnaden för nu ifrågasatta brobyggnads- och vägarbetets utförande,
hvilket dock icke af en sådan rättegång må uppehållas, än ock att ansvara för framtida
underhåll och nybyggnad.
8:0. Vid sistlidne riksdag beviljade Rikets Ständer, för utförande af en brobyggnad
öfver Umeå eif invid staden Umeå, ett statsbidrag af 82,500 R:dr, hvaraf
55,000 R:dr såsom lån och 27,500 R:dr såsom anslag utan ålerbetalningssk yldighet.
Med användande af dessa medel jemte ett af Umeå stad lemnadt bidrag af 3,000 R:dr,
har arbetet, som, enligt uppgjordl kostnadsförslag, beräknats erfordra 86,000 R:dr,
blifvit bedrifvet. Som likväl det visat sig att den beräknade kostnadssumman vore
alltför låg, så att kostnaden för ifrågavarande arbete komme alt uppgå till 118,288
R:dr och således med 32,288 R:dr öfverstiga kostnadsförslaget, hafva uti särskilda inom
Riks-stånden väckta framställningar blifvit föreslaget, att Rikets Ständer mätte bevilja
eli rätilefri11 lån af 32,288 R:dr, att genom årlig afbetalning amorteras eller, i händelse
ej bifall dertill kunde lemnäs, på de vilkor, som för anslag af dylik beskaffenhet
kunde komma att i allmänhet bestämmas, på det att detta, så väl för orten, som lör
det allmänna särdeles nyttiga företag ej, lill följd af bristande medel, må afstadna.
Ehuru, enligt hvad bekant är, biobyggnaden öfver Umeå eif numera är fullbordad
och upplåten till allmänt begagnande, samt sålunda den hysta farhågan, att arbetet
icke skulle komma till fullbordan, numera upphört, hafva dock ..Rikets Ständer, i betraktande
af företagets omfattning och stora kostnad samt då Umeå häradsboer icke
frivilligt åtagit sig brons uppförande, utan blifvit, mot sitt bestridande dertill förpligtade,
funnit skäligt att. i och för den numera fullbordade brobyggnaden öfver Umeå
eif bevilja ett ytterligare lån, stort Tjugolusen Riksdaler Riksmynt, med förbindelse
för vederbörande låntagare att årligen, efter slutet af det år, hvarunder lånemedlen
utbekommits, erlägga åtta procent af hela den lyflade lånesummän, hvaraf ränta godtgöres
efter fem procent utaf obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning
derå, samt alt i öfrigt de föreskrifter, som för liligodonjulande af andra dylika statsbidrag
vid innevarande riksdag varda stadgade, äfven i afseende på delta lån böra, i
tillämpliga delar, lända till efterrättelse.
9:o. Med öfverlemnande af en genom E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Orebro
län till Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader insänd underdånig ansökan
af beslyrelsen för det bolag, som bildat sig lör tillvägabringande af en brobyggnad
öfver Lilla Hamwarsundet, i närheten af staden Askersund, uti hvilken ansökan Beslyrelsen
å bolagets vägnar anhållit, alt ett statsbidrag, stort 66,075 R:dr, motsvarande
|:delar af den för arbetets utförande beräknade kostnadssumma, 88,100 R:dr, måtte
dertill varda beviljadl, har bemälde Styrelse, som vid granskning af den vid ansökningen
fogade, af Distriktchefen, Majoren C, A. Olivecrona, för anläggningen uppgjorda
plan, icke funnit något att anmärka, i underdånighet yttrat den åsigt, all delta företag
vore särdeles förtjent af uppmärksamhet, enär, först sedan denna brobyggnad tillväga—
bragts, den, genom vestra stambanans öppnande lör rörelsen, vigtiga landsvägen från
Östergötland till Nerike öfver Askersund blelve fullt ändamålsenlig. Väl hade, genom
den för några år sedan med statsunderstöd anlagda chaussée jemte rörlig bro öfver
det i samma vägsiräckning belägna Stora Hammarsundet, trafiken erhållit en ganska
Bih. till R. Sl. Prat. {862—4865. 40 Sami. 4 Afd. 48 Haji. 6
42 Expcditions-Utskottets Förslag till underd. Skri/velse, N:o 175.
värdefull lättnad och större säkerhet än förut; men att Lilla Hammarsundet ännu måste
befaras med färja försvårade dock rörelsen betydligt och gjorde densamma understundom,
vid tillfällen af hårdare blåst, farlig. Af sådan anledning har Styrelsen hemställt,
att nådig framställning måtte till Rikets nu församlade Ständer göras om anvisande af
ett statsbidrag af 66.000 R:dr, för anläggande af jernbro med rörlig del öfver Lilla
Hammarsundet, för hvilken kostnaden vore beräknad till 88,100 R :dr; och har E. K.
Maj:t, som vid ärendets föredragning inhemta!, alt äfven inom Riks-stånden framställning
blifvit väckt om statsbidrag (ill omförmälda brobyggnad, låtit till Rikets Ständer
öfverlemna de till E. K. Maj:!, rörande denna fråga, inkomna handlingar.
Rikets Ständer, som i sammanhang härmed förehaft ofvannämnda inom Riksstånden
väckta framställning, innefattande hemställan, att Rikets Ständer för ifrågavarande
brobyggnad måtte bevilja ett statsanslag till J.-delar af kostnadssumman med
Sextiosex tusen R:dr, hafva af de inkomna handlingarne inhemtat, att det för ifrågavarande
arbetes utförande bildade bolag, beslående af personer, som intressera sig för
vinnande af en lättad kommunikation mellan Nerike och Östergötland, skulle hafva till
åliggande att, derest statsbidrag erhölles, gå i författning om arbetets verkställande och
garantera lyftningen af statsbidraget, samt alt bolaget vid hållet sammanträde uppdragit
åt sin bestyrelse att, på sätt ofvan är nämndt, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla
om ett anslag utan återbetalniugsskyldighet till f:delar af kostnadssumman, mot förbindelse
för bolaget att verkställa arbetet i lull öfverensstämmelse med planen och att
af egna medel tillskjuta hvad utöfver statsbidraget erfordrades.
Ehuru Rikets Ständer dela den af Styrelsen lör allmänna Väg- och Vattenbyggnader
yttrade åsigt om ifrågavarande broanläggnings vigt, icke blott för orten, än ock
lör förbindelsen mellan längre derifrån belägna delar af Östergötland och Nerike äfvensom
för befordrande af tillökning i trafiken å vestra stambanan, samt Rikets Ständer
i följd deraf finna skäl vara lör handen, att statsbidrag till arbetets utförande be
viljas;
anse dock Rikets Ständer detta icke böra utgå till högre belopp än |:delar af
den beräknade kostnadssumman, och sådant under uttryckligt vilkor att, om arbetet
icke kan komma till utförande med mindre än alt afgift för brons begagnande skall
af de trafikerande erläggas, bropenningar icke må upptagas till bögre belopp, än som
kan anses nödigt lör bestridande af kostnaderna lör brons underhåll.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer, för anläggande af en jernbro
öfver Lilla Hammarsundet i närheten af Askersund, beviljat det för berörda arbetes
utförande bildade bolag eli mot |:delar af den till Attatioåtla tusen Etthundra R:dr
beräknade kostnadssumman ungefärligen svarande anslag af Femtioåtta tusen Sjuhundra
R:dr, med vilkor att, derest arbetet icke kan komma till verkställighet, med mindre
afgift för brons begagnande skall af de trafikerande erläggas, bropenningar icke må
upptagas till högre belopp, än som för brons underhåll erfordras.
C) Hamnbyggnader.
10:o. Linder åberopande deraf, att planer till åtskilliga mindre hamnbyggnadsoch
årensnings-företag, som vore förljenta af statsbidrag, lunnes upprättade och, jemte
ansökningar om understöd för verkställandet, blifvit lill Styrelsen lör allmänna Vägoch
Vattenbyggnader inlemnade, har bemälde Styrelse hos E. K. Maj:l i underdånighet
hemställt, det E,. K. Maj:t ville af Rikets Ständer äska att tili ifrågavarande ändamål
måtte, i likhet med hvad vid sednasle riksdagar egt rum, afsättas en särskild loud af
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o il5. 43
60.000 R:dr; och har E. K. Majit, i öfverensstämmelse härmed, uti Sin nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och hellof, föreslagit, att Rikets Ständer till
fond för understödjande af mindre hamnbyggnader samt upprensningar af åar oell
farleder mätte anvisa ett anslag af *20,000 Ridr årligen, eller för nästinstundande statsregleringsperiod
tillsammans 60,000 R:dr.
Jemte det Rikets Ständer dela den yttrade åsigten om det fortfarande behofvet
och lämpligheten deraf, alt medel varda ställde lill E. K. Majlis disposition, för att
användas till ofvan omförmälda ändamål, anse Rikets Ständer alt det anslag, som i
detta hänseende varder anvisadt, jemväl till någon del bör användas till smärre brobyggnader,
på sätt före 1856—1858 års riksdag var medgifvet, enär derigenom skulle
beredas tillfälle att, i händelse af behof, understödja anläggningen af så beskaffade
smärre brobyggnader, som icke stöde i sådant sammanhang med anläggning af ny väg,
alt statsbidrag af vägbyggnadsmedlen dertill skulle kunna anvisas; och
hafva alltså Rikets Ständer för understödjande af mindre hamn- oell brobyggnader
samt upprensningar af åar och farleder lill E. K. Majits disposition anvisat ett
anslag al Sextio lusen R:dr, att utgå med Tjugo tusen Ridr under hvartdera af åren
1864, 1865 och 1866.
ll:o. Vid 1856—1858 årens riksdag biel' för anläggande af hamn vid staden
Falkenberg, hvarför kostnaden beräknats till 87,600 R:dr, beviljadt ett statsbidrag af
67.000 R:dr deraf 47,000 B:dr såsom lån och *20,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldignel,
under vilkor, blund annat, ali hamnanläggningen vid nämnde stad icke
allenast skulle verkställas, utan äfven framgent vederbörligen underhållas genom stadens
försorg, samt hamnen och inloppet dertill erhålla det djup, alt densamma kunde af allmänna
sjöfarten begagnas. Enligt hvad hos Rikets Ständer är vordet lillkännagifvet,
hade likväl, dels till följd af prisstegringen å arbetslöner och materialier, dels i anseende
till ulölver första arbetsplanen ut förd t nödigt arbete, dels och i följd af inträffad
stark nederbörd och svåra stormar, hvilka å hamnbyggnaden åstadkommit skador, redan
vid 1860 års utgång för hamnbyegnadsarbetet blifvit använde 79,200 R:dr; och
antogs vid nämnde tid, att lill dess fullbordande skulle ytterligare erfordras 58,650 R:dr,
eller 50,250 R:dr mera, än som uti koslnadsförslagel beräknats, i följd hvaraf staden
hade nödgats hos E. K. Majit i underdånighet begära alt för hamnbyggnadens fullbordande
från Handels- och Sjöfartsfonden erhålla ett bidrag af 40,000 R:dr, hvilket belopp
jemväl under den “22 Februari 1861 blifvit beviljadt ali utgå såsom lån, med skyldighet
för staden att vid 1863 års utgång och sedermera under nästföljande nio är vid
hvarje års slut inbetala ^idel af länesumman jemte fyra procents ränta å det efter
hvarje inbetalning återstående kapitalbelopp. Som likväl, dels för hamnbyggnaden, hvilken,
äfven med den utsträckning densamma utöfver planen erhållit, antoges blifva fullbordad
före 1862 års slut, utgått ytterligare omkring 10,000 R:dr, dels för någon muddring
vid inloppet lill hamnen och verkställande af genommuddring utaf en ofvanför nya
hamnrännan belägen, af sten och lera bestående bank, erfordrades från 15.000 R:dr
till 20,000 R:dr — hvilket arbete icke afselts uti den för hamnbyggnaden gillade plan,
men dock numera för hamnens ändamålsenlighet funnits böra ofördröjligen verkställas
— samt enär hamnaIgifterna under flera år antagligen icke kunde lemna tillgång till
annat, än bekostande af för hamnen i öfrigt nödiga arbeten, och således betalningen
af stadens för hamnbyggnaden ådragne skuld måste ske med andia medel, samt det
icke syntes billigt, att stadens innevånare för annan kapilalafbetalning, än eu å två
procent om året, skulle betungas med för flertalet bland dem i hög grad kännbara
tillskott; har blifvit föreslaget, all Rikets Ständer måtte bevilja staden Falkenberg, antingen
utan ålerbelalningsskyldighet ett anslag af “20,000 R:dr såsom bidrag till verk
-
44 Expeditions- Ut sk nttets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 115.
ställande af berörda muddringsarbete och de första årens kapitalafbetalningar å ofvan
om förmälda lån från Handels- oell Sjöfartsfonden, eller ock ett lån af 50,000 R:dr på
de billigare vilkor, sorn kunna bestämmas, med skyldighet för staden alt deraf genast
inbetala nyssnämnda ur Handels- och Sjölärts-fonden erhållna lån; och bar sedermera
till Rikets Ständer blifvit öfverlemnadt dels ett af Chefen för södra väg- och valtenbyggnadsdistriktet
granskadt och godkäudl kostnadsförslag, enligt hvilket anläggningen
af en dragväg vid hamnen och muddringsarbete i och utanför densamma beräknats till
23,608 R:dr, dels ett af Distriktchefen algi Ivel betänkande och förslag lill komplettering
af hamnbyggnaden, dels ock intyg, alt kostnaderna för del nu fullbordade hamnbyggnads-arbelet
den 24 sistlidne April ölverslege 155,000 R:dr.
Då anläggandet af den föreslagna dragvägen och verkställandet af muddring ofvanför
nya hamnrännan, hvilka arbeten icke varit afsedda vid uppgörande afkostnadsförslaget
för sjelfva hamnbyggnaden, onekligen skulle förmånligt inverka på rörelsen i orten,
hafva Rikets Ständer funnit desamma vara lortjenia af understöd. Enligt uppgjordl approximativt
förslag skulle kostnaden för dessa arbeten, då deruti icke beräknas del belopp af
1,680 R:dr, som upptagits för muddringsarbelen utanför sjelfva hamnen, uppgå till omkring
22,000 R:dr. Som likväl staden Falkenberg i främsta rummet häraf kommer att
draga fördel och följaktligen torde böra till någon betydligare del bestrida de härför
erforderliga kostnader,
hafva Rikets Ständer funnit sig endast på det sätt böra understödja den gjorda
framställningen, att för anläggande af en dragväg vid samt verkställande af muddringsarbeten
ofvanför Falkenbergs hamn beviljas nämnda stad ett mot hälften af den
härför beräknade kostnad ungefärligen svarande anslag utan återbelalningsskyldighet af
Elfva tusen R:dr, mot skyldighet för staden att fullgöra de föreskrifter, som för tillgodonjutande
af andra dylika anslag vid innevarande riksdag varda fastställda.
12:o Med åberopande af Styrelsens lör allmänna Väg-och Vattenbyggnader lill E.
K. Majit algifna generalförslag öfver allmänna arbetsförelag, deri anslag lill en vid
staden Askersund föreslagen hamnbyggnad blifvit antecknadt såsom af behofvet högt
påkalladt, lill följd af stigande rörelse, hvilken otvifvelaktig! komme all tilltaga sedan
vestra stambanan blifvit fullbordad, har uti en hos Rikets Ständer gjord framställning,
under förmälan alt stadens sjötrafik näsllidno höst blifvit betydligt ökad, derigenom att
ett s. k. isbrylarefarlyg numera 2 å 3 gånger i veckan gjorde reguliera turer till staden,
blifvit begärdt, att Rikets Ständer lill utvidgning och förbättring af hamn- och lastageplatsen
vid Askersund måtte bevilja ett anslag af 18,000 R:dr.
Som det ifrågavarande arbetets utförande, för hvilket kostnaden blifvit beräknad
lill 24,000 R:dr, påkallas af tillökad rörelse dels i följd af vestra stambanans fullbordande,
dels af andra omständigheter, samt behofvet deraf blifvit al Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader behörigen vitsordad!,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt alt, på sätt är vordet begärdt, bevilja staden
Askersund ett anslag utan åtel betalningsskyldighet af Aderton tusen R:dr, för att
användas till utvidgning af hamn- och tastagr-platsen vid nämnda stad, i enlighet med
den derför uppgjorda plan, under förbindelse för staden att bestrida den kostnad, som
utöfver anslagsbeloppet för ändamålet erfordras.
D) Kanal- och Slussverks-anliiggningar samt strömrensuingar
och andra vattenkoniuiiinikatioucr
13:o. Som Indalselfven på 1\ mil frän hafvet, eller från Klin g er fjärden vid
Östersjön tili Utanede by inom Jemtland, för närvarande vore farbar med 4,5 löt djup
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 17 5. 45
gående fartyg, endast med undantag af 3:ne på denna sträcka förekommande forssar,
har, i anseende till den stora fördelen för en vidsträckt ort att få elfven äfven för
ångbåtar fullt farbar genom hela Medelpad lill hafvet, plan och kostnadsförslag på
Statens bekoslnad blifvit uppgjorda till elfvens rötning och upprensning samt anordning
för fartygens upphalning vid nyssnämnda 3:ne hinderliga forssar; upptagande detta förslag
en arbetskostnad af 31,000 R:dr. Med erinran att denna fråga a Isåge att lätta
kommunikationen i en nästan uteslutande af allmoge bebodd ort, af hvilken ej vidsträcktare
deltagande i företaget kunde påräknas, än att intressenterna anskaffa de efter
rensningens utförande beböfliga ångfartyg, har Styrelsen för allmänna Väg- och
Vattenbyggnader, lill följd af K. K. Maj:ls nådiga befallning i general förslaget upptagit
bela den för elfvens lärbargörande beräknade summa; och har E. K. Maj:t uti Sin
nådiga Proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Rikets Ständer,
att såsom anslag utan återbetalningsskyldighel anvisa del för arbetets utförande beräknade
beloppet, 31,000 R:dr.
Rikets Stander som nogsamt inse de stora fördelar, som genom ifrågavarande
förelag skulle komma alt tillskyndas en vidsträckt ort, hafva ej tvekat att bevilja det
äskade anslaget; dock anse Rikets Ständer af vigt. att säkerhet beredes, det ifrågavarande
farled äfven för framtiden behörigen underhålles; och i följd häraf
hafva Rikets Ständer funnit skäligt att för lndnlsdfvens upprensning, så att
densamma med ångbåtar må kunna beläras frän Klinger fjärden vid Östersjön till
Utanede by i Jemtland, bevilja och lill E. K. Majds disposition anvisa ett anslag af
Tretioelt tusen R:dr, under vilkor att vederbörande menigheter förbinda sig att för all
framtid behörigen underhålla den genom upprensningen bildade farleden.
14:o. Vid 1856—1858 årens riksdag har genom särskilda framställningar hos
Rikets Ständer fråga varit väckt om beviljande af statsbidrag för öppnande af kommunikationsled
emellan Wenern och sjön Stora Lee, inom Elfsborgs län, och vid sednaste
riksdag förevar jemväl till följd af då gjord särskild framställning fråga om dylikt
bidrag för öppnande af segelled mellan Hattelura hamn vid Wenern och Håfverud
vid sjön Kogvarpen. Frågan härom fick likväl då förfalla af skäl, bland annat, alt någon
pröfning angående det belopp, hvarmed företaget boide å Statens sida understödjas,
icke lämpligen ansågs kunna ega rum, innan bolag blifvit bildadt samt ulredt blifvit,
i hvad mån den erforderliga kostnaden kunde inom orien sammanbringas, äfvensom
under hvad vilkor intressenlerne för sin del kunde vara villige att åtaga sig arbetets
utförande och fullbordande.
Sedan derefter E. K. Maj:ls Befallningshafvande i Elfsborgs län, uti underdånig
skrifvelse af den 7 sisllidne Augusti, jemte öfverlemnande af en utaf utsedde komilerade
för befordrande af kommunikationen från Hattelura hamn till sjön Stora Lee till
E. K. Maj:l ställd underdånig ansökning om aflätande af nådig Proposition angående
arbetets utförande med ett statsbidrag af 900,600 R:dr, deraf 225,000 R:dr såsom anslag
utan äterbelalnrngsskyldighet och 675,000 R:dr såsom lån, anmält, ali för arbetsförelagets
utlorande blifvit tecknade 6,363 aktier å 25 R:dr Hvardera, uppgående till
ett sarnrnanlagdt belopp af 159,075 R:dr, hvilket belopp, enligt hvad komiterade i underdånighet
tillkännagifvit, skulle betydligt ökas, om understöd al allmänna medel erhölls,
samt E. K. Maj:ls Befallningshafvande, på anförda skäl och då det torde blifva
omöjligt att bland ortens mindre bemedlade befolkning tillvägabringa mera ärr en fjerdedel
af kostnadssumman, i underdånighet förordat komiterades underdåniga framställning:
så Irar E. K. Majd uti Sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och
behof föreslagit Rikets Ständer att för öppnande aj segelled fran Hatlejura hamn till
sjön Stora Lee såsom lån bevilja 900,000 R:dr, hvaraf dock under nästa statsregle
-
46 Expedit/ons-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, Nio 175.
ringsperiod skulle utgå endast hälften eller 450,000 R:dr, dervid såsom vilkor för lånets
erhållande borde stadgas skyldighet för intressenterne i företaget att årligen, räknadt
från slutet af det år, hvarunder hvarje för sig fristående del deraf blifvit fullbordad,
erlägga fem procent å det i förhållande till hela kostnaden på samma del belöpande
lånebelopp, hvaraf ränta skulle godtgöras efter tre lör hundra af det obetalda kapitalbeloppet
och det öfriga utgöra afbetalning derå; men med rättighet för E. K. Majit
alt, derest vederbörande icke inom 1863 års utgång om arbetets utförande i behörig
ordning afslutat kontrakt, använda lånesumman till en föreslagen transportled för sammanbindande
af Kinda båtled med sjön Roxen.
Uti ofvanberörda underdåniga ansökning hafva komiterade framställt fördelarne
af den föreslagna nya kommunikationslinie!) ej mindre lör de till Wenern angränsande
provinser än äfven för hela landet, samt äfven fästat uppmärksamheten på den vigt,
företaget ur stalsekonomisk och jemväl politisk synpunkt skulle erhålla, dymedelst att,
genom sambandet med en i Norrige ifrågasatt och till en del redan påbörjad kanal-led
från Fredrikshall genom sjöarne Arevandel och Asporn lill den mot Norrige gränsande
sjön Stora Lee, skulle vinnas en ny kommunikationsled mellan Wenern och Nordsjön;
hvarjemte komiterade, med förmälan att, enligt af Chefen för vestra väg- och valtenbygguads-dislriktet,
Majoren D. W. Lilliehöök, uppgjordt samt af Styrelsen för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader godkändt förslag, kostnaden för den omförmälda kommunikationsleden
på svenska sidan vore beräknad ali uppgå lill 805,758 R:dr B:ko eller
1,'208,367 R:dr R:mt, bifogat en uppgift på fraktkostnaderna för de varor, som frän
Wenern föras lill norra Dalsland, och för de varor, som forslas derifrån tillbaka till
nämnda sjö, och hvilka lill allra största delen skulle komma att föras på kanalen;
utvisande denna uppgift en varuqvantitet af 260,200 centner, till ett värde af 2,270,900
R:dr samt en transportkostnad al 206,100 R:dr.
Rikets Ständer finna det genom komiterades framställning vara tydligen ådagalagdt,
att ifrågavarande företag, hvilket visserligen utgöres af flera hvar för sig fristående
arbeten, som kunna gagna de orter, der de komma att utföras, dock erhåller sin
förnämsta vigt för det allmänna, derigenom att detsamma blir i sin helhet tillvägabragt,
så alt en oafbruten kommunikation må åstadkommas frän Wenern till Stora Lee och
i en framtid genom Norrige öppnas en lätt förbindelse med Nordsjön. Rikets Ständer
äro derföre af den åsigt alt, om ett statsbidrag för arbetets utförande skall beviljas,
detsamma bör lemnäs under uttryckligt vilkor, att ett bolag varder bildadt, som ålager
sig att, mot statsbidragets lillgodonjutande, utföra och fullborda hela den föreslagna
kommunikationsleden från Wenern lill Stora Lee. Härvid förekommer dock att, enligt
hvad ofvan är nämndt, kostnaden for företaget i dess helhet blifvit beräknad till
1,208,367 R:dr, men att aktieteckningen icke uppgår till mera än 159,075 R:dr, hvadan
det statsbidrag, som för arbetets utförande erfordras, skulle utgöra 1,049,292 R:dr.
Enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit anmäldt, är dock numera afl anledning att aktieteckningen
kan uppbringas lill det belopp, alt, om statsbidraget bestämmes till 1,000,000
R:dr, deraf 800.000 R:dr såsom lån och 200,000 R:dr såsom anslag, företaget i sin
helhet skall komma lill utförande.
Då således aktie-egarne af egna medel endast komme att tillskjuta omkring en
sjettedel af kostnadssumman, har hos Rikets Ständer uppstått fråga, huruvida berörda
tillskott kunde anses tillräckligt ali betrygga Statens rätt (ill återbekommande af den
del utaf statsbidraget, eller 800,000 R:dr, som skulle utgå såsom lån. Vid de flesta
arbetslöretag, som afse sådana kommuuikationsförbättringar, för hvilkas utförande Rikets
Ständer beviljat låneunderstöd, hafva nemligen vederbörande bolag eller kommuner
vanligen åtagit sig alt tillskjuta minst en tredjedel af kostnadssumman; och ehuru svå
-
Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 175. 47
righet lorde mola för aktieteckningens uppbringande tili något betydligare belopp utöfver
det redan tecknade, hafva dock Rikets Ständer ansett att, då den förväntade trafiken
antagits blifva så betydlig, att den borde icke blott blifva fullt tillräcklig att förränta
och amortera hela lånesumman, utan ock att gifva aktie-egarne vinst på deras
tillskjutna kapital, Staten borde kunna såsom vilkor för statsbidragets beviljande fordra,
alt aktieteckningen skall uppgå till omkring del af bela den beräknade kostnaden,
samt all hvad som deraf icke erfordrades för arbetets utförande, sedan bela statsbidraget
blifvit användt, borde utgöra säkerhet för lånesummans återbetalning; dock så,
att aktie-egarne, endast i det fäll alt kanal-inkomsterna icke blefve tillräckliga att bestrida
den årliga utgiften till ränta och länets amortering, skulle hafva skyldighet alt,
i mån af behof, tillskjuta den del af det tecknade akliebeloppel, som icke åtgått till
arbetets utförande. Rikets Ständer hafva väl icke förbisett, alt bolagets styrelse icke
utan svårighet torde kunna erhålla nödig säkerhet för den del af aktieteckningen, som
icke bebölver kontant inbetalas; men tro det dock icke vara omöjligt att i delta hänseende
på ett lulli tillfredsställande sätt ordna bolagsmännens förbindelser.
Rikets Ständer hafva dessutom ansett böra föreskrifvas, alt Riksgälds-kontorets
Fullmägtige må ega ali utse en revisor att deltaga i granskningen af bolagets styrelse
och förvaltning, äfvensom att lör bolaget bör stadgas skyldighet att för all framtid
underhålla båt- och kanalleden.
Slutligen har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att, dä befintliga
vägar trän Nordmarks och norra delen af Wedbo härader, omfattande sjöarne
Stora Lee, Lelången och Vestra Silen, vid den närmast nedanför dem liggande sjön
Laxen lemna vattendraget, hvadan trafiken från och till förstnämnde härader ej åfelt
från Wenern utgående kanalarbete har egentlig fördel förrän detta arbete nått sjön
Laxen, sä skulle det, för alt skyndsamt bereda ett för det bela gynnsamt resultat, vara
af vigt, om den de! af statsbidraget, som Rikets Ständer bevilja att under nästkommande
statsregleringsperiod utgå, blelve bestämd lill sä stort belopp, att dermed kunde åstadkommas
en mera fristående och för sig sjelfständig del deral, hvilket kunde ske, derest
vid denna riksdag anvisades 550,000 R:dr och återstoden vid nästkommande riksdag.
1 öfverensstämmelse med dessa åsigter hafva Rikets Sländer för segelleds öppnande
från Hattefura vid Wenern förbi Köpmannabro genom sjöarna Akelången,
Rogvarpen, Laxsjön och Lelången till Stora Lee samt <inläggning af en jernväg
af 2,350 fots längd vid Håfveruds bruk, beviljat ett statsbidrag af en million R:dr,
deraf 200,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldigbet och 800,000 R:dr såsom
lån, utaf hvilket statsbidrag halfva anslagssumman, Etthundra tusen R:dr, och af länet
Fjrahundralemlio lusen R:dr må under nästkommande statsregleringsperiod utbetalas
till det bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års utgång bör vara
vederbörligen afslutadl, förbinder sig, att, i öfverensstämmelse med den plan, som al
E. K. Maj :l varder fastställd, utföra och fullborda samt för all framtid underhålla hela
den ifrågavarande kommunikationsleden; börande, innan större eller mindre del af
lånesumman får lyftas, bolaget, genom sin direktion, hafva lill Riksgälds-konloret aflemnal
å bolagets vägnar utfärdad skuldförbindelse, innefattande åtagande att årligen,
efter slutet af det år, hvarunder hvarje för sig fristående del af förelaget blifvit fullbordad,
och intill hvilket års slut motsvarande del af länet får räntefritt innehafvas,
inbetala fem procent å det i förhållande till hela kostnaden mot samma del svarande
lånebelopp, af hvilka först beräknas tre procents årlig ränta å del efter hvarje inbetalning
återstående kapital samt det öfriga afgår å kapitalet. I öfrigt skall bolagsmännens
aktieteckning medföra förbindelse för dem att utaf egna medel tillskjuta hvad
utöfver det beviljade statsbidraget erfordras för kommunikationsledens fullbordande;
48 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, Nio 175.
och skall aktieteckningen uppgå till minst Fyrahundra tusen R:dr. Sorn likväl hälften
af denna summa, eller Tvåhundra tusen R:dr, äro alsedda att utgöra säkerhet för
lånesuinmans återbetalning, så behöfva aktie-egarne, derest kommunikationsleden genom
bolagets försorg varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordad, icke erlägga
denna hälft af leckningssumman i annan händelse, än derest trafikinkomsten icke
blir tillräcklig lill att bestrida de årliga ränte- och amorleringsliqviderna, i hvilket läll,
men icke eljest, bolagets direktion eger alt, i mån af behof, utaf bolagsmännen uttaga
så stor del af det pä hvarje aktie obetalda belopp, som i förhållande till hela aktiesumman
erfordras till den del af ränte- och amorterings-liqviderna, som icke af trafikinkomsten
kunnat bestridas; börande, i följd häraf, den behållna årliga trafikinkomsten
först, och innan någon utdelning må aktie-egarne tillgndokomma, användas till den
inbetalning å lånet, som för året bör ega rum, hvaremot, om inkomsterna icke härtill
blifva tillräckliga, aktie-egarne liikallas från all skyldighet att i annan ordning, äu
här blifvit stadgad, utöfver det tecknade akliebeloppel vidkännas någon utgift: egande
Fullmägtige i Riksgälds-konlorel, så länge länet ännu icke blifvit tillfullo belaldl, utse
en revisor att deltaga i de årliga revisionerna af bolagets styrelse och förvaltning.
Skulle kommunikationsleden, efter dess fullbordande, icke behörigen underhållas, eller
skulle betalningsskyldigheten för det erhållna länet icke af bolaget fullgöras, kommer
kommunikationsleden att hemfalla till Staten, utan rättighet lör aktie-egarne att, till
större eller mindre del, utaf det allmänna erhålla ersättning för de tillskott till detta
företag, som dessförinnan blifvit af dem utgjorda.
15:o. Enligt hvad Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader uti det
afgifna generalförslaget omforma!), hafva, för utsträckning af den omkring 6 mil långa
vattenleden utefter sjöarne Åsunden, Jernlunden och Rengen, som förmedelst den numera
fullbordade Kinda båtled blifvit bildad från Horns socken i södra delen af Östergötland
till Labbenäs’ lastageplats vid norra ändan af sjön Rengen på omkring 1 \ mils
afstånd från Linköping, alternativa planer blifvit uppgjorda dels för Slängans kanalisering
från Rengen till Roxen, dels för anläggning af jernväg i ändamål att dymedelst
förena nämnde sjöar; ocb har Styrelsen, med anledning af erhållen nådig befallning
att vid general förslagets upprättande taga den ifrågavarande anläggningen under ölvervägande,
i underdånighet anmält ali, enligt uppgjorda alternativa förslag, kostnaden
blifvit beräknad:
a) för nyssnämnde kanalisering, lill R:dr 1,313,000: —
b) „ anläggandet af jernväg för lokomotiv  „ 500,378: 30.
c) „ anläggandet af jernväg för hästkraft  „ 420,879: 44.
Med anförande af den stora fördel, som denna transportleds utsträckande skulle
medföra, hade såväl de för arbetets beredande utsedde komiterade, som E. K. Maj :ls
Befallningshafvande i Östergötlands län i underdånighet anhållit, att bidrag af allmänna
medel mätte beredas för tillvägabringande af en sådan utsträckning, helst medelst kanalanläggning,
enär derigenom en sammanhängande båtled af 7\ mils längd erhölles från
södra ändan af Åsunden till Roxen samt således omlastningar kunde undvikas för de
tunga effekter, som hufvudsakligen utgöra ortens afsällningsprodukter; och delade Styrelsen
den sålunda yttrade åsigten om vigten af den inuti landet redan bildade farledens
utsträckning såsom oafbruten vattenväg till Linköping, hvarigenom densamma medelst
Göta kanal sattes i förening med hafvet. Den del af Östergötland, hvarigenom Kinda
båtled framgår, vore dessutom lill följd af läge och naturförhållanden mindre lämplig
för jernvägsanläggning. Visserligen vore en värdefull förbättring i ortens kommunikalions-anslaller
ävägabragl genom den förutnämnda redan verkställda vattenleden; men
Expeditions-Vtskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse, IS:o 175. 49
för alt åstadkomma fullsländg lättnad i transporterna, borde densamma likväl först
och främst förenas med sjön Roxen, och den kunde sedermera i framtiden utsträckas
i söder lill Wimmerby. Enligt Styrelsens åsigt borde dock den nu ifrågavarande norra
utsträckningen, eller förbindelsen mellan sjöarne Rengen och Roxen företrädesvis åstadkommas;
och har Styrelsen, på dessa och flera anförda skäl, bland första klassens arbetsförelag
uppfört två tredjedelar af den för båtledens utsträckning beräknade kostnadssumma
med 875,300 R:dr.
Uti sina rörande ifrågavarande ämne till E. K. Maj:t i Augusti månad sistlidet
år aflåtna skrifvelse!-, har E. K. Majlis Befallningshafvande i Ostergötlands län i underdånighet
upplyst, att sänkningen af ofvan omlörmälda sjöar jemte anläggandet af
båtled och sluss, hvarför kostnaden uti det af Majoren, Friherre De Geer år 1853 uppgjorda
och i nåder godkända kostnadsförslag^ ursprungligen beräknats till blott 167,000
R:dr B:ko eller 250,500 R:dr Runt, i verkligheten uppgått lill mera än dubbla beloppet,
eller till omkring 525,000 R:dr. För delta arbetes utförande hade Rikets Ständer
visserligen beviljat lån till sammanräknadt belopp af 390,000 R:dr R:mt, men dessa
mäste, likasom återstående kostnadssumman, sorn pä enskilda händer upplänals, af jordegarne
kring förenämnda sjöar återbetalas; och kostnaden derför blefve dubbelt kännbar,
om icke en fortsättning af båtleden åt den genom sjösänkningen erhållna jordvinningen
lemnade ökadt värde. Enligt uppgjorda beräkningar kunde kostnaden för den redan
utförda båtleden, hvilken blifvit, i sammanhang med sjösänkningen, uteslutande af strandegarne
bestridd, beräknas lill mera än 180,000 R;dr; och ortens innevånare hade således lör
ifrågavarande båtled redan fått vidkännas ganska stora uppoffringar, hvilket E. K. Maj:ts
Befallningshafvande ansåg såsom ett ytterligare stöd för framgång åt ett företag, hvilket
afsåg att ät en redan så dyrbar kommunikatious-led bereda den utveckling, som ensam
förmådde alt åt den gifva ett verkligt värde.
Härförutom har, uti särskilda inom Riks-slånden väckta framställningar, blifvit
yrkadl, att ett anslag utan ålerbelalningsskyldighel, stort 875,300 R:dr, motsvarande
tvåtredjedelar af den beräknade kostnaden, måtte varda beviljadl att successive under
instundande slatsregleringsperiod utgå lill fullbordande al Kinda båtled, medelst kanalisering
af Stångån från sjön Rengen lill Linköpings hamn, under vilkor alt ett bolag
blefve bildad), som förbunde sig att mot åtnjutande af detta understöd, i enlighet med
del kontrakt, som derom kunde varda alslutadt, behörigen verkställa arbetet; och har
till stöd för de i detta hänseende gjorda framställningar blifvit hufvudssakligen erinradt,
att, långt innan Göta kanal påbörjades, hade fråga uppstått att frän ändan af sjön
Rengen, ungefärligen mil frän Linköping, anlägga en kanal till Roxen och vidare lill
Östersjön samt i sammanhang dermed, öppna en båtled genom de med hvarandra sammanhängande
sjöarne Jernlunden, Åsunden, Erlängen, Juttern och Krön, hvilka sträcka
sig frän Rengen till trakten af Wimmerby. Den del af denna kanalsträckning, som
skulle sammanbinda Roxen med Östersjön, hade genom Göta kanals anläggning ledan
1 30 år varit trafikerad. Den öfriga sträckningen vore deremot ännu ofullbordad,
ehuru mera än ett sekel förflutit, hvarunder, med större och mindre mellantider, denna
fråga blifvit bearbetad. Sålunda hade redan är 1801 bildat sig ett af E. K. Majit den
2 Juni samma år oktrojeradt bolag för ifrågavarande kanal-arbetes utförande. Genom
della bolags försorg hade ock (vänne slussar af trä blifvit anlagda, den ena mellan
sjöarne Jernlunden och öfre Rengen. den andra mellan sjöarne öfre och nedre Rengen.
Arbetet hade dock förfelats samt afstadna! i brist på penningar och nödig erfarenhet i
kanal-byggnadskonsten. Sedan derefter Göta kanal börjat anläggas, hade pä 1820-talet
verkställts en fullständig undersökning och uppgjorts plan för byggande af den ifrå
Bilt.
till R. St. Pro t. 1862—1865, 70 Sand. 1 Afd. 18 Haft. 7
50 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, iV.-o 175.
gavarande kanalsträckningen, hvilken fält benämningen Kinda kanal. Det stora gagnet
al' denna kommunikationsled vore lätt att inse, om man besinnade, alt densamma genom
Slångån skulle utmynna i sjön Roxen och sålunda blifva en bikanal till Göla kanal
samt, i förening med ofvannämnde sjöar, utgöra en sträcka af omkring 10 mils
längd, eller mera än hela Ostgölalinien af Göta kanal. Det var dock först på 1850
talet, som frågan om utförandet af Kinda kanal och båtled ånyo med allvar kom å
bane, och det med den framgång, ali en icke obetydlig del deraf, omkring 6 mil, eller
båtleden genom sjöarne Åsunden, Jernlunden samt öfre och nedre Rengen, sedan hösten
1801 varit öppnad för allmänna trafiken. Den redan vunna erfarenheten om denna
trafik bade ådagalagt det oafvisliga behofvet af arbetets fortsättande frän sjön Rengen
till Roxen. Bebolvet af detta arbetes snara utlärande hade ock alltmera börjat inses,
ej mindre inom sjelfva orten, än äfven af vederbörande myndigheter. Till följd deraf
hade ock noggranna undersökningar och kostnadsförslag blifvit uppgjorda, utvisande
att lämpligaste sältet att vinna del åsyftade målet vore alt, med begagnande af Siångåns
vattendrag från Rengen lill Roxen, förbi vattenfallen i nämnda ä anlägga slussar
samt i öfrigt upprensa och göra ån segelbar. Kostnaden härför bade, såsom ofvan är
nämnd), blifvit beräknad till 1,313,000 R:dr R:mt.
Uppmärksamheten bar vidare fästats derpå, att all tanke på fullbordandet af Kinda
båtled mäste öfvergifvas, derest icke Rikets Ständer ville på ett mera verksamt sätt
understödja detsamma samt för sådant ändamål, i enlighet med hvad under en längre
lid varit vanligt i afseende på statsbidrag till väganlägguingar och kanaler, anvisa minst
två tredjedelar af arbetskostnaden att utgå såsom anslag utan återbetalningsskvldighet,
men med förbindelse för det bolag, som åtoge sig arbetets utförande, att bekosta återstoden.
Det vore endast pä sådant sätt möjligt alt för dylika arbeten bilda bolag, enär
erfarenheten visat, att aktie-egarne, i anseende till arbetenas dyrhet och den långa ararbetstiden,
icke kunde på flera år påräkna någon ränta pä sina i sådana förelag nedlagde
penningar.
Af ett Rikets Ständer tillhandakommet protokoll vid sammanträde med deni,
som tecknat aktier för ifrågavarande företag, har vidare inhemlals, alt ett bolag med
benämning: Kinda kanals aktiebolag, blifvit bildad!, som, under förutsättning all två
tredjedelar af den erforderliga koslnadssumman såsom statsanslag utan återbelainipgsskyldighet
erhöiles, skulle åtaga sig arbetets utförande. Berörda protokoll visar derjemte,
alt Göta kanalbolag, vid extra bolagsstämma i sistlidne Januari månad beslutat
alt, med afseende på vigten för Göla kanal att erhålla den utvidgning i området lör
sin egen trafik, som Kinda kanal skulle bereda, tecknat 1,000 aktier, hvardera å 100
R.dr, eller tillhopa 100,000 R:dr för Kinda båtleds fullbordande till Roxen.
I afseende på planen för arbetets utförande, bar Distrikt-chefen, Majoren Grafström.
som reviderat och i vissa delar föreslagit jemkningar i det af friherre De Geer
år 1856 uppgjorda förslaget, ansett, att för arbetets fullbordande erfordrades en tid af
6 år samt att under de tre första åren utgifterna komrne alt uppgå till elt sammanräkundt
belopp af 700,000 R:dr och alt återstoden af den beräknade koslnadssumman erfordrades
under de derpå följande tre åren.
Då oneklig! är, att den redan tillvägabragta bålleden genom sjöarne Åsunden,
Jernlunden och Rengen, för hvars åstadkommande slrandegarne, enligt hvad utredt blifvit,
fått vidkännas ganska betydliga utgifter utöfver den för sjelfva sjösänkningen erforderliga
koslnad, först då kan anses i någon väsendtligare män uppfvda sill ändamål,
när bålleden blir utsträckt till sjön Roxen, hvarigenom de inre delarne af landet, med
begagnande af Göla kanal, komma i oafbruten kommunikation med hafvet: halva Rikets
Ständer nu desto mindre tvekat alt för della arbetsförelags utförande anvisa medel,
Expeditions- Vis k o t tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 47 5. 51
som föregående Rikets Ständer, då frågan om det redan fullbordade sjösänknings- och
båtleds-företaget förevarit, med full insigt otn företagets stora och allmänna vigt, yttrat
den åsigt, att ”Rikets Ständer framdeles icke skola vägra att med statsbidrag understödja
samma kommunikation.Mitslräckning till dess uppgifna ändpunkter”. När östra
stambanan blir anlagd lill Linköping, måste dessutom Kinda båtled, sorn der skulle beröra
nämnda bana, komma att ål densamma medföra icke obetydlig trafik. De orter,
som kunnat vänta sig fördelar af östra stambanans förläggning på östra sidan af sjön
Sommen, men, genom Rikets Ständers vid innevarande riksdag fattade beslut om östra
stambanans blifvande sträckning, icke hafva ali förvänta någon jernvägsanläggning i sitt
granskap, äro onekligen i behof af förbättring i sina kommunikalionsanstaller, men
torde ock, på sätt Friherre Ericson i sitt utlåtande i fråga om östra stambanans riglning
anfort, blifva mera betjenta med en ändamålsenlig kanalisering af ofvannämnda
vattendrag till Linköping, än med jernväg, som endast delvis komme dem till godo.
Företräde synes ock desto heldre böra gifvas åt den föreslagna kanaliseringen, som,
enligt hvad Rikets Ständer erfarit, ortens innevånare på ett otvetydigt sätt uttalat sig
om fördelarne af en kanal framför en jernväg, samt något bolag icke blifvit bildadt,
som vill åtaga sig utförandet af järnvägsanläggningen.
Beträffande beloppet af det statsbidrag, som lör ifrågavarande ändamål må anvisas,
så torde med visshet kunna antagas att, såvida företaget skall komma till utförande,
dertill måste beviljas två tredjedelar af den erforderliga kostnadssumman. Enär aktieegarne
i eli större kanalföretag icke kunna påräkna att förr, än i en obestämd framtid
erhålla någon inkomst af sina deri nedlagda penningar, synnerligast dä, såsom i
förevarande fall är förhållandet, flera år älgå för sjelfva kanalbyggnadens utförande,
kan den större allmänheten, älven om ett dylikt företag i framtiden blir vinstgifvande,
icke påräknas såsom deltagare deri lill något betydligare belopp, utan måste deltagarne
förnämligast sökas inom den ort, som har direkt fördel af arbetets lilhägabringande.
Då emellertid nu ifrågavarande ort i och för sänkningen och kanaliseringen af ofvannämnda
sjöar redan fått vidkännas en kostnad af mer än en half million R:dr, och
då, äfven om Staten tillsläpper § af kostnaden för båtiedens utsträckning till Linköping,
derutöfver erfordras det betydliga beloppet af 432,000 Rdr, utgörande tillsammans omkring
960,000 R:dr, som örten redan bekostat eller är villig alt bekosta för ett förelag,
hvars lillvägabringaude fördrar en utgift af 1,838.000 R:dr; torde anspråken på de enskilda
samhällsmedlemmarnes biträde för della företag, hvilket först eiler flera års förlopp
kan lemna någon inkomst, icke kunna med hopp om framgång vidare utsträckas.
Rikets Ständer, som vid öfvervägande af dessa förhållanden insett svårigheten
att genom enskild aktieteckning kunna tillvägabringa mera än en tredjedel af den beräknade
kostnadssumman, hafva i denna omständighet funnit giltigt skäl att af Statens
medel anvisa de öfriga två tredjedelarne deraf. Då sålunda, på det att företaget mätte
komma till utförande, det befunnits nödigt, alt Slaten tillskjuter en så betydlig del af
koslnadsbeloppet, hafva likväl Rikets Ständer ansett billigt, att Staten åtminstone för
så stor del deraf, som motsvarar bolagets tillskott, tillerkännas rätt att erhålla betalning
af båtledens blifvande inkomster; men å andra sidan hafva Rikets Ständer, enär
icke allenast den redan färdiga s. k Kinda båtled, hvarigenom oafbruten segelled blifvit
öppnad genom sjöarne Åsunden, Jernlunden samt öfra och nedra Rengen, och för
hvars lillvägabringande ganska betydliga kostnader blifvit nedlagda, skulle komma att
öfvertagas och egas utaf det bolag, som nu bildat sig för båtledens fortsättande från
Rengen till Linköping, utan delta bolag derjemte komme att tillskjuta J:del af den här
för beräknade kostnaden, ansett något ytterligare tillskott af aktieegarne, utöfver hvad
52 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 175.
som erfordras för arbetets utförande, icke billigen kunna fordras eller böra ifrågasättas.
1 öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer funnit det begärda statsbidraget
böra beviljas, till hälften såsom anslag och till hälften såsom lån, med ungefärligen
enahanda föreskrifter i afseende på ansvarigheten för lånesummans återbetalning, som i
fråga om det beviljade statsbidraget för öppnande af kommunikationslinie!! mellan Hattefura
hamn och sjön Stora Lee blifvit stadgade;
och hafva alltså för utsträckning af Hinda båtled medelst kanalisering af
Stångån från sjön R<‘ngen lill Linköpings hamn, anvisats eli mot tvåtredjedelar af den
härför beräknade koslnadssumma ungefärligen svarande statsbidrag af Åltahundrasjuttiofem
lusen R:dr, deraf hälften såsom anslag ulan ålerbelalningsskyldighel och hälften
såsom län sam! medgifvit ali af detta statsbidrag Fyrahundrasjuttio tusen R:dr, hälften
såsom anslag och hälften såsom län, må under nästkommande slalsregleringsperiod utbetalas
till det bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års utgång bör vara
vederbörligen alslutadt, förhinder sig att, i öfverensstämmelse med den plan, som af E. K.
Majit varder fastställd, utföra och fullborda samt för all framtid underhålla hela den ifrågavarande
båt- och kanal-leden: hörande, innan större eller mindre del af länesumman
får lyftas, bolaget genom sin direktion, hafva till Riksgälds-kontoret aflemna! å bolagats vägnar
utfärdad skuldförbindelse, innefattande åtagande att ä lönesumman, hvilken intill slutet
af det år, hvarunder arbetet blifvit fullbordadt, må ränlefrilt innehafves, derefter inom
hvarje års slut inbetala fem procent ä det ursprungliga lånebeloppet, af hvilka först
beräknas tre procents ärlig ränta å det efter hvarje inbetalning återstående kapital samt
del öfriga utgör afbetalning derå. I öfrigl skall bolagsmännens aktieteckning medföra
förbindelse för dem att utaf egna medel tillskjuta hvad utöfver det beviljade statsbidraget
erfordras för kommunikalions-ledens fullbordande; börande den bebåilna årliga tra(ikinkomsten
försl, och innan någon utdelning må aklie-egarne lillgodokomma, användas
till den inbetalning å länet, som för äret bör ega rum. hvaremot, om inkomsterna
icke härtill blifva tillräckliga, aktieegarne IVikallas från all skyldighet att utöfver det
tecknade aktiebeloppet vidkännas någon utgift; egande Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
så länge lånet icke blifvit tillfullo betaldt, utse en revisor att deltaga i de årliga revisionerna
af bolagets styrelse och förvaltning. Skulle bål- och kanal-leden, eller dess
fullbordande, icke behörigen underhållas, eller skulle betalningsskyldigheten för det erhållna
lånet icke af bolaget fullgöras, kommer båt- och kanalleden att hemfalla till
Slaten, ulan rättighet för aktieegarne alt. lill större eller mindre del, utaf del allmänna
erhålla ersättning för de tillskott till detta företag, som dessförinnan blifvit af
dem utgjorda.
16:o. Med anledning af en hos E. K. Majit gjord och till Rikets sednast församlade
Ständers pröfning ölVerlemnad framställning om statsbidrag för anläggning af
jernväg förbi Hedens forssar i Laleå et/' i ändamål att derigenom sammanbinda de
ofvan- och nedanom dessa forssar liggande, till elfven hörande vidsträckta lugnvattenytor,
och såmedelst öppna en I IJ mil lång kommunikationsled mellan landets inre delar
och hafvet, hade Rikets Ständer, sorn ansågo undanrödjandet af det utaf nämnda
forssar förorsakade hinder i kommunikationen utefter Luleå eif vara af vigt, ej mindre
för underlättande af transporterna å elfven, än äfven med hänseende lill ortens fortskridande
odling^och befrämjande af en lifligare handelsrörelse derstädes, funnit skäligt
alt till berörda företag anvisa ett låneunderstöd af 98,000 Ridr Runt. Den sålunda
tillämn ide kommunikationsanstalten har likväl sedermera, ined afseende å nödvändigheten
af de å elfven transporterade effekternas omlastning för jernvägens begagnande, ansetts
icke skola åt allmänua rörelsen bereda de dermed åsyftade fördelar eller motsvara
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 115. 53
dess behof, och företaget har, i följd häraf, icke kommit till utförande. Men då förslaget
om åvägabringande af en oafbruten kommunikationsled utefter Luleå eif innefattar
en fråga af stor betydelse för denna landsorts framtida utveckling och ekonomiska
förkofran, hafva undersökningar på enskild bekostnad egt rum, angående möjligheten
att medelst anläggning af kanaler med lutande planer åstadkomma en sammanhängande
farled förbi Hedens och Ede forss ar; hvarefter och sedan detaljerad arbetsplan
härför blifvit af Löjtnanten vid Väg- och Vattenbyggnads korpsen, R. Schough,
upprättad, dervid företaget beräknats lill en kostnad af 1,500,000 R:dr, hvaraf 221,500
R:dr för den erforderliga rörelsematerielen, beslående af bogseringsbätar och pråmar,
intressenterne i förelaget, uti en i Augusti månad sistlidet år genom E. K, Maj:ts Befallningshafvande
i länet lill E. K. Maj:! insänd ansökning, i underdånighet anhållit,
del E. K. Maj:l läcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition, att en summa,
motsvarande den för anläggningen och rörelsemalerielens anskaffande beräknade kostnad
af 1,500,000 R:dr, måtte anvisas, för att genom Statens försorg användas till
ifrågavarande företags verkställande, eller ock att, om detsamma ansåges icke böra af
Staten utföras och för framtiden handhafvas, hela kostnadssumman mätte såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet öfverlålas åt det bolag, som för ändamålet kunde varda
bildad).
Efter det Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, uti dess före innevarande
riksdag till E. K. Majit algi Ina generalförslag, angående understöd för allmänna
arbeten, meddelat utlåtande i anledning af berörda ansökning, samt dervid anfört,
att ehuru Styrelsen ansäge den föreslagna kanal-leden vara förtjent af synnerlig
uppmärksamhet, samt att, derest förelaget skulle kunna bringas till utförande, det bidrag,
som beviljades, borde utgå i form af anslag utan återbetalningsskyldighet, Styrelsen
likväl, vid betraktande deraf att kostnaden för arbetena i allmänhet vore högt
beräknad och alt rörelsemalerielens anskaffande syntes tillhöra den enskilda företagsamheten,
funné sig icke böra tillstyrka högre bidrag till förelaget än En million R:dr,
under förbehåll att vederbörande intressenter bekostade återstoden och ansvarade för
farledens framlida vidmagihållande; så hade denna fråga kommit under nådig pröfning
i sammanhang med öfriga i Styrelsens generalförslag upptagna större arbetslöretag;
men som upplysning saknades, huruvida något i orten bildadl bolag vore benäget att,
emot åtnjutande af de utaf Styrelsen ifrågasatta belopp, utföra och för framtiden underhålla
omförmälda kanal-led, fann E K. Majit Sig icke då böra föreslå Rikets Ständer
att till detta företag anvisa några medel.
Sedermera bar dock Landshöfdingeembete! i Norrbottens län, under den 16
nästlidne Januari, till E. K. Majit inkommit med dels utdrag af eli vid sammanträde
i Luleå den 3 i berörda månad hållet protokoll, utvisande ali, sedan för bildande af
bolag till ofvanberörda förelags verkställande aktier blifvit inom orten tecknade lill belopp
af 500,000 R:dr, intressenterne vid nämnde sammanträde konstituerat sig till bolag,
under benämning af “Luleå kanal-aklie-bolag", samt öfverenskommit att, derest
minst Eli million R:dr erhölles såsom anslag ulan återbetalningsskyldighet, anlägga och
för framtiden underhålla kanaler förbi Hedens och Ede lorssar, äfvensom anskaffa den
för trafiken erforderliga transport-materiel, allt i öfverensstämmelse med den af Löjtnanten
Schough uppgjorda arbetsplan, dels ock en af den utsedda Bolagsstyrelsen undertecknad,
till E. K Majit ställd skrift, deruti Styrelsen, med åberopande af hvad förut
anförts till stöd för den gjorda framställningen om Statens medverkan till förelagets
verkställande, å bolagets vägnar i underdånighet anhållit, det E. K. Majit mätte täckas
föreslå Rikets Ständer att för ändamålet bevilja ett anslag af minst En million Ridr,
54
Eap p di t iöns- (1 Is ko/le ts Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 175.
hvaremot bolaget förbunde sig att utföra och för framtiden underhålla ifrågavarande
kanal-led.
Vid förnyad pröfning af detta ärende har E. K. Majit, som inhemta), alt hos
Rikets Ständer fråga jemväl blifvit väckt om statsbidrags anvisande till omfömälda kanalled,
hvilken erfordras för tillgodogörande af de inom orten varande rikhaltiga malmfält.
vidsträckta skogar och tjenliga odlingsmarker, genom nådig Skrifvelse af den 6
sisliidne Februari till Rikets Ständer öfverlemna! den inkomna framställningen, för att
komma under öfverläggning vid pröfningen af frågan, huruvida tillgång lill förelagets
understödjande må kunna beredas; och hafva Rikets Ständer äfven erhållit del af
öfriga lill ärendet hörande handlingar.
Vid behandlingen af denna fråga har inom Riks-slånden blifvit föreslaget, att
Rikets Ständer mätte besluta för Statens räkning anlägga ifrågavarande kanaler och
bedrifva rörelsen derstädes eller ock, derest della icke kunde bilällas, anslå En million
R:dr att utan återbetalningsskyldighet öfverlemnas till det bolag, som kunde bilda sig,
lör alt utföra arbetet och detsamma för framtiden underhålla, i hvilket sistnämnda
läll, sedan aktie-egarne eller bolaget på det tecknade beloppet njutit 6 procent, två
tredjedelar af den möjiigen återstående behållna inkomsten borde tillfalla Slaten såsom
ränta eller afbetalning ä det lemnade kapitalel.
Såsom skäl för bifall till berörda framställningar är vordet hufvudsakligen anfördt,
att Luleå eif, måhända den största i riket, vore segelbar 12f mil frän hafvet,
endast med tvä stora afbrott, nemligen Hedens löissar, tillsammans något öfver £ mil
långa, och Edeforssen, J mil i längd; all Luleå elfs floddal omlältade en areal af omkring
8,393,000 tunnland, eller vid pass två femtedelar af Norrbottens hela vidd, och
inneslöte flere hundra tusen tunnland odlingsbar jord, rika skogstillgångar, tiil en del
tillhöliga Kronan, samt de allmänt kända nästan outtömliga malmfälten vid Gellivara,
Ruotivara och Karvek; samt att. genom alt göra Luleå eif segelbar jemväl förbi omIÖrmälda
forssar, skulle bosättningar och odlingar å de stora dertill tjenliga fält, som
finnas å båda sidor om elfven, i betydlig mån påskyndas och underlättas; de slora>
Ki •onan tillhöriga skogar, som ligga inom lappmarksgränsen, lättare och fördelaktigare
tillgodogöras; den i stor mängd derstädes befintliga skadade skog, som nu öfverlemnas
åt förruttnelse, nyttiggöras vid de jernverk, som utan tvifvel kiimme att anläggas vid
Luleå elfs stora och vattenrika läll, saint den nuvarande svåra och ytterst kostsamma
transporten af gods och lilslörnödenheter, som vore ett stort hinder för ortens utveckling
och framåtskridande, försvinna. För att gifva en föreställning om de svårigheter,
(sorn nu möta bosättning i det inre af landet, har blifvit anlördt, att transporten af en
unna korn från kustlandet uppginge till lika stort belopp, hvartill samma qvantitet
korn å kustlandet kunde köpas, samt ali transporten af en tunna sall kostade fvra
gånger så myckel, som värdet eller inköpspriset deraf vid kusten utgjorde. Om Luleå
eif blefve segelbar förbi ofvannämnda lörssar, sä vore dcck kommunikationerna med
det inre landet dermed icke fullbordade, tv del behöfdes äfven vägar, som lättade trafiken
med det på båda sidor om elfven belägna breda landet, och särskildt en jernväg
till Gellivara malmberg, beläget omkring 8 mil från segelledens ändpunkt. Inom denna
del af provinsen, der förut ingen väg funnes, korinne Luleå eif, sedan den blefve oafbrutet
farbar, att motsvara hvad allmänna landsvägnrne och stambanorna voro för
södra Sverige, enär till denna led konime att utmynna alla de sidovägar, som behöfdes
för kommunikationen ; och sedan stamleden blefve utförd pä allmän bekostnad, kunde
del blifva möjligt lör den enskilda företagsamheten all (ormå bekosta kompletteringen
af kommunikationsleden medelst de nödvändiga sidogrenarne. Del syntes ock billigt,
att de nordligaste provinserna, och deribland Norrbottens län, med ett område af 924
Expedition s- Illsbo t Ida Förslag lill underd. Skrifvelse, iV:o 17 5. 55
qvadralmil eller en fjerdedel af hela Sveriges areal, finge, med sina rika naturtillgångar,
hvilka dock lill följd al brist på kommunikationer nu icke kunde tillgodogöras, komma
i åtnjutande al fördelar eller anslag, svarande åtminstone till någon väsendtligare del
mot dem, hvarmed mellersta och södra Sverige hugnats i afseende på kommunikationsanstalter
samt derstädes anlagda kostbara och beqväma jernvägar.
I afseende pä sältet lör kommunikationsledens lillvägabringande, medelst kanal
med lutande plan förbi de ifrågavarande båda forssa rive, har blifvit anlördt, att detta
byggnadssätt väl icke förut varit (illämpadt i Sverige, men alt man dock genom erfarenheten
från annat håll, der nämnde byggnadssätt vore begagnad!, hade visshet, alt
detsamma vore användbart: och läge ett ytterligare skäl för bifall till framställningen
deri, att de föreslagna kanalerna med lutande planer, hvilkas anläggningskostnad icke
uppginge lill mer än J;del af kostnaden för kanal med vanliga slussar, skulle, till följd
af deras billiga anläggningskostnad i förhållande till de stora fallhöjderna och kommunikationsledens
längd, blifva en anvisning till efterföljd inom Sverige, med dess många
och stora vattendrag, hvilka dock genom landets stupning pä liera ställen äro albrutna
af strömfall.
För ali ådagalägga betydenheten af skogsprodukter, som årligen från Norrbotten
utlöras, halva (ill lidrets Ständer inleinnats olficiela handlingar, sorn styrka, att de
s. k. skogs- och stubbe-örena, eller den afgift, som E. K. Majit och Kronan uppbär
al innebyggarne i Norrbottens län för rättigheten alt å Kronans skogar afverka sågtimmer
m. m., under år I8öl uppgått till icke mindre än 101,821 R:dr 17 öre, samt
att tull värdet af de från Norrbottens län under samma år utförda varu-artiklar, hvilka
hufvudsakligen beslode af trä jemte jern och tjära, utgjort 1,820.800 R:dr 33 öre.
Enligt det af Löjtnanten Schough algifna, utaf fullständiga planer och kostnadsförslag
åtföljda Betänkande, angående den föreslagna kanaliseringen, skulle anläggningskostnaden
för kanalen vid Hedelorssen uppgå till R:dr 960,000: —
och vid Edefossen till .
’’ 312,500: —
eller tillhopa R;dr 1,278,500: —
hvarjemte för anskaffande af bogserings-ångbåtar och pråmar
beräknats  ” 221,500: —
sä att hela kostnaden blefve R:dr 1,500,000: —
hvarjemte af Betänkandet inhemtades bland annat alt från Edeforssen elfven är segelbar
omkring 2j mil till Norrvik, som är ändpunkten för en tillämnad jernväg till Gellivara
malmberg.
r>
Vid bedömandet af frågan, huruvida och på hvad sätt Staten bör medverka
till ifrågavarande kanalarbetes utförande, torde icke böra förbises, att, om ock hvad
anlördt blifvit, dels rörande det inflytande Luleå elfs kanalisering skulle medföra i afseende
pä underlättandet af bosättningar och odlingar inom de intill elfven gränsande
vidsträckta trakter, dels arn de fördelar, som skulle vinnas genom tillgodogörandet af de
stora inom lappmarkerna belägna kronoskogarne samt af den derstädes i stor mängd
befintliga skadade skog, kan anses utgöra giltig anledning för Staten att anvisa medel
lör den ifrågavarande kanaliseringen: så torde dock de vigtigaste lördelarne af en sådan
kanalisering bestå uti den lättnad, som derigenom skulle beredas vid tillgodogörandet
af de rika jernmalmstillgångarne vid Gellivara, Ruotivara och Karveks malmfält, af
hvilka Gellivara är beläget på eli afstånd af 8 ä 9 mil från elfven med god och tjenlig
lokal lör jernvägsanläggning, och de båda sednare fälten i Qvickjock med 13 mils
vattenväg och 6j mils landväg till segelledens öfra ändpunkt. För befordrande af det
vigtiga ändamålet alt kunna tillgodogöra Gellivara tillgångar, beviljade ock Rikets sed
-
56 Expedilions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 115.
nast församlade Ständer kostnadsfri upplåtelse af Kronan tillhörig jord ål Gellivara bolag
för anläggning af en 17 mil lång jernväg mellan Gellivara och Bottniska viken,
hvilken väg beräknades till en kostnad af omkring 5,500,01)0 R:dr Runi; hvarvid likväl
fastades det vilkor, att bolag för jernvägens utförande borde vara bildadt och järnvägsanläggningen
af detsamma påbörjad inom 1861 års utgång. Ehuru denna jernvägsanläggning
icke kommit till utförande, har dock, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!,
Gellivara bolag, under förutsättning alt Luleå eli blefve kanaliserad, numera afslutat
förberedande aftal om byggande af en jernväg mellan Gellivara och oftanämnda eif;
hvaremot frågan om denna sednare jernvägsanläggning äfven skulle komma alt förfalla,
ilall icke kanaliseringen komme till utförande. Det synes således att, om ock Luleå
elfs kanalisering skulle för Gellivara bolag medföra betydliga fördelar, så är det icke
heller för det allmänna af ringa vigt att genom en sådan kanalisering befordra den
föreslagna jernvägen till Gellivara samt derigenom möjliggöra de der befintliga rika
malmfältens bearbetande på ett sätt, som för fäderneslandet kunde medföra oberäkneligt
gagn. Men då frågan om kanalisering af Luleå eif, om också af gagn för den
elfven närmast liggande orten, likväl eger sitt högsta och egentliga värde derutinnan,
att det underlättar eller rättare möjliggör bearbetandet af de rika malmtillgångar, som
nu ligga snart sagdt obegagnade i Gellivara malmfält, hafva Rikets Ständer funnit förelaget
böra understödjas, endast under vilkor, att hufvudändamålet, så vidt möjligt, vinnes;
och då eli särskildt bolag numera blifvit bildadt, sorn vill åtaga sig kanaliseringens
utförande och framtida underhåll, hafva Rikets Ständer ansett, att Staten, ulan att för
egen räkning anlägga ifrågavarande farled, bör under nämnde vilkor lemna nödigt understöd
för dess lillvägabringande genom det nu bildade bolagets försorg.
I afseende på frågan om beloppet af det understöd, som härför må anvisas,
hafva Rikets Ständer, lika med Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
funnit, att statsbidrag till inköp af ångbåtar och pråmar icke bör lemnäs; hvaremot
Rikets Ständer anse anslagets belopp böra bestämmas i förhållande till kostnaden för
sjelfva kanalanläggningen och elfvens upprensning; och dä vanligen antagits, att de
bolag, hvilka för förbättrade kommunikalions-anstallers lillvägabringande bildas, böra
sjelfva tillsläppa ungefärligen en tredjedel af kostnadssumman, torde derföre Statens
bidrag för nu ifrågavarande företag icke böra öfverstiga två tredjedelar af den derför
till 1,278,500 R:dr beräknade anläggningskostnaden.
1 öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer, för verkställande af nödiga
rensningar i Luleå eif samt anläggande af kanaler med lutande planer förbi Hedens
och Efie forssar, för att derigenom erhålla oafbruten kommunikation frän Luleå lill
Storbacken, till E. K. Maj:ls disposition anvisat två tredjedelar af den härför beräknade
kostnad, att med en jemnad summa af Åttahundrafemliotvå tusen R:dr såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet utgå till det bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast
inom 1864 års utgång bör vara vederbörligen afslutadt. förbinder sig alt efter fastställd
plan utföra och fullborda arbetet samt såväl derför som för dess framlida underhåll
ställer sådan säkerhet, som E. K. Majit i nåder kan finna för godt all godkänna;
börande förutom de vilkor, som för andra dylika företag vid innevarande riksdag varda
fastställda, iakttagas
a) att Staten, sedan bolaget på sitt tillskott njutit sex procents årlig ränta,
skall erhålla den derutöfver uppkommande vinsten, intilldess Statens bidrag till fullo
blifvit guldet;
b) att bolaget skall tillskjuta sin andel i byggnadskostnaden i samma förhållande,
som statsbidraget lyftes;
c)
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 175. 57
c) att taxa för kanalafgifterna bör af E. K. Majit i nåder fastställas; samt
d) att ifrågavarande medel må utgå endast i det fall, att aftal, som af E. K.
Maj: t förklaras giltigt, blifvit alslutadt om anläggande, inom viss af E. K. Majit
bestämd lid, utaf jernväg mellan Luleå och Gellivare malmfält.
17:o. Uti en hos Rikets Ständer gjord framställning har blifvit föreslaget, alt
Rikets Ständer, för upprensning och rät ning af det vid iidoppel till Nyköping belägna
s. k. Sknntssundet till 11 fots djup och 60 ä 70 fots bredd, mätte bevilja ett mot
den dertill erforderliga kostnad svarande anslag; och bar härvid blifvit hufvudsakligen
anfördt, ali segelleden från hafvet, hvilken vore ungefär en mil lång, ginge genom tre
fjärdar benämnde Stads-, Mellan- och Sjösafjärdarne, vid hvilken sistnämndas slut det
s. k. Skantssundet vore beläget, hvilket sträcker sig till den vik af Östersjön, sorn erhållit
namnet Örbacken. Alla dessa Ijärdar voro så grunda att fartyg, som ligga dju
pare
än 5 å 6 fot. på intet ställe kunde gä på sidan om den ränna, som under åren
1840—1845 hlef till hela sin längd uppmuddrad till ett djup af 10 fot vid lägsta
vattenstånd. 1 Skantssundet hlef dock rännan i dess sträckning oförändrad bibehållen,
enär kostnaden för dess uppmuddrande och rätande öfversteg de tillgångar, öfver hvilka
staden kunde disponera. Man hade fördenskull nödgats fortfarande begagna den gamla
rännan eller strömfåran med alla dess tvära krökar, hvilka för seglande fartyg göra
det ytterst svårt att komma fram genom densamma, såvida icke vinden för dem är
gynnande. Vid en för omkring 4 år sedan företagen noggrann undersökning af segelleden
hade rännan befunnits pä åtskilliga ställen betydligt uppgrundad, så att densamma
på sina ställen hade blott 8, men i allmänhet 9 löts djup. En så beskaffad trång,
krokig och grund segelled lade stora hinder i vägen för sjöfarten pä Nyköping, hvarifrån
en stor del af den bördiga provinsens spanmål utskeppas; men äfven lör handeln
och industrien vore den med så många svårigheter förenade kommunikationen med
haivet i hög grad hinderlig. Då i Nyköping vore anlagd en af rikets största mekani
ska
verkstäder, som sysselsätter mer än 300 arbetare, och vid hvilken flera större ångfartyg
samt de första för Statens räkning i Sverige tillverkade lokomotiver blifvit förfärdigade,
(inge verkstads-rörelsen vidkännas stor kostnad och tidsspillan, till följd
deraf, alt få af de många fartyg, som tillföra verkstaden dess behof af stenkol, kunde
med sina laster gå ända upp till Nyköpings hamn, utan på Örbacken nödgades lossa
större eller mindre del deraf i mindre fartyg. Om farleden skulle blifva fullt begagnelig,
måste således rännan i Skantssundet rälas och segelleden i sin helhet genom
muddring göras omkring 11 fot djup vid lägsta kända vattenstånd, då, vid vanligt vattenstånd,
13 å 14 fots djupgående fartyg kunde gå upp lill Nyköping. Till utförande
af detta arbete, hvartill hörer upplagande af 2:ne större stenkistor, som lära blifvit år
1719 på regeringens befallning der sänkta, saknade stadens innevånare nödiga tillgångar,
ehuru de, enligt hvad upplyst blifvit, trodde sig kunna och ville på egen bekostnad
till minst 10^ fots djup och 50 fots bredd uppmuddra den från Nyköping till
Skantssundet sig sträckande ränna.
Eller det till Rikets Ständer öfverlemnats ett af Kapitenen vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen,
G. Nerman, uppgjordl och af karta ätföljdt kostnadsförslag, enligt
hvilket Skantssundets upprensning beräknats medföra en utgift af 11,500 R:dr, har
under ärendets behandling blifvit ådagalagd!, att det vore förmånligare, om rännan från
Nyköping lill Skantssundet uppmuddrades till 60 fots bredd, äfven om djupet icke blefve
mera än 10 fot; i följd hvaraf är vordet hemstäldl att staden, derest uppmuddringen
verkslälles till 60 löts bredd, icke måtte ovilkorligen förbindas fördjupa farvattnet till
mera än 10 fot.
Bih. tilt R. St. Prof. 18U2—1863. 10 Sami. 1 Afd. 18 Heijl. 8
58
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, I\:o 175.
Dä behofvel a (’ det nu erforderliga upprensningsarbetel i Sk a n tssu udel till väsendtlig
del blifvit IVainkalladt i följd af den försänkning, sorn till inloppets försvarande
mot fiendtligt anfall år 1719 derstädes blifvit gjord, torde del ock finnas billigt alt Staten
bekostar detta arbete; och med anledning häraf
hafva Rikets Ständer, för upprensning och rötning af det vid inloppet till Nyköping
belägna s. k. Skantssundet till 11 fots djup vid lägsta vattenstånd och 70 fots
bredd, anvisat den derför erforderliga koslnadssumma 11,500 R:dr, dock med vilkor,
att staden Nyköping förhinder sig att för all framtid såväl underhålla denna ränna vid
samina djup och bredd, som ock till minst 10 fots djup och 60 fots bredd upprensa
och dervid bibehålla segelleden mellan staden och nämnda sund.
E) Sjösänkningar och myrutdikningar samt andra vattenaftappniugar till
beredande af odlingsföretag.
18:o. Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof har
E. K. Majit föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa lill fond för befrämjande af utdikningar
och ajlappningar af sanka Irakier och sjöar till beredande af odlingsföretag
50,000 R:dr årligen, eller för de tre åren 1864—1866 tillsammans R:dr 150,000: —
samt till en särskild fond, att efter E. K. Majlis nådiga godtfinnande,
användas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
för understödjande uj myrutdikningar och valleria {'lappningar
inom Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands,
Gefleborgs och Slöra Kopparbergs län 50,000 R.dr
årligen, eller för ifrågavarande tre år tillsammans  „ 150,000: —;
och har E. K. Majit i afseende på sistnämnda fond föreslagit, ali såsom vilkor måtte
stadgas, att till de arbetsföretag, som deraf erhålla anslag, tillskott, motsvarande minst
hälften af den beräknade kostnaden, bör utgå antingen från föreningar af de i företagen
närmast intresserade jordegare eller från kommunerna, i följd af derom fattade
beslut, eller från blifvande landsting, samt att i öfrigt de vilkor, som finnas upptagna
uti en af E. K. Majits Befallningshafvande i nämnde sex län afgifven underdånig skrifvelse
i ämnet, hufvudsakligen böra iakttagas.
Uti berörda, i Augusti månad sistlidet år aflåtna, underdåniga skrifvelse har, i
fråga om de norra vidsträckta länens odlingsbarhel, blifvit anfördt, att del, oaktadt
dessa läns nordliga läge, hvarken vore vinterns köld eller sommarens brist på tillräcklig
värme, som derstädes tillbakahölle landtbruket utveckling i den skala, hvartill odlingslägenheternas
vidsträckthet och de utmärkta jordarterna, i förening med befolkningens
tillvexande håg för landtbruk, borde föranleda. Den återhållande kraft, som förnämligast
hindrade landtbruksnäringens förkofran, vore froslländigheten, som ofta hindrade
sädeskornets fullmognad, och de plötsliga, all vextlighet förhäijande nattfroster,
sorn stundom midt under högsommaren öfverginge de odlade fälten och på några timmar
förvandlade de mest lolvande sädesgrödor till ett knappast dugligt kreatursfoder.
Att denna froslländighet och dessa nattfroster icke sä mycket berodde af landskapens
nordliga läge eller höjd öfver hafvet, sorn fastmer af vidsträckta, utaf så kallade kallkällor
uppfyllda och vattensjuka myrtrakter, hvilka förekomma i stor mängd inom de
norra länen, hade både erfarenhet och vetenskapliga undersökningar mer och mer bekräftat.
Del gåfves trakter högt upp emot fjellen, der knappast i mannaminne någon
allmännare frostskada inträffat, och det gåfves åter andra trakter, äfven i medlersta och
Expeditions-Utskottet s Förslag till underd. Skrifvelse N:o 175.
59
till och med södra Sverige, der nattfroster fordom ganska ofta återkommit och om hvilkas
beroende af närliggande vattensjuka och sumpiga fält något tvifvel icke mera vore
öfrigt. Öfverallt, der de vattensjuka trakterna blifvit utdikade, hade också en alltför
märkbar och lycklig förändring snart sagdt omedelbart följt, för alt man vidare skulle
kunna ifrågasätta sådana arbetens välgörande inflytande. Flera exempel härpå kunde
anföras äfven från trakter, belägna i de nordligaste länen och mer än 1,000 fot öfver
hafvet.
J betraktande af dessa förhållanden hade E. K. Maj:ts Befallningshafvande i de
sex nordligaste länen kommit tilljden enhälliga öfvertygelse, hvilkeu också allmänt delades
al den upplystare befolkningen derstädes, att för det Norrländska jordbrukets
framtida utveckling, hvarigenom en mångdubblad folkmängd skulle finna tryggad sysselsättning
och utkomst samt de norra länen icke blott fylla sitt egel spanmålsbehof, utan
också frambringa iandtbruksalster för verldsmarknaden, ingen åtgärd vore så angelägen
och af omtanka för framliden påkallad, som den att i möjligen största utsträckning
kunna tillvägabringa en allmännare utdikning af de frostförande, vattensjuka trakter,
som till stor mängd och omfattning förekomma inom dessa län.
Viglen af IVostländiga trakters utdikning i allmänhet hade ock längesedan blifvit
af E. K. Maj:t och Rikets Ständer erkänd och betydliga summor blifvit anvisade af
Statens medel till befrämjande al dylika arbeten. Ehuru äfven de norra länen vid fördelningen
af dessa medel kommit i nådig åtanka och, synnerligen då de hemsökts af
missvext, hugnats med stora anslag för beredande af tillfälle till arbetsförtjenst, hade
det likväl legat i sakens natur, att, vid fördelningen af de för hela riket beviljade medlen,
endast en proportionel andel, någorlunda alpassad efter alla länens antal, kunnat
komma de norra tillgodo. Då derjemte icke blott afhjelpandet af frostländigheter, utan
vinnandet af odlingsbar mark företrädesvis varit med dessa anslag åsyftadt och vid
medlens fördelning hufvudsakligast afseende bort fästas vid största landvinning för lägsta
kostnad, hade också deraf blifvit en följd att, då arbetsprisen i de södra länen i
allmänhet varit lägre, än i de norra, utdiknings- och odlingsföretag i de, förra oftast
måst gifvas företrädet. I alla händelser hade dessa hitintills för hela riket gemensamt
beviljade anslag, hvilka måhända någorlunda motsvarat behofvet inom de södra länen,
der myrlrakternas mängd och utsträckning genom en tidigare odling mycket förminskats,
deremot endast i ringa grad kunnat fylla behofvet inom de norra länen, hvarest
vattensjuka och frostländiga trakter förekomma i stor myckenhet och till en sammanhängande
utsträckning af stundom flera qvadratmil. Icke heller hade allmogens håg
och ekonomiska ställning inom de norra länen tillförene påkallat eller möjliggjort ut
förande
af de vidlyftiga och dyrbara utdiknings-arbeten, hvilka numera med stigande
förtroende motsågos.
Om med de hittills för hela riket sålunda beviljade utdiknings-anslag företrädesvis
afselts att vinna ny odlingsmark, och en sådan vinst icke heller kunde uteblifva
vid utdikning af stora, vattensjuka, men af god jordmån bestående trakter i de norra
länen, blefve dock, åtminstone till en början, det angelägnaste och närmaste syftemålet
med allmännare utdikning derstädes, att afleda frostländigheter från redan odlade och
fruktbara fält och att först för framtiden göra de dikade trakterna odlingsbara, i den
mån marken småningom hunne sätta sig.
Denna högst väsendtliga skiljaktighet, som i det närmaste syftemålet med utdikningarne
företedde sig emellan de norra länen och öfriga delar af riket, angåfve behofvet
både att särskilja anslagen för dessa olika landsdelar och att för anslagens utdelande
inom de norra orterna loija andra grunder, än som i allmänhet blifvit bestämda
och må anses fortfarande lämpliga för södern. I de södra orterna, der odlingar länge
-
60 Expeditions-Utskottets Förslåg till underd. Skrifvelse, .\:o 115.
sedan kommit lill större utsträckning, och ny landvinning i och för sig eger stort värde*
innefattade ett räntefrilt eller mot låg ränta beviljadl lån tillräcklig uppmuntran och
understöd för ett utdiknings-arbeles utförande. I de norra länen åter, der förnämligast
afsåges frostländighetens aflägsnande, men odlingslägenheter, oafsedt de vattensjuka trakterna,
funnos till öfverflöd, ehuru odlaren af fruktan för frostskador icke vågade ali
derpå nedlägga arbete, blefve verkan af ett utdiknings-arbete icke ensamt och ofta kanske
icke ens hufvudsakligen en vinst för egaren till den utdikade marken, utan lör mer
eller mindre aflägsna grannar, hvilkas jordbruk väl lede af frost, men hvartill källorna
läge utom deras egna egor och stundom icke ens kunde med visshet bestämmas. Vid
sådana fall vore det föga antagligt och icke ens rättvist, atl den, hvars mark utdikades,
men hvaraf först i framtiden kunde tillgodogöras odlingslägenhet, ändock skulle helt
och hållet bekosta eller belasta sig med en skuld för utdikningen. Lika litet kunde,
med hopp om allmännare framgång, ifrågasättas, atl anilia än jordegaren, äfven om
froslläudighel derigenom från deras egor afvärjdes, skulle mod jordegaren deltaga i kostnaden
för utdikning af en mark, i hvilken de ej egde del.
Dessa omständigheter, i förening med det alltid betänkliga all inleda allmogen i
större skuldsättning, helst der jorden, såsom i vissa delar af Stora Kopparbergs och
Wester-Norrlands län, är synnerligt styckad, syntes således med allt skäl påkalla, att
det för framtiden så ytterst angelägna uldikningsarbetet i de norra orterna understöddes
med anslag, alltid afpassadl efter den sannolikt större eller mindre fördel, som hvarje
särskildt utdiknings-arbete kunde antagas gifva jordegaren, samt dennes deraf beroende
skyldighet att i arbetskostnaden sjelf deltaga. Dylika statsanslag till fördel för de nona
orterna syntes också numera desto hellre vara af rättvisa och billighet påkallade, som
dessa orter, äfven om anslag till vigtiga kommunikations-anstalter dem beviljades, i allt
fall endast i ringa grad kunde påräkna statsbidrag, motsvarande de dyrbara jernvägsanläggningar,
hvilka komme lyckligare lottade delar af riket till godo.
Någon allmännare undersökning angående det belopp, som inom hvarje af de
sex norra länen antagligen skulle lill understöd för nu omförmälda utdikningar oell
vattenaftappningar årligen erfordras, hade väl icke på förhand kunnat ti II vägabringas;
men med visshet kunde dock antagas, all en summa af minst 50,000 R:dr R:ml årligen
vore för hvarje län behöflig och skulle inom ganska kort tid bära frukter, vitsor
dande,
att Statens medel svårligen kunnat bättre användas.
Få grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, hafva E. K. Maj:ls
bemälde Befallningshafvande i underdånighet hemställt, alt E. K. Maj:t täcktes lill Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om beviljande al årligt anslag af 50,000 R:dr för
myruldikningar och vattenaftappningar inom hvartdera af omförmälda län, att utgå såsom
anslag och utdelas på säll E. K. Majit pröfvade skäligt i nåder bestämma; hvarvid
tillika boide föreskr'ifvås, att hvad af ett års anslag icke till fullo utgått, finge till
ett följande år för enahanda ändamål reserveras och disponeras, samt att anslagen lill
hvarje särskildt arbete må till någon viss del förskottsvis, emot ställd säkerhet, utbetalas
oell vidare i terminer i mån af arbetets utförande; alllid med förbehåll om skyldighet
alt återbetala hvad af ett anslag blifvit lyftadt, jemte laga ränta derå, för den
händelse arbetet icke inom förelagd lid eller efter fastställd arbetsplan blifvit fullbordad).
Härförulan har E. K. Majlis Befallningshafvande i -Jemtlands län, uti en till
E. K. Maj:l samtidigt adalen särskild skrifvelse, i underdånighet anmält att, till följd
af'E. K. Maj:ts Befallningshafvandes genom allmän kungörelse till länets jordegare gjord
uppmaning att hvar för sig eller i större och mindre föreningar, eftersom lokala förhållanden
föranledde, på egen bekostnad låta af sakkunnige personer verkställa nog.
granna undersökningar af sådana mvrlrakter, till hvilkas utdikande statsbidrag åslunda
Exp edil i o n s - U Isko Hets Förslag till anderd. Skrifvelse N:o 1~ 5.
61
des, större föreningar träffats inom Ovikens pastoral, hvars 2:ne socknar, Oviken och
Myssjö, åtagit sig att gemensamt och efter skalte-talet bekosta en, hela pastoratets odlade
bygd omfattande, undersökning; och hade likaledes, förutom flera mindre föreningar,
mänga byar inom Hammardals och flera andra socknai förenat sig om bekostande
af synnerligen omfattande undersökningar. Ehuru dessa undersökningar vid den underdåniga
skrifvelsens aflåtande ännu icke medhunnit afsiutas, uppginge sammanräknade
utdikningskostnaderna till en summa af nära En million R:dr; och häri vore dock icke
inräknadt annat, än de för vattnets afledande nödiga hulvudgrafvar, emedan de ännu
dyrbarare bigrafvarne med flera arbeten, sorn för den utdikade jordens odling erfordrades,
enligt E. K. Maj:ts Befallningshafvandes lanke borde och äfven komme att bekostas
af jordegarne sjelfva, i den män myrtrakterna hunnit sätta sig och blifva för odling
tjenliga. Det vore nemligen för det första afdiknings-arbetet, hvilket hade klimatets
förbättring lill ändamål och för kommande tiders odling borde undangöras, sorn
E. K. Majlis Befallningshafvande ansett Statens mellankomst kunna oell böra tagas i
anspråk, emedan man icke ens kunde beräkna, huru långt och till hvilkas egor verkan
af denna afdikning sträckte sig, och emedan det knappast kunde förväntas, att det dyrbara
afdiknings-arbetet skulle af jordegaren påkostas en från hans bostad aflägsen och
först kanske efter hans bortgång odlingsbar jord; och hade E. K. Majlis Befallningshafvande
derjemte velat genom sin framställning ådagalägga, alt del sökta årliga anslaget
af 50,000 K:dr för Jemtlands län vore af bebofvet fullkomligen rältfärdigadt.
Jemte det Styrelsen öfver allmänna Väg- och Vattenbyggnader uti det algifna
general förslaget meddelat uppgift på några större vallenaftappnings-arbeten inom mellersta
delen af Sverige, för hvilka planer och kostnadsförslag b I i I v i t uppgjorda och för
hvilka särskilda statsbidrag kunde ifrågakomma, har Styrelsen jemväl i general förslaget
intagit en länsvis uppgjord förteckning på de vatlenaftappnings-arbelen inom hela riket,
hvilka i mer eller mindre inån vore förljenla af understöd från den fond, som
för sådant ändamål blefve ställd till E. K. Maj:ts disposition.
Enligt denna förteckning skulle
för forsla klassens vattenaftappnings-arbelen erfordras statsbidrag till
belopp af R:dr 365,675: —
för andra dito „ 257,740: —
för tredje dito „ 95,645: —
eller tillhopa R:dr 719,060: —
Då dessutom undersökningar för arbetsplaners upprättande, angående utdikningar
i flera af rikets län. på enskildes bekostnad fört farande påginge, har Styrelsen hemställt,
om icke E. K. Maj:t för ifrågavarande ändamål funne för godt äska en summa
af 600,000 R:dr att utgå med 200,000 R:dr under hvartdera året 1864, 1865 och
1866, förutom den särskilda fonden för uldikningar i de sex norra länen, för hvilka,
jemte Wermland, Styrelsen ansett 450,000 R;dr under ofvannämnde lid vara erforderliga.
1 sammanhang härmed hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft åtskilliga inom
Riks-Ständen väckta framställningar om anvisande af medel till belopp utöfver hvad af
E. K. Majit blifvit äskadt, dels för befrämjande af uldikningar och aftappningar af
sanka trakter och sjöar inom rike/ i allmänhet; och dels för understödjande af myrutdikningar
och valtenaflappningar inom de nordliga länen, i In ilkel sistnämnda afseende
förslag äfven blifvit väckt, att viss summa måtte anvisas för hvartdera af de
norra länen.
Enligt hvad kändt är skola dessutom i vissa trakter af Wermland, nemligen inom
Elfdals, Frykdals och Jösse härader, enahanda förhållanden i klimatiskt afseende
62
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 115.
förefinnas, sorn i de 6 norra länen, och i följd häraf nämnde härader i lika mån som
de norra länen vara i behof af understöd för ifrågavarande ändamål.
Beträffande nu den sålunda väckta frågan all, med bibehållande af den vid sistförflulne
riksdag stadgade grundsatsen att endast såsom lån anvisa medel till befrämjande
af utdikningar och aflappningar af sanka trakter och sjöar för beredande af odlingslöretag
inom riket i allmänhet, till E. K. Maj:ts disposition anvisa en särskild
summa, för att såsom anslag: nian åtter be la In ingss hg Idig h e t användas för understödjande
af myrutdikningar och vattenaflappningar inom de ofvan omlörmälda norra länen
jemte en del af Wermland: sä finnes visserligen en stor skillnad emellan så beskaffade
vattenaflappningar, som hufvudsakligen afse att bereda odlingsbar mark, och
sådana utdikningar, sorn i främsta rummet halva till ändamål alt borttaga froslländighet
och dymedelst för vidsträckta orter åstadkomma en förbättring i klimatiska förhållanden.
I det förra fallet komma vanligen fördelarne af valtenaflappningen egarne af
de närmast kringliggande jordområdena tili godo genom ökad eller förbättrad jord, som
omedelbart derefter lemnar jordegaren ökad inkomst. 1 det sednare fallet åter alser utdikningen
icke så mycket alt för den närmaste framtiden vinna ökadt egoområde eller
vinst af den utdikade jorden, ulan fastmera att aflägsna frostländigheten ocb sålunda
bereda säkerhet mot frostskada å den redan odlade eller odlingsbara jorden. Att fördelarne
äfven i sistnämnda läll i allmänhet förnämligast tillfalla egaren lill den utdikade
jorden torde väl icke kunna bestridas, men gagnet tillkommer dock bär äfven
mer eller mindre aflägsna grannar, som icke alltid torde kunna tillförbindas deltaga i
utdikningskoslnaderna. Det synes således icke sakna skäl att för så beskaffade uldikningar
anvisa medel ulan återbetalningsskyldighet; hvaremot för aflappningar, som förnämligast
afse alt vinna odlingsbar mark, den vid förra Riksdagen antagna grundsatsen,
all medlen endast böra utgå såsom lån, torde fortfarande böra tillämpas.
Vidkommande derefter frågan, huruvida en viss summa bör afses för hvart och
ett af de norra länen, jemte ofvannämda härader i Wermland, eller om en för alla
gemensam fond bör ställas till E. K. Maj:ts disposition, så bar det synts Rikets Ständer
lämpligast att icke lör hvarje särskildt län bevilja en viss summa, utan hellre, på
sätt E. K. Maj:t föreslagit, ställa en gemensam fond till E. K. Maj:ts disposition för
att, utan någon på förhand uppgjord fördelning mellan de särskilda länen, efter pröfning
af de i hvarje fall förekommande omständigheter, användas der behofvet mest påkallas.
Hvad angår bestämmandet af den summa, som bör anvisas särskildt för ofvannämnda
län och särskildt för den öfriga delen af riket, så hafva Rikets Ständer ansett
att, om det med myruldikningarne i nämnda län åsyftade ändamål skall i någon väsendtlig
mån kunna vinnas, den af E. K. Maj-.t för de norra länen föreslagna summa
bör förhöjas och för instundande slatsregleringsperiod bestämmas till 300,000 R:dr
eller 100,000 R:dr för bvartdera äret.
Beträffande åter beloppet af det anslag, som för vattenaflappningar i den öfriga
delen af riket bör anvisas, så förekommer dels att Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag beviljat särskilda statsbidrag för åtskilliga inom dessa orter föreslagna större
arbetsföretag, som i anseende till deras vigt sami delegarnes stora antal och deraf föranledd
svårighet att utan Statens medverkan kunna dem utföra, ansetts böra med betydligare
bidrag understödjas; dels att insigten om fördelarne att genom vattenaftappningar
förbättra och vidga enskilda jordområden numera torde vara så allmänt spridd,
alt dylika arbeten, af mindre omfång, i allmänhet lära kunna, der företagen äro af
verkligt gagn, åvägabringas ulan statunderstöd: och Rikets Ständer hafva på sådan
grund ansett den för befrämjande af vattenaflappningar i öfriga delar af landel vid
Expeditions- Utskottets Förslag till lindard. Skrifvelse, N:o il 5. 63
sednast förflutna riksdag bestämda summan äfven under nästkommande statsregleringsperiod
böra med oförändradt belopp bibehållas.
I ölverenstämmelse härmed hafva Rikets Ständer, som angående de närmare
vilkoren och bestämmelserna för lillgodonjulande af understöd utaf de för ifrågavarande
ändamål beviljade anslagssummor komma att lill G. K. Majit aflåta särskild underdånig
skrifvelse, beslutat
a) alt till E. K. Majits disposition anvisa en summa af Trehundratusen R:dr, alt
utgå med Etthundra tusen R:dr under hvarldera af åren 1864, 1865 och 1866,
för all användas såsom anslag utan äterbetainingsskyldighet till understödjande af
sådana wyrutdihningar och vattena/'tappningar inom Norrbottens, Westerboitens,
Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län samt EIJdals,
Frykdals och Jösse härader i Wermlands län, som företrädesvis afse att
förminska frosttändigheten, dock under vilkor att sådant understöd icke i något
fall får öfverstiga hälften af den lör arbetets utförande enligt fastställd plan beräknade
kostnad, och alltid med förbindelse för rederbörande kommuner, föreningar
eller enskilde att icke allenast tillskjuta hvad som derutöfver för arbetets fullbordande
erfordras, utan ock att för ail framtid behörigen underhålla de afloppsgralvar
och andra lör ändamålets vinnande utförda arbeten, som med statsbidrag
blifvit understödda; egande E. K. Maj:l, att i de fall, der sådant anses vara af
beholvet påkalladt, i nåder medgifva alt någon del af anslaget må förskottsvis till
vederbörande utbetalas;
b) alt till E. K. Majits disposition anvisa en summa al Etthundrafemtio tusen R:dr
eller Femtiotusen R:dr för hvart och ett af åren 1864, 1865 och 1866, alt utgå
såsom lån för befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och
sjöar lill beredande al odlingsföretag inom rikets öfriga delar.
19:o Sedan behöriga undersökningar blifvit verkställda med afseende på ifråga
satt
upprensning af Olands å och dess sidogrenar inom Stockholms och Upsala län,
hvarigenom blifvit utrönt, att genom en sådan upprensning icke mindre än 9,042 tunnland
öfversvämmad eller af syra besvärad mark, belägen inom fem socknar af
Upsala och fem socknar af Stockholms län, skulle kunna, tili gagn för egarne
af sammanräknadl 250 hela hemman, befrias från vatten, mot en kostnad af tillsammans
245,885 R:dr, hvaraf 30,000 R :dr erfordrades till inlösen af vattenverk;
har E. K. Majit i anledning af gjord underdånig ansökan om statsbidrag för delta
arbetes utförande, samt i öfverensstämmelse med hvad Styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader i underdånighet hemställt, uti den nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslagit Rikets Ständer, ali för berörda
vatlenaftappning såsom lån anvisa 137,500 Ridr, motsvarande dels hela den ofvan
berörda,
lör vattenverks inlösen erforderliga summa, 30,000 Ridr, dels ungefärligen
hälften af utdikningskoslnaden 215,885 R:dr; i sammanhang hvarmed genom
särskild framställning hos Rikets Ständer jemväl blifvit ifrågasatt, att det af E.
K. Majit för ifrågavarande arbetsföretags utförande äskade låneunderstöd måtte förhöjas
till 200,000 Ridr.
Väg- och Vattenbyggnads-slyrelstin, i hvars underdåniga generalförsag delta arbete
blifvit upplördt till erhållande dels åfelt anslag å 30,000 Ridr, dels åfelt lån å 107,500 Ridr,
bar erinrat, alt förevarande utdikningsföretag skulle möjliggöra förkofran (ören mångtalig
mindre bemedlad allmoge, som till större del eger endast smärre hemmanslotter: och är,
jemte erinran derom alt företaget egentligen skulle tillgodokomma östra delen af provinsen
Upland, som icke kunde påräkna att någonsin komma i åtnjutande af de förmåner nutidens
lättade kommunikationer bereda, hos Rikets Ständer i öfrigt upplyst, att jord
-
64 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o il 6.
brukarne vid Olands-ån tili det öfvervägande antalet utgöras af allmoge, sorn saknar
tillräcklig kapitalstarka, för att utan låneunderstöd kunna utföra arbetet.
1 betraktande af den i förhållande lill kostnaden betydliga jordförbättring, sorn
genom ifrågavarande arbetsförelags utförande skulle uppslå, samt svårigheten för det
stora antalet mindre bemedlade hemmansegare, pä hvilkas gemensamma bekostnad
arbetet skall utföras, all ulan Statens biträde kunna anskaffa de dertill erforderliga
medel;
hafva Rikets Ständer funnit skäligt ali för vatteuaflappning medelst rensning af
Olands-ån och dess sidogrenar inom Stockholms och Upsala län bevilja ett låne-underslöd
af Etthundratretiosju tusen femhundra R:dr, att efter fem års förlopp från slutet
af det år, inom hvilket lånemedlen först utbekommits, återbetalas, på sätt och under
de vilkor i öfrigt, som i afseende pä andra för valtenaftappningsarbeten vid innevarande
riksdag anvisade lånemedel varda stadgade.
20:o. Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har blifvit före
slaget,
att för sänkning af Lidaån till förekommande af öfversvämningar å omgifvande
till odling tjenlig, vattenskadad mark, som beräknats utgöra 4,000 tunnland, måtte beviljas
eli statsbidrag af 168,552 R:dr, motsvarande §:delar af den för arbetets utförande
lill 252,828 R:dr beräknade kostnaden, all utgå med 84,276 R:dr såsom lån på fördelaktiga
återbetalningsvilkor och med ett lika belopp eller 84,276 R:dr såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet.
Enligt uppgift skulle genom detta arbetes utförande hvarje tunnland af den utdikade
jorden vinna eli ökadt värde af 150 R:dr, så att brutlovinsten lör 4,000 tunnland
skulle utgöra 600,000 R:dr samt behållna vinsten, efter afdrag af kostnadssumman
252,828 R:dr, alltså uppgå lill 347,172 R:dr, hvilken vinst skulle komma ifrågavarande
fattiga ort till godo; och har såsom skäl för den gjorda hemställan att halfva summan
måtte utgå såsom anslag uppgifvits, att den ort, som af arbetet skulle draga nytta,
vore en bland de i flera hänseenden mest vanlottade i riket, enär den, utom odugliga
mader, lili större delen beslode af mark, som, i anseende till sin steniga beskaffenhet
samt gränsande till Svälterna, med största ansträngning måste odlas, för att frambringa
några skördar; all arealen till hvarje hemman vore y tterst inskränkt; att skattebördorna
vore, jemförelsevis med skatterna ä andra hemman, tryckande; alt fullkomlig brist på
skog förefunnes: och slutligen att tillfälle (III binäringar saknades.
Sedan jemväl åtskilliga hemmans-innehafvare inom Frökinds och Wilske härader
af Skaraborgs län samt Gäseneds härad af Elfsborgs län till E. K. Majit ingifvit en
af kartor och kostnadsförslag åtföljd ansökan i fråga om statsbidrag till den ifrågakomne
sänkningen af Lida-ån, har E. K. Majt! till Rikets Ständer öfverlemna! de till
ärendet hörande handlingar.
Rikets Ständer hafva i afseende å förevarande fråga inhemta!, att sistlidet år
till Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader inkommit handlingar rörande tillämnad
sänkning af vattenytan i Lida-ån, men all, enär vid deras granskning förekommit
åtskilliga anledningar till anmärkningar mot den genom vederbörande jordegares
försorg upprättade arbetsplanen, hade chefen i vestra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet,
Majoren D. W. Lilliehöök blifvit förordnad att ombesörja konlrollmätningar och
beräkningar samt på grund deraf vidtaga de rättelser i planen, som kunde finnas vara
af nöden, för att åvägabringa ett ändamålsenligt arbete lill vinnande af det med sänkningen
åsyftade ändamål. Enligt den sålunda omarbetade planen skulle kostnaden för
ifrågavarande aftappningsarbele uppgå till en summa af 252,828 R:dr. Likaledes inhemtas
af ett vid uppgörandet af den första planen till arbetets utförande afgifvet betänkande,
Expeditions-U/sko Hels Färsing till underd. Skrifvelse, N:o 175. 65
tänkande, att den mark. sorn under nuvarande förhållanden lede vid vattenflöde, kunde
beräknas lill minst 4,000 tunnland, som genom vattenaftappningen skulle befrias från
syra och blifva till odling tjenlig.
(Jli sitt i ämnet afgifna underdåniga utlåtande bar Styrelsen för allmänna Vägoch
Vattenbyggnader, med vitsordande af den sednast uppgjorda arbetsplanens fullständighet,
hemställt att, om statsbidrag skulle beviljas, detsamma målte utgå i samma förhållande
lill beräknade utdiknings-kostnaden, sorn för dylika arbeten i allmänhet följdes,
eiler hälften af kostnadsförslagets summa, i hvilket fall understödet borde inskränkas
till 126,400 R:dr.
Med afseende å det gagn ifrågavarande arbetsförelag skulle medföra för den
i ekonomiskt hänseende mindre väl lottade ort. som af detsamma skulle hafva fördel,
hafva Rikets Ständer till sänkning och upprensning af Lida-ån beviljat ett låneunderstöd
af Etthundratjugusex tusen Riksdaler, under de vilkor, som i afseende pä andra
för valtenaftappnings-ai beten vid innevarande riksdag anvisade lånemedel varda stadgade;
dock att utaf del beviljade lånebeloppet under nästa slatsregleringsperiod får lyftas
endast Fyratiosex tusen Riksdaler och återstoden den derpå följande.
21:o. Hos Rikets Ständer är vordet föreslaget, alt ett lån af 80,000 R:dr mätte,
på billiga vilkor anvisas för uttappning af sjön IVesan i Listers härad af Blekinge län.
Enligt uppgift, som jemväl bestyrktes al ett, till följd af Landtbruks-akademiens
Förvaltnings-komitées förordnande, efter verkställd undersökning och afvägning, år 1860
utaf Landtbruks-ingeniören, Löjtnanten Philip Åkerman, uppgjordl förslag för torrläggning
af sjön Wesan, vore nämnda sjö egentligen ett träsk af 2,300 tunnlands rymd.
Denna egorymd afkastade nu rörvass, som begagnades dels till taktäckning, dels till
toder åt kokrealur, samt stöde tili en del under valten, hvilket vore ganska grundt;
men den kunde, om vattnet utdikades, förvandlas till åker. Denna utdikning vore påkallad
både deraf alt den kringliggande fattiga och magra orten vore i stort behof af
ökad sädesproduktion, och deraf, att det i sanitärt hänseende skulle hafva välgörande
följder, om träsket blefve utdikadl, hvarigenom de derifrån kommande skadliga utdunstningar
skulle minskas. Kostnaden för uldikningen af denna såkallade sjö, sorn låge i
samma höjd med Östersjön, samt för den sednares utestängande derifrån, tillika med
uppfordringsanstalter för vattnets utpumpande, vore beräknad till 83,000 R:dr, hvilken
summa omöjligen skulle kunna anskaffas af delegarue i Wesan: hvadan det allmännas
biträde vore af behofvet päkalladt, om företaget skulle kunna bringas till fullbordan.
Af nämnda förslag upplystes vidare alt sjön Wesan, hvars förbindelse med Östersjön
uu utgöres af Norjes sund, synbarligen i fordna tider haft jemväl ett annat utlopp
åt Sloltsviken vid Sölvesborg och således varit ett hafssund, som skiljt östra delen
al Listers härad från fastlandet. Numera äterstode häraf blott en obetydlig insjö eller
rättare hafsvik, genom Norjes sund förbunden med Östersjön, hvars alla nivå-förändringar
den följde, och af blott 1J- ä 2 fots djup vid medelvattenstånd i Östersjön. Under
sommartiden funnes öppet vatten endast i sjöns norra ända; den öfriga delen vore
igenvext med vass samt sä uppgrundad, att man torrskodd kunde gå öfver sjöns botten
emellan två uppgifne byar. Jordens till odling särdeles tjenliga beskaffenhet vore i
främsta rummet att tillräkna de omvexlande flöden af salt och sött vatten, för hvilka
den i århundraden varit utsatt. Vid uppsjö och stark storm stege nemligen Östersjöns
yta 2,7 löt öfver medelvallenståndet samt inträngde genom Norjes sund i Wesan och
ölversvämmade all lägre liggande jord. För att befria de kring sjön Wesan belägna
kärren från öfversvämningarne och dymedelst göra den fullt tjenlig till odling, borde
först åt annat håll afledas de vattendrag, som utgjuta sig i sjön, samt derefter österöd.
lill R. St. Prol. 1862—<1863, 10 Sami. 1 A/d. 18 Haft. 9
66
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 175.
sjöns vallen genom fördämningar hindras från att intränga, hvarefter den sålunda från
allt annat valtenlillopp, än nederbörd, befriade sjön skulle genom ett uppfordringsverk
länsas och fortfarande hållas vattenfri, så alt vattenytan i de uti sjön upptagna afloppsdike!)
hölles fyra löt under Östersjöns medelvattenhöjd. Den areal, som härigenom
skulle befrias frän vatten, uppginge til! 2,300 tunnland, som blefve odlingsbara,
hvarförutan 700 tunnland högländare mark skulle förbättras, så alt omkring 3,000
tunnland utgjorde hela den jordrvmd, som här vore i fråga att från öfverflödsvalten
befria.
Under behandlingen af detta ärende hai jemväl hos Rikets Ständer blifvit företedd
en af E. K. Maj:l den 10 sistlidne April meddelad stadfästclse-resolution å ett,
på åtskilliga uppgifna delegares vägnar, till Rikets Ständer iniemnadt “Reglemente för
Wesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlings-bolag“, hvars ändamål vore, alt genom
dammbyggnader hindra hafsvatlen frän all inströmma i sjön Wesan och öfversvämma
deromkring belägna kärr och sidlända egor; att genom afledning och utpumpning uttömma
det valten, som från andra håll dilkommer; samt att vidtaga förberedande åtgärder
till undanrödjande af hvad sorn kunde hindra del afsedda ändamålets rättsenliga
befrämjande, allt i öfverensstämmelse med det ofvan omförmälda, af Löjtnanten Åkerman
uppgjorda förslaget.
Enär den uti ifrågavarande framställning afsedda sjöuttappning sannolikt kommer
att medföra ganska betydliga fördelar, säväl genom vinsten i tillökad och förbättrad
jord, som genom sitt inflytande i sanitärt hänseende;
hafva Rikets Ständer lör ultappning af sjön fVesan i Listers härad afRlekinge
län beviljat ett län af Femtio Insen R:dr, under de vilkor, som för andra dylika statsbidrag
varda vid denna riksdag stadgade.
22:o. Vid de båda sednast förflutna riksdagarne hafva framställningar blifvit
gjorda om beviljande af statsbidrag för aftappning af sjöarne Tjurken, Nä/velsjön,
Fantsjön och Stensjön i Östra härad af Jönköpings län; och är delta företag, hvarigenom
skulle vinnas 2,000 å 3,000 tunnland odlingsbar jord, beräknadt (ill en kostnad
af 63,750 R:dr. Redan uti det före 1856—1858 årens riksdag afgifna generalförslag
bade Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader upptagit sänkningen af
dessa sjöar med dertill hörande vattendrag inom Myresjö, Näfvelsjö och Näsby socknar
i första klassen af de arbeten, som borde understödjas af de till utdikningar och altappningar
af sanka trakter och sjöar afsedda medel: hvarefter uti alla sedermera afgifna
generalförslag Styrelsen fortfarande på enahanda sätt uppfört detta arbetsföretag
till erhållande af statsbidrag. Till följd häraf och med antagande att arbetet komme
att af de lill valtenaflappningar i allmänhet afsedda medel understödjas hafva äfven
de gjorda framställningarne om särskildt statsbidrag till dess utförande blifvit vid de
båda sednaste riksdagarne afslagne.
Frågan har nu blifvit underställd Rikets Ständers pröfning genom en ny framställning,
hvari erinras derom, alt det årsanslag af 50,000 R:dr, som vid sistförflulne
riksdag beviljades lill understöd för mvrutdikningar och vattenaftappningar, vore alltför
otillräckligt, då de undersökningar om dylika arbetsföretag, hvilka (ill Väg och Vattenbyggnads-slyrelsen
inkomma, med hvarje år ökades, utan att, i brist af medel, kunna
understödjas. En följd häraf vore, all de större arbetsförelagen, som skulle medföra
största gagnet lör det allmänna, måste åsidosättas och förbigås, enär, om medel till
deras utförande skulle anvisas, derigenom skulle mediagas alltför stor del af det lill
E. K. Maj:ts disposition anvisade beloppet. Med anledning häraf har nu blifvit hem
stäldt,
att Rikets Ständer måtte till förenämnda förelag, såsom lån, på vanliga vilkor,
bevilja 42,000 R:dr.
Expedilions-FJtskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:<> 175.
67
Då Rikets Ständer funnit den jordförbättring, hvilken genom det begärda statsbidragets
beviljande skulle erhållas, så betydlig, att arbetet bör med statsmedel understödjas,
och, enligt hvad erfarenheten visat, de lill vattenaftappningar anvisade medel
under den förflutna tiden icke lemnat och sannolikt under instundande statsregleringsperiod
icke heller komme all lenina tillgång til! det för detta arbetes utförande begärda
statsbidrag;
hafva Rikets Ständer för utdikning och aftappning af sjöarne Tjurken, Näfvelsjön,
Furusjön och Stensjön, med flera vattendrag i Myresjö, Näfvelsjö och Näsby
socknar al Ostra härad och Jönköpings län, beviljat ett lån ai Fyratiotvåtusen R:dr,
under de vilkor, som för andra dylika statsbidrag varda vid denna riksdag stadgade.
23:o. Enligt ett af Öfversl-eLöjtnanten F. W. Leijonancker år 1857 uppgjordt
kostnadsförslag skulle sänkning och aftappning af sjöarne Solgen, Ass-sjön, Hnfravikssjöti
samt Ingarps- och Kopparp s-sjö arne, med flera vattendrag inom Södra Wedbo
härad af Jönköpings län, hvarigenom, oberäknadi den landvinning, som genom sjöa ines
aftappning erhölles, minst 2,500 tunnland sanka och ofruktbara kärr och mossar skulle
blifva odlingsbara, medföra en kostnad af 96,750 R:dr: och har Styrelsen för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader — under förmälan att intressenterne vore benägna att utföra
blott en del af förelaget, som beräknats kosta 72,000 R:dr — uti lörsta klassen
uppfört delta arbete, hvilket Styrelsen ansett särdeles gagnelig!. Hos Rikets Ständer
har nu blifvit föreslaget att för tillvägabringande af delta arbetslöretag måtte beviljas
ett statsbidrag af 65,917 R:dr 50 öre att utgå, dels såsom lån, dels såsom anslag utan
återbetala ingsskyldighet.
Rikets Ständer, som lika med Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen funnit detta
arbetsföretag särdeles nyttigt, såväl med afseende på vidden al Jen odlingsbara jord,
hvilken derigenom skulle vinnas, som ock derföre att en vidsträckt (rakt befrias frän
sumpiga kärr och mader, hafva funnit detsamma böra med särskildt statsbidrag understödjas,
enär de medel, sorn för vattenaftappningar blifvit anvisade, efter all sannolikhet
icke lemna tillgång till beviljande af det härför erforderliga belopp. Dock anse
Rikets Ständer dels att, om statsbidrag beviljas, arbetet bör i sin helhet i enlighet med
den uppgjorda planen utföras, dels att det bidrag, som lemnäs, bör utgå endast såsom
lån, icke öfversligande hälften af kostnadsbeloppel; och i öfverensstämmelse härmed
hafva Rikets Ständer funnit skäligt att för sänkning af sjöarne Solgen, Asssjön,
Ha/ravikssjön samt Ingarps- och Hopparp s-sjö arne. med flera vattendrag inom
Södra Wedbo härad af Jönköpings län bevilja ett lån af Fyralioåtta tusen R:dr, under
vilkor dels att arbetet i sin helhet, i enlighet med den uppgjorda planen, utföres, dels
att öfrige föreskrifter, som i afseende pä andra dylika statsbidrag vid denna riksdag
varda meddelade, äfven på delta lån skola tillämpas.
24:o. Efter förnyade undersökningar om tjenligasle sältet för sänkning af sjön
Tysslingen och Svartån, emellan Bäcks qvarn i Wintrosa socken och Lindbacka pappersbruk
i Ånsta socken af Örebro län, hafva plan och kostnadsförslag för detta arbetes
utförande under sistlidet år blifvit uppgjorde af Kapitenen L. M. Nordenfelt, upptagande
en kostnadssumma af 197,642 R:dr. Styrelsen för allmänna Väg-och Vattenbyggnader,
som, vid förslagets granskning, funnit detsamma afse, dels att sänka sjön Tysslingehs
vattenhöjd och dels att genom öppnande af en större aflopps-kana! samt uppläggning
af jordvallar längs efter dess sidor reglera och beherrska de betydliga flöden, sorn ega
rum i Svartån, har uti det underdåniga generalförslaget yttrat den åsigt, att detta arbete
måste verkställas med största omsorg och noggrannhet, om anläggningen skall
kunna ega framlida bestånd. Som likväl en del utgifter vore i förslaget högt beräk
-
68
Expeditions-Utsltollets Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o 11 B.
nade, har Styrelsen ansett sig icke böra för arbetets utförande anteckna högre lånebelopp,
än 100,000 R:dr.
För utförande af detta företag, hvaraf 2,373 tunnland jord skulle i mer eller
mindre mån hafva fördel, hafva intressenterne bildat ett bolag, hvilket, under förutsättning
alt amorteringslån af Rikets Ständer komme att beviljas, beslutat att i enlighet
med förenämnda förslag, verkställa arbetet; och har uti särskilda framställningar inom
Riks-stånden blifvit föreslaget, alt Rikets Ständer måtte såsom lån på billiga vilkor anvisa
150,000 R:dr att utgå lill del bolag, som bildat sig för berörda sjösänknings utförande.
Då genom ifrågavarande arbete betydlig jordförbättring skulle vinnas, samt
företaget således synes vara förtjent att af Staten erhålla understöd, hafva Rikets Ständer,
som ansett understödet böra inskränkas till det af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
föreslagna belopp, funnit skäligt att för sänkning af sjön Tysslingen och Svartån
i Örebro län bevilja det för della arbetes utförande bildade bolag ett lån af Etthundratusen
R:dr, under de vilkor, som angående andra dylika statsbidrag varda vid denna
riksdag stadgade.
25:o. Hos Rikets Ständer är vordet löreslaget att, för aftappning af sjön Häslefjorden,
belägen i södra delen af Sundals härad på Dalsland, måtte anslås ett belopp
af 130,000 R:dr, deraf 100,000 R:dr såsom lån och 30,000 R:dr såsom anslag ulan
återbetalningsskyldighet. Enligt uppgjord och af Styrelsen lör allmänna Väg- och Vattenbyggnader
granskad plan skulle genom nämnde sjös sänkning 5,235 tunnland jord
förbättras och göras odlingsbar; varande kostnaden lör arbetets utförande beräknad till
166,683 R:dr, deruti dock inbegripen ersättning af 61,500 R:dr till egare af vattenverk.
1 anledning af intressenternes i detta arbetsföretag hos E. K. Maj:l i underdånighet
gjorda ansökan om ett statsbidrag af dels 60,000 R:dr, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
och dels 100,000 R:dr, såsom lån, har Styrelsen för allmänna Väg- och
Vattenbyggnader, till följd af erhållen remiss, uti generalförslagel afgifvil det yttrande,
att företaget kunde anses blifva fördelaktigt samt förtjent af understöd, enär utdikningskostnaden
vid fördelning på tunnland mark, som skulle förbättras, uppginge tili
blott 32 R:dr; och Styrelsen har derföre ansett sig böra pä det sätt förorda intressenternes
ansökning att Styrelsen såsom lånebidrag till detta företags utförande bland första
klassens arbeten antecknat 100,000 R:dr.
I betraktande af den betydliga jordförbättring, som genom ifrågavarande sjöaftappning
skulle vinnas samt de stora fördelar, hvilka såmedelst komme att tillskyndas
en ort. hvars befolkning, bestående nästan uteslutande af mindre hemmansegare, saknar
utvägar att, utan Statens biträde, anskaffa de för arbetets utförande erforderliga
medel,
hafva Rikets Ständer funnit förevarande framställning böra på det sätt understödjas,
att för aftappning af sjön Hästef/orden i Sundals härad på Dalsland beviljas
ett lån, stort Etthundra tusen R:dr, under de vilkor, som för andra dylika län vid
innevarande riksdag varda bestämda.
Till upplysning om sammanlagda beloppet af de enligt denna underdåniga skrifvelse
beviljade anslags- och lånesummor bifogas härjemte ett deröfver uppgjordt sammandrag.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 November 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o '175.
69
Stf mmtttulratf af de till utgående under nästkommande statsregleringsperiod
anvisade statsbidrag för väganläggningar och vägförbättringar, brobyggnader,
hamnarbeten, kanaler och andra vattenkommunikationer samt vattenaftappningsföretag.
Anslag.
Lån.
Summa
Summa
anslag.
Summa
lån.
Summa
anslag och lån.
a) Väganläggningar oell
vägförbättringar.
Till fond för anläggning af nya
samt förbättring eller om-  läggning af backiga eller
OO O O
eljest mindre goda vågar .
För kommunikationsled mellan
Sundsvall och Bräcke....
Till Jemtlands kommunikations-  aktiebola a
450,000
•253,000
—
70,000
—
450.000
253.000
70,000
För anläggning af våg mellan
Öhrträsk och Åsele
„ d:o af d:o mellan Letsbo by
och Ramsjö kyrka
„ d:o af d:o mellan Östmarks
kyrka och Kajkelandstorp .
50.000
25.000
35.000
—
50.000
25.000
35.000
—
813,000
70,000
883,000
b) Brobyggnader.
För brobyggnad öfver Sagån vid
Nyqvarn ....
„ d:o öfver Umeå eif
„ d:o öfver Lilla Ham-  marsundet ....
52,100
58,700
—
20,000
—
52,100
20,000
58,700
—
110,800
20,000
130,800
c) Hamnbyggnader.
Till fond för understödjande af
mindre hamn- och brobygg-  nader samt upprensningar
af åar och farleder
För arbeten vid Falkenbergs hamn
„ utvidgande af Askersunds
hamn
60,000
11,000
18,000
—
—
60,000
11,000
18,000
—
89,000
89,000
Transport; 1,012,800
—
90,000
1,102,800| —
Bill. till B. St. Prat, i81}2—i8ö3, 10 Sami. i Afd. 18 Hafi 10
70 Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse. iV.-o 115.
Transport
d) Kanaler och andra vattenkommunikationer.
För upprensning af Indals-elfven
„ segelled från Hattefur ahamn
till sjön Stora Lee
„ utsträckning af Kinda båtled
„ kanalisering af Lul a eif. .
„ båtled genom sjöarne Kläppen,
Flaten och Kilen. . . .
„ upprensning af Skantssnndet
vid Nyköpinp
e) Sjösänkningar och vattenaftappningar.
Till särskild fond för myrutdikningar
inom de 6 nordligaste
o o
lånen samt en del af Wermland
„ fond för understödjande af
utdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar
inom öfriga delar af riket .
För upprensning af Olands-ån .
„ aftappning af sjön Wesnn .
„ d:o af Tjurken m. fl. sjöar
„ d:o af Solpen m. fl. sjöar
„ sänkning af sjön Tysslinpen
„ aftappning af sjön Iläste
fjorden
„ sänkning och upprensning
af Lida-ån
Anslag.
Lån.
Summa.
Summa
anslag.
Summa
lån.
Summa
anslag och lån.
1,012,800
'
90,000
1,102,800
31,000
31,000
1
100,000
235.000
852.000
—
450.000
235.000
—
550.000
470.000
852.000
58,000
—
—
58,000
11,500
—
—
11,500
1,287,500
685,000
1,972,500
300,000
300,000
—
150.000
137,500
50.000
42.000
48.000
100.000
—
150.000
137,500
50.000
42.000
48.000
100.000
—
—
100,000
—
100,000
—
46,000
—
46,000
—
300,000
.
673,500
973,500
_
Summa R:mt 2,600,300
1
1,448,5001—
4,048,800
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1864.
Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 176.
1
X:o 1?6.
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln don 21 Nov. 1863.
Presle-SiSndel don 21 — —
Borgare Slåndel don 2t — —
Bonde-Ståndel den 21 — —
Rikets Ständers underdavi ga Skrifvelse, angående allmänna vilkor
och stadganden i afseende på de under denna riksdag beviljade
statsbidrag fur väganläggnir.gar och viigforbättringar,
bro- och hamnbyggnader samt vaitenkommunikationer. m. m.
(Stals-Ulskottets Mein. N:o 142.)
S. A. K.
I sammanhang med do af Rikets Stander vid innevarande riksdag fattado
beslut angående beviljande af statsbidrag för vågars anläggning och förbättring,
bro- och hamnbyggnader, samt kanaler äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappningslöretag,
hafva Rikets Ständer ansett nedan intagne allmänna bestämmelser
och stadganden böra iakttagas i afseende på nämnde medels lyftning och
användande, äfvensom beträffande deras återbetalning, der sådan bör egit rum.
Rikets Ständer hafva härvid hufvudsakligen bibehållit de vid sistförfluten riksdag
antagna och tili 140 g at Riksgälds-koutorefs reglemente införda stadganden. Dock
hafva Rikets Ständer funnit följande förändringar i detta afseendo vara af nuva
rande
förhållanden påkallade.
Uti mom. 5:o hafva Rikets Ständer ansett lämpligt intaga ett stadgande
derom, att i afseende på sådana arbeten, som afse kommunikationsanstalter af
större betydenhet, vederbörande direktion skall vara förbunden att, der E. K.
Majit finner för godt sådant föreskrifva, under byggnadsåren inom bestämd tid
årligen till Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader afgifva berättelse
om arbetets fortgång under det nåstföregångna året samt att sedan arbetet blifvit
fullbordadt, enligt af nämnda Styrelse uppgjorda formulär, afgifva berättelse angående
trafiken och hvad dermed eger gemenskap.
Bih. till B. St. Brot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 19 Höft. 1
2 Expcditions-Utskotlets Förssa" till underd. Skrifvelse, J\:o 476.
Beträffande dels do uti mom. 6:0 samt under litt. b) mom. 8:0 af de nu gällande
föreskri fl orna intagna stadganden, att för fullgörande af ingånget arbetskontrakt
oell lvftade statsmedels återbäring, ifall mot kontraktet brytes, bör ställas
såilan säkerhet, som al E. K. Majit i nåder godkännes, dels den uti mom. 8:0 litt.
e) intagna föreskriften att, der bidraget utgår sorn lån, godkänd borgen eller säkerbetshandling
för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande bör aflemna», har
E. K. Majit uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
föreslagit den förändring, att, då statsbidrag beviljas städer och menigheter,
dessa må befrias från skyldigheten att, utöfver förpligtelserna i arbetskontraktet
eller skuldförbindelsen, ställa borgen eller annan säkerhet.— Rikets Ständer, som
ansett betänkligt att göra någon ändring i fråga om skyldigheten att aflemna säkerhet
för erhållna lånemedels återbetalning samt för fullgörandet af derför afgifna
skuldförbindelser, helst svårighet understundom forde möta att under den
längre tid, som åtgår lör dylika medels återbetalning, i händelse af behof kunna
erhålla snar exsckution, derest icke vissa personer äro för lånemedlens återbetalning
ansvarige eller annan lämplig säkerhet derför blifvit ställd, hafva deremot
funnit den af E. K. Majit föreslagna befrielse för stad eller menighet från skyldighet,
att för arbetskontraktets fullgörande äfvensom för lvftade medels återbäring
i händelse af kontraktsbrott ställa särskild säkerhet, böra kunna medgifvas,
enär dylika kontrakter i allmänhet äro undertecknade af direktioner eller utsedde
komiterade, hvilka, intilldess arbetet blifvit afsynadt och godkändt, kunna tillhållas
att behörigen fullgöra de stadgade kontraktsvilkoren; och hafva Rikets Ständer,
på sådan grund, ansett, den uti mom. 6:0 äfvensom i mom. 8:0 litt. b) af E. K.
Majit föreslagna förändring böra ega rum, hvaremot Rikets Ständer bibehållit oförändrade
de hittills gällande föreskrifterna i litt. e) af sistnämnda moment.
I fråga 0111 tiden, inom hvilken de arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna
medel under denna riksdag beviljats, böra påbörjas, hafva Rikets Ständer,
i enlighet med hittills iakttagen grundsats, att arbetena böra vara började inom
slutet af det år, då nästa lagtima riksdag inträffar, uti mom. 13:o infört året, 1865.
Enligt mom. 14:o af de nu gällande bestämmelserna bör för utbekomna
låneunderstöd till sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag efter fern års
förlopp från slutet at det år, hvarunder lånemedlen först utbekommits, årligen erläggas
åtta procent å hela den lyftade lånesutnman, hvaraf ränta godtgöres efter
fyra för hundra af obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning derå;
varande derjemte i mom. 15:o stadgadt att, om återbetalning ej å bestämd tid
vcrkställes, låntagaren skall vara pligtig att för det till liqvid förfallna oguldna
beloppet erlägga fern procent årlig ränta intilldess betalning sker. — Då Rikets
Ständer ansett, att det understöd, som lemnäs till vattenaUappningar lör beredande
af odlingsföretag, numera, sedan hågen för dylika företags utförande inom
alla delar af riket synes vara tillräckligt väckt, hufvudsakligen bör afse, att, utan
synnerlig uppoffring från statens sida, tillhandahålla den del af det för vattenaftappningars
utförande erforderliga kapital, som icke af vederbörande sjelfve torde
kunna anskaffas, men ingalunda att genom en alltför låg ränta eller genom en
för långt utöfver behofvet utsträckt räntefrihet tillskynda låntagaren särskilda fördelar;
hafva Rikets Ständer funnit räntefriheten i allmänhet icke böra utsträckas
utöfver tre år, inom hvilken tid dylika arbeten i vanliga fall torde kunna antagas
vara fullbordade; äfvensom Rikets Ständer ansett, att räntefoten bör höjas från
fyra till fern procent samt räntan för underlåten inbetalning bestämmas till 6
procent.
Expeditions- Uthott fits Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o 776.
S
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer
fastställt följande stadganden att i Reglementet för Riksgälds-kontoret intagas:
“Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, som, enligt Rikets Ständers
derom fattade beslut, komma att tillämpas i afseende på de statsbidrag, som under
innevarande riksdag blifvit till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade för
väganlåggningar och vägförbåttringar, brobyggnader, hamnanläggningar, kanaler
och andra vattcnkommunikationer, äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag,
hafva här nedan intagna allmänna vilkor och föreskrifter i afseende
på sådana statsbidrags erhållande och åtnjutande blifvit af Rikets Ständer
fastställda; hvilka föreskrifter, så vidt icke härifrån skiljaktiga bestämmelser eller
stadganden åro för do beviljade anslags- och lånesurnmorna särskildt meddelade,
således böra vid förekommande frågor rörande dessa auslag och lån iakttagas samt
lända till efterrättelse:
l:o. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande jemte beräkning
öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit E. K. Maj:ts
nådiga fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afscr vägförbåttring, väganläggnir.g eller vattcnaftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.
3:o. Alla med understöd af allmänna medel anlagda eller förbättrade vågar
samt byggda broar böra af den menighet, det bolag eller den särskilda korporation,
som åtnjutit det för företaget beviljade understödet, vederbörligen för allmänna
trafiken underhållas, intilldess den framtida underhållsskyldigheten kan
varda i behörig ordning andra vederbörande ålagd och mellan dem fördelad.
4:o. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter efter arbotslöretagcts
fullbordande skola komma att utaf de trafikerande upptagas, bör taxa
härå vara fastställd, så lindrig sorn skäligen låter sig göra. Sålunda fastställda
afgifter få icke förhöjas, med mindre Kongl. Maj:t, på grund af särskildt förekommande
omständigheter, pröfvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen
nedsättas, så snart det af redogörelse, som hvart 5:tc år till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en
viss, af Kongl. Maj:t fastställd procent utaf de till företaget lern nado enskilda bidrag;
och skall dessutom en viss, af Kongl. Majit likaledes bestämd andel utaf de
afgifter, som uppbäras, till reparationsfond afsättas.
5:o. Då ett arbetes utförande öfverlämnäs till stad, menighet, bolag eller
enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af
Kongl. Maj:t i nåder godkändf. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad,
menighet, bolag eller enskilde, dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den
fastställda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastade véderbörandes
kontroll, påbörja, verkställa och fullborda arbetet inom viss bestämd tid,
utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels
att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan erfordras.
Dessutom bör uti de kontrakter rörande befordrandet af kommunikations-anstalter,
i afseende å hvilka Kongl. Majit finner för godt sådant föreskrifva, inflyta, att
vederbörande direktion skall hafva skyldighet att under byggnadsåren inom viss
bestämd tid till Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader årligen afgifva
berättelse om arbetets fortgång under nästföregångna året samt att, sedan kommunikations-anstalten
blifvit för trafiken upplåten, enligt af bemälda Styrelse upp
-
4 Ex/tedi lians- litslotte Is Förslag lil! unden!. Skrifvelse, N:o 176.
gjorda formulär afgifva berättelser angåondo trafiken och hvad dermed eger gemenskap.
G:o. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftado statsmedlens
återbäring, ifall mot kontraktet bry tes. bör ställas sådan säkerhet, som
af Kongl. Maj:t i nåder godkännes; varande dock städer och sådana menigheter,
hvilka Kongl. Maj:t anser derifrån böra befrias, från dylik skyldighet frikaliade.
7:o. Al Kongl. Maj:t. oller af Rikets Ständer beviljadt anslag elior lån kan
i allmänhet icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit börj ad t, hvarefter utan
återbetalningssky ldighet anslagna medel få, successivt och i mån af arbetets fortgång,
lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt af
Kongl. Majpt föreskrifvits; börande, såvida icke Kongl. Maj:t, med afseende å särskilda
förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af sådant anslag
i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess arbetet år vederbörligen afsynadt och
godkåndt. Lånemedel få, sedan behöriga handlingar aflemnats, lyftas på en gång
vid den tid, de som åtagit sig arbetets fullbordande sådant åstunda, såvida icke
särskild föreskrift angående tiden för lånens utbekommande blifvit meddelad.
8:0. Alla statsbidrag, som under denna riksdag blifvit uti ifrågavarande afseende
beviljade, skola från Riksgälds-kontoret utbetalas antingen omedelbart eller
ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande eller den embetsmyndighet,
som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande,
innan större eller mindre del af beviljadt statsbidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontoret
företes:
a) otti arbetets utförande nfslutadt och godkåndt kontrakt;
b) af Kongl. Maj:t godkänd säkerhutshandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäiing, i de fall der sådan säkerhet enligt mom. 6 erfordras;
c)
behörigt intyg, att arbetet är börjadt; samt
derjemte, då statsbidraget skall utgå sorn lån:
d) en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd, af Fullmäktige godkänd
sknldlörhindolso. som, i fråga om låneunderstöd för vattcnaftappning oller annat
odlingsföretag, skall innefatta vederbörandes betalningsansvar, intilldess sådant, lån,
jemlikt Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 184Ö och 3 November 1S48, blifvit
lördeladt, på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen
vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och
e) af Fullmäktige godkänd borgen eller säkerhetshaudliug för den afgifna
skuldförbindelsens uppfyllande.
0:o. Do låne- och säkerhctshandlingar, som, för statsbidrags utbekommande,
till Riksgälds-kontoret, aflemnats, förblifva uri Kontorets vård; dock skola sådana
handlingar, som vederbörande cmbetsinyndighotcr kunna blifva i behof att
begagna, till dem på behörig reqvisition utlemnas.
10:o. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse, skett
från den fastställda arbetsplanen, eller arbetet, utan af Kongl Maj:t medgilvet anstånd
med detsammas ut förande, icke blifvit tullbordadt inom derför bestämd tid,
ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af statsbidraget
samt återfordra hvad deraf uppbnrits att på en gång eller successivt, till Riksgälds-kontoret
inbetalas inom den tid, sorn bestämmes af Kongl. Maj:t eller af
Rikets Ständer, till hvilkas pröfning frågan otn uppburna medels återbäring lärer
komma att öfverlomnas, derest längre anstånd dermed, än till nästa riksdag anses
erfordras. Fullmäktige böra tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N-.o 176
5
ll:o. Stad, ort, bolag eller enskilde, som af ett genom statsbidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den män Kongl. Maj:t
pröfvar skäligt bestämma, jemväl till företagets fullbordande bidraga antingen genom
kontant tillskott eller med materialier och arbete. I annat fall beror af
Kongl. Majit att inställa utbetalningen af do beviljade medlen.
12:o. Vid alla med statsbidrag i större eller mindre mån understödda arbeten
böra företrädesvis, der sig göra låter, tjenst- och sysslolösa personer användas.
13:o. De arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
riksdag äro beviljade, böra sednast under loppet af år 1865 påbörjas; kommando
hvad Rikets Ständer nu anvisat för de vid sagde års utgång icke påbörjade arbeten
att reserveras till Rikets Ständers disposition.
14:o. För utbekomna låneunderstöd till sjösänkningar och myrutdikningar
eller andra vattenaftappningsföretag bör elter tre års förlopp från slutet af det
år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först ut bekommits, årligen erläggas
åtta procent å hela den lyftnde lånesnmman, hvaraf räntan godtgöres efter
fem för hundra af obetalda kapitalbeloppet, och det öfriga utgör afbetalning derå.
I afseende på sättet, och ansvarigheten för dessa inbetalningars verkställande lända
ofvan åberopade Kongl. Kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November
1848 till efterrättelse.
15:o. För andra, till vissa företags befrämjande beviljade, lån skola i alla
de fall, der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, årligen, efter slutet af det
år, hvarunder lånemedlen utbekommits, erläggas sex procent af hela den lyftado
lånesumman, hvarigenom räntan godtgöres efter fyra för hundra utaf obetalda kapitalbeloppet,
och utgör det Öfriga afbetalning å detsamma. Dock, som särskild
årlig ränteliqvid ej behöfver verkställas, kommer någon föreskrift derom icke att
i skuldförbindelsen intagas, utan bör låntagaren endast förbinda sig att under den
tid, som åtgår för det erhållna lånets tulla återbetalning, för hvarje års slut erlägga
sex procent å lånets ursprungliga belopp. Verkställes ej inbetalning å bestämd
tid, är låntagaren pligtig att för det till liqvid förfallna oguldua beloppet
erlägga sex procent årlig ränta, intill dess betalning sker.
16:0. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd af erhållna
anslag eller lån föranledas för Riksgälds-kontoret, skola utan undantag bestridas
eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit; och bör erforderlig
föreskrift derom uti kontraktet införas.“
Jemte anmälan om de af Rikets Ständer sålunda beslutade stadgande!), få
Rikets Ständer tillika hos E. K. Majit, i underdånighet anhålla, att E. K. Majit
täcktes låta underrätta Fullmäktige i Riksgälds-kontoret ej mindre om de terminer,
då beviljade statsbidrag böra utbetalas, än ock om sådana förändringar uti
de för statsbidragens lyftning m. m. meddelade bestämmelser, som under arbetenas
fortgång kunna varda i nåder medgifna.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 November 1863.
6
Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrijvelse, N:o 177,
m*o i::.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 23 Nov. 1863.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borg.ire-Stnndct den 24 — —
Bondc-Ståndet den 24 — —
Rikets Stiinders underdåniga Skrifvelse, i fråga om nämndemäns
och fjerdingsmans rått till ersättning för extra förrättningar.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 176.)
S. A. K.
Sedan uti underdånig skrifvelse den 24 Oktober 1857 Rikets då församlade
Ständer, — med anmälan, hurusom de i nådiga Kungörelsen den 11 Augusti
1854 meddelade föreskrifter, att nämndemän vid sådana boställs- och torpsyner
samt andra extra förrättningar, för hvilka do dittills icko varit till någon godtgörelse
berättigade, egde tillgodonjuta skjutsersättning enligt stadgad grund, äfvensom
i allmänhet för dem åliggande syner och öfriga extra förrättningar beräkna
dagtraktamente efter resereglementet, skulle förorsakat villrådighet vid tillämpningen,
i det att de sålunda omförmålda “andra extra förrättningar" icke blifvit
närmare uppgifna, hvaraf ock hade inträffat att nämndemän för biträde vid urtima
ting, indrifvande af kronoutskylder och hemmansräntor samt värderingar icke erhållit
ersättning, samt att, i anledning häraf, hos Rikets Ständer blifvit föreslaget,
att ifrågavarande kungörelse måtte erhålla sådant förtydligande, att med orden
“andra extra förrättningar" borde förstås all annan, utom ordinarie ting och vägsyncr,
redan förekommande eller möjligen framdeles blifvande förrättning, der
nämndemäns eller fjerdingsmans tjenstebiträde äskades, anhållit, att, då det syntes
vara med billighet öfverensstämmande, att nämndemän och fjerdingsmän undfingo
rese- och traktamentsersättning för deras inställelse vid dom åliggande extra
förrättningar, men Rikets Ständer icko vore i tillfälle att med erforderlig noggrannhet
antyda alla de fall, som dertill borde hänföras, E. K. Majit täcktes, etter
ärendets behöriga utredning, till Rikets Ständer göra nådig framställning, om
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 177.
7
och i hvilka fall rese- och traktamentsersättning måtte tillerkännas nämndemän
och fjerdingsman för extra förrättningar i Kronans ärenden; så har E. K. Majit
uti nådig skrifvelse af den 27 Mars innevarande år en sådan framställning afgilvit
och dervid till en början fästat uppmärksamhet derå, att uti Kongl. Ktingörelseu
den 25 Januari 1842, nämndemän och fjerdingsman, när de tillkallades i'ör syner,
värderingar, besigtningar och inventeringar för Kronans räkning, tillagts traktamente
enligt hvad dem uti expeditionstaxan för förrättningar hos enskilde bestodes,
samt ersättning tör resekostnaden elter gällande resereglemente, med undantag,
enligt 2 och 3 §§ uti samma Kungörelse, dels af alla sådana förrättningar, sorn
ålåge nämndemän i egenskap af ledamöter i Häradsrätt, äfvensom för nämndemäns
biträde vid syner ocb besigtningar å ryttare-, knekte- och båtsmanstorp, hvilket
allt fortfarande, såsom dittills, borde utan särskild vedergällning verkställas, dels
ock för det fall då sjelfva förrättningen samt resan till och ifrån förrättningsstället
inom häradet eller tjenstgöriugsorten tillsammans icke fordrade längre tid
än en dag, i hvilket fall nämndeman och fjerdingsman icke skulle erhålla någon
ersättning. Genom ofvan åberopade nådiga Kungörelse af den 11 Augusti 1854
hade, i anledning af Rikets Ständers framställningar i ämnet och med upphåfvande
af nyssberörda undantag från den nämndemän tillerkända rätt till ersätUsinaaf
ifrågavarande beskaffenhet, blifvit förordnadt, att nämndemän skulle vid sådana
boställs- och torpsyner samt andra extra förrättningar, för hvilka de dittills icke
varit till någon ersättning berättigade, cga tillgodonjuta skjutsersättning enligt
gällande resereglemente för den i och för förrättningen tillrvggalagda väglängd,
som öfverskjöte en half mil, från nämndemannens hemvist räknadt, äfvensom att
de i allmänhet för dem åliggande syner och öfriga extra förrättningar finge beräkna
dagtraktamente efter resereglemente! utan något undantag för det fall, att
kortare tid än en hel dag till förrättningen åtgiuge. Derefter voro, på förekomna
anledningar, af E. K. Majit förklarad!, dels genom nådigt Bref den 10 November
1855, att 1854 års nådiga Kungörelse borde tillämpas ej allenast vid syner och
extra förrättningar, som angingc landt- och sjöförsvaret, utan äfven viii sådana,
som rörde till andra statsdepartement hörande angelägenheter, hvarvid den vederbörande
för dylika förrättningar tillkommande ersättning borde anordnas af anslaget
till rese- och traktamentskostnader på den Riks-statens Hufvudtitel, hvars
rätt ansåges hafva varit af den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen
beroende, dels ock genom nådigt Bref den 23 Februari 1855, att vågsyner
icke vore att hänföra till sådana extra förrättningar, för hvilka skjuts- och traktaments-ersättning
af allmänna medel, enligt berörda Kungörelse, åt nämndemän
bestodes.
Bodan Krigs-kollcgium, förvaltningen af sjöärendena och Kammar-kolleo-ium
med gemensamt underdånigt utlåtande öfver ifrågavarande ämne inkommit, samt
jemväl samtliga Domkapitlen i stiften äfvensom Scrafimer-Ordens-gillet blifvit
hörda i frågan om den af förbemälda kollegier föreslagna ersättning till nämndemän
för syner och besigtningar å kupellansbol samt till hospital och fromma stiftelser
anslagna hemman och lägenheter, har E. K. Majit, som, på grund af hvad
kollegierna anfört, funnit giltig anledning icke förekomma tili utsträckning af redan
meddelade stadganden i fråga om skjuts- och traktamentsersättnino-ar i vissa
fall åt fjerdingsman, deremot, lika med Rikets Ständer ansett, att sådan ersättning
bordo nämndemän tillkomma äfven vid en del andra förrättningar, än dem, som i
nådiga Kungörelserna don 25 Januari 1842 och den 11 Augusti 1854 vore afsedda;
och har E. K. Majit, med förklarande att de af kollegierna föreslagna grunder för
8 Expeditions-Utskottets Fiirs/ag lill underd. Skrifvelse. N:o 177.
ett närmare bestämmande häraf syntes i hufvudsakliga delar vara med billighet
öfverensstämmande, velat, innan föifattning i ämnet utfärdades, inhemta Rikets
Ständers yttrande i afr-ccnde ä den ersättning, som af allmänna medel borde utgå,
oell i sådant hänseende föreslagit, att dessa kostnader, hvilkas belopp nu svårligen
kunde med någon säkerhet beräknas, måtte, i likhet med hvad som redan eger rum
med de nu bestämda ersättningarne i slika fall, utgå af rese- oell traktamentsanslaget
å den Riksstatcns Hufvucltitel, hvars rätt eller fördel ansåges hafva varit
af den vid hvarje tillfälle hållna synen eller förrättningen beroende.
Rikets bländer, som, lika med E. Iv. Majit, anse utvidgad rätt till ersättning
för biträde i Kronans ärenden icke för fjerd ingemon erfordras, hafva emot do
af kollegierna yttrade flsigter i afseende å grunderna för beräkning af sådan ersättning
åt nämndemännen ej haft annat att erinra, ån att, — då Rikets Ständer
redan uti underdånig skrifvelse den 26 sist lidno Mars hos E K. Majit anhållit,
att, med ändring af Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1854, stadgas
måtte, det nämndemän för biträde jernv ii 1 vid sådana syner, värderingar, inventeringar
oell andra förrättningar, som i 2 och 3 §§ af Kongl. Kungörelsen
den 25 Januari 1842 omförmälas, hädanefter mätte åtnjuta, jemte redan
stadgadt dagtraktamente, skjutsersättning enligt rcsercglementet för hela den
väglångd, från nämndemannens hemvist räknad, som i och för förrättningen af
hön om tillryggalades, — Rikets Ständer, till öfverensstämmelse härmed, funnit
den af Kollegierna föreslagna bestämmelsen, att skjutsersättriing icke skulle tillgodonjutas
för förrättningar, då förrätt ni ngsstållot vore beläget inom cu half mil
från nämndemannens hemvist, böra förfalla. 1 följd häraf och då ersättningsbeloppen
synas lämpligast böra, på sått E. K. Majit föreslagit, fortfarande utgå af
do särskilda liufvudiitlarncs rese- och trnktamentsanslag, hafva Rikets Ständer,
jemte det de för sin del beslutat, att i de fall, då. skjutsersättning för nämndeman
kominer att ega runi, densamma skall beräknas för hela ilen våglängd, från nämndemannens
hemvist, räknadt, som i och för förrättningen af honom tillryggalågges,
i öfrigt E. K. Majits ifrågavarande nådiga framställning bifallit; hvarjemte Rikets
Ständer funnit sig böra iios E. K. Majit anhålla, att för vinnande af mera enkelhet
och reda vid tillämpningen af hithörande föreskrifter, samtliga stadgånden,
som komme att lända till efterrättelse i afseende på nämndemäns och fjerdingsmans
rätt till ersättning för extra förrättningar, må uti en författning sammanföras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 November 1863.
Nio 178
Expe di ti o n s - Uts kottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o il 8.
9
M:o 1?§.
Uppläst och godkänt hos Ridd. och Adeln den 2 3 N"ov. 1863.
Prests-Ståndet den 2 3 — —
Borgare-Ståndet den 2 4 — —
Bonde-Ståndet den 2 4 — —
Rikets Ständers underdäniga Skrifvelse, angående anvisande af
medel till betäckande af kostnaden för istånds ättande af åt
skilliga
broar å den s. k. Carl Johans-vugen i Jemtland.
(Stats-Utskottets Utlåtande Nio 178.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 7 sistlidne Augusti har
E. K. Maj:t behagat meddela, hurusom, efter det Kongl. Majit under den 27 Mars
1858, till reparation eller ombyggnad af flera, å den på Statens bekostnad inom
Jemtlands län, mellan Östersund och Norska gränsen, anlagda så kallade Carl
Johans-vägen befintliga träbroar, beviljat nödigt anslag, att af den då sednast anvisade
vägbyggnadsfonden utgå, Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
under den 17 Februari 1860 hos E. K. Majit i underdånighet anmält: att, oaktadt
enligt den lastställda planen tor berörda reparations- och ombyggnadsarbeten beräknats
endast 817 Riksdaler för erforderliga smärre lagningar och underhållsarbeten
å de två broarne öfver Hjerpeström, öster om Undersåkers kyrka och öfver
Bådsjösundet, vester om Åhre kyrka, hade likväl under den tid som förflutit sedan
ofvanberörda plan uppgjordes, omförmälda två stora träbroar, till följd af vårflöden
och isgång, lidit så betydliga skador, ett, enligt ett af vederbörande efter
noggrann lokalbesigtning upprättadt kostnadsförslag, till fullständigt iståndsättande
af ifrågavarande broar skulle erfordras, för bron öfver Hjerpeström, inberäknadt
anläggandet derstädes till framtida skydd för bropelarne af tre isbrytare af sten,
12,565 Riksdaler, samt för bron öfver Bådsjösundet, inberäknadt anläggning af en
dylik isbrytare, 8,840 Riksdaler, eller tillsammans 21,375 Riksdaler utöfver de
smärre underhållskostnader, som i förutnämnda förslag beräknats; och hade StyBih.
till 11. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Ajd. 13 Haft. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 178.
reisen vid sådant förhållande hemställt, att sistnämnda summa måtte af E. K.
Majit i nåder anvisas, i ändamål att berörda två broar, på hvilkas bestånd trafikens
fortgåug genom Jemtland till Norrige vore beroende, måtte med görligaste
första kunna iståndsättas. Med anledning häraf hade E. K. Majit under den 9
Mars 1860 åt Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnaderna uppdragit att, på det
för ändamålet lämpligaste sätt, skyndsamt gå i författning om verkställandet af
ifrågavarande reparationsarbeten, jemte öfriga åtgärder till broarnes skyddande
mot isgång; och hade Stats-kontoret erhållit befallning att de dertill erforderliga
medel, dock ej öfver den beräknade kostnadssumman, 21,375 Ridr, af under händer
varande tillgångar utbetala. Sedermera och med anledning af Styrelsens för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader hos E. K. Majit gjorda underdåniga framställning
om nödvändigheten att snart vidtaga åtgärder, dels för ombyggnad af bron
Nio 31, öfver Buttersbäcken, å Carl-Johans-vägen, och i sammanhang dermed,
omläggning af närmast derintill befintliga vägdelar, dels ock för anbringande af
ny farbana å broarne öfver Staa-elfven och Bådsjösundet, hvilka företag, enligt
två särskilda förslag, beräknats tillsammans erfordra en kostnad af 10,299 Ridr,
hade E. K. Majit, under den 7 Februari 1862, uppdragit åt bemälde Styrelse att
skyndsamt gå i författning om utförande, på det för ändamålet lämpligaste sätt
och så snart årstiden det medgåfve, af jemväl sistnämnde reparationsarbeten, samt
anbefallt Stats-kontoret att de dertill erforderliga medel med högst sistberörda
belopp under förskottstitel utanordna.
Under den tid, som numera förflutit, hade af ofvanberörda, vid särskilda
tillfällen anvisade belopp, blifvit från Stats-kontoret på Styrelsens för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader reqvisition utbetalde och för de afsedda ändamålen
disponerade ej mindre 8,840 Ridr till iståndsättande af bron öfver Bådsjösundet
och anbringande af en isbrytare derstädes, än äfven de för ombyggnad af bron
öfver Buttersbäcken jemte dertill hörande vägförbättringar samt anbringande af
nya farbanor å broarne öfver Staa-elfven och Bådsjösundet bestämda 10,299 Ridr.
Deremot hade, enligt hvad Stats-kontoret anmält, de för reparationen af bron öfver
Hjerpeström afsedda 12,535 Ridr ännu icke blifvit från Stats-kontoret reqvirerade,
af anledning, efter hvad särskildt blifvit meddeladt, att i sammanhang med
inom orten väckt fråga om ett annat läge för bron öfver Hjerpeström, de nödvändigaste
reparationerna å gamla bron blifvit verkställda utan det beviljade anslagets
anlitande.
Med tillkännagifvande häraf, och enär ifrågavarande för kommunikationen
med Norrige på Statens bekostnad anlagda väg med tillhörande brobyggnader
icke, efter hvad antagligt vore, på längre tid kunde blifva i vanlig ordning till
underhåll indelad och inflytande aigifter för vägens begagnande icke heller funnes
tillräckliga att bekosta omläggning af de derå befintliga större broar; samt de
utgifter, som nu vore ifråga och hvilka till en del ej varit kända förr, än det vid
sednaste riksdag beviljade anslag till vägomläggningar redan blifvit fördeladt på
andra arbetsföretag, icke skäligen syntes böra drabba det anslag, som vid innevarande
riksdag tilläfventyrs kunde komina att för nästa statsregleringsperiod beviljas
för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindro goda vägar, har E. K. Maj.-t — under erinran, att, i följd af E. K.
Majits nådiga beslut den 20 Juni 1862 angående återgång af uppgjordt kontrakt
om en vägförbättring mellan Östergötlands lånegräns och Wida gästgifvaregård i
Calmar län, ett belopp af 45,000 Ridr från 1856—1858 års riksdags vägbyggnadsfond
icke kommit att användas till det af Rikets Ständer med nämnda fond af
-
Expeditions- UIs kottets Förslag tilt anderd. Skrifvelse, l\:n 118.
11
sedda ändamål, utan vid innevarande riksdag blifvit för Rikets Ständer disponibelt,
— i nåder föreslagit att medel måtte anvisas för betäckande af dels de 8,840 R:dr,
som, enligt nådiga Brefvet den 9 Mars 1860, å Stats-kontorets under händer varande
medel anvisats för iståndsättande af bron öfver Bådsjösundet, jemte anläggning
af en isbrytare derstädes, dels ock de 10,299 R:dr, som E. K. Majk under
den 7 Februari 1862 anbefallt Stats-kontoret att, likaledes under förskottstitel,
utanordna för ombyggnad af bron N:o 34 öfver Buttersbäcken och omläggning i
sammanhang dermed af de närmast derintill belägna delar af Carl-Johans-vägen
samt anbringande af ny farbana å broarne öfver Staa-elfven och Bådsjösundet;
hvarjemte E. K. Majk tillkännagifvit, att, beträffande de för reparationer af bron
öfver Hjerpeström afsedda 12,535 R:dr, hvilka ännu icke blifvit af Stats-kontoret
utbetalda och troligen icke komme att under innevarande statsreglering®period
utgå, Styrelsen för allmänna Yäg- och Vattenbyggnader erhållit nådig befallning
att, derest Rikets Ständer komme att för nästa statsregleringsperiod ställa medel
till E. K. Majks nådiga disposition, för anläggning eller förbättring af backiga
eller eljest mindre goda vägar, uppföra omförmälda reparationskostnader i det förslag
till dessa medels fördelning, som det ålåge Styrelsen att uppgöra och E. K.
Majks nådiga pröfning underställa.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; och,
ehuru de ifrågakomna kostnaderna för reparation af broarne å Carl-Johans-vägen
synes hafva bort bestridas af det anslag, som äfven vid sista ståtsregleringen anvisats
för vägförbättringar, för så vidt icke vägpenningarne dertill lemnat, tillgång,
likväl och då medel af nämnda anslag numera icke äro att tillgå och det vid
denna riksdag beviljade anslag för sagda ändamål skulle alltför mycket tagas i
anspråk om deraf skulle utgå icke allenast, på sätt E. K. Majk afsett, det belopp,
som kan blifva behöfligt för ombyggande af bron öfver Hjerpeström, utan ock
hvad som för de ifrågavarande kostnadernas betäckande erfordras, hafva Rikets
Ständer funnit skäligt att för de af E. K. Majk uti ifrågavarande nådiga Proposition
angifna ändamål på Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af tillhopa 19,139
Riksdaler.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 November 1863.
12
Expeditions-(Jtskottets Förslag till underd, Skrifvelse, i\:o il 9.
1\U>
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 3 Nov. 1863.
Preste-Slåndet den 2 3 — —
Borgare-Ståndet den 2 4 — —
Bonde-Ståndet den 2 4 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående en den Svenska
beskickningen i Turkiet tillhörig, i Pera belägna fastighet.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 202.)
S. A. K.
Sedan E. K. Maj:t uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 29
sistlidne September meddelat, hurusom den Svenska beskickningen vid Ottomaniska
Porten, för hvars räkning år 1757 blifvit inköpt beskickningens ännu
egande fastighet i Pera, alltsedan år 1818, då genom inträffad vådeld det i egendomen
befintliga stora boningshuset blifvit i grund förstördt, varit 'på ett högst
inskränkt och nödtorftigt sätt inrymd i en, egendomen tillhörig, mindre byggnad,
som, oaktadt på densamma tid efter annan nedlagda kostnader, för närvarande
befunnes i sådant skick, att den svårligen någon längre tid kunde begagnas till
bostad åt beskickningen utan att på densammas upphjelpande användes dryga
kostnader; men att E. K. Maj:t varit betänkt att med de tillgångar, som af den
ifrågavarande egendomen skulle kunna beredas, finna utväg till åstadkommande
af ett nytt och passande hus för de förenade rikenas beskickning i Konstantinopel,
till hvilket ändamåls vinnande åtskilliga åtgärder blifvit föreslagna, hvilka möjligen
kunde påkallas tidigare än att, efter uppgörandet af fullständigt förslag i
ämnet, Rikets Ständers sammanträdande vid nästa riksdag kunde afvaktas; hvadan
E. K. Maj:t i nåder äskat Rikets Ständers medgifvande, att, efter inhemtande
af nödiga ytterligare upplysningar, E. K. Maj:t måtte ega med ifrågavarande
egendom vidtaga de förfoganden, som kunde befinnas bäst ledande till att, utan
särskild kostnad för Staten, bereda beskickningen i Konstantinopel en passande
och riket värdig bostad;
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 180.
13
Så hafva Rikets Ständer, enär, enligt hvad sålunda upplyst blifvit, den åt
nämnde beskickning nu upplåtna, Staten tillhöriga byggnaden icke vidare kan
anses beboelig, samt en ny för ändamålet tillräcklig och med rikets värdighet
öfverensstämmande dylik byggnad, sorn under nuvarande förhållanden icke lärer
kunna uti nyssnämnda hufvudstad umbäras, synts kunna erhållas utan särskild
kostnad för Statsverket, för sin del velat medgifva E. K. Majit att vidtaga de
förfoganden, som i sådant hänseende kunna af E. K. Majit finnas lämpliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 November 1863.
HT:o 180.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Nov. 1863.
Preste-Ståndet den 2 o — —
Borgare-Ståndet den 2 4 — -—
Bonde-Ståndet den 2 4 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i fråga om afsöndring af
jord från Eskilstuna kungsladugård till utvidgande af Eskilstuna
stads samt Klosters och Forss församlingars begrafningsplats.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 203.)
S. A. K.
Sedan E. K. Majit genom nådigt Bref af den 29 September 1854 af Eskilstuna
kungsladugårds mark upplåtit 1 tunnland 21 kappland till utvidgande af
Eskilstuna stads samt Klosters och Forss församlingars begrafningsplats, så hade,
enligt hvad uti en af E. K. Majit till Rikets nu församlade Ständer aflåten nådig
Proposition af den 2 sistlidne Oktober finnes omförmäldt, komiterade för den sålunda
upplåtna jordrymdens ordnande för ändamålet, uti en till E. K. Majit, enligt
uppdrag af nämnde församlingar, ingifven skrift, i underdånighet anmält, att
14
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 180.
vid anställda undersökningar jordrymden befunnits till större delen innehålla berg
och således vara till begrafningsplats oanvändbar, hvadan komiterade, hvilka för
öfrigt ansågo att de der befintliga lemningarne efter det under Konung Gustaf I:s
tid till slott förändrade, men sedermera genom vådeld förstörda Johanniter-klostret
icke borde helt och hållet utplånas, anhållit, att, för beredande af nödig tillökning
af nämnda begrafningsplats, en jordrymd af 2 tunnland 3,7 kappland, eller 11
qvadratrefvar 84 stänger, utmärkt på en af vice Kommissions-Landtmätaren O.
F. Spangenberg upprättad och af sökanderna bifogad karta, måtte få från Eskilstuna
kungsladugård afsöndras, i hvilket afseende företetts en af Rådmannen P. G.
Schotte, som nu under arrenderätt innehade nämnde kungsladugård, afgifven skriftlig
förklaring, att han för sin arrendetid medgåfve denna afsöndring; hvarjemte komiterade
hemställt, att den af E. K. Maj:t till begrafningsplats redan upplåtna,
men dertill otjenliga marken måtte, för att genom trädplanteringar förskönas, få
af församlingarna fortfarande bibehållas emot skyldighet för dem att från ytterligare
förstöring skydda de återstående minnesmärkena efter ofvannämnde kloster
och slott; och har E. K. Maj:t, efter vederbörandes hörande, nu i nåder föreslagit
Rikets Ständer att för deras del medgifva, det ofvan omförmälda jordrvmd, utgörande
11 qvadratrefvar 84 stänger, af Eskilstuna kungsladugårds mark, måtte,
mot afgäld enligt Kongl. Förordningen den 19 December 1827, åt nämnda församlingar
till utvidgande af deras begrafningsplats för alltid upplåtas, med rättighet
för dem att den lör enahanda ändamål genom nådiga Brefvet den 29 September
1854 beviljade jordafsöndring derjemte fortfarande bibehålla, under vilkor
dels att å densamma verkställa trädplantering, dels ock att behörigen vårda berörda
derå befintliga minnesmärken.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer funnit
godt att till E. K. Maj:ts förevarande nådiga framställning lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 November 1863.
Escpeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 181.
15
Iso 181.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Nov. 1863.
Preste-Slandel den 23 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition angående försäljning af Nya Varfvet i Göteborg.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 215.)
S. A. K.
Af en den 23 nästlidne Oktober till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
hafva Rikets Ständer inkemtat, hurusom redan i det utlåtande, som den 17
Februari 1845 afgafs af en i nåder förordnad Komité för utarbetande af förslag
till sjöförsvarets ordnande, yttrats den åsigt att, då Kongl. Flottans etablissement
å Nya Varfvet vid Göteborg icke utan en vidlyftig, med högst betydlig kostnad
förenad befästning kunde skyddas emot fiendtliga anfall samt just den omständigheten,
att en del af Flottan med sina dyrbara förråd vore der förlagd, sannolikt
skulle gifva fienden ökad anledning att emot Göteborg rigta sina anfall, Flottans
nämnda etablissement borde till lämpligare ort förflyttas: och sedan detsamma,
både i afseende å personal och fartyg, undergått en betydlig inskränkning samt
år 1854 blifvit från station förvaudladt till en depot, lydande under Stockholms
station, hade äfven den Komité, som år 1861 tillsattes att utreda lämpligaste sättet
för ett tidsenligt ordnande af rikets sjöförsvar, i sitt underdåniga betänkande
af den 23 Maj 1862 tillerkänt åsigten om Nya Varfvets olämplighet för Flottan
en ökad giltighet i samma mån som platsens försvar mot nutidens sjökrigs-materiel
blefve ytterligare försvåradt; på grund hvaraf Komitén tillstyrkt, blaud annat,
att Flottans nuvarande depot på Nya Varfvet mitte genom försäljning eller
på annat sätt. som för Kronan kunde finnas fördelaktigast, tillgodogöras. Enär
likväl de anmärkta olägenheterna deraf, att en del af örlogsflottan ännu funnes
vid Göteborg förlagd, syntes under nuvarande förhållanden icke vara så betydliga,
16 Expeditions-Utskotle/s Förslag- ti/l underd. Skrifvelse, N:o 181.
att fartygens bortflyttning behöfde påskyndas och kostnaden för depotens underhåll
med dertill hörande personal icke vore större, ån som skäligen motsvarade behofvet
för materielens behöriga vård, hade E. K. Maj:t ansett frågan om förändring härutinnan
icke böra upptagas bland dem, som vid innevarande riksdags början i den
nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof gjordes till föremål för Rikets
Ständers behandling, likasom någon framställning till Rikets nu församlade Ständer
om förändrad disposition af Kronans ifrågavarande egendom icke heller sedermera
skulle blifvit erforderlig eller af omständigheterna påkallats, om icke helt nyligen
anledning yppat sig till det antagande, att Nya Varfvet, hvars nuvarande bestämmelse
i allt fall kunde snart upphöra, deremot skulle med annan användning
väsendtligen gagna ett för den Svenska industffiens framtid vigtigt företag och derjemte
inbringa åt Kronan en större köpesumma ån för egendomen vore att i allmänhet
påräkna. Enligt hvad af den Kongl. Propositionen vidare inhemtas, hade
nemligen, samtidigt dermed att de vid Göteborg förlagda örlogsfartygens antal, efter
utrangering och försäljning af åtskilliga för sjöförsvaret odugliga, numera nedgått
till ungefär hälften af hvad det utgjorde år 1854, eller till 27 stycken, hvaraf 3,
enligt redan gifven föreskrift, komme att med det snaraste slopas eller försäljas och
de återstående, till större delen kanonjollar och andra fartyg af minsta cert, kunde
vid förefallande behof utan svårighet inrymmas vid Flottans begge stationer eller på
annan tjenlig ort, hos E. K. Maj:t blifvit i underdånighet anmäldt, att, med anledning
af svårigheterna för en tidsenlig jernförådlings bedrifvande vid många smärre
Verk, ett bolag, hufvudsakligen bruks- och hytte-egare, vore under bildning, för att
på någon lämplig punkt i vestra Sverige anlägga ett större jernförådlingsverk, som
kunde blifva en kraftig häfstång för höjandet af den inhemska jernhandteringen
och bereda ökadt tillfälle till förtjenst åt en stor mängd af arbetare, samt att ibland
de platser, som för denna anläggning varit i fråga, Nya Varfvet tillvunnit sig synnerlig
uppmärksamhet genom sitt läge vid ett ofta under hela året öppet vatten i
närheten till en stad med så vidsträckt och tilltagande handel, som Göteborg, till
följd hvaraf de mån, sam fått sig uppdraget att vidtaga förberedelser till den tillåmnade
jernverksanlåggningen, vid det brådskande valet af läge för densamma, icke
velat bestämma sig för något annat ställe, förr ån det vore afgjordt, huruvida icke
Nya Varfvet komme att försäljas och utväg således yppade sig att för det nya jernverket
förvärfva denna dertill synnerligen tjenliga plats.
Då denna fråga vore af den betydenhet, att tillfället till densammas dragande
under den församlade folkrepresentationens pröfning icke borde lemnäs obegagnadt,
ehuru tiden, vid den redan långt framskridna riksdagen, icke medgifvit vidtagandet
af de åtgärder, som för ärendets ullståndiga utredning skulle varit önskliga
och under vanliga förhållanden bort föregå framställningen till Rikets Ständer,
har E. K. Majit vid nuvarande omständigheter och enär, äfven utan särskild undersökning,
det visade sig sannolikt, att Nya Varfvets åbyggnader, bestående till stor
del af långsträckta, till verkstäder särdeles lämpliga stenhus, skulle företrädesvis vara
eller lått kunna göras användbara för ,en industriel anläggning i stor skala, samt
att följaktligen vid öppen täflan om egendomens förvärfvande, högre anbud vore att
påräkna vid ett tillfälle, då densamma år begärlig för ett sådant kändt ändamål, ån
en annan gång, då något dylikt tilläfventyrs icke vöre å bane, nu i nåder till Rikets
Ständers pröfning öfverlemnat, huruvida de icke, med hänseende till hvad sålunda
blifvit anfördt, skulle tinna skäligt samtycka att,, sedan värdet af ifrågavarande
egendom och de derå befintliga, Staten tillhörande byggnader blifvit med största
möjliga
Expeditions-Ulskolle/s Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 182. 17
möjliga noggrannhet utrönt samt vederbörande em betsmyndigheter lemnats tillfälle
att i ämnet sig yttra, E. K. Maj:t finge bestämma, om fastigheten år för Kronan
umbärlig och i sådant fall, med fastställande af de försåljningsvilkor, som kunde
pröfvas med det allmännas fördel bäst förenliga, låta offentligen infordra köpeanbud
å Nya Varfvet jemte åbyggnader, samt, ibland de anbud, som dervid göras, antaga
det, hvilket, med afseende på summans storlek och möjligen sig företeende andra
omständigheter, befunnes för Kronan förmånligast; och skulle den blifvande köpeskillingen
komma att till Kiksgålds-kontoret ingå, för att Rikets näst sammanträdande
Ständer tillhandahållas.
Vid pröfning af detta ärende, hafva Rikets Ständer, med afseende å de i den
nådiga Propositionen anförda förhållanden, funnit godt, att till den deri gjorda ofvanberörda
framställning lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 20 November 1863.
Hisö 183.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 5 Nov. 1863.
Preste-St.åndet den 2 5 — —
Borgare-Ståndet den 25 ■— —-
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beräkningen af
Statsverkets inkomster.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45 och Mern. N:o 79, samt Bevillningsutskottets
Betänkande N:o 26.)
S. A. K.
Efter tagen kännedom af E. K. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, i hvad angår Statsverkets inkomster, äfvensom af Stats-kontorets
i detta ämne afgifna underdåniga berättelse, och sedan utredning jemväl blifvit verkställd
rörande beloppen af hvad å de särskilda inkomsttitlarne till Statsverket influtit
under några föregående år, till och med år 1860, eller det sednaste, för hvilket
Rikshufvudboken hunnit afslutas, hafva Rikets Ständer, i afseende på beräkningen i
Riks-staten af Statsverkets inkomster för år 1864 och följande år intilldess den Vid
nästa riksdag skeende statsreglering blifver gällande, fattat de beslut, hvilka Rikets
Ständer nu få i underdånighet anmäla.
Härvid, och före behandlingen af frågan om de särskilda ordinarie inkomsterna,
få, i afseende på förslagspriset å Kronans behållna spanmål, hvilket, i likhet med
Bih. till R. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 4 A fä. 49 Hafi. 3
18 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 182.
hvad vid de två sistförfluten riksdagarne varit bestämdt, E. K. Majit, i öfverensstämmelse
med hvad Stats-liontoret hemställt, ansett höra bibehållas vid 2 Ridr Rimt för
kubikfoten, motsvarande 12 Ridr 60 öre tunnan, Rikets Ständer i underdånighet tillkännagifva,
att, då anledning icke förekommit att höja eller sånka berörda förslagsvårde,
spanmålspriset, vid beräkningen af Statsverkets inkomster för nästa statsreglerings-period,
blifvit, på sått E. K. Majit behagat i nåder föreslå, af Rikets Ständer
bestämdt till Två Riksdaler Riksmynt kubikfoten.
Rikets Ständer öfvergå härefter till beräkningen af de
Ordinarie eller ständiga inkomsterna.
lio. Ordinarie räntan. Den del af ordinarie räntan, som år indelt att utgå
till vissa stater, verk, inrättningar och tjenstemän, och hvilken af Rikets sednast församlade
Ständer beräknades till 2,666,700 Ridr, men af E. K. Majit, med afseende
på i den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof anförda förhål
landen,
ansetts kunna höjas till 2,711,800 Ridr, har, sedan samtlige utgifts-titlarne å
Riks-staten numera blifvit fastställda och de utgående indelta räntorna dervid befunnits
för närvarande endast uppgå till 2,709,400 Ridr, följaktligen blifvit af Rikets
Ständer beräknad till sistnämnda belopp eller Ridr 2,709,400i —
varande, af orsak, som finnes uppgifven i Rikets Ständers den 11
sistl. April aflåtna underdåniga Skrifvelse angående förändrade
grunder för mjöl- och sågqvarnars beskattning, något afdrag, i
följd af qvarnråntans upphörande, icke gjordt för indelta qvarnråntor.
Den till Statsverket inflytande eller Kronan behållna del af
ordinarie räntan upptogs vid sednaste riksdag till 1 990,000 Ridr,
och har för åren 1858—60 i medeltal utgjort 2,’066,213 Ridr,
hvadan Stats-kontoret beräknat denna inkomst till 2,050,000 Ridr.
Når till denna sistnämnda summa . . . Ridr 2,050,000i —
på sått E. K. Majit i nåder föreslagit, lågges
det hittills till E. K. Majits disposition ställda
öfverskott af indelnings-råntorna vid Bohus
Låns Regementes Södra Bataljon, hvilket öfverskott
i medeltal under åren 1858—61 utgjort
7,227 R:dr 87 öre och i rundt tal beräknats
till
och ifrån summan
afdrages det belopp, som, enligt Rikets Ständers
i ofvannämnda underdåniga Skrifvelse
anmälda beslut om afskaflände af grundräntan
för såg- och tullmjölqvarnar, bör från denna
inkomst afgå
,
återstår
l,957,000i —
till hvilket belopp Rikets Ständer alltså ansett denna del af räntan
böra upptagas.
Transport Ridr 4,666,400: —
7,000: —
2,057,000i —
100.000: —
Expedit iöns- V t skott e Is Förslag till underd. Skrifvelse N:o 182.
19
Transport R:dr 4,666,400; —
2:o. Tionde-spanmfilen. Den del håraf, som år indelt, beräknades
år 1860 till 633,625 kubikfot, hvartill kommer den från
och med år 1859 i kronoråkenskaperna uppdebiterade kronobonden
för Gotland, hvilken, såsom anslagen åt Presterskapet derstädes,
tillförene icke varit hvarken i kronoråkenskaperna eller i Riksstaten
intagen, utgörande 23,053 kubikfot 5 kannor; och har E.
K. Maj:t, på grund håraf och på i den nådiga Propositionen i
öfrigt anförda skål, beräknat ifrågavarande andel af tionde-spanmålen
till ett värde af 1,313,308 R:dr, hvilken beräkning Rikets
Stånder bibehållit, endast med summans jemnande sålunda, att
den indelta tionde-spanmålen upptagits till 656,650 kubikfot,
motsvarande, efter ett värde af 2 R:dr kubikfoten. . ... . * 1,313,300: —
Den Kronan behållna andelen af tionde-spanmålen, hvilken
vid förra riksdagen antogs uppgå till 140,000 kubikfot, har för
åren 1858—1860 utgjort i medeltal 142,913 kubikfot; hvadan Rikets
Ständer ansett denna del af tionden kunna, på sått E. K.
Majit behagat i nåder föreslå, upptagas till 143,000 kubikfot, utgörande,
efter 2 R:dr kubikfoten, .
„ 286,000: —
3:o. Tionde-spanmåls-lösen efter bestämda pris, hvilken vid
sista statsregleringarne beråknats till 6,600 R:dr, men i medeltal
under åren 1858—1860 utgjort 6,793 R:dr, har, på grund håraf,
blifvit utförd till det i E. K. Maj:ts nådiga Proposition beräknade
belopp
„ 6,700: —
4:o. Arrende-medel af Kungsgårdar och andra Krono-lägenheter,
beräknade vid sista riksdagen till 64,000 R:dr i penningar
och 123,000 kubikfot spanmål, hafva i medeltal under åren 1858
—1860 utgjort i penningar 68,278 R:dr 67 öre och i spanmål
131,982 kubikfot; i följd hvaraf denna inkomst blifvit upptagen,
på sått E. K. Majit föreslagit, till penningar . R:dr 67,000: —
och spanmål: 132,000 kubikfot å 2 R:dr . . . „ 264,000: — g 331,000: —
5:o. Silfvertionde, myntarelön och slagskatt beräknades vid
förra riksdagen till 16,000 R:dr, men i medeltal har under berörda
inkomst-titel under de 3 åren 1858—1860 influtit allenast
14,751 R:dr; hvadan Rikets Ständer, i likhet med hvad E. K.
Majit föreslagit, ansett samma inkomst-titel icke böra upptagas
till högre belopp, ån
15,000: —
6:o. Koppar-räntan som vid förra statsregleringen antogs uppgå
till 1,500 centner med ett värde af 105,000 Ii:dr, men i medeltal
under åren 1858—1860 utgjort allenast 1,193 centner, som vid
försäljning lemnat en inkomst af 80,332 R:dr har alltså, på sått
E. K. Majit föreslagit, blifvit beråknad till 1,100 centner, hvarför
värdet, efter 67 R:dr centnern, utgör „ 73,700: —
7:o. Tionde-tackjernet, som med anledning deraf, att tackjerns-tillverkningen
utom de privilegierade bergslagen vid sista
riksmöte blef från tionde befriad, då upptogs till allenast 17,000
centner med ett värde af 34,000 R:dr, men för åren 1858 — 1860
Transport R:dr 6,692,100: —
20 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skri/velse, N:0 182.
Transport R:dr 6,692,100
i medeltal uppgått till 37,003 centner, som vid försäljning inbragt
94,653 R:dr, har likväl af ofvannämnda orsak ansetts böra bibehållas
vid sitt förra belopp
. . „ 34,000
8:o. Svafvelbruks-tionden, innefattande jemväl tionden af Vitriol
och Rödfärg, beräknades vid sednaste statsreglering till endast
1,700 R:dr, men då densamma i medeltal för åren 1858—•
1860 lemnat en inkomst af 5,810 R:dr, hafva Rikets Ständer ansett
den böra utföras till det belopp, hvartill den i E. K. Maj:ts
nådiga Proposition finnes upptagen, eller . . . 4,000
9:o. Mantalspenningarne beråknades i sista Riks-stat till
560,000 R:dr; och, ehuru desamma under åren 1858—1860 något
understigit detta belopp, så att de i medeltal för dessa år utgjort
endast 548,638 R:dr, har likväl E. K. Maj:t, som i särskildt
aflåten nådig Proposition gjort framställning om förändrade grunder
för mantalspenningarnes utgörande, hvarigenom beloppet beräknats
komma att något ökas, ansett denna inkomst-titel kunna
bibehållas vid oföråndradt belopp, eller 560,000 R:dr.
Som emellertid de af Rikets Ständer, med anledning af omförmålde
nådiga Proposition, fattade beslut, hvilka Rikets Ständer,
uti underdånig Skrifvelse af den 11 sisth April, hos E. K.
Maj:t anmält, komma att i stället medföra ytterligare minskning
i beloppet af ifrågavarande inkomst-titel, hafva, i enlighet med
härpå grundad beräkning, mantalspenningarne blifvit upptagna
till endast „ 525,000
10:o. Bötesmedlen, beräknade vid förra riksdagen till 90,000
R:dr, hafva under åren 1858—1860 i medeltal utgjort 93,497
R:dr, och hafva således, på sätt E. K. Maj:t föreslagit, blifvit bibehållna
vid
. .
„ 90,000
ll:o. Kavalleri-regementenas hästvakans-spanmål utgår till
och med åren 1870 och 1871 på grund af kontrakter emellan
Kronan och rusthållarne; och då inkomsten således för nästa statsregleringsperiod
icke kan vara underkastad någon förändring,
upptages den hår, enligt E. K. Maj:ts förslag, till oföråndradt belopp
af 140,175 kubikfot ä 2 R:dr med
280,350
12:o. Ständiga rotevakanser vid Skånska infanteri-regementena,
14,543 kubikfot 2 kannor upptagas, likasom vid föregående statsregleringar,
i öfverensstämmelse med E. K. Maj:ts nådiga Proposition,
i jemnt tal, till 14,500 kubikfot, med värde af . „ 29,000
13:o. Tillfälliga rotevakans-afgifter beråknades i förra Riksstaten
till 7,000 R:dr, men då de i medeltal under åren 1858—
1860 inbragt 9,375 R:dr, hafva Rikets Ständer ansett inkomsten
böra, på sått E. K. Maj:t föreslagit, höjas till „ 8,000
14:o. Vakans-afgifter för nyroterad jord, som vid förra riks
dagen
beråknades till 55,000 R:dr, hafva i medeltal för åren 1858
•—1860 utgjort 56,877 R:dr och åro i E. K. Maj:ts nådiga Pro
-
Transport R:dr 7,662,450:
Fxpeditians-Ulskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 182. 21
Transport R:dr
position föreslagna till 56,000 R:dr, till hvilket belopp Rikets
Stånder jemväl ansett inkomsten kunna höjas „
15:o. Rotevakans-afgift af utsockne frälsehemman i Halland,
upptagen vid sednaste statsreglering till 16,000 R:dr, har under
åren 1858 — 1860 i medeltal utgjort 17,515 R:dr och hör alltså
kunna beråknas till det af E. K. Maj:t föreslagna belopp ,
16:o. Trosspassevolans-afgiften, som lemnat en i det närmaste
oförändrad årlig inkomst, hafva Rikets Ständer ansett böra,
såsom E. K. Maj:t föreslagit, bibehållas vid det belopp, hvartill
den i förra Riks-staten beräknades, eller . . . . . . . . . „
17:o. Båtsmans-vakans-afgiften, beräknad vid förra riksdagen
till 65,000 R:dr, har vål i medeltal för åren 1858—1860 gifvit
68,042 R:dr, men Rikets Ständer hafva, i likhet med E. K.
Maj:t, ansett att denna afgift, till följd af dess ovissa beskaffenhet,
bör bibehållas vid „
l8:o. Kontroll-stämpel-medel beräknades vål vid sednaste statsreglering
till 25,000 R:dr, men då desamma i medeltal under
åren 1858—1860 icke lemnat mer ån 22,150 R:dr, hafva de, på
sått E. K. Maj:t hehagat föreslå, ansetts nu icke böra upptagas
till högre belopp ån
19:o. Båk- och Lots-medel, beräknade för innevarande statsreglerings-period
till 240,000 R:dr, hafva varit i stigande och lemnat
i medeltal en årlig inkomst af 376,818 R:dr, hvadan Rikets
Stander funnit dem böra, på sått E. K. Maj:t föreslagit, beräknas
till „
20:o. Observations-medel antogos vid sednaste statsreglering
till 5,000 R:dr; och ehuru desamma under åren 1858—1860 i
medeltal gifvit 11,392 R:dr, hafva Rikets Ständer ansett desamma,
såsom beroende på tillfälliga omständigheter, i enlighet med
E. K. Maj:ts nådiga Proposition, icke böra beråknas högre ån till „
21:o. Extra medel och uppbörder, som vid nåstlidne riksdag
upptogos till 90,000 R:dr och i medeltal för åren 1858—1860 utgjort
119,886 R:dr, hafva Rikets Stånder, lika med E. K. Maj:t,
beräknat till
22:o. Intresse-medel, bestående hufvudsakligen af råntan å
Lappmarks Ecklesiastik-verks år 1835 till Rikets Stånders Riksgålds-kontor
öfverlemnade fond, hafva motsvarat de i sista Riksstaten
beräknade belopp, hvadan desamma hår, jemlikt E. K. Maj:ts
förslag, utföras med  „
Summa ordinarie inkomster Runt R:dr
Extra Ordinarie inkomster.
l:o. Tullmedlen.
7,662,450: —
56,000: —
17,000: —
26,500: —
65,000: —
22,000: —
350,000: —
6,000: —
100,000: -
5,000: —
8,309,950: —
Tullverkets brutto-inkomst har, enligt meddelade uppgifter, år 1862 uppgått
till 14,311,467 R:dr 29 öre samt under de nio första månaderna af innevarande år
22 Expedit iöns-(Jts kottets Förslag till underd. Skrif reise N:o i 82.
utgjort omkring 11,509,800 R:dr; och då inkomsterna under årets öfriga tre månader
böra, i anseende till då vanligen inträffande betydlig förtullning af de för vinterbebofvet
afsedda varuqvantiteter, kunna beräknas till minst en fjerdedel af sistberörda
belopp, skulle tullinkomsterna för hela det innevarande året komma att uppgå
till omkring 14,400,000 R:dr, och således något öfverstiga dem för år 1862.
De för varors utförsel sistnämnda år influtna tullumgålder hafva utgjort 242,088
Ridr 99 öre; och sedan Rikets Ständer beslutat, att alla hittills qvarvarande utförselsafgifter
skola upphöra, skulle tull-inkomsterna, under antagande af lika exportqvantiteter
hädanefter, följaktligen komma att minskas med enahanda belopp. — Vål
hafva, å en annan sida, Rikets Ständer stadgat införseltull å de förut afgiftsfria förnödenhets-artiklarne
flåsk och ost samt mjöl och gryn af hvete och råg, och om importen
af dessa varor kunde beräknas till lika myckenhet sorn år 1862, skulle visserligen
derigenom i tull inflyta omkring 210,000 R:dr, likasom den för införsel af
bränvin och sprit beslutade tullförböjning borde under samma förutsättning medföra
en ökad inkomst af vid pass 22,000 R:dr. Enär likväl en sådan oförminskad import
icke år sannolik och i öfrigt någon tillförlitlig grund icke finnes för bedömande
af hvad genom sagde tullsatser må kunna i inkomst påräknas; men deremot de åtskilliga
beslut Rikets Ständer fattat, dels om afgiftsfrihet och dels om nedsättning,
kunna föranleda någon minskning i beloppet af tullen för varors införsel, och hvilken
minskning skulle, med antagande af oförändrade införsel-qvantiteter och såvidt
den i öfrigt kunnat beräknas, uppgå till 22,404 R:dr 69 öre; samt då derjemte antagligt
år, att ytterligare nedsättning i tullsatserna för vissa artiklar kunna med anledning
af den ifrågasatta handels- och sjöfarts-traktaten med Frankrike komma att
ega rum, hafva Rikets Ständer ansett tull-inkomsterna, hvilka i medeltal under de
fyra sistq åren utgjort 14,143,307 R:dr, och af É. K. Majit i den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof antagits böra uppgå till 14,000,000
R:dr, likväl icke med säkerhet kunna beräknas till mera ån . . 13,500,000 R:dr.
2:o. Postmedlen.
Då någon förändring i de för postbefordringen förut stadgade
afgifter icke blifvit af Rikets Ständer gjord, hafva Rikets Stander,
i öfverensstämmelse med hvad E. K. Majit i nåder föreslagit, ansett
postmedlen, hvilka användas för Postverkets stat och omkostnader,
böra såväl bland inkomster som utgifter uppföras till . . 1,500,000 „
3:o. Stämpelpappers-afgiften.
På sått E. K. Majits nådiga Proposition innehåller, har denna
afgift under de tre åren 1858, 1859 och 1860 i medeltal utgjort
1,539,122 Ridr samt, enligt hvad Rikets Ständer vidare inhemtat,
år 1861 uppgått till 1,544,618 Ridr; men då Rikets Ständer äfven
vid denna riksdag beslutat våsendtliga föråndringar i en del bland
grunderna för denna afgifts utgörande, såsom att för den vid bouppteckningar
befintliga behållning afgiften skall utgå med viss
procent deraf, i stället att den förut beräknats efter stadgad stigande
skala, äfvensom att såvål behållning under 1,000 R:dr, som
Transport 15,000,000 Ridr.
Expeditiona-Utakotteta Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 132. 23
Transport 15,000,000 R:dr.
efterlefvande makes giftorätt i boet skola vara från ståmpel-afgift
fria, hvilka, jemte åtskilliga andra i författningen gjorda ändringar,
torde leda till icke obetydlig minskning i beloppet af denna
inkomst-titel, som blifvit af E. K. Maj:t föreslagen att beräknas
till 1,300,000 R:dr, hafva Rikets Ständer ansett densamma icke
böra upptagas till mera ån
4:o. Bränvinsbr änning s-medlen.
Då brutto-inkomsten utaf brånvinstillverknings-afgiften under
de två år den utgått efter nyaste beskattnings-systemet, nemligen
medelst afgiftens beräknande å allt det bränvin som producerats,
utan hänsigt till brånneriets storlek, utgjort år 1861 8,462,911 R:dr
35 öre och år 1862 8,649,477 R:dr 71 öre eller i medeltal omkring
8,556,000 R:dr, och lagstiftningen såväl härutinnan som angående
sjelfva afgiften vid denna riksdag lemnats oförändrad samt
anledning således icke deraf, likasom icke heller i öfrigt, förefinnes
att för den kommande statsreglerings-perioden antaga hvarken tillökning
eller minskning, vare sig i konsumtion eller produktion,
hafva Rikets Ständer ansett årliga inkomsten af brånvinsbrånningsafgiften
böra med all säkerhet uppgå till det i E. K. Maj:ts nådiga
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof upptagna belopp
af brutto
hvartill den derföre blifvit af Rikets Ständer beräknad.
Summa extra ordinarie inkomster R:mt R:dr 24,600,000.
Varande alltså Statsverkets ordinarie och extra ordinarie inkomster upptagne
till ett 8ammanlagdt belopp af 32,909,950 Riksdaler Riksmynt.
Utom den allmänna bevillningen omförmåles uti 60 § Regeringsformen bland
öfriga hår ofvan omhandlade bevillnings-titlar äfven accis-me lel, hvilka förut, under
benämning Salu-accis af städerna, utgått från de få bland rikets städer, uti hvilka
rättighet att afgiftsfritt införa och försälja kött, bröd och dricka ännu icke blifvit
landtmannen medgifven; men sedan dessa städer, nemligen Christinehamn, enligt nådiga
Skrifvelsen den 2:dra Maj 1862, samt Borås, Mariestad, Lidköping, Marstrand,
Engelholm och Kongsbacka, jemlikt Kongl. Brefven den 30:de December samma år,
åfvensom nu sednast städerna Linköping, Söderköping, Wadstena och Skenninge,
enligt nådiga Skrifvelsen den 30 sisth Januari, förklarat sig villiga att mot befrielse
från saluaccis-afgiften megifva upphörandet af berörda inskränkning, har, på sått E. K.
Maj:t äfven i nåder föreslagit, denna inkomst-titel blifvit från beräkningen af Statsverkets
inkomster utesluten.
Rikets Ständer framhärda etc.
1,200,000 „
8,400,000 „
Stockholm den 23 November 1863.
24 Exp e di tians-Utskott fils Förslag (ill underd. Skrifvelse, N:o 182.
Tabell öfver Statsverkets inkomster för år 1864 och följande
åren, intilldess ny Statsreglering vidtager.
Ordinarie inkomster.
R:mt R:dr.
2,709,400
1,957,000
1,313,300
286,000
6,700
67.000
264.000
15.000
73,700
34.000
4.000
525.000
90.000
280,350
29.000
8.000
56.000
17.000
26,500
65.000
22.000
350.000
6,000
100.000
5,000
Ordinarie Ränta J geijå]ien
Tionde-spanmal | ; ;
Tiondespanmåls-lösen efter bestämda priser
656,650 kub.-fot å 2 R:dr . .
143,000 kub.-fot å 2 R:dr . .
Arrendemedel i » '
( Spanmal . .
Silfver-tionde, Myntarelön och Slagskatt
Koppar-ränta
132,000 kub.-fot k 2 R:dr. . .
1,100 Centner k 67 R:dr . . .
17,000 Centner å 2 R:dr . . .
Tionde-tackjern
Svafvelbruks-tionde
Mantalspenningar
Kavalleri-regementenas Håstvakans-span-  mål
140,175 kub-fot k 2 R:dr . .
14,500 kub—fot å 2 R:dr . . .
Ständiga Rotevakans-afgifter vid Skånska
Infanteri-regementena
Tillfälliga Rotevakans-afoåfter
Vakans-af<nfter af nyroterad jord . . . .
Rotevakans-afgift af utsockne Frälsehem-  man i Halland
Trosspassevolans-afgift
Båtsmans-vakans-afgift
Kontrollståmpel-medel
Båk- och Lots-medel
Observations-medel
Extra medel och uppbörder
Tntresse-medel
S:r Ordinarie eller ständiga inkomster
Extraordinarie inkomster.
Tull-medel
8,309,950
13,500,000
1.500.000
1.200.000
8,400,000
Post-medel, påräknade för Postverkets stat
och omkostnader
Ståmpelpappers-medel
Brånvins-afffift
S:r Extraordinarie inkomster] i24,600,000
Summa|  32,909,950
N:o 183.
Expeditons- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 183.
25
1S3.
Upplyst octi godkändi hos Kidd. oell Adelil den 25 Nov. 4863.
Presle-Slåndet deri 25 — —
Borgare- Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndel den 26 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, med förslag till lag för
enskilda banker, med rätt att utgifva egna banksedlar.
(Sammans. Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1 och Utlåtande
N:o 4)
S. A. K.
Vid innevarande riksdag hafva hos Rikets Ständer blifvit framställda särskilda
förslag till förändrad lagstiftning angående enskilda banker; och få Rikets
Ständer härmed i underdånighet redogöra för de åsigter rörande detta ämne,
hvilka, vid pröfningen af nämnda förslag, hos Rikets Ständer gjort sig gällande,
samt de på grund deraf fattade beslut.
Att väl ordnade enskilda bankinrättningar gifva ett verksamt understöd
åt handel och näringar, lärer numera få antagas såsom erkändt; och sedan Rikets
Ständer vid denna riksdag beslutat att nuvarande filialbanker komina att efter
hand upphöra, torde bestämmandet af de allmänna grunder, på hvilka enskilda
bankinrättningar, hädanefter må kunna uppstå, påkalla sårskild uppmärksamhet.
Uppkomsten af dylika bankanstalter här i landet härleder sig från Kongl. Kungörelsen
af den 14 Januari 1824, på grund af hvilken och sedan myntväsendet,
genom de år 1830 rörande detsamma vidtagna beslut, vunnit stadga, flera sådana
efter hand bildades. Då emellertid fullständigare och ändamålsenligare bestämmelser
i afseende på dylika inrättningar, än nämnda Kongl. Kungörelse innehöll,
snart visade sig erforderliga, atgåfvos af Rikets Ständer vid riksdagarna
1834- 1835 samt 1844—1845 förslag till lag för enskilda banker, hvilka förslag
dock icke erhöllo stadfästelse af Kongl. Maj:t, som likväl den 9 Januari 1846 utfärdade
nådig Kungörelse angående enskilda banker, som utgifva egna kreditsedBih.
till R. St. Fröt. 1882—1863, 10 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 4
26
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 183.
lar, hvilken Kongl. Kungörelse, med deri den 10 November 1855 gjorda ändringar
och tillägg, jemte Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, angående vissa
lagbestämmelser med afseende på enskilda banker, fortfarande länder till efterrättelse,
ehuru Rikets Ständer vid såväl 1853—1854 som 1856—1858 årens riksdagar
för sin del beslutat och till Kongl. Majit öfverlemnat nya förslag i ämnet, afseende
dels att fullständigare och ändamålsenligare bestämma grunderna för enskilda
banker, dels att uti en lag sammanföra alla dithörande föreskrifter. Det
vid sistnämnda riksdag utarbetade förslag öfverlemnades af Kougl. Majit till den
år 1858 i nåder tillförordnade Finans-komité, hvilken, i dess den 30 Juni 1860
afgifna Betänkande, med tillkännagilvajade att Komitéen ansåge förslaget innefatta
ett ganska stort framsteg i denna del af lagstiftningen, likväl deri tillstyrkte vissa
förändringar, hufvudsakligen föranledda af den förändrade organisation utaf Rikets
Ständers Bank, som Komitéen i samma Betänkande ifrågasatt, samt utarbetade
ett nytt förslag till förordning angående enskilda banker, hvilket nu blifvit medelst
en af de ofvannämnde framställningarne, Rikets Ständers pröfning unders
täld t.
Vid utarbetandet af det förslag till Lag om Enskilde Banker, hvilket härjemte
öfverlemnas, hafva Rikets Ständer tagit till leduing såväl det af Rikets
Ständer vid 1856—1858 årens riksdag antagna, som Finans-komitéens förslag;
4öck att, i motsats till dessa, egiligf. hvilkaenahanda bestämmelser såväl i afseende
på bolagsmännens ansvarighet, som i öfriga delar, skulle gälla för baukbolag
både med och utan rätt att utgifva egna banksedlar, Rikets Stäuder ansett
nämnda rättighet vara af den hufvudsakliga beskaffenhet, att bestämmandet af
bankbolags skyldigheter i öfrigt väsendtligen beror deraf, huruvida bolag vill af
denna rättighet komma i åtnjutande eller icke, och i följd deraf utarbetat särskilda
förslag till lagar för hvartdera af dessa slags banker.
Det har ifrågasatts om tillåtelse att idka bankrörelse fortfarande, såsom
hittills, bör bero på Kongl. Majus pröfning i hvarje fall, huruvida bankanstalt,
om hvars inrättande anmälan göres, må vara för landet nyttig; eller om icke erhållandet
af tillstånd dertill bör ankomma allenast derpå, att de uppgjorda bolagsrcglorna
öfverensstämma med lag och förordningar. Men, äfven under medgifvande
att behofvet af och tillfället till nyttig verksamhet för en bank, om hvars inrättande
på någon ort öfverenskommes, svårligen lärer med mera säkerhet kunna bedömas
af allmän myndighet, än af dem, hvilka vilja i en sådan nedlägga sina kapital,
bör likväl tagas i betraktande, att såväl detta bedömaude, som utöfningen
af frihet uti näringar i allmänhet fordrar erfarenhet till korrigerande af öfverdrifter
och misstag i spekulation. Ännu torde likväl inom vårt land erfarenheten i
fråga om bankväsende icke vara så utvecklad, att donna ensam för sig innebär
ett tillräckligt korrektiv; och anledningar torde särskildt, hvad beträffar banker
med rätt att utgifva egna banksedlar, icke saknas att, i anseende till den högre
vinst, begagnandet af nämnda rättighet antages förmå inbringa, befara, det en öfverdrifven
ifver till bildande af sådana banker möjligen kunde till en början föranleda
uppkomsten af ett större antal, än som vore i stånd att bibehålla sig, men
hvilkas inställande, genom den ofördelaktiga verkan deraf på förtroendet äfven till
solida banker, komme att skada både dessa och näriugarne öfverhufvud Under
en vidare utveckling af hank väsendet komma sannolikt nya förhållanden att uppstå,
hvilka det tillhör lagstiftningen att reglera. Men om regeringsmagtens pröfningsrätt
blefve inskränkt allenast till granskning af bolagsreglornas öfverensstämmelse
med lag och förordningar, så skulle densamma icke kunna, efter inträffande
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 183. 27
behof, i bankbolagsreglor, som dess pröfning underställdes, införa bestämmelser,
hvilka dock funnes af behof påkallade, men till hvilka ett bankbolag, om pröfningsrätten
vore på nämnde sätt inskränkt, icke kunde förbindas. De ojemnheter
och det missnöje, som, i händelse en större eller mindre monopolisering af bankrörelsen
skulle komma att ega rum, blefve följden at den ifrågavarande pröfningsrättens
utöfvande, behöfva icke befaras, när densamma med urskiljning begagnas
endast såsom ett medel att förekomma missbruk eller öfverdrifter; och Rikets
Ständer hafva derföre ansett, att i lagen för enskilda banker med lätt att utgifva
egna banksedlar bör stadgas, att tillåtelse till inrättande af dylik bank meddelas
af Kongl. Maj:t efter pröfning, huruvida bankinrättningen finnes vara för landet
nyttig eller icke.
Att ansvarigheten för ingångna förbindelser icke inskränkes allenast till
bankbolags grundfond och öfriga egna tillgångar, utan deremot att bolagsmännen
skola vara ansvariga, en för alla och alla för en, för Bankens samtliga förbindelser,
innebär, genom att bidraga till förtroende från allmänhetens sida, för Banken
en fördel, och för allmänheten ökad säkerhet, uti den enskilda förmögenhet, hvilken
bolagsmännen kunna ega. Visserligen förekomma å andra sidan mot den so
O
. ®
lidariska ansvarigheten anmärkningar, hvilkas betydelse icke torde kunna förnekas;
men då tillämpningen af dylik ansvarighet med all sannolikhet bör blifva
ytterst sällsynt, synnerligen när det tillika föreskrifves att i hvarje bank skall
bildas en reservfond och att den bank, som gjort så stora förluster, att reservfonden
och en viss mindre del af grundfonden gått förlorade, skall ställas under
utredning, har ett upphäfvande af nämnda ansvarighet, i hvad angår banker med
rätt att utgifva egna banksedlar, ansetts så mycket mindre böra nu ifrågasättas,
som detsamma knappast skulle af det allmänna tänkesättet godkännas.
Deremot hafva Rikets Ständer trott en dylik ansvarighet icke vara behöflig
för bankbolag, som ej vilja utgifva egna banksedlar: hvarom Rikets Ständer
i sin underdåniga skrifvelse angående sådana banker vidare skall yttra sig.
Bankinrättningars förmåga att bidraga till idoghet och välstånd beror icke
ensamt på den verksamhet de utöfva, genom upp- och utlåning af kapital, som
användas i den mera rörliga omsättningen samt såsom bemedlare af liqvider, utan
äfven derpå, att de uti sina grundfonder upptaga och göra fruktbärande de kapital,
hvilka söka en fast placering. Ansträngning och håg till samlande af besparingar
befordras framför allt genom möjligheter att af dem vinna en tillfredsställande
afkomst; och ju mera bankerna äro i tillfälle att åt samhällsmedlemmar
af olika ställning och vilkor erbjuda en sådan, desto vidsträcktare kunna de sprida
nytta och desto mera förbindas deras egna och allmänhetens intressen med
hvarandra.
Om den solidariska ansvarigheten i viss mån lägger hinder häremot, genom
att inskränka antalet af dem, som vilja och kunna ikläda sig en så vidsträckt
förbindelse, så vinnes dock, äfven när sådan ansvarighet är föreskrifven, det omförmälda
syftet genom tillåtelse att i bankbolag jemväl upptaga lottegare med en
till beloppet af deras insatser i banken inskränkt ansvarighet, eller s. k. kommandit-delegarc;
och härigenom erhålla tillika bankerna större lätthet att, när
det bohöfves, föröka sina grundfonder och rörelsemcdel, än om oinskränkt ansvarighet
måste fordras af en hvar, som i bankbolag inträder.
Då inrymmandet i bolag, grundade på solidarisk ansvarighet, äfven af delegare
med en till lotternas belopp begränsad ansvarsskyldighet ej synes gifva anledning
till någon olägenhet, torde betänklighet deremot icke möta; och ehuru
28 Expeditions-Utkottels Förslag lill underd. Skrifvelse, l\:o 183.
allmänna lagen om en så beskaffad bolagsform, som denna, icke innehåller några
bestämmelser, har densamma dock här i landet redan vunnit erkännande i så
måtto, som dels de för Wermlands provincialbank den 17 November 1832 af Kongl.
Maj:t stadfästade bolagsreglor medgåfvo intagande i nämnda bolag af kommanditdelegare,
dels Rikets Ständers förslag vid 1856—1858 årens riksdag, äfvensom
Finans-komitéen densamma upptagit.
I Kongl. Kungörelsen af den 9 Januari 1846 är föreskrifvet, att sedelutgifvande
banks grundfond skall utgöra minst En million R:dr R:mt, hvilket belopp,
äfven antaget i de sedermera uppgjorda lagförslagen, ansetts böra såsom minimum
bibehållas. I fråga deremot huruvida ett bolags teckningssumma ej må få öfverskrida
något visst i lag bestämdt maximum, har Kongl. Maj:t uti nämnda Kungörelse
förbehållit sig att, vid pröfning af ingifna bolagsreglor, i hvarje fall bestämma
sådant maximum. Det vid 1856 -1858 årens riksdag antagna förslås: åter
© o ©
föreskrifver ett dylikt af Fyra millioner Riksdaler, hvaremot Finans-komitéen ansett
någon inskränkande föreskrift i detta afseende icke vara behöflig, på den
grund, bland annat, att i bankdelegares egen fördel att med möjligen minsta kapitaltillskott
bedrifva bankrörelsen otvifvelaktigt ligger en så stark maning att icke
för högt tilltaga grundfondsbeloppet, att lagstiftaren ej behöfver derutinnan gå det
enskilda intresset i förväg; hvarförutan Finans-komitéen funnit öfvervägande skäl
tala emot en dylik inskränkning, då, oaktadt lagen icke bör uppställa andra gränser
för den fria associationsrätten, än det allmännas fördel nödvändigt kräfver,
denna inskränkning skulle hindra uppkomsten af en starkare bank-association, äfven
om rörelsens omfattning på en eller annan ort gjorde en sådan både nödig
och nyttig. I öfverensstämmelse med sist anförda mening hafva Rikets Ständer
ansett någon inskränkning af bankbolags grundfond inom ett visst maximum icke
böra föreskrifvas.
Med grundfondens ändamål att, på samma gång lemna medel till rörelsens
drifvande och till en del utgöra en säker tillgång, hvilken får tagas i anspråk
endast i händelse andra genom rörelsen uppkomna tillgångar icke förslå till fullgörande
af bolagets förbindelser, öfverensstämmer hvad som väl äfven i de flesta
fall af delegarne betraktas såsom en fördel, att nemligen endast en del af grundfonden
får utgöras af kontanta penningar, men den öfriga delen skall bestå af
säkra, för det särskilda ändamålet användbara, räntebärande fordringsbevis, i vården
af hvilka ett å det allmännas vägnar utsedt ombud jemte bolaget deltager.
Såväl gällande Kongl. Kungörelse, som de sedermera uppgjorda lagförslag,
medgifva inbetalning af grundfonden på det sätt, att allenast en viss del kontant
insättes och återstoden aflemna» af delegarne omedelbart i säkerheter af föreskrifven
beskaffenhet, och bar detta förfaringssätt i de flesta banker begagnats,
under det några bolag kontant inbetalt hela grundfondsbeloppet, och genom sin
styrelse låtit förvandla i bypotheker den del, som af sådana skolat utgöras. Ehuru
af det förstnämnda förfaringssättet någon olägenhet icke synts kunna befaras, har
det likväl visat sig, att aktiebref, hvilkas ordalydelse varit affattad i öfverensstämmelse
dermed, när de kommit i tredje mans hand, för denne föranledt tvister
och oförskylda förluster, dem han icke haft den aflägsnaste anledning att befara.
Till förekommande af dylika, både utom bolaget stående personer och dettas delegare
drabbande olägenheter, hafva Rikets Ständer ansett det vara af vigt att
uttryckligen bestämma, det all inbetalning å bankbolagets grundfond skall ske i
kontanta penningar; ankommande det derefter på bolaget att genom dess styrelse
förvandla vederbörlig del deraf i föreskrifna säkerhetshandlingar. Häremot kan
Expeditions-Utskottetsu Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 183. 29
väl invändas, att mången delegare skall finna svårighet vid anskaffande al hela
sin teckningssumma i penningar, i stället för att få aflemna den betydligare delen
deraf i säkerhetshandlingar, hvilka han i de flesta fall på förhand har tillreds;
men om också icke denna betänklighet i allt fall borde vika för den väsendtliga
fördelen för bankbolaget- sjelft och lör tredje man, som möjligen kan komma i
besittning af dess aktiebref, att dessa ej lemna rum för någon tvetydighet, så kau
den befarade olägenheten i verkligheten undvikas dymedelst, att Styrelsen träffar
öfverenskommelse med de delegare, som önska använda innehalvande värdepapper,
att vid aktie-inbetalningen omedelbart öfvertaga dessa i stället för penningar.
Någon obeqvämlighet för delegarne skall så mycket mindre af skyldigheten att
kontant inbetala hela aktiebeloppet uppstå, som det bör vara bolaget fritt att endast
småningom under det första året af bankens rörelse och efter hand som rörelsemedel
i denna kunna användas, inbetala nämnda belopp.
Då en del af grundfonden skall utgöra särskild säkerhet för bolagets förmåga
att fullgöra sina förbindelser, bör det icke stå bolaget Iritt. att utöfver ett
visst belopp inskränka den härtill afsedda del. I nu gällande författning är väl
föreskrifvet, att minst 25 procent skola kontant inbetalas, men deremot icke huru
stor del, som minst skall i hypotheker bibehållas, hvadan denna sistnämnde del
kunnat huru mycket som helst inskränkas. Till förekommande häraf hafva Rikets
Ständer ansett det böra stadgas, att minst sextio, högst sjutiofem procent af
grundfonden skola i hvpothek på föreskrifvet sätt förvandlas och bibehållas.
Om anlitande af grundfonds-säkerheterna för någon bank blifver behöflig!,
lärer dock, i händelse en fortgående kontroll emot vårdslöshet och missbruk i förvaltningen
vederbörligen iakttagits, sådant anlitande knappast ifrågakomma annat
än under svåra rubbningar i penninge- och affärsförhållandena i allmänhet eller
på någon särskild ort. Yid sådana kunna enskildes skuldförbindelser antingen
alldeles icke eller blott med ytterlig svårighet realiseras, äfven om de erkännas
såsom fullgoda; och deras afyttrande måste alltid ännu mera öka olägenheterna
och förlusterna på den ort, der det ifrågakommer. Räntebärande obligationer
hafva deremot en vidsträcktare marknad och kunna, lättare än andra slag af värden,
när som helst försäljas, om äfven med någon förlust; och det ligger derföre
i sakens natur, att grundfondssäkerheterna för bank-inrättningar rätteligen böra
bestå af lätt säljbara räntebärande obligationer. Denna grundsats har redan blifvit
erkänd i afseende på Rikets Ständers Bank, för hvilken det är föreskrifvet, att
en betydlig del af dess grundfond skall utgöras af nämnda slags valutor. Rikets
Ständer hafva likväl ansett denna grundsats icke böra för närvarande tillämpas i
hela dess vidd, af den anledning att, då här i landet jordbruksidkärne utgöra ett
så öfvervägande antal och dessa företrädesvis hafva att erbjuda fastighets-inteckningar,
samt då dessutom en betydlig del af landets kapital i öfrigt är fruktbargjordt
i lån mot inteckningssäkerhet, det torde böra lemnäs ett icke alltför inskränkt
tillfälle att i bankbolags grundfonder använda jemväl detta slags säkerheter.
Om dessutom föreskrifves att, i händelse en mindre del af grundfonden
gått förlorad, bankrörelsen skall upphöra och utredning verkställas, hafva Rikets
Ständer ansett det vara tillräckligt, att allenast en tredjedel af de nedsatta grundfondshypotheken
utgöras af räntebärande obligationer.
I pröfningen och godkännandet af ofta omförmälda hypothek bör, jemte
bolaget, ett ombud å det allmännas vägnar deltaga, på sätt äfven för närvarande
är föreskrifvet. Men i afseende på antagligheten af enskildes intecknade skuldförbindelser,
torde dessutom vissa allmänna bestämmelser böra i lagen stadgas;
30 Expediti ons-11 (skottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i85.
och Rikets Ständer hafva i denna del ansett, att inteckningar i andra slags fastigheter,
än jordegendom på landet och fastigheter i stad icke må kunna godkännas,
samt att inteckningar i förstnämnda slags egendom må få uppgå till högst hälften
af egendomens sednast fastställda taxeringsvärde och dylika uti stadsfastigheter
till högst hälften antingen af brandförsåkringsvärdet, eller af det sist åsätta taxeringsvärdet,
likväl i båda fallen med förbehåll, att byggnaderna skola vara brandförsäkrade
i någon med vederbörligen stadfästadt reglemente försedd brandförsäkringsinrättning
inom landet.
Från grundfondshvpotheken hafva Rikets Ständer, som icke ansett ovilkorlig
skyldighet för enskilda banker att med silfver inlösa sina sedlar böra åläggas,
så länge Rikets Ständers Banks sedlar, enligt grundlagen, såsom mynt i riket
erkännas, uteslutit guld och silfver, enär sådant, om det i myntad form inlemnas,
bör räknas till den kontanta kassan, samt inläggande i grundfonden af omyntadt
guld eller silfver knappast torde ifrågakomma, i anseende till den dermed förenade
ränteförlust å grundfondsbypotheken.
Likaledes hafva Rikets Ständer från ifrågavarande bypothek uteslutit aktier,
på de väl grundade skäl, Finans-komitéen härutinnan anfört, nemligen: att
deras värde beror af de mångahanda inflytanden, hvilka den industriela verksamhet,
som med aktieföretag i allmänhet afses, är underkastad, hvadan ock detta
värde undergår vida betydligare förändringar, än andra slag af värdepapper; att,
äfven om aktierna äro grundade på fast egendom, denna dock kan vara eller
blifva besvärad med gravationer, hvilkas belopp icke kan med visshet på förhand
bestämmas, men hvarigenom den säkerhet aktien skulle innehålla, minskas; samt
att, oaktadt ett och annat slag allmänt bekanta, till ett visst minimivärde under
alla förhållanden betryggade aktier genom ett sådant allmänt stadgande uteslutas,
olägenhoten deraf för sådanas innehafvare icke bör blifva af betydenhet, då de
sätta sina egare i tillfälle att med lätthet anskaffa kontanta medel eller säkerhetshandlingar
af oomtvistadt, värde.
Bankernas hufvudsakligaste uppgift, att nemligen uppsamla befintliga kapital
hos dem, hvilka icke sjelfva vilja eller kunna använda desamma, och att åter
utlemna dessa kapital i försträckningar åt dem, hvilka för underhållande af produktionen
äro i behof deraf, innebär väl icke egentligen nödvändighet för bankerna
att sjelfve få utgifva myntrepresentativ, eller banksedlar, enär, såvida rörelsemedel
ändock finnes att tillgå, bankerna kunna inskränkas till begagnandet
af det befintliga beloppet deraf. Men circulationsmedlets massa bör alltid stå i
ett afpassadt förhållande till verksamheten och omsättningen vid hvarje tid och
på hvarje ort; och åtgärder eller allmänna bestämmelser, hvilka utan afseende
på näringarnas vexlande ställning och behof vilja reglera circulationsmassan, eller
motverka dennas spridning och förflyttning efter omständigheterna, kunna icke
annat än verka störande. En mot ändamålet svarande tillgång på och fördelning
af circulationsmedel torde knappast kunna åstadkommas annorlunda än genom en
åt enskilda, öfver landet spridda banker öfverlemnad, på rigtiga grunder fotad
och rätt använd sedelutgifning; och ett förhud för de enskilda bankerna mot sedelutgifning
skulle för öfrigt så förringa deras verkningsförmåga, att de nödgades
betydligt inskränka, om icke alldeles inställa åtskilliga för allmänheten nyttiga
rörelsegrenar, såsom kreditiv-, upp- och afskrifnings- samt postvexel-rörelserna.
Just genom dessa och andra likartade rörelsegrenar, med hvilka åtagandet af vid
anfordran betalbara förbindelser till betydliga belopp är förenadt, särskilja sig
egentliga bankinrättningar från andra kreditinrättningar, såsom diskontkassor, hy
-
Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrijvelse, N:o i 83. 31
potbeksföreningar, sparbanker med flera, men för deras underhållande fordras ovilkorligen
en ganska betydlig kassa, hvilken åter medför en stor ränteförlust, såvida
hon icke kan få till en del bestå i egna banksedlar.
Det bar väl anmärkts, att nyssomförmälda rörelsegrenar af de enskilda
bankerna försummats, och att deremot den vidsträckta sedelutgifning, som varit
tillåten, gjorts till hufvudsak samt utsträckts så långt som möjligt. Nekas kan
väl icke att skäl till denna anmärkning 1 örefunnits; men dessa skäl torde under
sednare tider hafva allt mera försvunnit, då de aldra flesta banker numera ej allenast
emottaga penningar på deposit- samt upp- och afskrifningsräkning emot
vilkor, som kunna uppmuntra allmänheten att at dessa räkningar sig begagna,
utan äfven tillhandahålla kassakreditiv samt biträda vid liqvider genom postvexlar
och på flera andra sätt. Hvad i nyssnämnda afseende kunnat emot bankerna anmärkas,
är äfven mera att tillskrifva en origtig förvaltning, än sjelfva sedelutgifningsrätten;
och den omförmälda missrigtningen har vaiit möjlig endast derigenom,
att bankrörelsen bedrifvits af ett fåtal banker, hvilka allenast i ringa mån varit
underkastade konkurrensens inflytande, och hvilkas banksedlar kunnat få en stor
spridning samt hållas i rörelsen till stora belopp just derföre, att bankerna varit
fåtaliga. Förhållandena hafva, såsom nämndt är, efter uppkomsten af ett större
antal banker, dels med, dels utan sedelutgifningsrätt, betydligt förändrats; och på
ju flera banker det belopp af circulationsmedel på det hela, som kan finna användning,
fördelas, desto mindre skall hvarje banks andel blifva och desto större
säkerhet skola banksedlarne erbjuda, då såväl hvarje särskild banks, som samtliga
bankernas sammanlagda grundfonder blifva större i förhållande till hela summan
af de utelöpande sedlarne. Desto mindre skall äfven sedelutgifningen kunna göras
till hufvudsak, men desto mera skola bankerna blifva hänvisade till ett rigtigare
förvaltningssätt, under det de ändock blifva i stånd att kunna lämpa sig
efter allmänna rörelsens på vexlande förhållanden beroende större eller mindre
behof af undsättning.
Rikets Ständer hafva derföre, i afseende på enskilda bankers sedelutgifningsrätt,
ansett sig böra hufvudsakligen bibehålla nu gällande stadganden; dock har
härvid blifvit föreskrifvet, att de för kassakreditiv lemuade säkerhetshandlingaf,
på hvilka sedelutgifning grundas, höra vara till beskaffenheten jemförliga med
grundfondshypothek.
Af Finans-komitéen har den grundsats framställts, att innehafvare af banksedlar
böra framför bankens öfriga fordringsegare hafva förmånsrätt i bankens
grundfondshypothek. Detta synes ega giltigt skäl deruti, att i allmänhet emottagaren
af en banksedel icke i samma mån som den, hvilken på annat:sätt blifver
fordringsegare hos banken, kan efter omständigheterna pröfva huruvida han vill
med densamma inlåta sig i förbindelse. Det skulle emellertid lända till skada
både för scdelinnehafvaren och banken, om grundfondshypotheken icke under något
förhållande finge tagas i anspråk för inlösen ar bankens sedlar, förrän denna
vore ur stånd att med den riksmyntskassa, sorn förmedelst andra tillgångar kunde
anskaffas, fullgöra banksedlarnes inlösen. Omständigheter kunna inträffa, då ett
så starkt och hastigt tillströmmande af banksedlar tor inlösen uppstår, ätt äfven
den med största klokhet och försigtighet förvaltade bank bringas i en tillfällig
förlägenhet. Bankens styrelse bör derföre våra i tillfälle att, när en dylik svårighet
kan befaras, på lämpligt sätt använda det medel, sorn just är afsedt att i
sista hand betrygga inlösningsförmågan, nemligen grundfondshypotheken. Finanskomitéen
har ock föreslagit, att hankbolag skall ega för infriande af sina utelö
-
32 Exf) edilia n s - U!s k o l tets Förslag till linder d. Skrifvelse, N:u 183.
pande sedlar, om behoivet sådant kräfver, försälja större eller mindre del af de
grundfondssäkerheter, som bestå i räntebärande obligationer. Att denna del af
hypotheken i allmänhet skall i första band anlitas, är väl antagligt med afseende
derpå, att obligationer gemenligen äro lättare användbara, än inteckningar; men
fullgiltig! skäl att ovilkorligen föreskrifva, det endast denna del får begagnas, synes
ej förefinnas. Deremot bör beslutet om ett sådant användande icke få bero
af bolaget eller bankstyrelsen ensam, utan bör tillstånd dertill erhållas af den
myndighet, som närmast bar att öfvervälta banken, nemligen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Härigenom förebygges hvad som eljest kunde befaras, att en bauk,
sorn vore i den ställning, att utredning ovilkorligen borde verkställas, och icke
endast i tillfällig förlägenhet, kunde begagna denna utväg lill att för någon tid
undanskjuta den slutliga uppgörelsen.
För att bankernas upplåuingsrörclse må kunna bedrifvas med den möjligast
största både säkerhet och nytta för såväl allmänheten, som baukerna sjelfva,
bör denna rörelse icke underkastas andra inskränkningar, än som till förekommande
af missbruk må finnas oundvikliga, men för öfrigt all frihet lemnäs åt
aftalet inom de af lagen i allmänhet utstakade gränser. Kongl. Kungörelsen af
den 9 Januari 1846 föreskrifver i detta afseende allenast, att förbindelser, hvari
ränta är utfäst, ställda till innehafvaren, eller till viss man eller ordres, ej må
lyda å mindre belopp än 333 R:dr 16 sk. banko; men Finans-komitéen har härförutan
föreslagit, att sådana förbindelser, derest betalningstiden ej räknas efter
uppsägning, icke finge ställas å längre förfallotid än högst tolf månader. Om,
med afseende derpå, att ifrågavarande slags förbindelser, utställda å små summor,
skulle genom deras löpande egenskap kunna sättas i omlopp såsom banksedlar
och derigenom en sedelutgifning till större omfång, än lagen medgifver, åvägabringas,
det ifrågavarande förbudet mot utställande af depositionsbevis å lägre
summa än 500 R:dr eger giltig grund, så synes derutöfver icke behöfvas den ytterligare
inskränkningen i afseende på förfallotiden. Denna inskränkning verkar
deremot ofördelaktigt, både för insättare och för bankerna sjelfva. Mången insaltare,
som vill för längre tid placera ett kapital, önskar att vara försäkrad mot
möjligheten af en nedsättning i den ränta, han vid penningarnes insättande kan
hafva betingat sig, och finnér sig dessutom besvärad af att nödgas tid efter annan
låta omskrifva förbindelsen. Bankerna åter röra sig med desto större säkerhet
och kunna desto mera lämpa sig efter rörelsens behof, ju mindre de äro underkastade
hastiga förändringar i utlåningstillgångarne; och för dem är det derföre
långt ifrån likgiltigt, om de tvingas att ställa återbetalningen af insatta medel
på korta uppsägnings- och förfa Hölider. På dessa skäl hafva Rikets Ständer uteslutit
den ifrågavarande inskränkningen i afseende på förfallotiden för medel, som
på deposition i bankerna insättas.
Deri, som, innan lian inlåter sig i förbindelse med en bank, vill söka bilda
sig ett omdöme om det förtroende densamma må förtjena, kan finna en icke oväsendtlig
ledning härvid i kännedomen om de personer, af hvilka bolaget utgöras,
och tillfälle att erhålla denna kännedom bör derföre alltid stå öppet. Men för
att enhvar må med lätthet kunna förskaffa sig sådan, är hvarken intagandet af
delegarnes namn i vederbörande Rådstufvurätts inteckningsprotokoll, eller ett i
någon allmän tidning infördt tillkännagifvande tillfyllest; och Rikets Ständer
hafva derföre ansett böra föreskrifvas, att bankerna skola åläggas föra en förteckning
öfver samtlige sina delegare, innehållande tillika uppgift om skedda förändringar,
Expeditions- IJ Is ko Hals För sini] till underd. Skrifvelse, N:o 183. 33
dringar, och att alltid ovägerligen hålla densamma tillgänglig för hvem som önskar
deraf taga kännedom.
Den enskilda bankbolag hittills tillagda rätt att få afdraga låneränta i förskott,
hafva Rikets Ständer ansett böra försvinna; hvaremot rättigheten till handräckning
vid fordringars utsökande, lika med Rikets Ständers Diskontverk, funnits
böra äfven för framtiden bibehållas.
I fråga om de valörer, hvarå enskilda banksedlar må utställas, hafva Rikets
Ständer tagit under öfvervägande en af Rikets Ständers år 1860 församlade
Revisorer i deras berättelse gjord framställning, att enskilda banker icke måtte
berättigas utgifva sedlar å lägre valör, än 10 R:dr; men, på de skäl, som i denna
vid flera föregående tillfällen afhandladc fråga andragits, hafva Rikets Ständer
ansett, hvad nu i detta afseende är medgifvet, äfven hädanefter böra blifva oförändradt.
Den ränta, som bör tillkomma innehafvare af banksedel, i händelse inlösen
deraf vägras, eller banken råkar i konkurstillstånd, har Finans-komitéen föreslagit
att bestämmas till hvad banken under sin verksamhet högst må hafva betingat;
men Rikets Ständer anse för sin del, att, på sätt äfven Rikets Ständers förslag
vid 1856—1858 årens riksdag innehåller, denna ränta bör bestämmas till sex
procent.
Till de i Finans-komitéens förslag bankstyrelse ålagda skyldigheter i afseende
på allmän myndighets kontroll å och offentliggörande af bankens ställning,
hafva Rikets Ständer tillagt stadganden, som afse upplysningar om den ränta och
disconto, hvilka hos banker varit gällande såväl vid upp- som utlåning.
Finans-komitéen har föreslagit, att, om hela den del af bankbolags grundfond,
som af räntebärande obligationer skall utgöras, blifvit föryttrad, eller bolaget
gjort sådana förluster, att reservfonden och 10 procent af den grundfond, sorn de
solidariske bolagsmännen insatt, gått förlorade, då skall banken ställas under utredning
och bolaget derefter upplösas, så framt ej bankdelegarne, på en utaf någon
af dessa anledningar sammankallad bolagsstämma, inför protokollet förklara
sig villige att inom 6 månader, genom erforderligt tillskott å sina lotter, återställa
grundfonden till dess behöriga belopp.
Men då, enligt hvad ofvan blifvit anmärkt, behof att för något tillfälle använda
en del af grundfondssäkerheterna kan uppstå, utan att banken hvarken gjort
ens någon förlust eller aunat skäl till dess upplösning är för handen, så har en
ovilkorlig skyldighet lör bankbolag att ställa sig under utredning ansetts böra
åläggas endast i det fall, att resor vfond och 10 procent af grundfonden gått förlorade
samt den sistnämnda icke inom någon kort tid återställes till dess behöriga
belopp. I såväl bankens eget som allmänhetens intresse anse Rikets Ständer det
likväl ligga, att denna tid så mycket möjligt inskränkes, och har densamma derföre
blifvit bestämd till tre månader. Det kunde för öfrigt väl synas, som om
ett beslut af denna beskaffenhet icke borde kunna få åvägabringas allenast af en
pluralitet bland bolagsmännen, utan att samtliges medgifvande dertill vore erforderligt.
Men då det kontrakt, förmedelst hvars antagande bolagsmännen bestämma
sina ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, skall innehålla bestämmelser om
rösträtt och vilkoron för fattande af bolagsbeslut, samt i detta kontrakt särskilda
vilkor för åvägabringande af giltigt beslut i nu förevarande fråga kunna bestämmas,
så lärer lagen för enskilda banker icke böra, genom en föreskrift att enhälligt
bifall härutinnan skall erfordras, i så hög grad försvåra möjligheten af en åtBih.
till Rikets St. Prat. 1862—1863. 10 Sami. 1 Afd. 19 Hafi. 5
34 Expeditions-Utskottets Förslag tillunder d. Skrivelse, N:o 183.
gärd, som väl i de aldra flesta fall måste vara fördelaktigare än en tvungen utredning,
och hvilken icke heller innefattar ett förnärmande af bolagsmännens rätt
eller en tillökning af deras ansvar, enär de i allt fall äro skyldige att svara en
för alla och alla för en för bolagets förbindelser.
I sammanhang med den åt innehafvare af enskilda bolags banksedlar tillerkända
förmånsrätt i bankens grundfond,jhypothek, har Finans-komitéen föreslagit
att, när dylikt bolag råkar i konkurstillstånd, någon utdelning ej må få ega
rum till de borgenärer, hvilka icke njuta förmånsrätt, förrän efter tilländagåendet
af den tid utaf två år, inom hvilken banksedel-innehafvare böra anmäla sin fordran.
Men då förmånsrätt icke tillkommer banksedel-innehafvare i andra tillgångar
än grundfonden, samt ett uppskof med utdelning i mån af skeende realisation
föranleder nödvändighet att fortsätta en rörelse, hvilken just i och med konkursen
bort inställas, och vid hvars fortfarande än ytterligare förluster för fordringsegarne
äro under sådana förhållanden nästan oundvikliga, hafva Rikets Ständer ansett
denna föreskrift icke vara lämplig.
För öfrigt torde Rikets Ständer allenast behöfva omförmäla att ännu några
mindre förändringar ansetts ändamålsenliga, äfvensom att vissa uteslutningar af
stadganden, som äro antagna i Finans-komitéens förslag, föranledts dels deraf att
Rikets Ständers nu ifrågavarande förslag afser allenast banker med rätt att utgifva
egna banksedlar, dels deraf, att den utaf nämnda Komité ifrågasatta s. k. Allmänna
Svenska Banken icke kommit till stånd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och i enlighet med hvad Rikets
Ständer för sin del beslutat, få Rikets Ständer hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla att E. K. Majit, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen angående inrättande
af enskilda banker eller diskonter af den 14 Januari 1824, för så vidt densamma
afser dylika anstalter med rätt att utgifva egna banksedlar; Kongl. Kungörelsen
angående enskilda banker, hvilka utgifva egna kreditsedlar, af den 9 Januari
1846; Kongl. Förordningen angående vissa lagbestämmelser med afseende
på enskilda banker af den 6 Oktober 1848, och Kongl. Kungörelsen om vissa ändringar
och tillägg vid Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 1846 angående enskilda
banker, som utgifva egna kreditsedlar, af den 10 November 1855, — måtte täckas,
i öfverensstämmelse med bilagda, af Rikets Ständer antagna förslag, i nåder
utfärda Lag om enskilda banker, med rätt att utgifva egna banksedlar.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 November 1863.
Expeditions-Ulskottets Förslag .lill underd. Skrifvelse N:o 183.
35
Förslag
tili
Lag om enskilda banker, med rätt att utgifva egna banksedlar.
orfahfcbrb» ihm ^mrn^ § 1-
Enskilde, som vilja ingå bolag, i åndamål att genom en vald styrelse drifva
bankrörelse med ratt att utgifva egna banksedlar, skola hos Kongl. Majit om nådig
tillåtelse dertill sig anmäla, och dervid inlemna de af bolaget antagna bolagsreglor.
Befinnas dessa öfverensstämma med denna lag samt. lag och förordningar i öfrigt,
och finner Kongl- Majit den bankinråttning vara för landet nyttig, meddelas tillåtelse
till bankrörelsens drifvande under en tid af högst tio år, räknade från bankens
öppnande.
Önskar bankbolag förlängning af oktroj en erhålla, gore i den ordning, som
nu år sagd, ansökan derom aderton månader innan den löpande oktroj en tillån dag år
§ 2-
Delegarne i sådant bankbolag böra vara Svenske medborgare, till antalet
minst tretio, och svare de, en för alla och alla för en, för uppfyllandet af alla bankbolagets
förbindelser. De kallas solidariske bolagsmän.
u, , § 3.
De solidariske bolagsmännen stånde öppet att, till förstärkande af bankens
grundfond, med sig förena lottegare, hvilkas ansvarighet för bolagets förbindelser begränsas
af deras lotters fulla belopp. De kallas kommandit-delegare; och må sådane
icke i bolaget inrymmas för mer ån högst hälften af det belopp, de solidariske bolagsmännen
uti grundfonden insatt.
§ 4.
Kommandit-delegare må ej tillerkännas rättighet att deltaga i andra beslut å
bolagsstämma, ån val af revisorer, till hvilket uppdrag jemväl de må kunna utses.
§ 5.
Mom. 1. Solidarisk bolagsman, dess arfvinge eller sterbhusdelegare vare ej
berättigad att under oktroj tiden ifrån bolaget afgå, eller någon af sina lotter å annan
person öfverlåta, med mindre bolaget dertill samtyckt. Begäran derom änmåles
skriftligen hos styrelsen och pröfvas å den ordinarie bolagsstämma, som hålles under
nästföljande räkenskapsår.
Mom. 2. Kommandit-delegare må sina lotter till annan person öfverlåta, efter
anmälan hos bolagets styrelse och under iakttagande i öfrigt af de föreskrifter,
bolaget i sådant afseende bestämt.
36 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N.-o 183.
§ 6.
Når solidarisk bolagsman från bolaget afgått eller ny sådan deri vunnit inträde,
skall uppgift hårom, genom styrelsens försorg, efter hvarje ordinarie bolagsstämma,
så vål aflemnas till vederbörande Rådstufvurätt, för att i dess inteckningsprotokoll
intagas, som ock i allmänna tidningarne kungöras.
§ 7.
Mom. 1. I banken skall finnas en förteckning öfver samtlige såvål solidariske
bolagsman som kommandit-delegare, hvilken förteckning tillika skall innehålla uppgift
om det antal lotter, en hvar innehar.
Mom. 2. I denna förteckning skola alla behörigen skedda förändringar i
eganderåtten till lotter genast antecknas.
Mom. 3. En hvar, som sådant önskar, stånde fritt att, å de tider banken hålles
för allmänheten öppen, af denna förteckning taga kännedom, äfvensom att, emot
afgift, erhålla till rigtigheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag derutur.
§ 8.
Bolagsreglorna böra innefatta bestämmelser i följande hufvudsakliga ämnen:
a) om beloppet af grundfonden;
b) huruvida kommandit-delegare må inrymmas och på hvilka vilkor, deribland
särskildt om den andel i vinsten, som skall dem tillkomma;
c) om grunderna för röstråttighets utöfvande vid bolagsstämma;
d) om antalet af styrelsens ledamöter, hvilka vid hufvudkontoret böra vara
minst fem;
e) om antalet af revisorer och om tiden för revisionen, som årligen bör förrättas
;
f) om bankens rörelsegrenar; börande uttryckligen stadgas, att egna eller andra
enskilda bankers lottbref ej få såsom säkerhet för försträckning emottagas;
g) om sättet för vinnande af ändring i bolagsreglorna;
h) om tiden för ordinarie bolagsstämma, som minst en gång årligen bör hållas,
och om vilkoren för sammankallande af extra bolagsstämma;
i) om bildandet af en reservfond och om den andel af årliga vinsten, som till
densamma skall öfverföras; samt
k) om de grunder, efter hvilka, med iakttagande af hvad § 13 hår nedan föreskrifver,
de intecknade skuldebref och räntebärande obligationer skola uppskattas,
hvilka få såsom grundfonds-hypothek antagas.
§ 9
Bankbolags af de solidariske bolagsmännen insatta grundfond må ej understiga
En million Riksdaler Riksmynt.
§ io.
Mom. 1. Denna grundfond skall inom ett år, räknadt från den dag banken
för allmänheten öppnas, vara till fulla beloppet, i rikets gällande mynt inbetald, samt
Expeditions-Utskoltets Förslag till underö. Skrifvelse, N:o '183. 37
den i § 13 hår nedan beståmda andel deraf till grundfonds-hypothck förvandlad och
i allmänt förvar nedsatt, i enlighet med hvad denna lag och bolagets reglor i öfrigt
derom närmare bestämma.
Har ej den grundfond blifvit inom nu stadgade tid på berörda sått insatt,
vare oktrojen förverkad.
Mom. 2. Hafva kommandit-delegare blifvit i bolaget inrymde, varde likaledes
det belopp, hvarmed den ursprungliga grundfonden sålunda förstårkes, insatt inom
ett år, räknadt från den dag, den dertill öppnade teckning afslutats.
§ Il
Grundfonden
bör i lika lotter fördelas. Lottbref skall alltid ställas på en
namngifven person och må ej utfärdas förr ån hvad till grundfonden hörer år vordet
insatt, såsom derom i § 10 stadgas.
§ 12.
Insatt grundfond må ej genom utdelning minskas, så långe bankrörelsen fortfar,
och icke heller vid dennas upphörande i vidsträcktare mån, ån att återstoden
fullt motsvarar beloppet af bolagets utelöpande och gällande förbindelser af alla slag.
§ 13-
Mom. 1. Utaf grundfonden skall Styrelsen, enligt af bolaget meddelade närmare
föreskrifter, förvandla minst sextio, högst sjutiofem procent till grundfonds-hypothek
af sådan beskaffenhet, som hår nedan såges.
Mom. 2. Dessa grundfonds-hypothek skola bestå till minst en tredjedel af
lått säljbara, räntebärande obligationer, och till den öfriga delen af skuldebref, intecknade
i jordegendom å landet inom hälften af sednast fastställda taxeringsvärde,
eller uti fastighet i stad inom hälften antingen af brandförsåkringsvårdet eller af sist
fastställda taxeringsvärdet; börande likväl alltid byggnad i stad, för att inteckning
deri må kunna såsom grundfondssåkerhet antagas, vara brandförsåkrad uti någon med
vederbörligen stadfåstadt reglemente försedd brandförsåkrings-inråttning inom landet.
§ 14.
Morn. 1. Grundfonds-hypotheken pröfvas af bolaget jemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
eller den, han i sitt ställe förordnar att pröfningen öfvervara, samt
godkännas når de finnas vara af den beskaffenhet, förestående § omförmåler, och i
öfrigt anses innefatta full säkerhet.
Mom. 2. Vid utbyte af säkerheter, hörande till grundfonden, förfares på enahanda
sått, som vid den första pröfningen.
§ 15.
Grundfonds-hypotheken skola uti Landtrånteriet eller annat allmänt förvar
nedläggas i kassakista, försedd med särskilda lås, hvartill styrelsen och ett af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande utsedt allmänt ombud hafva hvar sin nyckel.
38 Expeditions-(IIskottets Förslag till vnderd. Skrifvelse N:o 183.
§16.
Mom. 1. De solidariske bolagsmännen i bankbolag skola sig emellan utse en
styrelse, hvilken eger att, enligt den instruktion, som af bolaget utfärdas, och under
sådan kontroll af offentlig myndighet, som i denna lag stadgas, banken förvalta och
i alla mål för bolaget lagligen tala och svara.
Mom. 2. En hvar delegare, som till styrelseledamot utses, skall i bankens
förvar deponera minst ett lottbref, hvilket icke, så långe han i styrelsen qvarstår, får
från banken utlemnas.
§ 17.
Mom. 1. Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig
ordning fattadt bolagsståmmobeslut.
Mom. 2. Afgående styrelseledamot förblifver ansvarig för de åtgärder, i hvilka
han deltagit, tilldess, efter i vanlig ordning skeende revision, ordinarie bolagsstämma
beviljat decharge.
§ 18. .TW-doo M
Namnen på styrelsens ledamöter Samt på dem, hvilka ega att underskrifva
bolagets banksedlar och öfriga förbindelser, skola efter hvarje ordinarie bolagsstämma,
äfvensom, då någon förändring i dessa afseenden eljest inträffar, anmälas hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och införas i allmänna tidningarne.
§ 19.
Styrelsen åligger:
att når som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för
Kongl. Majits Befallningshafvande eller dess ombud, samt för den särskilda undersökning
Kongl. Majit kan finna för godt att låta anställa;
att genast efter hvarje qvartals slut, i närvaro af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller dess ombud, upprätta och derefter ofördröjligen till Kongl. Majit insända,
äfvensom genom allmänna tidningarne offentliggöra en öfversigt af bankens
ställning; börande denna öfversigt jemväl innehålla uppgift om upp- och utlåningsrånta
samt diskonto, som, under den tid öfversigten omfattar, varit i banken gällande;
att, så snart ändring i upp- eller utlåningsrånta eller diskonto beslutes, genast
derom i allmänna tidningarne kungöra;
att, efter verkställd revision, till Kongl. Finans-departementet insända revisionsberättelsen,
äfvensom att låta införa densamma i allmänna tidningarne; och
att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad denna lag bjuder samt de äf
Kongl. Majit fastställda bolagsreglor föreskrifva.
Sker afvikelse härutinnan och varder ej det anmärkta förhållandet inom en
månad råttadt, ankomme på Kongl. Majit att i svårare fall förklara bolaget hafva
förverkat rättigheten att bankrörelse drifva.
§ 20.
Enskildes förhållanden till banken må ej för allmänheten yppas.
ExpedUions-Ulskolle.ls Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 183. 39
§ 21. .. ; ...
Bankens hufvudkontor må endast i stad öppnas.
§ 22.
Genom kungörelse i allmänna tidningarne skall tillkånnagifvas når banken
öppnar sin rörelse; och skall underrättelse om dagen, dä sådant sker, till Kongl.
Finans-departementet insändas.
§ 23.
Förr ån banken öppnar sin rörelse, skall inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
styrkas:
a) att inför Rådstugurätten i den stad, der bolagets hufvudkontor år beläget,
blifvit i hufvudskrift förevisade och uti intecknings-protokollet ordagrannt intagne
såväl den af Kongl. Majit för bolaget utfärdade tillståndsresolution, som ock bolagsreglorna,
samt att Rätten, på bolagets bekostnad, låtit i allmänna tidningarne införa
kungörelse om det ingångna bolaget;
b) att uppgift å de bolagsmän, hvilka, i enlighet med denna lag, för bolagets
förbindelser åro solidariskt ansvarige, blifvit ej allenast aflemnad till samma Rått och
i dess intecknings-protokoll intagen, utan ock i allmänna tidningarne kungjord;
c) ätt till banken blifvit å lotterna inbetalta minst tio procent af grundfonden
äfvensom att handlingar, hvilka bolaget efter pröfning godkänt, åro hos banken
aflemnade till säkerhet derför, att återstoden af grundfonden varder, jemlikt § 10,
inom ett år i banken insatt.
§ 24.
Förrän banken börjar att utgifva egna banksedlar, skall tillika inför Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande styrkas:
a) att grundfonds-hypothek, i värde motsvarande minst 25 procent af grundfonden,
blifvit på föreskrifvet sått i allmänt förvar nedsatte;
b) att profblanketter till banksedlarne, efter hvad derom i § 27 sågs, blifvit
till Kongl. Finans-departementet aflemnade;
c) att uppgift å de personer, som skola banksedlarne underskrifva, blifvit uti
allmänna tidningarne införd.
§ 25.
Varda, sedan bankbolag fullgjort hvad rörande rättighet till egna banksedlars
utgifvande år sagdt, kommandit-delegare i bolaget inrymde; vare bolaget, der det
på den sålunda vunna förstärkningen vill sedelutgifning grunda, pligtigt att, innan
det dertill må anses beråttigadt, inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande särskildt
styrka, att grundfonds-hypothek, motsvarande minst sextio, högst sjutiofem procent
af förstärkningen, ytterligare blifvit i föreskrifven ordning nedsatta i ällmänt förvar.
§ 26.
Mom. 1. Bankbolag, som till utgifvande af egna banksedlar år beråttigadt,
må ej utlemna eller i allmänna rörelsen på en gång utelöpande hålla större belopp,
ån sorn sammanlagdt i värde motsvaras af:
40 ExpediHöns-Utskottets Fältslag lill underd. Skrifvelse, N:o 183.
a) det i allmänt förvar nedsatta grundfonds-hypothek, enligt enskilda bankens
räkenskaper;
b) behållningen i enskilda bankens egna kassor af rikets mynt och Rikets
Ständers Banks sedlar;
c) guld och silfver efter samma beräkningsgrund i afseende på värdet, som för
Rikets Ständers Bank nu år eller framdeles kan blifva föreskrifven;
d) behållningen af i Rikets Ständers bank insatte medel;
e) de för kassakreditiv lemnade såkerhetshandlingar, hvilka enskilda banken
innehar och som åro till beskaffenheten med grundfonds-hypothek jemförliga, i den
mån kreditiven åro anlitade; dock aldrig till större belopp, ån som motsvarar femtio
procent af bankens hela grundfond.
Mom. 2. Till bankbolags utelöpande sedelstock räknas alla af bankbolaget
utgifna, till innehafvaren ställda, tryckta eller graverade förbindelser af hvad namn
och beskaffenhet som helst.
§ 27.
Mom. 1. De af bankbolag utgifna banksedlar skola utställas till innehafvaren
att utan ränta vid anfordran inlösas, och underslcrifvas af minst två bland styrelsens
ledamöter samt en bankens tjensteman, som dertill af styrelsen förordnas.
Banksedlar få endast lyda å fem, tio, femtio, etthundra och femhundra Riksdaler
Riksmynt.
Mom. 2. De skola till storlek och form vära så beskaffade, att papperet till
dem å 5 och 10 Riksdaler år 4,5 tum i längd och 2,5 tum i bredd, till dem å 50
och 100 Riksdaler, 5 tum i längd och 4,5 tum i bredd, samt till dem å 500 Riksdaler,
7,5 tum i längd och 4,5 tum i bredd, allt efter Kongl. Stadgan om mått och
vigt den 31 Januari 1855.
Mom. 3. Banksedlar må tillverkas af ofårgadt papper, dock icke till likhet
med Rikets Ständers Banks sedlar. Om tryckning eller gravering ankomme på bolaget
att bestämma; dock bör banksedels valör alltid vara tydligen utmärkt.
§ 28.
Banksedel skall ovilkorligen, då den i bankens hufvudkontor till invexling
företes, inlösas med Rikets mynt eller Rikets Ständers Banks sedlar. Vägras inlösen,
vare banksedel-innehafvaren berättigad att, jemte kapitalet, åtnjuta ränta efter
sex för hundrade om året, från den dag inlösen blifvit vägrad, intilldess betalning
kan erhållas.
§ 29.
Brister bankbolag i skyldigheten att sina utgifna banksedlar vid anfordran
inlösa, ege innehafvaren, efter deremot genom Notarius Publicus verkställd protest,
för hvilken kostnaden skall drabba bolaget, om förhållandet anmälan göra hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, hvilken, derest det ej genast kan visas, att hindret af
tillfällighet härrört, ofördröjligen skall om förhållandet till Kongl. Maj:t inberätta
och under tiden bankrörelsen inställa. På Kongl. Maj:t ankommer att besluta, huruvida
bankens oktroj i sådant fall skall vara förverkad.
§ 30.
Expedilions-ulskottets Forsing till underd. Skrifvelse, N:o 183. 41
§30.
Aivy-. ii’ gfimDolar» i thid pfiitt -.-.niAn-fA i main gfiioavifjija .>oaui
För infriande af sina utelöpande banksedlar eger bankbolag att, om behofvet
sådant kråfver, efter dertill af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erhållet tillstånd,
använda större eller mindre del af bankens grundfondssåkerheter, i hvilket fall bankbolagets
sedel-utgifningsrått dock skall minskas med det belopp, hvartill de föryttrade"
säkerheterna varit uppskattade; skolande bankbolaget, så snart möjligen ske
kan, åter bringa dessa säkerheter till behörigt belopp.
§ 31.
Morn. 1. Enskild banks räntebärande förbindelse, ställd till innehafvaren, eller
till viss man eller ordres, må ej lyda å mindre belopp, ån 500 Riksdaler Riksmynt.
Moln. 2. Insätta ingsbevis med eller utan utfåst ränta, ståldt till viss man,
må ej lyda å mindre belopp ån 100 Riksdaler Riksmynt och bör innehålla, att öfverlåtelse
deraf skall till nye egarens säkerhet i banken anmälas.
§ 32.
Mom. 1. Bankbolag vare beråttigadt att begagna tryckta eller graverade
blanketter ej blott till banksedlar, utan ock till lånereversaler, qvittenser, kontrakter
och bevis.
Morn. 2. De qvittenser, som af banken meddelas, gälla endast såsom verifikationer,
men må icke öfverlåtas eller i rörelsen utleiqnas.
§ 33.
Bankbolag må ej drifva handel med annat ån guld och silfver, i»- och utrikes
vexlar samt allmänna räntebärande papper, ej heller ega annan fastighet, ån sorn
för bankens inrymmande år behöflig ; men vare oförhindradt att inropa pantsatt eller
utmätt egendom, som utbjudes på auktion, dervid bankens rått och säkerhet kan vara
beroende, dock med iakttagande deraf, att sådan egendom åter varder försåld, så
snart detta utan förlust för banken kan ske.
§ 34.
Vid fordringars utsökande njute bankbolag samma rått till handräckning, som
för Rikets Ständers Diskontverk nu år eller framdeles varder beviljad; börande lagsökning
för fordran inom en månad från förfallotiden anställas.
§ 35.
Råtter domstol i sak mot bankbolag, äfvensom då bankbolag råkar i konkurstillstånd
eller söker årsståmning' å sina borgenärer, vare Rådstufvurätt i den stad,
der bolagets hufvudkontor år beläget.
§ 36.
Den genom Kongl. Förordningen den 4 Mars 1862 för skuldfordran i allmänhet
bestämda preskriptionstid af tio år ege ej rum i fråga om banksedlar, utBih.
till R. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 A/d. 19 Hafi. 6
42 Expeditions-Utskott als Förslog tilt underd. Skrifvelse, N:o 183.
gifna af bankbolag, ej heller skall bevakning af dem enligt Konkurslagen erfordras,
i händelse bankbolag råkar i konkurstillstånd eller i anledning af årsståmning, som,
vid bolagets upplösande, må utfärdas å dess öfriga borgenärer.
§ 37.
Har bankbolag, enligt något räkenskapsårs behörigen reviderade bokslut, gjort
sådana förluster, att bankens reservfond och tio procent af den grundfond, som de
solidariske bolagsmännen insatt, gått förlorade, då skall banken ställas under utredning
och bolaget derefter upplösas, så framt ej bolaget, på en af denna anledning
sammankallad bolagsstämma, förklarar sig villigt att inom tre månader, genom erforderligt
tillskott å lotterna, återställa grundfonden till dess behöriga belopp.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åligge noggrannt tillse, att sådant bolagsståmmobeslut
inom sagde tid blifvit fullgjordt. Har ej så skett, varde bolaget ovilkorligen
under utredning ståldt.
§ 38
Mom. 1. Når bankbolag med rättighet att utgifva egna banksedlar utan konkurs
upplöses, äfvensom derest bolaget råkar i konkurstillstånd, vill Kongl. Maj:t,
uppå anmälan derom, genom allmän kungörelse, som två gånger årligen, ett halft
år emellan hvardera, från predikstolarne i hela riket upplåses och i allmänna tidningarne
intages, förelägga eif hvar, som innehar bankens sedlar, att, vid förlust, af
all betalningsrått, inom två år från kungörelsens datum, banksedlarne, när bolaget
utan konkurs upplöses, förete till infriande i banken, men om banken råkat i konkurstillstånd
och betalning således ej genast ske kan, till bokföring och erhållande
kostnadsfritt af påskrift derom, uppvisa inför den eller dem, Rätten, der konkursmålet
år anhångigt, i sådant afseende förordnar.
Mom. 2. Bankens grundfonds-hypothek skola i främsta rummet användas till
infriande af de utelöpande banksedlarne samt, endast i den mån tillgång utöfver detta
behof förefinnes, för utredningen i öfrigt tagas i anspråk.
Mom. 3. För banksedel njute innehafvaren från den dag, sedelns inlösen
vägrad blef eller, om inlösen dessförinnan ej blifvit åskad, från den dag offentlig
stämning beslutes, intill dess inlösen vidtager, ränta efter sex för hundra om året.
Expedition*-Utskottats Förslag till anderd. Skrifvelse, N:'o 184. 43
\:0 184.
Uppläsl och godkändt hos Kidd. och Adeln den 25 Nov. 1865.
Presle-Slåndel den 25 — -—
Borgare-Siåndet den 25 — —
Bonde-Slåndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga
enskilda banker utan rätt
Skrifvelse, med förslag till lag om
att utgifva egna banksedlar.
(Sammans. Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 2, Utlåtande N:o 5
och Mern. N:o 6, samt först. Lag-Utskottets Mern. N:o 88.)
Rikets Ständer, som uti särskild underdånig skrifvelse af denna dag afgifvit
förslag till lag om enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, hafva
deruti antydt det hufvudsakliga skälet, hvarföre Rikets Ständer ansett sådana banker
böra vara grundade på solidarisk ansvarighet för delegarne. Genom banksedelutgifning
träda nemligen bankerna i förbindelser af en vida större utsträckning
och af helt olika beskaffenhet, än eljest; ty om äfven banksedlar icke enligt lag
gälla såsom ovilkorligt betalningsmedel, kan dock i de liesta fall emottagandet af
sådana vid liqvidcr knappast vägras, och emottagaren är till följd så väl af nödvändigheten
att begagna det slags cirkulations-medel, hvilket erbjudes honom, som
af flera andra anledningar, ur stånd att med samma frihet och sakkännedom, som
den, hvilken på annat sätt blifver fordringsegare hos en bank, pröfva, om och i
hvad mån han vill emottaga en bankens förbindelse.
Lagstiftningen har emellertid i de allra flesta länder med en mera utvecklad
industri medgifvit bildandet af industriela associationer med en till visst belopp
begränsad ansvarsskyldighet för delegarne, en rättsgrundsats, som i Svenska lagstiftningen
blifvit erkänd genom Kongl. Förordningen af den 6 Oktober 1848 angående
aktiebolag.
Rikets Ständer torde icke behöfva erinra om denna bolagsforms betydelse
för åstadkommandet af företag utaf större omfattning; liksom det endast behötver
anmärkas, hurusom penningerörelse och bankverksamhet i sjelfva verket är fullkomligt
likartad med annan ekonomisk verksamhet, sorn afser frambringande eller
utbyten af föremål för förbrukning och nytta; ithy att penningen, liksom redskap,
S. A. K.
44 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, JS.o 184.
maskiner, kommunikationsanstalter och dylikt, allenast är ett medel för verksamhetens
lif och fortgång, samt att skilnaden emellan handel med penningar och
med verkliga varor hufvudsakligen är densamma, som vid annan arbetsfördelning.
Det torde då svårligen kunna bestridas att ju lagstiftningen i afseende på
bankinrättningar bör hvila på samma grunder, som tillämpas i fråga om andra
industriföretag; och att, om, hvad beträffar hanker med sedelutgifningsrätt, nyss
anförda omständighet föranleder ett undantag derutinnan, att oinskränkt ansvarsskyldighet
för delegarne ovilkorligen fordras, deremot banker, som icke vilja begagna
sig af egen sedelutgifning, böra få bildas på samma grund af en begränsad
ansvarighet, som är andra bolagsföreningar medgifven.
Vid banklagstiftningen lärer i första rummet böra tillses, det bankerna må
utveckla en för näringslifvet helsosam verksamhet och att allmänhetens säkerhet
för de fordringar densamma hos bankerna eger, må vara betryggad. Detta ändamål
torde förnämligast befordras derigenom, att allmänhetens och bankernas intressen
så nära som möjligt med hvarandra förenas; följaktligen bör delaktigheten
i bankföretag icke genom lagstiftningens föreskrifter inskränkas till endast ett
fåtal af samhällsmedlemmar, utan tvärtom tillfälle beredas så många som möjligt
och af för öfrigt skiljaktig samhällsställning till deltagande i dylika företag,
hvarigenom dessa blifva föremål för. en allmän både omsorg och kontroll, som å
ömse sidor måste vara i högsta grad nyttig. Men den solidariska ansvarigheten
medför onekligen både att ett stort antal kapitalegare afhålla sig från deltagande,
emedan dö ej vilja ikläda sig en så vidsträckt förbindelse, och att de, söm i dylikt
bolag förena sig, blifva benägne på samma gång att Utestänga dem, som icke
äro i ungefär samma förmögenhetsvilkor, och att, till ersättning för den stora ansvarigheten,
i främsta rummet lägga an på en stor vinst af företaget för sig sjelfva. Det
stora flertalet får åtnöja sig med att insätta sina penningar emot en jemförelsevis
låg ränta, i stället att få deltaga i vinsten af bankrörelsen; depositionerna
i bankerna stiga till stora summor . oell föranleda svårigheter vid
tider af hastiga rubbningar. Den solidariska ansvarigheten förhindrar derjemte
utländska kapital från att anläggas här i landet uti bankrörelse, ett hinder, som
icke kan anses undanröjdt genom tillfället för främmande kapitalister att möjligen
få ingå såsom kommanditdelegare i sedelutgifvande banker. Utländska kapitalister
kunna nemligen knappast antagas vilja placera små summor i många
särskilda inrättningar; men kommanditdelegare få inrymmas endast till. bankernas
halfva gruudfondsbelopp och då stora banker här i landet väl komina att blifva få,
lärer något deltagande af utländska kapitalister på denna väg, der de ej heller i
ringa ste mån få deltaga i förvaltningen, icke vara ajtt påräkna.
Då Rikets Ständer af dessa skäl funnit bildandet af banker med begränsad
ansvarighet böra medgifvas, hafva Rikets Ständer likväl ansett, att i allt fall vissa
allmänna bestämmelser böra vid detta, liksom vid andra slag af företag, utaf lagen
uppställas till allmänhetens betryggande mot de förluster, som genom sådane
inrättningar kunna uppstå, och Rikets Ständer hafva derföre, för sin del, beslutat
åtskilliga tillägg och modifikationer vid aktiobolags-lagens föreskrifter, hufvudsakligen
såsom garantier, hvilka kunna ersätta den solidariska ansvarigheten.
En sådan garanti innebär (jet af Rikets,.Ständer beslutade förbehåll, att
dylik banks grundfond skall utgöra minst En million Riksdaler; ty, för att sammanbringa
ett så betydligt belopp erfordras ett. icke ringa antal personer, hvijkas
intresse manar dem att aktgifva på förvaltningen, som dessutom naturligen blifver
föremål för en så mycket vidsträcktare offentlighet och uppmärksamhet, ju
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 184.
45
mera omfattande bankens verksamhet är. En annan hufvudsaklig- garanti ligger
uti den kontroll, som af allmän myndighet utöfvas; och Rikets Ständer hafva i
detta afseende beslutat likartade föreskrifter, som för sedelutgifvande banker, äfven
hvad angår bildandet af en reservfond, deponerande i allmänt förvar af en del utaf
grundfonden samt inställande af bankrörelsen och bankens utredning när reservfond
och tio procent af grundfonden gått förlorade. För öfrigt hafva Rikets Stänner
ansett, att aktier icke böra få utställas till innehafvaren, utan endast till viss
person eller firma; att åtminstone ett visst antal delegare böra vara svenska medborgare;
och att updgift på delegarne skall af banken hållas tillgänglig för en
hvar, som önskar kännedom om de personer, af hvilka bolaget utgöres; hvilka
föreskrifter torde vara af någon betydelse med afseende på den moraliska garanti,
hvilken otvifvelaktigt ligger i bolags-intresseuternas personlighet. Hänvisande till
de stadganden, som bilagda lagförslag innehåller, få Rikets Ständer i öfrigt endast
i underdånighet anmärka följande:
Den del af sedelutgifvande bankers grundfond, som skall nedläggas i grundfondshypothek,
kan af dessa banker rörliggöras genom egna banksedlar, som till
motsvarande belopp få utgifvas och för hvilkas inlösen är stadgad förmånsrätt i
berörde-del af grundfonden, som för, sedlarae skall utgöra säkerhet. Någon sådan
säkerhet ifrågakommer ej för banker utan rätt att utgifva egna banksedlar; och
då dessa blefve i sin rörelse alltför inskränkta, om de ej finge deri använda största
delen af det sammanskjutna aktiekapitalet, hafva Rikets Ständer ansett det
vara tillräckligt, om allenast tio procent af grundfonden undautagas från affärsverksamheten
och i förvar nedsättas. Men då sedelutgifvande banker kunna, i
händelse af tillfälligt behof för sedelinlösen, med vederbörligt tillstånd få, äfven
utan bankens upphörande och utredning, taga grundfondshypotheken i anspråk,
finnes deremot intet skäl för ett dylikt medgifvande åt banker utan egen sedelutgifning,
utan böra de af dem deponerade säkerheter ovilkorligen reserveras åt
fordringsegarne, för den händelse, att vid en utredning andra tillgångar till dessas
fulla förnöjande saknas. Af denna anledning hafva Rikets Ständer äfven, ehuru
samma fordringar blifvit uppställda för antagligheten af värdepapper till gruudfoudshypotkek,
som i afseende på sedelutgifvande banker, ansett obehöfligt att
föreskrifva, huru stor del af hypotheken bör utgöras af obligationer, utan lemnat
fritt åt bolaget, att efter godtfinnande bestämma proportionen emellan sådana och
intecknade förbindelser.
För öfrigt hafva Rikets Ständer för nu ifrågavarande banker beslutat, å
ena sidan, hufvudsakligen enahanda reglementariska och kontroll-stadganden, som
för banker med sedelutgifningsrätt, och, å den andra, sådana bestämmelser i aktiebolags-lagen,
soin med den begränsade ansvarigheten sammanhänga. Skälen, hvarföre
Rikets Ständer ansett någon pröfning af Kongl. Majit, huruvida bankinrättning
må vara för landet nyttig eller icke i afseende på banker utan sedelutgifningsrätt,
ej böra utöfvas, torde framgå af'den i det föregående antydda åsigt, att
detta slags banker närmast äro hänförliga till andra aktiebolag med begränsad ansvarighet,
vid hvilkas oktrojerande sådan pröfning icke ifrågakommer.
Till förebyggande af möjligheten att i form af depositionsbevis åstadkomma
kreditpapper af samma beskaffenhet som banksedlar, hafva Rikets Ständer ansett
böra föreskrifvas, att löpande förbindelser icke få af här ifrågavarande bauker utfärdas,
ställda att betalas vid anfordran eller å lägre belopp än 500 R:dr.
I öfverensstämmelse med nu anförda grunder och i enlighet med hvad Rikets
Ständer för sin del beslutat, få Rikets Ständer hos E. K. Majit i underdå
-
46 Ex]> edition s - Uts ko tifts Försåt? till underd. Skri/velse, IS:o 184.
nighet anhålla att E. K. Maj:t, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen angående
inrättande af enskilda banker eller diskonter al den 14 Januari 1824, i hvad densamma
rörer banker utan rätt att utgifva egna banksedlar, samt Kongl. Förordningen
angående vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda banker af den
6 Oktober 1848, måtte täckas i nåder utlärda Lag om enskilda banker utan rätt
att utgifva egna banksedlar, af den lydelse bifogade Förslag innehåller.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 November 1863.
Förslag
till
Lag om enskilda banker utau rätt att utgifva egna banksedlar.
§ i
De,
som vilja ingå bolag, i ändamål att genom en vald styrelse drifva bankrörelse,
utan rätt att utgifva egna banksedlar, skola bos Kongl. Maj:t om nådig
tillåtelse dertill sig anmäla och dervid inlemna de al bolaget antagna bolagsreglor.
Befinnas dessa öfverensstämma med denna lag samt lag och förordningar i öfrigt,
och finner Kongl. Maj:t dem eljest vara af beskaffenhet att kunna godkännas, meddelas
tillåtelse till bankrörelsens drifvande under en tid af högst tio år, räknade
från bankens öppnande.
Önskar bankbolag förlängning af oktrojen erhålla, gore i den ordning, som
nu är sagd, ansökan derom aderton månader innan den löpande oktrojen tilländagår.
§ 2.
Delegare i sådant bankbolag, hvarom denna lag handlar, skola icke vara
förbundne till ansvar för bolagets skulder med större belopp, än en hvar till bolagets
grundfond insatt eller åtagit sig att insätta, derest de icke till vidare ansvarighet
sig särskildt utfåst, eller, enligt donna lag, vidsträcktare ansvarighet kan
komma att en eller annan delegare åligga.
§ 3.
Bland dem, hvilka om sådant bankbolag sig förena, skola finnas minst
tjugu svenska medborgare.
§ 4.
Delegare vare berättigad att till annan person öfverlåta eganderätt till sina
lotter; skolande likväl anmälan om sådan öfverlåtelse af den nye egaren hos bolagets
styrelse göras.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 184.
47
§ 5.
Mom. 1. I banken skall finnas en förteckning öfver samtlige delegare, hvilken
förteckning tillika skall innehålla uppgift om det antal lotter, en hvar innehar.
Mom. 2. I denna förteckning skola alla behörigen skedda och anmälda förändringar
i eganderätt till lotter genast antecknas.
Mom. 3. En hvar, som sådant önskar, stånde fritt att, å de tider banken
hålles för allmänheten öppen, af denna förteckning taga kännedom, äfvensom att,
emot afgift, erhålla till rigt.igheten af vederbörande tjensteman bestyrkt utdrag
derutur.
§ e.
Bolagsreglorna böra innefatta bestämmelser i följande hufvudsakliga ämnen:
a) om beloppet af grundfonden;
b) om den benämning, hvarunder bolaget drifver sin rörelse; börande deri
utmärkas, att delegarnes ansvarighet för bolagets förbindelser är begränsad;
c) om grunderna för rösträttighets utöfvande vid bolagsstämma;
d) om antalet af styrelsens ledamöter, hvilka vid hufvudkontoret böra vara
minst fem;
e) om antalet af revisorer och om tiden för revisionen, som årligen bör förrättas;
Vitt t r, ]f
f) om bankens rörelsegrenar; börande uttryckligen stadgas, att egna eller
andra enskilda bankers lottbref ej få såsom säkerhet för försträckning emottagas;
g) om sättet för vinnande af ändring i bolagsreglorna;
b) om tiden för ordinarie bolagsstämma, som minst en gång årligen bör
hållas, och om vilkoren för sammankallande af extra bolagsstämma;
i) om bildandet al en reservfond och om den andel af årliga vinsten, som
till densamma skall öfverföras, samt
k) om de grunder, efter hvilka, med iakttagande af hvad § 11 här nedan
föreskrifver, de intecknade skuldebref och räntebärande obligationer skola uppskattas,
hvilka få såsom grundfondshypothek antagas.
§ 7.’
Grundfonden för bankbolag med begränsad ansvarighet, må ej understiga
En million Riksdaler Riksmynt.
§ 8.
Denna grundfond skall inom ett år, räknadt från den dag, banken för allmänheten
öppnas, vara till fulla beloppet i Rikets gällande mynt inbetald, samt
den i § 11 här nedan bestämda andel deraf till grundfondshypothek förvandlad
och i allmänt förvar nedsatt, i enlighet med hvad denna lag och bolagets reglor
i öfrigt derom närmare bestämma.
Har ej grundfonden blifvit inom nu stadgade tid på berörda sätt insatt, vare
oktrojen förverkad.
48
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 184.
§ 9.
Grundfonden bör i lika lotter fördelas. Lottbref skall alltid ställas på viss
person eller finna, och må ej utfärdas förr, än hvad till grundfonden hörer är
vordet insatt, såsom derom i nästföregående § stadgas.
§ io.
Insatt grundfond må ej genom utdelning till delegarne minskas, så länge
bankrörelsen fortfar, och icke heller vid dennas upphörande i vidsträcktare mån,
än att återstoden fullt motsvarar beloppet af bolagets utelöpande och gällande förbindelser
af alla slag.
Medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka i något häremot stridande beslut
deltaga, vare, i händelse af brist bos bolaget, skyldige ansvara, en för alla
och alla för en, för återbäring af hvad för mycket utdelt blifvit. Väre ock alltid
medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka i annan måtto öfverträda de af Kongl.
Maj:t stadfästade bolagsreglor, skyldige ersätta all genom sådan öfverträdelse uppkommande
skada, en för alla och alla för en.
§ 11-
Mom. 1. Utaf grundfonden skall styrelsen, enligt af bolaget meddelade närmare
föreskrifter, förvandla minst tio procent till grundfonds-hypothek af sådan
beskaffenhet, som här nedan säges.
Mom. 2. Dessa grundfonds-hypothek skola bestå af lätt säljbara räntebärande
obligationer eller skuldebref, intccknade i jordegendom på landet inom hälften
af sednast fastställda taxeringsvärde, eller uti fastighet i stad inom hälften antingen
af brau dförsäkringsvärdet eller af sist fastställda taxeringsvärdet; börande
likväl alltid byggnad i stad, för att inteckning deri må kunna såsom grundfondshypothek
antagas, vara brandförsäkrad uti någon med vederbörligen stad fästad t
reglemente försedd brandförsäkrings-inrättning inom landet.
§ 12-
Mom. 1. Grundfondshypotheken pröfvas af bolaget jemte Kongl Majits Befallningshafvande,
eller don häri i'sitt ställe' förordnar att pröfuingen öfvervara,
samt godkännas när de finnas vara af den beskaffenhet förestående § omförmäler
och i öfrigt anses innefatta full säkerhet.
Mom. 2. Vid utbyte af säkerheter förfares på enahanda sätt, sorn vid den
första pröfningen.
§ 13-
Grundfondshypotheken skola uti Landtränteriet eller annat allmänt förvar
nedläggas i kassakista, försedd med särskilda lås, hvartill styrelsen och ett af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utsedt allmänt ombud hafva hvar sin nyckel.
Expediti orts-Utskottets Förslag lilI underd. Skrifvelse, N:o 184.
§ 14-
Mom. 1. Delegarne skola sig emellan utse en styrelse, hvilken eger att,
enligt den instruktion, som af bolaget utfärdas, och under sådan kontroll af offentlig
myndighet, som i denna lag stadgas, banken förvalta och i alla mål för bolaget
lagligen tala och svara.
Morn. 2. En hvar delegare, som till styrelse-ledamot utses, skall i hankens
förvar deponera minst, ett lottbref, hvilket icke, så länge han i styrelsen qvarstår,
får från banken utlemuas.
§ 15-
Ledamot af styrelsen kan från sin befattning skiljas genom i behörig ordning
fattadt bolagsstämmobeslut.
Afgående styrelse-ledamot förblifver ansvarig för de åtgärder, i hvilka han
deltagit, till dess, etter i vanlig ordning skeende revision, ordinarie bolagsstämma
beviljat decharge.
§ 16.
Namnen på styrelsens ledamöter samt på dem, hvilka ega att underskrifva
bolagets förbindelser, skola, efter hvarje ordinarie bolagsstämma, äfvensom då någon
förändring i dessa afseenden eljest inträffar, anmälas hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och införas i allmänna tidningarno.
§ 17.
Styrelsen åligger:
att när som helst hålla bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller dess ombud, samt för den särskilda
undersökning Kongl. Majit kan finna godt att låta anställa;
att genast efter hvarje qvartals slut i närvaro af Kongl. Majrts Befallningshafvande
eller dess ombud upprätta och derefter ofördröjligen till Kongl. Majit insända,
äfvensom genom allmänna tidningarne offentliggöra en öfversigt af bankens
ställning; börande denna öfversigt jemväl innehålla uppgift om upp-och utlåningsränta
samt disconto, som, under den tid öfversigteu omfattar, varit i banken gällande;
att,
så snart ändring i upp- eller utlånings-ränt.a eller disconto beslutes, ge
nast
derom i allmänna tidningarne kungöra;
att, efter verkställd revision, till Kongl. Finans-departementet insända revisionsberättelsen,
äfvensom att låta införa densamma i allmänna tidningarne: och
att ställa sig till noggrann efterrättelse hvad denna lag bjuder samt de af
Kongl. Majit fastställda bolagsreglor föreskrifva.
Sker afvikelse härutinnan och varder ej det anmärkta förhållandet inom en
månad rättadt, ankomme på Kongl. Majit ait i svårare fall förklara bolaget häfva
förverkat rättighet att bankrörelse drifva.
Bih. till R. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 7
50 Expedition*-(Jtékoitéts Förslag lill anderd. Skrifvelse, J\:o i84.
§ 1&
Enskildes förhållanden till banken må ej för allmänheten yppas.
§ 19.
Alla skriftliga ufh an dl in gar, sorn bolags-styrelsen för bolaget ingår, skola
undertecknas å bolagets vägnar medelst utsättande af dess antagna benämning,
vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afkandlingen underskrifvit, skola
för fullgörande af bolagets derpå grundade förbindelse ansvara såsom för egen
skuld, en för alla och alla för en.
§ 20.
Bankens bufvudkontor må endast i stad öppnas.
§ 21.
Genom kungörelse i allmänna tidningarne skall tillkännagifvas när banken
öppnar sin rörelse; och skall underrättelse om dagen, då sådant sker, till KoDgl.
Einans-departementet insändas.
§ 22.
Mom. 1. Förr än banken öppnar sin rörelse, skall inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
styrkas:
a) att inför Rådstufvu-Rätten i den stad, der bolagets hufvud-kontor är beläget,
blifvit i hufvudskrift förevisade och uti inteckniugs-protokollct ordagrannt
intagne såväl den af Kongl. Maj:t för bolaget utfärdade tillstånds-resolution, som
ock bolagsreglorna, samt att Rätten, på bolagets bekostnad, låtit i allmänna tidningarne
införa kungörelse om det ingångna bolaget;
b) att till banken blifvit å lotter ne inbetalte minst tio procent af grundfonden,
äfvensom att handlingar, hvilka bolaget efter pröfning godkänt, äro bos
banken aflemnade till säkerhet derför att återstoden af grundfonden varder, jemlikt
§ 8, inom ett år i banken insatt.
Morn. 2. Inom tre månader efter det banken öppnats, skola grundfondshypothek,
efter hvad i § 11 bär ofvan sägs, vara anskaffade, godkända och i allmänt
förvar nedsatta.
§ 23.
Mom. 1. Enskild bank, hvarom denna lag handlar, må ej utfärda tryckta
eller graverade förbindelser, ställda till innehafvaren eller till viss man eller or
der,
att betalas vid anfordran, utan endast efter uppsägning eller efter viss tid,
och må dessa förbindelser icke lyda å mindre belopp, än 500 Riksdaler.
Mom. 2. Insättningsbevis med eller utan utfäst ränta, s tälld t till vissman,
må ej lyda å mindre belopp än 100 R:dr och bör innehålla, att öfverlåtelse deraf
skall till nye egarens säkerhet i banken anmälas.
Expeditions-Utskottets Förslog lill underd. Skrifvelse, N:o 184-. 51
§ 24.
Mom. 1. Till förbindelser, lånereversaler, qvittenser, kontrakter och bevis
må begagnas tryckta eller graverade blanketter.
Mom. 2. Qvittenser för insatta medel gälla endast såsom verifikationer,
men må icke öfverlåtas eller i rörelsen utlemnas.
§ 25.
Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld och silfver, in- och utrikes
vexlar, samt allmänna räntebärande papper, ej heller ega annan fastighet,
än som för bankens inrymmande är behöflig; men vare oförhindradt att inropa
pantsatt eller utmätt egendom, som utbjudes på auktion, dervid bankens rätt och
säkerhet kan vara beroende; dock med iakttagande deraf, att sådan egendom åter
varder försåld, så snart detta utan förlust för bauken kan ske.
§ 26.
Yid fordringars utsökande njute bankbolag samma rätt till handräckning,
som för Rikets Ständers Diskontverk nu är eller framdeles varder beviljad; börande
lagsökning för fordran inom en månad från förfallotiden anställas.
§ 27.
Rätter domstol i sak mot bankbolag, äfvensom då bankbolag råkar i konkurstillstånd,
eller söker årsstämning å sina borgenärer, vare Rådstufvurätt i den
stad, der bolagets hufvud-kontor är beläget.
§ 28.
Har bankbolag, enligt något räkenskapsårs behörigen reviderade bokslut,
gjort sådana förluster, att bankens reservfond och tio procent af grundfonden gått
förlorade, då skall banken ställas under utredning och bolaget derefter upplösas,
så framt ej bolaget på en af samma anledning sammankallad bolagsstämma förklarar
sig villigt att inom tre månader, genom erforderligt tillskott å lotterna,
återställa grundfonden till dess behöriga belopp.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åligge noggrannt tillse, att sådant bolagsstämmo-beslut
inom sagde tid blifvit fullgjordt. Har ej så skett, varde bolaget
ovilkorligen under utredning stäldt.
§ 29.
Träder bankbolag, hvarom denna lag stadgar, i verksamhet utan att hafva
erhållit sådan stadfästelse, som i § 1 sägs; stånde hvar, som emellertid å det bolags
vägnar förbindelse ingår, derför i personlig ansvarighet till fordringsegaren,
såsom för annan sin förbindelse, efter allmän lag.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1864.
Expedition s-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185. 1
\:o 185.
Upplflst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 27 Nov. 1863.
Preste-Slåndel den 27 — —■
Borgare- Ståndel den 27 — —
Bonde-Ståndel den 27 — —
Rikets Stånders under duniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition med förslag till ny Strafflag.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 35, Utlåtande N:o 55, samt Meni. N:ris 70
och 74 och Först. Lag-Ulsk:ts Meni. N:o 78.)
S. A. K.
Under den 23 Sept. 1862 har E. K. Majit täckts till Rikets nu församlade
Ständer aflåta nådig Proposition med förslag till ny strafflag.
Detta förslag, hvilket, på sätt E. K. Majit antydt, endast utgör ett sammanförande
af de vid sednaste riksmöten i de mest vigtiga delar af brottmålslagstiftningen
vidtagna ändringar och en i enlighet med de dervid följde grunder
verkställd omarbetning af dess öfriga delar, har följaktligen, såsom i allo öfverensstämmande
med den af E. K. Majit och Rikets Ständer redan beslutade lagstiftning,
blifvit i det hufvudsakligaste af Rikets Ständer godkändt.
Endast i vissa fall hafva Rikets Ständer ansett sednaste tiders mildare
åsigter böra i den nya Lagen vinna en mera utsträckt tillämpning. Sådant
gäller i främsta rummet de i E. K. Majits nådiga förslag förekommande bestämmelser
om absoluta dödsstraff. De jemförelsevis få brott, för hvilka i
förslaget dödsstraffet fortfarande qvarstår, hafva väl synts Rikets Ständer i
allmänhet vara sådane, att den allmänna rättskänslan icke skulle finna sig
tillfredsställd, om ej detta straff kunde å dem följa. Men det grofva och upprörande
i dessa brott utesluter dock icke möjligheten, att jemväl vid dem mildrande
omständigheter kunna vara öfvervägande. Brottmålslagskipningens auna
Bih.
till B. St. Prot. 1862—1863. 10 Sami. 1 A/d. 1
2 Etvpeditions-Utskotiflis Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
ler ådagalägga tvärtom, att just vid de grofsta brotten omständigheterna kunua
vara som mest skiftande; och det är derföre, och såsom en konseqvens af latitudsystemet,
som Rikets Ständer ansett dödsstraffet icke böra någorstädes vara absolut,
utan öfverallt, der det i E. K. Maj:ls nådiga förslag blifvit sålunda bestämdt,
ställt, såsom ett alternativ, vid sidan deraf, straffarbete på lifstid.
På enahanda grund hafva Rikets Ständer jemväl ansett straffarbete på lifstid
icke eller böra såsom absolut straff förekomma, och derför på de ställen, der
sådant varit i förslaget stadgadt, såsom alternativ derbredvid uppställt straffarbete
påviss tid.
Jemväl i fråga om en del af öfriga straffbestämmelser hafva Rikets Ständer
ansett nedsättning i straffen kunna ske; hvaremot Rikets Ständer på andra, fastän
fä ställen funnit någon skärpning nödig. Att särskildt motivera en hvar af de
sålunda gjorda förändringarna kan ej ifrågakomma, enär, såsom Lag-beredningen
i sina motiver ock anmärker, “grunderna för afvikande straffbestämmelser svårligen
kunna uppgifvas annorlunda än genom åberopande af skiljaktiga begrepp om
brottens mer eller mindre svåra natur och om rättvisan i förhållande dertill af
det straff, som för hvarje särskildt brott bör utsättas", samt det torde vara öfverflödigt
att på hvart ställe, der sådan afvikelse förekommer, upprepa denna särskilda
grund. Endast de särskilda skäl, som någon gång för förändring i straffbestämningarne
förekommit, äro derför här nedan uppgifna.
Härförutan hafva, i följd af den åsigt, Rikets Ständer hysa om rätta karakteren
af den i Strafflagen förekommande påföljd af förlust af medborgerligt
förtroende, hvartill hörer, att densamma skall så vidt möjligt är utgöra en återspegling
af den allmänna meningen och dess uppfattning om det mer eller mindre
vanärande i ett brott, Rikets Ständer ansett det vara af vigt, att domaren icke
af Lagen förklaras pligtig att ådöma berörda påföljd ovilkorligen för alltid för andra
än sådana brott, som i och för sig äro af en så låg och vanärande beskaffenhet,
att för gerningsmannen förlust af medborgerligt förtroende för alltid måste i
allmänna omdömet blifva en följd af brottet, ehvad den vore i Lag stadgad eller
icke. Af denna anledning hafva Rikets Ständer på flera ställen i Strafflagen, der
enligt E. K. Maj:ts förslag bestämmelse om förlust af medborgerligt förtroende
för alltid förekommer, infört alternativet “på viss tid“.
Ett dylikt alternativ finnes redan på ett ställe i E. K. Maj:ts förslag, nem
ligeu
i 3 kap. 13 §; och den latitud i domarens prötningsrätt, Rikets Ständer så
lunda
antagit, är följaktligen icke någon afvikelse från förslagets principer, hvilka
dessutom i fråga om påföljdens ådömande för viss tid lemnat domaren valet emellan
fem eller flera, till och med 10 år.
Då Rikets Ständer nu öfvergå till de mera speciella aumärkningar, som
blifvit framställda vid förslaget, kommer den kapitelordning att följas, som är
deri iakttagen och göres således början med
1 KAP.
Örn devi, som Svensk Straffrätt underkastade liro.
I 1 § af detta kap. uttalas den ovilkorliga regel, att inländsk man skall
efter Sveriges lag och vid svensk domstol varda dömd, jemväl för brott som han
Expeditons-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185. 3
begått utom Riket; och annat undantag finnes ej derifrån gjordt än det i 3 § förekommande,
att han förut undergått straff för brottet å annan ort.
Lika med E. K. Maj:t hafva Rikets Ständer ansett inländsk mau böra vara
underkastad svensk straffrätt jemväl för brott, som han begått utom Riket, då det
blifvit föröfvadt å Svenskt fartyg eller emot Sverige eller svensk man.
Beträffande deremot andra, af inländsk man utom Riket begångna brott,
hafva Rikets Ständer funnit lika betänkligt att förklara Svensk straffrätt böra
ovilkorligen å sådana brott tillämpas, som att lemna dem i allmänhet utan straffpåföljd.
Å ena sidan låter det nemligen tänka sig, att handlingar, brottsliga enligt
vår lag, vore icke allenast straff-fria utan till och med sådana, att till deras
begående den allmänna meningens påtryckning i det främmande landet vore så
stark, att den skulle stämpla med vanära den främling, som i detta fallet icke
böjde sig för landets sed, såsom fallet t. ex. mångenstädes är i fråga om dueller;
och det vore icke billigt, att den, som sålunda genom omständigheternas tvång
blifvit ledd till en handling, för hvilken han måhända till och med prisats oi det
främmande landet, skulle vid hemkomsten lida straff för samma handling. Å andra
sidan vore det att befara, att den allmänna rättskänslan skulle finna sig sårad
om en person, om hvilken det vore kändt, att han i utlandet begått svåra och
skamliga brott, skulle undgå att har i hemlandet derför ställas till ansvar. Af
sådan anledning och på det att rättvisans och billighetens fordringar må kunna i
hvarje särskildt fall vinna tillbörligt afseende, hafva Rikets Ständer för sin del
ansett det böra få bero på E. K. Maj :ts förordnande, om ifrågavarande brott skola
här i Riket åtalas.
Af den förändrado ordställning, som, på grund af hvad nu blifvit anfördt,
Rikets Ständer funnit sig böra antaga för 1 §, har blifvit en följd, att ordet “jemväl“
uteslutits ur 2 §.
2 KAP.
Om straff, som efter denna lag ådömas må.
I 9 § af detta kap. stadgas hvad från utmätning undantagas bör. Väl
kan det icke helt och hållet förekommas, att i följd af olika förmögenhetsvilkor
bötesstraffet drabbar sakfällde med olika tyngd. Men den ytterliga ojemnhet, att
genom böters uttagande den ene försänkes i nöd för framtiden, då den andre lider
en förlust, som väl för ögonblicket kan kännas tryckande, men dock icke betager
honom möjligheten af framtida utkomst, synes böra genom lagstiftningen, så vidt
möjligt är, undanrödjas; och det är derföre Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad två af Högsta domstolens ledamöter på af dem till dess
protokoll anförde skäl föreslagit, gifvit åt denna § en förändrad redaktion, skiljande
sig från E. K. Maj:ts nådiga lörslag egentligen deri, att Rikets Ständer
från utmätning undantagit jemväl den sakfälldes enda fasta egendom, hvaraf han
har sin nödiga bergning, nödig bostad, till jordbruket nödiga lösören samt hvad
den sakfällde eljest till sin närings bedrifvande behöfver.
15 § upptager såsom särskildt straff för embetsman endast afsättning. Det
nu brukliga suspensionsstraffet eller “förlust af embete på viss tid“ skulle således
ej komma att bibehållas. Sådant har likväl af Högste domstolens fleste ledamö
-
4 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
ter, på de i dess protokoll upptagna skäl, yrkats; och hvad till vederläggning
deraf blifvit anfördt, har synts Rikets Ständer icke vara fullt ftfvertygande. Den
omständighet, stt suspension eller afhållande från tjenst kan ega rum redan innan
dom fallit, såsom följd allenast af åtal, har sin fulla motsvarighet i det fängelse
som användes emot en för brott allenast misstänkt person, och torde ej utgöra,
något giltigt skäl emot suspensionens användande jemväl som straff. Att suspensionen
skulle nedsätta embetsmanneus anseende inom den krets, der han är satt
att verka, är ett antagande, som, enligt hvad Högste Domstolens yttrande ock innebär,
ingalunda må anses vara af erfarenhetens vitsord bekräftadt, hvaremot med
visshet torde kunna antagas, att om i följd af det högre bötesbelopp, som vid saknad
af suspensionsstraffet ofta måste en felande tjensteman ådömas, förvandlingsstraff,
som väl ofta blefve fallet, skulle behöfva tillämpas, sådant vöre i vida högre
grad än suspensionsstraffet ej allenast förödmjukande för tjenstemannen sjelf,
utan äfven nedsättande för embetets värdighet; hvarföre, och då i allt fäll det armod,
hvari, genom utgifvande af ett högt bötesbelopp, en tjensteman alltför ofta
kunde blifva försatt, stundom ej kunde undgå att utöfva ett menligt inflytande
på tjenstens behöriga skötande, Rikets Ständer ej ansett rådligt att utesluta suspensionsstraffet.
Det är dess bibehållande, sorn föranled t den förändrade redaktionen
af 15, 16 och 17 §§.
3 KAP.
Om delaktighet i brott.
Den enda förändring, Rikets Ständer i detta kap. funnit nödig, rörer 4 §
och utgör endast en redaktionsförändring. hvarigenom Rikets Ständer ansett förslagets
mening vara på ett mera lättfattligt sätt återgifven.
4 KAP.
Orri sammanträffande af brott och om förening eller förändring af
straff, så ock om återfall i brott.
I sednare mom. af 8 § hafva Rikets Ständer vidtagit en mindre redaktionsförändring
derigenom, att i ordställningen “äro straffen af beskaffenhet att de, efter,
ty i föregående §§ stadgadt är, ej kunna jemte hvarandra fullt verkställas“ ordet
“fullt“ blifvit uteslutet. Detta ord har nemligen synts ogentligt för det fäll att
fråga är t. ex. om både straffarbete och fängelse, hvilka straff, enligt hvad i 6 §
är stadgadt, icke ens till någon del kunna verkställas jemte hvarandra. Ordet är
i allt fall öfverflödigt. — För öfrigt är i samma moment uttrycket “vederbörande
Hof-EäW‘ förändradt till “Hof-Rätten“.
I 11 § hafva Rikets Ständer deremot för sin del beslutat en förändring i
sak. De hafva nemligen, lika med Högste Domstolens fleste ledamöter, ansett
giltig anledning icke förefinnas att frångå den hittills följda regeln, att. förhöjdt
straff för återfall i brott ej må tillämpas, med mindre det nya brottet blifvit be
-
Expeditions- Utskottets Förslag lill tind er d. Skrifvelse, N:o 185. 5
gånget, sedan det förra straffet blifvit till fullo verkstäldt, och detta således visat
sig vara för återhållande från förnyad brottslighet otillräckligt.
5 KAP.
Om sär skilda grunder, sorn utesluta, minska eller upphäfva straffbarhet.
Såsom följd deraf att dödsstraffet icke någonstädes i Rikets Ständers förslag
förekommer såsom absolut, utan att straffarbete på lifstid städse blifvit såsom alternativ
stäldt vid sidan deraf, hafva Rikets Ständer ansett den i 3 § af detta kap.
anbefallda straffnedsättning kunna och böra bestämmas enahanda, för så väl dödsstraff
som straffarbete på lifstid, hvarjemte strafflatitudens minimum blifvit, i likhet
med hvad framdeles flerestädes förekommer, nedsatt från åtta års straffarbete
till sådant arbete i sex år.
Genom 14 § 2 mom. i E. K. Maj:ts förslag har blifvit stadgadt, att straff
skall vara förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt inom tio år, om det ej i lagen
med svårare straff än straffarbete i två år belagdt är. Sjelfva tidsbestämningen i
ett preskriptionsstadgande är visserligen alltid mer eller mindre godtycklig — beroende
af en hvars uppfattning af det billigaste. Men vid jemförelse af den i 1
mom. af ifrågavarande § stadgade preskriptionstid af två år har den i sednare
mom. bestämda tid af tio år synts Rikets Ständer icke vara betingad af skiljaktigheten
i de förutsatta straffen — två års fängelse enligt det förra och lika lång
tids straffarbete enligt det sednare momentet; — hvadan Rikets Ständer utbytt
siffran tio emot fern.
Äfven i 18 § hafva Rikets Ständer vidtagit en förändring.
Rikets Ständer hafva nemligen ansett de skäl, som tala derför, att sådana
af embetsman i embetet begångna brott, sorn i Lagen äro belagda med annat straff
än böter, ej böra vara underkastade preskription, icke i lika mån ega tillämpning
på de embetsfel, som omförmälas i 25 kap. 17 § och som bestå i visad vårdslöshet,
försummelse eller oskicklighet i embetet, hvarå särskildt ansvar icke är bestämdt.
Genom ett så beskaffadt embetsfel är icke någon fläck satt på embetsmannens
karakter och har derefter så lång tid förflutit som fem år, eller den i
14 § af Rikets Ständer för deras del beslutade längre preskriptionstiden, synes
skäl icke vara för handen, att han skall äfven sedermera vara blottställd för det
äfventyr att kunna när som helst åtalas för en dylik ouppsåtlig förseelse, ofta måhända
den enda, hvartill han uuder en längre tjenstemannabana gjort sig skyldig.
På sådan grund hafva Rikets Ständer för sin del beslutat föiåndringen i denna §.
6 KAP.
Om skadestånd.
De i 6 § gjorde restriktioner i fråga om ersättnings utgående för skada,
gjord af person under femton år eller sådan, som eljest ej är tillräknelig, nr dens
egendom, som skadan gjorde, hafva synts Rikets Ständer mindre rationella. Det
6 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
kan visserligen synas hårdt för den icke i kriminelt hänseende tillräknelige, att
nödgas utgifva ett skadestånd, hvarigenom tilläfventyrs alla hans tillgångar medtagas.
Men han är dock skyldig till skadan, och den, som lidit henne, är oskyldig,
Och då fråga uppstår, hvilkendera af dessa två bör vidkännas följderna af
gerningen, kunna Rikets Ständer ej finna annat, än att desamma böra drabba den
förre eller gerningsmannen heldre än den alldeles oskyldige, och någon dispache
af skadan icke ifrågakomma. Det är derföre sorn Rikets Ständer ur denna § uteslutit
omförmälda restriktionor.
7 KAP.
Om religion sbrott.
Utom straffnedsättningar i 1 och 3 §§ häfva Rikets Ständer i sistnämnda § vidtagit
äfven annan förändring. Dels har det synts Rikets Ständer, som skulle ordställningen:
„utan det sker till egen eller annans nödtorft, som uppskof ej tåla
kan“, kunna gifva anledning till den tydning af §, å ena sidan, att arbete å sabbat,
om än aldrig så brådskande och angeläget för den, som verkställde eller lät
verkställa detsamma, voro förbjudet, derest det ej skedde till egen eller annans
nödtorft, och å andra sidau, att arbete å sådan tid, ehuru företaget till egen eller
annans nödtorft vore med ansvar belagdt, utom i den i de flesta fall svårbevista
händelsen, att nödtorften ej tålde uppskof; och hafva härföre Rikets Ständer ändrat
ordställningen i denna del. Dels hafva Rikets Ständer funnit nödigt vid uttrycket
»kramlåda eller annan bod“ att emellan de två sista orden inskjuta ordet
„dylik“, för att derigenom utmärka, att förbudet icke afser sådana försäljningsställen,
deri, såsom fället t. ex. är med brödbodar, mjölkmagasiner och sockerbagerier,
en handel drifves, som, afsedd till fyllande af nödvändiga lefnadsbehof, ingalunda
är till rörelsens omfång och art jemförlig med i egentliga kramlådor idkad
handel, och som dessutom redan nu i allmänhet eger rum å sabbat, utan att,
så vidt Rikets Ständer försport, någon förargelse derigenom åstadkommits.
8 KAP.
Om förräderi, så ock andra för Rikets säkerhet menliga brott.
Rikets Ständer hafva i 1, 2, 4, 5, 6, 7, 9, 11, 13, 18, 21, 22 och 27 §§ infört
förändrade straffbestämmelser samt i 30 § utbytt påföljden af förlust af medborgerligt
förtroende för alltid till dylik förlust för alltid eller på viss tid.
I 22 § är dock jemväl en annan väsendtlig förändring vidtagen. Så som
denna § är uppställd i E. K. Maj:ts Proposition, lemnar den skälig anledning till
den tolkning, att man vore underkastad straff, om man icke upptäckte allt hvad
man om ett tillämnadt förräderi visste, således äfven den brottsliges namn, och
detta oaktadt man icke vore i tillfälle att förebringa någon bevisning emot personen,
utan kunde blifva af denne tilltalad för falsk angifvelse. Sista punkten i
§:n „ej skall dock någon af de i 3 kap. 11 § nämnda personer till straff i ty mål
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skri/velse, N:o 185. 7
fällas, der brottets upptäckande icke utan angifvelse till åtal ske kunnat" utmärker
nemligen just, att andra personer skulle vara skyldiga att upptäcka ett å lärde
varande iörräderi, äfven då sådant upptäckande icke kunde ske utan angifvelse
till åtal, hvilket åter förutsätter att man namngifver personen. Dertill synes
dock ingen böra förpligta^, utan att lian har bevis emot den brottslige: denna
grundsats är iakttagen i nu gällande lag, och det är med ledning af dess stadganden
i 3 och 4 §§ af 4 kap. Missgernings-Balken, som Rikets Ständer antagit förändrade
karakterer å det i nu förevarande § uppställda brott.
9 KAP.
Om Majestätsbrott; så ock om brott emot Riksstyrelse eller Rikets Ständer.
Här äro inga andra förändringar gjorde, än straffnedsättningar i 1, 2, 4, 7
och 8 §§. Hvad särskildt straffbestämmelsen i 8 § angår, hafva Rikets Ständea
ansett den böra jemkas till närmare likhet med 10 kap. 2 §, dock så att straffet
i den förra blifver något högre än i den sednare.
10 KAP.
Orri brott mot offentlig myndighet.
Straffnedsättningar äro af Rikets Ständer vidtagna i 1, 3, 5, 8 och 10 §§.
Dessutom hafva Rikets Ständer ansett det i 14 § förekommande medgifvande
af rätt till allmänna sammankomsters hållande, hvilket medgifvande är
uttryckt genom denna ordställning: „Ej vare menighet å landet eller i stad förment
att sammankomma till öfverläggning om mål eller ärende som menigheten
rörer“, vara alltför inskränkt. För det första synes nemligen ordet „menighet“,
om man dermed jemför uttrycket mål eller ärende, sorn menigheten rörer, samt den
längre ned i § gjorda förutsättning, att sammankomsten redan kan vara „genom
lag eller särskildt stadgande bestämd14, endast alse en sådan menighet, som utgör
en i judicielt-administrativt hänseende redan bildad kommun, såsom ett härad eller
en socken, hvaraf man skulle kunna förledas till den slutsats att offentliga sammankomster
af personer som icke representera någon sådan menighet, skulle vara
förbjudna, Och för det andra synes uttrycket “mål eller ärende14, som menigheten
rörer, syfta endast på frågor, som direkt röra menigheten såsom sådan — såsom
kommun. Genom att helt enkelt utesluta ifrågavarande § skulle väl följden blifva,
att sammankomster af alla slag, enär de icke vore i lag förbjudna, borde anses
tillåtna; men då beröfvades ock polismakten alla vapen, i händelse samlingsfriheten
skulle någon gång missbrukas till brottsliga företag. Rikets Ständer hafva
derföre och då det förty är af vigt att tillträde till sådana sammankomster varder
genom lag tillförsäkradt den offentliga myndigheten och att denna må ega upplösa
desamma, så framt dervid företages något, som emot lag stridande är eller
eljest allmän ordning störer, gifvit åt denna § en redaktion, hvarigenom dessa rättigheter
fortfarande förbehållas den offentliga myndigheten, men som för öfrigt
8 Expeditions-Utskottets Förslag' till underd. Skrifvelse, N:o i85.
icke direkt uttalar något medgifvande i afseende å samlingsfriheten, utan förutsätter
denna såsom gifven. Och har derjemte funnits nödigt att stadga straff för
den, som underlåter att hörsamma myndighetens bud med afseende å sammankomstens
upplösning.
Deremot hafva Rikets Ständer ansett stadgandet, att sammankomst skall
hos den offentliga myndigheten förut anmälas, böra ur förslaget utgå. Klagan
har nemligen försports öfver den omgång och den tidsutdrägt, som härigenom å landet
ofta förorsakas, då den offentliga myndighetens representant är boende på långt
afstånd eller ej kan anträffas; och med den utsträckning, offentligheten hos oss
vunnit, lärer ej skäligen kunna befaras, att sådan sammankomst skulle kunna hållas
hemlig. Åsyftades någon gång sådant, i afsigt att träffa brottsliga rådslag,
vore den återhållande kraften i detta lagbud säkerligen ingen, så vida man ej ville
skärpa straffet för underlåtenhet till en grad, som åter för vanliga fall vore alltför
obillig.
11 KAR
Om fridsbrott.
Endast ett par mindre förändringar äro i detta kap. af Rikets Ständer vidtagna.
I 9 § talas, bland annat, om våldsgerning vid sockenstämma. Då emellertid
genom de nya kommunalförfattningarna sockenstämmor äro aftysta, hafva, med
uteslutande af nämnde ord, i stället införts orden kommunal- eller kyrkostämma.
Bland de i 15 § omförmälda fridsbrott har äfven upptagits det fall, att friden
på det i denna § angifna sätt störes vid auktion. De oordningar, som ej sällan
ega rum vid dessa af en större menniskomassa ofta besökta offentliga sammankomster,
synas i förening med den likhet, auktioner ega med de i § redan
omförmälda marknader, utgöra ett tillfyllestgörande motiv för tillägget härutinnan.
12 KAP.
Om förfalskningsbrott.
I 2 § af detta kap. är straffbestämmelsen af Rikets Ständer jemkad till
likhet med gällande lag; och hafva straflnedsättningar i öfrigt vidtagits i 3, 5 och
7 §§, hvarjemte en särskild straffnedsättningsgrund införts i 12 §:s sista moment.
Den förändrade redaktion, Rikets Ständer gifvit åt 9 §, öfverensstämmer
med den af Högste Domstolen föreslagna och har funnits nödig, på det att denna
§ ej måtte behöfva åberopas i den 21:sta. Ett åberopande derstädes af 9 §, sådan
denna är uppställd i E. K. Maj:ts förslag, medför den oegentlighet, att enär jemväl
3 § är åberopad i den 9:de, men icke särskildt i den 21:sta, förlust af medborgerligp
förtroende skulle ådömas den, som förfalskat ett af Norsk myndighet utgifvet
frejdbetyg, fastän sådan påföljd icke vore stadgad för förfalskning af dylikt
betyg, utgifvet af Svensk myndighet. Genom redaktions-förändringen i 9 § blir
deremot dess införande i den 21:ta öfverflödigt.
Eör
Expeditions-Utskottets Förslog till under cl. Skri/velse, N:o 185. 9
För öfrigt är i 21 § ingen annan ändring af Rikets Ständer beslutad, än
att förlusten af medborgerligt förtroende skulle kunna ådömas på viss tid i de fall,
der, enligt E. K. Maj:ts förslag, denna påföljd borde ovilkorligen för alltid ådömas.
13 KAP.
Om mened.
Yid 5 g af detta kapitel bar af Högste Domstolens fleste ledamöter blifvit
anmärkt, att då grunden för straffbarheten i de fall, hvarom här är fråga, icke vore
edens vanhelgande, utan störandet af den säkerhet, som måste tilläggas lagligt vittnesmål,
vore, så länge lagen stadgade, det gifven ed vore så god som gången,
nämnde straffgrund äfven tillämplig på falskt vittnesmål, då ed vore eftergifven;
hvadan tillägg till denna § i sådant syfte borde ske. Delande denna åsigt om
grunden för Statens straffrätt i förevarande fall, hafva Rikets Ständer derföre i
sitt förslag infört det tillägg, hvarom Högste Domstolens fleste ledamöter sålunda
hemställt.
14 KAP.
Om mord, dråp och annan misshandel.
I enlighet med Rikets Ständers här ofvan uttalade åsigter om latitud-systemets
fordringar i afseende på upphälvande af alla absoluta straff, hafva Rikets
Ständer i 1 §, 3 § 1 morn., 28, 30 och 38 §§ förändrat de der förekommande bestämmelser
om dödsstraff eller straffarbete på lifstid till alternativa; och har i
sammanhang dermed särskilda straff för mord och dråp å de i 35 § omförmälda
personer icke ansetts böra bestämmas, utan sådan misshandel å dessa personer
blott utmärkas såsom en synnerligen försvårande omständighet; äfvensom såsom
en följd af den förändrade bestämmelsen i 3 § 1 mom. en redaktions-förändring i
§:ns 2 mom. egt rum; hvarjemte straffnedsättningar blifvit vidtagna i 39 och 41 §§.
I afseende å 4 § hafva Rikets Ständer ej funnit skäl att frångå den redaktion
al densamma, som finnes i gällande lag och som blef af sednast församlade
Ständer beslutad. Rikets Ständer hafva derföre utbytt orden den lian ej dräpa
ville mot uttrycket men utan afsigt att dräpa. Härigenom lärer dock ej, såsom
Högste Domstolen på grund af de utaf förra riksdagens Lag-Utskott anförde motiv
befarat, någon viss uppfattning af begreppen “i uppsåt att döda“ och “utan
afsigt att dräpa“ kunna anses sanktionerad. En definition af dessa begrepp kan
ej tillfyllestgörande lemnäs i ett lagstadgande och bör ej heller der förekomma.
Det tillhör doktrinen att bestämma hvad dermed rätteligen bör förstås och domaren
att i hvarje särskildt fall pröfva den brottsliga viljans större eller mindre omfång.
Det är derföre att gällande lags redaktion synts vara att föredraga framför
den föreslagna, som Rikets Ständer funnit den förra böra bibehållas.
Bill. till JR. St. Prot. 1862—1863. 10 Sami. 1 Afd.
2
10 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, IX:o 185.
Ur 6 §, som stadgar att “om lifstidsfånge begår dråp, som i 3 elior 4 §
sågs, och om omständigheterna ej äro synnerligen mildrande, skall han mista lifvet“,
har uteslutits ordet synnerligen, hvarigenom detta stadgande blifvit stäldt, i harmoni
med hvad på andra ställen blifvit i afseende å dödsstraffet af Rikets Ständer beslutadt.
Åt 43 § hafva Rikets Ständer ansett böra gifvas den lydelse, som den eger
i gällande lag, d. v. s. att det i förslaget befintliga Usta morn- deraf skulle utgå.
Ett, sådant moment var jemväl föreslaget, då den härutinnan gällande lag, eller
Förordningen om mord, dråp och annan misshandel, af Rikets Ständer antogs;
men då varande Lag-Utskott afstyrkte detsamma på de skäl, att det vore af vigt
att ur lagstiftningen utesluta hvad som tillhörde doktrinen eller rättsvetenskapen,
— att redan språket i detta moment häntydde derpå, som skulle den deri uttryckta
sats vara uttalad, icke af lagstiftaren, utan af rättsläraren, — att satsen ock redan
vore antagen i lagskipningen och således öfverflödig i lagen — samt att den
vore öfverflödig äfven derföre, att §:ns sista moment för den uppmärksamme granskaren
indirekt tillkännagåfve hvad genom det första velat uttryckas.
I öfrigt hafva Rikets Ständer, som i följd af den beslutade ändringen i 35
§ ansett införande af denna § i den 46:te vara öfverflödigt, ändrat den i sistnämnde
§ utsatte påföljd af förlust af medborgerligt förtroende för alltid till alternativ sådan:
för alltid eller på viss tid; hvaremot Rikets Ständer, enär efter deras åsigt
det i 27 § upptagna brott att med qvinnas vilja söka döda eller fördrifva hennes
foster, vore, i synnerhet om det, så att säga, gjordes till ett yrke, lika skamligt,
som brottet i 28 §, att utan qvinnans vilja söka döda eller fördrifva hennes foster,
i likhet med hvad för det sednare brottet är i 46 § bestämdt, stadgat förlust
af mederborgerligt förtroende för den, som begår det förra brottet, äfven i den
händelse han icke är läkare eller apothekare.
15 KAP.
Om. brott emot annans frihet.
De absoluta straffbestämmelserna i 1, 12 och 15 §§ hafva, på förut angifna
grunder, föranledt de i samma §§ vidtagna straffnedsättningar. En annan straffmildring
har skelt i 9 §, i anseende till de synnerligen mildrande omständigheter,
som ej sällan visat sig vara förenade med detta brott, hvilket till och med stundom
begåtts af rent oförstånd, utan ondt uppsåt.
I 20 § hafva Rikets Ekander utbytt ordet sin emot hennes såsom efter deras
åsigt rigtigare.
16 KAP.
Om falsk angifvelse; sfi ock om annan ärekränkning.
Do enda förändringar Rikets Ständer i detta kapitel funnit nödiga, äro dels
jemkning i straffbestämmelserna i 3 §, i följd af Rikets Ständers åsigt att ej stadga
Expeditions- Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185. 11
absoluta straff samt i anledning af Rikets Ständers beslut om suspensionsstraffets
bibehållande, — dels ock en, i följd af förändringen i 14 kap. 35 §, dermed likartad
förändring af 12 § i förevarande kap.
17 KAP.
Om äktenskapsbrott.
I detta kap. hafva Rikets Ständer ej funnit skäl till annan förändring än
att Rikets Ständer i sista punkten af 3 § ändrat ordet vunnit till sökt. Detta synes
nemligen vara en konseqvens af första punktens innehåll. Och har, genom
ansökning om äktenskapsskilnad af den ena utaf de oskyldiga makarna, brottet
blifvit lemnadt åt offentligheten, finnes intet giltigt skäl att ej befordra begge de
brottslige till straff.
18 KAP.
Om sedlighetsbrott.
I detta kap. hafva Rikets Ständer funnit några förändringar nödiga. Så i
4 §, enligt hvilken, för otukt emellan ett syskon och det andras afkomling, straffet
ovilkorligen skulle vara högre för den förra än för den sednare. Detta synes
dock obilligt i händelse den, som vore af ett lägre led, likväl vore äldre till lefnadsåren.
En brorson t. ex. kan vara en äldre man, då hans fader-syster ännu
är en helt ung flicka. — Rikets Ständer hafva derföre i denna § antagit en gemensam
straffbestämmelse, — öfverlemnande åt domaren att efter omständigheterna
i hvart fall afgöra i hvad mån den ene är mer eller mindre brottslig än den
andra.
Straffnedsättningar äro för öfrigt af Rikets Ständer vidtagna i 7, 10 och
15 §§, hvarjemte Rikets Ständer ansett redaktionen af sistnämnda § böra jemkas
till närmare likhet med den i nu gällande lag antagna.
19 KAP.
Om eldskada aj uppsåt eller vållande; så ock om annan skadegörelse
ä egendom.
Straffnedsättningar äro af Rikets Ständer vidtagna i 3, 11 och 13 §§ af
detta kapitel.
I 17 §, som stadgar straff för den, som uppsåtligen sprider ut kreaturssjuka.
som smittosam och farlig är, hafva Rikets Ständer jemväl infört ansvarsbestämmelse
för det fall, att någon veterligen bryter emot de föreskrifter, som till förekommande
eller hämmande af kreaturssjuka äro gifna. Att meddela stadgande i
12 Expeditions-Utskottels Förnlöf' lill underd. Skrifvelse., N:o 185.
detta afseende har synts så mycket mindre kunna öfverlemnas åt den ekonomiska
lagstiftningen, som gerningen, i det fall att skada deraf följt, väl bör beläggas med
högre straff, än som med egenskapen af polisförbrytelse i allmänhet är förenligt.
I följd af det sålunda gjorda tillägg till 17 §, har i kapitlets 22 § hänvisningen
till 17 § blifvit från första punkten förflyttad till den andra, hvarigenom
någon sak förändring i E. K. Maj:ts förslag dock icke skett.
20 KAP.
Om stöld och snatteri.
I detta kap. hafva Rikets Ständer ansett sig böra vidtaga åtskilliga förändringar.
Den i ämnet nu gällande lag, Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855,
hvarifrån någon annan hufvudsaklig afvikelse icke i förevarande förslag skett, än
att straffarbete allena och icke tillika böter stadgats såsom straffpåföljd för stöld,
var den första af de större reformer inom vår brottmålslagstiftning, hvarigenom
den nyare kriminalrättens principer i någon vidsträcktare mån hos oss adopterades,
— och den hos mången då rådande föreställning om den alltför öfvervägande
mildheten i frihetsstraffen måste föranleda lagstiftaren till en skärpning i ansvarsbestämmelserna,
som eljest måhända icke ifrågakommit, liksom jemväl farhågorna
för latitudsystemet synas hafva föranledt till ett detaljerande i föreskrifter, som
gjort uppställningen af lagen något invecklad. Åsigterna hafva sedan dess förändrat
sig, — och det är derföre som Rikets Ständer ansett sig kunna föreslå dels
mindre stränga ansvarsbestämmelser i vissa af de i detta kap. upptagna fall, dels
ock en något förenklad uppställning i fråga om åtskilliga qvalificerade stölder.
Vid bestämmande af skillnaden emellan stöld och snatteri har den omständighet,
att det allmänna omdömet stämplar den för stöld straffade med en vanära,
som det är af vigt att afvärja från den i mindre mån felande, den der eljest
skulle blifva så godt som utstött från samhället och föras allt längre in på brottets
väg, föranledt Rikets Ständer att höja quantum furti från 5 R:dr, hvilket belopp
ända sedan år 1734, oaktadt penningevärdets fall, varit i vår lagstiftning
qvarstående såsom gränsskilnad, till 15 R:dr, hvilket belopp närmare motsvarar
värdet af de tio daler, som år 1734 i detta afseende bestämdes. Vid en lägre
siffra hafva Rikets Ständer trott sig ej böra stadna, för att ej den, som blott af
okynne eller i följd af en tillfällig frestelse gjort sig skyldig till ett brott emot
eganderätten, måtte drabbas af den vanfrejd, som benämningen tjuf medför. Skulle
äfven denna siffra anses för hög och befarar man att den någon gång kan komma
att från ett rättvist straff skydda den, hvars gerning uppenbarar ett redan inrotadt
moraliskt förderf, så torde denna våda vara ringare, än om man äfventyrade
att såsom tjuf stämpla den, hvilken eljest skulle haft både vilja och kraft att återvända
från brottets väg. Af enahanda skäl har ock en återgång ansetts nödig till
1734 års princip, att icke andra, utan först tredje resan snatteri tager karakteren
af stöld.
Emellertid och med afseende å de sålunda vidtagna förändringar hafva Rikets
Ständer höjt maximum af det för snatteri stadgade straff till högst ett hundra
Riksdaler i böter eller fängelse i högst sex månader, hvarigenom vinnes ett
Expeditions-Ulskoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185. 13
korrektiv emot det missförhållande emellan brottet och straffet, som kunde befaras
uppkomma genom förut föreslagna ändringar.
I enlighet med nu uttalade åsigter har nödig rättelse blifvit- iakttagen i de
§§ af Rikets Ständers förslag, sorn motsvara 1, 2, 9, 12 och 11 §§ i E. K. Ma.j:ts
förslag.
Till 3 § hafva Rikets Ständer från § 5 uppflyttat dess 4 morn., angående
mjölkändo af annans ko, m. m. Den vigtigaste följden häraf blifver, att jemväl
för dessa brott snatteribot skulle kunna ega rum, — en straffmildring, som torde
vara af brottens natur betingad.
6, 7 och 8 §§ af E. K. Maj:ts förslag hafva Rikets Ständer ansett kunna
sammanföras till en enda med en gemensam straffbestämmelse, hvars maximum
funnits lämpligen kunna sättas något lägre än maximum i 8 § af E. K. Maj:ts
förslag. Den i berörda förslag gjorda gradation af ifrågavarande försvårande qvalifikafioner
vid stöld, synes nemligen icke kunna på en fullt giltig teoretisk grund
försvaras, och den bidrager att göra kapitlet inveckladt. — Äfven den ordning,
hvari de uppräknade qvalifikationerna förekomma, hafva Rikets Ständer något förändrat,
så att till arten liknande qvalifikationer, t. ex. stöld från posten och stöld
ur försegladt bref, ställts bredvid hvarandra, hvarigenom Rikets Ständer ansett
öfversigten blifva lättare.
I följd af denna förändring, har jemväl förändring i de följande §§:nes nummerordning
och de i desamma gjorda hänvisningar till andra §§ blifvit nödig.
Särskild redovisning derför lärer icke tarfvas.
I 13 § af E. K. Majits förslag (den litte i Rikets Ständers) hafva två förändringar
blifvit vidtagna. Den första är, att Rikets Ständer, i anseende till de
synnerligen mildrande omständigheter, som kunna förekomma vid en andra resan
föröfvad stöld, icke ansett det böra dervid bestämmas något minimum, utan blott
ett maximum för höjande af det straffarbete, som å gerningen, första gången föröfvad,
bort följa. Den andra vigtigare förändringen rörer straffet för fjerde resan
stöld. Rikets Ständer hafva i sådant hänseende antagit straffarbete från och med
sex till och med tio år eller på lifstid. Det är icke blott i följd af Rikets Ständers
åsigt, att absoluta straff oj böra bibehållas, som denna afvikelse från E. K.
Maj:ts förslag ansetts nödig. Brottmålslagskipningens annaler hafva nemligen att
uppvisa en mängd fall, då ej allenast sammanlagda värdet af det vid de tre första
resorna tillgripna varit högst obetydligt, utan värdet af det fjerde gången stulna
endast uppgått till några ski 1 lingar; och att vid sådana fall brottet ej skulle kunna
försonas med mindre än straffarbete på lifstid, deremot lärer den allmänna rättskänslan
ej kunna undgå att uppresa sig.
I slutet af 14 § af E. K. Maj:ts förslag (den 12:te i Rikets Ständers) hafva
Rikets Ständer utbytt orden då skall ock iakttagas emot orden galle ock, såsom mer
egentliga med afseende derå, att den bestämmelse om straff-förhöjning, hvartill
§:n hänvisar, endast är fakultativ.
20 och 21 §§ af E. K. Majrts förslag stadga ansvar för den, som utan loflig
anledning innehar dyrk eller falsk nyckel, äfvensom för smed, hvilken vanvårdar
dyrk m. m. Rikets Ständer hafva dock funnit dessa §§ böra utgå. Orden
dyrk och falsk nyckel äro nemligen så sväfvande begrepp, att den orimligaste tillämpning
af dessa lagbud skulle kunna ega rum. Innehafvande af en dyrk kan
oj heller betraktas såsom ett sjelfständigt brott, — ej heller såsom ett försök till
brott, utan blott såsom en aflägsen förberedelse dertill. Men denna förberedelse
14 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
lärer ej kunna anses af en allmänt farliga beskaffenhet, att dess bestraffande står
tillsammans med de principer i öfrigt, som i förevarande lagförslag äro följda.
I följd deraf, att 6, 7 och 8 §§ i E. K. Maj:ts förslag blifvit af Rikets Ständer
sammanförda till en enda, har förändring i kapitlets sista § ock blifvit nödig.
Rikets Ständer hafva dervid ansett sig böra i förra delen af §:n såsom alternativ
införa förlust af medborgerligt förtroende på viss tid, så mycket heldre som denna
§ eljest skulle i vissa fall blifva strängare än E. K. Maj:ts förslag, nemligen i
fråga om de stölder, som i sistnämnda förslags 6 § omförmälas.
21 KAP.
Om rån.
I anseende till de väsendtligen olika slag al våld, som vid ett rån kunna
utöfvas och som stundom göra gränsen emellan rån och annat tillgrepp svår att
uppdraga, har i 1 § införts ett nytt moment, hvarigenom, vid synnerligen mildrande
omständigheter, nedsättning af straffet medgifves.
Eör öfrigt är, i analogi med hvad i föregående kapitel egt rum, straffmildring
vidtagen i 2, 3, 6, 7 och 8 §§, hvarjemte Rikets Ständer ansett sig böra så
ändra 10 §, att den, som gjort sig skyldig till straff efter någon af de deri uppräknade
§§, icke ovilkorligen skulle förklaras förlustig medborgerligt förtroende
för alltid, ulan att sådan påföljd blott för viss tid jemväl i dessa fall skulle kunna
ådömas.
Då det i 4 § omförmälda brott icke eger de karakterer, som genom den i
1 § å råu gifna definition blifvit uppställda, hafva Rikets Ständer funnit den i 4
§ förekommande ordställning dömes för rån vara mindre egentlig, hvadan densamma
förändrats till “dömes såsom för rån“.
22 KAP.
Om bedrägeri och annan oredlighet.
Straffnedsättningar äro af Rikets Ständer beslutade i 3 och 12 §§ af detta
kapitel, hvaremot, i anseende till det synnerligen förhatliga uti att öppna andras
bref, Rikets Ständer funnit sig böra ur 10 §:s andra punkt utesluta det der stadgade
maximum af böter, så att bötesbeloppet vid försvårande fall skulle kunna
uppgå till 500 R:dr.
I 5 §:n 2 mom. talas, bland annat, om edsvuren mätare, sorn med uppsåt
gör orätt i mätande. Då emellertid erfarenheten ådagalagt, atfr mången sådan
mätare, som här afses, af en eller annan orsak ej kommit att aflägga ed, hafva
Rikets Ständer utbytt ordet edsvuren emot uttrycket af offentlig myndighet
antagen.
Bland de i 21 § uppräknade broit, hvilka ej må åtalas af annan än målsegande,
finnes ej upptaget det i 5 § 3 mom. omförmälda fäll, att någon vid handel
eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola aflemnas eller emottagas, bru
-
Expeditons-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
15
kar sådant mått eller vigt, som cj är behörigen stämpladt eller märkt. Då emellertid
jemväl detta fall icke synes vara af någon allmänt vådlig beskaffenhet, så
vida ej handeln skett i Kronans magasiner, vid in- och utlastning å fartyg, eller
i öppna bodar eller magasiuer, der handel och rörelse idkas — såsom orden lyda
i 12 § af Kongl. Stadgan om mått och vigt den 31 Januari 1855 — hafva Rikets
Ständer ansett sig, dock med berörda restriktion, böra från allmän åklagares
åtalsrätt undantaga de i 5 § 3 mom. af detta kapitel omförmälda fäll. Deraf redaktionsförändringen
i 21 §.
I 22 § har ej vidtagits annan förändring än att den, sorn gjort sig skyldig
till stiaff efter 3 eller 4 §, skulle kunna förklaras förlustig medborgerligt förtroende
för alltid, — en förändring, betingad lika mycket af brottens natur, som af
de straff, derå kunna följa.
23 KAP.
Örn bedräglig, oredlig eller vardlös gäldenär i konkurs.
De här förekommande bestämmelser äro i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Rikets sednast församlade Ständer beslutade och af E. K. Maj:t utfärdade
nya Konkurs-lag. Några få, i Rikets Ständers tanke mindre lämpliga, afvikelser
derifrån hafva dock egt rum, hvarjemte Rikets Ständer funnit ett par förändringar
i öfrigt vara i detta kap. nödiga.
En afvikelse af mindre vigt, men som dock Rikets Ständer ansett kunna
föranleda tvetydighet, förekommer i 1 § 1 mom. genom ordställningen annorledes
förskingrat, hvilken Rikets Ständer derföre, i enlighet med nämnde Konkurs-lag,
förändrat till “annorledes svikligen förskingrat11. Hvarförutan Rikets Ständer sålunda
ändrat 1 §, att den, som gjort sig skyldig till straff derefter, äfven skulle
kunna dömas till förlust af medborgerligt förtroende på viss tid.
I afseende å 2 § hafva Rikets Ständer funnit, i analogi med hvad på andra
ställen i lagförslaget är antaget, förlust af medborgerligt förtroende icke böra
ådömas i annat fäll än att brottet är af den beskaffenhet, att till straffarbete dömes,
hvadan en inskränkning i sådant syfte blifvit i §:n gjord.
4 § stadgar ansvar för gäldenär, som för skuld rymt och ej kommit åter
inom tre månader. Enligt Konkurs-lagen är dock tiden bestämd till sex månader
och Rikets Ständer hafva ej funnit skäl att alvika derifrån. Den omständighet,
att arislagstidcn enligt den nya Konkurs-lagen är förkortad, synes ej utgöra något
giltigt motiv att skärpa ansvarsbestämmelserna emot gäldeuären.
Förslaget saknar den i 1862 års Konkurs-lag, i enlighet med äldre sådana
lagar, införda bestämmelse, att om gäldenär, som blifvit dömd för vårdslöshet mot
sina borgenärer, styrker att han dem till fullo förnöjt, han är från vidare ansvar
fri, likasom det i förstnämnda lag förekommande stadgande, att om gäldenär, som
blifvit dömd för oredlighet, förnöjt sina borgenärer, han blifver i medborgerligt afseende
återställd. Rikets Ständer hafva dock ej funnit skäl till dessa afvikelser.
Den omständighet, att sådan gäldenär betalar sin gäld, innebär en slags vederläggning
eller annullerande af de grunder, hvarpå domen stödjes. Yäl qvarstår det
att han ej kunnat betala sina borgenärer genast; men det är ej derför, som straf
fet
blifvit honom ådömdt; hvadan och då den straff-frihet, som i Konkurs-lagen
16
Expedit iöns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
således blifvit i ifrågavarande fall medgifven för vårdslös gäldenär, synes på enahanda
grunder böra utsträckas jemväl till sådan gäldenär, som ej blifvit dömd
för annan oredlighet, än i 2 § omförmäles, äfvensom, till gäldenär, som rymt
och ej kommit åter, stadgande i sådant syfte blifvit af Rikets Ständer antaget
genom en ny §, som införts näst efter § 4.
Af enahanda skäl, som, enligt kapitlets sista §, brott, som i 2 och 3 §§
omförmälas, ansetts ej böra få åtalas af annan än målsegaude, lärer väl äfven det
i 4 § upptagna fall böra från åklagarens åtalsrätt undantagas, hvadan ändring i
sådant syfte af Rikets Ständer vidtagits.
24 KAP.
Om åverkan, sä ock om olofligt jagande eller fiskande.
Utgående från den åsigt, att det är af synnerlig vigt, att straffet för åverkansbrott
betydligen skärpes, hafva Rikets Ständer funnit de i E. K. Maj:ts förslag
förekommande straffbestämmelser icke i dettti afseende tillfyllestgörande:
hvarföre Rikets Ständer dels i 2 § uteslutit inskränkningen af fängelsetiden till
blott 6 månader, så att för der omförmälda brott fängelse ända till 2 år skulle
kunna ådömas ; dels ock för de i 3 § uppräknade förbrytelser, till hvilka Rikets
Ständer laggt ej mindre fällande, syrande och bläckande af träd, då meningen endast
varit att bereda sig eller annan nytta af trädet utan något tillegnande deraf,
såsom fallet t. ex. nästan alltid är, då träd syres, än äfven olofligt tagande af ris,
gren eller bark af vexande träd, bestämt straffet till böter, högst ett tusen riksdaler,
eller fängelse i högst, sex månader, eller, då omständigheterna äro synnerligen
försvårande, till straffarbete i högst ett år. Genom att sålunda alternativt
stadga urbota straff, har man kunnat undgå dels den i E. K. Majtts förslag antagna
särskilda beräkningsgrund för bötesbeloppet, dels ock särskild straffbestämmelse
för iteration af åverkan, i följd hvaraf 4 § i E. K. Maj:ts förslag blifvit af
Rikets ötander utesluten.
Såsom en 4 § bar i stället införts det- i 3 § 2 punkten af E. K. Maj:ts
förslag omförmälda fall, att man olofligen tager vindfälle eller ris, gren eller annat
sådant, som ej till bruk upphugget eller boredt är; och med afseende å det
mindre vådliga i en sådan förbrytelse, hafva Rikets Ständer ansett straffet derför
lämpligen kunna stadna vid böter, högst tvåhundra Riksdaler.
Till öfverensstämmelse med hvad i dessa §§ sålunda blifvit af Rikets Ständer
beslutadt, bar jemkning ock skei t i 6 och 7 §§:nes straffbestämmelser.
1 11 § stadgas ansvar för den, som täger “oloflig väg eller gångstig öfver
annans egor“. Rikets Ständer hafva dock befarat, att det vidsträckta i denna definition
skulle kunna gifva anledning till en alltför vådlig tillämpning af stadgandet,
så att t. ex. den, som olofligen gått öfver annans skog utan att skada deraf
kunnat uppkomma, skulle kunna fällas till ansvar efter detsamma. Genom att
inskränka förbudet till oloflig vägs eller gångstigs tagande öfver “annans tomt,
åker, äng, plantering eller andra egor, som deraf kunna skadas“, hafva Rikets
Ständer ansett tillräckligt skydd vara tillförsäkrad t jordegaren, på samma gång
lagbudet erhållit nödig begränsning.
Då
Fxpeclitions-1]Is kottets Forsing lill undmi. Skrifvelse, A':o 185. 1?
Då vid bibehållandet af skilnaden emellan stöld och åverkan, man utgått
från den grund, att det allmänna åskådningssättet, icke anser åverkan för hvad
man benämner nesligt brott, torde konsequensen fordra, att åverkans-brott icke
bör, på sått i 17 § af E. K. Maj:ts förslag år stadgadt, kunna medföra förlust af
borgerligt förtroende, hvadan berörde § blifvit af Rikets Ständer utesluten.
25 KAP.
Om brott af embetsmän.
Do förändringar, Rikets Ständer i detta kapitel funnit nödiga, äro antingen
sådana, som äro betingade af Rikets Ständers förut angifna beslut att bibehålla
suspensionsstraffet, eller ock andra smärre jemkningar i straffbestämmelserna. De
vidtagna förändringarna återfinnas i 3, 5, 6, 10, 13, 15, 16, 17 och 20 §§ af Rikets
Ständers förslag och torde ej tarfva vidare förklaring.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, hafva Rikets
Ständer funnit E. K. Majus nådiga Proposition med förslag till ny Strafflag icke
kunna oförändrad bifallas, men deremot för sin del beslutat en Strafflag af det
innehåll, som underdånigst bilagda förslag utvisar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 November 1863.
Bih. till R St. Prat. 1882—1883. 10 Sarai. 1 Afå,
18 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A":o 185
Förslag
till
Straff- l^ag\
1 Kap.
Om dem, om Svensk straffrätt underkastade iiro.
1 §. Inländsk man varde efter Sveriges lag och vid Svensk domstol dömd
för brott, sorn han begått inom riket eller å Svenskt fartyg eller mot Sverige
eller Svensk man utom riket, så ock för annat utom riket töröfvadt brott, der
konungen förordnar att det brott här i riket åtalas må.
2 §. Utländsk man, som bär i riket finnes, varde efter Sveriges lag och
vid Svensk domstol dömd för brott, som han begått inom riket, eller å Svenskt
fartyg utom riket; så ock för brott, som han utom riket begått mot Sverige eller
Svensk man, der konungen förordnar, att det brott här i riket åtalas må.
3 §. Ej skall någon för brott, som han utom riket begått, här i riket
straffas, der han förut, för samma brott straff å annan ort undergått. Om särskild
påföljd å sådana brott i vissa fall skils i 2 Kap. 21 §.
4 §. För främmande makts beskickning gälle hvad allmänt vedertaget är
eller genom fördrag stadgadt blifvit.
5 §. Om hvad emellan Sverige och Norge iakttagas skall i de fall, sorn i
detta Kapitel sägas, vare ook gällande hvad särskildt stadgadt är.
2 Kap.
Om straff, sorn efter denna lag ådomas ma.
1 §. Allmänna straffarter äro:
1. Dödsstraff.
2. Straffarbete.
3. Fängelse.
4. Böter.
Expeditions-Utskottets Forsla» till anderd. Skrifvelse, ;V;o i 85.
19
Dessa straffarter anses, i förhållande till hvarandra, svårare eller lindrigare
efter den ordning, hvari de här nämnda äro.
2 §. Dödsstraff skall offentligen verkställas genom halshuggning. Förut
gifves den dömde lämplig tid att sig till döden bereda; och varde han utan ståt
eller utmärkelse till afrättsplatsen utförd. Innan han dit kommer, skall domen
der offentligen uppläsas; men ej må tal till menigheten hållas. Den afrättades
kropp varde i stillhet å närmaste begrafningsplats jordfäst Skola flere undergå
dödsstraff; då inå det ej å endera verkställas i den andres närvaro.
3 §. Dödsstraff skall ej verkställas å qvinna, sorn hafvande är, utan uppskjutas
till dess hon efter barnsbörden tillfrisknat; ej heller å den, som för sjukdom
ej kan sig till döden bereda, innan med honom bättre varder.
4 §. Ej skall någon undergå dödsstraff, innan Konungen förordnat att domen
verkställas må.
5 §. Straffarbete skall ådömas på lifstid, eller på viss tid ej under två
månader eller öfver tio år utom i de fall, som i 4 Kap. 5, 6 och 7 §§ sägas.
6 §. Fängelse kan antingen omedelbart för brott ådömas, eller i stället för
ålagda böter användas, om tillgång till deras gäldande saknas.
Fängelse, som omedelbart för brott ådömes, må ej i andra fäll, än som i 4
Kap. 5 och 7 §§ omtalas, sättas under en månad eller öfver två år.
Om fängelse, hvartill böter förvandlas, skils i 10 §.
7 §. Den, som till straffarbete oller fängelse dömd är, skall insättas i allmän
stratfinrättniug; och varde der med honom förfaret, såsom särskildt stad
gadt
är.
8 §. Böter skola i penningar ådömas och Kronan tillfalla. Minsta bot vare
Fem Riksdaler Riksmynt, ändå att beloppet, efter särskild i lagen utsatt beräkningsgrund,
kunde ringare blifva. Högsta bot vare Femhundra Riksdaler Riksmynt,
der ej antingen annorledes i lagen uttryckligen bestämdt är, eller ock ett
högre belopp, efter särskild, för vissa fall stadgad, beräkningsgrund, kan ega rum.
9 §. Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom, hvaraf
han sin nödiga bergning häfver; ej nödig bostad; ej till jordbruket nödiga lösören
eller hvad den saktällde eljest till sin närings bedrifvande behöfver; ej nödiga
gång- och sängkläder för den sakfällde, hans hustru och oförsörjda barn; ej heller
af det förråd, som i huset finnes, hvad till hans och hans husfolks underhåll i en
månads tid erfordras.
10 §. Saknas hos den, som blifvit till böter fälld, tillgång till deras fulla
gäldande; då skola böterna, utom i de fall, som i 11 § detta Kap. och 7 §4 Kap.
nämnas, till fängelse vid vatten och bröd förvandlas.
Vid sådan bötesförvandling svare hvarje dags fängelse vid vatten och bröd
under de första fepi dagarna mot fem, under de andra fem dagarna mot tio, under
de tredje fem dagarna mot tjugofem och under de derpå följande dagarna mot
femtio R:dr; dock med iakttagande, att fängelsestraffet ej må sättas under tre och
ej öfver tjugo dagar, så att
böter till och med 15 R:dr svara mot 3 dagars fängolse vid vatten och bröd;
20
F.rp cd i tinus-lits ko Ilo ta Föräi.io lili unden!. Skri/veise. 2V:o 485.
böter till
och
med
75 R:dr
svara
mot
10 dagars fängelse vid vatten och bröd
deröfver
w
«
n
100
11
it
9
11
yy
11
ii
n
ii
11
»
11
v
11
125
11
„
11
12
n
yy
«
n
H
. 11
11
»•
yy
150
yy
r»
ii
13
ii
»
w
ii
n
yy
11
11
H
ii
175
ii
yy
yy
14
n
yy
yy
n
H
V
r*
11
ii
200
yi
n
»
15
„
«
ii
n
H
ry
.♦>
11
ii
250
19
H
16
X»
rt
i»
»
yy
ti
W
n
ii
300
M
yy
11
17
r
ii
t»
ii
yy
71
rt
W
yy
ii
350
It
yy
11
18
*
ii
n
yy
»
11
T*
H
yy
«
100
11
i*
yy
19
11
ii
ii
n
B
11
deröfver
ti
ii
20
n
n
ii
yy
11
H
11 §. För qvinna, som hafvande är eller barn ammar, eller för den, sorn
yngre är än aderton är, ege fängelse vid vatten och bröd ej rum. Samma lag
vare, om någou finnes ej kunna, utan väda för helsan, sådant fängelse undergå.
I dessa fall skall den bötlällde hållas i annat fängelse tre gånger så lång tid, som
han eljest skolat fängelse vid vatten och bröd undergå.
12 §. Skola böter förvandlas, de der genom flera domar ålagda äro; varde
dea förvandling efter böternas sammanräknade belopp gjord, på sätt i 10 eller 11
§ sägs. Har någon del af böterna redan blifvit till fängelsestraff förvandlad; vare
den förvandling förfallen och förvandling af samtliga böterna verkställd, såsom nu
nämndt är. Lag samma vare, om till verkställighet på en gång förekomma särskilda
fängelsestraff, hvartill böter efter 10 eller 11 § förvandlade blifvit.
13 §. Om förvandling af böter efter 10, 11 eller 12 § förordne Konungens
Befallningshafvande.
11 §• Är straff beroende af värdet å viss egendom; gälle det värde egendomen
hade å den tid brottet föröfvades.
15 §. Särskilda straff för embetsman äro:
1. Afsättning, hvarmed i de fall, som i lagen utsatta äro, förenas den påföljd,
att den dömde förklaras ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas.
2. Mistning af embete på viss tid.
16 §. Afsättning innebär förlust af det embete, hvari förbrytelsen skett.
Har den dömde tillika förklarats ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas; håfve
ock förlorat annat embete, som han innehafver; och må han ej embete, tjenst eller
annan allmän befattning vidare utöfva.
Mistning af embete på viss tid medför, under den tid, förlust af de rättigheter
eller förmåner, som med embetet följa.
Om rättighet till pension gälle hvad särskildt stadgadt är.
17 §. Är den, som till afsättning eller mistning af embete på viss tid gjort
sig skyldig, ej i besittning af det embete, hvari han sig förbrutit; då skall, i stället
för embetets förlust, dömas till böter, efter ty i 25 Kap. 21 § sägs, eller till
fängelse i högst sex månader. Den, som till afsättning gjort sig förfallen, varde
ock underkastad don påföljd, som i 15 § 1 mom. sägs, om brottet med sådan påföljd
belagdt är.
18 §. Hvad om embete i 16 och 17 §§ sagdt är, gälle ock om tjenst eller
annan allmän befattning, ehvad den af förordnande eller medborgares väl beror.
19 §. Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde
förklaras hafva medborgerligt, förtroende för alltid eller för viss tid förverkat.
Då sådan påföljd för viss tid stadgad är, må den ej (inder fem och ej
öfver tio år ådömas.
Expeditions-UIskallets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 149. 21
Den, sorn till förlust af medborgerligt förtroende dömd är, håfve förverkat
embete, tjenst eller annan allmän befattning, som af honom innehafves; vare ock,
under den tid pålöljden honom ådömd är, såsom vanfrejdad ansedd och förty utestängd
från alla sådana rättigheter och förmåner, för hvilkas tiljgodonjutande god
frejd erfordras.
20 §. I några fäll straffas brott med påföljder, utom dem, som nu sagda
äro, efter ty derom i lagen särskildt stadgadt finnes.
21 §. Är någon utom riket för brott straffad, och förty, efter 1 Kap. 3 §,
från straff här i riket fri, må dock förlust af embete eller påföljd, som i 15 eller
19 § sägs, honom här ådömas, der brottet efter denna lag sådan förlust eller påföljd
medförer.
3 Kap.
Om delaktighet i brott.
1 §. Hvar som bjuder, leger, trugar eller eljest uppsåtligen förleder aunan
till brott; den anstiftare skall, för brottet, om det fullbordas, eller för försök, om
gerningen dervid stadnar och försöket är i lagen med straff belagdt, straffas som
vore han sjelf gerningsman. Har anstiftaren så tidigt, att brottet afvärja» kunnat,
gjort hvad hos honom stått för att förmå gerningsmannen att från verkställigheten
afstå, och varder brottet ändå fullbordadt eller försökt; då må straffet för anstiftaren
nedsättas till hvad i 4 § sägs.
2 §. Förmår någon, på sätt i 1 sagdt är, till brottslig gerning den, som ej
fyllt femton år, eller göra det föräldrar med sina barn, fosterföräldrar med
fosterbarn, förmyndare med myndling, husbondefolk med tjenstehjon eller förman
med den, som under hans lydnad står; varde det, vid straffets bestämmande för anstiftaren,
såsom försvårande omständighet ansedt.
3 §. Den som, vid brotts utförande, annan med råd eller dåd uppsåtligen
hjelper, så att gerningen derigenom sker, straffes som vore han sjelf gerningsman.
4 §. Har någon, före brotts utförande, eller vid utförandet, dock i mindre
mån, än i 3 § sägs, med råd eller dåd gerningen främjat; straffes efter ty som
han pröfvas hafva till brottet bidragit, dock mindre än om ban sjelf gernings
man
varit.
5 §. Hafva två eller flere i samråd beslutit verkställandet af något brott;
då skall hvar som i den stämpling deltagit och vid brottets utförande när varit
eller, före eller vid utförandet, gerningen främjat, eller efteråt gerningsmannen tillhandagått,
straffas sorn voro han sjelf gerningsman.
6 §. Har deltagare i stämpling ej vid brottes utförande när varit, eller det
främjat eller gerningsmannen tillhandagått, såsom i 5 § sägs; straffes efter 4 §, der
han ej anstiftare är och förty efter 1 § straffas bör.
7 §. Underlåta föräldrar, fosterföräldrar eller andre uppfostrare, eller förmyndare,
att från utförandet af brott, hvarom de vetskap ega, hindra den, som
under deras vård och lydnad står, när det utan angifvelse till åtal ske kan; varde
straffade efter 4 §, dock högst med ‘ängelse i sex månader, der det ej skett för
egen vinning.
22
Expeditions- V Is k o! tets Färsta p till underd. Skri/veise. M:o 4 4.9.
8 §. Htir annan, än de personer, sona i 7 § nämnde äro, vetat, brott, deraf
någons lif, helsa, frihet eller egendom i synnerlig fara sattes, å. färde vara, och
underlåtit att det i tid, så alt faran afvärja» kunde, upptäcka, när det utan angifvelse
till åtal ske kunnat; varde ock han straffad såsom i 7 § sägs.
9 §. Nu har någon, utan att hafva sådan del i brott, som förr sagdt är,
sedan brottet tiinat, med vetskap derom gått den brottslige tillhanda, såsom att
han hulpil att honom dölja, eller varit behjelplig till hans flykt eller till döljande
af görningen eller till undanrödjande af bevis derom, eller emottagit, dolt, köpt
eller föryttrat gods, sorn genom brottet åtkommet var, eller besörjt omarbetning
eller förändring deraf; straffes, efter som brottet var till, med fängelse i högst sex
månader eller böter; liar det skett för egen vinning, och är brottet med straffarbete
öfver åtta år eller svårare straff belagdt; då må till straffarbete i högst två år
dömas.
10 §. Har någon, utan vetskap om brott, som annan föröfvat, honom tillhandagått,
på sätt i 9 § sägs, ändå att han haft skäl att honom misstäuka: straffes
med böter.
11 §. Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som
med den brottslige i första svågerlag, lika nära förenad är, eller fosterbarn, skall
ej till straff fällas efter 10 §; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller
för befordrande af hans flykt,
12 §. Vissa fall af delaktighet straffas efter ty derom i lagen särskildt stadgadt
finnes.
13 §. Har någon, efter 4, 7 eller 8 g, gjort sig skyldig till straffarbete för
delaktighet i brott, hvarå förlust af medborgerligt förtroende för alltid, såsom påföljd.
stadgad är; varde då ock den påföljd eller förlust af medborgerligt förtroende
på viss tid honom ådömd, efter ty hans brottslighet är till.
4 Kap.
Om sammanträffande af brott och om förening eller förändring af straff;
sä ock om, återfall i brott.
1 §. Innefattar en handling flera brott, och är straffet å ettdera svårare
än å annat: då skall det svåraste straffet ådömas: är bvartdera brottet belagdt
med samma straff; varde det straff ådömdt. I båda dessa fall skall brott, för hvilket
särskildt straff ej ådömes, betraktas såsom försvårande omständighet. Är någotdera
brottet belagdt med förlust af embete eller påföljd, sorn i 2 Kap. 15, 19 eller
20 § omtalas; varde ock den förlust eller påföljd ådömd.
Der en handling innefattar brott, som i särskilda afseende» med olika straff
belagdt är; vore ock lag, som i denna § sägs.
2 §. Har någon föröfvat flera brottsliga handlingar, och stå de ej till hvarandra
i det sammanhang att de innefatta fortsättning af en och samma förbrytelse,
ulan äro, hvar för sig, till särskilda brott att hänföra; varde, för hvarje brott, ändå
att brotten af samma slag äro, till särskildt ansvar dömd, med iakttagande af föreskrifterna
i 4, 5, 6 och 7 §§.
Fxpeditions-lJlsknttels Förslag till lindard. Skrifvelse, N:o 149. 23
3 §. Utgöra flera brottsliga handlingar fortsättning af ett och samma brott;
varde sådant, vid straffets bestämmande för det brott, såsom försvårande omständighet
ansedt.
4 §. Är någon till dödsstraff förfallen; då skola i den bestraffning anses
inbegripna böter eller frihetsstraff, hvartill den till döden dömde jemväl kan hafva
sig skyldig gjort.
Med straffarbete på litstid må ej heller förenas annat frihetsstraff eller böter.
5 §. Är någon för särskilda brott förfallen till straffarbete på viss tid; då
må ej, vid förening af straffen, tiden för det af dem, som längst är, eller, om tiden
för hvartdera straffet är lika lång, den tid öfverskridas med mer än två år.
Lag samma vare, der någon för särskilda brott gjort sig till fäugelse skyldig.
6 §. Har den, som gjort sig skyldig till straffarbete på viss tid, tillika begått
brott, som med fängelse belagdt är; då skall fängelsestraffet till straffarbete
öfvergå, dervid på tiden för fängelsestraffet hälften afdrages, så att mot två månaders
fängelse svarar en månads straffarbete och så vidare. Uppkommer, vid sådan
öfvergång af straff, brntet månadstal; varde half månad till femton dagar räknad.
Uppkommer dervid brutet dagatal; vare det förfallet. Det straff varde med öfriga
straffarbetet förenadt efter den i 5 § stadgade grund.
7 §. Är någon, som gjort sig skyldig till fängelse eller straffarbete på viss
tid, tillika förfallen till böter, och saknar han tillgång till deras fulla gäldande; då
skall bötesstraffet, oberoende af det beslut, som om böternas förvandling förut må
vara meddeladt, öfvergå till fängelse efter ty i 2 Kap. 11 § sagdt är; och vare det
fängelsestraff, under iakttagande af de i 5 och 6 §§ här ofvan stadgade grunder,
med öfriga straffet förenadt.
8 §. De i 4, 5, 6 och 7 §§ om förening eller förändring af straff meddelade
föreskrifter skola tjena till efterrättelse ej blott då någon på en gång för
flera brott lagföres, utan äfven då någon, som till straff dömes, förut blifvit ålagd
annan, icke verkställd, bestraffning; och skall domstolen alltid utsätta de särskilda
straff, som å hvarje brott följa bort, och derefter, i händelse någon förändring af
straffen, efter hvad ofvan sagdt är, skall ega rum, derom meddela erforderliga bestämmelser.
Förekomma till verkställighet på en gång flera domar, hvarigenom samma
person blifvit till straff dömd, och äro straffen af beskaffenhet, att de, efter ty i
föregående §§ stadgadt är, ej kunna, jemte hvarandra, verkställas; göre Konungens
Befallningshafvande om förhållandet anmälan hos Hof-Rätten, som förodnar huru
straffen sammanläggas skola.
9 §. Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit till straff för ett brott
dömd, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då skall han så
dömas, som hade han på en gång varit för båda brotten lagförd; och varde, vid
straffets tillämpning, afräknadt. hvad han af det honom förut ådömda straff redan
kan hafva utstått.
10 §. Har någon, sedan han blifvit till straff dömd, men innan han det till
fullo undergått, föröfvat nytt brott; då bör straffet för detta brott, med iakttagande
af do hår ofvan stadgade grunder, förenas eller sammanläggas med hvad af
det förra straffet återstod, då det nya brottet begicks; och skall å det sålunda bestämda
straffet afräknas hvad af sagda återstod kan vara verkstäldt efter det nya
brottets föröfvande.
24 Expeditions- Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse. N:o 149-
11 §. Der lagen utsätter särskildt sträft för den, sorn ånyo begår brott,
skall det straff ej ådömas, utan då sådant återfall skett sedan den brottslige till
fullo undergått det för förra brottet honom ådömda straff.
12 §. Föröfvar den, som till straffarbete på lifstid dömd är, brott, som
dödsstraff oj medförer: varde straffet skärpt genom bans inneslutande i mörkt
enrum på högst tjuguen daga ; och må denna skärpning, i svårare fall, verkställas
tre gånger, dock med minst tre månaders uppehåll emellan hvar gång.
* 5 Kap.
Om särskilda grunder, som utesluta, minska eller upphäfva, straff har het.
1 §. Gerning, som eljest straffbar är, vare, utom i det fall, sorn i 2 §
sägs, strafflös, om den begås af barn, innan det fyllt femton år; dock ege domstolen
efter omständigheterna förordna, att barnet af föräldrar eller annan, under
hvars vård och lydnad det står, med aga hemma i huset rättas skall, eller i allmän
uppfostringsanstalt insättas, om tillgång dertill finnes.
2 §. Har gerning, som i allmänhet är belagd med dödsstraff eller straffarbete
öfver två år. blifvit begången af den, som fyllt fjorton, men ej femton år;
och pröfvas han hafva egt nog urskilning att gerningens brottslighet inse; varde
då straffad, högst, med straffarbete i fyra år, om dödsstraff å gerningen följa
kunnat, och med straffarbete i två år, om sådant arbete på längre tid derför stadgadt
är.
Ej må sådan påföljd, som i 2 Kap. 19 § utsättes, ådömas brottsling af den
ålder nu sagd är. Ej heller skall brott, som någon i den ålder begått, honom
ti 11 räknas till förhöjning af straff för återfall i brottet, der sådan förhöjning särskildt
i lagen utsatt finnes, efter ty i 4 Kap. 11 § sägs.
3 §. Begår den brott, som fyllt femton, men ej aderton år; då skall dödsstraff
eller straffarbete på lifstid till sådant arbete från och med sex till och med
tio år nedsättas.
4 §. Gerning, som begås af den, som är afvita, eller hvilken förståndets
bruk, genom sjukdom eller ålderdomssvaghet, är beröfvadt, vare strafflös.
5 §. Har någon, utan egen skuld, råkat i sådan sinnesförvirring, att han
ej till sig visste; vare gerning, den han i det medvetslösa tillstånd föröfvar, strafflös.
0 §. Prötvas någon, som brottslig gerning begått, dervid hafva af kroppseller
sinnessjukdom, ålderdomssvaghet eller annan, utan egen skuld, iråkad förvirring
saknat förståndets-fulla bruk, ehuru han ej kan för strafflös anses efter 4 eller
5 §; då gällö om dödsstraff hvad i 3 § sägs; och må, i ty fall, efter omständigheterna,
annat straff jemväl nedsättas under hvad i allmänhet å gerningen följa
bort.
7 §. Yarder man af annan öfverfallen med våld eller hot, som innebär
trängande fara, då ege man rätt till nödvärn och vare saklös för den skada, sorn
man till farans afvärjande gör.
§ 8. Rätt till nödvärn ege ock rum, då någon begår inbrott eller eljest
tränger sig olofligen in i annans rum, hus, gård eller fartyg nattetid, eller sätter
sig
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o i85. 25
sig till motvärn, ehvad det är natt eller dag, emot den, som sitt värja eller å bar
gerning återtaga vill.
§ 9. Rymmer fånge eller häktad person, eller sätter han sig till motvärn
emot fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller emot
löreståndare eller uppsyningsman vid straffinrättning eller häkte, då denne honom
till ordning inom inrättningen eller häktet hålla skall, eller sätter sig någon, som
häktas skall, till motvärn emot den, som eger häktningen verkställa eller dervid
biträder; då må ock det våld brukas, som till rymningens förekommande, ordningens
bibehållande eller häktningens verkställande nödigt är.
Lag samma vare, der annan, än fånge, häktad person eller den, som häktas
skall, sätter sig med våld eller hot emot den, som rymningen hindra, ordningen
bibehålla eller häktningen verkställa vill.
10 §. Finnes någon i fall, som i 7, 8 eller 9 § sagdt är, hafva gjort större
våld, än nöden kräfde; pröfve domstolen, efter omständigheterna, om han för uppsåtlig
gerning eller blott såsom för vållande straffas bör.
Yar så trängande nöd eller fara för handen, att han sig ej besinna kunde;
då må han för straff frias.
11 §. Kommer någon den till hjelp, som finnes i nöd stadd, efter ty förut
sagdt är; vare ock för honom lag, som hade han sjelf i den nöd sig befunnit.
12 §. För händelse, som pröfvas hafva mera af våda än af vållande timat,
skall ej någon till straff dömas.
13 §. Dör förbrytare, förfalle allt straff. Äro böter, under förbrytarens
lifstid, genom laga kraft egande dom ålagda, och hafva äfven under hans lifstid
penningar eller andra lösören, för gäldande af de böter, blifvit i mät tagna eller
i allmänt förvar satta; gånge dock böterna af den egendom ut. Har påföljd, som
1 2 Kap. 20 § sägs, blifvit, under förbrytarens lifstid, genom laga kraft egande
dom ålagd; varde ock den påföljd, när så ske kan, tillämpad.
14 §. Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt
1. inom två år, om det ej i lagen med svårare straff, än fängelse, belagdtär; eller
2. inom fem år, om det ej i lagen med svårare straff, än straffarbete i två år,
belagdt är.
15 §. De i 14 § bestämda tider skola räknas i allmänhet från den dag
brottet begicks, men i de fall, som i 15 Kap. 18 eller 21 § sägas och ej åtalas
må innan till återgång af giftermål dömdt är, från den dag laga kraft egande dom
derom gafs.
Åtal anses vara börjadt, då kallelse till svaromål är den, som tilltalas skall,
i laga ordning kungjord, eller han för brottet häktad blifvit.
16 §. Är åtal å brott, som i 14 § sägs, börjadt inom tid, som der bestämmes,
och har det åtal blifvit afbrutet, utan att den tilltalade dertill skuld varit;
då skall för rättigheten att åtalet fullfölja lika tid, som i samma § utsatt finnes,
räknas från den dag afbrottet skedde.
17 §. Är någon, genom laga kraft egande dom, fälld till straff, som ej svårare
är än straffarbete i två år, och verkställes ej domen inom tio år sedan den
gafs; vare det ådömda straffet förfallet.
18 §. För brott, sorn af embetsman begås i embetet, vare straffet förfallet,
om åtal ej blifvit anstäldt inom två år, der brottet i lagen med endast bötesstraff
belagdt är, eller inom fem år, der brottet är af den beskaffenhet, som i 25 Kap.
17 § förmäles. I öfrigt galle i afseende å brott af embetsman ej viss tid för åtal,
ej heller, der annat straff än böter ådömdt blifvit, viss tid för doms verkställande.
Bih. till Ii. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 4
26 Expeditions-lils kottets förslug lilt underd. Skrifvelse, N:o 4 85.
6 Kap.
Om skadestånd.
1 §. Skada, som någon genom brott annan tillfogar, skall af den brottslige
gäldas, ehvad brottet skett med uppsåt eller af vållande. Har den, som skadan
led, genom eget vållande, dertill medverkat; varde skadeståndet jemkadt, efter
ty som skäligt pröfvas.
2 §. I mål, som kroppsskada angå, skall under skadeståndet räknas icke
allenast läkarelön och annan kostnad, utan äfven ersättning för hinder eller brist
i den skadades näring, för sveda och värk, så ock för lyte eller annat stadigvarande
men, om sådant blifvit honom tillfogadt.
3 §. För lidande, som genom brott emot personliga friheten, eller genom
falsk angifvelse eller annan ärekränkande gerning, må anses vara någon tillskyndadt,
skall ock vedergällning gifvas.
4 §. Komma make eller barn efter den, som dödad blifvit, att genom hans
frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med afseende å så väl
den brottsliges tillgångar, som andra omständigheter, skäligt pröfvas, tilläggas såsom
skadestånd hvad för makan eller barnen tarfvas till dess de sig eljest försörja
kunna; och må det skadestånd, efter omständigheterna, sättas att utgå på cn gång
eller å särskilda tider.
5 §. Hafva flere i brott tagit sådan del, som i 3 Kap. 1, 3, 4, 5, 6 eller
7 § sägs; svare de, en för alla och alla för en, till skadestånd; vare ock de, som
efter 9 § i samma kapitel gjort sig delaktige i brottet, derigenom att de dolt,
köpt eller föryttrat det de vetat vara genom brott åtkommet, eller besörjt omarbetning
deraf, hvar för sig till sådan ansvarighet, som sagd är, med gerningsmannen
bundne för det, hvarmed de brottslig befattning tagit,
6 §. Är skada gjord af person under femton års ålder, eller sådan, som i
5 Kap. 4 eller 5 § omtalas, och kan ej skadestånd erhållas hos någon, som för
underlåten vård öfver den person är till ansvar för vållande förfallen; gånge då
skadeståndet ut af dens egendom, som skadan gjorde.
7 §. Har straff förfallit eller tid till afbrutet åtals fullföljd blifvit försuten,
efter hvad i 5 Kap. 13, 14 eller 16 § sägs; vare dock målsegande ej derigenom
betaget att det skadestånd söka, hvartill han eljest kan berättigad vara,
8 §. Målsegande är den, mot hvilken brott begånget är, eller som deraf
förnärmad blifvit eller skada lidit; så ock den, som för den förnärmade eller skadade
målsmannarätt eger eller eljest satt är att talan föra.
7 Kap.
Om religionsbrott.
1 §. Hvar som hädar Gud, eller lastar eller gäckar Guds heliga ord eller
sakramenten, dömes till straffarbete i högst två år. Sker det af obetänksamhet eller
lättsinnighet; vare straffet fängelse i högst sex månader eller böter.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 485. 27
2 §. Gör man gäckeri af gudstjensten; straffes med böter eller fängelse i
högst sex mänader.
3 §. Idkar någon å sön- eller högtidsdag emellan klockan sex om morgonen
och klockan nio om aftonen handtverk eller annat arbete som uppskof tåla
kan; straffes med böter, högst tjugu Riksdaler, utan det sker till egen eller annans
nödtorft. Lag samma vare, om kramlåda eller annan dylik bod å sådan sabbatstid
till salu öppnas.
4 §. Begår någon brott å sabbatstid; varde den omständighet såsom försvårande
ansedd.
8 Kap.
Om förräderi; sä ock om andra för Rikets säkerhet menliga brott.
1 §. Hvar som, i uppsåt:
1. att lägga Sverige eller Norge under främmande makt, eller från något af dessa
riken söndra en dertill hörande del eller besittning; eller
2. att bryta rikenas förening, eller med våldsamma medel upphäfva eller ändra
den emellan rikena stadgade föreningsform, eller någon af deras grundlagar;
eller
3. att Konungen lif eller frihet beröfva oller honom från thronen uttränga; eller
4. att Thronföljare oller annan Prins, som till thronen arfvinge är, lifvet beröfva
eller någon af dem från thronföljden utestänga;
gör uppror eller annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan eller försök
dertill; en sådan förrädare miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
Yar faran ringa; då skall till straffarbete från och med sex till osh med tio år dömas.
2 §. Har stämpling till förräderi, som i 1 § sagdt är, blifvit gjord, utan
att förräderiet till försök kommit; då skall anstiftare af stämplingen dömas till
straffarbete från och med sex till och med tio år, eller, der faran ringa var, från
och med två till och med sex år. Deltagare i sådan stämpling varde dömd till
straffarbete i högst sex år.
3 §. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i
skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanat till förräderi, som i 1 § sagdt
är; dömes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, till straffarbete i högst
sex år. Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit,
att dermed komma sådant förräderi åstad.
4 §. Bär Svensk eller Norsk man vapen mot något af de förenade rikena,
eller mot någon med dem i krig förbunden makt, miste lifvet eller dömes till
straffarbete på lifstid.
5 §. Har Svensk eller Norsk man, genom uppmaning, eller eljest uppsåtligen,
förmått främmande makt att med krig anfalla de förenade rikena, eller makt,
som med dem i krig förbunden är; miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
6 §. Svensk eller Norsk man, som
1. till främmande makt förråder krigsfolk eller andra invånare i något af de före'
nade rikena, eller land, stad, fästning, pass eller annan försvarspost, tyghus,
magasin, vapen- eller proviantförråd, fartyg, krigskassa eller annat dylikt, som
tillhörer något af de förenade rikena eller makt, som med dem i krig förbunden
är, eller något sådant, i förrädlig afsigt, förstörer eller förderfvar; eller
28 Expeditions-Utkotiflis Förslag till underd. Skrifvelse, j\:o 449.
2. förleder de förenade rikenas eller med dem förbunden makts krigsfolk att till
fienden öfvergå, eller till uppror eller annan trolöshet; eller
3. i förrädlig afsigt hindrar användandet af de förenade rikenas eller med dem
förbunden makts krigsfolk emot fienden;
miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
7 §. Gör någon försök till brott, som i 5 eller 6 § sagdt, är, utan att brottet
till fullbordan kommit; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med
fyra till och med tio år. Har han, af egen drift och ej för yttre hinder elle annan
tillfällighet, afvärjt all skadlig verkan af försöket; varde straffad högst med
straffarbete i två år.
8 §. Om stämpling eller uppmaniqg till förräderi, som i 6 § omtalas, gälle
ock hvad i 2 och 3 §§ sagdt är.
9 §. Svensk eller Norsk man, som i krigstid understöder fienden med krigsförnödenheter
eller lifsmedel, eller för honom uppenbarar krigsmaktens ställning
eller rörelser eller något rådslag eller beslut derom, eller genom teckning eller
annorledes meddelar honom underrättelse om försvarsverk, hamn, farled eller väg,
eller bedrager krigsmakten med underrättelse, den han vet falsk vara, eller i förrädlig
afsigt hyser eller döljer fiendens spejare eller krigsfolk, eller åt fienden värfvar
eller anskaffar sådant folk, eller på annat dylikt sätt honom tillhandagår, dömes
till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år.
10 §. Har någon gjort försök till brott, som i 9 § sagdt är, och blef en
dast
genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets
fullbordan förhindrad; varde dömd till straffarbete i högst tio år.
11 §. Den, som i krigstid låter sig såsom spejare af fienden brukas, miste
lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
12 §. Begår utländsk man, medan han i något af de förenade rikena vistas
eller i dess tjenst anställd år, brott, som i 4, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § sägs; varde
derför lika med Svensk eller Norsk man straffad.
13 §. Bådar någon upp krigsfolk eller håller manskap samman, som hemlof
fått, att dermed utföra brott emot allmän säkerhet eller medborgerlig frihem;
varde dömd till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år.
Var faran ringa; då må tiden för straffarbetet till fyra år nedsättas.
14 §. Sprider någon kring landet ut lögner eller falska rykten, de der för
rikets säkerhet farliga äro, i uppsåt att dermed komma allmänt buller eller oväsende
åstad; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader,
der gerningen ingen verkan hade, som svårare straff medförer.
15 §. Har den, som uppdrag fått att i ärende, sorn riket rörer, med främmande
makt något afhandla eller sluta, uppsåtligen dess fördel emot riket främjat
eller riket eljest skadat; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta
till och med tio år. Tager han, i sådan afsigt, gåfva eller förläning af främmande
makt; dömes, ändå att skada deraf ej kom, till straffarbete från och med sex till
och med tio år.
16 §. Tager annan, än den, som i 15 § sägs, gåfva eller förläning af främmande
makt, för att dess fördel emot riket främja eller riket eljest skada; dömes
till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
17 §. Hvad den, som mot 15 eller 16 § sig förbrutit, af främmande makt
tagit, vare till Kronan förverkadt.
18 §. Har den, sorn betrodd är att veta hemliga underhandlingar, rådslag
eller slut i ärende, derå rikets säkerhet eller rätt emot främmande makt ligger,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185. 29
dem uppenbarat, eller handling, som han i ty mål lönlig hålla bort, utan lof utgifvit
eller kungjort; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till
och med tio år. Skedde brottet utan uppsåt att skada göra, och var faran ringa;
då må tiden för strafiiirbetet till två år nedsättas.
19 §. Nu hafva sådana hemligheter eller handlingar, som i 18 § sägas, kommit
till annan persons kunskap eller i hans harid, och är honom veterligt, att de
böra lönliga hållas: uppenbarar, utgifver eller kungör han dem, i uppsåt att skada
göra; varde dömd till straffarbete från och med fyra till och med sex år. Sker
det utan dylikt uppsåt; vare straffet fängelse eller, der faran ringa var, böter.
20 §. Hvar sorn, i uppsåt att riket skada, förfalskar, undanhåller, förstörer
eller förderfvar handling, som innefattar bevis för rikets säkerhet eller rättigheter
emot annan stat; varde dömd till straffarbete från och med åtta till och med tio
år eller på lifstid.
21 §. Den som, utan sådant uppsåt, som i 20 § sägs, men med kännedom
om vigten af handling, som der omtalas, den med vilja undanhåller, förstörer eller
förderfvar, dömes till fängelse eller till straffarbete i högst två år.
22 §. Hvar som vet förrrädori eller sådant brott emot rikets säkerhet, som
otvau sagdt är, å färde vara, och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse eller
till straffarbete i högst fyra år. Har han ej de skäl, hvarmed han tilltror sig
kunna den brottslige till gerningen binda; uppenbara då, utan att nämna personen,
de omständigheter, som honom kunniga äro, eller straffes som nyss är sagdt.
Ej skall någon af de i 3 Kap. 11 § nämnda personer till straff efter donna § fällas,
der brottets upptäckande icke utan angifvelse till åtal ske kunnat.
23 §. De i 13, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21 och 22 §§ gifna bestämmelser
skola ock tillämpas, om de der nämnda brott emot Norge föröfvas.
24 §. Svensk eller Norsk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka
sig såsom sändebud från främmande makt, i angelägenhet, som något af de förenade
rikena rörer, eller inlåter sig i underhandling derom med främmande makt
eller dess sändebud, dömes till fängelse.
25 §. Värf var man utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande
krigstjenst; dömes till fängelse i högst sex månader eller böter.
26 §. Den, som förleder eller hjelper krigsman till rymning, dömes, om
det sker i krigstid, till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två
år, och, om det sker i fredstid, till böter eller fängelse i högst sex månader.
27 §. Förgriper sig någon, med våld eller annan misshandel, å främmande
stuts Regent, medan han här i riket vistas; dömes till straffarbete på lifstid eller
från och med sex till och med tio år. Sker slik förgripelse å främmande makts
sändebud här i riket; då må, om för lika våld eller misshandel i allmänhet straff
arbete
ådömas bort, straffarbetet, der högsta strafftiden är bestämnd till tio år,
förhöjas till sådant arbete på lifstid, och eljest till två år utöfver den för hvarje
fall bestämda högsta strafftiden; är brottet i allmänhet med fängelse eller böter
belagdt; må gtilfystraffarbete i högst två år dömas. Sker dråp, som i 14 Kap. 3
eller 4 § sägs, å någon af de personer nu nämnda äro; miste dråparen lifvet eller
dömes till straffarbete på lifstid.
28 §. Talar eller skrifver man smädligen mot person, som i 27 § nämnd
är, eller förgriper man sig mot honom med hotelse eller annan missfirmlig gerning;
straffes högst med straffarbete i två år.
29 §. Ej må brott, som i 27 eller 28 § sägs, der ej dråp skett, åtalas af
allmän åklagare, utan att Konungen dertill lof gifver.
30 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o '185.
30 §. Den, som till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 13, 15, 16, 18
eller 20 § sig skyldig gjort, varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid
eller på viss tid förlustig. Lag samma vare, om någon till straffarbete efter 7 §
förfallen är.
9 Kap.
Om Majestätsbrott; så ock om brott emot Riksstyrelse eller Rikets Ständer.
1 §. Förgriper sig någon mot Konungen med våld eller annan misshandel
å hans person; miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid
2
§. Förgripelse, som i 1 § sägs, mot Drottning, Enkedrottning eller Thronföljare,
varde med straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio
år belagd.
3 §. Begås förgripelse, som i 1 § sägs, mot annan person af Konungahuset
som Konglig eller Furstlig värdighet inom riket åtnjuter, än de i 2 § nämnda; då
må, om för lika våld eller misshandel i allmänhet straffarbete ådömas bort, straffarbetet,
der högsta strafftiden är bestämd till tio år, förhöjas till sådant arbete på
lifstid, och eljest till två år utöfver den för hvarje fall bestämda högsta strafftiden.
Är brottet i allmänhet med fängelse eller böter belagdt; dömes gerningsmannen
till straffarbete från och med sex månader till och med två år.
4 §. Yarder å någon af de i 2 eller 3 § nämnda personer dråp föröfvadt,
såsom i 14 Kap. 3 eller 4 § sägs, miste dråparen lifvet eller dömes till straffarbete
på lifstid. Sker å någon af dessa personer dråp, som i 5 § af samma kapitel sägs;
dömes gerningsmannen till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och
med tio år.
5 §. Talar eller skrifver man smädligen mot Konungen, Drottning, Enkedrottning
eller Tkronföljare, eller förgriper sig mot någon af dem med hotelse eller
annan missfirmlig gerning; dömes till straffarbete från och med sex månader till
och med fyra år eller fängelse från och med sex månader till och med två år.
Sker det mot person, som i 3 § nämnd är; vare straffet fängelse i högst ett år
eller böter från och med femtio till och med ett tusen Riksdaler.
6 §. Ej må brott, som nu sagda äro, der ej dråp skett, åtalas af allmän
åklagare, utan att Konungen dertill lof gifver.
7 §. Förgriper sig någon med våld mot Riksstyrelse, som, i de fall grundlagen
utsätter, i Konungens ställe regeringen förer, och sker brottet för att störa
friheten i sådan Styrelses öfverläggningar eller beslut, eller att dess sammankomster
hindra; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio
år; varder i det brott dråp å någon af Styrelsens medlemmar föröfvadt, såsom i
14 Kap. 3 eller 4 § sägs; miste dråparen lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
Innefattar gerningen förräderi; gälle hvad derom i 8 Kap. 1 § stadgadt är.
8 §. Förbryter man sig, på sätt i 5 § sägs, mot Riksstyrelse, som i 7 §
omtalas, eller mot Rikets Ständer eller deras Äfdelningar eller Utskott; dömes till
fängelse eller böter från och med femtio till och med ett tusen Riksdaler.
9 §. Gör någon mot Norges Riksstyrelse, eller mot Norges Storting eller
dess Äfdelningar eller Utskott, brott, som i 7 eller 8 § nämnes; vare ock lag, som
der för hvarje fall stadgas.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185
31
10 Kap.
Om brott mot offentlig Myndighet.
1 §. Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsärende,
eller för att honom till någon embetsåtgärd tvinga eller derifrån hindra, eller att
å honom för sådan åtgärd hämnas; dömes till straffarbete från och med två till
och med sex år; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, tiden
för straffarbetet till sex månader nedsättas.
Med embetsman förstås i denna lag den, som med Konungens fullmakt å
embetet försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan embetsmans
ställe lagligen satt är; så ock domare, ändå att han ej blifvit af Konungen
förordnad.
2 §. Talar eller skrifver man smädligen, eller förgriper sig med hotelse eller
anuan missfirmlig gerning, mot embetsman, i eller för hans embete; vare straffet
böter från och med tjugofem till och med ett tusen Riksdaler eller fängelse i högst
ett år.
3 §. Hvad om brott emot embetsman i 1 och 2 §§ stadgadt är, gälle äfven
för det fall, då ledamot i Taxerings- eller Pröfnings-komité eller Styrelse öfver
allmänt verk eller allmän inrättning eller den, som i nämnd eller jury sitter, våldföres
eller förolämpas, i eller för utöfningen af sådan befattning, dock må, der omständigheterna
i dessa fall äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet, om
6ådan å gcrningen följa bör, till två månader nedsättas.
4 §. Förgriper sig någon, såsom i 1 eller 2 § förmäles, mot Norsk embetsman;
vare lag, som i sagda §§ för hvarje fall skils.
5 §. Förbryter man sig, såsom i 1 eller 2 § sägs, emot tjensteman eller
annan, den der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i 1 § omtalas,
men är förordnad eller vald att offentligt tjensteärende förrätta eller annan allmän
befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; dömes, i
det fäll, som i 1 § sagdt är, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst
sex månader, men, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter, och
i det fäll, som i 2 § sägs, till böter eller fängelse i högst sex månader. Samma
lag vare ock, om sådant brott begås emot Norsk tjensteman.
6 §. Gör någon, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman
våldföres; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.
7 §. Nu samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å daga att
med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig Myndighets bud,
eller att den till någon embetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas;
skingra sig de upprorsmän, på offentlig Myndighets befallning; då skola anstiftare
och anförare dömas till straffarbete från och med sex månader till och med två
år; men de öfrige vära från straff frie.
8 §. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga Myndighetens
befallning; varde dömde, anstiftare och anförare till straffarbete från och
med två till och med fyra år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete i
högst två år, eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse.
32
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
9 §. Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus,
eller plundra eller förderfva de annan egendom; då skola de dömas, anstiftare och
anförare till straffarbete från och med sex till och med 10 år, och annan deltagare
i upproret till sådant arbete från och med två till och med sex år; varde ock
för våld eller annan brottslig gerning, som vid uppror begås, gerningsmannen straffad
efter ty i 4 Kap. 1 § skils.
10 §. Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet eller dömes
till straffarbete på lifstid.
Varder upprorsman drftpen; liggo ogild.
11 §. Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller
i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, till uppror uppmanat; straffes, när
uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse i högst sex månader.
Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, för
att dermed komma uppror åstad.
12 §. Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock ege det ej
å upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande Civilmyndighet tre gånger
ljudeligen i Konungens namn befallt dom att genast åtskiljas, vid äfventyr att
vapenmakt eljest användes. Öfvergå upprorsmän så hastigt till våld, att Civilmyndigheten
ej kan så förfara, som nu sagdt är; då ege den Myndighet förordna,
att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock i något fall
vapen längre bnikas, än Civilmyndighet finner sådant, för upprorets stillande, nödigt
vara.
Med Civilmyndighet förstås här Konungens Befallningshafvande, Borgmästare
eller Polismästare i stad och Kronofogde å landet, eller den, som i sådan
embetsmans ställe satt är.
Är ej Civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst afbidas; då ege på
stället varande högste Militärbefälhafvarejjså förfara, som för Civilmyndigheten nu
stadgadt är.
13 §. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen,
utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 7 § sägs, och skingrar
sig ej den folkmängd, på offentlig Myndighets befallning, utan visar trotsighet
deremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till straffarbete i högst
ett år och annan deltagare i upploppet till böter från och med tio till och med
tvåhundra Riksdaler dömas. Öfvergå de till våld å person eller egendom]; vare
lag, som i 9, 10 och 12 §§ om uppror sägs.
14 §. Sammankommer menighet å landet eller i stad lill öfverläggning
om allmänt eller menigheten särskildt rörande ärende; då må tillträde till sammankomsten
ej offentlig Myndighet förvägras. Ej må sammankomsten af Myndigheten
upplösas, så framt dervid ej företages något, som emot lag stridande är
eller eljest allmän ordning störer. Den, som underlåter att hörsamma Myndighetens
bud i ty fall, straffes med böter från och med tio till och med tvåhundra
Riksdaler.
15 §. Säljer eller köper man röst vid val till allmänt värf, straffes med
böter från och med femtio till och med ett tusen Riksdaler eller fängelse i högst
sex månader. Lag samma vare, om någon, genom hot eller tubbande, valfriheten
störer eller eljest i val obehörigen verkar.
16 §.
Expeditons- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
33
16 §. Täger man häktad person eller fånge med våld lös af den, som honom
gripit eller i vård häfver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses
brytande; varde dömd till straffarbete från ocdi med sex månader till och
med fyra år.
Gör man försök till brott, som nu sagdt är, och blef endast genom omständigheter,
som voro af geiningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad;
straffes högst med straffarbete i två år.
17 §. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes,
utan våld; dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst
två år.
18 §. Vid tillämpning af straff i fall, som i 16 eller 17 § sagdt är, skall
synnerligt afseende göras å beskaffenheten af brott, derför den häktade eller fångne
i häkte insatt eller dömd var.
19 §. Hvar som olofligen tager bort, rifver eller annorledes skadar offentlig
Myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen
är, straffes med böter, högst etthundra Riksdaler.
20 §. Griper migon Konungens Befallningshafvande i embetet, i ty att han
pantar något till sig eller egenmägtigt skiljer annan vid det han innehafver eller
eljest sjelf tager sig rätt; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
21 §. Bryter man offentlig myndighets insegel, hvarmed saker eller skrifter
tillslutne åro, eller rubbar man lös egendom, som är satt i qvarstad eller utmätt;
vare ock straffet böter eller fängelso i högst sex månader.
22 §. Bryter någon mot förbud att gods skingra eller mot förbud att
gifva annans gods ut; straffes med böter.
23 §. Vägrar man inträde, ehvar det vara må. åt den, som, i offentlig förrättning,
eger att det fordra; böte från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler.
Vägrar man honom handräckning, den han berättigad är att fordra; böte
högst etthundra Riksdaler.
11 Kap.
Om Fridsbrott.
1 §. Gör man våldsgerning å den, som bevistar gudstjenst.; dömos till
straffarbete i högst två år. Var våldet ringa, och kom ej deraf synnerlig förargelse;
då må till fängelse i högst sex månader eller böter, dock ej under femtio
Riksdaler, dömas.
2 §. Störer man gudstjenst genom svordom eller oljud, eller kommer dervid
eljest förargelse åstad; straffes med böter, dock ej under tjugofem Riksdaler,
eller fängelse i högst sex månader.
3 §. Hvad i 1 och 2 §§ stadgadt är gällö ock, om der sagda brott föröfvas
vid gudstjenst, som dem tillåten är, hvilka till främmande lära sig bekänna.
Åstadkommer man hos dem, vid annat tillfälle, förargelse genom gäckeri med deras
troslära; straffes med böter.
4 §. Störer man griftefrid, i ty att man olofligen upptager eller eljest misshandlar
lik, som i graf lagdt är; dömes till fängelse i högst sex månader eller
Bih. till B. St. Prot. 1862—1863. 10 Sami. 1 Å/d. 5
34 Expeditions- Utskottets Förslag tilt unde rit. Skri/velse, N:o 186,
straffarbete i högst två år. Misshandlar man obegrafvet lik; straffes med böter,
dock ej under tjugofem Riksdaler, eller fängelse i högst sex mäuader.
5 §. Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i hufvudstaden
eller annorstädes i slolt, hus eller gård, der Konungen vistas, eller å rum, der
Rikets Ständer eller deras afdelningar eller Utskott församlade äro, eller inför
sittande Rätt, Konungens Befallningshafvande eller annat allmänt embetsverk:
vare lag, som i 1 § sägs.
6 §. Åstadkommer man å ställe, som i 5 § sagdt är, förargelse genom
svordom eller oljud, eller annorledes; straffes efter ty i 2 § skils.
7 §. Den, som i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot annan
drager knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat lifsfarligt vapen
vid gudstjenst, som i 1 eller 3 § sägs, eller å sådant ställe, som i 5 § omtalas;
varde, der ingen skada sker, ändock straffad med böter, ej under femtio
Riksdaler.
8 §. Gör man våldsgerning å annan för det han i sak inför Rätta, hos
Konungens Befallningshafvande eller vid annat Embetsverk, sin eller annans ta
lan
fört oller vittnesmål aflagt, eller för att honom från sakens utförande eller
vittnesmålets utläggande hindra: dömes till straffarbete i högst två år.
9 §. Gör man våldsgerning å annan vid valförrättning, uppbörds-, kommunal-
oller kyrkostämma, läsförhör, landtmäteriförrättning eller annan sådan offentlig
sammankomst, eller då allmänt ärende eljest förehafves; varde den omständighet,
vid straffets bestämmande för våldet, såsom försvårande ansedd.
För svordom, oljud eller annan förargelse vid sådant tillfälle vare straffet
böter, högst etthundra Riksdaler.
10 §. Bryter man annans hemfrid, i ty att man med våld, eller eljest mot
hans vilja, intränger i hans hemvist, vare sig gård, hus eller fartyg, eller vägrar
att derifrån, efter tillsägelse, sig begifva, eller ock dit sig insmyger eller der gömmer
sig undan, utan att kunna skälig anledning dertill visa; straffes med böter,
dock ej under tio Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader. Begår någon
sådant hemfridsbrott i uppsåt att annan våldföra; må, ändå att uppsåtet ej varder
fullbordadt, till straffarbete i högst två år dömas.
11 §. Bry tes hemfrid genom husransakan af obehörig person eller i olaga
ordning; vare straffet böter, dock ej under tio Riksdaler, eller fängelse i högst sex
månader.
12 §. Bryter man hemfrid, i ty att man, af ondska elior öfverdåd, slår in
fönster i annans hus, eller kastar i annans gård, hus eller fartyg in sten eller annat;
straffes med böter från och med tio till och med etthundra Riksdaler. Sker
det af okynne; vare bot högst femtio Riksdaler.
13 §. Brott, sorn i 10, 11 eller 12 § sagdt är, må ej åtalas af allmän åklagare,
der det ej af målsegaude till sådant åtal angifves.
14 §. Har man utan sådant hemfridsbrott, som i 10, 11 oller 12 § sägs,
gjort våld å annan, i hus eller gård, der han sitt hemvist hade, eller dit han i
tära tillflykt tog, eller å fartyg, ehvad han till besättningen hörde eller eljest
hade lof eller lega för sig, eller ute å mark, då han sitt arbete förrättade;
vardo den omständighet, vid straffets bestämmande för våldet, såsom försvårande
ansedd.
15 §. Gör man oljud eller oväsende, eller far öfverdådigt fram, så att annan
deraf skadas kan, eller kommer eljest förargelse åstad, å allmän väg, gata
eller torgplats, eller der allmän marknad eller auktion hålles; straffes med böter,
Éxpedilions-Vtskolleh Förslug lill linderö. Sier ij reise, A:o 485.
35
högst; etthundra Riksdaler. Våldförer man annan å sådant ställe, sorn nu sagd t är;
då skall den omständighet, vid straffets bestämmande för våldet, såsom försvårande
auses.
12 Kap.
Orri förfalskningsbrott.
1 §. Den, som sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, genom
tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör någon domstols
eller annan offentlig Myndighets dombok eller hnfvudprotokoll, Kronans räkenskapsböcker
eller andra sådana handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och
efterrättelse äro; dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
2 §. Har någon antingen förfalskat, allmän handling, som är utgifven i
Konungens namn, eller i Rikets Ständers eller deras Afdelningars, eller i domstols,
Konungens Befallningshafvandes eller annan offentlig Myndighets, eller i särskild
embets- eller tjenstemans uti ärende, som till hans embete eller tjenst hörer, eller
å falsk skrift tillsatt eller annorledes förskaffat sig underskrift eller besegling, hvar
med sken af allmän handling deråt beredes; och har han af den falska handlingen,
sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, bruk gjort; dömes till straffarbete
från ocb med ett till och med fyra år.
3 §. Var handlingen af mindre vigt, såsom betyg om frejd, fattigdom, sjukdom,
eller annat dylikt ; och har man deraf sig begagnat för att sig eller annan
forthjelpa, eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa;
då skall till straffarbete i högst ett år dömas.
4 §. Den som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref, testamente,
kontrakt, skuldebref, vexel, invisnings, kredit- eller qvittobref, handelsbok
eller annan enskild handling, som till bevis om rättighet eller befrielse från förbindelse
tjenar, eller rigtig sådan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes
förfalskar; eller å falsk skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed
sken af gällande handling deråt beredes; varde, der han den handling, sig
eller annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar, dömd till straffarbete
från och med sex månader till och med fyra år.
5 §. Har man, på sätt i 4 § sägs, skrifvit, eller förfalskat och begagnat
annan enskild handling, än de der nämnda, såsom orlofssedel, betyg om frojd, fat
tigdom,
sjukdom eller annat dylikt; dömes till straffarbete i högst sex månader.
6 §. Brukar någon, i afsigt, som förut sagd är, allmän eller enskild handling,
den han vet falsk vara; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort,
7 §. Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, å
papper, vara, mått, vigt eller annat, sorn med Statens eller andra allmänna stämplar
eller märken tecknas, falskeligen dylika stämplar eller märken anbringar; eller
förfalskar eller missbrukar stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller
förfalskar det, som i behörig ordning blifvit stämpiadt eller märkt; dömes till
straffarbete från och med ett till och med fyra år.
Är ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden lör straffarbetet nedsättas till
hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. Har man, i tall som
36
Eospeditions-TJtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
sist sagdt är, af egen drift förstört det förfalskade eller genom vidtagna åtgärder
förebyggt all skadlig verkan deraf; vare från ansvar fri.
8 §. Har någon, med vetskap om sådan förfalskning, som i 7 § sägs, i bedräglig
afsigt det förfalskade begagnat; straffes så, som hade han förfalskningen
sjelf gjort.
9 §. Norska allmänna handlingar, stämplar och märken vare. om förfalskning
eller missbruk deraf sker, lika med Svenska ansedda.
10 §. I fråga om förfalskning af handling, som utfärdas af offentlig Myndighet
i annan Stat, än nu sagd är, eller bruk af sådan veterlig falsk handling,
gälle hvad om förfalskningsbrott, som i 4, 5 eller 6 § sågs, stadgadt är.
11 §. Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller
annat gränsmärke, eller märke, som till betecknande af bestämd vattenhöjd satt är;
dörnes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
Samma lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätter.
12 §. Eftergör någon guld- eller silfvermynt, som inom eller utom riket
gångbart är; dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
Yarder kopparmynt eftergjordt; då skall till straffarbete från och med sex
månader till och med två år dömas.
Har man ej myntet utgifvit eller begagnat, eller äro omständigheterna eljest
synnerligen mildrande, må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften af den eljest
för brottet stadgade minsta strafftid.
13 §. Den, som i bedräglig afsigt filar eller klipper guld- och silfvermynt,
eller det eljest på något sätt minskar, elior gifver åt ringare mynt sken at det
som högre är; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med
fyra år.
Är ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbete nedsättas till
hälften af den eljest lör brottet stagade minsta strafftid.
14 §. Eftergör man sedel, som af Rikets Ständers Bank eiler annat rikets
allmänna penningeverk, af annan Stats Bank eller, med tillstånd af in oller utländsk
regering, af enskildt penningeverk utgifven är, för att såsom penningar allmänneligen
gå och gälla; dömes till straffarbete från och med fyra till och med
tio år.
Lag samma vare, der man rigtig sådan sedel förändrar, så att derigenom
åt densamma gifves sken af högre värde, eller å dylik sedel, som upphört att
gälla, utplånar tecken, hvarigenom sådant utmärkes, eller eljest dermed vidtager
åtgärd, hvarigenom sken af giltig sedel deråt beredes.
Har den, som sedel eftergjort eller, på sätt nu sagdt är, förändrat, sedeln
ej utgifvit eller begagnat, må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften af den
eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
15 §. Har man eftergjort mynt eller penningesedel, eller sådan sedel, på
sätt i 14 § sägs. förändrat, och kan af omständigheterna pröfvas, att det, ej i bedräglig
afsigt skett; straffes ändå, der han ej af egen drift det eftergjorda eller
förändrade förstört eller all skadlig verkan deraf förebyggt, med böter, högst etthundra
Riksdaler.
16 §. Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penntngesedel,
straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.
Yarder bedrägeriet yppadt innan skada skett; må tiden för straffarbetet
nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
Expeditions-Uts kottets Förslay till undevi!. Skrifvelse. j\:o i 85. 37
17 §. Har någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen
ocb, ändå att han sådant märkt, sedan det mynt eller den sedel till annan
utgifvit eller sökt utgifva, dömes till långelse eller straffarbete i högst två år.
18 §. Har någon, antingen i uppsåt att begå förfalskning eller missbruk
al stämplar eller mårken, som i 7 eller 9 § omförmälas, eller att eftergöra eller
förfalska mynt eller penningosedel, eller, med vetskap om annans uppsåt till sådant
brott, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjern, form eller annat verktyg,
hvarmed förfalskningen verkställas skulle, och kommer ej brottet till fullbordan;
varde ändock dömd till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader.
Har någon utan behörigt uppdrag förfärdigat sådana stampar, märkjern,
formar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå att han om
uppsåt eller vetskap, som der sägs, ej öfvertygad varder, straffad med böter, högst
etthundra Riksdaler.
Har man, i fäll som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade eller
anskaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri.
19 §. Nu komma stampar, märkjern, formar eller verktyg, som i 18 § omförmälas
och äkta äro, någon lofligen tillhanda: hörer honom ej till att dem vårda,
bör han dem till Konungens Befallningshafvande eller i annan allmän vård aflemna:
gör han det ej och varda de af annan, utan hans vetskap och vilja, missbrukade;
straffes med böter, högst etthundra Riksdaler. Samma lag vare. om den, som efter
behörigt uppdrag förfärdigat slika verktyg, underlåter att dem aflemna till vederbörande,
som dem beställt, eller dess kända bud, eller annorledes dem missvårdar,
och missbruk deraf sker.
20 §. Med falska stampar, märkjern, formar eller andra till förfalskning
ämnade verktyg, så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras,
att missbruk deraf ej ske kan.
21 §. Ilen. som till straff efter 1, 2, 4, 7, 11, 12, 13, 14 oller 16 § fälles,
varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig.
Pröfvas någon skyldig till straffarbete efter 18 §, då skall han tillika dömas till
förlust af medborgerligt förtroende på viss tid.
13 Kap.
Om mened.
1 §• Har någon, emot bättre vetande, burit falskt vittnesbörd eller eljest
afgifvit falsk utsaga, och det vittnesbörd eller den utsaga med laga edgång inför
domstol, eller annorstädes efter domstols förordnande, bekräftat; dömes, för mened,
till straffarbete från och med två till och med sex år.
2 §. Har någon genom mened bidragit dertill, att den, som oskyldig är,
blifvit fälld till straff, det han till fullo eller till någon dol undergått; vare ock
menedaren förfallen till straff' efter 16 Kap. 3 §; och gånge, vid straffens tillämpning,
som i 4 Kap. 1 § skils.
3 §. Återkallar menedare, af egen drift, falskt vittnesmål eller annan falsk
utsaga, förr än annan deraf skada lidit; vare straffet för hans brott fängelse eller
böter,
38
Expeditions-Utskottets Förslag till unden/. Skrifvelse, i\:o 7Sfi.
4 §. Förtiger den, som vittnar eller eljest på ed höres, hvad honom till
upplysning i målet veterligt är, och pröfvas han hafva det af obetänksamhet gjort;
straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
5 §. Har bekännare af lära, hvari edgång ej tillåten är, på annat, i stället
för ed. vedertaget sätt, bekräftat falskt vittnesbörd eller annan falsk utsaga, eller
har någon vittnat falskt inför Rätta, då ed honom eftergifven varit; varde så ansedd,
som hade han ed gått.
6 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2 §, skall ock dömas
medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
\
14 Kap.
Om mord, dråp och annan misshandel.
1 §. Den som, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon lifvet,
skall, för mord, mista lif sitt eller dömas till straffarbete på lifstid.
2 §. Har någon gjort försök till mord, och blef endast genom omständigheter,
som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad;
varde han dömd till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med
tio år. Kom af gerningen ringa eller ingen skada; då må tiden för straffarbetet
till två år nedsättas.
3 §. Hvar som, i uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan lifvet,
dörnes, för dråp, till straffarbete på lifstid eller i tio år.
Yar gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig
misshandel, af den dräpne till vrede retad, eller ftro omständigheterna eljest
synnerligen mildrande; då må tiden för straffarbetet till sex år nedsättas.
4 §. Har någon genom uppsåtlig misshandel dödat annan, och skedde den
misshandel med berådt mod, men utan afsigt att dräpa; dömes gerningsmannen
till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande; då må straffet nedsättas till straffarbete i
fyra år.
5 §. Varder någon dräpen, såsom i 4 § sägs, men skedde misshandeln af
hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och med
åtta år.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, till vrede af den dräpne retad, såsom
i 3 § sägs, eller förekomma eljest synnerligen mildrande omständigheter; då
må straffet nedsättas till straffarbete i två år.
6 §. Begår lifstidsfånge dråp, som i 3 eller 4 § sägs, och äro ej omständigheterna
mildrande; miste lifvet.
7 §. Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf någon ljutit döden; då skall
en hvar, som tillfogat den döde lifsfarlig skada, och, der ej viss skada var i sig
sjelf lifsfarlig, en hvar, som tillfogat den döde någon af de skador, hvilka i förening
orsakat döden, dömas till det straff, hvartill han, om den af honom åstadkomna
skadan ensam varit dödande, gjort sig förfallen. Den, som å den döde
gjort ringare misshandel, straffes för delaktighet i dråpet efter 3 Kap. 4 §, der ej
gerningen eljest är med högre straff belagd.
Expeditions- disko t tets För si ny till anderd. Skrifvelse, N:o !85.
39
8 §. Kan ej utrönas hvilken eller hvilka tillfogat den döde skador, sorn i
och för sig eller i förening varit lifsfarliga; vare straffet för den, sorn i uppsåt att
döda gjort våld å den dräpne, straffarbete i högst sex år; för den, som med berådt
mod, men utan sådant uppsåt, som sagdt är. deltagit i misshandeln, straffarbete
i högst fyra år; och för den, som af hastigt mod och utan uppsåt att döda
varit i gerningen delaktig, straffarbete i högst två år
9 §. Ar någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,
vållande till annans död; dömes till böter, dock ej under femtio Riksdaler,
eller fängelse i högst sex månader.
Var vållandet synnerligen groft; då må till straffarbete i högst två år dömas.
10 §. Har någon misshandlat annan så, att han deraf fått svår kroppsskada,
och var sådan skada åsyftad; dömes, om skadan skedde med berådt mod,
till straffarbete från och med sex till och med tio år, och om den skedde af hastigt
mod, till straffarbete från och med två till och med sex år.
Med svår kroppsskada förstås i denna lag förhäst af talförmåga, syn eller
hörsel, svårt lyte eller annat svårt kroppsfel, stadigvarande svårt men å helsa,
eller lifsfärlig sjukdom.
11 §. Har någon misshandlat annan, såsom i 10 § sägs, utan uppsåt att
åstadkomma sådan skada, som i samma § nämnd är; då skall gerningsmannen
dömas, om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och med två
till och med sex år. och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete i högst
två år.
12 §. Gör någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att deraf kommer
mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom, än i 10 § sägs; straffes högst
med straffarbete i två år.
13 §. För uppsåtlig misshandel, hvarå ringare eller ingen skada följt, vare
straffet böter eller fängelse i högst sex månader.
14 §. Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf kommit skada, som i 10
eller 12 § sägs; då skola, vid straffets bestämmande, de grunder, som i 7 § äro
stadgade, tillämpas.
Kan ej utrönas af hvilken eller af hvilka skadan blifvit gjord, då skall en
hvar, som i misshandeln deltagit, dömas, om skadan var af beskaffenhet, som i
10 § sägs, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, och,
om skadan ringare var, till böter eller fängelse i högst sex månader.
15 §. Har någon, i uppsåt att göra skada eller eljest i vredesmod, emot
annan dragit knif eller svärd, spännt bössa eller rest annat lifsfarligt vapen; då
skall den omständighet, om skada sker, vid straffets bestämmande, såsom försvårande
anses; och må, i ty fall, för sådan misshandel, som i 13 § sägs, till straffarbete
i högst sex månader dömas. Kommer ej skada, vare straffet böter från
och med tio till och med femtio Riksdaler.
16 §. Nu kan så hända, att någon, under utöfning af laga rättighet att aga
den, sorn under hans lydnad står, tillfogar honom skada, och är den så ringa, som
i 13 § sägs, derför må han ej till straff fällas.
17 §. Är någon ouppsåtligen, på sätt i 9 § sägs, vållande till kroppsskada,
som i 10 § nämnd är; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
För vållande till skada, som i 12 S sägs, vare straffet böter, högst femtio
Riksdaler.
18 §. Har någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom skada, och dör
han deraf; straffes gerningsmannen efter 1 § såsom för mord. Kommer af den
40
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 186.
förgiftning- svår kroppsskada; dömes till stratiarbete på lifstid eller, der omständigheterna
äro synnerligen mildrande, till sådant arbete från och med åtta till och med
tio år. Följer af gerningen ringare eller ingen skada, eller stadnar brottet vid försök:
då skall till straffarbete från och med fyra till och med åtta år dömas.
Har någon, i uppsåt att annan till lif eller helsa skada, tillred t gift eller dylikt,
men gitter ej att till fullbordandet af sitt uppsåt göra försök; varde till straffarbete
i högst två år dömd, der han ej, af egen drift och förr, än brottet bl ef upptäckt,
giftet förstört.
19 §. Förgiftar någon, i uppsåt att skada andra till lif eller helsa, varor,
sorn till salu hållas, eller hvad annat som helst, så att allmän fara för menniskors
lif eller helsa deraf kommer; dömes till straffarbete från och med sex till och med
tio år. Får någon af den förgiftning död eller svår kroppsskada; vare lag, som i
18 § skils.
20 §. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, sorn i 19 § sägs, och
söker ej, ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast
afvärja; vare förfallen till straffarbete från och med sex månader till och med två
år. Får någon af förgiftningen svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och
med två till och med sex år dömas. Ljuter någon deraf döden; dömes till straffarbete
från och med sex till och med tio år. «
21 §. Bryter den, som till försäljning af gift berättigad är, mot föreskrift,
som till förekommande af missbruk eller skada deraf blifvit gifven, eller säljer eller
utlemnar den gift, som dertill oberättigad är, och får någon af giftet döden; dötnes
till fängelse eller straffarbete i högst två år. Får någon af giftet svår kroppsskada;
då skall till fängelse i högst sex månader dömas.
22 §. Har qvinna, som af oloflig beblandelse blifvit hafvande, vid födseln
eller derefter uppsåtligen dödat sitt foster, vare sig genom handaverkan eller underlåtenhet
af det. som till fostrets bibehållande vid lif nödigt var; dömes, för barnamord,
till straffarbete från och med fyra till och med tio år.
23 §. Har qvinnan med berådt mod gjort försök att döda fostret, och blef
endast genom omständigheter, som voro af hennes vilja oberoende, brottets fullbordan
förhindrad, eller har hon utsatt fostret eller det uppsåtligen från sig skilt och
i hjelp] öst tillstånd försatt, och fanns fostret vid lifigen; vartfe hon dömd till straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Fick fostret svår kroppsskada;
må (iden för straffarbetet höjas till fyra år. Sättes fostret ut å sådant
stalie eller under sådana omständigheter, som i 32 § sägas; vare lag, som der
stadgas.
24 §. Har qvinnan sökt enslighet vid födseln och varder fostrets död, utan
hennes uppsåt, Orsakad af det hjelplösa tillstånd, hvari hon sig försatt; dömes till
straffarbete från och med sex månader till och med två år.
25 §. Har qvinna, som af oloflig beblandelse hafvande varit, föd t i enslighet
och fostret förstört eller å lön lagt; dömes, om hon den enslighet sökt, till
straffarbete från och med två till och med fyra år, och, om hon den ej sökt, till
straffarbete från och med sex månader till och med två år, der ej i något af dessa
fall utrönes, att fostret omkommit utan modrens vållande, eller att det varit dödfödt
eller så ofullgånget, att det ej med lif framfödas kunnat.
26 §. Qvinna, som, i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster, nyttjar
invärtes eller utvärtes medel, som sådan verkan hafva kan; varde dömd, om fo
stret
kommer utan lif eller ofullgånget fram, till straffarbete från och med två
till
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, iV.-o i 85.
41
till och med 6 år, och, i annat fall, till sådant arbete eller fängelse i högst sex
månader.
27 §. Den, sora med qvinnans vilja, söker döda eller fördrifva hennes foster,
på sätt i 26 § sägs, straffes såsom i samma § stadgadt är.
28 §. Har någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster,
på sätt i 26 § sägs; dömes, om fostret kommer utan lif eller ofullgånget
fram, till straffarbete från och med sex till och med tio år, och, i annat fall, till
sådant arbete från och med sex månader till och med två år. Fick qvinnan af
gerningen svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid eller i tio år: fick
hon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet eller dömes till straffarbete på
lifstid.
29 §. Föröfvar någon å qvinna, den han vet hafvande vara, sådan misshandel,
att fostret förgås eller kommer ofullgånget fram, och hade han ej uppsåt
att fostret skada; dömes, om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete
från och med två till och med fyra år, och, om den skedde af hastigt mod, till
straffarbete från och med sex månader till och med två år; dock må, der brottet
är med synnerligen mildrande omständigheter förenadt, straffet nedsättas i förra
fallet till straffarbete i sex månader och i sednare fallet till fängelse.
30 §. Har någon i annat fall, än i 23 § sägs, uppsåtligen satt ut barn,
det han pligtig var att vårda och som sig sjelf ej hjelpa kunde, eller det eljest
uppsåtligen från sig skilt och såmedelst i bjelplöst tillstånd försatt, och skedde
det å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att gerningsmannen ej med
sannolikhet kunde vänta barnets räddning; dömes till straffarbete från och med
två till och med sex år. Fick barnet svår kroppskada; dömes till straffarbete
från och med sex till och med tio år: ljöt det döden; dömes till straffarbete på
lifstid eller i tio år.
31 §. Blef barnet utsatt å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
att fara för dess lif eller helsa väl var för handen, men gerningsmannen dock med
sannolikhet kunde vänta dess räddning; då skall till straffarbete i högst två år
dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med två
till och med sex år: ljöt det döden; vare gerningsmannen förfallen till straffarbete
från och med sex till och med tio år.
32 §. Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
att fara för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då skall till böter eller
fängelse i högst sex månader dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till
straffarbete från och med sex månader till och med två år: ljöt det döden; dömes
till straffarbete från och med två till och med fyra år.
33 §. Har uågon, på sätt i 30 § sägs, utsatt eller från sig skilt sjuklig,
bräcklig eller eljest hjelplös person, den han pligtig var att vårda, och skedde det
å ställe eller under omständigheter, som i 30, 31 eller 32 § sägas; vare lag, som
der för hvarje fall stadgadt är.
34 §. Sätter någon ut eller öfvergifver den han sig åtagit eller eljest pligtig
är att fortskaffa eller ledsaga, och sker det å sådant ställe eller under sådana
omständigheter, som i 30, 31 eller 32 § sägas; vare ock lag, som der för hvarje
fall stadgas.
35 §. Begår någon mord eller dråp å skyldeman i rätt uppstigande led
eller å sin maka, eller ock å stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare,
Bih. till JR. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 A/d. 6
42 Expeditions-lits koltets Förslag lilI underd. Skrifvelse, N:u 185.
husbonde eller annan, under hvars lydnad man står; varde den omständighet såsom
synnerligen försvårande ansedd.
36 §. Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande
led; då må straffet ej såttas lägre än två månaders straffarbete: äro omständigheterna
försvårande, må straffarbetet förhöjas till sådant arbete på lifstid,
om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd till tio år, och, i annat fall, till två
år utöfver den i allmänhet bestämda högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å
annan af de personer, som i 35 § äro nämnda; varde den omständighet såsom
synnerligen försvårande ansedd, ocb må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.
37 §. Förbryter man sig, såsom i 15 § sägs, mot någon af de personer,
som i 35 § äro nämnda; varde, der ingen skada sker, ändock straffad med fängelse
i högst sex månader.
38 §. Hafva tvänne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra, och
varder någon deri dödad; dömes dråparen till straffarbete från och med sex till
och med tio år. Yar det aftal gjordt, att enviget ej skulle utan enderas död slutas,
och kommer död deraf; dömes till straffarbete på lifstid eller i tio år. Får
någon i envig svår kroppskada; vare gerningsmannen förfallen till straffarbete
från och med två till och med sex år: skedde ringare eller ingen skada; dömes
till fängelse från och mod sex månader till och med två år.
39 §. Den, som utmanar annan till envig, eller slik utmaning antager, skall
ändå att enviget ej kommer till verkställighet, straffas med fängelse.
40 §. Förfar någon vid envig svikligen, oeh får den andre död deraf; vare
lag, som om mord i 1 § sägs. Blef genom den enes svikliga förfarande svår
kroppsskada den andre tillfogad; dömes gerningsmannen till straffarbete från och
med sex till och med tio år. Kom deraf ringare skada; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år.
41 §. Låter någon bruka sig till biträde vid uppgörande af aftal om envig,
eller till vittne vid sådan strid; varde straffad med fängelse.
42 §. Har man, vid dråp eller annan misshandel, träffat annan, än den
man döda eller misshandla ville; straffes som vore gerningen föröfvad mot den, åt
hvilken den ämnad var; dock skall ej, till straffets förhöjning, afseende å särskild
egenskap hos denne eller å särskildt förhållande mellan honom och gerningsmannen
göras annorlunda, än såsom å en försvårande omständighet.
43 §. Har någon, genom uppsåtlig misshandel, tillfogat annan sådan kroppsskada,
att denne deraf ljutit döden, men blef skadan dödsorsak endast i förening
med omständigheter, de der, utan gerningsmannens skuld, efteråt tillkommit, såsom
särskild sjukdom, dröjsmål med begagnande af botemedel, sedan sådant användas
kunnat, vårdslöshet eller oskicklighet vid botemedels användande, eller
annat dylikt ofall; då må, för dråpet, ej till högre straff dömas, än efter ty i 9
§ sägs.
44 § De grunder, som i 43 § sägas, skola ock tillämpas i mål, som angå
kroppskada, hvaraf död ej följt.
45 §. Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå att den skett mot maka,
stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan förman,
så ock brott efter 15 eller 37 §, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsegande
brottet till sådant åtal angifver, eller det blifvit föröfvadt under sabbat
eller vid sådant tillfälle eller å sådan ort, som i 11 Kap. 9 eller 15 § omförmäles.
Vållande, hvarom i 17 § sägs, må ej åtalas af annan än målsegande.
Expeditions-(Jtslrottels Förslog tili underd. Skrifvelse, N:o 185. 43
46 §. Den, som gjort sig förfallen till sträft' efter 1, 2, 18, 19, 27, 28 eller
40 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig.
15 Kap.
Orri brott emot annans frihet.
1 §. Försätter man uppsåtligen någon i slafveri, eller drifver handel med
neger eller annan, för att honom i sådant tillstånd försätta eller qvarhålla, eller
tager man veterligen om bord, anhåller eller inspärrar någon å fartyg för att honom
såsom slaf bortföra; dömes till straffarbete på lifstid eller i tio år; och vare
fartyg, som till sådant ändamål begagnades, tillika med den laddning, som det då
innehade, till Kronan förbrutet.
2 §. Har någon antagit tjenst å fartyg, med vetskap att det till slafhandel
eller slafvars bortförande bestämdt var, och varder fartyget till sådant ändamål
begagnadt, medan han derå i tjenst är; straffes, såsom medhjelpare, efter 3 Kap.
4 §, ändå att han med slafvarne eller deras behandling sig ej befattat.
3 §. Utrustar, upplåter eller befraktar man fartyg till slafhandel eller slafvars
bortförande; varde, der fartyget ej till sådant ändamål begagnas, dömd till
straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
4 §. Penningar eller deras värde, som någon till slafhandel eller befraktning
af fartyg till slafvars förande, eller till utrustning af fartyg, som i 3 § sägs,
användt eller sig betingat, vare till Kronan förbrutne.
5 §. Har någon med våld eller annarledes bemäktigat sig annan och honom
å öde ort eller annat sådant ställe utsatt, att uppenbar fara var för hans lif;
dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick den utsatte
deraf svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta
till och med tio år: ljöt han deraf döden; miste gerningsmannen lifvet eller dömes
till straffarbete på lifstid.
6 §. Den, som olofligen, med våld eller annorledes, bemäktigar sig annan
och honom, emot hans vilja, ur riket förer, så ock den, som, utan föräldrars eller
förmyndares samtycke, förer ur riket barn, som ej fyllt femton år, ehvad det sker
med dess vilja eller ej: dömes till straffarbete från och med två till och med
sex år.
7 §. Har den, som annan bortfört, efter ty i 6 § sägs, tvungit honom till
främmande krigs- eller skeppstjenst, eller eljest i tvångstillstånd honom försatt;
dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år eller på lifstid. Föröfvar
man sådant brott mot annan utrikes, utan att hafva honom dit fört, såsom
i 6 § sägs; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.
8 §. Den, som olofligen bemäktigar sig och från föräldrars eller annans
vård skiljer barn, som ej fyllt femton år, ehvad det sker med barnets vilja eller
ej, dömes, när barnet ej ur riket föres, till straffarbete från och med sex månader
till och med fyra år. Sker det för att begagna barnet till tiggeri eller att det
eljest till vanart öfva; då skall till straffarbete från och med fyra till och med
åtta år dömas.
44 ExpcdiHons-Utskotlets Färs'a<c lill underd. Skrifvelse, J\:o 485.
9 §. Hvar gom olofligen, genom inspärrande eller fängslande, eller annorledes
beröfvar någon friheten, dömes till straffarbete i högst lyra år eller, der omständigheterna
äro synnerligen mildrande, till fängelse. Har, genom sådant brott,
friheten varit öfver år och dag någon beröfvad, eller har den, mot hvilken brottet
begicks, lidit svår misshandel, medan han inspärrad var; då skall till stralfarhete
i högst sex år dömas.
10 §. Nu har någon, för förment brott, annan utan laga skäl gripit: skedde
det ej af argt uppsåt, och blef med den gripne så förfaret, som om laga häktning
stadgadt är; då, skall till fängelse i högst sex månader eller böter dömas.
11 §. Pinar man annan för att tvinga honom till bekännelse i någon sak;
dömes till straffarbete i högst två år. Är brottet med synnerligen försvårande
omständigheter förenadt; då må tiden för straffarbetet höjas till fyra år.
12 §. Tager man qvinna med våld och, mot hennes vilja, med henne öfvar
otukt, oller tvingar man henne dertill genom hot, som innebär trängande fara;
varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år. Pick qvinnan
af den gerning svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid eller i tio år;
ljöt hon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet eller dömes till straffarbete på
lifstid.
13 §. Har någon, genom döfvande eller annat medel, uppsåtligen försatt
qvinna i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknat bruket af fri vilja eller
varit ur stånd att sig värja, och har han med henne i den belägenhet otukt öfvat;
vare lag, som i 12 § stadgas.
14 §. Har någon, i uppsåt, som i 12 eller 13 § omtalas, våld, hot eller
list, som der sägs, mot qvinna brukat, utan att uppsåtet fullbordadt, blef; varde
till straffarbete i högst sex år eller fängelse dömd. Pick qvinnan af den gerning
svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med fyra till och med tio år
dömas; ljöt hon deraf döden; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med
åtta till och med tio år.
15 §. Har någon öfvat otukt med qvinna, den der, honom veterligen, befanns
i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknade bruket af fri vilja eller var
ur stånd att sig värja, och hade han ej i det tillstånd henne försatt; dömes till
straffarbete från och med två till och med sex år. Fick qvinnan svår kroppsskada;
dömes gerningsmannen till straffarbete från och med sex till och med tio år; ljöt.
hon deraf döden; då skall till straffarbete på lifstid eller i tio år dömas.
16 §. Brott, som i 12, 13, 14 eller 15 § sagdt är, må ej åtalas af allmän
åklagare, der ej qvinnan af brottet död ljutit, eller det af henne eller hennes
målsman till sådant åtal angifvet varder. Ej heller må sådant åtal anställas sedan
sex månader förflutit efter det hrottet skedde, der ej laga förfall visas eller så är,
att döden genom brottet blifvit qvinnan tillskyndad.
17 §. Hen, som tager och bortförer eller i sitt våld qvarliållcr qvinna, mot
hennes vilja, i uppsåt att henne till giftermål eller otukt förmå, dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år.
18 §. Bortförer man qvinna, som ej fyllt femton år, med hennes vilja, men
utan samtycke af målsman, i sådant uppsåt, som i 17 § sägs; dömes till straffarbete
från ech med sex månader till och med två år. Bortföres omyndig qvinna,
som fyllt femton år, med sin vilja, från fader eller moder eller dem, som i deras
ställe äro, i sådant uppsåt som nämndt är; dömes gerningsmannen till fängelse
eller böter.
Expedit ions-Tjtskollc Is Eifrsta\g lill under d. Skrifvelse, lV:o 185. 45
19 §. Brott, som i 17 § sägs, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej qvin
nan
eller hennes målsman det till sådant åtal angitver: ej heller må brott, som
i 18 § sägs, åtalas af annan, än qvinnans målsman. Har i något af dessa fall
den, som brottet begick eller deri delaktig var, gift sig med qvinnan; då ege åtal
ej rum, der ej till återgång af giftermålet dömdt blifvit.
20 §. Förer någon bort hustru från hennes man, med hennes vilja, i uppsåt
att henne till otukt förmå; dömes till fängelse. Ej må dock, i ty mål, åtal
af annan än mannen ske.
21 §. Fader eller moder, som med våld eller hot tvingar dotter till giftermål,
straffes med fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år.
Gör det annan giftoman; dömes till straffarbete från och med två till och med
sex år.
Brott, som nu sagdt är, må ej till bestraffning åtalas, dor ej för det våld
eller hot, som emot qvinnan föröfvadt är, till giftermålets återgång dömdt blifvit.
22 §. Tvingar någon, utan laga rätt, eller med missbruk af sin rätt, genom
våld eller hot, annan att något göra, tåla eller underlåta; straffes högst med
straffarbete i två år, i de fall, der gerniugen ej med svårare straff särskildt belagd
är.
23 §. Hotar man annan, muntligen eller skriftligen, med misshandel eller
brottslig gerning, och sker det på sådant sätt eller under sådana omständigheter,
att anledning är att befara, det hotet verkställas skall; dömes, der ej det hot med
särskildt straff belagdt är, till böter eller fängelse i högst sex månader.
24 §. Brott, som i 22 § sagdt är, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej
målsegande det till sådant åtal angifver: ej heller må brott, som i 23 § sägs,
åtalas af annan, än målsegande.
25 §. Den, som till straff efter 1 eller 5 § fälles, skall ock dömas medborgerligt
förtroende för alltid förlustig. Pröfvas någon skyldig till straff efter 3
§ eller sista punkten i 8 §; varde tillika dömd medborgerligt förtroende på viss
tid förlustig.
16 KAP.
Orri falsk angifvelse; så ock orri annan ärekränkning.
1 §. Den, som falskeligen för brott annan vid domstol tilltalar eller genom
falsk angifvelse åtal vid domstol mot annan åstadkommer, dömes:
1. om det åtalade eller angifna brottet kunnat medföra dödsstraff eller straffarbete
på lifstid, till straffarbete från och med två till och med sex år;
2. om straffarbete på viss tid öfver två år eller ovärdighet att i rikets tjenst
nyttjas å brottet följa kunnat, till straffarbete i högst två år eller fängelse i
högst sex månader; och
3. i andra fall till fängelse i högst sex månader eller böter.
2 §. Har någon, för att ådraga annan straff, emot honom falskeligen förebragt
besvärande omständigheter, så att åtal vid domstol derå följt, eller, i afsigt
att komma tilltalad person på straff, undanröjt bevis för hans oskuld eller emot
honom falskeligen förebragt besvärande omständigheter; varde såsom falsk angifvare
straffad efter 1 §.
46 Expeditions-Utskottets Förslag tili anderd. Skrifvelse, !S:o 185.
3 §. Blef den tilltalade till straff fälld, och straffet till fullo eller till någon
del verkstäldt: dömes den falske angifvaren, om det var dödsstraff, till samma
straff eller straffarbete på lifstid; om det var straffarbete på lifstid, till samma
straff eller sådant arbete i tio år; om det var straffarbete på viss tid, till enahanda
straff på lika tid eller till och med två år utöfver den, som för den tilltalade
bestämd blifvit, dock ej öfver tio år; om det var ovärdighet att i rikets
tjenst nyttjas, till straffarbete från och med två till och med sex år; om det var
afsättning, till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år; om
det var fängelse eller mistning af embete på viss tid, till straffarbete från och
med sex månader till och med två år; och i andra fall till fängelse i högst sex
månader eller böter.
4 §. Pröfvas åtal eller angifvelse, som åtal åstadkommit, hafva af obetänksamhet
och utan argt uppsåt skett, eller har någon gjort angifvelse, men åtal derå
ej följt; vare straffet, för det fall, som i första punkten af 1 § sagdt är, straffarbete
i högst två år eller fängelse i högst sex månader; för det, som i andra
punkten sägs, fängelse i högst sex månader eller böter; och för öfriga fall böter.
Skedde angifvelse, hvarå åtal ej följt, af obetänsamhet och utan argt uppsåt,
; vare straffet böter.
5 §. Är någon förfallen till straff för åtal eller angifvelse, efter ty som nu
sagdt är, och bar åtalet eller angifvelsen förorsakat, att den tilltalade eller angilne
häktad blef; då varde fängelse, dock ej öfver sex månader, ålagdt, der eljest böter
å brottet följa skulle.
6 §. Pinnes den, som åtal eller angifvelse gjort, hafva sannolika skäl dertill
haft; vare från straff fri.
7 §. Hvar som, muntligen eller i skrift, den han utsprider eller utsprida
låter, beljuger annan, i ty att han af arghet pådiktar honom bestämdt brott eller
visst slag af brott; dömes, om dödsstraff, straffarbete öfver två år eller ovärdighet
att i rikets tjenst nyttjas å det pådiktade brottet följa kunnat, till straffarbete i
högst två år eller fängelse i högst sex månader, och, i annat fall, till fängelse i
högst sex månader eller böter.
Lag samma vare om den, som af arghet utsprider sådan ärekränkande dikt,
eller ock eljest så förfar, att den, som oskyldig är, må för skyldig hållas.
Pröfvas brott, som i denna § sagdt är, hafva af obetänksamhet skett; då
må ej i något fall dömas till svårare straff än fängelse i sex månader.
8 §. Utsätter man, i afsigt såsom i 7 § sägs, emot annan rykte om gerning
eller last, sorn ej efter lag straffbar, men eljest för hans ära, goda namn och
medborgerliga anseende, yrke, näring eller fortkomst menlig är, eller fortsprider
man af arghet sådant af annan utsatt rykte; dömes till fängelse i högst sex må
nader
eller böter.
9 §. Förolämpar man annan med smädligt yttrande i tal eller skrift, eller
med hotelse eller annan gerning, som missfirmlig är, och sker det å tid, ort eller
sätt, att ärekränkningen väcker synnerligt uppseende, eller är den eljest af svår
beskaffenhet; straffes gerningsmannen med böter eller fängelse i högst sex månader.
10 §. Böter, som efter någon af föregående §§ ådömas, må till ett tusen
Riksdaler sättas.
11 §. För smädliga yttranden, hotelser eller missfirmliga gerningar i andra
fall, än förut sagda äro, bötes högst tvåhundra Riksdaler.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
47
12 §. Förgriper man sig med ärekränkning mot någon af de personer, som
i 14 Kap. 35 § nämnda äro; vare den omständighet såsom försvårande ansedd.
13 §. Den, som för ärekränkning tilltalas, må ej till sitt fredande framställa
bevisning om sanningen af sådant tillmäle, som i 8 § sägs. Är tillmäle
gjordt om bestämdt brott eller visst slag af brott, och vill den tilltalade styrka,
att den, emot hvilken tillmälet gjordes, är till sådant brott saker; vise då laga
dom derå. Har brottet ännu icke varit under åtal eller under pröfning i fråga
om skadestånd: då skall, derest den för ärekränkning tilltalade det vill och han
sjelf är målsegande eller har rätte målsegandens uppdrag till talan eller ock brottet
hörer under allmänt åtal, och så framt tid till sådant eller till talan om skadestånd
ej är försuten, efter ty derom stadgadt är, domstolen lägga den tilltalade
tid före att visa, att lagligt åtal då blifvit anstäldt eller påkalladt, såsom om missgerningars
angifvande och åtalande föreskrifvet är, eller att målsegandes talan om
skadestånd är anhängiggjord, och huru deröfver slutligen dömdt blifvit. Ej må
till befrielse från ansvar för tillmäle om brott annan bevisning vara tillåten.
14 §. Den, som till falsk angifvelse eller annan ärekränkning saker är, må
ock, efter omständigheterna, dömas att erlägga kostnad till tryckning i allmän eller
ortens tidning af den dom, hvarigenom den andre upprättelse vunnit, der denne
det äskar.
15 §. Ej må brott, som i 7, 8, 9 eller 11 § sagdt är, åtalas af annan än
målsegande, der ej ärekränkningen skett i eller för någons embete eller tjenst:
ej heller må brott, som i 12 § sägs, åtalas af allmän åklagare, der det ej af måls
egande
till sådant åtal angifves.
16 §. Den, som efter 1, 2 eller 3 § gjort sig förfallen till straffarbete i
två år eller till svårare straff, skall ock döinas medborgerligt förtroende för alltid
förlustig. Pröfvas någon efter 7 § skyldig till straffarbete eller efter 1, 2 eller 3
§ förfallen till sådant arbete under två år; varde tillika dömd medborgerligt förtroende
på viss tid förlustig.
17 Kap.
Om äktenskapsbrott.
1 §. Gör gift man hor med ogift qvinna, eller gift qvinna med ogift man;
straffes den, som gift är, med fängelse i högst sex månader eller böter, och den
ogifte mod böter.
2 §. Föröfva man och qvinna, som båda gifta äro, hor med hvarannan;
vare straffet fängelse från och med sex månader till och med två år.
3 §. Horsbrott må ej af allmän åklagare åtalas, der ej den oskyldiga makan
brottet till åtal angifvit eller för det brott skilnad i äktenskapet sökt, eller
mannen efter lagsökning ålägges att underhåll gifva till barn, som blifvit i hordom
afladt, eller ock brottet eljest under allmänt åtal hörer. Var brottet emellan
tvänne gifta föröfvadt; då ege åtal emot dem båda rum, ändå att blott en af de
oskyldiga makarna skilnad sökt.
4 §. Gift man eller qvinna, som, innan dess äktenskap upphört, nytt äktenskap
med ogift person ingår, dömes, för tvegifte, till straffarbete från och med
sex månader till och med fyra år.
4:8 Expeditions- Utkotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 485.
5 §. Göra man och qvinna, som båda gifta äro, med hvarannan tvegifte;
varde dömde till straffarbete från och med två till och med sex år.
6 §. Ogiit person, som ingår äktenskap med den han vet gift vara, dömes
till straffarbete i högst två år.
18 Kap.
Om sedlighetsbrott.
1 §. Fader eller moder, eller annan i rätt uppstigande led, som med harn
eller barns afkomling otukt öfvar, varde dömd till straffarbete på lifstid eller från
och med åtta till och med tio år. Barnet eller afkomlingen skall till straffarbete
från och med sex månader till och med fyra år dömas.
2 §. Öfvar fader eller moder otukt med barns eller afkomlings maka, eller
stjuffader eller stjufmoder med stjufbarn eller dess afkomling; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med fyra år. Barnets eller afkomlingens
maka, så ock stjufbarnet eller dess afkomling, skall till fängelse i högst sex månader
eller straffarbete i högst två år dömas.
3 §. Öfva syskon otukt med hvarandra; varde dömde till straffarbete från
och med två till och med sex år.
4 g. Ötukt emellan ett syskon och det andras afkomling straffes högst med
straffarbete i två år.
5 §. Otukt emellan personer, som i det svågerlag äro, att de icke, utan
Konungens tillstånd, må äktenskap med hvarannan ingå, straffes med böter.
6 §. Öfva religions- eller skolelärare, uppfostrare eller läromästare otukt
med ungdom, som do till undervisning eller uppfostran hafva, eller göra det fosterföräldrar
med fosterbarn, eller förmyndare med myndling: varde dömde till
straffarbete från och med sex månader till och med fyra år eller fängelse.
Öfvar styresman, föreståndare eller annan tjensteman, läkare, uppsyningsman
eller vaktbetjent vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus, barnhus eller
annan sådan inrättning, otukt med qvinsperson, som der intagen är; dömes till
straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader.
7 §. Öfvar man otukt med qvinna, som ej fyllt tolf år; dömes till straffarbete
från och med fyra till och med åtta år och, om hon af gerningen fick svår
kroppsskada eller död, till straffarbete från och med åtta till och med tio år eller
på lifstid. Sker det med qvinna, som fyllt tolf, men ej femton år; dömes till
straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader.
8 §. Den, som öfvar otukt med afvita qvinna, dömes till straffarbete från
och med sex månader till och med fyra år.
9 §. Ogift man, som öfvar otukt med ogift qvinna, utom de fall, som förut
sagda äro, straffes, för lönskaläge, med böter, högst etthundra Riksdaler. Ej skall
dock sådant straff ådömas i annat fall, än då mannen, efter lagsökning af qvinuan
eller hennes målsman, ålägges att underhåll gifva till barn, hvarmed qvinnan i
lägersmålet rådd blifvit.
10 §. Öfvar någon med annan person otukt, som emot naturen är, eller
öfvar någon otukt med djur; varde dömd till straffarbete i högst två år.
11 §.
Expeditions-Utskottets Förslag till tiri (lerd. Skri frelse, l\:o 185. 49
11 §. Främjar någon otuktig lefnad genom koppleri, eller håller sådant
hus, der otukt drifves; dömes till straffarbete från och med sex månader till och
med fyra år.
Qvinna, som i dylikt hus låter bruka sig till skörlefnad, straffes med fängelse
i högst sex månader eller straffarbete i högst två år.
12 §. Föräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, sotn genom
koppleri till otukt förleda barn eller dem, sorn under deras lydnad eller uppsigt
ställde äro, skola dömas till straffarbete från och med två till och med sex år;
vare ock dömde medborgerligt förtroende för alltid förlustige.
13 §. Sprider någon ut skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och
sedlighet sårar; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
Lag samma vare, om man genom annan gerning sårar tukt och sedlighet,
så att allmän förargelse eller fara för förförelse deraf kommer.
14 §. Håller någon hus, der äfventyrliga spel om penningar eller penningevärde
allmänneligen bedrifvns; straffes med fängelse i högst sex månader, eller
böter. Tillåter den, som håller källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe,
att sådant spel der bedrifves; dömes till böter. Hvar som å ställe, som nu sagdt
är, deltager i äfventvrligt spel, straffes med böter, högst tvåhundra Riksdaler.
15 §. Öfverlastar sig någon af starka drycker så, att af hans åtbörder eller
orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, det han drucken är, och
träffas han i sådant tillstånd å väg, gata eller annat allmänt ställe; straffes, för
fylleri, med böter, högst tjugu Riksdaler.
16 §. Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar
grymhet; straffes med böter, högst etthundra Riksdaler.
19 Kap.
Om eldskada af uppsåt eller vållande; sä ock orri annan skadegörelse
å egendom.
1 §. Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, fartyg eller annat, der
menniskor bo, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest vistas, eller å något,
hvarifrån elden till sådana boningar eller vistelserum lätteligen spridas kan; dömes,
för mordbrand, till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick
någon, som å sådant ställe förevar, af branden svår kroppsskada; varde rnordbrånnaren
dömd till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med
tio år. Fick den, som förevar, af branden döden: miste mordbrännaren lifvet eller
dömes till straffarbete på lifstid.
2 §. Föröfvar man mordbrand, som i 1 § sägs, då allmän farsot, uppror,
fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller gör mordbrännaren
våld å någon, för att elden åsätta eller dess släckning hindra, eller sker
mordbrand å hus, byggnad eller fartyg, der mycket folk är, som för fara blottställes,
eller å kruthus, eller i stad, köping eller by, eller å annat sådant ställe,
der många sammanbo, eller å Konungens slott, fäste, fartyg, förråds- eller tyghus
eller annan sådan Statens tillhörighet, eller å kyrka; då skall till straffarbete på
lifstid eller från och med åtta till och med tio år dömas.
Bill. till R. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 7
50 Expeditions- Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 185.
3 §. Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, fartyg,
skog, torfmosse, vexande eller skuren gröda, sådes-, hö- eller halmstack, ved-, kol-,
timmer- eller brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så aflägse låg, att
vån ej var, att elden derifrån till menniskors boningar eller vistelserum spridas
kunde; dömes till straffarbete (rån och med två till och mod sex år. Yar ringa
egendom i fara, och skedde ej synnerlig skada; då må tiden för straffarbetet till
sex månader nedsättas. Fick någon, som förevar, af branden svål- skroppsskada
eller död; varde gerningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och
nied åtta år.
4 §. Visste gerningsmannen att å ställe, som i 3 § sägs, någon förevar
och för fara blottställdes; vare lag sorn för hvarje fall i 1 § sägs.
5 §. Sätter någon eld å sin egendom, i uppsåt att bedraga försäkringsgifvare,
eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes till straffarbete från och med sex
månader till och med fyra år. Var genom den eld annans boning, vistelserum eller
egendom i fara satt, eller fick någon deraf svår kroppsskada eller död; straffes
gerningsmannen efter ty för hvarje sådant fall i 1, 2, 3 eller 4 § skils.
6 §. Är eld åsatt och varder den släckt, innan den sig utbredt och skada
gjort, vare straffet, för de fall, som i 1 och 4 §§ sägas, straffarbete från och med
två till och med sex år; för det fall, som i 2 § omförmäles, straffarbete från och
med fyra till och med åtta år; för det, som i 3 § nämndt är, straffarbete i högst
två år eller fängelse i högst sex månader; och för det fall, som i 5 § sagdt är,
fängelse, men, der brottet, om elden ej släckt blifvit, skolat straffas på sätt i föregående
§§ stadgadt är, straffarbete, efter ty förut i denna § bestämdt blifvit.
Har gerningsmannen, af egen drift, sjelf eller genom tillkallad hjelp, släckningen
åstadkommit; då må straffet, efter omständigheterna, nedsättas under hvad
i allmänhet å gerningen följa bort.
7 §. Hvar som uppsåtligen sänker fartyg, deri folk är, elle det på grund,
klippa eller annat sätter, så att skeppsbrott eller annan sjöskada sker; döme till
straffarbete från och med sex till och med tio år. Får någon al den gerning svår
kroppsskada; varde gerningsmannen dömd till straffarbete på lifstid eller från och
med åtta till och med tio år. Ljuter någon deraf döden; miste gerningsmannen
lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid.
8 §. Sänker man fartyg eller kommer skeppsbrott eller annan sjöskada
åstad, för att bedraga försäkringsgifvare eller i annan sådan sviklig afsigt; dömes
till straffarbete (rån och med sex månader till och med fyra år. Var folk i fartyget;
då skall gerningsmannen straffas efter ty i 7 § stadgadt är.
9 §. Har någon gjort försök till brott, som i 7 eller 8 § sägs, och blef endast
genom omständigheter, som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets
fullbordan förhindrad; vare straffet högst, för det fall, som i 7 § nämndt är, straffarbete
i sex år, och för det fall, som i 8 § omförmäles, straffarbete i två år, men,
om brottet, der det fullbordadt blifvit, skolat efter 7 § straffas, sådant arbete i
sex åi-.
10 §. Den sorn, i uppsåt att förleda eller skada sjöfarande, sönderbryter,
borttager eller förderfvar fyr- eller känningsbåk, prick, visare eller annat tecken,
som till sjöfarandes rättelse satt är, eller släcker eld, som till sjöfarandes rättelse
skall tänd vara, eller underlåter att upptända eld, den han till sådan rättelse tända
skall, eller gör falsk eld, eller sätter upp annat falskt tocken, eller fyller eller
stoppar rätt farled i sjö eller ström; dömes till straffarbete från och med två till
Exp edilin ris-U/s kotte ts Förslag till anderd. Skrifvelse, N: o 185. 51
och med sex år. Sker skeppsbrott eller annan sjöskada; vare lag som för hvart
af dessa fall i 7 § sägs.
11 §. Hvar som uppsåtligen förstörer Statens kanal- eller slussverk eller
annan sådan vattenbyggnad, eller jern vägsanläggning, eller å desamma dertill hörande
byggnader, verk eller inrättningar, eller de för framfarten å jernväg använda
vagnar eller andra fortskaffningsmedel gör sådan skada eller eljest vidtager sådana
åtgärder, att fara eller olycka vid kanal- eller jernvägsfartens begagnande eller
allmänt farlig öfversvämning deraf uppkomma kan; dömes till straffarbete från och
med två till och med sex år. Kom deraf ej olycka och var faran ringa; då må
tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.
Fick annan svår kroppsskada eller död, och var den brottsliges handling
af beskaffenhet, att han bort kunna inse, att dylik olycka deraf var att befara;
dömes gerningsmannen, i förra fallet, till straffarbete från och med sex till och
med tio år eller på lifstid, och, i sednare fallet, till straffarbete på lifstid eller
miste lifvet. Var gerniugen ej af sådan beskaffenhet, som nämnd är, men fick
annan deraf svår kroppsskada eller död, eller åstadkoms allmänt farlig öfversvämning;
varde gerningsmannen dömd till straffarbete från och med fyra till och med
åtta år.
12 §. Gör raan uppsåtligen å verk, byggnad eller anläggning, som i 11 §
sägs, eller å tillbehör dertill, skada, deri der, utan att kunna medföra sådan fara
eller olycka, som i samma § nämnd är, likväl åstadkommer väsendtligt hinder
eller uppehåll i veikets, byggnadens eller anläggningens begagnande, eller vidtager
man eljest åtgärder, som till sådant hinder eller uppehåll leda; dömes till fängelse
eller till straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas.
13 §. Hvar som uppsåtligen förstörer eller skadar Statens telegraf-inrättning,
någon dess beståndsdel eller tillhörighet, eller vidtager åtgärder, hvarigenom
telegrafering hindras eller störes; dömes till fängelse i högst sex månader eller
straflarbete i högst två år. Var skadan ringa och förorsakades ej derigenom något
hinder i telegraferingeu, må till böter dömas.
14 §. Hvad i 11, 12 och 13 §§ om Statens kanal- eller slussverk, annan
sådan vattenbyggnad och jernvägs- eller telegraf-inrättning är stadgadt, må ock å
dylik, af enskilde personer, menigheter eller bolag inrättad, anläggning tillämpas,
om Konungen förordnat, att sådan anläggning skall lika skydd, som Statens, njuta.
15 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen allmän minnesvård, brygga,
bro, färja, brunn, vattenledning, gasledning, väg, gata eller farled; eller stängsel
eller märke, som, till afvärjaude af fara eller till varning derför, vid allmän väg,
gata eller farled eller å annat sådant ställe satt är; straffes med fängelse i högst
sex månader oller straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas.
Tillstänger man olofligen, utan skadegörelse, som nu är nämnd, allmän väg,
gata, farled eller flottled, eller utkastar man i segelled eller flottled barlast eller
annat, hvaraf uppgrundning förorsakas kan ; vare straffet böter.
16 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen grufva, eller uppfordringseller
annat konstverk, som för grufvedrift inrättadt är; dömes till fängelse i högst
sex månader eller straffarbete i högst två år.
17 §. Sprider någon uppsåtligen ut kreaturssjuka, som smittosam och farlig
är; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.
Bryter någon veterligen emot de föreskrifter, som till förekommande eller
hämmande af kreaturssjuka gifna äro: kommer sjuka af den gerning; dömes till
fängelse eller till straffarbete i högst ett år: kommer ej sjuka deraf; vare straffet böter.
52
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
18 §. Förgiftar någon, i uppsåt att annans kreatur skada, foder eller hvad
annat som helst, så att allmän fara deraf kommer; dömes till straffarbete från och
med två till och med sex år. Får menniska af sådan förgiftning svår kroppsskada
eller död; då må tiden för straffarbetet höjas, i förra fallet till åtta år och
i sednare fallet till tio år.
19 §. Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, sorn i 18 § sägs, och
söker ej, ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast
afvärja; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
20 §. Förstörer eller skadar man uppsåtligen, i andra fall än nu sagda äro,
annans egendom, fast eller lös, ehvad den till enskildt eller allmänt bruk eller
gagn eller prydnad ämnad är; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
Har af gerniugen kommit synnerlig fara för någons lif eller helsa, eller grof
skada å egendom, eller är gerningen eljest med synnerligen försvårande omständigheter
förenad; då må till straffarbete i högst två år dömas.
Brott, som i denna § sagdt är, må ej åtalas af annan än målsegande, der
ej skada skott å allmän egendom.
21 §. Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,
är vållande till eldskada å annans egendom eller till skeppsbrott, eller till
sådan skada eller öfversvämning, som i 11 § nämnd är, elior dertill att fara uppstått
för begagnande af verk, byggnad eller anläggning, som i sagda § omförmäles,
straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.
Ar någon, på sätt nu sagdt är, vållande till skada å fyr- eller känningsbåk
eller annat sådant tecken, som i 10 § näinndt är; straffes med böter. För
dylikt vållande till skada, hinder eller uppehåll, som i 12 eller 13 § omförmåles,
eller till skada, som i 15 § sägs; vare bot högst tvåhundra Riksdaler.
22 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 10
eller 18 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Lag
samma vare, om någon efter 6, 9 eller 17 § gjort sig skyldig till straffarbete i
två år eller till svårare straff
20 Kap.
Om stöld och snatteri.
1 §. Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton Riksdaler, dömes,
för stöld, till straffarbete i högst sex mänader, der ej annorledes här nedan stadgadt
är.
2 §. Går värdet ej öfver femton Riksdaler och är gerningen ej utmärkt
med sådan omständighet, att den ändå, efter ty i 7, 10 eller 12 § sägs, för stöld
anses skall; då kallas den snatteri; och vare straffet derå böter, högst etthundra
Riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
3 §. Begår någon stöld eller snatteri af säd, skuren eller oskureu, hö eller
halm, stackadt eller ostackadt, ute å mark; vexande fruktträd; träd- eller jord
frukt
ur trädgård eller på åker, eller annat, som der plantcradt eller sådt är;
huggen ved, timmer, gärdsel eller annat dylikt i skog eller eljest ute å mark eller
å flottled, åkor-, kör- eller trädgårdsredskap ute å mark; uteliggande malm vid
grufva eller redskap, som till grufvedrift hörer och ej instängd är; utestående bi
-
Fxpeditons- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
53
stock, fisk ur dammar, sompar, nät, mjärdar, katsor eller annat fisketyg, eller ock
sjelfva fisketyget, som ute ligger; foglar eller andra djur ur jagtredskap eller sjelfva
redskapen ute å marken; ankare eller tåg, hvarmed uteliggande fartyg förtöjdt
är: eller ock saker, som till blekning eller torkning eller för annan sådan orsak
utlagda eller utställda äro; eller mjölkar man annans ko, får eller get, i uppsåt
att mjölken sig eller annan tillegna, eller tager man oloiligen tagel ur mahn eller
svans på häst, under det kreaturet går i bete rrte å mark; det vare, vid straffets
bestämmande, såsom försvårande omständighet ansedt; och må, i ty fall, vid stöld,
tiden för straffarbete till ett år höjas.
Går, vid stöld, värdet af det tillgripna öfver ett tusen Riksdaler; då må
ock sådan förhöjning af tiden för straffarbetet ske, som nu sagd är.
4 §. Begår någon stöld eller snatteri i Konungens slott eller af det, som
veterligen tillhörer Staten eller mild stiftelse eller inrättning till fattigas försörjning
eller sjukas vård; eller föröfvas stöld eller snatteri af tjenstehjon, köpmansbetjont,
gesäll, lärling eller annan enskild tjenare från sitt husbondefolk eller deras
gäst, eller af handtverkare eller annan arbetare från den, hos hvilken han ar
betar;
vare lag, som i 3 § sägs.
Har tjenstehjon, köpmansbetjent, gesäll, lärling eller annan enskild tjenare
uppsåtligen förskingrat eller, i uppsåt att sig eller annan det tillegna, undandolt
hvad i dess vård af husbondefolkct eller deras gäst lemnadt, är; vare ock derför,
efter ty nu är sagdt, såsom för stöld eller snatteri, straffad. Lag samma vare,
om någon försnillar gods, som annan i hans vård under lås, försegling eller annat
dylikt stängsel insatt, eller som blifvit honom förtrodt att vårda, då det ur eld,
sjö eller från fiende frälsadt är.
5 §. Till straffarbete i högst ett år dömes:
l:o om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som herbergerar resande eller för
sin näring eller vinning emottager gäster i sitt hus, stjäl från resande eller
gäst, eller om denne stjäl från värden;
2:o om man stjäl från badande eller simmande, eller från sofvande ute å marken,
eller från den i svår sjukdom ligger, eller från död menniska;
3:o om man stjäl något i likhus eller graf eller, under gudstjenst, från annan
inne i kyrka eller annorstädes, der gudstjenst hålles, eller ute å kyrkovall.
Såsom för stöld, efter ty i denna § sägs, skall ock dömas, om skeppare,
forman eller deras folk tillgripa hvad dem förtrodt är att föra eller förvara, eller
om gästgifvare, värdshusvärd eller annan, som herbergerar resande eller för sin
näring eller vinning emottager gäster i sitt. hus, tillgriper hvad i dess vård af gästen
lemadt är; så ock om man svikligen tager något från barn, sorn ej fyllt tolf
år, eller från afvita.
6 §. Till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år
dömes:
l:o om man stjäl något i kyrka, ehvad det kyrkan tillhörer eller af audra der i
förvar satt är;
2:o om man stjäl penningar eller annat, sorn åt allmänna posten förtrodt är, ehvad
det sker i posthus eller under lorslingen;
3:o om man stjäl ur försegladt bref, som ej åt allmänna posten förtrodt är, eller
ur kläder, som någon bär på sig;
4:o om man stjäl medelst inbrott, som i 9 § sägs, eller, för brottets föröfvande,
bortförer och med våld eller list öppnar skåp, kista, skrin eller annan förva
-
54 Expeditions-Utskottets Förslå»• lill underd. Skrifvelse, A7:» 185.
ringspersedel, som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten
är;
5:o om man stjäl nattetid i hus, sorn bebodt är, och gerningsmaunen ololligen,
dock utan inbrott, dit inkommit eller der sig undangömt;
(3:o om gerningsmanncn för stöldens föröfvande sig med vapen inställt eller eljest
användt ringare skräckmedel eller bot, än att gerningen till rån hänföras
kan;
7:o om man stjäl kreatur, som går i bete ute å mark;
8:0 om man stjäl al fartyg, som strandadt eller eljest förolyckadt är eller utan
folk i sjö drifver, eller, under bergning, hvad till dylikt fartyg hörer eller
derå fördt var; eller
9:o om man stjäl från den, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott,
uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara är satt ur
stånd att sin egendom värja.
7 §. I de fall, som bär ofvan i 5 och 6 §§ nämnda äro, skall, såsom för
stöld, dömas efter ty der sägs, ändå att det tillgripnas värde ej går öfver femton
Riksdaler.
8 §. Nu kunna, vid samma stöld, två eller flera af de i 3, 4, 5 och 6 §§
sagda fall sammanträffa; då må tiden för straffarbetet ökas med högst ett år utöfver
det, hvartill den brottslige för det svåraste fallet pröfvas hafva gjort sig
skyldig.
9 §. Har någon, i uppsåt att stjäla,
l:o med våld å mur, vägg, golf, tak, lucka, föuster, port, dörr, lås eller annat dylikt
stängsel brutit sig in i gård, hus, rum eller fartyg; eller
2:o medelst klättring öfver mur, vägg, port eller tak, eller medelst inkrypande
genom glugg, skorsten eller annan sådan ej till ingång ämnad öppning, eller
ock genom bruk af dyrk eller falsk nyckel förskaffat sig ingång i gård, hus,
rum eller fartyg; eller
3:o med våld eller list öppnat skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel,
som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten var, utan att
den borttaga; dömes, der tillgrepp ej sker, för inbrott, till straffarbete i högst
sex månader.
10 §. Begår någon snatteri tredje gången; varde ansedd såsom bade han
första resan stöld föröfvat.
Snatteri af den, som förut begått rån, försök dertill, stöld eller inbrott,
skall ock såsom stöld anses.
11 §. Begår någon andra gången stöld; skall tiden för det straffarbete,
hvartill han för den gerning gjort sig skyldig, ökas med högst två år.
Begår någon tredje gången stöld; ökes tiden för straffarbetet med minst
två och högst sex år utöfver hvad för den gerning första gången följa bör.
Kommer han åter fjerde gången eller oftare; dömes till straffarbete från och
mod sex till och med tio år eller på lifstid.
Inbrott utan tillgrepp skall lika med stöld anses i fråga om förhöjning af
straff, efter ty nu sagdt är.
Samma lag vare om rån eller försök dertill, der sådant förut begånget är
af den, som för stöld eller inbrott straffas skall.
12 §. Varder någon, under en lagföring, förvunnen att hafva å särskilda
ställen eller tider föröfvat snatteri; skall lian, der det tillgripnas sammanlagda
värde öfverstiger femton Riksdaler, för stöld straffas.
Expeditiona-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185
55
Har någon å särskilda ställen eller tider begått stöld eller inbrott, derför
han på en gång lagföres; varde straffad efter ty i 4 Kap. 3 § sägs; och må tiden
för straffarbetet ökas med högst ett år. Sammanträffa dervid sådana fall, hvarom
i 8 § sägs; galle ock hvad der stadgadt är.
13 §. Straffarbete, der det för stöld skall å viss tid sättas, må ej genom
sådan förökning, som i 8, 11 eller 12 § sägs, i något fall öfverskrida tio år.
14 §. Har någon stöld, snatteri eller inbrott med råd eller dåd främjat, såsom
i 3 Kap. 4 § sägs, och tillika i det tillgripna tagit del eller eljest af brottet
vinning haft; straffes som vore han sjelf gerningsman.
15 §. Skola flere, som i stöld eller snatteri delaktige äro, såsom gerningsmän
straffas; varde, vid straffets bestämmande, det tillgripnas heba värde för hvar
af dem afsedt.
16 §. Den, som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit, dolt,
köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning eller förändring
deraf, skall, med afseende å värdet af det, hvarmed han dylik brottslig befattning
tagit, straffas för stöld eller snatteri efter 1 eller 2 §; vare ock lag som
i 10 eller 11 § sägs, der han förut stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök dertill
begått.
17 §. Har man, i uppsåt att inbrott, som i 9 § sägs, föröfva, förfärdigat
eller förskaffat sig dyrk eller falsk nyckel, oller bar man, med vetskap om annans
uppsåt till sådant brott, åt honom förfärdigat eller anskaffat slikt verktyg; straffes
med böter eller fängelse i högst sex månader.
18 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 6 eller 11 §, skall ock
dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig, och den, som
gjort sig förfallen till straff för stöld efter 1, 3, 4 eller 5 § eller till ansvar efter
9 § varde till förlust af medborgerligt förtroende på viss tid dömd.
21 Kap.
Om rån.
1 §. Hvar, som medelst våld å person eller användande af hot, som innebär
trängande fara, af annan tager gods eller penningar, dömes, för rån, till
straffarbete från och med fyra till och med tio år, der ej annorledes här nedan
stadgas.
Öfverfaller man annan, på sätt nu sagdt är, men gitter ej rånet genom tillgrepp
fullborda, varde, för försök till rån, dömd till straffarbete från och med två
till och med sex år.
Äro omständigheterna synnerligen mildrande; då må tiden för straffarbetet
nedsättas, i förra fället, till två år och, i sednare fallet, till ett år.
2 §. Med straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år
skall rån beläggas i dessa fall:
l:o om två eller flere sällat sig samman att rån föröfva och dylikt brott begått;
2:o om man rånat egendom, som åt allmänna posten förtrodd var;
3:o om rånet skett å någon, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott,
uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara, var i den
belägenhet, att han sig och sin egendom svårligen värja kunde;
56
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
4:o om rånet skett nattetid i bebodt bus och rånaren dit inkommit genom inbrott,
som i 20 Kap. 9 § sägs.
Har, i dessa fall, försök till rån skett, på sätt i 1 § sagdt är, dömes gerningsman
ucu till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
3 §. Hvar, som föröfvar rån eller gör försök dertill, som i 1 § sägs, andra
gången eller sedan han andra gången stöld begått, dömes till straffarbete på
lifstid eller i tio år; och vare i detta fall inbrott utan tillgrepp så ansedt som i
20 Kap. 11 § stadgadt är.
4 §• Begår någon stöld eller snatteri och, der han å bar gerning anträffas,
sätter sig med våld eller sådant hot, som i 1 § nämndt är, till motvärn emot den,
som det tillgripna återtaga vill; dömes, såsom för rån, efter ty i 1, 2 eller 3§ för
hvarje fall skils.
5 §. Hen, som öfverfallet- annan med våld eller sådant hot, som i 1 § sägs,
för att dymedelst aftvinga honom skuldebref, qvittobref eller annan dylik handling,
hvarigenom hans eller auuans egendomsrätt kränkas skulle, varde, om sådan
handling nftvingas, dömd för rån, men eljest, för försök till rån, efter ty i 1, 2
eller 3 § för hvarje fall stadgadt är.
6 §. Gör- vid rån eller försök dertill den brottslige så groft våld å annan,
att denne deraf får svår kroppskada, eller hafva pinliga medel blifvit anväuda för
att tvinga till egendoms upptäckande eller utlemuande eller till utgifvande af sådau
handling, som i 5 § nämnd är; varde dömd till straffarbete på lifstid eller i
tio år.
7 §. Anfaller man med våld eller hot, som i 1 § sägs, sjöfarande i öppen
sjö, för att bemägtiga och tillegna sig fartyg eller gods; dömes, för sjöröfveri, ehvad
tillgrepp sker eller ej, till straffarbete på lifstid eller i tio år.
8 §. Yarder, i något af de fäll nu sagde äro, någon så våldförd, att han
deraf ljuter döden; miste gerningsmannen lifvet eller dömes till straffarbete på
lifstid.
9 §. Har någon för delaktighet i brott, som i detta kapitel nämndt är,
gjort sig skyldig till straff efter 3 Kap. 4 §; då må det straff ej lägre sättas, än
till straffarbete i sex månader. Om sådan delaktighet i rån, som i 20 Kap. 16 §
om stöld sägs, vare lag, som der stadgadt finues.
10 §. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 eller
8 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig.
22 KAP.
Om bedrägeri och annan oredlighet.
1 §. Hvar, som genom antagande af falskt namn, stånd eller yrke, eller
genom annat svikligt förfarande, bedrager sig till gods eller penningar, eller förlust
deraf annan tillskyndar; dömes, der ej annorledes här nedan stadgas, till böter
eller fängelse i högst sex månader. Är bedrägeriet med synnerligen försvårande
omständigheter förenadt; då må till straffarbete i högst två år dömas.
2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas:
1. om
Expeditions- Utskottets Förslag till undérd. Skrifvelse, iY.-o 185. 57
1. om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar eller
beropar sig å veterligen falska sådana handlingar, som i 12 Kap. 4 och 5 §§
omförmälas och i diktade personers namn skrifna äro;
2. om man på veterligen falsk uppgift förskaffar sig försäkring för brand- eller
sjöskada eller annat;
3. om man sätter ut pant, som veterligen falsk är;
4. om man, under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal, egendom sig afhänder,
för att förekomma utmätning eller eljest hindra annan att göra sin rätt
till egendomen gällande;
5. om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller gör obrukbara de
handlingar, hvarå den sig grundar;
6. om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å det, som hörer annan
till, eller utplånar annans märke.
3 §. Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande veterligen
förfalskade lifsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjadt, sorn för menniskors
lif eller helsa farligt är; dömes till straffarbete från och med två till och
med sex år. Får någon af de lifsmedel svår kroppsskada; då skall till straffarbete
från och med sex till och med tio år dömas. Ljuter någon deraf döden; varder
den brottslige dömd till straffarbete på lifstid eller i tio år.
Bjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade lifsmedel, som ofvan
sagda äro; varde, der de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete i högst två år
Beträdes handlande eller annan, hvars yrke är att sälja eller bereda lifsmedel,
med brott, som i denna § sägs, miste han ock den näringsrätt.
4 §. Säljer man eller utlemnar eljest till annans begagnande, eller bjuder
man till annan ut veterligen förfalskade läkemedel, de der för menniskors lif eller
helsa farliga äro; vare lag som för hvarje fall i 3 § sägs.
5 §. Gör man med uppsåt orätt i mätande, vägande eller räknande vid
handel eller eljest, då varor emottagas eller aflömnås; varde dömd efter ty i 1 §
sägs, der brottet ej efter 12 Kap. 8 § straffbart är.
Beträdes Kronans uppbördsman eller af offentlig myndighet antagen mätare
med sådant brott, som sagdt är, må lindrigare straff, än fängelse, ej ådömas.
Brukar någon vid handel, eller eljest då varor efter mått eller vigt skola
aflemnas eller emottagas, sådant mått eller vigt, som ej är behörigen stämpladt
eller märkt; straffes, ändå att han om ondt uppsåt ej öfvertygad varder, med böter,
högst etthundra Riksdaler.
Yar måttet eller vigten behörigen stämpladt oller märkt, men ej omjusteradt,
der sådan åtgärd skolat ega rum; hötes ock, om det oriktigt befinnes,
efter ty nu sagdt är.
6 §. Tillvällar sig någon svikligen, i uppsåt att skada göra eller fördel sig
eller annan bereda, utöfning af embete eller tjenst; dömes till straffarbete från
och med sex månader till och med två år.
Gifver man sig eljest obehörigen ut för embets- eller tjensteman och utöfvar
något af hvad till dennes befattning hörer; dömes till böter, dock ej under femtio
Riksdaler, eller fängelse i högst ett år.
7 §. Har man genom antagande af falskt namn eller stånd beredt sig arf
eller andra familjerättigheter; dömes till fängelse eller till straffarbete från och
med sex månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen försvårande;
må tiden för straffarbetet höjas till fyra år.
Bih. till R. St. Fröt. 1862—1863, 10 Sami: 1 Afd. 8
58 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
8 §. Gifver någon sig ut till namn eller stånd för annan än den han är
och bedrager derigenom qvinna till äktenskapsaftal; dömes till böter eller långelse.
Kommer vigsel eller häfd dertill; varde dömd till straffarbete från och med
sex månader till och med fyra år.
Samma lag vare, der någon, som af naturen är vanför eller till äktenskap
alldeles obeqväm, eller drages med obotlig, smittosam sjukdom, förtiger det och
svikligen förleder annan till giftermål med sig.
9 §. Understicker eller förby ter man barn; dömes till straffarbete från och
med två till och med åtta år. Aro omständigheterna synnerligen mildrande; må
straffet nedsättas till fängelse i sex månader.
10 §. Den, som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra,
olofligen bryter eller öppnar annans förseglade bref eller handling eller annat, som
honom enskildt angår och med försegling eller på annat sätt tillslutet är; dömes
till straffarbete i högst två år. Sker det eljest med vilja utan ondt uppsåt; vare
straffet böter.
Tager någon olofligen från posten ut annans bref och det uppsåtligen förstör
eller undanhåller; vare lag som här ofvan i denna g sägs.
11 §. Förfalskar man, svikligen förbyter, försnillar eller eljest uppsåtligen
förskingrar annans gods, det man i besittning häfver; straffes med böter eller
fängelse.
12 §. Brukar man eller låter bruka, utan lof, hvad annan tillhörer och det
man i besittning häfver; bote högst tjugofem Riksdaler. Tager någou eljest och
brukar, utan lof, hvad annan tillhörer; vare bot högst femtio Riksdaler.
13 §. Fordrar man betalning för gäld, den man vet gulden vara, eller nekar
man emot bättre vetande sin hand och förskrifning eller till pantsatt, lånt,
legdt eller inlagdt gods, eller hvad eljest det är, som hörer annan till och man i
besittning häfver; eller återfordrar man det gods, som blifvit till annan utlegdt
eller förtrodt eller lemnadt såsom pant eller lån, ändå att man det veterligen
återbekommit; eller tager man svikligen åter det gods, man i pant till annan
lemnat eller denne eljest under panträtt innehafver; straffes med böter. Åro omständigheterna
synnerligen försvårande; då må till fängelse dömas.
Lag samma vare, der man säljer eller annorledes mot vedergällning föryttrar
ondt för godt, mängdt för omäugdt eller det, hvaruti man vet fel vara, utan
att sådant uppenbara; eller säljer, städjer eller leger t vem ett, eller tager städja
såsom tjenstehjon hos två husbönder för samma tid.
14 §. Går fullmägtig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens
vederpart tillhanda, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd eller
skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin eller andras nytta, eller
begår syssloman vid annat uppdrags utförande trolöshet emot hufvudman; vare
lag som i 13 § sägs; och vare fullmägtig, som med sådant brott beträdes, dömd
ovärdig att vidare föra andras talan inför Rätta.
Förleder man, i sviklig afsigt, annan till oskälig rättegång; straffes med
böter.
15 §. Far någon med spådom, signeri eller annan vidskepelse, att dermed
bedrägeri öfva eller vinning sig förskaffa; straffes med böter eller fängelse i högst
ett år.
16 §. Sätter man olofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans
märke, än rätte tillverkarens; straffes med böter eller fängelse, efter ty i 13 §
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:n -185. 59
År för brott, som sagdt är, tillverkningens förlust för visst fall särskildt
stadgad; gälle ock det till efterrättelse.
17 §. Uppgifver nägon i orlofssedel eller annan sådan enskild handling,
som i 12 Kap. 5 § nämnes, hvad han vet osannt vara, och deraf annan vilseledas
eller skadas kan; höte högst etthundra Riksdaler.
18 §. Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat dylikt
bevis, som för annan utgifvet är; straffes med böter från och med tjugo till och
med tvåhundra Riksdaler.
19 §. Låter man ej så lysa fynd eller hittegods, som i lag stadgadt är;
böte högst dubbla värdet af det hittade.
Förtiger man fynd eller hittegods, då egaren eller annan dertill berättigad
sig anmäler eller eljest tillkännagifver; straffes som för bedrägeri i 1 § skils.
20 §. Draga äkta makar något lönligen undan hvarandra: barn undan föräldrar
eller fosterföräldrar; sterbhusdelegare eller andra, som i samfäldt bo eller
bolag äro, undan hvarandra; srarde straffade med böter till högst dubbla värdet af
det undandragna. Är brottet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt;
må till fängelse i högst ett år dömas.
21 §. Brott, som i 2 § 5 morn., 8 § 1 morn., 11, 12, 13, 14, 19 och 20 §§
omförmälas, må ej åtalas af annan än målsegande; ej heller brott, hvarom i 5 §
3 mom. förmäles, der det ej skett i Kronans magasiner, vid in- och utlastning å
fartyg, eller i öppna bodar eller magasiner, der handel och rörelse idkas. Brott,
som i 10 § sägs, må ej åtalas af annan än den, som biefvet afsändt eller till hvilken
det skrifvet är, eller af den, som eger, i vård häfver eller emottaga skulle
det, som eljest brutet eller öppnadt blifvit.
Brott, som i 8 § 2 och 3 mom. omförmälas, må ej af allmän åklagare åtalas,
der ej förty återgång af fästning eller giftermål blifvit sökt eller, i fall fästning
eller giftermål ej skett, målsegande brottet till åtal angifvit.
22 §. Den, som gjort sig skyldig till straff efter 3 eller 4 §, skall ock dötnas
medborgerligt förtroende på viss tid oller för alltid förlustig; och vare samma
påföljd under viss tid ådömd den, som gjort sig förfallen till straffarbete efter 1,
2, 5, 6, 7, 8, 9, 10 eller 19 §.
23 Kap.
Om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär i konkurs.
1 §. Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hafva öfvat bedrägeri
mot sina borgenärer i något af dessa fall:
1. att han under lånadt namn köpt egendom och den bland tillgångarne ej uppgifvit,
eller under falskt sken af köp, gåfva eller annat aftal egendom från
konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller
ur vägen skaffat något af sina tillgångar; eller
2. att han i hemligt förstånd med någon föregifven borgenär uppgifvit eller vidgått
falsk skuld; eller
3. att han, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver bok hållas bör,
fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller uppsåtligen förstört,
undanstuckit eller oläsliga gjort;
60 Expeditions- Utskottets Färsing lill under rt. Skrifvelse, N:o 185.
eu sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två till och med sex
år, så ock till förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid.
2 §. Har gäldenär oredlighet mot sina borgenärer brukat i ty
1. att han, sedan han sjelf sökt att få sin egendom afträda, eller, der konkursen
tvungen är, sedan borgenärs ansökning derom honom kunnig blef, något af
egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan sviklig afsigt att bereda sig
fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes förskingrat; eller
2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att rätt för sig
göra, genom gåfva eller annan åtgärd, som till sin följd dermed lika är, afhändt
sig egendom at sådant värde, att borgenärerna deraf märkelig skada haft eller
få kunnat;
dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; vare ock, der han till straffarbete
dömes, förklarad medborgerligt förtroende på viss tid förlustig.
3 §. Pröfvas gäldenär hafva visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer
derigenom
1. att han till sitt bushåll eller sina personliga utgifter användt, eller på spel
eller andra dermed jemförliga företag, der utgången berott af ren tillfällighet,
eller genom vingleri i vexelrörelse eiler lättsinnigt ingångna ansvarsförbindelser
förlorat belopp, som icke stått i skäligt förhållande till hans ställning eller
tillgångar;
2. att han inom de sista tretio dagarnc förr än han sin egendom afträdde eller
borgenärs ansökning derom honom kungjord blef, indragit penningar, borgat
varor eller sålt egendom och ej kan nöjaktig reda derför visa;
3. att han, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver bok hållas bör,
sådan bokföring icke ordentligen fullgjort;
4. att han, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse bort, det han ej
kundo rätt för sig göra, genom försäljning af egendom till uppenbart underpris
eller på annat sådant sätt beredt sig penningetillgång, eller gynnat någon borgenär
till de öfrigas förfång med betalning, pant eller annan säkerhet för för-*
dran, som ej förfallen varit eller hvarför viss förfallotid ej varit utsatt och kraf
ej heller hos gäldenären skett, eller, i uppenbar afsigt att fördröja konkursens
utbrott, sin rörelse fortsatt och derunder penningar eller varor upplånat;
straffes med fängelse.
4 §. Har gäldenär rymt för skuld och ej kommit åter inom sex månader
från det han rymde; vare lag som i 2 § sagdt är.
5 §. Styrker inför Rätten gäldenär, som gjort sig skyldig till ansvar efter
2, 3 eller 4 §, att han sina borgenärer till fullo förnöjt; varde från allt vidare
ansvar eller påföljd fri förklarad.
6 §. Brott, som i 2, 3 eller 4 § omförmälas, ej åtalas af annan än
målsegande.
24 Kap.
Om åverkan; så ock om olofligt jagande eller fiskande.
1 §. Hvar, som olofligen bygger, grafver, plöjer, sår eller planterar å annans
jord, eller deraf något intager; straffes med böter. Det, sorn sådt eller planjeradt
är, vare förverkadt till den, som jorden lagligen innehafver.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185. 61
2 §. Den, som å annans skog eller mark olofligen svedjar eller verkställer
torf- eller ljungbränning, straffes med böter, dock ej under femtio Riksdaler, eller
fängelse.
3 §. Fäller, syrer eller bläcker man olofligen träd å annans skog eller
mark, i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna, eller tager
olofligen der vexande gräs, torf, eller, af vexande träd, ris, gren, näfver, bark, löf,
bast, ållon eller nötter; straffes ehvad han det bortfört eller ej, med böter högst
ett tusen Riksdaler eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande; då må till straffarbete i högst ett år dömas.
4 §. Tager man olofligen vindfälle eller ris, gren eller annat sådant, som
ej till bruk upphugget eller beredt är; straffes med böter, högst tvåhundra Riksdaler.
5 §. Delegare i samfäld skog eller mark, som olofligen derå svedjar eller
verkställer torf- eller Ijungbränuing; böte från och med tjugo till och med tvåhundra
Riksdaler.
6 §, Säljer delegare i samfäld skog eller mark derifrån olofligen bort något
af hvad i 3 eller 4 § nämndt är, eller missbrukar han eljest sin rätt i sådan
samfällighet; straffes med böter.
7 §. Svedjar brukare eller verkställer torf- eller ljungbränning olofligen å
legd jord, eller gör han derå annan åverkan; vare lag, som i 2, 3 eller 4 § sägs.
Säljer han från legd jord bort något af hvad i 3 eller 4 § omtalas, eller öfverträder
eljest sin nyttjanderätt; varde straffad efter ty i samma §§ skils.
8 §. Släpper någon med uppsåt olofligen kreatur på annans egor; böte från
och med tio till och med tvåhundra Riksdaler. Missbrukar man betesrätt å samfäld
mark; vare bot högst ettbundra Riksdaler.
9 §. Den, som genom försummelse i den vård om egna eller andras kreatur
honom åligger, eller på annat sätt vållar, att kreatur olofligen på annans egor
inkommer; böte högst femtio Riksdaler.
10 §. Bryter eller nedkastar någon olofligen annans hägnad eller grind;
böte högst tjugo Riksdaler, der ej geruingen, efter 19 Kap. 20 §, med högre
straff beläggas bör.
11 §. Tager någon oloflig väg eller gångstig öfver annans tomt, åker, äng,
plantering eller andra egor, hvilka deraf kunna skadas; böte högst femtio Riksdaler.
12 §. Jagar någon olofligen i annans hägnade jagtpark eller djurgård; dömes
till böter.
Har han dervid fällt, sårat eller fångat elg, hjort, rådjur, ren eller svan;
straffes med fängelse i högst sex månader eller böter, dock ej under femtio Riksdaler.
13 §. För oloflig jagt å annans mark, som ej till jagtpark eller djurgård
inhägnad är, botes högst etthundra Riksdaler.
Är djur, som i 12 § 2 mom. sägs, dervid fäldt, såradt eller fångadt; vare
bot från och med tjugo till och med tvåhundra Riksdaler.
14 §. Den, som olofligen fiskar i annans fiskevatten, eller genom gräfning
eller annorledes, drager till sig annans fiske, eller genom stängsel afhåller fisk
från annans fiskevatten; bote från och med tio till och med tvåhundra Riksdaler.
Missbrukar delegare sin rätt i samfäldt fiske; vare hot högst etthundra
Riksdaler.
62 Expeditions-Utskottets Förslag lil/ underd. Skrifvelse, N:u 185-
15 §. De brott, som i föregående §§ sagda äro, må ej, der de endast förnärma
enskild persons rätt, åtalas af annan, än målsegande.
16 §. Sätter i något af de fall, som i 1, 2, 3, 4, 7, 8, 10, 11, 12, 13 eller
14 § sagda äro, förbrytare sig till motvärn emot den, som egendomen eger, innehafver
eller vårdar, eller emot dess folk, då någon af dem vill honom från gerningen
hindra, eller af honom taga åter hvad han åtkommit, eller ock fråntaga
honom det, som till vedermäle af gerningen qvarhållas må; dömes till fängelse i
högst sex månader eller straffarbete i högst två år.
25 KAP.
Om brott af embetsman.
1 §. Gör domare, Konungens Befallningshafvande eller annan embetsman
i dom eller beslut uppsåtligen orätt; varde afsatt och förklarad ovärdig att i ri
kets
tjenst vidare nyttjas.
2 §. Har domare uppsåtligen fällt till straff den han visste oskyldig vara;
då skall, utom afsättning och påföljd, som i 1 § sägs, honom ådömas straff efter
16 Kap. 1 § och, om den oskyldige undergått straffet till fullo eller till någon del
efter 3 § i samma kapitel.
3 §. Ställer Konungens Befallninghafvande, eller annan, som å embetets
vägnar eger att brott åklaga, den, han vet oskyldig vara, under åtal vid domstol;
varde afsatt och straffad såsom i 16 Kap. om falsk angifvelse stadgadt är, samt
dessutom, om brottet det förtjenar, förklarad ovärdig att i rikets tjenst vidare
nyttjas.
4 §. Tiger prest utan att laga lysning till äktenskap föregått; dömes till
afsättning. Viger prest dem, hvilkas äktenskap för laga hinder återgå måste, och
var det hinder honom veterligt; varde afsatt och förklarad ovärdig att i rikets
tjenst vidare nyttjas.
5 §. Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i embetet orätt
främja; varde, ändå att ingen skada skedde, afsatt och förklarad ovärdig att i rikets
tjenst vidare nyttjas. Tager eller betingar han sig eljest för sin embetsåt
gärd
någon belöning eller sportel, dertill han ej berättigad är; straffes med mistning
af embete på viss tid eller bötei ; äro omständigheterna synnerligen försvårande,
må till afsättning dömas.
6 §. Embetsman, som, för egen vinning, sjelf eller genom annan, intalar
eller" förleder rikets innevånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes
till afsättning, mistning af embete på viss tid eller böter. Tager han sådant
emot, då det såsom af fri vilja bjudes; vare straffet böter.
7 §. Muta eller annat, som embetsman, den der efter 5 eller 6 § straffas,
olofligen tagit, tillfälle Kronan.
8 §. Tager embetsman gåfva eller förläning af främmande magt, och har
han ej förut, eller straxt derefter, sökt Konungens lof dertill; varde afsatt. Lag
samma vare, om han, der lof vägradt blifvit, ej ställer sig till efterrättelse hvad
Konungen om gåfvan eller förläningen förordnar.
9 §. Embetsman, som uppsåtligen å annan lägger eller af honom uttager
annan eller högre skatt, tull eller annan allmän utskyld, än beviljad och påbuden
