# ID: svediakorp-gov2376
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 60,641
# sentences: 1,856
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Ä fl lil lii 11 il ti V 111J a f IJ p p g i f t e r r ö v a n d e för h ålin n det m e d S k /ut s n i n g s b e s v u vet, n n d e r a r
! 8 5 5.
Stockholms Stad
Stockholms Län .
Upsala d:o . .
Westmanlands d:o
Örebro d:o .
Wermlands d:o .
Skaraborgs d:o .
Elfsborgs d:o
Götheborgs och Bohus
Hallands d:o . .
Christianstads d:o
Malmöhus d:o
Södermanlands d:o
Östergöthlands d:o
Jönköpings d:o .
Kronobergs d:o .
Blekinge d:o .
Calmar d:o
Gottlands d:o
Kopparbergs d:o
Gefleborgs d:o .
Jemtlands d:o
Wester-Norrlands d
Westerbottens d:o
i Norrbottens d:o .
d:<
Summa
Väglängd
A n t a 1 G
ä s t g
ifve
rier
A i
tal u
t g ä n g
ri e H ä
star
i
medeltal
i städerna
å landet
Tillsammans
vid Gästgifverier i
städerna
vid Gästgifverier
å landet
Tillsammans.
mellan
Gästgifve-  ri e r n a.
med
entre-
utan
entre-
Summa.
ined
entre-
utan
entre-
prenad.
Summa.
med
entre-
prenad.
utan
entre-
prenad.
Summa.
med
entrepre-
nad.
utan
entrepre-
nad.
Summa.
med
entrepre-
nad.
ulan
entrepre-
nad.
Summa.
Yid Gäst-  gifverier
med
entrepre-
Vid Gäst-  gifverier
utan
entrepre-
Summa.
Mil.
prenad.
prenad.
prenad.
nad.
nad.
2
4
2
6
2
35
2
60
5,004
1,642
5,004
8,548
5,004
5,004
1,48
2
23
31
54
25
6,706
31,889
18,952
50,841
38,595
20,594
59,189
1,72
2
2
22
4
26
24
4
28
8,343
8,343
28,582
1,129
29,711
36,925
1,129
38,054
1,49
4
4
29
2
31
33
2
35
15,505
3 5,505
32,401
1,468
53,869
47,906
1,468
49,374
/i
A
K
45
44
5
49
9,483
9,481
52,284
1,642
53,926
61,765
1,642
63,407
1,07
/£
it v”
rj
?
1,27
5
3
21
119
140
24
119
143
12,364
12,364
31,817
58,385
90,202
44,181
58,385
102,566
1,45
6
fi
52
26
78
58
26
84
8,312
8,312
47,378
15,408
60,786
55,690
15,408
69,098
1,5S
4
1
5
14
95
109
18
96
114
11,488
829
12,317
20,760
62,053
82,813
32,248
62,882
95,130
1,08
1,57
4
4
2
fi
83
22
85
28
2
87
89
33
12,018
12,018
3,523
35,089
38,612
3,523
47,107
50,650
5
S
11
22
10,855
10,835
11,994
12,013
24,007
22,829
12,013
34,842
1,49
2
1
3
4
29
33
6
50
56
7,915
2,663
10,576
10,741
41,558
52,299
18,654
44,221
62,875
\ JIIQ
6
S
6
7
8
6
21
42
29
48
8
8
27
47
35
55
30,312
2,412
30,312
7,787
19,368
43,294
62,662
19,368
73,606
92,974
1
1,48
2
5,375
8,955
46,792
55,747
14,330
49,204
63,534
1,82
5
5
35
36
71
40
56
76
30,462
30,462
56,476
38,894
95,370
86,958
38,894
125,852
1,86
5
.j
3
4
70
67
16
70
68
19
n.
70
67
16
73
69
22
13,152
4,014
5,329
13,132
4,014
5,329
59,-509
42,754
59,509
43,560
13,132
59,509
72,641
O
2
826
4,840
42,734
47,574
1 yÖZ
1,25
Sl
Jt
X
I
3
6
8,957
16,621
25,578
14,286
16,621
30,907
ö
'
o
1,42
4 M Ci
2
3
5
17
79
96
19
82
101
4,429
3,519
7,948
11,780
44,154
55,934
16,209
47,675
63,882
M
i
*
52
7
55
53
43
4
52
7
56
56
46
2,234
4,780
5,196
2,234
4,780
346
13,178
13,524
2,580
13,178
15,758
1 ?1()
1,78
1,86
L
rz
1
rz
O
46
34
49
37
44,443
4,396
y
48,839
49,223
4,396
53,619
u
u
rz
a
9
8,196
40,255
6,645
46,900
45,451
6,645
52,096
o
if
o
1
i
18
52
55
18
53
1,049
1,049
10,086
3,868
13,954
11,135
3,868
15,003
J.
B
1,69
1
1
2
40
21
61
41
22
63
2,606
825
3,451
41,149
9,487
50,636
43,755
10,312
54,067
1,40
1
4
31
13
44
32
15
45
1,365
1,365
25,931
2,442
28,373
27,296
2,442
29,738
ML
1,42
3
rz
29
18
47
52
18
50
4,244
4,244
18,418
900
19,318
22,662
900
23,562
—
o
1,4944
fil
27
88
500
885
1,585
561
912
1,473
175,162
59,224
234,386
558,559
578,611
1,156,970
733,521
637,835
1,371,356
Bil. Ii:» 4.
Uträkning a värdet af de gästgifvaregårdarne utaf Kongl.
Majit oell kronan beviljade form aner.
Riksmynt.
Norrbottens Län
683
3
Westerbottens d:o
931
50
Wester-Norrlands d:o
2,606
93
Jemtlands d:o
1,581
89
Gefleborgs d:o
5,029
21
Stora Kopparbergs d:o
1,981
Wermlands d:o
1,887
49
Örebro d:o
1,315
83
Westmanlands d:o
1,068
31
Upsala d:o
1,862
80
Stockholms d:o
4,038
96
Södermanlands d:o ...
2,836
5
Östergöthlands d:o
2,985
4
Skaraborgs d:o ;
1,354
3
Elfsborgs d:o
1,246
30
Götheborgs och Bohus d:o
809
85
Hallands d:o
771
94
Jönköpings d:o
1,890
92
Calmar d:o
529
97
Kronobergs d:o
1,970
96
Blekinge d:o
—
—
Christianstads d:o
76
—
Malmöhus d:o
102
51
Gottlands d:o
—
Summa ! 55,530 i 12
1
4
Bil. X:< 5.
Antal
lemman, befriade från gästgifveri-,
samt postskjuts.
håll- oel
reserv-
Skjutsningsskyldige hemman.
I.ust-Slott
oell
kungs-  gårdar
m. fl.
Siiterier,
rå- och
rörs- samt
insoekne-  frälsc-  hernman.
Boställen.
I.OtS-
hemman.
Akademi-,
domkyrko-  och kyrko-  hemman
samt
hospitals-  och
barnhus-  hemman.
Bcrgs-
frälse-
hemman.
Sumrna.
Gästgifveri-
oeh
rescrv-
hernman.
Till
hållskjuts
indelade.
Till
postskjuts
anslagne.
Öfriga.
Summa.
Summa
Summa-
rum.
1
1
Norrbottens Liin ....
8 4
11 4
—
191
64 k
5284
4
1204
7164
756
j De under rubriken »öfrige» upptagne 120J mantal
| äro Lappmarkshemman.
Westerbottens d:o .
Wester-Norrlands d:o .
I
6
15
45 k
1 1
4
164
55 k
105
3261
476
939 4
5-4
lil
<2961
2891
8834
1,566 4
8991
1,622
1 Af de under rubriken »öfrige» utförda 296| mant. >
( tillhöra 188^ mant. Lappmarks-fögderiet.
Jemtlands d:o
i
75
—
k
74 f
9764
—
24
—
978 4
1,0534
Gelleborgs d:o
2 4
t
50 l
k
—
34 i
700 k
1,352
214
224
2,0964
2,1501
Kopparbergs d:o ....
—
1 4
56
—
—
119
17 6 i
673 i
8864
71
87 4
1,6544
1,830 4
Wermlands d:o
—
i 10 i
94 k
—
—
—
<205 1
345 i
512 4
30 4
6781
1,5674
1,773
I
Orebro d:o
—
168 4
150 k
—
2 k
23 k
344
596 4
1,6884
23
4121
2,5201
2,8641
Westmanlands d:o .
■'t (i \
151
210 k
—
i 10 k
—
5181
2434
1,8154
13
<291 4
2,363 4
2,882
Upsala d:o
<27 4
449
274 k
—
237 k
—
9871
190 k
2,366 4
15 4
2,571 4
3,559 4
Stockholms d:o
7 <2 4
740 4
175
20 k
112
—
1,120 k
262
<2,546
23 4
871
2,919
4,059 4
Södermanlands d:o ....
95
584 4
1831
41
5 k
—
8711
442 k
1,149
241
839 k
2,455 4
3,327 4
Östergöthlands d:o . . .
41
582 \
361 k
6 k
154
—
1,007 1
609 4
2,794 4
35 4
1,038 4
4,4784
5,485 4
Skaraborgs d:o
IS i
565
461 k
—
8 k
—
1,048 k
957
<2,051 4
33
638 4
3,6594
4,708
Elfsborgs d:o
4 4
<295 4
272 \
—
23
—
595 k
922
34 4
521
2,6094
3,5981
4,1934
Götheborgs d:o
—
101 t
<2131
17 t
i
—
333 k
4461
185 4
304
1,8784
<2,5404
2,8744
Hallands d:o
1 <2
397 4
120 k
—
—
—
550
390
—
15 4
1,9804
2,386
<2,916
Jönköpings d:o
5 4
488
308 k
—
1 4
9
812 4
542
—
56 4
2,5014
3,080 4
3,893
Calmar d:o
17 4
<247 #
213 4
81
1
—
488 4
5164
404
2,3201
2,877 4
5,565 4
Kronobergs d:o
—
<230 4
225
—
lt
—
4541
557
—
214
1,9741
2,3524
2,807 4
Blekinge d:o
—
<271
21 4
14 k
—
63 t
205 4
—
lil
802 4
1,0194
1,083
Christianstads d:o . . . .
4
701
<299
—
57 1
—
1,0611
456
1224
23 4
1,3324
1,934 4
2,996
Malmöhus d:o
43 i
1,1881
<291 é
—
182 i
—
1,705 i
4851
977 4
30 4
869 4
2,365
4,068 4
Gottlands d:o
<2 4
62
—
—
—
64 1
1024
—
14
930 4
1,033 4
1,098
Summa
5861
7,0444
4,187 *
78 |
7591
151 k
12,608
10,714 4 20,406 4 j
494
22,0024 153,6171 66,2251
Uppgift a Inkomster och Utgifter vid Kongl Postverket och dertill höra n d e P a ket- p ost- i n rätt n i n g samt Netto-be hålin in ge n
f Ö r
hv arje
Bil. N:o A.
af nedannämnde a r.
m
v i d
Postverket.
Porto
kr 1851,
enligt Hufvudbok
B:ko
»
1852
dito
d:o
»
1855
dito
d:o
»
1854
dito
d:o
»
1855
dito
d:o
»
1856
dito
d:o
»
1857
dito
d:o
utgörande i R:mt
» 1858, aprovimatift . . . d:o
O*.
H
453,288
461.193
492,000
505,181
478,819
478.855
527.2 46
790.869
799 600
391 9
9
47
47
39
33
14
43
174,249i52
170,673
165,001
194.164
212.982
248.209
265.781
595,671
540.000
40,915
33,980
32.774
51,397
37.742
32,338
55.240
52.860
-I 50.000
1.111
1,107
1,127
1.186
1,296
1.421
1.439
2,158
32
30
1.942j
-
o
CS. -i
-
ca —
— cn
^ ca
Ta a
o
3
= O
T «
3 ~
X O
SI =
ZL ca
aa
B >
74.112
76.884
82,090
83,570
88,714
95,772
104.190
156,285
168.000 -
5,066
7,464
24.731
34.448
42,789
55,349
62,107
93.161
54.000
13,666
11,572
10,990
12,053
16,195
23,045
26.381
39,571
36.500
5,540
2.596
3,846
3.005
3,350
3,192
5.407
5,111
5.000
5,957
24,127
25,077
27,854
22,285
38,562
32,235
48,353
4.000
38| 8
18 3
3 11
31 11
25i 1
40
20.171
15,000
14,202
21,503
11
10
792,079
802.599
857,649
892,863
904.177
976,747
1,070,251
1,605.346
j
1,459.042 —
vid Paket-post-jnrättningen
S «
o-T “ as
— — vt
3“ Vt
OS
O: CTQ CT3
Vi
s I -•
S. a s
755
683
259
710
670
721
( 888
I 1,553
14.023
15,532
16,964
17.612
22,614
28,207
24,098
36,147
14,757 las
16,015; 7
17.224 30
18,322 19
25.285 6
28,928 46
24,986139
57.480 21
35,000|—
v i d
U
Postverket.
i
806,857 ll
818,614 23
854,874
911,185
927,462! 6
1.005,676; i
l,095,217!43|lO
1.642,826 9.3:
1 494.042;-
< tto** '
® — 2 *
r— O. CD "
O ® ”
3 —» Hvt
Z? “
-O —. —.
■i g o
° %
2 ^ Vt
DT*
2 a g
n = 3
-c " —.
3C?!
• » 5>!
- ts O;
2L o 3 >
as 3 cl
aq ^ -i rr
I Qs O:
r* » 09 3
Er 03 2 5"
rD =5* aq
pr -i aq
g g ?
« ~ 9
o.
5'
3 i
e <
C. •
-• ST 3 *ö
ilis
;ESr.
• r O ■—
- v> a p o
1 as co s
L3 2.^8
? O £ ^
j o as
' — ara o
vt
i,C»q CT CD
<! i.
5- 3
S »cg »
" SS Sf
er n ® 5"
— rz Ta
f S = r
o, ees o
= T S
3,001
2.906
4,289
4,522
9.087
14.506
17,403
26.105
171.486!42
— 1173,422! 9
175.968 23
175,51811
176,064 37
220,154 6
259.217 46
24 [358,826 95
23 5
24-  23 8
56,540
55,308
59.076
54.909
58.175
57.295
66.243
99,365
4 151,844
4 174.856
- 182.870
- 185.072
8 187,037
9 206.105
7 215,701
1523,552
30
271 —
391 7
42'10
o
3
o J5.
3 cl
3 ?
pr
o s»r
Vt (t)
» cr
O- »■:
2 °
* 5
§■ ?
H aq
-h &
3* -j
bso - ~
- - 3
o *ö 2
2. ? cd
cd c 3?
3 ■= % X
"a -
S. - <
o 5 2
s I o
<— CD O
• cr
34; 2
36
33; 9
62
51.802;
60.092
68.028
137.654
116.515
124,042
160.797
241.196
2j 10j 98,995 13
14; 81 94,240!27
89,524
114,278
113,183
127.840
152,452 3
30, 198,678 16
10,265
7,547
10,669
8,820
8,874
10,025
10.896
16,544
>
3
Vt
et
3 crq
as: ^
3 =
5* h
cd
n r*
3 <2
OQ
vt ri
ST: — ©
r. »a
_ aso <-*
£ S- g S
Snäs
r =• « 5.
= ^ 3
12,120
12,470
12.720
12.720
16,223
8.110
5,786
8.679
7,035!
6,654
6,615
6,493
7,441
5,565
8i 3,956
[ 5,904
17,810
17,010
16,824
16,036
29,964
25,953
25,145
37,718
3 ö
3q —;
CD 3T
3 Ciq
= ?
-i ^ 3
» cr pr
*o o
as rn 02.
i a B
6,000
8,000
8,000
8,000
8.000
8,000
10,000
15,000
10 9
30
5.505
42.351
67,486
8,826
51,802
71,145
131,826
197.740 -
l)e tillfiillige intraderne hafva ntgjprt: Köpeskilling för försålde Posthuset i Helsingör .... 14,804: 27. 10.
och Postångfartyget »Activ»^ 5,566: 32. — 20 u 10
Ersättning af Rikets Ständers Riksgäldskontor för förökad postföringslega 13,000: — —
Köpeskilling för försålde Postångfartyget »Svenska Lejonet»  14,202: — —
„ eller i Riksmynt 21,503: —
Obs. Af netto-behållningen
592.206 32 8
6 652.640 16 6
3 702074 9 1
3 730,832 23 3
2 762.170 33
878,546 io
1.019.406 42
1.529.110 32
I -
för åren 1851 med 1854, har
vid Paket-post-inrättningen.
■<
pr »9
g c^'
3 CD
o < Z
3 “ o»
aq =
- = 3
53 qs cd
. 3 &
VI r* VI
cd pr
3 -3 °
•o *-*■
os sr 3
»9 c O»
as CA. a.
I • CD
1.506
2.214
2,406
5,054
4,680
6,432
5,552
8.528
10 18.673
Ji\ 20,500
21,150
20.647
23,552141
26.102 39
24,176 15
36,264149
19,980
22,714
25,556
25,701
28,033
52,535
29,728
44.592
194.650 17
145.260
129,243
156,651 16
137,258
94,594
46,082
69.123
806,857
818.614
854,874
911,185
927,462
1,005,676
1,095,217
1,642.826
6
2
11
6
10
för hvardera året till statsverket ingått 415,000 R:dr R:ko.
ftil. H!:o 7.
Utgångne
hästar
år 1855.
1 medeltal utgångne hästar
hvarje dag.
Antal i
Gästgif-
Föreslagne Postväglinier.
liästgifvaregärd.
Den månad
högsta anta-  let utgått.
Under Ja-  nuari—Maj
och December.
Under Juni
—November.
Hela året om.
skjutsning
deltagande
hemman.
veri-hem-
mans
förmåner.
Cathrineholm—Christianstad
Ändebol
773
4
3
3
5
4%
Värde i
R:mt.
60
Simontorp
716
4
2
3
2
2'/:,
75,23
Lilla Abv
6,201
38
24
12
18
212%
88,71
Norrköping
10,269
45
30
28
29
—
Brink
8,549
35
26
23
24
175 %
157,(il!
#
Kumla
8,681
33
26
23
25
189
Linköping
10,410
42
30
29
29
209%,,
.... -1
Bankeberg
6,613
32
21
17
19
1491%
64,36
0
Skenninge
3,019
14
8
10
9
—
Ostad
2,626
15
10
6
8
75*7*,
71,2
Backasand
2,837
18
11
6
8
146'/*
117,51
Sjöberga •
2,834
20
11
6
8
957*
24,32
Grenna •
2,701
12
9
6
8
14 V,
.
Råby
3,348
14
12
8
10
18%
75
Jönköping
9,025
33
23
27
25
Barnarp
3,945
15
10
13
11
97*
115
Stigamo
1,539
7
4
6
5
8V4
28,55
Svenarum
2,055
9
5
7
6
10%
Wrigstad
2,119
9
6
7
6
147,
Bo
1,856
7
5
6
6
7%
Matkull
1,770
7
5
6
5
7%
80
Or
2,512
11
7
8
7
117,
33,55
Wexiö
Nöbbeled
4,014
1,779
19
8
10
5
14
6
12
5
9%
90
Gottåsa
2,077
8
6
7
6
13 7*
50
Dihult
1,976
8
6
6
6
12 V8
33,55
Elmhult
1,826
7
5
6
6
11%
66,67
Marklunda
1,915
8
5
7
6
167,,
31
Broby
2,215
9
6
7
7
187,
6
Qviinge
2,901
12
7
10
9
88*%->
5
Christianstad ....
7,259
31
17
24
21
—
Götheborg—hund
Götheborg
9,012
33
26
26
26
Kärra
5,062
12
9
9
9
137%
30,83
' m
Kungsbacka . . . .
2,642
11
8
8
8
26%
Åsa
2,136
7
7
6
6
2519/,,
5,82
Backa
1,906
8
6
5
6
433%s
14,87
Warberg
2,567
10
8
7
8
—
Morup
2,145
8
7
6
6
237,,
44
Falkenberg
2,042
8
7
5
6
—
Slöinge
2,229
9
7
6
7
21V6
44
Qvibille
2,183
8
7
6
7
18
22
Halmstad
Laholm
3,215
369
11
2
9
1
10
2
9
2
9
—
Östra Karup ....
3,157
11
10
9
9
8*7,8
21
Margrethetorp ....
2,689
10
8
8
8
26%
—
Engelholm
2,665
12
7
9
8
12%,
—
Fleninge
Helsingborg
Glumslöf
5,412
6,144
4,078
15
17
15
10
17
12
10
17
12
10
17
12
16*%*
20’%s
—
Saxtorp
4,571
15
12
13
13
5619/„
7
Keflinge
5,726
21
16
17
16
85’716,
400,3
Lund
9,727
36
24
30
27
—
Stockholm—Hernösand . . . .
Stockholm
5,004
14
14
14
14
_
Rotebro
5,814
17
15
7
11
1057,
270
Märsta
2,893
15
13
4
9
98
259,50
Alsike
2,753
14
13
4
8
1007,
616,59
Upsala
5,225
23
15
15
15
216%
—
Högsta
2,510
10
7
6
7
160*%,
14
Läbv
2,597
10
8
7
8
214
256,26
Yfre
2,274
9
8
6
7
797,
224,97
Mehede
2,059
8
7
5
6
11523/,,
209,69
Westanå
2,487
10
9
6
7
75%
55,84
Gefle
3,580
14
11
10
10
—
—
Trödje
2,605
14
10
6
8
36715
77
Berg
2,301
11
8
5
7
27207,56
79
Stråtjära
2,349
10
9
5
7
105m,,8
91,37
Mo Myskje
4,072
16
14
10
12
95 ’48
206,45
Söderhamn
941
5
2
4
5
—
—
Kungsgården
1,354
7
6
3
5
84127,9,
82,50
Bro
1,503
1,794
7
6
3
5
437,8
106,8
Iggesund
9
7
4
5
45«/96
109,15
Hudiksvall .....
675
4
0
3
0
—
—
Malstad
1,597
7
6
4
5
39,-%g,
117,90
Bringsta
1,502
7
6
4
5
40179/
/ 384
117,92
Gryttje
1,306
6
5
3
4
107/
100,73
Maj
1,478
7
6
3
5
29
90
Sundsvall
2,606
9
8
8
8
757*
—
Wifsta
2,368
9
8
6
7
50*748
68
Fjäl
2,211
10
8
5
7
587*4
68
Norrmark
2,402
10
9
6
7
757*8
68,30
Hernösand
825
5
3
3
3
—
—
Stockholm—Arboga
Barkarby
2,956
15
15
4
9
87’7,o
180
Tibble
2,597
15
12
3
8
77%
—
Bålsta
2,592
15
12
4
8
101%6
—
Litslena
3,211
18
12
6
9
3037,6
402,29
Enköping
3,118
16
12
6
9
1797*4
—
bjuggsta
2,350
12
10
4
7
2703/g
—
Westerås
4,678
18
12
15
15
245
—
Kolbäck
3,696
15
12
9
11
283%*
80,15
Köping
5,867
18
11
11
11
138
—
Arboga
3,188
21
15
15
15
174
Hofva—Norska gränsen . . .
Björtorp
943
4
3
3
5
2678
48,94
Wall
4,092
17
12
12
12
687g
145,75
Christinehamn . • •
3,738
14
10
12
11
34
—
Rudsberg
5,656
16
10
11
11
5523/,,
145,75
Spånga
3,793
16
11
11
11
52274S
146,50
Carlstad
5,870
27
15
21
17
50
—
Illberg
2,211
11
5
9
7
237g
66,95
Prestbol
1,588
7
4
6
5
17
11,16
Högboda
1,446
7
4
5
5
127.
—
Finnebäck
1,823
7
5
6
6
147*
—
Lerhol
1,615
6
5
5
5
13*7,2
—
Högvalta
1,528
7
4
5
5
137,2
—
Strand
1,179
6
5
4
4
367*
75
Haga
1,010
5
3
4
3
117*
—
Morast
721
3
2
3
3
92/g
—
Summa j334,546j 1,422|1,0311 »31 j 984 6,403 l9'/25«|6,454,2
S a iii in andra 2 .
Cathrineholm—Christianstad
Götheborg—Lund
Stockholm—Hernösand. . .
Stockholm—Arboga ....
Hofva—Norska gränsen . .
120,340
534
355
547
549
1,530 *47768
1,272,71
75,475
277
218
221
220
530*49/j6,
589,39
69,285
295
243
169
207
2,0126796
3,289,25
34,253
163
121
77
100
Ni
00
£
0
W
O
662,42
35,213
153
94
117
108
46843/48
640,3
334,546
1,422
1,031
931
984
6,403 *"VMa
6,454,2
Bil. H:o $ a.
Calcul öfver de ökade kostnader, sorn Postverket skulle tillskyndas genom öfvertag ande af de utaf liomitcn för skjutsväsendets ordnande föreslag nc
bcfordringsanstalter å s. k. Postväg arne och post/öringens utgörande ä öfrige vägar inom landet genom skjutsentreprenörer.
Debet.
Enligt särskilde uppgjorde Calculer antages att årliga förlusten för befordringen
å s. k. Postvägarne kommer att blifva:
på linien
Cathrineholm—Christianstad
. . . 133,325
—
)) »
Götheborg—Lund
. . . 95,474
—
» »
Stockholm—Hernösand .
. . . 115,275
—
» »
D:o —Arboga . . . .
. . . 59,081
—
» ))
Hofva—Norrska gränsen . .
. . . 67,006
—
Enligt bilagan N:o 8 b. beräknas Postverket för öfverlåtande af postföringen
å s. k, bipostvägarne få åt skjutsentreprenörer vidkännas en tillökad
årlig utgift af
hvarjemte och då i calculerne öfver kostnaderne för ordnandet af daglig
person-, post- och paketbefordring å postvägarne ej blifvit beräknade och
intagne några kostnader till aflöning åt den nya personal vid Stockholms
Post-Kontor och de nya tjenstemän vid sjelfva Post-Stvrelsen, som för Postverkets
förvaltning och tillkommande vidlyftigare räkenskapers revision m. m.
blifva erforderlige att anställas, här uppföres ett derför calculeradt belopp
af
Riksmynt.
450.159
78,681
•24,910
Summa R:dr 553,750
Credit.
Enligt särskild deröfver uppgjord uträkning calculeras att af för närvarande
från Postverket utgående postföringskostnader, skulle genom in
post-
och paketbefordring å s. k. Postvägarne,
rättandet af daglig person
-
kunna för verket insparas:
å linien Cathrineholm—Christianstad
Lund
genom sådan inrättning
GötheborgStockholm—Hernösand
J):o
Hofva
-
-Arboga
Norrska gränsen
55,000: —
‘26,850: —
‘21,600: —
8,900: —
11,400: —
Då de Heste af nuvarande Pakctposterne, i händelse daglig person-,
post- och paketbefordring blifver inrättad å s. k. Postvägarne, komma att
blifva obehöflige och de, som bibehållas antagas komma att bära sig, upptages
här, såsom årlig besparing å utgifter för Postverket, den förlust, som
dessa poster beräknas efier nu gällande skjutslega komma att Postverket
förorsaka, hvilken förlust som för föregående år per medium uppgått till
circa 8,000 R:dr R:mt, antages blifva
hvarjemte och då det, för underhållandet af diligensfart emellan Stockholm,
Götheborg och Helsingborg af enskildt bolag, till detsamma af postmedlen
utgångna årliga understöd, hvilket för år 1857 utgjorde 15,000 R:dr och
för år 1858 16,500 R:dr R:mt, numera upphört, men Kongl. Maj:t genom
Bref den 25 Mars 1859 i Nåder anbefallt Post-Styrelsen, att för framtiden
ordna person- och godsbefordring å berörde väg, under den tid af året, då
ångbåtsfarten är afbruten, två gånger i hvarje vecka fram och åter, här
uppföres såsom antaglig årlig förlust på en sådan inrättning enahanda belopp,
som år 1858 i ofvannämnde ändamål såsom understöd af postmedlen utgått
Tillökade årliga kostnaderne för Postverket skulle således blifva. . .
Riksmynt.
103,750
12,000
16,500
421,500
Summa R:dr j 553,750 —
Uträkning å de ökade kostnader, sota antagas komma att Postverket
tillskyndas, om postcrncs befordran å vissa vägar (bipostvägar) skall
komma att ske genom skjutsentreprenörer mot åtnjutande derför af
I 11:dr i häst- och \ öre i åkdons-lega per mil.
Al' det, sammanlagda miltal, efter en häst räknadt, intill är 1859 inrättade posterne
(paketposterne undantagne) tillryggalagt, hafva de ordinarie poster, som befordrats med
Posthemmansskjuts, tillryggalagt 214,149 mil.
Öfrige ordinarie poster, som fortskaffats dels med gästgifvare-,
dels med betingad skjuts  156,179.
Snällposterne  85,977. 436,305.
Efter af Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref af den 19 November 1858 fastställd lega
för postföring af Posthemmans innehafvare och efter uträknade medelbelopp af de olika legor,
som för poster, hvilka med betingad eller gästgifvare-skjuts fortskaffas för närvarande utgå,
antages berörde antal postförde mil komma i skjutskostnad och åkdonslega att bibringa
Postverket en årlig utgift:
Efter
A
Lega
Ärlig kostnad.
Miltal.
per mi).
Riksmynt
Riksmynt.
öre.
R:dr.
För af Posthemman bestridd s. k. enkel postföring .
55,500
AO
14,120
—
» d:o d:o dubbel d:o
95,000
Ao
42,750
—
» d:o bestridd postföring mellan Östersund och
Herjeådalen
1,500
30
650
—
» d:o d:o utöfver 55 2 mil på helt mantal .
67,049
80
55,659
20
» d:o d:o mot gästgifvare-skjutslega
15,500
85
12,865
—
» med betingad eller gästgifvare-skjuts befordrade,
sedan år 1850 inrättade nya ordinarie poster
156,179
98
155,455
42
» d:o d:o fortskaffade snällposter
85,977
1,12
96,294
2 A
Summa
456,505
555,775
86
Om härifrån drages det miltal och den kostnad, som, enligt särskild deröfver uppgjord
uträkning, calculeras kunna insparas medelst inrättande af daglig person- och postbefordring
ii postvägarne:
BIL
8 It.
Cathrineholm—Christianstad
51,401.
55,000
—
Götheborg—Lund . .
22,914.
26,850
—
Stockholm—Hernösand
22,592.
21,600
—
D:o —Arboga
10,055.
8,900
—
Hofva—Norrska gränsen
9,442.
11,400
—
Tillhopa
96,204.
105,750
—
Återstår
Skulle för detta återstående
utgå 1 R:dr och i åkdonslega 4
miltal 540,101 komma att i
öre per mil, blefve Postverkets
540,101.
skjutslega
årliga ut-
250,025
86.
gift derför
555,705:
A.
och komme således en ökad kostnad att uppstå af »
derifrån dock bör dragas dels den roteringsersättning som af postmedlen nu
utgår till roterade Posthemman circa  5,250: —
105,681:
18.
dels hvad i värfningspenningar till gästgifveri-skjutsskyldige, för
inväntan af utöfver utsatt tid fördröjde poster samt i särskilde
vedergällningar för väntning och besvärlig postföring till Posthemmans
innehafvare och i hyra för stallrum åt deras hästar
nu utgår circa  19,750: — Q00-
så att den tillökade kostnaden egentligen blefve  78,681: 18.
Anm. l:o. M de Heste af nuvarande Paketposter, i händelse daglig person- och post- samt paketbefordring
blifver inrättad å föreslagne Postvägarne, komma att blifva obehöflige och
de, som bibehållas, antagas komma att lemna motsvarande intrader till utgifterne derför,
hafva de ej bär tagits i beräkning; utan är i Calculen, dit denna uträkning hörer,
endast såsom besparad årlig utgift, uppförd den årliga förlust, som dessa poster beräknas
efler nu gällande skjutslega komma att Postverket förorsaka.
2:o. För de under innevarande år inrättade nya poster är någon tillökt befordringskostnad ej
här upptagen, då för desamma redan är i 1859 års Omkostnads-stat, under titefl: Postföringskostnader,
uppförd belöpande skjutskostnaden efter 1 R:dr 3 öre per mil.
3:o. A titeln Postföringskostnader afloras i Postverkets räkenskaper, utom skjuts- och åkdonslega
för posterne, jemväl kostnaderne för posternes återfärd till sina stationer, då de
ej återföra post, väntningspenningar till gästgifveri-skjutsskyldige, särskilda vedergällningar
till Posthemmans innehafvare, färjpenningar, skjutslega för extra poster, samt
kostnaderne för transport af poster med enskildes ångfartyg, diligencer och jernvägar
samt af postväskor till och från ångfartyg och jernvägar.
lill. \:o 5)
Calcul (ifver de tillgångar, som Postverket anlag cs kanna lemna till utgifterne för genomförande af del utaf Ii o milén för skjutsväsendets ordnande dertill uppgifne förslag.
Debet.
Utgifter.
Enligt af Kongl. Majit genom Nådigt Bref den 11 Mars 1859 för Postverket fastställde Stater,
upptager:
Ordinarie aflönings-staten  328,650
Indragnings-staten  ! 8,067
Pensions- d:o  11,291
Omkostnads- d:o
1,070,550
Riksmynt.
72.
Tillhopa 1,428,558: 72.
och är uti samma Nådiga Bref medgilvet ett anslag till Postförvaltares gratifierande af 2,000
hvarjemte till afkortningar: institutioner, porto för outlöste bref, observations-procen
ter,
åklagare-andelar, porto-andelar för lådbref m. m. uppföres ett belopp af. . . 19,941: 28.
S:a 1,450,500: —
hvarifrån, sedan Kongl. Majit genom Nådigt Bref af den 8 April 1859 förklarat,
att Postverket ej med optiska telegrafernes underhåll vidare har att taga någon befattning,
afdrages det å omkostnads-staten härför upptagne belopp af  10,500: —
Tillökade utgifter för Postverket enligt särskilde calculen deröfver
1,440,000
421,500
Summa R:dr 1,861,500
Credit.
Intrader.
Porto för inrikes brefvexlingen  850,000:
(under antagande af samma medelporto, som nu är gällande, eller 12 öre per enkelt bref).
Ofvan calculerade intrad af 850,000 R:dr öfverskrider visserligen ej med mer än
50,000 R:dr det belopp, hvartill denna intrad för år 1858 uppgick; men, ehuru
berörde brefvexling bör, när brefbefordringen å jernvägarne och de större vägarne
(postvägarne) blifver daglig hela året om samt å de mindre vägarne utvidgas att ega
rum flere gånger i veckan, ej obetydligt komma att ökas samt flera bref, som nu
befordras såsom lösbref, hvaraf Postverket ej har någon inkomst, böra komma att inbringa
ny och tillökt intrad åt verket, torde dock tillökningen ej böra beräknas högre
än här ofvan skett, enär dels under lista hälften af år 1858 portot upptogs med
4 sk. b: k o eller 5 2^ öre per enkelt bref, dels under 1859 års lista qvartal ifrågavarande
intrad ej visat sig vara i stigande utan tvärtom i fallande, och dels då tillfälle
till paketförsändning med posterne till flere postanstalter allmänheten beredes
samt bref och paketer komma att afgå med samma befordringsmedel, antagas måste
att afsändning af tyngre bref till större delen kommer att upphöra och dertill afsedde
försändelser komma att expedieras såsom paketer, hvarigenom brefportot kommer att
minskas.
Porto för Sveriges egen samt öfver Sverige transiterande utrikes brefvexlingen . 400,000: —
Denna intrad utgjorde år 1857 ett belopp af 448,331 R:dr 91 öre, det högsta den
något år uppnått, men nedgick år 1858 till circa 390,000 R:dr till följd af dels
minskad liflighet i handelsrörelsen med utlandet, dels nedsättning i portot genom de
utländska porto-afgifternes reduction till Sv. R:mt i stället för Sv. B:ko och antages
för år 1859 än ytterligare komma att nedgå, så väl af berörde 2:ne orsaker som
ock deraf att Norrige, som föregående år sändt sin utländska correspondence under
vintern uteslutande öfver Sverige, under 1858 års vinter börjat, liksom under sommarmånaderne,
underhålla direkt ångbåtsfart med Danmark; hvadan calculerade beloppet
å denna inkomst-titel ej torde vara för lågt, utan snarare för högt tilltaget.
Porto för enskildas brefvexling med de optiska telegraferne
Uti sådan intrad har Postverket från Telegrafverket de föregående åren fatt emottaga
circa 2,000 R:dr R:mt, men, sedan Kongl. Majit genom Nådigt Bref den 8 April
1859 förklarat, att Postverket med berörde Telegrafers underhåll ej har att taga
vidare befattning, kommer dylik intrad ej hädanefter att till verket ingå.
Rekommendations-afgift  175,000:
Denna intrad, som efter att hafva varit en postpersonalen tillfallande sportel-inkomst,
med år 1850 började att ingå till Postverket, har år efter år varit i stigande, så att,
då den år 1851 utgjorde 74,112 ll:dr 31 sk. b:ko eller 111,168 R:dr 94 öre r:mt,
den för år 1858 uppgick till 168,000 R:dr R:mt. Den har således ökats med
omkring 7,000 R:dr per medium för hvarje år, men torde väl snart, om ej redan,
hafva nått sin höjd, samt kommer troligen ej att vidare stiga, när postbefordringsanstalterna
kommer att för korrespondenterne erbjuda mera säkerhet än de närvarande
samt Bankers och enskildtas anvisningar mer och mer komma till liqvider mellan
personer A fran hvarandra skilda orter i stället för kontante medel att användas;
hvadan denna intrad ej för framtiden torde kunna calculeras till högre belopp än
ofvan uppförde.
Frakt- och passagerare-afgifter, inbragte genom Postverkets fartyg  60,000: —
Efter att hafva intill år 1857 varit i stigande och för samma år inbragt till Post
-
Riksmynt
verket 93,161 R:dr 16 öre nedgick denna intrad under år 1858 till
omkring
54,000 R:dr, hvilken minskning var föranledd af då inträflfadt allmänt aftagande af
handel och rörelse. Att intraden åter kan uppgå och något år komma att öfverskjuta
det ofvan calculerade beloppet är visserligen antagligt, men det är lika troligt, att,
genom förändrade conjuncturer, andra år förslagssumman ej uppnås. Det ofvan upptagne
beloppet är beräknadt såsom medelbelopp.
Räntemedel
Alltsedan Postverket började, genom inköp af räntebärande obligationer, göra uppkomne
öfverskotter inkomstgifvande, har en ej oväsendtlig intrad deraf för verket uppstått,
hvilket bilagan N:o 6 å inkomsterne och utgifterne vid Postverket föregående år utvisar.
Då emedlertid några öfverskotter vid Postverket ej för de nästkommande åren
torde blifva att med någon säkerhet beräkna; de vid verket influtna behållne assuranceafgifterne
torde komma att användas till anskaffande af poståkdon samt öfrige Postverkets
nuvarande odisponerade öfverskott circa 150,000 R:dr snart iiro medtagne
lärer ej någon sådan intrad här böra uppföras.
Botes- och observations-medel, enligt hvad desse medel för sednare åren utgjort
circa
Assurance-afgifter
Af dessa afgifter, hvilkas upptagande år 1849 började, har brutto-inkomsten varit i
ständig tillvext och uppgick för år 1858 till circa 58,000 R:dr R:mt. För år 1859
äfvensom för nästkommande åren anses den komma att nedgå, då utvägen att till
liqvider, som öfversändas med posterne, använda Bankers och enskilda personers anvisningar
i stället för kontante medel, alltmer och mer begagnas. Då derjemte nettobehållningen
af dessa afgifter för olika år utfallit mycket olika och desamma äro afsedde
till visst ändamål, hvartill de skola reserveras, torde de ej här böra upptagas
som någon direkt intrad
Brist i intrader mot utgifter
5,000:
1,490,000
371,500
Summa R:dr
1,861,500
.
.
—
Bil. Hisö lO.
Fortsiittninq of Calculerne öfver utgifter och intrader, som Postverket antages komma att tillskyndas, i händelse det af Komitén för skjutsväsendets
ordnande dertill uppgifna förslag skulle komma till verkställighet.
-
Riksmynt.
Riksmynt.
Hebel.
Credit.
Berörde calculer utvisa en slutlig brist i Postverkets intrader mot dess
Intrad.
utgifter af
371,500
—
Såsom ny sådan åt Postverket, för transport af personer och paketer å bi-
Då af en daglig postförbindelse å jernvägarne och de större lands-
postvägarne med verkets åkdon, antages ett belopp, motsvarande skjutslego-
vägarnc (postvägarne), torde blifva en gifven följd, att postbefordringen å de
utgiften för beräknadt behöfligen ökadt hästantal å dessa vägar ....
331,000
—
liesta bipostvägar måste utvidgas att ega rum (lere gånger i veckan, hvar-
vid så vål till posternes bättre bevarande och fredande för öfvervåld, som
för beredande af ökadt tillfälle till paketförsändning, desse borde föras å
Postverket tillhörige åkdon, så konstruerade, att en å två resande dermed
kunde åtfölja, uppföras här, såsom nya utgifter för verket:
Skjutskostnad enligt deröfver gjord uträkning för behöfligt ökadt häst-
; antal å omkring 531,000 mil å i R:dr  351,000: —
Kostnad för poståkdons anskaffande och underhåll, beräknad
proportionsvis efter det medelbelopp, som Postverkets hittills
underhållna Paketpost-åkdon årligen kostat (4,600) Rdr 96,000:
efter afdrag likväl derifrån af förut beräknad åkdons-
lega för postföring å bipostvägarne nemligen för 340,101
mil å 4 öre Rdr 15,600: 82 400-
samt
Uppbördsprocent, eller tillökad aflöningskostnad åt post-
personalen å bipostvägarne, 10 procent å beräknade mot-
stående nya intrad 531,000 R:dr  33,100: —
446,500
Brist i intrader mot utgifter
487,000
—
Summa R:dr
818,000
Summa R:dr
818,000
“ i
»
Slör in ti k Ii yste, Alle r n a d i y s le Mi o n u n y !
Borgare-Ståndets underdåniga skrifvelse den 3 Alars nästlidet år, innefattande anhållan,
att Eders Kongl. Maj:t måtte täckas till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
Nådig proposition om räntans frigifvande i allmänhet och till den utsträckning, som
funnes med landets bästa mest öfverensstämmande, tiar Eders Kongl. Majit i Nåder
behagat till undertecknade, komiterade, öfverlemna, för att tagas i öfvervägande vid
utarbetandet af det underdåniga betänkande, hvilket Eders Kongl. Majit uppdragit åt
2
komiterade att afgifva, angående de förändringar, som kunde anses behöfliga så väl i
organisationen och sammanhanget af de anstalter, hvilka med penninge- och kreditväsendet
hafva gemenskap, som i de lagar, hvilka dermed stå i förbindelse.
Sysselsatta med förberedande arbeten till detta underdåniga utlåtande, för hvarsafgifvande
blifvit infordrade flera, till en del ännu icke inkomna upplysningar, hafva
komiterade, på derom emedlertid erhållet föranledande, nu till särskild behandling
upptagit omförmälda hos Eders Kongl. Majit af Borgare-Ståndet i underdånighet anmälda
fråga.
Yid en återblick på den historiska utvecklingen af hithörande lagstiftning, finner
man, huruledes, på grund af statsekonomiska och religiösa åsigter, som nu mera icke
ega några försvarare, all ränta å ut lanta penningar inom de kristna samhällena varit
intill reformationen förbuden. Under ingen tid vet man att omtala ett så högt drifvet
procenteri, som just under denna lagstiftningsperiod. Ända till 200 procents ränta
betingades.
Då slutligen rättigheten att taga ränta i lag medgafs, kunde denna rättighet icke
på en gång lemnäs obegränsad. Lagstiftaren, som i de flesta länder till en början
bestämde ett, efter nuvarande förhållanden visserligen högt, men, i betraktande af
procenteriets föregående öfverdrifter, ganska begränsadt maximum, sökte snarare att
deri göra ytterligare inskränkningar. I den mån näringsväsendet ådrog sig regeringarnes
uppmärksamhet, och den åsigt vann insteg, att lagstiftningen, i stället att endast
gifva skydd åt en fri näringsutveckling, borde genom lagarne ställa näringarne
under ett allt ordnande och bestämmande statsförmynderskap, blef ock till näringarnes
befrämjande ränteaftalets frihet begränsad; Och det är först på den aldra sista
tiden, som ett allmännare erkännande of icke blott gagnlösheten, utan äfven skadligheten
af denna inskränkning börjat göra sig gällande uti den Europeiska lagstiftningen..
Mindre än i de flesta andra länder har räntelagstiftningen hos oss undergått förändringar.
Den allmänna räntefoten blef nemligen redan genom Stadgan den 25
Februari '1598 bestämd till sex procent. Den höjdes väl år 4 666 till åtta procent,
men nedsattes åter från och med '1688 till sex procent, såsom den högsta, hvilken
kunde lagligen förskrifvas, och till fem procent, såsom den der, i saknad af särskildt
aftal, finge någon ådömas; hvilka sistnämnde föreskrifter, hufvudsakligen intagne i
1734 års lag, ännu tjena till efterrättelse, med den ytterligare inskränkning, som bevillningsstadgans
föreskrift om afdrag utaf den så kallade bevillningsprocenten innebär.
Men vid sidan af dessa allmänna föreskrifter har tid efter annan för vissa slas; af
penningeförsträckningar en större frihet vid ränteaftal varit medgifven, såsom för biloch
bodmerilån; för förlagslån till bergsbruk, fabriker och manufakturer med flere;
för försträckningar från pantlåneinrättningen i Stockholm, och slutligen för lån hos
Rikets
Ständers Bank ur den vid sistlidne riksdag provisoriskt bildade så kallade
Statslånefonden.
Efter det maximi-räntan i England år 1554 blifvit bestämd till tio procent, och
år '1624 till åtta procent, nedsattes den under Drottning Annas (-j- 1714) regering
3
till fem procent. Dervid förblef den till år 1833, då räntan på 3 månaders vexlar
och ordrebilletter förklarades fri, hvilken frihet år 1837 på försök till den 1 Januari
'1840 utsträcktes till nämnde art affärspapper på högst -12 månaders förfallotid, men
redan 1839 medgafs för alla slags skuldförbindelser inom nyssnämnde förfallotid, med
undantag af intecknade lån och förskrifningar på '10 £ Sterling och derunder, samt
med tillägg af det allmänna stadgandet, att domaren icke i något fall egde utdöma
mera ari fem procent. Genom lagen den 10 Augusti 1854 upphäfdes ufven sistnämnde
inskränkning och räntans storlek gjordes helt och hållet konventionel.
Med förbigående af den äldre lagstiftningen, anmärkes vidare, att i Frankrike
räntan den 12 October 1789 bestämdes till fem procent, hvari, oberäknadt några
särskilda stadganden, som afsågo upprätthållandet af Assignaternas värde, någon allmän
förändring icke inträdt förr än år 1804, då, i följd deraf att Code Napoleon
lemnade frågan i viss män obestämd, räntan ansågs fri. Emellertid blef redan under
sednare hälften af år 1807 eller genom lagen den 3 September samma år räntan
begränsad för handelsskulder till sex procent och för andra försträckningar till fem
procent; Och har slutligen, medan diskonton länge i praxis antagits vara fri, Franska
Banken år 1857, under då inträffade allmänna kris, fått sig medgifvet ait under regeringens
tillsyn efter vexlande förhållanden lämpa sina räntebestämmelser för vexeldiskontering.
Det förtjenar anmärkas, att i Frankrike, sedan de oberoende provinsbankerne
blifvit sammanslagna med Franska banken, all egentlig bankrörelse är lagd
i dennas händer.
Under närmast föregående tid har också räntan uti de öfriga Europeiska staterna
allmännast varit bestämd till fem procent, intill dess under de sista åren flerestädes
frihet i ränteaftal blifvit införd, såsom i Spanien genom lagen den 14 Maj 1856; i
Geneve, genom lagen den 7 Februari 1857; i Sardinien, den 5 Juni sistnämnda år,
likväl i förening med gäldenär medgifven rätt, att, när han vill, återbetala lånet; samt
i Holland, också år 1857, under förbehåll af sträng offentlighet och i förening med
särskilda bestämmelser emot bedrägeri. I Preussen såg regeringen, under den sednaste
handelskrisen, sig nödsakad att den 27 November 1857 utfärda en förordning,
som provisoriskt medgaf räntefrihet för alla intill slutet af Februari månad sistlidet
år ingångna förbindelser, hvilka icke voro ställda på längre förfallotid än ett år.
Denna åtgärd underställdes de Preussiska karararne och blef af dem godkänd, likväl
med förklarande af den ena kammaren, att derigenom icke ansågos häfda de betänkligheter,
som förekomme mot den fria räntan och att frågan skulle ytterligare tagas
under noggrann pröfning.
Danmark har, genom Förordningen den 6 April 1855, erhållit fri ränta, endast
med undantag för inteckning i fast egendom.
I Norrige, hvarest, likasom i Danmark, diskonton sedan år 1799 varit fri, men
den allmänna räntan blifvit tid efter annan nedsatt från sex till fem, och slutligen år
1772 till fyra procent, samt för så kallade vexelobligationer, enligt Förordningen den
13 Februari 1767, till fem procent, hafva sistnämnde tvenne räntebestämmelser fort
-
farande tjenat till efterrättélse, intill dess genom lagen den 8 September 1842 räntan
på en gång frigafs för vexelobligationer och andra skuldförbindelser, hvilka icke
voro förbundne med inteckning i fast egendom, och å hvilka betalningstiden ej var
utsatt aflägsnare, än sex månader från utgifningsdagen. Denna lag beslutades af Storthinget
på förslag af enskild motionär, sedan fråga om framställning i ämnet från regeringens
sida blifvit väckt af Finans-Departementet, men af Kongl. Maj:t ansetts för
det då varande böra förfalla; Och den Storthingets komité, som förberedde lagförslaget,
yttrade i sitt betänkande derom, bland annat, att Komitén väl var af den
öfvertygelse, att fullkomlig frihet vid ränteaftal borde ega rum, men att verkningarne
af en plötslig förändring icke kunde förutses eller beräknas, och att det derföre vore
en pligt att iakttaga största försigtighet, så att icke öfvergången vållade skakningar i
den offentliga och enskilda förmögenheten samt blottställde invånarne för förlust af
egendom eller välfärd. Lagförslaget, sådant det framställdes, betraktades derföre såsom
en »förberedande början till friare och riktigare principer i denna vigtiga del
af Statsekonomien.»
Uti inteckningsräntan, såsom här förut är omförmäldt, i allmänhet bestämd till
fyra procent och endast till förmån för vissa allmänna fonder undantagsvis tillåten
till högst fem procent, gjorde väl denna lag icke direkt någon förändring; men i
tillämpningen antogs, att den medgifna friheten vid ränteaftal äfven finge sträcka sig
till sådana skuldförbindelser på högst sex månaders förfallotid, för hvilka intecknade
skuldsedlar blifvit lemnade såsom hypotbek; Och ehuru derigenom bereddes en utväg
att i afseende å skuldförbindelser af nämnde förfallotid kringgå lagbudet om bunden
ränta för inteckningar i fast egendom, hafva vid sednare förhandlingar angående den
Norrska räntelagstiftningen såväl Justitiae- och Finans-Departementen som en särskilt
nedsatt Creditlovs-Commission uttalat den mening, att uttryckligen borde stadgas, det
räntefriheten omfattade äfven sådana skuldförbindelser, för hvilka inteckningssäkerhet
endast medelbart blifvit ställd.
Vid 1851 års Storthing, derförinnan räntan under 1848 års penningekris blifvit
öfverdrifvet stegrad, och deraf i allmänna tänkesättet framkallats en stark reaktion
emot den obegränsade räntefriheten, vidtogs åter, med upphäfvande af 1842 års lag,
det beslut, att räntan å alla slags skuldförbindelser, sorn icke hade längre än sex
månaders förfallotid, finge förskrifvas till högst sex procent, hvarigenom således, å ena
sidan, den år 1842 för vissa fall medgifna obegränsade räntan inskränktes, under det,
å andra sidan, det dittills för intecknade skuldebref äfven af kortare än sex månaders
förfallotid till fyra procent stadgade räntemaximum förhöjdes till sex procent.
Detta beslut, som den 15 September 1851 blef lag, kunde under de derpå
nästföljande åren icke utöfva något märkbart praktiskt inflytande, emedan räntan i
allmänhet, till följd af då rådande förhållanden, understeg den högsta i lagen tillåtna.
Men då slutligen af mångfaldiga orsaker, såsom bekant är, räntan öfverallt i Europa
åter stegrades till en utomordentlig höjd, så att exempelvis diskontpremien, från att
i London och Hamburg vanligen icke öfverstiga 2 å 3 procent, uppgick till 7 å 9
procent, då, säger Norrska Finans-Departementet, medförde den bestående inskränkningen
i räntefoten för skuldförbindelser af kort förfallotid flera olägenheter; Och på
hemställan af samma Departement afläts till 1857 års Storlhing Nådig proposition,
bland annat, derom, att den i lagen '1851 för lån på högst sex månaders tid till sex
procent begränsade ränta måtte gifvas en utsträckning till nio procent, och att räntan
i öfrigt, der den var begränsad till fyra, måtte höjas till fem procent.
Storthinget icke blott antog, att den begränsning lill sex procent, som år 1851
blifvit stadgad för räntan å skuldförbindelser af sex månaders förfallotid, medfört
öfvervägande olägenheter, utan ännu mera, att all begränsning i ränleaftalets frihet
för sådane skuldförbindelser borde upphäfvas; hvarjemte Storthinget, med någon förändring
i afseende å tiden för beslutets trädande i kraft, godkände den i öfrigt till
fyra procent stadgade räntans förhöjning till fem procent; i enlighet med hvilka Storthingets
beslut lag den \2 Oktober 1857 utfärdades. Och är således, enligt denna
lag, räntan i Norrige nu mera fri för alla, äfven intecknade skuldebref, som icke lyda
å längre än sex månaders förfallotid.
Denna öfversigt af andra länders lagstiftning ådagalägger, hurusom under sednaste
åren och nästan samtidigt grundsatsen om ränteaftalets frihet blifvit i många fall
utan inskränkning inrymd uti den Europeiska lagstiftningen, och detta i länder med
vida skiljaktiga inre förhållanden, så till industriel riktning och utveckling, som till
styrelsesätt, lagstiftning och folklynnen. Exemplet från Norrige, der under kort på
hvarandra följande tidsperioder denna frihet blifvit försökt, öfvergifven men åter och i än
större omfattning upptagen uti lagstiftningen, har i synnerhet synts upplysande. Förhållandena
derstädes likna i allmänhet närmast våra egna och tillåta så mycket heldre
en jemförelse från Svensk synpunkt, som hvarken näringsverksamheten eller penningeoch
kredit-väsendet kunna antagas hafva i Norrige uppnått någon högre utveckling
än härstädes. Man har också åt redogörelsen för lagstiftnings-förhandiingarne hos
brödrafolket egnat någon större utförlighet, bland annat, derföre, att, på sätt BorgareStåndet
uti sin omförmälda underdåniga skrifvelse vitsordar, den återgång från räntefrihet,
hvilken 1851 års nu mera förändrade lagstiftning i Norrige innebar, ©tvifvelaktigt
utgjorde en bland de mest verksamma anledningarne till Rikets Ständers vid
sistlidne riksdag visade betänklighet i afseende å då väckta förslag om räntans frögifvande.
Den enstämmighet, hvarmed räntefrihetens grundsats blifvit af så många eljest
skiljaktiga länder omfattad, synes nästan göra öfverflödigt att nu ingå i närmare utveckling
af de skäl, som föranleda komiterade att sluta sig till densamma.
Mera än 30 år hafva förflutit, sedan f. d. Lag-Komitén i sitt förslag till Civillag
tillstyrkte ränteaftalets fullkomliga frögifvande.
De motiver, som derför anfördes, sammanfatta kort och klart det väsendtliga,
hvarpå en dylik förändring skulle grundas; Och komiterade tillåta sig att här återgifva
desamma.
6
»Till förekommande af ocker eller en allt för stor ränta eller vinst af utlånta ka»pitaler,
har man i nästan alla civiliserade stater stiftat lagar, deri maximum för ränta
»och ansvar för dem, som fordrat eller tagit något derutöfver, varit stadgade.»
»Erfarenheten har likväl öfver allt visat, att dessa lagar icke medfört den åsyftade
»verkan, utan snarare förvärrat det onda, som skulle förekommas.»
»Man har låtit förskrifva sig en större summa, än man försträckt, låtit betala sig
»så kallade diskretioner, betingat sig betalning i bättre myntslag, än det man utgifvit,
»lemnat varor till ett öfverdrifvet pris i stället för en del af penningebeloppet, ålagt
»gäldenären dryga uppoffringar för vinnande af anstånd eller förmåner att få omsätta lånet,
»att förtiga de mångfaldiga andra utvägar, som vinningslystnaden påfunnit för att eludera
»lagarne; och då dessa prejerier vanligen varit i hemlighet bedrifne, utan att något spår
»till deras upptäckt funnits hvarken i skrift eller i vittnens minne, så hafva de merän»dels
förbiifvit ostraffade.»
»Om ej sjelfva denna strafflöshet må anses såsom en uppmuntran till öfverträdelse!’
»af lagen, torde det åtminstone kunna för säkert antagas, att mången, som ej anser sig
»belåten med den ränta, lagen fastställt, skall, enär han ej utan lagens öfverträdelse kan
»bereda sig äfven den ringaste förhöjning derå, blifva frestad att sträcka sin fordran
»utom den gräns, som hans billighetskänsla eljest skulle hafva föreskrifvit. Om han be
»tingar
sig mer eller mindre utöfver den stadgade räntefoten, ådrager han sig i alla fall
»den förhatliga benämningen af ockrare.»
»Af den ovilja och det förakt, hvarför, i följd af lagarne emot ocker, den som
»tagit några få procents ränta utöfver den tillåtna, varit blottställd lika med dem, som
»utpressat räntor till en försträckningstagaren högst tryckande öfverdrift, har ock inträffat
»den följd, att kapitalister, som sjelfva draga i betänkande att omedelbart af den, som
»behöfver försträckning, fordra en måttlig förhöjning af räntan, lemna sina medel till för»räntande
i händerna på personer, hos hvilka begäret efter vinst öfverväger farhågan att
»nedsättas i andras omdöme, och som för deras mäklare-åtgärder låta af försträcknings»tagaren
betala sig vida mera, än kapitalisten sjelf fordrat och åtnjuter i ränta.»
»Enär nu ränta ej är annot, än ersättning för nyttan af försträckta medel, och
»denna måste, under de ständigt och i oändlighet vexlande förhållanden i alla industri»grenar,
der kapitaler användas, blifva varierande, synes lagstiftaren ej böra, mera här,
»än i and'ra kontrakter, inskränka de kontraherandes frihet att om vilkoren sig emellan
»öfverenskomma.»
»Följden af denna inskränkning är icke den, att utvägen lättas för den idoga och
»behöfvande att på lindriga vilkor vinna understöd, utan snarare den, att han kommer
»att det alldeles sakna, eller att han måste derföre betala en vida högre ränta, än som
»egt rum, om det stått honom och försträckningsgifvaren fritt att derom aftala.»
»Att lagarne mot ocker, så vidt de haft för afsigt att lägga hinder i vägen för
»den lättsinniga och vårdslösa att förstöra sin och andras välfärd, varit kraftlösa, är ock
»af erfarenheten tillräckligen besannadt.»
O
»Slöseri och vårdslöshet hos gäldenären äro icke följder af ocker, och kunna således
ej genom lagar deremot förekommas. De leda sitt upphof ur gäldenärens sinnes»art,
och det är hufvudsakligen genom uppfostran, som omtanka för eget väl, sinne för
»ordning, arbetshåg och känsla af pligter mot andra kunna väckas. Lagstiftaren tillhör
»det, att genom fastställande af straff för vårdslösa bankruttörer söka afskräcka från en
»slösaktig lefnad, som underhålles på borgenärers bekostnad, men icke, att genom tvångs»lagar,
som sprida sin skadliga verkan till allmänheten, inskränka allas frihet i afhand»lingar
om penningar eller varuförsträckningar.»
Härvid torde ytterligare böra tilläggas, att, likasom allt pris betingas af förhållandet
emellan tillgång och efterfrågan, så bestämmes ock priset å penningar, det är räntans
storlek, i främsta rummet af samma omständigheter på kapitalmarknaden. Räntan blir
högre i samma mån lånesökanderne äro många, men långifvarne få; vid omvändt förhållande
faller räntan. Sanningen häraf är ögonskenlig. Men det är icke mindre sannt,
om också icke så lätt i ögonen fallande, att dessa kapitalmarknadens vexlingar alls icke
äro ett slumpens verk, utan bero af naturliga lagar, hvilka bestämma räntefotens storlek,
Ty om ock allt pris, såsom nämndt är, i främsta rummet beror af tillgång och elterfrågan,
så lämpar sig dock småningom efterfrågan efter priset. Blir detta sednare öfverdrifvet,
så minskas efterfrågan, och priset vänder tillbaka. Öfverstiger således räntan å
penningar under någon längre tid den afkastning, som penningarne vid sin användning i
näringarne lemna, så inskränker sig näringsverksamheten småningom, och penningarne
blifva i saknad af efterfrågan, till dess räntan åter nedgått till den ståndpunkt, som motsvaras
af näringarnes afkastning. Det är således denna afkastning, som i hvarje land
ytterst bestämmer räntefotens medelbelopp. I Nordamerika, der näringsverksamheten ur
stadd i stark utveckling, och mångfaldiga näringsutvägar erbjuda användning för befintliga
kapitaler, är räntan i allmänhet hög. I Holland åter är den i allmänhet låg, emedan
näringarne derstädes icke kunnat i jemnbredd med kapital-tillvexten utveckla sig, och
kapitalen derföre sakna lifligare efterfrågan. Men omkring detta räntans medelbelopp,
hvilket den hittills iakttagna lagstiftning i de olika länderna må antagas hafva sökt gifva
uttryck i räntans fixerande, eger alltid och oundvikligen en ständig vexling rum, på
grund af skiftningarne både i kapitalmarknaden och i näringarne, eller hvad man kallar
konjunkturen. Dessa skiftningar kunna icke af lagstiftaren förutses, än mindre förekommas.
Det låter sig emedlertid icke göra att längre förneka deras tillvaro och oundvikliga
inflytande på penningeräntan. Der konjunkturens förändringar äro beroende af verldsmarknaden,
gör detta inflytande i hvarje land sig mer och mer gällande, i samma mån
landets stigande handel och näringar gjort detsamma delaktigt i verldshandel!!. En sådan
delaktighet utgör med rätta ett i alla delar af den bildade verlden eftersträfvadt mål,
och, om icke så vore, skulle det i allt fall med hvar dag blifva omöjligare att intaga
en isolerad ställning; men vid den fria täflan länderna emellan, som således mer och
mer måste utveckla sig, låter det icke heller sig göra för något särskildt land alt i den
del af lagstiftningen, som företrädesvis berör medlen för industriel utveckling, bibehålla
inskränkningar, från hvilka de öfriga länderna frigöra sitt näringslif. Man skulle derige
-
8
nom, hvad en bunden ränta angår, endast omöjliggöra tillflödet af penningar, då sådane
nödvändigt behöfdes, utan att man dock kunde förhindra utflödet, då penningen
annorstädes bättre betaltes, Det slags beroende länderne emellan, som handelsfriheten
medför, Iean väl icke frånkännas alla olägenheter, hvartill må räknas det störande inflytande,
som det ena landets politiska och ekonomiska rubbningar utöfva på det
andra. Till de mångfaldigt öfvervägande fördelarne deremot höra, bland annat, både
benägenheten och behofvet länderna emellan, att vid inträffande förlägenhet understödja
hvarandra. Då omständigheterna inom något särskildt land der föranleda en
tillfällig stegring af penningeräntan, erbjuder andra länders lugna marknad utvägar att
afhjelpa bristen; och när förlägenheten åter samtidigt träffar någon större del af handelsverlden,
utjemna sig förhållandena snarast i de länder, som ega de lifligasle handelsförbindelserna
och icke af sina egna bristfälliga lagar och inrättningar hindras att
tillgodogöra sig det bistånd, som, mer eller mindre dyrt, dock alltid står till buds.
Vår egen erfarenhet under sednare tiden vitsordar detta. Men den lärer tillika,
huru det blef nödigt att för ändamålets vinnande medgifva ett undantag från lagbudet
om fix ränta. Här uppträdde likväl staten sjelf med sin kredit, såsom medlare, och
räknade icke på annan vinst, än att underlätta den betryckta ställningen. En sådan
statens mellankomst, för tillfället påkallad, är dock såsom regel hvarken behöflig eller
gagnelig. Hvad staten då uträttade, bör i allmänhet kunna öfverlämnäs åt och ombesörjas
genom bankernas och enskildes verksamhet. Ju mera bankförvaltningen, så
väl Riksbankens, som de enskildes, bringas i ett med dessa inrättningars ändamål
öfverensstämmande skick och, under behöriga kontroller till det allmännas betryggande,
lemnäs erforderlig frihet vid sjelfva bankrörelsens bedrifvande, desto lättare skola de
ock blifva i tillfälle att uppträda såsom medlare emellan tillgång och behof af penningar,
äfven om behofvet stundom måste fyllas från främmande marknad. Dessa
operationer, som både gifvas och förtjena namnet af penningehandel, kunna dock aldrig
bringas i naturligt tillstånd, med mindre denna handel befrias från den taxa,
som påbudet om en viss räntefot innebär, och som, vid en stigande utveckling af
penninge- och bankväsendet, mäste finnas icke mindre ändamålslös och skadlig, än de
fordna taxorna på vissa andra förnödenheter voro för så väl köpare som säljare.
Men icke nog dermed att, under en tryckt penningeställning, ränteaftalets frihet
utgör vilkor för bankernas förmåga att uppträda medlande och understödjande; denna
frihet innebär tillika och just i följd deraf den på en gång säkraste och för den inhemska
rörelsen minst störande utvägen för bankerna att på silfveruttagningen utöfva
ett helsosamt inflytande. Det så kallade strypsystemet, hvilket nu i detta hänseende
ofta utan all förberedelse anlitas, låter den ene för måhända mindre trängande behof
erhålla penningar till lägre pris än omständigheterna borde medgifva, under det den
andre betages all utväg, att på några vilkor få verkliga behof tillfredsställda. Genom
räntefotens stegring efter omständigheterna skulle bankerna i tid inskränka efterfrågan
O O ö O
inom de för tillfället oundgängligaste behofven.' Riksbanken skulle dessutom undgå
faran deraf att, på lider, då diskonträntan står högt i utlandet, inhemska kapitalister dit
9
öfverflytta sina disponibla tillgångar för att komma i åtnjutande af en högre ränta,
än den inom landet fixerade. En sådan öfverflyttning, som komme att ske just när
de inhemska kapitalerna minst kunde undvaras, måste naturligtvis förorsaka silfveruttagning
från Riks-Banken.
Det är tili skydd för den lånebehöfvande, som lagstiftaren fixerat räntefoten;
Och man synes i allmänhet hafva utgått från den förutsättning, att långifvaren vore
den förmögne och mäktige, men låntagaren den fattige och förtryckte. En närmare
undersökning af verkliga förhållandet skulle dock i de flesta fall jäfva denna förutsättning,
särdeles om man afräknar den upplåning, som, till fyllande af inproduktiva
konsumtionsbehof, eger rum och hvilken icke bör ur någon allmän synpunkt uppmuntras.
Afseendet å de ut- och upplånande klassernas ställning torde således inga
lunda
rättfärdiga en lagstiftning, som, till förmån för de sednare, betager de förra
någon större eller mindre del af den afkastning, hvilken eljest, på grund af tidsförhållandena,
kunde dem tillflyta, och detta så mycket mindre, som vid öfverflödig
penningetillgång lagstiftningen icke förmår att bereda den afkastning, som den så
kallade skäliga räntan skulle innebära. Att låta allting gälla, hvad det kan, blir också
i denna fråga slutligen den enda regel, som i sig innebär både billighet och rättvisa.
Ur ingendera af nyssnämnde synpunkter låter, enligt komiterades tanke, den bundna
räntan försvara sig; och det skall äfven vid närmare undersökning befinnas, att den
icke ens länder till verklig fromma för dem, som dermed skulle gynnas. I f. d. LagKomiténs
här förut intagna motiver är denna del af frågan vidrörd. Under en jemn
penningetillgång erhållas försträckningar, oberoende af lagbudet, till en stundom lägre
ränta, än den der fixerade; och den i lag begränsade räntefoten tjenar endast då till
att insöfva dem, som gjort sig beroende af andras penningar, i den föreställning, att
sådana alltid, om ock med mer eller mindre besvär, skola erhållas till den lagliga
räntan. På ett sådant antagande grundas företag och beräknas deras framgång. Lagen
har liksom försäkrat derom; och visserligen —så stark är i allmänhet aktningen
för lagbudet — skall penningetillgången hafva blifvit mycket uttömd, innan räntan
under en eller annan form stiger öfver den lagliga gränsen. Men då delta förr eller
sednare inträffar, utan att, såsom i händelse af fri ränta, dennas gradvisa stegring i
tid varnat för faran och föranledt derefter lämpad inskränkning i företagens bedrifvande,
då öfverraskas den med främmande kapital arbetande på en gång af omöjligheten
att erhålla påräknade medel och nödvändigheten att i saknad deraf till underpris
föryttra sin egendom, eller ock finner han sin enda ögonblickliga räddning i
den oftast lika förderfliga utvägen att kasta sig i händerna på dem, som, trotsande
lagens bud, icke sky att betinga sig oskälig vinst och desto lättare kunna Öfverdrifva
densamma, då en tillåten allmän täflan icke utöfvar inflytande på räntans bestämmande.
Vår nu gällande lagstiftning i detta hänseende förråder också en anmärkningsvärd
brist på följdrigtighet. I den allmänna räntefoten, begränsad till skydd för
låntagaren och de företag, i hvilka upplånta medel skulle användas, har nemligen lag
-
10
stiftaren undantagsvis medgifvit en större utsträckning, just för förlagslån till sådana
näringsgrenar, bergsbruk, fabriker, med flera, som eljest företrädesvis varit af lagstiftningen
gynnade med skydd, monopolier och förmåner. Och om man äfven, isynnerhet
innan bankväsendet här vunnit allmännare utveckling, icke sällan förnam klagan
öfver de dryga vi,Ikor, nämnde näringars förläggare under eljest lugna förhållanden
i penningemarknaden betingade sig, torde likväl exempel saknas, att näringarnes
idkare sjelfve ifrågasatt någon inskränkande förändring i den af lag medgifna högre
förlagsräntan. Det är fastmera just inom den del af representationen, hvilken företrädesvis
måste anses föra bergs- och stadsmanna-näringarnes talan, som banden på
ränteaftalets frihet med mer och mer stadgad enhällighet öfverklagas. Förhandiingarne
vid flera riksmöten och Borgare-Ståndets vid sednaste riksdag aflåtna underdåniga
skrifvelse vittna derom.
Komiterade bekänna sig obetingadt till den mening, som vill göra aftalets frihet
gällande i vår räntelagstiftning; och ehuru komiterade jemväl tro sig kunna antaga,
att denna mening mer och mer hyllas af det allmänna tänkesättet, torde likväl frågans
genomgripande beskaffenhet fordra, att principen endast med varsamhet genomföres.
Borgare-Ståndet omförmäler uti sin underdåniga skrifvelse såsom den åsigt, hvilken
inom Riks-Stånden syntes stadgad och äfven af allmänna meningen omfattades,
att fri ränta till en början kunde medgifvas för penningelån utan säkerhet af inteckning
i fast egendom och för en begränsad tid af 6, högst 9 månader. Komiterade
sluta sig hufvudsakligen till denna åsigt.
Enligt den här förut, rörande lagstiftningen i andra länder, gjorda öfversigt, bereddes
också öfvergången genom räntans Angifvande för skuldförbindelser i England
på 3 månaders och i Norrige på 6 månaders förfallotid, i begge länderna med undantag
för inteckningar i fast egendom. Den skiljaktiga förfallotid för handelsskulder i
allmänhet, som ländernas olika kreditbruk gjort gällande, synes dervid hafva blifvit
iakttagen. Här torde, likasom i Norrige, sex månaders förfallotid kunna antagas vara
den för handelsskulder allmännast rådande. Det är ock den vanliga och längsta betalningstiden
för lån hos våra banker. Att vid öfvergången till räntans frögifvande
utsträcka denna för längre tid, än sex månader, har vid dessa förhållanden icke synts
komiterade af något trängande behof påkalladt, likasom, å andra sidan, en till betalningstiden
inskränktare räntefrihet icke heller skulle, enligt komiterades tanke, uppfylla
det ändamål, som med räntefriheten åsyftas. I alla händelser hafva komiterade deremot
ansett en i lag stadgad tidsbegränsning för det fria ränteaftalets giltighet böra
gifvas företrädet framför ett stadgande, som väl lemnade aftalet till tiden fritt, men
ensidigt medgåfve gäldenären rätt att inom annan, än öfverenskommen förfallotid, återbetala
sin skuld.
Komiterade hafva jemväl antagit, att högre, än nu stadgad laga ränta icke må
i fast egendom intecknas. Då räntefr,iheten i alla händelser inskränkes till en så kort
w
tid, som sex månader, skulle väl, utan något uttryckligt förbud, endast i få fall ifrågakomma,
att för en så snart till betalning förfallen skuld söka inteckning. Men då
man företrädesvis synes hysa betänklighet emot en räntefrihet, som kunde komma
att föranleda den fasta egendomens besvärande med ränleförbindelser, öfverstigande
den af sådan egendom vanligen påräkneliga afkastning, så hafva komiterade också
härutinnan trott sig böra i underdånighet föreslå ett stadgande, som förekomme en
dylik händelse.
Att deremot utsträcka undantaget från räntans frigifvande äfven till sådana skuldförbindelser,
för hvilka blifvit lemnad pant, vare sig i intecknade skuldebref, obligationer
eller annan realsäkerhet, har synts komiterade innefatta en allt för stor och
till sina följder för de lånebehöfvande sjelfve långt ifrån gagnelig afvikelse från den
grundsats, som regeln om ränteaftalets frihet innebär. Om också det olika äfventyr,
långifvare underkasta sig vid penningeförsträckningars lemnande, icke kan frånkännas
allt afseende, såsom grund för ränteaftalets frigifvande, så intager dock denna omständighet
en underordnad betydelse vid sidan af öfrige skäl för den ifrågavarande
lagstiftningens införande; ty det är visserligen icke brist på säkerheter, som föranleder
penningeräntans tillfälliga stegringar och påkallar friheten vid dess bestämmande.
Icke heller hafva vid knapp penningetillgång realsäkerheterna och bland dessa inteckningar
i fast egendom tillvunnit sig ett så öfvervägande förtroende, att penningar till
någon väsendtligen lägre räntefot kunnat emot sådane säkerheter anskaffas. Erfarenheten
på rikets första handelsplatser motsäger ett sådant förhållande. En föreskrift,
hvarigenom skuldförbindelser med pant i realsäkerhet beröfvades ränteaftalets frihet,
skulle antagligen under tryckta penningeförhållanden tillbakasätta dylika skuldförbindelsers
användbarhet och bringa realsäkerhetens egare vid behof af penningeförsträckning
på kortare tid i nödvändighet att först emot realsäkerheter förskaffa sig borgen
eller andra personela förbindelser, för att sedermera emot dessa vinna den erforderliga
försträckningen, hvilket, alltid förenadt med besvär och obehag, icke sällan derjemte
kunde medföra särskilda kostnader, som eljest kunnat undvikas. Det var också
på dessa skäl, som i Norrige, såsom här förut är anfördt, både Justiliae- och FinansDepartementen
samt en särskild kreditlags-komité understödde den i lagskipningen
antagna tolkning, att pant af intecknade skuldebref icke utgjorde hinder för fritt ränteaftal
i skuldförbindelse, som af sådan pant åtföljdes. Då dessutom handeln med räntebärande
obligationer reden nu torde anses fri, skulle ett förbud att vid belåning af
sådan obligation utfästa högre, än laga ränta, kunna tvinga egaren till obligationens
försäljning pä långt ofördelaktigare vilkor, än skillnaden emellan den lagliga och den
gångbara räntan för lån på några månader innebure.
I sammanhang med den inskränkning af betalningstiden, som skulle utgöra vil
kor
för ränteaftalets frihet, anse komiterade det böra uttryckligen stadgas, att, om
högre än laga ränta också är förskrifven att utgå tills betalning sker, denna högre
ränta icke må kunna utdömas längre än till skuldsedelns förfallodag, med mindre än
12
att fordringsegaren ådagalagger sig hafva å förfallodagen hos gäldenären fordrat betalning,
om skuldsedeln är af löpande egenskap, samt derjemte, ehvad skuldsedeln är
löpande eller ställd till viss man, sednast inom en månad efter förfallodagen gälden i
laga ordning utsöker.
Vid den förändring af län telagstiftningen, som lärer komma att till vägabringas,
hafva komiterade ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke jemväl, på sätt f. d. LagKomitén
föreslagit, och på de skäl derför blifvit anförde, den skillnad i beloppet, som
lagen i 9 Kapitlet 8 § Handels-Balken stadgar, emellan ränta å försträckning, gifven
på viss tid, och ränta derå, när förfallodag ej är bestämd, må upphöra, och i stället
stadgas en enda laga ränta till sex procent.
Och som det nu stadgade förbud att beräkna ränta på förfallen ränta icke för
sig eger någon giltig rättsgrund i andra fall, än der räntan skall erläggas för löpande
förskrifning och innehafvaren af en sådan försummar att hos gäldenär om räntans
erhållande sig anmäla, men förbudet deremot i alla andra fall innefattar en premie för
den försumliga gäldenären och motverkar punktlighet i liqvider, så synes i denna del
af räntelagstiftningen böra till vägabringas den förändring, att gäldenär, som icke å förfallotid
erlägger utfäst ränta, skall å den förfallna räntan utgifva laga ränta, utom i
det fall, att skulden är grundad på löpande förskrifning; i hvilket fall ränta på ränta
ej må beräknas förr än från och med den dag, då gäldenären bevisligen blifvit affordrad
den förfallna räntan.
Någon allmän föreskrift, huruvida det vore tillåtet eller förbudet att vid försträcknings
gifvande förskottsvis afdraga ränta, har hittills icke varit meddelad. En
sådan Riksbanken och de enskilda bankerne i deras reglementen uttryckligen medgifven
rättighet synes dock utmärka, att den icke allmänligen egt rum, utan att likväl,
så vidt komiterade hafva sig bekant, frågan derom varit i rättsväg pröfvad. För
de fall, der frihet vid bestämmandet af räntans belopp hädanefter varder medgifven,
synes ock deraf följa, att friheten jemväl sträcker sig till aftal om tiden, då räntan
skall erläggas. Men för att undanrödja all tvekan i de händelser, då räntans belopp
fortfarande förblifver begränsadt, anse komiterade det stadgande böra meddelas, att
i sådana händelser ränteafdraget icke må uppgå till högre belopp, än som, med beräkning
af ränta å förskottsräntan, motsvaras af den enligt lag vid förfallotid upplupna
ränta.
Med godkännandet af grundsatsen om ränteaftalets frihet, äfven om denna grundsats
icke på en gång medgifves oinskränkt tillämpning, anse komiterade grunden för
ockerstralfet förfalla och någon annan påföljd för betingandet och uppbärandet af högre
ränta, än lagen för olika fall medgifver, icke böra ega rum, än att handräckning icke
lemnäs till utkräfvande al det olagligen betingade, och att låntagare, som redan utgifvit
en högre ränta, än som med lagens föreskrifter var öfverensstämmande, må i
rättsväg söka sitt åter.
13
Enligt komiterades tanke gifva dessa förändringar af räntelagstift ningen, å ena,
och ockerlagen, å andra sidan, otvungen anledning att taga under öfvervägande, huruvida
icke den i lagstiftningen qvarstående bysättningsrätten också nu både kan och
bör bortfalla. Ifrån den lagstiftning, som gjorde en insolvent gäldenär till slaf, kan
framsteget i humanitetens anda svårligen vara ringare, då borgenär ännu eger makt
att beröfva sin gäldenär hans frihet, till och med för hela lifstiden. På en tid, då
all ränta på försträckningar var förbjuden, och låneaftalet således endast gaf förmåner
åt låntagaren, kunde missbruket af ett dylikt välvilligt förtroende med något skäl
betraktas såsom en brottslig handling. Sedan ränta tilläts och ännu mera om all
begränsning af räntans belopp blir eftergifven, förändrar låneaftalet väsendtligen sin
natur. Vid försträckningens lemnande är långifvaren i tillfälle att bestämma vilkoren
med afseende jemväl å den risk han löper, och att derföre betinga sig godtgörelse.
Låneaftalet blir en affär på vinst och förlust. Har gäldenären utan eget förvållande
kommit på obestånd, så gifves icke längre något antagligt skäl för en behandling,
såsom vore han brottslig. Har han handlat vårdslöst, oredligt eller bedrägligt, så
finnes straff derför utstakade. Af all hans egendom kan borgenären genom utmätning
och genom gäldenärens bringande i konkurstillstånd sätta sig i besittning. Endast
på förutsättning att gäldenären håller egendom undandold, bör icke lagstiftningen
om bysättning skäligen kunna försvaras. Ingen brottsling beröfvas sin frihet på lösa
misstankar. Emedlertid har någon annan grund icke blifvit anförd vid sednare tiders
lagstiftningsförhandlingar i detta ämne. Oftast torde det icke heller vara denna förutsättning,
som kommer borgenären att begagna sin rätt. Han beräknar kanske snarare
att gäldenärens anförvandter och vänner skola komma honom till hjelp, eller ock
ser han i bysättningsrättens anlitande ett medel att tillfredsställa sitt hämndbegär,
sedan han kanske icke sällan genom oskälig ränta bragt sitt offer till undergång.
Med undantag för de fall, vexellagen bestämmer, och hvari öfverensstämmelsen
med öfriga länders enahanda lagar icke lärer tillåta förändring, anse således komiterade
bysättningsrätten böra upphäfvas.
Slutligen och ehuru sådant väl följer af hvad här förut blifvit anfördt angående
grunderna för räntans frögifvande, anse sig komiterade böra i underdånighet erinra,
hurusom förslaget derom förutsätter att den räntefrihet, som kan varda medgifven,
bör kunna komma så väl Riksbanken, som alla enskilda och filialbanker till godo,
och att med hänseende härtill erforderliga förändringar i nu gällande reglementen och
oktrover för bankerna böra i behörig ordning vidtagas. — Bankernas stora antal och
spridning till alla delar af landet, hvarest någon egentlig affärsverksamhet eger rum,
skall tvifvelsutan föranleda dertill, att den tillfälliga stegring af räntan, som kan af
omständigheterna föranledas, alltid lämpas efter den verkliga affärsställningen. Den
offentlighet, som bankförvaltningen är underkastad, och den moraliska ansvarighet,
från hvilken bankstyrelserna ej kunna frigöra sig, tillåta icke att genom konstlade
medel uppdrifva räntan öfver dess naturliga höjd. Men på det kännedom om räntans *
14
belopp och vexlingar i hvarje del af landet alltid må hållas allmänheten tillgänglig
och på det den kontroll, som innefattas i en ständig offentlighet, härvid må utöfva
allt det inflytande, hvaraf den är mäktig, anse komiterade nödigt att hvarje bank
förpligtas, att, så ofta ändring i räntefoten vidtages, genast, och äfven derförutan minst
en gång i hvar månad, så väl genom Post- och Inrikes Tidningar, som genom någon
tidning i den stad, hvarest banken är belägen, kungöra bankens så väl upp- som utlåningsränta
samt diskonto.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit underdånigst anfördt, anse komiterade
sig böra tillstyrka, att, med ändring af 9 Kapitlet 6 och 8 §§ HandelsBalken,
Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, angående bysättning, samt hvad i
öfrigt, i strid mot nedanstående bestämmelser, finnes föreskrifvet, det måtte stadgas:
Att räntan för lån å viss, ej längre än sex månaders förfallotid, skall vara fri;
dock att högre än laga ränta ej må i fast egendom intecknas;
Att om högre än laga ränta är förskrifven att utgå tills betalning sker, den
högre räntan ändock icke må kunna utdömas för längre tid än till förfallodagen, med
mindre fordringsegaren ådagalägger sig hafva å förfallodagen af gäldenären fordrat
betalning, om skuldsedeln är af löpande egenskap, samt derjemte, ehvad skuldsedeln
är löpande eller endast ställd lill viss man, sednast inom en månad från förfallodagen,
gälden i laga ordning utsöker;
Att laga ränta är sex för hundra om året och skall utgå i alla de fall, som 9
Kap. 8 § Handels-Balken omförmäler;
Att gäldenär, som icke å förfallotid erlägger utfäst ränta, skall å den förfallna
räntan utgifva laga ränta, utom i det fall, att skulden är grundad på löpande förskrifning;
i hvilket fall ränta på ränta ej må beräknas förr, än från och med den
dag, då gäldenären bevisligen blifvit affordrad den förfallna räntan;
Att ränta, som förskottsvis afdrages på skuld, hvarå endast laga ränta får tagas,
ej må uppgå till högre belopp, än som, med beräkning af ränta å förskottsräntan,
motsvaras af den, enligt lag, vid förfallotid upplupna ränta;
Att allt straff för ocker förfaller;
Att, med undantag för de fall, vexellagen bestämmer, bysättningsrätten upphäfves;
samt
Alt så väl Riksbanken, som enskilde och filialbanker må, i den ordning, som
för ändring af deras reglementen finnes bestämd, kunna komma i åtnjutande af den
sålunda medgifna räntefrihet, och alt bankerne skola vara förpligtade att, så ofta ändring
i räntefoten vidtages, genast, och, äfven derförutan,- minst en gång i hvar månad
så väl genom Post- och Inrikes Tidningar, som genom någon tidning i den stad,
hvarest banken är belägen, kungöra bankens så val upp- som utlånings-ränla samt
diskonto.
15
Undertecknade, Nordström och Mannerskantz hafva afgifvit, härvid underdånigst
fogade, särskilda meningar.
Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
Underdånigste, Tropliktigste
Tjenare och Undersåter
W. F. TEPxSMEDEN.
J. J. NORDSTRÖM. CARL AXEL MANNERSKANTZ. A. G:SON BENNICH.
SAM. WARBURG. GUST. LALLERSTEDT.
Stockholm den 1 Oktober 1859.
G. Fr. Almqvist.
16
Frågan om ränta på försträckta medel har redan under den förkristna tiden och
än mer under den kristna kulturperiodens lopp i Europa utgjort föremål för ofta återkomna
lifliga meningsstrider och mångfaldiga legislativa åtgärder, allt efter olika tiders
åsigter och uppfattningar af vilkoren och medlen för den sociala ekonomiens utveckling.
Det är två stora tidsstadier, som i denna frågas historia böra särskiljas: det ena, då, under
inflytelsen af katholska kyrkans på några missförstådda ställen i den heliga skrift
grundade läror, den grundsats i rättssystemen småningom gjorde sig gällande, att beräkning
af ränta på försträckta penningar skulle vara otillåten (med undantag likväl af de
särskilda concessioner, som utfärdades för Judar och Lombarder, — medeltidens förnämsta
bankirer); och då striderna alltså gällde, huruvida icke den Romerska rättens bestämningar
om tillåten ränta inom visst belopp mer öfverensstämde med den nationala ekonomiens
fördelar och behof, än den kanoniska rättens absoluta förbud; det andra, då, under erkännande
af ränteberäknings rättmätighet, meningsslriderna bryta sig omkring frågan, huruvida
genom lag någon gräns bör bestämmas, hvarutöfver aftal om räntans belopp
ej må gå.
Det förra stadiet upphörde i de protestantiska länderna kort efter den kyrkliga reformationen.
Calvins bindande bevisning af ränteförbudens grundlöshet bidrog mäktigt till
de förändrade åsigterna derom, och rättmätigheten af de aftal om ränta, som vid försträckningar
träffades, blef sålunda erkand, dock ej utöfver en viss gräns; hvaremot i de
katholska länderna, der likväl de så kallade ränteköpen voro tillåtne, de gamla åsigterna
om räntan vida längre tid, så vidt möjligt, upprätthöllos, så att, till exempel, i Frankrike
icke förr än år 1789, genom lagen af den 3 Oktober samma år, aftal om ränta för försträckt
kapital erkändes inom en viss gräns vara fullt bindande, under det alt i Tyskland
efter de nya åsigter, Westfaliska freden införde, ränta på försträckning, genom Riksafskedet
år 1654, förklarades till 5 procent vara tillåten.
De skäl, på hvilka under det förra stadiet ränteförbuden försvarades, kunde hufvudsakligen
sammanfattas i två satser, af hvilka den ena ungefär innehöll, att, då det försträckta
genom öfverlåtelsen blef gäldenärens egendom, hvilken han egde efter godtfinnande
använda, och -all afkastning deraf således var en frukt allena af hans verksamhet, försträekningsgifvaren
icke skäligen kunde återfordra mer än hufvudstolen, och den andra,
att, då försträckning till sin grund är en handling af välvilja mot försträckningssökanden,
borde denna handling icke, i strid mot kristendomens läror om hjelpsamhet mot nödställde,
genom ränteförbehåll göras för försträckningstagaren till en börda och frånträda sin egentliga
princip. Ohållbarheten af det förra skälet, som företrädesvis framhölls af de rättslärde,
är längesedan erkänd; i det sednare deremot, hvarifrån det rätta begreppet om
ocker leder sin legislativa rot, ligger ett yrkande, som, behörigen modereradt, alltid för
17
tlen sedliga menniskan måste anses innebära något, som förtjenar hennes erkännande, och
det så mycket heldre, som det ganska val låter förena sig med en lagstiftning, hvilken
åt företagsamheten, cirkulationen och krediten önskar gifva allt det understöd, som dem
med fullt skal bör tillkomma.
Vill man åter försöka att i korthet återgifva de skäl, på hvilka de, som ifra för
räntans frögifvande och vilja åt de aftalande uteslutande förbehålla bestämmandet af dess
belopp, så kunde de ungefär sammanfattas i den sats, att den från alla genom lag bestämda
förbehåll befriade och sålunda endast af den fria konkurrensens inverkningar be
herrskade
räntefoten vore ett nödvändigt vilkor för åstadkommande af det materiela väl
ståndets
blomstring hos den civiliserade verldens folk.
Priset pä upplånade penningar vore underkastadt samma vexlingar, som priset på
hvarje annan vara, som utbjudes eller efterfrågas. Penningarne vore ej annat än särskild
art af varuvärden, hvilkas pris eller kurs, alldelés såsom torgpriset på konsumtibla varor,
berodde af den fria konkurrensens bestämningar i förening med de omständigheter, efter
hvilka försträckningsgifvaren bedömde den risk, han vid försträckningen kunde löpa, och
med hänsigt till hvilka han alltså ytterligare beräknade beloppet af den premie, han i
sådant afseende ville betinga sig. Att genom lag för längre tid reglera dessa, de tätaste
vexlingar underkastade, förhållanden, vore något, som öfversteg lagstiftarens förmåga, och
ockerlagarne tjenade ej till annat än att skapa ocker; ty i sig sjelf vore ocker ett begrepp
utan inre betydelse, ett ord utan sjelfständigt innehåll. Der penningarne stöde högst
i pris, dit skulle de således strömma, så länge dervid vore något att förtjena, så vida de
ej hidrades af hämmande lagar, och så snart det genom penningeräntans fallande visade
sig, att de fyllt behofvet på den orten, skulle de åter draga dädan och på andra håll
söka nya operationsfält. Af en sådan penningetalets fria cirkulation skulle alla folk finna
sig väl och kapitalisterne icke minst.
Det är nu omkring 90 år sedan dessa åsigter om den fria räntan först begynte
träda upp på den offentliga diskussionens fäjt och derefter allt mer utbilda sig i bestämda
dogmer. Till deras förkämpar hörde Turgot (Ludvig XVI:s i Frankrike Finans-Minister,
-j- 1781), som, ehuru en anhängare af det ekonomiska system, som är bekant under namn
af det fysiokratiska, och i hvilket kapitalräntan bland de produktiva krafterna tillerkännes
endast en underordnad, om någon, betydelse, redan år 1769, och således på en tid, då. i
Frankrike ränta på försträckning ännu ej var genom lag tillåten och utkräfbar, sökte att
utveckla grunderna ej allenast för penningeräntans tillåtlighet, utan ock för den sats, att
bestämmandet af dess belopp borde uteslutande, få ankomma på kontrahenternes fria aftal.
I England var det Jeremias Bentham (den mångsidige skriftställaren, som på nyttans
princip ville bygga all lagstiftning, född 1747, död 1832), hvilken, isynnerhet genom sin
skrift: Defence of usury, utgifven i London 1787, åt läran om den fria räntan lyckades
bland sin tids män förvärfva många anhängare; och sedan dess och intill vår tid har den
bland statsekonomiska skriftställare och statsmän räknat både utmärkta försvarare och bekämpare.
3
Det torde emellertid vara förtjent af stor uppmärksamhet, att just den utmärkte man,
som med allt skäl betraktas såsom den egentlige fadren för de af den nyare tiden så
allmänt hyllade statsekonomiska läror, som sammanfattas under namn af det industriela
systemet, och hvilken ostridigt den stora förtjensten tillkommer att klarare och bestämdare
än hans föregångare hafva ådagalagt den fria konkurrensens välgörande inverkningar
på samhällenas statsekonomiska utveckling, att nemligen Adam, Smilh (född 1723,
död 1790) sjelf just i fråga om penningeräntan bestrider den fria konkurrensens ändamålsenlighet,
och förklarar en lagligen fastställd, något, men ej mycket högre än det vanliga
torgpriset på mot otvifvelaktig säkerhet utlånade penningar bestämd, räntefot vara för
cirkulationen och företagsamheten den mest ändamålsenliga, emedan ej en förståndig man,
utan endast vågsamma spekulanter, projektmakare och slösare, kunde vara villig att betala
mer än en del af det han med sannolikhet anser sig kunna beräkna såsom afkastning
af det upplånade kapitalet (Tilis rate, nemligen the legal rate, ought always to be
somewhat above the lowest märket price, which is commonlv paid for the use of money
by those, who can give the most undoubted security. — — — If the legal rate of in—
terest in Great Britain, for example — den var sedan Drottning Annas tid bestämd tili
5 procent — was fixed so higb as eight or ten percent, the greater part of the money,.
which was to be lent, would be lent to prodigaIs and projectors, who alone would be
willing to give tilis bigh interest. Sober people, who will give for the use of money
no more thån a part of what they are likelv to make by the use of it, would not venture
into the competition. Book 2 cb. 4); och desse af Adam Smith anförde och äfven i
andra hans skrifter vidhällne grundsatser hafva ännu i dag bland tidehvarfvets utmärktaste
statsekonomer och statsmän mån»a och väldiea försvarare.
O O
Från England har emellertid föredömet till den konventionela räntans frihet i nyaste
tider utgått. Sedan ränteaftalet, efter Englands emancipation från den påfliga stolen och
dess dogmer, blifvit under Henrik VIII:s tid genom lag berattigadt, bestämdes räntefoten
först till högst '10 procent, nedsattes derpå stegvis, såsom uti Finans-Komiténs betänkande
är anfördt, och fastställdes slutligen till 5 procent af Drottning Anna (f- 1714), som
tillika utfärdade en sträng lag mot ocker, tillämplig äfven på vexel- och handelsskulder.
Ännu år 1818 förkastade parlamentet en då föreslagen revision af ockerlagarne, och först
år 1833 upptogs frågan derom till positiv granskning. Till hvilka resultat den då ledde
och huruledes räntefribeten åren 1837 och 1839 ytterligare utsträcktes, är likaledes uti
Finans-Komiténs betänkande anfördt. Högst anmärkningsvärd är emellertid den uttryckliga
förklaring, som tillädes i lagen af år 1839, att nemligen hvad genom densamma blifvit
stadgadt icke skulle få tolkas derhän, att derigenom någon skulle anses berättigad att
inför domstol göra anspråk på mer än fem procent af sin fordran, och att, om domstolen
fann ett annat räntebelopp vara emellan parterna öfverenskommet än det, som förbindelsen
innehölle, straff såsom för ocker kunde ådömas; hvarförutom det förklarades, alt
de rörande pantlånare gifna stadganden oförändradt skulle förblifva vid full kraft och icke
anses ändrade genom 1839 års lag (»and also to a proviso, that nothing in the act eontained
shall be construed to enable arry person to elaini, in any court of law or equity,
19
more thån five percent interest on any account or anv contract or engagement, notwithstanding
they may be relieved from the penalties against usurv, unless it shall appear to
the court, that any different rate of interest was agreed to between the parties»; and
lastly to a proviso, that nothing therein contained should extend, or be construed to extend,
to repeal, or affect any statute relating to pawnbrokers, but that all laws concerning
pawnbrokers shall remain in full force to all purposes whatsoever, as if this act hat not
been passed»; Stephens, Comment. 1842, vol. 2; pp. 142—148).
Den medgifna friheten vid ränteaftal i de fall, der den enligt 1839 års lag egde
rum, afsåg således endast att frikalla sådana aftal om högre ränta än fem procent från
ansvar för ocker, men berättigade ej domaren att utdöma mer än den högsta lagliga, och
ålade honom dessutom att icke låta den liemlige ockraren förblifva ostraffad; och ehuru
derefter räntefriheten år 1854 ytterligare utsträcktes, förmådde den dock ej hindra utbrottet
och följderna af den svåra krisen år 1857, ehuru verldspenningemarknaden dock i England
har sitt hufvudsäte.
I Frankrike, der, såsom redan är nämndt, ränteaftalel inom ett visst belopp först år
1789 blef fullt berättigadt, och der först den år 1804 sanktionerade 1907:de artikeln af
Civil—lagen innehöll, att den lagliga räntan bestämmes genom lag, men den konvenlionela
räntan, så vida den skriftligen uppgifves, kan öfverskrida den högsta lagliga i de fall, der
lagen det icke förbjuder, fastställdes derefter den 3 September 1807 den kommerciela
räntan till 6 och vid andra aftal till 5 procent; men lagskipningen har likväl, enligt hvad
Troplong i sitt utmärkta arbete om försträckning upplyser, derunder icke ansett inbegripas
det pris, som ifrågakommer vid vexeltransaklioner och vexeldishont er ingar, såsom innefattande
ett på andra grunder hvilande rättsförhållande.
Under den korta tiden emellan åren 1804 och 1807, då, till följd af 1907:de artikelns
här ofvan anförda innehåll (1 intérét légal est fixé par la loi: 1’intérét conventionel
peut excéder celui de la loi toutes les fois que la loi ne le prohibe pas), en konventionel
räntefrihet ansågs ega rum, uppgick den aftalsvis bestämda räntan snart till en tryckande
höjd, och Petit (domstolspresident) anför uti en år 1840 tryckt skrift (traité de Tusure)
en massa exempel uppå att den under den tiden uppgått till 20, 30, 40, ja 50 och
60 procent. När sedan förberedelserna till lagen af år 1807 förehades och grunderna
derför diskuterades, yttrade referenten Jaubert följande, måhända någon uppmärksamhet
värda, ord:
»För att afgöra, huruvida det är angeläget att genom lag bestämma räntefoten, är det
tillräckligt att kasta en blick på det onda, som uppstått derigenom, att lagen (år 1804)
öfverlemnade räntans bestämmande åt parternas välbehag. Räntans, höjande gjordes derigenom
till en spekulations-affär, och deraf den öfverdrift, åt hvilken man då öfverlemnade
sig. Den öfver allt mått stegrade penningeräntan angriper egendomen i sina innersta grunder,
undergräfver jordbruket, hindrar egaren att deruti vidtaga nödiga förbättringar, förvrider
och förderfvar de naturliga källorna för all industri, afhåller, genom underlättande af
möjligheten att undfå lån, medborgaren från nyttig produktiv företagsamhet, och bringar
hela familjer till förderf och förtviflan. Till och med de, som egnat sig åt handelns yrken,
20
borde vara långt ifrån att önska undantag från en lagligen bestämd räntefot, ty äfven handeln,
denna fruktbara källa för folkens rikedom, blir först då fullt nyttig, då den inskränker
sig inom naturliga gränser. Öfverlemna de sig åt räntespekulationer, så aflägsna de sig
från sin rätta väg.»
»Utan tvifvel mäste kapitalisterne draga nytta och vinst från användandet af deras
kapital. Men håfven J ej nyligen sett, huruledes, till stor förargelse för det sedliga begreppet,
en mängd menniskor, förut nyttigt sysselsatte med jordbruk eller industri; störtat
sig med blindt öfvermod i agioteringens och ockrets afgrund? Håfven J ej förnummit,
huruledes folk af de lägsta klasserna öfverlemnat sig åt öfverdrifna spekulationer och slutat
med bankrutter, som nu blifvit ett offentligt ondt.»
»Denna högst vigtiga fråga har väl framkallat stora afhandlingar både för och emot.
Men abstrakta förnuftsgrunder kunna här endast leda till förvirring. Den grundsats, sora
här måste beherrska allt, är upprätthållande af den borgerliga ordningen. Eganderätten är
visserligen en helig rätt, men dess nyttjande och utöfning måste städse blifva underkastade
lagens bestämmelser. Bredvid den grundsats, sora vill, att en hvar må göra det bruk af
sin egendom, som han kan och förmår, eller att allt bör få gälla hvad det kan, står en
annan, som är icke mindre sann, och som vill, att det skall åligga staten att tillse, det
egendomen ej, genom ändamålsvidriga lagar, må komma att förskingras, alt hela familjer ej
må få utsugas, och att listiga och förslagna menniskor ej må sättas i tillfälle att bemäktiga
sig andras egendom för en spottpenning.»
»Förgäfves säger man, alt den konventionela räntefoten lika mycket komme att bero
af låntagarens, som långifvarens ställning: låntagarens, hvars ställning genom den vinst,
som det försträckta kan för honom inbringa, komme att förbättras, äfven om han erlade
högre ränta, och långifvarens, som eljest på annat håll nyttigt och säkert kunde anlägga
sitt kapital. Men på enstaka, om ock flere, sådana sakförhållanden, som med skäl kunde
rättfärdigas, får lagstiftaren ej allena fästa afseende. Han mäste sträcka sin blick öfver det
hela, och ständigt för ögonen hafva det allmännas väl och fördelar.»
»Behofvet att upptaga en försträckning måste i allmänhet anses hafva till ändamål
dels fast egendoms förvärf eller liqvid, dels anläggande, fortsättande eller utvidgande af industriel
och kommerciela företag. Deraf följer, att räntefoten måste stå i förhållande till
den afkastning, som jordegendomen eller den nyttiga industrien förmår framkalla; eljest
måste samhället komma att lida. Varder detta förhållande förbisedt eller rubbadt, uppstår
deraf förvirring och skada för alla.»
»Invändningen att vid en genom lag begränsad räntefot det för mången lånbehöfvande
blefve omöjligt att erhålla försträckning, strider mot all tids erfarenhet, ty om det finnes
personer, som hafva behof af försträckning, så gifves det ock andra, som hafva behof att
få utlåna; och om denna invändning äfven egde någon grund, blir den dock för lagstiftaren,
som måste öfverskåda det hela, ej en tillräcklig grund att afstå från räntefotens bestämmande.
» (Locié, Législation civile &c. de la France, tome XV).
I följd häraf hlef genom lagen af år 1807 räntefoten på ofvannämnda sätt bestämd,
med det tillägg, att den, som betingat sig högre ränta, än den sålunda tillåtna, skulle vara
21
pligtig antingen att återställa eller ock på hufvudstolen afräkna det överskjutande, och kunde
till och med, om det befanns, alt han af ocker gjort en vana (prévenu de se livrer liabiluellement
ä 1’usure) fällas derför till korrektionelt ansvar, nemligen till böter, dock ej
öfver hälften af hufvudstolen; men om det visar sig, att långifvaren gjort sig skyldig till
bedrägeri (escroquerie) mot låntagaren, kunde fängelse till högst två år honom ådömas.
År 71836 framställde deputeranden Lherbette ett förslag till ockerlagarnes upphäfvande,
hvilket på det allvarligaste bekämpades, bland andre, af den namnkunnige juristen
Dapin, hvars lysande föredrag öfver detta vigtiga ämne vann en afgjord seger. Ar 1850
deremot uppstod fråga om ockerlagarnes skärpning, som ock genom en förordning den 13
December samma år fastställdes. Under krisen år 1857 afgåfvo i November samma år
Ministrarne Billault och Rouher till Kejsaren rörande ockerlagarne en framställning, hvilken
ock särskildt sysselsatte sig med frågan om den kommerciela räntan, och hvartill anledning
gafs af en petition från de förnämsta handelskamrarne, som, med afseende å den då inträffade
höga bankdiskonton, anhöllo, att antingen handelsfordringar skulle befrias från
iakttagande af den fixerade räntefoten, eller ock affärsmän berättigas att vid sina fordringar
få följa samma räntefot, som banken; men äfven denna fråga, förföll, sedan bankdiskonton
åter begynte nedgå.
Kastar man blicken på andra Europeiska länders inre historia, möter man äfven der
öfverallt både statsmän och statsekonomer, som med kraft uppträda mot räntans obegränsade
frihet. Under det kritiska året 1857 vann denna frihet dock flerstädes större fält.
1 bög grad anmärkningsvärd! är emellertid det förklarande, som uti Sardinien efter lifliga
debatter infördes i lagen om den fria räntan den 5 Juni 1 857, att nemligen gäldenären
skulle vara berättigad att till inbetalning uppsäga försträckningen, när han fann det lämpligt.
Detta är obestridligen en strängt riktig följd af hufvudmotivet för den konventionel
räntans frihet. Ar det nemligen en sanning, att räntans belopp allena bestämmes af tillgång
och efterfrågan, och att allt bör få gälla hvad det kan, så måste det stå öppet för
låntagaren att, i sin tur, då räntan står lägre, befria sig från det dyra kapital, som för
sträcktes
honom under en tidpunkt, då räntan stod högre. Vid denna tidpunkt voro konjunkturerne
fördelaktige för långifvaren; vid den andra äro de det för låntagaren, hvilken
dessutom, i täflan med sina yrkesbröder, icke länge kan bära tyngden af en högre ränta,
under det att desse arbeta med fördelen af en lägre. Visserligen uppstår vid sådant för
hållande
en skarp kollision emellan den fria konkurrensens princip och rättvisans anspråk
på aktning för aftalens helgd; men äfven häruti visar det sig alltså, att ett behof för lagstiftaren
är för handen att, med sträng hänsigt lill det gemensamma bästas kraf, ordna och
bestämma hvad ändamålsenligt är.
I Preussen fann sig regeringen, äfven under tryckningen af 1 857 årskris, föranlåten
att genom en publikation af den 27 November samma år inställa efterföljden af lagen om
den högsta räntefoten på tre månaders tid för de derunder träffade skuldförbindelser, hvilkas
förfallotid ej öfverskred tolf månader, och denna åtgärd blef väl äfven sedermera af
Kamrarne i Februari 1858 godkänd; men det uttryckliga förklarande tillädes dock dervid,
22
att derigenom de betänkligheter icke skulle anses häfda, som möta upphäfvandet af de lagar,
genom hvilka den tillåtna räntans maximum bestämmes.
Huruledes förhållandet uti ifrågavarande hänseende är i Danmark, anföres i Komiténs
betänkande, och lagen af den '12- Oktober 1857 i Norrige visar, att detta vårt brödra
land,
som år 1851 fann sig nödsakadt att återkalla den lag af år 1842, hvarigenom
räntefrihet för skuldförbindelser med högst sex månaders förfallotid medgafs, icke af erfarenheten
om den, på åtskilliga orter ända till 30 procent, efter uppgift, stegrade räntan
under tiden från 1842, låtit afskräcka sig ifrån att ånyo proklamera samma frihet. De
nyligen i staden Bergen inträffade många bankrutterna bevisa i sin mån emellertid, att räntefriheten
i sig sjelf icke är ett säkert medel för åstadkommande af tillgång på penningar
och kapital.
Också är det ett misstag att antaga, att räntefoten nödvändigt måste faila, om penningemassan
i ett land, på hvilken väg som helst, ökas. Härvid bör äfven ett annat vigtigt
förhållande icke förbises. Skiljer man nemligen begreppet kapital från begreppet penningar,
såsom utgörande en särskild art af det förra, bestämd för cirkulationens behof, och
erinrar sig dervid, att penningekapitalet icke i sig sjelft eller omedelbart kan användas till
produktion, utan måste omsättas i andra varuvärden, så följer deraf, att värdet af en tillgänglig
penningemassa icke allena beror af massans mängd, utan fastmer af den mängd
andra värden, man genom penningarne kan inlösa. Äfven priset på dessa andra värden,
eller delar af kapitalmassan, bör fördenskull vid bedömandet af penningemassans värde komma
i betraktande. Förblifver nu denna varumassa sig lik, under det penningemassan ökas,
måste alltså dennas värde eller pris nedgå, eller, med andra ord, det i penningar uttryckta
värdet eller priset på omedelbart konsumtibla varor måste stiga. Stiger åter priset på de
ämnen, som bilda varukapitalet, på samma gång penningemassan förstoras, så behöfves ock
mera penningar, för att i produktiv väg kunna uträtta detsamma, som förut. Kapitalmassan
kan vid sådant förhållande vara densamma, men räntefoten kan likväl ej falla; och
förutsättningen, att räntefoten skall nedgå, om penningemassan inom cirkulationen ökas — en
förökning, som man dock genom räntefriheten vill vinna •— är uppenbarligen alltså något,
som icke ovilkorligen eller under alla förhållanden kan antagas inträffa.
Nu ingår väl äfven penningekapitalet såsom en nödvändig länk i den kedja af krafter,
produktionen behöfver, för att fortsätta och utvidga sin verksamhet; men just derföre att
så är, är det ock af vigt, att denna kraft ej må, i fråga om dess produktiva användande,
kunna genom konstlade medel utsättas för ständiga vexlingar i dess pris, och derigenom
försvaga företagsamheten och dess beräkningar. Detta inträffar likväl, om penningekapitalet
genom en obegränsad räntefrihet kan göras till föremål för vinst spekulationer för sig,
spekulationer, som i vår tid genom associationernas samverkan mer än tillförene äro, och
visat sig vara, möjliga; och äfven om man vill medgifva, att sådana spekulationer ej kunna
länge fortgå i stort, så kunna de dock verka tillräckligt länge, för att utöfva en förlamande
inflytelse på produktionen för en tid, helst konstlade stegringar af penningeräntan äfven mäste
störande inverka på andra värdens pris.
23
Det är ur dessa synpunkter, som alia de många, hvilka förklarat sig mot den moderna
dogmen om obegränsad frihet vid aftal om ränta, betrakta denna vigtiga fråga, tagande till
utgångspunkt för sina åsigter om räntans reglering den obestridliga sanning, att en ränta, som
öfverstiger producentens förmåga, att, efter afdrag af måttlig lefnadskostnad och af hvad till
en fortsatt reproduktion erfordras, med alstren af sin produktion betala, icke är förenlig
med allmänt väl. England grundläde sin industriela och kommerciela storhet under tiden
för den bundna räntan, och denna omständighet torde väl ock uti denna fråga icke alldeles
höra förbises. Skiftningarne i den cirkulerande penningemassans storlek och värde inom ett
land beherrskas också ej allena af räntelagarne; många andra förhållanden inverka äfven
mäktigt deruppå.
I fråga om de grunder, efter hvilka bestämuingarne af räntans maximum naturligen
borde regleras, har redan Adam Smith, såsom ofvan är anfördt, framställt den sats, att
det bör ställas något högre, än det allmänna torgpriset på penningar; ty uti räntan bör
ingå ej blott en vedergällning för bruket af det försträckta, utan ock en pr aimie för den
risk, försträckningsgifvaren dervid löper. Att ett bestämmande af detta maximum efter dess3
grunder icke kan blifva ett verk för sekler, ligger i sakens natur, en revision deraf vid
särskilda tidsperioder är deraf en naturlig följd.
Hvad nu är sagdt gäller frågan betraktad ur statsekonomisk synpunkt. Emot en obegränsad
räntefrihet gifves det ännu äfven moraliska skäl. Den allmänna ovilja, som ockret
framkallar, har icke sin grund endast uti en fördom. Ockrets rätta begrepp innebär något
mer än allena, såsom man finnér äfven åtskilliga kriminalister påstå, ett öfverskridande af
det lagligen tillåtna räntemaximum. Dess begrepp bestämmes deremot af den hos alla lef
vande
öfvertygelsen, att den, som begagnar en annans förlägenhet eller nöd till att tilltvinga
sig en omättligt hög vinst, begår en osedlig handling, och deruti ligger grunden till
det allmänna tänkesättets ogillande af ockret. Uti en sådan förlägenhet eller nöd kan en
hvar komma, så väl den store producenten och affärsmannen, som hvarje annan enskild
man, anvisad att lefva genom sin verksamhet; men der nöden är för handen, plägar gemenligen
konkurrensen uteblifva med sin hjelp, eller åtminstone icke stå att tagas vid dörren.
Allt det goda, man af henne väntar, blir vid sådana förhållanden icke förverkligadt; men
den nödställde kan dock vara en nyttig samhällsmedlem, förtjent af undsättning, äfven han,
utan alltför tryckande vilkor; och äfven dessa förhållanden inom samhällslifvet får alltså den
allt öfverskådande lagstiftaren icke förbise. Man hör väl ofta yttras, att ockret genom straffbestämmelser
ej kan förekommas, och detta må gerna medgifvas. Men denna erinran gäller
lika mycket många andra ständigt återkommande brott, oaktadt de straff, som för dem äro
stadgade; också är straffets ändamål ej allena det att förekomma brott.
Emellan att belägga ockret med straff och att icke understödja det genom lag, är
emellertid skillnaden icke obetydlig. Det kan finnas goda skäl att låta det förra falla, utan
att likväl göra det sednare. Hvad här ofvan från den Engelska räntelagen af år '1839 är
anfördt angifver principen härför. Den framträder, ehuru mindre klart, äfven i den Franska
lagen af år 1807. Den förra medgaf ränteaftalets frihet, men tillät ej domaren alt
utdöma högre ränta, än den lagliga högsta, och straffade endast den hemlige ockraren; den
24
sednare straffade ockraren, om han af ockret gjort en vana. Visa åter omständigheterna,
att försträckningsgifvaren bedrägligen förmått gäldenären att förbinda sig till obehörig ränta,
så ligger deruti en handling, sorn är straffbar efter sin särskilda rubrik.
Den skillnad, som i de nyare räntelagarne är gjord emellan vexel- och handelsskulder
samt andra skuldförbindelser, hvilar på praktisk grund, för väl känd att här behöfva
tecknas; och då man i förfallotidens längd insatt det karakteriska kännetecken, som afser
att skilja dem från andra skuldförbindelser, öfverensslämmer äfven detta med' affärskreditens
bruk och fordringar. Följderna af högre än vanlig ränta blifva ock vid koit förfallotid ej
så tryckande.
En annan fråga är emedlertid, cm egentliga vexeltransaktioner och vexeldiskon ler ingar,
ehuru garanterade äfven genom den slutliga regressen till vexelgifvaren eller aflåtaren,
rätteligen böra såsom rena försträcknings-aftal anses. Det finnes goda skäl att härpå svara
nej. En bank eller bankirsrörelse består uti att drifva handel med penningar och kredit
papper.
Det ligger alltså uti hans yrke att ständigt köpa och sälja, det är, handla med
desse slag af värdeföremål; detta utgör det egendomliga af hans rörelse, och då innehaf
vare!]
af en vexel eller ett kreditpapper till bankiren öfverlåter sin fordran och derför
emottager penningar, såsom förhållandet alltid är med trasserade vexlar, ikläder han sig
icke, såsom i fråga om försträckning, en förbindelse att återbetala kapitalet, utan endast
att i sista hand ansvara för betalningen, om bankiren, sedan han förgäfves sökt den hos
dem, som framför öfverlåtaren äro vexelns gäldenärer, och dervid iakttagit hvad honom
åligger, icke har någon annan laglig utväg att återfå de medel han utbetalt. Hela inkasseringsoperationen,
med de deraf uppstående kostnader och omsorger, faller alltså på bankirens
lott, och diskontoafdraget vid kreditpapperets inlösen kan, i betraktande af allt detta,
icke betraktas ur samma synpunkt, som ränta på försträckning. Beloppet af detta afdrag
beherrskas ock vida mer af konkurrensen och kursen, än de emellan två enskilde träffade
ränteaftalen, hvartill ännu kommer, att det ligger uti bankirens eget affärsintresse att icke
genom diskontons oskäliga stegrande afskräcka sina kunder.
Att i Frankrike, oaktadt den bundna räntan, vexeltransaktioner icke anses falla under
räntelagen, 'är redan anmärkt. Afven hos oss i Sverige blefvo^ de uti 1687 års intresseplakat
undantagne från föreskriften örn det då till 6 procent bestämda räntemaximum, änskönt
eljest plakatet skulle gälla äfven för banken, och ehuru detta undantag ej blifvit i
de sednare hos oss utgifne särskilda vexellagar uttryckligen fastställdt, saknar det likväl ej
sin goda grund.
För det närvarande gör ej lagen hos oss, i fråga om ränta, någon skillnad emellan
vexeltransaktioner, affärspapper af annan art och andra enskilda skuldförbindelser. Om alla
dessa kreditförhållanden, med undantag af bil- och bodmerilån, gäller: att den konventionela
räntan högst får gå till sex procent om året; att den ränta, som, i brist af en öfverenskommen
sådan, i förekommande fall må någon tilldömas, skall beräknas efter fem procent;
att ränta ej må beräknas på ränta, så vida ej skuldebrefvet med ömsesidigt samtycke förnyas
och räntan då varder lagd till hufvudstolen; att, der ränta ej blifvit utfästad, någon
sådan ej heller behöfver betalas, så vida ej gäldenären försummat utsatt förfallodag, då sex,
25
rnen i motsatt fall endast fem, procent från den dag han kräfves, få utdömas; att, om
visst vite blifvit utfäst, der gäldenären med betalning öfver förfallodagen skulle fördröja,
sådant skall vara ogildt; och att den, som tager eller later förskrifva sig högre rönta,
ån hvad högst medgifvet är, skall böta tiondedelen af hufvudstolen och anses hafva förbrutit
hela räntan. Af den grund och mening, från hvilken dessa stadganden utgå, följer
ock tydligen, att afdrag af räntan genast då försträckningen gifves icke af lagen gillas, och
detta bevisas ytterligare derigenom, att särskild lag utgifvits, hvaruti bankerna berättigas
till sådant afdrag, så vida det ej öfverskrider fem procent. Uppenbart är nemligen, att
ses procents afdrag genast vid försträckningens utbetalande innefattar högre ränta än sex
procent.
Skulle nu, enligt Komiténs förslag, räntan, om ock endast för kreditpapper med högst
sex månaders omloppstid, förklaras fri, ligger visserligen följdriktigt deruti äfven frihet att
afdraga räntan genast, att utsätta vite för försummad förfallodag, och att på räntan beräkna
eller uppbära ränta, äfven om skuldebrefvet. ej förnyas; men ockret, som väl icke
förlorar sin moraliska neslighet genom att förklaras strafflöst, skulle på detta sätt vinna ett
synnerligt understöd vid valet af sina medel och dessutom genom räntans afdragande på
förhand i många fall väsendtligen kunna minska verkan af den hjelp, gäldenären genom
försträckningen önskar erhålla. Kommer dertill, att försträcknings-vilkoren i skuldebrefvet
ej behöfde utsättas, blefve möjligheten för borgenären att begagna den nödställdes förlägenhet
till vinst för sig ännu mera underlättad.
Återstår då att göra för sig klart, om dessa förhållanden äro oundviklige, och om ej
räntan annorledes kunde regleras på ett sätt, som fullt öfverensstämde med produktionens
anspråk och fördelar, på samma gång konkurrensen erhöll behörigt spelrum och ockret ändå
förlorade något af auktoriserad terräng.
Det är, säger man, produktionens behof af penningar, som genom räntans af konkurrensen
bemedlade frihet skulle tillgodoses. Högre eller lägre ränta skulle få betalas, allt
eftersom penningarne voro dyrare eller billigare, eller, med andra ord, i mindre eller större
man motsvarade efterfrågan.
Hvad innebär då begreppet dyra penningar, hvad billiga?
Till en början är härvid att anmärka, att det för en viss tidpunkt inom ett land
befintliga penningekapitals tillräcklighet för cirkulationen icke så mycket beror af dess qvantum
eller storlek i sig sjelf, som icke fastmer af den frismassa, för att så säga, det innesluter
och denna massas tillräcklighet för omsättningen af de konsumtibla varor, eller
det varukapital, som genom penningekapitalets bemedling ingår i cirkulationen. Denna penningekapitalets
prismassa och dess tillräcklighet i nämnde hänseende är emedlertid alltid för
handen; ty den omständigheten att penningar ej hafva något annat ändamål, än att tjena till
medlare af omsättningen, verkar derhän, att deras eget värde eller pris äfven alltid rättar
sig efter omsättningens behof, så att deras pris stiger, när tillgången i förhållande till behofvet
är mindre, och faller när tillgången åter blir större. I denna mening äro penningarne
än dyra, än billiga. Hafva de blifvit dyra, kan man med en mindie summa tillösa
4
26
sig en lika stor eller slöire massa konsumtibla varor, än förut; hafva de blifvit billiga, erfordras
ett större penningebelopp för att lösa samma qvantum konsumtibla varor. Annorledes
begripes icke dyrheten eller billigheten af penningar.
Äro nu penningarne dyra, det ur, stå de sjelfve högt i pris, och den period alltså
ur inne, då, enligt dogmen om den fria konkurrensen, räntan på dem skulle stiga, så kommer
den lånsökande att på dubbelt sätt få vidkännas tyngden af hög ränta, emedan han,
för att få penningar, måste af den uti konsumtibla varor bestående frukten af sin flit uppoffra
en desto större massa, ju högre i förhållande till varuprisen den i penningar utgående
räntan är, och deremot försträckningsgifvaren pä dubbelt sätt att vinna, först genom
det höga pris, räntans numeriska storlek innesluter, och dernäst genom det låga pris, hvaruti
vid sådant förhållande de konsumtibla varor, han behöfver, stå honom till buds. Räntan
blefve dyrast, då den vore svårast att betala.
Att dessa förhållanden till en del ligga i den menskliga ordningens natur, äfvensom
att de äro vexlande, är visserligen en sanning; men då en för högt drifven ränta ostridigt
måste inverka hämmande på produktionens olika grenar, hvilkas välbefinnande likväl utgör
ett af grundvilkoren för samhällets framåtskridande, kan insigten deraf ej på lagstiftaren
blifva utan behörigt inflytande.
En af naturliga impulser bcherrskad konkurrens har också ej behof af en obegränsad
räntefrihet med alla de utvägar lill förtryck den öppnar. I länder med väl ordnad rätts
säkerhet
och stadgade näringskällor kan i vår tid exponenten af medelräntan icke antagas
öfver 4 å 5 procent. 1 utomordentliga fall och vid stora kriser har en stegring visat sig,
som dock ytterst sällan öfverskrida 7 å 8 procent, och då endast för en ganska kort tid.
Om således hos oss den konventionela räntan begränsades vid nio procent för kreditpapper
med högst sex månaders omlopp, och för skuldförbindelser med aflägsnare förfallotid vid
sex procent, så skulle, i fråga särskildt om affärskrediten, som väl i allmänhet icke utställer
förbindelser på längre tid, än sex månader, konkurrensen likväl få för sig öppnadt
allt det spelrum, som den med skäl kan önska. Oaktadt den nuvarande, af lagen garanterade,
konventionela räntefoten hos oss måtte anses hög vid jemförelse med den i andra
länder under lugna förhållanden förekommande, har konkurrensen dock icke åtminstone i
väsendtligare mån, så vidt kändt är, förmått hitlocka främmande kapital till näringarnes
fromma. Det finge då ankomma uppå, huruvida nio procent kunde åstadkomma denna följd,
såvida den af näringarne behöfdes och kunde bäras.
Ifrån sitt förslag om fri ränta för sex månaders kreditpapper, har Komitén undantagit
skuldförbindelser, till säkerhet för hvilka inteckning i fast egendom beviljas och sökes, och
genom detta undantag visserligen för landets hufvudnäring, jordbruket, hvaraf väl afkast
ningen
ej i något fall torde kunna beräknas högre än till sex procent, erkänt riktigheten
af den grundsats, hvilken i allmänhet, enligt hvad här ofvan är anmärkt, borde utgöra regeln
för räntans bestämmande. Men då Komitén derjemte förklarat, att, der en förut utfärdad
ioteckningshandling till säkerhet för försträckningen såsom pant erbjudes och emottages,
sådant ej skulle inbegripas under undantaget, så ligger deruti en afvikelse från den
S>7
princip, hvarpå undantaget grundas, och hvilken afvikelse, med behörig habilitet begagnad,
lätteligen kunde leda till att göra hela undantaget illusoriskt.
Under åberopande af hvad jag sålunda haft nåden anföra i afseende å förevarande
högst vigtiga fråga tillåter jag mig i underdånighet att tillstyrka:
Att räntans eller diskontons belopp vid vexeltransaktioner må helt och hållet få bero
af konjunkturen, konkurrensen och öfverenskommelsen;
Att för affärspapper eller i allmänhet skuldförbindelser, ställda på icke aflägsnare förfallodag,
än högst sex månader å dato, ränta till högre belopp, än högst nio procent, beräknade
efter år, icke må kunna af domaren utdömas, äfven om högre ränta vore förskrifven;
Att, för att kunna få sig sådan högre ränta af domaren tillerkänd, borgenären bör,
om skuldebrefvet är af löpande egenskap, visat sig hafva på förfallodagen gäldenären kraft,
och, ehvad skuldebrefvet är af löpande egenskap eller ställdt till viss man, utsöka gälden
sednast å femtonde dagen från förfallodagen, der godvillig betalning ej följt;
Att för skuldförbindelser med aflägsnare förfallodag, än sex månader å dato, högre
ränta än till högst sex procent ej må utdömas;
Att, till säkerhet för skuldförbindelse, der högre ränta än sex procent är förskrifven,
inteckning i fast egendom ej må beviljas, eller högre än nu sagda ränta utdömas, der sådan
inteckning blifvit till underpant för gäldens fulla återbetalning emottagen;
Att, der vid förslräckningens utgifvande afdrag af räntan förskottsvis egt rum, hvad
sålunda öfverskjuter den af lag, med hänsigt till förfallotiden, högst medgifna ränta bör, der
gäldenären det yrkar, på hufvudstolen afräknas, såvida ej sådant afdrag särskildt i vissa
fall af lag medgifvet är;
Att ränta på bodmeri- och bil-lån må förblifva vid hvad nu är stadgadt;
Att, der ränta ej är förskrifven, dröjsmålsränta må efter sex procent beräknas och
skuldebref att inlösas vid anfordran alltid räknas till denna kategori; och
Att, för öfrigt, ansvar för ocker må förfalla, och således fri öfverenskommelse om
ränta kunna ega rum, så vidt domarens mellankomst till försträckningens återfående ej påkallas;
blifvande det alltså en ny uppmaning, för hvarje om sin kredit angelägen man att
hålla hvad han i detta afseende utlofvat.
Vidkommande förslaget om upphäfvande af bysättning för gäld, med undantag af
vexelskulder, är det utan tvifvel följdriktigt att der ränteaftalet är fritt och borgenären
alltså dervid får betinga sig så stor praemie för försträckningsrisken, som han sjelf finner
lämplig, rättigheten att i sista hand hålla sig till gäldenärens person bör upphöra. Emedlertid
torde en öfvergång från den nu gällande rättigheten att på obegränsad tid hålla en
insolvent gäldenär bysatt, såvida underhållskostnaden af borgenären kan bestridas, till ett
fullkomligt afskaffande af bysättning vara för rask, särdeles så länge förordningen rörande
lösöreköp jemte åtskilliga andra på krediten inverkande stadganden icke undergått erforderlig
revision; och torde alltså till en början det vara nog, att en viss kortare tid bestämdes,
hvarutöfver insolvent gäldenär ej må kunna i gäldfängelse hållas.
Om ock ansvaret för ocker upphäfves, följer deraf icke, att, der borgenären kunde
öfverbevisas att genom bedrägliga förespeglingar eller uppgifter, sanningens fördöljande eller
28
förvridande, m. m., hafva förledt gäldenären till skuldförbindelser med högre ränta, än han
eljest varit benägen att gifva, eller hvartill de verkliga förhållandena då skulle hafva gifvit
anledning, den förre för ett sådant bedrägligt beteende bör få förblifva strafflös. Lagen
mot bedrägeri eger här full tillämplighet.
J. J. Nordström.
För att vid öfvergången ifrån bunden till fri ränta, och intill dess de gamla egendomsförhållandena
hunnit i mera lugn reglera sig efter de antagna förändrade grunderna för
kreditväsendet, vid den fasta egendomen, utan alltför stor ränteförhöjning och deraf föranledd
sänkning i alla egendomars värde, söka bibehålla åtminstone de stora publika kassornas
utlåningstillgångar, äfvensom alla andra kapital, som företrädesvis söka realsäkerhet, då
de skola utlånas, anser jag att, utöfver hvad af komiterade i öfrigt blifvit föreslaget, det
tillägg borde göras:
Att högre ränta än sex procent ej genom offentlig myndighets åtgärd skulle kunna
utkräfvas för sådan förskrifning, för hvilken på inteckning i fast egendom grundadt hypothek
hade blifvit lemnadt.
Carl Axel Mannerskantz.
1860.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Huöeröånigi Octänkanöe ocl) jförslag
angående
förändrad organisation af iiypotheks-inrättningarne i riket,
afgifvet af
dertill förordnade låomilerade.
STOCKHOLM.
HÖRBEKGSKA BOKTRYCKERIET,
d 860.
t
k.
fi n n e Ib å S 1.
Inledning .
Hypotheks-inrältningarnes bestämmelse
Främmande länders lagstiftning i ämnet
Förhållandena i Sverige
Riksbanken den första hypotheks-inrältning
Aldre förslag till reglering af fastighets-krediten i landel
Uypotheks-kassans och hypotheks-föreningarnes uppkomst .
Sid. 1
12.
Dessa inrättningars verksamhet och ställning vid 1858 års slut . . „ 25.
Angelägenheten af en centraliserad, för hela riket, allmän, hypotheksbank „ 36.
Öfverflyltning till densamma från riksbanken af fas tighels-lånefonden „ 41.
Hufvudgrunder för organisation af en allmän hypotheks-bank „ 42.
Fiss a ändringar i hypotheks-föreningarnes reglementet af behof på
-
Hypotheks-föreningar emellan husegare i städerna kunna ej medgifvas
delaktighet i hypotheks-banken för jordegendom ......
Bila (j o r :
Lit. A. Filkor för öfverfytlning till hypoteksbanken af riksbankens
fond för utlåning mot pant af fastegendom pä landet . „ 54.
Lit. 15. Förslag till förordning angående en allmän hypotheksbank
för riket
56.
Föreningarnes lånerörelse år 1859
Bristerna i Föreningarnes nuvarande organisation
kallade .
45.
Lit. C. Förslag till förordning angående de allmänna grunder, som
vid fiypotkeks-föreningars bildande och framtida verksamhet skola
till efterrättelse gälla
Sid. 65.
Beräkning af den vid 1858 års slut i svenska jorden intecknade
skuld
»73.
G. Lallerstedts särskilda mening i fråga om rättighet för hypotheksföreningar
emellan fastighets-egare i städerna att vinna inträde
i allmänna hypoteksbanken för jordegendom  »87.
Tabeller till utredning af nuvarande hypotheks-inrätlningars ställning,
samt deras verksamhet I—XXVII.
Sid.
råd. 10 nedifr. står:
34
49
3
2
1
3
11
uppifr. —
nedifr. —
Rättelser:
tager läs:
riksdagen —
1857 —
för —
utländska amorteringslån —
1855 och 1856 —
straffränta —
taga
riksdagar
1856
till följd af
obligationsrörelse
1854, 1855 och 1856.
dröjsmålsränta
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Det uppdrag, Eders Kongl. Majit behagat i Nåder gifva undertecknade Komiterade,
sönderfaller i två stora hufvudgrupper. Eders Kongl. Majit har tran
Koraiterade infordrat dels en omfattande utredning angående beskaffenheten
af landels ekonomiska och finansiela ställning, dels utlåtande och förslag angående
de förändringar, soth på grund af utvecklad insigt eller vunnen erfarenhet
kunna anses behöfliga såväl i organisationen och sammanhanget af
2
de anstalter, hvilka med penninge- och kreditväsendet hafva gemenskap, sotn
i de lagar, hvilka härmed stå i förbindelse.
Såsom ulgångspunkt för den med förra delen af uppdraget afsedda
utredning är tiden från och med realisationens utförande bestämd. Det är
således en framställning af landets materiela verksamhet under ett fjerdedels
sekel, som åsyftas. En så vidt omfattande utredning förutsätter noggrann
undersökning icke blott af utvecklingen och tillståndet inom hvarje särskild
del af näringsväsendets mångfaldiga grenar, utan ock af den ekonomiska och
finansiela lagstiftningens inflytande på näringslifvels utveckling. Utan att
misskänna värdet utaf de få statistiska arbeten, sorn enskilde författare, icke
utan stora ansträngningar, boredt landet, hafva Komiterade dock icke kunnat
obetingadt antaga deri förekommande uppgifter, som ej funnits på officiel
väg bestyrkta. Saknaden af all offisiel statistik i många af de ämnen, hvilkas
utredande ingått i Komiterades uppgift, och, der en sådan finnes, bristen
på ett gemensamt system vid uppställandet af de statistiska berättelser, sorn
från skiljda embetsverk afgifvas, hafva i hög grad försvårat Komiterades arbeten.
Komiterade hafva nödgats hos särskilda Stats- och Kommunal-myndigbeter
samt enskilda föreningar och personer söka upplysningar, fördelade
»efter hvart och ett ämnes olika beskaffenhet och de mångfaldiga omständigheter,
hvilka, betraktade hvar för sig och i sitt inbördes förhållande, endast
kunna gifva en trogen bild af tillståndet vid särskilda lidsmomenler under
den period, utredningen skulle omfatta. Utan så beskaffade upplysningar är
det icke möjligt att med någon tillförlitlighet bedöma den successiva utvecklingen.
Emedlertid har, så vidt Komiterade skulle kunna fullgöra sitt
uppdrag, icke kunnat vid Komiterades forskningar undvikas en vidlyftighet,
som vid flygtigt betraktande kan synas ganska stor, men hvars nödvändighet,
likasom ändamålet öfverhufvud med Komiterades arbete, torde hafva
blifvit missförstådde. Delta och ännu mera en först på aldra sista liden,
3
fast ännu långt ifrån allmänt spridd, insigt om beliofvet af en noggrann och
fortgående kännedom om sådane förhållanden, som mäktigt inverka, så väl
på den enskilda hushållningen, som på kommunernas och hela samhällets förvaltning,
hafva, i förening med bristande vana vid statistiska uppgifters meddelande,
föra n led t dertill, att de af Komiterade äskade upplysningar först
sent och beklagligen stundom ofullsländigt blifvit meddelade.
Landets stora utsträckning med dess af olika naturförhållanden och
mångfaldiga andra omständigheter beroende skiljaktiga utveckling har också
i icke ringa mån bidragit dertill, att de af Komiterade efter en för hela
riket gemensam plan uppställda frågor, i synnerhet angående den mest betydelsefulla
af alla näringar, jordbruket, blifvit någon gång missförstådda,
oftare dock dels ofullständigt, dels uppenbart oriktigt besvarade. Detta förhållande
har desto mera försvårat Komilerades arbeten, som bristen på oflisiel
statistik ingenstädes är större än just i hvad som angår jordbruket.
Mångfalden af de ämnen, som endast tillsammans kunna gifva en sann
uppfattning af landels ekonomiska och finansiela ställning, sådan den under
ett fjerdedels sekel utvecklat sig och nu befinnes, samt ordnandet och sammanställningen
af härom infordrade och eljest tillgängliga upplysningar, efter
en kritisk undersökning af deras värde, lager i anspråk ett lika grannlaga
som vidlyftigt arbete. Att detta redan skulle kunnat i hela sin vidd bringas
lill utförande lärer icke förutsättas af någon, som med arten af ett dylikt
arbete är i någon mån förtrogen. Komiterade hafva icke heller från
början af sitt uppdrag i detta hänseende gjort sig sjelfva eller gifvit anledning
till en sådan föreställning. Ännu fortgå de förberedande arbetena till
komplettering af inkomna faktiska uppgifter. I deri mån dessa hinna granskas
och till ett helt uppställas, skola de till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlenmas.
Under samlandet och ordpandet af dessa uppgifter hafva Komiterade
vid öfverskådandet af förhållandena, sådane de lill närvarande tid utvecklat
sig, ur sakens inre sammanhang hemtat ledning Lill de förslag, hvilka det
tillika åligger Komiterade att underdånigst afgifva, angående behöfliga förändringar
i penninge- och kredit-anstalterna samt dermed i förbindelse stående
lagar.
Af dessa lagar, för så vidt de icke utgjort föremål för andra Komileers
arbeten, intager otvifvelaktigt den om räntefoten ett framstående rum,
och derom hafva Komiterade afgifvit särskildt underdånigt ullålande.
Måhända påkalla också andra i kreditväsendet ingripande lagar en
eller annan tidsenlig förbättring, ehuru de klagomål, som öfver dessa lagar
förspörjas, oftast torde ega sin grund i lagarnes tillämpning eller i skadliga
kreditbruk, hvilka åtminstone icke omedelbart äro af lagstiftningen beroende.
Det är dock icke, såsom mången med kreditlagarnes yrkade förändring synes
afse, genom inskränkning i enskildas frihet alt träffa aftal, som kreditväsendet,
enligt Komiterades tanka, företrädesvis kan gifvas stadga.
På de offentliga penninge- och kredit-anstalternas organisation och
verksamhet beror deremot, efter Komiterades åsigt, i väsendtlig mån så val
landets, som de enskildas ekonomiska och finansiela tillstånd. Det är dessa
anstalter, som, näst grundvilkoren för all samhällsutveckling, i synnerhet
hafva i sin makt att omskapa kreditbruken samt främja nalional-kapitalets
jemna förkofrau.
För att kunna bedöma i hvad mån de nu i landet befintliga kreditinrättningar
uppfylla sin bestämmelse, hafva Komiterade infordrat fullständiga
uppgifter angående så val riksbankens samt filial- och privatbankernas,
som hypotheksföreningarnes inrättning och verksamhet under den tidrymd,
Komiterades uppdrag omfattar; och sedan dessa uppgifter till Komiterade
inkommit och undergått behörig granskning, hafva Komiterade förenat sig
om grunderna till en förändrad och, såsom Komiterade våga hoppas, mera
5
ändamålsenlig och betryggande organisation af alla dessa kredit-inrättningar.
Ehuru Komilerades betänkande och förslag angående riksbanken samt filialoch
privatbankerna ännu icke äro fullt utarbetade, hafva Komiterade icke
ansett sig böra uppehålla den del af arbetet, som nu är färdig och hvilken
utgör ett helt för sig; och Komiterade gå nu att inför Eders Kongl. Maj:t i
underdånighet redogöra för sina åsigter rörande hypolheks-föreningarne och
framställa förslag till en centraliserad, för hela riket allmän, hypotheks-bank.
Om det icke kan förnekas, att den industriela utvecklingen i allmänhet
uppnått en höjd, hvarom man under förflutna tider icke kunnat göra sig en
föreställning; så är det dock en sanning, att jordbruket ännu står på en
jemförelsevis låg ståndpunkt. Detta förhållande eger i mer eller mindre mån
rum i alla länder, och det utgör för närvarande ett af de mest framstående
föremålen för statsmännens bemödanden att söka undanrödja de hinder, som
uppresa sig mot en raskare utveckling af jordbruksnäringen.
Hvad som icke minst hämmat jordbrukets framsteg har varit saknaden
af ändamålsenliga, för jordegarnes behof lämpade, kredit-inrättningar. Det är
krediten, som vår tid i väsendtlig mån har att tacka för sina lysande eröfringar
på det maleriela området; han utgör ett af de förnämsta vilkoreu för
allt materielt framskridande, hvaraf åter allt annat framskridande i så hög
grad betingas. Kreditinrättningar skapa väl genom sig sjelfva inga nya kapital,
men de sätta de befintliga i tillfälle att mångdubbla sina tjenster
och utbreda dem der de bäst behöfvas- Medan handeln och andra näringar
i rikt mått skörda kreditens välgerningar, visa kapitalerna en benägenhet att
draga sig från jorden, som ännu tryckes af höga räntor. Så länge förhållandet
är sådant, skola jordbrukarnes ansträngningar blifva mer eller mindre
fruktlösa och jordbruket fortfarande befinna sig i en, jemförelsevis til! andra
näringar, tryckt ställning.
Under sednare tider har man i de flesta länder insett behofvet af *
särskilda kredit-inrättningar för jordbruket och sökt att genom hypotheksbanker
eller andra dylika anstalter tillförsäkra det nöcliga kapitaler. Men ehuru
erfarenheten visat, att dessa anstalter allestädes, der de vunnit någon utbredning,
utöfvat ett välgörande inflytande på jordbruket, så hafva de likväl, antingen
derföre, att deras organisation varit bristfällig, eller emedan deras verkningskrets
icke varit nog omfattande, endast på ett ofullkomligt sätt uppfyllt
sitt ändamål.
Uti de nya kredit-inrättningarne bar inträde vunnits för endast en
mindre del af den intecknade skuld, som belastar jorden. Jordegarne anlita
ännu omedelbart eller genom dyrlegda biträden kapitalisterna för placering
af inteckningar, hvilka både kunde och borde af hypotheks-inrättningar öfvertagas.
Vid denna placering skola alltid stora svårigheter möta. Kapitalisten
vill förfoga Öfver de medel, lian utlånar; oförmodade händelser kunna
medföra en fördelaktigare placering, i hvilket fall det för honom är af vigt
att utan tidsutdrägt komma i besittning af sina kapital. Belånar han en inteckning,
så kan han sällan förfoga öfver sitt kapital; ty sådan försträckning
är till sin natur en försträckning på längre tid. Det är icke med fastighelsegaren,
som med köpmannen, hvilken vid hvarje företag omsätter sitt kapital
och således kan betala erhållen försträckning på en gång och inom kort
tid. Den, som lånar till köpeskilling för en egendom, eller för att förbättra
sin jord, uppbär årligen endast en ringa afkomst af det kapital, han nedlägger,
och kan blott på längre tid och småningom aflösa sin skuld. Inteckningar
kunna väl öfverlåtas, men en sådan öfverlåtelse är icke heller utan
svårigheter. Vid hvarje nytt öfvertagande erfordras icke blott pröfning af
panten och den säkerhet, inteckningen kan erbjuda, utan ock personlig kännedom
om gäldenären. Det kapital, som placeras på inteckning, kan man,
efter hvad erfarenheten visat, icke alllid påräkna alt vid förfallotiden återfå,
och äfven ränteliqviderna låta ofta vänta på sig. Och det kan knappt vara
7
annorlunda. Låntagaren måste af anförda skäl underkasta sig mer eller mindre
betungande vilkor, och, beröfvad utvägen att genom årliga afbetalningar
amortera sin skuld, tryckes han af de med lånens fortsatta omsättning förenade
afgifler, provisioner och kostnader af alla slag, och när kapitalet, vanligen
under svårare penningetider, opåräknadt utkräfves, är han mången gång
icke i stånd att fullgöra sin förbindelse.
Tager man dessa omständigheter i betraktande, skall man inse, hvarför,
medan handelspapper på korta betalningstider med lätthet finna placering,
svårigheter vid inteckningars placerande möta. Om det ända till sednare
tider hos oss varit jemförelsevis lättare, än i andra länder, att använda inteckningar,
så har orsaken legat deruti, alt tillgången på verkliga handelspapper
med koria betalningstider icke varit särdeles stor; men i den mån sådana
papper, med handelns och näringarnas stigande utveckling samt kredilbiukens
förbättrande, blifva mer och mer tillgängliga, skall svårigheten att hos
kapitalister omedelbart placera inteckningar blifva allt större och större.
Men oaktadt kapitalisten föredrager handelspapper framför inteckningar,
så skulle likväl äfven de förra finna en ganska trög placering, om affärsmannen
icke egde annan utväg än att sjelf erbjuda dem åt kapitalisten. Man
har derföre längesedan insett behofvet af en medlare mellan den låntagande
affärsmannen och den iångifvande kapitalisten. Det är bland annat för detta
ändamål bankerna äro inrättade.
Om det är nödigt att hafva en medlare mellan affärsmannen och kapitalisten,
så måste det vara än mera nödigt, att en sådan finnes mellan
denne och fastighetsegare!!; och det är denna bestämmelse, som hypotheksinrältningarne
hafva att uppfylla. De träda i de enskildas ställe och låta
all omedelbar beröring mellan låntagare och långifvare upphöra; de undersöka
de säkerheter, hvarje lånsökande erbjuder, och, så att säga, allmängöra
panten. Åt kapitalisten lemna hypolheks-inrättningarne sina egna förbin
-
delser, hos oss kallade obligationer, som i stadgad ordning inlösas, och för
hvilka räntan alllid är på dagen att påräkna. Utom fördelen af den lägre
räntefoten, beredes fastighetsegare» den ännu vigligare att, genom årliga afbetalningar
å kapitalet, inom viss tid småningom amortera sin skuld, och
detta är det enda sätt, hvarpå jorden kan återgifva de kapitaler, som i henne
nedläggas.
Utan fara kan icke jorden belastas med lån å korta betalningstider.
Det fordras, att krediten här uppträder i en form, som, jemte säkerhet och
beqvämlighet för kapitalisten, medgifver operationer för en längre tid. Det
har lyckats hypotheks-föreningarne att lösa denna uppgift och till ömsesidig
fördel för långifvare och låntagare undanrödja de svårigheter och betänkligheter,
sorn alltid äro förenade med den omedelbara belåningen af inteckningar.
Dessa inrättningar hafva derjemte skapat ett nytt slags papper, som med
tiden och i den mån, deras organisation blir fullt betryggande och ändamålsenlig,
skall vinna allt större och större förtroende. De obligationer, som
hypotheks-föreningarne i in teckningar nes ställe utsläppa, hafva nemligen den
dubbla egenskapen, att, i likhet med handelspapper, vara grundade på ett
verkligt värde, det minst förgängliga af alla, och derjemte, liksom statspapper,
ega eLt noteradt pris, hvartill de kunna afyttras. Erfarenheten har visat,
att, vid politiska skakningar, hypotheks-inrättningarnes obligationer bibehålla
sig bättre i kurs, än statspapperen.
Med få ord kan hypotheks-inrättningarnes ändamål sägas vara att förvandla
så stor del som möjligt af den sväfvande skuld, som hvilar på jorden,
till fonderad skuld; och detta ändamål är stort nog, för att förtjena understödjas.
I andra länder hafva också hypolheks-inrättningarne i en eller annan
form blifvit al statsmakterna understödda, och allestädes äro de af allmänna meningen
uppburna. Hos oss åter hafva de hell och hållet blifvit lemnade åt sig
sjelfva, och man får icke så sällan höra deras »tylla på fullt allvar ifrågasättas.
9
Det må väl vara sant, att emot det sätt, hvarpå en del hypotheksföreningar
sköta sina låneoperationer, mångå anmärkningar kunna med fog
göras; men man får icke fördöma systemet för den mindre lyckade tillämpningen
och skrifva på dess räkning, hvad som härflutit från en bristfällig organisation
eller ett förbiseende af föreningarnes rätta bestämmelse.
En blick på andra länders lagstiftning skall ådagalägga, hvilken stor
utbredning hypotheks-inrättningarne vunnit, och huru allmänt betydelsen och
nyttan af dessa inrättningar blifvit erkända.
Som bekant är, stiftades den forsla hypotheks-förening efter sju-åriga
krigets slut i Schlesien, hvarvid Preussiska slaten lemnade .‘100,000 Pr. Thal er
såsom supplementärgaranti för föreningens första operationer. Denna förening
stiftades snarare af politiska, än ekonomiska bevekelsegrunder. Fredrik II
ville hjelpa de stora godsegarne ur den djupa skuldsättning, hvari kriget försatt
dem, och derigenom i den kort förut eröfrade provinsen vinna adelns
sympatier. Man kan icke vänta, att den Schlesiska föreningen, tillkommen i
sådan afsigt, skulle vid sin uppkomst erhålla en särdeles tillfredsställande
organisation. Ingen amortering var föreskrifven; de kapital, föreningen behöfde,
upplogos mot pantbref, ställda på (i månaders uppsägning, och åt de
låntagande godsegarne, som sinsemellan voro solidariskt ansvarige för föreningens
förbindelser, lemnades frihet att återbetala lånen, när de ville. Häraf
uppkomrno oupphörliga svårigheter, för att hålla jemvigt emellan utgifter och
inkomster, men omsorgen derom lemnades åt föreningens styrelse, och allmänheten
fästade sig endast vid de fördelar, föreningen medfört. Godsegarne,
som förut måst erlägga 10 procent ränta, fingo lån mot hälften så stor
ränta och sattes i tillfälle att vid sina gods upphjelpa det förstörda jordbruket,
hvarförutan företagsamheten i alla riktningar lifvades genom det nya
elementets utsläppande i rörelsen. Länge dröjde del icke, innan den ekonomiska
och finansiela betydelsen afen inrättning med sådane verkningar gjorde
2
40
sig gällande. Efter mönstret af den Scldesiska föreningen stiftades inom kort
hypotheks-föreningar i Brandenburg, Pommern samt Ost- och Vest-Preussen.
Det första stora framsteget på den så lyckligt beträdda banan betecknades
af den förening, som 1790 stiftades i Zelle för hertigdömel Liineburg.
Enligt denna förenings stadgar skulle låntagaren, utom räntan å den erhållna
förslräckningen, årligen erlägga ett visst belopp lill kapitalets amortering,
hvilket belopp borde kapitaliseras med sammansatt ränta, lill dess kapitalet
kunde dermed helt och hållet infrias. Det exempel, som den Liineburgska
föreningen i detta afseende lemnade, vann likväl icke så snar efterföljd. Med
det nya systemet kunde icke förenas rättigheten för panthrefs-innehafvare
att efLer G månaders uppsägning återfordra sina kapital; och man befarade,
att, genom borttagandet af denna rättighet, hvarå pantbrefs-innerhafvarne
satte ett stort värde, hypotheks-föreningarnes kredit skulle äfventyras. Emedlertid
hände det många gånger under de politiska skakningar, som efter 1789
års revolution öfvergingo Tyskland, att beloppet af uppsägningarne öfverskred
de disponibla tillgångarne,. och Preussiska Regeringen måste genom särskilda
anordningar förhindra de utsökningar, som hotade flera Preussiska föreningar.
Den grundsats, hvarpå Zeller-löreningen var byggd, utvecklades ytterligare
genom den förening, sorn år 1822 bildades i Preussiska Posen och erhöll
några år derefter sin fulla tillämpning genom föreningen för konungariket
Polen. Den tvungna amorteringen, ställd på lång tid och utgående
med en årlig afgift, tillagd den bestämda räntan, blef nu regel. I stället
för att lemna pantbrefs-innehafvaren rättighet att efter uppsägning inom viss
tid erhålla liqvid, trädde rättigheten för hypotheks-föreningen att erbjuda
liqvid i mån af hennes tillgångar. Hvarje år skulle genom utlottning bestämmas,
hvilka pantbref borde inlösas, och denna inlösning ske al pari.
Erfarenheten visade snart det på en gång sinnrika och kloka i detta system,
och det blef snart infördt i alla Preussiska föreningar. Pantbrefs-innehafvarne
11
blefvo väl i hög grad missnöjde med förlusten af den rättighet, de haft, att
hos föreningarne uppsäga pantbrefven. Man trodde, alt, genom den mängd
pantbref, som på en gång korn me att kastas på marknaden, kursen skulle
nedtryckas och realisering icke kunna ske utan stor förlust. Den Preussiska
allmänheten, som, till följd af en afvog tidningspolemik, var intagen
mot reformen, ville deri endast se en förklädd bankrutt. Men mot all förväntan
höll kursen å pantbrefven sig uppe med en sådan fasthet, att innehafvarne
kunde realisera deni till pari, och stundom till och med deröfver.
Framgången var så fullständig, att Preussiska regeringen kunde äfventyra en
ränlekonversion. År 1839 förelädes alla pantbrefs-innehafvare att mottaga
liqvid al pari eller nöja sig med procent ränta, och pantbrefs-innehafvarne
underkastade sig nästan mangrant konverteringen.
De Preussiska hypotheks-föreningarne hafva i mer eller mindre mån
tjenat till förebild för andra länders inrättningar af samma slag, och de förtjena
derföre en särskild uppmärksamhet.
För närvarande finnas hypolheks-inrättningar i en eller annan form i
nästan hela Tyskland, Polen, Ryssland, Galicien, Danmark, Sverige, Norrige,
Belgien och Frankrike. I England, der jordbesittningen till så stor del hvilar
på feodalgrund och jorden i allmänhet skötes af arrendatorer, måste hellof
vet af hypotheks-inrättningar naturligtvis vara mindre, än der förhållandet
är annorlunda.
Emellan hypotheks-inrättningarne i alla länder råder i afseende på det
ändamål, som de fullfölja, en fullkomlig öfverensstämmelse. Uppträdande
såsom medlare mellan låntagare och långifvare, bereda de den förre tillfälle
att genom en på längre tid ställd amortering småningom aflösa sin skuld;
åt den sednare lemna de den orubbligaste säkerhet för såväl kapitalets, som
räntans punktliga liqviderande, och den småningom skeende amorteringen.
Till sin organisation äro dock ifrågavarande inrättningar mycket olika; de
>
12
flesta äro enskilda företag, oberoende af den offentliga myndigheten, men
ställda under hennes uppsigt; andra åter styras af regeringarne. Somliga
låna sin kredit, i del de lemna åt fastighetsegarne obligationer, dem de sjelfve
få diskontera; andra upptaga lån mot sjua obligationer, eller sälja dem efter
viss kurs, och gifva sedermera fastighetsegarne penningar. Vanligen tillhöra
inrältningarne låntagarne, som förena sig i bolag för alt erbjuda en gemensam
säkerhet för låneoperationerne; stundom är det dock kapitalister, som
stifta bolag för att spekulera på fastighetsegarnes behof af lån, dem de lemna
till bestämda vilkor, behållande den vinst, som på upp- och utlåningen kan
uppkomma.
I början voro hypolhcks-inrättningarne inskränkta lill mindre distrikt,
vanligen provinser, såsom i Preussen, och stadsfastigheter voro derifrån uteslutna;
men på sednare tider har man mer och mer betraktat dem under
synpunkten af allmänt nyttiga inrättningar och i följd deraf funnit dem
böra centraliseras. De nyaste hypotheks-inrätlningar omfatta derför hela länder
och lemna tillika inträde åt städernas fastighetsegare. Till det sednare
slaget fliöra Norska hypoteksbanken, upprättad år 1851, samt Frankrikes
Credit fonder, stiftad år 1852. Den credit foncier, hvars upprättande Belgiska
ministéren förstnämnde år föreslog kamrarne, omfattade hela Belgien,
både landet och städerna. 1 Finland, som hittills icke egt hypolheks-inrättning,
håller man nu på att organisera en sådan inrättning, som skall omfatta
hela landel.
Sedan Komilerade sålunda i korthet redogjort för främmande länders
lagstiftning i det ämne, som nu sysselsätter dem, öfvergå Komiterade till en
framställning af våra egna förhållanden, och skola sedermera undersöka, örn
den nuvarande organisationen af de Svenska hypotheks-föreningarne må vara
fullt ändamålsenlig, eller hvilka förändringar, som, med ledning af erfarenheten
så väl här sorn i främmande länder, deri kunna anses af behofvet påkallade.
13
Tidigt och, som det vill synas, tidigare än i andra länder, har man i
Sverige sökt att genom offentliga anstalter bereda den skuldsatte fastighetsegaren
tillfälle, att, på så fördelaktiga vilkor som möjligt, undfå lån. Redan
från sin första stiftelse har riksbanken, med afbrott endast under de tider,
då bans ställning ansetts icke kunna medgifva det, lemnat lån mot pant af
fastighet både i stad och på landet. Vilkoren för denna belåning hafva varit
lämpade efter förhållandena vid olika tidpunkter. Huru mycket man än afsett
att bereda lättnad för den skuldsatte fastighetsegaren, har dock detta
ändamål naturligtvis måst stå tillbaka för det vigtigare ändamål, som banken
i främsta rummet baft att uppfylla.
Det ligger utom förevarande ämne alt undersöka, om och i hvad mån
det må hafva varit ändamålsenligt för en bank, sådan sorn riksbanken, att
från början omfatta ocb Sedermera fortsätta en lånerörelse af detta slag.
Komiterade vilja endast, genom att leda uppmärksamheten på de anordningar,
som tid efter annan vidtagits i afseende på fastighets-belåningen i riksbanken,
ådagalägga, hurusom, innan man i andra länder ifrågasatt nödvändigheten
af särskilda inrättningar för fastigheters belåning, de grundsatser,
på hvilka den sednare lidens hypotheks-inrättningar hvila, varit vid fastighetsbelåningen
i riksbanken tillämpade. Så har det lånebelopp, hvartill fastigheter
i riksbanken antagits, varit bestämdt efter enahanda måttstock, som i
de nuvarande hypotheks-föreningarne, och utgjort hälften eller två tredjedelar
af värdet. Betalningstiden kunde väl i början icke föreskrifvas på längre tid
än ett år, men, om bankens ställning så med ga f, fick omsättning ega rum,
och sällan blefvo lånen återbetalda, utan förvandlades till slående lån. Häraf
föranleddes slutligen Sekreta-Ulskottel att den 3 Juni 1752 vidtagu det beslut,
att för alla på bruk och andra fastigheter meddelade lån, skulle, när
kapitalet stålt i tio år, jemte räntan årligen afbetalas 5 procent, till dess af
ursprungliga kapitalet endast återstode en fjerdedel, sorn då skulle få såsom
Ii
lån bibehållas. Detta försök lill fastighetslånens amortering fullföljdes genom
Sekreta-Utskottets fyra år sednare fattade beslut, att, sedan låntagarne
de två första åren behållit sina lån fullt ut, skulle under de fem följande
afbelalas 1 procent på kapitalet, samt efter sjunde årets förlopp 2 procent
årligen, till dess halfva kapitalet blifvit afbördadt, hvarefter låntagarne för
återstoden endast behöfde erlägga räntan efter 4 procent. Dessa liqvider
skulle göras efter lånets ursprungliga belopp med 5 procent under de fem
första afbetaluingsåren, samt med 6 procent under de följande, och hvad
som dervid öfverskjöte räntan skulle afgå å kapitalet. Ar 1770 stadgades,
att den årliga afbetalningen borde fortfara, så länge något å kapitalet ålerstode.
Berörde, tid efter annan meddelade, föreskrifter, äro ganska märkliga,
emedan de synas utvisa, att riksbanken varit den första kreditinrättning, som
ställt fastighetslån på amortering medelst annuiteter. Det dröjde, såsom vi
hafva sett, ännu länge, innan i andra länder delta liqvideringssätt, som just
utgör det väsendtliga i de nuvarande hypotheks-föreningarne, vann tillämpning
på fastighets-lån. Utländske författare, och bland dem Du Puynode,
i sitt bekanta arbete du credit et de 1'impdt, anse Svenska riksbanken hafva
gifvit idéen till den Schlesiska hypotheks-föreningen, och detta är ganska sannolikt.
Den årliga amorteringen för riksbankens fastighetslån blef, efter flera
förändringar, år 1772 bestämd till 2 procent af ursprungliga kapitalet, som
den varit ända till sed naste riksdag, då den förhöjdes till 3 procent. Räntefoten,
som i början uppgick till S procent för större, och ända till 10 procent
för mindre lån, har småningom minskats, och fastställdes 1772 till sitt
nuvarande belopp, eller 4 procent.
Vanligen har ett maximum, icke blott för riksbankens fastighetslån på
det hela, utan för hvarje särskildt lån, varit fastsläldt; men under tidrymden
mellan 1756 och 1761 var ingenting i ena eller andra hänseendet stadgadt
Också uppgick fastighetsbelåningen sistnämnde år till mer än 30 millioner
15
daler silfvesmynt. En indragning var af nöden; och i sådant afseende vidtogos
under de följande åren åtskilliga åtgärder. Med år 1770 upphörde
banken för en längre tid med all fastighetsbelåning. Det var först lill följd
af ständernas beslut vid 1812 års riksdag, som riksbanken med år 1815 åter
öppnades för denna lånerörelse, hvartill ständerna anslogo, utom hvad som
kunde inflyta för de utestående fastighelslånen, 300,000 r:dr b:ko, att utgå
under 6 år.
"Vid 1815 års riksdag hade prosten grefve Schwerin framställt elt mera
omfattande förslag till reglering af fastighetskrediten. Enligt detta förslag,
hvartill grefve Schwerin hemtat förebilden frän de Preussiska hypotheksföreningarne,
skulle i landsorten upprättas offentliga låneanstalter under namn
af kreditkassor, ämnade till biträde endast för innehafvare af landels jord.
Till en början skulle fyra sådana kassor inrättas, en i Christianstad, en i
Linköping, en i Mariestad och en i Westerås. Hvarje jordegare inom det
för kredit-kassan bestämda område egde deltaga i kassan, i hvilket afseende
han borde lill dennas säkerhet lala inteckna sin egendom för hälften
af taxeringsvärdet. Inteckningen, som måste vara den första i egendomen,
skulle öfverlemnas till kredit-kassan, som öfver emoltagandet hade att utfärda
bevis, hvilket vore att anse som ett aktiebref, derå fastighetsegare!) kunde i
kassan upptaga lån till högst det inlecknade beloppet. Lånen skulle löpa
med 5 procent ränta, som borde betalas en gång om året, och vid hvarje
ränteliqvid 10 procent afbetalas å det ursprungliga lånebeloppet, så att det
inom 10 år vore amorteradt; dock borde, sedan den vid berörda tidpunkt
rådande allmäuna penningeförlägenheten upphört, lånen förvandlas till stående.
Alla deiegarne i kredit-kassan skulle ansvara, en för alla och alla för
en, med det af dem ställda hypothek för fullgörande af kassans förbindelser
mot likets ständers bank, der kredit-kassan skulle erhålla diskonteringsrält,
till ett belopp af 1,600,000 r:dr b:ko för alla kassorna, emot erläggande af
46
2 procent å den diskonterade summan; och skulle kredit-kassorna emottaga
insättningar af enskildas penningar på 3 månaders betalningstid emot 3 procent
årlig ränta, eller på £ års uppsägning mot 5 procent ränta.
Det särskilda utskott, som vid 1815 års riksdag var tillsatt för att,
bland annat, utreda orsakerna till den då rådande förlägenheten i allmänna
rörelsen och föreslå medlen till hennes afhjelpande, tillstyrkte val, ”att ett
rikets ständers lånekontor på fastigheter måtte inrättas, med en fond af 2
till 3 millioner r:dr b:ko, samt lån meddelas till af 1814 års taxeringsvärde
mot 3 procent ränta och 3 procent årlig kapital-afbelalningmen ständerna
läto bero vid det redan fattade beslutet, att banken åter skulle öppnas
för fastighetsbelåning.
Vid 1818 års riksdag erinrade grefve Schwerin ånyo om behofvet all
äfven i Sverige införa del Preussiska kreditkasse-syslemet, men saken vann
icke heller då någon framgång.
Den af Kongl. Majit år 1822 i nåder förordnade Finanskomité, af hvilken
grefve Schwerin var ledamot, upptog frågan om inrättandet af en hypotheks-förening
för fastighetsegare, hvilken Komitén ansåg ”lill en böljan böra
blilva allmän för hela riket, men med lättnad till öfverflyltning i provineialfördelningar,
då krediten blir mera stärkt.” Grunddragen lör en sådan allmän
hypolheks-förening finnas i Komiténs underdåniga betänkande anförda
Komitén föreslår: att inrättningen skulle auktoriseras af Konung och Ständer
gemensamt, och förvaltningen uppdragas till en början åt en särskild af Rikets
Ständer vald kommission, eller åt fullmäktige i Riksgäldskontoret; att,
sedan inrättningen kommit lill stånd, delegarive kunde tillåtas alt sjelfva välja
de personer, som under allmänt inseende skulle besörja förvaltningen; att i
den allmänna inrättningen skulle öppnas hypotheksböcker, deri landlegendomar,
hvilkas egare del åstundade, länsvis skulle erhålla sitt konto; att minsta
värdet borde bestämmas till 1000 r:dr i silfver, men hemmansdelar af
47
mindre värde få sammanslås för erhållande af räkning i hypotheksboken;
att i hvarje län delegarne skulle välja en biträdande administration, lill bevakande
af deras rätt; att egendomarne skulle värderas efter bestämda grunder
och hälften af värdet införas i hypotheksboken, så snart egaren aflemnat
intecknad skuldsedel, förskrifven med 6 procent ränta jemte gravationsbevis
och åtkomsthandlingar; att jordegaren skulle erhålla hypotlieksförvaltningens
obligationer på jemna tiotal, ställda lill innehafvaren för så stort belopp
inom halfva värdet, som han åstundade, på 5 eller 10 års uppsägning med
årlig ränta efter 5 procent, dock icke under 100 r:dr i silfver, samt försedda
med räntekuponger, betalbara hvarje halft år; att skillnaden af 1 procent mellan
den ränta efler 0 procent, som låntagaren skulle erlägga, och den ränta
efter 5 procent, sorn föreningen betalade, skulle användas dels till administrationskostnader,
dels lill amortering, så att förvaltningen för öfverskotta
skulle inköpa hypolheks-obligationer, å hvilka räntan på samma sätt skulle
begagnas och produkten afskrifvas på hvart konto; att räntan skulle uppbäras
jemte allmänna utskylderna i orterna och förfallna räntekuponger dervid såsom
penningar tagas i liqvid; alt, i den mån allmänna kassor funno sin fördel
att mottaga inrättningens obligationer, äfven kontanta penningar borde i
stället för obligationer försträckas, samt att hypolheksförvaltningen skulle
hafva ett kreditiv på banken, svarande mot ett års ränta å de utställda obligationerna.
Denna fråga behandlades sedermera vid 1823 års riksdag i sammansatt
stats- och banko-utskott, till hvars handläggning Finans-Kornilens betänkande
öfverlemnades. Uti deröfver afgifvet utlåtande förklarade utskotten så
stora hinder möta, icke blott mot antagandet af det förslag Finans-Komilén
framställt, utan ock mot införandet af alla slags allmänna inrättningar till
upplåning af enskildas kapital, och deras utlåning mot fastighetspant under
allmän ansvarighet antingen endast för räntornas behöriga erläggande eller
3
18
för återbetalning af kapitalen efter viss stadgad ordning, att utskottet ej kunde
annat än alldeles afstyrka Rikets Ständer fastställandet af ett dylikt hypotheks-system.
Vid detta utlåtande voro dock fogade flera reservationer, och det blef
af alla stånden, utom borgare-ståndet, återremitteradt; men vid afgifvandet af
förnyadt yttrande i ämnet vidblef utskottet sina förut yttrade åsigter, och
saken förföll äfven för denna gång.
Under den 8 December 1829 aflat Kongl. Maj:t nådig skrifvelse till
Rikets då församlade Ständer, deri Kongl. Maj:t tillkännagaf, att, sedan fråga
hos Rikets Ständer blifvit väckt att använda statens kredit för att meddela
fastighetsegare det lånebiträde, hvaraf de voro i behof, Kongl. Majit icke tvekat
att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet både på den lätthet rikets finansiela
tillstånd lemnade för antagande af ett sådant förslag, och på de fördelar,
som deraf skulle härflyta. Då statens finanser voro i det bästa tillstånd,
och staten icke hade behof af lån för egen räkning, kunde den allmänna
krediten utan minsta olägenhet begagnas, för att understödja de jordegare,
som behöfde omsätta äldre skuldförbindelser och voro i tillfälle att gifva
tillräckliga säkerheter. Kongl. Majit öfverleinnade derför till Rikets Ständer
att vidtaga de åtgärder, som kunde leda till detta mål, medelst utgifning af
obligationer, dem statens finansieia ställning borde lätteligen göra användbara
på förmånliga vilkor, särdeles om Rikets Ständer till deras amortering
anvisade något bidrag af disponibla tillgångar. Den upp- och utlåningsanstalt,
som för sådant ändamål inrättades, borde icke med banken förenas,
utan heldre åt riksgälds-konloret uppdragas. De förbindelser, staten komme
att utgifva, skulle grundas på goda inteckningar i landtegendomar; den årliga
ränta, som af fastighelsegarne erlades, skulle betäcka den, som staten å
sina förbindelser vidkändes, och den årliga afbelalningen å kapitalet användas
till successivt återköp af obligationerna.
19
Enligt det betänkande, stals-utskottet öfver denna nådiga framställning
afgaf, fann utskottet, ehuru det erkände, att staten borde så litet som möjligt
inblandas i enskilda förhållanden, statens mellankomst till beredande af
nöd ig lättnad i en del faslighetsegares förlägenhet likväl vara af omständigheterna
påkallad, och böra begagnas, såvida staten kunde lemna något biträde,
utan våda för sig i detta hänseende och utan tyngd för närvarande
eller kommande tiders skattdragande; och på utskottets förslag bi föll o Rikets
Ständer upptagandet af ett lån för statens räkning af högst 2 millioner r:dr
silfver-specie, i ändamål att anvisas till lån mot inteckning i jordegendom
å landet och i städerna; dock att verkställigheten af denna upp- och utlåning
icke finge af Rikets Ständers bank bedrifvas, utan skulle åt riksgäldskontoret
uppdragas.
De för denna upp- och utlåning fastställda grunder voro hufvudsakligen
följaude:
l:o att lånet skulle af riksgälds-kontoret upptagas i silfver, mot lifgifvande
af obligationer, löpande med 4 procent ränta, vid hvilkas försäljning
kapital-rabatt af högst 8 procent finge medgifvas;
2:o att af de sålunda upplånade medel lån skalle meddelas åt egare
af jordegendom, så på landet som i städerna, emot sådana säkerhetshandlingar,
som för bankolån erfordrades;
3:o att för dessa lån skulle erläggas årligen fi procent, deraf 5 i ränta
och 1 såsom amortering; dock finge, så länge tillräckligt antal sökande
anmälde sig lill erhållande af lån på dessa vilkor, något lån icke meddelas
till högre belopp än 30,000 r:dr, och icke lill lägre än 200 r:dr b:ko, samt
aldrig öfverstiga £ af taxeringsvärdet.
Sedan Kongl. Maj:t under den 21 Maj 1830 stadfästat Rikets Ständers
beslut, tillkom det fullmäktige i riksgälds-kontoret att bringa det till verkställighet,
men denna uleblef. Vid början af 1834 —1835 årens riksdag an
-
malde fullmäktige, att det icke lyckats dem att på de af Rikets Ständer fastställda
vilkor upptaga ifrågavarande lån. Det synes dock, som fullmäktige
i sådant afseende icke gjort hvad de kunnat och bort göra; ty om fullmäktiges
förhållande yttrade utskottet, att fullmäktige väl uppfyllt ordalydelsen
af de föreskrifter, Rikets Ständer gifvit dem, men icke befordrat Rikets Ständers
afsigler med det nit och den omtanka, som af fullmäktige kunnat förväntas.
Emedlertid afläto Ständerna den 18 Aug. 1834 underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit, med anmälan att, då det om berörde lån vid föregångna
riksdag fattade beslut sedermera icke kommit till verkställighet, och
med säkerhet kunde antagas, att ett utländskt lån blefve så kostsamt, att de,
till hvilkas förmån upplåningen skedde, svårligen skulle finna sin räkning
vid att anlita de derigenom beredda tillgångar, derest riksgälds-kontoret skulle
hållas skadeslöst för förlust på låneoperationen, samt statens skuldsättning
utrikes till förmån för enskilde i allmänhet icke syntes vara nyttig, utan
skadlig, och endast böra ifrågakomma, då ett större ondt derigenom kan undvikas,
hade Rikets Ständer, då allmänna förhållanden under dåvarande tidpunkt
dessutom icke påkallade någon dylik åtgärd, funnit det vid föregångna
riksdag fattade beslutet om lånets upptagande böra till all kraft och verkan
förfalla.
I anledning af denna underdåniga skrifvelse fingo Rikets Ständer inom
kort mottaga en ny framställning från Kongl. Majit. Uti skrifvelse af den
4 October sistnämnde år förklarade Kongl. Majit sig icke kunna erkänna giltigheten
af de sålunda anförda skälen, emedan de voro stridande mot de
åsigter, som vid 1830 års riksdag föranledde beslutet om ett låns upptagande
till förmån för fastighetsegare. Räntefoten, i allmänhet 6 procent, drabbade
isynnerhet tungt mängden af jordbrukare, som, blottställda för missvexter
och flera slags förluster, borde ega förhoppning, att, genom begge statsmakternas
medverkan, utvägar må för dem öppnas att medelst årlig betal
-
21
ning under en viss tidrymd af 6 procent, deraf 2 procent såsom kapitalafbetalning,
kunna afbörda sig bela sitt skuldbelopp, oell genom en sådan,
af klokheten föreskrifven, åtgärd betrygga jordbrukarnes sjelfständighet och
välstånd. Kongl. Maj:L ansåg jordegarne hafva grundad anledning alt förvänta
verkställighet å ett af Rikets Ständer fattadt och af Kongl. Majit gilladt
beslut, samt att ett nytt kraftigt skäl för ett sådant biträdes lemnande åt
jordegarne uppstått genom de då bildade hypotlieks-föreuingar, hvilka beredde
större enkelhet och säkerhet för den upplånade summans användande. Hos
Kongl. Majit hade nemligen åtskilliga jordegare, dels i Skåne, dels i Elfsborgs
län, sökt nådig fastställelse å de dem emellan särskilt upprättade hypotheksföreningar,
enligt reglementen, som blifvit till Kongl. Majlis pröfning öfver--  lemnade, med underdånig anhållan om Kongl. Majlis nådiga medverkan till
beredande af understöd från statens sida för dessa föreningar. Vid fastställandet
af ingångna hypotheks-föreningar vore väl statens första åliggande att
tillse, det de innefatta tillfyllestgörande garantier för ordning och säkerhet,
men staten borde ock i andra rummet vaka deröfver, att föreningarnes kreditrörelse
icke kunde utöfva menligt inflytande på den allmänna penningerörelsen,
och derigenom försvaga grundvalen för all förkofran i samhället,
myntvärdets stadga. Kongl. Majit, som uppskjutit pröfningen af de för hypolheks-föreningarne
emellan jordegare i Skåne och Elfsborgs län föreslagna
reglementen, fästade Rikets Ständers uppmärksamhet på nyttan och angelägenheten
att befrämja bypolheks-föreningarne i allmänhet och fann det vara
angeläget, att Rikets Ständer fullföljde sitt vid förra riksdagen fattade och af
Kongl. Majit gillade beslut om upptagande till förmån för fastighetsegare af
ett lån på 2 millioner r:dr specie, hvilket borde kunna erhållas hufvudsakligen
på de af Rikets Ständer vid 1830 Ars riksdag bestämda vilkor. Kongl.
Majit föreslog, att detta lån skulle användas endast till biträde åt hypotheksföreningar,
på följande vilkor:
22
1 to att ingen förlust för staten i ett eller annat afseende skulle genom
detta lån uppkomma;
2:o att följaktligen alla kostnader för lånets upplagande, äfvensom ansvaret
för ränte- och kapital-betalningarnes behöriga fullgörande skulle åligga
de hypotheks-föreningar, sorn af lånet erhöllo bidrag och borde ställa fullgod
säkerhet för inbetalning å bestämda tider, med 6 procent af ursprungliga
beloppet af erhållna lånebidrag, hvaraf 4 procent beräknades såsom ränta
och 2 såsom kapilal-afbetalning, tilldess, efter fastställd a morterin^splan, hela
kapitalet med omkostnader blifvit återgäldad t.
Denna Kongl. Maj:ts framställning, som i sjelfva verket öfverensstämde
med det vid föregångna riksdag fattade och af Kongl. Majit på Rikets Ständers
begäran fastställda, ehuru sedermera icke fullföljda beslut, föranledde
inom stats-utskottet en ganska liflig öfverläggning, och mötte, i synnerhet från
borgare-ståndets sida, ett starkt motstånd. Detta gick ända derhän, att man
förklarade Rikets Ständers rätt att, utan inblandning från regeringens sida,
handhafva rikets gäld och riksgälds-konlorets upplåningar vara förnärmad
genom Kongl. Majits framställning, som också blef af utskottet afstyrkt, dock
endast med en rösts pluralitet. Likväl hade redan vid den Kongl, propositionens
remitterande hos adeln och bondeståndet talrika röster uttalat sig för
densamma. Bondeståndet instämde nästan allmänt uti ett af Anders Danielsson
dertill gjordt amendement. Enligt lians förslag borde åt riksgäldskontoret
uppdragas att upplåna medel mot kontorets obligationer, löpande med
4^ procent ränta, och, i den mån sökande sig anmälde, utlåna dem mot
antagliga inteckningar i jordegendom inom halfva taxeringsvärdet, dock icke
öfver 20,000 r;dr och icke under 500 r:dr i samma egendom. För dessa lån
skulle till riksgälds-kontoret årligen erläggas 6 procent, deraf 5 såsom ränta
och 1 till kapitalets amortering. Den halfva procenten, som uppkomme genom
skilnaden i upp- och ullåningsräntan, egde riksgälds-kontoret använda
23
till godtgörande af förvaltningskostnaderna. Detta förslag vann icke större
afseende än den Kongl, propositionen; det blef likaledes afstyrkt. Frågan
återremitterades likväl till utskottet icke blott från nämnde stånd, utan ock
från preste-ståndet; men utskottet förklarade sig det oaktadt icke kunna tillstyrka
bifall, hvarken till den Kongl, propositionen eller något bland de flera
deraf föranledda förslag. Vid stats-utskottets förnyade betänkande var dock
bifogad en reservation, hvari föreslogs, att riksgälds-kontoret skulle erhålla
uppdrag att i Rikets Ständers namn och å deras vägnar garantera fullgörandet
af skuldförbindelser, sorn utgifvas af hypotheks-föreningar, organiserade
efter vissa grunder; dock att föreningarne borde ansvara för den förlust, som
genom den sålunda åtagna garantien kunde för riksgälds-kontoret uppkomma,
samt att denna icke finge beviljas lill större sammanräknadt belopp för alla
hypotheks-föreningar, som kunde uppkomma, än 2 millioner r:dr specie.
Denna reservation bifölls af adeln samt preste- och bonde-stånden. När sedermera
närmare skulle bestämmas, hvilka vilkor hypotheks-föreningarne skulle
uppfylla, för att komma i åtnjutande af riksgälds-kontorets garanti, blefvo
dessa vilkor så uppgjorda, alt ingen hypotheks-förening kunde begagna sig af
den beviljade statsgaranlien, och på yrkande från den sida, som motarbetat
den Kongl, propositionen, anställdes riksrätt emot konungens rådgifvare; hvarförutan
inom borgare-ståndet väcktes motion om utgörandet af en särskild
bevillning, som under benämning: bevillning för hypotheks-föreningarnes lån,
borde i de skattskyldiges debetsedlar uppföras, för att betäcka den förlust,
som ifrågavarande garanti antogs komma ali för statsverket medföra.
Vid 1840—1841 årens riksdag upphäfde Rikels Ständer till all k raft
och verkan den vid föregångna riksdagen beviljade garantien för hypolheksföreningarnes
skuldförbindelser, enär, såsom det heter, den omständighet, att
ingen sådan garanti varit behöflig eller ens ifrågasatt, syntes utvisa, att det
med berörda beslut åsyftade ändamål i sjelfva verket vunnits, utan att statens
24
borgen behöft anlitas, samt för öfrigt statens sammanblandning med enskilda
personers kredit- och industri-föreningar borde sorgfälligt undvikas. Det enda
understöd hypotheks-föreningarne af staten åtnjutit, har varit den kreditivratt
i riksbanken, som Rikets Ständer vid 1834—1835 årens riksdag beviljade
till högst 450,000 r:dr ratit för hvarje förening; men denna kredilivrätt blef
vid 1847—1848 årens riksdag indragen. Väl hafva på riksdagarne blifvit
väckta motioner, åsyftande alt bättre betrygga föreningarnas ställning, i hvilket
afseende vid sednaste riksdag föreslogs att centralisera deras verksamhet
och ställa dem under statens garanti; men dessa motioner hafva icke ledt
till ringaste påföljd.
Behofvet af särskilda kredit-inrättningar för jordegarne har dock här,
som i andra länder, visat sig oafvisligt, och hypotheks-föreningar hafva derför
utan något understöd, och, man kan nästan säga, utan någon kontroll
från slatens sida under sednare tiden uppstått i de flesta delar af landet.
Den första Svenska hy polheks-in rättning, så vida man ieke vill såsom
sådan anse riksbanken, var brnksegarnes hypotheks-kassa, som till sin organisation
väsendtligt afviker från de sedermera bildade hypotheks-föreningarne.
De sednare äro grundade pä ömsesidighet: lånlagarne öro på samma gång
delegare och ansvarige för föreningarnes förbindelser; hvaremot hypothekskassans
delegare utgöras af aktieegare, som på bestämda vilkor lemna bruksegarne lån
och draga den vinst eller förlust, som derigenom kan uppkomma. För hypothekskassan
utfärdades reglemente 1833. Är 1836 fastställde Kongl. Maj:t
reglemente för en förening mellan jordegare i Skåne, 1845 för Östergöthland
och norra Calmar län, 1846 för Småland, Halland och Blekinge, Skaraborgs
län samt södra delen af Calmar län och Öland, 1847 för Upsala, Stockholms,
Westmanlands, Södermanlands och Örebro län; 1849 särskilt för Örebro län,
1850 för Wermland, 1851 för Elfsborgs, Götheborgs och Bohus län, samt
1853 för Gottlands län, hvilken förening dock icke träd t i verksamhet.
25
För det norra Sverige, som ännu saknar hypotheks-förening, håller en sådan
för närvarande på alt bildas.
Då man granskar de för hypotheks-föreningarne utfärdade reglementen
och stadgar, öfverraskas man af den olikhet, som äfven i de aldra väsendtligaste
punkter varit och ännu är rådande. Sedan Kongl. Maj:ts bemödanden
att ställa föreningarne under statens garanti och uppsigt misslyckats,
blefvo de betraktade såsom enskilda personers industriföretag, och i följd
deraf saknas också uti deras reglementen den gemensamt ledande lanke, som
eljest utan tvifvel hade kommit att genomgå dem. I stället för att systematiskt
organisera hypotheks-föreningarne till ett sammanhängande helt, har
hvarje orts behof af sådana inrättningar framtvingat deras bildande, och följden
blifvit, alt de, ehuru sinsemellan egande samma intressen, likväl, i brist
på inre sammanhang, ofta motverkat hvarandra, och åtminstone icke kunnat
såsom sig bort, med gemensamma krafter befordra hvarken sina egna
eller landels fördelar. Om de, så alldeles lemnade åt sig sjelfva, utan inre
samband med slats-inrällningarne eller med hvarandra, kunnat fortgå, så
bevisar detta blott, huru högt de varit af behofvet påkallade.
Den verksamhet, sorn de svenska hypotheks-inrältningarne under sin
jemförelsevis korta tillvaro utvecklat, har dock icke varit obetydlig. Enligt
hvad en härvid bilagd särskild utredning utvisar, kan beloppet af den inteckningsskuld,
som i verkligheten belastar den svenska jorden, antagas lill
omkring Tvåhundra åttatio millioner r:dr r:mt. Af detta belopp hafva nämnda
inrättningar öfver tagit omkring fjerdedelen, som sålunda, ifrån alt vara uppsägbar,
blifvit ställd på amortering. Delta är hufvudresullatet af hypotheksinrätlningarnes
verksamhet. På hvad sätt och genom hvilka medel detta
resultat vunnits, ådagalägga närmare de tabeller, 27 till antalet, hvilka Komiterade,
med ledning af de från hypolheks-kassan och föreningarne inkomna
uppgifter, låtit upprätta och härhos i underdånighet bifoga.
4
26
Ta b. 1 redogör för de särskilda hypotheks-föreningarnes ställning vid
slutet af räkenskapsåret 185S, upptagande å ena sidan deras tillgångar, och å
den andra deras skulder. Bland de förra förekommer ett belopp af 6,774,393
r:dr 96 öre under rubrik; rabatt för upptagna amorteringslån, hvilken af
lånlagarne godtgures. Denna tillgång förefinnes i den högre annuitet, som
föreningarnes låntagare, enligt afgift! a in tecknade förbindelser, äro förpligtade
att erlägga mot den annuitet, sorn för de af föreningarne upptagna lån utgått.
Ta b. 2 upptager bruksegares hypolhekskassas ställning den 31 December
1858. I afseende på det belopp, 445,198,6 r:dr, som under nyss anförda
rubrik förekommer i denna tabell, gäller hvad som är yttradL vid
tabellen N:o 1.
Ta b. 3 redogör, dels lör värdet af den fasta egendom, för hvilken
delaktighet i föreningarne vunnits och dels för den säkerhet i belånade inteckningar
och andra tillgångar, hypothekskassan och föreningarne för sina åtagna
förbindelser innehafva. Vid bedömandet af denna säkerhet bör afseende
fästas å den olika annuiteten, å ena sidan, för de belånade inteckningar, som
hypotheks-inrättniugarne innehafva, och hvilka under hela amorteringstiden
böra vid primitiva beloppen bibehållas, samt, å andra sidan, för de upptagna
lånen. För alla intill 1858 års utgång upptagna amorterings-lån
utgör annuiteten 5 procent, hvaremot annuiteten för de från föreningarne
ulgifna hypotheks-lånen i allmänhet uppgår till 5J procent. Efter denna
grund skulle en skuld på S0£ millioner, utgörande sammanlagda beloppet af
de obligationer, som ulgifvits för hypolhekskassans och föreningarnes upptagna
lån, beläckas genom en fordran af endast 70 millioner.
Tab. 4 redogör för delegarnes, så väl de låntagandes, som de ickelåntagandes,
förhållande till hypolheks-föreningarne för hvarje kalender-år till
och med 1858. Enligt denna tabell utgjorde, vid slutet af nyssnämnda år,
delegarnes antal 13,521, hvilka ingått i föreningarne för 8,087,5 3 mantal,
4
27
med ett jord värde af 164,822,598 r:dr r:mt. De utestående amorleringslånens
primitiva belopp uppgick till 67,702,008 r:dr, delegarnes behållning
till 4,929,538 r:dr och reservfonden till 877,835 r:dr.
Ta b. 5 upptager särskilt de icke-lå nia gande delegarnes förhållande lill
föreningarne under samma tidrymd. Af denna tabell, som dock icke omfattar
Småländska föreningen, hvilken förklarat sig icke kunna härom meddela
särskild uppgift, synes, att dessa delegares antal i de öfriga föreningarue
från 1853, då det utgjorde 159, nedgått, så alt det vid 1858 års slut
endast var 100, och att dessa då hade en kapitalbehållning af 142,601 r:dr.
Enligt nästföregående tabell utgjorde de från föreningarne utgifna, vid 1858
års slut utestående, amorleringslånens primitiva belopp . . r:dr 67,702,008.
För att finna huru mycket, som efter verkställd amortering
vid samma tidpunkt återstod oguldet måste först delegarnes i
tab. n:o 4 upptagna sammanlagda behållning r:dr 4,929,538,
minskas med de icke-låntagande delegarnes
behållning  » 142,601
och återstoden motsvarande hvad som blifvit amorteradt afdragas med 4,786,937,
då beloppet blir r:mt r:dr 62,915,071,
deruti likväl inbegripes hvad de icke låntagande delegarne i Småländska föreningen
hade innestående.
Tab. 6 utvisar, att i bruksegares hypothekskassa vid 1858 års slut
låntagarnes antal var 186; att de utestående amorteringslånens primitiva belopp
uppgick till 13,030,926 r:dr, att derå blifvit amorteradt 3,855,844, samt
att återstoden i kapital utgjorde 9,175,082 r:dr.
Tab. 7—14 utvisa, huru mycket obligationer af hvarje slag årligen
blifvit af hypothekskassan och de särskilda föreningarne, å ena sidan, utgifna
och, å den andra, återköpta eller amorterade, samt hvad vid slutet af hvarje
år varit utelöpande af de särskilda slagen.
Ta b. 15 upptager beloppet för de af hypothekskassan och de särskilda
föreningarne ärligen utgifna, å utländska myntslag lydande obligationer; och
utvisar denna tabell, aLt dessa obligationer varit utfärdade i mark banko,
med undanlag af dem, som åren 1S53 och 1857 utgifvits i pund sterling
lill ett sammanlagd t belopp af 256,950. Alla hafva varit ställda på utlottning,
utom de af Skånska föreningen år 1844 på 316,000 mark banko utgifna
obligationer, af hvilka vid 1858 års slut voro utelöpande allenast 2000 mark.
Tab. 16 utvisar beloppet för de af hvarje hypotheks-förening årligen
utgifna, i svenskt myntslag ställda, amorterings-obligationer. Några sådana
obligationer hafva icke blifvit af hypothekskassan utgifna.
Tab. 17 upptager beloppet för de af hvarje hypotheks-förening årligen
utgifna och inlösta, i svenskt myntslag och på uppsägning ställda, obligationer.
Redogörelse för de af hypothekskassan årligen utgifna och inlösta obligationer
af sådant slag har icke blifvit meddelad.
Tab. 18 utvisar beloppet af hypothekskassan® och de särskilda föreningarnes
vid slutet af hvarje år utelöpande dels inhemska, dels utländska
obligationer; varande jemväl de sednare utförda i riksmynt.
Tab. 19 upplager särskildt beloppet af hvarje hvpolheks-förenings vid
slutet af hvarje år utelöpande inhemska amorterings-obligaLioner.
Tab. 20 utvisar beloppet af hypothekskassans och hvarje förenings vid
slutet af hvarje år utelöpande inhemska uppsägnings-obligationer.
Tab. 21 upplager sammanlagda beloppet af hypothekskassans och föreningarnes
vid slutet af hvarje år utelöpande inhemska så väl uppsägnings-som
amorterings-obligationer af alla slag. Denna tabell ådagalägger, att beloppet af
uppsägnings-obligationerna, som vid 1856 års slut uppgick lill 15,024,100 r:dr,
vid '1858 års slut nedgått till 9,860,925 r:dr. Hvad äler angår amorteringsobligationerna,
så hade sådana obligationer, som först år 1853 började utgifvas,
kunnat under de för näringarne och handeln så fördelaktiga åren 1854,
89
1855 och 1856 inom landet placeras till så betydliga belopp, alt af dem
voro utelöpande vid slutet af 1854 r:dr 2,914,800, af 1855 r:dr 8,679,100,
af 1857 r:dr 11,982,100. Det belopp af amorterings-obligationer, som vid
1858 års slut var utelöpande, utgjorde 12,824,200 r:dr. Sammanlagda beloppet
af inhemska obligationer uppgick vid slutet af år 1856 lill 27,006,200
r:dr, men bade vid 1858 års slut minskats till 22,685,125 r:dr.
T a b. 22 utvisar sammanräknade beloppet af hypothekskassan och
foreningarnes utelöpande obligationer, så väl i svenskt som utländska myntslag,
vid hvarje års slut till och med 1858, varande de utländska myntslagen
förvandlade till riksmynt efter kurs af 1J r:dr för mark banko och 18
r:dr för pund sterling. Enligt denna tabell bade hypotheks-inrättningarne
vid slutet af nyssnämnda år utelöpande obligationer för 82,223,836 r:dr 7 0 öre,
deraf i utländska myntsorter 59,538,711 r:dr 7 0 öre. Det bör härvid erinras,
att liksom någon del af de förra obligationerna kunnat finna placering inom
landet, hafva de sednare stundom placerats i utlandet. Till huru stor del
det ena eiler andra egt rum, kan väl icke med visshet utrönas, men, enligt
hvad upplyst blifvit, funnos vid 1858 års slut obligationer i utländsk myntsort:
bos riksbanken för banko mark 771,500 eller runt r:dr 1,028,666: 67.
och bos Småländska föreningen för » » 375,148: 97.
tillsammans r:mt r:dr 1,403,815: 6 4,
hvaremot Östgötha förenings inhemska obligationer voro till ett belopp af
3,200,000 r:dr utrikes placerade. Så vidt Komiterade kunnat utröna, utgjorde
således hypotheks-inrättningarnes utländska obligationsskuld vid ifrågavarande
tid i sjelfva verket 61,334,896 r:dr, och den inländska endast
20,888,940 r:dr.
Ta b. 23 upptager sammanräknade beloppet af hvad i riksmynt årligen
från utlandet till riket influtit, och derifrån till utlandet utgått för hypothekskassan
och foreningarnes utländska amorteringslån. Af denna tabell
30
synes att, under åren 1850, 1851 och 1852, då bankens metalliska valuta
med obetydliga förändringar endast utgjorde omkring 19 millioner r:dr r:mt,
föreningarne från utlandet indrogo så betydliga belopp att, efter afdrag af
hvad i amortering och ränta utgick, ett Öfverskott uppkom för 1850 af r:dr
4,342,528, för 1851 af r:dr 6,275,911, för 1852 af r:dr 5,309,418. Under
år 1853, vid hvars slut metalliska valutan utgjorde nära 27 millioner, uppgick
delta öfverskott ännu lill 6,225,380 r:dr. Med år 1854, vid hvars slut
metalliska valulan uppgick lill nära 41 millioner, inträder elt motsatt förhållande,
enär under samma år till utlandet utgick 1,951,215 r:dr mera än
hvad, sorn derifrån indrogs. Under år 1855, då metalliska valulan uppsteg
till nära 52 millioner, uppkom väl ett öfverskott i indragningarne af 759,602
r:dr, men under år 1856 utgick till utlandet 2,465,371 och år 1857 459,311
r:dr mera, än hvad under samma år indrogs; hvaremot året 1858 åter lemnade
ett öfverskott i indragningarne af 2,833,588 r:dr.
Ta b. 24 upptager särskildt för hypothekskassan och hvarje förening de
belopp i riksmynt, som för de utländska amorteringslånen årligen från utlandet
influtit och dit utgått.
Tab. 25 redogör för de af hypothekskassan och föreningarne in- och
utrikes upptagna kreditiv. Af den krediti vrätt, som, enligt hvad Komiterade
förut uppgifvit, under vissa år var föreningarne i riksbanken medgifven, men
vid 1847—1848 årens riksdag indrogs, hade bruksegares hypothekskassa och
de då befintliga föreningarne, nemligen den Skånska och Östgötha, begagnat
sig. Sedermera hafva så väl dessa som Smålands och Örebro-föreningarne haft
andra inländska kreditiv; hvarförutan Skånska föreningen år 1857 betingade
sig ett utländskt kreditiv å 400,000 mark hamburger banko, hvaraf föreningen
dock endast en kortare tid begagnade sig.
Tab. 26 upptager i riksmynt de af hypothekskassan och föreningarne
in- och utrikes, annorledes än emot utgifna obligationer, upptagna lån. Enligt
31
denna tabell hafva så vål hypothekskassan som alla föreningarne upptagit
sådana lån, hvilkas sammanlagda återstod vid 1858 års slut utgjorde 1,475,192
r:dr, men endast Skånska föreningen har haft utländskt lån, hvars belopp
vid slutet af samma år uppgick till 1,603,300 r.dr.
Tab. 27 redogör för hypothekskassans och hvarje förenings extra lånerörelse.
Af denna tabell, som icke upptager den Skånska föreningen, emedan
sådan lånerörelse icke varit af densamma bedrifven, synes, att de öfriga föreningarne
på denna lånerörelse vid slutet af 1856 haft utestående det betydliga
beloppet af 9,861,227 r:dr, som vid slutet af räkenskapsåret 1858 hade
nedgått till 4,436,655. Det sätt, hvarpå den extra lånerörelsen blifvit af
flera föreningar bedrifven, har gifvit grundad anledning till klander- Visserligen
har det icke kunnat undvikas, att, när föreningarne på afslutade lån haft
alt disponera medel till större belopp än som genast kunnat lill sökande af
amorteringslån utgifvas, det överskjutande måst genom annan utlåning göras
fruktbärande; men det lärer inträffat, att, medan föreningarne haft millioner
på sådant sätt utestående, delegare icke fått sina rättmätiga anspråk på amorteringslån
tillfredsställda. Sedan så betydliga belopp en gång blifvit till extra
utlåning utgifna, har det vanligen erfordrats en längre tid för att indrifva
dem, och, för att icke låta sökande till sådana lån, för hvilka föreningarne
äro inrättade, vänta för länge och göra dem för mycket missnöjda, har
det handt att föreningarne nödgats upptaga antingen nya amorteringslån,
innan de äldre blifvit till sina rätta ändamål använda, eller ock tillfälliga
lån, hvarvid de måst underkasta sig betungande vilkor och blifvit utsatta
för verkningarne af penningekriser, af hvilka hypotheks-föreningar, så länge
de rätt förvaltas, böra hafva en ganska ringa, om ens någon, känning. En
stor del af de belopp, sorn föreningarne användt till den extra lånerörelsen,
har, på sätt tabellen 27 utvisar, blifvit lemnad på reverser mot borgen
och fått längre tid, än som varit nödigt, förblifva utestående. Under
32
sednare åren hafva dock föreningarne, såsom Komiterade ofvan visat, indragit
en stor del af de för extra lån utestående medel och utgifvit amorteringslån
tili motsvarande belopp.
De här ofvan upptagna tabeller lemna en fullständig redogörelse för
hypothekskassan och föreningarnes ställning vid 1858 års slut. För att gifva
någon ledning vid bedömandet af föreningarnes verksamhet under år 1859,
hafva Komiterade infordrat summariska uppgifter om föreningarnes lånerörelse
under samma år och få i underdånighet meddela, att enligt dessa uppgifter
föreningarne intill November månads utgång försålt amorlerings-obligationer
å utländskt myntslag för 4,425,(180 mark hamburger banko och å
svenskt myntslag för 1,197,300 r:dr r:mt. För de förra har till föreningarne
influtit 5,099,870 och för de sednare 1,082,284 r:dr r:mt. Uppsägnings-obligationer
hafva blifvit sålda för 947,850 samt inlösta för 1,767,250 r:dr.
Under årets lopp intill nämnda månads utgång voro af samtliga föreningarne
utgifna amorleringslån å r:dr 6,383,827:
hvaremot infriats sådana lån med primitiva belopp å . . . . » 1,030,448.
Med skillnaden emellan dessa belopp r:dr 5,353,379,
var således vid nämnda års utgång summan af de utestående amorterings
lånen
tillökad. Vid 1859 års slut voro af alla föreningarne, utom Örebro
läns förening, för hvilken uppgift ännu saknas, beviljade lån, sorn icke kunnat
utgifvas, till ett belopp af r:dr 8,093,030:
och derutöfver hos föreningarne sökta lån, hvartill handlingarne
förväntades blifva fullständiga under första månaderna
af detta år, för  o 7,332,355:
eller tillsammans r:dr 15,425,385.
Häraf synes, att föreningarne under de sednaste åren, i anseende till
den låga kurs, hvartill obligationerna noterats, varit urståndsätta att operera
33
på etl sätt, sorn kunnat tillfredsställa lånsökandes behof. Af de under sednare
åren kontraherade lån: ^
af Skånes förening år 1858  mark b:ko 10,000,000.
Smålands d:o d:o
» 10,000,000.
Wermlands d:o d:o
» 6,000,000.
Elfsborgs d:o år 1857
» 5,000,000.
Mälarprovinsernas 1855 .
» 5,000,000.
Tillsammans mark b:ko 36,000,000.
å hvilka under år 1858 indrogos  4,187,650.
hade under år 1859 upptagits
4,425,680. §.613.330.
så att å dessa lån vid sistnämnda års slut återstodo
oindragna mark b:ko 27,386,670.
Komiterade hafva nu framlagt de hufvudsakliga resultaterna af så väl
hypothekskassans som föreningarnes verksamhet. Någon undersökning angående
hypothekskassans förändrade organisation i sammanhang med hypotheksföreningarne
anse Komiterade desto mindre nu böra ifrågakomma, som hypothekskassan,
inrättad efter helt andra grunder, i afseende både å låntagarnes
ansvarighet och å egendomens uppskattning, dessutom på de sista tjuguett
åren icke upptagit något nyLt lån, utan synes vara ställd på utredning, hvad dess
hittills gjorda upplåningar angår, samt, i fråga om framtida låneoperationer
de allmänna grunder, som uti förevarande förslag äro bestämda, jemväl böra
på bruksegendomar tillämpas. Med förbigående af hypothekskassan få Komiterade
närmare framställa sina åsigter om de brister, som vidlåda den nuvarande
organisationen af hypotheks-föreningarne och medlen att afhjelpa dem.
Det kan svårligen förnekas, att hypotheks-föreningarne mer än en gång
skuldsatt landet hos utländningen utöfver det för handen varande behofvet,
och vida mer, än som skulle inträffat, derest de varit organiserade efter en
34
sammanhängande plan. Det har icke kunnat undvikas, alt en förening indragit
Utländskt lån, under det att en annan ännu icke kunnat på föreskrifvet
sätt använda ett redan indraget. Om från början enhet i afseende på
upplåning egt rum och de för samtliga föreningarne erforderliga kapital kunnat
i mån af behof tillhandahållas, så skulle de kapital, som för föreningarnes
räkning måst tagas från utlandet, icke vid något tillfälle behöft särdeles
öfverstiga det verkliga behofvet. Föreningarne skulle ock derigenom haft den
fördel, att de upplånta summorna erhållits för billigare ränta och på i öfrigt
förmånligare vilkor, än nu varit fallet, enär en för alla föreningarnes
räkning uppträdande anstalt ©tvifvelaktigt skulle haft större kredit, än de
särskilda föreningarne hvar för sig egt, samt all skadlig täflan mellan dessa
sednare, för alt åtkomma erforderliga kapital, kunnat undvikas.
Att en sådan täflan emellan de särskilda hypotheks-föreningarne icke
varit utan dt ganska märkligt inflytande på lånevilkoren är lätt alt ådagalägga.
Hvad nu först angår de inom landet upptagna lån, så behöfver man
blott jemföra de vilkor, som Skånska föreningen under sin första tillvaro
kunnat betinga sig vid låns upptagande, med de vilkor, hypolheks-föreningarne
på sednare lider, sedan deras antal till vext, måst underkasta sig för
att i sin rörelse upptaga någon del af de inom landet befintliga kapital. Det
är bekant, att Skånska hypolheks-föreningen länge kunde till pari försälja obligationer,
löpande med 4| och 4 procent ränta ställda på uppsägning, samt
äfven 3 procents obligationer betalbara å vista. Men sedan ej mindre Östgötha
hypotheks-förening från och med 1846 än ock Småländska hypotheks-föreningen
från och med år 1848 utbjudit sina obligationer, blefvo lånevilkoren med hvarje
år mer och mer betungande Häruti inträdde väl någon förändring under
de för landet så fördelaktiga åren 1855 och 1856, men sedermera ha fva hypotheks-föreningarnes
obligationer, äfven de, som varit ställda på korta förfallotider,
icke kunnat inom landet afyttras till kurs, som bort föranleda
7 J 7
35
föreningarne till deras placering. Hvarje särskild förening har, obekymrad
om andra föreningars åtgöranden, uppbjudit sin förmåga för att få sina egna
obligationer placerade, och, sedan man på detta sätt lyckats att i allmänna
rörelsen utsläppa ett större antal obligationer än som der kunnat finna en
tryggad placering, var det naturligt, alt deras kurs skulle sjunka, och på
sednare tider liar man afyttrat obligationer till vilkor, som, på samma gång
de för låntagande delegare medfört icke obetydlig förlust, menligt inverkaL
på förtroendet lill obligationerna och försvårat deras framtida placering
inom landet.
Den täflan, sora hypotheks-foreningarne åstadkommit på den utländska
fondmarknaden, bar dock både för föreningarne sjelfva och för landet varit
ännu skadligare. Då bypolheks-föreningarne måst i utlandet uppträda utan
någon annan garanti från statens sida, än den, som ett af regeringen fastsläldt
reglemente kunnat innebära, är det naturligt, att de måst inskränka sig
lill platser, der de Svenska förhållandena kunnat vara närmare kända. Hamburg
är den plats, der hypotheks-foreningarne, med få undantag, upptagit
sina utländska hypothekslån, och utom Hamburg äro de Svenska hypolheksobligationerna
ännu föga bekanta i utlandet. I Hamburg hafva de lånsökande
hypotheks-foreningarne ofta samtidigt täflat med och underbjudit hvarandra;
oell det är ett enda bankirhus, som öfvertagit de flesta der afslutade
lån. Väl har en förening för några år sedan upptagit ett lån i London,
men det skedde under omständigheter, som voro föga egnade att på den
platsen bereda förtroende åt våra hypotheks-föreningars operationer. Nyligen
har en annan förening sökt att lösgöra sig från Hamburg och afslutat ett lån
i Berlin, grundadt på det s. k. premie-systemet; men det är ovisst, i hvad
mån detta försök kommer att lyckas. Hypotheks-foreningarne äro ännu fästade
vid Hamburg, och det bankirhus, hvarom Komiterade talat, kan nära
nog ensidigt bestämma de vilkor, under hvilka det vill lemna sitt biträde.
36
I böljan öfvertogos verkligen lånen mot bestämda vilkor, men de på sednare
tider afslulade lånekontrakten hafva, ehuru lydande å vissa belopp, i
sjelfva verket varit bindande för endast en obetydlig del af den kontraherade
summan och i Öfrigt icke inneburit något annat, än ett åtagande att
efter viss kurs, om det kunde ske, sälja obligationerna med rättighet att uppbära
provision på det hela, äfven om föreningarne sjelfve eller genom andra
kunde afyttra större eller mindre del af sina obligationer. Den, som uppträder
såsom långifvare, öfverläder blott för syns skull en obetydlig del och
förbinder sig i öfrigt till ingenting annat, än att, om kursen å obligationerna
är fördelaktig, sälja dem till högre pris än det fastställda, och då behålla
öfverskotta jemte provisionen, men i alla fall uppbära provision. Att kreditinrättningar,
bjrgda på så säker grund, som våra hypotheks-föreningar, oaktadt
alia sina brister, ändock äro, ingå på sådana lånekontrakt, måste verka
störande på svenska krediten i utlandet.
Då staten i början af år 1858 i utlandet uppträdde såsom lånsökande,
kunde man, med hänseende till den tryckta ställning, som då var rådande
på den utländska penningemarknaden, icke förvänta några särdeles fördelaktiga
lånevilkor; men säkert är, att det sätt, hvarpå hypotheks-föreningarnes låneoperationer
blifvit i utlandet bedrifna, och den låga kurs, hvartill obligationerna
för de många olika låneserierna då noterades, jemväl utöfvade ett menligt
inflytande på de vilkor, staten kunde betinga sig. Den långa kurslistan
på svenska papper, som Hamburger-tidningarne meddela, måste naturligtvis
aflägsna alla, sorn icke närmare känna förhållandena, och veta, att den sammanlagda
obligalions-skulden icke utgör något afskräckande belopp; och för
hvar och en mäste den omständigheten, att ett land har så många utländska
lån till mindre belopp och icke försöker att ersätta dem med ett större, i
och för sig anses såsom ett bevis på bristande förmåga att sköta krediten. >-
Om mali vill reformera hypotheks-föreningarne på ett sätt, som ensamt
37
kan rycka dem ur den beroende ställning, hvari de nu befinna sig, och för
framtklen i utlandet höja den svenska krediten, så måste de i en eller annan
form centraliseras.
Man uppreser sig vanligen mot centralisations-grundsatsen. Utan tvifvel
har man i många hänseenden öfverdrifvit centralisationens fördelar, men
man får icke falla i en motsatt ytterlighet. Man får icke glömma, att det
finnes företag, som hemta stora fördelar af enhet i styrelsen. Man får icke
tänka sig en fri täflan, der ingen sådan är möjlig, eller endast kan medföra
skadliga följder. Delta gäller om företag, i hvilka allt är på förhand bestämdt,
och, så alt säga, matematiskt regleradt, och till dessa höra hypotheks-föreningarne.
Från Frankrike kan i förevarande fall hemlas ett talande exempel.
Genom dekret af den 28 Mars 1852 auktoriserades i Paris ett bolag af
kapitalister, som med ett kapital af 25 millioner francs skulle på bestämda
vilkor lemna amorteringslån åt fastighetsegare i det under appellationsdomstolen
i Paris lydande distrikt. Kort derefter uppstodo dylika bolag i Marseille
och Nevers, och till statsrådets granskning inkommo samtidigt statuter
från en mängd departement. Man hade från början aflägsnat all tanke på
centralisation; man ville tvertom lokalisera hypolheks-inrättningarne. Efter
förloppet af några månader kom man till en helt annan mening. Man befarade,
att många öfver landet spridda inrättningar skulle dels åstadkomma en
täflan vid placeringen af obligationer, dels icke erbjuda kapitalisten nöjaktig
säkerhet. Knappt var ett halft år förflutet, förr än hypoteksbanken i Paris
erhöll privilegium i alla departement, der inga banker funnos; han fick sedermera
rättighet att i sig upptaga bankerna i Marseille och Nevers och blef
slutligen under namn af Credit fonder en allmän hypoteksbank för hela landet.
Ett annat exempel lemnar oss brödrariket. Der har aldrig funnits mer
än en enda hypotheks-inrättning för hela landet, nemligen hypoteksbanken
38
i Christiania, upprättad enligt lagen af den 18 September 1851. Denna hypotheksbanks
obligationer, löpande med 4 procent, noteras vanligen i Hamburg
till 6 J 7 procent högre kurs, än obligationer för de svenska hypothekslån
med lika ränta, hvilka samtidigt med norska hypotheksbankens utgåfvos.
Om Sverige i iörevarande fall beträder centralisationens bana, så följer
det således andra länders exempel. Det gifves ett sätt att centralisera hypotheks-föreningarne,
som i afseende på allt annat, än upplåningen, lemnav den
nuvai’ande organisationen orubbad. För detta ändamål skulle det vara fullt
tillräckligt, om ingen upplåning eller utgifning af obligationer genom de särskilda
föreningarne vidare finge ega rum, utan all upplåning och obligationsutgifning
icke blott för nuvarande föreningar, utan ock för dem, som hädanefter
komme att bildas, blefve verkställd genom en i hufvudstaden upprättad
allmän hypoteksbank, hvari de särskilda föreningarne skulle ingå såsom
delegare.
En svag sida i de nuvarande hypotheks-föreningarnes organisation utgör
den omständigheten, att de icke hafva någon grundfond, och att följaktligen,
särdeles i början af deras verksamhet, äfven mindre betydliga förluster
kunna medföra brist i deras disponibla tillgångar. Det skulle utan tvifvel
mäktigt bidraga alt böja föreningarnes kredit, om, på samma gång all upplåning
centraliserades hos hypoteksbanken, denna tillika utrustades med en
tillräcklig grundfond.
Endast staten kan lemna en sådan. Man fördömer väl statens inblandning
i enskildas företag; men man gör det, emedan genom denna inblandning vanligen
uppstår ett privilegium till fördel för dem, som komma i åtnjutande af
statens tillgångar. Här kan sådant icke med skäl sägas blifva fallet. Åtgärder,
som åsyfta att förvandla den intecknade skulden från uppsägbar till ouppsägbar,
och småningom aflösa densamma, böra betraktas såsom åtgärder för det allmänna
bästa. Det torde icke behöfva ådagaläggas, att i ett land som Sverige,
39
der jordbruket intager ett så framstående rum i jemförelse med andra näringar,
alla sociala förhållanden i mer eller mindre mån bestämmas af den
ekonomiska ställning, hvari jordegaren sig befinner. Och som hypotheksföreningarne
hafva till ändamål att betrygga och förbättra denna ställning,
är det följaktligen ett allmänt intresse, som manar staten att understödja dessa
inrättningar och sätta dem i tillfälle att uppfylla sitt ändamål. Man har
visserligen förebrått föreningarne den stora utländska skuldsättning, som de
föra nied t och hvilken, efter hvad man föreställer sig, egt rum endast för jordegarnes
räkning celi ofta på ett för landet ofruktbärande sätt. Det förtjenar
härvid anmärkas, att endast en mindre del af de utländska lånens belopp
omedelbart kommit jordega ine till godo, hvaremot största delen åtgått till inlösen
af deras äldre intecknade skulder. Den indragning, som häremot svarar,
har således skett till förmån för handeln och näringarne i allmänhet.
Det är otvifvelaktigt att för den del af de utländska lånen, som kommit jordegarne
till godo, jordbrukets mer och mer stigande förkofran lemnar riklig
ersättning. Sedan stateu både inom och utom landet ingått i täflan med
föreningarne om låns upptagande, är hans förbindelse att understödja hypotheks-föreningarne
så mycket större; och om staten befordrar föreningarnes
låneoperationer, och kursen på obligationerna derigenom höjes, skall det för
honom blifva så mycket lättare att, då han för egen räkning behöfver upptaga
lån, betinga sig fördelaktiga vilkor.
Komiterade hafva nyss åberopat Frankrikes och Norges exempel. I det
förra landet har staten försäkrat Crédit fonder om ett understöd af 10 millioner
francs, och i det sednare har statskassan till grundfond för hypotheksbanken
beviljat en summa af 1,000,000 speciedaler, hvilken fond utgör en
ytterligare säkerhet för bankens förbindelser och icke kan af staten återfordras
förr, än bankens verksamhet upphör och hans förbindelser lill tredje
man äro uppfyllda. Den ränta, procent, som banken för berörda summa
40
bör erlägga, utgår af hans rena behållning först, sedan räntorna till bankens
gäldenärer och förvaltningskostnaderna blifvit betäckta.
För att bereda den af Komiterade föreslagna hypoteksbanken erforderlig
grundfond, behöfver svenska staten hvarken upptaga något lån 4
eller afhända sig några medel. Det skulle i Komiterades tanke vara tillräckligt,
om staten utfärdade och till banken såsom en yttersta säkerhet för föreningarnes
förbindelser öfverlemnade ouppsägbara , räntebärande obligationer
till ett visst belopp, som lämpligen torde kunna bestämmas lill 2 millioner
i silfver eller samma belopp, hvartill den vid 1828—1830 årens riksdag för
hypotheks-föreningarne beviljade garanti, hvarom Komiterade redan talat, var
fastställd. Vid öfverlemnande! af berörda obligationer, som böra löpa med
den ränta, som i andra af staten utgifna inhemska obligationer högst förskrifves,
eller, om andra sådana obligationer ej komma att utfärdas, med 5 procent
ränta, kunna sådana vilkor och förbehåll fästas, att någon förlust för
staten i intet fall kan befaras; och Komiterade föreslå i underdånighet,
att ifrågavarande obligationer aldrig må af banken få användas till anskaffande
af medel för utlåningen, utan endast tillgripas i den snart sagdt
otänkbara händelse, att vid hypotheksbankens utredning tillgångarne icke skulle
förslå lill skuldernas betäckande eller i den föga troliga händelse, att banken
vid något tillfälle skulle sakna egna disponibla tillgångar till fullgörande af
sina förbindelser mot långifvare. I förra fallet kan något användande af obligationerna
icke komma i fråga, såvida den offentliga kontroll öfver banken,
som Komiterade här nedan i underdånighet föreslå, kommer att iakttagas.
För öfrigt, och då inleckningssäkerhelen för de utgifna amorteringslånen icke
får förminskas, så länge något å dem återstår, följer deraf, att den inteckningssäkerhet,
banken innehar, alltid öfverskjuter iåntagarnes skuld till banken och
detta i samma mån mera, som tiden för lånens slutbetalning ligger närmare.
Med säkerhet kan antagas, att vid en utredning af hypoteksbanken betydligt
öfverskott skall vara för handen. I sednare fallet, eller om försäljning af
obligationer egt rum för tillfälliga behof, hvartill tillgång icke annorlunda
kunnat beredas, bör det åligga banken aLt, så fort ske kan, åter inköpa ett
mot det försålda svarande belopp af samma slags obligationer och, om någon
ränteliqvid under tiden egt rum, derför godtgöra riksgälds kontoret, eller, om
sådant återköp icke kan ske inom tid, som efter aftal mellan riksgälds-kontoret
och hypoteksbanken bestämmes ocb ej må utsträckas öfver 2 år, till
riksgälds kontoret erlägga liqvid efter bestämd kurs för de ännu utelöpande
obligationerna; hvarefter banken skulle vara berättigad att i de användas ställe
erhålla nya obligationer till motsvarande belopp.
I sammanhang härmed skulle ett flera gånger vid riksdagarne väckt
förslag om riksbankens befriande från fastighets-lånerörelsen lätteligen kunna
bringas till verkställighet. Hypotheksbanken kuude nemligen öfvertaga den
i riksbanken till utlåning mot pant af fastigheter på landet nu anvisade fond,
7,500,000 r:dr ruut, och i stället lemna riksbanken sina obligationer, löpande
med samma ränta, som för fastighetslånen utgöres. Det är lätt alt inse, huru
fördelaktigt detta skulle blifva för riksbanken. Emot de inteckningar i landtfastigheter,
som denna nu eger, ocb hvilka i händelse af behof icke utan stor
förlust kunna realiseras, korinne banken i besittning af obligationer, hvilka
när som helst kunde afyttras och förvandlas lill klingande valuta. Derjemte
och i den mån de vid bankens lånealdelning anställde tjenstemän komme
alt afgå, skulle för riksbanken besparas de betydliga kostnader, sorn med
förvaltningen af ifrågavarande lånefond nu äro förenade. Romiterade få derföre
i underdånighet hemställa, att hypotheksbanken må, såsom vilkor för erhållandet
af den föreslagna grundfonden, förpligtas att från riksbanken öfvertaga
lånefonden för landtfastigheter, hufvudsakligen på följande vilkor:
l:o att riksbankens lånefond för fastigheter på landet med dertill hörande
intecknade skuldförbindelser öfverlåtes på hypotheksbanken, som lill
42
den förra utgifver sin hufvudförbindelse, hvaruLi han utfäsler sig att för
det förskrifna beloppet 7,500,000 r:dr r:mt erlägga fern för hundra om
året, deraf godtgöres ränta efter 4 procent och återstoden afföres A kapitalel,
intilldess det blifvit lill fullo belaldl; 2:o att hypotheksbanken derjemte till
riksbanken öfverlemnar partial-obligationer till ett nrot det förskrifna svarande
belopp, hvilka obligationer, löpande med 4 procent ränta, böra lyda så väl
på mark hamb. banco som svenskt riksmynt, samt ställas till innehafvaren
att, efter utlotlning i bestämd ordning, inom 41 Ar infrias; samt 3:o att för
den kapital-afbetalning, som af hypoteksbanken årligen verkställes, riksbanken
återställer ett så stort belopp partial-obligationer, som deremot svarar.
De närmare vilkor, som böra fastställas för ifrågavarande transaktion
emellan riksbanken och hypotheksbanken, äro upptagna i bilagan Lit. A.
I afseende på hypotheksbankens organisation, anse Komiterade i öfrigt
följande hufvudsakliga föreskrifter böra fastställas:
l:o All genom hypotheksbanken skeende upplåning och obligalionsutgifning
skall regleras genom en af statsmakterna anlagen lag, och dennas
efterlefnad ställas under offentlig kontroll, så att obligationer aldrig må kunna
utgifvas utan fullt motsvarande säkerhet af sådan beskaffenhet, som med
bankens lånerörelse är förenlig.
2:o Ifrån den dag, lagen om hypotheksbanken blifvit offentligen kungjord,
må det icke tillåtas, vare sig de nuvarande hypotheks-föreningarne eller
eljest någon annan inrättning än hypotheksbanken, att utgifva tryckta eller
graverade, till innehafvaren ställda, på viss amorterings-, uppsägnings- och
betalningstid lydande räntebärande obligationer, för hvilka säkerhet i jordegendom
på landet är lemnad; dock inbegripes icke härunder obiigalionsutgifning
för det belopp, som nuvarande föreningar, till följd af redan afslutade
bindande låuekontrakter, äro pligtige alt i mån af inflytande lånemedel
ulfärda.
43
3:o Hypoteksbanken börjar sin verksamhet, så snart en förening anmält
sig till inträde deruti. Det minsta belopp, hvarför en förening får teckna
sig för delaktighet i banken, utgör en million r:dr r:mt. Å den tecknade
summan skall årligen till banken erläggas £ procent.
4:o Hy, aotheksbanken skall, i mån af ingående reqvisitioner från de
särskilda i banken deltagande föreningarne genom upplåning och obligationsutgifning
åt dem anskaffa hvad som behöfves till arnorteringslån för sökande,
hvilka hålla i beredskap föreskrifna säkerhetshandlingar.
5:o Om gynsamma förhållanden dertill föranleda och behof af upplåning
för föreningarnes räkning kan förutses, må upplåning och obligationsutgifning
ske, ändock att ansökning örn lån från förening icke ingått.
6:0 I intet fall får upplåning eller obligations-utgifning af hypoteksbanken
företagas, såvida icke sådana vilkor dervid kunna erhållas, som äro
förenliga med de grunder, som för amorteringslåns utgifvande finnas fastställda.
7:o Hypotheks-förening, som undfått lån, är skyldig att på bestämda
tider till hypoteksbanken årligen verkställa liqvid af den ränta och kapitalafbelalning,
sorn derför belöper.
8:0 Hypoteksbanken åligger tillse, att för den upplåning, som för
föreningarne eger rum, tillräcklig säkerhet i jordegendom ställes och under
hela amorteringstiden bibehålles i enlighet med fastställda grunder.
Sko För alla af hypoteksbanken utgifna obligationer ansvara de deri
deltagande föreningar i mån af delaktighet i banken.
10:o Till säkerhet för de af hypoteksbanken upptagna lån och utgifna
obligationer skola vara alt tillgå i första rummet hypotheks-föreningarnes lill
banken afgifna förbindelser med tillhörande hypotek för de utgifne atnorteringslånen,
dernäst bankens alla öfriga tillgångar, och slutligen grundfonden.
liro Sådana till hypoteksbanken 'inflytande medel, som icke genast
kunna till arnorteringslån inom de särskilda föreningarne användas, eger hy
-
polheksbanken alt på kortare tid göra fruktbärande, företrädesvis mot inteckninsssäkerbet
i jordegendom eller eljest mot pant af egna, eller de nuvarande
hypotheks-föreningnrnes eller statens räntebärande obligationer, eller, om det
annorledes ej kan ske, genom medlens insättande i bankinrättning mot ränta.
12:o Af den vinst, soln genom hypotheksbankens rörelse kan uppkomma,
skall bildas en reservfond och ingen utdelning deraf ske förrän fonden
uppnått 500,000 r:dr.
13:o Hypoteksbanken skall förvaltas af en styrelse med säte i Stockholm,
hvilken skall utgöras af fem ledamöter, utsedda: en af Kongl. Maj:t,
hvilken tillika är ordförande, en af fullmäktige i riksgälds-kontoret och tre
af de i banken deltagande föreningarne. I vigtiga fall eger styrelsen dessutom
till rådplägning och deltagande i besluten kalla ett ombud för hvarje
deltagande förening.
14:o Ledamöterna i styrelsen, äfvensom de från föreningarne inkallade
ombud svara, en för alla och alla för en, för de beslut rörande hankens förvaltning,
till hvilka de med sin röst bidragit.
15:o Revision af hypotheksbankens förvaltning skall årligen verkställas,
och dervid deltaga ombud så väl för föreningarne, som för fullmäktige i
riksgälds-kontoret. I revisionen af de föreningars förvaltning, som i hypoteksbanken
äro delegare, skall ock ett ombud för bankens styrelse deltaga.
1 Oro Hvarje år hålles i hufvudstäden allmän sammankomst med hypotheksbankens
delegare, hvarvid ombud för de särskilda föreningarne, äfvensom
för fullmäktige i riksgälds-kontoret böra vara närvarande. På allmän sammankomst
bestämmas de grunder, efter hvilka inom hvarje förening uppskattning
af jordegendom skall förrättas i de fall, då delegare i förening vill
låta sin delaktighet efter sådan uppskattning beräkna. I öfrigt skall på allmän
sammankomst fattas beslut i alla väckta frågor om bankens förvaltning.
45
Dessa äro grunddragen till den hypoteksbank, hvilkens inrättande
Komiterade i underdånighet föreslå. De äro närmare utförda i det förslag
till lag för en sådan bank, som Komiterade upprättat och härhos i bilagan
Lit. B. öfverlemna. En hypoteksbank, utrustad på sätt här ofvan är föreslaget,
skulle otvifvelakligt kunna lättare, tryggare och förmånligare, än hittills
skett, inom eller utom landel, anskaffa och åt de särskilda hypotheksföreningarne
tillhandahålla erforderliga medel för den utlåningsrörelse på
längre tid med bestämd amortering, sorn hvarje förening för sig fortfarande
skulle inom sitt distrikt bedrifva. De obligationer, sorn banken komme att
utgifva, skulle, särdeles om nödiga åtgärder vid logos, för att i början hålla
kursen uppe, otvifvelaktigt vinna förtroende och blifva afsättliga på flera
börser i utlandet. Då kursen å dem säkerligen komme att blifva högre, än
å föreningarnes obligationer, skulle derigenom kunna öppnas en utväg för
hypoteksbanken att, medelst försäljning af de nya och inköp af de gamla
obligationerna, småningom ur rörelsen indraga de sednare. Huru önskvärdt
för det allmänna detta skulle vara, anse Komiterade sig hafva i det föregående
tillräckligt ådagalagt. För hypoteksbanken skulle derigenom uppstå
en måhända icke obetydlig vinst, ulan något slags risk eller äfventyr, enär,
eldigt hvad Komiterade efter noggranna undersökningar utrönt, hvar och en
af de nuvarande föreningarne eger tillgångar, som icke blott motsvara, utan
öfverstiga skulderna.
För att uppehålla kursen å bypotheksbankens obligationer anse Komiterade
det böra stadgas, att lån icke få från banken utgifvas i annat än kontanta
penningar. Det måste nemligen vara lättare för banken än för de
enskilda låntagarne, som ofta äro obekanta med förhållandena på penningemarknaden,
att med fördel placera obligationerna.
En organisation af hypoteksbanken, bygd på de grunder, Komiterade
nu föreslagit, förutsätter naturligtvis, alt de olikheter, som äfven i väsendt
-
46
liga punkter nu förefinnas emellan de särskilda föreninga ines reglementen,
utjemnas. Detta kan lämpligen åstadkommas derigenom, att en lag stiftas,
innehållande de allmänna bestämmelser, under hvilka hvpotheks-föreningar
framdeles få bildas och hvilka nuvarande liypotheks-föreningar, när de vilja
ingå i hypoteksbanken, måste underkasta sig.
Komilerade skola nu i korthet underdånigst redogöra för hvad de särskilda
reglementena innehålla i de väsendtligaste punkter, som borde i en
sådan lag upptagas, och i sammanhang dermed framställa sina åsigter om
hvad som i hvarje fall kan vara lämpligt att stadga.
I afseende på det minimum af egendomsvärde, som berättigar till
inträde i hypotheks-föreningarne, förefinnes en ganska stor olikhet i olika
distrikter. Lägst är detta värde utsatt i Elfsborgs samt Götheborgs och
Bohus län, der det utgör 750 r:dr efter taxering och 1500 efter särskild
uppskattning, samt högst i Calmar, Blekinge och Skaraborgs län, der det
uppgår till 3000 r:dr efter taxering och 6000 efter uppskattning. Uti reglementet
för Örebro läns hypotheks-förening finnes i detta afseende intet minimum
stadgadt. Vid minimivärdets bestämmande har man i mer eller
mindre mån afsett att utesluta de mindre jordegarne; men för dessa är behofvet
af en reglerad fastighetskredit mest trängande; ty de måste betala
högre ränta och vidkännas mycket större omkostnader, än de större jordegarne.
Inteckningslån erhållas desto billigare, ju större de äro. I samma
mån lånesumman minskas, ökas räntefoten. Kapitalisterna vilja icke sätta
sina penningar på för många händer och sker det, låta de betala sig för de
större besvär, de derigenom underkasta sig. Om man annorstädes haft skäl
att utesluta de mindre jordegarne ur hypotheks-inrättningarne, så synes det
icke vara lämpligt i Sverige, der en så betydlig del af jorden tillhör de
mindre jordegarne, och aldraminst om den utväg, dessa nu ega, att i riksbanken
få amorteringslån Lill låga belopp komme att upphöra. Vid de för
-
sta hypotheks-inrättningarnes stiftande var det politiska, men ieke finansiela
skäl, sorn föranledde de mindre jordegarnes uteslutande. Fäster man sig vid
den finansiela synpunkten, så kommer man till den åsigt, alt hypotheksföreningarne
böra stå öppna för alla, som kunna erbjuda en tillräcklig säkerhet,
oell minimum af det egendomsvärde, som lemnar tillträde till dem, endast
bestämmas med hänseende till nödvändigheten att vara förvissad om de
årliga afbetaIningarnes behöriga ingående. Komiterade anse, att i Sverige
minimivärdet å egendom, berättigande till inträde i hypotheks-förening, icke
bör vara högre än (500 r:dr efter taxering, hvilket värde nu berättigar till
erhållande i riksbanken af lägsta lånebeloppet MOO r:dr, samt 1000 r:dr efter
särskild uppskattning; och i öfverensstämmelse med hvad nu gällande reglementen
innehålla, synes delegarerätlen, äfvensom belåningsrätlen, fortfarande
böra bibehållas vid två tredjedelar af taxeringsvärdet och hälften af uppskattningsvärdet.
Det lägsta belopp, hvarå lån finge af föreningarne meddelas,
blefve således 400 r:dr, om till grund derför loges taxering, och nOO r:dr,
om det bestämdes efter särskild uppskattning. I norska hypoteksbanken
utgör lägsta låne-beloppet 100 speciedaler.
I hvad nuvarande reglementen för hypolheks-föreningarne stadga rörande
den ränta, som må af förening tagas, samt kapital-afbetalningen och
förvaltningsbidraget, synes Komiterade någon förändring icke erfordras. Komiterade
tillstyrka således i underdånighet, att räntan sättes lill högst 5 procent,
kapital-afbetalningen till minst procent och förvaltningsbidraget till
\ procent. Det är endast vid god tillgång på penningar, som hypotheksinrättningarne
kunna operera, om de vilja uppfylla sin bestämmelse, och när
obligationer icke kunna försäljas på sådana vilkor, alt lån kunna utlemnas
mot 5 procent, böra alla låneoperationer å hypolheksbankens sida tills vidare
inställas. Hvad kapital-afbetalningen angår, så torde den icke böra lill visst
belopp fastställas, utan endast ett minimum utsättas, för alt icke göra amor
-
48
teringen illusorisk, samt i öfrigt åt banken öfverlemnas att vid låns utgifvande
medgifva olika amortering, dock under vilkor, att de obligationer, som
af banken utgifvas för anskaffande af medel till amorteringslån, alltid ställas
på samma amorteringstid som dessa.
För den händelse, att förvaltningsbidraget betinnes icke vara tillräckligt
för sitt ändamål, innehålla de flesta föreningarnes reglementen inlel annat,
än att bristen bör uppföras i en särskild förskottsräkning oell godlgöras af
den vinst, sorn framdeles kan påräknas. För anstalter, i afseende pä hvilka
allt måste vara på förhand bestämdt, är ett sådant stadgande icke så litet
olämpligt. Reglementet för Mälareprovinsernas förening innehåller i detta
afseende en fullt betryggande föreskrift. Enligt detta skall, i händelse af förvaltmngsbidragets
otillräcklighet, bristen uppföras i balansräkning, och delegarne
vid nästföljande bolagsstämma besluta, huru denna blåst skall fyllas.
Om bristen uppgår till b procent af hela utlåningen, får deri icke längre än
ett år öfverbaianseras, utan måste då förvaltningsbidraget blifva högre. Ett allmänt
stadgande i denna syftning synes Komiterade vara af behofvel påkalladt.
Med den stadga och trygghet, som utgöra ett oeftergifligt vilkor för
hypotheks-föreningarnes oafbrulna verksamhet, kan icke förenas rättigheten
för delegare, som undfått lån, alt, när han vill, liqvidera sin skuld och utträda
ur föreningen. En sådan rättighet skulle, i händelse det visade sig
eller endast kunde befaras, alt brist i någon förenings tillgångar förefunnes,
kunna i hög grad missbrukas och leda till ganska betänkliga följder. Den
medgifves likväl i några reglementen för deni, som under en viss tid varit
delegare, hvarvid ett reglemente innehåller det vilkor, att föreningens återstående
fordran hos delegarne ej får utgöra mindre belopp, än föreningens
ouppsägbara obligationer; andra reglementen göra ett sådant utträdande beroende
än af delegarnes medgifvande, än af delaktighels-summans storlek, än
af begge delarne. Till beredande af erforderlig trygghet anse Komiterade
att, om en låntagare antingen vill före amorteringstidens slut liqvidera sitt
49
län eller derå verkställa större årlig amortering än den fastställda, sådant må
ankomma på medgifvande af föreningens direktion, hvilket, dock icke bör
lemnäs, utan så är, att de lill betalning erbjudna medlen kunna utan förlust
för banken mottagas.
För låntagares försummelser att å behörig lid fullgöra de årliga liqviderna
för ränta, kapilal-afbetalning och förvaltningsbidrag stadga några reglementen
i vissa fall,’ att lagsökningen icke skall inskränkas till det förfallna
beloppet, utan hela beloppet ovilkorligen utsökas; hvaremot i andra regle
menten
det öfverlemnas till direktionen att afgöra, om det ena eller andra
bör ske, och ett reglemente innehåller endast, att det förfallna skall en månad
efter förfallodagen utsökas, och den skilnad i amorteringen, sorn vållas
af fördröjd inbetalning, vid nästa liqvid af låntagaren särskilt godtgöras.
Det är klart, att, om det icke af skäl, som ofvan äro anförda, kan tillåtas
låntagare att sjelfmant utträda ur föreningarne, man icke heller bör på annan
väg bereda dem möjlighet att blifva skiljda derifrån. Komiterade föreslå
derföre i underdånighet ett allmänt stadgande af innehåll att, om låntagare
försummar alt inom föreskrifven tid erlägga ifrågavarande liqvider,
lagsökning för det förfallna beloppet, jemte straffränta efter ^ procent i
månaden, bör vid direktionens nästa sammanträde anställas, samt att det
må bero af direktionen att, om låntagare fortfarande är försumlig i sina
liqvider, låta, liksom när vanskötsel af belånad egendom eger rum, utsöka
bela lånet.
Uti åtskilliga reglementen finnes äfven en annan utväg öppnad för
egare af egendom, sorn blifvit i hypotheks-förening pantsatt, att kunna liqvidera
hela lånet. Om sådan egendom öfverlåtes, bör nya egaren inom eli år
anmäla sig lill lånets öfvertägande,- men, om sådant försummas, skall, enligt
> de liesta reglementen, lånet inom viss tid derefter antingen uppsägas, eller
anses uppsagdt och indrifvas. Ett reglemente stadgar ingen påföljd, och
7
50
ett annat, det skånska, föreskrifver, att, otn försummelse i delta hänseende
eger rum, direktionen kan uppsäga lånet till inbetalning inom ett år från
berörda prajscriptionsticl. Detta stadgande synes Komiterade vara det lämpligaste,
och hemställa Komiterade underdånigst, att det må upphöjas till allmän
regel.
En annan vigtig punkt i hypotheks-föreningarnes reglementen angår den
ansvarighet, som åligger delegarne för föreningarnes förbindelser. Icke ens i
detta hänseende gäller samma föreskrift för alla föreningar. I den Skånska
ansvara de låntagande delegarne med den intecknade jorden i mån af det
skuldbelopp, lör hvilket de, hvar för sig, häfta; men i de öfriga föreningarne,
äro de ansvarige i mån af sin delaktighet, det vill säga med hela det belopp,
hvarför de undfått hypothekslån, ehuru det i några reglementen icke är så
bestämdt uttryckt, som det borde vara. Det är framför allt angeläget, alt
hvad som i detta hänseende skall gälla är klart och tydligt uttryckt. Komilerade
hemställa i underdånighet, alt föreningarnes delegare skola, en hvar
i mån af sin delaktighet, vara ansvarige, dock att af delegare, som endast
gjort insättningar, denna ansvarighet ej må utkräfvas utöfver det kapitalbelopp,
sorn af honom finnes vara i förening insatt.
Beträffande direktionens ansvarighet, äro hypotheks-föreningarnes reglementen
likaledes affaltade i ordalag, som icke alltid äro fullt tydliga, utan
kunna lemna rum för olika tolkning. Men då det är angeläget, att ingen
tvekan om rälla förståndet i detta afseende förefinnes, anse Komiterade det
böra bestämdt förklaras, att direktionens ledamöter, en för alla och alla för
en, äro ansvarige för de beslut rörande föreningens förvaltning, lill hvilka
de med sin röst bidragit.
Dessa äro de förändringar, som Komiterade ansett böra, i sammanhang
med inrättandet af deli utaf Komiterade nu föreslagna hypoteksbanken, vidtagas
i de för hypolheks-foreningarne gällande reglementen, och dessa förän
-
51
dringar hafva oek blifvit iakttagna i det förslag till lag för hypotheks-föreningarne,
sorn Komilerade upprättat och under Lit. C härhos bifoga.
Komilerade hafva nu framställt grunderna för den nya organisation
af landets hypotheks-inrätlningar, som Komiterade anse både ändamålsenlig
och lätt verkställbar. Om Komiterades förslag vinner Eders Kongl. Maj ts
nådiga bifall, torde proposition, i enlighet dermed, lill Rikets Ständer aflålas
Det återstår nu endast för Komilerade att i underdånighet uppgifva
de skäl, på grund af hvilka hypotheks-föreningar emellan husegare i städerna,
ehuru förslag om sådana föreningars bildande numera äfven hos oss
blifvit väckta, icke ansetts vara af den beskaffenhet, att rättighet för dem
alt såsom delegare inträda i en hypoteksbank för jordegendomar på landet
borde öppnas.
Det hufvudsakliga och bestämmande skälet ligger uti den väsendtliga
olikhet, som eger rum emellan den hypolhekariska säkerhet, en förening af
jordegare på landet, och den, en förening af husegare i stad har att erbjuda
för de lån, som för deras räkning skulle upptagas. En jordegendom med
den alstringskraft, den innesluter, utgör, oberoende af derpå befintliga hus
och byggnader, ett kapital, som, om man förbiser utomordentliga, och derföre
utom det normalas område liggande, naturhändelser, icke kan förgås,
som, om ock endast med vanlig omtänksamhet vårdadt, alltid måste kunna
förutsättas bibehålla det värde, det såsom hypothek, uppskattadt efter bestämda
grunder, representerar, som det beror af egarens drift och flit alt
derutöfver öka och förkofra, och som ständigt, i följd af sin art, förblifver
ett föremål för företagsamhetens efterfrågan, då deremot en af tomt och hus
beslående stadsfastighet representerar ett värde, hvars numeriska siffra mäste
efter andra, ofta ganska sväfvande, grunder, än för jordegendom på landet,
bestämmas, som under tidens lopp i de flesta fall snarare minskas än ökas,
sorn vida mer, än jordegendom på landet, är underkastad! inverkningarna af
5i
konjunkturernas skiftningar, och som för öfrigt ständigt är utsatt för möjligheten
af en genomgripande förstöring, hvars följder icke kunna anses afbojda
allena genom lyfta udel af det belopp, hvartill en sådan faslighet kunnat
vara mot brandskada försäkrad.
De konjunkturer, som inverka på en stadsfastighets värde, äro icke
endast sådana, som i allmänhet och af öfvergående anledningar utöfva inflytelse
på prisen; de kunna vara af en vida mer genomgripande beskaffenhet.
JN'är i följd af förändringar i de merkantila, induslriela, eller andra förhållanden,
hvilka under cn viss tidsperiod en stad hade att tacka för sitt välstånd,
de omständigheter upphöra alt verka, sorn tillförene der gjorde bostäder
eftersökta oell väckte spekulationen att i hus och byggnader nedlägga
kapital, måste dessa hus och byggnader, huru dyrbara de än i sig sjelfva må
vara, falla i värde, så snart de ej mer kunna bibehålla samma begärlighet
som förr, medan deremot en jordegendom alltid stiger uti värde i samma förhållande,
egarens omtanke förmår utveckla dess inre rikedom.
För att åt de obligationer, hypoteksbanken skulle komma att utfärda,
bereda en välgrundad och fast kredit, har det emellertid ansetts vara af vigt,
att förklara delegarne i hypoteksbanken, en hvar i män af’ sin delaktighet,
ansvarige för de af banken öfverlagna förbindelser, samt i följd deraf,
och då dessa delegare äro hypotheks-föreningarne på landel, äfven delegarne
i de sistnämnda förbundna till enahanda ansvarighet; men icke ulan orättvisa
och mångfaldiga andra olägenheter skulle en så beskaffad ansvarighetsgruudsats
kunna foreskrifvas och upprätthållas emellan delegare, hvilka, i
följd af så väsendlliga olikheter, som de ofvannämnda, uti de hypolhekariska
säkerheter, de hade alt erbjuda, befinna sig till hvarandra uti en så olika
ställning; och hafva fördenskull Komiterade ansett det vara hvarken med
allmänt gagn eller dessa olika föreningars ömsesidiga fördel öfverensstämmande
att dem till samverkan och gemensamhet förena.
53
Undertecknad, Lallerstedt.1;, afvikande mening i afseende på rättighet
för hvpotheks-föreningar emellan fastighetsegare i städerna att inträda i hypoteksbanken
innefattas i närlagda protokollsutdrag.
Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit
Stor mäktig ste, A11 e r n å d i g s t e K o n u n g 1
Eders Kongl. Maj: Is
underdånigsie och tropligligste
tjenare och nndersåler
W. F. TERSMEDEN.
A. G:SON BENNICH. J. J. NORDSTRÖM. CARL AXEL MANNERSKANTZ.
SAM. WARBURG. GUST. LALLERSTEDT.
G. Fr. Almqvist.
Stockholm den 2 Februari 1860.
Til! Kongl. Majit underdånigst i fråga om ny organisation af landets hypolheks-inrättningar.
54
eli. 1Åi. A.
Dea i Rikets Ständers bank till utlåning mot pant i faslighet på landet
nu anvisade fond, stor 7,500,000 r:dr r.mt, öfverföres på allmänna hypotheksbunken
med följande vilkor: 1
l:o. Alla i svensk jordegendom intecknade, nämnda fond tillhörande,
skuldförbindelser öfverlåtas till hypolheksbanken med rättighet för denna
att, antingen vid sitt kontor i bufvudstaden, eller vid de särskilda, i hypoteksbanken
delegande, hypotheks-föreningars kontor i landsorterna, emottaga
och uppbära alla enligt de öfverlfitna förbindelsernas innehåll ingående
ränte- och kapital-inbetalningar, under iakttagande dervid af den ordning,
som vid medlens utlåning från riksbanken blifvit bestämd.
2:o. För det emotlagna beloppet, 7,500,000 r:dr r:mt, afgifver hypotheksbanken
till riksbanken sin derå lydande hufvudförbindelse, deruti den
utfäster sig att lill riksbanken erlägga fem för hundrade om året å hela det
ursprungligen förskrifna och emotlagna beloppet, till dess detsamma på nedannämnda
sätt blifvit återbetaldt.
3:o. Af nämnda fem för hundrade om året beräknas vid liqvidens verkställande
fyra procent såsom ränta å det kapitalbelopp, som å liqvidalionsdagen
qvarstår oguldet, och hvad derefter af samma för hela den ursprungliga kapitalsumman
beräknade fem för hundrade om året återstår afräknas såsom
afbetalning å den oguldna kapitalskulden, hvilken sålunda år efter år i stigande
förhållande minskas.
i
55
4:o. Jemte ofvannämnda hufvudförbindelse aflemnar hypotheksbanken
till riksbanken ett motsvarande belopp partial-obligationer, ställda till inneha
Tvären, löpande med fyra procent ränta och lydande å olika valörer, minst
200, högst 3,000 r:dr r:mt, att efter utlottning i bestämd ordning inom 00
år till fullo infrias; börande dessa partial-obligationer vara skrifna på så väl
tyska som svenska språken, och lyda på så väl riksdaler hamburger banko,
som svenskt riksmynt, samt åtföljas af vidhäftade räntekuponger, ställda att.
inlösas antingen i Rikets Ständers bank, eller hos denna banks omljud i
Hamburg. %
5:o. För beloppet af den kapital-afbetalning, som af hypotheksbanken
till riksbanken, enligt 3:dje punkten, årligen verkslälles, skall till den förra
återställas ett så stort belopp i dess till riksbanken aflemiiade partial-obligationer,
som mot den sålunda verkställda kapital-afbetalningen svarar.
6:o. Riksbankens styrelse vare obetaget att, när den finner sådant med
bankens säkerhet och fördel förenligt, dessa partial-obligationer inom eller
utom landet försälja till det pris, som derför högst kan erhållas; men vare
på andra sidan förpligtad all, när riksbankens ställning det åter rnedgifver,
de sålunda försålda eller andra af hypotheksbanken utgifna obligationer till
motsvarande belopp åter inlösa; börande de medel, som genom de från hyrpolheksbanken
årligen ingående kapital-afbelalningar inflyta, till sådant inköp,
så vidt ske kan, anslås.
7:o. Hvad af de till fastighets-låliefonden hörande medel under årens
lopp inflyter, eger hypotheksbanken för sina ändamål såsom sin tillhörighet
använda.
56
Bil. Ut. B.
Förslag till Förordning angående en allmän IIgp o th eks bank
för riket.
§ 1.
En allmän hypoteksbank skall inrättas i ändamål att för de inom riket
bildade, i föreskrifven ordning stndfäslade, hypolheks-föreningar ombesörja
all den upplåning, som nödig blifver för att åt dessa föreningar bereda
medel till de på årlig afbetalning ställda lån, som af dem, enligt fastställda
grunder, skola deras delegare tillhandahållas. Denna hypoteksbank skall hafva
sitt säte i Stockholm.
§ 2-
Såsom delegare i allmänna hypoteksbanken skall ingå hvarje hypoteksförening,
sorn hädanefter inom riket hildas; så ock hvarje allaredan inom riket
bildad hypotheks-förening för ali den upplåning, föreningen hädanefter
finner sitt ändamål påkalla, af sådan beskaffenhet, som i § 1 sägs.
På delegare ankomme att bestämma den summa, för hvilken han sig
såsom delaktig i hypoteksbanken vill teckna; dock må den ej få understiga
en million riksdaler.
§ 3.
På det belopp, för hvilket delaktighet i hypoteksbanken blifvit teeknadt,
skola årligen treljerdedels procent till banken inbetalas, äfven om
57
hypolheks-föreningen något lån från banken ej uttagit. A sådan inbetalning
räknas föreningen tillgodo lika stor ränta, sotn hypotlieks-förening, hvilken
lån erhållit, för dess kapilal-afbeLalningar i räkning påföres.
§ *•
Till grundfond för allmänna hypoteksbanken öfverlemnar statsverket,
genom dess riksgälds-kontor, uti ouppsägbara obligationer, bärande lika stor
ränta, som uti andra af statsverket utgifna, inhemska, obligationer högst förskrifves,
ett värdebelopp, stort åtta millioner riksdaler; egande hypotheksbanken
öfver dem förfoga efter som här nedan sägs. Skulle andra inhemska obligationer,
än dessa, ej komma att utfärdas af statsverket, bestämmes räntan å
dem till fem procent.
§ 5-
Ifrån den dag, denna förordning blifvit offentligen kungjord, må ingen,
vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande hypotlieks-förening,
eller hvilken annan kredit-inrättning sorn helst, än allena den allmänna hypoteksbanken,
utgifva tryckta eller graverade, till innehafvaren ställda, på
viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande, räntebärande obligationer,
i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet utlofvas; härunder
dock ej inbegripna obligationer till det belopp, sorn nu befintliga hypotheksföreningar,
lill följd af allaredan afslutade, bindande, iånekontrakt, äro förpligtade
att mot inflytande lånemedel utfärda.
§ 6.
Den allmänna hypoteksbanken öppnar sin verksamhet, så snart en
hypoteks förening till inträde deruti sig anmält och beloppet af sin inträdes-summa
beslämt.
8
58
S 7-
I den mån de särskilda hypotheks-föreningar, hvilka såsom delegare
uti hypoteksbanken ingått, till erhållande af lån, ställda på viss årlig afbe
talning,
sig anmäla och erforderliga säkerhetshandlingar derför i beredskap
hafva, skall hypoteksbanken, så vida andra, för ändamålet användbara, medel
icke för densamma äro att tillgå, om upptagande för de sökandes behof
af sådana lån, mot räntebärande, till innehafvaren ställda, på viss årlig afbe
talning
lydande, obligationer, vidtaga erforderliga åtgärder.
Hafva flera föreningar samtidigt sig om sådana lån anmält, och kunna
deras önskningar i detta afseende ej på en gång till fullo motsvaras, må de
medel, hypoteksbanken genom upplåning eller annorledes sig för sådant
ändamål beredt, emellan de lånsökande föreningarne, i förhållande till det
af dem sökta lånebelopp, fördelas.
Ej må lån till föreningarne annorledes, än i kontanta penningar, utlemnas.
§ 8.
Hypoteksbanken åligger att, vid all den upplåning, densamma för
hypotheks-föreningarnes räkning ombesörjer, noggrannt tillse, att tillräcklig
säkerhet derför, i jordegendom ställes och under hela afbetalningstiden bibehålies
i enlighet med de grunder, som i sådant, afseende bestämmas genom
särskild förordning angående de allmänna vilkor, som lör hypolheks-föreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.
De af bypotheks-förening för erhållna lån ställda säkerhetshandlingar
skola under offentlig vård på lämplig ort nedsättas.
§ 9.
Hypoteksbanken må ej företaga upplåning, ställd på viss årlig afbetalning,
eller utgifva obligationer, lydande på så beskaffade lån, ulan så är,
59
att vilkoren dervid äro förenliga med de grunder, som för sådana låns utgifvande
till hypotheks-föreningarnes delegare finnas till efterrättelse fastställda.
§ 10.
Hypolheksbanken vare berättigad att, der gynsamma förhållanden dertill
föranleda, och behof af upplåning för hypotheks-förenings räkning kan
förutses, mot obligationer, antingen af den beskaffenhet, som ofvan är sagd,
eller som på inlösen efter uppsägning lyda, penningar upplåna, ändå att ansökning
om lån från delegande hypotheks-förening för tillfället ej ingått; dock
alt dervid i afseende å lånevilkoren iakttages hvad i § 9 är sagdt.
Obligationer, som skola efter uppsägning inlösas, må ej ställas på kortare
uppsägningstid än sex månader, och ej på lägre belopp än 200 r:dr
§ I*-
Hypotheks-förening, som i hypoteksbanken undfått lån, stäldt på viss
årlig afbetalning, vare pligtig att årligen på bestämda tider till banken verkställa
liqvid af den ränta och kapital-afbetalning, som vid lånets utgifvande
till föreningen blifvit bestämda; erlägge ock bidrag till förvaltningskostnaderna,
efter hvad derom är stadgadt.
§ 12-
Alla i hypolheksbanken delegande hypotheks-föreningar ansvare, en hvar
i mån af sin delaktighet i banken, för fullgörandet af de förbindelser, banken
genom utgifna obligationer eller annorledes sig iklädt.
Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i sådant afseende
kunna användas: först de förskrifningar med åtföljande säkerheter i jordegendom,
dem hypotheks-föreningarne för undfångna lån till hypolheksbanken
afgifvit, dernäst bankens aila öfriga tillgångar, och slutligen grundfonden, på
sätt här nedan sägs.
60
§ 13.
De i § 4 omförmälda, af statsverket till allmänna hypoteksbanken
såsom grundfond öfverlemnade, obligationer må ej i någon händelse till anskaffande
af medel för bankens utlåningar begagnas, utan endasl i följande
två fall kunna, genom deras försäljning till större eller mindre del, efter
behof, användas nemligen: ö) i den oförmodade händelse, att sådant i den
ordning, sorn i §12 är sagd, vid bankens utredning för infriande af bankens
förbindelser oundvikligen erfordras, och b) då, i följd af uraktlåten eller fördröjd
inbetalning af hvad delegande hypotheks-föreningar för undfångna lån,
enligt § 11, böra erlägga, eller af annan anledning, banken saknar egna, för
tillfället användbara, tillgångar till fullgörande af sina förbindelser mot sina
långifvare.
§ 34.
Har af den under lit. b) i nästföregående § nämnda anledning försäljning
egt rum, vare hypoteksbanken pligtig så väl att, så snart ske kan,
åter inköpa ett, det försålda motsvarande, belopp af samma obligationer, sorn
ock att till riksgäldskontoret godtgöra den för de försålda obligationerna belöpande
i’änta, till dess att grundfonden på nämnda sätt blifvit till sitt ursprungliga
belopp återställd.
Kan sådant återköp ej ske inom den tid, som dertill efter aftal emellan
riksgäldskontoret och hypoteksbanken bestämmes, och som ej må utsträckas
öfver två år, erlägge hypoteksbanken till riksgäldskontoret för de ännu
utelöpande obligationerna full liqvid, och varde derigenom berättigad att, i
de användas ställe, nya obligationer till motsvarande belopp erhålla.
§ 35.
kör den händelse att erforderliga medel till det återköp eller den liqvid,
som i § 14 sägs, ej på annat sätt kunna anskaffas, ege hypoteksbanken för
61
sådant ändamål erforderligt tillskott från de i banken delegande hypotheksföreningar,
i mån af deras delaktighet i banken, inom utsatt tid infordra, och
vare i sådant fall dessa pliglige, att genom en efter behofvet lämpad, på sina
låntagande medlemmar uttaxerad, förhöjning af kapitalafbetalnings-procenlen
det nödiga heloppeL upptaga.
§ 16.
Der så händer, att på afslutade upplåningskontrakt eller af annan anledning
medel till hypotheksbanken inflyta, som ej genast kunna lill utlåning
i vederbörlig ordning för delegande bypotheks-föreningar eller till fullgörande
af andra bankens förbindelser användas, ege hypotheksbanken sådana medel
på kortare tid i vanlig utlåningsväg, mot säkerhet, företrädesvis i jordegendom,
eller eljest i statsverkets, eller egna, eller nuvarande hypotheks-föreningars
räntebärande obligationer, eller genom uppköp af sådana obligationer^
eller, der det annorledes ej kan ske, genom medlens insättande i bankinrättning
mot ränta, fruktbärande göra. Utlåning, hvarom i denna § sägs, ege
hypotheksbanken, der så skäligt pröfvas, äfven genom de i banken delegande
bypotheks-föreningar verkställa låta.
§ 17.
Af den vinst, som från hypotheksbankens rörelse kan uppkomma, skall
bildas en reservfond, och ingen utdelning af denna vinst få ega rum förr,
än reservfonden uppgått till ett belopp, stort 500,000 riksdaler riksmynt.
Vid hvarje bokslut tillgodofores hvarje i hypotheksbanken delegande hypotheks-förening
så stor andel af vinsten, som på föreningens delaktighet i banken
då belöper. När, efter hvad nu är sagdt, utdelning af vinsten kan ske,
bestämmes en hvar delegares andel deruti efter hans andel i reservfonden.
Denna reservfond skall, på sätt som i § 16 sägs, fruktbärande göras, så vidt
den ej för fullgörande af bankens förbindelser tages i anspråk.
62
§ 18.
Hypoteksbanken förvaltas af en styrelse med säte i hufvudstaden.
Styrelsen skall bestå af fem ledamöter: en utsedd af Kongl. Maj:t och som
tillika skall vara ordförande, en utsedd af fullmägtige i riksgäldskontoret,
och tre valda af de i banken delegande hypotheks-föreningar.
Så länge antalet af dessa föreningar icke öfverstiger tre, må en hvar
af dem utse en ledamot. Uppgår antalet ej till lie, välje den eller de, som
delegare äro, de tre ledamöterna. Öfverstiger delegarnes antal tre, ega dessa
föreningars, vid den i § 20 om förmäld a sammankomst, närvarande ombud att
gemensamt och efter hufvudtal de tre ledamöterna utse. I vigtiga fall ege
styrelsen dessutom lill rådplägning och deltagande i beslutet kalla ett ombud
för hvarje delegande förening. En hvar ledamot af styrelsen äfvensom för
tillfället inkalladt ombud svare, en för alla och alla för en, för alla de beslut
rörande bankens förvaltning, till hvilka lian med sin röst bidragit.
Beslut må ej fattas, utan att tre ledamöter äro tillstädes. I fall af skiljaktiga
meningar galle den mening, om hvilken de fleste sig förenat. Äro rö
sterna
lika delade, vare den mening beslut, hvilken ordföranden biträder.
§ 19-
Revision af hypotbeksbankens förvaltning och räkenskaper skall årligen
verkställas på tid, som vid allmän sammankomst emellan bankens delegare
bestämmes. Så länge ej flere än en hypotheks-förening i banken såsom delegare
ingått, må densamma två revisorer utse. Uppgår delegarnes antal till
två, tre, eller fyra, välje en hvar af dem en revisor. Går antalet öfver fyra,
välja de fyra revisorer efter tur. Utom de revisorer, som af de delegande
föreningarne väljas, skall derjemte i alla händelser en revisor af fullmägtige
i riksgäldskontoret utses, och löre han vid revisionen ordet.
Till deltagande i revisionen af de hypotheks-föreningars förvaltning, som
i hypoteksbanken äro delegare, skall ett ombud af bankens styrelse utses.
63
§ 20.
Hvarje år efter det revisionen af hypotheksbankens förvaltning blifvit
afslutad, skall allmän ordinarie sammankomst emellan bankens delegare i
i hufvudstaden ega rum, å dag, som i sådant afseende på nästföregående sam
mankomst
bestämmes, och hvarje förening dertill sända tre ombud, af hvilka
minst en bör af föreningens styrelse vara ledamot. Fullmägtige i riksgäldskontoret
skola ock ett ombud dertill utse.
På denna sammankomst, dervid revisorerna, så vidt ske kan, böra vara
tillstädes, skall revisionsberättelsen tili granskning företagas, beslut rörande
décharge för styrelsen fattas, och val af de ledamöter och suppleanter, sorn af
föreningarne skola utses för att i styrelsen ingå. tillika då anställas. På allmän
ordinarie sammankomst må ock, Lill efterrättelse för samtliga i hypotheksbanken
delägande hypotheks-föreningar, de grunder bestämmas, efter
hvilka inom hvarje förening särskild värdering af jordegendom förrättas skall
i de fall, der delegare i hypotheks-förening vill låta sin delaktighet i föreningen
efter sådan grund beräknas. Hvad i öfrigt på förvaltningen kan
hafva afseende, må likaledes då under öfverläggning och beslut tagas; men,
der fråga väckes om utverkande af ändring i denna förordning eller i förordningen
angående vilkoren för hypotheks-föreningars bildande, må beslut
derom ej förr än på nästa allmänna sammankomst kunna fattas.
Bestämmande af arvoden och aflöningar för ledamöterna i hypotheksbankens
styrelse, äfvensom för bankens tjenstemän, ankomme ock på beslut
af delegarne vid allmän ordinarie sammankomst.
§ 21.
Allmän extraordinarie sammankomst ege styrelsen utlysa, der del af
omständigheterna påkallas. Kallelse dertill skall de delegande hypotheksJ
föreniiigarnes styrelser meddelas minst en månad förut och tillika upptaga
de frågor och ärenden, sorn på sammankomsten skola förekomma.
t
64
§ 22.
Utom i de frågor, som angå décharge för styrelsen, val af revisorer
samt arvoden för styrelsens ledamöter, ega desse, äfvensom alltid revisorerna,
i besluten vid allmän sammankomst taga del.
§ 23.
Vid allmän sammankomst föres ordet af den, som i hypotheksbankens
styrelse ordförande är. Är han af förfall hindrad, varde ordförande för tillfället
vid sammankomsten vald.
Besluten afgöras efter omröslning per capita genom enkel pluralitet.
Utfalla rösterna lika för olika meningar, galle såsom beslut den mening,
ordföranden biträder, utom i fråga om val, som genom lottning afgöras bör
§ 24.
Revisionsberättelsen skall, innan årets ordinarie sammankomst hålles, i
tryck offentliggöras och samtliga i hypotheksbanken delegande föreningars
styrelser, fullmägtige i riksgäldskontoret samt finans-departementet i Kongl.
Maj:ts kansli delgifvas.
§ 25.
När helst Kongl. Majit kan finna skäligt granskning af hypotheksbankens
förvaltning och räkenskaper anställa låta, skola alla banken tillhörande
handlingar, kassor och räkenskaper för den granskning tillgängliga hållas.
(ifvergåeude Stadgande.
Förr än hypotheksbanken öppnar sin verksamhet, skola å tid, som Kongl.
Maj:t bestämmer, ombud så väl för fullmägtige i riksgäldskontoret, som för
den eller de hypotheks-föreningar, hvilka till inträde i hypotheksbanken sig
anmält, äfvensom de af Kongl. Majit samt fullmägtige i riksgäldskontoret utsedde
ledamöter i hypotheksbankens styrelse sammanträda, för att vidtaga de
beslut och förrätta de val, som måste föregå hypotheksbankens öppnande.
65
Bil. Lit. C.
Förslag till Förordning angående de allmänna grunder, som vid
Hy po lii eks-fö ren inga rs bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse gälla.
§ 1.
Egare eller innehafvare af jord, hvilka inom någon del af riket hypotheks-förening
önska hilda och lill delaktighet deruti för ett belopp af minst
en million riksdaler riksmynt sig tecknat, söke derå Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse
och ingifve derjemte ett i öfverensstämmelse med dc. i denna förordning
stadgade grunder uppgjordt förslag till det reglemente, de i sådant
afseende för sig antaga vilja.
S 2-
Såsom delegare i hypotheks-förening må ej andra vinna inträde, än de,
sorn inom det område, föreningen omfattar, egare af sjelfständig jordlägenhet
äro och sin eganderätt dertill styrka; så ock innehafvare af fideikommissegendom,
derest fideikommiss-stiftelsen egendomens inteckning och belåning
medgifvit, eller Kongl. Maj:t funnit skäligt tillåtelse dertill meddela, hör
jordegendom, som under någon stads domvärjo lyder, må ock inträde i hypotheks-förening
kunna beviljas, derest genom bevis från stadens magistrat
styrkes, att den, som inträde sökt, till grunden egen, fri och ständig rätt
innehar.
9
/
6G
§ 3.
Det värde, för hvilket jordegendom till delaktighet i hypotheks-förening
må antagas, kan antingen efter bevillningstaxering eller efter särskild värdering
bestämmas. Tages dervid taxeringsvärdet lill grund, må delaktighet i
föreningen till högst två tredjedelar deraf kunna beviljas. Bestämmes egendomsvärdet
efter särskild värdering, må delaktighet i föreningen för högst
hälften deraf kunna medgifvas: föreningens styrelse alltid obetaget att, efter
sig företeende omständigheter, delaktighetens belopp, så i det ena, som i det
andra fallet, derunder nedsätta.
§ 4-
Der delaktigheten efter särskild värdering bestämmes, må åbyggnaderna
å egendomen ej i beräkning tagas. Ej må eller i något fall jordegendom
till delaktighet i hypotheks-förening antagas, der ej de för jordbrukets bedrifvande
nödiga åbyggnader å densamma äro mot brandskada försäkrade i någon
af de med Kongl. Majlis stadfästelse försedda försäkringsanstalter inom riket.
§ 5.
En hvar, som, efter hvad ofvan är sagdt, eger eller innehar jordegendom,
hvars värde, beräknadt efter bevillningstaxering, uppgår till minst sex
hundra r:dr, eller, efter särskild värdering, till minst ett tusen r:dr r:mt,
vare lill inträde i hypotheks-förening berättigad, der ej andra omständigheter
det inträde skulle hindra.
§ 6.
Delegare i vederbörligen stadfästad hypotheks-förening vare berättigad
att, i den mån tillgångar dertill kunna beredas eller förefinnas, från föreningen
erhålla lån Lill högst det belopp, för hvilket han till delaktighet i föreningen,
enligt ofvan bestämda grunder, blifvit antagen, såvida han uti den såsom
67
grund för delaktigheten godkända egendom vederbörlig inteckning af det sökta
lånet, och andra erforderliga bevis, efter hvad derom i § 10 sägs, företer.
§7-
Del delaktighetsbelopp, för hvilket delegare i hypotheks-förening vid
sitt inträde deruti antagen blifvit, må sedermera kunna, efter behörig ytterligare
utredning angående egendomsvärdet, i mån deraf antingen höjas eller
minskas, och belåningsrätten derefter lämpas; egande hypotheks-förening de
närmare grunderna härför uti sitt reglemente bestämma.
§ 8.
På flera under särskildt bruk varande, för delaktighet i hypotheksförening
godkända, samma lånsökande tillhörande jordegendomar, må antingen
ett samfäldt eller särskilda lån kunna beviljas. Sökes samfäldt lån,
varde likväl i skuldebrefvel och inteckningshandlingen utsatt det belopp, för
hvilket hvarje sådan egendom eller lägenhet särskilt skall häfta.
§ 9.
Lån till delegare i hypotheks-förening må ej till det i § 6 bestämda
belopp, utan mot första inteckning i uppgifven egendom, kunna beviljas. Är
egendomen förut med laga inteckning till säkerhet för annans fordran behäftad,
och kan den inteckning ej på föreningen i vederbörlig ordning öfverflyttas,
eller till förmånsrätt efter det hos föreningen sökta lånet tillbakasättas;
varde det lånebelopp, som eljest hade kunnat på samma egendom beviljas,
med så stor del minskadt, som motsvarar hufvudstol med derå beräknad
tre års ränta af den äldre intecknade gälden.
§ 10.
j Utom hvad angående intecknings-säkerheten nu är sagdt, åligge ock
delegare, som lån hos hypotheks-förening söker, att vederbörligen styrka ej
68
mindre sin uteslutande rätt att den uppgifna egendomen ega eller besitta och
med laga verkan inteckna låta, än ock, att han hvarken såsom förmyndare,
uppbördsman, eller i annan egenskap i någon sådan gäld eller förbindelse
häftar, som enligt lag med förmånsrätt framför inteckning utgå bör.
§ I*-
Öfvergår egendom, som för lån, hypotheks-förening till säkerhet, intecknad
är, genom arf, köp, eller på annan grund, till annan egare eller
laga innehafvare, vare denne pligtig, derest han lånet behålla vill, att inom
ett år från den dag, lian af egendomen egare eller innehafvare blef, hos föreningens
styrelse sig, till lånets öfvertagande på sitt namn, skriftligen anmäla.
Försummas det, ankom me på styrelsen att, när den sä skäligt finner, lånet
uppsäga till inbetalning inom ett år, räknadt från uppsägningsdagen.
§ 12.
Om så inträffar, att egendom, som hypotheks-förening till säkerhet för
meddeladt lån, stäldt på viss, årlig afbetalning, intecknad är, under lånetidens
lopp genom vanvård eller annorledes undergått sådan förändring, att full
anledning finnes att säkerhetens framtida tillräcklighet betvifla, eller yppas
andra omständigheter, som till minskning af säkerheten inverka; vare föreningens
styrelse pligtig tillse, huruvida lånet, antingen lill hela beloppet,
eller till större eller mindre del, efter omständigheterna, uppsägas bör till
återbetalning inom ett år, räknadt från dagen för uppsägningen, såvida ej
lånets innehafvare annan fullgod säkerhet i jordegendom, lill fyllnad i den
förra, lemna kan.
5 13.
På lån, sorn, stäldt på viss årlig afbetalning, till delegare i hypotheksförening
utgifves, må ej högre ränta, än fem för hundrade om året bestäm
-
69
mas. Årlig afbetalning på hufvudstolen skall minst utgöra tre fjerdedels procent.
Såsom bidrag till förvaltnings-kostnadernas bestridande erlägge dessutom
hvarje låntagare årligen en fjerdedels procent af sitt lånebelopp.
Befinnes detta bidrag något år understiga hvad ändamålet påkallar,
varde bristen uppförd i särskild förskottsräkning, och beslute delegarne vid
nästa bolagsstämma, huruledes bristen fyllas skall. Uppgår denna brist till
en fjerdedels procent af upplånta beloppet, må den ej öfver ett år balanseras,
och varde då genom förhöjning af bidraget till förvaltningskostnadernas
ersättande fylld.
§ 14.
Försummar delegare, som lån erhållit, att på behöriga, uti hypotheksföreningarnes
reglementen utsatta, tider full liqvid af ränta, årlig afbetalning
på hufvudstolen och bidrag till bestridande af förvaltningskostnaderna till
föreningen verkställa; ege styrelsen hvad sålunda förfallet är, sednast vid
nästa sammankomst, genom lagsökning utkräfva låta, och vare derjemte den
försumlige pligtig att från och med förfallodagen dröjsmålsränta å hela det
förfallna beloppet, efter en half procent för månaden, erlägga.
§ 15.
Delegare, som lån i hypotheks-förening ej sökt, vare likväl pligtig att
på det delaktighetsbelopp, för hvilket han i föreningen ingått, hvarje år, räknadt
från inträdesdagen, till föreningen, så vida ej derom annorledes i dess
reglemente bestämmes, inbetala lika stor procent, som den, hvarefter årlig
afbetalning å hufvudstolen af låntagande delegare skall fullgöras, och ege han
å dessa insättningar tillgodonjuta lika stor ränta, som den, låntagande delegare
tili föreningen inbetala; börande likväl räntan vid hvarje års utgång
till hufvudstolen i räkning läggas, till dess att den uppgått till det belopp,
för hvilket han i föreningen delegare är, hvarefter ytterligare insättning och
ränteberäkning skola upphöra, och beloppet af den då upplupna summan till
haus förfogande ställas.
§ 16.
Vill delegare, som i hypotheks-förening lån erhållit, mot återbetalning
al lånet derifrån utträda, eller större, årlig afbetalning å hufvudstolen, än
den i § 13 bestämda, verkställa, ankomme på bepröfvande af föreningens
styrelse, huruvida sådant medgifvas kan. Ej må utträde beviljas, eller större
än fastställda årliga afbetalningar å hufvudstolen medgifvas, utan så är, att
styrelsen, under noggrannt iakttagande deraf, att den säkerhet i jordegendom,
som för de å föreningen häftande lån och deraf härflytande förbindelser utlofvad
blifvit, ej må förminskas, finner sig kunna de till inbetalning erbjudna
medlen utan ränteförlust emottaga, eller mot enahanda vilkor, som tillförene,
använda.
§ 17.
Önskar delegare, som lån ej sökt, från den förening han tillhörer, utgå
tidigare, än i § 15 sägs, gore derom tillsägelse hos föreningens styrelse ett
år förut, och ege sedan sina insättningar med derå till utträdesdagen upplupna,
i räkning påförda, räntor utbekomma.
Försummar sådan delegare att föreskrifven inbetalning på bestämd tid
fullgöra, varde det så ansedt, som hade han om utträde tillsagt.
§ 18.
Delegare vare för föreningens förbindelser ansvarige, en hvar i mån
af sin delaktighet; dock må af delegare, som endast insättningar gjort, denna
ansvarighet ej kunna utkräfvas utöfver det kapitalbelopp, som, då sådan ansvarighet
skulle ifrågakomma, för en hvar af dem finnes vara i föreningen
insatt.
71
§ 19-
Hypotheks-förening, som efter utfärdandet af denna förordning bildas,
vare pligtig att såsom deltagare i allmänna hypoteksbanken ingå och i fråga
om sina upplåningar sig i alla delar till efterrättelse ställa hvad derom uti
den angående nämnde bank utgifna nådiga förordning af denna dag finnes
stadgadt.
Detsamma galle ock för redan befintliga hypotheks-föreningar i afseende
å de upplåningar, som hädanefter af deras ändamål påkallas.
§ 20.
Hypotheks-förening, som hädanefter bildas, ege ej rätt att annan utlåningsrörelse
bedrifva, än den, som består uti de för dess räkning af eller
genom allmänna hypoteksbanken upplånta medlens fördelning på föreningens
lånsökande delegare, äfvensom den, hvilken af hvad i sista mom. af § 16
i förordningen angående allmänna hypoteksbanken sägs, kari blifva en följd.
De medel, som till hypotheks-förening af dess delegare i och för erhållna
lån eller såsom insättningar inbetalas, skola till allmänna hypoteksbanken
insändas, att der i räkning föreningen tillgodoföras och, så vidt omständigheterna
det medgifva, förräntas.
§ 21.
Hvad i nästföregående § är sagdt gälle ock för redan bildad hypotheksförening,
som i allmänna hypoteksbanken såsom delegare ingått, i hvad
angår föreningens verksamhet i sådan dess egenskap. I fråga deremot om
de medel, som till sådan förening inflyta i och för liqvider af eller såsom
inbelalningar på äldre lån, dem föreningen i eget namn upptagit och för
hvilka den allena ansvarar, äfvensom i fråga om medel, som af i föreningen
redan befintlige icke-låntagande delegare inbetalas, samt medel, som till dess
72
reservfond höra, må det förblifva vid hvad i sådant afseende i det för föreningen
gällande reglemente na är stadgadt.
§ 22.
Af det förvaltnings-kostnadsbidrag, som enligt § 1.3 låntagande delegare
i hypotheks-förening bör till föreningen erlägga, skall till hypoteksbanken,
för bestridande af dess förvaltningskostnader, årligen inbetalas af hvarje hypotheks-förening,
som i banken undfått lån, en åttondedels procent, beräknad
på det lånebelopp, föreningen från banken erhållit.
Skulle hypotheksbankens förvaltningskostnader något år icke kunna genom
detta bidrag och öfriga, för andra ändamål ej afsedda, tillgångar betäckas,
åligge det samtlige i banken delegande hypolheks-föreningar att, i
förhållande till hvarderas lånebelopp, genom förhöjdt förvaltnings-bidrag
fylla bristen.
§ 23.
De närmare föreskrifter, som vid förvaltningen af hypotheks-förenings
angelägenheter skola till efterrättelse lända, upptagas i det reglemente, föreningen,
enligt hvad i § 1 sägs, eger uppgöra och Kongl. 3Vlaj:t till nådig
pröfning och stadfästelse underställa; och svare en hvar ledamot i hypotheksförenings
styrelse, en för alla och alla för en, för de beslut rörande föreningens
förvaltning, till hvilka de med sin röst bidragit.
73
Beräkning/ af den vid 1838 års slut i svenska jorden
inteeknade skuld.
I fråga om den skuld, sorn å särskilda tidpunkter belaslal den fasta
egendomen å landet, hafva olika beräkningar blifvit uppgjorda och offentligen
framställda. A IL större skiljaktighet dervid uppkommil är ganska förklarligt,
då vid beräkningen mäste tagas i betraktande flera förhållanden, angående
hvilka någon på förhand uppgjord statistisk utredning ej är att tillgå. Visserligen
utgöra de vid härads-rätterna förda inteckningsprotokoll den källa,
utur hvilken de väsendtligaste upplysningar ut ifrågavarande afseende äro att
hemta. — Säker kännedom otn de inteckningar, hvilka vid en viss tidpunkt
äro bestående eller ega gällande kraft, kan endast der vinnas. Men, för att
utur dessa protokoll utreda förhållandet, skulle erfordras lika sorgfällig granskning
för hvarje förekommande fastighet, som den, hvilken domhafvande
måste använda vid meddelande af gravationsbevis.
Om också genom en sådan omfattande undersökning full visshet skulle
kunna erhållas om beloppet af alla i fast egendom å landet, vid en viss tidpunkt,
lagligen bestående inteckningar, vore dermed likväl icke utredt, huru
stor skuld belastade jorden. Icke alla bestående inteckningar utgöra bevis
om tillvaron af motsvarande skuld. Många inteckningar dels innehafvas obegagnade
eller infriade af den pantsatta fastighetens egare, dels hafva i stället
för att dödas, vid belåning af sednare tillkomna inteckningar, lemnafs anio
-
nullerade i förvar hos långifvaren lill bevis alt de ej mera belastade fastigheten.
— Stundom hafva inteckningar blifvit meddelade för ett visst penningebelopp,
men förbindelsen enligt sin lydelse varit gällande endast såsom
fyllnadssäkerhet för annan förbindelse eller för att utgöra säkerhet i någon
viss uppgifven händelse, ulan att likväl hafva utgjort bevis för fordran å ena,
samt för tillvaron af skuld å andra sidan. — En del inteckningar hafva blifvit
belånade för lägre belopp, än det, hvarå de lyda, och andra utgöra säkerhet
för allenast större eller mindre del af det ursprungliga lånet. Vidare
förekomma icke sällan inteckningar, meddelade gemensamt i jordegendom och
i derå varande inrättningar, såsom bruk, sågverk, fabriker m. m. Dessa inteckningar
kunna, till de delar de afse dylika inrättningar, ej räknas till dem,
som belasta jorden; de utgöra fastmera förlag för särskilda näringsgrenar. —
I alla dessa omständigheter äro få, om ens några, bestämda upplysningar alt
inhemta af intecknings-prolokollen. — De måste sökas annorstädes; och då,
såsom oftast är händelsen, fullständig visshet om beloppet ej slår att vinna,
måste man åtnöja sig med att på grund af kända förhållanden uppgöra en,
så vidt möjligt, noggrann approximativ beräkning.
A. särskilda tider har utredning uti förevarande afseende varit företagen.
Sednast år 1832 lät, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning, JuStie-statsministern
från vederbörande Hofrätter infordra uppgifter angående gravalionerna i fast
egendom på landet under de tio åren från och med 1822 till och med 1831.
Handlingarne rörande denna utredning, hvilka, enligt hvad Kongl. Maj:ts vid
1834 och 1835 årens riksdag a-flå Ina nådiga berättelse om hvad i riket och
dess styrelse sedan nästföregående riksdag sig tilldragit innehåller, skulle till
vederbörligt utskott öfverlemnas, hafva icke kunnat tillrättafås. Det resultat,
hvartill utredningen ledt, är likväl att inhemta af ett officiell tillkännagifvande
i Post- och Inrikes-tidningar för den 11 Oktober 1833 (n:o 237).
Enligt detsamma uppgick vid 1831 års slut inteckningsbeloppet i jordegen
-
75
dom, efler afdrag för dödad gäld, till b:ko r:dr 71,263,536: 3 3. 5., motsva
rande
r:mt r:dr 106,895,305.
Dervid anmärktes, att infriade inteckningar ofta, särdeles ibland allmogen,
förblefvo i egarens hand, utan att till dödande inför domstol företes:
att i protokollen inom några domsagor vid förnyelse af bankens inteckningar
den ursprungliga lånesumman blifvit upptagen och icke blott det efter verk
ställde
afbetalningar återstående kapitalet, och att inteckningar stundom voro
belånta för lägre summa, än den, hvarå de lydde. Till följd af dessa omständigheter
antogs, att det vid 1831 års slut intecknade skuldbeloppet icke
obetydligt understeg det ofvan angifna.
I sammanhang med beslutet om nämnda utredning blef genom Kongl,
brefvet den 26 November 1831 föreskrifvet, att häradshöfdingarne årligen
skulle till Justitie-statsministern meddela summariska uppgifter om, bland
annat, de belopp, för hvilka fast egendom å landet blifvit intecknad och
från inteckning befriad. De till följd häraf inkomna uppgifter hafva sedermera
årligen blifvit sammanförda och kungjorda uti Justitie-statsministerns
underdåniga berättelser om förhållandet med den å landet lagfarna egendom
samt angående beviljade och dödade inteckningar.
De i sistnämnda afseende meddelade statistiska uppgifter och sammandrag
hafva desto heldre hufvudsakligen tagits till grund för ifrågavarande
utredning, som uppgifter, hemtade omedelbart utur intecknings-protokollen,
så upplysande de utan tvifvel i flera hänseenden varit, skulle erfordrat mera
tid och arbete, än som kunnat egnas ensamt åt denna del af den Komiterade
anbefallda utredning.
Uti Justitie-statsministerns berättelser för äldre åren äro intagna de af
en stor del bland domhafvande™» vid uppgifterna lemnade särskilda upplysningar,
enligt hvilka uti beloppen af beviljade eller, såsom det stundom
76
heter, ”meddelade” inteckningar blifvit inräknade sådana, som under året blifvit
förnyade. Justititie-statsministern yttrar uti sin underdåniga berättelse af
den 9 November 1837, att han, i anledning af nyssnämnda förhållande, vore
sinnad att af domhafvanderna begära, att i uppgifterna måtte upptagas allenast
de inteckningar, som under hvarje år blifvit beviljade. Alt omförmälda
förhållande emedlertid äfven efter berörda år fortfarit svnes deraf, att uti
o 7
Justitie-statsministerns cirkulär-bref af den 24 Maj 1843 ånyo erinras, att
uti ifrågavarande uppgifter skola ”beräknas endast de inteckningar, som under
året första gången äro beviljade”. Beloppet af förnyade inteckningar
skulle särskilt antecknas, men i hufvudsumman för de beviljade icke inbegripas.
— Angående förnyade inteckningar förekomma likväl uti Justitiestatsministerns
berättelser intill 1857 icke vidare upplysningar, än de under
första åren af en del domhafvande meddelade. Några bland dessa hafva ock
för vissa år dels uppgifvit beloppet af de inteckningar, hvilka till följd af
uteblifven förnyelse under året förfallit, dels vitsordat, alt inteckningar, särdeles
bland allmogen, ganska ofta blefvo infriade, utan att lill dödning hos
domstolen anmälas och att sålunda stundom inträffade att inteckningar af
sig sjelfva förföllo till sammanräknadt större belopp för året, än det som till
dödning vid domstol förekommit.
77
Af dessa berättelser inhemlas, att inteckningar blifvit i jemna tusental
År
Beviljade
Summa
Förnyade
Dödade
Summa
1832
9,627,000
—
—
4,181,000
—
1833
8,330,000
— —
—
—
4,478,000
— —
1834
8,757,000
' 26,714,000
—
—
4,432,000
13,091,000
1835
13,652,000
— —
—
— -
4,918,000
— —
1836
19,441,000
— —
—
—
5,417,000
— —
1837
14,159,000
_ _
—
—
7,187,000
— —
1838
13,289,000
60,541,000
—
—
5,644,000
23,166,000
1839
16,098,000
— —
—
—
4,313,000
— —
1840
15,042,000
— —
—
—
5,516,000
— —
1841
20,645,000
_ _
—
—
5,273,000
— . —
1842
18,592,000
— —
—
—
6,201,000
— —
1843
20,027,000
— —
—
—
6,080,000
— —
1844
19,672,000
— —
—
—
6,153,000
— —
1845
18,841,000
— —
—
—
6,025,000
— —
1846
18,327,000
— —
—
—
7,890,000
— —
1847
18,981,000
— —
—
—
7,259,000
— —
1848
17,518,000
183,743,000
—
—
7,712,000
62,422,000
1849
21,374,000
— —
—
—
6,933,000
— —
1850
26,545,000
_ —
—
—
7,783,000
_ _
1851
29,012,000
— —
—
—
7,630,000
— —
1852
28,862,000
_ _
—
—
10,686,000
— —
1853
28,983,000
— —
—
—
9,299,000
— —
1854
25,226,000
— —
—
—
8,280,000
— —
1855
25,864,000
— —
—
—
9,534,000
— —
1856
35,365,000
— —
—
—
10,401,000
— —
1857
54,124,000
— —
14,429,000
10,906,000
_ _
1858
51,647,000
327,002,000
16,614,000
8,263,000
89,715,000
Summa R:dr R:mt
571,286,000
31,043,000
175,303,000
78
Enligt elen år 1831 verkställda utredning skulle, såsom ofvan är nämndt,
inteckningen i jordegendom å landet uppgå lill r:dr r:mt 106,895,305, hvilket
belopp likväl ansågs icke obetydligt öfverstiga det verkliga. Förestående
förteckning visar väl, att under åren 1832—1834 beloppet af beviljade inteckningar
uppgått till mer än dubbelt af de dödade; men tillika är upplyst,
att bland de förra blifvit inräknade förnyade inteckningar, och alt sådana till
betydliga belopp förfallit, i följd af uteblifven förnyelse. Tillökningen kan
således icke hafva varit betydlig. Vid sådant förhållande, och då det för
1831 angi Ina skuldbelopp sannolikt blifvit beräknadt något högre än det
verkliga, torde icke kunna antagas, alt, vid 1834 års utgång, den i jordegendom
intecknade skulden i rundt tal utgjort mera än r:dr 107,000,000.
För beräkning af den skuld å jorden, som efter nämnda tid tillkommit,
och den, som vid 1858 års slut förefanns, erbjuda sig två vägar, efter
hvilka kalkylen för jemförelse blifvit uppställd. Den ena upptager beloppet
af alla inteckningar, hvilka från och med 1835 blifvit beviljade, med afdrag
dels för de under tiden dödade, och dels för andra belopp, hvilka, enligt
hvad ofvan är antydt, anses böra afgå. Den andra åter omfattar allenast de
inteckningar, hvilka under sista årtiondet, från och med 1849—1858, blifvit
beviljade eller förnyade, äfven i detta fall med vissa afdrag. — Då en meddelad
intecknings gällande kraft är inskränkt till tio år, kan intecknings
summan
vid tionde årets slut icke öfverstiga beloppet af de inteckningar,
som under årtiondet tillkommit eller blifvit förnyade.
Enligt förra beräkningssättet visar förbållandet sig sålunda:
Inteckningssumman vid 1834 års slut . . r:dr r:mt 107,000,000.
Åren 1835—1858 beviljade inteckningar » 571,00(),000.gyg qqq qqq
Afräknas de under samma tidrymd dödade  175,000,000.
Återstå r:dr r:mt 503,000,000
Härifrån måste dock ytterligare afräknas:
a) Beloppet af de förnyade inteckningar, hvilka under en följd af
år blifvit upptagna bland de beviljade. Detta belopp kan, med
ledning af hvad en del domare under äldre åren rörande sådana
förnyade inteckningar uppgifvit, beräknas lill 8,000,000.
Transport 8,000,000. 503,000,000.
79
Transport 8,000,000. 503,000,000
b) Sådana inteckningar, som till följd af uteblifven
förnyelse förfallil, utan att hafva blifvit vid domstol
dödade.
Enligt hvad ett större antal domhafvande upplyst,
uppgår summan af dylika inteckningar årligen
till stort belopp. I vissa domsagor hafva de uppgifvits
till lika, och någon gång till större, belopp,
än de inför domstol dödade. EtL förhållande, som
i detta hänseende synes särdeles upplysande, framstår
vid jemförelsen emellan uppgifterna dels å värdet
af den jordegendom, som olika samhällsklasser
årligen inköpt, och dels å beloppet af de inteckningar,
som blifvit beviljade och dödade i de olika
klassernas jord. Denna jemförelse gifver nemligen
vid handen, ej mindre att de beviljade inteckningarnes
stigande eller fallande står i ett ganska konstant
förhållande till jordköpens belopp, än ock att
beloppet af dödade inteckningar i allmogens jord
uppgår till endast omkring 22 procent mot de beviljade,
då deremot inteckningar i andra klassers
jord blifvit dödade lill omkring 40 procent af de
i samma klassers jord beviljade.
Nu är det emedlertid visserligen icke antagligt,
att allmogen mindre infriar sina in tecknade köpeskillings-förbindelser,
än öfriga samhällsklasser; och
det motsatta förhållande, som ur jemförelsen emellan
de statistiska uppgifterna kunde härledas, låter
således endast förklara sig nr den af flera
domhafvande vitsordade omständigheten, att allmogen
icke låter döda mera, än en ringare del
af sina infriade inteckningar.
Hos riksbanken samt hos andra inrättningar
belånta inteckningar, hvilka genom amortering betalas,
förekomma, efter slutliqvid, endast undan^
tagsvis till dödning inför domstol. En del har
Transport 8,000,000. 503,000,000
80
Transport 8,000,000 503,000,000.
nemligen vid hvarje förnyelse blifvit upptagen till
endast oguld na återstoden, och i öfrigt ersätta de
bevis angående afbetalningar och slutliqvid, som
meddelas från de inrättningar, der belåningen skett,
behofvet af upplysning genom gravationsbevis.
Med all sannolikhet lärer alltså beloppet af
de inteckningar, som under sistförflutna 25 åren
förfallit, utan att hafva blifvit inför domstol dödade,
kunna antagas hafva uppgått till åtminstone
50 procent af de dödade, eller  87,500,000.
c) Beloppet, hvarmed samma skuldsumma, i följd
deraf t den intecknade egendomen är belägen
inom „era mader, i de statistiska uppgifterna
förekomn två eller flera gånger.
På en emot inteckning i fast egendom å landet.
utestående fordringssumma af 70 millioner,
hvilken en del hypotheks-föreningar och kassor innehar,
uppgår, efter hvad Komiterade varit i tillfälle
alt inhemta, det sålunda en eller flera gånger
upptagna inteckningsbelopp, utöfver de intecknade
skuldförbindelsernas nominal-innehäll, till
sammanräknadt omkring 21,500,000 r:dr.
Att åtminstone ett härmed lika stort belopp
af samma grund i de statistiska uppgifterna öfverskjuta’
alla öfriga inteckningsförbindelsers innehåll,
torde med fullkomlig säkerhet kunna antagas;
och afdrages alltså i detta hänseende tillsammans
43,000,000.
cl) Den summa, hvarmed belånade inteckningars nominal-beiopp
öfverskjuter den verkligen återstående
skuld, för hvilken inteckningarne utgöra
säkerhet.
Endast intecknings-fordringarne hos en del
hypotheks-föreningar och kassor, uppgående till
Transport 138,500,000. 503,000,000.
81
Transport 1.38,500,000. 503,000,000.
omkring 75 millioner, öfverskjuta den verkliga
skuldsumman med omkring . . r:dr 17,500,000.
Häri ingår den hos hypotheks-föreningarne
och andra kassor gjorda amortering.
Ehuru beloppet af alla öfriga
bestående inteckningar uppgår till omkring
tre gånger de hos dessa inrättningar
liggande, skulle likväl eli antagande,
att från förstnämnde inteckningars
summa finge af ifrågavarande anledning
afräknas ett lika stort belopp
med det från hypotheks-föreningarnes
och kassornas inteckningssumma afräknade,
möjligen kunna anses allt för högt.
För att med fullkomlig säkerhet
icke göra sig skyldiga lill en dylik öfverdrift,
upplaga Komilerade här beloppet,
som från andra inteckningar,
än dessa hypotheks-föreningars och
kassors, ur omförmälda grund afräknas
till föga mera än hälften af det
hos dessa inrättningar på grund af
faktiska förhållanden afräknade, eller 9,500,000. 27 000 000
e) Det belopp, hvartill sådana inteckningar uppgå,
som,|ehuru vid gällande kraft bibehållna, finnas
i jordegarens egen hand.
Svårigheten alt med någon säkerhet beräkna
denna summa är ögonskenlig. Några grunder finnas
likväl för bestämmandet af en minimisumma
i detta hänseende.
Efter hvad Komilerade erhållit bestämdt upplyst
från en del hypolheks-föreningar och några
få kassor, utgjorde beloppet af inteckningar, som
vid 1859 års slut voro inlemnade vid ansökning
Transport 165,500,000. 503,000,000^
11
82
Transport 1 <35,500,000. 503,000,000.
oin lån, som icke utgått, ungefär 11 millioner r:dr.
Att beloppet af sådana inteckningar icke var lägre
vid 1858 års slut torde desto heldre kunna antagas,
som lånebehofvet då visserligen icke var mindre
framstående. Vidare är det väl bekant, att, af förut
anförda orsaker, ett ganska betydligt belopp infriade
inteckningar alltid finnes i jordegarnes egen värjo.
Den hastiga tillväxt i inteckningsbeloppet, som
inträdde med åren 1857 och 1858,25 till 30 millioner
för hvartdera året utöfver hvad derförut kan
anses hafva utgjort medelsumman, hade, såsom
kändt är, icke sin grund deri att nya låne-utvägar
då öppnades. Oberäknadt den andel i inteckningarnes
stigande, som kan tillskrifvas dels kort förut
slutade betydd liga fastighetsköp, dels ock rubbningen
af personal-krediten och en deraf hos långifvaren
föranledd omsorg att förskaffa sig garanti
för egande fordringar, bidrog icke mindre fastighelsegarens
egen omtanke att för oförutsedda behof
vara försedd med real-säkerhet till den hastiga
intecknings-tillväxten.
Med afseende å alla dessa förhållanden anse
Komiterade sig med fullkomlig visshet kunna beräkna
befintliga, icke belånade, inteckningar, till
minst  25,000,000.
/) Sådana inteckningar, som, tillhöriga fastighetsegarne
sjelfva, utgöra grundfonds säkerhet för deras
lotter i enskilda eller filialbanker.
Sammanräknade beloppet af de såsom grundfondssäkerhet
begagnade inteckningar uti egendom
på landet uppgår till nära tolf millioner
och deraf kunna minst två tredjedelar antagas
tillhöra fastighetsegande delegare sjelfva  8,000,000.
g) Då denna undersökning har till ändamål att linna
Transport 198,500,000 503,000,000.
83
Transport 198,500,000. 503,000,000.
den skuld, sorn vidhäftar jordegendomen, lärer
det inteckningsbelopp, med hvilket A landet belägna
induslriela inrättningar, såsom bruk och
< bergverk, sågar, qvarnar, spinnerier, mekaniska
verkstäder m. 11. äro såsom sådana besvärade,
böra afräknas från den inteckningssumma, hvilken
de statistiska uppgifterna, utan särskiljning
för jordegendomen och öfriga omförmälda inrättningar,
upptaga.
Taxeringsvärdet å dessa sednare, ulan beräkning
af tillhörande jord, linnes upptaget till 117
millioner eller omkring 25 procent af taxeringsvärdet
för all rikets jord.
Med hänsigt till de skiljaktiga grunder, efter
hvilka taxeringsvärdet bestämmes, skulle en fördelning
af inteckningsbeloppet efter förhållandet
af taxeringsvärdet å det ena och andra slaget
egendomar leda till antagandet af en inteckningsskuld
å de industriela inrättningarne, vida
öfverstigande den derå verkligen hvilande. Att
denna skuld uppgår till åtminstone 20 procent
af inrältningarnes taxeringsvärde synes emedlertid
vara antagligt; och följaktligen afräknas här ett
deremot ungefärligen svarande belopp  25,000,000- 223.500.000.
Summa r:dr r:mt 279,500,000.
Enligt den andra här ofvan omförmälda beräkningsgrunden kommer
man hufvudsakligen till enahanda resultat.
Åren 1849 —1858 beviljade inteckningar . . 327,000,000.
De 1849—1856 förnyade inteckningar.
Angående dessa lemna de statistiska uppgifterna
icke upplysning. Den måste sökas med
ledning af andra kända förhållanden.
Transport 327,000,000.
84
Transport 327,000,000.
Förnyade inteckningarne i egendom å landet
åren 1857—1858 uppgå till något mera än
80 procent af de under motsvarande år af föregående
årtiondet beviljade. Men de omständigheter,
hvilka under sednäste åren orsakade den
betydliga tillväxten i beviljade inteckningar, måste
äfven hafva föranledt, att flera sådana förnyades
än under vanliga förhållanden. Med afseende
dels härå och dels å förhållandena i städerna
kunna de åren 1841)—185(5 förnyade inteckningar
i egendom å landet icke beräknas högre än
lill omkring (50 procent af de under motsvarande
år af föregående årtionde beviljade eller
till  90,000,000.
Åren 1857—1858. Förnyade  31,000,000. 448 000 000
Afgår:
a) Af dödade inteckningar, tillsammans Riksdaler
89,715,000, har större delen tillkommit före årtiondets
ingång eller under detsamma icke blifvit
förnyad, och är således icke inbegripen i
förestående summa. Af denna anledning upptagas
här af de dödade inteckningarne såsom afgående
allenast  25,000,000.
b) De bland förnyade inteckningar, hvilka under
årtiondet blifvit antingen beviljade eller förut
under samma tidrymd förnyade. Dessa upptagas
till minst lika belopp, som de under tionde
året förnyade  16,600,000.
c) Beloppet, hvarmed samma skuldsumma i följd
deraf, atl. den intecknade egendomen är belägen
inom flera härader, i de statistiska uppgifterna
förekommer två eller flera gånger  43,000,000.
"Transport 84,600,000. 448,000,000.
85
Transport 84,000,000. 448,000,000.
d) Den summa hvarmed belånade inteckningars
nominalbelopp öfverskjuter verkligen återstående
skuld, för hvilken inteckningarne utgöra säkerhet 27,000,000.
e) Det belopp, hvartill sådana inteckningar uppgå,
som, ehuru vid gällande kraft bibehållna, finnas
i jordega rens egen hand  25,000,000.
f) Sådana inteckningar, som, tillhöriga fastighetsegarne
sjelfva, utgöra grundfondssäkerhet för deras
lotter i enskilda eller filial-banker  8,000,000.
g) Det inteckningsbelopp, med hvilket å landet lielägna
industriela inrättningar, såsom bruk, bergverk,
sågar, qvarnar, spinnerier, mekaniska verkstäder
m. fl., kunna såsom sådana anses vara
besvärade  25,000,000. ifiqHOO.OOO.
Summa r.dr r:mt 278,400,000.
80
Utdrag af protokollet, hållet hos Komiteteradc
för utredande af Sveriges ekonomiska
och finansiela ställning samt upprättande
al förslag till kreditväsendets ordnande;
Stockholm den' 2 Februari 1860.
S. D. Efter förut verkställd granskning af de från hypotheks-inrättningarne
inkomna uppgifter och de på grund deraf upprältade statistiska tabeller,
fortsatte Komiterade handläggningen af frågan om inrättandet af en
centraliserad, för hela riket allmän, hypoteksbank, och beslöts underdånigt
utlåtande.
I frågan om rättighet för hypotheksföreningar emellan fastighetsegare i
städerna att vinna inträde i hypoteksbanken, var berr grosshandlaren
Lallerstedt af skiljaktig mening och anförde:
Det har företrädesvis varil finansiela skäl, som föranledt Komiterade att
föreslå inrättandet af en allmän hypoteksbank; men såvida det dermed
åsyftade ändamål skall kunna uppnås, måste, efter mitt förmenande, ininträde
i nämnde bank beredas icke blott för hypotheksföreningar emellan
fastighetsegare på landet utan ock för sådana föreningar emellan fastighetsegare
i städerna. Komiterades underdåniga betänkande ådagalägger tillräckligt,
hvilka stora olägenheter i finansielt hänseende de nuvarande hypotheksföreningarne
medfört, och huru menligt desamma, genom den inbördes
täflan, de åstadkommit på penningemarknaden, inverkat på den svenska krediten
i utlandet. Om man för framtiden skulle centralisera all upplåning,
som blefve nödig för hypotheksföreningarne mellan fastighetsegare på lan
-
87
det, men låta föreningar emellan städernas fastighetsegare uppstå och hvar
för sig verkställa den upplåning, hvaraf de kunde blifva i behof, så skulle
med den nu föreslagna organisationen föga uträttas. Redan äro i Stockholm och
Götheborg hypolheksföreningar bildade, ehuru de ännu icke erhållit Kongl.
Majit nådiga stadfästelse, och det torde icke dröja länge, innan andra släder
följa exemplet. Man kan således förutse, att i en icke så aflägsen framtid
städernas hypolheksföreningar, om de lemnäs åt sig sjelfva, skola föranleda
samma finansiela olägenheter, sorn de nuvarande föreningarne framkallat,
och hvilka man nu vill undanrödja. Det är visserligen sannt, att emellan
jordegendomar å landel och hus i städerna olikhet eger rum i afseende på
den intecknings-säkerhet, som de erbjuda; men liksom en jordegendom, med
vanlig omtänksamhet vårdad, måste förutsättas bibehålla det värde, hvartill
den efter bestämda grunder uppskattats, så kan det ock antagas, att en stadsfastighet,
nödlorftligen underhållen, icke förlorar i värde. Erfarenheten har
visat, atl den sednare, lika väl som den förra, är föremål för företagsamhetens
efterfrågan, och det kan ingalunda med skäl sägas, att värdet å stadsfastigheter
under tidens lopp snarare minskas än ökas. Det är tvärtom motsatsen,
som eger rum. För följderna af den genomgripande förstöring genom
eld, hvarför en hus-egendom i stad är utsatt, är det lätt att skydda
sig genom försäkring i sådan inrättning, som lemnar trygghet för försäkringens
bestånd, och denna trygghet kan ernås såväl i Stockholms Brandförsäkrings-kontor,
som i Städernas allmänna Brandstodsbolag.
Hvad angår de af Komiterade framhållna konjunkturer af mera genomgripande
beskaffenhet, som till följd af förändrade närings-och handelsförhållanden
kunna drabba hela städer, så synes mig farhågan för sådana utomordentliga
och ganska sällan inträffande händelser icke böra utgöra hinder för en
allmän organisation, hvaraf nyttan är obestridlig. All grundad farhåga i berörda
afseende kan dessutom aflägsnas, om i de mindre städerna, som väl
företrädesvis äro utsatta för missöden af ifrågavarande beskaffenhet, det värde,
hvartill egendom må i hypoteksförening belånas, fastställes till en mindre
del, t. ex. tredjedelen, af försäkringsvärdet, och i allmänhet inga sådana byggnader,
hvilkas värde är i någon högre grad beroende af konjunkturen, till
belåning antagas; och då hypotheksföreningar emellan städernas fastighetsegare
otvifvelaktigt kunna så inrättas, att de i afseende på ansvarigheten erbjuda
hypoteksbanken all nödig säkerhet, får jag, på dessa nu i korthet
antydda grunder, i underdånighet tillstyrka, att sådana föreningar må beredas
inträde i den föreslagna allmänna hypoteksbanken, hvarigenom kunde
vinnas den fördel, att den i riksbanken till belåning af stadsfastigheter anslagna
fond jemväl kunde på samma villkor, som i afseende på lånefonden
för landlfastigheter äro af Komiterade föreslagna, öfverflyttas till hypoteksbanken,
och denna sålunda befrias från hela fastighetslånerörelsen.
Detta särskilda yttrande skulle bifogas del underdåniga betänkandet och,
jemte öfriga i betänkandet åberopade bilagor, till Kongl. Maj:l i underdånighet
insändas. Ut supra.
In fidem,
Cl- Fr. Elinqvist.
TABELLER
till
Underdånigt Betänkande
angående
förändrad organisation af landets hypotheks
inrättningar.
STOCKHOLM, 1860.
P. A. NORSTEDT & SÖNER,
KONGL. BOKTRYCKARE.
Tab. I. Hypotheks-föreningarnes ställning vid slutet af räkenskapsåret 1858.
II. Bruksegares hypotheks-kassas ställning den 31 December 1858.
III. Sammandrag utvisande dels värdet af den fasta egendom, för hvilken delaktighet i hypotheks
föreningarne
vunnits, dels den säkerhet i intecknade fastigheter och andra tillgångar,
som hypotheks-kassan och föreningarne vid 1858 års slut innehade för sina förbindelser.
IV. Delegarnes i hypotlieks-föreuingarne förhållande till föreningarne för hvarje kalenderår till
och med 1858.
Y. Icke-låntagande delegarnes hos hypotheks-föreningarne årliga inbetalningar samt deras
kapitalbehållning vid hvarje års slut.
VI. Låntagarnes i Bruksegares hypotheks-kassa förhållande till kassan vid hvarje kalenderårs
slut till och med 1858.
VII. Bruksegares hypotheks-kassas obligationsrörelse intill 1858 års slut.
VIII. Skånska hypotlieks-föreningens » » »
IX. Östgötha hypotheks-förenings » » »
X. Smålands » » » »
XI. Örebro läns serskilda » » » »
XII. Wermlands » » » »
XIII. Elfsborgs » » » »
XIV. Mälare provinsernas » » » »
XV. Af Bruksegares hypotheks-kassa och föreningarne årligen utgifna obligationer i utländska
myntslag.
XVI. Af hypotheks-föreningarne årligen utgifna, å svenskt myntslag ställda, amorterings-obligationer.
XVII. Af hypotheks-föreningarne årligen utgifna och inlösta, i svenskt myntslag, och på uppsägning
ställda, obligationer.
XVIII. Sammanräknade beloppet af hypotheks-kassans och hvarje förenings vid hvarje års
slut utelöpande dels svenska dels utländska obligationer.
XIX. Hypotheks-föreningarnes vid hvarje års slut utelöpande svenska amorterings-obligationer.
XX. Hypotheks-kassans och föreningarnes vid hvarje års slut utelöpande inhemska uppsägbara
obligationer med olika ränta.
XXI. Sammanräknade beloppet af hypotheks-kassans och föreningarnes vid hvarje års slut utelöpande
svenska obligationer dels med amortering och dels på uppsägning.
XXII. Sammanräknade beloppet af hypotheks-kassans och föreningarnes obligationsskuld vid
hvarje års slut, beräknad i R:dr Riksmynt.
XXTTT. Sammanräknade beloppet af de medel, som årligen till riket influtit och derifrån till ut
landet
utgått, till följd af hypotheks-kassans och föreningarnes obligationsrörelse.
XXIV. De belopp, beräknade i Riksdaler Riksmynt, hvilka till följd af hypotheks-kassans och
hvarje serskild förenings obligationsrörelse årligen från utlandet till riket influtit och
derifrån till utlandet utgått.
XXV. Hypotheks-kassans och föreningarnes in- och utrikes begagnade kreditiv.
XXVI. Af hypotheks-kassan och föreningarne upptagna andra lån än mot utgifna obligationer.
XXVII. Hypotheks-kassans och föreningarnes utlåning på uppsägning eller kortare tid.
Taft. I.
Hypotheks-Föreningarnes ställning vid slutet af räkenskapsåret *) 1858.
ö
sf cg
Kapital ännestå-  ende hos ban-
Rabatt på upp-
Till delegarr
för eiorde in
O
bligat)
O
ner.
Tillgångar:
030
'-i g?
Utestående amor-  terings! ånens pri-  mitiva belopp.
Annan utlåning
Upplupne räntor
och förvaltnings-  bidrag m. m.
Ofvertagne
Inneliggande i
Fastighet och
På indrifning
tagne amorte-  ringslån, hvilken
af låntagarne
godtgöres.
Summa.
Skulder:
)(:-
S
v e
n s k a.
c-f- *~i
03
*~t
t» pj:
5- sf
** 0
uppsägning.
)
kirer eller in-  rättningar.
egna
obligationer.
Kassan.
inventarier.
eller konkurs
beroende.
talningar med
ränta.
På
uppsägning.
Med
amortering.
Utländska.
annan skuld.
Reservfond.
S u m 111 a.
Skånska Hypotheks-Föreningen
1858.
d. xz-
12,594,250
))
239,259
34
268,574
02
))
16,880
49
107,333
81
»
421,917
53
13,648,215
79
Skånska
1,316,355
2
7,109,550
))
1
4)2,986,800
2,079,174
12
156,336
65
13,648,215
79
Östgötha » ®
d. jf.
16,905,255
481,645
206,577
83
393,835
13
»
36,586
86
24,764
60
35,081
72
1,852,331
60
19,936,077
74
Östgötha
1,453,159
:32
105,000
6,549,800
11,304,000
188,329
42
335,789
19,936,077
74
Smålands » »
d. J.
ä)15,221,832
42
559,052
64
))
668,427
68
375,148
97
67,597
3
4,752
19
»
1,414,089
33
18,310,900
26
Smålands ...
993,674
45
1,748,850
5)2,285,800
12,215,645
67
798,599
92
268,330
22
18,310,900
20
Örebro » »
d. -&•
1859.
d. 3.
1858.
d. A-
6,178,690
913,298
80
221,101
36
201,759
57
))
9,780
49
106,522
44
»
742,458
8,373,610
22
Örebro..
288,101
42
450
))
7,308,266
70
723,030
10
53,762
8,373,610
22
Wermlands » »
4,930,615
512,661
37
621,941
08
207,868
20
))
2,355
21
58,500
39
»
751,345
95
7,085,287
89
Wermlands
255,916
19
695,025
1,094,400
4,918,666
33
86,717
8
34,563
29
7,085,287
89
Elfsborgs » »
8,884,250
653,164
47
70,000
172,961
84
))
8,907
53
105,510
18
118,626
40
1,244,681
55
11,258,101
97
Elfsborgs ...
498,582
41
202,050
»
5)10,384,381
42
173,088
14
))
11,258,101
97
Mälare » »
d. Fr-
2,956,700
731,000
13,706
07
67,072
86
»
3,828
78
1,370
»
347,570
4,121,248
31
Mälare
123,749
49
»
7)2,925,000
707,333
33
336,111
32
29,054
17
4,121,248
31
S:a R:dr R:mt
67,671,592
42
3,850,821
84
1,372,586
88
1,980,499
99
375,148
97
145,936
39
408,753
61
153,708
12
6,774,393
96
82,733,442
18
S:a R:mt
4,929,538
30
9,860,925
12,855,000
49,825,093
45
4,385,050
10
877,835
33
82,733,442
18j
*) Detta sammandrag, som grundar sig på föreningarnes
revisionsberättelser, upptager således förhållanderna vid
slutet af räkenskapsåret. Öfriga, af föreningame särskildt
meddelade, uppgifter sträcka sig i allmänhet till kalen-  derårets utgång. Eör de förändringar, som under tiden
inträffat, redogöres här nedan.
Ställningen vid räkenskapsårets slut: R:dr R:mt
67,671,592
42
3,850,821
84
1,372,586
88
1,980,499
99
375,148
97
145,936
39
408,753
61
153,708
12
6,774,393
96
82,733,442
18
4,929,538
30
9,860,925
12,855,000
49,825,093
45
4,385,050
10
877,835
33
82,733,442
18
Tillkommit R:dr
2)30,415
58
))
»
»
))
3)20,496 oi
»
»
»
))
))
»
5) 1,500
»
»
»
»
67,702,008
3,850,821
84
1,372,586
88
1,980,499
99
375,148
97
166,433
408,753
61
153,708
12
6,774,393
96
82,733,442
18
4,929,538
30
9,860,925
12,856,500
49,825,093
45
4,385,050
10
877,835
33
82,733,442
18
Afgår R:dr
))
»
»
))
))
»
»
»
»
»
»
»
7)32,300
8)146,381
75
»
»
»
Ställningen vid kalenderårets slut: S:a R:dr R:mt |
67,702,008
3,850,821 84
1,372,586
88
1,980,499
99
375,148 97
166,433
i 408,753|ei|
153,708
12 6,774,393
96
82,733,442
18
4,929,538
30
9,860,925 j
12,824,200
9)49,678,711
70
4,385,050
10
877,835
33
82,733,442 is
Uti dessa lånebelopp äro jemväl inräknade de s. k. reservfondslanen.
2) Smålands förening hade efter räkenskapsårets slut i amorteringslån utgifvit R:dr 30,415: 58. Dessa lån uppgingo således vid kalenderårets slut till sammanräknadt R:dr 15,252,248.
3) Inneliggande kassan hade hos föreningame ökats med sammanräknadt Hulr 20,496: 61.
4) Skånska föreningen hade efter bokslutet infriat utländska obligationer för R:dr 10,533: 33. och hade således vid årets slut sådane utelöpande för Hulr 2,976,266: 67. Om från dessa afräknas föreningens
utländska uppsägbara obligationer R:dr 2,666: 67. återstår Hulr 2,973,600: utgörande beloppet af utländska amorterings-obligationer.
6) Smålands förening hade försålt Svenska amorterings-obligationer för R:dr 1,500. Utelöpande vid årets slut voro således för R:dr 2,287,300.
6) Elfsborgs förenings utländska obligationer äro i revisionsberättelsen upptagna till sammanräknadt R:dr 13,315,083: 33.
Derifrån afräknas de enligt samma berättelse i föreningens ego befintliga » 2,930,701: 91.
Utländska obligationsskulden utgjorde således vid räkenskapsårets slut  » 10,384,381: 42.
Derefter, intill kalenderårets utgång, hade blifvit inlösta sådana obligationer för » 135,848: 42.
Återstod således » 10,248,533: »
’) Mälare-föreningen hade efter bokslutet inlöst Svenska amorterings-obligationer för . R:dr 32,300: »
och återstod således vid årets slut » 2,892,700: »
8) Utländska obligationer hade blifvit inlösta af Skånska föreningen för R:dr 10,533: 33.
af Elfsborg förening för » 135,848: 42. ggj. 75
9) Uti detta belopp ingå Skånska föreningens utländska på uppsägning ställda obligationer till be
lopp
af R:dr 2,666: 67.
Återstå amorterings-obligationer » 49,676,045: 3. 49 678 711- 70
Tillägges beloppet af Bruksegares Hypotheks-kassas utländska obligationer . . R:dr 9,860,000: »
finnes summan af sådane obligationer 59,538,711: 70.
Bruksegares Hypotheks-kassas ställning den 31 December 1858.
Tali. II.
Återstående
fordran på
utgifne amor-  teringslån.
Annan utlå-  ning på viss
tid eller upp-  sägning.
Kapital inne-  stående hos
bankirer eller
inrättningar.
Upplupna
räntor och
förvaltnings-  bidrag m. m.
Inventarier.
Rabatt på
upptagna
amorterings-  lån.
Summ a.
Utländska
obligationer
med amorte-  ring.
Räntor och
annan skuld.
Aktiekapital
eller Reserv-  fond.
Summa.
Tillgångar.
Skulder.
R:dr R:mt
^.m.osi
74
585,833
33
254,936
50
98,632
32
3,278
59
445,198
6
2)10,562,960
5-4
R:dr R:mt
9,860,000
»
96,960
54
606,000
»
10,562,960
54
’) Till följd deraf att låntagare lios Bruksegares Hypotheks-Kassa icke hos Kassan häfta i vidare betalningsansvar än för sin egen skuld,
upptaga denna kassas räkenskaper icke, — såsom öfriga Föreningarnes, — amorteringslånens primitiva belopp såsom tillgång, utan allenast
oguldna återstoden af dessa lån. Denna var vid 1858 års utgång upptagen till K:dr 9,205,455: 71.
Då derifrån afräknas deri inbegripne, upplupne räntor, hvilka här blifvit i särskild kolumn upptagne
och sammanförde med öfriga räntefordringar » 30,373: 97.
Visar sig, att kapitalåterstoden af amorteringslånen utgjorde B:dr 9,175,081: 74.
Enligt de från Kassan meddelade uppgifter, uppgick återstående amorteringslånens primitiva belopp vid 1858 års
slut till K:dr 13,030,925: 62.
Då härifrån afräknas oguldna återstoden af dessa lån » 9,175,081: 74.
uppkommer en skilnad af Hulr 3,855,843: 88.
utvisande det belopp, som pä utestående lånen blifvit afbetaldt.
’) Inom linien finnes i Kassans räkenskaper såsom osäker tillgång upptaget ett belopp af R:dr 113,803: 77.
Tab. III.
Sammandrag, utvisande dels värdet af den fasta egendom, för hvilken delaktighet i Hypotheks-föreningarne vunnits, dels den säkerhet i intecknade fastigheter och andra tillgångar, som Hypotheks-kassan och föreningarne vid 1858 års slut innehade för sina förbindelser.
Tiden då
Delegare.
F
a
s t
i 8
h e
t.
Af detta värde belåningsbart
Beloppet af
belånade
inteckningar
R:dr R:mt.
Af Föreningarne mot obligationer upptagna amorterings-lån.
Häraf
influtit
Å t e
r
stå:
Andra tillgå
gar än för i
ii-
Öfverskott af
Föreningen
trädde i
verksam-  het.
Efter taxering.
Efter köpeskilling.
Efter serskild uppskattning.
s
u m m o.
efter
köpeskilling.
efter
uppskattning.
Obligationer utgifna R:mt')
Afbetaldt
Amorterings-obligationer sammanräknade:
t-
Sväfvande
Låntagande.
Icke
låntagande.
Mantal.
Värde.
Mantal.
Värde.
Mantal.
Värde.
Mantal,
delaktige i
föreningen.
Värde.
efter taxering.
Summa.
för hvarje lån.
Summa.
å hvarje lån.
Summa.
belopp ').
af hvarje lån.
Utländska.
Svenska.
Summa
summarum.
gun a arn or-  terings-lån r).
skuld 3).
Sväfvande
tillgångar.
Sväfvande
skuld.
I Skånska Hypotheks-föreningen
d. $ 1836
2,257
19
1,321
15,960,100
))
»
419
12,534,500
1,740
28,494,600
7,904,400
))
5,585,500
13,489,900
12,594,250
O
Ar
1858 hos S. Heine B:ko W- 10,000,000
2,984,133
2,984,133
2,562,216
2,562,216
10,533
2,973,600
2,973,600
2,973,600
632,048
26
9,188,724
12
»
8,556,675
86
! Östgötha » »
I
d. H 1845
2,382
24
475,02
4,043,219
))
»
1,349,85
37,459,810
1,824,87
41,503,029
2,695,420
))
16,751,600
19,447,020
16,905,255
o
Ar
o
Ar
1846 hos Hambrö et Son B:ko ^
10,000,000
1854 hos Holm och Johns et Comp.
R:mt R:dr 8,000,000
12,918,000
6,771,100
»
»
11,488,049
6,054,370
»
»
1,614,000
230,600
11,304,000
6,540,500
11,304,000
Ar
1853 inom landet 44 % utan rabatt
9,600
19,698,700
9,600
17,552,019
300
9,300
»
6,549,800
17,853,800
1,178,491
11
293,329
42
885,161
72
Smålands » »
d. £ 1847
2,411
»
4) »
2,470,551
»
)>
O ,)
37,574,854
1,949
40,045,405
1,647,000
)>
17,090,700
18,737,700
15,252,248
o
Ar
o
Ar
1849 hos S. Heine B:ko 77@- 5,000,000
1852 hos S. Heine B:ko 5,000,000
5,999,333
6,428,666
»
5,352,705
5,736,603
»
»
635.333
167.333
5,954,3125)
6,261,333
12,215,645
67
•
Ar
1855 hos C. G. Cerwin R:dr R:mt
4,000,000
2,339,300
14,767,299
2,128,763
13,218,071
52,000
2,287,300
2,287,300
14,502,945
67
1,674,978
51
2,547,449
92
))
872,471
41
örebro » »
d. V 1851
1,871
1
1,35
10,790
15,18
323,310
585,57
13,928,060
602,io
14,262,160
7,160
161,655
6,964,030
7,132,845
6,178,690
o
Ar
1851 hos Hambrö et Son B:ko
6,000,000
8,000,000
6)8,000,000
7,091,170
7,091,170
520,666
7,308,266
7,308,266
4,918,666
70
X>
7,308,266
70
1,452,462
nn
723,480
10
728,982
12
Wermlands » »
d. i 1851
995
2
48,75
699,631
))
276,81
10,942,713
325,56
11,642,344
474,317
»
6,737,218
7,211,535
4,930,615
o
Ar
o
Ar
1851 hos S. Heine B:ko 'W- 3,300,000
1858 hos S. Heine B:ko 6,000,000
4,388,000
933,333
))
))
3,845,716
765,040
»
»
396,000
6,667
3,992,000
926,666
33
Ar
1855 inom landet Ruut R:dr 4,000,000
1,127,100
6,448,433
1,025,661
5,636,417
32,700
1,094,400
»
1,094,400
6,013,066
33
1,403,326
9 i
781,742
8
621,584
86
Elfsborgs » »
Äng. 1851
3,412
35
167
3,374,645
))
7)
1,021
16,924,605
1,188
20,299,250
2,111,182
))
7,453,278
9,564,460
8,884,250
o
Ar
o
Ar
1852 hos Charles Tottie et Son m. fl.
£ 450,000
1851 hos Andersson Höber ra. fl. B:ko
m 4,000,000
4,625,100
5,304,000
»
4,056,727
4,781,502
»
»
297,900
405,333
4,327,200
4,898,666
Ar
1857 hos Andersson Höber m. fl. B:ko
Kui 5,000,000
1,022,666
10,951,766
873,982
9,712,211
»
1,022,666
10,248,5337)
))
10,248,533
3,600,033
1,129,170
816,978
42
375,138
336,111
14
754,032
480,866
28
\
Mälare » »
Febr. 1855
93
19
192
1,514,374
»
))
266
7,061,436
458
8,575,810
736,400
))
2,998,950
3,735,350
2,956,700
o
Ar
o
Ar
1854 inom landet R:dr Runt 4,000,000
1855 hos S. Heine B:ko W- 5,000,000
2,990,200
711,333
))
3,701,533
2,709,322
641,710
»
3,351,032
97,500
4,000
2,892,700
707,333
))
707,333
33
2,892,700
)) (
33
31
32
99
S:r
Bruksegares Hypotheks-kassa
13,421
100
2,205,12
28,073,310
15,18
323,310
3,918,23
136,425,978
8,087,53
164,822,598
15,575,879
161,655
63,581,276
79,318,810
67,702,008
»
66,551,866
»
59,123,136
4,470,867
))
49,676,045
3
12,824,200
62,500,245
3
8,287,455
80
14,245,975
96,960
10
3,470,627
845,720
97
20
9,429,147
27
1834
186
»
»
»
»
»
»
))
»
»
»
»
»
26,061,852
13,030,926
o
Ar
o
Ar
1835 enligt kontrakt med Michaelsson
et Comp. B:ko 4,500,000
1839 hos S. Heine B:ko af 6,000,000
med amortering från 1842
5,948,000
8,000,000
»
13,948,000
5,273,890
7,290,000
»
12,563,890
2,271,333
1,816,666
3,676,666
6,183,3337)
9,860,000
»
9,860,000
942,680
74
54
Summa
» 1
13,607
100
2,205,12
28,073,310
15,18
323,310
3,918,231136,425,978
8,087,53
164,822,598
15,575,879
161,655
63,581,276
105,380,662
80,732,934
»
80,499,8669)
»
71,687,026|8,558,867
»
59,536,0458)
3
12,824,200 72,360,245
3
9,230,136
51
14,342,935
64
4,316,348
17
9,429,147
27
') Öretalen äro uteslutna, utom i summorna och vid sammanräknade beloppen återstående obligationer.
2) Dessa tillgångar utgöras af dem, som å Tab. I oell II äro upptagna under rubrikerna: annan utlåning, kapital hos bankirer eller inrättningar, upplupna räntor ni. m., öfvértagna egna obligationer,
inneliggande kassa, fastighet och inventarier samt på indrifning beroende.
s) Denna skuld utgöres af de å Tab. I och II upptagna: obligationer ställda på uppsägning samt räntor och annan skuld.
4) Smålands Förening liar förklarat sig icke kunna uppgifva huru många bland delegarne utgjordes af ”icke-låntagande” samt för huru många Mantal delaktighet i Föreningen vunnits eller lånerätt beviljats.
s) Se noten Tab. X.
8) Se noten Tab. XI.
’) Se Tab. I not. 6.
sj Om med beloppet af de utländska amorterings-obligationerna lt:dr 59,536,045: 3. sammanräknas Skånska Föreningens utländska obligationer stullda på uppsägning 2,666: 67. så finnes summan af
utländska obligations-skulden 59,538,711: 70.
9) Med mberäkning af öretalen utgör summan utgifna obligationer
afbetaldta beloppet
återstående utländska amorterings-obligationer
» svenska d:o d:o
8,558,867
59,536,045
12,824,200
80,499,866: 70.
3.
Afgå:
e af Smålar
eller Kunt
Tillkomma:
80,919,112
1
3.
590,312:
80,328,800:
0
3.
171,066:
67.
80,499,866: 70.
Tal». IV.
Delegarnes i Hypotheks-Föreningarne förhållande till Föreningarne för hvarje
kalenderåi* till och med år 1858.
Del-
egare.
Fastigheter, för hvilka
inträde i föreningarne
vunnits.
Utestående
Amorterings-  lånens primi-  tiva belopp.
Årliga inbetalningar af delegarne.
Delegarnes
Kapitalbe-  hållning vid
årets slut.5)
Förvalt-  ningskost-  nad för
året.4)
Kassabe-  hållning vid
årets slut.
Reserv-  fonden vid
årets slut.
Mantal.
Värde dels efter
taxering dels ef-  ter uppskattning.
Rint.
Kapital. *)
Ränta.
Förvaltnings-  bidrag. 2)
1836
206
»
7,509,000
132,150
27,750
»
330
27,750
435
1,453
»
1837
238
»
7,876,200
569,850
33,005
10,570
1,433
60,755
5,166
61
»
1838
297
))
8,651,100
996,750
35,561
32,217
3,231
95,988
2,640
910
4,120
1839
316
»
8,790,600
1,349,000
33,569
49,875
3,652
141,153
2,694
513
5,610
1840
344
»
8,935,760
1,550,850
41 027
67,455
6,933
189,234
2,538
705
10,275
1841
382
»
9,220,700
1,821,900
70.657
77,540
3,877
264,610
3,337
626
15,045
1842
478
,,
10,320,500
2,546,763
44,757
93,339
4,594
302,764
3,825
148
19,880
1843
714
))
11,892,300
3,650,063
48,375
129,468
26
328,163
5,985
78
38,160
1844
811
))
12,208,500
3,997,523
50,250
180,145
»
371,672
6,865
14,382
48,165
1845
912
))
13,436,500
4,391.105
54.517
197,406
))
383,740
5,808
48,697
53,738
1846
1,476
))
20,972,103
6,930,332
161,848
272 813
2,584
622,332
16.048
289,630
63,372
1847
1,745
))
24,768,387
8,496,878
157,538
366,128
6,855
672,762
19,747
420,012
96,943
1848
2,164
))
32 300,218
10,771,308
135,948
446,891
10,165
821,633
37,897
399,754
141,926
1849
2,467
»
35,024,067
12,678,571
176,055
546,809
14,870
1,020,731
38,495
332,508
153,694
1850
2,909
»
45,488,678
16 768,681
181,419
664,040
20,621
1,089,071
42,487
887,348
230,117
1851
4,366
))
64,318,610
23,144,927
231,342
895,569
29,461
1,356,516
86,192
794,496
281,944
1852
7,139
))
87,365,801
34.111,401
344,049'
1,250,818
59,452
1,596,785
102,595
1,272,850
332,769
1853
8,806
))
105,633 579
41,746,758
434,497
1,724,834
75,822
1.955,541
102,580
723,856
431,832
1854
10 171
))
113,818,874
46,639,238
538,447
2,084,951
90,874
2,415,153
105,054
284,325
620,250
1855
11,211
))
126.301,728
54,439,081
588,946
2,336,692
98,334
2,971,512
124,778
383,656
717,271
1856
12 058
))
138,980,075
57,479,194
688,333
2,596,204
109,550
3,523,207
135,541
251,051
845,984
1857
12,763
»
151,216,190
62,263,835
1 056,691
2,793,494
115,737
4,040,388
150,422
159,195
893,488
1858
13.521
8,087,53
164,822,598
67,702,008
933,735
3.100,557
135,492
4,929,538
211,670
166,433
877,835
’) Denna kolumn upptager de af delegarne, efter bestämda grunder, årligen verkställda inbetalningar.
2) Då, intill år 1845, den Skånska Föreningen ensam var i verksamhet och låntagarne hos densamma med år 1843 befriades från erläggande af
förvaltningsbidrag, har något sådant icke influtit under åren 1844 och 1845, eller förrän andra föreningar tillkommit. Från den 1 Dec. 1858
utgöra låntagarne i Skånska Föreningen ånyo sådant bidrag.
3) Denna behållning uppkommer genom kapitalisering af delegarnes årliga inbetalningar med tillagda räntor. Då låntagande delegare slutbetalar
ett amorteringslån, tillgodoräknas honom den innestående kapitalbehållningen, hvilken således från räkningen afföres.
*) Af denna kolumn synes att föreningarnes sammanlagda förvaltningskostnad öfverstigit förvaltningsbidraget; men detta förklaras dels deraf, att
Skånska Föreningen under sexton år icke af sina låntagare uppburit något förvaltningsbidrag, dels deraf, att föreningarne under sednaste tio
talet
år haft att vidkännas kostnaderna för de flera under denna tidrymd upptagna lån.
■
1
arab. v,
Icke-låntagande delegares hos Hypotheks- Föreningarne *) årliga inbetalningar samt deras
kapitalbehållning vid hvarje års slut.
År.
Skånska.
Östgötha.
Örebro.
W ermlands.
Elfsborgs.
Mälare.
Summa Rdr Rmt.
| Icke lånta-  1 gande del-  | egare.
Ärligen
insatt.
1 Innestå en de
Kapitalbe-  hållning.
Icke lånta-  gande del-  egare.
Ari igen
insatt.
Innestående
Kapitalbe-
hållning.
Icke lånta-  gande del-  egare.
—•
JÅqc?’
r*- -
So P Ö
t-13 S?
'u <r 5
1 o
Icke lånta-  gande del-  egare.
Ärligen
insatt.
p, Wa
ö M(5
Cf q g" C
1 CD
Icke lånta-  gande del-  egare.
Ärligen.
insatt.
pr* »
5^ §
Er1 t»
P pö
ö i—i m
S =
‘ Cfc
Icke lånta-  gande del-  egare.
Ärligen
insatt.
Innestående
Kapitalbe-
hållning.
Icke lånta-  gande del-  egare.
Under året
insatt.
Innestående
Kapitalbe-
hållning.
1836
159
26,429
26,429
))
))
))
»
))
»
))
»
))
»
))
))
))
))
))
159
26,429
26,429
1837
96
27,307
53,736
))
))
»
,,
))
»
))
»
»
))
))
))
))
))
))
96
27,307
53,736
1838
96
8,470
62,892
))
))
))
))
))
»
»
»
))
))
))
))
))
))
))
96
8,470
62,892
1839
96
9,364
75,408
))
))
))
))
))
»
»
))
))
))
))
»
))
))
))
96
9,364
75,408
1840
88
11,060
90,237
))
»
))
))
))
n
»
))
))
))
))
))
))
))
»
88
11,060
90,237
1841
72
8,504
98,511
))
))
))
»
))
»
))
))
))
»
))
))
))
))
72
8,504
98,511
1842
60
10,695
88,340
»
))
))
))
))
»
))
))
))
))
))
))
))
))
))
60
10,695
88,340
1843
47
9,015
58,083
))
»
))
))
))
»
»
))
»
))
))
))
))
))
))
47
9,015
58,083
1844
39
7,390
60,645
))
))
))
))
))
»
»
))
))
))
))
))
))
))
))
39
7,390
60,645
1845
34
6,675
55,298
))
»
))
))
))
»
0
))
))
»
))
))
))
))
))
34
6,675
55,298
1846
33
26,094
83,437
26
OC
O
6,052
»
»
n
))
))
))
»
))
))
))
))
))
59
31,776
89,489
1847
34
7,251
93,262
60
13,959
20,337
»
»
»
»
»
»
))
))
»
))
))
))
94
21,210
113,599
1848
33
6,610
103,374
53
10,657
32,065
))
»
)>
»
))
))
))
))
))
))
))
))
86
17,267
135,439
1849
30
6,195
84.543
57
17,824
51,757
))
))
»
))
»
))
»
))
))
»
))
))
87
24,019
136,300
1850
31
5,932
72,225
54
9,440
61,080
»
))
»
))
))
»
»
))
»
))
))
))
85
15,372
133,305
1851
24
4.101
70,539
60
8,196
70,678
10
1,011
1,011
2
30
30
62
))
))
))
))
))
158
13,338
142,258
1852
24
3,830
77,970
43
8,214
51,463
3
762
1.090
3
142
150
75
1,376
1,380
))
»
))
148
14,324
132,053
1853
22
3,754
66,590
58
4,222
55,327
1
36
62
2
130
169
76
921
2,351
))
))
))
159
9,063
124,499
1854
23
6,052
72,972
31
3,429
54,564
4
192
258
2
130
308
73 10,950
13,483
))
))
))
133
20,753
141,585
1855
23
6,052
82,656
22
6,240
62,975
2
50
248
2
130
454
71
4,007
17,775
13
2,731
2,806
133
19,210
166,914
1856
23
6,052
91,670
25
3,096
68,186
2
60
320
2
130
607
66
722
18,898
19
4,326
7,369
137
14,386
187,050
1857
20
5,073
91,777
25
2,554
44,663
2
33
370
2
130
768
46
626
19,139
20
6,883
14,672
115
15,299
171,389
1858
19
3,148
73,029
24
2,192
39,475
1
15
73
2
130
937
35
100
7,364
19 6,703
21,723
100
12,288
142,601
*) Af Smålands Hypotheks-Förening har uppgift i dessa omständigheter ieke blifvit meddelad.
Tali. VI.
Låntagarnes i Bruksegares Hypotheks-Kassa förhållande till
Kassan vid hvarje kalenderårs slut till och med 1858.
År.
Låntagare.
Utestående
amorterings-  lånens primi-  tiva belopp.
R:mt R:dr.
o
Arliga inbetalningar af delegare.
o
Återstående
beloppet af
amorterings-  lånen vid
årets slut.
De på amorterings-  lånen verkställda
afbetalningar upp-  gingo vid hvarje
års slut till sam-  manräknadt.
Kapital.
Ränta,
Förvaltuings-
bidrag.
1834
1
36,000
226
1,371
68
35,773
227
1835
3
126,000
1,169
5,697
285
124,605
1,395
1836
21
3,355,500
15,807
88,637
4,351
3,347,793
7,707
1837
56
4,773,750
26,945
144,034
7,185
4,739,382
34,368
1838
73
5,862,750
50,106
260,348
12,928
5,767,188
105,562
1839
90
6,890,250
63,027
310,612
15,736
6,733,518
156,732
1840
112
8,523,000
75,442
361,935
18,216
8,289,544
233,456
1841
133
9,762,000
89,801
418,780
21,205
9,434,829
327,171
1842
151
11,245,500
108,863
492,375
25,031
10,808,009
437,491
1843
171
12,345,000
126,889
548,431
27,936
11,778,465
566,535
1844
180
12,508,789
168,744
573,497
28,083
11,768,109
740,680
1845
179
12,594,586
236,967
605,879
22,315
11,622,806
971,780
1846
179
12,594,586
193,323
589,346
18,642
11,428,319
1,166,267
1847
178
12,562,048
199,360
583,575
16,022
11,230,081
1,331,967
1848
179
12,320,628
506,653
550,638
13,626
10,799,905
1,520,723
1849
178
12,105,676
539,279
554,965
12,101
10,378,578
1,727,098
1850
177
12,008,020
359,137
512,531
15,876
10,081,532
1,926,488
1851
178
12,020,548
389,887
525,265
29,826
9,850,442
2,170,106
1852
181
12,302,026
331,509
504,244
29,043
9,921,707
2,380,319
1853
189
12,602,104
292,903
531,402
31,138
9,970,686
2,631,418
1854
189
12,597,564
229,874
476,800
28,525
9,747,828
2,849,736
1855
189
12,629,110
243,138
497,770
30,255
9,549,438
3,079,672
1856
190
12,911,110
251,805
506,770
26,641
9,588,207
3,322,903
1857
189
12,969,978
285,836
439,868
18,231
9,384,972
3,585,006
1858
186
13,030,926
313,077
489,415
22,521
9,175,082
3,855,844
Tali. VII.
Bruksegares Hypotheks-Kassas obligationsrörelse.
Intill 1858 års slut.
Utländska amorteringslån.
Utelöpande vid årets slut.
Upptagne enligt kontrakt: med Mickaelson et
Comp. den \° 1835; amortering i 40j år
fr. d. j 1835. B:ko 77?$. 4,500,000.
Summa ;
R:dr R:mt. |
fr. d. }? 1842. B:ko 7??$. 5,000,000.
Obligationer.
Utlottade ock
återköpta.
B:ko 7/2$.
Återstod vid
årets slut.
B:ko 772$.
Utgifna
B:ko 772$.
Utländska.
Indländska. ’)
Summarum.
1835
2,018,000
15,500
2,002,500
2,670,000
61,333
2,731,333
1836
979,000
30,000
2,951,500
3,935,333
461,900
4,397,233
1837
1,464,000
45,000
4,370,500
5,827,333
763,683
6,591,016
1838
))
51,000
4,319,500
5,759,333
1,070,600
6,829,933
1839
1,425,000
53,000
5,691,500
7,588,666
991,267
8,579,933
1840
3,025,000
55,000
8,661,500
11,548,666
964,684
12,513,350
1841
1,125,000
57,500
9,729,000
12,972,000
1,644,950
14,616,950
1842
425,000
61,000
10,093,000
13,457,333
1,423,667
14,881,000
1843
»
124,000
9,969,000
13,292,000
1,304,000
14,596,000
1844
»
129,000
9,840,000
13,120,000
1,157,416
14,277,416
1845
»
134,000
9,706,000
12,941,333
1,158,083
14,099,416
1846
»
139,500
9,566,500
12,755,333
918,417
13,673,750
1847
»
145,500
9,421,000
12,561,333
754,083
13,315,416
1848
»
151,000
9,270,000
12,360,000
468,416
12,828,416
1849
»
157,000
9,113,000
12,150,666
689,084
12,839,750
1850
»
163,000
8,950,000
11,933,333
540,727
12,474,060
1851
»
170,000
8,780,000
11,706,666
448,084
12,154,750
1852
»
177,000
8,603,000
11,470,666
501,917
11,972,583
1853
»
184,500
8,418,500
11,224,666
450,750
11,675,416
1854
»
191,000
8,227,500
10,970,000
353,083
11,323,083
1855
»
199,000
8,028,500
10,704,666
219,417
10,924,083
1856
»
207,000
7,821,500
10,428,666
76,000
10,504,666
1857
»
215,500
7,606,000
10,141,333
77,333
10,218,666
1858
»
225,000
2)7,395,000
9,860,000
))
9,860,000
S:a B:ko 777$.
10,461,000 3,080,000
))
))
))
»
') För denna kassas inländska obligationsrörelse har ej närmare redogörelse blifvit lemnad.
2) Då beloppet utlottade obligationer afräknas från dem, som äro utgifna, blifver återstoden något mindre, än
beloppet af de enligt revisionsberättelsen utelöpande. Skilnaden förklaras deraf, att ett mindre antal utlottade
obligationer ännu vid årets slut icke blifvit till inlösen företedda.
Tali. Till.
Skånska Hypotheks-Föreningens Obligationsrörelse.
Intill 1858 års utgång.
Utländskt Lån.
Sven
ska o b
l i g a t i
o n e r t
e t a 1 b
a r a
Utelöpande vid årets slut.
Enligt kontrakt med Sal. Heine d. W/J
1858. 4 % ränta. Amort. 40\ år. Bco
7m. 10,000,000.
Betalbart efter 6 år och derefter skeende 6 må-  naders uppsägning; ränta 4 %, rabatt 3 %;
upptaget i 7?1$. Boo, men redovist i Knit.
dels efter 3 ä 5 år, dels efter
siigning. 5 % ränta.
6 månaders upp-  Rint.
dels efter 3 å 5 år, dels efter 6 månaders uppsäg-  ning. % ränta.
efter 3 å
(1 månaders uppsägning.
4 % ränta.
å vista. 3 % ränta.
å vista. 1 % ränta.
Summa Rdr Rmt.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets slut.
Utgifna,
Återköpta.
Utelöpande
vid årets slut.
Utländska.
Inländska.
-
Summa Sum-  marum.
1836
))
»
))
„
)>
))
46,875
»
46,875
»
»
))
18,000
»
18,000
36,075
))
36,075
))
))
))
)>
100,950
100,950
1837
))
))
))
»
))
»
418,700
39,950
425,625
))
»
))
43,500
39,000
22,500
47,950
55,000
29,025
))
»
))
»
477,150
477,150
1838
))
))
))
»
))
»
522,375
103,500
844,500
14,250
»
14,250
1,500
22,500
1,500
16,350
30,375
15,000
))
))
))
»
875,250
875,250
1839
))
))
»
))
))
281,250
9,375
1,116,375
13,875
5,250
22,875
»
1,500
»
25,725
8,550
32,175
))
))
))
n
1,171,425
1,771,425
1840
))
)}
»
))
»
))
123,750
1,875
1,238,250
31,875
16,500
38.250
3,000
»
3,000
74,025
76,875
29,325
»
»
))
»
1,308,825
1,308,825
1841
»
»
))
))
))
40,125
28,500
1,249,875
247,125
12,750
272,625
»
»
3,000
35,100
19,875
44,250
i)
))
))
))
1,569,750
1,569,750
1842
))
»
))
))
))
»
»
546,750
703,125
648,750
21,375
832,125
525,375
3,000
525,375
102,075
50,550
96,075
»
))
))
)>
2,156.700
2,156,700
1843
))
))
»
))
))
))
127,875
82,500
748,500
1,170,000
»
1,479,000
13,500
10,875
528,000
420,000
329,325
179,850
))
»
))
»
2,935,350
2,935,350
1844
))
»
»
421,333
))
421,333
1,039,125
13,125
1,388,625
))
))
1,494,375
5,625
527.250
6,375
210,000
238,200
128,100
))
))
»
421,333
3,017,475
3,438,808
1845
»
))
))
»
))
421,333
238,500
23,250
1,946,250
187,500
))
1,758,750
»
»
6,375
194,700
243,975
109,275
))
))
))
421,333
3,820.650
4,241,983
1846
))
))
))
))
36,000
385,383
»
1,554,000
357,375
1,001,250
16,500
3,242,250
219,000
12,000
173,250
120,300
23,850
186,075
))
)>
))
385,383
3,958,950
4,344,333
1847
))
))
))
))
32,000
353,333
»
55,500
380,250
72,750
16,125
3,226,125
335,625
130,500
89,625
199,950
80,625
276,900
))
»
»
353,333
3.972.900
4,326,233
1848
))
)>
»
))
237,333
116,000
»
19,125
323,625
750,000
371,625
2,927,250
129,000
1,500
459,000
145,050
259,200
113,700
))
))
))
116,000
3,823,575
3,939,575
1849
))
»
))
))
»
116,000
610,500
15,000
853,875
))
63,750
3,230,250
»
100,500
367,500
30,000
107,025
85,875
))
))
))
116,000
4,537,500
4.653,500
1850
»
))
))
»
42,667
73,333
»
8,625
872,625
442,500
149,250
3,560,625
»
11,625
356,250
))
84,825
49,050
))
))
))
73,333
4,838,550
4,911,883
1851
))
))
»
))
34,667
38,666
150,000
2,625
836,625
1,068,750
178,125
4,389,000
»
15,375
339,000
))
22,800
26,250
))
»
))
38.666
5,590.875
5,629,541
1852
»
))
»
))
»
38,666
»
109.500
820,875
663,750
412,875
4,698,000
75,000
19,125
334,125
»
5,475
20,775
))
))
))
38,666
5,873.775
5,912,441
1853
))
»
»
2,666
36 000
»
25,875
795,000
1,659,000
1,057,875
5,104,875
»
1,500
332,625
»
13,875
6,900
))
))
))
36,000
6,239,400
6,275,400
1854
))
))
»
))
8,000
28,000
183,000
182,625
792,000
236,250
333,375
5,237,250
225,000
3,375
459,750
))
750
6,150
))
»
))
28,000
6,495,150
6,523,150
1855
))
»
))
))
10,667
17,333
3,000
907,125
56,250
2,912,250
11,250
7,025,250
»
77,250
392,250
339,000
84,525
243,675
))
))
))
17,333
7,717,425
7,734,758
1856
))
))
))
))
14,667
2,666
»
54,000
2,250
3,211,500
886,500
8,714,625
»
34,500
360,750
580,500
509,550
317,775
»
»
2,666
9,395,400
9,398,066
1857
))
»
))
»
»
2,666
4,106,250
1,500
80,250
2,243,625
2,470,500
6,920,125
34,500
39,000
356,250
402,375
625,350
65,100
41,250
))
29,300
2,666
7,451,025
7,453,691
1858
2,238,100
7,900
2,230,200
))
*
2,666
2,764,000
72,750
2,125,750’)
1,122,125
4,984,500
o
o
o
oo
o
oo
'rf
750
522.750
56,250
))
94,650
13,950
167,750
103,400
105,600
2,976-266’)
7,109,550
10,085,816
S:a
2,238,100
| 7,900! »
1 421,333
418,667
»
110,655,325i3,857)075
))
17,697,125
11,008,125
»
1,629.375
1,573,125
))
2,979,175
2,965,225
»
209,000
103,400
))
»
))
jj| *
Skillnaden emellan beloppen utgifna obligationer, på ena sidan, samt återköpta och vid årets slut utelöpande, på den andra, har sin orsak deri, att Föreningen, enligt uppgift till Komitén, bland utgifna obligationer upptagit sådana, sorn icke ännu varit af Föreningen föryttrade, utan redovisas såsom »i Kassa» befintliga.
Sålunda redovisas de med 5 % förskrifva: 8amt de med 44 X förskrifna:
Utgifna Edr 10,655,325. Utgifna
Rdr 17,697,125.
Återköpta Rdr 3,857,075. Återköpta Rdr 11,008,125.
I Kassa
4,672,500. „ 8,529,575. 1 Kassa » 1,881,000. „ 12,889,125.
Återstå utelöpande Rdr 2,125,750. Återstå utelöpande Rdr 4,808,000.
Östgötha Hypotheks-Förenings Obligationsrörelse.
Intill 1858 års slut.
Tal». IX.
Utländskt lån.
Svensk-Tyska lånet.
Svenskt lån; amortering i 40 år.
Sven
ska o
3 1 i g a t
ioner betalb
a r a efter
Utelöpande vid årets slut.
1 A,
Enligt kontrakt med Hambrö et Son den
1846, amortering 40^ år, från den Ty 1846.
4 % ränta.
B:ko 722$ 10,000,000
Enligt kontrakt med Holm och Johns et
Comp. den V 1854, 40 års amortering
från den y 185 i. 4 % ränta.
R:mt R:dr 8,000,000.
Ränta 4J %
icke någon rabatt.
R:mt R:dr.
6 månaders uppsägnin
R:mt R:dr.
?• 5 %
0 månaders uppsägning.
R:mt R:dr.
44 X
Ci månadei
'S uppsägnii
R.:mt R:dr.
g. 4 %
S u m m a.
R:mt R:dr.
Utgifna
B:ko 772$.
Utlottade och
återköpta
B:ko 772$
Utelöpande vid
årets sint
B:ko 7T$.
Utgifna
R:mt.
Utlottade och
återköpta
Rån t.
Utelöpande vid
årets slut
R:mt.
Utgifne.
Utlottade
och
återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utgifna.
„
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utländsk.
Inländsk.
Summa
summarum.
1846
1,000,000
))
1,000,000
»
»
))
))
))
))
214,500
16,200
198,300
1,441,125
375
1,440,750
375
375
»
1,333,333
1,639,050
2,972,383
1847
2,988,000
37,500
3,950,500
»
))
))
))
))
»
198,300
»
»
250,875
1,189,875
»
))
))
5,267,333
1,189,875
6,457,208
1848
))
30,000
3,920,500
))
))
))
))
))
))
»
4 »
»
282,000
21,000
1,450,875
60,000
))
60,000
5,227,333
1,510,875
6,738,208
1849
1,477,500
45,000
5,353,000
))
))
))
))
»
))
168,000
»
168,000
279,000
169,125
1,560,750
»
60,000
))
7,137,333
1,728,750
8,866,083
1850
760,000
64,500
6,048,500
))
»
))
))
»
))
61,500
»
229,500
225,000
129,000
1,656,750
»
»
))
8,064,666
1,886,250
9,950,916
1851
600,000
87,000
6,561,500
»
))
))
))
))
))
201,000
172,500
258,000
463,875
7,875
2,112,750
45,000
»
45,000
8,748,666
2,415,750
11,164,416
1852
1,600,000
80,000
8,081,500
))
))
))
))
»
))
63,000
252,000
69,000
331,500
222,000
2,222,250
»
15,000
30,000
10,775,333
2,321,250
13,096,583
1853
1,263,000
125,000
9,219,500
))
))
))
9,600
))
9,600
12,000
»
81,000
»
. 75,750
2,146,500
»
»
30,000
12,292,666
2,267,100
14,559,766
1854
))
148,500
9,071,000
2,905,200
))
2,905,200
9,000
9,000
9,600
»
6,000
75,000
18,000
1,635,750
7 7
528,750
»
»
30,000
12,094,666
3,548,550
15,643,216
1855
))
136,000
8,935,000
2,092,200
38,400
4,959,000
»
300
9,300
»
»
75,000
»
528,750
))
»
»
30,000
11,913,333
5,073,300
16,986,633
1856
))
150,000
8,785,000
865,100
58,200
5,765,900
»
»
9,300
»
»
75,000
»
»
»
»
»
30,000
11,713,333
5,880,200
17,593,533
1857
>)
150,500
8,634,500
116,200
64,900
5,817,200
»
»
9,300
»
»
75,000
»
»
»
»
»
30,000
11,512,666
5,931,500
17,444,166
1858
))
156,500
8,478,000
792,400
69,100
6,540,500
»
»
9,300
»
»
75,000
»
»
))
»
»
30,000
11,304,000
6,654,800
17,958,800!
S:a
9,688,50011,210,500
»
6,771,100
230,600
))
18,600
9,300
»
720,000
645,000
))
3,040,500
3,040,500
»
105,375
75,375
))
))
»
»
V
Smålands Hypotheks-Förenings obligationsrörelse.
Intill 1858 års slut.
Tal». X,
Utländska lån.
Svenskt lån.
S v e
n s k a o
bligat
i o n e r
b e t a 1 b
ara efter
Utelöpande vid årets slut.
År.
Enligt kontrakt med S. Heine
den {* 1849 B:ko 7/2%. 5,000,000,
den V° 1852 B:ko 772%. 5,000,000.
4 X ränta. 40^- års amortering.
Euligt kontrakt med C. G. Cervin
den J 1855. Amortering 40 år
från den T\ 1855. 4 % ränta.
Bunt R:dr 4,000,000.
0 månaders uppsägning. 5 %
R:mt R:dr.
6 månaders uppsägning
R:mt R:dr.
il X
6 månaders uppsägning.
R:mt R:dr.
i X
Summa.
R:mt R:dr. ;
Utgifna
B:ko 722%
Utlottade och
återköpta.
B.-ko 722%
Utelöpande vid
årets slut.
B:ko 772%
Utgifna
R:mt.
Utlottade
och åter-  köpta.
R:mt.
Utelöpande vid
årets slut.
R:mt.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utländsk.
Inländsk.
Summa
summarum
1848
»
»
))
»
))
))
153,000
»
153,000
495,750
))
495,750
517,425
))
517,425
))
1,166,175
1,166,175
1849
))
»
))
))
))
))
858,375
))
1,011,375
310,050
))
805,800
))
61,350
456,075
))
2,273,250
2,273,250
1850
3,900,000
7,000
3,893,000
))
))
))
215,250
»
1,226,625
340,875
76,425
1,070,250
268,500
310,650
413,925
5,190,666
2,710,800
7,901,466
1851
599,500
45,500
4,447,000
))
))
))
»
375
1,226,250
404,400
525
1,474,125
30,000
31,050
412,875
5,929,333
3,113,250
9,042,583
1852
))
53,500
4,393,500
))
))
))
»
421,725
804,525
1,641,900
32,250
3,083,775
21,000
187,950
245,925
5,858,000
4,134,225
9,992,225
1853
1,500,000
56,500
5,837,000
))
))
»
.
»
103,800
700,725
795,300
162,000
3,717,075
300,000
167,175
378,750
7,782,666
4,796,550
12,579,216
1854
103,500
76,500
5,864,000
))
))
»
»
620,700
80,025
1,156,800
19,050
4,854,825
))
30,525
348,225
7,818,666
5,283,075
13,101,741
1855
200,000
75,000
5,989,000
948,400
))
948,400
»
78,900
1,125
105,450
261,150
4,699,125
34,800
2,400
380,625
7,985,333
6,029,275
14,014,608
1856
»
83,000
5,906,000
1,329,000
))
2,277,400
»
»
1,125
750
441,150
4,258,725
56,550
80,475
356,700
7,874,666
6,893,950
14,768,616
1857
1,794,000
86,000
7,614,000
40,000
23,700 2,293,700
»
1,125
»
16,500
1,811,250
2,463,975
»
86,025
270,675
10,152,000
5,028,350
15,180,350
1858
1,224,000
119,000
j 8,719,000
) *)442,734
21,900
28,300 2,287,300
’ i ’ ’
339,000
»
339,000
273,600
1,420,350
1,317,225
»
178,050
92,625
12,215,645
’ ’
4,036,150
16,251,795
S:a
9,321,000 602,000
))
2,339,300
52,000
»
1,565,625
1,226,625
.
5,541,375
4,224,150
»
1,228,275 1,135,650
»
»
»
))
’) Af det äldre utländska lånet har Föreningen sjelf öfvertagit obligationer å B:ko 7?$’■ 476,500, hvilka obligationer till följd deraf ej blifvit af Föreningen upptagna bland de utgifna. Då emellertid
densamma bland utelöpande obligationer utaf de nyssnämnde inräknat B:ko 442,734 har detta belopp äfven här måst såsom utelöpande upptagas. Enligt hvad Tab. I utvisar, befanns
vid slutet af räkenskapsåret 1858 större delen af dessa obligationer ännu uti Föreningens ego.
Tali. XI.
Orebro Hypotheks-Förenings obligation srörelse.
Intill 1858 års slut.
Utländskt lån.
Sven
ska o
blig
a t i o
ner
bets
riba
ra ef
ter
Utelöpande vid årets slut.
År.
Enligt kontrakt med Hambrö et Son den y
1851. Amortering 40^ år. 4 % ränta.
B:ko 77%. 6,000,000.
6 månaders uppsägning.
5 % ränta.
R:mt R:dr.
6 månaders uppsägning.
4J % ränta.
R:mt R,:dr.
G månaders uppsägning.
4 % ränta.
R:mt R:dr.
6 månaders uppsägning.
3 % ränta.
R:mt R:dr.
Summa.
R:mt R:dr.
Utgifna
B:ko 77%
Utlottade ock
återköpta.
B:ko 77%
Utelöpande vid
årets slut.
B:ko 772$.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utländska.
Inländska.
I
Summa
summarum.
1851
2,319,600
10,400
2,289,600
»
»
))
))
»
»
»
))
125,400
42,150
83,250
3,052,800
83,250
3,136,050
1852
1,078,100
23,700
3,305,900
))
))
))
150,000
150,000
))
»
))
))
452,250
229,650
305,850
4,407,866
305,850
4,713,716
1853
923,600
40,700
4,165,200
»
))
))
150,000
»
150,000
))
))
»
650,100
942,150
13,800
5,553,600
163,800
5,717,400
1854
222,200
44,700
4,320,500
))
))
))
150,000
300,000
»
))
))
»
325,350
302,700
36,450
5,760,666
36,450
5,797,116
1855
926,000
53,600
5,176,900
))
))
))
))
»
»
))
))
»
276,150
304,650
7,950
6,902,533
7,950
6,910,483
1856
176,400
66,100
5,280,800
))
))
))
150,000
150,000
»
7,500
7,500
))
204,150
211,500
600
7,041,066
600
7,041,666
1857
354,100
72,900
5,559,600
22,500
22,500
»
»
>,
»
»
))
))
37,500
37,650
450
7,412,800
450
7,413,250
1888
»
78,400
*) 5,481,200
))
))
))
»
))
»
»
»
))
»
))
450
7,308,266
450
7,308,716
S:a
6,000,000
390,500
))
22,500
22,500
))
600,000; 600,000
»
7,500
7,500
»
2,070,900
2,070,450
»
»
»
»
*) Skillnaden emellan beloppen utgifna obligationer på ena sidan samt återköpta och vid årets slut utelöpande på den andra, har sin orsak deri, att denna Förening, såsom utgifna obligationer upptagit
ett belopp motsvarande hela kontraherade lånet, men deremot såsom amorterade affört sådana obligationer, som, ehuru icke utgifna, blifvit utlottade. Sådana utlottade obligationer, för hvilka penningar
ieke utgått och således ieke äro bland de återköpta upptagna, uppgå till B:ko 128,300.
Återköpta » » 390,500. 518 800
Återstå alltså utelöpande  5,481,200.
Sm B:ko 77%. 6,000,000.
Tali. XII.
Wermlands Hypotheks-Förenings obligationsrörelse.
Intill 1858 års slut.
0
Ar.
Utländska lån.
Svenskt lån.
Svens
ka o b 1
i g a t i o
ner be
talbara efter
Utelöpande vid årets slut.
Enligt kontrakt med S. Heine
den V 1851 B:ko jj2%L 3,300,000,
den 4 1858 B:ko 772$. 6,000,000.
4 % ränta. Amortering 40^ år.
Enligt kontrakt den 2T° 1853.
40^ års amortering från år 1855.
4 % ränta.
R:mt R:dr 4,000,000.
G månaders uppsägning.
5 % ränta.
R:mt R:dr.
G månaders uppsägning.
4t % ränta,
en del med halfårsränta.
R:mt R:dr.
6 månaders uppsägning.
3J- X ränta.
R:mt R:dr.
Summ a.
R:mt R:dr.
Utgifna.
B:ko 722$.
Utlottade och
återköpta.
B:ko 7?$.
Utelöpande vid
årets slut.
B:ko 77$.
Utgifna.
Utlottade
och
återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utländska.
Inländska.
Summa
summarum.
1851
3,291,000
24,000
3,267,000
))
))
))
»
»
))
))
))
))
))
»
))
4,356,000
))
4,356,000
1852
»
34,500
3,232,500
»
))
))
»
))
))
300,000
»
300,000
12,000
»
12,000
4,310,000
312,000
4,622,000
1853
))
35,500
3,197,000
))
))
»
))
»
))
75,000
))
375,000
))
))
12,000
4,262,666
387,000
4,649,666
1854
))
37,500
3,159,500
»
))
))
)>
'»
))
750,000
75,000
1,050,000
))
))
12,000
4,212,666
1,062,000
5,274,666
! 1855
))
39,000
3,120,500
711,100
))
711,100
))
))
))
))
»
1,050,000
))
))
12,000
4,160,666
1,773,100
5,933,766
] 1856
))
40,500
3,080,000
403,100
9,200
1,105,000
))'
»
»
))
375,000
675,000
»
9,000
3,000
4,106,666
1,783,000
5,889,666
I 1857
))
42,500
3,037,500
12,900
14,100
1,103,800
117,600
))
117,600
400,500
240,450
835,050
))
))
3,000
4,050,000
2,059,450
6,109,450
; 1858
700,000
48,500
3,689,000
»
9,400
1,094,400
130,500
117,600
130,500
225,000
498,525
561,525
))
»
3,000
4,918,666
1,789,425
6,708,091
i Q
] o:a
3,991,000
302,000
))
1,127,100
32,700
»
248,100
117,600
»
1,750,500 1,188,975
»
12,000
9,000
»
»
»
Tal». XIII.
Elfsborgs Hypotheks-Förenings obligationsrörelse.
Intill 1858 års slut.
År.
Utland
ska 1 å
n.
Svenska ob
ligationer betalbara efter
Utelöpande vid årets slut.
Enligt koutrakt med Charles Tottie et Son
m. fl. den 1852. Amortering 40.j är.
4 % ränta.
£ St. 450,000.
Enligt kontrakt med Andersson Höber et C:o m. fl.
den %n 1851 B:ko 77$ 4,000,000,
den V 1857 B:ko 77$ 5,000.000.
•4 % ränta. Amortering 40,\ år.
0 månaders uppsägning,
4i % ränta.
Rnnt Rtdr.
3 månaders uppsägning.
3 % ränta.
R:mt R:dr.
Summa.
R:mt R:dr.
Utgifna.
£ St.
Utlottade och
återköpta.
£ St.
:
Utelöpande vid
årets slut.
£ St.
Utgifna.
B:ko 77$
Utlottade och
återköpta.
B:ko 77$
Utelöpande vid
årets slut.
B:ko 777$.
Utgifna.
0
Återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utgifna.
Återköpta.
Utelöpande
vid årets
slut.
Utländsk.
Inländsk.
Summa
summarum.
1852
255,000
1,700
))
3,703,000
18,000
3,685,000
7 7
619,500
329,250
290,250
105,500
104,100
900
9,472,733
291,150
9,763,883
1853
195,000 l)
195,000
253,300
100,000
42,000
3,743,000
»
288,750
1,500
600
300
9,550,066
1,800
9,551,866
1854
))
2,350
250,950
5,000
44,000
3,704,000
52,800
9,300
45,000
»
))
300
9,455,766
45,300
9,501,066
1855
»
2,450
248,500
170,000
46,000
3,828,000
185,250
»
230,250
»
))
300
9,577,000
230,550
9,807,550
1856
»
3,150
245,350
))
48,000
3,780,000
1,500
79,500
152,250
»
»
300
9,456,300
152,550
9,608,850
1857
1,950
2,750
244,550
))
52,000
3,728,000
»
150,000
2,250
»
))
300
9,372,566
2,550
9,375,116
1858
))
4,150
240,400
767,000
54,000 4,441,000
200,250
750
201,750
»
))
300
10,248,533
202,050
10,450,583 2)
S:a
451,950
211,550
»
4,745,000
304,000
»
1,059,300
857,550
))
105,000
104,700
»
))
»
))
') Af Föreningen öfvertagna; således rätteligen icke utgifna.
2) Se Tab. I not. 6.
Tal». XIV.
Mälare Hypotheks-Föreningens obligationsrörelse.
Intill 1858 års slut.
År.
Utländskt lån.
Svenskt lån.
Utelöpande vid årets slut.
Enligt kontrakt med S. Heine
i Aug. 1855. Amortering 40 år.
4 % ränta.
B:ko 777%. 5,000,000.
Enligt beslut den T’2 1854.
Amortering 40 år.
4 % ränta.
R:mt R:dr 4,000,000.
Summa.
R:mt R:dr.
Utgifna.
B:ko 777$.
Utlottade
och
återköpta.
B:ko 777%.
Utelöpande vid
årets sint.
B:ko 777%.
Utgifna.
Utlottade
och
återköpta.
Utelöpande vid
årets slut.
Utländsk.
Inländsk.
Summa
summarum.
1855
1856
1857
1858
250,000
))
63,000
220,500
»
1,500
1,000
500
250,000
248.500
310.500
530.500
2,061,500
801,300
65,500
61,900
10,200
28,100
26,900
32,300
2,051,300
2,824,500
2,863,100
2,892,700
333.333
331.333
414,000
707.333
2,051,300
2,824,500
2,863,100
2,892,700
2,384,6331
3,155,833
3,277,100
3,600,033;
S:a
533,500
3,000
»
2,990,200
97,500
))
))
»
i
* i
Tali. XV.
Af Hypotheks-kassan och Föreningarne årligen utgifna obligationer i utländska
myntslag.
År.
Bruksegares.
Skånska.
Östgötha.
Smålands.
Örebro.
Wermlands.
Elfsborgs.
Mälare.
Summa.
B:ko 772$.
B:ko 772$
B:ko 772$.
B:ko 722$
B:ko 722$
B:ko 722$
B:ko 722$
£ Sterling.
B:ko m#.
B:ko 7M#.
£ Sterling.
1835
2,018,000
»
»
»
»
»
»
))
»
2,018,000
1836
979,000
))
»
))
»
»
»
))
979,000
1837
1,464,000
))
))
»
»
»
»
))
1,464,000
1838
»
»
»
))
»
»
»
))
))
»
1839
1,425,000
»
»
))
»
»
»
»
))
1,425,000
1840
3,025,000
))
»
))
»
»
))
»
3,025,000
1841
1,125,000
»
»
))
»
»
»
))
))
1,125,000
1842
425,000
))
»
))
»
»
))
»
425,000
1843
)>
)>
»
))
»
»
»
))
»
1844
»
316,000
»
»
»
»
»
))
))
316,000
1845
»
»
»
))
»
»
»
)>
»
1846
»
»
1,000,000
»
»
»
»
))
))
1,000,000
1847
»
»
2,988,000
))
»
»
»
))
))
2,988,000
1848
»
»
»
))
»
»
))
))
»
1849
»
»
1,477,500
))
»
>)
»
»
»
1,477,500
1850
»
»
760,000
3,900,000
»
»
»
))
»
4,660,000
1851
»
»
600,000
599,500
2,319,600
3,291,000
»
))
»
6,810,000
1852
»
»
1,600,000
»
1,078,100
)>
3,703,000
))
»
6,381,100
1853
»
»
1,263,000
1,500,000
923,600
»
100,000
255,000
))
3,786,600
255,000
1854
»
»
»
103,500
222,200
»
5,000
))
»
330,700
1855
»
»
»
200,000
926,000
»
170,000
))
250,000
1,546,000
1856
»
»
»
»
176,400
»
»
))
»
176,400
1857
»
»
»
1,794,000
354,100
»
»
1,950
63,000
2,211,100
1,950
1858
»
2,238,100
»
1,224,000
»
700,000
767,000
»
220,500
5,149,600
Tal». XII.
Af Hypotheks-Föreningarne årligen utgifna, å svenskt
myntslag stälkla, amorterings-obligationer.
År.
Östgötha.*)
Smålands.
Wermlands.
Mälare.
Summa.
1853
9,600
»
»
»
9,600
1854
2,914,200
»
»
»
2,914,200
1855
2,092,200
948,400
711,100
2,061,500
5,813,200
1856
865,100
1,329,000
403,100
801,300
3,398,500
1857
116,200
40,000
12,900
65,500
234,600
1858
792,400
21,900
»
61,900
876,200
*) Bland de af Östgötha hypotheks-förening
myntslag äro inräknade de af svensk-tyska
på utrikes ort försålda, nemligen 1854
1855 .
1856 .
1858 .
utgifna amorterings-obligationer å svenskt
länet, enligt hvad serskildt blifvit upplyst,
R:dr
450.000.
1,935,000.
415.000.
400.000.
3,200,000.
Tab. XVII.
Af Hypotheks-Föreningarne *) årligen utgifna och inlösta, i Svenskt myntslag
och på uppsägning ställda, obligationer.
Skår
iska.
Östg
ö t h a.
Smål
ands.
Öre
bro.
Werm
lands.
Elfsborgs.
Utgifna.
Inlösta.
Utgifna.
Inlösta.
Utgifna.
Inlösta.
Utgifna.
Inlösta.
Utgifna.
Inlösta.
Utgifna.
Inlösta.
1836
100,950
))
1837
510,150
133,950
1838
554,475
156,375
1839
320,850
24,675
1840
232,650
95,250
1841
322,350
61,125
1842
1,276,200
621,675
1843
1,731,375
422,700
1844
1,254,750
778,575
1845
620,700
267,225
1846
1,340,550
1,606,350
1,656,000
16,950
1847
608,325
282,750
))
449,175
1848
1,024,050
651,450
342,000
21,000
1,166,175
1849
640,500
286,275
447,000
229,125
1,168,425
61,350
1850
442,500
254,325
286,500
129,000
824,625
387,075
1851
1,218,750
218,925
709,875
180,375
434,400
31,950
125,400
42,150
1852
738,750
546,975
394,500
489,000
1,662,900
641,925
602,250
379,650
312,000
))
724,500
433,350
1853
1,659,000
1,099,125
12,000
75,750
1,095,300
432,975
800,100
942,150
75,000
»
»
289,350
1854
644,250
520,125
18,000
1,641,750
1,156,800
670,275
475,350
602,700
750,000
75,000
52,800
9,300
1855
3,254,250
1,080,150
»
528,750
140,250
342,450
276,150
304,650
»
»
185,250
»
1856
3,792,000
1,484,550
»
»
57,300
521,625
361,650
369,000
»
384,000
1,500
79,500
1857
6,828,000
3,136,350
»
))
16,500
1,898,400
60,000
60,150
518,100
240,450
))
150,000
1858
4,054,625
5,778,050
V
»
612,600
1,598,400
))
»
355,500
616,125
200,250
750
) Af Mälare Hypotheks-Föreningen hafva Svenska, på uppsägning ställda, obligationer icke blifvit utgifna. Angående de af Bruksegares Hypotheks-Kassa
årligen utgifna och inlösta bar uppgift ej blifvit meddelad.
Tal». Will.
Sammanräknade beloppet af Hypotheks-kassans och hvarje Förenings vid nedannämnda års slut utelöpande dels
svenska dels utländska obligationer.
1835.
1836.
1837.
1838.
1839.
Utländsk.
Inländsk.
Summa.
Utländsk.
Inländsk.
Summa.
Utländsk.
Inländsk.
Summa.
Utländsk.
Inländsk.
Summa.
Utländsk.
Inländsk.
Summa.
Bruksegares
Skånska
2,670,000
))
61,333
»
2,731,333
))
3,935,333
))
461,900
100,950
4,397,233
100,950
5,827,333
»
763,683
477,150
6,591,016
477,150
5,759,333
»
1,070,600
875,250
6,829,933
875,250
7,588,666
))
991,267
1,171,425
8,579,933
1,171,425
S:a R. Rmt
2,670,000
61,333
2,731,333
3,935,333
562,850
4,498,183
5,827,333
1,240,833
7,068,166
5,759,333
1,945,850
7,705,183
7,588,666
2,162,692
9,751,358
Bruksegares
Skånska
1840.
1841.
1842.
1843.
1844.
11,548,666
))
964,684
1,308,825
12,513,350
1,308,825
12,972,000
))
1,644,950
1,569,750
14,616,950
1,569,750
13,457,333
»
1,423,667
2,156,700
14,881,000
2,156,700
13,292,000
»
1,304,000
2,935,350
14,596,000
2,935,350
13,120,000
421,333
1,157,416
3,017,475
14,277,416
3,438,808
S:a R. Rmt
11,548,666
2,273,509
13,822,175
12,972,000
3,214,700
16,186,700
13,457,333
3,580,367
17,037,700
13,292,000
4,239,350
17,531,350
13,541,333
4,174,891
17,716,224
Bruksegares
Skånska
Östgötha
Smålands
1845.
1846.
1847.
1848.
1849.
12,941,333
421,333
))
»
1,158,083
3,820,650
))
))
14,099,416
4,241,983
))
))
12,755,333
385,383
1,333,333
))
918,417
3,958,950
1,639,050
))
13,673,750
4,344,333
2,972,383
))
12,561,333
353,333
5,267,333
))
754,083
3,972,900
1,189,875
»
13,315,416
4,326,233
6,457,208
))
12,360,000
116,000
5,227,333
))
468,416
3,823,575
1,510,875
1,166,175
12,828,416
3,939,575
6,738,208
1,166,175
12,150,666
116,000
7,137,333
»
689,084
4,537,500
1,728,750
2,273,250
12,839,750
4,653,500
8,866,083
2,273,250
S:a R. Rmt
13,362,666
4,978,733
18,341,399
14,474,049
6,516,417
20,990,466
18,181,999
5,916,858
24,098,857
17,703,333
6,969,041
24,672,374
19,403,999
9,228,584
28,632,583
Bruksegares
Skånska
Östgötha
Smålands
örebro
Wermlands
Elfsborgs
1850.
1851.
1852.
1853.
1854.
11,933,333
73,333
8.064.666
5.190.666
»
»
»
540,727
4,838,550
1,886,250
2,710,800
))
»
»
12,474,060
4,911,883
9,950,916
7,901,466
»
))
))
11,706,666
38,666
8,748,666
5,929,333
3,052,800
4,356,000
»
448,084
5,590,875
2,415,750
3,113,250
83,250
))
>)
12,154,750
5,629,541
11,164,416
9,042,583
3,136,050
4,356,000
))
11,470,666
38,666
10,775,333
5.858.000
4,407,866
4.310.000
9,472,733
501,917
5,873,775
2,321,250
4,134,225
305,850
312,000
291,150
11.972.583
5,912,441
13.096.583
9,992,225
4,713,716
4,622,000
9,763,883
11.224.666
36,000
12.292.666
7.782.666
5,553,600
4.262.666
9,550,066
450,750
6,239,400
2,267,100
4,796,550
163,800
387,000
1,800
11,675,416
6.275.400
14,559,766
12,579,216
5.717.400
4,649,666
9,551,866
10,970,000
28,000
12,094,666
7.818.666
5.760.666
4.212.666
9,455,766
353,083
6,495,150
3,548,550
5,283,075
36,450
1,062,000
45,300
11,323,083
6,523,150
15,643,216
13,101,741
5,797,116
5,274,666
9,501,066
S:a R. Rmt
25,261,998
9,976,327
35,238,325
33,832,131
11,651,209
45,483,340
46,333,264
13,740,167
60,073,431
50,702,330
14,306,400
65,008,730
50,340,430
16,823,608) 67,164,038
Bruksegares
Skånska
Östgötha
Smålands
örebro
W ermlands
Elfsborgs
Mälare
1855.
1856.
1857.
1858.
10,704,666
17,333
11,913,333
7,985,333
6,902,533
4,160,666
9,577,000
333,333
219,417
7,717,425
5.073.300
6,029,275
7,950
1,773,100
230,550
2.051.300
10,924,083
7,734,758
16,986,633
14,014,608
6,910,483
5,933,766
9,807,550
2,384,633
10,428,666
2,666
11,713,333
7.874.666
7,041,066
4.106.666
9,456,300
331,333
76,000
9,395,400
5,880,200
6,893,950
600
1,783,000
152,550
2,824,500
^ 10,504,666
9,398,066
17,593,533
14,768,616
7.041.666
5.889.666
9,608,850
3,155,833
10,141,333
2,666
11,512,666
10,152,000
7,412,800
4,050,000
9,372,566
414,000
77,333
7,451,025
5,931,500
5,028,350
450
2,059,450
2,550
2,863,100
10,218,666
7,453,691
17,444,166
15,180,350
7,413,250
6,109,450
9,375,116
3,277,100
9,860,000
2,976,266,67
11,304,000
12,215,645,67
7,308,266,70
4,918,666,33
10,248,533
707,333,33
»
7,109,550
6,654,800
4,036,150
450
1,789,425
202,050
2,892,700
9,860,000
10.085.816.67
17,958 800
16.251.795.67
7,308,716,70
6.708.091.33
10,450,583
3.600.033.33
S:a R. Rmt
51,594,197
23,102,317! 74,696,514
50,954,696
27,006,200 77,960,896
53,058,031
23,413,758; 76,471,789
59,538,711,70
22,685,125
82,223,836,70
') Häraf på uppsägning Rdr 2,666: 67.
återstoden amorterings-obligationer . » 2,973,600: » 2,976,266: 67-
2) En del af dessa obligationer finnes likväl å utrikes ort. Se noten Tab. XVI.
Tali. XIX.
Hypotheks-Föreningarnes vid hvarje års slut utelöpande
svenska amorterings-obligationer.
År.
Östgötha. *)
o
Smålands.
Wermlands.
Mälare.
Summa.
R:dr Runt.
1853
9,600
»
»
»
9,600
1854
2,914,800
»
»
»
2,914,800
1855
4,968,300
948,400
711,100
2,051,300
8,679,100
1856
5,775,200
2,277,400
1,105,000
2,824,500
11,982,100
1857
5,826,500
2,293,700
1,103,800
2,863,100
12,087,100
1858
6,549,800
2,287,300
1,094,400
2,892,700
12,824,200
*) En del af denna Förenings svenska amorterings-obligationer finnes å utländsk ort.
Se noten Tab. XVI.
Hypotheks-kassans och hvarje förenings vid nedannämnda års slut utelöpande inhemska uppsägbara obligationer med olika ränta.
Tab. XX,
1835.
1 8 3 C.
1 8 3 7.
1 8 3 8.
1 8 3 9.
1 8 4 0.
Summa R:dr Rmt.
ä 5
4 44 %.
4 4 %.
4 3 %.
Summa R:dr Rmt.
a 5 %.
4 44 %.
4 4 %.
4 3 %.
Summa RrdrRmt.
4 5 %.
& 44 %.
4 4 %.
ä 3 %.
Summa RrdrRmt.
i 5%.
å 44 %.
4 4 %.
4 3 %.
Summa RrdrRmt.
4 5 %.
4 44 %.
å 4 %.
ä 3 %.
Summa Rrdr Rmt.
Bruksegares *)
61,333
»
»
»
))
461,900
»
»
))
))
763,683
»
»
))
»
1,070,600
»
»
»
))
991,267
»
y>
»
»
964,684
Skånska
»
46,875
»
18,000
36,075
100,950
425,625
»
22,500
29,025
477,150
844,500
14,250
1,500
15,000
875,250
1,116,375
22,875
»
32,175
1,171,425
1,238,250
38,250
3,000
29,325
1,308,825
S:a R:dr Rmt
61,333
46,875
»
18,000
36,075
562,850
425,625
»
22,500
29,025
1,240,833
844,500
14,250
1,500
15,000
1,945,850
1,116,375
22,875
»
32,175
2,162,692
1,238,250
38,250
3,000
29,325
2,273,509
18 4 1.
18 4 2.
1 8 4 3.
1 8 4 4.
1 8 4 5.
4 5 o/0.
4 44 %■
4 4 %.
43%.
Summa R:dr Rmt.
4 5 %.
4 44 %.
4 4 %.
43%.
Summa RrdrRmt.
4 5 %.
4 44 %.
4 4 %.
4 3 %.
Summa RrdrRmt.
45%.
4 4j %.
å 4 %.
4 3 %.
Summa R:dr Rmt.
4 5 %.
å
4 4 %.
4 3 %.
Summa R:dr Rmt.
Bruksegares
Skånska
))
1,249,875
»
272,625
))
3,000
»
44,250
1,644,950
1,569,750
»
703,125
»
832,125
»
525,375
»
96,075
1,423,667
2,156,700
»
748,500
»
1,479,000
»
528,000
)>
179,850
1,304,000
2,935,350
»
1,388,625
»
1,494,375
»
6,375
»
128,100
1,157,416
3,017,475
))
1,946,250
))
1,758,750
»
6,375
»
109,275
1,158,083
3,820,650
S:a R:dr Rmt
1,249,875
272,625
3,000
44,250
3,214,700
703,125
832,125
525,375
96,075
3,580,367
748,500
1,479,000
528,000
179,850
4,239,350
1,388,625
1,494,375
6,375
128,100
4,174,891
1,946,250
1,758,750
6,375
109,275
4,978,733
1 8 4 6.
1 8 4 7.
1 8 4 8.
1 8 4 9.
1 8 5 0.
4 5 %.
4 44 %.
4 4 %.
å 3 %.
Summa R:dr Rmt.
4 5 %.
4 44 %.
k i %.
4 3%.
Summa R:dr Rmt.
4 5 %.
4 44 %
4 4 %.
4 3 %.
Summa RrdrRmt.
a 5 °%.
4 %.
4 i %.
4 3 %.
Summa RrdrRmt.
4 5 %.
4 41 %.
4 4 %.
4 3 %.
Summa ErdrRmt.
Bruksegares
Skånska
Östgöta
Smålands
»
357,375
198,300
»
»
3,242,250
1,440,750
»
»
173,250
»
»
»
186,075
»
»
918,417
3,958,950
1,639,050
»
»
380,250
»
»
»
3,226,125
1,189,875
»
))
89,625
»
»
»
276,900
»
»
754,083
3,972,900
1,189,875
»
»
323,625
»
153,000
))
2,927,250
1,450,875
495,750
»
459,000
60,000
517,425
»
113,700
»
»
468,416
3,823,575
1,510,875
1,166,175
»
853,875
168,000
1,011,375
»
3,230,250
1,560,750
805,800
»
367,500
»
456,075
»
85,875
»
»
689,084
4,537,500
1,728,750
2,273,250
»
872,625
229,500
1,226,625
»
3,560,625
1,656,750
1,070,250
»
356,250
»
413,925
»
49,050
»
»
540,727
4,838,550
1,886,250
2,710,800
S:a R:dr Rmt
555,675
4,683,000
173,250
186,075
6,516,417
l
380,250 4,416,000
89,625
276,900
5,916,858
476,625 4,873,875
1,036,425
113,700
6,969,041
2,033,250
5,596,800
823,575
85,875
9,228,584
2,328,750
6,287,625
770,175
49,050
9,976,327
18 5 1.
18 5 2.
18 5 3.
1 8 5 4.
45%.
4 41 %.
4 4 %.
4 3 %.
Summa R:dr Rmt.
4 5 %.
4 41 %.
4 4 %.
4 31 %.
4 3 %.
Summa Rrdr Rmt.
4 5 %.
'1 å1 Q/
d % /©•
4 4 %.
a 31 %.
4 3 %.
Summa Rrdr Rmt.
4 5 %.
4 41 %.
4 4 %.
4 31 %.
4 3 %.
Summa Rrdr Rmt.
Bruksegares
»
»
»
y>
448,084
»
))
»
»
»
501,917
»
))
))
))
»
450,750
»
))
»
»
»
353,083
Skånska
836,625
4,389,000
339,000
26,250
5,590,875
820,875
4,698,000
334,125
))
20,775
5,873,775
795,000
5,104,875
332,625
))
6,900
6,239,400
792,000
5,237,250
459,750
»
6,150
6,495,150
Östgöta
258,000
2,112,750
45,000
»
2,415,750
69,000
2,222,250
30,000
»
»
2,321,250
81,000
2,146,500
30,000
»
»
2,257,500
75,000
528,750
30,000
»
»
633,750
Smålands
1,226,250
1,474,125
412,875
»
3,113,250
804,525
3,083,775
245,925
»
»
4,134,225
700,725
3,717,075
378,750
))
»
4,796,550
80,025
4,854,825
348,225
»
»
5,283,075
Örebro
»
»
»
83,250
83,250
»
»
»
»
305,850
305,850
»
150,000
))
))
13,800
163,800
»
»
»
»
36,450
36,450
Wermlands
»
»
»
»
»
»
300,000
»
12,000
»
312,000
»
375,000
))
12,000
»
387,000
»
1,050,000
»
»
12,000
1,062,000
Elfsborgs
»
»
»
»
v
»
290,250
»
»
900
291,150
»
1,500
»
»
300
1,800
»
45,000
»
»
300
45,300
0
S:a R:dr Rmt
2,320,875
7,975,875
796,875
109,500
11,651,209
1,694,400
10,594,275
610,050
12,000
327,525
13,740,167
1,576,725
11,494,950
741,375
12,000
21,000
14,296,800
947,025
11,715,825
837,975
»
54,900
13,908,808
1 8 5 5.
1 8
5 6.
1 8 5 7.
1 8 5 8.
4 5 %.
4 41 %.
4 4 %.
å 31 %.
a 3 %.
Summa RrdrRmt.
4 5 %.
4 41 %.
44%.
4 31 %.
4 3 %.
Summa RrdrRmt.
4 5 %.
4 41 %.
4 4 %.
4 31 %.
ii 3
å 1 %.
Summa RrdrRmt.
4 5 %.
4 41 %.
4 4%.
4 31 %.
4 3 %.
4 1 %.
Summa Rrdr Rmt.
Bruksegares
))
))
))
))
))
219,417
»
))
»
»
»
76,000
»
))
»
))
))
»
77,333
»
»
»
»
»
))
))
Skånska
56,250
7,025,250
392,250
))
243,675
7,717,425
2,250
8,714,625
360,750
»
317,775
9,395,400
80,250
6,920,125
356,250
))
65,100
29,300
7,451,025
2,125,750
4,808,000
56,250
»
13,950
105,600
7,109,550
Östgöta
75,000
))
30,000
»
»
105,000
75,000
»
30,000
»
»
105,000
75,000
»
30,000
))
»
»
105,000
75,000
»
30,000
»
»
»
105,000
Smålands
1,125
4,699,125
380,625
))
»
5,080,875
1,125
4,258,725
356,700
»
»
4,616,550
»
2,463,975
270,675
))
»
»
2,734,650
339,000
1,317,225
92,625
»
»
»
1,748,850
Örebro
»
))
»
))
7,950
7,950
»
»
»
»
600
600
»
»
»
))
450
»
450
»
»
»
»
450
»
450
Wermlands
»
1,050,000
»
))
12,000
1,062,000
»
675,000
»
»
3,000
678,000
117,600
835,050
»
))
3,000
»
955,650
130,500
561,525
»
»
3,000
»
695,025
Elfsborgs
»
230,250
»
))
300
230,550
»
152,250
»
300
152,550
»
2,250
»
))
300
»
2,550
»
201,750
»
»
300
»
202,050
S:a Rrdr Rmt
132,375
13,004,625
802,875
»
263,925
14,423,217
78,375
13,800,600
747,450
»
321,675
15,024,100
272,850] 10,221,400
656,925
))
68,850
29,300
11,326,658
2,670,250
6,888,500
178,875
»
17,700
105,600
9,860,925
-) För denna Kassas inhemska obligationsskuld är ej närmare redogörelse lemnad.
*»'.'i
«
Ilifeä
-
■
mmm
Sfiil
tv *>?*-.< . é» i»
c;äa
KSSt
t^i 'Ä« -Spläi^
:r
.-.?*3
gpgl^f
- •". vflBB
É&£&£* •- V
»W
Tall. XXJ.
Sammanräknade beloppet af Hypoth eks-kassans och föreningarnes vid hvarje års
slut utelöpande svenska obligationer, dels med amortering
och dels på uppsägning.
ir.
U p p s ä g b
ira o b 11
gationer utgi
f n a af
Summa.
Amorterings-
obligationer.
Summa
Summarum.
Hypotheks-fö
rening
arne
Bruksegares
i 5 %■
ä 4i %.
å 4 %.
å 3, %.
4 3 %.
å 1 %.
Hypotheks-  Kassa *).
1835
))
»
»
»
))
»
61,333
61,333
»
61,333
1836
46,875
»
18,000
»
36,075
»
461,900
562,850
»
562,850
1837
425,625
»
22,500
»
29,025
»
763,683
1,240,833
»
1,240,833
1838
844,500
14,250
1,500
»
15,000
»
1,070,600
1,945,850
»
1,945,850
1839
1,116,375
22,875
»
)>
32,175
»
991,267
2,162,692
»
2,162,692
1840
1,238,250
38,250
3,000
»
29,325
»
964,684
2,273,509
»
2,273,509
1841
1,249,875
272,625
3,000
»
44,250
»
1,644,950
3,214,700
»
3,214,700
1842
703,125
832,125
525,375
»
96,07 5
»
1,423,667
3,580,367
»
3,580,367
1843
748,500
1,479,000
528,000
)>
179,850
»
1,304,000
4,239,350
»
4,239,350
1844
1,388,625
1,494,375
6,375
»
128,100
»
1,157,416
4,174,891
»
4,174,891
1845
1,946,250
1,758,750
6,375
))
109,275
»
1,158,083
4,978,733
»
4,978,733
1846
555,675
4,683,000
173,250
»
186,075
»
918,417
6,516,417
»
6,516,417
1847
380,250
4,416,000
89,625
»
276,900
»
754,083
5,916,858
»
5,916,858
1848
476,625
4,873,875
1,036,425
»
113,700
»
468,416
6,969,041
»
6,969,041
1849
2,033,250
5,596,800
823,575
»
85,875
»
689,084
9,228,584
»
9,228,584
1850
2,328,750
6,287,625
770,175
»
49,050
»
540,727
9,976,327
»
9,976,327
1851
2,320,875
7,975,875
796,875
»
109,500
»
448,084
11,651,209
»
11,651,209
1852
1,694,400
10,594,275
610,050
12,000
327,525
»
501,917
13,740,167
»
13,740,167
1853
1,576,725
11,494,950
741,375
12,000
21,000
»
450,750
14,296,800
9,600
14,156,400
1854
947,025
11,715,825
837,975
»
54,900
»
353,083
13,908,808
2,914,800
16,823,608
1855
132,375
13,004,625
802,875
»
263,925
»
219,417
14,423,217
8,679,100
23,102,310!
1856
78,375
13,800,600
747,450
»
321,675
»
76,000
15,024,100
11,982,100
27,006,200
1857
272,850
10,221,400
656,925
»
68,850
29,300
77,333
11,326,658
12,087,100
23,413,758
1858
2,670,250
6,888,500
178,875
»
17,700
105,600
»
9,860,925
12,824,200
22,685,125
*) Af denna Kassa har närmare redogörelse för inlänska obligationsskulden icke blifvit lemnad.
,
.
.
Tali. XXII.
Sammanräknade beloppet af Hypotheks-kassans och föreningarnes
obligationsskuld vid hvarje års slut, beräknad i R:dr R:mt.
År.
Utländsk.
Inländsk.
Summa.
Ar.
Utländsk.
Inländsk.
Summa.
| 1835
2,670,000
61,333
2,731,333
1847
18,181,999
5,916,858
24,098,857
i 1836
3,935,333
562,850
4,498,183
1848
17,703,333
6,969,041
24,672,374
1837
5,827,333
1,240,833
7,068,166
1849
19,403,999
9,228,584
28,632,583
1838
5,759,333
1,945,850
7,705,183
1850
25,261,998
9,976,327
35,238,325
1839
7,588,666
2,162,692
9,751,358
1851
33,832,131
11,651,209
45,483,340
1840
11,548,666
2,273,509
13,822,175
1852
46,333,264
13,740,167
60,073,431
1841
12,972,000
3,214,700
16,186,700
1853
50,702,330
14,306,400
65,008,730
1842
13,457,333
3,580,367
17,037,700
1854
50,340,430
16,823,608
67,164,038
1843
13,292,000
4,239,350
17,531,350
1855
51,594,197
23,102,317
74,696,514
1844
13,541,333
4,174,891
17,716,224
1856
50,954,696
27,006,200
77,960,896
1845
13,362,666
4,978,733
18,341,399
1857
53,058,031
23,413,758
76,471,789
1846
14,474,049
6,516,417
20,990,466
1858
x)59,538,7U,7o
2) 22,685,125
82,223,836,70
') Af utländska amorterings-obligationer R:dr R:mt 59,538,711: 70.
funnos vid 1858 års slut inom landet hos Riks-Banken:
af Smålands hypotheks-förenings B:ko T/ljfi 268,500.
» Östgötha » »
» » 503,000.
771,500 = R:mt 1,028,666: 67.
hos Smålands förening, upptagne i R:mt till  375,148: 97. j gjg.
återstå R:dr 58,134,896: 6.
Deremot voro af Östgötha hypotheks-förenings med Herrar Holm et Johns kontraherade lån å utrikes ort
i svenskt mynt sålda obligationer för R:dr 3,200,000: »
så att föreningarnes utländska obligationsskuld vid 1858 års slut (oberäknadt hvad af sistnämnda belopp
blifvit amorteradt) utgjorde R:dr Runt 61,334,896: 6.
2) Om från beloppet inländska obligationer R:dr 22,685,125: »
afräknas nyssnämnda å utrikes ort försålda  » 3,200,000: »
återstå R:dr 19,485,125: »
Räknas härtill de inom landet placerade obligationer å utländskt myntslag  1,403,815: 64.
så visar sig, att af hypotheks-föreningarnes obligationer vid 1858 års utgång funnos inom landet . . . 20,888,940: 64.
Summa R:dr 82,223,836: 70.
Tal». XXIII.
Sammanräknade beloppet af de medel, sorn årligen från utlandet till
riket influtit och derifrån till utlandet utgått, till följd af
Hypotheks-kassans och föreningarnes obligationsrörelse.
År.
Influtet i
Utbetald
amortering
och ränta.
Öfverskott
Anmärkning.
Riksmynt.
af influtna
medel.
af utbetalda
medel.
1835
2,385,723
56,940
2,328,783
))
1836
1,157,395
181,693
975,702
»
Denna tabell upptager de medel,
1837
1,730,772
264,400
1,466,372
))
sorn enligt uppgifterna från hypotheks-  inrättningarne från vilandet till riket in-
1838
»
300,038
))
300,038
flutit, vare sig för amorterings-obligationer
1839
1,731,375
316,792
1,414,583
»
å utländskt eller svenskt myntslag, eller
1840
3,675,375
319,722
3,355,653
»
för uppsägbara obligationer. Tab. III ut-
1841
1,366,875
386,792
980,083
»
visar deremot hvad som influtit för amor-
1842
283,042
619,434
»
336,392
terings-obligationer försålda dels inom dels
1843
»
699,880
))
699,880
utom landet.
1844
408,870
700,533
»
291,663
1845
»
717,113
))
717,113
1846
1,177,800
752,840
424,960
»
1847
3,512,129
927,663
2,584,466
»
1848
»
1,202,812
))
1,202,812
1849
1,763,325
1,000,659
762,666
»
1850
5,561,282
1,218,754
4,342,528
»
1851
8,032,120
1,756,209
6,275,911
»
1852
7,366,687
2,057,269
5,309,418
»
1853
8,774,281
2,548,901
6,225,380
»
1854
840,843
2,792,058
))
1,951,215
1855
3,617,680
2,858,078
759,602
»
1856
583,023
3,018,394
))
2,465,371
1857
2,647,369
3,106,680
))
459,311
1858
6,206,878
3,373,290
2,833,588
»
S:a R:dr R:mt
62,822,844
31,206,944
»
»
■
Talf. XXIV.
De belopp, beräknade i riksmynt, hvilka till följd af Hypotheks-kassans och föreningarnes obligation srörelse årligen från utlandet till rikdt influtit och derifrån till utlandet utgått.
Bruksegares
1 8 3 5.
1 8 3 6.
1 8 3 7.
1 8 3 8.
1 8 3 9.
1 8 4 0.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Amortering.
Ränta. j Summa. |
Amortering. 1 Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering. 1 Ränta.
Summa.
1 1
Amortering, j Ränta. \ Summa.
2,385,723
13,333
43,607
56,940
1,157,395
39,333
142,360
181,693
1,730,772
52,6671 211,733
264,400
» 1 67,333
232,705 300,038
1
1,781,375
70,000
246,792
316,792
3,67 5,3751
72,667
247,055
319,722
Bruksegares
Skånska
Östgötha
18 4 1.
1 8 4 2.
1 8 4 3.
1 8 4 4.
18 4 5,
1 8 4 6.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
1
Influtet j
Riksmynt.
Utbetald t.
|
Amortering, i Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering. | Ränta.
1
Summa.
Amortering.
Ränta. j Summa.
1,366,875
»
»
76,000
»
»
310,792
»
»
386,792
»
»
*) 283,042
»
»
80,667
»
»
538,767
»
»
619,434
))
))
»
»
))
164,000
))
))
535,880
))
))
699,880
))
))
»
408,870
»
171,333
»
»
529,200
»
»
700,533
))
))
»
»
178,000
»
»
522,260
16,853
»
700,260
16,853
»
»
»
1,177,800
184,667
36,280
))
515,040
16,853
»
699,707
53,133
»
S:a
1,366,875
76,000
310,792
386,792
283,042
80,667
538,767
619,434
))
164,000
535,880
699,880
408,870
171,333
529,200
700,533
»
178,000
539,113
717,113
1,177,800
220,947
531,893
752,840
Bruksegares
Skånska
Östgötha
Smålands
1 8 4 7.
1 8 4 8.
1 8 4 9.
1 8 5 0.
18 5 1.
1 8 5 2.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering. ! Ränta.
i
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
»
»
3,512,129
»
193,333
31,860
49,707
»
507,519
15,415
129,829
»
700,852
47,275
179,536
»
»
»
»
»
200,000
237,600
40,000
»
500,693
14,133
210,386
»
700,693
251,733
250,386
))
»
»
1,763,325
»
208,667
))
60,352
»
491,616
4,640
235,384
»
700,283
4,640
295,736
))
»
»
904,675
4,656,607
216,000
42,790
86,280
8,306
483,107
4,640
304,605
73,026
699,107
47,430
390,885
81,332
»
»
713,754
696,098
225,992
34,650
116,302
60,666
474,313
2,933
342,622
251,786
700,305;
37,583
458,924
312,452
»
))
1,920,743
))
234,666
))
106,736
71,333
465,160
1,547
385,898
231,000
699,826
1,547
492,634
302,333
örebro
Wermlands
Elfsborgs
»
»
»
))
))
))
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
))
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
))
))
))
))
»
))
))
))
))
»
»
*
»
»
*
2,776,552
3,845,716
»
13,920
32,000
»
53,553
147,472
»
67,473
179,472;
))
1,002,082
))
4,443,862
31,870
46,000
26,667
146,253
177,446
132,693
178,123
223,446
159,360
S:a
3,512,129
274,900
652,763
927,663
»
477,600
725,212
1,202,812
1,763,325
269,019
731,640
1,000,659
5,561,282
353,376! 865,378 1,218,754
8,032,120
483,530 1,272,679
1,756,209
7,366,687!
517,272
1,539,997
2,057,269
Bruksegares
Skånska
Östgötha
Smålands
örebro
Wermlands
Elfsborgs
Mälare
1 8 5 3.
1 8 5 4.
1 8 5 5.
1 8 5 6.
1 8 5 7.
1 8 5 8.
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Influtet
Riksmynt.
U t b e t a 1 d t.
Influtet
Riksmynt.
U t b e t a 1 cl t.
Influtet
Riksmynt.
U t b e t a 1 d t.
Influtet
Riksmynt.
U t b e t a 1 d t,
Influtet
Riksmynt.
Utbetald t.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
! Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering.
Ränta.
Summa.
Amortering.'
Ränta.
Summa.
Amortering.
| Ränta.
Summa.
»
»
1,495,623
1,829,315
1,296,182
))
4,153,161
))
244,667
2,620
166,341
75,330
54,004
47,333
85,750
))
455,613
1,547
479,661
251,542
198,839
174,420
311,234
))
700,280
4,167
646,002
326,8721
252,843
221,753!
396,984
»
»
>,
2) 409,500
133,764
291,519
»
6,060
»
253,333
8,150
196,968
102,000
59,571
50,000
94,458
»
445,693
1,440
486,444
318,074
226,867
172,948
376,112
))
699,026
9,590
683,412
420,074
286,438
222,948
470,570
))
»
))
2)1,760,85C
249,302
1,094,139
»
205,379
308,011
264,000
10,730
185,243
94,661
71,113
52,000
104,133
»
435,400
1,120
498,231
330,875
254,554
172,110
383,903
»
699,400
11,850
683,474
425,541
325,667
224,110
488,036
))
»
»
P 377,650
)»
205,373
))
))
»
274.666
14,760
223,509
100.666
89,130
54,000
121,040
2,000
424,680
693
568,318
327,741
284,755
172,252
377,954
12,230
699,346
15,453
791,827
428,407
373,885
226,252
498,994
14,230
»
»
»
2,117,302
425,320
»
29,767
74,980
286,000
))
230,590
106,000
98,322
56,667
117,783
1,333
413,550
107
579,229
359,317
296,165
171,620
374,847
15,150
699,550
107
809,819
465,317
394,487
228,287
492,630
16,483
»
2,562,216
2) 340,006
1,406,926
»
765,046
873,982
258,726
298,666
i 10,533
240,010
156,006
105,444
64,667
143,650
1 666
401,906
58,181
570,432
456,520
298,066
180,074
371,221
17,254
700,572
68,714
810,442
612,520
403,510
244,741
514,871
17,920
' S:a
8,774,281
676,045; 1,872,85612,548,901!
840,843
764,480;
2,027,578
2,792,058
3,617,680
781,885
2,076,193
2,858,078
583,023] 879,771
2,168,623
3,048,394
2,647,369
896,695
2,209,985
3,106,680
6,206,878
1,019,636
2,353,654
3,373,290
') Af utgifna obligationer öfvertog- Hypothekskassan B:ko 175,000.
) Detta belopp har ingått för utrikes sålda obligationer af det med Hrr Johns och Holm 1854 afslutade lån.
WW—2K3K W »
Hypotheks-kassans och föreningarnes in- oell utrikes upptagna kreditiv.
Skånska.
Östgötha.
Smålands.
Örebro.
Bruksegares.")
Kreditivets
belopp.
Deraf
begagnadt.
Skuld vid
årets slut.
Kreditivets
belopp.
Deraf
begagnadt.
Skuld vid
årets slut.
Kreditivets
belopp.
Deraf
begagnadt.
Skuld vid
årets slut.
Kreditivets
belopp.
Deraf
begagnadt.
Skuld vid
årets slut.
Kreditivets
belopp.
Deraf
begagnadt.
Skuld vid
årets slut.
1837
1
450,000
70,500
22,500
»
»
))
»
))
»
»
))
»
))
»
))
1838
450,000
21,750
10,500
))
))
))
))
))
»
»
»
))
»
»
»
))
))
))
))
))
»
))
24,000
1839
450,000
46,500
25,800
»
))
))
»
))
)>
))
»
))
102,000
1840
450,000
46,500
34,500
»
))
))
1841
450,000
127,650
28,650
»
»
))
>»
))
))
»
»
)>
))
)>
»
»
)>
))
»
))
»
225,900
1842
450,000
653,250
120,300
»
))
))
))
))
»
))
»
))
»
))
51,000
1843
450,000
910,350
450,000
))
))
»
))
u
»
»
»
»
))
))
118,500
1844
450,000
505,800
450,000
))
))
))
))
Y\
))
»
»
))
))
))
)>
63,000
1845
450,000
270,000
195,900
))
»
»
V»
))
»
»
))
))
))
82,500
1846
1847
1848
450.000
450.000
450.000
104,100
75,000
479,250
216,450
211,950
450,000
300.000
300.000
300.000
))
930.000
840.000
))
270,000
))
))
))
»
))
»
))
))
)>
»
»
))
»
»
»
»
»
))
))
76,500
208,500
ii
1849
75,000
90,150
45,000
300,000
210,000
))
))
))
))
»
))
))
))
))
1850
1851
75.000
75.000
222,000
174,750
75.000
75.000
»
»
))
)>
»
»
75,000
»
75,000
»
))
))
((
((
))
))
))
))
))
))
))
))
»
))
22,500
))
»
))
37,500
223,500
))
))
))
))
1852
75,000
75,000
»
))
))
»
»
»
))
37,500
439,905
)>
))
))
»
1853
75,000
169,500
»
))
»
»
»
))
37,500
124,710
))
»
))
»
1854
75,000
151,500
»
))
))
30,000
))
»
»
37,500
198,525
))
))
»
»
1855
75,000
142,500
»
))
))
1856
75,000
333,000
75,000
7)
))
»
100,000
80,550
3,600
37,500
174,630
))
))
))
))
1857
*>608,333
713,333
*>608,333
))
»
)>
150,000
150,000
44,100
37,500
167,070
))
))
))
»
1858
*> 608,333
»
»
))
»
))
150,000
150,000
55,750
30,000
116,125
»
))
(C
))
*) Uti dessa belopp är inräknadt ett utländskt, år 1857 till hela sitt belopp begagnadt, kreditiv å B:ko W 400,000.
*•) Angående denna kassas kreditiv saknas närmare upplysning än den med ledning af revisionsberättelsen här angina.
Af Hypotheks-kassan och föreningarne upptagna andra lån än mot utgifna obligationer.
Tal». XXVI.
Bruksegares.*)
Skånska.
Östgötha.
Smålands.
Örebro.
Wermlands.
Elfsborgs.
Mälare.
Summa.
År.
Upptaget.
Återstod.
Inom landet.
Utom landet.
Upptaget.
Återstod.
Upptaget.
e
Återstod.
Upptaget.
Återstod.
Upptaget.
Återstod.
Upptaget.
Återstod.
Upptaget.
Återstod.
Inom landet.
Utom landet.
Upptaget.
Återstod.
Upptaget.
Återstod.
Upptaget.
Återstod.
Upptaget.
o
Återstod.
1836
»
150,000
»
))
»
»
»
))
))
»
»
))
))
))
))
»
))
»
»
150,000
1837
))
54,750
»
))
»
»
))
))
»
»
»
»
))
»
))
))
»
))
))
54,750
1838
))
139,200
»
))
))
»
»
))
))
»
»
»
))
))
»
))
))
»
»
139,200
1846
))
»
))
))
»
))
161,191
90,000
»
))
))
))
))
))
))
))
))
»
161,191
90,000
1847
»
))
))
))
»
»
»
90,000
))
»
»
))
»
))
))
))
))
))
))
90,000
1848
))
))
»
»
»
))
»
90,000
))
»
))
»
))
))
))
)>
))
))
»
90,000
1849
»
))
))
))
»
))
81,000
90,000
315,000
240,000
))
))
))
))
))
»
))
))
396,000
330,000
1850
))
))
))
»
»
»
109,100
137,600
142,500
90,000
))
»
»
))
»
))
»
))
251,600
227,600
1851
))
»
75,000
))
»
))
219,000
90,000
157,500
202,500
»
))
»
))
)>
»
))
))
451,500
292,500
1852
))
))
75,000
)>
»
))
»
90,000
336,000
60,000
18,000
»
))
»
»
))
»
))
429,000
150,000
1853
))
»
»
))
)>
»
60,000
150,000
7,500
60,000
))
))
))
))
»
))
))
))
67,500
210,000
1854
))
))
30,000
»
»
»
»
))
»
60,000
))
))
))
))
»
»
»
))
30,000
60,000
1855
»
))
))
))
))
»
»
»
»
))
135,000
))
))
))
75,000
75,000
3,000
»
213,000
75,000
1856
)>
75,000
225,000
225,000
))
))
»
))
76,643
»
255,000
))
300,300
300,300
807,625
882,625
844,912
823,912
2,509,480
2,306,837
1857
»
150,000
1,455,000
787,500
1,600,000
1,600,000
»
))
469,766
10,500
120,000
»
))
»
))
75,000
828,960
678,622
2,873,726
1,701,622
1,600,000
1,600,000
1858
))
25,000
1,639,750
225,000
2,352,285
1,603,300
240,000
»
454,500
450,000
515,000
500,000
»
)>
))
75,000
640,097
200,192
3,489,347
1,475,192
2,352,28511,603,300
*) Angående de af denna kassa upptagna lån af ifrågavarande beskaffenhet saknas närmare upplysning än den med ledning af de årliga revisionsberättelserna här angifna.
Tal». XXVII.
Hypotheks-kassans och föreningarnes utlåning på uppsägning eller kortare tid*).
Bruks-
Östgötha.
Smålands.
W erm-
") M
o t s ä k
e r h e t
a f
egares.
Örebro.
lands.
Elfsborgs.
Mälare.
Summa.
inteckning i
fast egendom.
publika pap-  per och aktier.
borgen.
annan
säkerhet. '
1836
1,104,050
»
»
»
»
»
»
1,104,050
1837
1,509,740
»
»
»
»
»
»
1,509,740
1838
962,732
»
»
»
»
»
»
962,732
1839
1,327,750
»
»
»
»
»
»
1,327,750
1840
2,756,247
»
»
»
»
■»
2,756,247
1841
4,149,313
»
»
»
»
»
»
4,149,313
1842
3,570,937
»
»
»
»
»
»
3,570,937
1843
2,303,326
»
»
»
»
»
»
2,303,326
1844
2,111,043
»
»
;)
»
»
»
2,111,043
1845
1,914,372
127,050
»
))
»
»
»
2,041,422
1846
1,892,771
832,345
»
))
»
»
»
2,725,116
105,795
88,500
630,050
1847
1,775,989
2,466,425
»
»
»
»
»
4,242,414
267,575
363,000
1,835,850
1848
1,878,980
1,676,794
»
»
»
»
å
))
3,555,774
365,025
44,250
1,274,369
1849
1,981,627
2,777,026
))
»
»
»
4,758,653
679,500
282,000
1,815,526
1850
2,090,621
2,481,000
1,936,800
))
»
»
))
6,508,421
763,200
1,991,550
1,663,050
1851
2,075,234
1,775,169
620,900
1,860,715
2,183,475
358,564
»
8,874,057
1,492,035
740,150
3,610,874
597,200
1852
1,913,960
1,455,957
695,900
1,495,052
1,779,550
944,344
»
8,284,763
1,151,312
821,900
3,420,904
32,342
1853
1,350,389
1,620,828
912,974
1,689,992
1,152,198
1,666,664
»
8,393,045
908,178
971,974
3,462,790
33,050
1854
1,162,077
980,055
564,028
1,501,355
891,490
825,885
))
5,924,890
682,845
625,278
2,576,995
51,810
1855
1,067,967
1,262,240
521,478
1,778,405
1,127,383
740,370
))
6,497,843
604,650
607,478
3,330,278
147,100
1856
819,633
2,058,462
223,450
1,725,615
1,676,354
1,259,763
2,097,950
9,861,227
749,265
364,950
4,514,006
57,660
1857
629,166
1,172,285
205,750
1,687,401
342,400
552,613
1,070,750
5,660,365
557,845
290,250
2,532,641
27,100
1858
585,833
481,645
559,052
913,298
512,661
653,164
731,000
4,436,655
) Enär en del föreningar ej uppgifvit beloppet af denna utlåning vid slutet af kalenderåret; har förhållandet måst upptagas sådant det var vid början af
December månad. — Hos Skånska föreningen har utlåning af ifrågavarande beskaffenhet icke egt rum.
) Ilär upptagna belopp afse endast utlaningame fran Östgötha, Smålands, Örebro och Wermlands föreningar. — Från hypotheks-kassan samt Elfsborgs och
Mälare föreningarne hafva uppgifter i detta afseende, i öfverensstämmelse med formuläret, icke blifvit meddelade.
