# ID: svediakorp-gov2378
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1862--1863
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 140,325
# sentences: 3,231
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SAHKPM©® »mSKHMlHlIMiHI
PROTOKOLL
VID
ljagtiisMi filiksdf&gen i Stockholm
Åren 1863 ©eli 1.863*
TIOIPE ÄAMIilMG-EM*
1~ Ifdelnin^en:
Expeditions- Utskottets Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrif reiser till Kongl. Majit, m. m.
Register
öfver de af Rikets Hö glo ftig a Ständers Expeditions-Utskott, under i 862 och
1865 årens riksdag, afgifna förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majd, m. m.
N:o
1. Underdånig skrifvelse, angående Riksdagskostnadernas bestridande genom Riks
gäldskontoret.
2. — — i anledning af 'sökt eftergift af återstoden å ett staden Cimbrishamn
meddetadt hamnbyggnads lån.
3. — — i anledning af sökt befrielse för Markaryds församling i Kronobergs län
från skyldigheten att betala återstoden af det för dess kyrkobyggnad från
Riksgäldskontoret utgifna lån.
4. — — angående de af Rikets Ständer vid innevarande riksdag beslutade för
ändringar
och tillägg i rikets grundlagar.
5. — — i anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition, angående jordafsöndring
från Kaptensbostället Brederyd Norregården lör utvidgning af Brederyd»
församlings kyrkogård.
6. — — d:o d:o, angående upplåtelse åt Eskilstuna Öfra Kanalbolag af plats på
Carl Gustafs stads gevärsfaktoris område för en sluss/inläggning.
7. — — d:o d:o, angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxtår.
8. — — angående ändring i 2 § 1 mom. af Kongl, förordningen den 11 Juli 1862,
rörande reglering af presterskapets löneinkomster.
9. — — i fråga om poslförvaltares arfvode för tidningars afsändande och ut
delning.
10. — — angående upphäfvande af 84 § i Kongl, förordningen den G September
1842 rörande truppers och persedlars fortskaffande.
11. — — om ändring i Kongl, förordningen den 1 Oktober 1858, angående till
verkning,
vård och försäljning af krut.
12. — — i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga proposition, om antagande af
en författning angående giftermål emellan Kristen och Mosaisk trosbekännare.
13. — — d:o d:o, om antagande af en författning angående förnyande af Svensk
myndighets beslut, som förlorat sin exsekutiva kraft i främmande stat.
14. — — angående riksdagens förlängning på en månad.
2
N:o
15. Underdånig skrifvelse i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga proposition» angående
afsöndring och upplåtelse ut Westerviks Tändsticks-fabriksbolag eif en
mindre jordrymd från Tredje AJajorsbostället Stufverum vid Andra LifGrenadier
Regementet.
K). — — angående upphäfvande af 2 Kap. 5 och 6 §§ Gi/termå/sba/ken.
17. — — angående utarbetande af förslag lill en ecklesiastik boställsordning.
18. — — angående verkställd omröstning öfver Högste Domstolens Ledamöter.
19. — — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående afskrifning af
Statsverkets äldre -undsättningsfordringar inom Westerbottens och
Norrbottens län.
20. — — d:o d:o, angående begäit anstånd med föreskrifne kapital- och ränte
inbetalningar
å de till Norbergs jernvägsbolag af allmänna medel anvisade
lån.
21. — — d:o d:o, angående en med konungariket Hannover afslulad traktat om
upphörande af Stade- eller BrunshauserluHen.
22. — — angående riktningen af Södra Stambanan samt anvisande af en för
skottssumma
utaf 2,000,00O Rdr till arbetenas fortskvndande å densamma.
23. — — angående upphäfvande af föreskrifterna om den s. k. fält ig procentens
utgående från sterbhus.
24. — — angående utarbetande af förslag till förändrade instruktioner för direk
tioner
och tjenstemän vid Lazarettet' och kurhus.
25. — —• angående val af Justitie-Ombudsman och dess Suppleant.
26. Förordnande för Advokatfiskalen m. m. N. A. Fröman alt vara Rikets Ständers
Jas litte-o rn b u dsm an.
27. — — för Expeditions-Chefen m. in. A. Dreijer alt vara Rikets Ständers Ju
stitie
Ombudsmans Suppleant.
28. — — för Riksantiqvarien m. m. B. E. Hildebrand.; Assessoren m. m. C. G. C.
Leijonhufvud; Professoren ni. m. L. .31 Enberg; Riks-Arkivarien m. m.
J. J. Nordström; Bibliothekarie!! m. m. E. Rydqvist; samt Professoren
m. m. N. H. Selander att vara Ledamöter i Komitéen för Tryckfrihetens
vård.
29. Underdånig skrifvelse, angående grunderna för val af Revisorer neli Suppleanter
till granskning af Ranko-Diskonlverkets i Stockholm räkenskaper och
förvaltning lör innevarande och följande år intill näst lagtima riksdag.
30. — — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående pension från
allmänna Indragniugsstalen ål Justitie-Rådet m, m. A. F. Gyllenhammar.
31. — — d:o d:o, om anslag till försök för utrönande af dels så kallade pansar
plåtars
af Svenskt jern förmåga att emotstå skott och dels lämpligaste
konstruktionen A reffla de gjutna jern kantoner till fartygs bestyckning m. m.
32. — — angående begagnande af Posle em is sv ea; la i ■ för öfversändande af pennin
gar
från och till Riksgäldskontoret.
33. — — angående Kurhus a fp i.ft rn.
34. — — angående förändrad lagsliIlning i fråga om upprättande af bouppteck
ning
tn. m.
35. — — angående meddelande af nödiga föreskrifter till förekommande af sjuk
domen
Fosforn ekros.
36. — — angående åtgärders vidtagande till större säkerhet för de i lösväskor
befordrade postfiirslindningar.
3
■^;0 , ,
37. Underdånig skrifvelse, angående u(sträckning af liden för auktioners haltande på
landel.
38. — — angående rällelse i gällande föreskrifter beträffande ersättning åt läkare
kor
psem medlemmar eller rese-reglementet och för inqvartering.
39. — — angående upprättande af normalritningar m. ai. att tjena (ill ledning
vid folkskolors upp hy g g andr.
40. — — angående meddelande af föreskrifter i afseende på sältet lör postdiligen
sers
för tskafjande.
41. — — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående statspension
åt Öfversten in. m. friherre Nils Ericson.
42. — — i fråga om ytterligare undersökningar för bedömande af lämpligaste sträck
ningen
af Norra Stambanan.
43. — — angående åtgärder för omläggning af allmänna landsvägen genom en
del provinser i Norrland.
44. — — i fråga om upphäfvande af II Kap. 2 § Kyrkolagen, rörande påfölj
derne
för uraktlåtenhet alt begå nattvarden.
45. — — angående utarbetande af förslag lill lag emot obehörig efterbildning af
konstalster.
46. — — angående utarbetande af förslag till eli lorbätlradt ordnande al l eleri
närviisendet
i riket.
47. — — angående ändring i Kongl. Kungörelsen den 18 Mars 1843, i fråga om
ersättning åt Extra domare för syn å miUtie-bosläillen.
48 •— — i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition, angående försäljning
till enskild person af en Komministerbostället Hof-Dablbogård i Kronobergs
län tillhörig del i den s. k. Spetsamossen.
49. — — i anledning af Kongl. Maj-.ts nådiga proposition, angående utbyte af
Komministersbostället Svensbohl i Rudskoga socken emot Sergeantbo
ställe!
Höjdebråten i Nysunds socken.
50. — — d:o d:o, angående befrielse för Fällkamereraren m. m. Ph. A. Arells
enka, Alberlina Heimberger, från utgifvande af observalionsprocenl
och anmärkningsmedel, hvilka blifvit hennes man i lifstiden lill gäldande
ådöriiua.
51. — — d:0 d:o, angående eftergift till förmån för enkan Märtha Nilsdotter
Tulpan af Kronans rätt lill qvarlåtenskapen efter bennes syster enkan
Auna Nilsdotter i Makrismåla.
52. — -— d:o d:o, angående utbyte af jord emellan Kronan och Malmö stad.
53. — — d:o d:o angående upplåtande under ständig besittningsrätt af en jord
rymd
vid Kungsäters Norra kungsladugård.
54 — — d:o d:o, angående försäljning till skatte af den under Elfsborgs kungs
ladugård
lydande lägenheten Klintens Bana.
55. — — angående eftergift af Kronans rätt till Danaarf efter Andrietta Lund
borg.
56. — — angående d:o efter enkan Anna Chrislina Löfgren.
57. — — angående utarbetande af förslag lill en ny lag rörande vattenrätten.
58. — — angående åtgärders vidtagande till beredande af tillfälle får qvinna ali
erhålla anställning i för henne passande befattning i det allmännas
tjenst.
59. — — i fråga om ändring i Kongl, förordningen den 12 Januari 1855, an
gående
Svenska jerneffehlers stämpling.
N:o
60. Underdånig skrifvelse, angående förklaring af Kongl. Serafimer-Ordens-Gillets
cirulärbref den 2 Mars 1804 och Kongl. Cirkuläret den 23 December
1852 i fråga om ersättning fur å Lasarett vårdade, fattiga sjuka från
annat distrikt.
61. — — i anledning af de under åren 1860 och 1861 verkställda revisioner af
Statsverkets rn. fl. allmänna fonders förvaltning under åren 1858 och
1859.
62. — — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående utbyte af till
Länsmansboställe anslagne heinmansdelarne l mantal Repperda Annagården
N:o 9 m. II., mot hemmanet J mantal N:o 3 Hultsjö Bergagården
i Minki)pings län.
63. — — angående anslag till omläggning af allmänna landsvägen emellan staden
Borås och tlundholms gästgifvaregård i Marks härad, för beredande af
arbetsförtjenst åt arbetslöse oell fattige inom nämnda härad.
64. — — angående ett tillägg i nu gällande Kongl, förordning om fattigvården i
riket af den 13 Juli 1853.
65. — — angående reseersättning lill Nämndemän vid vissa syner m. fl. förrätt
ningar.
66. — — angående upphörande af den i Slockholm utgående s. k. rasp- och spinn
husafgiflcn
för testamenten.
67. — — angående regleringen af utgifterna under Riks-Slatens Första Hufvud-Titel.
68. — — i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition angående upphörande
af den s. k. Näs Kungsgårds hjelp.
69. — — d:o d:o, angående öfverlåtande till staden Christianstad af en Kronan
tillhörig tomtplats derstädes.
70. — — i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition, om beviljande af anslag
till inköp för Statens räkning af en del utaf den Kammarherren m. m.
G. D. Lorichs i lifstiden tillhöriga samling af mynt och medaljer.
71. — — d:o d:o, angående anslag för framtida vård och underhåll af Gustaf
lK as as monument vid Utmeland i Dalarne.
72. ■— — angående förändrade grunder för Mjöl- och Sågqvarnars beskattning.
73. — -— i fråga om antagande af en ny förordning angående Mantalspenningar ne.
74. — — i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition, angående försäljning
till skatte af Ljusne. Stora Krono/axfiske i Gefleborgs län.
75. — — d:o d:o, angående ersättningsanslag för upphörd dagsverksskyldighet till
åtskilliga Militieboställen.
76. — — d:o d:o angående upplåtande lill Götheborgs Museum af Kronans andel
uti f. d. Ost-Indiska Kompaniets hus i Götheborg.
77. — — med hemställan om utredning, om och på hvilka vilkor åboerna å de
IVisingsö skolegodshemman, som äro af krononatur, må kunna förvärfva
eganderätt till dessa hemman.
78. — — i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition, angående upplåtande af
en del utaf S/oltslrädgarden i Halmstad lill tomt för ny elementarläroverksbyggnad
derstädes.
79. — — angående eftergift af Kronans rätt till dana-arf ejler Enkan Anna
Maria Lundgren till förmån för folkskolebyggnadcn i Hudiksvalls starl.
80. — — angående eftergift af Kronans rätt lill dana-arf efter aflidna hustru
Johanna Catharina Granqvist till förmån för fattighusbyggnaden i Waxholms
stad.
5
N:o
81.
82.
83.
84.
85.
86.
87.
88.
89.
90.
91.
92.
93.
94.
95.
96.
97.
98.
99.
100.
101.
102.
103.
Underdånig skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
föreslagen utvidgning ai' Uplands Regementes mötesplats Polacksbacken.
— — angående förändring i föreskri (terne rörande ogift (/vinnas myndighet.
— — angående inrättande af ytterligare ett Institut för döfstumma och blinda.
— — angående förändrade föreskrifter för vinnande af inträde i Konungens
Kansli och de förvaltande verken.
— — i fråga om upplåtelse till Wenersborgs stad af en Kronan tillhörig tomt
derstädes.
— — angående sådan förändring i de förvaltande Verketis i Stockholm ar
betsordningar,
att de större utgifterne derstädes komrae att bestridas
genom anvisningar å Kongl. Räntekammaren.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om antagande af en
författning angående allmänt Kyrkomöte.
— — angående ändring, i afseende på anställande af Medicine Kandidat- och
Licentiat-Examina, af 1861 års stadgar för Carolinska Medico-Kirurgiska
Institutet.
— — angående ytterligare anslag till beredande af arbetsförtjenst för de be
höfvande
inom Marks härad af Elfsborgs län.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om anvisande af medel
till ett vägarbete i Norrbottens län, för afböjande af der befarad hungersnöd
—
— i anledning af väckt fråga om hemmanet N:o 1 Fårgåmons, \ mantal i
Jemtlands län, befriande från rotering.
— angående ifrågasatt bidrag från Handels- och Sjöfarts-fonden till gäldande
af den för Sladetu/lens aflösning erforderliga utgiftssumma.
— — angående förändrade föreskrifter i afseende på vilkoren för Mjöl- och
Sugqvarnars anläggande m. m.
— — dito dito i fråga om byggande och underhållande af baclstujvor eller
mälthus å Kronohemman och boställen.
— — angående åtgärder för tillvägabringande af mera likställighet emellan
Sta ds kommunernas medlemmar i afseende å kommunala rättigheter och
skyldigheter.
— — angående utbetalning af återstoden utaf de för innevarande år anvisade
medel till fortsättande af arbetena å Södra Stambanan.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående förändrade
föreskrifter i fråga om sättet för utarrendering af Kronans egendomar.
— — dito dito, angående förändring och tillbyggnad af Kronans egendom N:o
4 å Riddarholmen, för inrymmande derstädes af Riks-Arkivets samlingar
med mera.
— — angående Sala Si/fververks återgång till Statens disposition.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående öfverlåtelse
till staden Malmö af förra fästningsbastionen Nyköping.
— — dito dito, angående upplåtelse till Stockholms stad af Kronan tillhörig
mark för anläggning af strandgata utefter Ladugårds/andsviken frän
Nybron lill Fredrikshof.
— — dito dito, af en del utaf lägenheten Stallmästaregården för anläggande
af en lastbrygga vid Brunsviken.
— — angående kostnadsfri upplåtelse för den tillämnade jernvägen emellan
6
N:o
104.
105.
106.
107.
108.
109.
110.
111.
112.
113.
114.
115.
116.
117.
118.
119.
120.
121.
122.
123.
124.
Södra Stambanan och Landskrona af viss dol utaf Kronans omkring
nämnda siad belinlliga fästningsverk.
Underdånig skrifvelse i anledning af Kongl. Majds Nådiga Proposition, angående
upplåtelse af mark lill ulvigdning al Upsala Genlralhospitals område.
— — angående beviljad! anslag lill fortsättning af reparation å Linkopings
domkyrka.
— — i anledning af Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition angående försäljning
till skalle af de s. k. Halländska kyrko hemmane a.
— — dito dito, angående afsöndring af jord från lläradshöfdinge-bostället
Hvetlanda Thomas- och halta-gården i Östra härad af Jönköpings län.
— — dito dito, i fråga om nedsättning i räntan för åtskilliga skogslotter å
Kronoparken Hr.lia-Tall pä Oland.
■— — i anledning af väckt fråga om närmare bestämmelser r afseende å sättet
för erhållande af skatterätt å Krononybyggen.
— — angående frånträdande af Kronans rätt Idl ålerlösen af de s. k. Tripp
ska
hemmanen i Halland.
— — angående beviljad t statsanslag till uppförande ef en ny byggnad för
Svenska Slöjdföreningens skota i hufvudstaden.
— — i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition om tillägg uti 15 §
af Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860, angående den allmänna
Beväringen.
— — i anledning af besluladt upphörande af’ Riksbankens fastighetslånerörelse.
— — i anledning af framställda förslag, angående bestämmande af viss tid
O O7 o
för doms u/kunnande i Rådstufvurätt.
— — angående dels åtgärder för tillvägabringande af ett för de tre skandina
viska
rikena gemensamt mått-, vigt- och myntsystem, dels ock sammanfattande
i en enda förordning af alla nu gällande sladganden om mätt
oell vigter samt deras justering och arfvode! härför.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående bestridandet
af begrafninys- och öfriga kostnader vied anledning af H. Al. Enkedrottning
Desiderias dödliga frånfälle.
— — dito dito, angående anslags beviljande dels till betäckande af en uti
Svenska Spets bergs expeditionens räkenskaper befintlig brist, dels till
fortsättning af rekognosermgsarbetrda på Spetsbergen, med afseende på
utlörbarheten af en gradmätning derstädes.
— — i anledning af väckt fråga om upphörande af den i Kongl. Förordningen
den 3 December 1842 bestämda afgift för vägning af inkommande
utländskt gods, som, efter vederbörlig tillåtelse, verkställes i eller vid
godsegarens enskilda magasin.
— — angående sättet för stämnings delgifvande åt byalag m. II.
— — i anledning af gjorda framställningar, angående statsbidrag lör enskildt
ernvägsanläfrgningars företagande.
— •— angående fortsatt utförande af fernväljsarbeten för Statens räkning och
anvisande af dertill erforderliga medel.
— — angående åtskilliga ändringar i Kongl. Förordningen om Kommunalsly
relse
på landet den 21 Mars 1862
— — angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens Andra Hufvud
Titel.
— — dito dito Tredje Hufmd-Titel.
7
N: o
125. Underdånig skrifvelse angående ändring af I och 7 §§ i Instruktionen för Rikets
Ständers Revisorer af Statsverket.
126. — — i anledning af gjorda framställningar angående (/runt/räntornas kapita
lisering.
127. — — i anledning af iir 1862 verkställd revision af statsverkets m II. all
männa
fonders förvaltning under år 1860.
128. — — angående indragning af UHdiskonten samt af det för denna inrättning
å Riksgälds-konloret anvisade kreditiv.
129. — — i fråga om utsträckning af tiden, inom hvilken Underrätts s. k. Stna
protokoll
skola lill Hof-Rält insändas.
130. — — angående bestämmande af lid för klander emot till- eller a/triideshuse
syn
å kronojord.
131. — — angående förändrade föreskrifter i fråga om offentliga stadgars kungö
rande
å tingen.
132. — — angående ändring i författningarne rörande handels- och. närings-räll
samt om upphäfvande af vissa delar utaf Handelsbanken.
133. — — angående reglering af utgifterna under Riks-Slatens Fjerde Hufvvdhtel.
134. — — i IVåga örn anskaffande af wedel till järnvägsbyggnader.
135. — — angående Stampe/pappersajgiften.
136. — — angående ersättning lill vederbörande för de i Strafflagen stadgade hillers
indragande lill Kronan.
137. — — angående .upphäfvande af rättigheten alt hörda jord å landel.
138. — — angående ändring i Kongl. Förordningen rörande städsel och lega af
jord pä landet af den 13 Juni 1800.
139. —• — angående ändring i nu gällande föreskrifter rörande anmälan af miss
nöje
emot sådana domstols i in vänd ning sfr ägor meddelade, beslut, hvaremot
klagan icke får annorledes än i sammanhang med hufvudsaken
fullföljas.
140. — — angående ändring i i Kap, Q § Jorda-Balken.
141. — — angående förändrade föreskrifter i afseende på tiden, hvari/rån utfärdade
allmänna Författningar skola vara gällande.
142. — — angående; förändring i föreskrifterna rörande tjenstemanna-cder och lä
kares
edsförp lig leiser.
143. — — i fråga om förändrade föreskrifter rörande vården och förvaltningen af
distrikt- och sockiii-mag asiner.
144. — — angående reglering af utgifterna under Riks-Stalens Femte Hufvud
Titcl.
145. — — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om lidi dispositions
rätt
för Stockholms stad och län till den åt Stadens och Länets gemensamma
Kurhus inrättning dr 1815 upplåtna egendom å Kungsholmen.
146. — — dito dito, angående afsöndring åf jord från Majorsboställe! Hammar vid
[Vermlands Regemente till begrafningsplats åt Hammarö församling i
Wermlands län. _
147. — — dito dito, angående upplåtande af en del utaf Kronoängen Tyskhagen
i [Vestmanlands län till byggnadsplats för Kungs-Barkarö församlings
j o lis k ole byggn a d.
148. — — angående Tull hevit Iningcn.
8
N:o
149.
150.
151.
152.
153.
154.
155.
156.
157.
158.
159.
160.
161.
162.
163.
164.
165.
166.
167.
168.
169.
170.
171.
172.
173.
Underdånig skrifvelse angående reglering af ulgifterna under Riks-Statens Sjette
Hufvud- Titel.
— — i anledning af vackt förslag om förändring af lagstiftningen rörande
jords eller lägenhets af stående för allmänt behof.
— — i fråga om ersättning af Statsverket till 3:ne Officersenkor för innehål
len
aflöning för deras numera aflidne män under krigsfångenskap.
— — i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, om anvisande af anslag
till betäckande af kostnaderna för Sveriges deltagande, dels i 1862 års
allmänna industri- och konstexposition i London, dels ock i den för
landtbruks alster och redskap innevarande års sommar anordnade internationella
utställning i Hamburg.
— — angående ersättning för sådana af Kongl. Stats-kontoret förskottsvis
bestridda utgifter, för hvilka Statsanslag ej blifvit al Rikets Ständer
beviljade.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående reseersättning
och dagtraktamente lill ordföranden och ledamöterna uti Nämnderna
för reglering af presterskapets aflöning m. m.
— — i fråga om förändrad organisation å Domkapitlen.
— — angående vilkoren för bränvinstillverkning.
— — angående utfärdande af förnyad Instruktion för Rikets Ständers Revi
sorer
öfver Riksgäldsverkel.
— — dito dito af ny Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver
Bankoverkel.
— — dito dito af Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver Löne
kontoren
i orterna.
— •— dito dito af ny Ansvarighetslag för Rikets Ständers Fullmäktige i
Banken.
— — dito dito af Ansvarighetslag för de af Rikets Ständer förordnade Sty
relseledamöter
för L ■ .Aiontorcn i orterna.
— — angående förändring i 4 § i lagen för Rikets Ständers Bank.
— — angående ändring af 2 och 3 '§§ i 3 liap. Kyrkolagen.
— — i anledning af Kongl. Mapts Nådiga Proposition med förslag till ny
Sjölag.
— — angående Kyrkoherden G. A. von Zweigbergks enka, Maria Hwggrens
uppbärande af arrendet af indragna Predikantsboställena Törnestorp och
Hofstena Lunnagården i Skaraborgs län.
— — i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående med Konun
gariket
Relgien afslutade kontrakter om upphörande af Sehelde-tu/len,
med mera.
— — angående beviljadt understöd i anledning af den staden IVarberg öf
vergångna
eldsvåda.
— — angående reglering af utgifterna under Riks-Statens Sjunde Hufvad
Titel.
— — dito dito Åttonde Hufvud-Titel.
— — angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker.
— — angående fribrejsräll för Pastorsembelena i riket.
— — angående förändrad anordning af bönegudstjeustenia i städerna.
— — angående förändring af lagens stadgande om ränta.
9
N:0
174.
175.
176.
177.
178.
179.
180.
181.
182.
183.
184.
185.
186.
187.
188.
189.
190.
191.
192.
193.
194.
195.
196.
197.
198.
Underdånig skrifvelse rörande undervisningen i elementarläroverken och dermed
sammanhängande ämnen.
— angående statsbidrag till vägars anläggning och förbättring, bro- och
hamnbyggnader samt kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra valten
aftappningsförelag,
m. fl. dylika föremål.
— — angående allmänna vilkor och sladganden i afseende j)å de under denna
riksdag beviljade statsbidrag för vä g anläggning ar och väg förbättringar,
bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikalioner m. m.
— — i Iråga om nämndemäns och fjerdingsmans rätt till ersättning för extra
förrättningar.
—. — angående anvisande af medel till betäckande af kostnaden för islånd
sättande
af ålskilliga broar å den s. k. Carl Johans-vägen i Jemtland.
— — angående en den Svenska beskickningen i Turkiet tillhörig, i Pera be
lägen
faslighet.
— — i fråga om afsöndring af jord från Eskilstuna Kungsladugård till ut
vidgande
af Eskilstuna stads samt Klosters och Kors församlingars begrafningsplats.
— — j anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående försäljning
af Nya Varj vet i Göteborg.
— angående beräkningen af Statsverkets inkomster.
— — med förslag lill lag för Enskilde Banker, med rätt att utgifva egna
banksedlar.
— — med dito om enskilda banker utan ratt alt utgifva egna banksedlar.
_ — j anledning af Kongl. Majäs Nådiga Proposition med förslag till vy
strafflag.
— — angående reglering af utgifterna under Riks-Slatens Nionde Hufvud
Tilel.
— — angående förändrade föreskrifter i afseende på skogs-hushållningen
i riket.
_ — j anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition med förslag till ny
dag tsin dy a.
— — angående anslag för Nationalmuseibyggnadens inredning, jemte andra
i sammanhang dermed erforderliga kostnader.
— — angående deltagande framdeles för Statens räkning i revisionen af Nya
Trollhätte kanalbolags räkenskaper, styrelse och förvaltning.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående Krigs-kollegii
om bildning lill en Armé-förvaltning.
— — j fråga om kostnadsersättning lill militäre, civile och ecklesiastike tjen
stemän
för en del resor i tjenste"renden.
— — angående ifrågasatt tillökning i arméens nuvarande kavalleristyrka.
— — angående de i 63 § Regeringsformen föreskrifna kreditivsummor.
— — j anledning al Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om anvisande af ett
särskildt kreditiv till betäckande af kostnaderna för ett fullständigare
ordnande af försvarsverket.
— — angående skjutsning sbesvärets ordnande.
— — angående förändringar i skiftesstadgan samt arfvodestaxan för landt
mäteri
förrästningar.
— — angående ändring i Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827, rörande er
2
-
10
N:o
199.
200.
201.
202.
203.
204.
205.
206.
207.
208.
209.
210.
211.
sättning lill och af boställshavare i anledning af verkställda egoskiften
ni. m.
Underdånig skrifvelse med Reglemente för Bankens styrelse och förvaltning.
— — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående inrättande
af en pensionsans tält för farty gs-befålhafvare, styrmän och annat
sjöfolk.
— — angående fortfarande anslag för Kamereraren Carl Sandberg.
— ■— med vy Riks-Slal.
— — angående förändring i stadgandena om giftomannarätl.
— — i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående anta
gande
af en författning om nya strafflagens införande och hvad i afseende
derå iakttagas skall, dels ock serskilda framställningar i dermed
sammanhang egande ämnen.
— — angående ändring i kyrkolagens stadgande i fråga om sättet att be
grafva
sjelfspillingar och dem, som i lifstiden fört ett ogudaktigt lefverne.
— — angående närmare bestämmelse af sättet för inteckning om nyttjande
rätt
till fast egendom.
— — i fråga om arfsrätt för oäkta barn.
— — angående ändringar i nu gällande föreskrifter rörande viikoren för af
söndring
af jord.
—- — angående förändrade stadganden i afseende å Frejdebetyg.
— — med öfverlemnande af ny Bevillningssladga.
— — angående upprätladt nytt Reglemente för Riksgälds-kontoret.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1864.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 1.
1
!\':o 1.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Dcc. 1!I62.
Presle-Slåndet den 6 — —
Borgare-Ståndet den 13 — —
Bonde-Ståndet den £0 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående riksdag skostnadernas
bestridande genom. Riksgälds-kontoret.
(Stats-Ulskottets Mern. N:o 5.)
S. A. K.
Rikets Ständer få härmedelst i underdånighet anmäla, det Rikets Ständer, i likhet
med hvad vid flera riksmöten egt rum, äfven nu beslutat, alt sådana af innevarande
riksdag föranledda utgifter, som, i anseende till deras föremål eller beskaffenhet,
dels redan blifvit och dels framdeles under riksdagens lopp varda af E. K. Maj:t godkända
och å Slats-kontoret anvisade, skola, efter erhållna reqvisitioner och anställd
granskning af derför aflemnade verifikatioushandlingar, Stats-kontoret af Riksgäldskontoret
godlgöras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 December 1862.
BiL tilt R. St. Prot. 1862 Sf 1863. 10 Samt. 1 AJd. 1 Huft. 1
2
Expeditions-Utskottets förslag till underd. Skrifvelse, N:o 2.
Mso 2.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Dec. 1862.
Preste-Slåndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af sökt eftergift
af återstoden å ett staden Cimbrishamn meddeladt
hamnbyggnadslån.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.)
S. A. K.
Uti Nådig Skrifvelse af den 24 sistlidne Oktober har E. K. Maj:t behagat meddela
Rikets Ständer, att, sedan, till understöd för utförande af hamnbyggnaden vid
Cimbrishamn, Rikets Ständer beviljat nämnde stad två särskilda lån, nemligen l:o vid
1840—41 års riksdag, till belopp af 25,000 R:dr R:ko eller 37,500 R:dr Runt, hvilket
lån, sedan fem år förflutit från dess utbekommande, borde liqvideras medelst årlig afbetalning
af fem procent utaf det ursprungliga kapitalet och med beräkning af 3 procent
årlig ränta för kapitalåterstoden, samt 2:o vid 1844—45 års riksdag till belopp af
5,000 R:dr R:ko eller 7,500 R:dr R:mt, att under 14J års tid, räknad från slutet afår
1850, återbetalas genom erläggande af 8 procent årligen af hela lånesumman, som,
jemte derå efter 2 procent upplupen ränta, kornme att anses härigenom vara till fullo
betald; sä hade Magistraten och Borgerskapets Äldste i Cimbrishamn, uti en genom
E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads län i sistlidne Augusti månad till
E. K. Maj:t öfverlemnad skrift i underdånighet anhållit, det E. K. Maj:t täcktes föreslå
Rikets Ständer alt bevilja staden afskrifning för det belopp af omkring 35,000 R:dr
Runt, som uppgifvits för närvarande återstå på det förstnämnda, vid 1840—41 års
riksdag beviljade lånet; och hade lill stöd lör denna underdåniga anhållan Magistraten
och Borgerskapets Äldste hufvudsakligen anfört: att staden till hamnbyggnadens verkställande
bidragit med nära 40,000 R:dr och dessutom, utan understöd af statsmedel,
sedermera utfört en till en kostnad af 33,000 R:dr beräknad lastbrygga; att, till botande
af de å hamnbyggnaden vid åtskilliga tillfällen genom häftiga stormar förorsakade
betydliga skador, flerfaldiga kostsamma arbeten dels redan blifvit vidtagna, dels ännu
återstode alt verkställa; att, ehuru E. K. Majit under den 24 Augusti sistlidet år be
-
Expedit iöns-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 2.
3
viljat staden Cimbrishamn, till förstärkande af den genom storm skadade norra hamnarmen,
ett anslag ulan ålerbetalningsskyldighet af 20,500 R:dr, staden likväl måste till ifrågavarande,
genom oförutsedda olyckor påkallade, reparations- och förstärkningsarbeten,
tillskjuta omkring 20,000 R:dr, i följd hvaraf staden blifvit nödsakad att jemväl hos
enskilda personer upplaga lån ; att hamninkomsterna, hvilka, efter afdrag al hvad som
erfordrades till hamnens underhåll och nödvändiga fördjupning, endast kunde beräknas
till omkring 3,000 R:dr årligen, icke voro tillräckliga lill verkställande af de föreskrifna
kapital- och ränteafbelalningarne å stadens skulder; samt att det föga bemedlade samhället
saknade andra tillgångar härtill.
Med anledning af denna underdåniga framställning, till hvilken såväl K. Maj:ts
Befallningshafvande, som ock, uti afgifvet underdånigt utlåtande, Styrelsen för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader tillstyrkt nådigt bifall, har E. K. Majit uti ofvanberörde
nådiga Skrifvelseaförklarat, att, då, genom de å Cimbrishamns stads hamnbyggnad under
de två sistförflutna och innevarande år inträffade skador, staden för desammas afhjelpande
fått vidkännas opåräknade kostnader, men detta förhållande, om än behjerlansvärdt,
likväl icke syntes påkalla eftergift af ett så betydligt belopp, som blifvit
ifrågasatt, E. K. Maj:t endast ville i nåder föreslå Rikets Ständer att, — till beredande
af någon lindring i den förlust, som sålunda drabbat detta obemedlade samhälle och
till lättnad vid fullgörandet af ännu återstående kostsamma muddrings- och andra arbeten
vid hamnen, hvars inkomster, under den tid sådana arbeten till större omfattning
komme att fortgå, icke syntes blifva tillräckliga för de beviljade begge lånens samtidiga
förräntande och amortering, — Rikets Ständer måtte bevilja afskrifning af hvad ännu
återstode oguldet å det staden vid 18-44—45 års riksdag till hamnbyggnaden beviljade
lån å 7,500 R:dr, samt derjemte medgifva, att med erläggandet af de föreskrifna ränteoch
kapitalafbetalningarne å det vid 1840—41 års riksdag beviljade lån å 37,500 R:dr
linge anstå under loppet af åren 1864, 1865 och 1866.
Då Rikets Ständer nu, efter förebafd pröfning af detta ärende, gå att i underdånighet
besvara E. K. Majlis högstberörde nådiga Skrifvelse, anse sig Rikets Ständer
först böra i underdånighet erinra, hurusom Rikets Ständer medgifvit, under 1847 och
1848 års riksdag, anstånd till 1850 års slut med de föreskrifna ränte- och kapitalafbetalningarne
å det år 1843 lyftade lånet, samt dels under 1850 och 1851 års riksdag
anstånd till 1852 års slut, dels ock under 1853 och 1854 års riksdag anstånd
till 1856 års utgång med inbetalningarne å begge lånen, hvilka således fått ränlefritt
innebafvas, det större lånet under mera än 13 och det mindre utöfver 11 års lid; hvarförutan
staden för sina hamnbyggnadsarbeten sedan 1840 års riksdag från Riksgälds-kontoret,
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, utbekommit ett sammanräknadt belopp af
51,596 R:dr 32 skillingar Banko eller 77,395 Riksdaler Riksmynt oberäknadt de 20,500
Riksdaler, hvilka, enligt hvad uti den nådiga Skrifvelsen omförmäles, under år 1861
blifvit af E. K. Majit beviljade till förstärkande af den genom storm skadade norra
hamnarmen; uppgående de inbetalningar, som blifvit gjorda å de båda frän Riksgäldskontoret
utbekomna lånen, för det större lånet lill 9,375 R:dr och för det mindre till
3,000 R:dr, samt återstående skulden, efter sednast i början af detta år derå gjorda
inbetalningar, för det förra i kapital till 33,635 R:dr 15 öre och för det sednare till
5,179 R:dr 32 öre, förutom från inbetalningstiden upplupna räntor ;
Och sorn, i betraktande af hvad sålunda förekommit, staden Cimbrishamn synes
hafva från Statens sida för sin hamnbyggnad åtnjutit allt det understöd och all den
lindring, som billigt vis bort kunna ifrågasättas, hafva Rikets Ständer funnit sig destomindre
kunna eller böra bevilja någon eftergift, till större eller mindre del, af stadens ifrågavarande
skuld, som Rikets Ständer anse af yttersta vigt att strängt vidhålla den grund
-
4
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 3.
satsen, att kommuner, hvilka af Staten erhålla dylika låneunderstöd, böra, derest icke
alltför ömmande omständigheter oundgängligen påkalla särskildt undantag derifrån, tillförbindas
att noggrannl fullgöra sina för lånebeloppens återbetalning afgifna förbindelser.
Ett motsatt förtärande skulle lätteligen leda derhän, alt kommuner, som af Staten erhölle
lån till utförande af allmänt nyttiga företag, skulle tro sig kunna ingå på hvilka
vilkor som helst, under förutsättning ali vid en kommande riksdag erhålla eftergift af
skulden. Rikets Ständer skulle ock på sådant sätt draga mera i betänkande att bevilja
dylika låneunderstöd, enär man oftast kunde befara, att lånlagarne, under åberopande af
gifna prejudikater, skulle hos kommande Ständer söka eftergift af sin betalningsskyldighet.
På alla dessa skäl hafva Rikets Ständer ansett sig icke böra bifalla É. K. Maj:ts
i ofvanberörda hänseende gjorda nådiga framställning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 20 December 1862.
HT:0 !|.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Dec. 1862.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af sökt befrielse
för Markaryds församling i Kronobergs lån från skyldigheten
att betala återstoden af det för dess kyrkobyggnad
från Riksgcilds-kontoret utgifna lån.
(Stats-Utskoltels Utlåtande N:o 9.)
S. A. K.
Enligt hvad i nådig Skrifvelse af den 24 sistlidne Oktober blifvit Rikets Ständer
meddeladt, har, uti en af E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län och Domkapitlet
i Wexiö stift till E. K. Maj:t insänd och förordad ansökning, Markaryds för
-
Expedilions-Utsko Itets Förslag lill unclerd. Skrifvelse, N:o 3.
5
samling i nämnda län, genom utsedda ombud, i underdånighet begärt, det E. K. Maj:t
ville hos Rikets Ständer göra nådig framställning, att församlingen, som, lill understöd
för återuppbyggandet af sin genom åskeld nedbrunna kyrka, vid 1853—54 årens riksdag
från Riksgälds-konloret erhöll ett lån af 10,000 R:dr R:mt, med vilkor att såsom
kapital- och ränteafbetalning årligen erlägga 600 R:dr, mätte befrias från skyldigheten
att gälda den del af detta lån, som ännu återstår obetald; varande till stöd för denna
ansökning, bland annat, anfördt: att en icke obetydlig reparation å den uppförda nya
kyrkan redan nästa år behöfde företagas, emedan tornets tak, hvilket består af zink,
äfvensom takrännorna af samma metall, tagit sådan skada, att taket måste omläggas,
nya rännor anskaffas och rappningen å kyrkan till stor del förnyas, hvartill komme,
dels att nästan alla församlingens byggnader å kyrkoherdebostället med det snaraste
tarfvade ombyggnad, och dels att skolhus i de särskilda skolrotarne måste uppföras,
om folkundervisningen skulle kunna med fördel bedrifvas, helst allmogens bostäder der
på orten allmänneligen voro till skol-lokaler otjenlige; att Markaryds socken, utgörande
69f liil 44| förmedlade hemman, bade en folkmängd af 3,340 personer, bland hvilka
endast få befunne sig i goda, några i bergliga, men de flesta i knappa omständigheter,
till följd hvaraf fattigvården vore synnerligen betungande; samt att, i anseende till
socknens aflägsenhet från såväl sjöstäder som jernväg, alla transporter vore med svårighet
och dryg kostnad förenade;
Och har E. K. Majit, i anledning af hvad sålunda förekommit, genom ofvanberörda
nådiga Skrifvelse meddelat Rikets Ständer Markaryds församlings omförmäida
framställning till det afseende Rikets Ständer kunde finna sig föranlåtna att derå fästa.
Vid pröfning af detta ärende, hafva Rikets Ständer, inhemtat, hurusom Rikets
sednast församlade Ständer ansett sig icke böra bevilja då begärd eftergift och afskrifning
af ifrågavarande kyrkobyggnadslån, å hvilket, efter sednast i sistlidne Juli månad
gjord inbetalning, nu återstår i kapital 8,699 R:dr 72 öre jemte derå sedermera upplupen
4 procent ränta; och hafva Rikets Ständer, som ansett några sådana ömmande
omständigheter icke heller nu vara för handen, som böra föranleda till eftergift af Statens
bos en hel kommun egande fordran, ej funnit skäl att i anledning af Markaryds
församlings ifrågavarande framställning bevilja någon eftergift af omförmäida byggnadslån.
Hvilket Rikets Ständer ansett sig böra i underdånighet tillkännagifva; framhärdande
etc.
Stockholm den 20 December 1862.
6
Fxpeditions- Ftskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4.
N:o 4.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 20 Dec. 1862.
Preste-Slåndel den 27 — —
Borgare-Ståndet den 27 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets St Unders underdåniga Skrifvelse, angående de af Rikets Ständer
vid innevarande riksdag beslutade förändringar och
tillägg i rikets Grundlagar.
(Konst.-Utsk. Mern. N:is 2, 3 och 4.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer numera till pröfning förehaft de vid sistlidne riksdag
väckta och lill slutligt afgörande vid den nu innevarande, lagligen beredda förslag till
ändringar och tillägg i rikets Grundlagar, hafva Rikets Ständer, för sin del, samfäldt
godkändt och antagit följande af omförmälda förslag, nemligen:
om det tillägg till 12 § Regeringsformen, att Konungen icke må utan Rikets
Ständers samtycke blifva regerande Furste af utländsk Stat;
om den ändring i 28 § Regeringsformen, att till vissa beställningar må kunna
utnämnas bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska ;
om den ändring i 31 § Regeringsformen, att äfven andre af städernes innevånare,
än Borgerskapel, må ega att deltaga i val till Borgmästare;
om ändring i 39, 40, 41, 42, 43, 51, 91 och 95 §§ Regeringsformen samt 4,
9, 10, 23, 26 och 41 §§ Riksdags-ordningen, rörande Riks-styrelsens förande i
vissa fall;
om ändring i 52 § Regeringsformen och 24 § Riksdags-ordningen, angående
tillförordnande af Bonde-Ståndets Sekreterare :
om redaktionsförändring i 85 § Regeringsformen;
om en redaktionsförändring i 90 § Regeringsformen;
om ändring i 14 §, 4 och 5 mom. Riksdags-ordningen, i fråga om fjerdepartsegares
i Fahlu Bergslag samt bruksegares valbarhet;
om ändring i 15 § Riksdags-ordningen, angående hemmansegares representationsrätt;
-
Expeditions*Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4.
7
om ändring i 17 § 2 mom. Riksdags-ordningen, angående bestämmande af arfvode
för Bonde-Ståndets Riksdagsfullmägtige;
om ändring i 23 § 1 mom. Riksdags-ordningen, angående ordförande i Borgareoch
Bonde-Stånden, innan deras Talmän äro förordnade;
om ändring i 30 § 3 mom. Riksdags-ordningen, angående uteslutande af stadgandet
rörande förstärkt 8tats-Ulskotts handläggning af bevillningsfrågor, samt
om ändring i 56 § Riksdags-ordningen, angående inskränkning af tiden för
motioners väckande;
Och skulle, enligt de af Rikets Ständer sålunda fattade beslut, förenämnde grundlags-paragrafer,
i nedanskrifne delar, erhålla följande lydelse:
Regerings-Forinen.
§ 12.
l:o) Konungen äger att i Afhandlingar och Förbund med främmande Makter
ingå, sedan Han, enligt föregående §, deröfver hört Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
och någon annan tillkallad Stats-Rådets Ledamot.
2:o) Ej må Konungen utan Riksens Ständers samtycke blifva regerande Furste
af utländsk Stat.
§ 28.
l:o) Konungen äger att i Stats-Rådet utnämna och befordra infödde Svenske
män till alla de Embeten och Tjenster inom Riket, högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, alt Konungen fullmagter derå utfärdar, dock böra vederbörande förut med
förslag hafva inkommit, der sådana hittills egt rum. Konungen vare likväl obetaget,
att, efter vederbörandes hörande, eller uppå deras framställning, till lärarebefattningar
vid Universiteterna, de theologiska läraretjenslerna likväl undantagna, såsom ock till
lärare- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön
konst, äfvensom lill läkare-befattningar, kalla och befordra äfven utländske män af utmärkt
förtjenst, de der den rena Evangeliska läran bekänna. Likaledes må Konungen
kunna uti militära embeten nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, men icke till
Kommendanter i fästningarne. Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast
å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras börd. Till civila Tjenster
inom Riket och till Domare-Embeten må sådane män endast nämnas, som äro af den
rena Evangeliska iäran; härifrån dock undantagna lärare-beställningar och öfriga tjenster
vid inrättningar för slöjd och skön konst äfvensom läkare-befattningar, till hvilka
jemväl andre, än bekännare af den rena Evangeliska läran, kunna utnämnas. Hvarje
Departements-Chef skall föredraga och expediera alla ärenden, rörande befordringar
förordnanden, tjenstledighet och afsked, till och ifrån Embeten och Tjenster vid de
Verk och Stater, som under Departementet höra.
(2:dra mom. skulle förblifva oförändradt.)
§ 31.
Städernas Borgerskap och öfrige lill deltagande i Riksdagsmannaval inom Borgare-Ståndet
berättigade innevånare äge att till Borgmästare-tjenster föreslå Irenne
8
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4.
behörige Män, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med Rådmäns-
och Magistrats-Sekreterare-sjssIorna i Slockholm.
§ 39.
Vill Konungen utom Sverige och Norge resa, meddele Han Stats-Rådet in pleno
denna sin föresats och inhemte dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar. Besluter
Konungen derefter sådan resa och den verkställer, befatte Sig ej med Rikets Styrelse,
eller utöfve den Konungsliga magten, så länge Han utom Sina Riken vistas, utan föres
Riksstyrelsen under Konungens frånvaro, i Hans namn, af den lill thronföljden närmast
berättigade Prins, om Han uppnått den ålder, som i 41 § sägs. Han styre såsom
Regent med all Konungslig magt och myndighet, enligt denna Regerings-Form; dock
må Han ej adeligt stånd och värdighet förläna, eller till grefligl och friherrligt stånd
upphöja, eller riddarevärdighet utdela; äfvensom alla lediga förtroendesysslor endast
tills vidare kunna förvaltas af dem, som Regenten dertill förordnar.
Finnes ej till thronföljden berättigad Prins, eller har den dertill närmast berättigade
ej uppnått den i 41 § för myndighet stadgade ålder, eller är Han af sjukdom
eller af vistande utom Sverige och Norge hindrad att Riksstyrelsen öfvertaga, före
Stats-Rådet Styrelsen med samma magt som Regent.
Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än Tolf månader ur Riket b 1 if
ver,
derom varder i 91 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen så sjuk, att Han icke Regerings-Ärendena vårdar, förhålles
med Riksstyrelsen såsom i föregående § bestämmes.
§ 41.
Konung vare myndig vid fyllda Aderton år. Lag samma vare för den till thronföljden
närmast berättigade Prins. Dör Konung innan Thronföljaren denna ålder uppnått,
föres styrelsen af Stats-Rådet, enligt 39 §, i Konungens namn, intilldess Riksens
Ständer sammankomma, och den Förmyndare-Styrelse, Riksens Ständer förordna, Regeringen
tillträdt; ställande sig Stats-Rådet denna Regerings-Form till ovilkorlig efterlefnad.
§ 42.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset, inom hvilket arfsrätten till
Riket räknas, på manliga sidan utginge, då förvalte äfven Stats-Rådet Regeringen med
den magt, 39 § stadgar, intill dess Riksens Ständer hinna sammankomma och ett nytt
Konungahus utkora, samt den valde Konungen Regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, då, enligt denna och föregående tre §§, Riksstyrelsen föres af
Stats-Rådet, skola dess samtlige ledamöter vara närvarande och rösta.
§ 43.
Går Konungen i ,fält, eller till aflägsnare inrikes orter eller till konungariket
Norge reser, förordne Tre Ledamöter af Stats-Rådet, under den Ordförande, som Han,
antingen
Expeditions-Utsira Hets Forsing lill underd. Skrifvelse, N:o 4.
9
antingen ibland Prinsar af Sitt Hus eller ibland Stats-Rådets Ledamöter, särskildt nämner,
alt lora Regeringen i de mål, Konungen föreskriCver. Med de mål, Konungen då
sjelf algor, förhålles pä det sätt, som 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdt är, gälle ock i afseende på Regent, då Riksstyrelsen
af Honom ulöfvas.
§ 51.
I de fall, då Konungen eller Regenten eller Stats-Rådel sammankallar Riksens
Ständer, fastställes tiden lill Riksdagens begynnelse efter tretionde och inom femtionde
dagen från den, då kallelsen blifvit uti Hufudstadens kyrkor kungjord.
§ 52.
Landtmarskalk och Talmän för Borgare- och Bonde-Stånden ulnämne Konungen.
Ärkebiskop vare alltid Talman för Preste-Slåndet.
§ 85.
Såsom Grundlagar skola anses: denna Regerings-Form, samt den Riksdagsordning,
den Successions-Ordning och den Tryckfrihets-Förordning, hvilka, i öfverensstämmelse
med de grundsatser, som i denna Regerings-Form bestämmas, Riksens Ständer
och Konungen gemensamt fastställa.
§ 90.
Under Riksens Ständers eller deras Utskotts öfverläggningar och pröfning må
icke uti något annat fall eller på något annat sätt, än Grundlagarne bokstafligeu föreskrifva,
komma frågor om Embets- och Tjenstemäns till- och afsättande, Regeringsoch
Domare-Makternas Beslut, Resolutioner och Utslag; enskilda Medborgares och Corporationers
förhållanden, eller verkställigheten af någon Lag, Författning eller Inrättning.
1 den händelse 39 § omtalar, alt Konungen, efter företagen resa, utöfver Tolf
månader ur Riket blifver, sammankalle Regenten eller Stats-Rådet, då det Riksstyrelsen
förvaltar, genom öppet Påbud, Riksens Ständer till allmän Riksdag, och läte Kallelsen
inom Femton dagar efter berörde tids förlopp uti Hufvudstadens Kyrkor samt skyndsamligen
i de öfriga delar af Riket kungöra. Sedan Konungen derom underrättad
blifvit, men Han ändock icke till Riket återkommit, tage Riksens Ständer den författning
om Rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna.
§ 95.
Om, emot förmodan, Regenten eller Stats-Rådet underläte alt i de fall, föregående
91, 93 och 94 §§ omförmäla, Riksens Ständer genast sammankalla, då åligge
det ovilkorligen Riddarhus-Direklionen, Dom-Kapitlen i Riket, Magistraten i HufvudBih.
till R. St. Prof. 1862 1863. 10 Sami. 1 AJd. 1 Haft. 2
10 Expeditions-Utskotteis Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 4.
staden samt Landsböfdingarne i Länen, att, genom offentliga Kungörelser, underrättelse
härom meddela, på det val af Riksdagsmän, der sådana val äga rum, genast må kunna
anställas, oc h Rik sens Ständer sammankomma, att deras och Rikets rätt iakttaga och
skydda. Sådan Riksdag öppnes å Femtionde dagen efter den, då Regenten eller SiatsRådet
sist bordt kallelse dertill i Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra.
Itiksdags-Ordningeu.
§ 4.
I händelse Konungen, efter företagen resa, utöfver Tolf månader ur Riket blifver,
sarnmankalle Regenten eller Slals-Rådel, då det Riksstyrelsen förvaltar, genom
öppet Påbud, Riksens Ständer till allmän Riksdag, och läte kallelsen, inom Femton
dagar efter berörde lids förlopp, uti Hufvudstadens Kyrkor, samt skyndsamligen i de
öfriga delar af Riket, kungöra.
§ 9.
] de fall, då Konungen eller Regenten eller Siats-Rådet sammankallar Riksens
Ständer, faslställes tiden lill Riksdagens begynnelse efter Tretionde och inom Femtionde
dagen frän den, då kallelsen blifvit i Hufvudstadens Kyrkor kungjord.
§ io.
Om, emot förmodan, i de fall föregående 4, 6 och 7 §§ utsätta, Riksens Ständer
ej genast sammankallas, åligge det ovilkorligen Riddarhus-Direktionen, Dom-Kapitlen
i Riket, Magistraten i Hufvudstaden samt Landshöfdingarne i Länen, att, genom offentliga
kungöranden ifrån Predikstolarne, underrättelse härom låta meddela, pä det Riksens
Ständer må sammankomma, alt deras samt Rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan
Riksdag öppnes å Femtionde dagen efter den, då Regenten eller Stats-Rådel sist bordt
kallelse dertill i Hufvudstadens Kyrkor låta kungöra.
§ 14.
4:o) Fjerdepartsegare i Fahlu Rergslag äga alt inom sig till Riksdagsman i
Borgare-Ståndet utse En Fullmäktig. Valet verkställes — — — — — — — — —
inom Länet bosatt.
5:o) Liom Fahlu Bergslag, äge ock de öfriga Bergsbruken, hvarunder inbegripas
alla af Styrelsen öfver Bergverken privilegierade Inrättningar till förädling af Mineralrikets
produkter, att, inom sig, till Borgare-Ståndet utse Fem Fullmäktige. Med valen
förhålles sålunda — — — — — — — — — — — — — — — — — —
—  — efterrättelse uppläsas.
§ 15.
Allmogen i hvart härad välje inom sig efter hemmantalet, inför Domhafvanden,
till Riksdagsman i Bonde-Ståndet, en, inom häradet boende och besuten, hemmansägare,
Expeditions- Utskotlcts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 4. 11
hvilken icke tillhör annat Riks-Stånd, eller någon ordinarie beställning i Rikets tjenst
innehafver. Hvad om — — — — — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — sammanträda.
§ 17.
2:o) Vid alla Riksdagsmannaval skall — — — — nytt val. Riksdagsman, som
vald blifvit, må ej, utan lagliga hinder, kunna sig derifrån undandraga, och njute han
af dem, som äro berättigade att välja, anständigt och tillräckligt underhåll och resekostnad,
hvilka före valet bestämmas. Dessa medel — — —
—  Akademifonden.
§ 23.
1 :o) Samma dag, då Riksdagens öppnande kungöres, ulnämne Konungen Landtmarskalk
för — — —
—
af Konungen utnämnes. Under det Rorgare- och Ronde-Stånden samlas, och innan
deras Talmän förordnade äro, föres i dessa Stånd tills vidare ordet af den närvarande
Ledamot, som de flesta Riksmöten bivistat, och, i fall enahanda förhållande i detta
hänseende inträffar på flere Ledamöter, af den bland desse, som till lefnadsåren äldst
är. Då, i händelse af underlåten kallelse af Regenten eller Stats-Rådet, de i 10 §
nämnde vederbörande till Riksdag kalla, äge Ridderskapet och Adeln alt nämna Landtmarskalk,
och Rorgare- och Ronde-Stånden, hvart för sig sina Talmän.
(2:dra och 3:dje mom. skulle blifva oförändrade.)
§ 24.
Uti hvart Stånd skall vara en Sekreterare, som der före protokollen och ansvare
för vården af ingifna handlingar, hos Ridderskapet och Adeln, Riddarhus-Sekreleraren,
samt, hos Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, de personer, om hvilka de sjelfva öfverenskomma.
Hvarje Sekreterare tillhör, att allt det, som förefaller och beslutes, ordentligen
och noggrannt uppteckna och för Ståndet justera, samt, då antingen hela Ståndet
eller någon Ledamot in pleno det fordrar, protokollet uppläsa, äfvensom i öfrigt alla
protokoll, jemte utdragen deraf, underskrifva. Så väl Ståndens som Utskottens Sekreterare,
jemte den under riksdagar — —• — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — förordne.
(2:dra mom. skulle utgå.)
§ 26.
Konungen, eller i de fall 4, 5, 6 och 7 §§ omförmäla, Regenten eller StatsRådet
läte genom en Härold — — — — — — — — — — — —  —
— — — — afträda.
§ 30.
3:o) I händelse hos Riksens Ständers Plena gemensamt, eller uti något afRiksStånden,
betänkligheter uppstå emot antagandet af hvad Utskottet tillstyrkt uti det, som
12
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 4.
rörer antingen Statens reglerande, eller Bevillningens derefter lämpade hela belopp, eller
hvad till Riksgälds-Kontorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för RiksgäldsKontorets
styrelse och förvaltning, tillkomme Utskottet den befattning, ledande alt bringa
sådana ämnen till slutligt afgörande, hvilken 69 § af Regerings-Formen, jemte sältet
dertill föreskrifver. Stats-Utskottet åligge att dess Berättelse om Riksgälds-Kontorets
förvaltning så tydligt inlemna, att val till Fullmäktige derstädes må enligt 67 § kunna
förrättas.
§ 41.
Stats-Rådets och Högsta Domstolens samtlige Ledamöter, äfvensom Justitie—
Kansleren och Justitie-OmbU(Jsmannen kunna ej säte och stämma i sitt Stånds plena
förnekas, enär de, enligt hvad hvarje Stånds särskilda ordningar stadga, dertill berättigade
äro; dock för Stats-Rådets Ledamöter de särskilda fäll undantagna, då StatsRådet,
enligt Regerings-Formen, uppdraget är att Riksstyrelsen föra. Utom i dessa särskilda
fall vare ock Stais-Rådets samtlige Ledamöter berättigade att deltaga i sådan
gemensam öfverläggning emellan Riks-Slånden, hvarom i 46 § förmäles. J Utskott eller
val till Utskotls-Ledamöler — —  — —
—
— — — öfvervara.
§ 56.
Intet ärende må nedläggas utan Ståndets uttryckliga beslut. Ej heller må, med
undantag af grundlagsfrågor, nya ämnen af Riksdagsmän väckas, sedan fjorton dagar
från Riksdagens början enligt 27 § tilländalupit, såvida icke sådana frågor af redan
fattade beslut, eller redan upptagna ärenden, eller under Riksdagen inträffande häudelsei-j
omedelbarligen föranledas.
Hvilket allt Rikets Ständer få hos E. K. Maj:t i underdånighet anmäla, med
anhållan, alt ifrågavarande förändringar och tillägg i Grundlagarne måtte vinna E. K.
Maj:ls Nådiga bifall samt sedermera varda i vanlig ordning kungjorda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 27 December 1862.
Expedititms-liIskottets Försteg till underd. Skrifvelse, N:o 5.
13
NiO 5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den lo Jan. 1863.
Preste-Slåndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af K. Maj:ts
Nådiga Proposition angående jordafsöndring från Kapitensbostället
Bredangd Norregården för utvidgning af Bredaryds
församlings kyrkogård.
(Siats-Utskottets Utlåtande N:o 15.)
S. A. K.
Uti Nådig Proposition af den 24 sistlidne Oktober har E. K. Majit behagat
meddela Rikets Ständer, hurusom E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län
med underdånigt förord öfverlemnat en af Bredaryds församling, genom vederbörande
Pastor, framställd och af Konsistorium i Wexiö stift insänd underdånig ansökning, det
mätte, sedan församlingens innevånare redan lagt grunden till ny kyrka, nådigst tillåtas
att från Kaptensbostället vid Norra Westbo kompani af Jönköpings regemente, Bredaryd
Norregården, hvars egor omringa Bredaryds kyrkogård, få för behofvet att å norra och
östra sidorna utvidga kyrkogården afsöndra 1 qvadratref 0,3 qvadratstångs areal-jord,
hvilken, belägen på en höjd, vore af ringa värde för bostället, hvars innehafvare, i
hvad på honom berodde, lemnat bifall till afsöndringen emot den afgäld af 11 kappar
spanmål, hälften råg och hälften korn, som församlingen, under förutsättning alt den
sökta upplåtelsen blelve beviljad, tillförbundit sig att för erforderliga jordområdet i enlighet
med derå vid landtmäteriförrättning skedd uppskattning, årligen efter markegångspris
till indelningshafvaren erlägga; och har med anledning af denna ansökning,
hvartill E. K. Majlis och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier, i ämnet hörda, uti angifvet
gemensamt utlåtande i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall, E. K. Maj:t, i öfverensstämmelse
med hvad Kollegierna hemställt, i nåder föreslagit Rikets Ständer att, för
utvidgande af Bredaryds församlings kyrkogård, den uppgifna arealen af 1 qvadratref
0,3 qvadratstång jord måtte från Kaptensbostället Bredaryd Norregården N:o 4, om l
14
Expeditions-Utskottets Förslog lill underd. Skrifvelse, N:0 6.
mantal, afsöndras emot en årlig afgäld af Elfva kappar, eller, i jemnl tal, 2 kubikfot 2
kannor spanmål, hälften råg och hälften korn, hvilken afgäld borde med penningar
efter tioårigt medelmarkegångspris till indelningshafvare!! af församlingen betalas.
Rikets Ständer, som till pröfning förehaft denna nådiga framställning och under
ärendets handläggning jemväl tagit kännedom af dertill hörande handlingar, hafva härvid
funnit sig böra bifalla hvad E. K. Maj:t i ofvanberörda hänseende i nåder föreslagit;
hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla: framhärdande etc.
Stockholm den 14 Januari 1863.
XiO 6.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Jan. 1863.
Prcste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den lo — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af K. Maj:ts
nådiga Proposition angående upplåtelse åt Eskilstuna Ofra
Kanal-bolag af plats på Garl Gustafs Stads gevärsfaktoris
område för en slussanliiggning,
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.)
S. A. K.
Sedan i staden Eskilstuna och trakten deromkring bildats ett bolag, under benämning
Eskilstuna Öfra Kanal-bolag, för anläggande af en sluss till fortsättning af
Eskilstuna kanal upp till en ny inre hamn vid gamla staden, hade, enligt hvad en af
E. K. Maj:t den 24 sisllidne Oktober till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
innehåller, Direktionen för nämnda Bolag uti en af E K. Maj:ts Befallningshafvande
i Södermanlands län med underdånigt förord insänd skrifvelse af den 25 Augusti 1859,
hos E. K. Maj:t anhållit, att den å Carl Gustafs Stads gevärsfaktoris område befintliga
plats, der Kronan egt en qvarn, hvilken i sednare åren varit använd till reserv-verkstäder,
mätte, till befrämjande af det nyttiga förelaget, af E. K. Maj:t i nåder upp
-
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 6.
15
låtas, antingen kostnadsfritt eller, om sådant icke kunde medgifvas, emot vilkor at
bolaget bidroge till qvarnbyggnadens .förflyttning 20 alnar åt öster till en annan a
faktoriet obegagnad rånna af sten i samma vattenfall, med en summa af 3,427 Ridr’
hvartill denna flyttningskostnad blifvit af Kapitenen vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen
Axel Grafström uti afgifvet kostnadsförslag beräknad.
Öfver denna ansökning hade, enligt hvad uti högslberörde nådiga Proposition
vidare omförmäles, vederbörande embetsverk och myndigheter blifvit hörda och med
underdåniga utlåtanden till E. K. Majit inkommit, hvarefter E. K. Majit genom nådig
Resolution den 12 Juli 1860 förklarat Sig icke vilja till hufvudsaklig pröfning företaga
frågan, om ock under hvilka vilkor den af bolaget sökta upplåtelsen kunde beviljas
förr än, uppå bolagets föranstaltande, de i åtskilliga hänseenden erforderliga förberedande
åtgärder blifvit vidtagna samt bolaget med underdånig anmälan om förloppet
deraf lill E. K. Majit inkommit; och hade, med anledning häraf, bolaget sedermera
genom utsedda deputerade uti en till E. K. Majit ingifven skrift, med förnyande af sin
förut gjorda anhållan, tillika underdånigsl öfverlemnat i saken ännu icke hörda myndigheters
utlåtanden, hvarigenom vitsordats, ej allenast att den föreslagna slussbyggnaden
obestridligen måste lända till icke ringa gagn för allmänna rörelsen, ulan älven att de
enskilda vattenverken i Eskilstuna å ej kunde anses genom slussanläggningen eller de
de deraf föranledde anordningar för Kronans gevärsfaktori lida någon verklig skada.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst och utredt, har E. K. Majit nu i nåder
föreslagit Rikets Ständer alt för sin del medgifva, det den af deputerade för Eskilstuna
Öfra kanal-bolag begärda, af gevärsfaktoriet nu begagnade plats måtte för slussanläggning
till kanalbolaget få upplåtas, dock under följande vilkor, nemligen:
alt kanalbolaget till det öfra mot strömmen liggande hörnet af den plats, som
blifvit för faktoriets nya slipverk afsedd och hvilken skall af kanalbolaget för ändamålet
beredas och utfyllas till den storlek, sorn Kapitenen Grafströms förslag af den 19 Maj
1860 innehåller, samt planeras tili samma vågräta höjd, som marken vid sliphusets
nuvarande vestra hörn, förflyttar och i fullgodt skick försätter faktoriets nuvarande
slipverk, med hvad dertill hörer, och ordnar detta så, att faktoriets arbete i sliphuset
ej förhindras under längre lid än högst sex månader;
att, genom kanalbolaget, faktoriets andra ränna, som skall leda vattnet till sliphuset
på den föreslagna nya platsen, göres efter hela sin längd af huggen hopsiakad
sten samt byggnaden deraf utföres så, att lika tillräckligt driftvatten erhålles för slipverket
på dess nya plats, som vid nuvarande vattenrännan ;
att, till fullbordande häral, väl må, efter behof, kostnadsfritt användas huggen
sten, från nuvarande sliphusrännan, men att det öfriga af den huggna stenen, som icke
erfordras för den nya rännans anläggning, till faktoriet ålerlemnas;
alt kanalbolaget, (ill kommunikationens bibehållande, emellan begge sidorna om
slussen anbringar en rörlig körbro;
alt alla dessa arbeten fullbordas inom fem år, räknadt från den dag, Kongl.
Majits beslut om den ifrågavarande piatsens upplåtelse ål kanalbolaget varder expedieradt,
vid äfventyr, att, i annat fall, upplåtelsen skall anses hafva förfallit och bolaget
vara förbundet att återställa allt i sitt förra skick;
att, sedan företaget blifvit fulländad!, kanalbolaget eger, till förekommande af
vattnets användande vid siussningar utöfver behof, dervid ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter, som i sådant hänseende kunna af faktoristyresmannen finnas nödiga;
att, för den händelse faktoriets vid den tillämnade slussen nu befintliga kolbod
skulle finnas blifva utsatt för eldfara från förbigående ångfartyg, kanalbolaget i sådant
fall åligger att bekosta förflyttning af denna kolbod till lämplig plats;
16 Exjjeditions-Uiskotlets Förstäf] till underd. Skrifvelse, N:o 7.
att kanalbolaget lorbindes att från och med det år, då platsens upplåtelse åt
bolaget beviljas och så länge platsen af bolaget disponeras, öfvertaga och ansvara för
den utgift till klcresistalen, som för qvarnfallet nu af faktoriet erlägges; — och
slutligen
alt, derest icke, efter kanalanläggningens fullbordan, kanalfarten behörigen upprätthålles,
den åt kanalbolaget upplåtna platsen skall, ulan ersättning för nedlagda kostnader,
till Kronan återfalla.
Vid pröfning af detta ärende och efter tagen kännedom af de till frågan hörande
kartor och handlingar, hafva Rikets Ständer, med afseende å de i den nådiga
Propositionen anförda förhållanden och på de vilkor, som deruti blifvit föreslagna, funnit
sig böra till berörda framställning lemna bifall. Hvilket Rikets Ständer härmed få
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Januari 1863.
\:o 7.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Jan. 1863.
Preste-Slåndel den 10 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af K. Maj:ts
nådiga Proposition angående åtgärder till behof vandes undsättning
i missvextår.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 17.)
S. A. K.
Under åberopande af såväl K. Majtts vid de två sednaste riksdagarne, i fråga
om åtgärder för behöfvandes undsättning vid missvext eller felslagen skörd, aflålna
nådiga Propositioner samt Rikets Ständers derpå grundade beslut, som ock K. Maj:ts
och Rikets Stats-kontors den 24 Juli sistlidet år afgifna underdåniga berättelse rörande,
bland
Expeditions Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N-o 7. 17
bland annat, undsältningsfonden, bär E. K. Majit uti nådig Proposition af den 31
sisllidne Oktober föreslagit Rikets Ständer, att i detta ämne för nästinstundande statsregleringsperiod
meddela enahanda bestämmelser, som för närvarande äro gällande.
Vid behandlingen af denna fråga hafva Rikets Ständer, dels af förenämnda berättelse
och dels af infordrade uppgifter i ämnet, inhemlat:
att undsätlningsfonden, inberäknadt utestående fordringar, vid slutet af år 1860
utgjorde ‘2,027,319 R:dr 37 öre;
att från och med 1861 års början till Juni månads slut 1862 blifvit af undsältningsmedlen
utbetalde: med återbetalningsskvldighet 139,270 R:dr och ulan sådan
skyldighet 31,650 R:dr, eller tillsammans 170,920 R:dr;
att utaf de i Riksgälds-kontoret lör ifrågavarande ändamål innestående medel
blifvit från 1861 års början till den 15 December 1862 lyflade tillsammans 225,000
R:dr, hvaremot under samma tid blifvit till nämnda kontor levererade 165,000 R:dr;
att, enligt en vid Stats-kontorets berättelse fogad förteckning, de vid Juni månads
utgång 1862 utestående fordringar lör meddelade undsättningslån utgjorde tillsammans
623,148 R:dr 12 öre; hvarvid dock bör märkas, att vid den lid, dä nämnda
berättelse afgafs, åtskilliga af undsältningsredogörelserna för år 1861 ännu icke till
Stats-kontoret inkommit, hvadan någon olikhet mot räkenskaperne möjligen kan komma
att uppstå, äfvensom att större delen af de i Wester- och Norrbottens län utestående
undsättningsfordringar, utgörande tillhopa 350,775 R:dr 98 öre, härröra från äldre undsättningar,
af hvilka de flesta redan äro eller torde blifva afskrifna; — samt
att de tillgångar, som den 15 sisllidne December förefunnos till undsättningar,
utgjordes af:
i Riksgälds-kontoret innestående R:dr 1,233,731: 66.
samt hos Stats-kontoret . .
26,967: 89.
eller tillhopa Rimt R:dr 1,260,699: as,
förutom de medel af ifrågavarande beskaffenhet, som tilläfventyrs kunna finnas i Landtränlerierna.
Och hafva Rikets Ständer, som för sin del anse de stadganden, hvilka för närvarande
äro gällande i fråga om sättet och vilkoren lör meddelandet af undsättningar
vid missvexler och felslagna skördar, vara ändamålsenliga, pröfvat skäligt alt, i öfverensstämmelse
med hvad E. K. Maj:t härom i nåder föreslagit, fatta följande beslut,
nemligen:
l:o att till E. K. Maj:ts fortfarande disposition må, för behöfvandes undsättning
vid inträffande missvexl eller felslagen skörd, öfverlemnas såväl den hos Rikets
Ständers Riksgälds-konlor och på Kongl. Räntekammarens räkning i Rikets Ständers
Bank innestående behållning af undsältningsmedel, som ock hvad genom återbetalningar
å meddelade undsättningslån kan inflyta;
2:o alt af de sålunda till E. K. Maj:ts förfogande ställda medel en summa af
högst Etthundrafemtiotusen (150,000) Riksdaler Riksmynt må under tiden för nästa
statsreglering få begagnas till undsättningar, utan återbetalningsskyldighet, åt sådane behöfvande,
som icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete eller i stånd att af egna
tillgångar återgälda de undsältningsanslag, hvilka dem tilldelas; börande dylika understöd
företrädesvis tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda sig att så använda
desamma, att för dithörande fattige och arbetslöse personer beredes sysselsättning och
möjlighet att genom eget arbete förtjena sitt uppehälle:
3:o att ofvan omförmälda tillgångar för öfrigt må användas endast lill räntefria
låneunderstöd med bestämda återbetalningsterminer och mot vederbörande större eller
Bill. till R. St. Prot. 1862 §r 1863 10 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 3
18 Exped/tions-U/sknttets Forsing till underd. Skrifvelse, J\:o 8.
mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af E. K. Maj:t godkänd
säkerhet;
4:o att, så vidt omständigheterna medgifva, tillfällen skola för de behöfvande
beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbelsföretag; samt
5:o att de för undsättningar vid missvexter och felslagna skördar alsedda medel
böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till Riksgäldskontoret
öfverlemnas, emot skyldighet för detta verk att det sålunda emottagna beloppet,
vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål E. K. Maj:t tillhandahålla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 14 Januari 1863.
H':o 8.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 10 Jan. 18K3.
Prcste-Slåndet den lo — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i 2 § 1
mom. aj Kongl. Förordningen den i 1 Juli 48ti2, rörande
reglering af Presterskapets löneinkomster.
(Allm. Besv. och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 6.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom, att den ledamot, som, enligt
2 § 1 mom. af E. K. Maj:ts nådiga Förordning af den 11 Juli 1862 angående ordnande
af Presterskapets inkomster, inom hvarje län utses af dess Hushållnings-Sällskap,
i stället borde väljas af Landstinget; Och har såsom skäl härför blifvit dels antvd!,
att, vid tiden för den ifrågavarande Förordningens utarbetande, Landstinget ännu icke
fanns i lag stadgadt, hvarföre Hushållnings-Sällskapmia då närmast representerade församlingarne
eller den för Presterskapets aflöning skattdragande allmänheten, dels ock
anlordt, att Hushållnings-Sällskapernas ledamöter, i motsats till Landstingets, ej utses
af allmänheten, utan väljas genom kallelser, utgångna från Sällskaperna sjelfva, hvaraf
följer, att hela orter finnas, inom hvilka Hushållnings-Sällskaperna icke ega någon
ledamot, på samma gång ledamöterne ej äro förbundne att tillstädesvara vid Sällskapernas
sammanträden, hvilka derföre ofta blott bevistas af de närmare samlingsorten boende,
och äfven af dem ganska fåtaligt. 1 motsats härtill vore Landstinget en eller i
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9.
19
lag gifna föreskrifter konstituerad representation från ett läns alla städer och härader
eller tingslag, och dess ledamöter vore lagligen ålagde att deltaga i Landstingets sammanträden,
hvarföre ock Landstingets i hvarje fall uttalade mening med skäl kunde
anses bäst uttrycka den allmänna inom länet.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande, och få, med stöd af de
skäl hvilka sålunda blifvit anförda, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, att 2 § 1
mom. af Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862, rörande reglering af Presterskapets
löneinkomster, må i så måtto ändras, att den ledamot och den suppleant, som i berörda
afseende nu väljas af länens Hushållnings-Sällskaper, skall af Landstinget i
hvarje län utses.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Januari 1863.
N:o 9.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Jan. 1868.
Preste Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den lo — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i Jråga om Postförvaltares
arfvode för tidningars af sändande och utdelning.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utskoltets Betänkande N:o 8.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att, ehuru den medelst tidningsbevillningsstämplingen
tidningar pålagda beskattning medförde den förmån, att de finge
portofritt försändas, så att en tidning, som afsändes under s. k. korsband med utsatt
adress, fortskaffades utan afgift från tryckningsorten till första adressorten, vore likväl,
i anseende till åtskilliga olägenheter vid nämnda expeditionssätt, vanliga förhållandet,
att postförvaltarne, emot särskildt arfvode utaf tidningsprenumeranten, ombesörjde så
väl tidningens afsändande från tryckningsorten som dess utlemnande till prenumeranten
å adressorten. Nämnda arfvode bestämdes genom Kongl. Brefvet den 17 December
1851 sålunda, att för tidningar, som utkomma fyra gånger i veckan eller oftare, skulle
erläggas 3 R:dr årligen för hvarje exemplar, samt för dem, som utkomma tre gånger i
veckan eller mindre ofta, 1 R:dr 50 öre, alt lika fördelas emellan postförvaltarne å
afsändnings- och utdelnings-stället. Denna föreskrift syntes likväl obillig för de tid
-
20
Exp e di t lons- Utsk otte Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 9.
ningar, hvilka utkomma mindre ofta. Då nemligen för en tidning, som kostar 20 R:dr,
utkommer dagligen och orsakar dagligt besvär för posttjenstemännen, erlades i arfvode
3 R:dr, vore obilligt ali halfva denna summa skulle i arfvode erläggas för den tidning,
hvars prenumerationspris endast utgör omkring 5 R:dr, som utkommer endast en gång
i veckan och alltså förorsakar posttjenstemännen långt mindre besvär. Ännu orättvisare
vore delta för de tidningar eller tidskrifter, hvilka utkomma endast en och två gånger
i månaden; enär i afseende på dem missförhållandet emellan postarfvodet och prenumerationspriset
blefve ännu större. Följden hade också varit, att de smärre lidningarne
och tidskrifterne oftast försändes i korsband, hvilket dock icke medförde samma
säkerhet och ofta föranledde missnöje och missförstånd. En mera jemn fördelning af
postarfvodet skulle undanrödja anledningen till detta försändningssätt och således jemväl
bereda ökade inkomster för postförvallarne. General-Poststyrelsen hade ock uti
underdånigt memorial af den l:a December 1851 föreslagit en sådan tariff, att för tidningar,
som utkomma sex gånger i veckan, skulle i postarfvode för året erläggas 3
R:dr, fem gånger i veckan 2 R:dr 50 öre, fyra gånger i veckan 2 R:dr, tre gånger
1 R:dr 50 öre, tvä gånger 1 R:dr, samt för tidningar, som utgifvas en gång i veckan
eller mindre ofta, i postarfvodet för året 50 öre, allt för hvarje exemplar, att lika fördelas
emellan postförvallarne å afsändnings- och utdelnings—stället. Detta förslag blef
dock ej godkändt af Kongl. Maj:t, som i stället meddelade de föreskrifter, hvilka föreuämnda
nådiga Bref innehåller. Ehuru saken vid första betraktandet kunde synas
obetydlig, vore den dock ej af så ringa vigt, enär lika rättvisa borde ske så väl den
mindre bemedlade mängden, som det förmögnare fåtalet medborgare, äfvensom det vore
af vigt att de fattigare för billigt pris erhölle gagnande och uppbyggelig tidningsläsning.
Om häremot skulle invändas, att mycken skadlig läsning sålunda bibringades de obildade;
så borde dock härvid anmärkas, att tidningar af kristligt och sedligt syfte spridas
ut bland allmänheten i vida större antal, än tidningar af sämre halt; och för
öfrigt, om man genom någon slags beskattning vilie söka hämma spridningen af irreljgiösa
och osedliga tidningar, borde denna beskattning lika drabba de större som de
mindre tidningarne. Med anledning häraf och då de orsaker, hvilka föranledt omförmälda
stadgande!) i Kongl. Brefvet den 17 December 1851, förmodadts numera icke
förefinnas, har blifvit föreslaget, att arfvode! lill postförvaltare för tidningars afsändning
och utdelning, borde bestämmas i öfverensstämmelse med den tariff, sorn finnes
uppgjord i General-Poststyrelsens underdåniga memorial af den lia December 1851.
Rikets Ständer hafva genom erhållna upplysningar rörande ifrågavarande ämne
inhemta!, alt ofvanberörda uppgifter angående den af General-Poststyrelsen föreslagna
tariff för omförmälda arfvode äro öfverensstämmande med hvad Styrelsens underdåinga
memorial af den l:a December 1851 derom innehåller, äfvensom att Kongl Brefvet
den 17 December 1851 i afseende å denna fråga fortfarande gäller lill efterrättelse;
och då det anmärkta missförhållandet utan tvifvel länder till men för prenumeranter å
sådana tidningar och tidskrifter, som mindre olla utkomma; samt det hos Rikets Ständer
framställda förslaget, jemte det att enligt detsamma ingen onödig beskattning
komme att påläggas mindre bemedlade prenumeranter å periodiska skrifter, tillika alser
att, just genom nedsättning i postarfvodet för dessa skrifter, lätta utvägen till
deras ordentliga erhållande, och således^medelbarligen torde komma alt bidraga till förhöjning
i postförvaltarnes inkomster, hafva Rikets Ständer, som alltså ansett den föreslagna
förändringen skola medföra ömsesidiga fördelar, funnit sig böra hos E. K. Maj:l
i underdånighet anhålla, att postförvaltare-arfvodet för tidningars och tidskrifters afsändande
från tryckningsorten och utlemnande å adressorten må bestämmas sålunda,
alt för tidningar, som utkomma hvarje söknedag, erlägges för året 3 R:dr, för deni,
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 10. 21
som utkomma fem gånger i veckan, 2 R:dr 50 öre, för dem, som utkomma fyra
gånger, 2 R:dr, för dem, sorn utkomma tre gånger, 1 R:dr 50 öre, för dem, som utkomma
två gånger, 1 R:dr, samt för tidningar eller tidskrifter, som utgifvas en gång i
veckan eller mindre olla, 50 öre, allt för hvarje exemplar, att lika fördelas emellan
poslförvaltarne å afsändnings- och utdelnings-stället.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Januari 1863.
Utö 1®.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Jan. 1863.
Preste-Ståndet den lo —*- —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, angående upphiijvande aj
Så § i Kongl. Förordningen den 6 September 18å2, rörande
truppers och persedlars fort skaffande.
(Allm. Resv. och Ekon. Utsk. Betänkande N:o 12.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att, då syftet med de af Rikets Ständer
förordade och af E. K. Maj:l den 21 Mars sistlidet år utfärdade kommunal författningar
otvifvelaktig! vore att framkalla och underhålla en verksam kommunalanda,
men svårligen uågot kunde vara mera hinderligt för en gagnande verksamhet, än att
krafterna loges i anspråk för saker, som vore af ringa eller ingen nytta, skäl syntes
vara för handen att undanrödja ännu befintliga föreskrifter angående vissa mindre vigliga
bestyr, hvilka hittills tillhört sockenstämma och, derest stadgandena derom qvarstode,
skulle komma till kommunal-stämmns handläggning. Ett sådant, enligt hvad
man förmenat, alldeles onyttigt besvär vore ålagdt sockenstämma genom 84 § i Kongl.
Förordningen den 6 September 1842, der det föreskrifves, att, efter verkställd kronoskjuts,
förteckning öfver de skjutsande m. m. skall å sockenstämma granskas och sedermera
biläggas Kronofogdens redogörelse. Föreskrifterna uti denna vidlyftiga § skulle
afse kontroll öfver Kronofogdens redogörelse. Dock syntes denna kontroll kunna utan
fara umbäras, då 78 § i samma författning för berörda ändamål innehölle tillräckliga stadganden;
och då någon annan omständighet, än alt liqvid för kronoskjutsen blifvit
vederbörligen erlagd, ej behöfde styrkas, samt onyttigt besvär så väl för kommunalstämma
som kronobetjening och onödig tidsutdrägt för de skjutsandes liqvid borde und
-
22 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skri/velse, N:o 40.
vikas, har af dessa anledningar blifvit ifrågastäldt, alt 84 § af Kongl. Förordningen om
truppers och persedlars förskaffande af den 6 September 1842 måtte till all kraft och
verkan upphäfvas.
Förenämnde två §§ i omförmälda förordning hafva följande lydelse:
§ 78. ”Utgift af hvad beskaffenhet som helst må ej ske annorlunda än mot behörigt
qvitto. Kan den, som betalning uppbär, ej sjelf skrifva, skall utbetalningens
rigtighet och bomärkets egenhändighet bestyrkas af två personer, hvilka under namnen
utsätta sina yrken och hemvist”.
§ 84. ”Då skjutsning är verkställd och allmogen skjutslegan uppburit, bör, för
hvarje socken, en förteckning å de skjutsande husböndernas namn, hemvist och hemmans
nummer, vägens eller stationens längd, hästarnes antal samt skjutspenningarnes
belopp, specifikt för hvarje skjutsande, af länsmannen i distriktet eller den kronobetjent,
som med skjutsen haft befattning, tillställas socknens kyrkoherde, som drager försorg
att förteckningen varder vid genast derefter utlyst sockenstämma uppläst. Sedan förteckningen
med eller ulan anmärkning blifvit af presten och tvänne vid sockenstämman
närvarande hemmansegare påtecknad, bör densamma genom länsmannen tillställas vederbörande
kronofogde, alt dess redogörelse för durchtågsmedlen biläggas. På enahanda
sätt bör ock den till qvartervärdarne erlagda betalning för truppers förplägning m. m.
verificeras”.
De föreskrifter, som 84 § innehåller, afse sålunda åliggande för sockenstämma att
intyga rigtigheten af kronobetjeningens förteckningar å de skjutsande, miltalet, hästantalet,
skjutspenningarnes belopp m. ro., äfvensom kontroll derå, att de skjutsande
rigtigt erhållit sin betalning; men, under förutsättning alt föreskrifterna i 78 § blifvit
behörigen iakttagna, till följd hvaraf de längder eller förteckningar, som innehålla förenämnda
uppgifter, tillika böra vara försedda med eller åtföljda af qvittenser ä den
utbetalda ersättningen, samt dessa qvitterade längder eller dervid bilagde qvittenser
verificera de vid hvarje tillfälle utgifna kostnader, synes på sådant sätt all nödig kontroll
för ändamålet vara vunnen; och då Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
hvad härofvan blifvit anfördt, anse kommunalstämma ej böra öfverflödigt betungas med
bestyr, som med mindre omvägar kunna mera ändamålsenligt handhafvas, hafva Rikets
Ständer på grund häraf, funnit sig böra hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att 84 § i Kongl. Förordningen af den 6 September 1842 om truppers och persedlars
förskaffande må varda upphäfd.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Januari 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 11.
2-3
\iO 11.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Jan. 1863.
Preste Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse om ändring i Kongl Förord
ningen
den i Oktober 1858, angående tillverkning, värd
och försäljning af krut.
S. A. K.
Enär erfarenheten skall hafva visat, att åtskilliga i Kongl. Förordningen den 1
Oktober 1858, angående tillverkning, vård och försäljning af krut, meddelade sladganden
hvilka, i ordalydelsen äro tvetydiga eller för trafiken med nämnda vara mer än
nödigt hinderliga, behöfde en ändamålsenlig förändring, särdeles hvad anginge 20 och
21 §§:ne, har hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om vidtagande af en dylik
förändring; och har i sådant afseende hufvudsakligen blifvit anfördt, att då i 20 § stadgades,
alt å de kärl, i hvilka krut för transportering inslås, skall med tydliga bokstäfver
finnas utsatt "dels ordet krut, dels ock bestämmelseorten samt afsändarens och emottagarens
namn”, hade, hvad beträffade den sista bestämmelsen, densamma vid tillämpningen
visat sig så tvetydig, att afsändare, med lull afsigt och vilja att ställa sig författningen
tdl noggrann efterrättelse, dock, genom det obestämda i ordet “emottagare”, äfventyrat
icke allenast att förlora afsänd vara, utan äfven att fällas till högst betydliga och
i förhållande till den oalsigtliga förseelsen ingalunda billiga böter; hvadan, och då lagen
borde i främsta rummet afse betryggande al eganderätten, det syntes nödigt att
ifrågavarande § så förändrades, att förlallningens syftemål vunnes, utan att blottställa
en i afsigten laglydig medborgare för möjligheten icke allenast att beröfvas sin egendom,
utan äfven att fällas (ill betydliga böter; och då genom vanlig forsedel eller annan
behörig förpassning tillräcklig upplysning vunnes såväl om krutets bestämmelseort som
om afsändarens och emotlagarens namn pä olika orter, syntes det för vinnande af den
trygghet vid transporten, som författningen egentligen åsyftade, vara fullt tillräckligt,
om ä kärlet, hvari krutet förvarades, allenast funnes utsatt ordet krut. Vidare och då
i 21 § fem centner uppgåfves såsom det största qvantum krut, som finge transporteras
utan iakttagande af de för trafiken hindrande omvägar och omständigheter, som denna §
föreskrefve, så syntes denna bestämmelse icke hafva annan grund, än att fem centner
blifvit ansedda såsom vanligt lass efter en dragare; men då icke blott fem utan ända
till tio centner utgjorde ett ganska måttligt enbetslass, och en möjligen inträffande
olycka genom explosition af fem centner krut redan skulle medföra en sådan förödelse,
att en explosion af tio centner knappast kunde åstadkomma svårare följder, har den
24
Expt ditions-Ulskotlets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o il.
hemställan blifvit gjord, att, till de trafikerandes stora båtnad och då den allmänna
tryggheten derigenom icke förminskades, för tio centner krut måtte medgifvas samma rättighet
i afseende å dess transport, som nu i omförmälda 21 g finnes föreskrifven för
transport af fem centner och derunder.
Hvad sålunda och i öfrigt blifvit i berörda hänseenden hos Rikets Ständer anfördl
och hemsläldt hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; Och, hvad först angår den
ifrågaställa förändringen i 20 g af omförmälda författning, hafva Rikets Ständer, i
enlighet med hvad härom blifvit anfördl, funnit den i samma § intagna föreskrift, att
å de för transport af krut begagnade kärl skulle finnas utsatt, jemte ordet krut, bestämmelseorten
samt afsändarens och emottagarens namn, lätteligen kunna föranleda
både oafsigtlig öfverträdelse af författningen och obefogade beslags-åtgärder; och då
antagas bör, att krut i större myckenhet än 10 skålpund icke afsändes utan frakt- eller
forsedel, hvaraf upplysning erhålles om bestämmelseorten samt afsändarens och emottagarens
namn, samt en mera omfattande påskrift, som särdeles å mindre kärl svårligen
kan med nödig tydlighet utsättas, afleder uppmärksamheten från det egentligen
vigtiga ordet ''krut” ; få Rikets Ständer hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att,
i § 20 af förenämnda nådiga Förordning, orden: ”hvarå med tydliga bokstäfver skall
finnas utsatt dels ordet krut, dels ock bestämmelseorten samt afsändarens och emottagarens
namn” måtte förändras sålunda: ”hvarå med tydliga bokstäfver skall finnas
utsatt ordet krut'’.
Vidkommande derefter den yrkade ändringen af 21 §, hafva Rikets Ständer, i likhet
med hvad härofvan blifvit anfördt, trott anledning vara alt antaga, det bestämmelsen,
att icke mer än fem centner krut finge, utan föregående anmälan hos E. K.
Maj:ts Befallningshafvande, från ort till annan landvägen fortskaffas, haft sin grund
hufvudsakligen i den omständighet, att denna vigtqvantilet ansetts i allmänhet motsvara
ett vanligt hästlass, men enär, såsom bekant är, i bergslagsorter dubbelt så stor
tyngd gemenligen föres efter en häst, kan bibehållandet af den nuvarande föreskriften
hafva till följd att, lör åstadkommande af fullt lass, andra effekter forslas i förening
med krutet, hvilket åter kail gifva anledning dertill, att mindre försigtighet vid transporten
iakltages och att derigenom större fara uppstår, än om en tillökad qvantitet
krut fördes i samma lordon utan sammanblandning med andra varor; och fä Rikets
Ständer derföre tillika i underdånighet anhålla, att föreskrifterna i 21 och 22 §§ af
meranämnda Kongl. Förordning beträffande den största qvantitet krut, som, utan föregången
anmälan hos Kongl. Maj:ls Befallningshafvande, får landvägen fortskaffas, må
ändras derhän, att samma belopp fäslslälles till tio centner.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Januari 1863.
N:o 12.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 12. 25
M:0 1£.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 10 Jan. 1863.
Preste-Slåndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition om antagande af en författning angående
giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare.
(Lag-Utskottets Betänkande Nio 8.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 21 Oktober sistlidet år har E. K. Maj:l behagat meddela
Rikets Ständer, att genom särskilda hos E. K. Maj:t å olika lider anhängiggjorda
mål blifvit till E. K. Majit hänskjuten frågan, huruvida giftermål emellan mosaisk trosbekännare
och medlem af svenska kyrkan vore enligt gällande lag tillåtet eller icke;
och hade E. K. Majit sednast genom beslut den 20 Juli 1861 förklarat det i Kyrkolagen
emot så beskaffade giftermål ursprungligen innefattade förhud fortfarande vara
i lagstiftningen qvarstående. E. K. Majit hade dock icke kunnat undgå alt finna ett
sådant förbud, fastän giftermål af omlörmälda slag, likasom i allmänhet äktenskap
emellan personer af olika trosbekännelse, väl icke kunna anses önskvärda, likväl ur
andra synpunkter, förnämligast sedlighetens, höra betraktas såsom medförande större
olägenheter än fördelar, hvadan E. K. Majit ansett berörda förbud höra ur lagstiftningen
utgå samt sättet och vilkoren för ingående af äktenskap utaf ifrågavarande art höra
genom särskild lag bestämmas. Dervid bade E. K. Majlis uppmärksamhet tillika blifvit
fästad derå, att samma brist i lagstiftningen, som eger rum i fråga om sättet och
vilkoren för äktenskap emellan medlem af svenska kyrkan och mosaisk trosbekännare,
jemväl förefinnes i afseende å äktenskap emellan mosaisk trosbekännare och medlem
af annat främmande religionssamfund, som i riket tillåtet är, fastän något förbud emot
äktenskap af sistnämnda slag väl icke kunde anses i lag uppstäldl; och hade E. K.
Majit funnit jemväl denna brist böra afhjelpas genom det lagförslag, som i förevarande
ämne blifvit uppgjordt och hvarför närmare motiver innefattas uti det vid den nådiga
Propositionen fogade Stats-Råds-protokoll. 1 enlighet härmed och med öfverlemnande tillika
af Högsta Domstolens i ämnet förda protokoll, har E. K. Majit, jemlikt 87 § Regerings-formen,
till Rikets Ständers antagande framlagt följande förslag lill
Hik. tilt li. St. Prot. 1862 fy 1863. 10 Sand. 1 Afd. 1 Haft.
4
26
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i2.
”Förordning angående giftermål emellan kristen oell mosaisk
trosbekännare.”
”1 afseende å giftermål emellan kristen och mosaisk trosbekännare förordnas som
följer:
§ 1-
Medlem af Svenska kyrkan vare ej förment att ingå i äktenskap med mosaisk
trosbekännare.
§ 2-
Om lysning till sådant äktenskap, äfvensom till äktenskap emellan mosaisk trosbekännare
och medlem af annat främmande religionssamfund, som i riket tillåtet är,
gälle hvad i Kongl. Kungörelsen den 19 Januari 1847 och i 9 § af Kongl. Förordningen
angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning af den 23 Oktober
1860 stadgadt finnes.
§ 3.
Äktenskap, hvarom nu sagdt är, skall i slägtingars eller andra vittnens närvaro
ingås inför Magistrat i stad eller inför Kronofogde å landet. Magistrat eller Kronofogde
åligge dervid i afseende å mannens och qvinnans ledighet till äktenskap den tillsyn,
som enligt lag tillkommer prest, den der vigsel förrätta skall: sedan alfordras såväl
mannen som qvinnan deras frivilliga ja och samtycke till giftermålet, och vardén de
derpå för äkta makar förklarade. Hvad sålunda förekommit skall i protokoll upptagas;
och varde det, om äktenskapet är inför Kronofogde ingånget, jemväl af vittnen
bestyrkt. Det giftermål vare lika gildt, som vore äktenskapet med vigsel fullkomnadt.
Magistrat och Kronofogde åligger, att inför dem afslutade äktenskap hos vederbörande
presterskap anmäla, på sätt om anmälan af vigsel för vigselförrättare stadgadt är.
§
1 fråga om den religion, hvari barn bör uppfostras, vare lag, sorn i 10 § af Kongl.
Förordningen den 23 Oktober 1860, angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning,
sagdt är.”
Rikets Ständer hafva, efter noggrannl öfvervägande af hvad i E. K. Maj:ts ifrågavarande
nådiga Proposition och dervid fogade handlingar finnes anfördt, samt sorgfällig
pröfning af det framställda förslaget till författning i ämnet, funnit sig böra till högstberörda
nådiga Proposition lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 17 Januari 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 13. 27
XiO 13.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den io Jan. 1863.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Slåndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition om antagande af en författning, angående
förnyande af Svensk myndighets beslut, som förlorat sin
exsekutiva kraft i främmande Stat.
(Lag-Utsk. Betänkande N:o 12.)
S. A. K.
Sedan de, efter ömsesidiga meddelanden emellan Sveriges och Danmarks Regeringar,
utarbetade förslag till internationela lagar, enligt hvilka domar och utslag, meddelade
inom det ena riket, skulle kunna inom det andra verkställas, blifvit såsom gällande
lagar antagna, i Sverige genom nådig Förordning af den 15 Juni 1861 och i Danmark
enligt Kungörelse af den 13 Juni samma år; har E. K. Maj:t uti nådig Proposition
till Rikets Ständer af den 21 sistlidne Oktober behagat erinra, all, på sätt E. K.
Majit i Dess vid sistförflutna riksmöte till Rikets Ständer aflåtna Proposition i detta
ämne omförmält, nödigt vore, att i en särskild författning blefve stadgadt, på hvad sätt
en svensk myndighets beslut, som, enligt de i Danmark gällande lagar, der förlorat sin
exsekutiva kraft, må kunna inför svensk myndighet lörnyas: och då, med hänsyn dertill,
att omständigheterna framdeles kunde föranleda stiftandet af internationela lagar
jemväl i förhållande till andra Stater än Danmark, hvilka, i fråga om fortvaron af domars
exsekutiva kraft, ega dermed likartade institutioner, det synts E. K. Majit gagnelig!,
om den författning, hvaraf behofvet nu närmast vore för handen, affattades i så
allmänna ordalag, att författningen kunde äfven å dylika möjligen uppkommande förhållanden
ega tillämplighet, har E. K. Majit låtit ett efter denna syftning lämpadt lagförslag
uppgöras, samt, i enlighet dermed och med öfverlemnande af de i Siats-Rådet
och Högsta Domstolen i ämnet förda protokoll, jemlikt 87 § Regeringsformen, föreslagit
Rikets Ständer antagande af följande
”Förordning angående förnyande af svensk myndighets beslut, sorn förlorat
sin exsekutiva kraft i främmande stat.”
”Vill någon å svensk embelsmyndighets dom eller utslag söka verkställighet genom
utmätning i gods, som finnes i främmande Stat, hvars lag medgifver sådan verkställig
-
28 Expeditions-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 14.
het; och har från det domen eller utslaget meddelades den tid förflutit, efter hvars
förlopp beslutet, enligt den främmande Statens lag, ej må verkställas, med mindre detsamma
varder genom nytt beslut åter försatt i exsekutiv kraft; dä må sådant nytt beslut
sökas hos Öfverstålhållare-Embelet eiler annan Konungens Befallningshafvande; och
varde gäldenären, så vida han, efter erhållet tillfälle att öfver ansökningen sig yttra,
icke deremot framställer sådana jäf, att handräckning till domens eller utslagets verkställande
ej skulle enligt svensk lag kunna beviljas, å nyo ålagdt att utgifva hvad genom
förra beslutet blifvit honom ådömdt.”
Rikets Ständer, som vid pröfning af detta ärende, lika med E. K. Maj:t, funnit en
författning i ofvanberörda syftning vara af behofvet påkallad och i sådant hänseende
ansett det af E. K. Maj:t framställda förslag lämpadt efter de härvid afsedda ändamål,
hafva alltså E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition bifallit. Hvilket härmed i
underdånighet anmäles.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Januari 1863.
nr* o 14.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Jan. 1863.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående riksdagens förlängning
på en månad.
S. A. K.
Då mångfaldiga ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig vigt, ännu återstå att af
Rikets Ständer under innevarande riksdag handläggas, få, i öfverensstämmelse med föreskriften
i 109 § Regeringsformen och 80 § Riksdags-Ordningen, Rikets Ständer, med
underdånig anmälan om detta förhållande, hos E. K. Majit äska, att riksdagen måtte
fortfara ytterligare en månad, räknadt från och med den 1 nästkommande Februari.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Januari 1863.
Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 5-
29
H:0 15.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Jan. 1865.
Preste-Slåndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition angående afsöndring och upplåtelse åt
Westerviks TändsticksJabriks-bolag af en mindre jordrymd
från Tredje Major s-bo stället Stufverum vid Andra Lif-Gr enadier-regementet.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 20.)
S. A. K.
Enligt hvad en af E. K. Majit den 24 Oktober sistlidet år till Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition innehåller, har Westerviks Tändsticksfabriks-bolag uti en till
E. K. Majit ingifven skrift, — jemte förmälan, att bolaget genom kontrakt den 14 Mars
1857 med dåvarande arrendatorn af en torplägenhet, benämnd Ladugården, under
Tredje Majors-bostället vid Andra Lif-Grenadier-regementet, Stufverum, i Lofta socken
och Tjusts härad af Calmar län, samt belägen på den yttersta, nära intill Westerviks
stad gränsande udden af boställets egor, betingat sig rättighet till en byggnadsplan för
anläggande af en tändsticks-fabrik, men att bolaget blifvit uppsagdt till afflyttning den
14 Mars 1861, — i underdånighet anhållit, att, enär bolaget, som under förutsättning
af en längre tids besittning af denna lägenhet, låtit med icke obetydliga kostnader derstädes
uppföra åtskilliga byggnader, genom denna uppsägning skulle, derest icke ifrågavarande
lägenhet kunde för framtiden blifva tändsticksfabrikens tillhörighet, försättas i
nödvändighet att nedrifva husen och nedlägga fabriken samt afskeda arbetarne, bland
hvilka befunno sig en mängd af Westerviks stads fattiga barn, E. K. Majit täcktes i
Nåder tillåta att förenämnda för fabriken erforderliga byggnadsplan finge till bolaget
upplåtas, antingen under ständigt arrende emot årlig afgift till boställsinnehafvaren eller
ock med full eganderätt, antingen genom köp eller emot vederlag af jord från det bostället
angränsande hemmanet Sandebo.
Sedan E. K. Majits och Rikets Krigs-kollegium erhållit nådig befallning att, efter
vederbörandes hörande, inkomma med utlåtande öfver nu ifrågavarande ansökning, har,
enligt hvad E. K. Majit vidare behagat i nåder meddela, bemälda Kollegium jemte eget
utlåtande i ämnet, tillika i underdånighet öfverlemnat yttrande af ej mindre Landshöfdinge-embetet
i Calmar län än ock Chefs-embetet vid Andra Lif-Grenadier-regementet
samt vederbörande indelningshafvare; och har af handlingarne i målet inhemtatsi
30 Expeditions-Uts/cottets Förslag till underd. Skrijvelse, N:o 15.
att vid den af landtmätare och gode män i vederbörande krono-ombuds närvaro,
den 5 April 1861 verkställda uppskattning och värdering, de till utbyte föreslagna jordplanerna,
som ansetts hvar för sig lemna i årlig afkastning 5 R:dr 50 öre, förklarats
vara med hvarandra fullt jemförliga, men att, — enär den till vederlag bestämda planen
vore, liksom den lill afsöndring från bostället föreslagna, på så långt afstånd belägen,
att genom deraf uppkommande högre brukningskostnad, afkastningen skulle i betydlig
mån minskas, samt sökandernes vid förrättningen närvarande ombud erbjudit sig
att i årlig afgift till boställsinnehafvaren erlägga 25 R:dr R:mt, så vida sökanderne
jemte ständig besittningsrätt till marken erhölle rättighet att genom fyllning i sjön utmed
stranden få anlägga väg lill fabrikens byggnadsplan från allmänna vägen, som leder från
Westerviks stad lill det så kallade Norrlandet, äfvensom att taga dertill erforderlig fyllning
uti en å boställets mark ofvanför nämnde väg belägen grusbacke, — förrättningsmännen,
som ansett någon skada eller olägenhet ej kunna tillskyndas bostället genom
omförmälda väganläggning och grustägt, hemställt, att berörda förslag måtte bifallas;
att Krigs-kollegium ansett sig böra i underdånighet tillstyrka, att ifrågavarande
jordrymd, 1 tunnland 26,8 kappland, måtte, med ofvannämnda af sökandernes ombud
betingade förbehåll, för all tid från bostället afsöndras mot en årlig afgäld till boställsinnehafvaren
af 25 R:dr R:mt, som, till bibehållande af penningevärdel, förvandlas till
spanmål efter länets medelmarkegångspris; samt
att, beträffande de å sagde jordrymd belägna och det bostället underlydande torp
tillhöriga byggnader, bestående af ett boningshus, en bod och en källare, Krigs-kollegium
hemställt, alt desamma måtte till sökanderne, såsom de begärt, öfverlåtas, mot
förbindelse för dem att, derest torpets bebyggande å annan plan framdeles skulle pröfvas
erforderligt, låta derstädes uppföra hus, till storlek och inredning motsvarande de
nu befintliga eller ock derför till boställets innehafvare utgifva ersättning efter husens
uppskattade värde.
Med anledning häraf och då E. K. Maj:t funnit den af bolaget erbjudna årliga
afgälden åt boställsinnehafvaren för ifrågavarande jordrymd utgöra full ersättning för
densamma, har E. K. Maj:t, då sistlidet års medelmarkegångspris i Calmar län för 1
kubikfot råg utgjorde 2 R:dr 53 öre samt således det af iäbriksbolaget såsom årlig afgäld
för denna jordrvmd erbjudna belopp, 25 R:dr, ungefär svarade emot 10 kubikfot
af nämnde slags spanmål, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att den omförmälda jordrymden
måtte från bostället afsöndras och till del ifrågavarande bolaget under full eganderätt
upplåtas, emot en årlig afgäld af bolaget till boställsinnehafvaren af tio kubikfot
råg, att lösas efter Calmar läns medelmarkegångspris, samt med rättighet för bolaget
att genom fyllning i sjön utmed stranden anlägga väg till fabrikens byggnadsplan från
allmänna landsvägen, som leder från Westerviks stad lill det s. k. Norrlandet, äfvensom
att (aga dertill erforderlig fyllning uti en å boställets mark ofvanför nämnda väg
belägen grusbacke.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende i öfvervägande, hafva, med hänsigt till hvad
härvid förekommit, bifallit hvad E. K. Maj:t i ofvanberörda hänseende behagat i nåder
föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 24 Januari 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag• till underd. Skrifvelse, N:o 16.
31
N:o 16.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Jan. 1863.
Preste-Ståndet den 24 — —
Borgare-Ståndet den 24 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse angående upphä.Jvande aj 2
Kap. 5 och 6 §§ Gijtermåls-Balketi.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 14.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om upphäfvande af 5 och 6 §§ utaf 2
Kap. Giftermåls-Baiken, hvilka §§, sådana de ursprungligen lydde, innefattade ovilkorlig!
förbud emot giftermål i svågerlag å sidone samt i andra svågerlaget, men genom
Kongl. Förordningen den 10 April 1810 blifvit förändrade derhän, att Konungen må
gifva lof till giftermål i omförmälda svågerskapsled; och har i afseende härå blifvit anmärkt,
att denna lagstiftning icke vore rationel, enär ifrågavarande äktenskap måste,
efter högre rättsgrund, vara antingen lofliga eller olofliga, samt de i förra fallet icke
kunde förbjudas och i det sednare icke borde på något vilkor kunna tillåtas.
Vid öfvervägande af denna fråga hafva Rikets Ständer äfven ansett, att omförmälda
äktenskapsförbud kunna utan våda ur lagstiftningen uteslutas. Då den i 1734
års Lag uttalade grundsats om absolut förbud emot dessa äktenskap redan genom 1810
års ofvannämnda Författning blifvit brulen, har lagstiftaren nu endast att tillse, huruvida
några fullt giltiga skäl vidare förefinnas för bibehållande af det uppställda vilkoret
af Konungens lof; och några sådana skäl hafva Rikets Ständer ej kunnat finna. Det
är nemligen kändt, att Konungens bifall till de ganska talrikt inkommande ansökningarne
al detta slag aldrig förvägras, och ifrågavarande vilkor qvarstår således numera
i lagstiftningen blott såsom en ändamålslös formalitet, hinderlig för alla och kännbart
kostsam för den mindre bemedlade. Väl har såsom ett inkast emot full frihet i ifrågavarande
fall tillförene blifvit anmärkt, att exemplet af äktenskapsförbindelser inom dessa
svågerskapsled vore för bevarande af sedligheten inom familjerna vådligt. Men dessa
exempel äro, såsom nyss blifvit antydt, redan nu ganska talrika, utan att, såvidt man
försport, sedligheten derigenom i någon mån lidit; och då dertill lägges, alt mången ej
ens anar tillvaron af ifrågavarande förbud, så att ej sällan den, som sjelf slår i begrepp
att knyta äktenskap inom anförda svågerskapsled, öfverraskas af underrättelsen att han
dertill måste söka Konungens tillstånd, hafva Rikets Ständer ansett sig jemväl i allmänna
tänkesättet finna ett stöd för dessa förbuds upphäfvande;
32 Exp<di lion s-Uts kottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o -17.
hvadan Rikets Ständer, för sin del, beslutat en Författning, hvarigenom förklaras,
att de i 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-Balken, sådana de lyda i Kongl. Förordningen
den 10 April 1810, förekommande förbud för der uppräknade personer, att utan Ko
nungens
tillstånd med hvarandra ingå äktenskap, upphört att vara gällande; dock att
derigenom icke sker någon ändring i Lagens stadganden i 13 Kap. 1 § RällegångsBalken,
om jäf emot domare, och i 17 Kap. 7 § samma Balk, om jäf emot vittnen,
i hvilka fall det kommer att förblifva vid hvad hittills föreskrifvet varit.
Med underdånig anmälan härom framhärda Rikets Ständer etc.
Stockholm den 24 Januari 1863.
17.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Jan. 1863.
Preste-Ståndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utarbetande aj
förslag till en ecklesiastik bo ställs-ordning.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 20.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att allmänna lagens stadganden så väl om
de ecklesiastika boställenas bebyggande, som om deras häfd, vore föråldrade, ofta otillämpliga
samt till och med stundom framkallande just det, som man med dem velat
förekomma; i hvilka hänseenden blifvit erinradt dels om den mängd bus, som vid en
prestgård måste finnas, och hvilka, särdeles i skogfattiga trakter, medförde en utomordentlig
tunga, dels om det på sin tid nödiga, men nu alldeles olämpliga stadgandet, att
från bostället foder ej får af bole föras, ett stadgande, som omöjliggjorde ett tidsenligt
närmande till ett bättre ordnadt jordbruk, men ej hindrade, att jorden kunde vanbäfdas,
och hvilket stadgande dessutom lätt kunde kringgås derigenom, att, i stället för
foder, odlades och såldes tobak, vissa frösorter m. m. Af boställen inom riket vore
de ecklesiastika snart de enda, hvilka fortfarande drabbades af dessa olägenheter. De
militära boställena hade redan 1836 fått en ny boställs-ordning, som man dock redan
funnit böra förbättras; och för de civila boställena vore en ny ordning på väg att utgifvas.
Vid dessa förhållanden syntes det ej vara för tidigt, att lagstiftningen rörande
de eckle
-
Expeditions Utskottets Förs Ing till underd. Skrifvelse, N.-o 11.
33
de ecklesiastika boställena äfven bragtes i öfverensstämmelse med den närvarande tidens
erfarenhet och anspråk, och att man sålunda ginge i författning om utarbetande af en
ecklesiastik boställs-ordning.
I afseende på denna fråga kunde det knappast vara nödigt att åberopa mer än ett
skäl: att nemligen de hufvudsakligaste nu gällande lagstadganden, angående sättet för
husbjggnad å, de ecklesiastika boställena äfvensom ordningen för deras häfd, äro icke
mindre än 100 år äldre än de, som gälla för ett annat slag af boställen, eller militiestatens.
Det ligger i sakens natur, att de förra ej kunna vara lämpliga för nu varande
förhållanden, enär, efter en så lång tidrymd, med hänseende ej mindre till förändrade
lefnadsvarior och behof, än till eli alldeles omgestaltadt jordbrukssätt, dels boställshusen,
sådana de efter den gamla lagen skola till antal och beskaffenhet uppföras, befinnas
ömsom otillräckliga, ömsom öfverflödiga, dels ock åtskilliga bestämmelser rörande vil—
koren för tillgodogörande af ett boställes afkastning måste i våra dagar förefalla onyttiga
och föråldrade, om ej till och med menliga. Enligt 26 Kap 2 § Byggninga-balken,
böra till prestgårdsbvggnad följande hus, dem församlingen skall uppföra, nemligen:
stugubyggnad, brygghus, bod med loft, visthus, lada med loge, fähus och stall; och
skall bostäilshafvaren, jemlikt Kongl. Resolutionen på Presterskapets besvär den 10
Augusti 1762, sjelf hålla: källare, drängstuga, torkhus eller badstuiva, svinhus, vagnshus
eller redskapslider, hemlighus, fårhus och sädeslada med loge. Till följd af sättet
för dessa många byggnaders uppförande ifrån början samt svårigheten att utverka en
öfvergång till något bättre, enär vid af- och tillträdessyner antingen någon af parterne
icke velat, eller det allmännas målsmän vågat något eftergifva, och man sålunda gång
efter annan låtit vid det gamla förblifva, befinnes mångenstädes ännu, likasom för ett
och ett halft sekel tillbaka, flertalet af nämnda hus, jemte ytterligare några s. k. öfverloppshus,
under hvar sitt tak. Tungan häraf är lika stor för dem, hvilka skola bygga,
som för den, hvilken skall underhålla; men för en förändring till något bättre lägger
lagen merändels sjelf hinder i vägen.
Pi ovinsen Skåne gör visserligen härifrån ett undantag; men detta härleder sig från
ett förhållande, som i sig sjelft icke är för lagstiftningen önskvärdt, att nemligen denna
provins eger i fråga om denna byggnadsskyldighet annan lag än det öfriga riket.
Då af det ofvan anförda torde vara uppenbart, att en ny byggnadsordning är lika
mycket för de byggnadsskyldige, som för boslällsinnehafvarne, ett trängande behof, samt.
tidpunkten för åvägabringandet af en sådan nu synts Rikets Ständer lämplig, då, elter
hvad Rikets Ständer inhemlal, boställs-ordning för de civila boställena innan kort lärer
kunna motses, hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. Maj:l i underdånighet
anhålla, det E. K. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga
förslag till en, om än, i vissa delar, efter särskilda förhållanden inom olika orter lämpad,
likväl, såvidt sådant sig göra låter, för hela riket gällande ecklesiastik boställsordning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 28 Januari 1863.
Bih. tilt R. St. Prot. 1862 $ 1863. 10 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
5
84 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Slcrifveker, N:ris 18 i 9.
*:» 18.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1863.
Preste-Slåndet den 31 — —
Borgare-Siåndel den 31 — —
Bonde-Ståndet den i Febr. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående verkställd omröstning
öfver Högste Domstolens ledamöter.
S. A. K.
Att don, i öfverensstämmelse med 103 § Regeringsformen och 64 § Riksdagsordningen,
valda Nämnd, medelst omröstning den 21 i denna månad, förklarat Högste
Domstolens samtlige ledamöter hafva gjort sig lortjente ali i sitt vigtiga kall bibehållas,
få Rikets Ständer härigenom hos E. K. Majit i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Februari 1863.
KtO 19.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1863.
Preste-Slåndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Febr. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående afskrifning aj Statsverkets äldre
undsättnings för dringar inom Westerbottens och Norrbottens län.
(Slals-Utskottets Utlåtande N:o 25.)
S. A. K.
Under erinran om de flera beslut, som lid efter annan blifvit fattade i afseende
på indrifuingen af Statsverkets fordringar för de under åren 1831—1839 till enskilde
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, iV:o 19.
35
undsättningstagare inom Westerbottens och Norrbollens län meddelade lån, och hvilka
fordringar, med afseende å de förändrade grunder, som efter sistnämnda år blifvit löljda
vid dylika låns beviljande, fått namn af Statsverkets äldre undsältningsfordringar, har
E. K. Maj:l, som, vid föredragning al Kammar-rättens den 17 Januari sistlidet år afgifna
berättelse, angående förhållandet med dessa undsältningsfordringar, inhemta!, att
desamma icke, oaktadt alla de åtgärder, som under loppet af liera år vidtagits för deras
indrifvaude, blifvit i någon väsendtlig mån förminskade, uti nådig Proposition af den 5
sist lid ne December gifvit Rikets Ständer tillkänna, alt Kammar-rätten, till åtlydnad af
gifven nådig befallning och efter det vederbörande Läns-slyrelser meddelat nödiga utredningar
i ämnet samt Kammar-rättens Civil-räkenskaps- och Advokat-fiskals-konlor
bifvil hörda, uti afgifvet underdånigt utlåtande, angående lörhållandet med undsättningsfordringarne
under tiden från den 10 Januari 1857, dä 10 procents provision för deras
indrilvande beviljades, till den 15 Augusti sistlidet år, meddelat följande uppgifter:
a) i Westerbottens län:
Hos enskilde undsättningslagare utestående fordringar
den 10 Januari 1851 R:mt R:dr 151,580: 38.
Efter sistnämnda dag lill den 15 Augusti 1862:
dels afskrifvet  5,913: 12.
dels levereradt  2,841: 33.
dels ock affördt såsom provision  8: 51. 2 849- 84
Den 15 Augusti 1862 utestående fordringar  142,817: 42. | 580- 38
b) i Norrbottens län:
Hos enskilde undsättningslagare utestående fordringar
den 10 Januari 1857  R:mt R:dr 192,520: 44.
Efter sistnämnda dag till (ten 15 Augusti 1862:
dels afskrifvet  115,560: 23.
dels levereradt 2,013: 91.
dels ock a Hord t såsom provision .... 161: 93. t) ^ ^
Den 15 Augusti 1862 utestående fordringar  74.784: 37. ^
Och hade Kammar-rätten, i betraktande af dels de obetydliga belopp, som, enligt
hvad föreslående uppgifter visa, å ifrågavarande undsältningsfordringar influtit, äfven
efter det provision för deras indrifvaude blifvit beviljad, dels ock de hinder, hvilka, på
säll i den nådiga Propositionen blifvit nämndt, mölle för samma fordringars indrilvande,
slutligen yttrat, att ytterst ringa afbelalningar derå vore att för framtiden emotse, och
att afskrifning af fordringarna således vore den enda åtgärd, som numera äterstode
alt vidtaga.
Pä grund af hvad sålunda förekommit har E. K. Maj: t föreslagit Rikets Ständer,
att de uudsällningslån, hvilka, i anseende tili 1830 och flera påföljande års missvexter
uti Westerbottens och Norrbottens län, blifvit af Slaten, emot enskilda nndsättningslagares
förbindelser, under åren 1831—1839 inom dessa län ulgifna samt, enligt behöriga
resllängder, hos undsättningstagarne ännu utestå oguldne, må, ulan vidare undersökning
angående gäldenärernes tillgångar, varda ur krono-räkenskaperna afskrifna i den
för afskrifningsliågor stadgade ordning.
36
Expeditions- Uls ko lie. is Förslag till underd. Skrifvelse, IS': o SO.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i behörigt öfvervägande och dervid, med
afseende på de i den nådiga Propositionen anförda förhållanden, funnit godt bifalla,
hvad E. K. Maj:t härutinnan behagat i nåder föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Februari 1863.
]¥:0 90.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1863.
Preste-Slåndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den 31 -n- —t
Bonde-Ståndet den 4 Fehr. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majis
nådiga Skrifvelse, angående hegardt anstånd med Jöreskrifna
kapital- och ränte-inbetalningar å de till Norbergs jernvägsbolag
af allmänna medel anvisade lån.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.)
S. A. K.
Vid 1853—1854 års riksdag beviljade Rikets Ständer, för fortsättning och fullbordande
af den utaf Norbergs jernvägsbolag, med låneunderstöd till belopp af 150,000
R:dr R:mt från Handels- och Sjöfartsfonden, påbörjade anläggningen af jernväg från
Kärrgrufvan inom Norbergs bergslag (ill sjön Åmänningen i Westmanlands län, ett lån
jemväl å 150,000 R:dr, alt från Riksgälds-kontoret utbetalas emot, bland andra, följande
vilkor, nemligen: att ett nytt bolag för nämnde jernvägs utförande borde vara
bildadt före den 1 April 1855 samt förvärfva sig eganderälten till den redan anlagda
delen af jernvägen jemte de arbeten, sorn å den öfriga delen deraf blifvit utförda eller
påbörjade; att det nja bolaget äfven borde åtaga sig belalningsskjldighelen för det från
Handels och Sjöfartsfonden utgångna lån, i afseende hvarå Riksgälds-kontoret skulle ombesörja
verkställigheten af de årliga ränte- och kapital-inbelalningarne, emot öfverlåtelse
å Riksgälds-kontoret af Handels- och Sjöfartsfondens fordran; samt att de vid jernvägsanläggningen
återstående arbeten skulle, genom det nya bolagets försorg och under Styrelsens
för allmänna väg- och vatten-byggnader inseende, inom den 1 Juli 1856 utföras
och fulländas i öfverensstämmelse med den plan till dessa arbetens verkställande, som
af Kongl. Majit blefve i nåder fastställd. 1 afseende å begge dessa låns återgäldande,
som skulle ske till Riksgälds-kontoret, stadgades, att det äldre lånet borde från och med
1859 års början och intilldess detsamma blefve till fullo liqvideradt, återbetalas medelst
Expeditions-Utakotte.Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 20. 37
erläggande af fern procent årligen utaf detta låns ursprungliga belopp, dervid fyra procent
årlig ränta komme att godlgöras för del före hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet
och det öfriga älgå pä kapitalet: samt att å det nya lånet, hvilket utan ränta
och kapitalafbetalning finge innehafves under den för arbetets utförande afsedda lid,
skulle, efter nämnda lids förlopp, inom slutet af hvarje år erläggas tre procent, hvaraf
skulle beräknas två procent årlig ränta för hvad af lånel dessförinnan icke godtgjorts,
och återstoden utgöra kapitalafbetalning.
Sedan inom föreskrilven lid ett bolag blifvit under benämning af Norbergs jernvägs
nya aktiebolag bildadt, och plan för ifrågavarande jernvägs fullbordande den 13 Juni
1855 vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, enligt hvilken plan kostnaden, ursprungligen
beräknad lill endast 234,736 R:dr, antogs komma all uppgå lill 402,736 R:dr,
har, euligt hvad E. K. Maj:t uti nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 24 Oktober
sistlidet år meddelat, Direktionen för nyssnämnda bolag, uti en till E. K. Maj:t den
18 Mars samma år ingifven skrift, i underdånighet anmält, hurusom, redan under jernvägsarbetets
fortgång och ännu mer sedan det nalkades sin fullbordan och efter dess
fulländning, bolaget fått erfara, att det beräknade kostnadsbeloppet pä långt när icke
var tillräckligt att sätta jernvägen och dess rörelsemaleriel i sådant skick, som motsvarade
dess bestämmelse. Rolaget hade derföre måst tid efter annan genom beslutade
tillskott fylla bristen, i hvilket afseende Direktionen bifogat utdrag af bolagets reviderade
räkenskaper, utvisande att den kostnad, som bolaget dels med de af Staten beviljade
lån, för hvilka bolaget stod i betalningsskyldighet, dels ock genom kontanta tillskott bestrida
skall uppgått till 552,821 R:dr. Utom den uppoffring bolaget sålunda utöfver
gjorda beräkningar måst vidkännas, hade bolaget, i afseende å påräknade inkomster eller
det jernvägen är 1856 blifvit för trafiken öppnad, drabbats af förluster derigenom att,
i anseende till åtskilliga af bolaget icke beroende omständigheter, någon betydligare
transportrörelse å Strömsholms kanal för malm icke förr än efter år 1860 varit att påräkna.
1 följd häraf och sedan med 1859 års ingång jernvägsbolagets skyldighet att
betala ränta och verkställa amortering å begge de erhållna lånen vidtagit, bade trafikinkomsterna
under nämnda år 1860, ehuru öfversligande dem för de föregående åren,
likväl icke, efter afdrag för utgifterna vid trafikens bedrifvande, uppgått till eli belopp
motsvarande hvad bolaget i ränta och amortering å statslånen utbetalt. Då det emellertid
sedermera visat sig, att trafiken på jernvägen och i bredd dermed jemväl inkomsterna
år frän år tilltagit, skulle bolaget hafva egt godt hopp att för framtiden, utan
vidare uppoffringar, än förlusten af räntan på det af delegarne tillskjutna kapital, kunna
till allmän båtnad underhålla jernvägen i fullständigt skick, derest icke vid jernvägens
anläggning blifvit begånget ett fel, beslående deri, all de af del äldre bolaget inköpta,
endast för begagnande af hästbana afsedda, lättare rails af endast 8 skålpunds vigt per
löpande fot blifvit, äfven sedan beslut fattats att banan skulle byggas för lokomotiv, begagnade
på en sträcka af 44.260 fot utaf den 58,260 fot långa banan. Det dröjde derföre
icke länge efter det jernvägen blifvit för trafiken öppnad, innan nämnda rails visade
sig vara alltför svaga att bära lokomotivens tyngd, till följd hvaraf sleepers, beräknade
att under de svagare rails läggas på 2 fots afstånd, mäste, för vinnande af bärighet
emot den större tyngden, i stället nedläggas på en och en half fots afstånd ifrån hvarandra.
Den förökade underhållskostnad af banan, som förorsakades genom denna förändring,
och som, i anseende lill sleepers’ benägenhet att snart taga röta och blifva
oanvändbara, oftare komme i fråga att bestridas, vore i och för sig en tärande kräfta
på jernvägsintraderna; men då dertill äfven komme, alt dessa svagare rails genom nötning
och den förändring, som deras inre textur af skakningen undergått, snart nog blefve
helt och hållet obrukbara och måste mot andra af gröfre beskaffenhet utbytas, motsåge
38
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. S/criJvelse, N:o 20.
bolaget med bekymmer den icke aflägsna framtid, då uppoffringar förestode, hvilka bolaget
omöjligt skulle kunna bära och hvilka följaktligen skulle hafva bolagets ekonomiska
undergång till följd. Under sådana förhållanden bar Direktionen, jemte uppgift
att kostnaden för nedläggning af 15-skålpunds rails å en sträcka af 44,260 löt af banan,
enligt upprättad beräkning, kunde antagas komma att uppgå till en summa af
103,928 R:dr, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit om aflåtande till Rikets Ständer
af nådig Proposition, att anstånd med erläggandet af stadgad ränta och amortering
å de lör berörde jernväg anvisade två lån ä tillsammans 300,000 R:dr, måtte under
loppet af fyra år, räknadt från och med det år då Rikets Ständer komme att fatta beslut
i ämnet, varda bolaget medgifvet, ej allenast under vilkor alt, efter nämnda tids
förlopp, betalningsskyldigheten af omförmälda ränta och amortering åter skulle vidtaga
och fortfara intilldess lånen blifvit guldna, utan ock med förbindelse för bolaget all nedlägga
nya rails af 15 skålpunds vigt per löpande fot å hela den del af jernvägen, der
sådana förut icke finnas anbragte, samt att i öfrigt iakttaga hvad Rikets Ständer kunde
finna lämpligt föreskrifva.
Efter inherntande af Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader yttrande i
ämnet, har E. K. Maj:t uti ofvanberörda nådiga Skrifvelse, med afseende å de till stöd
för ansökningen anförda omständigheter och i öfverensstämmelse med bemälda Styrelses
tillstyrkande, hos Rikets Ständer föreslagit, att, på sätt hegardt blifvit, Rikets Ständer
måtte medgifva den ändring i vilkoren för återbetalning af de till ifrågavarande jernvägsanläggning
anvisade två särskilda län å tillsammans 300,000 R:dr R:ml, att med
vidare erläggande af ränta och amortering å lånen finge anstå under loppet af fyra år,
räknadt från och med del år dä Rikets Ständer komme att lätta beslut i ämnet, så att
först efter denna tids förlopp kapital- och ränte-inbetalningarne skulle i stadgad ordning
åter vidtaga och fortfara intilldess lånen blifvit guldna, med förpligtelse dock för Norbergs
nya jernvägsaktiebolag att, sä snart ske kunde och sednast inom nyssnämnda tid,
halva låtit utlägga nya rails af 15 skålpunds vigt per löpande fot å hela den del af
jernvägen, der sådana förut icke finnas anbragta.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehaft denna fråga och dervid inhemtat, att å
det äldre, åren 1852 och 1853 från Handels- och Sjöfartsfonden utbetalade och år 1858
af nämnda fond på Riksgälds-kontoret ölverlåtria lån återstå, efter derå sednast i Januari
månad år 1862 skedd inbetalning, i kapital 145,484 R:dr 46 öre, samt att å det senare,
åren 1855 och 1856, från Riksgälds-kontoret utbekomna lånet återstoden, efter
sednast i Juli månad sistlidet år gjord inbetalning, utgör 140,424 R;dr 54 öre, förutom
ä båda lånen sedermera upplupna räntor; och. ehuru de omständigheter, Direktionen
för Norbergs nya jernvägsbolag åberopat till stöd för sin uti ofvanberörda hänseende
gjorda anhållan om anstånd med de årliga inbetalningarna å nämnda begge lån, i och
lör sig tilläfventyrs kunna anses förljenla af något afseende, synnerligast dä, efter hvad
uppgifvet blifvit, förnämsta orsaken till den svåra ekonomiska ställning, hvari bolaget
sig befinner, har sin grund i det sannolikt af oerfarenhet föranledda, vid jernvägens anläggning
begångna felet, alt för en lokomotivbana begagna rails af endast 8 skålpunds
vigt; hafva dock Rikets Ständer, med lastad t afseende på förhanden varande förhållanden,
ansett det vara desto angelägnare, att bolag, som för utförande af jernvägsanläggningar
eller andra produktiva arbetsföretag erhållit eller erhålla understöd af Statens
medel, Ii11förbindas att, sedan arbetena blifvit fullbordade, noggrannt fullgöra sina mot
Staten åtagna förbindelser, sorn ett motsatt förfarande lätt kunde uppmuntra till utförande
al sådana med lån utaf allmänna medel understödda företag, om hvilka man
redan vid sjelfva anläggningens början vore viss, alt de icke komme att lemna tillräck
-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 21. 39
lig afkastning för bestridande af ränta och amortering å de upptagna lånen, men i afseende
å hvilka man hoppades kunna af kommande Ständer utverka anstånd med eller
eftergift af de åtagna förbindelsernas uppfyllande; och hafva Rikets Ständer på sådan
grund funnit sig icke höra till E. K. Majlis i ofvanberörda hänseende gjorda nådiga
framställning lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Februari 1863.
NiO *1.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den st Jan. 1863.
Preste Ståndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Febr. —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i anledning aj Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående en med konungariket Hannover
aj slutad traktat om upphörande af Stade- eller Brunshausertullen.
(Stats-Utskottets Utlåtande Nio 28.)
S. A. K.
Sedan fråga uppstått om vidtagande af åtgärder till handelns och Skeppsfartens
befriande från den tryckande afgift, som under benämning ”Stade- eller Brunshauserlullen"
uppbäres för varor, som föras uppför Elbefloden, samt en traktat om upphörande
af nämnde tull den 22 Juni 1861 blifvit med Konungen af Hannover afslutad,
har E. K. Majit, uti nådig Proposition af den 31 Oktober sistlidet år, efter meddelande
af en från Ulrikes-departemenlet leni nåd utredning om uppkomsten och beskaffenheten
af denna tullafgift samt om de underhandlingar, hvilka föregått afslutandet af ifrågavarande,
emellan Hannover, å ena sidan, samt Sverige och Norrige, jemte Österrike, Belgien,
Brasilien, Danmark, Spanien, Frankrike, England, Mecklenburg-Schwerin, Nederländerna,
Portugal, Preussen och Ryssland samt de fria Hansestäderna Bremen, Hamburg
och Lubeck, å den andra, afslutade traktat, å hvilken E. K. Majit, under förbehåll
af Rikets Ständers bifall, meddelat sin ratifikation, till Rikets Ständer öfverlemnat
berörde traktat, hvars hufvudsakligaste bestämmelser äro följande:
40
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o Si.
Art. 1 och 2.
Hans Maj:t Konungen af Hannover har förbundit sig:
o) att belt och hållet och för alltid afskaffa den afgift, som, vanligen benämnd Stadeeller
Brunshauser-tullen, hittills uppburits för laster uti fartyg, hvilka vid gåendet
uppför Elben passera mynningen al Schwirigefloden ;
b) alt icke i stället för berörde afgift lägga någon ny pålaga, af hvad natur den vara
må, på de fartyg, som gå uppför eller utför Elben, vare sig på sjelfva fartygen
eller på deras laster;
c) att icke hädanefter, under hvad förevändning det vara må, underkasta de fartyg,
som gå uppför eller utför Elben, någon kontroll med afseende å den afgift, som
sålunda komme att upphöra;
d) att, likasom tillförene och i mån af Dess nuvarande förbindelser, draga försorg om
vidmaglhållande af de arbeten, som äro nödvändiga för den fria sjöfarten på Elben;
e) att icke såsom ersättning för de utgifter, hvilka kunde blifva en följd af fullgörandet
utaf detta åtagande, införa någon som helst afgift i stället för Stade- eller Brunshauser-tullen.
Art. 3.
Dessa förbindelser skulle träda i verket frän och med den 1 Juli samma år.
Art. 4.
Såsom skadestånd och ersättning för de uppoffringar, ofvanintagna bestämmelser
medförde, hafva de i denna traktat deltagande Magter förbundit sig att till Hannover
erlägga en summa af 2,857,338j Thaler, hvaraf Sverige, enligt uppgifven grund, bör
betala 92,495 Thaler.
Art. 5.
Beträffande betalningen af de särskilda andelarr^ är stadgadt, att den borde verkställas
inom tre månader från nyssnämnde dag, me *"rtt emellertid särskilda öfverenskommeiser
kunna träffas i ändamål att uppskjuta d< ia tidpunkt eller bestämma betalningar
medelst annuiteter, samt att ränta å 4 procent å kapitalet skulle erläggas från
och med den 1 Oktober 1861 för betalningar af hela summan på en gång och från
och med den 1 Juli samma år för betalningar i terminer.
Art. 6.
Verkställigheten af de ömsesidiga förbindelser, som i traktaten innehållas, är gjord
beroende af de föreskrifter, hvilka vissa af de Höga kontraherande Magierna, enligt gällande
konstitutionel lagar, hafva att iakttaga.
Art. 7
innehåller bestämmelser i afseende på tiden för ratifikationernas utvexling.
Genom ett samma dag af de kontraherande Staternas fullmägtige undertecknadt
protokoll förklarades vidare, att Kongl. Hannoveranska Regeringen, i afbidan på verkställigheten
-
Expeditions- (J Is koltets Föi'sla<j till under d. Skrifvelse, N:o 21. 41
ställighcten af de i Art. 6 och 7 af traktaten ornförmälda förbindelser, skulle ega alt
provisoriskt och medelst kautionering bibehålla den tull, den förbundit sig alt afskaffa,
men alt i den mån någon af de konlraherande Magierna uppfyllde dessa förbindelser,
Kongl. Hannoveranska Regeringen, å sin sida, skulle låta de provisoriska kautioneringsålgärderna
upphöra och anbefalla befrielse derifrån för de varor, som fördes i denna
Magts farfyg.
Till följd af ofvanberörda medgifvande i afseende å liqviden, undertecknades sedermera
den 2 Juli samma år, efter dertill erhållet bemyndigande, utaf Sveriges och Hannovers
fullmägtige ett protokoll af hufvudsakligt innehåll, att den på Sverige belöpande
ersättning skulle erläggas under loppet af fem på hvarandra följande år, lörsta gången
med 22,495 Thaler, å den tidpunkt år 1863, sorn derför kunde blifva bestämd, och derefter
med 17,500 Thaler årligen, men med Sverige förbehållen rättighet att gälda hela
summan under år 1863 eller ock flera års afbetalningar på en gäng.
I fråga om medel till bestridande af dessa utbetalningar, som åsyfta att bereda
Sveriges linnde! och sjöfart en länge emotsedd befrielse från en betungande och ständigt
vexande utgift och att dymedelst bidraga lill alt ytterligare utveckla delta lands
mångartade förbindelser med de vigliga handelsplatser vid Eiben, till hvilka tillträde för
delsammas fartyg hittills varit af denna sekelgamla skalls erläggande belingadl; bar
E. K. Maj:t, då Handels- och Sjöfarlsfondens tillgångar genom utbetalning af den för
Öresundska tullens upphörande bestämda årliga aflösningssumma, hvilken äfven under
nästinstundande slatsregleringsperiod är beräknad att derifrån gäldas — äfvensom af
kostnaden för nya lelegrafliniers anbringande oell de äldres förseende i mån af behof
med nya stolpar, — äro starkt anlitade, ansett ali, om ifrågasatta åtgärder till handelns
skyddande å aflägsnare farvatten genom dit afgående expeditioner med örlogsfartyg och
andra vigliga företag till handelns och sjöfartens befrämjande skola i någon mån kunna
genom bidrag från denna fond beredas, ifrågavarande utbetalningar icke, såsom eljest
önskligt varit, kunna derå anordnas, utan göra beviljandet af särskilda medel nödvändigt;
och har E. K. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer alt, med godkännande af de
förbindelser, E. K. Majit genom ifrågavarande traktat Sig och riket iklädt, lill fullgörande
af denna betalningsskyldighet an/ingen, med afseende å det i och för sig icke
särdeles betydliga belopp, hvaråt Sveriges andel i aflösningssumman uppgår, anvisa bela
della belopp
92,495 Thaler
alt utgå pä en gång under innevarande år, jemte ränta, beräknad
från och med den 1 Juli 1861 intill samma lid år 1863, då betalningen
anlages i sådant fall kunna ega rum, eller för två år . 7,399 Thr 18 sgr.
tillsammans  99.894 Thr 18 sgr;
motsvarande i jemnadt tal omkring Runt 270,000 Ridr, eller ock, derest den Sverige
förbehållna rättighet lill betalning medelst annuileler funnes böra begagnas, i enlighet
med en vid den nådiga Propositionen fogad tablå öfver de årliga kapital-albetalningarne
och räntebeloppen, anvisa:
l:o för år 1862:
en summa af  3,699 Thr 24 sgr eller omkring R:mt 9,990 R:dr
2:o för år 1863:
en summa af  26,194 Thr 24 sgr „ „ 70,730 „
Bih. lill R. St. Prof. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 A/d. 1 Haft.
6
42
Expeditions-Utskottets Förstäf/ till underd. Skrifvelse, N:o SI.
3:o för instundande slatsregleringsperiod:
för
år 1864 . . Thr 20,300 eller omkring R:mt 54,810 R:dr
„ 1865 . . 19,600 „ „ 52,920 ,.
„ 1866 . . „ 18.900 „ „ 51,030 „
58,800 Thr
eller tillsammans
en summa af  88,694 Thr 18 sgr, motsvarande R:mt 239,480 R:dr;
kommande, i sistnämnda fall, det till slulliqvid af kapital och ränta år 1867 erforderliga
belopp, 18,200 Thaler eller R:mt 49,140 R:dr, att af Rikets härnäst sammanträdande
Ständer äskas.
Uti förenämnda vid den nådiga Propositionen fogade tablå äro de årliga afbetalningarna,
jemte ränta å 4 procent å det efter hvarje liqvid återstående kapitalet, beräknade
sålunda:
1862 Juli 1. Ränta för ett år ä 4 procent å Thaler 92,495 Thaler 3,699: 24 sgr.
1863 „ Kapitalafbelalning „ 22,495
Ränta å Thaler 92,495
1864 „ Kapitalafbelalning . . . . . „
Ränta å återstående Thr 70,000 „
1865 „ Kapitalafbelalning „
Ränta å återstående Thr 52,500 „
1866 „ Kapilalafbetalning
Ränta å återstående Thr 35.000 „
1867 „ Slulliqvid „
Ränta å detta belopp ... „
3,699: 24.
26,194: 24 „
17,500
2,800
20,300
11
17,500
2,100
19,600
11
17,500
1,400
18,900
11
17,500
700
18,200
11
Summa
Thaler
106,894: 18 sgr,
Thaler
92,495
af hvilket belopp kapitalel utgör
och de upplöpande räntorna - . . „ 14,399: 18 sgr.
ffSumma Thaler 106,894: 18 sgr.
Slutligen har E. K. Majit fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att beslut härom ulan någon större tidsutdrägt blefve fatladt, på del att förutnämnda
provisoriska kautionerings-åtgärder må, så snart som möjligt, upphöra att i afseende
ä Sverige ega tillämplighet; äfvensom E. K. Majit för Rikets Ständer omförmäla
alt den ränleliqvid, som, enligt traktatens Ijdelse, den 1 sistlidne Juli bord t ega
rum, blifvit af den under Kongl. Utrikes Departementets förvaltning stående konsulsfonden
förskottsvis erlagd emot ersättning från de medel, hvilka af Rikets Ständer för
nu framställda behof kunna komma att anslås.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehaft E. K. Maj:ts omförmälda nådiga Pro
[tosilion
och dervid icke kunnat undgå att inse de kännbara olägenheter, som bibehålandet
af ifrågavarande tull måste för Svenska handeln och sjöfarten medföra. Rikets
Ständer hafva ock erlaril, att, på sätt i den nådiga Propositionen finnes omförmäldt,
den offentliga meningen, särdeles efter det Sundska tullen år 1857 blifvit afskaffad,
lurf)e(lilians-Utskottats Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 21.
43
ifrigt uttalat sig mot bibehållande af förstberörda tull, hvilken, huru betydande lindringar
deruti an blifvit gjorda, dock alltid är för handeln i hög grad tryckande samt dessutom
står i strid med nutidens åsigter rörande de internationela förbindelserna, och
hvars klarerande i allt fall är förenadt med formaliteter af beskaffenhet att utgöra eli
väsendtligt hinder för handelns fria och obehindrade gång. Rikets Ständer hafva derför
funnit sig böra, på sätt E. K. Majit äskat, godkänna de förbindelser, E. K. Majit
genom ifrågavarande traktat Sig och Riket iklädt.
Beträffande derefter frågan, huruvida den genom oftaberörda traktat Sverige åliggande
betalningsskyldighet bör på en gäng fullgöras, eller betalningen utgå terminvis
under åren 1863 med 1867; så, och ehuru räntan å det öfverenskomna aflösningskapitalel
i sednare fallet endast är bestämd lill 4 procent å det efter hvarje liqvid återstående
kapital, hafva dock Rikets Ständer, i betraktande af det icke särdeles betydliga
belopp, hvartill nämnda aflösningskapital uppgår, beslutat, att hela nämnda summa skall
på en gång under första hälften af innevarande år utbetalas, jemte ränta, beräknad i
enlighet med traktatens innehåll.
[ fråga om anvisandet af de härtill erforderliga medel, hafva Rikets Ständer, lika
med E. K. Majit, funnit önskligt, alt ifrågavarande utbetalningar kunde anordnas till
utgående från Handels- och Sjöfartsfonden; men då, enligt hvad E. K. Majit uti den
nådiga Propositionen tillkännagilvit, nämnda fonds tillgångar genom derå gjorda anvisningar
äro så starkt anlitade, att beviljandet af särskilda medel, åtminstone till en betydligare
del deraf, är oundgängligen nödvändigt, hafva Rikets Ständer beslutat, att på
Riksgälds-kontoret, till E. K. Majlis disposition, anvisa ett förslagsanslag af 270,000
Ridr, att, i mån af behof, utbetalas, dels för godtgörande af den utaf konsulsfonden
med 3,699 Thaler 24 sgr., för tiden till den 1 Juli sistlidet år erlagda ränta, dels till
liqviderande på en gång af ofvanberörda aflösningskapital, 92,495 Thaler, jemte derå
ytterligare upplöpande ränta.
Som likväl Riksgälds-kontoret, jemlikt Rikets Ständers vid 1853 och 1854 års riksdag,
i sammanhang med beviljandet af lån åt Norbergs nya jernvägsbolag, fattade beslut,
under den 18 December 1856 lill Handels- och Sjöfartsfonden utfärdat sin skuldförbindelse
å 150,000 Ridr Runt, att från och med 1858 års slut återgäldas medelst årlig
inbetalning af 15,000 Ridr å kapitalet jemte 4 procents ränta å det vid hvarje inbetalning
återstående belopp; få Rikets Ständer, som föreställa sig alt, derest Handels- och
Sjöfartsfonden på en gång från Riksgälds-kontoret ulbekomme denna sin fordran, hvilken,
efter derå sednast skedd inbetalning, nu utgör i kapital 90,000 Ridr, jemte ogulden
ränta från sistlidet års slut. Handels- och Sjöfartsfonden möjligen skulle kunna med
della belopp bidraga till den för Slade-lullens aflösning erforderliga utgiftssumma, hos
E. K. Majit i underdånighet hemställa, huruvida icke, lör den händelse en sådan liqvid
af Riksgälds-kontorets skuld lill Handels- och Sjöfartsfonden kommer att ega rum, en
häremot svarande andel af den lill Stade-lullens aflösning erforderliga summa må kunna
af Handels- och Sjöfarlsfondens tillgångar bestridas, och det på Riksgälds-kontoret anvisade
förslagsanslaget i följd deraf med ett lika belopp förminskas, äfvensom att E. R.
Majit måtte täckas, så fort ske kan, bärom i nåder lemna Rikets Ständer behörig underrättelse,
på det Rikets Ständer må komma i tillfälle att falla de ytterligare beslut,
som deraf tilläfventyrs kunna påkallas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Februari 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o SS. L
NsO
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1863.
Presle-Ståndet den 31 — —
Borgare-Siåndet den 31 — —
Bonde-Slåndet den 4 Febr. —
Rikets Ständers underdåniga Skri/velse, angående rigtningen af södra
stambanan samt anvisande af en för skottssumma utaf
S,000,000 R:dr till arbetenas fortskyndande å densamma.
(Stats-Ulsk. Utlåtande N:o 29.)
S. A. K.
Uti E. K. Maj:ts den 25 November sistlidet år till Rikets Ständer aflåtna nådiga
Proposition, angående Statens jernvägsbjggnader, har E. K. Maj:t, vid öfvervägande af
frågan om de jernvägsanläggningar, hvilka för nästkommande stalsregleringsperiod borde
hos Rikets Ständer föreslås till erhållande af anslag, ansett Sig, i öfverensstämmelse
med E. K. Maj:ts redan vid sistförflutna riksdag yttrade och af Rikets Ständer jemväl
delade åsigt om angelägenheten deraf, att arbetena å södra stambanan företrädesvis
fortskyndades, böra i främsta rummet äska erforderliga medel för denna slambanas fulländande,
på det att, sedan vestra stambanan numera blifvit fullbordad och till hela sin
längd för trafiken öppnad, hufvudstaden och mellersta delen af landet mätte så skyndsamt
sorn möjligt komma i direkt jernvägsförbindelse äfven med rikets södra orter och
banans slutpunkt, Malmö. I sådant afseende har E. K. Majit täckts erinra, huruledes,
sedan Rikets sednast församlade Ständer, i enlighet med E. K. Majlis förslag, beslutat,
det ifrågavarande stambana skulle i dess fortsättning ledas från sjön Stråken
genom Jönköping öfver Tenhult till trakten af Nässjö och derifrån vidare förbi och
i närheten af sjön Salen till Fin jasjön, Rikets Ständer, pä sätt deras underdåniga skrifvelse
af den 6 Juni 1860 innehåller, anvisat de för dessa arbeten intill 1863 års slut
af E. K. Majit begärda särskilda summor af tillsammans 7,440,632 Ridr, att användas:
till banans fortsättning från Finjasjön, förbi och i närheten af sjön Salen, åt Nässjö
och vidare öfver Tenhult till Jönköping  6,000,000 Ridr,
samt lill jernvägsarbetena mellan Falköping och Jönköping .... 1,440,632 „
eller tillhopa 7,440,632 Ridr.
Bih. lill R. St. Prat. 186S j 1863. 10 Sami. 1 AJd. S Häft.
1
2 Expeditions Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 22.
Arbelena å omförmälda stambana, hvars hela längd, enligt den sålunda antagna
sträckningen, komme att blifva 35,76 mil, hade sedermera så fortgått, att banan från
Malmö kunnat öppnas ända till Elmhult inom Kronobergs län, 12,6 mil från nämnde
stad; och kunde det motses, att sträckan mellan Elmhult och stationen Liatorp, 1,4 mil,
blefve för allmänna trafiken tillgänglig före 1862 års slut (hvilket ock inträffat, då denna
del af södra stambanaa öppnades redan den 1 December 1862). Från hanans norra
ändpunkt vid Falköping hade arbetena å den 3| mil långa sträckan till Mullsjö station
nått sin fullbordan, så att denna del af banan kunnat samtidigt med vestra stambanan
för allmänna trafiken öppnas. Enär medel till fullbordande af linien mellan Mullsjö och
Jönköping ännu icke blifvit anvisade, bade deremot denna linie endast delvis kunnat
bearbetas.
Enligt den af Kongl. Majit år 1858 i nåder förordnade Jernvägsundersöknings-kommiltées
beräkningar, skulle kostnaderna för södra stambanans anläggning i den af
Kommittéen föreslagna och af Rikets Ständer sedermera antagna ofvanberörda sträckningen
komma alt utgöra:
från Finjasjön till Nässjö, 18 mil R:dr 11,526,411,
„ Nässjö lill Tenhult, 2,14 mil
„ 1,479,120,
„ Tenhult till Jönköping, 1,50 mil  „ 1,324,000,
„ Jönköping till Stråken, 3,26 mil  „ 2,532,520,
samt fullbordandet af linien från Stråken till Falköping „ 826,000,
Summa R;dr 17,688,051;
och om härifrån afräknades ofvanberörda, af Rikets sednast församlade Ständer anvisade
7,440,632 R:dr, skulle af bela den beräknade kostnaden vid 1863 års slut återslå
10,247,419 R:dr, eller i rundt tal 10,250,000 Ridr, hvilket belopp E. K Majit nu äskat
måtte för fortsättande och fullbordande af berörda stambana i den vid sist förflutna
riksdag beslutade sträckning varda anvisadt att utgå utaf den summa af 26,315,000
Ridr, som E. K. Majit, enligt särskild nådig Proposition örn anskaffande af medel till
jernvägsbyggnaderna, pröfva t böra, jemte blifvande räntevinst på statslånefonden. afses
för Statens jernvägsbygnader till slutet af nästkommande statsregleringsperiod.
Som likväl — sedan de för vestra stambanans fullbordande af Statsverket under
år 1862 förskjutna medel blifvit af 1863 års anslag ersatta, samt ett under sistlidet år
anskaffadt större parti materiel m. m. likaledes blifvit af innevarande års anslag betaldt
— återstoden af de på Riksgälds-konloret till Statens jernvägsbyggnader anvisade
medel komme alt utgöra endast omkring 1,900,000 Ridr, bar E. K. Majit, under åberopande
af hvad i sistnämnda nådiga Proposition finnes omförmäldt rörande möjligheten
alt, utan behof af särskild upplåning, för 1863 bereda tillökning i byggnadsfonden,
i nåder föreslagit att, då södra stambanans fullbordande borde, så vidt möjligt, fortskyndas,
samt detta måls ernående torde kunna emotses under loppet af år 1865, derest
erforderliga medel för arbetets kraftiga bedrifvande under år 1863 blefve att tillgå,
Rikets Ständer mätte för arbetenas fortsättande å nämnda stambana under innevarande
år af ofvanupplagna summa, 26.315,000 Ridr, anvisa 3,815,000 Riksdaler.
Förutom de nu anförda skälen för beviljande af tillökning i de för arbetenas bedrifvande
under innevarande år af Rikets sednast församlade Ständer anvisade tillgångar,
har E. K. Majit, uti Dess om anskaffande af medel till jernvägsbyggnaderna aflåtna
nyss åberopade nådiga Proposition, erinrat derom, att det icke kunde vara förenligt
med klok hushållning, om arbetet på Statens jernvägsanläggningar skulle under
clt år betydligt inskränkas och sedermera under de påföljande än ytterligare utvidgas,
Expeditions-Utskottets F'öi'slu(j till underd. Skri/velse, JS:o 22-
3
samt att ett djlikt förfarande dessutom tilläfventyrs kunde komma att menligt inverka
på arbetslöner och arbetstillgång, åtminstone inom de orter, der jernvägsarbete,na påginge.
Då Rikets Ständer ansett af vigt, alt med möjligaste första fatta sitt beslut, i fråga
om det af E. K. Maj:t sålunda äskade anslag till bestridande af kostnaderna för innevarande
års arbeten å södra stambanan, hafva Rikets Ständer tili särskild behandling
förehaft denna del af E. K. Maj:ls nådiga Proposition, och dervid jemväl tagit under
öfvervägande dels de underdåniga framställningar, hvilka, enligt hvad i E. K. Maj:ts
nådiga Proposition omförmäles, blifvit hos E. K. Majit gjorda i fråga om södra stambanans
dragande i mera ostlig rigtning, än den vid sisttörflutna riksdag bestämda, dels
ock åtskilliga hos Rikets Ständer gjorda framställningar och förslag såväl i berörda
hänseende som angående, bland annat, särskildt påskyndande af jernvägsarbetet emellan
Mullsjö station och staden Jönköping.
Beträffande härvid först södra stambanans rigtning, så har E. K. Majit i den nådiga
Propositionen omförmält, hurusom ett större antal petitioner från jordegare och
andra innevånare i Ostergötlands och Calmar län (III E. K. Majit inkommit, uti hvilka
petitioner sökanderne framställt de flerahanda fördelar som, enligt deras förmenande,
ej mindre för landet i allmänhet medelst en kortare kommunikation emellan Stockholm
och södra Sverige, än ock särskildt för de sydöstra delarne af riket, skulle uppkomma
derigenom att den föreslagna stambanan genom Östergötland utlades öster om sjön
Sommen, i stället för vester oin nämnda sjö, enligt Jernvägs-kommittéens förslag; och
hade, enär en sådan förändring i förslaget om östra stambanans sträckning skulle hafva
till följd, att äfven södra stambanan frän sjön Salen borde erhålla ett mera ostligt läge
och sålunda icke utläggas i rigtning åt Nässjö, utan framdragas öfver trakten invid Eksjö
mot sydöstra hörnet af sjön Sommen, Fl. K. Majit, i enlighet med förbemälde petitionärers
derom framställda begäran, åt Chefen för Statens jernvägsbyggnader uppdragit
att, till frågans fullständiga utredande, låta på deras bekostnad verkställa undersökningar
om möjligheten att, utan allt för stora svårigheter med hänseende till terrängens
beskaffenhet, öster om sjön Sommen anlägga en jernväg i kortaste sträckning från sjön
Salen till staden Linköping.
Sedan, med anledning häraf, ifrågavarande undersökningar blifvit verkställda, hade
bemälde Chef uti memorial af den 6 Oktober sistlidet år till E K. Majit inkommit med
ett af plankartor och profdriluingar åtföljdt utlåtande i ämnet, hvaraf hufvudsakligen
inhemtades, att den östra linien väl skulle blifva något öfver £ mil kortare, än den vestra,
men att, i anseende till de å förstnämnda linie förekommande betydligt längre lutningar
och stora antal krökningar, den tidsförlust, som i fiiljd häraf skulle uppkomma för
trafiken, blefve större än den tidsvinst, sorn bereddes derigenom, att väglängden vore
kortare, hvarjemte materielen korinne att å en efter den östliga linien utlagd bana mycket
hastigare förslitas, äfvensom trafiksäkerheten å denna linie skulle jemförelsevis blifva
mindre, än på den vestra linien, der terrängförhållandena vore vida gynnsammare. Beträffande
åter kostnaden för den ena eller andra sträckningen, skulle denna ökas med
547,142 Ridr, om banan droges öster om Sommen; men dä härjemte loges i betraktande
att banan från Falköping öfver Jönköping och Tenhult måste, för att anträffa en
östligare anlagd hana, förlängas med 1 mil 10,000 fot, motsvarande en utgift af omkring
820,000 Ridr, komme den verkliga prisskilnaden, till fördel för vestra linien, alt
blifva 1,367,142 Ridr, hvarförutan, om denna linie bibehölles, besparing i underhållsoeb
driftkostnad skulle vinnas för nära en mil.
Hvad härefter angår frågan om skyndsamt fullbordande af jernvägsarbetet emellan
Mullsjö och Jönköping, hafva i sådant afseende flera särskilda framställningar blifvit
4
Expeditions-Utskottets borstat] till underd. Skrifvelse, A’:o SS.
hos Rikets Ständer gjorda, dervid såsom skäl åberopats angelägenheten daraf, att den
del utaf södra stambanan, som skall förena Jönköping med Falköping, varder så fort
som möjligt färdig, hvadan yrkats att nödiga medel mätte varda för omförmälda ändamål
förskottsvis anvisade.
Härförutan hafva Rikets Ständer tagit kännedom om följande till E. K. Maj:t ingifna
och tillika med åtskilliga andra framställningar rörande jernvägsfrågorna, från E.
K. Maj:t till Rikets Ständer öfverlemnade handlingar, nemligen:
l:o Femtiotre särskilda genom E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län insända,
dels af länets norra Hushållnings-sällskap, dels af jordbrukare och näringsidkare
inom orten lill ett antal af 1.637 personer undertecknade och af E. K. Maj:ts Befallningshafvande
förordade petitioner om södra stambanans anläggning öster om sjön Sommen
eller eljest med en så ostlig rigtning genom Småland, som lokala förhållanden och
fästadt afseende på hela rikets sanna fördel kunde medgifva.
2:o Cheféns för Statens jernvägsbyggnader, af plankartor och profiler samt kostnadsförslag
åtföljda, här ofvan omförmälda, underdåniga memorial, angående de verkställda
undersökningarna med afseende å förslaget om stambanans anläggande öster om
sjön Sommen.
3:o En af E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län till E. K. Maj:t
i underdånighet insänd, af dertill utsedda deputerade undertecknad petition, åtföljd af
ett vid hållet allmänt sammanträde med länets innevånare inför E. K. Maj:ts Befallningshafvande,
den 4 Mars sistlidet år, förd t protokoll, innefattande, bland annat, en
närmare utveckling af den inom provinsen Östergöthland allmänt uttalade åsigten, rörande
stambanans utläggning i den af Jernvägs-kommittéen föreslagna sträckning vester
om sjön Sommen.
4:o Sju särskilda af ett stort antal hemmansegare och andra personer inom Jönköpings
och Östergötlands län undertecknade petitioner om stambanans anläggning i
rigtningen emellan sjön Salen och Nässjö samt vidare genom Norra Vedbo härad vester
om sjön Sommen.
Rikets Ständer hafva tagit i öfvervägande de skäl, som härvid blifvit å så väl ena
som andra sidan framställda i fråga om rigtningen af södra stambanan; och då genom
de här ofvan omförmälda, utaf Chefen för Statens jernvägsbyggnader under sistlidet år
verkställda noggranna uudersökningar blifvit utredt, att en mera ostlig rigtning väl blefve
något öfver ^.dels mil kortare, än den förut undersökta linien, men att, i anseende till
de å förstnämnda sträckning förekommande betydligt längre lutningar och stora antal
krökningar, den tidsförlust, som i följd häraf skulle uppkomma för trafiken, blefve större
än den tidsvinst, som bereddes derigenom att väglängden vore kortare, hvarjemte materielen
komme alt mycket hastigare förslitas; hafva Rikets Ständer, på grund häraf
och af hvad E. K. Maj:ts nådiga Proposition i detta ämne i öfrigt innehåller, funnit
giltigt skäl icke förekomma, att frångå det beslut, som af E. K. Maj.t och Rikets sednast
församlade Ständer i afseende å södra stambanans rigtning blifvit lättadt.
Beträffande derefter E. K. Maj:ts nådiga förslag, att Rikets Ständer måtte för arbetenas
fortskyndande å södra stambanan under innevarande år anvisa ett belopp af
3,815,000 R:dr; så, ehuru, i likhet med hvad E. K. Maj:t uti den nådiga Propositionen
om anskaffande af medel till jernvägsbyggnaderna yttrat, Rikets Ständer antaga,
att den summa, som i förenämnda hänseende af E. K. Maj: t blifvit äskad, kan åstadkommas
utan att någon särskild upplåning för sådant ändamål behöfver ifrågasättas,
hafva likväl, vid det förhållande, att Rikets Ständer ännu hvarken i deras helhet be
-
Eccpeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 23. 5
handlat de vackla frågorna om öfriga föreslagna slambanor samt om statsbidrag för
andra jernvägsanläggningar, eller förehåll frågan om anskaffande af de till jernvägsbyggnaderna
erforderliga medel, Rikets Ständer nu endast beslutat, att, i afräkning å
det belopp, som för arbetena å Statens stambanor under innevarande riksdag kan varda
bestämdt att utgå under år 1863, ställa till E. K. Maj:ts förfogande en summa stor
Två millioner Riksdaler att, i mån af behof, utaf Riksgälds-konloret utbetalas, för fortsättande
af södra stambanan från Mullsjön till närheten af sjön Salen, i den vid sist—
förflutna riksdag beslutade sträckning, dock med rättighet för E. K. Maj:t att vid jernvägsarbetenas
utförande, på sätt hittills egt rum, närmare bestämma de orter, som banan
skall genomgå och de ställen den bör anlöpa.
Med anledning slutligen af de hos Rikets Ständer gjorda ofvan omförmälda framställningar
om skyndsamt fullbordande af vägslräckningen emellan Mullsjö och Jönköping,
hafva Rikets Ständer ansett sig ega skäl att i underdånighet anhålla, det Eders
Kongl. Majit täcktes anbefalla vederbörande att, om sådant utan förlust eller alltför
stora olägenheter låter sig göra, så påskynda arbetet emellan Mullsjö station och staden
Jönköping, att denna del af södra stambanan må kunna för trafiken öppnas redan innevarande
år.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Februari 1863.
NiO 23.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1863.
Preste-Slåndet den 31 — —
Borgare-Ståndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den A Febr. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upphäfvande af
föreskrifterna om den s. k. fattigprocentens utgående från
sterbhus.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 16.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt om upphäfvande af föreskrifterna angående
den s. k. fattigprocentens utgående från sterbhus. — Redan i Kongl. Stadgan
och Förordningen den 21 Oktober 1698, ”huru med tiggare och fattige, som rätt allmosa
behöfva, så ock med landstrykare och lättingar förhållas skall”, var föreskrift om
6
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 23.
utgörande af om förmälda afgift meddelad. Denna författning innehåller nemligen, bland
annat, att, ”enär inventarier i något sterbhus upprättas och qvarlåtenskapen kommer
antingen att ärfvas eller gå i gälds betalning, hvilket i begge händelserna är för vederbörande
en lycka och fördel, då skall af boets förmåga eller inventariimassan gifvas
till de fattiga en åttondedel för hundrade, eller 4 öre af hvarje hundrade Daler, hvilken
kontingent af dem, som inventeringen förrätta, slraxt emottagas och till de fattigas
föreståndare emot qvitto levereras skall.” I 1734 års Lag, 17 Kap. 4 § Handels-Balken,
bief’ denna afgift jemväl omförmäld och upptagen bland de der stadgade tysta förmånsrätter,
med prioritet till och med framför tjenstehjons löner. Väl var ifrågavarande
dels procent derefter, enligt Kongl, Maj:ts förordnande den 18 November 1783,
anslagen till understöd för allmänna arbetsinrättningar inom länen; men, jemlikt Kongl.
Resolutionen på Preste-Slåndets besvär den 20 November 1786, biel’den sedermera, utan
allt undantag och för alltid, till församlingarnes disposition öfverlemnad, för att, jemte öfriga
inflytande fattigmedel, till uslingars hjelp och understöd inom socknarne nyttjas och
bibehållas. Angående ordningen för afgiftens utbetalande, äfvensom kontrollen derå,
äro föreskrifter meddelade i särskilda författningar, såsom Kongl. Resolutionen den 23
September 1741, Kongl. Brefvet den 29 April 1761 och Instruktionen för Justitie-koilegium
och Förmyndare-kammaren den 12 December 1764,
Beträffande nu den väckta frågan om upphörande af omförmälda afgift; så hafva
Rikets Ständer funnit densammas bibehållande numera svårligen kunna försvaras samt
ansett berörda afgift isynnerhet förkastlig derföre, att den ganska ofta, eller i alla de
fall, då skulderna i ett sterbhus öfverskjuta tiilgångarne, drabbar, icke sterbhusdelegarne,
utan den dödes borgenärer. Pä sådan grund bar ock dess upphörande varit föreslaget
af såväl Lag-kommitléens om Lag-beredningen, af hvilka den förra motiverat sitt förslag
dermed, att ”till fattigas försörjning sådana utvägar höra vidtagas, att den ej kommer
att grundas pä uppoffring af borgenärers rätt”. Sådana utvägar äro ock genom de pä
sednare lider utfärdade författningar, som reglera fattigvården, anvisade, och vid sådant
förhållande synes det, äfven oin behållning linnes i boet, likväl innefatta en orättvisa,
alt vid inträffande dödsfall en ny utgift skall påläggas samma förmögenhet, för hvilken
förut erlagts fattigunderhållsafgift och för hvilken arftagarne genast inträda i skyldighet
att alltjemt framdeles erlägga dylik fattigskatt. En väl ordnad fattigvård, hvilken
i äldre tider saknades, gör således numera ifrågavarande afgift icke allenast öfverflödig,
ulan i vissa fall jemväl obillig; hvaremot dess upphörande skulle medföra äfven
den för civil-lagsliftningen ingalunda ovigtiga förmån, att en af de tysta förmånsrätterna
försvunne.
Med afseende härå hafva Rikets Ständer för sin del beslutat en författning, hvarigenom
förklaras, att livad 17 Kap. 4 § Handels-Balken och särskilda författningar innehålla,
i fråga om utgående till de fälliga af viss andel utaf död mans bo, upphört
alt vara gällande.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 4 Februari 1863.
Expeditions-Utshnltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 24.
7
Mso S I.
Uppläst och godkäridt hos Ridd. och Adeln den 31 Jan. 1863.
Presle-Slåndel den 31 — —
Borgare-Slåndet den 31 — —
Bonde-Ståndet den 4 Febr. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utarbetande aj förslag
till förändrade instruktioner för direktioner och tjenstemän
vid länslasaretter och kurhus.
(Allm. Besv.- och Ekon.-disk. Betänkande N:o 11.)
S. A. K.
1 anledning af hos Rikets Ständer väckt fråga om revision af nu gällande reglementen
och instruktioner för lasaretterna och kurhusen i riket samt de vid dessa inrättningar
anställda tjenstemän, hafva Rikets Ständer tagit delta ämne i öfvervägande
och dervid inhemta!, att sedan, efter Serafimerordensgillels inrättande, genom Kongl. Maj:ts
för detsamma den 28 April 1791 utfärdade instruktion öfverinseende! öfver '"hospitalen,
barnhusen och lasaretterna” blifvit åt Gillet öfverlemnadt med stadgad skyldighet för
dem, som vid dessa inrättningar ega några befattningar, alt ställa sig lill efterrättelse
de föreskrifter, Gillet kunde dem meddela, så hafva i sådant hänseende, tid efter annan,
dels af Serafimerordensgillet blifvit utfärdade instruktioner, såsom af den 23 Mars
1798 för läkarne och af den 3 Juni 1801 för sysslomännen vid nämnda inrättningar,
och dels för direktionerna öfver länslasaretlerna och kurhusanstalterna af Kongl. Majit
meddelats en instruktion af den 17 December 1817. Men sedan, till följd af Kongl.
Majlis bref den 9 September 1859, Serafimerordensgillet upphört alt för lasaretterna
och kurhusen hafva öfverst)reisen och denna i stället blifvit öfverflyttad pä Sundhetskollegium,
som fått sig uppdraget att utnämna läkare vid länslasaretter och kurhus, har,
i underdånig skrifvelse till E. K. Majit af den 25 November 1861, heinälda Kollegium,
med uttalande af den mening, att vid omförmälda inrättningar läkarens ställning, särdeles
med hänsyn till vederbörande direktioner och syssloman, vore mindre väl ordnad,
— hvaruppå i den underdåniga skrifvelsen anföras flerfaldiga exempel, — och att delta förhållande
i flera afseenden inverkade menligt på sjukvården samt gjorde densamma mången
gång mindre fullständig och mindre ändamålsenlig, än som med nutidens fordringar
på offentlig sjukvård öfverensstämde, lill E. K. Majits pröfning öfverlemna! ett, med
begagnande af infordrade utlåtanden från åtskilliga för insigler och ijenstemannaduglig
het kände läkare, upprältadt förslag till ”Instruktion för läkare vid länslasarett och
kurhus”.
8
Expeditions- Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:0 25.
Öfver detta förslag äro E. K. Maj:ts Befallningshafvande och Lasarettsdirektionerna
i de särskilda länen anbefallda att afgifva yttranden, hvarmed likväl hittills endast en
del lärer hafva inkommit.
Då emellertid berörda förslag endast åsyftar instruktion för liikarne — och dertill
blott sådana, som betjena /änslasaretterna och kurhusen, — men för de ifrågavarande
sjukvårdsanstalterna det mäste vara af vigt, alt jemväl den del af deras förvaltning,
som är uppdragen åt sysslomännen, ordnas på ett tidsenligt sätt, helst det ligger i sakens
natur, slt eljest, till följd af förändrade bestämmelser i den af Sundhets-kollegium
yrkade rigtning, hvarigenom åt läkaren skulle beredas större inflytande i afseende på
anstalternas verksamhet, läkarens befogenhet vid afgörande! af dithörande frågor, skulle
komma att stå i strid med hvad genom de äldre, numera föråldrade ansedda instruktionerna
är stadgadt, samt enhet och öfverensstämmelse i förvaltningsreglementena alltså
skulle komma att saknas, synes det vara nödvändigt att i ett sammanhang varder behandladt
hvad till ifrågavarande ämne hörer och hvartill Rikets Ständer ansett jemväl
böra räknas de förändringar i afseende på sjukvården å lasaretter vid helsobrunnar och
dylika anstalter, hvilka icke omöjliggöras af de särskilda vilkor, under hvilka dessa välgörenhetsinrättningar
tillkommit och fortfarande ega bestånd.
På grund af hvad sålunda förekommit och nu blifvit i underdånighet anfördt, hafva
Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, alt E. K. Maj:t
täcktes låta genom särskildt förordnade sakkunnige män utarbeta förslag till de förändrade
instruktioner, som finnas vara af behofvet påkallade för direktioner och tjenstemän
vid länslasaretter och kurhus.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 4 Februari 1863.
N;o 95.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1863.
Preste-Ståndet den 11 —- —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående val af Justitieombudsman
och hans Suppleant.
S. A. K.
Rikets Ständer få härmed i underdånighet anmäla, att förut varande Justitic-ombudsmannen,
Advokat-fiskalen, Riddaren af E. K. Maj:ts Nordstjerne-orden, Nils August
Fröman
Expedilinns-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, IS:o 26. 9
Fröman, blifvit utsedd att å nyo vara Rikets Ständers Justitie-ombudsman, samt Expeditions-chefen
i E. K. Maj:ts Justitie-stals-expedition, Riddaren af E. K. Maj:ts Nordstjerneorden,
Arendt Dreijer vald ali vara Justitie ombudsmannens Suppleant.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
Nio 26.
Uppläst och godkåndt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1863.
PresteStåndet den n — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Stunders förordnande för Advokat-fiskalen m. m. N. A. Fröman,
att vara Rikets Ständers Justitie-ombudsman.
S. A. K.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständers etc., som härstädes å lagtima riksdag äro
lörsamlade, gore veterligt: att. sedan, enligt hvad §§ 96 och 97 Regerings-formen samt
§ 63 Riksdags-ordningen stadga och förmå, väre Elektorer i laglig ordning valt Advokalfiskalen,
Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden, Nils August Fröman, att bekläda
Justitie-ombudsmans-embetet; sä vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom,
Nils August Fröman att vara Wår Justitie-ombudsman, hvarvid honom åligger att ställa
sig till efterrättelse rikets grundlagar och laga stadgar, jemte den särskilda instruktion,
som under den 1 Mars 1830 blifvit för Justitie-ombudsmannen utfärdad; och kommer
han att åtnjuta de lönevilkor och öfriga förmåner, som Wi för detta embete anslagit.
Till yttermera visso håfve Wi detta förordnande underskrifvit och med Wära insegel
bekräftat; som skedde i Stockholm den 18 Februari 1863.
Bi b. lill 11 St. Prut. IS 62 1863. 10 Sami. 1 A/d. 2 Hö/t.
2
10
Expeditions-Utskottets Förslug till underd, Skrifvelse, N:o £7,
N:o 27.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den n Fehr. 1863.
Presle-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers förordnande för Expe.ditions-chefen rn. m. A. Dreijer,
att vara Rikets Ständers Justitie-ombudsmans Suppleant.
S. A. K.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer etc., som härstädes å lagtima riksdag äro
församlade, gore veterligt: att, sedan, vid anstäldt val i öfverensstämmelse med § 98
Regerings-formen och § 63 Riksdags-ordningen, väre Elektorer utsett Expeditions-chefen
i K. Maj:ts Justitie-stats-expedition, Riddaren af K. Maj:(s Nordstjerneorden. Arendt
Dreijer att, i den ordning berörda grundlags-paragrafer sladga, Wår Juslitie-ombudsman
efterträda; så vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom, Arendt Dreijer att i sådant
fall inträda i utöfningen af Justitie-ombudsmans-embetet; och har han under tiden
att ställa sig till efterrättelse hvad den för Juslitie-ombudsmannen den 1 Mars 1830
utfärdade instruktion i § 25 stadgar och förmår.
Till yttermera visso bafve Wi detta förordnande underskrifvit och med Wåra insegel
bekräftat: som skedde i Stockholm den 18 Februari 1863.
Expeditrons-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 28. 11
f¥:o 28.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1863.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers förordnanden för de utsedde ledamöterne i Tryckfrihets-kommittéen.
Rikets Ständers förordnanden för
Riks-antiqvarien och Kommendören af Kongl. Majrts Nordstjerneorden, m. m., Bror
Ernil Hildebrand;
Assessoren i Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt, m. m., Friherre Carl Gustaf Carlsson
Leijonhufvud;
Professoren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden, m. m., Lars Magnus
Enberg:
Riks-arkivarien och Kommendören af Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden, m. m., Johan
Jakob Nordström;
Kongl. Bibliothekarie!) och Riddaren af Kongl. Maj:ls Nordstjerneorden, m. m., Johan
Erik Rydqvist; samt
Professoren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden, ni. m., Nils Haqvin Selander;
att
vara ledamöter i Kommitléen för Tryckfrihetens vård.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer etc. etc. gore veterligt: att, sedan, enligt §
108 Regeringsformen och § 65 Riksdags-ordningen, Wi genom utsedde Elektorer valt
de män, som, jemte Wår Justitie-ombudsman, böra vårda tryckfriheten, och dertill i
laglig ordning blifvit kallad N. N.; vilje Wi. i kraft häraf, hafva förordnat honom, NN.,
att vara ledamot i Kommiltéen för Tryckfrihetens vård; och eger han att, i utöfningen
af denna befattning, ställa sig Tryck frihets-förordningen samt rikets öfriga grundlagar
till efterrättelse och för öfrigt noga iakttaga hvad, i öfverensstämmelse dermed, befrämjar
allmän upplysning, under bevarande af allmänt lugn.
Till yttermera visso håfve Wi detta förordnande underskrifva och med Wåra insegel
bekräftat. Stockholm den 18 Februari 1863.
12 Expeditions-1)Iskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 29.
Dppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den dl Febr. 1863.
Preste-Ståndet den il — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående grunderna Jör
val af Revisorer och Suppleanter till granskning aj BankoDiskontverkets
i Stockholm räkenskaper och förvaltning Jör
innevarande och följande år intill nästa lagtima riksdag.
(Banko-Utskottets Memorial N:o 15.)
S. A. K.
Enligt gällande föreskrifter skola de grunder, dem Riks-stånden, hvart för sig, antagit
i afseende på val af Revisorer för granskning af Banko-diskontverkets i Stockholm
räkenskaper och förvaltning, lill E. K. Maj:t i underdånighet uppgifvas, på det
att två Revisorer för hvartdera Riks-Ståndet må till denna förrättning utses och kallas;
och få Rikets Ständer, till följd häraf, beträffande de revisioner, som för innevarande
och följande år, intill nästa lagtima riksdag, komma att ega rum, underdånigst anmäla:
att Riddrrskapel och Adeln beslutat, att med ifrågavarande val skulle förfaras i
öfverensstämmelse med 7 § i den af Ridderskapet och Adeln för Riddarhus-Direklionen
utfärdade instruktion och det dertill den 30 Juli 1851 beslutade tillägg, i följd hvaraf
nämnde Direktion har att för de år, som omlörmälda revisioner omfatta, årligen välja
af Ståndets ledamöter Två till Revisorer och En till Suppleant;
att Preste-Ståndet beslutat, det vederbörande Domkapitel, efter särskilda föreskrifter,
meddelade uti cirkulär, sorn till dem från Ståndet utgår, och enligt stadgad ordning
rikets stift emellan, komma att föranstalta om val af Revisorer och Suppleanter
för Presteståndel;
att Borgare-Ståndet beslutat, att till den revision, som omfattar förvaltningen och
räkenskaperna lör år 1863 och begynner i Mars 1864, skola väljas En Revisor och En
Suppleant dels af Stockholms stad och dels af den bland städerna Norrköping och Gefle,
som bestämmes genom lottning i hittills iakttagen ordning; äfvensom att, i fråga om
den revision, hvilken omfattar förvaltningen och räkenskaperna för år 1864 och tager sin
början i Mars 1865, bör, likaledes genom lottning, som i hittills iakttagen ordning verkställes
emellan städerna Upsala, Calmar och Westerås, afgöras hvilka två bland dessa
städer skola till sistnämnda revision välja hvardera En Revisor och En Suppleant; —
samt
Expeditions- UIsko t tets Förslag till undmi. Skrifvelse, N:o 30. 13
att Bonde-Slåndet beslutat, att ifrågavarande val, för så vidt de röra sistbemälda
Stånd, skola försiggå efter enahanda grunder som hittills.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
N:o 30.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ll Febr. 1863.
Presle-Ståndet den n — —
Borgare-Ståndet den ll — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående pension från allmänna Indragningsstaten
åt Justitie-rådet rn. m. A. F. Gyllenhammar.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 2 December sistlidet år har E. K. Maj:t gifvit Rikets
Ständer tillkänna, hurusom Justitierådet, Kommendören af E. K. Maj:ts Nordstjerneorden,
Axel Fredrik Gyllenhammar, med företeende af läkarebetyg, utvisande att han,
lill följd af obotlig, organisk hjertsjukdom, hvilken tvingade honom att undvika hvarje
både kropps- och själsansträngning, samt att han således hvarken kunde eller borde
med utöfningen af sitt embete fortfara, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit, att,
då sökanden ännu icke uppnått högre ålder än af 60| år, E. K. Maj:t täcktes till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om anvisande för honom ä allmänna indragningsstaten
af sådan pension, som, derest han vore till 65 lefnadsår hunnen, skulle honom
tillkomma, på det att Gyllenhammar, som saknade egna tillgångar, tillräckliga till försörjande
af sig sjelf jemte familj, måtte blifva i tillfälle att från Justitieråds-embelet
begära afsked. Enligt hvad berörda läkarebetyg gåfve vid handen, vore sjukdomen at
beskaffenhet att icke lemna hopp om sådan förbättring i Justitierådet Gyllenhammars
helsotillstånd, att embetets utöfning, hvarifrån han redan under ofvannämnda och nästföregående
år tidtals varit genom sin sjuklighet hindrad, kunde af honom återtagas. 1
betraktande häraf, och då till Justitieråds-embetets bestridande vikarie ej lagligen kunde
förordnas, samt det följaktligen för arbetets inom Högsta Domstolen jemna gång, och
på det att dess öfriga iedamöters i allt läll särdeles trägna och ansträngande göromål
14 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, IS:o 31.
icke måtte än ytterligare förökas, vore magtpåliggande, att, genom beredande af tillfälle
för Justitierädet Gyllenhammar till afskedstagande, möjlighet vunnes till embetets återbesättande
och uppehållande, har E. K. Maj-.t, enär Justitierädet Gyllenhammar uppnått
en ålder af nära 61 lefnadsår och under mera än 40 år varit i Statens tjenst,
samt all billighet syntes fordra, att under förenämnda förhållanden Gyllenhammar, som
under en tid af 12 år bekläd t Juslitieråds-embete och, enligt hvad företedd tjenstförteckning
utvisade, äfven under sin öfriga tjenstetid i allmänhet innehaft ansträngande befattningar,
icke vid afskedstagande! komme, i afseende på pensionsrätt, i annan eller
sämre ställning, än hvartill han efter endast några få ytterligare lefnadsår skulle varit
ovilkorligen berättigad, uti högstberörda nådiga Proposition föreslagit, det Rikets Ständer
ville medgifva, att Justitierädet Gyllenhammar mätte, från och med månaden näst
efter den, uti hvilken afsked från Justitieråds-embetet kunde varda honom beviljadt, å
allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en
årlig pension, motsvarande åttatio procent af hans nu innehafvande lön, eller till belopp
af 6,400 R:dr R:mt.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande och dervid, med afseende
å de i den nådiga Propositionen anförda förhållanden, pröfvat skäligt att till E. K. Maj:ts
omförmälda framställning lemna bifall; hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet
anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
N:o 31.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1865.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den ii — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition om anslag till försök Jör utrönande af
dels sä kallade pansarplåtars af svenskt jern förmåga att
emotstå skott och dels lämpligaste konstruktionen af ref lade
gjutna jernkanoner till fartygs bestyckning m. m.
(Stals-Utskottets Utlåtande N:o 32.)
S. A. K.
Uti en den 2 nästlidne December till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition har
E. K. Maj.t äskat ett extra anslag af Etthundratusen R:dr R:mt, att genast utgå och
användas till anställande af försök för utrönande af s. k. pansarplåtars af svenskt jern
Expedit io ris- Ut sko t teln Forsing till underd. Skrifvelse, Nio 57. 15
förmåga att motstå skott, äfvensom för bestämmande af lämpligaste konstruktionen af
refflade gjutna jernkanoner för fartygs bestyckning.
Enligt hvad den nådiga Propositionen vidare innehåller, skulle med berörda försök,
för hvilkas utförande ett approximativt kostnadsförslag blifvit hos Förvaltningen af
Sjö-ärendena uppgjordt, visserligen i främsta rummet åsyftas att vinna erfarenhet, rörande
såväl de kraftigaste för sjöförsvaret användbara skjutpjeser, som mått och öfrig
beskaffenhet af de, till skydd mot sådana, mest ändamålsenliga plåtar, men E. K. Maj:l
har derjemte ansett det icke böra förbises, att för en fullständig utredning af dessa ämnen,
äfvensom till befrämjande af landets sanna fördel i ej mindre industrielt än militäriskt
hänseende, det vore af yttersta vigt, att under försöken jemförelse anställdes
emellan tillverkningar af svenska och utländska råämnen.
Omförmälda kostnadsförslag upptager:
lill en skottafla, med 100 qvadralfot svensk pansarplåt af 4^ verktums tjocklek
„ en d:o med 100 qvadratfots pansarbeklädnad af fyrdubbel l£ verktums
svensk plåt
„ 200 qvadratrot engelsk och fransysk pansarplåt med taflor ....
„ ammunition, med undantag af krut
„ ersättning för kanoner, som genom försöks-skjutningen göras till krigsbruk
odugliga
„ uppförande af skyddshus, skottvall m. m. samt för transporter, aflö
ningar
m. m
„ anskaffning af kanoner och projektiler af ny eller förbättrad konstruktion,
samt lill utgifter för behof, som genom försöken ådagaläggas
12,600: —
9,500: -  18,000: —
3,000: —
4,000: —
14,900: —
38,000: —
Summa R:dr 100,000: —
Vid pröfning af denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer, enär E. K. Maj:t
uti den nådiga Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och behof, jemväl å 4:de
Huivudtiteln begärt ett extra statsanslag af 100,000 R:dr för artilleriförsök, ansett de
ändamål, för hvilka ifrågavarande särskilda anslag äro afsedda, ega med hvarandra det
sammanhang, att begge anslagsfrågorna borde pä en gång af Rikets Ständer till afgörande
företagas.
I det Statsråds-protokoll öfver Landtförsvars-ärenden, sorn är E. K. Maj:ts sistnämnda
nådiga Proposition bifogadt, finnes beträffande det der äskade anslaget anfördt,
att, på grund af den i Christiania, efter E. K. Maj:ts nådiga befallning, under 1861 —
1862 års vinter nedsatta Svensk-Norska Artilleri-kommittées, af Krigs-styrelserna i begge
rikena gillade förslag, skulle, för gemensamt lösande af frågan om införande af refflade
kanoner i de förenade rikenas artillerier, företagas åtskilliga försök, utaf hvilka den
Norska Artilleri-styrelsen, af uppgifna orsaker, åtagit sig den betydligaste delen, hvaremot,
till nödig jemkning i kostnaden de begge rikena emellan, Sverige skulle ensamt
bekosta och utföra ”slutliga försök med det system för gröfre kanoner, hvilket, på
grund af de i Norrige verkställda förberedande försöken, borde komma till införande
i de förenade rikenas land- och sjö-artillerier, i ändamål att vid hvarje särskild kaliber
bestämma konstruktionen af såväl de olika kanonsorterna, som ock de dertill hörande
projektilerna.”
Då försöks-skjulningarne i allmänhet icke allenast bade till ändamål att erfara
träffsäkerheten, utan ock verkningarne af de refflade pjesernas projektiler, hade Artilleri—kommittéen
jemväl uttryckt önskligheten af att skjutning mot betäckningsmedel af
16 Expeditions Utskottets Fiirsiop till underd. Skrifvelse, JV.-o 34.
sådan beskaffenhet, sorn, för att motstå artilleriets ökade verkningsförmåga, kunde ifrågakomma
att användas på krigsfartyg och fästningar, utfördes, om möjligt, samtidigt
med de försök, som skulle af Sverige anställas.
Dessutom då på sednare tider slätborrade kanoner af grofva kalibrar och konstruerade
för stora laddningar oell tunga projektiler visat fördelaktiga resultater, särdeles
i afseende å deras användande mot bepansrade fartyg från kustbefästningar vore
vigtigt att äfven försök med sådana pjeser blefve i sammanhang med öfriga försöksskjutningarne
företagna.
Kostnaderna för ofvanuppräknade artilleriförsök voro sålunda beräknade:
till anskaffning af nödigt anta! pjeser  13,720: —
„ projektiler af alla slag med tillhörande antändningsrör  55,100: —
„ underlag eller lavetter  5,000: —
„ anskaffande af jernplåt, äfvensom till sjelfva utförandet af skjutningen
mot olika betäckningsmedel  20,000: —
„ transportkostnad, rese- och traktamenlsersätlningar, samt diverse utgifter 6,180: —
Summa R:dr 100,000: —
Att resultaterna af de undersökningar, för hvilka E. K. Maj:t sålunda äskat anslag,
böra blifva vid ordnande af vårt försvarsväsende af synnerlig vigt och att, i följd
häraf Staten icke bör undandraga sig de dermed förenade kostnader, äfven om dessa
uppgå till ganska betydliga belopp, hafva Rikets Ständer funnit obestridligt; men då,
vid granskning af ofvanintagna kostnadsförslag och öfriga uppgifter, det synts Rikets
Ständer uppenbart, att de särskilda frågor, hvilkas lösning angilvits vara med de föreslagna
skjutförsöken åsyftad, i liera hänseenden med hvarandra sammanfalla, hafva Rikets
Ständer ock antagit, att, derest de särskilda för flottan och landtförsvaret afsedda
försöken blefve gemensamt anställda, denna anordning skulle, utan att motverka uppnåendet
af de afsedda ändamålen, bereda möjlighet till någon minskning i de beräknade
utgifterna: och då Rikets Ständer, vid jemförelse af de särskilda i kostnadsförslagen
upptagna posterna, ansett en summa af 40,000 R:dr vid sådant förhållande kunna inbesparas,
hafva Rikets Ständer, lill bestridande af kostnaderna för gemensamt anställande
af ofvanomförmälda skjutförsök, till E. K. Maj:ls disposition på Riksgälds-kontoret
anvisat ett belopp af 160,000 R:dr R:ml.
Hvilket Rikets Ständer få, lill svar å den nådiga Propositionen, i underdånighet
anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
N:o 32.
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 32. 17
N:o 39.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1863.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Slåndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 •— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående begagnande af
postremissvexlar för öfversändande af penningar från och
till Riksgälds-kontoret.
(Stats-Utsk. Utlåtande N:o 36.)
S. A. K.
Med anledning af Rikets Ständers år 1861 församlade Revisorers uti deras berättelse,
angående Statsverkets tillstånd och förvaltning, gjorda hemställan om rättighet
för vederbörande embetsmyndigheter att vid penningeförsändningar begagna så kallade
postremissvexlar, har hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord, att ett dylikt förfaringssätt
jemväl måtte föreskrifvas till iakttagande vid öfversändande af penningar
från och till Rikets Ständers Riksgälds-kontor; och som Rikets Ständer, efter pröfning
af denna framställning, beslutat, att, vid remisser af Riksgälds-kontorcts medel, postremissvexlar,
utgifna af bankinrättningar, som E. K. Majit oklrojerat, äfvensom af deras
direktioner bemyndigade kontor, samt ställde att, vid uppvisandet å den ort, dit
vexeln skall afgå, betalas tili den person eller myndighet, till hvilken vexeln är afsedd
att öfversändas, må, der sådant utan särskild kostnad eller olägenhet kan ske, begagnas
såväl af Riksgälds-kontoret för penningeförsändningar till landsorterna, som af dervarande
verk och myndigheter vid penningars öfversändande till Riksgälds-kontoret; dock
under vilkor att, i fråga om penningeförsändningar emellan Stockholm och de orter,
hvarest Rikets Ständers bank har lånekontor, bemälda banks eller lånekontors anvisningar
böra begagnas; få Rikets Ständer hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, det
E. K. Majit täcktes, till vederbörandes kännedom, härom utfärda nådig kungörelse.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
Bih. lill R. St. Prot. 1862 <tf 1863. 10 Sami. 1 Ajd. 2 Haft.
3
18
Expeditions-Utskottets Förslug till anderd. Skrifvelse, lSr:o 33.
\:o 33.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1863.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående kurhus-afgiften.
(Bevilln.-Utskottets Betänkande N:o 4.)
S. A. K.
Sedan E. K. Maj:ts Sundhets-kollegium, med öfverlemnande af summariskt sammandrag
af från samtliga länen, med undantag af Upsala, Skaraborgs, Elfsborgs och
Malmöhus, inkomna redogörelser för länslasarettens och kurhusens inkomster och utgifter
under år 1860, upptagande kurhusaIgiflen för året till 243,638 R:dr 64 öre och öfriga
inkomster till 141,515 R:dr 49 öre saint utgifterna till 379,831 R:dr 86 öre Runt, lill
E. K. Majit i underdånighet hemställt, att då, såsom af dessa uppgifter visade sig,
ifrågavarande sjukvårdsinrättningar icke kunde utan kurhusafgiften ega bestånd, nådig
Proposition om samma afgifts fortfarande måtte till Rikets Ständer aflåtas; så har E.
K. Majit, uti nådig Proposition af den 24 Oktober sistlidet år behagat föreslå Rikets
Ständer, att omförmälda kurhusafgift jemväl under nästa statsregleringsperiod måtte utgå
på sätt och till de belopp, sorn blifvit af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag bestämda,
och, i enlighet dermed, af E. K. Majit genom nådiga Kungörelsen den 24 Februari
1860 påbjudna.
Berörda nådiga Kungörelse innehåller: att till veneriska smittans hämmande och
botande skall årligen af hvarje mantalsskrifven person utgöras en kurhusafgift för Stockholms
stad med högst 50 öre och minst 3 öre samt inom öfriga delar af riket med
högst 25 öre och minst 3 öre, lika för alla betalande inom hvarje kurhusdistrikt efter
dess behof; att afgiften skall, på sätt här nedan förmäles, af vederbörande inom distriktet
bestämmas, antingen till ettdera af dessa belopp eller deremellan, men icke,
utom vid särdeles tvingande omständigheter, fastställas till det högsta; att afgiften skall
utgå och redovisas inom hvarje kurhusdistrikt särskildt, så att den blifver alldeles skild
från hospitalens och lasarettens fonder och räkenskaper; att de genom berörda afgift
inflytande medlen skola i första rummet ovilkorligen begagnas för de, efter behof och
öfverenskommelse, på ett eller flera ställen inom länet inrättade kurhusanstalter, hvarefter
det, som af nämnda medel icke är för veneriska smittans hämmande erforderligt,
må användas för allmänna helsovården i länet, särdeles såsom bidrag till bestridande
af lasarettens utgifter för svårare skador och sådana sjukdomstillfällen, som fordra kirurgisk
behandling, samt att ofördröjligen efter riksdagsbeslutets kungörande bör, å lan
-
Expedition s-VIs kottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N.-o 33. 19
det genom utsedda sockenfullmägtige, inom hvarje tingslag, väljas en deputerad, samt
i städerna af borgerskapet inför Magistraten likaledes en, hvilka deputerade skola sammanträda
å tid och ställe, som Konungens Befallningshafvande utsätter, för att under
Landshöfdingens ordförande besluta, genom öfverenskommelse eller votering, om sammansättning
af en kommitté med erforderliga suppleanter, som skall årligen, intill nästföljande
riksdags utgång, så väl granska räkenskaperna, jemte styrelsen och förvaltningen
af kurhusanstalterna, som ock derefter ej mindre bestämma det bidrag, hvilket af
uppkommande öfverskott å den influtna kurhusafgiften kan lasaretten meddelas, än äfven
fastställa den för ifrågavarande behof, under det nästföljande året, erforderliga afgiften,
hvilka befattningar, om deputerade så för godt finna, äfven kunna till länets pröfningskommitté
öfverlemnas.
Enär ifrågavarande afgift fortfarande är för det afsedda ändamålet erforderlig, samt
densamma en längre lid utgått och redovisats på enahanda sätt, som i Kongl. Kungörelsen
den 24 Februari 1860 finnes stadgadt, hafva Rikets Ständer ansett någon annan
afvikelse från E K. Maj:ts nådiga Proposition icke böra ega rum, än att, då det, jemlikt
Kongl. Förordningen om landsting den 21 Mars 1862, tillkommer landstinget att rådslå och
besluta om för länet gemensamma angelägenheter, hvilka afse, bland annat, helsovården,
det lämpligen synes böra öfverlemnas till landstinget, att, vid dess årliga sammanträde,
såväl inom de af Rikets Ständer bestämda maximi- och minimibelopp fastställa
den för ifrågavarande behof under det nästföljande året erforderliga afgift, som äfven
granska kurhusanslalternas räkenskaper och förvaltning, äfvensom bestämma det bidrag,
hvilket af uppkommande öfverskott å den influtna kurhusafgiften kan lasaretten meddelas.
Utom det alt dessa befattningars öfverlemnande till landstinget egentligen endast
är en tillämpning af hvad redan finnes stadgadt i omförmälda Kongl. Förordning den
21 Mars 1862, skulle genom denna förändring besparas mycken kostnad och besvär,
dels för de deputerade, hvilka hitintills efter hvarje riksdag måst sammanträda för val
af den kommitté, hvilken nämnda befattningar ålegat, dels ock för ledamöterna af denna
kommitté, som hitintills måst årligen sammanträda i de fäll, då deputerade ej öfverlemna!
meranämnda befattningar åt länets Pröfnings-kommitté, med hvars egentliga uppdrag
samma befattningar åter icke stå i samband. I Stockholm och Göteborg, hvilka
släder hitintills utgjort särskilda kurhusdistrikt och, såsom egande mer än 25,000 innevånare,
icke äro representerade å landsting, kunde ifrågavarande befattningar öfverlemnas
åt stadsfullmägtige.
På grund häraf få Rikets Ständer, — jemte anmälan, det Rikets Ständer beslutat,
alt kurhusafgiften jemväl under nästa statsregleringsperiod skall utgå af hvar och en,
som erlägger mantalspenningar, till de belopp, som blifvit af Rikets Ständer vid sistförfluten
riksdag bestämda och, i enlighet dermed, af E. K. Majit genom nådig Kungörelse
den 24 Februari 1860 påbjudna, — hos E. K. Majit i underdånighet anhålla,
att i den kungörelse, som rörande detta ämne kommer att af E. K. Majit utfärdas,
måtte iakttagas, att de i 3:dje punkten af nådiga Kungörelsen den 24 Februari 1860
omförmälda befattningar varda öfverlemnade åt landstingen samt i städerna Stockholm
och Göteborg åt stadsfullmägtige.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 18 Februari 1863.
20 Expeditions-Utskottets Förslag till tinderd. Skrifvelse, JSJ:o 34.
XiO 34.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Fehr. 1863.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående förändrad lagstiftning
i fråga om upprättande af bouppteckning, m. m.
(Lag-Utsk. Betänkande N:o 18 och Memorial N:o 24.)
S. A. K.
1 9 Kap. 1 § Ärfda-Balken är stadgadt, att, om afliden persons bo lyder under
stadsdomstol eller egendomen är fastighet i stad, skola, när ej annorlunda särskildt är
stadgadt, Borgmästare och Råd nämna två eller flere redlige män, som egendomen uppteckna
och värdera, men alt, om boet lyder under annan domstol eller egendomen är
fastighet å landet, sterbhusdelegarne ega kalla Gode män, som elter bästa förstånd uppteckningen
och värderingen förrätta, äfvensom att i prestahus arfvingar må kalla och
bruka dertill den de helst sjelfve vilja; och 12 Kap. 2 § samma Balk föreskrifter, att
”aile arfskiften skola ske i redelige och trovärdige mäns närvaro, på lika sätt, som tillförene
om egendomens uppteckning sagdt är”. Enahanda frihet, som, på sätt nyss
nämndt är, medgifvits arfvingar i presthus, tillkommer äfven, enligt särskilda författningar,
adeliga sterbhus samt arfvingar efter de till Amiralitets-staterna hörande ofrälse
män, m. fl.
1 afseende på det arfvode, som för omförmälda uppdrag tillkommer städernas Magistrater,
är i Kongl. Förordningen den 10 December 1756 stadgadt, ”att i alla städer,
utom Stockholm och Göteborg, må i inventeringsarfvode uppbäras en procent af ali
i boet befintlig fast och lös egendom samt en half procent för delningen”. I afseende
å Stockholm åter är, enligt särskilda författningar, den regel gällande, att arfvodet utgör
en half procent af summa inventarii, hvilken beräkning ock lärer följas i Göteborg.
Orättvisan af det tvång och den beskattning, som genom omförmälda anordningar
pålagts vissa klasser af städernas invånare, har nu blifvit hos Rikets Ständer anmärkt,
äfvensom förslag blifvit framställda till sålunda förändrad lagstiftning i berörda hänseenden,
att äfven sterbhusdelegare i städerna må åtnjuta samma rättighet som rikets alla
öfriga innebyggare, nemligen att till boupptecknings- och arfskiftesförrättare välja den
de hafva förtroende för, eller att berörda lagrum bringas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med 6 Kap. i Lagberedningens förslag till Årfda-Balk, men att förändringen icke
skulle inträda i full kraft och allmän tillämpning inom de särskilda stadskommunerna,
Expeditions-Utskottets Förslug till anderd. Skrifvelse, IS: o 34. 21
förrän deras i detta hänseende skattskyldige innevånare genom laga kraftvunnet beslut
bestämt den ersättning till nuvarande Magistralspersoner för upphörandet af omförmälda
slerbhusprocent, hvarmed desse åtnöjas.
Rikets Ständer hafva också icke kunnat undgå att finna, det ifrågavarande undantagslag
är till sjelfva sin grund obillig och ofta för ett sterbhus måste kännas tryckande.
Äfven Lagberedningen har delat denna åsigt och ansett friheten i val af bouppleckningsoch
arfskiftesförrättare böra göras allmän, ”enär den på ståndsskilnad grundade nuvarande
olikheten ej kunde komma i fråga att bibehållas”. Men oafsedt det missnöje,
som en sådan olikhet alltid mäste väcka hos de tillbakasatte, lärer obilligheten af sjelfva
beräkningsgrunden för bouppteckningsprocenten utan svårighet af en hvar inses. Ty
då denna grund är summa inventarii, utan afdrag för skulderna, kan lätteligen inträffa,
ehvad boet är stort eller ringa, att den behållning, som eljest skulle uppstått, åtgår till
bouppteckningsarfvodet, eller till och med att boet, just för detta arfvode, stundom måste
afträdas till konkurs. För öfrigt ligger onekligen en oformlighet deruti, att, fastän Magistraternas
ledamöter kunna hafva nytta eller skada af värderingen, de likväl icke anses
jäfviga att till och med sjelfve verkställa densamma.
Äfven vid flera föregående riksdagar, då denna fråga varit underställd Rikets Ständers
pröfning, har obilligheten af omförmälda afgift varit i viss mån erkänd. Men,
enär ifrågavarande af Konung och Ständer medgifna arfvode utgör en väsendtlig del
af Magistraternas aflöning och sålunda tagits i beräkning vid bestämmande af Magistratspersonernas
löner, hvilka bekostas af städerna allena, så har häruti städse funnits
ett hinder emot förändring af ifrågavarande lagstiftning. En dylik förändring har nemligen
ansetts påkalla förutgående åtgärder för betryggande deraf, att icke någons tillförsäkrade
rätt blefve inskränkt, och att sådana löner i annan ordning kornme att utgå,
att städerna kunde påräkna att fortfarande ega skickliga Magistratspersoner.
Rikets Ständer finna väl de sålunda anförda omständigheterna fortfarande utgöra
giltigt hinder för ett enkelt bifall till den nu påyrkade lagförändringen, men anse likväl
tiden vara inne för åstadkommandet af sådana åtgärder, sorn, enligt hvad antydt blifvit,
synas böra förutgå en ny författning i ämnet. Jemnandet af rättigheter och skyldigheter
emellan städernas innevånare synes nemligen kräfva likställighet jemväl i nu ifrågavarande
hänseende. Och enär för frågans lösning nödiga förberedelser säkrast och
snabbast kunna vinnas, derest E. K. Maj:t med anlitande af de utvägar, som stå regeringsmagten
till buds, vidtager åtgärder ttll beredande af ersättning åt städernas Magistrater
för ifrågavarande sportler; så och då Rikets Ständer, i enlighet härmed, för sin
del anse den Borgmästare och Råd nu tillkommande rätt, att, när ej annorlunda stadgadt
är, nämna Gode män att förrätta bouppteckning och arfskifte samt derför uppbära
visst arfvode, böra försvinna, få Rikets Ständer hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla,
det E. K. Majit täcktes vidtaga åtgärder lill beredande af ersättning åt vederbörande
städers Magistrater för den sportelinkomst, de genom en sådan anordning kunna
förlora, äfvensom att E. K. Majit täcktes lill Rikets nästsaminanträdande Ständer framställa
nådig Proposition om den förändring i allmän lag, sorn för omförmälda ändamål
varder nödig.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
22
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 35.
%:0 35.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1865.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående meddelande aj nödiga
Jöreskrifter till förekommande aj sjukdomen Fosfornékros.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 32.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom till nya företag af praktisk vigt,
hvilka under de sednare decennierna blifvit föremål för industrien, med skäl måste hänföras
tillverkningen af fosfortändstickor. Fabrikerna för dessa tillverkningar hade under
de sednare åren så tillvext, att antalet deraf, som år 1850 utgjorde 6 med 287 arbetare,
år 1860 uppgick till 14 med en arbetsstyrka af tillsammans 1,167 personer. Men
jemte de ökade näringsutvägar, som den nja industrien sålunda skapat, hade densamma
älven medfört ett ondt af betänklig art. Man hade nemligen iakttagit, att bland de arbetare,
som dagligen vore sysselsatta med denna tillverkning och ständigt blottställda
för inandningen af fosforångor, yppat sig en förut okänd sjukdom, hvilken fått benämningen
Fosfornekros. Denna sjukdom, enligt deröfver meddelad beskrifning uti en år
1855 från trycket utkommen akademisk afhandling, karakteriserades af ett på inandning
af fosforgaser beroende sjukdomstillstånd i käkbenen, tenderande till desammas
försättande utom delaktighet af den organiska lifsprocessen, och hade i flera Europas
länder ådragit sig en väl förtjent uppmärksamhet, såväl derför att den inom pathologien
framstode såsom ett egendomligt, nytt, knappt tvänne tiotal af år gammalt fenomen,
som ock emedan den förorsakade svåra lidanden, hvilka ofta nog haft en olycklig utgång
för de individer, som af densamma blifvit angripna; och hade, oaktadt alla bemö
danden
å fysiologiens, kemiens och den praktiska läkarekonstens sida, i ändamål att,
om ej fullkomligt förebygga, åtminstone inskränka och förmildra det onda, detta hitintills
i flertalet af fall, der ej en förtidig död hindrat hvarje kurativt åtgörande, blott
kunnat afhjeipas genom ett lika djerft som ingripande förfarande af kirurgien. Med
anledning häraf, och ehuru med nu omförmälda framställning icke afselts att åstadkomma
någon begränsning i tändstieksfabrikationens frihet, eller uppställa några svårig
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 55.
23
heter och hinder för dess utöfvande, har, med fästadt afseende derå, alt nämnda handtering
hufvudsakligen sysselsatte minderåriga personer och att angeläget vore att tillse,
det den yngre arbetande klassen ej i förtid uppoffrades, Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fästad på behofvet af en allvarligare och noggrannare uppsigt öfver helsotillståndet
vid tändsticksfabrikerna samt iakttagande af alla de försigtighetsmått, medelst
luftvexling m. m., som kunde bidraga till inskränkande af förenämnda sjukdom; i hvilket
afseende ansetts ändamålsenligt, om Sundhets-kollegium erhölle nådig befallning att
förständiga underlydande stads- och provincialläkare att månadtligen eller oftare, om så
påfordrades, undersöka helsotillslåndet i fosforständsticksfabriker samt att deröfver till
Kollegium afgifva rapport, på det åtgärder i lid måtte kunna vidtagas till förhindrande
af sjukdomens framsteg.
Rikets Ständer hafva tagit ifrågavarande framställning i öfvervägande och genom
inhemtade upplysningar erfarit, att under de sednast förflutna fem åren på Kongl. Serafimer-lasarettet
i Stockholm behandlats 13 fall af sjukdomen, utaf hvilka 7 från Finland,
5 från Slockholm och 1 frän Orebro stad. Dessa sjukdomar hafva förekommit
bland olika åldrar, och hafva äldre personer i allmänhet ej förr än efter längre tids,
8 å 9 års, arbete med tändstickstillverkning, men barn efter 2 å 3 år, af sjukdomen
angripits. Af dessa anförda förhållauden synes visserligen, att sjukdomen är temligen
sällsynt och att tändstickstillverkningen således ej torde böra blifva föremål för särskild
lagstiftning mera än andra handteringar, såsom blyhvitts-, svafvelsyre- och tapelfabrikation
samt andra handtverk, der arsenik och qvicksilfver till ej obetydlig del ingå bland
råämnena; men, med afseende å sjukdomens förstörande inflytande på dem, som för
densamma blifvit offer, hafva Rikets Ständer likväl ansett förevarande framställning ej
böra helt och hållet lemnäs utan afseende. Om ej det skadliga inflytandet af fosforgaserna
kan fullkomligt förebyggas, skulle detsamma åtminstoue i många fall genom
ändamålsenliga åtgärder kunna i betydlig mån inskränkas och mildras. Sålunda skall
erfarenheten hafva visat, att en längre tid af åtminstone ett par år åtgår, innan en för
inandningen af de skadliga gaserna ständigt utsatt individ af sjukdomen angripes. En
preventiv åtgärd vore derföre, att ingen oafbrutet sysselsattes Längre tid än t. ex. 3 ä
4 månader med sådant arbete, vid hvilket fosforgaser utvecklas, utan efter nämnda tid
användas till andra för helsan ej menliga göromål. Likaledes har det visat sig, att barn
äro mera blottställda för sjukdomen, än fullvexta personer. — Det torde väl i allmänhet
få antagas, att hvarje fabriksidkare skall ej mindre anse såsom en moralisk pligt
än äfven finna förenligt med sitt eget intresse att hafva en noggrann vård om sina
fabriksarbetares helsotillstånd; men å andra sidan torde, der underlåtenhet i sådant afseende
visar sig, det vara ur synpunkten al' allmänt väl angeläget, att härom meddelas
nödiga föreskrifter. Rikets Ständer hafva äfven tillförene, i anledning af väckt förslag
vid 1856—1858 årens riksdag angående vidtagande af åtgärder för befordrande af den
allmänna sundheten, ansett en omfattande lagstiftning, rörande sundhetspolis m. m., vara
af behofvet påkallad och för sådant ändamål, i underdånig skrifvelse den 9 Mars 1858,
anhållit, att E. K. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till lag, rörande sundhetsförhållandenas
ordnande inom riket, samt. sedan vederbörande deröfver blifvit hörda, i ämnet
aflåta nådig Proposition till Rikets Ständer. I anledning häraf har, enligt hvad Rikets
Ständer inhemlat, E. K. Maj:t för ändamålet i nåder förordnat en kommitté, som den
17 Juni 1859 afgifvit förslag lill lag i detta ämne, hvarefter, och sedan Sundhets-kollegium
inkommit med infordradt utlåtande, frågan är på E. R. Maj:ts nådiga pröfning
beroende. — Uti nämnda förslag till sundhetslag äro i 4 Kap. intagna föreskrifter rörande
handteringar, hvilka kunna vara för helsan menliga; och då Rikets Ständer funnit
lämpligast, att på detta ställe blefve införda de sladganden, som i afseende å tänd
-
24
Expeditions-Vtskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 35.
sticksfabrikationen finnas erforderliga, få Rikets Ständer bos E. K. Maj:t i underdånighet
hemställa, alt E. K. Maj:t, vid pröfningen af omförmälda förslag, täcktes taga
i öfvervägande, hvilka föreskrifter i ändamål att förekomma sjukdomen Fosfornekros
må anses böra i förenämnda lag inflyta.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
M:o 3®.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1865.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 14 •— —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärders vidtagande
till större säkerhet för de i lösväskor befordrade postför
sändningar.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 33.)
S. A. K.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning, att Postverket borae åläggas
ansvara för enskilde eller kommuner tillhöriga så kallade löspostväskor, så länge
dessa befunnes under de i Postverkets tjenst antagna postiljoner eller posttjenstemäns
uppsigt och vård, så att, i händelse dylik väska förkomme, ersättning till visst belopp
skulle dess egare af Postverket tilläggas, få Rikets Ständer, som ej funnit lämpligt att
för E. K. Maj:t framlägga något särskildt förslag till vinnande af det med berörda framställning
afsedda ändamål, härmed endast i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t
täcktes i nåder anbefalla vederbörande att tillse, det åtgärder, ledande lill större säkerhet
för de i lösväskor befordrade postförsändningar, än den som för närvarande kommer
dessa till del, måtte, der ske kan, varda vidtagna.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
N:o 37.
Expeditions-Utskottets Förslag' tilt underd. Skrifvelse, N:o 57.
25
NTm 3?.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1865.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utsträckning af
tiden Jör auktioners hållande på landet.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att tiden för auktioners hållande å landet
måtte under hela året få utsträckas till kl. 9 på aftonen och ej, såsom nu, enligt Kongl.
Förordningen den 22 September 1848, från den 15 Oktober till den 1 Mars vara inskränkt
till kl. 7 e. m. Såsom skäl härför har blifvit anfördt, att någon våda för denna
förändring numera icke förefunnes, då spirituosa vid auktioner ej få försäljas, samt
denna anledning till oordningars framkallande, sedan mörker inbrutit, således vore undanröjd.
Det vöre allmänt kändt, att allmogen, mån om sin arbetstid, icke infunne sig
vid en auktion förr än på eftermiddagen; och tiden för auktionen, när densamma skulle
aflysas kl. 7 på aftonen, vore alltså knappare, än att äfven en mindre auktion derunder
kunde hinna afslutas. Mången gång återslode endast få utrop, när auktionen mäste
afbrylas, för att följande dagen afslutas, hvadan blott ett färre antal spekulanter tillstädeskomme.
Häraf vållades förlust för säljaren, dels genom de ökade kostnader auktionens
utdragande till 2:ne dagar medförde, dels ock genom det lägre pris, hvartill
mången gång det som å andra auklionsdagen försåldes måste afyltras.
Wid öfvervägande af denna fråga hafva Rikets Ständer inhemlat, hurusom redan
förut vid flera riksdagar framställningar i likartad syftning blifvit hos Rikets Ständer
gjorda; och hafva Rikets Ständer funnit dessa upprepade framställningar, rörande utsträckningen
af den för auktioners hållande å landet bestämda tid, vittna, det allmogen
anser en sådan utsträckning vara för sig af synnerlig vigt. Det egentliga skälet folden
inskränkning i auktionstiden, som under den mörka årstiden änuu är gällande, eller
svårigheten att bibehålla ordning bland auktionsmenigheten, sedan mörker inbrutit, anse
Rikets Ständer numera hufvudsakligen vara undanröjdt genom förbudet mot bränvins
försäljning å auktioner. Som genom detta förbuds tillämpning under en längre tid menigheten
vant sig alt vid dylika tillfällen umbära spirituosa, lärer någon kränkning af
Bill. till li. St. Prut. 1862 # 1863. 10 Samt. 1 Afd. 2 Haft. 4
26 Expeditions-UIskoIlats Förslag till underd. Skrifvelse, IS:0 38.
samma förbud ej vara att i högre grad befara deraf, att tiden för auktioners hållande
vinner den ifrågaställa utsträckningen. Snarare torde då, efter hvad hos Rikets Ständer
blifvit upplyst, den kortare auklionstiden å många orter vara en anledning till vid
auktioner förekommande oordningar, såsom spel och dobbel. 1 glest befolkade trakter
stadnar nemligen en stor del af auktionsmenigheten qvar öfver natten på auktionsslället
från den ena auktionsdagen till den andra, och då all egentlig sysselsättning för menigheten
upphör med auktionens aflysande, sökes mången gång tidsfördrif i skadliga och
ordningen störande nöjen, hvilka icke ifrågakomma, derest auktionen fått fortgå till kl.
9 på aftonen, inom hvilken tid auktioner i de flesta fall torde hinna afslutas. Detta
förhållande lärer äfven i sin män hafva bidragit dertill, att, efter hvad kändt är, auktioner
å många orter fortsättas om aftnarna utöfver den för deras afslutande bestämda
tid, utan att sådant beifras; och tillämpningen af ifrågavarande förbud synes således på
väg alt, till följd af sin olämplighet, af sig sjelf upphöra.
Med anledning häraf hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. Maj:t i un
derdånighet
anhålla om utfärdande af en Kungörelse, hvarigenom stadgas, att auktioner
å landet få under alla tider af året fortgå till klockan 9 på aftonen.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
Wto 3S.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den lt Febr. 1863.
Preste Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående rättelse i gällande
föreskrifter beträdande ersättning åt läkarekorpsens medlemmar
ejter rese-reglemente och för inqvartering.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 40.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har förslag blifvit väckt dels att i Statens tjenst anställde, såväl
militäre som civile läkare måtte i rese-reglementet uppföras i samma klass, som de
Statens militäre tjenstemän, med hvilka de innehafva lika tjenstegrader, allt i öfverensstämmelse
med Kongl. Brefvet den 5 Juli 1855, och med iakttagande deraf att sjuk
-
Expeditions-Utskottets Färsing till underd. Skrifvelse, N:o 38. 27
husläkare och provincialläkare komma i samma klass som regementsläkare, och dels att
den fältläkare-korpsen tillkommande rätt att erhålla inqvartering i Kronans hus, efter
de dess medlemmar tillagde militärgrader, måtte utsträckas jemväl till sådan inqartering,
för hvilken kontant ersättning tillgodonjutes.
] afseende på ersättning för skjuts- och dagtraktamente åt läkare i allmänhet, tillämpas
för närvarande Kongl. Maj:ts förnyade Rese-reglemente af den 31 Oktober 1851,
som är uppstäldt med hänsyn till den rang en hvar vid nämnda tid innehade, sålunda
att t. ex. en Öfverfältläkare åtnjuter ersättning för skjuts och dagtraktamente enligt 5:te
klassen, till hvilken jemväl Öfverstelöjtnanter i fråga härom hänföras. Enligt Kongl.
Brefvet den 5 Juli 1855 innebar likväl Öfverfältläkare numera lika rang med Öfverste.
Men Öfverstar tillhöra i afseende på ifrågavarande ersättning 4:de klassen af ofvanberörda
rese-reglemente. Sammalunda åtnjuta fältläkare, enligt 6:te klassen, enahanda
ersättning, som majorer, oaktadt de nu hafva Ofverstelöjtnants rang, regementsläkare
med majors rang lika ersättning med kaptener, enligt 7:de klassen, o. s. v.; hvarförutan
provincialläkare i rese-reglementet hänföras, lika med kaptener, under sistberörda
klass.
Då det, enligt Rikets Ständers tanke, icke gifves något skäl att, i afseende på ofvanbemälda
tjenstemän och deras rätt till resekostnads-ersättning, afvika från den i allmänhet
följda, förut antydda grundsatsen, i fråga om beräknande af dylik ersättning,
att nemligen tjenstemän af lika värdighet tillägges lika godtgörelse, och den anmärkta
oegentligheten i nu omförmälda hänseende uppkommit endast deraf, att rese-reglementets
bestämmelser derutinnan ej blifvit ändrade samtidigt med näeranämnde tjenstemäns
uppfattning i högre tjenstegrad, få Rikets Ständer hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla
om utfärdande af den nådiga förklaring, att, då rese-reglementet skall i afseende
på de i Statens tjenst anställde civile eller militäre läkare tillkommande resekostnadsersättning
tillämpas, sådan ersättning må för en hvar af dem beräknas efter den klass
i samma reglemente, enligt hvilken dylik ersättning utgår till tjenstemän, med hvilka
han är i lika värdighet.
I fråga åter om inqvartering eller ersättning derför, företer sig den olikhet mellan
gällande föreskrifter, att, medan, jemlikt Kongl. Brefvet den 11 Juli 1782, m. fl. författningar,
inqvartering, då sådan in natura presteras, skall, medelst föreskrifvet antal
rum m. m., utgöras lika lill dem, som hafva lika rang, — hvilket dels för hvarje tjenstegrad
uttryckes i tariffen genom tillägg af orden ”med vederlikar”, dels särskildt stadgas
genom följande bestämmelse: ”Kongl. Fältläkare-korpsen erhåller inqvartering efter
de den tillagde militärgrader”, — samt Kongl. Brefvet till Krigs-kollegium och Statskontoret,
angående inqvartering i de Skånska städerna och i Göteborg den 19 Juni
1845, jemväl i öfverensstämmelse härmed innehåller, beträffande den kontanta ersättning,
som i sistnämnda stad skall, i stället för inqvartering, utgifvas till der förlagda
garnison, enahanda stadgande, betecknadt medelst uttrycket: ”med vederlikar”, så befinnes
deremot den för Stockholms stad den 28 Februari 1856 fastställda inqvarteringsordning
uti den dervid fogade ”Tariff, hvarefter inqvarteringsersättning i kontant för
öfver- och underbefäl samt gemenskap, med vederlikar, årligen skall beräknas”, uppföra
regementsläkare (som jemlikt ofvannämnda Kongl. Bref den 3 Juli 1855 hafva
majors rang) i samma rum som kaptener, eller i 4:de klassen, med 225 R:dr ersättning,
hvaremot majorer, efter en högre klass i samma tariff, uppbära 400 R:dr; och,
enligt uppgift, skall jemväl regementsläkaren vid det i Göteborg förlagda Artilleri-regemente
icke åtnjuta högre inqvarterings-ersättning, än i likhet med kaptener, eller 183
R:dr 75 öre, då deremot majorer, hvilkas vederlike han är, uppbära 397 R:dr 50 öre.
28
E.xp e di tio ns- lils kottets Förslag Iill underd. Skrifvelse, l\.-o 39.
Om än sistberörda förhållande, efter hvad antagligt är, kan finna sin förklaring i
det mellan staden Göteborg och dervarande garnison upprättade särskilda kontrakt rörande
inqvartering, så att den genom 1845 års ofvanomförmälda nådiga Bref fastställda
inqvarteringsersättning fortfarande beräknas, i afseende å regementsläkaren, efter den
värdighet, han vid nämnda tid innehade, utan afseende derå, att han genom en sednare
författning erhållit högre rang, hvilket eljest måhända icke efter vanliga tillämpningsreglor
skulle alldeles öfverensstämma med den i samma nådiga Bref gifna föreskrift
om lika ersättning åt vederlikar; så utvisar det anförda likväl onekligen en brist
på öfverensstämmelse mellan gällande föreskrifter i likartade ämnen, hvilken det måste
vara angeläget att undanrödja; och få, med anledning häraf samt på här ofvan i fråga
om resekostnadsersättning angifna skäl, Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det
E. K. Maj-.t täcktes meddela sådan rättelse i de, rörande inqvartering och kontant ersättning
derför, gällande bestämmelser, att fältläkare-korpsens medlemmar komma i det
ena såväl som det andra hänseendet i åtnjutande af samma rätt, som deras vederlikar
i motsvarande tjenstegrader.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
IViO 39.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1865.
Preste-Slåndet den il — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående upprättande af
normalritningar m. m., att tjena till ledning vid folkskolors
uppbyggande.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande N:o 41.)
S. A. K.
Sedan, — med hemtad anledning dels af beskaffenheten hos en del redan uppförda
skolhus och till sådant ändamål använda lokaler, dels ock af de i hufvudstaden
sistlidet år församlade folkskole-inspektörernas mötesbeslut, hvari uttalades den önskan,
att ”skolhusens höjd horde bestämmas till minst 5 ainar och dimensionerna i öfrigt
vara sådana, att minst 160 kubikfot luft komme på hvarje harn, med beräkning tillika
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 39. 29
af något öfverskott af rum för den framtida tillökningen af skolbarnens antal”, — fråga
blifvit hos Rikets Ständer väckt dels om upprättande af en normalritning för folkskolors
uppbyggande, hvarvid, med iakttagande af den största möjliga sparsamhet, afseende
borde fästas såväl på barnens helsa, som på deras undervisning, hafva Rikets
Ständer vid pröfning af denna framställning, icke kunnat undgå att bemärka den fördel,
som skulle vinnas deraf, att genom Statens föranstaltande normalplaner blefve upprättade
och funnes tillgängliga, att tjena till ledning vid byggandet af nya skolhus, särdeles
på landsbygden, der ännu icke kan anses utbredd kännedomen om lämpligaste
sättet att vid skolbusbyggnad tillgodose skolungdomens behof i sanitärt hänseende och
dermed förena vilkoren för ett ändamålsenligt undervisningssätt. Man torde nemligen
väl hafva t. ex. här och der hört omtalas, att så och så många kubikfot luft anses behöfliga
för hvarje barn, att så och så stor fönsteryta utgör vilkor för tillräcklig dager
o. s. v.; men icke mångenstädes anträffas insigt, huru vunnen erfarenhet i dessa afseenden
skall med bästa framgång, men derjemte med minsta kostnad, tillgodogöras, hvadan
ofta händl, alt med de bästa afsigter och med dryga utgifter icke ernåtts ett resultat,
som med mindre uppoffringar kunnat vinnas.
Rikets Ständer anse fördenskull såsom en vigtig och samhällsnyttig, samt i följd
deraf påkallad åtgärd, alt normalritningar eller planer för folkskolehus, jemte beskrifningar
och upplysningar angående dervid följda grunder, varda, på allmän bekostnad,
genom sakkunnig myndighet upprättade och vederbörande jemväl kostnadsfritt tillhandahållne
; kommande utan tvifvel dylika planer och beskrifningar att med begärlighet
emottagas samt äfven tillämpas, om ock med sådana nödvändiga förändringar, som af
lokala eller andra förhållanden påkallas.
I öfverensstämmelse härmed få Rikets Ständer alltså underdånigst anhålla, att E.
K. Maj:l läcktes låta genom sakkunnige upprätta och derefter vederbörande kostnadsfritt
tillhandahålla normalritningar, jemte beskrifningar öfver folkskolehus af olika storlek,
så af sten som af trä, hvarvid, med iakttagande af tillbörlig sparsamhet, afseende
fästes såväl på barnens helsa, som på undervisningens lämpliga ordnande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
30
Expedihons-l]Iskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 40.
fto 40.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 11 Febr. 1863.
Preste-Slåndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, angående meddelande af
Jöreskrifter i afseende på sättet för postdiligensers JortskafJände.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 43.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att, ehuru genom (lera äldre och nyare
stadganden föreskrifter vore meddelade angående den tyngd, som finge läggas efter
skjutshäst, antalet personer, som dermed finge färdas, och tiden för tillryggaläggande
af viss väglängd, saknades dock allt stadgande i afseende på beskaffenheten af resande
tillhöriga åkdon, hvilka en skjutsande kunde åläggas fortskaffa. Ett sådant stadgande
syntes dock särdeles behöfligt, enär det vore väl bekant, att ett stort och tungt åkdon
ansträngde hästarne mera än ett lämpligt lass på ett mindre och ändamålsenligt fordon.
Anmärkningen i berörda hänseende gällde hufvudsakligen de af Postverket använda nya
diligenser, för hvilka, enligt E. K. Majlis nådiga Bref den 21 Juni 1861, Poststyrelsen
numera egde anlita gästgifveri-, håll- och reservskjutsen. 1 anledning af åtskilliga skjutsskyldiges
hos E. K. Maj:t gjorda underdåniga framställning, att, i anseende lill de med
befordrandet af de nya postdiligenserna förenade olägenheter, skjutslega för fyra hästar
måtte för deras förskaffande få uppbäras, hade E. K. Majit, i nådigt Bref till Generalpoststyrelsen,
den 31 Januari sistlidet år förklarat berörda framställning icke föranleda
till annan åtgärd, än att, då för diligensbefordringen anlitades gästgifveri-, håll- eller
reservskjuts, skulle, i afseende på utgörandet af densamma, tillämpas de för befordran
af resande i allmänhet gällande författningar, samt Postverket följaktligen icke ega påkalla
hastigare befordran än en mil på en och en half timme, men deremot de skjutsande
också icke uppbära annan ersättning än vanlig skjutslega. Å den underdåniga
ansökningen om tillökning i hästantalet hade således ej kunnat fästas nådigt afseende.
Men alt förändrade stadganden äfven i denna del vore erforderliga, visades ej mindre
af ofvannämnda klagomål än äfven af en Rikets Ständer meddelad framställning derom,
att för befordrande af postdiligenserna, hvilka icke vore afsedda att köras med
Expeditions-Ulskotlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 40. 31
två hästar, måtte få begagnas höst- och vintermånader fyra, samt vår- och sommarmånader
3 hästar. Med anledning häraf har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, det
Rikets Ständer måtte för sin del besluta: att de postdiligenser, hvilka äro afsedda att
befordras med gästgifveri-, håll- eller reservskjuls, skola, innan sådan skjuts utgår, besigtigas
al sakkunnige personer, hvilka böra lemna utlåtande angående det minsta antal
hästar, hvarmed sådan vagn får fortskaffas; att bland besigtningsmännen bör vara minst
en skjutsskyldig; samt att å vagnen skall utsättas minsta antalet hästar, som dertill må
begagnas.
Rikets Ständer hafva vid pröfningen af denna fråga inhemtat, alt, enligt E. K.
Maj:ts nådiga Bref till General-poststyrelsen af den 21 Juni 1861, diligenserna å de
linier, der postdiligens-förbindelser blifvit inrättade, skola befordras å vissa linier vintertiden
med tre och sommartiden med två hästar, men å andra linier med endast två
hästar under hela året, hvaremot någon förhöjning i betingslegan blifvit bestämd. Det
torde emellertid ej kunna nekas, att, till följd af vägarnes olika beskaffenhet i särskilda
orter och under olika årstider, del sålunda bestämda hästanlalet måste, med afseende
å de ifrågavarande vagnarnes egen tyngd och konstruktion, mången gång beiinnas otillräckligt.
De anförda klagomålen af en mängd skjutsskyldige, såväl hos E. K. Maj:t,
som nu hos Rikets Ständer, synas ock vitsorda behofvet af den sökta lindringen, som,
jemte det den afser besparing af den skjutsskyldige jordbrukarens arbetsmedel, tillika
har till mål att skona djuren från en grym behandling; och Rikets Ständer hysa derföre
den åsigt, att undanrödjandet af de öfverklagade olägenheterna är af omständigheterna
påkalladt. För att emellertid bereda lika rätt till talan åt alla parter, synes
den föreslagna besigtningen böra verkställas af en utaf Postverket förordnad person,
en skjutsskyldig och en kronobetjent, den sistnämnde utsedd af E. K. Majrts Befallningshafvande,
som kunde låta verkställa besigtning å de diligenser, hvilka befara inom
länet varande postlinier.
Rikets Ständer få alltså i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t läcktes anbefalla
Sine Befallningshafvande i de särskilda länen att, efter vederbörandes hörande, inkomma
med förslag till det antal hästar, som postdiligenserna inom olika delar af länet höra
under olika årstider begagna, samt derefter utlärda nådig föreskrift i ämnet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 18 Februari 1863.
32 Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, M:o 4i.
H:0 41.
Upplåst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Febr. 1865.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 7 Mars —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående statspension åt Öfversten rn. m.,
Friherre Nils Ericson.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 41.)
S. A. K.
Sedan Chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfversten tn. m., Friherre Nils Ericson,
sorn allt ifrån dessa arbetens början haft sig anförtrodd högsta ledningen deraf,
hos E. K. Maj:t anhållit alt vid 1862 års utgång varda från sin berörda Chefsbefattning
entledigad, har E. K. Maj:t, som funnit Stalsmagterna böra lemna ett offentligt
bevis på deras erkännande af den utmärkta skicklighet, den oegennyttiga uppoffring af
tid och krafter samt den omfattande förmåga, hvarmed Friherre Ericson ordnat och
utfört de honom af Staten anförtrodda vigtiga arbeten, uti en den 25 November sistlidet
år till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition, föreslagit, att Rikets Ständer måtte
åt Friherre Ericson, som redan uppnått en ålder af öfver 60 år, bevilja för hans återstående
lifstid en mot två tredjedelar af hans aflöning svarande statspension af 10,000
R:dr årligen, att från och med innevarande år utgå från Rikets Allmänna Indragningsstat;
hvarjemte E. K. Maj:t behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att, enär Friherre
Ericson, uppå derom gjord framställning, förklarat sig vara benägen att, äfven efter
erhållet afsked, tillhandagå med sådana upplysningar, utlåtanden och förslag, som i frågor
rörande jernvägarne kunde komma att från honom infordras, samt då, enligt E. K.
Majlis tanke, det vore, för jernvägsarbetenas fortsatta bedrifvande på ändamålsenligt
sätt, af synnerligt värde alt kunna framgent anlita Friherre Ericsons erfarenhet och
insigter i ämnet, E. K. Maj:t hade för afsigt att, så länge dylikt biträde i dessa angelägenheter
af Friherre Ericson vore att påräkna, årligen å de anslag, som för jernvägsbyggnadernas
fortsättande vore afsedda, anvisa ett belopp af 5,000 R:dr.
Vid behandlingen hos Rikets Ständer af E. K Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition,
hafva, — med hänsigt till Friherre Ericsons allmänt insedda och erkända förtjenster
samt det utmärkta sätt, hvarpå han, såsom Chef för Statens jernvägsbyggnader,
icke alle
-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 42. 33
icke allenast leck och utfört dessa arbeten, utan ock ordnat arbetskrafter och utbildat
skicklighet för arbetenas fortsättning, — meningarne endast varit delade i fråga om
det mest passande och värdiga sättet att härför bringa en gärd af nationens tacksamhet.
Rikets Ständer hafva nemligen, lika med E. K. Majit, funnit Friherre Ericson,
sedan han frånträdt sin ansvarsfulla befattning, så myckel heldre böra komma i åtnjutande
af ett dylikt tacksamhetsbevis, som det icke kan betviflas, att han för sin återstående
lifstid kunnat bereda sig en inkomst, fullt motsvarande den i E. K. Majits
Nådiga Proposition afsedda summa, om han, för ordnandet och utförandet af de under
hans ledning ställda arbeten, på förhand sökt betinga sig vilkor, som närmare motsvarat
dem, hvilka i utlandet ät ledare af dylika arbeten beviljas; och hafva Rikets
Ständer vid öfvervägande af de olika framställningar, som i detta ämne förekommit,
ansett ett erkännande af Friherre Ericsons (örtjenstfulla verksamhet lämpligast och på
ett med Nationens värdighet öfverensstämmande sätt ske derigenom, att en summa,
motsvarande hela den årliga aflöning Friherre Ericson åtnjutit såsom Chef för Statens
jernvägar, tilldelas honom såsom lifstidspension å Rikets Allmänna Indragningsstat, utan
något sä beskaffad! vilkor, som E. M. Majits Nådiga Proposition innehåller och utan
anlitande af jernvägsbyggnadsmedlen.
På grund häraf och då, efter hvad Rikets Ständer inhemlat, Friherre Ericson i
December månad sistlidet år undfått afsked från sin ofvannämnda Chefsbefattning,
hafva Rikets Ständer beslutat tillägga honom för hans återstående lifstid en statspension
af Femton tusen (15,000) Riksdaler Riksmynt, att från och med innevarande
år af Allmänna Indragningsstaten utgå.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 7 Mars 1863.
i\:0 42.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Febr. 1863.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om ytterligare undersökningar
för bedömande af lämpligaste sträckningen ajNorra
stambanan.
(Stals-Utskottets Utlåtande N:o 44.)
S. A. K.
Under behandlingen af frågan om Norra stambanans sträckning, hafva Rikets
Ständer funnit angeläget, att, innan Rikets Ständer stadga sitt omdöme i denna fråga,
Bih. till B. St. Brot. 4862 4865. 40 Sami. 4 Afd. 2 Haji. 5
34 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 43.
en fullständig undersökning eger rum i afseende på möjligheten af samt kostnaden för
jernvägens framdragande dels från trakten af Märsta öfver Garnsviken förbi Sigtuna
samt vidare öfver Erikssund och Warpsundet till Grans socken, der linien då skulle
sammanfalla med den föreslagna vägen från Stockholm öfver Stäket lill Örsundsbro,
dels från trakten af Odensala till Erikssund och vidare i nyss antydda rigtning, tills
linien sammanfölle med Stockholm—Örsundsbro-Iinien; och få Rikets Ständer alltså
hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, det E. K. Majit måtte täckas i nåder anbefalla
Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader att i afseende å berörda två sträckningar
ofördröjligen låta verkställa fullständig undersökning och upprätta derpå grundade kostnadsförslag,
samt att dessa förslag derefter måtte, så fort ske kan, till Rikets Ständers
Siats-Utskott aflemnas; kommande de för ifrågavarande undersökning erforderliga kostnader
att af Rikets Ständers Riksgälds-kontor, uppå reqvisition, utbetalas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Februari 1863.
Xo 43.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Febr. 1868.
Presle-Slåndet den 2S —■ —
Borgare-Ståndet den 2S — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder för omläggning
af allmänna landsvägen genom en del provinser i
Norrland.
(Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 2.)
S. A. K.
Under anförande, hurusom den del af allmänna landsvägen utmed Norrländska
kusten, hvilken från Enångers kyrka i Helsingland fortgår till början af Westerbottens
län, och hvilken väg, enligt hvad kändt är, för flera hundra år sedan anlagd, ännu
befunne sig i det skick, som, vid tiden för dess anläggning, var för vägarne i ett bergland
vanligt, således utgörande snart sagdt en oafbruten kedja af backar, — hvilket förhållande
vore så mycket vådligare, som issvall och källossning vida menligare inverkade på
vägarnes beskaffenhet i Norrland, än i öfriga delar af riket, — har hos Rikets Ständer
blifvit föreslaget, det Rikets Ständer måtte hos E. K. Majit anmäla behofvet af en
omläggning utaf nämnde väg samt begära att E. K. Majit täcktes anbefalla undersök
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 44. 35
ning för en sådan vägomläggning, jemte utrönande i hvad mån vederbörande kommuner
kunde förmås att i arbetet och kostnaden derför deltaga;
Och som Rikets Ständer funnit det vara af vigt, ej blott för resandes förskaffande
och för varutransport, utan äfven ur strategisk synpunkt, att förbindelsen med Norrland
alltid må utan afbrott förblifva möjlig; men sjöfarten å Bottniska viken såväl under
sex månader af hvarje år, som derförutan, i händelse af ett krig med någon Sverige
öfverlägsen sjömagt, kan antagas blifva stängd; samt dertill kommer, att Norrland blott
i ringa mån åtnjutit eller ännu icke på länge lärer komma att tillgodonjuta de fördelar,
som genom vidgade jernvägslörbindelser tillfalla andra delar af riket, och till hvilka
fördelar Norrland får i sin mån bidraga, — få Rikets Ständer hos E. K. Majit i underdånighet
anhålla, det E. K. Majit täcktes låta anställa undersökningar och upprätta
kostnadsförslag i och för omläggning af allmänna landsvägen emellan Enångers kyrka
i Helsingland samt gränsen mot Westerbottens län, der sådan omläggning finnes af behofvet
påkallad, samt derefter till Rikets nästsammanlrädande Ständer öfverlemna förslag
till berörda arbete, omfattande jemväl fördelning emellan Statsverket och de kommuner,
genom hvilkas områden vägen komme att framgå, af kostnaden för omläggningsarbetet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Februari 1863.
Wto 44.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Febr. 1863.
Presle-Ståndet den as — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om upphäfvande
af 11 Kap. 2 § Kyrkolagen, rörande påföljderne för uraktlåtenhet
att begå Nattvarden.
(Lag-Utsk. Betänkande Nio 27.)
S. A. K.
Under erinran om det missbrukande af den Heliga Nattvarden, som blifvit en följd
af den lagstiftning, hvilken gjort medborgerliga rättigheter och förmåner i viss mån
beroende af nattvardsgång, har hos Rikets Ständer blifvit hemsläidt, alt Rikets Ständer
36
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 44.
målte för sin del besluta en så beskaffad förklaring af 11 Kap. 2 § i Kyrkolagen,
att ingen må, af fruktan för sina medborgerliga rättigheters förlust eller minskning,
behöfva anse sig tvungen att begå Herrans Heliga Nattvard.
Nämnde § i Kyrkolagen är af följande lydelse: ”Den som motvilleligen sig, öfver år
■och dag, ifrån Herrans Nattvard håller, skall anses och tilltalas som en okristen, emot
hvilken må förfaras på det sätt, som bär ofvanföre, om uppenbara Skrift och Bann,
förmäldt är; med mindre en vore fällen uti någon sådan rättegång, att han derföre
ej kunde, med godt samvete, härtill träda och tillåtas, eller ock ens samvete vore af
någon sådan anfäktning besväradt att det ej vore rådligt släppa honom dertill, förr än
han, genom bättre undervisning, föres till rälla igen.”
Söker man åter efter de stadganden, hvarpå den genom ordet ”ofvanföre” här
gifna hänvisning syftar, så igenfinnas de uti det nästföregående, eller 10 Kapitlet af
Kyrkolagen. Der meddelas föreskrifter om bannlysning. Bannlysningen är der delad
i den mindre och den större. Genom det mindre bannet sättes den bannlyste, ”till en
bestämd tid ifrån den heliga Nattvardens bruk och andra kyrkans friheter”, hvaremot
det större bannet innebär, att den bannlyste jemväl ”skall vara utesluten ifrån alla
samqväm och umgänge med annat folk, förutan sin hustrus, barns och tjenstehjons;
och om någon derutom, som vet att han är bannlyst, honom herbergerar, eller med
honom äler och dricker, den skall stå uppenbar skrift; dock må man med honom
handla och vandla, i köp och bylen, men icke som med en kristen broder.”
Sådana äro de påföljder, hvarmed Kyrkolagen hotar den, som ”motvilligt sig, öfver
år och dag, från Nattvarden håller.” Men, om ock det allmänna tänkesättet gör tillämpningen
af dessa stadganden nu mera omöjlig, och man således kan anse hotet om
bannlysning vara i berörda hänseende kraftlöst, så qvarstår dock i ofvan förstberörda
lagrum det ovilkorliga stadgande, att ett försummadt upprepande af Nattvardens begående
medför äfventyret att anses för okristen. Och det är det härigenom uttalade
hot, som icke kan anses betydelselöst. Samma uttryck, ”okristen”, möter redan bland
de i 17 Kap. 7 § Bättegångs-balken upptagna vittnesjäf, och del torde jemväl kunna
ifrågasättas, huruvida ej den, som enligt Kyrkolagens definition är okristen, i och med
detsamma borde anses förlustig de rättigheter, för hvilkas åtnjutande den borgerliga
lagen såsom vilkor uppställer egenskapen att vara kristen. Häraf inträffar också det
beklagligen alltför väl kända förhållande, alt mången, utan det religiösa behof och den
sjelfpröfning, som vår lära fordrar, begår Nattvarden endast af fruktan alt eljest förlora
sina borgerliga rättigheter. Vådan för det kristliga Ii Ivel inom kyrkan af dessa dagligen
upprepade missbruk lärer icke behöfva vidare bevisas; men det förargelseväckande
i exemplet påkallar lagstiftningens mellankomst, och Rikets Ständer hafva ansett denna
böra ske genom ett enkelt upphäfvande af 11 Kap. 2 § Kyrkolagen. Bortfaller detta
lagrum, undanryckes ock i och med detsamma sjelfva stödet för de öfverklagade missbruken,
hvaribland jemväl det, alt, om icke af tvång, dock af vana emottaga sakramentet.
1 öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer alltså, för sin del, beslutat en
författning, hvarigenom förklaras, att 11 Kap. 2 § Kyrkolagen upphört att vara gällande.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 28 Februari 1863.
N:o 45.
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 45.
37
HT:0 45.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den '21 Febr. 1863.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, angående utarbetande aj
förslag till lag emot obehörig efterbildning af konstalster.
(Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- oell Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit erinradt, att, då begreppet om eganderätt, ur
sprungligen
tillämpadt blott på materiela föremål, med en stigande kulturutveckling
gjort sig gällande äfven inom tankens område, så att numera öfverallt i civiliserade
länder lagstiftningen erkänt såsom en författares egendom frukterna af bans arbete,
det likväl gåfves ännu en art af verksamhet, hvilken rörde sig på ett annat fält af
andens område och som kräfde samma skydd, nemligen konstnärens. Ett lagstiftning
i detta hänseende vore i vår tid så mycket mer af behofvet påkallad, som konstens, i
likhet med vetenskapens, alster spredes inom vida större kretsar och nya medel oupphörligt
uppfunnes att befrämja denna spridning. Gravyren, stentrycket, träsnittet, fotografien,
galvanoplastiken, gipsafgjutningen mångfaldigade konstverk på ett förut icke anadt
sätt, likasom boktryckeriet spred eli litterärt arbete i ett antal exemplar, hvaraf man
tillförene icke baft exempel. Yäl vore mellan en bok och en gravyr den skilnaden,
att då dea tryckta boken, i sig sjelf utan större värde, meddelade författarens tanke i
hela dess ursprungliga rikedom och omfattning, sådan den var i hans handskrift nedlagd,
så förmådde icke gravyren återgifva taflan i hela dess skönhet, utan denna bi
behölle
alltid sitt sjelfständiga värde. Men gravyren eller ljusbilden upptoge dock en
del af delta värde, ty de lånade sin betydelse från den ursprungliga tanken, i det de
återgåfve komposition, gruppering och karakter, och det vore derföre, då dessa efterbildningar
på rent mekanisk väg åstadkommes, orättvist att beröfva konstverkets upphofsman
rättigheten ali anse den bild, han frambragt, såsom sitt verk. Ett skydd af
lagen i delta hänseende påkallades ock icke blott af konstnärens, utan äfven af allmänhetens
eget rätt förstådda intresse, ty en konstnär eller en förläggare skulle icke våga
att på ett mera omsorgsfullt sätt göra för en större allmänhet tillgängligt ett utmärk
tare
konstverk, om han icke försäkrades mot faran att genom ett bättre eller sämre
eftertryck plötsligen beröfvas frukterna af nedlagd möda och kostnad. — På dessa,
Bih. till R. St. Prat. 1862 $ 1863. 10 Sami. i Afd. 2 Haft. 6
38 Expedilions-Ciskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 45.
med flera anförda skäl har blifvit dels föreslaget, att Rikets Ständer måtte hos E. K.
Maj:t i underdånighet anhålla om utarbetande af en lag, som bestämde konstnärs
eganderält till sina verk och, inom behöriga gränser, gåfve skydd mot efterbildningar
af dessa, företagna utan hans eller hans rättsinnehafvares bifall, dels ock hemstäldt,
det Rikets Ständer måtte, för sin del, antaga ett i sådant afseende uppgjordt förslag
till ”lag om den artistiska eganderätlen”, hvilket, med några få mindre väsendtiiga förändringar,
affattadt i enlighet med ett lagförslag, som Danska regeringen nyligen afgifvil
lill Danska representationen, förmenats så myckel heldre kunna här i riket antagas,
som detsamma, foladt på i Danmark redan vunnen erfarenhet i ämnet, vore, i
jemförelse med flera andra länders sladganden i förevarande hänseende, särdeles enkelt
och redigt, samt derjemte skulle i väsendtlig mån underlätta en önskvärd internalionel
lagstiftning i ämnet Sverige och Danmark emellan.
Vid ölvervägande af denna fråga hafva jemväl Rikets Ständer ansett en lag i
förenämnda syfte vara af rättvisa och billighet påkallad. Produkterna af tankens arbete
äro otvifvelaktig! lika myckel lörtjenta af skydd, som någon annan produktion.
Författarens eganderält till hans verk är ock i gällande tryckfrihetslag erkänd och
skyddad; och genom särskild förordning af den 20 Juli 1855 är förbjudet att, ulan
författarens eller hans rättsinnehafvares tillstånd, offentligen uppföra ett dramatiskt
eller för skådeplatsen lörfatladt musikaliskt arbete. Då Rikets Ständer alltså anse
konstnären ega lika berättigade anspråk, att eganderätten till hans verk af lagen hägnas,
men för upprättande af ett fullt tillfredsställande förslag i detta för vår lagstiftning
hittills främmande ämne, äfvensom för åstadkommande af en eflersträfvansvärd
enhet med lagstiftningen härom i andra länder, erfordras en närmare kännedom om
denna lagstiftning, samt utlåtanden i ämnet från vederbörande myndigheter inom riket
lämpligen torde böra infordras; hafva Rikets Ständer, ulan alt ingå i någon närmare
granskning af ofvan omförmälda förslag, funnit sig endast böra hos E. K. Maj:t i
underdånighet anhålla, det E. K. Maj:l täcktes låta utarbeta och till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådigt förslag till lag mot obehörig efterbildning af inhemska
konstalster.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Februari 1863,
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Expeditions-Utskottcls Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 46. 1
i\so 40.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Febr. 18G3.
Presle-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utarbetande af förslag
till ett förbättradt ordnande af \eterinurväsendet i
riket.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 19 och Mern. Nio 69.)
S. A. K.
Med anledning af särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar om vidtagande
af åtgärder lill ett allmänt och fullständigt ordnande af Velerinärväsendet i riket,
hafva Rikets Ständer tagit denna fråga i behörigt öfvervägande, och dervid, rörande
veterinärväsendets utveckling och närvarande ståndpunkt här i landet, af tillgängliga
handlingar inhemtat följande.
År 1774 inrättade Professoren Petter Hernqvist å egendomen Brogården i närhehet
af Skara stad en undervisningsanstalt, den han sjelf förestod ända till år 1808, då
han atled. Före sin död hade han likväl, genom ett år 1807 upprätladt gåfvobrel,
till undervisningsanstalten skänkt en viss jordvidd med åbyggnader, äfvensom en samling
böcker, instrumenter m. m., allt under vilkor att "gåfvan till evärdelig ägo för
artis veterinaria; läroverket i Skara kotnme att anses och förblifva”. Sedan denna donation,
efter den tidens uppskattning ansedd i värde till mer än 50,000 R:dr Biko,
efter Hernqvists död kommit under offentlig tillsyn, fastställdes för densamma af Kongl.
Majit den 31 Mars 1813 en ordningsstadga, enligt hvilken anstaltens styrelse uppdrogs
åt en Direktion, allenast med den inskränkning, att Collegium Medicum skulle yttra
sig öfver ansökningar till förste lärare- och lektors-belaltningarne. Under tiden hade
bemälda Collegium erhållit nådig befallning att afgifva utlåtande rörande "utvidgning af
läroverk för veterinärkunskapens inhämtande", och afgaf är 1812 ett sådant, jemte
förslag till upprättande af en veterinär-inrättning i Stockholm. Sedan jemväl Rikets år
1818 församlade Ständer hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning om behofvet
af veterinärvetenskapens "större befordran”, anbefallde Kongl. Majit, under den 24
Augusti 1819, inrättandet af en veterinär-anstalt i hufvudstaden, och Arkiatern von
Weigel samt dåvarande Lektorn vid veterinärskolan i Skara, S. A. Norling, erhöllo nådigt
uppdrag att utse plats för den nya inrättningen och utarbeta fullständigt förslag
liih. lill It. St. Prot. 1862 Sf 1863. 10 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 1
2
Eccp e dit iom-U Isko t tets Färslag till underd. Skrifvelse, Nio 46.
till dess verksamhet. Då likväl befintliga tillgångar ej medgåfvo ett fullständigt ordnande
deraf — hvarföre kostnaden beräknats till öfver 93,000 R:dr B:ko — blefvo
plan och förslag upprättade till ett provisoriskt läroverks anläggande, hvilka af Kongl.
Majit gillades och fastställdes. I följd häraf blefvo sedermera den till koppympningsinrättning
å Ladugårdslandet begagnade byggnad och plats, äfvensom den vid saltsjön
belägna delen af samma tomt, upplåtna och öfverlemnade åt den nya veterinärinrättningen,
som, provisoriskt ordnad, mot en till 29,000 R:dr Banko inskränkt kostnad, till
en början ställdes under kommitterades för Garnisons-sjukhuset öfverinseende. År
1821 trädde denna inrättning i verksamhet, och det för densamma föreslagna reglementet
erhöll Kongl. Maj:(s stadfästelse den 28 Maj 1824. Enligt delta reglemente
uppdrogs nu Styrelsen öfver veterinärinrättningen åt Sundhets-kollegium, på hvars stat
de för densamma anslagna medel jemväl uppfördes; och fortfor inrättningen, i sitt nydanade
skick, under några tiotal af år dels såsom sjukvårds-anstalt att betjena allmänheten,
och dels såsom läroanstalt alt uppamma veterinärer. I anledning af ökadt behof
af djurläkare i förening med stegrade fordringar på deras insigter, har likväl Sundhets-kollegium
förnyade gånger hos Kongl Maj:t gjort underdåniga framställningar om
en ändamålsenligare reglering af velerinärundervisningen och af förvaltningen af de för
densamma befintliga läroanstalter; och sedan en den 13 December 1850 nedsatt
kommitté under det nästföljande året afgifvit ett underdånigt betänkande, uti hvilket uttalades
den åsigt, att läroanstalterna i Stockholm och i Skara borde hvar lör sig vara
fristående, men alt, för bibehållande af samband dem emellan, Sundhets-kollegium
borde öfver undervisningen och sjukvården hafva inseende, utfärdade Kongl. Majit,
efter bemälda Kollega hörande, den 20 Juli 1855, för hvardera undervisningsanstalten
ett provisoriskt reglemente af hufvudsaklig! innehåll, att hvardera anstalten skulle hafva
särskild Direktion, men Sundhets-kollegium inseende öfver det vetenskapliga vid båda.
Dessa reglementen skulle vara gällande till 1858 års slut, hvarförinnan det ålåge Sundhets-kollegium
att, efter Direktionernas hörande, till Kongl. Majit inkomma med förslag
till sådana ändringar, till hvilka under liden vunnen erfarenhet kunde föranleda.
Sedan Sundhets-kollegium afgifvit sådant underdånigt förslag, utfärdade E. K. Majit,
den 6 Augusti 1859, för veterinär-inrättningen i Stockholm det nu gällande reglementet,
med befallning att för Skara läroanstalt skulle fortfarande gälla till efterrättelse
ofvannämnda provisoriska reglemente af år 1855, intilldess ny stat för inrättningen
blefve bestämd.
Redan ifrån dessa särskilda reglementens innehåll är det ej svårt att sluta till, på
hvilken ståndpunkt ifrågavarande bildningsanstalter i vetenskapligt hänseende sig befinna.
Fordringarne för inträde såsom elev äroi att hafva åldern emellan 18 och 25 år; vara
konfirmerad; ega frisk och stark kroppsbyggnad, god frejd och nödiga skolkunskaper.
Vid veterinär-inrättningen i Stockholm, sorn slår under förvaltning af en Direktion, i
hvilken en af Sundhets-kollegii ledamöter skall vara medlem, böra lärokurserna så inrättas,
att fullständig djurläkare-bildning kan förvärlvas på fyra år. Undervisningsämnena
äro, utom förberedande läroämnen i naturalhistoria och kemil läran om husdjurens
byggnad och sjukdomar samt sättet alt dem hehandla, läran om läkemedel, om
operationer och förlossningskonst samt rätts- och polis-veterinärkunnighet. Lärarne äro
fyra, nemligen tre professorer och en adjunkt; hvarjemte till lärarnes antal äfven hörer
inslruktionssmeden, som bör undervisa i det praktiska af hofbeslagskonsten. Såsom
kompetensvilkor för erhållande af nämnda fyra lärareplalser stadgas alt hafva undergått
fullständig studentexamen och ega "för lärarekallet inom velerinärfacket erforderliga
kunskaper och skicklighet". — Läroämnena äro emellertid ej bestämdt fördelade
Exp edill orts-Uts kott e fs Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 46.
3
på hvarje särskild lärostol, utan föreståndaren (en af professorerne) åligger att, i samråd
med öfriga lärare, uppgöra förslag till fördelning af undervisningsämnena, hvilket,
efter Direktionens fastställelse, hos Sunhets-kollegium anmäles. — Sedan en elev genomgått
inrättningens fyra klasser, pröfvas han vid utgångsexamen uti de till den praktiska
djurläkare-vetenskapen hörande ämnen, i hvilka han vid inrättningen erhållit
undervisning. Efter godkänd examen tilldelas den sålunda utexaminerade bevis såsom
legitimerad djurläkare.
Vid veterinär-inrättningen i Skara åter, som, i öfverensstämmelse med grundläggarens
föreskrifter, har för ändamål att lemna undervisning i veterinärvetenskapen och
bilda skicklige hofslagare för landsortens behof, och som står under en Direktion, inför
hvilken föreståndaren föredrager ärendena, medan deremot Sundhets-kollegium har
öfverinseende öfver sjukvården och undervisningen, bestrides denna sednare af två lektorer
(af hvilka den ene tillika är föreståndare), en adjunkt samt en instruktionssmed.
Såsom kompetens stadgas för lektorer och adjunkt att hafva ådagalagt grundliga studier
jemte för veterinär-lärare erforderliga kunskaper och skicklighet. För att antagas såsom
lärling äro vilkoren enahanda, som de för veterinär-inrättningen i Stockholm ofvan
angifna. Men, ehuru lärokursen skal! innefatta undervisning i hela veterinär-vetenskapen,
får dock utgångsexamen ej omfatta andra kunskaper, än sådana, som erfordras
för utöfning af hofs/agare-yrket, hvadan ock de i Skara utexaminerade eleverne ej
hafva kompetens till tjenster med lön af allmänna medel.
Med kännedom af dessa förhållanden hafva Rikets Ständer funnit de hufvudsakligaste
bristerna i afseende på veterinär-undervisningen vara: saknaden af samband
emellan undervisningsanstalterna i Stockholm och Skara; det provisoriska i den sednares
verksamhet; derstädes utexaminerade djurläkares obehörighet till beställningar
med aflöning af allmänna medel; lärarnes vid begge anstalterna ringa antal; de alltför
låga fordringarna på förkunskaper hos eleverne, då de vinna tillträde till undervisningen;
samt brist på tillfälle för djurläkare-eleverne alt förvärfva praktisk öfning i husdjursskötsel.
Efter hvad Rikets Ständer inhemtat, har ock giltigheten af de i afseende på veterinärundervisningen
framställda anmärkningar i allt väsendtligt blifvit erkänd af alla
dem, hvilkas yttranden i ämnet blifvit af nedannämnda anledning infordrade.
Sedan nemligen Bestyrelscn för det är 1860 i Göteborg hållna nionde allmänna
Svenska Landtbruksmöte! den 5 Maj nämnda år till E. K. Majit ingifvit ett underdånigt
memorial, hvari anförts, att, enär den utveckling som ladugårdsskötseln på sednare
lider vunnit, stegrat anspråken på de från veterinär-inrättningarne utgående elever,
hvilka anställdes dels såsom djurläkare och dels såsom lärare vid landlbruksskolorna,
Mötet uppdragit åt Bestyrelsen alt bos E. K. Majit göra underdånig framställning om behofvet
deraf, att dels veterinärväsendet i allmänhet och dels veterinär-läroverken ordnades
på ett sätt, som motsvarade nuvarande tids förhållanden ; samt att Mötets önskan
i berörda hänseende hufvudsakligen innefattade, att nödiga medel måtte blifva anslagna
lill veterinärväsendels förbättrande; — så, och efter det E. K. Majit i anledning häraf
anbefallt Sundhets-kollegium alt öfver omförmälda framställning infordra vederbörandes
yttrande samt dermed, jemte eget underdånigt utlåtande, till E. K. Majit inkomma, har,
enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, bemäida Kollegium den 16 sistlidne Juni afgifvit
dylikt utlåtande, ålföljdt af särskilda yttranden af Direktionerna för veterinär-inrättningarne
i Stockholm och Skara; hvarefter jemväl Kongl. Landlbruks-akademien, uppå
4
Expeditions- Utskottets Forsing till underd. Skrijvelse, N:o 46.
nådig befallning, afgifvit underdånigt utlåtande öfver samtliga förenämnda framställningar
och de dem följaktliga, af lärarne vid de begge veterinärskolorna upprättade
förslag till velerinärväsendets förbättrande; äfvensom Svenska Velerinärläkare-föreningen
till E. K. Maj:t ingifvit ett underdånigt memorial, hvari, med instämmande hufvudsakligen
i de åsigter rörande sättet för veterinärväsendets reorganisation, som af Direktionen
för Stockholms veterinär-inrättning blifvit uttalade, föreningen anhållit, alt
E. K. Maj:t måtte i ämnet aflåta nådig Proposition till Rikets Ständer.
Rikets Ständer, som förskaffat sig kännedom af de utaf förenämnde vederbörande
uti nu ifrågavarande ämne framställda särskilda förslag, hafva emellertid icke ansett sig
böra ingå i någon pröfning af samma förslag eller af deras företräde sins emellan; dock
hafva Rikets Ständer trott sig kunna från deras tillvaro hemta stöd för den mening,
som hos Rikets Ständer gjort sig gällande i afseende på behofvet af åtgärders vidtagande
för veterinärväsendets ordnande; äfvensom Rikets Ständer af samma förslags
innehåll funnit ådagalagdt till hvilken ringa grad såväl veterinärväsendets som jordbruksnäringens
målsmän inom vårt land anse våra nuvarande undervisningsanstalter i veterinärkunskapen
vara i stånd att tillfredsställa landets behof.
Riktad från början hufvudsakligen på danandet af hästläkare för arméen och företrädesvis
omfattande hästvården, erhöll ilen veterinära undervisningen, sådan densamma
på Statens bekostnad inrättades, nästan ingen anvisning på en bestämmelse för jordbrukets
gagn. De medel, hvarmed man, på ett provisoriskt sätt, försökte ifrån början
upprätta den nja institutionen, voro ock alltför obetjdliga. För densammas tillfälliga
behof hafva väl statsanslag, tid efter annan, beviljats; men för dess utveckling, kan
föga sägas vara gjordt. Under tiden hafva landlhushållningens framsteg fortgått med
en snabbhet, hvilken säkerligen icke mången anade vid veterinär-inrättningarnes uppkomst,
och jordbruket, hvars idkare kommit till insigt derom, att detsammas framgång
beror af en förbättrad ladugårdsskötsel, har, efter en lycklig förening med denna sednare,
med stora steg framskridit. Det kallar nu till biträde i sin skyndande utveckling
alla de hjelpmedel, vetenskaperna erbjuda ; men af dessa har djurläkarekonslen, ehuru
i så hög grad egnad att gagna nämnda näring, slädnät på sin låga ståndpunkt. Huru
långt densamma inom vårt land blifvit efter, derom vittnar dess målsmäns erkännande,
”att veterinärväsendet ej har säte och slämma bland andra vetenskapliga institutioner",
derom jemväl del förhållande, att pä de flesta ställen i riket den olärde qvacksalfvaren
oftare anlitas, än den examinerade djurläkaren.
Att afhjelpa denna brist anse Rikets Ständer vara ett oafvisligl behof; och ehuru
uppoffringar från Statens sida för delta ändamål till en början kommer att erfordras,
böra dock frukterna här, om någonsin, komma att ersätta densamma. Då emellertid
det magtpåliggande ärendet redan är föremål för E. K. Maj:(s uppmärksamhet, kunde
det synas, som någon åtgärd från Rikets Stäuders sida för närvarande ej påkallades.
Härtill hafva likväl Rikets Ständer trott sig finna anledning dels i det förhållande, att
Sundhets-kollegium gjort särskilda underdåniga framställningar "med anledning af det
ökade behofvet af veterinärläkare i förening med stegrade fordringar på deras insigter”,
och att redan tillförene en kommitté haft uppdrag att utarbeta förslag i hithörande ämnen,
utan att likväl någon reorganisation af större omfattning deraf blifvit frukten, dels
ock deri, att, sedan numera en stor del af landets jordbrukare vid allmänt möte uttalat
sina önskningar, samt veterinär-institutionernas vårdare jemväl instämt i begäran om en
reorganisation af veterinärväsendet, vidare dröjsmål härmed synes böra undvikas.
På grund häraf få Rikets Ständer underdånigst anhålla, att E. K. Maj-.t täcktes
låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga ett förslag hvarigenom, i öfverensstäm
-
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skid frelse, N:o 47.
5
melse med tidens fordringar och landets behof, ej mindre undervisningen i veterinärkunskapen
måtte höjas och utvidgas, än äfven djurläkarnes antal förökas, och deras
vilkor förbättras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Februari 1863.
Hisö 47.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Febr. 1865.
Preste-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring i Kongl.
Kungörelsen den 18 Mars 1843, i fråga om ersättning åt
extra domare för syn å militie-boställe.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 53.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit hemsläldt, att som, jemligt Kongl. Kungörelsen den
18 Mars 1843, särskildt tillförordnad domare i och för syneförrättning å militie-boställe
för närvarande icke fillgodonjöte högre traklamentsersällning än dervid biträdande
nämndeman, eller 1 R:dr 50 öre, ehuru sådana förrättningar oftast vore vida besvärligare
än andra domaregöromål, 1 § af nämnda Kongl. Kungörelse mätte erhålla följande
lydelse:
"Då antingen ordinarie eller för viss tid förordnad domare å landet, samt ordinarie
eller för viss lid tillförordnad auditör, af laga förfall är hindrad att å mililie-bostället
förrätta af- och (illträdessyn, särskildt anbefalld laga syn, eller syn å karaktershus,
samt, uppå derom skedd anmälan, vederbörande Hof-rätt pröfvat nödigt för tillfället
förordna extra domhafvande i och för uppgifven syneförrättning, vare sistnämnde förrättningsman
berättigad att åtnjuta resekostnadsersätlning och dagtraktamente till lika
belopp, som är för häradshöfding i gällande resereglemente stadgadt.”
Det dagtraktamente, ordinarie domhafvande åtnjöt, då 1843 års här ifrågavarande
Kongl. Kungörelse utfärdades, uppgick, utan afseende på förrättningens beskaffenhet, till
2 R:dr 75 öre, och en nämndemans dagtraktamente vid samma tid utgjorde l R:dr.
Sedermera har, på grund af Rikets Ständers derom gjorda framställning, Kongl. Maj-.t
6 Expedit io ns- lits k ottp ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 47.
genom Kungörelse den 13 Mars 1857 förordnat, bland annat, att häradshöfdings dagtraktamente
skall utgå med 3 R:dr 25 öre och nämndemans med 1 R:dr 50 öre, samt
genom Kungörelse den 24 November sistnämnda år, att såväl de extra domare, hvilka
förordnas att i ordinarie domares ställe hålla ransakning i brottmål, som de i vissa
domsagor tillförordnade ständige brottmålsdomare, ega åtnjuta resekostnadsersättning
och dagtraktamente till lika belopp, som är för häradshöfding i gällande resereglemente
stadgadt, äfvensom att den häradsböfdingar tillkommande ersättning för skjuts
och dagtraktamente till skrifvarebiträde, skall, enligt reglementet beräknas. Då häraf
synes, att det dagtraktamente, extra domare vid syneförrättning å mililie-boställe åtnjuter,
både är lågt i förhållande till hvad häradshöfdingar och nämndemän i dagtraktamente
ega uppbära, och äfven vida understiger hvad extra domare vid andra, ej
besvärligare förrättningar erhåller, hafva Rikets Ständer, med anledning af den gjorda
framställningen, funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det 1 § af
Kongl. Kungörelsen den 18 Mars 1843 måtte erhålla den förändrade lydelse, att extra
domare, vid syn å militie-boställe eller å hvad dertill hörer, skall åtnjuta häradshöfding
tillkommande resekostnadsersättning och dagtraktamente.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 28 Februari 1863.
HJto 48.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars i863.
Preste-Slåndet den li — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majits
nådiga Proposition, angående försäljning till enskild person
aj en komministers-bostället Hof-Dahlbogård i Kronobergs
liin tillhörig del i den s. k. Spetsamossen.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Maj:t uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 24
Oktober sisth år behagat i nåder meddela, har uti en till E. K. Majit ingifven skrift
Expeditions-Utskottets Färsing- till underd. Skrifvelse, N:o 48. 7
Kommissions-landtmätaren A. P. Liedberg underdånigst anhållit att få, mot en köpeskilling
af 273 R:dr 75 öre Riksmynt, förvärfva sig eganderätt till den del af s. k.
Spetsamossen, hvilken tillhör komministersbostället f mantal krono N:o 5 Hof-Dahlbogård
i Wexiö socken, och hvilken del, utgörande 13 tunnland 22 kappland, i sådant
fall skulle af sökanden utdikas, tegläggas och odlas i sammanhang med öfriga delarne
af samma mosse.
Af den underdåniga ansökningen och dervid fogade handlingar inhemtas, bland
annat: att Liedberg, hvilken, med Kongl. Maj:ts den 27 Mars 1858 lemnade nådiga
tillåtelse, för en betingad köpeskilling af 900 R:dr R:mt af staden Wexiö inköpt dess
del, 33 tunnland 20 kappland, af den vid staden belägna Spetsamossen, mot vilkor att
hafva inom viss tid afdikat och odlat denna mark, som till ett djup af 5 eller 6 alnar
utgjordes af hvitmossa, numera verkställt detta odlingsföretag; atl, då emellertid från
de öfriga dels till Araby och Hofgården, dels till komministersbostället Hof-Dahlbogård
lydande delarne af mossen kalla dimmor spredos öfver den af Liedberg odlade
trakten och stora förluster genom frostskada derå redan inträffat och för framtiden
vöre att förutse, men hvarken de enskilde egarne eller boslällshafvarne velat å deras
områden verkställa odling, hvilken vore med stora kostnader förenad och beräknades
endast för de bostället underlydande 13 tunnland 22 kappland till en utgift af 7,000
R:dr, Liedberg funnit sig nödsakad inköpa de till Araby och Hof hörande lotter i
mossen; samt att, ehuru den redan företagna odlingen i sanitärt hänseende verkat särdeles
fördelaktigt för staden, förhållandet derutinnan skulle i ej obetydlig'mån förbättras,
derest äfven boställets andel deri utdikades och torrlädes, enär derigenom icke
allenast frostskador utåt hela detta vidsträckta fält skulle upphöra, utan ock de osunda
dimmor, som från den sanka och vallenaflopp nu saknande trakten draga fram mot
staden, komme att aflägsnas och staden sålunda blefve till fullo befriad från den källa
till framkallande och underhållande af epidemier, som ännu i stadens närmaste granskap
förefunnes.
Sedan i anledning häraf E. If. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium, efter vederbörandes
hörande, uti den 28 Oktober 1861 afgifvet underdånigt utlåtande sig yttrat
och, i likhet med öfrige vederbörande, ansett sig böra tillstyrka nådigt bifall till ansökningen,
dock under vilkor, att den erbjudna köpeskillingen, 273 R:dr 75 öre, blefve
använd till boställets förbättring, på sätt vid nästinträffande ekonomiska besigtning eller
laga af- och tillträdessyn kunde prölvas lämpligt, har detta ärende, såsom afseende en
afsöndring för alltid af kronojord, blifvit af E. K. Majit, medelst högstberörda nådiga
Proposition, till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnadt, hvarvid E. K. Majit, enär, på
sätt alla i ämnet hörda myndigheter sammanstämmande upplyst, det skulle lända till
fördel för komministerbeslällningens innehafvare, om ifrågavarande mark finge från
bostället på ofvanuppgifna vilkor försäljas, i nåder föreslagit, att Rikets Ständer måtte
till Lindbergs ifrågavarande ansökning lemna deras samtycke.
Rikets Ständer hafva lill pröfning förehaft detta ärende och dervid tagit kännedom
af de till frågan hörande handlingar jemte karta; oell hafva Rikets Ständer, med
afseende å de i den nådiga Propositionen utredda förhållanden, bifallit, atl ifrägakomne
13 tunnland 22 kappland, utgörande komministersbostället Hol-Dahlbogärds andel i
den så kallade Spelsamossen, må, på uppgifna vilkor, till Kommissions-landtmätaren A.
P. Liedberg försäljas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
8
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 49.
W*o 49.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1863.
Presle-Slåndet den li — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
f • "• '« ; M >• O I ?. - l**M> aoJllfc'*?
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående utbyte af komministers-bostället
Svensbohl i Rudskoga socken emot sergeants-bostället Höjdebråten
i Nysunds socken.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.)
S. A. IC.
Af en den 24 Oktober sistlidet år till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
hafva Rikets Ständer inhernlat, hurusom, efter det Kongl. Majit, uppå underdånig
framställning af Rudskoga och Nysunds till ett pastorat förenade församlingar, under
den 27 Juni 1856 i nåder lörordnat, att blifvande Komminister inom nämnda församlingar
egde åtnöja sig med den förändring af boställe, som Kongl. Majit framdeles
kunde finna godt besluta, Nysunds församling bos E. K. Majit anhållit, att det åt
bemälde Komminister anslagna boställe, Svensbohl N:o 2, ett halft mantal krono i Rudskoga
socken, Wisnums härad af Wermlands län, måtte, till afhjelpande af de olägenheter,
som tillskyndas ej mindre Nysunds socknemän än Komministern derigenom, att
både pastors- och komministers-boställena hafva sill läge inom Rudskoga socken, få
utbytas emot sergeants-bostället vid Nerikes regemente, Höjdebråten Nio 1, om ett
fjerdedels mantal krono, i Nysunds socken, Edsbergs härad och Orebro län, för hvilket
ändamål sökanderne förklarat sig villige alt genom årlig afgäld i spanmål hålla
den af boställsinnehafvarne skadeslös, som, i händelse bostäliena vid närmare undersökning
icke skulle befinnas jemngoda, komme i besittning af det sämre bostället;
hvarjemte sökanderne begärt att detta byte finge träda i verksamhet, om icke förr,
vid nuvarande innehafvares af Höjdebråten afgång.
Sedan båda boställena blifvit i vederbörandes närvaro behörigen uppskattade till
egor och öfriga förmåner samt dervid befunnits, alt hemmanet Svensbohl rätteligen
uppskattats till 7 R:dr 38 sk. och Höjdebråten till 7 R:dr 36 sk. 11 rst. Banko ränta,
men att värdet af åbyggnaderna upptagits vid det förra till 2,596 Ridr 67 öre, och
vid
Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 49.
9
vid det sednare till blott 1,771 R:dr 67 öre R:mt, så och efter det ej mindre Komministern
i Rudskoga och Nysund L. Edgren på de af sökanderne framställda vilkor förklarat
sig nöjd med det ifrågaställda hemmansbytet, än äfven Chefs-embelet vid Nerikes
Regemente och Carlstads stifts konsistorium äfvensom Landshöfdinge-embetet i
Örebro län och E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län förordat ansökningen;
hafva E. K. Maj:(s och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier uti infordradt, gemensamt
underdånigt utlåtande den 6 Maj 1861, af anförda orsaker, lill ansökningen
tillstyrkt nådigt bifall, dock med vilkor icke allenast för Nysunds församling att, enligt
sitt åtagande, med 825 R:dr R:mt, för en gång, ersätta Komministern skilnaden emellan
det lägre åbyggnadsvärdet å Höjdebråten än å Svensbohl, hvartill en af församlingen
för kappellans-boslällels flyttning bildad fond lemnade tillgång, utan ock för
Komministern alt å sin sida vid blifvande ekonomiska besigtningar redovisa denna ersättningssummas
användande till det nya Kapellans-boslällets nytta; äfvensom, enär af
Höjdebråtens ränta vore Kronan behållna boskapspenningarne 8 sk., men af Svensbohl
dagsverkspenningarne 24 sk. Banko, Kollegierna, på det någon förändring i denna inkomst
icke måtte genom bytet Kronan tillskyndas, i underdånighet hemställt, alt särskildt
måtte i nåder stadgas om hvardera boslällsinnehafvarens skyldighet att ansvara för de
Kronan nu behållna räntorna af det boställe, som honom tillfaller;
Och har E. K. Maj:t, enär det ifrågaställda utbytet af boställshemman utan tvifvel
vore ganska ändamålsenligt och till följd deraf vunnit förord af samtlige i ämnet hörda
myndigheter, i nåder föreslagit Rikets Ständer, alt till verkställighet deraf, under de
af Krigs- och Kammar-Kollegierna föreslagna vilkor, lemna sitt medgifvande.
Rikets Ständer hafva detta ärende till pröfning förehaft och dervid funnit skäligt
till den nådiga framställningen lemna bifall; med underdånig anmälan hvarom Rikets
Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
Bih. lill /?. St. Prof. i862 fy 1863.
10 Sami. 1 Afd. 3 Hiift.
2
10
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 50.
n?<o so.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1868.
Presle-Slåndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående befrielse Jör Fultkamereraren
m. m. Ph. A. Arells enka, Albertina Heimberger, från
utgifvande af observationsprocent och anmärkningsmedel,
hvilka blifvit hennes man i lifstiden till gäldande ådömda.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 49.)
S. A. K.
Sedan E. K. Maj:t genom nådigt Beslut af den 12 Oktober 1860 lemnat utan afseende
f. d. Regementsskrifvaren vid Dahl-regementet, Revisoren vid Arméens Pensionskassa,
Fällkamereraren Philip August Arells underdåniga ansökning att af gunst och
nåd varda befriad från skjldigheten att utgifva ej mindre hvad som motsvarade den af
E. K. Majlis och Rikets Kammar-rätts kansli- och revisions-beljening uppburna observationsprocent
å de genom Kongl. Majlis Utslag den 7 Juni 1841 Arell till betalning
ådömda, sedermera ersatte 2,998 Ridr 10 rst. Banko, hvilken observationsprocent Arell,
genom Kammar-rättens den 11 Juni 1845 meddelade och af Kongl. Maj:t den 24 Juli
1846 fastställda utslag, fått sig ålagt alt sjelf godtgöra, än ock hvad som eller en
erbjuden afbetalning af 200 R:dr Banko ålerstode å de anmärkningsmedel, 1,560 Ridr
22 sk. 2 rst. Banko, hvilka, enligt Kammar-rättens utslag den 1 Juli 1841, borde af
Arell gäldas; samt Kammar-Rätten, på dess Advokatfiskals-embetes framställning, för
utbekommande af berörda medel, anmodat Öfverståthållare-embetet att låta bos FältKamereraren
Arell anställa utmätning och, i händelse tillgång saknades, för dessa
Kronans fordringar meddela införsel uti hälften af Arells på Arméens Pensions-kassas
stat innehafvande revisorslön; så, och efter det Arell sedermera i Juli månad 1861
aflidit, har — enligt hvad E. K. Majit uti nådig Proposition af den 24 Oktober sistlidet
år behagat meddela — hans efterlemnade enka, Albertina Heimberger, uti en till E.
K. Majit ingifven skrift, med åberopande af sin nödställda belägenhet och då hon vid
framskriden ålder egde tre sjukliga döttrar alt försörja, underdänigst anhållit, att E.
K. Majit, med behjertande häraf, måtte i nåder meddela befrielse från allt betalningsansvar
för ofvanberörda observalionsarfvode och anmärkningsmedel, så att det efter
-
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 5i.
11
lemnade obetydliga lösöreboet kunde komma sökanden och hennes barn till godo; varande
uti en sedermera ingifven skrift af sökanden i underdånighet företedt intyg af
sysslomannen i den efter Arell uppkomna konkurs, alt numera ingen annan borgenär i
boet lunnes, än Kongl. Majit och Kronan för ofvan omförmälda fordran, hvilken nu
utgjorde dels observationsprocent 1,002 Ridr 45 öre och dels anmärkningsmede! 2,358
Ridr 51 öre, eller tillsammans 3,360 R:dr 96 öre, hvaremot tillgångarne i boet endast
komme att uppgå till något öfver 300 R:dr.
Och har E. K. Majit, med anledning häraf och i betraktande af härvid förekomna
bevekande omständigheter, i nåder föreslagit Rikets Ständer att befria sökanden från
gäldande af ifrågavarande observalionsarlvode och anmärkningsmedel.
Rikets Ständer hafva, efter tagen kännedom af de hit börande handlingar, tagit
detta ärende i öfvervägande, samt dervid, med afseende å de i den nådiga Propositionen
anförda förhållanden och ömmande omständigheter, funnit skäligt bifalla hvad E.
K. Majit i berörda hänseende nådigst föreslagit.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
Hio 51.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1863.
Presle-Slåndel den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående eftergift till förmån för enkan
Martha Nilsdotter Tulpan af Kronans rutt till qvarlåtenslcapen
efter hennes syster, enkan Anna Nilsdotter i Makrismåla.
(Stals-Ulskotlets Utlåtande N:o 50.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Majit uti nådig Proposition af den 5 December sistlidet år behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, har enkan Märtha Nilsdotter Tulpan i Carlshamn
hos E. K. Majit i underdånighet anhållit, det E. K. Majit täcktes hos Rikets Ständer
göra nådig framställning derom, att sökanden, som numera uppnått en ålder af 82 år,
måtte, under sin återstående lifstid, få tillgodonjuta qvarlåtenskapen efter sin aflidna
12
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 5i.
syster Anna Nilsdotter, ehuru sökanden försutit sin rätt att taga arf efter systern, och
qvarlåtenskapen således, enligt lag, borde tillfalla Konungen; till stöd för hvilken ansökning
Märtha Nilsdotter anfört: alt redan i hennes spädaste barndom, eller för omkring
80 år sedan, hennes syster Anna, som varit 18 år äldre, flyttat från föräldrahemmet
i Carlshamn och först tagit tjenst i Carlskrona samt sedermera, eller ingånget
giftermål med soldalen Gumme Parl, varit bosatt i nybygget under kapitens-bostället
Makrismåla i Elmsboda församling af Kronobergs län intill år 1840, då hon den 27
Oktober afled utan att efterlemna några kända arfvingar, hvadan vården af hennes
qvarlåtenskap uppdragils åt Petter Svensson i Binnarebo, hvilken under loppet af år
1841 låtit i allmänna tidningar kungöra arfvet för de honom okända arfvingarne; att
emellertid skilnaden i ålder mellan systrarna samt Annas tidiga utflyttning från hemmet
vållat, att Märtha saknat nästan all kännedom om systerns öden och tillvaro, samt, då
hon aldrig läst några tidningar, icke eller erhållit kännedom om berörda Kungörelse
eller om systerns död, förrän hon för några år sedan uti Carlshamn sammanträffat
med Petter Svensson, som då tillika upplyst, att qvarlåtenskapen, jemte upplupna räntor,
den 24 Juni 1860 utgjort 182 R:dr R:ml; varande vid ansökningen fogadt ett af
vederbörande själasörjare ulfärdadt intyg derom, att sökandens föräldrar i deras äktenskap
haft, utom ofvannämnda döttrar Anna och Märtha, 4 barn, af hvilka tre allidit
och den fjerde, eller sonen Sven, som löddes 1777 och efter uppgift blifvit sjöman,
icke sedan flera år gifvit sin vistelseort tillkänna.
Häröfver hörde, hade vederbörande embelsmyndigheter, med vitsordande af sökandens
torftiga omständigheter, å berörda ansökning tillstyrkt bifall; och har, på grund
af hvad sålunda blifvit upplyst och då de orsaker, som vållat att Märtha Nilsdotter
försutit sin arfsrätt efter systern Anna Nilsdoller, hade sin grund i omständigheter,
hvilka, i anseende till Märtha Nilsdotters samhällsställning, måste anses ursäktliga, E.
K. Maj:t, i betraktande jemväl af sökandens höga ålder och medellösa belägenhet samt
det ringa belopp, hvartill ofvannämnde qvarlåtenskap uppginge, i nåder föreslagit, att
samma qvarlåtenskap måtte, till förmån för Märtha Nilsdotter, efterskänkas.
Rikets Ständer hafva tagit denna nådiga framställning i öfvervägande och, på de
af E. K. Majit anförda skäl, funnit godt till densamma lemna bifall; hvilket Rikets
Ständer härmed få i underdånighet tillkännagifva; framhärdande etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 52.
13
H:0 52.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1863.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den li — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående utbyte af jord emellan Kronan
och Malmö stad.
(Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 51.)
S. A. K.
Uti underdånigt memorial af den 6 November 1860 har, enligt hvad en af E. K.
Maj:l den 24 Oktober sistlidet år till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition innehåller,
E. K. Majtls Befallningshafvande i Malmöhus län till E. K. Maj:t insändt och
med sitt förord beledsagat en af Malmö stads äldste i underdånighet gjord ansökning,
alt, för användande lill en för staden behöflig parkanläggning med tillhörande trädgårdar
och promenader, få tillbyta sig Kronan tillhörig jord emot vederlag af stadens
jord och på i öfrigt föreslagna vilkor.
I anledning af denna ansökning, hvaröfver E. K. Maj:t genom nådig remiss anbefallt
Dess och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier att med underdånigt utlåtande inkomma,
hade Krigs-kollegiuin frän Place-Majoren i Malmö, Kommendants-embetet derstädes
samt Chels-einbetet vid Jngeniör-korpsen infordrat yttranden, hvaruti sistnämnda
två embeten, jemte åtskilliga anmärkningar emot de i ansökningen uppgifna vilkor,
framställt ett nytt förslag till jordbyle, hvarföre Krigs-kollegium, som, i det skick, ärendet
sålunda, förekommit, funnit sig icke kunna tillstyrka ansökningen, anmodat E. K.
Maj:ts Befallningshafvande att inhemta sökandenas utlåtande öfver ofvanberörda tre
yttranden. Till följd häraf hade E. K. Maj:ts Befallningshafvande, uti skrifvelse den 31
Oktober 1861, till bemälda Kollegium insändt dels åtskilliga Magistratens protokoller,
hvaraf inhemtades, att staden ingått på det nya förslaget till egobyte samt att stadens
innevånare, för deras del, antagit ett uti protokollet infördt förslag till kontrakt om
ifrågavarande byte emellan Kronan och staden, dels ock inslrument öfver verkställd
värdering så väl af den jord som skulle ingå i bytet, som af tvänne derå befintliga
Kronan tillhöriga byggnader.
Sedan härefter ej mindre Chefs-embetet vid Ingeniör-korpsen blifvit ytterligare
bordt, än äfven Krigs-kollegii Advokatfiskals-embete med yttrande inkommit, hade Krigsoch
Kainmarrkollegierna den 10 Februari sistlidet år, med öfverlemnande af samtliga
14
Expeditions-Utskottcts Förslag lill underd. Skrifvelse, N.-o 52.
handlingarne i målet, afgifvit det af E. K. Maj:t infordrade utlåtande, hvarvid Kollegierna
förklarat de föreslagna bytesvilkoren vara för Kronan så fördelaktiga, att Kollegierna
icke tvekade i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till bytet; och bade, under
förutsättning att samma byte komme att i nåder beviljas, Kollegierna granskat det af
stadens innevånare för deras del godkända, härofvan om förmälda förslag till kontrakt,
samt, efter dervid gjorda anmärkningar, föreslagit följande konlraktsbeslämmelser nemligen
:
l:o. "Kongl. Majit och Kronan upplåter åt staden Malmö lill full ego för all framtid
och för att användas till allmän parkanläggning samt fruktträdgård och blomster
odling,
på sätt staden kan finna för godt närmare bestämma, dock utan rättighet att
frän detta bestämda ändamål afvika, hela den Kongl. Majit och Kronan tillhöriga,
vester om staden belägna jord, som omslutes af Sloltsplatsgatan, nya begrafningsplatsen,
den närmast staden befintliga yttre f. d. fästningsgrafven och den i förlängning af
Vestergatan till Slottet ledande stensatta väg, hvilken jord, som utgöres af den s. k.
Slottsplatsen och Kommendants-trädgården med omgifvande åker och ängsmark, är utmärkt
pä en af tillförordnade förste Landtmätaren Georg Gustafsson år 1860 upprättad
karta med N:ris 1, 2, 3, 5, 6, 7 och 8 samt innehåller, jemte ofvannämnda
väg, 14 tunnland 19 kappland; varande uti denna öfverlåtelse inbegripne å jorden nu
befintliga träd och planteringar, men icke de derstädes uppförda, Kronan tillhöriga 2:ne
byggnader.
2:o. Häremot öfverlåter staden åt Kongl. Majit och Kronan under full eganderält:
a) af stadens s. k. vestra betesmark, 52 tunnland 26,6 kappland, deraf äro utmärkte
43 tunnland 15 kappland å ofvannämnda karta under N:ris 1 och 2, samt 9
tunnland 11,6 kappland å en särskild karleritning under N:o 2;
b) den del af s. k. Skjutsstail-lyckan om 5 tunnland 7,4 kappland, som å tillförordnade
förste Landtmätaren Gustafssons förut omförmälda karta är utmärkt med Nilis
1, 2, 3 och 4 samt omgifves i norr af den från Sege å framledda kanalen med en
bank af 6 alnars bredd, hvilken på kartan äfven är utsatt och icke i denna öfverlå
telse
inbegripes; i öster af den väg, som kommer att anläggas från östra Förstadsgatan
och sträcker sig öfver tomten N:o 8; och i vester af den staden tillhöriga s. k. Schougska
lyckan.
3:o. Kongl. Majit och Kronan åligger alt sina i lista punkten omnämnda två
byggnader borttaga och platserna afrödja.
4:o. Staden åligger alt försätta den afträdda delen af Skjutsstall-lyckan, 5 tunnland
7,4 kappland, i det skick, att den vid skeende besigtning, som af Kongl. Krigskollegium
förordnas och hvarvid stadens ombud äfven eger tillstädesvara, befinnes till
fot-exercis begagnelig.
5:o. Jordarne afträdas å ömse sidor den 1 Januari 1864, då hvad.i 3:dje och
4:de punkterna är föreskrifvet bör vara vederbörligen verksläldl.
6:o. Skulle vid denna tidpunkt af personer, som jordarne under arrende innehafva,
möjligen framställas anspråk på ersättning, åligger ersättningsskyldighet i sådant
fall endast den, som jorden afträder.
7:o. I öfrigt är stadgadt och öfverenskommet:
a) alt den i lista punkten omnämnda väg i förlängning af Vestergatan skall till
allmänt begagnande af Kronan och staden, till hälften hvardera, försvarligen stensatt
underhållas;
b) Den å vestra betesmarken, 52 tunnland 26,6 kappland, nu befintliga markväg
från öster till vester samt derifrån erforderliga vägar till både stadens i norr derutmed
belägna strandmark och enskildes i söder angränsande jordar, hvilka alla vägar äro å
Expedilions-Utskottcts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 53. 15
förutnämnda karla och karteritning utmärkta, lemnäs till obehindradt allmänt begagnande,
dock utan något deltagande i deras underhåll å Kronans sida;
c) Ofver den i 2:o b) omnämnda kanalbank af 6 alnars bredd har staden full
egande- och disposilionsrält, för begagnande hvaraf den nu skedda öfverlåtelsen af
Skjutsstall-lyckan i öfrigt följaktligen icke ulgör hinder;
d) Tvättning, badning och kreaturs vattnande eller annat, hvaraf orenlighet åstadkommes,
må icke i kanalen ega rum“.
Då, enligt hvad härvid blifvit utredt, ifrågavarande egobyte mellan Kronan och
Malmö stad funnits vara för Kronan i allo fördela k tigt, men för dess verkställighet
jemväl erfordrades Rikets Ständers samtycke, på sätt 77 § Regeringsformen i sådant
fall stadgar, har E. K. Maj: t nu i nåder föreslagit Rikets Ständer att för deras del
medgifva egoutbytet under ofvan upptagna vilkor.
Efter tagen kännedom af de till denna fråga börande kartor och handlingar, hafva
Rikets Ständer, med afseende å de i den nådiga Propositionen anförda förhållanden
och på de vilkor, som deruti blifvit föreslagna, funnit skäligt till E. K. Maj:ls härutinnan
gjorda framställning lemna bifall.
Hvilket, till besvarande af den nådiga Propositionen, Rikets Ständer få hos E. K.
Maj:t i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
N:o 53.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1863.
Prestc-Slåndet den 11 — —
Borgare-Ständet den 11 — —
Bonde-Slåndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående upplåtande under ständig besittningsrätt
af en jordrymd vid Kungsohrs Norra kungsladugård.
(Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 52.)
S. A. K.
Till E. K. Maj:t har, enligt hvad en till Rikets Ständer den 31 October sistlidet
år aflåten nådig Proposition innehåller, E. K. Maj-.ts Befallningshafvande i Westman
-
16 Expeditions- Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 53.
lands län, jemte underdånigt memorial af den 17 Oktober 1860, öfverlemnat en af
Possessionaten J. M. Stenbäck i underdånighet gjord ansökning, att en å bifogad karta
beskrifven, å egorna till Kungsöhrs norra Kungsladugård, i Kungs Barkarö socken och
Åkerbo härad af nämnda län, på södra sluttningen af den s. k. Örsåsen belägen och i
sitt närvarande skick oländig och vanprydande plats om 4 tunnland och 4 kappland,
måtte, till bebyggande och plantering, åt sökanden under ständig besittningsrätt upplåtas,
emot den afgäld i dagsverken (ill kungsladugården, som derför kunde i behörig
ordning bestämmas, lill hvilken begäran sökanden erhållit arrendatorn af kungsladugården
C. A. Langs begifvande, enär ifrågavarande jordrymd vore af så föga värde, att
det alltid blefve en vinst för egendomen alt, i stället iör besittningsrätten dertill, erhålla
ett skäligt antal dagsverken för densamma.
Sedan E. K. Majrts och Rikets Kammar-kollegium, uti häröfver afgifvet utlåtande
af den 5 Februari 1861, förklarat sig anse den sökta upplåtelsen jemte platsens bebyggande
och plantering komma att medföra både fördel och prydnad för kungsladugården
och derföre hemställt, att nådig Proposition i ämnet mätte till Rikets Ständer
aflåtas, samt E. K. Majrts Befallningshafvande, som i ofvannämnda memorial icke för
egen del yttrat sig öfver den gjorda ansökningen, till följd af härom erhållet förständigande,
den 15 nästpåföljde Juni, efter infordrande af upplysningar i ämnet från vederbörande
kronofogde och häradsskrifvare, öfver berörda ansökning afgifvit underdånigt
utlåtande, deruti, på anförda skäl, E. K. Majrts Befallningshafvande funnit sig böra i
underdånighet tillstyrka nådigt bifall till samma ansökning, med det vilkor, att den ifrågavarande
jordlägenheten, i likhet med hvad Kongl. Majrt i nådigt Bref den 6 Maj
1811, beträffande de å kungsladugården nu befintliga torplägenheter, täckts i nåder
föreskrifva, borde efter då tillämpade grunder undergå behörig skattläggning till bestämmande
af den årliga dagsverksskyldighet lill kungsladugården, hvartill sökanden,
för erhållande af enahanda besittningsrätt som innehafvarne af nämnda lägenheter,
lämpligen kunde komma att förbindas;
Så har E. K. Maj:t på grund af hvad sålunda blifvit i denna fråga upplyst och
anfördt, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att ifrågavarande jordrymd, utgörande 4
tunnland 4 kappland, å egorna till Kungsöhrs norra kungsladugård, måtte för det uppgifna
ändamålet åt sökanden och hans rätts innehafvare under ständig besittningsrätt
upplåtas, emot skyldighet för berörda lagenhets innehafvare att derför till kungsgården
utgöra vissa årliga dagsverken, hvilkas belopp borde bestämmas på enahanda sätt, som
för åtskilliga under dylik besittningsrätt varande torplägenheter å kungsladugården blifvit
genom Kongl. Brefvet den 6 Maj 1811 föreskrilvet.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende i öfvervägande, hafva, med afseende å de
i den nådiga Propositionen anförda förhållanden, funnit skäligt alt till ifrågavarande nådiga
framställning lemna bifall; hvilket Rikets Ständer få härmedelst i underdånighet
anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
N:o 54.
E.vp cili tiona- Flsk o tiris- Förslag till Undmi. Skrifvelse, i\:o 54. 17
\:o 54.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1863.
Presle-Slåndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Sländers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds
Nådiga Proposition, angående försäljning till skatte af den
under Elfsborgs kungsladugård lydande lågenheten Klintens
Bana.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53.)
S. A. K.
Enligt livad E. K. Majit uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 14 November
sistlidet år behagat meddela, har Handlanden Charles Åmansson — hvilken,
enligt Kammar-kollegii arrendekontrakt af den 31 Augusti 1836 och transport-resolution
af den 5 Augusti 1858, under arrende intill midfaslan år 1867 innehar den Elfsborgs
kungsladugård tillhörande lägenheten Klintens Bana i Orgryte socken och Sälvedals
härad af Götheborgs och Bohus län mot en årlig afgäld af 9lJ tnansdagsverken,
— hos E. K. Majit i underdånighet anhållit all få samma lägenhet till skatte köpa; och
har sökanden, till stöd för denna underdåniga ansökning, åberopat de stora kostnader, han
dels för bedrifvande af repslageri-handtering, å lägenheten redan nedlagt, uppgående för
byggnader och inventarier lill ett sammanlagdt värde af 34,823 R:dr 20 öre, dels ock
för rörelsens utvidgande vore betänkt att göra, derest honom medgåfves att förvärfva
eganderält lill lägenheten: hvarjemte sökanden hemställt, all del ifrågaställa skatteköpet
måtte få ske efter enahanda grunder, som, genom nådiga Brefvet den 14 November
1854, stadgats för åtskilliga andra lill skatte försålda lägenheter under El Isborgs
kungsladugård, då skalteköpeskillingen för Klintens Bana skulle blifva 10 års
arrende-afgifl eller 915 dagsverken, motsvarande i penningar, efter den i åberopade
nådiga Bref stadgade förvandlingsgrund af 30 skillingar Banko för dagsverket, 571 Riksdaler
42 skillingar nämnda mynt, eller 857 Ridr 81 öre Riksmynt, jemte öfriga vid
skatteköp vanliga a (gifter, samt årliga räntan, en emot nuvarande arrendet svarande afgäld,
hvilken skulle, i likhet med hvad nu eger rum, till indelningshafvaren erläggas i
penningar efter hvarje års markegångspris å dagsverken.
Bi/i. lill II. St. Prat. 1862 1865. 10 Sami 1 AJd. 5 Höft. 3
18
Exp editions-LHsko Itc Is Färsing till under d. Skrijvelsc, N:o 54.
Sedan i anledning häraf E. K. Majits och Rikets Kammar-kollegium, efter vederbörandes
hörande, i särskilda underdåniga utlåtanden af den 12 Mars 1860 och
den 18 Februari 1861 sig yttra t och, uppå anförda skäl i underdånighet tillstyrkt,
det E. K. Maj:t måtte i nåder föreslå Rikets Ständer, att lägenheten Klintens Rånå må
till Handlanden Åmansson under skattemannarätt upplåtas på de af honom erbjudna
vilkor; har E. K. Majit, — enär den årliga afgäld, som hittills utgått af ifrågavarande
lägenhet, i händelse den på de föreslagna vilkoren varder lill skatte försåld, ej kommer
att minskas eller upphöra, och hinder för försäljningen icke möter af den omständighet,
att Kongl. Majit genom nådigt Rref den 24 Februari 1837 anslagit afkomslen
deraf till Landshöfdingens aflöning, och då jordens omfång och läge samt det ändamål,
hvartill den numera begagnas, är af sådan beskaffenhet, att eganderältens bibehållande
för något Kronans behof icke synes vara erforderligt, samt härtill kommer, att sökanden,
— hvilken nu hetalar högre arrende för hvarje tunnland af denna jord, än som
erlägges för någon annan af de lill kungsgården hörande lägenheterna och för hvilken
det, i anseende till de betydliga kostnader, som blifvit nedlagda för lägenhetens anordnande
till industrielt ändamål, är af synnerlig vigt att medelst skatteköp komma i tryggad
besittning af densamma, — erbjudit sig att vid sådant skatteköp betala en efter
omförmälda, jemförelsevis höga, arrende beräknad köpeskilling och ränta, — i nåder
föreslagit Rikets Ständer att, på sätt sökanden begärt och Kammar-kollegium tillstyrkt,
den under Elfsborgs kungsladugård lydande lägenheten Nio 356 Klintens Rånå, utgörande,
enligt andre Landtmätaren A. Wetterströms af Härads-rälten den 4 December
1851 fastställda karta, 4 tunnland 8,5 kappland, måtte åt sökanden under skattemannarätt
upplåtas för en köpeskilling motsvarande 10 års arrende-afgifl, eller, efter
den i Kongl. Rrefvet den 14 November 1854 stadgade förvandlingsgrund af 30 skillingar
Banko för dagsverket, Åttahundrafemliosju (857) Riksdaler 81 öre Riksmynt, jemte
öfriga vid skatteköp vanliga afgifter och mot skyldighet alt i årlig ränta framgent utgöra
91j mansdagsverken med penningar efter årligt medel-markegångspris.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande och dervid funnit skäligt
bifalla hvad E. K. Majit sålunda behagat i nåder föreslå; med underdånig anmälan
hvarom Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
E xp editions- lits k o Hets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 55. 19
i'ib tint* i‘
-rnUn.Jih
I, i, ; 1,1,,
• IIdiKÄ J'>!
SWii >K»
. 4 li) bil
No 55.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1865.
Preste-Slåndet den ti — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
[!:'>{! VUr ?»
...J r.iilvi ('Mill! -J -1 ••Atil ii
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående eftergift af Kronans
rått till dana-arf efter Andrietta Lundborg.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom vid sistförflutna riksdag, Rikets
Ständer väl, uppå derom gjord framställning, medgifvit, att af Kronans tomter uti staden
Marstrand nödig grund för utvidgning och ombyggnad af läroverkshuset derstädes
finge kostnadsfritt upplåtas, men att, sedan E. K. Majtts bifall härtill icke lemnats,
samt staden och läroverket sålunda gått miste om de förmåner, som derigenom kunnat
beredas byggnadsföretaget genom erhållande af fri tomtplats och bidrag lill kostnadernas
bestridande genom det gamla lärohusets försäljning, härtill icke funnes andra medel, än
hvad som utaf stadens ringa tillgångar icke vore ovilkorligen behöfligt för andra ändamål,
förutom de bidrag, som af enskilda personer kunde påräknas, helst stiftets bvggnadskassa,
som, enligt Skolstadgan, borde lill skolbyggnader åtminstone, bidraga, numera
vore alldeles uttömd samt kyrko- och skolkassan, hvilken hittills nödtorftigt underhållit
byggnaden, hade skuld utöfver tillgångarna; af hvilken anledning, och med förmälan
att den 28 December 1850 uti Marstrand aflidit ogilla Andrietta Lundborg, efter att
hafva tillbragt hela sin lefnad i nämnda stad, äfvensom att, då, oaktadt derom utfärdade
kungörelser, någon arfvinge till henne sig icke anmält, hennes qvarlåtenskap, 578
R:dr 41 sk. R:ko eller 868 R:dr 28 öre R:mt hvilken innehafves af hennes förre förmyndare
Rådmannen A. J. Boustedt, komme att såsom dana-arf tillfalla Kongl. Maj:t och Kronan,
nu föreslagits, att, för möjliggörande af ofvanberörda byggnadsföretag, Rikets Ständer
mätte afstå Kongl. Maj:(s och Kronans räll till detta dana-arf, 868 R:dr 28 öre R.mt
med derå upplupna räntor, till lägre elementarläroverket i Marstrand, för ifrågaslällde
ombyggnad och utvidgning af dess läroverkshus.
Af de uti delta ärende företedda handlingar hafva Rikets Ständer inhemtat, att,
enligt den 7 Februari 1851 förrättad bouppteckning å Andrietta Lundborgs qvarlåtenskap,
behållningen i boet utgjort 578 R:dr 41 sk. B:ko; att den .21 Juli, den 22
20 Expedit iöns-lits k o Hets Förslag lill underd. Skrifvelse, iV;o 56.
Augusti och den 23 September samma är kungörelser varit i Post- och Inrikes-tidningar
införda med lilikännagifvande om Lundborgs frånfälle samt med föreläggandet för
hennes okända arfvingar, alt inom den i lag föreskrifna tid hos Magistraten i Marstrand
sig anmäla och sin arfsrätt styrka, men att, det oaktadt, någon sig icke i sådant
hänseende anmält; att Marstrands stad icke innehade några för skolhusbyggnaden
afsedda medel; äfvensom att, enligt utdrag af Marstrands kyrkas och skolas räkenskaper
för år 1861, ofvan uppgifna förhållande i detta afseende blifvit bestyrkt; och slutligen,
alt nuvarande skolhusbyggnaden befunnes i särdeles bristfälligt skick samt larfvade
en tillbyggnad och reparation, som, jemlikt kostnadsförslag den 6 Oktober 1862
af Bark & Warburg i Göteborg, beräknats (ill en summa af 11,310 R:dr 65 öre R:mt.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande, och enär det
ändamål, för hvilket Andrietta Lundborgs qvarlåtenskap blifvit äskad, är af den vigt,
alt detsammas ernående bör af Statsverket i någon män underlättas, helst ett sådant
byggnadsföretag blilver för staden Marstrand ganska betungande och icke heller Irfln
stiftets byggnadskassa något bidrag dertill lärer kunna påräknas, hafva Rikets Ständer,
med afseende jemväl å del ringa belopp, hvartill qvarlåtenskapen uppgår, funnit skäligt,
för sin del, medgifva, att den Kronan tillkommande rätt lill qvarlåtenskapen efter
bemälda Lundborg mätte få öfverlåtas lill staden Marstrand, för att användas till utvidgning
och ombyggnad af läroverkshuset derstädes.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
H:o 56.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1863.
Preste-Stnndet den tt — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underddniga Skrifvelse, angående eftergift af Kronans
rätt till dana-arj efter enkan Anna Christina Löfgren.
(Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 55.)
S. A. K.
Under förmälan, hurusom kommuual-utgifterne i Ronneby köping uppginge till
högst betydliga belopp, hvaribland afgifterna till fattigvården årligen utgjorde omkring
Expeditions- U ts k o l1 e ts Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 57. 21
2,600 R:dr, samt alt för närvarande lil! uppförande af skolhus för elementarläroverket
derstädes erfordrades minst 12,000 R:dr R:tnl, har hos Rikets Ständer framställning
blifvit gjord alt, till lindring i berörda koinmunal-algifler. Ronneby köping malte fä
tillgodonjuta eli derstädes efter enkan Anna Christina Löfgren fallet dana-arf, utgörande
486 R:dr 33 öre R:ml.
Af företedde handlingar rörande detta ämne hafva Rikets Ständer inhemta!, att,
sedan enkan Anna Christina Löfgren den 5 Juli 1860 aflidit i Ronneby ulan alt efterlemna
kända arfvingar, bar, oaktadt kungörelser om dödsfallet i allmänna tidningarne
införts, likväl icke någon anmält sig i egenskap af arfvinge till bemälda erdia, i följd
hvaraf, vid den 2 April 1862 förrättad arfs-utredning i enkan Löfgrens och hennes
jemväl aflidne mans, roddarkarlen Magnus Petter Löfgrens sterbhus, Kongl. Maj:t och
Kr onan tillskiftats enkan Löfgrens qval laina lott i boet, eller 486 R:dr 33 öre.
Vid öfvervägande häraf, hafva Rikets Ständer, i betraktande af det ringa belopp,
hvartill dessa arfsmedel uppgå, för sin del funnit godt medgifva, att den Kronan tillkommande
rätt lill qvarlålenskapen efter enkan Löfgren må till Ronneby köping öfverinius,
dock med härvid fristadt vilkor, att medlen blifva använda till den ifrågaställa
skolhusbyggnaden ; med anmälan hvarom Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
Wto 5V.
Uppläst oell god kändt hos Ridd. oell Adeln deri 7 Mars 1863.
Preste Ståndet deri 11 —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utarbetande af
förslag till ny lag rörande vattenrutten.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 54.)
S. A. K.
Under erinran, hurusom den så kallade vattenrätten intoge ett betydande rum
bland de ämnen, hvilka för närvarande både till lorm och innehåll kräfde tillfredsställande
bestämmelser, har hos Rikets Ständer blifvit anförd!, att r ett Iand, sådant som
Sverige, med en kuperad natur i allmänhet och nied terrasslika, af floder genomskurna
afsatser från fjellen ned till hafvet, ofta förekomme, emellan de många valtensamlin
-
22 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 57.
garne och sjöarne, såväl vattenfall, sorn andra på de förra och dem omgifvande tråkter
inverkande omständigheter. Tillgång på skogar och malm samt beholvet af qvarnar
hade ock tidigt förorsakat ett temligen vidsträckt användande af den naturkraft, som
genom vattenfallen stöde till buds, ehuru densamma mångenstädes alldeles icke eller
blott till ringa grad blifvit begagnad. Emellertid hade otillräckligheten af lagbestämmelser
rörande vattnets egande och användande i allmänhet äfvensom i dithörande frågor
af mera speciel art, såsom beträffande vattnets aldikning från åkerjorden, om
k ungsådra m. m., småningom i berörda hänseende framkallat förordningar och lagbud,
hvaribland Kongl. Förordningen af den 20 Januari 1824 angående utrifning af vattenverk,
hvilka genom uppdämning skada jord, intoge ett framstående rum. Denna förordning
hade sedermera flera gånger blifvit ändrad och sednast år 1858 hade skyldigheten
för undandikning af vatten blifvit bestämd. Men då dessa lagbestämmelser och
förordnanden vöre sinsemellan stridande samt osammanhängande och ofullständiga, hade
både domare och parter vid uppkomna vattentvister sväfvat i okunnighet och villrådighet
om lagens mening och tillämpning. Denna ställning hade isynnerhet varit betungande
för jordbruket; och bade derföre allmänna Svenska Landtbruksmöte! i Göteborg
ingått med anhållan till Kongl. Maj:t om tillsättande af en komité af sakkunnige män
för utarbetande af förslag tili en ny lag i förevarande ämnen. — Dessa åtgärder hade
likväl ej ledt lill något resultat, hvarföre jordbruket fortfarande lede af oredan och
obestämdheten i lagbestämmelserna, så mycket mera, sorn täckdikning och ängsvattning
alltmera vunne insteg, fordrande det ena djupa floddiken för vattnets hopsamlande,
och det andra vattnets fördelning och ulledande, vid hvilka olika åtgärder grannars
och angränsandes olika åsigter och fördel ofta stöde i strid både med hvarandra och
med de gamla författningarna i ämnet.
På dessa skäl, hvari Rikets Ständer för sin del instämma, hafva Rikets Ständer
ansett en ny lag uti ifrågavarande ämne vara af bchofvet påkallad, och derför i hufvudsaklig
öfverensslämmelse med hvad i sådant afseende blifvit hos Rikets Ständer föreslaget,
funnit sig böra hos E. K. Maj:t härmed i underdånighet anhålla, att E. K.
Maj: t täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta förslag (ill en ny lag såväl för
afledande, som tilledande af vatten, och hvaruti bestämmas jord- och strandegares rättigheter
och skyldigheter i förhållande såväl tdl hvarandra, som till innehafvare af
vattenverk eller annan egendom, hvars rätt af en eller annan anledning må häraf vara
beroende.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
Expeditions-(Jlskottets Härslag till Underd. Skrifvelse. N:o 58. 23
N:o 58.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1863.
Preste-Slåndet den 11 — —
Borgare-Slåndel deri il — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärders vidtagande
till beredande af tillfälle för grinna att erhålla anställning
i Jör henne passande befattning i det allmännas
tjenst.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollets Betänkande N:o 61.)
S. A. K.
Hos Rikets nu församlade Ständer har blifvit förnyadt eli vid sistlidna riksdag
framstäldt förslag, att qvinna, som visar sig innehafva erforderliga kunskaper, må, lika
väl som man, kunna förordnas lill sådana Statens tjenslebefaltningar, som för henne
kunna vara passande, bland hvilka ansetts särskildt böra nämnas telegraf- och postexpeditions-befallningar
samt befattningar inom den allmänna sjukvården; hvarjemte,
med åberopande af skäl, som förut vid flera tillfällen varit i detta ämne anförda, samt
af yttranden utål utmärkte förfaltare, tillika erinrats om det förhållande, att, på sätt
vår befolknings-statislik upplyser, den 31 December 1855, af qvinnor, hvilkas antal i
allmänhet öfversteg männernas med 111,096, voro 1,272,901 hunna lill den ålder, dä
äktenskap är qvinna tillåtet, eller i I6:de året och derutöfver, hvaremot antalet männer
i den ålder, då de få gifta sig, eller i 22:dra året, utgjorde endast 989,323: hvadan
inom landet vid nämnde tid funnes 283,578 liera qvinnor än männer i mogen ålder;
varande slutligen, i anledning af de anmärkningar och uppgifter, som förekomma i ett
af Telegraf-verkets styrelse till E. K. Maj:t afgifvet underdånigt utlåtande i förevarande
ämne, — att nemligen man i Norrige skulle funnit sig föga belåten med utgången af
de försök, som der gjorts med att anställa en del fruntimmer såsom telegrafister, —
åberopade Norska tidningar för Juli och Augusti månader 1861, hvilka förklarade
nämda uppgifter ogrundade och redogjorde för den tillökning i den qvinliga telegrafpersonalen,
som samma år skulle ega rum; hvarförutan hänvisats till det förhållande,
att i England, särdeles i dess hufvudstad, den inrikes lelegram-befordringen nästan uteslutande
bestriddes af fruntiminer.
Enär, enligt Rikets Ständers tanke, Staten bör, i den mån det kan stå tillsammans
med ändamålet af dess framåtgående i andlig och materiel utveckling, lemna utväg åt
qvinnan alt bereda sig den förbättring i ekonomisk ställning, hvartill hennes anlag och
24
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 59.
insigter kunna berättiga henne; och då nu inom landet finnes ett högst betydligt antal
qvinnor, hvilka redan i följd af den omständigheten, att männens antal understiger
det andra könets, icke kunna erhålla den verkningskrets, som i äktenskapet är dem
anvisad, anse Rikets Ständer Staten ej böra undandraga sig att åt dessa bereda medel
till förvärf. Det är endast vid valet af dessa medel någon tvekan ännu kail uppstå,
ehuru det i sådant hänseende väl torde vara tjenligast att, i saknad af egen erfarenhet,
till en början taga ledning af andra länders, med hvilka våra egna förhållanden
äro jemförliga. På grund af hvad nu blifvit anfördt få Rikets Ständer, med anmälan,
det Rikets Ständer för sin del anse tidpunkten vara inne alt utvidga qvinnans rätt lill
anställning i det allmännas tjenst och alt Rikets Ständer hafva sig bekant, del qvinnor
i andra länder med fördel användas vid telegraf-anstalter, post-expeditioner m. 11. dylika
inrättningar, hos E. K. Majit underdånigst anhålla, det E. K. Majit läcktes vidtaga
åtgärder, hvarigenom tillfälle beredes qvinna alt erhålla anställning i sådan tjenstebefattning,
som kan för henne vara passande, och till hvars skötande hon visar sig ega
erforderliga kunskaper och skicklighet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 14 Mars 186b.
X«© 59.
Uppläst och godkiindt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1863.
Preste .Ståndet den 11 — —
Borgare-Slåndel den 11 — —
Bonde-Ståndet den 14 — —
Rikets Stiinders underdåniga Skri/velse, i fråga om. ändring i Kongl.
Förordningen den 12 Januari 1855 angående Svenska, jerneffekters
stämpling.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlels Betänkande Nio 68.)
S. A. K.
Med anledning af stadgandet i 7:de §:n af Kongl. Förordningen den 12 Januari
1855, angående Svenska Jerneffekters stämpling, att jern- och stälefTekler, innan de
sjöledes må ur riket utföras, skola, så framt i utskeppningsorten metallvåg finnes, der
uppläggas
Expeditions-Utskott eli Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 59.
25
uppläggas och vägas, har hos Rikets Ständer blifvit anfördt, hurusom för dem, hvilka
i allt fall behölde å en sådau väg upplägga sina effekter, innan de utskeppades, delta
stadgande icke medförde något besvär, men att åter för dem, som kunde vara i tillfälle
att från egen eller annan närbelägen hamn direkte utskeppa sina effekter, före
skriften
vore ett tvång, lika obilligt som stridande mot konsequenserna af en fri näringslagsliftning;
med anledning hvaraf föreslagits att den skyldighet, som enligt nu gällande
författningar ålåge en hvar att, vid jern- och slåleffekters utförsel sjöledes ur riket,
låta desamma upplägga och väga å melailvågarne i rikets stapelstäder, måtte för framtiden
upphöra, samt hvar och en, som det önskade, berättigas att från hvad hamn
eller plats som helst ur riket utföra dessa effekter, under den kontroll och de vilkor i
öfrigt, som kunde anses erforderliga och Kongl. Majit funne lämpligt föreskrifva.
Åberopade stadgande i 7:de § afser uppenbarligen i främsta rummet underlättandet
af kontrollen derå, att effekterne äro behörigen stämplade. Men äfven om den
ovilkorliga föreskriften angående effekternas uppläggande och vägande å utskeppningsortens
metallvåg undanrödjes, synes afsiglen med de i författningen gifna föreskrifter
till beredande af garantier mot försök till utförsel af ostämplad och underhaltig jernvara
i allt lall kunna vinnas. Då bruksidkare har tillfälle till begagnande af egen eller
i hans grannskap belägen lastageplats, måste alltid en onödig kostnad komma att lillr
skyndas honom genom åliggandet ali föra sitt jern till utskeppningsorlens metallvåg.
I sådant fall skola säkert alla utan tvekan underkasta sig den med mindre utgift förenade
förbindelsen att, såsom vid utskeppning af skogsprodukter från enskildes lastningsslällen
eger rum, på egen bekostnad å lastningsorten underhålla en tulltjensteman,
hvilken älven kunde åligga uppsigt öfver jernets vägning och stämpling. En dylik frihet,
medgifven de bruksidkare, hvilka lokalförhållandena erbjuda tillfälle till dess begagnande,
skulle äfven i alla händelser lemna hvar och en obetaget att vågföra sina
effekter, derest alsigten vore att belåna desamma. På grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, alt den nu stadgade skyldighet för
en hvar alt, vid jern- och slåleffekters utförsel sjöledes ur riket, låta upplägga och
väga desamma å melailvågarne i rikets stapelstäder mätte upphöra, samt hvar och en
berättigas alt från hvilken hamn eller plats som helst ur riket utföra dessa effekter,
under den kontroll och de vilkor i öfrigt, som E. K. Majit kan finna erforderliga och
lämpliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
Bih. lill R. St. Pr o t. 1862 £ 1863. 10 Sami. 1 A/d. 3 Haft.
4
26
Exp c (l ilia ns-Hukö It e ts förstap till underd. Skrifvelse, IS: o 60.
H:0 60.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Mars 1863.
Presle-Slåndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den ll — —
Bonde-Ståndet den n — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, angående förklaring af Kongl.
Ser afimer-Or dens-gidets Cirkulär-bref den 2 Mars 1804 och
Kongl. Cirkuläret den 23 December 1852 i fråga om ersättning
för å lazarett vårdade fattiga sjuka från annat distrikt.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 78.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att medan Kongl. Serafimer-Ordens-gillets
cirkulär-bref den 2 Mars 1804, upplifvadt genom nådiga Brefvet
den 23 December 1852, föreskrifver, att lazarettet "fritt och utan afgift" skall mottaga
och vårda fattiga patienter äfven från annat distrikt, än lazarettets, så är deremot genom
Kongl. Förordningen om fattigvården i riket den 13 Juli 1853, § 18, stadgadt,
att då någon blifver i behof af fattigunderstöd å främmande ort, detta skall lemnäs af
dess fattigvårdsstyrelse efter samma grunder, som äro antagna för underhållet af dess
egna fattiga. Om en fattig arbetare insjuknar å främmande ort, blifver han alltså genom
dervarande fattigvårdsstyrelses försorg, af hvilken han skall behandlas såsom "egna
fattiga”, intagen ä lazarett, då behofvet det påkallar, och kostnaden drabbar fattigvården.
Den främmande skall behandlas efter "samma grunder” och fattigvårdsstyrelsen
söker sedan ersättning från den kommun, dit patienten hörer. Men nu vägras,
under åberopande af det ofvannämnda Cirkuläret, denna ersättning, hvilken ovilkorligen
måst utgå, om den sjuke blifvit, till hvad pris som helst, till enskild vård utackorderad.
Skall kostnaden drabba lazarettet, blifver följden, att detsamma, enär dess
kassa ej uthärdar kostnaden för ett större antal sjuklingar från andra områden än dess
eget, vägrar att emottaga sådana sjuka, för att icke duka under för obegränsade utgifter,
under det inkomsterna äro begränsade. — Och har, på dessa skäl, blifvit hemstäidt,
att ofvannämnda Cirkulär, i hvad det angår fattiga patienter, antingen må, sedan
fattigvårdsförordningen numera tillförsäkrar nödig vård åt sådana sjuka, hvarhelst
de vistas, upphäfvas, eller ock med sistberörda förordning sättas i nödig öfverensstämmelse.
Rikets Ständer hafva, vid pröfning af denna fråga, funnit Kongl. Serafimer-Ordensgillets
cirkulär-bref den 2 Mars 1804 och nådiga Cirkuläret den 23 December 1852,
Expeditions- VIskallets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 61.
27
så vidt fattiga patienter från annat distrikt än iazarettets deri afses, icke öfverensstämma
med Kongl. Förordningen om fattigvården i riket af den 13 Juli 1853, till
stöd för hvilken åsigt äfven må anföras, att berörda författningar i förekomna fall
olika tolkats och tillämpats af vederbörande Lasaretts-direklioner; och då Rikets Ständer
anse, att den i fattigvårdsförordningen antagna grundsats, att ett fattigvårdssamhälle
skall gälda den kostnad déss fattiga förorsaka främmande faltigvårdssåmhällen,
är fullkomligt rigtig och äfven tillämplig på den kostnad, ett lasarett kan komma att
vidkännas för fattiga patienter från annat distrikt än dess eget; så, och på det tvetydighet
i berörda hänseende må undanrödjas, få Rikets Ständer hos E. K. Majit underdånigst
anhålla, det Serafimer-Ordens-gillets cirkulär-bref af den 2 Mars 1804 och
Kongl. Cirkuläret af den 23 December 1852 må erhålla den förklaring, att lasarett,
mot fortfarande skyldighet att derstädes, så vidt utrymmet medgifver, till vård intaga
fattiga sjuka jemväl från annat distrikt än lasarettets, skall för sålunda lemnad sjukvård
ersättas af det fatligvårdssamhälle, hvartill patienten hörer.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 14 Mars 1863.
Wto 61.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i8 Mars 1863.
Presle-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af de under
åren 1860 och 1861 verkställda revisioner af Stats-verkets
m. fi. allmänna fonders förvaltning under åren 1858 och
1859.
(Stnts-Utskoltets Utlåtande N:o 21 och Mern. N:o 60.)
S. A. K.
Effei- tagen kännedom af ej mindre Rikets Ständers åren 1860 och 1861 församlade
Revisorers berättelser, rörande då verkställda granskningar af Stats-verkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
åren 1858 och 1850, än ock vederbörande förvaltande Verks och Myndigheters i
anledning deraf till E. K. Majit afgifna underdåniga utlåtanden och förklaringar, få
28 Expedilions-Ulskollets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 61.
Rikets Ständer uti nedanskrifna ämnen, hvilka blifvit upptagna särskildt för hvarje
dermed befattning egande embetsverk eller myndighet, i underdånighet anföra följande:
Stats-Kontoret.
Enligt hvad 1860 års Revisorer omförmält, har genom nådigt Rref den 18 Mars
1856 blifvit tillåtet, dels att, tillsvidare och så länge förhållandena dertill föranledde,
en Svensk prestman skulle årligen af Erkebiskopen utses och förordnas att vid helsobrunnen
i Carlsbad tjenstgöra såsom predikant för derstädes under brunnstenninen
vistande landsmän, dels ock att, för den händelse de till predikantens vedergällning al
brunnsgästerna påräknade bidrag något år icke uppginge till 750 Gulden, underdånig
anmälan finge göras om det bristande beloppets ersättande af allmänna medel; och
hafva Revisorerne, i betraktande deraf, att de Svenskar, som i Carlsbad vistas, icke
äro derstädes bosatte, utan endast tillfälligtvis uppehålla sig å nämnda ort under en
kortare tid af året, ansett anställningen af särskild predikant derstädes ingalunda vara
af behofvel påkallad, helst Statsverket derför fått vidkännas en utgift, uppgående för
åren 1856—1858 till icke mindre än 3,407 R:dr 90 öre. 1861 års Revisorer åter
hafva, jemte anmälan, alt ersättningen till predikanten vid Carlsbads helsobrunn för år
1859 utgått med 1,121 R:dr 15 öre, meddelat, det E. K. Majit den 12 Januari sistnämnda
år funnit godt, att, med ändring af den uti ofvan anmärkta nådiga Bref stadgade
grund för Statsverkets bidrag till bemälde predikants aflönande, förordna, att bidraget
skulle från och med samma år utgå med ett bestämdt belopp af 600 R:dr R:mt.
På grund af de utaf Revisorerne anförda skäl och då, å ena sidan, i händelse vid
Carlsbad uppehåller sig ett större antal Svenskar, det bör vara deras, liksom hvarje
församlings skyldighet, att aflöna sin själasörjare, hvilket jemväl torde vara mindre betungande
för dem, som äro i tillfälle att besöka nämnde helsobrunn, men å andra sidan,
derest endast ett fåtal derstädes vistas, anledning icke (örefinnes, att uti Carlsbad, mera
än å flera andra utländska orter, en predikant af Slaten aflönas; få Rikets Ständer
hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att statsmedel för framtiden icke må för
ifrågavarande ändamål anvisas.
Revisorerne hafva vid granskningen af Statsverkets räkenskaper erfarit, att de utgifter,
som Staten måst vidkännas genom godtgörande af skjuts- och traklamenlsersättning
under extra förrättningar i allmänna ärenden, uppgått till högst betydliga belopp,
hvartill i väsendtlig mån bidragit den omständigheten, all vid ifrågakomne resor
skjulskostnaden med stöd af gällande resereglemente alltid beräknats efter visst för särskilda
tjensteklasser olika bestämdt höstantal för landsvägen emellan resans ändpunkter
utan afseende derå, att resan till större eller mindre del med besparing af tid och kostnad
kunnat tillryegaläggas eller verkligen blifvit tillryggalagd medelst begagnande af
ångbåtslägenhet. Med lösladt afseende härå, och då meningen med stadgandet om
resekostnads-ersättning vid förrättningar i Statens ärenden måste vara att åt den resande
bereda en kostnaderna fullt motsvarande godtgörelse, men icke derutöfver en
oskälig vinst, hafva Revisorerne hemställt, att Rikets Ständer måtte hos E. K. Majit
göra underdånig framställning om den förändring i resereglemente^ att, vid resor i
Statens ärenden, den resande, när lägenhet med ångfartyg eller å jernväg kunde begagnas,
icke för den del af resan, som sålunda tillryggalades, egde, utom stadgadt
traktamente, åtnjuta högre ersättning än den hvartill verkliga resekostnaden uppgått.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 61. 29
Uti häröfver afgifvet utlåtande har E. K. Maj:t och Rikets Stats-kontor, i betraktande
af den lindring i utgifter, sorn genom den föreslagna förändringen i resereglemente!
komme att tillskyndas ej mindre Staten än äfven de enskilde personer,
hvilka behöfde i tjensteväg anlita Statens embets- och tjenstemän, för sin del instämt i
Revisorernes förslag och endast fästat uppmärksamhet derå, att, i händelse den före
slagna
förändringen komme till stånd, föreskrifter måtte i reglementet intagas rörande
grunderna för beräkning af ersättning för resor å ångbåt eller jernväg, såsom bland
annat, hvilka embets- och tjenstemän egde att, med rätt till godtgörelse derför, begagna
plats i hytt, salong o. s. v. å fartyg, eller i Usta, 2:dra eller 3:dje klassens
vagn å jernväg; hvilka resande, då de färdades å ångbåt, vore berättigade till godtgörelse
för frakt af åkdon, som medfördes; huruvida den resande skulle vara skyldig
under viss begränsad tid afvakta dylik lägenhet med rättighet till traktamenlsersältning
under liden, o. s. v.
Då ångbåts- och jernvägskommunikationerna numera ega en ganska betydlig utsträckning,
synes det ock vara skäl, att äfven de, som företaga resor i allmänna värf,
böra, när sådant ske kan, begagna sig af dylika lägenheter, helst det torde få antagas,
att härigenom besparing både i tid och resekostnader kan vinnas; och Rikets Ständer,
som hufvudsakligen dela Revisorernes åsigter i förevarande fråga och anse desamma
väl förljenta af uppmärksamhet, få derföre, under förutsättning att, vid en möjligen
blifvande förändring af resereglementet i enlighet med ofvanberörda förslag, tillständig
traktamenlsersältning varder för den resande bestämd samt nödiga föreskrifter och bestämmelser
i öfrigt meddelade, hos E. K. Majt i underdånighet hemställa, alt nytt
resereglemente, med fästadi afseende å ofvan omförmälda förhållanden mätte utarbetas.
Sedan Rikets Ständers år 1860 församlade Revisorer fästat uppmärksamhet derå,
att för Stats-kontorel under de sednare åren svårighet mött alt fullgöra de della verk
åliggande utbetalningar, samt, med anledning deraf och då orsaken härtill ansetts lill
en del härröra derifrån, att cirkulationen af de till Statsverket hörande penningar i
allmänhet vore allt för trög och långsam, bland annat ifrågaställa om icke i afseende
på Statsverkets i landsorten egande inkomster den ordning kunde införas, att desamma,
genom begagnande af Postremissvexlar, kunde i huru stora summor som helst försändas
med posterna och följaktligen skyndsammare än nu är fallet till Kongl. Räntekammaren
inflyta; så, och efter det Stals-kontoret uti afgifvet utlåtande, på anförda
skäl, afslyrkt delta förslag, har detsamma blifvit af 1861 års Revisorer förnyadt med
inskränkning lill sådana vexlar, som äro ulgifna af enskilda banker eller filialbanker,
i hvilket afseende Revisorerne tillstyrkt, det Rikets Ständer måtte hos E. K. Maj:t anhålla,
all de genom Kongl. Förordningen den 9 September 1857 meddelade föreskrifter,
angående vederbörande embetsmyndigheters skyldighet att vid penningeförsändningar
begagna anvisningar af Rikets Ständers Bank och dess Lånekontor, måtte erhålla sådan
utsträckning, att del må vara allmänna verk och inrättningar samt myndigheter, hvilka
ega fribrefsrätt, tillåtet alt, der sådant utan särskild kostnad eller olägenhet kan ske,
vid penningeförsändningar begagna s. k. postremissvexlar, utgifna af enskilda banker
eller fialbanker samt ställde att, vid uppvisandet å den ort, dit vexeln skall afgå, betalas
till den person eller myndighet, lill hvilken vexeln är afsedd att öfversändas:
dock under vilkor, att i fråga om penningeförsändningar emellan sådana orter, som
afses uti ofvanberörda Kongl Förordning, Rikets Ständers Banks och dess Lånekontors
anvisningar böra begagnas;
30
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. S/criJvelse, N:o 61.
Och har Stats-kontoret, uti sitt den 31 December 1861 häröfver afgifna utlåtande,
utan att anse sig böra ingå i bedömande, huruvida nämnde banker erbjöde all den
säkerhet, som i afseende å deras poslremissvexlars begagnande vore erforderlig, allenast
framhållit den omständigheten, att, på sätt af Revisorerne äfven medgifvits och uti
de för omförmälda banker utfärdade oklrojbref jemväl antagits, bankerna kunde drabbas
af sådana förluster, alt de mäste ställas under utredning och bankbolagen upplösas;
att, om en slik händelse inträffade och vexlar dessförinnan blifvit utställda, hvilka ännu
icke hunnit infrias, det vore uppenbart, att äfven om icke vid bankens slutliga utredning
brist skulle uppstå, — något som likväl ej läge utom möjlighetens gräns, — Statsverket
måste i afbidan å bankens utredning, under en längre tid förblifva i saknad af
medel, som för dess utgifters bestridande vore påräknade, hvarigenom Stats-kontoret
kunde råka i en icke ringa förlägenhet, hvilken naturligtvis blelve större i samma mån
som vexelbeloppen vore mer betydande och tilläfventyrs flera andra banker, som hade
dylika vexlar utelöpande, samtidigt nödgades inställa sina betalningar; samt att Statsverkets
blottställande för de förvecklingar, som under dylika förhållanden måste uppkomma,
enligt Slats-kontorets tanke, utgjorde en tillräcklig anledning, hvarföre omförmälda
vexlar icke borde vid statsmedels leverering begagnas; hvadan, och då det i
Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824 och de af Kongl. Maj:l sedermera utfärdade
öppna Bref på oktroj för enskilda banker intagna uttryckliga stadgande, att Staten ej
under någon förevändning må vara inblandad i dessa bankers företag, syntes Statskontoret
böra såsom välgrundadt bibehållas, Stats-kontoret ansåge det väckta förslaget
icke heller i dess mera inskränkta form böra bifallas.
Vid pröfningen af denna fråga hafva Rikets Ständer, lika med Revisorerne, ansett,
att en betydlig fördel skulle vinnas, derest, vid penningeremisser för leverering af
statsmedel, finge, i enlighet med det sednare af förenämnda förslag, begagnas postremissvexlar.
utfärdade af enskilda banker eller filial-banker. En sådan åtgärd skulle
ulan tvifvel blifva för den allmänna rörelsen af synnerligt gagn, hufvudsakligen i det
afseendet att vid tiden för den allmänna kronouppbörden i landsorten penningarne icke
derifrån droges, ulan komme alt der qvarstanna, äfvensom att härigenom kunde förekommas
de förluster, hvilka äfvenlyras genom betydliga penningesummors befordrande
med posten; och då Rikets Ständer likaledes, i öfverensstämmelse med den af Revisorerne
yttrade åsigt, ansett det för Staten vara förenadt med ringa våda att ikläda sig
den risk, som ansetts åtfölja poslremissvexlars användande för öfversändande af statsmedel,
helst, såsom Revisorerne jemväl erinrat, både enskilda bankerne och filial-bankerne,
såväl pä grund af delegarnes solidariska ansvarighet, som i följd af det sätt, på
hvilket dessa banker förvaltas och kontrolleras, ega alf den säkerhet, som i berörda
hänseende kan anses erforderlig, saint för öfrigt Revisorernes förslag alser postremissvexlars
begagnande endast vid de tillfällen, då sådant utan särskild kostnad eller olägenhet
kan ske, hafva Rikets Ständer funnit sig böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nämnda förslag, hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, alt de genom
Kongl. Förordningen den 9 September 1857 meddelade föreskrifter angående vederbörande
embetsmyndigheters skyldighet att vid penningelörsändningar begagna anvisningar
af Rikets Ständers bank och dess lånekontor, mätte erhålla sådan utsträckning,
att det må vara allmänna verk och inrättningar samt myndigheter, som ega fribrefsrätt,
tdlåtet att, der sådant utan särskild kostnad eller olägenhet kan ske, vid penningeförsändningar
begagna postremissvexlar, utgifna af bankinrättningar, som Kongl. Majit
oktrojera!, äfvensom af deras direktioner behörigen bemyndigade kontor, samt ställde
att, vid uppvisandet å den ort, dit vexel» skall afgå, betalas lill den person eller myndighet,
till hvilken vexeln är afsedd att ölversändas; dock uuder vilkor, att i fråga om
Expeditions-0tskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 61. 31
penningeförsändningar emellan sådana orter, som afses uti ofvanberörda Kongl. Förordning,
Rikets Ständers Banks och dess lånekontors anvisningar böra begagnas.
Förvaltningen af Sjö-Ärendena jemte Flottans Stationer i Carlskrona och
Stockholm samt Depot i Göteborg.
Yid den år 1858, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, verkställda
inventering af materialförråden vid Carlskrona station, bade af en på grund deraf upprättad
värdeberäkning å befunna öfverskott och brister visat sig, alt de förra uppgått
till 505,190 R:dr 13 öre och de sednare lill 314,664 R:dr 92 öre, hvarigenom ett
öfverskjutande värde af 190,525 R:dr 21 öre Rint på öfverskolten uppkommit. Då
häraf ådagalades vigten . af den skedda inventeringen, hafva 1860 års Revisorer hemställt,
att så beskaffad inventering dädanefter måtte hvart sjette år eller oftare verkställas
af material förrådet i Carlskrona, der det största förrådet funnes.
Härvid bar befälhafvande Amiralen i Carlskrona erinrat om det i 269 § uti nådiga
Reglementet för Styrelsen och ekonomien för Flottans Stationer intagna stadgande,
”att till förekommande af de utgifter och förluster af dagsverken, som vore en följd af
hufvuduppbördernas inventering, förvaltarne borde, så länge ske kunde, vid sina befattningar
bibehållas, utan att genom byten och transporter förflyttas". Genom berörda
stadgande afsåges tydligen inskränkning af de för Staten kostsamma invenleringame,
hvilka icke eller borde ifrågakomma i annat fall än då misstanka om försnillning
förefunnes. Skulle likväl dylika inventeringar komma att anbefallas, borde,
enligt befälhafvande Amiralens förmenande, andra dyrbara förråd, såsom artilleri- och
ammunitionsförrådet, skeppsinventarieförrådet samt beklädnadsförrådet och proviantmagasinen
jemväl inventeras.
I afseende härå har Förvaltningen af Sjöärendena uti underdånigt utlåtande föreslagit,
att dylika inventeringar af stationernas förråd, med hänseende till de stora kostnader,
som dermed vöre förenade, icke borde ske oftare än hvart 9:de eller 10:de år,
helst det afsedda ändamålet, eller Kronans säkerhet, ändock derigenom vunnes; hvaremot
Förvaltningen ansäge någon allmän inventering af fartygens inventarie-förråd
öfverflödig, då inventering för hvarje särskildt fartyg egde ruin vid dess ut- och afrustning.
Enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, har E. K. Majit, sedan ofvanomförmälda inventering
af Flottans materialförråd i Carlskrona föranledt särskild behandling i anroärkningsväg,
under den 24 Januari 1860 anbefallt Justitiekansleren att med sin embetsuppmärksamhet
följa delta anmärkningsmåls behandling och att, om dervid befunnes,
att de i författningar föreskrifna kontroller öfver maleriälförvaltarens uppbörd och redovisningen
derför blifvit i större eller mindre mån åsidosatta, emot den eller dem, som
deruti brustit, låta utföra den talan, som af omständigheterna kan påkallas; och få
Rikets Ständer, som lika med 1861 års Revisorer, instämma i hvad Förvaltningen af
Sjöärendena härutinnan yttrat, i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t täcktes meddela
vederbörande sådan föreskrift i afseende å inventeringen af stationernas förråder,
med undantag af skeppsinvenlarieförråden, att icke mer än 10 år må förflyta emellan
hvarje förråds inventering.
32 Expeditions- Utskottets Förslag lill anderd. S/cri/ve/se, N:o Of.
Efter hvad räkenskaperna för spanmåls- och proviant-uppbörden vid Flottans proviantmagasin
i Carlskrona utvisade, hade afskrifningsprocenlen för provianllevereringar
från Kronans dervarande förrådsmagasin utgått efter 2 § af Kongl. Maj:ts den 11
Augusti 1812 utfärdade nådiga Reglemente för uppbördsmän och redogörare vid alla
Kronans magasiner, ehuru, enligt Revisorernes åsigt, berörda procent bort beräknas i
öfverensstämmelse med 4 § i nämnda Reglemente. — Denna Revisorernes uppfattning
grundade sig på ordalydelsen i Reglementet, enligt hvilken den i 2 § medgifna högre
afskrifningsprocent endast skulle utgå "vid magasin och sjukhus, der intägt och utgift
ske månadtligen och efter behofvel”, sålunda i mindre poster i mån af förbrukningen
och såsom "direkt utleverering till trupp”, hvaremot den i 4 § omförmälda afskrifningsprocent
skulle iakttagas "vid reserv- eller stående proviant- och fourage-magasiner", då
levereringar derifrån ske i större partier; Revisorerne funno jemväl för denna sin åsigt
en ytterligare bekräftelse af det uti sista momentet af 3 §, rörande afskrifning under
sjöexpeditioner med örlogsfartyg, förekommande stadgande all, "när något större parti”
af ombord varande proviant "på en gång aflevererades", såsom vid provianlering af
annat fartyg eller eljest under varande expedition, medgåfves å de varor, uppbördsmän
sålunda levererade "allenast hälften" af den förut i samma § stadgade afskrifning; och
syntes det Revisorerne, att den nedsättning i afskrifuingsprocentens belopp, hvilken sålunda
föranleddes endast af partiets storlek vid aflevereringar från flytande fartyg, ännu
mer borde gälla för partilevereringar från stående reservmagasin. — Enär sålunda genom
ofvananmärkta förfarande, som skall hafva fortgått under en längre tid, Statsverket
tillskyndats en betydlig förlust, men det ofullständiga och föråldrade Reglementet
måhända föranledt detta missförstånd, hade Revisorerne framställt angelägenheten
af en omarbetning ej mindre al berörda Reglemente, än äfven af öfriga dithörande icke
tidsenliga stadganden.
1 anledning häraf har Förvaltningen af Sjöärendena, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
jemte förmälan att tvist om rätta tillämpningen af Reglementet uti anmärkta
omständigheten blifvit anhängiggjord och för det dåvarande vore beroende af E. K.
Maj:ts pröfning, förklarat ovissheten om rätta tydningen af Reglementet i omförmälda
hänseende antyda behöfligheten af dess omarbetning åtminstone i vissa delar; hvarjemte
Förvaltningen erinrat, att, då Reglementet rörde ej allenast Flottans uppbördsmän,
utan sådane i allmänhet, jemväl Öfrige myndigheter, som egde att tillämpa reglementet,
måtte, rörande den ifrågasatta omarbetningen, komma i tillfälle alt sig i underdånighet
yttra.
De mot tillämpningen af berörda Reglemente gång efter annan förekommande anmärkningar
ådagalägga nogsamt behofvet af ett förtydligande utaf åtskilliga dess bestämmelser;
med anledning hvaraf, och då Reglementet i öfrigt finnes vara föråldradt
och i många delar ofullständigt, Rikets Ständer, som helt och hållet dela den af Revisorerne
uttalade åsigt, funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla om
utfärdande af ett nytt, fullständigt och tidsenligt Afskrifnings-reglemente.
1 afseende å den i Stockholms stations hufvudbok intagna redogörelse jemväl för
Göteborgs depot, hafva Revisorerne anmärkt, att vid depoten icke upprättats någon
särskild hufvudräkning eller för år på vissa titlar afslutad räkenskap, utan att de
granskade räkenskaperna för nämnda depot innefattat allenast kassajournaler för 4:de
qvartalet
Expeditions- U/sko Ite/s Förstag till underd. Skrifvelse, N:o 61. 33
qvartalet år 1858 och för l:sta, 2:dra och 3:dje qvartalen 1859 med deröfver vid
Stockholms station upprättade tvä summariska sammandrag. — Dä således någon fullständig
redovisning för utgifterna under revisionsåret icke funnits, i följd hvaraf Revisorerne
ej eller kunnat inhemta, huru anslaget för året blifvit användt, samt dessutom
granskningen i väsendtlig mån försvårats deraf, alt de i nämnda kassajournaler upptagna
folier icke ens hänvisade till motsvarande folier i verifikationsböckerne, vore
rättelse härutinnan af behofvet påkallad; och ansåge Revisorerne densamma lätteligen
kunna verkställas, utan hinder deraf, att 4:de qvartalets redogörelse för Göteborgs
depot först efter räkenskapsårets slut inkomme till den station, der medlen skulle redovisas,
helst samma förhållande eger rum med alla de special-räkningar, som till General-tullstyrelsen
efter årets utgång inkomme, men, det oaktadt, i årets räkenskap intoges.
Uti sitt häröfver afgifna underdåniga utlåtande har Befälhafvaren för Flottans station
i Stockholm upplyst, atl redovisningen för Göteborgs depot vore upprättad i enlighet
med föreskrifterna i Kongl. Maj:ls den 10 Oktober 1854 för tjenstgöringen vid
depoten fastställda reglemente, i hvars 5 §, bland annat, stadgades: "att inom en månad
efter hvarje qvartals slut skulle till Stationsbefälhafvaren öfversändas redogörelse
för det nästförutgångna qvartalets utbetalningar, upprättad efter det formulär, som gällde
i afseende på fartygsbefälhafvares redovisning för medel till sjöexpedition, hvilken redogörelse
af stationens Revisor granskas och sedan ingår uti stationens kassaräkning;
börande all kontant inkomst och utgift vid depoten betraktas såsom förskottsvis gjord
för Stockholms stations räkning." Häraf följde, att någon sådan särskild hufvudräkning
eller för år på särskilda titlar afslutad räkenskap, som Revisorernes anmärkning
åsyftade, icke kunde finnas hvarken vid depoten eller vid stationen för depotens räkning.
Orsaken dertill, att endast l:sta, 2:dra och 3:dje qvarlalens redogörelse för depoten
inginge i löpande årets räkenskaper för stationen, berodde på den utaf Förvaltningen
af Sjöärendena den 30 November 1852 meddelade föreskrift, alt räkenskaperne
skulle med kalenderår afslutas. Då 4:de qvarlalets redogörelse för depoten ej kunde
afgifvas och stationen tillhandakomma samt kunna granskas och slutligen behandlas
förrän måhända 2 till 3 månader inpå eli följande år, vore naturligt, att med nu
gällande stadganden, nämnda qvartalsredogörelse icke kunde ingå i samma års räkenskap
för stationen; hvilket dessutom skulle vara ett fel, enär räkenskapen derigenom
komme att utvisa ett resultat, olika med det förhållande, som vid redogörelseårets
slut egde rum; och förfores på enahanda sätt i afseende å åtskilliga af stationens
special-räkningar. Sjelfva sättet för redogörelsens intagande i stationens kassaräkning
grundade sig på 17:de punkten uti den stationen år 1850 meddelade underrättelse
rörande tillämpningen af de för Förvaltningen af Sjöärendena och Flottans
stationer föreslagna formulärer till hufvudbok och kassaräkning m. m., så lydande:
"öfver flera efter hvarandra liggande verifikationer, hvilka tillhöra samma intägt eller
utgift, kan ett omslag eller sammandrag upprättas, som hänvisar till hvar och en af
verifikationerna, i hvilket fall endast totalbeloppet i kassaräkningen upptages med hänvisning
till sammandraget.” Derföre vore ock en naturlig följd häraf, att de till depotens
kassajournaler hörande verifikationer, hvilka förenades med verifikalionerne lill
stationens kassaräkning i den ordning nämnde journaler deri inginge, finge andra folienummer,
än de, hvarunder de voro i journalerne upptagne.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer funnit sig böra
hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla om meddelande af nådig föreskrift om utfärdande
af sådana stadganden, hvarigenom rättelse uti de af Revisorerne anmärkta
omständigheter må vinnas.
Bih. lill B. St. Prat. 1862 & 1863. 10 Sami. 1 AJd. 3 Höft.
5
34 Expeditions- (J tuko Hets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 6%.
Enär, vid verkställd granskning af säkerhetsliandlingarne lör lån ur allmänna inom.
hufvudsta den befintliga kassor, förekommit, att ej mindre Direktionsledamöter än äfven
Redogörare häftade för skuld till kassor, hvilkas förvaltning eller redovisning dem
ålåge, hafva 1860 års Revisorer, som ansett ett dylikt förfarande med god ordning
oförenligt och lätt ledande till förvecklingar, föreslagit utfärdandet af ett så ledande
stadgande: "alt ledamot i direktion eller der anställd tjensteman icke må kunna erhålla
lån af de under direktionens förvaltning ställda medel.”
Med anledning häraf och då den af Revisorerne uttalade åsigt tvifvelsutan vore
rigtig, har E. K. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt uti afgilvet underdånigt utlåtande
gjort hemställan om utfärdande af ett sådant stadgande, att, i enlighet med hvad för
vissa kassor redan funnes föreskrifvet, ledamot af någon inom hufvudstaden befintlig
myndighet, som förvaltar kassa, hvars räkenskap skall ingifvas till Kammar-rätten för
att i Ofverrevisions-deparlementet granskas, eller af Konsistorium inom något af stiften,
äfvensom tjensteman, hvilken hos sådan myndighet eller hos något stifts konsistorium
är vid kassaförvaltningen anställd, icke. må erhålla lån af de medel, som på
nämnda sätt skola redovisas.
Med afseende härå få Rikets Ständer hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla om
utfärdande af stadgande i enlighet med Rikets Ständers år 1860 församlade Revisorers
ofvan omförmälda förslag.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Mars 1863.
Utö
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Mars 1865.
Presle-Ståndet den 20 —- —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående utbyte af till länsmansboställe
anslagna hemmansdelarne i mantal Repperda Ännagården
N:o 9, m. fl. mot hemmanet, | mantal N:o 5 Hultsjö Bergagården
i Jönköpings lån.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.)
S. A. K.
Sedan uti nådigt Bref af den 7 April 1832, hvarigenom frälsehemmanet £ manlal
Repperda Ännagården N:o 9 och | manlal af kronoskatte ruslhållshemmanet Repperda
Expeditions-Clshottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 62. 35
Källagården N:o 3 om 1 mantal, i Alsheda socken, samt J mantal af kronoskatte
ruslhållshemmanet Ufvanäs Westergården om 1 mantal, i Okna socken, af Östra härad
och Jönköpings län, blifvit till boställshemman åt Länsmannen i tredje distriktet af
Westra härad anslagne, dock utan att af honom få bebos, Kongl. Maj:l tillika anbefallt
Dess Befallningshafvande i nämnda län, att, så snart ske kunde, söka bereda utbyte
af dessa bostäilsdelar emot annat inom distriktet beläget hemman, som till boställe åt
Länsmannen lämpligen kunde anvisas, och derom dä i underdånighet göra anmälan;
så har, enligt hvad en af E. K. Majit den 24 Oktober sistlidet år till Rikets Ständer
aflålen nådig Proposition innehåller, E. K. Majit och Rikets Kammar-kollegium uti
underdånig skrifvelse den 27 December 1860 anmält, att E. K. Maj:ls Befallningshafvande
hos Kollegium tillkännagifvit, det Bergsrådet J. L. Aschan i utbyte mot nämnda
länsmansbohemman erbjudit kronoskatte kavalleri-augmentshemmanet % mantal N:o 3
Hullsjö Bergagården i Hultsjö socken af Westra härad. Då likväl de dervid insände
värderings- och skattläggningshandlingar befunnits felaktiga, samt uppskof i bytesfrågan
äfven blifvit föranledt deraf, alt Bergsrådet Aschan å byteshemmanet ännu icke erhållit
lagfart, hade, sedan detta hinder blifvit undanröjdt och laga skifte emellertid
öfvergått Repperda by, dervid de båda länsmansboställsdelarne fått sina egor i ett sammanhang
utbrutna, nya värderingar och skattläggningar af vederbörande skattläggningsmän
i orten, enligt Kollegii föreskrift, blifvit under åren 1856 och 1857 förrättade å
såväl boställsdelarne i Repperda och Ufvanäs som å Hultsjö Bergagården, hvarvid tillstädesvarande
indelningshafvaren förklarat sig önska ifrågavarande byte, äfvensom förrättningsmännen,
uti särskildt yttrande, innefattande jemväl förslag till bytets verkställande,
detsamma förordat i anseende till vederlagshemmanets fördelaktiga belägenhet
och dess, enligt deras åsigt, byteshemmanen fullt motsvarande godhet och förmåner,
uti hvilken åsigt E. K. Maj:ls Befallningshafvande jemväl instämt: och har, med öfverlemnande
af samtlige handlingarne i målet lill E. K. Maj:ts nådiga pröfning, Kammarkollegium,
för egen del, i underdånighet tillstyrkt, att, då af den hos Kollegium upprättade
jemförelse mellan ifrågavarande hemman syntes, att byleshemmanen vore ej
allenast till arealen större, utan äfven till mantal och räntor förmånligare än vederlagshemmanel,
hvilket ytterligare bestyrktes deraf, alt i 1855 års taxeringslängder de
förre upptagits till ett sammanlagdt värde af 1,698 R:dr, men det sednare endast till
969 R:dr, eller 729 R:dr, allt Banko, mindre, E. K. Maj:l måtte i nåder förklara
frågan om detta byle böra förfalla, hvarjemte Kollegium i underdånighet hemställt,
om icke ifrågavarande boställe borde för Statsverkets räkning utarrenderas och innehafvaren
af länsmanstjensten i stället erhålla vanlig hyresersättning och lönefyllnad.
Efter det E. K. Maj:ls Befallningshafvande i Jönköpings län under den 20 Februari
1861 fått sig anbefaldt att, i anledning af Kammar-kollegii berörda utlåtande, infordra
Länsmannens i tredje distriktet af Westra härad underdåniga förklaring och dermed,
jemte det vidare yttrande i ämnet, hvartill omständigheterna kunde föranleda, till E.
K. Maj:t inkomma, hade E. K. Maj:ts Befallningshafvande uti memorial den 18 påföljde
Maj i underdånighet öfverletnnat dels Länsmannen A. D. Ströms förklaring, det
han vore nöjd alt, på sätt och med de vilkor Kammar-kollegium föreslagit, till Statsverket
afträda ifrågavarande bostäilsdelar, dels ock förrättningsmännens utlåtande, hvaraf
inhemtats att, vid jemförelse emellan bytes- och vederlags-hemmanens beskaffenhet,
funnits, alt åkerjorden å byteshemmanen vore af mindre bördig natur, än å vederlagshemmanet;
att ängen å detta sednare hemman gåfve omkring 400 Lffl. mera hö;
samt att der vore mer än tillräcklig skog, hvadan förrättningsmännen, som ansågo det
erbjudna vederlagshemmanet, hvilket ej heller droge högre skatt än byteshemmanen,
fullt motsvara dessa i godhet och förmåner, tillstyrkt bytets beviljande; hvarjemte E.
36
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skri/velse, N:o 62.
K. Maj:ts Befallningshafvande för egen del yttrat: att E. K. Maj.ts Befallningshafvande
ansåge skallläggningsmännens berörda åsigt böra tillerkännas vitsord och icke kunna
vederläggas genom de af Kammar-kollegium anförda taxeringsvärden, hvilka, sådana de
för närvarande funnes åsätta, utgjorde en i högsta grad osäker grund för bedömande
af värdet emellan hemman inom olika taxeringsdistrikt; att länsmansboslällena, åtminstone
inom Jönköpings län, icke vöre af den betydenhet, att deras skötsel kunde förorsaka
något mehn för Länsmännens tjensteåligganden ; att det visserligen kunde vara fördelaktigt
för nuvarande Länsmannen Ström, hvilken egde eget hemman inom sitt tjenstgöringsdistrikt,
att, mot erhållande af hyresersättning och lönefyllnad, lill Statsverket
afträda sina hoslällsdelar, men att det för efterträdaren i tjensten skulle blifva ganska
svårt, att mot den ringa hyresersällningen af 150 R:dr få hyra lämplig bostad; samt
att, dä E. K. Maj:ts Befallningshafvande genom nådiga Brefvet den 7 April 1832 fått
sig anbefaldt, att, så snart ske kunde, bereda utbyte af ifrågavarande bostadsdelar emot
annat inom distriktet beläget hemman, samt sådant utbyte nu kunde på ett fördelaktigt
sätt ske och dertill komme, att vederlagshemmanet vore med afseende å tjenstgöringsdistriktet
välbeläget samt med erforderliga byggnader försedt, E. K. Majits Befallningshafvande
ansett sig, på nu anförda skäl, böra i underdånighet tillstyrka nådigt
bifall till det föreslagna utbytet, med hvilket indelningshafvaren, innan Kammar-kollegii
utlåtande afgafs, förklarat sig nöjd; Och har, med afseende å hvad rörande beskaffenheten
af det till vederlag ifrågakomna hemmanet Hultsjö Bergagården upplyst blifvit
samt å hvad E. K. Maj:ts Befallningshafvande för öfrigt i ämnet anfört, E. K. Majit i
nåder föreslagit, det Rikets Ständer måtte, för deras del, medgifva, att ofvanomlörmälde
åt Länsmannen i tredje distriktet af Westra härad på lön anslagne hemmansdelar
l mantal Repperda Ännagården Nio 9, £ mantal af Repperda Källagården Nio 3
samt i mantal af Ufvanäs Westergården må, med bibehållande af de särskilda hemmanens
räntor och onera, utbytas emot augmentshemmanet £ mantal Nio 3 Hultsjö Bergagården,
som derefter bör till boställe åt Länsmannen i berörda distrikt användas.
Vid förehafd pröfning af detta ärende, och efter dervid jemväl (agen kännedom al
de till frågan hörande handlingar jemte karta, hafva Rikets Ständer funnit sig böra
bifalla hvad E. K. Majit sålunda behagat i nåder föreslå; hvilket Rikets Ständer härmed
få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 26 Mars 1863.
Expeditions-Utskottets förslag till underd. Skrifvelse, N:o 63. 37
H:o 63.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Mars 1863.
Preste-Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag till omläggning
af allmänna landsvägen emellan staden Borås och
Sundholms gästgifvaregård i Marks härad, för beredande af
arbetsförtjenst åt arbetslöse och fattige inom nämnda hårad.
(Stats—Utskoltets Utlåtande N:o 58.)
S. A. K.
Under åberopande af det menliga infljtande den, i följd af Nord-Amerikanska kriget,
inträffade bomullsbrist och deraf föranledda minskning eller fullkomliga upphörande
af spinneriernas garntillverkning, äfven medfört för väfnadsindustrien inom Marks härad
af Elfsborgs län, hvilket bland de 7 slöjdidkande häraderna inom Westergötland vore
det, der nämnda industri såsom handaslöjd bedrefves i den största utsträckning, och
der den talrika befolkningen, uppgående till omkring 35,000 personer, af denna näringsgren
hade sitt hufvudsakliga uppehälle, — har hos Rikets Ständer framställning blifvit
gjord om vidtagande af någon åtgärd för afhjelpande af den härigenom redan uppkomna
och alltmer hotande bristen på arbetsförtjenst för nämnda befolkning, och hvilken
arbetsförtjenst ansetts lämpligast kunna beredas genom befordrande i sammanhang
dermed af något allmännyttigt förelag. I sådant afseende erbjöde sig ock ett tillfälle
medelst utförande af en redan för flera år sedan föreslagen omläggning af den backiga
landsvägen från Borås lill Warberg, hvilken väg genomgår ofvannämnda härad i hela
dess längd. Alltsedan år 1856 hade omläggningen af denna väg från förstnämnde stad
till Sundholms gästgifvaregård varit ifrågasatt, med en beräknad kostnad af 105,633
R:dr R:int, och flera gånger hade Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
uppfört den på sitt underdåniga generalförslag öfver de allmänna arbeten, som ansetts
förtjenta af statsbidrag, ehuru otillräckligheten af härtill anvisade medel fördröjt utförandet
i dess helhet. Under sistlidet år hade dock, dels genom ett beviljadt statsanslag
af 6,000 R:dr, dels genom enskilda bidrag, en del af denna vägsträckning inom
Wedens härad blifvit omlagd, hvarför kostnaden beräknats till 9,619 R:dr 50 öre, så
att nu återstode en vägsträcka emellan den s. k. Orrebacken och Sundholms gästgif
varegård,
hvartill skulle erfordras 92,686 R:dr 50 öre; och hade Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader uti sitt sednast afgifna generalförslag i underdånighet tillstyrkt
38
Eccpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 63.
ett statsbidrag för denna vägomläggning af 60,000 R:dr, under förutsättning att det
återstående beloppet af häradet tillskjötes. — Med anledning häraf har hos Rikets
Ständer blifvit föreslaget, alt sistnämnda belopp, 60,000 R:dr, måtte för berörda ändamål
anvisas och utgå så tidigt, att det ifrågavarande arbetet måtte kunna laga sin början,
så snart väderleken dertill blefve lämplig.
Rikets Ständer hafva icke kunnat undgå att inse det behjertansvärda i förevarande
framställning. Att den talrika befolkningen inom ifrågavarande ort, som haft till sin
bufvudnäring väfnadsindustrien icke blott såsom fabriksyrke, utan förnämligast såsom
husslöjd, lider brist på arbetsförtjenst och hotas af tryckande nöd i följd af omständigheter,
som hvarken kunnat förutses eller förekommas, är ett kändt förhållande, hvadan
Rikets Ständer ock funnit den bekymmerfulla ställning, hvari den idoga befolkningen
sålunda, utan egel förvållande, råkat, vara förtjent af Rikets Ständers synnerliga
deltagande; och då Rikets Ständer sålunda ansett, det omständigheterna ovedersägligen
påkalla, att arbetsförtjenst, så vidt ske kan, må inom ifrågavarande ort beredas,
hafva Rikets Ständer destoheldre troll sig böra bifalla det i nämnda hänseende
framställda förslag, som Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader uti ofvanberörda
underdåniga generalförslag, pä sätt ock uppgifvits, funnit nu ifrågakomma vägomläggning,
i anseende till dess stora vigt för ortens transporter, böra bland första
klassens arbeten åtnjuta statsbidrag till det nu föreslagna belopp.
På grund häraf hafva Rikets Ständer till E. K. Maj:ts disposition å Riksgäldskontoret
anvisat ett anslag af Sextiotusen Riksdaler Riksmynt, att, med iakttagande af
de uti 140 § af det för Riksgäldskontoret nu gällande Reglemente meddelade föreskrifter,
användas till utförande af den utaf Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
förordade vägomläggningen emellan staden Borås och Sundholrns gästgifvare
gård
; Och få Rikets Ständer med underdånig anmälan härom, hos E. K. Majit i
underdånighet anhålla, att E. K. Majit för anslagets tillgodonjutande täcktes i nåder
meddela sådana föreskrifter, att genom samma anslag arbetsförtjenst må beredas de ar
betslöse
och fattige inom Marks härad.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Mars 1863.
Expedilions-Utskottels Förslag lilI underd. Skrifvelse, N:o 64■ 39
Xso €»4.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 18 Mars 1863.
Preste-Slåndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tillägg i nu gällande
Kongl. Förordning örn fattigvården i riket af den 43
Juli 1853.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 66.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har förslag blifvit väckt att, med ändring af §§ 14 och 23 i
E. K. Majtts nådiga Förordning den 13 Juli 1853, angående fattigvården i riket,
skattskrifning å tjenstgöringsorlen må för manskap af värfvade arméen och flottan samt
handtverkare och arbetare vid Kronans varf och verkstäder gälla till bestämmande af
deras försörjningsort; samt alt Rikets Ständer i sammanhang dermed mätte anslå en
tillräcklig summa för sådan fattigförsörjning, att användas efter E. K. Majtts nådiga
ompröfntng.
Vid öfvervägande häraf har del visserligen ej undgått Rikets Ständers uppmärksamhet,
att stadgandet i nu gällande fattigvårdsförordning, det skattskrifning å tjenstgöringsorten
ej för manskap af värfvade arméen och flottan samt handtverkare och
arbetare vid Kronans varf och verkstäder vid afskedslagandet bestämmer deras försörjningsort,
icke öfverensstämmer med den allmänna grundsats, som i fattigvårdsförordningen
uttalas, att en hvar skall tillböra det fattigvårdssamhälle, der han, då behof
af fattigunderstöd för honom uppstår, författningsenligt är eller bort vara mantalsskrifven
; men Rikets Ständer förmena, ali detta undantag från den allmänna regeln
svårligen kan undvikas, enär derförutan de kommuner, inom hvilka d_ylikt manskap
har sin tjenstgöring, skulle komma att, utöfver hvad billigt är, betungas med omsorg
om den af samma manskap, som vid afskedstagande! befunnes vara i behof af fattigunderstöd.
Någon väsendtlig tunga kan det ej eller blifva för ett fattigvårdssamhälle,
att inom sig åter upptaga en person, hvilken förut tillhört detsamma, enär i fråga om
detta slag af understödsbehöfvande, ersättning för deras underhåll utgår af allmänna
medel, på sätt förordningen uttryckligen föreskrifver. Att denna ersättning ej bör, såsom
uppgifvits hafva skett, understiga de kostnader, hvilka derigenom skola betäckas,
synes redan vara med den derom gällande föreskriftens innehåll fullkomligt öfverens
-
40 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 64.
stämmande, ehuru Staten ej kan eftergifva sin rätt att granska ett anspråk, hvilket
afser en statsutgift. Men härförulom torde äfven billigheten fordra, att ett fattigvårdssamhälles
omsorg om ifrågavarande fattighjon icke vidtager förr, än de till kommunen
anlända, samt att deras återsändande till försörjningsorten af Staten ombeslyres och
bekostas. På detta sätt medför äfven förflyttningen den minsta utgift, enär Staten genom
sina tjenstemän lättare är i tillfälle att densamma verkställa, än en möjligen långt
aflägsen församling, hvilken härför sällan eger annan utväg, än att genom särskildt
ombud verkställa återhemlningen, hvarigenom de med ett fattighjons transporterande
förenade utgifter ej obetydligt ökas.
Och hafva på dessa skäl, Rikets Ständer ansett sig böra, med anledning af det
framställda förslaget, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla om det tillägg i nu
gällande fattigvårdsförordning af den 13 Juli 1853, att afskedadt Kronans manskap,
äfvensom dess hustru och barn, som för framtida vård böra återtagas af den kommun,
hvilken desamma i fråga härom författningsenligt tillhöra, skola på Statens bekostnad
och genom föranstaltande af vederbörande i den ort, der de sig befinna, lill nämnda
kommun ålerförsändas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Mars 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Expedilions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, Nio 65.
1
XtO 65.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Mars 1863.
Preste Ståndet den 20 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 21 •— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående reseersättning till
Nämndemän vid vissa syner m. fl. förrättningar.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 86.)
S. A. K.
Under anförande, hurusom Nämndemän vid syner, värderingar och extra förrättningar
i Kronans ärenden, när de dertill kallas, enligt Kongl. Kungörelsen den 11
Augusti 1854 endast ega att tillgodonjuta skjutsersättning för den i och för förrättningen
tillryggalagda väglängd, sorn ölverskjuter en half mil, från Nämndemannens hemvist
räknadt, och då någon rättsgrund icke syntes finnas för en dylik nedsättning uti
beloppet af skjutsersättning, som i hvarje fall rätteligen borde utgå, och som af enskilde,
vid åt dem af Nämndemän lemnadt tjenstebiträde, alltid till fullo erlades, — har
hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att Nämndemän, vid syner, värderingar, besigtningar,
inventeringar och extra ting m. m. för Kronans räkning, icke allenast mätte
erhålla det nu stadgade dagtraktamente och skjutsersältning, utan ock tilläggas skjutsersättning
för den halfva mil, som hittills icke fått af dem härvid beräknas.
Yid pröfning af denna framställning hafva äfven Rikets Ständer ej kunnat finna
någon antaglig grund för den skilnad i afseende på Nämndemäns rätt till ersättning,
som förefinnes emellan olika tjensteförrättningar. Då de biträda vid syner och andra
tillfällen, för hvilka enskilde sakegare skola utbetala ersättning, utgår denna enligt
gällande resereglemente för fulla väglängden ifrån Nämndemannens hemvist lill förrättningsstället.
Men då deras tjenstebiträde påkallas för Kronans räkning i vissa uppräknade
fall, få de blott ersättning för den väglängd, sorn ölverskjuter en half mil,
från hemvistet räknadt; Och då angeläget är, att ej genom ett stadgande i berörda
syltning afskräcka dugliga Nämndemän från att längre tid, än lagen ovilkorligen dem
ålägger, bibehålla sin befattning, i hvilken de ej kunna anses genom redan medgifna
förmåner, än mindre genom några lönevilkor, godlgjorde för dylika extra besvär; hafva
Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, alt, med ändring
af Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1854, stadgas måtte, det Nämndeman för
bih. till R. St. Fröt. 1862 §r i865. 10 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 1
2 Expeditions-Utskottets Fö?'slag till vnderd. Skrifvelse, N:o 66.
biträde vid sådana syner, värderingar, besigtningar, inventeringar och andra förrättningar,
som i 2 och 3 §§ af Kongl. Kungörelsen den 25 Januari 1842 omförmälas,
hädanefter må åtnjuta, jemte redan stadgadt dagtraktamente, skjutsersättning enligt
resereglemente! för hela den väglängd, från Nämndemannens hemvist räknadt, som i
och för förrättningen af honom tillryggalägges.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Mars 1863.
Xio 66.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Mars 1863.
Presle-Slåndet den 20 — —•
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, angående uppkörande af
den i Stockholm utgående s. k. rasp- och spinnhusajgiften för
testamenten.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande N:o 90.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadt. att den, med stöd af Kongl. Brefvet till
Kommers-kollegium den 23 Juni 1722, ännu, under namn af rasp- och spinnhusmedel,
af alla teslementen i hufvudstaden utgående afgift borde upphöra; och har i sådant
afseende blifvit anfördt, alt det visserligen kunde synas sorn om nämnda afgift redan
vore upphäfd, enär densamma hvarken funnes omnämnd i publikationen den 9 Oktober
1727, angående förökande af fonden för rasp- och spinnhuset, eller i Kongl, resolutionen
på Städernes besvär den 12 Juli 1731, § 19, enligt hvilken den af Rikets Ständer
beviljade fond al tärande varor till rasp- och spinnhuset skulle komma att upphöra
och en ny fond att dertill lagas, eller i Publikationen den 10 Juli samma år, angående
den förbättrade fonden till rasp- och spinnhuset i Stockholm, eller i en den 22 Juli
1735 utfärdad ”Taxa till spinnhusfondens uppbärande i Stockholm” med flere städer,
ej heller i Kongl. Resolutionen på Städernes allmänna besvär den 12 April 1739, § 9,
enligt hvilken den förut bestämda rasp- och spinnhusafgiften för köp af fast egendom
Expeditions-C tskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67. 3
skulle upphöra; men som denna afgift likväl ännu uppbures i hufvudstaden och sådant
syntes obilligt, då testamenten numera vore ganska mycket betungade med bevillningsoch
chartae-sigillatae-afgifter, samt någon emot rasp- och spinnhusafgifleo svarande
kontribution för testamenten i Rikets öfrige Städer icke egde rum, har, på sätt förut
är nämndt, blifvit bemstäldt, alt ifrågavarande rasp- och spinnbusafgift för testamenten
icke vidare måtte debiteras och uppbäras.
Rikets Ständer hafva, vid pröfning af denna framställning, väl ansett, att ofvan
åberopade stadganden icke upphäfva ifrågavarande i Kongl. Rrefvet till Kommers-kollegium
den 23 Juni 1722 omlörmälda och till 1 procent bestämda afgift, hvilken redan
på grund af rasp- och spinnbusordningen af år 1698, § 8, till rasp- och spinnhuset i
hufvudstaden utgått. Att samma afgift ej af förbiseende, utan på grund af lag, fortfarande
utgår, synes äfven deraf, att densamma, efter alt tid efter annan hafva till
olika ändamål blifvit anordnad, sednast genom Kongl. Rrefvet den 17 Oktober 1851
öfverflyllats till Stadsnämnden från och med 1852 års början, dock med vilkor, att
medlen skola användas till den förbättringsanstalt för vilseförd ungdom, som i hufvudstaden
finnes inrättad under benämning af ”Stockholms Stads llppfostrings-inrättning
Jör värnlösa barn”. Men då testamentstagare lika litet i hufvudstaden, som annorstädes
i Riket, äro befriade från erläggande af den för testamenten bestämda bevillning,
synes det Rikets Ständer med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att den för
dessa handlingar i nämnda stad, under namn af rasp- och spinnhusmedel, jemväl föreskrilna
och till £ procent bestämda afgift bör upphöra; Och få Rikets Ständer fördenskull
hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, det stadgas måtte, att någon afgift under
namn af rasp- och spinnhusmedel icke vidare skall för testamenten i hufvudstaden
erläggas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 26 Mars 1863.
Nio 67.
Åte rremilteradt af Ridd. och Adeln den 30 Mars 1863.
Uppläst och godkändt hos Preste-Ståndet den 8 April —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna
under Riks-Statens Första Hufvudtitel.
(Stals-Ulskoltets Utlåtanden N:ris 38 och 65.)
S. A. K.
1 afseende på utgifterna under Riks-Statens Första Hufvudtitel, omfattande Kongl,
tiof'- och Slotts-slaterne, och som vid sistlidna riksdag fastställdes lill ett sammanräk
-
4 Expeditions-VIskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
nadt belopp af 1,278,400 R:dr, deraf 1,162,500 R:dr för den förra och 115.900 R:dr
för den sednare af dessa stater, hafva Rikets Ständer till pröfning förebaft såväl hvad
E. K. Ma:jts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof i berörda hänseende
innehåller, sorn ock en af E. K. Majit sedermera den 6 sisllidne Februari lill
Rikets Ständer aflålen särskild nådig Proposition om anvisande för fyra år af ett fyIInadsanslag
till Kongl. Maj:t hofhållning.
l.o Uti förslberörda nådiga Proposition har E. K. Maj:t, som ansett den åt H. K.
H. Uerli^en af Östergötland nu anvisade anslagssumma, 106,000 R:dr, vara, sedan
Deras Kongl. Högheter Hertigens och Hertiginnans äktenskap blifvit välsignadt med lie
Kongl. Prinsar, hvilkas vård och uppfostran enligt deras höga ställning fordra ökade
utgifter, för framliden otillräcklig, af sådan anledning föreslagit, alt den på Sverige belöpande
andel af nämnda anslag måtte med 20,000 R:dr förhöjas och sålunda hädanefter
i Riks-stalen upptagas till belopp af 126,000 R:dr R:mt;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall härtill, beslutat, att anslaget för H. K. H.
Hertigen af Östergötland skall från och med nästa stalsregleringsperiod utgå med 126,000
R:dr R:mt årligen.
2:o Enär det nu i stat uppförda anslag till underhåll af de på Stockholms Slott
och de Kongl. Lustslotten befintliga, Staten tillhöriga möbler, hvilka, oberäknadt taflor,
konstsaker och gobeliner, ansetts ega ett värde af nära 900,000 R:dr, visat sig vara
för ändamålet alldeles otillräckligt, samt då icke något anslag hittills varit bevil jad t för
underhåll al Staten tillhöriga, för den Kongl. Hofhållningen anvisade inventarier af silfver,
koppar, porslin och glas, men anslagsmedel härtill oundgängligen behöfdes, så vida dessa
inventarier ej skulle inom kort blifva obrukbara, eller alldeles försvinna, har E. K.
Majit begärt, att detta i Riksstaten under litel: ’’möblers underhållande å Kongl. Slotten",
upptagna anslag, 12,000 Ridr, mätte ökas med 44,400 R:dr och hädanefter i
samma stat uppföras under benämning: ”för underhåll och vård af möbler och andra
Staten tillhöriga inventarier i de Kongl. Slotten.”
Alt den lör ifrågavarande ändamål alltsedan år 1824 oförändrad bibehållna förenämnda
anslagssumma, 12,000 R:dr, med afseende å närvarande förhållanden och tidens
fordringar, numera på långt när icke förslår till betäckande af de utgifter, som vid de
Kongl. Slotten ifrågakomma för möblers inköp, underhåll och vårdande, jemte reparationer,
hafva Rikets Ständer funnit ådagalagdt af den utredning vederbörande, enligt
hvad det vid den nådiga Propositionen fogade Statsråds-prolokoll utvisar, härutinnan
meddelat. En tillökning af berörda anslag är derföre utan tvifvel nödvändig, så vida
den plan, som synes vara uppgjord för anskaffande och komplettering af Statens möbler
och inventarier, skall kunna utföras, och Rikets Ständer hafva ock af sådan anledning
ansett sig böra den härom i den nådiga Propositionen framställda begäran bifalla.
Då emellertid den tillökning E. K. Majit nu äskat är temligen betydlig och det torde
vara tjenlig!, att anslaget icke lill visst belopp för framtiden uppföres, innan närmare
erfarenhet blifvit vunnen rörande del ändamålsenligaste sättet, så väl att tillvägabringa
den såsom nödig ansedda kompletteringen af de Kongl, Slottens möbler och inventairer,
som ock att anordna dessas underhåll, hafva Rikets Ständer ansett lämpligt att beloppet
anvisas till utgående under den tid nu skeende statsreglering blifver gällande.
Den af E. K. Majit föreslagna förändrade rubrik för detta anslag hafva Rikets Ständer
funnit vara lämplig, enär med ifrågavarande anslagssumma skola bestridas jemväl utgifterna
för underhåll af Statens silfver, koppar, glas och porslin m. m.
Rikets Ständer hafva alltså, med bibehållande å definitiv stat af den för ofvanberörda
ändamål förut anvisade summa, 12,000 R:dr, för åren 1864, 1865 och 1866
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
5
beviljat en årli^ förhöjning i samma anslagssumma med 44,400 R:dr, att utgå under
den rubrik E. K. Maj:t föreslagit.
3:o Uli den tiii Polis-, tys- och renhållningen vid Kongl. Slottet och Arfprinsens
palats anvisade summa har, enär den yttre belysningen af Kongl. Slottet ej vore
tillräcklig eller ens jemförlig med den, som egde rum å kringliggande allmänna platser,
E. K. Maj:t äskat en tillökning af 1,250 R:dr. Då emellertid af ofvannämnda Statsrådsprotokoll
inhemtas, alt det äskade beloppet afser förhöjning i det å denna Hufvudtitels
sednare afdelning uppförda anslag ”till brandväsendet och yttre lyshållningen
vid Kongl. Slottet och Ar/prinsens palats", 10,000 R:dr;
hafva Rikets Ständer, jemte beviljande af den ifrågaställda anslagsförböjningen,
1,250 R:dr årligen, ansett densamma böra tilläggas sistnämnda anslag, som således
komme alt upptagas till 11,250 R:dr.
4:o Uli det lör Gripsholms Slott nu bestämda årliga anslag, 2,550 R:dr, är af E.
K. Maji äskad en tillökning af 2,450 R:dr, så alt detta anslag skulle komma att utgöra
5,000 R:dr. — För behofvet af denna förhöjning hafva såsom skäl uppgifvits
prisstegringarne på löner, dagsverken och materialier samt omöjligheten att med nuvarande
anslagssumma, hvilken i det närmaste varit oförändrad alltsedan år 1818, bestrida
underhållet af Gripsholms Slott, hvars anslag för öfrigt vore mindre än något af
de öfriga lustslottens; oaktadt det förra med tillhörigheter kräfde större utgifter, än
vid de andra lustslotten, med undantag af Drottningholms Slott;
Och då någon synnerlig nedsättning i nu gångbara pris å dagsverken och materialier
ej torde vara att emotse samt de inkomster, af arrenden och hyror, som Gripsholms
Slott har att årligen påräkna, enligt hvad vederbörande upplyst, äro jemte nuvarande
statsanslag otillräcklige för underhåll af de dyrbara, till större delen åldriga
byggnaderna m. m. å detta Slott, vid hvilket många historiska minnen äro fästade,
hafva Rikets Ständer bifallit, alt berörda anslag må ökas med det äskade beloppet,
2,450 R:dr årligen.
5:o Äfven uti anslaget för Hagn Lustslott och park har E. K. Majit begärt en
årlig tillökning af 3,500 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, med hänsigt till hvad Statsråds-protokollet i detta
afseende innehåller, samt då Rikets Ständer anse Haga Slott och park, hvilken sednare
erbjuder en af de vackraste och mest omtyckta promenadplatser i hufvudstadens
omgifningar, böra väl vårdas och underhållas, funnit sig böra bifalla hvad E. K. Majit
i ofvanberörda hänseende äskat.
5:0 Öfriga lill denna Hufvudtitel hörande ordinarie anslag, hvaruti förändring icke
blifvit ifrågaställd, äro, enligt närlagde tabell, Litt. A., uppförda till enahanda belopp,
som vid sistlidna riksdag, utom den JÖr Hennes Maj:l Enke-Drottning Desideria anvisade
hojhållningssumma, hvilken, sedan Hennes Maji med döden afgått, blifvit från
Riks-staten utesluten; kommande alltså, på sätt nämnde tabell utvisar, Hufvudtitelns
anslagsbelopp att utgöra 1,230,000 R:dr.
Beträffande de behof, för hvilka tillfälliga eller extra anslag under Första Hufvudtiteln
ansetts erforderliga, förekommer i första rummet E. K. Majis här ofvan omförmälda
särskilda nådiga Proposition af den 6 sistlidne Februari.
7:o Uti denna nådiga Proposition har E. K. Maji behagat tillkännagifva, att, ehuru
det årliga anslag till Kongl. Majds hofhållning, som af Rikets Ständer vid 1823 års
riksdag bestämdes, icke vidare kunde efter en tidrymd af fyratio år, hvarunder nästan
6
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
alla utgifter ansenligen stegrats, vara tillräckligt att fylla de behof, för hvilka samma
anslag vid förstnämnda tid varit beräknadt, E. K. Maj:t likväl hittills ej velat ifrågasätta
förhöjning deruti och ännu vid innevarande riksdags början haft för afsigt att
låta frågan derom till nästa riksmöte anstå. Men då utgifterna för hofhållningen under
sistlidet år, enligt nyligen afslutade räkenskaper, befunnits hafva i ännu betydligare
mån, än under de nästföregående åren, öfverskridit det derför anvisade anslag,
samt då de omkostnader, som af hofförvaltningen måste bestridas, vore till största delen
oundgängliga och för öfrigt i allmänhet sådana, som ej lämpligen kunde indragas,
hade E. K. Maj-.t funnit Sig ej längre böra uppskjuta alt meddela Rikets Ständer dessa
förhållanden och redan vid innevarande riksdag äska en nödig förhöjning i de å Riksstatens
Första Hufvudtilel anvisade medel för Kongl. Maj:ts hofhållning. — I sådant
afseende, och då utredt blifvit, att de brister, som för hofförvaltningen uppkommit, icke
blott efter E. K. Maj.ts thronbestigning, utan äfven under det föregående, nära tvååriga
regentskapet, kunde med säkerhet liqvideras samt inkomster och utgifter åter
bringas till jemnvigt genom beredande af en särskild årstillgång af 250,000 R:dr från
och med innevarande år till slutet af nästa statsregleringsperiod, har E. K. Maj:t i
nåder äskat, att, jemte de anslag under Första Hufvudtiteln, hvilka i den nådiga Propositionen
om Statsverkets tillstånd och behof blifvit upptagna, ett särskildt fvllnadsanslag
af Tvåhundra femtio tusen R:dr R:mt för hvarje af åren 1863 —1866 måtte till
Kongl. Maj:ts hofhållning anvisas, att af Riksgälds-kontoret utbetalas vid slutet af hvartdera
årets första qvartal.
Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer af det vid den nådiga Propositionen
fogade Statsråds-protokoll bland annat inhemtat, att de lid efter annan uppkomna
bristerna i den för Kongl. Maj:ts hofhållning anvisade anslagssumma utgöra tillsammans
omkring 800,000 R:dr samt alt det visserligen ansetts fördelaktigast, att omförmälda
brist blefve, så fort som möjligt, godtgjord, men att, med afseende derå, alt
man befarat det svårigheter möjligen kunde möta för licjvidéns verkställande på en
gång, summan blifvit föreslagen att utbetalas under den tidrymd, som i E. K. Maj.ts
nådiga Proposition blifvit uppgifven. Vid sådant förhållande, och då Rikets Ständer
för sin del anse det vara mest lämpligt, att det belopp, som erfordras för godtgörande
af denna brist, anvisas, utan att vissa tider för beloppets utbetalande dervid af Rikets
Ständer bestämmas, samt Statens financiela ställning icke lägger något hinder i vägen
för vidtagande af en sådan åtgärd, hafva Rikets Ständer funnit sig böra på det sätt
bifalla E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition, alt till Kongl. Maj:ts disposition
ställes ett belopp af En million Riksdaler, att, uppå skeende reqvisitioner och i mån
af behof, från Riksgälds-kontoret utbetalas.
8:o Af skäl, som finnas anförda i det vid E. K. Maj:ts nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof fogade Statsråds-protokoll, har E. K. Maj:t föreslagit,
att, till komplettering och omarbetning; af Staten tillhöriga inventarier utaf
silfver och koppar samt till inköp af porslin och glas, mätte beviljas ett anslag för
en gång af 60,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, sorn jemväl tagit kännedom af de handlingar, hvilka
legat till grund för E. K. Maj:ts nådiga framställning i detta ämne, funnit sig böra lill
samma framställning lemna bifall.
9:o Enär den åt nordvestra, norra och nordöstra sidorna af Kongl. Slottet belägna
del af första stora våningen, som under en lång följd af år innehafts utaf framlidna
Hennes Maj:t Enke-Drottning Desideria, icke efter år 1815, eller allt sedan den
tid, då samma våning begagnades af Konung Carl Xlii och dess Gemål, undergått någon
större reparation och dess iståndsättande följaktligen vore af högsta behof på
-
Expeditions- Els ko t te ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67. 7
kalladt, har E. K. Maj:t då anslaget, till Kongl. Slottets underhåll påtagligen ej försloge
för en så vidt omfattande reparation, sorn nu erfordrades, begärt, att Rikets Ständer
måtte anvisa de för detta ändamål, enligt upprälladt kostnadsförslag, behöfliga medel,
75,000 R:dr:
Och halva Rikets Ständer, som erhållit del af omförmälda, utaf Öfver-intendentsembetet
ulan anmärkning granskade, kostnadsförslag och öfriga härtill hörande handlingar,
hvaraf inhemtas, bland annat, att den äskade summan beräknats för rummens
restaurering till väggar, tak, förgyllningar, fenster, dörrar, golf och eldstäder, samt att
den ifrågaställa reparationen icke kan utan olägenhet längre uppskjutas, funnit sig
jemväl höra till denna nådiga framställning lemna bifall.
10:o E. K. Maj:t har derjemte begärt, att, för anbringande af vattenledning i
Kongl. Slottet samt för utvidgning af' dervarande gasledning, Rikets Ständer måtte
bevilja ett anslag för en gång af 24,075 R:dr.
Enligt den af sakkunnig person uppgjorda plan för ifrågavarande arbeten vill det
synas som skulle Stockholms Slott, denna för nationen dyrbara byggnad, genom införande
derstädes af en fullständig vattenledning, kunna, utom andra förmåner, äfven
erhålla fördelen af en i alla afseenden mot eldfara fullt betryggande eldsläckningsanstalt.
Ensamt denna omständighet har, vid granskningen af förslaget, synts Rikets
Ständer vara af den vigt, att deraf bör anses följa tillräckligt skäl för Rikets Ständer
att bifalla E. K. Maj:ls härutinnan gjorda nådiga framställning; Och då Rikets Ständer
icke eller vid det framställda förslaget beträffande utvidgningen af gasbelysningen vid
Kongl. Slottet funnit något att erinra, hafva Rikets Ständer, på grund häraf och med
afseende å hvad i denna fråga i öfrigt förekommit, funnit sig böra bevilja det begärda
anslaget, 24,075 R:dr.
ll:o Vidare har E. K. Maj:t föreslagit, alt Rikets Ständer måtte bevilja ett särskildt
anslag af 23,000 R:dr / Ur ig en fy tionde af kanalerna vid Haga lustslott m. m.
I afseende ä denna fråga inhemtas af ofta åberopade Stats-Råds-protokoll att, —
sedan, till följd af den åt ett enskildt bolag meddelade tillåtelse att sänka den vid
Slottet belägna Rrunnsviken medelst segelleds upptagande vid Ålkistan, det befunnits
nödvändigt att ofvannämnda kanaler, så framt de icke skulle i brist af vatten komma
att i ännu högre grad än hittills förorsaka och underhålla en länge och med skäl öfverklagad
osundhet, antingen igenfylldes eller fördjupades, hvilket sednare alternativ likväl,
såsom förenadt både med vida större kostnad och med flera svårigheter vid utförandet,
ansetts icke böra ifrågakomma, — Riks-Marskalks-embetet, jemte anmälan härom,
uti underdånigt memorial af den 12 April sistlidet år, hemställt, dels att, såvida E. K.
Maj.t täcktes tillåta utförandet af det ifrågaställda sänkningsarbetet, hvartill i sådant
fall extra anslag måste hos Rikets Ständer begäras, i sammanhang härmed finge verkställas
en högst nödvändig reglering af stränderna vid nämnda vik, dels ock företagas
ordnandet i sin helhet af den vackra slottsparken, å hvars ytterligare förskönande i
åtskillige delar icke obetydliga arbeten och kostnader redan blifvit nedlagda; så och
efter det E. K. Maj:t härtill lemnat nådigt bifall, hade, efter föregångna lokalundersökningar
och mätningar, Löjtnanten vid Väg- oell Vattenbyggnads-korpsen A. M. Lindgren
afgifvit utlåtande i ämnet, tillika med fullständigt kostnadsförslag, åtföljd t af erforderliga
kartor och ritningar lill upplysning om kanalernas utseende och djup samt
de arbeten, som för utförande af berörda plan ansetts behöfliga, utvisande delta förslag,
hvilket Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader hufvudsakligen godkänt och
E. Ii. Maj:t i nåder gillat, att kostnaden förslagsvis beräknats till 23,000 R:dr.
Efter tagen kännedom af de lill denna fråga hörande handlingar och det uppgjorda
förslaget öfver de erforderliga utgifterna för sagda föremål, hafva Rikets Ständer,
8 Exp e di tion s- lits kotte ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 67.
som ansett den ifrågaställda utfyllningen af kanalerna vid Haga i sanitärt hänseende
vara af väsendtligt behof påkallad, funnit sig böra jemväl denna af E. K. Maj:t äskade
summa, 23,000 R:dr, bevilja.
12:o Dessutom har E. K. Maj:t, i anledning af en utaf Ståthållare-embetet på
Haga gjord, af Riksmarskalks-embetet och öfrige vederbörande underdänigst förordad
framställning om behofvet af ett anslag för en gång till bekostande af högst nödvändiga
reparationer å Haga Slolt, äskat af Rikets Ständer ett belopp af 17,000 R:dr.
Och då, enligt Rikets Ständers tanke, angeläget är att tillse, det Statens byggnader
blifva med noggrannhet vårdade samt att nödiga reparationer icke uppskjutas i
saknad af tillgängliga medel, hvarigenom underhållet otvifvelaktig! fördyras, hafva Rikets
Ständer, enär, efter hvad upplyst blifvit, det icke låter sig göra alt med nu befintliga
tillgångar verkställa ofvanomförmälda vid Haga lustslott erforderliga byggnadsoch
reparationsarbeten, funnit sig böra bevilja de medel, E. K. Maj:t härtill äskat.
På grund af hvad Rikets Ständer sålunda beslutat, är å närlagde Tabell Litt. R.
uppfördt ett belopp af tillsammans 1,199,075 R:dr såsom anslag för en gång för tillfälliga
behof under denna Hufvudtitel.
13:o Under åberopande af E. K. Maj:ts, i sammanhang med frågorna om regleringen
af utgifterna under Riks-statens 9:de Hufvudtitel, framställda förslag om beviljande
af pensioner för åtskilliga till framlidna H. Maj:t Enke-Droltning Desiderias hofstat
och betjening, hörande personer, har E. K. Majit begärt, att den del af dessa
pensionsbelopp, sorn borde utbetalas för tiden intill nästa statsregleringsperiod, eller
från och med den 1 Maj 1861 till 1863 års slut, måtte af Rikets Ständer å Första
Hufvudtiteln anvisas såsom extra statsanslag för en gång med 32,456 R:dr.
Rikets Ständer, som ansett lämpligast att denna fråga behandlas i sammanhang
med E. K. Maj-.ts förstberörda nådiga förslag om pensioners tilldelande åt en del af
framlidna Hennes Maj is hofbetjening, skola, vid regleringen af 9:de Hufvudtiteln, jemväl
taga under öfvervägande E. K. Maj:ts nådiga framställning rörande utbetalningen af
ofvanberörda extra anslagsmedel.
14:o Slutligen har E. K. Maj:t föreslagit, att Rosersbergs Slott, som af framlidna
H. Majit Enke-Drottning Desideria innehafts såsom enkesäte, men, jemlikt nådigt Rref
den 9 Februari 1861, tillsvidare blifvit öfverlemnadt till E. K. Majlis nådiga disposition,
måtte äfven för framtiden med samma anslag, som hittills, lä af E. K. Majit,
lika med öfriga lustslotten, disponeras:
Och hafva Rikets Ständer, vid pröfning af denna fråga och med afseende å hvad
af härvid tillgängliga handlingar inhemtats, beslutat, att Rosersbergs Slott, med hvad
dertill hörer, må tili E. K. Maj:t öfverlemnas, att af E. K. Majit under Dess lifstid begagnas
och disponeras under enahanda vilkor, hvarmed ilrågavarande egendom varit
till Hennes Majit Enke-Droltning Desideria öfverlåten.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 April 1863.
Litt. A.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, ,V:o 67. 9
Lill. A.
Tabell öfver Riks-Statens Första Hufvudtitel.
Kongl. Hof- och Slotts-Statcrne.
Kongl. Hofstats-anslaget:
Kongl. Hofhållning
Hennes Majit Enke-Drollningen Josephinas Hofhållning
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland (deruti inbegripne handpenningar
för Hans Kongl. Höghets Gemål!
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne
Hen nes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie
För underhåll och vård af möbler och andra Staten tillhöriga inventarier
i de Kongl. Slotten :
Det till “möblers underhållande å Kongl. Slotten" på denna Hufvudtitel
sedan längre tid tillbaka upptagna anslag . 12,000
Förhöjning under nästa slatsregleringsperiod .... 44,400
Kongl. Hofstallels utfodring
Polis-, lys- och renhållning vid Kongl. Slottet och Arfprinsens palats .
Rosersbergs Slott
Ved och kol för de Kongl. Hofven
S:gr
R:dr R:mt.
Kongl. Slotten:
Reparationer å Stockholms Slolt med flera för de Kongl. Hofven upplåtna
byggnader
Rrandväsendet och yttre lyshållningen vid Kongl. Slottet och Arfprinsens
palats
Drottningholms och Svartsjö Slott
Gripsholms Slott
Ulriksdals Slolt
Haga lustslott och park
Strömsholms Slott
S:gr
Summa R:mt R:dr
630.000
120.000
126,000
36.000
18.000
56,400
45,000
22,500
3,000
50,600
1,106,900
63,000
11,250
24,600
5.000
8,250
8.000
3,000
123,100
1,230,000
Bih. lil! It. St. Prot. 1862 1863. 10 Sami. 1 AJd. 4 Höft.
2
10 Expeditions- Utskot/e/s Forsing till underd. Skrifvelse, N:o 68.
Litt. B.
Tabell öfver Extra Staisreglerings-anslag under Rihs-Statens Första
Ilufvudtitel.
Anslag för en gäng:
Fyllnadsanslag till Kongl. Maj:ts Hofhållning
Till komplettering och omarbetning af Staten tillhöriga inventarier af
silfver och koppar samt till inköp af porslin och glas
Till reparation af den åt nordvestra, norra och nordöstra sidorna af
Kongl. Slottet belägna del af första stora våningen
Till anbringande af vattenledning i Kongl. Slottet samt utvidgning af
gasledningen derstädes
Till igenfyllande af kanalerna vid Haga Lustslott och ordnande i sammanhang
dermed af parken derstädes
Till nödiga reparationer å Haga Lustslott
Summa R:mt R:dr
1,000,000
60,000
75.000
24,075
23.000
17.000
1,199,075
HT:o 68.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 1863.
Preste- Stå ridet den 26 — —
Borgarc-Siåndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående upphörande af "den s. k. Niis
kungsgårdshjelp.
(Stats-Utskollets Utlåtande N:o 59.)
S. A. K.
Sedan, genom antagande vid sistlidne riksdag af nu gällande Bevillningsförordning,
allmogen inom Näsgårds och Westerbergslags fögderier af stora Kopparbergs län
Expeditions-Ulskotlels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 68. 11
blifvit fränkänd den lindring i bevillningen, sorn densamma under loppet af omkring
ett århundrade åtnjutit såsom ersättning för det åliggande samma allmoge, enligt Kongl.
Resolutionen den 2 December 1746, hade att bygga och underhålla åbyggnader samt
deltaga i stängselskyldigheten å numera indragna och utarrenderade Ofversle-bostället
vid Dal-regementet, Näs kungsgård, om 4-J mantal, i Husby socken och Näsgårds fögderi;
anböllo Rikets sednast församlade Ständer hos E. K. Maj:t uti underdånig skrifvelse
af den 26 Oktober 1860, att, enär allmogens befrielse från utgörande af berörda
så kallade Näs kungsgårdshjelp vore af billighet och rättvisa påkallad, men Dal-regementels
löningsfond, till hvilken afkomsten af nämnda boställe, enligt 1833 års lönereglering,
- inginge, syntes ega anspråk på ersättning för ifrågavarande byggnadsskyldighets
upphörande, hvilken ersättning dock icke kunde utan föregående utredning bestämmas,
E. K. Maj:t täcktes låta fullständigt utreda frågan samt sedermera deruti till
Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition.
Med anledning häraf har under den 31 Oktober sistlidet år dylik nådig Proposition
blifvit af E. K. Majit till Rikets nu församlade Ständer aflåten; dervid E. K. Majit,
— som i ämnet inhemtat gemensamt underdånigt utlåtande af E. K. Majits och Rikets
Krigs- och Kammar-kollegier, hvilka tillika i underdånighet öfverlernnal infordrade yttranden
af såväl Chefs-embelet vid Dal-regementet och samma regementes Löningsdirektion,
som E. K. Majits Refallningshafvande i Stora Kopparbergs län, — i nåder
meddelat bufvudsakliga innehållet af hvad bemälde vederbörande i frågan upplyst och
anfört;
och då, i följd af sednast utfärdade Bevillningsförordning, den lindring i bevillningen,
hvilken allmogen inom Näsgårds och Westerbergslags fögderier i Stora Kopparbergs
län, enligt Kongl. Resolutionen den 2 December 1746, såsom ersättning för
ofvanberörda nybyggnads- och reparationsskyldighet vid Näs kungsgård åtnjutit, med
1862 års början upphört, och E. K. Majit, vid sådant förhållande ansett det vara med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, att berörda skyldighet från och med sistnämnde
lid äfven komme att upphöra; har, — jemte tillkännagivande, alt tillsvidare
och intilldess difinitivt beslut i ämnet kan varda meddeladt, E. K. Majit förordnat, att
några afgifter af allmogen för berörda åliggande icke må utgå, — E. K. Majit, med
afseende jemväl ä hvad i denna fråga för öfrigt förekommit, i nåder föreslagit:
att allmogen inom förenämnda fögderier måtte från och med 1862 års början befrias
från ofvanberörda skyldighet, dock med vilkor, alt densamma behörigen fullgör
ej mindre de af vederbörande Synerätt till 5,642 R:dr 71 öre uppskattade reparationer
och erforderliga nybyggnader, hvilka ansetts böra utan uppskof verkställas, men inom
1861 års slut tilläfventyrs icke blifvit fullgjorda, än äfven de ytterligare underhållsarbeten,
som före samma tid kunna hafva tillkommit;
att särskilda årliga anslag måtte anvisas dels af 575 Ridr Rimt, alt utgå till nuvarande
arrendatorerne af Näs kungsgård och den dertill hörande Mölnarbo tullqvarn
under deras återstående arrendetid, såsom ersättning för den byggnadsunderhållsskyldighet
derstädes, hvartill de under nämnde tid emot dylik ersättning förbundit sig, dels
ock af 150 Ridr Rimt lill Dal-regementets Bostäl Is-direkt ion, för alt, i mån af bohof,
utaf Direktionen användas såsom bidrag till fullgörande af nybyggnadsskyldigheten vid
kungsgården; samt
att, vid skeende ombyte af arrendator efter nuvarande arrendetids utgång, både
underhålls- och nybyggnadsskyldigheten måtte åläggas den blifvande arrendatorn af kungsgården,
emot det att, i händelse deraf kan föranledas nedsättning i nuvarande arrendet,
— utgörande, enligt uppgift af ofvannämnda regementes Lönihgs-direktion, 121 tunnor
råg, 72 tunnor korn och 178 tunnor hafre, att in natura levereras, jemte 1,375 Ridr
12
Expedilions-LJtskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 69.
i penningar, — bemälde Direktion må för sådan minskning i den tili aflöning för
regementet anslagna inkomsten af kungsgården erhålla ärlig ersättning af Statsverket.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehaft delta ärende och dervid tagit kännedom
af samtlige till frågan hörande handlingar; och hafva Rikets Ständer, med afseende
å de i den nådiga Propositionen anförda förhållanden och på de vilkor, som deri
blifvit föreslagna, funnit sig höra till E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning
lemna bifall; i följd hvaraf Rikets Ständer jemväl beslutat, dels att å Riks-statens
fjerde Hufvudtitel skola, under anslaget för indelta kavalleri- och infanteri regementena,
uppföras årliga anslag till belopp af 575 R:dr R.mt, att utgå till arrendatorerne af
Näs kungsgård och Mölnarbo tullqvarn, samt af 150 R:dr samma mynt till Dal-regementets
hoställsfond, eller tillsammans 725 R:dr, dels ock att, enär de vid kungsgården
byggnadsskyldige böra tillgodonjuta befrielse från kungsgårdshjelpens utgörande från
och med samma tid, bevillning blifvit dom påförd, eller med 1862 års början, ett
extra anslag för åren 1862 och 1863, med tillhopa 1,450 R:dr R:mt, skall Irån Riksgäldskontoret
utgå, att för nu oinlörmälda ändamål användas.
Hvilket Rikets Ständer härmed fä i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 28 Mars 1863.
N:o 69.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 1863.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga SkriJveise, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående öfverlåtande till staden Christianstad
af en Kronan tillhörig tomtplats derstädes.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 61.)
S. A. K.
Enligt hvad en af E. K. Maj:t den 24 Oktober nästlidet år till Rikets Ständer
aflåten nådig Proposition innehåller, har E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads
län till E. K. Maj:t med underdånigt förord öfverlemnat en af Drätselkommisionen
i Christianstad i underdånighet gjord anhållan att, då kyrkorådet inom stadsförsamlingen,
i följd af församlingens beslut att utvidga kyrkogården, begärt vidtagande
Eccpedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 69. 13
af nödiga åtgärder för att åt staden förvärfva den till Fortifikations-underofficeraren derstädes
anslagna boställsjord, å hvilken de så kallade Skottenburgshusen äro uppförda,
E. K. Maj:t, enär belägenheten af nyssberörda jord vore sådan, att den hindrade ett
regelbundet ordnande ej mindre af stadens begrafningsplats, som dessutom snart tarfvade
utvidgning, än äfven af den gata, som utgjorde inkörsvägen från söder till staden,
hvarjemte förekomme att förra boställsbafvaren med döden afgått och lägenheten således
blifvit ledig, täcktes förhjelpa staden Christianstad till erhållande af ifrågaställa
boställsjord, antingen emot annan för Kronans militärbehof nödig, för staden oumbärlig
jord, eller emot ersättning i penningar.
Uti häröfver infordrade underdåniga utlåtanden hade ej mindre Chefen för Ingeniörkorpsen
än äfven E. K. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegium, då ifrågavarande tomt befunnes
vara den enda jordrymd, som kunde användas lill en högst behöflig utvidgning
af stadens kyrkogård, tillstyrkt att den underdåniga ansökningen måtte i nåder bifallas,
likväl under vilkor att staden tillförbundes icke allenast att till Kronan afstå ett nämnde
tomt till storleken motsvarande jordstycke med tjenlig mark för gårdsplats och trädgård,
i likhet med dem som å tomten nu funnes, utan äfven att lill samma jordstycke
förflytta och ånyo uppsätta de tvänne smärre byggnader, som för närvarande stöde å
tomten och hvilka af ålder varit afsedda till begagnande af den i staden förlagda Ingeniör-underofficeraren
och en för fortifikationsarheten anställd murare, eller, om hinder
härför skulle möta, å den till vederlag afstådda platsen uppföra en annan byggnad,
innehållande lika antal rum samt lägenheter af enahanda storlek och beskaffenhet med
de nu befintliga; hvarjemte föreslagits, att de materialier, som erhölles vid rifningen af
de på tomten varande begge gamla byggnaderna, skulle få af staden disponeras, emot
det att skälig bushyre-ersättning lemnades åt så väl under-officeraren, som muraren, under
den tid antingen de gamla byggnaderna flyttades eller den nya byggnaden uppfördes.
Och bar E. K. Maj:t, med afseende å det sålunda anmälda behofvet för staden
Christianstad af den ifrågavarande, Kronan tillhöriga tomtplatsen derstädes, begärt Rikets
Ständers medgifvande att denna plats måtte, emot de af Chefen för Ingeniörkorpsen
och Krigs-kollegium föreslagna vilkor, till nämnde stad öfverlåtas.
Vid öfvervägande af olvanberörda nådiga framställning och efter tagen kännedom
af de till ärendet hörande handlingar, hafva Rikets Ständer, med afseende å de i den
nådiga Propositionen anförda förhållanden och på de deri föreslagna vilkor, bifallit
hvad E. K. Maj:t i berörda hänseende behagat i nåder föreslå.
Hvilket, tiil besvarande af den nådiga Propositionen, Rikets Ständer härmed få i
underdånighet tillkännagifva: framhärdande etc.
Stockholm den 28 Mars 1863.
14
Expeditions- Uts/i o t tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 70.
J%T:o ?©.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 1863.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, om beviljande af anslag till inköp för
Statens räkning a.J en del utaf den Kammarherren m. m. G.
D. Lorichs i lifstiden tillhöriga samling af mynt och medaljer.
(Stats-Utskotlels Utlåtande N:o 62.)
S. A. K.
Sedan en af E. K. Maj:ts Chargé d’affaires hos Kongl. Spanska hofvet, Kammarherren
m. m. G. D. Lorichs, under en långvarig anställning i utlandet tillvägabragt betydande
samling af mynt och medaljer blifvit af hans arfvingar Staten till inlösen erbjuden
för en summa af 50,000 R:dr, och Garde des Medailles, Riks-antiqvarien B.
E. Hildebrand, som haft tillfälle genomse och värdera denna dyrbara samling, hänfört
densamma under följande nio hufvudafdelningar, nemligen l:o Spaniens äldsta mynt,
2:o Nummi populorum, urbium et regum från andra delar af Europa, äfvensom från
Asien och Afrika, 3:o Romerska och Byzantinska mynt, 4:o Westgötiska Konungarnes
i Spanien slagna mynt, 5:o Arabernes till det mesta i Spanien slagna mynt, jemte några
få moderna Turkiska, Persiska och Maroccanska, 6:o oordnade, till det mesta utnötta
odugliga antika mynt, 7:o Spanska och andra Wesleriändska nationers mynt från
medeltiden och nyare tid, 8:o Spanska och andra nationers medaljer, samt 9:o diverse
mynt, jettoner m. m., uppgående hela samlingen till ett antal af 35,187, hvaraf 525
af guld, 7,170 af silfver och 27,492 af koppar: så har, enligt hvad en af E. K. Maj:t
den 30 Januari innevarande år till Rikets Sländer aflåten nådig Proposition innehåller,
Riks-antiqvarien uti till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien ingifven skrift,
i afseende på det inköp, som för Statens räkning kunde komma i fråga, framställt två
alternativa förslag, det ena att inlösen skulle ske af alla de under N:ris 1—6 upptagna
afdelningarne för 30,084 R:dr jemte ett urval af 7:de och 8:de afdelningarne för
6,000 R:dr, och det andra att köpet blelve inskränkt till de för Kongl. Mynt-kabinettet
företrädesvis vigliga afdelningarne N:o 1, de äldre spanska mynten, N:o 4, de Vestgötiska
Konungarnes, och N:o 5, Arabernas i Spanien slagna mynt, hvartill erfordrades
11,832 R:d r, samt att dessutom ur 7:de och 8:de afdelningarne ett urval finge ske lill
ett värde af 6,000 R:dr.
Rxp ed i tia n s- U/s ho Itets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 10. 15
Jemte anmälan alt arfvingarne efter Kammarherren Lorichs förklarat sig benägne
antaga hvilkeldera som helst af de alternativa förslagen äfvensom att lösningssumman
terminvis emottaga, hade ofvanbemälda Akademi uti skrifvelse den 9 December nästlidet
år i underdånighet anfort: att det Kongl. Myntkabinettet väl i sednare tid genom
jordfynd, byten och uppköp vunnit ganska betydlig tillvext med hänseende till
medeltidens och nyare tidens mynt, men att bland dessa högst få vöre från den aflägsna
Hesperiska hallon, hvars mynt endast undantagsvis anträffades vid fynd i den Svenska
jorden och sällan stöde att hos mynthandlare erhålla ; att af antika, d. v. s. forntidens
Grekiska och Romerska mynt, hvilka utgjorde hufvudsakliga innehållet af Lorichska samlingen,
Myntkabinettet icke sedan är 1786 bekommit någon tillökning, värd att omnämnas;
samt att, genom inköp af den erbjudna samlingen, de afdelningar i Myntkabinettet,
hvilka för närvarande vore svagast representerade, skulle vinna en sådan förökning,
att detta kabinett skulle äfven inom dessa afdelningar kunna ställas i jemnbredd
med de flesta större samlingar i Europa; och då det vore af största vigt, att det tillfälle
blefve begagnadt, hvilket till riglande af Svenska Statens mumismntiska samlingar
nu erbjöde sig och hvilket sent elier aldrig torde lika fördelaktigt återkomma, hade
Akademien hemställt i främsta rummet, att det förra af de alternativa förslagen måtte
antagas, men, derest den derför erforderliga summan ansåges nog betydlig, att det andra
alternativet mätte gillas, hvarigenom Myntkabinettet komme alt af Spaniens mynt från så
väl äldsta tider, som medeltiden och nyare liden, erhålla en så betydlig tillvext, alt
icke något annat Myntkabinett, åtminstone ej i norra Europa, skulle i denna del kunna
dermed täfla.
Med anledning af hvad sålunda förekommit har E. K. Maj:t, som ansett det vara
af största vigt att Myntkabinettet erhölle de delar af framlidne Kammarherren Lorichs
mynt- och medaljsamling, hvilka, enligt hvad ofvan nämndt är, finnas uti del sednare
bland de alternativa förslagen angifna, i nåder föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja
det för inköp deraf erforderliga belopp, 17,832 R:dr.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande; och då upplyst är, att
Statens Myntkabinett, som från längre tid tillbaka icke erhållit någon större tillökning
i sina samlingar, genom nu ifrågaställa inköp afen del utaf den Kammarherren Lorichs
i lifstiden tillhöriga mynt- och medaljsamling, skulle komma i tillfälle att förskaffa sig
en mängd sällsynta mynt och medaljer af utmärkt värde, hafva Rikets Ständer, på
grund häraf och med afseende å de i den nådiga Propositionen i öfrigt utredda förhållanden,
funnit skäligt att, med bifall till E. K. Maj:ts förevarande nådiga framställning,
bevilja den af E. K. Maj:t för inköp af berörda mynt och medaljer äskade
summa 17,832 R:dr, att från Riksgälds-konloret utbetalas.
Med underdånig anmälan härom framhärda Rikets Ständer etc.
Slockholm den 28 Mars 1863.
16
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 74.
l\:0 VI.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 26 Mars 1863.
Preste-Slåudel den 26 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående anslag för framtida vård och
underhåll af Gustaf Wasas monument vid Utmeland i Dalarne.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 63.)
S. A. K.
Enligt en af E. K. Maj:t den 24 Oktober nästlidet år till Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition, hafva, uti en till E. K. Maj:t ingifven skrift, Revisions-sekreteraren
m. m. A. W. Netzel och Grosshandlanden ni. m. S. Godenius, såsom ledamöter af den
bestyrelse, hvilken ombesörjt uppförandet af en monumental byggnad öfver den s. k.
Kungskällaren vid Utmeland i närheten af Mora kyrka i Dalarne, hvarest Gustaf Wasa
genom en Dalqvinnas rådighet räddades undan Danskarnes förföljelser, i underdånighet
anhållit, att sagda monument med tillhörigheter, -— utgörande, utom den af sjelfva
byggnaden upptagna plats, hvaraf Kronan redan förut varit egare, dels en närmast
deromkring af Bestyrelsen inköpt och till trädplantering ordnad jordrymd, dels en likaledes
inköpt jordremsa för ny utfartsväg, allt i öfverensstämmelse med en af Andre
Landtmätaren J. Hardy år 1859 öfver ifrågavarande område upprättad, handlingarne
bilagd karta, dels en lill bostad för en tillsyningsman inom samma område uppförd
särskild byggnad, dels ock slutligen åtskilliga å jemväl bifogad förteckning upptagna
inventarier, — måtte af Kronan såsom dess egendom öfvertagas samt. såsom följd
deraf, inseendet öfver och befattningen med hvad lill den fosterländska stiftelsens
framtida förvaltning, vård och underhållande hörde, uppdragas åt den eller de offentliga
myndigheter, E. K. Maj:t behagade dertill i nåder utse; äfvensom att ett bestämdt
årligt anslag af allmänna medel måtte anvisas till bestridande af de för sagda ändamål
erforderliga utgifter.
Olver denna underdåniga ansökning hade Öfver-Intendenls-embetet, uti infordradt
underdånigt utlåtande af den 12 Augusti sistlidet år, anfört, hurusom alltsedan äldre
tider tillbaka den åsigt gjort sig gällande, att, med afseende å fäderneslandets förbindelser
till den store stamfadern för Wasa-ätlen, Slaten borde genom sin mellankomst
skydda
Expedit iöns- Vt sholto Is Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 71.
17
skydda från förstöring alla sådana byggnader, sorn (rån Konung Gustafs vistande i
Dalarne före bans thronbesligning egde historisk märkvärdighet; hvadan ock från statsanslaget
för byggnader och reparationer i landsorterna utginge vissa ersättningsbelopp
till egarne af loftsbyggnaden vid Ornäs samt kungsladorna vid Rankhyttan och Isala,
mot skyldighet för bemälde egare alt samma byggnader behörigen vårda och underhålla.
Af sådan anledning och dä handlingarne utvisade, att behållningen af de för
monumentet vid Utmeland genom enskilda bidrag insamlade medel utgjorde ett belopp
af endast 331 R:dr (55 öre, men kostnaden för underhållet af monumentshuset jemte
dermed förenade öfriga utgifter, såsom boslällsbyggnadens. planteringarnas och vägarnes
vårdande, tillsyningsmannens aflöning äfvensom åtskilliga pä jordlägenheterna belöpande
onera vore förslagsvis beräknade till sammanlagdt 475 Ridr R:mt om äret,
samt någon fond, af hvars afkastning dessa kostnader skulle kunna bestridas, icke
förefunnes, hade Öfver-Intendenls-embelet i underdånighet tillstyrkt, det E. K. Maj t,
med hufvudsaklig! bifall lill hvad Bestyrelsens ofvannämnde ledamöter hemställt, täcktes
i nåder medgifva, att ifrågavarande jordlotter, med derå befintliga byggnader jemte
tillhörigheter. mätte från och med innevarande år af Kronan ölvertagas och ställas under
Öfver-Inlendonts-embelets inseende, lör alt, i likhet med öfriga Embetets förvaltning
tillhörande Kronans egendomar utom Slockholm, underhållas af statsanslaget för
byggnader och reparationer i landsorterna, från hvilket anslag jemväl borde bestridas
såväl den kontanta aflöningen åt tillsyningsmannen, sorn de på jordlotterna belöpande allmänna
onera; intilldess dessa sednare, hvilka uppgifvits lill omkring 23 R:dr om året,
kunde, med anledning af dertill utaf Bestyrelse!! redan vidtagna åtgärder, komma att,
emot behörig ersättning, öfverflyttas på öfrige jordegare i Ulmelands by.
Och har E. K. Majit, som i nåder gillat hvad Ofver-lnlendents-embetet sålunda
i underdånighet tillstyrkt, med anledning deraf äfvensom af Embetets i sammanhang
härmed gjorda hemställan, i nåder föreslagit Rikets Ständer, alt, — i likhet med hvad
som egt rum i afseende pä kostnaderna för vidinagthålfande såväl af dammen vid
Runna qvarn som al loftsbyggnaden vid Ornäs samt kungsladorna vid Rankhyttan och
Isala, — Rikets Ständer mätte, från och med nästinstundande stalsregleringsperiod,
för nu ifrågavarande ändamål bevilja en emot ofvannämnda belopp, Fyrahundra Sjutiofem
(475) R:dr R:ml, svarande årlig tillökning i statsanslaget för byggnader och reparationer
i landsorterna.
Med afseende å det varma deltagande, hvarmed förslaget att vid byn Utmeland i
Dalarne uppresa en minnesvård öfver Guslaf Wasa omfattats af landels alla samhällsklasser,
från de högsta till de lägsta, äfvensom å företagets fortgång, dess utveckling
och fullbordan, hafva Rikets Ständer ansett den å ifrågavarande plats uppförda monumentalbyggnad
böra blifva en allmän egendom, hvilken, likasom öfriga i delta landskap
befintliga byggnader af historisk märkvärdighet från denne store Konungs lid, bör af
Slaten underhållas; och då Rikets Ständer af E. K. Majlis nådiga Proposition samt
öfriga handlingar inhemtat, alt de för sådant ändamål erforderliga utgifter icke kunna
bestridas, med mindre ett bestämdt årligt anslag dertill af Rikets Ständer beviljas,
hafva Rikets Ständer funnit skäligt att, med bifall till E. K. Majits härom gjorda
Bih. till R. St. Prof. 1862 1863. 10 Sami. 1 Afd. 4 Haft,
3
!8 EarpetU.linns- Utskottets Förs far/ till underd. Skrifvelse, N:o 72.
nådiga fra ms t ä 11 n i n fj, anvisa del för underhåll och vård af’ ifrågavarande monument
äskade belopp, all utgå på säll E. K. Majit behagal i nåder föreslå.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 28 Mars 1803.
Nio ¥3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den H April 1863.
Presle-Slnndct den 11 — —
Borgare Staude! den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets S'Unders underdåniga Skrifvelse, angående förändrade grunder
för Mjöl- och Sågqvarnars beskattning.
(Slals-Ulskollels Utlåtande N:o 45. Litt. A.)
S. A. K.
Vid innevarande, liksom vid flere föregående riksdagar, hafva hos Rikets Ständer
framställningar blifvit gjorda, åsyftande eli förändrad) beskattningssätl för mjöl- och
sägqvarnar: och hafva Rikets Stander, efter lagen kännedom af hvad i detta ämne
blifvit såväl nu som tillförene anfördi ocb ulredt, ansett sig endast böra i sådant alseende
erinra, alt, enligt Kammar-kollegii underdåniga utlåtande af den 29 Augusti
1850, grundräntan å skalilagda tullmjölqvarnar beräknats till 80,000 R:dr Banko, utgörande
i Riksmynt 120,000 B:dr, hvilket belopp, i anseende lill derefter inträffad
prisstegring och med tillägg af sågränlan, hvilken icke lill summan blifvit utredd, vid
sednasle riksdag ansetts böra för båda räntorna upptagas till 130,000 R:dr, samt att
vidare den till särskilda ändamål anordnade del af ifrågavarande räntor, jemlikt förbemälda
Kollegji utlåtande af den 12 December 1856, förslagsvis beräknats till 28,tlOR:dr
58 öre, som sålunda kan i jemn! tal upptagas lill 30,000 R:dr R:rnt.
I likhet med den tillförene af såväl E. K. Maj:l sorn Rikets Ständer uttalade åsigt,
hafva äfven Rikets nu församlade Ständer funnit, all mjöl- och sägqvarnar., som till
sin natur egentligen äro alt hänföra lill fabriksinräftningar, och hvilkas större eller
mindre afkomst är af konjunkturen beroende, icke kunna rättvist beskattas med, såsom
nu är fallet, en grundränta, hvilken förblifver oförändrad, ehvad inkomsten af verken
genom folkmängdens tillvext, Ökad spanmälsproduktion, qvarnarnas ändamålsenligare
Expedition!;- U/s/t oliets Förslag till underd. Skrifvelse, l\:o 72.
19
konstruktion och andra orsaker uppdnTves, eller densamma, lill följd af missgynnande
omständigheter, såsom minskad vattentillgång, nya verks anläggande o. s. v., till större
eller mindre del förloras. Till skydd mot inträng af nya qvarnar är \äl föreskrifva!,
att vid deras skattläggning bör tillses, ali de förut skaltlagda icke derigenom komma
att lida förminskning i deras vid skattläggningen påräknade inkomster, men pä det
sätt nu i verkligheten tillgår, hafva föreskrifterna derom, utan att kunna bereda de
äldre qvarnarne det skvdd sorn afsetts, allenast utgjort hinder för nya qvarnars anläggning.
Dessa och dylika missförhållanden i qvarn- och sågverkens beskattning hafva
Rikets Ständer ansett kunna undanrödjas allenast genom uppbäfvande al de. räntor,
som äro åsätta en del af dessa verk, hvarigenom äfven denna näringsgren, som har
till ändamål förädling af vår hufvudnärings dyrbaraste och oumbärligaste produkter,
skulle lossas frän de band, hvaraf den hittills varit tryckt; och dä, äfven om den bevillning,
som i stället för grundräntan komme att för qvarnverken utgå, åtminstone till
en början icke torde ersätta den derigenom uppkommande minskningen i Statens ordinarie
inkomster, landel i allt fall medelst denna af rättvisa påkallade åtgärd medelbarligen
tillskyndas fördel genom en utvidgad industriel verksamhet, hafva Rikets Ständer
för sin del beslutat:
l:o att räntan å mjöl- och sågqvarnar må, — under förutsättning att nu gällande
författningar, så vidt desamma icke angå frågor om vattenuppdämning, skola i behörig
ordning ändras så väl i afseende å hittills meddelade föreskrifter rörande rättigheten
för mjöl- och sågqvarnars anläggning som ock beträffande den tull, som härvid bör
utgå, — från och med nästa slalsregleringsperiod, upphöra att vidare utgöras; i följd
hvaraf rustningsskyldigheten för så beskaffade verk af frälse natur äfven bör försvinna
: samt
2:o att, vid beräkningen af Statens ständiga inkomster uti ordinarie eller grundränta,
af den Kronan behållna delen må aldragas 100,000 Riksdaler Riksmynt.
Ett dylikt afdrag från de beräknade inkomsterna borde viii ock ske för de indelta
qvarnränlorna, då icke heller dessa, vidare komma alt utgå, utan i stället böra ersättas
med särskildt anslag; men då dessa indelta räntor ingå i flera särskilda under Hufvudtitlarne
upptagne utgiftsposter, och den utredning, som borde afse att bestämma det
belopp, hvilket å hvarje anslag inom de särskilda Hufvudiitlarne skulle älgå lill följd
af qvarnräritans indragning, måste blifva alltför vidlyftig att nu kunna lillvägabringas,
synes del vida lämpligare att bibehålla beräkningen af de indelta räntorna och jemväl
låta de särskilda anslag, hvari qvarnräutor ingå, vid små nuvarande belopp qvarstå;
hvarigenom öfverensstämmelse!! emellan inkomst och utgift af indelta räntor i Riksstaten
icke af denna anledning rubbas. Deremot har del funnits nödigt, att eli särskildt
belopp anvisas till Kongl. Majlis, disposition, för all användas lill ersättning åt de
indelnings- och ränteiimehafvare, som genom indragningen gä miste orri uppburen qvarnränla.
Sedan liqviden sålunda fortgått 2 å 3 är, framträder sjelfmant, utan särskild
utredning, all den upplysning, som erfordras för den noggranna regleringen såväl af
inkomststaten, sorn af de särskilda anslagsbeloppen under Hufvudiitlarne, efter det vederbörande,
hvilka genom förändringen lätt vidkännas minskning i inkomster erhållit den derför
dem tillkommande ersättning af dertill anvisade medel. Al dessa skäl halva Rikets
Ständer ansell, att något afdrag vid beräkningen af de indelta räntorna icke bör, till
följd af qvarnräritans indragning, ega rum, hvadan Rikets Ständer vidare beslutat
3:o alt, lill ersättande af de förluster, indelnings- och ränleijmehafvare, genom
ifrågavarande qvarnräntors upphörande, kunna komma att vidkännas, ett förslagsanslag
af 30,000 R;dr Runt om äret skall för åren 1864—1806 å Riksgälds-konioret stål
-
20 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N-.o 75.
las till Kongl. Majits nådiga disposition, för alt, i mån af behof, till berörda ändamål
utgå.
Och få Rikets Ständer slutligen i underdånighet anhålla :
4:o alt E. K. Majit måtte meddela nådig föreskrift om de åtgärder i kameralt
hänseende, som för verkställighet af de nu utaf Rikets Ständer, för deras del, beslutade
förändringar, i afseende å beskattningen af mjöl- och sågqvarnar, kunna vara
af nöden.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 April 1863.
AT:o 93.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 April 1863.
Presle-Ståndet den 11 — —
Borgare-Siandet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om antagande af
en ny Förordning angående Mantalspenningarne.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45. Litt. B.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistförfluten riksdag uti underdånig Skrifvelse af den 28
Oktober 1860 hos E. K. Majit anhållit, bland annat, att, då de särskilda sladganden,
hvilka äro gällande i fråga om mantaispenniugarnes utgörande samt om befrielse derifrån
för vissa läll, vore spridda i en mängd äldre och nyare författningar och Kongl.
Skrifvelse!', samt dertill komme, att hvad i nämnda hänseende då lanns i Bevillningsstadgan
intaget, blifvit ur den nya stadgan helt och hållet uteslutet, E. K. Majit malte
i en enda förordning låta sammanföra de i ofvanberörda hänseenden gällande föreskrifter
äfvensom i nåder tillse, i hvad mån en förenkling af dessa föreskrifter funnes af behofvel
påkallad.
Så har E. K. Majit uti till Rikets nu församlade Ständer aflåten Proposition af
den 5 December sistlidet år i nåder meddelat, hurusom E. K. Majlis och Rikets
Kammar-räll, som erhållit E. K. Majlis nådiga befallning att i detta ämne sig yttra,
Ex pr ili tio ns- (Jin kotte ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 73. 21
i sådant afseende uti underdånigt utlåtande af den Ö Juni sistlidet år hufvudsakligen
anfört: all vid riksdagen år 1625 Rikets Ständer, för uppehållande af en ständig krigsrnagl,
åtogo sig en skatt, som under namn af qvarntull utgick på del sätt, alt lör
hvarje lunna spamnäl, som förmäldes vid qvarn, en viss afgäld erlades till Kronan
utom den tull, qvarnegaren hade att uppbära; — alt denna skatt, efter åtskilliga vexlingar
i lagstiftningen, förby t tes lill en personel afgift och sålunda gaf upphof till de
s. k. mantalspenningarne, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 14 November 1634, borde
utgå med 3 Mark för hvarje person, som fyllt tolf år, från hvilken tid afgiften fortfarit
för innevånare på landet, endast med lindring för allmogen i några orter och
med befrielse från skattens utgörande för personer, tillhörande vissa klasser eller yrken ;
— att samma afgift slutligen äfven påbjöds i städerna; — att i Skåne, Halland och
Blekinge, vid dessa provinsers inlörlifvande med Sverige år 1658, utgick en personel
afgift under benämning koppskatt, hvilken sedermera bestämdes att utgå likaledes med
3 Mark af hvarje person; — att i Bohus län, der, före dess förening med Sverige,
dylik afgift icke varit ålagd, mantalspenningarne infördes genom Kongl. Brefvet den 12
Augusti 1668, hvarvid dock stadgades, att afgiften skulle erläggas med enahanda belopp,
som i Dalarne, eller 16 öre för hvarje person ; — samt att ända lill sednasle
tiden Jemtland och Herjeådalen varit befriad från skattens utgörande.
Enligt särskilda författningar eller åkommeu häfd hade Kammar-rätten funnit:
A) att följande ur o från manla/spenningirrs utgörande befriade, nemligen:
l:o Gemenskapen af arméen och flottan äfvensom vid Stockholms stads militärkompani;
alla dessa, såvida de icke äro jordegare;
2:o Studenter och djeknar, som stadigt vistas vid akademierna och skolorna, samt
kadelter och skolgossar;
3:o Ålderstigna och bräckliga personer af allmogen, hvilka ej förmå vidare bruka
sina hemman, ulan ölverlemnat dem åt sina barn mot undantag; hvarjemte enahanda
förmån tillagts torpare och andra till arbetsklassen hörande personer, hvilka innehafva
eller bruka torp och andra sådana lägenheter, som ej under egande eller stadgad åborätt
besittas;
4:o Almosehjon ;
5:o Lappmarkens innebyggare;
6:o Jnnevånarne i Särna och Idre socknar af Kopparbergs län;
7:o Nybyggare å allmänningar jemte hustrur, hemmavarande barn och tjenstefolk,
under en lid af 15 år, ehuru stadgaudena härom numera tillämpades allenast i Westerbottens
län ;
8:o Vissa personer af arbetsklassen, hvilka hafva fyra eller flera minderåriga barn
under 15 år;
9:0 Barnhusbarn;
10:o Fattiga faderlösa barn samt barn, födda af föräldrar, som genom långvarig
sjukdom oell bräcklighet blifvit satte ur stånd alt föda sig sjelfva och barnen, när de
upptagits af IbsterlÖräldrarne och i deras tjenst förblifva;
1 1:o Jern-, stål- och metallarbetare i Eskilstuna fristad jemte hustrur och barn;
12:o Skeppstimmerman och andra lill handtverksslalen hörande personer jemte
skeppsgossar och lärlingar vid Kongl. Flottans stationer i Carlskrona och Stockholm
samt depot i Göteborg.
13:o Backstugusittare mrd deras hustrur och enkor samt inhyseshjon;
14:o Krigsbefälet, Hof-Rätts-assessorer i tredje klassen, Professorer vid akademierna
jemte deras enkor, Docenter, Hof- och slallbel jeningen äfvensom betjeningen vid
stuterierna, gemenskapens vid en del regementen hustrur och folk, vaktknektar, brand
-
22
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 73.
vakter, skarprättare med hustrur, barn och drängar, kofferdisjöman äfvensom deras
hustrur och hemmavarande barn för det år dessa sjömän gjort sjöresa, lotsar och
deras barn samt loisdrängar; de som uppföra slenhusbvggnader på landet och i städerna
med undantag af Stockholm, — dervid skattefriheten, som utsträcktes äfven (ill
sådane personers hustrur och harn, kunde fä åtnjutas under 10 till 20 år, allt efter
byggnadens större eller mindre betydenhet, — salpetersjudare, grufarbetare, uppfinnare
af malmstreck, arbetare vid jern- och slålmanuläklurier och andra fäbriksinrättningar
samt bruksarbetare vid Ljusnedals bruk med flere: dock hade, enligt hvad luonoräkenskaperna
utvisade, ofvan uppräknade personer, i likhet med Ridderskapel och Adeln
samt vissa ledamöter af Preste-Ständet, sedan den, jemlikt samma äldre författningar,
desse medgifna frikallelse från mantalspenningarnes utgörande genom 1810 års Riksdagsbeslut
upphört, numera i allmänhet påförts och erlagt mantalspenningar, samt
förthy de till deras förmån tillkomna äldre sladganden endast undantagsvis tillämpats.
B) att i följande landsorter innevånarne uro lill en det i åtnjutande af nedsättning
i mantalspenningarnes belopp, ulan alt i stället för den åtnjutna lindringen utgöra
motsvarande särskilda tjenslbarheter, nemligen:
l:o i Göteborgs och Bobus lön. den jordbrukande allmogen inom det egentliga
Bohus, eller bönder och torpare derstädes.;
2:o i Orebro län, allmogen i Nysunds socken af Edsbergs härad, samt hemmansegare
af bergsmansständet inom Nora, Linde, Leke och Carlskoga fögderier, jemte
desse sednares barn, tjenstefolk och torpare, hvilka biträdde vid bergs- och jordbrukshandleringen;
3:o
i // vrmlands län, hvarje skattekvldig person af bondeståndet;
4:o i Westmanlands län, hemmansegarne inom Skinskattebergs och Norbergs
härader;
5:o i Weslei--Norr Ian ds län, allmogen eller alla, som icke räknades till ståndspersoner
;
6:o i Westerbottens län, åboer på kronoskatte- och kronohemman samt nybyggare,
äfvensom torpare med barn och tjenstefolk samt i tjenst varande soldaters och båtsmäns
hustrur, dock ej om de voro boende i Umeå stad ; och
7:o i Norrbottens län, äkerbruksidkande bönder och deras vederlikar, såsom nvrbyggare,
landtbonde!1 och torpare; —
Och hade i dessa län mantalspenningar af ofvanuppiäknade klasser och personer
blifvit erlagda med 8 sk. Banko, dä de deremot i allmänhet utgått med 12 sk. Banko,
som efter gällande myntfot motsvarade del belopp, 3* Mark, hvartill utskylden ursprungligen
bestämdes. Vidare ätnjötes lindring
8:o i Kopparbergs län, der mantalspenningarne utgått af allmogen i Kopparbergs,
Näsgårds, Säthers, Nedan-Siljans och Westerbergslags fögderier, utom den inom NedanSiljans
fögderi belägna Ore socken, med 8 sk.; i sistnämnda socken och Ofvan-Siljans
fögderi med 6 sk.; och i Westerdalarnes fögderi med 4 sk. Banko; samt
9:o i Jemtlands län, der, genom Kammar-rättens utslag den 3 December 1816
och den 6 Oktober 1818, allmogen, sorn dittills varit från skattens utgörande befriad,
förklarats skyldig att densamma utgöra, i Jemtland med 8 sk. och i Herjeådalen med
4 sk. Banko, i enlighet med hvilka föreskrifter afgiflen sedermera äfven utgått.
Genom Kongl. Kungörelsen den 3 April 1857 hade blifvit stadgadt, dels att åldern,
hvarifrån mantalspenningar borde påföras skattskyldig, framflyttades till 18 år, äfvensom
att. der enligt förut gällande föreskrifter befrielse från nämnda skatt efter 63
års ålder ålnjötes, afgiflen skulle vid fyllda 60 är upphöra, dels ock all, efter införandet
af nu gällande Riksmynt, mantalspenningarne, som förut erlagts med 12, 8,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 73.
23
6 och 4 sk. B;inko, skulle utgå med 37, 25. 19 och 12 öre Runi, hvilka belopp, jemlikt
Kongl. Kungörelsen den 24 Februari 1860, jemnals lill 40, 25, 20 och 15 öre.
Eller meddelande af denna redogörelse angående manialspenningarnes uppkomst,
utgörande och belopp, hade Karmnar-rälten vidare anfört, hurusom förhållanden nu
vore för handen, att förenkling af de många angående manlalspenningarnes utgörande
utfärdade författningar lämpligen skulle kunna tillvägabringas, och i sådant hänseende
afgilVit förslag till förordning i änmel, i hufvudsaklig öfverensstämmelse hvarmed E.
K. Majit lill Rikets Ständers godkännande aflätit följande förslug till Förordning angående
mantalspenningarnes utgörande:
§ I
"Mantalspenningar
utgöras med 40 öre R:mt af hvar och en, sorn uppnått 18 års
ålder: dock undantagas härifrån:
a) i tjenst varande eller med pension afskedade gemenskapen af arméen och
flottan, då de ej äro jordegare, tillika med manskapet vid Stockholms stads militärkompani
;
b) torpare, gerningsmän, backstugusittare, inhyseshjon, bruks- och fabriks-arbetare
å landet, drängar och arbetskarlar, så å landet som i städerna, fiskare på landet,
fiskare och sådane torftiga personer i städerna, som ej äro borgare, samt förenämnda
personers äfvensom gemenskapens hustrur och enkor: alla dessa, när de hafva lyra
barn och derutöfver af ett eller flera giften, under 15 är;
c) personer af arbetsklassen, som af egendom eller yrke ej hafva sin utkomst efter
fyllda 60 år;
d) sjuklige och bräcklige, hvilka äro obemedlade och sakna förmåga att sig
försörja;
e) krono nybyggare jemte deras hustrur, hemmavarande barn och tjenstefolk under
de femton lörsta Iribels-åren;
f) innevånare i Särna socken med Idre kapell af Osterdalarne samt allmogen i
Lappmarken."
§ 2.
"Angående handlandes, fabriks- eller annan näringsidkares äfvensom husbondes
ansvarighet för mantalspenningar af de i deras tjenst eller arbete anställde persöner,
jemte dessas hustrur och barit, samt af landtbönder och torpare, gäller hvad derom i
fråga om be vi 11 ri i ngsu tskylder är stadgadt."
§ 3.
"Afkortning å mantalspenningar må' ega rum endast
a) för den, som aflider före den l Maj det år, för hvilket afgift eli blifvit honom
påförd; och
b) för fattigdom.”
§ 4.
"Med debitering, uppbörd och redovisning af manlalspenningarne förhåljes efter
uppbörds förfa t In ingarné."
24
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 13.
Hvad sålunda och i öfrigt uti denna fråga förekommit hafva Rikets Ständer tagit
i noggrann! öfvervägande och dervid, lika med Kammar-rätten, funnit mantalspenningarne,
såsom varande en kapitationsafgift, böra af hvar och en medborgare, ulan afseende
å större eller mindre förmögenhet, illgöras såsom en gärd lill Slaten för det
skydd, han åtnjuter. På det ändamålet med skallen alltså icke måtte förfelas, är af
nöden, alt den bestämmes lill elt sådant belopp, alt densamma må utan allt för stor
uppoffring kunna af en hvar erläggas; hvaraf åter är en följd, alt endast verklig oförmåga
hör berättiga lill befrielse från skattens erläggande. Så har ock, enligt E. K.
Maj:ts nådiga Proposition, uteslutits åtskilliga klasser, sorn tillförene af en eller annan
orsak åtnjutit befrielse från eller lindring i skattens utgörande; hvarjemte mantalspenningarno
föreslagits alt utgå med lika belopp uti Rikets samtliga provinser, till
hvilken åtgärd, som redan vid 1823 års riksdag varit ifrågaställd och då af Kongl.
Maj :ts Befallningshafvande i de flesta län förordad, tillräcklig anledning, enligt Rikets
Ständers tanke, förefinnes deruti, att den på orternas särskilda beskaffenhet och olika
kultur samt innebyggarnes af omständigheterna beroende ställning, som påkallat en
derefter lämpad lindring, numera lill största delen upphört. Men ehuru således icke
boningsorten ensamt må berättiga lill nedsättning i mantalspenningarnes belopp, synes
dock en annan åtskilnad deruti böra ega rum. Då elt betydande antal af de sålunda
skallskyldige skulle komma alt utgöras af personer, hvilka, ulan kapital, allenast af sin
besparade arbetsförtjenst lemnade ifrågavarande skattebidrag; då ersättningen för lernnadt
arbete är betydligt större för ilén manliga än för den qvinliga arbetaren eller
tjenaren, samt dessutom flera förmåner lill beredande af utkomst, genom lättare tillfälle
tili undervisning, genom rättigheten alt erhålla Ijenslebelätlningar och utöfva yrken
tillagts mannen framför qvinnan, har del synts Rikets Sländer billigt alt skilnad göres
emellan afgiflen för man och qvinna, i likhet med hvad iakttagits i afseende å flera
andra personela skaller. Af sådan anledning hafva Rikets Ständer, med bestämmande
af mantalspenningarne, på sätt E. K. Majit behagat föreslå, till 40 öre för man, —
ett belopp hvarmed de i rikets flesta provinser för närvarande utgöras, — ansell afgiflen
för qvinna böra nedsättas lill hälften eller 20 öre Runt.
Ehuru, enligt hvad ofvan blifvit anfördl, endast den fattige borde från mantalspenningarne,
såsom utgörande en koppskatt, njuta befrielse, samt således allenast denna
kategori uppföras såsom undantagen från nämnda skattebörda, visar dock erfarenheten
behofvet af närmare bestämmelser i della hänseende. Fördenskull och då, enligt hvad
kändt är, den värlvade gemenskapen vid arméen och Hollan, ehuru ingalunda i saknad
af tillfällig arbetsförtjenst, i vanligaste läll deraf icke besparade något, utan tvärtom
oflast icke sjelfva ega de oumbärligaste lifsförnödenheler, loide någon skatt af detta
manskap icke kunna påräknas, liksom, lill följd af det egendomliga beskattningssället i
den egentliga Lappmarken, hvarest mantalsskrifning icke eger rum, dylik skatt ej eller
lärer kunna derstädes utgå.
Dessutom hafva, enligt E. K. Majlis nådiga Proposition, personer tillhörande åtskilliga,
visserligen oflast mindre bemedlade, men dock icke ovilkorligen till skattens
utgörande oförmögne samhällskalegorier, bibehållits vid sin hittills åtnjutna frihet från
mantalspenningar; hvarvid Rikets Ständer likväl ansett sig böra erinra följande:
I afseende å krigsmanskapet gjordes väl tidigt undanlag, men dä emot dess bibehållande
vid denna förmån förekommer: att gemenskapen vid arméens och flottans
iode/to regementen och korpser genom de vilkor, enligt hvilka de besitta ofta ganska
betydliga jordtorp samt, lill följd af dem i öfrigt tillagda fördelar, i de flesta landsorter
äro i en ställning, vida bättre än flertalet af den arbetande klassen; alt det bör
vara
Expedilions-Ftskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 73.
25
vara likgiltigt, på hvari sätt, vare sig i Statens tjenst eller annorledes, utväg berndes
lill skattens erläggande; samt slutligen alt, då den indelle soldaten tillförene för hustru
och husfolk utan veterlig svårighet erlagt mantalspenningar, bördan att för egen person
utgöra desamma, helst om algi flen för qvinna nedsättes till allenast 20 öre, icke kan
blifva i någon män kännbar.
Beträffande Stockholms stads mililärkompani, så är detsamma att betrakta såsom
varande uti berörda samhälles enskilda tjenst, i hvilken egenskap det jemväl dagligen
användes; hvadan anspråk pä befrielse frän mantalspenningar lika litet bör för militärkompaniet
ifrågakomma, som för andra kommuners eller enskildes tjenare.
Hvad angår de under mom. b af förslaget uppräknade klasser, har Kammar-rätten
såsom skal till manlalspenningarnes eftergift lör dem anfört, alt personerne tillhörande
nämnde klasser, såsom stående på gränsen (ill verklig fattigdom, i allmänhet
icke kunna utan svårighet försörja sig och de sina då de ega flera barn. För Rikets
Ständer synas allenast den ekonomiska ställningen, icke antalet barn, böra utgöra grund
för eftergift af skatt; och då dessutom de i momentet uppräknade yrkeskategorier icke
lära kunna lill begreppet tydligen bestämmas, öfver hvilket förhållande, såsom ledande
till godtycklighet i författningarnas tillämpning, klagan ofta försports, samt ytterligare
svårighet möter ali i del särskilda fallet afgöra, lill hvilken klass personen rätteligen
bör hänföras, hafva Rikets Ständer ansett momentet böra ur författningen uteslutas.
Vidkommande krouonybyggarne, hafva Rikets Ständer, enligt den förut uttalade åsigt,
alt endast fattigdom bör utgöra grund för befrielse, icke funnit lämpligt att utsträcka
deras frihet från skall för jordfaslighelen till eftergift äfven af de pcrsonela skatterna;
och då slutligen, på sätt ofvan blifvit antydl, Rikets Ständer anse bostadsorten ensamt
icke böra innefatta någon giltig grund till frikallelse från skatt, förefinnes icke eller
någon anledning alt bibehålla innevänarne i Särna och Idre församlingar vid deras enligt
häfd hittills åtnjutna befrielse frän mantalspenningar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördi, hafva Rikets Ständer för sin del be
slutat
en författning örn mania Ispennin g arnes utgörande, af följande innehåll:
§ I
Mantalspenningar
utgöras med 40 öre för man och 20 öre för qvinna af hvar och
en, som uppnått 18 års ålder; dock undantagas härifrån:
a) de, som åtnjuta fattigunderstöd, äfvensom de, hvilka, enligt vederbörande
kommunalslyrelses intyg, böra för fattigdom eller sjuklighet från denna afgilt befrias;
b) gemenskapen vid Arméens och Flottans värfvade regementen och korpser; och
c) den egentliga Lapp-allmogen, äfvensom, intill dess allmän författning om mantals-
och skattskrifning inom rikets Lappmarker kan varda utfärdad, öfriga innebyggare
derstädes.
§ 2-
Angående handlandes, fabriks- och annan näringsidkares äfvensom husbondes ansvarighet
för mantalspenningar af de i deras tjenst eller arbete anställde personer,
jemte deras hustrur och barn, samt af landlbonde!' och torpare, gäller hvad derom i
fråga om bevillningsutskylder är stadgadt.
Bih. lil! B. St. Fröt. 1862 1863. 10 Sami. I Afd. i Haji. 4
26 Expedilions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 74.
§ 3.
Afkortning å mantalspenningar må ega rum endast:
a) för den som aflider före den 1 Maj det år, för hvilket afgiften blifvit honom
påförd ; och
b) för fattigdom.
§ 4.
Med debitering, uppbörd och redovisning af mantalspenningarne förhålles enligt
Uppbördsförfaltningarne.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 April 1863.
H:o 74.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 April 1863.
Presle-Ståndet den 11 — —
Borgare-Slåndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. May.ts
nådiga Proposition, angående försäljning till skatte af
Ljusne stora kronolaxjiske i Gefleborgs lån.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Maj:t uti nådig Proposition af den 31 Oktober sistlidet år lillkännagilvit,
har, uti en till E. K. Majit ingifven ansökning, Grosshandlanden W. H.
Kempe, å egna och öfrige Woxna Bruksegares vägnar, i underdånighet anhållit, att,
— enär ett af de till Ljusne stora Kronolaxfiske, i Söderala socken och Helsinglands
södra fögderi af Gefleborgs län, hörande laxkar, benämndt Öfre Sjöfiskan, i anseende
till sin belägenhet vore hinderligt för flottningen i elfven och menligt för det nämnde
bruksegare tillhöriga Ljusne sågverk i så målto, alt det förhindrade vattnets fria inlopp
till en kanal, som ledde vattnet till sågen, — E. K. Majit måtte i nåder medgifva
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 74.
27
sökanderne alt emot den köpeskilling, som i laga ordning kunde varda bestämd, få inköpa
eller till skatte lösa omlörmälda laxkar, hvilket skulle utgöra endast en obetydlig
del af fisket.
Öfver denna underdåniga ansökning hade, till följd af erhållen nådig remiss, E.
K. Majits och Rikets Kammar-kollegium infordrat yttranden från såväl E. K. Maj:ts
Befallningshafvande i Gefleborgs län, som Kronofogden och Häradsskrifvaren i orten,
samt, på grund af hvad derutaf inhemtats, och enär genom frånskiljande af Öfre
Sjöfiskan, den återstående delen af ofvannämnda, pä arrende upplåtna kronofiske,
skulle blifva af så föga värde, att vid en kommande arrendeauktion antingen något
anbud derå icke skulle kunna erhållas eller ock anbuden blifva så obetydliga, alt de
icke motsvarade den derför påräkneliga inkomst, hvarförutan gillig grund för uppskattning
af Sjöfiskan i förhållande till det öfriga fisket helt och hållet saknades, ansett sig
böra afstyrka nådigt bifall till ansökningen.
Sedan sökanderne uti häröfver afgifna påminnelser, jemte fortsatt anhållan om
nådigt bifall till deras ofvanberörda ansökning, erbjudit sig, att, för den händelse E.
K. Maj:t på de i Kollegii utlåtande anförda skäl, skulle anse ofvannämnda fiskekar
icke böra från Ljusne kronolaxfiske afsöndras, i dess helhet inlösa sagda fiske; samt
Kammar-kollegium i anledning häraf afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande af den 5
Februari 1861, har E. K. Majit, vid pröfning af delta ärende, i likhet med Kammarkollegium,
funnit försäljning af en del utaf ofvannämnda fiske ej vara med Kronans
fördel förenlig samt ansett, det Kronan ej heller borde afhända sig hela fisket annorledes,
än genom skatteförsäljning, hvarvid, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
förut i likartadt fall egt rum, årliga räntan borde motsvara medelvärdet af det arrende,
som under de tre sista arrendeperioderna, eller från och med år 1845 till och med år
1863, blifvit för hvarje år betingadt, samt skatteköpeskillingen bestämmas lill ett belopp,
svarande mot tio års ränta efter Kronovärdi; och har, efter det sökanderne uti
infordradt yttrande förklarat sig villige alt på ofvannämnda grunder skatteköpa fisket,
hvarigenom årliga räntan komme att utgöra 885 R:dr 36 öre samt köpeskillingen att
uppgå till 1,059 R:dr 44 öre, jemte sex procent af sistnämnda summa såsom afgift lill
Wadstena krigsmanshus, E. K. Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer att för deras
del medgifva, det försäljningen må på förenämnda vilkor försiggå.
Rikets Ständer hafva tagit denna nådiga framställning i behörigt öfvervägande;
och ehuru, enligt hvad handlingarne utvisa, arrendet för Ljusne kronolaxfiske, som för
åren 1822—1827 utgjort 27| tunnor, för åren 1828—1837 24j tunnor och för
1838—1843 27j- tunnor salt lax, sedermera, eller samtidigt med Ljusne sågverks anläggning,
alltjemt nedgått, så att detsamma för innevarande utarrenderingsperiod uppgår
till allenast 500 R:dr R:mt årligen, och nämnda förhållande sålunda synes ådagalägga,
att det skulle vara med Statens verkliga fördel öfverensstämmande, alt berörda
fiske blefve till skatte försåldt innan det genom ökad timmerflottning å elfven kan
varda ytterligare försämradt, hafva likväl Rikets Ständer ansett sig icke kunna biträda
den nådiga framställningen af följande skäl.
Genom Kongl. Brefvet den 22 Mars 1850, angående dispositionen af kronofiskena
i riket, är stadgadt, bland annat, att de mindre fisken, som i samma nådiga Bref afses,
skola, sedan ränta efter vissa grunder blifvit dem åsatt, på auktion lörsäljas till
den högstbjudande, hvarvid för de fisken, som äro belägna vid särskilda hemmans
eller byalags stränder, i förra fallet hemmansinnebafvarne och i det sednare byalagen
ega optionsrätt till deras inlösande för hvad vid auktionen bjudes och finnes antagligt.
Denna strandegarne ovilkorligen medgifna rättighet vid skatteförsäljning af dylika mindre
fisken, synes billigare och med ännu större skäl böra medgifvas strandegarne vid
28
Expeditions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 75.
försäljning af de förmånligare fiskena. Såsom skäl lill afvikande i förevarande fall
från berörda försliljningsmelhod, bar Kammar-kollegium anfört, det sågverksegarnes
ansökning afsåge deras berättigande lill skatteköp af fisket i det uppgifna ändamålet
ali bereda en friare timmerflottning å Ljusne eif, men så vidt af den nådiga Propositionen
inhemtas, finnas icke några vilkor i berörda hänseende sågverksegarne förelagda,
hvarföre anledning är att befara det större hinder och olägenheter derutinnan lätteligen
kunna för allmänheten uppstå, sedan fisket från Staten öfvergåtl till enskilde.
Enligt hvad åberopade Kongl. Bref vidare förmår, skola, i händelse berörda optionsrätt
begagnas, fiskena derefter förenas med vederbörande hemman eller byar och ifrån
jordeböckerna afföras emot det att belöpande ränta, under särskild titel, tillägges hemmanens
eller hjärnes räntor. Afven denna för Staten högst väsendlliga fördel har uti
den nådiga Propositionen ej beräknats, ehuru med hänsyn ej mindre till räntans jemförelsevis
höga belopp, än alven till fiskets föränderliga värde, det bort vara angeläget,
att räntan lästats vid något hemman eller annan stadigvarande faslighet, som utgjort
säkerhet för dess utgående för all framtid.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, samt då dessutom den bestämda köpeskillingen
svnes vara alltför ringa, hafva Rikets Ständer funnit sig icke böra bifalla förevarande
nådiga framställning.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 April 1863.
TV1:o 75.
Upplåst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 11 April 1863.
Preste-Slrindet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Bilcets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående er sättning*, anslag för upphörd
dagsverksskyldig\:x till åtskilliga militieboställen.
(Slals-Ulskollets Utlåtande N:o 68.)
S. A. K.
Uti en den 3 nästlidne Februari till Rikets Ständer a flå ten nådig Proposition har
E. K. Maj.-t gifvit tillkänna, hurusom, — sedan, genom ett af E. K. Majit den 11
Expeditions-Utskottets Förslöf] lill underd. Skrifvelse, IV:o 15- 29
Oktober 1861 i nåder gilladt kontrakt, den årliga afgiften för upphörande af dagsverksskyldigheten
till Årups Ryttmästareboställe för ^ mantal eller l hofveri af N:o 4
Wärmö i Billeberga socken, Rönnebergs härad och Malmöhus län, blifvit fastställd till
20 kappar fast mål, hälften råg och hälften korn, att, efter dåvarande indelningshafvaren
af samma boställe, Ryttmästare!! J. G. Cösters frånträdande af bostället,
utgå, och jemlikt Kongl. Brefvet den 8 September 1854 till Statsverket inbetalas, emot
uppförande på stat af ett mot denna afgäld svarande anslag, att indelningshafvaren
uti oindeld spanmål tillkomma — E. K. Maj:ls och Rikets Kammar-kollegium, uti
underdånig skrifvelse den 8 Augusti sistlidet år, jemte anmälan att bemälde Ryttmästare
den 14 förutgångne Mais afträdt nämnda boställe, anfört, alt, för verkställigheten
af omförmälda kontrakt, det hinder inträffat, att, till följd af Kongl. Kungörelsen
den 11 Maj 1855, angående sättet för utgörande af räntor och tionde, någon
oindeld spanmål att till boställsinnehafvare!! anslå icke funnes att tillgå, hvarföre
Kollegium ansåge att kontant ersättning i stället borde till honom anordnas att i Landtränteriel
lyftas med ett belopp, som, elter det i markegångstaxa!) under Litt. C. utförda,
af Kollegium fastställda 10 års medelpris, motsvarade i råg 20 kappar fast mål,
eller i nytt mål 3 kubikfot 9 kannor 37 kubiktum.
Häröfver bordt, bade E. K. Maj:ts och Rikets Statskontor erinrat om Rikets Ständers
vid 1853 och 1854 års riksdag fattade, af Kongl. Maj:t, jemlikt nådiga Brefvet
af den 8 September 1854, gillade beslut, angående upphörande af den åtskilliga hemman
åliggande skyldighet att utgöra dagsverken in natura till kungsgårdar och andra
kronolägenheter, hvarigenom blifvit stadgadt, bland annat, att, när hofveri- eller arbetsskyldigheten
upphörde, den hemmanet åliggande, emot sagde skyldighet afkortade, indelta
räntan komme att utgöras till vederbörande indelningshafvare, men den derutöfver
bestämda ärliga afgälden att till Statsverket ingå, hvaremot på behöriga stater
skulle uppföras ett mot nyssnämnde afgäld svarande anslag, som tillkomme boställshafvaren
uti oindeld spanmål, hälften råg och hälften korn, om afgälden vore bestämd
i spanmål, eller uti kontant, derest algälden blifvit i penningar fastställd; i öfverensstämmelse
hvarmed Statskontoret i underdånighet hemställt, att, såsom ersättning till
innehalvaren af Ryttmästareboställe! Årup för den upphörda arbetsskyldigheten, måtte
å Riksslalens 4:de Hufvudlitel och anslaget till Kavalleri- och Infanteriregementena
uppföras ett belopp i jemnadt tal af 3 kubikfot 9 kannor oindeld spanmål, hälften råg
och hälften korn, att efter faststäldt medelmarkegångspris i penningar årligen utgå.
Sedan, i sammanhang härmed, Statskontoret, uti särskild underdånig skrifvelse
fästat E. K. Maj:ls uppmärksamhet å behofvet af dylikt anslag för bestridande af enahanda
slags ersättning till innehafvarne af åtskilliga andra, här nedan uppräknade boställen,
vid hvilka utgörandet af dagsverken in natura, på grund af Kongl. Brefvet den
8 September 1854 upphört, och i sådant afseende tillika förmält att, efter inkomna
reqvisitioner, de belöpande ersältningarne till dessa boslälishafvare, enligt föreskriften i
nådiga Brefvet den 3 Februari 1860. blifvit af Statskontoret under förskotlstitel anordnade
och dels sedermera vore af Rikets Ständer godlgjorda, dels framdeles komme att
i sådant ändamål hos E. K. Maj:t i underdånighet anmälas, hade Statskontoret, för
vinnande af enkelhet och reda härutinnan äfvensom på det att Rikets Ständers vid
1853 och 1854 års riksdag fattade och af Kongl. Maj:t genom merberörda nådiga
Bref den 8 September 1854 gillade beslut måtte i afseende å de boställen, vid hvilka
utgörandet af dagsverken in natura hittills upphört, befordras lill verkställighet, i underdånighet
hemställt, all E. K. Maj:l täcktes aflåta nådig Proposition till Rikets Ständer
om uppförande ä Riksstatens 4:de Hufvudlitel, under anslaget till Kavalleri- och In
fanteri-regementena,
jemväl af följande ersättningsbelopp, nemligen :
30 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrijvelse, N:o 75.
Penningar. Oindeld spanmål
K: dr öre. \ råg och. i kora
kubikfot — kannor,
inom Skaraborgs län:
till innehafvaren af bostället vid Westgöta regemente
Lilla Bjurum, enligt Kongl. Brefvet den 8 September
1854
inom Malmöhus län:
till innehafvaren af förste Majorsboställe! vid Skånska
Hussar-regementet, Kungsgården Hjelmshult, enligt
Kongl. Brefven den 8 Juli och den 25 September 1856 .
inom Christianstads län:
för Beckaskogs kungsgård, sorn, efter särskild öfverenskommelse
med Lönings-direktionen vid Skånska Dragon-regementet,
innehafves af H. M. Konungen, jemlikt
Kongl. Brefvet den 2 Augusti 1855
till innehafvaren af andre Majorsboställe! vid Skånska
Dragon-regementet, kungsgården Svabesholm, enligt
samma Kongl. Bref
till innehafvaren af Öfversteboställe! vid samma regemente,
kungsgården Lillö, enligt Kongl. Brefvet den
10 Januari 1857
lill innehafvaren af Ofversteboslället vid Skånska Hussar-regementet,
kungsgården Tommarp, enligt Kongl.
Brefvet deu 17 Mars 1857
och till innehafvaren af Banmästarebostället vid samma
regemente, kungsgården Sandby, enligt Kongl. Brefvet
den 13 April 1858
952, 3; —
hvarvid Statskontoret tillika föreslagit, att de här ofvan i spanmål utförda ersättningsbeloppen
mätte bestämmas att utgå i penningar efter årligt medelmarkegångspris, likväl
med bibehållande af den n. v. innehafvaren af Lillö kungsgård genom förberörda
nådiga Bref den 10 Januari 1857 tillförsäkrade rättighet att utbekomma sitt spanmålsanslag
från Kronans magasin i Christianstad, när tillgången sådant medgåfve.
Med anledning af hvad sålunda anmäldt och hemstäldt blifvit, har E. K. Maj:t,
jemte tillkännagifvande att ersättningsanslaget till innehafvaren af ryttmästareboställe!
Årup vid Skånska Hussar-regementet, för den från mantal N:o 4 Wärmö förut utgående,
inen numera upphörda dagsverksskyldigheten, blifvit efter nya måttet af E. K.
Maj:t bestämdt i jemnt tal till 4 kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn, att
elter faststäldt medelmarkegångspris i penningar ärligen utgå, i nåder föreslagit att, å
Riksstatens 4:de Hufvudtilel under anslaget till indelta kavalleri- och infanteri-regementena,
måtte uppföras såväl nyssnämnda sorn öfriga af Statskontoret här omförmälda,
på åberopade nådiga Bref grundade ersällningsanslag lill innebafvarne af ifrågavarande
boställen för den upphörda dagsverksskyldigheten, utgörande tillhopa i penningar
4,473 R:dr 28 öre och i spanmål, hälften råg och hälften korn, 2,834 kubikfot 6
240, — 119. 5.
467, 2 5 637. 9.
— 1,087. 8.
— 352. 8.
— 632. 6.
Expeditions-Utskottels Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 76. 3t
kannor, för a», hvad särskildt beträffade spanmålen, till boställshafvarne utgå pä sätt
Statskontoret föreslagit, nied dervid bibehållen rätt för n. v. innehafvaren af Lillö kungsgård
alt utbekomma sitt spanmålsanslag från Kronans magasin i Christianstad, när
tillgången sådant medgifver.
Rikets Ständer hafva tagit denna nådiga framställning i öfvervägande och dervid,
med afseende å de i den nådiga Propositionen anförda förhållanden, funnit sig böra i
underdånighet bifalla hvad E. K. Majit i ofvanberörda hänseende behagat i nåder
föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 April 1863.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 April 1865.
Presle-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående upplåtande till Göteborgs Museum,
af Kronans andel uti f. d. Ost-Indiska Kompaniets hus i
Göteborg.
(Stats Utskottets Utlåtande N:o 70.)
S. A. K.
Af en den 5 nästlidne December till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
hafva Rikets Ständer inhemtat, hurusom E. K. Majits Befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län med underdånigt förord öfverlemnat en af Styrelsen för Göteborgs
Museum, — åt hvilket staden Göteborg lill lokal kostnadsfritt upplåtit sin hälft af
förra Ostindiska kompaniets dervarande hus, —• gjord underdånig ansökning att, för
vinnande af erforderligt ökadt utrymme för så väl Museet, som den i staden varande
Slöjdföreningens skola, E. K. Majit måtte i nåder bifalla eller hos Rikets Ständer föreslå,
att äfven Kronans hälft af nämnda hus måtte varda för alla tider till Göteborgs
Museum kostnadsfritt upplåten, under de vilkor, som E. K. Majit kunde finna vara
betryggande för vinnande af de med upplåtelsen afsedda ändamål. — Till stöd för
32
Exp e dit io n s - lits koll e ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 16.
denna anhållan, hade sökanderne underdånigst anfört, alt, genom inrättande i Göteborg
af ett Museum, omfattande dels samlingar från vetenskapens, konstens och industriens
områden, dels utställningar af ortens och landets industrialster, grunden vore
lagd lill en institution, hvilken borde komma att ej blott för orten, ulan för hela landet
medföra stort gagn genom befrämjande af vetenskapens och den allmänna bildningens
intressen samt konstflilens höjande i alla rigtningar. Då likväl samlingarna
och de ständiga utställningarna af industrialster m. m. ännu saknade nödig utsträckning
och fullständighet samt föreläsningssalar jemväl borde anordnas, men Museets nuvarande
lokal icke lemnade nödigt utrymme härtill, hade man ansett, att denna olägenhet
skulle på lämpligaste sätt alhjelpas, om Kronans andel i den byggnad, der Museet
nu vore inrymdt, blefve åt Musei-Styrelsen upplåten, för att till samma ändamål användas;
och då det äfven vore af synnerlig vigt, att Slöjdföreningens skola ej allenast
erhölle större utrymme, svarande mot lärjungarnes ständigt tilltagande antal, utan äfven
förenades med Museet i samma lokal, pä det alt de i Museum befintliga samlingar af
tekniska och andra föremål inom de yrken, hvilka idkas af de Hesla iärjungarne i
skolan, måtte med större beqvämlighet kunna vid undervisningen begagnas, hade Direktionen
för nämnda skola hos Styrelsen för Göteborgs Museum hemställt, att, vid skeende
utvidgning af Museets lokal, plats derstädes måtte äfven för Slöjdskolan beredas.
Någon ersättning till Staten hade sökanderne likväl icke vågat ifrågasätta, dels emedan
inredningen af den utaf Göteborgs stad åt Museet upplåtna del af huset samt anskaffande
af nödiga inventarier m. m. redan tillskyndat Muséet en kostnad af omkring
70,000 R:dr B:mt, deraf ena hälften blifvit på vissa vilkor lemnad ur f. d. Göteborgs
Hall-kassas fonder och den andra hälften sammanskjutits af enskilde personer inom
Göteborgs samhälle, dels i betraktande deraf, att anordnandet lör Muséet och Slöjdskolan
af Kronans nyssnämnda fastighet, — särdeles om dertill komme en mycket behöflig
renovering och ornering af det yttre af byggnaden, — skulle medföra ganska
betvdliga kostnader, hvartill erforderliga medel endast genom enskilda personers uppoffringar
kunde anskaffas, dels ock med afseende på de betydliga årliga utgifterna för
Muséets förvaltning och samlingarnes ökande; men som emellertid Kronans behållna
årliga inkomst af denna fastighet utgjorde omkring 6,000 R:dr R:ml, samt Statens
uppoffring genom kostnadsfri upplåtelse af egendomen alltså icke kunde uppskattas
högre, än till detta belopp, ansägo sökanderne, att ett dylikt understöd för Göteborgs
Museum och Slöjdskola, — med (åstadt afseende derå, att skolan efter dess inrättande
år 1848, utan bidrag af allmänna medel, lemnat undervisning åt 1,430 lärjungar samt
numera besöktes af 3 till 400 sådana, — icke kunde anses särdeles betydligt, i synnerhet
om man jemväl toge i betraktande, att Stockholms Slöjdskola ålnjöle ett årligt
statsanslag af 15,000 R:dr samt dessutom nu påräknade utaf allmänna medel ett särskildt
anslag af 3 till 4 Hundra Tusen Riksdaler lill uppbyggande af egen lokal, och
att dessutom flera andra anslag nu utgå lill en mängd vetenskapliga inrättningar i
hufvudstaden, hvilka motsvara de särskilda, om äfven jemförelsevis ofullkomliga, afdelningarne
af Göteborgs Museum.
Vid öfverlemnandet af denna ansökning, — hvilken uti bifogade underdåniga skrifvelser
blifvit förordad af Göteborgs stads Magistrat och Rorgerskapets Äldste samt Handels-,
Fabriks- och Handtverks-föreningar, af Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs
läns Hushållningssällskaper äfvensom af Elfsborgs läns Norra och Södra Hushållningssällskapers
Förvallnings-fJtskott, — hade E. K. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet
meddelat: alt Kronans ifrågavarande egendom varit använd till spannmålsmagasin,
men att numera, dä Kronan upphört att hålla större reserv-upplag af spanmäl
såsom
Expedit) o ris- U/s kolt e Is Förslag tili anderd. Skrifvelse, N:a 16. 33
såsom tillgång under tillfälliga missvexter, samt dylika upplag derstädes utgjordes endast
af den spanmål, sorn anskaffas för det inskränktare beliofvet lill förbakning af
bröd ål ortens mililär-korpser och fängelseinrättningar, blott en mindre del af lägenheterna
i berörda egendom blifvit till spanmålsupplag för Kronans räkning begagnad;
att deremot en lägenhet af 2 rum derstädes, enligt Kongl. Brefvet den 31 Mars 1848,
vore tillsvidare upplåten åt Göteborgs Naturhistoriska Museum, hvilket numera vore
förenadt med stadens allmänna Museum; att en annan lägenhet af 4 rum, jemte kök
och uthus, enligt Kongl. Brefvet den 7 Mars sistlidet år, anvisats ät Elektriska Telegrafverket,
för telegrafinrättningen i staden; alt alla öfriga lägenheter i egendomen,
såsom för Kronan obehöfliga, varit på längre eller kortare tider, i den mån tillfälle
erbjudit sig, åt enskilda personer uthyrda, och hyresinkomsten i medeltal årligen under
de sista fem åren uppgått till 3,924 R:dr 90 öre, äfvensom underhållskostnaden utgjort
omkring 900 B:dr R:mt; samt all, enär det årliga förrådet af spanmål, som lör ofvannämnda
behof periodiskt upphandlats, under sednare liden icke utgjort mer än omkring
2,130 tunnor, eller 13.420 kubikfot, hvaraf dock upplaget på en gång icke öfversligit
800 tunnor, E. K. Maj:ts Befallningshafvande ansäge, alt en vida inskränktare
och i afseende på underhållet mindre kostsam byggnad, än den ifrågavarande, skulle
för magasinerandet af eli sä ringa spanmålsförråd vara tillräckligt och kunna anskaffas
medelst en obetydlig tillbyggnad på Kronobageriets tomt, derest det icke skulle föredragas,
all föi’ ändamålet hyra enskilda magasiner, hvilket, efter nu gällande hyror och
med afseende på qvanliteten af ifrågavarande spanmål, syntes icke böra medföra större
kostnad, än omkring 1,000 R:dr R:mt: och hade E. K. Maj:ls Befallningshafvande i
betraktande häraf samt pä grund af hvad sökanderne anfört, i underdånighet tillstyrkt,
alt ansökningen måtte vinna allt det afseende, som skäligen kunde medgifvas, dock att,
i händelse upplåtelse af nämnda byggnad i dess helhet eller med något undantag beviljades,
del måtte, såsom vilkor derför, bestämmas, alt Slöjdföreningens skola borde
deruti inrymmas, och att byggnaden skulle, efter skedd lilllrädessyn, behörigen underhållas.
Uti häröfver den 10 September sistlidet år afgifvet underdånigt utlåtande har E
K. Maj:ts och Rikets Statskontor förmält: — alt Kronans andel uti förra Ost-Indiska
kompaniets hus i staden Göteborg inköpts af förra allmänna Magasins-direktionen, enligt
kontrakt af den 14 Juli 1821, för 56,000 R:dr Banko och vore i stadens Brandförsäkringsverk
försäkrad mot brandskada till värde af 36,402 R:dr 1 sk. 3 rst. Banko,
derför alla utgifter blifvit erlagda; — att sedermera år 1840 af Statsverket för 1.333
R:dr 16 sk. Banko lillköpls en af Magasinsförvaltare:! Ingelman å egendomens gårdstomt
upplörd uthusbyggnad ; — ali de uti egendomen befintliga lägenheter för närvarande,
med undantag af dem, hvilka, på säll E. K. Maj:ts Befallningshafvande upplyst,
blifvit upplåtna till Göteborgs Naturhistoriska Museum samt till Elektriska Telegrafverket,
utål' Statskontoret disponerades lill magasin för Kronans spanmål, och lemnade
i sådant afseende utrymme för 18,350 kubiklöl oriad spanmål; — alt likväl under
de sistförfluten 5 åren 1857—1861 derstädes i medeltal förvarats endast 18,900 kubikfot,
eller ungefärligen den qvantitet, som för de i Göteborg varande truppers och fångars
behof erfordrats, hvaraf, i anseende dertill, ali störst a delen bestått af upphandlad
spanmål, sorn terminvis levererats, högst f varit på en gäng i magasinet intagna, i
följd hvaraf åtskilliga lägenheter kunnat uthyras, för hvilka under år 1861 uti hyra
erlagts 4.520 R:dr 25 öre, som ingått bland Statsverkets ordinarie inkomster under
rubrik: "arrendemedel”; — samt att, enligt räkenskaperna, Kronans behållna ränte-,
B/h. lill R. St. Prat. 1862 $■ 1863. 10 San)/. 1 JJd. 4 Höft. 5
34
Expeditions-Utskottets b Ur släp till underd. Skrifvelse, l\:o 76.
tionde- och arrende-spanmål inom Göteborgs och Bohus län uppgått lill omkring 26,300
kubikfot: och enär emellertid, för att kunna förse trupper och fångar med bröd, äfvensom
för emottagande af all den Statens eller indelningshafvares spanmål, som vissa
år kunde varda till betydliga qvantileler uppsagd till leverering in natura, ett rymligt
magasin vore i Göteborg, mera än före år 1855, då Kongl. Kungörelsen om sättet för
grundräntors och kronotiondes utgörande utfärdades, både i freds- och krigstider oundgängligen
behöflig), hade Statskontoret ansell sig icke kunna till ifrågavarande ansökning
tillstyrka nådigt bifall, hvaremot, om Göteborgs städ, för att komma i besittning
af detta kronomagasin, anskaffade och i utbyte till Statsverket lemnade ett för upplag
af minst 40,000 kubikfot oriad spanmål tjenlig! hus, Statskontoret, för sin del, icke
funne något alt emot ett sådant förfogande erinra, äfven om lör öfrigt det nya magasinet
komme att hafva mindre värde, än det nuvarande.
Med afseende på det gagn, Göteborgs nybildade Museum, omfattande dels samlingar
från vetenskapens, konstens och industriens områden, dels utställningar af ortens
och landets industrialster, redskap och machiner, redan medfört och måste komma att
i ännu högre grad medföra, i den mån dess samlingar och utställningar erhölle ökad
utsträckning; och då äfven för dervarande Slöjdförenings skola onekligen skulle, genom
dess inrymmande i samma hus som Museet, beredas i flera hänseenden väsendlliga
fördelar; men det, för vinnande af dessa ändamål, vore, enligt hvad upplyst blifvit,
oundgängligen nödigt, alt ät Museet anskaffas större utrymme, än som finnes att tillgå
inom derför hittills anvisade lokaler; har E. K. Maj:l ansett, att Staten, som genom
en jemförelsevis mindre betydlig uppoffring nu vore i tillfälle lemna ett vigtigt understöd
åt nyssnämnda begge, genom stadsmyndigheternas och enskilde medborgares nitälskan
tillvägabragta och underhållna inrättningar, icke borde undandraga sig att medverka
lill befrämjande af det välgörande inflytande, som Museet och Slöjdskolan, särdeles
såsom förenade i samma byggnad, otvifvelaktig! komme att utöfva lill fördel ej
blott för Göteborgs samhälle, utan för landet i allmänhet, hvadan E. K. Maj:t i nåder
föreslagit, att Kronans andel uti förra Ost-Indiska kompaniets hus i Göteborg må kostnadsfritt
och för alla tider (ill stadens Museum upplåtas, inot skyldighet för denna inrättning
att ansvara för husets underhäll och onera af hvad slag de vara må, och med
följande vilkor i öfrigt, nemligen:
l.o alt huset fortfarande skall användas för nu uppgifna ändamål eller Museets
och Slöjdskolans behof, så vida ej Kongl. Maj:t häruti medgilver någon förändring;
2:o alt de lokaler, hvilka för närvarande äro åt Telegraf-inrättningen anvisade,
äfven för framtiden härtill bibehållas, derest icke annan fullt tjenlig lokal, som af
Kongl. Maj:t godkännes, för detta ändamål i stället anskaffas och inredes;
3:o att antingen i det ifrågavarande huset eller på annat lämpligt ställe, tillhandahålles
Kronan eli fullgodi magasin för upplag af minst 20,000 kubikfot oriad spanmål
; samt
4:o alt upplåtelsen icke eger rum förr, än nyssnämnda vilkor blifvit behörigen
fullgjorda och hinder lill följd af gällande kontrakter rörande uthyrda lägenheter
icke möter;
börande Kongl. Maj:ls Befallningshafvande hålla tillsyn öfver fullgörandet af de
vid upplåtelsen fästade vilkor, hvilkas åsidosättande komme all föranleda upplåtelsens
upphörande.
Rikets Ständer, som tagit kännedom af de till delta ärende hörande handlingar
och ritningar, hafva, med afseende å de i den nådiga Propositionen anförda förhållan
-
Expjeilitions-Utskoilels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 77. 35
den och på de vilkor, som deruti blifvit föreslagna, funnit godt att lill förevarande
nådiga framställning lemna bifall; hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla;
framhärdande etc.
Stockholm den 11 April 1863.
Xto ty.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 April 1863.
Presle-Slåndet den 11 — —
liorgaic-Siåndet den ll — —
Bonde-Slåndet den n — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, med hemställan om utredning,
orri och på hvilka vilkor åboerne å de Wisingsö skolegodshemman,
sorn åro af krono-natur, må kunna förvärfva
eganderciit till dessa hemman.
(Slats-Utskoltets Utlåtande N:o 71.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har uppmärksamheten blifvit fästad å de olägenheter, sorn föranleddes
deraf, alt de s. k. Wisingsö skolegodshemman icke finge skatteköpas, pä sätt
för öfriga kronohemman vore medgifvet. Berörda skolegodshemman, belägna uti Jönköpings,
Kronobergs, Skaraborgs och Östergötlands län och utgörande Ölj till 40^ förmedlade
mantal, hade mellan åren 1640—1660 blifvit af Riksdrolset Grefve Per Brahe
och hans Hauptman Julius Lanlzenlelt skänkte till Wisingsö skola, samt sedan de år
1681 reducerats af Konung Carl XI, år 1693 ånyo förlänats lill nämnda skola, hvars
lärare af hemmansräntorna dragit sina löner. Sedan emellertid Wisingsö skola, i anseende
lill sitt aftynande tillstånd, år 1811 indragits, förordnades, att dess inkomster
skulle dels reserveras för en särskild fond under Weviö Konsislorii förvaltning, som
granskas af Kammar-rätten, dels ock användas till utvidgande af Jönköpings skola.
Redan vid 1812 års riksdag hade framställning blifvit gjord om berörda hemmans försäljning
till skatte, men, ehuru denna framställning vunnit understöd ej mindre af Rikets
Ständer, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Kammar-kollegium, samt utredt
blifvit, att, med undantag af ett mantal Gräshult Pukaregården och ett mantal Mörby,
som ansågos vara af frälse natur, öfriga skolegodshemman voro kronohemman, hade
36 Expeditions- LIsko Hets Förslag till under d. Skrifvelse, A r:o 77.
likväl den ifrågaställa skatteköpsrällen blifvit äfslagen. I betraktande af de flera fördelar,
som rättighet lill skatteköp af dessa hemman skulle medföra, — såsom: alt
Staten kunde draga årlig ränta af skatleköpeskillingen ; alt skolegods-fogdeljensten kunde
indragas vid innehafvarens afgång och arrendet af hans boställen £ mantal Wettersmålen
och £ mantal Stenkilstorp, jemte öfriga med tjensten förenade löneförmåner,
tillfalla Staten och tillsynen öfver hemmanens häfd åläggas kronobetjeningen; alt hemmanen
blefve i allmänhet bättre häldade; att rättvis fördelning af arf efter föräldrar,
som innehaft skolegodshemman, mätte möjliggöras; samt att en mängd tvister och
rättegångar om åborätt emellan släglingar mätte undvikas, — bär nu blifvit hos Rikets
Ständer föreslaget, alt åboer med stadgad åborätt å Wisingsö skolegodshemman mätte
tillåtas, på de för sådana köp vanliga vilkor, till skalle köpa sina innehafvande hemman;
hvarjemte tillika blifvit hemstäldt, att, då Statsverket numera åtagit sig aflöningen
lill lärarne vid Wexiö och Jönköpings läroverk, på hvilka räntorna af dessa hemman
år 1811 öfverflvtlades, de inflytande skalUdtöpeskillingarne och arrendet för ifrågavarande
skolegodslögde-boslällen mätte tillfalla Statsverket och icke betraktas såsom en
Wexiö och Jönköpings läroverks uteslutande tillhörighet.
I afseende härå hafva Rikets Ständer inhemlat, afl, sedan Wisingsö gymnasium
och skola år 1811 indragils; så, och efter det dels Konsistorium i Wexiö, till hvars
disposition räntorna af skolegodshemmanen blifvit ställda, hos Kongl. Majit sökt att
öfver sagde hemman, hvilka skulle vara af behållen frälse natur, erhålla en friare
dispositionsrätt, helst räntorna icke försloge till bestridande af de drvga kostnader, som
erfordrades för organisation af Jönköpings skola, dels ock vid 1812 års riksdag IVåga
blifvit väckt om rätt till skatteköp af hemmanen, hade Kongl. Maj:! i nåder föreskrifva
vissa åtgärder till utrönande af rätta förhållandet med dessa hemman, dervid hufvudsakligen
inhemlats, all med hemmanen förfarits såsom i afseende å kronohemman i
allmänhet varit iakttaget, hvadan ej mindre E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands
län förordat, att skatteköp å hemmanen, såsom medförande hemmanens bättre
odling, åboernes trefnad och allmänt gagn, mätte åboerne medgifvas, än äfven
Kammar-kollegium, — jemte förmälan att, enligt anställd undersökning, det blifvit ulredt
att, med undantag af hemmanen Mörby 1 mantal och Gräshult Pukaregården,
likaledes 1 mantal, som ostridigt vore af bibehållen gammal frälse natur, alla öfriga
hemman voro lill naturen kronohemman, — tillstyrkt, ali de åboer å Wisingsö skolegodshemman,
— med undantag endast af sistnämnda två hemman samt boslällshemmanen
—, hvilka i behörig ordning blifvit antagne, mätte komma i åtnjutande af den
rätt och säkerhet, jemväl med afseende ä rättigheten till skatteköp af hemmanen, som
gällande författningar för kronohemmansåboer bestämma. Pä grund af hvad sålunda
blifvit utredt bade Kongl. Maj:l genom nådigt Bref deri 12 November 1819 förklarat,
det skolegodshemmanen icke kunde anses såsom någon "Grefvelig Brahesk1, utan vore
en Kongl, donation ad pios usus och i denna egenskap kronohemman, vid hvilket förhållande
Kongl. Majit funnit godt alslä ej mindre den al' Konsistorium sökta friare
dispositionsrätt, än äfven den ifrågaställa rättigheten till skatteköp af hemmanen;
hvarjemte Kongl. Majit lemnat närmare föreskrifter, huru med åborällen å hemmanen
skulle förhållas, samt bland annat stadgat, alt lediga hemman skulle på 30 års tid
utarrenderas. Sedermera bade vid 1853—1854 årens riksdag framställning å nyo blifvit
gjord om rätt för åboer å skolegodshemman att få desamma till skatte lösa, men
Rikets Ständer funno då framställningen icke förtjena afseende, enär nödig utredning
saknades för bedömande af förhållandet med hemmanen ; Och hafva Rikets Ständer icke
heller nu ansett ärendet vara så utredt, att ofvannämnde framställningar kunnat af
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 78. 37
Rikets Siänder bifallas. Att emellertid frågan gång efter annan ånyo förekommer, synes
Rikets Ständer ådagalägga behofvét af en fullständig lösning deraf:
Och då. på sätt myndigheterna sig utlåtit, de skäl, som blifvit anförda för rättigheten
till skatteköp af kronohemman i allmänhet, äfven i förevarande fall synas ega
full tillämplighet, samt den omständigheten, alt hemmanen äro anslagna till mild stiftelse,
lika litet vidkommande dessa hemman, som i afseende å flera andra för dylikt
ändamål förlänade, bör lägga hinder i vägen för medgifvande af den sökta skatteköpsrälten,
ulan allenast må föranleda (ill bestämmande af de särskilda vilkor dervid, som
kunna finnas af de olika förhållandena betingade, hafva Rikets Ständer, med lastad!
afseende jemväl derå, alt enskilde åboer å skolegodshemman, till följd af innehållet i
högstberörda nådiga Bref den 12 November 1819, torde ansett sig betaget, att, pä sätt
eljest lämpligast bort ske, hos E. K. Majit göra förnyad framställning i ämnet, funnit
sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, del E. K. Majit täcktes låta utreda,
om och på hvilka vilkor åboerne ä de Wisingsö skolegodshemman, som äro af krono
natur, må kunna förvärfva eganderätt till dessa hemman, vare sig genom skatteköp i
vanlig ordning eller på annat sätt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 April 1863.
HTso
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den H April 1863.
Presle-Slåndet den 11 — —
Borgarc-Slnndel den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj.ts
nådiga Proposition, angående upplåtande af en del utaf
Slottstrå dgården i Halmstad till tomt för ny elementarlåroverksbyggnad
derstädes.
(Stals-Utskottets Utlåtande N:o 72.)
S. A. K.
Sedan, med anledning af del alltjemt tillvexande antalet lärjungar vid Halmstads
lägre elementarläroverk samt nuvarande skollokalens deraf föranledda otillräcklighet,
38 Eccpedilions-Uiskollels Förslug lill underd. Skrifvelse, IS:o 18.
innevånarne i nämnda stad, vid sammanträde inför Magistraten, enhälligt beslutat,
bland annat, att, såvida lämplig byggnadstomt kunde erhällas och anslag eller lån för
ändamålet beredas, låta uppföra en ny skolhusbyggnad, tillräcklig för eli sju-klassigt
elementarläroverk, så bade, enligt hvad en af E. K. Majit den 6 nästliden Februari
till Rikets Ständer adålen nådig Proposition innehåller, särskilde för företagets bringande
till verkställighet utsedde komilerade uti lill E. K. Majit ställd skrift i underdånighet
anhållit, att, dä det, efter anställda undersökningar, visat sig, att staden icke
egde någon plats eller tomt, hvilken lill sådant elementarläroverk vore lämplig eller
tillräcklig, men deremot emellan staden oell Slottet funnes en Kongl. Majit och Kronan
tillhörig plats, för närvarande utgörande en del al Slottsträdgården, hvilken plats
vore särdeles tjenlig till byggnadstomt i nämnda hänseende, E. K. Majit måtte i nåder
tillåta att denna plan, som, enligt deröfver upprättad karta, uppginge i qvadratmått
till 2 Lefvar 78 slänger 23,5 fot eller 6,955^ qvadratalnar, finge lör ändamålet lill staden
upplåtas.
I anledning af berörda underdåniga ansökning, hvilken förordats ej mindre af
Magistraten i Halmstad och Landshöfdinge-embelet i Hallands län, än äfven af nuvarande
innehafvaren af slottsjorden, Landshöfdingen m. m. Friherre Alströmer,
hade bemälde Friherre anfört, att den uppoffring, sorn Kronan och indelningshafvaren
genom upplåtelsen k om me att vidkännas, icke fört jert öde afseende, då i betraktande
toges det för samhället vigtiga ändamål, som derigenom möjliggjordes;
och, sedan jemväl E. K. Majits och Rikets Kammar-kollegium, jemte anmälan att,
enligt nådiga Brefvet den 24 Februari 1837, angående reglering af Landshöfdingelönerne
i riket, Landshöfdingen i Hallands län har sig på lön anslagen såväl Slottsträdgården,
utgörande 4 tunnland, som en lika rymd af vallarne (ill Slottet, eller tillhopa 8 tunnland,
beräknade till en inkomst af Femtio Riksdaler Banko, till ansökningen tillstyrkt
nådigt bifall; så har E. K. Majit, med afseende af hvad sålunda förekommit, funnit
godt hos Rikets Ständer föreslå, att ofvanberörda Kronan tillhöriga jord i staden Halmstad
måtte varda lill staden upplåten för uppförande af ny byggnad för dervarande
elementarläroverk.
Vid öfvervägande häraf och efter tagen kännedom af de lill detta ärende hörande
handlingar jemte karta, hafva Rikets Ständer funnit skäligt lill denna E. K. Majits
nådiga framställning lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 11 April 1863.
Expeditions-Uts hattets Förslag till underd. Skrifvelse, A :o 79.
39
Hso *9.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 April 1863.
Preslc-Slåndet den 11 — —
Borgare Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelse, angående eftergift af Kronans
rätt till dana-arf efter enkan Anna Maria Lundgren
till förmån för fölkskolebyggnaden i Hudiksvalls stad.
(Slats-Utskoltels Utlåtande N:o 74.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit hemsläldl, att eli efter den 21 Juni 1857 i staden
Hudiksvall aflidna enkan Anna Maria Lundgren, född Bergström, fallet dana-arf, stort
127 R:dr 44 sk. 5 rst. Banko eller i Riksmynt 191 R:dr 89 öre, inålle få tillfalla
nämnde stad och användas såsom bidrag lill Iblkskolebyggnaden derstädes; till stöd
för hvilken anhållan blifvit anlördt, hurusom nämnda byggnad under de sistförflutna
åren blifvit af staden uppförd med en kostnad af omkring 23,000 R:dr, deraf en del
ännu vore obetald, hvartill komme alt skolhusets fullständiga inredning loge ytterligare
uppoffringar i anspråk.
Af de handlingar, hvilka funnits vid förevarande framställning fogade, hafva Rikets
Ständer inhemlat, att, sedan enkan Lundgren ofvannämnde dag aflidit i staden
Hudiksvall, hvars församling hon jemväl tillhört, så, och efter del, i anledning af hennes
frånfälle utan kända arfvingar, kungörelser derom i allmänna tidningarne varit tre
gånger införda, hade, det oaktadt, någon arfvinge icke i behörig tid eller sedermera
sig anmält: och var den behållna qvarlålenskapen i boet, enligt bouppteckning den 11
Juli 1857, B:ko 127 R:dr 44 sk. 5 rst.
1 betraktande af de stora kostnader, staden Hudiksvall, enligt hvad upplyst blifvit,
åtagit sig för åstadkommande af den för samhället vigtiga angelägenheten, nemligen
uppförandet af ett ändamålsenligt lärohus för folkskolan, till lättnad i hvilka kostnader
ifrågavarande dana-arlsmedel komme att utgöra allenast ett högst ringa bidrag,
hafva Rikets Ständer lör sin del funnit skäligt medgifva, att den Kronan tillkommande
rätt till qvarlålenskapen efter enkan Anna Maria Lundgren må lill Hudiksvalls stad
öfverlåtas för att användas såsom bidrag till folkskolebygguaden derstädes.
Hvilket Rikets Ständer skolat härmed i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 11 April 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 186
Expeditions-Utskoite/s Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 80.
1
\:<> §0.
(Jppläst och goiikändt hos Ridd. och Adeln den 41 April 1863.
Presle-Slåndei den H — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den il — —
Rikets Ständers underduniga Skrifvelse, angående eftergift af Kronans
rätt till dana-arf efter aflidna hustru Johanna Catharina
Grenqvist, till förmån för fattighusbyggnaden i Waxholms
stad.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.)
S. A. K.
Under anförande, hurusom de fattiges antal i Waxholm på sednare liden ökats
så betydligt, att uppförandet af ett nytt fattighus derstädes vore af behofvet påkalladt,
samt att härtill icke funnes andra medel än dels elt belopp af omkring 1,200 R:dr
R:mt, som samlats genom frivilliga bidrag af personer inom staden och dess närmaste
omgifning, dels ock den summa af omkring 1,500 R:dr samma mynt, som enligt ett
af fru Mugge upprättadt testamente borde för ändamålet användas, har hos Rikets
Ständer framställning skett, att, enär dessa medel vore för ändamålet alldeles olillräckliga,
Rikets Ständer, med anledning deraf att år 1859 i Waxholm afiidit Fiskareborgaren
Grenqvists hustru Johanna Catharina Grenqvist, född Isberg, utan att efterlemna
några kända arfvingar, i följd hvaraf hennes qvarlåtenskap, något öfver 250
R:dr Rant, skulle såsom dana-arf tillfalla Kongl. Maj:t och Kronan, mätte anslå berörda
dana-arf till bidrag för uppförande af ifrågakomna fattighusbyggnad i Waxholm.^
Af ett vid denna framställning uti behörigen styrkt afskrift fogadt instrument öfver
den efter hustru Grenqvist deu 6 Augusti 1860 förrättade arfsutredning hafva Rikets
Ständer, bland annat, inhemtal: ali hustru Grenqvist den 14 Juli 1859 aflidit utan att
efterlemna barn eller kände arfvingar; att i anledning deraf kungörelser om dödsfallet
blifvit i Post- och Inrikes Tidningar införde den l9 September samt den 10 och 27
Oktober sistnämnda år, med föreläggande för hustru Grenqvists närmaste slägtingar
alt inom natt och år göra sina ärlsanspråk gällande; samt alt, det oaktadt, någon
arfvinge sig icke anmält, hvadan boets behållna qvarlåtenskap, 565 R:dr 32 öre, sålunda
fördelats, att efterlefvande mannen, Fiskareborgaren Carl Grenqvist bekommit i
fördel 28 R:dr 26 öre samt i giftorätt 268 R:dr 53 öre, eller tillhopa 296 R:dr 79
Bi/i. lill R. St. Pr oi. 1802 $ 1863. 10 Sami. 1 A/d. 5 Häft. 1
2 Expeditions-Ulskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 81.
öre, hvarjemte en ined giftorätten lika samma, eller 268 R:dr 53 öre R:mt afsatts för
de arfvingar, som möjligen kunde sig anmäla, eller för Kongl. Majit och Kronan,
derest fråga om dana-arf uppstode.
Med fästadt afseende ej mindre å det ringa belopp, hvartill berörda dana-arfsmedel
uppgå, än älven å det välgörande ändamål, hvarför desamma blifvit begärda,
hafva Rikets Ständer lör sin del funnit skäligt medgifva, att den Kronan tillkommande
rätt till qvarlåtenskapen efter hustru Grenqvist må lill Waxholms stad öfverlåtas, för
att användas såsom bidrag till den ifrågaställa fallighus-bvggnaden derstädes; hvilket
Rikets Ständer lå hos E. K, Majit härmed i underdånighet anmäla; och framhärda
Rikets Ständer etc.
Stockholm den 11 April 1863.
Nio 81.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den il April 1863.
Preste Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Sländers underdåniga Skri/velse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående föreslagen utvidgning af Uplands
regementes mötesplats Polacksbacken.
(Stals-Ulskoltets Utlåtande N:o 76.)
S. A. K.
Enligt hvad en af E. K. Majit den 25 November sistlidet år till Rikets Ständer
aflåten nådig Proposition hufvudsakligen innehåller, har Chefsembetet vid Uplands regemente,
uti ett genom Generalbefälhafvaren i 4;de mililär-distriklel till E. K. Majit in—
gifvet memorial, — jemte förmälan ali, sedan laga skifte med Upsala stads och åtskillig
annan derintill gränsande jord blifvit faslstäldt, Kronan dervid erhållit, bland
annat, ett läll af 39 tunnland, stötande till nämnda regementes mötesplats, Polacksbacken,
hvilket fält, bestående af lös sandjord, vore af så svag beskaffenhet, att detsamma,
enligt meddelad uppgift, endast med svårighet och till särdeles ringa pris
kunnat utarrenderas, hvaremot detsamma, med en torr jordmån och lindrigt sluttande
läge, skulle eli er ganska obetydligt planeringsarbete utgöra ett förträffligt exercisfält, —
i underdånighet anhållit, att mötesplatsen Polacksbacken mätte få med ifrågavarande
Expeditions- U Is hottets förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 81.
3
fält utvidgas; varande härvid af Chefsembelet an förd t, ali behofvet af mötesplatsens
utvidgning, visserligen till någon ringa del minskadt genom den från kronoparken Åsen
erdigl Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 24 Oktober 1855 erhållna areal af 8 tunnland
13£ kappland, deremot vore i vida större mån ökadt i följd af den beljdligare styrka,
som numera samtidigt ölvas sedan andra klassens beväring skall excerceras under regementsmötet;
hvarjemte ej borde förbises, alt de skarpskytle-aldelningar inom Upsala
stad, studerande vid Upsala akademi samt angränsande härader, hvilka afdelningars
antal torde årligen ökas, ej bade annat exercisfält än omlÖrmälda mötesplats.
E. K. Majlis och Rikets Krigs-kollegium, som blifvit i frågan bordt, bade uti angifvet
underdånigt utlåtande sig yttrat; och enär, på sätt Chefsembelet antydt, under
sednare åren omständigheter inträffat, hvilka oafvisligen påkallade ett större utrymme
för vapenöfningarue å Polacksbacken, samt vid del förhållande att, efter afräkning af
den plats, som upploges af lägret, den egentliga exercisplatsen utgjorde blott 33 tunnland
L4 kappland, hvilket område ingalunda kunde anses tillräckligt för en styrka af
mer än 2,000 man, som numera på en gång underginge vapenöfning, bade Kollegium
ansett fullt skäl vara för banden att, — dä ett tillfälle nu yppade sig att ytterligare
få Polacksbacken, ulan särskild kostnad för Kronan, utvidgad med den af Chefsembelet
föreslagna, E. K. Majit och Kronan genom laga skifte tillförsäkrade, vid norra
gränsen mölesfältel tillstötande jordrymd af 39 tunnland, — man icke lemnade eli sådant
tillfälle obegagnadt, hvadan Kollegium tillstyrkt nådigt bifall till Chefsembetets
härutinnan gjorda underdåniga framställning.
Härefter hade jemväl E. K. Majits och Rikets Rammar-kollegium, med öfverlemnande
af underdåniga yttranden i ämnet af Upsala stads Magistrat och Borgerskapets
Äldste samt E. K. Maj:ls Befallningshafvande i Upsala län, hvilka icke halt något att
erinra mot Chefsembetets framställning, afgifvit underdånigt utlåtande i frågan och,
efter meddelade upplysningar rörande ifrågavarande lägenhets areal och natur samt de
lägenheten åliggande skatter och besvär, ansett att, om än de derå belöpande, Kronan
behållna boskapspenningar och bålsmans-vakans-afgift, i händelse lägenheten komme att
utläggas lill exercisfältet, kunde eftergifvas, regementsbefälel dock borde ansvara för
kronotionde!] deraf, äfvensom för kommunalulskjlder och stängselskyldighet;
Och har E. K. Majit, på grund af hvad Chefsembelet vid Uplands regemente och
Krigs-kollegium härvid anfört och upplyst, ansett den föreslagna utvidgningen af regementets
mötesplats Polacksbacken vara af verkligt behof påkallad, och då tillfälle dertill
sig nu erhjöde utan någon synnerlig uppoffring å Statens sida, i nåder föreslagit
Rikets Ständer, att för berörda ändamål måtte få användas den ilVågaställda, Kronan
tillhöriga marken, 39 tunnland 4,3 kappland, motsvarande 219 qvadratrefvar 15 qvadratstänger,
med vilkor att de för denna jordrymd nu utgående allmänna utskvlder eller
besvär genom Krigs-kollegium i vanlig ordning ersättas.
Efter lagen kännedom af de till denna fråga hörande handlingar hafva Rikets
Ständer, med afseende å de i den nådiga Propositionen anförda förhållanden, funnit
skäligt bifalla hvad E. K. Majit i berörda hänseende behagat i nåder föreslå.
Hvilket, till besvarande af den nådiga Propositionen, Rikets Ständer fä hos E. K.
Majit i underdånighet anmäla; framhärdande Rikets Ständer etc.
Stockholm den 11 April 1863.
4
E asped/iions-Utsk otte ts Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 8%.
K:o 82.
Uppläst och godkänd! hos Kidd. och Adeln den 11 April 1863.
Preste-Ståndet den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndel den n — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Jörändring i föreskrifterna
rörande ogift qvinnas myndighet.
(Lag-Utskoltels Betänkande N:o 28.)
S. A. K.
Frågan, huruvida ogift qvinna borde af lagen tillerkännas rätt att, efter uppnådd
viss ålder, vara myndig, hade ofta ulgjort föremål för Rikets Ständers öfveriäggningar,
innan Kongl. Förordningen den 15 Juni 1858 utfärdades. Den väckles redan vid
1810 års riksmöte och förnyades vid de flesta af de derpå följande, utan att finna
sin lösning. Den ekonomiska lagstiftningen öppnade dock alltmer nya banor för qvinnans
verksamhet, och den af 1810 års Ständer Konungen lillstadda rätt att förklara
ogift qvinna myndig togs alltmer i anspråk. Den omgång och de kostnader, som likväl
voro förenade med sökande af Konungens dispens, föranledde derföre Rikets år
1854 församlade Ständer alt för sin del besluta en författning, enligt hvilken ogift
qvinna, som lylli 30 är och ville blifva myndig, egde alt derom göra ansökning hos
domstol; Och, ehuru Kongl. Majit ansåg Sig icke kunna meddela sanktion å detta Rikets
Ständers beslut, fann Kongl. Majit dock deri en anledning att vid följande riksmöte
till Rikets Ständer adala nådig Proposition i ämnet, hvari Kongl. Majit förklarade
denna fråga ”utgöra en af dessa samhällsfrågor, som, en gång väckta, icke kunde
tillbakavisas", samt föreslog ovilkorlig myndighet för ogift qvinna, som fyllt tjugufem
år. Skilnaden emellan delta förslag och den af föregående Sländer beslutade författning
var således ganska väsendtlig, och Rikets Ständer tvekade ock att på en gång
taga steget så fullt ut, som Kongl. Majit föreslagit. Följden af Rikets Ständers öfveriäggningar
blef derföre ett förmedlingsförslag, enligt hvilket ogift qvinna, som fyllt
tjugufem år, väl vöre berättigad att sig och sin egendom sjelf råda och förestå, dock
med vilkor, att hon hos den domstol, hvarunder hon i förniyndaremål lydde, först
gjorde anmälan alt hon myndigheten sjelf utöfva ville. Detta Rikets Ständers beslut
vann ock Kongl. Majlis nådiga sanktion och promulgerades som lag genom 1858 års
ofvannämnda förordning.
Huruvida frågan härigenom erhållit en tillfredsställande lösning, har dock blifvit
ifrågasatt; och har af sådan anledning blifvit hos Rikets nu församlade Ständer före
-
Exj) c di tio n s - lits kolti' Is Fiirs/ay till under d. Skrifvelse, .\:o 82.
5
slaget, att ogift qvinna, som fyllt tjugufem år, måtte vara myndig, utan någon så beskaffad
anmälan, som Förordningen af år 1858 föreskrifver. En sådan anmälan har
nemligen ansetts numera öfverflödig och ledande till åtskilliga förvecklingar, hvarjemte
den kostnad, som derigenom uppstode, ofta vore för mindre bemedlade qvinnor ganska
kännbar, helst dä de hade sin bostad på långt afstånd från den Rätt, der nämnda
anmälan borde ske.
Den fråga, som sålunda underställts Rikets Ständers pröfning, eger väl icke samma
principiela betydelse nu, som den hade år 1858, då det gällde att bryta en sedan uråldriga
tider med vår lagstiftning införlifvad grundsats och, med undanrödjande af
det absoluta förbudet i detta hänseende, göra den tjugufemåriga qvinnans myndighet
beroende endast af hennes egen uttalade vilja. Men att borttagandet af den formalitet,
som 1858 års författning uppställt, likväl är af siu praktiska vigt, har redan blifvit
af erfarenheten bevisadt. Det ligger ock i sakens natur, ali det friare deltagande
i borgerliga yrken, som näringslagstiltningen medgaf qvinnan, skulle utöfva ett allt
mägtigare inflytande så väl på rigtningen af hennes uppfostran och första bildning,
som på hennes sednare utveckling, och att, i följd deraf, ett allt större antal qvinnor
skulle för hvarje är linna med sin fördel öfverensstämmande att sjelfva utöfva myndigheten.
De förflutna årens erfarenhet torde ej heller hafva ådagalagdt någon våda
af den qvinnan genom gällande lagstiftning lemnade frihet, utan tvärtom bekräftat den
vid lagens antagande gjorda anmärkning, att i qvinnans natur läge en till räddhåga
gränsande försigtighet i ekonomiska angelägenheter, som gjorde att lion mera sällan än
mannen utsatte sig för förluster i företag eller för vådliga spekulationer, äfvensom en
större idoghet och sparsamhet, hvarigenom det en gång förvärfvade så mycket snarare
bevarades och förökades. Men vid dessa förhållanden är ock den formalitet, som gällande
lag uppställer för myndighetens inträdande, redan förkastlig ur teoretisk synpunkt,
och då den derjemte stundom kan vara förenad med jemförelsevis kännbara kostnader,
synes den böra försvinna, så mycket heldre som, redan vid lagens antagande af Rikets
Ständer, erkändes att ”den innefattade en lämplig öfvergång från det dåvarande
absoluta förbudet lill den ovilkorliga frihet, som del Kongl, förslaget sökte införa.'’
Men det är ock en annan omständighet, som, måhända gifver än mera stöd ål
det nu framställda förslaget. För den myndighet, som 1858 års förordning vilkorligt
tillerkänner qvinnan, fordras nemligen att den der löreskrifna anmälan af henne skett
”vid den domstol, hvarunder hon i Jormyndaremål lyder." Sker nu, hvilket lätt kan
inträffa, en sådan anmälan vid obehörigt lörum, — och domaren, som emottager densamma,
eger dervid ej pröfva sin kompetens, ulan hans förfarande inskränker sig lill
den notarial-åtgärden alt i sitt protokoll inregistrera qvinnans anmälan, — så är
qvinnan i sjelfva verket fortfarande omyndig, men kan, måhända sjelf bedragen
på betydelsen af det protokolls-utdrag, hon erhållit, dermed jemväl bedraga andra
till transaktioner, de der icke ega juridisk giltighet; Och har en sådan transaktion
rört fäst egendom, är vådan så mycket större, enär verkningarna deraf kunna
sträcka sig lill och med till en långt aflägsen framtid och sedan egendomen gått genom
flera händer. Val meddelar Kongl. Förordningen den 24 September 1861, angående
tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom, i dess lista § förut saknade
föreskrifter angående forum i förmyndaremål; men huru än nämnda reglor uppställas,
så kunna kompetenslvister i detta hänseende dock svårligen förekommas, synnerligen i
det ganska vanliga fall, alt qvinnans fader uppgifves vara okänd eller sakna stadigt
hemvist och qvinnans forum domicilii således skulle vara hennnes forum jemväl i förmyndaremål;
ty ådagalägges det sedermera, att fadren icke varit okänd eller att han
haft stadigt hemvist, så vore ock dermed ådagalagdt, att qvinnans forum domicilii icke
6
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 82.
varit hennes rätta förmyndaredomslol. Vigten af det sålunda anförda skäl torde icke
behöfva vidare framhållas.
Mot nu ifrågavarande förslag torde väl kunna framställas den anmärkning, att för
ganska många qvinnor, synnerligen sådana, som äro i den samhällsställning att icke
för sin bergning nödgas utöfva borgerlig näring, den åsyftade lagförändringen ingalunda
vore önskvärd, utan tvärtom i vissa hänseenden menlig: men härvid bör dock
erinras, att nämnda qvinnor väl icke kunna anses utgöra en pluralitet af den qvinliga
befolkningen i riket och alt afseendel å dem således icke får utöfva någon afgörande
vigt på denna lagstiftning, samt alt i allt läll kostnaden vid ett omvndighelsförklarande
är för dem i allmänhet vida lättare ali bära, än kostnaden för en myndighets anmälan
är för öfriga qvinnor. Och i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts omförmälda, vid
1856—1858 årens riksmöte afgifna Proposition, hafva Rikets Ständer äfven i nedaninlagna
förfallningsförsiag infört ett stadgande om ovilkorlig rätt för ogift qvinna att
afsäga sig myndighetens utöfning, — ett stadgande, som, i enlighet med anmärkningar
från Högste Domstolens sida, blef i nämnda Proposition intaget.
Det är ock i öfverensstämmelse med samma Proposition, sorn Rikets Ständer slutligen
ansett en viss något rymlig tid böra bestämmas för författningens trädande i
kraft; Och hafva Rikets Ständer alltså, i enlighet tued hvad nu blifvit anfördt, för sin
del beslutat en så lydande författning angående ogift qvinnas rätt alt vid viss ålder
vara myndig:
”Med upphäfvande af hvad Kongl. Förordningen den 15 Juni 1858 innehåller
derom, att ogift qvinna, som fyllt tjugufem år och vill myndigheten sjelf utöfva, skall
derom göra anmälan hos den domstol, hvarunder hon i förmyndaremål lyder, och,
intill dess sådan anmälan skett, varda såsom omyndig ansedd, förordnas som följer:
Ogift qvinna, som fyllt tjugufem år, vare myndig alt sig och sin egendom sjelf
råda och förestå.
Vill ogift qvinna, som ofvannämnda ålder uppnått, afsäga sig myndighetens utöfning:
gore derom anmälan hos domstol; och varde hon af domstolen under förmyndare
ställd.
Dessa stadgande!) träda i verksamhet från och med den 1 Januari 1865."
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 11 April 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o 83.
7
N:o 83.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 April 1863.
Presle-Ståndel den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inrättande af
ytterligare ett Institut Jör döfstumma och ilinda.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 92.)
S. A. K.
Hos Bikets Ständer har uppmärksamheten blifvit fästad å hehofvet att söka be.
reda tillfälle (ill undervisning åt det stora antal döfstumma, för hvilket sådant tillfälle
ännu fattades. Vid 1855 års slut lunnos nemligen inom Sverige, enligt olficieia uppgifter,
icke mindre än 608 barn under 15 år, som voro döfstumma, 201, af samma
ålder, som voro blinda, samt 31, som på en gång voro döfstumma och blinda. Huru
stort antalet af dessa ol vek liga nu vore, kunde icke med säkerhet ännu uppgifvas;
men ingen anledning vore för handen, alt förhållandet mellan dessa och hela folkmängden
hade under tiden förändrats; utan kunde fastmer förmodas, att de förra förökats
i samma mån som den sednare, och i så fall skulle antalet af döfstumma vid
nämnda ålder, i förhållande lill landets hela folkmängd, vid sistlidet års slut utgjort
654, antalet af blinda 216 samt af dem, som på en gäng voro döfstumma och blinda,
33, eller tillsammans 903, och af dessa således sammanlagdt 687 döfstumma barn.
För vården af dessa många olyckliga hade Sverige gjort mindre, än hvad det bort göra,
och mindre än hvad de flesta andra länder i Europa gjort. Då t. ex. Norrige redan
underhölle 4 undervisningsanstalter för döfstumma, dä Frankrike för mer än 10 år
sedan hade omkring 70, Preussen 40, England 30 och Italien 20, så hade vi ännu
blott en enda sådan anstalt, ehuru antalet af döfstumma vore i förhållande till hela
folknummern icke större hos dem, än hos oss.
Att åter den anstalt, som vi hafva för vården om sådana vaidottade barn, vore
för behofvet alldeles otillräcklig syntes uppenbarligen, när man betänkte, att vid densamma
för närvarande icke funnes plats för mer än 100 döfstumma samt 40 blinda.
Detta visade sig äfven, när någon irielev-plats skulle tillsättas. Vid sådana tillfällen
anmäldes vanligen ett betydligt antal sökande lill erhållande af den lediga platsen; och
äfven när någon plats efter betalande, elev blifvit ledig, skulle, enligt tillförlitlig underrättelse,
det icke sällan inträffat, att sökanden blifvit öfverårig, innan den långt förut
ingifna, hvilande ansökningen kunnat af Styrelsen till pröfning företagas. Visserligen
hade detta institut dels genom egna tillgångar, dels genom anslag af statsmedel nu
8
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, A’:o 83.
kunnat företaga en icke obetydlig nybyggnad till utvidgande af vårdanstalten för de
döfstumma, så att, när denna byggnad blefve för begagnande färdig, runi för omkring
50 nya elever möjligen kunde beredas; äfvensom för öfrigt dels inom Hjortheds församling
i Calmar län nyligen börjat anläggas ett dylikt mindre institut, hvars framgång
och bestånd dock vore belt och hållet beroende af frivilliga gåfvor och bidrag, dels
en prestman inom Göteborgs stift under sednare åren, af egen drift och båg att vara
sina nödställda medmenniskor till tjenst, företagit sig alt lemna några få döfstumma
undervisning, dels ock en enskild man, för att bereda fast boplats åt dessa elever,
hell nyligen inköpt och för ändamålet upplåtit en mindre hemmansdel i närheten af
nämnde prestmans bostad; Men dessa lolvärda bemödanden vore likväl ingalunda för
behofvet liHfyllestgörande. Af de 687 döfstumma barn under femton år, som antagligen
funnos i landet, kunde omkring 400 antagas vara mellan 8 och 15 år, eller inom
den ålder, då de borde undervisas. Om också i lyckligaste fall för 175 af dessa
funnes plats i någon lämplig undervisningsanstalt, så återstode likväl 225, hvilka samhället
icke borde lemna åt det bittra ödet, att uppvexa i okunnighet, beröfvade alla
utvägar att komma i åtnjutande icke allenast af det andliga ljus, som ensamt förmår
att rätt försona dem med deras olyckliga lott, utan äfven af den aldra nödvändigaste
menskliga kunskap och bildning, hvarigenom de kunde komma i tillfälle att försörja
sig sjelfva. Otvifvelaktig! borde Staten här komma emellan och erkänna sin förbindelse
alt, om icke med större, dock med lika stor beredvillighet öppna tillfälle till
undervisning och bildning för dem, lika väl som för deras jemnåriga, hvilka vöre nog
lyckliga att hafva alla sina sinnens fulla bruk, och delta så mycket heldre, som enskilda
föräldrar, vare sig bättre eller sämre lottade, här icke förmådde uppfylla sina
förbindelser mot sina barn ; Och har, på grund af ofvan anförda förhållanden, anhållits,
att Rikets Ständer, till afhjelpande af bristen på undervisningsanstalter för döfstumma,
måtte i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t, sedan undersökning skett
och kostnadsförslag blifvit uppgjordt samt andra för målets behöriga utredande nödiga
åtgärder vidtagna, täcktes till Rikets härnäst sammanträdande Ständer aflåta nådig
Proposition om inrättande på lämpligt ställe, på Statens bekostnad, af ytterligare ett
institut för döfstumma, vid hvilket både sådana, som söre i tillfälle att kunna betala,
kunde intagas, och äfven ett icke alltför ringa antal friplalser funnes för sådana
fattiga döfstumma barn, hvilka icke vore i stånd att erlägga någon afgift.
1 underdånig skrifvelse den 20 Augusti 1851 anhöllo Rikets Ständer, att Kongl.
Maj: t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huru de genom folkundervisningen åsyftade
välgerningar jemväl kunde utsträckas till de i hela landet till ej obetydligt antal kringspridda
döfstumma och blinda samt, derest sådant funnes lämpligt, åt de föreståndare
för folkskolelärare-seminarierna, som kunde linnas villiga att vid Institutet för döfstumma
och blinda söka vinna kännedom om de derstädes begagnade undervisningsmelhoder,
såsom understöd till kursens genomgående vid institutet låta utdela stipendier
af de för folkundervisningens befrämjande anslagna medel, äfvensom i öfrigt nådigst
vidtaga de åtgärder, sorn för ändamålets vinnande kunde erfordras; hvarefter
Kongl. Maj:t. som. efter vederbörandes hörande, fann det af Rikets Ständer sålunda
åsyftade ändamål icke kunna på annat säll vinnas, än att särskilda institut inrättades,
vid nästpåföljande 1853—1854 årens riksdag i ti fider föreslog, att, för uppförande af
byggnader till ett institut för döfstumma i någon af rikets landsorter samt delsammas
bringande
Expeditions-(J/skotte fs Förslag tili underd. Skrifvelse, N:o 83.
9
brinnande i verksamhet och underhållande under år 1857, en summa af 20,000 R:dr
måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisas; men denna nådiga Proposition vann ej
Rikets Ständers bifall.
Vid 1856—1858 årens riksdag väcktes ånyo fråga om samma behols afhielpande,
dock utan alt leda till dermed åsylladt mål. Ehuru således intet af berörda förslag
vid föregående riksdagar kunnat genomföras, och med erkännande deraf, att genom
det nuvarande enda institutets utvidgande tillfälle blifvit beredt lör eli något större
antal elever, än förr, att begagna sig af institutet, anse Rikets Ständer likväl, att det
magtpåliggande behofvet, som ännu på långt när icke blifvit alhjelpt, ej längre kan
lemnäs utan vidare afseende. Del skäl, som vid de nyssnämnda riksdagarne, då frågan
varit å bane, anlörts emot anläggning i landsorten af ett nytt institut för döfstumma,
nemligen alt ett enda institut i ändamålsenligt och väl vårdadt skick vore att
föredraga framför flera dylika, ofullständigt ordnade, för hvilkas tillvägabringande,
utom den betydliga kostnaden, ett binder mötte genom bristen på lärare — med den
speciela undervisningsskyldighet, som för ändamålet erfordrades, synes Rikets Ständer
vara giltigt endast i det fall, att det nuvarande institutet vore af det utrymme, att det
kunde intaga alla dem, som der söka vinna inträde. Delta är likväl ännu icke fallet;
och den omständigheten, att skickliga lärare ej skola finnas till den ifrågasatta läroanstalten,
utgör, enligt Rikets Ständers tanke, en så mycket kraftigare anmaning att ej
längre dröja med vidtagandet af tidsenliga och lämpliga åtgärder till bristernas af
hjelpande.
Under åberopande i öfrigt af hvad här ofvan blifvit i ämnet framstäldt, samt enär
den ifrågasatta anstalten torde böra omfatta ej mindre blinda än döfstumma, men Rikets
Ständer deremot ej kunna tillstyrka att ytterligare utvidga den redan befintliga
anstalten lill ett omfång, som otvifvelaktig! skulle försvåra förvaltningen och lägga hinder
i vägen för en lämplig undervisningsmethod, lå Rikets Ständer alltså i underdånighet
anhålla, det E. K. Maj:t täcktes, efter behörig undersökning och vederbörandes
hörande, till Rikets härnäst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition om inrättande
å lämpligt ställe och på Statens bekostnad af ytterligare eli institut för döfstumma
och blinda.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 11 April 1863.
flik. lill li. St. Pral. 1862 f 1863. 10 Sami. 1 A/d. 5 Höft.
2
10 Expedit iöns- Uiska Hets Förslag lill anderd. Skri/velse, A: o 84.
HiO $4.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den il April 1863.
Preslc-Slåndel den 11 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Jörändrade föreskrifter
för vinnande af inträde i Konungens Kansli och de
förvaltande verken.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Belänkande K:o 101.)
S. A. K.
IIos Rikets Sländer har, — med erinran om viglon deraf att de, sorn skola handhafva
Stålens förvaltning, ega så väl insigt i de positiva rätts-reglornas betydelse och
sammanhang, som äfven kännedom af samhällets ekonomiska utveckling och af de allmänna
lagars natur, på hvilka denna beror, — uppmärksamheten fästats å en ofullständighet
i den lagstiftning, sorn för närvarande förefinnes i afseende på pröfningarne
för inträdet i Statens Ijenst. Hvar och en, som ville egna sig ål domarekallet, måste
nemligen underkasta sig en pröfning i kännedom af landels lagar och företrädesvis af
den civila och kriminela lagstiftningen samt rättegångsordningen; men den, som egnade
sig ål den administrativa embetsmannabana!! och ville söka inträde i Konungens Kansli
eller i något af de förvaltande verken, behöfde icke inhemta någon kännedom af den
lagstiftning, han komme att tillämpa. Detta vore en följd deraf, att den s. k. kansliexamen,
hvilken gifver rättighet alt anställas inom alla delar af statsförvaltningen, hufvudsakligen
omfattar endast vissa humanistiska kunskapsgrenar, hvilka kunde ega betydelse
såsom förberedande för en embets-examen, men ingalunda motsvarade de fordringar,
man med rälla gjorde på denna embets-examen sjelf. Och har af sådan anledning
föreslagits, alt en pröfning skulle fastställas såsom vilkor för inträdet i Konungens
Kansli och de förvaltande verken, samt att denna pröfning skulle omfatta dels
national-ekonomiens grundläror, dels vissa delar af lagstiftningen, hufvudsakligen statsrätten,
den administrativa rätten och grunddragen af den civila lagstiftningen.
Expeditions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 84.
11
Att Staten väl sörjt för en grundlig embelsinannabildning i en gren af offentlig
verksamhet, men alldeles icke i en annan, anse Rikets Ständer vara i hög grad olämpligt.
Kännedomen af rikets administrativa och ekonomiska lagstiftning är tvifvelsutan
för en embetsman så oundgänglig, att han bör genom grundläggande studier hafva förvärfvat
sig bekantskap med denna lagstiftning, innan han begynner uföfn ingeri af sin
verksamhet. Kunskapen om nalional-ekonomiens grundsanningar, — om de läror, som
sprida ljus öfver de stora frågorna om rälta grundvalarne för ett folks välstånd —,
kan ock svårligen umbäras af den, som är kallad att utöfva inflytande på landets
ekonomiska förhållanden och deras utveckling. En helt annan uppfattning af dessa
förhållanden, en klarare insigt i lagarnes inbördes sammanhang, en större säkerhet vid
deras tillämpning skulle ofelbart vinnas af den unge embetsmannen, om han i dessa
ämnen egde erforderliga, förberedande studier. Också synas de författningar, hvilka
ligga till grund för embetspröfningarnes inrättning i vårt land, utgå från den förutsättning,
att den kännedom af lagstiftningen, utan hvilken en verklig embelsmannabildning
icke kan finnas, är erforderlig icke mindre för dem, som egna sin tjenst åt
den egentliga statsförvaltningen, än lör blifvande domare. [ Kongl. Förordningen den
10 Mars 1749 heter det, alt ”de af den studerande ungdomen, som tänka att framdeles
varda befordrade till sysslor, hvarvid kunskap fordras om lag och rätt, skola förpliglas
alt icke taga afsked från akademien utan erhållet vederbörligt vittnesbörd, att
de ega tillräcklig insigt i lagfarenheten, särdeles i de delar deraf, som förnämligast
höra till det ämne, hvaruti de sig föresatt att tjena det allmänna"; och i Kongl Förordningen
den 9 Mars 1750 förklaras, att "den under den 10 Mars nästlidet år gifna
författning om de studerande, som ärna sig in i rättegångsverken, bör icke allenast
noga verkställas, hvad dessa särskildt beträffar, utan ock sträcka sig till dem, som
lämpat sin håg att tjena vid de andra Regeringens civila grenar”. Under tidernas
lopp hafva emellertid förhållandena utvecklat sig så, att under det den rent juridiska
pröIningen eller examen för inträde i rikets rättegångsverk blifvit allt mera utbildad
och omfattande, bar pröfningen för inträdet i Konungens Kansli och de förvaltande
verken bibehållits i så inskränkt omfång, all den antingen endast omlällat några rent
humanistiska ämnen i förening med kännedom af grundlagarne, eller ock dessa nyssnämnda
kunskapsgrenar jemte en summarisk öfversigt af den civila lagstiftningen.
Alhjelpandet af ett sådant missförhållande synes Rikets Ständer vara af stort behof
påkalladt. En grundlig embelsinannabildning, aldrig mera behöflig än i våra dagar,
dä så stora förändringar försiggå pä alla samhällslifvets områden, måste genom åtgärder
i denna syftning verksamt befrämjas.
Rikets Ständer, som jemväl inhemlal, att förslag i förevarande ämne blifvit afgifna
i sammanhang med utarbetande af nu gällande statuter för rikets universiteter,
men att dessa förslag ännu icke ledi. till slutlig åtgärd, hafva, på nu anlörda skäl
funnit sig böra understödja ofvan omförmälda framställning. Behofvet af en mera
grundlig och utbredd kännedom af landels lagstiftning gör sig med hvar dag mera
gällande. Vid sådant förhållande och då det skulle vara mindre lämpligt alt af den
blifvande administrative tjenstemannen fordra samma omfattande kunskap i den civila
lagstiftningens alla grenar, som för inträdet i rättegångsverken bör inhemtas, synes
den föreslagna åtgärdens behöflighet vara till fullo ådagalagd. Och Rikets Ständer,
som icke funnit sig böra ingå i pröfning af de enskilda bestämmelser, som i detta afseende
skulle komma all stadgas, få, på grund häraf, hos E. K. Majit i underdånighet
hemställa, del E. K. Majit täcktes låta meddela sådana föreskrifter, som för in
-
12
Expert tiona- Utskottets FÖra/ciy till un derå. Skrifvelse, S;o SS.
trädet i Konungens Kansli och de förvaltande verken stadga såsom vilkor en pröfning
i nalional-ekonomi och i de delar af lagstiftningen, sorn finnas för ändamålet
behöfliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 11 April 1863.
NiO 85.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Maj 1863.
Presle-Slåndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i fråga om upplåtelse till
Wenersborgs stad af en Kronan tillhörig tomt derstädes.
(Slats-Utskoltets Utlåtande N:o 93.)
S. A. K.
Af en från E. K. Maj:t under den 6 nästlidne Februari lill Rikets Ständer aflåten
nådig Proposition hafva Rikets Ständer inhemta!, att, sedan Tullförvaltaren G. S.
Karström hos Drätselkammaren i staden Wenersborg anmält behofvet af annan lokal
för tullkammare samt våg- och packhus derstädes i stället för den nuvarande, hvilken
vore för ändamålet otillräcklig och mindre lämplig samt i sådant hänseende hemställt,
att staden måtte söka alt af en, Landshöfdingen i Elfsborgs län anslagen, tomt i qvarteret
Blomman fä köpa eller arrendera å vestra delen, som vore obebvggd, en i alla
afseenden tjenlig plats utmed hamnen för uppförande af andra tullkammarelägenheler;
så, och efter det Drätselkammaren förklarat sig anse 100 fot i längd och 50 fot i
bredd, eller 50 qvadratstänger, al tomterna Aris 416 och 417 i nämnda qvarter,
böra från Kongl. Majit och Kronan för ändamålet inköpas, helst några andra fjenligä
tomtplatser icke funnes att tillgå, hade, efter stadens innevånares hörande och å deras
vägnar, Magistraten i Wenersborg hos E. K. Majit i underdånighet anhållit om nådigt
tillstånd att få inköpa ifrågavarande tomtdelar.
Fxpeditions* Utskottets Förslag till underd, Skrifvelse, *V:o 85.
13
Sedan uti in fordrade underdåniga yttranden dels Landshöfdingen i länet, Grefve
Eric Sparre, tillstyrkt, att ansökningen måtte beviljas, emot det, att Wenersborgs stad
erlade en årlig afgift af 50 eller 75 R:dr lill Landshöfdingen, dels ock Öfver-Intendents-embelel,
jemte tillstyrkande af bifall till ansökningen, alternativt föreslagit tomternas
försäljning lill staden mot en köpeskilling al 1,500 R:dr, hvarå nuvarande Lan Ishöfdingen
skulle under sin tjenstetid af Statsverket erhålla 5 procent om året eller 75
R:dr, så hade Landshöfdinge-embetet algifvit underdånigt utlåtande i ämnet saint dervid
tillika öfverlemnal åtskilliga handlingar, hvaraf inhemtades: att vid verkställd besigtning
befunnits, det tomterna N:ris 416 och 417, hvilka uppgifvits tillhöra Kongl.
Maj-.t och Kronan, i stället egdes af enskilde personer, som derå uppfört byggnader,
men all i samma rote, eller den 4:de i qvarteret Rlomman, vore belägen en lill Landshöfdingens
disposition anslagen tomt N:o 414, utgörande i längd 84 och i bredd '25
alnar, eller tillsammans 2,100 qvadralalnar, hvaraf ^V-delar * öster, 72 fot i längd och
50 fot i bredd, gränsade lill Residensgatan samt vore hebygd med stall och för öfrigt
inrättad lill vedgård, hvadan Landshöfdingen förklarat sig icke kunna utan skada för
den bebyggda delen aflåta mer än vestra delen, eller Jf-delar af tomten, gränsande
intill Hamngatan, och hvilken tomtdel, endast omgärdad med plank och obebyggd,
innehölle 96 fot i längd och 50 fot i bredd, tillsammans 1,200 qvadralalnar eller 48
qvadratslänger; att stadens innevånare enhälligt yttrat den önskan, hvari Magistraten
jemväl instämt, alt åtkomma sistnämnda tomtdel, — hvilken med inhägnad värderats
till högst 1,500 R:dr R:mt, — efter den sålunda gjorda uppskattningen, dock helst
genom köp, hvarmedelst staden kunde på en gång vinna full eganderätt dertill; samt
att Landshöfdinge-embetet tillstyrkt, att staden måtte komma i besittning af samma
tomtdel emot en årlig afgäld af 75 ll:dr.
Med förmälan, ali tomten N:o 414 om ‘2,100 qvadratalnar blifvit inköpt den 13
Mars 1837 mot en köpeskilling af 202 R:dr 10 sk. 8 rst. B:ko i ändamål att användas
lill uthusbyggnader lör Landshöfdingeresidenset i Wenersborg, å hvilket köp lastebref
erhållits den 23 derpå följande Oktober, hade E. K. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium,
— med hänsigt ej mindre till ändamålet, för hvilket platsen erfordrades,
än äfven dertill, att hela tomten icke kostat Staten mer an förberörda 202 R:dr 10
sk. 8 rst. B:ko, hvadan på den andel deraf om 1,200 qvadratalnar, som till lokal för
tullkammare behöldes och icke vore för Landshöfdingeresidenset nödig, icke belöpte
mycket mera än 100 R.dr samma mynt af köpeskillingen, — i underdånighet hemställt,
om icke platsen mätte till staden Wenersborg utan afgift upplåtas, eller, för den
händelse detta icke skulle vinna nådigt bifall, till staden försäljas för den summa af
1,500 R:dr R:ml, hvartill den blifvit i värde uppskattad; äfvensom att ersättning mätte
bestämmas för nuvarande Landshöfdingen i Elfsborgs län alt af honom, så länge han
embetet innehade, tillgodonjutas med 75 R:dr R:mt årligen, utgörande 5 procent al
berörda uppskaltningsvärde, men hvilken ersättning, såsom icke i Landshöfdmgelönen
oberäknad, borde vid hans afgång från embetet upphöra;
Och har E. K. Maj:t, med afseende derå, att den vestra obebygda delen af den
Kronan tillhöriga och till Landshöfdingens i Elfsborgs län disposition upplåtna tomten,
N:o 414, i qvarteret Blomman inom Wenersborgs stad vore hvarken för bemälde embetsman,
som för egen räkning hittills uthyrt densamma åt enskilde personer, eller för
något Kronans behof erforderlig, men dess förvärfvande deremot vore af vigt för staden,
som derigenom kontme alt erhålla passande vid hamnen belägen plats tili uppförande
af en utaf behofvet påkallad nybyggnad för tullkammare samt väg- och pack
-
14 Expeditions-Utskottets fr tirsta!) till underd. Skrifvelse, fri: o 85.
hus, föreslagit, att nämnda tomtdel, innehållande en areal af 48 qvadratstänger, måtte
till Wenersborgs stad för all framtid öfverlålas mot en årlig afgäld till Landshöfdingen
i länet af 75 R:dr R:mt.
I sammanhang med förevarande nådiga Proposition hafva Rikets Ständer jemväl
till pröfning förehaft en hos Rikets Ständer gjord framställning, att merberörda upplåtelse
finge ske utan annan eller vidare afgift, än att staden Wenersborg till nuvarande
Landshöfdingen i Elfsborgs län, så länge lian berörda embete innehade, utbetalade
räntan å tomtens uppskattningsvärde med 75 R:dr R:mt, till stöd hvarför åberopats
Kammar-kollegii tillstyrkan, alt tomten måtte utan någon ersättning (ill staden öfverlätas,
hvilket förfaringssätt, enligt förmenande, vore med billighet förenadt, om i betraktande
toges, dels alt hela tomten blifvit af staden såld till Kronan för den ringa
köpeskillingen af 202 R:dr 10 sk. 8 rst. B:ko; dels att ifrågavarande del deraf icke
vore för Landshöfdingen behöflig; dels ock alt tomldelens nuvarande högre värde uppkommit
derigenom, att staden låtit der nedanför med betydliga kostnader anlägga en
hamnbrygga för sjötrafikens behof.
Hvad sålunda blifvit föreslaget och framstäldt hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande,
samt dervid funnit skäligt, att dä ifrågavarande lägenhet icke för något Kronans
behof erfordras, men deremot erbjuder en särdeles lämplig plats för uppförande
af tullkammare samt våg- och packhus i Wenersborg, densamma må till nämnda stad
upplåtas; och enär, i fråga om vilkoren lör öfverlåtelsen, lägenheten, enligt hvad
Kammar-kollegium upplyst, uti inköp kostat Kongl. Maj:t och Kronan allenast omkring
100 R:dr B:ko, halva Rikets Ständer ansett berörda tomtdel billigtvis böra till staden
öfverlålas på de i sistomförmälda framställning föreslagna vilkor.
Hemställande Rikets Ständer alltså i underdånighet, att ifrågavarande del af tomten
N:o 414, om 48 qvadratstänger, uti qvarteret Blomman i Wenersborgs stad, må
till staden öfverlålas mot det, att staden förbinder sig att uti ersättning derför åt nuvarande
Landshöfdingen i Elfsborgs län under hans tjenstetid årligen utgifva ett belopp
af 75 R:dr R:mt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10 Maj 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 86.
15
N:o 86.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den G Maj 1863.
Preate-Ståndct den 9 — —
Borgare-Slåndet den 9 — —
Bonde-Siåndet den IG — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående sådan förändring
i de förvaltande verkens i Stockholm arbetsordningar, att de
större utgifterne derstädes komme att bestridas genom anvisningar
ä Kongl. Räntekammaren.
(Sammans. Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 20.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständers år 1860 församlade Revisorer uti sin angående Statsverkets
med flere fonders tillstånd och förvaltning afgifna berättelse uttalat den åsigt, att en
bland orsakerne till den svårighet, som på sednare tiden yppat sig för E. K. Moj:ts
och Rikets Stats-konlor att kunna fullgöra sina utbetalningar, borde sökas dels deruti,
att Statsverket för sina utgifter nödgades hålla kontant kassa, icke blott i hvarje ränteri,
ulan ock i de flera Embetsverk inom hufvudstaden, åt hvilka förvaltningen af
särskilda delar utaf de till Stalsregleringeu hörande medel blifvit öfverlemnad, och dels
deri, alt cirkulationen af de till Statsverket hörande penningar i allmänhet vore allt
för trög och långsam; samt Revisorerne, till afhjelpande af denna olägenhet, föreslagit,
bland annat, att de förvaltande verken i allmänhet icke behöfde hafva om händer
några kontanta penningar, men deremot borde ega rättighet att för sina utgifter, inom
vissa begränsade belopp, utfärda invisningär, ställda på Kongl. Räntekammaren, och
hvilka der genast mot kontant blefve infriade, har, med anledning af della förslag, —
hvilket uti afgilVet utlåtande Stats-kontoret, ehuru erkännande detsammas fördelar i
visst afseende äfvensom vigtighet en af den (ill grund derför liggande princip, likväl på
anförda skäl afstyrkt —, särskild framställning i enahanda syltning nu blifvit hos
Rikets Ständer gjord.
Uti omförmälda underdåniga utlåtande hade Stats-konlorel, bland annat, anfört,
att under de sednare åren, till följd af inträffad brist i slatsinkomsterne, icke sällan
händt att Stats-kontoret varit förhindradt att genast anordna de af vederbörande förvaltande
verk äskade medel och derföre, efter kommunikation med samma verk, be
-
16 Expeditions-Utsknttets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 86.
redt sig uppskof med utbetalningarne, utan att, Stats-kontoret veterligen, någon skada derigenom
skett den eller dem, hvilka egt att hos de förvaltande verken utbekomma penningarne,
emedan dessa verk, efter vunnen kännedom om de tider då medlen kunnat erhållas,
derefter lämpat sina liqvider; men att, om åter, såsom nu blifvit föreslaget, de förvaltande
verken skulle ega att för hvarje utgift utfärda en invisning pä Räntekammaren, kunde, vid
tillfällen, då brist i stats-inkomslerna minskat rörelsekapitalet, möjligen inträffa, att Statskontoret,
som ändock måste hafva rättigheten att pröfva, huruvida lillgångarne på det hela
medgåfve att genast utbetala beloppet samtidigt med andra för handen varande angelägna
utgifter, funne sig urståndsalt att infria en dylik invisning. Dessutom skulle det
väckta förslaget, i fall del antoges, medföra en ansenlig tillvext i Slals-kontorets göromål
och till följd deraf behof af större arbetspersonal, hvarigenom Staten finge vidkännas
kostnader, hvilka förmodades komma att vida öfverstiga dem, som tilläfventyrs
genom indragning af någon tjenst i ett eller annat af de öfriga embetsverken kunde
Staten besparas. Sådant ansågs uppenbart, när i betraktande toges att Statskontoret
bade att från de andra förvaltande verken, för hvarje, äfven den ringaste, utgift emottaga
en invisning, och att denna, innan den finge af Räntekammaren infrias, skulle
först anmälas hos Stats-kontoret, som måste ega kännedom om hvarje utgift, samt,
innan undersökningar och behöriga annotationer skett, ej kunde invisningen till inlösen
godkänna; och, hvad särskildt beträffade Räntekammaren, hvarest för de ständiga utbetalningarne
kontanta penningar i summor af hundra tusentals Riksdaler alltid borde
finnas och täta inventeringar i följd deraf mäste ske, skulle den nuvarande personalen
icke på långt när blifva för de ökade göromälens behöriga handhafvande tillräcklig.
Rikets Ständer hafva ej genom de af Stats-kontoret sålunda anförda betänkligheter
funnit sig öfvertygade att förslaget bör ölvergifvas. De fördelar, Stats-kontoret tillerkänt
den ifrågasatta förändringen, hafva Rikets Ständer ansett tillräckligt stora att
påkalla en allvarlig undersökning, huruvida ej de med samma förändring förknippade
olägenheter skulle kunna undanrödjas, eller åtminstone i den mån lörminskas att fördelarne
dock blefve de öfvervägande.
Härvid har det förefallit Rikets Ständer, som borde någon annan omedelbar pröfning
och granskning af de kollegiala Embelsverkens i Stockholm anvisningar å Statskontoret
ej blifva i sistnämnda Embetsverk af behofvet påkallad, än blott den, som
erfordras till kontrollerande alt anvisningen verkligen blifvit af det ifrågakomma förvaltande
verket utfärdad, en granskning, hvilken torde kunna genast vid anvisningens
företeende verkställas af samme tjensteman sorn anvisningens belopp utbetalar; ty
de embetsverk, som nu äro betrodde att från Stats-kontoret reqvirera större penningesummor,
för att dem sedermera i enlighet med fastställda stater använda, lära
väl älven böra af Statsverket tilltros att ej uti sina anvisningar å Statskontoret öfverskrida
dessa staters belopp; ett öfversluidande för öfrigt så blottsläldt för skyndsam
upptäckt och förknippadt med så stor våda för den felaktige att detsamma
knappast kan anses möjligt. Den minskning förändringen torde kunna åstadkomma
såväl i antalet af särskilde kassörer vid de förvaltande verken, som i fråga om framtida
beloppen af de löner, hvilka behöfde utgå till sådane kassörer, som bibehölles,
men finge sina göromål och sin ansvarighet i betydlig mån begränsade, torde
äfven kunna någorlunda motsvara kostnaden för tillökad personal, såväl inom Kongl.
Räntekammaren, som för kontrollen å densamma. Enahanda lättnad, som Stats-kontoret
förmält hafva blifvit Statsverket vid åtskilliga tillfällen beredd genom överenskommelser
med de förvaltande verken alt lämpa sina liqvider efter tillgångarne i Statskontoret
-
Expeditions- Vlskottels Första" tilt underd. Skrif reise, N:o 86.
17
kontoret, synes böra, efter införandet af den föreslagna förändringen, kunna, vid tillfälle
af behof, genom liknande öfverenskommelse tillvägabringa»; men detta behof
torde blifva minskadt, sedan kassorna blifvit sammanförda. Det är nemligen uppenbart,
och jemväl af Slats-kontoret, i dess ofvanberörda utlåtande, medgifvet, att, så
som förhållandet nu är, lätteligen inträffa kan, det en eller flera af de förvaltande verkens
kassor ega större tillgångar än som erfordras, på samma gång som hufvudkassan
är af dessa medel i behof.
Med afseende å hvad nu blifvit anfördt, hafva Rikets Ständer funnit sig böra
hos E. K. Maj:t underdånigst anhålla, det E. K. Majit måtte täckas genom dertill
utsedde sakkunnige personer eller på annat lämpligt sätt låta utarbeta förslag lill en
sådan förändring af Slals-konlorets organisation, äfvensom af arbetsordningarne för
öfriga i Stockholm befintliga förvaltande kollegiala embetsverk, hvilka hafva åliggandet
alt verkställa utbetalning af statsmedel, att dessa förvaltande verk i allmänhet, och
med undanlag af expensmedel samt möjligen en mindre kassa för smärre utbetalningar,
icke behöfva hafva några kontanta penningar om händer eller större summor innestående
å verkets Bankoräkning, men deremot erhålla rättighet att lör sina utgifter, inom
vissa för hvarje embetsverk begränsade belopp, lill hvar och en, som af det förval
tande
verket skall uppbära penningar, utfärda invisningar, ställda på Kongl. Räntekammaren
och hvilka der genast blifva med kontanta penningar infriade; äfvensom alt
för de utbetalningar, som af Slats-kontoret omedelbarligen ombesörjas, sådan förenkling
må tillvägabringas, alt särskilda anordningar och assignationer icke behöfva för
mindre summor utfärdas, men medlen utan tidsutdrägt i kontanta penningar utbetalas
af Räntekammaren, som derefter eger redovisa de förskott, hvilka till sådana utbetalningar
blifva Räntekammaren meddelade;
Och få Rikets Ständer tillika i underdånighet anhålla, att E. K. Majit täcktes,
efter pröfning af de uppgjorda förslagen, låta befordra desamma till behörig verkställighet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 Maj 1863.
Bi/i. tilt B. St. Pral. 1862 fy 1863. 10 Sami. 1 Afd. b Haft.
3
18 Expeditions-Ulskottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 81.
HT:0 8?.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Maj 1863.
Preste-Slandet den 9 — —
Borgare-Slåndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrijveise, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, om antagande af en Jörfattning angående
allmänt kyrkomöte.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 31.)
S. A. K.
Sedan uti underdånig skrifvelse af den 6 Mars 1858 Rikets då församlade Ständer
anfört, hurusom vår tids rörelser inom kyrkan och de stridigheter i afseende på
religionsbegrepp och kyrkliga bruk, som städse förekomine, uppenbarande inom församlingen
eli alltjemt vexande andligt behof, ådagalade nödvändigheten deraf, att tillfälle
bereddes församlingen alt uttala sina åsigler i om förmälda ämnen; — i anseende
hvartill Rikets Ständer funnit en kyrklig representation, sammansatt af prester och
lekmän, såsom Svenska kyrkans ombud, böra genom lag erkännas och regleras, samt
i sådant afseende till Kongl. Maj:t öfverlemna! ett af Rikets Sländer antaget förslag
till författning angående allmänt kyrkomöte; — fann Kongl. Maj:!, vid pröfning af
delta förslag, efter del samtliga Domkapitlen och Högste Domstolen blifvit hörde, Sig,
hufvudsakligen på grund af formela brister i samma förslag, ej kunna derå meddela
stadfästelse.
Då emellertid behofvet af en kyrklig representation gifvil sig allt starkare tillkänna,
och della icke blott för behandlingen af sådana frågor, som, på sätt ornförmäldt
är, blifvit af Rikets Ständer afsedda, utan äfven för utredningen af kyrkolagsfrågor
i allmänhet, har, enligt hvad E. K. Majit uti nådig Proposition af den 11 November
sistlidet år gifvit Rikets Ständer tillkänna, E. K. Majit sedermera låtit utarbeta
ett förslag till förordning i ämnet, hvaruti de emot Rikets Ständers förenämnda förslag
framställda anmärkningar, så vidt de funnits grundade, blifvit iakttagna; Och har
E. K. Maj.t, — jemte erinran att, då verkan al kyrkomötes beslut mäste bestämmas
af grundlag, någon beslutande rätt enligt det nu uppgjorda förslaget icke kunnat kyrkomöte
tilläggas, men alt, dä den ifrågavarande institutionen icke syntes i fullt mått
kunna motsvara sin bestämmelse, med mindre kyrkomötet tillerkändes rätt att deltaga
i stiftandet af kyrkolag, ordalagen i lörslaget blifvit så affattade, att de lämpade sig
jemväl för den utsträckning af kyrkomötets befogenhet, som genom en grundlagsför
-
Expeditions-U/s/i Ditt'Is Förslug till
19
ändring möjligen kan komma lill stånd, —- jemlikt 87 § Regerings-Formen, till Rikets
Ständers antagande i nåder öfverlenmat ifrågavarande uti 13 paragrafer uppställda förslag
till förordning angående allmänt kyrkomöte.
Vid lörehafd pröfning af detta förslag, hafva Rikets Ständer funnit detsamma i
vissa hänseenden lemna runi för anmärkningar.
Hvad sålunda först angår den föreslagna Förordningens 2;dra och 5:te §§:r, hvari,
bland annat, stadgas, att af de 30 utaf lekmän valda kvrkoombuden skola vara ett från
Stockholms stad och ett fran hvart län samt de öfriga lein från del eller de valdistrikt,
Konungen bestämmer, äfvensom alt valen skola förrättas för Stockholms stad inför
Of verslåthållaren och för de särskilda länen inför Kongl. Majlis Befallningshafvande;
så förekommer härvid, all, då kyrkomötet är en rent kyrklig institution, sakens natur
synes fordra, att, på sätt äfven Rikets Ständer vid 1857 års riksdag föreslogo, icke
blott de preslerliga, ulan äfven lekmansombuden väljas, icke läns-, utan stiftsvis. Skall
kyrkomötet handla i kyrkans namn, så bör, enligt Rikets Ständers tanke redan sjelfva
valet af dervid fungerande personer framträda, äfven lill sin yttre form, såsom en
kyrklig handling och således utföras inför kyrkliga auktoriteter; Och då det utan tvifvel
är efter stiften och icke efter länen, som de kyrkliga förhållandena, sedvänjorna
och behofven gestalta sig olika, så synes ock böra tillses, att lörsamlingarnes ombud
blifva efter en bestämd måttstock pä de särskilda stiften fördelade. All så komme alt
ske, är icke af den nu löreslagna lagen tillräckligen betryggadt. Tvärtom skulle det,
om 2:dra §:n oförändrad antoges, lör de flesta stift komma att bero af en tillfällighet,
huru många lekmanna-ombud derifrån komme alt sändas. Inom eli eller annat still
kunde antalet variera mellan fyra och ett; och för två stift, — Linköpings och Calmar,
— kunde det till och med inträffa, att dithörande församlingars talan blelve förd
af inga andra ombud än de preslerliga. De svårigheter för valens verkställande stiftsvis,
som ligga uti stiftens större terriloriala omfång kunna lätt undanrödjas, om stiften
indelas i till antalet bestämda valdistrikt, hvilkas inbördes gränsor af Kongl. Majit
närmare regleras, och hvilka, hvart för sig, ega alt välja ett ombud. Valen kunde då
verkställas dels inför vederbörande Domkapitel och dels, nemligen i de distrikt, der
stiftsstaden ej är belägen, inför någon af Domkapitlet lill valförrättare förordnad, distriktet
tillhörande kontraktsprost. Om sålunda t. ex. Stockholms stad utgjorde, såsom
af E. K. Majit blifvit föreslaget, ett valdistrikt, Wisby stift ett, samt Hernösands stift
fördelades i tre och de tio öfriga stiften hvartdera i två valdistrikt, så skulle antalet
af de till bestämda orter hörande lekmanna-ombuden på detta sätt blifva alldeles enahanda
som det i den nådiga Propositionen föreslagna, utan att man för nödig beqvämlighet
uti valförrättningen behölde uppoffra eller i betydlig mån rubba den ingalunda
ovigliga grundsatsen, att till ett kyrkligt möte det är de kyrkliga, och icke de borgerliga,
krelsarne af landel, sorn böra sända representanter. — I öfverensstämmelse härmed
hafva Rikets Ständer alltså ansett förenämnde 2:dra och 5:le §§ine i förslaget böra
förändras.
Uti sislberörda 5:te §, som meddelar reglorna för valen af lekmännens ombud,
stadgas väl, all lör hvarje sådant ombud skall utses en suppleant att, i händelse af
ombudets förfall, i dess ställe i mötet deltaga; Men i afseende ä de presterliga ombuden
är ingen sådan föreskrift meddelad. Väl synes ock sådant öfverflödigt i afseende
å de ombud, om hvilka i 3 § förmäles, eller de från Universitetens teologiska
fakulteter, enär dessa fakulteters lärare, som äro på samma ställe bosatte, lätteligen
kunna, vid inträffande förfall, utan tidsutdrägt anställa omval. Men annorlunda blir
förhållandet i afseende å de i 4 § omnämnda ombud, eller dem för stiften. Der synes
nemligen, huru än valordningen uppställes, eli omval icke alltid kunna komma att verk
-
20 Expedftions- Utskottets Forsing till utidiird. Sltrijvnlsr, N:o 81.
ställas utan en tidsutdrägt, som, med afseende å den korta lid mötet, enligt 12 § eger
att sammanvara, kan blifva alltför betydlig ocb som, i händelse förfallet inträffar efter
mötets början, till och med kan göra nytt val omöjligt. Rikets Ständer hafva derföre
funnit jemväl i 4 § böra införas ett stadgande om val af suppleant, lika lydande med
det i 5 § förekommande.
I 6 § stadgas, bland annat, att jemväl elektorsval skall anställas med slutna sedlar.
Med bibehållande af denna grundsats såsom regel, hafva dock Rikets Ständer
trott ett undantag härifrån böra i afseende å de i 5 § oinlörmälda elektorsval, —
hvilka skola inom hvarje pastorat verkställas af samtlige å kyrkostämma röstberättigade
lekmän — lå ankomma på de väljandes beslut. Den stora mängd af röstberättigade,
som dervid kunna sammankomma, och den möjliga ovanan bos flera af dem vid den
slutna omröstningen, torde utgöra ett lillfjlieslgörande skäl för ett tillagg i berörda
sylte uti förslagets 6 §.
I likhet med Kvrkolags-komitcen, hafva Rikets Ständer ansett frågan om antagandet
af ny bibelöfversällning böra behandlas i samma ordning, som de likartade frågor,
angående psalmbok, evangeliibok, kyrkohandbok ocb katekes, hvilka i lagförslagets
40:de § omtalas: Och hafva Rikets Ständer derföre funnit tillägg härom böra i författningen
inflyta.
Af de i 4't § rörande omröstning meddelade föreskrifter följer, att i alla frågor
endast enkel pluralitet skulle erfordras, för att en omtvistad mening skulle anses för ett
uttryck af kyrkorepresenlationens och följaktligen äfven af Svenska kyrkans åsigter.
Rikets Ständer hafva dock funnit af synnerlig vigt, att ett undantag göres äfven från
denna regel. Några af de frågor, som fälla under kyrkomötets ompröfning, äro nemligen
af beskaffenhet att så beröra kyrkans innersta lif och bela folkets religiösa åskådningssätt,
att en enkel pluralitet biand sextio röstande, — en pluralitet, kanske ofta
beroende af den förseglade sedeln, — icke ulan fara för misstag skulle kunna anses
som eli verkligt uttryck af den Svenska kyrkans, både läroståndets och församlingarnas,
tanke. De frågor, hvarpå Rikets Ständer sylla, äro de, som röra bekännelsen eller
antagande af de i 10 § omförmälda böcker. Icke ringa vore faran af ett misstag i
delta hänseende ; men ringa vore deremot vådan af ett uppskof härutinnan intilldess
en mera kompakt opinion hunnit bilda sig inom kyrkan. Vöre en enkel majoritet afgörande,
så kunde, emot hela läroståndets enhälliga bestridande, detta likväl blifva förpiigtadt
att förkunna en bekännelse, som vore stridande emot den läras symbola, det
med ed förbundit sig att följa; och på samma sätt kunde, emot ett enhälligt bestridande
af alla oinbuden för församlingarna, dessa sednare likväl påtrugas kyrkliga formulärer
och böcker, stötande, om ock endast genom sin nyhet, för deras religiösa uppfattning,
— i hvilket hänseende kan erinras om del vid förra riksmötet behandlade
förslaget till ny kyrkohandbok, som mötte motstånd just hos de veildsliga Stånden.
Emellertid få dessa kyrkomötets begge elemenler, läroståndet och lekmännen, icke af
lagstiftaren betraktas såsom ställda emot hvarandra med skiljda åsigter eller intressen,
utan är det fastmera en sammansmältning af dem båda till ett harmoniskt hell, som lagstiftaren
bör söka befordra. Rikets Ständer hafva i följd deraf ansett, att i omförmälda
frågor bör, för bifall till ett framsläldl förslag, erfordras en majoritet af två
tredjedelar bland närvarande ledamöter. Dervid hafva Rikets Ständer icke förbisett,
att mötets röst jemväl i dessa frågor måste lill en början blifva endast konsultativ.
Men med afseende ä den tyngd, som en blott rådgifvande församlings mening jemväl
kan ega, hafva Rikets Ständer ansett den ifrågavarande majoriteten icke vara mindre
vigtig, äfven då fråga blott är att inhemta den Svenska kyrkans eller dess representanters
opinion angående föreslagna förändringar i kyrkans liturgi eller läroböcker.
Expedit iöns-Utskottets Förslag lili underd. Skrifvelse, N:o 87.
21
Och har för öfrigt det af Rikets Ständer i ifrågavarande hänseende beslutade tillägg
till 11 § blifvit så affaltadt, att det synes lämpa sig jemväl för den händelse, att beslutande
rätt kan vara mötet tillerkänd.
I öfverensstämmelse med hvad nu blifvit i underdånighet anfördt och med antagande
i öfrigt af E. K. Maj:ts ofvan omförmälda förslag, hafva Rikets Ständer
alltså, för sin del, beslutat en författning, angående allmänt kyrkomöte, af följande
lydelse:
'§ /•
Till allmänt kyrkomöte sammanträda Svenska kyrkans ombud hvart femte år, å
dag och ort, som Konungen utsätter: Konungen dock obetaget alt mötet oftare sammankalla.
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige Biskopar i stiften, eller, der någon
af dem har förfall, den af Domkapitlets ledamöter, som kapitlet i hans ställe väljer;
Pastor Primarius i Slockholm eller, derest han är hindrad, annan ledamot af Stockholms
stads Konsistorium, den Konsistorium utser: fyra bland teologiska fakultetens
Professorer eller ordinarie Adjunkter, två från hvartdera af rikets universiteter; en
vald, med fullmagi å ordinarie embete eller tjenst försedd prestman från hvart stift
och en från Stockholms stad; så ock trelio af lekmän valda ombud, ett från Stockholm,
eli från Wisby stift, tre från Hernösands, två från hvartdera af de öfriga stiften
samt fem från det eller de valdistrikt, Konungen med afseende å för handen varande
förhållanden bestämmer. Chefen för Ecklesiaslik-departementel må ock vid mötet
närvara och deltaga i öfverläggningarne, men ej i besluten.
§ *■
Vid hvartdera af rikets universiteter välje förenämnde till teologiska fakulteten
hörande lärare inom sig, på sätt de sig emellan öfverenskomma, de ombud, som för
samma fakultet skola vid allmänt kyrkomöte lillstädesvara.
§ *■
I val af de presterliga ombuden för stiften och Stockholms stad deltaga de prestmän,
som innehafva fullmagt å ordinarie embete eller tjenst inom distriktet eller sådant
embete eller tjenst förestå.
Valet förrättas i den ordning Domkapitlet föreskrifver. För hvarje ombud utses
på lika sätt en suppleant att, i händelse af ombudets förfall, i dess ställe i mötet
deltaga.
§5.
Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade lekmän inom sig,
vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande, utse en elektor. Om kallelse lill
det sammanträde, äfvensom ställe derför, gälle hvad i afseende å kyrkostämma särskildt
är stadgadt.
22
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, iYro 87.
Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra det stift, hvarinom moderkyrkan
är belägen, må två eller flera pastorat inom samma stift och valdistrikt om gemensam
elektor sig förena.
Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Wisby stift hvarldera
ett, Hernösands stift tre och de öfriga stiften hvarldera två valdistrikt. De särskilda
valdistrikten inom stiften bestämmas till sitt omfång af Konungen.
Samtlige de inom ett valdistrikt utsedde elektorer skola på kallelse sammankomma
inför en inom distriktet boende, af Domkapitlet förordnad valförrättare. Vid delta
sammanträde skola elektorerne, medelst slutna sedlar, hvar för sig till ombud föreslå
en å kyrkostämma röstberättigad man. Falla dervid rösterna till mera än hälften på
en man, vare han behörigen vald. Äro åter rösterna så delade emellan flera, att sådan
röstöfvervigt för någon icke eger rum, anställes ny omröstning till antagande af
den, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han icke anlages af den, som näst
honom blifvit af de flesta kallad, och så vidare. Skulle, sedan alla omröstningarna
sålunda försiggått, likväl ingen hafva erhållit den här föreskrilna öfvervigt, anställes
ny omröstning öfver alla dem, som vid den lörsta omröstningen blifvit satta
i fråga; skolande den, som erhållit de flesta rösterna, anses behörigen vald.
Halva två eller flera vid någon af dessa omröstningar erhållit de flesta och lika många
röster, afgöres frågan genom lottning dem emellan.
För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse al ombudets
förfall, i dess ställe i mötet deltaga.
Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrifna sätt inför Stockholms
stads Konsistorium.
£ 6-
Vid omröstningar lill val af ombud vid kyrkomöte och af elektorer för sådana
ombuds utväljande beräknas hvarje röst lika: och skola rösterna afgilvas med slutna
sedlar; dock må vid val lill elektor, hvarom i 5 § förmäles, de väljande besluta, alt
valet genom öppen omröstning verkställas skall.
§7'
Klagan öfver val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen genom underdåniga
besvär, som inom tretio dagar efter valet skola i Kongl. Majlis Justitie-revisionsexpedition
ingifvas för alt i Konungens Högste Domstol skyndsamt föredragas och
afgöras.
§ 8.
Vid kyrkomöte föres ordet af Erkebiskopen eller den bland öfriga Biskopar, som
Konungen, för den händelse att Erkebiskopen har förfall, dertill i nåder förordnar.
£ 9.
Allmänt kyrkomöte tillkommer att upptaga kyrkliga mål, som Konungen till detsamma
öfverlemnar eller hvarom fråga af någon dess ledamot väckes. Mötet ege
dock ej att utöfver hvad i grundlag kan varda medgifvet, annat eller mera besluta
än underdåniga utlåtanden, samt föreställningar och önskningar att hos Konungen
anmälas.
Exj>editio?)s-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 87. 23
§ <0.
De från Konungen hänskjutna mål böra företrädesvis till behandling förekomma.
Är fråga om antagande af nj Bibelöfversältning, Psalmbok, Evangeliibok, Kyrkohandbok
eller Katekes, böra de af mötets medlemmar, som till Presle-Sländet höra,
betänkande öfver frågan afgifva, innan den af mötet till slutlig behandling företages.
Arbetsordning i öfrigt eger mötet sjellt bestämma.
§ 44.
Hvarje mötets ledamot eger i alla frågor en röst. Äskas omröstning; då skall
den med slutna sedlar anställas. Före rösternas uppräknande skall en ibland dem
uttagas och förseglad afläggas. Befinnas, vid de öfrigas uppsummerande, rösterna
'ika delade, må denna sedel öppnas och gifva utslaget: är pluralitet redan vunnen, bör
den aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.
1 fråga om antagande af ny Bibelöfversältning, Psalmbok, Evangeliibok, Kyrkohandbok
eller Katekes erfordras, för bifall, ali två tredjedelar af närvarande ledamöter
äro ense. Vid omröstning i fråga, hvarom nu sagdt är, varde ej någon röstsedel
aflagd.
§ M
Äro
ej mötets förhandlingar afslutade inom en månad; eger Konungen ändock
efter den tid att mötet upplösa.
§ 13.
Arfvode till mötets valde ledamöter, sä ock öfriga kostnader derför, skola af allmänna
medel gäldas”.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 Maj 1863.
24
Expadilions-Ulskoitels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 88.
X.O §8.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 6 Maj 1863.
Presle-Slåndel den 9 — —-
BorgareStåndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 16 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändringf i afseende
på anställande af Medicine-kandidat- och licentiatexamina,
aj 1861 års stadgar för Carolinska Medico-kirurgiska
Institutet.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 94.)
S. A. K.
Hos Rikets nu församlade Ständer har blifvit, på anförda skäl, föreslaget, det Rikets
Ständer måtte hos E. K. Maj-.t i underdånighet anhålla, att E. K. Maj:t, med
upphäfvande och ändring af hvad i Kongl. Stadgarne för Carolinska Medico-kirurgiska
Institutet af den 26 April 1861 kunde finnas deremot stridande, ville åt nämnda Institut
medgifva rättighet alt, i likhet med Universitetens Medicinska Fakulteter, anställa
teoretisk medicinsk eller Medicine-kandidal-examen, och sålunda, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med E. K. Maj:ls Sundhets-kollegii förslag, å nyo ställa Carolinska Institutet
såsom ett sjelfständigt läroverk i jemnbredd med de Medicinska Fakulteterna
vid Universiteten.
Rikets Ständer, — som, vid pröfningen al denna fråga, tagit kännedom af såväl
öfriga för bedömandet af densamma erforderliga handlingar, som ock det underdåniga
betänkande, angående medicinska undervisningens ordnande i riket, hvilket blifvit den
30 Juni 1859 a [gifvet af de dertill i nåder förordnade komiterade, — anse sig, då
ärendet nu till E. K. Maj:ts nådiga pröfning af Rikets Ständer i underdånighet öfverlennäs,
böra i minnet återkalla följande omständigheter och förhållanden.
Ifrån alt vara endast en plantskola för militärläkare erhöll Carolinska Medicokirurgiska
Institutet, genom Kongl. Reglementet den 11 December 1822, sig anvisad en
så vidsträckt verksamhet, alt, såsom orden i samma reglemente Ijda, ''pålitlige och tillvande
praktiske läkare för alla grenar af medicinalverket till Statens tjenst vid samma
institut skulle kunna danas”; hvilket mål ansågs kunna ernås med den organisation institutet
dä erhöll och med de lärarekrafter detsamma då redan egde, nemligen 6 Professorer
och 6 Adjunkter, hvaraf 3 Professorer och 3 Adjunkter redan derförinnan
voro afsedda för den teoretiska undervisningen. Likasom tillförene den gamla skolan
egt
Eivpeilitions-Vtskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 88. 25
egt att med sådana universitetens Medicine Licentiater och Doktorer, sorn önskade
kirurgisk befordran, anställa en examen i vissa ämnen (den s. k. operations-examen),
så stadgades äfven nu, alt Medicine Licentiat eller Doktor borde, lör erhållande af
kirurgie-magistergrad och legitimation, aflägga berörda examen; i afseende hvarå likväl
redan genom Kongl. Kungörelsen den 30 Oktober 1828 vidtogs en förändring, hvarigenom
dels den sä kallade kirurgie magister-examen vid Carolinska Medico-kirurgiska
Institutet i viss mån inskränktes, dels ock stadgades, att Medicine Licentiater
och Doktorer samt Kirurgie Magistrar skulle, innan de lill offentlig läkare- eller lärarebefattning
befordrades, inför Sundhets-kollegium aflägga praktiskt prof på skicklighet
att i den medicinska einbetsulöfningen använda och tillämpa deras kännedom i medicina
legalis och politia medica, hvilka vetenskapsgrenar likväl fortforo att vara ämnen såväl
för licentiat-examen som för den s. k. Andra examen vid Carolinska Institutet. Genom
denna Institutets nya organisation hade Universitetens fakulteter, dittills i ensam och
uteslutande besittning af rättigheten ali utbilda läkare, fått vid sin sida en med dem
likartad medicinsk bildningsanstalt, som, redan frän början utrustad med fullständigare
lärarekrafter och förlagd på eli ställe, der vida rikare materiela resurser än vid Universiteten
erbjödo sig lill begagnande i och för undervisningen, hotade alt vexa fakulteterna
öfver hufvudel. Dessa sednare måste ock såsom en kontroll på beskaffenheten
af deras egen undervisning betrakta den skärpta pröfning, som deras utexaminerade
elever, lill och med om de af fakulteten fått sig tilldelad den högsta lärdomsgrad,
denna egde att meddela, nemligen doktorsvärdigheten, mäste, för vinnande af full kompetens
till Statens tjensler, undergå, dels inför Sundhets-kollegium, dels inför just
samma läroverk, hvars egna utexaminerade elever icke ansågos jemngoda med fakulteternas
i fråga om kompetens till tjensler. Härutinnan egde nemligen den oegenllighet
rum, att, ehuru Carolinska Institutet förklarades höra dana skicklige läkare
för alla grenar af medicinalverket till Statens tjenst, erhöllo dock Institutets utexaminerade
elever icke kompetens lill andra Statens tjensler än bataljonsläkare-befattningar,
hvilket, sedan dessa slag af tjensler delats i tvänne lönegrader, tillämpades så, att endast
den i lägsta lönegraden (2:dre bataljonsläkare-tjensten) kunde af dem ernås.
Missbelåtenhet uppstod å ömse sidor. Hos fakulteterna ökades densamma derigenom,
att kirurgie magister-examen, ifrån att vara endast en pröfning i kirurgisk och obstetrisk
operationsiärdighet, såsom från början var ämnadt, i lidens längd småningom förvandlades
lill en examen, omfattande hela den kirurgiska patologiens och terapiens
lall och således kom att röra sig på eli område, som till en stor del tillhörde medicine
licentiat-examen, särdeles sedan Upsala universitet, år 1839, och Lunds, är 1844, fått
lärostolar för kirurgi och obstetrik. Slutligen blef kirurgie magister-examen icke den
enda pröfning som medicine-licentiater måste genomgå inför Carolinska Institutets lärare,
till vinnande af full legitimation; ty äfven embetsprofvet, hvilket egentligen skulle
afläggas inför Sundhets-kollegium, kom under lidens lopp att till en del verkställas inför
Institutets lärare i medicina legalis, ehuru profvet icke af Institutet utan af bemälda
Kollegium bedömdes. Å andra sidan måste Institutet, som fått rättighet alt
dana och utbilda sjellsländiga elever till läkare för alla grenar af medicinal-verket, och
som med flerlaligare lärarekrafter och vida rikare undervisnings-materiel kände sig i
stånd ali meddela en medicinsk undervisning, fullt jemngod med fakulteternas, såsom
en orättvisa uppfatta den underordnade kompetens, som tillerkändes dess utexaminerade
elever.
I följd af nu antydda förhållande kunde icke någon enig samverkan uppkomma
mellan fakulleteterna och Institutet. Försök gjordes väl lid efter annan att åstadHih.
lill Ii. St. Fi ol 1862 1863. 10 Sami. 1 Afd. 5 Haji. 4
26
E xp fidi lia n s- U Iskottets Förslag till unden!. Skrifvelse, N:o 88.
komma ett närmande mellan läroverken och en bättre inrättning af dem; men dessa
strandade mot den stridighet i åsigter, som uppenbarade sig emellan Universitetens
fakulteter, å ena sidan, samt Carolinska Institutet å den andra. Sedan genom de nja
statuterna för Universiteten i Upsala och Lund den 2 April 1852 samt Kongl. Maj:ts
nådiga Skrifvelse lill H. K. H. Kronprinsen, Universitetens dåvarande Kansler, den 22
April 1853, blifvit uttryckligen föreskrifvet, att medicine-kandidat borde, för att kunna
till undergående af licentiat-examen emoltagas, tjenstgöra vid hufvudstadens kliniska
inrättningar minst ett år (en föreskrift, hvarigenom stadlästades den redan utbildade
praxis, enligt hvilken dylik tjenstgöring äfven förut egt rum innan licentiat-examen
absolverats), hvaremot, i fråga om klinisk tjenstgöring vid barnbördshuset, lick förblifva
vid hvad derom tillförene vore stadgadt; samt Carolinska Institutet alltså fått
åliggandet att undervisa Universitetens läkare-elever både före och efter licentiat-examen:
— började man likväl allmännare inse behofvel af den medicinska undervisningens ordnande
i sin helhet.
Under tiden bade Rikets Ständers uppmärksamhet äfven varit riglad på ifrågavarande
ärende. Vid pröfningen af Kongl. Maj:ls nådiga Proposition vid 1840 års
riksdag angående förböjdt anslag lill Carolinska Institutets stat, föreslog Stats-Utskottet,
efter att hafva påpekat den vidsträcktare verkningskrets och det inflytande på den
medicinska undervisningen Institutet erhållit, all Rikets Ständer måtte icke allenast bifalla
Kongl. Maj:ls nådiga Proposition, utan äfven ytterligare anslå 400 R:dr B:ko
löneförhöjning till hvardera af de sex professorerne vid Carolinska Institutet, under vilkor
likväl, "att vid den organisation Institutet nu erhölle, en yngling, som vid Universitetet
genomgått en förberedande filosofisk kurs, sedermera måtte kunna vid berörda
Institut fullborda sin bildning i medicinska yrket till erhållande af Medicine doktors
grad." Till följd af anmärkningar emot formen för del sålunda föreslagna vilkoret,
som Stals-Ulskoltet, oaktadt erhållen ålerremiss, vidhöll, kom dock Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse att endast innehålla, det Rikets Ständer bifallit Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition och beviljat ett ytterligare anslag till ornförmälda löneförhöjning,
"under vilkor likväl att Institutet, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts för detsamma
utfärdade nådiga Reglemente af den 1 I December 1822, erhölle en sådan organisation,
att pålitlige och till vande läkare för alla grenar af medicinalverket till Statens tjenst
kunde vid samma Institut danas.”
Vid 1847—1848 arens riksdag anhöllo Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t, att en
komité af sakkunniga män måtte blifva nedsatt med uppdrag att utarbeta förslag till
den medicinska undervisningens ordnande, samt att Kongl. Maj:t derefter täcktes vidtaga
de åtgärder, hvartill detta förslag kunde föranleda : och då denna underdåniga
hemställan allt intill 1856 års riksdag ej föranledt lill någon åtgärd, upprepade Rikets
Ständer sin anhållan i underdånig skrifvelse den 10 December 1857. hvarvid tillika
anfördes, ali, då, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, de läkare, som genomgått lärokursen
vid Carolinska Institutet, icke vore tillerkände enahanda kompetens till läkaretjenster,
som de, hvilka vid Universiteten blifvit examinerade, Rikets Ständer, enär den
vid bemälda institut meddelade undervisning måste anses icke allenast motsvarande,
utan ock i flera delar fullständigare, än den, som vid Universitetens medicinska fakulteter
kunde åstadkommas, ansett sig böra i underdånighet hemställa, att de läkare,
hvilka genomgått alla vid Institutet föreskrifna examina, måtte tillerkännas lika befordringsrätt
med dem, som, efter aflagd medicine-licentiat-examen vid ettdera Universitetet,
undergått den s. k. operations-examen och erhållit kirurgie magister-diplom.
Härefter förordnade Kongl. Maj:t en komité, som den 30 Juni 1859 afgaf ofvan
ornförmälda underdåniga betänkande angående medicinska undervisningens ordnande,
Exvedilions-Utskottels Förslag till anderd. Skrifvelse, .\:o 88. 27
hufvudsakligen af innehåll, att, med indragning af såväl de vid Upsala och Lunds
universitet befintliga medicinska fakulteter, som af Carolinska medico-kirurgiska Institutet,
ett enda medicinskt läroverk borde inrättas i Stockholm, för hvars behof således
alla de vid ofvannämnda undervisningsanstalter befintliga inrättningar och materiela
hjelpmedel, så vidt möjligt vore, skulle komma alt användas; öfver hvilket förslag
underdåniga utlåtanden afgåfvos ej mindre af universitetens medicinska fakulteter och
Carolinska Institutets professorer, än äfven af Akademi-kansleren och Sundhets-koilegium,
hvarefter E. K. Maj:t i ärendet fattade beslut och meddelade detsamma i nådigt
Bref till Sundhets-kollegium den 26 April 1861, jemte det ”Stadgar för Carolinska
medico-kirurgiska Institutet", af samma datum, utfärdades.
Ur dessa sednare torde följande, såsom för den nu förevarande frågans bedömande
af särskild vigt, här böra ålergifvas.
1 l:sta §:n stadgas att Institutet ”skall med medicinska fakulteterna i Upsala och
Lund deltaga i läkarebildniugen, vid hufvudstadens kliniska inrättningar bestrida den
hulVudsakligaste delen af den praktiska undervisningen, så i medicin som i kirurgi,
samt, lika med nämnda fakulteter, ega att anställa praktisk medicinsk eller medicinelicentiat-examen".
— 2:dra §:n ställer Institutet under öfverstyrelse af Kanslern för
Upsala universitet, och 3:dje §:n föreskrifver, att de för universiteten utfärdade statuter
skola för Institutet gälla till efterrättelse i alla de delar, som på detsamma ega
tillämplighet, och otn hvilka ej i stadgarne annorledes förordnas. Den 4:de §:n och
åtskilliga af de följande anordnar åt Institutet en styrelse af ett lärare-kollegium, i
närmaste analogi med universilets-fakulteternas. 31:sta §:n bestämmer hvilka hufvudämnen
äro föremål för den vetenskapliga undervisningen vid Institutet, nemligen anatomi,
histologi, fysiologi, medicinsk kemi, toxikologi, praktisk medicin, farmakognosi
och farmakopé, pediatrik, syfilidologi och dermatologi, psykiatri, praktisk kirurgi,
oftalmiatrik, obstetrik och gynäkologi, patologisk anatomi samt rätts- och slals-medicin.
Den nästföljande §:n ger anvisning på de sjukvårdsinrättningar i hufvudstaden, som
skola vara för de studerande tillgängliga till vinnande af klinisk undervisning och praktisk
öfning, nemligen Serafimer-lasarettet, Allmänna Barnhuset, Allmänna Barnbördshuset,
stadens och länets kurhus samt Hospitalet för sinnessjuka å Konradsberg. Den
34:de §:n föreskrifver, alt vid Institutet skola finnas, underhållas och förfullständigas
följande materiela hjelpmedel för-undervisningen, nemligen bibliothek, anatomiskt museum,
samling af kemiska farmaceutiska praparater och droguer med tillhörande mineralier,
samling af kirurgiska instrumenter och bandager, samling af förlossnings-instrumenter,
anatomisal med tillhörande lägenheter samt erforderliga apparater och kemiskt
laboratorium. Föreläsningarne såväl som undervisningen i öfrigt och kontrollen derå
äro ordnade på akademiskt säll, examenspröfningen sammalunda och slutligen bemärkes,
alt i afseende pä kompetens lill lärarebefattningar vid Institutet föreskrifves, i likhet
med hvad för universiteten gäller: i allmänhet att sökande till lärarebefattningar
skall hafva förvärfval medicine doktors-grad eller fullgjort de för vinnandet deraf föreskrifna
prof; att sökande till professorsbeställning skall fullgöra de vanliga lärdomsprolven,
bestående af en disputation och två föreläsningar, hvilka prof bedömas af
lärare-kollegiet vid Institutet, likasom af fakulteterna vid universiteten; och att vid
återbesättandet af lediga adjunkturer pä enahanda sätt förfares; varande jemväl vid
Institutet tillåtet att anställa docenter och amanuenser.
Så vidt det var möjligt att på Carolinska medico-kirurgiska Institutet tillämpa hvad
som utgör kännetecknen på en akademisk fakultet, har sådant alltså skedt genom
ifrågavarande stadgar, och de olikheter, som må förefinnas, kunna ej anses annat än
såsom oväsendlliga i fråga om en högskolas organisation.
28 Expeditions-Utskottets Forsing lill underd. Skrifvelse, N.-o 88.
Och likväl har Carolinska Institutet, åt hvars utrustning med lärarekrafter på sednare
tid egnats till och med mera omsorg, än i fråga 0111 universiteten, och hvars
öfverlägsna styrka i afseende på materiela resurser är allmänt erkänd, fråntagits allt
annat inflytande pä den teoretiska delen af läkarebildningen, än som kan ntöfvas under
den företrädesvis praktiska undervisning, hvilken bereder medicine-kandidalen till
licentiat-examen.
Till stöd för bibehållandet af en sådan anordning har, vid ifrågavarande ärendes
behandling hos Rikets nu församlade Ständer, bland annat, anförts, att den examensrätt,
Carolinska Institutet egt i teoretiska ämnen, endast föga varit begagnad, och alt
förändringen i detta förhållande således ej kunde medföra några vidt utseende följder.
— Detta skäl hafva Rikets Ständer dock ansett vederläggas af samma orsak som den
förebråelsen, att så få genomgått heta studiikursen vid Carolinska Institutet, — nemligen
bristande kompetensrätt för dess lärjungar; och dä lika litet aflagd kirurgie kandidat-examen
vid Carolinska Institutet berättigade till undergående af licentiat examen
vid universiteten, som aflagd medicine kandidat-examen vid universiteten berättigade
till undergående af kirurgie licentiat- och kirurgie magister-examen vid Institutet, så
inses lätt, hvarför ingen annan aflade den teoretiska examen vid institutet, än den,
som genomgick hela kursen derstädes. Man skulle således kunna på samma skäl påstå, ali
det föga betydt, om man äfven borttagit den praktiska eller licentiat-examen från Institutet,
då så få äfvenledes aflade denna examen derstädes. Men häri låg just en af
bristerna i sambandet och samverkan läroverken emellan, att icke motsvarande examina
voro gällande vid de olika läroverken.
Vidare har såsom skäl lör förkastande af det hos Rikets Ständer nu väckta förslaget
blifvit anfördt, alt komitéen för medicinska undervisningens ordnande i sitt Retänkande
förklarat det vara ”obetänkt och ändamålslöst", att låta alla tre läroverken
qvarstå och göra dem, hvart och ett, sjelfständiga. — Hvad komiterade i sitt Utlåtande
a fs tyr k le var: att utrusta alla tre läroverken med så fullständiga lärarekrafter och
materiela hjelpmedel att de, hvart och ett ensamt för sig, skulle vara i stånd att utbilda
skicklige läkare. Det måste varit härpå som komiterade syltat med benämningen
”sjelfständiga", enär komiterade visat sig nogsamt inse omöjligheten för fakulteterna
att få i de smärre städerna, i brist på större sjukvårdsanstaiter, tillräckligt tillfälle (ör
klinisk undervisning. Sundhets kollegium har också afslyrkt en dylik "sjelfständighet",
men ändock framhållit och förordat enahanda förslag, som nu blifvit hos Rikets Ständer
framsläldt.
Slutligen har den mening blifvit yttrad, att Kongl. Majlis sednaste beslut om
medicinska undervisningens ordnande vore i full öfverensstämmelse med Rikets Ständers
skrifvelse af den 10 December 1857. — Uti denna skrifvelse yttras, att medicinska
undervisningen meddelas vid trenne läroverk, af hvilka det Carolinska medicokirurgiska
Institutet i hulvudstaden "visserligen vore med hänseende till såväl lärarnes
antal, som tillgångar af materiela hjelpmedel det fullständigaste; att denna den medicinska
undervisningens fördelning på flera läroverk visserligen vore af vigt till förekommande
af ensidighet och för undervisningens fullkomnande genom täflan mellan
flere lärare i samma vetenskap, hvarigenom ock med mera säkerhet kunde påräknas,
att om, af en eller annan orsak, vid någotdera af läroverken en undervisningsgren
vore mindre väl upprätthållen, densamma likväl genom de öfrige lärarnes i samma
ämne verksamhet icke helt och hållet råkade i förfall; men att, så som lärokurserna
vid dessa särskilda undervisningsverk nu vore ordnade, den medicinska kursen onödigtvis
och utan verklig vinst i vetenskapligt hänseende blefve i hög grad förlängd och
fördyrad; samt att således en ändamålsenligare samverkan mellan dessa läroverk borde
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 88. 29
tillvägabringa» för vinnande af deras gemensamma syftemål, nemligen en så fullständig
läkarebildning som möjligt.” — Rikets Ständer hafva ej kunnat inse, huru något stöd
för borttagandet af den teoretiska sludiikursen och examen från Carolinska institutet
kan sökas i omförmälda underdåniga skrifvelse. Ty medicinska undervisningens fördelning
på lie läroverk, som, enligt Rikets Ständers yttrande, skulle medföra fördelen
dels af täflan för undervisningens fullkomnande, dels att, om ett ämne läge nere vid
ett läroverk, samma ämne skulle kunna vid ett annat upprätthållas, bör icke gerna
kunna tolkas så, att Rikets Ständer åsyftat den teoretiska undervisningens och examens
borttagande från del ena läroverket, — och det just från det fullständigaste —, hvarigenom
begge fördelarne, nemligen såväl tällan som delaktighet i upprätthållandet af
de teoretiska läroämnena, skulle göras om intet, i hvad på Institutet ankomme. Någon
”samverkan” mellan läroverken synes icke eller kunna befordras derigenom att
det ena läroverkets verksamhet uti den teoretiska undervisningen göres omöjlig. I betraktande
häraf och af innehållet i såväl Rikets Ständers underdåniga skrifvelse vid
1840—1841 årens riksdag, hvarom ofvan blifvit förmäldt, som ock sednare delen af
den underdåniga skrilvelsen den 10 December 1857, hafva Rikets nu församlade
Ständer ansett borttagandet af den teoretiska undervisningen och examen från Carolinska
Medico-kirurgiska Institutet, långt ifrån alt öfverensstämma med Rikets Ständers
förut uttalade önskan, tvärtom strida mot både ordalydelsen och meningen i Rikets
Ständers berörda skrivelser. Dessutom kan man ej undgå alt i den ifrågavarande
anordningen anmärka en annan inkonseqvens. Emot komiterades hufvudförslag, att
inrätta ett enda fullständigt medicinskt läroverk i Slockholm, har erinrats, att det vore
skadligt i vetenskapligt hänseende att skilja medicinska fakulteterna från universiteten,
i och föi' det samband, som finnes alla vetenskaper emellan; men en vida större skada
måste tillskyndas den medicinska vetenskapen och läkarebildningen, dä från det fullständigaste
medicinska läroverket Iränskiljes en del af de ämnen, som ingå i den medicinska
kursen och hvilka alla så nära sammanhänga med hvarandra, eller just de
ämnen, som äro de grundläggande uti den medicinska bildningen. Rikets Ständer
anse sig i detta afseende böra i minnet återkalla ett yttrande af komiternde, i hvilket
Rikets Ständer till alla delar instämma. Detta yttrande är af följande lydelse:
"Då det väl kan antagas såsom afgjordt, all mellan alla former al menskligt ve
lande,
mellan alla särskilda studier och forskningsarler, hvilka samtliga, oaktadt sin
skenbara olikhet, arbeta på att befordra kulturens gemensamma mål, som är utvecklingen
af menniskans intellektuela och moraliska förmögenheter, ett sammanhang
eger rum, så måste naturligtvis detta sammanhang vara starkast och tydligast mellan
dem, som tillsammans bearbeta de olika delarne af ett och samma forskningsfält, ty
ju närmare ämnena eller föremålen för forskningen ligaa hvarandra, desto flera beröringspunkter
erbjudas för de särskilda disciplinerna sinsemellan. Detta sammanhang
blilver således allt mera och mera innerligt, ju mindre omfångsrikt detta fält är, och
slutligen oupplösligt, der föremålet för forskningen är en och samma sak, ehuru sedd
från olika sidor och undersökt på olika sätt. Emellan särskilda, men till en hufvudgrupp
förenade vetenskaper, hvilkas innehåll är i grunden detsamma, ehuru betraktadt
från olika synpunkter, blifver berörda sammanhang således så innerligt, i synnerhet
om den i och för forskning i nämnda hufvudgrupp inrättade vetenskapliga anstalt
tillika är undervisande, att det verkligen påfordra]' eli organiserad!, ovilkorligen till
samverkan ledande samband både mellan de särskilde lärarne samt mellan lärare och
lärjungar. Detta samband åter kan knappast och endast ofullständigt vinnas utan
samboende på samma ställe och härigenom möjliggjordt gemensamt begagnande af alla
lill denna forskning och undervisning hörande oundgängliga hjelpmedel. Studium och
30 Eoopeditions-Utskottets Forslat] lill underd. Skrifvelse, N:o 88.
forskning i så innerligt förenade vetenskaper behöfva nemligen, för att harmoniskt och
utan ensidighet utveckla sig, ej allenast de allmänna och i litteraturen förvarade, utan
älven de omedelbara i detalj gående resultalerna af hvarandras verksamhet. Sambandets
innerlighet uppnår slutligen en så hög grad och en så väsendtlig betydelse, att
icke blott den ene läraren icke kan undvara den andres medverkan, utan äfven att den
helgjutenhet i forskning, lärdom och undervisning, som personligheten hos en enda menniska
kan åstadkomma, är nödvändig för den behöriga sammanhållningen och friskheten
i forskning och lära. Detta slags sammanhang eger rum mellan theori och praxis i en
sådan vetenskap, som medicinen är. Den utgör en af liera discipliner bestående större
vetenskap, som väl slår i aflägsnare eller närmare samband med andra vetenskapsgrenar,
allt efter dessas större eller mindre sammanhang med medicinen; men framför
allt måste, i öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit sagdt, mellan dess egna discipliner
förefinnas ett samband af vida innerligare eller organisk art och beskaffenhet.
Till följd häraf behöfva de alltid ock fullständiga hvarandra samt kunna icke utan stor
olägenhet för det hela skiljas och ensidigt bearbetas. Medicinens föremål är menniskan
i bennes friska och sjuka tillstånd eller, med andra ord, hennes organiska lif, såväl
under normala som abnorma förhållanden. Del är således oundgängligt både för studium
och för forskning i medicinen att ega tillfälle till iakttagelse af och om menniskor
och framför allt sjuka menniskor. Den ene eller andre läraren kan vara mer eller
mindre sysse satt med elevernas inöfning i vissa af de mångfaldiga detaljer af insigter
och färdigheter, som äro nödvändiga för en rätt sjukvård; men alla böra de ega tillfälle
att ur denna det medicinska vetandets hufvudkälla, eller sjukiakttagelsen, hemta
innehåll och kärna lör vetandet, impuls lill vidare forskning och berigtigande af möjliga
misstag i analogier och slutsatser. Att skilja den medicinska vetenskapen i theori
och praxis är derföre olycksbringande och orimligt och sker numera icke eller på annat
sätt, än att under studiiliden en viss succession af läroämnen lämpligen eger rnm,
samt att i anseende till kunskapsfältets vidd vissa lärare få sysselsätta sig mera med
det allmänna och förberedande, andra med inlärande af de mångfaldiga detaljerna. Ej
en gång studiet af medicinens grundläggande discipliner såsom anatomi, fysiologi, kemi
och farmakologi, kan utan skada drifvas för sig och på annat ställe, än de egentliga
medicinska studierna, emedan sambandet dem sinsemellan, samt mellan dem och medicinen
eger nästan samma karakter af oskiljaktig sammangjutning som det, hvilket förefinnes
mellan den egentliga medicinens theori och praxis. Endast vid ett sådant fullständigt
medicinskt läroverk kunna dessutom ensidighet och förfall i undervisning och
studier förhindras, derigenom att lärare-antalet blifver tillräckligt och disciplinernas
mångfald behörigen iakttagen, ty der så många lärare verka och så vidsträckta studier
bedrifvas, måste otvifvelaktig! behörigt lif och omvexling i forskning och undervisning
uppkomma. Undervisningens förfall i någon eller några vetenskapsgrenar förekommes
åter derigenom, att de kunskapsarter, hvilka leda och kontrollera hvarandra, här genom
samverkan och förening till ett helt kunna utöfva denna inflytelse, hvilket åte
icke låter sig göra, om man åtskiljer dem.”
Rikets Ständer anse icke nödigt att här ingå i bedömande af tillräckligheten eller
otillräckligheten utaf redan befintliga lärarekrafter på det ena eller andra stället; menr
då, vid pröfningen af hvad som tili utjemnande af förhållandet blifvit åtgjord!, företer
sig det egna förhållande, att det läroverk, åt hvilket Statsverket bestått de flesta lärostolar,
blifvit beröfvadt undervisning i en del ämnen, för hvilka det eger särskilde lärare,
— ty rättigheten att undervisa måste anses endast skenbar då den undervisande
ej tillerkänts rätt alt i undervisningsämnena examinera eller öfver lärjungarnes|framsteg
afgifva betyg, — halva Rikets Ständer ej kunnat undgå att åtminstone”anmärka,
Expeditinns-Utskotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 88. 31
hurusom icke på något sätt tillgodogjorts den besparing åt Statsverket, som derigenom
kunnat vinnas, utan lärostolar bibehållits, hvilkas overksamhet legaliserats, och hvilka
derigenom förvandlats lill sinekurer.
De ämnen, sorn ingå i medicine-kandidat-examen, äro följande:
l:o Anatomi och Histologi;
2:o Fysiologi;
3:o Medicinsk och Fysiologisk Kemi:
4:o Farmakologi;
5:o Medicinsk historia, allmän Patologi, Terapi och allmän Patologisk Anatomi;
6:o Allmän Kirurgi;
7:o Fysiologisk Obstetrik;
8:o Propedeutisk medicinsk kirurgisk klinik.
De åter som ingå i medicine-licenlial-examen, äro:
l:o Speciel medicinsk Patologi och Terapi;
2:o Pediatrik;
3:o Psykiatri;
4:o Läran om Syfilis och hudsjukdomar;
5:o Speciel kirurgisk Patologi och Terapi;
6:o Oftalmiatrik ;
7:o Obstetrik och Gynäkologi;
8:o Speciel patologisk Anatomi;
9:o Toxikologi och Fannakodynainik ;
10:o Medicina forensis.
Begge examina omfatta således aderton ämnen; och då medicinska fakulteterna
hafva sig uppdragen såväl undervisnings- som examensskyldighet för båda dessa examina,
äro alltså de aderton ämnena fördelade vid Upsala på tio lärare och vid Lund
på sju. Det ville då synas rättare och för undervisningens bästa mera fruktbringande
att fördela de aderton läroämnena pä de aderton lärare, som Carolinska Institutet eger,
än att fördela dessa aderton ämnen, såsom t. ex. i Lund, på sju. Om det mäste erkännas
alt Institutets öfverlägsenhet i lärareantal och materiela resurser ligger öfvervägande,
inom det praktiska gebitet, så hafva Rikets Ständer dock ej kunnat finna giltig
grund för del jemväl framställda påståendet alt Institutet är underlägset medicinska
fakulteterna i förmåga och lärarekrafter till att meddela undervisning och anställa
pröfning i de teoretiska ämnena. Af den förteckning pä lärarne vid de olika läroverken,
hvilken blifvit Rikets Ständer meddelad, synes nemligen, att institutet äfven i delta
hänseende är bättre lotladt än fakulteterna.
Om än i afseende på vilkoren för ernåendet af lärareplatser vid de olika läroverken
någon olikhet förefanns derutinnan, ali till kompetens för det ena ej krlifdes lika
prof på lärareskicklighet, som vid det andra, sä är denna olikhet undanröjd genom de
för Institutet utfärdade nådiga stadgar, som derom lemna föreskrifter, hvilka synas
tillfredsställande, såvida man icke vill på förhand antaga det orimliga, att lärare vid
det ena läroverket ovilkorligen skola vara eller blifva underlägsna dem vid det andra.
Men alt bibehålla en lärare i ett ämne, som tillhör den teoretiska examen, ulan att
lemna honom i behåll rättigheten alt examinera, och alt sålunda fortfarande kreera professorer
i fysiologi, i anatomi, i kemi etc. med föreläsningsskyldighet, men utan lärjungar,
synes Rikets Ständer innebära ett förbiseende lika mycket af vetenskapens anspråk,
som af det allmännas rätt att ej se Statens medel gagnlöst använda.
Rikets Ständer hafva ock kunnat lätt fatta den ifver, Carolinska Institutets lärare
visat för att få behålla den teoretiska undervisningen, hvars borttagande från Institutet
32
Expeditions-lits lo t/e Is Förslag till underd. Skri/velse, N:o 88.
kaslar på detsamma icke blott misstanken utan beskyllningen för otillräcklig vetenskaplighet;
och anse Rikets Ständer deras strid för hvad sorn blifvit benämndt Institutets
förlorade rättigheter just innebära en borgen för de förhoppningar, man är berättigad
alt bygga på den fria täflan emellan de olika läroverken, enär det i sjelfva verket icke
är rättigheter, utan skyldigheter, Institutet vill återvinna.
Förlusten bar emellertid, enligt Rikets Ständers omdöme, hårdast drabbat den medicinska
undervisningen och på samma gång samhället. På de mindre medicinska läroverken
hopas en alltför vidsträckt undervisningsskyldighet, då man deremot hindrar
det fullständigare läroverket alt begagna de krafter, som det eger till undervisningens
fromma. Genom att monopolisera vid fakulteterna den teoretiska undervisningen och
examen, inskränker man den fria vetenskapliga täflan med sina goda följder, och vållar
dymedelst, att de (vänne minst fullständiga läroverkens smärre krafter lagas i ett onaturligt
stort anspråk, under det att lärare vid Institutet i afseende på undervisningen i
teoretiska läroämnen, så alt säga, sättas på indragningsstat.
I afseende på den fria täflan, som med det nu framställda förslaget jemväl åsyftats,
har man påstått, att det vore omöjligt och obilligt att begära det de två läroverken,
eller Universitetens medicinska fakulteter, med betydligt mindre lärareantal, skulle
kunna täfla med det tredje, eller Institutet, som eger flere lärare än de båda andra
tillsammans. Men om än Universitetens medicinska fakulteter ega mindre lärareantal
än Institutet, åligger det likväl, så som den medicinska kursen för närvarande är ordnad,
minst åtta af Institutets lärare alt under en viss tid af studiikursen äfven lemna
fakulteternas lärjungar klinisk undervisning på de större sjukvårdsanstalterna i hufvudstaden,
hvarigenom den förespeglade orimligheten af täflan helt och hållet försvinner,
enär desse lärares undervisning således är gemensam, eller hvad man kallar ett cornmune
bonum, för alla tre läroverken. Om likväl berörda farhåga egt grund, bade
del, sä vidt Rikets Ständer kunna inse, åtminstone varit bättre, att man befriat de
mindre läroverken från en del af undervisnings- och pröfningsskyldigheten i de ämnen,
som tillhöra den medicinska kursen, till exempel från de praktiska ämnen, som ingå i
licentiat-examen, än att fråntaga den starkaste läroanstalten hela den teoretiska undervisningen.
Hä remot invändes dock från förstnämnda läroverks sida, ali det vore i hög
grad skadligt att skilja de praktiska läroämnena från de teoretiska, isynnerhet uti medicinska
vetenskapen, der alla ämnen så nära och intimt sammanhänga med hvarandra.
Dessa läroverk skulle dessutom genom ett sådant ordnande lätteligen blifva ensidiga,
teoretiskt spekulativa skolor. Men det är just detta skäl man förbisett, när man åt
institutet anvisat en uteslutande praktisk verksamhet. Härigenom är denna läroanstalt
dömd till ensidighet och man framtvingar derigenom just det hufvudfel, hvars undanrödjande
med den medicinska undervisningens ordnande åsyftades, och hvilket bestod
deri, att, såsom komiterade yttrat, åtskiljdt var hvad som aldrig utan olycksbringande
följder kari åtskiljas i en vetenskap sådan som medicinen, nemligen teori och praxis;
och hvilket äfven var anledningen dertill att Universitets-fakulteterna kunnat tillvitas
ensidighet i teoretisk rigtning, Carolinska Institutet åter i praktisk, hvilket i sin ordning
alstrat brist på samverkan.
Genom E. K. Maj:ts (örenämnda nådiga Bref till Sundhets-kollegium af den 26
April 1861 är numera förklaradt, att de läkare, som tillförene genomgått fullständig
studiikurs vid Carolinska institutet och aflagt såväl Kirurgie-magisler-examcn som dittills
stadgade embetsprof, äro kompetente att söka och vinna förslag och befordran
till alla läkarebeställningar i Statens tjenst, för hvilka ej särskilda kompelensvilkor genom
samma Kongl. Bref blifvit fastställde, såsom akademiska lärarebefattningar m. fl.
Härigenom
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 88. 33
Härigenom måste anses vara erkändt, att de läkare, som danats uteslutande af
Carolinska Institutet, ega tillräckliga kunskaper och skicklighet för att kunna ernå den
likställighet i afseende på rätt till befordran, hvarom så länge tvistats.
För att likväl till sist undanrödja allt tvifvel om Carolinska Institutets förmåga
att äfven i sitt nu nydanade skick bibringa tillräckligt vetenskaplig undervisning äfven
i de ämnen, som äro företrädesvis teoretiska, torde det vara nog att erinra, hurusom
de samme lärare, hvilka frånkännes rätt att i den teoreliskt-medicinska examen bedöma
elevernas kunskapsprof tillmäles behörighet ali bedöma lärdomsprof, aflagda
af dem, hvilka söka anställning såsom professorer i just samma teoretiska ämnen.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, tveka Rikets Ständer ej alt, såsom en väsendtlig
brist i sednast vidtagna anordning, beträffande den medicinska undervisningen,
och såsom icke öfverensstämmande med de afsigter, Rikets Ständer vid särskilda tillfällen
tillkännagifvit, i fråga om en sådan organisation af Carolinska medico-kirurgiska
institutet, att skicklige läkare lör alla grenar af medicinalverket för Statens behof der
kunde danas, anmärka det förhållande, att den teoretiska och praktiska undervisningen
vid delta läroverk blifvit åtskiljda;
Och få Rikets Ständer, med anledning häraf, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla,
det E. K. Maj-.t läcktes medgifva Carolinska medico-kirurgiska Institutet rätt att,
i likhet med Universitetens medicinska fakulteter, anställa såväl den teoreliskt-medicinska,
eller så kallade medicine-kandidat-examen, sorn den praktiskt-medicinska eller
medicine-licentiat-examen, samt all Kongl. Stadgarna för bemälda Institut af den ‘26
April 1861 mätte i öfverensstämmelse härmed varda ändrade, och de åtgärder i öfrigt
vidtagas, som för befordrande lill verkställighet häraf må finnas nödiga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 Maj 1863.
Bih. lill R. St. Prat. 1862 $ 1863. 10 Samt. 1 Afd. 5 Haft. 5
34
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 89.
1V0 §9.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Maj 1865.
Presle-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående ytterligare anslag
till beredande af arbetsförtjenst för de behöfvande inom Marks
härad af Elfsborgs län.
(Stats-Ulskottets Utlåtande N:o 95.)
S. A. K.
Sedan, — i anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning derom, att Rikets
Ständer måtte dels, till beredande af arbetsförtjenst åt den, i följd af den inträffade
bomullsbristen, arbetslösa befolkningen inom Marks härad, anvisa medel till omläggning
af allmänna landsvägen emellan Borås stad och Sundholms gästgifvaregård, dels
ock bevilja ett anslag af 20,000 R:dr till understöd åt den stora mängd utfattiga personer
i samma härad, hvilka genom den saknade arbetsförtjensten råkat 1 verklig nöd,
— Rikets Ständer, uti den 26 sistlidne Mars lill E. K. Majit aflåten skrifvelse, utan
att då yttra sig angående frågan om berörda fattigunderstöd, i underdånighet anmält,
att Rikets Ständer funnit skäligt anvisa det för ifrågavarande vägomläggning begärda
anslag af 60,000 R:dr; så har É. K. Majit genom nådig Proposition af den 17 i förliden
månad gifvil Rikets Ständer tillkänna, huruledes Örby, Thorestorps, Surteby,
Berghems. Sätila och Seglora pastoraler inom lorenämnda härad, genom dertill å allmänna
kommunalstämmor utsedda ombud, hvilka i hufvudstaden sig inställt, hos E.
K. Majit gjort underdånig framställning om en snar mellankomst från det allmännas
sida lill lindrande af den talrika fattiga och arbetslösa befolkningens ställning.
Af de (ill E. K. Majit ingifna, pä husförhörslängderna grundade förteckningar
öfver de personer inom ofvannämnde pastorater, som af väfnadsslöjden haft sin hufvudsakliga
utkomst, hade inhemtats, all dessa personers antal uppginge till 10,470,
deraf likväl 1,021 personer vore fabriksarbetare, till hvilkas underhåll fabriksegarne
äro skyldige att bidraga. De återstående 9,449 utgjordes af inhyseshjon, backstugusittare
och utfattige torpare, al hvilka de förstnämnde icke egde någon jord att bruka,
hvaremot de sednare väl innehade sådan, men hvilken, lill följd af dess svaga beskaffenhet
och innehafvarnes oförmåga att åt jorden gifva behörig vård och skötsel, i
allmänhet lemnade blott ringa afkastning, hvadan omförmälda befolkning, derest tillfälle
lill arbetsförtjenst ej blefve för densamma beredt, komme att hemfalla till fattigvården.
Men då fattigvården inom ofvannämnde kommuner, hvilkas hela befolkning
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, IS:o 89.
35
uppginge lill omkring 28,000 personer, redan lemnade understöd åt 2,455 underhållstagare,
samt penningeförlägonheten hos de smärre hemmansbrukaren äfven vore ganska
stor, så att någon hjelp lill de nödlidande idre kunde af dem påräknas, skulle det
icke blifva för kommunerna möjligt att bära denna ökade fattigvårds kostnader. På
grund häraf och då det utaf Rikets Ständer till vägförbätlringar inom häradet redan
anvisade omförmälda anslag af 60,000 R:dr, deraf en betydlig del utan tvifvel komme
att åtgå till betäckande af expropriations-kostnader m. m., icke blefve på långt när
tillräckligt att bereda sysselsättning och arbetsförtjenst åt den behöfvande befolkningen
derstädes, hade ofvanbemäJda menighets-ombud i underdånighet anhållit, det E. K.
Maj:t mätte af Rikets Ständer äska ett ytterligare anslag af Sextiotusen Riksdaler ulan
återbetalningsskyldighet, alt fördelas emellan ofvannämnda paslorater, för att användas
till väganläggningar och vägförbätlringar, för hvilka planer och kostnadsförslag redan
funnes upprättade, äfvensom till andra för kommunerna nyttiga företag af den beskaffenhet,
att icke allenast män och qvinnor, utan äfven vuxna barn dervid måtte kunna
erhålla sysselsättning och arbetsförtjenst.
Vid öfvervägande af denna underdåniga framställning, har, enligt hvad i den nådiga
Propositionen vidare anlöres, E. K. Maj:l funnit den nödställda belägenhet, hvaruti en
stor del af den idoga befolkningen inom Marks härad blifvit, ulan eget förvållande
försatt, vara i hög grad förtjent af behjertande och påkalla det allmännas kraf
tiga
hjelp; Och då Statens mellankomst för att bispringa de samhällsmedlemmar, som
vid inträffande allmänna missve.vler hemsöktes af brist och lidande, länge ansetts vara
nödig och medel för sådana tillfällen funnes ställda till Kongl Maj:ts disposition; samt
de förhållanden, hvilka nu berölvat ifrågavarande befolkning dess snart sagdt enda
utväg att genom arbete förskaffa sig en tarflig bergning, syntes vara af enahanda
ömmande beskaffenhet och gifva samma befolkning giltiga anspråk på understöd från
det allmännas sida för all skyddas från hunger och elände, helst ett snart öfvergående
af omförmälda förhållanden icke ännu syntes vara att förvänta, har E. K. Maj:t,
som ansett, alt de medel, hvilka för ifrågavarande ändamål erfordras, lämpligen kunde
anvisas lill utgående från den för behöfvandes undsättning i missvextår afsalia fond,
hvilken, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 14 sisllidne Januari, egde
en disponibel tillgång af 1,200,009 R:dr 25 öre, i nåder föreslagit Rikets Ständer att
å nämnda fond till E. K. Majrts disposition anvisa ett belopp af Sextiotusen Riksdaler,
ali användas till beredande af arbetsförtjenst åt de behöfvande inom ofvanomförmälda
sex paslorater af Marks härad.
I sammanhang härmed har E. K. Maj:t tillika föreslagit, att dessa medel, hvaraf
en tiondedel, eller 6,000 Riksdaler, borde få fördelas emellan sådana behöfvande,
hvilka i mer eller mindre mån saknade krafter att genom arbete förtjena sitt uppehälle,
eller användas till inköp af lifslörnödenheter lör deras underhåll, borde ställas
under en lör ifrågavarande pastorater gemensam förvaltning eller direktion, så sammansatt,
att hos densamma kunde förenas kännedom af alla lokala förhållanden med ett
upplyst nit och lifligt intresse för medlens användande på ändamålsenligaste sätt, och
hvilken direktion utan omgång eller tidsutdrägt vore i tillfälle att genast träda i verksamhet,
hvarjemte E. K. Maj:t, som i korthet angifvit denna direktions blifvande
organisation, gilvit Rikets Ständer tillkänna, att E. K. Maj:t, pä del åtgärder skyndsamt
måtte kunna till de behöfvandes bispringande vidtagas, anbefallt Stats-kontoret
att till E. K. Maj:ts Befallningshafvandes i Elfsborgs län disposition förskottsvis utanordna
eli belopp af Tiotusen Riksdaler.
36 Expeditions-Utskottets Förslag lill undercl. Skri/velse, N:o 90.
Rikets Ständer, sorn till pröfning förehaft såväl E. K. Majlis omförmälda nådiga
Proposition, som ock hvad i öfrigt i detta ämne hos Rikets Ständer förekommit, hafva
icke kunnat annat än dela de dervid uttrjckta meningarna om behofvet af Statens
mellankomst, dels för alt åt den arbetsföra delen af ifrågavarande nödställda befolkning
inom Marks härad bereda arbetsförtjenst, dels för att lindra nöden bland dem,
som genom omständigheterna blifvit försatte i sådan ställning, att de, äfven om arbetstillfälle
erbjudes, icke förmå alt sig försörja; och som de af E. K. Maj:t för vinnande
af detta ändamål föreslagna åtgärder synts Rikets Ständer ändamålsenliga, hafva Rikets
Ständer utaf de för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar afsedda
och i Riksgälds-kontorel innestäende medel anvisat ett belopp af Sextiotusen Riksdaler,
att, på sätt och i den ordning E. K. Maj:t föreslagit, användas till beredande af arbetsförtjenst
åt de behöfvande inom Orby, Thorestorps, Surteby, Berghems, Sätila och
Seglora pastorater af Marks härad ; dervid Rikets Ständer velat åt E. K. Maj:t öfverlemna
att meddela de föreskrifter i afseende på dessa medels användande, som kunna
finnas erforderliga och ledande lill det åsyftade ändamålets vinnande.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 Maj 1863.
N:o 90.
Uppläst och godkåndt hos Ridd. och Adeln den 9 Maj 186.x.
Presle-Slåndet den 9 — —
BorgareStåndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning aj Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition om anvisande af medel till ett vägarbete
i Norrbottens län, för ajböjande af der befarad hungersnöd.
(Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 96.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Maj:t uti nådig Proposition af den 17 i förliden månad gifvit
Rikets Ständer tillkänna, har E. K. Majrts Befallningshafvande i Norrbottens län uti
skrifvelse den 12 sistlidne Mars hos E. K. Majit gjort underdånig framställning om
medels anvisande för utförande af en föreslagen väganläggning emellan Skrölelfven
och Gellivara kyrkoplats. För detta arbetsföretag, hvarmed afsåges att från Skröfvens
by, der Skrölelfven, en bigren till Kalix eif, upphör att vara med båt farbar, erhålla
Expeditions-Utskottets -Förslag till underd. Skrifvelse, i\:o 90. 37
en 12 fot bred väg af 6 mil 13,800 fots längd till nämnde kyrkoplats och sålunda
genom en oafbruten kommunikationsled sammanbinda denna plats med kustlandet, bade
redan år 1860 af Löjtnanten R. Schough blifvit upprättade plan och kostnadsförslag,
upptagande
för vägen emellan Gellivara och Lejpojerf, 2 mil 20,800 löt . . . R:dr 30,859: —
„ d:o från Lejpojerf till Hackas, 2 mil 1,000 fot „ 23.150: —
och d:o från Hackas till Skröfven, 1 mil 28,000 fot „ 23,730: —
eller tillsammans R:dr 77,739;
Och har E. K. Maj:ts Befallningshafvande, på anförda skäl, i underdånighet hemställt,
att af tillgängliga medel mätte anvisas, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, hela
den sålunda beräknade kostnadssumman, eller ock, derest hinder häremot skulle mola,
dock för sträckningen emellan Lejpojerf och Skröfven beviljas den derför uppgifna
summan af tillsammans 46,880 R:dr, samt att blifvande anslaget, i stället för alt ölvertagas
af den Direktion, som till arbetets utförande skulle hildas, måtte, enär denna
Direktion syntes icke blifva i tillfälle att anskaffa borgen tili säkerhet för anslaget och
för arbetets utförande, ställas till disposition af E. K. Maj:ts Befallningshafvande, som
lämpligast borde, vid sommarens inträdande, åt nybyggarnc, hvilka då icke förmådde aflägsna
sig till nedre landet för att söka arbetsförtjenst, bereda sådan på stället och
draga försorg om lilsmedels anskaffande och transporterande till orten.
Med anledning af denna framställning och sedan Styrelsen för Allmänna Vagoch
Vattenbyggnader blifvit i ämnet hörd, har E. K. Maj:t, — då sistlidet års missvext
inom Norrbottens län varit så omfattande, alt det allmännas mellankomst funnits
nödig för afböjande af för hela orten menliga, långvariga följder af densamma, och
lämpligaste sättet dervid syntes vara att anskaffa arbetsförtjenst åt den nödställda befolkningen
genom utförande af allmänt nyttiga arbeten, — föreslagit Rikets Ständer
att för verkställande, i enlighet med Löjtnanten Schoughs ofvan omlörmälda plan, af
ifrågavarande väganläggning, dock för närvarande icke i större utsträckning, än för
den del, som komme att löpa mellan Skröfven och Lejpojerf, måtte anvisas ett anslag
utan återbetalningsskyldighet, hvilket, — dä fullgörande af menighetens förut gjorda
åtagande att till arbetet bidraga med en fjerdedel af beräknade kostnaden, icke numera,
med hänsigt till den nödställda belägenhet, hvari samma menighet sig befunne, kunde
skäligen påfordras, men icke heller hela den äskade summan syntes erforderlig, enär
dagsverkspriset, då arbetsförtjenst saknas, icke kunde antagas komma att bibehålla sig
vid del i förslaget upptagna höga belopp af 1 R:dr 75 öre, — E. K. Majit ansett
kunna lämpligen bestämmas till 40,000 Riksdaler och utgå af de till behöfvandes undsättning
vid missvexter afsedda, i Rikets Ständers Riksgälds-kontor innestående medel,
utgörande i början af innevarande är 1,260,699 R:dr 25 öre, samt, i enlighet med
hvad föreslaget blifvit, ställas tdl E. K. Maj;ls Befallningshafvandes disposition: och
har E. K. Maj.t, i afbidan på Rikets Ständers beslut, anbefallt Stats-kontoret att, på
del åtgärder skyndsamt mätte kunna vidtagas till de behöfvandes bispringande, af under
händer varande medel till E. K. Maj:ts Befallningshafvandes i länet disposition
för ändamålet förskottsvis anordna ett belopp af 8,000 R:dr.
Rikets Ständer, som ansett hvad E. K. Maj:t sålunda föreslagit vara af behofvet
högeligen påkalladt, hafva, i enlighet dermed, lill beredande af arbetsförtjenst medelst
anläggning af väg mellan Skröfven och Lejpojerf inom Norrbottens län, utaf de för
undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar afsedda och i Riksgälds-kontoret
innestående medel anvisat, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, ett belopp af
38 Expeditions-Utskottets Färsing till. underd. Skrijvelse, N:o 94.
Fyratiotusen Riksdaler Riksmynt, för alt, under behörig redovisningsskyldighet, ställas
till E. K. Maj:ts Befallningsbafvandes i Norrbottens län disposition.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar ä den nådiga Propositionen, i underdånighet
meddela ; framhärdande etc.
Stockholm den 16 Maj 1863.
Wto 91.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Maj 1*63.
Presle-Ståndet den 9 — —
Borgare-Ståndet den 9 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af vackt fråga
om hemmanet N:o 4 Fangåmons, mantal? i Jemtlands lån,
bejriande från rotering.
(Satnmans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bel. IS:o 10 och Utlåt. N:o 28.)
S. A. K.
Hos Ri kets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att hemmanet Fångåmon
N:o 1, om f mantal, i Jemtlands län, hvilket hemman, oaktadt sin ofruktbara jordmån
och i allmänhet särdeles svaga beskaffenhet, blifvit, vid den inom provinsen Jemtland
sednast verkställda rotering, till ordinarie rotering indeladt, mätte varda från delta
onus befriad!; och hafva Rikets Ständer af företedda handlingar rörande denna fråga
inhemtat, att behörig nybyggesutstakning och uppskattning af nämnda hemman blifvit
den 30 och 31 Augusti 1830 verkställd af vederbörlig afvittringslandtmätare med biträde
af gode män; utvisande instrumentet öfver denna förrättning: att lägenheten,
som vore nästan omgifven af fjellmossar, vore belägen 2| mil från Undersåkers kyrka,
11 mil från Östersunds stad och 4 mil från Gustafs och Carlbergs kopparverk; att
marken vore af ganska mager och till stor del ofruktbar beskaffenhet; att slåttern egentligen
utgjordes af starrmyrar, som endast hvartannat år kunde gifva någon afkastning;
alt skogen, som bestode af så kallad fjellgran, björk och någon tall, sparsamt nyttjad,
kunde tjena till husbehof, ehuru någon inkomst deraf ej vore att förvänta; att den
jord, der nybyggets hemegor och åkerland borde anläggas, vore lös och utan någon
stadig botten ; att nödigt husbehofsfiske funnes i östra och vestra Fångsjöarne, Ottsjön
och Åmen; att hemmanet blifvit förslagsvis upptaget till £:dels mantal med 2 R:dr 24
sk. Banko i grundränta, att efter 25 frihetsår erläggas; samt att förrättningsmännen
Exp e //it iöns - U Is kotte ts Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 91. 39
ej ansett sig böra för det dåvarande bestämma någon kronotionde, enär ganska ovisst
vore om säd derstädes kunde vexa, ulan föreslagit, att härmed mätte uppskjutas till
frihetsårens slut, då erfarenhet härom blifvit vunnen. Den vid förrältningsinstrumentet
fogade egobeskrilning upptager hemmanets inrösningsjord till 116 tunnland 1 kappland,
nästan uteslutande starrsätter; och är förrättningsmännens förslag af Kongl. Majlis
Befallningshafvande i Jemtlands län genom Resolution den 17 Mars 1831 läststäldt.
Vidare iuhemtas af ingi foa handlingar, alt Jemtlands läns Pröfnings-komilé för år
1862 till 400 R:dr nedsatt hemmanets taxeringsvärde från 500 R:dr, dertill detsamma
varit af Taxerings-komitéen uppfördt, och det fastän taxeringsbeloppet för hela Undersåkers
socken, derinom Fångåmon är beläget, bestämdes för I3f£idels mantal till ej
mindre än 265,210 R:dr R:mt; att Fångåmon år 1851 blifvit indeladt till erläggande af
vakansafgift för rotering, att ingå i skatt år 1856, jemlikt Kongl. Brefven den 8 Oktober
1851 och den 30 Mars 1855; att, enligt Länsmannen G. Hoffstedls den 24 Oktober
1862 uthändigade betyg, Hoffstedt, som, under den tid han var Länsman inom
distriktet, flere gånger besökt Fångåmon och i Augusti månad 1860 derstädes förrättat
syn och besigtning, då befunnit hemmanet vara af en ytterst usel beskaffenhet, hvad
jordmånen beträffade, så att derstädes under vanliga år ej kunde födas mer än 1
häst, 2 till 3 kor och 8 lår, och det endast med starr- eller myrfoder, hvarförutan
hemmanets läge ej vore sådant alt förbättringar medelst odling af jorden kunde åstadkommas,
hvilket visat sig deraf ali, vid anställda odlingsförsök, säden nästan aldrig
blifvit användbar; varande något lönande fiske eller annan näringsgren icke att tillgå,
så att åboen derstädes blott med mycken möda kunnat lifnära sig; alt ett af nuvarande
Länsmannen i Undersåkers distrikt V. Forssbergsson den 14 November 1862 gifvet
intyg ytterligare bekräftade svagheten af hemmanets jordmån såväl för sädes- som
gräsodling, med tillägg det hemmanet vore företrädesvis bloltstäldt för frostskada, äfven
då på andra ställen inom socknen försvarlig sädesafkaslning erhölles; samt att,
enligt protokoll öfver sockenstämma med Undersåkers församling den 6 Oktober 1861,
socknemännen då rnedgifvit alt åboen ä hemmanet Fångåmon finge åtnjuta nedsättning
i afseende på vägunderhållet lill en tredjedel af det åsätta skattetalet, enär de
ansägo hemmanet, genom något misstag af Afvittringslandtmätare!!, vara alltför högt
uppskaltadt i förhållande till dess verkliga värde och till den afkastning det kunde
lemna; hvarförutan, och då det, i betraktande af de vidsträckta tjell, floar, mossar och
träsk, hvaraf hemmanet förnämligast bestode, tillika vore mindre troligt att hemmanet
ens i en framtid kunde upphjelpas, socknemännen uppmanat och tillstyrkt, del hemmansåboen
borde så fort ske kunde, å vederbörlig ort söka erhålla rättelse i misstaget
eller nedsättning i sina onera.
I betraktande af hvad sålunda förekommit få Rikets Ständer härmed hos E. K.
Majit i underdånighet anhålla, alt E. K. Majit täcktes, efter verkställd undersökning,
och såvida E. K. Majit dertill finner skäl, till Rikets näst sammanträdande Ständer
aflåta nådig Proposition om befrielse tillsvidare för hemmanet Nio 1 Fångåmon, \
mantal, Irån utgörande af den samma hemman åsätta rotering.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 Maj 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Fxpeditions-Utskottets Förslag till i/nrferd. Skrifvelse, iV:o 92. i
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den lo Juni 1863.
Preste-Slåndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ifrågasatt bidrag
från Handels- och Sjöfartsfonden till gäldande af den för
Stadetullens aflösning erforderliga utgiftssumma.
(Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 103.)
S. A. K.
Uti skrifvelse af den 4 sistlidne Februari hafva Rikets Ständer, med anledning af
E. K. Maj:ts nådiga Proposition i fråga om upphörande af den s. k. Stade- eller Brunshauser-tullen,
bland annat, i underdånighet anmält, att Rikets Ständer, lill bestridande
af Sveriges andel i den för upphörandet af nämnde tull bestämda aflösningssumma, på
Riksgälds-kontoret till E. K. Maj:ts disposition anvisat ett förslagsanslag af 270,000
R:dr, att i män af behof utbetalas dels för godtgörande af den för tiden (ill den 1
Juli sistlidet är å berörde andel upplupna Och af Konsuls-fonden med 3,009 Thaler
24 sgr. förskjutna ränta, dels lill liqviderande, på en gång, af kapitalet, 92,495 Thaler,
jemte derå ytterligare upplöpande ränta. Då emellertid Riksgälds-kontoret, jemlikt
Rikets Ständers vid 1853 och 1854 års riksdag, i sammanhang med beviljandet af
lån åt Norbergs nya jernvägsbolag, fattade beslut, under den 18 December 1856 till
Handels- och Sjölärts-lönden utfärdat skuldförbindelse å 150,000 R:dr R:mt, att från
och med 1858 års slut återgäldas medelst årlig inbetalning af 15,000 R:dr å kapitalet,
jemte 4 procent ränta å det vid hvarje inbetalning återstående belopp, hafva Rikets
Ständer, under antagande att, derest Handels- och Sjöfarts-fonden på en gång från
Riksgälds-kontoret utbekomme denna sin fordran, — hvilken, efter derå sednast skedd
inbetalning, nu i kapital utgjorde 90,000 R:dr, jemte ogulden ränta Irån sistlidet års
slut, — berörde fond möjligen skulle kunna med della belopp bidraga lill den lör
Stadetullens aflösning erforderliga utgiftssumma, i ofvannämnda underdåniga skrifvelse
derjemte hemställt, huruvida icke, för den händelse en sådan liqvid af Riksgälds-koutorets
skuld till Handels- och Sjölärts-lönden kommu alt ega rum, en häremot svarande
andel af omlormälda utgiftssumma mätte kunna af nämnde lönds tillgångar bestridas
och det på Riksgälds-kontoret anvisade förslagsanslaget i följd deraf med ett
lika belopp förminskas.
lith. lill li. Sl. Prot. 1862 1863. 10 Sami. 1 AJd. 6 Haft. 1
2
Expediti o ns-lils k otte Is Färsing tilt i/nderd. Skrifvelse, N:n 93.
Sedan, med anledning häraf. Konvoj-kommissariatet lili infnrdradt underdånigt
utlåtande tillstyrkl bifall lill Rikets Ständers berörda framställning, dock med hemställan,
huruvida det ieke skulle leda till minsta omgång, om Riksgälds-konlorets hela ålersläeude
skuld till Havdels- oell Sjölarts-fonden finge, inberäknadt den från 1803 års
början upplupna ränta, på en gång ur fondens räkenskaper afskrilYas mot det att
hela den för upphörande af ofvanberörda lull erforderliga utgift ensamt af Riksgäldskontoret
bekostades, utan att Konvoj-koinmissarialnt deruti toge någon del, har E K.
Majit uti nådig Skrifvelse af den 27 si-tlidue Mars, — med förklarande, all E. K.
Majit ansäge något hinder icke möta för Handels- och Sjölärls-lbnden alt med ofvanberörda,
af Rikets Ständer ifrågaställa bidrag, 90,000 R:dr, deltaga i gäldandet af
meranäainda lösningssumma, — i öfverensstämmelse med Konvoj-kommissarinlets hemställan
rörande sättet för eli sä beskaffadi deltagande i lösiiingssunimaiis liqviderande,
föreslasil Rikets Ständer, att hela det till Sladelullens aflösning erforderliga belopp
må från del af Rikets Ständer å Riksgälds-konloiel för ändamålet anvisade anslag
utgå, emot det all all fråga om vidare inbetalning å Riksgalds-konlorels, enligt förbindelse
af den 18 December 1856, till Handels- och Sjölärts-fönden egande skuld
till så väl kapital sorn ränta kommer ali förfalla och samma förbindelse varder lill
Fullinägtige i Riksgälds kontoret återställd.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande; och då sistomförmälda sätt
för Handels- och Sjöfarts-fondens deltagande i lösniugssummans liqviderande onekligen
är med minsta omgång förenadt, hafva Rikets Ständer (uuuil sig böra bifalla hvad
E. K. Maj:t sålunda i nåder föreslagit.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 13 Juni 1863.
A:o 93.
Uppläst och godkämil hos Ridd. och Adeln den 10 Juni 1863.
Preste-Ståndet den lo — —
Borgare-Siåndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Jörändrade föreskrifter
i afseende på vilkoren för mjöl- och sågqvarnars
anläggande, m. m.
(Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk Bet. N:o 7.)
S. Å. K.
Under förutsättning att räntan å mjöl- och sågqvarnar komme att upphöra, samt
enär ifrågavarande verks fria nyttjande icke borde hindras af andra band, än dem,
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, ]\:o 93.
3
som äro en följd af nu gällande lag om vallens begagnande till drifkraft och nödig uppmärksamhet
pä Kronans afgöra»dertill, då fråga är om verks anläggande pä dess jord,
bar hos Rikets Ständer blifvit bernstäUll:
l:o alt på säleri-, frälse- och skatle-jord mjöl- och sågqvarnar må fritt få anläggas
och nvtljas. med iakttagande allenast, alt, när de inråttas för vallendrill, lagens
stadgande i 20 Kap. 4 § Bvggninga-balken och öfriga i denna del gilna föreskrifter
böra, hvad angår rättigheten lill vattnets begagnande, fortfarande lända till ellerräträllelse,
samt a'l anmälan om anläggningen, för dess behöriga anteckning, bör ske
hos Konungens Befallningshafvande; men alt, å kronojord, så beskaffad) verk icke må
fä inrättas med mindre än alt dels undersökning, pä säll nyss är nämudl. föregått,
derest valten begagnas lill drifkraft, dels ock behörigt tillstånd vunnits tili anläggningen,
hvarom ansökning borde göras hos Konungens Befallningshafvande, som dä skulle
ega alt, efter kronobetjeningens och, derest frågan rörde sågverk, äfven jägeribetjeningens
hörande i ämnet, sig utlåta genom utslag, sorn skulle underställas det ämbetsverks
pröfning, under hvars inseende egendomen vore ställd;
2:o alt 5 § af 20 Kap. Bvggninga-balken, angående ansvar för intagande af mäld
på oskatllagd qvarn, mätte upphäfvas; och
3:o all hvad i fråga om qvarntull för spanmåls förmälning och om sågarelön är
stadgadt måtte förfalla.
Enligt föreskrifterna i 20 Kapitlet 4 § Bvggninga-balken af nu gällande lag samt
särskilda författningar skall löre anläggning af mjöl- och sågqvarnar, vare sig all de
äro alsedda ali drilvas med vallen, väder eller annan kraft, un lersökning hällas, å
landet af Häradshöfding med Nämnd och i stad af Magistrat eller Rådslufvu-räll. dock
hvad husbehofsqvarnar beträffar, endast i händelse de skola för vatten inrättas. Ändamålet
med denna föregående undersökning är att fä utrönt, dels. huruvida anläggningen
genom uppdämning af vatten eller på annat sätt kan lända närbelägna egor och
veik till skada eller men, dels huruvida egare af förut skaltlagda qvarnar derigenom
komma alt lida förminskning i deras vid skattläggningen påräknade inkomster, dels
ock särskildt i afseende å tullmjölqvarnar till hvad belopp årliga spanmälsförmalningen
med afseende å qvarnens läge, alverkningsförinåga och mäldelag må kunna belöpa sig.
Denna undersökning, som skall anställas ehvad qvarnen bygges å säteri-, frälse-, skatleeller
krono-jord, sönderfaller således i (vänne delar: en civilrältslig. afseende bestämmande
huruvida vattenverk, som någon vill anlägga, kan tillskynda grannar skada genom
uppdämning eller på annat sätt, och en ekonomisk, åsyftande utredning, huruvida
genom anläggningen intrång göres i förut skattlagd qvams rätt samt om de, förhållanden,
hvilka ligga till grund för räntans bestämmande.
Beträffande nu den del af undersökningen, som afser bestämmande af mäldelag
och huruvida äldre qvarnars rätt genom det tillernade qvarnverkets anläggning förnärmas,
fä Rikets Ständer i underdånighet erinra, hurusom Rikets Ständer vid innevarande
riksdag lör sin del beslutat, att grundräntan å mjöl- och sågqvarnar skall
frän och med nästa stalsregleringsperiod upphöra all utgöras. Af detta Rikets Ständers
beslut anse Rikets Ständer böra följa, att nyssberörda del af undersökningen icke
vidare bör komma i fråga, då nemligen det skydd, Slaten derigenom velat bereda
egare af äldre qvarnanläggning, egt sitt grund deri, att denne varit skyldig alt för
qvarnverket till Staten erlägga en. en gång för alla bestämd, grundränta och bestämmande
af mäldelagel endast skett med afseende å derpå följande skattläggning. Till
följd häraf finna Rikets Ständer all annan undersökning än den ofvannämnda angående
uppdämning och rättigheten till vattnets begagnande, kunna upphöra och anläggning
af qvarnar böra en hvar medgilvas. Men då ett obehindradt anläggande af så
-
4 Expeditions-Utskoltets Förslag till underd. St>i'i/velse, N:o 93.
dana verk å den under Kronans egen disposition varande jord kunde leda lill missbruk
genom oloflig skogsafverkning, hafva Rikets Ständer ansett tillstånd lill sådan anläggning
å dylik jord böra sökas bos den myndighet, eller Konungens Befallningshafvande*
som uppsiglen öfver jorden tillkommer, och dess beslut, enligt hvad redan stadgadt är,
böra underställas Kammar-kollegii pröfning. Detta torde äfven böra gälla de nvbyggen,
vid hvilkas upplåtande vissa vilkor blifvit stadgade, som icke ännu äro uppfyllda. Det
kunde i annat läll lätteligen inträffa, att å sådana nybyggen ifrågavarande slags verk
anlades till skogens alverkande, ulan att den såsom Vilkor för upplåtelsen stadgade
byggnads- och oölingsskyldighet fullgjordes.
1 eldighet med hvad sålunda blifvit an förd t, få Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. Majit läcktes låta utfärda en författning af följande Ivdelse:
“Med ändring af hvad lag och särskilda författningar stadga såsom vilkor för anläggande
af mjöl- och sågqvarnar, förordnas som följer:
Mjöl- och sågqvarnar må en hvar, som lägenhet dertill häfver, anlägga samt till
eget behof och andras betjenande begagna, dock å boställe, kungs- eller kungsladugård,
eller annan under Kronans egen disposition varande jord, eller å nybygge eller nyhemman
å Kronans mark, der de vid nybyggets beviljande stadgade vilkor af byggnads-
eller odlingsskyIdighet ej äro fullgjorda, eller lägenhetens område i skog och
mark ej blifvit bestämdt, försl efter det tillstånd till anläggningen blifvit hos Konungens
Befallningshafvande sökt och i laga ordning vunnits; skolande, der qvarn för
vatten inrättas, genom förut i stadgad ordning skedd undersökning vara utrönt att
medelst uppdämning eller vattnets begagnande i öfrigt skada eller men annan icke tillfogas,
hvarjemte i de fall, der tillstånd till anläggningen icke, på sätt ofvan lörmäles,
bör sökas, anmälan om anläggningen, för dess behöriga antecknande, skall ske hos
Konungens Befallningshafvande, men i stad hos Magistraten.“
I sammanhang härmed och då qvarnräntan, till följd af Rikets Ständers ofvan
omförmälda beslut, derest detsamma af E. K. Maj:l i nåder biträdes, skulle komma
att upphöra samt det i 20 Kapitlet 5 § Byggninga-balken stadgade ansvar för intagande
af mäld på oskat t lagd qvarn sålunda icke vidare ega tillämplighet, torde 20 Kapitlet
5 § Byggninga-balken böra till all kraft och verkan upphälvas;
Äfvensom, enär de i särskilda författningar nu förekommande stadganden om bestämd
taxa på de algi fler, som qvarnegare skola lör spanmåls förmälning och virkes
försågning erhålla, varit en följd af den inskränkning, som, med afseende på gamla
qvarnegares rätt. hittills egt rum i fråga om qvarnanläggningar och åsyftat att förekomma,
det allmänheten skulle kunna blifva af qvarnegaren obilligt taxerad och betungad,
men en sådan tvångslag, efter upphörandet al grundränta ä qvarnar och denna
närings deraf följande Irigifvande, skulle blifva både obehöflig och olämplig, Rikets
Ständer fä i underdånighet hemställa, att hvad i fråga om qvarntull för spanmåls förmälning
och om sågarelön är stadgadt må förfalla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 13 Juni 1863.
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 94.
5
i\io 94.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Juni 1863.
Preste Siandet den lo —
Borgare-Slåndet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändrade föreskrifter
i fråga om byggande och underhållande af badstuf
vor
eller mältehus å kronohemman och boställen.
(Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk, Bet. N:o 8.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit ifrågasläldt, att del, enligt 2 Kap. 1 g Byggninga
balken
äfvensom Kongl. Resolutionen pä Presterskapets bestar den 10 Augusti 1762
samt Militie-boslalls-nrdningen den 23 Juni 1836 iöreskrifna ovilkorlig» åliggande lör
innehafvare af kronohemman och boställen att derstädes bygga och underhålla badstufva
eller mältehus mätte, såsom numera i allmänhet öfverflödigt, upphöra att vara
gällande. Vid prölningen af denna fråga hafva ock Rikets Ständer val ansell, att berörde
stadganden varit erforderliga under en tidpunkt, dä hushåll å landet, till följd af
dä rådande förhållanden, voro nödsakade att sjelfva åstadkomma hvad lill deras medlemmars
beklädnad och uppehälle erfordrades, men att genom näringarnes och industriens
utveckling, arbetets fördelning och lättade kommunikationer, delta förhållande
numera i väsendtlig mån förändrats. De produkter, för hvilkas åstadkommande ifrågavarande
hus afsetls, såsom öl, dricka, jäst, kunna nu mångenstädes erhållas af bättre
beskaffenhet och lör billigare pris vid närmaste bryggeri; torkning al lin, der sådant
å ifrågavarande slags hemman odlas, anses numera kunna med lika fördel åvägabringas
under bar himmel med tillhjelp af sol och luft, eller på annat sätt, ulan all dylika
byggnader för det ändamålet äro af nöden o. s. v. Badslufvor eller mältehus
finnas derföre nu för tiden icke på mångå orter å andra hemman, än sådana, der
de, enligt lagens föreskrift, skola finnas; men då de emellertid somligstädes, med afseende
å hemmanens afsides belägenhet och andra förhållanden, ännu kunna tarfvas,
hafva Rikets Ständer funnit sig endast böra hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla,
del E. K. Maj:t, med upphälvande af de i lag och särskilda författningar stadgade
föreskrifter, att badstufva eller mältehus ovilkorligen skola å kronohemman och
boställen finnas, i stället mätte förordna, att vederbörande Synerätt eger vid husesyn
pröfva och afgöra, huruvida berörda hus å dessa slags hemman må anses erforderliga
eller icke.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 13 Juni 1863.
6
Eccpeditions-Utsknttets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 95-
\:o 95.
Oppläst och godkåndt hos Ridd. och Adeln den to Juni 1863.
Prest e-Ståndel den 10 — —
Borgare- St ä ridet den 11 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, avgående åtgärder för iillvägabringande
af mera likställighet emellan st a dskom munernas
medlemmar i ajseende å kommunala rättigheter och skyldigheter.
(Allm. Besv. och Ekon.-Ulsk. Bet. N:o 115.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfeldt, att, ehuru Rikets Ständer i sin rörande
kominunal-väsendets ordnande till E. K. Majit aflåtna underdåniga skrifvelse af den
26 Oktober 1860 i afseende å det förslag till kommunal-styrelse i stad, som af de
för frågans behandling utsedde komiterade afgifvits, uttryckt den åsigt, att reformen
af städernas nuinicipal-väsende borde stödja sig på grundsatsen al' alla sladsinnevånares
likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter, såvida någon rubbning
deraf icke föranleddes i sådana de burskapsegande sladsmedlemmarnes särskilda rättigheter
och skyldigheter, hvilka slödde sig på stadgande!) i grundlagen; samt Rikets
Ständer för sin del beslutat, all 4 § af komiterades förslag om kommunal-styrelse i
stad skulle erhålla en härefter lämpad lydelse; sä hade dock denna grundsats blifvit
förbisedd derigenom, att Rikets Ständer lemnat ulan anmärkning § 71 uti komilerades
omförmälda förslag (hvilken § erhållit nummern 58 i den sedermera utkomna
Kongl. Förordningen om kommunal-styrelse i stad).
Följden häraf hade blifvit den, alt §§ 4 och 58 i Förordningen, hvilka grundade
sig på Rikets Ständers behandling af ärendet, måst pä det sätt bringas i öfverensstämmelse
sins emellan, att, med afseende ä 58 §:ns innehåll, uti 4 § ns allmännare stadgande
blifvit inryckt en hänvisning till efterföljande i författningen förekommande inskränkningar
och §§:ne sålunda erhållit följande lydelse:
§ 4. “I så väl de kommunala rättigheter, hvilka hittills uteslutande tillkommit
borgare, som de särskilda skyldigheter af nämnda art, hvilka borgare uteslutande åle
gat,
ega hädanefter, med de. inskränkningar allenast hvarom hiirnedan fönnäles, alla
medlemmar af stadskommunen alt taga del, såvida icke samma rättigheter och skyldigheter
äro genom rikets grundlagar borgerskapet särskildt förbehållna.“
Expeditions- Utskottets forslat/ till underd. Skrifvelse, A':o 95.
1
§ 58. “Der i lag eller allmän föiTallning stadgadt är, alt viss utskyld skall utgå
elter annor än den i nästföregående § mom. I bestämda allmänna grund, eller att
vissa från skattskyldighet lill staden eljest befriade innevånare skola till fyllande af särskilda
behof bidraga, skall lill efterrättelse gälla hvad i t b y läll lorordnadt är.*
Så vidt delta sistnämnda stadgande innefattade skyldighet för borgare och fastighetsegare
att fortfarande draga de kornrnunalbördor, som deni, hvar för sig eller i
förening, hittills ålegat, med befrielse för stadens öfriga röstberättigade innevånare Irån
deltagande deruti, så skulle genom den nya kommunalförordningen föga uträttas för
åstadkommande af ett lifligare intresse för kommunens gemensamma angelägenheter.
För att lifva känslan af gemensamhet, som borde vara förordningens hufvudsyfle,
mäste grundsatsen om likställighet emelian kommunens alla medlemmar i afseende på
så väl skyldigheter som rättigheter göra sig lulli gällande. Tvifvel kumle dessutom
uppslå huruvida en stads röstberättigade innevånare (eller, der stadsfullmägtige lunnes,
desse sednare) egde att taga befattning med frågor om sådana utskylder och besvär,
deri de icke alla toge del, I. ex. frågan om skjuls, om inqvartering m. m. Dessutom
komme, i händelse de nu gällande föreskrifterna lorblefve oförändrade, enhet och sammanhang
i förvaltningen af städernas angelägenheter att fortfarande saknas, saint
öfversiglen af kommunens årliga inkomster och utgifter för ådagaläggande af skallebehofvel
alt blifva antingen invecklad eller ofullständig.
Om härvid skulle invändas, alt, uti en eller annan stad, borgare erhållit jord till
ersättning för utgörande af något visst onus, och att han derföre, ej borde derifrån
befrias, så syntes sådant vara en enskild hushållningsfräga; och dylika på öfverenskommelse
beroende undanlags-förbållanden borde ej utgöra hinder för förändringens
genomförande i allmänhet, enär lör sådant läll särskild föreskrift kunde meddelas om
uppskof med förändringen till dess hindret upphört.
Deremot ansåges öfverflödigt del i 2 mom. af 5 § lill skydd för eganderätten bibehållna
stadgande, all egendom, särskildt tillhörande det burskapsegande borgerskapet
eller någon annan viss klass af stadens medlemmar, skulle, till dess annorlunda blelve
förord mull, förvaltas och användas i enlighet med härom gällande föreskrifter, enär
anledning ej borde finnas för den förmodan, ali icke all den egendom, sorn del burskapsegande
borgerskapet hittills samfäldt och i egenskap af stadens representanter
omhänder haft, skulle till den nya kommunal-representationen aflemnas.
Med anledning häraf har blifvit föreslaget, all, till åstadkommande af alla röstberättigades
likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter, de i lag och författningar
gillia stadgande!) och förpligtelse!' för vissa klasser af städernas innevånare,
borgare eller fastighetsegare, ali såsom medlemmar af kommunen fullgöra allmänna
skyldigheter, måtte varda förändrade derhän, alt åläggandet komme all gälla stad, i
stallet för viss klass eller vissa klasser af sladsinnevänarne, och alt, i följd häraf, uti
förordningen om kommuualstyrelse i stad mätte vidtagas följande förändringar, nemligen
:
ali mom. 2 i § 5 utgår;
atl mom. 3 i samma § erhåller följande förändrade lydelse:
“Till bestridande af utgifter, sorn utöfver de i mom. I af denna § omförmälda
tillgångar kunna erlordras lör fullgörande af de kommunen åliggande allmänna skyldigheter
och besvär eller till stadens gemensamma gagn eller för särskilda dess behof,
äro, efter derom i laga ordning fatladl beslut, kommunens medlemmar underkastade
beskattning i enlighet med de grunder, som i denna förordning bestämmas*:
att § 57 förändras så, att början af samma § får denna lydelse:
8 Expeditions-(]tskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o 9o.
“Medlem af en stadskommun är i allmänhet skyldig att till de utgifter, som för
fullgörande af de kommunen åliggande allmänna skyldigheter och besvär, äfvensom
för kommunens öfriga gemensamma behof, böra, enligt § 5 mom. 3, uttaxeras, lemna
bidrag" etc.; samt
alt § 58, hvars nuvarande innehåll borde utgå, i stället kommer att lyda sålunda:
“Der någon af de i nästföregående § omförmälda utgifter och besvär hittills varit
bestridd af någon viss klass af kommunens medlemmar, som deremot är i besittning
af förmåner, hvilka komma enskilde personer af densamma tillgodo, på det sätt, att
bibehållandet deraf tillhör dem såsom enskild rätt, skall till efterrättelse gälla hvad nu
derom förordnadt är, intill dess förändring kan ske, utan att någons rätt förnärmas."
Rikets Ständer kunna ej förneka giltigheten af de anmärkningar, hvilka sålunda
blifvit framställda emot otydligheten i de bestämmelser rörande deltagandet i kommunala
rättigheter och skyldigheter, som omförmälda författning innehåller, helst ofvan
antydda uppfattning af syftemålet med de vid näslförflutna tvä’nne riksdagar af Rikets
Ständer i ämnet lättade beslut synes vara den rätta. 1 den underdåniga skrifvelse
angående utarbetande af förslag till ny kommunal-lagstiflning, som Rikets Ständer vid
1856—1858 årens riksdag lill Kongl. Maj:t afläto, uttalade Rikets Ständer den mening,
“alt den reform af städernas inunicipal-väsende, som Vore af verkligt behof påkallad,
borde fotas på grundsatsen af alla stadsinnevånares likställighet i kommunala rättigheter
och skyldigheter.® De komiterade, som fingo sig uppdraget att utarbeta förslag
till nya kommunai-förlättningar, hade i förevarande hänseende ej följt den af Rikets
Ständer lemnade antydning, utan ansett sig förhindrade alt i de burskapsegande.stadsmedlemmarnes
särskilda rättigheter och skyldigheter göra någon rubbning, hufvudsakligen
derföre, att dessa rättigheter och skyldigheter till en del slödde sig på stadganden
i grundlagen, i enlighet med denna åsigt gåfvo de komiterade åt 4 § i förordningen
om kommunalstyrelse i stad följande lydelse:
“Uti de kommunala rättigheter och deraf härflytande förpligtelse!', som burskapsegande
medlemmar al' en sladskommun särskildt tillkomma, gör denna förordning icke
någon ändring."
Del vai' i full öfverensstämmelse härmed, som komiterade kunde åt den §, rörande
stadens drätsel, uppbörd och redovisning, som motsvarade 58 § i den sedermera
utfärdade förordningen, föreslå följande lydelse:
(§ 71) “Der i lag eller allmän förordning stadgadt är, att burskapsegande medlemmar
af en sladskommun skola ensamt utgöra bidrag lill viss utskyld, eller att någon
stadsutskyld skall efter andra än de i denna förordning bestämda grunder utgå,
eller att vissa Irån skattskyldighet till staden eljest befriade innevånare skola till fyllande
af särskilda behof bidraga, gälle till efterrättelse hvad i Ihy fäll förordnadt är.*
Men Rikets Ständer godkände ej hvad komiterade i omförmälda hänseende såsom
skäl för sitt tillgörande andragil. 1 enlighet med hvad Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
yttrade, förklarade nemligen Rikets Ständer all, äfven om giltigheten af det
utål komiterade anförda, från grundlagens innehåll hemlade skäl erkändes, så vidt det
hade tillämplighet, så kunde detsamma dock icke åberopas såsom stöil derför, att de
icke burskapsegande stadsmedlemmarne fortfarande icke skulle ega att deltaga i sådana
särskilda kommunala rättigheter och skyldigheter, som icke ouiiörmälas i grundlagen ;
och
Expeditions-Ulskottels förslå"■ lill underd. Skrifvelse, N:o 95.
9
och Rikets Ständer ansågo, för sin del, den ofvannämnda 4 §:n fördenskull böra lyda
sålunda:
”1 såväl de kommunala rättigheter, hvilka hittills uteslutande tillkommit burskapsegande
borgare, sorn de särskilda skyldigheter af nämnda art, hvilka sådane borgare
ålegat, ega jemväl de, hvilka, jemlikt 3 §, äro medlemmar af sladskomrnunen, taga
del, såvida icke samma rättigheter och skyldigheter äro genom rikets grundlagar vissa
klasser af stadens medlemmar särskildt förbehållna.”
Att den andra af nyssberörda §§, hvilken var uppställd i öfverensstämmelse med
den af koiniterade antagna och i 4 § uttalade, men af Rikets Ständer förkastade åsigt,
ej tillika ändrades, kan svårligen förklaras annorlunda, än såsom ett förbiseende, enär
tillämpningen af 58 § nödvändigt mäste råka i strid med den grundsats, som vid begge
de tillfällen, då ämnet varit under Rikets Ständers pröfning, uttalats beträffande alla
städsmed lemmars likställighet.
De begge §§:ne kunna, med den lydelse, som af Rikets Ständer åt hvardera beslöts,
icke förlikas, och del tillägg Kongl. Maj:l gifvit åt den 4 § medelst orden:
“med de inskränkningar allenast, hvarom bärnedan förmäles® mäste alltså betraktas
såsom alldeles nödvändigt. Men härigenom är i sjelfva verket både grundsatsen ändrad
och tillämpningen af författningen försvårad, om ej omöjliggjord.
Rikets Ständer kunna fördenskull ej tillstyrka vidblifvandet af berörda bestämmelser.
Men, i betraktande af hvad sorn måste blifva följden, derest det nu väckta förslaget
oförändradt antoges, tveka Rikets Ständer, huruvida den förändring, som synes
nödvändig, grundlagsenligen kan åvägabringas på del sätt, som sålunda är föreslaget.
Del gifves nemligen åtskilliga förhållanden, hvari en dylik förändring skulle medföra
en rubbning, som förutsätter upphäfvandet af författningar, de der måhända icke äro
helt och hållet att hänföra till ekonomi-lagstiftningen, ibland dessa kunna nämnas de,
som angå städernas inqvartei ingsskyldighet, åliggandet att bidraga till båtsmanshåll,
städernas skjutsskyldighet o. s. v., ali icke nämna en mängd rättsförhållanden, hvilka,
efter skedda öfverenskommelser eller eljest vidtagen reglering och sedermera erhållen
Kongl. Maj:ts sanktion derå, anses böra hållas i helgd.
Då Rikets Ständer ej kunna vara i tillfälle att nöjaktigt utreda, hvilka åtgärder
äro behöfliga för vinnande af det syftemål, som, på sätt ofvan är nämndi, af Rikets
Ständer ansetts böra eflersträfvas, nemligen alla stadsmedlemmars likställighet i fråga
om kommunala rättigheter och skyldigheter, helst Rikets Ständer sakna tillräcklig ledning
härför i ofvanbemälde komiterades utlåtande, enär desse icke funnit sig kunna
framlägga något förslag i dylikt hänseende; få Rikets Ständer, på grund af hvad anfördt
blifvit, bos E. K. Majit i underdånighet anhålla, all E. K. Majit må i nåder
täckas vidtaga nödiga åtgärder, för att, i vidsträcktare mån än hittills låtit sig göra,
den i sednast utfärdade nådiga förordning om kommunalstyrelse i stad nedlagda grundsats
om likställighet emellan kommunens alla medlemmar i afseende å kommunala
rättigheter och skyldigheter må kunna genomföras.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 13 Juni 1863.
Bilt. lill II. Sl. Prol 1862 öj- 1865. 10 Sami. 1 Afd. 6 Haji.
2
10
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. S/eri/ve/se, N:n 9b.
N:o 96*.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 27 Juni 18G3.
Presle-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 29 — —
Bonde-Ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utbetalning af
återstoden utaf de för innevarande år anvisade medel till
fortsättande af arbetetia å södra stambanan.
• (Siats-Utskottets Utlåtande N:o 116.)
S. A. K.
Som åtskilliga af de frågor, hvilka röra fortsatt utförande af Statens jernvägsarbeten
och anvisande af dertill erforderliga medel icke torde hinna blifva af Rikets
Ständer slutligen afgjorda, innan behol förefinnes af ytterligare medel för arbetena å
södra stambanan, få Rikets Ständer, som emellertid beviljat de för fortsättning under
innevarande år af sistnämnda arbeten utaf E. K. Majit äskade 3,815,000 Riksdaler,
nu, utan att afvakta slutliga bestämmandet af hela det belopp, sorn för fullbordande
af södra stambanan kan komma att vid innevarande riksdag anvisas, bos E. K. Majit
i underdånighet anmäla, alt förenämnda summa, 3,815,000 Riksdaler, deruti inberäknad
den, eldigt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 4 sist lidno Februari,
förut beviljade fnrskottssumma af 2,000,000 R:dr, blifvit af Rikets Ständer anvisad ali
för nyssberörda ändamål under innevarande år från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 29 Juni 1863.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 97. 11
X.O 97.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1863.
Preste-Slåndet den 25 — —
Borgare-Ståndel den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående förändrade föreskrifter i fråga
om sättet för utarrendering af Kronans egendomar.
(Stals-Utskottets Utlåtande N:o 105.)
S. A. K.
1 anledning af vid sistlidne riksdag väckt fråga, att ändamålsenliga stadganden
för framtida förvaltning och utarrendering af Kronans egendomar borde utarbetas för
att derigenom bereda större inkomst för Statsverket af dessa egendomar, hvilken fördel
förmenades icke kunna vinnas, om bestyret med utarrenderingen framgent, såsom
hittills, vore anlörlrodd åt einbetsmvndigheter, af hvilka man hvarken borde eller kunde
fordra de insigter i jordbruksväsendet, som toges i anspråk vid bestämmandet af en
egendoms rätta skötsel och sannolika afkastning, anhöllo Rikets Ständer uti skrifvelse
den 5 Oktober 1860, på anförda skäl och under erinran särskildt om det löga ändamålsenliga
i nu gällande stadganden, rörande sättet för arrendebeloppens bestämmande,
bos E. K. Maj:t underdånigst, det E. K. Maj:l täcktes låta utarbeta och lill Rikets
Ständer afgifva nådigt förslag till förändrade föreskrifter i fråga om utarrendering och
förvaltning af Statens egendomar.
Efter erhållen nådig befallning att i anledning häraf inkomma med underdånigt
yttrande och förslag har, enligt hvad E. K. Majit uti Proposition lill Rikets nu församlade
Sländer af den 9 sistlidne Januari behagat i nåder meddela, E. K. Majlis och
Rikets Kammar-kollegium, uti skrifvelse den 23 Maj nästlidel år, med öfverlemnande
af samtlige E. K. Maj:ts Befallningshafvandes infordrade yttranden i ämnet, för egen
del hufvudsakligen anfört, det Kollegium väl funne att, enligt Rikets Ständers lörenämnda
underdåniga skrifvelse samt den nådiga remissens innehåll, ändamålsenligheten
af nu gällande bestämmelser om sättet för minimi- och maximi-arrendets utsättande
borde utgöra egentliga föremålet för den utredning, Kollegium hade att afgifva; men då
Rikets Ständer älven vidrört andra delar af gällande grunder för kronogodsens lörvaltning,
hade Kollegium ansett sig böra gifva sitt yttrande en större omfattning; hvadan,
— efter att hafva visat grundlösbeten af den åsigt att Kronans arrenden höllos till
alltför låga belopp, till följd af Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847 om bestämdt
12
Expeditions-Utskott tets Forsing till underd. Skrifvelse, !S:o 97.
maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej borde gå, och rätt för arrendatorn att emot
erläggande deraf bibehålla arrenderätten om han väl brukat egendomen, samt, i anledning
af Rikets Ständers anmärkning att enskilde personer droge större arrendeinkomster
af sina egendomar än Kronan, ådagalagt, att i detta hänseende ett bättre förhållande
än fordom i 11 träd t, ehuru sådant för den större mängden af Kronans egendomar
måste tillskrifvas goda konjunkturer för jordbruket och endast i afseende på ett jemförelsevis
mindre antal vore att hänföra till verkningarne af 1847 års författning, hvilken
dock, såvidt sådant ännu kunde bedömas, syntes leda till Statens sanna fördel, —
Kollegium derefter uti de särskilda delar af ämnet, hvarom dess yttrande genom Rikets
Ständers underdåniga framställning blifvit påkalladl, sig utlåtit, och dervid, hvad först
anginge den Kronans arrendatorer beviljade optionsrätt, hvilken \äl Rikets Ständer förklarat
betänkligt att rubba, men någre E. K. Majus Befallningshafvande velat dels förkasta,
dels i viss mån ändra, förklarat sig anse densamma böra bibehållas i sitt närvarande skick.
1 fråga om sältet för arrendets bestämmande, hvilket ämne utgjorde egentliga föremålet
för Rikets Ständers underdåniga framställning, hade Kollegium deremot ansett sig
böra biträda den af både Rikets Ständer och samtlige E. K. Majlis Befallningshafvande
uttryckta mening, alt personer med verklig sakkännedom borde fä tillfälle alt yttra sig,
innan minimi- och maximi-beloppen fastställas. Att genom tjenliga föreskrifter tillse,
det förslag dertill upprättas, grundadt på verklig insigt i jordbruksnäringen i förening med
upplyst omdöme och nit för det allmänna bästa, egde, efter Kollegii mening, vida större
vigt, än alt lör kronogodsens förvaltning inrätta en särskild styrelse, hvilken tanke Rikets
Ständer på goda skäl förkastat. Men i frånvaron af sådana föreskrifter bestode
den hufvudsakliga brist, hvilken för närvarande med skäl kunde tillvitas 1847 års författning.
Med anledning häraf samt på i öfrigt anlörda skäl och enligt uppgifna grunder,
hade Kollegium i underdånighet aigifvit förslag till förändrad lydelse af Esta punkten i
Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847.
För häfden af de utarrenderade kronogodsens egor i åker, äng och betesmark saknades
deremot, enligt hvad Kollegium vidare anfört, ingalunda föreskrifter. Om skogens
begagnande, hvilket för närvarande vore tillåtet endast för husbehof, vore sladganden
att förvänta i en ny skogsordning, och för utölningen af jagt och fiske ansågs icke
något annat än hvad lag och författningar innehålla, behöfva eller höra vid kronoarrendens
afslulande iakttagas. Att i afseende å bortarrenderade krono-egendomars bebyggande
meddela särskilda, lör dem alla gällande bestämmelser utöfver de allmänna
grunder, som i lag och författningar redan förekomma, skulle, i anseende lill dessa
egendomars mångfaldigt olika storlek och beskaffenhet, i Kollegii lanke, icke ens vara
verkställbar!, ulan borde, sådant lemnäs lill afgörande i hvarje särskildt fall dels vid
kontraktets utfärdande och dels genom de beslut, som af Synerätt kunde gifvas.
Pä grund af hvad Kammar-kollegium sålunda upplyst och anfört, har E. K. Maj:t
funnit någon annan förändring i föreskrifterna, rörande ularrenderingen och förvaltningen
af Statens egendomar, än den Kollegium uti omförmälda underdåniga utlåtande
föreslagit, icke vara af behofvet påkallad; Och har E. K. Maj:t, i öfverensstämmande
härmed, nu föreslagit Rikets Ständer, all Esta punkten i Kongl. Kungörelsen den 17
Juli 1847 mätte erhålla följande förändrade lydelse:
“Då jordlägenhet af nyss omförmälda slag skall under arrende upplåtas, bör ett
minimum, hvarunder, och ett maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gå, utsättas
med hänseende dels till lägenhetens beskaffenhet, utrönt genom tillgängliga kartor
och egobeskrifningar, m. m., dels till beloppet af de för andra egendomar i orten utgående
arrenden, hvilka med arrendatorns utkomst och egendomens behöriga skötsel
Expeditions-(Jtsioltets Förslog lill willérd. Skrifvelse, IS:o 97.
13
anses förenliga; och skall förslag lill sådan! minimum och maximum, vid sammanträde
på stället, upprällas af Kronofogden i orten med biträde af Landtmätare samt,
efter egendomens större eller mindre betydenhet, en eller tvä i landtbruk kunnige och
för deras oväld kände, ojälvige män, hvilka af Wår Befallningshafvande för hvarje särskildt
tillfälle utses; egande desse förrättningsmän, om de skulle finna egendomen kunna
genom odlingar, lorpanläggningar eller andra dylika företag märkligen förbättras, att
på samma gäng jemväl föreslå hvad i sådant afseende må för ändamålsenligt anses.“
“Ofver denna förrättning bör protokoll af Kronofogden uppsättas, hvilket, af samtlige
förrättningsmännen undertecknadt, skall af Wår Befallningshafvande, med eget yttrande
öfver hvad föreslaget blifvit, insändas till Wårt och Rikets Kammar-kollegium,
som har att så väl fastställa minimi- och maximi-arrendenas belopp, som äfven besluta
om de förbättringar, hvilka förrättningsmännen må hafva ansett Ijenliga ; och vare Landtmätare
samt den eller de landtbrukare, sorn i förrättningen deltaga, berättigade till
skjutsersättning och dagtraktamente, den förre i den klass af gällande resereglemente,
hvartill han hörer, och den eller de sednare i 7:de klassen af samma reglemente.“
“För kronofiske, qvarn, bro eller annan dylik lägenhet, (ill hvilken jord icke hörer,
men hvarå denna författning tillämpas, må kronobetjent ensam upprätta förslag till
minimi- och maximi-arrendebelopp, med hvars insändande till Kammar-kollegium och
pröfning derstädes sedan förhålles såsom ofvan är sagdt.“
Rikets Ständer hafva, efter öfvervägande af denna fråga och tagen kännedom af
samtliga till ärendet hörande handlingar, icke funnit annat att vid den nådiga framställningen
i underdånighet erinra, än alt, — med afseende å den särskilda kännedom
om fiskerihandteringen, som erfordras dels för bedömande af det arrende, som på grund
af fiskenas pA lokala jemte andra förhållanden beroende, större eller mindre fördelaktiga
beskaffenhet, må kunna påräknas, och dels för meddelande af de föreskrifter, som
för hvarje särskildt fall kunna anses såsom lämpliga kontraktsbeslämmelser lill fiskenas
förkofran eller bestånd, — Rikets Ständer ansett sakkunnig person böra vid utarrendering
af kronofisken tillkallas, i likhet med hvad i fråga om jord fastighet är föreslaget;
och hafva Rikets Ständer, i enlighet härmed, bifallit den nådiga framställningen
allenast ined den förändring, att sista momentet af den föreslagna § må erhålla följande
lydelse:
“Vid ularrendering af fiske, bör sakkunnig person tillkallas samt för öfrigt i tilllämpliga
deiar förhållas på sätt om jord fastighet här ofvan finnes stadgadt. För qvarn,
bro eller — — — — —*
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
14
Expeditions-
lito 98.
och godkändt hos Ridd. och Adeln
den
25 Juli 1865.
Prest e-Ståndel
den
25 —
Borgare Ståndet
den
25
—
Bonde-Ståndet
den
25
—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående förändring och tillbyggnad af
Kronans egendom, N:o 4 å Riddarholmen, Jör inrymmande
derstädes af Riks-arkivets samlingar m. rn.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 106).
S. A. K.
Sedan det i hörnet af Slottsbacken och Skeppsbron här i hnfvudstaden belägna
s. k. Ridderstolpeska huset, hvilket, enligt Rikets åren 1844—1845 församlade Ständers
beslut, blifvit, för ali till inrymmande af Riks-arkivets samlingar begagnas, inköpt
och den 1 Oktober sistnämnda år lill Kongl. Maj:t och Kronan öfverlemnadt, redan
vid påföljande årets derå anställda besigtning funnits behäftad! med större och mindre
sättningssprickor, skadliga för murar och hvalf: samt, med anledning häraf äfvensom
hvad vid sedermera verkställda undersökningar blifvit utrönt rörande omförmälda byggnads
allt mer och mer tilltagande bl ist fälliga beskaffenhet, särskilda förslag, hvilka dock
ej kommit lill verkställighet, blifvit tid efter annan framställda dels till en grundligare
reparation af samma byggnad, dels till uppförande af en nybyggnad för Riks-arkivets
samlingar och dels till dessa samlingars inrymmande i någon annan redan befintlig lokal,
i hvilket sistnämnda afseende E. K. Maj:t uti nådig Proposition till Rikets sednast församlade
Ständer föreslog det å södra delen af den s. k. Geijerska tomten å Riddarholmen
belägna, för Kronans räkning är 1859 inköpta stenhus;
så. och efter del Rikets Ständer, på anförda skäl, förklarat sig icke kunna sistnämnda
förslag bifalla, utan ansett, att med bestämmandet af ny lokal för Riks-arkivet
lämpligen kunde anstå till följande riksmöte, helst genom detta uppskof, hvaraf någon
väsendtlig olägenhet icke ansågs vara att befara, erforderligt rådrum kunde vinnas för
anställande af undersökningar angående beskaffenheten af andra lokaler, som lör ifrågavarande
ändamål tilläfventyrs kunde finnas tjenligare, —
har E. K. Maj:t, uti till Rikets nu församlade Ständer aflåten Proposition af den
20 sistlidne Februari, behagat i nåder meddela:
att, sedan Ofver-intendets-embetet, i sammanhang med öfverlemnande! af de sist—
förflutna två eråns generalförslag rörande Kronans hus i hufvudstadeu, gjort underdå
-
Expeditions-U Islcottels Flir stag till underd. Skrifvelse, IS: o 98. 15
niga anmälanden om f. d. Ridderslolpeska husels fortfarande sättning och i betydlig
mån betänkliga tillstånd, hade Embetel, till följd af erhållen nådig befallning att afgifva
förnyad t förslag rörande de åtgärder, hvilka, med afseende å det bristfälliga skick,
hvari Riks-arkivets hus sig befunne, kunde vara af behofvet påkallade, i memorial af den
13 sistlidne Januari underdånigst anfört, all, dä med afseende ä hvad tillförene blifvit upplyst
och i öfrigt förekommit, angående såväl ifrågaslälld reparation af den åt Riks-arkivel
för närvarande upplåtna byggnad, som aplerande lill Eiks-arkiv af f. d. Geijer Sika
huset, dessa förslag numera icke kunde tagas i betraktande, skulle deremot, hvad beträffade
uppförandet af en helt och hållet ny Arkivbyggnad, detta visserligen varit önskvärdi
och skolat af Ofver-intendenls-embetet tillstyrkas, derest lämplig plats härför kun
nät af Embetel föreslås; men, oaktadt noggranna undersökningar, bade Embetet icke
kunnat finna någon plats alt i sådant hänseende förorda;
samt alt, i afseende å den af Rikets Ständer gjorda framställning om anställande
al undersökning angående beskaffenheten af lokaler, som för Riks-arkivets inrymmande
tilläfventyrs kunde finnas tjenligare än f. d. Geijerska huset. Ofver intendents-embetel,
efter anställd besigtning å det Kronan tillhöriga, åt Kommers-kollegium, Serafimer-ordensgillet
och Öfver-inlendenls-embetel för närvarande upplåtna huset N:o 4 ä Riddarholmen,
funnit att detta hus vore uppfördi pä utmärkt god grund, af särdeles stark konstruktion
och utan tecken till sättningar, samt alt detsamma redan i dess nuvarande
skick rymde Riks-arkivets samtliga handlingar, upptagande, deri äfven inbegripna åtskilliga
sådana, hvilka nu förvaras i Kongl. Slottets källarhvalf, nära 22,000 sträckfot
hyllor;
Och bade, med anledning häraf och på i öfrigt anförda skäl, Ofver-intendenlsembetet
i underdånighet förordat omförmälda egendoms användande för ifrågavarande
ändamål; varande, med afseende härå, hos Embetel uppgjorda ritningar, hvilka blifvit
vederbörande Riksarkivarie delgilna och af honom utan anmärkning lemnade, och hvilka
ritningar, med tillhörande kostnadsförslag, Ölver-inlendenls-embetet lill E. K. Majit i
underdånighet öfverlemna!, med tillkännagivande: att, enligt desamma blifvit afsedl, att
medelst en 110 lol lång och 38 löt bred nybyggnad om tre våningars höjd, innehållande
i hvardera våningen en större sal med fönster åt båda sidor, förena de tvänne mot
husets gäld redan befintliga flyglarna; att lätta kommunikationer emellan de särskilda
lokalerna inomhus blifvit beredda i hela byggnaden, samt till arbetsrum alsedda några
af de större rummen i gamla husets våning två trappor upp: alt utrymme skulle komma
alt beredas för omkring 48,000 sträck löt hyllor, eller omkring 27,000 fot utöfver det
antal, hvilket, enligt verkställd uppmätning, i Riks-arkivets nuvarande lokaler oell förvaringsrum
inrymmas: samt att kostnaden för nybyggnaden jemte öfriga dermed sammanhängande
reparationer, oberäknadt erforderliga medel till bestridande af de med
arkivets flyttning förenade utgifter, äfvensom till anskaffande af andra lokaler för de
i huset nu inrymda embetsverken, blifvit, enligt deröfver uppgjordt förslag, beräknad
lill J00,163 R:dr R:ml; lill betäckande af hvilken byggnads- och reparationskostnad full
ersättning dock ansetts vara att påräkna genom försäljning framdeles af f. d. Ridderstolpeska
huset, som antagits ega under nuvarande förhållanden ett saluvärde af minst
120,000 R:dr, men hvars användande för något Kronans behof skulle vara förenadt
med alltför omfattande och dyrbara reparationer för att, enligt Ofver-inlendenls-embelels
tanke, böra ifrågakomma.
Dessutom bade Ofver-intendenls-embetet i underdånighet sig yttrat i fråga om anskaffandet
af andra embetslokaler för Kommers-kollegium, Serafimer-ordens-gillet och
Öfver-inlendenls-embetel i stället för de åt dessa embetsverk för närvarande upplåtna.
16 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 98.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och med afseende å hvad upplyst blifvit
rörande de allt mer och mer tilltagande sällningsskadorna på f. d. Ridderstolpeska
huset, i följd hvaraf anskaffandet, för del derstädes inrymda Riks-arkivet och dess i
ständig tillvext varande samlingar, af annan tjenlig lokal med tillräckligt utrymme ej
allenast för det närvarande, utan alven för en längre framtid, vore af högsta behof på
kalladt,
har E. K. Majit funnit Sig föranlåten alt nu ånyo till Rikets Ständer i förevarande
ämne göra nådig framställning; och som E. K. Maj:l, i sådant afseende, funnit
det af Öfver-intendents-embetet framställda förslag, att för Riks-arkivet upplåta omförmälda,
af Kommers-kollegium m. fl. embetsverk nu begagnade egendom, N:o 4 å Riddarholmen,
vara i allo ändamålsenligt, har E. K. Maj:t i nåder föreslagit Rikets Ständer,
att, för bestridande af de utaf Öfver-intendents-embetet, enligt ofvanberörda ritningsoch
kostnadsförslag, till 100,163 R:dr beräknade utgifter för så väl förändrad inredning
och reparation af de å nämnda egendom nu befintliga byggnader, som uppförande å
gårdstomtens östra sida af en tillbyggnad emellan de gamla flyglarne, måtte af Rikets
Ständer anvisas för en gäng en summa, i jemnt tal af 100,000 R:dr.
Hvad derefter anginge frågan om anskaffande af andra lokaler för Kommers-kollegium,
Serafimer-ordens-gillet och Öfver-intendents-embetet, hvilka för närvarande äro
uti ifrågavarande egendom inrymda, skulle visserligen, enligt hvad Öfver-intendents-embetet
uppgifvit, antingen för förstnämnda embetsverk ensamt eller för de båda sednare
jemte något, i afseende på behofvet af utrymme, med dem jemförlig! annat verk, kunna
beredas plats i f. d. Geijerska huset å Riddarholmen; men, då kostnaden endast för
Kronans öfvertagande af dispositionsrätten öfver sistnämnda egendom samt husets iståndsättande
och förändring för ändamålet, enligt hvad Öfver-intendents-embetet upplyst,
komme att uppgå (ill den betydliga summan af 72,812 R:dr; då, oaktadt denna betydande
kostnad, samina bus ändock icke lemnade utrymme för alla de embetsverk, hvilka,
vid upplåtande till Riks-arkiv af egendomen, N:o 4 å Riddarholmen, skulle komma afl
från sistnämnda egendom utflytta ; då dessutom bland skälen för Rikets sednast församlade
Ständers alslag ä E. K. Majlis nådiga Proposition om Geijerska husets användande
till Riks-arkiv, särskildt blifvit anfördl, att derigenom skulle för framtiden
omintetgöras det ändamål, Rikets Ständer hufvudsakligen afsett med husets inlösande
till Statsverket, eller att, genom dess undanrödjande bereda en öppen plats vid östra
ändan af Riddarholmskyrkan; samt då i allt läll en mera omfattande reglering inom
kort förestode för att bereda lokaler i Kronans hus äfven för flera andra Statens embetsverk,
hvilka nu vore i saknad af sådana lokaler och hvilken reglering möjligen
kunde ställas i någon förbindelse med de byggnadsföretag, som syntes blifva nödvändiga
i fall Representationen komme att ombildas; så, och ehuru Statens embetsverk
borde, så vidt möjligt vore, i Statens egna hus inrymmas, har E. K. Maj:t likväl ansett
lämpligast, att för närvarande och intilldess en dylik allmännare plan, som nyss är
nämndt, kunde komma att uppgöras, nödiga lokaler för ofvannämnda tre embetsverk
emot hyra anskaffas, så framt icke tillfälle skulle under liden yppa sig att inrymma
dem i andra Kronan tillhöriga, tjenliga byggnader; och har E. K. Ålajil alltså nu jemväl
i nåder föreslagit Rikets Ständer, att de medel, som kunna komma att (ill förhyrande
af embetslokaler för nämnda verk erfordras, må af Stats-kontoret under förskottstitel
anordnas, för alt framdeles hos Rikets Ständer tili ersättande anmälas.
Slutligen, och under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad E. K. Majit
sålunda föreslagit, har E. K. Majit nu äfven till Rikets Ständer i nåder hemställt, att,
sedan egendomen, Nio 4 å Riddarholmen blifvit, på säll afsedt är, behörigen inredd och
tillbyggd samt Riks-arkivels samlingar dit förflyttade, äfvensom Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-Akademiens i f. d. Ridderstolpeska huset jemväl inrymda samlingar intagna
i det
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N.o 98. 17
i det nja Nationalmuseum, nyssnämnda hus, eller N:o 2 vid Skeppsbron, mätte på offentlig
auktion, eller föranstaltande af Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
försäljas och köpeskillingen till nämnda kontor inflyta.
Hvad E. K. Majit sålunda i nåder föreslagit hafva Rikets Ständer i öfvervägande
tagit, och dervid funnit del framställda förslaget att för inrymmande af Riks-arkivet
använda den nu ål Kommers-kollegium, Serafimer-ordens-gillet och Ofver-inlendentsembelet
upplåtna, Staten tillhöriga byggnad, N:o 4 å Riddarholmen, synnerligen lämpligt,
helst nämnde byggnad, belägen i närheten af Slats-departementens expeditioner och
öfriga embetsverk, enligt hvad vederbörande intygat, både finnes uppförd på utmärkt
god grund, och är af särdeles stark konstruktion samt dessutom å tomten lemnar utrymme
för erforderlig tillbyggnad, hvarigenom utrymmet torde för en lång framtid blifva
tillräckligt; hvadan, och då, beträffande frågan om anskaffande af embelslokaler för
Kommers-kollegium, Serafimer-ordens-gillel och Ofver-intendents-embetet, samt om användande
af den nu ål Riks-arkivet upplåtna byggnad, Rikets Ständer jemväl funnit
hvad E. K. Maj:t i dessa hänseenden föreslagit vara ändamålsenligt, — Rikets Ständer
alltså funnit godt att dels, till bestridande af utgifterna för såväl förändrad inredning
och reparation af de å egendomen N:o 4 å Riddarholmen nu befintliga byggnader, som
uppförande å gårdstomtens östra sida af en tillbyggnad emellan de gamla flyglarne, bevilja
lör en gång en summa af 100,000 R:dr R-.mt, att, enligt E. K. Maj:ts nådiga
disposition, från Riksgälds-kontoret utgå, dels medgifva, att de medel som under instundande
statsregleringsperiod erfordras lill förhyrande al embelslokaler för Kommers-kollegium,
Serafimer-ordens-gillel och Ofver-intendents-embetet, må al Slals-kontoret under
förskottslitel anordnas, lör att framdeles hos Rikets Ständer till ersätltande anmälas,
dels ork tillåta, ali, sedan ej mindre Riks-arkivels än äfven Vitterhets-, Historie- och
Auliqvitels-akademiens samlingar blifvit från f. d. Ridderslolpeska huset, eller N:o 2 vid
Skeppsbron, förflyttade, nämnde egendom må ölVerlemnas lill disposition af Fullmägtige
i Rikets Ständers Riksgälds-kontor, hvilka må ega att densamma å offentlig auktion försälja,
dock ej under det pris. hvartill egendomen, på sätt ofvan omlörmälts, blifvit uppskattad,
eller 120,000 R:dr Runt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 25 Juli 1863.
Iiih. till Ii St. Prot. 1862 Sf 1863. 10 Sand. 1 Afd. 6 Haft.
18 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 99.
N:o 99.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1865.
Presle-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Sala silfververks
återgång till Statens disposition.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 109.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anlördt, hurusom den största vigt läge derpå, alt
frågan orri Sala bergslags rätt lill fortfarande arrende af Sala silfververk måtte snart
varda afgjord. Enligt den utredning af frågan, sorn innehålles uti etl af E. K. Maj:ts
Befallningshafvande i Westmanlands län den 22 September nästlidet år algifvet underdånigt
utlåtande i anledning af ett utaf enskild man IVamsläldt köpeanbud å silfvergrufvan,
skulle berörda arrende tillskynda Statsverket en årlig förlust af omkring 20,000
R;dr Ruut, hvarförutan detsamma innefattade ett betryck för icke mindre än tolf socknar
inom nämnde län samt utgjorde ett hinder för odlingens framsteg på den grund,
att genom den rätt lill vattenuppdämning, sorn är Silfververkel medgifven, en stor areal
af jord fördränktes och hölles otjenlig för odling. I betraktande häraf och med åberopande
i öfrigt af innehållet utaf E. K. Majlis Befallningshafvandes berörda utlåtande,
bar hos Rikets Ständer dels blifvit föreslaget, all Rikets Ständer mätte besluta, det Sala
silfververk med allt hvad dertill hörer skall återgå till Kronan, emot tillerkännande af
billig ersättning till bergslags-inlressenterne, dels ock hemstäldt: alt, såvidt Sala bergslag
icke ansåges kunna i laga ordning från sitt arrende af silfververkel vid Sala grufva
uppsägas, skyndsam åtgärd mätte vidtagas för träffande af öfverenskommelse med bergslaget
om upphörande af nämnda dess arrende; att, för den händelse bergslaget skulle
vägra alt härpå ingå eller för sitt bifall uppställa lör hårda och oantagliga vilkor, E.
K. Majit mätte läckas låta genom vederbörande embetsverk meddela bergslaget nödiga
föreskrifter i afseende å anskaffande af tidsenliga machinerier och begagnande af de
bästa nyare methoder för silfvertillverkningen vid Sala grufva, äfvensom rörande dess
bedrifvande tned betydligt ökad arbetskraft på det alt Statens för grufvedriften hittills
gjorda högst betydliga uppoffringar måtte för framtiden i någon mån minskas; samt att,
om bergslaget underläte att ställa sig de erhållna föreskrifterna lill efterrättelse eller
dervid visade försummelse, E. K. Majit måtte, enär bergslaget icke längre förmådde
uppfylla sin förbindelse alt rätt sköta silfververkel, i nåder skilja detsamma från arrendet.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, i\’:o 99.
19
Efter tagen kännedom af E. K. Majlis Befallningshafvandes i Westmanlands län
ofvanberörda underdåniga utlåtande, lill hvilket Rikets Ständer härmed fä i underdånighet
hänvisa, och hvaraf synes ådagalagdt, att Kronan skulle göra vinst på försäljningen
af silfververket, äfven om ingen köpeskilling erhölles och till och med ali Staten skulle
vinna, om verket, efter dess återgång lill densamma, genast nedlades, enär de ökade
utgifter, som för Staten derigenom skulle åstadkommas i och för omsorgen för den stora
arbetspersonal, som då för någon lid blefve sysslolös, komme att fullt ersättas af hvad
som kunde erhållas vid försäljningen af de hus och byggnader samt den jord, som äro
beräknade alt till Staten återgå, — hafva Rikets Ständer, med afseende å hvad sålunda
och i öfrigt förekommit, funnit i högsta måtto angeläget, om förevarande vigtiga
fråga nu kunde erhålla en slutlig lösning. Redan i början af innevarande sekel väcktes,
med anledning af de förluster som årligen tillskyndades Kronan genom arrendet,
framställningar, afseende dels förändring uti och dels upphörande af kontrakten med
bergslaget. Resultatet häraf blef grundläggningen af den s. k. ränteersättningslönden,
med hvars samlande redan en tid af öfver 30 år pågått, och som ytterligare torde erfordra
minst tio år, innan den uppnår det belopp, som dermed alsetls. Emellertid hafva
Statsverkets förluster, i mån af räntepersedlarnes stigande i förhållande lill penningevärdet,
oupphörligen ökats, så alt de, på sätt E. K. Majlis Befallningshafvande upplyst,
numera uppgå till omkring 20,000 R:dr R:mt årligen förutom en högst betydligt minskad
afkastning af jordbruket, hvilken icke kunnat till siffran beräknas. Med afseende
å dessa förhållanden, hafva Rikets Stander icke ansett lämpligt att afbida den tid, dä
ränleersältningsfonden hunnit fullständigt samlas, helst derjemte öfverenskommelse!! om
densamma icke erbjuder all den fördel, som i ena eller andra afseendet vore att önska.
Väl har Statsverket genom berörda öfverenskommelse blifvit tryggadt för framtida förlust
å de genom kontrakt af år 1743 utarrenderade räntorna af de sex nedre Salbergs
socknar, men genom bergslagets förbehåll, ali någon rubbning dervid icke finge ega rum
hvarken i Sala stads privilegier af år 1624 eller transporten af silfververket till bergslaget
den 20 Januari 1682 och stadfästelsen derå den 9 September 1741, med hvad
deraf härflvter rörande tionde, mynlarelön och slagskatt, eller förlänade rättigheter till
konststalens underhållande med dammar och vattenledningar m. m., komma likväl att
fortfarande qvarstå åtskilliga olägenheter, hvaribland hufvudsakligen äro alt märka de
för silfververkets behof af driftvatten verkställda uppdämningar, genom hvilka 331%:dels mantal
måst förmedlas till 9^:dels, samt mer än 2,000 tunnland jord af särdeles god beskaffenhet
och lör odling tjenlig hålles valtendränkt. På grund häraf och enär det synts
Rikets Ständer antagligt att jemväl bergslags-inlressenterne kunna finna med sin fördel
förenligt att, emot erhållande af nöjaktig ersättning, afstå ifrån arrendet af silfververket,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att hergslags-intressenterne
mätte varda hörde, huruvida och på hvilka vilkor de kunna vilja afstå
från sitt innehafvande arrende af Sala silfververk, äfvensom all E. K. Majit, efter
vederbörandes hörande, sedermera läcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
nådig Proposition i ämnet.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
20
Ew)) e f!i lion s-Utuko Hets Förslag till undvrd. Siri/velse, ±\:o 100.
XtO lOO.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 28 Juli 1863.
Presle-Slåndet den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Ståndet den 28 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående öfverlåtelse till staden Malmö af
Jörra fästnings-bastionen Nyköping.
(Slats-Utskoltets Utlåtande N.o 110.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 10 sistlidne Mars har E. K. Majit behagat i nåder
meddela, att Malmö stads Äldste uti en genom E. K. Maj:ts Befallningshafvande i
Malmöhus län ingifven underdånig skrift förmäldi, hurusom stadens innevånare, med
afseende å ej allenast nödvändigheten alt få tjenlig byggnadsplats för ett nytt läroverkshus
åt högre elementarläroverket derstädes, än äfven del stora behofvet af tomter för
flera inom kommunen erforderliga större byggnader, ansett det vara af högsta vigt att åt
staden förvärfva den af Kronan nu disponerade så kallade bastionen Nyköping, utgörande
en del af de, jemlikt E. K. Maj:ts beslut år 1805, raserade fästningsverken, samt
innehållande omkring 23,700 qvadratainar; och hade stadens Äldsle i sådant afseende,
under åberopande tillika af förment svårighet att, i fråga om eganderätten lill ena eller
andra delenj af nämnda bastion, skilja emellan Kronan och Malmö stad, hvilken sednare,
enligt kontrakt den 11 September 1805, ålagit sig att emot vissa vilkor föranstalta
om raserings- och planeringsarbetets utförande, hemställt, ali staden målle på sig
få öfverlåten all den rätt och del, Kronan kunde ega till bastionen Nyköping, mot
vilkor att staden derför erlade den löseskilling, hvilken för berörda Kronans andel i
bastionen kunde i särskild ordning varda bestämd att för en gång utgå, samt alt följaktligen
alla angående bastionen hittills meddelade särskilda föreskrifter och beslut målte
varda undanröjda och eganderätten till bastionen öfverflyttad på Malmö stad.
Sedan E. K. Majit, med anledning af denna underdåniga hemställan, hvartill E. K.
Majlis Befallningshafvande tillstyrkt bifall, i nåder anbefallt Krigs-kollegium att höra
Chefen för Ingeniör-korpsen och derefter med eget utlåtande i underdånighet iukomma,
hade bemälde Chef, bland annat, upplyst, att å den plan öfver Malmö fästnings
rasering, som af då varande General-qvartermästaren Mannerskantz var upprättad,
tydligen vore ulslakadt, hvilka fästningsverk borde öfverlemnas åt staden och hvilka
skulle bibehållas för Kronans räkning, bland dessa sednare bastionen Nyköping; men
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrif reisa, N:o 100. 21
alt, ehuru Malmö stad icke egde någon gillig rätt till större eller mindre del af bastionen,
något hinder likväl icke mötte för dess inlösen af staden till ett så vigtigt ändamål,
som uppförande af byggnad för stadens läroverk, allenast denna inlösen skedde på
sådana vilkor att en emot värdet svarande årlig inkomst för all framtid tillförsäkrades
Ingeniör-korpsens enskilda pensionskassa, som genom Kongl. Brefvet den 18 Mars 1862
fått sig anslagen höafkastningen al dylika jordlotter vid rikets fästningar. För egen del
hade Krigs-kollegium, som jemväl ansett, att bastionen Nyköping vore Kronan ensam
tillhörig, och för öfrigt instämt uti hvad af Chefen för lngeniör-korpsen blifvit yttradt
angående stadens begäran att få emot inlösen tillvinna sig eganderätten (ill ifrågavarande
jordrvmd, i underdånighet föreslagit, att såsom vilkor för öfverlemnande! lill staden af
denna jordrymd måtte bestämmas, det jorden antingen skall tilläggas den s. k. esplanaden
för utvidgning och parkanläggning, eller ock användas till plats för läroverksbyggnad,
enär Kollegium ansåg att Kronan endast för sådana ändamål borde göra uppoffring
af den ej obetydliga vinst, som genom direkt försäljning till byggnadstomter af
samma jordrymd skulle, med afseende å platsens fördelaktiga läge invid hamnen, kunna
erhållas.
Med afseende å hvad Chefen för lngeniör-korpsen samt Krigs-kollegium sålunda anfört
och upplyst, har E. K. Majit i nåder föreslagit, det Kikets Ständer för sin del ville
medgifva, att förra fästningsbastiouen Nyköping må till staden Malmö med eganderätl
fä ölverlemnas, dock under vilkor att den ifrågavarande jordrymden antingen tillägges
den s. k. esplanaden för utvidgning af parkanläggningen eller ock användes till byggnadsplats
för ett nytt läroverkshus samt med förbindelse lör staden att för all framlid
till Ingeniör-korpsens s. k. besparingskassa erlägga en mot denna kassas inkomst af
jordrymden svarande årlig afgift till belopp, som af E. K. Majit komme alt, på skeende
framställning, bestämmas.
Kikets Ständer, som tagit della ärende i öfvervägande, hafva dervid funnit skäligt
alt till ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall; hvilket Rikets Ständer få härmedelst
i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Slockholm den 25 Juli 1863.
22
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 101.
Nio 101.
hos Ridd. och Adeln
den
25
Preste Ståndet
den
25
Borgare-Ståndet
den
25
Bonde-Ståndet
den
25
Juli 1863.
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående upplåtelse till Stockholms stad
af Kronan tillhörig mark Jör anläggning af strandgata utefter
Ladugårdslandsviken från Nybron till Fredrikshof.
(Siats-Utskottets Utlåtande N:o lil.)
S. A. K.
Sedan, med afseende å ej allenast den beqvämlighet oell lättnad i allmänna rörelsen
inom hufvudstaden, som skulle beredas genom anläggning af en strandgata längs
Ladugårdslandsviken från Nybron till Fredrikshof, än äfven den prydnad för staden och
den fördel för sundhetstillslåndel, som derigenom skulle vinnas, É. K. Maj:t uti nådigt
Bref den 9 September 1859 anbefallt Öfverslålhållare-embelet att, efter vederbörandes
börande, föranstalta om uppgörande af plan till en sådan anläggning, jemte förslag i
afseende å dess verkställighet; samt stadens Drätsel-kommission, till hvars åtgärd delta
ärende blifvit öfverlemnadt, låtit genom Arbets-chefen för stadens vattenbyggnader, E.
E. von Rothstein, uppgöra en af ritningar och kostnadsförslag åtföljd plan för arbetets
utförande, hvilken blifvit E. K. Maj:ts pröfning underställd och af E. K. Majit den 16
April 1861 i nåder gillad: så har, enligt hvad E. K. Majit uti nådig Proposition af den
10 sistlidne Mars behagat i nåder meddela, Drätsel-kommissionen, uti en genom Ofverståthållare-embetet
till E. K. Majit ingifven skrift i underdånighet anfört, att, enligt
denna plan. den föreslagna strandgatan skulle komma att uti qvarteren Krabaten, Edelman
mindre och Terra Nova större genomlöpa mark, som tillhörde Kronan till nedannämnda
areal-innehåll, så vidt detsamma kunde med ledning af de uppgjorda ritningarne
approximativt bestämmas, nemligen: af de till Veterinär-inrättningen upplåtna
tomterna Nio 1 i qvarteret Krabaten, 3,400 qv.-fot, samt Niris 1 och 5 uti qvarteret
Edelman mindre, 4,456 qv.-fot; af tomten Nio 1 i qvarteret Terra Nova större, som
innehades af Andra Lifgardet, 54,820 qv.-fot, samt af tomten Nio 2 i sistnämnda qvarter,
som af Svea Lifgarde disponerades 6,370 qv.-fot, eller tillsammans 69,046 qv.-fot;
hvaremot staden i berörda qvarter vore egare af mark, som icke behöfdes för strandgatan
och för närvarande begagnades af Veterinär-inrättningen samt Svea och Andra
Lifgardes-regeinentena, innehållande sammanlagdt i areal 59,260 qv.-fot; och har Drät
-
Expeditions-Utskottets Förslug till under d. Skrifvelse, JS:o 101. 23
selkommissionen i underdånighet anhållit, hvad äfven Ofverståthållare-embetet tillstyrkt,
att E. K. Maj:t täcktes till Rikets Ständer framställa nådig Proposition om upplåtelse
till staden af omförmälda Kronan tillhöriga mark, hvarvid staden erbjudit sig att, i
utbyte, till Kronan alsta de tomtdelar, i förenämnda qvarter, hvilka egas af staden och
för Kronan ina vara behöfliga ; hvarjemte Drätsel-kommissionen lill närmare bestämmande
af beskaffenheten och vidden utaf såväl deu Kronan tillhöriga mark, som för
ändamålet erfordrades, som ock af den mark, hvilken inom nämnda qvarter tillhörde
staden, men af Kronan för närvarande till begagnande innehades och för strandgatans
anläggning icke vore af nöden, till E. K. Maj:t genom Ofverståthållare-embetet öfverlemna!
tre särskilda, af Slads-ingeniören uppgjorda noggranna planritningar jemte beskrilningar,
hvaraf sig visade:
alt den Kronan tillhöriga mark, som borde till strandgata utläggas, innefattade
65,676 qv.-lbt och den, som erfordrades för reglering, enligt den i nåder fastställda
planen, af de till strandgatan stötande Gref-Magni-, Skeppare- och Grefgatorna, 3,370
qv.-lbt, eller tillhopa 69,046 qv.-lbt, som, efter den vid friköp af stadens jord i allmänhet
följda beräkningsgrund, skulle uppgå i värde till 4,983 R:dr; samt
att den staden i samina qvarter tillhöriga, men af Kronan begagnade mark, hvilken,
såsom icke behöflig för strandgatan, kunde lill Kronan i utbyte öfverlåtas, utgjorde
tillsammans 59,260 qv.-fot med ett värde efter enahanda beräkningsgrund af 4,037
R:dr R:mt.
Skilnaden emellan den mark som staden af Kronan behöfde och den, som staden
kunde i utbyte erbjuda, utgjorde således, såsom Drätsel-kommissionen härvid erinrat, i
areal endast 9,786 qv.-fot: och då eli företag, hvilket, såsom det frågavarande, alsåge
förskönande af rikeln hufvudstad, icke borde vara främmande för all medverkan från
Statens sida, hade Drätsel-kommissionen yttrat den förhoppning, att den Kronans mark,
som derför vore erforderlig, skulle till staden upplåtas kostnadsfritt och utan annan ersättning
än i den jord, som staden kunde Kronan i utbyte erbjuda.
Uti häröfver afgilvet underdånigt utlåtande hade Krigs- och Kammar-kollegierna
tillstyrkt bifall lill omförmälda från stadens sida gjorda framställning; hvarvid Kollegierna
dock ansett sig böra till E. K. Maj:ls nådiga afgörande hemställa, om icke vid meddelandet
af ett sådant bifall borde fästas följande vilkor och förbehåll:
På sätt uppgifvet vore och med planritningen styrkt blifvit, skulle nemligen den
mark, som staden nu söker alt sig tillvinna, komma att med 9,786 qv.-fot öfverstiga
arealen af den mark, som staden i stället åt Kronan erbjuder; och ansågo Kollegierna,
att det borde blifva stadens åliggande att till Kronan utan lösen afstå en emot bristen
i stadens nu gjorda erbjudande svarande areal, om och nar Kronan kunde komma i
behof af staden tillhörande och för staden umbärlig mark.
Vid den nu bestämda regleringen af Gref-Magnigatan hade blifvit afsedd gatans
utvidgning i någon mån genom dess inskärning på nedre delen af Andra Lifgardets
kaserntomt; men härigenom ginge likväl förlorad en del af den grundplan, sorn, enligt
ett af Krigs-kollegium afgilvet underdånigt förslag till en ny vakt- och arrest-byggn ad
å berörda tomt, för samma byggnad tagits i beräkning och som dertill jemväl vore alldeles
nödig utan förminskning, såvida pålning skulle kunna undvikas vid byggnadens
grundläggning.
Till följd af den genom sådan pålning uppkommande betydligt ökade kostnaden
för sagda byggnad, och då i öfrigt den frågavarande inflyttningen af galulinien inpå
kaserntomten afsåge en tillökning i gatans bredd af endast några fot, borde det, enligt
Kollegiernas åsigt, bestämmas, att den nuvarande galulinien skall pä gatans östra
sida bibehållas, så mycket mera som derigenom undvekes en eljest genom förändrin
-
24
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, iY.-o i OF
gen uppkommande vanprydlig brytning från gatans på samma sida nu egande mera
räta linea.
Som af den areal staden åt Kronan i byte erbjöde, en del för närvarande bestode
af vatten, ansågo Kollegierna det böra blifva stadens skyldighet att sistnämnda del till
fast mark utfylla, innan den till Kronan öfverlemnades, desto heldre som af den mark
nedanför tomten N:o 2 i qvarteret Terra Nova större, hvilken staden för galuanläggningen
nu tager i besittning, största delen blifvit af Gardes regementena i sjön utfylld.
Sundhels-kollegium, hvars underdåniga utlåtande, så vidt frågan rörde Veterinärinrättningen,
jemväl blifvit infordradt, hade, jemte öfverlemnande af Direktionens öfver
nämnda Inrättning tillstyrkande yttrande i ämnet, för egen del anfört, alt, under förutsättning
det Veterinär-inrättningen, på sätt dess Direktion tillika anhållit, komme alt
erhålla skälig ersättning för den del af inrättningens nuvarande egendom, som kan erfordras
till afsöndring för ofvan omförmälda ändamål, Kollegium ej heller funne hinder
mola för nådigt bifall till Drätsel-kommissionens underdåniga framställning.
I anledning af hvad sålunda förekommit, samt under förutsättning af beredvillighet
å stadens sida att, vid förefallande behof för Kronan af någon stadens mark, gå det
allmännas önskningar i sådant afseende till mötes, har E. K. Majit i nåder föreslagit
Rikets Ständer att för sin del medgifva de! af Stockholms Drätsel-kommission för
ifrågavarande ändamål sökta utbyte af mark, hvarigenom vissa å företedda planritningar
utmärkta delar af Kronans tomter i qvarleren Krabaten, Edelman mindre och Terra
Nova större skulle till staden ölverlålas; dock med undanlag af de 750 qv.-lot i qvarteret
Terra Nova större, som afsetts för en mindre magtpåliggande reglering af GrefMagnigalan,
men hvilken areal, af anförda skäl, icke utan förlust kan af Kronan afstås;
samt under vilkor att, enär af den areal, som nu af staden åt Kronan i utbyte
erbjudes, en del för närvarande består af vatten, staden skall vara skyldig att sistnämnda
del till läst mark utfylla, innan den lill Kronan öfverlemnas; hvarjemte E. K.
Maj:t, beträffande godtgörelse lör de å Kronans mark befintliga byggnader, som för
planens genomförande måste borttagas, förändras eller flyttas, ansett denna fråga, på
sätt Drätsel-kommissionen hemställt, lämpligen böra blifva föremål för särskild uppgörelse
eller i laga ordning skeende värdering, i den mån som dessa byggnader blifva
för arbetets utförande hinderliga.
Rikets Ständer, som till pröfning lorehaft denna nådiga framställning oell under
ärendets handläggning jemväl tagit kännedom af dertill hörande handlingar, hafva, med
afseende å ofvan anförda förhållanden, funnit sig böra bifalla hvad E. K. Majit sålunda
i nåder föreslagit; hvilket Rikets Ständer fä i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
Nio 102.
Expeditions- Utskottets För stäp till underd. Skrifvelse, N:o 102.
25
\:0 109.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2S Juli 1865.
Preste-Ståndel den 28 — —
Borgare-Ståndet den 28 — —
Bonde-Stånde! den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse., i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående upplåtelse till Stockholms stad
af en del utaf lägenheten Stallmästaregården för anläggande
af en lastbrygga vid Brunnsviken.
(Stals-Utskoltels Utlåtande N:o 112.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Majit uti Proposition af den 17 sistlidne April behagat i nåder
meddela, har det för sänkning al sjön Brunnsviken, i Stockholms län, bildade bolag,
genom utsedde komiterade hos E. K. Majit i underdånighet anhållit, alt, enär såväl
Stockholms stad, som enskilde personer derstädes, tecknat bidrag till berörda allmännyttiga
förelag, med vilkor att för den genom nämnda sjös förening med Saltsjön uppkommande
sjöfart, hamn kunde beredas invid stadens norra lull, men lill plats för sådan
anläggning endast kunde ifrågakomma den Kronan tillhöriga lägenheten Stallmästaregården,
i Solna socken och Danderyds skeppslag, hvilken intill midlästan år 1864 vore utarrenderad,
E. K. Majit läcktes dels hos Rikets Ständer göra nådig framställning om denna
lägenhets upplåtande lill nämnda ändamål, antingen kostnadsfritt eller mot billig ersättning,
lämpad endast efter lägenhetens jordrymd, dels ock i nåder förordna att under
tiden all åtgärd för vidare ularrendering al omförmälda lägenhet mätte varda inställd.
Med öfverlemnande al dels en utaf nuvarande arrendatorn af lägenheten Stallmästaregården,
entreprenören Carlsson, algifven underdånig förklaring, deruti Carlsson,
på grund af honom utaf E. K. Majlis Befallningshafvande tillerkänd optionsrätt till
nytt arrende af samma lägenhet, bestridi ansökningen, men erbjudit sig att till ilrågasätta
hamnplats upplåta erforderligt utrymme vid lägenheten mot den afgift, som emellan
honom och bolaget kunde ölverenskommas, dels ock E. K. Majlis Belallningshalvandes
härpå grundade alstyrkande al ansökningen om upplåtelse al hela lägenheten Stallmästaregården,
hvaraf på sin höjd en mindre del ansågs för det afsedda ändamålet kunna
erfordras — hade Kammar-kollegium uti den 2 December sistlidet år algifvet underdånigt
utlåtande och. jemte meddelande, bland annat, att det genom sednaste kontrakt
bestämda arrendet för ifrågavarande lägenhet utgjorde 158 tunnor 26| kpr, hällten råg
och hälften korn, hvaraf endast 2 tunnor 8£ kpr beräknats för lägenhetens öppna jord,
Bih. tilt R. St. Pro t. i S62 fy 1863. iO Sami. i AJd. 6 Hejl. 4
26 Expeditions-Ulslrottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o i 02.
men återstoden för dermed förenade öfriga förmåner, äfvensom att 19 åbyggnader funnes
å egendomen uppförda, — för öfrigt anfört, all, ehuru emot 5:le punkten i Kongl.
Kungörelsen den 17 Juli 1847, arrendatorn Callsson icke på grund af sin optionsrätt
egde lägga något hinder i vägen mot lägenhetens upplåtande på föreslaget sätt, Kollegium
likväl, enär, i det skick frågan förekomme, påtagligt syntes alt icke hela lägenheten
med alla dess åbyggnader kunde för ändamålet erfordras, utan blott en inskränkt
del deraf, hvilken arrendatorn erbjudit sig upplåta, ansåge den underdåniga ansökningen
icke böra till annat nådigt afseende föranleda, än att blott sjelfva hamnplatsen,
sådan den kunde komma alt erfordras, måtte åt sökanderne upplåtas emot den afgäld
till arrendatorn, som kunde emellan honom och sökanderne öfverenskommas eller af
mätismän bestämmas.
Sedan Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader jemväl blifvit i ämnet,
hörd, har bemälda Styrelse, som låtit verkställa nödiga undersökningar för frågans utredande
och i sådant afseende jemväl öfverlemna! en upprättad karta öfver Stallmästaregården
och den dertill angränsande sjöviken, hufvudsakligen anfört: alt behofvet af en
hamn- eller rättare last- och lossningsplats vid Stallmästaregården syntes vara obestridligt,
i betraktande af ställets närbelägenhet lill en bland de delar af hufvudstaden, som,
i följd af aflägsenhet ifrån Saltsjöns och Mälarens laslplalser, för närvarande vore vanlottad
i afseende på kommunikation för transport af tyngre nödvändighetsvaror, såsom
ved, tegel, kol, kalk m. m.; — att, hvad angick det nödiga utrymmet för lastplats vid
Stallmästaregården, varutillförseln ej kunde antagas blifva större, än att den lågt belägna
delen af ganda stranden, nedanför gårdsplanen och de hufvudsakliga byggnaderna,
skulle blifva för upplag tillräcklig, helst de varor, hvilka här aflastades, säkerligen komme
att bortföras i mån som tillförseln skedde; utgörande den sålunda erforderliga jordrymd
endast en jemförelsevis ringa del af Stallmästaregårdens hela areal; — samt att, beträffande
lämpligaste anordningen af den ifrågasatta lastplatsen, Styrelsen ansåge, det
man till en början borde, såsom ändamålsenligt och minst kostsamt, anlägga en omkring
200 fot lång och 20 fot bred pålbrvgga med plankbeklädnad, hvilken medelst tre
vinkelrätt ingående, 12 löt breda pålbryggor, som äfven borde plankläggas, skulle förenas
med fasta stranden, på sätt ä kartan funnes utmärkt.
Innan nu omförmälda underdåniga memorial blifvit af Styrelsen för Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader afgifvet, hade jemväl Ofverslålhållare-embetet, uppå derom af
Stockholms stads Drätsel-kommission gjord framställning, i underdånig skrifvelse af den
10 sisllidne Februari hos E. K. Majit hemställt, att, då lämpligast syntes, det ifiågavarande
hufvudsakligen för stadens innevånares nytta afsedda hamnplats ställdes under
stadsmyndigheternas tillsyn och kontroll, E. K. Maj:l täcktes, i betraktande jemväl deraf,
att staden med ett belopp af 10,000 R:dr bidragit lill bestridande af kostnaden för
Brunnsvikens sänkning och dess sättande i förbindelse med Saltsjön, för egen del i nåder
medgifva och till Bikels Ständer aflåta Proposition derom, att ifrågavarande lägenhet
måtte få ölverlåtas till Stockholms stad och med dess judiciela område förenas,
mot del att för hvad Kronan alstår en mot den årliga afgälöen svarande köpeskilling
af staden erlägges.
Då lämpligast vore att den plats, hvilken erfordrades till en för rörelsens behof
nödig hamn eller lastbrygga vid Stallmästaregården, ställdes under Stockholms stads
myndigheters tillsyn och kontroll, har E. K. Maj:t, som, lika med Kammar-kollegium
och Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, funnit endast en mindre del af
nämnda lägenhet behöfva för ändamålet användas, i nåder föreslagit, alt, till beredande
af en för allmänna rörelsen nödig och tjenlig hamnplats vid Brunnsviken, det vid stranden
af denna sjö belägna område, tillhörande lägenheten Stallmästaregården, hvilket
Expeditions- Utskottets Förslug till underd. Skri/veise, N:o 103.
27
blifvit på den af Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader bifogade karla, såsom
härtill erforderligt, utvisadt, må till Stockholms stad kostnadsfritt upplåtas; äfvensom
att, i sådan händelse, de på delta område belägna, Kronan tillhöriga byggnader
må borttagas, derest ej staden förklarar sig vilja samma byggnader eller några af dem,
efter behörig värdering inlösa.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehaft denna nådiga Proposition och dervid,
på de al E. K. Maj:t anförda skäl, funnit sig böra densamma bifalla.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 25 Juli 1863.
N:o 103.
llpplast och godkäridt hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1863.
Presle-Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående kostnadsfri upplåtelse
Jör den tillåmnade jernvägen emellan södra stambanan
och Landskrona, af viss del utaf Kronans omkring nämnde
stad befintliga fästningsverk.
(Siats-Utskottets Utlåtande N:o 113.)
S. A. K.
Då den tillåmnade jernvägen emellan södra stambanan samt Landskrona och Helsingborg,
för att komma lill hamnen uti förstnämnda stad, mäste dragas genom der befintliga,
till större delen raserade fästningsverk, på sätt den deröfver upprättade karta
närmare utvisar; så, och enär jernvägsanläggningen afsåge ett allmänt nyttigt ändamål
samt hinder alltså icke ansetts möta för upplåtelse utan ersättning af så stor del af de
ganda fästningsverken, som för jernvägsanläggningen erfordrades, har hos Rikets Ständer
blifvit hemsläldt, det Rikets Ständer mätte för sin del medgifva och besluta, att så
stor del af de omkring Landskrona stad befintliga. Kongl. Maj:t och Kronan tillhöriga
fästningsverk, som erfordras för ifrågavarande jernvägsanläggning genom fästningsverken
till Landskrona hamn, måtte för delta ändamål kostnadsfritt upplåtas;
Och sorn anläggningen af en jernväg till Landskrona ansetts vara af den vigt, att
Rikets Ständer funnit sig böra understödja utförandet deraf genom beviljande af lån,
hafva Rikets Ständer jemväl ansett den nu begärda ringa uppoffringen å Statens sida
28 Expeditions-lits ko Hets Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 104.
icke böra förvägras; hvadan Rikets Ständer härmed skolat i underdånighet tillkännagifva,
att derest E. K. Maj:t, eller nådig pröfning, huruvida ifrågaställa mark af de
Omkring Landskrona befintliga fästningsverk må befinnas för försvarsverket umbärlig,
skulle finna skäligt ali medgifva, det den derför erforderliga del af fästningsverken omkring
Landskrona finge åt jernvägsbolag^ för berörda ändamål upplåtas, Rikets Ständer
i sådant läll jemväl för sin del dertill lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholn) den 25 Juli 1863.
104.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 25 Juli 1863.
Presle-Slåndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående upplåtelse af mark till utvidgning
af Upsala central-hospitals område.
(Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 115)
S. A. K.
Enligt hvad en af E. K. Majit den 15 näsllidne Maj till Rikets Ständer aflålen
nådig Proposition innehåller, har, med hänseende till behofvet af ökadt utrymme och
mera ändamålsenlig anordning för de sinnessjuka vid Upsala cenlral-hpspilal, Direktionen
vid nämnda hospital hos Serafimer-ordens-gillet föreslagit, att hospitalets nuvarande
område, sorn, eldigt en upprättad karta, kallad ”projekt N:o 1 till utvidgning af Upsala
central-hospilal”, vore begränsadl inom egofiguren a, b, c, d, e, f, g, skulle utvidgas
med mark, tillhörande dels kronoparken Åsen, dels Ultuna f. d. kungsladugård och
dels Uplands regementes mötesplats, Polacksbacken, allt i Bondkyrko socken af Upsala
län, hvarigenom hospitalets egovidd hädanefter skulle komma att innelaltas inom den å
kartan med Lill. A, B, C, D, e, f, g, utmärkta figur.
1 anledning häraf hafva yttranden blifvit algi Ina utaf Öfverjägmästare!) i länet,
Landsliöldinge-eihbetet derstädes, Chels-embelet vid Uplands regemente, samt Styrelsen
för Ultuna landtbruks-iustilut, hvilken sistnämnda myndighet, emot vissa vilkor, för sin
del medgifvit afträdande lill hospitalet, icke allenast af den för detsamma i förslaget
afsedda del af en, kungsladugården tillhörig, beteshage, utan äfven af den emellan denna
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 104. 29
hage och Fyris å beGnlliga jordremsa, hvilken, under förutsättning att densamma vore
för institutet behöflig såsom väg till den bro, som nu öfver ån leder till andra Ultuna
egor, icke blifvit uti förslaget inberäknad för hospitalet; och har Serafimer-ordensgillel,
uti skrifvelse den 13 Augusti näsllidet år, Hospitals-direktionens ofvanomlörmälda
förslag till utvidgning af hospitalets jordområde underdänigst förordat, endast
med den förändring deri, som uppstått genom den erbjudna utsigten för hospitalet, alt
jemväl kunna tillvinna sig den förut omnämnda jordremsan utmed Fyris å, samt i följd
deraf anhållit:
l:o att af kronoparken Åsen och Uplands regementes mötesplats finge afsöndras
och till Upsala central-hospital, utan någon ersättning från Hospitals-slyrelsen, förläggas
de jordområden, som finnas närmare angifna å ofvanåberopade karta, och af hvilka det
kronoparken tillhöriga endast utgjorde omkring 14 tunnland; samt
2:o att af Ultuna kungsladugård jemväl finge lill hospitalet afsöndras den å samma
karta anvisade mark, med tillägg af det öster derom intill Fyris å belägna egoslycke,
emot ett jemngodt vederlag af det å andra sidan af denna å i Nontuna by belägna hospitalshemmanet
Nontuna, sedan det i byn verkställda laga skifte blifvit vederbörligen
faststäldt eller förrättningen eljest slutligen pröfvad samt emot skyldighet för hospitalet
att ombesörja och bekosta flyttningen af den vid norra ändan af nyssnämnda egostycke
varande bro något längre söder ut till en mera lämplig plats i närheten af Ultuna gård.
Öfver denna underdåniga framställning hafva Skogs-styrelsen äfvensom Krigs- och
Kammar-kollegierna blifvit hörda och med underdåniga utlåtanden inkommit, deruti af
Kammar-kollegium blifvit anfördt, att, hvad anginge den från kungsladugården begärda
jordafsöndring, densamma, enligt träffad öfverenskommelse, skulle ega rum mot jemngodt
vederlag, enligt Skiftes-stadgans grunder, af mark tillhörande hospitalshemmanel
Nontuna; hvarjemte hospitalet skulle åligga att flytta nuvarande gamla bron till annan
lämplig plats; och som härigenom någon förlust icke tillskyndades kungsladugården,
har Kollegium ansett hinder icke möta för nådigt bifall till förslaget i denna del ; äfvensom
Kollegium, vidkommande afsöndringen från kronoparken Åsen, af hvilken, enligt
hvad Kollegium upplyst, ändock skulle återstå en behållen vidd af 366 tunnland 18|
kappland, samt från Uplands regementes mötesplats, Polacksbacken, nådigt bifall härtill
jemväl i underdånighet tillstyrkt, dock med det af Skogs-styrelsen föreslagna vilkor, beträffande
kronoparken, att den på platsen vexande slåndskogen försäljes för skogsplan(erings-kassans
räkning, samt, i fråga om upplåtelse af mark från Polacksbacken, att
denna upplåtelse endast må medgifvas under förutsättning af Rikets Ständers bifall till
hvad E. K. Maj:t uti en den 25 November näsllidet är a flåten Proposition föreslagit
angående utvidgande af Uplands regementes mötesplats; och har, sedan Rikets Ständer,
medelst underdånig skrifvelse den II April innevarande år, bifallit omlörmälda hos
drm gjorda framställning om utvidgning af nämnde mötesplats, E. K. Maj:t i nåder föreslagit,
att Rikets Ständer måtte lemna sitt samtycke lill den af Serafirner-ordensgillet
i o IV ali berörd a målto hemställda utvidgning af Upsala centrals-hospitals område;
allt på de vilkor, som dervid blifvit af Kammar-kollegium föreslagna;
Och hafva Rikets Ständer, med hänsigt till hvad sålunda förekommit, funnit sig
böra bifalla hvad E. K. Majit i ofvan berörda hänseende behagat i nåder föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
30 Expeditions-Utskottets För släp till anderd. Skrifvelse, l\:o 405.
Xo 105.
Uppliisl och godkändi hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1865.
Presle-Slånriet den 25 — —
Borgare Slåndel den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljadt anslag till
fortsättning af reparationen å Linköpings domkyrka.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.)
S. A. K.
Sedan Domkapitlet i Linköping uti underdånig skrifvelse af den 20 Juni 1859 anmält,
att åtskilliga reparationer å Linköpings domkyrka blilvit för en kostnadssumma af
90,630 R:dr Rimt verkställda, dels med lån å 30,000 R:dr samt ett anslag, ulan återbetalningsskyldighet,
af 37,500 R:dr, dels med kyrkans egna tillgångar, men att för
återstående, af behofvet påkallade reparationer erfordrades, enligt uppgjordt kostnadsförslag,
ytterligare eli belopp af 100,586 R:dr, lill hvars anskaffande kyrkan saknade medel,
samt Domkapitlet, på sådan grund, anhållit, ali E. K. Majit malte bos Rikets Ständer
göra nådig Proposition derom, att ett anslag till förenämnda belopp, 100,586 R:dr,
måtte för reparationsarbetenas fullbordande beviljas att utgå antingen på en gång eller
fördelad t på 10 år med en tiondedel under hvartdera; föreslog E. K. Majit uti
nådig Proposition af den 17 November nämnda är, att Rikets Ständer för berörda ändamål
måtte för slatsregleringsperioden 1861—1863 bevilja ett årligt anslag af 10,000
R:dr, hvilket anslag jemväl biel' al Rikets sednast församlade Ständer anvisadt att från
Riksgälds-konloret utgå. Arbetet hade sedermera, efter det E. K. Majit gillat en
af Ofver-intendents-embetet, på grund af anställd undersökning, uppgjord plan för utförandet
af de reparationer, som närmast borde å kyrkan företagas, blifvit i enlighet
med samma plan fortsatt; men då, sedan sistberörda anslagsmedel hunnit användas,
ännu 70,586 Ridr erfordras till fyllande af den summa, som i ofvannämnda kostnadsförslag
blifvit för kyrkans iståndsätlande beräknad, hafva, enligt hvad E. K. Majit uti
Sin vid innevarande riksdag aflåtna Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof,
i nåder meddelat, E. K. Majlis Befallningshafvande i Östergötlands län och Domkapitlet
i Linköpings stift, uti gemensam skrifvelse, bos E. K. Majit i underdånighet anhållit,
att, enär domkyrkan, såsom en skrifvelsen bifogad uppgift på förhållandet emellan dess
inkomster och utgifter ådagalade, fortfarande saknade medel till omförmälda kostnads
bestridande, E. K. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra nådig framställning om yttreligare
anslag till fortsättande och fullbordande af reparationerna å meranämnda kyrka,
Expeditions- Viskot tels Förslag till anderd. Skrifvelse, Aso i 06. 31
att, utan ålerbelalningsskyldighet, antingen nItalia på en gång till hela det erforderliga
beloppet, 70,586 R:dr, eller med minst 10,000 R:dr årligen. Af sådan anledning och
då det kunde anses vara en vigtig angelägenhet, att en i arkitektoniskt och konsthistoriskt
hänseende så märklig byggnad, sorn Linköpings domkyrka, icke blott räddades till
sitt bestånd, ulan äfven i möjligaste måtto fullständigt återställdes i sitt ursprungliga
skick, hvartill komne, att det derå redan bekostade arbetet, hvilket, enligt OlVer-intendenls-embelets
vitsord, blifvit på ett utmärkt sätt utlördt, skulle icke obetydligt förlora
i värde, om byggnadens återstående bristfalligheter mäste lemnäs oafhjelpta: har E. K.
Maj:t uti sistomförmälda nådiga Proposition föreslagit Rikets Ständer, att för ifrågavarande
ändamål bevilja ett ytterligare anslag af 30,000 R:dr R:mt, att under nästkommande
slatsregleringsperiod med 10,000 R:dr årligen utgå.
Då. enligt hvad de ärendet rörande handlingar utvisa, Linköpings domkyrkas årliga
inkomster, hvilka lill betydlig del måste användas lill förräntande och amortering af det
för kyrkans reparation år 1849 från Riksgälds-kontorel ulgifna lån å 30,000 R:dr, icke
lemna någon tillgång till bestridande af kyrkans reparation samt då, efter hvad vid frågans
behandling under sislförflulna riksdag blifvit ådagalagdt, församlingarne i allmänhet
icke hafva sig ålagd skyldigheten att vidkännas de med domkyrkornas yttre underhåll
förenade kostnader, al hvilken anledning jemväl Rikets Ständer vid flera tillfällen
beviljat bidrag af allmänna medel för verkställigheten af sådana större reparationer, lill
hvilka domkyrkornas inkomster icke lemnal tillgång, hafva Rikets Ständer funnit sig böra
bifalla hvad E. K. Majit uti ifrågavarande hänseende behagat i nåder föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
H:0 lOft.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1863.
Preste-Ståndet deri 23 — —
Borgare Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående försäljning till skatte af de
s. k. Halländska kyrkohemmanet
(Stals-Utskottets Utlåtande N:o 122).
S. A. K.
Med anledning af vid sistlorfltitna riksdag väckt fråga om vidtagande af åtgärder
för reglering af förhållandena nied dispositions- och eganderätten till de s. k Halländ
-
32 Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, J\:o 106.
ska kyrkohemmanet!, anförde Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 24 Oktober
1860, bland annat, att olägenheterna af dessa förhållanden voro af den betänkliga
beskaffenhet, alt förändring deruti af verkligt behof påkallades och att en friare dispositionsrätt
till berörda hemman borde åboerna medgilVas. Nu gällande stadganden, enligt
hvilka hemmanen borde (ill den mestbjudande utarrenderas, mäste nemligen i hög
grad menligt inverka pä jordbrukets tillstånd, enär, till följd af desamma, en hemmansinnehafvare
icke kunde vara hugad nedlägga kostnad och arbete på jordens förbättring
och uppodling, då han icke för sig och sina efterkommande egde ali påräkna någon
säker vinst, men deremot med visshet kunde förutse, att hemmanets förbättrade beskaffenhet
skulle vid nästinträflfande arrende-auktion föranleda ytterligare stegring af arrendet;
och då denna håglöshet för jordens vård och förbättring icke allenast för åboerna
i moraliskt och ekonomiskt hänseende medförde svåra följder, utan äfven i anseende
lill det stora antal familjer och hemman, hvarå detta förhållande intrafläde, utgjorde
för hela samhället en olägenhet af så betänklig art, att dess alhjelpande Irån Statens
sida i hög grad påkallades, hade Rikets Ständer, på sätt ofvannämnda skrifvelse utvisar,
under förklarande all, eldigt deras åsigt, någon ändring i förhållandet med de hemman,
hvarom laga kraftvunnen dom mellankommit eller angående eganderätten, hvartill donationsbref
kunde åberopas, icke borde ega rum, för sin del beslutat en så beskaffad
reglering i afseende å de öfriga kyrkohemmanen, att i stället lör den städja, kyrkorna
i äldre lider vid Sboförändring uppburit, äfvensom i stället lör de, arrenden, som i sednare
tider blifvit anbefallda, kyrkorna skulle, under namn af städje-ersättning, komma i
åtnjutande af en förböjd ränta; hvarjemte åbo eller arrendator, som sådant önskade,
skulle ega att genom skatteköp förvärfva eganderält lill del kyrkohemman han brukade.
Uti häröfver algifna, infordrade utlåtanden hafva, enligt hvad E. K. Maj:t uti Proposition
till Rikets nu församlade Ständer af den 10 sisllidne April i nåder meddelat,
E. K. Majlis Befallningshafvande i Hallands län gemensamt med Biskopen i Göteborgs
stift, likasom Kammar-kollegium och Justitie-kanslers-embelet, enstämmigt afslyrkt bifall
till hvad Rikets Ständer i ämnet beslutat, hvaremot ej mindre bemälda Läns-slyrelse
och Biskop än ock Juslitie-kansleren, med afseende jemväl derå, all, vid väckta frågor
om allmän reglering af förhållandena med de. Halländska kyrkohemmanen, de begge
Statsmagterna och, när fråga åter varit huruvida eganderätten lill särskilda hemman
tillhörde Kronan eller kyrkan, Kongl. Maj:t i Stats-Rådet, Högste Domstolen, Kammarkollegium
och allmänna domstolar å föga skilda lider yttrat alldeles olika åsigter i delta
ämne, rörande hvilket lärde forskare jemväl vore af skiljaktiga meningar, framställt särskilda
förslag till ordnandet af förhållandet med dessa kyrkohemman.
Och har E. K. Maj:t, efter öfvervägande af hvad härvid förekommit, i likhet med
Rikets Ständer samt äfven Juslitie-kansleren, E. K. Majlis ofvanbemalde Befallningshafvande
och Biskopen i Göteborgs stift, funnit vidtagande af åtgärder så väl lill förekommande
af vidare tvister om Kronans ocb kyrkornas eganderält till ifrågavarande
kyrkohemman, som ock till beredande af en på bestämda oföränderliga vilkor tryggad
besittningsrätt lill samma hemman vara både i Statens, kyrkornas samt åboernes och
arrendatorernes intresse af omständigheterna påkalladt, samt beträffande sältet för tillvägagåendet
vid en sådan reglering, och enär, i anseende till giltigheten af de anmärkningar,
Kammar-kollegium och alla öfriga vederbörande gjort emot hufvudsakliga delar
af Rikets Ständers beslut, E. K. Majit icke funnit skäl att detsamma biträda, deremot
i närmare öfverensstämmelse med de grunder för skattelösen, som blifvit dels af Juslitiekansleren,
dels af E. K. Majlis Befallningshafvande och Biskopen framställda, behagat
föreslå Rikets Ständer att med E. K. Majit besluta, sorn följer:
“l:o.
tiarpeditions-Utskottets Förslug lill underd. Skrifvelse, N:o i0(i.
33
“L:o.
“Halländska kyrkornas hemman, hvartill ej vidare må för Kronan väckas anspråk
på eganderätt, få, så framt kyrkans eganderält ej kan med köpe- eller donationsbref
styrkas, och de ej äro anslagna till boställen, slom-, annex- eller mensalhemman, under
följande vilkor till skatte lösas, de, å hvilka stadgad åborätt eger rum, af åboen, och
de, sorn äro utarrenderade, af arrendatorn.
2:0.
Vilkoren för denna skattelösen äro:
a) i stället för erläggande af skalteköpeskilling åsätles hemmanet en årlig spanmålsränta,
motsvarande efter medelpris under det år, då skattelösen sökes, två femtedelar af
del från hemmanet utgående årliga landgille;
b) derjemte skall i den ordning och efter de grunder, som för bestämmandet af
maximi-arrende finnas stadgade i Kongl. Brefvet den 26 April 1826, och med lästadt
afseende å öIriga hemmanet ålagda utskylder, en viss årlig, äfven i spanmäl bestämd
ränta hemmanet åsätlas;
c) kyrka eller prest, som ensamt åtnjutit landgille af hemmanet, får ock ensam jemte
landgillet, uppbära de i förestående moment omlörmälda räntor, men, der landgille är
deladt emellan flere, åtnjutas räntorna i förhållande till hvarderas andel i landgillet;
d) genom skatteköpet sker icke någon ändring uti de lill Staten af hemmanet utgående
allmänna skatter eller i de allmänna besvär hemmanet åligga eller i de friheter
detsamma förut åtnjutit;
e) dea, som till skattelösen finnes berättigad, eger alt, sedan räntorna å hemmanet
blifvit bestämda, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Biskopen erhålla skattebref å
hemmanet; dock att, då utarrenderadt hemman varder skatteköp!, de i arrende-kontraktet
beslätnda vilkor angående algälder, skola under den återstående arrendetiden
förblifva gällande, så framt icke annorlunda varder öfverenskommel.
3:o.
För sålunda skatteköpt hemman skola de nya räntorna, i afseende hvarpå de i
allmänhet stadgade grunder för räntors utgörande tjena lill efterrättelse, införas i Jordeboken
under gemensam titel: “ränta i följd af skatteköp11; och, derest hemmanet varit
i Jordeboken upptaget såsom krono, skall detsamma deri omföras lill skalle.
4:o.
Intilldess skatteköp skett, förfares med kyrkohemman enligt nu gällande stadgande!].
“
Bikets Ständer hafva tagit detta ärende i noggrannt öfvervägande; och, enär det
af E. K. Maj:t föreslagna sätt för ordnandet af förhållandena med kyrkoheminanen synes
erbjuda en antaglig utväg till förekommande af vidare tvister angående dessa hemman
samt till undanrödjende af osäkerheten i besittningsrätten lill desamma, hafva Eikets
Ständer funnit sig böra bifalla den nådiga Propositionen allenast med den förändring
att, då, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, ganska många innehafvare af sådana
kyrkohemman, som icke blifvit utarrenderade, aldrig erlagt städja för eller fått äbobref
/lik. lill II. Sl. Prot 1862 $ 181)3. 10 Sunil. 1 Afd. 6 Haji. 5
34
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 407.
å hemmanen, utan besitta dem på endast transportbref eller köpekontrakt af deras företrädare,
hvilka icke eller baft åbobref derå, jemväl åt desse bör tillförsäkras rättighet
att lösa sina innehafvande hemman till skatte; och få Rikets Ständer alltså, med antagande
i öfrigt al E. K. Majlis nådiga förslag, i underdånighet*-hemställa, att första
punkten al samma förslag mätte erhålla följande lydelse: “Halländska kyrkornas hemman,
hvartill ej vidare mä för Kronan väckas anspråk på äganderätt, fä, så framt kyrkans
eganderätt ej kan med köpe- eller donationsbref styrkas, och de ej äro anslagna
till boställen, stom-, annex- eller mensal-hemman, under följande vilkor till skalle lösas,
de, å hvilka stadgad åborätt eger rum, af åboen, och de, som äro utarrenderade eller
på annat sält upplåtna, af arrendatorn eller innehafvaren.“
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 23 Juli 1863.
HT:0 lÖ?.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Juli <8G3.
Preste-Slåndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrijvelse, i anledning af Kongl. Majlis
nådiga Proposition, angående afsöndring af jord från häradshöf
dinge-bosiället Hvetlanda Thomas- och Kullagården i östra
hårad aj Jönköpings lån.
(Slats-Utskotlets Utlåtande N:o 123.)
S. A. K.
Enligt hvad E. K. Maj:t uti till Rikets Ständer a flå ten nådig Proposition af den
14 sist lid ii e April behagal i nåder meddela, hafva ätskillige å häradshöfdingebostället,
ett mantal krono N:ris 4 och 6, Hvetlanda Thomas- och Kullagården, i Hvetlanda socken,
Ostra harad och Jönköpings län bosatte handlande och andra näringsidkare, jemte- utsedde
komilerade för nämnda härads innevånare, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit,
alt, enär den lifliga varuomsättning och tilltagande rörelse, som på sednare tider
vid Hvetlanda tingsställe uppstått, föranledt uppförandet derstädes af en mängd nya och
kostsamma byggnader, såsom för apothek, postkontor, handelsbodar, fabriker och hand tverkerier,
hvilka byggnader, i anseende till egarnes af angränsande hemman vägran att
Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o 107.
35
afstå för ändamålet nödig jord. måst till största delen anläggas pä egorna lill häradshöfdingebostället,
hvars innehafvare för sin tjenstetid upplåtit dertill erforderlig mark,
men bvggnadernas egare skulle äfventyra sin ekonomiska tillvaro, derest en blifvande
boställshavare fordrade en oskälig planskatt eller påyrkade åbvggnadernas böriflyttande,
hvarigenom dessa skulle komma att förlora sitt egentliga värde, hvilket nu i brandförsäkring
uppginge till en summa af 51.395 R:dr Runt, E. K. Majit måtte, för all bereda
dels nämnda byggnaders egare framtida säkerhet i besittningen af byggnadsplanerna,
dels tjenlig plats för uppförande af bostad ål distriktets i Hvetlanda stationerade Provincial-läkare,
lill hvilken häradet hittills icke kunnat anskaffa annan än för tillfället
hyrd lokal, till Rikets Ständer göra nådig framställning, att ej allenas sökandernes nu
innehafvande, på ifrågavarande boställes utmark belägna och bebyggda tomter, deri inberäknade
tjugotvå ref, sjutio stänger, hvilka genom Kongl. Brefvet dea 6 Februari
1851, blifvit frän bostället upplåtna för en tid af femtio år till plats för en apolheksbyggnad,
utan äfven den lili bostad åt Provincial-läkaren afsedda jordrymd, fern ref,
sjuliofem stänger, utgörande tillsammans, enligt en af Kommissions-landtmätaren W.
Widéen upprättad karta med beskrifning 94 qvadrat-ref, 50 stänger eller omkring ^del
af boställets hela egorymd, 2,640 qvadratref, 40 stänger, finge frän bostället afsöndras
och af sökanderne, antingen hvar för sig eller gemensamt, till skatte lösas efter den för
skatteköp i allmänhet stadgade grund eller eljest efter den lösningsgrund, som kunde
varda loreskrifven, äfvensom sökanderne voro villige ali. jemte skatteköpeskillingen, lill
bostället utgöra den årliga afgäld, sorn kunde blifva i laga ordning bestämd, och med
åtaget äfventyr, för underlåtenhet att afgälden erlägga, att jorden skulle anses lill bostället
återfallen.
Olver denna, af nuvarande boställshaTvären, Friherre M. von Liewen, förordade
ansökning hade yttranden blifvit algifna af Kronofogden och Häradsskrifvare!! i orten
samt af E. K. Majlis Befallningshafvande, hvilka, med vitsordande af uppgifterna om
den lifliga rörelse och varuomsättning, som vid Hvetlanda eger rum, tillstyrkt den ifrågavarande
markens upplåtande under egande- och ständig besittningsrätt, dervid likväl
E. K. l\laj:ts Befallningshafvande föreslagit såsom vilkor, att marken blefve indelad i
byggnadstomter af någorlunda lika rymd, hvilka, med tillämpning af de för åboers antagande
å kronohemman i allmänhet gällande sladganden, skulle upplåtas under ständig
besittningsrätt, emot erläggande af tomtören; hvarefter Kammar-kollegium, som ansett
ofvanberörda, af E. K. Maj:ls Befallningshafvande föreslagna toinlreglering icke böra
ega runi, tillstyrkt att sökanderne måtte förunnas eganderätt till de af dem innehafvande
nu ifrågavarande jordlotter emot erläggande af vanlig skalteköpeskilling eller tio års
räntor, sedan, på sökandernes bekostnad, räntebeloppet lör jordlotterna blifvit efter
skallläggningsmetnod och i öfrigt gällande författningar uträknadt och faststäldt;
Och har E. K. Maj:t, som lika med Kammar-kollegium ansett för det afsedda ändamålet
lämpligast alt de jordlotter, hvarom fråga vore, blefve under eganderätt till
sökanderne upplåtna, men tillika funnit angeläget, att icke, genom upplåtande lör alltid
från förenämuda häradshöfdingeboslälle af den betydliga egorymden, boställshafvaren
komme i mistning af den inkomst, sorn för honom genom markens upplåtande lör tjenstetiden
kunnat skäligen påräknas, samt med föranledande jemväl af hvad sökanderne
sjelfva erbjudit, nu i nåder föreslagit Rikets Ständer att medgifva upplåtande under full
eganderätt dels lill de enskilde sökanderne, hvar för sig, af de tomter, som af hvardera
nu innehafvas, dels lill Östra härads samtlige innevånare af den till bostad ål Provincial-läkaren
särskildt afsedda omförmälda jordrymd, — emot det alt till boslällshafvaren
för hvardera jordlotten ärligen erlägges sådan i laga ordning bestämd afgäld i
spanmål, som motsvarar ej mindre hvad af hela hemmanets räntor och öfriga allmänna
Expeditions-Vts kottet* Förslag till vnderd. Skri/veise, N:o 108.
utskjlder, vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade lägenheten
belöpei, än älven hvad som, med ledning af den jordskyld, boslällshafvaren af de
redan upplåtna lägenheterna uppbär, kau skäligen anses motsvara den ärliga afkomst,
boslällshafvaren för öfrigt kunnat af ifrågavarande lotter, derest de ej från bostället afsöndrad,
bereda sig.
Rikets Ständer hafva, efter erhållen del af de lill denna fråga hörande handlingar
och kartor, tagit densamma i öfvervägande och dervid funnit sig böra bifalla hvad E.
K. Majit uti ofvanberörda hänseende behagat i nåder föreslå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 18(53.
J%:0 108.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1863.
Preste Ståndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:t.s
nådiga Proposition, i fråga om nedsättning i räntan för åtskilliga
skogslotter å kronoparken Rella Tall på Öland.
(Slals-Ulskotlels Utlåtande N:o 124.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, med fästad uppmärksamhet å angelägenheten af en förbättrad
vård om allmänna skogome i landel, dels vid 1810 års riksdag beslutat, att de Kronans
parker och skogar, hvilka icke voro för allmänt behof erforderliga, skulle (ill enskilde
alvttras, dels ock vid 1817—1818 årens riksdag bestämt såsom vilkor härvid,
bland annat, att försäljningen skulle ske under skattemannaräll, på öppen auktion och
till den mestbjudande; alt årliga räntan skulle utgöra minst Sex skilling Ranko för
hvarje tunnland skog eller mark, och någon annan skattläggning derå till räntans bestämmande
icke ega rum,; att skatteköpeskillingen borde erläggas med sex gånger den
ränta, hvarå högsta anbudet gjordes vid auktionen för hvarje tunnland skog eller jord,
och ej mindre den årliga räntan än skatteköpeskillingen beräknas i span mål efter ett medeltal
af länets markegångspris under de tio näst före köpet förflutna åren; samt att
Landshöfdingen egde föreslå samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium pröfva
Evcpedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i08.
37
och bestämma, huru många tunnland i hvarje utrop vid auktionen skulle försäljas; så,
och efter del på grund af Rikets Ständers sistnämnda beslut, hvilket i underdånig skrifvelse
den 13 Juni 1818 Kongl. Maj;l meddelades, genom Kongl. Brefvet den 8 Maj
1821 blifvit förordnadI, att kronoparken Rella Tall i Högsrums socken och Olands norra
Mot af Calmar län, med eif* areal af 598 tunnland 26 kappland, skulle, fördelad i 13
lotter, under de stadgade vilkoren försäljas; hade, enligt hvad uti en till Rikets nu församlade
Ständer den 17 sistlidne April aflålen nådig Proposition finnes omförmäldt, vid
den auktion, som kort eller utfärdandet af nämnda Kongl, bref egde rum. anbuden,
ehuru för olika lotter betydligt skiljaktiga, likväl uppgått till särdeles höga belopp, emedan
inroparne endast fästat afseende ä skogstillgången, men icke vid jordens beskaffenhet,
och således icke betänkt möjligheten iör jordegaren ali, äfven efter skogens borthuggande,
utgöra den erbjudna räntan. De menliga följderna häraf hade icke heller
länge uteblilvit, Ij på åtskilliga lotter hade skogen snart blifvit så afverkad, alt endast
sjelfva marken, bestående al ofruktbar sandmo, återstod; och som egarne af dessa
lotter sedermera icke förmått utgöra hvarken jordräntan eller sina porsonela kronoutskylder,
hade, lill gäldande deraf, lägenheterna, i saknad af annan tillgång, måst lagas
i mät. När dessa lägenheter derefter skulle ånyo försäljas, inträffade att tio särskilda
auktionsförsök måste, ehuru utan framgång, anställas. Dä försäljningen alltså ansågs
omöjlig och det knappast kunde antagas, att någon skulle vilja ens såsom skänk mottaga
lägenheterna, såvida dermed löljde skyldighet att erlägga den förut bestämda räntan,
samt härtill kom att, i anledning af väckt fråga om förmedling af räntan för loiten
N:o 4, Kammar-kollegium, genom utslag den 9 Juni 1842, förklarat, det förmedling
icke kunde ega ruin ä räntor, tillkomna i sä beskaffad ordning och på det sätt, som
skett med den berörda skogslott pålörda räntan, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånig skrifvelse den 10 Juni 1844 hemställt, att ränlebeloppet finge för framtiden
nedsättas till det genom Kongl. Brefvet den 8 Maj 1821 bestämda minimum af
spanmål, motsvarande Sex skilling för tunnlandet, samt de ifrågavarande lägenheterna
med sådan ränta genom offentlig auktion ånyo till försäljning utbjudas. Genom Kongl.
Brefvet den 30 Oktober 1845 hade denna framställning blifvit bilällen, hvarefter försäljning
på de sålunda förändrade vilkoren också försiggått af lägenheterna N:ris 3, 4
ech 5 samt £$:delar af N:o 10 och adelar af N:o 11.
Sedermera hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län anmält, ali jemväl
för loiten N;o 12 årliga räntan äfvensom loltegarens personela kronoutskylder, för flera
af de sednare åren voro oguldne och i räkenskaperna balanserade med ett sammanräknad!
belopp af 919 R:dr 45 öre. Till gäldande häraf funnes ingen annan tillgång
än lägenheten, hvilken också blifvit tagen i mät och vid utlysta auktioner till försäljning
förgäfves utbjuden. Och då älven på denna lägenhet all den skog, hvarmed den
vid försäljningen från Kronan varit försedd, blifvit afverkad och jorden, som bestode
af mager betesmark af flygandsnatur, således vore till odling oduglig, — af hvilken orsak
del ock varit omöjligt för innehafvaren att utgöra den åsätta räntan, — hade
Kongl. Maj:ls Befallningshafvande hemställt, att enahanda nedsättning i räntan som genom
nyssnämnda Kongl. Bref den 30 Oktober 1845 medgifvils för ofvan omförmälda
lägenheter, jemväl måtte fä ske för den nu ifrågavarande, hvarigenom hindret för försäljningen
möjligen kunde undanrödjas.
Dessutom hade uti en den 7 Augusti nästlidet år till E. K. Maj:t ingifven skrift
egarne till skogslotterna N:ris 2, 6, 7, 8, 9 och 13 samt till adelar af N:o 10 och
^idel af N:o 11, med åberopande af ett bi fogad t, af förste Landtmätaren i länet samt
Kronobetjeningen i orten, med biträde af nämndemän, upprättadt undersöknings-instrument
jemte kartebeskrifning öfver dessa lotter, i underdånighet anhållit, alt E. K. Majit
38
Expeditions-Utskoltels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 108.
(äcktes antingen i nåder bevilja nedsättning i räntorna för dessa lägenheter till de af
förrättningsmännen föreslagna belopp, eller för lotterna Niris 2, 7, 8 och 9 samt de
omnämnda delarne af N:ris 10 och 11 till fidels kappe och för N.ris 6 och 13 till £
kappe säd per tunnlandet, eller ock, derest nedsättningen icke kunde af E. K. Majit
bifallas, aflåta nådig framställning derom till Rikets Ständer, på sätt som skett vid 1853
års riksdag, i fråga om förmedlig af räntorna för lägenheter å f. d. kronoparken Strandskogen
å Oland.
Uti ett med anledning häraf afgifvet, inlöidradl utlåtande hade Skogs-styrelsen,
som funnit loiten N:o 12, såsom till arealen endast 27 tunnland 26 kappland, alltför
obetydlig att för Kronans räkning bibehållas till skogsplantering, ifrågasatt, om icke
samtlige delegarne i I. d. kronoparken Kella Tall borde höras, huruvida de voro villiga
att mot billig ersättning afstå till Kronan sina andelar i parken, då i händelse Kronan
komma i besittning af hela parkens areal, skogplantering derå kunde verkställas till
framtida fördel såväl för Staten, sorn lör den ort, der parken vore belägen ; men med
undantag endast af egarne lill Niris 4 oell 5, hvilka lör 4,000 R:dr hvardera velat afstå
sina lotter, hade emellertid de öfriga lägenhets-innehafvarne anfört, att, ehuru dessa
lotter icke hade något synnerligt värde, flera likväl vore med mycken kostnad och besvär
vårdade, så att de i en framtid kunde lemna rik tillgång på skog, under del att
andra vore odlade och bebyggda, samt lotterna N iis 2, 7, 8 och 9 dessutom delade
emellan icke mindre än 34 egare, och försedda med tillsammans 50 åbyggnader, hvars
innevånare, till antalet omkring 200, svårligen skulle inom Högsrums socken, i anseende
till det inskränkta utrymmet, finna andra byggnadsplaner och dessutom saknade
medel till byggnadernas bortfly ttande: och hade på dessa skäl bemälde lägenhels-innehafvare
gemensamt förklarat, ali de på inga vilkor kunde sina innehafvande lotter afträda.
Sedan jemväl Länsstyrelsen och Kammar-kollegium sig i ämnet utlåtit, samt af
handlingarne i öfrigt inhemlats. alt loiten N:o 1, hvarför någon nedsättning i räntan
blifvit sökt, tillhörde hemmanet Refia; att sökandernes nyssberörda uppgift, angående
fördelningen af vissa lotter mellan flere egare, vore med verkliga förhållandet öfverensstämmande;
att fidelar af lotten N:o 2 vore odlade till åker och de öfriga fidelarne
bestode af jemn skogsmark, bevext med gran; alt af lotten N:o 10 donu ifrågavarande
jVtdelarne likasom A;del af N:o 11 samt af N:o 13 88,50 qvadratref, eller omkring 14
tunnland, likaledes vore uppodlade till åker, ehuru å dessa likasom öfriga lägenheter,
hvilka, med undantag af N:o 2, helt och hållet saknade skog, jordmånen, såsom bestående
af fin mager sand, icke vore tjenlig till annat än skogssådd; äfvensom att de
räntor, lägenheterna hade sig ålagda vid skattelörsäljningen bestämts lill följande belopp,
nemligen:
för
N:o
2
lill
7
tunnor
26 kappar
, lör omkring 42 tunnland,
„
59
6
55
3
59
5
55
?! » $8 „
n
55
7
55
4
59
3f
59
» » 31 „
59
99
8
„
6
59
14
59
» 45 „
55
99
9
99
9
99
21
99
M H 83 „
59
99
10
59
10
55
30i
55
hvadan och då lör ftpdelar
nedsättning redan skett till 20 kappar, ränlebeloppet
för återstående ^idelar utgjorde 1 tunna
20 kappar lör en areal, omkring 7 tunnland,
tl „ 9 tunnor 31 j kappar, eller, efter nedsättningen
för x9ö:delar till 22| kappar för återstående Aidel
nära 1 tunna lör en areal, omkring 7 tunnland
31 kappland;
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i08. 39
för N:o 12 lill 5 tunnor 25 kuppar, för 27 tunnland 26 kappland, samt
„ „ 13 „ 1 „ 29 „ „ 39 tunnland.
Så och enär förhållandet med nu ifrågavarande jordlotter, i hänseende till såväl
lotternas beskaffenhet, som räntornas tillkomst och behofvet af nedsättning i desamma,
befunnes vara enahanda, som med de lägenheter å förra kronoparken Strandskogen,
för hvilka, uppå Kongl. Maj-.ls den 16 November 1853 derom aflålna framställning,
Rikets Ständer, för deras del, medgifvit förmedling af räntan, har, enligt den nu af
lälna,
ofvan omförmälda nådiga Propositionen, E. K. Maj:t, som, beträffande särskildt
loiten N:o 12, ansett ali för densamma, såsom numera skoglös, skogsränta å 6 sk.
Banko tunnlandet icke, såsom Kongl. Majlis Befallningshafvande ifrågasatt, vore lämplig,
utan att med denna lott borde förhållas på samma sätt, som med de öfriga, funnit
sig föranlåten att, i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium tillstjrkt samt Länsstyrelsen
i anledning af lägenhets-innehafvarnes underdåniga ansökning jemväl hemställt,
föreslå Rikets Ständer, att skattläggning efter ortens method må, på Statsverkets bekostnad,
få ega rum å samtliga nu ifrågavarande lägenheter, samt att, sedan skattläggningarne
blifvit, enligt i allmänhet gällande författningar, pröfvade och vunnit stadfästelse,
den derigenom bestämda nya räntan må, i stället för den nuvarande utgöras
af hvar och en lägenhet, hvar innehafvare inom tre månader efter erhållen del af beslutet
om den nya räntans belopp, derom hos E. K. Maj;ts Befallningshafvande göra
anmälan.
Rikets Ständer hafva tagit denna nådiga framställning i behörigt öfvervägande och
dervid, med afseende å de i frågan upplysta förhållanden och på de af E. K. Maj.t
anförda skäl funnit sig böra till samma framställning lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Expeditions-Utsi o Hets Förslag lill lindard. Skrifvelse, N:o 109. I
Y:o 109.
Uppläst och godkändi lios Ridd. och Adeln deri 25 Joli 1863.
Presle-Ståndet
Borgare-Siåndet
Bonde-Ståndet
den
25 Juli
den
25 —
den
25 —
dea
25 —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i anledning af vackt fråga
om närmare bestämmelser i afseende å sättet Jör erhållande
af skatterätt å krononybyggen.
(Stals-Utskotlets Utlåtande N:o 125.)
S. A. K.
Under förmälan, hurusom afviltringarne inom södra Ångermanlands domsaga af WesterNorrlands
län numera i betydlig utsträckning fortgått äfven uti de socknar, som äro
belägna längst upp efter Ångerman-elfven, har hos Rikets Ständer uppmärksamhet
blifvit fästad å de flera olägenheter och kostnader, som förorsakas de merändels fattige
nybvggarne derstädes genom det för närvarande öfliga sättet för utrönande, huruvida
åboen så fullgjort sina skyldigheter, att nyhemmanet finge från krono öfverföras till skatte.
Till den syn, som i sådant hänseende skall hållas, förordnades nemligen af Konungens
Befallningshafvande, efter derom af åboen gjord ansökning. Kronofogden i orten, hvilken
likväl understundom först ett år efter det ansökningen blifvit till Länsstyrelsen ingifven,
egde tillfälle att hålla synen. Denna onödiga tidsutdrägt skulle deremot undvikas, om
länsmannen i distriktet, såsom någon gång hände, alltid finge uppdrag att förrätta synen,
hvarförutan kostnaden för densamma, hvartill åboen nu ofta finge, skuldsätta sig,
skulle i högst betydlig mån minskas, synnerligast då kronofogden vore bosatt 20 lill
30 mil från förrättningsstället. 1 betraktande häraf har blifvit föreslaget, att Kongl.
Kungörelsen den 15 December 1848, angående ändring i ditintills gällande stadganden
i afseende på ordningen och sättet för vinnande af skattemannarätl till hemman och
lägenheter al krononalur, måtte erhålla det uttryckliga tillägg, att syner å sådana hemman
och lägenheter, då de skola till skatte omföras, måtte af länsmännen, hvar inom
sitt distrikt, förrättas med behörigt biträde, eller, om länsmannen skulle af jäf eller
eljest vara förhindrad att synen företaga, i dennes ställe af närmast boende kronobetjent;
och har ål detta förslag, till vinnande af större enkelhet uti förfarandet och und
Bih.
lilt 11 Sl. Pral. 1862 f 1863. 10 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 1
2
Expeditions- Lis ko t lats Förslug lill underd. Skri/velse, N:o 409.
vikande af ökade kostnader för åboen, sedermera gilvits den närmare bestämmelse, att
åboen skulle ega att omedelbart vända sig till länsmannen i distriktet med begäran om
syns hållande, samt derefter, med bifogande af instrumentet deröfver, bos Konungens
Befallninghafvande göra ansökning om erhållande af skattemannarätt.
Genom Kongl. Brefvet til! Kammar-kollegium af den 17 Februari 1847 är stadgadt,
att, sedan genom afvittring blifvit bestämdt, huru stort område och skattetal
hvarje nybygge tillkomma, äfvensom hvilka skyldigheter med hänsyn lill byggnad och
odling åboen åligga för att dertill förvärfva skattemannarätt, de nybyggen inom de
Norrländska länen, hvilka äro berättigade att utan skattelösen från krono lill skatte
omföras, må af denna förmån komma i åtnjutande så snart byggnads- och odlingsskyldigheterna
blifvit fullgjorda, till utrönande hvaraf syn skall af vederbörande kronobetjent
förrättas, hvarefter Konungens Befallningshafvande eger att, derest, vid granskning
af syneförrällningen, åboen befinnes hafva fullgjort sina åligganden, låta omföra
hemmanet från krono till skatte uti jordeboken. Häraf synes att uti nu gällande stadgandet)
i timnet något hinder icke möter för länsmännens förordnande att hålla berörda
syner, såsom ock understundom inträffar; men då genom ett uttryckligt stadgande, att
dylika syner skola af länsmännen förrättas, nybyggaren tillskyndas fördel i så måtto
att dels kostnaden för synen betydligt minskas, och dels ytterligare utgifter besparas
för honom derigenom, att han icke vidare behöfver inställa sig i den ofta aflägsna
residensstaden för erhållande af förordnande för syneförrättaren, utan ansökningen om
erhållande af skattemannarätt får till Konungens Befallningshafvande ingifvas först efter
del synen hållits, hafva Bikets Ständer, med anledning af ofvanberörda framställning,
funnit sig böra hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att Kammar-kollegium —,
som, enligt hvad Rikets Ständer inhemtal, den 8 sistlidne Maj erhållit nådigt förständigande
alt uppgöra förslag till fullständig författning angående anläggning och skattläggning
af krononybygge)), nybyggares rättigheter oell skyldigheter samt kontroller lill
betryggande af författningens efterlefnad —, jemväl måtte erhålla föreskrift alt dervid
taga i betraktande, huruvida och i hvad mån ofvanomförmälda hos Rikets Ständer
föreslagna tillägg lill nu gällande bestämmelser i ämnet kunna anses lämpliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
Expeditions-Utskottets luns lat) till underd. Skrifvelse, L\:o HO.
3
A:o ISO.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Ådeln den 25 Juli 18B5.
Preste-Slåndet den 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående frånträdande af
Kronans rått till återlosen af de s. k. Trippska hemmanen i
Halland.
(Stats-Ulskoltels Utlåtande N:o 126.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, hurusom Hennes Majit Drottning Christina,
genom särskilda afhandlingar den 26 April och 9 Maj 1653, alhändl sig och Sveriges
Krona 357/j i Hallands län belägna hemman, hvilka tillegnades Holländske handlanden
Adrian Tripp, hans hustru, barn och arfvingar till everldelig ego saint allodialt och
okonditioneradt frälse, emot af Tripp försträckte 89,733 R:dr 26 öre 13-J penningar
silfvermynt, dock ined förbehåll, att Kronan egde att, när så lagligt och ”behagligt"
vore, hemmanen mot nämnda belopp återlösa, äfvensom att skatteganden skulle vid sin
rätt då och framdeles varda oförkränkt bibehållen. Efter det Reduktions-kommissionen
under åren 1687 och 1688 af dessa hemman lill Kronan åter indragit 159 mantal,
hade de Trippska godsen, rom fortfarande voro äterlösen underkastade, utgjort 198^
hemman, af hvilka 39-JJ mantal arffallit till Svensk man samt sedermera förbli fv i t i
Svenske mäns ego och, efter all hafva gått flera händer emellan, med enahanda rätt,
som vanliga frälsehemman ega, nu tillhöra dels åboerne sjelfve dels andre frälsegodsegare
i Halland; hvaremot de återstående 159j mantalen ännu disponerades af Tripps
utrikes vistande arfvingar. I anledning af en vid 1809 års riksdag väckt (råga om inlösen
af de Trippska godsen och efter Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse derom
framställda begäran, allat Kongl. Majit lill Rikets år 1823 lörsamlade Ständer nådig
Proposition i ämnet, deruti Kongl. Majit föreslog, att, jemte det Kronan afsade sig sin
lösningsrätt lill de hemman, som innehades af Svenske män, Rikets Ständer ville besluta,
huruvida talan borde väckas om inlösen för Kronans räkning af de öfriga Trippska
hemmanen; och sedan Rikets Ständer, som i afseende å de förra hemmanen voro
af samma tanke som Kongl. Majit, beträffande de sednare inhemlat att löseskillingen
derför, beräknad efter samma grund som 1653 års köpesumma, uppginge till omkring
79,500 Ridr i silfver och att räntorna derå efter den till 1819 års taxering lemnade upp
gift
utgjorde 3,494 Ridr 13 skill. 2 rst. Banko, hvaremot högsta beloppet, som Kronan
för kronohemmanens skattelösen kunde i ersätlningsväg påräkna, vore 25,000 Ridr
4
sistnämnda mynt, beslöts att hos Kongl. Majit begära, att Trippska arfvingarne klefve
hörde, huruvida de kunde finnas benägna all emot nedsatt löseskilling afstå deras rätt
lill godsen. Dä emellertid, enligt livad inhemtas af Kongl. Majlis Skrifvelse till Rikets
Sländer den 19 November 1828, Trippska arfvingarne uti löseskilling för hemmanen
fordrat icke mindre an 86,625 R:dr i silfver, ä hvilket belopp de årliga räntorna af
hemmanen icke fullt motsvarade 2 procent, ansågo Rikets Ständer vid 1828 års riksdag
frågan om hemmanens ålerlösen från nämnde arfvingar böra, i anseende till de dermed
förknippade betydliga uppoffringar, tills vidare hvila. Sedermera hade uti en vid
1853—1854 årens riksdag väckt motion föreslagits, att Kronan måtte afsäga sig sin
lösningsrätt lill de Trippska hemmanen, eller ock att de af dessa hemman, som fortfarande
befunnos i Trippska arfvingarnes hand. och hvilka hemmans antal uppgafs då
utgöra allenast 27^1 mantal, blefve för Kronan återlöste, men enär vid uppkomna
tvister olika tydningar angående beskaffenheten af ölverlåtelsen till Adrian Tripp vid
domstolarne egt rum i så måtto, att densamma än förklarats endast innefatta förpantning
med frälsemannarätt, än betraktats såsom försäljning under full eganderält, samt
pröfningen häraf, hvilken dittills endast uti enstaka fall egt rum och icke omfattat
Trippska arfvingarnes rätt i förhållande till Kronan, tillhörde domaremagtens åtgörande,
hade Rikets Ständer ansett denna fråga icke vara af beskaffenhet alt böra utgöra föremål
för Rikets Ständers pröfning.
Efter denna redogörelse för frågans historiska del, hvarom vidare inhemtas uti
Kongl. Majits ofvanomförmälda Proposition och skrifvelse, har vidare blifvit anfördt,
att flere åboer å de Trippska hemmanen hos Kongl. Maj:t gjort ansökning i enahanda
syfte, som motionären vid 1853—1854 årens riksdag, hvilken ansökning likväl blifvit af
Kammar-kollegium afslvrkt hufvudsakligen af det skäl, att Kronans rätt till ålerlösen
vore nu mera än förr tvistig, sedan förbehållet derom icke blifvit inom den i Kongl.
Förordningen den 6 Februari 1849 stadgade tid i vederbörlig ordning iniecknadt; hvartill
komme att Trippska arfvingarne begagnat sig af den genom Kongl. Brefvet den 23
April 1833 medgifna rätt att godset till Svenske män försälja; och då Kronan genom
nämnda underlåtenhet måste anses hafva förlorat sin rätt lill hemmanens återlösande,
hvilket i allt fall mot de Trippska arfvingarne icke ansetts kunna åvägabringas utan
uppoffringar, som vida öfverstege de fördelar, som Kronan kunde deraf förvänta; då
vidare, hvad anginge de hemman, som efter år 1823 kommit i Svenske mäns ego, något
skäl icke förefunnes, att dessa fortfarande skulle vara underkastade lösningsanspråk
mera, än de 39j^:dels mantal, som derförinnan förvärfvals och blifvit från berörda
anspråk Irikallade; och dä flera olägenheter lörekomme till följd af det obestämda förhållandet
i afseende å lösningsrätten till hemmanen; har hos Rikets Ständer nu blifvit
hemstäldt, det Rikets Ständer mätte till E. K. Majit öfverlemna alt, derest E. K. Majit
sfi funne för godt, förständiga vederbörande derom, att i afseende å de Trippska hemmanen
i Halland något lösningsanspråk från Kronans sida hädanefter icke komme att
väckas; hvaremot den rätt, som Kronan ännu kunde ega till inlösen af ifrågavarande
hemman, finge af deras nuvarande egare eller innehafvare för egen räkning begagnas,
om de dertill funne sig belögade.
Enär, på sätt anlördt blifvit, Kronans rätt till ålerlösen af de Trippska hemmanen
numera kan ifrågasättas, sedan Kronan försummat alt inom 1850 års slut genom inteckning
i hemmanen förvara sitt derom i köpeafbandlingarne gjorda förbehåll, hafva
Rikets Ständer, vidkommande de hemman, som fortfarande disponeras af Adrian Tripps
utrikes boende arfvingar, funnit sig icke kunna på hemmansinnehafvarne öfverlåta en
rättighet, som endast är tvifvelaktig och hvars begagnande lätteligen kunde föranleda
till ovissa rättegångar med nämnde arfvingar. Deremot och dä såväl Kongl. Majit som
Expeditions-Utskottets Forsla«• till anderd. Skrifvelse, A7.-o ///.
5
Rikets Ständer, vid 1823 års riksdag, funnit innehafvarne af Trippska hemman, som
forenämnda år kommit i Svenske mäns hand, böra af sådan orsak förblifva i sin besittning
orubbade, så all (Vågan om berörda hemmans inlösen af Kronan finge helt och
hållet förfalla, hafva Rikets Ständer funnit giltigt skäl vara för handen att nu medgifva
enahanda förmån i afseende å de hemman, som med all den rätt, Trippska arf
vingarne
dertill egt, sedermera öfvergått till Svensk man; hvarför, i motsats mot hvad
som eger rum i fråga om de förstnämnda hemmanen, hindel' icke eller möter af Kronans
t vi f velak tiga lösningsrätt, dä, genom ett dylikt beslut med hänsyn til! nu ifrågavarande
hemman, tredje mans räll icke beröres. På grund häraf och då härtill kommer,
alt begagnandet af Kronans möjliga lösningsrätt sannolikt icke skulle erbjuda
Kronan någon fördel, hafva Rikets Ständer prölvat skäligt för sin del förklara, att något
anspråk att få till Kronan återlösa dem af de s. k. Trippska hemmanen i Halland,
hvartill Svenske män redan vunnit eller framdeles kunna förvärfva all den Trippska arf
vingarne,
enligt köpeafhandlingarne den 26 April och den 9 Maj 1653, tillkommande
rätt, hädanefter icke må å Kronans vägnar väckas.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet tillkännagifva; framhärdande etc
Stockholm den 25 Juli 1863.
N:o lil.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adelil den 25 Juli 1865.
Presle-Slåndet deri 25 — —
Borgare Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljadt statsanslag
till uppförande af en ny byggnad för Svenska Slöjdföreningens
skola i hufvudstaden.
("Stats-Utskottets Memorial N:o 129.)
S. A. K.
I sammanhang med pröfningen af öfriga till Rikets Ständer hänskjutna frågor, tillhörande
regleringen af utgifterna under Riks-slatens sjette Hufvudtitel, hafva Rikets
Ständer, med bifall till E. K. Maj-.ts uti särskild nådig Proposition af den 6 sistlidne
Feb ruari derom framställda förslag, funnit godt dels medgifva, att Landlbruks-akademiens
nuvarande tomt med åbyggnader må utbytas emot den af Teknologiska institutet
hittills begagnade fasta egendom, under iakttagande af de vilkor, som i E. K. Maj:ts
nådiga Proposition uppgifvits, dels ock beviljat en summa af 300,000 Riksdaler till ut
-
6
Expeditions- Utskottets Förslag till undmi. Skrifvelse, N:u 112.
gående från Riksgälds-kontoret med en tredjedel, eller 100,000 R:dr, under hvartdera
a( åren 1864, 1865 och 1866, för att, tillika med det af Stockholms stad utlofvade
bidrag och de medel, Styrelsen för Svenska Slöjdföreningens i Stockholm söndags- och
altonskola lörmält sig dessutom ega att härtill disponera, användas till uppförande ä
Akademiens tomt af en ny byggnad för Slöjdföreningens skola, deri lokaler jemväl böra
beredas för allmänna industri-expositioner, för utställning af landtbruksredskap och modeller
samt lör ett geologiskt museum.
Hvilket Rikets Ständer ansett sig böra utan afvaklan på slutliga afgörandet utaf
samtliga med 6:te Hufvudtiteln sammanhängande anslagsfrågor, hos E. K. Majit i underdånighet
anmäla, enär, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, angeläget lärer vara att,
på det nödiga förberedande åtgärder ofördröjligen må kunna vidtagas för omförmälda
byggnadsarbetes påbörjande omedelbart efter nästa års ingång, vederbörande, så fort
ske kan, erhålla kännedom, om Rikets Ständers före nämn da beslut.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
%:0 119.
Uppläst och godkändt luis Ridd. och Adeln den US .luli 1863.
Presle-Slåndet den 85 — —
Borgare-Ståndet den 85 — —
Rnrwip-Sl ånHpf Hpi» Q.S —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, orri tillägg uti 15 § af Kongl Kungörelsen
den 13 November 1800, angående den allmänna beväringen.
(Sammans. Stats-, Lag- och Ekon.-Utsk. Ret. N:o 31.)
8. A. K.
Uti till Rikets Ständer aflåten Proposition af den 24 Oktober sistlidet år har E.
K. Majit, i ändamål alt lifva den fosterländska anda, som framkallat del frivilliga
skarpskytteväsendet, samt pä det att fäderneslandet derigenom måtte vinna en stridbar
manlig befolkning, på samma gång lättnad gåfves denna befolkning och möjligen förminskning
i Statens utgifter kunde uppkomma, i nåder föreslagit följande tillägg i 15 §
al Kongl. Kungörelsen angående den allmänna beväringen af den 13 November 1800:
Expeditions- Utskottets Förslug till underd. Skri [veise. l\: o 413 ■ 7
4. När beväringsskyldig, som, bland allmänna beväringsmanskapet inmönstras,
är aktiv medlem af frivillig skarpskytte-föréning och företer skriftligt betyg, undertecknad!
af Ölverbefälhafvaren för den korps, han tillhör, jemte en af chefen för
närmaste regemente eller korps i arméen tillförordnad, i tjenst varande officer, derom
att den beväringsskvldige under minst ett år deltagit i skarpskytte-korpsens öfningar, utförda
i öfverensstämmelse med det för arméen gällande exercis-reglemente, och eger
den färdighet i vapenföring, marsch och manöver, som motsvarar läraktig beväringskarls
efter lörsta årets möte, samt derjemte förvärfva! den skjutfärdighet, som i miilskjutningsinstruktion
är för rekryt i arméen bestämd såsom vilkor lor approbation till
soldal, må sådan beväringsskyldig befrias från deltagande i lörsta årets vapenöfning
med den allmänna beväringen."
I sammanhang härmed har E. K. Majit jemväl föreslagit, att den officer, som för
pröfning af beväringsskyldige skarpskyttars vapenfärdighet blifvit, på ofvannämnda sätt,
ur arméen utsedd alt inställa sig på skarpskytte-korps’ öfningsfält, må ega att åtnjuta
reseersättning och aflöning efter gällande rese-reglemente, samt att denna kostnad må
godlgöras utaf 4:de Hufvudtitelns anslag till rese- och traklamenlspenningar.
Hvad E. K. Majit sålunda behagat i nåder föreslå hafva Rikets Ständer funnit
godt bifalla; hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet tillkännagifva; framhärdande
etc.
Stockholm den 25 Juli 18G3.
N:» 113.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 25 Juli isfi.v.
Presle-Slåndet deri 25 — —
Borgare-Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af beslutadt
upphörande af Riksbankens fastighetslånerörelse.
(Banko-Ulsk. Uti. N:o 30 och Mern. N:o 33 samt Bet. N:o 35, punkten 21:o.)
S. A. K.
Sedan, med afseende å de flera väsendlliga fördelar, hvilka skulle beredas Rikets
Ständers Bank, derest den del af dess kapital, hvilken nu är lästad i utlåning på lång
återbetalning, gjordes mera rörlig, Rikets Ständer vid innevarande riksdag dets beslutat,
att den i Rikets Ständers Bank på grund af 143 och 144 §§:ne i Banko-reglementet
8 Fxpedilions-U Isko llels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 7-Z4.
af den 30 Oktober 1860, nu bedrifna lånerörelse mot pant af inteckningar i egendom
på landel samt bus och jord i städerna skall med 1864 års utgång upphöra, dels ock
åt Bankofullmägtige uppdragit att inleda och afslula aftal med allmänna hypoteksbanken
om öfvertagande af Bankens fordringar mot pant af inteckning i fastighet på
landet, under vilkor att läntagarne tillgodonjuta den dem tillförsäkrade rätt och att
Banken erhåller hypothekshankens obligationer lill belopp samt med ränta och förfallotid,
som genom öfverenskommelse mellan Bankofullmägtige och hypoteksbanken kan
varda bestämd;
Sä, och då Bikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed, för sin del jemväl beslutat,
att Kongl. Förordningen den 26 April 1861, angående en allmän hypoteksbank,
skall erhålla ett tillägg af följande lydelse: "hypoteksbanken eger alt med Bikets Släu”ders
Bank sluta aftal om öfvertagande af sistnämnda Banks fordringar mot pant al inteckning
i faslighet på landel, under vilkor att läntagarne tillgodonjuta den dem till"försäkrade
rätt och alt Banken erhåller hypothekshankens obligationer till belopp samt
”med ränta och förfallotid, som genom öfverenskommelse emellan Bankofullmägtige
"och hypoteksbanken kan varda bestämdt." — — — —;
få Bikets Ständer hos E. K. Majt i underdånighet anhålla, del E. K. Majit täcktes
låta allmän kungörelse härom i nåder utfärda.
Bikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
JViO 114.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1863.
Presle-Slåndel den 25 — —
Borgare Ståndet den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af framställda
förslag, angående bestämmande af viss tid för doms af kunnande
i Rådstufvurätt.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.)
S. A. K.
Sedan, genom Kongl. Förordningen af den 18 April 1849, 2:dra mom. af 24 Kap.
5 § Bättegångs-Balken erhållit följande förändrade lydelse:
Expedilions-Utsliottels Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o lid. 9
"I Rådstufvu-Rätt böra parlerne vid middagstimma dagen förut stämmas genom anslag
å rättens dörr att dom å tid iöresatt afhöra; dock må Rådstufvurätt genast och
utan anslag dom muntligen eller skriftligen kungöra, der saken af ringa värde är";
har, med åberopande dels deraf, att nyssnämnda föreskrifter om stämning å parter genom
anslag för att afhöra dom ganska ofta ledde lill onödigt dröjsmål med rättegångs afgörande,
och dels af den besparing af eljest illa använd tid, som vunnes, om parterne
undginge att efterse anslag å rättens dörr, Rikets Ständers Justilie-Ombudsman uti sin
till innevarande riksdag algifna embetsberättelse (sidan 108) föreslagit, att nämnda sladganden
borde ändras till likhet med dem, som gällde för underdomstolarne på landet,
och att derjemte mätte föreskrifvas, att i Rådstufvurätt icke finge med doms utgilvande
dröja längre än tre, högst sex veckor ifrån den dag, parterne öfverlemna! saken lill
afgörande.
Härförutan har hos Rikets Ständer särskildt blifvit yrkad den ändring i anförda
lagrum, att stadsdomslolarne skulle vara skyldige, när mål öfverlemnades till afgörande,
för parlerne uppgifva bestämd dag, dä dom komnif alt afkunnas, samt att såsom längsta
tiden härtill måtte stadgas tre månader, så vida ej hufvudsakligt beslut genast afkunnades.
Rikets Ständer anse det icke kunna bestridas , att lagens föreskrift om afkunnande
af Rådstufvurätts dom efter anslag, för parterne medför flerfaldiga olägenheter, beslående
dels i den tidsförlust, part får vidkännas genom nödvändigheten att nästan dagligen
i Rätten efterse, om anslag i det på Rättens pröfning beroende mål, hvari parten
har del, ännu blifvit ulfärdadl, dels deri, ali parten genom en ganska ringa, ofia ofrivillig
underlåtenhet härutinnan äfventyrar att försitta tid att emot domen anmäla missnöje,
och dels i det dröjsmål, som, enligt hvad erfarenheten gilver vid handen, stundom
under ganska lång tid, vid Rådstufvurätt lörelöper med afgörande af sådana mål,
deri dom skall efter anslag afsägas. Alt denna föreskrift jemväl af domstolarne sjellve
betraktas såsom icke till fyllestgörande visar sig deraf, att de ändå ofta utsätta dag för
doms meddelande och i annat fall låta särskildt underrätta parterne om tiden derför,
ehuru just sistnämnda bruk skulle, då det icke grundar sig på något lagbud, kunna
lätteligen föranleda dertill, att, om det vid något tillfälle åsidosattes, parten förlorade
sina fatalier.
En förändring af ifrågavarande lagstadgande torde följaktligen få antagas vara af
behofvet påkallad. Dock lärer en sådan förändring svårligen verkställas genom tillämpning
för Rådstufvurätt af de för Häradsrätterna i förevarande hänseende gällande stadganden,
hvilka, oberäknade åtskilliga bestämmelser i afseende å expeditioners utlemnande,
inskränka sig till föreskriften i 24 Kap. 5 § Rättegångs-Ralken, att i Häradsrätt
skall dom offentligen afsägas, så snart den färdig är. Lämpligt synes deremot vara,
om förändringen sker, på sätt hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, sä att Rådstufvurätt
ålägges att, när mål af parlerne öfverlemnas till afgörande och dom ej genast afkunnas,
för dem uppgifva viss dag, dä sådant kommer att ske; i öfverensstämmelse med
hvilket förslag Rikets Ständer jemväl för sin del anse den i 2:dra Mom. befintliga skil
nad
emellan behandlingen af de saker, som äro af ringa välde och andra, böra försvinna,
så att det må vara domstolen obetaget att, om de sistnämnda äro af sådan beskaffenhet,
att domstolen icke behöfver taga dem under vidare öfvervägande, desamma
genast afgöra.
Bill. lill B. Sl. Prot. 1862 Sf 1863. 10 Sami. 1 A/d. 7 Höft. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, I\:o 114.
Deremot hafva Rikets Ständer funnit betänkligt att i lagen utsätta någon viss tid,
hvarinom dom alltid skall afkunnas. Skulle sådan utsättas, måste den tagas ganska
rymlig, på det icke Rådstugurätten må, då flere vigtiga mai och ärenden på en gång
förekomma, blifva nödsakad att antingen åsidosätta den gifna föreskriften eller ock afgöra
sakerne ulan alt hafva baft tillfälle att deråt egna den sorglälliga granskning, som
erfordras för att komma till en klar insigt om hvad slutet bör blifva. Bestämmes åter
tid, på sätt nu blifvit sagdt, är att befara, att den utsatta längsta tiden, äfven om den
i de flesta läll i sjelfva verket vore mycket öfverflödig, likväl merändels blefve äfven
den kortaste, inom hvilken dom komme alt meddelas.
Rätlre förefaller det då Rikets Ständer vara att lemna domstolen sjelf öppet att
vid sakens öfverlemnande till pröfning, med afseende å så väl densammas vidlyftighet
som miingden af öfriga på domstolen beroende ärenden, bestämma den tid, då parterne
hafva att afhöra dom; och öro Rikets Ständer förvissade, att i sådan händelse tiden i
allmänhet icke skulle bestämmas annorlunda än i lörhällande till det verkliga beholvet,
enär domstolen icke torde vilja inför parterne erkänna sig behöfva använda någon
längre tid på utarbetandet af en mera enkel sak, och domstolen dessutom, derest liden
för doms meddelande blefve för långt framskjuten, blottställde sig för laga ansvar.
På grund af hvad sålunda blifvit aufördt, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat
en författning af följande innehåll:
"Med upphäfvande af 2:dra Momentet af 24:de Kapitlet 5 § Rättegångs-Ralken,
sådant detta lagrum blifvit förändradt genom Kongl. Förordningen den 18 April 1849,
förordnas, att samma moment skall erhålla följande lydelse:
“I Rådstufvurätt skall genast, efter det saken blifvit utförd, antingen dom afsägas,
eller ock viss tid lillkännagifvas, då parterne ega komma tillstädes för att afhöra dom.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
Eacpeditions-Utshotlets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 415. 11
No 115.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1863.
Preste Ståndet den 25 —• —
Borgare Slåndel den 25 — —
Bonde-Ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående dels åtgärder för
tilloägqfringande af ett för de tre Skandinaviska rikena gemensamt
matt-, mai-, vigt- och myntsystem, dels ock sammanfattande
i en enda förordning af alla nu giillande stadganden
om mått och vigter samt deras justering och arfvodet
härför.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Bet. N.o 71 och Ull. N:o 109.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördi, hurusom, då den nära handelsberöring, i
hvilken de Skandinaviska länderna kommit, vid flera tillfällen visat olägenheterna af
skiljaktiga bestämmelser inom de särskilda rikena, en stor vinst skulle beredas genom
införande af ett för dem gemensamt system för mått, vigt och mynt, men alt, då intetdera
af rikena i detta afseende egde något system, så fullständigt, alt dess antagande
af de öfriga skäligen kunde ifrågasättas, lämpligast syntes vara att genom föregående
utredning inhemta, hvilket system kunde hafva största sannolikhet all vinna bilall i
samtliga de skandinaviska länderna:
Och hafva Rikets Ständer, med anledning häraf och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad i sådant afseende blifvit hos Rikets Ständer hemstäldt, funnit sig böra
hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t, efter genom sakkunnige män
verkställd undersökning och utredning, täcktes i nåder vidtaga de åtgärder, som kunna
leda (ill antagande i de tre Skandinaviska rikena af ett gemensamt system för mått,
mål, vigt och mynt.
Derjemte har hos Rikets Ständer blifvit anfördt, hurusom det för den stora allmänheten
vöre af särdeles vigt, att i en enda författning hafva tillgängliga alla de
stadgande!), som angå mått och vigter och deras justering, men att, efter antagandet
af ett nytt system i nämnda afseende och utfärdandet af Kongl. Stadgan den 31 Januari
1855 och Instruktionen af samma dag för justerare af mått och vigter, dessa förord
-
12 Expeditions-Utskottets Föi'slng lill underd. Skrifvelse, N.-o 116.
ningar hvilka icke skulle gälla till efterrättelse förr än från oell med den 1 Januari
1863, dock redan i många stycken genom särskilda författningar och Kongl. Bref blifvit
ändrade; och då, i följd häraf, för allmänheten molte stora svårigheter alt göra sig
förtrogen med alla dessa nya förhållanden, hvilka vöre af stort inflytande på all slags
handel och rörelse, och del vore a( vigt att få dessa svårigheter sä snart som möjligt
undanröjda, har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer mätte hos E. K. Maj:t anhålla om
utlärdande af en enda förordning om mått och vigter samt deras justering och arfvodet
härlöf, i hvilken författning, med upphäfvande af allt hvad hittills blifvit i dessa ämnen
föreskrifvet, alla erforderliga stadganden skulle meddelas.
Rikets Ständer hafva funnit detta förslag förtjent af uppmärksamhet. Det måste
nemligen medgifvas, att vid ändring af förhållanden, vid hvilka allmänna begreppet sedan
längre tid vant sig och då härvid tillämpas nya grunder för de sålunda ändrade
bestämmelserna, svårighet möter och någon lid erfordras lör allmänheten alt göra sig
förtrogen med dessa nya förhållanden. Denna svårighet ökas ärtnu mer, om de till
efterrättelse ländande föreskrifterna, hvilka elta behöfva rådfrågas och tillämpas, måste
sökas uti många olika författningar. Ifrågavarande stadganden, allt efter hvar och ens
olika lelnadsställning, för- allmänheten särdeles vigliga, höra ej heller lemna anledning
till någon tvetydighet i afseende pä de mer och mindre stränga bestämmelserna om ansvar
lör öfverträdelse af löreskrillerna. — Rikets Ständer hafva derföre, med anledning
al det framställda förslaget, funnit sig böra hos E K. Majit i underdånighet anhålla,
det E. K. Maj:t täcktes låta uti en förordning sammanfatta alla nu gällande stadganden
om mätt och vigter samt deras justering och arfvodet härför.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 25 Juli 1863.
Ko 116.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 19 Aug. 1863.
Presle-Slåndel den 19 — —
Borgare Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majits
nådiga Proposition, angående bestridandet af begrajnings- och
öfriga kostnader med anledning af H. M. Enke-Drottning
Desiderias dödliga frånfälle.
("Stats-Utskottets Utlåtande N:o 131.)
Uti Proposition till Rikets Ständer af den 9 Januari detta år har E. K. Majit behagat
i nåder meddela, att, enligt upprättad och i Kammar-rätten utan anmärkning
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, A7:o 146. 13
granskad redogörelse för de kostnader,. som, med anledning af Hennes Maj:t Enkedrottning
Desiderias dödliga frånfälle, blifvit bestridda för likbegängelse jemte flera vid
dylika tillfällen erforderliga och brukliga åtgärder, hade dessa utgifter uppgått till
52,096 Ridr 44 öre, af hvilken summa Svenska Statsverket förskottsvis utbetalt 51,387
R:dr 16 öre samt återstående kostnadsheloppet, 709 R:dr 28 dre, godlgjorts af medel,
som influtit för öfverblifna försålda effekter; och då af nämnda förskott, 51,387 R;dr
16 öre, på Sverige belöpte: dets den ersättning af R:dr 14,000: —
som utgått till Kongl. Theater Direktionen för inställde skådespel
under sorgetiden, och hvilken utgift Sverge ensamt borde nu likasom
vid föregående dylika tillfällen vidkännas; dels ock af det öfriga
beloppet, eller 37,387 R:dr 16 öre, en, i mån af bägge rikenas
olika folkmängd, å Sveriges sida till ff:delar beräknad andel, eller . „ 26,390: 94;
— bar E. K. Majit i nåder äskat, alt den till betäckande af dessa
förskottsvis bestridda kostnader sålunda erforderliga summa . . . R:dr 40,390: 94
öre, mätte af Rikets Ständer anvisas; hvarjemte E. K. Majit behagat tillkännagifva, alt
samtidigt aflålits nådig framställning lill Norska Storthinget om anvisande af medel till
ersättande af den på Norge belöpande andel, 10,996 R:dr 22 öre, utaf Svenska Statsverkets
ofvanberörda förskott.
Bland ofvanstående utgifter upptages, såsom nämndt är, jemväl det ersättningsbelopp,
som tilldelats Kongl. Theatern för inställda skådespel under sorgetiden; och dä Rikets
Ständer föreställa sig, att, ifall äfven hädanefter, när dödsfall inom Kongl, familjen inträffa,
del må anses nödvändigt all Kongl. Theatern tillslutes, sådant endast kommer
att ske en kortare lid, synnerligast som något afbrott i representationerna å öfrige hufvudstadens
theatrar oell uti andra offentliga nöjen vanligen vid dylika tillfällen icke
eger rum, hafva Rikets Ständer, — enär således det torde kunna antagas att en dvlik
utgiftspost, om densamma ej helt och hållet kommer alt försvinna, i betydlig mån skall
minskas, — vid tagen kännedom af här ofvan omlörmälda, med behöriga verifikationer
försedda, redogörelse öfver nu ifrågakomna utgifter, icke funnit något att erinra och derföre,
till betäckande af Svenska Statsverkets andel i de förskottsvis bestridda kostnaderna
med anledning af Hennes Majit Enke-Drollniug Desiderias dödliga frånfälle, beviljat
den af E. K. Majit nu äskade summa, 40,390 R:dr 94 öre, att från Riksgäldskontoret
utbetalas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Augusti 1863.
14 Expeditions-lits kottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:u 117.
i\:o 117.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Aug. 1863.
Presle-Slåndel den 19 — —
BorgareStåndet deri 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående anslags beviljande dels till betäckande
af en uti Svenska Spetsbergs-expeditionens räkenskaper
befintlig brist, dels till fortsättning af rekognosceringsarbetena
på Spetsbergen, med afseende på ut förbarheten af en
gradmätning derstädes.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 138.)
S. A. K.
Uti nådig Proposition af den 15 sistlidne Maj har E. K. Majit behagat meddela
Rikets Sänder, att, sedan, för befrämjande af en under Zoologie Adjunkten, Magister
Otto Torells ledning tillämnad vetenskaplig expedition till Spetsbergen, Rikets Ständer
vid sistförflutna riksdag anvisat en summa af 8,000 R:dr samt, uppå derefter al Vetenskaps-akademien
i underdånighet gjord hemställan, E. K. Majit lör expeditionens utförande
efter en utvidgad, mera fullständig och ändamålsenlig plan i nåder beviljat
ytterligare understöd med 12,000 R:dr utöfver hvad till företagets befrämjande af Rikets
Ständer anvisats, hade, efter det ifrågavarande vetenskapliga expedition under år
1861 kommit till verkställighet, Adjunkten Torell om densamma aflemnat underdånig
berättelse, hvaruti, efter föregången redogörelse för företagets tillkomst, hjelpmedel och
fortgång, äfvensom för de särskilda vetenskapliga arbeten, som derunder åstadkommits
och den deraf för vetenskaperna påräkneliga fördel, räkenskap blifvit aflagd lör de med
expeditionen förenade kostnader och användningen al dertill meddelade understöd; i
sammanhang hvarmed jemväl framställts anhållan om ersättning för en uppkommen
brist af 17,356 R:dr 80 öre med ränta från dagen för räkenskapens afslutande, eller
från den 1 Januari nästlidna år.
Efter erhållen nådig befallning att öfver berörda berättelse afgilva utlåtande, hade
Vetenskaps-akademien, jemte vitsordande, att den ifrågavarande, expeditionen blifvit på
ett synnerligen förtjenstfull! sätt utförd, beträffande särskildt expeditionens räkenskaper
förmält, hurusom, oaktadt Adjunkten Torell enskildt bestridt en mängd utgifter i och
för förberedelserna till expeditionen, samt hvarje deltagare deri af egna medel bekostat
resan från sin hemort lill Tromsö och, efter återkomsten från Spetsbergen, färden
samma väg tillbaka, utgifterna likväl uppgått till 51,967 R:dr 63 öre, hvadan, enär
Expe.dilioiis-Ulsknt.lels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 117. 15
inkomsterna, nied beräkning af ej mindre de beviljade statsanslagen och försäljningssumman
af öfverblifna effekter än äfven de belopp, hvarmed Hertigen af Östergötland
och andre företagets gynnare detsamma understödi, samt expeditionsmedlemmarnes kontanta
bidrag, tillsammans utgjort allenast 34,610 Rör 83 öre, en brist uppstått till
ofvannämnda belopp, 17,356 R:dr 80 öre; i anledning hvaraf och på i öfrigt anförda skäl,
Akademien ansett billigheten fordra, att Adjunkten Torell erhölle godlgörelse af allmänna
medel för den brist, som i expeditionens räkenskaper sålunda uppstått, äfvensom
för räntan derå, till dess dylik godlgörelse ut folie Dessutom och jemte det uti
ifrågavarande yttrande tillika framhållits vigten af den utaf Svenska Spetsbergs-expeditionen
särdeles förtjenstfull! utförda, men icke afslulade gradmätnings-rekognoscering,
hade Akademien tillika hemställt, att för fortsättning af nämnda arbete, hvilket af
Filosofie Magistern K. Chydenius jemte någon annan vetenskapsidkare borde under den
förres ledning, med tillräckligt antal biträden verkställas, ett belopp af 10,000 Rör,
för hvars tillräcklighet Magister Chydenius åtagit sig att ansvara, mätte anvisas.
Vid hvad sålunda förekommit och då resultaten af den under Adjunkten Torells
ledning utförda vetenskapliga expedition vore af den betydenhet att de lände fäderneslandet
till icke mindre gagn än heder, har E. K. Majit, som i öfrigt, lika med Velenskaps-akademien,
funnit billigt, alt den i expeditionens kassa uppkomna brist varder
Torell af allmänna medel ersatt, nu i nåder föreslagit Rikets Ständer ali, till betäckande
af nämnda brist, bevilja erforderliga 17,356 Rör 80 öre, alt åt Torell utbetalas med 5
procents ränta frän den I Januari 1862; äfvensom E. K. Majit, med hänsigt till hvad
Vetenskaps-akademien om vigten af gradmätnings-rekognosceringen på Spetsbergen anfört,
funnit sig föranlåten att, för berörda rekognosceringsarbelens fortsättning, af Rikets
Ständer äska ett anslag af 10,000 Rör, att under innevarande år utbetalas, på
sätt af E. K.. Majit kan varda i nåder förordnadt.
Rikets Ständer hafva tagit denna fråga i öfvervägande och dervid med afseende å
de i den nådiga Propositionen omförmälda förhållanden, och under förutsättning att alla
Statens utgifter i och för berörda expedition härmed anses godtgjorda, funnit skäligt
medgifva, att till betäckande af ofvannämnda brist, må från Riksgälds-kontoret till
Adjunkten Torell utbetalas ett belopp af 17,356 Rör 80 öre med 5 procents ränta derå
från den 1 Januari 1862; hvarjemte, beträffande det äskade anslaget för fortsättning af
gradmätnings-rekognosceringen å Spetsbergen, Rikets Ständer likaledes, under den bestämda
förutsättning att statsbidrag i och för detta ändamål ej vidare ifrågakommer,
ansett sig böra E. K. Majlis nådiga Proposition äfven i denna del bifalla, och alltså
till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat den härtill erforderliga summa 10,000 Rör.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Augusti 1863.
16 Expeditions-Utsk nitets Forsing lill underd. Skrifvelse, N:o i]8.
i\:<» 11S.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 19 Aug. 1863.
Preste-Ståndel den 19 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, i anledning af vackt fråga
om utkörande af den i Kongl. Förordningen den 3 December
1832 bestämda afgift Jör vägning af inkommande
utländskt gods, sorn, efter vederbörlig tillåtelse, verkställes i
eller vid godsegarens enskilda magasin.
(Santmans. Bevillnings- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 10.)
S. A. K.
Under erinran, hurusom E. K. Maj:t dels, genom nådig Kungörelse af den 3 December
1842, fastställt en på sportelsyslemets upphörande grundad reglering al tullverkets
aflöningsstat, i följd hvaraf åtskilliga af tullverkets tjenstemän förut uppburne
afgilter med 1843 års början upphört, mot det att en måttlig ersättning framgent borde
af de trafikerande till tullbeljeningen utgöras för sådana biträden, bland andra, sorn
lemnades vid vägning af sådant inkommande utländskt gods, som, efter vederbörlig
tillåtelse, verkställdes uti eller vid godsegarens enskilda magasin, dels ock, enligt nådigt
Bref till General-tullstyrelsen af den 11 November 1859, förordnat, att den tullverkets
tjenstemän och betjente, jemlikt taxan af den 3 December 1842, tillkommande
sporlelafgift för artikeln Sill skulle nedsättas lill 2 öre för hvarje centner nettovigt,
samt att den förstnämnda af dessa nådiga förordningar i allmänhet blifvit på det sätt
tillämpad, att den för inkommande utländskt gods fastställda afgift, motsvarande 3 rst
banko per lispund nettovigt, blifvit varuegaren afFordrad icke blott, då varuvägning
verkställts uti eller vid hans enskilda magasin, utan äfven då sådan vägning skett på
andra ställen, utom packhuset, hvilken tillämpning af förordningen ingalunda vore öfverensstämmande
hvarken med förordningens tydliga ordalag eller med dess syfte att bereda
tjensternännen någon ersättning för sådana biträden, som vore af beskaffenhet att
icke kunna betraktas såsom ovilkorliga tjenstepligter, — har bos Rikets Ständer blifvit
föreslaget, det Rikets Ständer måtte hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att den
uti Kongl. Förordningen af deri 3 December 1842 bestämda afgift lör vägning af inkommande
utländskt gods, som, efter vederbörlig tillåtelse, verkställes uti eller vid godsegarnes
enskilda magasin, mätte upphöra.
Till
Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 1 i 8. 17
Till stöd för denna framställning har, bland annat, blifvit anfördi, att då ofvannämnda
uti förordningen intagna stadgande om en viss afgifts betalande för vägning af
inkommande utländskt gods lill efterrättelse kungjordes, det hört till regeln, att vägning
af sådant gods verkställdes uti eller vid packhuset. Någon särskild afgift derför kunde då
så mycket mindre ifrågakomma, som det låg i sakens natur att, då denna skedde endast
för ali kunna uträkna den Kronan tillkommande tullafgift, den äfven borde afgiflsfritt
af dertill förordnade tjenstemän besörjas. Ett och annat undantagsvis inträffande fall
att någon varuegare af en eller annan orsak önskat få vägning förrättad uti eller vid
sitt magasin, hade föranledt dertill, att, då tjenstemännen icke ansågo sig ovilkorligen
lörpliglade att lemna sådant biträde, ersättning derför i form af sportler blifvit dem
lemnad, samt genom vana och häfd ulan gensägelse erlagd, ulan att någon deras rättighet
till dessas uppbärande blifvit närmare undersökt, till dess genom ofvannämnda
Kongl. Förordning en bestämd afgift fastställdes, hvilken sedan dess fortfarande utgått;
men, såvida icke vederbörande tjensteman genom förordnandet att väga utom packhuset,
ådroges någon enskild uppoffring, för hvilken han billigt vis kunde ega anspråk
på ersättning, utförde han blott hvad hans tjenstepligt ålade honom och någon ersättning
borde således icke ifrågakomma. Om äfven på den tiden något skäl funnits
all öfverse med ett oskick, som då ännu icke hunnit få någon utsträckning, vore
detta dock nu icke längre fallet. Förhållandena hade sedan 20 år tillbaka betydligt
förändrats. Under del handeln och rörelsen gjort framsteg, som då ej kunnat anas,
samt tullverkets inkomster flerdubblats, och sundare nationai-ekonomiska åsigter gjort
sig gällande, hade nämnda förordning icke rönt något inflytande af de inträffade förändringarne,
och industri-idkaren och köpmannen hade derpå fått lida, ej mindre genom
den betydliga afgift han fått erlägga till några få, redan förut väl lönade tjenstemän,
än äfven genom de trakasserier och obehag, hvartill denna förordning gilvit anledning.
I den mån rörelsen utvecklats, hade ock inträffat att de gamla packhusen
blifvit otillräckliga och saknat utrymme för alt på det sätt betjena allmänheten, som
densamma med skäl kunde fordra, och det hade då befunnits nödigt att frångå den
bestämmelse, som ålade vederbörande att endast uti eller vid packhus förrätta vägning
af utländskt gods. Till lättnad för rörelsen åtoge sig eller ålades derföre numera tulltjenstemännen
att verkställa vägning vid sjelfva lossningsstället för varor, äfven när
detta icke vore beläget intill packhuset, och ett sådant åliggande eller åtagande syntes
icke innebära något utöfver hvad bemälde Ijenstemäns pligt af dem fordrade, ehuru de
sjelfve sett saken från annan synpunkt. Det otroliga hade också inträffat och med
vederbörandes goda minne fått passera, alt, när vägning utom packhuset af varuegare
blifvit begärd, denne blifvit, äfven om sådant för lulltjenstemännen icke medfört större
besvär än att gå midt öfver gatan eller några steg från packhuset, pålörd en så kallad
extra vågpenning, elier den afgift, som uti 1842 års Kongl. Förordning blifvit bestämd
alt utgå blott för del fall att vägning anställdes uti eller vid godsegarens magasin.
Under det att det förr hörde lill undantagen, att vägning skedde utom packhuset vore
detta nu, i följd af de gamla packhusens obeqvämlighet och ringa utrymme samt rörelsens
lill vext, det allmänt följda förfaringssättet, åtminstone inom rikets största handelsstäder.
Rörande denna fråga, som äfven vid sistförllutna riksdag varit föremål för Rikets
Ständers pröfning, men då icke föranledt till någon åtgärd, hafva Rikets Ständer dessutom
inhemtat, ali, sedan E. K. Maj:t lemnat ulan nådigt afseende Handelsföreningens
i Göteborg vid två särskilda tillfällen gjorda underdåniga framställningar om upphörande
af den i 1842 års sporteltaxa hestämda afgift för vägning af gods, som verkställes
uti eller vid godsegares enskilda magasin, har, i anledning af HandelslöreninBih.
lill II- St. Prot. 1862 1863. 10 Sami. 1 AJd. 7 Haft. 3
18 Expeditions-UtskoHets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o i 19.
gens ytterligare gjorda underdåniga anhållan om förbud mot beräkning af meranämnda
afgift i annat fall, än då varor, på sätt taxan innehåller, vägas vid eller uti de enskilda
magasinen, Kongl. Maj:!, enligt nådig Skrifvelse till General-tullstyrelsen af den
3 Juni 1853, icke heller funnit skäl att denna anhållan bifalla; Och ehuru frågan sålunda
vid de tillfällen, dä den sednast utgjort föremål för Kongl. Maj:ts eller Rikets
Ständers behandling, icke hos någondera statsmagten ledi lill vidtagande af någon åtgärd;
så, enär emellertid ökade svårigheter för inkommande varors vägning i packhusen
lära vara alt af en stigande rörelse emotse, samt flyttbara vågkontor numera
blifvit flerestädes anskaffade, hvaruti vägningar å städernas bryggor eller hamnplatser
oftast helt nära packhusen och utan några på väderleken beroende olägenheter för lulltjenstemännen
kunna verkställas, hafva Rikets Ständer nu ansett sig böra hos E. K.
Maj:t i underdånighet hemställa, huruvida icke, efter vederbörandes hörande, E. K. Maj:t
skulle finna någon billig jemkning uti hvad Kongl. Kungörelsen den 3 December 1842
och den förenämnda nådiga Skrifvelsen till General-tullstyrelsen af den 3 Juni 1853
rörande extra vägningar innehåller, kuuna ega rum.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 Augusti 1863.
N*0 110.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adelli den 19 Aug. 1863.
Preste-Slåndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 26 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående sättet för stämnings
delgifvande åt byalag, m. fl.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.)
S. A. K.
Genom Kongl. Resolutionen på allmogens enskilda besvär den 29 Maj 1752 är
förordnadt, att, när tvist härader och socknar emellan uppkommer eller eljest en hel
menighet bör stämmas, stämningen i sådana mål må uppläsas å predikstoiarne i det
härad eller socken, som tilltalas och sökes, så lång tid före tinget, som i lagen utsatt
är, samt att stämningen derjemte på tingslufvudörren anslås.
Ändamålsenligheten af delta stadgande är påtaglig. Derförutan skulle en sak, deri
talan fördes emot en hel menighet, icke kunna bringas till slut med mindre menighetens
samtliga medlemmar hvar för sig undfått del af deri uttagna stämningen, pä
sätt 11 Kap. 7 § Rättegångsbalken bestämmer. Härigenom ator vore, då desse utgjorde
ett större antal och ville undandraga sig skyldigheten att i saken svara, tillfälle
dem beredt att uppehålla käranden i hans rätt, ofta måhända så länge, alt dess utfående
antingen i iöljd af under tiden inträdda förändrade förhållanden, för käranden
förlorade allt värde eller ock blefve förenadt med så stora kostnader, att desamma,
äfven om käranden förmådde bestrida dem, icke kunde uppvägas af den fördel, han
hade att förvänta, i händelse sjelfva saken af honom vanns.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 119. 19
Härjemte, och om också genom användande af det i Kongl. Resolutionen den 29
Maj 1752 medgifna stämningssätt någon gång kan inträffa att en eller annan af svaraliderne
icke erhåller kunskap om den utfärdade stämningen och sålunda ej kommer i
tillfälle att värja sin rätt, utan han i sjelfva verket dömes ohördan, är det likväl mindre
all befara, ati. derigenom hans räll förnärmas, enär de öfrige svaranderne, hvilka Ilka
med honom hafva att af saken vänta nytta eller skada, äro i tillfälle och, om saken
är af någon vigt, icke torde underlåta alt emot kärandens anspråk försvara sig och i
och med detsamma jemväl den uteblifne svaranden.
Men de olägenheter, sorn, på sätt nämndt är, blifvit undanröjda, då en hel menighet
är svarande, qvarstå ännu i flera fall, såsom då någon finner sig föranlåten att
emot ett större antal fastighetsegare föra talan i ett sådant hänseende, deri de utgöra
en samfällighet, fastän de icke kunna anses såsom en menighet. I detta fall måste
käranden delgifva stämningen hvardera svaranden särskildt, och erfarenheten har visat,
att ofta flera år åtgå, innan berörda delgifning försiggått och sjelfva saken ändtiigen
kan blifva föremål för domstolens handläggning.
För afhjelpande häraf har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, alt det i omförinälda
Kongl. Resolution föreskrifna sätt att delgifva stämning åt en hel menighet äfven
måtte få ega tillämpning dä byalag skall stämmas.
Rikets Ständer, som fullkomligt godkänt syftningen af detta förslag, hafva dock
ansett detsamma, sådant det blifvit uppsläldt, icke tillräckligt omfattande. Å ena sidan
har nemligen, sedan byar undergått laga skifte och såmedelst egarne till de särskilda
hemman eller hemmansdelar, hvaraf byarne bestått, erhållit sina andelar i jorden
frånskiljde grannarnes, ofta all gemensamhet emellan jordegarne i de förra byarne upphört
samt hvarldera hemmanet eller hernmansdelen blifvit ett för sig alldeles sjelfständigt
helt; och i samma mån skiftena fortgå, kommer tvifvelsutan nyssnämnda förhållande
alt alltmera inträda. Å andra sidan hafva, i följd af skiften, såsom nya samfälligheter
framstått skifleslagen, hvilka visserligen ofta, men icke alltid, hvart för sig
utgöra en by; och äfvenså hafva icke sällan de genom skiftena utbrutna hemmanen
sedermera blifvit fördelade mellan ett ganska stort antal egare, hvilka tillsammans i
flera afseenden utgöra en samfällighet.
Skall således den föreslagna lagförändringen medföra all den nytta, som dermed
är åsyftad, synes det ifrågavarande stämningssältel böra få begagnas i alla de händelser,
då en af flere jordegare bestående samfällighet skall instämmas i en sak, deri de i sin
egenskap af jordegare hafva gemensam talan; hvarvid dock ansetts, att, lill ytterligare
säkerhet för svaranderne, bör, i öfverensstämmelse med hvad såväl Lag-komitéen som
Lagberedningen föreslagit, bestämmas skyldighet för käranden att särskildt, på sätt eljest
i lag är föreskrifvet, delgifva stämningen byfogde eller ålderman, eller, då sådan
icke finnes, de jordegare, som i sina hemvist anträffas;
Och hafva Rikets Ständer alltså, för sin del, beslutat en författning af följande
lydelse:
“Hvad i Kongl. Resolutionen den 29 Maj 1752 är stadgadt rörande sättet för
stämnings delgifvande åt hel menighet, galle äfven då byalag, skifteslag eller annan
dylik samfällighet, som skall stämmas, utgöres af tio jordegare eller flere; dock bör i
detta fäll stämningen derjemte särskildt i laga ordning kungöras byfogde eller ålderman
eller, der sådan ej finnes, dem af jordegarne, som i sina hemvist anträffas14.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 26 Augusti 1863.
20
Eacp c dilion s - U ts kvtlcts Förslug lill willérd. Skrifvelse, N:o 120.
\:0 1^0.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Sepl. tass.
Preste-Ståndet den S — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, i anledning af gjorda, framställningar
angående statsbidrag för enskilda jernviigsanliiggningars
företagande.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 88 samt Meni. N:ris 118, 132 och 143.)
S. A. K.
Sedan Eders Kongl. Maj:t dels under den 25 November sistlidet år och dels den
30 sistlidne Januari till Rikets Ständer aflåtit nådiga Propositioner, angående gjorda
underdåniga framställningar om statsbidrag för anläggning al särskilda bibanor till Statens
jernvägar, hafva Rikets Ständer till pröfning förehalt ej mindre omförmälda nådiga
Propositioner, än ock åtskilliga hos Rikets Ständer i öfrigt framställda förslag, såväl i
fråga om en del af de uti de nådiga Propositionerna omförmälda bibanor, som angående
andra enskilda jernvägar; och få Rikets Ständer nu, i eli sammanhang, anmäla
sina i dessa ämnen fattade beslut, dervid Rikets Ständer ansett sig böra upptaga de
föreslagna jernvägarne i följande ordning, efter deras belägenhet inom landet, från söder
till norr.
Eo Angående anläggning af särskilda bibanor inom Malmöhus lein, nemligen:
a) från Eslöf lill Ystad;
b) från Eslöf lill Landskrona; och
c) från någon lämplig punkt på sistnämnda bana till Helsingborg.
Af ofvan förstberörda nådiga Proposition inhemtas, att interimsstyrelsen för det bolag,
som bildat sig för utförande af jernvägsanläggningen mellan Eslöf och Ystad med
bifogande af ett utaf Kapitenen vid Väg- och Vattenbvggnads-korpsen N. F. Fryckholm
upprätladt, af kartor åtföljdt kostnadsförslag, i afseende å anläggning af en jernväg
med 4,83 fots spårvidd från södra stambanan vid Eslöf öfver Tomelilla och Köpinge
till Ystad, uti särskilda af Landsböfdinge-embetet i Malmöhus län insända ansökningar,
framställt angelägenheten deraf att ifrågavarande jernväg, beräknad till en längd af 7
mil 4,970 fot och till en anläggningskostnad af R:dr 3,682,000 R;mt, hvaraf nära en
tredjedel redan inom orten tecknats, blefve så snart som möjligt bragt lill verkställighet; pä
grund hvaraf och på i öfrigt anförda skäl, interimsstyrelsen anhållit, det Kongl. Majit
måtte föreslå Rikets Ständer, alt till omförmälda jernvägs byggande bevilja ett anslag
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o i SO. 21
af 2,450,000 Riksdaler, motsvarande omkring två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman,
uti hvilken summa nedsättning med 300,000 Riksdaler dock skulle kunna ega
rum, derest det tillätes bolaget att mot skälig ersättning begagna Statens gods- och
passagerare-vagnar, hvaremot banans föreslagna konstruktion icke medgåfve att å banan
använda lokomotiver af den tyngd, som för stambanorna vanligen nyttjades; Och hade
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, häröfver hörd, utan att ingå i bedömande
af lämpligheten af den för banan föreslagna svagare öfverbyggnad, helst denna
fråga blefve föremål för pröfning och bestämmande vid planens fastställande, derest
statsunderstöd beviljades, tillstvrkt, att företaget måtte understödjas med ett lån af
2,455,000 Riksdaler.
Vidare hade Landshöfdinge-embetet i Malmöhus län, medelst skrifvelse af den 14
Augusti sistlidet år, i underdånighet öfverlemnat en af Direktionen för LandskronaEslöfs
jernvägs-aktiebolag, gemensamt med komiterade för staden Helsingborg, gjord
underdånig framställning, deruti anförts, hurusom, efter del södra stambanan genom
Skåne hunnit fullbordas och för allmänna rörelsen upplåtas, erfarenheten allt mer och
mer ådagalagt, hvad redan vid stambanans påbörjande befarades, att trafiken lill betydlig
del droges från öfriga å Skånes vestkust belägna städer till Malmö, hvilket förhållande
åter menligt inverkade på välståndet äfven å den kringliggande landsbygden,
som, i den mån städerna ginge tillbaka, förlorade den förra fördelaktiga afsältningen
al sina landtmannaprodukter. En jernvägsförbindelse mellan dessa städer och södra
stambanan vore följaktligen ej mindre för städerna sjelfva, än ock för den omkringliggande
landsbygden, af högsta nödvändighet påkallad; men enär städerna icke förmådde
att på egen bekostnad anlägga de banor, som för berörda förbindelses åvägabringande
erfordrades, och särskilda banor till stambanan från både Helsingborg och
Landskrona icke lämpligen borde anläggas, hade Helsingborgs stad och LandskronaEslöls
jernvägs-aktiebolag öfverenskomma om gemensam framställning i fråga om anläggandet
af banor i och för stambanans sammanbindande med nämnde städer; anhållande
sökanderne alt, som det, oaktadt flerläldiga försök, hittills icke lyckats att anskaffa
tillräckliga medel för ifrågavarande företag, Kongl. Maj:l måtte af Rikets Ständer
härtill äska ett anslag, motsvarande tvä tredjedelar af den kostnad, hvartill jernvägsanläggningen,
i enlighet med det förslag, som kunde varda af Kongl. Maj:t faststäldt,
kommo att uppgå, samt på de vilkor och bestämmelser i öfrigt, som Kongl. Maj:t
kunde finna lämpligt föreskrifva; hvarjemte ej mindre staden Helsingborgs komiterade
än äfven direktionen för Landskrona-Esiöfs jernvägs-aktiebolag uti särskilda ansökningar
hvar för sig närmare utvecklat de skäl, som, enligt sökandernes lanke, talade derlör
att Staten lemnade bidrag till omförmälda jernvägsanläggning; varande utaf Bolagsdirektionen
bifogade tre särskilda af Majoren C. Adelsköld upprättade förslag, enligt
hvilka banan mellan Landskrona och Eslöf', i längd utgörande 2 mil 34,000 lot, beräknats
kosta:
med en spårvidd af 4 löt 8* tum, engelskt mått, R:dr 1,788,000:
„ 4 „ „ „ „ 1.430,000:
„ „ 3,5 „ „ „ „ 1,295,000:
lili sitt häröfver afgifna utlåtande hade Styrelsen lör allmänna Väg- och Vattenbyggnader
anfört alt, då intressenlerne i den tillämnade Landskrona-banan icke yttrat någon
åsigt om eller meddelat upplysningar till bedömande af hvilken spårvidd, som borde
gifvas företräde, samt ingen antaglig plan blifvit för Ilelsirigborgs-banan aflemnad, Styrelsen
funne sig icke vara i tillfälle att utlåta sig om det anläggningssätt eller det bidragsbelopp,
som för dessa företag erfordrades; men att, enligt Styrelsens åsigt, anläggning
af bibanor mellan nämnde städer och stambanan kunde betraktas såsom en nöd
-
22 Expedilions-Utskottets Förslag lill un dard. Skrifvelse, N:o i 20.
vändigbet, och att Slaten, om elier när tillgångarne sådant medgåfve, torde dertill böra
bidraga med lån till två tredjedelar af den kostnad, som enligt antagliga förslag visades
vara för ändamålet af behofvet påkallad.
Sedermera bade till Eders Kongl. Majit inkommit ett af Majoren Adelsköld afgifvet
betänkande, angående anläggning af jernväg emellan Helsingborg och södra stambanan,
deruti anförts, alt, vid de undersökningar, som förut blifvit gjorda för bibanor
mellan städerna Ystad och Landskrona samt södra stambanan, Eslöfs station antagits
såsom den lämpligaste anslutningspunkten, hvadan äfven på förhand blifvit bestämdt, att
jernbanan från Helsingborg borde vid nämnde punkt sammanträffa med stambanan, men
att vid de noggranna undersökningar, hvilka nyligen blifvit verkställda, det visat sig, att
Helsingborgs-banan med vida större fördel förenades med stambanan vid Bosarp, omkring
| mil nordost från Eslöfs station, hvilket utan svårighet kunde ske, och hvarigenom
våglängden för alla de passagerare och det gods, som komme att gå mellan
öfre delarne af landet och Helsingborg eller Landskrona-, skulle förkortas med öfver
en half mil, samt att, enligt verkställd okulär-undérsökning, jemväl banorna från Ystad
och Landskrona kunde med lätthet och utan någon betydande tillökning i väglängd
dragas till Bosarp. Uti det upprättade detaljerade förslaget öfver kostnaden lör en
jernvägsanläggning mellan Eslöf och Helsing borg hade beräkningarne uppgjorts efter det
för Statens stambanor antagna system, dock med någon minskning af banvallens bredd
och rälernäs tyngd; upptagande nämnda förslag för en sådan bana, i längd utgörande
4 mil 10,450 fot, en kostnadssumma af B:dr 2,629,000;
hvarjemte Majoren Adelsköld, på grund af approximativa beräkningar,
antagit, att kostnaden för en jernbana från Bosarp öfver
Sireköpinge till Helsingborg, med en grenbana till Landskrona, beräknad
till en längd af 5,9 mil, skulle uppgå till B:dr 3,540,000;
och för en bana från förstnämnde punkt öfver Billeberga till
Landskrona med en sidobana till Helsingborg, utgörande något mindre
väglängd eller 5,6 mil, till K:dr 3,360,000.
Efter meddelandet af den upplysning ali, uppå derom gjorda ansökningar, bolagsordningar
blifvit af Eders Kongl. Majit fastställda för särskilda aktiebolag, hvilka bildats:
ett för utförandet af linien Ystad-Eslöf, ett för linien Landskrona-Eslöf'och ett
för gemensam jernväg Eslöf-Landskrona-Helsingberg, har Eders Kongl. Majit, i anledning
af de sålunda väckta förslagen att, genom jernvägar till en och samma punkt
på södra stambanan vid Eslöfs station, sammanbinda med stambanan och med hvarandra
städerna Ystad, Landskrona och Helsingborg, och med afseende å den lättade
förbindelse med hela det öfriga landet, som härigenom till och ifrån dessa städer måste
uppstå i den män södra stambanan närmade sig sin fullbordan, förklarat sig finna äfven
en allmännare vigt böra vid dessa företag fästas. Utom det att nämnde städer hvar
för sig genom tilltagande rörelse, ökad spanmåls-export och äfven i öfrigt utbildad
handel, af hvilken betydliga tullinkomster till Statsverket inflyta, vore vigtiga stapelorter
för den folkrika och bördiga landsdel, af hvilken de omgifvas, måste de, såsom slutpunkter
för hvar sin jernvägsförbindelse, äfven för det öfriga landet erhålla en ökad
betydelse. Helsingborg vore, i följd af sitt läge vid smalaste delen af Öresund, för
öfverfarten till Danmark och vidare derifrån lill aflägsnare orter, synnerligast under de
lider af vintern, då rörelsen från andra hamnar vore stängd, både för resande och
postförbindelsen af allmän vigt. Landskrona, med egna betydande fabriksanläggningar,
kunde med sin säkra och djupa hamn vara till framstående nytta icke blott för den
varuförsel till och från andra länder, som kräfver djupgående fartyg, utan ock vid
transporter sjöledes af trupper och krigsmateriel å större krigsfartyg, hvilka icke i nå
-
Expedit! ons-Ulskoltets Förslag till willérd. Skrifvelse, N:o ISO.
23
gon annan af Skånes hamnar kunna inlöpa. Ystad hade från ålder funnits vara den
för postförbindelsen med kontinenten lämpligaste utgångspunkt: och General-postdirektören
hade jemväl uti afgifvet yttrande lörmält alt, med afseende å de dryga utgifter,
som nu drabba Postverket för kontinentalpostens befordrande på olika linier, Postverket
skulle, äfven efter afdrag för utgifterna till daglig ångbåtskommunikation mellan Ystad
och Stralsund, tillskyndas en icke obetydlig penningevinst, likasom det för öfrigt skulle
medföra vinst i tid, om, när södra stambanan hinner fullbordas, jernväg funnes jemväl
till Ystad, så att ständig snabb postgång deröfver till Stralsund kunde ordnas, dervid
General-postdirektören tillika förklarat att. om jernväg mellan Ystad och Eslöf ej kunde
tillvägabringas på annat sätt, än genom bidrag jemväl från Postverket, han icke skulle
tveka att i Postverkets och det allmännas intresse tillstyrka sådant bidrags beviljande.
Då, efter hvad antagas kunde, redan påbörjade jernvägsanläggningar från BerlinSteltinerfcanan
till Stralsund och från Köpenhamn till Helsingör komme att för trafik
upplåtas, den förra under innevarande år och den sednare åtminstone är 1864, funnes
äfven häruti ett ytterligare skäl för befrämjande af nu ifrågavarande jernvägsförbindelser.
Särskilda banor till Helsingborg och till Landskrona, hvar för sig ledande direkte till
Eslöf, borde emellertid, med alseends å dessa städers läge, icke rimligtvis komma (ill
utförande, utan ansäge Eders Kongl. Maj:t dessa banors förening vid lämplig punkt,
som efter närmare pröfning af förhållandena kunde bestämmas, böra utgöra ett vilkor
för deras understödjande med allmänna medel. Med ledning af ingifna kostnadsförslag
kunde med säkerhet antagas, att en jernväg af lika spårvidd med stambanan, om än
med något mindre kostsamt byggnadssätt, än det derå använda, kunde i lämplig sträckning
utföras med omkring 3,450,000 Riksdaler, och kostnaden för Yslads-banan. med
samma spårvidd, men med svagare konstruktion, uppginge, på sätt förut är anmärkt,
till 3,682,000 Riksdaler, hvilket belopp dock skulle med 300,000 Riksdaler minskas,
derest, elter träffad öfverenskommelse, Statens gods- och passagerare-vagnar finge begagnas
och särskild reparationsverkstad derigenom blefve obehöflig.
På grund af sålunda anförda förhållanden bar Eders Kongl. Majit väl funnit, att
dessa jernvägsanläggningar, som i längd innehölle tillsammans omkring 13 mil, och genom
hvilka, i förening med den redan befintliga södra stambanan, ett väl ordnadijernvägssystem
inom Malmöhus län skulle komma till stånd, borde med statsbidrag understödjas,
men att det bidrag, som kunde varda beviljadt, icke borde lemnäs utan återbetalningsskyldigbet;
äfvensom Eders Kongl. Majit icke ansett af Statens fördel påkalladt
eller lör öfrigt gagnande, alt Staten för sill bidrag skulle såsom delegare i företagen
ingå; Och har Eders Kongl. Majit, i följd häraf, föreslagit, ali, i likhet med
hvad som vid näslförflutna riksdag för anläggning af jernväg från Borås till vestra stambanan
vid Herrljunga beslutades, Rikets Ständer, för utförande af särskilda, till begagnande
med ångkraft alsedda jernvägar från Eslöfs station vid södra stambanan, eller
den punkt, som af Eders Kongl. Majit i nåder bestämmes, dels lill Ystad dels till Helsingborg
och Land skröna, måtte bevilja särskilda lån, motsvarande två tredjedelar af
den verkliga anläggningskostnaden, men hvilka Iåns belopp dock ej borde öfverstiga för
banan till Ystad 2,450,000 Riksdaler och för banan till Helsingborg och Landskrona
2,300,000 Riksdaler, alt utgå på hufvudsakligen enahanda vilkor med dem, hvilka i
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 26 Oktober 1860, angående lånet till
Boråsbanan, finnas upptagna; dock all, med afseende å förevarande jernvägars mera
allmänna vigt och betydelse, lånevilkoren i så måtto borde blifva lindrigare, alt. med
bibehållande af lika kapitala ('betalning, eller en procent, och befrielse ifrån densammas
erläggande under den för arbetenas utförande alsedda lid, årliga räntan borde nedsättas
till endast tre procent, hvarjemte E. K. Majit ansett sig böra till Rikets Stän
-
24 Expedilions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 120.
ders bepröfvande öfverlemna, huruvida det till Statsverkets betryggande må anses erforderligt
att, såsom vid lörenämnda lån blifvit föreskrilvet, äfven nu stadga, det teckningssumman
skall uppå icke blott till den tredjedel af bela beloppet, som af aktieegarne
inbetalas, utan ock till enahanda belopp derutöfver.
I fråga om anläggningen af ofvanberörda bibanor hafva dessutom flera särskilda
framställningar blifvit hos Rikets Ständer gjorda, dervid, bland annat, äfven blifvit yrkadl,
dels att de summor, sorn för ifrågavarande jernvägsanläggningar kunde komma att
af Rikets Ständer anvisas, måtte utgå utan återbetalningsskyldighel, dels att Rikets Ständer
måtte besluta Helsingborgs-banans anläggande såsom stambana: men då af inkomna
handlingar inhemtas, att de redan bildade bolagen äro beredvilliga åtaga sig att för
egen räkning anlägga dessa banor, såvida de på antagliga vilkor erhålla lån till två
tredjedelar af den beräknade kostnadssumman, hafva Rikets Ständer, som, lika med
E. K. Majtl, icke funnit lämpligt att Staten för sitt bidrag skulle såsom delegare
ingå i förelag af ifrågavarande beskaffenhet, beslutat, att Staten icke annorlunda än
genom meddelande af län, på de vilkor, som ai Rikets Ständer varda bestämda, bör
medverka till utförandet af de bland ifrågavarande jernvägs-anläggningar, hvilka anses
böra af Staten understödjas.
Hvad nu först angår Ystad-Eslöf-banan, lör hvars byggande redan blifvit tecknade
11,336 aktier, hvardera å 100 R:dr, å hvilka inbetalts 108,470 R:dr, så kan icke förnekas,
att anläggningen af denna jernväg i flera afseenden måste blifva af stor vigt och
medföra betydliga fördelar icke blott för Skåne utan äfven för landet i allmänhet. 1
sistnämnda hänseende har blifvit erinradt, att förbindelserna med utlandet genom denna
anläggning blefve i högst väsendtlig män underlättade. Postlörbindelsen öfver Ystad,
som af ålder varit den allmännast begagnade, skulle, på sätt E. K. Maj:t i den nådiga
Propositionen omlörmält, blifva i betydlig mån underlättad, om, när södra stambanan
hinner fullbordas, jernväg funnes jemväl till Ystad, så att ständig snabb postgång deröfver
till Stralsund kunde ordnas. Vid frågans bedömande bör icke heller förbises, att
denna bana komme att genomlöpa en lätt befolkad ort, som, dels till följd af sitt behof
att slå i beröring med länets residensstad, Malmö, dels i följd af åtskilliga andra förhållanden,
säkerligen skulle tillföra stambanan en betydlig persontrafik. Folkmängden
inom två mil pä ömse sidor af ifrågavarande bana uppgifves nemligen, med inberäkning
af staden Ystads 5,000 innevånare, utgöra mer än 100,000 personer, oberäknad!
den del af Allbo härad inom Christianstads län, som på nämnde afstånd gränsar till
bansträckningen. Den betydliga spanmålshandel, som eger runi på staden Ystad, hvarifrån
i medeltal under åren 1859—1861 utskeppats 1,081,819 kubikfot spanmål, skulle
ock genom denna jernvägsanläggning vinna en betydlig utsträckning, likasom staden
Ystads handel i allmänhet, som redan nu är af den betydenhet, att stadens tulluppbörd
i medeltal uppgår till omkring 225,000 R:dr. derigenom skulle ännu ytterligare komma
att utvidgas.
På alla dessa skäl — och under antagande alt det för ifrågavarande jernvägsanläggning
redan bildade bolag åtager sig att anskaffa för rörelsen erforderlig materiel,
samt att för arbetets fullbordande kommer alt åtgå tre år, i följd hvaraf det synes
billigt att en deremot svarande räntefrihet beviljas, — hafva Rikets Ständer för byggandet
af en till begagnande med ångkraft afsedd bibana från trakten af Eslöfs station
på södra stambanan till Ystad, funnit sig böra, under förbehåll att denna bibana erhåller
samma spårvidd som stambanan, till E. K. M:ts disposition på Riksgälds kontoret
anvisa eli mot två tredjedelar af den härför, enligt E. K. M:ls nådiga Proposition, till
3,682,000 R:dr beräknade kostnad ungefärligen svarande belopp af Två Millioner Fyrahundrafemtio
-
Exjie.dit.iom-
hundra femtio Tusen (2,450,000) Riksdaler, alt såsom lån utgå (ill del för detta arbetes
utförande redan bildade bolag; och hafva Rikets Ständer, i afseende på lånemedlens
utbekommande och användande meddelat följande vilkor och bestämmelser:
l:o Det för jernvägsanläggningen bildade bolag åligger att, emot erhållande af del
dertill beviljade lönebidrag, på egen bekostnad ej allenast, i öfverensstämmelse
med fastställd arbetsplan och under iakttagande af de för arbetets utförande
lör öfrigt meddelade föreskrifter, utföra och fullborda, utan ock derefter för
allmänna trafiken öppna och underhålla den jernväg, för hvars byggande lånebidraget
blifvit beviljadt.
2:o Bolagsmännens aktieteckning medförer förbindelse för dem ali utaf egna medel
tillskjuta hvad utöfver del af Slaten erhållna lånet erfordras för att, i
enlighet med den plan, som af Kongl. Maj:t varder fastställd, fullborda jernvägen
och dertill hörande anläggningar saint anskaffa den transportmateriel,
som, enligt samina plan, anses erforderlig; och skall aktieteckningen uppgå
till minst lika stort belopp, som hela den beviljade lönesumman. Sorn likväl
hälften af det sålunda tecknade beloppet är afsedd alt utgöra säkerhet derför,
dels att arbetet skall varda behörigen fullbordadt, dels att Statsverket, i motsatt
läll, skall återbekomma de Ivflade lånemedlen; så behöfva aktie-egarne,
derest jernvägen genom bolagets försorg varder på föreskrifvet sätt och inom
stadgad tid fullbordad, icke erlägga denna hälft af leckningssumman; kommande
följaktligen aktie-egarnes ansvarighet för densamma att försvinna så
snart jernvägen blifvit, i eldighet med planen, behörigen fullbordad; hvarefter
jernvägen, med allt hvad dertill hörer, ensam utgör säkerhet för lånesummans
återbetalning — De handlingar, som innefatta aktie-egarnes förbindelser atl.
fullgöra den, pä grund af aktieteckningen, dem åliggande inbetalningsskyldighet
ä deras aktier, böra deponeras bos Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
inom det län, der bolaget har sitt lörum.
3:o Arbetet å jernvägen bör vara påbörjadl löre den 1 Maj 1864; skolande de
vid jernvägsanläggningen erforderliga arbeten sedermera oafbrutet fortgå, så
atl jernvägen varder fullbordad och för allmänna trafiken upplåten inom förloppet
af den tid, Kongl. Maj:t eger att bestämma; oell må Styrelsen för all
männa
Väg- och Vattenbyggnader genom sakkunnige män, som på Styrelsens
förslag af Kongl. Maj:l lörordnas, utöfva tillsyn derå, att arbetena varda i
öfverensstämmelse med vederbörligen fastställda planer utförda, samt att vid
verkställigheten godkända arbetsmethoder följas, och fullgoda materialier användas.
4:o Lånet får innehafvas räntefritl under tre år från den dag, hvar och en särskild
del deraf blifvit Ivflad: hvarefter å lånebeloppet, i den mån lyftning
egt rum, skall inom hvarje kalenderårs slut inbetalas fern procent efter år
räknadt, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorls, beräknas fyra
procent årlig ränta, och återstoden utgör kapilal-afbetalning. Skulle det förfallna
inbelalningsbeloppel icke varda i föreskrifven ordning erlagdt, bör derför
af bolaget utgöras sex procent årlig ränta, intilldess samma belopp vederbörligen
inbetalas.
5:o Innan större eller mindre del af lånet får lyftas, bör bolaget genom sin direktion
hafva till Riksgälds-konloret aflemnat eller der företett:
a) lör kelu lånesurnmun, jemte derå upplöpande runia, å bolagets vägnar
utfärdad skuldförbindelse, som af Fullmägtige i nyssnämnda verk godkännes;
Hilt. lill II. St. Prol. 'IS6S 8f 1803. 10 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 4
26 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skri/velse, N:o 120.
b) utaf bolaget genom direktionen ingånget samt af' Kongl. Maj:l i nåder
antaget kontrakt om jernvägsarbetets utförande och dertill hörande anläggningars
fullbordande samt erforderlig Iransportmateriels anskaffande, allt i den
ordning och inom den lid. arbetsplanen bestämmer;
e) bevis, alt aktieteckning äfvensom den i ofvanstående 2:dra punkt stadgade
deposition af deruti omförmälda handlingar skett för ett belopp, som åtminstone
motsvarar hälften af den föreskrifva teckningssumman;
d) bevis alt minst tio procent blifvit inbetaide å alla enligt punkten litt.
c tecknade aktier;
<?) vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid blifvit päbörjadt
och sedermera i öfverensstämmelse med arbetsplanen fortsatt; samt
/') särskild, å bolagets vägnar af dess direktion, utfärdad förbindelse,
innefattande åtagande alt under all framtid och utan något ytterligare bidrag
af allmänna medel, vidmagthålla hela jernvägen, med allt hvad dertill hörer,
i sådant skick, att den kan för allmänna trafiken begagnas.
6:0 Lånesummans utbetalning från Riksgäids-konlorel sker på vissa terminer,
hvilka lämpas efter arbets-årens antal, så att, efter hvarje arbetsårs ingång,
motsvarande andet aj lånesumman får lyftas; dock bör, förr än något utöfver
lånets halfva belopp utbetalas, på förut stadgadt sätt vara styrkt, alt hela
aktiesumman är tecknad, samt alt bolagsmännens förbindelser i afseende på
denna summas utgörande blifvit vederbörligen deponerade; skolande bolagsmännens
inbetalningar ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som
lyftas, och före lyftningen deraf.
7:o För den händelse, att den för jernvägsanläggningen fastställda arbetsplan icke
skulle följas, och derifrån, ulan sökt och erhållen nådig tillåtelse, skedd afvikelse
icke varder på föreskrifvet sätt rättad, eller i fall jernvägsarbete! icke
skulle i stadgad ordning fortsättas samt inom den derför bestämda tid fullbordas,
eger Kongl. Maj:t låta inställa all vidare utbetalning af det beviljade
låneunderstödet samt återfordra hvad deraf utbekommits, att på en gång eller
successivt till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, Kongl. Maj:t finner
godt i nåder bestämma. Skulle åter jernvägsanläggningen under arbetstiden
öfvergifvas, eller jernvägen, efter dess fullbordande, icke så underhållas, att
den framgent kan begagnas, eller om betalningsskyldigheten för det erhållna
lånet icke skulle kunna af bolaget fullgöras, kommer jernvägen att hemfalla
till Staten, utan rättighet för aktie-egarne att, till större eller mindre del, utaf
det allmänna erhålla ersättning för de tillskott till detta företag, som dessförinnan
blifvit af dem utgjorda.
8:o Bolagets direktion skall hafva skyldighet att under byggnads-åren, inom den
tid och till den embetsmyndighet, Kongl. Maj:t behagar i nåder föreskrifva,
årligen afgifva berättelse om väganläggningsarbetels fortgång under det näst
föregångna året, samt att, sedan jernvägen blifvit för trafiken upplåten, enligt
af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader uppgjorda formulär, afgifva
berättelser angående trafiken och hvad dermed eger gemenskap; börande
ej mindre förvaltningen af bolagets angelägenheter, än de afslutade räkenskaperna,
vid årligen skeende revisioner granskas; uti hvilka revisioner Staten må
genom ombud, som Kongl. Maj:t utser, deltaga, intilldess del af allmänna medel
erhållna låneunderstödet blifvit äterbetaldt.
9:o 1 den mån jernvägen varder fullbordad och till allmänt begagnande upplåten,
skall bolaget vara skyldigt all, mot den ersättning som Kongl. Maj:t, efter
Expeditions-Utskottets Forsler/ till under cl. Skrifvelse, N:o 120.
27
vederbörandes hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma lorlsUatta
trupper och allmänna posten samt ombesörja alla andra för Kronans eller det
allmännas räkning ifrågakornmande personal- oell varutransporter. Derjemte
skall del åligga bolaget att utan ersättning medgifva anbringande längs efter
jernvägen af elektriska telegraflinjer, med hvad dertill hörer.
I0:o Afgifterna för passagerare- och varu-trafiken skola utgå enligt den taxa, som
Kongl. Majit, efter dertill utaf bolaget afgifvel förslag saint Kongl. Majits
vederbörande Befallningshalvandes hörande, i nåder fastställt, och hvilken taxa
i allmänhet hvart femte är lämpas efter sig då företeende förhållanden.
ll:o Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af den årliga inbetalningen
ä det af Staten erhållna länet, öfverstiga sex procent å det belopp
aktie-egarne tillskjutit, ankommer pä Kongl. Majit att, utom begagnande af
den i näst ofvanstående punkt Kongl. Majit förbehållna rätt att pröfva och
bestämma de enligt taxor utgående afgifterna, föreskrifva, huru stor del af
delta öfverskott skall alsätlas till underhålls- och ombyggnads-fond eller ock
användas till ökande af den för länet stadgade amortering.
12io Bolaget är berälligadt:
a) att, elter gällande lag och författningar, till sig lösa och med eganderält
besitta enskilde personer och korporationer tillhörig jord, som för jernvägsanläggningen
erfordras; hvilken jord dock ej får för bolagets skuld inlecknas;
b)
alt, utan kostnad eller årlig ersättning, undfå upplåtelse af sådan för
jernvägsanläggningen erforderlig, Kronan tillhörig jord, som står under dess
omedelbara disposition; dock bör, när fråga är om boställsjord eller annan åt
enskild person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning
derför af bolaget lemnäs i enlighet med hvad om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof är stadgadt i Kongl. Förordningen den 20 November
1845; skolande denna Förordnings 27 § jemväl lända till efterrättelse i afseende
pä de utskvlder till Kongl. Majit och Kronan, som förut kunna åligga
den jord, hvilken bolaget kommer att (ill sig lösa ;
c) att för jernvägsanläggningen kostnadsfritt begagna sådana, å Kronans
egor belägna, kalk- och stenbrott, som kunna vara disponibla;
d) att, uppå skeende underdåniga ansökningar, åtföljda af bestämda uppgifter
å behofvet få, under kontroller, som då komma att i nåder föreskrifvas,
lill riket tullfritt införa de machinerier, vagnar och verktyg m. m., hvilka vid
jernvägsarbete! erfordras, jemte för jernvägen behölliga räler, lokomotiver, stående
machiner och vändplaner;
c) att för jernvägens anläggning erhålla arbetsbiträde af Kronoarbetskorpsen,
i mån af tillgång och uppå de vilkor, som vid sådant arbetsbiträdes
användande vanligen bestämmas;
/') att för enahanda ändamål jemväl få begagna manskap af Arméen, så
vidt aftal med vederbörande om frivilligt arbetsbiträde kan träffas, och manskapet
icke är af militärtjenstgöring eller arbete för Kronans räkning upptaget.
13:o Bolaget skall i alla rättsförhållanden, som kunna uppstå mellan detsamma och
Svenska Kronan eller enskilde medborgare, lyda under Svensk domstol och
vara underkasladt Svensk lag; börande i bolagsreglorna linnas utsatt, hvar
bolaget har sitt laga forum.
14:o I fråga om begagnande och underhållande af jernvägen, med hvad dertill hörer,
komma slutligen de föreskrifter och stadganden, som Kongl. Majit kan
28
Kccp edit ion s- UUJt o t ta Is Förslny lill anderd. Skri frelse, i\:o 120.
finna för godt meddela, att tjena till ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget
och dess biträden derjemte i allmänhet skyldige att iakttaga och fullgöra hvad,
med hänsigt (ill den Staten tillkommande vård öfver jernbanan och tillsyn
öfver trafiken derpå, kan varda i vederbörlig ordning föreskrifvet.
Vidkommande sedermera Landskrona—Eslöf-banan, så hafva Ifikets Ständer, lika
med E. K. Majit, funnit den omständigheten, alt Landskrona eger en djup, säker och
rymlig hamn, hvilken är den enda på kusten mellan Göteborg oell Carlskrona, i hvilken
större krigsskepp kunna inlöpa och tillägga vid sjelfva lastkajen, utgöra giltig anledning
att understödja denna jernvägsanläggning. Såsom ytterligare skäl härför kan jemväl
anföras, alt staden Landskrona, med en folkmängd af 5,500 personer, drifver en betydande
utrikes handel, hvilken under de 3 åren 1859—1861 i medeltal lemnal en
tulluppbörd af omkring 350,000 R:dr, samt alt den derifrån under samma tid utskeppade
spanmäl uppgått i medeltal till 784,221 kubikfot. Då härtill kommer, att lör arbetets
utförande redan bildats ett bolag, uti hvilket halfva aktieantalet, eller 3,000 aktier,
hvardera å 100 Ridr, blifvit tecknadl af enskilde personer och andra hälften, eller likaledes
3,000 aktier, af Landskrona stad, samt att af de enskilde aktie-egarne redan inbetalts
40 procent för 2,596 aktier och 10 procent för 292 aktier, hvadan med visshet
torde kunna antagas, att denna jernvägsanläggning, om densamma på lämpligt sätt understödjes,
skall komma (ill utförande, hafva Rikets Ständer äfven häruti funnit ett skäl
att hufvudsakligen bifalla hvad E. K. Majit härutinnan föreslagit.
Beträffande derefter frågan om anläggande af en jernväg mellan Helsingborg och
Eslöf, så har E. K. Majit, pä sätt ofvan blifvit anlördt, ansett, att särskilda banor lill
Helsingborg och lill Landskrona, hvar lör sig ledande direkte till Eslöf, med afseende
på dessa städers läge icke rimligtvis borde komma till utförande, ulan att banornas förening
vid lämplig punkt borde utgöra ett vilkor för deras understödjande med allmänna
medel. E. K. Majit har ock, med ledning af ingifna kostnadsförslag, antagit, alt en
jernväg af lika spårvidd med stambanan, om än med något mindre kostsamt byggnads
sätt
än det derå använda, i sådant fall kunde i lämplig sträckning utföras med omkring
3,450,000 Ridr. — Rikets Ständer, som, lika med E. K. Majit, anse af allmän vigt, att
södra stambanan genom en jernväg sättes i direkt förbindelse med Helsingborg, hvilken
stad, med en folkmängd af 5,708 personer, likaledes drifver en icke obetydlig utrikes
handel, som i medeltal lemnar en tullinkomst af 230,000 Ridr, samt från hvilken den
årliga spaumålsulskeppuingen kan uppskattas lill mer än 1,200,000 kubikfot, hafva icke
eller förbisett, ali Helsingborg under stränga vintrar, då Köpenhamns och Malmö ham
nar
tillfrysa, är det naturligaste öfvergångsstället lill Danmark; samt alt, om Helsingborg
blefve genom en bibana förenad med södra stambanan, likasom Helsingör, sannolikt
inom eli eller annat år blir förenad med del Danska jernvägsnälet, så skulle Helsingborg
vintertiden blifva den punkt, olver hvilken såväl post-, som personal- och godstraiiken
emellan Sverige och kontinenten, så vidt den går öfver Danmark, komme att
ega rum Rikets Ständer hafva derföre desto heldre funnit anläggningen af den föreslagna
vägen mellan Helsingborg och lämplig punkt på Landskrona—Eslöf—linien böra
med lån af statsmedel understödjas, som för ifrågavarande jernvägsanläggning redan
blifvit tecknade tillhopa 8,163 aktier, hvardera å 50 Ridr, eller tillhopa 408,150 Ridr.
Då emellertid önskligt vore, om de för anläggningen af båda de ifrågavarande
jernvägsslräckorna bildade särskilda bolag kunde förena sig om arbetets utförande för
gemensam räkning, i hvilken händelse, såsom E. K. Majit antagit, lånemedlen kunde,
utan fördelning mellan de båda bolagen, anvisas lör anläggningen i dess helhet, hafva
Rikets Ständer, för byggandet af jernväg från städerna Helsingborg och Landskrona till
den föreningspunkt, som af E. K. Majit varder bestämd, samt derifrån i gemensam
Expeditions-Utslinltels Förslag lill linderö. Skrifvelse, N:o 120.
29
sträckning lill t ra k ten af Eslöfs station å södra stambanan, funnit sig böra, under lör—
behåll att jernvägen anlägges för begagnande med ångkraft samt erhåller samma spårvidd
som stambanan, lill E. K. Majits disposition på Riksgälds-kouloret anvisa ett mot
jjidelar af den härför, enligt E. K. Majils nådiga Proposition, till 3,450,000 Ridr beräknade
koslnadssumma svarande belopp, eller Två Millioner Trehundra Tusen (2,300,000) Riksdaler,
alt såsom län utgå till det bolag, som åtager sig utförandet af ifrågavarande
järnvägsanläggning; dock ali, derest icke sådant bolag varder bildad! inom den lid E.
K. Majit bestämmer, E. K. Majit må ega att i förhållande till våglängd och kostnad
fördela lånesumman emellan de två för arbetets utförande redan bildade bolag, under
vilkor att hvarldera bolaget, emot erhållande af den för detsamma af E. K. Majit bestämda
andel af lånebeloppet, ansvarar, Heisiugborgs-bolagel för staden Helsingborgs och
Landskrona-bolagel för staden Landskronas förbindande genom jernväg med södra stambanan,
allt i enlighet med den plan, sorn varder af E. K. Majit godkänd; börande i
allt öfrigt de vilkor och bestämmelser, som blifvit meddelade för del till Eslöf—Ystadbanan
anvisade lån, äfven för det nu ifrågavarande lånet lända till efterrättelse.
2:0 Angående anläggning af en från Hessleholms station å södra stambanan utgående
bibana lill Christianstad.
Uti ofvanberörda nådiga Proposition af den 30 sistlidne Januari har E. Iv. Majit
tillkännagifvil, att Direktionen för det aktiebolag, som bildat sig för aidäggning af
jernbana mellan staden Christianstad och Hessleholms station å södra stambanan, uti
en till E. K. Majit ingilven skrift, i underdånighet anfört, att, sedan, med anledning af
derom gjord framställning bos den år 1858 i nåder lorordnade Jernvägsundersökningskomilé,
Chefen för Statens jern vägs byggnader låtit på ortens invånares bekostnad, genom
dertill beordrad ingeniör, upprätta plan och kostnadsförslag för anläggning af jernväg
mellan ofvannämnda ställen, hvarvid, med antagande af enahanda spårvidd sorn å
Statens stambanor, kostnaden beräknats till 1,738,000 Ridr, hade aktieteckning öppnats
till åstadkommande af berörda jernvägsanläggning, hvilket företag likväl icke kunnat
bringas till verkställighet af brist på tillräckliga medel; att, då emellertid behofvet af
en jernbana i den ifrågasatta sträckningen alltmera framstått, intressenterne i företaget
låtit genom Majoren i Väg- och Vatlenbyggnads-korpsen, C. Adelsköld, upprätta nytt
förslag i ämnet, uti hvilket vid ansökningssluiften bilagda förslag, kostnaden, med inskränkning
i spårvidden lill 3,5 fot, beräknats till 1,080,000 Ridr och banans längd
antagits komma alt utgöra 2 mil 2(5,200 löt; att aktieteckning för banans anläggande
i öfverensstämmelse med nyssberörda plan så fortgått, alt af de 11,800 aktier, på hvilka
anläggnings-kapilalel fördelats, 7,878 aktier redan blifvit tecknade; att i samma mån
rörelsen ökades och tillvexle inom de orter, genom hvilka en jernbana anlagts, i lika
om ej högre grad blelve verkningarne af en sådan anläggning menliga för de orter,
hvilka, såsom förhållandet vore med Christianstad i hänseende lill södra stambanan,
ligga nog aflägse från banan för att med fördel kunna deraf begagna sig, men likväl
så nära intill densamma, alt allmänna rörelsen inom orten i följd deraf ledes i en väsendtligen
förändrad rigtning; alt Christianstad redan i betydlig mån fått erfarenhet
deraf ali landtmän, hvilka tillförene i staden afsatt sina produkter och der verkställt
sina uppköp, numera dragit sig derifrån; samt att detta för staden och angränsande
landsbygd menliga förhållande komme att blifva ännu ofördelaktigare, ju större utsträckning
södra stambanan erhölle; och bar Direktionen, pä grund häraf samt under åberopande
jemväl af behofvet för det allmänna att ega en gen och snabb kommunikation
med Christianstad, hvarest södra Sveriges militärförräd jemte ett artilleri-regemente funnes
förlagda, i underdånighet anhållit, det E. K. Majit måtte bos Rikets Ständer antingen
äska anslag och lån till ifrågavarande jernvägsanläggning, sålunda, att anslaget
30 Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o E20.
liontine att utgå till ett belopp, motsvarande en tredjedel, och lånet likaledes en tredjedel
af verkliga anläggnings-kostnaden, enligt det sednast uppgjorda förslaget, dock tillsammans
icke öfverstigande 786,666 Ridr, eller ock, för den händelse E. K. Majit
lunne anslag icke höra ifrågakomma, i nåder föreslå beviljandet af ett lån till nyssnämnda
belopp på möjligast hilliga vilkor. — Sedan Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader, häröfver hörd, i underdånighet yttrat, alt då. genom antagandet af
Majoren Adelskölds förslag, kostnaden för hanans anläggning skulle i väsendtlig mån
förminskas samt trafiken mellan Christianstad och södra stambanan icke för närvarande
syntes påkalla eller framdeles erfordra större lär-hastighet, än som kunde åstadkommas
på en jemlikt berörda förslag aidagd jernbana med derefter lämpad rörlig materiel,
Styrelsen funne sig höra tillstyrka att ifrågavarande för orten nyttiga bana måtte byggas
med 3,5 fots spårvidd i öfverensstämmelse med omförmälda förslag, samt att till förelagets
understödjande mätte af Rikets Ständer begäras anvisande af ett lån till belopp
al 720,000 R:dr, utgörande två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman; — har
E. K. Majit, med afseende å den föreslagna jernvägs-auläggningens stora vigt för den
angränsande orten äfvensom å den fördel, som genom jernvägens anslutning till södra
stambanan skulle beredas rörelsen jemväl inom andia trakter af landet, lill Rikets Ständers
pröfning i nåder öfverlemnat, huruvida tillgång till det för ändamålet ifrågaställa
statsbidraget må kunna beredas.
För ifrågavarande jernvägsanläggning, om hvars understödjande såväl med anslag
som lån, jemväl i öfrigt särskilda framställningar blifvit hos Rikets Ständer gjorda, har,
på sätt ofvan är nämndt och Rikets Ständer meddelade handlingar utvisa, inom orten
hildal sig ett bolag, grundadi pä 11,800 aktier, hvardera ä 100 R:dr, af hvilka 7,878
aktier, motsvarande tillhopa 787,800 Ridr, eller mera än två tredjedelar af den beräknade
kostnadssumman, redan blifvit tecknade. Då sålunda visshet synes vara förhanden
derom, att ifrågavarande företag, derest detsamma på lämpligt sätt af Staten understödjes,
skall komma till verkställighet, hafva Rikets Ständer, som icke förbisett vigten
al oftanämnda jernvägsanläggning, genom hvilken staden Christianstad och dess omgifning
komme att sättas i omedelbar förbindelse med södra stambanan, funnit de uti förevarande
hänseende gjorda framställningar böra pä det sätt bifallas, att för ifrågavarande
jernvägsanläggning anvisas lån på ungefärligen samma vilkor, som för Eslöf—Landskrona—
Heisingborg-vägen blifvit föreslagna.
Och hafva Rikets Ständer alltså, för byggandet af en till begagnande med ångkraft
alsedd jernväg emellan Christianstad och Hessleholms station å södra stambanan, beviljat
det för denna jernvägs anläggande bildade bolag ett mot två tredjedelar af den lill
1,080,000 Ridr beräknade kostnaden svarande lån, alt från Riksgälds-kontoret utgå med
Sjuhundra Tjugo Tusen (720,000) Ridr, hvilket lån må räntefrilt innehafvas under två
år, från den dag hvar och en särskild del deraf blifvit lyftad, hvarefter å lånebeloppet,
i den mån lyftning egt rum, skall inom hvarje kalenderårs slut inbetalas fem procent,
efter år räknadt, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, beräknas fyra
procent årlig ränta, och återstoden utgör kapital-afbetalning; börande i allt öfrigt de
vilkor och bestämmelser, sorn blifvit meddelade för det till Eslöf—Ystad-banan anvisade
lån, äfven för det nu ifrågavarande lånet lända till efterrättelse.
3:o Angående, anläggning af jernväg mellan staden fVeaiii och södra stambanans
station vid Alfvestad.
Sedan södra stambanan fått sin sträckning i närheten af staden Wexiö, har, enligt
hvad E. K. Majit uti ofvanberörda nådiga Proposition af den 25 November sistlidet år
vidare meddelat, Styrelsen för del bolag, som bildat sig för tillvägabringande af en
jernbana för hästkraft emellan nämnde stad och södra stambanan vid Alfvestad, uti en
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, IV:o 1120.
31
af kartor och kostnadsförslag åtföljd, utaf Landshöfdinge-embelet i Kronobergs län i
underdånighet insand och förordad ansökning anfört, alt förslag blifvit väckt om anläggning
af en jernbana mellan staden och stambanan, för att derigenom på ett fullständigare
sätt tillgodogöra sig fördelarna af jernbanan» närbelägenhet: samt att detta
förslag inom orten omfattats med det intresse, att hela aktie-antalet redan blifvit till
största delen tecknadt, men att svårighet mötte alt anskaffa de för jernbanan» byggande
erforderliga medel; hvadan Styrelsen, å bolags-intressenternes vägnar i underdånighet anhållit,
det E. K. Maj:l mätte läckas föreslå Rikets Ständer att, till utförande af ifrågavarande
företag, hvilket, enligt ett derför af ingeniören J. Frosell upprältadl och af
bolags-intressenlerne anlaget förslag, skulle erfordra en kostnad af 324,000 R:dr, hevilja
ett amorteringslån af 210,000 R:dr med några års rån tefrihet och mot i öfrigt sä
låg ränta, som möjligen kunde medgifvas; och har E. K. Majit —■ efter det Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader, uti häröfver infordradl utlåtande, förmält sig
icke hafva funnit något att anmärka emot den insända planen samt derföre, och då
företaget syntes komma att för orten medföra väsendtliga fördelar, hemställt, alt det
begärda lånebidraget måtte beviljas, — i nåder tillkännagifvit att, som denna jernvägsanläggning
k om me alt blifva af väsendtligt gagn icke blott för staden Wexiö, hvars rörelse
och utveckling utan en sådan förening med stambanan, efter all anledning, skulle
betydligen hämmas, utan ock för en stor del af Kronobergs län, som derigenom skulle
vinna lättad förbindelse med länets enda stad, der läns- och stifts-styrelserna hade sitt
säte, ett högre elementarläroverk äfvensom central-hospital och länslasarett vore förlagda
samt Smålands hypotheksförening hade sin direktion och Smålands privatbank ett
afdelningskontor, ansåge E. K Majit, med afseende jemväl å den mindre betydliga
uppoffring från Statens sida, som af detta amorteringslån skulle föranleda, sig böra
föreslå Rikets Ständer alt till det bolag, som redan bildat sig för utförande af förenämnda
jernväg, anvisa ett lån, motsvarande två tredjedelar utaf den till 324,000 Ridr
beräknade anläggningskostnaden, eller 216,000 Ridr, att utgå mot enahanda vilkor, som
af Rikets Ständer för lånen till jernvägsanläggningarne mellan södra stambanan och
städerna Ystad, Helsingborg och Landskrona kunde varda bestämda, i den mån samma
vilkor för ifrågavarande mindre jernvägsarbete kunde finnas tillämpliga.
Under denna frågas handläggning hos Rikets Ständer har blifvit upplyst, att, ehuru
det för arbetets utförande bildade bolag endast åtagit sig byggande af en för hästkraft
afsedd jernväg af 3 löts spårvidd, derför kostnaden beräknats till ofvannämnda belopp,
324,000 Ridr, och för hvilken blifvit hegardt ett lån motsvarande två tredjedelar deraf,
eller 216,000 Ridr, hade dock sedermera fråga uppstått alt förändra planen så, alt, i
stället för den föreslagna hästbanan, komme att anläggas en för lokomotiv afsedd jernbana
om 3,5 löts spårvidd, hvilken ansetts i alla hänseenden mera svara emot och uppfylla
behofvel, än den först påtänkta hästbanan. 1 sådant afseende har ock blifvit tili
Rikets Ständer inlemnadl ett af Majoren C. Adelsköld afgifvet utlåtande jemte kostnadsförslag,
utvisande att kostnaden för anläggning af en dylik för ångkraft afsedd jernväg
af 3,5 fots spårvidd, med tillhörande rörlig materiel, uppgingo till 650,000 Ridr; och
har Majoren Adelsköld, på anförda skäl, högeligen tillstyrkt, att den ifrågavarande jernvägen
emellan Wexiö och Alfvestad mätte anläggas för lokomotivkraft; varande, enligt
hvad hos Rikets Ständer blifvit anmäldt, all anledning för handen, att del redan bildade
bolaget, mot erhållande af ett län, motsvarande två tredjedelar af den utaf Majoren
Adelsköld beräknade kostnadssumman, 650,000 Ridr, skall, åtaga sig anläggandet af en
lokomotivbana af den beskaffenhet, som uti samma kostnadsförslag blifvit afsedd; hvadan
ock särskilda framställningar blifvit hos Rikets Ständer gjorda, ali ett lån till nämnda
belopp måtte varda för ändamålet beviljadt;
32 Expedit!ons-Utskott ela Färs taff tilt underd. Skrifvelse, iV.-o 120.
Och sorn Mikels Ständer, vid ärendets pröfning vunnit full öfvertygelse derom, att
en lokomolivbana skall bättre uppfylla behofvet och tillskynda både orten och det allmänna
betydligt större fördelar samt genom ökad inkomst bättre bära trafik- och underhållskostnaden.
än en hästbana, — hafva Rikets Standar alltså prölvat skäligt att,
för byggande af en lill begagnande med ångkraft afsedd jernväg mellan staden Wexiö
och Alfvestads station å södra stambanan, bevilja ett mot |:delar af den till 650,000 R:dr
beräknade kostnaden, ungefärligen svarande län, alt från Riksgälds-kontoret utbetalas
med Fyrahundra Tretiofyra Tusen (434,000) R:dr, hvilket län må räntefritt innehafvas
under två år, hvarefter å lånebeloppet, i den mån lyftning egt runi, skall inom hvarje
kalenderårs slut inbetalas fem procent efter år räknadt, hvaraf för hvad af lånet dessförinnan
icke godtgjorts, beräknas fyra procent årlig ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning;
börande i allt öfrigt de bestämmelser, som blifvit meddelade för det till
Eslöf—Ystad-banan anvisade lån, äfven för det nu ifrågavarande länet lända till efterrättelse.
4:o Angående anläggning af en jernväg mellan Koping och Uttersberg, med en
grenbana till sjön LiUsvan.
Hos Rikets Ständer hafva särskilda framställningar blifvit gjorda derom, all Rikets
Ständer mätte bevilja Köping—Uttersbergs jernvägs-akliebolag, för tillvägabringande af en
för lokomotiv afsedd jernväg, sorn, utgående från hamnen vid Köping, skulle sträcka
sig till Uttersberg med en grenbana till sjön Lillsvan, ett mot |:delar af anläggningskostnaden
svarande amorteringslån af 500,000 R:dr, emot sä billig ränta, som Rikets Ständer kunde
finna för godt lemna, dervid jemväl tillkännagifvits, att, för den händelse lånevilkoren
för bolaget derigenom kunde blifva billigare, bolaget ville förbinda sig att på omkring
20 år verkställa lånets amortering.
Såsom skäl för bifall lill dessa fiamställningar har blifvit anlördt, att orten vore i
saknad af alla nutidens lättade kommunikations-ansfalter, i följd hvaraf den tryckta
ställning, hvari jernbandteringeu sig befunne, ytterligare försvårades genom ständigt stigande
forsellöner, synnerligasl sedan den jordbrukande allmogen, sorn tillförene betjenal
bruken med forslingar, allt mera insett, att dessa arbetskrafter kunde på fördelaktigare
sätt användas på egel jordbruk framför den tillfälliga inkomsten af jemförelsevis höga
forlöner; att, i följd häraf, svårigheten all fä brukseffeklerna forslade lill lastageplatsen
vållat ett hårdare anlitande af bruks-egendomarnes egna samt underlydande landlbönders
arbetskrafter, än som stöde väl tillsammans med den äfven inom bergslagsorterna
utvecklade bågen för jordbrukets förkofran: att utom de stora fördelar, som den ifrågavarande
jernvägsanläggningen skulle tillskynda jordbruket inom orten, 17 till namnen
uppräknade bruk med en årlig tillverkning, som under nuvarande förhållanden uppginge
till något öfver 200,000 centner jernelfekter, motsvarande omkring fördel af Sveriges bela
jernexporl, kunna icke allenast föra dessa effekter pä den ifrågavarande jernvägen, utan
äfven gagna bergslagen genom att forsla dess förnödenheter af spanmål, sill, salt, m.
m.; att, efter noggranna beräkningar, för jerneffekternas och nyssnämnda förnödenheters
forsling erfordrades icke mindre än 00,000 kördagsverken om året, eller mera än 200
för hvarje arbetsdag; att bolaget, hvilket hufvudsakligen bestode af bruksegare, flera
gånger varit betänkt pä alt, utan alla bidrag af statsmedel, verkställa denna kommunikationsled;
men att, till följd af dels de sedan flera år tillbaka alltmera tryckta jernkonjunkturerna
och penningeräntans stegring samt dels de stora uppoffringar, som måst
göras i och för jernhandteringens utveckling, alla de bruksegarne lill buds stående medel
blifvit tagna i anspråk, hvadan denna jernvägsanläggning icke utän Statens mellankomst
hade utsigt att komma till stånd. HärfÖrutan lörekomme, att norr om den
landsort,
Expeditions- U Iskof tets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o t'£0.
33
landsort, der jernvägen skulle anläggas, utbredde sig ett bergslag på föga afstånd derilrån
med rika grulvefält. hvadan, och ehuru den nu ifrågavarande jernvägen närmast
vore alsédd att tillfredsställa en inskränktare orts för handen varande behof, densamma
äfven komme det ofvanför liggande bergslagets trafik till godo samt fiitoge en rigtning,
hvilken för Sveriges jernhandtering i framtiden måste blifva af stor betydelse.
Af det Rikets Ständer meddelade utaf Kapitenen Gustaf Nerman upprättade kostnadsförslag
har inhemlals, att ifrågarande jernväg, som skulle erhålla en längd af 3,36
mil och en spårvidd af 3,5 fot, beräknats komma att kosta 750,000 R:dr; varande bolaget
grundad! på 1,000 aktier, hvardera å 750 R:dr, eller tillhopa lika stor summa,
som den, hvartill kostnaden blifvit beräknad.
Och dä de skäl, som blifvit lör bifall lill dessa framställningar anförda, nogsamt
ådagalägga vigten deraf, alt förevarande jernvägsanläggning inom en icke alltför aflägsen
tid kommer till utförande; samt derjemte i betraktande toges, att det för arbetets utförande
bildade bolag förklarat sig beredvilligt att återbetala lånesumman inom en tid af
omkring 20 år, hafva Rikets Ständer funnit sig böra, för byggandet af en till begagnande
med ångkraft alsedd jernväg från hamnen vid Köping till Uttersberg med grenbana
till sjön LillsVan, bevilja del för denna jernvägs anläggande bildade bolag ett mot
fidei ar af den till 750,000 R:dr beräknade kostnaden svarande län, all från Riksgäldskontoret
utgå med Fem Hundra Tusen (500,000) R:dr, hvilket lån må räntelrilt innehafvas
i två år, hvarefter å lånebeloppet skall inom hvarje ars slut, räknadt från lyftningsdagen,
årligen inbetalas sju (7) procent å lånets primitiva kapital, af hvilken inbetalning
först beräknas lyra procent årlig ränta å hvad af länet dessförinnan icke godtgjorts,
och återstoden utgör kapital-afbetalniug; börande i allt öfrigt de vilkor och bestämmelser,
sorn blifvit meddelade för det lill Eslöf—Yslad-banan anvisade lån äfven
för det uu ifrågavarande lånet lända till efterrättelse.
5:o Angående anläggning af en bibana från Herrljunga station ä vestra stambanan
öfver 1Venersborg till, Uddevalla.
Sedan innevånarne i städerna Uddevalla och Wenersborg, vid hållna sammanträden
inför dervarande Magistrater, lättat beslut om bildande af ett gemensamt aktiebolag för
anläggning af jernväg mellan Uddevalla och Wenersborg samt derifrån öfver Håkantorp
till Herrljunga station vid vestra stambanan, samt åt särskildt utsedde komiterade uppdragit
att göra ansökning om understöd af allmänna medel för utförande af delta företag,
dertill hvardera staden åtagit sig att bidraga med Tre Hundra Tusen R:dr, hafva
bemälde komiterade, för fullgörande af detta uppdrag, uti en af E. K. Majlis Relällningshafvande
i Elfsborgs län till E. K. Majit insänd skrift, anhållit om framställning
till Rikets Ständer rörande bidrag för ifrågavarande jernvägsanläggning; i hvilket afseende
bifogats två särskilda af Majoren C. Adelsköld upprättade, af kartor och kostnadsförslag
åtföljda betänkande!!, det ena omfattande linien Herrljunga—Wenersborg och
det andra linien Wenersborg—Uddevalla, af hvilka den förra beräknats till en längd af
ö mil 11,050 fot och eu kostnad af 2,800,000 R:dr samt den sednare till 2 mil 16,000
fot i längd och en anläggningskostnad af 2,060,000 R:dr; men, enar till utförande af
detta vägbyggnadsföretag, derföre kostnaden sålunda beräknats att uppgå till 4,860,000
R:dr, icke, såvidt hos E. K. Majit blifvit anmäldt, hunnit bildas något bolag, samt den
till E. K. Majit i ämnet ingilna ansökning icke ens innefattade uppgift om beloppet af
Bih. lill B. St. Pr o t. 1802 Sf 1803. 10 Sami. -1 Ajd. 7 Haft. 5
34 Exp e d i tio n s- UIs kotte ts Förslag lill unden]. Skrifvelse, N:o 120.
det bidrag, som från det allmännas sida skulle erfordras för alt bringa detta företag
till verkställighet, har E. K. Maj:t, enligt hvad ofvannämnda nådiga Proposition af den
25 November sistlidet år innehåller, ansell sig icke böra för närvarande föreslå Rikets
Ständer att lill donna jernvägsanläggning anvisa några medel.
Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har deremot, blifvit, på
anförda skäl, föreslaget, att ifrågavarande jernvägsanläggning måtte komma till utförande
och i sådant afseende beviljas ett mot §:delar af den beräknade anläggningskostnaden
svarande låneunderstöd af 3,240,000 R:dr; och har hos Rikets Ständer blifvit
anmäldt ali reglemente eller bolagsordning för del bolag, som bildat sig för utförande
af berörda jernväg, numera blifvit af E. K. Maj:t i nåder fastställd; äfvensom att aktier
i detta bolag blifvit tecknade lill belopp af En Million R.dr; hvarförutan Rikets
Ständers uppmärksamhet blifvit fästad på den till följd af det amerikanska kriget inträffade
förlägenhet inom de läbriksidkande häraderna inom Westergötland, hvilken
lämpligast kunde afhjelpas genom ytterligare statsbidrag för ett större allmänt arbete,
enär den hjelp, som i sådant afseende redan blifvit leornad, vore för befolkningen otillräcklig.
I anledning af hvad sålunda förekommit, och ehuru E. K. Maj:t, med alseende
derå att, vid den tid Dess nådiga Proposition i ämnet lill Rikets Ständer afgafs, något
bolag lör arbetets utförande icke ännu hunnit bildas, ansett Sig icke böra föreslå Ri
kets
Ständer alt till denna jernvägsanläggning anvisa några medel, hafva dock, sedan
ett sådant bolag numera blifvit bildadl och erhållit E. K. Maj:ts nådiga stadfästelse,
Rikets Ständer funnit frågan desto heldre böra komma under noggrannt öfvervägande,
som den ifrågavarande jernvägsanläggningen onekligen är af stor vigt icke blott för de
trakter, den skulle komma att genomlöpa, utan ock för alla till sjön Wenern angrän
sande
orter. Alt en fortsatt jernvägsförbindelse emellan dea punkt, der Borås-jernvägen
tillstöter vestra stambanan och lämplig punkt vid sjön Wenern, skulle för provinsen
Westergötland icke blott medföra stor lättnad vid utförandet af dess produkter, utan
ock underlätta tillförseln från Wermland af skogs- och bergsprodukter samt andra förnödenheter,
kan icke bestridas. Likaså skulle jernvägens fortsättande till Uddevalla
underlätta den betydliga rörelse, som nu sammantränges å Trollhätte-kanal, och för hvilken
denna kanal, under de 7 månader af året densamma vanligen kan hållas öppen,
snart börjar blifva alldeles otillräcklig. Det skulle ock vara af stor vigt, om de fartyg,
som uteslutande afse trafiken å Wenern, icke, såsom nu är fallet, beböfde konstrueras
för Trollhätte-kanal, utan i stöllet kunde erhålla ökade dimensioner, hvarigenom frakterna
öfver Wenern kunde betydligen nedsättas, helst fartygen, genom alt undvika passagen
mellan Wenersborg och Göteborg, hvartill ofta åtgår ganska läng lid, kunde
göra flera resor mellan Wenerns hamnar än de kunna medhinna lill Göteborg. Härtill
kommer, att seglationen på kanalen vanligen måste upphöra långt innan Wenern
eller bafsvikarne isbeläggas, hvadan transporterna från Wenerns hamnar lill Uddevalla
skulle kunna hösleliden fortsättas vida längre, än nu kan ega rum mellan Wenersborg
och Göteborg. För alla de orter, som angränsa sjön Wenern, skulle del alltså medföra
icke ringa fördel, om genom en jernväg mellan Wenersborg och Uddevalla, varorna
kunde, med besparing af tid och utan äfventyr för sjöskada, på en 2| mil lång jernväg
föras lill exportorlen.
På alla dessa skäl hafva Rikets Ständer, med anledning af de gjorda framställningarne,
funnit sig böra, för byggande af en till begagnande med ångkraft afsedd jernväg
från Herrljunga öfver Wenersborg till Uddevalla bevilja del för denna jernvägs
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 127.
35
anläggande bildade bolag ett mot |:de!ar af den lill 4,860,000 R:dr beräknade kostnaden
svarande län, ali från Riksgälds-kontoret utgå nied Tre Millioner Tvåhundrafyralio
Tusen (3,240,000) R:dr, b vilket lån må räntelritt innehafvas under tre år ifrån den
dag hvarje särskild del af lånet blifvit lyftad, hvarefter å lånebeloppet skal! inom hvarje
kalenderårs slut inbetalas fem procent efter år räknadt, hvaraf för hvad af länet dessförinnan
icke godtgjorts beräknas 4 procent årlig ränta, och återstoden utgör kapitalafbetalning;
börande i allt öfrigt de vilkor och bestämmelser, sorn blifvit meddelade för
det till Ystad—Eslöf-banan anvisade lån, äfven för detta lån lända till efterrättelse.
Rikets Ständer framhärda clc.
Stockholm den 7 September 1863.
ii so ist.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Sept. 1863.
Preste-Slåndel den 9 —- —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Aterremitleradt af Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående fortsatt utförande
af jernvägsarbeten för Statens räkning och anvisande af dertill
erforderliga 'medel.
(Slals-Ulskottets Utlåtanden N:ris 87 och 145 samt Mern. Niris 117, 143.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer under den 4 sistlidne Februari till E. K. Majit afiåtil underdånig
skrifvelse angående riglningen af södra stambanan samt om anvisandet af en
förskottssumma utaf Två millioner R:dr till arbetenas fortskyndande å densamma under
innevarande år, få Rikets Ständer nu i ett sammanhang underdånigst meddela sina beslut
så väl rörande öfriga delar af E. K. Majlis den 25 November sistlidet år alldina
nådiga Proposition i fråga om Statens jernvägsbyggnader, som ock i anledning af hvad
uti detta ämne hos Rikets Ständer dessutom förekommit.
Vidkommande härvid först södra stambanan, för hvars fortsättande och fullbordande
i den vid sist förf] nina riksdag beslutade sträckning, E. K. Majit föreslagit Rikets
Ständer alt anvisa det dertill, i enlighet med Jernvägsundersöknings-komitéens beräkningar,
erforderliga belopp af 10,247,419 Eidr, eller i jemn summa 10,250,000 R:dr,
så har i detta afseende bort tagas i betraktande den omständigheten, alt, enligt hvad
36
Expeditions-Utskottets Förslug till anderd. Siiri frelse, A:o 121.
Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, uti skrifvelse af den 6 Juni 1860, hos E. K.
Maj:t i underdånighet anmält, Vestra härads innevånare, för den händelse södra stambanan
skulle erhålla den numera beslutade riglningen öfver Nässjö, vid sammanträde
å häradets tingsstad förklarat sig beredde att kostnadsfritt upplåta jord (ill banan, äfvensom
innevånarne i åtskilliga socknar af /Utbo härad vid utlysta allmänna sockenstämmor
beslutat, att dels kostnadsfritt upplåta jord till nämnda bana, dels genom
penninge-afgilter bidraga till förminskande af expropriations-kostnaderna; och har af
sådan anledning fråga uppstått, om och med hvilket belopp det af E. K. Maj:t för
banans lullbordande äskade anslag, i följd af minskning i expropriations-koslnaden,
skulle kunna nedsättas. Härvid förekommer visserligen att. ehuru de vid förenämnda,
å Vestra härads tingsstad den 15 Oktober 1859 hållna, sammanträde tillstädeskomne
häradsboer, enligt hvad det dervid förda protokoll utvisar, enhälligt förklarat sig medgifva,
att jord kostnadsfritt borde åt stambanan upplåtas, mot del att skälig ersättning
till de jordegare, som sådan fordrade, bekostades al socknarne i orten, i förhållande
till dessas aflägsenhet från stationerna, svårighet dock torde uppstå alt på eli fullt nöjaktigt
sätt emellan de särskilda socknarnes innevånare fördela den summa, som för en
sådan ersättning till jordegarne kan komma att utgå. Som likväl Styrelsen för Statens
jernvägsbyggnader synes varn oförhindrad alt, på grund af häradsboernas ifrågavarande
medgifvande, kostnadsfritt sätta sig i besittning af den för stambanan genom Vestra
härad erforderliga jord, samt det deremot måste vara häradsboernas åliggande att sinsemellan
öfverenskomma om fördelningen af ersättningen till vederbörande jordegare,
hafva Rikets Ständer ansett det inom Vestra härad samt en del socknar i Allbo härad
uti ifrågavarande hänseende gjorda erbjudande böra tagas i beräkning vid bestämmande
af den summa, hvilken för södra stambanans fullbordande bör anvisas. Visserligen kan
ej med fullkomlig noggrannhet bestämmas beloppet af den minskning i anläggningskostnaden,
som genom fri upplåtelse af jord inom Vestra och en del af Allbo härad sålunda
kommer att uppstå: men då af de uppgjorda kostnadsförslagen inhemtas att expropriations-kostnaden
för väganläggningen från Skälhult till Nässjö, utgörande en längd
af 12 mil, är beräknad för 258 tunnland inegor å 600 R:dr och för 514 tunnland utegor
å 300 R:dr, till en sammanräknad summa af 309,000 R:dr, eller 25,750 R:dr per
mil; hafva Rikets Ständer, som ansett att icke ringaste olägenhet för stambanans fullbordande
kan inträffa, om den äskade anslagssumman något minskas, men deremot hysa
den öfvertygelse, att vederbörande kunna med större framgång fullfölja yrkandet om
fri upplåtelse af den för jernvägsanläggningen inom ofvanberörda orter erbjudna jord,
derest uttryckligen varder förklarad!, att afdrag å anslagssumman i följd af minskad
expropriation bär ega rum, alltså beslutat, att den för södra stambanans fullbordande
beräknade koslnadssumma bör, lill följd af minskad expropriations-kostnad för jord inom
Vestra och Allbo härader, nedsättas med 100,000 R:dr Runt.
Reträffande åter de kontanta penningebelopp, med hvilka innevånarne i åtskilliga
socknar af Allbo härad förbundit sig bidraga till expropriations-kostnadernas betäckande;
så hafva Rikets Ständer inhemtat alt, sedan Chefen för Statens jernvägsbyggnader i
skrifvelse af den 3 sistlidne Oktober anmodat E. K. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs
län att från Stenbrohult, Wieslanda, Blädinge och Aringsås socknar indrifva
och (ill honom insända de kontanta medel, dessa socknar åtagit sig att såsom bidrag
till expropriations-kostnaden utbetala, utgörande tillsammans 4,550 R:dr R:mt, nödiga
åtgärder blifvit i delta afseende vidtagna; hvaremot för öfriga socknar inom Allbo härad,
hvilka förbundit sig lemna dylika bidrag, nemligen Aneboda, Slätthög, Moheda,
Öhr, Qvenneberga, Hjortsberga och Lekaryd, bidragen ännu icke kunnat utfordras, då
de vilkor, hvarunder desamma blifvit ullofvade, ännu icke gått i fullbordan ; och hafva
Eapedilions-Ulskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 121.
37
Rikets Ständer vid sådant, förhållande ansell sig böra hos E. K. Maj:t i underdånighet
anhålla, det E. K. Majit täcktes anbefalla vederbörande alt, i den mån sådant lagligen
kan ega rum, indrifva de af omförrnälda socknar inom Allbo härad i ofvannämnda
hänseende utlastade bidrag till exproprialions-kostnadernas betäckande samt derefter till
Riksgälds-konloret leverera de inflytande medlen, för att redovisas bland de för jernvägsbyggnaderna
afsedda tillgångar.
Äf de uppgjorda kostnadsförslagen har väl icke kunnat inhemtas, huruvida och
lill hvad belopp deruti ingått kostnaden för den jord, som erfordras dels för jernvägens
ledande inom staden Jönköpings område, dels för den stalion jemte reparationsverkstad,
som i nämnde stad kommer att anläggas. Emedlertid hafva Rikets Ständer af ett inför
Magistraten i Jönköping den 23 sisllidne Juni hållet protokoll inhemta!, alt stadens
i beskattningsärenden röstegande innevånare beslutal, alt den vester om staden inom
dess område belägna, enskilda personer icke tillhörande jord, som för södra stambanans
anläggande erfordras, skulle (ill framtida begagnande för samma banas behof kostnadsfritt
upplåtas; och då Rikets Ständer anse angeläget att städer, som, i likhet med Jönköping,
icke blott fä stambanan dragen genom sitt område, utan ock der erhålla bangårdar,
kostnadsfritt afstå ali den för sådant ändamål erforderliga jord, få Rikets Ständer
jemväl i underdånighet anhålla, det E. K. Majit läcktes på lämpligt sätt söka tillvägabringa
en sådan öfverenskommelse, att staden Jönköping på egen bekostnad upplåter
den för jernvägsanläggningen samt station och reparationsverkstad behöfliga, inom
stadens område, belägna mark, som icke redan är lagligen exproprierad.
Ehuru Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 23 Oktober hos E. K. Majit
anhållit, att närmare undersökningar måtte varda föranstaltade för utrönande huruvida
kostnaden för blifvande jernvägsbyggnader kunde nedsättas genom förändringar i det
hittills följda byggnadssystemet för Statens jernvägsanläggningar, hafva dock Rikets
Ständer, sorn här nedan komma all yttra sig i anledning af de sålunda ifrågasatta förändringarne
i stambanornas byggnadssätt, ansett frågan derom icke ega någon tillämplighet
på södra stambanan, enär Rikets sednast församlade Ständers ofvanberörda underdåniga
skrifvelse uttryckligen innehåller, att de begärda undersökningarne hvarken
kunde eller borde ega rum i fråga om fullföljande af byggnadsarbetena å de redan påbörjade
stambanorna. Vid sådant förhållande och då pä sätt förut är nämndt, det af
E. K. Majit för södra stambanans fullbordande äskade belopp af 10,250,000 R:dr ansetts
böra nedsättas med 100,000 Ridr, hafva Rikets Ständer alltså för fortsättande och
fullbordande af södra stambanan, i den redan beslutade sträckningen från Mullsjö till
närheten af sjön Salen, anvisat en summa af Tio Millioner Etthundra Femtio Tusen
(10,150,000) Ridr, deraf Tre Millioner Åttahundra Femton Tusen (3,815,000) Ridr må
utgå under innevarande år, varande häruti inberäknad den af Rikets Ständer vid nu
pågående riksdag redan beviljade förskoltssumma af Två Millioner Ridr.
Elter att sålunda halva behandlat frågan om fullbordandet af södra stambanan,
hafva Rikets Ständer tagit under öfvervägande huruvida, sedan vestra och södra stambanorna
hunnit lull borda s, några (lera sådana banor böra på Statens bekostnad anläggas,
eller om tiden kunde vara inne all upphora med vidare byggande at stambanor
lör Statens egen räkning samt i stället öfverlåta åt enskilde personer eller bolag, att,
med understöd al statsmedel, draga försorg om utförandet af de öfriga jernvägsanläggningar,
som lör kommunikationernas underlättande äro eller framdeles blifva af beholvet
38
Expeditions-dtskottets Forsing lill un der d. Skrifvelse, IS: o 421.
påkallade. I sådant afseende förekommer, att sedan hela den vid sistförflutna riksdag
anvisade anslagssumma blifvit afsedd alt uteslutande användas för fullföljandet af arbetena
å vestra oell södra stambanorna, E. K. Majit uti Sin vid innevarande riksdag
angående Statens jernvägsbyggnader adilina, ofvan omförmälda nådiga Proposition, tillkännagilvit
att, då vestra stambanan numera blifvit fulländad och Statsverkets ställning
lemnade utväg alt. utöfver de för södra stambanans fullbordande erforderliga medel,
bereda tillgång för jernvägsbyggnadernas utsträckning äfven till andra orter af riket,
E. K. Majit nu ansett Sig böra lill pröfning upptaga Jernvägs-komitéens i öfrigt framställda
förslag, samt dervid tillse, i hvad mån dessa förslag kunde finnas böra under
nästkommande statsregleringsperiod bringas till utförande; och, ehuru Rikets Ständer
ingalunda kunna förneka, alt det vore önskligl, om stambanornas anläggning kunde
öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten, samt Staten derigenom befrias från den
vidsträckta och invecklade ekonomiska förvaltning, som är en oundviklig följd af dessa
arbetens utförande för Statens egen räkning, hafva Rikets Ständer likväl ansett att
man under nuvarande förhållanden icke med något hopp om framgång skulle kunna
erbjuda åt enskilda eller bolag alt verkställa ifrågavarande vidsträckta och kostsnmma
arbeten; kommande Rikets Ständer derföre att här nedan yttra sig rörande de särskilda
jern vägssträckningar, om hvilkas anläggning på Statens bekostnad fråga blifvit vid innevarande
riksdag väckt.
I fråga om byggnadssättet för framdeles blifvande stambanor hafva Rikets Ständer,
i sammanhang med prölningen af hos dem gjord framställning, alt nämnda banor
hädanefter måtte anläggas med möjligaste inskränkning i spårvidd och deraf beroende
materiel m. m. dels tagit under öfvervägande innehållet af det utaf Öfversten m. m.
Friherre Ericson den 14 sisllidne November till E. K. Majit i underdånighet afgifna
och Rikets Ständer tillhandakomna memorial, angående åtgärder till beredande af besparing
i anläggnings- samt drift- och underhålls-koslnaden för Statens jernvägar, dels
ock fått sig meddelade särskildt afgifna upplysningar af andre sakkunnige personer;
och hafva Rikets Ständer, som hysa den ölvertvgelsen, att, då de färdigbyggda eller
under arbete varande stambanorna nu erhållit en utsträckning af mera än 60 mil, införandet
af ett annat anläggnings-system, än det hittills följda, skulle medföra så stora
olägenheter, alt någon förändring härutinnan icke hör ifrågakomma, alltså, och enär
dessutom E. K. Majit uti Sin nådiga Proposition förklarat Sig vilja i afseende på driftoch
underhålls-koslnaden tillse, att all med trafikens ändamålsenliga ordnande och rörelsens
kraf förenlig besparing varder iakttagen, ansett, att någon förändring, i det
hittills lör Statens stambanor följda byggnadssätt icke bör ega rum vid utförandet af
de stambanor, för hvilkas anläggning på Statens bekostnad och genom dess omedelbara
försorg anslag vid innevarande riksdag varda beviljade.
För öfrigt hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. Majit i underdånighet
anhålla,
dels all, innan nådig Proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåtes i
fråga om anslag till fortsättande af arbetena på Statens stambanor, vederbörande kommuner
varda på förhand i laga ordning hörda, huruvida de vilja kostnadsfritt afstå den
jord, som för dessa anläggningars fortsättande eller fullbordande erfordras; äfvensom
att E. K. Majit täcktes uti den nådiga Propositionen derom lemna Rikets Ständer underrättelse;
dels
att E. K. Majit läcktes anbefalla Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader att.
då Statens stambanor beröra sjöstäder eller andra sådana ställen, der tillfälle förefinnes
att ulan alltför stora omvägar och kostnader, leda banan till passande lastageplats, hos
Kongl. Majit föreslå de åtgärder, som af beholvel kunna vara påkallade, för att, pä
Expeditions-Utskottets Förslog lill underd. Skrifvelse, N:o i21.
39
det för trafiken minst kostsamma och hinderliga sätt, bereda tillfälle till varors lastning
och lossning vid dertill tjenlig hamn eller lastageplats;
dels ock att, då uppgjorda taxor för hamn- och bro-a Igifter in m. i sådana städer,
som af jernvägarne beröras, till E. K. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse
öfverlemnas, E. K. Majit, innan fastställelse derå meddelas, behagade laga under öfvervägande,
huruvida och i hvad mån de fördelar, som genom jernvägens dragande till
hamnplats kunna staden tillskyndas, böra föranleda till nedsättning i berörda afgifters
belopp eller förändring af grunderna för algifternas beräkning.
Beträffande östra stambanan har E. K. Majit erinrat, hurusom, vid de af 1858
års Jernvägs-komité anställda undersökningar för bestämmande af denna banas ändainålsenligasle
sträckning, föreningspunkten med den södra af flera skäl ansetts böra
förläggas till Nässjö i Tveta härad al Jönköpings län, hvarigenom skulle åstadkommas
den kortaste förbindelsen mellan hufvudstaden och rikets södra orter. Då ifrågavarande
stambana jemte sitt bufvudändamål, södra Sveriges förening med hufvudstaden, synts
Komitéen böra i främsta rummel åsyfta alt förbinda Norrköping, såsom en af rikets
vigtigaste stapel- och fabriksorter, med såväl hufvudstaden, som norra, mellersta och
vestra Sverige, hade banan från Cathrineholm blifvit utstakad nära vinkelrätt mot den
vestra stambanan i rak sydlig rigtnirig till Norrköping. De på denna sträcka mötande
betydliga lokala svårigheter föranledde kostsamma arbeten, isynnerhet vid nedstigandet
från kolmården till slättlandet omkring Norrköping; men Komitéen hade dock, i betraktande
af stadens gynnsamma belägenhet, dess stora folkmängd och genom en omfattande
fabriks- och handels-rörelse väsendtliga betydenhet för trafiken, ansett dessa svårigheter
icke böra afskräcka från banans ledande lill denna stad.
Derefter och med afseende på hnfvudriglningen för nuvarande landtransporterna
inom Östergötland samt ortens befolknings- och näringsförhållanden, hade Komitéen
låtit från Norrköping utstaka fortsättningen af östra stambanan i sydvestlig rigtning
öfver Göta kanal vid Norsholm till Linköping och Mjölby, genom provinsens bördiga
delar och öfver en i allmänhet gynnsam terräng, samt derifrån förbi sjön Sommens
norra ända till Nässjö, hvarigenom hanan jemväl komme alt till förmän för trafiken
genomskära midten af och leda till lämpliga alsättningsorter för det bördiga norra
Wedbo härad i Jönköpings län: och hade östra stambanans längd och anläggningskostnad
af Komitéen blifvit beräknad sålunda:
från Cathrineholm till Norrköping, 4 mil 25.930 löt R:dr 4,934,053.
„ Norrköping „ Linköping, 4 mil 7,7*20 fot „ 3,173,242.
„ Linköping „ Nässjö, 10 mil 24,500 löt „ 7,436,245.
Summa 19 mil 22,150 löt B.dr 15,543,540.
Vidare har E. K. Majit tillkännagifva, att Dess Befallningshafvande i Östergötlands
län i underdånighet insändt en af utsedde deputerade lill E. K. Majit ställd skrift,
hvaruti bemälde deputerade, på grund af dertill erhållet uppdrag, vid ett inför E. K.
Majlis Befallningshafvande med länets innevånare hållet sammanträde för öfverläggning
rörande den östra stambanans lämpligaste sträckning, i underdånighet anhållit om nådig
framställning till Rikets Ständer, angåande medels anvisande lill omförmälda stambanas
anläggning i den af Komitéen föreslagna rigtning; och hade jemväl från E. K. Majlis
Befallningshafvande i Calmar län inkommit eli större antal petitioner med anhållan,
40 Expediti-ons-Utskottels Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o ffl.
att anslag till berörda stambana måtte af Rikets Ständer äskas, men att banan, så vidt
möjligt, malte läggas öster om sjön Sommen.
Beträffande nu den sträckning, banan borde erhålla, så, enär Rikets Ständer vid
sednaste riksdag gillat förslaget att framdraga södra stambanan lill Nässjö, samt, hvad
anginge den väckta frågan att leda östra stambanan öster om sjön Sommen, vore upplyst,
alt betydande lokala svårigheter derför motte och ali banans förläggande i denna
riglning äfven skulle fördyra anläggningskostnaden, har E. K. Maj:t, på dessa och i
öfrigt anförda skäl, samt då, enligt hvad Chefen för Statens jernvägsbvggnader bos E.
K. Maj:t anmält, ytterligare företagna undersökningar å den i tekniskt afseende svåra
sträckan vid nedgången från Kolmården gilvit vid banden, att den af Jernvägs-komitéen
beräknade kostnaden lör linien mellan Cathrineholm och Norrköping kunde, utan någon
väsendtlig förändring af liniens längd, minskas med 800,000 R:dr och sålunda nedsättas
från 4,934,053 R:dr lill 4,134,053 R:dr, i nåder löreslagit Rikets Stander alt, till påbörjande
af östra stambanan frän Cathrineholm öfver Norrköping och Linköping, vester
om sjön Sommen till trakten af Nässjö, anvisa del för anläggningen af slriickaa
emellan Cathrineholm och Norrköping erforderliga belopp, i jemnadt tal, af4,135,000 R:dr.
Och hafva Rikets Ständer till denna E. K. Majlis nådiga framställning i så måtto
lemnal bifall, alt för berörda ändamål blifvit anvisad en summa af Fyra Millioner Tretio
Tusen (4,030,000) R:dr R:mt.
1 afseende pä bestämmandet af rigtningen utaf norra stambanan, har, jemte er
inran
om de särskilda åtgärder, hvilka under en följd af år vidtagits för tiljvägabriugande
af en ändamålsenlig lösning af denna fråga samt de särdeles skiljaktiga åsigter,
som i sådant afseende gjort sig gällande, E. K. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstäm
melse
med hvad den för delta ämnes utredning sednast tillsatta komité föreslagit, ansett
samma bana böra från Slockholm ledas vester om Sigtuna)järden till Örsundsbro
med en sidobatia derifrån till Upsala: vidare från Örsundsbro i vestlig riglning till
trakten af Sevalla kyrka, samt derifrån genom Sala till någon lämplig punkt inom Dalarne;
och då den del af banan, hvarigenom hufvudstadens jernvägsförbindelse med
Upsala komme all tillvägabringas, försl borde lill byggnad företagas, har E K. Maj:l
föreslagit, att Rikets Ständer nu måtte för utförande af jernvägen mellan Slockholm,
Örsundsbro och Upsala bevilja det dertill, efter afdrag af enskilde jordegares erbjudna
bidrag i penningar och mark, erforderliga belopp, utgörande i jemnad summa 5,850,000
R:dr R:mt.
Rikets Ständer, sorn ansett del vara satt utom allt tvifvel, ali, sedan mera än 60
mils jernväg inom orterna söder om Stockholm blifvit pä Statens bekostnad anlagd,
äfven de delar af landet, som äro belägna norr om Mälaren, böra utan ytterligare uppskof
komma i åtnjutande af de fördelar, en jernvägsförbindelse medför, och således
funnit påbörjandet af en sådan stambana böra vid denna riksdag bestämmas, hafva,
efter sorgfällig pröfning al' de flera olika förslag, som blifvit i detta hänseende framställda,
och på hufvudsakligen enahanda skäl, hvilka af såväl Chelen för Statens jernvägsbyggnader
uti hans år 1856 afgifna utlåtande, som af Kongl. Maj:t uti Dess samma
år till Rikets Ständer allålna nådiga Proposition, äfvensom af 1858 års Jernvägs-komité
och en dei öfrige vederbörande, blifvit anförda för norra stambanans framdragande
öster om Sig tuna fjärden, funnit sislberörda förslag böra företrädesvis vinna afseende;
hvadan
Expeditions-Utskotlets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 121. 41
hvadan Rikets Ständer, utan att nu besluta angående banans vidare utsträckning, pröfval
skäligt att för norra stambanans byggande från Stockholm till Upsala, öster om
Sigtunafjärden, anvisa det härför erforderliga, till Fyra Millioner Sexhundrasjutiotvå
Tusen (4,672,000) R:dr beräknade belopp.
I fråga om lämpligaste sältet för anläggande af en jernbana genom hufvudstaden,
i ändamål alt sammanbinda vestra stambanans ändpunkt å Södermalm med bangården
för den blifvande norra stambanan, har E. K. Maj:l i nåder erinrat, hurusom den år
1858 i nåder förordnade Jernvägs-komité, jemte uttalande af den åsigt, att å norra
sidan ingen lämpligare punkt för stationsgård funnes att tillgå, än trakten af Röda Bodarne
nära Clara sjö, framställt det förslag, att föreningsbanan emellan en här anlagd
bangård och den redan varande stationen å Södermalm skulle utgå från jernvägslinien
mellan Liljeholmen och nämnda station, strax söder om stationen, samt genom en
tunnel, utsprängd för dubbel bana, under de södra bergen framdragas uti en båge af
2,000 fots radie lill och inpå vestra hörnet af jernvågen; derifrån ledas på en bank
öfver Riddargården genom östra ändan af Lindska huset vid Munkbron samt öfver
Riddarholms-kanalen och f. d. Geijerska tomten, utmed kajen vid Riksgälds-kontorets
hus till Norrström; vidare öfver vestra hörnet af Strömsborg till Tegelbacken vid Clara
sjö, derifrån linien genom några mellanliggande tomter skulle fortsättas till en öppen
plats norr om gamla Kungsholmsbrogatan. Olver Riddarholms-kanalen skulle banan
ledas på en murad upphöjning, försedd med hvalf för kommunikationen derunder å
kanalen, på hvilken upphöjning en gata borde anläggas mellan Flugmötet och Riddarholmen.
För banans dragning öfver Norrström skulle byggas två broar af jern, med
tre spann af 100 fot hvardera, på stenpelare, hvarjemte utfyllning skulle ske i Clara
sjö, för inrättande af en tillräckligt rymlig bangård, på vestra sidan försedd med lastkaj.
Från denna bangård komme banan att fortsättas i terrängens plan till den öppna
platsen norr om Gamla Kungsholmsbrogatan midtför Trädgårdsföreningens lokal, der
verkstäder, lokomotivstallar och förrådshus skulle uppföras.
Uti berörda plan hade Chefen för Statens jernvägsbyggnader sedermera föreslagit
åtskilliga förändringar, åsyftande dels att banans lutning uti tunneln under södra bergen
skulle minskas från 1 fot på 80 eller 85 till 1 fot på 100, under en krökningsradie
af 1,400 fot, hvarigenom den för Statens stambanor i allmänhet tillåtna starkaste
lutning icke öfverskredes, dels ock att bro i stället för bank skulle anläggas öfver Riddarljärden
mellan Jernvågen och Kött-torget, hvarjemte från hufvudbanan skulle vid
lämpliga punkter utläggas sidospår till Stadsgårdsbamnen, Skeppsbron, Kornhamnstorg,
Munkbrotorget, kajen utefter Riddarholmen samt till eli nytt, rymligt salutorg, norr om
Gamla Kungsholmsbrogatan, på hvilken sednare vidsträckta och nu obebygda trakt
tillfälle funnes att anlägga en för Norrmalms aflägsnare delar väl behöflig, men hittills
saknad båthamn, äfvensom magasiner m. m.
Kostnaden för denna jernvägsförbindelse från och med dess afvikelse från linien
söder om Södermalms station till och med öfvergången af Gamla Kungsholmsbrogatan,
hulvudstationen vid Clara sjö inbegripen, hade blifvit beräknad lill 3,070,000 R:dr, af
hvilken kostnadssumma belöpte sig:
Bili. till R. St. Prol. 1862 Sp 1863. 10 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 6
42 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 121.
på linien lill Jernvägen, genom tunneln R:dr 960,000: —
på banan från Tegelbacken, stationen inberäknad, till Gamla Kungs
bolmsbrogatan
. . „ 610,000: —
samt på den egentliga sammanbindnings-banan mellan Jernvågen
och Tegelbacken  „ 1,500,000: —
Summa R:dr 3,070,000: —
Och hade komiterade för utredning af frågan om norra stambanans lämpligaste
sträckning, hvilka, enligt E. K. Maj:ts nådiga uppdrag jemväl yttrat sig angående förevarande
del af jernvägslrågan, på anförda skäl, förordat det af Chefen för Statens
jernvägsbyggnader sålunda upprättade förslag till sammanbindningsbana genom Stockholm
och hemställt, att detsamma måtte samtidigt med norra stambanans anläggning
bringas lill utförande; dervid dock en af de komiterade varit af skiljaktig mening och
för sin del tillstyrkt alt, i öfverensstämmelse med hvad 1856 års Jernvägs-komilé föreslagit,
Nybrohamnen måtte antagas att blifva norra stambanans utgångspunkt i hufvudstaden
och att med beslutet om en sammanbindningsbana måtte anstå intill dess norra
stambanan kommit till utförande.
Enligt sedermera från Chefen för Statens jernvägsbyggnader meddelad upplysning,
kunde, för den händelse den af honom föreslagna sammanbindningsbana genom hufvudstaden
komine till verkställighet och trafiken derå skulle anses blifva alltför hinderlig
för den lifiiga rörelse, som eger rum lill och ifrån Riddarholmen samt öfver Nya Kungsholmsbron,
utväg beredas alt å förra stället höja körbanan sä mycket att jernvägslågen
kunde gå inunder densamma och vid Nya Kungsholmsbron äter, på sidan om den vanliga,
i jemnhöjd med jernvägs spåren liggande körbanan, medelst en sluttande försänkning
i marken låta åkande färdas fram under sjelfva jernbanan vid de tillfällen då, i
följd af framgående jernvägslåg, den vanliga vägen måste stängas.
Och har E. K. Maj:t, som ansett de särskilda, till rikets hufvudstad ledande stambanornas
förenande med hvarandra vara af framstående vigt ej mindre för rörelsen
emellan landets olika delar, än för den direkta trafiken till hufvudstaden, hvars förnämsta
hamn- och saluplatser skulle med denna jernväg komma i förbindelse, med
hänvisande till den fullständigare utveckling af skälen för della arbetes utförande och
för dess företagande samtidigt med norra stambanan, som sednaste Jernvägs-komités i
ämnet afgifna betänkande innehåller, af Rikets Ständer äskat, att till en sammanbindningsbana
genom Stockholm med stationsgård vid Röda Rodarne, invid Clara sjö, måtte
anvisas det härför beräknade belopp af 3,070,000 R:dr.
1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad E. K. Maj:t sålunda föreslagit, hafva
Rikets Ständer, efter öfvervägande af hvad i denna fråga förekommit, beslutat, att för
vestra stambanans framdragande lill Clara sjö och en bangårds anläggande derstädes,
gemensam för vestra och norra stambanorna, i enlighet med E. K. Maj:ts nådiga Proposition,
bevilja en summa af Tre Millioner Sjutio Tusen (3,070,000) R:dr.
Efter omförmälande af dels de åtgärder, som hittills blifvit vidtagna för utrönande
af lämpligaste sträckningen utaf den lillämnade Nordvestra stambanan äfvensom bestämmande
af den punkt å Norska riksgränsen, dit samma bana borde ledas, för att
sedermera inom Norrige fortsättas, dels ock de yttranden och framställningar, som af
vederbörande komitéer m. fl. blifvit i dessa hänseenden afgifna, har E. K. Maj:t fästat
Expeditions-i’Isko Hels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 121. 43
Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att åstadkommandet af en jernvägsförbindelse
mellan de förenade rikenas hufvudstäder utgjorde en vigtig länk i kedjan af det Svenska
jernvägssystemel och innefattade ett för begge (olken eftersträfvansvärdt mål. Genom
en sådan förbindelses tillvägabringande skulle icke blott vigtiga fördelar i militäriskt
afseende vinnas och varu-utbytena mellan de båda rikena väsendtligen underlättas, utan
ock utvecklingen af de unionela förhållandena mellan brödrafolken på ett kraftigt sätt
befrämjas. Sedan numera vestra stambanan hunnit fullbordas, och inom Norrige jernbanan
från Christiania till Kongsvinger äfven blifvit för allmänna rörelsen öppnad,
syntes tiden vara inne att begynna arbetena å den nordvestra stambanan. Då likväl,
enligt till E. K. Maji ingilna underdåniga framställningar, stridiga åsigter inom Wermland
uttalat sig angående ändamålsenligheten af den för ifrågavarande stambana föreslagna
sträckning frän Christinehamn till det inre af provinsen, har E. K. Maj:t ansett
stambanans rigtning från dess utgångspunkt å vestra stambanan nu icke böra fastställas
längre, än till nämnda stad; dock som angeläget vore, att banans ändpunkt mot Norrige
jemväl blefve bestämd, och i sådant afseende förekomme, att de undersökningar,
hvilka inom Norrige nyligen egt rum för utrönande af tjenligaste stället för sammanbindning
af de Norska och Svenska jernvägslinierne, bekräftat lämpligheten af det primitivt
föreslagna stället, eller i närheten af Eda glasbruk, samt Arvika, dit segelled
med liflig rörelse och ordnad ångbätsfart redan funnes, måste, på sätt vederbörande
Jernvägs-komité jemväl antagit, anses vara en punkt, som i alla händelser borde af
stambanan beröras, — har E. K. Maj:t funnit linien mellan riksgränsen och Arvika nu
äfven böra definitivt antagas; och har E. K. Maj-.t alltså föreslagit Rikets Ständer att
af anslagen för Statens jernvägsbyggnader under nästa statsregleringsperiod anvisa :
för arbetena å linien (rån Porla öfver Degerfors till Christinehamn R:dr 2,410,000: —
med hvilket belopp, sedan en betydlig del af den för banan erforderliga
mark komme att utan ersättning afträdas, jernvägen från
stambanan till Degerfors borde, enligt uppgjord beräkning, kunna
utföras;
samt — under förutsättning att medel för Kongsvinger-banans
utsträckning mot riksgränsen af Norska Storlhingel beviljas — till
påbörjande af de arbeten å sträckan mellan Arvika och riksgränsen,
som fordra längre tid för deras fulländning
600,000: —
jemte blifvande räntevinst å statslånefonden, beräknad till omkring
400,000 R:dr.
eller tillsammans R:dr 3,010,000: —
förutom förberörda medel.
Utöfver hvad E. K. Majit sålunda i afseende på nordvestra stambanan i nåder
föreslagit, bar bos Rikets Ständer bland annat blifvit yrkadt, att hela den för vägen
mellan vestra stambanan och Christinehamn nödiga koslnadssumma, af 1858 års Jernvägs-komité
beräknad lill 5,527,099 R:dr, borde anvisas för denna jernvägsanläggnings
fullbordande under nästa statsregleringsperiod.
Hvad nu först angår linien mellan Arvika och Norska gränsen, så hafva Rikets
Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad E. K. Maj:t föreslagit, pröfvat
skäligt förklara, alt, såvida beslut varder fattadt derom att Norska jernvägen från
Christiania skall framdragas till riksgränsen, Rikets Ständer, till påbörjande af nordvestra
stambanan, afsedd att utgöra en oafbruten förbindelse mellan Svenska och Norska
jernvägslinierna, anvisat det af E. K. Majit, för utförande af förberedande arbeten å
sträckan från riksgränsen nära Eda glasbruk till trakten af Arvika, äskade belopp af
Sexhundra Tusen (600,000) R:dr, jemte blifvande behållning å statslånefonden.
44 Expeditions-Utskottets Förslug till underd. Skrifvelse, N:o '!'£i.
Vidkommande åter linien mellan vestra stambanan och Christinehamn, så lärer icke
kunna nekas den stora vigten deraf, att vestra stambanan ju förr desto heldre sättes i
beröring med sjön Wenern. Om denna linie under de närmaste åren endast skulle lill
en del bearbetas, kunde någon synnerlig afkastning af de derpå nedlagda kostnader icke
vara att förvänta; hvaremot, om banan ända lill Christinehamn under instundande
statsregleringsperiod fullbordas, torde med visshet kunna antagas, att på denna bana,
hvilken koinme att genomlöpa orter, som för sin industriel affärsverksamhet äro bland
de mest framstående, skulle uppkomma icke blott en stor personal-trafik, ulan ock en
betydande transport af såväl bergs- och skogs-produkter, som spanmål, helst, på sätt
Jernvägs-komitéen uti sitt betänkande anmärkt, “Christinehamn genom sina flera redan
färdiga förbindelser med bergslagen fortfarande mäste blifva en betydande omsättningsort
för varor44; Och hafva, med afseende å nu antydda förhållanden, Rikets Ständer
funnit godt att, för nordvestra stambanans framdragande frän lämplig punkt på vestra
stambanan i trakten af Porla öfver Degerfors till Christinehamn, bevilja den härtill
erforderliga kostnadssumma, utgörande, efter alding för det till expropriationer beräknade
belopp, 153,900 R:dr, i rundt tal Fem Millioner Trehundra Sjutiofvra Tusen
(5,374,000) R:dr.
Derjemte och då E. K. Majit, under åberopande af den omständigheten, att stridiga
åsigter inom Wermland uttaiat sig, angående ändamålsenligheten af den för nordvestra
stambanan utstakade sträckning frän Christinehamn till det inre af provinsen,
ansett stambanans rigtning från dess utgångspunkt å vestra stambanan icke böra fastställas
längre, än till nämnde stad, få Rikets Ständer hos E. K. Majit i underdånighet
anhålla, det E. K. Majit täcktes, innan framställning till kommande Rikets Ständer eger
rum om fortsättande af arbetena å nordvestra stambanan, låta verkställa förnyade undersökningar
för utrönande af lämpligaste sträckningen lör denna banas fortsättande
från Christinehamn mot Arvika.
Enligt de af Rikets Ständer nu anmälda beslut, skulle under tiden intill 1866 års
slut komma att utgåi
föi’ fullbordande af södra stambanan R:dr 10,150,000: —
„ påbörjande af östra stambanan från Cathrineholm till Norrköping
,, 4,030,000: —-
„ norra stambanans byggande från Stockholm til! Upsala . . . „ 4,672,000: —
„ sammanbindnings-banan genom Slockholm „ 3,070,000: —
„ nordvestra stambanan, nemligen :
från Norska gränsen mot Arvika Ridr 600,000: —
jemte blifvande vinst ä stalslånefonden, beräknad
till omkring 400,000 Ridr;
från trakten af Porla till Christinehamn . . „ 5,374,000: — 5,974 000:
Summa Ridr 27,896,000: —
förutom berörda vinstmedel.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 121. 45
För öfrigt liar hos Rikets Ständer framställning blifvit giord derom, alt för år 1863
måtte, i mån af behof, användas högst 500,000 R:dr till detaljulstakning, arbetsstationers
och förråders iordningställande m. m. å de statsbanor, sorn komme att af Rikets
nu församlade Ständer beslutas, hvilket förskott då skulle afräknas å 1864 års anslag ;
och då Rikets Ständer icke förbisett vigten deraf att, för berörde ändamål, nödiga medel
redan under innevarande år må finnas alt tillgå, på det att det egentliga arbetet å
nämnda banor nästkommande år må kunna med kraft bedrilvas, helst, ifall intet anslag
för år 1863 funnes alt tillgå för andra statsbanor, än den södra, en betydlig del af
nästkommande år komme att åtgå för de förberedande arbetena å de nya stambanorna;
hafva Rikets Ständer, som ansett det föreslagna beloppet böra och kunna förhöjas till
750,000 R:dr, alltså beslutat, att af de medel, som vid innevarande riksdag blifvit för
Statens jernvägsbyggnader anslagna, en summa af Sjuhundra Femtio Tusen (750,000)
R:dr må under innevarande år få användas till förberedande arbeten å de nya jernvägsslambarior,
lill hvilkas påbörjande anslag anvisats.
Med anledning bäraf kommer, sedan från sammanräknade beloppet af de utaf Rikets
Ständer nu beviljade anslag R:dr 27,896,000: —
aldragits dels hvad som för fortskyndande af arbetena å södra
stambanan skulle under innevarande år utgå, R:dr 3,815,000: —
dels de i nästföregående punkt omförmälda . . „ 750,000:— 4,565,000:
återstoden att utgöra R:dr 23,331,000: —
hvilket belopp Rikets Ständer ansett böra fördelas att utgå med en tredjedel, eller Sju
Millioner Sjuhundra Sjutiosju Tusen (7,777,000) R:dr, under hvartdera af åren 1864,
1865 och 1866; hvarförutan blifvande ränlevinsten å statslånefonden må, allteftersom
densamma till Riksgälds-kontoret inflyter, i mån af behof, utaf E. K. Maj:t disponeras
för påbörjande af arbetena å nordvestra stambanan från riksgränsen.
Vidare hafva Rikets Ständer beslutat:
alt E. K. Maj:l må ega att, ifall omständigheterna dertill skulle föranleda, för
hvart och ett af åren 1864 och 1865 använda, utöfver det för hvartdera af dessa år
sålunda bestämda anslag, högst En Million R:dr, som då komma att å 1866 års anslag
afräknas;
att, i likhet med hvad under sist förflutna riksdag egde rum, E. K. Maj:t må ega
att, vid jernvägsarbelenas utförande, närmare bestämma de orter, som hvarje statsbana
eller bandel, dertill anslag är beviljadl, skall genomgå, och de ställen den biir anlöpa;
äfvensom E. K. Majit fortfarande må ega att tili ändamål, gemensamma för olika stambanor,
anordna medel, utan omedelbart skeende fördelning mellan särskilda banor, samt
använda det öfverskott, sorn kan finnas uppkomma å ett stambane-arbete, till ali fvlla
den brist, som å ett annat möjligen kan uppstå; samt
att E. K. Majit må af byggnadsanslaget använda hvad som erfordras till anställande
af undersökningar, med afseende å framlida fortsättande af de föreslagna stambanorna
inom de trakter, der yrkanden om banornas utläggning i olika rigtningar blifvit
framställda, utan att frågorna härom vid denna riksdag kommit till afgörande.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer jemväl funnit sig böra i underdånighet
anhålla, att E. K. Majit, vid fastställande af de arbetsplaner, som för hvarje år komma
4(5
Exp e dillo ns. fJ/s ko Hets Förslug lill underd. Skrifvelse, N:o IHH.
att uppgöras, täcktes tillse, del arbetena varda sä ordnade, att södra stambanan så
skyndsamt, som utan olägenhet later sig göra, må varda fullbordad.
Beträffande redovisningen för de til! utförande af Statens jernvägsbyggnader anvisade
medel, så hafva Rikets Ständer visserligen erfarit, att räkenskaperna för den
förflutna tiden, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer uti deras underdåniga
skrifvelse af den 16 September 1857 begärt, blifvit så uppställda, att de utvisa, huru
mycket hvarje fullbordad särskild jernväg eller bana med dertill hörande materiel kostat;
men då Rikets Ständer ansett i flera hänseenden önskvärdt, att, lill ledning vid de
jernvägsbyggnader, som hädanefter komma till utförande, den erfarenhet, som redan
vunnits i fråga om det inflytande terräng- och andra förhållanden kunnna ega på jernvägarnes
anläggningskostnad, måtte, sä vidt ske kan, genom en ändamålsenlig uppställning
af räkenskaperna åskådliggöras, hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K.
Majit i underdånighet anhålla, att räkenskaperna öfver alla Statens jernvägsbyggnader
må hädanefter så uppställas, att för hvarje särskild jernväg, äfvensom för så beskaffade
längre sträckor deraf, der terräng- och andra förhållanden föranleda betydligt olika
byggnadskostnader, dessa kostnader för de särskilda hufvuddelar, hvaraf en jernvägsanläggning
består, och hvilka vanligen i kostnadsförslagen under särskilda rubriker upplagas,
kunna med lätthet synas, ej blott till totalsumman, utan ock i detalj för de hufvudsakligaste
arbeten, som inom hvarje rubrik förekomma.
Vidkommande redovisningen för inkomsterna och utgifterna å de för allmänna trafiken
upplåtna delar af Statens jernvägar, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse
med hvad E. K. Majit derom föreslagit, beslutat, att inkomster och utgifter för hvar
och en för allmänna trafiken upplåten bana eller bandel fortfarande må särskildt redovisas;
samt att den behållning, som kan å någon sådan bana eller bandel uppkomma,
må i första rummet få användas till bestridande af underhålls-kostnaderna för rörelsen
å andra bandelar, hvarest dessa underhållskostnader icke af gods- och passagerareafgifterna
betäckas, men alt den derefter vid hvarje års slut möjligen återstående behållning
å sammanlagda inkomsten af Statens jernvägsrörelse må till Riksgälds-kontoret
ingå.
I afseende på frågan, huruvida större eller mindre belopp dels af den redan uppkomna
behållningen å trafikinkomsterna på Statens jernvägar, hvaraf till Riksgälds-konloret
blifvit levererade 50,000 Ridr för år 1860, 200,000 Ridr för år 1861 och 300,000
Ridr för år 1862, dels af den behållning å trafiken, som intill slutet af nästa statsregleringsperiod
kan uppkomma, må kunna användas för de jernvägsanläggningar, som
vid innevarande riksdag blifvit beslutade; så hafva Rikets Ständer, som ansett att något behof
icke förefinnes att reservera hela den behållning, hvilken å trafiken uppkommit eller
ytterligare kan uppstå, beslutat, alt, af nu i fliksgälds-kontoret innestående samt ytterligare
uppkommande behållning på trafiken, Trehundra Tusen Riksdaler för den förflutna
tiden samt Etthundra Tusen Riksdaler ärligen under innevarande och derpå följande
tre år, eller tillhopa Sjuhundra Tusen Riksdaler må användas till fortsättande af
arbetena på Statens jernvägsbyggnader.
Enär E. K. Majit, oaktadt trafiken å de redan öppnade bandelarne visat så tillfredsställande
resultat, att, på sätt ofvan är nämndt, öfverskott å rörelsen kunnat till
Riksgälds-kontoret aflemnas, likväl ansell nödigt att Rikets Ständer fortfarande må medgifva
alt, för den händelse utgifterna för rörelsen å Statens jernvägar och desammas
underhåll icke af inkomsterna betäckas, den årligen uppkommande bristen må, sedan
räkenskaperna rörande dessa medel undergått behörig granskning, uppå vederbörlig reqvisition,
af Riksgälds-konlorets tillgångar ersättas; hafva Rikets Ständer, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad E. K. Majit föreslagit, ansett, alt de belopp, som utöfver
