# ID: svediakorp-gov2379
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 135,484
# sentences: 3,882
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 121. 47
förenämnde 700,000 R:dr utaf trafikbehållningen till Riksgälds-kontoret redan ingått eller
för innevarande och de nästföljande tre åren kunna komma att dit aflemnas, fortfarande
må för ifrågavarande ändamål reserveras.
Då E. K. Majit, ehuru vid arbetena å Statens jernvägar under sednaste liden private'
arbetare varit i allt större antal sysselsatte, och under sistlidet år någon kommendering
ur arméen för sådant ändamål icke egt rum, likväl ansett fortfarande behöfligt,
att dylika kommenderingar må kunna vid jernvägarne användas, hafva Rikets Ständer
funnit sig böra förklara, det hinder icke möter, alt på de i Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den 16 September 1857 upptagna vilkor, lör arbetena ä Statens jernvägsbyggnader
äfven framgent använda kommenderingar ur indelta arméen.
Slutligen, och dä de för Statens räkning utförda jernvägsanläggningar numera erhållit
den utsträckning, att desamma måste hafva framkallat en ganska vidsträckt och
mångsidig praktisk erfarenhet rörande alla till sådana anläggningar hörande arbeten, —
en erfarenhet, som icke allenast i flerfaldiga hänseenden är af stor vigt vid utförandet
af blifvande jernvägsbyggnader, utan äfven måste vara af mycket gagn vid utöfvandel
af ingeniörsyrket i andra dess delar, — kan det för det allmänna icke vara likgiltigt,
om denna erfarenhet, så vidt ske kan, för efterkommande bevaras eller om den går
förlorad med de individer, som haft tillfälle inhemta densamma. Det måste deremot,
enligt Rikets Ständers förmenande, vara Statens både rättighet och skyldighet att såsom
en det allmännas tillhörighet för kommande tider bevara del vetande, som samtiden
genom stora uppoffringar vunnit i ett ämne af en så mångfaldig och djupt ingripande
beskaffenhet. Om detta icke kan förnekas, så inses lätt vigten deraf, att de tekniska
och ekonomiska detaljerna af de redan utförda slambane-arbetena varda fullständigt beskrifva
och offentliggjorda uti ett deröfver fullständigt affattadt, med behöfliga plancher
försedt vetenskapligt verk. Att utarbetandet och utgilvandet af ett sådant arbete skall
komma all medföra kostnader utöfver inkomsten genom försäljning, är alt förutse; men
denna kostnad kommer säkerligen, om den af statsmedel bestrides, att medföra flerdubbel
vinst genom en allmännare spridd kunskap om och deraf föranledd skicklighet
i dylika arbetens utförande. Också torde icke finnas något allmänt arbete af det omfång,
som Svenska Statens stambanor, ulfördt i andra länder, hvaröfver icke eli sådant
vetenskapligt arbete blifvit utgifvet. Den nytta Svenska ingeniörer af sådana utländska
verk kunna draga, är visserligen icke ringa, men ersätter dock aldrig bristen på kunskap
om den erfarenhet, som i eget land blifvit vunnen.
På alla dessa skäl hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla, det E. K. Majit behagade låta utarbeta och genom trycket ulgifva en
tekniskt-ekonomisk beskrifning öfver de för Statens räkning utförda jernvägsbyggnader:
och hafva Rikets Ständer, till bestridande af kostnaderna härför, till E. K. Majits disposition
anvisat ett förslagsanslag af 10,000 R:dr Runt, att, i mån af behof, utbetalas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 September 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till unden!. Skrifvelse, N:o 422.
1
Nio 1»».
Uppläst och god kändt luis Ridd. och Adeln den 9 Sept. 1863.
Preste-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtskilliga än
dringar
i Kongl. Förordningen om kommunal-styrelse på
landet den 24 Mars IS62.
(Allm. Besv:s- och Ekon.-Utslcs Bet. N:o 116 samt Ull. N:o 122 och Mern. N:o 125.)
S. A. K.
Mot do i 58 § af E. K. Majds nådiga Förordning om kommunal-styrelse på landet
af den 21 Mars 1862 fastställda taxeringsgrunder, hafva vid innevarande riksdag
blifvit hos Rikets Ständer framställda åtskilliga anmärkningar ined hänsyn till ej mindre
de i värde och mantalssätlning olika jord fastigheternas inbördes förhållande till hvar
andra,
än deras förhållande till andra beskattningsföremål; Och har i sådant afseende
hufvudsakligen blifvit anfördt, att, då såsom beskaltningsgrunder i fråga om kommunalutskylder
antagits mantalet och slalsbevillningen, med iyrktalet såsom gemensam mätare
af de förhållanden, i enlighet med hvilka skattskyldigheten borde bestämmas, och då
uträknandet af medelbevillningen för mantalet inom kommunen skall bestämma den
summa, som för helt förmedladt mantal bör motsvara ett hundra fyrkar; så hade dels,
i följd af bestämmelsen om uträkning af medelbevillningen, ett orättvist förhållande i
skattskyldigheten emellan hemman inbördes uppstått, enär fyrktalet för ett bättre hemman
nedsalles på bekostnad af ett annat iägre uppskattadt hemman, hvilket i följd
häraf erhölle högre fyrktal, dels ock ett annat missförhållande mellan hemmansegare, ä
ena, samt löntagare och rörelseidkare, å andra sidan, genom de antagna taxeringsgrunderna
framkallats deraf, att hemmanet betalade sina kommunal-ulskylder endast efter
den del af sina onera, som utgjordes genom bevillning, under det att öfrige skattskyldige,
som utgjorde alla sina onera (ill Staten genom bevillning och derigenom finge sig
påförd högre bevillningstaxering. således komme alt deltaga i kommunal-ulskylderna till
eli ojemförligt högre belopp, än hemmansegare.
Såvida eu rättvis jemkning emellan hemmanens kommunal-utskylder skulle kunna
åstadkommas, hade derföre mantalet ansetts ej böra såsom taxeringsgrund bibehållas,
lidi. lill 11 St. Prat. 1862 Sf 4863. 40 Sami. 4 AJd. 8 Hafi. 1
9
Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 122.
likasom äfven medelbevillningen inom hvarje socken borde frånträdas. Då emellertid
emellan löntagare och rörelseidkare, å ena sidan, samt hemmansinnehafvare, å den andra,
missförhållandet qvarstode, för såvidt uti de förras inkomster icke inginge afkastning
af jord, har blifvit föreslaget, alt man, för att söka jemna förhållandet emellan
desse skattskyldige, borde taga i betraktande de grunder, som föranledt stadgandena i
Sockenstämmo-förordningen den 29 Augusti 1843 och Kongl. Kungörelsen den 24 November
1857, i enlighet hvarmed bevillningen, såsom antagen grund för rösträtt och
deraf beroende skyldighet att utgifva kommunala bidrag, varit för löntagare och rörelseidkare
sålunda bestämd i förhållande lill hemmansegare, att den sednare för samma
bevillning hade dubbelt så stora kommunal-utskylder som de förre. Denna bestämmelse
ansåges hafva billighet och rättvisa för sig, både derföre att hemmansegarens skatt till
Staten blott till ringa del utginge efter bevillning, hvadan hans utskylder till kommunen
borde till en del beräknas efter hans andra onera, och derföre alt han, såsom egare af
den fasta jorden och således mera intresserad för kommunens angelägenheter, borde
vidkännas en högre andel i kommunalskatterna, äfvensom ega högre rösträtt vid kommunalfrågornas
behandling.
Det i författningen upptagna stadgandet om medelbevillningen, hvarigenom man i
afseende på bidragsskvldighet och röstvärde sökt till ungefärlig motsvarighet jemka förhållandet
emellan innehafvarne af den i mantal salla jorden och kommunens öfriga
medlemmar, hade således hvarken för hemmansegare eller öfrige skattskyldige visat sig
befrämja det åsyftade ändamålet; och flera exempel hafva blifvit framställda för ådagaläggande
af de missförhållanden, hvartill de för kommunal-utskyldernas uttaxering bestämda
grunder föranleda. Jemte det tillika i allmänhet uttalats den åsigt, alt mantalet
icke vore någon rättvis och lämplig grund för bestämmandet af kommunal-bidragen,
samt yrkande framställts om bestämmande af antagliga, med rättvisa och billighet öfverensstämmande
grunder för kommunal utskyldernas utgörande, hafva ock, i ändamål alt
afhjelpa de anmärkta olägenheterna, blifvit framställda åtskilliga förslag.
Vid öfvervägande af hvad sålunda och i öfrigt förekommit, hafva Rikets Ständer,
med antagande såsom grundsats, att jemlik beskattning af all inkomst måste vara det
mål, som bör sökas, ansett att, med frånträdande af mantalet och medelbevillningen
såsom uppskaltningsgrunder, man skulle komma rättvisa och billighet närmare i afseende
på fördelning af skattebidragen, om såsom måttstock derför bestämdes bevillningslaxeringen;
och då fyrktalet bibehålles såsom den enbet, hvarefter de olika bcskatlningskategorierna
skola mätas, bör en sådan beskaltningsmelod lika väl kunna tillämpas,
ehvad den allmänna bevillningen utgår efter högre eller lägre tarif.
Med afseende derå, alt egaren af den fasta jorden måste anses ega mera intresse
för kommunens framtid, än egare af annan fastighet, löntagare eller rörelseidkare, bör
äfven den förre i förhållande till de sednare vidkännas en större andel i kommunalskatterna
äfvensom ega högre rösträtt vid kommunalfrågornas behandling; och, enligt
Rikets Ständers förmenande, skulle förhållandet af 5 till 10 närmast motsvara hvad
billighet och rättvisa i detta fall kräfde; sä att jordbruksfastighet, utan afseende å mantalssältning,
komme att påföras 1 fyrk lör 5 öre bevillning och derunder, samt annan
fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål 1 fyrk för 10 öre bevillning
och derunder.
Dä äfven finnes sådan jordbruksfastighet, hvarför bevillning ej erlägges, såsom
kungsgårdar och kungsladugårdar, hafva Rikets Ständer ansett stadgande jemväl böra
inrymmas angående sådan fastighets fyrksättning, äfvensom det befunnits nödigt att,
enär dylik fastighet sålunda får sig fyrktal påfördt, meddela en, med stadgandet rörande
Eccpeditions-Ulskoltets Förslag till tinder cl. Skrifvelse, N:o 122.
3
boställshavare öfverensstämmande föreskrift, att inkomst af arrende för dylik faslighet
ej skall i fyrk tal sättas.
På grund häraf hafva Rikets Ständer funnit sig böra i underdånighet hemställa, att
§ 58 i Kongl. Förordningen af den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
“De i nästföregående § omförmälda bidrag skola, såsom kommunal-utskylder utgöras
i förhållande till särskilda, de skattskyldige efter nedanstående grunder påförda
Fy r k t a 1.
Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning enligt Art. II i
Bevillnings-sladgan, sorn de skattskyldige, jemlikt sednast fastställda taxeringslängder, lill
Staten erlägga, sålunda att
a) för jordbruksfastighet, ehvad den är i mantal salt eller ej, påföres en fyrk för bebevillning
till belopp af 1 till och med 5 öre; två fyrk för bevillning utöfver 5 till och
med 10 öre; tre fyrk för bevillning utöfver 10 till och med 15 öre o. s. v.; samt
b) för annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål påföres en
fyrk för bevillning till belopp af 1 lill och med 10 öre; två fyrk för bevillning utöfver
10 till och med 20 öre o. s. v.
För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, påföres fyrk tal efter
det belopp, som, derest bevillning för densamma enligt Art. II Bevillnings-stadgan utgå
skulle, på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning svarar; hvaremot inkomst af
arrende för sådan faslighet ej skall i fyrktal sättas.
1 fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall bevillningen för inkomst
från bostället, hvilket enligt ofvan stadgade grunder särskildt tiil fyrktal sättas bör,
icke vid fyrksättningen för den öfriga lönen i beräkning tagas.
Inom' de delar af Stora Kopparbergs län, der kommunal-utskylder hittills blifvit
efter andel i soldatrote debiterade och uppburne, gäller hvad derom särskildt stadgas.“
Jemte det genom antagande af delta förslag till redaktion af 58 § måste föranledas
förändring uti de i Fatligvårds-förordningen samt andra författningar förekommande
bestämmelser om fattigafgiliers och andra kommunala bidrags utgörande eller hemmantalet,
skulle derigenom äfven erfordras förändrad redaktion af 59 och 64 §§ af nu
ifrågavarande författning samt de uli samma §§ åberopade formulärer; och få Rikets
Ständer i sådant afseende föreslå följande förändrade lydelse af § 59:
“Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen och deröfver upprätta en
längd, upptagande, särskildt för hvarje skattskyldig och i särskilda kolumner: för jordbruksfastighet
debiterad bevillning enligt Art. II Bevillnings-stadgan (eller, der bevillning
ej utgår, det belopp, som, ulräknadt efter taxeringsvärdet, mot sådan bevillning svarar);
för öfriga beskattningsföremål debiterad enahanda bevillning; det åsätta fyrk talet för i
mantal satt jord; fyrk talet för annan jordbruksfastighet; fyrktalet för aila öfriga beskatluingsföremål;
summan af den skattskyldiges fyrktal; och slutligen det fyrktal,
hvarför, jemlikt bestämmelserna i §§ 9 och 12, rösträtt verkligen utöfvas, allt på sätt
det under litt. A bifogade formulär lill fyrktalslängd närmare utvisar.
Denna längd, som ligger till grund för kommunal-ulskyldernas debitering ocb, med
iakttagande af de bestämmelser och undantag §§ 8, 9 och 10 innehålla, tillika utgör
kommunens röstlängd, upprättas i två exemplar, af hvilka det ena i sockenstugan anslås,
och det andra hos kommunalnämnden förvaras.“
Såsom följd häraf torde § 64 böra erhålla följande lydelse:
“Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter bifogade formulär litt. B, skall
innehålla hänvisning lill de beslut, pä hvilka årets utdebitering sig grundar, med uppgift
å det belopp, som skall utgå för hvarje fyrk i de olika klasserna, äfvensom å beloppet
4
Expnditions-Ulskoitets Förslug lill underd. Skrifvelse, I\.-o '122.
af de efter annan grund beslutade afgifter, samt upptaga: hvarje skattskyldig lill bostad
och namn; de honom enligt § 58 åsätta fyrktal, särskildt för i mantal satt jord, särskildt
för annan jordbruksfastighet och särskildt för öfriga beskatlningsföremål; antalet
af de hos honom skattskrifna personer; och de honom särskildt för hvarje af ofvannämnda
klasser eller efter annan grund påförda kommunal-utskylder.
Till bestyrkande af upphörden, skall längden slutligen innehålla särskilda kolumner
för anteckning om inbetalningen och restantier.“
Stadgandet angående röstminimum vid kommunalstämma, hvarom i 9 § omförmäles,
torde jemväl i sammanhang med den föreslagna förändrade lydelsen af 58 § höra undergå
någon jemkning Genom bestämmelsen i sistnämnda §, på sätt den är vorden
föreslagen, kan i allmänhet antagas, att IVrkens värde blifvit fördubbladt; i följd hvaraf
det nu stadgade röstminimum af tio fyrkar lärer böra nedsättas till fem. Minimum,
bestämdt till fem fyrkar, komme således, enligt nu gällande Bevillningsförordning, att
såväl beträffande jordbruksfastighet som annan fastighet motsvara ett taxeringsvärde af
1,000 R:dr. Derest röstminimum bör finnas, torde det ej kunna sättas lägre, då det i
Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad stadgade röslminimum af En R:dr
bevillning enligt 2 art. förutsätter ett fastighetsvärde af 2,000 R:dr. Hvad angår löntagare
och näringsidkare, för hvilka det föreslagna minimum af 5 fyrkar motsvarar 50
öre bevillning, så är väl deras rösträtt oberoende af delta minimibelopp lill följd deraf
att Bevillningsförordningen bestämmer En R:dr såsom minsta bevillningsafgift lör icke
fastighetsegare; men denna omständighet synes dock ej höra föranleda till särskild eller
förändrad bestämmelse för inkomst af kapital eller arbete.
Rikets Ständer få alltså i underdånighet hemställa, ali § 9 måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
“Den, som är uppförd till mindre än fem sådana fyrkar, som i § 58 omförmälas,
eger ej rösträtt vid kommunalstämma; egare af i mantal satt jord likväl undantagne.“
I följd af de sålunda föreslagna förändringarne torde de vid författningen lögade formulär
till fyrktals- samt debiterings- och uppbörds-längd, äfvensom till debetsedel
böra ändras, på sätt härhos fogade bilagor litt. A, B och C utvisa. Att i dessa formulär
skiljes emellan “i mantal satt jord“ och “annan jordbruksfastighet", så all hvardera
får sin särskilda kolumn, är nödvändigt, dels emedan en del kommunal-utskylder
drabba den förra men icke den sednare, dels emedan med utöfvandet af rösträtt i vissa
fall förhåller sig på enahanda sätl, dels ock emedan — till följd af bestämmelsen i §
9 att rösträtt för i mantal salt jord icke är beroende af del i samma § fastställda minimum
af fyrktal — fyrklalslängden, den der tillika är röstlängd, bör tydligt utvisa,
om och i hvad mån berörda § är pä någon skattskyldig tillämplig.
Med anledning af hvad sålunda nu blifvit i underdånighet an förd t och föreslaget,
få Rikets Ständer alltså hos E. K. Maj: t underdånigst anhålla, att ofvan upptagna
§§ i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1802 om kommunal-styrelse på landet mätte
erhålla den förändrade ordalydelse, som för hvar och en af dem blifvit af Rikets Stän
der
föreslagen, samt alt de vid den Kongl. Förordningen lögade formulär måtte derefter
rättas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 9 September 1863.
O:
00
C5
CO
n
05
CD
n
05
CD O tö g! w ^
~ 05: 3 ® 5T 05
O £ HL £t=. c 0Q
3cr 2 - ? ; 5
05 ^ O 05
I--:Cn t-* & —s -
Sjf < - O ^
22 05 CD — CTQ -
^ C3 c cn ^ c. 2
S § 2 S • £ “
=
O- O 050
5* 3
cK ^
I
05 *< —
B ^5‘
aq
CD
Ö3H
*■? o
c
3 -a
O” CD
£{ =
»oi 'Jq
w|
*4_
^ 2
*v
tr *■£
3 ö
O. %
5~ *
o
- 125
CD *
05
CD
aq
05O -
SL 53
* o
f* c'
CD
k
05 ^ “5 G** ” — CIQ ”
3 aq aq sr 3* 3 3 =•
~to 05 2. 3 £. Sc G
3. . 3 O O: c/) C
ara ^ it»^ "? = ^"5
g^--Sfä*
C/i L_i rdw ® ,-C •-*
«— 1 ^ —3 3 r-k #n5
~3 3 "'5 - £*
■' 5 » - c5 33 “ S
3
X ■— OQ £?: o 2
3* 05 — ^ -S 3
=- — 3 ® 2 «
Cft — " c/j =
- isil
CD Z* CD G
-? ' 39 ' “
< toy. D“
CD O 3
C/i 3
3 COOS
os|m
C3
c
3
CT
*-<
O
"t
G
-
05
-—3 ^ M
K> 2L
a
' LO
3 .
O
’ 3
ST
TT
05
4^
H-* C* CC H- K- —
M W^HCOJCOW
OD LO O» CO | 05 O*
O O O O ! O O
to
CO
o — to
to lo 05
C5
— I o>
00 | o
hj
CD
Hrj
aq
3"
CD
•^aqSi^s-ej
-Bjpuqpiof joj
•puiaiojsSiiiu^B^soq
■eSiJjo bjjb joj
rn
HH
p
tö
o>
uq
p
lz^
3
3
Uq
co
W
CD
M A >
|
0Q
CD
CC
JO
LO tO *05 tO tO — LO
L045nQOC0005CO--1
OO^OOiCLCC
co
to
-
to
LO
05
^ o
o — to
LO to 05
COlW
05
o
o
P> to *05 C0 CJ* h* 4*s
^^GOVCCLOOW
Oi^^Ottft^OHUilOO
•pj°r
W«S I^UBUI I J0J
•^aqSps-Bj
■sqiuqpiof irenne io^
*|B UI9 ipjsSum^e^saq
■bStJJO J0J
•emning
*"ci
Po
et
sa
-
p
—■
—.
-
Fyrktals-längd för Nordbo socken är 1865.
Debiterings- och Uppbörds-längd för komranmtl-utskylder i Nordbo socken år 1865.
Si
fe
Q
Ph
fl
o
M
Ph
a
©
CO
I 1
Ph
C") 1
c3
&
e
5
a
:o fr* «p- CO fr*
Ph'
CO
CO
CO
^ ) -0
CO CO
X CO *
13 O)
-Q -O
O O
W* W GO
CO
o
OJ
Oi —i
— fr* —
-O -3 -O
3 ^
~ f S •
* E
o
CD
o
rQ
©
P
fl
w
Ph
s
CO
CO
c*
00
o o o o
CO ^ CO 00
o?
CO O ><0
CO CO
lO "T*
QC 5
o <
o? ■
o
CO
»o
co
0 00
01 ^
co
CO
fr*
vr
co
fr*
00
o »o
— 1-
' >o fr*
o o o >©
^ CO ro Ci
_ O fr* ^
t>. sp T1>
-
O fr*
O* Oi
CO
fr*
1(0
Oi
CO-^OiO COOlO X ^ O tC co o >o X o »o
co —- co*— co— co— co
-
os
I
M o
ÉH
OJ
co
co
co
P4
&
■+a
"el
03
oc3
:o
Ph
bio £
rfl
bc
lO
CO
fr*
>o
OJ
o
o#
o
fr*
co
O
OJ
O
O
o
O
Oi
CO
o
co
fr*
fr*
fr*
CO
fr*
Oi
©
PH
o3
fe
•-d
cS
pq
fe;
fe
fcfc
o
c
CO
CO
co
ils i
ni
o o
O
fr*
o
fe;
fe;
fe
33
t
c
-
;c
Jo
tc
:eo
S
©
_
C/3
C/i
c/>
:C
oa
^a
©
ÖC
Sm
3
O
-J
i—i
fei
Q
©
-
O
X
oc
33
PQ
o
o
~rp
fe
<£
Föreslående debiterings- och uppbördslängd bar blifvit å kommunalstämma med Nordbo socken granskad och godkänd, betygas: Nordbo i Sockenstugan den 21 December 1866.
Formulär till Debetsedel.
Fol. Prosten N. N. pn Lugnås, Nordbo socken.
För fyrk-
För personer.
å öre
Riksmynt.
tal.
Män.
Qvin-
nor.
R:mt.
R:dr.
öre.
Bebel.
1865 års Kommiiiial-utskylder.
För i mantal satt jord
27(1
—
—
8
21
60
För annan jordbruksfastighet
—
—
—
—
—
—
För andra beskattnings föremål ....
160
—
—
4
6
40
Personlig afgift
—
11
—
30
3
30
d:o d:o
—
—
12
15
1
80
Enti()l Kyrkostämmans beslut den 25
Maj 1865.
För i mantal salt jord
270
—
—
3
8
10
För annan jordbruksfastighet
—
—
—
—
—
—
För andra beskallnings-föremål
160
—
—
2
3
20
För personer
—
11
—
50
5
50
d:o
—
—
12
—
—
—
Summa
—
—
—
—
49
90
6 Expeditions-Ulskollets Förslag till anderd. Skrifvelse, J\:o 123.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 12 Sept. 1863.
Preste-Slåndel den 12 —■ —
Borgare-Slåndet den IS — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens Andra Hufvudtitel.
CStals-Utskottets Utlåtande N:o 39 och Alem. N:ris 130, 140 och 143, samt
Först. Stats- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.)
S. A. K.
I afseende på anslagen under Riks-statens Andra Hufvudtitel, omfattande Justitiedepartementet,
och hvilken vid sistförfluten riksdag fastställdes till en summa af 2,198,570
R:dr, hafva Rikets Ständer, dels med föranledande af E. K. Maj:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, dels ock på grund af hvad i öfrigt förekommit,
fattat de beslut, som Rikets Ständer här nedan få i underdånighet anmäla.
Lo. Justitic-Stats-Expeditioncn.
ti) Af skäl, som finnas framställda uti det den nådiga Propositionen åtföljande protokoll
olver Justitie-departements-ärenden den 14 Oktober 1862, har E. K. Maj:t funnit utarbetandet
af Juslitie-slatsrainisterns statistiska embetsberättelse!-, hvarmed för närvarande
den inom Justitie-Stats-expeditioneu anställde Expeditions-sekreterare och Byråchef
har befattning, icke lämpligen kunna, på sätt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
vid sistlidne riksdag, äfvensom Rikets Ständers år 1860 församlade Revisorer
antagit, åt Statistiska Tabell-kommissionens Centralbyrå uppdragas; på grund hvaraf, och
då i nämnda Expedition numera icke funnes på stat mera än en Expeditions-sekreterare,
hvilken, enligt instruktionen, vore pligtig deltaga i handläggning jemväl af andra ärenden
än de statistiska, om hans lid sådant medgåfve, E. K. Alaj:t för bemälde Expeditions-sekrelerare
äskat löneförhöjning af 500 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, i betraktande häraf och då förenämnde Expeditionssekreterare,
hvilkens lön vid sistlidne riksdag bestämdes till 4,000 R:dr, skulle genom
den nu föreslagna förhöjningen erhålla enahanda löneförmåner med Expedilions-sekreterare
i de öfriga Stals-deparlementen, bilällit alt lönen för den i Justitie-Slals-expeditionen
anställde Expeditions-sekreterare och Byrå-chef må bestämmas lill 4,500 R:dr.
Expeditions-Utskottels Förslag till under<1. Skrifvelse, J\:o 123.
7
b) Enligt hvad åberopade Statsråds-prolokoll vidare innehåller, hafva de göromål
inom Justitie-Stats-expeditionen, som tillförene varit bestridda af Byrå-chefen för Tryckfrihets-ärenden,
hvars plats blifvit indragen, tillsvidare fördelats emellan Expeditionschefen
och Registratorn, sedan sig visat att de yngre tjenstemännens tid skulle alltför
mycket hafva tagits i anspråk, om, såsom förut varit afsedt, Kanslisten fått öfvertaga
sådan befattning med Tryckfrihets-ärenden, som nu lemnats åt Registratorn. Då genom
den tillökning i göromål, som den sistnämnde dymedelst fått vidkännas, all giltig grund
syntes hafva förfallit för denne tjenstemans aflönande med lägre belopp, än som tillkomme
alla hans vederlikar i de öfriga Stats-departementerne, har E. K. Maj:t jemväl
för honom äskat en löneförhöjning al’ 500 R:dr, hvarigenom hans lön skulle uppgå till
3,500 R:dr.
Och hafva Rikets Ständer, i anledning af hvad härvid blifvit upplyst och anfördt,
pröfvat skäligt alt äfven till denna nådiga framställning lemna bifall.
Blifvande, genom de sålunda tillkommande förhöjningarne, Justitie-Stats-expeditionens
anslag ökadt med 1,000 R:dr.
2:o. Justitic-Kanslers-Expeditionen.
Vidkommande anslagen till detta embetsverk, har E. K. Majit endast äskat löneförhöjning
al' 500 R:dr för Expeditionens Sekreterare, hvarigenom denne tjenstemans
lön komine att utgöra 4,000 R:dr;
Och då, enligt hvad det vid den nådiga Propositionen fogade Slatsråds-protokoll
gifver vid handen, göromålen vid nämnda tjenst tilltagit i omfång, så att dess innehafvare
icke kan dermed förena annan befattning, samt Expedilions-sekreterarne inom
Stats-departementen åtnjuta ännu högre aflöning, hafva Rikets Ständer bifallit att aflöningen
för Sekreteraren vid Justitie-kanslers-expedilionen må bestämmas till 4,000 R:dr.
3:o. .histitic-Revisions-Expeditioiicn.
Enär E. K. Majit dels ansett ändamålsenligt alt samtlige Revisions-sekreterare, i
stället för att genom fullmagler utnämnas lill embeten med lön på stat, komme att tillsattas
medelst förordnanden, på sätt nu egde rum med de fyra Revisionssekreterarebefattningar,
hvarmed Nedre Revisionen i anledning af Högste Domstolens förstärkning
blifvit tillökad, dels ock antagit, att, genom någon minskning af anslaget till Revisionssekrelerarnes
nuvarande aflöning, medel lättare skulle kunna beredas till en för en del
af Hofrätlernas ledamöter behöflig löneförhöjning, men i sådant fäll tillika blefve
nödigt, att, i förhållande till en dylik förhöjning något jemka en del af Revisions-sekreterarnes
arfvoden, har E. K. Majit behagat föreslå Rikets Ständer:
att de nu å stat uppförda revisions-sekreterare-löner mätte vid nuvarande innehafvares
afgång indragas, dock med bibehållen rät tighet för de Revisions-sekreterare,
som nu innehafva lägre lön, att i sin ordning uppflyttas lill högre lönegraden;
alt i stället för berörda löner måtte anvisas revisions-sekreterare-arfvoden till lika
antal, att för hvarje rote utgå från och med månaden näst efter den, då nuvarande
innehafvare af ordinarie lön från befattningen algått; och
att, derest Rikets Ständer beviljade den löneförhöjning, som i den nådiga Propositionen
för Hofrätlernas ledamöter begärdes, anslagsstaten för Revisions-sekrelerarne
måtte bestämmas sålunda:
8
Expeditions-lits kottets Förslut/ till un t! er d. Skrifvelse, i\:o 423.
1 Revisions-sekreterare R:dr 5,000: —
3 dito  : . . „ 15,000: —
1 dito
4,500: —
1 dito
„ 4,500: —
(Dessa löner skulle indragas i män af nuvarande Revisions-sekreterarnes afgång
och i stället för hvardera af deni från och med månaden näst derefter utgå ett arfvode
af 4,000 R:dr.)
1 Revisions-sekreterare R:dr 4,500: —
1 dito  - . . „ 4,500: —
(Dessa löner komma att indragas vid nuvarande innehafvares afgång, hvarefter för
hvardera från och med nästpålöljande månad borde utgå arfvoden af 3.500 R:dr.)
1 Revisions-sekreterare. arfvode R:dr 3,500: —
3 dito dito  „ 10,500: —
Och skulle på Kongl. Maj:l ankomma all tillåta Revisions-sekreterare att, jemte
ofvan bestämda arfvoden, uppbära högst 1,000 R:dr antingen af ordinarie lön för annan
tjenst, som af Revisions-sekreterare innehafves, eller af bespariugarne å Andra
Hufvudtiteln.
Till stöd för det nådigst framställda förslaget angående samtliga Revisions-sekrelerare-embetenas
tillsättande medelst förordnanden, är uti Justitie-deparlementels ofvan
åberopade protokoll af den 14 Oktober 1862 hufvudsakligen an förd t: att Revisionssekreterarnes
göromål, såsom påkallande ett synnerligen träget och själsansträngande
arbete, i allmänhet icke väl lämpade sig för embetsmän af mera framskriden ålder; alt
det mäste fördelaktigt inverka på lagskipningeu, om de insigter, som under föredragning
i Hö gste Domstolen lörvärfvas, oftare än som nu skett, kunde lillgodokomma de lägre
instanserna derigenom alt personer, som någon tid bestridl Revisions-sekrelerare-embete,
öfverginge lill Hofrätt eller Underdomstol; samt att, då någon sjelfständig domareverksamhet
icke tiilkomme Revisions-sekreterare, de skäl, som kunde anföras emot domares
försättande i en beroende ställning genom deras förordnande att endast på viss
lid eller tills vidare bestrida sina embeten, icke vore å ifrågavarande embeten tillämpliga.
Rikets Ständer hafva, viii bedömande af förevarande vigtiga fråga ansett i första
rummet böra tagas i betraktande, att Högste Domstolen icke kan, såsom Hofrätterna,
sysselsätta sig med fullständig läsning af alla de handlingar, som förefinnas, utan mäste
i allmänhet grunda sina domslut på den uppfattning af saken, hvartill Revisions-sekreterarens
föredragning föranleder. Den till följd af ärendenas mängd i förhållande till
arbetstiden nödvändiga ordningen tillåter icke läsning af andra handlingar, än det ölverklagade
beslutet, jemte de lill Kongl. Majit ställda skrifter och måhända en eller annan
särskild skrift, t. ex. det kontrakt, om hvars tydning och tillämpning tvistas, eller dylikt.
Då vidare Revisions-sekreteraren i sin föredragning icke heller skall anföra bandlingarnes
hela innehåll, emedan sådant skulle dels förspilla en dyvbar tid, dels leda till
otydlighet och svårighet för sakens uppfattning hos de dömande, så mäste naturligen
ärendenas behandling i icke ringa män hvila på Revisions-sekrelerarens omdöme och
hans förmåga alt urskilja den större eller mindre vigten af de omständigheter, som
kunna på beslutet inverka. Enligt den i Kongl. Insiruktioven för Justilie-Stals-departementet
den 3 Juli 1840 föreskrifna ordning, anmälas jemväl iulör Kongl. Majit i
Stals-Rådet de till Revisions-sekreterarnes beredning hörande Justitie-ärenden, utan att
i allmänhet någon annan än Revisions-sekreteraren läst handlingarne;-föredragningen
grundas på Revisions-sekreterarens skriftliga berättelse, så att på denne embetsmans
säkra urskiljning beror huruvida hvarje på beslutet möjligen inverkande omständighet
skall
Expeditions- litskottets Förslug lilI underd. Skrifvelse, !S:o 423-
9
skall komma i betraktande; — och detta äfven i mål, der olver menniskors lif eller
död bestämmes. När sä stor vigt fästes oell mäste fästas vid Revisions-sekreterarnes
uppfattning och föredragning af Justilie-ärendena, mäste det vara i hög grad angeläget,
att dessa embeten ulölvas af män med stadgad erfarenhet och moget, ulbildadt omdöme.
Men icke blott för lagskipningens sahra gäng är det nödigt, all dessa befallningar
innehafves af synnerligen erlärne män och icke endast såsom uppdrag för kortare lid
bestridas. Alven lör ärendenas sky näsum ma afgörande kan det vara angeläget, alt
föredraganden besitter den lätthet och färdighet i föredragningsmethoden, i sältet för
målens ordnande lill loll tydlighet och redig uppfattning, äfvensom den kännedom alde
hos Högste Domstolen i lagskipningen antagna principer, som i allmänhet forst genom
en längre lids öfning och vana förvärfvns. En dag af Högste Domstolens arbetstid,
upptagen af vidlyftig diskussion, uppkommen genom svår fa 111 i" utveckling af en tvistefråga,
hvilken en mera öfvad och erfaren föredragande skulle hafva på vida kortare
tid med lull tydlighet framställt, länder till verklig skada för den stora mängd rätts
sökande,
som afbida ett slutligt afgörande af långvariga rättegångar. Äfven på denna
grund våga Rikets Ständer icke antaga, alt täta ombyten på revisions-sekrelerare-plalserna
skulle vara önskvärda eller ali genom denna befattnings upphäfvande såsom särskildt
embete en länk kunde ulan olägenhet utbrytas ur vår nuvarande domslolsförfallning.
Såsom ett hufvudsaklig! skäl för antagande af E. K. Majlis förslag är anfördt, att
derigenom skulle till Hof-Rätterne och Under-domslolarne spridas de insigler, som blefve
förvärlVade under föredragning i Högste Domstolen. Men vid den stora vigt och betydelse,
som måste tillerkännas lagskipningens upprätthållande i dess högsta instans,
torde det i främsta rummet böra alses, att ärendenas behandling i denna instans må
vara betryggad genom användande af de mest dugliga och erlärna personer, som kunna
erhållas: och Hof-Rätterne samt i allmänhet Under-doinstolarne, hvilkas beslut kunna
rättas, torde derföre snarare, såsom hitintills, böra vara bilduingsskohr, från hvilka
kunna bernias skicklige föredragande lill Högste Domstolen, än att, i omvänd ordning,
tjenslgöriugen i högsta instansen i allmänhet skulle påräknas såsom ett öfningslalt, hvarifrån,
genom ofta inträffande ombyten inom föredragandenas krets, desse skulle afgå
till underordnade domareplatser.
Det har vidare blifvit anmärkt, alt en Revisions-sekreterares göromål i allmänhet
icke skulle väl lämpa sig för embetsmän af mera framskriden ålder. Men då della
embete, som beskrilves redan i Kongl. Kansli-Ordningen den 22 September 16(51 och
således funnits i mer än två århundraden, hitintills utan veterlig svårighet blifvit såsom
ordinarie beställning tillsatt; dä det för dess innehafvare, ganska olla och långt före
mannaålderns gräns, ledt till vidare befordran till högre embeten, såsom Stals-Råds-,
Presidents-, Justitie-Råds-, Justilie-Kanslers- och Landshöfdinge-embeten: äfvensom det
visat sig, all hinder icke mött för Revisions-sekreterares förflyttning till Häradshöfdingen
embete, då han funnit det för sig önskligt ; — i följd af hvilka förhållanden ock för
närvarande, med undantag af en Revisions-sekreterare, hvilken redan i många år för
sjuklighet åtnjutit tjenstledighet, alia nuvarande ordinarie innehafvare al Revisions-sekreterare-embelet
lära vara utnämnde sedan 1859 års början, — så synes erfarenheten
icke tala för något framstående behof af en förändring i Revisions-sekreterarnes hittills
varande ställning, och det så mycket mindre som de skäl, på hvilka en sådan förändring
i sistberörda afseende skulle stödja sig, synas med lika vigt kunna gälla för de
flesta andra mera betvdande statsembelen.
Bih. till Ii. St. Prol. 4862 Sf 4<803. 40 Samt. 4 Afd. 8 Haft, 2
10 Expedilions-l!/.skottets Förslag lill unden). S/eri/ve/se, N:o 123.
Men om ock nägra svårigheter i ulöfningen af dessa besvärliga befallningar skulle
hafva funnits vid elt eller annat lillfälle möta, sä böra dock dessa, i Rikets Ständers
lanke, icke föranleda till en rubbning af den stora och vigliga grundsats, alt doman;
icke i andra läll, än då sådant för kortare tider är oundvikligt, böra försättas i beroende
ställning genom förordnande all endast på viss tid eller tillsvidare förvalta sina
embeten.
Om äfven Revisions-sekreterarne icke i ordets egentliga mening kunna sägas innehafva
domare-embeten, ingriper likväl deras embetsålgärd så djupt i den högsta domaremagtens
verksamhet, att deras ställning med skäl bör anses lika med domarnes. Det
lärer ock svårligen kunna förnekas, att ju någon domareverksamhe! ingår i Revisionssekrelerare-embetet.
Om man mindre vill fästa sin uppmärksamhet dervid, att, i kraft
af den ofvan åberopade Instruktionen för Juslilie-Slals-departemenlet. samt af nådiga
Instruktionen för öfriga Stals-departementens Kansli-expeditioner den 10 Juli 1840, Revisions-sekreterarne
äro ständige ledamöter i den domstol: Kansli-Rätten, inför hvilken
Kongl. Kansliets embets- och tjenstemän skola tilltalas för tjenstefel eller försummelse
af svårare art, så synes den redan anmärkta egendomliga konstruktionen af J risti t ieRåds-
och Revisions-sekreterare-embelenas förenade verksamhet vara af den beskaffenhet,
alt detta sednare, utan hvilket det förra vore ofullständigt, mäste lill natur och
ställning vara i den närmaste frändskap med det domare-embele, hvarmed det i sin
verksamhet står i så nära förbindelse.
Nedre Revisionens betänkande!), hvilka skola afgifvas i vissa vigtigare slag af Juslitie-ärenden,
äro visserligen icke domslut, men de äro förslag lill domslut, afgifna till
n i i ’ o » ^ ~
Högsta Domstolens protokoll, skriftligen uppsatta och undertecknade af de i Nedre Revisionen
beslutande; och del lärer väl icke betviflas, att ju, såsom Rikets Ständer i deras
Skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21) September 17(56 (bilagd Kongl, Förordningen
den 12 November s. å.) uttryckligen förklarat, nämnde betänkande!) gifvas “med thel
ansvar, sorn domare efter lag undergifne iiro.u Alt Nedre Juslilie-Revisionen, i likhet
med domstolar i lägre instans, eger anställa vittnesförhör i de läll, der sådana i de under
Högsta Domstolens pröfning hänskjutna mål kunna förekomma, torde ock böra anses
såsom eli bevis på det med domare likställda förhållande, i hvilket Revisions-sekreterarne
sig befinna.
Med den anförda grundsatsen i dess djupt ingripande betydelse, synes det, vid sådana
förhållanden, icke vara förenligt, att en med domare-embelet i högsta instansen
så nära inlörlifvad, för detsamma oundgänglig och på dess funktioner så starkt inverkande
befattning sorn Revisions-sekreterarnes, ställes i det beroende, som domare-embetets
natur i allmänhet förbjuder. Den försigtighet, som afser att betrygga ovälden i
domslutet, mäste ock vara nödig i anseende lill ovälden i den föredragning, på hvars
tillförlitlighet domslutets läglighet måste hvila.
I afseende på sjelfva sammansättningen af Konungens Nedre Justilie-Revision, i
hvilken Juslitie-ärendena, enligt grundlagen, skola till föredragning och afgörande i
Högsta Domstolen beredas, möter ock den betänklighet, alt, om Revisions-sekreterareembelet
såsom fast befattning skulle försvinna, endast underordnade ordinarie embetsmål)
komine ali i detta embetsverk qvarstå och sjelfva det i Regerings-förmen otvifvelaktig!
mest afsedda leil a m o Is em briel öfvergå (ill ett tillfälligt uppdrag, som af icke någon enda
fast anställd embetsman skulle bestridas
Det ofördelaktiga inflytande på tillämpningen af ofvan omlörmälda maglpåliggande
grundsats, sorn den föreslagna förändringen skulle medföra, sträcker sig likväl icke endast
till kretsen af Konungens Högste Domstol. Äfven på Hofrätlerna skulle den sannolikt
hafva en mindre fördelaktig inverkan, derigenom att elt ännu större antal af
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skri/velse, N:o 123. 11
Hofrällernes domareplatser än för närvarande är fallet, skulle komma alt förvaltas af
vikarier, och desse, i saknad af den vidsträcktare utsigt till befordran inom HolVätterne,
som hittills varit beredd genom ledamöters afgång lill ordinarie Revisions-sekreterare,
kunde i allmänhet endast såsom flyktigare sysselsättning emottaga sådana förordnanden,
under förbidan af tillfällen att annorstädes söka ordinarie tjenst, då måhända
ännu yngre och mindre erfarna personer skulle träda i deras ställe. I viss mån
skulle således äfven Hofräiterna mindre än förut komma att besitta det oberoende,
som ledamöternas oafsälllighet innebär.
Det torde med sannolikhet kunna antagas, att framgent, såsom hitintills, den i
hufvudstaden förlagda Hofrätt skulle oftast se sina ledamöter på förordnande flyttade
lill Nedre Revisionen och således mest blifva utsatt för detta tätare ombyte af ledamöter.
Då det är upplyst, all medelåldern för denna Hofrätts nuvarande tolf yngsta
Assessorer vid utnämningen varit öfver 38 år, fastän under den förflutna liden utnämningar
till ordinarie revisions-sekrelerare-embelen oftare berndt ledigheter vid Hofrättens
domhord, synes det med skäl kunna befaras, att den nu ifrågasatta förändringen, ökande
de adjungerade ledamöternes antal på samma gång som den, genom utplånande af
revisions-sekrelerare-embelel, minskade deras befbrdrings-ulsigter, skulle komma all
menligt inverka på förhållandena inom nämnda Hofrätt och i allmänhet på den embets■nannabildning,
som af den genom tjenstgöringen i sådan domstol vunna erfarenhet är
att förvänta.
Då Rikets Ständer, på nu anförda grunder, icke kunnat anse den af E. K. Majit
i nåder föreslagna ändring i revisions-sekrelerare-embelenas tillsättning och aflöning medföra
fördelar, som uppväga de derifrån oskiljaktiga olägenheter, hafva Rikets Ständer
funnit sig förhindrade alt samma förslag antaga;
Kommande således anslagsstalen för Nedre Juslitie-revisionen att förblifva oförändrad.
Svea Hofrätt med derunder lydande Justitie-Stat.
4:o. Till beredande af en för en del af Hofrättens ledamöter såsom behöflig ansedd
löneförhöjning, har E. K. Majit, under åberopande af hvad Slatsråds-protokollet
härom innehåller, för Hofrättens ledamöter begärt följande löner:
för 1 Hofrättsråd Ridr 5,000: —
„ 9 dito
„ 45.000: —
„ 1 Assessor  „ 4,500: —
„ 4 dito
„ 18 000: —
„ 1 Assessor „ 4.000: —
„ 4 dito  , ... . „ 16,000: —
„ l Assessor „ 3,500: —
„ 4 dito  „ 14,000: —
Enär den af E. K. Maj:l sålunda ifrågasatta förändring uti allöniugsstaten för ledamöterna
i Svea Hofrätt, hvarigenom, med bibehållande af nu gällande fyra särskilda
lönegrader, af hvilka den lägsta omfattade tio och hvar och en af de öfrige fem ledamöter,
i stället tio ledamöter skulle sältas i högsta och fem i hvar och en af de lägre
graderna, synes Rikets Ständer vara af verkligt behof påkallad, hafva Rikets Ständer
funnit skäligt dessa löneförhöjningar bevilja; kommande derigenom Svea Hofrätts aflö.
ningsanslag alt ökas med 7.500 R:dr.
5:o. I afseende å ijenstemännens löner har E. K. Majit, likasom tillförene, framställt
det förbehåll, att så länge den genom nu gällande arbetsordning fastställda för
-
12 Expeditions-Utskottets Förslag tili anderd. Skrifvelse, N:o 123.
delning af göromålen icke vunnit full tillämpning till följd deraf, alt dels äldre tjenstemän
ansetts icke böra åläggas väsendtligen förändrade göromål och dels icke alla inneha
fvarne af de till indragning alsedda kanslistplatserna ännu algått, E. K. Maj:! må
ega alt vidtaga den jemkning i Ijensternännens lönebelopp samt angående dispositionen
af anvisade arfvoden för e. o. tjenstemän meddela de bestämmelser, som erfordras för
att bereda de tjensteman, å hvilka den nja organisationen ej eger full tillämpning, deras
tillständiga rätt;
Och hafva Rikets Ständer denna nådiga framställning bifallit.
6:0. Sedan, med föranledande af hvad Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig
skrifvelse angående reglering af utgifterna under Riksstatens Andra Hufvudlitel,
anfört i fråga om tingstolkars aflönaude inom Neder-Torneå och Carl Gustafs,
Pajala och Ofver-Torneä jemte Olver-Calix socknar al' Norrbottens län, ortens innevånare
jemte vederbörande myndigheter blifvit hörde, bar E. K. Majit, på grund af den
derigenom i ämnet vunna utredning och hvad närmare funnes upptaget i den nådiga
Propositionen bilagdi protokoll öfver Juslilie-deparlemenls-ärenden den 13 Maj 1862,
täckts i nåder föreslå Rikets Ständer, att de afgift er, som under benämning af lingstolksnäst
utgöras af innevånarne i löreuäinnda lill Norrbottens län hörande socknar,
måtte a Is k a lfa s och å Riksstatens Andra HulVudtitel uppföras eli årligt anslag af 600
R:dr, att utgå (ill arfvoden åt lingstolkar, nemligen en för Neder-Torneå och Carl Gustafs
tingslag med 200 R:dr, en för Öfver-Torneä och Pajala tingslag med 300 R:dr,
och en för Olver-Calix tingslag med 100 R:dr — af hvilket sistnämnda belopp dock,
derest Korpilombolo församling, som beslår af tillförene till Öfver-Torneå, Pajala och
Öfver-Calix socknar börande delar, framdeles komtne alt. på sätt föreslaget vore, utgöra
eget tingslag, hälften borde öfverlljllas lill den för Öfver-Torneå och Pajala antagne
tolk, som i nämnda läll borde inom Korpilombolo tjenstgör», — emot skyldighet
för tolkarne, hvilka skulle komma att medelst konstitutorial tillsättas af vederbörande
Domare, efter nämndens hörande inom det eller de tingslag, för hvilka tolk borde antagas,
att tillhandagå med tolkning uti Finska språket såväl vid de ordinarie lingen,
som vid urtima ling och extra förrättningar; hvarjemte den för Neder-Torneå och Carl
Gustafs tingslag anställde tolk borde vara skyldig att äfven inom Neder-Calix tingslag,
derest bans biträde erfordrades, på domarens kallelse i sådant ändamål sig inställa;
samt alt desse lingstolkar bärförutan mätte från Statsverket, af del under Andra Hufvn(1
titeln uppförda förslagsanslag tili rese- oell traklaments-penningar, undfå skjuts- och
traktamentsersättuing efter gällande Rese-reglemente i Ihle klassen för biträde vid alla
de förrättningar, som ej å vanliga tingsstället för det tingslag, hvari tolken är antagen,
ega rum, dervid resan skulle beräknas frän tingsstället i orten och dit åter.
Efter lagen kännedom om den uti ofvanberörda Justilie-deparlemenls-prolokoll i
ämnet förebragla utredning, hafva Rikets Ständer funnit skäligt bevilja del af E. K.
Maj:t äskade anslag, 600 R:dr, att, under de i den nådiga Propositionen uppgifne vilkor
och förbehåll, utgå enligt den fördelning, E. K. Majit föieslagit, äfvensom Rikets
Ständer medgilvil, all den skjuts- och (raklaments-ersältning, E. K. Majit för ofvanbemälde
lie lingstolkar äskat, må utgå af Andra Hufvudlilelns förslags-anslag till reseoch
traklaments-penningar.
Göta Hofrätt.
7:o. Beträffande denna Hofrätt bar E. K. Majit begärt, att ledamölernes löner
mätte bestämmas i likhet med hvad för Svea Hofrätt blifvit föreslaget, nemligen.-
Expeditions- Utskottets Firslap till anderd. Skrifvelse. A :o 123.
13
1 Hofrättsråd . .  R:dr 5,000: —
9 dito
„ 45,000: —
1 Assessor  „ 4,500: —
4 dito
„ 18,000: —
1 Assessor  „ 4,000: —
4 dito
„ 10,000: —
1 Assessor  „ 3,500: —
4 dito
14,000: —
Och hafva Rikets Ständer, på grund af livad här ofvan vid fråga om bestämmandet,
af aflöningen för Svea Hofrätts ledamöter blifvit anlördt, funnit skäligt att den föreslagna
löneförhöjningen jemväl för Göta Hofrätt bevilja;
Kommande sistnämnda Hofrätts anslag, genom den nu medgifna förhöjningen att
ökas med 7,500 R:dr.
8:0. Då ännu tre Kanslister tillhörde denna Hofrätts stat, har E. K. Maj:t framställt
förbehåll om fortfarande rättighet för E. K. Maj:t att vidtaga den jemkning i
Ijenstemännens lönebelopp och meddela de bestämmelser angående dispositionen af älfsöden
till e. o. tjenstemän, som erfordrades för att bereda nämnde Kanslister deras tillständiga
rätt;
Hvilken nådiga framställning Rikets Ständer bifallit.
Ilofrättcu öfver Skåne ock Blekinge.
9:o Efter enahanda grund, som i fråga om de öfriga Hofrätlernas ledamöter
blifvit anförd, bar E. K. Majit begärt förhöjning å anslaget till denna Hofrätts ledamöter,
hvilka derigenom skulle erhålla följande lönebelopp:
1 Hofrättsråd R:dr 5,000: —
3 dito
„ 15,000: —
1 Assessor „ 4,500: —-
1 dito
4,500: —
1 Assessor „ 4,000: —
1 dito
„ 4,000: —
1 Assessor  „ 3,500: —
1 dito
„ 3,500: —
Under åberopande al hvad härofvan i båga om det nådiga förslaget till löneförhöjning
för de öfriga Hofrätlernas ledamöter blifvit yllradl, hafva Rikets Ständer
den föreslagna lönetillökningen jemväl för ledamöterne i Hofrätten öfver Skäne och
Blekinge beviljat;
blifvande härigenom denna Hofrätts aflönings-slat tillökt med 3,000 R:dr.
Anslaget till fångars vård och underhåll.
10:o 1 enlighet med Rikets Ständers vid sistförflulne riksdag framställda underdåniga
anhållan alt fä vid detta riksmöte emottaga fullständigt förslag lill definitivt
ordnande al Fångvårdsstyrelsen och den vid fängelserna anställda tjensteinnnna- och
bevakningspersonai samt till reglering af aflöningskostnaderna för hela denna förvaltning,
bar E. K. Majit, efter del Fångvårds-styrelsen genom den för delta embetsverk
numera utfärdade instruktion kunde anses vara till fullo organiserad, och sedan länscelll
ängel serna i samtliga länen blifvit eller inom kort tid blefve fulländade, ansett en,
14 Expeditions- LIskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, A’:o I Hl3.
så vidt ske kunde, fullständig lönereglering så väl för Fångvårdsstyrelsen som för den
vid fängelserna anställda betjening nu böra företagas. Vid pröfning af denna fråga
hade likväl, såsom af det den nådiga Propositionen bifogade Statsrådsprotokoll inheintas,
icke alla af denna förvaltnings tjenstebefattningar funnits vara af beskaffenhet att
lämpligen kunna å ordinarie stat uppföras; men i den mån en slik anordning synts
kunna ulan olägenhet vidtagas, hade sådant vid uppgörandet af ett, nyssnämnda protokoll
bilagdl, förslag lill aflöningsstal för en del af fångvårdens embels- och tjenstemän
samt betjente blifvit iakttaget. Enligt detta förslag, deruti de förmåner af ved och
ljus, boställsrum eller hyresersätlning, planteringsland och servismedel, som tillkomma en
del af denna personal, dock ej ansetts böra upptagas, koinme den del af aflöningskostnaden
inom denna förvaltningsgren, hvilken skulle kunna dels såsom löner, dels såsom
arlvoden uppföras i stat med bestämdt anslagsbelopp, att uppgå till sammanlagdt
182,877 R:dr 50 öre. De öfriga omkostnaderna för fångvården, som ej i denna
summa vore inbegripne, skulle deremot, utom det vanliga reservationsanslaget för vård
och underhåll a/ läns- och kronohäkten, fortfarande upptagas såsom förslagsanslag;
Och har E. K. Majit, som, med afseende å de näslförflutn.a fem årens erfarenhet
om beloppet af Statens utgifter för fångvården, funnit den under nuvarande slats
regleringsperiod
dertill anslagna summa böra kunna med omkring 50,000 R:dr nedsättas,
derföre föreslagit Rikets Ständer alt, med bifall till förenämnda förslag lill aflöningsstat,
anslaget lör frågans vård och underhåll måtte sålunda bestämmas och
fördelas:
a) bestämdt anslag
182,877: 50.
b) förslagsanslag  1,120,000: —
hvartill komme:
vård och underhåll af läns- och kronohäkte»; reservationsanslag 13,500: —
Vidare har E. K. Majit uti särskild till Rikets Ständer den 9 nästlidne December
aflåten nådig Proposition begärt, att den förändring måtte vidtagas i del förut öfverlemnade
stat förslaget, att arl vodena för Bevaknings-belälhafvarne vid kronohäklena i
Eskilstuna, Norrtelje och Kungsbacka måtte, i stället för 750 R:dr, bestämmas till 1,000
R:dr lör dem hvardera, hvarigenom aflöningsanslaget komme att utgöra 183,627 R:dr
50 öre.
Vid granskning af den sålunda föreslagna aflöningsstaten samt hvad i öfrigt i denna
fråga förekommit, hafva Rikets Ständer funnit följande ali erinra.
För Fångvårds-slyrelsens Registrator, Kammarförvandt och Förste Revisor äro lönerna
föreslagna till 2,500 R:dr för dem hvardera; men då dessa tjenslemäns vederlikar
i åtskilliga andra embetsverk ej uppbära högre aflöning än 2,200 R:dr, hafva Rikets
Ständer funnit endast sistnämnda lönebelopp böra för berörde tjenster bestämmas:
dock hafva, — i betraktande deraf att tjensternas nuvarande innehafvare alltsedan en
år 1860 skedd reglering varit i åtnjutande af 2,500 R:drs lön och således billigheten
fördrar alt de bibehållas vid en löneförmån, Irvars fortfarande utbekommande de baft
skälig anledning att förvänta, — Rikets Ständer ansett arlvoden å 300 R:dr böra utöfver
ordinarie lönen de nuvarande innehafvarne af berörde tjenster för deras tjenstetid
tilläggas.
I • *
För Intendenten upplager förslaget en lön af 3,000 R;dr; men, ehuru för närvarande,
medan ännu betydliga nybyggnader för fångvården ega rum, berörde aflöning
ej synes vara för högt beräknad, hafva Rikets Ständer dock antagit, att framdeles, då,
de för omlörmälda behof erforderliga byggnader hunnit fullbordas, nämnde tjenslemäns
embetsåtgärd torde mindre komma att iagas i anspråk och han följaktligen kunna med
Kxp e d i t io n .s - fits /i otte ts Försten] tilt underd. Skrifvelse, N:<> 123.
15
lägre aflöning ålnöjas; hvadan Rikets Ständer ansett det af E. K. Majit föreslagna
lönebelopp 3,000 R:dr böra endast såsom arfvode förenämnde tjensteman tilläggas.
Dä Rikets Ständer eljest icke funnit något att emot den föreslagna lönestaten anmärka,
hafva Rikets Ständer, med förenämnde förändringar, samma aflöningsstat i öfrigt
bilällit såväl i afseende å bestämmelser, hvilka af Fångvårdens embels- och ijenstebefaltningar
böra på ordinarie stat uppföras och hvilka böra af förslagsanslaget fortfarande
aflönas, som beträffande beloppen af de i slaten föreslagna löner och arfvoden,
samt i följd häraf på ordinarie stat nu uppfört en summa af 183.627 R:dr 50 öre.
ll:o. Uti det nådiga förslaget till aflöningsstat hafva, på sätt här ofvan omförmäles,
de förmåner af ved och ljus, boställsrum eller hyresersätlning, planteringsland
och servismedel, som en del af Fångvärdens embets- och tjenstemän samt betjente tillkomma,
icke blifvit upptagne;
Men då, lör vinnande af en bestämd kännedom om aflöningarnes belopp, Rikets
Ständer anse nödigt alt jemväl dylika löneförmåner blifva, efter det penningevärde,
hvartill de kunna uppskattas, i aflöningsslaten uppförde, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, alt E. K. Majit ville, efter ärendets behöriga utredning, angående en
sådan komplettering af ifrågavarande aflöningsstat till Rikets näst sammanträdande
Ständer göra nådig framställning.
12:o. Eders Kongl. Majit har i den nådiga Propositionen erinrat att, om än, pä
sätt föreslaget vore, en del af tjenstebefatlningarne vid fångvården komme att å ordinarie
stat uppföras, likväl såväl General-direklörs-embelet, som. med undantag af öfrige
embeten och tjenster inom Få ngvårds-s ty reisen, alla andra al' ifrågavarande befattningar
vore af den beskaffenhet, att endast konstitutorial, men icke fullmagt å dem syntes
böra utfärdas;
Och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnal bifall.
I3:o. Beloppet af den del af fångvårdsanslaget, som fortfarande skulle förslagsvis
uppföras, är beräluiadl med ledning af de nästförflutne fem årens erfarenhet om hvad
för fångvålden åtgått;
Och hafva Rikets Ständer i enlighet härmed bifallit, att förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll må bestämmas till det af E. K. Maj:! äskade belopp 1,120.000 R:dr.
14:o. Likaledes hafva Rikets Ständer beslutat, att i enlighet med E. K. Maj:ts
nådiga förslag, reservationsanslaget lill vård och underhåll af läns- och kronohäkten
må uppföras till oförändradt belopp, 13,500 R:dr.
15:o. Beträffande förslagsanslagets anlitande är i den nådiga Propositionen särskildt
framstäldl förbehåll derom, att E. K. Majit dels må ega alt af berörda anslag
anvisa erforderliga medel a) till lämpliga arfvoden åt de vikarier, som, i händelse al
förfall för ordinarie innehafvare af tjenster säväl inom Fångvårdsstyrelsen soia vid
Fångvårds-inrättningarne, kunna behöfva förordnas, i den män de enligt gillia föreskrifter
uppkomna besparingar å aflöningsstaterna icke blifva för ändamålet tillräckliga;
å) för anställande af flere officerare vid Kronoarbels-korpsen, i händelse tillökning i
denna korps eller densammas fördelning på flera stationer skulle sådant påkalla; c)
till aflöning af tjenstemän och betjente såväl vid de nya fängelser, hvilka mellan stats—
regleringarna kunna komma alt till begagnande upplåtas, som eljest vid de flera befattningar,
som, utan alt vara ä slät uppförda, kunna under samma lid finnas oundgängligen
nödiga; dels ock att E. K. Majit må kunna i synnerliga fäll, till elt belopp
ej öfverstigande 50 procent, förhöja den Direktörer och andra tjenstemän vid strafffängelserna
i stat medgifna provision å fängelsernas behållna nettoinkomst al' arbetena.
Då Rikets Ständer icke kunna finna något giltigt skäl, hvarföre Fängvårds-styreisen^
i fråga om tillgång lill medel för aflönande af vikarier, skulle försättas i annan ställ.
16
Expeditions-Utsholtets Förslog till underd. Skrifvelse, i\:o 123.
ning än andra embetsverk, samt ej mindre för Fångvårdsstyrelsen än för andra under
Justilie-departementet lydande embetsverk dylika kostnader torde kunna af Andra Hufvudlilelns
besparingar bestridas, hafva Rikets Ständer till den nådiga framställningen,
så vidt den alser Fängvårds-styrelsens embets- och tjenstemän, icke kunnat lemna bifall.
16:o. Deremot och dä de öfriga ofvanom förmälda utgifterna synas vara af beskaffenhet
att lämpligast böra på sätt E. K. Majit föreslagit bestridas, hafva Rikets Ständer
funnit godt bilalla E. K. Majits ofvanberörda nådiga framställning, så vidt den afser
ej mindre bestridandet a( aflöning åt vikarier vid fångvårds-inrättningarna, ät möjligen
erforderligt ökadt antal Officerare vid Kronoarbets-korpsen och ät tjenstemän och betjente,
som emellan stalsregleringarne kunna behöfva vid Fångvården anställas, äu äfven
medgifvande af förhöjning i den vissa tjenstemän i stat tillagda provision å straffångarnas
arbeten
l7:o. Vidkommande E K. Majits jemväl gjorda nådiga framställning om pensionsförmån
för de vid fångvården anställde embets- och tjenstemän samt betjente, komma
Rikets Ständer att härom framdeles, i sammanhang med Nionde Hufvudtiteln, sig yttra.
I8;o. Anslagen till rese- och traktaincnts-pcnuingar samt ersättning åt
vittnen och parter.
a) I det förra af dessa anslag, hvilket för närvarande är upptaget till 7,500 R:dr,
har E. K. Majit äskat förhöjning till 12,000 R:dr: oell dä sistnämnda belopp ungefärligen
motsvarar hvad under de sednare åren för ändamålet åtgått, hafva Rikets Ständer
medgifvit att förslagsanslaget till rese- och traklaments-penningar må lill 12,000 R:dr
förhöjas,
l/) Uti särskild nådig Proposition af den 21 Oktober sistlidet år har E. K. Majit,
på anförda skäl, föreslagit Rikets Ständer, dels att, — i öfverensstämmelse med hvad
redan är i Förordningen den 17 September 1851 stadgadt om ersättning till Nämndemän
i de läll, då flera härader hafva gemensam tingsstad i brottmål, — vederbörande
domare, som der håller ransakning med häktad person, må ega alt af allmänna medel
lill det belopp, som för resor i kronans angelägenheter enligt författningarna domare
tillkommer, undfå ersättning, beräknad efter den våglängd, hvarmed alståndel från hans
hemvist lill den gemensamma tingsstaden må öfverstiga det till häradets eller tingslagets
vanliga tingsställe, dels ock att till mälsegare, som å gemensam tingsstad personligen
sig inställer vid ransakning angående gröfre, för allmänna säkerheten vådliga brott, ersättning,
beräknad eller skilnaden i väglängd, såsom nyss är sagdl, må för resekostnad
och uppehälle, derest den tilltalade icke IVikännes, få al allmänna medel utgå
efter enahanda grund, som angående sådan ersättning ät vittnen är föreskri Iven;
Oell har E. K. Majit, under åberopande af denna nådiga Proposition, uti Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof tillika föreslagit, att, —■ då anslaget
till ersättning ät vittnen och parter, hvilket för närvarande är, likasom anslaget till
rese- och traktamenls-penningar, förslagsvis upptaget lill endast 7,500 Ridr, men under
de sednare åren utgått med omkring 13,000 Ridr, skulle, i händelse af bifall till förslberörda
Proposition komma att starkare än hittills anlitas, — della anslag måtte, under
titel: “Ersättning till domare, vittnen och parter“, förslagsvis upptagas lill 16,022 Ridr
50 öre.
Jemte del Rikets Ständer bifallit hvad E. K. Majit uti omförmälda särskilda Proposition
af den 21 Oktober sisilidet år i nåder föreslagit, hafva Rikets Ständer jemväl
beviljat
Expeditions-Utskottets Förslag lill underil. Skrifvelse, N:o 123- 17
beviljat den äskade förhöjningen i nyssberörda förslagsanslag, endast med den förändring,
att detsamma, under den af E. K. Maj:! föreslagna rubrik, kommer att, i jernnt
tal, upptagas till 16,000 R:dr.
19:o. Beträffande öfriga anslag under denna Hufvudtitel, i hvilka förändring icke
blifvit ifrågasatt, hafva Rikets Ständer, på sätt hosföljande tabell utvisar, bestämt desamma
till enahanda belopp som vid sisllidne riksdag; hvarvid dock, för jemnande af
Hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och expenser blifvit ökadi med
2 R:dr 50 öre.
Kommande, i följd af hvad sålunda blifvit besluladt, denna Hufvudtitels ordinarie
anslag att uppgå lill 2,185,300 R:dr
20:o. I fråga om tillfälliga behof under denna Hufvudtitel har E. K. Maj:t äskat
att Rikets Ständer, lil! uppförande af ett stråff-arbetsfängelse i Carlskrona, beräknadt
för 300 fångar, mätte anvisa ett särskildt anslag af 300,000 R:dr, att utgå med
150,000 R:dr år 1864, 100,000 R:dr år 1865 och 50,000 R:dr år 1866
I afseende härå finnes i ofta åberopade Justitie-departements-protokoll anfördt,
bland annat, alt lifstidsfångarnes antal, som på sednare tider något minskats, dock för
närvarande uppgår till nära 1,100, för hvilket antal utrymme ej kunde beredas vid
lifstidsfängelserna i Landskrona och Warberg, hvilka hvardera blifvit beräknade för
400 eller högst 450 fångar, så att de gamla lifstidsfängelserna i Carlskrona och å NyElfsborg,
hvilka såväl i sanitärt som i disciplinärt hänseende äro för fångvårdens behof
högst olämpliga, mäste fortfarande begagnas;
Och då Rikets Ständer, som tagit kännedom om de till delta ärende hörande
handlingar samt deraf och af hvad i öfrigt är omförmäldt i berörda protokoll, funnit
behofvet af det föreslagna straff-langelset vara till fullo ädagalagdt, hafva Rikets Ständer
pröfval skäligt bevilja del äskade anslaget, 300,000 R:dr, att utgå på sätt E. K.
Maj:t föreslagit.
21:o. Sedan Rikets Ständer vid sisllidne riksdag, för uppförande af bristande byggnader
å häradshöfdingebostället Mälby i Vester-Fernebo socken af Westmanlands län,
beviljat dåvarande innehafvare:) af nämnda boställe, Häradshöfdingen i Norrbo och
Wagnsbro häraders samt Gamla Norbergs bergslags domsaga, Kammarjunkare)) Knut
Wilhelm Sandels, ett räntefritt lån å 7,000 R.d r, att af boställsinnehafvare)) återbetalas
med en tjugondedel om året från och med 1864 tilldess hela beloppet blefve guldet,
men Häradshöfdingen Sandels i November månad 1860 aflidit, utan att hafva uppburit
någon del af länet, har hos Rikets Ständer blifvit hemstäldt, att, då Sandels’ efterträdare
i embete!, Häradshöfdingen Cail Daniel Poppius dels fått till Sandels’ sterbhus
för verkställd nybyggnad och för skifleskostnader utgifva ersättning, dels fått sig ålagdt
att inom två år hafva bostället bebygt, och dymedelst tillskyndats kostnader, ej obe
tydligt
öfverstigande den summa, som blifvit Sandels såsom lån anslagen, samt Poppius
för öfrigt vore i saknad af enskild förmögenhet, — omförmälda belopp, 7,000 R.dr,
måtte såsom lån, under enahanda vilkor som för Sandels varit stadgade, Häradshöfdingen
Poppius tilldelas;
Bih. lill U St. Prat. 1862 $■ 1863. 10 Soini. 1 JJd. 8 Höft. 3
18 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, l\':o 123.
Och hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad härvid förekommit, pröfva t skäligt
att med bifall lill berörda hemställan, förklara Häradshöfdingen Carl Daniel Popprns
berättigad till lyftning af ifrågavarande Häradshöfdingen Knut Wilhelm Sande s
i lifstiden beviljade räntelria lån, 7,000 R:dr, på de vilkor, som vid lånets beviljande
blifvit af Rikets sednast församlade Ständer föreskri!na.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 September 1863.
Expeditions-Utskottets Förslåg till lindard. Skrifvelse, l\:o 125. 19
Tabell öfVer Riks-Statens Andra Hufyud-Titel.
Penningar.
Ilndelta räntor
Senligt markegång,
på
förslag.
Summa
Riksmynt.
Justitic-Dcpartcinentct. Edr.
Departements-chefen, Juslilie-slatsminislern . . | 15,000
Justiti.e-stnts-expaditi.onen
Nuvarande anslaget  22,200: —
Tillkommer:
Löneförhöjning åt Expeditions-Sekreteraren
och Byrå-chefen 500: —
Dito åt Registrator!! . . . .500:— < njin
_iiuuu!  23,200)
Högste Domstolen  129,600
!
Justitie-kanslers-expeditionen:
Nuvarande anslaget  15,900: — ;
Tillkommer:
Lönetillökning åt Sekreteraren . . . 500: —
Justitie-revisions-expeditionen:
Nuvarande beloppet upptages oförändradt . . .
Sven Hofrätt, med derunder lydande Justitie-slat:
Penningar:
Nuvarande beloppet  185,889: 52.
Tillkommer:
Löneförhöjning åt 5 Hofrätts-råd,
å 500 R:dr, eller från 4,500 R:dr
till 5,000 R:dr .... 2,500: —
Dito åt 5 Assessorer, å
500 R:dr, eller från
4,000 R:dr till 4,500
R:dr  2,500: —
t Dito åt 5 dito, å 500
R:dr, eller från 3,500
R:dr till 4,000 R:dr . 2,500: — 7500; _
16,400
128,100
Transport 193,389: 5 2.
Transport
R:dr.
R:dr.
15,000
23,200
129,600
16,400 —j
128,100 —
312,3001 —
4 312,300
20
Expo dilion.‘i-i: Isko Hets Förslug lill underd. Skrifvelse, A:« '123.
Transport
Transport 193,389: 5 2
Till aflöning ål 3:ne Tings-tolkar
i Norrbottens län (i stället för
den nu utgående s. k. Tingstolknästen,
som afskaffas)  600: —
Indelta Räntor(Justitie-slatens) upptagas
oförändrade.
Göta Hofrätt, med derunder Ijdande Justitie-stat:
Penningar:
Nuvarande beloppet  181,271: 85.
Tillkommer:
Löneförhöjning åt 5 Hofrälts-råd,
å 500 R:dr, eller från 4,500 R:dr
lill 5,000 R:dr .... 2,500: —
Dito åt 5 Assessorer, ä
500 R:dr, eller från
4,000 R:dr till 4,500
R:dr  2,500: —
Dito åt 5 dito, ä 500
R:dr, eller från 3,500
R:dr till 4,000 R:dr . 2,500: —
7,500:
Indelta Räntor(Juslitie-statens)upptagas
oförändrade.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, med
derunder Ijdande Justitie-stat:
Penningar:
Nuvarande beloppet  85,237: 22.
Transport 85,237: 2 2.
Transport
Penningar.
K: dr.
312,300
193,989
52
188,771
695,061
85
Indelta räntor
enligt markegång,
på
förslag.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
2,201
R:dr.
— 312,300
89
3,494
25
196,191
41
192,266
10
3 7| 5,696j 14i| 700,757j 5i
Exp r (lil iöns- U Isko/tels Förslug till un der d. Skrifvelse, I\':o 123.
21
Penningar.
Indelta räntor
enligt marke-  gång, på
förslag.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Transport
695,061
37
5,696
14
700,757
51
Transport 85,237: 2 2.
Tillkommer;
1
Löneförhöjning ät 2 Holrätts-råd, ä
500 R:dr, eller från 4,500 R:dr
till 5.000 R:dr  1,000: —
I
Dito åt 2 Assessorer, ä
500 R:dr, eller frän
4,000 R:dr till 4,500
R:dr  1,000: —
Dito åt 2 dito, å 500
R:dr, eller från 3,500
R:dr till 4,000 R:dr . . 1,000: - 3 0()(). _
Indelta Räntor (Justitie-statens) upp-  tagas oförändrade.
88,237
12,555
22
50
207
75
88,444
12,555
97
Krigs-ho fr allen
50
Fångars vård och underhåll:
Bestämdt anslag  183,027: 50.
Förslagsanslag
1,120,000: —
1.303,627
50
1,303,627
50
Vård och underhåll af Läns- och Krono-  häkteti, Reservations-anslae
13,500
10,000
13,500
10,000
Medico-legala besigtningar, Förslags-anslag
—
—
—
Skrifmaterialier och Expenser, Ved, m. m.,
Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet 23,912: 2.
och tillägges för jemnande af Huf-  vudlitelns slutsumma  2: 50.
23,914
52
23,914
52
liese- och Traktamentspenningar, Förslags-  anslag:
Nuvarande beloppet  7,500: —
Transport 7,500: —
Transport
2,146,896
1 1
5,903
8 !)||2,152,800
—
22 Exp edid o ns- U/s k otte t.s Förslag lil/ unden/. Skrifvelse, i\:o 123.
Transport
Transport 7,500: —
Tillkommer:
Förhöjning  4,500: —
Ersättning lill Domare, Eilinén och Porter,
Förslags-anslag
Extra Utgifter, Reservations-anslag
Penningar.
Indelta räntor
enligt markegång,
på
förslag.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
2,146,896
12,000
16,000
4,500
ii
K: dr.
5,903
R:dr.
2,152,800
12,000
16,000
4.500
Summa 2,179,396 lil 5,903 89 2,185,3001
Extra Statsreglerings-anslag
att utgå
år 1864.
o
att utgå
år 1865.
o 1
att utgå
Summa.
år 1866. i|
Till uppförande af ett Slraffarbelsfängeise i
Carlskrona R:dr Runt
150,000
100,000
il
50,000 300,000
F.apaililiuvs-Ulskottels Förslag till anderd. Skr i frelse. N:o lii 4
Nio 134.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den lii Sept. 1863.
Prestc-Ståndet den lä — —
Borgare-Ståndet den 15 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna under Riks-Statens Tredje Idufvudtitel.
(Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 40.)
S. A. K.
Uti E. K. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåtna nådiga Proposition, angående
Statsverkets tillstånd och behof, har, i öfverensstämmelse med hvad vid sednaste två
riksdagar blifvit äskadt och af Rikets Ständer beviljadt, samt pä de skäl, som i Statsrådsprotokollet
öfver Utrikes-departements-ärenden den 14 Oktober sistlidet år finnas
anförda, E. K. Majit i nåder föreslagit, dels alt ett belopp a( 479,200 R:dr R:mt,
motsvarande i det närmaste ffidelar af hela den summa, som till Utrikes-departementet
från de förenade Rikena utgått, mätte uppföras att jemväl under instundande Statsregleringsperiod
frän Svenska Statsverket till nämnda Departement utbetalas, dels ock
att af detta belopp anslagen till Minister-stalen samt till skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter under samma tid fortfarande måtte, utan hinder af fördelningen i dessa
utgiftstitlar eller inskränkning lill något visst år, få användas till att fylla möjligen uppkommande
brist å någon af dessa titlar.
Hvad E. K. Majit sålunda äskat hafva Rikets Ständer funnit sig böra bifalla;
hvadan anslagen under Tredje Hufvudlileln, pä sätt hoslogade Tabell utvisar, komina
att upptagas lill enahanda belopp, som uti nu gällande Riks—stat.
Vidare, och jemte förmälan, det E. K. Majit funnit skäligt föreskrifva, att de i
Utrikes-deparleinentels räkenskaper uppförda expektanslöner, godtgörelser för tillfälliga
uppdrag, rese- och kurirkostnader samt beskickningarnes extra utgifter skola från och
med är 1863 underkastas de för statsmedels redovisning allmänt gällande grunder,
har, enär en i detaljer genomförd och verificerad redogörelse för kostnader, bestridda
utom riket, icke kunde åstadkommas, samt de extra utgifterna skedde genom Kongl.
Majlis Reskickningar, E. K. Majit begärt, det Rikets Ständer ville medgifva, att nyssnämnda
utgifter finge på det sätt redovisas, att behöriga qvittenser af de personer,
24
Exp edi tians- Vt sko (tets Förslag lill underd. Skrifvelse, i\:n j$4.
hvilka från Utrikes-departementets Kameral-afdelning emottagit medel för berörda ändamål,
anses vara såsom verifikationer till fyllestgörande:
Och halva Rikets Ständer ansett sig höra jemväl till berörda, af Rikets Ständers
Revisorers förslag föranledda, nådiga framställning lemna bifall.
Slutligen har E. K. Maj:t föreslagit, alt af de under Utrikes-departemenlets förvaltning
ställda medel årligen till hemliga utgifter, emot redovisning endast inför Kongl.
Maj:t, matie få användas en summa af högst 34,000 R:dr, hvaraf, enligt den antagna
proporlionsgrunden, 24,000 R:dr sk rille utgöra Sveriges bidrag till dessa utgifter:
Och enär det måste leda till god ordning och reda i förvaltningen, att en viss
summa anslås, inom hvilken de under denna rubrik förekommande utbetalningar böra
bestridas, har äfven härutinnan E. K. Maj:ts nådiga förslag blifvit af Rikets Ständer
bifallet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 September 1863.
Tabell öfver Riks-Statens Tredje Hufvud-Titel.
lltrikes-Departementet.
Departements-chefen, Ståts-Ministern för Utrikes ärendena
Departementets Expedition
Minister-Staten
Skrifmaterialier och Expenser samt Extra Utgifter . . .
R:dr R:mt.
24.000
25,500
359,700
70.000
Summa R:mt R:dr 479,200
Exjiedilions-Utsleatlets Förslag lill urulerd. Skrifvelse, N:o ‘125. 25
\.o 125.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 12 Sept. 1863.
Presle-Ständel den 12 — —
Borgare-Ståndet den 12 — —
Bonde-Ståndet den 16 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 1
och 7 §§:ne i Instruktionen för Rikets Ständers Revisorer af
Statsverket.
(Stats—Utsk. Utlåt. N:o 84 och Mern. N:o 144.)
S. A. K.
Som Rikets Ständer, då de vid 1856—1858 årens riksdag beslutade den förändring
uti 68 § Riksdags-ordningen, hvarigenom revisionen af Stats-, Banko- och Riksgälds-verken,
hvilken förut omfattat två års räkenskaper, för framtiden komme att afse
de för år alslutade, likväl icke samtidigt vidtogo den förändring i Instruktionerna för
Revisorerne af berörde allmänna Verks räkenskaper, sorn, i sammanhang med ändringen
af sagde § i Riksdags-ordningen, bort ske, hvilket dock sedermera, hvad beträffar
Banko- och Riksgälds-verken, blifvit i de för Revisorerne af dessa båda verk antagna
nja Instruktioner iakttaget; så, och då emellertid för Revisorerne af Statsverket den
gamla Instruktionen qvarstår oförändrad, hvarigenom inträffat, alt sistberörda Instruktion
numera slår i strid med den § i Riksdags-ordningen, hvaraf den är ämnad att utgöra
en tillämpning, — hafva Rikets Ständer nu beslutat en sådan förändring af 1
och 7 §§:ne uti Instruktionen för Rikets Sländers Revisorer af Statsverket den 17
April 1841, hvarigenom nämnde §§ komma att erhålla följande med 68 § Riksdagsordningen
öfverensstämmande lydelse:
§ 1.
“Rikets Ständers Revisorer skola tillse, det dem i behörig ordning lillhandahålles :
1:o de för år alslutade, af föregående Revisorer icke granskade räkenskaper öfver alla
medel, af hvad beskaffenhet11 etc. — — — — — — — — — — — — — — —
Dill. till Ii. St. Prol. 1862 Sf 1863. 10 Sami 1 Afd. 8 Höft.
4
26 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 426.
§ 7.
“l:o Innan Revisorerne åtskiljas, läte de öfver revisionsförrättningen författa utförlig
berättelse och uppgöra noggranna jemföringstabeller emellan statsinkomsternas
beräknade och influtna belopp under revisionsåret samt“ etc. — — — — — — —.
“2:o Finna Revisorerne — — — — — — — —, om ock den icke afser revi
sionsåret
likväl“ etc. — — — — — — —.
“3:o Af denna“ etc. — — — — — — —.
Och få Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla, det E. K. Majit täcktes låta
allmän kungörelse härom i nåder utfärda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 16 September 1863.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Okt. 1863.
Preste-Slåndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdtiniga Skrifvelse, i anledning af gjorda framställningar
angående grundräntornas kapitalisering.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 121.)
S. A. K.
Med anledning af väckta frågor vid 1856—1858 års riksdag, angående dels all
skattskyldig jords friköpande frän grundskatt, dels rättighet för egare af kronoskaitejord
att, medelst inlösande af densamma åliggande grundräntor, åt jorden bereda frä!senatur,
för alt al' de härigenom inflytande medlen antingen bereda tillgång lill jernvägsarbetenas
utförande eller ock bilda en särskild Statsverket tillhörig fond, och då dessa
frågor städse återkomme och syntes tillvinna sig allt större uppmärksamhet, hvaraf
kunde slutas tili en allmän och läst grundad Öfvertygelse hos den skattskyldiga jordens
egare om olämpligheten af det nuvarande beskattningssättet, hvilket, om äfven grundskatterna
i allmänhet icke numera kunde anses vara så betungande, att de utgjorde
ett hinder lör jordbrukets framsteg och förkofran, likväl alltid komme all öfverklagas,
så länge dessa skatter, för de olika hemmanen inom riket, kunde, såsom nu är förhål
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, J\:o 126.
27
landel, vexla emellan 8 och 183 Ridr, eller för hemman inom samma ort mellan 31
och 112 Ridr; — anhöllo Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 18 December
1857 hos Kongl. Majit, att, enär för detta ärendes slutliga afgörande ett fullständigt
förslag erfordrades, innefattande icke allenast de allmänna grunderna för ifrågavarande
skatters inlösen, utan äfven en framställning af de åtgärder, som för verkställandet
vore af behofvel påkallade, men Rikets Ständers lid icke vore för uppgörande af ett
dylikt förslag tillräcklig, Kongl. Majit ville i nåder låta vidtaga de åtgärder, som för
en fullständig utredning af denna vigtiga angelägenhet kunde finnas lämpliga.
Sedan Kongl. Majit, med anledning häraf, anbefallt Kammar-kollegium att öfver
denna Rikets Ständers underdåniga framställning sig yttra, hade bemälda Kollegium
under den 20 Januari 1860 afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och dervid dels
framställt åtskilliga anmärkningar emot de af Rikets Ständer till stöd för deras uppfattning
af frågan yttrade åsigter, dels ock lill granskning upptagit de hos Rikets Ständer
förekomna särskilda förslag angående grundskatternas inlösande; Och då, enligt
Kollegii förmenande, svenska jordens nuvarande beskaltningssält vore så nära förenadt
med Statens hela organisation, alt det icke kunde upphäfvas, ulan att denna i de flesta
riglningar omskapades, men uppgörandet af förslag härtill skulle, om fullständighet söktes,
föra utom den verkningskrets inom administrationen, som vore Kammar-kollegium
anvisad, hade Kollegium, på dessa och i utlåtandet för öfrigt anförda och utvecklade
skäl, alstvrkl nådigt bifall till åtgärder af ifrägakomna syftning.
Elier inhemtande af detta Kammar-kollegii underdåniga utlåtande, förklarade E.
K. Majit genom nådigt Dref af den 6 November 1860, på grund af hufvudsakligen
enahanda skäl och omständigheter, som de af Kammar-kollegium anförda, det E. K.
Majit, efter den utredning frågan erhållit, ansett Rikets Ständers underdåniga framställning
icke påkalla någon vidare åtgärd.
Emellertid hade äfven vid sistförflutna riksdag frågan ånyo blifvit bragt å bane,
ehuru, vid det förhållande att ärendet då ännu var på Kammar-kollegii pröfning beroende,
någon åtgärd derutinnan då icke ansågs böra vidtagas; Och då jemväl vid innevarande
riksdag särskilda förslag i samma ämne blifvit väckta; — så, och enär, på
sätt af Kammar-kollegii utlåtande inhemtas, Kollegium ansett, alt uppgörande af förslag
i det sylte, som Rikets Ständer i deras ofvanåberopade skrifvelse afsell, skulle föra
utom den verkningskrets inom administrationen, som är Kollegium anvisad, men det,
enligt Rikets Ständers åsigt, är af vigt, att denna fråga, som vid hvarje riksdag återkommer
och af en stor del utaf rikets jordegare omfattas med lifligt intresse, erhåller
all den utredning, som deråt kan beredas;
hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. Majit ånyo i underdånighet anhålla,
det täcktes E. K. Majit, till utredande icke allenast af sjelfva grundsatsen, huruvida
jordens frigörande från grundskatter genom kapitalisering eller på annat sätt, må
vara för Staten och lör den enskilde fördelaktigare än nuvarande sätt alt utgöra denna
skatt, än äfven om, och under förutsättning att så vore, utförandet deraf kan anses
vara förknippadt med så olösliga svårigheter eller på ett så oroväckande sätt ingripa
uti nu beslående förhållanden, att endast derför tanken på jordens befriande från grundskatter
bör öfvergifvas, i nåder förordna en Komité af sakkunnige personer, för att
laga denna fråga uti hela dess vidd i noggrannt öfvervägande och till näst sammanträdande
Ständer låta öfverlemna resultatet al en så beskaffad undersökning, jemte förslag
till de beslut, som deraf kunna föranledas.
Rikets Ständer framhärda etc
Stockholm den 7 Oktober 1863.
28
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 127.
X.o 197.
Uppläsl och godkändl hos Ridd. och Adeln den 3 Okl. 4863.
Presle-Ståndel den 3 — —
Borgare Ståndel den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, i anledning af år 1862
verkställd revision af Statsverkets m. fl. allmänna fonders förvaltning
under år 1860.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 148.)
S. A. K.
I anledning af hvad Rikets Ständers sistlidet år församlade Revisorer, rörande då
verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1860, uti afgilven berättelse anmält, samt
vederbörande Veik och Myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga förklaringar hos
E. K. Majit andragit, få Rikets Ständer i nedanskrifna ämnen, hvilka blifvit upptagna
särskildt lör hvarje dermed befattning egande Verk eller Inrättning, i underdånighet anföra
följande:
Stats-kontoret.
Vid granskning af räkenskapen hade Revisorerne inhemta!, att ett belopp af tillsammans
4,64.3 R:dr 75 öre blifvit uti fyra särskilda poster, under revisionsåret utanordnadl
till Byråchefen i E. K. Majlis Just i (ie-s ta Is—expodi lion, Expeditions-sekreteraren
m. m. L. J. Lovén, för att såsom arfvoden tilldelas Herr Justitie-statsministerns ombud
vid boktryckerierna och bokhandeln i riket; men, enär någon redogörelse öfver dessa
medels användande ej blifvit lill Kammar-rätten afgifven, hade Revisorerne, sorn icke
betviflade att beloppet utgifvits för det dermed afsedda ändamål, inen likväl ansågo med
god ordning öfverensstämmande, att äfven för berörda medel redovisning i vanlig ordning
egde ruin, hemställt att för framtiden de belopp, som härtill utgå, måtte upptagas
antingen i en särskild räkenskap eller ock möjligen uti Justilie-stals-expeditionens expensmedels-räkning,
för alt sedermera, efter föregången granskning i Kammar-rätten, öfverlemnas
till Rikets Ständers Revisorer;
Och då något giltigt skäl icke torde förefinnas, hvarföre icke dessa medel böra och
kunna redovisas på lika sätt, som för andra statsmedel iakltages, hafva Rikets Ständer
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o 127. 29
ansell sig böra hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, det vederbörande måtte förståndigas
alt lör framliden, på sätt lämpligast ske kan, redovisa de för berörda ändamål
anslagna medel.
Yctcriuär-inrättuingen i Stockholm.
Till följd af Revisorernes anmärkning deröfver, att behöriga verifikationer icke aflemnats
å dels den vid revisions-årets slut befintliga kassabehållningen, 986 Ridr 14
öre, och dels behållningen å det för inrättningen anvisade extra statsanslaget till inköp
af möbler, för året utgörande 901 Ridr 21 öre, har räkenskapsföraren vid Veterinärinrättningen
uti algilVet yttrande hänvisat till 1861 års räkenskaper, dit kassabehållningen
blifvit öfverförd; men, enär en så beskaffad åtgärd icke kan betraktas såsom
nöjaktig verifikation, helst, vid granskning af de för ett är afslutade räkenskaperna,
påföljande årets räkenskaper icke tillika finnas att tillgå, samt dessutom all uppgift
saknas, huruvida eller på hvad sätt behållningen å det ofvan oinförmälda statsanslaget
blifvit verificerad;
få Rikets Ständer, som anse Veterinär-inrättningen härvid böra förfara på ena
handa
sätt, som öfriga verk och inrättningar, hvilka hafva alt redovisa för användandet
af statsmedel, i underdånighet anhålla, det E. K. Majit läcktes meddela Direktionen för
Veterinär-inrättningen i Slockholm förständigande att tillse, det behöriga verifikationer
varda vid räkenskaperna fogade.
Expcnsinedels-räkniugarne.
Af den utaf E. K. Majits och Rikets Kommers-kollegium afgifna särskilda redovisning
för anslaget lill arfvode» åt extra biträden i bemälda embetsverk hafva Revi
sorerna
in hem tal, att vid revisions-årets slut å berörda anslag förefunnits en behållning
af 1,714 Ridr 50 öre, som uppkommit deraf, att årsanslaget blifvit under hvart och eli
af åren 1858—1860 till hela beloppet lyftadt, men ej för dermed alsedda ändamål användt;
och då detta förhållande tycktes ådagalägga, att Kommers-kollegium för arfvoden
till extra biträden ej är i behof af hela den summa, som härtill blifvit anvisad,
hade Revisorerne ansett sig böra härå fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
Kommers-kollegii häröfver infordrade underdåniga utlåtande innehåller, till upplysning
om anledningen härtill, alt, då endast så fä, med nödig specialkunskap i bergsärendena
försedda personer finnas hos Kollegium anställde, all vid tillfällen af förfall
för flere af dem, Kollegium blelve nödsakadt att för dylika ärendens behandling inkalla
någon af de i landsorten stationerade bergsstals-tjenstemän, Kollegium ansett sig, enär
ett sä beskaffad! biträdes aflönande erfordrade en större kostnad, böra härtill afsätta
en del af ifrågavarande anslag, då sådant under något år läte sig göra. Den reserverade
behållningen härledde sig således deraf att under de sednare åren ett dylikt
extra biträde ej behöft användas, men ett sådant behof kunde lätt inträffa, och då en
ej obetydlig del af årsanslaget komme att utgå till arfvode ål detta biträde, skulle Kollegium,
utan denna behållning och för öfrigt i saknad af besparingar, svårligen kunna
godtgöra de extra biträden, som under vanliga förhållanden erfordrades.
Rikets Ständer hafva emellertid, vid pröfning af hvad sålunda förekommit, ansett,
det Kommers-kollegium icke bort från Slats-kontoret reqvirera medel till större belopp
än Kollegium behöft; Och då det icke kan vara med Statens fördel förenligt, att dylika
besparingar förefinnas uti de särskilda förvaltande verken och derstädes förblifva ofrukt
-
30 Expeditions-Utsk nitets Förslöf) till underd. Skrifvelse, N:o 127.
bara, få Rikets Ständer hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kommers-kollegium
måtte erhålla nådigt förständigande att berörda besparade medel till Stats-kontoret
återbära.
Upsala Universitet.
Sedan Revisorerne erinrat, alt uti årets räkenskaper utbalancerats såsom innestående
hos Intendenten vid den Akademien tillhöriga Sätra helsobrunn följande kontanta
behållningar, nemligen i hospitals- och fattigkassan 1,283 R:dr 11 öre, i badhuskassan
6,993 R:dr 59 öre och uti brunnskassan 1,754 R:dr 35 öre, eller tillsammans 10,031
R:dr 5 öre, ulan att med behörigt intyg blifvit styrkt, att detta belopp vid revisionsårets
slut förefunnits såsom behållning i kassan; så, och efter del Consistorium Majus
erhållit nådig befallning att öfver anmärkningen sig yttra, har Konsistorium i sitt underdåniga
utlåtande anfört, hurusom den för hvarje år uppkommande behållning eller
brist svårligen kunde styrkas på annat sätt, än genom Intendentens behörigen uppgjorda
och granskade räkning, enär helsobrunnen, ehuru tillhörig Universitetet, dock med hänseende
till hushållning och förvaltning vore ställd under Intendentens förfogande.
Men om äfven, såsom Konsistorium upplyst, annat sätt för redovisning af Sätra
helsobrunns räkenskaper icke lämpligen kan följas, samt, enligt hvad Rikets Ständer
jemväl vilja antaga, del nu brukliga redogörelsesället för närvarande må anses tillfyllestgörande,
synes det likväl önskvärd!, att vid räkenskaperna lögas uppgift, huru de stundom
ganska betydliga medel, som vid årets slut i räkenskaperna förekomma under titeln:
“kontant behållning14, kunna vara för tillfället placerade, på det vederbörande må
komma i tillfälle att erfara, huruvida nödig omsorg användes att göra dessa medel fruktbärande.
Fördenskull hafva Rikets Ständer ansett sig böra i underdånighet anhålla om
förständigande för vederbörande att tillse, det dylik uppgift hädanefter varder vid berörda
räkenskap bilagd.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Oktober 1863.
Expeditions-U/skottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 128.
31
HT:o ISS.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Okt. 1863.
Presle-Slåndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående indragning af
Ulldiskonten samt af det för denna inrättning å Riksgäldskontoret
anvisade kreditiv.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 151.)
S. A. K.
Sedan, med anledning af hos Rikets Ständer väckt förslag om upphörande af den
genom Kongl. Brefvet den 19 Maj 1781 för inhemska fårskölselns och ullproduktionens
befrämjande inrättade Ulldiskonten och indragning af det ät densamma vid 1828—1830
års riksdag å Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv, upplyst blifvit, alt Ulldiskontens
verksamhet numera vore af ringa omfång samt att densamma frångått bestämmelsen att
blott verka lill befrämjande af ullens produktion och blifvit en vanlig diskont för belåning
af reverser; samt Rikets Ständer jemväl funnit: att den Ulldiskonten medgilna
krediti vrätt på Riksgälds-kontoret vore i flera afseenden olämplig, särskildt med hänseende
dertill, att Riksgälds-kontoret sjellt hade behof af kreditiv och derföre blifvit
tillagd sådan rätt hos Rikets Ständers Bank; att ullproduktionens uppmuntrande genom
alt belåna varan i producentens hand ej vore klokt och praktiskt, enär försöket
att på della sätt förhjelpa producenten till ett högre pris, inledde honom på den bana,
som förvandlade producenten (ill spekulant, hvilket ej heller torde lända till hans verkliga
fördel, då med denna bäst öfverensstämde alt varan förvandlades i penningar mot
gånghart pris och det influtna kapitalet användes på förnyad produktion: saint att med
sednare tiders sträfvanden mera öfverensstämde att sammanföra allmännna utlåningsIbnder,
än att bibehålla sådana, som afse befrämjandet blott af vissa klassers eller
mindre korporationers fördelar; — så hafva Rikets Ständer beslutat, att det för inhemska
fårskötselns och ullproduktionens befrämjande ät Ulldiskonl-lönden å Riksgälds-kontoret
anvisade kreditiv vid innevarande års slut skall indragas, så att någon anvisning derå
eller nämnde lid icke må utställas, hvaremot derå lyltade belopp böra i stadgad ordning
till Riksgälds-kontoret återbetalas.
32 Expeditiuns-Utsknttets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 129.
Med underdånig anmälan härom, få Rikets Ständer hos E. K. Maj:l i underdånighet
anhålla, det läcktes E. K. Maj:t gifva nådig föreskrift om Ulldiskont-inrättningens
upphörande och dess behållnings öfverlemnande till Manufaktur-diskontfonden, samt i
öfrigt låta vidtaga de åtgärder och meddela de föreskrifter, som af Ull-diskontens upphörande
kunna påkallas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Oktober 1863.
Upplöst och godkändt hos Kidd. och Adeln (ten 3 Okt. 1863.
Preste-Ståndet deri 3 — —
Borgare-Ståndel den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om utsträckning af
tiden, inom hvilken Underrätts s. k. srnåprotokoll skola till
Hofrätt insändas.
(Lag-Utskottets Relänkande N:o 50.)
S. A. K.
Jemlikt 28 § i Kongl. Förordningen angående inteckning i läst egendom, den 13
Juli 1818, åligger det ej mindre Häradshöfding, sedan han hvarje gång om året hållit
ting i sitt häradshöfdingedöme, att inom en månad derefter till Hofrätten insända protokollen
i alla de mål, som i 27 § af samma förordning nämnda äro, eller de, som
angå inteckningar, uppbud och laglärter, äktenskapsförord samt förmyndares förordnande,
vid hot lie daler för hvar dag han uleblifver, vare sig med ettdera af dessa
protokoll eller alla, än äfven Rådstugurätt att göra det för hvar månad inom fjorton
dagar derefter vid lika bot; och genom Kongl. Cirkulärbrefvet den 11 Februari 1847
är skyldighet stadgad för domare å landet och Rådstufvurätt i stad ali till Hofrätten
insända protokoll angående bouppteckningar, morgongåfvobref samt afhandlingar om
lösöreköp inom enahanda lid och vid enahanda påföljd, som i afseende på inleckningsoch
lagfartsprolokoll finnes bestämd.
Med
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 129. 33
Med anledning häraf har hos Rikets Sländer blifvit föreslagen den förändring i
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 och Kongl. Cirkulärbrefvet den 11 Februari
1847, att tiden inom hvilken omförmälda protokoll skola vara lill Hofrätt insända, må
bestämmas för Häradshöfding till tre månader efter hvarje gång han hållit ting i sitt
häradshöfdingedöme och för Rådstufvurätt till slutet af månaden näst efter den, under
hvilken protokollen blifvit förda.
Till stöd för den föreslagna förändringen har hufvudsakligen blifvit åberopadt,
hurusom dels efter tillkomsten af de i förevarande hänseende gällande föreskrifter de
till ifrågakomna protokoll hörande ärenden, i hög grad tilltagit, eller till och med mångdubblats,
dels i mångå domsagor den sed vunnit insteg, alt å den dag, då ting afslutades,
en mängd handlingar inlemnades, för hvilkas expedierande en icke kort tid åtginge,
dels domhafvande i sednare tider erhållit ett tidsödande bestyr för lättande af
kontrollen olver handlingarnes kartering, och dels svårighet på många ställen mötte att
få biträde till protokollens renskrifning, samt att i följd af detta allt den för protokollens
insändande stadgade tid numera i allmänhet blifvit för kort.
Erfarenheten vitsordar ock detta förhållande. Sålunda hafva Rikets Hofrätler
ganska ofta sett sig föranlåtne att bevilja vederbörande domhafvande någon tids anstånd
med fullgörande af ifrågavarande skyldighet. Då så är och då genom den föreslagna
tidsutsträckningen någon olägenhet icke synes kunna uppkomma, samt enär,
på sätt det anförda innehållet af Kongl. Cirkulärbrefvet den 11 Februari 1847 utvisar,
detta bref i afseende å tiden för insändande af protokoll angående bouppteckningar,
morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp endast hänvisar till hvad om inteckningsoch
lagfartsprotokoll finnes stadgadt och detta stadgande förekommer i de två första
momenten af 28 § i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, hafva Rikets Ständer ansett
det åsyftade ändamålet lämpligast kunna uppnås genom en förändrad lydelse af
dessa begge moment; hvadan Rikets Ständer för sin del beslutat en författning af följande
innehåll:
“Med ändring af de två första momenten af 28 § i Kongl. Förordningen angående
inteckning i fast egendom, den 13 Juli 1818, förordnas, att desamma skola erhålla
följande lydelse:
Sedan Häradshöfding hvarje gång om året hållit ting i sitt häradshöfdingedöme,
sände han in till Hofrätten, innan tre månader derefter, protokollerna i alla de mål,
som i 27 § nämnde äro, vid bot tre daler för hvar dag han uteblifver, vare sig med
ettdera af dessa protokoller eller med dem alla. Rådstufvurätt gore det för hvar månad
inom utgången af nästa månad derefter, vid lika bot.“
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Oktober 1863.
fiih. lill II. Sl. Prat. 1862 1863. 10 Sami. 1 AJd. 8 Haft.
5
34 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 'ISO.
-4:0 ISO.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Okt. 1863.
Preste-Slåndet den 3 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående bestämmande af
tid för klander emot till- eller afträdes-husesyn å kronojord.
(Lag-Ulskoltets Betänkande N:o 51).
S. A. K.
Genom Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 är följande stadgande med
deladt:
“Då,
med anledning af 27 Kap. Byggningabalken, till- eller afträdes husesyn blifvit
emellan enskild jordegare och landbo af två nämndemän i behörig ordning förrättad,
åligge den, som med förrättningen är missnöjd, att inom tre månader, sedan han af
syneinstrumentet erhållit del, slämma vederparten till Rätten in. Försummas det,
vare synen gällande; dock skall i syneinstrumentet tydlig hänvisning lemnäs om hvad
den missnöjde sålunda har att iakttaga för klandertalans anställande".
Denna författning har, såsom dess innehåll tydligt utmärker, afseende endast på
förhållandet emellan enskild jordegare och hans landbo. 1 fråga åter om de till- och
afträdes-husesyner, som å kronohemman och andra kronolägenheter jemlikt 27 Kap. 1
§ Byggningabalken förrättas af kronofogde eller länsman med två nämndemän lör bestämmande,
huru åboen under sin besinningstid har byggt och häfdat, och hvilka syner
på grund af 2 § samma kapitel skola af Häradsrätten prölvas, finnes någon tid
icke utsatt, hvarinom missnöje skall hos Rätten fullföljas, för att komma under pröfning:
Men den ordning och säkerhet i förhållandet emellan enskild jordegare och hans landbo,
som med den i 1849 års förordning för klandertalans anställande införda tidsbestämmelse
åsyftades och äfven vunnits, torde vara icke mindre önskvärd i afseende å biloch
afträdes-husesyner emellan kronan och dess äboer. Sådan förrättning skall nemligen
enligt 7 § i åberopade kap. tjena lill bevis om åboens skyldigheter vid jordens
afträdande; och det är derföre af synnerlig vigt, att i lagen någon viss lid angifves,
efter hvars förlopp förrättningen, då den af endera kontrahenten emot den andre åberopas,
skall dem emellan ovilkorligen lända till efterrättelse.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 151.
35
I följd häraf, och med anledning af hos Rikets Ständer derom gjord framställning,
få Rikets Ständer hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af en författning
af det innehåll, att hvad i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 finnes
stadgadt, rörande klander af lill- eller aflrädes-husesyn emellan enskild jordegare och
landbo, äfven skall gälla i fråga om dylik husesyn, som af kronofogde eller länsman
med två nämndemän ä kronohemman eller annan kronolägenhet förrättas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Oktober 1863.
friO 131.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 3 Okl. 1863.
Presle-Ståndel den 3 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrade föreskrifter
i fråga om offentliga stadgars kungörande å tingen.
(Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Bet. N:o 15.)
S. A. K.
Då, med anledning af stadgandet i 2 Kap. 3 § Rätlegångs-Balken, att Häradshöfding
vid tinget skall “läsa the stadgar oflfenteliga up, som Almogen å Tinget kungiöras
höra,11 — i 5 § af Landshöfdinge-lnstruktionen den 4 November 1734 var föreskrifvet,
“att alla dädanefter utgående allmänna Kongl. Plakaler och Förordningar, Riksdagsbeslut,
Resolutioner och Rescripler, som af trycket utgå, skulle vid tingen kungöras
men berörda föreskrift ur Landshöfdinge-lnstruktionen af den 10 November 1855 blifvit
utesluten och således upphört att vara gällande, samt alltså, efter sistnämnda dag, i nu
ifrågavarande hänseende qvarstå endast vissa tid efter annan meddelade föreskrifter om
särskilda författningars förnyade uppläsande å lingen årligen eller å vissa tider; så har
Rikets Ständers Justitie-Ombudsman, i dess lill innevarande riksdag afgifna embetsberättelse,
dels erinrat, hurusom åtskilliga af nämnde författningar redan vore upphäfda,
dels förmält, det han erfarit, ali föreskrifterna om uppläsande af ifrågavarande författningar,
äfven hvad anginge dem, som ega gällande kraft, nog allmänt eflerlätes; och
har Justitie-Ombudsmannen, som ansett det vara utan nytta, att berörda föreskrifter
36 Expeditions-Utskottets Förslag tili underd. Skrifvelse, N:o I5i.
om meranämnde förfallningars uppläsande i kraft och verksamhet återställdes, alltså
hemställt, det samma föreskrifter mätte i laga ordning upphäfvas, samt, dä emellertid
lagens bud om allmänna stadgars offentliga uppläsande qvarslode, och icke, enligt hans
åsigt, borde förändras, föreslagit, att i samma förordning, hvarigenom nämnde äldre
föreskrifter kunde komma att upphäfvas, tillika måtte förklaras, “att det på domarens
egen pröfning måtte bero, hvilka stadgar han ansåge böra på detta sätt allmogen kungöras.
“
Rikets Ständer hafva tagit denna framställning i öfvervägande, och emedan ifrågavarande
särskilda stadganden, enligt hvad upplyst blifvit, sedan de alltmera råkat i
glömska, numera endast på få ställen eflerlefvas, och nytta af deras återupplifvande ej
är att förvänta, anse Rikets Ständer att de icke längre böra i lagstiftningen bibehållas;
och enär hvad sålunda förekommit i afseende ä ofvanberörda särskilda föreskrifter, i
samma mån gäller om det allmänna stadgande i ämnet, som innehålles i 2 kap. 3 §
Rättegångs-Ralken, samt Rikets Ständer icke anse troligt att, äfven om genom särskild
författning i den syftning, som Justitie-Ombudsmannen föreslagit, större utveckling gåfves
åt lagens ifrågavarande bud i nämnde §, detsamma skulle kunna bibehållas i någon
verksamhet, sedan numera, i följd af tryckpressens allmänna användning, medel förefinnas
att till folkel sprida kunskap om lagen, hvilka göra alla tillförene dertill använda
medel öfverflödiga och derigenom äfven overksamma, — hafva Rikets Ständer lör sin
del beslutat, att, med upphäfvande af alla gällande föreskrifter om lagars och författningars
kungörande å lingen, 2 kap. 3 § Rättegångs-Ralken må erhålla följande förändrade
lydelse:
“3 § A Tingstimma skall Häradshöfding och Nämnd lideligen vid tingsstad vara, och sist
klockan nio om morgonen: försummar han det, och kommer ej till klockan tolf; bote
tio daler, de fattigas ensak i socknen. Förr än Rätten sig sätter, skall gudstjenst hållas.
Sedan lyse Häradshöfding Ting och tingsfrid. Derefter tage han sakerna före i
denna ordning: först inteckningar, som då begäras, efter ty som i 7 Kap. stadgas: så
ock uppbud: sedan Kronans och allmänna ärenden: dernäst missgerningsmål: och så
deras tvister som långt ifrån tingsstad bo: sedan hvar sak, som han finner nödtorften
fordra. Vidlyftiga saker skola sist företagas; och gifve Häradshöfding i hvar sak utslag,
efter ty det ske kan, innan lian ifrån tingsstad reser.“
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 7 Oktober 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i32.
1
\:0 1Z2.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Okt. 1863.
Preste-Slåndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i författningarne
förande handels- och nåringsrätt samt örn upphäfvande
af vissa delar utaf Handels-Balken.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 119 samt Lag- och Ekon.-  Utskottets Betänkande N:o 17.)
S. A. K.
Jemte det hos Rikets Ständer är vordet anfördt, hurusom, med tillämpning af
grundsatsen om arbetets frihet, hvar och en borde medgifvas rättighet att på ärligt
sätt bereda sin utkomst, hafva blifvit framställda åtskilliga förslag, att nu gällande
stadganden angående inskränkning af rättigheten lill idkande af handel och näringar
måtte upphälvas eller ändras, samt att, i sammanhang härmed, föreskriften om skyldighet
att hafva vunnit burskap för idkande af handel eller handtverk, äfvensom stadgandet i
Fabriks- och Handtverks-ordningen om mästerskaps förvärfvande mätte upphöra att
vara gällande; hvarjemte förslag blifvit väckta om upphörande af den, under namn af
gårdfarihandel, för en viss ort inom Westergötland privilegierade handelsrätt.
Samtidigt med införandet af vårt nuvarande statsskick blefvo åter å bane bragla
de redan långt tillförene väckta, men under någon tid hvilande förslagen att lossa de
band, sorn genom 1720 års Skrå-ordning och 1734 års llandels-ordning ansågos hindra
näringarnes fria utveckling; och sedan år 1809 hafva vid hvarje riksdag dessa frågor
utgjort föremål för framställningar hos Rikets Ständer. Men stridiga åsigler, beträffande
de nya grundsatsernas tillämplighet hos oss, och farhågor för städernas bestånd hindrade
länge ett allmännare erkännande deraf, all näringsfrihet är en naturlig rättighet, hvars
ulöfvande kan väl stå tillsammans med borgerlig ordning och städernas förkofran. Sedan
den komité, som af Kongl. Maj:t år 1812 förordnats att, med (åstadt hufvudsakligt
syfte å beredandet af öfvergång till ett friare system, sammanjemka åsigterna i ämnet,
år 1818 lill Kongl. Maj:t inkommit med förslag till Handtverkeri- och HandelsreglemenBih.
lill 11. St. Fröt. i862 §• 1863. 10 Sami. 1 Afd. 9 Haji. 1
2 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o j5
ten samt till en förordning om gerningsmäns antagande på landet, blefvo dessa förslag
öfverlemnade till Rikets Ständer vid 1823 års riksdag, dervid tre Stånd, efter att hafva
förenat sig om åtskilliga jemkningar och förändringar i hvad koroiterade föreslagit, till
Kongl. Maj:t ingåfvo nya detaljerade förslag till förordning om handtverkerierna, till
författning om gerningsmäns antagande pä landet, och till Handelsordning. BorgareStåndet,
som icke delat Med-Ståndens heslut, aflat deremot en särskild underdånig
skrifvelse, hvaruti med erkännande, att i de äldre lörfattningarne förändringar uti tidens
längd blifvit behöfliga, Ståndet anhöll, att alla då gällande författningar och reglementen
rörande handel och näringar måtte ölverses samt så jemkas och förändras, sorn
beholvet kunde fordra och hvartill en vunnen erfarenhet kunde föranleda; men Ståndet
uttryckte likväl härvid den åsigt, att de flesta grunddragen uti dessa äldre författningar
ännu vore antagliga och värda alt bibehållas. Under det härefter striden emellan
de olika åsigterna alltjemt fortfor vid de följande riksdagarne och jemväl vid 1840
års riksdag gaf anledning dertill, att Borgare-Ståndet, icke gillande Med-Ståndens beslut
i ämnet, ännu en gång behandlade frågan såsom Ståndets enskilda besvärsmål, var frågan
emellertid beroende på Kongl. Maj:ts pröfning, till dess de nu gällande näringsförfatlningarne
år 1846 utfärdades.
De under följande riksdagar fortsatta framställningar, å ena sidan om inskränkning,
och å den andra om utvidgning af den genom nämnda författningar medgilna näringsrättighet,
kunde väl synas utmärka, att de stridiga meningarne ännu icke hunnit sammanjemkas;
men man kan dock svårligen misstaga sig derom, att sednaste decennium,
under hvilket en (örut okänd vexelverkan egt rum emellan alla nationer med utvecklad
industri, och hvarunder inom vårt eget land lagstiftningsarbetet i afseende påsamfundsangelägenheter,
som med de nu ifrågakomna äro nära heslägtade, fortgått i en rigtning,
vida alvikande från den, som våra äldre näringslagar anvisa, äfven bragt till mognad
åsigterna om näringsfrihetens företräden, och delta ej blott hvad beträffar möjligheten af
industriel fullkomning, ulan äfven i fråga om yrkesmännens verkliga vinning. Grundsatserna
om frihet i näringslagstiftningen hafva jemväl vid innevarande riksdag otvetydigt
gjort sig gällande; och då E. K. Maj:t under sistlidet år låtit anbefalla Kommerskollegium
att, efter vederbörandes hörande, afgifva yttrande angående ifrågasatt borttagande
af åtskilliga i afseende på näringarna uti nu gällande författningar stadgade
inskränkningar, synes äfven E. K. Maj-.t hafva ansett dessa inskränkningar hämmande
inverka på näringarnas fria utveckling.
Man har befarat, att införandet af ett friare näringssystem skulle medföra de nuvarande
städernas undergång. Men vid närmare undersökning skall lätt inses, att de
städer, hvilka icke hafva annan grund, hvarpå de kunna stödja hoppet om sin tillvaro,
än del fortfarande näringsmonopolet, i allt fall icke kunna beslå Erfarenheten har
nemligen visat, att idkarne af de fordom under skrå lydande yrkena icke kunnat täfla
med manufakturislerna, och att städernas handtverkare icke egentligen kunna påräkna
någon större afsättning pä landsbygden, utan alltjemt varit beroende af konsumtionen
inom städerna. Dessa kunna derföre icke hafva någon fördel al ett fortfarande förbud
att idka handtverk på landsbygden; och det mäste anses såsom en skadlig fördom, att
landsbygdens vinst skulle blifva städernas förlust. Den ökade produktion, som, till följd
af näringsfriheten, skulle uppkomma på landsbygden, blefve icke en minskning i städernas,
men väl en förhöjning i hela rikets inkomst. Beträffande åter särskildt handeln,
för hvilken frihet i allmänhet är ett hufvudvilkor, gifva inga förhållanden vid banden,
att denna näringsgren skulle vara mindre naturlig för landet än för städerna. Hvad de
handlande sjelfva angår, tolde de, som i städerna idka denna näring, icke behöfva befara
någon lärlig täflan af de mindre kapitaler, hvilka söka sig verksamhet i en handels
-
Expeditions-Utskottets Forsing till underd. Skrifvelse, N:o 132. 3
bod på landel, likasom äfven enskildes beräkningar i allmänhet bältre än myndigheterna
förmå ali i hvarje särskildt fall bedöma behofvet af denna industri. De svenska städernas
anspråk på uteslutande rättigheter till handel och handtverk måste dessutom synas
obilliga i samma mån som deras befolkning är landsbygdens underlägsen. Statistiska
uppgifter visa, att vid 1860 års slut Sveriges befolkning utgjorde 3,859,728, hvaraf
434,519 i städerna och 3,425,209 på landet, samt att således städernas befolkning uppgick
till blott inemot l- af hela rikets befolkning.
Vid slutet af år 1845 uppgick folknummern i hela riket till 3,316,536, deraf i
städerna 310,238. Befolkningen i riket var då mer än 10 gånger större än stadsbefolkningen.
Det visar sig häraf alt af den tillökning i folkmängd, som hela riket under
dessa sednare femton år vunnit, med tillsammans 543,192 personer, städernas folknummer
ökats med ett antal af 110,351 och landsbygdens med 432,841, samt att under
denna lid tillvexten af städernas befolkning utgjort omkring 19 procent af tillvexten i
folknummern för hela riket. Denna förkofran halva städerna vunnit på sednare liden,
under hvilken genom 1846 års författningar till någon del blifvit lossade de band, som
förut höllö näringarne i tvång; då deremot under tiden från 1825 till 1845, medan
skråförfallningarne ännu voro gällande, ett belt annat förhållande företer sig. Ty år
1825 utgjorde rikets hela befolkning 2,771,252 och vid slutet af år 1845, såsom förut
är nämndt, 3,316,536. Tillökningen i folkmängd för hela riket utgjorde under denna
lid 545,284, hvaraf 51,764 i städerna och 493,520 på landsbygden, sä att under nämnda
20 år, tillvexten i städernas folkmängd uppgick endast till ungefär 9 procent af
tillvexten i folknummern för bela riket.
Ofvergången till en numera påyrkad större frihet i afseende på näringsverksamheten
torde kunna anses vara hos oss i väsendtlig män underlättad genom kommunalväsendets
ordnande efter grundsatser, som afse medborgares likställighet i fråga om såväl rättigheter
som skyldigheter. Härigenom har tillfälle allmännare blifvit beredt åt kommunens
innevånare att använda sin förmåga till befrämjande af gemensamt välstånd. Enligt
hvad kändt är, ansågs enligt den äldre stadsförfattningen värden om kommunens angelägenheter
uteslutande tillhöra borgerskapet, som i ordets ursprungliga betydelse endast
bestod af näringsidkare, nemligen dels handelsmän och dels handtverkare. Men sedan
numera hvarje medlem af stadskommunen genom förordningen om kommunaistyrelse i
stad fått sig tillerkänd delaktighet i förvaltningen af stadens gemensamma angelägenheter,
har härigenom den väsendlligaste skilnaden emellan burskapsegande och icke burskapsegande
medlem af stadskommunen försvunnit. Största delen af de, med anledning
af E. K. Maj:ls ofvanberörda nådiga befallning, från vederbörande infordrade och till
Kommers-kollegium hittills inkomna yttranden i ämnet innehålla äfven tillstyrkande, att
föreskriften om skyldighet att förvärfva burskap må borttagas, i hvilket afseende dock
äsigterna varit mest delade inom handelslöreningarne. Flere hafva dock dervid fästat
det vilkor, att de icke burskapsegande industriidkarne måtte förpliglas att, mot den rnedgilna
befrielsen från nämnda skyldighet, erlägga en lämplig afgift till stadens kassa. De
hafva härigenom afsell, att rättigheter och skyldigheter borde i ett rättvist förhållande
emellan alla stadsinnevänarne lika fördelas. Men likasom kommunalförfaltningen medgifver
hvarje medlem af stadskommunen åtnjutande af de fordom endast ät det burskapsegande
borgerskapet förbehållna rättigheter, eller deltagande i förvaltningen af stadens
angelägenheter, så vidt sådant är förenligt med gällande grundlag, sä har äfven
samma författning angifvil de grunder, enligt hvilka hvar och en medlem i kommunen
ulan afseende pä samhällsställning, kan tiIIförbindas att i lika mån som den burskapsegande
klassen bidraga till bestridande af stadens gemensamma utgifter. I följd häraf
torde å nämnda för burskapsinsliiutionens upphörande framställda vilkor något afseende
4
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 432.
ej böra fästas. Lika liten uppmärksamhet förtjenar, enligt Rikets Ständers åsigt, deras
förslag, som anse bidrag böra lill sladskommunen erläggas af de näringsidkare, hvilka
medgifves rättighet att inom större eller mindre afstånd Irån stad nedsätta sig på landet.
Afgifterna till Kronan kunna af dem lika väl utgöras på landet som i städerna;
och hvad angår de kommunala utskylderna, synes det vara håde naturligast och rättvisast,
att de utgöra dem på den ort, der de kunna af dem draga någon nytta eller
erhålla motsvarande fördelar.
Upphälvandet af de gamla skråförfatlningarne grundade sig på det insedda förhållandet,
att ett arbetsförbud emot flertalet af medborgare till förmån för ett mindre antal
verkade förderfligt på hela samhället. Man syntes redan då hafva frigjort sig från
föreställningen att skråväsendet för handtverksmästarne medförde något väsendtligt skvdd
och trygghet, sedan man funnit, att det af dem sålunda påräknade skyddet förminskade
de flestes verksamhet och omtanke, att det högre priset, som var en följd af monopolet
minskade afsältningen och följaktligen äfven produktionen, och att industriens fullkomnande,
som lika mycket skulle vara idkarnes som allmänhetens fördel, i följd häraf
rönte hinder i stället för uppmuntran. Det är väl sanni, att skrånas förtjenster om
handtverkeriernas förkofran ej böra helt och hållet förnekas; men detta eger hufvudsakligen
tillämpning på den lid, då skräna voro slutna. Embetet sjelf bestämde då antalet
af dess medlemmar efter pröfning af gjorda ansökningar om vinnande af mästerskap.
Mäslarne i ett embete ansågo sig ega en gemensam ansvarighet för tillverkningarnes
godhet, och hela korporationens ära ansågs på visst sätt förnärmad af den medlem,
sorn vårdslösade sitt yrke. Sedan emellertid de slutna skräna, hvilka voro de enda,
som under alla omständigheter kunde betrygga medlemmarnes vinst, jemte det de
äfven lemnade konsumenterna en garanti för produkternas godhet, dock ansetts innefatta
en allt lör uppenbar kränkning af allmänhetens rätt, och derför genom den första
här i riket utfärdade allmänna Skrå-ordningen den 1 Mars 1669 afskaffats, blef förhållandet
betydligt förändradt. Genom denna författning äfvensom genom 1720 års
Skrå-ordning har lagstiftningen på annat sätt sökt att bringa producenternas antal i
jemvigt, med konsumenternas på hvarje ort. Då skråmästarne ej lagligen kunde vägra
en sökande mästerskap på den grund, att mästarnes antal redan vore tillräckligt stort,
medgaf lagen dem möjlighet att medelbart vinna sin afsigt genom att uppehålla de sökande
med hvarjehanda svårigheter och genom den dem förbehållna rätt att tillika med
myndigheterna pröfva de sökandes skicklighet. Ehuru genom 1846 års Handtverks-ordning
skråeinbetena upphörde, och liandtverksförordningarne trädde i stället, har man
dock sedan skråförlättningarnes tid i nämnde ordning bibehållit föreskriften om mästerskap
såsom ett medel alt derigenom vinna grundadt omdöme om den sökandes skicklighet.
Men likasom man allmänt är ense derom, att myndigheterna ej förmå med säkerhet
bedöma det verkliga behofvel af näringsidkare för hvarje ort, då afsättningen af
deras tillverkningar icke är inskränkt till boningsorten och det närmaste grannskapet,
och att, i samma mån som genom ett förmedlande koncessionssyslem uppställas många
svårigheter och inskränkningar för tillträde till näringarne, ett nytt näringstvång inträder
i utbyte mot skråtvånget; så har man äfven kommit till insigt deraf, att den väsendtligaste
af dessa inskränkningar, mästerskapet, endast i ringa mån uppfyller sitt ändamål,
att nemligen gifva konsumenterna trygghet för produkternas fullkomlighet ; och erfarenheten
har dessutom visat, att större utveckling eller konstfärdighet icke vunnits inom de
yrken, hvari mästerskap erfordras, än i andra, för hvilka detta vilkor ej tinnes föreskrifvet.
Härtill kommer, att, lill följd af de under sednare åren inrättade tekniska
skolor och andra undervisningsanstalter för danande af skicklighet i olika näringsgrenar,
de förr behöfliga mästerprofven icke vidare erfordras.
Expeditions-Utskottets Fiit'slag till underd. Skrifvelse, N:o 432. 5
Ett af de väsendtligaste inkasten till stöd för bibehållande af mästerskapet är, ali
handtverksmästarne icke skulle beslå konkurrensen med kapitalisterne, och att endast
några få skulle komma i åtnjutande af de fördelar, som blefve en följd af arbetets frihet.
Härvid torde dock böra tagas i betraktande, att för närvarande (lera yrken, antingen
för sig eller i förening med andra, drifvas såsom fabriksrörelse, i afseende
hvarå någon klagan ej försports öfver kapitalernas inverkan, och alt, beträffande sådana
yrken, hvilka till fabriksnäring icke äro hänförliga. kapitalerna genom det beredda tillfället
lill vidsträcktare användande af tillgängliga arbetskrafter skola väsendtligen bidraga
till produkternas fullkomnande. De idkare af sistnämnda yrken, hvilka drifva en större
rörelse, och hvilkas tillverkningar tillvunnit sig en stadgad kredit, skulle ock i ofvanberörda
afseende ej hafva mycket att befara. Konkurrensen skulle tvärtom verka gagnande
genom att sporra dem till användande af större omsorg för tillverkningarnes möjligaste fulländning.
Det vöre endast de mindre bemedlade handtverkarne med en inskränktare arbetssfer,
för hvilka våda i detta läll kunde uppkomma. Men under förutsättning att
den för handtverkel erforderliga skicklighet icke saknades, skulle säkert mången af dessa
finna större ekonomisk fördel i att under ledning af kapitalerna utöfva sin verksamhet.
De flesta handtverk äro för öfrigt af den beskaffenhet, att, för att kunna drifvas med
vinst, den, som har högsta ledningen af arbetet, nödvändigt måste deri ega insigt. För
vinnande häraf lemna de tekniska undervisningsanstalterna tillfälle. Kapitalisterne, hvar
i sin mån angelägne att på bästa sätt göra fruktbärande den på en näringsgren använda
kapitalst yrka, skola ej underlåta att uppsöka de skickligaste arbetarna, för att kunna
genom beskaffheten af tillverkningarne uthärda täflan på den allmänna marknaden. På
detta sätt tvingar konkurrensen till en mera allmän arbetsskicklighet och ersätter lag
stiftningens
föreskrifter om skicklighetsbevis.
Det kan dock ej bestridas, att konkurrensen kan under näringsfriheten tidtals blifva
för stor i flera yrken och således medföra lidanden för en stor del af den arbetande
klassen. Detta är mindre att befara för de näringsgrenar, hvilkas bedrifvande fordrar
större kapitaler och större insigter, emedan hvar och en dermed begåfvad sjelfmant tager
sig tillvara för förluster, som kunna förutses och beräknas. Faran är deremot större
för sådana yrken, hvilka fordra obetydligt kapital och blott mekanisk färdighet, och
som äro rent lokala. Det medgifves, att hufvudsakligen inom de sist omnämnda yrkena
den fria täflan lemnar lättare utväg till besegrande af en svagare medtäflare, som icke
egt nog förstånd att välja en sysselsättning, motsvarande hans krafter. Men af hvad
sålunda blifvit anfördt i afseende på de af konkurrensen härflytande olägenheter, bör ej
följa och kan ej vara förenligt med en klok tillämpning af statsekonomiens läror, att
man bör förkasta de öfvervägande större fördelarne. Hvad som deremot åligger sam
hället
är att, så vidt på detsamma ankommer, söka undanrödja dessa olägenheter. De
bestå icke i bristande bergningsulvägar, utan hufvudsakligen i svårigheten för den obildade
befolkningen att i tid uppsöka och begagna dem, som finnas. De verksammaste
skyddsmedlen mot den antydda vådan måste derföre, enligt Rikets Ständers förmenande
vara de åtgärder, som gå ut på att höja arbetarens sedlighet, förståndsodling och konstfärdighet;
ty då de yrken, hvilka förda de minsta insigterna, lättast blifva öfverfyllda,
så ålerställes jemnvigten i den mån arbetarne förvärfva sig erforderlig bildning, för alt
kunna välja andra sysselsättningar. Vår tids ofta omordade bemödanden att förbättra
den arbetande klassens ställning torde böra mera praktiskt ådagalägga allvaret med denna
omsorg genom att göra tillgängliga äfven för den mest vanlottade folkklassen de för arbetarne
beräknade bildningsmedel, såsom de under den nyare tiden inrättade industriföreningar
och slöjdskolor. Dylika tillfällen till inhemtande af erforderliga insigter borde,
enligt Rikets Ständers tanke, äfven genom Statens försorg beredas qvinnor, på det för
6 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 432.
deni målte göras möjligt all tillgodogöra sig iördelarne af den arbetsfrihet, som Rikets
Ständer ämna föreslå.
Bland de bandtverksföreningar, hvilka med anledning af E. K. Maj:ts ofvanberörda
nådiga föreskrift inkommit med yttranden i ämnet, har flertalet ansett mästerskapet böra
bibehållas: hvaremot yttrandena från E. K. Maj:ts Befallningshafvande och Magistraterna
till större delen uttalat en motsatt åsigt.
Att bandtverksloreningarne i allmänhet icke velat tillstyrka borttagande af en så
sekelgammal institution, bör ej förefalla underligt. Under perioderna för öfvergång frän
äldre till nya förhållanden, som åsyftat större frihet i näringarna hafva nästan allestädes
klagomål blifvit försporda. En del medlemmar af handtverksföreningarne, hvilka utgöra
egentligen en efter nya förhållanden lämpad fortsättning af de fordna skräna, torde, i
den mån de korporationen sammanhållande banden upplösas, grunda sin klagan derpå,
alt de måste använda en större omtanka för alt kunna täfla med nya idkare, som möjligen
ega öfvervägande skicklighet. Hvad särskildt beträffar mästerskapet, är dock detsamma
från skråväsendets lid bibehållet såsom en borgen för tillverkningarnes godhet,
till skydd för konsumenter ne. Vådan af mästerprofvets borttagande skulle således i
främsta rummet drabba desse. Motståndet i delta hänseende från handtverksmästarnes
sida måste alltså endast härledas från fruktan för handtverkeriernas förfall lill följd af
konkurrensen. Alt denna farhåga saknar grund, torde vara i det ofvanstående ådagalagdt;
och det är på de uti detta ändamål anförda grunder, sorn Rikets Ständer jemväl
anse föreskriften om mästerskaps förvärfvande böra ur lagstiftningen försvinna.
Uti vissa delar af riket har allmogen sedan äldre tider såsom binäring idkat allehanda
husslöjder, och den vigtigaste industri i detta hänseende drifves, såsom bekant är,
inom Elfsborgs län, hvarest sju härader jemte städerna Borås och Ulricehamn innehafva
särskildt privilegium på gårdfarihandel med derstädes tillverkade husslöjdalster, hufvudsakligen
bestående af olika slags väfnader, f öfverensstämmelse med ofvan uttalade
åsigter om arbetets frihet, kunna Rikets Ständer naturligtvis icke önska någon inskränkning
i en dylik industriel verksamhet, som, der den finnes, mäste väsendtligen bidraga
till ortens maleriela välstånd.
Genom de väckta förslagen om upphäfvande af den sålunda medgifna rättigheten
lill gårdfarihandel hafva ej blifvit förnekade Iördelarne af en fri näringsverksamhet, enär
samma förslag hufvudsakligen varit föranledda af de missbruk, hvilka mer eller1 mindre
allmänt öfverklagats såsom med utöfvandel af nämnde handel förenade. Samma skäl
lågo äfven till grund för de vid sistlidna riksdag gjorda framställningar om inskränkning
eller upphäfvattde af denna priviligierade handelsrätt, och hvilka framställningar hade
till följd Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 Juni 1860, hvarigenom hemsläldt
blifvit ali, under vissa vilkor, den allmogen i sju härader af Elfsborgs län samt städerna
Borås och Ulricehamn medgifna särskilda handelsfrihet matte uppbäfvas. Rikets
Ständer1 hafva sedermera haft tillfälle att taga del af de yttranden, som från E. K.
Maj:ls Befallningshafvande i Elfsborgs län samt från Magistraterna och handelsföreningarne
i Borås och Ulricehamn infordrats i anledning af Rikets Ständers berörda underdåniga
skrifvelse i ämnet. Samtlige desse vederbörande hafva fästat en hufvudsaklig
vigt vid att vederlägga de skäl, som blifvit lagda till grund för1 de hos Rikets Ständer
gjorda framställningar, och dervid förblandat dessa skäl med de af Rikets Ständer till
stöd för deras förslag anförda grunder. De hafva likväl alla ansett det af Rikets Ständer
då uppställda förslag, hvarigenom åsyftats att, i sammanhang med upphäfvande af
gårdfarihandelsprivilegiet, gifva en dermed någorlunda jemförlig utsträckning åt den allmänna
handelsfriheten, ingalunda kunna ersätta den dessa orter förbehållna handelsrätt.
Men utan tvifvel ansågo Rikets sednast församlade Ständer vid behandlingen af denna
Expedit!orts-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 132.
7
undantagsfråga, sig icke kunna annorlunda, än i sammanhang med en allmännare reform
i näringslagsliltningen, föreslå en nämnda näringsprivilegium fullt motsvarande
ersättning.
Genom borttagande af detta privilegium torde någon skada ej kunna tillskyndas
denna eller andra orters i vissa afseenden privilegierade innevånare, eller någon rubb
ning
i fordna förhållanden behöfva befaras, då rättigheten göres allmän. — Då den genom
husslöjden utbildade industrien är egendomlig för vissa orter, och, der den finnes,
arbetsskickligheten måste vara större och produkternas beskaffenhet bättre, än hvad i
fråga om samma alsters tillverkning kan vara förhållandet å andra orter, der arbets
kraften
är hufvudsakligen riglad åt annat håll; så bör någon skadlig konkurrens ej kunna
befaras, lör så vidt angår inhemska produkter. Om rättighet medgifves för en hvar,
städernas sä väl som landels innevånare, att obehindradt idka handel med husslöjdalster,
åstadkommes icke någon inskränkning i den genom författningarne om gårdfarihandel
medgilna frihet, som endast afser handel med varor, tillverkade i Borås och Ulricehamn
eller af allmogen i angränsande landsbygd. 1 afseende å försäljning af fabriksvaror innehålla
gårdlärihandels-förfaltningarne inga särskilda bestämmelser; utan ntåste härför
nu ligga till grund stadgandena i Handels-ordningen, sorn, i fråga om handel med fabriks-
och handtverksarbeten i allmänhet, medgifva en större frihet. I ändamål af den
inhemska industriens befrämjande synas också andra inskränkningar i delta hänseende
ej höra föreskrifvas, än all anmälan hos vederbörande skall ske, derest handeln drifves
i öppen bod, hvilken skyldighet ej lärer kunna anses mera betungande, än det nu för
gårdfarihandlande i allmänhet gällande åliggande att i hvarje stad, som af honom besökes,
hos vederbörande myndighet förete pass. Allmänna stadganden i ofvannämnda
syftning, hvarigenom gårdfarihandels-författningarne blefve öfverflödiga, komme således
icke att innefatta förbud för innevånarne i ofvan uppgifna släder eller för allmogen i
trakten deromkring att kringresa i landet för att afyttra ortens tillverkningar, utan endast
att utesluta det nu dem meddelade berättigande att under resor från gård till gärd,
än på ett, än på ett annat ställe, lör längre eller kortare lid uppsätta en liten handelsbod.
I följd häraf skulle antagandet af den större utsträckning af handelsfriheten, som
Rikets Ständer ämna föreslå, göra all särskild lagstiftning i afseende på gårdfarihandel
obehöflig; äfvensom Rikets Ständer hysa den åsigt, alt med en större utsträckning al
handelsfriheten och deraf följande förändrade förhållanden, i väsendtlig mån skola undanrödjas
anledningarne tili de, med eller utan skäl, mot gårdfarihandlandena ofta förda
klagomålen.
Af hvad här förut blifvit anlördl torde inhemtas, det Rikets Ständer anse någon
skada icke kunna tillskyndas städerna derigenom, att å landet lemnäs tillfälle så väl för
handeln som för annan näringsverksamhet att fritt utveckla sig i mån af hvarje orts
materiela hjelpkällor; och Rikets Ständer hafva derföre ock funnit förbudet för handelsbods
anläggning pä landet på visst afstånd från stad eller köping böra helt och hållet
borttagas.
Dä de af Rikets Ständer nu uttalade åsigter torde, derest de skulle vinna E. K.
Maj:ts nådiga godkännande, föranleda omarbetning i väsendtliga delar af nu gällande
näringsförlätlningar, anse sig Rikets Ständer, före framställandet af de grunder, hvilka
i Rikets Ständers tanke böra tjena till ledning för ett sådant arbete, böra, för så vidt
sådant ej redan i det föregående skett, närmare redogöra för de skäl, som påkalla
förändring eller uteslutande af åtskilliga stadganden i nuvarande näringslagstiftning.
Bland de nu såväl i Handels-ordningen som i Fabriks- och Handtverks-ordningen
stadgade vilkor för vinnande af rättighet till idkande af någon näring förekommer äfven
det, alt hafva begått Herrans heliga .Nattvard. Detta stadgande torde hafva tillkom.
8
Expeditions-Ulskottets Förslag lill. underd. Skrifrelse, N:o 732.
mit med anledning deraf, all lagen i vissa fall såsom vilkor för åtnjutande af borgerliga
rättigheter uppställer egenskapen att vara kristen. Vid innevarande riksdag hafva
dock Rikets Ständer uttalat den åsigt, att hvad 2 § 11 Kap. Kyrkolagen innehåller om
påföljd för den, som öfver år och dag a ('häller sig från Herrans Nattvard, att anses
för okristen, borde, till förekommande af farliga missbruk, helt och hållet bortfalla.
Ehuru härmed af Rikets Ständer ingalunda blifvit afsedd den första Nattvardsgången,
hvarom Kyrkolagen väl ej innehåller något direkt bud, men som i allt fall kan, enligt
vår lagstiftning, anses obligatorisk; så torde det dock icke vara skäl att bland föreskrifterna
rörande verldsliga bestyr införa dylika stadganden, helst närings- och försörjningsrätten
är öppen äfven för andra, än dem, som bekänna sig till statskyrkan.
Det i författningarne för vinnande af näringsrättighet föreskrifna vilkor att kunna
skrifva läsligt och räkna quatuor species i enkla tal och, hvad handeln särskildt angår,
att jemväl kunna räkna bråk samt föra bok och räkning på det för handeln i allmänhet
öfliga sätt, hafva Rikets Ständer jemväl ansett böra utgå, icke emedan Rikets Ständer
anse den dermed uttryckta qvalifikation obehöflig, utan emedanvilkoret bättre uppfylles
genom bestämmelser, som redan fått sin plats i en annan författning. Då nemligen
den i stället för 17 Kap. 2 § Rättegängs-Balken nu gällande förordning angående
handelsböcker och handelsräkningar af den 4 Maj 1855 stadgar, att handlande eller
den, som varor till försäljning tillverkar, eller i allmänhet den, sorn drifver något af de
uti ifrågavarande författningar omförmälda yrken till del omfång, att anmälan derom
behöfver göras, skall föra böcker öfver sin rörelse, på sätt i nämnda förordning närmare
beskrifves, vid det stränga äfventyr, sorn underlåtenhet af dessa föreskrifter kan
medföra, samt allmänna lagen på sådant sätt gör egandet af minst ofvannämnda kunskapsmått
nödvändigt för den, hvilken ansvarighet för rörelsen åligger; hafva Rikets
Ständer ansett förstnämnda stadgande, hvilket för öfrigt ej alltid föranleder till något
säkert omdöme om den sökandes insigter och lämplighet för yrket, böra bortfalla.
Det i afseende på rättighet till handels idkande nu gällande undantag för embetsoch
tjenstemän, som hafva allmän upphörd om händer, för tullverkets tjenstemän och
betjente samt för allmänna åklagare, hafva Rikets Ständer ansett böra bibehållas; och
dä, med tillämpning af grundsatsen om arbetets frihet, Rikets Ständer ansett lika rätt
till lofliga näringars utöfvande böra tillkomma män och qvinnor, samt i vissa fall äfven
gifta qvinnor, lärer, i betraktande af grunden för nämnda undanlag, och för att undanrödja
tillfället att göra detsamma kraftlöst, undantaget äfven böra utsträckas lill omförmälde
tjenstemäns och beljenles hustrur.
Deremot anse Rikets Ständer förbudet för andra i Statens tjenst med lön anställde
tjenstemän att idka handel och för tjenstemän i allmänhet att hälla handlverksverkstad
kunna utgå. Det synes ej väl öfverensstämma med grundsatsen om frihet för näringsverksamheten,
att lagstiftningen innehåller ett dylikt förbud, helst förhållanden kunna
gifvas, isynnerhet i fråga om lägre tjenstebefattningar på landsbygden, hvilka ej tillfullo
sysselsätta deras innehafvare, dä en dylik på sidan om tjensten utöfvad verksamhet kan
till och med vara gagnande, i det den kan bidraga lill förbättrande af en större familjs
ekonomiska ställning samt till beredande af arbetstillfällen och utveckling af särskilda
anlag, som mången gång af bristande utvägar till verksamhet gå förlorade.
Likasom Rikets Ständer i det föregående yttrat den åsigt, att mästareprof icke
kunde antagas utgöra något tillförlitligt bevis om mästerskap; sä hafva Rikets Ständer
äfven ansett stadgandet i Fabriks- och Handtverks-ordningen att, då fråga vore om
byggmästare- eller murmästare-yrkets utöfvande i stad, bevis om vunnen skicklighet i
yrket borde företes, kunna ulan olägenhet borttagas, enär städernas byggnads-ordningar
i detta
iixpodilions-lJlskottets Förslog lill unden!. Skrifvelse, N.-o 132. 9
i detta fall torde kunna anses lemna erforderliga föreskrifter, samt byggnadsföretag äro
af den vigt, att såväl offentliga myndigheter som enskilde personer ej lära underlåta att
förskaffa sig intyg om erfarenheten och skickligheten hos den, ål hvilken de i detta
afseende lemna sitt förtroende.
I öfverensstämmelse med ofvan yttrade åsigt, att rättigheten alt försörja sig bör
vara lika öppen för qvinnor som för män, torde de såväl i Handels-ordningen som i
Fabriks- och Handlverks-ordningen nu förekommande sladganden angående arbetsrättighel
för qvinnor i allmänhet kunna utgå, och annan särskild bestämmelse ej vara erforderlig,
än att, i fråga om gift qvinna, mannen lör hennes förbindelser ansvarar.
Nu gällande sladganden i fråga om omyndigs näringsrättighet innehålla, att, då
omyndig varder egare till redan anlagd fabrik, samt dä handlande, fabriks- eller handtverks-idkare
varder ställd under förmyndare, rörelsen må kunna fortsättas med förmyndarens
samtycke och ansvarighet. Häraf synes följa, att omyndig i allmänhet icke skulle
vara lika berättigad med den handlande eller handlverksidkare, hvars omyndighelstillstånd
inträdt, sedan rörelsen blifvit börjad och någon lid fortsatt. Men då förmyndaren
i allt fall åligger ansvarighet för rörelsens bedrifvande, hafva Rikets Ständer trott att
en mera allmän utsträckning kunde ske af den ål omyndige rnedgifna näringsrättighet.
I fråga om rättighet för van frejdade att utöfva näring, så, enär Rikets Ständer
anse god frejd böra vara ett af vilkoren för vinnande af näringsrättighet i vidsträcktare
omfång, följer äfven deraf, att den, som blifvit genom laga kraflvuunet beslut sakfälld
för vanfrejdande brott, måste anses vara en dylik näringsrättighet förlustig; men då
den, som blifvit dömd och straffad för brott, icke bör betagas utväg att genom arbete
försörja sig och såmedelst kunna blifva en nyttig samhällsmedlem, hafva Rikets Ständer
ansett, att den, som, enligt Rikets Ständers förslag, är berättigad lill idkande af sådan
handel eller handtverksrörelse, hvartill ej fordras anmälan, jemväl må kunna återvinna
en vidsträcktare rättighet ali till afsalu idka fabriks- och handtverksrörelse, så vidt, vid
pröfning af derom gjord ansökning, vederbörande finna honom dertill lämplig.
Uti 18 § 2 mom. Handels-ordningen stadgas, att handelsrättighet skall vara förverkad,
då innehafvare!) af sådan rättighet icke på lie års tid sina ulskylder till Kronan
och staden utgjort, samt att han, under den tid sådant underlåtes, icke är berättigad
att, utom idkande af handelsrörelsen, borgerliga rättigheter tillgodonjuta; och 17 § 2
mom. i Fabriks- och Handtverks-ordningen innehåller, att fabriksidkare eller handtverkare,
som icke förmår sina utskylder till Kronan och staden utgöra, ej eger rätt att
rörelsen fortsätta, så länge denna oförmåga fortfar. Dessa sladganden i afseende å
behörigheten till näringsrättighet förmena Rikets Ständer icke varn vidare erforderliga,
enär den näringsidkare, hos hvilken krono- och andra honom åliggande utskylder ej
kunna uttagas, i allt fall synes sakna möjlighet att rörelsen fortsätta, samt, enligt nu
gällande kommunal-förlätlningar, den, som häftar för oguldna utskylder, icke är berättigad
att deltaga i ölverläggningar och beslut rörande kommunens angelägenheter.
De bestämmelser, förslaget innehåller, måste, enligt Rikets Ständers förmenande,
göra öfverflödiga nu gällande stadgande!) angående så väl gerningsmän som dem, hvilka
ega att såsom försörjningsmedel till afsalu åstadkomma tillverkningar. Genom borttagande
af föreskriften om rättighet lör socken å landet alt å kommunalstämma antaga
gerningsmän, kan så mycket mindre någon inskränkning anses tillkommen, som
de med desse jemförlige näringsidkare, enligt Rikets Ständers förslag, äro, derest de ej
utöfva näringen med andra biträden än hemmavarande barn, befriade från skyldigheten
att göra anmälan, och i annat fall endast äro förpligtade att uttaga vederbörande Kommunal
nämnds tillståndsbevis, hvilken föreskrift handtverkare, som är i tillfälle att drifva
riik. lill II St. Pral. 1862 Sf 1863. 10 Sond. 1 AJd. 9 Hafi. 2
10
Expedilions-Utskottets Förslay lill underd. Skrifvelse, I\:o 132.
sin rörelse i större utsträckning, ej lärer finna betungande. Att, utan afseende på qvalifikation,
de, hvilka kunna hänföras lill en kategori, jemförlig med den, hvarunder de
nu till sjelfförsörjning berättigade komma, icke böra vara underkastade skyldighet att
göra anmälan och uttaga tillståndsbevis, anse sig Rikets Ständer kunna föreslå på den
grund, att Bevillnings-förordningen lemnar utväg att utan svårighet påföra idkaren en
efter rörelsen lämpad beskattning, och Fabriks- och Handtverks-ordningen redan nu i
1 och 2 §§, med erkännande af sjelfförsörjningsrätten, medgifver dels hvar och en rättighet
att, utan särskildt tillstånd, med biträde af hemmavarande barn och i tjenst
stadde arbetare, tillverka fabriks- och handlverksarbeten till eget och underhafvandes
behof, och dels landtmän enahanda rättighet att till afsalu förfärdiga husslöjdsalsler.
Den i Handels-ordningen nu meddelade hänvisning, bland annat, att hvad angående
försäljning å marknader stadgadt är, skall gälla lill efterrättelse, synes, enligt Rikets
Ständers förmenande, icke böra uti en blifvande ny författning inflyta, emedan de särskilda
ordningsreglor, som i afseende härå antingen äro utfärdade eller vidare befinnas
nödiga, tillböra polislagstiftningens område.
Likaledes kan, enligt Rikets Ständers tanke, såsom obehöflig anses den underrättelse,
som i Fabriks- och Handtverks-ordningen finnes meddelad, att genom författningen
ej göres ändring i vilkoren för den tillverkningsrätt, som pä grund af vederbörligen
erhållet patent för utöfvande och begagnande af nya uppfinningar i slöjd och
konst kan ega rum, enär den, som vill begagna sig af en dylik tillverkningsrätt, har
åliggande att underrätta sig om de vilkor, gällande Patent-förordning i sådant läll före*
skrifver.
1 händelse af nådigt bifall till Rikets Ständers förslag, att för idkande af handel
eller annan näring burskap ej vidare må vara nödigt, och att stadgandet om mästerskaps
förvärfvande må från Fabriks- och Handtverks-ordningen uteslutas, mäste deraf
följa, att föreskrifterna angående handelsföreningar, handtverks- och fabriksföreningar
äfvensom angående utfärdande af gesällbref jemväl böra bortfalla. Nämnda föreningar
hafva nu genom burskaps- och mästerskaps-inslitutionerna sin sammanhållning, och
föreskrifterna äro lämpade efter derifrån härledda förhållanden. Om lagen icke vidare
sanktionerar de institutioner, genom hvilka borgerskapet, såsom korporation, blifvit
stäldt gent emot de öfrige stadsinnevånarne, så torde i allt fall gemensamma intressen
föranleda likartade föreningar för gemensamma ändamål; men detta lärer då blifva
hvarje associations särskilda angelägenhet.
I afseende å handelsbetjente jemte fabriks- och handtverksarbetare samt förhållandet
emellan desse och dem, hvilka använda deras biträde, torde allmänna lagen
innehålla tillfyllestgörande föreskrifter, äfvensom, vidkommande fabriks- och handtverksarbetare,
derest i laglig ordning upprältadt kontrakt icke annorlunda bestämmer, Legostadgan
ega tillämpning. För öfrigt torde bland stadganden, som af de nu om handtverks-
och fabriksarbetare gällande må anses böra bibehållas, böra införas de dermed
sammanhang egande föreskrifterna i Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852, angående
minderåriga personers användande vid fabriker och handtverk.
Då, under förutsättning att vaksam tillsyn å tullförfattningarnes efterlefnad eger
rum, Rikets Ständers förslag i väsendtlig mån inskränker de tillfällen, vid hvilka till
följd af näringsförfaltningarnes öfverträdelse beslag bör kunna ifrågakomma, hafva Rikets
Ständer funnit sig ega anledning i underdånighet föreslå, att, beträffande hvad nu
gällande författningar innehålla om rättighet för vederbörande åklagare att, i fråga om
oloflig handel och varutillverkning, beslag verkställa, denna beslagsrältighet, så vidt
förbrytelse mot tuliförlättningarne ej är i fråga, må upphöra; hvarjemte Rikets Ständer
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, j\:o 132.
II
torde få till E. K. Maj:t öfverlemna bestämmandet af den ansvarspåföljd, hvartill öfverträdelse
af gifna föreskrifter må föranleda.
Hvad slutligen angår de föreskrifter, sorn i fråga om författningarnes tillämpning
och angående rättegången i dithörande mål kunna finnas nödige, hafva Rikets Ständer
jemväl ansett sig böra i underdånighet öfverlemna åt E. K. Maj:t att tillse, hvilka
stadganden uti ifrågavarande hänseenden må finnas erforderliga.
1 öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. Majit täcktes utfärda:
dels en förordning rörande vilkoren för handels idkande, med tillämpning af följande
allmänna grunder:
l:o att rättighet att idka handel må ulöfvas, utan ali burskaps förvärfvande utgör
vilkor derför;
2:o alt rättighet till handels idkande, i stad eller å landet, må tillkomma hvarje
Svensk medborgare, man eller qvinna, som eger god frejd samt råder öfver sig och
sin egendom;
att från denna handelsrättighet dock böra vara undantagne embets- och tjenstemän.
som hafva allmän upphörd om händer, tullverkets tjenstemän och betjente samt
allmänna åklagare, så ock hustrur till de sålunda undantagna;
3:o att gift qvinna jemväl må vara berättigad lill handels idkande, så framt mannen
(or hennes förbindelser ansvarar;
4:o att omyndig må, med förmyndares samtycke och ansvarighet, handelsrättighet
utöfva;
5:o att handlande, derest han dömes lill ansvar för brott, som medför vanfrejd,
skall, när domen vunnit laga kraft, anses handelsrättigheten förlustig;
6:o att den, som i stad vill idka handel, skall, utom i de fall 10 punkten omför
mäler,
med företeende af bevis om sin behörighet dertill, göra anmälan derom hos
Magistraten och uttaga dess tillståndsbevis:
att den som vill i flera städer idka handel, skall derom på hvarje ställe göra anmälan
på enahanda sätt; samt
att den, som vunnit tillstånd att i stad idka handel, bör, om lian tillika vill idka
handel å landet, iakttaga hvad i 8 punkten derom föreskrifves;
7:o att den, som, på sätt i nästföregående punkt sägs, vunnit tillstånd att i stad
idka handel, må ega ali inom stadens område, äfvensom å rikets marknader, i öppen
salubod eller annorledes drifva handel med alla slags inhemska och lofiigen införda utländska
varor i hvad myckenhet som helst, ulan andra undantag eller inskränkningar,
än som för allmänhetens betryggande i afseende å behandlingen af krut, gifter eller
andra vådliga ämnen, samt angående bokhandel och försäljning af apotbeksvaror och
af bränvin särskildt stadgas;
8:o att den, som å landet vill idka handel, skall hos Konungens Refallningshafvande
i länet, på sätt i 6 punkten säges, göra anmälan med uppgift af stället, der
handelsrörelsen är ämnad att utöfvas, samt utlaga Konungens Befallningshafvandes tillståndsbevis
:
9:o att, på grund af den jemlikt förestående punkt vunna rättighet till handels
idkande å landet, öppen salubod der må hållas lill försäljning af alla slags inhemska
och lofiigen införda utländska varor, allenast med de inskränkningar, som i 7 punkten
om förmälas;
10: o att å allmänna försäljningsplatser i städerna, äfvensom hvar som helst å
landet, en hvar må ega rättighet att utan särskildt tillstånd, vid eller utom marknader,
försälja inhemska fabriks-, handtverks- och husslöjdsalsler äfvensom landlmannaprodukler,
1*2
Exprdilions-Utskotlets Förslug lil! underd. Skrifvelse., N:<> 132.
utom bränvin; dock att, derest utom marknader försäljningen sker i öppen bod, anmälan
bör göras på sätt i 6:te och 8:de punkterna sagdt är;
liro att nu gällande föreskrifter såväl angående vilkoren för vinnande af behörighet
att idka bokhandel och alt försälja apotheksvaror, gifter eller krut, som angående
försäljning å offentlig auktion, skola fortfarande lända till efterrättelse; äfvensom
att hvad särskildt är stadgadt angående idkande af källare-, vinskänks-, schveitzeri-,
värdshus-, traktörs- eller krogrörelse skall tillsvidare förblifva gällande;
12:o att hvarje Svensk undersåte må vara oförhindrad att till riket införa och
derifrån utföra varor, under iakttagande af hvad tullförfattningarne stadga och af öfriga
i afseende härå gällande ordnings- och kontrollföreskrifter, äfvensom att hvar och
en må vara berättigad att reda i skepp för så väl utrikes som inrikes lärl;
l3:o att rättighet för åklagare att verkställa beslag å varor, hvarmed olaga handel
idkas, må upphöra;
dels ock en förordning angående vilkoren för idkande af fabriks- eller handtverksrörelse,
i öfverensstämmelse med följande allmänna grunder:
l:o att fabriksrörelse och handtverk äfvensom bageri-, bryggeri- och slagterihandlering
må idkas, ulan att förvärfvande af burskap derför såsom vilkor erfordras;
2:o att skyldigheten att för rättighet till utöfning af vissa yrken förvärfva mästerskap
må upphöra;
3:o att en hvar, man eller qvinna, må, utan särskildt tillstånd, vara berättigad
all, med biträde af hemmavarande barn, till afsalu tillverka fabriks- och handtverks
arbeten,
så ock idka bageri-, bryggeri- eller slagterihandtering;
4:o att rättighet att i stad eller å landel, med biträde af andra, än hemmavarande
barn till afsalu tillverka fabriks- och handtverksarbeten eller med enahanda biträde
utöfva bageri-, bryggeri- och slagterihandtering, må tillkomma hvarje Svensk medborgare,
man eller qvinna, som eger god frejd samt råder öfver sig och sin egendom;
5:o att gift qvinna må kunna vinna enahanda rättighet, som i 4:de punkten om
förm
ales, så framt mannen för hennes förbindelser ansvarar;
6:0 att jemväl omyndig må, med förmyndares samtycke och ansvarighet, utöfva
sådan rörelse, som uti 4:de punkten omförmäles;
7:o alt den, som blifvit straffad för brott, som medför vanfrejd, må kunna, efter
derom gjord ansökning, vinna tillstånd att, med biträde af andra än hemmavarande
barn, tillverka fabriks- och handtverksarbeten till afsalu, så länge en slik rättighet ärligen
begagnas;
8:o att den, som vunnit rättighet alt med biträde af andra än hemmavarande barn
tillverka fabriks- och handtverksarbeten eller utöfva bageri-, bryggeri- eller slagterihandtering,
derest han dömes till ansvar för brott, som mpdför vanfrejd, skall, när beslutet
vunnit laga kraft, anses sådan rättighet förlustig; dock att honom må vara öppet
att, på sätt i 7:de punkten sägs, söka rättigheten återvinna:
9:o att genom antagna arbetare eller annorledes alla slags arbeten och varor må
för Kronans behof förfärdigas; och att sådana för Statens eller kommunens räkning
stiftade inrättningar, hvilka afse fattig- eller fängelsevård, äfvensom uppfostrings- och
vårdsanstalter af alla slag bibehållas vid dem hittills medgifven rätt att såväl för inrättningarnes
behof, som lill afsalu, tillverka fabriks- och handtverksarbeten;
!0:o att i afseende på tillverkning af fabriks- och handtverksarbeten till efterrättelse
skola vara gällande de föreskrifter, som för helsovården eller till förekommande
af skada och olägenhet för grannar antingen i allmänhet, eller för vissa fall äro eller
framdeles varda meddelade;
Expeditions-Utskottets Förslå# lilI underd. Skrifvelse, ,\:o 132
13
11:0 att till fabriks- och handlverksarbeten icke skola hänföras tillverkningar vid
de manufaktur- eller andra verk, hvarmed styrelsen öfver bergverken har befattning,
och att i afseende härå, äfvensom hvad beträffar boktryckeris anläggande, mjöl- och
sågqvarn, apothek och badarestuga samt orgelbyggnad och bränvinstiliverkning, till efterrättelse
skall lända hvad derom särskildt är eller varder stadgadt;
12:o att i afseende å vissa fabriks- och handlverksarbetens förseende med kontrolloch
justeringsmärke skall iakttagas hvad derom redan är eller framdeles kan varda
stadgadt;
13:o att den, som vill, nied biträde af andra än hemmavarande barn, tillverka
fabriks- och handlverksarbeten eller utöfva bageri-, bryggeri- eller slagterihandtering,
skall, med företeende af bevis om sin behörighet dertill, göra anmälan derom i stad
hos Magistrat oell å landet hos Kommunalnämnd, samt uttaga tillståndsbevis för handteringens
utöfvande;
14:o att vid inrättningar för tillverkning af fabriks- och handtverksarbelen till arbetare
ej må antagas någon, som ej fvllt tolf år; och alt vid dylika inrättningar till
arbete nattetid, mellan klockan 9 på aftonen och klockan 5 pä morgonen, arbetare
under aderton års ålder ej må användas;
15:o att fabriks- och handtverksidkare skall hafva åliggande att faderligt vaka deröfver,
att de hos honom antagne arbetare, särdeles då de såsom minderårige äro i hans
hus och bröd, hållas till gudsfruktan, ordentlighet och goda seder och, om de förut ej
förvärfval det kunskapsmål!, som folkskolestadgan föreskrifver såsom det minsta, deruti
erhålla undervisning ä de dagar och timmar, sorn idkaren bestämmer, samt för öfrigt
tillhållas att flitigt Besöka söndagsskolor eller andra för fabriks och handtverksarbetare
afsedda läroanstalter; äfvensom att idkare skall vara skyldig att sjelf eller genom andre
meddela minderårig arbetare undervisning i yrket samt att vid de hos honom anställda
arbetares behandling och sysselsättning fästa behörigt afseende å deras helsa och
arbetsförmåga ;
l6:o att i afseende å förhållanden i öfrigt emellan fabriks- och handtverksidkare
samt deras arbetare skall gälla allmän lag och, der icke i laglig ordning upprättadt
kontrakt annorlunda bestämmer, legostadgan :
17:o att, i sammanhang med beifran al olagligheter i fråga om varutillverkning,
beslag icke vidare må ega rum ;
18:0 att landtmät), med bibehållande af den hittills dem medgifna arbets- och
slöjdefrihet, skola utan särskild tillåtelse vara oförhindrade att, med biträde af sina
hemmavarande barn och lagstadda tjenstehjon, till afsalu förfärdiga de fabriks- och
handlverksarbeten, hvilka såsom föremål för husflit kunna af dem åstadkommas.
1 sammanhang med hvad nu sålunda blifvit af Rikets Ständer i underdånighet föreslaget
och nied anledning af derom särskildt gjord framställning, hafva Rikets Ständer,
som ansett det vara af synnerlig vigt, all genom införandet af den nya lagstiftning för
näringarna, hvarom Rikets Ständer nu i underdånighet anhållit, tillika måtte vinnas all
möjlig reda och lätthet för näringsidkaren alt igenfinna de föreskrifter, han har att iakttaga,
funnit det vara för sådant ändamål Ijenligt, att de stadganden, i 2:dra, 3:dje, 4:de,
5:te, 6:tc och 7:de kapitlen Handelsbalken, hvilka blifvit genom sednare ekonomiska
författningar tindrade, uttryckligen förklaras upphöjda. Äfven de ämnen, som afhandlas
i ännu gällande delar af nämnda kapitel äro af beskaffenhet, att, med undantag al
-
14 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 132.
en ast för sladgandena om burskap, hvarom här nedan omförmäles, de allmänneligen
anses tillhöra den ekonomiska lagstiftningen; och då E. K. Majit följaktligen icke är
förhindrad att i dessa ämnen utgifva särskilda förändrade författningar; samt konseqvenserna
af Rikets Ständers vid denna riksdag fattade beslut i näringsrätten utan tvifvel
just komma att framkalla sådana, gäller iorenämnda skal äfven för uteslutande ur
allmänna lagen af föreskrifter hörande till denna sednare klass.
Hvad nu först angår 2:dra Kap. Handelsbaden om stapelstäders och uppstäders
handel; så liar detsamma förlorat all praktisk betydelse, sedan 2, 13 och 14 §§:ne i
1846 års Handels-ordning bestämt rättigheten alt handla och ali reda i skepp ulan allt
afseende å någon skilnad emellan stapelstads- och uppstadsborgare.
Om burskap ej vidare blir vilkor för närings utöfvande, stå de §§ af 3:dje Kap.
Handelsbaden, hvida handla om huru burskap vinnas må oell huru befrielse derifrån
kan erhållas, icke i det sammanhang med näringslagsliftningen, att de kunna utgöra
hinder för densatnma. Burskapet, såsom särskild institution, lärer emellertid behöfva
tillsvidare qvarstå i anseende till dess betydelse såväl för vissa eganderätts-förhållanden,
som i politiskt hänseende. Städernas burskapsegande invånare såsom korporation betraktad,
eller borgerskapet, är icke allenast af Staten tillförsäkrad nyttjanderatlen till
betydliga ål städerna anslagna donationsjordar, utan områder äfven med full eganderält
af enskilda personer skänkta eller af korporationen eljest förvärlvade såväl fastigheter
som kapitaler. Inrättningar, sådana sorn gubbhus, enkehus m. m., äro med bidrag af
enskilda personer stiftade uteslutande lill de burskapsegande stadsinnevånarnes begagnande
eller förmån. Burskapets förvärfvande är vilkoret för att komma i åtnjutande af
de fördelar, sorn härflyta af olvanberörda egendom och inrättningar, likasom befrielsen
från burskapet är för den, som en gång sådant förvärfva!, enda sältet alt blifva fri
från den tunga, som kan vara en följd af de uteslutande borgerliga institutionernas uppehållande.
Med hänsyn till dessa förhållanden är också genom Kongl. Förordningen om
kommunalslyrelse i stad den 21 Mars 1862, § 5. mom. 2, föreskrifvet, att den egendom,
som särskildt tillhör det burskapsegande borgerskapet, skall förvaltas och användas i enlighet
med de föreskrifter, hvilka härutinnan gällande äro, således oberoende af kommunens
förvaltning i öfrigt. Vidare i konstitutionell hänseende medför, enligt 14 §
Riksdags-ordningen, egenskapen af borgare valrätt inom Borgare-Ståndet. Vid sådana
förhållanden halva Rikets Ständer ansett, att 1 och 2 §§:ne, 3 § första mom. samt 5 §
af 3:dje kap. Handelsbaden, innefattande hvad som hör till lagstiftningen om burskap,
oberoende af dess nuvarande förhållande lill näringsrätten, böra i oförändradt skick bibehållas.
Beträffande l § af 4:de Kap., som handlar om skilnaden emellan gross- och minuthandel,
anse sig Rikets Ständer allenast behöfva anmärka, att, enligt 1846 års Handels-ordning,
en ovilkorlig sådan skilnad bibehålies allenast för Stockholm med afseende
på de vid Handels-ordningens utfärdande befintliga föreskrifterna i 14 § Riksdags-ordningen
om riksdagsmannaval derstädes, men att, sedan nämnda grundlags-paragraf numera
undergått en förändring, hvarigenom denna skilnad blir öfverflödig, stadgandet synes
utan binder kunna alldeles utgå. — Samma kapitels 2 § gäller för närvarande endast
i fråga om den straffbestämmelse af varans förlust och 40 dalers böter för olofligt
idkande af handtverk eller handel i stad, som deri innehålles och lill hvilken hänvisas
i 30 § 1 morn. Handels-ordningen samt 43 § 1 morn. Fabriks- och Handlverksordningen.
Som emellertid denna ansvarsbestämmelse icke lämpligen kan bibehållas,
om E. K. Maj:t gillar Rikets Ständers nu uttalade åsigt, att beslag ej vidare må ega
rum vid beilrande af förseelser mot näringsförlältningarne, samt E. K. Maj:t vid sådant
förhållande torde komma alt bestämma annat lämpligare ansvar för förseelser af ifråga
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 132. 15
varande slag; torde i följd deraf denna § böra i alla fall ur lagen bortgå. — De stadganden,
sorn innehållas i 3 § örn handtverkares och fabriksidkares samt Jör/äggares
rätt att sälja i öppen bod i städerna, i 4 § om stadskällare och i 5 § om torghandeln
äro dels genom särskilda författningar förändrade, dels icke öfverensstämmande med
de nu gällande grundsatser.
Handels-Balkens 5de Kap. handlar om huru utländsk man köpenskap drifva må,
och få Rikets Ständer såsom särskildt skäl för sitt tillstyrkande att upphäfva detta kapitel,
åberopa den af Rikets sednast församlade Ständer den “20 Oktober 1860 lill E.
K. Maj:t adilina och på E. K. Maj:ts nådiga pröfning ännu beroende underdåniga skrifvelse
i fråga om utvidgad handels- och näringsrätt för utländningar.
Af 6:te Kapitlet om landsköp gäller för närvarande endast ansvarsbestämmelsen
i § 1, lill hvilken hänvisas i 30 § 1 mom. Handels-ordningen; och få Rikets Ständer i
afseende härpå hänföra sig till hvad ofvan är ytlradt i fråga om 4 kap. 1 §.
Det l-.de Kapitlet om marknader har otvifvelaktig! sin rätta plats inom den speciela
lagstiftningen; och lärer E. K. Maj:l, efter ärendets utredning, jemväl laga i nådigt
öfvervägande, huruvida de antagna allmänna grunderna för en friare näringslagstiftning,
särskildt derigenom att de bereda tillfälle till en mera omfattande permanent landthandel,
böra föranleda förändringar i föreskrifterna äfven om delta speciela ämne.
Af ofvan anförda skäl och då, för vinnande af det högst önskvärda mål, alt den
af Rikets Ständer äskade förbättrade näringslagsliftningen snart måtte erhållas, det synts
Rikets Ständer vara af vigt, att Rikets Ständer, som, med fullt förtroende lill E. K.
Maj:ts visa omvårdnad om landets stora intressen i denna fråga, hos E. K. Maj:t anhållit
om utfärdande af särskilda författningar i ämnet, tillika genom ett uttryckligt förklarande
från sin sida på förhand undanrödja alla betänkligheter, som kunna uppresa
sig mot upphälvande af de i 1734 års lag intagna till ämnet hörande sladganden, få
Rikets Ständer alltså nu jemväl i underdånighet anhålla, del E. K. Majit, vid utfärdande
af de utaf Rikets Ständer äskade särskilda förordningarne angående vilkoret) för idkande
af handel samt fabriks- och handtverksrörelse, måtte i nåder förklara, att 2:dra
kap., 3:dje kapis 3 §, sista momentet, samt 4:de, 5:te, Gite och 7:de kapitlen i HandelsBalken
äro upphälda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 17 Oktober 1863.
16 Expeditions-Utskottets Förslag lill unden!. Skrifvelse, N:o 133.
Nio 133
Uppläst och god kändt hos Ridd. och Adeln den 14 Okt. 186S.
Presle-Ståndel den 14 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående reglering af utgifterna
under Riks-statens Fjerde Hufvudtitel.
(Stats—Utsk. Utlåt. m. m. N:ris 66, saint 59, 67, 68, 150, 140 och 143.)
S. A. K.
I afseende på Riks-statens Fjerde Hufvudtitel, innefattande anslagen för Landtforsvars-depnrlemenlel,
hafva, i följd af dels E. K. Majlis nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, dels hos Rikets Ständer gjorda framställningar, nedannämn
da
förändringar ifrågakommit:
Lamltförsvars-Departemeiitet.
l:o. Krii/ s-kollegiu m.
a) Uti högstberörda nådiga Proposition har E. K. Majit föreslagit förhöjning i allöningen:
vid
Stockholms utredningsförråd:
för Förrådsförvaltare!! med R:dr 500: —
„ Förrådsskrifvaren med „ 100: —
„ Vaktmästaren med „ 125: — -725.
vid Göteborgs utredningsförråd:
för Intendenten med R:dr 600: —
* Förådsförvaltaren med „ 500: —
„ Vaktmästaren med
150: — j jgo-
Enligt
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 133. 17
Enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, är tjenstgöringen vid Stockholms utredningsförråd
särdeles trägen och då, hvad Göteborgs förråd beträffar, alsigten lärer vara att
hädanefter i detta förråd inlaga eli större antal persedlar, än hittills, måste en icke
obetydlig tillökning i göromålen för tjenslemännen vid sistnämnda förråd ifrågakomma.
Vid sådant förhållande hafva Rikets Ständer, med afseende jemväl derå, att vården af
en dyrbar materiel är åt olvanbemälde tjenstemän anförtrodd, funnit de nu föreslagna
arfvodesförhöjningar såväl för förrådsljenslemännen, som dervarande vaktbeljening, vara
af behof påkallade; hvadan Rikets Ständer funnit skäligt att den begärda anslagstillökningen
med tillsammans 1,975 R:dr bevilja.
b) Vidare har E. K. Majit äskat löneförhöjning för 5 kammardrängar, tillhörande
Krigs-Kol/egii Kaktbetjening, med 50 R:dr för hvarje, eller tillhopa 250 R:dr.
Och då nämnde kammardrängars närvarande aflöning, 450 R:dr för hvardera, med
hänseende till deras trägna tjänstgöringsskyldighet, synes under nu stegrade pris på lefnadsförnödeuheler
nog knappt beräknad, hafva Rikets Ständer beviljat den af E. K.
Majit äskade löneförhöjningen med tillhopa 250 Ridr.
Blifvande genom de sålunda beviljade lörhöjningarne Krigs-köttegii aflöningsanslag
ökadt med 2,225 Ridr, på sätt närlagde Tabell Litt. A. närmare utvisar.
2:i>. Gener ali tets-staten.
Sedan anvisningar till belopp af 2,200 Ridr upphört att utgå å den till indragning
bestämda 6:le Fördelnings-genefalslönen, har E. K. Majit föreslagit, alt Generalitelsslatens
anslag, som vid förra riksdagen af dylik anledning minskades med 650 Ridr, nu
må ytterligare förminskas med förstnämnda belopp, samt alltså nedsättas frän 84,450
till 82.250 Ridr;
Och hafva Rikets Ständer till denna nådiga framställning lemnat bifall*.
3:o. Topografiska korpsen.
Med afseende å den större uppassning, sorn vid denna korps erfordras i följd af
korpsens under sednare tiden betydligt ökade göromål, har E. K. Majit föreslagit att
Rikets Ständer mål te bevilja dels en ny vaktmästarelön med 500 Ridr, dels ock uti
den förutvarande vaklmäslaivlönen, 450 Ridr, en förhöjning af 50 Ridr.
Då Topografiska korpsen, i anseende till dess embetslokalers spridda läge obestridligen
är i behof af' mera vaktmästarebiträde, än som kan afen person medhinnas, hvarförutan
den å korpsens stat uppförda vaktmästarelöu synes tarfva någon förhöjning, hafva
Rikets Ständer ej endast medgifvit en tillökning af 50 Ridr i den Topografiska korpsen
anslagna vaktmästarelön. utan äfven för korpsen anvisat en nr sådan lön med 500
Ridr.
Blifvande derigenom Topografiska korpsens aflöningsanslag ökadt med tillhopa 550
Ridr.
4:o. Krigs-akadernien.
Sedan E. K. Majit anbefallt en ombildning af detta läroverk enligt vissa bestämmelser,
hvarigenom, bland annat, läroverket kommer alt förändras till en militärisk tiilämpningsskola,
under namn af Krigsskola, för bildande af alla vid arméen och (lottan
behöfliga officerare, har E. K. Majit, med lillkännagifvande häraf, föreslagit, att oaktadt
Bill. till B. S,t. Prol. 186% éf 1863. 10 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 3
18
Expeditions-Ulskutlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 135.
ny stat lör läroverket efter dess förändrade organisation framdeles måste ifrågakomma,
nuvarande anslaget måtte tillsvidare under öfvergångstiden förblifva orubbadt;
hvilken nådiga framställning jemväl vunnit Rikets Ständers bifall.
Indelta Arméen.
5:o. Kavalleri- och Infanteri-regementena.
Till fyllnad i korporalernes löner vid Lif-regementets Husar- och Grenadierkorpser,
Andra Lifgrenadier-regemenlel, Smålands Grenadier-balaljon, Uplands och Södermanlands
regementen samt Westerbottens Fältjägare-korps, bar E. K. Maj:t äskat ett anslag af
1,658 kubikfot oinde/d spqnmål, att tilläggas det i Riksstaten förut för indelta Kavalleri-
och Inlanteri-regementena uppförda anslag af sådan spanmål, hvaremot det för
samma regementen i Riks-staten belinlliga penningeanslag skulle förminskas med 2,004
R:dr 4 öre.
Af det den nådiga Propositionen bilagda Protokoll öfver landtförsvarsärenden af
den 14 Oktober 1862 hafva Rikets Ständer inhemta!, bland annat, att olvannämda regementen
och korpser icke ega full tillgång lill den, enligt nådiga Cirkulär brefvet den
2 Februari 1853, angående indelta arméens lönereglering, för korporalerne bestämda aflöning
af fem tunnor spanmål eller deremot svarande indelta räntor, ulan all fyllnad i
kontant är för aflöningen anvisad ; Och då med billighet och rättvisa är öfverensstämmande
att samtliga korporaler vid indelta Kavalleri- och Infanteriregementena komma i
åtnjutande af lika aflöningsförmåner, men den kontanta ersättningen, beräknad efter de
vid aflönings-indelningsverkens upprättande gällande medelpris ä spanmålen, icke motsvarar
spanmålens nuvarande, på årligen vexlande inarkegångspris beroende värde,
hafva Rikets Ständer medgilvit, alt del i Riks-staten förut för Indelta Kavallerioch
Infanteriregementena uppförda anslag af oindeld spanmål må med 1,658 kubikfot,
eller, efter 2 R:dr per kubikfot, med 3,316 R:dr, förhöjas, men deremot det för samma
regementen i Riks-staten befintliga anslag i penningar förminskas med 2,004 R:dr 4 öre.
Vidare, och på säll Rikets Ständer redan nli underdånig skrifvelse af den 28 sistl.
Mars hos E. K. Maj:t anmält, hafva Rikets Ständer, med anledning af E. K. Maj:ts
nådiga Proposition angående upphörande af den så kallade Näs kungsgårdshjelp, beslutat,
att under anslaget för indelta Kavalleri- och Infanteriregementena skola uppföras årliga
anslag lill belopp af dels 575 R:dr, all utgå lill arrendatorerne af Näs kungsgård
och Mölnarbo tullmjölqvarn, och dels 150 R:dr (III Dalregementets boställsfond, eller
tillsammans 725 R:dr.
Likaledes hafva Rikets Ständer, enligt hvad i skrifvelse af den 11 sisth April blifvit
i underdånighet anmäldt, med bifall till hvad E. K. Majit jemväl i nådig Proposition
föreslagit, beslutat, att, såsom ersättning för den upphörda dagsverksskyldigheten
vid åtskilliga militieboställen i Skåne och Skaraborgs län, skall under nu ifrågavarande
anslag upplöras i penningar tillsammans 4,473 R:dr 28 öre, och i oindelt spanmål,
hälften råg och hälften korn, 2,834 kubikfot 6 kannor, eller, efter 2 R:dr per kubikfot,
5,669 R:dr 20 öre.
Och komma sålunda nu omförmälda förändringar att föranleda en tillökning uti indelta
Kavalleri- och Infanteri-regementenas anslag af 12,179 R:dr 44 öre.
6:o. Löneförbättringar vid indelta Arméen.
Sedan E. K. Majit vid 1856—1858 års riksdag fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
på behofvet af en förbättrad lönereglering för indelta arméens befäl, dels till
Expedilions-Utskotlets Forsing lill underd. Skri/velse, N:o 433. 19
åstadkommande af nödig förbättring i aflöningen, dels till beredande af möjligaste likstämmighet
deruti vid alla regementen och korpser; så hade Rikets Ständer, som ansågo
del vara uppenbart, att en ny allmän reglering af befälets aflöniugsförhållanden utaf behofvet
påkallades, men att en dylik reglering borde, utan ytterligare bidrag från Statens
sida, kunna lillvägabringas medelst de stora tillgångar af indelta räntor, kronotionde,
boställen och kontanta anslag, som redan funnos anvisade, emellertid, så väl vid berörda
riksdag som vid den sistlidna funnit godt alt, utöfver det i Riksstaten förut uppförda
kontanta anslag för indelta Kavalleri- och Infanteri-regementena, för hvardera
slatsregleringsperioden som dessa riksmöten omfattade, bevilja och till K. jYiaj:ts disposition
ställa en summa af 100,000 R:dr årligen alt vid de regementen och korpser, som
deraf företrädesvis vore i behof, användas till löneförbättring i första rummet åt underbefäl
och subaltern-officerare jemte deras vederlikar, samt vidare, så vidt tillgårigarne
medgåfve, jemväl ål Andre Kapitener och Regemenls-qvartermästare, dock med förbehåll
att en dylik förmån icke finge tillgodokomma dem af bemälde löntagare, hvilka
voro med boställen försedde; Och bar E. K. Majit, enär fortfarandet af berörda anslag
ännu af omständigheterna tillsvidare påkallades, nu föreslagit att detsamma måtte älven
för nästa stalsregleringsperiod i Riks-stalen bibehållas, för att enligt redan meddelade
föreskrifter för ändamålet användas.
Enligt hvad ofvan åberopade Statsråds-prolokoll innehåller, bar E. K. Majit åt
Landtförsvars-komiléen uppdragit alt närmare undersöka, i hvad mån de tillgångar, hvarje
regemente eller korps eger, medgifva att derinom reglera aflöningsförmänerna på ett
rättvist och tillfredsställande sätt, eller, i motsatt fall, huru en sådan reglering lämpligare
kan vinnas och hvilka brister behöfva fyllas; hvarjemte E. K. Majit vidare med
afseende å den ifrågaställa löneregleringen, samt på det att inom indelta arméen befintliga
lönetillgångar må, så vidt ske kan, för delta ändamål blifva disponibla, i nåder
förordnat, all alla de embets- och tjenstemän inom indelta arméen, som efter den 8
April 1862 befordras, transporteras eller till lön utnämnas, skola framdeles åtnöjas med
de löneförmåner, som vid en blifvande lönereglering kunna komma all bestämmas, samt
att detta vilkor bör i fullmaglerna eller resolutionerna uttryckas.
Då någon förändring i afseende å aflöningen för de militäre tjenstemän, för hvilka
ifrågavarande anslag är afsedt, ännu icke egt rum, hafva Rikets Ständer funnit skiil
medgifva att anslaget till löneförbättringar vid indelta arméen må äfven under nästkommande
statsregleringsperiod få utgå med oförändrad! belopp och enligt förut meddelade
föreskrifter; dock få Rikets Ständer härvid i underdånighet uttala den önskan, att den
af såväl E. K. Majit sorn Rikets Ständer nödig ansedda löneregleringen för indelta arméens
befäl måtte blifva brag! (ill verkställighet, så att anvisande af ytterligare anslag
för ifrågavarande ändamål icke må blifva erforderligt.
7;o. Med anledning al hos Rikets Ständer gjord framställning om indragning af Regementsskrifvare-tjensterna
och de dermed förenade göromåls ölverflyttande dels på
Kronans uppbördsman och dels på Regemenls-qvartermästare och Regements-kommissarier,
hafva Rikets Ständer, som ansett antalet af de vid regementena anställda civile
tjenstemän vara större, än som för bestridande af regementenas inre hushållning kan
erfordras, men icke äro i tillfälle att bedöma, på hvad sätt göromålen lämpligast skulle
kunna på färre tjenstemän fördelas, funnit sig böra bos E. K. Majit i underdånighet
anhålla, det E. K Majit täcktes i nåder tillse, huruvida icke, genom en lämpligare fördelning
af göromålen, antalet af de nu vid de särskilda regementena befintliga civile ijenstebelätlningar
skulle kunna minskas och dymedelst någon besparing Statsverket beredas.
20
Expeditions-Lits kottets Förslag till un der d. Skrifvelse, Nio 133.
8:0. Indelta Arméens vapenöfning ar.
Enär det vid förra riksdagen för delta ändamål bestämda anslag af 650,000 Ridr
visat sig vara otillräckligt för de stadgade vapenölniugarne med indelta arméens regementen
och korpser, har E. K. Maj:t, sorn ansett dessa vapenölningar icke kunna inskränkas,
så framt indelta arméen, såsom stam för en i förhållande lill dess numerär
talrik beväring, skulle kunna upptaga beväringsmanskap ! sina leder lill så stor del,
som erfordrades för att uppbringa hären lill vederbörlig styrka vid en mobilisering,
alltså äskat förhöjning i det årliga anslaget för indelta arméens vapenölningar med eli
derför nödigt belopp af 175.000 R:dr.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer beslutat alt under reservationstilel lill ett
förhöjdt belopp uppföra ifrågavarande anslag, hvilket under stalsregleringsperioden 1858
—1860 upptagits såsom förslagsanslag lill 596,000 R:dr, har, enligt hvad af del den
nådiga Propositionen vidlogade Slalsräds-prolokoll inhemlas, den vidtagna förändringen
af anslagets natur, vid det förhållande att förhöjningen icke motsvarat deir kostnad,
hvartill vapenöfningarne skolat uppgå, om de ordnats i full öfverensstämmelse med den
af Kongl. Majit föreslagna och af Rikets Ständer år 1858 gillade platt, verkat derhän,
att de i Kongl. Reglementet, angående indelta arméens och beväringsmanskapets marcher,
mölen och mönstringar, den 14 September 1858 föreskri Ina vapenölningar med
regementenas och korpsernes gamla stam måst under åren 1861 och 1862 inskränkas
till kortare tider, än som i berörda reglemente finnas utstakade.
Med anledning häraf och då, pä sätt nvssbeiörda Slalsråds-protokoll jemväl upplyser,
det äskade beloppet är beraknadt efter uppgifter å hvad. enligt afslulade räkenskaper,
åren 1859 och 1860 för ifrågavarande ändamål åtgått, samt vapenöfningarne
icke äro afsedde att företagas i större utsträckning, än Rikets Ständer funnit lör arméens
vidmagthållande i tjenstbarl skick erforderlig, hafva Rikets Ständer, som dock
hysa den förhoppning, att någon nedsättning å ifrågavarande anslag framdeles skulle
kunna genom förändrad organisation beredas, bilällit, att det lör indelta arméens vapenölningar
uppförda reservationsanslag må lill 825,000 R:dr förhöjas.
Yärfviule Arméen.
9:0. Svea och Andra Lifgardes-regementena.
Sedan, med anledning af en utaf Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag
hos Kongl. Maj.t gjord underdånig framställning, Kongl. Majit dels förklarat, att tillsvidare
hvarken den ledigvarande Chefsplatsen vid Lifbevärings-regemenlet skulle tillsättas
eller nya officerare der antagas, dels ock beslutat, alt det beväringsområde, som
förut varit anslaget lill nämnda regemente, skulle fördelas på Lifgardes-regementena till
fot; samt Kongl Majit i anledning af dessa förhållanden och dä den vid sistherörda
regementen befintliga hefälspersonal, som icke kunde befrias från sin tjenstgöring i öfrigt,
vore otillräcklig för att kunna äfven besörja vapenöfningen med det sålunda dem
tillslagna beväringsmanskap, ansett nödigt, att hvartdera af Folgardes-regementena, efter
hand och i mån af tillgångar på Lifbevärings-regementets stat, erhölle tillökning i sitt
befäl med 1 Tredje Major och 4 Andre Kapitener med uppgifven aflöning af tillhopa
12,240 Ridr för hvartdera regementet eller inalles för begge regementena 24,480 Ridr;
så föreslogs af E. K. Majit vid sistsidne riksdag, att denna anslags-tillökning för Fot
-
Expeditions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse, IS:o 133. 21
gardes-regementena finge utgå i mån af blifvande tillgångar på Lifbevärings-regementets
stat, hvilken, uti Riksstalen upptagen till 31,911 R:dr 50 öre, härtill lemnade full tillgång.
Härå meddelade Rikets Ständer till svar, att de, utan alt då ingå i pröfning af
det förslag, E. K. Majit framställt för anskaffande och underhållande af erforderligt befäl
vid vapenöfningarne med Stockholms stads och läns beväringsmanskap, ansell sig
böra till E. K. Majit öfverlemna all i sådant hänseende vidtaga lämpliga åtgärder, dock
med vilkor att kostnaderna för en förändrad organisation icke finge öfverstiga det af
E. K. Majit äskade belopp 24,480 R:dr årligen, samt alt sådan förändring verkställdes
endast i den män tillgång för utgifterna, genom inträffande afgång, på Lifbevärings-regementets
stal kunde beredas;
Och har E. K. Majit, efter det, enligt hvad Slalsråds-prolokollet innehåller, det
disponibla öfverskotta! å Lifbevärings-regementets anslag, när äfven ackordsräntor för
8 vakanla underlöjlnants-beställningar blifvit såsom en utgift lagua i beräkning, uppgått
lill 10,603 R:dr, förordnat, att al de sålunda befintlige tillgängarne på Lifbeväringsregementets
stat skulle bildas fyra andre kapitens-beställningar eller två sådane vid
hvartdera af Svea och Andra Lifgardes-regeinenlena med löner ä 2,000 R:dr, samt, i
följd deraf, nu begärt, att Rikets Ständer mätte, jemte förminskning af Lifbeväringsregementets
anslag nied 8,000 R:dr, bevilja tillökning i anslagen för Svea och Andra
Lifgardes-regementena med 4,000 R:dr för hvartdera regementet.
Då Rikets Ständer vid sistlidne riksdag åt E. K. Majit öfverlätil att vidtaga lämpliga
åtgärder för anskaffande och underhållande af erforderligt befäl vid vapenöfningarne
med Stockholms stads och läns beväringsmanskap, hafva Rikets Ständer bifallit att, i
enlighet med hvad E. K. Majit nu föreslagit, jemte det Lifbevärings-regementets anslag
minskas med 8,000 R:dr eller till 23,911 R:dr 50 öre, anslagen för Svea och Andra
Lifgardes-regementena må ökas hvartdera med 4,000 R:dr.
10:o. Svea, Göta och IVen des Artilleri-regementen.
I följd af Arlilleri-depolkompaniets i Wisby öfverfiyttning till Gotlands Nationalbeväring,
har E. K. Majit föreslagit, att Artilleri-regementenas anslag må förminskas
med det för berörda depotkompani beräknade anslagsbelopp, utgörande:
Penningar R:dr 10,038: 90.
Spanmål in natura, 654,72 kubikfot, å 2 Ridr „ 1,309: 44.
tillhopa Ridr 11,348: 34.,
hvilket deremot borde tilläggas anslaget för Gotlands National-beväring, med undantag
af ett läkare-arfvode, 100 Ridr, som, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till
den här nedan omförinälda reglering af sjukvården vid National-beväringen, kunde
indragas.
I enlighet med hvad här nedan i fråga om Gotlands National-beväring finnes anfördt
och med jemnande lill siffran af den till öfverfiyttning föreslagna spanmåls-qvantitet,
hafva Rikets Ständer bifallit att Artilleri-regementenas anslag rnå förminskas med
Penningar Ridr 10,038: 90.
Spanmål in natura, 655 kubikfot, å 2 R:dr . „ 1,310: —
11,348: 9CL
11:n. Ingeniör-korpsen.
ff) I anseende till den nuvarande Sappörlruppens otillräcklighet i fält, har E. K.
Maj: t äskat anslag för uppsättning och underhåll af ytterligare ett kompani sådant
22 Expeditions-Utskottets Förslag litt underd. Skrifvelse, N:o i33.
manskap med nödigt befäl. Härtill skulle erfordras, till aflöning och underhåll, årligt
anslag af 23,529 Ridr 9 öre, samt, till underhåll af beklädnads-, remtygs-, utredningsoch
sjukvårds-persedlar, årligt anslag af 10,501 R:dr 50 öre, hvilket belopp borde tilläggas
anslaget lör “Försvarsverket i allmänhet1*; hvaremot E. K. Majit föreslagit, att,
till bestridande af kostnaderna för det nya kompaniets första uppsättning, beräknade
till 31,890 R:dr 69 öre, behöfliga medel af lörsta årens aflönings-och underhållsanslag
mätte få användas.
Med bifall lill hvad E. K. Majit sålunda föreslagit hafva Rikets Ständer funnit
skäligt bevilja den af E. K. Majit för bildande af ytterligare eli Sappör-kompani äskade
summa 23,529 Ridr 9 öre ärligen, ali å anslaget lör Ingeniör-korpsen uppföras; äfvensom
Rikets Ständer bilällil, att kostnaderna för kompaniets första uppsättning skola af
första årens underhållsanslag bestridas; varande den till underhåll al beklädnads-, remtygs-,
utrednings- och sjukvårds-persedlar äskade summa, hvilken jemväl blifvit af Rikets
Ständer beviljad, bär nedan bland anslagen för “Försvarsverket i allmänhet**
upptagen.
h) Vidare har E. K. Majit föreslagit aflönings-förhöjning, i följd af tillökade
göromål,
för Bataljons-läkaren vid Ingeniör-trupperna, från 800 till 1,200
Ridr, eller med
Ridr 400: —
för Redogöraren, från 600 lill 800 R:dr. med ,, 200: —
för presterliga göromålens bestridande, frän 180 lill 300 Ridr, med „ 120: —
tillhopa Ridr 720: —
Och har jemväl detta belopp blifvit af Rikets Ständer beviljadl.
c) Till underhåll af befintliga 3 laltbrygge-ekipager har E. K. Majit äskat tillhopa
4,500 Ridr årligen;
Och dä angeläget är, att denna vigtiga materiel behörigen vidmagthålles samt något
anslag dertill för närvarande icke finnes anvisadl, halva Rikets Ständer funnit skäligt
äfven bevilja omförmälda belopp.
EU:o. Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skoning.
Enär detta anslag icke vore fullt tillräckligt alt bestrida de kostnader, som deraf
borde utgå till vederbörande regementen, har E. K. Majit äskat, att den behöfliga tillökningen
i samma anslag måtte anvisas med 2,873 Ridr 25 öre.
Utgifterna å della anslag, hvilket i nu gällande Riks-stat är upptaget till 55,761
Ridr 50 öre, utgöra, enligt af E. K. Majit fastställd stat. lör närvarande 58,634 Ridr
75 öre; Och dä, enligt hvad Stalsräds-protokollet gifver vid handen, någon nedsättning
i de regementena tillkommande anslagsbelopp icke kan beredas, hafva Rikets Ständer
bilällit, alt anslaget till kavalleri- och artilleri-hästars remontering och skoning må
från nuvarande beloppet, 55,761 Ridr 50 öre, till 58,634 Ridr 75 öre förhöjas.
13:0. Lega för hästar till Artilleriets exercis.
Till lega m. m. för ytterligare behöfliga exercishästar vid Ingeniör-truppen har E.
K. Majit föreslagit, att på ifrågavarande anslag måtte uppföras ett lil lök ni ngsbelopp af
3,064 Ridr 6 öre:
Och har detta tillökningsbelopp blifvit af Rikets Ständer beviljadt.
Expedilions-Utskotlels Förslag lill underd. Skrifvelse, J\:o 153. 23
1 i:o. Furagering of Artilleriets och vurf vade Kavalleriets hästar.
Då det härför anvisade förslagsanslag, 350,000 R:dr, icke motsvarade de utgifter,
sorn deraf skulle bestridas, har E. K. Maj:t begärt, alt detsamma mätte i förhållande
till de årliga utgifterna höjas med 40,000 K:dr samt således i Riks-staten upptagas till
390.000 R:dr, deruti inberäknadt ett belopp af 1.618 R:dr, hvilket E. K. Maj:l ansett
behöfligt till furagering af Ingeniör-truppens ökade antal exercishästar.
Enligt hvad Rikets Ständer inbemtal, har ifrågavarande förslagsanslag under flera
år varit för dermed afsedda ändamål otillräckligt ; Och då den tillökning deri, som, på
grund af uppgjorda beräkningar, nu äskats, synes blifva behöflig, hafva Rikets Ständer
bifallit alt förslagsanslaget för furagering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar
må bestämmas (ill 390,000 R:dr årligen.
15:o. Mathållning för wans kopel vid Garnisons-regementena.
1 anledning af Rikets Ständers Revisorers i afseende på mathållningen vid Garnisons-regementena
i hufvudstaden gjorda erinran, ali, ehuru födoämnena vore till sin
beskaffenhet oklanderliga, desamma likväl vore till qvanlitelen otillräckliga, samt att
manskapet vid berörda regementen endast erhölle tvä mål om dagen, har E. K. Maj:t
låtit upprätta ny utspisningsstal för samtliga garnisonerande värfvade regementena,
grundad på manskapets utspisning med tre mål om dagen, samt, med ledning deraf,
föreslagit alt Rikets Ständer, för beredande af tillräckligare underhåll för ifrågavarande
garnisonsmanskap, måtte bevilja i det nuvarande mathällningsauslaget, 200,000 R:dr,
en förhöjning af 175,000 R:dr.
Utaf Statsråds-prolokollet hafva Rikets Ständer inbemtal, bland annat, att E. K.
Majlis och Rikets Krigs-kollegium, uppå nådig befallning, till E. K. Majit den 4 April
sistlidet år öfveriemnat förslag till utspisningsstal för manskapet vid Garnisons-regementena,
med tillkännagifvande, alt denna stat, med afseende ä Revisorernes förmälan
om födoämnenas otillräcklighet, skiljde sig från den af Kongl. Maj:t den 19 Juli 1855
för värfvade arméen fastställda, sä ali de förut till middagsporlionen bestämda qvantileter
färskt eller rimmadt kött blifvit, i likhet med hvad den för E. K. Maj:s Flotta
gällande utspisningsstal bestämmer, ökade Irån 50 lill 75 ort per man, samt i öfrigt
tillagts aftonmåltid lör hvarje man med 35 ort korngryn, 5 ort smör och kubiktum
sall; varande tillökningen i kostnad för denna utspisningsstal beräknad till 120,000
R:dr; hvarefter bemälda Kollegium, uppå anmodan af Departements-chefen, den 10 sistlidne
Oktober underdänigst aflemnal ett förändrad! förslag till utspisningsstal, hvilket
skulle vid tillämpning föranleda en ökad kostnad af 223.677 R:dr 40 öre eller, med
någon af Departements-chefen föreslagen ändring, 175,000 R:dr; Och hade sistnämnda
statlörslag blifvit lagdt till grund för E. K. Maj:ts nu gjorda nådiga framställning.
Att någon tillökning i nu gällande utspisningsstal för manskapet vid Garnisonsregementena
är af behof påkallad, lärer icke kunna förnekas; men, vid granskning och
jemförelse af de. särskilda förslagen lill utspisningsstater, har den förhöjning, som i det
af Krigs-kollegium först framlagda förslaget blifvit vidtagen, synts Rikets Ständer vara
för ändamålet tillräckligt, hvadan någon besparing i det af E. K. Maj:l äskade belopp
torde kunna ega ruin; Och hafva Rikets Ständer alltså ansett sig böra endast i så
måtto bifalla E. K. Majtts nådiga framställning, att anslaget till mathållning för manskapet
vid Garnisons-regementena blifvit frän dess nu i riksstaten uppförda belopp,
200.000 R;dr, förhöjdt lill 320,000 R:dr.
24
Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 133.
Beväringen.
16:o. Lifbevärings-regernentet.
Enligt hvad Rikets Ständer här ofvan i underdånighet anmält, har, för beredande
af tillgäng lill aflöning åt tillökadt beläl vid Lifgardes-regementena lill fot, anslaget för
Lifbevärings-regernentet, hvilket för närvarande är uppfördt med 31,911 R:dr 50 öre,
blifvit nedsatt med 8,000 Ridr; kommande alltså della regementes aflöningsanslag för
instundande statsregleringsperiod att upplagas till 23,911 R:dr 50 öre.
17 :o. Gotlands Na tio n al-be väring.
a) Sedan Militär-belalhafvaren på Gotland, uti underdånigt memorial af den 31
Augusti 1859, angående förbättrad organisation af stridskrafterna på denna ö, bland
annat, föreslagit, att del i Wisby förlagda depot-kompani a( Svea Artilleri-regemente
måtle öfverflvlias från berörda regementes lill Gotlands National-bevärings slat, för alt
med dess artilleri bilda en korps; samt Rikets Ständer, uppå E. K. Maj:ls derom
gjorda framställning, uti underdånig skrifvelse den 5 Oktober 1860, angående reglering
af utgifterna under Riks-statens 4 ide Hufvudlitel, för sin del medgifvit, alt den i frågaställda
öfverflyltningen till National-beväringens stal af ofvannämnda depot-kompani
finge verkställas, när sådant af E. K. Majit prölvades lämpligt; så bar, enligt hvad af
meranämnda Stalsråds-protokoll inhemtas, E. K. Majit den 16 Juli 1861 i nåder beslutal,
ali det å Gotland förlagda Arlilleri-depotkompani, förut tillhörande Svea Artilleri-regemente,
skall alskiljas derifrån och öfverflvitas till Gotlands National-beväring,
för att med denna bevärings förut egande artilleri bilda en korps under benämning:
“Gotlands National-bevärings Artilleri-korps.“
l följd haral har E. K. Majit nu äskat, att från Artilleri regementenas anslag må
till Gotlands National-beväring öfverfl vilas penningar och spanmål till sammanlagdt
belopp af 11,248 Ridr 34 öre. dervid från kostnaden för nuvarande depot-kompaniet,
11,348 Ridr 34 öre, blifvit afräknadt ett läkarearlvode å 100 Ridr, hvilket, under förutsättning
af Rikets Ständers bifall lill ilVågaslälld reglering af sjukvården vid Gotlands
National-beväring, ansetts kunna indragas;
Och hafva, i enlighet med hvad bär ofvan blifvit i fråga om förminskning af Artilleriregementenas
anslag anfördt, Rikets Ständer medgifvit, alt från sistnämnda anslag må
till anslaget för Gotlands National-beväring öfverfl vt tas:
Penningar Ridr 9,938: 90.
Spanmål in natura, i jeinnt tal 655 kubikfot, å 2 Ridr . . „ 1,310: —
tdlsammaus Ridr 11,248: 90.
b) Vid pröfning af ett utaf Militär-belalhafvaren på Gotland framlagdt förslag till
fullständigt ordnande af sjukvården vid Gotlands National-beväring, bar E. K. Majit
ansett sådant kunna på tillfredsställande sätt ske, om, i stället för nuvarande Sjukhusläkaren
vid National-beväringen, der anställdes en Regements-läkare, med skyldighet
alt, jemte sjukvården ej mindre vid sjukhuset i Wisby än ock vid Artilieri-korpsens
stamtrupp, besörja alla en Regemenls-läkares åligganden, äfvensom att tjenslgöra under
mötestiden såsom Rataljons-läkare vid Wisby bataljon, samt om de å Gotland redan
anställde tre Provincial-läkare, finge sig uppdraget att, jemte provincialläkare-belätt
ningen,
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 133.
25
ningen, ansvara för sjukvården inom National-beväringens öfriga tre bataljoner, mot
lämpligt arfvode; Och har E. K. Maj:t i sådant hänseende föreslagit:
Lön för en Regements-läkare R:dr 2,000: —
Arfvoden för tre Rataljons-läkare, å 500 . . . „ 1,500: —
Summa R:dr 3,500: —:
men som å Gotlands National-bevärings stat förut finnes upplagen aflöning dels för en
Sjukhus-läkare med 400 R:dr och dels för en Under-läkare med 200 R:dr, eller tillhopa
000 R:dr, har E. K. Maj:t äskat nytt anslag endast lill belopp af skilnaden, eller
2,900 R:dr.
Då Regements-läkarens åligganden icke torde blifva af vidlyftigare beskaffenhet, än
att de lemna honom godt tillfälle att medelst enskild praktik bereda sig inkomster,
samt han i och för sin tjenstgöring icke synes k omma att vidkännas några resekostnader
eller dylika särskilda utgifter, hafva Rikets Ständer ansett honom kunna med
1,500 R:dr lön åtnöjas; hvaremot Rikets Ständer mot de för Ralaljor.s-läkarne föreslagna
arfvoden icke haft något att erinra.
I enlighet härmed hafva Rikets Ständer, till ordnande af sjukvården vid Gottlands
National-beväring, beviljat en årlig summa af 2,400 R:dr att National-beväringens nuvarande
anslag tilläggas.
c) I anseende lill den betydligt ökade upphörd och det dermed förenade större
ansvar och besvär, sorn under sednare tider tillkommit Uppbörds-tjenslemannen vid
Gotlands National-beväring, har E. K. Maj:t för dem föreslagit förhöjning i aflöningen,
nemligen :
för Fällkamereraren från 750 till 1,000 R:dr; och
för Kontorsskrifvare!) från 300 till 500 R:dr.
Då Rikets Ständer härvid icke funnit något att erinra, hafva Rikets Ständer de
föreslagna löne-lillökningarne beviljat med tillhopa 450 R:dr.
d) Till komplettering af nödigt antal spel vid National-beväringens kompanier, har
E. K. Maj:l äskat 15 arfvoden ä 30 R:dr, eller tillhopa 450 R:dr;
Och då Rikets Ständer af Slatsråds-protokollel inhemta!, hurusom det är af behof
påkalladt, att hvarje kompani har minst 2 signalister eller spel, deraf vid Nationalbeväringen
nu endast 45 finnas att tillgå för 30 kompanier, hafva Rikets Ständer funnit
skäligt de äskade arlvodena till 15 spel, med tillhopa 450 R:dr årligen, bevilja.
Genom hvad sålunda blifvit i afseende på Gotlands National-beväring af Rikets
Ständer beslutadt, kommer dess anslag, som för närvarande utgör 123,814 R:dr 50 öre
att förhöjas med 14,548 R:dr 90 öre, eller till 138,363 R:dr 40 öre.
18:o. Beväringsmanskapets vapenöfning.
Härvid har E. K. Majit hemställt, alt, med bibehållande af den nu för beväringsmanskapet
bestämda exercistid af 30 dagar, fördelade på två år i lika terminer, under
det dervid stadgade vilkor, att de två beväringsklasser, som i följd häraf årligen sammandragas,
icke exerceras samtidigt, förslagsanslaget lill beväringsmanskapets vapenöfning
mätte för nästa statsregleringsperiod uppföras till ett belopp, närmare än hittills
svarande mot de årliga utgifter, sorn af anslaget skulle bestridas; Med hänseende hvartill
E. K. Maj:!, efter inhemlad kännedom om de årliga brister, som häruti under sednare
åren uppstått, föreslagit en förhöjning i detta anslag med 101,667 R:dr.
Bill. lill B. St. Prat. 1862 Sf 1863. 10 Sami. 1 AJd. .9 Haft. 4
26 Exp edit io ns- lits k o t tets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 133.
Då skäligen kan anlagas, ali en del beväringsyngl ingar skola tillgodogöra sig de
fördelar, som uppkomma genom inträde i lagligen organiserade skarpskytte-korpser och
alt antalet af beväringsskyldige, som skola undergå vapenöfning på vanligt säll, derigenom
kommer att i betydlig mån förminskas samt kostnaderna för beväringsmanskapets
öfningar att i samma mån inskränkas; hafva Rikets Ständer trott sig böra endast i så
måtto bifalla E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, att förslagsanslaget för
beväringsmanskapets vapenöfning, hvilket för närvarande utgör 458,333 R:dr, blifvit
upptaget till 500,000 R:dr årligen.
Materiel en.
19:o. Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-kollegii A/delningar.
Vidkommande detta till flerfaidiga med landt försvaret gemenskap egande föremål
afsedda anslag, hvilket, i Riks-slaten upptaget såsom reservationsanslag, nu utgör 1,140,172
R:dr 65 öre, fördelade emellan Krigs-kollegii särskilda Aldelningar för Artilleri-, Fortifikations-
och Intendents-ärenden, hafva nedannämnda förändringar ifrågakommit:
a) Enär Fortifikations- Ajde bång eris anslag till bestridande af underhållet utaf
landtförsvarels hus och byggnader i fästnings och garnisonsorter, hvilket alltsedan år
1832 utgjort 75,000 R:dr årligen, under den sednare liden, i följd af arbetslönernas
ovanliga stegring och förhöjda pris ä byggnadsmaterialier blifvit alldeles otillräckligt,
har, uppå Chefens för Ingeniör-korpsen förnyade underdåniga framställning om bebofvet
af tillökning i berörda anslag, och, sedan Krigs-kollegium tillika upplyst, att
några tillgångar från det ena eiler andra af de anslag, som åt Krigs-kollegii öfriga afdelningar
blifvit anvisade, icke kunde påräknas för omlörmälda behof, E. K. Maj:t begärt,
att Rikets Ständer måtte bevilja förhöjning i Forlifikations-afdelningens anslag af
15,000 R:dr, hvarigenom för nämnda afdelning i delta afseende blefve tillgänglig en
årlig summa af 90,000 R:dr.
Då, efter hvad vederbörande upplyst, det icke är möjligt att med nuvarande, för
längre tid tillbaka bestämda anslagssumma bestrida de utgifter, som erfordras för att i
behörigt skick underhålla Kronans i fästnings- och garnisonsorter befintliga byggnader,
hvilka under sednare åren till antalet icke obetydligt ökats, så, och enär, enligt Rikets
Ständers tanke, angeläget är att tillse, det nödvändiga reparationer å dessa byggnader
icke måtte, i saknad af medel, uppskjutas, hvarigenom underhållet onekligen blifver
dyrare, hafva Rikets Ständer ansett sig böra bifalla hvad E. K. Majit i berörda hänseende
äskat.
b) Under erinran, hurusom vid sistförflutna riksdag för Intendents-aJdelningens
behof anvisades följande extra anslag, alt under åren 1861, 1862 och 1863 årligen,
i likhet med hvad för en del af dem redan under nästföregående statsregleringsperiod
egt rum, utgå, nemligen :
till förhöjning i beklädnadspassevolansen vid Svea och Andia Lifgardes-regementena,
Lifgardet till häst, Husar-regementet Konung Carl XV och Sappörkompaniet
R-dr 35,113: 78.
till enahanda kostnad vid Svea och Göta Artilleri-regemente . „ 15,187: 91.
„ „ „ vid Wendes Artilleri-regemente . . . „ 4,335: 32.
till indelta arméens utredning, såsom fyllnadsanslag „ 4,963: 83.
samt lill underhållande af beväringsmanskapets beklädnad, i anledning
af utsträckt exercistid
189,000: —
eller tillhopa R:dr 248,600: 84.
Expeditioiis-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 133. 27
har, då dessa afgifter, uti hvilka, med hänseende lill stegrade pris å beklädnadsmaterialier,
särdeles kläden och yllevaror samt läderpersedlar, äfvensom förhöjda arbetslöner,
nedsättning icke kunde förväntas, vore af beskaffenhet att tillhöra del ordinarie anslaget
för Försvarsverket till lands i allmänhet, E. K. Majit, i enlighet med Krigs—kollegii
hemställan, föreslagit, att förestående anslagsbehof måtte å ordinarie stat uppföras med
248,000 Ridr 84 öre.
Rikets Ständer, som haft del af de med vederbörande passevolantörer upprättade
kontrakt, äfvensom öfrige handlingar, hvilka legat till grund för E. K. Maj:ts nådiga
framställning i detta ämne, hafva, vid pröfningen af denna fråga, visserligen funnit de
af E. K. Majit för berörda ändamål äskade anslagsmedel vara för Intendents-afdelningen
behöfliga äfven för nästkommande slatsregleringsperiod; men då, enligt Rikets
Ständers tanke, inträffade förändringar i varuprisen böra vid detta anslags bestämmande
hvarje gång komma under betraktande, pä del att, om nedsättning i prisen egt
rum, en deremot svarande lättnad må Statsverket beredas, samt det jeinväi kan blifva
nödvändigt, derest passevolantörernes anspråk alltjemt ökas, att tillse, om icke de fördelar,
passevolansen lör Kronan onekligen medför, kunna vinnas på annat sätt, med
mindre uppoffringar för Statsverket, hafva Rikets Ständer ansett sig förhindrade att bifalla
E. K. Majlis nådiga Proposition i hvad densamma afser beloppens uppförande å
ordinarie stat.
Deremot hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad förut egt rum, anvisat den äskade
summan 248,000 Ridr 84 öre, alt under hvartdera af åren 1804, 1805 och 1800 fortfarande
från Riksgälds-kontoret utbetalas.
c) Derjemte, och enär, dels lill följd af förnyade prisregleringar, dels af andra
orsaker, som i Satsråds-protokollet omförmälas, E. K. Majit genom särskilda nådiga
Bref af den 12 Februari och den 3 December 1801 samt den 14 Januari 1802, funnit
sig föranlåten att, för passevolansens fortfarande, bevilja passevolantörerne vid nedannämnda
regementen följande ytterligare tillökningar i deras beklädnadsanslag, nemligen:
vid Svea och Andra Lifgardes-regementena samt Sappör-kornpaniet årligen under nuvarande
slatsregleringsperiod 10,212 Ridr 12 öre, vid Lifgardet till häst för åren 1802
och 1863 årligen 1,594 Ridr samt slutligen vid Hussar-regementet Konung Carl XV
jemväl under sislberörda 2me år årligen ett belopp af 14,541 Ridr 58 öre, har E. K.
Majit begärt, att dessa tillökningar, utgörande tillsammans 26,347 Ridr 70 öre, likaledes
måtte såsom ett intendents-afdelningens behof varda å ordinarie stat uppförda.
Af enahanda skäl, som i föregående punkt blifvit andragna, hafva Rikets Ständer
ej funnit tjenlig! alt förevarande nådiga framställning på annat sätt bifalla, än att ofvanberörda,
för Intendents-afdelningens behof afsedda medel, utgörande tillhopa 26,347
Ridr 70 öre årligen, varda för nästkommande 3:ne år såsom extra anslag anvisade till
utgående Irån Riksgälds-kontoret.
Varande, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer sålunda beslutat, dessa belopp
upptagna å bärhos fogade öfver de extra anslagen upprättade tabell, Litt. B.
d) Då, på sätt här ofvan under punkten llio a) blifvit i underdånighet anmäldt,
Rikets Ständer bifallit E. K. Majlis nådiga framställning om uppsättning af ett nytt
kompani, ingeniör-trupper, hafva Rikets Ständer funnit sig äfven böra bevilja det årliga
anslag af 10,501 Ridr 50 öre, hvilket E. K. Majit ansett behöfligt till underhåll af
kompaniets beklädnads-, remtygs-, utrednings- och sjukvårds-persedlar.
e) Eldigt hvad af E. K. Majlis nådiga Proposition och dervid fogade Statsrådsprotokoll
ir\hemtas, hade, — sedan Rustbållarne vid Bohus läns regementes södra bataljon,
genom befullmägtigade ombud, underdånigst anhållit, att berörda bataljon, hvilken,
jemlikt Kongl. Brefvet den 3 Mars 1852, fortfarande tillåtits förblifva infanteri
28 Ectp edil i o lis-(lU- It ottel* Förslag till anderd. Skrifvelse, i\:n 133.
intill den 1 Januari 1863, måtle, på sätt Rikets Ständer vid 1840 och 1841 årens
riksdag, för deras del, beslutat, förvandlas till ständigt infanteri under enahanda vilkor,
som för regementets norra bataljon blifvit bestämda, — E. K. Majit den 17 Juni lörlidet
år bifallit denna rusthållarnes ansökning och den 18 påföljde September fastställt
ett i sådant afseende till E. K. Majits nådiga pröfning framlagdt, äfven af beinälde
rusthållare godkändt förslag till knektekontrakt. Då emellertid, till följd af denna södra
bataljons förändring till rothållsinfanleri, Statsverkets kostnader för beklädnad, kapotter,
remtyg, tross och utredning samt gevärspersedlar åt de 400 nummer, hvaraf
bataljonen består, enligt en i Krigs-kollegiurn deröfver verkställd uträkning, uppginge
lill sammanlagdt 9,116 R:dr, har E. K. Majit begärt alt denna summa måtte al Rikets
Ständer anvisas samt deraf 3,‘200 R:dr få tilläggas Intendents-afdelningen lör underhåll
af kapotter, remtyg, tross och utredning, 580 R:dr tilldelas Artilleri-afdelningen lör gevärspersedlarnes
underhåll, samt återstoden 5,336 R:dr tillfalla anslaget lill lif- och
släpmunderingar vid rotebållsregementena, från hvilket sistnämnda anslag bataljonens
beklädnadskostnad skulle bestridas; hvaremot E. K. Majit ansett det hittills lill Kongl.
Majits nådiga disposition ställda öfverskott af indelningsräntorna vid bataljonen och
hvilka, enligt meddelad uppgift, under åren 1858, 1859, 1860 och 1861 utgjort sammanlagdt
'28,911 Ridr 50 öre eller årligen i medeltal 7,227 R.dr 87 öre, i stället böra
till Statsverket indragas och för Statens utgifter i allmänhet användas.
Denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer funnit godt bifalla;
Varande, i öfverensstämmelse med hvad nu blifvit i underdånighet anmäldt, de
ifrågakomne tillökningarne under behörige anslagstitlar uppförda å den öfver Hufvudt
i tel n uppgjorda Tabell, Lil. A; Och komma, vid beräkningen af Statsverkets inkomster,
att såsom tillgäng upptagas ofvan om förmälda 7,227 Ridr 87 öre.
20:o. Lif- och släpmunderingar vid RotehåUs-re.gementenu.
Då delta anslag, i nu gällande R i k s-s tat upptaget till 232,000 Ridr, under åren
1861 och 1862 befunnits otillräckligt för dermed alsedda ändamål, samt deri årligen
uppstått brist af omkring 19,800 Ridr, hvartill, på sätt nyss är nämndt, för nästa statsreglering
tillkommer en ytterligare utgift vid Bohus läns regementes södra bataljon i
och för beklädnadskostnaden, beräknad till 5,336 Ridr årligen, bar E. K. Majit äskat
en förhöjning uti förevarande anslag med i jemnt tal 25,200 Ridr.
Af Krigs-kollegii i ämnet afgifna underdåniga utlåtande inhemtas, att berörda anslag
varit otillräckligt i följd af dels stigande arbetslöner och värden å kläden och lädereffekter,
dels den förhöjning i prisen, till full likhet med de vid inköp gällande,
Kollegium nödgats bestämma å de persedlar, som ingå i beräkningen af Beklädnadsdireklionernas
årsanslag; Och hafva, vid sådant förhållande samt på skäl, som till stöd
för denna nådiga framställning i Statsråds-protokollet vidare finnas anförda, Rikets
Ständer beviljat den begärda förhöjningen i nämnda anslag med 25,200 Ridr.
21 :o. Salpeter-uppköp.
Vid sistlidne riksdag, då E. K. Majit föreslog att det å Riks-staten uppförda anslag
för salpeter-uppköp skulle från sitt dåvarande belopp, 270,000 Ridr, nedsättas med
100,000 Ridr och sålunda upplagas till 170,000 Ridr, med vilkor att salpeter-fondens
tillgångar orubbade bibehölles och räntan deraf finge användas till dithörande utgifters
bestridande, yttrade Rikets då församlade Ständer, att, enär salpeter-fondens utgifter
för allönings-, pensions- och transport-kostnader m. m. under åren 1854—1857 i me
-
Eapeditions-IJIsko!Iets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 133. 29
deltal årligen öfverskjutii dess ränteinkomster endast med omkring 19,000 Ridr, och
dessa utgifter icke kunde antagas framdeles komma ali uppgå lill högre belopp, ulan
snarare förmodades komma att, i män af minskadt salpeter-uppköp, nedgå, samt lill del
uppgifna ärliga beholvet af omkring 2,000 centner salpeter för tillverkningen af krigskrul
skulle, efter 45 Ridr för cenlnern, erfordras ett belopp af 90,000 Ridr, men hvad
derutöfver levererades komma alt för salpeterfondens räkning försäljas, syntes fondens
utgifter, utöfver ränteinkomsternas belopp, icke kunna uppgå lill högre summa än omkring
109,000 R:dr årligen, hvadan berörda anslag, med afseende härå, af Rikets Ständer
bestämdes i rundt tal till 110,000 R:dr. Enligt hvad E. K. Majit uti nu aflälna
nådiga Proposition behagat gifva tillkänna, hade denna nedsättning i anslaget föraidedt
dertill, alt E. K. Maj:l funnit nödigt alt rörande salpeter-ärendenas handbafvande meddela
nya föreskrifter, hvilka, upptagna i nådigt Bref af den 29 Januari 1801, bland
annat innefatta, att den qvantitet salpeter, rå eller trublerad, som icke erfordrades för
årliga kruttillverkningen eller till ett för densamma behöfligt reservförråd af 2,000 centner,
motsvarande eli års behof af sistnämnda slag, borde försäljas och försäljningsmediet)
ingå till salpeter-londen, hvilken skulle, derest E. K. Majit icke annorlunda förordnade,
hällas vid eli belopp af 800,000 Ridr.
Dä emellertid, efter utländsk salpeters befriande från införseltull vid 1859 års ingång,
erfarenheten visat, att sådan vara af fullgod beskaffenhet kunde härstädes erhållas
för eli inköpspris af 30, högst 40 R:dr cenlnern, under det inlösningspriset för
svensk salpeter varit alltifrån 1854, såsom uppmuntran för denna tillverkning, bestämdt
till 45 R:dr, hvarjemte upprätthållande af den sålunda uppmuntrade binäringen medfört
en mängd andra utgifter till så betydligt belopp att kostnaden för hvarje inlöst centner
under åren 1858 och 1859 i medeltal uppgått ända till 57 R:dr 85 öre, men de uppoffringar,
hvilka Statsverket underkastades icke blott genom den för krigskrut behöfliga
varans inlösande till vida högre pris, än det i handeln allmänt gällande, utan äfven genom
förluster vid den för Kronans behof öfverflödiga varuqvanlitetens loryttrande, eller
genom omöjligheten att för densamma finna köpare, vore alltför betydliga att längre tid
böra fortsättas; — har E. K. Majit ansett, att, om lösningspriset för inhemsk salpeter
nedsätles från 45 Ridr till 40 R:dr cenlnern, samt således komme att för de till krigsbruk
påräknade 2,000 centner utgöra 80,000 Ridr om året, och öfriga kostnader för
salpeterverkel jemväl frän nästa statsregleringsperiods början inskränktes till hvad, efter
den minskade rörelsen, blefve oundgängligt, samtliga utgifterna för ifrågavarande behof
skulle kunna betäckas med räntan, efter 5 procent, å den redan samlade till minst
800.000 Ridr beräknade fonden, eller ärligen 40,000 Ridr, jemte ett årligt statsanslag
af 00,000 Ridr; Och liar, på grund häraf E. K. Majit föreslagit alt anslaget till salpeteruppköp,
vid sednaste riksdag bestämdt lill 110,000 Ridr, nu må nedsättas med
50.000 Ridr och således upptagas till endast 00,000 Ridr.
Vid handläggning hos Rikets Ständer af detta ärende, har blifvit ifrågasatt, huruvida,
lill följd al den förändring krut- och salpeter-tillverkningen under sednare åren
undergått, det fortfarande må vara behöfligt att. jemte ärliga statsanslag, bibehålla den
s. k. salpeter-fonden och om icke dess tillgångar möjligen skulle kunna lill Riksgäldskontoret
öfverlemnas, emot det alt erforderliga medel för upphandling af salpeter m.
m. blefve af Rikets Ständer särskildt anvisade. Den lätthet hvarmed numera från utlandet
kan inköpas god salpeter till billigare pris, än hvartill denna vara härstädes vanligen
erhålles, salpeter-näringens aftagande inom landet, jemte flere andra omständigheter,
synas ock, enligt Rikets Ständers lanke, böra föranleda dertill, alt salpetertillverkningen,
som i allmänhet medför ringa fördel för jordbrukaren, ej vidare bör åtminstone
i någon vidsträcktare mån, från Statens sida uppmuntras. Under sådana för*
30 Ea p ed ilians- U/sk o t tets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 433.
hållanden och då följaktligen Statens omkostnader för anskaffande af behöflig salpeter
måste väsendtligen kunna inskränkas, torde en så beskaffad åtgärd, som här blifvit antydd,
böra komma under öfvervägande. För vidtagande af en förändrad reglering i
detta hänseende erfordras likväl en fullständig utredning af ämnet; men då emellertid,
enligt hvad kändt är, Salpeter-fonden, utom de utgifter, som af densamma egentligen
bort bestridas, vid flera tillfällen blifvit anlitad för fyllande af behof, hvilka varit helt
och hållet främmande för fondens ursprungliga bestämmelse, samt användandet, på sådant
sätt, af en icke obetydlig del utaf fondens medel under en lid, då dess tillgångar,
vida mera än nu, logos i anspråk för salpeter-näringens understödjande m. m., nogsamt
antyder alt någon väsendtlig olägenhet ej bör kunna uppslå, om numera, sedan
förändrade förhållanden i afseende ä salpeter-ärendena inträdt, nämnda fond indrages
och i stället beviljas bestämda anslag, tillräckliga för de utgifter, som fonden är afsedd
att betäcka; hafva Rikets Ständer för sin del ansett, att en dylik åtgärd skulle vara
ändamålsenlig.
I öfverensstämmelse härmed hafva alltså Rikets Ständer, som, med godkännande
af den utaf E. K. Majit, i ofvan berörda hänseende gjorda beräkning, för nästa statsregleringsperiod
anvisat, till salpeter-uppköp, ett årligt anslag af 60,000 R:dr, — tillika
funnit sig böra hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. Majit låta
tillse, huruvida salpeterfonden må kunna indragas, samt vid nästa riksdag låta afgifva
förslag lili salpeterväsendets ordnande, grundadt på fondens öfverlemnande till Riksgäldskontoret
och uppförande i stället å Riksstaten af det anslagsbelopp, som för anskaffande
af erforderlig salpeter finnes behölligt.
Diverse anslag.
22:o. Rese- och traktamenls-penningar.
Sedan Krigs-kollegium upplyst, att bristerna i det å 4:de Hufvudtitelu till Resrock
troJctaments-penningar uppförda förslagsanslag under åren 1850, 1860 och 1861
utgjort tillhopa 140,838 Ridr 98 öre, eller i medeltal, för år, 46,946 R:dr 33 öre, har,
enär Rikets Ständers sistnämnda år församlade Revisorer jemväl ansett tillökning i berörda
anslag vara behöflig, E. K. Maj:l begärt, ali nämnda anslag, i nuvarande Riksstat
uppfördl till endast 11,350 R:dr, måtte med 46,650 R:dr förhöjas och således hädanefter
upptagas lill 58,000 R:dr;
Och då Rikets Ständer anse del i allmänhet vara angeläget att vid förslagsanslagens
bestämmande utgifterna, så vidt möjligt är, beräknas och upplagas i närmaste
öfverensstämmelse med verkliga behofven, hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts
ofvanberörda nådiga framställning lemnat bifall.
23:o. Uti en den 30 December nästl idet år till Rikets Ständer a flåten nådig Proposition
har E. K. Majit fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, alt redan vid
1856—1858 årens riksdag förslag blifvit af K. Majit framstäldt derom, att medel måtte
anvisas lör inrättande af ridskolor, hvarest det vid kavalleriet och artilleriet äfvensom
vid Generalstaben inträdande befäl kunde ega tillfälle alt förvärfva nödig färdighet i
/
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 433. 31
ridkonsten och der äfven passande elever skulle kunna utbildas till beridare och stallmästare
vid regementena. Det af K. Maj:t då framställda förslag om två ridskolors
inrättande, den ena vid Strömsholm och dea andra vid Malmö, hade emellertid oj blifvit
af Rikets Ständer bifallet, enär Rikets Ständer för sin del ansågo behofvet al' dylika
undervisningsanstalter ej vara så tvingande, att icke dermed kunde tills vidare anstå,
helst Statens tillgångar då togos i anspråk lör mångfaldiga andra, mera vigtiga behof,
och för öfrigt, enligt Rikets Ständers tanke, tillfälle ej saknades till erhållande af
undervisning i ridkonsten, dels genom private lärare, dels genom de vid kavalleri-regementena
anställde stallmästare.
Då emellertid nu mera än sex år förflutit sedan denna fråga väcktes, och dä bristen
vore lika, om ej mera kännbar, hade E. K. Majit ansett Sig böra åt den tillförordnade
Landtförsvars-komitéen uppdraga att vidare utreda de härmed sammanhang
egande omständigheter; Och hade bemälde komité uti derom afgilVet särskildt betänkande,
på anförda skäl, föreslagit: alt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den plan,
som 1856 års för denna angelägenhet särskildt tillsatta kommission framlagt och på
hvilken K. Maj:t jemväl grundat Sin förra tili Rikets Ständer gjorda framställning i
ämnet, ridskolor, så skyndsamt som möjligt, måtte inrättas; för hvilket ändamål Komiléen
tillika uppgjort förslag öfver Statsverkets kostnader för de tvänne ifrågaställa
ridskolorna, den ena vid Strömsholm och den andra i Malmö; upptagande komiléens
förslag för en ridskola vid Strömsholm årliga utgifter till ett sammanlagdt belopp af
14.200 R:dr.
Öfver delta förslag hade sedermera såväl vederbörande Stuteri-chefer sorn StuteriÖfver-Styrelsen
blifvit hörda, hvarefter Landtförsvars-komitéen ytterligare i ämnet sig
utlåtit; Och hade härvid, bland annat, Stuteri-myndigheterna framställt vissa betänkligheter
i afseende på ridskolornas ställande i sammanhang med stuterierna, under förmenande,
att sådant kunde ofördelaktigt inverka på stuteriernas egentliga ändamål eljer
hästalvelns förbättrande; hvarjemte Stuteri-Öfverstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke den
vid Strömsholm afsedda ridskolan heldre skulle kunna förläggas i Upsala eller Stockholm.
Då emellertid upplyst blifvit, alt nuvarande stall och ridhus i Upsala icke lemna
utrymme för annan ridskola än den, som der förut är inrättad för den akademiska
ungdomen, och det blefve nödigt att derstädes liksom i Stockholm, om ridskolan skulle
dit förläggas, uppföra särskilda lör densamma oumbärliga byggnader, har E. K. Majit
ansett en ridskolas inrättande i någondera af dessa städer komma att medföra en kostnad,
vida öfverstigande den, sorn erfordras för en sådan vid Strömsholm, hvarest beböfliga
byggnader lill större delen redan finnas att tillgå; Och då E. K. Majit, som
icke eller velat för det närvarande hos Rikets Ständer äska några medel till den jemväl
af Landtförsvars-komitéen ifrågaställa ridskolan i Malmö, i öfrigt funnit Strömsholm
vara för en ridskola i mellersta delen af riket det mest lämpliga ställe, samt de
framställda betänkligheterna emot en ridskolas förläggande derstädes icke syntes böra
utgöra hinder för förslagets verkställighet i detta hänseende, helst de anförda svårigheterna
ansetts lätt kunna undanrödjas; har E. K. Majit begärt, att Rikets Ständer,
för organiserande af en ridskola vid Strömsholm, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
förbemälda Komités algi Ina förslag, dels måtte anvisa, ej mindre ett ärligt anslag af
14.200 R:dr, enligt ofvanberörda förslag, alt å ordinarie stat under 4:de Hufvudtiteln
uppföras, än ock ett extra anslag för en gång af 18,000 Ridr till stallbyggnad på
stället, dels äfven medgifva, att, intilldess ridskolan kunde komma i fidi verksamhet,
af årsanslagen finge användas det belopp, som erfordras till anskaffande af sadlar och
32 Expeditions-UtskoHets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 133.
betseltyg, till bostads anordnande ål stallmästaren, samt till nödiga möbler åt eleverna
m. m. lör skolans komplettering.
Rikets Ständer hafva tagit denna E. K. Maj:ls förnyade nådiga framställning i öfvervägande;
Och, ehuru det förr eller sednare torde blifva nödigt att tillvägabringa en
lämplig anstalt, der kavalleriets befäl kan erhålla undervisning i ridkonsten samt tillfälle
till nödig utbildning i hästdressyr beredas dem, som egna sig åt Stallmästarebefattningar
vid kavalleri-regementena, har det dock visat sig, all meningarna om det
lämpligaste sättet alt åstadkomma en dylik anstalt äro särdeles skiljaktiga; och då
uppenbart är, att endast vid Strömsholm en ridskola kan inrättas och underhållas för
det af E. K. Majit äskade anslagsbelopp, hvilket med skolans ordnande på annat ställe,
utan tvifvel skulle blifva otillräckligt, hafva Rikets Ständer ansett, att med ridskolans
inrättande bör anstå, intilldess åsigterna om lämpligaste stället för densamma blifvit
sammanjemkade och en tillförlitlig beräkning af de framtida underhållskostnaderna kunnat
ega rum, helst ytterligare anledning för uppskof med denna fråga äfven nu förefinnes
i de ökade anspråk på Statsverket, som under riksdagen framkommit;
Och hafva Rikets Ständer alltså funnit sig förhindrade att till E. K. Majits omförmälda
nådiga Proposition lemna bifall.
24:o. Öfriga till Fjerde Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag, än de, uti hvilka,
på sätt det föregående innehåller, någon förändring nu blifvit af Rikets Ständer beslutad,
hafva, enligt hvad hosfogade tabell Litt. A. närmare utvisar, blifvit upptagna lill
enahanda belopp, som uti nu gällande riksstat;
Kommande, i följd häraf, och sedan anslaget till skrifmaterialier och expenser m.
in. för LandtlÖrsvars-deparlementels Kansli-expedition, hvilket för närvarande utgör
2,890 R:dr 32 öre, blifvit, för summans jemnande, ökadt med 40 Ridr 66 öre, Hufvudtitelns
samtliga till ordinarie stalsregleringen hörande anslag att uppgå till 9,206,200
Riksdaler.
Till de Landtförsvarets behof, för hvilka tillfälliga eller extra anslag påkallats,
hafva nedannämnda belopp dels blifvit af E. K. Majit äskade, dels eljest hos Rikets
Ständer ifrågakommit, att för vissa år för en gång anvisas:
För Artilleri behof.
25:o. Till anskaffande af 20 st. rafflade ströfva kanoner samt lavetter med
släpor af jern, äfvensom projektiler och attiralj har E. K. Majit äskat ett anslag af
110,000 Ridr, att under loppet af närmaste tre år utgå med en tredjedel årligen.
Enligt ofvanberörda Statsråds-protokoll grundar sig denna nådiga framställning på
ett förslag af General Fälltvgmästaren, som, ehuru han antagit för sannolikt att ännu
under en längre tid de grofva slätborrade kanonerna med dertill hörande massiva och
ihåliga projektiler komma att fortfarande utgöra den hufvudsakligaste bestyckningen å
så väl land- som sjöfästningar, likväl fästat uppmärksamheten derå, att, sedan numera
Exp e t! i tia n .v - lits kott e ts Förslag lill underd. Skrifvelse, IS: o 133. 33
grofva refflade kanoner sä allmänt inom arméer och lloltor vunnit antagande, det jemväl
blifvit nödvändigt att förse fästningar med sistnämnda pjeser, på det man, när lokalen
sådant tillåter, redan på de längre alstånden, der dessa pjeser egde en de slätborrade
kanonerna vida öfvervägande träffsäkerhet, skulle komma i tillfälle att mäla sig
med det fiendtligt artilleriet. 1 anledning häraf hade ock General-Fältlygmäslaren hemställt,
att —, sedan genom anställda försöksskjutningar med refflade kanoner af gröfre
kalibrar, om nödvändigheten hvaraf General-Fälttygmästaren äfven gjort framställning,
sådana resultat vunnits, att man med ledning af dessa försök blifvit öfvertygad rörande
lämpligaste reffelsystem, konstruktion m. m. för sådana artilleripjeser, — ofvanberörda
antal refflade kanoner med tillhörande lavetter och släpor af jern jemte 2,000 st. projektiler,
eller 100 st. för hvarje pjes, mätte anskaffas; varande kostnaden härför beräknad
till den af E. K. Maj:t nu äskade summa samt kanonerna alsedda såväl att ingå
uti fästningarne Waxholms och Carlstens nuvarande bestyckning, som äfven uti den
bestyckning, hvilken lör det snart färdigbyggda utanverket å Hindö invid Waxholm erfordrades.
Och skulle, enligt General-Fälltygmästarens förslag, Waxholm och Carlsten
hvardera erhålla 8 kanoner samt å befästningarne å Rindön uppställas 4 kanoner, för
att användas å sådana ställen inom dessa fästen, der längre skotthåll erbjöde sig.
Redan vid förra riksdagen erkändes vigten och nödvändigheten deraf att äfven
Svenska arméen tillegnade sig denna nya, i flera främmande arméer införda krigsmateriel.
Rikets då församlade Ständer beviljade ock det anslag, hvilket af E. K. Majit då
äskades till anskaffande af refflade kanoner för 3:ne fältbatterier, och den erfarenhet,
sorn sedan denna tid vunnits, har icke jäfvat omdömet om nämnda vapens förträfflighet.
— Rikets Ständer hafva således vid pröfnirigen af E. K. Maj:ts nu gjorda nådiga
framställning funnit sig älven böra tillhandahålla E. K. Majit medel för anskaffning af
refflade fästningskanoner och det är endast i fråga om antalet pjeser, som nu borde
inköpas, och ställena för deras användande, som Rikets Ständer icke i allo kunnat biträda
E. K. Majlis nådiga förslag. Det har nemligen förekommit Rikets Ständer, som
skulle bestyckning af Carlstens fästning med kanoner af ofvannämnda beskaffenhet kunna
utan olägenhet, åtminstone lills vidare, uppskjutas och således för nästa statsregleringsperiod
endast behöfva anvisas hvad som erfordras till anskaffande af dylika kanoner
för de mera vigliga befästningarne vid Waxholm och Rindö, hvilka enligt Rikets
Ständers tanke, torde företrädesvis böra bestyckas. Härigenom skulle antalet refflade
kanoner, som nu böra anskaffas för fästningarne, kunna nedsättas till 12, och, dä kostnaden
för hvarje' kanon med tillbehör, enligt af vederbörande uppgjord beräkning, uppgår
till 5,500 R:dr, den begärda anslagssumman följaktligen minskas med 44,000 R:dr.
Och hafva Rikets Ständer alltså, i öfverensstämmelse härmed, till anskaffande under
nästkommande stalsregleringsperiod af 12 st. refflade kanoner, samt lavetter med släpor
af jern, äfvensom projektiler, beviljat ett extra anslag af 66,000 R:dr, att med en
tredjedel årligen utgå.
26:o. För att, inom en icke alltför aflägsen framtid kunna af den härstädes sednast,
eller år 1860, antagna gevärsmodell, i förening med redan anskaffade gevär af
sednare modeller, bilda ett nytt upplag af tidsenliga och med utländska fullt jemförliga
krigsgevär, någorlunda motsvarande arméens första behof i händelse af en påkommande
mobilisering, hade såsom i Statsråds-protokollet meddelas, General-Fälltygmästaren
hemställt, att för de tre år, närmaste statsreglering komme alt omfatta, en ärlig tillverkning
af 8,000 gevär måtte fä ega rum och nödiga medel dertill beredas eller beräkning
af 37 R:dr 50 öre för hvarje gevär i tillverknings- och besigtningskostnad,
hvarigenom Kronan vid 1867 års slut skulle ega 56,000 till krigsbruk fullt tjenliga geBih.
till B. St. Pro t. 1862 fr '1803. 10 Sami. 7 Afd. 9 Haji. 5
34
Expeditions- Utskö ttets Förslag till underd. Skrifvelse, Nio 135.
vär af nyaste modeller; men E. K. Maj:t har, med fästadt afseende å de många andra
vigtiga militära behof, för hvilka Statens tillgångar tagas i anspråk, ansett nedsättning i
det föreslagna beloppet kunna ske och tillverkningen inskränkas till 5,300 å 5,400 gevär
hvarje år samt derföre begärt att Rikets Ständer måtte till anskaffande af 16,000
refflade Infanteri-"evar af 1860 års modell, å 37 R:dr 50 öre st., bevilja ett extra
anslag af 600,000 R:dr, att utgå med en tredjedel eller 200,000 R:dr årligen.
Då Rikets Ständer anse det vara ett af försvarsverkets angelägnaste behof alt ar
méen,
så fort sådant möjligen ske kan, blifver försedd med ett tillräckligt förråd af
dugliga vapen, men delta behof ännu icke är så afhjelpt, att ju icke betydliga uppoffringar
ytterligare torde erfordras för att bringa Kronans gevärsförråd i fullständigt skick,
hafva, med bifall till E. K. Maj:ts nådiga framställning, Rikets Ständer till anskaffande
af nyssnämnda antal refflade infanteri-gevär anvisat en summa af 600,000 R:dr, att
under nästkommande tre år utgå med en tredjedel årligen.
27:o. Vidare har E. K. Maj:t i nåder föreslagit att Rikets Ständer måtte bevilja ett
extra anslag af 75,000 R:dr till anskaffande af 2,000 refflade infanteri-gevär, för ersättande
af ett lika antal sådana gevär, som skulle från Kronans förråd utlemnas till de i riket
bildade frivilliga skarpskytteföreningar, enligt grunder, sorn i Slatsråds-protokoliet
finnas närmare bestämda; hvarjemte E. K. Maj:t funnit nödigt äska Rikets Ständers
medgifvande dels till utdelande från Kronans förråd af äldre exercis-gevär under längre
tid, än den E. K. Maj:t hittills ansett Sig böra med högst ett år bevilja, dels ock till
föreningarnes berättigande, att å dessa sednare gevär göra de förbättringar, hvartill anledning
kunde förefinnas.
De i berörda Statsråds-protokoll angifva grunder för gevärens utlemnande voro,
alt desamma borde med all möjlig omvårdnad skötas och bevaras samt icke begagnas
vid andra öfningar än målskjutning; hvadan särskildt för exercis afsedda gevär borde
tillhandahållas alla skarpskytteföreningar, som det bos Kongl. Maj:t begärde, så långt
förråden, efter beräkning af arméens eget behof, del medgåfve, och, för att i någon
mån afhjelpa bristen på målskjutningsgevär, borde till hvarje förening, som deraf vore i
behof, — och hvilket hufvudsakligen inträffade i landsbygden, — ett sådant gevär utlånas
för hvar tionde man, som i föreningen vore inskrifven, med skyldighet för vissa
af föreningen utsedda och uppgifna, personer att ansvara för gevärets återlemnande i
godt skick.
Skarp ammunition borde, på sätt E. K. Maj:t redan derom förordnat, föreningarne
tillhandahållas för ett pris, motsvarande det Kronan derför finge vidkännas, med jemväl
förut stadgadt vilkor att, för bestämmande af tillverkningens myckenhet, reqvisitio
ner
derå borde inom viss tid för hvarje år ingifvas.
Att beräkna den styrka, hvartill de frivilliga skarpskylte-korpserna knnde komma
att uppgå, vore, med ledning af hittills vunnen erfarenhet, icke görligt, men om man
för de fyra närmaste åren antoge den uppgå till 20,000 man, kunde man anses hafva
någorlunda träffat det rätta. Med antagande deraf skulle behofvet af exercisgevär blifva
20,000, och då i förråden funnes ett motsvarande antal för ändamålet passande gevär,
skulle i detta afseende intet hinder möta. Till målskjutningsgevär skulle sålunda
efter ofvan upptagna beräkning erfordras 2,000 st., hvilka kunde utlemnas af redan
i förråden befintliga gevär, om medel lill ersättning deraf blefve anvisade.
1 sammanhang med denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer till pröfning
förehaft särskilda hos Rikets Ständer väckta förslag dels att för nästa statsregleringsperiod
ett förslagsanslag af 30,000 R:dr årligen måtte anslås lill aflönande af Instruktörer
för skarpskytte-föreningarhe, efter beräkning af 3 R:dr för hvarje man, dels att
medel måtte beviljas att årligen utgå ej mindre till premier för de skarpskyttar, som
Eoep editions-Ut sk otte ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 133.
35
vid målskjutningar ega mesta träffsäkerhet, än äfven till utdelning af skarp ammunition
åt hvarje skarpskytt, sorn i exercis och målskjutning deltoge.
Att frivilliga skarpskytteväsendet, derest det fortfarande af nationen omfattas med det
allvar och det varma nit, hvarmed denna fosterländska angelägenhet hittills i alla delar
af landet blifvit upptagen, bör komma alt för rikets försvar och betryggande af dess
sjelfständighet blifva af oberäknelig vigt och betydelse, anse Rikets Ständer allmänt erkändt.
Såväl E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, som de hos Rikets Ständer
väckta förslag, och hvad i anledning deraf blifvit hos Rikets Ständer anfördt ådagalägger
jemväl att skarpskytteföreningarnes understödjande från Statens sida allmänt
blifvit belrakladt såsom särdeles vigligt. Endast i fråga om beskaffenheten af delta understöd
och de föreslagna anslagens belopp hafva åsigterna varit delade.
Då i eli så glest befolkadl land, som Sverige, skarpskytteföreningars ordnande och
utbildande måste vara förenadt med större svårigheter och kostnader, än under andra
förhållanden kan vara fallet, anse Rikets Ständer det ock vara synnerligen angeläget
att Staten, ulan mehn för skarpskytterörelsens sjelfva lifsprincip, frivilligheten, nu i rörelsens
början gifver det understöd, detta fosterländska sträfvande onekligen förtjenar,
enär eljest det hos nationen vaknade intresset för saken möjligen kunde småningom
förgå, i fall de materiela hindren blefve alltför svära att öfvervinna. Men då med frivilligheten
oskiljaktigt sammanhänger förpligtelse!: för hvarje medlem af skarpskytteförening
att, så framt han dertill ej är alldeles oförmögen, meddelst egna uppoffringar förskaffa
sig vapen och bestrida de med öfningarne förknippade kostnader, torde Statens
mellankomst endast böra afse att undanrödja de största svårigheterna och i någon mån
underlätta de enskildes för det allmänna gagneliga bemödanden. Rikets Ständer hafva
ock ansett synnerligen välbetänkt den af E. K. Maj:t nådigst föreslagna åtgärd, att tillhandahålla
skarpskytteföreningarna till begagnande målskjulningsgevär till tillräckligt antal.
En del föreningsmedlemmars oförmåga all åtminstone för tillfället anskaffa dylika
vapen komme då icke vidare att utgöra något hinder för dem att i öfningarne deltaga,
hvarförutom deras håg att förskaffa sig ett egel vapen torde just genom deltagandet i
öfningarne ej obetydligt lilvas. Då det för öfrigt är af vigt att de för målskjutning
och krigsbruk afsedda skarpskyttegevären ej genom begagnande vid exercis förfäras och dä,
enligt hvad upplyst blifvit, i Kronans förråd finnes för ändamålet tillräckligt antal till
krigsbruk odugliga, men, med vidtagande af mindre förändringar, för exercis fullt brukbara
gevär, hafva Rikets Ständer funnit förslaget om sådana vapens utdelande bland
skarpskytte-löreningaine, då härigenom någon särskild kostnad för Statsverket icke förorsakas,
böra med bifall omfattas.
För vapenöfningarnes behöriga ledning erfordras vidare duglige instruktörer, men
dessas aflöning påkallar af loreningarne utgifter, hvilka, tillsammans med öfriga af öfningarne
föranledda kostnader, kunna blifva ganska betungande. De väckta förslagen,
att Staten skulle derutinnan lemna föreningarne biträde, hafva Rikets Ständer jemväl
ansett vara förtjenta af' synnerlig uppmärksamhet. Rikets Ständer hafva derföre funnit
att medel till bestridande af utgifterna härför böra anvisas; men i afseende på sättet
för dylika instruktörers anställande och aflöning, hafva Rikets Ständer ansett, att, för
bibehållande af föreningarnes af frivilligheten härflytande sjelfständighet, dessa instruktörer
borde af föreningarna utses, men åt Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnas, att
i fråga om grunderna för omlörmälda understöds fördelning meddela bestämmelser.
Ett bland skarpskytteföreningarnes förnämsta syftemål är obestridligen det, som afser
att bereda deras medlemmar den grad af skjut färdighet att de kunna, i händelse
af fiendtligt infall, vara fullt dugliga ali i mindre afdelningar oroa fienden och mot
slröfkorpser skydda de särskilda orterna. Alt understödja dem, som sjelfve icke ega
36
Expeditions-Utskotte/s Förslag till underd. Skrifvelse, N:o -133.
tillgångar att anskaffa nödig ammunition för skjutöfningarne, och uppmuntra dem, som
deri förvärfvat någon framstående skicklighet, torde derföre vara bland de kraftigaste
medlen för befordrande af skarpskytterörelsens utveckling. Sådant kan ock lämpligen
åstadkommas, bland annat, derigenom att ammunition, åtminstone till någon del, afgiflsfrill
tillhandahålles skarpskytlekorpserna. Ehuruväl ammunition för skarpskyttegevär,
helst då den från Kronans förråder lill Statens tillverkningspris ullenmas, ej är af
synnerligen dyrbar beskaffenhet, torde det dock med säkerhet kunna antagas, alt mången
mindre bemedlad skall flitigare deltaga i skjutöfningarne, i fall han undgår alt för
hvarje skott få vidkännas någon särskild utgift, huru ringa den ock må vara. Deremot
medför ett härutinnan lemnadt understöd för Statsverket jemförelsevis obetydliga kostnader
och Rikets Ständer hafva derföre ansett sådan åtgärd från Statens sida böra vidtagas.
— Att slutligen utsättande af målskjutningspremier, på sätt föreslaget blifvit, äfven
kraftigt bör medverka till lifvande af intresset för målskjutningar, torde vara obestridligt
och är dessutom af erfarenheten såväl vid våra förut inrättade mindre målskjutningsförbund,
som i utlandet, tillfyllest ådagalagd!: hvarföre Rikets Ständer jemväl
funnit de i sådant hänseende framställda förslagen böra åtminstone i någon mån understödjas,
helst om belöningarne företrädesvis komma att beslå af goda målskjutningsgevär.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördi, hafva Rikets Ständer dels beviljat ett
extra anslag af 75,000 Ridr, att under nästa statsregleringsperiod med en tredjedel eller
25,000 Ridr årligen utgå, till anskaffande af 2,000 refflade infanterigevär, för ersättande
af ett lika antal sådana gevär, som skulle, enligt af E. K. Maj:t angiliia grunder,
från Kronans förråd till de enligt Kongl. Kungörelsen den 8 Mars 1861 bildade skarpskyttelöreningarne
ullemnas; hvarjemte Rikets Ständer för sin del medgifvit, att äldre
exercisgevär må för längre tid nämnde föreningar tillhandahållas, äfvensom föreningarne
berättigas att å dessa gevär göra de förbättringar, hvartill anledning må lörefinnas, dels
ock lill E. K. Maj:ts disposition lör nästa statsregleringsperiod anvisat såsom extra anslag
en årlig summa af 40,000 R:dr, att, enligt de grunder E. K. Majit behagar bestämma,
användas, 30,000 R:dr lill aflöning åt de instruktörer, skarpskyllelöreningarne kunna åt
sig utse, 5,000 R:dr f ör beredande af tillgång till målskjutningspremier samt 5,000
R:dr för utdelning af kostnadsfri ammunition; börande hvad af dessa medel lör ett år
besparas pä eli följande år användas.
28:o. Till anskaffande af 2,000 kavallerisablar af 1854 års modell har E. K.
Majit äskadt ett anslag af 36,000 R:dr, att likaledes under 3 år med en tredjedel årligen
utgå ;
Och då af Stalsråds-protokollet upplyst är, att uti Kronans förråd för närvarande
endast finnas 1,567 st. brukbara kavallerisablar samt att flera kavalleri-regementen, ät
hvilka Kronan tillhandahåller beväringspersedlar. inom några få år behöfva nya sådana
vapen, hafva Rikets Ständer, jemväl i betraktande deraf, att med nu ifrågaställda tillökning
af detta förråd afses, att de rustande, när nya kavallerisablar af dem böra anskaffas,
må emot ersättning kunna ur förrådet få sina behof fyllda, ansett sig böra den
äskade summan 36,000 Ridr bevilja, att utgå på sätt E. K. Majit behagat föreslå.
Fortifikationsbehof.
29:o. Till fortsättande af arbetena å Carlsborgs fästningsbyggnad beviljade Rikets
sednast församlade Ständer en summa af 300,000 R:dr, att under åren 1861, 1862 och
1863 utgå med en tredjedel årligen. Enligt hvad Chefen för Ingeniör-korpsen, uti sitt
den 11 Augusti förlidet år till E. K. Majit afgifna, i Statsråds-protokollet omförmälda
Expeditions-Utsleoltets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 133. 37
betänkande och förslag rörande fästningsbyggnaderna meddelat, uppgingo kostnaderna
för dessa arbeten till betydligt högre belopp, än som påräknats, och såsom orsaker
härtill finnas uppgifna dels kronoarbets-korpsens minskning, hvarigenom private arbetare
måst anlitas, dels stigande pris å materialier och dagsverken. Arbetet bär hade emellertid
forllarande varit koncentrerad! å slutvärnet, “hvilket i öfrigt så långt framskridit,
att detsamma, med ett anslag al 130,000 R:dr årligen i 3:ne är, eller under instundande
slatsregleringsperiod, ansetts blifva fullständigt färdigt och då äfven bombfritt
hvälfdl, hvarförutom med denna summa ett stycke af framförliggande retranchement vore
beräknadl att kunna medhinnas11. Fästningen skulle då ega ett bombfritt logement för
den garnisonsstyrka, som för fästningens försvar vore behöflig, eller för 4,500 man
samt i nödfall för 6,000 man, med förvaringsrum för dess förnödenheter under en lid
af 6 månader, jemte gallerier för öfver 100 kanoner, utom de pjeser, som kunna uppställas
å tornens plalforrner. För ernående af detta ändamål hade Chefen derföre hemställt,
alt eli anslag, förhöjdt till nyssnämnda belopp, måtte af Rikets Ständer äskas,
men E. K. Majit har, ehuru ett skyndsammare utförande af Carlsborgs sedan lång tid
tillbaka påbörjade fästningsbyggnad vore önskligt, funnit sig böra inskränka denna begäran
dertill, att nu endast mätte anvisas enahanda summa, som för innevarande statsregleringsperiod
blifvit beviljad, eller 300,000 R:dr, att med en tredjedel utgå under
hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866.
Rikets Ständer, som tagit kännedom af de detta ärende tillhörande handlingar och
jemväl erhållit åtskilliga upplysningar från Chefen för Ingeniör-korpsen, hafva härvid
inhemta!, att, med den af E. K. Majit äskade summa, det s. k. slulvärnet kan till sitt
yttre fullständigt uppföras, så alt af hela byggnaden derefter endast återstår att fullborda
eu del af de bomfasta hvalfvén, jemte inredning af östra delen; och dä, genom
della slutvärns uppförande pä nämnda sätt, den stora fördel vinnes, ali fästningen blir
sluten mot landsidan samt erbjuder kasernutrymme lör en talrik garnison och sålunda
inträder i första stadiet af försvarbarhet, hafva Rikets Ständer anvisat det af E. K.
Majit för detta ändamål äskade anslag, 300,000 Ridr, att med en tredjedel årligen under
nästkommande lie år utbetalas.
Derjemte, och sorn Rikets Ständer vid handläggning af denna fråga erfarit, all åtskilliga
arbeten ännu återstå, innan Carlsborgs fästningsbyggnad, enligt den antagna
planen, kan anses vara lill alla delar fullbordad samt alt fulländningen af denna fästningsbyggnad.
sorn till 1861 års slut kostat Slaten 3,501,335 R:dr, ännu skulle erfordra
ganska betydliga utgifter; så, och då några vidare arbeten, vare sig inom eller utom
fästningen, utöfver dem, som för slutvärnets fullbordan erfordras, icke torde böra företagas
eller verkställas förr, än Rikets Ständer erhållit noggrann kännedom såväl om
beskaffenheten af de arbeten, hvilka nu anses blifva nödvändiga lör att göra fästningen
fullt färdig, som ock beträffande den kostnad sådant kan medföra, hafva Rikets Ständer
funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:l läcktes låta
upprätta och för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga fullständiga detaljerade
beräkningar ej mindre öfver hvad som vidare erfordras till här ofvan omförmälda slutvärns
fullständiga inredning och fulländning, än ock öfver alla öfriga behof för Carlsborgs
fästuingsbyggnads fullbordande.
30m. Till fortsättande af fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona har E. K.
Maj:. äskat ett anslag lör nästkommande 3 år af 150,000 R:dr, att utgå med en tred
jedel
under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866.
I afseende å dessa arbeten, för hvilkas fortsättning under innevarande slatsregleringsperiod
Rikets Ständer vid sednaste riksdag anslogo en summa af 240,150 R:dr till
lika fördelning under 3 år, inheintas af Statsråds-prolokollel samt de förslag och rit
-
38
Expeditions-Utsknitets Förslag till underd. Siri/velse, N:o 133.
ningar, hvilka varit för Rikets Ständer tillgängliga, att med nu äskade anslag afses uppförandet
af befästningar på Hästholmen, till försvar af vestra inloppet till Carlskrona
emellan nämnda ö och Almö: att berörda fästningsanläggning alltid ingått uti den allmänna
försvarsplanen för denna stad inot sjösidan, ehuru arbetet någon tid mäst åsidosättas
för det inre reddförsvaret; att, fastän försvaret härstädes hufvudsakligen måste
grundas på en stängningslinie i sjelfva inloppet, befästning på denna punkt likväl vore
nödvändig, samt att förslaget härtill uppgjorts med hänseende till de förändringar, sorn
artilleri- och sjövapnet sednast undergått och med beräkning att befästningarne skulle
kunna motstå dess verkningar; att kostnaderna för nu ifrågakomna befästningsarbeten,
utom hvad som erfordrades till försänkningar i sundet, enligt af Chefen for Ingeniörkorpsen
framlagdt förslag, beräknats till 300,000 R:dr, men att, med antagande att utförandet
deraf kunde ske på 6, i stället för 3 år, E. K. Majit funnit nu ifrågaställa
anslagssumma eller 150,000 R:dr vara för nästa statsreglering tillräcklig.
I betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer, med bifall till
E. K Majlis nådiga framställning, för fortsättande af lästningsbyggnads-arbelena vid
Carlskrona anvisat ett anslag under nästkommande tre år af 150,000 R:dr, att utgå
med J-del under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866.
Topografiska korpsens arbeten.
31:o. I ändamål att befrämja Topografiska korpsens arbeten och för att påskynda
ulgifvandel af korpsens karta öfver Sverige, beviljade Rikets sednast församlade Ständer
en förhöjning uti det härtill förut anvisade anslag och bestämde detsamma under
innevarande statsreglering till 50,000 R:dr om året. Eldigt hvad korpsens Chef upplyst,
hade ock, till följd af denna ökade tillgång på medel, arbetet med den framgång
kunnat bedrilvas, alt sedan Rikets Ständers sednasle sammanträde icke mindre än
fjorton blad af denna karta blifvit utgifna i skalan nni^mr:dei> innefattande en yta af
540 qvadratmil. I anledning häraf och på grund af Chefens anmälan om behofvet för
korpsen af fortsatt statsbidrag lill enahanda belopp som förut, har E. K. Majit i nåder
föreslagit, att äfven för nästkommande 3 år 150,000 R:dr härtill mätte anvisas att under
åren I864, 1865 och 1866 årligen utbetalas med 50.000 R:dr om året.
Och hafva, med afseende å det stora gagn, som dessa arbeten medföra så väl för
del allmänna, som den enskilde, och dä angeläget är alt tillgång icke saknas på goda
Topografiska kartor, hvilka i mångå läll visat sig vara särdeles nyttiga och användbara
samt fullt motsvara dermed afsedda ändamål, — Rikets Ständer alltså lili fortsättande
uf Topografiska korpsens arbeten saint k ar le gr av ering en anvisat den begärda summan
150,000 R:dr, att med en tredjedel årligen utgå under nästkommande 3 år.
32:o. Likaledes och då E. K. Majit, af skäl, som i Statsråds-protokollet finnas
anförda, ansett det lör innevarande stalsregleringsperiod såsom extra anslag anvisade
belopp af 9,600 R;d r till aflöning åt den ökade arbetspersonal, sogn erfordras för det
militära kartverkets skyndsamma utförande, fortfarande vara behöflig! och derföre
löreslagit beviljandet af denna summa äfven för nästkommande 3:ne år, att med en
tredjedel årligen, eller 3,200 R:dr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866 utgå;
hafva Rikets Ständer lill högstberörda nådiga framställning lemnat bifall.
53:o. Arméens pensionering.
Vid sistlidne riksdag då, likasom under flera föregående år, statsbidrag ånyo måste
beviljas lör upprätthållande af arméens pensionering, funno Rikets Ständer sig loran
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o 133. 39
låtne, att, på grund af hvad vid denna frågas behandling förekommit, uti underdånig
skrifvelse hos E. K. Maj:t anhålla, det E. K. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som
befunnes lämpliga til! förberedande af en sådan reglering af pensionSväsendet för arméen,
att hela pensioneringen kunde af Staten ölvertagas samt, till åstadkommande af
mera enhet i grunderna och vilkoren för denna pensionering, jemte nödig förenkling i
förvaltningen, äfvensom att E. K. Majit måtte til! Rikets näst sammanträdande Ständer
afgifva förslag till dylik reglerings verkställande. Enligt hvad Rikets Ständer nu af
ofta åberopade Statsrådsprotokoll inhemta!, har ock E. K. Majit häröfver infordrat
yttrande af Direktionen öfver arméens pensionskassa, som dervid anfört, att, för en
så beskaffad förändring, som a Ises med Rikets Ständers ifrågavarande framställning,
erfordrades i första rummet Krigsbefälets hörande i afseende å öfverlåtandet af pensionsinrättningens
fonder, hvadan Direktionen, som saknade behörighet att i denna
hulvudsakliga omständighet något yttrande afgifva, inskränkt sig till alt fästa Kongl.
Majlis höga uppmärksamhet å några med frågan sammanhängande och, särdeles hvad
beträffade den af Rikets Ständer åsvliade besparing i förvaltningskostnaden, på densamma
inverkande förhållanden. I sådant afseende hade Direktionen upplyst, att under
dess förvaltning befunnes flera andra mer och mindre betydliga fonder, hvilka för
närvarande drabbades af dels inga dels högst obetydliga förvaltnings-kostnader, nemligen;
a) Arméens enskilda enke- och pupillkassa, som stiftades år 1817 och hvars fond,
utan något understöd från Statens silla, blifvit samlad och uppehållen dels genom årliga
afgilter af alla delegare i arméens pensionskassa och dels genom inträdesafgifter
af dem, hvilka frivilligt i enkekassan ingått; utgörande kassans utlånade kapital lör
närvarande 630,000 R:dr, samt den till 370 pensionärer utgående årliga pensionssumman
53,000 R:dr;
b) Kongl. Majlis fond i Arméens enke- och pupillkassa, 7,500 R:dr, eller ärliga
räntan af det gålvokapital, som i nåder blifvit anslaget till pensioner för militär-enkor
och barn, att, enligt Kongl. Majlis nådiga förordnande, användas och särskildt redovisas,
på sätt Kongl. Brefvet den 9 Februari 1819 föreskrifver, från hvilken fond för
närvarande utgå årliga pensioner lill 132 enkor och barn;
c) Statsanslaget på 9:de Hulvudtileln å 37,500 R:dr årligen till aflidne militärers i
fattigdom eflerlemnade enkors och harns pensionerande; hvilket anslag, intill år 1828
förvaltadl af Statskontoret, genom Kongl. Brefvet den 3 Januari nämnda år öfverflyttades
till Direktionen öfver arméens pensionskassa, för vinnande af enhet i förvaltningen,
och sedermera af Direktionen förvaltats i enlighet med Kongl. Reglementet den
21 September 1833; åtnjutande för närvarande 970 enkor och barn årligt understöd
från detta anslag:
d) Den af framlidna Grefvinnan Sophie Horn, född Blomstedt, gjorda stiftelse för
fattiga militär-enkors och barns pensionerande, hvars årliga inkomster, nu uppgående
till 8,700 Ridt, utdelas i årliga pensioner å 150 R:dr, enligt de i stiftelseurkunden föreskrifna
grunder;
e) Arméens ackordsamorteringsfond, bildad i ändamål att inlösa och amortera
officers-ackorderna inom arméen, på sätt Kongl. Brefvet den 17 Augusti 1833 föreskrifver,
samt förvaltad enligt reglementet den 3 Juli 1840; varande fondens återstående
skuld i utelöpande 4 procents obligationer för närvarande 2,757,600 R:dr, hvilken
skuld vore beräknad alt, enligt fastställd amorteringsplan, vara inbetald år 1886;
Och har Direktionen derjemte meddelat, att samtliga dessa fonder, hvilka, så till
inkomster som till utgifter, äro af skiljaktig beskaffenhet och lill en del för olika ändamål
alsedda, förvaltades afskilda från hvarandra och redovisades uti särskilda räkenskaper,
som granskades dels af Kammar-rätten och dels af arméens egna Revisorer.
40 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. i\:o 133.
Hvad särskildt beträffade arméens enskilda enke- och pupillkassa, ansåg Direktionen
att densammas förvaltning, till följd af dess organisation i samband med pensionskassan,
skulle blifva särdeles betungande, om, vid den ifrågasatta ölVerflyttningen af
pensionskassan till Statsverket, enke- och pupillkassan skulle förlora förmånen af den
kostnadsfria förvaltning, gemensamt med arméens pensionskassa, under förutsättning
hvaraf den stiftades och till följd hvaraf den hittills kunnat, ehuru de sednare åren
med endast ett ringa årligt öfverskott, fullgöra sina förbindelser mot delegarne utan
deras betungande med alltför höga algifter. För öfrigt förmodade Direktionen, det
Rikets Ständer väl icke kunnat åsyfta, att ensamt pensioneringen af arméens befäl
skulle från dess nuvarande Styrelse lill Statsverket öfverflyttas, utan att sådant borde
ske i sammanhang med ordnandet af pensionsväsendet i sin helhet för Statens samtliga
embets- och tjenstemän, hvilka nu efter olika grunder pensioneras från särskilda inrättningar
och fonder af olika natur; och då för sådant ändamål redan en komité blifvit
af Kongl. Majit i nåder förordnad, hade Direktionen i underdånighet hemställt, ali
Kongl. Majit täcktes, sedan nämnda komité fullgjort sitt uppdrag, hänskjuta ärendet, i
hvad det rörde arméens pensionskassa såsom enskild stiftelse, (ill Krigsbefälets utlåtande,
antingen vid dess år 1867 inträffande nästa ordinarie sammanträde, eller derförinnan,
i händelse K. Majit skulle anse omständigheterna påkalla extra sammanträde.
Delta Direktionens betänkande hade sedermera, jemlikt E. K. Majlis nådiga beslut
den 28 December 1861, blifvit öfverlemnadt till den för landtförsvarets ordnande tillsatta
komité, för att tagas i betraktande vid behandlingen af frågan om pensioneringen
af arméens befäl och tjenstemän, sedan Kongl. Majit likväl redan förut ål denna komité
uppdragit att i anledning af Rikets Ständers ofvanberörda framställning i ämnet,
afgifva yttrande. Men enär komitéens utlåtande före riksdagens början ej lill K. Majit
inkommit, hade följaktligen något förslag till en sådan reglering al pensionsväsendet
för arméen, som Rikets Ständer åsyftat, icke kunnat till pröfning framläggas.
Då emellertid Direktionen för arméens pensionskassa i underdånighet anmält, att
hittills beviljade statsbidrag dels för upprätthållande af nämnda kassas egen pensionering,
dels till fyllnadspensioner, icke allenast fortfarande vore behöfliga, utan ock att
förhöjning uti sistnämnda anslag påkallades till enahanda belopp, som vid 1856—1858
årens riksdag blifvit bestämdt, har E. K. Maj:t, som velat afvakta regleringsfrågans
behandling såväl hos Landtförsvars-korniléen som af arméens krigsbefäl, föreslagit, att
Rikets Ständer, för fortsatt tillämpning under åren 1864, 1865 och 1866 af nu gällande
pensionsstater för arméen och Gotlands Nationalbeväring, dels måtte anvisa ett
årligt kreditiv å 150,000 R:dr att, i mån af behof, användas till betäckande af den
skilnad, som för arméens pensionskassa kan under dessa år uppstå i följd af den nya
pensioneringens tillämpning, eller för tre år tillsammans 450,000 R:dr, dels ock att,
till betäckande af den brist, som ansetts uppkomma uti del kreditiv å 100,000 R:dr,
som vid förra riksdagen anvisades flir år 1863 till berörda ändamål, bevilja eli IjIInadskreditiv
af 50,000 R:dr, samt slutligen att, för upprätthållande al arméens pensionskassas
egen pensionering under hvartdera af åren 1864. 1865 och 1866, måtte å
Riksgälds-kontoret tillhandahållas ett kreditiv till enahanda belopp, som för innevarande
statsreglering dertill finnes anvisadt eller 85,500 R:dr årligen, således för nyssnämnda
3 år tillhopa 256,500 R:dr, med skyldighet likväl för pensionskassan att till Riksgäldskontoret
afstå det kassan för hvartdera af dessa tre år tillkommande förhöjda vederlag
för de till Statsverket indragna rusthållsafgiflcrna.
Häraf visar sig, all åtgärder visserligen blifvit af E. K. Maj:t vidtagne för att bereda
lösning åt den väckta frågan angående ordnandet af pensionsväsendet för arméen,
men
Expeditiöns-UIskot tels Försten/ lill under cl. Skrifvelse, l\:o 133.
41
men att åtskilliga hinder dervid uppstått, hvilka det icke berott E. K. Maj:t ensamt
att undanrödja; och till följd häraf måste delta vigtiga ärendes handläggning hos Rikets
Ständer ånyo, åtminstone för någon tid, undanskjutas. Då emellertid Rikets Ständer,
med vidhållande af de åsigter, som af sednast församlade Ständer härutinnan uttalats,
finna det vara både önskvärd! och angeläget att en ändamålsenlig pensionering
för arméen, utan vidare dröjsmål, bringas till verkställighet, få Rikets Ständer, med
förnyande af sin vid sisllidne riksdag härutinnan gjorda framställning, hos E. K. Maj:t
i underdånighet anhålla, det E. K. Majit täcktes låta vidtaga sådana förfoganden, alt
ej mindre arméens krigsbefäl, än ock öfriga vederbörande blifva i tillfälle att så tidigt
före nästa riksdag i denna fråga höras och med yttrande lill E. K. Majit inkomma, alt
E. K. Majit för derefter sammanträdande Ständer må kunna framlägga så beskaffadt
förslag till reglering af arméens pensionsväsende, som uti Rikets Ständers vid sisllidne
riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse afses.
I fråga åter om de bidrag, hvilka E. K. Majit nu äskat till upprätthållande af arméens
pensionering och vidkommande först de kreditiv, som ansetts behöfliga för fortfarande
tillämpning af de nya pensiorisstaterna för arméen och Gotlands nationalbeväring
såväl under nästa stalsregleringsperiod som för innevarande år, hafva Rikets
Ständer af Direktionens den 23 Juli sistlidet år till E. K. Majit i detta ämne afgilna
utlåtande inhemta!, att beloppet af de från statsmedel utgående fyllnadspensionerna årligen
stigit och alt detta belopp, som vid 1858 års slut utgjorde 26,020 Ridr, vid 3:dje
qvartalets utgång nästlidet år uppgått till 111,905 Ridr. Vid sådant förhållande, och
enär några omständigheter icke inträffat, som synas böra föranleda lill förändring uti
olvanberörda af Rikets Ständer vid närmast föregående 2:ne riksdagar godkända och
af Kongl. Majit fastställda förhöjda pensionsstaler för befäl och tjenstemän vid arméen
och nämnda korps samt den af E. K. Majit för delta ändamål nu föreslagna summa
icke kan anses för den kommande liden vara för högt beräknad, hafva Rikets Ständer
dets, för fortsatt tillämpning af ofvannämnda förhöjda pensionsslater, för åren 1864,
1865 och 1866, å Riksgälds kontoret anvisat ett årligt kreditiv af 150,000 Ridr, att, i
män af behof, användas till betäckande af den skilnad, som för arméens pensionskassa
under berörda år kan uppstå genom den nya pensioneringens tillämpning, och hvilket
kreditiv bör, på sätt E. K. Majit begärt, till Direktionen öfver nämnda kassa utbetalas
sålunda, alt hälften deraf ulgifves den 1 April och den andra hälften den 1 Oktober
hvarje år, med förbindelse för Direktionen att, vid reqvirerande af första balfårets belopp,
med alslutade räkenskaper redovisa föregående årets utgift; — hvarjemte på Direktionen
må ankomma, att, derest för något af ifrågavarande år kreditivet skulle befinnas
vara för det alsedda ändamålet otillräckligt, före nästkommande riksmöte lill
E. K. Majit afgifva den underdåniga framställning, som kan af omständigheterna påkallas;
dels ock likaledes för år 1863 å Riksgälds-kontoret såsom fyllnadskreditiv anvisat
ett belopp af 50,000 Ridr, för alt dermed betäcka den brist, som för pensionskassan
möjligen kan uppkomma i den kreditivsumma af 100,000 Ridr, hvilken Rikets
sednast församlade Ständer för enahanda ändamål beviljat till utgående under sagde år.
Sedan, i enlighet med hvad Rikets sednaste församlade Ständer bestämt, Direktionen
öfver arméens pensionskassa hos E. K. Majit i underdånighet anmält, dels att, jemlikt
upprätladt bokslut för år 1862 öfver det af Rikets Ständer beviljade kreditiv för fortsatt
tillämpning af ofvannämnda pensionsstaler, utgifterna öfversligit anslaget med 4,543
Ridr 84 öre, dels ock alt den af E. K. Majit äskade, här ofvanomförmälda förhöjning
af 50,000 Ridr å berörda kreditiv för innevarande år leinnade tillgång jemväl lili betäckande
af förenämnda för år 1862 uppkomna mindre brist, om medgifvande dertill
Bi/i. till li. St. Pral. 1862 $ 1863. 10 Samt. 1 AJd. 9 Haft. 6
42 iExpeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, iS:o 133.
erhölles, har E. K. Maj:t, på grund häraf och i anledning af hvad den nådiga Propositionen
i delta ämne innehåller, låtit genom Chefen för Landllörsvars-deparlemenlel,
uti särskild skrifvelse af den 17 nästlidne Februari, gifva Pikets Ständer tillkänna, all,
derest den af E. K. Maj:t begärda förhöjningen i kredilivet för innevarande år beviljades
saint Rikets Ständer tillika iriedgålve att denna förhöjning jemväl finge användas
lill betäckande af den uppkomna bristen å 1862 års för pensioneringen anvisade kreditiv,
någon tillökning uti sistnämnda kreditiv icke erfordrades.
Och hafva Rikets Ständer för sin del bifallit hvad E. K. Majit i afseende å användandet
af 1863 års särskilda kreditiv sålunda behagat föreslå, och följaktligen medgifvit,
att af detta kreditiv må utbetalas det belopp, 4,543 R:dr 84 öre, som erfordras
för betäckande af den för föregående året uppkomna brist i då anvisade kredilivsumma.
Beträffande slutligen E. K. Majlis nådiga framställning om anslag äfven under
nästkommande tre år, för upprätthållande af arméens pensionskassas egen pensionering,
hafva Rikets Ständer af den utaf kassans Direktion meddelade, i Stalsråds-protokollet
intagna redogörelse för utgifterna i berörda hänseende under föregående är inhemtat,
alt kassan fortfarande är i verkligt behof af delta understöd;
Och hafva Rikets Ständer, med anledning häraf, lill omförmälda ändamål för hvartdera
af åren 1864, 1865 och 1866 å Riksgälds kontoret anvisat ett kreditiv å 85,500
R:dr, med skyldighet för pensionskassan alt till Riksgälds-kontoret afstå det kassan lör
hvartdera af nyssnämnda tre år tillkommande förhöjda vederlag för de till Statsverket
indragna rusthållsafgifterna; hvarjemte Rikets Ständer medgifvit, att, på sätt nu eger
rum, berörda årsanslag må qvartalsvis under hvarje år utbetalas, dock med förbindelse
för kassans Direktion alt, så snart det årets räkenskaper för hvilket anslaget är alsedt,
hunnit afslulas, hos Fullmägtige i Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga, om hela
anslaget eller huru stor del deraf varit för ändamålet behöfligl, samt att, i händelse
det lyftade beloppet icke åtgått, öfverskottet återlemna.
33:o. Officerares anställning i utländsk krigstjenst.
Med erinran, hurusom vid de två sistförflutna riksdagarne Rikets Ständer beviljat
ett årligt anslag af 9,000 Ridr, att, för då gällande statsreglering, enligt Kongl. Majlis
disposition användas till understöd åt officerare af arméens särskilda hufvudvapen, som
kunde vara hugade att inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande
med Sverige slående magt, hvars armé lill större eller mindre del befunne sig på
krigsfot, med Kongl. Majit förbehållen rätt att hvad af anslaget inom ett år kunde
komma att besparas få för ett följande år för ändamålet disponera, har E. K. Majit,
med afseende å det gagn för arméens tjenstbarhet i fäll, som härigenom åsyftas, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte under samma vilkor, som blifvit fästade vid förra anslagen,
för åren 1864, 1865 och 1866 bevilja ett anslag af 9,000 Ridr årligen, eller
tillhopa för alla tre åren 27,000 R:dr, ali till dylika understöd användas.
Och hafva Rikets Ständer funnit godt härtill lemna bifall.
35:o. För uppförande af kasern- in. fl. byggnader för Svea Artilleri-regemente,
hvarför kostnaderna, enligt upprältadl förslag, beräknats utgöra 880,570 R:dr Runt, har,
enär utförandet af detta byggnadsföretag ansetts kunna ulan skada fördelas på en tidrymd
al 6 år, E. K. Majit, efter vederbörandes hörande och på i den nådiga Propo
sitionen
anförda skäl, begärt, att Rikets Ständer malle för nästkommande slatsregleringsperiod
anvisa hälften af den beräknade koslnadssumman, eller 440,285 Ridr, att utgå
under åren 1864, 1865 och 1866 med en tredjedel årligen.
Eapedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, l\:o 135.
43
Vid pröfning af denna fråga har Rikets Ständers uppmärksamhet fastats vid den
plats, eller den s. k. Artdleriplanen, å hvilken nu ifrågaställa byggnader äro alsedda
att uppföras. Såsom belägen invid nuvarande artillerigård och i närheten af åtskilliga
andra lokaler, hvilka antingen tillhöra eller blifvit till begagnande upplåtna åt Svea
artilleri-regemente, synes densamma visserligen blifva lämplig för all. såsom vederbörande
yttrat, bilda ett sammanhängande mililär-etablisseinent. Erkännande detta halva
dock Rikets Ständer föreställt sig, att härvid jemväl bort lagas i öfvervägande, huruvida
nämnda plats bör för nu ifrågakömna ändamål användas och om icke, med afseende å
den trafik, som redan nu förefinnes i denna trakt af hulvndstaden och hvilken sannolikt
än ytterligare kommer att ökas i samma mån genom lättade och utvidgade kommunikationsförbindelser
såväl inom hufvudstaden, som emellan denna och landets öfriga
delar, handel och industri lill vexa, staden framdeles skulle kunna härstädes behöfva
ordna en upplagsplats för lastning och lossning af de varor och förnödenheter af
hvarjehanda slag, som hitföras och härifrån afgå. Hell och hållet loide icke eller böra
förbises, all, enligt uppgjordt förslag, en bred strandgata inom kort skall invid ofvanberörda
plan anläggas och måhända kan, då troligen några af der befintliga tomter och
jordområden måste härtill användas, ifrågavarande anläggning icke blifva ulan allt inflytande
pä frågan 0111 kasernbyggnaden.
Hvad angår sjelfva saken, så, och med erkännande af vigten utaf de skäl, som
blifvit till stöd för E. K. Maj:ts nådiga framställning andragna, helst det onekligen i
mångå afseenden måste blifva fördelaktigt om bemälda regemente erhåller egen kasern
m. m., hafva dock Rikets Ständer, i betraktande af det ansenliga belopp, som erfordras
för ifrågavarande byggnadsföretag, samt dä, utom de å denna Hufvudtilel redan tillstyrkta
nya betydliga anslag, Statens tillgångar vid innevarande riksmöte tagas i anspråk
föi' mångfaldiga andra högst angelägna behof, funnit sig förhindrade att E. K. Majlis
nu framställda nådiga förslag bifalla.
36:o. Arrestlokaler vid indelta Arméen.
För uppförande af arrestbyggnaden vid indelta arméen, inredning af förhyrda
arrestlokaler, anskaffande af inventarier m. ?/?., har E. K. Majit föreslagit, att Rikets
Ständer mätte för en gång anvisa en summa af 197,662 R:dr 50 öre, hvarjemte lill
betäckande af de årliga kostnader, sorn ansetts uppkomma för arreststraffets tillämpning
rid denna armé, ett extra anslag af 14,000 R:dr äskats för hvartdera af åren
1864, 1865 och 1866, eller för alla tre åren tillhopa 42,000 Ridr.
Af ofvannämnda Stalsråds-prolokoll, deruti fullständig redogörelse lemnäs för delta
förslag, inhemlas, att, sedan fråga blifvit af Krigs-kollegium väckt om de åtgärder,
som vore all vidtaga för arreststraffets fulla tillämpning vid indelta arméen med anledning
af Kongl. Förordningen den 29 Mars 1859 angående förmanskap och extra judicirl
bestraffning vid krigsmaglen, och Kongl. Majit, för alt bringa berörda författning
till verkställighet i hvad aoginge detta straffs användande då indelta arméen vore på
roten förlagd, genom nådigt Cirkulär af den 17 April 1860 meddelat åtskilliga föreskrifter
att i sådant afseende lills vidare lända till efterrättelse, så hade E. K. Majit
låtit infordra utlåtande al samtlige General-befälhafvarne angående tillämpligheten af
dessa föreskrifter, dervid olika äsigler uttalats; hvarefter Krigs-kollegium lill E. K. Majit
inkommit mod det förslag i ämnet, som legal till grund för E. K. Maj-.ts härutinnan
nu gjorda nådiga framställning.
Rikets Ständer hafva, efter noggrannt öfvervägande af hvad såväl lörenänmfla Statsrådsprotokoll
rörande detta ämne innehåller, som hvad i öfrigt uti frågan förekommit,
44 Expeditions- Utskottets Fffrstay lill underd. Skrifvelse, i\:o 133.
funnit sig för närvarande icke kunna bifalla E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning
om anvisande af medel för uppförande eiler inredning af omförmälda arrestbvggnader
jemte anskaffande af erforderliga inventarier m. m.
Beträffande åter E. K. Majlis nådiga framställning om anvisande af 14,000 R:dr
årligen för nästa statsregleringsperiod till betäckande af de årliga kostnaderna vid
arreststraffets tillämpning; så, enär, med afseende å Rikets Ständers nyss anmälda beslut
rörande det ifrågaställa anslaget till förenämnda nybyggnaders uppförande och inventariers
anskaffande, några utgifter för dessas underhåll nu icke ilrågakommer, hafva
Rikets Ständer funnit nedsättning i förberörda belopp kunna ega rum, särdeles om de
besparingar, som under ett år kunna uppstå, lä under ett kommande år för samma
ändamål användas; hvadan Rikets Ständer funnit skäligt på det sätt bifalla E. K. Majlis
sistomförmälda nådiga framställning, ali Rikets Ständer, lill betäckande af de årliga
kostnaderna vid arreststraffets tillämpning, beviljat ett belopp af 10,000 R:dr årligen, alt
under hvartdera af åren 1804, 1865 och 1866 såsom reeervalionsnnslay från Riksgäldskontoret
utgå.
37:o. Sedan dels Rikets Ständers år 1861 församlade Revisorer anmärkt, alt
/Indra Eijnar dels kokhus befunnes i högst bristfälligt skick, äfvensom att utrymmet i
regementets kaserner vore mycket otillräckligt, dels Sekundchefs-embetet vid samma
regemente, i sammanhang med denna fråga, fästat uppmärksamhet derå, att derstädes
jemväl vore behöflig en ny vakt- och arreslbyggnad sä val för behörig tillämpning af
föreskrifterna i nu gällande nådiga förordning angående förmanskap och bestraffningsrätt
vid krigsmagten, som ock för åstadkommande af ett bättre utrymme för manskapets
kasernering, har E. K. Maj:(, dä tillgångar saknades för afbjelpande af nämnda
behof, funnit anslag härtill vara erforderligt.
Eldigt hvad ofta åberopade Statsråds-prolokoll innehåller, hade de uppgjorda förslagen
till nu ifrågaställa nybyggnader och förändringar undergått granskning i Ingeniörmilitär-kontoret,
hos Chefen för Ingeniör-korpsen och uti Krigs-kollegiunt, dervid kostnaderna
för ifrågavarande arheten, på sätt af samma protokoll inhemtas, blifvit för en
liv kokhusbyggnad med ångkök, gas- och vattenledning derstädes m. m. beräknade till
72,380 R:dr 74 öre, för vakt- och arrestbyggnaden till 26,000 R;dr och för en förändrad
inredning af kasernerna till 10,560 R:dr; Och har E. K. Majit, med anledning
af hvad sålunda förekommit, begärt att dessa belopp, utgörande tillsammans 108,940
Ridr 74 öre, måtte såsom extra anslag af Rikets Ständer anvisas för uppförande af
ofvannämnda kokhus samt vakt- och arrestbyggnaden vid bemälda regemente, äfvensom
till förändrad inredning af regementets kaserner.
Efter lagen kännedom af de i den nådiga Propositionen omförmälda handlingar,
hafva Rikets Ständer funnit nu ifrågaställa nybyggnader vara af beholvet påkallade.
Hvad särskildt angår sjelfva kasernen hafva Rikets Ständer ansett en sådan utvidgning
af kasernrummen böra kunna beredas, att de nuvarande tvåmanssängarne derstädes
framdeles kunna mot enmanssängar utbytas, en åtgärd, hvarigenom både snygghet och
helsa bland manskapet befrämjas.
Rikets Ständer hafva alltså beviljat det för berörda byggnadsföretag äskade anslag,
108,940 Ridr 74 öre, med vilkor likväl att utbetalningen deraf endast sker i mån af
arbetets fortgång.
38:o. Sedan Krigs-kollegium fästat uppmärksamheten derå, att, genom användande
af s. k. skyddstiilt, hvilka, under marche, i särskilda delar upplösta, bäras af soldaten,
besparing framdeles skulle kunna åstadkommas i kostnaderna för transporten af regementenas
vanliga falltross, och Kollegium, dels af sådan anledning, dels med hänsigt
till
Expeditions.Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 133. 45
till den nytta dessa tält medförde för soldaten, sorn under bivuakering derigenom egde
något skydd mot köld och väta, hemställt, huruvida icke del belopp af 10,000 R:dr,
som erfordrades till anskaffning af 325 st. dylika tält för en truppstyrka af omkring
1,300 man, kunde anvisas, har E. K. Maj:t, enär skyddslält i andra arméer befunnits
särdeles ändamålsenliga och derföre mer och mer blifvit använda samt då sådana tält
borde, i sanitärt hänseende, äfven för Svenska arméen blifva nyttiga och derjemte möjligen
kunna föranleda till besparing i vissa utgifter, begärt, alt för försöks anställande
härmed, Rikets Ständer mätte, för en gäng, bevilja ett extra anslag af 10,000 R:dr.
Rikets Ständer hafva tagit denna framställning i öfvervägande, och, med afseende
å de till stöd för berörda förslag anförda skäl, beviljat den af E. K. Maj:t för ifrågavarande
ändamål äskade summa 10,000 R:dr.
39:o. Under erinran, hurusom, — sedan Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers
begäran, förordnat om meddelande, i sammanhang med Krigs-kollegii bokslut af
sådana uppgifter, hvarigenom hufvudboken, förutom den redovisning densamma vanligen
innehåller, jemväl på eli ställe skulle redogöra för samtliga kostnaderna till de särskilda
föremål, som tillhöra Kollegii förvaltning, — Rikets sednast församlade Ständer, i likhet
med hvad älven vid 1856—1858 årens riksdag egt rum, till Kongl. Maj:ts disposition
ställt ett belopp af 2,000 R:dr för innevarande statsregleringsperiod, alt användas
såsom ersättning för berörda uppgifters utarbetande, har, uppå Krigs-kollegii derom
gjorda hemställan, E. K. Maj:t föreslagit, att ett lika ansiagsbelopp måtte för den tid,
nu skeeude statsreglering kommer att omfatta, af Rikets Ständer för ifrågavarande
ändamål beviljas.
Älven om del måste antagas att Krigs-kollegii ordinarie tjensteinannapersonal, i anseende
till trägen tjenstgöring, är förhindrad att verkställa det arbete, hvarom nu är fråga
och ett extra biträde således måste dertill än vidare användas, vill det dock synas Rikets
Ständer, som borde numera, då arbetet endast alser fortsatt tillämpning af den antagna
planen för uppställning af ifrågavarande labellariska sammandrag och följaktligen mindre
både tid och möda erfordras vid arbetets utförande, det hittills anvisade arfvodesbeloppet
skäligen kunna i någon mån nedsättas;
Och hafva Rikets Ständer derföre, såsom ersättning för berörda uppgifters utarbetande
under nästa statsregleringsperiod, endast beviljat ett extra anslag af 1,500 R:dr,
att af E. K. Maj:t för ändamålet disponeras.
40:o. Jemte den här ofvan bland ordinarie statsanslagen under punkten 5:o omlörmälda
framtida ersättning i anledning af upphörandet utaf Näs kungsgårdshjelp, bör
enligt Rikets Ständers|7härom aflåtna underdåniga skrifvelse, eli extra anslag för åren
1862 och 1863, med tillhopa 1,450 R:dr, från Riksgälds-kontoret utgå, för att i enahanda
ändamål för dessa begge är användas; Och har, i följd häraf, sistberörda belopp,
jemväl skolat å hosfogade tabell litt. R) upptagas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Oktober 1863.
Bik. till R. St. Prat. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 Afd. 9 Haji.
/
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Litt. A.
Hör lill 11. Sl. und. Skrifvelse, i862 fy 1863, N:o 433.
J
2 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, l\:o 133.
Tabell öfver Riks-Statens
Tali. Litt. A.
Landtförsvars-dcpartcmcntct.
Departements-chefen
Departementets Kansli-expedition
Departementets Kommando-expedition
Krigs-kollegium:
Nuvarande anslaget  116,475: —
Tillkommer: till ökad aflöning åt personalen vid Stockholms Utred
nings-förråd  725: —
D:o vid Göteborgs d:o  1,250: —
Fem kammardrängar i Krigs-kollegiutn, å 50 R:dr . . 250: — 2,225: —
Generalitets-staten:
Nuvarande anslaget  84,450: —
Afgå: utaf 6:te Fördelnings-generals-lönen indragne  2,200: —
General-stabs-officerares bildande
Topografiska korpsen:
Nuvarande anslaget  33,700: —
Tillkommer: en ny Vaktmästare-lön  500: —
tillökning i förutvarande Vaktmästare-lönen  50: — 550: —i
Artilleri-staben
Ofver-kommendants-expeditionen i Stockholm
Kommendants-staten
Krigs-akademien
Allmänna Garnisons-sjukhuset !
Rese-stipendium för Militär-läkare
• -|
Expeditions-Utskottets Förs loij till lindard. Skri fralse, N:o 133. 3
Fjerde Hufvud-Titel.
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmå
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 II:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
15.000 —
39.000 —
12,550 —
R:dr.
118,700 ■
82,250 -  G,500 •
34,250-  6,400 -  6,015 -  15,006 50
79,888 25
62,650 -  2,000-  480,209 75
Kub.-f.
H:dr.
Kub.-f.
k.
B:dr.
B: dr.
15.000
39.000
12,550
118,700
82,250
6,500
34,250
6,400
6,015
15,006
79,888
62,650
2,000
480,209,75
50
25
4 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 133.
Indelta Arméen.
Kavalleri- oeh Infanteri-regementena:
Penningar:
Nuvarande beloppet  31)9,509: 45.
Afgå-, utaf anslagne medlen till aflöning
åt korporalerne vid vissa regementen
och korpser
2,004: 4. 397,505: 41.
Tillkommer:
Ersättning för den s. k. Näs Kungs
gårdshjelp
725: —
Dito för den upphörda dagsverksskyldigheten
vid åtskilliga militieboställen
4,473: 28. 5,198: 28, 402,703: 69.
Indelta räntor såsom i 1861 års Riks-stat  2,121,897: -
Indelt spanmål d:o d:o  251,911: 80.
Oindelt spanmål: nuvarande anslaget 11,710: 80.
Tillkommer:
till fyllnad i korporals-lönerne vid
vissa regementen och korpser,
1,658 kub.-fot å 2 R:dr  3,316: —
ersättning för den upphörda dagsverk
s-skyldigheten som ofvan,
2,834 kub.-f. 6 k:r å dito  5,669: 20. 8,985: 20. 20,696:
Till löneförbättringar vid indelta arméen
Militie-boställs-kassan: Ersättning för reserv-hemmans-räntor och kronotionde m. m.
Indelta arméens vapenöfningar, Eeservations-anslag\
Nuvarande summan  650,000:
Tillkommer: Förhöjning  175,000:
Till trossens underhåll
• •
S:gr
Värfvade Arméen.
Lifgardet till häst
Husar-regementet Konung Carl XY
Transport
Expeditions-Utskottets Förslog till under/i. Skrifvelse, N:o -133.
5
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 lt:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
402,703
100,000
2,057
825,000
20,520
R:dr. ö.
Kub.-f.
2,121,897
k.
125,955 9
R:dr.
251,911
80
Kub.-f.
10,348
10,849
k.
K: dr.
20,696
21,699
R:dr.
60
2,797,208
100,000
23,756
825,000
26,520
1,356,280183 2,121,897 — 125,955! 9| 251,911 80 21,197 8! 42,395 60:3,772,485;23
114,656
138,664 99j
253,321] 4] —
5,985
10,577
11,970
7 21,155140
126,626
159,820 39
— 16,502] 7] 33,125|40| 286,446,44
6
Eapeditinns-Utskot/els Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 133.
Svea Lifgarde: Transport
Penningar:
Nuvarande beloppet  140,622: 70.
Tillkommer genom öfverflyttning från Lifbeväringsregementets
anslag:
till 2:ne Andra Kapitens-löner å 2,000 R:dr 4,000: — 144,622: 70.
Oindelt spanrnål, såsom i 1861 års lliks-stat
21,344: 40.
Andra Lif-gardet:
Penningar:
Nuvarande beloppet  140,787: 70.
Tillkommer: genom öfverflyttning från Lifbeväringsregementets
anslag:
till 2:ne Andra Kapitens-löner å 2,000 R:dr. . 4,000: — 144 787: 70.
Oindelt spanrnål, såsom i 1861 års Riks-stat  21,344: 40.
Wermlands Fältjägare-regemente
Svea, Gröta och Wendes Artilleri-regementen, Reservations-anslag:
Penningar:
Nuvarande summan  761,823: 95.
Afgå och öfverflyttas på anslaget för Gotlands National-beväring:
det för Artilleri-depot-kompaniet
i Wisby beräknade belopp  9,938: 90.
samt indragas (ett Läkare-arfvode) .... 100: — 10,038: 90. 751 785- 5
Oindelt spanrnål:
Nuvarande qvantitet med värde . . . . ,  84,489: 20.
Afgå och öfverflyttas på anslaget för Gotlands Na
tional-beväring:
för nyssnämnda Depot-kompani
beräknad spanrnål, 655 kubikfot å 2 R:dr .... 1,310: — 83,179: 20.]
Ingeniör-korpsen (derunder Reservations-anslag till korpsens praktiska öfningar
5,000 R:dr).
Penningar:
Nuvarande anslaget  107,008: 8.
Tillkommer:
För bildande af ytterligare ett Sappör
-
Transport 23,529: 9. 107,008: 8.
L
Expedilions-Utskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 133. 7
Penningar.
Indelta
Kantor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Summa
Riksmynt.
Indelt
på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
K: dr.
ö.
H:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
K: dr.
ö
K: dr.
ö.
253,321
4
16,562
7
33,125
40
286,446
44
144,022
70
—
—
—
10,672
2
21,344
40
165,967
10
144,787
70
10,672
2
21,344
40
166,132
10
74,974
50
74,974
50
751,785
5
—
—
41,589
6
83,179
20
834,964
25
,309,490
99
—
—
j 79,496
j 7 158,993 40; 1,528,484 39
8
Expeditions-Utskott fils Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 133.
Transport 23,529: 9. 107,008: 8.
Aflönings-förköjning åt Bataljons-läkaren
vid Ingeniör-trupperne och åt
Redogöraren samt för presterliga
göromålens bestridande  720: —
Till underhållande at 3:ne Fältbrygge
ekipager
å 1,500 R:dr  4,500: — 28,749: 9. 135,757: 1
Öindelt spanmål såsom i 1861 år Riks-stat  3,328: —
Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skoning:
Nuvarande anslaget  55,761: 5(
Tillkommer: förhöjning
2,873: 2c
Lega för hästar till Artilleriets exercis:
Penningar: Nuvarande beloppet  11,262: 62.
Tillkommer: till lega m. m. för ytterligare behöfliga
exercishästar vid Ingeniör-truppen  3,064: 6. 14,326: 66 i.
Oindelt spanmål såsom i 1861 års Riks-stat  36,099: —
Fouragering af Artilleriets och Värfvade Kavalleriets hästar, Förslags-anslag :
Nuvarande summan  350,000:
Tillkommer: Förhöjning  40,000: — -
Mathållning för manskapet vid Garnisons-regementena:
Nuvarande anslaget
200,000:
Tillkommer: Förhöjning  120,000:
S:gr
Beväringen.
Lifbevärings-regementet:
Nuvarande beloppet 31,911: 50
Afgå genom öfverflyttning till Svea Lifgardets anslag. . . 4,000: —
D:o d:o till Andra Lifgardets d:o ... 4,000: — 8,000:
Gotlands National-beväring:
Nuvarande anslaget  123,814: 50.
Tillkommer: l:o Öfverflyttning från anslaget för Svea,
Göta och Wendes Artilleri-regementen 9,938: 90.
Transport 9,938: 90. 123,814: 50.
Expeditions-Utskottets Förstat) till unilevd. Skrifvelse, N:o 153.
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p
a n m å 1.
Summa
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
1,369,490
99
79,496
7
158,993
40
1,528,484
39
135,757
17
—
—-
—
1,664
—
3,328
—
139,085
17
58,634
75
—
—
—
—
—
58,634
75
14,326
68
—
—
—
18,049
5
36,099
—
50,425
68
390,000
—
—
—
—
—
—
390,000
—
320,000
—
320,000
2,288,209
59
—
1-
—
99,210
2
198,420[40
2,486,629
99
23,911
50
—
—
—
—
—
23,911
50
03,911
50
—
—
—
-1
—
23,911 50
Flör lill R. St. tind. Skrifvelse, 1862 1863, N:o 133.
u
10 Expeditions-Visko/tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 135.
Transport 9,938: 90. 123,814: 50.
2:o Lön för en Rege
ments-läkare
. . 1,500: —
Arfvoden tor 3 Bataljons-läkare,
å
500 R:dr  1,500: — 3,000: —
efter afdrag af derför redan
anvisade medel  600: — 2,400:
3:o Förhöjning i aflöningen för
Fält-kamereraren från 750
till 1,000 R:dr  250: -
Kontors-skrifvaren, från 300
till 500 R:dr  200: — 450:
4:o Arfvoden för Spel, 15 st. å 30 R:dr 450: — 13,238: 90. 137 053- 40
5:o Of ver flyttning från anslaget för ofvannämnda Artilleri-regementen
:
Oindelt spanmål, 655 kubikfot, å 2 R:dr
1,310: —
Hallands beväring
Wester-Norrlands beväring, lönefyllnad
Bevärings-manskapets vapenöfning, För slags-anslag:
Nuvarande summan  458,333: —
Tillkommer: Förhöjning  41,667: —
S:gi
Matcriclen.
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Krigs-kollegii Afdelningar, Reservations-anslag:
Nuvarande
beloppet  1,140,172: 65
Tillkommer: Förhöjning:
i Fortifikations-afdelningens anslag:
till underhåll af Landtförsvarets bus och byggnader i fästnings-
och garnisons-orter  15,000: —
Transport 15,000: — 1,140,172; 65
Expodilians-Ut.skoll.ets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 133. 11
Penningar.
Indelta
Eäntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Summa
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
23,911
50
23,911
50
137,053
40
655
1,310
138,363
40
7,500
—
—-
—
—
—
—
7,500
—
6,295
—
—
. il11?
—
—
—
6,295
500,000
500,000
674,759 90
—
—
—
655
—
1,310
—
676,069
90
L
12 Expeditions-LJiskottets Förslag lill underd. >Skrifvelse, J\:o i53.
Transport 15,000: — 1,140,172: 65
Intendents-afdelningens anslag:
till underhåll af beklädnads- m. fl. persedlar vid
det nya Sappör-kompaniet  10,501: 50.
till underhåll af kapotter, remtyg, tross och utredning
vid Bohusläns regementes södra bataljon 3,200: —
Artilleri-afdelningens anslag:
till gevärspersedlarnes underhållande vid nyssnämnda
bataljon  580: — 29,281: 50.
Till Lif- och Släpmunderingar vid Rotehålls-regementena:
Nuvarande anslaget  232,000:
Tillkommer: Förhöjning
25,200:
Inqvarterings-kostnader i Stockholm, Förslag s-anslag
Till inqvarteringens ordnande i d:o, Reservations-anslag
Inqvarterings-kostnader i landsorterna, För slags-ansia g
Salpeter-uppköp:
Nuvarande beloppet  110,000: —
Afgår: nedsättning deri  50,000: —
Yed och ljus för fästnings- och garnisons-orter
• ■
_S:gr
Diverse anslag.
Till Skjutskolor
Spanmåls-upphandlings- och bageri-kostnader
Durchmarehe-kostnader, Reservations-anslag
Rese- och traktameuts-peuningar, För slags-anslag:
Nuvarande beloppet  11,350:
Tillkommer: Förhöjning  46,650:
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Krigs-kollegium m. fl. Yerk ....
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Departementets Kansli-expedition
För slags-anslag:
Nuvarande beloppet  2,890: 32.
Tillkommer: För jemnande af Hufvudtitelns slutsumma  40: 66.
Extra utgifter
Summa
Expedit iöns-U Is ko t tels Förslag till unden!. Skrifvelse, N:o i 33.
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Sp
a n m å 1.
Summa
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
Ö.
R: dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
1,169,454
15
.
__
1,169,454
15
257,200
257,200
18,000
—
—
—
—
—
—
18,000
—
21,450
—
—
21,450
—
36,000
—
—
—
—
—
—
36,000
—
60,000
60,000
33,000
—
—
—
—
—
—
—
33,000
—
1,505,104 15
—
—
—
I-I
—
1—
1,595,104
15
9,000
t
9,000
37,500
.—.
—
—
—
—
—
37,500
—
12,000
—
—
—
—
—
—
12,000
58,000
58,000
8,770
—
—
8,770
2,930
98
2,930
98
67,500
—
—
—
—
—
—
—
67,500
—
195,700:981
1
195,700
98
6,590,265 20 2,121,897
1—
125,955! 9| 251,911180| 121,063
242,126!—
9,206,200|-
14 Expo (lilio ns-TJt s koll, e Is Förslag till unåerd. Skrifvelse, i\:o 153.
Tal). Litt. B.
Extra Statsreglerings-anslag för Försvarsverket till lands.
A) inslag för åren 1804, 180» och 1800, att utgå metl i årligen.
l:o. För Ar tilleri-b eliof:
Till anskaffning- af 12 st. refflade, gröfre kanoner samt lavetter med
släpor af jern, äfvensom projektiler  66,000:
Till anskaffning af 16,000 st, refflade infanteri-gevär å
37 it:dr 50 öre st , . . . . 600,000: —
Till anskaffning af 2,000 st. refflade infanteri-gevär, för
ersättande af ett lika antal sådana, som skulle från
Kronans förråd utlemnas till skarpskytte-föreningarne 75,000: —
Till anskaffning af 2,000 st. kavalleri-sablar å 18 R:dr st. 36,000: —
2:o. För Fortifikations-behof:
Till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad  300,000:
För fortsättande af fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona
150,000:
o:o.
För Beklädnads-behof:
Till förhöjning i Beklädnads-passevolansen:
vid Svea och Andra Lifgardes-regementena, Lifgardet till häst,
Husar-regementet Konung Carl XV och (nuvarande) Sappör
-
kompanict,
vid Svea och Göta Artilleri-regementen
vid Wendes Artilleri-regemente ....
Till Indelta Arméens utredning, såsom fyli
nads-anslag
Till underhållande af Bevärings-manskapets
beklädnad i anledning af utsträckt exercistid
35,113: 78.
15,187: 91.
4,335: 32.
4,963: 83.
189,000:
som utföres för 3 år med
tillhopa årligen R:dr 248,600: 84,
Till ytterligare (ny) tillökning i Beklädnads-passevolansen:
vid Svea och Andra Lifgardes-regementena samt
“ o
Sappör-kompaniet, tillhopa 10,212: 12.
vid Lifgardet till häst  1,594: —
vid Husar-regementet Konung Carl XV 14,541: 58.
745,802: 52.
tillsammans årligen R:dr 26,347: 70,
som utföres för 3 år med  79,043: 10.
Eiksmynt.
K:dr.
777,000
450,000
824,845
Transport 2,051,845 62
62
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o i33.
15
Riksmynt.
K: dr.
ö.
Transport
2,051,845
62
4:o. Till Topografiska Korpsens arbeten:
Till fortsättande af dessa arbeten samt till karte-grave-
ringen  150,000: —
Till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras
för det militära karteverkets skyndsamma utförande 9,600: —
159,600
5:o. Arméens pensionering:
För fortsatt tillämpning af nu gällande peusious-stater för arméen
samt Gotlands landtbeväring, ett kreditiv att, i mån af behof,
användas till betäckande af den skilnad, som för arméens pen-  sions-kassa kan under åren 1864, 1865 och 1866 uppstå i följd
af den nya pensioneringen: 150,000 R:dr årligen eller
för 3 år  450,000: —
Till upprätthållande af arméens pensionskassas egen pen-  sionering, likaledes ett kreditiv af 85,500 R:dr årli-  gen, som utföres för 3 år med  256,500: —
706,500
6:o. Officerares anställning i utländsk krigstjenst:
Till understöd åt desse officerare, 9,000 R:dr årligen
27,000
7:o. Arrestlokalers underhåll vid Indelta Arméen:
Till årliga kostnader härför, 10,000 R:dr årligen såsom reservations-  anslag, eller för 3 år
30,000
8:o. För Skarpskytte-föreningarne i Riket:
Till aflöning åt instruktörer, 30,000 R:dr årligen  90,000: —
Till målskjutnings-premier, 5,000 R:dr dito
15,000: —
För utdelning af kostnadsfri ammunition, 5,000 R:dr dito 15,000: —
120,000
Tillhopa
3,094,945
62
B) Anslag för En gång.
Åt Arméens pensions-kassa; ett fyllnads-kreditiv, att an-  litas till betäckande af 1863 års behof utöfver re-  dan anvisade 100,000 R:dr  50,000: —
Till uppförande af kokhus samt vakt- och arrest-bygg-  nader vid Andra Lifgardets etablissement, jemte
förändrad inredning af regementets kaserner .... 108,940: 74.
Transport 158,940: 74. |3,094,945
62
16 Expi‘d:itiotis~Ulskotlels Förslog till under d. Skrifvelse, N:o 135.
Riksmynt.
Transport 158,940: 74.
R:dr.
3,094,945
Ö.
62
Till anställande af försök med skydds-tält . •
Till ersättning- för utarbetande, i sammanhang med Krigs-  kollegii bokslut, af uppgifter öfver samtliga kostna-  derna till de särskilda föremål, som tillhöra Kollegii
förvaltning
Ersättning i anledning af upphörandet af den s. k. Näs
Kungsgårdshjelp; för åren 1862 och 1863 tillhopa
10,000: -
1,500: —
1,450: —
171,890
74
Summa
3,266,836
36
Expeditions-Utskottets Förslag lilI underd. Skrifvelse, N:o 134 1
\:o 134
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 14 Okt. 1865.
Presle-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om anskaffande
af medel till jernvägsbyggnader.
(Stats-Utskottets Belänknnden m. m. N:ris 89, 150, 154 och 167.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 25 November sistl. år har E. K. Maj:t, beträffande
de financiela frågor, som hafva gemenskap med jernvägsbyggnaderna, pä anförda skäl,
föreslagit:
l:o. att till fortsättning af jernvägsarbetena å Statens stambanor intill 1866 års
slut mätte anvisas en summa af 26,315,000 R:dr jemte del öfverskott, som genom räntevinst
på stalslånefondens medel, eller slutlig realisering af denna fonds ännu utestående
fordringar, kan komma alt uppstå;
2:o. alt vidare mätte anvisas 5,000.000 R:dr såsom lån till åtskilliga bolag, hvilka
bildat sig för anläggning af bibanor, derest dessa bolag ingå på de vilkor, som i sådant
hänseende stadgas:
3:o. att till bestridande af dessa utgifter i första rummet borde användas det i
Riksgälds-konloret befintliga öfverskott å jernvägsmedlen, 1,315,000 R:dr;
4:o. att af Rikets Ständers Banks vinstmedel anvisas såsom bidrag lill Riksgäldskontoret
under åren 1863—1866 en summa af 1,250,000 R:dr årligen, eller tilllsammans
för alla 4 åren 5,000,000 R:dr;
5:o. att återstoden, eller 25,000,000 R:dr anskaffas genom fonderadt statslån, som
årligen amorteras med 1 procent af primitiva beloppet;
6:o. att detta statslån upptages å del ställe, vare sig inom eller utom riket, der
det på de för Statsverket förmånligaste vilkor kan erhållas;
7:o. alt, derest lånet varder upptaget utom riket, Riksgälds-kontorel skall, enligt
gällande kurs, härstädes tillhandahålla ränta, äfvensom liqvid lör amorterade obligationer
åt de inom Sverige boende obligationsinnehafvare, som sådant önska och på förhand
derom göra anmälan:
Bih. till R. St. Prut. 1862 & 1863. 10 Samt. 1 AJd. 10 Haft. 1
2 Expeditions-Utskottels Förs/ay till underd. Skrifvelse, N:o 134.
8:0. att, utöfver de för detta ändamål nu befintliga medel, anvisas till fortsättande
af arbetena å Statens stambanor under år 1863 en summa af 3,815,000 R:dr jemte
uppkommande öfverskott på statslånelonden, samt att återstoden, 22,500,000 R:dr, af
de beräknade tillgångarne lika fördelas mellan de tre åren 1864, 1865 och 1866 med
den jemkning i de årliga beloppen, som af Kongl. Majit i Dess nådiga Proposition, rörande
jernvägsarbetenas bedrifvande, blifvit föreslagen.
På sätt Rikets Ständer redan uti underdånig skrifvelse af den 14 sisth September
hos E. K. Majit anmält, uppgå de för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader vid innevarande
riksdag beviljade anslag, oberäknad! den (ill nordvestra stambanan anvisade,
behållna räntevinsten å statslånelonden, till ett sammanräknadt belopp
af Ridr 27,896,000: —
hvaraf under innevarande år skulle komma att utgå Ridr 4,565,000: —
samt återstoden med J:del, eller 7,777,000 R:dr,
under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866, eller
för alla 3 åren med  „ 23,331,000: —
R:dr 27,896,000: —
Härförutan hafva Rikets Ständer för nedanämnda enskilda jernvägsföretag
anvisat följande lånesummor, nemligen :
för Eslöf—Ystad-banan R:dr 2,450,000: -
„ Eslöf—Landskrona—Helsingborg-banan ... „ 2,300,000: —
„ Christianstad—Hessleholm-banan  „ 720,000: —
„ Wexiö—Alfvestad-banan  „ 434,000: —
„ Köping—Uttersbergs-banan  „ 500,000: —
„ Herrljunga—Wenersborg-banan  „ 1,870,000: —
samt för Wenersborg—Lddevalla-banan . . . „ 1,370,000: — 9.644,000: —
eller tillhopa R:dr 37,540,000: —
Uti ofvannämnda nådiga Proposition af den 25 November sistl år har E. K. Maj:t,
såsom nämndt är, bland annat, föreslagit, att till bestridande af kostnaderna för jernvägsbyggnaderna
i första rummet borde användas det i Riksgälds-kontoret befintliga öfverskott
å jernvägsbyggnadsmedlen, hvilket öfverskott dä beräknades till 1,315,000 R:dr,
men som, i följd af sedermera upplupna räntor, nu uppgår (ill 1,351,270 R:dr 3 öre;
Och som Rikets Ständer ansett, att ifrågavarande behållning bör för jern vägsbyggnaderna
anvisas med det belopp, densamma rätteligen utgör, vid den lid medlen varda utbetalda,
hafva Rikets Ständer alltså beslutat, att hela den i Riksgälds-kontoret innestående behållingen
af jernvägsbyggnadsmedlen bör utgå i afräkning å det belopp, som för Statens
jernvägsbyggnader under innevarande år skall från nämnda kontor utbetalas.
Då nu, enligt hvad förut är nämndt, de af Rikets Ständer vid innevarande riksdag
för jernvägsbyggnader beviljade anslag uppgå till sammanlagdt . R:dr 37,540,000: —
samt härifrån afdrages dels nyssnämnda i Riksgälds-kontoret innestående
behållning ä jernvägsbyggnadsmedlen . . 1,351,270: 3.
och dels de, enligt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den 14 sistl. September, af
behållningen å jernvägstrafiken anvisade . . 1 700,000: — 2,051,270: 3.
uppgår således den summa, som utöfver för handen varande tillgångar
måste för jernvägsanläggningarne anvisas, till „ 35,488,729: 97.
Expeditions-Utskottats Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 134. 3
Och som Rikets Ständer tillika, beträffande Bankens vinstmedel,
fattat det beslut, att 5,000,000 R:dr skola under innevarande
och nästföljande åren 1864 och 1865 med J:del hvarldera
året till Riksgälsds-kontoret aflemnas, hvarigenom beräknats uppkomma
ett öfverskott å tillgångarne för extra statsregleringen al
5,404,714 R:dr 35 öre; så, om af delta öfverskott användes . . R:dr 488,729: 97.
komme den summa, som för jernvägsbyggnaderna borde genom
lån anskaffas, alt uppgå till  „ 35,000,000: —
Det beräknade öfverskottet af  „ 5,404,714: 35.
komme i sådant läll att minskas med  „ 488,729: 97.
hvarefter återstoden utgjorde  „ 4,915,984: 38.
Denna summa torde blifva fullt tillräcklig att bestrida den annuitet, som under
nästkommande slatsregleringsperiod erfordras till ränta och amortering för ett lån å
35,000,000 R:dr. Man kan nemligen antaga, att de till jernvägsbyggnaderna beviljade
anslag och lån icke komma att utgå lill högre belopp, än högst J:del under hvartdera
af de 3 nästinstundande åren, samt att, om ock mera än denna tredjedel af lånet
under hvarje af dessa år skulle indragas, ränteinkomsten af det öfverskjutande beloppet
för tiden, intilldess medlen behöfva för jernvägsbyggnaderna användas, bör fullt beläcka
annuiteten för ett motsvarande lånebelopp. Den summa sorn utöfver nämnda ränlevinst
under åren 1864—1866 erfordrades lill den årliga förräntningcn och amorteringen af
ett lån å 35,000,000 R:dr, skulle således, ifall annuiteten beräknades, likasom för 1860
års lån, (ill 5j procent, kunna antagas,
för år 1864 till 5^ procent å 11,666,666g R:dr — 641,666g R:dr —
„ „ 1865 „ „ å 23.333,333g „ — 1,283,333g „ -
„ „ 1866 „ ,. ,. å 35,000,000 „ — 1,925,000 „ —
Summa 3,850,000 R:dr —
Ehuru således, enligt denna beräkning, skulle uppkomma ett öfverskott af 1,065,984
R:dr 38 öre, hafva dock Rikets Ständer ansett, alt detta öfverskott icke bör lagas i beräkning
vid lånesummans bestämmande. Det har nemligen, såväl under föregående riksdagar
som under den nu pågående, både inom och utom representationen yttrats en
allmän önskan, all de lån, som för Svenska Statens räkning erfordras, måtte, derest
vilkoren blefve antagliga, upptagas i England. Icke blott den omständigheten, att Engelska
penningemarknaden är den ojemlörligen största inom Europa samt att penningeräntan
i nämnda land i allmänhet torde vara lägre, än i de flesta andra, utan äfven
den, alt en icke obetydlig del af de penningar, som för jernvägarne upplånas, måste
användas till inköp af Engelsk jernvägsmateriel, samt att Sveriges förnämsta export går
till England, i följd hvaraf tillgången på vexlar i Engelsk valuta är ganska betydlig,
synas utgöra giltiga skäl för Sverige att för sina lånetransaktioner söka den Engelska
marknaden, hvilken hittills varit helt och hållet stängd för Svenska statspapper. Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret hafva ock såväl år 1858 som 1860 försökt att i England
erhålla de då erforderliga lånesummorna. Alt sådant icke vid någoldera tillfället lyckades,
torde uti icke ringa mån varit beroende deraf, att de lån, som då skulle afslutas,
af Engelska bankirer ansågos jemförelsevis alltför obetydliga för alt vinna den allmännare
spridning, som för lånens framgång på Engelska penningemarknaden kunde vara
betryggande. Då likväl större anledning torde vara förhanden, att det lån, som nu
skall upplagas, skulle kunna inom England negocieras, derest detsamma utgjorde åtminstone
2 millioner Pund Sterling, hafva Rikets Ständer desto heldre trott sig böra
4 Expeditions-Utskottats Förslag till underd. Skrifvelse, M:o -134.
tillstyrka, att lånesumman, såsom ofvan är nämndt, må kunna uppgå ända till 35,000,000
R:dr R:mt, sorn, derest icke hela beloppet bli Iver för Riksgälds-kontorets behof erforderligt,
Fullmägtige synes vara oförhindrade att vid lånetransaktionens uppgörande förbehålla
kontoret rättighet att af länet öfvertaga obligationer, svarande mot hvad Fullmäg
tige
anse icke behöfva under nästa statsregleringsperiod indragas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer beslutat åt Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret uppdraga att, för utbetalning af ej mindre de till fortsättningen
af Statens jernvägsbyggnader under innevarande riksdag beviljade anslag, än da
af Rikets nu församlade Ständer anvisade lån för enskilda jernvägsanläggningars utförande
anskaffa genom upplåning en summa af högst Tretiolem Millioner (35,000,000)
Riksdaler Riksmynt; samt att, om denna lånesumma, med tillägg af behållningen utaf
de för Statens jernvägsbyggnader förut upplånade medel och af Rikets Ständer anvisade
belopp af trafikinkomsten utaf Statsbanorna, icke blifver tillräcklig för sagde anslags
och låns utbetalande, hvad som brister skall tillskjutas af andra till Riksgäldskontoret
influtna medel; Kommande derföre den tillgång, som kan beredas genom de
inbetalda lånemedlens förräntning, intilldess samma medel behöfva för dermed afsedda
ändamål tillhandahållas, att, I likhet med annan sådan ränteinkomst, tillfalla Riksgäldskontoret.
Beträffande sättet och vilkoren för lånesummans anskaffande hafva Rikets Ständer
meddelat följande stadganden:
A.) Med iakttagande af Rikets Ständers beslut angående lånesummans belopp
och härnedan meddelade föreskrifter, ega Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
att upptaga lån på det sätt Fullmägtige finna lämpligast och ändamålsenligast
för beredande af de för Staten mest fördelaktiga vilkor;
B.) Upplåningen sker emot fonderade, till innehafvare» ställda och å dennes
sida icke uppsägbara, räntebärande obligationer, hvilka å Rikets Ständers
vägnar af Fullmägtige utfärdas.
C.) Fullmägtige ega för öfrigt bestämma:
a.) språk och myntsort, hvarå obligationerna komma att utfärdas;
b.) den årliga ränta, som i obligationerna skall lorskrifvas;
c.) den kapital-rabatt, som må beviljas, då Fullmägtige finna sådan rabatt
böia ega rum.
D.) Till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering anvisas å Riksgäldskontoret
ett särskildt årligt anslag å det belopp, som, enligt de med vederbörande
öfverenskomna lånevilkor, hvarje år erfordras för sagde liqviders
och amorterings behöriga verkställighet; börande detta anslag, tilldess bela
skulden blifvit i stadgad ordning betald, årligen utaf Riksgälds-kontorets medel
afsältas, hvarvid dock iakttages, att anslaget, under den tid lånemedlen
indragas, icke må öfverstiga hvad som motsvarar ränte- och amorterings-beloppet
för de då influtna iånemedlen.
E.) De uti förestående punkt omförmälda ränte- och amorterings-anslag
böra ingå till en särskildt redovisad liqvidalions- och amortissements-fond,
hvars behållning skall för det med dessa mede! afsedda ändamål oförryckt
tillhandahållas och användas, så att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer
varda ovilkorligen fullgjorde och skuldens betalning, i föreskrifven ordning
verkställd. De till liqvidalions- och amorlissemerits-fönden influtna medel
böra, så vidt ske kan och denna lönd åliggande liqvider medgifva, städse
på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.
Expeditions-V Iskof tels Förslag till anderd. Skrifvelse, S:o 135.
5
F.) Sättet och ordningen för verkställandet af skulden särliga amortering ega
Fullmägtige att bestämma.
Dessa beslut och stadgande!) få Rikets Ständer härmed underställa E. K. Maj:ts
nådiga fastställelse, med underdånig anhållan, att E. K. Maj:t vid denna upplånings
företagande tiicktes lemna Fullmägtige i Riksgälds-kontoret Sin nådiga bemedling och
medverkan för den erforderliga lånesummans erhållande emot så fördelaktiga vilkor för
Svenska Statsverket, som vid lånetransaktionernas uppgörande kunna beredas, samt att
E. K. Majrt dessutom täcktes meddela Sin garanti å del eller de lån, som, i öfverensstämmelse
med dessa beslut, varda af Fullmägtige upptagna.
Derjemte få Rikets Ständer i underdånighet anmäla sitt beslut, att del må vara
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret obetaget alt, om sådant finnes lämpligt eller nödvändig!
för lånetransaktionernas afslutande, utse ombud för bedrifvande af dervid erforderliga
underhandlingar, äfvensom att åt särskilde deputerade uppdraga bestyren med lånemedlens
indragning samt ränte- och amorterings-liqvidernas verkställighet jemte härmed förenade
åligganden.
Och få Rikets Ständer slutligen i underdånighet tillkännagifva, det Rikets Ständer
beslutat, all. derest lån upptages utom riket, Riksgälds-kontoret bör härstädes i Svenskt
mynt tillhandahålla ränta äfvensom liqvid för amorterade obligationer åt dem, som sådant
önska.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 17 Oktober 1863.
Wto 135.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adelil den 21 Okt. lass.
Preste Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — -
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående stämpelpappersafgijten.
(Bev.-lilskottets Betänkande!) in. tn. N:ris 7, 11, 15 och 20.)
8. A. K.
Elter verkställd granskning af nu gällande Kongl. Kungörelse af den 30 November
1860, angående slämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden deral
6
Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, ,\:o 135.
bör iakllagas, och dervid jemväl förehafd pröfning af de i omförmälda hänseende hos
Rikets Ständer gjorda framställningar, få Rikets Ständer härhos i underdånighet öfverlemna
förslag lill förnyad författning i ämnet; dervid Rikets Ständer ej anse behöfligt
alt särskildt redogöra för sådane obetydligare jemkningar i redaktionen, hvilka ej medföra
någon förändring i sak, eller tillägg, hvilka förklaras af eljest beslutade stadganden.
De delar af ofvanberörda kungörelse, öfver hvilka Rikets Ständer sålunda nu hafva
att i underdånighet sig yttra, äro följande:
§ 2.
Sedan E. K. Majit genom nådig remiss anbefallt Sitt och Rikets Slats-kontor och
Kammar-rätt att afgifva gememensaml underdånigt utlåtande angående den af Rikets
Ständer vid sista riksdag gjorda framställning om de fördelar, som för Statsverket
skulle uppkomma derigenom, att det i Sverige begagnade stämpelpapperels storlek i någon
betydligare män inskränktes och beläggningsstämplar af ungefärligen enahanda beskaffenhet,
som de engelska, infördes, äfvensom att de nu brukliga helarksstämplarne
afskaffades, samt, till fullgörande häraf, Stats-kontoret och Kammar-rätten, efter inhemtad
upplysning rörande det i England brukliga stämpelpapperet, sättet för dess begagnande
samt de kontroller, som dervid iakttagas, och efter det såväl Föreståndaren för Bankens
sedeltryckeri. Professoren J. Bagge, som Teknologiska Institutet blifvit i ämnet hörde,
den 6 sistlidne Februari afgifvit underdånigt utlåtande; så har, jemlikt E. K. Majits
nådiga beslut den 6 sisth Mars, samma utlåtande jemte de handlingar, på hvilka det
sig grundar, blifvit Rikets Ständer meddelade, för att lagas i betraktande vid uppgörandet
af förslag till ny författning om stämpelpappers-algiften.
I nämnda utlåtande hafva Statskontoret och Kammarrätten anfört, att, enligt hvad
så väl Teknologiska Institutet, sorn Föreståndaren för Bankens sedeltryckeri likstämmigt
yttrat, de i England allmännast begagnade hvitstämplarne, hvilka tryckas eller stämplas
på sjelfva papperet och öro af samma slag som de fordna svenska charlae-hvitstämpiarne,
äro lättare att efterapa än det i Sverige nu brukliga stämpelpapperet, samt alt
de engelska konstgraverade stämplarne, som endast användas å vissa slags handlingar,
t. ex. qvittenser, anvisningar, skuldsedlar och vexlar, utfärdade utom England, ej heller
medföra större säkerhet mot efterapning än de svenska; att de i England lill förekommande
af missbruk stadgade straffbestämmelser och införda kontroller af flera skäl, men
isynnerhet i anseende till den större tjenstemannapersonal, sorn för förvaltningens utöfvande
skulle erfordras, och de dermed förenade dryga kostnader, icke kunna anses
lämpliga att här införas, hvadan Kollegierna ansett sig icke böra tillstyrka, att här i
Sverige må begagnas sådant slämpelpapper, sorn det i England brukliga, eller att, i
utbyte mot de tillfyllestgörande kontroller, sorn redan finnas, sådana här införas, som
der äro anbefallda; alt, beträffande den af Rikets Ständer gjorda framställning om de
här allt hitintills begagnade helarksstämplarnes upphörande och ersättande med beläggningsstämplar,
kollegierna ansett alt denna åtgärd skall komma att medföra flera olägenheter,
dels derigenom, att ökade kostnader tillskyndas rättssökande parter, om betalningen
för papperet blefve dem påförd, eller ock drabba vederbörande, hvilka handlingarne
utfärdade, sålunda, att i förra fället förorsakades en utgift för parter, hvarifrån
de, lill följd af nu gällande föreskrifter, äro befriade, och i det sednare föranleddes
minskad inkomst af den för utgående handlingar stadgade lösen, en omständighet, som,
hvad Häradsrätterna angår, skulle till större eller mindre del medtaga de ä stat för
Häradshöfdingarne uppförda kontanta löner al endast 112 R:dr 50 öre, dels jemväl
derigenom, att domar och utslag möjligen blefve skrifna pä papper, hvilket icke egde
Expeditions-VIskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:ö 135. 7
lika varaktighet med det till hélarksslämplarne nu brukliga papper; hvadan och då i
handlingarnes skrifvande på stämpladt papper läge den säkraste kontroll för stämpelafgiftens
behöriga utgörande, kollegierna ansågo helarksstämplarne, hädanefter som hittills,
böra i oförändradt skick bibehållas; alt, i afseende å den stämpel, hvarmed vexlar
för närvarande skola förses, kollegierna ansett någon förändring ej böra ega rum, så
framt ej Rikets Ständer, med hänsigt lill den ringa inkomst dessa afgifter inbringa och
i ändamål att underlätta vexelrörelsen, skulle finna lämpligt att, i stället för de nuvarande
lyra särskilda stämpelvalörerna, alla vexlar, utan alseende å beloppet, böra med
enahanda afgift beläggas; att, enär den bevillning, som utgöres medelst såväl de enkla
som de dubbla beläggningsslämplarnes begagnande, uppginge till ett så högt belopp, att
efterapning deraf och utprångling af falska sädane stämplar skulle kunna medföra en
för Statsverket kännbar förlust, samt en på vetenskapliga grunder byggd erfarenhet
ådagalagt, alt af handlingar, tryckta med (vänne färger, större säkerhet berndes emot
efterapning, om, i likhet med hvad å Riksbankens sedlar eger rum, den ena färgen
tryckes öfver den andra, i stället för alt, såsom nu med beläggningsstämplarne tillgår,
den ena färgen ligger bredvid den andra, kollegierna i följd häraf funno sig böra hemställa,
ali, i den mån de nu brukliga stämplarne för dermed afsedda ändamål åtgått,
till begagnande må införas stämplar af förstnämnda beskaffenhet; i hvilket afseende Kollegierna
gått i författning om anskaffande af färglagda ritningar lill sålunda inrättade
stämplar, hvilkas storlek blifvit så förminskad, alt å hvarje ark af del format, som hittills
innehållit endast sex stycken, hädanefter skulle inrymmas tolf sådana; att då till
förekommande af falska stämplars begagnande det onekligen vore betryggande om den
högsta slämpelvalöreii ej bestämdes till allt för högt belopp, densamma hädanefter som
hitills syntes kunna förblifva 100 R:dr R:ml: men att. dä på sednare lider priser å så
väl fast som lös egendom betydligt stegrats, och i följd deraf ofta nog inträffat, alt
när köpebref å större egendomar och framförallt bouppteckningar i förmögna eller rika
sterbhus skolat förses med stämpelpapper, dertill erfordrats en mängd stämplar, hvilka
för ett och annat fall uppgått till så stort antal, att de icke, såsom föreskri ivel är, kunnat
vid handlingen hiläggas, utan mäste i ett särskildt medföljande häfte inbindas, kollegierna
ansett, att vid de tillfällen då stämpelafgiften på en gäng skall utgöras med hög
re belopp af t. ex. 500 eller 1,000 R:dr, del nuvarande beläggnings- och uppbördssättet
borde sålunda förändras, att när afgiften uppginge till eller öfverstege nämnda belopp,
den skulle erläggas här i Stockholm genom insättning i föreskrilven ordning uti Räntekammaren
och i landsorterna genom leverering till vederbörande landtränteri; varande
jemväl förslag framstäldt, huru med kontrollen i nu nämnda fall skulle förfaras; att
Kollegierna, i ändamål att bereda Statsverket någon minskning i de kostnader, som hittils
varit förenade med tillverkning och skärning af stämpelpapper, utaf Fullmägtige i
Rikets Ständers Rank begärt upplysning om och i hvad mån den i nu gällande kontrakt af
år 1859 bestämda kostnad för papperets tillverkning och skärning vid Bankens pappersbruk
Tumba må kunna nedsättas, och, i händelse sådant medgålves, uppgift till hvad
pris papper till såväl skrif- som beläggningsstämplar, de sistnämnde beräknade, icke efter
stycketal, ulan per 1,000 ark, af samma storlek med det nuvarande, men med den
förändring att, i stället för sex stämplar, hvarje ark hädanefter komme att innehålla
tolf sådana, skulle kunna i hittils vanlig ordning aflemnas; samt att Fullmägtige, i betraktande
af det, jemförelsevis till andra beställningar utom Banken, betydliga omfång,
tillverkningen af stämpelpapper eger, ansett sig böra medgifva så stor nedsättning i det
nu bestämda priset å sådant papper, som kan åvägabringas, utan att föranleda förlust
å ifrågavarande tillverkning, samt, i följd häraf, erbjudit sig att låta leverera dylikt papper
till skrifkartor efter ett från 50 till 40 R:dr nedsatt pris per 1,000 stycken eller ark^
8 F:i:pedilinns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 135.
samt beläggningsslämplar, derå priset nu utgör 11 R:dr per 1,000 stycken eller efter
sex stämplar å hvarje ark, 66 R:dr per 1,000 ark, likaledes till 40 R:dr per 1,000 ark,
äfven otn hvarje ark skulle komma att innehålla tolf stämplar; hvarjemte priset för skärning
af papper, nu bestämdt till 1 R:dr per 1,000 ark skrifkartor och 1 R:dr 20 öre
per 1,000 ark beläggningsstämplar, hädanefter skulle blifva 1 R:dr per 1,000 ark för
båda slagen.
Rikets Ständer hafva tagit i öfvervägande hvad sålunda förekommit; och hvad först
angår frågan om afskaffande af det nu brukliga släinpelpapperet å hela ark, hafva Rikets
Ständer, i betraktande af hvad Slats-kontoret och Kammarrätten härom i underdånighet
anfört, ansett den ifrågaställa förändringen i detta hänseende icke böra ega rum.
Vidkommande derefter frågan om beläggningsstämplarne, hafva Rikets Ständer, på
grund likaledes af de utaf Stals-konlorel och Kammarrätten anförda skäl, beslutat, att,
i den mån de nu brukliga stämplarne för dermed afsedda ändamål åtgått, till begagnande
må införas stämplar af den utaf bemälda Kollegier omlörrnälda beskaffenhet och
storlek.
Hvad slutligen angår den stämpel, hvarmed vexlar i utländsk myntsort skola förses,
hafva Rikets Ständer ansett det för vederbörande vexelgifvare medföra beqvämlighet om, i
stället för de nuvarande fyra särskilda slämpelvalörerna, alla vexlar, utan afseende å beloppet,
komme att beläggas med enahanda afgift, hvilken Rikets Ständer trott kunna
bestämmas lill 1 R:dr. Hvad dessa stämplars storlek och beskaffenhet angår, hafva Rikets
Ständer bland de vid Kollegiernas betänkande fogade prof å engelska stämplar företrädesvis
fästat sin uppmärksamhet vid ett slag mindre stämplar af omkring 2 tums
längd och 1 tums bredd, hvilka, liksom våra postmärken, äro å baksidan beslrukna med
gummi; och torde vara angeläget alt å stämpeln äfven tryckas de seklet utmärkande
begge siffrorna i del årtal, hvarunder vexeln kan komma att utgifvas, tillika med bokstafven
d, såsom en antydan för vederbörande vexelgifvare om sådan makulering af
stämpeln som här nedan omlörmäles. Den i § 9 af nu gällande förordning medgifna
rättighet till stämpling af vexelblanketter, som äro skrifna eller tryckta på oslämpladt
papper, hafva Rikets Ständer ansett böra bibehållas', hemställande alltså Rikets Ständer,
att, jemte det utbyte af obegagnade vexelblanketter å hitintills brukliga värden får ske
utan afgift, vexelstämplar endast å 1 R:dr hädanefter må vara att tillgå.
§ 3.
Vid beräkning af stämpel å fullmagter m. m. å embete eller tjenst, som åtföljes af
extra ordinarie inkomst eller sportler al' standig egenskap, böra äfven dessa tagas i betraktande,
och är härom stadgadt, att i sådant läll stämpelbeloppet skall beräknas efter
medeltalet af de sista fem årens tjenslen åtföljande löneförmåner, för hvilka bevillning
efter andra artikeln blifvit erlagd. Detta stadgande kan emellertid för närvarande svårligen
tillämpas, enär, enligt gällande Bevillnings-förordning, inkomst af kapital och arbete
sammanföres, så att det icke är möjligt att särskilja hvad som härleder sig från sportler
af embete eller tjenst samt annan inkomst af kapital eller arbete. Till afhjelpande
af denna olägenhet hafva Rikets Ständer ansett, att stämpelbeloppet uti ifrågavarande
fall bör beräknas efter medeltalet af de sista 5 årens tjensten åtföljande löneförmåner,
för hvilka det, på sätt i 8 § 14 mom. af bilagda förfättningsförslag omlörmäles, kan
styrkas, att bevillning efter 2:dra artikeln blifvit erlagd, i hvilket afseende upplysning
alltid kan vinnas ur taxeringslängderna för de 5 år, sorn närmast föregingo år 1862.
Vid beräkning af dylika extra ordinarie inkomster, hvarom här ofvan förmäles, är
för närvarande stadgadt, att, hvad särskildt militärstaterna angår, ackordsränta samt
häst
-
Exp editions-(J Is k o Kats Förslug till under d. Skrifvelse, N:o i 35. 9
häst- och fouragemedel skola afräknas, så att stämpeln endast ålägges för den återstående
löneinkomsten; men då billigheten kräfver, att enahanda förmån utsträckes till andra
stater, hvilka i löneinkomst hafva ackordsränta eller häst- och fouragemedel, hafva
de å sid. 3 uti nu gällande kungörelse angående slämpelpappersafgiften intagna orden:
"hvad särskildt militärstaterna angår” blifvit i det härhos bifogade förslaget uteslutna.
Enligt nu gällande kungörelse beräknas stämpeln för konstitutorial eller förordnande
på behaglig tid till 2j procent af lönen eller löneskilnaden och derutöfver 6
R:dr; men då det icke kan vara billigt att den, som på obestämd möjligen mycket kort
lid förordnas att bestrida en befattning, utan alt ega visshet om att erhålla densamma,
skall vidkännas något löneafdrag, hafva Rikets Ständer ansett konstitutorial eller förordnande
på behaglig tid icke böra betungas med högre stämpelafgift än å det belopp
af 6 Riksdaler, som ansetts motsvara expeditionslösen.
Nu gällande kungörelse stadgar, alt när någon, som förut varit eller är i Kronans
eller annan offentlig tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet af embete eller
tjenst, den fullmagt eller det öppna bref. sorn härom utfärdas, skall förses med stämpel
till belopp, motsvarande 17^ procent af den lön, som åtföljer dylik eller dermed
jemförlig tjenst; att då någon erhåller karaktersfulimagt i annan tjensteväg än den,
hvaruti han varit eller är embets- och tjensteman, stämpeln skall beräknas till 37j procent
af dithörande löneinkomst; samt alt fullmagt, öppet bref eller resolution på karakter
för den, som ej förut varit i Kronans tjenst, skall förses med stämpel till belopp
af 67| procent af löneinkomsten för dylik tjenst.
Till vinnande af större lätthet i beräkningen af de i ofvannämnda stadgande!) förekommande
procentbelopp, hafva dessa belopp blifvit ändrade till respektive 15, 35, och 65.
Då Kongl. Maj:t, på grund af särskilda förekommande omständigheter, tillåter en
afskedstagande att bibehålla hela eller någon del af den lön, han innehar, skall afskeda!
förses med stämpel å 6 R.dr jemte 5 för 100:de af den lön eller inkomst, som
bibehålles och efter hvilken bevillning beräknas.
Som det emellertid synes obilligt att den, som, ehuru icke berättigad till afsked
med pension, på grund af ömmande omständigheter undfår afsked, skall afstå något af
den lön, han i dylikt läll får bibehålla och för hvilken stämpel redan vid fullmagtens
erhållande erlagts, hafva Rikets Ständer ansett sådant afsked ej böra stämplas till högre
belopp än de 6 R:dr, hvilka motsvara expeditionslösen.
§ 4.
Vid den i början af denna § förekommande rubriken "fullmagter, konstilutorialer,"
o. s. v., hafva Rikets Ständer vidtagit en redaktionsförändring, så att ordalagen blifva
desamma, som angående enahanda ämne i § 3 begagnats.
I afseende å stämpeln pä fullmagter, dä tjensten åtföljes af extra ordinarie inkomst
eller sportler af ständig egenskap, få Rikets Ständer hänvisa Lill hvad derom blifvit
vid § 3 yllradl.
Likaledes hafva Rikets Ständer ansett nödig öfverensstämmelse med hvad vid den
nyssnämnde 3 § blifvit föreslaget angående slämpelbeloppel å konstilutorialer eller förordnande
på behaglig tid fordra alt de i § 4 omförmälda enahanda konstilutorialer förses
med stämpel endast å 3 R:dr.
Enär gerningsmän å landet, hammarsmedsmästare, masmästare, musikanter och dansmästare
samt vikarier och substituter i allmänhet tillhöra en mindre bemedlad samhällsklass,
hafva Rikets Ständer ansett de konstilutorialer eller anlagningsbref, sorn för dem
kunna utfärdas, böra frän stämpel befrias.
Bih. till B. St. Prof. 1862 Sp 1863. 10 Sami. 1 AJd. 10 Haft. 2
10 Expeditions-Uts kottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 135.
Af enahanda orsak hafva Rikets Ständer ansett, att förordnanden och antagningsbevis
för städernas betjente, gevaldiger, uppsyningsman, packhus- och vågkarlar, stadstjenare,
parmmät re, mätare, jernbärare, vindragare, åkare, timmer- och murkarlar,
packare-, politie- och exekutionsbetjente, extra ordinarie stadsbetjente med deras vederlikar,
äfvensom ringare, skolbetjente, pedagoger, klockare, organister, sångare och
kyrkoväktare, då deras lön å stat icke uppgår till 20 R:dr, höra från stämpel befrias.
Då theologie, juris och medicine doklorsbref, kirurgie magisterbref samt filosofie
doktors- eller magisterbref, som efter aflaydt prof utfärdas, endast äro att betrakta som
deröfver meddeladt officielt intyg, och hvilket äfven gäller om apothekarebref, men de
vid sådant förhållande icke synas böra med stämpelafgift betungas, hafva Rikets Ständer
ansett stämpelfrihel böra för dem medgifvas.
I öfverensstämmelse med hvad i allmänhet är stadgadt, att stämpel å fullmagter,
konslitutorialer och förordnanden vid befordringar till högre lön blott skall åsättas för
skilnaden mellan förra lönen och den, som erhälles, anse Rikets Ständer, att resolution
eller Fullmagi på tjenstebyte eller transport, som h i 11 i n t i 11 s belagts med stämpel lill lika
belopp, som konstitutorial på behaglig tid, hädanefter bör förses med stämpel lill 5 procent
af del belopp, hvarmed den lön, sorn erhålles, öfverstiger den förra lönen.
§ 6.
Uti åtskilliga hos Rikets Ständer gjorda framställningar har blifvit anmärkt, att den
progressiva skalan för stämpel å bouppteckningar vid sistlidne riksdag bestämdes allt
för hög, helst sedan en förändrad uppskattning af fast egendom med den vid samma
riksdag beslutade bevillningsförordningen inträdt, hvadan framställts särskilda förslag om
nedsättning i nämnda stämpelafgift.
Redan vid sistlidne riksdag höjde sig talrika röster för alskaffande af den progressiva
skalan för stämpel å bouppteckningar samt antagande i stället af procentberäkning.
Mot progressiv beskattning kan ock med skäl anmärkas den ojemnhet, hvarmed den, i
mån af förmögenhetens storlek, träffar den skattskyldige. Nämnda ojemnhet har äfven
föranledt, att man, i fråga om allmänna bevillningen, numera i allmänhet frånträdt den
progressiva beräkningsgrunden, samt stadgat, all en viss procent skall utgöras af ali inkomst,
ehvad den är större eller mindre, och häruti hafva Rikets Ständer ansett sig
ega tillräcklig anledning att besluta afskaffande af den stigande skalan för stämpel ä
bouppteckningar samt införande af procenlberäkning; hvarjemte och då det bör kunna
antagas att i följd af det numera förhöjda taxeringsvärdet, äfven en lemligen låg procentberäkning
för stämpeln å bouppteckningar ej skall leda lill minskning i den inkomst,
som förut deraf tillflutit Statsverket, Rikets Ständer, i likhet med hvad som vid sistlidna
riksdag föreslogs af dem, hvilka då påyrkade införande af procentberäkning i stället för
en progressiv skala för stämpel å bouppteckningar, bestämt stämpeln å bouppteckningar
till i procent af behållningen.
För närvarande äro sterbhus, der behållningen ej uppgår till 100 R:dr, helt och
hållet fria frän bouppteckningsstämpel och dä behållningen ej öfverstiger 1,000 R:dr,
erlägges för hvarje fulla 100 R:dr endast 10 öre. För att icke genom nyssnämnda, nu
beslutade stadgande förorsaka en allt för kännbar förhöjning för mindre bemedlade
sterbhus, hafva Rikets Ständer ansett befrielse från bouppteckningsstämpel böra utsträckas
till de sterbhus, der behållningen icke uppgår till 1.000 R:dr.
Äfven i ett annat afseende hafva Rikets Ständer funnit undantag från nu gällande
stagande angående stämpel å bouppteckningar böra ega rum, nemligen i fråga om efter
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 135. 11
efvande makes giftorätt i bo. Då nemligen grunden för beskattning af den egendom,
som död person efterlemnar, är den, alt eganderätlen öfvergår från en person till
en annan, men i det fall, att den aflidne efterlemnar make, det endast är den
del af boet, som tillhört den aflidne, hvilken förändrar egare, bör också endast
denna, men icke den öfriga delen i boet, hvilken i sjelfva verket lika väl före, som
efter dödsfallet tillhör den efterlelvande, vara föremål för beskattning. Då emellertid
härvid torde kunna anmärkas, att svårighet kan möta för tillämpning af denna grundsats,
enär arfskifte, hvari beloppet af den efterlefvandes giftorätt först bestämmes, icke
alltid kan ingifvas samtidigt med bouppteckningen: hafva Rikets Ständer beslutat, att
befrielse från stämpel ä bouppteckningar skall ega rum för efterlelvande makes giftorätt
sålunda, att denna, ehvad den utgör mer eller mindre, beräknas till hälften af behållningen.
Då afliden person efterlemnar fast egendom å flera ställen inom olika jurisdiklioner,
skall särskild bouppteckning upprättas å hvarje ställe och ingifvas till Rätten i den
ort, der egendomen är belägen, hvarefter samtliga bouppteckningarne skola inlemnas
lill den Rätt, inom hvars domvärjo den aflidne vid dödsfallet varit mantals- och skattskrifven,
hvilken sistnämnda Rätt det åligger att kontrollera stämpelbeloppet för samtliga
bouppteckningarne. Dä det nu vanligen är å del sistnämnda stället, som den hufvudsakliga
delen af boets gäld upptages, men hvarje särskild bouppteckning, enligt nu gällande
stadgande, skall vid ingifvandet vara försedd med stämpel efter deii behållning, bouppteckningen
utvisar, så kan lätt inträffa, att de särskilda bouppteckningarne som upprättas
och företes å andra orter än der den aflidne varit mantalsskrifven, komma att
förses med ett betydligt högre belopp slämpelpapper, än som erfordrats, derest stämpelbeläggningen
först ilrågakommit vid den slutliga bouppteckningens ingifvande å mantalsskriiningsorten.
Till förekommande häraf hafva Rikets Ständer alltså beslutat, att,
då afliden person på flera orter efterlemnal egendom, hvaröfver särskilda bouppteckningar
blifvit upprättade, hvar och en af dem, utan att vara med stämpel försedd, må ingifvas
till den Rätt, der egendomen är belägen, men att de samtliga sedermera skola
inlemnas till den Rätt, inom hvars domvärjo den aflidne vid dödsfallet varit mantalsskrifven,
hvarvid sammanräknade behållningen, enligt samtliga bouppteckningarne, skall
tagas till grund för beräkningen af stämpelbeloppet.
Då certeparlier i allmänhet äro fria från stämpel samt endast skola med sådan
förses, då de vid domstol eller hos exekutor företes, men det i sådana fall icke kan
vara rättvist att, såsom nu är stadgadt, grunden för stämpelbeläggningen bernias från
den fraktsumma, å hvilken cerlepartiet lyder, hafva Rikets Ständer ansett att förenämnda
grund hädanefter bör blifva den fraktsumma, hvarför betalning sökes.
Af skäl, som här ofvan (§ 4) i fråga om gerningsmän å landet blifvit anfördl, hafva
gesällbref blifvit från stämpel befriade.
På enahanda grunder, som blifvit anförda vid rubriken bouppteckningar, hafva Rikets
Ständer ansett, att den stigande skalan, som nu gällande förordning innehåller i
afseende å kontrakter bör upphöra, samt att i betraktande deraf att bevillning erlägges
för den fästa egendom, som ifrågavarande kontrakter angå, stämpeln å kontrakter endast
bör, i likhet med hvad för certeparlier och skuldebref är stadgadt, bestämmas till
30 öre för hvarje fulla 100 R:dr, beräknad då inteckning på grund af dem sökes, efter
den arrendesumma, hyra eller afgäld, som för ett år i penningar eller penningars värde
utgöres, eller för kortare tid i förhållande derefter, samt, då de för fordrans utbekommande
vid domstol eller hos exekutor löretes, efter den summa, hvarför betalning sökes,
äfvensom alt för kontrakter, dervid städja erlägges, stämpeln må efter enahanda grund
12 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, /V:o 135.
beräknas å den summa, som uppkommer derigenom att fem procent af städjan jemte
värdet af de årliga prestationerna, der sådana äro förbehållna, sammanläggas.
Då, enligt § 5, bilagor i allmänhet äro fria från stämpel, hafva Rikets Ständer
ansell köpekontrakt desto heldre höra få tillgodonjuta denna afgiftsfrihet, som det derpå
följande köpebrefvet skall med stämpel beläggas; och hafva Rikets Ständer, derför
beslutat, att slämpelskyldigheten för köpekontrakt skall upphöra.
Beträffande stämpeln å bytes- och gåfvobref stadgas, sid. 19, i nu gällande kungörelse
angående stämpelpapper, att den skall beräknas efter nästföregående årets taxeringvärde,
samt, sid. 20, att om i bytes- och gåfvobref å fast egendom visst värde ej är
egendomen åsatt, stämpeln skall beräknas efter det värde, som för egendomen blifvit
vid sista bevillningstaxering faststäldt. Då nu det förstnämnda stadgandet är allmänt
och ovilkorligt, synes det sistnämnda öfverflödigt; och som Rikets Ständer derjemte erfarit,
att man sökt tyda dessa stadganden så, att, i händelse uti bytesbrefvet visst värde
varit egendomen åsatt, stämpelafgiflen bort utgå efter del i bytesbrefvet å egendomen
bestämda värde, hafva Rikets Ständer, till förekommande af nämnda missförstånd, ansett
det sednare stadgandet böra utgå; i sammanhang hvarmed redaktionen af sladgangandet
rörande köpebref blifvit något ändrad.
Föreskriften ä sid. 20 att afhandling, hvarigenom skog från hemman på viss lid
föryttras, skall förses med stämpel efter 40 öre för hvarje fullt tunnland, har i afseende
på ytmåltet bort bringas i öfverensstämmelse med innehållet af Kongl. Stadgan om
mått och vigt af den 31 Januari 1855; och enär 1 tunnland, reduceradt till nya ytmåltet,
utgör 5,6 qvadratref, samt den nuvarande stäinpelafgiften således skulle, om den
endast bestämdes i proportionerlig! förhållande lägre för hvar full qvadratref, i verkligheten
blifva förhöjd, hafva Rikets Ständer ansett sådana afhandliugar böra förses med
stämpel lill 5 öre lör hvarje full qvadratref.
På grund af hvad här ofvan vid § 2 blifvit i fråga om vexlar anfördt, har, i stället
för fl §;s nuvarande stadgande angående prima vexlar, blifvit i förslaget intagen den
föreskrift, att prima vexlar i utländsk myntsort skola antingen förses med särskild stämpel
å 1 R:dr eller skrifvas å till nämnda belopp stämplade vexelblanketler.
Stadgandet att stämpel å skuldebref, räkningar, vexlar och assi."nationer bör beräknas
efter dessa handlingars kapitalvärde, hafva Rikets Ständer ansett böra förtydligas
sålunda alt till grund för beräkningen skall tagas det kapitalvärde, med afseende
hvarå uppvisandet för intecknings vinnande sker eller hvarför betalning sökes.
Den afgift, som för närvarande under form af stämpel å teslimonia academiea måste
erläggas af studerande vid akademierna, hafva Rikets Ständer ansett böra, såsom
mindre lämplig, upphöra.
§ 7.
Då inneliggande domar och domböcker icke få utgifvas, har stadgandet, att de äro
från stämpel fria, ansetts böra, såsom öfverflödigt, ur författningen utgå.
Enär missiver för adjunkter att biträda pastorer eller komministrar i embetel, äfvensom
förordnanden för vakans- och nådårspredikanter samt vice komministrar för
närvarande äro fria frän stämpel, hafva Rikets Ständer ansett förordnanden för vice
pastorer likaledes böra från stämpel befrias.
Bland de handlingar, hvilka, enligt 7 §, äro från stämpel fria, hafva, för mera
tydlighets skull, älven blifvit införda: Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända
eller protesterade vexlar eller enskilda assignationer, — hvilkas kapitalvärde ej
uppgår till 100 R:dr.
Expedition.s-Utskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 135.
13
Den frihet från stämpel, som hitintills tillkommer sockenstämmo-, kyrkoråds- och
sockennämnds protokoll, hafva Rikets Ständer ansett äfven böra medgifvas de genom
Kongl. Förordningarne den 21 Mars 1862 tillkomna nya kommunalmyndigheter, hvaremot
stadgandet angående sockenstämmo- och sockennämnds protokoll blifvit uteslutet.
Till följd af det allmänna stadgandet, alt ekonomimål äro från stämpel fria, har
föreskriften, att protokoll vid grufve-, hytte- och hammarsmedsstämmor, der Bergmästare
eller Grufve-ingeniör förer ordet, äro från stämpel fria, ansetts vara öfverflödigt och följaktligen
böra ur författningen utgå.
Qvil/enser för omyndiga barns medel äro för närvarande från stämpel fria; men
samma frihet hafva Rikets Ständer ansett böra utsträckas till alla slags qvitlenser för de
fall, då det möjligen skulle ifrågakomma, att dylika handlingar borde, såsom utgående
expeditoner, förses med stämpel; hvadan i stället för omförmalda stadgande, blifvit införd
den gemensamma rubriken: ”Qvittenser”.
§ 8.
Sorn någon föreskrift icke finnes, huru stämpel å vexlar skall makuleras, hafva
Rikets Ständer, till förekommande af missbruk, ansett nödigt föreslå, att vexelstämplar
skola makuleras genom påskrift af vexelns årtal och utgifningsdag.
Till afhjelpande af den i Stats-kontorets och Kammar-rättens utlåtand eomförmälda
olägenhet att, i anseende dertill att stämplar å högre värde än 100 Riksdaler ej äro
tillgängliga, stämplarne å en de! handlingar stundom uppgå till så stort antal, att de
icke kunna handlingarne biläggas, hafva Rikets Ständer, funnit sig böra föreslå, ali då
stämpelafgift för en handling på en gång skall utgöras med högre belopp än 500 R:dr,
afgiften rnä kunna erläggas i Stockholm genom insättning i föreskrifven ordning uti
Räntekammaren och i landsorterna genom leverering till vederbörande Landtränteri ; i
hvilket fall det qvillerade reversalet, som, utom uppgift å den erlagda summan, alltid
hör innefatta upplysning om ändamålet med den skedda levereringen, skall aflemnas till
den, som, å Rättens vägnar, den ifrågavarande handlingen mottaga bör, hvilken, efter
det han, å embetets vägnar, på den handling, hvarför stämpelafgift sålunda blifvit erlagd,
tecknat bevis, när detta skett och af hvem qvitto derå utfärdats, har att foga
berörda qvitto vid de renoverade protokoll, som till vederbörande Hof-rätt skola insändas.
Sedan Rikets Ständer beslutat stämpelfrihet för de i nuvarande 14 moment af 8 §
omförmälda diplomer, har föreskriften derstädes om deras utlösande funnits öfverflödig
och delta moment således blifvit uteslutet.
Då alla handlingar, öfver hvilka Handels-, Fabriks- och Handlverksföreningar afgifva
yttrande, numera ingifvas till Magistraterne, torde jemväl den i nuvarande 16:de
mom. bemälda föreningar ålagda skyldighet att tillse, att till dem ingifna handlingar förses
med stämpel, böra upphöra.
§ 9.
Enligt stadgandet i denna § åligger det Konungens Befallningshafvande alt så tidigt
hos Stats-kontoret reqvirera erforderligt förråd af stämpladt papper, alt tjenligt tillfälle
till papperets afsändande, helst sjöledes, må kunna begagnas, vid äfventyr att ersätta
Ki ■onan den högre kostnad, som genom en uteblifven (idig reqvisition åsladkommes;
men om icke desto mindre af oförutsedda händelser en större åtgång af stämpelpapper
af en eller annan värdesort skulle inträffa och behof deraf så hastigt uppstå, att sjölä
-
14 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 135.
genhet ej hinner afbidas må, när E. K. Maj:ts Befallningshafvande sådant begära, afsändning
med kronoskjuts genom Stats-kontorets försorg verkställas.
Som Rikets Ständer ansett den utväg att till landsorterna försända stämpelpapper,
hvilken genom de i sednare tider tillkomna jernvägarne uppstått, icke böra lemnäs obegagnad,
hafva Rikets Ständer här infört stadgande derom, att nämnde utväg, der så
ske kan, bör begagnas framför den att för ifrågavarande ändamål begagna kronoskjuts.
Vid föreskriften om vården af del stämpelpapper, som till Ränterierna försändes,
hänvisas i nu gällande kungörelse angående stämpelpappersafgiften till 5:le punkten af
Kongl. Kungörelsen den 14 Mars 1832. Detta stadgande hafva Rikets Ständer ansett
lämpligt att i den blifvande författningen om stämpelpapper intaga.
§ io.
1 denna § föreskrilves, bland annat, alt Häradsskrifvare eller den, som mantalsskrifning
förrättar, skall tillhandahålla allmänheten slämpelpapper till salu. Detta stadgande
tillkom på den tid, då hyres- och arrendekontrakter skulle vid mantalsskrifningarne
företes, försedda med stämpelpapper. Sedan numera dessa kontrakter endast skola
förses med stämpelpapper, då de för domaren eller hos exekutor företes, och således
grunden hvarföre Häradsskrifvare ålagts skyldighet alt vara försedde med slämpelpapper,
ej vidare förefinnes, har ifrågavarande föreskrift funnits böra ur författningen utgå.
§ 16.
Då någon särskild straffbestämmelse för närvarande icke finnes stadgad, i fall vexelgifvare
utlemnar vexel, som icke blifvit behörigen stämplad, hafva Rikets Ständer, som
jemväl trott ansvar böra stadgas för vexelgifvare, som underlåter att, innan vexel utlemnas.
makulera dithörande stämpel, funnit sig böra föreslå, att bötesansvar må bestämmas
för förstnämnda förseelse till belopp af 25 R:dr och för den sistnämnda till
belopp af 5 R:dr.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Oktober 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 135.
15
Förslag
tili
Författning angående Stösopelpappers-afgiften
samt li%a«l vid kontrollen oell uppbörden
deraf bör iakttagas.
§ i.
Allmänt stadgande.
Alla här nedan omförmälda skrifter och handlingar skola med stämpel förses till
det belopp, på det sätt, med de undantag och vid det ansvar för underlåtenhet eller
försummelse, som denna förlattning närmare bestämmer.
§ 2.
Om olika slag af stämpelpapper.
Slämpelpapper skall vara att tillgå af följande slag, nemligen:
a) hela ark å 25 och 50 öre;
b) enkla och dubbla beläggningsstäuiplar å 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50 och 75 öre
samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 15, 25, 50, 75 och 100 Riksdaler; samt
c) vexelstämplar å 1 Riksdaler.
Dessutom må stämpling af vexel-blanketter, som äro skrifna eller tryckta på oslämpladt
papper, jemväl kunna ega rum i den ordning 9 § föreskrifver.
§ 3.
Om stämpel å fullmagter, konst iiutorialer, förordnanden och afsked
af Kongl. Majit meddelade.
Följande handlingar förses vid utfärdandet med stämpel lill här utsatte belopp:
1<)
Expediiotis-Utskottets Förslag till underd. Skrif reise, iV:« 13 5.
R:dr
Adelsbref  250:
Friherre-bref  500:
Grefve-bref  1,000:
Öppna bref, hvarigenom någon i nåder tillägges de förmåner, hederstitlar
och företrädesrättigheter framför andre undersäter,
som Herrar Riksens Råd tillerkända blifvit  1,000:
Utnämnings bref för Riddare af Kongl. Serafimer-orden .... 100:
„ „ Kommendörer med Stora Korset af Kongl.'
Svärds-orden
„ „ „ af Kongl. Nordstjerne-orden . .
„ „ „ af Kongl. Wasa-orden.
„ „ Kommendörer af Kongl. Svärds-orden . . .1
„ „ „ af Kongl. Nordstjerne-orden . . / 50: —
„ „ „ af Kongl. Wasa-orden. . . . )
Riddare af Konung (larl XJlI:s orden . . . 50: —
•I
:)
Riddare af Kongl Svärds-orden
„ „ Riddare och Ledamöter
af Kongl. Nordstjerne-orden
af Kongl. Wasa-orden . .
Fullmagter, Konstitutoria/er eller Förordnanden, hvarigenom embeten,
tjenster, eller beställningar med verklig lön vid civila, militära,
ecklesiastika, eller andra stater, af Kongl. Maj:t tillsättas,
böra förses med stämpel af 6 R:dr samt dessutom lill belopp,
motsvarande 5 procent å heia lönen, när den utnämnde
första gången tillträder befattning med lön, men vid befordringar
lill högre lön, blott å skilnaden mellan förra lönen och den,
som erhålles.
Då embete eller tjenst åtföljes af extra ordinarie inkomst
eller sportler af ständig egenskap, böra äfven dessa uti löneberäkningen
ingå. I detta fäll, eller då lönen är underkastad förändring,
beräknas slämpelbeloppet efter medeltalet af de sista
fem års, tjenslen åtföljande, löneförmåner, för hvilka det, på
sätt i 8 § 14 mom. omlörmales, kan styrkas, att bevillning ef
ter
2:dra artikeln blifvit erlagd.
Härvid iakttages, att ackordsränta samt bäst- och fouragemedel
afräknas, så alt stämpel ålägges endest för den återstående
löneinkomsten.
Då Kongl. Maj:t utnämner någon till beställning af den beskaffenhet,
att lön på stat dervid ej åtföljer eller först framdeles
kommer att åtnjutas, hvarunder jemväl förstås tjenstegrader
i arméen och flottan samt vid Stockholms borgerskaps militär-korpser,
förses utnämningsbrelvet med stämpel till här ofvan
för fullmagter i allmänhet bestämda belopp, dervid afgiftsprocenten
beräknas å den lön, som åtföljer dylik eiler dermed
jemförlig beställning, dock med afdrag för den lön, efter hvilken
den utnämnde sednast erlagt stämpelafgift och under iakttagande
alt beräkningen sker, för fullmagter i regemente, korps
eller
•|
60:
12:
Expeditions-Utskotta/s Förs loij tilt under d. Skrifvelse, I\:o -15b.
17
eller arméen sami fiol tan, efter staten vid det regemente eller
korps, hvarest den befordrade tjenar, oell för oplacerade, i arméen
qvarstående, officerare, äfvensom officerare vid Stockholms
borgerskaps mililär-korps efter Skånska infanteri-regementenas
normalstat, samt för de särskilda generalsgraderna i arméen efter
generalbefälhafvare-lönen, allt med beräkning af lägsta lönen
inom graden, derest olika löner inom samma grad finnas.
För den, hvilken erhållit dylik beställning och derå löst
fullmagt, skall, då han sedermera erhåller lön å stat i samma
eller högre grad, stämpeln beräknas efter enahanda grunder,
som om han innehaft ett lönebelopp, motsvarande det, hvarför
stämpelafgift redan utgått.
Erhåller någon fullmagt å tjenst, hvilken han förut pä förordnande
bestridt, aliäknas från stämpelbeloppel å fullmagten
det stämpelbelopp, som för förordnandet blifvit erlagdl.
Konstitutorial eller förordnande på behaqtiq tid förses med stämpel
ä 0 R:dr.
Om någon beställning med lön på stal tillsättes genom general-ordres,
anses dessa lika med konstitutorial pä behaglig
tid.
Ful/magier, konstitutorialer, öppna bref, Protokolls-utdrag m. m.,
hvarigenom embeten, tjenstår eller befattningar vid de Kongl.
Hofven bortgilvas, skola, då dylik fullmagt m. m. första gången
löses, förses med stämpel till 5 procent af lönebeloppet, men,
vid ytterligare befordran, med enahanda lindring och iakttagande
i öfrigt, som i alseende å fullmagter vid civila, militära och andra
stater stadgas.
När någon, sorn förut varit eller är i Kronans eller annan
offentlig tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet af
embete eller tjenst, förses den fullmagt eller det öppna bref,
som utfärdas, med stämpel lill belopp, motsvarande 15 procent
af den lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig tjenst;
hvarvid iakttages, hvad särskildt beträffar militärstaterna, att
beräkningen alltid sker efter Skånska inlänleri-regemeiitenas normalstat.
Erhåller någon karakters fullmagt i annan tjensteväg än
den, hvaruti han varit eller är embels- eller tjensteman, såsom
t. ex. dä en militär får en civil karaktersfullmagt eller
tvärtom, beräknas stämpeln till 35 procent af dithörande löneinkomst.
Fullmagt, öppet bref eller Resolution på karakter för den, som
ej förut varit i Kronans tjenst, förses med stämpel till ett belopp
af 65 procent af löne-inkomsten för dylik eller i värdighet
motsvarande tjenst.
Diplomer för agenter, General-konsuler och konsuler, hvilka åtnjuta
traktamente eller lön, beläggas med stämpel af 5£procent
å den beställningen tillagda aflöning.
Rik. lill It St. Prat. 1862 8f 1865. 10 Sami. 1 AJd. 10 Haft.
3
18
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skri fr else, iS:o i 35.
R:dr öre.
Fullmakt, Förordnande eller Resolution på Transport eller Byte
inom samma grad och korps, äfvensom från en korps (III en
annan, förses med stämpel lill enahanda belopp, som lör fullmakt
å tjenst härolvan löreskrifvits, dock ej under 6 R:dr, hvilket
stämpelbelopp bör erläggas, älven om genom transporten
eller bytet blott lika eller ock lägre lön erhålles.
Doktorsbref, som utan föregånget prof utfärdas  80: —
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren,
förses med stämpel till det belopp, här ofvan är för karakters
In II magier stadgadt.
Tillåter Kongl. Maj:t, på grund af förekommande särskilda
omständigheter, den afskedstagande att bibehålla antingen hela
eller någon del af den lön, han innehar, förses afskedet med
stämpel å 6 R:dr.
Öppet bref eller Resolution uppå pension  6: —
Vid utnämning till tjenst ulan lön, äfvensom vid förläning af litulärvärdighet,
beräknas, med hänsigt lill stämpeln, endast den ordinarie lön, som för motsvarig befattning
är ä stat anslagen, hvilken lön, derest den är indelt, bör efter näst föregående
års markegång uträknas; skolande likväl, hvad särskildt mililär-staterna beträffar, då
indelt lön skall vid ifrågavarande händelser beräknas, de för de indelta regementena
och korpserna utfärdade normalslater ulan förändring lända (III efterrättelse.
I stället för de tillförene till Wadstena Krigsmanshus kassa samt Amiralitelskrigsmans-kassan
vid befordringar och transporter erlagda så kallade avancementspenningar
eller belbrdrings-afgifler, skall en mot dessa algifler, sådana de blifvit genom
särskilda författningar lör olika stater bestämda, svarande förhöjning i den för fullmagter,
konstitulorialer och förordnanden samt transport- eller bytes-resolutioner inom
samma stater här ofvan stadgade stämpel ega rum; men för alla andra i denna §
upptagna handlingar, för hvilka algil! till Wadstena Krigsmanshus tillförene erlagts,
är denna afgift inbegripen i det derför nu bestämda stämpelbeloppet.
§ 4.
Örn stämpel fi Fullmagter, Konstitulorialer, Förordnanden och Afsked
från Rikets embetsverk och andra offentliga myndigheter.
Nedannämnda utgående expeditioner förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas:
Ful/ma ejler, honstitutoriahr, Förordnanden och Protokolls-utdrag,
hvarigenom embeten, tjensler eller beställningar med verklig lön
tillsättas af chefer eller embetsverk, af hvad namn de vara må,
som dertill äro af Kongl. Maj:t bemyndigade, äfvensom af Styrelserna
öfver Rikets Ständers Rank och Riksgälds-konlor med
Expedit i o n s- (J/sk olle ts Förslag lill andrid. Skrifvelse, N:o 135. 19
R;dr öre
deras aldelningar, städernas Magistrater och de flere, hvilka ega
att till offentliga sysslor utnämna, skola lörses med stämpel till
belopp af 5 procent, beräknade å bela lönen, då den utnämnde
första gången tillträder' befattning med lön, men vid befordringar
till högre lön blott å skilnaden emellan förra lönen oell
den, sorn erhälles. AtlÖljes tjernsten af extra ordinarie inkomst
eller sportler af ständig egenskap, skola äfven dessa ingå uti
löneberäkningen. I detta läll, eller då lönen är underkastad
» ....
förändring, beräknas stämpeln efter medeltalet al de sista fem
års, tjernsten åtföljande, löneförmåner, för hvilka del, på sätt i
8 § mom. 14 omlormäles, kan styrkas, all bevillning efter 2:dra
artikeln blifvit erlagd.
Erhåller någon fullmagt å tjenst, hvilken han förut på förordnande
best rid t, afräknas (rån stämpelbeloppet å fulhnaglen
det stämpelbelopp, som för förordnandet blifvit erlagdl.
Konstitutorial på behaglig tid förses med stämpel å  3: —
Sker utnämning till beställning af den beskaffenhet, alt
lön på stat dervid ej åtföljer eller först framdeles kommer alt
åtnjutas, förses utnämningsbrefvet med stämpel, beräknad efter
den lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställning.
Deremot skall för underofficerare vid de värfvade regementena
och flottan, för underbefäl och manskap vid Militärkuslbevaknings-korpsen,
för underbefäl vid Telegraf-korpsen samt för
handtverkare och inventarie-timmermän vid Flottan, äfvensom
för dem och deras vederlikar vid indelta arméen, stämpeln beräknas
lill endast en procent af den pä stat bestådda lönen
eller arfvode!, jemte den erhållna nummerlönen, hvilken sistnämnda,
der den i persedlar är utsatt, förvandlas i penningar
efter sednaste årets markegång; och gäller i öfrigt, äfven i afseende
på dessa, hvad i denna § här förut blifvit stadgadt, rörande
lindring i slänipelafgiflen för befordringar lill tjänster
med högre lön.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom ordres,
anses dessa lika med konstitutorial pä behaglig tid.
Jus tilia - Kn»sier n s fullmagter för Lands- och Stadsfis kaler förses
med stämpel, utan afseende pä den med tjensten förenade aflöning,
enligt följande beräkning:
för Landsfiskaler
9: —
,, Stadsfiskaler i Göteborg samt l:sta klassens städer . 9: —
,, Stadsfiskaler i 2:dra och 3:dje klassens städer . . 6: —
„ Stadsfiskaler i 4:de och 5:te klassens städer .... 5: —
För följande personer, som ej hafva ständig Hill, förses fullmaglen,
konstitutorialel eller antagningsbeviset med stämpel efter enahanda
grund, som den lör civile embels- och tjenstemän förut
stadgade, dock icke under nedanstående belopp, nemligen för:
Ho frätts-kommissarier  8: —
Nolarii Vublici:
i Stockholm och Göteborg  24: —
Ka;// etli! tons- Uts k ullvis Förslag lill lindard. Skrifvelse, i\:o '135.
K:dr öre.
i de öfriga städerna  6: —
Skeppsklarerare:
i Stockholm och Göteborg  50: —
i de öfriga städerna  13: —
Sockenskrivare  1: _
,S’ t a ds ni äktare:
i Stockholm och Göteborg  150: —
i de öfriga städerna  40: —
För ordnanden och atilagningsbevis för städernas betjente, gevaldiger,
u ppsyningsmän, packhus- och vågkarlar, stadstjenare, parmmätare,
mätare, jernbärare, vindragare, åkare, timmer- och murkarlar,
packare, politie- och exekulionsbetjenle, extra ordinarie
stadsbetjente, med deras vederlikar, då de bafva lön på stat
af 20 K:dr och derutöfver, förses med stämpel till 5 procent af
lönen.
För ringare skolbetjente, pedagoger, klockare, organister, sångare,
kyrkovaktare förses fullmagten eller antagningsbrefvel, då lönen
uppgår till 20 R:dr eller derutöfver, med stämpel efter lika
grund, som vid andra ecklesiastika befordringar.
Fullmagt, öppet bref eller resolution, hvarigenom någon tillägges
titel eller namn, heder och värdighet af embete eller tjenst,
förses med stämpel enligt de grunder, som för lika läll här ofvan
i § 3 äro stadgade.
Doklorsbref, ulan aflagdt prof.  80: —
Fullmagt för Kyrkoherde att vara Prost öfver egen församling . . 15: —
Resolution eller fullmagt på tjenstebyte eller transport förses med
stämpel till 5 procent af det belopp, hvarmed den lön, som er
hälles,
öfversliger den förra lönen.
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å k-a ra k teren,
förses med stämpel tdl det belopp, här ofvan för karaklersiullmagter
stadgadt är.
I stället lör de tillförene (ill Wadstena Krigstnanshus-kassa samt Amiralitetskrigsmans-kassan,
vid befordringar och transporter, erlagda så kallade avancementspenningar
eller befordrings-afgifler, skall en emot dessa afgifter, sådana de genom särskilda
författningar blifvit lör olika stater bestämda, svarande förhöjning i den för full
tnagler,
konstitulorialer och förordnanden inom samma stater här ofvan stadgade stämpel
fortfarande ega rum.
§ 5.
Om stämpel dels å domar, utslag, resolutioner och andra dylika handlingar,
sorn utfärdas af domstolar, embetsverk och myndigheter, dels
till handlingar, sorn dit inlemnas eller derstädes företes.
Domstolar, embetsverk och myndigheter indelas i afseende på den stämpel, som
till omförmälda handlingar erfordras, uti följande tre afdelningar:
Expeditions- Utskottet» Forsla;/ till underd. Skrif reise, l\:o 135-
21
Första Afdelningen.
Ofverslåthållare-Embetet; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och lill Landlslalen
hörande tjenstemän; Ofver-lutendents-embetel; General-Landtmäteri-kontoret; Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader; Styrelsen för Statens jernvägar; Ghefs-embetena
samt civile tjenstemän vid arméen och flottan; Guvernörs-embelet vid Krigs-akademien;
Konsistorier, Rektors-embelen och Fakulteter vid Universiteten; Teknologiska
Institutet; Tulldistrik ts-Chefs-emheten; samtliga Underdomstolar; Bergshauptman och
Bergmästare; Magistrater och andra Styrelser samt öfriga verk och myndigheter i städer
och köpingar: Sjömanshus.
Andra Afdelningen.
Hof- och Ofver-rätter samt Kansli-rätten; Rikets Kollegier; Sundhets-kollegium;
Akadeini-Kanslers-emheten ; Serafimer-Ordens-gillet; Direktionen öfver Serafimer-lasarettet;
General-Post-styrelsen; Telegraf-styrelsen; General-Tullstyrelsen, Fångvårds-styrelsen;
Skogs-styrelsen; Konvoj-kommissariatet; Komiléen för Salpeter-ärendena; Karanläns-kommissionen
samt andra af Kongl. Maj;t tillsatta Styrelser, Komitéer och
myndigheter, hvilka icke finnas i denna eller öfriga afdelningar särskildt upptagna.
Tredje Afdelningen.
Slatsdepartements-, Justitie-revisions- samt Hof-Expeditionerna.
Alla handlingar, som icke i 3:dje, 4:de och 6;te §§ finnas omförmälda, skola,
dä de från förenämnda Verk och Myndigheter utgifvas eller dit inlemnas, vara försedda
med stämpel, beräknad sålunda:
l:sta
2:dra
3: di
e
Afdel-
Afdel-
Afdel-
ningen.
ningen.
ningen.
E:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
Handlingar, som utgifvas :
Kongl. Maj:ts Resolutioner och Utslag å hvarjehanda
ansökningar och besvär, äfvensom Kongl. Maj:ts
Domar, då värdet af hvad som omtvistats icke är
bestämdt eller icke öfverstiger 3,000 B:dr, beläggas
med stämpel, för hvarje exemplar
13
Kongl. Maj:ts Dornar, Desertions-domar, Konfirmatio-  ner på lörlikning och Resolutioner, då summan är
bestämd,
öfver 3,000 R:drs värde
16
„ 9,000 d:o
—
—
22
—
„ 15,000 d:o
—
26
—.
„ 30,000 d:o
—
50
—
och för hvarje fulla 1,000 R:dr derutöfver
—
—
—
1
50
22
Eirpediiions-Ulskoltets Förslag till imil eril. Skrifvelse, ,\:o 135.
Handlingar, sorn Utgifvas :
Dä Kongl. Maj:ts Dom, Konfimation elior Resolution
upptager mer än ett ark, belägges den derjemte
lör hvart och ett af de öfriga arken med
stämpel å
Lejde- och Pardrns-bref
Stämningar, Konstitutorinler och Förordnanden, för
hvarje ark
Domar, Utstå»' och Resolutioner, för hvarje ark
Alla andra utgående handlingar, äfvensom afsk rider för
hvarje ark
Handlingar, som inlemnas:
Underdåniga Deduktioner och Kbntra-deduktioner .
med tillökning af ‘2 R:dr för hvarje ark utöfver det
första.
Ansökningar, Besvärs- och Förk/arings-skrifler, som
inlemnas lill de under andra och tredje Afdelningarne
upptagna Verk och Myndigheter, för hvarje
ark ....
Deremot äro bilagor från stämpel-afgift
Likaså äro alla andra handlingar, som inlemnas lill
embetsverk och Myndigheter, tillhörande första Afdelningen,
från stämpel
l:sta
Afdel
ningen.
E:dr
fria
fria
2:dra
Afdel
ningen.
B: dr
- 1*25
fria
3:dje
Afdel
ningen.
R;dr
50
— 25
fria
§ 6.
Om stämpel till åtskilliga skrifter och handlingar, som dermed skola
förses, utan förändring af beloppet, hvar helst de
företes eller utgifvas.
Följande handlingar förses med stämpel till nedanstående belopp:
K:dr dre.
Arrende-konlrakter; se Kontrakler.
Assi.gnationer; se Skuldebref.
Bevis af Justitie Stats-minislern på anmälan om tidningars ut
gifvande
5: —
Bilbref  — 75.
Bytesbref å fast egendom och fartyg; se Köpebref.
Expeditions- Uiskotta Is Förslag lill underd. Skrifvelse, I\:o '135.
23
Bnrgavebre/:
I Stockholm och Göteb ors'■
O
lör Grosshandlare
,, andre Handlande och Fabrikörer .
„ Sjökapilener
„ Handtverkare
„ andre Borgare
I lörsta klassens städer:
för Grosshandlare
„ andre Handlande och Fabrikörer . . . .
.. Sjökapilener
,, Handtverkare
„ andre Borgare
/ andra klassens städer:
för Grosshandlare
andre Handlande och Fabrikörer . . . .
Sjökapilener
„ Handtverkare
„ andre Borgare
/ tredje klassens stader:
för Grosshandlare
,, andre Handlande och Fabrikörer ....
„ Sjökapilener
,, Handtverkare . . . . .
,, andre Borgare
I fjerde klassens släder:
för dem, sorn vinna burskap på utrikes handel
,, andre Handlande och Fabrikörer ....
„ Sjökapilener
,, Handverkare
,, andre Borgare
/ femte klassens städer:
för deni, sorn vinna burskap på utrikes handel
„ andre Handlande och Fabrikörer . . . .
„ Sjökapilener .
„ Handtverkare
,, andre Borgare
K: dr öre.
33: —
25
12
10
9
20
15
8
7
6
15: -  10. —
6: —
5: —
4: —
10
8
5
4
3
24 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 135.
R:dr öre.
Bouppteckningar förses med stämpel lill en fjerdedels procent af
behållningen i boet: dock må befrielse från stämpel ega rum,
der behållningen ej uppgår lill 1,000 R:dr, äfvensom för efterlefvande
makes giftorätt, hvilken, ehvad den utgör mer eller
mindre, beräknas till hälften af behållningen.
Bouppteckningar förses med stämpel, enligt den författning,
som gäller då de till domstol ingifvas.
Har afliden person på flere orter efterlemna! egendom,
hvaröfver särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, må hvar
och en af dem, utan att vara med stämpel försedd, ingifvas till
den Rätt, der egendomen är belägen, men skola sedermera samtliga
injemnas till den Rätt, inom hvars domvärjo den aflidne vid
dödsfallet varit mantalsskrifven, hvarvid sammanräknade behållningen,
enligt samtliga bouppteckningarne, skall tagas lill grund
för beräkningen af stämpelbeloppet.
Certepartier eller fraktslut om fartyg, ehvad de upprättas inom
eller utom landet, skola, då de vid domstol eller hos exsekutor
företes, förses med stämpel till 30 öre för hvarje fulla 100
R:dr af den fraklsumma, hvarför betalning sökes.
Fastebref för hvarje fulla 100 R:dr  — 15.
Folkpass eiler Sjömansrulla för skeppare och besättning pä resor
till utrikes ort  — 75.
Fraktslut; se Certepartier.
Fribref för fartyg och båtar  — 40.
derom ulgifna förbindelser  — 20.
Fördels- och Undantag s-kontrakt, då de hos Domaren uppvisas . . — 40.
Förnyelsebevis; se FörsäkringsbreJ.
Förpantningsbref; lika med Skuldebref.
Fiirsakringibref Förnyelsebevis, Premie-qvitlc.ns eller annan handling,
af hvad namn som helst, hvilken hädanefter af utländskt
bolag eller dess agent här i riket utfärdas eller utleinnas till
försäkring af fast eller lös egendom mot eld och brand eller
sjöskada, äfvensom af menniskolif, skall, på försäkringsbolagets
bekostnad, förses med stämpel till följande belopp, nemligen:
för försäkring af läst eller lös egendom en half procent af utbetald
premie och för försäkring af lif en fjerdedels procent af
premien; dock icke i något lall under  — 25.
Gåfvobref å fast egendom och fartyg; se Köpebref.
Hy reskonlrakler; se Kontrakter.
Kartor, geometriska, som utgifvas från General-Landtinäteri-kontorel
samt af Landtmätare i landsorterna:
för hvarje helt hemman  — 20.
derunder lill och med treljerdedels hemman .... — 15.
derunder  — 10.
Kontrakter.
Ka?pedilions-tits kottets Förslag lil/ unden/. Siri/velse, N:u 135.
Kontrakter:
Arrende- och ■ andra kontrakter, angående egendomar,
hus, rum, bodar, källare, tomter och trädgårdar, så på landet
som i städerna, samt åkrar, ängar, beteshagar, qvarnar och sågar
m. m.. ehvad de äro på landet belägna eller städerna tillhöriga,
skola, ulan afseende å det säll, hvarpå de finnas upprättade,
jemväl om de blifvit för vederbörande embetsverk och
genom deröfver meddeladt protokolls-utdrag alslutade, förses
med stämpel lill 30 öre för hvarje lulla 100 R:dr, beräknad,
då inteckning på grund af dem sökes, efter den arrendesumma,
hyra eller afgäld, som för ett år i penningar eller penningars
värde utgöres, och för kortare tid i förhållande derefter; samt,
då de för fordrans utbekommande vid domstol eller hos exsekutor
företes, efter den summa, hvarför betalning sökes.
Till alla arrende-kontrakter och alhandlingar, utan viss
summa, skall, efter ofvanstående grund, stämpel anskaffas till
det belopp, hvartill deri betingade persedlar eller förmåner kunna
skattas, enligt sednast fastställda markegångspris; och skulle
samma kontrakt innehålla bestämmelser, rörande persedlar eller
lörmåner, hvilka icke finnas i markegångstaxa!! uppförda eliel
blifvit i kontraktet visst värde i penningar åsalla, ökas stämpeln
i afseende derå med 40 öre.
För kontrakler, som ä landet upprättas mellan jordegare
och torpare eller andra personer om jord, dervid städja erlägges,
beräknas stämpeln sålunda, alt 5 procent af städjan jemte
värdet af de ärliga prestationerna, der sådana äro förbehållna,
sammanläggas och på den summa, sorn härigenom uppslår, beräknas
stämpel till 30 öre för hvarje fulla 100 R:dr.
Om, sedan ett kontrakt varit för domstol eller exsekufor
uppvisadi, arrendesumman lörhöjes och kontraktet derefter för
domstol eller exsekutor ånyo företes, skall detsamma förses med
stämpel för skilnaden mellan den förra och den förhöjda summan
efter ofvanstående grunder.
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref på fäst egendom ä landet och i städerna,
bruk och manufakturverk, smiden och smidesrättigheter,
Irälseränlor, fabriker eller andra inrättningar, med hvad mera,
som under äganderätt föryttra» och vid domslolnrne uppbjudes,
beläggas med stämpel till belopp af 00 öre för hvarje lulla 100
R:dr af värdet, beräknadt, för bytes- och gåfvobref, eller nästföregående
årets taxeringsvärde samt för köpebref, efter köpe
skiliinge
är denna är bestämd endast i penningar, men elter
sistberörda taxeringsvärde i den händelse alt uti köpebrefvet vissa
förmåner eller tjenstbar heter äro för längre eller kortare tid
säljaren eller hans länsinnehafvare förbehållna och den derjemte
uti penningar bestämda köpeskilling icke öfversliger fastighetens
taxeringsvärde; hvaremot, om den kontanta köpeskillingen
öfversliger delta värde, densamma kommer alt tjena
lill grund för beräkningen af stämpelns belopp.
Bil), till B. St. Brot. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 AJd. 10 Haft.
26 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 135.
fi:dr öre.
I det sålunda bestämda slämpelbeloppet ärö per millesamt
de (ordna till- oell afträdes-afgifterna inbegripna.
Varder Köpe-, Bytes- eller Gäfvo-bref, förr än uppbud
skett, å annan man transporterad! eller ölverlälet, belägges
handlingen ånyo med stämpel eller nvssberörda grund, för
hvarje transport ellerföfverlälelse, såvida icke densamma eger
runi inom den för lagfart föreskri fou lid, räknad ilrån (örsta
köpet samt öfverlåtelse-handlingen för uppbuds erhållande inom
samma lid lins domstolen företes, i hvilket läll förnyad beläggning
ej ifrågakommer.
Köpe-, Bvles- och Gålvo-bref om skepp, fartyg och bålar
af öfver 10 lästers drägt, samt köpe-a Ilia odlingar om andra
lösören, hvilka i säljarens vård qvarsladna, äfvensom alhandIingar,
hvarigenom skog från hemman på viss lid föryltras,
böra jemväl beläggas med stämpel i förhållande till värdet, efter
ofvanstående beräkning.
Skulle i biles- eller gåfvobref å skepp, fartyg eller båtar,
värdesumman ej finnas utsatt, förses detsamma med stämpel
efter 50 öre per läst, äfvensom afhandling, hvarigenom skog
frän hemman på viss lid föryltras, i dylikt läll bör innehålla
uppgift om skogsskiftets areal samt förses med stämpel lill belopp
af 5 öre lör hvarje full qvadratref.
Till Köpe- och Bytesbref beslå kontrahenterna hälften
hvardera till stämpeln, om ej annorlunda derom slutadt är.
Liqvidationer öfver Kronofordringar  — 40.
Morgongåfvobref till en fjerdedel» procent af gäfvans värde.
Mäklare-slutsed/nr  — 25,
Mästarebref lill Fabriks- och Handtverks-rörelse:
i Stockholm och Göteborg, samt första klassens städer ... 3: —
i andra och tredje klassens städer
1: 50.
i fjerde och femte „
1: —
Miit areby ef å inhemska, elier dermed lika berättigade utländska lärtyg
och båtar  — 75.
andra utländska d:o d:o  1: 50.
A7otaria/skref eller bevis och protester, som Notarii Publici utgifva
till Svenska undersåtar, hvarje ark  — 25.
lill utländningar, d:o
— 50.
Pass, rese-, till inrikes orter eller Norrige:
då passet gäller för två eller flera personer ... — 40.
då passet alser blott en person  — 15.
Pass, rese-, till utrikes ort:
då passel gäller för två eller flera personer ... 1: 50,
då passet alser blot! en person  1: —
dock äro frän slämpel-afgilt frilagne de, sorn resa i
Kronans ärende, samt de. hvilka för fattigdom
undfå pass gratis.
Expeditions- U t skottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136. 27
R:dr öre.
Pass, Tullkammares, för lill utrikes ort gående:
öppna bålar  — 15
inhemska eller dermed lika berättigade, (lackade fartyg ... — 50.
andra utländska d:o
1: —
Palenter (Privilegia exclusiva)
23: —
Premie-qvillrns ; se Försuki■ inqsbref.
Preslebref
-— 40.
Prima vexlar i utländsk myntsort skola antingen förses med särskild
stämpel å 1 R:dr eiler skrifvas å till nämnda värdeslämplade
blanketter;
Sekunda- och lertia-vexlar äro frän stämpel fria.
Privilegier; se Tillståndsbevis och Palenter.
Protester; se Aotnrialsbref.
Räkningar; se Skuldebref.
Sjöassuransbref, ulgifna af inhemska (orsakrings-inrättningar:
till och med 200 R:dr
— 10.
för hvarje 100 R:dr derutöfver
. ■— 5.
Sjömansrulla; se Folkpass.
Sjöpass; se Pass.
Skiljobref i äktenskap och trolofningar  — 25
Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade
vexlar och enskilda assignulioner, de må innehafvas
af enskilda personer eller publika verk, böra, då de för domaren
eller exseluilor uppvisas, förses med stämpel till 30 öre
för hvarje fulla 100 R:dr af det kapitalvärde, med afseende
hvarå uppvisandet för intecknings vinnande sker eller hvarför
betalning sökes; dock äro dessa handlingar från stämpel fria
när de i konkurs bevakas.
Tillståndsbevis till handels idkande, ulan burskap  8: —
Tillståndsbevis lill anläggande af bergverk, mauufakturier, sågar,
pappers- och andra bruk  15: —
Tillståndsbref att hålla näring och kaffe samt mera dylikt, hvarmed
burskap icke är förenadt:
i Stockholm och Göteborg  6: —
i första och andra klassens städer  4: —
i de öfriga och på landet  2: —
Transportbref ä Krono-rusthåll; se Öfverlåtelse.
TuHkammarepnss; se Pass.
Undant r/g s-kantra k t; s e Fördels- Ion t ra k t.
Vexlar; se Prima-vexlar.
Fåg-a Hester till läns erhållande  — 25.
Äktenskaps förord  3: —
Öfverlåtelse- och Transportbref å Krono-rusthåll förses nied stämpel
enligt samma grund, som andra köpebref; men för Öfver
-
låtelse- eller Transportbref ä Kronohemman, med hälften mindre
än vanliga köpebref och för skalllagda nybyggen med Ijerdedelen.
28
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, i\:o 135.
§ 7.
Om undantag från de uti §§ 3, 4, 5 och 6 intagna stadganden.
t:o. Från ali stämpel befrias:
Akademierna i alla dem rörande ansökningar och aktioner;
Aktioner, Fiskaliska:
— rörande Akademier, Gymnasier, Hushållningssällskapet', Kyrkor, Skolor och
Hospitaler, Fattigvårds-inrättningar, Pensionskassor och alla andra fromma
SliIleiser samt Akademihemman;
Afsked, dä dermed icke nägra löne- eller pensionsförmåner följa, äfvensom då
endast sådan pension dervid tillägges, hvartill den afskedstagande enligt lörlättningarne
är berättigad eller för hvars erhållande han sjelf gjort tillskott;
Afsked för Soldater, Båtsmän och Spel i nummer, med flere af gemenskapen
vid Militären;
A/skrifter, som för historiska och öfriga vetenskapliga upplysningar ur Riksarkivet
meddelas;
Anordningar;
Ansökningar till Kongl. Maj:t af Soldater och Kronans Båtsmän, med flere af
gemenskapen vid Militären;
— som röra Akademier oell andra Läroverk:
— al studerande vid högre eller lägre Läroverk om stipendier samt om undergående
af examina ;
— med klagan öfver tillfogadt våld eller oförrätt af Kronobetjente eller andra
Embetsmän, när saken innefattar ett verkligt brottmål;
— i brottmål och fiskaliska aktioner samt i alla sådana ekonomie-, politie- och
militäi-ärenden, hvilka antingen kunna röra någon hel menighet eller hafva
afseende pä allmänna och kommunala »nera, såsom publika byggnader, fråga
om krono- och kyrkotionde samt presträttigheter, vägars och broars underhållande,
knekte-, rustnings- och roterjngsskyldighelers utgörande, krono-,
fång- och gästgifveriskjuls, med med mera dylikt, jemte de utlåtanden, bevis
och expeditioner, sorn Domare och Euibetsmän i dessa ärenden meddela;
Antagning sbevis för städernas samt kyrko- och skolbetjente, när lönen på stat
icke uppgår lill 20 R:dr;
A poth ekaret/ref)
Ar/skiften, äfvensom afsk riller eller utdrag deraf;
Assignationer, publika Verks;
Be.sig tningar, ekonomiska, å boställen och kronohemman m. fl.;
Beskri/ningar öfver geometriska kartor saint protokoll eller andra handlingar,
som af Landtmätare eller från Provins-Lahdtmäleri-Kontoreii utgilvas:
Besvärsshrifter; se Ansökningar;
— Uppbördsmäns i mål, rörande krouoräntor samt redogörelse för disponerade
medel;
— och handlingar i brottmål och fiskaliska aktioner;
Betyg från Skolor och Elementarläroverk;
Bevis af Domare och Embetsmän i brottmål samt ekonomie-, politie-, och militär—ärenden
;
Expeditions-Utskottet* Försteg tilt underd. Skrifvelse, N:o i35.
•29
bouppteckningar, då behållna summan icke uppgår lill 1,000 Ii:flr, äfvensom eflerlefvande
inakes giftorätt, beräknad till hälften af behållningen, sami utskrifter
eller utdrag af bouppteckningar;
brottmål, ransakningar. ansökningar, förklaringar och besvärshandiingar deri;
Certepartier, då IVaklsumman ej uppgår lill 100 R:dr;
Diplom er för Agenter, General-Konsuler och Konsuler, hvilka ej åtnjuta lön
eller traktamente;
Doktnrsbref, som efter aflagdt prof utfärdas, nemligen Theologie-, Juris- och Medicine-Doklorsbref.
Kirurgie Magister-href samt Filosofie-Doklors- eller Magisterbref;
Elementor
läroverk, i alla dem rörande mål;
Embetsskrifvelse!' och Emb et sär enden, hvad dem rörer;
Fa t lipa och obemedlade, då Domaren eller Tjenstemannen, efter derom inför
vederbörande Rätt elier Kollegium gjord anmälan, å handlingen tecknat
ordet gratis;
Fat/igvärds-inriittningar, i alla dem rörande mål:
Fideikommiss■ bref:
Folkpass vid inrikes sjöfart;
Ful/mag ter för Siats-Rådets Ledamöter:
— för Folkskolelärare;
Fangskjuls, ansökningar m. m. derom;
Förklaringar till Kongl. Maj:l m. fl.; se Ansökningar;
— som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för disponerade,
medel, brottmål m. m.;
Förmyndare-förordnanden;
t ä rtny n dare karn m a res uträkningar å omyndiga barns medel och i allmänhet förmyndare-redogörelse
med dertill hörande bilagor;
Gesiil/bre/ ;
Huspitalet', i alla dem rörande mål:
Justitie fianslers-Embetel och
Jushtie-Ombudsmannen, Rikets Ständers; alla skrifter och handlingar, som antingen
dit ingilvas elier ock derifrån utgå i ärenden, som tillhöra dessa embelens
åtgärder;
Raraktersbyggnader å m i I i I i e- hos t ä 11 e n, kontrakter derom;
Klagomål olver lilllogadt väld och oförrätt af Embets- eller tjensteman:
Koaslitulorialer och förordnanden, så väl vid allmänna verk, som vid enskilda
stiftelser, då lön eller arfvode icke åtföljer;
Kontrakter, om kronoleveranser och karaklersbus å boställen samt i allmänhet
dä deri betingadt belopp ej uppgår till 100 R:dr;
Kronan, i allt hvad dess rätt rörer;
Kronoleveranser, kontrakter derom;
Kyrkobetjente ■ se Anlag ning sbevis;
hyr kor, i alla deni rörande mål;
hope-, bytes- och gåfvobref å egendom af mindre värde än 100 R:dr;
h öp e kontrakter;
Lappar, då afhandlingen är emellan Svensk och utländsk Lapp;
Lotsar anses i tjensleärenden lika med Kronans manskap;
Manskap, Kronans ; se Ansökning ar;
Mi k Hebo ställen; se Raraktersbyggnader;
311 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skri ('neine, (S:o 155.
Missiver lör Adjunkter alt biträda Pastorer eller Komministrar i embetet, älvensom
förordnande» för Vakans- och Nådårs predikanter samt vice Pastorer
och vice Komministrar;
Observationer, som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för disponerade
medel;
Onera, allmänna; se Ansökningar;
Pensionskassor, i alla dem rörande frågor;
Permissionssedlar, som af Officerare ulgifvas för Korporafer samt Soldater och
Båtsmän, när de i sina angelägenheter ej resa utom länet;
PrestaH ester;
Prestval, fullmagter och voteringssedlar dervid; men i mål angående öfverklagade
olagligbeter vid prestval, då desamma icke innefatta någon förbrytelse, utan
mera för civila än kriminela äro alt anse, fordras stämpel, som vid andra
rättegångar stadgadt är;
Protokoll hos Kornmunalstyrelse å landet och i städerna, vid Landsting samt hos
Kyrkostämma, Kyrkoråd och Skolråd, jemte utdrag derur;
Qoil tenscr;
Ransakningar;
Redogörelse för disponerade medel;
Resepass lill och ifrån riksdagar, så väl som till resor i embetsärende»;
Resolutioner, kommunikations- och inhibitions-, då de ej å särskildt blad skrifvas;
Revisionssaker, handlingar deri, som för parts räkning frän Hof-Rätt lill Kongl.
Majit insändas;
Riddare- och Kotnmendörs-bref, som i följd af under fälttåg skedd utnämning
meddelas;
Riksgäldskontoret i dess egenskap af uppbördsverk :
Räntor, Kronans: ransakningar, observationer och förklaringar, som angå dessa
och uppbördsmäns i samma mål anförda besvär:
Sjöm lin, antagnings- och edgångsbevis, som för dem af Sjömanshus utfärdas;
Skolbetjente; se Anlngniugsbevis;
Skuldebref of alla slog, godkända räkningar, godkända eller protesterade vexlar
eller enskilda assignationer, då kapitalvärdet ej uppgår lill 100 R:dr;
Stiftelser, fromma ;
Städernas betjente; se An lago in g sb enis;
Sundhetsbeois. som i följd af Svenska karantäns-förfaltuiugarne utfärdas;
Sifp//liker, sorn i Konungens egna händer aUemuas:
Testa/nentariska förordnanden;
Teslim ania acudemica;
Uppbördsmäns besvär : se Besvär;
Utsyning, ansökningar derom;
Val, fullmagter och voteringssedlar dertill; men i mål angående öfverklagade
olagligheter dervid, se Prestval;
Vederhäftig hets-be ty g, som skrifvas på företedda förbindelser;
Voteringssedlar; se Prestval och Val;
Värfn inys t vis ler, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärshandlingar
deri;
Expe (lilio ns-l ts k otte ts Färs/af) tili underd. Skrifvelse, N:o 435.
31
2:o. Frän stämpel liro jemväl fria såväl inkomma n de it andlimj ar,
sorn utgående, expeditioner i nedanniimnde mål och ärenden,
dock med undantag af liona/. Maj:ls deruti meddelade Resolutioner,
Utslag och Domar, hvilka skola beläggas med stämpel,
till belopp af 4 0 H:dr 50 öre för hvarje expedition, som icke
enligt morn. 4:o i denna § ovilkorligen är från ali stämpel fri:
Bevillningsrnål;
Brottmål;
Donationer, IVågor derom ;
Ekonomie-måt, lill hvilka, bland andra, räknas frågor om
Af- och tillträden å Stålens boställen;
Beteshagars intagande och uppodlande å inbyggen;
Bokars och ekars fällande, saini utsy ning dertill;
Broars underhåll;
Byggnader, publika;
G ds tg ifveriskjuts;
Knekteskyldighetens utgörande;
Krona- och Kyrkotionde;
Nybyggen, deras anläggning eller uyning dervid;
Presträttigheter;
Bolerings- och
Bustningssky Idig heters utgörande ;
Skallgång ;
Skogs-aJviltringar ;
Utsyning lill ny åker och äng;
/ arg g årdurs anläggande ;
Väg ars underhållande;
Militär-ärenden ;
Pohtie-mål;
Salpetersjuderi-ärenden.
§ 8.
Allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad.
l:o. Beläggningsslämpel skall vid sjelfva skriften eller handlingen så häftas eller
fäsfas, att deri ej kan derifrån skiljas utan all värdestämpeln derigenom skadas, i hvilket läll
stämpelpapperel anses odugligt. Dessutom skall stämpeln makuleras genom lämplig påteckning.
u
2:o. Domare, eller andre, hvilka i och för deras tjenstebefattning emottaga skrifter
och handlingar, höra, vid del i IB § stadgade ansvar, tillse, alt ingifna handlingar
äro rigtigt försedda ined stämpel och slämplarne makulerade pä sätt nästföregående
rnoment löreskrifver; men i händelse sådant af parl urakllåtes, bör den
em hels- eller tjensteman, som handlingarne emotlager, besörja fullgöra lidet häraf, emot
rättighet alt för besväret dermed, för hvarje sådan stämpel beräkna sig 5 öre, hvilka
jemte lösen tecknas å handlingen; dock må denna ersättning ej beräknas för flere stämplar,
än det minsta antal, som för handlingen erfordras. Pä utgående expeditioner åligger
det expeditionshalvarulén alt, utan särskild godtgörelse, makulera stämpeln.
3:o. Vexelstäinplar skola makuleras genom påskrift af vexelns årtal och utgifningsdag.
32
Expeditions-Els koll ela Fiirsfay lill underd. Skri/reise, N:u 135.
4:o. När till en handling, sorn med stämpel skall förses, lördras ett större belopp
deraf, än en stämpel innehåller, må till dess fulla utgörande (vänne elier flera stämplar
begagnas.
Om flera dokumenler skrifvas på samma ark, förses detta med stämpel till så
stort belopp, sorn skulle erfordras, i händelse hvarje handling vore å särskildt ark
skrifven.
5:o. Der stämpelbeloppet är bestämdt efter procent och utfaller i sådant tal, hvarå
stämpel ej finnes eller hvarå flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjemkas,
skall stämpel å det högre värde, som är sagde tal närmast, begagnas.
6:0. Då stämpelafgift lör en handling på en gång skall utgöras med högre belopp
än 500 R:dr, må afgi(ten kunna erläggas i Stockholm genom insättning i löreskrifven
ordning uti Räntekammaren och i landsorterna genom leverering till vederbörande Landtränteri
; börande det qvitlerade reversalet, som, utom uppgift å den erlagda summan,
alltid bör innefatta upplysning om ändamålet med den skedda levereringen. aflemnas till
den, som, å Rättens vägnar, den ifrågavarande handlingen emottaga bör, hvilken, efter
det han, å embetets vagnar, pä den handling, hvarför stämpelafgift sålunda blifvit erlagd,
tecknat bevis, när detta skett och af hvem qvitto derå utfärdats, har att löga berörda
qvitto vid de renoverade protokoll, sorn till vederbörande Hofrätt skola insändas.
7:o. Om högre stämpel, än löreskrifvet är, af enskild person frivilligt begagnas, ege
åtal derå ej rum.
8:0. Dä sakegare tillätes att. jemlikt 14 Kap. 4 § Rältegångs-Balken, uti Kongl.
Majlis Kansli, Hof- och Ofver-Räller, Kollegier samt vid andra Embetsverk och Domstolar,
eller eljest, i stället för hufvudskrilter, förete besannade alskrifter deraf, bör tillika
styrkas lill hvad belopp de förra äro med stämpel försedda, såvida desamma, enligt
denna författning, äro stämpelafgift underkastade; skulle dervid behörig stämpel till
större eller mindre belopp saknas, ansvaras derför pä sätt 16 § föreskri Iver.
När parten eller den person, som handlingen förevisa låter, är aflägse boende, meddelas
ofvannämnda intyg, i städerna helst af Magistratens ordförande eller dervid anställde
tjenstemän, och pä landet af domare, presterskap eller kronobetjening; skolande
andre gode män, som sannfärdigheten styrka, jemte namnet utsätta sin tjenst eller yrke
och hemvist. Hvarje förut uppvisad originalhandling eller skrift, som är utgilven sedan
denna författning börjat tillämpas, skall, dä den vid domstol eller annan embetsmyndighet
företes, vara försedd med vederbörlig stämpel. Påskrift ä handlingar derom alt
stämpel, som saknas, varit åsatt, gäfle vid intet tillfälle, så framt icke lagligen styrkas
kan, ali behörigen makuleradt slämpelpapper varit bilagdt, men förkommit.
9:0. Å köpe-, bytes- och gåfvobref rörande läst egendom på landet och i städerna,
som vid underdomstolarne i ändamål af lagfart löreles, äfvensom å fastebref, hvilka derifrån
utlärdas, skuldebref och andra handlingar, som i nämnde domstolars inleckningsprotokoller
intagas, samt bouppteckningar, äktenskapsförord, morgongäfvobrel och om
lösören afslulade köpe-afhandlingar, hvilka lill samma domstolar ingilvas, skola begagnas
beläggnings-slämplar, så inrättade, att, då de midlöfver afklippas, så väl den ena
som den andra delen innefattar fullständiga värde- och årlals-slämplar.
10:0. Då Kongl. Maj:ts eller vederbörande embelsmyndighelers beslut i afseende på
enskilda ansökningar, förordnanden om tjänsters bestridande och hvad annat, som efter
denna författning fordrar de derom utfärdade dokunrenters förseende med stämpel, expedieras
genom bref, protokollsuldrag eller påskrift ä handlingarna, skall alltid dertill
nyttjas stämpel af det värde, sorn, elter hvad stadgadt är, härför belöper; och må ej
någon, vid ansvar, genom expedition »sältet minska Kronans inkomst af stämpelpapper.
1 l:o.
Expcditions-lJtskotfets Forsing till lindert/. Skrifvelse, N:o 435.
11:o. Ej må någon tillgodonjuta de genom Kongl. Maj:ls och Dess embetsman?
bref, fullmagler, transporter och konstitutorialer eller genom General-ordres honom lillagde
löneförmåner och rättigheter, innan han uppvisat fuilmaglen eller förordnandet, behörigen
med stämpel forsed).
12:o. De domstolar, till hvilka bouppteckningar, äktenskapsförord, morgongåfvobref
m. tn. dylikt ingifvas, ansvare för denna författnings noga iakttagande i dessa delar och
infordre, när sistnämnde handlingar förseglade inlemnas, bevis, undertecknadt af förrättnings-
och värderingsmännen, alt samma handlingar med stämpel lill behörigt belopp
belagde äro.
13:o. För stämpel å domar, utslag och resolutioner, fullmagler, konstitutorialer,
öppna bref på afsked, grefve-, friherre- och adelsbref m. m., på säll denna författning
i hvarje fall föreskriiver, ansvare vid Kongl. Maj:ls Kansli- och Hof-expedilioner de tjenstemän,
till hvilkas tjensteåliggande hörer att hälla dessa handlingar vederbörande tillhanda,
samt vid Kongl. Maj:ts och Rikets Kollegier, Konsistorierna, öfriga verk och inrättningar,
den tjensteman, som lör expeditionen ansvarar.
14:o. 1 afseende å efterlefnaden af hvad i §§ 3 och 4 är föreskrifva, stadgas:
a) alt vederbörande skola vid förslags insändande lill sådana tjenster, å hvilka ftillmagterna
böra efter de i nämnda §§ bestämda grunder förses med stämpel, löga behörigt
utdrag af taxeringslängder för de sistförfluten 5 år, för hvilka uppgifter finnas angående
de med lönen förenade inkomster, jemte uträkning öfver dessa löne-inkomsters
medelbelopp:
b) alt vid tillsättande af förtroende-tjensler eller andra beställningar, samt lulima^
ters meddelande rn. m., hvartill förslag icke eger runi, del åligger vederbörande, som
fullmagler, öppna bref elier konstitutorialer m. m. kontrasignera eller de derför belöpande
algifler uppbära och redovisa, alt infordra och till handlingarne lägga behörig
uppgift pä ofvannämnda lönebelopp;
c) ali, vid aflemnandet till Konsistorierna af val-längderna för ecklesiastika beställningar,
bör bilögas en af Lands-kontoret eller Häradsskrifvare^ ur taxeringslängden meddelad
uppgift å löne-inkomsterna för de sistförlluIna 5 år, för hvilka dylika uppgifter
finnas. En lika uppgift bör för petronela beställningar åtfölja Pulroni kallelse, då den
till Konsistorium inlemnas.
15:o. Kyrkoh eiden i församlingen, eller den, hans tjenst förestår, ansvare derför,
ali stämpel af föreskrifvel värde, åsätles de fullmagler och andra antagningsbevis, som
genom protokolls-utdrag eller på annat sätt till kyrkobetjeningen utfärdas, innan de tillträda
sysslorna.
16:o. Ordförande i Magistrat ansvare, ali borgare- och mästarebref, behörigen
med stämpel försedda, uttagas.
17:0. Stämpelpapper i hela ark må i stället för beläggnings-stämpel begagnas; dock
anses detsamma icke giltigt, så framt ej både värdestämpeln och den i sjelfva papperet
anbragta vattenstämpeln äro i behåll.
§ 9-
Anskaffning och försändning af stämpdyapper.
34 Expodi tiona- TJtsko Hets Eiirsintj till lindert). Skrifvelse, ,\:o lo5.
Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsman erhålla i löreskrifven ordning, elter
reqvisition bos Slats-kontoret i Slockholm och bos Kongl. Majlis Befallningshafvande i
landsorterna, del för ulöfningen af deras embeten erforderliga slämpelbelopp; och på det
stämpelpapper till erforderlig myckenhet ej må saknas i landsorterna, skola, uppå Landskontorets
anmälan, Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande så tidigt hos Slats-kontoret reqvirera
ytterligare förråd deraf, att tjenlig! tillfälle till papperets a (sändande, helst sjöledes,
må konna begagnas, vid äfventyr att den högre kostnad, sorn genom en utebli Iven tidig
reqvisition åstadkommes, Kronan ersätta; men, om icke desto mindre, någon gång, af
olörulsedda orsaker, en större ålgång af stämpelpapper af en eller annan värdesort
skulle inträffa, och behof deraf så hastigt uppslå, att sjölägenhet ej hinner albidas, må,
när Kongl. Maj:ls Befallningshafvande sådant begära och tillfälle lill försändning å jernväg
icke är för handen, afsändning med kronoskjuts genom Slals-kontorets försorg verkställas.
Dä stämpelpapper till landsorten alsändes, höra vederbörande Embetsverk eller
Embetsman, till hvilka slämpelbeloppel skall afgå, derom underrättas genom skrifvelse,
som hör ätiöljas af tvefaldt upprättade reversaler, hvaruti slämpelbeloppel till antal och
värden behörigen specificeras. Af dessa reversaler lörblifver det ena i Landlränleriet
(ill verifikation af årsräkningen, men det andra, qvitleradl och i Lands-konloret annote
radt,
insändes lill Stats-kontoret, för att tillställas Slämpelpappers-kassören.
I landsorterna och i hvarje läns ränteri kommer stämpelpapper, under lika tillsyn
och kontroll, som för Kronans uppbörd i allmänhet löresk rifygs, samt under värd emot
all skada, att hällas i beredskap och till den ändan af Slats-kontoret ditsändas; hörande,
i afseende pä vården af nämnde stämpelpapper, iakttagas, ali det i Landtränteriet förvarade
förråd af stämpladt papper hör förvaras i skåp inom 3:ne läs, hvartill Landskamererare!)
och Landliänlmastaren ega hvar sin nyckel, och den tredje innehafves af
den person, sorn Kongl. Majlis Befallningshafvande dertill utser.
Den som vill låta stämpla vexelblankelter, anmäle sig derom skriftligen hos Statskontoret,
med bifogande af trefald uppgift ä antalet af samma blanketter samt å de värden,
hvarpå de lyda. Stats-kontoret låter derefter orri sill beslut underrätta försäljningsmannen
i Slockholm, hvilken del åligger att, sedan blanketternas värde i penningar blifvit
hos försäljoingsmannen depoueradt, blanketterna, ät följda af förteckning derå, til Rikets
Ständers Banks sedeltryckeri aflemna, för alt derstädes i vanlig ordning stämplas;
börande, elter det att stämplingen med möjligaste skyndsamhet blifvit besörjd, blanketterna
llän sedeltryckeriet återställas till stämpelpappers-försäljuings-kontorel, lör alt till
egaren ullemnas.
§ 10.
Försäljnivg af stiimpelpapper.
l:o. Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsmål) erhålla, mot redovisningsskyldighet
och borgen, lika med hvar och en annan, som på kredit emoltager stämpelpapper,
samt med rättighet till provision, pä sätt i 11 § stadgas, det lör utölningen af
deras embete erforderliga belopp al sådant papper.
J Slockholm egel' Kongl. Majlis och Rikets Stals-kontor att förordna om inrättande
af nödigt antal slänipelpappers-försäljuings-konlor. hvilka alla söcknedagar böra vara öppna
frän klockan N o förmiddagen tili klockan Ett eftermiddagen och vidare från klockan
Fyra till Sex eftermiddagen.
1 aila öfriga städer antaga Kongl. Majlis Befallningshafvande nödiga försäljningsman
med enahanda förbindelse.
Expeditions- UIsko Itc Is Förslag till underd. Skrifvelse, _V:o 155.
35
Å landet förordna jemväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erforderligt antal försäljningsmän,
hvilka ovilkorligen böra vid de ting, der sådant ej, enligt särskildt åtagande,
oinbesörjes af domaren, allmänheten stämpelpapper tillhandahålla.
2:o. Hvar och en, som på kredit emottager stämpelpapper, bör för det sålunda
undfångna beloppet ställa behörigen pröfvad och godkänd borgen af en eller flere, såsom
för egen skuld, af hvilken borgensskrift bestyrkt afskrift lill Stals-kontoret insändes.
Pä reqvisition hos Lamls-kontoret skola försäljningsmännen, genom Kongl. Maj:ls
Kelällningshafvandes försorg, kostnadsfritt och skyndsamt erhålla sig tilIsändl erforderligt
stämpelpapper, för hvilket dem åligger att i ränleriet insätta eller till Kronofogden i orten
aflemna den inflytande betalningen, månadlligen eller hvar tredje månad, allt efter
försäljningens större eller mindre belopp; och må under året mera slämpelpapper dem
icke tilldelas, än sorn svarar mot beloppet af de efter hand aflemnade lörsäljningsmedlen.
Den 31 December hvarje, år bör allt osåldt stämpelpapper hos dessa försäljningsman
inventeras; Kongl. Maj:Is Befallningshafvande likväl obetaget all, när som helst, af
förekommande skäl och omständigheter, inventering anställa och redovisning affordra,
hvarvid tillses, att behållningen, sammanlagd af osåldt slämpelpapper och kontanta medel,
icke ölversliger summan af försäljningsmannens uppbördsborgen.
Till verkställande af inventering kunna, genom af Kongl. JVlaj:ls Befallningshafvande
skriftligen meddeladt förordnande, som vid invenleringslillfället uppvisas och derefter räkenskaperna
Inlägges, en eller (vänne i orten boende män utses, hvilka då skola uppräkna
och bestyrka huru mycket papper är i behåll. Invenlarii-instrumonlel bör, såsom
verifikation, bifogas försäljningsmannens årsräkning, hvilken, jemte qvittenserna å aflemnade
penningar, insändes till Lauds-konloret den 15 derpåföl jande Januari, vid vile af
25 öre för hvarje ftlverskjulande dag. Till denna tid hör äfven all återstod för försäldl
slämpelpapper ofelbart vara i Ränleriet eller hos Kronofogden i orten aflemnad, vid äfventyr
för uraktlåtenhet deraf, alt försäljningsmännen anses såsom hade han försålt allt
det slämpelpapper, han emotlagit; i följd hvaraf Kongl. Maj:ls Befallningshafvande låter
genast lagligen indrifva del häremot svarande penningebelopp, med laga ränta, och
förordnar i stallet annan försäljningsman.
Uti hvarje redogörelse bör det vid inventeringen befunna beloppet stämpelpapper
balanceras till upptagande i näst algifvande räkning.
3:o. Hvar och en, som är skyldig alt hålla allmänheten tillhanda slämpelpapper,
bör tillställas eli exemplar af denna författning, till egen och andras efterrättelse;
och då en köpare fordrar upplysning om det stämpelbelopp, som erfordras lör en viss
handling, skall den, som slämpelpapper försäljer, åligga att en sådan upplysning meddela,
utan att derför ega fordra eller emottaga någon särskild vedergällning.
§ 11.
Försåljnings-pr ovision.
1:0. Vid redogörelses algifvande för på kredit emottaget stämpelpapper, vare
sig lill försäljning eller till användande i och för ulöfningen af embete eller tjenst,
ege den redovisande alt, såsom ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto m. m.,
beräkna sig tillgodo i Stockholm fyra och i landsorterna fem procent af del försålda
eller använda beloppet af slämpelpapper.
2:o. Hädanefter, såsom hittills, erlägges för stämplade växelblanketter icke någon
betalning utöfver slämpelbeloppel; men för ostämplade vexelblankeller, hvilka af
36 Eiipeditinns-VlskoHels Förslug lill underd. Skrifvelse, i\:o 135.
allmänheten begäras och erhållas, ulöfver de till sekunda-vexlar afsedda blanketter,
skall erläggas betalning med 3 öre för hvarje sådan blankett.
g V2
Utbyte af makuleradt sturnpelpapper.
l:o. Utbyte af makuleradt slämpelpapper tillåtes, när det är synbart, att missskrifning
eller annan orsak vållat dess obrnkbarhet, samt del blad, hvarå stämpeln är
satt, finnes ostympadt. Härvid skall likväl lör papperet betalas 3 öre.
Samma stadgande gälle äfven rörande stämpelpapper, hvarmed skuldsedlar vid
inteckningar, till Iåns erhållande ur Rikets Ständers Bank eller publika kassor, varit
belagda, då med vederbörandes betyg styrkes, atl ansökningarne derom blifvit afslagne
samt att skuldebrefven af sådan orsak blifvit öfverkorsade.
Utbyte af obegagnade vexelblankelter å hitintills förekommande värden får ske
ulan afgift.
2:o. Påtecknade stämplar och undersluifna expeditioner må dock icke till utbyte
emotlagas, innan orsaken till deras obrukbarhet blifvit behörigen styrkt eller intygadt
är, alt lösen för dem icke erhållits, eller att de icke varit lör ändamålet begagnade.
Äfvenså må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter det makuleradt slämpelpapper
i Lands-kontoret undergått granskning, förordna ej mindre om det utbyte af dylikt
slämpelpapper, som författningsenligt finnes böra ega rum, än ock om detsammas
afförande ur räkenskaperna, vid hvilka det makulerade stämpelpapperet skall biläggas,
för att åtfölja till Kammar-rätten: börande emellertid stämpelpapperet i försäljningsmännens
räkningar under behållningen af slämpelpapper upptagas. Det makulerade
slämpelpapper, sorn al' redogörare och försäljningsmän inom hufvudsladen emottages,
skall i Stats-kontoret granskas och, jemte den general-räkning, som af Statskontoret
upprättas, till Kammar-rätten öfverlemnas. Dessförinnan bör dock det makulerade
stämpelpapperet vara af vederbörande märkt, på del detsamma icke må kunna
till inlösen åter företes, för hvilket ändamål ordet "mula/lered'” skall al Lands-kontoret,
medelst begagnande af en härtill alsedd stamp, i trycksvärta anbringas ä hvarje
särskild stämpel, så alt detta märke icke kan borttagas, utan alt slämpelpapperet dergenom
blir (ill vidare utbyte enligt stadgade grunder oanvändbart.
§ 13.
Uppbörd och redovisning af ståmpelpappers-medlen.
I:o. Lands-kontoren i riket skall det åligga att hålla en noga och uppmärksam
tillsyn öfver hvad i 10 §, angående slämpelpappersförsäljning, stadgadt är, samt till
den ändan föra ordentlig anteckningsbok ej mindre öfver in- och ullemning af slämpelpapper
i Landtränlerierna, än med Räntmästare och hvarje försäljningsman inom
länet, öfver hvad lian utfått och betalt, samt emottaga och i Ränteriel förvara borgensskrifter
af dem, som till försäljning erhålla slämpelpapper; och skall Laudskamereraren
ansvara för den förlust. Kongl. Maj:L och Kronan tillskyndas kan, derest han, antingen
vid vederbörandes underlåtenhet att penningarne i rällan lid aflemna, ej genast bos
Kongl. Majlis Befallningshafvande skriftligen sökt handräckning till deras utbekommande,
eller försummar att om invenleringarnes förrättande och redogörelsernas infordrande i
Kape dil in ns-11 is k a Hels Förslag till underd. Skrifvelse, A: o 435.
37
rällan tid draga försorg, eller ocl( lill försäljningsman utlemna! och förtrott mera stämpelpapper
från Landlräuleriets förråd, än som svarar mot dennes uppbördsborgeu'
Stals-kontoret åligger att iakttaga och bevaka Kronans rätt i afseende å det stämpelpapper,
sorn lill försäljningsman och redogörare i Stockholm utlemnas.
2:o. För hvarje halft år skola Lands-konloren, inom Juli månad af del löpande
och Januari månad af det påföljande året, lill Slais-kontoret insända förslag öfver uppbörd
och försäljning af slämpelpapper i hvarje län.
Inom den 31 Januari årligen skall Laudtränteriels räkning öfver uppbörden af
stämpelpappeismedlen för det näsllörflutna året vara till Lands-konlorel inlemnad, åtföljd
af alla lill debet- och k i edil-posterna börande verifikationer, vid vite al' 25 öre
för hvarje öfverskjutande dag: och bör Lands-koniorets general-räkning för det föregående
året, jemte Landtränteri- och försäljnings-räkningarne, samtidigt med Landtränteriets
specialräkning, direkte till Kammar-rätten insändas, vid 25 öres böter för hvarje
dag, sorn derutöfver, under en månads lid, med nämnde insändande fördröjes: åliggande
det vederbörande att å ifrågavarande räkningars afgilvande inom nu stadgade tid hålla
noga tillsyn samt, i sådant afseende, der så påfordras, särskilda vilen utsätta; hvaremot,
då hvad här anbelälles blifvit lullgjordl samt Kongl. Majrls och Kronans rätt
såmedelst bevakad, Lands-kontoret och Landträntmästaren ega alt hvardera undfå två
procent af hvad inom äret i Kronans kassa uti slämpelpappers-afgift influtit samt Kongl.
Maj :l och Kronan tillkommer. Försäljningsmännens och redogörarnes i hufvudsladen,
äfvensom Stämpelpappers-kassörens redogörelser skola, försäljningsmännens och redogörarnes
inom den 31 Januari och Stämpelpappers-kassörens inom påföljande Februari
månads utgång, vid den påföljd, som för Laudlränleriets redogörelse är stadgad, öfveriemnas
till Slats-konloret, som, efter emottagandel deraf, låter öfver dem upprada
särskild generalräkning, hvilken sedermera, tillika med samma redogörelser, vid förutnämnda
lid jemväl bör till Kammar-rätten öfverlämnäs.
3:o. förrådet af stämpelpapper skall inventeras de sista dagarne i Juni och December
månader, samt instrumenten deröfver åtfölja de hal (årsförslag, som, enligt nästföregående
2:dra punkt, böra lill Slats-konloret insändas.
4:o. Allmänna tillsynen öfver stämpelpappersmedlens indrifvande och redovisande
i behörig ordning åligger i Stockholm Slats-kontorel och i Landsorterna Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, hvilka myndigheter i sådant afseende böra, genom viletis
föreläggande eller andra lämpliga åtgärders vidtagande, tillhålla försumliga redogörare
eller tjenstemän att sina skyldigheter fullgöra; egande den, som med Kongl. Maj:ts
Befällningshafvandes beslut i djlika ärenden icke nöjes, att deruti hos Kammar-rätten
i vanlig ordning söka ändring. Sådana mål åter, som angå brist hos redogörare eller
försäljningsman å honom ali fört ro dt slämpelpapper, böra handläggas på sätt och i den
ordning, som uti 11 § af Kongl. Instruktionen för Kammar-rätten den 15 Oktober
1831 är för balansmål stadgad.
§ 14.
Allmän tillsyn å författningens efterlefnad.
!:o. Fiskaler, Krono-åklagare och Stämpelpappers-ombudsmän skola vaka öfver
denna författnings efterlefnad samt öfverträdelse!' deraf lagligen åtala.
2:o. Dervid ega de att njuta Kongl. Maj.ts nådiga hägn och beskydd (ill godo
samt skyndsam och krallig handräckning hos domare och embetsmål!.
38 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, !S:o 135.
3:o. Finnas desse betjente ej härutinnan fullgöra sina pligter, läte Juslilie-Kanslers-embetet
med dem efter lag och omständigheter förfara.
4:o. Tid all emot domare och expeditionshafvande anställa åtal för underlåten
eller felaktig slämpelbeläggning i de fall, Kongl. Cirkulär-brefvel af den 11 Februari
1847 otnförmäler, skall i hvarje fall beräknas lill två år från den dag, då renoveradl
protokoll lill Hof-rätten inkommit.
§ 15.
Domstol i mål rörande stämpel papper.
l:o. Öfverträdelse af denna författning pröfvas och aldömes i den Rätt eller
det embetsverk, der försnillningen eller förseelsen gjord eller upptäckt är; men eger
verket eller embetsmannen ingen domsrätt, förvises målet lill Härads- eller Rådstufvurätt.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Konsistorierna äro äfven behörige alt döma
öfver de lörbrvtelser, som emot denna författning hos dem förekomma.
2:o. Felar den, som sjelf domare är, i hvad honom uti sådan egenskap åligger,
hörer målet till den öfverdomstol, under hvilken han lyder.
3:o. Vill någon tilltala slämpelpappers-försäljningsrnän för begångna fel i och
lör denna befattning, anmäla sådant tillika hos den myndighet, som försäljningsmannen
lörordnat.
§ 16.
Ansvar för öfverträdelse af denna författning.
l:o. Vid de tillfällen, då embetsmän eller enskilde personer ega rätt att till embetsverk,
domare eller embetsmän insända förseglade handlingar, som med stämpel böra
vara försedda, åligger del insändaren att, på sätt 8 § 2 mom. stadgar, sådant fullgöra
vid ansvar af böter, motsvarande 25 procent af det felande eller undanhållna slämpelbeloppet,
dock ej under 5 R:dr. samt skyldighet all ersätta hvad som brister i
stämpel.
2:0. Domare, Embets- och Tjenstemän i Kollegier eller andia Verk, Landtmätare,
Nolarii Publici, liksom hvar och en annan, hvilken vid handlingars emottagande
och utfärdande i och för tjenstebefattning, antingen uuderlåter alt tillse, det
de ingifna handlingarne äro lägligt med stämpel försedda, eller att de för öfrigt derom
gifna föreskrifter äro iakttagna, eller ullemnar sådana handlingar ulan stämpel,
som med stämpel böra förses, eller dem för ringa stämpel åsätter, eller ock försummar
den honom, genom denna författning, i allmänhet eller i synnerhet uppdragna tillsyn,
vare för hvarje gång han, i följd af åtal, blifvit till förbrytelse förvunnen, förfallen
till böter, motsvarande 50 procent af det undanhållna stämpelbeloppet, dock
ej under 10 R:dr, och ersätte dessutom den Kongl. Maj:l och Kronan tillskyndade
förlust.
3:o. Allt underslef med stämpelpapper, uppbärande af högre betalning än utsatt
är, förfalskning eller annan grof förbrytelse, åtalas vid laga domstol och straffas efter
allmän lag.
Hxpedilions-tJlsliottnts Förslag till underd. Skrifvelse, N:<> 135.
4:o. Agent för ulländskt försäkringsbolag vare ansvarig lör behörig stämpel ä
försäkringsbandling, som af honom utlemnas. Belrädes lian med underlåtenhet i della
hänseende, skall han böta 25 procent af den undansnillade afgiften, dock ej under 50
R:dr, samt ersätta Kongl. Maj:ts och Kronans förlust.
5:o. Den som ullemnar vexel, hvilken icke blifvit med stämpel behörigen försedd,
böle 25 R dr.
6:o. Underlåter vexelgifvare att, innan vexel utlemnas, makulera dithörande
stämpel, bote 5 R:dr.
§ 17.
Om fördelning aj böter och om o kl agares rätt till desamma.
Den, sorn ålalar underslef emot eller öfverträdelse af denna författning, erhåller
hälften af del ädömda bötesbeloppet; hvarförutan honom alltid tillkommer hälften
af den undansnillade eller förringa erlagda stämpel-afgiften. Återstoden af denna afgift,
äfvensom af böterna, tillfaller Kongl. Majit och Kronan.
Denna författning skall lända till efterrättelse från nästkommande års början
till slutet af det år, under hvars lopp nv Stämpelpappers-bevillning varder af Rikets
Ständer fastställd.
Rikets Ständer framhärda etc
Stockholm den 21 Oktober 1863.
>f j<.?r'niofii *01 jnoi'/
vv- hm\ *h; no?,
o’iq «>)<}<! fi Hi t >if(i /»nu i < {i ii f I
,. n:-«M Ur -
>/ i laurintin liw
1, s: f.s bb*
, i •,)
fi i", -■(«! j -Qnifi! ■
,j)Hv»«pv,sv> JJjyv uw
fini,->b ii> •»*!*»; >; sf < <■••'•
•lammö uli! I , mOiuul *•*,/■.* ;
. ; ; • aini- »:ts
slolt
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 136. 1
136.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2t Okl. 1863.
Preste-Slåndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ersättning till
vederbörande för de i Strafflagen stadgade böters indragande
till Kronan.
(Santmans. Stals- och Lag-Ulsk:ts Betänkande N:o 43.)
S. A. K.
Genom bifall till 8 § af 2 Kap. i det vid innevarande riksdag af E. K. Majit i
nåder framlagda förslag lill ny Strafflag, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att
alla böter, som eller den nya Strafflagen ådömas skola tillfalla Kronan; och har, med
anledning häraf, Rikets Ständers uppmärksamhet jemväl blifvit fästad pä billigheten alt
bereda ersättning åt de menigheter, inrättningar och tjenstemän, hvilka genom den förändrade
dispositionen af böterna komma i saknad af lörut åtnjutna och tillförsäkrade
inkomster, beroende på andelar i böter.
De flesta böter, hvilka stadgas i Missgernings- och Byggninga-balkarne i 1734
års Lag, och hvilka genom antagande af den nya Strafflagen försvinna, gå, enligt 32
Kap. t § Rättegångs-balken, till treskiftes emellan Fongt. \luj:t och Kronan, häradet
eller staden och
häradets lott i sakören Häradshöfding, Nämnd och Häradet såsom kommun hafva hvar
sin tredjedel, samt,, enligt samma § och särskilda författningar, två tredjedelar af stadens
lott i sakören sålunda fördelas emellan Rådsla fvu-rätlens ledamöter, att Borgmästare
täger dubbel lott emot Rådman. Vidare hafva de fattige, d. v. s. Fattigvårds
samhällena,
del i vissa böter, som ådömas enligt Missgernings-balken äfvensom enligt
Bih. till B. St. Pr,ot. 1862 1863. 10 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 1
9
Expeditions-U Isko Hets Färsing lill under d. Skrifvelse, N:o 136.
Kongl. Förordningen emot fylleri och dryckenskap den 16 November 1841, ur hvilken
förordning ansvarsbestämmelsen blifvit inflyttad i den nya Strafflagen. Enligt Kongl.
Brefvet den 26 Oktober 1790, skall, der, eller 1 Kap. 12 § Rättegångs-balken, i hvars
ställe träder 25 Kap. i den nya Strafflagen, underdomare blifvit pliktfälld, hans andel
i häradets eller stadens lott tillfalla Lasarettet i länet. Och slutligen tillförsäkra llidderskapet
och Adelns privilegier af den 16 Oktober 1723, § 31, Frälsemannen alt efter
lag åtnjuta den vanliga jordegande-andelen af alla sakören i anseende till böter,
hvartill antingen dess enskilde bönder, folk och betjening eller andre fällas, som någon
missgerning uppå dess frälsejord begått; hvarförutan Kongl. Brefvet den 21 November
1744 stadgar, alt af böter för olofligt svedjande å skattelVälsehemmans egor, ehvad det
sker af skaltemannen eller af någon annan, frälseman eller den, sorn eger räntan af
hemmanet, skall laga jordegande-andelen.
Utan tvifvel är det en enkel fordran af rättvisa, att de embets- och tjenstemän,
hvilka, lill följd al' den nya Strafflagens ofvanberörda stadgande, gä i mistning af de
inkomster, som va.iit beroende på beståndet af här ofvan anmärkta föreskrifter om böters
fördelning, af Statsverket erhålla full ersättning för sålunda inträffad minskning i
deras påräknade inkomster af Ijensten, och det synes äfven vara billigt, att de menigheter,
och allmänna inrättningar, hvilka, till följd af de närvarande förhållandena med
fullt skäl grundat sina inkomst- och ulgiftsstater för den närmaste framtiden på beräkningen,
att dem fortfarande skulle tillflyta enahanda inkomster af bötesandelar, som
hitintills, varda, åtminstone intilldess de hunnit att med afseende på de riva förhållandena
vidtaga förändrade anordningar för sina penningehehofs reglerande, bibehållna vid
nuvarande af bötesandelar beroende inkomster; och då härvid endast bör ifrågakomma
bestämmande af ersättning för hitintills åtnjutna inkomster, samt det är af vigt, alt genom
de för sådant ändamål vidtagna åtgärder, någon rubbning icke sker i Rikets Ständers
beslut angående ofvanberörda § i Strafflagen, eller det dermed afsedda ändamål
motverkas: sä är nödigt, att ersättningsbeloppen, uteslutande med afseende på de förhållanden,
som egt rum innan strafflagen med dess högre böter (rädt i verksamhet och
efter en viss medelinkomst för de sislförflulna åren, bestämmas till en fäst summa alt
af dem, som för närvarande äro till sådan inkomst berättigade, fortfarande eller tills
vidare åtnjutas.
Beträffande sältet alt bestämma dessa ersättningsbelopp hafva Rikets Ständer
föreställt sig, att del med tillräcklig omsorg om Statens och den enskildes rätt vore
förenligt alt åt vederbörande ersättningstagares egen omsorg öfverlemna att på laga sätt
styrka, huru stor minskning i inkomst för dem genom den ifrågavarande laglörändringén
uppstått; och, hvad angår frågan om tillgångar för Slaten lill bestridande af de
häraf uppkommande utgifter, anse Rikets Ständer med fullkomlig säkerhet kunna påräknas,
att sådana skola uppslå genom den förökning i Statens inkomst af bötesmedlen,
hvilken måste blifva en följd af såväl nu ifrågavarande, som ock öfriga stadgande!)
i Strafflagen, hvarigenom bötesbeloppen blifvit i betydlig grad förhöjda.
Dä del emellertid ä ena sidan icke af rättvisans och billighetens fordringar är
en ovilkorlig följd, hvarken att ofvanberörda ersättningar måste vara vid vissa tjenstebefatlnim
ar fästade för längre lid än nuvarande innehafvares tjenstetid, hvilket vore så
mycket oljenligare som derigenom skulle kunna uppslå invecklade förhållanden vid blifvande
löneregleringar, eller alt de för all framtid skulle tilläggas kommunerna, för
hvilka annan utväg till deras penningebehols fyllande blifvit genom kommunalförlältniugarne
beredd, eller att allmänna inrättningar, — hvilka, derest de förtjena och behöfva
understöd af Staten, kunna erhålla delta under en lämpligare och med vederbörlig enkelhet
i finansförvaltningen mera förenlig form, än genom stadigvarande ersättningsan
Expeditions-Uts kottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 131. 3
slag af allmänna medel, — skulle förklaras (ill sådana berättigade; inen å andra sidan
tilläfventyrs förekomma af Slaten ingångna förbindelser, sorn medföra fortfarande ersättningsskyldighet
äfven i dessa fall, har eu utredning, som genom E. K. Maj:ts
nådiga försorg lättast kan verkställas, synts Rikets Ständer vara erforderlig derom
huru en reglering för framtiden af nu ifrågavarande förhållanden må kunna på enklaste
och tjenligasle sätt åstadkommas.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer beslutat, att
såsom ersättning för de förluster, sorn lill följd af Strafflagens innehall, alt deri stadgade
böter böra Kronan tillfalla, kunna drabba personer, menigheter eller allmänna inrättningar,
må af inflytande bötesmedel, från och med del år den nya Strafflagen träder
i verksamhet, lills vidare deni tilläggas ett belopp, motsvarande hvad de, efter inedelberäkning
för sednaste fern år hitintills årligen uppburit; och lä Rikets Ständer i
underdånighet anhålla, det läcktes E. K. Majit i nådig Proposition lill Rikets
näst sammanträdande Ständer framlägga förslag till ersättning ål vederbörande för den
förlust, som genom de i Strafflagen stadgade böters indragande till Kronan deni till
skyndas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Oktober 1836.
H:o 137.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Okl. 1863.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående upphåfvande
af rättigheten att börda jord å landet.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 59.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar vid innevarande riksdag, likasom vid flera föregående,
fråga blifvit väckt derom, att allt hvad lag eller särskilda författningar innehålla angående
rättighet att i börd lösa såld, bortskiftad, pantsatt eller genom gålva eller testamente
borlgifven fastighet å landet måtte varda till all kraft och verkan upphäfdt; och
4
Expeditions-Utskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 137.
då Rikets Ständer, vid öfvervägande af denna fråga, tagit i betraktande, att de lagstadganden,
som företrädesvis i della hänseende egde vigt, — nemligen bestämmelserna i 17
Kap. Ärlda-balken och 8 Kap. Jorda-balken att ingen egde att arfvejord genom testamente
eller annorledes bortgifva, — numera blifvit upphälda genom Kongl. Förordningen
den 21 December 1857, som lemnat egare tili arfvejord likå fri dispositionsrätt
deröfver, som öfver all annan hans egendom, hvarigenom också det förnämsta skälet
för bördsrättens bibehållande, eller lagstiftarens omsorg alt arflällen jord skalle qvarblifva
i slägtens ego, redan försvunnit, samt loljdrigtigheten svnes fordra att alltså bördsrälten
jemväl afskaffas; så hafva Rikets Ständer, vid sådant förhållande och då det
länge varit erkändt, att köparen lill börd underkastad jord, af den långa tid, hvarunder
han sväfvar i ovisshet, om han får behålla jorden eller ej. hindras att, för jordens
förbättrande, derå nedlägga några kostnader, samt att således bördsrätten i sin mån menligt
inverkar pä landets modernäring, landtbruket, ansett sig böra medgifva ett fullkomligt
upphäfvande af samma rätt; hvarvid dock erinras, alt fråga nu icke varit, å ena
sidan, alt vidare utsträcka området för de icke på skyldskap grundade lösningsrätter,
som ega rum, då jord säljes utom börd, eller, å den andra, att inskränka samma lösningsrätter
med undantag af den, som har till föremål frälseränta och frälseskattejord.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer alltså för sin del beslutat en
författning af följande innehåll:
’’Allt hvad lag eiler särskilda författningar innehålla angående rättighet att i börd
lösa såld, borlskiftad, pantsatt eller genom gåfva eller testamente bortgifven fastighet å
landet varder härigenom till all krall och verkan upphäfdl; kommande dock lösningsrätt
lill försåld eller pantevis uppbuden frälseskattelåstighet eller frälseränta för frälserättsegare
eller egare af frälseskattelåstighet ej att ega rum i de läll, då säljare och
köpare eller pantgifvare och pantinnehafvare äro med hvarandra i det skyldskapslörhållande,
som i 6 Kap. 1 § Jorda-balken sägs; och göres för öfrigt härigenom ej någon
ändring i den lösningsrätt, som omförmäles i 25 § af Ridderskapet och Adelns
privilegier den 16 Oktober 1723, ej heller i 9 Kap. 9 § Jorda-balken eller i hvad särskildt
är stadgadt angående lösningsrätt ej mindre vid transport af kronorusthåll, än
älven i sådana fall, der lösningsanspråket ej grundas å skyldskapslörhållande.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Oktober 1863.
Exprdit/ons-Ctskoltels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 138.
5
\:0 138.
Opptäsl och godkändi lios Ridd. oell Adeln den 21 Okl. 1863.
Presle-Slåndel den 21 — —
Borgare Stendel den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i Kongl.
Förordningen, rörande städsel och lego af jord på landet af den
13 Juni 1800.
(Lag-Utskottels Betänkande N:o 60.)
S. A. K.
1 Kongl. Förordningen al' den 13 Juni 1800, angående städsel och lego af jord
på landet,— hvilken författning i lista punkten innehåller den bestämmelse, att längsta
tiden för arrendens och landbokontraklers bestånd, hvilka slutas om aflingejord, icke
må sträckas utöfver femtio år, — stadgas derjemte i 2:dra punkten, att. hvad arfvejord
angår, arrendator eller landbo må, i händelse egaren under landbo- eller arrendetiden
genom döden afgår, njuta kontraktet till godo uti fem år, derest så mänga af arrendeåren
återstå, räknadt ifrån den midfasta, som infaller näst efter egarens död.
Den inskränkning, som sålunda eger rum i fråga om beståndet af arrende om
arfvejord, emot hvad om aflingejord är stadgadt, har, hvad äfven författningen antyder,
sin grund i den inskränktare dispositionsrätt, egaren till arfvejord, enligt då gällande
lagstiftning, deröfver tillkom. Enligt 17 Kap. Ärfda-balken och 8 Kap. Jorda-balken
var det honom nemligen förbjudet att arfvejord genom testamente eller annorledes bortgifva;
och då han följaktligen var skyldig att (ill sina arfvingar efterlemna denna jord,
kunde del i öfverensstämmelse härmed ej heller lemnäs honom öppet att genom arrende
beröfva arfvingarne för en långt utsträckt tid icke allenast dispositionsrätten öfver jorden,
ulan äfven större delen af dess afkastning. Men sedan numera genom Kongl.
Förordningen den 21 December 1857 egare till arfvejord blifvit tillerkänd rätt ali ge
nom
testamente eller annan gåfva deröfver förfoga lika frill och obehindradt, som öf
-
6 Expedi/ions-Utslrottets Förslag lill, anderd. Skrifvelse, N:o 438.
ver all annan sin egendom, har också i och med detsamma den grund förfallit, som
förmådde 1800 års lagstiftare lill afvikelse, hvad arfvejord angick, från tillämpningen
af de åsigler, som ledde honom vid bestämmande af liden för beståndet af arrendekontrakt
om aflingejord.
Å andra sidan har rigtigheten af dessa åsigter, hvilka i ökad trygghet för arrendatorn
i besittningen af den arrenderade jorden funno ett af de verksammaste medlen
för landtbruket förkofran, icke blifvit jäfvad af erfarenheten. Tvärtom och i samma
mån landtbruket utvecklats och ett tidsenligt bedrifvande deraf kräfver allt större insigler
och omtanka, men stigande jordvärden och bristande kapitalstyrka utgöra hinder för
mången skicklig landtbrukare alt genom köp förvärfva sig jordegendom, har fördelen
af arrenden på längre lid blifvit allt mera erkänd. Genom sådana arrenden tillgodoses
i lika mån arrendatorns och jordegarens intressen. Den förre kari å jorden nedlägga
arbete och kostnad med lull förtröstan alt derför inom arrendets slut erhålla full godtgörelse;
och jordegaren behöfver ej befara, att arrendatorn begagnar arrendet endast
för att af jorden draga den största möjliga vinst för ögonblicket och derefter ålerlemnar
den till egaren i utmattadt skick. Helt annat är förhållandet med arrenden på
kort tid. I sådant fall kan icke arrendatorn, utan att blottställa sig för förluster, å
egendomen verkställa någon väsendtligare förbättring, utan blir det merendels hans enda
ögonmärke alt taga af jorden allt hvad den i befintligt skick möjligen kan lemna under
de få år arrendet varar; och gäller della äfven om arrende af arfvejord, hvilket, om
än afslutadt för längre tid och behörigen intecknadt, likväl, i följd af det anförda stadgandet
i 1800 års förordning, icke medför någon visshet om arrendets bestånd utöfver
den korta tiden af feni år.
På grund häraf, och i enlighet med hvad hos Rikets Ständer blifvit föreslaget,
hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat en författning af följande lydelse:
”Med upphälvande af 2:dra punkten i Kongl. Förordningen angående städsel
och lego af jord på landet den 13 Juni 1800, stadgas, alt hvad samma förordning
innehåller om liden för beståndet af arrende- och landbokontrakter om aflingejord äfven
skall gälla i fråga om dylika kontrakter om arfvejord.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Oktober 1863.
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 139. 7
i\: O 139.
llppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 21 Okt. 1863.
Presle-Ståndct den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i nu
gällande föreskrifter rörande anmälan af missnöje emot sådana
domstols i invändnings frågor meddelade beslut, hvaremot
klagan icke får annorledes än i sammanhang med hufvudsaken
fullföljas.
(Lag-Utskottets Betänkande N:n 61.)
S. A. K.
Sedan i 1, 2 och 3 §§ af 16 Kap. Rätlegångs-balken blifvit stadgadt: i 1 §,
alt, om svaranden kominer inför Rälla, men säger, att saken lill den domstol ej hörer,
och endera parten ej nöjes åt det utslag, domaren meddelar öfver samma invändning,
parten åligger att genast, eller sist innan nästa dagen tilländagålt, gifva Rätten sitt missnöje
tillkänna; i 2 §, alt, om någon gör sådan invändning emot Hof-rällen i de saker,
som der strax instämmas och upplagas, den, som lappat, skall kungöra sitt missnöje
inom klockan tolf å tredje dagen derefter; och i 3 §, alt, om någon vänder in, att
ilere hafva i saken del och böra instämmas att tillika med honom svara, dermed skall
gå på samma sätt, som nu blifvit föreskrifva!; så bestämmes i 4 § af samma Kap.,
att, om någon gör annan invändning, än sålunda är sagdt. domaren skall, om målet
det fordrar, gifva sitt utslag deröfver särskildt och, antingen det i hufvudsaken binder
eller ej, fortfara genast derpå med hufvudsaken, ändå att någondera parten förklarat
sitt missnöje inom den i 1 och 2 §§ stadgade lid, samt alt öfverdomare!! ej må besvär
öfver fel i rättegången emottaga, innan underdomaren i hufvudsaken dömt, men alt,
derest den, som tappat, söker högre Rätt i hufvudsaken, del slår honom fritt att sina
8 Eap eili ti o tis-11 isko t tets Förslag till anderd, skrifvelse, JX:o ISO.
besvär i nyssberörda läll tillika framföra: och har vidare genom Kongl. Brefvet den 2
November 1759 blifvit förordnadt, ali, sedan domaren gifvit sill utslag öfver någon sådan
invändning i rättegången, som icke emot 1(5 Kap. 4 § Rättegångs-balken får genom
besvärs anförande från hufvudmålet skiljas, honom val åligger alt med saken vidare
fortfara, men tillika genast underrätta den part, som i samma utslag tappat; att
missnöje deröfver bör inom den i t och 2 §§ af nämnda Kapitel utsatta tid anmälas,
så framt han sin talan deremot, i läll hufvudsaken under högre Rätts beprölvande
kommer, förvara vill.
Med afseende härå och enär anmälan af missnöje i anledning af ett under rättegången
meddeladt beslut, som icke finge öfverklagas annorledes än i sammanhang
med sökande af ändring i hufvudsaken, syntes vara utan egentligt ändamål eller icke
böra erfordras såsom vilkor för rättigheten att samma beslut öfverklaga, har hos Ri
kets
Ständer blifvit föreslaget, att Rikets Ständer, för sin del, mätte, under meddelande
af dermed öfverensstämmande förklaring eller ändring af l(i Kap. 4 § Rättegångs-balken
besluta upphäfvande af omlörrnälda Kongl Bref af den 2 November 1759.
I enlighet med den sålunda uttalade åsigt, hafva också Rikets Ständer funnit
det vara svårt att inse, det anmälan af missnöje emot ett sådant Rättens beslut, som
ej får annorledes än i sammanhang med hufvudsaken fullföljas, kan lända till gagn för
någondera parten. Deremot skulle föreskriften derom i 1759 års bref lätteligen kunna
leda till synnerlig skada lör den part, som beslutet gått emot. Det lärer väl nemligen
icke kunna förutsättas, att i allmänhet en parl besitter förmåga att i alla händelser genast
eller ens före rättegångens slut bedöma del inflytande, ett sådant beslut må ega
på hufvudsaken; och parten kunde följaktligen genom underlåten ,missnöjes-anmälan för
lora
rättigheten att i sammanhang med hufvudsaken få Ölveiuätts pröfning underställa
ett i en invändningsfräga meddeladt beslut, hvaraf sakens utgång helt och hållet eller i
väsendtlig mån berodde.
Rikets Ständer anse således en dylik anmälan icke böra föreskrifvas såsom vilkor
för rättigheten alt öfverklaga eli sådant Rättens beslut, som afses i 16 Kap. 4 §
Rättegångs-balken.
Beträffande åter sättet för verkställande af en lagförändring i öfverensstämmelse
härmed, synes väl vid det förhållande, all nyssnämnda lagrum icke innefattar någon bestämd
föreskrift om anmälan af missnöje, förändringen låta sig verkställas endast genom
upphäfvande af 1759 års bref. Men då utål innehållet af samma bref visar sig,
att stadgandet deri grundar sig på det antagande af lagstiftaren, alt part, som icke gifvit
domaren tillkänna missnöje olver Rättens beslut i anledning af en sådan invändning,
som i 16 Kap. 4 § Rättegångs-balken sägs, icke eller före tillkomsten af 1759 Ars bref
varit berättigad alt deremot föra någon talan, då han hufvudsaken hos högre Rätt fullföljer.
torde jemväl en förklaring af samma lagrum i den angiliia rigtningen vara af
beholvet påkallad.
Rikets Ständer hafva alltså, för sin del, med upphäfvande af Kongl. Brefvet den
2 November 1759 beslutat den förklaring af 16 Kap. 4 § Rättegångs-balken, att part,
som underlåtit att lör domaren gifva tillkänna missnöje öfver dess beslut i anledning
af någon sådan invändning, som i samma § sägs, icke derigenom är betaget att detta
beslut hos högre Rätt öfverklaga, dä hufvudsaken der fulllöljes.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Oktober 1863.
N:o 140.
Expedilinns-Ulskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 4-i0.
9
\:0 140.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Okt. 1863.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Slåndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i 4
Kap. 2 § Jorda-balken.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o G3.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har, på anförda skäl, framställning blifvit gjord otn ändring
i 4 Kap. 2 § Jorda-balken. Detta lagrum, sådant det blifvit förändra dt genom Kongl.
Förordningen den 10 September 1823, lyder sålunda:
”Jord, bus och tomt i staden, som säljes, skall ock offentligen vid öppna dörrar
å Rådstufva tre måndagar uppbjudas, fyra veckor emellan hvart uppbud; faller helgedag
in å uppbudsdag, då fullföljes uppbud nästa måndag derefter. Kominer ej klan
der
å det köp inom tolf veckor från tredje uppbudet, vare det då lagståndet, och sedan
friskilling gifven är, skall det med Rättens fastebref bekräftas. I fastebrefvet skall
nämnas huru många alnar den gård eller tomt är bred och läng, så ock i hvilket qvarter
och fjerding och emellan hvilka galor och gränder den belägen är. Örn skifte och
gåfva vare lag samma.”
Stadgandet, att, om klander ej kommer å köpet inom tolf veckor från tredje
uppbudet, det då skall vara lagståndet, är uppenbarligen löranledt af bestämmelsen i
5 Kap. 1 § samma Balk, att bördeman eger rätt alt lösa såld stadsfastighet inom tolf
veckor ifrån tredje uppbudet. Genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857 är
emellertid all rätt (ill börd af sådan fastighet upphäfd och föreskriften om uppbud vid
köp deraf har följaktligen numera betydelse endast i och för den rätt, som, jemlikt 7
Bih. till 11. St. Prot. 1862 Sf 1863. 10 Sami. 1 A/d. 11 Höft. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, iV.-o 140.
Kap. 1 § Jorda-balken och nyssnämnda förordning, tillkommer viderboende eller nabo
att inom fjorton dagar ifrån den, då tredje uppbudet meddelas, i laga ordning instämma
sin talan om inlösen af egendomen; och torde i öfverensstämmelse härmed ock
laga ståndstiden för köp om fast egendom i stad böra inskränkas till sistberörda tid af
fjorton dagar från tredje uppbudet. Yrkande härom har äfven, såsom ofvan är antydt,
blifvit hos Rikets Ständer framstäldl, hvarvid, med åberopande hufvudsakligen af här
förut anförda förhållande, tillika lästats uppmärksamhet å den olika praxis, som i ifrågavarande
hänseende lärer ega rum vid olika Rådstufvu-rätter, i det somliga, med tillämpning
af 1857 års förordning, anse köpet, så vida klander derå icke anhängiggöres,
vara lagståndet inom fjorton dagar från tredje uppbudets meddelande, men andra af
den oförändrade lydelsen i 4 Kap. 2 § Jorda-balken och Kongl. Förordningen den 10
September 1823 finna anledning alt fortfarande utsträcka laga ståndstiden till tolf veckor
från tredje uppbudet.
På grund häraf och då erläggande af friskilling så mycket mindre synes böra,
på sätt i 4 Kap. 2 § Jorda-balken för närvarande är föreskrifvet, utgöra eli vilkor för
fastebrefs meddelande, som det icke torde möta större svårighet all af köparen utfå
denna i allmänhet obetydliga afgift, än öfriga med lagfarten förenade kostnader, samt
i allt fall bestämmelse om erläggande af en sådan afgift icke lärer lämpligen hafva sin
plats i allmänna lagen, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat en författning af
detta innehåll:
’’Med ändring af 4 Kap. 2 § Jorda-balken, sådant detta lagrum blifvit förändrad!
genom Kongl. Förordningen den 10 September 1823, stadgas, alt samma § skall erhålla
följande lydelse:
Jord, bus och tomt i staden, som säljes, skall ock offentligen vid öppna dörrar
å Rådstufva tre måndagar uppbjudas, fyra veckor emellan hvart uppbud: laller helgedag
in å uppbudsdag; då fulllöljes uppbud nästa måndag derefter. Kommer ej klander
å det köp inom fjorton dagar ifrån tredje uppbudet; varde det då, såsom lagståndet,
med Rättens fastebref bekräftadt. 1 fastebrefvel skall nämnas, burn många alnar
den gård eller tomt är bred och lång, så ock i hvilket qvarter och fjerding och emellan
hvilka gator och gränder den belägen är. Om skifte och gåfva vare lag samma.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Oktober 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 144-
11
K O 141.
Uppläst och godkänd! hos Ridd. och Adeln den 21 Okl. 1863.
Presle-Slåndel deD 21 — —
Borgare-Slåndet den 21 — —
Bonde-Slåndel den 21 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående förundrade föreskrifter
i afseende på tiden, hvarifrån utfärdade allmänna
författningar skola vara gällande.
(Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Bet. N:o 22.)
S. A. K.
Genom Kongl. Cirkuläret till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 2 April
1833 stadgas, att de i Kongl. Maj:ts namn eller, i följd af Kongl. Maj:ts nådiga befallning,
genom Hof-rätterna, Kollegierna eller andra publika verk utfärdade författningar.
uti hvilka icke någon viss tid blifvit utsatt, hvarifrån de komma att gälla, skola
från den dag deras uppläsning blifvit börjad i socknens kyrka, eller uti någon kyrka
af sådana gäll, der, enligt stadgad ordning, gudstjenst icke hvarje söndag i alla dithörande
kyrkor hålles, inom samma socken eller gäll vara ländande till efterrättelse, äfvensom
att å alla författningar af vederbörande presterskap bör antecknas dagen, då
författningen blifvit uppläst, eller, då sådant icke å en dag skett, när uppläsningen
deraf blifvit börjad; och ehuru, genom Kongl. Kungörelsen den 14 December 1833
derjemte är föreskrifvet, att författningars uppläsande från predikstolen skall fullgöras,
eller, om det icke medhinnes, åtminstone börjas nästa söndag efter deras ankomst till
vederbörande prest; — har likväl, i anseende dertill att utfärdade författningar icke på
en gång kunna komma Rikets samtliga pastorsembelen tillhanda, den olägenhet af ofvanberörda
föreskrifter följt, att förfaltningarne på olika tider trädt i verksamhet inom
de särskilda socknarne eller gällen, hvaraf vållats osäkerhet i rättstillståndet och understundom
äfven misstag i lagskipningen; hvarjemte, genom presterskapets möjliga underlåtenhet
att ställa sig ofvanberörda författningars innehåll till efterrättelse, för den allmänna
rättssäkerheten vådliga följder tilläfventyrs kunna uppstå.
12 Exp edition s- lits k o t te ts Förslag till lindard. Skrifvelse, N:o 141.
Tili förebyggande al dessa olägenheter, har i de på sednare tiden ntfärdade författningar,
som medfört väsendtlig» förändringar i förut beslående förhållanden, viss
lid föreskrifvits, från hvilken de borde vara gällande; och då det rådrum, hvilket, innan
sådana vigtigare författningar träda i verksamhet, bör lemnäs allmänheten för inhemtande
af kännedom om deras innehåll och till förberedelse för deras tillämpning,
måste i hvarje särskildt fall bestämmas med afseende på deras omfattning och mer
eller mindre i den enskilda verksamheten ingripande innehåll, så torde det icke vara
lämpligt att för dylika lall uppställa någon allmän regel, utan lärer tiden för sådana
mera omfattande lagars och författningars tillämpning hädanefter såsom hitintills böra
al den lagstiftande magien med afseende å omständigheterna för hvarje fall särskildt
bestämmas; och dä det ej heller torde vara lämpligt att lägga något hinder i vägen
för de administrativa myndigheterna att, der omständigheterna sådant kräfva, förordna
om den skyndsammaste tillämpning af deras författningar, som åstadkommas kan ; så
är det allenast med iakttagande af dessa inskränkningar, som det för Rikets Ständer
synts vara välbetänkt att, genom antagande af ett allmänt stadgande, bereda den ordning
uti ifrågavarande förhållanden, af hvilken de ofvan anmärkta olägenheterna gjort
behofvet känbar!; och, enär hufvudsaken härvid är, ali genom ett nytt stadgande likhet
för hela landet vinnes och den nuvarande osäkerheten undanrödjes, men dervid tillika
måste tagas i betraktande, att nya lagars tillämpning ej längre, än nödigt är, må uppskjutas,
samt det torde kunna anlagas, att författningar icke i allmänhet inom kortare
tid än tre månader Irån deras utfärdande kunna vara lill tryck befordrade och i sådant
skick kring alla delar af riket spridda, hvaremot endast undantagsvis en längre tid för
sådant ändamål erfordras; — hafva Rikets Ständer med anledning af hos Rikets Ständer
i detta ämne gjord framställning, för sin del beslutat, att författningar, tillhörande
allmän civil-, kriminal- och kyrkolag skola, der icke annorledes i särskilda fäll stadgas,
blifva gällande efter tre månader från den dag, då de utfärdats.
Med tillkännagifvande häraf, få hos E. Kongl. Majit Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det täcktes E. Kongl. Majit, med upphäfvande af ofvanberörda föreskrift
i Kongl. Cirkuläret den 2 April 1833, i öfverensstämmelse med ofvan angilna grunder
bestämma, från hvilken tid de allmänna författningar, som utfärdas rörande rikets allmänna
hushållning, komma att lända lill efterrättelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Oktober 1863.
Expeditions-Utskottats Förslag till anderd. Slri/ve/sr, J\:u 142.
13
Wto 149.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Okl. 186S.
Presle-Sländel den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Slåndel den 21 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, angående förändring af föreskrifterna
rörande tjenstemanna-eder och läkares edsförpligtelse.
(Santmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande
N:o 23.)
S. A. K.
I underdånig skrifvelse den 22 Februari 1854 anhöllo Rikets Ständer, all E.
Kongl. Majit täcktes i nåder förordna om en revision af gällande föreskrifter i afseende
på eder och deras användande, och hafva vid de begge riksdagar, hvilka förflutit
sedan nyssberörda underdåniga skrifvelse afläts, förnyade framställningar i ämnet
blifvit gjorda, utan att till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, enär Rikets Stän
der ansett, att E. Kongl. Maiits nådiga beslut med anledning af den redan ailåtna underdåniga
»krifvelsen borde afvaktas. Behofvel af en snar förändring har vid innevarande
riksdag blifvit ytterligare framhållet, och förutom de skäl, hvilka tillförene i ämnet
blifvit anförda, hafva anmärkningar företrädesvis blifvit rigtade emot det anbefalda
upprepandet af eder, som en gång tillförene blifvit af samma person aflagda, hvarjemte
det ansetts vara icke allenast öfverflödigt, utan, såsom ledande till edens ringaktande,
skadligt, att den, som vid sitt första tillträde af embete eller tjenst aflagt föreskrifven
tro- och huldhets- samt tjenstemanna-ed, sedermera vid alla tillfällen då han, efter vunnen
befordran, skall öfvertaga en embetsförvaltning, som är likartad med den förra,
ehuru af högre grad, nödgas ånyo ikläda sig samma förpligtelse, likasom hade den
förra då upphört att ega gällande kraft. Ännu mera förnärmande för den helgd, som
14 Expedilions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, i\:o 142.
måste bevaras åt den högtidligt och muntligt aflagda embetseden, sjnes den föreskrift
vara, enligt hvilken det åligger läkare att åt meddelade embets-ullålanden gifva ytterligare
bekräftelse genom en upprepad skriftlig edsförpligtelse. Då uti alla stadganden
om upprepade eder synes ligga ett misstroende till edens verksamket, och dess betydelse
otvifvelaktigt skulle höjas, om, med undanrödjande af detta skenbara misstroende,
edernas antal inskränktes, hafva Rikets Ständer ansedt det vara önskvärd!, om
en sådan förändring snart kunde till vägabringas, hvarigenom dels en gång aflagd em
betsed
blefve gällande för alla offentliga sysslor af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet,
dels ock läkare, i likhet med Statens embels- och tjenstemän, finge, på grund af
deras muntligen aflagda läkare-ed, åtnjuta det vitsord, dem såsom sådane tillkommer,
utan vidare skriftlig förpligtelse.
Förutom de nu föreskrifna edsformulärens alltför stora vidlyftighet, hvilken i
väsendtlig mån förringar det intryck af högtidlighet, som bör åtfölja edens afläggande,
kan emot beskaffenheten af deras innehåll med skäl anmärkas, att detsamma till en
del utgöres af förpliglelser, om hvilkas betydelse den, som aflägger eden, ofta icke eger
kännedom eller kan bilda sig ett rigtigt begrepp, hvilket förhållande måste verka antingen
lill missaktning för en ed, hvars innehåll man icke förstår, eller hos öm
tåligare
samveten, till betänkligheter mot densammas afläggande; och i begge fallen
motverkas edens ändamål, att vara en helig och frivillig förpligtelse.
Då en längre tid numera förflutit, sedan Rikets Ständer, på sätt ofvan förmäles,
hos E. Kongl. Maj:t framställde sin önskan om en revision af lagarne angående
edgång, utan att någon påföljd deraf sedermera försports, men behofvet af en sådan
förändring qvarstår oförminskadt, få Rikets Ständer, med underdånig anmälan om de
åsigler i frågan, hvilka bär ofvan blifvit framställda, i underdånighet anhålla, det täcktes
E. Kongl. Majit, jemte pröfningen af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den
22 Februari 1854, laga desamma i nådigt öfvervägande.
Rikets Ständer framhärda etc
Stockholm den 21 Oktober 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, J\:o 143.
15
Uppläst och godkänd! hos Ridd. och Adeln den 21 Okl. 1863.
Preste Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om förändrade
föreskrifter rörande vården och förvaltningen af distrikt- och
sockenmagasiner.
(Allin. Besv.- och Ekon.-Ulslcts Belänkande N:o 55 samt Mein. N:o 124, 126
och 131.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadl, att, då de så kallade sockenlänemagasinerna,
i anseende till odlingens och sädesproduktionens framsteg numera vore öfverflödiga,
samt dels kräfde stora kostnader för deras behöriga förvaltning, dels ock genom
sin höga ränta af fyra kappar på tunnan för lån från våren till påföljande höst, vore,
i stället för en hjelp åt den fattige oller mindre bemedlade, af hvilken dessa låneinrättningar
egentligen anlitades, eli ocker på deras nöd, nu gällande reglementen för sockenmagasiners
förvaltning måtte upphäfvas samt rättighet inedgifvas vederbörande kommunalstämma
att besluta om dylika inrättningars bibehållande eller indragande, och i
förra fallet om de förändringars vidtagande, som tidsförhållandena i hvarje fall kräfva.
Enligt hvad Rikets Ständer inhemlat hafva såväl distrikt- som sockenmagasinerna
till största delen tillkommit under sista århundradet, i ändamål att lindra den nöd,
som bristen på spanmål då ofta framkallade, och hvilken åter härledde sig från åkerbrukets,
(ill följd af föregående långvariga krig, iråkade vanskötsel. Af Kongl. Majlis
nådiga Cirkulär den 18 Oktober 1834 lill samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
upplyses, att uti Malmöhus, Christianstads och Blekinge län, der från längre tid tillbaka
sädesproduklionen varit större samt tillgången å spanmål mera rik och jemn, ifrågavarande
magasiners antal ännu nämnda år uppgick till blott elfva, hvarutöfver det sannolikt
sedan dess icke stigit. Uti Göteborgs och Bohus län funnos vid samma tid
-
16 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, A': o i43.
punkt inga dylika inrättningar, ej eller i Norrbotten och Westerbotten, der de dock sedermera
tillkommit. Att dessa magasiner vid sin uppkomst voro af en obestridlig nytta,
anse Rikets Ständer ovedersägligt: men att de numera i flera orter kunna umbäras,
torde icke eller kunna nekas. Beviset härför ligger tydligast i den ringa grad dessa
låneanstailer anlitas, och vid hvilket förhållande det kapitalvärde, som i den magasinerade
spanmålen förefinnes, lemnar en obetydlig ränta. Har ett dylikt förhållande redan
inträffat, synes det Rikets Ständer, som magasinets indragning och dess spanmåls förvandling
uti fruktbärande kapital skulle genom dettas afkomst bereda socknen eller
kommunen större understöd till de med detsamma afsedda ändamål, än som med magasinets
bibehållande står att deraf vinna. Men för sådana åtgärders vidtagande finna
Rikets Ständer hinder möta i nu gällande lagstiftning angående ifrågavarande magasiner.
Genom Kongl. Cirkuläret den 6 April 1842 till Konungens Befallningshafvande
är nemligen loreskrifvet, att på dem må bero att fastställa förslag till nya, eller ändringar
och tillägg i redan varande reglementen för sockenmagasinerna, sä vida dessa
förslag öro med lag oell laga stadgar förenliga. Dessa förändringar kunna således icke
blifva så genomgripande, att sjelfva magasinsinrättningen derigenom upphäfves, äfven
der denna åtgärd vore önsklig. Att behofvet eller fördelen af magasinernas bibehållande
är olika inom olika kommuner, ligger i sakeus natur, då så väl sädesproduktionen
som andra förhållanden äro så väsendtligt olika uti olika delar af riket; men Rikets
Ständer anse, att dessa förhållanden i hvarje läll säkrast kunna bedömas af
kommunalstämman, som härutinnan bör ega full beslutanderätt, dock med den inskränkning
att, derest eli distrikt- eller sockenmagasin indrages, det derigenom erhållna kapitalet
ställes under vederbörlig förvaltning,
t I enlighet härmed hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E. Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det E. Kongl. Maj:t täcktes utfärda en författning, hvarigenom
stadgas, att vederbörande kommunalstämma må ega att vidtaga de förändringar med
distrikt- och sockenmagasiner, som af stämman nyttiga anses; dock att, derest ett dylikt
magasins rörelse minskas eller alldeles indrages, del derigenom erhållna kapital under
behörig kontroll bibehålles.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 21 Oktober 1868.
N:o
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o -144.
17
Nio 144.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1863.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Slåndet den 30 — —
Bonde-Slåndet den 31 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående reglering af utgifterna
under Riks-statens Femte Hufvudtitel.
(Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 81 och Mern. N:ris 130, 140 och 143
samt Sammans.- Stats.- och Ekon.-Ulskottets Belänkanden N:ris
8 och 12.)
S. A. K.
Vid granskning al' Riks-statens Femte Hufvudtitel, som innefattar anslagen till Sjöförsvars-Departement
et, hafva, dels med anledning af E. K. Majrts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof och dels i öfrigt, ifrågakommit de förändringar,
hvilka här nedan om förmälas.
Aflönings-stater.
1:0. Härvid har E. K. Maj:t, med hänvisning till den af Departements-chefen uti
den nådiga Propositionen bilagdt Slatsräds-protokoll af den 14 Oktober näsllidel år
lemnade fullständiga utredning öfver sjöförsvarets särskilda behof, tillkännagifvit, alt, om
än af der anförda skal ännu svårligen något kunde närmare bestämmas om beskaffenheten
af den nja sjökrigsmateriel, sorn för rikets sjöförsvar borde i stället för den befintliga
och (ill stor del numera för krigsbruk oljerdiga anskaffas, kunde dock redan
med säkerhet antagas, att den nva materielens dyrhet måste löranleda till minskning i
krigslärtjgens antal och följaktligen till en deraf samt af lärlvgens blifvande beskaffenBih.
till B. St. Prot. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 AJd. 11 Haft. 3
18 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, iX:o 144.
het och sättet att deni anskaffa beroende minskning af sjöförsvarets nuvarande personal
samt jemkning i aflöningsbeloppen; vid hvilket förhållande E. K. Maj:t bland nu inkomne
framställningar om nja aflöningsarislag eller tillökning i redan beviljade, icke fästat
afseende å andra än sådana, som funnits vara slödda på billighet och, i fall de beviljades,
icke inverkade på nuvarande personal-organisationer, uti hvilka för öfrigt, innani
om den nja sjökrigsmaterielens beskaffenhet blifvit närmare beslutadt, någon väsendtligare
förändring icke kunde ega rum, ehuru E. K. Majit icke deraf funne Sig förhindrad
att dvlik förändring under tiden genom tjensters indragning förbereda.
a) Åt de hos Förvaltningen af Sjöärendena anställde Irenne kammardrängar har
E. K. Maj:t äskat löneförhöjning med 50 Ridr för hvardera, hvarigenom deras löner
skulle blifva till 500 R:dr bestämda.
[ enlighet med hvad Rikets Ständer förut, vid reglering af utgifterna under Riksstatens
Fjerde hufvudtilel, i afseende å Krigskollegii kammardrängar medgifvit, hafva
Rikets Ständer den nu äskade lönetillökningen med tillhopa ISO R:dr beviljat.
b) Såsom en skälig godtgörelse till Sekund-chefen, Majorerne och Adjulanlerne
vid Flottans M ar in-reg emen te för utgifterna vid underhållet af de hästar, hvarmed bemälde
officerare måste i och för tjenslgöringen vara försedde, har E. K. Majit, efter
den för Arméens värlvade regementen godkända grund, begärt:
för Sekund-chefen 2 rationer,
„ 2 Majorer, å 2 rationer 4 dito
„ 2 Adjutanter, å 1 ration 2 dito
tillhopa 8 rationer, å
270 R:dr för hvarje, med 2,160 R:dr, jemte stallhyra för 8 tjenstehästar, hvilken, med
afseende ä förhållandena i Carlskrona, der regementet är förlagdt, skulle, i stället för
100 R:dr, som vid arméen bestodes, utgå efter endast 50 R:dr årligen för hvarje häst,
med 400 R:dr.
Då någon anledning icke förefinnes, hvarföre förenämnde officerare skulle vara i
saknad af en förmån, som för längesedan är deras vederlikar vid de öfriga värfvade
infanteri-regementena förunnad, hafva Rikets Ständer funnit skäligt de i nåder äskade
medlen med tillhopa 2,560 R:dr bevilja.
c) Till kompletterande af staten för Flottans Skeppsgosse-korps, hvilken vore afsedd
att olörändrad bibehållas och vid hvilken reglementsenligt borde finnas 10 i stället
för nuvarande 8 korporaler, har E. K. Majit äskat arfvoden för de tvänne felande korporalerne,
k 14 Ridr 60 öre för hvardera, med tillhopa 29 Ridr 20 öre;
Och då omförmälde tvä korporaler, enligt hvad Statsråds-prolokollet uppijser, äro
för disciplinens upprätthållande inom kompanierna behöfliga, hafva Rikets Ständer beviljat
förenämnde två arfvoden med tillhopa 29 Ridr 20 öre.
d) För Amiralitets församling ens i Carlskrona Kantor och Klockare, hvilken numera
äfven fått sig ålagdt att bestrida orgelnist-befattningen derstädes, har E. K. Majit
begärt förhöjning med 200 Ridr i det honom hittills med 200 Ridr bestådda årliga
arfvode;
Och hafva Rikets Ständer, enär den ifrågastäilda arfvodestillökningen sjnes af billighet
påkallad, beviljat det äskade beloppet att med 200 Ridr årligen utgå.
e) Enligt hvad E. K. Majit tillkännagifva, finnas behållningar dels å slaten för
Flottans officers korps genom den under den 29 December 1860 nådigst beslutade reglering
af amiralslönerna med 500 Ridr och dels å aflöningsanslaget för Flottans civilstat,
i följd af öfvertaliga kammarskrifvares afgång, med 45 Ridr, tillhopa 545 Ridr;
Och anse Rikets Ständer dessa belopp, då de icke vidare blifva på berörde stater
behöfliga, böra derifrån afTöras;
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 444. 19
blifvande dymedelst anslagen under rubrik ”Aflöningsstater“, hvilka för närvarande
utgöra 1,300,052 R:dr 5 öre, för nästa slatsregleringsperiod minskade med förenämnde
545 R:dr, men, i enlighet med hvad Rikets Ständer hör ofvan beviljat, ökade med
2,939 R:dr 20 öre, hvadan summan af dessa anslag kommer att uppgå lill 1,302,446
R:dr 25 öre.
f) Under åberopande af de skäl, som uti förut omförmälda Slatsråds-protokoll finnas
anförda, har E. K. Maj:t begärt, att aflöningsanslaget för Flottans konstruktionskorps
mätte fortfarande ställas lill Kongl. Maj:ts disposition i och för aflönande af
korpsens personal och af den provisoriskt tillsatta virkes förråds förvalt ningen.
Och hafva, efter inhemtande af hvad i afseende härå förekommit samt af vederbörande
anfördt och upplyst blifvit, och hvarför i Stalsråds-protokollet närmare redogöres,
Rikets Ständer funnit sig böra lill E. K. Maj:ls ifrågavarande nådiga framställning
lemna bifall.
g) Vidare har E. K. Maj:l begärt, att de aflöningsbesparingar, hvilka kunna uppkomma
genom indragning af den, i följd af ofvan omförmälda förändringar uti sjökrigsmaterielen
vid Flottan, öfverflödig blifvande personal, måtte, vid personalens reorganisation,
få användas.
1 anledning af denna nådiga begäran och då de af E. K. Maj:t antydda förändringar
i materielen, hvarom här nedan vidare förmäles, otvifvelaktig! komma alt föranleda
en betydlig minskning i nämnda personal, hafva Rikets Ständer funnit sig böra
medgifva, ali de aflöningsbesparingar, hvilka kunna uppkomma för beredande af de indragningar
inom personalen vid Flottans särskilda stater, som kunna framdeles visa sig
iämpliga, eller derigenom ali ledigblifna tjensler lemnäs obesatta eller endast på förordnande
tillsättas, må vid personalens reorganisation under tiden användas.
b) E. K. Maj:t har äfven i nåder föreslagit, att hvad af de under rubriken „Aflöningsstater,
, uppförda 40,446 kubik löt oindelt spanmål för närvarande ej behöfver för
nämnda stater begagnas, eller 9,280 kubikfot, ändock måtte få, såsom vid föregående
riksdagar egt ram, på hufvudliteln qvarstå såsom fortfarande erforderligt till minskande
af bristen i det otillräckliga natura-spanmålsanslagel på flottans underhållsstat, hvars
värde understege årliga behofvet, i penningar beräknadl, med omkring 38,000 R;dr;
Och hafva Rikets Ständer lill denna nådiga framställning lemnal bifall.
Materielen.
2:o. Flottans underhåll. I afseende å delta anslag, i nu gällande Riksstat upptaget
till 631,242 R:dr 70 öre, deraf 592.888 R:dr 30 öre utgå i kontant samt återstoden
38,354 R:dr 40 öre motsvarar värdet af 19,177 kubikfot 2 kannor oindelt spanmål,
efter 2 R:dr per kubikfot, inhemtas af Departements-chefens ofvan åberopade betänkande,
hurusom Förvaltningen af Sjöärendena, som undfått befallning uppgöra noggranna
beräkningar öfver de utgifter, hvilka under nasta slatsregleringsperiod borde af
berörda anslag bestridas, anfört, alt, vid den väsendtliga förändring, som syntes föreslå i sjökrigsmalerielens
beskaffenhet, Förvaltningen lika med den Komité, som haft i uppdrag att
afgifva förslag till ett tidsenligt ordnande af Rikets sjöförsvar, ansåge att med ^Flottans
underhåll,, nu icke borde förstås annat än underhåll i inskränktare mening eller af dem
bland befintliga fartyg, som under nämnda liderymd borde i tjenstbart skick bibehållas
samt af de vid Flottans Stationer befintliga hus och byggnader, verkstäder, in. m., men
alt nybyggnad af krigsfartyg eller verkstäder samt anskaffning af maskiner, då för dessa
byggnader och anskaffningar erfordras betydliga summor, deremot skulle bekostas af
20 Expeditions- Li Isko lids Förslag till underd. Skrifvelse, N:o lii.
dertill särskildt anvisade medel eller af extra statsanslag, i öfverensstämmelse hvarmed
Förvaltningen, som föreställt sig behofven för ett sådant underhåll i inskränktare mening
lämpligen kunna och böra hänföras under nedannämnde hufvudrubriker, uppgjort
följande beräkning angående utgifterna under berörda anslag, dagsverkskoslnaden deri
inbegripen, för hvartdera afåren 1864, 1865 och 1866, nemligen:
a) Underhåll af fartyg och båtar:
vid Carlskrona station R:dr 226,120: —
„ Stockholms dito  „ 45,060: —
samt särskildt:
till underhåll af obevärade roddfartyg och lastdragare
vid såväl sistnämnda som Göteborgs Depot ... „ 2,730: —
„ underhåll af Flottans bevärade roddfartyg, enligt
Sjöförsvars-komitéens beräkning ....... „ 29,000: — gQ2 qjq.
b) Underhåll af hus och byggnader:
vid Carlskrona Station  „ 42,500
„ Stockholms Station  „ 19,500
„ Göteborgs Depot  „ 4,000
66,000:
c) Diverse arbeten och anskaffningar:
Såsom för verkstäders och maskiners förbättrande, anskaffning och underhäll
af en del ulredningseffekter, handvapen, ammunition m. m. . . 19,332: 70.
häruti likväl icke inräknadt de betydligare anläggningar af reparationsverkstäder
samt anskaffning af kostsammare maskiner, som dea nya materielen
kunde erfordra:
d) Åtskilliga behof:
Enligt Sjöförsvars-komitéens beräkning utgörande 143,000: —
eller tillhopa 531,242: 70.
hvarjemte och under förutsättning att anslaget komme alt oförändradt bibehållas, Förvaltningen
hemställt att återstående beloppet deraf, eller 100,000 R:dr, måtte under
nästa sta (sreglerings peri od årligen få användas till anskaffande af ny sjökrigsmaleriel.
Och bar, pä grund al hvad såväl Förvaltningen som Sjöförsvarskomiléen sålunda
beräknat och antagit, E. K. Maj:t, enär likväl, såsom bemälda Embetsverk äfven utredt,
sistnämnda summa ej k unde i kontant från nnderbällsanslaget afskiljas ulan till
betydlig del mäste utgå i arbete, lemnadt af den arbetspersonal, som af anslaget aflönas,
samt dä detta för öfrigt erfordrades, för uppgifna behofs fyllande, begärt, att ifrågavarande
anslag måtte till oförminskadi belopp ä Hufvudtileln upptagas.
Då Rikets Ständer anse del icke blott lämpligt atl, på sätt E. K. Maj:t begärt,
100,000 R:dr utål tillgångarne på anslaget till flottans underhåll under nästa slatsregleringsperiod
användas till anskaffande af ny sjökrigsmaleriel, ulan ock önskvärdt att
öfriga besparingar, som möjligen å berörda anslag under sagde tid uppstå, uteslutande
komma flottans nybyggnadsanslag tillgodo, hafva Rikets Ständer funnit sig böra till E.
Expeditions- tjisko ti c Is Forslat/ till under d. Skrifvelse, N:o 144. 21
K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framslällning beträffande anslaget för flottans underhåll
lemna bifall.
3:o. Flottans nybyggnad. Enligt den af Sjöförsvars-komiléen uppgjorda plan för
anskaffande af ny sjökrigsmateriel skulle härtill under nästa statsregleringsperiod erfordras
en summa af 3,980,000 R:dr, för hvars lillvägahringande följande tillgångar blifvit
beräknade, nemligen:
a) det vid sednaste riksdag beviljade anslag R:dr 400,000: —
till börjande nybyggnad af en ångfregalt utaf bästa modell, hvilket
arbete likväl Kongl. Maj:t, med hänseende till förestående förändringar
i krigslärtygsmaterielen, funnit lämpligt att inställa;
b) del till samma ändamål å 5:te Hufvudlitelns anslag till flottans
nybyggnad för åren 186L och 1862 af Kongl. Maj:t anvisade
belopp af R:dr 104,000: —
samt hela det nämnda anslaget för innevarande
år  „ 162,000: -
„
c) fartyg, afsedda att under ifrågavarande tid slopas .... „
d) frän flottans materialförråd i effekter eller deras värde vid
försäljning  „
e) från flottans virkesförråd  „
I) från anslaget till flottans underhåll, ärligen 100.000 R:dr, på
sätt förut är nämndt, för 3:ne år  „
eller tillhopa R:ml R:dr 1,286,000: —
Och enär i den af Sjöförsvars-komitéen föreslagna summan, 3,980,000 R:dr, brister ett
belopp af 2,694,000, har E. K. Maj:l, som ansett de medel bemälda komité sålunda
föreslagit, böra för sagda ändamål anvisas, begärt, att Rikets Ständer till fyllande af
denna brist, dels mätte ä Hufvudlileln låta till oförändradi belopp upptaga ordinarie
anslaget till flottans ttybyggnad med 162,000 R:dr årligen, utgörande för statsregleringsperioden
486,000 R:dr; dels ock, såsom extra anslag, för åren 1864, 1865 och
1866, bevilja en summa af 2,208,000 R:dr, att med en tredjedel, eller 736,000 R:dr,
under hvartdera äret utgå och, tillika med öfriga för ändamålet beräknade tillgångar,
på anslaget till flottans nybyggnad öfverloras, för att samfäldt med detta redovisas på
sätt i Departemenls-chefens betänkande närmare omförmäles.
Reträffande åter den af Knmiléen föreslagna nybyggnadsplan i öfrigt, eller sättet
att använda de deri för ändamålet påräknade tillgångar, bar E. K. Maj:t förklarat, att,
under ännu rådande ovisshet om företrädet af den ena eller andra bland de i sednaste
tider utomlands uttänkta och försökta konstruktioner af krigsfartyg, E. K. Maj:t desto
heldre funnit olämpligt ali nu, innan nödiga försök lill prölvande af den utländska erfarenheten
i berörda afseende hunnit här i landet anställas, bestämma angående beskaffenheten
af den sjökrigsmateriel, hvilka, enligt de af Deparlements-chefen uti oftanämnda
betänkande framställda allmänna åsigt er, dem E. K. Maj:t lörmält Sig gilla, bör under
instundande statsregleringsperiod med derför påräknade medel åstadkommas, sorn, enligt
E. K. Maj:l lanke, antagas måste att, vid alltjemt fortgående förbällringslörsök med
ifrågavarande materiel, det som nu obestridt anses för bäst, möjligen vid den tid, då
anskaffningen bör ske, kan af något annat ännu bättre vara undanskjutet; hvadan E.
K. Maj:t, på grund af dessa förhållanden, tillika föreslagit, att ofvanberörda för flottans
nybyggnad eller anskaffande af nv krigsfarlygsmateriel beräknade medel och tillgångar
måtte af Rikets Ständer ställas lill E. K. Maj:ls disposition, för att, enligt de a( Departemenls-chefen
uppgifna grunder samt, eller sorgfällig pröfning af det vid hvarje
266,000: —
150,000: —
150,000: —
20,000: —
300,000: —
22 Expeditions-Vts leo t tels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 144.
anskafTningstillfälle för sjöförsvaret i främsta rummet behöfliga och då erkändt bästa,
efter sig företeende omständigheter användas.
Huru beskaffad den krigsmateriel bör blifva för hvilkens anskaffande medel nu
måste beviljas, lärer för närvarande icke kunna med visshet afgöras. Något bestämdt
omdöme härutinnan har icke heller blifvit ultaladt och förmodeligen lärer niaterielens
beskaffenhet till väsendtlig del blifva beroende af den utveckling, denna materiel i andra
länder kan erhålla under nu pågående krig, och de förbättringar, som deri kunna åstadkommas,
sä väl med hänsigt till fartygens konstruktion, som deras bestyckning. Väl
äro de anslagsbelopp, sorn nu af E. K. Maj:t för flottans nybyggnad äskats, upptagna
i enligt med den utaf Sjöförsvarskomitéen i berörda hänseende uppgjorda plan, hvilken
bland annat, förutsätter att under instundande slatsregleringsperiod en bepansrad ångfregatt
m. m. skulle nybyggas; men att vid den nya flottans anskaffning denna plan
icke i allo kommer att följas, antyda nogsamt Departements-chefens i denna fråga meddelade
yttranden. Då det ej vidare torde för oss ifrågakomma att med ett större antal
skepp i öppen strid i sjön möta en fiende, synas stora och dyrbara pansartyg icke
vara de, som företrädesvis böra anskaffas, ehuru det kan blifva nödigt att vid flottans
ordnande ett eller annat fartyg af större cert bygges, på det att Sverige ej må blifva
underlägset de magier, med hvilka det hittills varit såsom sjömagl jemförlig! och för att
vi må kunna i förening med andra magter, uppträda äfven utom egna kusters omedelbara
grannskap.
Delande den vid flera tillfällen uttalade, af Departements-chefen upprepade, åsigt,
att planen för vårt sjöförsvars ordnande bör hvila på den grundsats, att detsamma är
att anse såsom en länk i kedjan af våra försvarsanstalter, af hvilka landlförsvaret utgör
hufvudbeståndsdelen, hafva Rikets Ständer trott det nu, då frågan gäller att från
grunden nybilda vårt sjöväsende, vara af aldra största vigt ali, med bibehållande af
denna grundsats och med fästadt afseende å de lokala förhållanden, som vårt land och
våra skärgårdar förete, i främsta rummel anskaffa starka, snabbgående och kraftigt bevärade,
med ångkraft försedda fartyg af jern, så konstruerade att de med lätthet kunna
användas och manövrera i alla de vatten, som närmast omgifva våra kuster samt äfven
kunna uppträda utom skärgårdarne, då omständigheterna dertill äro gynnande. Detta
synes vara värt behof och bör utgöra den väsendtligaste och starkaste delen af vårt
sjöförsvar. Att närmare angifva beskaffenheten af denna sjökrigsmateriel, äfven om
sådant vore för Rikets Ständer möjligt, torde icke vara behöfligt, dä dessa åsigter hufvudsakligen
öfverensstämma med den mening Deparlements-chelen härutinnan yttrat.
Det är ock i den öfvertygelse att de grunder, hvilka här ofvan blifvit framhållna,
jemväl blifva de, som al Regeringen slutligen komma att följas vid ordnandet af denna
angelägenhet, äfvensom att icke någon del af de medel, som nu till flottans nybyggnad
anvisas, kommer ali användas för anskaffning af fartyg egentligen alsedda lör ölningsexpeditioner,
som Rikets Ständer beslutat medgifva att, på sätt E. K. Maj:t begärt, de
belopp, som härtill af' Rikets Ständer beviljas, jemte öfriga påräknade tillgångar, utan
några dervid bestämdt fästade vilkor ställas till E. K. Maj:ts nådiga disposition.
I afseende å den erforderliga summan för flottans nybyggnad förekommer, att den
summa, E. K. Maj:t för detta ändamål nu begärl, grundar sig på beräkningar, uppgjorda
af Sjöförsvarskomitéen och under förutsättning att stora pansarfartyg borde anskaffas:
men ali den nya sjökrigsmaterielen, med afseende å de förändrade förhållanden,
som inträdl eller det Komitéens arbeten blifvit afslutade, kommer alt ordnas på eli
annat sätt, än det bemälda Komité föreslagit, lärer väl med temlig visshet kunna antagas.
Vid sådant förhållande och då Rikets Ständer icke hafva någon bestämd grund
för anslagets belopp, hafva Rikets Ständer funnit detsamma hufvudsakligen böra bestäm
-
Expeditions-TJiskollels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 144.
23
mas dels med afseende å Statsverkets tillgångar, dels med hänsigt till den öfvertygelse.
Rikets Ständer hysa, att de medel, som härtill af Rikets Ständer beviljas, komma att
användas till anskaffande af den för vårt försvar mest ändamålsenliga sjökrigsmateriel;
och då, utom ofvannämnda behof, jemväl flera andra finnas, hvilka icke heller kunna
afvisas, anse Rikets Ständer inskränkning i den af E. K. Maj:t äskade summan böra
ske och det extra anslaget kunna nedsättas till det belopp, hvilket synes Rikets Ständer
böra i det närmaste motsvara behofven under nästkommande 3 år, eller intill den
tid vid nästa riksdag, då Rikets Ständer hinna pröfva och yttra sig om den plan för
sjöförsvarets framtida ordnande, som då kan komma alt för Rikets Ständer framläggas.
På grund af hvad nu sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer, jemte bifall
till E. K. Maj:ts nådiga framställning i hvad den alser beredandet af nödiga tillgångar
för ny sjökrigsmateriels anskaffande under nästa statsregleringsperiod, dels å Riksstaten
låtit uppföra nuvarande anslag till flottans nybyggnad lill olörminskadt belopp, eller
1(52,000 R:dr årligen, dels ock såsom extra anslag lör åren 1864, 1805 och 1866 anvisat
en summa af 1,800,000 R:dr, att med en tredjedel, eller 600,000 R:dr under hvartdera
året utgå och tillika med öfriga för ändamålet beräknade tillgångar på anslaget
till flottans nybyggnad öfverföras, för att samfäldt med detta redovisas; blifvande samtlige
dessa medel och tillgångar ställde till E. K. Maj:ts nådiga disposition, för all, en
ligt
de af nuvarande Departements-chef uppgifna allmänna grunder för anskaffande af
ny krigsfartygsmäteriel användas; dock så, att af dessa sammanlagda anslag äfven
böra bestridas kostnaderna för ångfartyget Gefles nu under arbete varande förändring
och reparation.
4:o. Båtsmännens beklädnad.
Som genom den i ofvan omförmälda Statsrådsprotokoll intagna utredning af förhållandena
med det för båtsmännens beklädnad i Riks-staten uppförda förslagsanslag
vore ådagalagdt, att, i stället för ännu blott skenbar, innan kort verklig brist skuile på
anslaget uppstå, så framt detsamma icke snart blelve förstärkt med det i sådant afseende
uppgifna belopp af 13,695 R:dr, har E. K. Maj:t, då den härför erforderliga tillgång
förefunnes inom Hufvudtiteln på reservationsanslaget till gemenskapens vid flottans
korpser natura-underhåll, föreslagit att, medelst öfverföring derifrån, den behöfliga
tillökningen af 13,695 R:dr årligen måtte tilldelas anslaget till båtsmännens beklädnad,
hvilket derigenom skulle komma att från 74,505 R:dr till 88,200 R:dr förhöjas.
Då, eldigt hvad närnedan omfönnäles, Rikets Ständer funnit någon minskning
å anslaget (ill gemenskapens vid flottans korpser natura-underhåll icke böra ega rum,
men, på sätt lörberörda utredning gifver vid handen, ifrågavarande anslag för bålsmännens
beklädnad är för ändamålet otillräckligt, så att, i händelse detta anslag fortfarande
blefve till sitt nuvarande belopp bibehållet, de medelst utomordentliga bidrag bildade
förråden af beklädnadsmaterialier skulle inom kort alldeles medtagas; hafva Rikets Ständer,
som ansett det vara af vigt, att dessa förråd framgent uppehållas, på det sätt bifallit
E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, att till båtsmännens beklädnad
beviljats, jemte förut uppförda beloppet 74,505 R;dr, den nu äskade tillökningen 13,695
R:dr, så att för berörda ändamål i Riks-staten upptages ett förslagsanslag å högst
88,200 R:dr.
I sammanhang härmed och med anledning al hos Rikets Ständer gjorda framställningar,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. Majit i underdånighet
anhålla,
24 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 14-4.
ej mindre att E. K. Maj:t läcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, utan skada
för sjöförsvaret, någon del af båtsmanshåll^ kunde hållas vakant, samt de derför in
flytande
medlen användas dels lill förhyrande af matroser för sjötjensten, dels till ökad
öfning för flottans öfriga manskap, samt att E. K. Majit i sådant fall ville till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet;
än ock att E. K. Majit måtte i nåder täckas vidtaga nödiga åtgärder, hvarige
nom
rust- och rotehållarne vid båtsmanshållet kunde, på enahanda grunder, som uti
Kongl. Förordningen angående bålsmansbeklädnaden af den 22 December 1848 finnas
antagna, befrias från skyldigheten att anskaffa och underhålla kappsäcken och de så
kallade småpersedlarne.
5:o. Beklädnad ål mariner, kananierer, matroser och skeppsgossar.
Som äfven på detta anslag brist vore alt emotse, har E. K. Majit begärt att,
till förekommande deraf, från reservationsanslaget till gemenskapens vid Flottans korpser
natura-underbåll, hvilket dertill lemnade tillgång, nu måste lill beklädnadsanslaget
för mariner, kanonierer, matroser och skeppsgossar öfverföras det såsom erforderligt
uppgifna tillökningsbelopp af 15,060 R:dr 6 öre.
Då, på sätt redan förut är nämndt, Rikets Ständer funnit någon minskning i
anslaget till gemenskapens vid Flottans korpser natura-underhåll icke böra ega rum;
men Rikets Ständer af den i Statsrådsprotokollet intagna utredning af förevarande ämne
inhemta!, att ifrågavarande beklädnadsanslag är för ändamålet otillräckligt, så att svårigheter
för utgifternas bestridande egt rum, samt någon på sjökrigsmaterielens förändrade
beskaffenhet beroende minskning af de korpser, för hvilkas beklädande anslaget
är afsedt, för närvarande icke är ifrågasatt, halva Rikets Ständer bifallit, att anslaget
till beklädnad åt mariner, kanonierer, matroser och skeppsgossar må från nuvarande
beloppet, 103,339 Ridr 94 öre, förhöjas till 118,400 Ridr.
Diverse anslag.
6:o. Exercis af Flottans bemanning.
Under åberopande af hvad dels uti Sjöförsvars-komiléens betänkande och dervid
lögade bilaga Nio 24 förekommer, dels blifvit af Departemenls-chefen anfördt för att
ådagalägga behofvet af ökade tillgångar lör att genom utsträckta öfningar kunna bibringa
flottans personal, eller egentligen den för krigsfartygens bemanning afsedda delen,
all möjlig skicklighet i yrket och hvarpå fordringarne blefve större i samma mån
krigsfartygen till antalet minskades, men lill beskaffenheten fullkomnades, har E. K.
Majit, som, lika med bemälda komité, ansett en summa af 700,000 R:dr årligen härtill
vara behöflig, begärt, all Rikets Ständer måtte höja nuvarande årsanslagel till exercis
af flottans bemanning med 190,000 Ridr, eller från 360,000 till 550,000 Ridr, då,
i händelse af bifall härtill, E. K. Majit ville betacka den i dol årliga anslaget uppkommande
brist, 150,000 Ridr, på det sätt, att den sedan längre tid tillbaka på Handels-
och Sjöfartsfonden årligen afsalia summa 67,500 R:dr, för årliga öfningsexpeditioner,
ökades med 82,500 Ridr, hvarigenom för delta ändamål blefve disponibelt det
af E. K. Majit här ofvan uppgifna belopp 700,000 Ridr: hvarjemte E. K. Majit funnit
lämpligt, att af sistnämnda för personalens öfning beräknade summa årligen afsat
tes
-
Expeditions-Uts leotlets Förslag till underd. Skrijvelse, N:o 144. 25
les för yttre sjöförsvarets behof, hvari äfven expeditioner till handelns skyddande inginge,
590,000 R:dr och för del inre sjöförsvaret 110,000 R:dr.
Enär i fråga om della anslag och dess användande meningarne varit särdeles
delade, hafva Rikets Ständer ansett sig böra i korthet redogöra för de olika förslag,
som vid denna frågas handläggning hos Rikets Ständer förekommit.
Sålunda har uti ett af dessa förslag i afseende på den ifrågakomna fördelningen
af sjövapnet och flottans personal, en alldeles motsatt åsigt härutinnan blifvit uttryckt,
i det i stället föreslagits, att det belopp, som Rikets Ständer komme att anvisa
till exercis af flottans bemanning, måtte odeladt ställas till Kongl. Majits disposition
och icke pä sätt, enligt E. K. Maj:(s nådiga Proposition syntes vara åsyftadl, fördelas
i särskildt anslag för öfning af det yttre och särskildt för öfning af det inre sjöförsvarets
persona I. De nna hemställan hade föranledts deraf, att i bilagan till den nådiga
Propositionen den åsigt vore uttalad, att högsta möjliga tjenstbarhet för flottans personal
ej skulle kunna vinnas, utan att det inre och yttre försvaret erhölle hvar sin särskilda
personal, och alt en fördelning af flottans personal i nämnda rigtning oförtöfvadt
borde verkställas, åtminstone med hänsigt till tjenstgöring, och att, såsom ett uttryck
af denna åsigt, en delning af exercismedlen blifvit föreslagen. Då för hvardera
grenen af sjövapnet, en fördelning af gemenskap och underbefäl redan faktiskt egde
rum, måste den, såsom nödvändig nu ansedda fördelning gälla Officerspersonalen. Den
som, på skäl, hvilka flera gånger och äfven vid sednaste riksdag blifvit yttrade, icke
ansett en sådan fördelning vara af behofvel påkallad eller för saken nyttig, då det inre
sjöförsvaret hufvudsakligen utgjordes af roddfartyg, kunde med ännu mindre skäl finna
fördelningen nödig, sedan roddfartygen upphört alt vara tidsenliga och sedan ett skärgårdskrig
af den beskaffenhet, för hvilken nämnda fartyg kunde vara lämpliga, icke
kunde återkomma, dels i följd af landets nuvarande gräns dels ock hufvudsakligen i
följd af de transport- och stridsmedel, som stå den anfallande (ill buds och af hvilka
han med all säkerhet kunde antagas begagna sig vid ett tillämnad! anfall. Ändamålet
med de flytande krigsmaskiner, som i skärgården böra finnas och som för densamma
äro särskildt afsedda, blefve sannolikt hädanefter icke annat än att försvara eller biträda
vid försvaret af vissa vigtigäre positioner. Skulle försvaret blifva i någon mån
kraftigt, mäste maskinerna vara skott fria, d. v. s. utgöras af flytande pansarklädda batterier.
Antalet af dessa rörliga fästningar kunde icke blifva så betydlig, att för dem behöfde
bildas en särskild officers-korps, och deras tillbörliga användande i striden kunde
icke vara en sak främmande lör dem, som egde den kunskap, skicklighet och erfarenhet
som fordrades, för att i strid föra fartyg tillhörande yttre sjöförsvaret. De största bland
dessa fartyg blefve icke större, än att äfven dessa kunde röra sig och användas vid försvaret
i sådan skärgård, der den anfallande kunde våga en landstigning. Kännedom af
skärgården vore derföre äfven nödvändig för befälet å de större fartygen, och horde af
detsamma under blifvande öliiingsexpeditioner förvärfvas. Att hädanefter uppdraga en på
sakförhållanden grundad gräns emellan hvad som skulle räknas till det yttre och inre
försvaret, hade derföre ansetts vara nära ogörligt ; och då med den ifrågavarande framställningen
endast åsyftats, att Rikets Ständer icke, genom något deras beslut, skulle uttrycka
ett gillande af en sådan delning af sjövapnet och dess personal, som de förliden
riksdag afslogo, hade till samma framställning yrkats bifall, helst det afgifna förslaget
hvarken lade hinder i vägen för Kongl. Majit att vidtaga de personalorganisationer, som
kunde finnas nyttiga eller använda exercisanslagel på sätt Kongl. Majit ansåge lämpligast.
För erhållande af visshet derom att den ytterst kostsamma materielen komme
att anförtros åt en fullt duglig och öfvad bemanning, bar, enligt en annan hos Rikets
Ständer gjord framställning, ansetts nödigt, att väsendtliga förändringar vidloges i afBih.
till li. St. Pral. 1802 $ 1863. 10 Sami 1 Jfd. 11 Höft. 4
26 Ett]> i'di tio ris- U Isko Hem Förslå/] till /indrid. Skri/velse, N:o 744.
seende å den nuvarande personalen; och har för sådant ändamål blifvit framlagdt ett
särskildt förslag, hvarmed åsyftats alt bilda en stamtrupp åt bemanningen af den blifvande
(lottan. Enligt della förslag skulle truppen bestå af 400 af Kronan uppfostrade,
i ständig tjenst varande matroser, 2,000 indelta ''matroser”, hvilken benämning ansetts
lämpligare än den ringa aktade af båtsman; 400 värfvade matroser ur Sveriges kusters
sjöbelölkning, samt 200 artilleri-matroser eller kanoniere!', såsom stamtrupp för de i
Stockholm förlagda fartygen. Den i ständig tjenstgöring varande matrosen skulle erhålla
400 R:dr i medeltal och i ett för allt om året, till beklädnad, föda, bostad m.
m. Han skulle pensioneras med 100 R:dr efter en viss tjenstetid; och förmenades på
della sätt lulli dugligt och belåtet folk kunna erhållas. Den indelle matrosen skulle
ej antagas vid högre ålder än 20 år. Han skulle i början af sin tjenstetid deltaga i
de tvååriga expediloner, som borde utsändas till handelns gagn och bästa. Sedan skulle
ban, med undanlag af utomordentliga tillfällen, endast uppbådas hvart annat eller hvart
tredje är till 6 månaders verklig sjötjenst. Han skulle aflönas med 60 öre om dagen
Hans beklädnad skulle beräknas lill 60 R.dr, då ban tjenslgjorde året om, och 40 R:dr
då han gjorde halfårs-tjenst. Han skulle dessutom, allt efter sin duglighet, erhålla
någon större eller mindre månadspenning. Hans pension skulle i medeltal utgå med
100 R:dr om året. De 2,000 indelningshafvare, som hodde närmast de kuster, som
hade rikaste tillgången på sjöfolk, skulle anskaffa ynglingarne. Men de skulle ej behöfva
förse dem med torp, utan endast med deni öfverenskomma om de vilkor, mot
hvilka de ville tjena Kronan. Sålunda kunde man hoppas, alt det egna intresset skulle
förmå indelningshafvare!! alt vända sig lill de ynglingar, som hade mesta håg för sjön
och följaktligen fordrade minsta betalningen. Äfvenså kunde man hoppas, att, om en
vanlig bondpojke hade blifvit anvärfd, denne, efter sin återkomst från en tvåårig expedition,
fått smak för sjölifvet och försökte alt fortsätta detsamma under sin tjenstledighet.
Inga kompani-chefer skulle längre finnas. Efter slutad expedition skulle den indelte
matrosen återgå till sitt vanliga lif och inställa sig, efter ett nytt uppbåd, vid utsatt
afheintningsstölle. Den härigenom lör indelningshafvaren uppkommande ökade
lunga alt anskaffa karl vid 20 års ålder, uppvägdes fullkomligt af den lättnad han hade
alt få folk genom detta lölks högre aflöning och pensionering. Den ur vår kustbefolkning
värfvade matrosen skulle ega samma tjenstskyldighet, aflöning, beklädnad och pensionsrätl,
sorn den indelle matrosen. Han skulle anvärfvas ungefär sorn soldaten vid
Wermlands lälljägare-regemenle och Kronan bestå honom en lön af 50 R:dr om året.
Äfven han skulle efter skedt uppbåd inställa sig vid bestämd afhemtningsplals. Artilleri-matrosen.
eller kanonieren, skulle erhålla samma förmåner, som den ständigt tjenstgörande
matrosen. Hail skulle tillböra Stockholms depot, och der, då han ej vore sjökommenderad,
sysselsättas med artilleriarbeten m. m. Kostnaden för nämnda stamtrupper,
skulle, enligt förslaget, uppgå till 363,200 R:dr och för bestridande af denna
utgift hade tillgångar beräknats finnas lill belopp af 856,266 R:dr 20 öre. Efter afdrag
frän sistnämnda belopp af underhållskostnaden skulle härigenom och med tillägg
dels af nuvarande exercisanslagel, 360,000 R:dr, dels genom ett tillskott från Handelsoch
Sjöfartsfonden af 150,000 R:dr uppkomma en summa af 1,003,066 R:dr 20 öre,
hvilken beräknats vara all tillgå för flottans exercis och sjöexpeditioner. För denna
million ansågs kunna hållas i sjön hela året om 4 ångkorvetter, halfva året en eskader
af 2 fregatter, 2 korvetter och några mindre fartyg, två månader 4 lill 6 ängslupar;
och skulle della vara tillräckligt för alt gifva flottans korpser den öfning, som vore
nödig för att göra densamma till en duglig stamtrupp.
Jemte det, i sammanhang härmed, förklarats, att båtsmanshåll vore en mindre
lämplig institution, hvilken icke för framtiden borde bibehållas, och ali 3,686 båtsmans
-
Exp edil ion s-litsbol te ts Förslag till underd. Skrifvelse, A’:o lii. TI
nummer, när som helsi kunde ulan olägenhet indragas, har vidare uppmärksamhet fäslats
å ett annat sätt att gå tillväga med bemanningen. Enligt det i sådant afseende
antydda förslag, skulle flottans förnämsta stamtrupp utgöras af kustsjöfolk, anvärfdt
och tjenstgörande ungefär på samma sätt, som soldaterne vid Wermlands fältjägare-regemente.
Af delta verkliga sjöfolk borde en korps upprättas af t. ex. 2,400 man samt
båtsmanshället indragas i samma män, som organisationen af denna korps forlginge.
Sistnämnda förslag, för hvars hufvudgrunder och fördelar närmare redogjorts, hade
emedlertid endast blifvit framstäldt, för ali visa alt, om i en framtid flottans materiel
ökades, tillgång alltid funnes på tjenligt folk lill stamtrupp samt alt följaktligen den
föreslagna indragningen af båtsmansstyrkan utan fruktan kunde ske: och har på grund
häraf och på i öfrigt anförda skäl blifvit hemstäldt: att Rikets Ständer måste hos E.
K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t läcktes, genom nya kontraklers uppgörande
med 2,000 indelningshafvare inom bätsmanshållet om karls anskaffande vid
yngre är, låta uppsätta en stamtrupp af 2,000 indelte matroser, och alt såväl denna
trupp som flottans öfriga trupper måtte så aflönas och pensioneras att Rikets Ständer
kunde vara förvissade om en lulli In låten och fullt duglig stam för Svenska flottans
bemanning; ali tdl en början från 200 lill 400 matroser mätte uppsättas, värfvade ur
Sveriges kustbefolkning och aflönade samt tjenstgörande som de indelte malroserne; att
E. K. Maj :t läcktes låta öfverenskommelser uppgöras med 3,686 indelningshafvare inom
bätsmanshållet om båtsmans-vakans-afgifters erläggande; samt att till nästsammanlrädande
Ständer måtte öfverlemnas förslag öfver flottans stamtruppers organisation, upplagande
tillika kostnaden för deras ändamålsenliga aflöning, öfning, pensionering m. m.
Vid pröfningen af detta ärende och dithörande frågor har Rikets Ständers uppmärksamhet
jemväl fästats vid en reservation, vidfogad det af Sjöförsvars-komitéen afgifna
betänkande, och deruti en af ledamölerne i bemälda Komité, erinrat, hurusom,
sedan lång lid tillbaka, den organisation, hvilken afsåge att anskaffa det för den sjögående
flottan erforderliga manskap af många icke ansetts motsvara ändamålet. Staten
hade väl underhållit en korps af matroser och jungmän, hvilka sednare utgått från
skolor, der eleverne njutit undervisning och till större delen underhåll genom Statens
omedelbara försorg och på dess bekostnad, men sagde korps hade icke varit talrikare,
än all den utgjort plantskola för Underofficers-korpsen och lemnal förhaudskarlar vid
de vigtigare sjömansarbetena å varfven, samt eli inskränkt antal att användas till för
män
inom besättningarne å de större seglande fartygen. Det öfvervägande antalet af
det manskap, hvaraf dessa besättningar utgöras, hade alltså måst på annat sätt fyllas,
och detta hade hittills skett genom det så kallade båtsmanshället och indelningen. Detta
manskaps lämplighet för ifrågavarande tjenstgöring vore dock af mången sakkunnig bestridd,
och det syntes icke vara lör mycket sagdt, att alla, hvilka egde tillfälle att derom
uttala ett omdöme, vore ense derom, alt båtsmanshället icke hittills motsvarat dotians behof
af sjövandt manskap. Reservanten hade derföre icke delat den åsigt, som inom Komiléen
gjort sig gällande, att båtsmännen skulle kunna blifva fullt användbara för bemanningen
af de stora fartygen. Dertill fordrades, enligt hans förmenande, en högst betydlig öfning
och sådant kunde icke ske så vida icke båtsmännen under flera är hölles i oafbruten tjenstgöring
å sjögående fartyg, hvarigenom det åter blelve nödvändigt att hålla så många
fartyg i sjön, all kostnaden derföre medtoge vida mera medel, än hvad som derför kunde
påräknas, utan att ändock ändamålet all erhålla verkliga sjömän på detta sätt kunde
vinnas. Andra mera ändamålsenliga och mindre kostsamma medel för flottans be
manning
borde derföre sökas, och Reservanten hade föreställt sig, att, i likhet med
hvad som egde rum i England, man borde söka förmå det sjöfolk, som tillhörde kofferdiflotta:),
att ingå i Statens tjenst derigenom alt dem tilldelades viss årlig lön, med
28 Expeditiuns-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 744.
förbindelse att någon lämplig tid tjenstgöra å Kronans fartyg och sedermera vid påfordran
inställa sig till tjenstgöring, derunder de borde erhålla betalning såsom å handelsfartygen.
Om de derjemte tillförsäkrades något understöd på ålderdomen, så skulle
behofvet af sjövandt manskap åt Kronans fartyg snart kunna fyllas på ett sätt, som
ådagalade att handelsflottan vore den rätta skolan för örlogstjensten, och att örlogsmarinen
hade sitt säkraste stöd i en kraftig handelssjölart. Reservanten hade dock ifrågasatt
huruvida, med afseende å nu mera inträdda förändrade förhållanden inom sjö
försvaret,
någondera af dessa utvägar att anskaffa det för den blifvande örlogstjensten
erforderliga sjöfolk, vore behöflig eller ens lämplig, helst del kunde antagas att Svenska
örlogsmarinens uppgift hädanefter blefve hufvudsakligen inskränkt dertill att å rörliga
batterier försvara inloppen till skärgårdarne och alt bemanna ett mindre antal sjögående
fartyg, och uti intetdera fallet förefunnes då hehof af någon talrikare besättning af
öfvadt sjöfolk. Hela behofvet af sådant manskap komme sannolikt att inskränka sig
till några hundra man utöfver det antal, hvaraf den nuvarande matros- och jungmanskorpsen,
efter Komiléens förslag, skulle komma att bestå, och den enklaste, likasom troligen
den minst kostsamma utvägen att fylla ett sådant behof syntes då vara att något
öka nyssnämnda korps, hvarför några särskilda åtgärder knappast vore behöfliga, då de
af Staten nu underhållna skolor redan lemnade det nödiga manskapet icke allenast till
jungmans-korpsen, utan ock till de olika handtverksstaterna, hvilka i framtiden icke blefve
i behof af en sådan rekrytering, åtminstone icke i samma män som hittills. Likasom
antalet af sagde korps sålunda med lätthet bestämdes och vid behof ökades, så
blefve det ock möjligt att, utan något Statsverkets ytterligare betungande, bibringa detta
manskap en sjömannabildning, som grundades på en prölvad fallenhet och en jemn öfning
frän yngre åren.
I dessa förhållanden hade Reservanten funnit en ökad anledning att alldeles afstyrka
förslaget att utbilda båtsmännen till sjömän, hvarjemte han ock trott, att för närvarande
man endast behöfde tillse, att den personal, som tillhörde nuvarande matros- och
jungmans- samt kanonier-korpserna, erhölle nödig öfning; hvarföre besättningarne å de
fartyg, som utrustades för öfning, hufvudsakligen borde tagas från nämnda korpser. Åtgärderna
för öfningen kunde då inskränkas sä, att anslagen derföre icke behöfde någon
synnerlig tillökning. De öfriga förändringar, som kunde böra vidtagas i anordnandet af
manskapet, hade Reservanten ej tilltrott sig att förutse, än mindre att föreslå, helst han
föreställt sig att båtsmanshållet, med det undantag Komitéen föreslagit, borde bibehållas åt
flottan för bemanning hufvudsakligen af skärgårdsfartygen, intilldess desse blefve ersatta
af andra, som kräfde en jemförelsevis ringa besättning. I sådant fall skulle det betydligaste
antalet af båtsmän kunna indragas eller annorledes användas. Emellertid borde
båtsmännen erhålla en sådan rekrytöfning, att de kunde anses tjenstbara för striden till
lands, och måhända vore delta sistnämnda förslag till förändring i afseende på båtsmän
n e n s öfning det enda, som kunde anses fullt motiveradt.
Dessa äro de förslag, som, jemte de af Sjölörsvars-komitéen och vederbörande Departements-chef
afgifna, blifvit i fråga om flottans personal, dess organisation och öfningar
framställda, alla åsyftande att åt så väl befäl som manskap bereda den bästa
möjliga sjömannabildning och duglighet för krigstjenst. Huru detta mål säkrast skall
kunna ernås och hvilka åtgärder, som derför böra vidtagas är emellertid i närvarande
ögonblick ganska svårt att bestämma. På samma gång det ej kan bestridas, att den
sednaste tidens tilldragelser i afseende å sjökriget föranledt förändrade åsigter angående
beskaffenheten af de blifvande krigsfartygen, mäste det äfven medgilvas, att, i fråga om
den erforderliga bemanningen, åtskilliga förändringar i nuvarande anordningar synas föreslå
och blifva nödvändiga. Synuerligast lärer detta blifva förhållandet i vårt land, om
Expedition s- Lils ko (tels Forslat/ lill underd. Skrifvelse, N:o 444.
29
nemligen den åsigt fortfarande godkännes, att Sverige icke kan såsom egentlig sjömagt
uppträda på aflägsnare farvatten, utan att den sjökrigsmateriel, som nu bör anskaffas,
hufvudsakligen skall afse försvaret af egna kuster och flottan för öfrigt erhålla sådan
organisation, att endast ett mindre antal sjögående fartyg behöfva utrustas och bemannas.
Häraf och dä, till följd af ångkraftens användande på krigsfartyg i allmänhet, bevärade
roddkanonbåtar icke numera kunna anses tidsenliga, utan antagligen komma att
ersättas med andra lör nuvarande förhållanden lämpliga fartyg, måste blifva en naturlig
följd både att flottans personal kan inskränkas och att ölningarne på annat sätt
höra ordnas. I hvad mån ofvan omförmälda från Deparlemenls-chefens framställning
väsendtligen alvikande förslag härvid kunna eller höra tillämpas, derom anse sig Rikets
Ständer icke kunna uttala något bestämdt omdöme, men då en del deri åberopade förhållanden
måhända icke torde böra lemnäs utan allt afseende, hafva Rikets Ständer
trott sig böra härå fästa E. K. Majits nådiga uppmärksamhet, på det att, vid afgörande
af detta vigtiga ärende, dessa frågor må kunna tagas i betraktande.
Hvad nu angår de olika framställningarne i detta ämne och beträffande först E.
K. Maj:ts nådiga förslag, att af de medel som beviljas för exercis af flottans bemanning,
vissa belopp måtte afsättas särskildt för det yttre och särskildt för det inre sjöförsvaret,
så enar Departements-chelen erinrat om nödvändigheten deraf, att, i och
för Officers-korpsens utbildning till högsta möjliga tjenstbarhet och duglighet, hvarje Officer
kommer att egna sig åt den ena eller andra delen af vapnet, hafva Rikets Ständer,
öfvertygade, alt E. K. Majit vid flottans reorganisation i allt läll vidtager de åtgärder,
som kunna bidraga dertill att sjöförsvaret komme alt motsvara fäderneslandets fordringar,
ansett ofvan förstberörda, hos Rikets Ständer framställda förslag, såsom innefattande
en afvikelse frän hvad E. K. Majit i berörda afseende funnit lämpligt, icke böra af
Rikets Ständer bifallas.
I fråga åter om beloppet, så inhemtas väl af den nådiga Propositionen, att hittills
varande anslag icke varit tillräckligt för dessa öfningar och att den af Sjölörsvars-komitéen
föreslagna, af E. K. Majit äskade summa vore för ernående af delta ändamål
behöflig; men enär någon tid måste förflyta innan åtskilliga af de fartyg, hvaraf den
nya flottan skall bestå, hinna färdigbyggas samt i allt fall, genom roddllottans upphörande,
personalen tvifvelsutan kommer att förminskas, hafva Rikets Ständer, då besparingar
äfven i afseende å detta anslag måste, så vidt möjligt är, tillväga bringas, ansett
nedsättning i den af E. K. Majit äskade tillökning af berörda anslag kunna, utan synnerlig
olägenhet, ega rum; och hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed,'pröfva!
skäligt på det sätt bifalla E. K. Majits nådiga Proposition, att nuvarande anslag
lill exercis med flottans bemanning, 360,000 R:dr, må ökas med 120,000 Ridr årligen
eller till 480,000 Ridr, samt alt af denna anslagssumma 110,000 Ridr bör afsättas för
det inre sjöförsvarets behof.
7:o. För att bereda någon särskild tillgång hvarigenom, medelst lemnade understöd,
yngre officerare vid flottan och dess ingeniör-korps kunde sättas i tillfälle att under
längre tids vistande i främmande länder förvärfva noggrannare kunskap om der
vidtagna förbättringar och förändringar i sjökrigsväsendet samt vinna vidsträcktare utbildning
i yrket, har E. K. Majit föreslagit, att Rikets Ständer måtte, till stipendier för
Officerare vid flottans korpser under anställning i utländsk tjenst eller kommendering
utrikes, bevilja ett nytt årligt anslag af 15,000 Ridr;
Och enär det måste vara af stor vigt för flottan att ega ett skickligt befäl och detta
ändamål bör i väsendtlig män kunna främjas äfven derigenom att yngre Officerare lemnäs
tillfälle att tjenstgöra synnerligast inom de större utländska marinerna, hafva Rikets
Ständer, då nu ifrågaställda anslag således bör kunna medföra stort gagn för det
30
Et:/)editions-Uts kottets Förstay till under<1. Skrifvelse, N:o 144-
allmänna, ansett sig böra till E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning lemna
bifall.
8:o. Gemenskapens vid Flottans korpser natura-underkåll.
På sätt här ofvan linder 4:de och 5:te punkterna finnes oinnämndt, bar E. K.
Majit äskat att till de två der omförmälda beklädnadsanslag måtte från reservations
anslaget
till gemenskapens vid flottans korpser natura-underhåll öfverlöras tillhopa
28,755 R:dr 6 öre; hvarjemte, ehuru sistnämnda anslag genom lemnad utredning om
årliga utgifterna derå, visats blifva, äfven efter berörda minskning, under vanliga förhållanden
för dermed afsedt ändamål fullt tillräckligt, E. K. Maj:t likväl, till förekommande
af brist å anslaget i händelse af ovanligare stegring i prisen på proviantartiklar,
äskat att de på detsamma redan befintliga och än vidare uppkommande reservationer
måtte der få qvarstå.
Af Statsråds-prolokollet inhemtas, bland annat, hurusom Förvaltningen af Sjöärendena
upplyst, alt utgifterna å ifrågavarande anslag, hvilket vid sistförflulna riksdag blifvit
förändradt från förslags- lill reservations-anslag och hvars summa då äfven jemnats
lill 248,600 R:dr, under åren 1858 med 1861 utgjort i medeltal årligen 212,044: 44,
så att besparingarne i medeltal årligen uppgått lill 36,555 R:dr 56 öre.
I sammanhang med förevarande fråga hafva Rikets Ständer tagit under öfvervägande
särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar, hvari yrkats, att den för
bättring
i mathållning, som Rikets Ständer, med anledning af E. K. Maj:ts derom
gjorda nådiga framställning, kunde finna skäligt bevilja garnisons-regementena af arméen,
jemväl måtte komma gemenskapen vid flottans korpser tillgodo; och har, till stöd
härför, blifvit vitsordad!, att knappheten af den för flottans manskap gällande ulspisningsstat
vore ofta öfverklagad och föranledde svårigheter vid båtsmäns rekrytering.
I saknad af närmare utredning i denna fråga hafva Rikets Ständer ej kunnat
anställa någon jemförelse emellan värfvade arméens spisordning och den för gemenskapen
vid flottans korpser fastställda, men af de upplysningar Rikets Ständer varit i tillfälle
inhemta, har det synts Rikets Ständer ådagalagdt att för sistnämnda manskap,
ehuruväl detsamma hittills torde varit uti ifrågavarande hänseende i någon mån bättre
lottadt än värfvade arméen, någon förhöjning i matportionen dock är af behof påkallad.
Enligt hvad ofvan är anlordt har emellertid anslaget till gemenskapens vid flottan
natura-underhåll, med tillämpning af nu gällande utspisningsslat, lemnat ej obetydliga
öfverskott och Rikets Ständer hafva derföre ansell, alt, derest delta anslag fortfarande
upptages till oförändradt belopp och de på detsamma redan befintliga och än vidare
uppkommande besparingar der få qvarstå, till fyllestgörande förbättring i spisordningen
skall kunna, inom de sålunda befintliga tillgångarne, för flottans manskap beredas, helst
om någon inskränkning i antalet af uppfordrade båtsmän skulle kunna ega rum, så att
de endast för exercis eller nödvändiga arbeten blefve i tjenstgöring inkallade.
På grund häraf hafva Rikets Ständer beslutat, ali för beredande af tillgång till
den påyrkade förbättringen i spisordningen för gemenskapen vid flottans korpser, det
för nämnda gemenskaps natura-underhåll i Riks-staljen uppförda anslag, 248,600 R:dr,
må till oförändradt belopp bibehållas, samt all de på samma anslag redan befintliga
eller än vidare uppkommande reservationer der få qvarstå.
Expeditions-Utskiit tels Förslag lil! under d. Skrifvelse, J\:o i Ad. 31
För Handeln.
9:o. R eser va t i o n s-a n s lag c l till Lotsen- och Fyring s-stater na.
Det under denna rubrik förekommande anslag blef vid sistlidna riksdag å Riksstaten
upplördt till lika summa med den, hvartill inkomsten af lots- och båkmedlen i
samma stat beräknades, eller 240,000 R:dr, med tillägg af 460 R:dr, indelta räntor,
och upptogs således sammanlagdi lill 240,460 R:dr. Uti berörda anslag, hvilket E. K.
Majit ansett hädanefter böra benämnas: "Lots- och Fyr-inrättningen med dertill hörande
personar, är af E K. Maj:t äskad en årlig förhöjning af 122,440 R:dr, motsvarande
dels det belopp, 110,000 R:dr, hvarmed hittills beräknade statsinkomsten af båk- och
lotsmedel blifvit vid innevarande riksdag ökad, och dels ifrågastäldt vederlag, 12,440
R:dr, föi' Förvaltningens af Sjöärendena andel i upphörden vid Landsorts fyrbåk, hvarigenom
detta anslag komme alt upptagas till 362,900 R:dr; hvarjemte E. K. Majit begärt,
alt de på nyssnämnda statsinkomst, utöfver beräknade beloppet deraf, uppkommande
öfverskott fortfarande mätte såsom hittills, fä för de med ifrågavande anslag
alsedda behof användas.
Enär Rikets Ständer vid föregående riksdagar medgifvil alt bela Statsverkets inkomst
af lots- och båkmedel fått användas lör lots- och fyringsväsendets behof, samt
E. K. Maj:ts nu gjorda nådiga framställning grundar sig på den af Rikets Ständer godkända
beräkning öfver Statsverkets inkomster af dessa medel, hafva Rikets Ständer, i
öfverensstämmelse med hvad E. K. Majit sålunda föreslagit och på sätt hittills iakttagits,
funnit sig böra såsom tillgång för Lotsverket under instundande statsregleringsperiod,
såsom hosföljande tabell öfver Hulvudtiteln, litt. A, närmare utvisar, uppföra :
a) inflytande båk- och lotsmedel, beräknade till 110,000 R:dr högre, än
hvartill de i nu gällande Riks-stat upptagas, eller lill  350,000: —
b) vederlag för Förvaltningens af Sjöärendena andel i uppbörden vid
Landsorts fyrbåk  12,440: —
c) indelta räntor  460: —
tillsammans 362 900: —
eller den af E. K. Majit för sagda ändamål äskade summa; kommande det sålunda beräknade
beloppet, tillhopa 362,900 R:dr, att under den rubrik E. K. Maj:t föreslagit,
för bestridande af de med lots- och fyringsväsendet förenade utgifter och på sätt hittills
skett, såsom reservationsanslag, i Riks-staten upptagas.
10:o. I afseende på öfriga under denna HuiVudlilel uppförda anslag, deri förändring
icke ifrågakommit, hafva dessa anslag blifvit uppförda till enahanda belopp,
som vid sistlidna riksdag bestämdes; dock att för jemnande af Hufvudlitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser m. m. Jör Sföpirsvars-deparlernenlets
Kansli-expedition blifvit ökadt med 10 R:dr 74 öre; hvarigenom Hufvudtitelns
samtliga ordinarie anslag komma att uppgå till en summa af 3,593,700 R:dr.
Uti Högstberörda nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof har E.
K. Majit, under åberopande af de i Stalsråds-prolokollel utvecklade skäl, äskat följande,
till fyllande af utomordentliga behof vid sjöförsvaret erforderliga, särskilda eller extra
anslag, alt, dels på en gång, dels med en tredjedel ärligen, under nästa statsregleringsperiod
utgå, nemligen:
11:o. Till åtskilliga angelägna arbeten och anskaffningar vid flottans stationer
200,000 R:dr, att med en tredjedel årligen utgå under hvartdera af åren 1864,
1865 och 1866.
3*2
Exp edit io n s - Uts k otte ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 144.
Enligt hvad Departemenls-chefen meddelat, hade, på grund af uppgjorda förslag,
följande anslagssummor blifvit af vederbörande begärda, att under nästa stalsregleringsperiod
utgå :
vid Carlskrona station  242.450 R:dr,
,, Stockholms dito  196,800 „
„ Göteborgs depot  95,434 ,,
samt dessutom för en vågbrvtare och till hamnens vid nämnda depot iståndssättande,
likasom vid föregående slalsregleringar, en summa af 100,000 Ridr; dock hade, vid
anmälan af dessa förslag, Förvaltningen af Sjöärendena upplyst: att bland de uppgifna
behofven förekomme dels mindre arbeten, hvilka Förvaltningen ansett kunna af ordinarie
statsmedel bekostas, dels ock byggnader och inrättningar, hvilkas behöflighet måste
mer eller mindre blifva beroende af sjökrigsmaterielens förändrade beskaffenhet, hvarefter
de vid stationerna erforderliga inrättningar, verkstäder m. m. mäste lämpas; samt
ali innan, enligt Sjöförsvars-komitéens hemställan, en detaljerad plan för varfvens och
dervarande inrättningars ordnande efter de genom sjökrigsmaterielens förändrade beskaffenhet
framkallade nya förhållanden, äfvensom för denna maleriels anskaffning och
underhållande, hunnit af sakkunnige personer uppgöras, några större arbeten vid varfven
icke borde, enligt Förvaltningens tanke, företagas; hemställande likväl Förvaltningen,
all, då angeläget vore, att, äfven under nästa statsregleringsperiod, medel funnes
att tillgå, för att i tidsenligt skick försätta stationernas varf och dervarande inrättningar
samt till uppförande af angelägna byggnader derstädes, den af E. K. Majit nu föreslagna
summa mätte för sådant ändamål al Rikets Ständer äskas.
Ehuru det visserligen icke varit för Rikets Ständer möjligt att tillförlitligt bedöma
hvilka byggnadsarbeten och anskaffningar, som egentligen böra med nu äskade
anslagssumma bekostas; så, enär uti E. K. Majlis nådiga Proposition antydes, att dessa
arbeten stå i förbindelse med åtskilliga förändringar, som ansetts nödvändiga att vidtaga
för att bringa stationernas varf i tidsenligt skick, samt angeläget torde vara att
berörda arbeten icke i brist på medel komma att uppskjutas, hafva Rikets Ständer funnit
sig böra bevilja åtminstone någon del af den summa, E. K. Majit för detta ändamål
begärt; och hafva Rikets Ständer alltså på det sätt bifallit E. K. Majits ifrågavarande
nådiga framställning, att, lör angelägna arbeten och anskaffningar vid flottans stationer,
blifvit för nästa statsregleringsperiod anvisadl en summa af 150,000 Ridr, att med en
tredjedel utgå under hvartdcra året 1864, 1865 och 1866.
12:o. Till anskaffande a/ ett obeväradl mindre ångfartyg får Stockholms
stations behof :  30,000 Ridr,
alt på en gäng utgå.
I afseende å delta anslagsbelopp inhemtas af Stalsråds-protokollet, att från
nämnda station gjorts framställning derom alt ett belopp af 32,000 Ridr måtte beviljas
till anskaffning af tvänne obevärade mindre ångfartyg, ämnade att ersätta ångfartygen
Ägir och Nordstjernan, hvilka snart blefve otjenstbara: alt Förvaltningen af Sjöärendena
äfven vitsordat beholvet för stationen af tvänne så beskaffade fartyg, men
ansett alt tillgång lill byggande af det ena af dessa fartyg luinde inom anslaget lill
flottans underhåll beredas; hvaremot i afseende å del andra, hvilket, enligt Förvaltningens
åsigt, borde blifva något större, än vid stationen varit afsedt, för att kunna användas
äfven i yttre skärgården, Förvaltningen ansett nödigt att särskilda medel härtill
af Rikets Ständer anvisades, helst kostnaden derför icke lämpligen borde uppföras å
nybyggnadsanslaget, såsom afsedt uteslutande för bevärade fartyg.
Då
Expeditions-Utskottats Förs lag till under cl. Skrifvelse, IS: o 144. 33
Då, enligt hvad sålunda blifvit upplyst, tillgång kan beredas lill anskaffande af
en utaf de ångbåtar, sorn för Stockholms station befunnits behöfliga; och någon synnerlig
olägenhet ej torde vara att befara i fall vid denna riksdag, då Statens medel tagas
i anspråk för mångfaldiga andra vigtiga behof och då följaktligen besparing i utgifterna,
der sådant låtit sig göra, måst iakttagas, den af E. K. Maj:t för ofvanberörda
ändamål äskade summa ej beviljas, hafva Rikets Ständer ansell sig ej böra bifalla E.
K. Maj :ts härutinnan gjorda nådiga framställning.
13:o. Beträffande E. K. Maj:ts nådiga framställningar dels om anvisande af
2,208,000 R:dr till flottans nybyggnad eller anskaffande af ny krigsfarlygsmateriel, dels
om ett anslag af 100,000 R:dr till anställande af försök för utrönande af så kallade
pansarplålars af svenskt jern förmåga att motstå skott, äfvensom för bestämmande af
lämpligaste konstruktionen af refflade gjutna jernkanoner, för fartygs bestyckning, få
Rikets Ständer hänvisa, rörande förstnämnda fråga, till hvad här ofvan i 3:dje punkten
finnes anlördt, samt i afseende å sislberörda ämne, till sin härom, äfvensom angående
anslag till anställande af skjutförsök med arlilleripjeser, redan den 18 sisth Februari
särskildt aflåtna underdåniga skrifvelse, enligt hvilken för gemensamt anställande af
omförmälda skjutförsök blifvit anvisad en summa af 160,000 R:dr; varande de af Rikets
Ständer för dessa behof anvisade anslagsbeloppen upptagna å närlagde tabell,
Litt. B.
14:o. Under åberopande af den vid sistlidna riksdag gjorda framställning om
hehofvet af förbättrade pensionsvilkor för flottans embete- och tjenstemän samt betjente
äfvensom det då afgifna förslag om så kallade fyllnadspensioners tilldelande åt afskedstagande
personer utöfver de pensionsbelopp, dessa åtnjöto från amiralitets-krigsmanskassan,
dervid, bland annat, uti första punkten af de sä kallade vilkoren blifvit stadgadt,
att pensionerna kunde tilldelas endast från och med år 1861 afskedstagande och till
pension ur denna kassa berättigade, Amiraler först vid 65, Kommendörer med vederlikar
äfvensom civile embets- och tjenstemän vid 60 samt alla öfriga vid 55 års ålder,
dock icke förr än lönen innehafts af Amiraler i 5 och af öfrige i 2 års lid. är i Departe
ments-chefens
betänkande erinradt: hurusom, för alt till verkställighet bringa berörda
förslag lill förbättrad pensionering af bemälde embets- och tjenstemän och tillika sätta
amiralitets-krigsmanskassan i stånd att framdeles kunna utan uppskofs vållande genom
bristande tillgång, såsom då en längre tid varit fallet, utgöra stadgade pensioner efter
1838 års reglemente till dem, som dertill efter erhållet afsked vore berättigade, väl på
anförda grunder antagits, alt för dessa ändamål en årlig summa af 80,000 R:dr kunde
i en framtid komma att erfordras, men äfven alt dertill under den närmaste liden en
tillgång af 50.000 R:dr skulle blifva tillräcklig; all Rikets Ständer, under sådan förutsättning
och i enlighet med E. K. Maj:ls nådiga förslag, beslutat, alt anslaget å 5:te
'.'ifvudtiteln lill flottans reservstat, 50,000 R:dr, hvilket genom ifrågavarande nya pen■onering
blefve öfverflödigt och hvarå då omkring 20,000 R:dr funnos oanvända samt
lågon öfverflyttning icke vidare skulle ega rum, finge, i den mån det sålunda var och
framdeles genom afgång bland derå uppförde officerare kunde blifva disponibelt, i och
för samma pensionering användas; samt att derutöfver för åren 1861—1863 ett kreditiv
af 30,000 R:dr årligen skulle på Riksgäldskontorets stal uppföras, med Direktionen
öfver amiralitelskrigsmanskassan leinnad rättighet att, dels till fullgörande af den pensionering
enligt 1838 års reglemente, hvartill kassans egna inkomster ej lemnade tillgång,
och dels till de nya pensionerna, å k red it i vet under hvarje års lopp lyfta hvad för omförmälda
ändamål funnes behöfligl, under förbehåll deremot, ali af följande årets kreditiv
icke något finge reqvireras, innan styrkt blifvit i hvad mån föregående årets kreBih.
till II. St. Prot. 1862 j 1863. 10 Sami. 1 Afd. 11 Flöjt. 5
34
di tiv lill pensioneringen ålgått; dock att hvad under ett år af kreditivet icke för ändamålet
erfordrades finge under följande året användas, äfvensom att Rikets Ständer särskildt
medgilvit, alt pension för officerare vid Flottans konstruktions-korps finge beräk
nas
efter nuvarande aflöning på korpsens interims-stat.
Enligt de från Direktionen öfver amiralitets-krigsmanskassan infordrade uppgifter
hade, efter hvad Deparlements-chefen vidare förmält, år 1861, del första hvarunder
ifrågavarande nva pensionering egt ruin, af då derför å anslaget till flottans reservstat
disponibla behållning, 27,800 R:dr, endast behölt användas: till den kassan enligt 1838
års reglemente åliggande pensionering R:dr 14.390: 50.
samt till fyllnadspensioner • . . . . „ 6,619: —
eller tillhopa R:dr 21,009: 50.
så att af nämnda tillgång qvarblefve närmare 6,800 R:dr och följaktligen det för ändamålet
beviljade kreditiv å Riksgäldskontoret icke blifvit anlitadl. Af en för loista hälften
al är 1862 förslagsvis uppgjord beräkning, för hvars tillförlitlighet Direktionen dock
ej
ikläda sig ansvar, emedan verkliga förhållandet först efter årets slut blefve
kändt, ville deremot synas som skulle, ehuru å reservstatsanslaget före funnes att för
året disponera en behållning af 30,000 R:dr och således för halfårel 15.000 R:dr, derutöfver
för sistberörda lid komma att erfordras ett belopp af 2,224 R:dr 71 öre och,
om behofvet antoges blifva lika stort under årets sednare hälft, för hela året omkring
4,450 R:dr, hvilken summa väl då kunde betäckas af de sedan föregående året behållna
reservstatsmedlen, men, ifall denna tillgäng ej lörefunnits, hade måst tagas från
lorenämnda kreditiv. Fastän häraf kunde slutas, att della kreditiv hädanfler komme
all för dermed afsedda ändamål något anlitas, oansedt den sannolikt hvarje år ökade
behållningen på anslaget till reservstaten, ansäge dock Deparlements-chefen, lika med
bemälda Direktion, sig kunna antaga, att, derest nämnda behållning fortfarande finge
lill ifrågavarande pensionering användas och tillika derför anlitas ett kreditiv på Riksgäldskontoret
till lika belopp och under enahanda vilkor, som de nu bestämda, dessa
tillgångar äfven skulle under instundande statsregleringsperiod blifva för ändamålet tillräckliga.
I afseende å denna nya pensionering hade Departements-chelen icke baft något
annat att erinra, än att bland vilkoren derför saknades föreskrift, att vid upphunnen
sådan ålder, som berättigade till undfående af fyllnadspension eller innehafvande lön,
en hvar vore pligtig att från tjenste» afgå derest icke Kongl. Maj:l eller den myndighet,
som egde att meddela alskedet, funne skäligt att detsamma, med den pensionsberätligades
begilvande, fördröja, hvilket, i sådant fall, skulle fortfara så länge den pensionsberälligade
ansäges vara lör tjenste» gagnelig. Ett sådant stadgande, redan då
önskvärd!, hlelve oundgängligt elter den förminskning af flottans embels- och tjenslemannapersonal,
som al omständigheterna föranleddes, så vida derefter tjenslbarhelen
inom densamma skulle kunna \ idmaglhällas; och skulle delta stadgande, med skälig inskränkning
till dem, som hädanefter ingå i tjenst eller från innehafvande tjenst till annan
befordras, kunna, enligt Deparlemenls-chefens åsigt, sammanfattas uti följande tillägg
till ofvan åberopade lista punkt af vilkoren för fyllnadspensions erhållande: „För
hvar och en, som uppnått här förut i afseende på hans yrad bestämda lefnadsålder
samt sin tihl under tillika föreskri/ven tid innehaft och i öfriyl fililp fort vilkoren för
fyllnadspensions erhållande kan afsked genast derefter i vederbörlig ordning, äfven
utan föregången ansökning, utfärdas; dock att, med halls begifvande, må med a/skedet
kunna anstå, derest och så länge, han profans i. tjensten kunna gagna det allmänna
Och ehuru påtagligt vore, all, i följd häraf, tillgångarna för pensioneringen
skulle komma alt mera anlitas än tillförene, ansäge dock Deparlements-chefen sig kun
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 144.
35
na med temlig säkerhet antaga, alt, med den föreslagna inskränkningen för det nya
stadgandets tillämpning, tillökningen i utgift icke skulle blifva större, än all de påräknade
tillgångarna för merberörda pensionering ändock blefve, åtminstone för den närmaste framtiden,
fullt tillräckliga, såvida Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit
antydt, medgålve all, intilldess förändringen i olficerspersonalens nuvarande organisation
hunnit fullbordas, de genom minskning af denna personal uppkommande aflöningsbesparingar
äfven finge för pensioneringen användas.
Med gillande af hvad Departements-chefen sålunda anfört och hemställt, har E.
K. Maj:l föreslagit, alt Rikets Ständer för att fortfarande sätta amiralilets-krigmanskassan
i stånd alt lill flottans pensionsberätligade embets- och tjenstemän, som söka afsked,
genast utgifva pension, enligt de för kassan nu gällande pensionsgrunder, än ock
bereda tillgång lill de dem tillförsäkrade fyllnadspensioners utbetalande, mätte för nästa
slatsregleringsperiod, eller åren 1864, 1865 och 1866, pä Riksgälds-kontorel anvisa ett
kreditiv af 30,000 R:dr ärligen, med Direktionen öfver amiralitets-krigsnianskassan lemond
rättighet alt å berörda kreditiv under hvarje års lopp lyfta hvad som för omförmälda
ändamål funnes behöflig!, under förbehåll deremot, att af följande årets kreditiv
icke något må reqvireras innan styrkt blifvit i hvad mån föregående årets kreditiv för
pensioneringen åtgått, dock alt hvad under ett år af k red i I i vet icke för ändamålet erfordrades
malte under följande året få användas; äfvensom att Rikets Ständer mätte
medgifva, alt för denna pensionering finge användas såväl fortfarande det å 5:le Hufvudlileln
uppförda anslag till Ilottans reservstat, i den män det redan vore och framdeles,
genom afgång bland derå uppförde Officerare, kunde blifva disponibelt, sorn ock
tillsvidare de genom ifrågasatt minskning af flottans officerspersönal uppkommande aflöningsbesparingar,
i den mån de, i följd af afskeds meddelande utan föregången ansökning,
vid den lör erhållande af fyllnadspension bestämda lelnadsåldern, derest förslaget
derom vunne Rikets Ständers bifall, kunde behöfva för pensioneringen anlitas.
Hos Rikets Ständer har, vid pröfning af della ärende, fråga uppstått huruvida
det vore lämpligt att medel fortfarande anvisades för upprätthållande af flottans embets-
och (jenstemäns pensionering, på sätt hittills skett, och om icke några åtgärder
böra och kunna vidtagas för ett mera ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet för
nämnde stater. Det har härvid bland annat blifvit erinradt hurusom vid sistIidne riksdag,
då E. K Majit äskade och Rikets Ständer beviljade ett särskildt kreditiv lör ifrågavarande
pensionering, det tillika omlörmäldes, all tvänne förslag för ordnande af denna
angelägenhet då förut blifvit lör delegarne i amiralitels-krigsmanskassan framlagda,
men att begge förslagen blifvit af dem förkastade, hvarjemte af dåvarande Departementschefen
tillkännagafs, ali ingen säkerhet gåfves derför, all hvilket förslag sorn helst skulle
af delegarne antagas.
Då likväl, eldigt Rikets Ständers lanke, del ej kan vara billigt, alt Statsverket
icke allenast måste tillskjuta de belopp, som utöfver kassans inkomster erfordras för
fullgörande af en pensionering, som, genom delegarnes eget beslut, blifvit bestämd efter
grunder, som icke öfverensstämma med deni, som af Rikets Ständer för fyllnadspensionerna
blifvit antagna, utan ock anslå medel för pensionernas ökande, hafva Rikets
Ständer, som icke nu funnit lämpligt a Islå E. K. Maj:ts nådiga framställning om medels
anvisande för ifrågavarande ändamål, dock ansett kassans delegare, så vida de framgent
vilja för pensioneringen påräkna understöd från Statens sida, böra medgifva sådan
ändring i de fastställda pensionsvilkoren, att dessa vilkor bestämmas till likhet med de
lör pensioneringen af Statens embets- och tjenstemän i allmänhet gällande grunder.
I öfverensstämmelse härmed, oell jemte det Rikets Ständer, för lörtsatt tillämpning
under nästa slatsregleringsperiod af den vid sistlidna riksdag uppgjorda och då
36 Expeditions-Llskoltets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 144.
godkända slat för pensionering af flotlans embets- och tjenstemän samt betjente, dels
beviljat och på Riksgäldskontoret anvisat det för denna pensionering erforderliga kreditiv,
90,000 R:dr, att med en tredjedel utgå under hvarldera af åren 1864, 1865 och
1866, dels ock bifallit hvad E. K. Majit behagat föreslå ej mindre beträffande Direktionens
för amiralitets-krigsmanskassan rättighet att lyfta detta kreditiv, under iakttagande
likväl af dervid stadgadt förbehåll i afseende å reqvisitionerna af dessa medel,
än ock angående användandet af det å Hufvudtiteln uppförda arrslag till flottans reservstat,
hafva Rikets Ständer tillika lönnit sig bora hos E. K. Majit i underdånighet anhålla,
det täcktes E. K. Majit, efter hörande af kassans delegare, vidtaga de åtgärder,
som må vara erforderliga för att bringa grunderna för pensioneringen af flottans stater
och korpser till enhet och öfverensstämmelse med de för Statens öfriga embets- och
tjenstemanna-korpser gällande, samt för nast sammanträdande Rikets Ständer framlägga
fullständigt förslag till slutligt ordnande af nämnda pensionering.
Vidkommande sedermera det framställda förslaget, att bland vilkoren för fyllnadspensions
erhållande skulle införas det stadgande, alt, för hvar och en som uppnått den i
afseende på hans grad bestämda lefnadsålder .och sin lön under tillika löreskrilven tid
innehaft samt i öfrigt fullgjort vilkoren lör sådan pensions erhållande, afsked genast derefter
i vederbörlig ordning skulle, äfven utan föregången ansökning, utfärdas, så är det
för Rikets Ständer icke obekant, alt den af Departements-chefen framställda grundsats i
afseende på tjenstemäns förflyttande på pensionsstat, i åtskilliga länder, förnämligast i
Frankrike, blifvit antagen och tillämpad; och detta torde ej heller kunna bestridas, alt
dess antagande skulle förmånligt inverka på flottans officers-korps’ tjenstbarhet, enär
derigenom utväg skulle beredas att på pensionsstat förflytta den, sorn, genom ålder och
försvagad helsa, vore förhindrad från aktiv tjenstgöring. Då likväl del synes ovedersägligt
all, derest denna grundsats skulle anses rigtig och gagnelig, dess tillämpning borde
afse ej allenast flotlans Officers-korps. ulan älven, af enahanda anledning, arméens
befäl, och då IVågan dessutom icke framkommit i det utvecklade skick, som för en
grundlig pröfning af densamma är nödvändigt, halva Rikets Ständer ansett hvad sålunda
blifvit ifrågasatt för närvarande ej böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, och
således frågan om användandet för pensioneringen af de aflönmgsbesparingar som skulle
uppkomma genom den sålunda ifrågaställda minskningen af flottans personal i följd af
afskeds meddelande jemväl böra förfalla.
15:o. För upprätthållande, af den flottans gemenskap förunnade förbättrade
pensionering äfven för nästa statsregleringsperiod, eller åren 1864, 1865 och 1866,
har E. K. Majit derjemte äskat ett kreditiv å Riksgäldskontoret till lika belopp med
det nu lör samma ändamål afsedda, 40,000 Ridr årligen, eller för nyssnämnda 3 år
sammanlagdi 120,000 Ridr, för att användas under enahanda vilkor och förbehåll, som
med hänseende till nuvarande kreditiv vid sednaste riksdag stadgades, eller ali Direktionen
öfver amiralitets-krigsmanskassan skulle ega rättighet att derå under hvarje års
lopp lyfta hvad som funnes för ändmälet behöflig!, under förbehåll likväl att af följande
årets kreditiv icke något reqvirerades, innan styrkt blifvit i hvad mån föregående årets
kreditiv till ifrågavarande pensionering åtgått; dock att hvad dertill under ett år af
kredi ti vet icke erfordrades, finge under följande året användas.
Enligt hvad Departements-chefen upplyst, hafva, sedan den nya pensionsstalen
blifvit under den 20 November 1860 af E. K. Majit till efterrättelse lästsiälld, förhöjda
pensioner från och med 1861 års början tillgodokommit amiralitels-krigsmanskassans
samtlige pensionstagare af gemenskapen, hvilkas antal samma år uppgick till 1,503;
och eftei- den uppgift Direktionen öfver nämnda kassa meddelat för sistnämnda år eller
1861, det enda, under hvilket någon säker erfarenhet om behofvet af anslag för denna
Expeditions- Utskottets Förslog tili anderd. Skrifvelse, N:n 444. 37
pensionering slått alt vinna, hade lör della ändamål af samma års kreditiv användls en
summa af 39,004 R:dr, som med blott 400 R:dr öfverstégé de belopp, Direktionen löre
sistlidne riksdag beräknat såsom härtill erforderligt.
Med afseende härå och då det således kan antagas, ali den af E. K. Maj:l nu
äskade summa för upprätthållande af ifrågavarande lill den afskedade gemenskapens bättre
utkomst synnerligt bidragande pensionering, jemväl blifver för nästkommande slatsregleringsperiod
behöflig, häfva, med bifall lill E. K. Maj:(s berörda framställning, Rikets
Ständer lill ifrågavarande ändamål, för nästa statsregleringsperiod, anvisat eli årligt kreditiv
af 40,000 Ridr, alt från Riksgälds-Kontoret utbetalas, på del säll och under de
vilkor E. K. Maj:t föreslagit.
16:o. Vid behandling af anslagen under 5:le Hufvudtileln hafva Rikets Ständer
jemväl till pröfning förehåll följande hos Rikets Sländer gjorda framställningar.
a) Med anledning af det intresse, hvarmed Rikets Ständer på sednare lider
omlältat alla förslag rörande förbättrandet eller inrättandet af nya fyrar och sjömärken
å våra vidsträckta, för seglalionen särdeles farliga kuster, har i sådant afseende uppmärksamheten
blifvit fästad å eli farvatten, nemligen Calmar sund, hvilket icke allenast
vore ett af de mest trafikerade, ulan ock, i förhållande till den mängd af undervatlensgrund
och skär, hvaraf detsamma uppfylldes och omgåfves, ett bland de svåraste, som
fartyg under resor längs kusten hade all passera. Enligt uppgift skulle della sund årligen
beläras af 18 ånglärlyg, hvdka under sina reguliera turer genomföre sundet cirka
650 gånger, samt af 240 seglande fartyg, hemmahörande i de särdeles talrika vid sundet
belägna hamnarne och hvilka fartyg i medeltal beräknats passera sundel 12 gånger
om året eller tillhopa 2,880 gånger. Sundet passerades således af dessa ång- och
segelfartyg 3,530 gånger, och om dertill lades de Skånska och Blekingska kustfartyg,
hvilka endast färdades derigenom, ulan all anlöpa dess hamnar, så förmodades antalet fartyg,
som årligen genomginge nämnda farvatten, uppgå till det högst betydliga beloppet
al 5.000 st. Af dessa passerade vanligen ångfartygen en del af sundet sedan mörker
inlrädl, de seglande fartygen deremot vanligen med god vind på dagen, men skulle
dessa sednare (ill följd af motvind ej före qvällen hinna utom sundet, måste de i brist
på fyrar vända eller söka hamn, ty högst sällan vågade någon seglare kryssa i sundet
om natten.
De sjömärken, som Calmar sund för närvarande funnes anbragta, vore: Olands
norra fyr, med en synvidd inåt sundet af 10 qvarts mil; Grimskärs fyr, med 8 qvarts
mils synvidd såväl åt norra som ål södra delen af sundet; Ölands södra lyr, med en
synvidd af 14 qvarts mil; samt dessutom en del spirbåkar och prickar. Sedan härefter
dels erinrats, att af dessa sjömärken det endast vore fyrarna, som tjente lill iedning
under den mörka delen al dygnet, dels omnämnts några af de åtgärder, som sjöfarande
i allmänhet vidtoge för att med någorlunda trygghet och säkerhet kunna besegla detta
med en mängd farliga grund uppfyllda farvatten, bar vidare uppgifvits, att, lör att minska
dessa svårigheter vid seglingen i Calmar sund, erfordrades:
I norra sundet.
1:o. en fyr med 12 qvarts mils synvidd å vestra sidan af Borgholms slottsruin, placerad
så, att dess sken syntes ifrån N. O. till S. S. V.
2:o. en flytande lyr med en synvidd af 4 qvarts mil vid grundet Hatten. Denna kunde
möjligen apteras på en större boj, hvilken äfven borde vara försedd med en
ringklocka för att tillkännagifva grundets granskap under tjockt väder.
38
Expeditions-Ulsknllets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i44.
Såsom bevis att denna fyr vore högst nödvändig är anfördt, att under många
år befälhafvarne å de ångfartyg, som passera sundet, öfverenskommit med lotsarna att
de skola ligga ute med lanterna å detta grund vid fartygens gäng så väl söderut som
norrut.
3:o. större eller tydligare märkens utläggande på nedan uppräknade grund, enär de
prickar, sorn lor närvarande användas för att utmärka dem vore af så dålig beskaffenhet,
att de icke från fartyg under sjögång eller stark ström kunde ulan svårighet
iakttagas. Dessa bättre afprickning behöfvande grund vore: Dämman,
Marsgårdskulan, Bengtson, Gnskärsbådan, Nygrundel, Silläsen, Jerngrund, Bakaren,
Bredgrund, Masknaggen, Krongrund, Svingrund, Yxhammarsgrund, Mellgrund, Döden,
Hnlvudet, mellan Gilburn, yttre Gilburn, Tommegrundet, Forsmansgrundet,
Skansgrundet och Bosegrundel.
I allmänhet ansåges alla uti större segelleden befintliga grund, med afseende på
deras mer eller mindre farliga läge och beskaffenhet, böra indelas i I. ex. 3 klasser
samt utprickas på sådant salt, alt de farligaste grunden blefve tydligast utmärkte, och
hvarvid äfven borde iakttagas, ali grund af samma klass erhölle lika utprickning.
1 södra sundet.
4:o. ett fyrfartyg å N. V. delen af Kyrko- eller Utgrunden, försedt med en röd fyr,
lysande på 8 minuters afstånd, samt en boj å S. 0. hörnet af samma grundfläck.
5:o. Grimskärsfyrens ändring så, all dess synvidd blir 10 qvarts mil, enär dess nuvarande
ljusstyrka och höjd öfver vattenytan icke vore tillräckliga alt i tid gifva
seglare ledning till att med säkerhet passera mellan Mörbylånga- och Hagebygrunden.
6:o. Utläggande af lämpliga konprickar eller bojar å följande grund: Spanstakakullen,
yttre Stengrund, Börel, Utgrundet, Hageby- och Hosmogrunden, Gåsstensgilindet,
samt utanför Risinge gård, Mörbylånga och Fröbygärda.
Och har, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstäldt blifvit, alt ett
förslagsanslag stort 100.000 R:dr, mätte till Kongl. Maj:ls disposition anvisas i och för
förbätlradl ordnande af åtgärderna lör seglationens betryggande uti och i granskapet af
Calmar sund. i enlighet med hvad ofvan blifvit antydl.
b) Vidare bar, under åberopande af hvad i nyssnämnda framställning blifvit anfördt,
yrkats, att Rikets Ständer måtte, i stället lör de enligt samma framställning, såsom
förslagsanslag begärda 100,000 R:dr, i och för förbätlradl ordnande af åtgärderna
för seglationens betryggande uti och i granskapet af Calmar sund, anvisa och till
Kongl. Maj:ls disposition ställa ett bestämdt anslag, stort 150,000 R:dr, samt att vid
användandet af dessa medel afseende företrädesvis måtte fästas å de i Calmar sund
belägna grunden Dämman och Utgrunden.
c) Slutligen har uti en tredje framställning blifvit föreslaget, att Rikets
Ständer flir uppförande af en dubbelfyr å den sä kallade Tylöudden vid Halmstadsbuglen
måtte anvisa ett belopp af 84,000 R:dr; lill stöd för hvilken anhållan
hufvudsakligen anförts: alt de årligen förefallande strandningarne söder om
Falkenberg och på Halmstadsbugtens sydöstra kust tydligen ådagalade behofvet af
en fyr mellan Kullen och Morups fyrar; samt att dessa slrandningar vanligen limade
under den mörka årstiden och hufvudsakligen föranleddes af de starka slrömsättnirigarne
i Kattegat, hvilka af en, pä delta valten mindre befaren, sjöman icke kunde b a.
räknas. Man inhemtade således ofta af de skeppsbrutnes sjöförklaringar, alt, komman.
de från sundet under stark vestlig vind och efter angörandet af Kullens fyr, de, lo
Expeditions-Utskottets Förstag till underd. Skri/velse, N:o 144.
39
alt med desto större säkerhet gå fria för Halländska kusten styrt en mera vestvart
kurs, men att de, genom strömsättningen bragta inål Halländska kusten, fått sigte på
Morups fyr, och, om vid sådant fall en vestlig storm egt rum, hade strandning å kusten
kring Falkenberg deraf blifvit följden.
Egde deremot seglaren på Kattegal ett ledbloss i natten mellan Kullen och Morups
fyrar, hvilka äro belägna pä ett afstånd af circa 16 sjömil från hvarandra, så skulle
han, med undantag då en våldsam storm gjort honom redlös, med full trygghet kunna
lotsa sig igenom denna svekfulla farled, hvarest den sydliga strömmen sätter starkt in
vid denna bugts södra kust, följande bugten och således löpande vid dess norra strand
i motsatt riglning eller utåt. Eli fartyg, som sålunda skurit in i Halmstadsbuglen skulle,
(ill följd af denna sydliga ströms verkan, under vissa förhållanden til! sin fördel kunna
använda den utåt eller nordvestvarl förande, om det till sin ledning hade en fyr vid
Tylön, hvilken dessutom blelve af stort gagn vid seglingen lill och ifrån Halmstad samt
öfriga i denna bugt belägna reddar; och borde på det alt icke misstag mellan närbelägna
fyrar måtte ega rum, denna sednare blifva en dubbelfyr, hvilken, enligt meddelad
uppgift, skulle komma all kosta ungefär ofvannämnda belopp, eller 80,000 R:dr.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande; och ehuru
de föreslagna åtgärderna utan tvifvel skulle i väsendtlig mån bidraga till sjöfartens betryggande
å dessa farleder, hafva Rikets Ständer likväl, i betraktande deraf att de lör ifrågavarande
arbeten uppgjorda försl g, hvilka icke synas stödja sig pä några fullständiga
beräkningar, hvarken blifvit af vederbörande granskade eller i afseende å deras ändamålsenlighet
vitsordade, funnit sig förhindrade alt bevilja de anslagsbelopp, som härtill
äskats
Då emellertid de meddelade uppgifterna synas vara af sådan beskaffenhet att
desamma förtjena uppmärksamhet, hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. Maj;l
i underdånighet anhålla, alt, om, eller förulgången undersökning, det skulle befinnas
antingen ali de nu föreslagna eller andra åtgärder kunna vara Ijenliga och böra vidtagas
för uppnående af del ändamål, som med ofvannämnda framställningar åsyftats, E.
K. Maj:l då af anslaget till Lots- och Fvringsväsendet malte använda hvad lill seglationens
betryggande i dessa farleder anses behöflig!, eller om berörda anslag härtill ej
lemnar tillgång, hos Rikets näst sammanträdande Ständer göra den framställning i
ämnet, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 31 Oktober 1863.
40 Expeditions-Utskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 144.
Till). Litt. A.
Tabell öfver Riks-Statens
Sjöförsvars-Departementet.
Aflöning s-Stater.
Departements-Chefen
Departementets Kansli-expedition
Departementets Kommando-expedition
Förvaltningen af Sjöärendena:
Nuvarande anslaget  35,200: —
Tillkommer: Löneförhöjning åt 3:ne Kammardrängar å 50 R:dr. . . 150: —
Aflönings-staterna vid Flottans stationer i Carlskrona och Stockholm samt depot
i Göteborg:
Penningar:
Nuvarande beloppet
1,048,910: 5.
Tillkommer :
a) Rationsersättning till åtskillige officerare vid Flottans
Marin-regemente; 8 st. rationer å 270
R:dr 2,160: —
samt stallhyra för 8 tjenstehästar å
50 R:dr  400: *— 2 500-
b) Till 2:ne korporalslöner vid Flottans Skeppsgossekorps,
å 14 R:dr 60 öre  29: 20.
c) Arfvodes-förhöjning åt Amiralitets-församlingens
i Carlskrona Kantor och Klockare  200: — 2 739- 20.
Tillhopa
1,051,699: 25.
Transport
Expeditions- Lits kottets Förslag till anderd. Skrifvelse, J\':o 144. 41
Femte Hufvud-Titel.
Oi n del t Span mål.
Indelta räntor
Penningar.
enligt
markegång på
förslag.
Mått.
Värde
förslagsvis
å K:dr
Summa.
Riksmynt.
kubikfoten.
R:dr
öre
E:dr
öre
Kubikfot.
k.
R:dr.
öre
R:dr.
öre
15,000
; f• i!c ili:i ■ >ut!
15,000
18,900
—
—
.—.
18,900
—
4,100
—
—
—
—
4,100
—
35,350
\ ■
35,350
73,350 —
■1
i-
1
| 73,350
—
Bih. till B. St. Prot. 1862 1863. 10 Sami. 1 Afd. Fl Hcift. (5
42 Expeditions-Utskottets förslag lill underd. Skrifvelse, i\:o 144-,
f
, i' '■ s i. i ~ - i j f i 1 ! ;
1
i
!
, i
i
Transport 1,051,699: 25.
hvarifrån afgå och indragas:
l:o på staten lör Flottans officerskorps
odisponerade  500: —
2:o årlig besparing på aflönings-anslaget
för Flottans Civil-stat  45: —
n
Transport j
, 1
1,051,154: 25.
Oindelt. spanmål, såsom i 1861 års Riks-stat
80,892: - j
Båtsmans-indelningen
1
Tillskott i de till Båtsmansindelningen uti Blekinge län anslagna räntor, För-\
slagsanslag
~ a 1
Materielen.
Flottans underhåll
Flottans nybyggnad
Båtsmäns förseende med kojer och täcken
Båtsmännens beklädnad, Förslagsanslag, högst:
Nuvarande summan  74,505: —
Tillkommer: Förhöjning  13,695: —
Beklädnad åt Mariner, Kanoniere]-, Matroser och Skepps-gossar:
Nuvarande anslaget  103,339: 94.
Tillkommer: Förhöjning  15,060: 6.
S:gr
Diverse anslag.
Exercis af Flottans bemanning:
Nuvarande anslaget  360,000: —
Tillkommer: Förhöjning  120,000: —
Gemenskapens vid Flottans korpser natura-underhåll, Reservations-anslag
Transport
Expeditions-Utskottets Förslag liiI underd. Skrifvelse, N:o 144.
43
Penningar.
Indelta räntor
enligt
markegång på
förslag.
Oi nd el t &
Mått.
panmål.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
öre
R:dr.
öre
Kubikfot.
k.
R:dr.
öre
K: dr.
öre
73,350
1
73,350
|. . ...
1,051,154
25
40,446
80,892
1,132,046
25
—
81,050
—
——
—
——
—
81,050
-
16,000
—
—
—
16,000
1,140,504
25
81,050
—
40,446 —
80,892
—
1,302,446;25
592,888
30
19,177
2
38,354
40
631,242
70
162,000
—
—
—
162,000
—
13,500
—
_
13,500
88,200
—
—
88,200
—
118,400
.
__
___
118,400
974,988|30
19,177
2
38,354
40
1,013,342
70
480,000
.
480,000
248,600
—
—
—
—
248.600
—
2,844,092 55
81,050
—
59,623
2
119,246|40
3,044,388|95
44 Expeditions- Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 444.
Transport
Till Stipendier för officerare af Flottans korpser under anställelse i utländsk
tjenst eller kommendering utrikes (nytt anslag)
Spanmåls-upphandlings- och Bageri-kostnader
Durchmarche- kostnader, Eeservations-anslag
För sjukvård i.
För Diverse behof '
Rese- och Traktaments-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Förvaltningen af Sjöärendena och
Departementets Kommando-expedition
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Departementets Ivansli-expedition,
Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet
1,225: 31.
Tillkommer: för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma  10: 74.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Flottans stationer och depot. Förslags-anslag
Extra utgifter
S:gr
För Handeln.
Lots- och Fyrinrättningen med dertill hörande personal. Eeservations-anslag:
Penningar:
Nuvarande beloppet  240,000: -
Tillkommer:
a) Förhöjning, motsvarande den vid beräkning af Statsverkets inkomster
antagna blifvande tillökningen uti inflytande Båk- och
Lotsmedel  110,000: —
bj Vederlag för Förvaltningens af Sjöärendena andel i uppbörden
vid Landsorts fyrbåk  12,440: — jg2 440-
S:gr 362,440:
Indelta Räntor, såsom i 1861 års Riks-stat  460:
Summa
Ex)><‘dilions-UtsJiOllPls Förslag lill lindard. Skrifvelse, /V.-o 144.
45
Oindelt Spanmål.
Indelta räntor.
Penningar.
enligt:
markegång på
förslag.
Mått.
Värde
t förslagsvis
å 2 R:dr
! kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr (öre
2,844,092-55
15.000 -  30,000j—
30.000 _
39,000!—
19,175;—
5,000 -
5,000—
1,236
27,000-
15,000
R:dr. öre
81,050—!
Kubikfot. I k.
59,623 2
R:dr. jöre
119,246 40
R:dr.
3,044,388 95
15.000 —
30.000 -  30,0001—
39.000 —
19,175
5.000
5.000
1,236
27.000
15.000
915,011 5
362,440
460!
915.011 5
362.900
3,392,94360! 81,5101-
71(7,. lill Ii. St. Prat. 1862
59,623| 2| 119,246 40 3,593,7001-
1863. 10 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 7
liccprdilions-Utakolteh Fiirs/ng lill unden!. Skri frelse. ,\:o 144
Tab. Litt. B.
Extra Slaisrpfflerings-anslag för Försvarsverket lill Sjös.
1:0. Anslag för åren 1864, 1865 och 1866, att utgå med årligen.
Till Flottans nybyggnad elior anskaffande al ny
riel, 600,000 R:dr årligen
Till angelägna byggnadsarbeten och anskaffningar
tioner, 50,000 R:dr årligen
. .
Åt Amiralitets-krigsnians-kassan:
krigsfartygsmatevid
Flottans sta
-
Ri k smynt.
R:dr.
1,800,000
150,000
a) För att fortfarande sätta kassan i stånd att till Flottans pensionsberättigade
embcts- och tjenstemän, sorn söka afsked, genast
utgifva pensioner, enligt de för kassan nu gällande pensionerings-grunder,
samt äfven för att bereda tillgång till de
deni tillförsäkrade fyllnads-pensioners utbetalande; ett kreditiv
på Riksgälds-konföret af 30,000 R:dr årligen 90,000: —
b) Föi' upprätthållande af den Flottans gemenskap
förunnade förbättrade pensionering, likaledes på
Riksgälds-kontoret ett kreditiv af 40,000 R:dr om
året  120,000: —
210,000
Tillhopa j 2,160,000
2:o. Anslag för en gång.
Till försök för utrönande dels af s. k. pansarplåtars af svenskt jern
förmåga att motstå skott, dels lämpligaste konstruktionen af
refflade, gjutna jernkanoner till bestyckning å fartyg, dels ock
till anställande af skjutförsök med artilleripjeser
Summa
160,000
2,320,000
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Expeditions. Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 14-5. 1
1V0 145.
Uppläsl och godkändt hos Ridd. och Adeln den £8 Okt. 1865.
Preste-Ståndel den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 50 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i ättledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om full dispositionsrätt för Stockkolms
stad och lön till den åt stadens och länets gemensamma
kurhusinrättning dr i 815 upplåtna egendom å Kungsholmen.
(Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 157.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistlidne riksdag, i öfverensstämmelse med då gjord
nådig framställning, medgifvit, alt den genom Rikets Ständers skrifvelse den 27 Juli
1815, till begagnande för den gemensamma kurhusinrättningen för Stockholms stad och
län, upplåtna tomt med åbyggnader å Kungsholmen finge af Kurhus-inrättningen, såsom
hade densamma blifvit tillerkänd full eganderält till berörda tomt och åbyggnader,
ölverlåtas åt allmänna Barnhus-inrättningen i Slockholm emot den ersättning, som
kunde bestämmas af de för Barnhus-inrättningen samt Stockholms stad och län för ändamålet
utsedde deputerade och derefter af Kongl. Majit i nåder gillas; men frågan
härom sedermera förfallit på den grund, alt någon öfverenskommelse om vilkoren för
egendomens öfverlåtande till Barnhus-inrättningen icke kunnat åvägabringas; så har,
enligt hvad E. K. Majit uti nådig Proposition af den 3 sistlidne Juli gifvit Rikets Ständer
tillkänna, E. K. Majits Befallningshafvande i Stockholms län, som redan år 1850
framställt angelägenheten deraf, att länets sjukvårdsanstaiter i hufvudstaden ordnades
på ett sätt, sorn vore mera ändamålsenligt, än nu är förhållandet, uti skrifvelse den
15 September sistlidet år, enär bchofvet för länet af en oafhängig sjukvårdsanstalt inom
hufvudstaden för såväl lasaretts- som kurhuspatienter ännu qvarstode och årligen alitBih.
till R. St. Prot. 1862—1863. 10 Sami. 1 Afl. 12 Haft. 1
2 Exp c dilio n s - Uis kottet); Filrs/ag lill anderd. Skrifvelse, N:o 145.
mera oafvislig! gåfve sig tillkänna, i enlighet med deputerades från länet vid sammanträde
den 29 Juli sistnämnda år fattade beslut, i underdånighet anhållit om ailålande
af nådig Proposition till Rikets Ständer derom, att ofvan omförmälda af Rikets Ständer
är 1815 lill kurhus-inrättning för Stockholms stad och län öfverlålna egendom å Kungsholmen
måtte, med derå vid öfverlåtelsen befintliga åbyggnader, få af staden eller länet
inlösas, eller ock, vare sig hel och hållen eller delvis, till annan allmän inrättning
eller enskild person förvtlras, under förbindelse för den parl, som sin andel deri sig
afhänder, att anskaffa och inrätta en beholvet motsvarande, ändamålsenlig sjukvårdsanstalt
för kurhuspatienter.
Sedan ej mindre Kurhus-direktionen, än äfven Ofver-Ståthållare-embelet, uti algi
Ina, infordrade yttranden, förordat E. K. Majits Belällningshafvandes berörda framställning,
under förutsättning och med vilkor, alt den gemensamma nyttjanderätt till
ifrågavarande faslighet, som genom Rikets Sländers beslut år 1815 blifvit Stockholms
stad och län tillerkänd, icke målte upphöra utan ömsesidig öfverenskommelse, och försäljning
eller fördelning af fastigheten således icke kunna ega rum, såvida icke de, som
i förevarande fråga utöfva slädens och länets räll, derom blifvit ense; så har E. K.
Majit, eller öfvervägande af hvad sålunda förekommit, lill Rikets Sländers antagande
hänskjutit förenämnda af E. K. Majlis Befallningshafvande afgifua förslag, sådant det
blifvit af E. K. Maj:ts Befallningshafvande framstäldl.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehåll detta ärende och tagit del af dertill
hörande handlingar; men dervid icke funnit tillfyllestgörande skäl vara för handen, alt
det framställda förslaget bifalla. Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 30 Oktober 1863.
Earpedilions-Utskotfets Forsla<j lill anderd. Skrifvelse, S:o 146. 3
Mto 146.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 28 Ok!. 1863.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Slåndel den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående afsöndring af jord från
Major s-bostället Hammar vid Wermlands regemente till begrafningsplats
åt Hammarö församling i Wermlands län.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 158.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Maj:t uti Proposition till Rikets Ständer af den 7 sistlidne
Augusti i nåder meddelat, har Hammarö församling i Wermlands län hos E. K. Maj:t
i underdånighet anhållit, att af egorna till tredje-majors-bostället vid Wermlands inlänteri-regemenle,
Hammar, en jordrymd af 2 tunnland eller 11,20 qvadratrefvar, som,
jemlikt en af vice Kommissions-landtmätaren E. A. Hård deröfver upprättad karta och
beskrifning, vöre nära intill kyrkan belägen, måtte frän bostället få afsöndras ocb emot
afgäld åt församlingen upplåtas för alt användas till begrafningsplats, hvaraf församlingen,
enär dess nuvarande kyrkogård vore otillräcklig, hade behof, äfvensom till annat,
församlingens gagn, i händelse nämnda jordafsöndring till bela sitt omfång icke
funnes nödig för dess uppgifna ändamål.
Sedan ej mindre då varande och tillträdande boställshavare, än Lönings-direklionen
och Chels-embetet vid Wermlands regemente samt Landsböfdinge-embelet i länet
öfver denna ansökning hörde, densamma förordat; så hade Krigs- och Kammarkollegierna,
jemte upplysning att tredje majors-bostället Hammar N:o 1 utgjorde 2 mantal
krono-säteri med 19 R:dr 40 sk. 10 r:st. anordnad och afkorlad ränta, med hänsigt
till församlingens behof af ifrågavarande plats, hvilken vore för del afsedda ända
-
4 Expcditions-Utskottets Förstay till underd. Skrifvelse, A:o •/47.
målet lämplig och ulan sjnnerligt värde för bostället, jemväl tillstyrkt bifall till ansökningen,
med förbehåll att behörig afgäld för den afsöndrade jorden i den ordning
Kongl. Förordningen den 19 December 1827 angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning
och jordafsöndring stadgar, blefve bestämd att af församlingen till boslällshafvaren
årligen utgöras;
och har E. K. Maj:t i öfverenstämmelse härmed i nåder föreslagit, att omförmälda
jordrymd af 11,20 qvadratrefvar må från majors-bostället Hammar afsöndras och
för ofvanberörda ändamål till Hammarö församling upplåtas, dock med förbehåll alt
behörig afgäld derför, i enlighet med hvad Kollegierna föreslagit, varder bestämd.
Efter lagen kännedom af de till detta ärende hörande handlingar jemte karta,
hafva Rikets Ständer på grund af de i den nådiga Propositionen anförda skäl och med
det vilkor, som deri blifvit nämndt, till förevarande nådiga framställning lemnat bifall.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet tillkännagifva.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Oktober 1863.
i\*o 147.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 28 Okt. 1865.
Preste-Ståndel den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 30 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:t nådiga proposition angående upplåtande af en del
utaf kronoängen Tyskhagen i Westmanlands län till byggnadsplats
för Kungs-Barkarö församlings folkskolebyggnad.
(Stats-Utskoltels Utlåtande N:o 159.)
S. A. K.
Uti Proposition till Rikets Ständer af den 3 sistlidne Juli har E. K. Maj:t behagat
i nåder meddela, hurusom Folskolestyrelsen i Kungsbarkarö församling af Westmanlands
län hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit att, till byggnadsplats och gårdstomt
för ett skolhus samt till planteringsland för lärarens behof och skolbarnens öfning
i trädgårdsskötsel, måtte få lill församlingen upplåtas 2 tunnland jord, invid lands
-
Exp editions- Tils k o lids Förslug lill underd. Skri frelse, l\:o i4 7.
5
vägen emellan Kungsbarkarö by och Kungsör, från kronoängen Tyskhagen, sorn dertill
vore särdeles välbelägen, mot förbindelse för församlingen att till arrendatoren af
samma äng, i enlighet med hvad han betingat sig, under återstående arrendetiden årligen
utgifva en lunna spannmål, hälften råg och hälften korn, för tunnlandet, men med rättighet
att derefter få jordrymden ulan afgift behålla, och hade Skolstyrelsen, för att
ådagalägga billigheten deraf, att den begärda jordrymden lemnades af kronojorden, anfört,
alt den jord, som lill en vidd af 11 tunnland 13j kappland för närvarande innehades
af församlingens komminister såsom boställe, blifvit helt ocfi hållet upplåten från
Kungsbarkarö bys mark.
Sedan öfrige vederbörande, öfver denna ansökning hörde, densamma förordat,
hade Kammar-koilegium sig i ämnet utlåtit samt, — med upplysning att kronoängen
Tyskhagen, om 43 tunnland 2j- kappland, vöre en bland de flera Strömsholms och
Kungsörs ladugårdar tillhörande lägenheter, hvaraf arrendet utgöres till Strömsholms
stuteri och hvilka, enligt Kollegii kontrakt den 28 Mars 1844, blifvit på 30 års lid, lill
midfastan år 1874 utarrenderade och nu innehades af handlanden C. A. Malmqvist,—
i underdånighet tillstyrkt ej mindre alt berörda 2 tunnland jord finge, emot den öfverenskomna
afgälden under arrendetiden, upplåtas åt församlingen, utan äfven alt, då annan
tjenlig plats för anläggning af skola icke vore alt tillgå, lägenheten, som genom
församlingens försorg borde å karla a (Ta t las och beskrifvas, för framtiden måtte utan
afgift få disponeras af församlingen;
hvarefter E, K. Majit, som vid underdånig föredragning af detta ärende i nåder
bifallit, att den begärda jordrymden af 2 tunnland må från kronoängen Tyskhagen till
Kungsbarkarö församling under återstående arrendetiden upplåtas, med vilkor att del
betingade algäldsbeloppet derför till arrendatoren af Kungsörs och Strömsholms kungsladugårdar
erlägges intill slutet af arrendetiden, eller midfastan är 1874, föreslagit Rikets
Ständer att, i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium och öfrige vederbörande
tillstyrkt, medgifva all platsen må för det uppgifna gagnande ändamålet efter arrendetidens
slut för framtiden utan särskild afgift till församlingen upplåtas;
och hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad sålunda förekommit, funnit sig
böra till denna E. K. Maj:ts nådiga framställning lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 30 Oktober 1863.
6 Expeditions-UtskoHets Förslag lill anderd. Skrifvelse, IV:o 148.
Xio 148.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Okt. 1863.
Presle-Ståndet den 31 — —
Borgare- Ståndet den .31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Nov. —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående tullbevillningen.
(Bevilln.-Utskds Belänkanden Nilis 8 och 17, Utlåt. N:o 24 samt Mern. N:ris
13, 18, 19, 22, 23 och 25.)
S. A. K.
Sedan, i följd af nådig befallning, E. K. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegium
samt General-Tullstyrelsen algifvit underdånigt utlåtande och förslag angående de förändringar
och tillägg i åtskilliga detaljbestämmelser uti nu gällande tulltaxa, hvilka på
grund af inträffade omständigheter och vunnen erfarenhet, eller för vinnande af större
enkelhet i administrationen eller lättnad i rörelsen, ansetts vara af behofvet påkallade,
har E. K. Majit uti nådig skrifvelse af den 21 November sistlidet år gifvit Rikets
Ständer tillkänna, alt ehuru åtskilliga brister i taxan kunde föranleda till en väsendtligare
omarbetning af densamma, tidpunkten dertill likväl icke funnits nu vara lämplig,
enär förberedande åtgärder redan blifvit vidtagna för öppnande af underhandlingar om
handels- och sjöfartstraktat med Frankrike, och nödig omtanke således bjöde att icke
gä underhandlingarna i förväg genom framställande af förslag till någon större reform
i nuvarande lagstiftning, hvarföre E. K. Maj:l behagat endast i nåder låta till Rikets
Ständers Bevillnings-utskolt öfverlemna Kommers-kollegii och General-Tullstyrelsens
ofvanberörda förslag för alt tjena till upplysning och ledning vid den granskning af
tulltaxan, som hos Rikets Ständer komme ait ega rum.
Beträffande den för varors införsel gällande tarif hafva ock Rikets Ständer, med
afseende å hvad E. K. Majit sålunda i nåder meddelat angående de med Frankrike inledda
traktatsförhandlingar, och enär oslridigt är att i förväg medgifua lättnader för
artiklar, som från nämnda land bit införas, kunna försvåra utverkandet af motsvarande
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse. [S:o 148. 7
fördelar för de svenska varor, sorn der afsätlas, ansett sig vid detta ärendes behandling
böra, på sätt här nedan närmare omförmäles, endast å några färre artiklar, hvilka
icke eller åtminstone mera aflägset beröra handelsförhållandena med Frankrike, besluta
nedsättning uti eller frihet från nu stadgade afgifter; äfvensom Rikets Ständer till förmån
för landets hufvudnäring funnit dels skälig belöning böra ega rum i gällande tullsats
för artikeln bränvin och sprit, och dels lämplig tull böra åsätlas en mindre del
andra nu afgiftsfria landtmannaprodukter; men för öfrigt hafva Rikets Ständer inskränkt
sig till att i allmänhet biträda de af förutnämnda embetsverk föreslagna ändringar
och tillägg i åtskilliga taxebestämmelser.
Hvad åter angår utförselstari fen, så, och då den inkomst, som af ännu qvarvarande
tullafgifter vid varors utförsel kan påräknas, är af så ringa betydenhet att den
icke bör finnas vara för Statsverket oumbärlig, — då vidare sagda afgifter icke kunna
ega något väsendtligt inflytande på blifvande underhandlingar om en handels- och sjöfartstraktat
med Frankrike, — samt då slutligen de fördelar för jordbruket, jemte pappers-,
jern- och koppartillverkningen, saint det skydd mot afverkning af ungskog, sorn
dessa tullsalser må innebära, synts ingalunda kunna uppväga den förlust samt de hinder
och olägenheter af flera slag, som från deras bibehållande äro oskiljaktiga, hafva
Rikets Ständer beslutat, att nuvarande tullafgifter skola afskaffas för alla de artiklar,
hvilka, enligt gällande utförseltarif, ännu äro med utförseltull belagda.
Jemte det Rikets Ständer härhos i underdånighet öfverlemna förslag lill tavi/
för införselslullen samt till underrättelser om hvad vid verkställighet dernj iakttagas
bör, få Rikets Ständer härigenom underdånigst redogöra för de af dem sålunda deruti
beslutade jemkningar.
Tarifen för Införseltullen.
I öfverensstämmelse med hvad Kommers-kollegium och ; General-Tullstyrelsen
hemställt, hafva Rikets Ständer ansett de under linien i form af noter nu befintliga rubriker
och hänvisningar böra ofvan linien uppflyttas, med undantag likväl af dem,
hvilka dels icke påkalla någon särskild anvisning till andra i taxan specificerade varor,
dels funnits på mer än ett ställe upptagna; varande de till sistnämnde begge kategorier
hörande rubriker och hänvisningar uti förslaget helt och hållet uteslutne, nemligen:
brvnstenar; du k tygs vä (hader; enbärsolja; etuis: fillrerstenar; flätor till hattar; flugor,
spanska; gjutslenar; jern, gjutgods, finare, såsom nålar, kors, ringar, kedjor m. m. ;
juller; kamelhår; kopiepressar; niirnbergerkram; olja, terpentin-; pennor, blyerts-; qvarnstenar;
slipstenar; talgljus; tapeter af papper; taskböcker; tennfolier: trädfrukter; talg—
sten: valten, lukt-; vaxljus; samt vicker.
Följande i nuvarande taxa icke förekommande artiklar hafva Rikets Ständer,
lika med Érnbetsverken, ansett böra i taxan uppföras med de hänvisningar det bifogade
förslaget utvisar, nemligen: absinlh; s. k. ackordion; ar ther spirituosus; albumin och
anilin; as/altrör; blytran; bobiner; bälten, strumpeband, klädnings- och armhåtlare;
cikorierot, bränd eller malen; gnllisenslen, hvil och blå; glasmästarediamanter, infattade;
knytning ar; krinoliner; madrasser; munharmonikor; natron, ättiksyrad!; oblat
och oblatskifvor; pressenningar; resonansbottnar; rigaba/sam ; rökelse.; soda, kaustik;
tagelsurrogal eller s. k. artificiell tagel samt lill stoppningsinaterial preparerad mossa;
tandpulfver; tänder, konstgjorda; verktygslådor för barn; vinstenssyra och vinsyra.
1 likhet med hvad Einbetsverken hemställt, hafva Rikets Ständer beslutat, att
råämnet asfalt bör i taxan upptagas såsom fri vid införsel.
8 Expeditions-Ulskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 148.
Embetsverken hafva i sitt omförmälda förslag bland annat upplyst, hurusom vid
tullbchandlingen af bijouterivaror, sorn vanligen inkomme i fodral eller uppfästade å
papperskarlor, dessa varor för alt särskildt vägas måste tagas ur fodralen eller lösgöras
från kartorna, hvarigenom förorsakades mycket både besvär och tidspillan, jemte det
att varan lätt toge skada eller sammanblandades och svårighet följaktligen mötte för
densammas återinpassande på sitt ställe, hvadan embetsverken ansett lämpligast att varan
vägdes tillsammans med fordrat och karta, utan afdrag af de sednares vigt, mot
det att den nu bestämda tullafgiften, 1 R:dr per skålpund, skäligen nedsatles till 75
öre; och hafva Rikets Ständer godkändt ifrågavarande förslag.
Till förekommande af tvist och osäkerhet vid tullbehandlingen af den i gällande
taxa med en tull af 18 öre per skålpund förekommande artikeln: Biscuit, arbeten
deraf, — hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Embelsverkens förslag och på
de af dem i öfrigt anförda skäl, ansett densamma lämpligen kunna hänföras till porslin
: äkta, hvitt eller enfärgad!.
Då, enligt hvad Embetsverken upplyst, med delar af konstgjorda blommor böra
förstås endast blad i bundtar, ax för sig, knoppar för sig o. s. v. utan tillsatser eller
sammanbindning, hafva Rikets Ständer, lika med Embetsverken, funnit en anmärkning
härom, på sätt bifogade förslag utvisar, böra för de under artikeln ”blommor’ förekommande
rubrikerna ”konstgjorda, af tyg; papper eller halm" och ”delar af konstgjorda
blommor” införas.
Artikeln bokbindareklol/i finnes i nu gällande taxa upplagen under linien med
hänvisning till väfnader, bomulls-, och drager en lull af 90 öre per skålpund: men
som Rikets Ständer funnit nuvarande afgift å berörda artikel alltför betungande, samt
billighet och rättvisa fordra, att detta för bokbindareyrket nödvändiga beredningsämne
måtte kunna till skäligt pris erhållas, helst en del tryckta böcker, hvilka i bundet
skick till riket införas, äro från inlörselafgift befriade, hafva Rikets Ständer för nämnda
artikel bestämt en tullsats af 20 öre per skålpund samt ansett taxerubriken böra erhålla
den lydelse förslaget utvisar.
Då, enligt hvad Embetsverken upplyst, bland sednare tidens införselsartiklar förekommit
brefkuverler, hvilka för närvarande förtullades såsom papp- och pappersarbeten,
alla slag, olackerade, mod 40 öre per skålpund, men denna afgift, i betraktande
af varans enklare beskaffenhet saint att högsta tullsatsen för papper utgör 18 öre per
skålpund, synts vara alltför dryg, hafva Rikets Ständer, i enlighet med det af Embetsverken
framställda förslag, beslutat, att nämnda artikel må i taxan införas med en tullsats
af 20 öre per skålpund.
Som, genom sammanförandet uti en gemensam rubrik af de flera tillförene specificerade
olika slagen af bränvin och sprit, svårighet uppstått att tillförlitligen utröna
införselsqvantitelerna af de särskilda sorterna och förhållandet i detta hänseende emellan
de slag, som utgöra föremål för en allmännare tillverkning inom landet, och dem,
som hufvudsakligen äro af utländsk produktion, hafva Rikets Ständer, hvilka tillika, på
sätt redan är omförmäldt, ansett den för bränvin och sprit, alla slag, nu bestämda inlorselafgift,
45 öre, erfordra någon förhöjning, ål rubriken gi i vit den förändrade
redaktion förslaget utvisar, samt bestämt införselstullen till 55 öre per skålpund
alkohol.
I öfverensstämmelse med hvad Embetsverken, pä anförda skäl, hemställt, hallinder
rubriken ”böcker” blifvit i taxan upptagen en ny artikel, s. k. Album, med en
tull af 40 öre per skålpund.
Med
E stp editions- lits kött e ts Förslag till Underd. Skrifvelse, N:o 448. 9
Med godkännande af embetsverkens förslag hafva Rikets Ständer beslutat, att
den under bokstafven C i nu gällande taxa vid rubriken ”Cacao och Caffe rn. fl."
lemnade anvisning till bokstalven K må ur taxan uteslutas.
I likhet med hvad embetsverken föreslagit, hafva, i stället för den i nu gällande
taxa såsom bufvudrubrik upptagna artikeln Dividvi eller Libidvi, till hvilken rubrik för
den svenska benämningen garfskidor hänvisning är lemnad, garfskidor blifvit upptagna
såsom bufvudrubrik, till hvilken de mera främmande benämningarne hänvisas.
Den vid rubriken ’fartyg och båtar"‘ förekommande benämningen ”utländska”)
har, på sätt embetsverken hemställt, blifvit såsom obehöflig ur taxan utesluten.
Som, enligt hvad Kommers-kollegium och General-Tull-stjrelsen meddelat, tid
efter annan en klar och genomskinlig vätska, beslående af en ringa del gummi lacca,
upplöst i ren och stark sprit, blifvit vid åtskilliga af rikets tullkamrar till tullbehandling
angifven under benämning af fernissa, saint General-Tull-stjrelsen, — efter vunnen
upplysning att en så svag gummilaccalösning icke vore i något fall användbar såsom
duglig fernissa, utan borde hänföras till ”bränvin och sprit”, som likväl genom sin
hall af upplöst gummilacca angålve origtig (för låg) alkoholshalt på prolvaren och så
lunda
borde lörtullas såsom likör, och då särskild anledning dessutom förekommit att
misstänka, det dylik vara varit ämnad alt härstädes undergå en föga kostsam omdislillering
lör harlsämnels skiljande från spriten, — å berörda förhållande lästat vederbörande
tullkamrars och inspektioners uppmärksamhet, jemte tillkännagifvande att olvanberörda
slags spritvara, som i följd al den deri upplösta harts, å profvaren angäfve en
origtig alkoholshall, borde tullbebandlas med tillämpning af anmärkningen under taxerubriken
"bränvin och sprit”; sä hafva Rikets Ständer, efter vunnen kännedom af dessa
förhållanden och i öfverensstämmelse med embetsverkens hemställan, ansett en föreskrift,
af del innehåll förslaget utvisar, böra härom i taxan inflyta.
För artikeln filar och raspar stadgar nu gällande tulltaxa en afgift af 12 öre
skålpundet; men dä Rikets Ständer ansett sig böra lill verktyg hänföra åtskilliga, enligt
nuvarande bestämmelser, med särskilda tullsatser belagda eller med hänvisning till
andra rubriker i taxan intagna, för jordbrukets och näringarnes behof oell stigande utveckling
erforderliga enklare redskap, hafva Rikets Ständer, då förstnämnda artiklar
obestridligen utgöra ett sådant högst behöfligt redskap, funnit dem böra, enligt bifogade
taxeförslag, uppföras med hänvisning till verktyg.
Den för saltad fisk intill år 1858 stadgade förtullningsgrund efter rymdmått förändrades
då till vigt; hvilket väl visat sig ändamålsenligt för de flesta slagen deraf, men icke
för sill och strömming. Del för dessa sednare förut gällande förtullningssätt per tunna var
nemligen icke allenast beqvämligare såväl för godsegaren som lullpersonalen, dä det ledde till
mindre omgång att räkna än väga hvarje till lörtullning angifvet parti, ulan medförde
älven den fördel lör varuegaren att icke, såsom förtullningssättet efter vigt, vara förenadt
med någon kostnad. På dessa skäl och då Rikets Ständer inhemtat, hurusom
en norsk tunna sill i medeltal väger omkring 2 centner 50 skålpund och hvarje finsk
tunna strömming 2 centner 40 skålpund netto, och nuvarande tull således utgör för
den förra 62j öre och för den sednare 60, hvilket, efter beräkning af 4^ kubikfot å
en tunna sill och kubikfot å en tunna strömming, skulle motsvara för den förra
14å öre och för den sednare 12j öre per kubikfot, hafva Rikets Ständer, sorn ej funnit
skiljaktiga tullsaster å dessa artiklar vara af omständigheterna påkallade, ansett
begge böra förtullas efter rymdmått samt mot lika afgift, hvilken blifvit bestämd lill
12 öre per kubikfot.
liih. till R. SL Pro t. 4862—1863. 10 Sami. 4 Afd. 42 Haft. 2
10 Expedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, J\:o 148.
Artikeln F/edrar lörtullas nu lika med del ämne, arbetad), hvaraf de bestå.
Deraf har, emigt hvad Rikets Ständer inhemta!, det förhållande inträffat, alt lor sådane
fjedrar, som varit ämnade till begagnande för jernvägsmateriel, måst, då de blifvit
särskildt till riket införda, erläggas en afgift, efter hvad för arbeladl jern eller stål
stadgadt är; men då, i män af jernvägsbygguadernas utsträckning, beholvet af all dertill
erforderlig materiel gjort sig alltmera kännbart, och den nu ifrågavarande artikeln
ej ännu lärer vid de inhemska mekaniska verkstäderna kunna med fördel eller till fullgod
beskaffenhet tillverkas, sami anläggningen och underhållet af nyssnämnda dyrbara
kommunikationsanslalter icke torde ytterligare böra betungas genom en med tull umgälder
förhöjd kostnad, hvilken endast kotnme att drabba enskilda personer eller bolag,
under det alt de af Slaten åvägabragla anläggningar af ifrågavarande slag åtnjuta tullfrihet
för alla för dess räkning inkommande dertill beböfliga materialier, inslrumenlalier
och andra effekter, hafva Rikets Ständer funnit afgiflsfrihet vid införsel af Ijedrar
lill begagnande för jernvägsmateriel böra medgifvas och stadgande derom i taxan
införas.
I enlighet med hvad embetsverken hemställt, hafva i förslaget så kallade krinolinfjedrar
blifvit intagna med hänvisning lill karkasser.
På sätt ofvan nänmdt är, hafva, lör att bereda landels hufvudnäring, jordbruket,
ett lämpligt skydd för dess produkter, älskillige, enligt nu gällande taxa, tullfria artiklar
ansetts höra ånyo beläggas med införseltullar, nemligen Fläsk med 2 R:dr 50 öre, ost
med 3 R:dr, samt, af spanmål, malet hvete och malen råg med 50 öre per centner.
Artikeln Spanmål finnes nu under en enda gemensam rubrik i taxan uppförd.
Men då af Rikets Ständers beslut om införselstull å malet hvete och malen råg nödvändigt
följer, att dessa slag af spanmål mäste specificeras, synes i sammanhang härmed
enahanda åtgärd höra vidtagas i afseende ä öfrige slag af spanmål, hvilket för
journaliseringen vid in- och utförseln vore önskligt; och har ifrågavarande taxerubrik
derföre erhållit den förändrade redaktion, sorn förslaget innehåller.
I enlighet med embetsverkens hemställan halva Rikets Ständer beslutat den förändrade
redaktion af rubriken /ormar, som laxe-förslaget utvisar.
1 afseende å artiklarne Friktionssticka!' och Friktionssvamp, hvilka ej finnas i
nuvarande tulltaxa särskilt nämnda eller kunna hänföras lill någon af de i införseltarifen
upptagna bestämmelser, ulan följaktligen bort tullbehandlas med 20 procent af värdet,
hade embetsverken, som ansett berörda varor lämpligare böra lörtullas efter vigt,
i sådant afseende föreslagit, att nämnde artiklar måtte under en ny rubiik i taxan uppföras
med en tullsats af 12 öre skålpundet; och hafva Rikets Ständer, med godkännande
af della förslag i öfrigt, ansell den främmande och jemväl mindre egentliga benämningen
höra utbytas mot den af tändstickor och tändsvamp, till hvilka för arliklarne
friklionsslickor och friktionssvamp, hänvisning är lemnad.
Dä 6asometrar utgöra eli tillbehör till arbeten eller inrättningar, hvilkas flesta
och vigligaste beståndsdelar åtnjuta tullfrihet, hafva Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med embetsverkens förslag, beslutat, att nämnda artiklar, hvilka hittills
förtullats såsom finare gjutgods af jern eller olackerade bleckslagararbete», i begge
fallen efter 25 öre skälpundet, skola i införseltarifen under benämningen gasmätare
uppföras med en tullsats af 5 procent utaf värdet.
1 afseende å artikeln Gevär, hvilka enligt gällande bestämmelser styckevis tullbehandlas,
hafva embetsverken förmält, hurusom, i de fall att geväret inkommit i särskild
dertill gjord låda, uti hvilken äfven funnits afskild» förvaringsrum för kulform,
skrufmejsel, förladdning, hagelpung, kruthorn m. m., geväret blifvit förtulladt särskildt
för sig och ladan med allt det öfriga tillhehöret såsom Etuis efter 75 öre skål
-
Expeditions-IJ(skottets Föt's/ag till underd. Skrifvelse, N:o -148. 11
pundet; och har, till afhjelpande af det obilliga i ett sådant förtullningssätt, blifvit föreslaget,
att gevär och pistoler måtte, i likhet med hvad Norska tulltaxan innehåller,
förtullas eller vigt med 40 öre per skålpund och närvarande taxerubrik utbytas mot:
Gevär, skjut- alla slag, vigten af fodraler och deri inlagda tillbehör inberäknad,
— I skålpund — 40 öre.
Då emellertid, enligt hvad Rikets Ständer varit i tillfälle inhemta, berörda tullsats
icke står i skäligt förhållande till varans medelvärde, hafva Rikets Ständer, med
godkännande af embetsverkens förslag i öfrigt, bestämdt införseltullen å ifrågavarande
artikel till 20 öre per €(.
För artikeln Glasvaror, försedda med flätning, som icke utgör varuemballage
och som nu förtullas efter 20 öre per skålpund, hafva Rikets Ständer ansett böra i
stället meddelas hänvisning för deras (ullbehandlande såsom glas.
I öfverensstämmelse med embetsverkens förslag och på de af dem anförda skäl,
hafva Rikets Ständer funnit artikeln GriJJlar af' slen böra erhålla den förändrade redaktion,
förslaget utvisar.
Ej specificerade samt lill redskap och machinerier ej hänförliga arbeten af Gultapercha
draga nu en tull af 50 öre skålpundet; men då nämnda artikel numera vunnit
ett allmännare användande inom industrien och begagnas såväl vid valten- och gasledningar
saint eldsläckningsanstalt som ock för jernvägarnes behof, hafva Rikets
Ständer ansett arbeten deraf, som för sådana ändamål till riket inkomma, höra, i likhet
med hvad för redskap och machinerier blifvit stadgadt, åtnjuta tullfrihet, och en
bestämmelse härom böra i taxan införas, på sätt förslaget innehåller.
1 anseende till den mängd olika slags Hattar, som i sednare tid tillkommit och
utgjort föremål för införsel, hafva Rikets Ständer, i enlighet med embetsverkens hemställan
beslutat den förändrade och mera förtydligade redaktion af laxerubriken Hattar,
som förslaget utvisar.
Då handtverks-Instrumenter, enligt redan i införseltarifen under linien befintlig
anteckning, tullbehandlas såsom verktyg och således draga en tull af 5 procent utaf
värdet, hafva Rikets Ständer, till beredande af fullständigare konseqvens i tu Ilbeska ttningen^
och i öfverensstämmelse med embetsverkens derom gjorda hemställan, beslutat,
att införseltullen för fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska och navigations-instrumenter,
med eller ulan fodral, alla slag, derunder inbegripna monterade optiska glas samt
barometrar och termometrar, hvilken tull, nu bestämd lill 40 öre skålpundet, i många
fall motsvarar nära 10 procent å värdet, skall nedsättas till 25 öre skålpundet.
Enligt hvad embelsverken upplyst, hade instrumentet Harmoniutn eller Fyshar*
monika, pä grund af E. K. Maj:ts nådiga Bref den 10 Juni 1859, tullbehandlats lika
med positiv; men da instrumentets värde lärer utgöra frän 300 lill 800 R:dr, och en
tullsats af endast 7 R:dr 50 öre per stycke, eller den för positiv, synts alltför låg,
helst ifrågavarande instrument dessutom i mindre landsförsamlingar begagnas i stället
för orgelverk, hafva Rikets Ständer, i likhet med embelsverken. ansett detsamma lämpligare
kunna hänföras till dessa sednare och med dem draga lika lull, eller 15 procent
af värdet; hvadan till orgelverk under rubriken: “Instrumenter, musikaliska” blifvit i
taxeförslaget tillagda orden: äfvensom Harmonium och Fysharmonika.
Den under nyssnämnda hufvudrubrik införda anmärkning: “särskildt inkommande
tillbehör fört ullas efter 15 procent å värdet,“ hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med embetsverkens hemställan, ansett böra erhålla det förtydligande och tillägg
taxeförslaget utvisar.
12 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i&8.
I enlighet med embetsverkens förslag och på de af dem anförda skäl hafva Rikets
Ständer ansett den under gjutet Jern bland artiklarne kanoner, stjcken, nickhakar,
med flera förekommande benämningen “lod" böra utbytas mot benämningen “vigter11.
Vid gjutgods till machinerier eller delar deraf, hvilket nu finnes i taxan upptaget
med hänvisning till redskap, hafva, på sätt förslaget utvisar, blifvit tillagda orden:
“till jernvägsmateriel“.
Som den nuvarande indelningen i blott tvänne kategorier, nemligen en gröfre
och en finare, af de under benämningen “gjutgods, allt annat, ej specificeradl“, uppräknade
varuartiklar, med undantag af knappar och skostift, befunnits vara icke fullt ändamålsenlig
sedan erfarenheten ådagalagt, att en del gjutna ej specificerade jerneffekter
svårligen kunnat hänföras hvarken till den gröfre eller finare afdelningen, utan att i
förra fallet komma att draga en för ringa och i det sednare få vidkännas en alltför
hög tull i förhållande till varans värde, samt då en förändring af taxeuppställningen
och tullbestämmelserna för ifrågavarande slags varor sålunda visat sig af behofvet påkallad,
hafva Rikets Ständer, som, lika med embetsverken, ansett denna förändring
lättast kunna tilivägabringas genom en ny medeltullsats, godkänt det af dem i sådant afseende
framställda förslag till redaktionsförändring och tullbeslämmelse för ifrågavarande
taxerubrik.
Enär det är af synnerlig vigt, att tillgång icke saknas, till skäligt pris, på de
under rubriken smidt eller valsadt jern uppräknade artiklarne ankare, armbultar, draggar,
hammare, raderjern, skeppsknän och smedjestäd, hafva Rikets Ständer, på det att
afgifterna derå mätte bringas i närmaste öfverensstämmelse med hvad för skeppsinventarier
och ej specificerade verktyg stadgadt är, bestämt tullsatsen å nu ifrågavarande
artiklar till 75 öre per centner eller lika med den afgift, som nu utgår lör kettingar.
I öfverensstämmelse med embetsverkens förslag och på de af dem angifna skäl
hafva lill artikeln kettingar under rubriken jern, smidt eller valsadt, blifvit tillagda orden
“kettingsstoppare och krokar".
Lika med Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen hafva Rikets Ständer
ansett den med åtskilliga andra jerneffekter under nyssnämnda rubrik : jern, smidt eller
valsadt, nu sammanförda artikel: jernväg sskenor lämpligare böra, på sätt förslaget
utvisar, såsom särskild underrubrik upptagas jemte de för skenornas användande oumbärliga
sammanbindningseffekler, såsom skarfjern, skarfbullar, med (lera, hvilkas tullbeskattning
synts vara stridande mot principen för den förstnämnda varans befrielse från
tull.
Kassakistor och sängar af smidt jern äro i nu gällande taxa ej särskilt omnämnda;
men då desamma icke gerna kunna, i anseende till sin tunga beskaffenhet,
hänföras till rubriken: “Manufaktur- och Handtverkssmide, ej specificeradt, i hvilket
fall tullafgiften för dem komme att uppgå till ett i förhållande (ill värdet alltför högt
belopp, hafva Rikets Ständer, i enlighet med embetsverkens förslag, ansett nämnda artiklar
böra i taxan intagas med en tullsats af 20 procent af värdet, eller lika med
“varor, som icke kunna hänföras under någon af de i inlörseltarifen upptagna bestämmelser;
mer eller mindre arbetade".
I öfverensstämmelse med embetsverkens förslag och på de af dem anförda skäl,
hafva, uti det i nu gällande taxa under rubriken Kläder intagna stadgande: “nya gångkläder,
äfvensom nya färdigsydda duktyg, handdukar, lakan, örongodt med flera dyvika
hushållspersedlar, omärkla eller märkta, förtullas med 50 procent förhöjning i
“den tull, som är bestämd för tyget, hvaraf klädes- eller hushållspersedeln hufvudsakligen
består," orden: "eller det ämne" blifvit tillagda näst efter ordet: “tyget“.
Eocp e dit in n s- U/s kotte ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 148. 13
Vid den under samma rubrik intagna bestämmelse rörande “oljade och fernissa“de
kläder, derunder ej inbegripna sådana, som äro öfverdragna med kautschuk eller
gultapercha“, hafva Rikets Ständer, i likhet med embetsverken, ansett föreskrift böra
i form af anmärkning inflyta att, för det fall alt hinder skulle möta för utrönande, af
hvad slags tyg oljade eller fernissade kläder äro tillverkade, de skola hänföras till “väfnader,
vaxade, andra slag“.
1 öfverensstämmelse med hvad embetsverken föreslagit, hafva Rikets Ständer, till
förebyggande af den olägenhet och verkliga våda, som vid tullbehandling af Knallhattar
för tharans utrönande uppkommit genom handterande af denna vara, ansett densamma
böra utan afdrag af askarnes vigt tullbehandlas samt afgiftsbeloppet, till undvikande af
tullförhöjning, nedsättas från det nuvarande 60 öre till 50 öre per skålpund.
Till förekommande af tvister, huruvida en knif, försedd med pennknifsblad och
andra knifhlad, hör till det ena eller andra slaget knifär hänföras, har, i likhet med
hvad embetsverken föreslagit, under rubriken lini Ivar, penn-, blifvit i lörslaget intagen
den anmärkning, att såsom pennknifvar förlullas äfven knifvar, hvari finnas pennknifsblad,
jemte andra knilblad eller redskap.
Då åtskilliga tvistefrågor rörande rätta betydelsen af den i taxan förekommande
rubriken “Koeffyreru lära hafva förekommit, samt större delen af dessa till riket inkommande
persedlar lära vara af den enkla och mindre dyrbara beskaffenhet, alt de
ej skäligen kunna draga derför bestämd tull af 3 R:dr per stycke, hafva Rikets Ständer,
i likhet med embetsverken, ansett nyssnämnda afgiftsbestämmelse höra ur taxan utgå
och ifrågavarande artiklar hänföras till “kläder11.
Enär pastellA/vVa ofta förekommer i träd infattad, till det yttre fullkomligt lika
med vanliga blyertspennor, och äfven hittills såsom de sistnämnda tullbehandlats, har,
enligt embetsverkens hemställan, en allmän föreskrift härom i taxeförslaget blifvit intagen.
1 öfverensstämmelse med embetsverkens förslag och i likhet med hvad i Norska
tulltaxan förekommer, hafva vid artikeln Krut blifvit tillagdt: “och så kallade patroner11.
I likhet med hvad embetsverken hemställt och då under sednare tid i handeln
förekommit flera nya arter af Ljus, hvilka icke ansetts kunna draga den för rubriken
“andra slag11 bestämda införseltull, hafva Rikets Ständer funnit ifrågavarande artikel
böra erhålla den förändrade redaktion förslaget utvisar.
En för pappersbrukens behof beredd vara, kallad Lump, som ej lärer kunna anses
utgöra annat än ett råämne för papperstillverkning, har, enligt embetsverkens hemställan
och på säll förslaget utvisar, blifvit under rubriken lumpor i införseltarilen upplagen.
Enär, enligt hvad embetsverken upplyst, tvister ofia förekommit rörande tullbehandlingen
af läderremmar, hvilka uppgifvits vara ämnade att begagnas i machinerier,
har jemlikt embetsverkens hemställan, till förtydligande af taxans mening i berörda hänseende
under rubriken Läderarbeten blifvit införd en anmärkning af det innehåll förslaget
utvisar.
Jemte det Rikets Ständer, enligt hvad ofvan är nämndt, ansett artikeln Madrasser
böra under särskild rubrik i taxan uppföras med hänvisning lill sängkläder, så, och
efter det embetsverken upplyst, hurusom, då madrasser numera ofta inkomme med en
träram, deri fjedrar eller ressärer vore öfver hela ytan inpassade, och fyllningen blott
utgjordes af ett tunnare lager tagel ofvanpå, den för sängkläder gällande luilbehandlingsgrund
efter öfvertygel skulle blifva alltför betungande, har under rubriken madrasser
blifvit i förslaget tillagd en anmärkning af det innehåll, att, när dessa persedlar äro
försedda med ramar och fjedrar, de skola tullbehandlas såsom varor i taxan ej nämnda,
arbetade.
14 Expedilions-Utskattets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o i48.
Under rubriken Mattor finnas nu endast upptagna tvänne slag, nemligen af strå
eller rötter; men då äfven mattor af nära likartade ämnen lära förekomma och någon
tullbestämmelse för dem icke är gifven, hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad embetsverken
hemställt, ansett nämnda rubrik böra erhålla följande förändrade redaktion:
“Mattor af spån, strå eller rötter, vass eller säf“ ; hvarjemte, och då bastmattor, äfvensom
säckar, (vilda med varor, äro fria, samt ofvannämnda slags mattor, hvilka ombord
å fartyg användas till lastens skyddande, synts böra åtnjuta samma förmån, en föreskrift
härom blifvit, på sätt förslaget utvisar, under nämnda rubrik intagen.
1 öfverensstämmelse med embetsverkens förslag och på de af dem anförda skäl,
hafva vid den under artikeln “Metaller, sammansatta, andra slag, gjutna, smidda eller
pressade" förekommande rubriken “förgylda, försilfrade eller plälerade" blifvit tillagda
orden: “eller med så kallad guldfernissa öfverstrukna.“
Nattsäckar och Kappsäckar äro i taxan upptagna under en särskild rubrik med
en tullsats af 40 öre per skålpund, hvaremot hattfodral af läder tullbehandlas såsom
sadelmakare-arbeten, ej specificerade, andra slag, med 50 öre per skålpund. Men då
dessa tre varuartiklar synts böra draga lika tull, helst de alla äro föremål för sadelmakeritillverkning,
har, på sätt embetsverken föreslagit, till ofvannämnde taxerubrik tillagts
benämningen “Hattfodral"; hvarjemte, och då en stor del af dessa effekter, genom
de oftast till dem använda jern eller trädställningar samt metallbeslag, erhålla ökad
vigt, hvilken 1856 års tullkomiterade funnit för kappsäckar uppgå ända till 20 skålpund
stycket och deröfver, och hvarå nuvarande tullsats 40 öre skålpundet således utgör 8
R:dr stycket, Rikets Ständer ansett en betydligare tullnedsättning vara af behofvet påkallad,
hvadan tullsalsen å nu ifrågavarande artiklar blifvit bestämd till 20 öre per
skålpund.
För Nät, alla slag, hvilka nu förtullas lika med det Garn, hvaraf de äro gjorda,
med tillägg af 50 procent, har tilläggsafgiften ansetts kunna nedsättas till hälften och
blifvit bestämd lill 25 procent.
Beträffande artikeln Oljor, som i gällande taxa hänföras under de två hufvudrubrikerna
feta och flygtiga, hvilka begge sorter hemta sitt ursprung från den lefvande
naturen, hafva Rikets Ständer inhemtat, att i allmänna förbrukningen förekommer ännu
ett slags oljor, som äro produkter af destination och antingen åstadkommas genom jordvärmens
inverkan på träd och andia vextämnen, begrafna under jordytan, d v. s. äro
utan undantag fossila, eller ock framställas genom torr destillation eller konstgjord uppvärmning
utaf stenkol, brunkol, ved, torf m. m. men alla hafva karakleren af flygtiga
samt ega enahanda beståndsdelar, kol och väte, som vanlig lysgas; och hafva Rikets
Ständer, (ill följd af sålunda vunna upplysningar, ansett de under rubriken flygtiga oljor
upptagna slag böra erhålla den förändrade redaktion taxeförslaget utvisar; hvarjemte
Rikets Ständer funnit de under nyssanförda rubrik omnämnda “nativa eller råa“
slagen höra åtnjuta tullfrihet vid införsel, och för de “genom rectificering renade slagen"
bestämt en tullsats af 2 öre per skålpund.
Sedan jemväl blifvit upplyst att en på sednare tiden i handeln förekommande
belysningsvätska, äfvensom sä kallad kamfin, utgjorde lösningar af terpentinolja i sprit,
har genom en vid artikeln oljor införd anmärkning blifvit stadgadt, att belysningsvätska
som är sammansatt af flygtig olja och sprit, skall förtullas lika med de genom rektificering
renade flvgliga fossila eller mineral-, och genom torr destillation framställda oljor;
hvarjemte dermed öfverensstämmande hänvisning ansetts böra under bokslafven K
intagas för kamfin.
Likaledes hafva kokade oljor, lill förekommande af tvister rörande deras tullbehandling,
ansetts böra i taxeförslaget upptagas med hänvisning till Fernissa.
Expeditions-Utskottets Förslag: till underd. Skrifvelse, N:o 148.
15
Enär terpentin är ett råämne och närmast jemförlig med harts, som drager 1
öre lull per skålpund, samt terpentinolja utgör ett material lör näringarne, särdeles
målarehandleringen, och skäligen icke bör vara belastad med sä hög tull som den nuvarande,
har tullen å terpentin blifvit bestämd till 1 öre samt å terpentinolja och ter
pentinspiritus
till 3 öre skålpundet.
En i handeln gängse varuartikel Takpapper, som, enligt hvad embetsverken upplyst,
till sin egenskap lärer vara jemförlig med de i taxan under rubriken Papper specificerade
slagen "lörhydnings- och press-11 har under nämnda rubrik och i sammanhang
med sistnämnda 2:ne slags papper blifvit i taxan inlagen såsom tullfri; hvarjemte,
enligt embelsverkens hemställan, blifvit i slutet af laxebestämmelserna rörande papper
införda följande tillägg:
“med tryckta linier; tullbehandlas såsom tryckpapper.
“linieradt för hand eller machin, drager samma tull som papperet/1
Kommers kollegium och Generaltullstyrelsen, som förmält, hurusom för varuarli
keln
Peppar, alla slag, åsatt en lull af 11 öre per skålpund, ett visst tharaaldrag vore
bestämdt, dock endast i de fall, när varan förvarades i bal eller i fat af lätt eller tungt
trä, hvaremot dä densamma inkomme på glasflaskor, såsom förhållandet vore med cayennepeppar,
thoran hvarje gäng mäste särskildt utrönas, hvilket ej utan svårighet läte sig
göra, hafva under sådana förhållanden ansett lämpligast, om förlullningen af delta slags peppar
skedde utan afdrag af flaskornas vigt men likväl ulan nedsättning i nuvarande redan
lörul låga tullbestämmelse; Och har, enligt embelsverkens hemställan, ett stadgande
härom, af det innehåll förslaget utvisar, blifvit under rubriken “peppar*' infördt.
Då armband af glasperlof, försedda med plaller eller knäppen af glas, esomoftast
lära angifvas lill förtullning med yrkande af deras tullbehandling eller 40 öre per skålpund
eller den tullsats, som för dylika perlor är bestämd, men ifrågavarande artiklar
utgöra ett fullständigt arbete, samt deras tullbehandling såsom bijouteri-arbeten ansetts
öfverensstämma med taxeanvisningen under ”Pertoi, oäkta, infattade med andra ämnen
än guld och sillver", har under nämnda taxeanvisning blifvit inlördl ett stadgande
härom, på sätt förslaget utvisar.
Då Citronskal, torra, enligt nu gällande taxa draga en tull af 6 öre per skålpund,
har, i öfverensstämmelse härmed, den nu med 7 öre skålpundet utgående afgiflen
å Pumeraaslrnoppar och skal blifvit nedsatt till (5 öre.
I alseende ä artikeln Porslin hafva Rikets Ständer, som under afvaktan på resultatet
af de blifvande traktatsunderhandlingarne med Frankrike, ansett sig, beträffande
de under nämnda rubrik förekommande 2:ne slag af äkta porslin, icke nu böra derå
bestämma några förändrade tullsatser, likväl, hvad vidkommer oäkta porslin icke funnit
något hinder för vidtagande af nödiga förändringar; och då, på grund af erhållna upplysningar,
den inhemska porslinstillverkningen äfven med något lägre inlörsela 1'giIler än
de nuvarande bör kunna uthärda täflan med den utländska, hafva tullsatserna å de under
oäkta porslin förekommande särskilda rubriker blifvit nedsatta, för ’’hvilt eller enfärgadi,
men omåladt’’ frän 5 till 4 öre skålpundet ä ’’talrickar” och från 10 till 8 öre
ä ”andra pjeser”, samt för ”måladt eller tryckt’’ porslin från 10 till 8 öre ä ”talrickar”
och från 18 till 15 öre ä ”andra pjeser.”
Till närmare förtydligande af rubriken potatismjöl eller malen potatis har uti en
tillagd anmärkning blifvit föreskrifvet, att sådan, genom rifning och vattenpågjutning,
utaf potatis erhållen stärkelse, som sedermera genom krossning och siktning blifvit försatt
i injölform, bör tullbehandlas elter hvad taxan bestämmer lör rubriken stärkelse.
Beträffande laxerubrikeu redskap ork maskinerier, eller delar deraf, ej specificerade,
hafva Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen anfört, hurusom med den
16 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4£8.
i gällande taxa under denna rubrik intagna förklaring åsyftats dels att undanrödja all
villrådighet derom, att med ifrågavarande redskap och maskinerier afsåges de, som erfordrades
för fabriker och jordbruk, dels att förebygga, att den för berörda artiklar
stadgade tullfrihet skulle kunna utsträckas äfven till sådana enklare redskap, som i
mängd tillverkades inom landet, t. ex. liar, plogar, spadar med flera; men att deraf
den följd inträffat, att de enklare redskapen, äfvensom maskindelar, då de möjligen
särskildt för sig kunnat användas, blifvit hänförda i vissa läll till ”manufaktur och
handtverkssmide" med införseltull al 15 öre för skålpundet, och i andra åter till ”slöjdvaror,
i taxan ej nämnda”, för hvilka införseltullen är bestämd till 20 procent af värdet,
äfvensom att båda dessa tullsatser vid tillämpningen åstadkommit missnöje och
klagomål, såsom alltför betungande för de industriela yrken, till hvilkas bedrifvande importörerne
ansett effekterna såsom nödvändighetsartiklar; hvarföre och då, i samma
mån ett lands slöjd- och jordbruksindustri ginge framåt och vunne dess fullkomligare
utveckling, i följd hvaraf produkterna hänvisades till täflan med utlandets, dessa näringar
äfven vore i behof af alt, för så lindrigt pris som möjligt, kunna från främmande
länder tillegna sig de nyare uppfinningar, genom hvilka redskapen för produktionen
vunne större ändamålsenlighet, de omlörmälda embetsverken, som ansett den
tullsats, hvilken efter år 1854 varit för de under särskild rubrik verktyg ”för slöjderna
och handtverkerierna”, ej specificerade, med 5 procent af värdet bestämd, kunna, såsom
hillig och väl afpassad, utsträckas äfven lill de artiklar, som för jordbruksnäringen
utgöra behöfliga arbetsmedel, helst flera bland de enklare landtbruksredskapen med allt
skäl vore alt betrakta såsom verktyg, i underdånighet föreslagit:
a) ali sistnämnda rubrik ”verktyg” måtte i taxan erhålla följande lydelse:
"Verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, ej specificerade R:dr 100 r:mt 5 R:dr”;
b) att artiklarne liar, sky/lar, skaror och spadar, hvilka nu äro i noter under linien
upptagna med hänvisning till ”jern: manufaktur- och handtverkssmide, ej specificeradt’’,
måtte, ehvad de äro försedda med skaft eller ej, likasom yxor, i larifen uppföras
till behandling såsom verktyg”;
c) att till enahanda tullbehandling mätte hänvisas skräddaresaxar samt trädgårds- och
ullsaxar, nu till särskildt drygare afgift upptagna;
d) alt till afhjelpande af den oegentlighet, som nu mötte derigenom, att de för sågblad
och sågbladsämnen bestämda tullsatser möjligen kunde i verkligheten öfverstiga
hvad sorn belöper för sagar, försedda med skaft, hvilka redan vore till ”verktyg”
hänförda, alla dessa effekter mätte till sistnämnde taxerubrik hänvisas;
e) att likaledes murare- och målareborstar, om hvilkas hänförlighet antingen till ”borstbindare-arbeten’’
eller till särskildt i taxan upptagna ”penslar”, tvekan hittills förekommit,
måtte, äfvensom penslarne, till ”verktyg” hänföras:
f) att den under tulllaxerubriken "redskap och maskinerier” vid sednaste riksdag införda
ofvanberörda anmärkning, måtte alldeles uteslutas; samt
g) att nyssnämnde rubrik således måtte, utan inskränkning, erhålla följande lydelse:
’’Redskap och maskinerier eller delar deraf, ej specificerade, till begagnande vid fabriker,
eller handtverk eller för jordbruket fria"
Rikets Ständer, som godkänt det af embetsverken framställda förslag till redaktion
af taxerubriken ”verktyg” och hänvisning lill nämnda rubrik af här ofvan uppräknade
artiklar, hafva, med biträdande i öfrigt jemväl af embetsverkens förslag angående
rubriken ”redskap och maskinerier”, ansett att, i likhet med hvad vid fjedrar blifvit
bestämdt, till nämnda rubrik bör näst efter ”jordbruket” tilläggas orden : samt för
jernvägarnes behof.”
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o '144. 17
DS af rör och rottingar lära förekomma åtskilliga arbeten, såsom spröte» till
paraplyslällningar, klufven och hyflad rotling till krinoliner m. m., hvilka ej finnas i taxan
upptagna och ej heller torde kunna hänföras till korgmakare-arbeten eller andra
der specificerade artiklar, har, enligt embetsverkens hemställan, under rubriken ”Rör:
rottingar, vass och andra slag, blifvit i taxan intagen en ny bestämmelse af den lydelse
lörslaget utvisar och med en tullsats af 15 öre per skålpund.
Derjemte och på de skäl embetsverken anfört, hafva Rikets Ständer, som funnit
sådana rör, som inkomma såsom underbäddning för skeppsladdningar, böra vara vid
införsel från (ullafgift befriade, ansett ett stadgande härom böra enligt bifogade förslag
i taxan upptagas.
I likhet med hvad embetsverken föreslagit, hafva Rikets Ständer ansett den uti
noten pag. 34 af nu gällande taxa förekommande rubriken ”siktduk af metall” böra förändras
till ”siktduk af sammansatt metall”: hvarjemte följande artiklar blifvit, med hänvisning
för tullbehandlingen, under samma rubrik upptagna, nemligen :
”Siktduk af jern; se Manufaktursmide”,
„ af koppar; se Koppar, andra helfärdiga arbeten”.
„ af stål; se Stålarbeten”,
,, af annat material; se Väfnader.”
Sköldpadd, arbetad, drager nu en tull af 5 R:dr per skålpund; men, för alt underlätta
den lofliga införseln af denna lätt smuggelbara vara, har nämnda afgift blifvit
nedsatt till 2 R:dr per skålpund.
Då, enligt hvad embetsverken upplyst, smink och sminkflor vanligen inkomma
utbredda på papper, tyg, porslin eller glas, samt nu draga en tull af 65 öre per skålpund
af varans vigt, men denna ej kan utrönas med mindre än att varan afskiljes från
det ämne, hvarå den är fästad, hvilket ej kan verkställas ulan att densamma mer eller
mindre skadas, hafva Rikets Ständer ansett lämpligast, om denna vara, i likhet med
hvad för pomada och åtskilliga andra varuartiklar är bestämdt, förtullades utan afdrag
i vigten för del vidfästade ämnet, mot det att en skälig tullnedsältning medgåfves; och
har stadgande härom blifvit i förslaget inlaget och tullsatsen bestämd till 50 öre per
skålpund.
Till den under rubriken spetsar, uddar och blonder förekommande benämningen
silkes- och linne- hafva, enligt embetsverkens förslag och på af dem anförda skäl,
blifvit tillagda orden: ”med eller utan blandning af annat ämne.”
Likaledes har, i likhet med hvad embetsverken föreslagit, en i taxan ej omnämnd
artikel: ”Sprutor, brand-, med tillbehör” blifvit under sådan rubrik derstädes intagen;
hvaremot afgiflen å dessa artiklar, hvilken embetsverken ansett böra bestämmas till 10
procent af värdet, blifvit, med afseende såväl å dessa redskaps sammansatta beskaffenhet
sorn ock å deras gagn för det allmänna, af Rikets Ständer bestämd till endast 5
procent.
In försela fgi flen för säckar, nya, tomma, bestämmes enligt nu gällande taxa efter
den för väfnaden, med 10 procent förhöjning; men då behofvet af dessa artiklar är i
ständigt stigande och afgiflen för del å dem nedlagda enkla sömnadsarbete synts alltför
hög, har tilläggsafgilten blifvit nedsatt till hälften, eller 5 procent.
Då en närmare bestämmelse rörande tullbehandlingen af tafvelramar för fotografier
funnits vara behöflig, hafva Rikets Ständer, i enlighet med hvad embetsverken föreslagit,
beslutat följande tillägg under hufvudrubriken tafvelramar:
”lör fotografier, af papp, ensamt eller med sammanbindning af glas; se papparbeten, olackerade,
,, „ af bronseradt papp; se papparbeten, lackerade.”
Bill. till li. St. Brot. 1862 f 1863. 10 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 3
18
Fxp adit, i arts- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 148.
Såsom eli l’öi L_j cili^ande af tion under rubriken Tobak, arbetad, förekommande
benämningen: ”spunnen eller negerhead”, har, enligt embelsverkens förslag, med uteslutande
a!' ordet ”negerhead”, men med lullsatsens bibehållande, blifvit tillagdt: ”hopvriden
eller pressad."
Dä utom den i taxan med hänvisning till tullbehandling såsom strängar omnämnda
”jern-, stål- och messingstråd lill instrumenter”, äfven tråd af koppar lärer användas
till strängar, bar, enligt embelsverkens förslag, sådan träd blifvit, jemte de
förut uppräknade slagen, i taxan inlagen; äfvensom efter benämningen ”träd, linne-”,
blifvit tillagd en rubrik af följande lydelse:
”tråd af silke, bomull eller lin, öfverspunnen med guld, silfver eller annan metall; se
Gulddragare-ai beten.”
Fanérskifvor draga nu hälften af den lidi, som är bestämd för snickare-arbeten
af samma träslag, ulan ali något maximum för dessa skifvors tjocklek är föreskrifvet,
men då en sådan föreskrift visat sig vara af behofvet påkallad, har den rörande tullbehandlingen
af fanérskifvor i nuvarande taxa under artikeln trävaror införda bestämmelse
blifvit, enligt embelsverkens hemställan, utbytt mot en till lydelsen så förändrad,
som det bifogade taxeförslaget utvisar.
Då tangentskifvor af elfenben till så kallade klaviaturer enligt gällande bestämmelser
tullbehandlas såsom oarbeladt ben, och följaktligen äro tullfria, hafva Rikets
Ständer, som ansett de till enahanda ändamål ämnade tangentslifvgrna af så kalladt
ebenhols med samma skäl böra vara från införselafgift befriade, låtit, i enlighet med
embelsverkens förslag, i taxan upptaga desamma under rubriken trävaror såsom
tullfria.
I enlighet med hvad embetsverken föreslagit och på af dem anförda skäl har
dea nuvarande rubriken ”Urband” och ”Urkedjor” blifvit såsom obehöflig ur taxan
utesluten.
Med afseende å den i förhållande till varuvärdet dryga afgift af 25 öre per
skålpund, hvarmed Vudd, andra slag än silkesvadd, för närvarande är belagd, bar tullsatsen
å nämnda artikel blifvit bestämd till 10 öre skålpundet.
Enär tulltaxan i afseende på vagnar och åkdon, utom medgifven tullfrihet för
sådana synbart brukade, som af resande för eget bebol medföras, eller som blifvit ur
riket bevisligen utförda, endasf innehåller 2:ne tullbeslämmelser, nemligen 87 R:dr 50
öre för tvåbjuliga samt droskor, trillor och slädar, samt 100 R:dr för öfriga slag, har
deraf blifvit en följd, att äfven nya arbetsfordon och lastvagnar varit underkastade
enahanda tullafgifler, ehuru dessa, vid jemförelse mellan de förstnämndas och de sednare
artiklarnes beskaffenhet och värde, mäste anses vara obilligt höga. Vid sådant
förhållande och då införseln af dylika tor landtbruk och näringar behöfliga redskap icke
borde försväras eller omöjliggöras genom höga tullsatser, hafva embetsverken föreslagit,
ali sistnämnda slags vagnar mätte under en ny rubrik upptagas med tullsats al 10
R:dr stycket.
jemte det Rikets Ständer godkänt det af embetsverken framställda förslag om
intagande i taxan al den nya rubriken arbetsfordon och lastvagnar, hafva Rikets Ständer
ansett in försel algi flen derå böra bestämmas till endast 5 Rdr Runt; äfvensom tullen
å tvåbjuliga åkdon saint å droskor, trillor och slädar blifvit nedsatt till 20 R:dr
stycket.
Den för vatten, mineral-, med 15 öre per kanna utgående tullsats har, i betraktande
al denna artikels behöflighet inom medicinen, blifvit nedsatt till 10 öre
kannan.
Exp oditio ns- U Iska t le Is Förslag till underd. Skri frelse, N:n 148.
19
Billigt hvild embetsverken upplyst, har ibland införselartiklar under sednare
åren förekommit en under benämningen af vattenglas, utgörande en lösning al kiselsyra
i kali eller natron, hvilken användes till indränkning af sten, öfverstrykning af
kalköfverdrag och färgning på murar m. ui., och hvilken artikel af embetsverken ansetts
böra i taxan upptagas med en tullsats af 20 procent å värdet eller lika med hvad
för sista rubriken i taxan stadgadt är.
Jemte det nämnda artikel blifvit, på sätt embetsverken hemställt, i förslaget intagen,
har, i betraktande af dess användning, densamma ansetts icke böra uuderkastas
högre afgift än 5 procent å värdet.
1 enlighet med hvad embetsverken föreslagit och på al’ dem anförda skäl, hafva
vid de under väfnader, halfsiden- förekommande benämningarne ”felb och plys” blifvit
tillagda orden ”äfvensom filtar.”
Bland de under afdelningen ylleväfnad upptagna effekterna ”filtar och mattor”
lärer, enligt hvad embetsverken upplyst, förekomma dels dubbla och kantade filtar, vanligen
kallade resfiltar och äfven använda till sängtäcken, dels ock så kallade maskinfiltar,
rundväfda, hvilka tvänne sistnämnda varuartiklar af embetsverken ansetts icke
vara att tullbehandla såsom filtar och mattor, utan böra hänföras, de förre till ”kläder”
med 50 procent förhöjning i lullafgiften för tvget, och de sednare till delar af
”redskap och maskinerier”, och följaktligen fria från tull.
Beträffande artikeln maskinjilt hafva Rikets Ständer till alla delar godkänt embetsverkens
förslag; hvaremot och då vidkommande ofvannämnda s. k. resfiltar, sådana
äfven användas lill sängtäcken, och någon förhöjning i afgiften för vålnaden, hvaraf
filten består, lika litet bör ifrågakomma som för artikeln sängkläder, Rikets Ständer
ansett att till rubriken ”filtar och mattor” under ylleväfnad endast bort tilläggas: ”derunder
inbegripne kantade resfiltar”.
I enlighet med hvad embetsverken hemställt, hafva Rikets Ständer, som ansett
att från den allmänna lullbestämmelsen, 50 öre per skålpund för hår- och lagelvälöader,
undanlag bör ega rum för näthärsfi/l, hvilken användes till samma ändamål som
förhydningspapper, låtit i taxeförslaget införa stadgande härom.
Dä vid lulibehandlingen af en del jern- och andra metall-arbeten olika åsigt egt
rum om rälta förståndet af det i taxan vid vissa sådana artiklar förekommande ordet:
”poleradi”, har, till undvikande af tvister i sådant hänseende, blifvit i slutet af införseltarifen,
på sätt embetsverken hemställt, härom införd erforderlig förklaring.
Underrättelserna vid Tulltaxan,
Sorn genom Kongl. Förordningen den 21 Januari 1855, angående hvad vid verkställigheten
af den nya stadgan om mått och vigt bör iakttagas, blifvit föreskrifvet, att
berörda stadga i allmänhet skulle med innevarande års ingång vinna lull tillämpning,
samt nödigt är att den färtygsafgifl, som enligt 4 § skall under namn af lastpenningar
erläggas med 40 öre för hvarje läst, förändras till hvad den bör utgöra för nuvarande
nyliisl; har, dä denna sednare i det närmaste motsvaras af lf komniers-läsl, afgiften
bestämts till 70 öre för hvarje riyläsl och nämnde § 4 i öfrigt erhållit den förändrade
lydelse förslaget utvisar.
Dä Rikets Ständer beslutat att alla utförselalgifter skola upphöra, har, till följd
häraf, hela den nuvarande 7 § i taxeunderrätlelserna, all ”inkomna och lill inrikes för
-
20 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, I\':o /4-8.
brukning disponerade utländska varor kunna till utrikes ort tullfritt åter utföras”, blifvit
ur förslaget utesluten; äfvensom de i 3 och 11 §§ gifna föreskrifter, i den förra
att ”varor, sorn med främmande fartyg utföras icke äro underkastade andra eller högre
afgilter, än om de med svenska lärtyg utftirås’', samt i 11 §, eller blifvande 10 §
att ’’på hvart och ett inlastningsställe erlägges tull för hvad lastad! blifvit”, ansetts
böra utgå, likasom hvad i öfrigt uti sistnämnda § förekommer derom, att afgift ej behöfver
erläggas för mera än som ”lastas”.
Sedan genom nådig Kungörelse den 22 sistlidne Maj blifvit stadgadt, att all luIIstämpling
af varor, som från utrikes ort inkomma, skall från och med år 1864 upphöra,
blifva de i § 6 förekommande orden: ”och öfvervara alla stämplingar i packhusen”
i saknad af all tillämpning och lära således böra utgå; äfvensom, tiil följd af E.
K. Maj:ts nådiga Kungörelse al den 13 Juni 1862, om upphörande af svenska fabriksoch
handtverksvarors stämpling, 3:dje inom. i nuvarande 10 § blir öfverflödigt och bör
uteslutas.
Nuvarande 12 § innefattar stadganden, rörande de provisionsqvanliteter, som,
afsedda för förbrukning om skeppsbord under den lid ett fartyg lossar eller lastar, äro
befriade från tull, men denna § har, i enlighet med hvad embetsverken hemställt och
på grund af de utaf dem anförda skäl, erhållit den förändrade lydelse, som § 11 i
förslaget utvisar.
Rikets Ständer hafva visserligen icke förbisett att tulltaxan ännu i flera andra
hänseenden är i behof af väsendtliga förbättringar; men dä en mera djupgående granskning
af författningen, för att icke gå miste om den öfverenstämmelse imellan dess särskilda
delar, som i all lagstiftning är af nöden, förutsätter mångfaldiga detaljutredningar,
för hvilkas åstadkommande Rikets Ständer sakna tillfälle, hafva Rikets Ständer velat
i underdånighet anhålla, alt E. K. Majit behagade, efter föregången utredning af
sakkunnige män, till Rikets näst sammanträdande Ständer i nåder aflemna förslag till
ny tulltaxa, deruti, med iakttagande af erforderlig enkelhet och konseqvens i afseende
på uppställningen, införseltullarne för de fabrikater, som utgöra föremål för inhemsk
industri, må föreslås till sådana belopp, att de å ena sidan icke kunna lemna den svenske
producenten tillfälle att skörda oskälig vinst på öfrige medborgares bekostnad, men
å den andra göra det för honom möjligt, att med användande af omtanke och flit fördelaktigt
bestå i konkurrensen med främmande, i afseende å klimat, läge och kapitaltillgång,
mera lyckligt lottade länders industri-idkare; och torde, enär hos Rikets Ständer
fråga blifvit väckt om förändradt förtullningssält af artikeln bränvin, så att denna
vara blefve vid dess införtullande uppmätt och profvad enligt samma grunder och pä
samma sätt sorn för den inhemska tillverkningen deraf är stadgadt, E. K. Majit läckas
jemväl i nåder meddela föreskrift att i sammanhang med utarbetandet at nytt tulltaxeförslag
bör tillses, huruvida en sådan förändring i 1111 för bränvins i n fört 11 lin ing gällande
förfaringssätt lämpligen må kunna vidtagas; hemställande Rikets Ständer derjemte
att det oftaåberopade här i underdånighet bilagda förslaget lill ’’tarif för införseltullen”
och till ”underrättelser om hvad vid dess verkställighet iakttagas bör” måtte
vinna nådig fastställelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 November 1863.
Förslag till Tulltaxa. 21
JPiirslug lill Tullla&tM*
Tarif för liiförselstullen.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Absinth; hänföres under likör.
Accordion; hänföres till Slöjdvaror af sammansatta ämnen.
Aeter spirituosus eller s. k. Hoffmans droppar; tullbehand-
las efter hvad taxan stadgar för art. Bränvin och Sprit.
Affall; se Spillning.
Affall vid klädesberedning; se Stoft.
Agat, oarbetad
Fri.
arbetad, oinfattad
1 skålp.
1
50
infattad med guld eller silfver, väges med
infattningen och förtullas såsom den;
infattad med andra ämnen, tullbehandlas
såsom Bijouterivaror.
Aiguilletter; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Alabaster, oarbetad
Fri.
arbetad, ej specificerad:
hvit
1 skålp.
—
60
andra slag
1 skålp.
—
30
Albumin eller Anilin; hänföres under kemiskt-tekniska pre-
parater.
Aloe'; hänföres under Apotheksvaror.
Alun, alla slag
Fri
Ambra
Fri.
Angelika
Fri.
Anis
1 skålp.
—
1 7
22
Förslag till Tulltaxa.
Antimonium crudum, eller spetsglans och regulus ....
Apelsiner
Apotheksvaror, alla i taxan ej specificerade, enkla eller sammansatta,
till införsel af apothekare eller dem, som
erhållit Sundhetskollegii tillstånd att med sådana varor
idka handel, eller, efter Sundhetskollegii, Vetenskapsakademiens
eller vederbörande Universitetsfakultets
hörande, af vetenskapsmän till begagnande för vetenskapliga
ändamål, eller ock, efter Kommerskollegii
pröfning, af näringsidkare, som styrka sig hafva behof
af dylika varor för åstadkommande af sina tillverkningar
Argentan eller Nysilfver; liänföres under Metaller, sammansatta.
Arkitektoniska arbeten; se Bildhuggeri-arbeten.
Årrak; se Bränvin.
Arsenik, till införsel af Apothekare och, efter erhållet tillstånd
af Kommerskollegium, för fabriksinrättningar
Asfalt
Asfaltfilt; känföres under Papper, förhydnings-, press- och
tak-.
Asfaltrör; hänföras till Redskap och Machinerier.
Aska, rå, af träd eller andra vegetabilier
pott-, vällad eller oraffinerad, äfvensom raffinerad
eller kalcinerad
koppar-; se Kopparskrot,
tenn- och bly-; se Tennaska.
Askar och Dosor tullbehaudlas lika med det ämne, arbetad
t, hvaraf de bestå;
af sammansatta eller såsom arbetade ej
specificerade ämnen
Assa foetida (Dyfvelsträck); liänföres under Apotheksvaror.
Auripigment; hänföres under Färger, ej specificerade.
Balsam, kopaive-, peruviansk och annan nativ (flaskornas
vigt inbegripen)
Band:
Silkessammets-
Siden
Halfsiden-
Anm. Ingen skilnad i tullafgiften göres, om uti halfsidenband
silket utgör blott en ringa beståndsdel.
andra slag, derunder inbegripna sådana, äfven af silke,
hvari kautschuk, gutta percha eller likartade ämnen
ingå
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införselstull.
Riksmynt.
JR: dr
Fria.
— 2
Fri.
Fri.
;l
Fri.
75
Förslag till Tulltaxa.
23
Qvantitetför
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Bark, alla ej specificerade slag
Fri
Barometrar; se Instrumenter, fysiska m. fl.
Bast och Bastrep
Fria.
Bastmattor
Fria.
Beck och Beckolja
Fria.
Bayerskt eller Tyrolerbeck; hänlöres under Harts.
Ben:
oarbetadt, alla slag, derunder inbegripna tangentskif-
vor till s. k. Klaviaturer, klufvet, spjelkadt och
sågadt ben samt förmalda ben eller s. k. benmjöl.
Fritt.
arbetad t:
Elfen- och Hvalrösständer
1 skålp.
1
50
andra slag
1 skålp.
—
40
Benspån; hän föres under Spillning.
Bensvart, Benkol eller Bister
1 Centner
1
50
Berberisrötter
Fria-
Bernsten, rå och oarbetad
Fri.
arbetad, oinfattad
1 skålp.
1
50
infattad med Guld eller Silfver, väges
med infattningen och förtullas såsom
den;
infattad med andra ämnen, tullbehandlas
såsom Bijouterivaror.
Bijouterivaror af annat ämne än guld och silfver, enkla
eller sammansatta, såsom armband, bröstnålar, kedjor,
kors, ringar, sigiller, spännen, urhakar m. m. . . .
1 skålp.
—
75
Anni. Afdrag i vigten göres ej för fodraler, hvari Bijouteri-
varor inkomma, eller för kartor, hvarå de äro uppfästade.
Bildhuggeriarbeten, som utgöra konstnärsarbeten ....
Fria.
andra slag och arkitektoniska arbeten af ämne, hvil-
ket, såsom arbetadt, ej är i taxan specificeradt .
1 skålp.
—
25
Bin i kupor
Fria.
Biscuit, arbeten deraf; hänföras till Porslin, äkta: kvitt
eller enfärgadt.
Bister; se Bensvart.
Blauholtz; hänföres till Färgträd.
Bleckslag ar e-arbeten, ej specificerade:
olackerade
1 skålp.
—
25
lackerade
1 skålp.
—
40
Blod, kreaturs-, alla slag
Fritt.
Blodiglar
Fria.
Blommor, naturliga
Fria.
konstgjorda, af tyg, papper eller halm ....
1 skålp.
22
50
24
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Blommor, delar af konstgjorda blommor . . ....
1 skålp.
R:dr
7
öre
50
Anm. Med »delar af konstgjorda blommor» förstås endast
blad i bundtar, ax för sig, knoppar för sig o. s. v. utan
tillsatser eller sammanbindning.
Blomster, torkade
Blomsterlökar
Blonder; se Spetsar.
Bly:
oarbetadt, i tackor eller rullar
Fria
Fria
Fritt
arbetadt, ej specificeradt:
omåladt och olackeradt
1 skålp.
5
måladt. eller lackeradt
1 skålp.
—
20
Blyerts
Bly er tspennor:
timmermans-
1 skålp.
Fri
15
andra slag
1 skålp.
—
50
Blyglete; se Glete.
Blysocker
1 skålp.
—
3
Blytran; bänföres under kemiskt-tekniska preparater.
Blår, hamp- och lin-
1 kanna.
Fria
Bläck, skrif-
—
50
Bläckpulver eller Substans
1 skålp.
—
15
Bobiner; hänföras till Redskap och Machinerier, eller de-  lar deraf.
Bokbindarecloth, eller klistrad och pressad bomullsväfnad;
se Väfnader, bomulls-.
Bokguld; se Guld.
Boksilfver; sc Silfver.
Bokstafs-stämplar samt Boktryck och Stilar
1 skålp.
10
förslitna och obrukbara eller s. k. Stilskrot ....
1 skålp.
Fria
10
Bok- och Koppartrycksvärta
—
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata
Bomull
Borax
1 skålp.
Fri.
Fri.
4
Boraxsyradt Natron eller Tinkal
Fritt.
Borst; hänföres till Hår, andra slag.
Borstbindare-arbeten :
med infattning af opoleradt eller måladt träd eller jern
1 skålp.
25
med infattning af poleradt eller lackeradt träd . . .
1 skålp.
—
50
med infattning af ben, horn eller andra ämnen . . .
1 skålp.
1
murare- och målareborstar; hänföras till verktyg.
Bouillon de poche
1 skålp.
Fri.
120
Bresilja
Förslag till Tulltaxa. 25
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Bresilja; hänföres under Färger och Färgningsämnen, ej
specificerade.
Britannia-metall; hänföres under Metaller, sammansatta.
Broderade arbeten draga lika tull med det tyg, hvarå bro-
deriet är anbragt, med följande tillägg:
af 20 procent för broderadt alngods, såsom gardins-
tyger, klädningstyger, m. m.
af 50 procent för fullfärdiga, broderade persedlar eller
delar deraf, såsom sbawlar och dukar, kragar, rem-
sor, slöjor, manchetter, färdiggjorda eller i väder
tillklippta klädningar m. m.; samt
af 100 procent för med guld eller silfver broderade
tyger eller persedlar.
Broderduk, Marle och Stramalj:
af silke
1 skålp.
6
—
af silke med tillsats af annat material
1 skålp.
3
—
af ull
1 skålp.
1
25
af papper
1 skålp.
—
18
andra slag, enkla eller blandade
1 skålp.
1
—
Anni. Påbörjade eller halffärdiga tapisseriarbeten förtullas lika
med duken, hvara de äro anbragta, med tillägg af 20 procent.
Brodermonster
1 skålp.
—
20
Brom; hänföres under metaller, sammansatta.
Bronzpulver; hänföres under Metaller, sammansatta, arbe-
tade, andra slag.
Brunetter; se Plommon.
Brunsten
Fri.
Bränvin och Sprit:
af säd, potates eller andra jordfrukter
1 <£i alkok.
—
55
af annan frukt:
konjak
—
55
andra slag
1 alkoh.
—
55
af ris: arrack
1 M alkoh.
—
55
al socker: rumm
1 <H alkoh.
—
55
Amu. Finnes varan försatt med socker eller annat främmande
ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves origtigt å prof-
varen, erlägges tull såsom för Likör.
Bröd, alla slag
Fritt.
Buskar
Fria.
Buteljer; so Glas.
Bålar; se Fartyg.
Bäfvergäll; hänföres under Apotheksvoror.
Bih. lill It. St. Pral. 1802—1863, 10 Sami. I Afd. 12 Haft. 4
26
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Bälten, Strumpeband, Klädnings- och Ärmhållare m. fl. dy-
lika persedlar tullbehandlas efter hvad taxan bestäm-
mer för art. Hängslen.
Bär, ej specificerade; se Frukter.
Bärsaft, med tillsats af socker och sprit; hän föres under
Likör.
utan sådan tillsats; hänföres till Cider.
Böcker :
på främmande språk tryckta; lexica, deri något främ-
mande språk ingår; samt not- och ritböcker . . .
Fria.
på svenska språket tryckta biblar, gifna till svenska
bibelsällskapet
Fria.
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta, då
de reklameras af författaren eller förläggaren, eller
då två besigtningsman, af hvilka minst den ene bör
vara boktryckare, intyga att böckerna äro i Sverige
tryckta
Fria
på svenska språket i Finland tryckta och af finske
undersåter författade  ...
Fria.
andra på svenska språket tryckta
1 skålp.
—
15
med inbundet, rent eller linieradt papper draga lika
tull som papperet med tillägg af 50 procent.
s. k. album
1 skålp.
—
40
Bönor, alla slag
Fria.
Bössor; se Gevär.
Cassia Fistula; hänföres under Apotbeksvaror.
Cassia Lignea; se Kanel.
Cement
Fritt.
Chagrinskinn; hänföres under hudar och skinn, ej Pels-
verk, beredda.
Champignoner; hänföras under Svampar.
Cheniller; hänföras under Gulddragare- och Snörmakare-
arbeten.
Chocolad
1 skålp.
—
30
Chrystalli tartari; se Yinsten.
Cider; tullbehandlas lika med Vin.
Cigarrer; se Tobak.
Cigarretter; hänföras under Tobak, karfvad.
Cikorierot
1 skålp.
—
2
Cikorierot:
bränd eller malen, hänföres till hvad under rubriken
Kafle är bestämdt för alla till kaffesurrogat använd-
bara brända vexter.
Förslag till Tulltaxn.
27
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Cinders; se Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; hänföras under
menter, matematiska.
Citroner
1 skålp.
—
6
Citronsaft
1 kanna.
—
16
Citronsalt eller kristalliserad Citronsyra
1 skålp.
—
35
Citronskal, torra
1 skålp.
—
6
Coakes; se Stenkol.
Cremor tartari; hänföres under Vinsten.
Curcuma, Gurkmeja; hänföres under Färger och Färgnings-
ämnen, ej specificerade.
Dadlar
1 skålp.
—
15
Deglar; hänföras till Redskap och Machinerier.
Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom Ornamenter,
ej specificerade, tullbehandlas lika med det ämne, ar-
betadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Desman; se Muskus.
Dividvi eller Libidvi; se Garfskidor.
Dosor; se Askar.
Drakblod; hänföres under Färger och Färgningsämnen, ej
specificerade.
Dref
Fritt.
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 12 fots
längd sönderhugget tågvirke .... *
Fritt.
Dricka:
porter
1 kanna.
—
40
öl och andra slag
1 kanna.
i —
20
Dun, alla slag
Fritt.
Dyfvelsträck; hänföres under Apothcksvaror.
Ekollon; se Knapergall.
Elfenben; so Ben.
Emalj; i massa
Fri.
Enbär
Fria.
Enbärsmos; hänföres under Apotheksvaror.
Essenser; se Oljor, flygtiga.
Estamper; se Kopparstick.
Etuis, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, så-
som arbetade, ej specificerade ämnen
1 skålp.
—
75
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Fartyg och Båtar med tillbehör
Fria.
Fayence; se Porslin.
Fenlcol
1 skålp.
—
i (
•28
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
InlÖrselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Fernissa
1 skålp.
R:dr
öre
10
Anm. s. k. Fernissa af Sprit med en obetydlig tillsats af harts
tullbehandlas under tillämpning af hvad taxan stadgar för
art. Bränvin och Sprit.
Fikon
1 skålp.
7
Filar; hänföras under Verktyg.
Fingerborgar och Syringar af andra ämnen än guld och
silfver
1 skålp.
40
Fisk:
färsk
saltad eller inlagd:
anjovis, sardeller och tkonfisb .......
1 skålp.
Fri.
25
lax
1 centner
1
10
sill
1 kub.-fot
-—
12
strömming
1 kub.-fot
—
12
all annan
1 centner
—
75
torr eller rökt:
gråsidor eller sej
1 centner
1
25
lax och ål
1 centner
6
—
långor och torsk, med derunder inbegripne rot-  schel', samt klipp-, stock- och platt- eller
bredfisk
1 centner
1
50
andra slag
1 centner
2
50
Fiskben; se Ben.
Fiskskinn, oberedda eller beredda
Fria
Fjedrar:
till begagnande för jernvägsmateriel
Fria}
s. k. krinolin-, öfverkladda, omspunna eller omväfda;
se Karkasser.
ur-; hänföras till delar af ur, ej specificerade,
andra slag, ej specificerade, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Fjäder, osprit ad . , . .
spritad
1 skålp.
Fri.
15
Fjäll, hvalfisk-, eller Ossa Sepiae
Fria.
Flaskfoder förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå.
Anm. Flaskorna med deras innehåll förtullas särskildt.
Flintor, huggna, utom agat
Fria
Flintsten,
Flottholz; hänföres under Korkbark.
Fri.
Förslag till Tulltaxa.
29
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Flyttsaker:
reseförnödenbeter, al egaren sjelf medförda, då. de
af vederbörande tullkammare eller tullinspektion
finnas ej öfverstiga hans behof under resan . .
Fria.
inkomna för sådana Svenske undersåters räkning,
som varit å utrikes ort bosatte, så framt de vid
införseln finnas gamla och brukade samt, på sär-
skild anmälan hos General-Tullstyrelsen, pröfvas
ej öl vers tiga egarens behof
Fria.
öfriga inkommande gamla och brukade husgeråds-
eller andra lösörepersedlar (hvilkas införsel, älven
såsom nya, ej genom denna taxa är i allmänhet
medgifven tullfritt eller emot lägre tull, än högst
10 procent af värdet, då sådan förtullniugsgrund
bör tillämpas), när de vid införseln, på särskild
anmälan bos tullkammare eller tulldistriktche-
fer, vid 300 R:dr Riksmynts värde eller derun-
der, samt hos General-Tullstyrelsen, då värdet
öfverskjuter 300 R:dr Riksmynt, pröfvas icke
öfverstiga egarens behof
R:dr 100 Runt
10
Flädermos och saft; hänföres under Apotheksvaror.
Fläsk
1 centner
2
50
Fnöske, bered t
Fritt.
Fogellim; hänföres under Lim, andra slag.
Foglar. lefvande
Fria.
slagtade; hänföras under Kött.
preparerade till naturalie-samlingar; hänföras till
naturalier.
Folier, tenn-, eller Stanniol
1 skålp.
—
15
Formar, af jernbleck eller annat ämne för sockerbruken,
tryck- och pappersformar, äfvensom formar, som
begagnas till pastellage-arbeten; hänföras till Red-
skap och Machinerier.
Fosfor
1 skålp.
—
15
Fransar; so Gulddragare- och Snörmakare-arbeton.
Friktions stickor och Friktionssvamp; se Tändstickor och
Tändsvamp.
Frukter och Bär, ej specificerade:
friska
1 centner
—
50
inlagda i bränvin eller ättika
1 skålp.
—
30
torra. . ■ •
1 skålp
—
6
insyltade; hänföras under Konfityrer.
30
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Fr ö :
kanarie-
1 skålp.
—
4
andra slag
Fria
Fyrverkeri-arbeten
1 skålp.
—
25
Fållar; hänföras under Hudar och Skinn, Pelsverk.
Färger och Färgning sämnen:
blvhvitt, zinkhvitt och kremzerhvitt
1 skålp.
—
5
kochenilj
1 skålp.
—
35
indigo
1 skålp.
—
9
spanskgröna .
1 skålp.
—
8
Anni. Nämnda färger med olja eller annorledes beredda, må
införas mot den för råämnet stadgade tull.
andra slag ej specificerade, oberedda eller beredda .
Fria.
Färglådor, med färger och annat tillbehör, äfvensom fär-
ger i musslor, glas o. s. v
1 skålp.
—
35
Anm. Afdrag i vigten göres ej för lådan, musslan, glaset eller
annat tillbehör.
Färgmossa, alla slag
Fri.
Färgträd, helt och oraspadt, alla slag, samt andra till färg-
ning användbara, oberedda vexter och vextdelar, i
taxan ej specificerade
Fritt.
Galangarot; hänföres under Apotheksvaror.
Gallipot; hänföres under Harts.
Gallizensten, hvit och blå; tullbehandlas såsom Vitriol,
andra slag.
Gallmeja
Fri.
Galläpplen
Fria
Galoner; so Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Gardiner, rull-, af bomulls-, linne- eller hampväfnad, må-
lade eller tryckta
1 skålp.
—
40
Garfskidor
Fria.
Garn:
bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å
bobiner:
ofärgad t
1 skålp.
—
12
färgadt eller tryckt, alla slag
1 skålp.
—
20
Anm. I händelse hos vederbörande tulltjensteman villrådighet
uppstår, huruvida icke en under benämning af dubbleradt
bomullsgarn angifven vara rätteligen bör till bomullstråd
hänföras, åligger godsegaren, såsom vilkor för tillgodonju-
tande af de för dubbleradt bomullsgarn stadgade lägre tull-
umgälder, med sakkunnige personers, efter besigtning å god-
set, afgilna betyg styrka, att varan utgör garn af sist-
nämnda beskaffenhet.
Förslag till Tulltaxa.
31
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Garn:
kamel- och ull-, alla slag:
ofärgad t
1 skålp.
—
15
färgadt eller blekt, s. k. brillantgarn derunder
inbegripet . .
1 skålp.
—
20
linne-:
ofärgadt och oblekt
1 skålp.
—
25
lärgadt eller blekt
1 skålp.
—
40
segel- och bind-
1 skålp.
—
10
al vegetabilier (gräsgarn); förtullas lika med segel-
och bindgarn.
Anm. För garn, dubbleradt af till färg och råämne olika garn-
sorter, hvilka hvar för sig draga olika tull, beräknas in-
förselstullen, utan hänsigt till den större eller mindre an-
del, hvarmed den ena eller andra garnsorten deri ingår,
efter den högre afgiftsbestämmelsen.
Gasmätare
5
Gaude; hänföres till Färger, ej specificerade.
Gelatine; se Lim.
Gelé; hänföres till Konfityrer.
Genéver; hänföres under Bränvin.
Gentianarot; hänföres under Apotheksvaror.
Gevär, skjut-, alla slag, vigten af fodraler och deri inlagde
tillbehör inberäknad
1 skålp.
—
20
Gips
Fri.
Gipsarbeten, ej specificerade
1 skålp.
—
25
Gipssten
Fri.
Glas;
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, äfvensom apo-
thekare-ståndkärl med inbränd signatur .
1 centner
—
75
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, på hvilka va-
ror inkomma, och som icke, enligt särskildt stad-
gande i taxan, inbegripas uti vigten för tullbe-
räkningen
Fria.
fönster-, alla slag
1 skålp
—
4
kemiska
Fria.
ljuskron-
1 skålp.
—
12
optiska, lösa och oinfattade
1 skålp.
—
25
patent- och glastak pannor
Fria.
spegel-:
rå och oslipade eller s. k. glasämnen ....
1 skålp.
—
3
slipade ofolierade
1 skålp.
—
8
folierade
1 skålp.
—
18
32
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Glas :
ur-
1 skålp.
—
40
andra slag, karafiner ock pressade eller slipade fla-
skor derunder inbegripna
1 skålp.
—
20
Glasflusser:
oslipade samt slipade, men oinfattade
1 skålp.
—
60
infattade med guld eller silfver, vägas med in-
fattningen och förtullas såsom den.
infattade med andra ämnen, tullbehandlas såsom
Bijouteri-varor.
Glasgalla
Fri.
Glasmästare-diamanter, infattade; se Verktyg.
Glasskärf eller Krasglas
Fritt.
Glasvaror, försedda med flätning, sorn icke utgöra varuem-
ballage; se Glas.
Glasögon, lorgnetter och andra monterade optiska glas; se
Instrumenter, optiska m. fl.
Glaubersalt; se Salt.
Glete eller Glitt, alla slag ,
1 skålp.
—
2
Glober
Fria.
Glycyrrhiza; se Lakritsrot.
Grains d’Avignon; hänföras till Färger, ej specificerade.
Gr arnaner; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Granatäpplen; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Granatäppleskal
Fria.
Grifflar af sten, infattade eller oinfattade
Fria.
Gryn: af Spanmål; se Spanmål.
1 skålp.
ris- äfvensom rismjöl
—
2
andra slag
1 skålp.
—
4
Gräs, ej specificeradt, oarbetadt
1 skålp.
Fritt.
färgadt, trensadt eller upprispadt
—
3
Gräsmattor och Gräsrep
vria.
Grönsaker, friska
1 centner
—
bo
inlagda i bränvin eller ättika
1 skålp.
—
30
torkade
1 skålp.
—
6
Guano
Fritt
Guld, oarbetadt
Fritt.
arbetaät
1 ort
—
50
bok-, äkta
1 ort
—
4
oäkta
1 ort
—
1
Anm. Yigten för pappersbladen, mellan hvilka guldet lig-
ger, inberäknas
musiv-, puder- eller unsen-
1 ort
—
2
spinn-; se Tråd.
Gulddra
-
Förslag till Tulltaxa.
33
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Gulddragare-arbeten af guld eller silfver:
kantiljer och paljetter:
äkta eller halfäkta
1 ort
R:dr
öre
6
oäkta
1 ort
—
2
fransar, galoDer, gramaner, snören och andra ej spe-  cificerade:
äkta eller halfäkta
1 ort
16
oäkta
1 ort
—
8
Guldtyg; hänföres under Väfnader, siden-.
Gummi, alla slag, ej specificerad!
1 skålp.
_
1
Gummi elasticum; se Kautschuk.
Gummi gutta; hänföres under Färger, ej specificerade.
Gutta percha, oarbetad eller i skifvor utvalsad
arbeten deraf:
vattenlednings- och gasrör, buffers samt sprut-  slangar
Fri.
Fria
andra slag, ej specificerade och sorn ej äro hän-  förliga till Redskap och Machinerier eller de-  lar deraf
1 skålp.
50
Gördelmakare-arbeten; hänföras under Metaller, samman-  satta, arbetade.
Hagel
1 skålp.
3
Halm
Halsduksvalkar
1 skålp.
Fri.
1
Hammarjilt; tullbehandlas såsom Filtar af ylle under art.
Väfnader
Hampa, ohäcklad och häcklad
Handskar, alla slag
1 skålp.
Fri.
3
Handskskinn, tillskurna till handskar
1 skålp.
1
50
Handtverkeri-varor, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Harmonium eller Fysharmonika; se Instrumentm’, musika-  liska.
Harpoes; tullbehandlas såsom Harts.
Harts
1 skålp.
1
Hattar:
af siden eller halfsiden eller äfven af annat tyg eller
ämne, då de äro monterade med blommor, ply-  mer eller spetsar o. s. v.
1 stycke
4
Anm. Utgöres monteringen ensamt af Band, hänföras de till
nästföljande bestämmelse,
af ull, hår, filt eller leib, färdiga eller halffärdiga,
med band eller tyg monterade hattar, som ej äro
af hel- eller halfsiden, samt s. k. mekanik- eller
klapphattar, med eller utan fodral
1 stycke
2
Bih. till B. St. Pral. 1862—-1863, 10 Sami. 1 Afd. 12 Haft.
5
34
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tul Iber åk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Hattar:
af halm eller strå, s. k. Panama-hattar samt helt
och hållet omonterade fruntimmers- och barn-
hattar al andra ämnen än hel- och halfsiden. .
1 stycke
1
50
andra slag, såsom af spån, rötter eller blad; vax-
duks-, vaxtafts- och oljade hattar eller s. k. syd-
vestar m. fl.
1 stycke
—
40
Anm. Aro hattarne sammansatta af flera materialier, förtullas
de efter det ämne, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Hattflätor af halm eller strå samt öfriga halmarbeten, ej
specificerade
1 skålp.
1
50
Hattfoder och Hattkullar af siden eller annan väfnad, i för-
ening med annat material
1 skålp.
1
50
Hattformar och Hattstommar, med eller utan styfning, tull-
behandlas lika med det ämne, arbetadt, hvartill de
närmast kunna hänföras.
1 skålp.
—
4
Horn:
oarbetadt eller raspadt
Fritt
arbetadt:
platter
Fria.
skifvor till lyktor m. m
1 skålp.
—
20
knappar, med eller utan fernissning
1 skålp.
—
40
andra slag
1 skålp.
1
—
Hudar och Skinn:
ej hänförliga till pelsverk:
oberedda:
torra, osaltade och obestrukna
1 centner
2
50
saltade eller bestrukna
1 centner
1
25
våtsaltade och andra slag
Fria.
beredda:
sulläder och bindsulläder samt hvitgarfvade (alu-
nerade), äfvensom sämskade hudar och skinn
1 skålp.
—
25
pergaments-, färgade, pressade och tryckta skinn,
saffian, alla slag, äfvensom finare skinn för
tillverkning af handskar och etui-arbeten . .
1 skålp.
—
75
andra slag, derunder inbegripna lackerade hudar
och skinn
1 skålp.
—
40
pelsverk:
beredda och oberedda:
get-, ren- och skjälskinn
1 skålp.
—
10
får- och lammskinn:
grå krimska samt äkta svarta kalmuck- . .
1 skålp.
—
40
andra slag , ,
1 skålp.
—
15
Förslag till Tulltaxd
35
Qvantitet för
Införselstull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Hudar och Skinn:
björn-, jerf- eller filfras-, kanin-, lo-, räf-, sjupp-
ocli vargskinn
1 skålp.
—
25
andra slag
1 skålp.
1
—
hopsydda, äfvensom fullfärdiga porsedlar med pels-
verk till öfvertyg, såsom skinnpelsar, muffar,
boas, m. m., förtullas lika mod pelsverket, hvaraf
de bestå, med tillägg af 50 procent.
Humle •
Fri.
Hummer
Fri.
Husblås; se Lim.
Hvalraf eller Spermaceti
Fri.
Hållrot; hänföres under Apotheksvaror.
Hår, häst-, eller Tagel
1 skålp.
—
8
andra slag, ej specificerade
Fria.
Hår- eller Tagelarbeten, med eller utan infattning och lås
1 skålp.
4
—
Häktor, Hakar och Iiyskjor
1 skålp.
—
50
Hängslen eller delar deraf:
af siden eller halfsiden
1 skålp.
2
25
andra slag
1 skålp.
—
75
Anm. För spännen och ringar medgifves icke något afdrag
i vigten.
Hö
Fritt.
Indigo; se Färger.
Ingefära:
1 skålp.
torr
—
7
syltad
1 skålp.
—
40
Insekter; hänföras under Naturalier.
Instrumenter:
fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska och naviga-
tions-, med eller utan fodral, alla slag, derunder
inbegripna monterade optiska glas samt baro-
1 skålp.
25
metrar och termometrar .
—
handtverks-; tullbehandla^ såsom Verktyg, ej speci-  ficerade.
musikaliska:
flöjter, klarinetter och oboer .
1 stycke
—
75
gitarrer och lutor
1 stycke
2
—
violer
1 stycke
1
—
violonceller och kontrabasar
1 stycke
4
50
valdhorn och trumpeter .
1 stycke
3
—
post- och signalhorn
1 stycke
1
—
trummor och pukor
1 stycke
3
50
klaver och positiv
1 stycke
7
36
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tull beräk-
ningen.
Riksmynt.
Ridr
öre
Instrumenter:
harpor
1 stycke.
15
—
fortepianon: tafflar samt stående s. k. kabinetts-
flyglar
1 stycke.
60
—
flygel-
1 stycke.
120
—
speldosor
1 skålp.
1
50
Attin. Utgöres infattningen af Guld, Silfver eller sköldpadd,
tullbehandlas hela dosan såsom arbeten af nämnda slag.
orgelverk, äfvensom harmonium och Fysharmo-
nika
15
—
musikaliska:
ej specificerade, förtullas lika med sådana bland
ofvan uppräknade, hvarmed de närmast kunna
jemföras.
Anm. a) Högst 2:ne stråkar, munstycken och så vidare må
få åtfölja vid instrumentets förtullning. De öfriga, äfvensom
särskildt inkommande tillbehör till instrumenter, förtullas
efter 15 procent af värdet.
b) Instrumenter, hvilka genom deras mindre dimensio-
ner och beskaffenhet i öfrigt synbarligen endast utgöra
leksaker, hänföras till art. Leksaker.
Inventarier, skepps-:
nya, ej specificerade, icke hänförliga till husgeråds-
saker eller beklädnadspersedlar
R:dr 100 R:mt
5
brukade å förolyckade eller sjöskadade utläudska fartyg
Fria.
Ipecacuanha; hänföres under Apotheksvaror.
Ister, alla slag
Fritt.
Jalappa; hänföres under Apotheksyaror.
Jern:
gjutet:
tack- och barlast samt kasserade kanoner, bom-
ber mörsare och kulor
Fria.
bomber och kulor, champlunerade till visst mått
och renfilade, kanoner, stycken, nickhakar och
mörsare, stämplade och borrade, samt finare
och gröfre lavetter
1 centner
1
25
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostäm-
plade och oborrade, samt hällar, vigter och
lödjor
1 centner
—
50
grytor, pannor, kittlar, kakelugnar, spisar och
kabysser, gallerverk samt dertill apterade
stolpar och ledstänger, äfvensom slussportar
1 centner
1
Förslag till Tulltaxa.
37
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Jern: gjutet.
gjutgods, allt annat, ej specificeradt:
till jernvägsmateriel samt till machinerier
eller delar deraf; tullbehandlas såsom Red-  skap och Machinerier.
gröfre:
1 skålp.
3
a) axlar, halanser, mortlar, pressjern, stryk-  jern, tappar m. m
b) eldställshållare, fotskrapor, hänglås, kaffe-  q var nar, kopiepressar, paraplyställ, spott-  lådor m. m
1 skålp.
12
finare:
a) basreliefs, blomstervasar, byster, frukt-  skålar, korgar, lampor, ljusstakar, medal-  jonger, pappershållare, presenter brickor,
rökelsekar, urställningar m. m., med eller
utan målning eller lackering
1 skålp.
25
b) armband, kedjor, kors, nålar, ringar m.
m., tullbehandlas såsom Bijouterivaror,
knappar, olaclterade eller lackerade ....
1 skålp.
6
skostift
1 skålp.
—
3
smidt eller valsadt:
ankare
1 centner
75
kettingar, kettingsstoppare och krokar ....
1 centner
—
75
kedjor med länkjernet under samt till och med
0,2 tums diameter
1 centner
5
armbultar, draggar, hammare, roderjern, skepps-  knän och smedjestäd
1 centner
75
stång-, platt-, band-, bult-, galler- och sänk-  smide, rundt eller kantigt, knipp- och fyr-  kant-, samt skär- och klippjern, äfvensom
smältstycken
Fria
jernvägsskenor med tillhörande skarfjern, skarf-  bultar, muttrar och railspik .......
Fria.
kassakistor och sängar
20
plåtar, förtente och oförtentc
Fria,.
skostift, klippt eller skuren •
1 skålp.
—
5
spik af 1,6 tunis längd och deröfver ....
1 centner
1
50
all annan spik samt allt annat, manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt:
poleradt eller lackeradt
1 skålp.
25
andra slag med eller utan bestrykning . .
1 skålp.
—
15
38
Förslag till Tulltaxa.
Jern:
pläteradt; se Metaller, sammansatta
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt
Jerntråd; se Tråd.
Jord, polér-
Juveler, oinfattade och infattade
Jäst, alla slag
Kaffe
brändt och alla till kaffesurrogat användbara, brända
vexter
Kakao
Kakel, alla slag •
Kalk, osläckt och släckt .
Kalksten
Kalmus-, hänföres till Apothcksvaror.
Kamfer, oraffinerad och raffinerad
Kamfin; tullbehandlades lika med de genom rectificering
renade flygtiga, fossila eller mineral- och genom torr
destination framställda oljor.
Kanel, Kanelknopp och Cassia Lignea
Kantarider-, hänföras noder Apotheksvaror.
Kantiljer; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Kappsäckar; se Nattsäckar.
Kapris
Kardborrar och Stråkardor
Kardemummor
Kardor och Kardläder hänföras till Redskap och Machinerier,
ej specificerade, eller delar deraf.
Karduan; se Saffian under Art. hudar och skinn.
Karkasser och Karkassband
Karmin; hänföres under Färger, ej specificerade.
Karott; se Tobak.
Kartor
Kastander
Kautschuk:
oarbetad
•
arbeten deraf, ej specificerade och som ej äro
hänförliga till Redskap och Machinerier, eller
delar deraf
Kaviar
Kedior till innanverk i ur; se Ur, delar deraf.
Kemiskt-tekniska preparater ej specificerade
för medicinska behof; hänföras till Apotheksvaror, ej
specificerade
Qvantitet för
Införselstull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
.
Fritt
Fri
Fria
Fri
öre
1 skålp.
—
10
1 skålp.
—
15
1 skålp.
—
10
1 skålp.
—
•2
Fri
Fri
1 skålp.
—
25
1 skålp.
—
30
1 skålp.
Fria
25
1 skålp.
'
40
1 skålp.
Fria
50
1 skålp.
6
Fri
1 skålp.
50
1 skålp.
—
60
R:dr 100R:mt
5
Förslag till Tulltaxa,
39
Kimrök
Kinabark och Kinarot; hänföras under Apotheksvaror
Kitt; hänföres till blyhvitt under art. Färger och Färg
ni
ngsäm nen
Kli, alla slag
Klinker-, hänföras under Tegel.
Klorkalk
Klorsyradt Kali', hänföres under salt, medicinskt.
Kläder, ej specificerade:
nya gångkläder, äfvensom nya färdigsydda duktyg,
handdukar, lakan, örongodt m. fl. dylika hushållspersedlar,
omärkta eller märkta, förtullas
med 50 procents förhöjning i den tull, som är
bestämd för tyget eller det ämne, hvaraf klädeseller
hushållspersedeln hufvudsakligen består.
Anm. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tullbeberäkningen
; men uppstår svårighet att bestämma hufvudbestandsdelen,
tages till beräkningsgrund det material, som
drager högsta tullafgift.
för kläder eller delar deraf, som åro försedda med
guld eller silfverbroderier eller galoner, eller
med fransar, spetsar eller blonder, förhöjes tullafgiften
med 100 procent i den för tyget bestämda.
för oljade eller fernissade kläder, derunder ej inbegripna
sådana, som äro öfverdragna med kautschuk
eller gutta percha, beräknas tullafgiften
efter hvad för tyget är bestämdt, utan förhöjning.
Anm. Möter i något fall hinder för utrönande af hvad slags
tyg oljade eller fernissade kläder äro tillverkade, hänföras
de till Väfnader, vaxade, andra slag.
kläder, som utgöras af knutna eller stickade eller på
strumpstol tillverkade persedlar, såsom hufvor,
tröjor, underkläder m. m., äfven om dessa äro
färdigsydda, försedda med knappar och band o.
s. v. förtullas, utan förhöjning, efter hvad för
art. Strumpor och Strumpstolsarbeten är
bestämdt.
gångkläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när de
äro synbart brukade eller, af egarne sjelfva medförda,
pröfvas icke öfverstiga deras personliga
behof
Qvantitet för
Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr
Fritt
-
Fria.
40
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Klöfvar; hänföras under Horn, oarbetadt.
Knallhattar, askarnes vigt inberäknad
1 skålp.
—
50
Knapergall och Ekollon, malen och omalen
Fri.
Knappar, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej speci-
ficerade ämnen
1 skålp.
—
60
Anm. Då knappar af Glas, Horn, Metall, Perlemor eller Sten-
kol icke annorlunda äro af sammansatta ämnen tillverkade,
än att öglan är (»likartad, bora de förtullas på sätt taxan
stadgar för det ämne, arbetadt, hvaraf sjelfva knapparne
äro förfärdigade.
Knif var:
rak-, med eller utan fodral
1 skålp.
—
50
penn-
1 skålp.
1
12
Anm. Såsom pennknifvar förtullas äfven knifvar, Iivari finnas
pennknifsblad jemte andra knifblad eller redskap.
tälj-, sjömans- eller gröfre arbets-
1 skålp.
—
15
bords- och andra slag, ej specificerade, samt gafflar:
med skaft af silfver, pläter, ebenholz, elfenben
1 skålp.
1
—
med skaft af andra ämnen
1 skålp.
—
25
Knytningar; hänföras till Strnmpstolsarbeten
Koboltrnalm och metall
Fri.
Kochenilj; se Färger.
Koeffyrer tullbehandlas i likhet med hvad för kläder är
föreskrifvet.
Kol, träd-
Fria.
Kolsyradt Natron; se Soda.
Kompasser; hänföras under Instrumenter, navigations- m. fl.
Konfityrer
1 skålp.
—
40
Konjak; se Bränvin.
Konserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl förvarade
ätbara varor
1 skålp.
—
50
Kopal; hänföres under Gummi, alla slag, ej specificerade.
Koppar:
rå eller garad
Fri.
smidd, valsad eller gjuten:
plåtar och andra ämnen för bearbetning . . .
Fria.
bleck och spik till fartygs förhydning ....
Fria.
andra helfärdiga arbeten, opolerade
1 skålp.
—
20
polerade
1 skålp.
—
50
Kopparnickel
Fri.
Kopparrök; hänföres under Vitriol, andra slag.
Kopparskrot eller gammal koppar, endast användbar till
omsmältning, samt kopparaska
Fri.
Koppar
-
Förslag till Tulltaxa.
41
Qvantitet för:
Införselstull.
Tullberäk- !
ningen.
Riksmynt.
I
R:dr ;
öre
Kopparstick, Estamper och Lithografiska arbeten, sorn utgöra
tillbehör till tryckta verk
Fria
andra slag, oinfattade
1 skålp. |
*18
infattade; se Tafvelramar.
Koppartrycksvärta; se Boksvärta.
Koppartråd; so Tråd.
Koraller, äkta, oarbetade
Fria.
arbetade, oinfattade
1 skålp.
1
sol
infattade med guld eller silfver,
i
vägas med infattningen och för-
!
i
tullas såsom den.
!
infattade med andra ämnen, tull-
behandlas såsom Bi jouteri varor.
Korf; hänföres under Metwurst.
Korgar och Korgmakarearbeten:
af oskalade qvistar och spån
1 skålp.
4
af skalade, men oklufna qvistar
1 skålp.
25
af klufvet vide eller strå, rör och andra finare slag
1 skålp.
1
12
Koriander
1 skålp.
—
5
Korinter
1 skålp.
—
9
Korkar, skurna, utan beslag, äfvensom korksulor ....
1 skålp.
—
15
med beslag
1 skålp.
—
50
Korkbark
Fri.
Kort, Spel-
.
1 gross.
18
—
Anm. Om hvad i afseende å korten vidare är att iakttaga,
innan dc till egaren utlemnas, är särskildt stadgadt.
Kransögon; hänföras under Apotheksvaror.
Kreatur, alla slag
Fria
Krinoliner, förfärdigade af fjedrar, med tråd eller garn om-
spunna eller omväfda och sammanhållna genom vid-
sydda band, förtullas såsom „Kläder“ af baud; äro
■ ■ i : ■
\
de af tyg, försedda med fjedrar, tullbehandlas de
såsom „Kläder“ af det tyg, hvaraf krinolinen består.
Kristallarbeten; hänföras under Glas, andra slag.
Krita, hvit, och Kritsten, omalen
Fri-
malen
1 centner
—
20
röd och svart
1 skålp.
-
2
pastellkrita
1 skålp.
.
10
infattad; tullbehandlas såsom Blyertspennor.
Krokar, till fiske
1 skålp.
15
Kromsyradt Kali; hänföres till Färger, ej specificerade.
Krukmakarearbeten, ej specificerade:
oglaserade och omålade
1 skålp.
3
Bih. till B. SL Trot. 1862 & 1865. 10 Sam/. 1 Afd. 12 Haft. 6
42
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Krukmakare-arbeten, ej specificerade:
1 skålp.
10
glaserade eller målade, äfvensom terra cotta och terralith
—
burkar och krus, på hvilka varor inkomma och som
icke enligt särskildt stadgande i taxan inbegri-
Fria
pas uti vigten för tullberäkningen . . . . .
Krut och s. k. patroner
1 skålp.
—
5
Kratz; se Tester.
Kubeber; hänföres under Apotheksvaror.
Kulör eller s. k. Yintinktur:
blandad med vatten; hänföres under Sirop.
blandad med sprit; hänföres under Likör.
50
Kummin
1 centner
1
Käppar, alla slag
1 skålp.
1
15
Kött, alla slag , . .
Fritt
Lacca Gummi; hänföres under Gummi, alla slag.
40
Lack
1 skålp.
—
Lackerade arbeten:
af Bleck; se Bleckslagare-arbeten.
af Bly; se Bly, arbetadt.
af Läder; se Läder-arbeten.
af Papp; se Papp-arbeten.
af Tenn ; se Tenn, arbetadt.
af Träd; se Trädvaror, arbetade, ej spe-
cificerade. '
af Zink; se Zink, arbetad.
1 skålp.
1 skålp.
andra, ej specificerade
Lacmus
1
4
Lagerblad och Lagerbär
1 skålp.
___
3
Lahn, oäkta; se Metaller, sammansatta.
1 skålp.
Lakrits
8
Lakritsrot oller Glycyrrhiza
1 skålp.
3
Lamgetter; se Speglar.
Lampor och Lyktor förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Anm. Medföljande glaskupor förtullas särskildt efter hvad för
Glas, andra slag, är bestämdt.
Lampvekar; se Yekar.
Latun eller Trådband; se Metaller, sammansatta.
Leksaker eller Niirnbergerkram:
af träd eller sammansatta ämnen, med eller utan
betsning, målning eller lackering
1 skålp.
1
50
andra slag förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
Förslag till Tulltaxa.
43
Qvantitet för
Införsels tull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Lera
Fri.
Lerpipor; hänföras under Piphufvuden.
Liar; hänföras under Verktyg.
Likör
1 kanna
3
Lim:
husblås och gelatin
1 skålp.
—
75
andra slag
1 skålp.
—
6
Limoner, friska; hänföras under Citroner.
1 1
salta; hänföras under Frukter, inlagda.
Limonsa/t; hänföres under Citronsaft.
Lin, ohäckladt och häckladt
Fritt
Linser; se Spanmål.
Lithograjier; se Kopparstick.
Litzari; hänföres till Färger, andra slag, ej specificerade.
Ljus:
vax- och spermaceti
I skålp.
—
15
talg- och palmitin-
1 skålp.
—
3
andra slag
1 skålp.
. —
6
Ljuskronor eller delar deraf, ej specificerade, förtullas lika
med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen
bestå, och utan afdrag i vigten för påsatta glas.
Luktvatten, alla slag (flaskornas vigt inbegripen) ....
1 skålp.
—
40
Lumpor och för pappersbrukens behof beredd Lump . .
Fria
Lunta
Fri.
Lyktor; se Lampor.
Läder; se Hudar och Skinn.
Läderarbeten, ej specificerade, förtullas med 50 procents
förhöjning å tullen för det läder, hvaraf arbetet huf-
vudsakligen består.
Anm. Läderremmar, hopsydda eller med metallnaglar hopni-
tadc och synbarligen ämnade att begagnas till machinerier,
tullbehandlas såsom delar af machinerier.
Läster till skoarbeten
Fria.
Lök, alla slag, ej specificerade
1 skålp.
2
Machinerier, ej specificerade; se Redskap.
Machin- och Vagnsmörja
1 skålp.
2
Madrasser; hänföras till Sängkläder.
Anm. När madrasser äro försedda med ramar och fjedrar,
tullbehandlas de såsom Varor, i taxan ej nämnda, arbetade.
Magnesia; hänföres under Apotheksvaror.
Magnetsten, oinfattad
Fri.
infattad; se Instrumenter, fysiska m. fl.
Mais
Fri.
44
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Malm, alla slag, ej specificerade
Malmstuffer
Mandel
1 skålp.
R:dr.
Fri
Fria
öre
12
Manna; li au töres under Apotheksvaror.
Manometrar; hänföras till Instrumenter, fysiska m. fl.
Manufakturvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Marienglas
Fritt
Marinmetall; '8,0 Metaller, sammansatta.
Markasit; hänföres under Vismut.
Marle; se Broderduk.
Marmor, oarbetad eller i block
Fri
arbetad, tullbehandlas såsom Bildhuggeri-arbeten,
eller såsom Sten, arbetad.
Masker
1 stycke
15
Mastix; tullbehandlas såsom Gummi.
Mattor af spån, strå eller rötter, vass eller saf ....
1 skålp.
—
3
Anm. Använda såsom garnering eller till skyddande af lasten
under transporten, fria.
bast-; se Bastmattor,
golf-; se Väfnader,
gräs-; se Gräsmattor.
Medaljer, alla slag
Fria
Mercurius; se Qvicksilfver.
Messing', hänföres under Metaller, sammansatta.
Messingstråd', se Tråd.
Metaller, sammansatta:
marinmetall eller annan komposition i form af bleck
och spik till förhydning af fartyg
Fri
andra slag:
oarbetade, latun och trådband derunder inbegripna
arbetade, alla slag, gjutna, smidda eller pres-  sade, oäkta lahn och metallduk derunder in-  begripna:
förgylda, törsilfrade eller pläterade
eller med s. k. guldfernissa öfverstrukna
1 skålp.
Fria
75
andra slag
1 skålp.
—
40
skrot samt gammal och brukad metall, sammansatt,
endast tjenlig till omsmältning
Metronomer, eller musikaliska taktmätare; hänföras till In-  strumenter, matematiska m. fl.
Metwurst
1 skålp.
Fritt
10
Mikroskop; hänföras till Instrumenter, optiska m. fl.
Förslag till Tulltaxa.
T
45
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Mineralier för Na tural i e-saml i n gar
Mjöd
R:dr
Fria.
öre
25
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier, som ej kunna inbe-  gripas under spanmål eller hänföras till medici-  nalier
1 skålp.
12
af Spanmål; se Spanmål.
af Arrow-rot; so mjöl af vegetabilier.
Mosaikarbeten; hänföras till Sten, arbetad.
Muffar; se Hudar och Skinn, Pelsverk, persedlar deraf.
Mullbärssaft; hänföros under Apotheksvaror.
Munharmonikor; hänföras under Leksaker.
Munlack
1 skålp.
60
Murklor; hänföras under Svampar.
Mursten; hänföres under Tegel, alla slag.
Musikalier
Muskött, torr, och Muskottblomma
1 skålp.
Fria.
40
insyltad; tullbehandlas såsom Konfityrer.
Muskus eller Desman
Musslor, friska
insvltade eller saltade
1 kanna.
Fri.
Fria
40
Mynt, guld-, silfver- eller koppar-
.
Myntkoppar; hänföres under Koppar.
Myrrha; hänföres under Apotheksvaror.
Målningar och Ritningar, oinfättade
infattade: se Tafvelramar.
Mössor och Kasketter; tullbehandlas såsom Kläder, ej spe-  cificerade.
Mössfoder och Mosskullar; se Hattfoder.
Natron, kolsyrad t; se Soda.
ättiksyradt; hänföres under kemiskt-tekniska pre-  parater.
Nattsäckar, Kappsäckar och Hattfodral
Fritt
Fria
20
Naturalier till vetenskapliga samlingar
Negerliead; hänföres till Tobak, arbetad, spunnen, kopvri-  den eller pressad.
Neglikor
1 skålp.
Fria
0
18
Nicht eller Tutia; hänföres till Apotheksvaror.
Nickel; se Kopparnickel.
Nys- eller Prustrot; hänföres under Apotheksvaror.
Nysilfver; hänföres under Metaller, sammansatta.
Nålar, af annat ämne än guld och silfver och ej hänförliga
till Bijouterivaror
1 skålp.
40
Näfver
Fri.
46
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
Nät, alla slag; förtullas lika med det Garn, hvaraf de äro
gjorda, med tillägg af 25 procent.
Nötter:
kokos-  1 stycke
hassel-, val- och andra slag  1 skålp.
Oblat och Oblatskifvor; se Munlack.
Olein-, hänföres under Tran.
Oliver  1 skålp.
Olja, vitriol-; se Svafvelsyra.
Oljor:
feta, icke flygtiga:
bom-, hamp-, kokosnöt-, palm- och spermaceti- 1 skålp.
andra till apotheksvaror ej hänförliga eller eljest
icke specificerade slag 1 skålp.
kokade; se Fernissa,
flygtiga, vegetabiliska:
essencer, ej specificerade (flaskornas
vigt deri inbegripen) I skålp.
fossila eller mineraloljor samt genom torr
distillation framställda:
nativa eller råa, af jord eller brännhartser
m. m. förorenade, af mörkbrun
till svartbrun färg ....
genom rektificering renade, färglösa
eller af gul till gulbrun färg; rektificerad
stenkolsolja eller fotogén;
rektificerad jordolja, nafta, petroleum
eller bergolja, solarolja, paraffinolja
med flera till lyse begagna- 1 skålp.
de vätskor
hirn. s. k. Belysningsvätska, sammansatt af flygtig olja oell
sprit, förtullas lika med de genom rektificering renade flygtiga
fossila eller mineral- och genom torr distillation framställda
oljor.
Oljrkakor
Ornamenter, arkitektoniska; se Bildkuggeri-arbeten.
ej specificerade; se Dekorationer.
Ossn Sepia:; se Fjäll, hvalfisk-.
Ost, alla slag 1 centner
Östr an; hänföras under Musslor.
Paddy; se Ris.
Paljetter; se Gulddragare-arbeten.
Papp  1 skålp.
Papp- och Pappersarbeten, alla slag:
olackerade  1 skålp.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr öre
— 5
— 3
— 10
— 2
— 3
— 25
Fria.
— 2
I
Fria.
!
3 —
— 2
— 40
Förslag till Tulltaoca.
47
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Papp- och Pappersarbeten, alla slag:
lackerade, arbeten af papier maché derunder inbe-  gripna
1 skålp.
R:dr
öre’
65
Papper:
förhydnings-, press- oell tak-
Fritt
kardus- och sug-, färgadt eller ofärgadt; makulatur;
tryck-, olimmadt-; tapet- och polér- eller smergel-  skrif-, kopie-, planche- och alla andra slag, hvitt, ej
specificeradt .
1 skålp.
J
1 skålp.
12!
post-, alla slag
1 skålp.
—
15
färgadt, pressadt, glaseradt, tryckt, figurerad!, försilf-  radt eller förgyldt
1 skålp.
18
med tryckta linier; tullbehandlas såsom Tryckpapper,
linieradt lör hand eller machin, drager samma tull
som papperet.
Papperstapeter och Bonier
1 skålp.
40
Paradislcorn; hänföres under Apotheksvaror.
Paraplyer och Parasoller:
af siden eller halfsiden, utan afseende i sednare fal-  let på silkets större eller mindre qvantitet . .
1 stveke
1
50
andra slag
1 stycke
—
50
delar deraf:
ställningar
1 skålp.
'
25
öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas lika med
det väfnadsslag, hvaraf de äro gjorda, med
tillägg af 10 procent,
fodraler:
af läder, lösa eller påsatta
.
1 skålp.
50
af tyger, lösa, förtullas lika med väfnaden, hvaraf
de äro gjorda, med tillägg af 10 procent.
Pastellkritor; se Krita.
Pasti/jer; se Konfityrer.
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Penningebörsar; se Portföljer.
Pennor, skrif-, alla slag
1 skålp.
25
Anm. Askars och kartors vigt inbegripes.
Penslar; tullbehandlas såsom Verktyg.
Peppar, alla slag
1 skålp.
11
Anm. Vid förtullning af cayennepeppar inberäknas vigten af
de flaskor eller burkär, hvarpå 'denna vara inkommer.
Pergamentsskinn;, se Hudar och Skinn, beredda.
Perlemor, oarbetad . . . ’. .
arbetad, oinfättad . . . .
1 skålp.
Fri.
1
50
48
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt. |
R:dr
öre
Per!owar. arbetad:
1
1
infattad med guld eller silfver, väges med
infattningen och förtullas såsom den.
infattad med andra ämnen; tullbehandlas
såsom Bijouteri varor.
Pirlor, äkta, oinfattade eller infattade
Fria
oäkta: glas-
1 skålp.
40
andra slag
1 skålp.
2
—
infattade med andra ämnen än guld och silf-
ver; tullbehandlas såsom Bijouterivaror.
Uim. Efter sådan grund tullbehandlas äfven armband af
glasperlor, försedda med platter eller knäppen af glas.
Persikokämor; hänföras under Apotheksvaror.
Perukmakare-arbeten
1 skålp.
6
—
Pimpsten
Fri.
Pinsback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
1 skålp.
1
—
andra slag
1 skålp.
40
Pipor, tobaks-; hänföras under Piphufvuden.
Pistacier; hänföras under Frukter och Bär, ej specificerade,
torra.
Pistoler; se Gevär.
Plantor
Fria
Platina, oarbetad eller arbetad
Fri.
Platåer; se Dekorationer.
Plommon, Brunetter och Sviskon . .
1 skålp.
0
Plymer, alla slag
1 skålp.
15
—
Pläter; hänföres under Metaller, sammansatta.
Pomada, burkarnes vigt inberäknad
1 skålp.
. _
50
Pomera.nser
1 skålp.
G
Pomeransknoppar och Skal
1 skålp.
—
6
Porfyr; hänföres till Sten, ej specificerad.
Porslin:
oäkta, sten eller fajans:
h^itt eller enfärgadt, men omåladt:
tal rickar .
1 skålp.
4
andra pjeser
1 skålp.
8
måladt eller tryckt :
talrickar
1 skålp.
S
andra pjeser
1 skålp.
15
Förslag till Tulltaxa.
49
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Itiksmynt.
K.: dr
öre
Porslin :
äkta:
hvitt eller enfärgadt
1 skålp.
—
20
förgyldt eller måladt i figurer eller med blommor
1 skålp.
—
40
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin för farmaceutiska
eller vetenskapliga behof må, sedan beskaffenheten och
qvantiteten blifvit hos Sundhets-kollegium, Vetenskaps-
akademien eller vederbörande Universitets fakultet upp-
gifna och godkända, af apothekare och vetenskapsmän
fritt införas.
Portemonnaier; se Portföljer.
Porter; se Dricka.
Portföljer, Penningebörsar, Ridikyler och Väskor'.
1 skålp.
af hel- eller halfsiden
2
andra slag
1 skålp.
—
50
Potates
Fri.
Potatesmjöl eller malen potates
Fritt
Anm. Om en under namn af potatesmjöl angifven vara fin-
nes utgöra den i potates befintliga, genom föregående
rifning och. vattenpågjutning erhållna, stärkelse, hvil-  ken sedermera genom krossning och siktning blifvit
försatt i mjölform, bör varan tullbehandlas efter hvad
taxan bestämmer för »stärkelse af hvete, potates eller
andra vegetabiliska ämnen».
Pottaska; se Aska.
Pozzolana
Fri.
Pressenningar; tullbehandlas såsom Väfnader, vaxade, mat-
tor.
Puder; tullbehandlas såsom Mjöl, ej specificeradt, af vege-
tabilier.
Quer citron; hänföres 1 ill Färger, ej specificerade.
1 skålp.
Qvicksilfver
—
15
Rabarber; hänföres under Apotheksvaror.
Raspar; hänföras under Verktyg.
Redskap och Macliinerier eller delar deraf, ej specificerade,
till begagnande vid fabriker eller handtverk, eller
(
Fria
för jordbruket, samt för jernvägarnes behof . . .
Resonnansbottnar, hyllade; se Trädvaror, mer eller mindre
arbetade.
Ridikyler; se Portföljer.-
Rigabalsam; -tullbehandlas efter hvad taxan stadgar för ar-
tikeln Bränvin och Sprit.
Ris, oskalad, eller Paddy
Fri.
Bih. till R. St. Prat. 4862—1865, 10 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 7
50
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Ris:
blandad med mer eller mindre fullständigt afskalad
ris
1 skålp.
—
1
Risgryn; se Gryn.
Rismjöl; se Gryn.
Ritningar, oinfattade; se Målningar.
infattade; se Tafv&lramar.
Rosmarin; hänföres under Apotheksvaror.
Rotting; se Rör.
Rumm; se Bränvin.
Russin
1 skålp.
—
6
Russinstjelkar
Fria■
Räfkakor eller Räjkryddor; hänföras under Apotheksvaror.
Rödfärg; hänföres under Färger, ej specificerade.
Rökelse; hänföres till Luktvatten.
Rör:
bambu- och spanska
1 skålp.
—
6
rottingar, vass och andra slag
1 skålp.
—
1
arbeten deraf, ej specificerade, som ej utgöra korg-
makare-arheten
1 skålp.
—
15
inkommande såsom underbäddning för skeppsladd-
ningar
Fria.
af jern eller annan metall, äfvensom tegelrör; tull-
behandlas såsom Redskap och Machinerier.
Rothe; se Färger, ej specificerade.
Rötter, ätbara, alla slag
Fria.
för Apothekares behof, ej specificerade; hänföras till
Apotheksvaror.
Sehlar; hänföras till Stålarbeten.
Saccarum Saturni; se Blysocker.
Sadelmakare-arbeten, ej specificerade:
med äkta förgylda, försilfrade eller pläterade beslag
1 skålp.
—
75
andra slag
1 skålp.
—
50
Saffian; se Hudar och Skinn, beredda.
1 skålp.
2
—
Sagogryn ; se Gryn.
1 skålp.
—
3
Salpeter, oraffinerad eller raffinerad, äfvensom chilisk eller
salpetersyradt natron
Fri.
Salpetersyra och Skedvatten
1 skålp.
—
5
Salt:
oraflineradt:
kok-, herg- och glauber-, vattenfritt. • •
1 kub.-fot.
—
10
Förslag till Tulltaxa.
51
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
•
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Salt:
raffineradt bordsalt, hvarmed förstås hvitt, mjölak-
tigt salt, ehvad det inkommer i särskilda em-
ballager eller i sammanpressade lösa stycken
eller kakor
1 skålp.
—
3!
medicinskt
1 skålp.
—
3
Saltsyra
1 skålp.
—
1
Sand
Fri.
Sandarak; hänföres till Gummi.
Sandel; hänföres till Färger, ej specificerade.
Sassafras; hänföres till Apotheksvaror.
Saxar:
öfverskärare- samt saxar till klippning af plåtar och
bleck; hänföras till Redskap och Machinerier.
skräddare-, trädgårds- och ull-; tullbehandlas såsom
V erktyg.
andra slag: opolerade
1 skålp.
—
25
polerade
1 skålp.
—
50
Schellack; hänföres till Gummi.
Segel:
införselstullen bestämmes efter den å väfnaden, hvaraf
de bestå.
bergado från främmande förolyckade fartyg; se In-
ventarier.
Segelduk; se Väfnader.
Sejlergarn; se Garn, segel- och bind-.
Senap:
omalen
1 skålp.
—
3
malen och preparerad
1 skålp.
—
25
Senetsblad; hänföras under Apotheksvaror.
Serpentinsten:
oarbetad
Fri■
arbetad; se Sten, arbetad.
Shawlar, Shawletter och andra Dukar; se Väfnader.
Siktar och Såll
1 skålp.
—
25
Siktduk:
af sammansatt metall; se Metaller, sammansatta,
andra slag, arbetade.
af jern; se Manufaktursmide.
af koppar; se Koppar, andra helfärdiga arbeten.
af stål; se Stålarbeten.
af annat material; se Väfnader.
Silfver, oarbetadt
Fritt.
52
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
'fullberäk-
ningen.
Riksmynt.
Silfver, arbetadt, förgyldt eller oförgyldt
1 ort
R:dr
öre
7
bok-, äkta och oäkta '
Fritt.
inusiv-, målare-, puder- eller unsen-
Silfverglitt; se Glete.
Silke, rått, ofärgadt
Fritt.
1
Fritt.
färgadt
1 skålp.
1
50
Sirop, alla slag  . . . . .
1 skålp.
■ —
Sjökort; se Kartor.
Skafgräs  \
.
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skepp sinventarier; se Inventarier och 8 § i Taxeunderrät-  telserna.
Skiffer-, se Sten.
Skinn; se Hudar och Skinn.
fisk-; se Fiskskinn.
Skjälspäck; se Tran.
Skomakare-arbeten:
af siden .i
1 skålp.
Fritt
3
af andra tyger, samt af saffians-, karduans-, färgade,
pressade och tryckta skinn
1 skålp.
2
becksöms- och s. k. sjöstöflor
1 par
—
50
andra slag
1 skålp.
1
25
Skor af yllefilt utan lädersulor; förtullas såsom yllefilt.
Skriftaflor, alla slag
Skrubbtor ; hänföras till Redskap och Machinerier.
Sky t flur och Skaror af jern; hänföras till Verktyg.
Sköldpadd:
oarbetad
arbetad , . . . .
1 skålp.
Fria
Fri.
2
Slöjdvaror, eller FabriksHandtverkeri- och Manufaktur-  varor, i taxan ej nämnda, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå,
eller, om detta ej kan bestämdt urskiljas ....
R:dr 100R:mt
20
Smergel
Smink och Sminkflor, utan afdrag i vigten för det tyg,
porslin, glas eller annat ämne, hvarå varan finnes
anbringad
1 skålp.
Fri.
50
Smör
Fritt.
Snickare-arbeten; se Trädvaror, arbetade, ej specificerade.
Snus: se Tobak.
Snackar; se Naturalier.
Snören; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
tarm-; se Strängar, andra slag.
•
-
Förslag till Tulltaoca.
53
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Snärmakare-arbeten, såsom fransar, galoner, gramaner, aiguil-
letter, snoddar, snören in. fl., ej specificerade.
af hel- och halfsiden
1 skålp.
4
—
andra slag
1 skålp.
1
50
Socker:
raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-,
samt krossadt eller pulveriseradt socker ....
1 skålp.
13
oraffineradt:
a) till färgen icke mörkare än N:o 18 af den i
världshandeln gällande holländska standard,
hvarå normalprof genom General-Tullstyrel-
sens försorg hållas vederbörande tullkamrar
tillhanda
1 skålp.
■ .
13
b) till färgen mörkare än nämnde standardnum-
mer, äfven om varan inkommer i upplöst eller
flytande tillstånd
1 skålp.
—
8
Anm. Derest ett och samma colly innehåller särskilda
sockerslag, underkastade olika tullafgifter, tillämpas den
högre tullsatsen för hela innehållet.
Söda eller kolsvradt Natron
Fri
kaustik; hänföres till Kemiskt-tekniska preparater.
Soja och Såser
1 kanna
1
50
Sol/jädrnr
1 skålp.
3
Solfjiiderspapper; hänföres till Papper, färgadt, pressad t,
m. m.
Spadar; hänföras till Verktyg.
Spant/tål:
omalen:
Bohvete
Fritt
Hafra
Fri.
Hvete
Fritt.
Korn och Malt
Fritt.
Linser
Fria.
Råg
Fri.
Vicker
Fria.
Ärter
Fria.
malen: Gryn och Mjöl:
’
af hvete
1 centner
-
—
50
» >’åg
1 centner
-
50
andra slag
Fria.
Spanska flugor; hänföras under Apotheksvaror.
Speglar och Lampetter
1 skålp.
—
25
Speldosor; se Instrumenter, musikaliska.
54
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
Spermaceti; se Hvalraf.
Spermaceti-olja; se Oljor, feta.
Spetsar, Uddar och Blander:
silkes- och linne-, med eller utan blandning af annat
ämne
andra slag
Spetsglans; se Antimonium.
Spiauter; se Zink.
Spillning, Affall och Spån, ej specificerade
Spiritus Vini och annan
Sprit; se Bränvin.
Sprutor, brand-; med tillbehör
Spån ; se Spillning.
Spån för bokbindning, tillverkning af värjslidor m. m.
hänföres till fanérskifvor under art. Trädvaror.
Späck; se Tran.
Spännhalsdukar, äfvensom andra på valk sydda halsdukar:
af hel- eller halfsiden
af andra tyger
af läder •
Stanniol; se Folier.
Stearin
Sten:
cornwalls-, eldfast, gjutstenar samt mergel- och
skiffersten till stentryck, takskiffer, qvarnstenar,
bryn-, olje- och slipstenar samt all annan, ej specificerad,
oarbetad eller i block
all annan, arbetad, ej specificerad
Stenkol, Stenkolsstybb eller Cinders samt Coakes eller af
svaflade
Stenkol
Stenko/sarbelen, oinfattade eller infattade med annat ämne
än guld och silfver, tullbehandlas såsom Bijouterivaror;
infattade
med guld eller silfver, vägas med infattningen
och förtullas såsom den.
Stenkolstjära
Sticktyg eller Piqué; se Väfnader.
Stilar och Slilskrot; se Bokstafsstämplar.
Stoft, ofärgadt eller färgadt, till begagnande vid tapettillverkning
Storax; hänföres under Apotheksvaror.
Stramalj; so Broderduk.
1 skålp.
1 skålp.
R:dr 100R:mt
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 centner.
Införselstull.
Riksmynt.
R:dr öre
6 —
2 —
Fria.
5 —
5 —
1 50
— 75
— 4
Fri.
— | 1
I
Fria.
I i
— 25
Fritt.
Förslag till Tulltaxa.
55
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning
tillverkade arbeten, ej specificerade:
hel- eller halfsiden-
1 skålp.
4
50
andra slag
1 skålp.
1
—
Strumpslickor
1 skålp.
—
25
Struts fjädrar; se Plymer.
Stråkardor ; se Kard borrar.
Strängar:
af metall
1 skålp.
—
20
andra slag
1 skålp.
1
—
Stuckarbelen; se Sten, arbetad, ej specificerad.
Stål, alla slag
Fritt.
Slå/arbeten, ej specificerade
1 skålp.
—
50
Ståltråd; se Tråd.
Stärkelse al hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen
1 skålp.
—
6
Substans; se Bläckpulver.
Suckat; se Konfityrer.
Svafvel: Sicilianskt
Fritt.
andra slag
1 skålp.
—
1
Svafvelblomma
1 skålp.
—
2
Svafvelsyra
1 skålp.
—
1
Svampar, alla slag
1 skålp.
—
50
Sviskon; se Plommon.
Svärta, bok- och koppartryck-; se Boksvärta.
Synålar; se Nålar.
Syringar; se Fingerborgar.
Sågar, försedda med skaft; hänföras till Verktyg.
Sågblad och Sågbladsämnen eller otaggade Sågblad; hänfö-
ras till Verktyg.
Såll; se siktar.
Såpa
1 skålp.
—
3
Såser; se Soja.
Säckar, nya tomma; införselstullen bestämmes efter den
för Väfnaden, med 5 procent förhöjning.
med varor fyllda, såsom emballage
Fria.
Sängkläder beläggas med den tullafgift, som är bestämd
för väfnaden, hvaraf öfvertyget består.
tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro
synbart brukade eller af egarne sjelfva med-
förde, pröfvas icke öfverstiga deras personliga
behof
Fria
56
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
! Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Tufvelramar förtullas lika mod det ämne, arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, utan afdrag i vig-
ten för taflan, derå anbragt glas m. m.
för fotografier, af papp ensamt eller med sam-
manbindning af glas; se Papparbeten, olac-
kerade.
af bronseradt papp; se Papparbeten, lackerade.
Anm. Skulle sådana ramar inkomma, som böra tullbehand-
las efter värde, må dock denna behandling icke sträcka
sig till den infattade målningen eller ritningen, som
egaren har att tullfritt utbekomma.
Tagel; se Hår.
Tagelsurrryat eller s. k. Artificiel Tagel samt till stopp-
ningsmaterial preparerad mossa, tullbehandlas lika
med Gräs, ej specificerad t.
Talg
Fri.
Tamarinder
1 skålp.
—
4
Tandpulver; tullbehandlas såsom Varor i taxan ej nämnda,
arbetade.
Tapeter af papper; se Papperstapeter.
Tege1, alla slag .
Fritt.
Tenlikor
1 skålp.
—
30
Tenn, oarbetadt, samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet
Fritt■
arbetadt, nytt:
olackeradt och omåladt
1 skålp.
—
25
lackeradt eller måladt
1 skålp.
—
40
Tenn- och Blyaska
Fri.
Tennfolier; se Folier.
Tennsalt och Blortenn äfvensom trädättiksyradt Jern; se
Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade.
Teriak; hänlöres under Apotheksvaror.
Termometrar; se Instrumenter, fysiska m. fl.
1 skålp.
—
1
Terpentinolja och Terpentinspiritus
1 skålp.
—
3
Terra cotta och Terralith, arbeten deraf; se Krukmakare-
arbeten.
Terra Sigid lata; se Bolus.
Tester eller Kratz
Fri.
The
1 skålp.
—
50
Tidningar och Tidskrifter, äfven då de äro tryckta på Svenska
språket, så framt i detta fall de, adresserade
till Svenskt postkontor, med allmän post in-
komma
Fria
Förslag till Tulltaxa.
57
Qvantitet för
1
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Tidningar och Tidskrifter:
som inkomma annorlunda än med allmänna po-
sten; se Böcker.
Tinkal; se Boraxsyradt natron.
Tjärn, Tjär härma och Vrnkljära
Fria•
Tobak:
oarbetad, blad och stjelk •
1 skålp.
—
25
arbetad:
cigarrer
1 skålp.
1
80
karfvad
1 skålp.
—
50
malen eller snus
1 skålp.
—
55
spunnen, hopvriden eller pressad
1 skålp.
—
35
stänger och karotter
1 skålp.
—
60
Tobakspipor af lera eller porslin; se Piphufvuden, andra
slag.
'Tomback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Tonkabönor
Fria
Tran och Späck, alla slag
1 skålp.
—
1
Trapp; behandlas såsom Lera.
Tricot och Trinotape; hänföras under Strumpor m. m.
Trippel
Fri
'Trummor och Trumpeter; se Instrumenter, musikaliska.
Tryffel; häniöres under Svampar.
Tråd:
guld- och silfver-
1 ort.
—
12:
jern- och stål-
Fri.
arbeten deråt draga den tull, som taxan be-
stämmer för manufaktursmide eller stålar-
beten.
koppar- och annan ej specificerad metall-:
förgvld, försilfrad eller pläterad
1 skålp.
1
25
andra slag
Fri
bomulls-, alla slag
1 skålp.
40
linne-: oblekt
1 skålp.
40
blekt eller färgad
1 skålp.
50
at silke, bomull elier lin, öfverspunnen med guld,
silfver eller annan metall; se Gfulddragare-ar-
beten.
jern-, koppar-, messings- och stål-till instrumenter;
so Strängar.
af metall, öfverspunnen med silke eller tråd; se
Kar kasser.
Bill. till n. SI Troi. 1862 & 1863. 10 Sam/. / Afd. 1
s irnit.
8
58
Förslag till Tulltaxa.
Träd, friska, alla slag
Träd frukter; se Frukter och Bär.
Trädvnrnr:
virke, oarbetadt, alla slag
.
bandstakar
bjelkar och sparrar, alla slag
bräder och plankor, sågade, alla slag . . . .
enträd och enstafrar
.
gevärsstocksämnen
handspakar och kandspaksämnen
lister och läkter, alla slag
master, bogspröt, spiror och pumpträd, alla slag
ribbor,
alla slag-
stäfver, lagg- och botten-, alla slag
tunnband
ved, alla slag
åi träd
fanérskifvor af f tums tjocklek och derunder,
draga hälften af den tull, som är bestämd för
snickare-arbeten af samma trädslag. Till fanérskifvor
räknas äfven till cigarrlådor ämnade
trädskifvor inom sagde dimension.
tangentskifvor af ebenholtz
svarfvare-arbeten, ej specificerade, med eller utan
betsning, målning eller lackering . . . . .
alla mer eller mindre arbetade trädvaror, ej specificerade,
derunder inbegripna snickare- och
stolmakare-arbeten:
af furu eller gran, med eller utan betsning,
målning eller lackering
af alm, ask, björk, bok, ek, valnöt och andra
inhemska trädslag, med eller utan
betsning, målning eller lackering, eller
med fanering af nämnde trädslag . .
af mahogny, jacaranda och andra utländska
trädslag, massiva eller dermed fanerade
äfvensom arbeten, försedda med äkta ellei
oäkta förgyllning
Anm. År arbetet sammansatt af flera trädslag, sker förtull
ningen efter det slag deribland, som drager högsta tull
afgift.
Qvantitet för
Tullberäkn
ingen.
Införselstull.
Riksmynt.
1 skålp.
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
R:dr j öre
Fria.
Fria,
Fria
-
10
15
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre
Trädvaror:
möbler, försedda med stoppning, men utan öfvertyg,
förtullas efter ofvanstående bestämmelser,
utan förhöjning.
försedda med stoppning och öfvertyg, förtul-
las efter nämnda bestämmelser, med 50
procent förhöjning,
Tumstockar; se Instrumenter, handtverks-.
Tungspat, omalen; se Sten, oarbetad.
malen; hänföres till Färger och Färgningsämneu,
ej specificerade.
Tusch ; hänföres till Färger, ej specificerade.
Tutaneg o; se Zink.
Tutia; hänföres under Apotheksvaror.
Tvål:
parfymerad
—
50
andra slag
1 skålp.
—
8
Tågvirke, nytt
1 skålp.
—
3
Tänder, konstgjorda; tullbehandlas såsom Varor, i taxan
ej nämnda, arbetade.
Tändstickor, jemväl af annat material än träd, äivensom
Tändsvamp, närmaste emballagets vigt inberäknad
1 skålp.
—
12
Ull, alla slag
Fri-
Ur:
fick-:
med guldboett
1 stycke
4
—
med boett af andra materialier
1 stycke
1
boetter, lösa; förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
skeppskronometrar
1 stycke
•20
|
vägg- och studsare i foder:
af brons eller annan metall, äfvensom af ala-
baster och porslin
1 skålp.
—
75
af träd eller andra slag
1 skålp.
—
40
urfoder, lösa, lod till ur, äfvensom tornur, eller de-
lar deraf, förtullas lika med det ämne, arbe-
tadt, hvaraf de bestå.
lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej spe-
cificerade ,
I skålp.
3
—
Urglas; se Glas.
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Tullberäkningen.
Fadd:
silke»-
andra slag
Vugnar och Aledon :
arbetsfordon och lastvagnar
tvåhjuliga, samt droskor, trillor och slädar....
öfriga slag
synbart brukade, som af resande, för eget behof,
medföras eller som blifvit ur riket bevisligen
utförda
Vagnmakare-arbeten, ej specificerade, hänföras under Slöjdvaror,
ej specificerade.
Vagnsmörja; so Maskinsmörja.
Valniiller; se Nötter.
Vanilj
Van tar:
hel- eller halfsiden-
andra slag
1 skålp.
1 skålp.
1 stycke
1 stycke
1 stycke
öfverkladda med skinn; tullbehandlas lika med handskar.
Vatten, mineral-
Vattenglas eller en lösning af kiselsyra i kali eller natron.
Vaa; hänföres till Färger, ej specificerade.
Vaa-, alla slag
Vaxar beten; hänföras till Varor, i taxan ej nämnda, arbetade.
Vekar, lamp- och ljus-
Verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, ej specificerade
. .
Ferktygslädor för barn, med Verktyg, hvilka icke kunna
såsom sådana begagnas; se Leksaker.
Vin, alla slag:
på fastager
på buteljer
Vind.ru/,
Vindru/vor
Vinsten, rå eller renad
Vinstenssalt
Vinstenssyra och Vinsyra; hänföras till Kemiskt-tekniska
preparator.
Violrot; hänföres under Apotheksvaror.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 kanna
R:dr 100 R:mt
1 skålp
R:dr 100 K:mt
1 skålp.
1 kanna
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införselstull
Riksmynt.
R:dr
öre
1
50
—
10
5
•20
100
Fria
5
50
4
50
1
10
t>
Fritt
—
70
5
—
14
1
75
Fri
—
•20
—
3
14
Förslaq till Tulltaxa.
131
Violsirap; hänföres under Sirop.
Visitkort ■
Vis null
Vi trio T.
gröu
andra slag
Vitriololja och Vitriolspiritus: se Svafvelsyra.
Väfnader:
helsiden :
fel b och plys
sammet
Anm. Då hela ytan utgöres af silke, bör väfnaden, ehuru
frånsidan utvisar bomull, tullbehandlas såsom helsiden.
andra slag, guld och silfvertyg derunder inbegripna
halfsiden:
felb och plys, äfvensom filtar
andra slag
bomulls-:
bokbindare-cloth
felb och plys, äfvensom filtar och parkum .
gaz, halflinon, muslin, nettelduk, dimity och
batist
segelduk
tyll
audra slag:
oblekta och ofärgade
blekta eller färgade
tryckta eller pressade
bomulls-, med blandning till större eller mindre del
af lin eller hampa:
bolstervar
damast
dräll
mattväfnad
andra slag tullbehandlas såsom lika beskaffade
tyger af bomull allena.
Qvantitet för
Tullberäk-  ningen.
Införselstull.
Riksmynt.
1 skålp.
R:dr
öre
25
1 skålp.
—
14
1 skålp.
1
1 skålp.
3
1 skålp.
i
50
1 skålp.
4
50
1 skålp.
6
1 skålp.
1
50
1 skålp.
3
—
1 skålp.
—
20
1 skålp.
—
40
1 skålp.
1
1 skålp.
—
6
1 skålp.
2
25
1 skålp.
40
1 skålp.
—
70
1 skålp.
—
90
1 skålp.
40
1 skålp.
—
90
1 skålp.
—
65
1 skålp.
18
Väfnader:
ylle-: af ull allena eller blandad till större eller
mindre del med bomull, lin eller andra ämnen
utom silke:
filtar och mattor, derunder inbegripna kantade
resfiltar
machinfilt, rundväfd för fabriksbehof; se Redskap
och Machinerier samt delar deraf.
pressduk
andra slag
linne- och hamp-:
blaggarn, buldan, kanfas och sadelgjordsväf .
bolstervar
batist, flor, kammarduk och linön
lärft, alla slag, äfvensom damast
mattväfnad af hampa eller af hampa i förening
med annat i taxan ej specificeradt ämne .
segelduk och tältduk
andra slag, drällsvätnader derunder inbegripna
hår- och tagel-:
nöthårsfilt
andra slag
vaxade och lackerade:
mattor
andra slag
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta genom
upplösning af kautschuk, gutta percha m. m.
Värjor och Värjklingor; hänföras under Stålarbeten.
Väskor; se Portföljer.
Ympvax
Yxor; se Verktyg.
Zaffer; hänföres under Färger, ej specificerade.
Zink, Tutanego och Spiauter:
oarbetad och i plåtar
bleck och spik till fartygs förhydning
arbetad: omålad och olackerad
målad eller lackerad
förgyld, försilfrad eller pläterad ....
Zinkblende
Zi,Iverrot; hänföres under Apotheksvaror.
Åkdon; se Vagnar.
Angmachiner och Ångpannor
Qvantitet för
Införselstull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr öre
1 skålp.
-i»
1 skålp.
1 skålp.
- 12
1 50
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
- 15
— 40
3 —
1 —
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
— 18
- 8
— 65
1 skålp.
Fri-  — 150
1 skålp.
1 skålp.
— 10
— '25
1 skålp.
— ! 75
Fritt-
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
i
Fri-
Fria.
— i 7
— i 20
-| 75
Fritt.
Fria.
Förslag till Tulltaxa.
63
- - —  - -
Qvantitet för
Införselstull.
Tullberäk-
..... ....
mngen.
Riksmynt. 1
R:dr
öre
•ina
Fria
Ängskära; hänföres under Färger, ej specificerade.
Attika, alla slag
1 skålp.
—
6
01; se Dricka.
Furar. som icke kunna hänföras under någon af de i denna
införselstarif upptagna bestämmelser:
råämnen
Fria.
mer eller mindre arbetade
20
Anmärkning. Med det för vissa i denua införselstarif förekommande varuartiklar
af jeru eller annan metall tillagda ordet: “poleradt“ förstås, att arbetet
skall hafva så mycken polityr, att intet filstreck derå år synligt.
Underrättelser
om hvad vid Taxans verkställighet iakttagas bör.
§ I
Hvad,
vid tullklareriug, af brutet öretal ej hinner till halft öre uteslutes, och
räknas deremot för ett öre hvad af sådant brutet t d stiger till eller öfver ett
halft.
§ 2.
Med de i taxan förekommande mått- och vigtbestämmelser förstås de, som
uti Kongl. Maj:ts nådiga Stadga den 31 Januari 1855 äro föreskrifna.
§ 3-
Varor, sorn med främmande fartyg införas, äro i Sverige icke underkastade
andra eller högre afgifter, än om de med Svenska fartyg införas.
64
Förs loci lill Tullio,vo.
§ 4.
Lastpenningar till Kongl. Maj:t och Kronan utgöras till lika belopp af Svenska
som af främmande fartyg, med 70 öre för hvarje nyläst, beräknad efter Svenskt
mätarebref, samt betalas hvarje gång håde vid inkommande och utgående; dock om
ett fartyg, under loppet af ett kalenderår, gör flera resor mellan Sverige och utrikes
ort, erläggas dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och vid /orny
adt inkommande endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del
deraf lossar; och må härvid jemväl såsom barlastade anses fartyg, hvilkas lastqvantitet
är i förhållande till deras drägtighet af ringare betydenhet; i hvilket
hänseende bestämmelserna uti mom. '2 i 27 § af Kongl. Maj:ts nåd. Förordning,
angående lots- och fyrinrättningen i riket, skola lända till efterrättelse.
§ 5.
Å inkommande varor, som, enligt taxan, förtullas med vissa procent af värdet,
bör godsegaren uppgifva inköpspriset med tillägg af assurans, frakt och annan
derå använd kostnad, intilldess de till lossningsorten anländt Godsegarens uppgift
skall, så vidt ske kan, styrkas af faktura och konnossement, Företes icke
dessa handlingar, vare Tullkammaren pligtig, likasom den i allt fall är berättigad,
att genom tillkallade tvänne sakkunnige personer låta besigtiga varan och å angifningsinlagan
anteckna antingen deras godkännande af det uppgifna värdet eller
den tillökning deri, sorn de anse skäligen böra göras. Till godsegaren icke verkställa
förtullning efter det af besigtningsmännen varan åsätta värde, skall skriftligt
bevis derom å angifningsinlagan tecknas och varan derefter, så fort sig göra låter
samt sist inom en månad från angifningen, genom Tullkammaren å offentlig auktion
försäljas. Sedan tullafgiften, beräknad efter försäljningsboloppet, derest detta öfverstiger
godsegarens värdeuppgift, men alltid minst efter denna sednare, blifvit,
jemte auktionsomkostnaderna, afdragen, skall behållna auktionssumman godsegaren
tillställas.
Med brukade flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handelsgods,
förfares enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
§ 6.
På vederbörande Fabriks- och Handtverksföreningar ankommer att utse en
eller flere personer i hvarje stapelstad, som ega att tillse, det de till hvarje Förenings
yrke hörande varor blifva efter rigtiga värden och benämningai förtullade;
dock må dessa ombuds frånvaro icke hindra tullbehandlingens företagande och
fortgång.
§ 7-
Om hvad iakttagas bör vid inkommande och utgående varors angifning och
journalisering, samt huru förhållas skall med varors undersökning, förtullning och
utlemnande m. m., derom länder till efterrättelse hvad i särskilda författningar
stadgas.
§ 8-
Förslag till Tulltaxa.
65
§ 8.
Egare af fartyg, som vid Svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att,
sedan fartyget kommit i fullfärdigt skick och sådant inför General-Tullstyrelsen
styrkt blifvit, få tillgodonjuta restitution al eidagda införselsalgifter för de materialier
och skeppsförnödenketer, dem egaren genom behöriga intyg visat hatva varit
till fartygets byggnad, tackling och utredning använda och för sådant ändamål
från utrikes ort införda.
De skeppsförnödenheter, hvarmed ett Svenskt, från utrikes ort återvändande,
fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge de för
blifva
i samma fartygs bruk.
§ 9.
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utål utländskt råämne inrikes
tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 skålpund raffineradt socker, alla slag 10 öre.
„ 1 skålpund tobak, arbetad, alla slag 14 öre.
„ 1 skålpund bomullsväfnad af garn, i finhet af JVs 32 eller deröfver
efter engelsk beräkning 12 öre.
hvarvid för öfrigt iakttages:
l:o att minst 100 skålpund af en och samma vara skola till export angifvas
och på en gång afsändas;
2:o att vid angifuingsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edelig
förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta, försäkran, att varan är Svensk
tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket full införselstull blifvit erlagd,
äfvensom om bomullsväfnad, att den är tillverkad af utrikes spunnet garn i finhet
af JVs 32 eller deröfver, efter engelsk beräkning; kommande detta bevis att biläggas
tullkammarejournalen å den tullplats, hvarifrån varan utföres; och
3:o att utförseln verificoras antingen genom intyg af Svensk Konsul eller
vice Konsul å lossningsorten eller, om sådan tjensteman der ej är anställd, afaunan
vederbörande embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad.
Den här ofvan medgifna tullrestitutionen eger icke rum vid utförsel till
Norrige.
§ io.
Skeppare, inhemsk eller främmande, som, för trängande orsaker eller
till inhemtande af ordres för sin vidare resa, inlöper i Svensk hamn, der Sjötullkammare
finnes, må derstädes, utan skeppsumgälders erläggande, intaga förfriskningar
oell anställa nödiga reparationer, äfvensom, under iakttagande af
hvad lista Kapitlet af Tull-stadgan af den 7 December 1860 föreskrifver och
efter behörig märkrullas afgifvande, lossa större eller mindre del af sin last
och intaga fyllnad deri, utan att erlägga tull för mera, än som lossas; men
för fartyget belöpande skeppsumgälder skola, med iakttagande af hvad ofvanstående
4 § föreskrifver, betalas, då lossning eller lastning egor rum. Dock må, under
fart från en till annan utländsk ort, fartyg, utan sådana umgälders erläggande
Bilt. lill It. St. Pren. 1862—1863, 10 Sami. 1 Ajd. 12 Haft. 9
66
Förslag till Tulltaxa.
kunna lossa så stor del af innekafvande laddning, som icke öfverstiger fjerdedelen
af fartygets lastdrägtigket, för utrönande hvaraf fartygets skeppshandlingar må
tjena till grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, som i Svensk hamn intagit en del af
sin laddning, må i annan Svensk hamn der, enligt l:sta Kapitlet af Tull-stadgan,
lastning får ega rum, intaga fyllnad deri.
Då lossning eller lastning på flera ställen egt rum, erläggas dock, i öfverensstämmelse
med nyss åberopade 4 §, skeppsumgälder endast å första lossningseller
lastningsstället, derom bevis på passet meddelas.
§ 11-
Skeppare vare skyldig att, på sätt i l:sta Kapitlet af Tull-stadgan är förordnadt,
å märk rullan noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet,
vid den påföljd för uraktlåtenhet deraf, som berörda förordning bestämmer;
och må det förråd, som för besättningens behof till begagnande om skeppsbord
finnes nödigt, befrias från tull och andra afgifter i utlastningsorten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande
qvantiteter Vin, Bränvin, Kaffe och Risgryn, nemligen: för fartyg, kommande från
Östersjön eller till någon hamn i Halland samt Göteborgs och Bohus län /rån Nordsjöorter
samt Holland, England och Franska Westersjöhamnar: 2 kannor Yin, 1
kanna Bränvin, 2 skålpund Kaffe och 3 skålpund Risgryn, räknadt på hvarje person
af besättningens och passagerarnes antal; samt för fartyg, kommande Jrån orter
utom Östersjön, med undantag af nyssnämnde fart till Halland och Bohus lant
3 kannor Yin, 2 kannor Bränvin, 4 skålpund Kaffe och 6 skålpund Risgryn, på
enahanda sätt beräknadt. Härvid bör för öfrigt iakttagas, att Yin och Bränvin
icke mot hvartannat utbytas, så att den, som har mindre af den ena, ej får för sådan
brist njuta ersättning i den andra varan; äfvensom att hvad af förenämnda
fyra provisionsartiklar öfverstiger en skeppares sålunda bestämda förråd i utlastningsorten
skall, då fartyget icke omedelbart ånyo användes för utrikes fart, ovilkorligen
förtullas. Är från utrikes ort kommande fartyg, Svenskt eller främmande,
ämnadt att omedelbart ånyo användas för utrikes fart, må skepparen, då han
vid sin ankomst till riket såsom provisionsartiklar mcdhafver Yin, Bränvin, Kaffe
och Risgryn i större qvantiteter än denna § bestämmer, vara berättigad att öfverskottet
i märkrullan till återutförsel upptaga, hvarefter det bör under tullförsegling
i packhuset eller i något säkert och tjenligt rum ombord å fartyget förvaras
till dess skepparen åter afseglar, då den kontroll iakttages, som i 45 § Tull-stadgan
för reexport-gods finnes föreskrifven. Likväl och derest något af detta.öfverskott,
under sådant fartygs längre qvarblifvande i Svensk hamn, för besättningen till
begagnande om skeppsbord finnes nödigt, må det i mån af behof utlemnas, hvarvid
motsvarande afskrifning å de på märkrullan till återutförsel uppförda qvantiteter
bör ske.
Andra provisionsartiklar, än här ofvan nämnda, må likaledes under iakttagande
af erforderlig kontroll, till den del de icke under vistandet i Svensk hamu
ombord användas, eller till qvarblifvande i riket förtullas, med fartyget åter utföras.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget bevisligen
utförda provisionsartiklar öfverblifvit, må vid återkomsten, liksom utländska
icke tullpligtiga provisionsartiklar, tullfritt disponeras.
Förslag till Tulltaxa.
07
§ 12-
På det skeppare och besättningar å Svenska kravelfartyg, större eller mindre,
må komma till säkert åtnjutande af den föring, som uti Kongl. Maj:ts år
1748 utfärdade Reglemente dem till uppmuntran blifvit tillagd, skola skeppare
och besättning vid den Tullkammare, der lossning sker, af den tull, som för fartygets
medbragta last inflyter, mot behörigt qvitto, erhålla föring, utgörande,
vid lart från Östersjön, för en skeppare 2 R:dr, för en styrman 88 öre och för de
öfriga al besättningen, så väl som gossar, hvardera 60 öre; från de vid Nordsjön,
Kanalen och Atlantiska hafvet belägna Europeiska orter, för en skeppare 10 R:dr 78
öre, för en styrman 5 R:dr 38 öre och för det öfriga skeppsfolket, hvarje person,
4 R:dr 32 öre, samt från Medelhafvet, Levanten och andra aflägsnare orter, för skepparen
13 R:dr 50 öre, lör styrmannen 6 R:dr 75 öre och för hvardera af den öfriga
besättningen 5 R:dr 38 öre; men då tullbeloppet för medförda varor icke uppgår
till minst 75 R:dr, bestås skeppare och besättning ej någon föring, från hvilken
förmån äfven inhemska på klink bygdå samt utländska fartyg äro uteslutna.
Skeppare, som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti Westersjöhamnar,
njute föring såsom från Medelhafvet, när tullen för de derifrån i
Svenskt fartyg medbragta varor stiger till en fjerdedel af tullbeloppet för de varor,
som annorstädes blifvit inlastade. Yid ett annat förhållande bestås endast den
mindre föringen.
§ 13-
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någon
minskning i tullen tillåtas, så vida godsegaren sjelf vill detsamma disponera.
Anser godsegaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i införselstarifen
utsatta tull, må han, sedan skepparen, till upplysning om förhållandet, afgifvit
sjöförklaring, äska laga besigtning å godset, hvilken då skall af Magistratsperson,
med biträde af två sakkunnige och ojäfvige män, verkställas i närvaro af vederbörande
Tullkammareföreståndare, som eger att, under tjenstemanna-ansvarighet
för bevakande af Kronans rätt, besigtningsåtgärden kontrollera; börande ock, derest
godset är mot sjöskada försäkradt, assuradörernes ombud, om sådant i orten finnes
att tillgå, genom Magistratens försorg bevisligen kallas till besigtningsförrättningen,
likväl utan att denna genom ombudets frånvaro må uppehållas. — Belinnes
godset hafva under transporten undergått förskämning, skola besigtningsmännen
ej allenast härom utfärda intyg, utan jemväl, efter granskning af behöriga
lasthandlingar, attestera värdet af enahanda vara i oskadadt skick. Derest fog till
anmärkning emot förrättningen icke förekommer, antecknar Tullkammareföreståudaren
sitt godkännande å besigtnings-instrumentet, som icke edsvurne besigtningsman
äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa. Tullkammaren försäljer sedermera,
efter föregången kungörelse, på öppen auktion i behörig ordning, hvad förskämdt
är, hvarvid, under iakttagande, att godset såsom å nederlag befintligt eller
oförtuiladt försäljes, införselstullen för det, som enligt tarifen förtullas efter värde,
beräknas efter fastställd tullprocent å auktionspriset samt för annat gods emot tarifbestämmelsen
minskas i samma mån, som auktionspriset understiger det vid besigtningen
för oskadad enahanda vara bestämda värde; kommande behållna auktionssumman
att, sedan belöpande tull blifvit erlagd, godsegaren tillställas. För
-
G8
Förslag till Tulltaxa.
summar godsegaren fullgörandet af bevisningen om varans förskämning utöfver
fjorton dagar efter den preskriptionstid, hvarinom angifningsinlagan, jemlikt Tullstadgans
21 §, bör vara till Tullkammaren aflemnad, ansvare för tullafgifternas
fulla erläggande, derest han icke genom skriftlig anmälan hos Tullkammaren, inom
samma tid, afstår sin rätt till den skadade varan, som då medelst offentligt utrop,
för Kronans räkning, genom Tullkammaren försäljes.
Hvad vid tallbehandlingen i öfrigt af varor, bergade från strandade, utrikes
ifrån komna fartyg, skall iakttagas, är i 5:te Kapitlet af Tull-stadgan förordnadt,
§ I*-
I afseende på Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållanden länder till
efterrättelse hvad derom är eller varder stadgadt.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1864.
Expeditions-Utskottets Förslag lili underd. Skrifvelse, N:o 149. 1
Ho 149.
Uppl,lil och godkändi hos Kidd. och Adelli den 7 Nov. tutia.
Presle-Slåudel den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Slånde! den il — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af
utgifterna, under Riks statens Sjette Hujvudtitel.
(Slals-Ltskotlels Utlåtande N:o 99 och Meni. N:is 130, 140 och 143 samt
Sammans. Stats- och Elton.-Utskottets Utlåtande N:o 40.)
S. A. K.
Å Riksstatens Sjette Hufvudtitel, innefattande anslagen för Oivil-JDepartementet,
hafva, dels i följd af E. K. Mits Nådiga Propositioner, och dels med anledning af
hos Rikets Ständer gjorda framställningar, ifrågakommit de förändringar, hvilka
Rikets Ständer nu få i underdånighet anmäla i den ordning, som af uppställningen
i Riksstaten föranledes.
Departemejits-Cliefcii.
l:o. Som den våning i Kommerskollegii hus, hvilken förut varit såsom boställe
åt Chefen för Civil-departementct upplåten, nu mera, enligt E. K. Mits nådiga
beslut, begagnas af vissa embetsverk, i följd hvaraf nuvarande Departementschefen
fått en årlig hyresersättning af 2,000 R:dr från 6:te Hufvudtitclns anslag till
extra utgifter sig tillsvidare i nåder tillagd, har E. Iv. Majit uti den nådiga Propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof äskat att å samma Hufvudtitel, till utgånde
från början af nästa statsreglertngsperiod, måtte uppföras en årlig hyrescrsättning
åt bemälde Departcmcnts-ckof till lika belopp, som blifvit Cheferne för
Finans- och Ecklesiastik-departementen beviljadt, eller 2,000 R:dr; Och har denna
nådiga framställning blifvit, af Rikets Ständer bifallen.
Bih. till Ii. St Brot. 1862 8f 1863. 10 Sami. 1 Afd. 13 Hä)t. 1
2 Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 149.
Departementets Expedition.
2:o. För befrämjande af göromålens gång inom bemälda Expedition har E
K. M:t begärt, att det årliga anslaget „ till gratifikationer åt extra-ordinarie tjenste
män
och vaktbetjente,, måtte förhöjas med 1,000 R:dr.
Och enär af det E. K. Maj:ts ofvanberörda nådiga Proposition bifogade Statsrådsprotokoll
öfver Oivil-ärenden den 14 Oktober nästlidne år inhemtas, att, med afseende
å det stora antalet af extra-ordinarie tjenstemän inom Civil-departementets expedition,
af hvilka de flesta, till följd af göromålens mängd, måste anlitas jemväl för
bestridande af åligganden, som af ordinarie tjenstemanna-personalen icke medhunnes,
det på Expeditionens stat „till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän
och vaktbetjente,, uppförda anslag af 1,000 R:dr vore otillräckligt, för att kunna
åt bemälde extra-ordinarie tjenstemän tilldela en någorlunda anständig vedergällning
och uppmuntran, helst en del af nämnde anslag äfven måste användas till
ersättning åt erforderliga extra vaktbetjente; hafva, vid sådant förhållande, Rikets
Ständer funnit godt bifalla, att ifrågavarande anslag må från dess nuvarande be
lopp,
1,000 R:dr, till 2,000 R:dr årligen förhöjas.
Kommers-kollegium.
3:o. Som tre af de på Kollegii stat uppförda vaktmästare åtujöte i aflöning
endast 450 R:dr hvardera, har E. K. Maj:t föreslagit, att nämnde tre vaktmästares löner
måtte ökas mod 50 R:dr för hvardera eller tillsammans 150 R:dr.
Och hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad förut, i fråga om regleringen
af utgifterna under Riksstatens 4:de och 5:te Hufvudtitlar blifvit för vaktbetjeningen
hos Krigs-kollegiuin och Förvaltningen af Sjöärendena medgifvet, funnit godt
de sålunda föreslagna lönetillökningarne med tillhopa 150 R:dr bevilja.
S ta t ist iska T a hcll-kommissi onni.
4:o. I fråga om detta embetsverk har E. K. Maj:t funnit sig föranlåten att
förnya Sin vid nästföregående två riksdagar hos Rikets Ständer gjorda framställning,
att Chefens för Statistiska Central-byrån aflöning måtte, till närmare likhet
med lönerna för andra dermed i vigt jemförliga befattningar, bestämmas till
5,000 R:dr och således nuvarande beloppet, 4,500 R:dr, ökas med 500 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, i anseende till de med ifrågavarande Chefsbefattning
förenade trägna göromål och vid jemförelse af de för likartade tjenster inom andra
embetsverk uppförda aflöningsbelopp, ansett den begärda förhöjningen vara med billighet
öfverensstämmande, hvadan Rikets Ständer funnit godt att den begärda
lönetillökningen, 500 R:dr, bevilja.
5:o. För en mera omfattande bearbetning af de till Statistiska Centralbyrån
ingående statistiska uppgifter bar E. K. Maj:t föreslagit, att nuvarande reservationsanslaget
„till arfvoden åt tillfälliga biträden“, 4,250 R:dr måtte ökas med 3,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, med afseende å de till stöd för denna nådiga framställning
i ofvan åberopade Stadsrådsprotokoll anförda förhållanden, funnit sig böra
till samma framställning lemna bifall; hvadan förenämnde reservationsanslag kommer
att utgå med 7,250 R:dr om året.
Expediti ons-Utskotlets Förslag till anderd. Skri/velse, IX:o lii).
3
Landtmäteristaten.
6:o. I afseende härå har E. K. Majit äskat, att Landtmäteri-sekreterarens Iöd,
nu utgörande 3,000 R:dr, måtte höjas till enahanda belopp, som i aflöning lör
Sekreterarne i Rikets Kollegier voro i allmänhet bestämdt, eller 3,500 R:dr.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, har Ofver-direktöreu vid Landtmäteriot,
uti ett den 19 September nästlidne år ingifvet underdånigt memorial anfört,
bland annat, att Landmäteri-sekreteraretjensten, hvilken redan för tio år sedan ansetts
särdeles betungande, numera blifvit så ansträngande, att nuvarande innehafvaren
deraf, på det hans helsa icke skulle genom ett längre qvarstaunande vid tjensten
alldeles lörstöras, sett sig föranlåten söka befordran till en ledig Förste laudtmätaretjenst;
att, då ifrågavarande sekreteraretjenst vore af synnerligt stor vigt och
följaktligen alltid borde vara besatt med en man af framstående skicklighet, aflöningen
borde bestämmas så tillräcklig, att Sekreteraren, utan hinder af tryckande
näringsbekymmer, måtte kunna egna all sin tid åt tjensten; samt att denne tjenstemans
inkomster af sportler blifvit till 1862 års bevillningstaxering uppgifna att
utgöra 668 R:dr.
Och då, vid betraktande af Landtmäteri-sekreterarens trägna och ansträngande
göromål och tjenstgöring, någon förhöjning i den hittills för honom bestämda aflöning
synes vara af billighet påkallad, hafva Rikets Ständer bifallit den äskade
lönetillökningen med 500 R:dr.
7:o. Vidare har E. K. Maj:t begärt, att aflöningen för General-LandtmäteriKontorets
fem Ingeniörer, nu utgörande 1,200 R:dr för hvardera, måtte fördelas i
två lönegrader samt för de tre äldre höjas till 1,800 R:dr, eller med 600 R:dr för
hvardera.
I afseende å dessa tjenstemän är i nyssberörde memorial anfördt, att, ehuru
den lör dem nu bestämda aflöning vore otillräcklig för en anständig bergning, de
högst sällan kunde, jemte ingeniörstjensten, bestrida någon tjenst i annat embetsverk,
enär, äfven om de dertill skulle vara kompetenta, ingeniörsgöromålen vore
af den beskaffenhet, att de måste verkställas i General-Landtmäteii-kontoret, med
begagnande af Kontorets kartor och handlingar, samt att de knappt kunde ega
något hopp att vid en mera framskriden ålder vinna förbättrade inkomster genom
befordran till högre aflönade tjenster vid Landtmäteri-staten — den enda befordringsväg,
som kundo sägas vara för dem öppen, — emedan få sådana tjenster
funnos vid General-Landtmäteri-kontoret, och Ingenrörer, som längre tid afhållit
sig från landtmätericts praktiska utöfning, högst sällan vore lämplige att bekläda
Förste landtmätare-tjenster, hvilka tjenster dessutom eftersträfvades af många skickliga
Landtmätare i länen, de der, såsom saknande lön på stat, lika mycket som
Ingeniörerne vore i behof af högre och framlörallt säkrare aflöningsvilkor;
Och hafva Rikets Ständer, med hänseende till de sålunda anförda förhållanden,
funnit godt bevilja den begärda anslagstillökningen med tillhopa 1,800 R:dr.
8:o. Såsom lön för ytterligare en Ingeniör, hvars hufvudsakliga åliggande
skulle blifva att med sitt biträde tillhandagå Landtmäteri-sekreteraren och Landtmäteri-fiskalen,
har E. K. Maj:t begärt ett belopp af 1,200 R:dr, att i staten uppföras
i stället för nu „till skrifvarebiträde vid Kontoret,, anslagna 1,000 R:dr.
Uti ofvanåberopade memorial har Öfver-direktören i afseende å denna fråga
anfört, hurusom Landtmäteri-sekreteraren och Aktuarien redan länge haft stort
4
Expedition*;- UIsko Hets Förslag till underd. Skrifvelse, iV:o -14.9.
behof af arbetsbiträde, utan att någon sakkunnig person dertill kunnat erhållas
för ens hela det „till gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente“ anslagna
belopp af 1,000 R:dr; och som äfven Landtmäteri-fiskalen borde undfå biträde vid
åtskilliga bokförings-göromål, hvarigenom han skulle kunna odeladt använda sin
tid på ämnen af större vigt, deribland arfvodesräkningars granskning, när sådant
erfordrades, har Öfver-direktören ansett berörda anslag böra höjas till 1,800 R:dr
eller ock ett motsvarande belopp uppföras såsom lön för ännu en Ingeniör, med
skyldighet att lemna ofvanberörda arbetsbiträde.
I sammanhang härmed har hos Rikets Ständer blifvit anfördt, hurusom erfarenheten
ådagalagt, att landtmäteri-arfvodestaxan ofta blefve, till stort mehn för
jordegare, af Landtmätare origtigt tillämpad, och att i följd häraf det vore afvigt
att Landtmäteri-fiskalen, hvilken genom E. K. Maj:ts ofvanberörda förslag att anställa
ytterligare en Ingeniör, icke erhållit nödigt arbetsbiträde för åstadkommande
af någon vidsträcktare tillsyn än hittills öfver Laudtmätarnes tjenstgöring och arfvodestaxans
tillämpning, blefve satt i tillfälle att utöfva sådan kontroll; med anledning
hvaraf föreslagits, att, med bibehållande af anslaget till skrifvarebiträde
vid Landtmäteri-kontoret åt, bland andra, Landtmäteri-fiskalen, Rikets Ständer
måtte anvisa 2,000 R:dv årligen att å Kontorets ordinarie stat uppföras till aflöning
åt särskild Amanuens eller biträde hos Landtmäteri-fiskalen.
Yid öfvervägande häraf, och, efter inhemtande tillika af hvad Statsrådsprotokollet
innehåller rörande en af Justitiekanslers-Embetet, uppå hemställan af Landtmäteri-Fiskalen,
hos E. K. Maj:t gjord framställning i detta ämne, deröfver jemväl
Ofver-Direktören för Landtmäteriet sig yttrat, hafva Rikets Ständer, genom hvad
af vederbörande blifvit i saken anfördt äfvensom hvad Rikets Ständer i öfrigt baft
tillfälle inhemta, funnit ådagalagdt, att Landtmäteri-Fiskalen, — derest han skall
kunna egna erforderlig verksamhet åt den honom, enligt gällande instruktion, tillkommande
närmare och speciela eftersyn, huru de till Landtmäteri-staten hörande
tjenstemän uppfylla dem i tjensten åliggande skyldigheter, samt dervid icke allenast
undersöka rigtigheten af sådana räkningar å arfvode för landtmäteri-förrättningar,
hvaraf granskning utaf vederbörande påkallas, utan ock egna en, af sådan
anmälan oberoende, fortgående kontroll deröfver, att jordegare icke obehörigen
betungas genom felaktig tillämpning af arfvodes-taxan, — har behof af biträde
vid handläggningen af öfriga hans befattning tillhörande göromål; men då den
Ingeniör, till hvars aflöning E. K. Maj:t äskat, att, med indragning af det „till skrifvarebiträde
vid Kontoret® i staten nu uppförda anslag af 1,000 R:dr, ett belopp af
1,200 R:dr måtte anvisas, skulle, enligt hvad Rikets Ständer antagit, i främsta
rummet få till åliggande att vid Kontoret ombesörja all den renskrifning, för hvars
bestridande berörda särskilda anslag hittills varit afsedt, torde det biträde, han
derutöfver kunde lemna Landtmäteri-sekreteraren och Landtmäteri-fiskalen, icke
kunna förväntas blifva af den betydenhet, att någon väsendtlig lättnad i göromålen
dymedelst desse tjenstemän bereddes; i följd hvaraf Rikets Ständer, som öfvertygat
sig om nödvändigheten deraf, att nyssberörda, Landtmäteri-Fiskalen åliggande kontroll
verksamt handhafves, funnit skäligt medgifva, att, med bibehållande af det
på Landtmäteri-Kontorets stat „till skrifvarebiträde vid Kontoret® upptagna anslag,
1,000 R:dr, på nämnde stat jemväl må uppföras ett belopp af 1,200 R:dr, såsom
lön för en till biträde åt Landtmäteri-Fiskalen afsedd Amanuens.
9:o. I lönen för Andre Vaktmästaren vid Landtmätarikontoret har E. K.
Majk föreslagit förhöjning från 450 till 500 R:dr; Och hafva Rikets Ständer, i likhet
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 149.
5
med hvad, på sått ofvan är nämndt, blifvit i fråga om Kommers-kollegii vaktbetjening
medgifvet, beviljat den begärda lönetillökningen med 50 R:dr.
10:o. Till arfvoden åt Lärare för Landtmäteri-elever bar E. K. Maj:t begärt
ett årligt anslag af 3,000 R:dr.
Uti förut åberopade memorial har Öfver-direktören, beträffande denna fråga,
anfört, att, sedan E. K. Maj:t dels, enligt nådigt beslut af den 28 Maj 1856,
icke funnit skäl bifalla Öfver-direktörens förslag om landtmäteri-examens förläggande
till universiteten, dels ock under den 27 September 1860 förklarat den
väckta frågan om meddelande vid Skogsinstitutet af undervisning äfven åt Landtmäteri-elever
för närvarande böra förfalla, ingen annan utväg syntes återstå för
bibringande åt nämnde elever af den theoretiska bildning, som fordrades för godkännande
i landtmäteri-examen, än att de, såsom hittills, undervisades i hufvudstaden
genom särskildt dertill af Öfver-direktören anskaffade lärare; men att, då
Landtmäteri-eleverne i allmänhet vöre i hög grad medellöse, samt icke blott alla
andra ynglingar, som ämnade inträda på den civila embetsmannabanan, undervisades
på allmän bekostnad, utan Staten äfven aflönade lärare vid skogs-, landtbruks-,
navigations- och teckniska läroverk, ifrågavarande elever jemväl borde
hugnas med undervisning på allmän bekostnad, hvartill ock medel blifvit under
sednare åren af E. K. Maj:t i nåder anvisade; varande för omförmälda ändamål
af Öfver-direktören beräknade 3,000 R:dr årligen, hvarmed skulle aflönas 3ex särskilde
lärare, och genom hvilka medels beviljande tillfälle skulle beredas att, till
gagn för landtmäteriyrket, öka fordringarne för godkännande i Landtmäteriexamen.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt, hafva Rikets Ständer,
som ansett billigheten fordra, att Landtmäteri-elever, ej mindre än öfrige,
som bereda sig för inträde i Statens tjenst, kostnadsfritt erhålla den derför erforderliga
undervisning, till arfvoden åt lärare för Landtmäteri-elever beviljat ett årligt
anslag af 3,000 R:dr, att på Landtmäteri-kontorets stat uppföras.
ll:o. I ändamål att de ekonomiska karte-arbetena måtte såväl i medlersta
Sverige som i Norrbottens län kunna med erforderlig skyndsamhet fortsättas, har
E. K. Mäj:t äskat, att det på Sjette Hufvudtiteln för Rikets ekonomiska karteverk
uppförda anslag af 6,000 R:dr måtte för instundande statsregleringsperiod
ökas ej blott med ett mot det under den innevarande från Rilcsgälds-kontoret utgående
årliga anslag af 15,750 R:dr svarande belopp, utan äfven med ytterligare
18,250 R:dr, eller tillsammans 34,000 R:dr, hvarigenom hela det å ordinarie
staten för ofvannämnda karteverk utgående anslag komme att uppgå till
40,000 R:dr.
Enligt hvad det vid den nådiga Propositionen fogade Statsråds-protokoll
innehåller, bade styresmannen för det ekonomiska karteverket, — under erinran
derom, att statistiska uppgifter förlora sitt egentliga värde, då de blifva gamla';
att de borde åtminstone någorlunda samtidigt anskaffas, emedan de eljest icke
kunde begagnas för anställande af sådana jemförelse!-, som, med deras samlande
åsyftats; att stora företag, utförda på kortare tid med tillräcklig arbetsstyrka, på
det hela kostade mindre, än om de af färre arbetare skulle på längre tid verkställas,
och att det således vore misshushållning med Statens medel, om dessa,
när de i allt fall blefve af nöden, ej årligen anvisades till fullt belopp, som af
verkligt behof påkallades; samt, med anmärkning tillika att, enligt hvad de två
tilländagångna arbetsårens erfarenhet gåfve vid handen, karteläggning af en yta
om Upsala läns storlek, med lika befolknings- och odlingsförhållanden, skulle;
Expeditions- UIs kol tels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 449.
derest samma omsorg om detaljerna och ernående af säkerhet i kartans sammansättning,
som dittills varit afsedd, fortfarande blefve använd, komma att i koncept,
med inberäkning af arealuträkningar och bcskrifningar, kosta omkring 44,000
R:dr (utöfver hvad som erfordrats för inköp af instrument och effekter) samt i
gravering och tryckning omkring 16,500 Ridr, — hos B. K. Maj:t i underdånighet
tillkännagifvit, det styresmannen, till åstadkommande af den skyndsamhet i
kartverkets bearbetande, som för vinnande af det dermed afsedda syftemål vore
Önskvärd, ansåge kartografernas antal, som dittills utgjort fyra, böra ökas till tolf
samt dessutom anställas fyra extra biträden för ritning och färgläggning, hvarigenom,
med bibehållande för styresmannen och kartograferne af enahanda arfvodesbelopp,
som de ditintills åtnjutit, årliga afhiningen till styresmannen och tolf kartagraier
komme att uppgå till 25,600 R:dr; äfvensom utgifterna till fyra extra biträden,
flitpenningar för öfverarbeten, ritmaterialier, arbetslokal m. fl. dylika poster,
beräknats till ett sammanlagt belopp af 10,400 R:dr, så att härtill årligen
skulle erfordras tillhopa 36,000 R:dr.
På grund häraf hade Styresmannen, — under förmälan tillika, att årliga
kostnaden för kartornas gravering, som dittills medtagit en utgift af omkring
12,500 R:dr icke kunde med visshet beräknas, enär densamma måhända inom kort
blelve betydligt förminskad genom tillämpning af en annan method för kartornas
mångfaldigande, grundad på användande af fotografi och öfvertryck från litkografisk
touch, men att deremot Styresmannen icke kunnat förbise, att, efter vissa år,
aflöningen för kartograferne borde, om de under tjenstgöringen ådagalagt flit och
skicklighet, ökas, äfvensom att dagtraktamente, såväl under resorna, som under
hela den tid af året, då arbete påginge ute på marken, borde desse tjenstemän
tillgodokomma, — i underdånighet hemställt, att E. K. Majit måtte täckas af Rikets
Ständer äska, för ekonomiska karteverkets fortsatta bearbetande, en rund
summa af 50,000 Ridr årligen under nästkommande statsregleringsperiod, hvarvid
Styresmannen i sammanhang härmed tillika förmält, att, ehuru det icke med anspråk
på fullkomlig säkerhet kunde beräknas, vid hvilken tidpunkt kartoarbetena,
derest de dertill föreslagna medel blefve att tillgå, kunde hinna att fullbordas,
Styresmannen likväl ansåge antagligt, att kartor och beskrifningar öfver ett helt
län skulle kunna hvartannat år färdiggöras och från trycket utgifvas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Öfver-direktören vid
Landtmäteriet yttrat, att, med antagande deraf, att särskilda medel komme att
behöfvas för det under utarbetning varande karteverket öfver Norrbottens län,
hvaröfver inseendet blifvit i nåder uppdraget åt Landshöfdingen i samma län, S.
P. Bergman, den af Styresmannen föreslagna summan syntes under förhanden varande
förhållanden icke vara för högt beräknad, helst det säkerligen icke vore
möjligt att, emot ringare aflöning än 1,900 R:dr om året, vid karteverket fästa
flitige och skicklige Landtmätare eller med dem jemförligt sakkunnige personer.
Hos E. K. Majit hade derjemte Landshöfdingen Bergman i underdånighet
anmält att, för att efter den dittills följda planen kunna inom Norrbottens län
fortsätta karteverksarbetet samt tillika ombesörja gravering och tryckning af de
karteblad, som under loppet af innevarande år och framgent kunde blifva fullbordade,
erfordrades bibehållandet af enahanda årliga auslag som hittills, nemligen
14,750 R:dr, af hvilket anslag likväl 4,000 Ridr beviljats ifrån andra, endast för
innevarande statsregleringsperiod för ändamålet tillgängliga medel, än de för ekonomiska
karteverket afsedda; Och hade Departements-chefen, som ansett arbetena
för karteverket i Norrbottens län böra fortsättas till enahanda omfattning, som
Expediti.ons-Utskottets Förs/sig till. underd. Skrifvelse, N:o i49.
7
under den förlidna tiden, icke för det dåvarande funnit skäligt förorda den af
Styresmannen ifrågasatta förhöjning i de till kartografernc utgående arfvoden, men
deremot, i händelse förökadt anslag beviljades och arbetenas utsträckning deraf
blefve en följd, funnit Styresmannens arfvode böra med 500 R:dr förökas; hvarjemte
hemställts, att, med afseende, å ena sidan, på det önskvärda i karteverkets
fortskyndande, men, å den andra, derå, att besparing i kostnaderna för kartornas
gravering och tryckning synts kunna ernås, till kartearbetenas fortsättning såväl
i medlersta Sverige som i Norrbottens län, för instundande statsregleringsperiod
af Rikets Ständer måtte äskas den tillökning uti ifrågavarande anslag, som E.
K. Maj:t nu begärt.
Jemte det Rikets Ständer, i sammanhang med berörda nådiga framställning,
till pröfning förehaft ett bos Rikets Ständer väckt förslag angående öfverlåtande
åt Topografiska korpsen att utföra det ekonomiska kartearbetet, hvilket
förslag Rikets Ständer dock ansett icke böra föranleda någon förändring uti det
af E. K. Maj:t, genom nådigt. Bref den 16 December 1859, meddelade beslut om
det ekonomiska karteverkets ställande under en särskild styresman, — hafva, vidkommande
den af E. K. Majit nu äskade förhöjning i anslaget för ifrågavarande
karteverks skyndsamma fullbordande, Rikets Ständer icke kunnat förbise vigten
af detta gagneliga arbetes fortskyndande, hvilket Rikets Ständer trott böra på allt
sätt befrämjas. Med hänsyn härtill hafva Rikets Ständer fästat sin uppmärksamhet.
dervid, att sedan Styresmannen för det ekonomiska karteverket till E. K.
Majit ingifvit. underdånigt förslag till nytt formulär för de tabellariska beskrifningarnes
uppställning, E. K. Majit, efter att deröfver hafva inhemtat yttranden af Ölver-direktören
vid Landtmäteriet äfvensom Statistiska beredningen, i bref till
Styresmannen den 14 November sistlidne år, bland annat, stadgat den förändring
uti hittills gällande föreskrifter, att hvarje hemman och lägenhet, som enligt. Jordeboken
utgör en possession för sig sjelf och antingen af ålder vore enstaka eller
ock undergått sådant skifte, som ej utan alla delegares medgifvande kunde rubbas,
borde i beskrifningen upptagas. Eör den händelse denna nådiga föreskrift
fortfarande kommer att tillämpas, torde det icke vara att påräkna att de ekonomiska
kartearbetena kunna fortgå i samma förhållande till det beviljade anslaget
som hittills. Skulle åter E. K. Majit finna de härom gifna föreskrifter kunna,
utan ändamålets förfelande, i så måtto ändras, att särskilda beskrifningar må lemnäs
endast för enstaka hemman och lägenheter med egna egoområden och för byar
i sin helhet, skulle sådant ofelbart verka till arbetenas påskyndande.
Ehuru, på sätt ofvan blifvit antydt, Rikets Ständer ansett, att de topografiska
och ekonomiska kartearbetena böra fortgå hvart för sig under särskild ledning,
hafva Rikets Ständer likväl trott det böra lända till betydlig lättnad, synnerligast
för Topografiska korpsens arbeten, om inom de trakter, hvarest triangelmätningar
blifvit af nämnde korps utförda och fasta punkter bestämda, det ekonomiska
karteverket finge, så vidt sådant utan olägenhet för det topografiska arbetets
bedrifvande kan ske, föregå detta, hvarigenom den väsendtliga fördel vunnes,
att de ekonomiska kartestommarne, hvilka i och för det ändamål, för hvilket
de äro afsedda, måste vara med synnerlig noggrannhet upprättade, äfven kunde
för de topografiska kartearbetena begagnas.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt och då Rikets Ständer nogsamt
insett det ökade värde, som det i sig sjelft gagneliga ekonomiska karteverket måste
vinna genom att inom möjligaste korta tid blifva fullbordadt, samt Rikets
Ständer, i likhet med hvad såväl Styresmannen för ekonomiska karteverket och
8 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 449.
Landshöfdingen i Norrbottens län, som ock Öfver-direbtören vid Landtmäteriet
derom yttrat, funnit särskilt anslag böra beviljas för kartearbeten uti nämnda län,
hatva Rikets Ständer på det sätt bifallit den nådiga Propositionen, att, utom den
för Rikets ekonomiska karteverk på ordinarie stat anslagna summa af 6,000 R:dr,
under nästa statsregleringsperiod för enahanda ändamål anvisas ett extra anslag
af 34,000 R:dr årligen, att Irån Riksgälds-kontoret utgå, samt att deraf 10,750
R:dr må användas lör bekostande af kartearbetena i Norrbottens län.
Öfver-Ståtliållare-Ein betet.
12:o. I afseende härå bär E. K. Maj:t i nåder föreslagit:
a) att den på Riksstaten för Öfverståthållaren uppförda lön, 6,682 R:dr 45 öre, hvaruti
406 R:dr 50 öre ingå såsom beräknad förhöjning lör 271 tunnor under
lönen inbegripen spanmål, men, under vilkor att ljuspenningar och beräkning
af spanmålsförböjning under lönen komma att upphöra, måtte ökas till 10,000
R:dr, eller med  3,317: 55;
b) att lönen för Sekreteraren hos Öfverståthållare-embetet måtte från dess nuvarande
belopp 3,000 R:dr, böjas till 3,500 R:dr, eller med  500: —
hvarigenom motsvarande ersättning för förlorade inkomster af passlösen ej
komrne vidare att erfordras;
c) att lönen för den bos Sekreteraren tjenstgörande Kanslisten måtte bestämmas
till likhet med aflöning i lägsta lönegrad i andra embetsverk, eller 1,000 R:dr
och alltså ökas med 100: —
samt d) att till aflöning åt fyra nya exekutionsbetjenter å 300 R:dr för hvardera
må anvisas  . 1,200 R:dr.
Yidkommande den ifrågaställda tillökningen i Öfverståthållarens aflöning,
så inhemtas af ofta åberopade Statsråds-protokoll, att, uti underdånig skrifvelse
den 28 Januari 1862, dåvarande Öfver-ståthållaren, Grefve J. E. Hamilton, fästat
uppmärksamheten på otillräckligheten af Öfver-ståtbållarens dittills varande aflöning,
hvilken, utgående dels från Statsverket, och dels af Stockholms stads kassa,
då utgjordes, så kallade ljuspenningar oberäknade, af lön från Statsverket, enligt
Kongl. Brefvet den 23 Februari 1858, utförd till R:df R:mt .... 6,682: 45,
taffelpenningar från stadskassau  4,500: -
samt anslag till ved, likaledes utgående från stadskassan  1,500: —
eller tillsammans R:dr Runt 12,682: 45,
dervid, bland annat, är vordet anfördt, att den allmänna stegring, lefnadskostnaderna
under sednare årtionden varit underkastade, föranledt beviljande af betydliga
tillökningar uti ej mindre Statens, än Stockholms stads embets- och tjenstemäns
lönevilkor, men att, vid de tillfällen, då förslag till sådana löneförbättningar
för öfriga embets- och tjenstemän hos öfver-ståthållare-embetet eller för ledamöter
och tjenstemän vid Stockholms magistrat, hvars preses Öfver-ståthållaren
vore, blifvit framställda eller förordade,, någon dylik förmån, till följd af särskilda
omständigheter, icke blifvit ifrågasatt för Öfver-ståthållaren, hvadan hans löneförmåner
ännu väsendtligeu voro desamma, som för längre tider tillbaka. Grefve
Hamilton hade emedlertid ansett sig böra utverka sådan förbättring för framtiden
Expeditions-UtskoHols Förslag till underd. Skrifvelse, iY;0 i40. 9
i Öfver-ståthållarens lönevilkor, att de uppoffringar af egna tillgångar, som
embetets innehafvande i allt fall medförde, icke komme att stå i allt för
stort missförhållande till aflöningens belopp, och hade derföre i underdånighet
föreslagit, dels att det från stadskassan under namn af taffelpenningar
utgående årliga lönebidraget måtte från 4,500 R:dr ökas med 3,000 R:dr till
7,500 R:dr och denna tillökning utgå från och med månaden efter den, hvarunder
ernbetet nästa gång tillsattes, dels ock att Statsverkets bidrag till Öfverståthållarens
aflöning måtte höjas till 10,000 R:dr, att fördelas i egentlig lön
och taffelpenningar. Sedermera hade Stockholms stads Drätsel-kommission samt
Magistraten och Borgerskapets Äldste blifvit hörde i hvad Stadskassans bidrag angick
och dervid tillstyrkt och beslutat, att nämnda bidrag för en blifvande Öfverståthållare
borde förhöjas med 3,000 R:dr till fördelning så, att taffelpenningarne
ökades med 2,500 eller till 7,000 R:dr och vedanslaget med 500 R:dr oller till
2,000 R:dr.
Rikets Ständer hafva väl ansett, att, med afseende å Öfver-ståthållarens
höga samhällsställning och den vidsträckta representationsskyldighet, som med
hans befattning är oskiljaktigt förenad, under nuvarande stegrade lefnadskostnader
lönetillökning är för bemälde embetsman behöflig; men då Rikets Ständer föreställt
sig, att, om det belopp, som härtill beviljas, af Rikets Ständer bestämmes
till 2,317 R:dr 55 öre, i hvilket fall Statsverkets bidrag till Öfver-ståthållarens aflöning
blir lika med den summa, som af Stockholms stad för detta ändamål utgår,
denna tillökning bör blifva tillräcklig, helst Öfver-ståthållaren, utom don honom
sålunda tillkommande kontanta lön af tillhopa 18,000 R:dr, äfven eger förmånen
att hafva boställslägenhet åt sig upplåten ; så har endast ett belopp af 2,317 R:dr
55 öre blifvit, såsom lönetillökning åt Öfver-ståthållaren, af Rikets Ständer beviljadt.
I afseende å de öfriga af E. K. Maj:t ifrågaställa löneförhöjningarne för
Sekreteraren i Öfver-ståthållare-embetets kansli, den der anställde kanslist samt
för exsekutionsbetjoningen, inhemtas af Statsråds-protokollet, att den minskning i
påräknad inkomst af passlösen, som Sekreteraren, jemlikt Kongl. Förordningen den
21 September 1860 om upphäfvande af skyldigheten för resande att vara försedde
med pass, fått vidkännas, blifvit för år 1861 beräknad till 677 R:dr. I följd häraf
och då, genom förre innehafvarens af kamereraretjensten vid nämnde kansli erhållna
afsked, den förut beslutade föreningen af denna syssla med sekreterarebefattningen
under nästlidna år egt rum, synes don för bemälde Sekreterare begärda
löneförbättring vara af behof påkallad, likasom den för Kanslisten äskade löneförhöjning
äfven funnits vara billig och behöflig. Yidare gifver äfven Statsråds-protokollet
vid handen, att det för närvarande till tolf bestämda antalet exsekutionsbetjenter,
för hvilka löner å stat äro anvisade, sedan år 1815 förblifvit oförändradt,
oaktadt under tiden Stockholms folkmängd ökats med mera än 50 procent
och, i följd deraf, antalet af publika handräckningsmål, som af desse betjente
skulle utan särskild ersättning besörjas, i förhållande derefter tilltagit, hvilka omständigheter,
i förening med andra uppgifna, nödgat Öfver-ståthållare-embetet att
fördela sex exsekutionsbetjentslöner på dubbla antalet betjente, hvarigenom antalet
af dessa ökats till aderton; ineu att, då likväl de otillräckliga löneinkomster, som
på sådant sätt bereddes flertalet, föranledde täta ombyten bland personalen och
svårighet att med lämpliga och pålitliga personer återbesätta uppkommande ledigBih.
till B. St. Prot. 1862 Sf 1863. 10 Sami. 1 Afd. 13 lilijt. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag tili underd. Skrifvelse, N:o 449,
heter, Öfver-ståthållare-embetet funnit sig böra förnya sin förr gjorda underdåniga
framställning om anvisande af ytterligare fyra exsekutionsbetjentslöner.
Och hafva Rikets Ständer, i betraktande af hvad sålunda är vordet upplyst
och med bifall till hvad E. K. Maj:t i berörda hänseenden äskat, beviljat följande
löneförhöjningar, nemligen: för Sekreteraren hos Öfver-ståthållare-embetet 500
Rxlr och för den hos Sekreteraren tjenstgörande Kanslisten 100 R:dr, äfvensom
till aflöning åt fyra nya exsekutiousbetjenter, å 300 R:dr för hvardera,
1,200 R:dr.
Kommande, då från det af Rikets Ständer nu såsom löneförhöjningar beviljade
sammanlagda beloppet, 4,117 R:dr 55 öre, afdrages den genom kamererarebefattningens
hos Öfver-ståthållare-embetet redan skedda indragning för Statsverket
uppkomna besparing af 300 R:dr, anslagstillökningen å Öfver-ståthållareembetets
stat att uppgå till 3,817 R:dr 55 öré.
l3:o. Lands-staterna i Länen.
a) Uti särskild den 15 sistlidne Februari till Rikets Ständer aflåten nådig
proposition har E. K. Majit tillkännagifvit, att, sedan, i anledning af Rikets Ständers
vid 1856—1858 årens riksdag uttalade åsigt, att någon definitiv reglering af
Lands-statens löner icke borde verkställas innan en efter samma method och
samma grunder verkställd noggrann uppskattning af Kronofogdars, Häradsskrifvares
och Länsmäns boställen förut egt rum, E. K. Majit anbefallt Kammar-kollegium
och Stats-kontoret att afgifva underdånigt förslag till gemensamma grunder
för en slik uppskattning och ett sådant förslag, hvilket icke till sistlidne riksdags
början hunnit afgifvas, sedermera inkommit, men E. K. Majit, af skäl som funnes
närmare utvecklade i det den nådiga propositionen bilagda Statsråds-protokoll,
med anledning af de under tiden inträffade nya förhållanden, genom Rikets Ständers
vid sednaste riksdag — då lönerna för Lands-staten fortfarande endast provisoriskt
uppfördes — jemväl fattade beslut om nya grunder för fast egendoms taxering
till bevillning, ansett ifrågavarande uppskattning på enklare och mindre kostsamt
sätt, än det af bemälda Kollegier föreslagna, kunna ske genom antagande af
det värde, som af pröfnings-komitherna blefve boställena åsatt, och beräkning af
deras afkastning efter den i Bevillnings-förordningen i allmänhet för jordbruksfastighet
antagna grund till tre procent af värdet, så hade upplysningar till detta
förhållandes utredande blifvit infordrade. Yid granskning af dessa upplysningar
hade det likväl förekommit, som skulle betydligen olika grunder blitvit följda vid
boställsuppskattningen, så att, för bestämmande af ett boställes taxeringsvärde,
dess behållna afkomst kapitaliserats efter ömsom fyra, ömsom fem och för ett uppgifvet
boställe iuom Christianstads län till och med efter sex procent. Då emellertid
all anledning vore för handen, att de ojemnheter, som vid första tillämpningen
af en Bevillnings-förordning med nya grunder för uppskattningen lätteligen
kunnat uppkomma, skulle rättas, då förändring i fastighets-taxeringen nästa
gång komme att ske, eller år 1865, syntes det E. K. Majit, som olägenheten att
ytterligare under en statsregleringsperiod bibehålla det provisoriska tillståndet i
Lands-statens lönereglering skulle vara mindre, än att redan nu antaga de värden,
som vid 1862 års uppskattning blifvit åsätta.
I betraktande häraf och då fullständig utredning jemväl saknades, i hvad
mån boställsräntorna för vissa fall i värdena ingått, men, sedan uppmärksamheten
Expeditions-Utskottets Färning litt underd. Skrifvelse, JS':o 149. 11
blifvit fästad å den olika tillämpning af föreskrifterna i § 6 af Instruktionen för
taxeringsförrättningarne, som hittills egt rum, det borde kunna antagas, att desamma
vid en förnyad taxering skulle mera noggrant följas, har E. K. Maj:t nu
föreslagit, att Rikets Ständer, med antagande af den grund, att ifrågavarande
landsstats-tjenstemäns boställen framdeles skulle i stat upptagas till en afkastning
af tre procent af det värde, som vid Bevillnings-taxering af Pröfnings-komité
komme att dem åsättas, ville för instundande statsregleringsperiod medgifva, att
den nu för desse landsstats-tjenstemän gällande stat måtte, likasom den för
Lands-staten i öfrigt, blifva provisoriskt gällande, allenast med de förändringar i
afseende å vissa löntagare, som af särskilda framställningar kunde blifva en följd.
Då det af kollegierna framlagda förslag rörande sättet för uppskattning af
ifrågavarande Landsstats-tjenstemäns boställen, hvilket finnes uti ofvanåberopade
Statsråds-protokoll intaget, skulle vid tillämpningen medföra betydliga kostnader
för Statsverket och tidspillan för en mängd tjenstemän, utan att dock något säkert
och permanent värde å boställena derigenom erhölles, samt den af E. K.
Maj:t föreslagna beräkningsgrund, hvilken, i afseende på procentberäkningen, öfvercnsstämmer
med hvad Rikets Ständer, beträffande jordbruksfastighets afkastning
i allmänhet, antagit, synes kunna, utan omvägar och särskilda kostnader, leda till
lika tillförlitligt resultat, som nyssberörda invecklade förfaringssätt, hafva Rikets
Ständer, som, lika med Rikets sist församlade Ständer, anse regleringen af samtlige
Landsstats-tjenstemännens löner böra i ett sammanhang verkställas, med antagande
af den utaf E. K. Maj:t föreslagna grund att Kronofogdars, Häradsskrifvares
och Länsmäns boställen framdeles skola i stat upptagas till en afkastning af
tre procent af det värde, som vid bevillningstaxering af Pröfnings-komité dem
åsättes, medgifvit att den nu för dessa Landsstats-tjenstemän gällande stat, likasom
den för Lands-staten i öfrigt, må jemväl för instundande statsregleringsperiod
blifva provisoriskt gällande, allenast med de förändringar i afseende å vissa löntagare,
hvarom här nedan vidare förmäles.
b) Eör erhållande af så fullständiga upplysningar som möjligt, till ledning
vid bedömandet af den tid efter annan väckta frågan, huruvida landsstats-boställenas
bibehållande, vare sig i allmänhet eller särskildt för vissa orter, kunde anses
för indelningshafvarne vara med fördel förenadt eller för vinnande af tryggad
bostad af omständigheterna i öfrigt påkalladt, hade, enligt hvad ofvannämnda
Statsråds-protokoll gifver vid handen, E. K. Majit anbefallt sina Befallningshafvande
i do särskilda länen:
1:0 att från de Ki^onofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, som hade boställen
åt sig indelade, infordra deras yttrande, huruvida de, hvar för sig, föredraga
bibehållandet framgent vid tjensten a-f det dem anvisade boställe framför
uppbärandet af ett kontant ersättningsbelopp till tre procent af boställets utaf
Pröfnings-komitén för året åsätta värde tillika med hyresersättning: för Kronofogde
eller Häradsskrifvare af 300 R:dr och för Länsman afl50R:dr; med erinran
derjemte att vid meddelandet af dessa yttranden borde iakttagas, att, om i det
fastställda taxeringsvärdet boställets grundränta jemväl ingått i beräkning af den
antagna afkastningen, indelningshafvaren i följd deraf måste, om boställets frånträdande
komme att ske, mot erhållande af tre procent å samma värde frånträda
jemväl uppbärandet af boställsräntan;
2:o att afgifva utlåtande ej mindre i anledning af de framställningar, sorn
i nyssnämnda hänseenden från Landsstats-tjenstemännen inkomme, än ock i öfrigt,
huruvida för tjensteutöfningen eller ens i allmänhet för tjenstemännen sjelfva
12 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o i 4-9.
kunde anses fördelaktigt, att boställena vid lönerna bibehölles, eller om icke, med
afseende å deras otillräcklighet att motsvara hela lönebeloppet och att i de så
kallade laga busen kunna lemna en mot nuvarande fordringar svarande bostad,
det vore mera ändamålsenligt att, efter ofvan antydda grund, utbyta boställena
mot kontanta löneanslag jemte byresersättning; och
3:o att meddela upplysning, dels huru mångå Kronofogdar, Häradsskrifvare
och Länsmän inom länet voro på sina boställen boende, dels om antalet af de boställen,
hvilka endast hade åbyggnad, såsom i lag är för kronohemman bestämdt,
eller, i motsatt fall, vore med särskilda, indelningshafvarne tillhörige, mangårdsbyggnader
försedda.
De från B. K. Maj:ts samtlige vederbörande Befallningshafvande och Landshöfdinge-embeten
i ofvannämnde hänseenden inkomna upplysningar och uppgifter
hade derefter inom Civildepartementet undergått sorgfällig granskning, deraf det
visat sig, att boställsräntan, ehuru i allmänhet icke inberäknad vid bestämmandet
af de särskilda boställenas taxeringsvärde, likväl på flera ställen och jemväl inom
olika distrikter af samma län deruti ingått, äfvensom att för en del boställen icke
kunnat med tillförlitlighet utredas, huruvida det ena eller andra förfaringssättet
egt rum; vid hvilket förhållande säker grund icke heller kunnat vinnas för ett
rätt beräknande af den behållna inkomst, som emot fördelen af boställes innehafvande
svarade och som följaktligen å öfriga aflöningsförmåner borde afräknas.
Enligt den för innevarande statsregieringsperiod gällande stat utgjorde, efter en
inom Departementet gjord uträkning, den boställsafkastning, som för Kronofogdar,
»Häradsskrifvare och Länsmän afginge på de åt dem fastställda aflöniugsbelopp,
124,044 R:dr 45 öre, samt boställsräntorna, hvilka med endast få undantag vore
indelningshafvarne på lön anslagna, 28,819 R:dr 27 öre, eller tillhopa 152,803 R:dr
72 öre. Boställenas afkastning åter, beräknad till tre procent af de utaf Pröfnings-komitéerna
för innevarande år fastställda taxeringsvärden, uppgick till 186,986
R:dr 19 öre, men, såsom ofvan är näinndt, saknades säker upplysning i hvad mån
en del af boställsräntorna vid detta värdes bestämmande tagits i beräkning.
I anledning af den väckta frågan, huruvida vederbörande indelningshafvare sjelfva
föredrogo bibehållandet vid tjensten af de åt dem anvisade boställen framför uppbärandet
af kontant ersättningsbelopp efter ofvanberörda grund, bade nitiotre förklarat sig
villige att. sina boställen afträda, men trehundrafyratioen dels äskat boställenas bibehållande,
dels uppställt andra vilkor för afträdandet, än de föreslagna. Af boställena
voro 232 bebodda af indelningshafvarne, men 202 dels utarrenderade, dels
på annat sätt af indelningshafvaren förvaltade. Någon fullt noggrann utredning
om antalet af dem, som vore försedda med fullständigare, indelningshafvaren tillhörig
åbyggnad, än den i lag för kronohemman bestämda, vore icke vunnen, men
det hade dock ansetts med säkerhet kunna antagas, att deras antal utgjorde omkring
200. Endast E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län och Landshöfdinge-embetet
på Gotland hade ansett fördelaktigare om boställena allmänt indroges
och kontanta löner i stället ansloges. Alla öfrige Kongl. Majits Befallningshafvande
och Landshöfdinge-embeten, som i ämnet sig yttrat, hade, dels med afseende
å vigten för ifrågavarande landsstats-tjenstemän att inom sina distrikt
hafva gifven fast bostad, dels med afseende å svårigheten för dem att utan landtbruk
kunna underhålla för deras tjensteresor nödiga hästar, dels för beredande
åt dem af insigt i landtbruket, hvilket med deras tjenstgöromål ofta hade gemenskap,
ansett sig böra afstyrka en allmän indragning af boställena, synnerligast
hvad länsmännen anginge, men deremot för vissa fall, der boställena hade olämp
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 149.
13
ligt läge elior saknade åbyggnad eller voro af så ringa omfattning, att deras innehafvando
icke kunde innefatta någon egentlig fördel, gjort hemställan om deras
utbytande mot kontanta löneanslag.
Ehuru den sålunda åstadkomna utredning icke lemnat tillfälle till en fullständig
specifik framställning om uppförande af kontanta lönefyllnadsbelopp och
hyresersättningar för de Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, hvilka sjelfve
frörklaat sig villiga att sina boställen afträda, hafva Rikets Ständer likväl, lika
med E. K. Maj:t, ansett, att, då hvarken det allmänna eller indelningshafvarne
kunna hafva annat än olägenhet af dessa boställens bibehållande till ändamål,
hvilka de icke uppfylla, en förändring i detta förhållande bör åstadkommas;
hvadan Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad E. K.
Maj:t i sådant afseende i nåder föreslagit, funnit sig böra medgifva, att i sådant
fall, der vederbörande Kronofogde, Häradsskrifvare eller Länsman förklarar sig
villig afträda innehafvandc boställe och E. K. Maj:t, efter hörande af Sin Befallningshafvande
i länet samt Kammar-kollegium och Stats-kontoret, pröfvar sådant
vara lämpligt, dessa indelningshafvare, mot boställets indragande till Stats-verket,
för att genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas, och boställsräntans frånträdande
till Kronan, må berättigas att efter det belopp, hvartill bostsällsafkastningen
och räntan i nuvarande stat finnes upptagen, och utan rubbning af öfrige förmåner,
från nästa statsrcglerings-periods början erhålla kontant fyllnad i förut tillagd
aflöning, så att Kronofogde får uppbära tillhopa 2,500 R:dr, jemte 300 R:dr hyresmedel,
Häradsskrifvare 2,000 R:dr, jemte lika hyresbelopp, och Länsman 7Ö0
R:dr, jemte 150 R:dr hyresersättning, äfvensom att, före boställets afträdande,
tjenste- och fardagsår må dem tillgodokomma, samt att hvad sålanda under instundande
statsreglerings-period kan komma att utbetalas må, mot framtida ersättning,
på förskottstitel från Stats-kontoret utgå.
c) Sedan åtskilliga Landssekreterare och Landskamererare uti särskilda till
E. K. Maj:t iugifna underdåniga ansökningar framställt begäran, bland annat, derom,
att kostnaderna vid Länsstyrelserna för skrifmaterialier måtte af allmänna medel
bestridas samt Kammar-kollegium och Stats-kontoret, hvilkas yttrande i anledning
af berörda ansökningar infordrats, i underdånigt utlåtande förklarat, det Kollegierna
funne mindre lämpligt och Staten icke heller värdigt, att tjenstemännen
sjelfve skulle vidkännas dylika utgifter, utan ansåge dem billigtvis böra vara derifrån
befriade, såsom förhållandet vore inom rikets Kollegier med flera embetsverk;
och att, om än förmånen af en slik befrielse skulle tillgodokomma sådana tjenstemän
vid lands-staten, hvilka redan åtnjöte betydliga inkomster såsom Landssekreterarne
i ett och annat län, det dock synts Kollegierna, det något undantag i
berörda hänseende icke borde för dem ega rum, helst, hvad Landssekreterarne beträffade,
Statens utgift för ifrågakomna ändamål blefve jemförelsevis ringa, i anseende
dertill att för största delen af dessa tjenstemäns expeditioner stämpelpapper
begagnades; så har E. K. Maj:t äskat Rikets Ständers medgifvande dertill, att
af Sjette Hufvudtitelns förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser anordnas
godtgörelse för erforderliga kostnader till tryckning af sådana längder, räkenskapsblanketter
och andra formulärer m. m., som E. K. Maj:ts Befallningshafvande, hvar
inom sitt län, till vinnande af tidsbesparing och enhet i uppställning, ej mindre
vid länsstyrelserna än hos landsstats-tjenstemännen inom länet, kunde finna med
förut meddelade föreskrifter öfverensstämmande eller eljest tjenliga att till begagnande
anbefalla eller medgifva; Och hafva Rikets Ständer bifallit hvad E. K.
Maj:t i berörda hänseende föreslagit.
14 Expeditinns-Ulskoltels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 14.9.
d) För följande nya tjenster bar E. K. Maj:t äskat löneanslag, hyresersättningar
deruti inberäknade, nemligen:
för tillvägabringande af förändrad reglering utaf två fögderier
i Calmar län: till en Kronofogde  2,800. —
ocb en Häradskrifvare
2,300. — g ^qq
för de två fögderiernas inom Helsingland delning i tre, åt en
Kronofogde  2,800. —
och en Häradsskrifvare  2,300. — g ^qq
för förändrad fögderireglering i Malmöhus län: åt en Kronofogde
2,800. —
ocb en Häradsskrifvare
2,300. — 5100
för ny reglering af länsmansdistrikten i Jemtlands län, åt fem nya Länsmän
derstädes med 850 R:dr för hvardera, eller tillsammans . . . 4,250. —
fördelningen af ett länsmans-distrikt inom Södra Ångermanland af We
ster-Norrlands
län, åt en Länsman  850. —
för delning af Lycksele Lappmarks socken i Westerbottens län, uti två
länsmansdistrikt, åt en Länsman  850. —
för en särskild Länsmans anställande i Korpilombolo nybildade kapellförsamling
af Norrbottens län, åt denne  850. —
samt för Ydre härads i Östergöthlands län delning i två länsmansdistrikt,
åt en Länsman derstädes  850. —
Då den i Statsråds-protokollet i dessa frågor lemnade utredning tillfyllest
ådagalägger angelägenheten af dessa tjensters inrättande och aflöningsförmånerna äro
beräknade i likhet med hvad Rikets Ständer för dylika tjenster förut bestämt,
hafva Rikets Ständer beviljat de för ifrågakomna nya tjenster äskade aflöningsbelopp,
utgörande tillsammans 22,950 R:dr.
e) Yidare har E. K. Maj:t föreslagit ej mindre att de för nedannämude
fem Länsmän på lön anslagna boställen måtte varda till Kronan indragna och
sedan för Statsverkets räkning utarrenderade samt att i stället från nästa statsreglerings
början måtte å stat uppföras kontanta anslag:
för Länsmannen i södra eller första distriktet af Westbo härad
och Jönköpings län med dels R:dr 50. —
motsvarande boställets i lönestaten upptagna ränta
och afkastning och dels hyresersättning .... „ 150. — 200
för Länsmannen i fjerde distriktet af nämnda härad och
län med det boställets ritnta och afkastning motsvarande
belopp  „ 85. —
och hyresersättning  „ 150. — 23g
för Länsmännen i mellandistriktet och i södra distriktet
af Östbo härad och nämnda län, hvardera med det
dem gemensamt anvisade boställes ränta och afkastning
motsvarande belopp  „ 75. —
och hyresersättning  „ 150. —
R:dr 225.~ —~
eller för båda tillsammans R:dr 450. —
för Länsmannen i Wemmenhögs härads östra distrikt af
Expeditions-Utskottets Förslut) till underd. Skrifvelse, l\:n 449.
15
Malmöhus län med det mot boställets ränta och
afkastning svarande belopp
och hyresersättning
än och att det Häradsskrifvare!! i Åkers, Daga och Selebo
häraders fögderi af Södermanlands län på lön
anslagna bostället Ärja N:o 3, likaledes måtte till
Kronan indragas och sedan lör Statsverkets räkning
utarrenderas samt i stället, från nästa statsreglerings
början, för boställshafvarén å stat uppföras
årlig kontant godtgörelse, svarande mot boställets
i Staten upptagna ränta och afkastning . . .
samt hyresersättning ,
Enär samtliga vederbörande boställsinnehafvare förklarat sig villige att, mot
åtnjutande af lönefyllnad i kontant samt hyresersättning, ofvannämnda boställen
afträda samt, med afseende å länsmansboställena, såväl E. K. Maj:ts vederböran e
Befallningshafvande vitsordat, att boställena hvart för sig till följd af belägenheten
vore för det afsedda ändamålet otjenliga, som ock Kammar-kollegium och Statskontoret
uti afgifna underdåniga utlåtanden tillstyrkt, att boställena måtte, mot
ofvannämnda vilkor, till Kronan indragas och för Statens räkning utarrenderas,
hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad E. K. Maj:t sålunda föreslagit, beviljat
de äskade beloppen med tillhopa 2,069 R:dr.
f) I anledning af en hos Rikets Ständer vid sed naste riksdag gjord framställning
att, då numera aflidne Häradsskrifvare!! i Åkers, Daga och Selebo häraders
fögderi af Södermanlands län, C. E. Ruckman, tillskyndats förlust af löneinkomster
derigenom, att hans boställe Ärja N:o 3, | mantal i Åkers socken och
härad, vid den uppskattning deraf, som för sednaste lönereglering för landsstatens
embets- och tjenstemän verkställdes, beräknats gifva vida högre afkastning, än
deraf i sjelfva verket kunde erhållas, ersättning derför måtte Ruckman beredas,
hade Rikets Stånder i underdånig skrifvelse anfört, att de, ehuru erkännande angelägenheten
deraf, att anspråk på ersättning af Staten, för de förluster, hvilka af
en eller annan anledning kunde vid skeende löneregleringar tillskyndas embetsoch
tjenstemän, i möjligaste måtto af böjdes, likväl, hvad beträffade förevarande
fall, icke kunnat undgå att taga i betraktande, dels att E. K. Maj:ts Befallningshafvande
i länet, enligt hvad ett af Kammar-kollegium och Ståts-kontoret i ämnet
afgifvet underdånigt utlåtande gåfve vid handen, antagit inkomsten af bostället
hafva blifvit vid löneregleringens verkställande för högt beräknad, och dels att
detta förhållande vunnit ytterligare bekräftelse genom ett Rikets Ständer meddeladt
instrument öfver en sedermera skedd uppskattning af boställets afkomst, som
Ruckman låtit år 1859 anställa af personer, hvilkas trovärdighet och sakkännedom anledning
ej funnes att betvifla; och då, ehuru, såsom Kollegierna i ofvanberörda underdåniga
utlåtande anmärkt, rättelse för framtiden uti det anmärkta missförhållandet
kunde vinnas vid förestående förnyad uppskattning af landsstats-tjenstemännens
boställen, Ruckman dock, i händelse denna uppskattning under någon längre tid
fördröjdes, skulle komma att derigenom fortfarande tillskyndas en ganska betydlig
minskning i löneinkomster, hade Rikets Ständer ansett billigheten påkalla, att
bemälde Ruckman, så snart, omständigheterna sådant medgåfve, måtte komma i
åtnjutande af enahanda löneförmåner, som i allmänhet blifvit Häradsskrifvare tillerkända;
men som Rikets Ständer, i saknad af tillförlitliga upplysningar angående
117.
150.
267.
617.
300.
917. —
16 Exp edil i o n s- lits k nite ts Förslog lill underd. Skrifvelse, N:o 449.
omförmälda boställes afkastning, icke kunde uppgifva, till hvad belopp dea ersättning,
som sålunda skulle tillkomma dess innehafvare, lämpligen borde bestämmas
att utgå, hade Rikets lätänder i underdånighet anhållit, det E. K. Majit täcktes
låta ombesörja en förnyad uppskattning af Härads-skrifvarebostället Ärja N:o 3
samt, sedan dervid blifvit utrönt, i hvad mån samma boställes afkastning blifvit
vid den år 1858 verkställda lönereglering för högt beräknad, till Rikets Ständer
aflåta den nådiga framställning, hvartill E. K. Majit, med afseende å Ruckmans
förlust af honom rätteligen tillkommande löneförmåner, kunde finna omständigheterna
föranleda.
Med anledning häraf och då bostället Ärja N:o 3, som, enligt hvad utaf tillgängliga
handlingar blifvit upplyst, af aflidne Häradsskrifvaren Ruckmans sterbhus
under fardagsrätt innehafts till midfastan innevarande år, vid den nu af Taxeringsoch
Pröfnings-komitéerna verkställda taxering, ansetts icke kunna åsättas högre
värde än 6,000 R:dr och årliga afkastningen deraf, efter beräkning af tre procent
utaf samma värde, således skulle uppgå till endast 180 R:dr, hvilket belopp äfven
i det närmaste motsvarade hvad vid den år 1859, på Ruckmans föranstaltande, af
vissa tillkallade landtbrukare gjorda uppskattningen ansetts kunna i årlig afkomst
af bostället påräknas, samt till följd häraf den i lönestaten såsom afkastning af
samma boställe upptagna, i anledning af förut utgående arrende tillkomna summa
af 500 R:dr måste antagas vara för hög, hvadan ock bemälde Ruckmans sterbhus
syntes böra komma i åtnjutande af ersättning för den förlust, som i följd häraf
tillskyndats Ruckman för den tid han efter arrendets upphörande sjelf brukat bostället,
eller från och med år 1858, vid hvilken tidpunkt Ruckman, enligt hvad
uppgifvet blifvit, öfvertagit bostället under eget bruk, — har E. K. Majit nu föreslagit,
att till ersättning åt numera aflidne Häradsskrifvaren O. E. Ruckmans sterbhus
för den förlust han på sätt nämndt är, fått vidkännas till följd af för hög
uppskattning af bostället Ärja, af Rikets Ständer måtte anvisas ett belopp för en
gång af 1,600 R:dr.
Och då ofvanintagne utur Statsråds-protokollet hemtade upplysningar i denna
fråga synas tillfyllest ådagalägga billigheten deraf att bemälda sterbhus må erhålla
den föreslagna ersättningen, hafva Rikets Ständer för sådant ändamål anvisat ett
belopp af 1,600 Ridr, att, enligt E. K. Majits nådiga disposition, från Riksgäldskontoret
utgå.
g) Äf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Landshöfdinge-embetet i
Jönköpings län — jemte öfverlemnande af en till E. K. Majit ställd skrift, deruti
Kronofogden i Westra härad Carl Salomon Wallerström, hvilken sedermera fått
nådigt tillstånd att med Häradsskrifvaren i norra och södra Wedbo härades fögderi
C. W. Reutersvärd ingå tjenstebyte, i underdånighet anhållit, att, då Kronofogden
i Westra härad väl, jemlikt Kongl. Brefvet den 7 April 1832, hade såsom
boställshemman sig tilldelade 1 mantal Alsheda Skomakaregården och £ mantal
Gastorp, båda belägna i Alsheda socken af Östra härad, men intetdera af dessa
hemman, såsom liggande utom fögderiet, kunnat af sökanden få bebos, samt då
han sålunda i verkligheten saknat boställe och endast haft löningshemman inom
annan ort, utan att han dock från och med år 1858 fått tillgodonjuta den hyresersättning
300 Ridr, som, jemlikt då skedda lönereglering, andra Kronofogdar utan
boställe uppbure, E. K. Majit måtte för den löneförlust, sökanden sålunda från och
med sistnämnda år vidkänts, tilldela honom ersättning eller ock derom till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition — i underdånighet hemställt, att då kronofogden
i Yestra
Expedition/t- Utskottets härslag till lindard. Skrifvelse, N:o i 49. 17
i Westra härad icke kunde af sina boställen njuta samma fördel, som de tjenstemän,
hvilkas boställen vore inom tjenslgöringsorten belägna, utan måste genom
hyra eller annorledes förskaffa sig bostad och således voro i lika behof af hyresersättning,
som de Kronofogdar, hvilka saknade boställen, samt enär tjenligt tillfälle
för tillvägabringande af det genom ofvan berörda nådiga Bref föreskrifna utbyte af
ifrågakomma boställshemman då ännu icke yppats, hyresersättning till Kronofogden
i Westra härad skulle få utgå äfven sedan Kronofogdetjensten, i följd af det beviljade
tjenstebytet, blifvit af Wallerström fränt rädd.
Med anledning häraf har, efter inhemtande af underdånigt ulåtaude utaf Kammar-kollegium
och Stats-kontoret, E. K. Majit, som, lika med dessa Kollegier,
ansett Kronofogden i Westra härad, i likhet med öfrige Kronofogdar, hvilka saknade
boställen, böra komma i åtnjutande af hyresersättning, och att denna borde
utgå med fulla beloppet, äskat, att från och med nästa statsreglerings-period
måtte å stat uppföras hyresersättning för Kronofogden i Westra härad af Jönköpings
län med 300 R:dr.
Enär, vid den efter 1853—1854 årens riksdag verkställda reglering af landsstats-tjenstemännens
löner, bestämdes, att Kronologdar, Häradsskrifvare och Länsmän
icke vidare skulle få på lön innehafva andra indelningar än boställshemman,
samt ifrågavarande, åt Kronofogden i Westra härads fögderi fortfarande upplåtna hemman
således vid berörda reglering och sedermera hitintills blifvit såsom boställshemman
ansedda, torde den omständigheten, att berörda hemman ej kunna af innehafvaren
bebos, icke utgöra giltigt skäl att dom såsom så kallade »löningshemman,, betrakta;
vid hvilket förhållande särskild hyresersättning ej heller synes böra, med
hemmanens bibehållande, bemälda Kronofogde tillkomma. I följd häraf hafva
.Rikets Ständer endast i den mån bifallit E. K. Majits ofvanberörda nådiga framställning,
att Kronofogden i Westra härads fögderi, derest han finnes villig att
omförmälda hemman till Statsverket afträda, må derför erhålla kontant godtgörelse,
motsvarande hemmanens i stat beräknade afkastning och ränta, tillhopa 595 R:dr,
jemte hyresersättning 300 R:dr, hvilka belopp, tillsammans 895 Ridr, blifvit i bilagda
tabell Litt. A vilkorligt uppförda; Och få Rikets Ständer i sammanhang
härmed i underdånighet anhålla, att, derest den här ofvan tillstyrkta reglering nu
icke skulle kunna åstadkommas, E. K. Majit behagade låta tillse, att, vid nuvarande
Kronofogdes afgång ur tjensten, ifrågavarande hemman måtte varda till
Statsverket indragna.
h) Vidare har E. K. Majit äskat, att från och med nästa statsregleringsperiod
måtte å stat uppföras årlig löneförhöjning för Länsmannen i Särna socken
och Idre kapellag af Stora Kopparbergs län mod 200 Ridr.
Och ehuru Rikets Ständer ansett betänkligt, att för en viss tjensteman fastställos
högre lön än som af hans vederlikar i allmänhet åtnjutes; så och då, enligt
hvad Statsråds-protokollet i detta ämne närmare förmäler, ifrågavarande länsmansdistrikt
är beläget inom en af de fattigaste orter i riket och priset på lifsförnödenheter
derstädes är ovanligt högt, hvarförutan den der anställda länsman,
i anseende till distriktets vidsträckta område af omkring 40 qvadratmil, i och för
sin tjenstgöring tillskyndas betydligt drygare resekostnader, än inom de flesta
andra distrikt, hafva Rikets Ständer, på sätt E. K. Majit äskat, från och med
nästa statsregleringsperiods början för ofvanberörda ändamål å ordinarie staf anvisat
ett årligt belopp af 200 Ridr.
i) Sedan Rikets sednast församlade Ständer såväl medgifvit, att af de medel
Bih. till B. St. Brot. 1862—1862, 10 sami. 1 Afd. 13 Haft. 3
18
Fa-peditions-Utskottets Förslug lill undmi. Skrifvelse. I\:o 449.
8,802 R:dr 18 örn, som influtit genom expropriering för Gefle—Dala jernvägsanläggnings
behof ai 8 tunnland 22TV kappland jord från den åt Landshöfdingen i
Stora Kopparbergs län på lön anslagna kungsgården Noret, finge till inlösen af
det utaf dåvarande Landshöfdingen i länet O. af Geijerstam å nämnda kungsgård
uppförda boningshus användas hvad som motsvarade det värde, hvartill denna
byggnad kunde i behörig ordning af vederbörande Synerätt varda uppskattad,
dock ej utöfver 0,802 R:dr, som oek föreskrifvit, att hvad för sådant ändamål af
förstnämnda summa icke utgingc, skulle till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, äfvensom
att, sedan berörda inlösen kommit till verkställighet, ett emot 5 procent
å denna återstod svarande belopp skulle af Stats-kontoret till Landshöfdingen i
Stora Kopparbergs län årligen utbetalas; samt E. K. Majit i anledning häraf ej
mindre anbefallt Dess Befallningshafvande i nämnda län att, sedan inlösningssumman
för ofvanberörde byggnad blifvit i föreskrifven ordning bestämd, till Statskontoret
aflemna, för att Riksgälds-kontoret tillgodokomma, det derefter återstående
beloppet af de influtna expropriationsmedlen, än ock förständigat Stats-kontoret att
af under händer egaude medel till bemälde Landshöfding årligen utbetala ett emot
5 procent å nämnda återstod svarande belopp, intill dess denna årliga ersältningssumma
kunde varda å Sjette Hufvudtitelu uppförd; så har E. K. Majit, — efter
det Stats kontoret upplyst, att den återstod af meranätnnde expropriationsmedel,
som af E. K. Majits Befallningshafvande för ofvanomförmälda ändamål under Mars
månad 1861 till Stats-kontoret levererats, och hvarå Stats-kontoret sedermera till
Landshöfdingen utbetalt ränta, uppginge till 2,000 R:dr 18 öre, — nu föreslagit
Rikets Ständer att, såsom ersättning åt bemälde Landshöfding, måtte till utgående
årligen från och med nästa statsregleringsperiöd, å Sjette Hufvudtiteln varda uppfördt
ett emot 5 procent å sistnämnda summa svarande belopp i jemnt tal med
100 R:dr.
På grund af hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer bifallit, att det
äskade beloppet, 100 R:dr årligen, må å denna Huivudtitel uppföras.
k) Derjemte har E. K. Majit föreslagit, att, enär för anläggningen af Vestra
Jernvägs-stambanan mark blifvit i behörig ordning exproprierad från Länsmannens
i Oppunda härads Vestra distrikt af Södermanlands län boställe, Sköldnäs
i Vestra Wingåkers socken, från det Länsmannen i Grimstens härad af WesterNerikes
fögderi anslagna boställe, Ybby Nio 1 i Wiby socken, och från det Häradsskrifvaren
i berörda fögderi anslagna bostället, Ybby Nio 2 i samma socken, till
ersättning åt boställshafvarne för den boställena frångångna jorden, måtte, emot
det att de influtna expropriationssummorna till Riksgälds-kontoret öfverlemnades, till
utgående årligen från och med nästa statsregleringsperiöd, å Sjette Hufvudtiteln
uppföras nedannämnde summor, svarande i jemnade belopp mot 5 procent af berörda
expropriationssummor, nemligen: för Länsmannen i Oppunda härads Vestra
distrikt 21 Ridr, för Länsmannen i Grimstens härad 12 Ridr och för Häradsskrifvaren
i Vester-Nerikes fögderi 32 Ridt-.
Lika med E. K. Majit anse Rikets Ständer förenämnde tjenstemän fullt berättigade
att erhålla godtgörelse för den förlust, de genom ifrågavarande expropriation
å deras boställen kunna fått vidkännas, men då Rikets Ständer, enligt mom.
a) bärofvan, bifallit E. K. Majits nådiga förslag, att dylika boställen hädanefter
skola i aflöningen beräknas efter det värde, hvartill de vid bevillningstaxering af
Pröfnings-komité uppskattas, samt boställsinnehafvarne alltså komma att, för den
minskning i boställenas afkastning, som vid nästa bevillningstaxering kan finnas
vara af jordafsöndringen föranledd, undfå ersättning genom tillökning i de kontanta
Expeditions- Utskottets Förslag lill underd. Skri/m/sr, \:o lif).
19
aflöningsbeloppen, hafva Rikets Ständer ansett E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga
framställning endast böra på det sätt bifallas, att äskade beloppet, tillsammans 65
R:dr, på 6:te Hufvudtiteln uppföres, att till innehafvarne af ofvauuppräknade tre
boställen utgå intilldess berörda boställen, i afseende på deras i lönen beräknade
afkastning, undergått ny uppskattning.
1) Under åberopande af Sitt, vid statsinkomsternas beräkning, angående
inkomst-titeln -ordinarie räntan,, fattade beslut, har E. K. Majit föreslagit, det iakttagas
måtte, att förslagsvärdet å de under anslaget till lands-staterna upptagna indelta
räntor blefve förhöjdt med 46,550 R:dr, eller det jemnade belopp, hvarmed
värdet å samma räntor vid inkomst-beräkningen ökats; Och hafva Rikets Ständer
funnit godt, att till denna nådiga framställning lemna bifall.
m) Jemte förmälan, hurusom, i likhet med hvad af 1859 års Stats-revisorer
blifvit anmärkt, karta-sigiUata-omkostnaderna uppgått till högst betydliga belopp,
utgörande för år 1858 nära 8f procent af försäljningssumman, hafva 1860 och
1861 årens revisorer likaledes funnit, att denna provision till Landskamererare
och Landträntmästare, hvilka ega att hvar för sig undfå två procent af hvad inom
året uti Kronans kassa i stämpelpappers-afgift influtit, i flera län utgått med vida
högre belopp, än som i staten härför beräknats, samt hemställt, att Rikets Ständer
vid regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjette Hufvudtitel ville tillse,
att vid beräkningen af nämnde tjenstcmäns aflöningsförrnåner den dem tillerkända
provision å Karta-sigillata-medlen blefve upptagen till belopp, närmare motsvarande
hvad denna inkomst i verkligheten utgjorde, så att Statens kontanta tillskott till
deras aflöning i förhållande derefter mätte kunna minskas.
Då, af skäl, som här ofvan blifvit omförmälda, någon lönereglering för
landsstatens tjenstemän icke vid denna riksdag kunnat företagas och frågan om
Karta-sigillata-provisionen lämpligast bör behandlas i sammanhang med definitiv
reglering af bemälde tjenstemäns löner, hafva Rikets Ständer ansett sig nu endast
böra, med anledning af berörda anmärkning, hos E. K. Majit i underdånighet anhålla,
att, vid uppgörande af förslag till definitiv reglering af lands-statens löner,
anmärkta förhållandet måtte blifva taget i öfvervägande.
n) Beträffande E. K. Maj:ts särskilda nådiga framställningar, dels att pensioneringen
på indragningsstat för Landssekreterare, Landskamererare, Landträntmästare,
Länsbokhållare, Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän, likasom för
de tjenstemän vid länsstyrelserna, utöfver nyss uppräknade, angående hvilkas pensionering
särskildt stadgande icke förut varit meddeladt, jemte der anställda vaktbetjente,
måtte bestämmas efter de allmänna grunder, som för öfrige civile embets-
och tjenstemän vunne tillämpning, dels ock att Landssekreteraren i Orebro
län, Gustaf Fredrik Hökerberg, Häradsskrifvaren i Åkers, Frötuna och Wermdö
skeppslags fögderi af Stockholms lån, Gustaf Laurentius Sjöberg och Landträntmästaren
i Christianstads län, Magnus Billing, hvar för sig måtte, efter erhållet
afsked från deras befattningar, å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande
af enahanda pension, som, efter den af E. K. Maj:t föreslagna grund, deras
vederlikar skulle ega tillgodonjuta, komma Rikets Ständer att häröfver sig yttra
i sammanhang med regleringen af utgifterna under Riksstatens Nionde Hufvudtitel.
o) Sedan Rikets Ständer, på sätt ofvan är nämndt, beslutat, att hyresersättning
äfvensom kontant vederlag för i nuvarande lönerna inbegripna indelta
boställs-räutor må tilldelas åtskillige tjenstemän, hvilka böra afstå från sina nu
innehafvande boställen, som i behörig ordning skola till Kronan indragas, hvadan,
20 Expeditions-Utskottets För slaf) till under d. Skrifvelse, N:o 149.
och då dessa räntor, som, jemligt närlagde tabell Litt. A. utgöra tillsammans 189
Ridr 5 öre, icke vidare, efter det sjelfva hemmanen blifvit indragna och räntorna
Kronan behållna, få bland Lands-statens indelta löneanslag upptagas; så hafva Rikets
Ständer ansett, att ifrågavarande räntor, tillhopa 189 Ridr 5 öre, böra från
nya Riksstaten uteslutas.
llio Med anledning af hos Rikets Ständer gjorda framställningar i fråga
om skjutsningsbesvärets ordnande, hafva Rikets Ständer, bland annat, beslutat, att
å Sjette Hufvudtiteln skall uppföras ett årligt reservationsanslag, stort 100.000 Ridr
R:mt, att, stäldt till Kongl. Majits disposition, användas till lättnad för skjutsningstungan
i de fall, der den genom entreprenad bestrides och befinnes särdeles tryckande ;
och har alltså detta nya anslag blifvit å hosfogade tabell Litt. C. upptaget.
Färjor och Färjekarlar.
15:o. Yid sednaste riksdag anvisade Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret
ett årligt anslag af 1,500 R:dr för åren 1861—1863 till understöd för de på Ölands
vestra kust inrättade färjeplatserna Röhälla, Färjestaden och Beijershamn, att, i
händelse färjehållniugen vid dessa tre platser icke kuude utan understöd af Statsmedel
uppehållas, af E. K. Maj:t för ändamålet användas, intilldess förhållandena
gjorde ett dylikt understöd umbärligt. Ehuru de hittills framställda anspråken
på dylikt understöd blifvit af E. K. Majit underkända, har E. K. Majit dock funnit
nödigt äska, att ofvannämnda, på Riksgälds-kontoret anvisade, ännu icke för
ändamålet använda medel, måtte under nästa statsregleringsperiod fortfarande varda
ställda till E. K. Majits disposition;
och hafva Rikets Ständer funnit godt att till denna nådiga framställning
lemna bifall.
Jordbruket, handeln oell närliig-ariie.
Skiften och Afvittringar.
16:o. I ändamål att de angelägna storskiftes- och afvittrings-förrättningarna
i rikets norra län måtte, så vidt omständigheterna medgåfve, kunna påskyndas,
hvartill, efter uppgjord beräkning, ett årligt belopp af 150,000 Ridr ansetts
erforderligt, har E. K. Majit funnit Sig föranlåten äska, att anslaget till “skiften
och afvittringar11, som under innevarande statsregleringsperiod utgår med 63,000
Ridr från Sjette Hufvudtiteln och 70,575 R:dr från Riksgälds-kontoret eller tillsammans
133,575 Ridr, måtte för nästa statsregleringsperiod varda förhöjdt till ofvanstående
årliga belopp af 150,000 Ridr, att utgå ensamt från Sjette Hufvudtiteln,
hvars årliga anslag till ifrågavarande föremål således komme att ökas med
87,000 Ridr.
Med ledning af Länsstyrelsernas afgifna yttranden angående afv ittringsarbetets
fortgång inom de nordliga länen, hvarom i Statsråds-protokollet närmare
förmäles, samt med tillämpning i öfrigt af gällande grunder för de till storskiftes-
och afvittringsverken nu utgående anslag, hade Öfver-direktören för Landt
-
Expeditions- Utskottets Förslag lil/ unden/. Skrifvelse, i\:o 14-9.
21
mäteriet upprättat fullständigt förslag till ny stat för dessa verk, uti hvilket förslag
årliga anslagsbehofven för de särskilda länen blifvit på följande sätt beräknade,
nemligen:
för Stora Kopparbergs län till  46,600 R:dr,
„ Jemtlands „
3,515 ,,
„ Wester-Norrlands „  19,120 „
„ Westerbottens „ „  39,655 „
„ Norrbottens „ „  51,755 „
eller tillsammans föi alla länen 160,645 R:dr
hvadan, då det å Riksstatens Sjette Hufvudtitel till “Skiften och
Afvittriugar” uppförda anslag utgjorde endast  63,000 „
en summa af "T " 97,645 R:dr,
blefve derutöfver erforderlig för de årliga behofvens fyllande; men då E. K. Majit
af uppgifna skäl ansett någon arfvodesförhöjning för Storskiftes-landtmätarne inom
Stora Kopparbergs län nu icke böra ifrågakomma, har med iaktagande deraf och
enär erfarenheten ådagalagt att, i följd af uppkommande ledigheter, besparingar å
anslagen kunde påräknas, E. K. Majit ansett det årliga behofvet för Storskiftesoch
Afvittringsverken under nästa statsreglerings-period böra i jemnt tal beräknas
till ofvannämnda summa, 150,000 R:dr.
Att storskiftes- och äfvittringsförrättningårne i de af förutnämnde provinser,
der dessa arbeten icke redan blifvit fulländade, fortfarande bedrifvas med all
möjlig kraft och skyndsamhet, finna Rikets Ständer obestridligen vara af stor vigt
för ett hastigare befordrande af berörde vidsträckta landsorters utveckling och välstånd;
men då förslag till genomgripande, förändringar i skogslagstiftningen inom
en icke aflägsen framtid äro att emotse och dessa förändringar möjligen kunna
föranleda rubbningar i den nu för Storskiftes- och afvittringsverken fastställda
plan, har det synts Rikets Ständer mindre lämpligt att för någon längre tidrymd
bestämma ifrågavarande anslag till så betydligt belopp, som nu ansetts för ändamålet
behöfligt; hvadan Rikets Ständer på det sätt bifallit E. K. Majits nådiga
framställning, att, utöfver det i nu gällande Riks-stat för skiften och afvittringar
uppförda anslag af 63,000 Ridr, för enahanda ändamål anvisas och till E. K. Majits
disposition ställes en summa af 261,000 Ridr, att med en tredjedel, eller 87,000
Ridr, årligen under hvartdera af nästkommande tre år från Riksgäldskontoret utgå.
Undervisningsanstalter för jordbruk och Iandtmannanäringar.
17:o. För uppförande vid Ultuna Landtbruks-institut af cn stallbyggnad af
gråsten har E. K. Majit äskat ett belopp af 18,000 Ridr att utgå under år 1864
och då Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-komité redan vid sistlidne riksdag
vitsordat behofvet af denna byggnad, under förmälan, att det nu vid Institutet
befintliga stall icke vöre i sådant skick, att det kunde anses motsvara dermed afsedda
ändamål, hafva Rikets Ständer, som vid den öfver ifrågavarande nybyggnad
upprättade planritning jemte kostnadsförslag ej haft något att erinra, för omförmälda
ändamål anvisat den begärda summan 18,000 Ridr, att under år 1864, enligt
E. K. Majits nådiga disposition, från Riksgälds-kontoret utgå.
18:o. Till Rikets Ständers pröfning har E. K. Majit nu jemväl öfverlemnat,
huruvida tillgång kunde beredas till bekostande af en utaf Ultuna Landtbruks-instituts
Styrelse föreslagen, till boningshus med lärosalar, laboratorier, rum
22 Expéditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, i\:o 149.
för elever m. m. afsedd större byggnad, hvarom E. K. Maj:t till Rikets sist församlade
Ständer gjort nådig framställning.
Af de till detta ärende hörande handlingar hafva Rikets Ständer inhemtat,
att Ultuna Landtbruks-instituts Styrelse, uti undernånig skrifvelse den 26
Augusti 1859, hos E. K. Maj:t anhållit om nådig framställning till Rikets näst
sammanträdande Ständer om anslag för, bland annat, ifrågavarande byggnad, hvilken
var afsedd att användas till lärosalar, laboratorier, bibliotheksrum, modellkammare
samt rum för elever och den för dem nödiga ekonomien; dervid Styrelsen,
bland annat, anfört att, om genom denna byggnads uppförande tillgång bereddes
till flera nya boningsrum jemte de äldre förut begagnade, så skulle vid
Institutet kunna emottagas ett vida större antal elever, än hvad nu vore händelsen,
då inträde för en stor mängd sökande måste nekas till följd af bristande utrymme;
och utvisade den öfver byggnaden uppgjorda planritning, att 20 större
och mindre rum vore bestämda att till boningsrum för elever användas, varande
kostnaderna beräknade till en summa af 109,236 R:dr 35 öre;
att Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-komité, uti infordradt underdånigt
utlåtande den 18 Januari 1860, förklarat, bland annat, att den nu ifrågavarande
byggnaden vore af behofvet högeligen påkallad; och hade Koinitén, som genom
på stället verkställda inspektioner egde kännedom om Institutets tillstånd, vid
sorgfällig granskning af förslaget, ej funnit något obehöfligt eller onyttigt deri
upptaget; hvadan Komitén, i svenska jordbrukets intresse, i underdånighet förordat
nådigt bifall till Styrelsens förslag; samt
att Öfver-Intendents-embetet, genom nådig remiss anbefaldt att angående
det nu ifrågaställa byggnadsföretaget sig yttra, under den 10 Februari 1860 till
E. K. Maj:t öfverlemnat och såsom sitt eget åberopat ett af Arkitekten, Professoren
m. m. C. Gr. Blom Carlsson, uppå anmodan, i ämnet afgifvet yttrande, enligt
hvilket nämnde Arkitekt emot ritningen icke haft något att erinra och vid
kostnadsförslaget endast anmärkt att det, i anseende till för högt beräknadt pris
på kalk, borde kunna nedsättas med 545 R:dr, men att deremot det till byggnadsarfvode
och oförutsedda händelser" upptagna belopp, 1,500 R:dr, vore nog
lågt beräknadt.
Sedan E. K. Majit, uti nådig Skrifvelse den 9 Mars 1860, till Rikets då församlade
Ständers pröfning öfverlemnat, huruvida tillgång till det för nu ifrågavarande
byggnad, jemte det här ofvan i nästföregående punkt omförmälda stall, ett
för lärlingarne afsedt boningshus och en byggnad för Schäferiet, erforderliga anslag
måtte kunna beredas; så förklarade Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse
den 15 nästpåtöljde Oktober, att, i betraktande af de ansenliga anslagsbelopp, som
vid dåvarande riksmöte blifvit beviljade och då Statsverkets tillgångar för nästföljande
statsregleringsperiod derigenom vore i det närmaste medtagna, Rikets
Ständer funnit sig icke kunna anvisa medel för samtliga berörda byggnadsföretag;
i följd hvaraf, och då af den nådiga Skrifvelsen, äfvensom af hvad i öfrigt hos Rikets
Ständer förekommit, det synts, som uppförandet af do två sistnämnda byggnaderna
skulle vara företrädesvis angeläget, Rikets Ständer ansett sig böra anvisa
de dertill erforderliga jemförelsevis mindre betydliga, belopp med tillhopa
31,540 R:dr.
Sedermera hafva Rikets Ständers nästlidna år församlade Revisorer, hvilka
genom delegerade besökte Ultuna Landtbruksinstitut, fästat uppmärksamheten
dervid, att antalet bostäder för betalande elever vore otillräckligt och att, enär
flere personer, som vid Institutet sökt inträde, just af nyssnämnda anledning icke
Fap editions-lils kottets Förslag ti/l anderd. Skrifvelse. S:o 149.
23
kunnat derstädes emottagas, nödigt syntes vara, att åtgärder vidtoges för anskaffande
af dylika bostäder.
Enligt hvad Rikets Ständer erfarit, är vid ifrågavarande Landtbruks-institut.
för närvarande i de för elevers herbergerande afsedda ruin icke utrymme för
flera än 18, ehuru i allmänhet ett något större antal kunnat vid Institutet antagas
dymedelst att ogifta lärare afstått de rum, som möjligtvis kunnat af dem
undvaras, och hvilka då blifvit till elevers inhysande använda. Genom den föreslagna
byggnaden är beräknadt att, med bibehållande af de nu befintliga elevrummeu,
förskaffa bostad åt ytterligare ett antal af 20 elever, och lärer för det sålunda
förökade antalet elever undervisningen kunna med nuvarande lärarepersonalen bestridas,
äfvensom hittills vunnen erfarenhet ådagalagt, att samtlige elevplatserna
kunna förväntas städse blifva besatta. Då sålunda genom uppförande af den nu
föreslagna byggnaden, hvilken jemväl i öfriga delar vitsordats vara för Institutet
behöflig, tillfälle kan beredas för ett betydligt ökadt antal elever att begagna
undervisningen vid Institutet, synes detta byggnadsföretag vara för ifrågavarande
undervisnings-anstalts ändamålsenliga verksamhet och utveckling af den angelägna
vigt, att detsamma icke vidare bör uppskjutas; och hafva derföre Rikets Ständer
för berörda byggnad anvisat i jemnt tal 109,000 R:dr, att enligt E. K. Maj:ts nådiga
disposition från Riksgälds-kontoret utgå.
19:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollot inhemtas, hade Styrelsen för
Alnarps Landtbruks-institut, uti underdånig skrifvelse den 28 Juli 1862, — jemte
anhållan att för en agrikulturkemisk försöksstations ordnande vid nämnde institut
måtte hos Rikets Ständer äskas de belopp, hvilka Landtbruks-akademien uti angifvet
betänkande föreslagit, — tillika gjort underdånig framställning om behofvet
af dels tillökning i Institutets nuvarande till 18,000 R:dr bestämda årliga anslag,
dels särskilda anslag för en gång till nybyggnader m. m. I afseende å behofvet af
tillökning i årsanslaget hade Styrelsen atgifvit fulltsändigt förslag till stat för Institutet,
upptagande:
Till lärarnes aflöning R:dr 17,100. —
I och för materialier till undervisning
2,400. —
Betjening och renhållning  „ 2,900. —
Diverse utgifter
8,000. —
Institutets mathållning
„ 2,275. —
Summa R:dr 32,675. —
eller med afdrag, för den händelse särskildt anslag till försöksstation
komme att beviljas, af R:dr 1,500. —
tillsammans för Institutets underhåll R:dr 31,175. —
hvarjemte för åkerbrukets vid Alnarp förbättrande medelst grunddikning,
mergiing och extra gödning, enligt uppgjord beräkning
grundad på förutsättningen af den under eget bruk varande åkerarealens,
600 tunnland, grunddikning på 16 och mergiing på 8
år, årligen erfordrades
R:dr 4,000. —
i följd hvaraf hela årsbehofvet vid Alnarp, under nyssnämnda förutsättning,
skulle uppgå till R:dr 35,175. —
och sålunda till ett belopp, som öfverstege nuvarande årsanslag, 18,000 R:dr, med
17,175 Rcdr, och hvilket Styrelsen ansett behöfva medelst tillökning i det årliga
anslaget fyllas. Såsom anslag för en gång hade Styrelsen uti ofvanberörda skrifvelse,
på anförda skäl, begärt:
"24 Éa peditions-V/sko Pels Förslag lili anderd. Skrifvelse, X:<> 149.
l:o till uppförande, i enlighet med derför af danske Arkitekten, Professoren
Meldal, uppgjorda ritningar jemte kostnadsförslag, af en ny s. k. ekonomibyggnad,
innefattande logar, stall, lador, ladugårdshus, spanmålsmagasin, redskapshus m. fl.
för landthushållningen vid Alnarp behöfliga hus och lägenheter, ett belopp af
145,000 R:dr, hvilken kostnad, i sammanhang med aflemnande af ny planritning
och nytt. kostnadsförslag till byggnaden, sedermera alternativt föreslagits till allenast
100,000 R:dr; samt till anskaffande af en till denna byggnad erforderlig lokomobil,
jemte tröskverk af bästa sort, 10,000 R:dr.
2:o såsom bidrag till en af Lomma församling, inom hvilken Alnarp är beläget,
i behörig ordning beslutad kyrkobyggnad 7,500 R:dr.
Landtbruks-Akademiens Pörvaltnings-komité, som genom nådig remiss blifvit
anbefalld att i anledning af ofvauberörda underdåniga framställningar till E.
K. M:t inkomma med underdånigt utlåtande, hade under den 11 September nästlidna
år ett sådant utlåtande afgifvit och dervid, med stöd af anförda förhållanden,
uttalat den förhoppning, att Alnarps Landtbruks-institut skulle med sina för handen
varande tillgångar kunna reda sig väl, allenast några år hunnit framskrida
och frukterna finge skördas af de å egendomen redan påbörjade och vidare fortgående
förbättringsarbeten; dock hade, för underlättande af Institutets gång under
de första åren samt för utförande af nödiga grundförbättringar vid egendomen,
Komitén funnit sig böra i underdånighet tillstyrka, att åt Alnarps Landtbruksinstitut
måtte af Statsverket beviljas ett räntefritt. lån å 50,000 R:dr, att utan afbetalningsskyldighct
innehafvas i 5 år, samt att derefter med en tiondedel årligen
återgäldas, intilldess detsamma blifvit till fullo betaldt.
Vid nådig pröfning af dessa anslagsfrågor, hade E. K. Maj:t, enär de begärda
anslagen, dels årligen till aflöningars förhöjande och andra utgifter, dels lör
en gång till nya byggnadsföretag, skulle påkalla ett betydligt tillskott ifrån Statsverket,
hvilket så kort. efter Institutets första ordnande enligt den vid statsanslagets
beviljande derför uppgjorda plan icke bort vara att emotse, samt med afseende
jemväl å hvad Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-komité i ämnet anfört, ansett
sig icke kunna af Rikets Ständer äska samtliga de af Institutets Styrelse ifrågasatte
anslag; men emedan det för landtbruket inom södra delen af landet vore af
stor vigt, att icke Alnarps Landtbruks-institut, i saknad af nödiga förbättringar
och inrättningar, stannade i sin utveckling, funne E. K. Maj:t medel böra beredas
till sådana utgifter, som vore af angelägnaste beskaffenhet, såsom åsyftande besparing
i årlig arbetskostnad, eller jordens väsendtligare förbättrande, hvarigenom
snart nog förhöjda inkomster till nödiga utgifters bestridande borde kunna påräknas;
och har E. K. Maj:t alltså för Alnarps Landtbruks-institut begärt, — förutom
särskildt anslag för ordnande och underhåll af en agrikultur-kemisk försöksstation,
hvarom bär nedan vidare förmäles, — till grunddikning och inergling af den del
utaf åkerjorden, som är afsedd att under åren 1864—1866 undergå dylik förbättring,
4,000 R:dr årligen, eller för nästa statsregleringsperiod tillsammans 12,000
R:dr; för anskaffande af en lokomobil, jemte tröskverk af bästa slag, till utgående
år 1864, 10,000 R:dr ; samt för bidrag till den af Lomma församling beslutade
kyrkobyggnad, 7.500 R:dr.
i sammanhang härmed hafva Rikets Ständer jemväl till pröfning förehaft
en, för understödjande af Styrelsens för Alnarps Landtbruks-institut ofvanberörde
hemställanden, hos Rikets Ständer särskildt gjord framställning; och hvad nu först
angår de af E. K. Majk äskade anslag, anse Rikets Ständer ej allenast för Institutets
-
Houvadit)nns-Utskott?is Förslag till widen!. Skrifvelse, N:o 449.
tutets ändamålsenliga verksamhet behöfligt, utan älven med god hushållning öfverensstämmande,
att Styrelsen beredes tillfälle att, så fort som med undervisningens
planmessiga ordnande är förenligt, genom grunddikning och mergling försätta
åkerjorden i ett skick, som motsvarar nutidens fordringar på en välskött egendom;
men, då dylika grundförbättriugar otvifvelaktigt inom kort rikligen återgälda
de å dem nedlagda dryga kostnader, torde tillgång för dessa arbetens verkställande
lämpligast böra åstadkommas genom beviljande af ett räntefritt lån i enlighet med
de af Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-komité afgifna grunder; och hafva, i
följd häraf, Rikets Ständer, för utförande af nödiga grundförbättringar vid Alnarps
egendom, beviljat Landtbruks-institutet derstädes ett räntefritt lån från Riksgäldskontoret
å 30,000 R:dr, att utan afbetaluingsskyldighet innehafvas i 5 år, samt att
derefter med en tiondedel årligen återgäldas, intill dess detsamma blifvit till fullo
betaldt,
Deremot hafva Rikets Ständer ansett kostnaden för anskaffande af en lokomobil
med tröskverk tillhöra sådana utgifter, som skäligen böra, utan särskildt
anslag, bestridas af Institutet, i den mån genom egendomens förbättrande inkomsterna
dertill lemna tillgång; hvadan Rikets Ständer ej funnit skäl bevilja det af
E. K. Majk lör berörda ändamål äskade anslag.
Den för Institutet ifrågakomna utgift till bidrag för tillbyggnad af Lomma
församlings kyrka synes åter vara af sådan beskaffenhet, att den billigtvis bör
genom särskildt stats-bidrag bestridas; i följd hvaraf Rikets Ständer beviljat det
härtill af E. K. Majit äskade belopp, 7,500 R:dr, att, enligt E. K. Majits nådiga
disposition, från Riksgälds-koutoret utgå.
Beträffande derefter öfriga af Styrelsen för Alnarps Landtbruks-institut hos
E. K. Majit i underdånighet anmälda anslagsbehof, hvilka, på sätt uämndt är, jemväl
blifvit genom särskild framställning hos Rikets Ständer förordade; så hafva
Rikets Ständer af hvad härvid blifvit anfördt funnit ådagalagdt, att Institutet,
derest detsamma skall kunna på ett tillfredsställande sätt uppehållas och genom
sin verksamhet till spridande af grundliga insigter i landthushålluingen återgälda
do derpå redan nedlagda kostnader, oundgängligen kräfver förhöjdt anslag; men
vid granskning af det utaf Styrelsen uppgjorda förslag till årsstat, hafva Rikets
Ständer ansett inskränkningar såväl i några aflöningsbelopp, sorn i åtskilliga andra
utgiftsposter, kunna, utan mehn för Institutets verksamhet, ega rum; och på grund
häraf hafva Rikets Ständer, utom den årliga anslagssumma af 18,000 R:dr, som
för närvarande finnes å Riks-staten för Alnarps Landtbruks-institut uppförd, för
nämnda Instituts behof anvisat ett extra anslag af 18,000 R:dr, att under nästa
statsreglerings-period, med en tredjedel årligen eller 6,000 Ridr, från Riksgäldskontoret
utbetalas.
Deremot, och ehuru upplyst blifvit, att de nuvarande ekonomi-byggnaderna
vid Institutet ingalunda äro af den ändamålsenliga beskaffenhet, som för Institutets
fullt tillfredsställande utveckling vore att önska, hafva dock Rikets Ständer ansett
uppförandet af nya byggnader för berörda ändamål, under nästkommande statsreglerings-period,
icke böra betraktas såsom något oundgängligt vilkor för Institutets
bestånd; hvadan, och då Statsverkets redan nog starkt anlitade tillgångar
framgent under denna Hufvudtitel tagas i anspråk för fyllandet afflerfaldiga andra
oafvisliga behof, Rikets Ständer icke funnit skäl bevilja det begärda anslaget för
uppförande af en ny ekonomibyggnad vid Alnarps Landtbruks-institut,
Bih. till B. St. Brot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 4
•26
Expeditions-(Jtkottels Förslug lill anderd. Skrifvelse, N:o 149.
20:o. Sedan Elfsborgs läns södra Hushållnings-sällskap hos E. K. Majrt i
underdånighet anhållit om anvisande af erforderligt belopp för inrättande af en
lägre Landtbruksskola inom södra delen af nämnda län, hade, på sätt af det den
nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll inhemtas, Landtbruks-akademien,
till hvars yttrande berörda ansökning blifvit remitterad, uti deröfver afgifvet utlåtande
anfört, att, då i anseende till landtbruket® låga ståndpunkt inom nämnda
ort, en sådan skola vore derstädes högst behöflig, Akademien funnit sig böra i
underdånighet tillstyrka, att hos Rikets Ständer måtte i nåder äskas ett årligt anslag
af 4,000 R:dr för en dylik skola inom södra delen af Elfsborgs län, hvarjemte
och enär landtbruksskolan vid Degeberg komme att upphöra den 24 Oktober
innevarande år, men genom ett tillskott af 500 R:dr till det belopp
af 7,500 R:dr, som till denna, för 24 frilärlingar afsedda skola varit anslaget, sålunda
framdeles skulle kunna vinnas tillgång till två nya, för det vanliga antalet
af tolf frilärlingar beräknade lägre landtbruksskolor, Akademien i underdånighet
hemställt, att nådig framställning måtte till Rikets Ständer aflåtas äfven om beviljande
af ett sådant tillskott, för att genom den sålunda åstadkomna summan af
8.000 R:dr bereda tillfälle ej mindre att anvisa ett vanligt anslag, eller 4,000 R:dr,
till en landtbruks-skola inom Skaraborgs län, i stället för den vid Degeberg, än
ock att med ett lika stort anslag förse antingen en dylik vanlig landtbruks-skola
inom någon af de orter, som E. K. Maj:t kunde finna vara deraf företrädesvis i
behof, eller ock en skola med särskildt fåstadt afseende å bildandet af dikningsförman
och ängsvattnare, skicklige att biträda vid utförandet af de arbeten, för
hvilka planer af Statens Landtbruks-ingeniörer uppgöras, men som, i saknad af
sådant biträde, ofta ej komma till verkställighet; till ytterligare stöd för hvilket
sistnämnda alternativ Akademien anfört, att anordnandet af en lägre landtbruksskola,
med hufvudsakligt syfte att, såsom i Preussen och flere andra länder befunnits
högst ändamålsenligt, utbilda och sprida sådana, länge saknade och väl behöfliga
biträden, skulle väsendtligen bidraga till jordbrukets raskare framsteg inom
de orter, der ifrågavarande grundförbättringar pågingo eller vore afsedda att utföras.
Yid underdånig föredragning af detta ärende hade E. K. Maj:t, enär landtbruks-skolor,
med bidrag af allmänna medel, förnärvarande vore i verksamhet inom
rikets alla län, funnit giltig anledning vara för handen att inskränka inrättandet
af dylika undervisningsanstalter till endast de fall, då länens innevånare ville tillskjuta
lika belopp med det från Statsverket; med hänseende hvartill, och då framställning
ifrån flera län skett om inrättande af dylika skolor, E. K. Maj:t nu begärt,
till beredande af tillgång för inrättande af ytterligare tre lägre landtbruksskolor,
2,000 R:dr för hvardera, eller tillsammans 6,000 R:dr, ehvad dessa skolor
inrättades hufvudsakligen lika med de redan ordnade eller, såsom Landtbruksakademien
föreslagit, med särskildt fästadt afseende å bildandet af dikningsförman
och ängsvattnare; dock under vilkor att länens innevånare, vare sig genom Landstingen,
Hushållnings-sällskapen eller enskilda föreningar, förbunde sig att tillskjuta
enahanda belopp, 2,000 R:dr. Som likväl den lägre landtbruksskolan vid Degeberg,
hvilken varit ställd under numera aflidne Edvard Nonnens ledning och åtnjutit
ett årligt anslag af 7,500 R:dr, komme att den 24 Oktober innevarande år
upphöra, men anledning saknades att för en annan, i dess ställe inrättad lägre
landtbruks-skola i Skaraborgs län bevilja högre årsanslag än det vanliga, eller
4.000 R:dr, uppkomme derigenom en besparing af 3,500 R:dr, hvadan årliga tillökningen
å stats-anslaget endast blefve 2,500 R:dr.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, l\:o 149.
27
Af hvad ofvan blifvit anfördt synes behofvet af flera lägre landtbruks-skolors
inrättande vara ådagalagdt; hvarförutan billigheten fordrar att, jemväl efter
upphörande af landtbruksskolan å Degeberg, Skaraborgs län erhåller en dylik undervisningsanstalt,
som, i likhet med dc i öfriga län inrättade, af Statsverket underhålles;
men då, i afseende å de i öfrigt till anordnande föreslagna lägre landtbruks-skolor,
vederbörande kommuner ännu icke blifvit hörda, huruvida de må finnas
benägna att, på sätt E. K. Maj:t föreslagit, till hälften bekosta skolornas underhåll,
anse Rikets Ständer icke sannolikt att anslag för trenne sådana skolor
kunna under instundande statsreglerings-period vara erforderliga; hvadan Rikets
Ständer endast så till vida bifallit E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning,
att det förut för landtbruks-skolan vid Degeberg uppförda anslag, 7,500 R:dr, förhöjes
med 500 R:dr eller till 8,000 R:dr; deraf 4,000 R:dr afses för en lägre landtbruksskola
i Skaraborgs län och 4,000 R:dr att till lika fördelning utgå såsom bidrag till
underhåll af två dylika skolor på de orter och enligt de grunder, E. K. Maj:t kan
finna skäligt bestämma.
21:o. Till Stipendier åt sådane personer, som, efter vederbörande kushållnings-sällskaps
förslag, kunna af Landtbruks-akademiens Förvaltuings-komité utsändas
till enskilda mejerier, för att, efter genomgången fullständig lärokurs, sedermera
inom olika delar af riket gagna mejerihandteringen, har E. K. Maj:t äskat
ett belopp af 3,000 R:dr.
Efter inhemtande af hvad Landtbruks-akademien, på sätt Statsråds-protokollet
utvisar, härom i underdånighet anfört, hafva Rikets Ständer tagit denna
nådiga framställning i öfvervägande, och dervid funnit godt att det äskade beloppet
för afsedda ändamålet anvisa.
Agronomer och deras elever.
22:o. På det en löneförhöjning af 1,500 R:dr måtte fortfarande kunna tilldelas
hvardera af de två äldsta Agronomerne, har E. K. Maj:t äskat en årlig
förhöjning i detta anslag med 3,000 R:dr, hvarigenom det belopp, som af tillgängliga
medel nu utginge till löneförhöjning åt nämnde Agronomer, kunde disponeras
till tre Landtbruks-stipendiater samt till bekostande af de resor, som desse, för
vinnande af praktisk undervisning, borde med Agronomerne företaga.
Och hafva Rikets Ständer till denria E. K. Maj:ts nådiga framställning lemnat
bifall; hvadan anslaget tili „Agronomer oell deras elever,, blifvit från dess nuvarande
belopp, 20,550 R:dr, förhöjdt till 29,550 R:dr.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
23:o. Till fortsättning och fullbordande af de för tillvägabringande af en
agrikultur-kemisk försöks-anstalt vid Landtbruks-akademiens experimentalfält redan
påbörjade åtgärder, äfvensom för ett mera ändamålsenligt ordnande af nämnda
experimentalfält, med dertill hörande byggnader, har E. I\. Majit äskat såsom
tillfälligt anslag ett belopp af 45,500 Ridratt under nästa statsreglerings-period med
en tredjedel årligen utgå.
Och som Rikets Ständer, efter öfvervägande af hvad Landtbruks-akademien,
på sätt Statsråds-protokollet innehåller, rörande denna fråga anfört, äfvensom på
28 E cl/j eili tio n s - U ts k o Hets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 149.
grund af Rikets- Ständer i öfrigt meddelade upplysningar, funnit till fullo ådagalagdt,
det bekofvet och fördelen af att vid Akademiens experimentalfält ega tillgång
till en fullständigt ordnad agrikultur-kemisk försöks-anstalt numera vunnit
allmänt erkännande; samt då jemväl öfriga, för experimentalfältets försättande i
tidsenligt skick, af Landthruks-akademien, enligt ofvannämnda Stadsråds-protokoll,
beräknade utgifter synts Rikets Ständer vara af oundgängligt behof påkallade, derest
ändamålet med berörda egendoms upplåtande åt Akademien skall kunna ernås,
hafva Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål beviljat ett belopp af 45,500 R:dr,
att under nästa statsreglerings-period med en tredjedel årligen från Riksgälds-kontoret.
utgå.
24:o. Vidare har R. K. Majtt äskat ett belopp af 13,000 R:dr, att under år
1864 utgå till ordnande af en agrikultur-kemisk försöksstation vid Alnarps Landtbruks-institut.
I fråga om detta anslag har Landthruks-akademien, under åberopande af
ett vid sistlidne riksdag ingifvet kostnadsförslag, yttrat den åsigt, det önskligt vore,
att en kemisk försöks-anstalt så snart som möjligt komme till stånd vid Alnarp,
dels för den vinst, som derigenom kunde beredas undervisningen, dels ock för ernående
af de fördelar, som af denna och andra likartade anstalter inom riket fullständigast
vore att förvänta, då efter gemensam plan samma försök på skiljda orter utfördes.
Rikets Ständer betvifla ingalunda att inrättandet af en agrikultur-kemisk
försöks-anstalt vid Alnarps Landtbruks-instituf skulle i de af Luudtbruks-akademien
antydda hänseenden verka fördelaktigt; men då Rikets Ständer, enligt nästföregående
punkt, beviljat ett betydligt anslag för fullständigt ordnande af en dylik
anstalt vid Landtbruks-akademiens experimentalfält, samt för nämnda Institut
yppat sig anslagsbehof. hvilkas fyllande Rikets Ständer ansett vida angelägnare,
än det här ifrågasatta, hafva Rikets Ständer funnit sig ej kunna till E. K. Majtts
ifrågavarande framställning lemna bifall.
25:o. Uppå derom af Styrelsen för Svenska Trädgårdsföreningen gjord, utaf
Landthruks-akademien förordad underdånig ansökning har E. K. Majtt för nämnde
Förening äskat, utöfver det till underhåll af dess Elevskola redan beviljade och å
ordinarie stat uppförda årliga belopp af 4,000 R:dr, ett årligt anslag under nästa
statsreglerings-period af 4,500 R:dr, att användas till Elevskolans utbildning och
träd-skötselns befrämjande, mot enahanda vilkor som hittills, nemligen att Föreningen,
så vidt ske kan, verkställde utdelning af fruktträd och plantor till mindre bemedlade
jordbrukare och, jemte behörig redovisning för det erhållna statsbidraget,
till Landtbrulcs-akadomien årligen afgåfve berättelse om antalet af de elever, hvilka
o © 7
vid inrättningen njöte undervisning, äfvensom rörande verkställd utdelning af fruktträd
samt om öfriga föremål för Föreningens verksamhet.
Då, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen, Styrelsen för Svenska
Trädgårdsföreningen anmält, att Föreningen ansåge sig icke kunna, utan lika
stort anslag som det nu utgående, eller 8,500 R:dr årligen, vidmakthålla skolan
med det höga antal af 30 elever, hvartill detsamma sistlidne vår, sedan Föreningen
kommit i besittning af en ny och större lokal för sin verksamhet vid Kongl,
lustslottet Rosendal, blifvit ökadt; hafva Rikets Ständer, som anse det vara af
vigt, att för så mänga elever som möjligt beredes tillfälle till inhemtande af den
fullständiga undervisning i trädgårdsskötsel, sorn vid denna anstalt kan meddelas,
jemväl för instundande statsreglerings-period beviljat det för berörda ändamål begärda
extra anslag 4,500 R:dr årligen, under de af E. K. Maj:t uppgifna vilkor.
Expeditions-Utskottets Förslag till un (lerd. Skrifvelse, N:o 140.
29
26:o. Såsom bidrag till anskaffande al utländska får af utmärktare racer
har E. K. Maja för nästa statsregleringsperiod äskat ett belopp al 2,000 R:dr årligen,
hvarjemte E. K. Maj:t, som ansett bibehållandet såsom en Statens tillhörighet
af de nuvarande, hos enskilde personer utsatta schäfériorna icke vara ändamålsenligt,
hemställt att Rikets Ständer mätte medgifva försäljning, på sätt E.
K. Majit funne lämpligt, af Statens nuvarande schäferier och köpeskillingens användande
till införskaffande af nya får af racer, som tillvunnit sig större förtroende.
Men då, enligt detta nådiga förslag, Statsverket skulle komma att uppträda
såsom förlagsman för uppköp och försäljning af får; och sådant icke synts Rikets
Ständer lämpligt, holst schäferibandteringen icke erfordrar betydligare förlagskapital,
än att densamma skäligen kan antingen åt enskilda företagsamheten eller
åt länens hushållningssällskapet- öfverlemnas; har E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga
framställning icke blifvit af Rikets Ständer bifallen.
27:o. Till utdelande vid landtbruksmöten af högre prisbelöningar för husdjur,
redskap och maschinerier samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksaktör,
har E. K. Majit för nästa statsregleringsperiod begärt ett mot det
hittills för sådant ändamål å|Riksgälds-kontoret anvisade anslag fördubbladt belopp
eller 6,000 Ridr.
Då, på sätt Statsråds-protokollet utvisar, ej mindre bestyrelseiffför det i
Göteborg år 1860 hållna nionde allmänna landtbruksmötet uti skrifvelse hos E.
C .
K. Majit i underdånighet aumält mötets enhälligt uttalade önskan att för framtiden
större tillgång måtte beredas för åstadkommande vid sådana landtbruksmöten
af rikhaltigare utställningar i allmänhet samt betydligare prisbelöningar, i synnerhet
för hästar, än äfven Landtbruks-akademien, uti deröfver afgifvet underdånigt
utlåtande, förklarat det vära i hög grad önskligt, om ifrågavarande premier, hvilka
ofta ej ens betäckt kostnaden för transporten af de belönade föremålen, kunde
komma att ökas, hafva Rikets Ständer till omförmälda ändamål för nästa statsregleringsperiod
beviljat ett extra anslag af 6,000 Ridr årligen.
28:o. Vidare har E. K. Majit begärt att för nästa statsregleringsperiod
måtte beviljas 3,000 R.-dr årligen, till premier för utmärktare djur, uppdragna med
särskildt fästadt afseende å köttproduktion, att utdelas efter de närmare bestämmelser
E. K. Majit, kunde komma att meddela;
men då Rikets Ständer, enligt nästföregåendo puukt, bifallit, att det för
prisbelöningar för husdjur m. m. afsedda anslag må för nästa statsroglerings-period
utgå till fördubbladt belopp, emot hvad under innevarande statsreglerings-period
för sådant ändamål är anvisadt, torde, derest särskilda premier för gödboskap finnas
behöfliga, tillgång dertill kunna inom sistnämnda anslag beredas, hvadan Rikets
Ständer ej ansett sig kunna bevilja det anslag E. K. Majit för ifrågavarande
ändamål äskat.
29:o. Till införskaffande af goda afvels-djur af utmärktare boskapsracer, att
spridas till olika delar af landet genom uppställande antingen vid stamholländerierna
oller hos enskilde, har E. K. Majit äskat enahanda belopp, som vid förra
riksdagen å Riksgälds-kontoret anvisades, eller 10,000 Ridr årligen;
och då för boskapsafvelns förbättrande det är af stor vigt att, genom iuförskrifvande
af utländska race-djur, de vid Kronans liolländerier eller hos enskilde
befintliga stammarue förädlas, hafva Rikets Ständer på det sätt bifallit
denna nådiga framställning, att det för nästa statsregleringsperiod äskade be
-
30
lap editions-1] Isko Itc ts Förslag- till unden/. Skri/veise. JS:o 149.
loppet 30,000 R:dr ställes till E. K. Maj:ts disposition, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
30:o. Uti särskild den 14 November nästlidet år till Rikets Ständer afbiten
nådig Proposition i fråga om anslag för fortsättning af de geologiska undersökningarne
inom riket samt utgifvande af derpå grundade kartor, har E. K. Maj:t
behagat meddela, bland annat, hurusom de geologiska undersökningarne, hvilka
tagit sin början under år 1858, varit under de första tre åren förlagda uteslutande
inom de fyra län, som närmast, omgifva Mälaren, uemligeu Upsala, Stockholms,
Westmanlands och Södermanlands län; men, sedan Elfsborgs läns båda hushållningssällskap
i början af år 1861 hos E. K. Maj:t framställt underdånig anhållan,
att dessa undersökningar finge utsträckas äfven till detta län, på det att länet
med det snaraste måtte komma i åtnjutande af de fördelar, som af så beskaffade
undersökningars anställande derstädes kunde förväntas, samt Hushållnings-sällskapen
för detta ändamåls vinnande erbjudit sig att med visst belopp i kostnaden
deltaga, hade en del af arbetspersonalen varit till sistnämnda län förlagd, under
det att den öfriga personalen fortfarande varit sysselsatt inom mälareprovinserna,
hvarest arbetena numera fortskridit så långt, att alla de trakter, som närmast
omgåfve Mälaren, blifvit fullständigt undersökta.
Jemte meddelande af redogörelse angående fortgången af dessa undersökningar
och utgifvande från trycket af det geologiska karteverket, hade Professoren
A. J. Erdmann, åt hvilken ledningen af ifrågavarande undersökningar varit uppdragen,
rörande ytterligare fortsättning af desamma under nästinstundande statsreglcringsperiod
till E. Iv. Maj:t inkommit med underdånig framställning, deraf visade
sig att de sannolika utgifterna för år 1864 beräknats till 42,300 R:dr, för
år 1865 till 44,100 R:dr och för år 1866 till 45,400 R:dr eller i medeltal för
hvarje år till 43,933 R:dr 33 öre samt att hela den summa, som, för fortsättande
af de geologiska undersökningarne under nästa statsregleringsperiod efter samma
plau som hittills, blefve erforderlig, således skulle uppgå i rundt tal till
132,000 R:dr.
Beträffande tryckningskostnaden för det karteyerk, som på grund af förenämnda
undersökningar kunde hinna uppsättas, hade Professoren Erdmann beräknat
densamma i medeltal för hvarje blad med tillhörande beskrifning till 2,000
R:dr för en upplaga af 1,000 exemplar; och som ungefär 6 dylika blad för hvarje
år antagligen kunde hinna att lemna pressen, skulle detta föranleda till en årlig
utgift af 12,000 R:dr, hvadan hela den beräknade tryckningskostnaden för de tre
åren 1864—1866 komme att uppgå till 36,000 R:dr; men i händelse E. K. Maj:t
skulle tillåta att det belopp, som för det i bokhandeln utlemnade karteverkets försäljning
kunde inflyta, finge användas såsom bidrag till bekostande af nya karteblads
tryckning eller ock till afiönande af en förökad arbetsstyrka vid sjelfva undersökningarne,
hade det ansetts möjligt att framdeles någon nedsättning i det
ena eller andra af de beräknade kostnadsbcloppen kunde ega rum, ehuru, då ännu
endast ett kartblad varit kort tid i bokhandeln utlemnadt och någon redogörelse
n > • . . .
för försäljningssumman icke förr än under påföljande år inkomme, icke med sä
kerhet
kunde beräknas, till hvad belopp ett sådant bidrag kunde förväntas.
Efter nådig pröfning af detta ärende har E. K. Maj:t, — enär någon giltig
anledning nu mera icke förefunnes att bestämma anslag särskildt till sjelfva undersökningarne
och särskildt till kartornas tryckning, men minskning i det för
karfetrycket erforderliga anslag syntes kunna påräknas, dels genom den tillgång,
som medelst karteblads försäljning borde uppkomma, dels genom möjligen blif
-
Expedilions-UlskoUe.ts Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 449.
31
vande nedsättning i kostnaden för kartornas lifgifvande, samt, något bidrag till
nndersökningarnes verkställande äfven borde, på sätt nn för Elfsborgs lån egde
rum, kunna beredas från Hushållningssällskapen i de län, sorn tillskyndades fördelen
ai dylika undersökningars tidigare ordnande inom länet, — föreslagit Rikets
Ständer att, till de geologiska undersökningarnes fortsättande och till lifgifvande
af derpå grundade kartor, för instundande statsregleringsperiod bevilja Fern tiotusen
R:dr årligen, att såsom reservations-änslag ingå ibland de medel, som å Riksstatens
Sjette Hufvudtitel uppfördes till “Befrämjande i allmänhet af jordbruket
och landtman nanftriugar."
Rikets Ständer, som tagit kännedom om de värderika resultaterna af de
geologiska undersökningar, som numera hunnit verkställas, samt, i öfverensstämmelse
med de af Rikets Ständer vid de två sistförflutna riksmötena uttalade åsigter,
högt uppskatta dylika undersökningars vigt och betydelse ej blott i vetenskapligt
hänseende, utan äfven för jordbrukets och många andra näringars utveckling
och förkofran, men likväl anse anslag derför ännu icke böra på ordinarie stat
uppföras, hafva derföre för nästkommande statsreglerings-period beviljat det af E.
K. Majit för ifrågavarande ändamål äskade reservationsanslag, 50.000 R:dr årligen,
att, enligt E. K. Majits disposition, utgå från Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
31:o. Sedan Landtbruks-Akademien, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver
vid handen, hos E. K. Majit anhållit om nådig framställning till Rikets Ständer
angående löneförhöjning af 1,900 R:dr i Intendentens vid Experimentalfältet nuvarande
aflöning, 2,100 Ridr, har E. K. Majit funnit den af Akademien för denne
tjensteman föreslagna aflöning, med beräknande af honom, såsom boende vid experimentalfältet,
tillgodokommande fördelar in natura, böra minskas med 1,000 Ridr
och sålunda nu äskat en tillökning af endast 900 Ridr; hvaremot uti särskilda
hos Rikets Ständer gjorda framställningar blifvit yrkadt, att det till lönefyllnad
för bemälde tjensteman af Landtbruks-Akademien föreslagna belopp, 1,900 Ridr,
måtte varda anvisadt.
Det synes Rikets Ständer obestridligt, att någon tillökning i den nn för
Intendenten vid Landtbruks-Akademiens experimentalfält bestämda aflöning är af
behofvet påkallad; men då Akademiens ofvanberörda framställning redan utgjort
föremål för E. K. Majits nådiga pröfning och Rikets Ständer sakna giltig anledning
att, på särskilde derom gjorda framställningar, bifalla förhöjning till högre
belopp, än hvad E. K. Majit funnit skäligt i sådant afseende föreslå; hafva Rikets
Ständer alltså i Intendentens vid Experimentalfältet aflöning beviljat en årlig tillökning
af 900 R:dr, att tilläggas anslaget till “befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtinannanäringar“.
32:o. Såsom årliga ordinarie anslag för Landtbruks-akademiens experimentalfält
har E. K. Majit jemväl äskat:
a) tillökning i Agrikulturkemistens lön och hushyre-ersättning .... 1,400: —
b) till laboratoriets underhåll, anskaffande af kärl, reagentier, kol, m. m. 1,500: —
c) till aflöning åt Agrikulturkemistens assistent  1,200: —
d) till handräckning vid laboratoriet  300: —
tillsammans Ridr 4,400: —
Sedan Rikets Ständer inhemtat, att Agrikulturkemistens lön och hushyresersättning
för närvarande tillsammans utgöra endast 2,600 Ridr, hafva, med hänseende
jemväl till hvad. enligt 23:dje punkten härofvan är vordet beviljadt i afseende
å inrättandet af en fullständig kemisk försöks-anstalt vid experimentalfältet,
32 Expeditions-Utskottets Förslag tilt anderd. S/eri/velse, Ä:o 14-9.
Rikets Ständer medgifvit att ifrågavarande belopp, tillhopa 4,400 R:dr årligen, må
under anslaget till “befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar“
uppföras.
33:o. Till den nådigst föreslagna Agrikultur-kemiska försöksanstalten vid
Alnarp har B. K. Maj:t begärt, ett årligt bidrag af 4,500 R:dr; men då Rikets
Ständer, enligt 22:dra punkten härofvan, ej funnit skäl att bevilja anslag till ordnande
al berörda anstalt, hafva Rikets Ständer äfven ansett ifrågavarande nådiga
framställning icke böra till någon åtgärd föranleda.
34:o. Af Statsråds-protokollet inhemtas, att Landtbruks-Akademiens Sekreterare
för närvarande och intill innevarande års slut åtnjuter följande löneinkomster,
nemligen:
på Akademiens stat, jemte boställsrum, kontant lön  1,000,
samt från anslaget till “befrämjande i allmänhet af jordbruk och laudtmanuanäringar“:
a)
af det belopp, 4,880 R:dr, som till Landtbruks-Akademiens Eörvaltnings
komité,
enligt Kongl. Brefvet den 25 Januari 1861, utgår  2,500,
b) enligt nådiga Brefvet den 28 Mars sistlidna år ett belopp, motsvarande
det personela arfvode, som, jemlikt Kongl. Brefvet af den 25 Januari
1842, varit Akadomiens förre Sekreterare Nathhorst, från de till manufakturernas
befrämjande under Kommers-kollegii förvaltning ställda
medel, beviljadt 1,000
Summa R:dr 4,500
Och har E. K. Maja, uppå Landtbruks-Akademiens underdåniga hemställan
och med afseende å vigten deraf, att vid nämnda Sekreterarebefattning kunna fä-,
sta en man, som innehade de för behöriga skötandet af denna magtpåliggande tjenst
erforderliga, mera sällan hos en och samma person förenade egenskaper af vetenskaplig
bildning, skriftsställareförmåga och erfarenhet såsom praktisk jordbrukare,
och som derigenom kunde på utvecklingen af landtbruket och dess binäringar utöfva
ett omfattande och gagneligt inflytande, föreslagit att, på det bemälde Sekreterares
kontanta årliga löneinkomster måtte kunna bringas till ett sammanlagdt
belopp af 5,000 R:dr, i hans aflöning måtte beviljas en förhöjning af 500 R:dr årligen.
I betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer funnit
skäligt att i Sekreterarens hos Landtbruks-Akademien aflöning bevilja tillökning
med 500 R:dr, att uppföras under anslaget till “befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar“.
35:o. Teknologiska Institutet.
Sedan dels Rikets sednast församlade|Ständer, som af uppgifna skäl funnit
sig förhindrade att å definitiv stat uppföra den vid föregående riksdagen för Teknologiska
Institutet provisoriskt beviljade anslagssumma, uti underdånig skrifvelse
den 24 Oktober 1860 anhållit, det E. K. Majit täcktes taga i nådigt öfvervägande,
om och på hvad sätt åtskilliga af Rikets Ständer å ifrågaställda förändringar i
afseende å Institutets organisation lämpligast skulle kunna bringas till verkställighet,
dels ock Institutets Styrelse under den 16 September sistlidna år gjort underdånig
hemställan om tillökning i Institutets årsanslag till förstärkande af lärarekrafterna
-
Expeditions-UtskoHets Förslag till underd. Skrifvelse, A7:o 149. 33
krafterna genom delning af professionen i de matematiska och mekaniska ämnena,
äfvensom till arfvoden åt extra lärare och bestridande af högre kostnad vid kemiska
laboratoriet samt till diverse utgifter; så har, efter det vederbörande Embetsverk
inkommit med underdånigt yttrande i anledning af ofvanberörda underdåniga
framställning, E. K. Maj:t den 20 nästlidne Februari i detta ämne till Rikets Ständer
aflåtit särskild nådig Proposition, deri erinras, hurusom, — med anledning af
E. K. Majits vid 1856—1858 års riksdag framställda nådiga förslag, att Teknologiska
Institutet måtte utvidgas och att, med afseende å lärjungarues växande antal, Rikets
Ständer måtte dels bevilja ett särskildt anslag för anskaffande af ny lokal
för Institutet, dels ock, i öfverensstämmelse med ett af Institutets Styrelse uppgjordt,
förslag till aflönings- och utgifts-stat, förhöja det å Sjette Hufvudtiteln för
nämnda Institut uppförda årliga anslag 21,150 R:dr med ett belopp af 28,350 R:dr
eller till 49.500 R:dr, — Rikets Ständer, uti skrifvelse den 6 Februari 1858, anmält,
det Rikets Ständer, vid granskning af den föreslagna aflönings- och utgiftsstaten,
icke funnit något att anmärka näot derutinnan upptagna belopp, hvadan
den äskade anslags-tillökningen beviljades att utgå intilldess nästföljande statsreglering
vidtoge, men att af den åt Föreståndaren till 6,000 R:dr och åt Kemieprofessoren
till 4,500 R:dr bestämda aflöning, Rikets Ständer ansåge 5,000 R:dr
för den förre och 4,000 R:dr för den sednare böra utgöra lön och återstoden utgå
såsom hyresersättning, intilldess den nya byggnaden för Institutet blefve färdig
och bemälde tjenstemän då derstädes erhölle boställsrum; och hade, vid föredragning
af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, E. K. Maj:t funnit godt
att, i enlighet med det framlagda förslaget och med iakttagande af det utaf Rikets
Ständer stadgade vilkor, fastställa interimsstat för Institutet, att gälla intilldess
detsamma kunde i den nya lokalen inrymmas.
Sedan härefter vidare erinrats om hvad i Rikets sednast församlade Ständers
underdåniga skrifvelse angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Sjette Hufvudtitel blifvit rörande Teknologiska Institutet anfördt, och dervid Rikets
Ständer, bland annat, framställt anmärkning deremot, att den i Institutets äldre
stadgar intagna bestämmelse, det en af Professorerne vid läroverket tillika
skulle vara Föreståndare för Institutet, icke blifvit i de nya stadgarne af den 19
November 1858 bibehållen, har E. K. Maj:t, uti omförmälda nådiga Proposition i
nåder meddelat, hurusom Styrelsen för Teknologiska Institutet, jemte förmälan,
att Institutets nya byggnad, enligt afslutade entreprenadkontrakt, innevarande år
borde blifva så färdig, att Institutet åtminstone inom detta års slut kunde i densamma
inflyttas, hvadan de hinder för utvidgning af Institutets verksamhet, som
förorsakades af den nuvarande lokalens otillräcklighet, då komme att försvinna,
— uti en den 16 sistlidne September till E. K. Maj:t ingifven skrift i underdånighet
gjort framställning om tillökning i Institutets årsanslag, under anförande,
att dylik tillökning vore från och med nästa statsrcgleriugsperiod af bebofvet, påkallad;
men att, enär storleken af densamma hufvudsakligen vore beroende på omfattningen
af den undervisning, som komme att meddelas och sättet hvarpå denna
ordnades, Styrelsen funnit sig först böra derom framställa sin åsigt. I sådant hänseende
hade Styrelsen hufvudsakligen anfört: att, ehuru den ifrågasatta förändringen
att, på sätt vid några af utlandets berömdaste polytekuiska skolor egde
rum, för dem, som ville egna sig åt praktisk mekanik och mekanisk teknologi
el ler åt väg- och vatten-byggnadskonst, till en tid af fyra år utsträcka lärokursen
vid Teknologiska Institutet samt derjemte för sådana elever föreskrifva en viss
Bih. till R. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 A/d. 13 Haft. 5
34
E xp edit i o n s - U t sko t te Is härslag lill underd. Skrifvelse, N:o 449.
tids praktisk verksamhet såsom vilkor för att upptagas i Institutets två högsta
årsafdelningar, af uppgifna skäl icke ansåges för närvarande lämplig, syntes deremot
undervisningen för mekanici, på det desse måtte kunna erhålla mera tid för
sitt hufvudämne, böra, i den mån lärarekrafterna sådant medgåfve, mera skiljas
från den för väg- oell vatten-byggnads-ingeniörer, så att de förre icke komme att
studera väg- och vatten-byggnadskonst, samt de sednare icke heller att i hela dess
vidd följa undervisningen i de mekaniska ämnena; att, på det likväl undervisningen
i praktisk mekanik måtte kunna erhålla en af behofvet högeligen påkallad
utvidgning, hvartill tid på förenämnda sätt skulle beredas, en förstärkning af lärarekrafterna
i de matematiska och mekaniska ämnena vore nödig, hvadan, med
hänsigt till dessa ämnens stora vigt, Styrelsen ansåge sig böra i underdånighet
hemställa, att nuvarande professionen i desamma måtte delas i två särskilda professioner,
en för matematik och teoretisk mekanik och en för tillämpad mekanik
eller så kallad machinlära, äfvensom att aflöningen för hvardera af dessa professioner
måtte bestämmas till 4,500 R.dr, eller samma belopp, som Institutets öfriga
Professorer åtnjöto; att, oaktadt nuvarande stat upptoge blott en lärare i allmän
byggnadskonst samt väg- och vatten-byggnadskonst, med en aflöning af 2,500 R:dr,
hade likväl år 1859, på grund af medgitvandet i 7 § af de för Institutet gällande
stadgar, denna befattning blifvit delad i två, en för allmän byggnadskonst och en
för väg- och vatten-byggnadskonst, hvardera med ett årligt arfvode af 1,250 R:dr,
i öfverensstämmelse hvarmed aflöningen till dessa lärare jemväl upptagits uti det
af Styrelsen nu till E. K. Maj:t i underdånighet öfverlemnade förslag till ny stat
för Institutet; att, hvad beträffade undervisningen i väg-och vatten-byggnadskonst,
Styrelsen icke nu, för åstadkommandet af en större utsträckning deraf, ansett sig
böra begära något ökadt anslag, enär undervisning i samma ämne äfven meddelades
vid Artilleri-läroverket å Marieberg, och genomgåendet af lärokursen derstädes
just vore föreskrifvet såsom vilkor för inträde såväl i Yäg- och Vattenbyggnads-korpsen
som i Flottans Mekaniska korps; att under sednaste två år vid
Institutet varit anställde tre extra lärare, hvilkas sammanlagda aflöning år 1861
uppgått till 1,900 R:dr; förmenande Styrelsen, att äfven framgent, för undervisningens
ändamålsenliga bestridande, biefve behöflig en lärare i macbinkonstruktioner
och en i ritning samt en assistent å laboratorium, hvadan och då desses aflöning
icke syntes böra till bestämda belopp i staten fastställas, bland annat, af det skäl,
att den tid, under hvilken de komme att blifva af sina befattningar upptagne, till
en viss grad vore beroende af elevernas antal, Styrelsen, på det dessa lärare måtte
kunna erhålla en mot beskaffenheten af sin tjenstgöring svarande aflöning, i underdånighet
hemställt, att, i stället för nuvarande anslag, 1,000 R:dr till repetitörer,
måtte till arfvoden åt de extra lärare och repetitörer, som Styrelsen i öfverensstämmelse
med 8 § af förberörda stadgar, egde vid Institutet anställa, anvisas
ett belopp af 2,000 R:dr, samt att, enär för öfrigt kostnaderna ej mindre för laboratorium
än för bränsle m. m. i den nya lokalen måste blifva större än nuvarande
enahanda utgifter, och de i nu gällande stat uppförda anslag till omförmälda
behof under de sednaste åren visat sig nog knappa, Styrelsen funne sig böra anhålla,
att anslaget till laboratorium måtte förhöjas från 1,500 R:dr till 2,000 R:dr
och det till diverse utgifter, såsom ved m. m., från 3,000 Rall- till 4,000 R:dr, till
hvilka belopp ifrågavarande utgifter antoges komma att stiga; förmälande Styrelsen
slutligen, att de nya anslag, hvilka Styrelsen ansåge vara från och med början
af nästa statsreglerings-period för Teknologiska Institutet erforderliga, alltså
sammanlagdt uppginge till 7,500 R:dr, men att, då, enligt E. K. Maj:ts nådiga be
-
Expedition*-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, i\:o 149.
35
slut den 23 Februari 1858, de nu till Föreståndaren och Kemie-professorn utgående
hyresersättningar, utgörande för den förre 1,000 R:dr och för den sednare 500
R:dr, komme att försvinna från den tid, då nämnde tjenstemän finge tillträda de
för dem i Institutets nya byggnad afsedda boställslägenheter, skulle, på sätt det
afgifna nya stat-förslaget utvisade, hela årsanslaget till Institutet komma att med
endast 6,000 R:dr öfverstiga det nuvarande.
Jemte tillkännagifvande af hvad sålunda och i öfrigt i afseende å aflöningsoch
utgifts-anslagen för Teknologiska Institutet förekommit samt omförmälande af
de åtgärder, som för ordnandet af denna undervisningsanstalt vidtagits och vidare
kunde erfordras, har, under åberopande tillika af de skäl, som utaf Institutets Styrelse
blifvit anförda för inrättande af en särskild profession i tillämpad mekanik
eller så kallad machinlära, äfvensom för bekofvet af ökade anslag till extra
lärare och repetitörer m. m., E. K. Maj:t i nåder föreslagit, att Rikets Ständer ej
mindre måtte å ordinarie stat låta uppföra Institutets nuvarande årsanslag, 49,500
R:dr, än ock uti samma anslag bevilja den för ofvanberörda ändamål erforderliga
tillökning af 6,000 R:dr, på sätt E. K. Majit uti Sin nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof jemväl äskat.
Rikets Ständer hafva tagit dessa nådiga förslag i öfvervägande; och beträffande
den af E. K. Maj:t äskade tillökning i Institutets nuvarande anslag af 6,000
R:dr, dels för inrättande af en särskild profession i tillämpad mekanik eller så
kallad machinlära, dels ock till aflöning åt extra lärare och repetitörer m. m.; så,
enär behofvet af såväl den ifrågaställda nya lärarebefattningen, som de ifrågakomna
arfvodesförhöjningarna åt ofvannämnde vid Institutet förut anställda lärare
blifvit af vederbörande vitsordadt, hafva Rikets Ständer, med bifall till denna nådiga
framställning, medgifvit, att berörda anslag må med sagda belopp ökas.
Hvad åter angår frågan om anslagets uppförande å ordinarie stat, hafva
Rikets Ständer, vid det förhållande, att någon definitiv reglering af nämnda undervisningsanstalt
ännu icke blifvit af E. K. Majit fastställd, och att, enligt hvad
i deri nådiga Propositionen antydes, åtskilliga förändringar i afseende å do för Institutet
nu gällande stadgar m m. ytterligare äro att emotse, hvarvid Rikets Ständers
underdåniga framställning om skyldighet för Institutets Föreståndare, att jemväl
deltaga i undervisningen derstädes, å nyo torde komma att tagas i uådigt öfvervägande,
ansett mest lämpligt att Institutets anslag blifver endast provisoriskt
uppfördt äfven för nästa statsreglerings-period; i följd hvaraf Rikets Ständer ej
funnit skäl att till E. K. Majits förslag i denna del lemna bifall.
36:o. Enligt hvad Rikets Ständer redan uti underdånig skrifvelse af den
25 sistlidne Juli hos E. K. Majit anmält, hafva Rikets Ständer, med bifall till
E. K. Majits uti särskild nådig proposition af den 6 Februari innevarande år derom
framställda förslag, funnit godt dels medgifva, att Landtbruks-Akademiens nuvarande
tomt med åbyggnader må utbytas emot don af Teknologiska Institutet
hittills begagnade fasta egendom, uuder iakttagande af de vilkor, som i E. K.
Majits nådiga Proposition uppgifvits, dels ock beviljat en summa af 300,000 Ridr
till utgående från Riksgälds-kontoret med en tredjedel, eller 100,000 Ridr, under
hvartdera af åreu 1864, 1865 och 1866, för att, tillika med det af Stockholms stad
utlofvade bidrag och de medel, Styrelsen för Svenska Slöjdföreningens i Stockholm
Söndags- och Afton-skola förmält sig dessutom ega att härtill disponera, användas
till uppförande å Akademiens tomt af en ny byggnad för Slöjdföreningens skola,
deri lokaler jemväl böra beredas för allmänna industriexpositioner, för utställning
af lantbruksredskap och modeller samt för ett geologiskt museum.
36 Expeditions-Utskottets Förslup lill underd. Skrifvelse, N:o 149.
Befrämjande i allmänhet af Slöjderna.
37:o. Med afseende å det goda inflytande på yngre slöjd- och närings-idkares
utveckling, som visat sig såsom följd af reseunderstöd, beviljade åt sådant arbetare
i de särskilda näringsyrkena, hvilka i främmande länder önska förvärfva sig
ökade insigter och konstfärdighet, har B. K. Maj:t begärt, att den summa af 3,000
R:dr årligen, sorn, jemlikt Rikets sednast församlade Ständers beslut, från Riksgälds-kontoret
för sagda ändamål utbetalas, måtte å ordinarie stat uppföras och
tilläggas Sjette Hufvudtitelns anslag till “befrämjande i allmänhet af slöjderna“;
hvarjemte É. K. Maj:t föreslagit, att samma åtgärd måtte vidtagas i afseende å de
1,500 R:dr, hvilka likaledes blifvit anvisade att frän Riksgälds-kontoret årligen
utgå till Slöjdexpositioners befrämjande;
ooh då ifrågavarande anslag hittills visat sig motsvara de med dem afsedda
ändamål och tvifvelsutan jemväl för framtiden blifva behöflige, hafva Rikets Ständer
bifallit hvad E. K. Maj:t så i ena som andra afsecndet behagat föreslå.
Vidare, och i enlighet med hvad E. K. Majit uti Propositionen, angående
Statsverkets tillstånd och behof i afseende på inkomsttiteln Ordinarie räntan i nåder
föreslagit, hafva Rikets Ständer medgifvit. att de under nu ifrågavarande anslag:
till “befrämjande i allmänhet af slöjderna1', uppförda indelta räntor, till upptaget
belopp af 1,450 R:dr, må från Riksstaten uteslutas.
Undcrvisuingsanstalter för Handel och Sjöfart
38:o. Med anledning af Kommers-kollegii hos E. K. Majit gjorda framställning,
angående tillökning i anslaget för Navigationsskolorna i riket, bar E. K.
Majit begärt, att, till beredande af förhöjning dels i nu utgående löner och arfvoden
för ordinarie lärarne och underlärarue vid navigationsskolorna i Stockholm,
Göteborg, Gefle och Malmö, och dels i de belopp, som för dessa skolor blifvit anvisade
till instrumenters, böckers, kartors ocb möblers underhåll och förökande, äfvensom
till reparationer, ved, ljus, städning m. m., anslaget till “undervisningsanstalter
för handel och sjöfart“ måtte af Rikets Ständer varda tillök t med den
för ofvannämnda ändamål, enligt Kommers-kollegii beräkning, erforderliga summa
af 5,263 R:dr 75 öre.
I afseende å denna fråga hafva Rikets Ständer inhemtat, att, sedan Direktionerna
för navigationsskolorna i nämnda 4 städer äfvensom i Hernösand, med
anledning af vederbörande lärares derom gjorda framställningar, fästat Kommerskollegii
uppmärksamhet ej mindre på behofvet af förbättrade aflöniugsvilkor för
de vid dessa skolor anställde lärare, än ock om nödvändigheten af förhöjning i berörda
skolors nuvarande årliga materielanslag, på det att, i mån af tidens och undervisningens
kraf, skolornas förråd af böcker, kartor och instrumenter måtte
kunna ökas, Kollegium, vid underdånig anmälan af detta ärende den 12 Augusti
förlidet år, för egen del anfört, att, enär de till stöd för berörda framställningar
uppgifna giltiga skäl synts Kollegium ega tillämplighet jemväl i fråga om de; öfriga
på allmän bekostnad här i riket inrättade navigationsskolor, nemligen i Calmar,
Westervik, Wisby och Carlshamn, Kollegium funnit sig böra underställa E.
K. Maj:ts nådiga pröfning frågan om förhöjning i de för samtliga dessa skolor an
-
Expeditions-Utslcoltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 149. 37
visade anslag. I sådant afseende hade Kollegium erinrat om den för navigationsskolorna
i riket för samma år fastställda aflöningsstat, enligt hvilken lärarnes aflöuingsförmåner
utginge med följande belopp:
Ordinarie l.e under- 2:e underlärarens
lärarens 1 ärarens
lön. arfvode. arfvode.
vid Stockholms Navigationsskola R:dr 3,000: — 850: — 825: —
Underlärarens
arfvode.
„ Göteborgs dito  2,250: — 750: —
„ Gefle dito  2,241: 25. 625: -
„ Malmö dito  1,870: — 625: —
„ Calmar dito  1,870: — 625: —
„ Hernösands dito  1,870: — 625: —
„ Westerviks dito  1,900: — 600: —
„ Wisby dito  1,875: — 625: —
„ Carlshamns dito  1,675: — 625: —
Och då, med afseende å mängden och beskaffenheten af de läroämnen,
hvaruti undervisning af Navigationsskollärarne meddelas, samt öfriga dem tillhörande
tjenste-åliggauden, äfvensom antalet af de elever, som af nämnde undervisning
sig begagna, berörda aflöningsbelopp syntes icke utgöra skälig godtgörelse
för dessa befattningars behöriga bestridande, hvadan det, i Kollegii tanke, vore,
särdeles hvad underlärarne beträffade, af behofvet högeligen påkalladt, att någon
ytterligare tillökning i löneförmånerna blefve innehafvarne af ofvanomförmälda
befattningar medgifven utöfver den, som vid 1856—1858 års riksdag beviljades
med ungefär 25 procent af bemälde lärares dåvarande aflöuingar, hade Kollegium
på grund häraf och med hänsigt derjemte till de lönetillökningar, hvaraf läiarne
vid de tekniska undervisningsanstalterna samt elementarläroverken i riket under
de sednare åren i allmänhet kommit i åtnjutande, hemställt att E. K. Maj:t måtte
hos Rikets Ständer göra nådig framställning om en lämplig förhöjning i de för
ordinarie lärarne och underlärarne vid rikets navigationsskolor nu utgående löner
och arfvoden samt att för bemälde lärare följande aflöningsförmåner måtte bestämmas
nemligen:
Ordinarie l:e under- 2:e underlärarens
lärarens lärarens
lön. arfvode. arfvode.
vid Navigationsskolan i Stockholm .... R:dr 3,500: — 1,200: — 1,200: —
Underlärarens
arfvode.
„ dito i Göteborg  3,000: — 1,200: —
„ dito i Gefle  2,500: — 1,000: —
„ dito i Malmö, i hvilken skola elevernas antal
under de sednast förflutna två läseåren betydligen
tilltagit och under låscåret 1861—1862 utgjort 65 2,500: •— 1,000: ■—
samt vid Navigationsskolorna i Calmar, Hernösand,
Westervik, Wisby och Carlshamn .... 2,000: — 1,000: —
Beträffande derefter frågan om tillökning i de för navigationsskolornas
materiela behof anvisade anslag, hvarmed skulle bestridas icke allenast instru
-
38 Expeditions-Utskottets Förslag• till underd. Skrifvelse, N:o 149.
menters, kartors, böckers och möblers underhåll och förökande, utan ock kostnaderna
lör reparationer samt uppköp af ved, ljus m. m., och hvilka anslag utgjorde
för navigationsskolorna i Gefle, Malmö, Calmar, Hernösand, Westervik och
Wisby 450 R:dr, samt för navigationsskolan i Carlshamn 462 R:dr 50 öre, så enär
dessa anslag nästan helt och hållet åtginge till anskaffande af ved och ljus, hvadan
ett ringa, om ens något, belopp återstode till böcker och instrumenter, och
då otillräckligheten af de för åtskilliga navigationsskolor nu utående dylika anslag
ledan blifvit ådagalagd, af den omständigheten, att, för anskaffande af nya
instrumenter vid dessa skolor, E. K. Majit funnit nödigt anvisa särskilda medel,
hade Kollegium ansett sig böra i underdånighet tillstyrka, att E. K. Majit täcktes
hos Rikets Ständer föreslå, att de årliga anslagen för navigationsskolorna i
riket till instrumenters, kartors, böckers och möblers underhåll och förökande,
äfvensom till reparationer, ved, ljus, städning m. m., måtte förhöjas för navigationsskolorna
i Stockholm och Göteborg från 900 Ridr till 1,200 Ridr, för navigationsskolorna
i Gefle, Malmö, Calmar, Hernösand, Westervik och Wisby från 450
Ridr till 750 Ridr och för navigationsskolan i Carlshamn från 462 Ridr 50 öre
likaledes till 750 R:dr, hvarigenom anslaget till navigationsskolorna i riket skulle
komma att ökas med ett belopp af 9,461 Ridr 25 öre, deraf 6,773 Ridr 75 öre
såsom förhöjning i lärarnes löner och arfvoden samt 2,687 Ridr 50 öre såsom tillökning
i materielanslagen.
Enligt hvad Statsråds-protokollet innehåller hade Departements-chefen ansett
sig icke böra förorda högre anslagsförhöjning än den, på sätt ofvan är nämndt,
af E. K. Majit föreslagna; hvaremot, under åberopande hufvudsakligen af de utaf
Kommers-kollegium till stöd för ofvanberörda hemställan andragna skäl, blifvit
uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar föreslaget, dels att det årliga
löneanslaget för öfverlärarne vid navigationsskolorna i Calmar, Hernösand,
Westervik, Wisby och Carlshamn måtte ökas till 2,000 Ridr och arfvodet för underlärarne
till 1,000 R:dr, samt det årliga anslaget för de materiela behofvcn vid
samma skolor bestämmas till 750 R:dr; och dels att, i enlighet med bemälda Kollegii
hemställan, förhöjning af 125 R:dr måtte beviljas i ordinarie lärarens vid
Wisby navigationsskola aflöning eller från 1,875 R:dr till 2,000 R:dr samt dervarande
underlärares arfvode, 625 R:dr, ökas med 375 R:dr eller till 1,000 R:dr.
Enär Rikets Ständer, hufvudsakligen med afseende å den i allmänhet numera
ökade lefnadskostnaden, funnit skäligt bevilja åtskilliga Statens embets- och
tjenstemän behöflig förhöjning i deras lönevilkor, anse Rikets Ständer äfven billigheten
fordra, att lärarne vid Statens navigationsskolor komma i åtnjutande af slik
förmån; och då bohofvet af löneförhöjning för samtliga dessa lärare blifvit vitsordadt
ej mindre af det embetsverk, som eger närmaste inseendet öfver berörda undervisningsanstalter,
än ock uti ofvanberörda hos Rikets Ständer gjorda särskilda
framställningar, samt det torde kunna antagas att genom nu ifrågaställa, mindre
betydliga uppoffring från Statens sida, det allmänna skall kunna påräkna både att
fortfarande få bibehålla och för framtiden förskaffa sig skicklige och duglige personer
vid dessa ganska vigtiga befattningar, hafva Rikets Ständer ansett sig böra
bifalla det förslag Kommers-kollegium härutinnan afgifvit, såsom omfattande både
E. K. Maj:ts och de hos Rikets Ständer gjorda framställningar; hvarjemte, och då
upplyst blifvit, att anslagen för de materiela behofven vid samtliga ofvanberörda
skolor numera äro för ändamålet otillräckliga och skolorna ulan fullständig tillgång
på nödig undervisningsmateriel svårligen lära kunna uppfylla sin bestämmelse,
Expedilions-Vtskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, ZV.-o i49. 39
Rikets Ständer funnit skäligt bifalla jemväl de framställningar, som afse förhöjning
af dessa anslagsbelopp.
Jemte det Rikets Ständer således till alla delar bifallit E. K. Maj:ts nådiga
framställning i afseende på anslagsförböjning för navigationsskolorna i Stockholm,
Göteborg, Gefle och Malmö, hafva Rikets Ständer tillika beviljat dylik förhöjning
för navigationsskolorna i Calmar, Hernösand, Westervik, Wisby och Carlshamn i
enlighet med Kominers-kollegii samt de hos Rikets Ständer derom framställda
förslag; samt för sådant ändamål ökat det å Sjette Hufvudtiteln uppförda anslagtill
“undervisningsanstalter för handel och sjöfart11 med den härtill erforderliga
summan 9,461 R:dr 25 öre.
39:o. Sedan Direktionen för Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona hos E. K.
Majit gjort underdånig framställning dels om vidtagande af vissa förändringar i
organisationen af nämnda undervisningsanstalt, dels angående beredandet af erforderlig
förhöjning i det för Institutet hittills anvisade årliga statsanslag, 5,000 R:dr,
deraf ena hälften hittills blifvit använd till aflöning af Institutets 2:ne ordinarie
lärare och den andra hälften varit anslagen till aflöning åt eleverne vid nämnde
Institut, samt Direktionen, jemte uttalande af den åsigt, att tidpunkten nu syntes
vara inne för antagandet af en ordentligt aflönad ordinarie lärare i ångmachineri,
hvarigenom Institutets verksamhet kunde utsträckas äfven åt annat håll, så att
tillfälle kunde beredas dem, som egde skicklighet att undergå den i Kongl. Förordningen
den 16 November 1849 föreskrifna machinist-examen, att få vid Skeppsbyggeri-institutet
nämnda examen aflägga, i sådant afseende, på anförda skäl, föreslagit
vidtagandet af följande åtgärder, nemligen: att beloppet af Institutets nuvarande
lärares aflöningar, hvilka, jemlikt Kongl. Reglementet den 16 Februari 1842
utgmge med 1,500 R:dr för läraren i matematik och humaniora samt med 1,000
R:dr för läraren i skeppsbyggeri, ehuru desamma genom tillfälliga anslag af besparingar
blifvit ökade med 25 procent, så att de för närvarande och så läuge besparingarna
det medgåfve utgjorde 1,875 R:dr för den förre och 1,250 R:dr för dea
sednare, måtte bestämmas till 2,500 R:dr för dem hvardera, hvilket belopp ej ansetts
för högt beräknadt, då i betraktande tages, att den ena af Institutets lärare
skall undervisa i lägre och högre mäthematik, i historia och geografi, i Svenska
och Engelska språken, samt derjemte tillhandagå Direktionen såsom sekreterare
och uppbördsman för Institutets tillhörigheter, och den audre undervisa i praktiskt
och teoretiskt skeppsbyggeri, mastmakeri, skeppsritningars uppgörande och skeppsmätning,
linearteckniug, samt hafva inseende öfver elevernas sysselsättning under
hela den tid, de praktiska öfningarue förtginge; att då, fastän numera kännedomen
om ångmachinerier och deras anbringande å fartyg vore ett lika vigtigt ämne
som något annat inom Institutets verksamhetskrets, likväl borde tagas i betraktande,
att läraren i detta ämne ej skulle hafva några andra särskilda åligganden
och endast sysselsätta sig med de mera försigkomna eleverna, denne lärares arfvode
måtto bestämmas till endast 1,000 R:dr; att en lärare i frihandsleckning och
ornamentsritning, för hvilken undervisnings bekostande ett arfvode af 300 R:dr
utgått af besparade medel utaf årsanslaget, måtte fortfarande vara vid Institutet
anställd, emot åtnjutande af ett förhöjdt arfvode af 500 R:dr för år; att till ljus,
ved och öfrige expenser samt till anskaffande af modeller, böcker m. m. måtte
anvisas ett särskildt årligt anslag af 500 R:dr; samt att do 2,500 R:dr, som från
början varit anslagna till elevernas vid Institutet aflöning och kunde antagas blifva
härtill fullt tillräckliga, måtie få till detta ändamål fortfarande användas, äfvensom
att de å dessa medel uppkommande besparingar finge med vederbörligt med
-
40 Expeditions-Utskottets Förslöf' till underd. Skrifvelse, N:o 149.
gifvande begagnas till ökande af anslaget för modeller eller till annan lör Institutets
verksamhet nyttig utgift; — så har, efter det vederbörande i ämnet blifvit
hörda och Kommers-kollegium afgifvit utlåtande, E. K. Maj:t, enär de af Direktionen
äskade förhöjningarne i anslagen till de vid Institutet anställda lärares aflönande
syntes billiga och öfverensstämmande med hvad som för andra, dermed
jemförliga lärareplatser vore bestämdt, samt undervisningens utsträckning äfven
till en kurs för bildande af macbinister för passagerare-ånglartyg borde, med hänsigt
dertill, att inom södra delen af landet tillfälle till sådan undervisnings erhållande
nu saknades, göra fördelarne af denna undervisningsanstalt än mera allmänna,
föreslagit, att, i öfverensstämmelse med Direktionens af bemälda Kollegium
till det väsendtligaste biträdda framställning, men med iakttagande af den nedsättning
Kollegium i öfrigt, på sätt af Statsråds-protokollet närmare inhemtas, förordat
nuvarande anslag för nämnda Institut, 5,000 R:dr, som under innevarande
statsregleringsperiod utgår från Riksgälds-kontoret, måtte ökas med 4,000 R:dr
eller till 9,000 R:dr och för de 3 år nästa statsreglerings-period omfattar uppföras
å anslaget till “undervisningsanstalter för handel och sjöfart/1, med dervid fästadt
förbehåll, att om, i följd af möjligen inträffande förändringar vid Kronans örlogsvarf
i Carlskrona, byggandet af träfartyg så inskränkes, att Institutets bibehållande
derstädes icke skulle finnas lämpligt, hela det för inrättningen bestämda anslag
då finge utgå för dess ordnande och verksamhet å annan ort, sorn E. K. Maj:t
kunde pröfva skäligt att bestämma.
Vid behandling af detta ärende har hos Rikets Ständer uppstått tvifvel,
huruvida Skeppsbyggeri-institutets nuvarande organisation är fullt lämplig och om
denna läroanstalt är så ordnad att densamma motsvarar de fordringar, Staten på
densamma bör kunna ega. Enligt hvad Rikets Ständer erfarit, äro kunskapsfordriugarne
för inträde derstädes ganska ringa, hvilket föranleder dertill, dels att,
då eleverna måste sysselsättas med förberedande studier i åtskilliga ämnen, deras
vistande vid Institutet fördiöjes utöfver den tid, som synes behöflig för vinnande
af skicklighet i skeppsbyggeriyrket, dels ock att lärarne nödgas använda mera tid
och arbete på elevernas undervisning än eljest vore förhållandet, ifall eleverne egde
åtminstone de kunskaper, som erfordras för inträde i de Tekniska elementarskolorna.
Med nuvarande anordning åtgå flera år för fullständig undervisning och
Staten får följaktligen för hvarje elev vidkännas alltför stora utgifter. I Rikets
Ständers tanke måste derföre en förändring härutinnan nödvändigt vidtagas, såvidt
Institutet skall kunna blifva hvad det böra vara, en praktisk tillämpningsskola.
Omsättningen af eleverne skulle derigenom blifva betydligt större, lärarekrafterna
sparas och Institutet tvifvelsutan komma att sedermera utveckla en vida
större verksamket ån hittills, helst om tillika, på sätt Kommers-kollegium hemställt,
stadgades, att blifvande läraren i ångmachinlära borde meddela undervisning
jemväl uti de för undergående af machinist-examina föreskrifna läroämnen samt
att dylika examina finge vid Institutet afläggas.
Emellertid hafva Rikets Ständer, erkännande att Institutet, äfven med dess
nuvarande organisation, i viss mån bidragit till skeppsbyggerikonstens framsteg
inom landet, icke kunnat förbise att någon tillökning är behöflig uti Institutets,
anslagssumma, ehuru Rikets Ständer ausett sig icke kunna i allo biträda det förslag,
E. K. Majit härutinnan framställt. Om ock billigheten fordrar, att der anställda
lärare erhålla någon tillökning i dem tilldelade arfvoden, lärer dock härvid
böra tagas i betraktande att dessa tjenstemän, som vanligen äro Officerare, tillika
åtnjuta
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 169.
41
åtnjuta aflöning på annan stat, hvadan nedsättning i de föreslagna beloppen synes
kunna med skäl ifrågasättas; och då, innan sådan förändring, som här ofvan
i afseende å undervisningsämnena vid Institutet blifvit antydd, egt rum, det icke
heller synes lämpligt att anslaget för Institutet å ordinarie stat uppföres, hafva
Rikets Ständer icke heller ansett denna del af förslaget böra godkännas.
I öfverensstämmelse med dessa åsigtcr, hafva alltså Rikets Ständer, jemte
förklarande att nuvarande anslag, 5,000 R.-dr, till Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona
fortfarande bör upptagas å extra stat till utgående från Riksgälds-kontoret,
för nästa statsreglerings-period beviljat en årlig tillökning i samma anslag af 2,000
R:dr; kommande detta belopp, som jemväl bör från Riksgälds-kontoret utbetalas,
att ställas till E. K. Maj:ts disposition, för att, på sätt E. K. Maj:t finner lämpligt,
bland Institutets lärare fördelas; Och få Rikets Ständer härjemte i underdånighet
anhålla, det E. K. Maj:t täcktes vidtaga sådana förfoganden, hvarigenom Institutet
kan ordnas till en tillämpningsskola, vid hvilken så kallade machinist-examina
äfven må kunna afläggas.
lliulcrvisiiingsanstalter för bergsbruket.
40:o. Yid det svar, Rikets sednast församlade Ständer den 24 Oktober
1860 meddelade å E. K. Maj:ts uti nådig Proposition framställda förslag om Bergsskolans
i Fahlun flyttning till hufvudstaden och förening med Teknologiska Institutet,
och uti hvilken Proposition, enär denna förening icke kunde verkställas, så
vida icke tillräcklig lokal för ändamålet bereddes, hvartill åter, enligt hvad då upplystes,
skulle erfordras, att, utom en nödig ansedd förändring af den nya byggnaden
för nämnda Institut, till hvilken anslag blifvit af Rikets Ständer anvisadt, en
särskild byggnad för bergsskolans behof samt till bostad åt en laboratorii-vaktmästare
klefve å Institutets nya tomt uppförd, — E. K. Maj:t begärt, att, för uppförande
af en dylik byggnad, så inredd att Professoren i Metallurgi äfven kunde
der erhålla bostad, Rikets Ständer måtte bevilja, dels ett anslag af 58,000 R:dr,
dels ock ett särskildt belopp af 5,000 Rall’ för laboratoriernas förseende med nödiga
inventarier, — auhöllo Rikets Ständer, att, då de funnit frågan om skolans
flyttning och förening med Teknologiska Institutet uti åtskilliga, i deras uuderdåniga
skrifvelse jemväl omförmålda hänseenden, erfordra ytterligare utredning innan
Rikets Ständer kunde derom besluta, E. K. Majit täcktes, efter det sådan utredning
blifvit verkställd, till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta den nådiga
framställning i ämnet, hvartill omständigheterna kundo föranleda.
Sedan, med anledning af hvad Rikets Ständer sålunda begärt, dels Kommers-kollegium,
som undfått uådig befallning att gemensamt med do för Fahlu
bergsskolas angelägenheter af Bruks-societeten utsedde fullmägtige, efter vederbörandes
hörande, tili E. K. Majit afgifva underdånigt utlåtande, under den 4 December
förlidet år inkommit med berörda utlåtande samt dervid jemväl öfverlemnat
särskilda af Bergsskolans Föreståndare och Bruks-societeten till Kollegium afgifna
yttranden i ämnet, dels Föreståndaren för Teknologiska Institutet, Öfver-Direktören
K. Styffe, hvilken blifvit anmodad att låta uppgöra förslag å den kostnad, som
kunde erfordras till uppförande å Instisutets tomt af en byggnad utaf den omfattning,
att den lemnade tillräckligt utrymme för 20 elever, uti en den 17 nästlidne
Februari till Chefen för Civil-departementet afgifven Promemoria, öfverlemnat en
Bih. till B. St. Brot. 1062—1863, 10 Sami. 1 Åfd. 13 Raft. 6
42 Eu peditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse. N:o 149.
af Professoren F. W. Scholander, med ledning af dertill utaf Öfver-Direktören
gjorda utkast till planer-, upprättad och af Öfver-intendents-embetet godkänd byggnads-ritning
jemte dertill hörande kostnadsförslag, hade E. K. Maj:t ånyo tagit
denna fråga under pröfning, samt derefter den 20 i sistberörda månad till Rikets
Ständer aflåtit nådig Proposition i ämnet.
Pti denna nådiga Proposition, som innehåller en fullständig redogörelse för
vederbörandes framställningar och förslag i afseende å den ifrågaställa förändringen,
har, — jemte tillkännagivande, hurusom, för den händelse Bergsskolan skulle
qvarblifva i Fahlun, det klefve nödigt att, för ett ändamålsenligt ordnande af denna
undervisningsanstalt, derstädes verkställa åtskilliga nybyggnader, enär, enligt hvad
skolans Föreståndare upplyst, skolans alla lokaler, med undantag endast af husen till gården
N:o 6 i qvarteret N:o 1, hvilka kunde inredas till modellverkstad, om en sådan komme
att fortfara, äfvensom till bostad åt verkstads-eleverne m. m., beköfde ombyggas,
samt att, enligt uppgjord byggnadsplan, kostnaderna derför uppginge till 200,000 R:dr,
hvaraf 160,000 R:dr för sjelfva Läroverksbyggnaden, hvilken likväl i sådant fall
skulle lemna beqvämt utrymme för 22 elever, — E. K. Maj:t tillika yttrat, att, —
då Föreståndaren för Bergsskolan uti sitt afgifna, på utförligt framställda
skäl grundade utlåtande, förmält sig anse, att, med afseende å de under sednare
åren alltmera yppade svårigheterna, att i närheten af Fahlun finna passande jernverk
för Bergs-skole-elevernas praktiska öfningar, skolans förflyttning till hufvudstaden
komme att medföra så öfvervägande fördelar, att en slik förflyttning borde
önskas, äfven om icke någon för den praktiska undervisningen lämplig bruksegendom
blefve af Bruks-societeten inköpt; då, i händelse Bergsskolan komme att
fortfarande förblifva i Fahlun, de till skolan nu upplåtna gamla och obeqväma
byggnader, hvilka till större delen befunnes i förfallet skick, måste, för möjligheten
af undervisningens tidsenliga ordnande och flera elevers emottagande, undergå förändringar
och väsendtlig utvidgning, om icke helt och hållet nybyggas; då, jemlikt
uppgjorda beräkningar, kostnaden skulle kräfva betydliga anslag, vida öfverstigande
hvad som erfordrades för skolans förening med Teknologiska Institutet; samt då
Bruks-societeten, hvars årliga bidrag till Bergsskolan betydligt öfverstege beloppet
af de från Statsverket till densamma nu utgående anslag, förklarat, att, derest skolan
ej förflyttades till Stockholm, eller å annan ort förlädes, Societeten icke ansåge sig
bunden af sitt gjorda anbud att bekosta elevernas praktiska öfningar, hvaremot.
Societetens fullmägtige tillkännagifvit, att Societetens förslag angående den praktiska
undervisningens besörjande genom Jernkontorets tjenstemän, icke afsåge att
från meddelandet af nämnda undervisning utestänga Institutets lärare, utan fastheldre
borde anses såsom ett erbjudande, att Jernkontorets vederbörande tjenstemän
skulle dervid, i mån af behof, få tillhandagå, äfvensom fullmägtige icke haft
något att erinra emot den af Teknologiska Institutets Styrelse uttalade mening,
angående angelägenheten deraf, att ordnandet af undervisningsplanen för Bergsskolan
i sin helhet tillkomme Styrelsen, med rättighet för Bruks-societeten, att,
liksom den nu med Kommers-kollegium deltoge i Styrelsen öfver Fahlu Bergs-skola,
ega säte och stämma i Institutets Styrelse, när Bergs-skolans angelägenheter der
förekomme, —
E. K. Maj:t, — enär vid betraktande af allt hvad sålunda förekommit, de
betänkligheter, som hos Rikets Ständer uppstått emot antagandet af förslaget om
Bergsskolans förflyttning icke vidare syntes ega giltighet, ansett Sig böra till Rikets
Ständers öfvervägande ånyo framställa det vid nästlidna riksdag aflåtna förslag
om denna skolas förflyttning till Stockholm och förening med Teknologiska Institutet.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Ski-ifvelse, N.-o 449. 43
Då likväl don summa af 58,000 R:dr, som vid förra riksdagen afE. K. Maj:t
äskades, till uppförande å Institutets nya tomt, af en till Bergsskolans inrymmande
afsedd, men endast för femton elever beräknad nybyggnad, jemväl innefattande boställsrum
för Professoren i metallurgi, i allt fall numera icke blefve för ändamålet
tillräcklig, samt, med hänsigt dertill, att antalet inträdessökande elever visat sig
vara i betydlig tillväxt, angeläget vore, att byggnaden genast komme att uppföras
till den omfattning, att densamma komme att fullt motsvara behofvet, åtminstone
under den närmaste framtiden, bar E. K. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer, till
uppförande af en för Bergs-skolan erforderlig nybyggnad å Teknologiska Institutets
tomt, i öfverensstämmelse med det af Professoren Scholander sednast uppgjorda och
af Öfver-intendenfs-embetet utan anmärkning lemnade förslag, måtte anvisa ett
jemnadt anslag af 100,000 R:dr, samt derjemte, antingen, till laboratoriernas förseende
med nödiga inventarier, utom dem, som det kunde finnas ändamålsenligt att
flytta från Bergs-skolan i Fahlun, anslå ett särskildt belopp af 6,000 R:dr, hvaremot
skolans nu egande fastigheter och för den nya lokalen ej lämpliga, eller eljest
icke dugliga inventarier borde när Bergs-skolans förflyttning egt rum, å offentlig
auktion försäljas och den inflytande köpeskillingen till Riksgälds-kontoret ingå, eller
ock medgifva, att köpeskillingen för skolans samlingar och inventarier finge till anskaffande
af nya sådana, äfvensom till andra för skolans ordnande nödiga utgifter,
amvändas, hvarigenom säkrast förekommes öfverflyttning till nya skolan af annat,
än sådant, som vore i fullt ändamålsenligt skick; Och har E. K. Majit förklarat
Sig i slikt fall vilja tillse, att, derest köpeskillingen för det försålda icke blefve
tillgänglig samtidigt med penningebehofvet för de nya anskaffningarne, nödiga förskott
måtte för ändamålet kunna beredas.
Don anslagstillökning, som af Bergs-skolans förening med Teknologiska Institutet
skulle föranledas, har af Institutets Styrelse beräknats till 19,500 R:dr årligen;
men, då E. K. Majit ansett det å Riksstatens Sjette Hufvud titel nu uppförda
anslag af 7,500 R:dr till „undervisningtanstalter för bergsbruket", hvilket anslag till
hela beloppet utgår till Fahlu Bergs-skola, äfven framgent böra till detta ändamål
användas, erfordrades endast en tillökning af 12,000 R:dr, hvarmed berörda anslag
alltså borde förhöjas. Enär likväl härvid förekomme, att den nya byggnaden för
Bergs-skoleafdelningen vid Institutet beräknats icke kunna hinna fullbordas före
1866 års ingång, samt någon förhöjning i årsanslaget för Bergs-kolan icke under
byggnadsåren vore behöfligt, har E. K. Maj:t funnit Sig icke böra för nästa statsregleringsperiod
äska en såbeskaffad tillökning i Riksstatens ofvannämnda anslag, utan
hemställt, att, derest Bergs-skolans förflyttning till hufvudstaden varder af Rikets
Ständer beslutad, ett särskildt anslag af 12,000 R:dr måtte för år 1866 till E. K.
Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisas, att för Bergs-skolans behof användas.
För den händelse åter, att Rikets Ständer ansåge sig icke böra bifalla det
nu framställda förslaget om Bergs-skolans flyttning och förening med Teknologiska
Institutet, har E. K. Maj:t af Rikets Ständer äskat anvisandet af de anslag till
Bergs-skolans ombyggnad i Fahlun samt för undervisningens ändamålsenliga ordnande
derstädes, som i de uppgjorda förslagen beräknats vara i sådant hänseende erforderliga.
Det kan icke bestridas, att, genom den utredning denna fråga numera erhållit
och de upplysningar, som dervid af vederbörande meddelats, många af de betänkligheter,
som framställts emot det väckta förslaget om Bergs-skolans förflytting
från Fahlun till hufvudstaden blifvit undanröjda, om ock denna utredning icke
nelt och hållet förmått häfva den tvekan, som hos mången uppstått angående lärnp
-
44
Fxpediliona-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse. IS:o 449.
ligheten af den ifrågaställda förändringen. På samma gång man nemligen å ena
sidan medgifvit. att skolans förening med Teknologiska Institutet måste, hufvudsakligen
i ekonomiskt hänseende medföra åtskilliga fördelar, har man å den andra
ieke underlåtit fästa uppmärksamheten derå, att åtskilliga förhållanden, hvilka tillförene
åberopats såsom skäl för skolans bibehållande i Fahlun, icke undergått sådan
väsendtlig förändring att deraf kunde licmtas stöd för vidtagandet af den åtgärd,
som nu vore i fråga. Man har sålunda fortfarande befarat, att, då skolans hufvudsyfte
vore att gifva eleverne en praktisk rigtning, detta ändamål skulle, genom de
båda läroverkens förening, i viss mån förfelas, enär de goda tillfällen, som nu erbjöde
sig för eleverne att, till stor dol på stället, genomgå de för deras bildning så
nödvändiga praktiska öfningarna, komme att försvinna, äfvensom man anmärkt, att,
om ock erforderlig praktisk undervisning kunde dem bibringas vid någon på
längre eller kortare afstånd från hufvudstaden belägen bruksegendom, en dylik
anordning alltid blefve med särskilda kostnader förenad; hvarförutan erinrats om
det mindre lämpliga deri, att, äfven efter Institutets och skolans förening, särskilda
föreståndare funnes anställde för ifrågavarande institutioner.
Ehuru Rikets Ständer åt dessa m. fl. skäl, hvilka sålunda blifvit, till stöd
för den ena eller den andra åsigten andragna, måst egna tillbörlig uppmärksamhet,
hafva dock desamma icke kunnat läggas till hufvudsaklig grund för Rikets
Ständers beslut vid ärendets slutliga afgörande. Härvid har i främsta rummet
bort tagas i betraktande huruvida beliofvet af denna förflyttning är oafvisligt och,
i sådant fall, om Statens tillgångar medgifva den utgift, som härtill ansetts behöflig.
Den i följd häraf verkställda undersökning har emellertid föranledt till
den åsigt, att den föreslagna åtgärden, eller skolans förflyttning, om den ock i
framtiden kan befinnas nödvändig och böra företagas, för närvarande ej är af
särdeles behof påkallad och att densamma följaktligen nu kan utan olägenhet uppskjutas.
Visserligen förmäles i den nådiga Propositionen, att, om skolan ej flyttas,
en del byggnader i Fahlun måste dels förändras dels nybyggas, men detta
vore endast behöfligt för den händelse att en förändrad organisation af skolan
måsto i den ort, hvarest den nu är förlagd, vidtagas. Derom är likväl något bestämdt
yrkande icke framställt, likasom någon egentlig klagan öfver skolans
verksamhet äfven i dess nuvarande skick ej eller försports, om ock, af en eller
annan orsak, man haft anledning önska, att undervisningen vid berörda läroverk
mätte i något hänseende kunna utvidgas eller på annat sätt ordnas. Vid sådant
förhållande och då, hvad den financiela delen af frågan beträffar, de vid innevarande
riksdag beviljade anslag redan uppgå till ganska betydliga belopp samt
nödigt är att, på sätt Rikets Ständer redan förut vid flera tillfällen antydt, Statens
medel sparas och endast tagas i anspråk der verkligt behof förefinnes, hvilket
icke synes vara förhållandet i förevarande fall, så, och enär Rikets Ständer
dels antagit, att JBruks-societeten, hvilken hittills genom betydliga anslag frikostigt
bidragit till skolans utveckling och dessutom sjelf måhända har den största
direkta nyttan af de derifrån utgående eleveis och tjenstemän» verksamhet,
icke skall undandraga sig att fortfarande lemna behöfligt understöd åt denna
undervisningsanstalt, äfven om Rikets Ständer skulle finna skälen för skolans bibehållande
på dess nuvarande plats vara öfvervägande, dels föreställt sig, att de
byggnader skolan disponerar icke befinnas mera förfallna, än att dessa lokaler,
genom ändamålsenlig anordning, utan att särskildt statsanslag derför behöfver anvisas,
kunna hållas i bruk bart stånd; hafva Rikets Ständer funnit sig förhindrade
att E. K. Maj:ts förevarande nådiga framställning nu bifalla.
