# ID: svediakorp-gov2375
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,520
# sentences: 2,952
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


127
a) taxeringsvärdet å den skattskyldiges inom taxeringsdistriktet belägna fasta
egendom samt beloppet af den deraf utgående bevillning;
b) bevillningsafgiften för den skattskyldiges inkomst af kapital; och
c) bevillningsafgiften för lians inkomst af rörelse, näring eller yrke samt af
tjenstebefattning, pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsförmån.
Dessutom bör debetsedeln, såsom bifogade formulär visar, innehålla underrättelse
om hvad skattskyldig, som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift, deruti ändring
genom besvär kan vinnas, har att i sådant hänseende iakttaga.
§ 87-
Med undantag af skattskyldigs hustru och hemmavarande barn samt andra till
hans hushåll hörande eller hos honom skattskrifna och på hans debetsedel upptagna
personer, som icke skola utgöra bevillning efter denna stadgas 2:dra artikel, bör hvar
och en skattskyldig erhålla särskild debetsedel; men, vid ansvar såsom för tjenstefel,
får icke mer än en debetsedel utfärdas för de skattskyldige inom samma taxeringsdistrikt
åliggande bevillningsafgifter; varande dock husbonde berättigad att, efter derom gjord
begäran, erhålla särskilda debetsedlar för de hos honom skattskrifna och på hans debetsedel
uppförda tjenstehjon.
§ 88-
Debetsedlarna sammanfattas och utfärdas, med ansvar för deras rigtighet, på
landet af Häradsskrifvaren och i stad af vederbörande uppbördsman; börande desse
tjenstemän aflemna debetsedlarna så tidigt, att de sednast fjorton dagar före uppbördstidens
början kunna de skattskyldige tillhandahållas. Medelst derom af vederbörande
Magistrat eller Häradsskrifvare utfärdad kungörelse underrättas de skattskyldige
om det ställe inom församlingen, hvarest debetsedlarna få af dem afhemtas, och
om den person, genom hvilken de varda utlemnade; varande i staden eller socknen
boende Uppbördstjensteman, Länsman, Fjerdings- eller Sexman, som härom anmodas,
skyldig att emottaga och vederbörligen tillhandahålla debetsedlarna.
Genom Magistraten eller Häradsskrifvaren underrättas Konungens Befallningshafvande
om den kungjorda tiden för debetsedlarnas tillhandahållande åt de skattskyldige.
I afseende på utfärdandet och utdelningen af debetsedlarna inom Stockholm och
Göteborg kommer att förfaras på sätt derom är särskildt stadgadt.
§ 89-
Den, som upprättar och utfärdar debetsedlarna, är berättigad att, såsom ersättning
för detta bestyr, åtnjuta och å debetsedeln upptaga för hvarje sådan sedel,
m
hvars slutsumma icke öfverstiger Fem riksdaler, Fem öre; för debetsedel å ett belopp
öfver Fem lill och med Tjugo riksdaler, Tio öre; för debetsedel å mer an
Tjugo, men icke fullt Sjutiofein riksdaler, Tjugofem öre, samt för hvarje debetsedel å
Sjutiofem riksdaler och högre belopp, Femtio öre.
b) Uppbörden.
§ 90.
Uppbörden af allmanna bevillningen verkställes vid samma tillfälle samt under
enahanda kontroll och ansvarighet i afseende å de influtna medlen, som andra årligen
utgående kronoutskylder af de skattskyIcJige erläggas och af uppbördsmännen
emottagas; hvadan de allmänna uppbördsförfattningarna jemväl komma att tillämpas
på bevillningsuppbörden och dermed förenade bestyr.
§ 91.
Sednast fjorton dagar före den till uppbördens företagande inom hvarje län bestämda
tid, skola Magistraterna och Kronofogdarne hos Konungens Befallningshafvande
anmäla samt inom vederbörande församlingar kungöra de inom hvar och en församling
utsatta uppbördsdagar samt de ställen, hvarest uppbörden skall förrättas, och den
ordning, som dervid kommer att iakttagas.
§ 92.
De beviilningsafgifter, som det vid sjömanshusen skattskrifna sjöfolk bör erlägga,
debiteras och uppbäras i Stockholm af Skepps-ombudsmannen och i andra städer af
sjömanshusens Föreståndare, hvilka det alltså åligger att, då sjömännen utmönstras
eller afmönstras, påföra och affordra dem eller utaf deras förtjenta hyror innehålla
sagda afgifter för det sednast förflutna året, så vida icke vederbörligen styrkes, att
desamma å annan ort inom riket blifvit erlagda. De sålunda uppburna medlen bör
sjömanshusets Föreståndare, i likhet med andre uppbördsman, genom stadens Magistrat,
inom den i uppbördsförfattningarna stadgade tid vederbörligen leverera och inför
Konungens Befallningshafvande redovisa, med bifogande af specifika och bestyrkta
sjömansrullor eller utdrag deraf, upptagande sjömännens namn, hemvist och redare.
För denna uppbörd och redovisning ega, vid behörigt fullgörande deraf, Skeppsombudsmannen
i Stockholm och Sjömanshusföreståndarne i de öfriga städerna att sig
tillgodo beräkna Tre procent af det redovisade beloppet.
§ 93.
m
§ 93.
1:0 Vid bristande tillgång hos den skattskyldige eller då denne, efter förrättad
mantalsskrifning, till annat taxeringsdistrikt afllyttat, är handlande, fabriks- eller annan
näringsidkare ansvarig för de hos honom skattskrifne handels- och fabriksbetjenters
samt gesällers och andra arbetares äfvensom deras hustrurs och barns bevillningsafgifter.
Dock omfattar denna ansvarighet icke den bevillning, som för fast egendom
eller inkomst af kapital eller idkad rörelse bör af sådan skattskyldig utgöras. För
hvad ofvanbemälde näringsidkare måst utbetala, i följd af dem sålunda åliggande ansvarighet
för den hos dem skattskrifna personals beviilningsafgifter, öro de berättigade
att genom afdrag å den skattskyldiges aflöning eller arbetsförtjenst sig godtgöra.
2:0 Då handelsbetjent, gesäll eller arbetare efter mantalsskrifningen flyttar, bör
bevis honom meddelas, att hans beviilningsafgifter för det löpande året blifvit innehållna
af den, som för deras erläggande är ansvarig; och skall detta bevis hos vederbörande
myndighet företes, innan den skattskyldige undfår pass för att till annan ort
sig begifva; åliggande det handlande eller annan näringsidkare, hos hvilken samme
skattskyldig sedermera anställes eller erhåller arbete, att sådant bevis honom affordra,
vid äfventyr att under ofvanberörda vilkor för ifrågavarande afgifter ansvara.
3:o Husbonde häftar för de å hans debetsedel upptagna tjenstehjons bevillning;
varande husbonde jemväl, vid bristande tillgång hos den skattskyldige, ansvarig för
dess landtbönders och torpares äfvensom å hans egor bosatte arbetares beviilningsafgifter
; dock är han icke underkastad sådan ansvarighet för sistnämnde personer,
derest med utdrag af det vid sockenstämma förda protokoll eller annat dervid meddeladt
intyg styrkes, att de äro fattige och oförmögne att genom arbete förvärfva
nödtorftigt uppehälle för sig och de sina.
4:o Flyttar, efter mantalsskrifningen, tjenstehjon, landtbonde, torpare eller arbetare,
som å husbondes debetsedel upptagits, är denne, sådant oaktadt, skyldig gälda den
flyttade personens bevillning, dock med rättighet att derför bereda sig ersättning, antingen
af honom sjelf genom afdrag å innestående lön och arbetsförtjenst eller ock af
hans nya husbonde.
§ 94.
Har skattskyldig, sedan mantalsskrifningen förrättats, afstått sin egendom till bor -  genärer, eller efter den 1 Maj det år, för hvilket bevillning sednast honom påförts,
med döden afgått, bör, utan afvaktan af konkursmassans eller sterbhusets utredning,
den för honom belöpande och vederbörligen bevakade bevillningen gäldas utaf hans
afträdda eller efterlemnade tillgångar.
Bev.-Kom. Bet. 17
130
c) Afkortnincjarna.
§ 95.
Utom den afkortning af påförda bevillningsafgifter, som saknaden af erforderlig
tillgång för deras gäldande måste föranleda, få sådana afgifter endast vid nedanstående
fall afkortas, nemligen:
1:o bevillningen efter Usta artikeln, då den skattskyldige aflidit före den 1 Maj
det år, för hvilket denna bevillning blifvit honom påförd; och
2:o bevillningen efter 2:dra artikeln för lön, pensiou eller dylik inkomst, som
genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets lopp upphört; i hvilket fall
sådan bevillning blott erlägges för den tid, hvarunder löneinkomsten eller andra med
tjenstebefattning förenade fördelar af den skattskyldige eller hans ruttsinnehafvare åtnjutits.
Den af fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.
§ 96.
1:o Afkortningslängd skall i stad underskrifvas af vederbörande tjensteman, som
för densammas rigtighet är ansvarig, samt efter deraf anställd granskning attesteras
af en Magistratsperson och minst två ledamöter utaf årets Taxeringskomité.
2:0 På landet skall afkortningslängden, med ansvar för dess rigtighet, undertecknas
af Kronofogden samt Häradsskrifvaren; och bör den å utlyst allmän sockenstämma
granskas samt förses med intyg af ordföranden och två socknemän om denna
gransknings verkställighet; hvarvid tillika bör uppgifvas, om och hvilka anmärkningar
emot längden förekommit samt de förhållanden attesteras, som befria jordegare från
den enligt § 93 dem åliggande ansvarighet för landtbönders och torpares med fleres
bevillningsafgifter.
3:o Sedan afkortningslängden blifvit vederbörligen granskad och attesterad, aflemnas
densamma, i stad af Magistraten och på landet af Kronofogden, till Konungens
Befallningshafvande för att i stadgad ordning ytterligare handläggas.
d) Redovisningen.
§ 97.
Vid redovisningen af allmänna bevillningen kommer hvad gällande instruktioner
och andra författningar stadga, rörande redogörelser och räkenskaper för de till Kongl.
Statskontoret ingående årliga skattebidrag, att tjena till efterrättelse; dock som de till
allmänna bevillningen hörande och vid uppbörden influtna eller sedermera indrifna
medel skola från Landtränterierna samt Stockholms stad insändas till Rikets Ständers
131
Riksgäldskontor, så få bevillningsmedlen hvarken i landsböcker och öfriga kronoräkenskaper
eller vid levereringarna sammanblandas med Kongl Statskontorets eller
andra verks medel.
§ 98.
1:0 Öfver all, enligt denna författning, för hvarje år inom stad eller fögderi
utgående bevillning skola upprättas och till Konungens Befallningshafvande, före årets
slut, insändas med härvid biiagdt formulär öfverensstämmande sammandrag af taxerings-
och debiteringslängderna.
2:o På grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras granskning anmärkta
förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra, inom Stockholms stad af dervarande
Kronouppbördskontor och inom de öfriga länen af Landskontoret, uppgöras särskilda
generalsammandrag öfver hvart och ett läns allmänna bevillning; hvilka generalsammandrag,
dertill tryckta blanketter genom Riksgäldskontorets försorg vederbörande
tjenstemän tillhandahållas, skola af Konungens Befallningshafvande till nämnda verk
insändas före slutet af Februari månad påföljande år.
3:0 Så snart de till Riksgäldskontoret inkomna bevillningssammandragen hunnit
derstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna åren jemföras
samt vederbörande förklarat sig öfver de anmärkningar, som härvid förekommit,
skola meranämnda sammandrag jemte anmärkningar och förklaringar samt deröfver
afgifna yttranden öfverlemnas till Kongl. Kammarrätten, som eger pröfva och
afgöra sagda anmärkningar och af dem föranledda framställningar. Utan afvaktan
af Kongl. Kammarrättens härom meddelade beslut, bör ett sammandrag öfver årets
allmänna bevillning för hela riket inom Riksgäldskontoret upprättas samt genom detta
verks försorg från trycket utgifvas och med allmänna tidningarna utdelas.
§ 99.
För den händelse, att restantierna å allmänna bevillningen inom någon ort skulle,
utan att ett sådant förhållande af giltiga' orsaker föranledts, uppgå till anmärkningsvärdt
högt belopp, åligger det Kongl. Statskontoret att, efter derom af Fullmägtige
i Riksgäldskontoret gjord anmälan eller annars vunnen kännedom, låta vidtaga
den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna påkallade och för
restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras, samt att derjemte, i fall vårdslöshet
eller försummelse hos någon uppbördsman skulle förmärkas, låta genast tilltala den
eller dem, mot hvilka anledning till felaktigt eller försumligt förhållande förekommer.
m
§ 100.
Med benämningen riksdaler förstås öfverallt i denna bevillningsstadga riksdaler
riksmynt; och med församling menas socken på landet och så kallad territorialförsamling
i stad.
lill yttermera visso håfve Vi ofvanstående stadganden med Våra underskrifter
bestyrkt och bekräftat. Stockholm den
Formulär.
133
1:o.
UPPGIFT till bevil Iningstaxeringen inom stad
är JLöb . . (det år, då allmänna bevillningen första
gången kommer all påföras enligt nu
afgifvel förslag lill bevillningssladga.)
Undertecknads hus M i qvarteret vid
gatorna, jemte dertill hörande uthus m. fl.
byggnader, brandförsäkradt år 00 hos
bolag för
25,000
Ärlig hyra för bottenvåningen, jemte en bod
och en magasinsbyggnad, .... Rdr 350: —
Den öfriga delen af huset begagnas för egen
och familjs räkning.
Tomten, areal 00 qvadratalnar (fot).
0 tunnland (refvar) stadsjord i Långängen.
Landtställe Ulleborg, åbyggnaden brandförsäkrad
år 00 hos bolag för
5,000
Trädgården derstädes jemte 2 rum och kök ut-
hyrda för Rdr 150:
134 Formulär.
to.
UPPGIFT till bevillningstaxe ringen inom staden
år 186..
Undertecknad, boende i huset 32 q varl erot
, innehar lön såsom Länsnotarie . . . Rdr 00
och såsom Sekreterare hos Direktion . . » 00
Rdr 000
eger i sistnämnda egenskap fri bostad (5 ruin med kök);
åtnjuter expeditionslösen vid Länsnotarietj^nsten enligt
gällande expeditionstaxa;
har dessutom inkomst genom enskilda uppdrag och
kommissioner.
Formulär. 135
3:o.
UPPGIFT till bevillningstaxeringen inom
stad (socken af härad)
år 186..
Undertecknad, mantalsskrifven i församling af
förenämnda härad, eger Pappersbruket Bikupan, hvars bygg-  nader äro brandförsäkrade år 00 i bolag för . .
50,000
186 .. års tillverkning:
2,850 ris diverse papper, efter antaget medelvärde, Rdr 000: —
400 centner tryckpapper dito dito » 00: —
000
5,000
Dito dito det i närheten af detta pappersbruk-  anlagda Oljeslageri, brandförsäkradt hos ofvan-  nämnda bolag för
samma års tillverkning:
5 000 kannor olja, med värde efter medelpris af Rdr 000: —
400 centner oljekakor dito dito » 00: —
000
1,500
Vid dessa verk anställde personer:
1 Förvaltare med lön i ett för allt, utom fri bostad och
vedbrand,
1 Räkenskapsförare, utom rum och kost,
500
—
2 Pappersmästare, den ene med lön af . . Rdr 800: —
och naturaförmåner beräknade till . » 300: —
1,100
och den andre med lön och naturaförmåner tillsammans
900
—
1 Tillsyningsman vid oljeslageriet, med fri bostad och kontant
lön af
500
10 vid papperstillverkningen biträdande arbetare och 2:ne
vid oljeslageriet dito.
436 Formulär.
4:0.
UPPGIFT till bevillningstaxermgen inom socken
af härad ar 186 . . (det år, då allmänna bevillningen
forsla gången kommer att påföras
enligt nu afgifvet förslag
lill bevillningsstadga.)
Undertecknads egendom inom ofvannämnda socken:
Säteriet Olsnäs, 2 mantal, bestående af:
54 tunnland åker,
j '
66 » äng,
235 » beteshagar och skog.
Mjölqvarn med 3 par stenar och gryn verk,
I
brandförsäkrad för
3,500 | —
Frälsehemmanet Bergstorp, 1 mantal,
värderadt år 1856 för lån utaf
Hypoteksförening.
Tegelbruket Nybygget med tillhörande boningshus,
brandförsäkradt hos bolag för ...
2,600
—
Skattehemmanet Brunnsäng, 4 mantal,
köpt år 1859.
Dito Pettersholm, i mantal,
utarrenderadt emot årlig [arrendeafgift af rdr 50:
samt arbetsskyldighet till Olsnäs, mot-
svarande  » 120:
Uppgift
Formulär
5:o
137
UPPGIFT till bevillningstaxeringen inom socken
och härad år 186 ..
Undertecknad, egare af:
Tveta fors bruk, bestående af
2 stångjernshammare,
1 knipphammare,
3 spikhammare
ISO., års tillverkning, enligt brukets räkenskaper:
000 centner (skepp.d) stångjern, värda . rdr 000:
00 » » manufakturjern» . » 000:
000 kistor spik » . » 000:
000
Tvetafors såg med 2 ramar, hvaraf en med 2 blad
186 .. års tillverkning:
400 tolfter plank, värda enligt allmänt antagna för-  säljningspris  rdr 000:
320 tolfter bräder d:o d:o ... » 000:
000
Mjölqvarn med 6 par stenar :
tulltägt efter markegångspns .... rdr 000:
00 kubikfot (tunnor) spanmål, förmalda
för egen räkning » 000:
000
Vid bruket anställde:
1 Inspektor med lön, utom fri bostad
och kost,
. rdr 700:
1 Bokhållare med d:o d:o . » 400:
1 » » d:o d:o . , . » 300:
Bev.-Kom. Bet. 18
3 Smeder och 1 Mjolnare, hvilkas aflöning, med inbe- j
rakning af öfriga förmåner, utgör för hvardera om- |
kring rdr 625:
8 andre smedsarbetare samt
6 sågare- och mjölnaredrängar, hvilkas lön
och kost samt öfriga förmåner icke för
någondera uppgå till » 400:
Undertecknad åtnjuter jemväl inkomst af dels utlånadt,
dels i ofvannämnda bruksrörelse nedlagdt kapital samt eger
säteriet Adolfsnäs med underlydande hemman inom
socken af härad
Formulär.
6:0.
Bevillnings-taxeringslängd öfver fast egendom i stad och län, för år 18..
a
rs
cr~j
dier;
a<3 3?
•
W
C
CO
i
Af Bevillningsberedningen
Af Taxeringskomitén
Af Pröfningskomitén
Den skattskyldige.
03
c 2-
3 “
Egendomens beskaffenhet.
Qvarter.
3 ?r
3 “■
uppskattadt värde.
föreslagen
bevillnings-
afgift.
uppskattadt värde.
påförd
bevillnings-
afgift.
£3
M.
O
antaget värde.
fastställd
bevillnings-
afgift.
QZ>
t* M.
O
Särskilda anteckningar.
rannan
mer.
•'
8-
co
Partisumma.
Hufvudsumma.
Partisumma.
Hufvudsumma.
a> ^
«*- o
o
Partisumma.
Hufvudsumma.
£3
o
Grosshandlaren N. N.
3
Huset vid Salttorget . . .
Tomten
Lejonet . . .
7
45,000
1,000
4.000
3.000
5.000
Magasinet vid hamnen . .
Stadsjord 6 tunnland . .
Landeriet Marielund . . .
Sjöbodarne
6
58,000
23
20
58,000
23
2!)
Fabriksbolaget N. N.
4
Huset vid Drottninggatan
Tomten
Fabriksbyggnad vid Tull-  gatan
Tomten
Beteshage å utmarken . .
Hästen . . .
Vägvisaren .
11
5
30.000
500
60.000
800
600
91,900
36
76
35.000
500
65.000
1,000
600
102,100
40
84
12
30.000
500
60.000
800
600
91,900
36
76
10
Summa
149,900
59
96
160,100
64
4
—
Egendomar, för
bevillning:
Arrendatorn N. N. 1
hvilka arrendatorer erlägga
Hospitalsjord, 12 tunnland
6,000
1
20
6,000
20
Anmärkning: De af Pröfningskomité!! antagna värden och fastställda bevillningsafgifter antecknas endast då de afvika från de af Taxeringskomitén uppskattade värden och påförda afgifter.
Formulär.
7:0
Bevillnings-taxeringslängd öfver fast egendom inom socken af härad och län, för år 18..
cj
Hem-
mans
Af Bevillningsberedningen
Af Taxeringskomitén
Af Pröfningskomitén
Den skattskyldige.
p a
</> u>
B CD
e t=:
B n
Egendomens namn och
beskaffenhet.
a
uppslcattadt värde
föreslagen
bevillnings-
afgift.
uppskattadt värde
påförd
bevillnings-
afgift.
£2
o
antaget värde
fastställd
O
Särskilda anteckningar.
1:
<-i b
* B
P
B
3
CD
. ^
B
p
Partisumma.
Hufvudsumma.
Partisumma.
Hufvudsumma.
CD >-S
cf O
O
Parti-
summa.
Hufvud-
summa.
afgift
?roto-
let.
1
Råbelöf säteri
1
2
50,000
Fil kesta frälse
3
1
20,000
8,000
Nosaby kronoskatte
2
i
Nosaby mjölqvarn
6,000
30,000
1 Såld 18.. till Majoren
; N. N. Värdet nedsatt år
Nosaströms stångjernsbruk . .
—
—
114,000
45
60
114,000
45
60
Hemmansegaren Nils Larsson
2
Nyfors kronoskatte
D:o frälseskatte
1
2
T
4
10.000
4,000
8,000
4,500
9.000
4.000
1 taxeringsförändringar.
D:o krono
Nyängen, utjord
4
i
2,000
1,000
17,000
6
80
1,500
800
11,800
5
92
13
1,200
800
15,000
6
11
(Värdet nedsatt år 18..
(Se samma års taxerings-
Kaptenen N. N
Lunda boställe
3
1
25,000
28.000
25,000
(förändringar.
D:o qvarn
—
2,000
27,000
10
80
3.000
31,000
12
40
19
2,000
27,000
10
80
17
Summa
—
—
—
158,000
63
20
—
159,800
63
92
Egendomar, för hvilka arrendatorer erlägga bevillning:
Arrendatorn Joh. Bergström .
—
Strömsborgs kungsgård . . .
—
5
—
100,000
20
—
—
100,000
20
—
—
Anmärkning: De af Pröfningskomitén antagna värden och fastställda bevillningsafgifter antecknas endast då de afvika från de af Taxeringskomitén uppskattade värden och påförda afgifter.
/,
•' -r.
.
Formulär.
8:0.
Under 18.. års taxeringsförrättningar vidtagna förändringar i sednast upprättade BE VILEN INGrS-TAXERINGrS-LÄNGrD
öfver fast egendom inom socken af härad och län.
ct>
3
3
p
p
CO
B
B
B
3
CD
W
Förhöjning af taxeringsvärdet och beviilningsafgiften
Minskning
af taxeringsvärdet och beviilningsafgiften
Den skattskyldige.
Egendomens namn och
beskaffenhet.
B
3
p
ö
e-t-
EL
enligt Bevillnings-  beredningens förslag.
enligt Taxerings-  komiténs beslut.
g-s»
B “•
J=r* ^
g
enligt Pröfnings-  komiténs beslut.
0* 6»
B ~
§• t?
as §=
enligt Bevillnings-  beredningens förslag.
enligt Taxerings-  komiténs beslut.
B M-
0
m co M
enligt Pröfnings-  komiténs beslut.
ST 65»
B. -
S*
S.S &
Anteckningar.
Värde.
Afgift.
Värde.
Afgift.
‘ *n s-
O crq
0 *?
Värde.
Afgift.
E.
£ B
° crq
0 T
Värde.
Afgift.
Värde.
Afgift.
‘ hs 5.
äcw
0 <®
Värde.
Afgift.
■ R3 E.
3 0
° OQ
O “
Majoren N. N. . . .
Råbelöf säteri
1
2
—
—
—
—
—
—
5,000
2
—
7,000
2
80
6
6,000
2
40
15
Se 18.. års
taxeringslängd sid..
Nosaströms stångjernsbruk
15,000
6
—
18,000
7
20
7
15,000
6
16
Se
dito
dito
sid..
Hemmansegaren Nils
Larsson
Nyfors, frälse
2
i
2,000
80
1,500
____
60
21
-
-
___
. .
-■
___
Se
dito
dito
sid..
Kaptenen N. N. . .
Lunda boställe
3
1
3,000
1
20
3,000
1
20
—
—
—
—
—
—
—
Se
dito
dito
sid...
Summa
—
5,000
2
—
4,500
1
80
—
—
—
20,000
8
—
25,000
10
—
—
21,000
8
40
Egendomar, för hvilka arrendatorer erlägga
bevillning:
•
Arrendatorn
J. Bergström . . .
Strömsborgs kungsgård . .
5
10,000
2
_
15,000
3
22
12,000
2
40
17
_
_
_
Se
dito
dito
sid...
Anmärkning: Då Taxerings- och Pröfningskomitéernas beslut öfverensstämma, upptages endast det af förstnämnda Komité förändrade värde samt den derigenom ökade eller nedsatta beviilningsafgiften.
Formulär.
9:o.
SAMMANDRAG af Taxerings-längderna öfver fast egendom uti fögderi af län, för år 18,..
Härad.
Socken.
Hemman.
Lägenheter.
Qvarnar och Sågar.
Bergverk
Fabriker samt andra Verk
och Inrättningar.
Summa
Mantal.
Värde.
Afgif
t.
Antal.
Värde.
Afgift.
Antal.
Värde.
Afgift.
Antal.
Värde.
Afgift.
Antal.
Värde.
Afgift.
jDevmnmg.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
37
200,000
00
4
4 5,000
00
5
25,000
00
2
200,000
00
—
6
250,000
00
—
000
Summa
•
-
Formulär.
10:o.
SAMMANDRAG af Taxerings-längdcrna öfver fasta egendomar, för hvilka Arrendatorer erlägga bevillning i fögderi
af län, för år 18..
Härad.
Socken.
Hemman.
Lägenheter.
övamar och Sågar.
Fabriker 6amt andra Verk
och Inrättningar.
Summa
Bevillning.
Mantal.
Värde.
Afgift.
Antal.
Värde.
Afgift.
Antal.
Värde.
Afgift.
Antal.
Värde.
Afgift.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
5
50,000
00
—
3
6,000
00
—
\
4.000
00
—
\
2,000
00
—
000
—
Summa
Formulär.
11:o.
TAXERINGSLÄNGD öfver inkomstbevillningen efter 2:dra Artikeln, inom
i län, för år 18
stad (socken af
härad)
Stället eller egendomen.
Qvarteret Gripen
huset M 7
» JVS 1 I
Qvarteret Klippan
huset J\s 9
» M 12
Strömsvik . . . .
Den skattskyldige.
Grosshandlaren N. N.
Stadsläkaren N. N.
Vaktmästaren N. N.
Kaptenen N. N.
Inspektoren N. N.
Trädgårdsmäst. N. N.
Summa
15
Af Bevillningsbe redningen
uppskattad inkomst och föreslagen bevillningsafgift
af kapitah
Beskatt
ningsbar
inkomst.
Afgift.
2,800
250
1,000
10
50
af rörelse, yrke, tjenst eller pension.
af rörelse,
näring eller
yrke.
Inkomst.
6,000 —
4,000 —
300;-
200-
af tjenstebefattning
eller pension,
Inkomst.
500
400
1,500
800
600
Summa
inkomst.
Afdrag enligt
8 g i Bevillningsförordningen.
Beskatt
-
ning
inkomst.
Afgift.
6,000
4.500
700
1.500
1,000
600
400
400
400
6,000
4.500
300
1.500
600
200
60
4-5
3
15
6
2
Af T a x e r i n g s k o m i t é n
nppskattad inkomst och påförd bevillningsafgift
af kapital.
Inkomst.
4,000
250
1,000
Afgift.
40
2
10
af rörelse, näring eller
yrke samt tjenstebefattning
eller pension.
Inkomst.
7,000
4.500
50 5001
1.500
600
L
Afgift.
Summa bevillning.
300 —
70
45
5
15
6
3
110
45
25
6
3
25
50 2 9
40
Af Prö f n i ngsk omi tén
beslutad ändring af uppskattad inkomst och påförd
bevillningsafgift
af kapital.
af rörelse, näring eller
yrke samt tjenstebe-,
fattning eller pension.
Inkomst.
2,800
Afgift.
Inkomst.
28
6,000
250
Afgift.
Anteckningar.
Summa
bevill
ning.
60
50
88
16
50
19
Anmärkning: De af Pröfningskomitén antagna inkomstbelopp och fastställda bevillningsafgifter antecknas endast då de afvika från de af Taxeringskomitén uppskattade inkomster och påförda bevillmngsafgifter.
Formulär.
i 2:o.
SAMMANDRAG af Taxerings-längderna öfver Inkomst-bevillningen i
fögderi och
län, för år 18..
Uppskattad inkomst och påförd bevillningsafgift
Härad.
Socken.
af kapital.
af rörelse, näring eller yrke samt tjenstebefattning
eller pension.
Inkomst.
Afgift.
Inkomst.
Afgift.
Summa
Bevillning.
N. N.
N. N.
N. N.
N.
N.
N.
N.
N.
N.
000
00
000
00
00
Summa
Formulär.
\ 3:0
DEBITERINGrSLÄNGD öfver särskilda, af taxering icke beroende, Bevillningsafgifter inom socken
af N. N. härad i N. N. län, för år 18 .. •
• •
1 ' •
Egendomen, hvaraf bevillniugen utgår,
eller den skatts kyldiges bostad.
%
F r ä 1 s e r ä. n t o r.
Bevillning.
Den skattskyldige. »
- * -
Yrkesafgift.
* .
Uppgiftens
nummer.
Ärligt belopp.
•
Kapitalvärde.
Bevillnings-
afgift.
af frälse-  egendomar. ■
för skogsfång*
å allmän-  ningar.
•
för testamente
och arf m. m*.
Anteckningar.
•
Kammarherren N. N
Jordsborg med underlydande hemman
20
25
’
—
•
■*
Do
Boreholm
\
39
30
982
30
79
o ;
•
Handlanden N. N
Pålsby . . . ’
3
.
Skomakaren N N.
D:o
A.
•
Brukspatronen N. N
Strömsfors
w
15
! Enkefru N. N:s arfvingar
Lidabro
69
13
1 Bevillningsbeloppet nedsatt till 61
(rdr, enligt Kongl. Maj:ts Befall*
(ningshafvandes resolution den ....
Formulär.
1 i:o.
SAMMANDRAG af Debiterings-längderna öfver särskilda af taxering icke beroende bevillnings-afgifter uti
fögderi och län, för år 18 ..
Socken.
Yrkesafgift.
Härad.
all
-
för testamente oell
arf m. m.
för
Summa.
Ärligt belopp.
Bevillningsafgift.
af frälseegendomar.
Kapitalvärde.
mänmngarna.
Summa
Formulär
\ 5:o.
139
Summarisk Uträkning öfver den Personliga Skyddsafgiften
uti fögderi, för år 18 ...
Antal personer, sorn, enligt mantals-
och skattskrifnings-längderna,
erlägga denna afgift.
Bevillning.
Mankön.
Summa.
ore person
ore person
Summa
140
Formulär
16:0.
SAMMANDRAG öfver liela REVILLNINGEN uti
fögderi och län för år 18...
Summa
Bevillning.
Enligt längder och sammandrag.
Efter l:sta Artikeln.
Personlie; skyddsafgift . .
0000
Yrkesafgift ....
0000
0000
Efter 2:dra Artikeln.
För fast egendom, som innehafves med eganderätt.
0000
för fast egendom, hvarför arrendatorer erlttgga be-
villning, .
000
för inkomst:
af kapital  000
af rörelse och tjenst m. m 000
0000
0000
Efter 3:dje Artikeln.
Af frälseräntor
000
af frälseegendomar ....
00
för skogsfång å allmänningar .
00
för testamente och arf m. m.
00
000
Summa
00000
-
For
lil
mu lii r
17:o.
Fal.
Formulär till Debetsedel.
N. A socken eif N. N. härad (iX. N. siad; qvarteret N. N.
huset eller gärden i\:o 0.)
N. N.
Personer.
Statsmedel:
Allmän bevillning:
efter lista Art.
Personlig skyddsafgift ä 40 öre
å 20 öre
Yrkesafgift
efter 2:dra Art.
af fast egendom å rdrs värde
för inkomst af kapital » 00 —
för dito af rörelse, näring
eller yrke samt
tjenstbefattning eller
pension
efter 3:dje Art.
af frälseegendom
för frälseräntor med kapitalvärde
af  rdr 00.
Man
kön.
Qvin
kön.
00
Sima bevillning
Diverse medel:
Riksmynt.
Credit.
Riksmynt
Lösen för denna debetsedel . j — j —
Anmärkning. Kronofogdes eller annan uppbördsman* qvittens gäller icke utan Häradsskrifvare»
eller vederbörande tjenstemans annotation.
142
Enligt gällande Bevillningsstadgas § 75, eger skattskyldig, som, utöfver det af
Taxeringskomitén honom påförda belopp, fått sig, till följd af Pröfningskomiténs
beslut, förhöjd eller ny bevillningsafgift påförd, att hos Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt
anföra besvär öfver dylikt beslut; hvilka besvär, för att till pröfning varda
upptagna, skola ingifvas till Konungens Befallningshafvande inom fyratiofem dagar efter
den dag, då denna debetsedel, på sätt i derom utfärdad kungörelse blifvit tillkännagifvet,
först hållits den skattskyldige tillhanda; varande den skattskyldige berättigad
att, i fall han sådant önskar eller derom hos vederbörande tjensteman sig anmäler,
kostnadsfritt erhålla utdrag af taxeringslängden och Pröfningskomiténs protokoll,
för att besvären bifogas.
Besvär öfver skattskyldig enligt Bevillningsstadgans Irsta eller 3:dje art. påförd
afgift kunna hos Konungens Befallningshafvande anföras inom tretio dagar efter den
dag, då han, i öfverensstämmelse med samma stadgas 88 §, egt tillfälle sin debetsedel
erhålla.
Anförda besvär i fråga om bevillningsafgift, antingen den genom Taxerings-eller
Pröfningskomiténs beslut blifvit bestämd eller af vederbörande tjensteman skattskyldig
påförd, uppehålla icke uppbörden af samma afgift; egande den skattskyldige,
i fall öfverklagadt beslut ändras eller debiteringsåtgärden icke fastställes, att kostnadsfritt
återbekomma hvad af honom blifvit för mycket erlagdt.
lia
Förslag (ill
Instruktion för Taxeringsförrättningarna
Vid de under allmänna bevillningen inbegripna och al taxering
beroende afgi/ters föreslående och fastställande.
§ 1
Den i gällande Bevillningsstadga föreskrifna taxering eller uppskattning af hvarje
fast egendoms värde och hvarje skattskyldigs årliga inkomst verkställes af de för sådant
ändamål tillsatta Bevillmngsberedmngar samt Taxerings- och Pröfningskomitéer,
hvilkas sammansättning och taxeringsområden genom åberopade författning blifvit
bestämda.
§ 2.
Beloppet af den utaf taxering beroende fastighets- och inlcomst-bevillning, som
hvarje skattskyldig skall utgöra, föreslås af Beredningen, bestämmes och påföres af
Taxeringskomitén samt fastställes af Pröfningskomitén.
§ 3
Bemälda Beredningar och Komitéer böra, vid fullgörandet af sina erhållna uppdrag,
ställa sig till ovilkorlig efterrättelse de föreskrifter, Bevillningssladgan innehåller,
samt, efter sorgfällig granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter
och för öfrigt upplysta eller kända förhållanden, föreslå, påföra och fastställa den
bevillningsafgift, hvar och en skattskyldig bör erlägga, samt dervid noga iakttaga
nedanstående, till ledning för dessa Beredningar och Komitéer sammanfattade, närmare
bestämmelser och stadganden.
Uppskattningen af fast egendoms värde.
§ £•
Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes på grund af:
1:o den för sådan, under loppet af nästföregångna tio år, försåld egendom sed
-
\ i i
nast betingade köpeskilling, sä vida icke derunder inbegripits godtgörelse för inventarier
eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan nära anhöriga, eller vid försäljningen
förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner, eller 'dervid förekommit
andra särskilda omständigheter, som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens
bestämmande utöfver eller under egendomens verkliga värde;
2:0 årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad egendom,
såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit derunder inbegripna såsom
rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde ojli skogsfång m. m. från annan
egendom, eller skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra
andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort lid densamma afträda
— eller såvida icke, efter hvad vid jemförelse mellan denna och närbelägna egendomar
af lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit
bestämdt med afseende å slägt eller andra kända förhållanden mellan egaren och
hyresmannen eller arrendatorn;
3:0 egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från hypoteks-
inrättning antagna värde, såvida sådan värdering skett under nästlöregångna tio år
och det egendomen dervid åsätta värde sedermera icke blifvit i väsendtlig mån förändradt;
4:0
brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i köping befintliga
egendomars åbyggnad samt å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader på landet
äfvensom å andra der uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket
och dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustställen
och dermed jemförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga värde;
dock bör, derest brandförsäkringsbeloppet skulle betydligt understiga de brandförsäkrade
husens och byggnadernas verkliga värde, det sednare, men icke det förra,
antagas såsom grund för bevillningstaxeringen;
5:0 egendom på landet tillhörande areal i åker. ting, skog eller betesmark
jemte dermedförenade särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats m. m. ;
6:o läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller på stads område belägen
egendom, med dertill hörande särskilda förmåner.
Utan särskilda, i taxeringshandlingarna eller Komiténs protokoll antecknade skäl,
får fast egendom, som under sist förflutna tio år blifvit såld eller undergått ofvan omföl
■mälda värdering, icke uppskattas lägre, än den sednast betingade köpeskillingen eller
den godkända värderingssumman Åbyggnader å stadsegendom samt öfriga i denna
§:s 4:de punkt uppräknade hus och byggnader få ej heller, utan på enahanda sätt
tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde än det, för hvilket samma
byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning emot brandskada försäkrade.
445
Vid de fall, då förevarande taxering af fast egendom icke kan grunda sig på
köpeskilling, hyra eller arrende, hypoteksvårdering eller brandförsäkring, bör, på det
en jemlik och rättvis taxering samt författningsenlig beskattning må tillvägabringas,
egendomens värde upptagas till ett belopp, som, med hänsigt till densammas storlek,
beskaffenhet, förmåner, läge och afsättningstillfälle samt öfriga kända eller upplysta
förhållanden, motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna, jemförliga egendomar,
derå ofvan uppgifna taxeringsgrunder kunnat tillämpas; åliggande det lör öfrigt
vederbörande taxeringsman att, enligt deras pä förut egande kännedom eller under
laxermgsförrättningen vunna upplysningar grundade öfvertygelse, uppskatta hvarje
egendom till (fess verkliga värde.
I)å fast egendoms värde beräknas efter dess afkastning, bör behörigt afseende
fästas å de grundskatter samt öfriga utskylder, som utom allmänna bevillmngen skola
af samma egendom utgöras, sä att värdet å en med dylika skattebidrag jemförelsevis
högre belastad egendom skäligen minskas i förhållande till det värde, som åsättes
en af skatter och andra utskylder mindre betungad, fastän till storlek och beskaffenhet
för öfrigt dermed jemförlig egendom. Då frälseränta förenats med eganderätten
till den jord, hvaraf sådan ränta dittills utgått, skall samma egendoms taxering höjas
i förhållande till sagda räntas värde.
Vid uppskattningen af boställe, hvars grundränta ingår bland boställshafvarens
löneförmåner och vid bestämmandet af den för dem belöpande bevillningsafgift blifvit
tagen i beräkning, skall denna räntas belopp afdragas från boställets behållna afkastning.
§ 7-
Sedan hvar och en fast egendom det år, då allmänna bevillningen med tillämpning
af utfärdad ny bevillningsstadga första gången påförts, blifvit enligt föresknfna
taxeringsgrunder till sitt verkliga värde uppskattad, må detta värde, under de år samma
bevillningsstadga är gällande, bibehållas oförändradt, såvida icke egendomens taxeringsvärde
antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriksanläggningar elier
andra inrättningar blifvit under tiden i betydligare mån förhöjdt, eller genom inträffad
eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning märkligen förminskats; i hvilka
fall sagda värde bör jemkas efter de förändringar, egendomen undergått.
B ev-Korn. Bet. 19
1
Uppskattning af inkomst utaf bergsbruk och dertill hörande näringar samt
qvarnar och fabriker m. fl. verk och inrättningar.
§ 8
Vid beräkningen af den behållna årliga inkomsten utaf bruk och fabrik saint
annan dertill hänförlig inrättning, jemföras värdena å der under sednast förflutna år
tillverkade eller förädlade varor och härvid använda råämnen, jemte öfriga med dessa
varors tillverkning eller förädling förenade kostnader; och då tillverkningarnas mängd,
i förening med de behandlade och frambringade varornas ökade värde, i allmänhet
måste utgöra säkraste grunden för bedömande af vinsten å hvarje särskildt verks eller
fabriks rörelse, böra taxeringsmännen derom förskaffa sig tillförlitliga och fullständiga
underrättelser. För bruk eller fabrik, dervid hvarken under det nästföregångna
eller under det löpande året någon rörelse drifvits, påföres icke inkomstbevillning.
Sådan bevillning eger ej heller rum för tillverkning af bränvin, såsom underkastad särskildt
stadgad beskattning.
§ 9-
Till ledning vid bestämmandet ai värdet å stångjernsbrukens samt masugnarnas
tillverkningar antagas de i derom utfärdad kungörelse sednast fastställda lösnings^
pris för kronans hammarskattsjern samt tionde- och persedeltackjern från samma bruk,
med behörigt afdrag för transportkostnaderna till närmaste stapelstadsvåg; och beräknas
råämnenas samt andra materialiers värden jemte arbets- m. fl. tillverkningskostnader
efter då i orten gångbara pris. I fråga om stångjernsbrukens hammarskattsjern
och masugnarnas tiondetackjern, hvilka utskylder, likasom öfriga sådana verk ålagda
onera, böra vid bevillningstaxeringen tagas i beräkning, skall ofvannämnda lösningspris
jemväl tillämpas.
§ 1°-
Den afkastning, sorn erhålles utaf grufvor och öfriga malmtillgångar, bör, i likhet
med annan genom bergshandteringen uppkommen vinst, årligen taxeras till bevillning
på grund af behållningen utaf enahanda rörelse under sednast förflutna år.
§
Vid bevillningsafgifts påförande för behållen inkomst af mjöl- och såg- samt andra
qvarnar afses ej allenast qvarnarnas storlek eller stenparens, ramarnas och sågbladens
samt stamparnas och valkarnas antal, utan hufvudsakligen mäld- och skogssamt
vattentillgången jemte tulltägtens belopp och det tillfälle till mjöl- eller brädhan
-
147
del m. m., sorn läget oell kommunikationsmedlen bereda. Enär högst betydlig skiljaktighet
förefinnes i de på skattläggning grundade utskylder, som för vissa qvarnar
måste utgöras, bör jemväl synnerligt afseende fästas å dessa utskylder. Då räntan af
skattlagd qvarn väl åtnjutes af innehafvaren, men ingår i den indelta lön, för hvilken
bevillning af honom erlägges, bör äfven sådan ränta, i likhet med andra utskylder,
afdragas vid taxeringen af den inkomst samma qvarn lemnar.
Uppskattning af inkomst genom skeppsrederi, sjöfart, handel och handtverk
samt annan jordbruket icke tillhörande näring
§ 12.
Med ledning af de i afseende på fartyg föreskrifna uppgifter angående lästetal,
byggnadsmaterial och anbringad ångmaskins driftkraft m. m., uppskattas fartygsegarens
inkomst eller fraktförtjenst efter fartygets storlek och beskaffenhet samt de', så vidt
kändt är, under nästföregångna år verkställda resors äfvensom besörjda varu- och
personaltransporters förmånlighet. Då fartyg under hela årets lopp icke varit upptackladt
eiler utrustadt och begagnadt samt följaktligen icke för dess egare medfört
någon inkomst, bör ej heller bevillning påföras
§ 13
Skeppare, ångfartygsbefälhafvare, styrmän, maskinister samt matroser och andre
sjömän taxeras till bevillning för sina inkomster genom arfvoden och så kallade hyror
m. m. efter enahanda beräkningsgrunder, som äro stadgade för den vid industriella
företag eller i enskild tjenst anställda personals inkomstbevillning.
§
Den inkomst, handlande, handtverkare eller annan näringsidkare eger af sin rörelse,
uppskattas, med fästadt afseende å härvid förekommande allmänna eller tillfälliga
förhållanden, efter rörelsens beskaffenhet och det belopp, hvartill den årliga varuomsättningen
eller tillverkningen uppgår, antalet af de vid rörelsen biträdande eller använde
personer, desses befattningar och lönevilkor, afsättnings- och arbetstillfällen, handelsbodars
och verkstäders läge jemte öfriga omständigheter, som anses inverka på för
månligheten
af idkad handel eller annan näring. Skulle taxeringsmännen sakna när
mare
kännedom rörande verkliga beskaffenheten af den rörelse, om hvars beskattning
fråga är, och aflemnade uppgifter icke innehålla tillfyllestgörande upplysning derom,
böra de, på sätt dem lämpligast synes, förskaffa sig de underrättelser, som erfordras
för rörelsens rättvisa beskattning Vid de fall, då en och samme handlande eller nä
-
148
ringsidkare samtidigt drifver rörelse på särskilda ställen eller i olika näringsgrenar,
skola de inkomster, som härigenom uppkomma, sammanräknas och taxeras till bevillning
pä ett ställe, eller der han är mantalsskrifven; dock med iakttagande af Bevillmngsstadgans
föreskrift, att bevillning för yrke, hvaraf inkomsten öfverstiger visst belopp,
hör påföras, der yrket idkas. Den bevillning, gårdfarihandlande och andre i handelsärenden
resande personer böra erlägga för inkomsten af sådan handelsrörelse, taxeras
till hela sitt belopp å de skattskyldiges mantalsskrifningsort.
§ 4 5.
Hvar och en skattskyldig bor för sin inkomst genom handel, handtverk eller
annan näring taxeras till bevillning efter det belopp, sådan inkomst verkligen utgör
och han åtnjuter, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den
skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär elier innehafvare
af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen för ett
eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest saknad rättighet för den skattskyldige
lill utöfvandet af detta yrke, så äro taxeringsmännen icke pligtige att undersöka
och pröfva behörigheten till detsammas idkande.
§ 46
Så vida icke handlande, handtverkare eller annan näringsidkare före den lista
Maj det år, taxeringen förrättas, upphört med sitt förut idkade yrke och sådant
vederbörligen anmält, bör inkomstbevilining för detsamma efter stadgad beräkningsgrund
honom påföras.
§ 47.
Här i riket skattskrifven konstidkare eller annan person, som genom utöfning
af konst eller försörjningsmedel beredt sig inkomst äfven på annat ställe än mantalsskrifningsorten,
påtöres dock endast der inkomstbevilining; men vid bestämmandet
af dess belopp bör jemväl tagas i beräkning den inkomst, han annorstädes förvärfvat.
Uppskattning af de i allmän eller enskild tjenst anställde personers inkomster.
§ 48.
I allmänhet bör vid bevillningsafgiftens bestämmande hvarje löntagares inkomst,
så vidt den utgöres af bestämd lön eller visst, antingen i penningar eller spanmål
och andra naturapersedlar utsatt belopp, upptagas på grund af derå erhållen officiel
eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid spanmåls jemte andra in natura utgående varors
och persedlars värde beräknas efter ortens sednast fastställda markegångspris,
och sådana persedlar, som icke finnas i markegångstaxan uppförda, åsättes det värde,
som de inom orten anses ega.
Den med allmän eller enskild tjenstebefattning förenade förmånen af fri bostad
beräknas till det belopp, som i årlig hyra inom samma ort vanligen erlägges för en
bostad af enahanda antal lika beskaffade rum och lägenheter. Der tillfälle till sådan
jemförelse saknas eller särskilda förhållanden förekomma, bestämmes nyssnämnda förmåns
värde efter annan, enligt taxeringsmännens åsigt tillämplig beräkningsgrund. —
Då embets- och tjensteman, såsom bostäilshafvare, bör erlägga den för bostället belöpande
bevillningsafgift, är han icke skyldig dessutom utgöra bevillning för sin förmån
af fri bostad på samma ställe.
§ 19
De med embeten och tjenster eller andra befattningar förenade obestämda och
till beloppet omvexlande inkomster taxeras enligt kända eller uppgifna förhållanden
och med fästadt afseende å sådana tillfälliga omständigheter, som under sednaste tiden
inverkat på dessa inkomsters belopp; börande derjemte såsom ledning för uppskattningen
af dylika extra inkomster eller så kallade sportler, vid tillämpliga fall, följas
den beräkningsgrund, som iakttagits vid bestämmandet af årlig ersättning åt innehafvare
af likartad tjenst, då sådan dermed förut förenad inkomst upphört.
§ 20.
I afseende på bevillningen för inkomst såsom fullmägtig eller ombud för andra
personer tillämpas, der sådant sig göra låter, hvad rörande bevillning för löntagares
till beloppet obestämda inkomster är stadgadt.
§ 21
Pension, årligt understöd, nådegåfva (gratifikation) och lifränta böra beräknas tilsammans
med inkomst af arbete, rörelse, yrke eller tjenst.
Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här ofvan icte
omförmälda tillgångar.
§ n.
Sedan all annan beskattbar inkomst är beräknad, bor den enligt gälland! Bevillningsstadga
beskattbara inkomsten af fruktbärande kapital bestämmas till hvad ta
-
150
xeringsmännen på grund af egen kännedom samt alla meddelade elier eljest tillgängliga
upplysningar anse denna inkomst verkligen vara, dervid å en redlig mans frivilliga
uppgift angående sina inkomster alltid måste fästas synnerligt afseende. Saknas
annan tillförlitlig beräkningsgrund, då skall jemförelse anställas emellan, å ena
sidan, den skattskyldiges alla sammanlagda kända årsinkomster af fast egendom,
rörelse, yrke, tjenst, pension, lott i bolag och annan särskild bevillning underkastad
inkomstkälla, samt, å andra sidan, den skattskyldiges alla sannolika lefnadskostnader.
Skillnaden eller det belopp, hvarmed lefnadskostnaderna kunna finnas öfverskjuta
nämnda sannolika årsinkomster, anses då utgöra den skattskyldiges inkomst af kapital,
derför stadgad afgift påföres.
Det måste nemligen alltid, då skallskyldig sölcei' dölja sin ställning, antagas, att
han under året minst har lika stor inkomst som utgift.
Yid beräkning af skattskyldigs okända lefnadskostnader uti större siad må desamma
aldrig, utan att taxeringsmännen till protokollet derför uppgifva särkildt skäl,
anses vara lägre, än i nedanstående förhållande till beloppet af den årliga hyra, den
skattskyldige erlägger för de af honom och hans egen familj begagnade rum och
lägenheter, eller sålunda, att när denna hyra icke öfverstiger 300 rdr, lefnadskostnaderna
och således äfven den skattskyldiges årsinkomster anses uppgå till minst 3
gånger hyrans belopp; när hyran är
högre än 300 t. o. m. 500 rdr, lefnadskostnaderna anses vara 4 gånger hyrans belopp
» » 500 » » » 1000 » » » » 5 » » »
» » 1000 » » » 1500 » » » » 6 » » »
samt när hyran är högre än 1500 rdr, lefnadskostnaden anses uppgå till minst 7
gånger hyresbeloppet.
I afseende å dem, som bebo egna hus, uppskattas hyresvärdet för de rum och
lägenheter, hvilka de för sig och familj begagna, genom jemförelse med andra lika
beskaffade lägenheter.
I öfrigt böra taxeringsmännen härvid taga i betraktande, huruvida talrik familj
eller annat förhållande nödsakat till begagnande af flera rum än vanligt, och om af
sådan anledning kan vara skäligt att bifalla yrkad nedsättning i den efter nyssnämnda
gmnder beräknade inkomst, eller om underhåll af hästar och åkdon, talrik betjening
m m., som, då sådant icke för den skattskyldiges yrke erfordras, utmärker ett yppiare
lefnadssätt, lemnar anledning till beräkning af högre inkomst.
När vederbörande bolags eller inrättnings direktion eller styrelse erlagt bevillningiafgift
både för vinst af rörelsen och för hela det i bolaget eller inrättningen nedlagda
aktiekapitalet, så påföres de enskilde delegarne icke bevillning för inkomst från
samlin bolag eller inrättning.
151
Förslag
tili
Förordning angående mantals- och skattskrifningarnas förrättande.
WI OSGAR &c. gore veterligt: att som de i Kongl, förordningen af den 30
September '1812, angående mantals- och skaltskrifningarna, meddelade föreskrifter
genom sedermera utfärdade författningar blifvit i flera hänseenden förändrade och i
vissa delar under nuvarande förhållanden icke vidare äro tillämpliga; hvadan, vid
nämnda förrättningars verkställande, i sednare tider gemenligen iakttagits hvad i då
gällande bevillningsförordning derom varit stadgadt; så och på det föreskrifterna rörande
tiden och sältet för verkställigheten af dessa förrättningar icke vidare måtte
behöfva intagas och förnyas i hvarje utkommande förordning om allmänna bevillningens
utgörande, håfve WI funnit godt att, med upphäfvande af den under ofvannämnda
dag, angående samma ämne, utfärdade författning, härigenom till efterrättelse
vid de årliga mantals- och skattskrifmngarna stadga och förordna som följer:
Mantals- och skattskrifnmgar, dervid hvar och en person skall till namn och
födelseår uppgifvas och i mantalslängden för nästkommande år antecknas, skola inom
hela riket årligen förrättas samt taga sin början i medlet af November och vara afslutade
före utgången af December månad. I allmänhet skall särskild mantalsskrifning
försiggå inom hvarje stad och socken; dock kunna flera till samma fögderi och
pastorat hörande socknar eller församlingar förena sig om gemensam mantalsskrifningsförrättning:
börande i sådant fall Häradsskrifvaren eller den, som skall verkställa
denna förrättning, derom underrättas före September månads början.
Efter afgifvet förslag af Magistraten eller Häradsskrifvaren i orten, bestämmer
och utsätter Wår Befallningshafvande stället samt dagen och tiden för mantalsskrifningens
företagande inom hvarje stad, församling eller pastorat samt utfärdar derom
allmän kungörelse, hvilken skall i församlingens kyrka uppläsas, minst fjorton dagar
innan mantalsskrifningen verkställes. Nämnda kungörelse, som efter dess uppläsning
bör inom hvarje församling finnas att på uppgifvet ställe tillgå, skall äfven innehålla
fullständiga upplysningar och tydliga föreskrifter angående de uppgifter, hvilka i afseende
å mantals- och skattskrifningen böra afgifvas, samt de åligganden, hvar och
en för öfrigt, med hänsigt till samma förrättning, har att iakttaga. Likaledes bör
152
underrättelse derigenom meddelas om den påföljd, uraktlåtenheten att vederbörligen
fullgöra dessa föreskrifter medför.
§ 3
1:o Mantalsskrifning förrättas i allmänhet af Häradsskrifvaren i orten; men i
stad, der denna förrättning icke lämpligen kan af Häradsskrifvaren verkställas, eger
Wår Befallningshafvande att, såvida icke särskildt stadgande derom redan är meddeladt,
efter Magistratens hörande, bestämma, åt hvilken af stadens tjenstemän befattningen
med mantalsskrifningens förrättande skall uppdragas.
2:o Pastor eller, om han har förfall, annan af honom förordnad, inom samma
församling tjenstgörande prest bör derjemte vara tillstädes vid mantalsskrifningen, för
att från husförhörsboken och efter den kännedom, han i öfrigt eger angående förhållandena,
meddela nödiga upplysningar. Kan icke Pastor eller annan behörig prest
sig inställa vid mantalsskrifningen, bör, genom Pastors försorg, husförhörsboken dervid
tillhandahållas och sagda upplysningar meddelas af annan tillförlitlig person.
3:0 Tillhör samma församling två eller flera mantalsskrifnmgsdistrikter, och kan
husförhörsboken icke företes vid den inom en del af församlingen förestående särskilda
mantalsskrifning, bör Pastor i stället dervid aflemna af honom bestyrkt utdrag
af denna bok.
4:0 Wår Befallningshafvande, som eger att mantalsskrifningsförrättnmgen sjelf
öfvervara, må när sådant anses nödigt, utse särskildt ombud, tor att dervid vara
tillstädes och hålla hand öfver de meddelade föreskrifternas behöriga iakttagande.
§ 4-
1:0 Då husförhörsboken, på sätt i ofvanstående § 3 är loreskrifvet, vid mantalsskrifningen
företes, skola deruti vara fullständigt införda alla, efter sednaste man
talsskrifning,
inom församlingen födde eller dit inflyttade personer samt vederbörliga
anteckningar verkställda angående dem, som derefter med döden afgått eller bortflyttat,
äfvensom angående alla andra sedermera inträffade förändringar i afseende på
församlingens i den förra mantalslängden upptagna personal; börande husförhörsboken
således innefatta upplysning om hvarje inom församlingen, efter sednaste mantalsskrifning,
tillkommen persons namn, hemvist, kön samt födelseår och dag.
2:0 På det ofvannämnda förändringar må före mantalsskrifningen kunna i husförhörsboken
vederbörligen antecknas och öfriga, med afseende å denna förrättning,
erforderliga uppgifter der införas, åligger det hvar och en, som under året inflyttat
uti en församling, att angående sig och medföljande personer, ofördröjligen och sednast
den 8 November samma är, hos Pastor förete prestbevis från utflyttningsorten.
Skulle
Skulle någon under tiden mellan den 8:de November och årets slut hafva inflyttat
i annan församling, än den han förut tillhört, bör han sist å fjerde dagen efter inflyttningen
hafva till Pastor aflemnat sitt preslbevis.
3:o För att såsom tillägg till mantalsskrifmngslängden densamma bifogas, skall
Pastor dessutom, före den 15 Januari, tillställa Häradsskrifvare!! fullständig förteckning
på alla, efter sednaste mantalsskrifning intill slutet af nyssförlidtia år, inom församlingen
tunade förändringar genom födde eller med döden afgängne samt in- eller
utflyttade personer
§ 5.
l:o Vid mantalsskrifningen skall hvar och en husbonde till för- och tillnamn,
födelseår och dag uppgifva alla till hans hushåll hörande eller i hans tjenst anställde
eller i hans rörelse och yrke eljest biträdande och inom samma mantalsskrifningsdistrikt
bosatte personer, äfvensom deras hustrur och barn; hvarvid bör anmälas,
örn någon af dem är behäftad med kroppslyte eller annan på arbetsförmågan inverkande
bräcklighet. Derjemte skall hvar och en meddela fullständig upplysning om
den fasta egendom, han eger, den rörelse och näring eller det yrke, han idkar, samt
den eller de tjenstebefattmngar, han innehar; och åligger det handlande samt fabrikseller
annan näringsidkare att uppgifva de i och för hans rörelse eller näring anställde,
men hos honom icke boende, handels- och fabriksbetjenters samt gesällers och andra
arbetares namn och bostad.
2:o Inom den församling eller det distrikt, hvarest fastighetsegare, näringsidkare
eller tjensteinnehafvare är bosatt och bör vara mantalsskrifven, skall jemväl all hans
å annan ort belägna egendom samt hans der idkade rörelse eller innehafvande befattning
uppgifvas; hvaremot uppgiften till mantalsskrifningen, der den skattskyldige
väl har egendom eller drifver rörelse, men icke skall för sin person skattskrifvas,
endast behöfver omfatta hans dervarande egendom, yrke eller rörelse samt den dertill
hörande personalen.
3:o Hvar och en, som eger eller förvaltar fast egendom, skall dessutom meddela
uppgift å alla derstädes boende personer, af hvilka, enligt denna paragrafs 1:sta
morn., särskilda mantalsförteckningar skola afgifvas; börande i stad mantalsförteckningarna
för de inom samma hus boende personer samlas och aflemnas af husets egare
eller den, som dennes ställe företräder.
4:o Den, hos hvilken personer, tillhörande annat mantalsskrifningsdistrikt, äro
boende då mantalsskrifningen förrättas, skall å sin mantalsförteckning uppgifva desse
personers namn och mantalsskrifningsort.
5:0 Egare af eller huvudredare för fartyg skall, jemte uppgifvandet af fartygets
lästetal samt driftkraften af derå anbringad ångmaskin, vid mantalsskrifningen inom
Bev.-Kom. Bet. 20
154
den ort, dit fartyget hörer, jemväl uppgifva skeppare eller befälhafvare samt styrmän
och maskinister å samma fartyg, äfvensom desses mantalsskrifningsort.
6:0 Hvad här blifvit stadgadt, rörande fastighetsegare, näringsidkare och tjensteinnehafvare,
gäller äfven för bolagsdirektioner samt styresmän eller förvaltare af verk
och inrättningar, förmyndare, utredningsmän i sterbhus samt sysslomän i gäldbundet
bo med flere, som vårda och förvalta annan person eller inrättning tillhörig egendom.
7:0 Ofvan stadgade mantalsförteckningar, för hvilka bifogade formulär (litt a och b)
blifvit fastställda, skola skriftligen aflemnas å det ställe, der mantalsskrifningen förrättas;
dock må allmogen och andre till arbetsklassen hörande, mindre skrifkunnige personer
vid förrättningstillfället muntligen meddela sina uppgifter.
8:0 När å mantalsförteckning upptagen person uppgifves vara å annan ort
mantalsskrifven, skall sådant, om det fordras, behörigen styrkas.
§ 6.
1:o För att underlätta och påskynda mantalsskrifningens verkställighet, bör
Häradsskrifvaren förut hafva uppgjort ett med gällande författningar och bilagda formulär,
litt. c, öfverensstämmande förslag till mantals- och skattskrifningslängd, deruti
alla inom mantalsskrifningsdistriktet befintliga hemman, särskilda hemmansdelar och
lägenheter samt verk, fabriker och andra inrättningar jemte deras egare och innehafvare,
äfvensom andre näringsidkare med flere skattskyldige inom samma distrikt,
skola vara uppförde på grund af nästföregående års mantalslängd, så vidt dåvaraude
förhållanden, efter hvad kändt är, sedermera icke förändrats.
2:0 Uti mantalslängden upptages hvart och ett särskildt hemman antingen i
alfabetisk eller i nummerordning, utan afseende på hemmanets natur, dock med iakt
tagande
och utsättande af dess jordeboksnummer. Efter hvarje hemman eller hemmansdel
införas i nämnda längd alla till samma hemman eller hemmansdel hörande
torp och lägenheter samt dervarande verk och inrättningar.
§ 7-
1:o nder mantalsskrifningens förrättande skola mantalsförteckningarna, i afseende
å deruti upptagne personer samt deras uppgifna namn och ålder, noga jemföras med
husförhörsboken; börande dessa förteckningar, sedan deruti meddelade och med nyssnämnda
bok öfverensstämmande uppgifter blifvit i mantalslängden införda, numereras
och, enligt sin dervid erhållna och i längden jemväl antecknade nummerordning,
samma längd biläggas.
2:o Den, som verkställer mantalsskrifningen, bör tillse, att dervid icke någon
inom samma ort dittills mantalsskrifven eller i husförhörsboken upptagen person förbigås;
skolande hvar och en, som icke blifvit såsom död afförd, antingen fortfarande
upptagas i ortens mantalslängd elier införas uti en särskild, i alfabetisk ordning upprättad
förteckning öfver dem, som för den kommande tiden böra annorstädes manlalsskrifvas
eller om hvilkas rätta mantalsskrifningsort tvist uppstått Denna förteck
ning bör bifogas mantalslängden; och skall, efter mantalssknfmngens slut, bestyrkt afskrift
af samma förteckning genom förrättningsmannen ofördröjligen insändas till Wår
Befallningshafvande.
3:0 Då någon å mantalslängden upptagen person under årets lopp icke vistats
inom mantalsskrifningsdistriktet, bör sådant å längden anmärkas samt hans vistelseort,
om den är känd, angifvas.
4:0 När någon skall mantalsskrifvas inom annan församling, än den han dittills
tillhört, bör, så vida han icke är införd i denna församlings husförhörsbok, bevis
företes, alt hans afflyttning från den andra församlingen blifvit derstädes vederbörligen
anmäld och i dess husförhörsbok antecknad.
5:0 Under sjelfva förrättningen åligger det förrättningsmannen att om de personer,
som i mantalslängden skola antecknas och skattskrifvas, förskaffa sig alla i sådant
afseende erforderliga, tillförlitliga upplysningar; och skola för dylika upplysningars
meddelande vederbörande Länsman eller Stadsfiskal samt Fjerdings- och Sexman,
äfvensom Rotemästare och Ordningsmän, vid mantalsskrifningen sig infinna och densamma
öfvervara.
§ 8.
1:0 Med nedanuppgifna särskilda undantag, skall hvar och en mantals- och
skattskrifvas der han bosatt är eller större delen af året sig uppehåller; och må den,
som inom särskilda mantalsskrifningsdistrikter har egendom eller idkar rörelse, utan
att hufvudsakligen vistas på en och samma ort, sjelf bestämma och uppgifva, på hvilketdera
stället han vill låta sig mantalsskrifvas.
2:o Den, som nästa fardag kommer att flytta till och tillträda annan fast egendom
på landet, skall der låta mantalsskrifva sig och de personer, som komma att
dit medfölja, samt om denna egendom är belägen inom annat fögderi, än der han
vid mantalsskrifningen är bosatt, så snart ske kan, aflemna till dervarande Häradsskrifvare
behörigt intyg, att de ifrågavarande personerne blifvit på uppgifvet ställe
mantalsskrifne.
3:o I allmän tjenst anställd person, med viss bestämd tjenstgöringsort, skall
derstädes vara mantalsskrifven; dock bör å utrikes ort tjenstgörande Svensk diplomat,
jemte dennes hustru, barn och Svenska betjening, mantalsskrifvas i Stockholms stad
och S:t Nikolai församling, hvarest äfven Svensk Konsul, eller annan å utländsk ort
anställd tjensteman, som är detta rikes undersåte och af allmänna medel åtnjuter
aflöning, bör vara mantalsskrifven.
I5G
4:0 Rätter borgare skall, för sin person, manlalsskrifvas i »lea stad, der hail
eger burskap.
5:o Fartygsbefälhavare och besättning, som icke i egenskap af fastighetsegare
eller af särskild anledning tillhöra annat mantalsskrifnmgsdistrikl, mantalsskrifvas å
den ort, dii fartyget hörer.
G:o Den, som vid skola eller annat allmänt eller enskildt läroverk idkar stu
dier,
upptages i mantalslängden eller mantalsskrifves, om han är omyndig, på samma
ställe som hans målsman, men eljest der lian bosatt är.
7:o Barnhusbarn upptages i mantalslängden der det vistas; hvarjemte i läng
den
antecknas den inrättning barnet tillhör.
8:0 Fattighjon mantalsskrifves eller upptages i mantalslängen inom den församling.
deraf detsamma njuter understöd.
9:o A sjukvårdsinrättning intagen, i allmänt häkte insatt eller i straffanstalt
förvarad person mantalsskrifves fortfarande inom den församling, han sednast tillhört.
§ 9-
l:o Uppstår tvist om någon persons rälta mantalsskrifningsort, underställes frågan
derom Vår Befallningshafvandes pröfning. — Den som är missnöjd med Vår Befallningshafvandes
beslut, eger deröfver anföra besvär i Vår och rikets Kammarrätt
inom tretio dagar efter erhållen del af samma beslut.
2:o Intilldess dylik tvist blifvit slutligen afgjord, anses den ifrågavarande personen
fortfarande tillhöra den församling, der han sednast varit mantalsskrifven, eller der
han vistas, i fall han förut icke varit någorstädes mantalsskrifven.
§ 10
1:0 Sedan mantalsskrifningen blifvit fulländad och mantalslängden afslutad, bör
originalexemplaret af denna längd undertecknas af Häradsskrifvaren och Pastor samt
två fastighetsegare eller socknemän inom mantalsskrifningsdistriktet.
2:0 Denna sålunda underskrifna mantalslängd skall, med dertill hörande uppgifter.
äfvensom den i § 4 föreskrifna förteckning, före slutet af nästföljande Mars månad
aflemnas till vederbörande Pastor; och åligger det derefter honom att å nästa
söndag utlysa allmän sockenstämma för mantalslängdens granskning samt dervid äfven
tillkännagifva, hvarest längden dessförinnan finnes att tillgå till genomseende af församlingsboerne.
Vid denna sockenstämma, som ovilkorligen skall hållas under förra
hälften af April månad, bör mantalslängden, sedan den förut af Pastor med husförhörsboken
jemförts och förekomna anmärkningar blifvit deri antecknade, företes och,
om så begiires, uppläsas. — Efter mantalslängdens verkställda granskning, bör
densamma förses med intyg derom af Pastor och två andre vid sockenstämman
157
närvarande medlemmar af församlingen, hvarvid skall uttryckligen uppgifvas, om anmärkning
vid denna granskning förekommit eller icke, samt om framställd anmärkning
blifvit, såsom med verkliga förhållandet öfverensstämmande, godkänd; skolande anmärkningarna
å särskild förteckning upptagas och mantalslängden bifogas; hvarefter
densamma med dertill hörande uppgifter och öfriga handlingar, så fort ske kan, af Pastor
tillstädes å landet Kronofogden och i stad Magistraten, flir att tjena till ledning
och upplysning vid bevillmngstaxeringen för samma år. — Sedan årets Pröfningskomité
a.slutat sina göromål, förvaras mantalslängderna, jemte dertill hörande uppgifter,
på landet å Häradsskrifvarekontoret och i stad hos Magistraten; börande bestyrkta
afsk nf t er al samina längder kronoräkenskaperna bifogas.
§ 11
1:o Häradsskrifvare, som, utan anmäldt laga förfall, vid utsatt mantalsskrifningsförrättning
sig icke infinner, bote Tretio riksdaler. Har han, utan att af dylikt
förfall hafva varit hindrad, till förrättningsstället ankommit först efter den för mantalsskrifningens
början utsatta tid, men innan tre timmar derefter förflutit, bote Tio riksdaler
för hvarje timma, som han dröjt. Uteblifver han öfver tre timmar, uppskjutes
förrättningen.
2:o Pastor eller den hans ställe företräder, som, utan att laga förfall anmälts,
vid mantalsskrifning sig icke inställer eller låter der förete husförhörsboken eller det
i § 3 mom. 3 omförmälda utdrag deraf, bote, i fall mantalsskrifningen måste uppskjutas,
Tretio riksdaler, samt Tio riksdaler, om densamma, sådant oaktadt och med
begagnande af andra tillgängliga handlingar och upplysningar, kan för sig gå.
3:o Länsman eller Stadsfiskal, som, utan anmäldt giltigt förhinder, uteblifver
från mantalsskrifning, bote Tio riksdaler.
4:o Fjerdingsman, Sexman, Rotemästare, Ordningsman, Stads- eller Polisbetjent,
som är anbefalld att inställa sig vid mantalsskrifning, men derifrån utan anmäldt giltigt
förhinder uteblifver. bote Tre riksdaler.
5:o Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, att vid mantalsskrifning aflemna
eller låta aflemna sådan uppgift, som i § 5 omförmäles, bote Två riksdaler, och,
derest sådan saknad uppgift honom genom Häradsskrifvaren eller annan vederbörande
tjensteman affordrals, men inom fjorton dagar derefter icke på angifvet ställe aflemnas,
Fyra riksdaler
6:o Den, genom hvars origtiga eller ofullständiga uppgift någon skattskyldig
kommer att ur mantalslängden uteslutas och undgå att stadgade skattebidrag erlägga,
skall böta Två riksdaler och ersätta hela det belopp, den uteslutne personens skattebidrag
utgöra.
7:0 Då utsatt mantalsskrifning, af den i ofvanstående mom 1 eller 2 uppgifna
anledning, Icke kan försiggå, bör sådant hos Vår Befallningshafvande skriftligen an
-
miilas, vid det i moni. 1 förutsatta fall, genom Pastor, och då husförhörsbok eller
utdrag deraf saknas, af Häradsskrifvaren; hvarvid annan dag och tid för mantalsskrifningens
verkställighet bör föreslås.
8:0 Före hvarje mantalsskrifnings slut, upprättas å förriittningsstället en förteckning
å dé böter som anses jemlikt denna §:s 3:dje, 4:de eller 5:te mom. böra utgå;
hvilken förteckning, sedan den af Häradsskrifvaren blifvit undertecknad samt af två
fastighetsegare eller socknemän till rigtigheten bestyrkt, skall insändas till Vår Befallningshafvande,
som, efter pröfning af härvid förekommande omständigheter, förordnar
angående indrifning af de påförda böterna och derjemte bör vidtaga de åtgärder,
hvilka, i anledning af anmälda andra försummelser eller för behörig verkställighet af
hvad i denna förordning blifvit föreskrifvet, kunna erfordras.
9:o Den, som icke åtnöjes med Vår Befallningshafvandes, i fråga om nu stadgade
böter, meddelade beslut, eger att deröfver hos Kammarrätten sig besvära inom
eller sednast å fyrationdefemte dagen efter erhållen del af samma beslut; dervid hvad
angående böters nedsättande då ändring i meddelade beslut sökes är 1 allmänhet föreskrifvet
bör iakttagas.
10:o De böter, hvartill Häradsskrifvare eller Pastor gjort sig skyldig, tillfalla
uteslutande de fattige inom den församling, der den bötfällde är bosatt; men af andra
böter, som på grund af denna författning ådömas, åtnjuta de fattige endast hälften,
och tillfaller den andra hälften Häradsskrifvaren
§ /|2-
Såsom uppmuntran och särskild vedergällning, eger Häradsskrifvaren att för
de med mantalsskrifningarna förenade bestyr åtnjuta utaf allmänna medel en provision,
motsvarande tretionde penningen af de, på grund af sagda förrättningar och dervid upprättade
mantalslängder, vederbörande skattskyldige påförda mantalspenningars belopp.
§
Vid mantals- och skattskrifmngarna inom städerna Stockholm och Göteborg komma
derom särskildt meddelade föreskrifter att tjena lill efterrättelse; och må äfven de
i afseende på den årliga mantalsskrifningens förrättande inom andra städer och orter
hittills iakttagna särskilda stadganden, så vidt de icke strida emot hvad nu är förordnadt,
fortfarande tillämpas.
§ H.
Allt hvad här ofvan är stadgadt, rörande Häradssskrifvarens tjensteåligganden och
öfriga bestyr samt hans vedergällning för mantalsskrifningarnas förrättande, gäller äfven för
den tjensteman, sorn enligt § 3 fått sig uppdraget att mantalsskrifning inom stad verkställa.
Formulär.
Lit. a.
159
Uppgift tili Mantals- och Skattskrifning i N. N. Socken, för år 18 .
Personernas namn.
Födelse
-
år.
månad.
Anteckningar.
Undertecknad Bruksegare . .
Hustru N. N
Söner: N. N
N. N
Döttrar: N. N
N. N
Informatorn N. N
Guvernanten N. N
Inspektoren N. N
Hustru N. N
Son N. N
Bokhållaren N N
Rättaren N. N
Hustru N. N
Betjenten N. N
Drängar: N. N
N. N
Mjölnaren N. N
Hustru N. N
Fabriksmästaren N. N
Hustru N. N
Dottern N. N
Hammarsmedsmästaren N. N.
Hustru N. N
Smedsarbetaren N. N. . . .
Hustru N. N
Son N. N
160
Vid Brotorp boende:
Torparen N. N
Hustru N. N
Son JN. N
Inhyseshjonet N. N
Inom socknen eger jag följande fastigheter,
nemligen:
Alby, frälse säteri, 3 mantal.
Stångjernsbruk.
Klädesfabrik.
Mjölnqvarn om 4 par stenar.
Sågqvarn.
Tegelbruk.
Kumla, skatte, | mantal.
Stentorp, frälse, i mantal.
Mig tillhörande fartyg.
Briggen N N om 00 läster.
Besättningen derå:
Skepparen N. N., skattskrifven i N. socken.
Styrmannen N. N , d:o i N. socken.
A min egendom inom ofvannämnda socken
bo följande personer, hvilka aflemna
särskilda uppgifter:
Vid Alby:
Kaptenen N. N.
Vid Stentorp:
f. d. Inspektoren N. N.
Sekreteraren N. N.
På ifrågavarande egendom bo dessutom:
Löjtnanten N. N*. mantals- och skattskrifves
i N. N. socken.
Utom socknen eger jag:
I N. N. socken af N. N. härad:
N. N., skatte, f mantal.
I N. N. 'socken af N. N. härad:
N. N., frälse, I mantal.
Tegelbruk.
Sågqvarn.
161
Formulär.
Lii. b
Uppgift till Mantals- och skattskrifningen i N N stad och N N
församling, för år 18 . .
Personernas namn.
Födelse-
Anteckningar.
är
inänad
dag.
Undertecknad idkar grosshandels- och
klädesfabriksrörelse samt är leda-  mot med arfvode i N. N. Direktion .
Hustru N. N
Söner: N. N
N. N. . . '
Döttrar: N. N
N. N
Handelsbokhållaren N. N
Hushållerskan N. N
Fabriksmästaren N. N
Hustru N. N
Dotter N. N
Väfvaren N. N
Spinnaren N. N
Fabriksarbetaren N. N
Drängen N. N , . . . .
Pigor: N. N
N. N
1 min rörelse anställde, utom hus boende,
i ofvannämnda församling:
Bokhållaren N. N
Skepparen N. N
Hustru N. N
Son N. N
Bev.-Kom. Bet.
21
162
Fabriksarbetaren N. N j
Gesällen N. N j
I min rörelse anställde, inom annan för- I
samling boende:
Bokhållaren N. N., bor i N. N. församling,
huset M 00 vid N. N. gata.
Fabriksarbetaren N. N. dito i dito
Gesällen N. N. dito dito
Inom församlingen eger jag:
Huset Jtä 00 i qvarteret N. N. vid N.
N. gata (torg.)
Klädesfabrik.
Mig tillhörande fartyg:
Briggen N. N. om 00 läster.
Besättningen derå:
Skepparen N. N., skattskrifven uti N. N.
stad.
Styrmannen N. N. dito i N. socken.
Hos mig bo följande, sorn aflemna sär- j
skilda uppgifter:
N. N.
N. N.
Hos mig bo såsom resande:
N. N. från N. N.
N. N. från N. N.
Utom mantalsskrifningsdistriklel eger jag: j
Inom staden N. N. huset JW 00 uti N. N.
församling, qvarteret N. N. vid N.
N gata (torg.)
I N. N. socken af N. N. härad:
N. N., 1 mantal frälse.
N. N. mjölqvarn om 3 par stenar.
Formulär
Lit. c.
MANTALS- oell SKATTSKRIFNINGrS-LÄNGD i socken af härad (stad) och län, för år 18...
Hemma»tal.
B
►a
Skattskyldige.
Skattfrie.
O?
B
Ö3~
Hemman eller lägenhet.
Nummer.
CO
pr
p
O
B
►-s
p:
w
0
pr
B.
a'
cr?
Personer
■W~-
a3.
5?
CT>
ö
CO
p
p
g
P
B^
B*
pr
CO
c
B
g
>
3 0
B CD
CD> B
» %
§ §
Öfverårige samt
inhyses* och
backstuguhjon
m. fl.
Underårige.
Afkortning
minderårige
pr
2.
5’
Oq
CO
B
Särskilda anteckningar.
p
Q
pu
CD
p"
B
B
CT>
B
B
B
o 0
p
P Ma
B
Mankön.
Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön.
cr
p
3
p
CO
pr
p
V
Äludden
1
1
Y
1
¥
Egare Nils Larsson 20, hustrun Anna 28, barnen Gustaf 49,
Anna 51, Per 53, drängen Anders Jansson 39y, pigorna
Greta 30, Lisa 36
2
3
5
2
1
1
Torpare Per Nilsson 16, hustrun Greta 18, barnen Nils 48,
Anders 50, Anna 53, Maria 56, svärfadern Anders Lars-  son 90, systern Greta 19
1
1
1
1
2
1
1
9
2
2
Systern Greta ofärdig.
Brobv
J
2
4
1
¥
1
T
—
( 7
l ^
Egare f. d. Inspektoren Carl Malmström 96, hustrun Maria 06,
sonen Carl 36, dottern Lina 4-0, drängen Per 19, pigorna
Stina 34, Lotta 4-0
3
4
7
|
Soldattorpet JVJ 56
—
—
Soldat Magnus Sköld 25, hustrun Stina 30, barnen Per 52,
Anna 54, Nils 56, Oscar 58, Sofia 60, inhyses Jonas
Persson 89
1
1
i
Q
9
1
Kristineholm ....
2
I
1
T
Egare Brukspatronen Bergström på Sjönäs i Kyrksunds socken
Brukare Lars Jönsson 12, hustrun Lisa 19, sonen Per 50, dottern
Greta 53, drängen Carl Larsson 39Ty, pigan Stina 41,
inhyses Per Pålsson 20
9
9
4
i
1
1
1
4
1
Per Pålsson utfattig.
3
T
Brukare Anders Persson 10, hustrun Lena 12, barnen Gustaf 49,
Anna 51, Lisa 55, Maria 57. Greta 60, drängen August 32,
pigorna Lotta 39, Johanna 40
2
3
5
ro _
Torpare Lars Olsson 10, hustrun Sofia 15, sönerna Per 39,
Lars 41, drängen Gabriel 18, svärmodren Maja 85, brodern
Nils 19
4
1
5
1
1
Brodern Nils vanför.
Båtsmanstorpet .As 14
—
Båtsman Per Flagga 21, hustrun Johanna 22, barnen Nils 51,
Per 53, Anna 56, Lotta 58, August 60
1
i
-1
1
3
2
1
Slängom
—
—
Backstugusittaren Nils Persson 99, hustrun Lisa 12
—
i
1
—
Anmärkningar: '1:0 Hemmansnaturen är i detta formulär upptagen i samma ordning, som i nuvarande Jordeböcker.
2:o Vid upprättandet af mantals- och skattskrifningslängd för stad iakttages, att, stället för ofvanstående kolumner: »Hemmantal m. ra.», införas qvarterets namn samt husets
eller gårdens nummer.
Formulär
Lit. d.
SAMMANDRAG öfver
fögderis i
lön Mantals- och Skattskrifnings-längder för år 18
Härad.
Socken.
Hemman.
*
e r s o n e r.
Skattskyldige.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Skattfrie.
g 2
a-i
D >-
Öfveråriga samt inhyses-
och backstuguhjon
m. fl.
Mankön.
Qvinkön.
Underåriga.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
©
g
B'
sr
-
ål
>
t?
a
to
p?
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
N. N.
15
20
37
00
00
000
00
00
00
00
00
00
00
00
00
000
00
00
i
\
163
Utdrag af protokollet, hållet hos Komitén för upprättande af förslag till
ny författning angående allmänna hevillningens utgörande den
2 Juli 1859.
Närvarande:
Ordföranden, Herr Justitiekansleren, Kommendören af Kongl. Majlis Nordstjerne
orden Nils Samuel von Koch.
Herr Sekreteraren hos Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgäldskontor, Riddaren af
nämnda orden Carl Gustaf Stuart.
Herr Landskamereraren Bror Uno Polychron Normelli.
Herr Prosten och Kyrkoherden, Ledamoten af Kongl. Mäj:ts Nordstjerneorden Christian
Gissel Berlin.
Herr Fabrikören Erik Swartz.
Herr f. d. Ryttmästaren, Riddaren af Kongl. Wasaorden Peter Möller bade
under nästlidna Juni månad från hufvudstaden afrest.
S. D. Sedan Komitén, till följd af Kongl. Majtts nådiga skrifvelse den 19
Juni sistlidna år, här i hufvudstaden sammanträdt den 15 påföljda September och sederniéra
intill närvarande tid sina arbeten fortsatt, samt särskilda, i öfverensstämmelse
med Korriiténs beslut uppsatta förslag till dels underdånigt betänkande i ämnet, dels
författning angående allmänna bevillningens utgörande, dels instruktion för taxeringsförrättningarna
och dels förordning angående mantals- och skattskrifningarnas förrättande
blifvit justerade; så beslöts, att det underdåniga betänkandet skulle under
denna dag expedieras.
Undér öfverläggningarna inom Komitén hade i nedan uppgifna hänseenden af
någre bland Komiténs ledamöter yttrats skiljaktiga meningar, hvilka, enligt desse
ledamöters yrkande/skulle i detta protokoll intagas, för att såsom reservationer Komiterades
betänkande och författningsförslag biläggas, nemligen:
164
A) Vid forslaget till bevillningsstadga:
§ 2.
Herr Möller: »Ehuru Komitén föreslagit denna s. k. yrkesafgift, datt utgå endast intill
dess man med säkerhet får se, hvad det nya beskattningssättet af rörelsen inbringar och
till beredande af ersättning för den förlust, samtidig procentnedsättning och afskaffande
af minimi-afgifterna möjligen medföra,-)) så anser jag denna separatbeskattning
likväl härigenom icke rättvisligen motiverad. Den drabbar endast en del af de skattskyldige,
hvilka enligt hitintills gällande bevillningsstadga äro underkastade minimiafgifter;
den blifver tryckande för alla mindre yrkesidkare, i det densamma, t. ex. vid
antagande af en procents skatteqvot, motsvarar bevillning för en inkomst af 700
rdr, då yrket drifves med främmande biträde, och af 500 rdr, då det drifves utan
biträde: — och alla yrkesidkare, hvars inkomst icke öfverstiger dessa belopp, få sålunda
vidkännas en dubbelt så stor bevillning, som andra personer, hvilka genom
annat arbete eller tjenst hafva inkomst.»
Herr Swartz: »Efter min åsigt äro inga giltiga skäl anförda till stöd för förslaget om
yrkesafgiften. Detta förslag innebär ett åsidosättande af principen om allas beskattning efter
jemlika grunder och är derföre, i min tanka, icke blott orättvist mot de samhällsklasser, som
drabbas med den särskilda afgiften, utan ock, ur financiel synpunkt, skadligt, genom
det menliga inflytande, som ett sådant stadgande möjligen kan komma att utöfva på
tillämpningen af förordningens allmänna och vigtigare bestämmelser.»
§ 3.
Herr Möller: ”Komiterades förslag upptager såsom befriade från bevillning af
fastighet: »Kronan eller staten, kyrka, akademi eller vetenskapligt samfund, all
män
skola eller allmänt undervisningsverk, stipendiefond, pensionsanstalt, sjukhus,
fattigvårdsinrättning eller annan from stiftelse, stad eller menighet.»
Jag reserverar mig mot den alltför stora utsträckningen af dylika skattebefrielser.
i det jag anser att befrielse från skatt till staten rättsenligt endast bör tillerkännas
sådana stiftelser och inrättningar, hvilka äro af offentligt och allmänt nyttigt ändamål,
d. v. s. uppfylla sådana förbindelser, för hvilka, i brist af tillgångar på dylika stifteltelser
och inrättningar, staten sjelf finge mellankomma. Sålunda kunna icke stipendiefonder,
pensionsanstalter eller stiftelser, hvilka äro bestämda till vissa personers eller
familjers fördel, göra anspråk på någon skattebefrielse, ej heller menighet och korporationer
för fastighet, inkomst eller gåfva, som användes till dessas fördel eller underlättande
af dem åliggande skyldigheter»
Herr von Koch hade, i stället för momentet lit. b, föreslagit två moment af
- denna lydelse:
165
»b) för boställe, annex-, mensal- och stomhemman eller annan på lön anslagen
fast egendom.
c) för hemman, som besittas med lifstidsstädja.»
Herr Swartz: »Tjenstemäns inkomster och förmåner af till boställen upplåtna
eller på lön anslagna hemman och lägenheter anser jag böra, efter uppskattning,
sammanräknas med den öfriga lönen, och bevillning utgå af samfälda inkomstbeloppet
efter samma slags beräkning, som för löneinkomst i allmänhet gäller.»
Herr Stuart, som icke ansåg särskild bevillning i förhållande till den arrenderade
egendomens värde böra påföras andre arrendatorer, än dem, hvilka vid arrendetidens
slut egde optionsrätt till samma egendoms ytterligare utarrendering och innehade
sådan egendom, för hvilken af egaren icke utgjordes fastighetsbevillning, hade
föreslagit en så lydande punkt att i ofvanstående § införas:
»För statens eller ofvannämnda verks, inrättningars och stiftelsers utarrenderade
»eller uthyrda egendomar bör, då arrende- eller hyresafgifterna icke äro uteslutande
»anvisade till tjenstemäns aflönande, lika bevillning utgå, som för annan fast egendom,
»och, så vidt det icke strider mot redan afslutadt arrende- eller hyreskontrakt, er»läggas
af dem, hvilka på grund af sådant kontrakt innehafva dessa egendomar.»
Häruti instämde Herr Normelli.
Herr Möller: »Ehuruväl den hittills gällande bevillningsstadgan (§§ 6, -19 och 20)
samt äfven Komiterades förslag uttala den grundtanke: att fastighetsbevillning bör
utgöras, det vare sig af egare, af kronoåbo eller åborättsegande innehafvare, af åboer
med lifstidsstädja eller af boställsinnehafvare; så hafva dock hitintills arrendatorer af
fast egendom, tillhörande kronan eller annan egare, sorn icke är pligtig att derför
utgöra bevillning, varit från fastighetsbevillning befriade. Den af Komitén för dylika
arrendatorer föreslagna bevillning till endast halfva beloppet af den, som bör utgöras
af egare, kronoåboer m. fl., är således en ny beskattning. Jag reserverar mig mot
detta förslag, hvilket jag anser, såväl till principen sorn till skatteqvoten, vara godtyckligt.
Arrendator af kronans elier annan fast egendom har, vid arrendebeloppets
bestämmande, alltid tagit i beräkning den fördel, som genom befrielsen från ifrågavarande
skattskyldighet, honom tillskyndats, och i förhållande dertill höjt arrendeafgiften.
Det vore således icke rättvist att sedermera ålägga arrendatorn en dylik
fastighetsbeskattning, helst när egaren från densammas utgörande är befriad. Deremot
föreslår jag: att arrendator af fast egendom, tillhörande kronan eller annan
egare, som icke är pligtig att derför utgöra bevillning, skall, i likhet med andre
arrendatorer, erlägga bevillning af den årliga inkomst, han af sitt innehafvande arrende
tillgodonjuter.»
Herr Swartz ansåg, att arrendatorer borde erlägga bevillning efter den inkomst
de ansågos ega af den arrenderade egendomen, och att således de lika litet som
boställshafvare borde uppräknas under litt. A af Art. II.
166
Herr ton Kock ansåg, det borde frälseränta beskattas lika med annan fäst egendom,
och följaktligen sista punkten i 3 §, äfvensom 18 §, utgå.
Herr Swartz: »Frälseränta bör, hädanefter som hittills, vara underkastad bevillning
såsom för fast egendom, hvarvid dock räntans kapitalisering bör ske efter fyra
för hundra af densammas värde, enligt nästföregående års markegångspris, och i öfrigt
iakttagas hvad i sista momentet af § 18 föreskrifves. Då frälseräntas värde kan
säkrare utrönas än, i de fleste fall, annan fastighets, och detta värde dessutom sammanfaller
med sjelfva jordens, hvilken sådan ränta blifvit påförd, när räntan upphör
att innehafvas af annan person än jordegaren, finner jag icke skäl att för frälseränta
föreslå någon särskild eller högre bevillning, än den som af fastighet i allmänhet skall
utgå. Med mindre än att bevillning af frälseränta bestämmes efter Art. II, kan
dessutom icke bevillningen läggas till grund för frälseräntas deltagande i kommunal
afgifter.
»
§ 1-
Herrar v. Koch och Normelli, som ansågo, att all inkomst af kaoital eller genom
ränta borde vara underkastad beskattning, när sådan inkomst öfversteg Tvåhundra
riksdaler, hade föreslagit, att, med utelemnande af sednare delen utaf lista
momentet i denna § från och med orden »så vida», i slutet af samma § måtte
tilläggas ett så lydande moment:
»Utaf kapital eller genom ränta å utlånade eller i rörelse använda medel härflytande
inkomster äro fria från bevillning, när de sammanlagda icke öfverstiga Tvåhundra
riksdaler.»
Herr Stuart ansåg sista momenten af denna § böra erhålla följande lydelse:
»Vid den för inkomst af kapital nu stadgade bevillningsafgifts beräkning och
»utgörande få afdragas ej mindre de ränteutgifter, sorn den skattskyldige måste vid»käönas,
än de för honom vid samma kapitals förräntning uppkomna förluster och
»kostnader.»
»Bevillningen för ränteinkomst af delegares i bankinrättning tillskjutna kapital
»utgår enligt derför särskildt stadgad beräkningsgrund.»
§ 8-
I stället för denna §, hade Herr Stuart — som ansåg de af Komiténs pluralitet
föreslagna allmänna afdrag försvåra författningens rätta tolkning och tillämpning och
deremot trodde, att hufvudsakligen enahanda stadganden, som hittills varit meddelade
i fråga om bevillningen för tjenstemäns löner, skulle förefalla mest enkla och tydliga
samt gifva minsta anledning till missförstånd — föreslagit nedanstående §:
»För all behållen inkomst af bergsbruk jemte dertill hörande verk, inrättningar
»och näringar, mjöl- och sågqvarnar, fabriker, mekaniska verkstäder samt andra för
167
»varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar, handelsrörelse, skeppsrederi
»eller sjöfart, handtverk eller annan jordbruket icke tillhörande näring samt för hvad,
»utöfver dermed förenade kostnader, förvärfves genom utöfning af vetenskap, konst
»eller handaslöjd, äfvensom för aflöning, tillfälliga arfvoden och traktamenten, sportler
»eller andra med innehafvande embete och allmän eller enskild tjenstebefattning för'
»enade förmåner, erlägges bevillning med följande belopp, nemligen:
»Femtio öre för hvarje hundra riksdaler, då den sammanräknade behållna in»komsten
uppgår till Fyrahundra, men icke utgör Sjuhundra riksdaler;
»Sjutio öre för hvarje hundra riksdaler, då inkomsten uppgår till Sjuhundra,
»men icke utgör Ett-tusen riksdaler; och
»En riksdaler för hvarje hundra, då inkomsten uppgår till eller öfverstiger Ett»tusen
riksdaler;
»börande dessa beräkningsgrunder jemväl tillämpas vid bevillningsafgiftens be»stämmande
för inkomstbelopp, som öfverstiger jemna hundra riksdaler.»
Enligt Herr Stuarts åsigt, borde bevillningsafgiften för pension e\\er årligt understöd
helt och hållet skiljas från bevillningen för inkomst af lön eller yrke. så att
pension eller understöd icke komme att inverka på annan inkomstbevillnings belopp.
Herr Stuart hade derföre ansett en särskild § böra meddelas angående bevillningen
»af pension eller årligt understöd.»
»För pension, årligt understöd, lifränta eller gratifikation, vare sig af allmänna
»eller enskilda medel, äfvensom för betingade undantagsförmåner utgöres lika bevill»ning,
som för löneinkomst å samma belopp, så vida pensionen, understödet, lif»räntan,
gratifikationen eller undantagsförmånen uppgår till minst Fyrahundra riksdaler.»
§ 9.
För att undvika särskilda beräkningar i och för bestämmandet af det belopp,
hvilket, såsom hyra för den bruks- eller fabriksegare tillhöriga egendom, bör afdragas
å brukets eller fabrikens afkastning, ansåg Herr Sluai't sednare delen af denna §
böra lyda sålunda:
»Då bruks-, fabriks- eller näringsidkare måste såsom egare utgöra fastighets»bevillning
för den till rörelsens bedrifvande begagnade egendom, lägenhet eller byggnad
, må bevillningsafgiften för hans inkomst af dea der idkade rörelse minskas med
»ett förstnämnda bevillning motsvarande belopp. Användes åter för sagda ändamål
»blott en del af bruks- och fabriksegaren eller annan näringsidkare tillhörig egendom,
168
»lägenhet eller byggnad, för hvilken fastighetsbevillning skall af honom erläggas, må
»skäligen beräknad arrende- eller hyresafgift afdragas från den inkomst rörelsen lemsnar.
Likaså må derifrån afräknas de kostnader, som erfordras för vidmagthållande af
»de för bruks-, fabriks- och handtverksrörelses bedrifvande upplåtna byggnader eller
»lokaler.»
§ dO.
Denna § borde, enligt Herr Stuarts åsigt, flyttas framför den 9:de och erhålla
följande lydelse:
»De aktiebolag, hvilka i öfverensstämmelse med derom utfärdad allmän författ»ning
blifvit inrättade och trädt i verksamhet, äfvensom andra med Kongl. Majrts
»oktroj försedda bolag, föreningar samt verk och inrättningar, utom de i § 21 om»förmälda
för bankrörelses bedrifvande bildade bolag, erlägga såsom bevillning En
»riksdaler för hundra utaf den behållning eller vinst, som till aktie-egarne eller veder»börande
intressenter utdelas.»
»Andra bolag, föreningar eller inrättningar, med undantag af dem, som i anse»ende
till de föremål, för hvilka de bildat sig, enligt § 13. mom. a, äro från bevill»ning
befriade, utgöra för sin inkomst enahanda bevillning, som det åligger hvarje
»annan idkare af rörelse eller näring att erlägga.»
Herr Möller: »Mot Komiténs förslag att med bevillning belägga endast den del
af aktiebolags vinst, hvilken till delegarne utdelas, och sålunda från bevillning befria
hvad som afsättes till förökande af bolagets inventarier, fastigheter m. m., inlägger
jag min reservation, i det jag anser rättsenligt, att i och för de i 10 § omnämnda
bolag enahanda bevillningsgrund följes, som för all annan inkomst af rörelse blifvit
föreslagen.»
Herr Sivartz: »Hela detta stadgande anser jag böra utgå. De deruti omnämnda
aktiebolags vinst å rörelsen bör icke beräknas annorlunda än andre näringsidkares.
Antingen årets vinst disponeras till ökande af de för rörelsen nödiga förlager
eller, efter utdelning, användes till för rörelsen främmande ändamål, lärer den
icke kunna förlora sin egenskap af att verkligen vara en vinst. Det är sagdt, att,
genom det föreslagna beräkningssättet, man skulle uppmuntra bolag till bildande af
reservfonder. Jag tror, att man med större skäl kunde säga, att man derigenom
komme att uppmuntra bolag att bilda sig med otillräckliga grundfonder. Ett bankbolag
t. ex. skulle kunna finna sin uträkning vid att, i stället för att från början
tillskjuta ett tillräckligt kapital, hvars afkomst, årligen utdelad, komme i sin helhet
att draga bevillning, sammanskjuta endast ett mindre kapital, i afsigt att efter hand
öka detsamma medelst årligt reserverande af betydliga, från bevillning fria andelar
af den på rörelsen uppkommande vinsten.
Att
169
Att föreslå särskild bevillning för sedelutgifvande bankbolag, anser jag äfven
sakna giltiga skäl. Bevillningsförordningen får icke, efter mitt förmenande, afse, om
en rörelse drifves under inflytande af för densamma mer eller mindre gynnsamma
lagstiftningsåtgärder, vare sig att dessa befrämja rörelsen genom sedelutgifningsrätt,
förmånliga tullbestämmelser o. s. v., eller trycka den genom tyngre grundskatter,
höga tillverknings- och försäljningsafgifter m. m. d. — Ehvad behållningen å rörelsen
derigenom blir större eller mindre, är frågan endast den, att af verkliga nettovinsten
utfå den bevillning, som för inkomst af rörelse i allmänhet bör erläggas.»
§ 13.
Herr von Koch ansåg den sednare delen af denna §, efter momentet litt. b,
höra lyda sålunda:
»c) Här i riket tjenstgörande eller anställde Norske embets- och tjenstemän;
d) Främmande magters härvarande beskickningar tillhörande personer och deras
utländska betjening;
e) Främmande magters här anställde Konsuler, derest de icke äro Svenske
undersåter eller här idka handel eller annat yrke; och
f) Utländsk man, hvilken endast såsom resande sig i Sverige uppehåller.»
Herr Möller åberopade, i afseende å denna §, sin under § 3 antecknade reservation
mot förslaget i fråga om befrielse från bevillning af fastighet.
Herr Swartz: »Sednare delen af mom. a, som börjar med orden: »och skall
bevillning äfven utgå af patroni ecclesiarum», synes mig böra utelemnas. Den tiondespanmål,
patroni ecclesiarum uppbära, kan jag icke betrakta annorlunda, än såsom
en under enskilde personers förvaltning ställd tillgång för bekostande af vissa kyrkors
underhåll och ombyggnad, och bör derföre både sådan tionde och den, hvilken i
öfrigt tillhör kyrkor, äfvensom domkyrkornas inkomster i spanmål eller hemmansräntor,
vara från bevillning fritagna. Kyrkor äro ju i allmänhet frikallade från utgörande
af bevillning, utan afseende på om deras inkomster till större eller mindre
del härflyta från enskildes donationer; hvarföre skulle då från befrielsen undantagas
sådana kyrkornas inkomster, som äro en följd af donationer från statens sida?»
§ 16.
Herr Stuart ansåg denna § icke behöfva i författningsförslaget införas, enär den
förklaring, densamma innehåller, vore dels på andra ställen meddelad och dels, enligt
reservantens åsigt, öfverflödig.
Bev.-Kom. Bet. 22
170
§ 18-
Herrar von Koch och Swartz åberopade hvar sin under § 3 antecknade reservation
i fråga om bevillning af frälseränta.
Efter den 18:de § ansåg Herr Stuart att i författningsförslaget borde tilläggas
en särskild §, angående bevillningen af den tiondespanmål, patroni ecclesiarum och
kyrkorna i Skåne, Halland och Bohuslän åtnjuta, samt af domkyrkornas anslag i
spanmål och hemmansräntor; till stöd för hvilken åsigt han yttrade: att då nu föreslagna
nya eller förändrade grunder i afseende på beräkningen af de inkomster, för
hvilka bevillning skall utgöras, icke föranledde någon förhöjning i det hittills beräknade
och beskattade värdet af nämnda tiondespanmål, så komme en nedsättning af
den derför stadgade bevillningen från till en procent, eller det afgiftsbelopp, de i
2:dra artikeln af Komiterades förslag uppgifna inkomster äro underkastade, att medföra
en af omständigheterna ingalunda påkallad skatteförminskning för innehafvarne af
omförmälda krono- och kyrkotionde. Beträffande åter den allt hittills domkyrkorna
ålagda bevillning för deras inkomst af spanmål och hemmansräntor, så syntes Komiterades
erhållna uppdrag att uppgöra förslag till förändrade bevillningsgrunder icke i
något hänseende innefatta giltig anledning att förutsätta eller förorda eftergift af denna
bevillning, hvars framtida upphörande hvarken vid sednast förflutna eller föregående
riksdagar lärer blifvit ifrågastäldt. Enligt Herr Stuarts förslag, skulle deremot i 3:dje
artikeln efter stadgandet om bevillning för frälseräntor införas följande §:
G Bevillning för patroni ecelestarurn och kyrkorna i några provinser samt
rikets domkyrkor tillerkänd tionde, m, m.
§ 19.
»För krono- eller kyrkoliondespanmål, som uppbäres af patroni ecclesiarum i
»Skåne, Halland och Bohuslän, utgöres bevillnmgsafgift med Två och en half procent
»af denna spanmåls värde, hvilket beräknas efter den inom orten sednast satta marke»gång.
Lika afgift erlägges ej mindre för den kyrkorna i nämnda provinser tiller»kända
tionde, än för de i spanmål och hemmansräntor domkyrkorna i riket tillagda
»inkomster, sorn icke äro anslagna till löner eller andra bestämda ordinarie utgifter;
»börande värdet af sådan tionde och sådana räntor uträknas på sätt ofvan sagdt är.»
Häruti instämde Herr Normelli.
§ 21
Enligt Herr Stuarts afgifna förslag till bevillningsstadgans 3:dje artikel, borde
föreskriften angående särskild bevillning af banker erhålla denna lydelse:
17*
»Utaf de bolag, som bildat sig för bankrörelses bedrifvande och dertill erhållit
»Kongl. Maj:ts nådiga oktroj, erlägges bevillning med Två procent af den årliga be»hållning,
som icke öfverstiger Sex för hundra utaf teckningssumman eller grundfon»den,
och med Atta för hundra af det belopp, som den för något år utdelade be»hållningen
eller vinsten utgör utöfver Sex procent af teckningssumman»
Då Rikets Ständer ansett den bankrörelse, sorn icke för allmän räkning bedrifves,
böra genom särskild bevillning beskattas, fann Herr Stuart icke något skäl
att från denna beskattning undantaga de så kallade »filialbankerna», helst dessas vinst
af sin rörelse under sednare åren i allmänhet icke torde varit mindre än de »enskilda
bankernas». För sin mening, att den i förfatlningsförslaget antagna beskattningsgrund,
eller sedelutgifningens belopp, vore en ovigtig och otillämplig måttstock för bedömandet
af den enskilda bankrörelsens relativa förmånlighet, ansåg Herr Stuart sig
endast behöfva åberopa den Komiterades betänkande bilagda tabell, angående de enskilda
bankernas ställning vid 1858 års slut, samt de angående dessa banker afgifna
och genom almänna tidningarna offentliggjorda årliga revisionsberättelser.
I denna mening, så väl hvad angick lydelsen af 21 §, som i fråga om beskattning
af filialbanker, instämde Herr Normelli.
Herr Möller: »Mot hvarje annan högre bevillning eljer monopolskatt å enskilda
eller filialbanker, än den, som för inkomst af rörelse i allmänhet blifvit föreslagen,
får jag reservera mig. Sedelutgifningsrätten är redan indirekt beskattad genom den
högre inkomst eller vinst, som just derigenom erhålles af det i enskild bankrörelse
använda kontanta kapitalet och då, eniigt Komiténs förslag, hädanefter äfven af de
såsom grundfond deponerade kapitaler s. k. kapitalbevillning kommer att utgöras;
finner jag icke den föreslagna bevillningen för sedelutgifvande banker öfverensstämmande
med den i Komiténs förslag för öfrigt uttalade grundsats: lika beskattning af
hvarje från rörelse, kapital m. m. härflytande inkomst.»
§ 25.
Herr Stuart åberopade sitt afgifna, så lydande förslag till denna §, enligt hvilket
några af Komiterades pluralitet sönderdelade momenter, som innehålla enahanda
bestämmelser, borde sammanslås:
»1:o För gåfva af fast egendom samt testamente af så väl jast som lös egen»dom
och kapital, med full eganderätt till den gifna eller testamenterade egendomen
»och kapitalet, erläggas Fyra för hundra i bevillning.
»2:o För fideikommiss erläggas af hvar och en, som tillträder eller mottager
»fideikommitterad egendom eller såsom fideikommiss anslaget kapital, likaledes Fyra
»för hundra i bevillning.
m
»3:o För testamente af årlig afkomst elier ränta, utan eganderätt till den egen»dom,
hvaraf afkomsten erhålles, eller det kapital, deraf räntan utgår, erläggas i be»villning
Två för hundra af egendomens värde eller kapitalets belopp.»
»4:o Från de i denna § stadgade bevillningsafgifter befrias:
m) efterlefvande maka;
y>b) skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, syskon och deras afkomlingar;
»c) hvar och en annan gåfvo- och testamentstagare eller fideikommissarie, för
»sin lagliga arfslott och för hvarje gåfva, testamente eller fideikommiss, då
»hvad derigenom med egande- eller besittnings- och nyttjanderätt erhållits,
»icke uppgår till Ett-tusen riksdaler eller med minst detta belopp öfversti»ger
gåfvo- och testamentstagarens eller fideikommissariens arfslott, samt för
»den årliga afkomst eller ränta, som icke utgör Etthundra riksdaler eller
»med åtminstone sistnämnda belopp öfverstiger afkastningen eller räntan af
»hvad genom laga arfsrätt skulle tillfallit samma person;
y>d) kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola eller annat allmänt
»undervisningsverk, stipendiefond, pensionsanstalt, sjuk- och fattigvårdsinrätt»ning
jemte annan from stiftelse.»
Herr Möller åberopade, jemväl i afseende å denna §, sin under § 3 antecknade
reservation i fråga om befrielse från bevillning af fastighet.
§ 29.
Enligt Herr Simris förslag, skulle i denna §, efter orden: »samt för frälseränta»,
tilläggas: »krono- och kyrkotionde m. m.»
§ 30.
Enligt Herr Simris förslag till 4:de artikeln, borde denna paragrafs 5:te moment
lyda sålunda:
»5:o af Statsdepartementerna, jemte alla andra embetsverk och embetsmyndig»heter,
hvarifrån löner och arfvoden utgå, äfvensom af hvar och en kommunalsty»relse
samt hvarje offentligt undervisningsverks, allmän inrättnings och stiftelses samt
»med Kongl. Maj:ts oktroj försedt bolags och verks direktion eller styresmän: upp»gift
å de bevillning underkastade eller dertill föranledande löner, arfvoden och öfriga
»inkomster eller förmåner, som den hvarje departement, embetsverk, myndighet,sty»relse
och inrättning m. in tillhörande eller derunder lydande embets- och tjenste»mannapersonal
samt vaktbetjening, i och för sina befattningar, åtnjuter.»
och skulle, enligt detta förslag, i samma § införas ett ytterligare moment af följande
lydelse:
173
»6:o af samma embetsmyndigheter, direktioner och styrelser m. fl.: uppgift å
»hvar och en från de under deras förvaltning ställda fonder och medel utgående
»pension, som årligen utgör minst Fyrahundra riksdaler.»
§ 32.
Herr Stuart hade föreslagit och åberopade nedanstående redaktion af denna
paragrafs sednare del, eller de i litt. b från och med mom. i föreskrifna uppgifter:
»4:o af hvar och en i statens, allmänt verks och inrättnings, kommuns eller
»med Kongl. Maj:ts oktroj eller stadfästelse försedt bolags tjenst anställd person, som
»åtnjuter lön eller annan med hans befattning förenad inkomst eller förmån, för hvil»ken
bevillning bör af honom utgöras:
»uppgift å beloppet af den årliga aflöning och det tillfälliga arfvode eller traktamente
jemte andra bestämda inkomster, som af skattskyldig i och för tjenst och
befattning åtnjutas;
»uppgift å antalet af de boningsrum och lägenheter, hvilka han, till följd af sin tjenst,
eger att hyresfritt begagna och som icke tillhöra sådant boställe, för hvilket
fastighetsbevillning bör innehafvaren påföras;
»uppgift å de med tjenst eller befattning förenade sportler och provisioner jemte andra
till beloppet omvexlande och obestämda inkomster, hvilkas influtna eller
påräknade belopp dock ej behöfver uppgifvas.»
»5:o af hvarje pensionstagare, hvars utaf allmänna eller enskilda medel utgående
»pension utgör minst Fyrahundra riksdaler:
»uppgift å hans innehafvande pensions årliga belopp
»6:o af hvar och en, som hos enskild person eller hos andra, än i 4:de punk»ten
omförmälda, bolag innehar tjenst eller befattning, hvarmed sådan aflöning eller
»annan förmån är förenad, som för innehafvaren medför skyldighet att erlägga den
»i § 8 stadgade bevillning:
»uppgift å den för dylik tjenst eller befattning genom träffadt aftal bestämda årliga
lön jemte andra förmåner; hvilken uppgift skall vara bestyrkt af vederbö
rande
husbonde eller den hans ställe företräder;»
»7:o af hvar och en, som i stad eller köping eller i närheten deraf bor uti
»honom icke tillhörigt hus:
»uppgift å den med husegaren för år eller halfår öfverenskomna hyra, så vida denna,
efter helt år räknadt, uppgår till minst Tvåhundra riksdaler;»
»8:0 af hvarje i stad eller på landet boende och bevillning för inkomst af tjenst,
»rörelse eller kapital underkastad person:
»uppgift å den egendom, han eger och den inkomst, han åtnjuter utom det taxeringsdistrikt,
der han är mantalsskrifven, samt å den honom för sådan egendom
eller inkomst under sistförflutna år påförda bevillningsafgift»
174
»Dessutom skall hvar och en, sOm eger inkomst af utlånadt, i rörelse nedlagdt
»eller på annat sätt förräntadt kapital, sådant inom sin inantalsskrifningsort uppgifva,
»derest denna inkomst för den, som icke eger annan tillgång för sina lefnadskost»naders
bestridande, uppgår till minst Fyrahundra riksdaler, och för fastighetsegare,
»näringsidkare eller löntagare till minst Tvåhundra riksdaler; börande härvid jemväl
»upplysas, om bevillning för någon del af samma inkomst å annan ort utgöres.»
§ 43.
Herr Möller: »Komitén har icke ansett sig böra föreslå någon ansvarsbestäm
melse
för falska och vilseledande uppgifter, och då jag äfven i detta afseende halen
olika åsigt, får jag till 43 § föreslå följande tillägg:
»Beträdes skattskyldig vid begagnandet af de honom i 35 och 43 §§ tillerkända
rättigheter med falska eller vilseledande uppgifter, bote tre gånger det bevillningsbelopp,
han genom ett dylikt förfarande sökt undansnilla. ! och för återbäraride af
sålunda undansnillad bevillning och utgående af derför stadgade böter, galle samma
retroaktiva kraf, som för andra statens fordringar»
Ett dylikt lagstadgande torde härvidlag icke vara obehöfligt (34 § stadgar böter
för försummade uppgifter), helst då man betänker, att den skattskyldige icke af tvång,
utan frivilligt samt med berådt mod aflemnat dylika uppgifter. De flesta utländska
skattelagar sakna icke likartade anvarsbestämmelser.»
§ 86.
Enligt Herr Simris mening borde i debetsedeln jemväl särskildt utsättas:
))d) bevillningsafgiften för lön eller annan från tjenstebefattning härfluten inkomst
»och med sådan befattning förenad fördel; samt
ne) bevillningsafgiften för innehafvande pension»;
hvaremot momentet c) endast skulle innehålla: »bevillningsafgiften för den skalt»skyldiges
inkomst af kapital, näring eller yrke.»
Slutligen anhöll Herr Stuart, att de af honom uppgjorda förslag till formulär
för löntagares taxeringsuppgift och debetsedel, äfvensom till taxeringslängd öfver inkomstbevillningen
samt debiteringslängd måtte hans reservationer bifogas
B) Vid förslaget till instruktion för laxeringslörräffningarna.
§ 8.
«. Herr Swarts: »Sista punkten anser jag stå i uppenbar strid med förslaget till
sjelfva bevillningsförordningen. Derföre, att tillverkare af bränvin äro underkastade
175
särskildt stadgad tillverkningsafgift, lära de väl lika litet, sorn tillverkare af kort eller
utskänkare af bränvin, hvilka äfven hafva sig ålagda särskildt stadgade afgifter, böra
undgå att taxeras till bevillning för sin nettoinkomst af rörelsen.»
§§21 och 22.
I stället för dessa §§, hade Herr Stuart föreslagit och åberopade tre §§ af följande
lydelse:
»§ 21.
»Vid påförandet af bevillning för pension, årligt understöd, lifränta eller nåde»gåfva,
få samme persons öfriga inkomster icke tagas i beräkning, utan bör sagda
»bevillningsafgifts belopp, såsom icke beroende deraf, särskildt bestämmas.»
»§ 22.
»För dem, som, enligt gällande Bevillningsstadga, äro skyldige erlägga bevillning
»för ränta eller inkomst af utlånadt eller på annat sätt fruktbärande kapital, bestäm»mes
bevillningsafgiftens belopp enligt taxeringsmännens kännedom om det kapital och
»den årliga ränteinkomst, den skattskyldige eger, eller, i saknad af tillförlitlig känne»dom
härom, enligt den skattskyldiges sannolika årliga lefnadskostnader och dessas
»förhållande till sammanräknade beloppet af alla hans kända och vid taxeringen upp»skattade
inkomster af fast egendom, rörelse eller näring samt tjenst eller annansär»skild,
bevillning underkastad, inkomstkälla.»
»Då vederbörande bolags eller inrättnings direktion eller styrelse skall erlägga
»stadgad bevillningsafgift för samma bolags eller inrättnings rörelsevinst eller till ut»delning
afsedda behållning; så kommer, vid påförandet af den för inkomst af kapi»tal
belöpande bevillning, afkastningen af det i sådant bolag eller dylik inrättning
»nedlagda aktiekapital eller dertill eljest gjordt tillskott icke att beräknas.»
»§ 23.
»Beräkningen al skattskyldiges lefnadskostnader och de inkomster, han för sagda
»kostnaders bestridande måste ega, bör, derest lefnadskostnaderna, efter hvad skäligen
»kan antagas, öfverstiga de inkomster, för hvilka fastighets- och inkomst- eller annan
»bevillning, med tillämpning af derom meddelade särskilda stadganden, blifvit påförd,
»grunda sig på den hyra, som i stad, köping eller i stads grannskap bosatt skattskyldig
»erlägger för sina och sin familjs boningsrum, så vida denna hyra, efter helt år
»räknadt, uppgår till minst Trehundra riksdaler i stad, hvars invånares antal öf»verstiger
5,000, och till minst Tvåhundra riksdaler i annan stad eller köping eller
476
»i grannskapet af stad; börande, i nu angifna fall och derest icke särskilda, på hyres»afgiftens
belopp inverkande, förhållanden härvid förekomma, den skattskyldiges år»liga
inkomster vid bevillningstaxeringen icke beräknas lägre, än 4 gånger hyrans belopp
i städer med minst 5,000 invånare och 5 gånger hyresbeloppet i andra ständer
och i köpingar eller i stads grannskap.»
In fidem
E. G. Björkman.
17 7
(Ihlaga As 1, till Herr Stuarts reservation.)
UPPGIFT till be\illmngstaxeringen inom staden N. N.
år 186 ..
Riksmynt.
Undertecknad, Snickare, bor i huset M qvar-
teret vid gata
under sistlidna år tillverkat möbler för .... R:dr
000
verkställt andra snickarearbeten » .... »
000
Tillsammans R:dr
000
begagnat biträde af:
5 Gesäller, med arbetsförtjenst för hvardera omkring
000
—
7 Lurgossar.
3 andra arbetare, som hvardera förtjent omkring .
. . .
400
—
;1 Bodjungfru.
betalar årlig hyra af
1,000
—
hvaraf för verkstad, försäljningsbod och magasin
samt
vindar  R:dr
750
eger kapital, nedlagdt i ofvan uppgifna rörelse.
]
i '
I
I
I
I
Bea-Korn. Bet.
178
(Bilaga M 2, till Herr StuarIs reservation.)
UPPGIFT till bevilliiingstaxeringen inom församling
af stad år 186 ..
Riksmynt.
Undertecknad, boende i eget hus JV° i Strandqvarteret,
idkar handelsrörelse, hvarvid försäljningssumman sistlidna
år uppgick till 000 rdr och följande biträden begagnas,
nemi.
1 Bokhållare med lön
1 Kontorsbetjent med dito
2 Handelsbetjenter med fri bostad och kost samt kontant
lön för den ena
och för den andra
I Bodgosse och 2 drängar, hvilkas löner, med tillägg
af fri bostad och kost, dock ej uppgå för någondera
till 400 rdr
eger briggen Johanna, 75 läster, af ek och furu med zinkförhydning,
hvilken under sistlidna år gjort resor till
och från Holland och England;
eger J af och är huvudredare för skeppet Dorothea, 150
läster; detta af furu byggda samt kopprade fartyg gjorde
under sistlidna år en resa till Norra Amerika och tillbaka;
har 15 aktier eller avdelar i bolaget för jernångfartyget
Helena;
eger ^:del i Hallaströms bomullsspinneri samt 10 lotter i
N. N. Enskilda och 6 lotter i N. N. Filialbank.
Jemte ofvannämnda hus, eger undertecknad äfven huset och
gården J\@. i Tullqvarteret, och innehar, såsom ledamot
af Bankdirektion, arfvode af 500 rdr samt
åtnjuter ränta af såväl utlånadt som i handelsrörelsen
nedlagdt kapital.
1,500
900
600
400
(Bilaga J\l 3, till Herr Stuarts reservation.)
DEBITERINGrSLÄNGD öfver särskilda, af taxering icke beroende, Bevillningsafgifter inom socken
af N. N. härad i N. N. län, för år 186..
Egendomen, hvaraf bevillningen utgår,
eller den skattskyldiges bostad.
Erälseräntor.
Bevillning
Den skattskyldige.
Yrkesafgift.
Uppgiftens
nummer.
Artigt belopp.
Kapitalvärde.
Bevillnings-
afgift.
af frälse-  egeudomar.
för krono- och
kyrkotionde.
för skogsfång
å allmän-  ningar.
för testamente
och arf m. m.
Anteckningar.
Kammarherren N. N
Jordsborg medunderlydandehemman
20
25
16
7
—
1
39
30
982
50
79
Handlanden N. N
Pålsby
3
—
—
—
*
—
—
—
—
—
Do
4
Brukspatronen N. N
Strömsfors
—
—
—
—
—
—
—
15
...
—
—
Enkefru N. N:s arfvingar
Lidabro
—
—
—
—
69
13
i Bevillningsbeloppet nedsatt till 61
frdr, enligt Kongl. Maj:ts Befall-  (ningshafvandes resolution den
(Bilaga JW 4, till Herr Stuarts reservation.)
TAXERINGSLÄNGD öfver 186 ... års Inkomstbevillning inom stad (socken af härad) i län.
O:
<-i
CD
CO
Af Bcvillningsbercdningcn
Af Taxeringskomité»
Af Pröfningskomité)!
Stället
Den skattskyldige.
B 2.
§ §*
uppskattad inkomst
föreslagen bevillningsafgift
uppskattad inkomst
påförd bevillnin
gsafgift
§§ i Taxeringskomi-  téns protokoll.
ändrad och fastställd
bevillningsafgift.
ea
Anteckningar och
eller egendomen.
*4
‘ *73
crq
5?
CD
03
utaf kapital.
utaf rörelse,
näring eller
yrke.
utaf tjenst-  befattning.
utaf pension
eller
understöd.
efter 50 öre
för 100 rdr.
efter 70 öre
för 100 rdr.
efter En rdr
för 100 rdr.
utaf
kapital.
utaf rörelse,
näring eller
yrke.
utaf tjenst-  befattning.
utaf pension
eller
understöd.
efter 50 öre
för 100 rdr.
efter 70 öre
för 100 rdr.
efter En rdr
för 100 rdr.
efter 50 öre
för 100 rdr.
efter 70 öre
för 100 rdr
efter En rdr
för 100 rdr
t» HJ
O:
•3 B*
a £■
o oq
ar
s.
upplysningar.
Qvarteret Gripen
huset M 7
Grosshandlaren N. N
3
800
6,000
68
800
.
6,000
68
4
» JW 11
Klädesfabrikören N. N.
5
—
—
4,000
—
—
—
—
—
—
—
—
40
—
—
—
3,000
—
—
—
—
—
—
—
30
—
7
—
35
3
Inkomst 3,500.
Qvarteret Klippan
huset M 9
Skomakaren N. N.
7
300
—
800
—
—
—
—
5
60
3
—
300
—
600
—
—
—
3
—
3
11
—
5
60
2
7
» M 13
Bokhållaren N. N.
—
—
—
—
500
—
400
—
2
50
—
—
4
—
—
—
—
—
600
—
400
3
—
—
4
—
—
—
—
—
Qvarteret Hagen
huset M 1.
Kaptenen N. N.
9
1,000
—
—
—
1,500
—
—
—
—
—
—
25
—
800
—
—
—
1,300
—
—
—
—
21
13
—
—
23
19
j kapital 900.
I tjenst 1,400.
» M 5.
Vaktmästaren N. N.
10
200
—
300
—
400
—
—
—
—
4
90
2
—
200
—
300
—
400
—
—
—
—
4
90
2
—
19
—
—
—
—
Strömsvik.
Inspektoren N. N.
11
—
—
200
—
800
—
200
—
—
—
—
—
12
—
—
—
100
—
800
—
200
—
—
—
6
30
2
—
23
—
—
■—
—
•
Trädgårdsmäst. N. N.
12
3
600
179
(Bilaga M 5, lill Herr Stuarts reservation.)
Formulär till Debetsedel.
N. N. socken af N. N. härad (N. N. stad; qvarteret N. N.
huset eller gården JV2 0.)
N. N.
Personer.
Man-
kön.
Qvin-
kön.
Riksmynt.
Riksmynt.
Debet.
Credit.
Statsmedel:
= = = = = = = = =
=
=
=
A liman bev illning:
efter Usta Art.
Personlig skyddsafgift å 40 öre
å 20 öre
Yrkesafsift
1
efter 2:dra Art.
af fast egendom å rdrs varde
för inkomst af kapital å rdr 000 —
för dito af rörelse, nä-  ring eller yrke . . » 00 —
för dilo af tjenstebe-  fattning ...... » 00 —
S:a rdr 000 —
för pension å rdr
efter 3:dje Art.
af frlilse-egendom
för frälseräntor med kapitalvärde
af rdr
_____
S:ma bevillning
Diverse medel:
Lösen för denna debetsedel. .
—
Anmärkning: Kronofogdes eller annan uppbördsmans qvittens gäller icke utan Häradsskrifvares
eller vederbörande tjenstemans annotation.
ISO
Enligt gällande Bevillningsstadgas § 75, eger skallskyldig, som, utöfver det af
Taxeringskomitcn honom påförda belopp, fått sig, till följd af Pröfningskomiléns
beslut, förhöjd eller ny bevillningsafgift påförd, att hos Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt
anföra besvär öfver dylikt beslut; hvilka besvär, för att till pröfning varda
upptagna, skola ingifvas till Konungens Befallningshafvande inom fyratiofem dagar efter
den dag, då denna debetsedel, på sätt i derom utfärdad kungörelse blifvit tilikännagifvet,
först hållits den skattskyldige tillhanda; varande den skattskyldige berättigad
att, i fall han sådant önskar eller derom hos vederbörande tjensteman sig anmäler,
kostnadsfritt erhålla utdrag af taxeringslängden och Pröfningskomiléns protokoll,
för att besvären bifogas
Besvär öfver skattskyldig enligt Bevillningsstadgans lista eller 3:dje art. påförd
afgift kunna hos Konungens Befallningshafvande anföras inom tretio dagar efter den
dag, då han, i öfverensstämmelse med samma stadgas 88 §, egt tillfälle sin debetsedel
erhålla.
Anförda besvär i fråga om bevillningsafgift, antingen den genom Taxerings- eller
Pröfningskomiténs beslut blifvit bestämd eller af vederbörande tjensteman skattskyldig
påförd, uppehålla icke uppbörden af samma afgift; egande den skattskyldige,
i fall öfverklagadt beslut ändras eller debiteringsåtgärden icke fastställes, att kostnadsfritt
återbekomma hvad af honom blifvit för mycket erlagdt.
Litt. A.
Enligt y ener a Isammandrag en öfver allmänna bevillninyen hafva de för ncdannämnda år, med tillämpning af då gällande bevillning sstadga, påförda af gifter utgjort:
År.
Afgift
Grund-
för
skatts-
Afgift
Personlig
Egamle-
Rote-
föi-
kolnings-
afgift af
frihetcr
skydds-
rätts-
frihets-
post- och
frälse-
samt
afgift.
afgift.
egen-
afgift.
lots-
krut- och
hemman.
svafvel-
bruk.
domar.
Afgift
Afgift
Afgift
Afgift
Tör
Afgift
Afgift
Afgift
af
för
föi-
inkomst
af
af
af
handlande.
ar
arrenda-
fartygs-
krono-
fisken
embete
torer och
arbets-
fabriks-
egare och
tionde.
m. m.
och
brukare.
klassen.
idkare.
handtver-
tjenst.
kare m. fl.
a)
b)
c)
Afgift af
handels-,
handtverks-,
bruksoch
fabriksbetjening
samt
gårdshandtverkare
och
mjölnare
m. fl. d)
Afgift
af
ståndspersoner
och deras
beljening
somt
advokater,
artister och
medici
m. fl.
krogar.
värdshus
och gäst
-
gifveriet
represen
tationer.
Öfver
Afgift
af
Progressiv
föi-
för
sterbhus
eller
utländska
siden och
och
fyllnads-
drycker
förgylda
möbler.
testamen-
ten.
afgift.
samt
kaffe och
té.
e)
t)
för
kortspel.
föi
tobak.
Summa.
Afgift
för
karakters
fullmagt.
Summa
Summarum.
År.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
15: k o R:dr.
E:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:ar.
B:ko R:dr. !s:ko R:dr.
]
R:ko R:dr.
1813
999,302
882,970
46,440
5,159
807
7,177
1,169
'317
219,277
77,576
22,772
24,600
395,475
64,679
79,089
2,082
24,558
350
920
7,156
118,723
104,559
—
64,079
168,418
| —
5,180.521
1 813?
1814
997,391
863,164
t 7
47,447
5,197
819
9,887
1,752
52
215,612
66,586
17,928
23,248
409,078
66,716
80,601
457
23,155
1,166
740
1,411
120,217
—
—
—
—
169,302
—
5,126,479
1814
1813
1,003,947
806,730
47,242
8,886
797
10,603
1,589
32
201,075
56,728
16,700
22,566
546,896
66,126
76,270
358
19,115
1,200
54:4
4,368
95,283
—
—
—
169,870
—
2,959,886
1815
1816
966,445
664,729
47,584
18,194
805
9,165
1,260
5,594
98,622
34,154
18,453
19,982
506,660
66,857
4 5,598
794
18,94.3
2,067
256
2,233
107,990
—
—
—
—
—
2,445,044
1816
1817
967,325
685,350
46,397
17,558
797
10,087
1,774
5,599
110,402
33,133
14,696
21,795
282,945
66,180
39,654
665
17,863
2,108
538
2,709
105,120
—
—
—
—
—
—
2,434,148
1817
1818
974,859
695,041
45,569
17,392
788
10,096
1,822
1,898
112,917
54,155
14,877
20,839
276,188
65,653
38,671
806
17,678
1,900
246
2,170
107,093
—
—
—
—
—
2,440,410
1818
1819
971,602
725,615
47,340
16,974
792
10,046
2,101
2,028
150,894
38,207
14,477
20,586
286,758
65,986
57,437
805
17,711
2,912
404
2,094
113,141
41,425
65,210
10,778
41,502
156,915
—
2,6*65,204
1819
1820
974,186
735,514
47,398
18,001
778
10,288
2,062
3,984
132,748
57,510
13,756
29,840
272,225
65,121
37,178
749
17,236
2,900
273
3,858
112,856
57,858
60,610
9,560
45,680
151,708
—
2,661,951
1820
1821
979,319
742,538
47,445
17,226
791
10,459
1,561
5,527
112,990
57,069
13,422
22,347
263,885
64,280
34,249
847
17,322
2,575
422
3,631
110,707
34,501
59,081
8,933
43,554
146,069
—
2,632,683
1821
1822
989,350
737,629
47,469
18,289
798
10,157
1,309
1,943
103,322
37,007
13,535
22,751
260,345
64,610
51,629
746
17,094
1,950
300
1,781
108,904
55,204
58,378
8,633
45,868
144,085
—
2,614,805
1822
1823
998,140
733,277
47,499
17,896
915
9,810
1,572
1,789
108,624
36,358
13,787
22,086
262,368
65,457
30,1 54
675
16,721
1,850
348
16,348
108,996
32,962
57,855
8,508
44,406
145,75!
—
2,638,178
1825
1824
894,951
692,944
47,674
17,284
823
9,273
1,187
2,424
105,911
54,227
13,783
25,596
267,972
66,297
27,915
784
! 6,388
1,600
362
1,583
—
—
—
—
—
—
—
2,229,756
1824
1825
903,995
698,582
47,693
17,344
1,389
9,163
1,105
3,044
107,840
34,244
14,220
24,305
272,551
67,672
29,712
747
16,547
1,317
430
2,866
—
—
—
—
—
—
—
2,254,157
1825
1826
909,572
708,572
47,791
17,585
795
10,327
1,591
5,538
112,514
33,502
15,513
24,423
279,596
69,425
50,552
882
16,484
1,408
502
757
—
—
—
—
—
—
—
2,284,707
1826
1827
909,115
712,201
47,801
15,531
914
9,901
3,045
3,189
142,118
35,077
15,670
24,776
279,232
69,406
50,011
1,050
16,521
1,600
494
454
—
—
—
—
—
—
—
2,316,085
1827
1828
917,216
719,516
47,802
14,677
794
10,289
2,336
2,698
122,387
53,543
15,903
25,436
284,82!
69,817
32,138
1,076
16,687
1,575
469
1,096
—
—
—
—
—
—
—
2,520,090
1828
1829
927,756
727,442
47,844
15,270
794
10,259
5,466
388
114,957
33,546
15,318
24,697
281,693
70,424
51,668
859
17,059
1,217
496
2,123
—
—
—
—
—
—
—
2,329,056
1829
1830
933,206
732,356
47,771
14,866
922
10,146
4,773
314
125,011
32,731
14,821
23,822
280,476
73,215
31,740
1,194
16,935
1,396
508
1,775
—
—
—
—
. —
-—
—
2,547,662
1850
1831
935,279
742,671
47,778
17,065
798
9,345
5,633
459
155,666
28,445
14,782
29,145
291,510
74,253
53,975
1,509
19,012
1,642
574
3,907
—
—
—
—
—
—
—
2,385,664
1851
1832
930,911
752,535
47,763
17,488
755
9,122
8,199
210
156,531
29,496
15,147
28,125
291,637
75,286
35,593
1,429
19,910
1,708
881
3,325
—
—
—
—
—
—
—
2,405,861
1832
1853
1834
948,488
966,034
731,535
754,120
47,618
47,697
17,558
17,501
752
740
9,191
8,855
4,809
5,119
194
184
140,711
136,962
29,676
29,555
15,475
16,016
29,164
31,672
295,244
299,679
77,109
70,781
53,215
54,355
1,176
1,538
2 {,155
(TTs 8 y» f» O
1,525
656
6,507
—
—
—
—
—
—
—
2,411,518
1835
/Z Q "Z X
2! ,55)8
1,685
512
2,379
—
—
—
jOOl
1835
972,166
738,477
47,690
2,482
729
9,109
5,5 1 8
191
176,356
29,094
15,894
50,456
300,015
80,600
36,604
1,217
21,159
1,717
509
5,374
—
—
2,475,556
1855
1836
987,997
749,882
47,831
27
738
9,425
5,696
181
197,101
50,992
16,311
51,926
312,505
80,454
40,759
1,128
27,707
1,675
978
1-1,961
—
—
—
—
—
121
2,555,603
1836
1857
1,001,245
768,297
47,805
—
746
8,841
7,058
167
202,176
50,198
16,672
32,547
514,154
80,988
45,425
1,010
27,505
1,908
1,043
2,123
—
—
—
—
—
531
2,588,227
1857
1838
1,011,615
763,614
47,816
—
878
8,648
7,289
8
216,483
28,589
16,918
51,697
309,592
80,519
46,827
1,003
27,505
1,875
808
5,126
—
—
—
—
—
604
2,605,011
1838
1859
1,022,292
771,423
47,819
—
744
9,194
6,531
12
228,171
28,327
17,193
50,181
320,087
80,604
49,73!
1,256
26,108
1,792
680
1,996
—
—
—
—
—
757
2,645,681
1839
1.840
1,036,367
781,449
47,835
—
758
8,072
5,397
12
215,951
28,086
17,429
27,412
509,514
78,618
55,029
951
26,077
1,817
872
3,351
—
—
—
—
—
838
2,645,831
1840
1841
1,032,690
781,921
47,869
—
758
6,778
4,873
—
216,711
27,475
17,455
27,508
294,535
77,854
61.599
849
25,836
2,008
659
1,256
—
—
—
—
—
920
2,657,115
1841
S 842
.359,427
792,754
48,659
—
751
6,992
4,872
199
188,462
—
8,075
25,388
269,858
73,578
61,180
917
25,285
2,233
1,468
5,221
—
—
—
—
1,348
2,074,643
1842
1843
568,240
790,071
48,668
—
750
6,813
4,995
287
190,699
—
8,569
26,512
266,415
74,462
58,511
985
23,978
1,917
2,292
1,367
—
—
—
—
—
1,739
2,077,268
1845
i 844
579,389
786,175
48,729
—
751
6,774
4,597
858
188,196
—
8,645
25,717
269,347
74,178
54,973
850
2.3,55!
2,108
1,799
186
—
—
—
—
—
2,181
2,078,966
1844
1843
589,863
789,694
48,803
—
750
6,646
3,549
1,398
179,478
—
9,448
26,232
275,55.3
74,551
55,799
926
23,790
2,283
1,628
273
—
—
—
—
—
2,141
2,092,585
1845
1846
298,206
806,300
48,989
—
751
6,146
5,239
1,882
202,138
—
9,699
28,838
285,114
75,268
60,076
789
23,941
2,558
385
129
—
—
—
—
2,097
1,858,807
1846
1847
502,370
816,396
48,968
—
753
6,325
6,358
5,056
208,031
—
9,854
29,557
291,440
76,000
60,151
721
23,893
2,247
278
93
—
—
—
—
—
2,048
1,888,654
1847
1848
506,414
821,870
49,009
—
755
6,681
5,454
2,706
204,078
—
10,386
52,110
510,525
76,082
71,020
657
24,642
2,622
414
497
—
—
—
—
—
1,923
1,928,128
1848
1849
310,392
825,595
49,052
—
752
6,602
4,269
2,023
198,110
—
18,894
58,219
512,864
81,995
81,717
653
24,828
5,075
262
918
—
—
—
—
—
1,938
1,962,141
1849
1850
313,458
856,457
49,192
—
755
9,494
5,925
1 i 0
202,427
—
14,792
59,914
325,915
82,014
95,633
594
24,133
4,117
802
1,628
—
—
—
—
—
1,990
2,005,551
1850
1851
315,523
849,833
49,218
—
746
6,470
4,757
3,264
211,712
—
14,234
38,166
335,362
81,848
87,917
656
23,873
4,092
479
556
—
—
—
—
—
2,024
2,029,792
1851
1852
318,912
854,252
49,383
—
660
5,906
5,818
2,984
227,097
—
.—
35,499
333,705
83,310
89,409
609
23,812
4,580
426
699
—
—
—
—
—
2,046
2,039,106
1852
1853
321,332
860,164
49,551
—
642
6,068
5,603
3,968
228,321
—
-—
54,376
544,956
85,069
99,508
535
24,245
4,900
190
1,956
—
—
—
—
—
2,016
2,075,181
1853
1854
523,839
875,472
49,387
—
647
6,096
7,439
4,351
244,801
—
-—
38,140
562,107
88,961
103,262
479
22,892
4,892
418
593
—
—
—
—
—
2,041
2,135,817
1854
1855
327,539
448,918
49,530
—
626
5,602
5,859
76
84,977
—
■—
51,512
232,687
55,241
78,742
249
14,417
3,301
172
12,470
—
—
—
—
—
2,071
1,551,979
1855
185 6
530,595
469,054
49,526
—
627
5,547
6,546
97
97,646
—
■—
56,972
256,025
59,249
95,809
246
13,523
3,238
211
1,780
—
—
—
—
—
2,152
1.428,823
1856
1857
333,345
491,995
49,56*0
—
622
5,193
6,559
3,077
103,470
—
■—
45,402
279,814
63,265
107,593
199
14,573
5,164
280
308
—
—
—
—
2,250
1,508,451
1857
a) I denna afgifts belopp är den med 30 procent af räntan utgående afgift för lägenheter inberäknad.
b) Under denna titel äro afgiften af »Fabriksinrättningar taxerade efter utsatta klasser» samt den »egare af skeppsvarf och fabriker» ålagda afgift sammanförda.
c) Härunder inbegripas äfven »Borgare i allmänhet», »Gårdfarihandlande, Handtverkare m. fl., som äro sina egna.»
d) Denna rubrik upptager afgifterna af »Handlandes betjening i och för rörelsen», »Handtverks- och Fabriksbetjening», »Gårds-, Bruks- och Fabriksbetjente samt Mjolnare», »Bruks- och Fabriksarbetare samt Gårdshandtverkare.»
e) Då generalsammandragen endast upptaga en mindre del af den arfs- och testamentsbevillning, som verkligen utgjorts, har en särskild förteckning öfver den under hvarje år till Riksgäldskontoret influtna bevillning för arf och testamenten blifvit uppgjord.
f) För år 1813 innefattas under ofvanstående rubrik den i 1812 års bevillningsförordning stadgade afgift för fickur och hundar, hvilken afgift år 1813 upptogs för fickur till 13,575 rdr och för hundar till 11,203 rdr banko.
Anmärkning. Ehuru partisummornas sammanlagda belopp icke öfverensstämmer med den i generalsammandraget för ett och annat år uppgifna hela bevillningssumma, har dock denna summa här upptagits.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, ISÖi».
Till bilagan Litt. A.
Uppgift å den till Riksgäldskontoret dels frän LandtrUnterierna
levererade och dels omedelbart inbetalda bevillning för arf
och testamenten.
Banko,
Under år 1815
19,557
45
11
» 1814
15,565
30
3
» 1815 • . . . .
15,828
45
11
» 1816
26,254
22
1
» 1817
19,351
35
10
» 1818
15,944
29
7
» 1819
25,587
9
—
» 1880
14,085
47
6
» 1821
19,046
18
2
» 1822
52,584
26
9
» 1823
40,782
41
11
» 1824
15,031
28
1
» 1823
25,543
15
1
» 1826
20,759
10
1
,, 1827
14,855
27
3
» 1828 . .
27,765
30
3
>, 1829
44,619
39
8
» 1850 . .
46,843
34
1
» 1851
18,771
28
6
» 1852
24,608
14
9
» 1855 . . ,
5
6
» 1854
23,543
28
5
» 1855
27,313
17
—
» 1856
44,842
13
2
» 1857
65,815
8
7
» 1858
29,250
23
—
» 1859
38,965
46
1
» 1840
58,511
11
3
» 1841
56,551
31
4
» 1842 ....
82,611
32
—
» 1845 ....
35,282
11
10
» 1844 ....
38,899
7
9
» 1845 ....
26,657
10
6
» 1846 ....
41,654
18
10
» 1847
38,963
38
» 1848
51,977
1
4
» 1849 . .
102,846
42
10
» 1880 ....
25,704
3
6
» 1851
41,132
1
8
» 1852
25,017
8
9
1855
24,894
22
7
» 1854
22,401
12
10
1855
34,430
44
9
1856
45,958
41
11
« 1857
26,122
32
4
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. RECKMAN, 1859.
Litt. B.
Uppgift ä de värden, hvartill fasta egendomen i riket, enligt generalsammandragen öfver allmänna bevillningen för nedunnämnda år, blifvit uppskattad.
År.
B e v
i 1 1
n i n
g s t
axe
r i n g s v
ä r d e
t å
År.
Hus, tomter
och
stadsjord.
Hem
man.
Läge
n h e t e r.
Frälse-räntor.
Bruk
och
bergverk.
Fabriker och
manufaktur-  inrättningar
m. m.
M j ö
i - och
s å g q v
arnar.
Summa
Summarum.
Kronans *)
samt till
boställen
anslagna.
Akademier-  nas **).
Fromma
stiftelsers **).
Allmänna
bolags **).
Enskildes
samt andra.
Summa.
Kronans
samt
boställs—
Akademiers
och fromma
stiftelsers
samt allmänna
bolags **).
Enskildes
samt andra.
Summa.
Kronans
samt
boställs-
hafvares.
Akademiers
och fromma
stiftelsers
samt allmänna
bolags **).
Enskildes
samt andra.
Summa.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
B:ko R:dr.
1813
44,762,00!
21,625,000
1,190,000
709,000
156,000
296,538,000
320,218,000
1,248,000
134,000
9,074,000
10,456.000
2,389,000
8,084,000
4,922,000
175,000
163,000
7,905,000
8,241,000
399,072,001
1813
1814
45,947,589
20,850,000
1,562,000
759,000
50,000
274,695,000
298,164,000
1,082,000
97,000
8,267,000
9,446,000
4,259,000
7,440,000
4,857,000
191,000
155,000
7,189,000
7,555,000
577,648,589
1814
1813
47,757,580
18,718,000
992,000
635,000
11,000
252,591,000
272,947,000
1,005,000
69,000
7,860,000
8,932,000
3,776,000
7,374,000
4,408,000
175,000
130,000
7,572,000
7,677,000
352,871,580
1815
1816
47,489,720
17,193,000
1,007,000
696,000
27,000
249,251,000
268,174,000
1,059,000
74,000
7,705,000
8,816,000
5,902,000
15,088,000
6,946,000
182,000
133,000
6,875,000
7,190,000
357,605,720
1816
1817
48,350,011
15,558,000
1,373,000
694,000
13,000
245,949,000
263,367,000
1,071,000
157,000
7,940,000
9,148,000
4,087,000
17,893,000
7,198,000
155,000
128,000
6,804,000
7,087,000
557,150,011
1817
1818
48,758,183
16,709,000
1,349,000
700,000
30,000
252,957,000
271,745,000
1,050,000
98,000
7,833,000
8,981,000
3,237,000
20,536,000
7,838,000
146,000
134,000
7,058,000
7,338,000
368,233,183
1818
1819
50,735,584
18,803,000
1,394,000
735,000
14,000
267,474,000
288,420,000
1,139,000
125,000
8,092,000
9,556,000
2,991,000
20,503,000
7,688,000
189,000
157,000
8,005,000
8,551,000
588,044,584
1819
1820
51,348,972
18,809,000
1,399,000
832,000
10,000
269,233,000
290,283,000
1,197,000
141,000
8,219,000
9,557,000
2,882,000
22,561,000
7,688,000
185,000
155,000
8,079,000
8,419,000
392,738,972
1820
1821
51,864,229
18,655,009
1,597,000
728,000
14,000
268,594,000
289,186,000
1,173,000
134,000
8,755,000
10,062,000
2,532,000
26,550,000
7,431,000
190,000
155,000
8,030,000
8,373,000
395,978,229
1821
1822
51,958,665
18,600,000
1,401,000
727,000
10,000
267,996,000
288,754,000
1,146,000
147,000
8,295,000
9,586,000
2,385,000
24,957,000
7,586,000
188,000
144,000
7,944,000
8,276,000
393,460,663
1822
1823
51,741,504
18,540,000
1,599,000
720,000
10,000
268,947,000
289,616,000
1,240,000
145,000
8,353,000
9,736,000
2,522,000
21,775,000
7,589,000
188,000
147,000
8,009,000
8,344,000
591,323,504
1823
1824
52,177,789
17,715,000
1,519,000
715,000
10,000
252,518,000
272,277,000
1,179,000
157,000
8,258,000
9,594,000
2,580,000
19,174,000
6,629,000
183,000
145,000
7,818,000
8,146,000
570,577,789
1824
1823
53,209,517
17,682,000
1,316,000
705,000
10,000
252,469,000
272,182,000
1,171,000
178,000
8,243,000
9,592,000
2,370.000
20,878,000
6,774,000
186,000
145,000
7,850,000
8,181,000
373,186,517
1825
1826
54,053,517
17,747,000
1,317,000
696,000
12,000
253,004,000
272,776,000
1,065,000
179,000
8,400,000
9,644,000
2,510,000
23,626,000
7,197,000
187,000
156,000
8,009,000
8,552,000
578,158,517
1826
1827
54,880,865
17,657,000
1,327,000
728,000
12,000
253,958,000
273,682,000
1,082,000
174,000
8,560,000
9,816,000
3,150,000
22,578,000
7,327,000
187,000
170,000
8,178,000
8,535.000
579,968,865
1827
1828
55,384,315
18,466,000
1,560,000
676,000
12,000
255,519,000
275,833,000
1,168,000
172,000
8,798,000
10,138,000
2,341,000
24,753,000
7,505,000
187,000
159,000
8,206,000
8,552,000
384,506,315
1828
1829
56,692,044
17,745,000
1,561,000
695,000
12,000
256,519,000
276,330,000
1.179,000
172,000
8,961,000
10,512,000
2,229,000
25,979,000
7,554,000
187,000
158,000
8,352,000
8,677,000
387,773,044
1829
1830
57,574,285
17,839,000
1,517,000
642,000
15,000
257,724,000
277,535,000
1,223,000
160,000
9.062,000
10,445,000
2,573,000
26,089,000
7,470,000
194,000
146,000
8,408,000
8,748,000
590,234,285
1830
1831
60,792,783
17,760,000
1,302,000
590,000
12,000
256,176,000
275,840,000
1,321,000
196,000
8,709,000
10,226,000
2,557,000
24,184,000
7,208,000
195,000
135,000
8,223,000
8,555,000
589,340,783
1831
1832
61,339,096
17,485,000
1,319,000
584,000
12,000
255,028,000
274,428,000
1,292,000
206,000
8,949,000
10.447,000
2,799,000
25,570,000
7,194,000
209,000
128,000
8,678,000
9,015,000
388,792,096
1832
1853
62,551,780
17,201,000
1,502,000
590,000
12,000
252,611,000
271,716,000
1,326,000
216,000
8,992,000
10,524,000
2,543,000
24,146,000
7,411,000
204,000
125,000
8,651,000
8,980,000
387,851,780
1835
1854
63,409,305
17,606,000
1,297,000
575,000
12,000
253,007,000
272,495,000
1,295,000
210,000
8,998,000
10,503,000
2,434,000
24,316,000
7,404,000
208,000
122,000
8,699,000
9,029,000
589,590,505
1834
1833
64,854,130
17,782,000
1,296,000
571,000
12,000
253,652,000
275,513,000
1,265,000
189,000
9,093,000
10.547,000
2,555,000
23885,000
7,705,000
203,000
119,000
8,746,000
9,068,000
591,905,130
1855
1836
66,364,540
17,798,000
1,502,000
562,000
12,000
254,209,000
275,885,000
1,265,000
178.000
9,352,000
10,775,000
2,605,000
26,409,000
8,403,000
204,000
122,000
8,760,000
9,086,000
397,523,540
1836
1857
68,109,901
17,746,000
1,305,000
556,000
12,000
254,673,000
274,292,000
1,271,000
179,000
9,067,000
10,517,000
2,632,000
32,603,000
9,217,000
229,000
125,000
8,947,000
9,301,000
406,671,901
1837
1838
69,421,556
17,793,000
1,505,000
560,000
12,000
255,352,000
275,022,000
1,276,000
180,000
9,149,000
10,605,000
2,707,000
28,733,000
8,508,000
244,000
124,000
9,130,000
9,498,000
404,494,556
1838
1839
70,565,531
17,784,000
1,314,000
670,000
12,000
255,980,000
275,760,000
1,281,000
182,000
9,181,000
10,644,000
2,837,000
30,586,000
8,878,000
246,000
114,000
9,221,000
9,581,000
408,651,551
1859
1840
72,288,307
17,735,000
1,318,000
571,000
12,000
256,593,000
276,229,000
1,301,000
185,000
9,192,000
10,678,000
2,661,000
32,764,000
9,291,000
240,000
113,000
9,181,000
9,534,000
413,445,507
1840
1841
73,835,063
17,776,000
1,347,000
540,000
29,000
258,772,000
278,464,000
1,306,000
160,000
9,010,000
10,476,000
2,614,000
31,196,000
9,043,000
265,000
111,000
9,197,000
9,573,000
415,201,063
1841
1842
75,336,797
18,038,000
—
—
—
261,322,000
279,360,000
1,312,000
—
9,064,000
10,576,000
2,821,000
32,233,000
9,196,000
247,000
—
9,417,000
9,664,000
418,986,797
1842
1843
76,884,275
18,058,000
—
—
—
261,095,000
279,153,000
1,325,000
—
9,065,000
10,590,000
2,725,000
29,026,000
9,179,000
297,000
—
9,578,000
9,875,000
417,230,275
1843
1844
78,164,780
18,059,000
—
—
—
261,679,000
279,738,000
1,325,000
—
9,082,000
10,407,000
2,660,000
25,739,000
8,707,000
292,000
9,610,000
9,902,000
415,317,780
1844
1845
80,216,866
17,918,000
—
—
—
262,308,000
280,226,000
1,556,000
—
9,168,000
10,504,000
2,361,000
24,861,000
8,771,000
295,000
9,681,000
9,976,000
416,915,866
1845
1846
82,585,492
17,995,000
—
—
—
263,273,000
281,268,000
1,337,000
—
9,219,000
10,556,000
3,013,000
28,921,000
9,683,000
523,000
9,964,000
10,287,000
426,313,492
1846
1847
84,192,268
18,126,000
—
—
—
265,461,000
281,587,000
1,550,000
—
9,618,000
10,948,000
3,005,000
30,148,000
10,046,000
305,000
10,254,000
10,559,000
430,483,268
1847
1848
86,511,550
18,165,000
—
—
—
264,077,000
282,242,000
1,356,000
—
9,709,000
11,065,000
2,880,000
29,997,000
9,997,000
305,000
10,271,000
10,576,000
433,268,550
1848
1849
88,778,068
18,244,000
—
—
—
266,509,000
284,753,000
1,360,000
—
9,817,000
11,177,000
2,422,000
29,252,000
9,767,000
310,000
10,213,000
10,523,000
436,672,068
1849
1850
91,628,676
18,415,000
—
—
—
264,743,000
285,158,000
1,361,000
—
9,867,000
11,228,000
2,538,000
30,240,000
10,812,000
315,000
10,505,000
10,820,000
440,424,676
1850
1851
94,581,737
18,391,000
—
—
—
265,198,000
283,589,000
1,368,000
—
10,078,000
11,446,000
2,664,000
31,982,000
11,784,000
287,000
—
10,782,000
11,069,000
447,115,737
1851
1852
98,521,205
18,526,000
—
—
—
263,848,000
282,374,000
1,362,000
—
10,073,000
11,435,000
2,760,000
50,422,000
12,455,000
314,000
11,092,000
11,406,000
449,373,205
1852
1855
102,129,552
18,693,000
—
—-
—
264,558,000
283,251,000
1,363,000
—
10,509,000
11,672,000
2,753,907
28,518,000
12,495,500
314,000
11,447,000
11,761,000
452,580,959
1853
1854
104,830,438
18,854,000
—
—
—
267,317,000
286,071,000
1,372,000
—
10,395,000
11,767,000
3,059,953
29,658,000
13,578,500
302,000
11,989,000
12,291,000
461,235,891
1854
1855
108,728,330
18,885,000
—
—
—
270,673,000
289,558,000
1,378,000
—
10,986,000
12,364,000
2,970,000
29,658,000
15,227,000
266,000
12,675,000
12,941,000
471,446,330
1855
1856
114,015,744
19,192,000
—
—
—
272,004,000
291,196,000
1,376,000
—
11,285,000
12,661,000
3,503,000
36,460,000
19,515,000
267,000
14,127,000
14,594,000
491,744,744
1856
1857
126,795,712
19,037,000
—
—
—
273,745,000
292,780,000
1.572,000
—
11,454,000
12,826,000
3,461,000
40,918,000
22,581,000
281,000
14,854,000
15,135,000
514,496,712
1857
*) Utom de under åborätt upplåtna.
**) Uti bevillningssammandraget för 1842 oell följande år är värdet å Akademiers, Fromma stiftelsers och Allmänna bolags hemman, lägenheter och qvarnar icke särskildt upptaget.
181
Litt. C.
Sammandrag af imlannämnda staters skattelagar med specielt
hänseende til! inkomstskatten.
Frankrike.
Fastighetsskatt (contribution fonciére) utgår af jord och byggnader. Beskattningsgrunden
är nettoinkomsten, d. v. s. inkomsten, efter afdrag dels af kostnaderna
för odling, utsäde, skörd och underhåll vid jordbruket, och dels af kostnaderna för
nödigt underhåll, reparationer och nötning vid byggnader. Produktionen af lika jordmån,
med ett inom kommunen vanligt brukningssätt och beräknad i medeltal för
flera år, ligger till grund för inkomstberäkningen. Tomter och lustanläggningar
(alléer, blomstergårdar, dammar etc.) ställas i högsta klassen; ofruktbar eller oodlad
jord (sandfält, buskig mark, hedar etc.) beskattas efter inkomsten, som dock ej får
understiga 50 centimes pr hectare, (omkring 9 sk. pr tunnland). Inkomsten af jord
beräknas aldrig till fulla beloppet och af byggnader sällan. Underhållskostnaden för
boningshus beräknas vanligen till 25 procent och af fabriker, verkstäder o. d. till
33 procent af bruttoinkomsten.
Skallfria äro: allmänna vägar och platser, floder, statens byggnader, skolhus,
prest bostäder, hospitaler samt landtbruksbyggnader, i och för byggnadarna, men
icke för tomten. Temporär slcallfrihet njuta nyodlingar, nybyggnader, nya anläggningar
af frukt-, vin- och skogsplanteringar, antingen helt och hållet eller åtminstone
i och för den dermed tillämnade inkomsttillväxten. Fastighetsskattens totalbelopp
fastställdes år 1790 till 20 procent af den antagna årliga fastighetsinkomsten, 1,200
millioner francs, och fördelades, med ledning af de äldre skatterna och ungefärliga
taxeringar, på de särskilda departementerna (länen) och inom dessa på de särskilda
arrondissementerna (fögderierna) och kommunerna (städerna, församlingarna). Ojemnheten
af denna skattläggning visade sig snart. Väl påbjöds genom lagen af 15 Sept. 1807
en allmän cadastre, med uppmätning och taxering af alla jord- och byggnadsparcel
-
182
ler, hvilken skulle ligga till grund för skatternas fördelning på de särskilda departementerna.
Men sedan erfarenheten visat olämpligheten af denna metod, har man,
genom lagen af 31 Juli 1831, sökt utfinna beskattningsföremålens sannolika nettoafkastning
inom departementerna medelst jemförelse mellan talrika köpe-, arrende-,
hyres- och hypoteksdokumenter. Finansstyrelsen fortfar ännu med en laglig revision
af skatlefördelningen på departementerna och använder härvid, utom de förra metoderna,
äfven direkta taxeringar af nettoinkomsten genom tillförlitlige skatte- och kommunaltjenstemän;
men detta oaktadt finnas departementer, som äro 2i gånger, och
kommuner, hvilka äro 10 gånger högre beskattade än andra. Efter senare granskningar
utgör skatteqvoten numera 8 procent af nettoinkomsten.
Person- och bonings- eller hyresskalt (impöt personel et mobilier) tager i anspråk
en del af nettoinkomsten utaf den personliga idogheten och den rörliga förmögenheten.
Den grundar sig på lagen af 23 November 1790 och antogs då att utgå med 20
procent af den förmodade årliga nettoinkomsten, 300 millioner francs. Den fördelas
på de särskilda departementerna efter lika grund, som fastighetsskatten. Måttstock
för beskattningen är i första fallet tre dagars arbetslön, som af allmänt departementsråd
bestämmes ej under 50 centimes (18 sk.) och ej öfver 1 fr. 50 cent. (1 rdr
6 sk.) pr dag, samt i senare fallet hyran, sorn individuel undersökes af skatlekontrollören
och s. k. »répartiteurs» (kommunens maire, hans adjoint och 5 af underprefekten
på ett år valde, i kommunen eller dess grannskap boende personer). Skattskyldig
är hvarje person, som åtnjuter medborgerliga rättigheter och ej är fattighjon,
således äfven utlänningar (utom diplomater), frånskild hustru och under vissa förhållanden
omyndiga barn, boende hos föräldrarna, när de i följd af egen förmögenhet
eller förtjenst hafva sjelfständig bergning. Till boning räknas alla rum, som begagnas
till personligt bruk, till nöje och beqvämlighet för den skattskyldige, dess familj och
tjenstehjon, sålunda äfven stallar och vagnshus för lyxhästar, lusthus, orangerier o. m. d.
Äfven beskattas embetsman för deras bostad i offentliga byggnader. Om någon begagnar
flera bostäder, t. ex. vinterboning, sommarnöje, jagtslott etc., så erlägger han
boningsskatt för hvar och en, men personskatt endast der han anses vara bosatt.
Personalskatlen varierar, enligt hvad förut är nämndt, från 1 fr. 50 cent. (1
rdr 6 sk.) till och med 4 fr. 50 cent. (T rdr 18 sk.).
Befrielse från dessa skatter kan af kommunen beviljas åt mycket torftiga per
soner,
antingen helt och hållet, eller så, att endast personalskatten utgöres, hvarföre
skatteqvoten på de öfriga ökas i motsvarande mån. För närvarande belöper sig person-
och boningsskatten till 36,200,000 francs.
Dörr- och fönsterskall (contribution des portes et des fenétres) utgör på sätt
och viss en fyllnad uti den genom förut nämnda pålagor åsyftade inkomstskatten.
Den fördelrs liksom de föregående på departementer, arrondissementer och kommuner.
Skatten bestämmes efter antalet af fönster och dörrar, sorn begagnas af den
skattskyldige. Den utgår såsom bestämd eller fast för hus från och roed 1 till
183
och med 5 öppningar, men för hus med 6 eller flera såsom föränderlig. Här tages
hänseende till följande omständigheter: om öppningen är inkörsport eller fönster, om
fönsterna äro belägna i botten-, första eller andra våningen, samt om huset är beläget
i en kommun med större eller mindre antal invånare
Stadens eller kommunens
befolkning
Taxa för hus med
Taxa för hus med 6
öppningar.
eller liera
1
2
3
4
5
Inkörs- och
magasins-  portar.
Dörrar och
fönster i
parterre,
entresol &
2:dra vå-  ningen.
Fönster i
3:dje och
högre vå-  ningar.
öppningar.
fr. cent.
fr. cent.
fr. cent.
fr. cent.
fr. cent.
fr. cent.
fr. cent.
fr. cent.
under 5,000
— 30
— 45
— 90
1: 60
2: 50
1: 60
— 60
— 60
från 5,000 till 10,000
— 40
— 60
1: 35
2: 20
3: 25
3: 50
— 75
— 75
» 10,000 » 25,000
— 50
— 80
1: 80
2: 80
4: —
7: 40
— 90
— 75
»25,000 » 50,000
— 60
1: —
2: 70
4: —
5: 50
11: 20
1: 20
— 75
» 50,000 » 100,000
- 80
1: 20
3: 60
5: 20
7: —
15: —
1: 50
— 75
öfver 100,000 ....
1: —
1: 50
4: 50
6: 40
8: 50
18: 80
1: 80
— 75
Skattfria äro fönster och dörrar, som icke gå åt gata, gård eller trädgård;
takfönster, då de ej upplysa ett beboeligt rum, fönster och dörrar i stallar, lador,
mngasiner, fabriker och andra, icke till menniskobostad hörande eller till dylika bostäders
förstorande använda rum. Likaledes embetsrum, kanslier, kaserner, lärosalar,
hospitaler etc.; men icke embetsmäns bostäder. Den efter tariffen belöpande skatten
jemkas alltefter kommunens skattskyldighet, så att summan af individernas skatte
belopp
blir lika med det hela kommunen åsätta. Fönster- och dörrskatten belöper
sig till 20,700,000 francs.
Yrkes- eller rörelseskatt (contribution des patentes) fördelas icke, såsom de tre
ofvannämnda, i förut fastställda summor på de särskilda departementerna o. s. v.,
utan påföres omedelbart för hvarje yrkes- eller rörelseidkande person i kommunen,
af dertill utsedde beskattningsmän. Skatten utgöres dels enligt en fast, efter rörelseortens
beskaffenhet och omfång graderad taxa, dels af en föränderlig afgift, hvilken,
lämpad efter yrkeslokalernas hyresvärde, utgår med lägre eller högre procent i förhållande
till rörelsens eller yrkets beskaffenhet och rörelseortens folkrikhet.
Yrkesidkare indelas med hänseende till beskattningen i fyra hufvudklasser:
Lo) Vanlige köpmän och handtverkare äro alla underkastade den fasta afgiften,
som, alltefter yrkets betydenhet, indelas i 8 klasser, af hvilka hvarje, efter rörelseortens
folklikhet, sönderfaller i 8 afdelningar, så att bland dessa 6i- afdelningar den
fasta skatten kan variera från 2 till 300 francs.
184
Klasser.
100,000
invånare
och
deröfver.
50.000
till
100.000
30.000
till
50.000
20,000
till
30,000
10,000
till
20,000
5.000
till
10.000
2,000
till
5,000
2,000
och
derunder.
Kr.
Fr.
Fr.
Fr.
Fr.
Fr.
Fr.
Fr.
l:sta
300
240
180
120
80
60
45
35
2:dra
150
120
90
60
45
40
30
25
3:dje
100
80
60
40
30
25
22
18
i:de
75
60
45
30
25
20
18
12
5:te
50
40
30
20
15
12
9
7
6:te
40
32
24
16
10
8
6
4
7:de
20
16
12
8
6
5
4
3
Sale
12
10
8
6
5
4
3
2
De två nedersta klasserna i orter med under 20,000 invånare öro fritagna från
den föränderliga skatten.
2:o) Vissa egendomliga, på vidt utgrenade föreningar beräknade eller monopolistiskt
ställda handelsyrkens idkare, t. ex. vexelagenter, bankirer, kommissionshandlande,
speditörer, oljo- eller gaslysningsentreprenörer etc. De betala betydliga fasta
afgifter, lämpade efter yrkets beskaffenhet, boningsortens folkrikhet eller genom densamma
erbjudna särskilda fördelar, t. ex. om tullnederlag der finnes etc.
3:o) Sådana yrken, som icke äro beräknade på eller inskränkta till boningsortens
rörelse, t. ex. Franska banken, hfräntesällskap etc. samt bergverk, fabriker
eller dermed jemförhga företag, äfvensom yrken, hvilka utöfvas under kringresande.
I och för den fasta skattens bestämmande tages hänseende till företagets art och
beskaffenhet m. m , såsom antalet af arbetare, masugnar, maskinbeståndsdelar (väfstolar,
spindlar) m. m.
4:o) Alla som drifva så kallade fria yrken: advokater, notarier, läkare, med
flera. De utgöra endast den föränderliga skatten. Denna varierar från TV till
af hyresvärdet, alltefter yrkets betydenhet och den mindre eller större rymlighet,
detsamma i jemförelse med andra yrken erfordrar. Äfven tages i beräkning, om fast
afgift betalas eller ej.
Frie från yrkesskatten äro: stats- och kommunaltjenstemän, målare, bildhuggare,
gravörer, ritare, skollärare, professorer, journalister, barnmorskor, dramatiska konstnärer,
jordbrukare, daglönare, fiskare, gruf- och salin-innehafvare, aktionärer af förut
beskattade aktieföretag, utan ersättning förvaltade sparkassor, skeppskaptener, marketentare
(vid regementena), husegare och hyresfolk, som tillfälligtvis uthyra en del af
deras bostad, arbetare, hvilka hemma hos sig eller hos andra arbeta per styck eller
för
185
för daglön utan alt hafva gesäller, lärlingar, skylt eller bod, personer, hvilka pä gator
eller torg, under kringvandring, sälja qVastar, gipsfigurer, frukt, grönsaker, fisk,
smör, ägg, ost och andra lifsmedel, bodbetjening och andra arbetsbiträden, lumpsamlare,
vattenbärare, sjukvårdare, kringvandrande skärslipare och skoflickare. Yrkesskatten
belöper sig för närvarande till 43 millioner francs, af hvilka 92 procent
tillfalla staten och 8 procent kommunerna.
Till de direkta skatterna kunna äfven hänföras dels afgijten för gods på den
döda handen (fastigheter tillhörande kommuner, korporationer, aktiebolag etc. och
hvilka aldrig gå i arf samt sällan afyttras, och hvarigenom staten beröfvas de s. k.
droits d’enregistrement, som motsvara den stämplade pappersafgiflen i Sverige för
försäljningar, bouppteckningar, testamenten etc.), hvilken afgift utgår med 5 procent
af de ifrågavarande fastigheternas nettoafkastning och för närvarande belöper sig till
3,100,000 francs, och dels skatten af bergverk, som utgår med en fast afgift af 10
francs per 100 hectares (3j rdr pr 100 tild) af bruksarealen samt en förunderlig
afgift af 5 procent utaf nettoafkastnmgen.
Skattetillskotl utgå dessutom af de förutnämnda direkta skatterna, med undantag
af personalskatten. De utdebiteras i förhållande till det fastställda skattebeloppet
och användas dels för statens, depaitementernas och kommunernas behof (centimes
additionels generaux, departementaux, communaux), dels till fyllnad af obetalda skatter
och afkortningar, till understöd vid öfversvämningar, eldsvådor, hageiskador etc.,
i och för betäckande af taxeringskostnaderna etc. (centimes additionels pour fonds de
secours et de non-valeurs, fonds de réimposition). Skattetillskotten för departementerna äro
af två slag, nemligen fasta tillskott för de vanliga och föränderliga tillskott för de år från år
vexlande utgifterna. Skattetillskottet för kommunerna betraktas alltid såsom föränderligt.
De fasta tillskotten utdebiteras endast af fastighets- och boningsskatten och utgöra för närvarande
16 procent. Beloppet af skallelillskottet, vare sig för statens, departementernas eller
kommunernas behof, bestämmes till maximum årligen i förhållande till statsbehofvet.
Skulle departementer eller kommuner, i och för vigtiga behof, vilja pålägga sig ytterligare
tillskott, erfordras dertill regeringens sanktion.
Dessutom har den skattskyldige att betala ett litet tillskott för uppbörden och
5 centimes för debetsedeln. Ar 1857 steg, genom tillskottet, den ordinarie eller
hufvudskatten, enligt följande tabell:
Ordinarie skattesumma (principal) .... 264,8 mill. fres.
Tillskott (centimes additionels) allmänna . 17,4 » »
e- , . k fasta . . 62,8 » »
» lor departementerna {f.. .. , ,.
1 j föränderliga 23,8 » »
Transport: 368,8 » »
Bev.-Kom. Bet. 24
■186
Transport: 368,8 mill. frcs.
rp ii i ,. r** i t fasta ... 31,6 )) )s
lillskott lor kommunerna i .... , ,•
[ toränderhga . 27,2 » »
Understöd  2,0 » »
Fonds non-valeurs  6,9 » »
» de réimposition  1,0 » »
Uppbörd  0,9 » »
S:a 438,400,000 mill frcs.
Förhöjningen genom tillskott utgör i medeltal 66 procent, men kommuner
gifvas, der den uppgår till 100 procent.
Debitering oell uppbörd. Sedan genom den årliga skattelagen skattebeloppet
för hvarje särskildt departement blifvit faststäldt och af finansministern delgifvits
prefekterne, bestämmes af departementsrådet skattens fördelning på arrondissementerna,
och af arrondissements-råden på kommunerna, hvilket sedermera genom refekten
före den Usta Oktober hvarje år delgifves åt departementsskattedirektionen.
Denna embetsmyndighet granskar fördelningens laglighet och beräknar, med ledning
af befintliga skattelängder, den afgift, som af hvarje kommunens invånare skall erläggas.
Likaledes pröfvar och bestämmer den särskildt det belopp, som i och för
yrke och rörelse bör af hvarje skattskyldig utgöras. De häröfver för hvarje kommun
eller sektion särskildt upprättade uppbördslängderna öfverlemnas till prefekten,
hvars underskrift åt desamma gifver laga kraft. Skattedirektionen öfversänder
derpå längderna jemte utfärdade debetsedlar till uppbördsmännen inom arrondissementerna,
som debitera sig de ifrågavarande summorna samt öfverlemna
handlingarna till lokal-uppbördsmännen, hvilka utdela debetsedlarna samt genom
marens (orlföreståndarens) försorg låta kungöra uppbördslängden inom kommunen.
Detta kungörande bör ega rum före den Usta Januari (undantagsvis i större
städer före den Usta Februari). Under årets lopp hafva skalte-embetsmyndigheterna
att uppsätta skattelängderna, upptaga tillkomna nya skatteföremål och personer, timade
förändringar med mera. Uppbörden verkställes med en tolftedel af skattebeloppet
under hvarje månad och börjar i Februari hvarje år. Dagarna för uppbörden,
som sker inom kommunen, kungöras genom marens försorg.
Bland skatte-embetsmännen skiljer sig skcittelcontrollören till sin verksamhet i
betydlig mån från andra länders motsvarande funktionärer. Honom åligger att uti
det honom anförtrodda arrondissement uppgifva de skattskyldige, anmäla alla förändringar
och tillökningar rörande byggnader, yrken, arrenden, hyror o. s. v. Härvid
har han väl att inhemta upplysningar, såväl af lokaluppbördsmännen som ock af
andra embetsmyndigheter; men är dock, i de flesta fall, nödsakad att sjelf uppleta
och utfinna alla elementer, som äro beskattningsbara. Sålunda begifver han sig årligen
från Maj till Oktober, försedd med de anteckningar och meddelanden, han lyc
-
-187
kats förskaffa sig, til! hvarje kommun inom sitt distrikt, för att på stallet anteckna
alla förändringar, som röra beskattningen. Dagen för hans ankomst är förut tillkännagifven
och repartitörerne (se förut) samt lokaluppbördsmännen äro honom till
möte, äfvensom de invånare, om hvilka han erfarit, att förändringar i grunderna
för deras beskattning förefallit, och hvilka derföre blifvit kallade att förevisa sina
handlingar (köpe-, arrende- och hyreskontrakter, yrkesbref m. m.). Alla på offentlig
och enskild väg vunna upplysningar öfver kommunens skalteförhålianden upptecknas
i skattelängden, som undertecknas af ofvannämnde biträden. Kontrollörens tjenstenit
och omtanka öfvervakas af inspektören och direktören. Inspektören skall inom hvarje
kontrollörsdistrikt årligen underställa minst två kommuner en af honom personligen
verkställd likartad beskattningsgranskning. Han har att undersöka kontrollörens
embetsutöfning på dess embetsrum och att hvarje månad och qvartal till direktören
ingifva rapport. Direktören verkställer äfven årligen i ett eller två arrondissementer
en dylik granskning samt undersöker så väl kontrollörens som inspektörens ernbetskansli.
(Hock, Carl, Die Finanzverwallung Frankreichs, Stuttgart, Cotta 1857).
Nordamerikas Förenta Stater.
Här är förmögenheten, egandet af fast eller lös egendom, föremål för beskattningen.
Unionen, föreningen af de särskilda staterna (the Union, the United States) har
att bestrida kostnaderna för centralförvaltningen, representationen i utlandet samt
krigs- och skuldväsendet, hvartill alltefter särskilda förhållanden åtgå från 40 till 45
millioner dollars. Dessa behof fyllas genom försäljning af statsjord och af importtullen,
hvilken sistnämnda uppgick år 1853 till 59 millioner dollars.
Staten (the State) öfvertager vanligen endast utgifterna i och för den lagstif
tande
församlingen och statstjenstemännen, underhållet af centraldomstolarna med dertill
hörande fängelser, några barmhertighetsinrättningar, såsom för svagsinta, döfva
och blinda. Dessa årliga utgifter öfverstiga endast i de större och mera utvecklade
staterna ett medium af i million dollars. I åtskilliga stater, hvilka verkställt jernvägs-
och kanalanläggningar genom lån, ökas statsutgifterna med deremot svarande
räntor. Statens utgifter betäckas dels af statens fastigheter: jord, egendomar, jernvägar,
kanaler m. m., dels af vissa direkta skatter, såsom yrkespatenter, afgifter för
auktioner, för försäljning af spirituösa drycker, stämpladt papper m. m. (konsumtionsafgifter
å lifsmedel, tillverkningsafgifter å sprit, socker, tobak m. m. ega icke rum).
Äro ofvannämnda intägter icke tillräckliga, så fylles bristen genom direkt beskattning
af förmögenheten. Denna beskattning öfverlåtes åt grefskapen (the counties)
och kommunerna (the townships). Grefskapet (county) kan i allmänhet anses utgöra
sambandet mellan de särskilda kommunerna med hänseende till de offentliga anstalter
och inrättningar, hvilka hufvudsakligen äro bildade för dessa distrikters bästa.
188
Salund;) öfverlager grefskapet omkostnaderna för dess domstolar och tjenstemän,
eller öfverhufvud lör sådana institutioner, hvilka erkännas vara gemensamma för
alla kommunerna inom grefskapet. Vägar och skolor t. ex. underhållas sålunda delvis
af grefskapet och kommunerna, alltefter som de äro af gemensam eller enskild
art.
För staten New-York, med en befolkning af 3 millioner, utgjorde förmögenhetsskatten
enligt American Almenac för 1852:
Statsskatt  481,000 dollars.
Grefskapsskatt  5,300,000 »
Kommunskatt 1,220,000 »
Summa 7,007,000 dollars.
hast egendom taxeras efter dess säljbara värde (saleable value, fair cash value).
Aktiebolag, såsom lör jernvägar, kanaler, fabriker o. s. v., taxeras efter det inbetalda
kapitalet utan hänsigt till dividenden eller aktiernas kurs. Vid taxeringen göres
icke afseende på skuld. Lös egendom eller rörlig förmögenhet, såsom boskap,
varor, möbler, fartyg, dokumenter, skuldfodringar, taxeras äfven efter det säljbara
värdet.
Skattefria äro sängkläder, husgeråd, kökskarl, några möbler till 150 dollars
värde, böcker lill 25 doll., en ko och ett svin med dertill erforderligt foder, eiler
i det hela en förmögenhet, som icke öfverstiger 250 doll (1000 rdr).
Sjelfva uppskattningen verkställes af kommunens assessors eller taxeringsman,
hvilkas åtgärder pröfvas och fastställas af grefskapets supervisors, motsvarande vår
pröfningskomité Taxeringssmännen (assessors) äro 3:ne kommunaltjenstemän, valde
vid allmän stämma af alla valberättigade kommunalmedlemmar (invånare från och
med 21 års ålder) för en tid af 3 år. Årligen afgår en ledamot, som likväl kan
återväljas, så att alltid två hafva vana vid taxeringen. Hvarje ledamot erhåller ett
arfvode af 1 dollar om dagen under taxeringsförrättningen, som vanligen anses
räcka omkring en månad. Taxeringsmännen uppgöra särskilda längder för den fa
sta
och rörliga förmögenheten, eller fullkomna och rätta redan befintliga. Ehuru
hufvudgrunden för taxeringen utgöres af den skattskyldiges uppgift, äro dock taxeringsmännen
berättigade att begära upplysning rörande den skattskyldiges förmögenhets-förhåJlanden,
såsom de föremål han eger, deras värde och dylikt, samt skyldige
att efter bästa vetande och samvete uppskatta föremålen till deras rätta, säljbara
värde. Sker uppgift under edlig försäkran om dess rigtighet, äro taxeringsmännen
skyldige att i enlighet dermed verkställa uppskattningen. De sålunda afslutade taxeringslängderna
qvarligga hos en af assessorerne till allmän granskning under en tid
af 30 dagar, med rättighet för en hvar att dervid göra anmärkningar såväl öfver
egen sorn andre kommunalledamöters beskattning. Efter granskningstidens slut afgifva
taxeringsmännen gemensamt yttrande öfver de inkomna anmärkningarna och
189
öfversända längderna och öfriga handlingar till supervisorerne (skatte-öfveruppsyningsmännen).
Supervisorn är vanligen äfven en kommunaltjensteman, som har sig anförtrodd
uppbörden och utbetalningen af kommunens medel, men är, likasom supervisorerne
från grefskapets öfriga kommuner, tillika medlem af den sålunda sammansatta
taxerings-granskningskomiién. Antalet af ledamöter varierar alltefter antalet
af kommunerna inom grefskapet. Denna komités åliggande är att afhjelpa
och afdöma inkomna besvär samt att tillika söka åstadkomma en likformig och proportionerlig
uppskattning inom grefskaperna. Besvär öfver supervisorernes beslut
ega icke rum. Det händer ofta, att den skattskyldige föredrager att till supervisorerne
inlemna edlig uppgift öfver sin förmögenhet, för att sålunda undgå att åt sin
närmaste omgifning lemna en klar öfversigt af sin förmögenhet. Supervisorerne ega
i sådant (all, och då ej skäl mot trovärdigheten förefinnes, att verkställa uppskattningen
i enlighet med uppgiften. Supervisorerne erhålla ett dagligt arfvode af 2 dollars,
och det antages att 30 dagar åtgå lill förrättningen. Från supervisorerne insändas
uppskattningslängderna till statens högsta finansembelsman (ilie comptrollér). Han
uppställer totalsumman af den beskattningsbara förmögenheten inom staten och uträknar
den skatteprocent, efter hvilken inom hvarje grefskap skattebidraget skall
utgå till unionens, statens, grefskapets och kommunens behof.
Det ofvanskrifna rörer väl egentligen endast staten New-York; men de flesta
af de Förenta Staterna hafva en likartad förmögenhetsbeskattning, ehuru i sjelfva
tillämpningen varierande. (Zeitschrift fiir Staatswissenschaft., Tubingen),
Österrike.
Fastighetsskatt (Grundsteuer) utgår af jord och byggnader enligt verkställd kataster
och taxering. Till beskattnmgsmåttstock för jord tages nettoinkomsten, det är
inkomsten vid vanlig kultur, flit och årsväxt, sedan nödiga utgifter för brukning,
utsäde, vård och skörd afdragits. För tomter skattas som för jord, äfven om skatt
underkastade byggnader derå äro uppförda.
Byggn a dss hatten utgår 1:o) enligt klassifikation och efter den grundsats: att
hvarje byggnad är skatt underkastad i samma förhållande, som den erbjuder bostäder.
Byggnader indelas sålunda i 12 klasser, enligt följande tariff (husklass-skatt):
490
Utan
Med
Bonings
beståndsdelar.
öfvervåning
(Stockwerk)
Klass.
Skatt.
Klass.
Skatt.
fl.
X.
fl.
X.
35-30
2
25
4
30
,
29 eller 28
3
20
2
25
27—25
4
46
3
20
—
24—22
5
42
4
46
—
24 — 49
6
8
5
4 2
—
48—45
7
6
6
8
—
44—40
8
4
7
6
—
9 eller 8.
9
3
.
8
4
—
7-6
40
2
9
3
—
5—4
44
4
—
—
—
3—4
För hvarje 5:te rum
öfver 35 erlägges
42
4
20
2
—
högre un 4:sta klassen
af 30 fl.
1 Österrikisk florin eller gulden är = 1 rdr 38 sk.
1 kreutzer, hvaraf 60 på en gulden = sk.
2:o) Ligga byggnaderna i orter, der de äro hyresbara ('zinsertragsfähig) eller i allmänhet
begagnas till uthyrande, så beskattas de efter den verkliga eller möjliga
hijresinkomslen (Zinserträgniss), efter afdrag af underhållskostnader och amorterings
procent,
beräknad efter vissa år, delvis eller för hela kapitalvärdet (zu Grunde ge
henden
Kapitalwerth), och medgifves ett dylikt afdrag, enligt en senare författning,
med 30 procent af hyresvärdet.
Befriade från jord- och tomlskatlen äro: hvarje areal, som icke kan lemna någon
inkomst, såsom ofruktbara berg, stenklippor, landsvägar, floder och
grafningsplatser, statens byggnader, kyrkor, militärkaserner, hospitaler. Fria från
husklass-skallen äro: alla byggnader, som icke innehålla boningsrum, t. ex. lador,
stallar, magasiner, kök, källare, loft eller vind, samt förutnämnda allmänna byggnader,
likasom skolrum, verkstäder, embetsrum, så framt de icke äro hyrda, då egaren
svarar för hyresskatten. Fria från hushjresskatten äro: kyrkor, statens byggna
-
dji
der, kaserner, hospitaler, dä de icke äro till ändamålet hyrda af husets egare, klo
ster, prestbostäder, skol- och bönhus, då de ej äro hyrda, biskopars boningar, såvida
icke en del deraf är borthyrd, byggnader använda till polis- och kommunaländamål,
till offentliga uppfostrings- och undervisningsanstalter, privata bostäder, som utan ersättning
begagnas till välgörande ändamål, under den tid, som öfverlåtandet varar,
samt alla byggnader med högst 3 boningsrum äfven i orter, som äro underkastade
hyresskatt och sjelfva bebos af egarne, och hvilka sålunda qvarstå i husklass-skatten.
Temporär befrielse eger rum vid af naturelementerna förorsakade olyckor: såsom eldoch
hagelskador, öfversvämningar m. m.
Skatten utdebiteras efter statsbehofvet, med de till dess fyllande erforderliga
skatteqvoter eller procenter, och varierar i de särskilda kronländerna från 12 till 16
procent af nettoinkomsten.
Underkastade närings- eller rörelseskatt (Erwerbsteuer) äro: I. fabrikanter, grosshandlare;
II. köpmän; lil. idkare af handtverk och yrken; IV. idkare af handteringar,
som genom tjenster eller uthyrande bringa inkomster, t. ex. a) lärare i dans, musik,
språk, fäktning, skolföreståndare, b) mäklare, advokater etc., c) hyrkuskar, dili
-
gencer etc.
Skatten är fast efter klassifikation:
I:o) Fabriksföretag, landsfabriker, 8 klasser:
1 klass 40 fl. 5 klass ....... 500 fl.
2 » 80 » 6 »
700 »
3 » ....... 100 » 7 »  1,000 »
4 »
300 » 8 » ........ 1,500 n
Grosshandlare 5 klasser:
1 klass  300 fl. 4 klass  1,000 fl.
2 »  500 » 5 »
. 1,500 »
3 »
700 »
Dessa anses icke beroende af boningsortens folkmängd.
II:o) Handelsföretag i städer eller kommuner med en folkmängd öfver 4,000 personer,
3 klasser:
1 klass 40 fl.
2 »  80 »
3 »  100 »
Dito i städer och kommuner från 1,000 till 4,000 invånare, 3 klasser:
1 klass 30 fl.
2 » ....... 60 »
3 »  80 »
Dito i dito under 1,000 invånare, 4 klasser:
1 klass  2 fl.
2 »
4 »
192
3 klass  8 fl.
4 » 16 »
För Wien, och inom 2 mils afstånd derifrån, 8 klasser, med 100, 150. 200,
300, 400, 500, 700, 1000 fl.
III:o) Handtverk och yrken, alltefter yrkesortens ofvannämnda befolkningsnummer:
öfver 4,000
inv.
1,000
—4,000 inv.
under
1.000 inv.
1
klass . .
. 3
fl.
1
klass
. 2 fl. 30 x.
1
klass
... 2 fl
2
»
. 8
»
2
. 5 » —
2
»
... 4 »
3
»
. 15
»
3
. 10 » —
3
»
. . . 8 »
4
«...
. 30
»
4
»
. 20 » —
4
»
. . . 16 »
5
»
. 40
»
5
»
. 30 » —
6
»
. 50
»
IV:o) handteringar af IY klassen:
b) i 3 klasser, 5, 10 & 15 fl.
a & c) i 3 klasser, 2, 4 & 8 fl.
Befriade från näringsskatt äro: a) tillverkare och afyttrare af iandlbruksråämnen.
b) arbetsbiträden med lön eller på beting, c) daglönare, d) stadstjenare i och förderas
embeten, e) skriftställare och bildande konstnärer, f) läkare, kirurger, barnmorskor,
veterinärer, g) alla sysselsättningar, som innefatta undervisning på orter med
en befolkning under 4,000 personer.
Klassifikationen verkställes af en skattkomité inom orten eller staden. En hvar,
som är underkastad näringsskatt, skall ingifva en deklaration, upptagande: dop- cch
tillnamn, yrkets eller företagets art och beskaffenhet, boningsorten, samt vid handel
och fabriksrörelse: rörelsekapitalet, antalet af arbetsbiträden med uppgift å deras befattningar,
verkstolar (par stenar, väfstolar, tryckbord, hammare etc.). Sedan komitén
efter inhemtandet af dessa förklaringar, som kunna göras skriftligen eller muntligen,
och efter föregången pröfning, klassificerat yrket eller näringen, skall näringsidkaren
lösa ett skattebevis (Steuerschein) efter erlagd stämpelafgift och skatt.
Näringsskatten betalas sedermera halfårsvis; men gårdfarihandlande betala förskottsvis
för helt år, såväl då han erhåller sitt skattebevis, som då han uttager handelsresepass.
Inkomstskatt (Einkommensteuer) utgöres:
1:o) af fastigheter medelst tillskott af i af fastighetsskatten. Då denna utgör
16 procent, blir tillskottet 5 procent af nettoinkomsten. Deremot är egaren berättigad
att af intecknade kapitalers räntor afdraga 5 procent; 2:6) af all ren inkomst,
vare sig af yrke, rörelse eller rörlig förmögenhet. Denna skatt pålägges enligt följande
klassindelning:
Lo)
193
I:o) inkomst af yrken, underkastade närfngsskatt, hvartill afven räknas inkomst
af bergverk och masugnar och den, hvilken arrendatorer draga af sina arrenden.
II:o) 1:o) Löner, personaltillskott och så kallade icke onerösa fördelar, d. v. s.
som icke förpligta till motsvarande utgifter, såsom förhållandet deremot är med t. ex.
resekostnader, taffelpenningar, bidrag till skrifmaterialier elc., hvilka uppbäras af i
statens eller enskildes tjenst stående personer. Sådana fördelar, som bero på vissa
lokalförhållanden eller kräfvas af sjelfva embetsställningen (t. ex. begagnande af embelsvåning,
inqvarteringspenningar), iiro icke underkastade inkomstskatt.
2:o) Pensioner, gratifikationer, som afskedade tjenstemän eller deras enkor,
m. fl., erhålla eller andra personer njuta af allmänna fonder, lifassuranser etc.
3:o) Bidrag, som andliga stiftelser, kloster etc. erhålla af staten, offentliga
fonder eller kommuner.
4:o) Alla här ofvan under litt. é, f & g omförmälda, från näringsskatt befriade
personer, eller: skriftställare och bildande konstnärer, läkare, kirurger, veterinärer,
barnmorskor, lärare i städer och kommuner med under 4,000 invånare.
Ilbo Räntor af lån eller stående skuldfordringar, lifräntor eller andra ett kapitals
räntor motsvarande fördelar.
Befriade från inkomstskatt äro:
i Lsta klassen: idkare af yrken och handteringär, hvilka i fråga om näringsskatten
äro ställda i lägsta klassen och der icke erlägga mera än 2 fl.;
i Il.dra klassen: officerare och soldater uti aklif tjenst i och för deras tjenste -
aflöning, de inkomster, som fromma stiftelser, skolor, hospitaler etc. njuta af allmänna
eller enskilda fonder, och hvarje årsinkomst inom Ihdra klassen, icke öfverstigande
G00 fl. (920 rdr);
i III:dje klassen: räntor för i sparbanker insatta kapitaler.
Bevisar någon, att han icke eger en lotal årsinkomst, som, utan afdrag för
skulder, öfverstiger 300 floriner, så kan han fordra att blifva från inkomstskatt och
från den gäldenären genom lag medgifna rättigheten att afdraga 5 procent från räntan
befriad samt att återfå afdraget, om det dessförinnan blifvit erlagdt.
Inkomstskatten grundas på ,de af den skattskyldige lemnade uppgifter (Bekenntnisse,
Fassionen). De ingifvas skriftligen, antingen personligen eller genom befullmägtigadt
ombud, hvilket i sådant fall ikläder sig ansvaret för uraktlåtenhet eller
underslef (tredubbla skattebeloppet). För minderåriga eller myndlingar har fadren,
målsmannen eller förmyndaren att inlemna uppgift; för handel, fabriker etc., den eller
de, som leda affärerna, att fullgöra detta åliggande.
Uppgifter af I & II klasserna omfatta följande 6 rubriker:
Rubrik 1: upptar klassen till hvilken inkomsten hörer;
» 2: angifver sjelfva företaget (fabrik, yrke, advokatskap, medicinsk praktik
0. s. v.);
» 3: upptar rörelsekapital, det stående och rörliga, samt hvari det består;
Bev.-Kom. Bet. 25
194
Rubrik 4: upptar antalet af arbetsbiträden, de må vara daglönare, gesäller,
uppsyningsman, verkmästare, bokhållare etc.
» 5: om företaget bednfves hela året eller blott en del deraf, samt när
och huru lång tid;
» 6: inkomst och utgift samt rena inkomsten i totalsummor för de sista
3 åren eller, i fall företaget ej egt rum så lång tid, för den tid,
det varat.
Till inkomst skall äfven räknas det belopp, hvarmed inventarier eller förråder
under tiden ökats. Afdrag får ej ega rum för: a) under tiden ur företaget dragna
kapitalbelopp, b) räntorna å i företaget insatta kapitaler eller dervid fästade skulder,
c) godtgörelse för eget, makas och egna minderåriga barns arbete, dj hyran för
egen och familjens bostad, ej den under tiden betalade näringsskatten. Arrendators
uppgift skall upptaga den arrenderade lägenheten och åtföljas af arrendekontrakt i
afskrift.
Uppgifter af Ill.dje klassen innefatta: 1) klassens nummer, 2) namn och titel,
3) inkomstens art (lifränta, kapitalränta), 4) kapitalsumman, 5) räntefoten, 6) årsintresset,
7) beloppet af sådan inkomst, som icke består i räntor, och 8) borgenärens
eller den persons namn och boningsort, som har att inbetala räntorna.
Intressen och räntor, hvaraf låntagaren fråndragit det, enligt lag, under vissa
förhållanden beviljade afdraget af 5 procent, uppgifvas icke till inkomstskatts beräkning.
Alla uppgifter meddelas under edsförpligtelse och försäkran att vara gjorda efter
bästa vetande och samvete.
Skatten utgår af I:sta & III:dje klassens inkomst med 5 procent samt af II:dra klassens,
från 600 till 1,000 fl. med 1 procent; frän 4,000 till 2,000 fl. med 2 procent;
från 2,000 lill 3,000 fl. med 3 procent och så vidare intill 9,000 fl., som
beskattas med 10 procent och hvilken skatteqvot ej får öfverstigas.
Skattekommissionen (Bezirks-Steuer-Kommission) väljes af ståthållaren och utgöres
af två administrativa och en skattetjensteman samt två med ortförhållandena
väl bekante förtroendemän. En af administrativa tjenstemännen förer ordet, men
röstar blott vid lika röstantal, då hans röst är den afgörande. Såsom rådgifvande,
utan rösträtt, adjungeras en ledamot af kommunalstyrelsen och två af kommunalföreståndaren
valde förtroendemän. Tystlåtenhet och strängt hemlighållande af de insända
uppgifterna lofvas med handslag i eds ställe. Skattekommissionen har att granska
och pröfva de inkomna uppgifterna till form och innehåll, med specielt hänseende
till vissa vigtigare kännemärken, såsom rörelsekapitalets storlek, arbetsbiträdens antal,
mängden af uppköpta och försålda råämnen och varor, hyres- och arrendebelopp,
lefnadskoslnader, familjeledamöler, antal tjenstehjon m. m. Förefinnas fel eller ofullständigheter
i någon uppgift, så lemnäs vederbörande tillfälle att rätta eller godtgöra
desamma; men förekomma skäl till tvifvel om uppgiftens rigtighet, har kommissionen
195
rätt att af den skuttskyldige infordra hehöfliga upplysningar utö/ver de i uppgiftsformulären
föreskrifna, t. ex uppgift på mängden af förarbetade råämnen, på storleken
af årliga omsättningen, antalet af hjelpmaskiner, antalet af färsäljningsnederlag
och varumagasiner etc. samt såsom sista steget: en speciel uppgift på inkomster
och utgifter. Uraktlåtenhet att dylika infordrade uppgifter afgifva straffas med böter,
hvilka i vissa fall kunna uppgå till skattens tredubbla belopp. Det af kommissionen
påförda skattebelopp tillkännagifves den skattskyldige genom debetsedeln. Han eger
att inom 14 dagar söka ändring hos Landskommissionen, hvari provinsens ståthållare
är ordförande och fyra civile tjenstemän ledamöter.
Genom österrikiska inkomst-skattelagen är sålunda en dubbel beskattning lagd
å jord, fastigheter och yrken. Fastighetsskatten utgör 16 procent af nettoinkomsten
och genom inkomstskatten derå förhöjes skattebeloppet till 21} procent af nettoinkomsten.
Då härtill äfven läggas de afgifter, hvilka utgöras för lösning af vid
jorden förut fästade grundräntor, årligen en tjugondedel af kapitalet jemte 5 procent
ränta, den såkallade Landesdrittel m. m., så uppgå skatterna af jord, icke förut privilegierad,
för närvarande till 30 ä 33 procent (Espig, Leitfader zum Unterricht in
den Geschäften der Steuerämter, Wien 1857, jemte de senaste kejserliga skattelagarna).
Sachsen.
En så kallad förmögenhets- eller inkomstskatt har, med åtskilliga förändringar,
under fyra århundraden varit gällande i Sachsen. Redan år 1481 påbjöds, att
hvarje invånare skulle för fast och rörlig förmögenhet, intet undantaget, årligen betala
af 1000 gulden 1 gulden och af 100 gulden 2 groschen. Kurfursten Friedrich
August utfärdade den 1 Nov. 1742 en lag om progressif inkomstskatt, enligt
hvilken hvarje sachsisk undersåte af sin årliga totalinkomst af fastighet, kapital,
yrke m. m., enligt frivillig och samvetsgrann uppgift, hade att erlägga:
1 procent af inkomst från 100 till och med 1000 Thaler.
2 » » » » 1,000 » 10,000 »
3 » » » » 10,000 » 12,000 »
4 » » » » 12,000 » 15,000 »
5 » » » » 15,000 » 20,000 »
6 » » » » 20,000 » 25,000 »
8 » » » » 25,000 och högre.
Efter sedermera i lagstiftningen gjorda större eller mindre afvikelser från denna
grundsats infördes 1845 den nu gällande.
Yrkes- och Personalskattelagen (Gewerbe- und Personalsteuergesetz), hvilken genom
lagen af April 1850 erhöll åtskilliga tillägg och förändringar. Då, jemlikt
'196
grundskatlelagen af Sep!. 1843, ail nettoinkomst af jord och byggnader enligt verkställd
taxering fortfarande beskattas, kommer endast inkomst af rörlig förmögenhet
i fråga vid tillämpningen af förstnämnda skattelagar.
Yrkesslcalteiagen fastställer vissa i klasser fördelade minimi- och maximiafgifter
med särskilda tariffer för yrkesidkare, som taxeras efter antalet af medhjelpare, efter
antalet, och arlen af maskiner samt efter fri taxering o. s. v.
Under Personalskatlelagen falla:
Embets- och tjenstemän i statens och enskild tjenst samt pensionärer. Desse
skatta för '100 Thaler (266} rdr) } procent, hvilken skatteqvot progressiv stiger
till 2} procent af 3,700 Thaler och derutöfver.
Lärde och kostnärer skatta elter fastställd minimi- och maximitariff.
Personer med karaktersfullrnagt, efter för hvarje titel fastställd afgift.
Personer, som hvarken erlägga personalskatt, grundskatt eller yrkesskatt, betala
5 neugroschen (44 öre) för mans- och 2 neugroschen (17} öre) per qvinsperson
(Kopfsteuer) Slutligen hänföras lill personalskallen alla. som ega räntor af utlånta
kapitaler, statspapper, pantbref, aktier och obligationer af alla slag, dividender af
aktie- eller bergverkslotter, lifnintor, undantag eller fortfarande laglikmätiga understöd
af annan person, eller, i korthet, all inkomst, sorn icke förut hänfalht under
personal- eller yrkesskatlelagen. Denna senare skatt benämnes af tyska skriftställare
Ränteskatt,
Räntorna af kapitaler, nedlagda i industrielt företag (rörelsekapital), liksom räntor,
hvilka al bankirer, köpmän eiler fabrikanter dragas af företaget tillhörande statspapper,
aktier, vexlar och anvisningar, äro icke föremål för ränteskatten, när och
såvida desamma inbegripas i den med näringsskatt belagda inkomsten af yrket eller
företaget, Deremot äro ränteskatt underkastade: kapitaler, aktier, kreditpapper etc.,
som tillhöra yrkes- eller näringsidkare, men »icke ingå i sjelfva företaget. Räntor
och dividender af aktier äro, i hvarje särskild aktieegares hand, alltid att anse såsom
ränteinkomst, äfven om sjelfva bolaget, såsom korporation betruktadt, betalar
person- eller näringsskatt. Reservfonder, tillhörande aktiebolag, kreditföreningar och
dylika inrättningar, erlägga ränteskatt af derå upplöpande räntor. Dividender af inocb
utländska bergverkslotter erlägga ränteskatt, såvida de icke förut äro underkastade
bergsregalskatten (§§ 21 & 34 b.). Undantagsförmåner, såvida de
utgå in natura, beräknas efter medelpris i penningar. Apanager till icke regerande
medlemmar af kongl, huset äro underkastade ränteskatt. Ränteskatt underkastade
äro dessutom alla vid inländsk jord fästade penninge- eller natura-afgifter (jordräntor,
frälseräntor), inkomst af förpaktad eller till annan person öfverlåten rättighet, t. ex.
jagt, fiske, bryggeri, tegelbruk, lastageplats, qvarnfall, värdshus, ståndpenningar vid
marknader etc. Inbegripas i arrendet byggnader, inventarier, jord etc, så afdrages
den härå belöpande andel (t. ex. A förpaktar sm lagliga rättighet till utöfvande af
brännvinsbränning, jemte nödiga byggnader, inventarier och trädgårdsjord, samt för
-
197
binder sig dessutom att utgöra dervid erforderliga körslor. Han erhåller derför 800
Thaler jemte dranken, som värderas till 195 Thl., och således har A årligen att uppbära
995 Thl.; men fastighetsskatten för byggnader och jord belöper sig till 400
Xlii och för körslorna afgå 150 Thl, således 445 Thl., hvarför ränteskatt erlägges).
För inkomst af utländsk fastighet och industriföretag, som ingår till Sachsen, betalas
ränteskatt, dock endast till hälften, om den i utlandet varit underkastad inkomstskatt.
Qvitto af utländsk skattemyndighet bör i sådant fall uppvisas. Ränleskatten
utgår af totalbeloppet af alla ränteinkomster, som egaren under förflutna skatteåret åtnjutit.
De inkomster, hvilka någon såsom laglig disponent drager af annans förmögenhet,
t. ex fader af minderåriga barns, man af hustrus förtjenst, måste räknas
till hans egen inkomst och med densamma beskattas såsom ett helt; men inkomster
af barns eller makars separatförmögenhet beräknas och beskattas särskildt. Afdrag
får ega rum för den administrationskostnad, hvilken kan förekomma i och för uppbärandet
af vissa ränteinkomster. Afdrag får icke ega rum för skuldräntor eller
sknldafbetalningar, ej eller för fortfarande eller temporära understöd, som en ränteegare
betalar lill annan person. Enligt senaste landtdags beslut medgifves dock, att
från den aktiva ränteinkomsten få afdragas bevisliga skuldräntor af sådana kapitaler,
hvilka egaren icke har stående i sin fastighet, mot pant af densamma, eller
användt i ett af honom bedrifvet yrke. Skatten utgår efter en progressif ta
riff,
indelad uti 36 klasser, och utgör i den första, för inkomst af 20 till 50 Thaler,
^ Thaler och i 36:le klassen, för inkomst från 4,800 till 5,000 Thaler, 130 Thl.
Öfverstiger inkomsten 5,000 Thl., blir afgiften 2j procent af hvarje öfverstigande
hundratal
Befrielse från ränteskatt åtnjuta:
Kronan, jord- och fastighetsegare samt förut med inländsk fastighetsskatt belagd
inkomst
Personer under 18 år, när deras inkomstskatt icke uppgår till 1 Thl. (eller
de icke hafva öfver 100 Thl. i räntor.)
Personer, hvilkas tolala ränteinkomst icke öfverstiger 20 Thl.
Personer, som utom deras ränteinkomst icke ega någon annan förtjenst,befrias
i 1:sta klassen samt njuta nedsättning:
i 2:dra
klass
(50-
- 80
Thl.)
från
2
1A
Thl.
till
1
TT
Thaler.
i 3:dje
d:o
(80-
-100
» )
»
4
))
))
2
TT
»
i 4:de
d:o
(100-
-150
» )
»
1
))
»
T
T TT
»
i öde
d:o
(150-
-200
» )
»
H
))
)>
1tV
»
i 6:te
d:o
(200-
-250
» )
»
H
»
))
1»
»
Fromma stiftelser för allmänt nyttigt ändamål, kyrkor, universiteter i och för
den inkomst, som verkligen användes till kyrkliga, milda och allmänt nyttiga ändamål
eller underkastas personalskatt hos de personer, hvilka författningsenligt deraf
komma i åtnjutande, (således icke för ett reserveradt öfverskott).
198
Främmande diplomater samt i deras tjenst varande in- och utlänningar.
Utländska handelskonsuler, då de icke äro sachsiska undersåter, och i sådant
fall äfven för deras betjening och konsulatspersonal. Skulle deremot sachsiska diplomater
och konsuler i vissa länder underkastas direkta personliga skatter, är Finanzministerium
berättigadt att föreskrifva dessa länders representanter och deras betjening
erläggandet af personalskatt.
Utlänningar, som ega fastighet i Sachsen, men der icke äro bosatte, (med undantag
likväl af de från fastigheterna utgående räntor, frälseräntor, jagtförpaktning
etc., se förut).
Utlänningar, som innehafva sachsiska kreditpapper, aktier etc., och icke äro
bosatte i Sachsen.
Utlänningar, som icke öfver 5 år uppehålla sig i landet, utan alt vara fastighetsegare
eller bedrifva något skatt underkastadt yrke. Men fastän icke 5 år förflutit,
äro utländska tjenstehjon skattskyldige, så snart deras husbondes vistande i landet
kan anses såsom varaktigt.
Utlänningar, som vistas 5 år i Sachsen, men icke äro fastighetsegare eller yrkesidkare,
utan lefva af sina från utlandet indragna räntor etc., skatta derför med
hälften af hvad förenämnda tariff upptager.
Uppgift på ränteinkomsten: Hvarje räntetagare (fysisk eller moralisk person) är
skyldig att opåfordrad ingifva en uppgift (deklaration) öfver sin samfälda årliga ränteinkomst.
Uppgår denna inkomst icke öfver 5,000 Thaler, så behöfver han endast
uppgifva klassen, til! hvilken inkomsten enligt tariffen kan hänföras. Men öfverstiger
den 5,000 Thaler, bör den till sifferbeloppet i jemna hundra- eller tusental uppgifvas.
Deklarationerna böra förses med nödiga förklaringar, undertecknas af den
skattskyldige och inlemnas till stadens eller kommunens föreståndare eller hos distriktuppbördsmannen
inom den 12 Januari. Uraktlåtenhet häraf medförer det straff, att
ingen ändring (reklamation) kan sökas uti den beskattning, som skattekommissionen
för året påfört. Uppgift för qvarlåtenskap (sterbhus etc.) sker i sin helhet, intilldess
definitif delning visas hafva skett.
Beskattning eller taxering. Hvarje ränteegare, han må hafva uppgifvit (deklarerat)
sin årsinkomst eller ej, är underkastad taxering af ortens skattekommission.
Komissionen består af en af Finanzministerium vald distriktskommissarie och af staden
eller kommunen valde deputerade, i besittning af fullt medborgerligt förtroende.
Dessa kunna afsäga sig uppdraget endast i det fall, att de äro lagligen befriade från
deltagande i kommunaltjenstebefattningar. Kommissionen sammanträder på distriktkommissariens
kallelse och har att, utom hvad som rörer yrkes- och personalskatten,
undersöka och bestämma, hvilka personer böra utgöra ränteskatten. Den pröfvar
uppgifternas riktighet, jemförer dem med egna iakttagelser och underrättelser,
199
rådförer sig i förekommande fall muntligen med deklarenten och bestämmer skattebeloppet.
Distriktskommissarien är ordförande och hans röst den afgörande, äfven
i minoriteten, intilldess Finanzministerium afgjort frågan. Den skattskyldige, således
äfven den yrkes- och personalskatten i allmänhet underkastade, är pligtig att på
kallelse tillstädeskomma, vid påföljd af lika straff, som för uraktlåten deklaration,
och att afgifva alla muntliga och skriftliga uppgifter, så att han kan beediga dem.
Ed får dock afläggas endast på deklarentens eget erbjudande eller efter förordnande
af Finanzministerium. Han bör i sådant fall alltid göras uppmärksam på edens
vigt och lagliga följder. Distriktskommissarien eger rätt till delfående af offentliga
handlingar, såsom inteckningsprotokoll, bouppteckningar, förmyndareräkningar, köpebref
etc.
Hemliga ränterullor (en efterbildning af engelska inkomstskattelagen af 22 Juni
1842, §§ 23, 29, 49, 111, 130, 131, 132, 137—140). Hvarje räntetagare,
med en ränteinkomst af öfver 250 Tbaler (666 J rdr), kan fordra, att hans skattebidrag
icke införes i stads- eller orttaxeringslängden, utan upptages i särskild förteckning.
som kallas hemlig ränterulla. Den, som af denna rättighet vill begagna
sig. insänder, inom föreskrifven tid, till distriktskommissarien, under kuvert med påskrift
»ränterullan tillhörande», en uppgift eller deklaration, frankerad, jemte brefbärare-afgift.
Till undvikande af misstag, böra dop- och tillnamn, boningsort, husets
nummer etc. tydligt vara deri utsatta. De sålunda under tysthetsförbehåll insända
uppgifterna få icke för taxeringskommissionen yppas, utan har distriktskommissarien
att efterse, det sådana personer i och för sina ränteinkomster bekattas, såsom hade
de icke deklarerat eller inlemnat någon uppgift. Ar den hemliga deklarationen högre
eller blott en klass lägre än kommissionens taxering, sä införes deklarationen i hem
i
i • •
liga ränterullan. Synes deklarationen för lag, eller bestämmer kommissionen en högre,
äfven om deklarenten söker bevisa sin uppgifts rigtighet, så införes kommissio
nens
taxering i ränterullan. Huruvida taxeringssumman fortfarande kommer att qvarstå
i hemliga ränterullan, beror, likasom sjelfva skattebeloppet, på reklamation och
utslag derå. Alla hemliga ränterullor, jemte tillhörande uppgifter, insändas till Finanzministerium,
i hvars kansli åt hvarje skattskyldig gifves ett särskildt, hans person
representerande tecken i tal och bokstäfver (t. ex. 1 y, 3z, 2ab), hvilket tecken
sålunda skyddar honom för hans namn yppande. För sådant ändamål erhåller han
från finansexpeditionen en sluten debetsedel, upptagande öfverst hans namn (hvilket
kan bortklippas) och derunder det bestämda tecknet, skattebeloppet, uppbördstiden
och uppbördsorten. Likartade rullor, men utan namnen, emottaga uppbördsmännen.
Då skatten skall erläggas, afklipper den skattskyldige namnet på debetsedeln och kan
genom annan person aflemna debetsedeln jemte skattebidraget samt derå erhålla qvitto.
Uppbördsmännen eger ej rätt att efterfråga namnet. Sker ej denna skatteliqvid inom
8 dagar efter uppbördstermincns början, så infordrar uppbördsmännen af distrikts
-
200
kommissarien uppgift pä namnet för det i uppbördslängden slående tecknet oell härmed
inträder det vanliga förfarandet vid restantiers indrifvande.
Förutnämnda fördel förloras, om uppgiften icke är insänd före den 12 Januari,
om den skattskyldige liar deklarerat två klasser för lågt. eller, vid belopp öfver 5,000
Thaler, lägre än rätta beloppet, eller om Iian för ett följande år uraktlåter att
anmäla en möjligen inträffad stegring af två klasser eller, vid belopp öfver 5,000
Thaler, -,\:s stegring.
Ändring uti af skattekommissionen påförd skatt sökes hos distrikts-skalterådet
(Kreissteuerrath), öfver hvars utslag klagan får ske hos finansministern.
Underslef begår den, hvilken på skattekommissionens förfrågningar antingen
vägrar eller icke sanningsenligt lemnar upplysningar angående ett skatt underkastadt
yrkes art eller omfång, eller som rörande andra förhållanden, hvarpå skattebidragets
bestämmande beror, lemnar origtiga uppgifter. Straffet är böter till fyra gånger skattens
belopp och, om beloppet ej med säkerhet kan utrönas, böter från 1 till 50
Thaler, efter domstolens pröfning.
Relroaktift kraf från statens sida å sålunda undansnillade skatter kan göras
inom 5 år.
Enligt senaste landtdags beslut äro minimi- och maximi-skattebestämmelserna
upphäfda och skola dertill hörande skattekategorier tillsvidare hänföras till ränte
skattetariffen.
Likväl äro för handlande undantagna skatter, hvilkas belopp blifvit
höjda, t. ex. från 26 till 31 Thaler för hvarje köpman i Leipzig. (Det beror nemligen
på köpmännens egen pröfning att proportionaliter fördela de deras städer ålagda
köpmansskatter, i förhållande till en och hvars inkomst). Denna ändring träder i
verkställighet från och med slutet af år 1859. Sachsen har sålunda ändrat yrkesoch
personalskatten till en nästan fullkomlig inkomstskatt. (Gewerbe- und Personalsteuergesetz
von 24 Dec. 1845 nebst Ergänzungen und Abänderungen von 23
April 1850; Utdrag af 1858 års landtdags förhandlingar; Judeich, die Rentensteuer
im Königreich Sachsen, Dresden 1857).
l*rt‘Msse!i.
Preussiska klass- och klassificerade inkomstskatten, enligt lagen af 1 Maj 1851
(Klassen- und Klassificirten Einkommensteuer). Då Preussen icke eger någon efter
vederbörlig uppskattning utgående grundskatt, utan endast vissa, sedan längre tider
tillbaka fastställda, för olika provinser och distrikter varierande jordräntor, ingår alltså
äfven inkomst af jord och fastigheter uti klass- och inkomst-skatten, likaledes inkomst
af yrken och näringar, fastän yrkeslagarna af 30 Maj 1820, 7 Januari 1845, 3
Januari 1849 och 3 Maj 1852 ålägga minimi- och maximi-skalter för yrkens och
näringars ulöfvande.
Klass-skall
50 I
Klnss-skatt ii ro alla de underkastade, hvilkas årliga inkomst, icke öfverstiger
1,000 Thalcr (2,660 j rdr) oell icke bo uti orter, underkastade mäld- och slagskatt.
Befriade äro: personer, sorn icke fyllt. 16 ar, och de, som uppnått 60 år,
fattighjon, gemenskapen och underofficerare af armén och i deras hus lefvande familjemedlemmar,
såvida icke de sjelfva eller desse anhörige drifva yrke eller jordbruk,
samt utlänningar, hvilka icke vistats ett år i landet, med undantag af dem.
sorn ega fastighet, drifva yrke eller äro arbetare för lön, gesäller m. m , hvilka med
första dagen i den månad, som följer på deras ankomst till landet, blifva skaltskyldige.
Skatten indelas i 3 hufvudklasser med sina underafdelnine-ar:
O
1 klassen under 100 Thaler  { Thaler. (Kopfschatz eller per
»
från 100 till 150 »
2 » sonlig skyddsafgift)
» » 150 » 200 »
3 »
2 klassen » 200 » 250 »
4 »
» » 250 » 300 »
5 »
» » 300 » 350 »
6 »
» » 3 5 0 » 4 0 0 »
8 »
» » 4 0 0 » 5 0 0 »  10 »
3 klassen » 500 » 650 »  12 »
» » 650 » 800 i)  16 »
» » 800 » 900 »  20 »
» » 900 » 1000 »  24 »
Skatten betalas med t't hvarje månad. Den börjar med i procent och stiger
progressift lill 2j procent.
I första klassens första afdelning uppföras vanliga daglönare och iöntagande
tjenstehjon, eller sådane, som i afseende å sina inkomster aro jemförlige med daglönare.
Till andra afdelningen, 2 Thaler om året, hanföras helt små jordegare och
yrkesidkare samt deras jemlikar, och till den tredje sådana jordegare och deras vederlikar,
hvilka befinna sig i ett bättre läge, men dock icke sjelfständigt kunna lefva
af sin jordegendom eller sitt yrke.
Till andra klassen höra sådana mindre jordegare och yrkesidkare, hvilka kunna
ega en någorlunda sjelfständig bergning, samt dem motsvarande arrendatorer, enskilde
tjenstemän, hvilka i hänseende till lön och tjensteutöfning icke kunna räknas till daglönare
eller tjenstehjon, och slutligen sådane af statens eller kommunens embetsman,
läkare, jurister etc., hvilka anses hafva de till klassen hörande inkomslbelopp.
Till tredje klassen föras alla öfriga, som med en bättre ekonomisk ställning
dock icke uppnå 1,000 Thalers årlig inkomst.
Klassificerad inkomstskatt underkastad är, med undantag af kongl, huset och
i utlandet vistande statstjenstemän, hvarje invånare, hvars årliga totalinkomst öfverBev.
-Kom. Bet. 26
202
stiger '1,000 Thlr, deri äfven inberäknaclt de lill hans hus (hustru, hemmavarande
barn i fadrens bröd) hörande familjemedlemmars särskilda inkomster. Skatten utgår
efter en i 30 klasser delad tariff, så beräknad, att skatteqvoten aldrig öfverstiger 3
procent af totalinkomsten. Den betalas med en tolftedel af beloppet hvarje månad.
Rörande utlänningar gäller hvad förut anförts och här kan tillämpas.
Taxeringen verkställes af Skattekommissioner, i hviika kommunerna genom valde
taxeringsman äro representerade. Appell eger rum till Bezirkskommissionen, hvars
ordförande är en af Finanzministerium förordnad Regeringskommissarie.
Inkomst af fastigheter beräknas efter arrendet eller hyresbeloppet, med tillägg
af förekommande, arrendatorn åliggande natura- eller tjensteprestationer (säd, mjölk,
körslor etc.), hvaremot onera få afdragas. Af icke bortarrenderade eller borthyrda
fastigheter beräknas medeltalet af de 3 sista årens nettobehållnine såsom inkomst.
D ^ O
Landtliga fabriksgrenar (brännerier, bryggerier, qvarnar, tegelbruk m. m.), såvida de
icke redan vid gårdens nettoafkomst äro tagna i beräkning, likasom sten-, skiffer- och
kalkbrott, grufvor och masugnar, beräknas till nettoinkomsten, såsom om landtgårdar
blifvit bestämdt. Icke uthyrda byggnader beräknas till inkomsten efter ortens hyrespris.
De på fastigheter hvilande onera och skatter (Lasten und Steuern), liksom räntorna
af intecknade och andra skulder, få afdragas från inkomsten, men skulderna
måste på anfordran till summa och ränta bevisas genom specielt angifvande af borgenärens
namn och vistelseort samt skuldebrefvets datum. Enligt Finanzministeriets
reskript den 29 November 1853 menas med onera endast naturaprestanda, som
fortfarande lagenligt åligga eller åtfölja fastigheten, men icke sådana, som frivilligt äro
åtagna eller som endast för kortare tid öfvertagits eller blifvit pålagda. Med skaller
förstås de af fastigheterna utgående statsskatter, men icke kommunal- eller distriktsafgifter.
Likaledes stadgas genom cirkulär af 20 Oktober 1852: att skuldräntor,
men icke amorteringsräntor, få från inkomsten afdragas, och sådant likväl blott till
det belopp, som utgör den verkliga och vanliga räntan.
Inkomst af kapitalförmögenhet består af räntor af alla slags fordringar, som den
skattskyldige har af privata gäldenärer, staten, bolag etc., samt intägter i penningar,
nafuraprestationer eller andra (penningevärda) fördelar, sorn tillkomma någon af iifräntor
eller enligt andra dylika kontrakter eller förbindelser.
Inkomst af handel, yrken, arrenden och hvarje annan art af vinstbringande
sysselsättning eller befattning, t. ex. stats- eller kommunembetsmän, läkare, advokater,
skriftställare o. s. v., pensioner, löner på indragningsstat, med ett ord, alla inkomster,
hvilka icke kunna betraktas såsom inkomst af fast eller rörlig förmögenhet,
äro äfven underkastade klassifikationsskatt. Inkomst af handel, yrken, arrenden o. s. v.
beräknas efter de tre sista årens medelinkomst. Såsom utgifter få derifrån afdragas
(utom vanlig amortering för byggnader och inventarier) endast sådana, hvilka erfordras
för yrkets eller handelns o. s. v. bibehållande vid dåvarande utsträckning eller
203
omfång; således hvarken utgifter för den skattskyldiges hushåll eller dess anhöriges
underhåll eller något för rörelsens utvidgande anviindt kapital.
Faststående intägter (löner etc) angifvas till sitt fulla belopp. Tjenstebostad och
löningsjord utföras till vanligt hyres- eller arrendebelopp.
Såväl ordföranden som ledamöterne i kommissionerna tillförbindas, medelst handslag
i eds ställe, att hemlighålla allt hvad de genom denna tjensteutöfning erfara om
de skattskyldiges förmögenhets- och inkomstförhållanden.
Den, som efter anförda besvär öfver taxeringen, beträdes att, vid besvarandet
af de till honom från den högre skatteinstansen ställda förfrågningar, med velt och
vilja hafva förtegat eller för lågt angifvit någon del af sin inkomst, straffas med böter
af till och med fyra gånger det sålunda minskade skattebidragets belopp.
Instruktionen till förenämnda lags användande, (Klassensteuer-Veranlagungs-Instruktion
8 Maj 'ISöl) föreskrifver bland annat:
Skattekommissionen skall angifva skäl för det den skattskyldige påförda skattebeloppet.
En speciel förklaring af dessa förhållanden erfordras i allmänhet icke, men
den mäste emellertid vara så fullständig, att distriktstyrelsen, som har att fastställa
den taxerade skatten, deröfver kan döma. Sålunda bör uppgifvas: omfånget eller
utsträckningen samt den antagliga inkomsten af fastigheten och yrket; beloppet af
deraf utgående fastighets- och yrkesskatter samt åtföljande kommunalafgifter; likaledes
antagliga beloppet af kapitalförmögenheten, räntor, arrendesumma, natura- och penningeprestationer,
samt, för tjenstemän och pensionärer, beloppet af löner, pensioner
etc.; slutligen alla andra förhållanden, som vid beskattningen böra tagas i betraktande,
t ex. ett stort antal barn, skyldighet till fattiga slägtingars underhåll, sjukdom, skulder
o. d. Endast sådana skulder få komma i beräkning, som äro bevisliga samt af menligt
inflytande på gäldenärens bestånd. På rullan eller längden tecknas intyg, af
kommunens föreståndare, att samtlige kommunen tillhörande personer i skattelängden
blifvit rigtigt införde, och af skattekommissionen, att befrielse från klass-skatten egt
rum och de skattskyldiges taxering öfverallt blifvit verkställd enligt författningens föreskrift
och efter bästa förstånd och samvete.
Lagen innehåller inga bestämmelser rörande den skattskyldiges egna deklarationer
öfver dess inkomster. Den vill i detta hänseende förebygga hvarje tvång. Den
skattskyldige får derföre, utom vid appell till högre instans, aldrig tvingas att lemna
någon uppgift öfver sina inkomstförbållanden (nb. med undantag af sina skulder, såvida
han vill tillgodonjuta afdrag af skuldräntorna, se förut); och böra skattekommissionerna
undvika hvarje såväl direkt som indirekt tvång. Frivillig deklaration får
lemnäs antingen till ordföranden eller ledamot, och då tvifvel mot densammas rigtighet
ej eger rum, bör hänsyn dertill tagas. Deremot har ordföranden för skattekommissionen,
hvilken tillika bevakar statens intresse, att såväl sjelf göra sig bekant
med de skattskyldiges inkomstförhållanden, så långt sig göra låter utan inqvisitorisk!
inträngande, som ock genom vederbörande embetsmyndigheter inhemta de upplysnin
-
204
gar, sora kunna erhållas. Dervid aro, bland andre, kommunföreståndarne (Gemeinde
Yorstände) att anlita. Till ledning härvid öfversändes till en hvar af dem, för att
ifyllas, en tabellblankett af följande innehåll:
Inkomstanvisning för församlingen (socknen, staden) N. N.
i skattedistriktet
N.
N.
1
2
3
4
0
G
7
8
9
10
11
12
13
ö!
Beloppet af hit-  tills erlagd
O
o
3
>
d
S
33
tH
O:
a
2
ÖJ
CD
5.
>
JK
anm och dopnamn.
Stand och yrke.
klass-skatt.
o
3
3
C3
D
33
co
p
vs
03
co
p
ifång af fastigheten.
Fastighetsskatt.
'ång af arrendejorden.
Pj
cd
03
CD^
tr*
*75
d
co
C
o
o"*
^3
iligt belopp för kapital-  förmögenheten.
gsskatt med uppgift af
klassen.
B
c*
3
CD
0
cd
J-j
TJ
a>
co
O*
B
co
j-i
liga onera och skulder.
iximatift inkomstbelopp.
Sedan ordföranden i skattekommissionen sålunda inhemtat alla nödiga upplysningar,
bestämmer han jemte kommissionen skattebeloppet, uppgör deröfver längd, upptagande,
utom de 13 kolumnerna i formuläret, tre nya, som innehålla kommunalföreståndarens
och ordförandens i skattekommissionen skatteförslag samt kommissionens
fastställelse. Om ordförandens och kommissionens åsigter öfverensstämma, är
skattebeloppet sålunda faststaldt, såvida icke den skattskyldige deröfver klagar hos
distriktkommissionen. I motsatt fall anmärkas och utvecklas skälen lili de olika åsigterna,
hvilka underställas distriktkommissionens pröfning. (Gesetz betr. die Einfiih
rung
einer Klassen- und Klassilicirten Emkommensteuer v. 1 Maj 1851 och dertill
hörande Ministertal-Instruktioner; Marscher, die Preuss. Distriktensteuern. Merseburg.
1857 & 58.)
Bayern, Baden, Hcsscii-Darmstadt.
Enligt lagen af den 4 Juni 1848 infördes i Baijern en inkomstskatt, hvilken
utgår efter en progressiv stigande skala med } procent af minsta beskattbara förmögenheten,
250 fl. (1 florin eller gulden = cirka 1 rdr 24 sk.) intill 2 procent vid
en inkomst af 75,000 fl. och derutöfver. Uppgift å inkomst fordras, men förseglad
uppgift ingar till öfverskaltekommissionen (das Rentenamt). Förtigande af beskattningsbar
inkomst straffas med 5 gånger beloppet af den sålunda undansnillade skatten.
Befriade äro ogifta personer, som icke ega 250 fl., familjer med ett till tre barn,
då de ej hafva 400 fl., och med flera barn, då de icke hafva 500 fl. i årlig inkomst,
samt kronan och fromma stiftelser. Högsta domstolen i skattefrågor utgöres
205
al' en skattjury. af I I edsvurne ralin, valde inora hvarje polisdistrikt. Borgmästaren
eller distriktets högsta polistjänsteman är ordförande.
I Budén infördes genom lagen af 28 Juli 1848 likaledes en progressif inkomstskatt,
utgörande såsom minimum 7 procent af 200 lill 500 fl:s och såsom maximum
3 procent af 5,000 flis inkomst och derutöfver. Uppgift, upptagande särskildt de
olika källorna, fordras. Förtigande af beskattningsbar inkomst straffas med böter till
fyra gånger det sålunda undansnillade skattebeloppet, och retroaktiv kraf såväl för
skatt som böter eger rum. Befriade äro familjer med mindre än 300 flis inkomst
samt kronan och fromma stiftelser
Afven i Hessen-Darmsladl infördes den 12 Augusti 1 848 en progressif inkomstskatt
med I procent af 200 till 500 fl., stigande till 5 procent vid en inkomst af
öfver 3,000 11. Inlemnande af uppgifter, böter till fem gånger beloppet af undan
snillade
skatten samt retroaktiv kraf ega afven här rum. (Bayerns, Badens, HessenDarmstadls
Eirikommensteuergesetze)
Englund.
Inkomstskatten (the income tax) infördes 4799 under Pitts ministerium med en
afgift af 10 procent utaf årlig inkomst, öfverstigande 60 pund sterl. (1,080 rdr).
En hvar var skyldig att lemna uppgift å sin årliga inkomst, ur hvilka källor den
än måtte härflyta. Ar 1803 infördes systemet att beskatta inkomsten af egendom
och yrkesvinst vid sjelfva källorna, och skyldigheten att uppgifva totalinkomsten upphäfdes.
Skatten utgick med 11 till 4.V procent utaf årlig inkomst af 60 till 150
pund sterl, som härflöt från de under schedulee A, B, C, D (se nedan) hänförda
inkomster och med 5 procent af högre belopp. Arrendatorernes inkomst fastställdes
i England till f:delar och i Skottland till hälften af arrendesumman. De enligt förra
lagen medgifna afdrag bibehöllos, med undantag för räntor å upplånade penningar.
Beloppet af den derigenom influtna skattesumman uppgick, oaktadt den till hälften
nedsatta skatteqvoten, likväl till detsamma som år 1799, eller till mer än 6 millioner
pund sterl. Mellan 1803 och 1806 utfärdades åtskilliga förordningar rörande
inkomstskatten, utan att sjelfva principen förändrades. Sålunda höjdes skatteqvoten
intill 7 procent under år 1805 och det påföljande året till 10 procent. Likaledes
bestämdes 50 pund sterks inkomst såsom beskattningsbar, på anförd grund att hela
kommuner bedrägligen angifvit sina inkomster under 60 pund sterb, hvilka sålunda,
då de flestes inkomst blifvit uppgifven till 50 pund sterb, äfven kunde komma under
beskattning. Genom lagen af 1806 infördes beskattningen vid sjelfva källan äfven
med hänseende till räntor å statspapper och publika fonder, i det banken
ålades att vid utbetalningen deraf göra afdrag af skattebeloppet. Hitintills medgifna
afdrag för reparationer å byggnader samt för personer med ett visst antal barn
upphörde
200
Inkomstskatten upphäfdes år 'ISIG, men infördes åter 1842 under Robert Peels
ministerium i och för betäckandet af statsbristen och vissa reformers möjliggörande.
Peels inkomstskattelag följer i allmänhet samma grundsats som lagen af 1806.
Skatteqvoten fastställdes till 7 d. pr pund sterb, eller nära 3 procent, och befrielse
medgafs för all inkomst, understigande 'ISO pund. Summan af den årliga inkomstskatten,
af Peel beräknad till endast 3.770,000 pund, har under åren 1842—'1852
i medeltal uppgått til! 5.097,000 pund.
Då egendom och inkomst beskattas vid sjelfva källan, följer deraf, att personer,
hvilkas inkomst understiger det bestämda minimibeloppet, 100 pund, likväl genom
gjorda afdrag (t. ex. af räntor å statspapper, hvilka af banken utbetalas &c) få erlägga
skatt, hvilken de äro berättigade att återfå Sålunda ingingo år 1852: 81,996,
år 1854: 100,705, och år 1856: 139,615 reklamationer i och för återfående af
obehörigen erlagda skatter.
Genom lagen af 184-2 nedsattes beskattningen för arrendatorer i England till
hälften och i Skottland till tredjedelen af arrendebeloppet. Det medgafs äfven en
hvar, som icke ville för distrikts- eller generalkommissarierne bekantgöra sin yrkesvinst
(enligt schedula D. se nedan) att låta sig beskattas af särskilde regeringskommissarier
(specialkommissarierne), och hade desse kommissarier rättighet att, efter
öfverenskommelse med den skattskyldige, för en tid af tre år fastställa hans inkomst,
om han erlade 5 procent tillskott å skattebeloppet. Denna sistnämnda rättighet begagnades
årligen i medeltal af 2.900 personer, utaf hvilka omkring 1,000 ingingo
öfverenskommelse. Det enligt dylika öfverenskommelser uppskattade kapitalet uppgick
för det tilländalupna skatleåret, den 31 Mars 1856 till 7,055,000 pund, hvaraf
i skatt erlades 470,000 pund. Då antalet af de under schedula D. skatlskyldige år
1855 uppgick till 273,973, är det anmärkningsvärd!, att icke flere begagnade tillfället
att för distrikts-skatlekommissarierne och deras skrifvare hemlighålla sina ekonomiska
förhållanden.
Peels skattelag fastställdes till en början för tre år, 184-5 och 1848 åter för
tre år samt 1851 och 1852 för ett år. Ar 1852 medgafs de arrendatorer, som
icke under året egt den förutsatta inkomsten af halfva arrendebeloppet i England
eller i deraf i Skottland, att hos skattekommissionen, på anförda skäl och bevis,
yrka nedsättning till den verkliga inkomstens belopp, hvilken rättighet äfven medgafs
åt handlande och yrkesidkare, i händelse deras verkliga inkomst understeg den deklarerade
eller uppgifna
Den 21 Juni 1853 föreslog Gladstone inkomstskattelagens prolongerande för
ytterligare 7 år och åtskilliga förändringar infördes Sålunda bestämdes, att skatteqvoten
3 procent skulle fortfara under två år, nedsättas under de två derpå följande
åren till 2l procent samt sedermera utgå med 2TV procent intill den 5 April 1860,
då inkomstskatten skulle upphöra. Skatteqvoten för inkomst från 100—150 pund,
fastställdes för alla 7 åren till 2TV procent, och genom att framdraga denna lägre
.>07
inkomst till beskaltning träffades deraf ett kapital af 14,467,300 pund med ett
skattebelopp af 301,320 pund. Äfven Irland underkastades till följd af denna lag
inkomstskatt, hvarifrån det ditintills varit befriadt. Kriget med Ryssland förorsakade
en stegring af skalleqvoten, hvilken 1855 uppgick till 5 procent för inkomst från
100—150 pund, och 7 procent för inkomst derutöfver.
Inkomstskatt underkastade äro enligt lagens indelningar eller scbedulse:
A. ekandet af fast egendom;
O O 7
B innebafvandet af eller nyttjanderälten (occupation) till fast egendom;
C. all intägt af lifräntor, dividender och andelar af räntor, som tillfalla enskild person
eller korporation och från något offentligt verk eller statsverket (public revenue)
utbetalas;
D. all årlig inkomst eller vinst af egendom (icke i schedulae A. B. C förut upptagen)
samt af konstnärliga eller vetenskapliga sysselsättningar, yrken eller befallningar.
E. alla offentliga embeten och inkomstgifvande anställningar, samt lifräntor, pensioner
eller nådegåfvor af staten eller regenten.
Slcaltelcommissionerna bestå af statens och kommunens, aflönade såväl som icke
lönade, tjenstemän, hvilkas samverkan möjliggör afseendet på både pligt och billighet
vid undersökningen om de skattskyldiges inkomstförhållanden. Embetsverket för
skatteväsendet (Board of inland revenue) har sig anförtrodd högsta ledningen af allt
hvad till skatteväsendet hörer jemte uppsigten öfver skalte-embetsmännen. Dessa
utgöras af speciallcommissarieme och skatteuppsyningsmännen. Specialkommissarierne
(for special purpose) väljas af skattkammarkommissarierne och valen meddelas åt
parlamentet. De äro, till följd häraf och i sin egenskap af lönade tjenstemän, att
anse såsom särskildt representerande statens intresse. Dock kan deras olikartade
befattning icke fullkomligen motsvara ett sådant antagande; ty de hafva såväl att vid
bristande tillgång på generalkommissarier besörja desses åliggande, som ock alt
verkställa beskattningen enligt schedula C (med undantrg af nedannämnda banker
och kompanier), äfvensom att bevilja de i lagen medgifna afkortningar enligt schedula?.
A och C samt tillåta indirekt erlagda skatters återbäring till personer, hvilkas inkomster
icke uppgå till 100 pund. De hafva dessutom att enligt den skattskyldiges
eget val och med förbigående af generalkommissarierne meddela utslag på inkomna
besvär samt uppgöra öfverenskommelse!- med personer, hvilka enligt schedula D äro
skattskyldige, men icke vilja låta beskatta sig af generalkommissarierne. Skatteuppsyningsmannen
(surveyor), som är en aflönad embetsman, öfvervakar, rättar och
jemkar preliminära åtgärder, som assessors i och för taxeringen vidtaga, och är sedermera
närvarande vid taxeringskomitéerna, hvarest han fungerar såsom kronans
ombud, i det han eger att till generalkommissariernes speciella pröfning hänvisa
sådana beskattningsfall, hvarvid han anser, att taxermgskomitén begått tel eller handlat
i strid med hans öfvertygelse. Lönen varierar emellan 160 och 400 pund. Inspektorn
är hans förman. Generalkommissarierne (for general purposc) väljas till
208
ett antal af högst 7, ej under 3, af inom taxeringsdistnklet bosatte personer, hvilka
antingen ega fastigheter till minst 5,000 pund värde eller njuta en årlig inkomst, ej
understigande 200 pund. De cga att såsom biträdande kommissarier (additional)
välja ett lika antal af i distriktet bosatte personer, som cga fastighet eller inkomst
till halfva det förenämnda beloppet. Likaledes välja de en sekreterare med erforderligt
biträde samt äfven skatletjenstemän (assessors) och uppbördsman (collecfors)
af inom kommunen boende personer. Generalkommissarierne hafva att öfvervaka
lagens tillämpning i hvad som rörer schedulae .4, B och IJ, samt E, med undantag
af de fall, då specialkommissarierne och nedannämnde, af embetsverken valde kommissarier,
för schedula E, hafva att verkställa beskattningen. De äro skiljedomare
vid uppstående tvister mellan biträdande kommissarierne och surveyorn eller inspektera
och vid af de skattskyldige mot biträdande kommissariernes taxering anförda
besvär. De äro berättigade att, i händelse af taxeringens överklagande o. s. v,, förordna
om särskild uppskattning af fastigheter genom sakkunnige män. De kunna
med hänseende till inkomst enligt schedula D, antingen då den skattskyldige anfört
besvär öfver honom påförd skatt eller då de finna skäl att fästa afseende på af inspektorn
gjorda anmärkningar mot någons beskattning, till den skattskyldige öfversända
frågor rörande dess egendom, yrke, fabrikshandtering &c., äfvensom rörande
deraf vunnen nettoinkomst, hvarefter den skattskyldige eger att med ed bekräfta sina
uppgifter, om generalkommissarierne det yrka. De kunna förekalla och höra vittnen
med undantag af den skattskyldiges tjenare eller personer, som förestå dess göromål,
och som äro förpligtade till edgång vid högst 20 pund böter. Skattskyldig, som
nekar eller uraktlåter att afgifva svar å de af generalkommissarierne skriftligen framställda
frågorna eller att inställa sig inför dem och med ed bekräfta de gifna svaromålen,
är förfallen till böter ända till 20 pund och tre gånger beloppet af den skatt,
som han bör erlägga. Biträdande kommissarierne fördelas af generalkommissarierne
uti distrikts-taxeringskomitéer med högst 7 och minst 2 ledamöter. Dock äro gcneralkommissarierne
berättigade att i fråga om schedulae A, B och D 'sjelfve deltaga
i första beskattningsåtgärderna. I sådant fall skola två af dem tjenstgöra såsom
biträdande kommissarier, men desse äro då uteslutne från deltagande i generalkommissariernes
pröfning af till dem inkomna besvär. Skattetjenstemännen (assessors)
insamla föreskrifna uppgifter för schedulae A, B och D, uppgöra längder öfver inom
kommunen befintliga beskattningsbara personer och föremål, jemte förteckning öfver
de personer, hvilka icke aflemnat uppgifter eller önska att af specialkommissarierne
blifva, för schedula D, beskattade. (De möta inför taxeringskomitén till upplysningars
meddelande.) De hafva sålunda att bereda den taxering och beskattning,
hvilken kommissarierne sedermera verkställa. I afseende å beskattning af de i schedula
C upptagna skatteföremål, äro guvernören och direktörerne af bankerna, ostindiska
och söderhafskompanierna &c. att anse såsom generalkommissarier eller ansvarige
O
-
209
rige för skattelagens tillämpning vid utbetalande af från nämnda verk utgående lifräntor,
räntor, dividender etc. Likaledes hafva, i och för beskattningen enligt schedula
E, alla civila och militära embetsverk att bland dertill hörande tjenstemän utse
kommissarier. Alle kommissarier och öfrige skattetjenstemän äro edsvurne och derigenom
äfven förpligtade till hemlighållande af inkomna uppgifter. General- och biträdande
kommissarierne erhålla ingen aflöning; deras befattningar äro hederstjenster;
men sekreterare, assessors och collectors åtnjuta såsom aflöning, de förra 2 pence,
de sednare 1 ä pence per pund sterb (| procent) af skattebeloppet. Sedan inkomstskatten
år 1853 äfven införts i Irland, hvarest saknas elementer till bildande
af sjelfständiga lokalskattekomitéer, är taxeringen derstädes öfverlemnad till specialkommissarierne
och deras biträden, skatteuppsyningsmännen (surveyors).
Grundsatsen vid beskattningen är, såsom förut blifvit antydt, att beskatta inkomsten
vid dess källor. Man beskattar sålunda inkomsten af fastighet eller yrke i
sin helhet, utan att taga hänseende till, om den qvarblifver på en hand eller delas
på flera. Sålunda betalar arrendatorn såväl den skatteandel, hvilken enligt lagens
mening jordegaren skulle utgöra, som ock den, hvilken arrendatorn såsom sådan
åligger. Om innehafvaren är egare eller blott arrendator, och hvem som i sednare
fallet är egaren, utgör, såvida det ej är af vigt för inkomstens bestämmande, icke
föremål för undersökningen. Likaledes tages vid bestämmande af skattebeloppet icke
i betraktande om fastigheten är intecknad eller ej. Samma förhållande eger rum för
köpmän och fabrikanter, som hafva främmande kapitaler nedlagda i sitt yrke; men
hvilka deremot äro berättigade att vid betalandet af arrenden, räntor etc. derifrån
afdraga det motsvarande skattebeloppet. Den borgenär, som härtill nekar, är förfallen
till 50 pund sterb böter, och alla öfverenskommelser till eluderande af ett dylikt
afdrag äro ogiltiga.
Då, enligt schedulse C och E, skatten för lifräntor, statsräntor och loner äfven
tages vid sjelfva källan, hvarifrån den beskattningsbara inkomsten härflyter, komma
uppgifter för dylika inkomstarter icke i fråga, och sålunda kan aldrig den skattskyldige
komma att framlägga en uppgift eller en tabell öfver sin totalinkomst eller hela
förmögenhet, såsom i de tyska staterna; ej heller kunna skattetjenstemännen komma
i tillfälle att uppställa en dylik öfversigt. Härigenom kan äfven ofta hända, att en
person, som har flera på olika händer fördelade inkomster, understigande 100 pund
sterb, för dessa beskattas efter en lägre skatteqvot, än händelsen blefve, om dessa
voro sammanslagna i en post.
Deremot är, här som öfverallt, den synliga förmögenheten, fastigheters egande eller
innehafvande, samt särdeles utöfvandet af yrke och rörelse föremål för en strängare
granskning, medelst infordrande af uppgifter. Fastighetsegaren eller yrkesidkaren är
väl berättigad att afdraga skatten å innehafvande främmande kapitaler; men erfarenheten
har, åtminstone i andra länder, visat, att en dylik rättighet ofta eluderas, när
tillgången på kapitaler är ringa eller låntagaren i större behof deraf.
Bev.-Kom. Bet. 27
240
Fastighetsegaren och yrkesidkaren synas äfven i vissa fall vara ganska strängt
behandlade. Så får, t. ex. då det rätta arrendebeloppet utgör beskattningsgrunden
för jordegendom, någon afkortning icke ega rum, om arrendatorn skulle blifva insolvent;
ej heller åtnjutes afdrag för de med byggnadernas brandförsäkring och underhåll
förenade kostnader etc. Endast för skada genom storm eller vattenflöde
medgifver lagen lindring i skatten. Likaledes synes den stipulerade beskattningsgrunden
för arrendatorn, i England hälften och i Skottland tredjedelen af arrendebeloppet,
i sig sjelf orättvis. Väl blef det, som ofvan är nämndt, år 4 852 medgifvet, att
nedsättning fick ega rum, om visas kunde, att inkomsten vöre ringare än beräknadt
varit. Men denna förmån var i sjelfva verket ringa. Här föreskrifver lagen
således en detaljerad bevisning såsom vilkor för befrielse från en godtyckligt ålagd
beskattning. Huru högt denna rättighet värderas, visar sig deraf, att den år 1853
icke begagnades af flere än 1,200 arrendatorer (1856 utgjorde de beskattade arrendatorernes
antal 623,949), bland hvilka endast 756 vunno nedsättning till belopp af
3,419 pund sterl. Vid beskattning af yrkesidkare få endast sådana utgifter afdragas,
hvilka erfordras för sjelfva yrkets drifvande, men icke, såsom vid vanlig beräkning,
vissa procent för nötning eller slitning. Sålunda få till maskiners, fartygs etc. ålder,
slitning o. s. v. icke tagas någon hänsyn vid beräkningen af vinsten för delegare eller
bolagsman. Vid fastställandet af inkomsten af ett yrke få förluster, som den skattskyldige
lidit å ett annat af honom bednfvet yrke, icke afdragas, utan måste vinsten
af det förra beskattas, äfven om innehafvarens totalinkomst, genom förlusten på det
sednare yrket, reducerats till ett deficit. (The income tax 1842. Berichte des sta
tistischen
Centrai-Archives v. Hiibner, Leipzig 1858; Esquiron de Parieu, Histoire
des impöts géneraux, Paris 1856; Kreis, Grundziige der Englischen Einkommensteuer
i Zeitschrift f. Staatswissenschaft., Tubingen 1854.)
Stockholm, Maj 1859.
P. Möller.
Sammandrag af de från Kongl., Hofr ätterna till Bevillningskomitén inkomna uppgifter å köpeskillingar för sålda och till lagfart under nedan
nämnda år uppbjudna egendomar, med uteslutande af dem, som blifvit f örsålda af f öräldrar till barn, eller vid hvilkas försäljning enligt sagda
uppgifter s. k. undantag eller andra på köpeskillingens belopp i väsendtlig mån inverkande särskilda vilkor blifvit betingade; varande i dessa
Pä grund af uppgift för år 1849.
På grund af uppgift för år 1857.
Köpeskillings-belopp enligt år
Enligt bevillnings-taxering
Köpeskillings-belopp enligt år
j Enligt bevillnings-taxering
1849 utfärdade
fastebref.
ar 1837
18S7 utfärdade
fastebref.
ar 1857.
Banko.
Banko.
Banko.
Banko.
i
)
Stockholms län
803,558
47
1
582,635
—
—
4,066,479
47
1
1,802,137
40
—
Upsala dito
554,771
57
4
238,886
—
—
1,350,286
54
—
644,194
52
—
Södermanlands dito
555,828
16
—
133,888
—
—
1,439,153
52
—
503,956
—
574,762
—
—
209,251
—
—
2,624,540
41
9
795,144
16
—
Wermlands dito
682,512
16
—
404,561
—
2,345,848
11
9
1,105,459
—
—
490,440
10
4
515,635
—
878,157
29
8
377,619
52
—
7,416
52
—
2,505
—
—
595,033
16
184,648
—
150,441
52
64,602
—
—
372,861
41
10
157,144
16
—
57,185
52
—
21,916
—
—
262,239
16
—
116,571
—
410,685
25
i
522,107
—
459,133
28
1
172,091
—
16,566
52
—
8,840
—
—
45,645
16
—
23,247
—
9,600
—
5,013
—
—
124,455
16
—
91,257
52
—
Gotlands dito
15,780
10
8
9,312
—
—
150,414
—
41,865
—
—
Summa
5,889,526
—
6
2,316,933
—
—
14,512,047
42
2
6,015,535
24
—
Från Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.
1,239,648
51
4
685,827
—
—
2,036,902
1
4
620,180
—
—
Kristianstads dito
519,456
42
—
150,462
—
—
2,168,725
59
4
448,086
—
|
574,046
42
6
239,551
—
—
687,682
56
10
296,606
—
Summa
2,133,152
20
—
1,075,640
—
—
4,893,310
29
6
1,364,872
—
—
Från Kongl. Göta Hofrätt.
Skaraborgs län
1,028,298
5
11
534,457
52
—
2,755,546
10
5
707,953
18
—
Kronobergs dito
582,145
25
—
192,734
—
—
1,024,399
51
10
524,150
—
—
Jönköpings dito
853,578
52
9
298,335
—
1,659,290
25
10
417,113
—
—
Östergötlands dito
2,009,740
o
8
882,315
—
—
4,485,293
54
6
1,282,592
16
—
Elfsborgs dito
. 655,745
8
571,712
—
1,675,053
46
7
753,071
—
—
Kalmar dito
557,695
7
5
218,146
—
1,997,932
19
10
488,358
—
Hallands dito
434,258
7
5
261,566
—
482,853
58
8
180,625
—
Göteborgs och Bohus dito
424,152
—
240,349
—
—
1,017.549
10
8
325,344
—
—
Tillägg för“Skaraborgs dito •
—
—
—
—
—
257,858
10
8
76,515
—
Summa
6,325,610
51
6
2,999,592 |
52 j
— |
15,353,777 |
54 |
io |
4,555,681
54 |
—
Summa Summarum
12,348,289 j
4 I
-1
6,392,165 j
52 |
— J
34,759,136
10 |
6 j
11,935,889 |
10
—
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN. 1859.
Litt. E.
Sammandrag aj de från Hypoteksförening ärnäs Direktioner genom Bevillning
skomitén infordrade uppgifter å de värden, hvartill hos berntilda
föreningar belånade egendomar vid de i sådant afseende derå
under åren 1850, 185!, 8852, 1853, 1854, 1855, 1856 och 1851
anställda värderingar blifvit uppskattade, jemte de samma egendomar
för år 1856 åsätta bevillningstaxeringsvärden.
Enligt hypoteksvärde-
Enligt bevillningstaxe-
Bruksegares Hypotek skassa.
Inom Wermlands län
ring. Banko.
ring för år 1SS6. B:ko.
190,804
l
4
40,310
—
» Östergötlands dito
403,918
6
2
66,060
—
—
» Nerikes dito
437,092
8
—
54,668
56
—
» Westernorrlands dito
299,732
27
4
46,425
—
—
S:gr
1,333,316
42
10
207,465
56
—
Östgöta Hypoteksförening, (inom Ostergötlands län)
5,988,273
16
1,770,567
3
—
Dito dito (inom Kalmar dito) . .
1,758,966
52
—
521,078
—
—
S:gr j
7,747,242
-
2,291,645
5
—
Smålands m. fl. provinsers Hypoteksförening.
Inom Kronobergs län
1,464,878
51
9
372,834
—
» Jönköpings dito
2,694,865
19
8
553,326
—
—
» Blekinge dito
1,566,004
19
11
443,097
—
—
» Kalmar dito
1,040,036
14
9
255,838
—
—
» Hallands dito
1,101,667
46
—
260,575
—
—
» Skaraborgs dito
1,388,343
16
2
400,199
—
—
S:gr
9,255,816
4
5
2,285,869
-
—
Skånska Hypoteksföreningen
6,303,380
27
7
1,903,026
—
—
Wermlands Hypoteksförening.
1,033,319
Inom Wermlands län
3,297,794
52
—
—
—
» Elfsborgs dito
252,941
52
—
71,694
—
—
S:gr
3,550,736
16
—
1,105,213
—
—
Örebro läns särskilda Hypoteksförening ....
4,139,120
29
5
916,015
—
—
Elfsborgs samt Göteborgs och Bohus läns Hy-  poteksförening
5,036,846
19
1,599,453
40
Målareprovinsernas Hypoteksförening.
146,448
Inom Upsala län
429,501
21
«
—
» Stockholms dito
1,457,375
14
11
559,875
—
» Södermanlands dito
1,252,308
51
—
298,810
—
» Westmanlands dito
651,006
9
—
180,657
—
» Örebro dito
1,433,708
16
—
217,330
—
S:gr
5,223,899
44
1
1,403,120
—
Summa Summarum
42,590,588
59
11,711,805
31
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1859.
Litt. F.
Utdrag af efternämnda års T ax ering släng der för nedanstående städer
öfver den bevillning, som, blifvit påförd Enskilda Banker.
Be
VI 1
1 n i n g
i
B
a n k o.
År 1855.
Ar 18S6.
År 1857.
Linköping
2,448
44
5
2,505
25
8
5,767
9
—
Westerås
2,417
24
—
4.250
29
1
7,053
8
6
Jönköping
6,394
59
6956
58
—
7,919
39
—
Orebro
3,254
25
8
4,276
28
8
5,527
28
6
Ystad
4,350
12
8
4,416
20
—
4,960
—
Göteborg
4,797
22
—
6,709
31
6,932
46
—
Karlstad
3,064
47
8
3,551
19
—
4,007
41
—
Falun
1,164
28
5
2,675
17
6
2,790
30
—
Summa Banko R:dr
28,075
1
6
35,542
11
.
44,959
7
—
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. RECKMAN, 1859.
K . ■ tl« *<Mv ml' l ■
\
I i ,f,S # ! • *V«. : 0
,'i# ,i ?.t l%;i.
,■ -it., ..1 i-M • * .. <
Litt. G.
S a m tn anfält n i n g a f u p p g i f t e r n a a ugne n d e E n s k i Ida B a n k e r n a s v 1 ti l l n i n g d e n Ii 1 De c ernber 18 5 8.
S k
u 1
d
e r.
T
i 1
1 g
å n
g
a
r.
p-
3 -r c®
® E. 7
3 3 £. C
E* ^
o
» _ 2.
ar. cd
? a
— 09
3 —» 09
a
Esa
2, ? -o
09
S* 3 3
2
a
- ®
O ~
-o 5;
yo 22. Sr
Q. T
•g 3 >
O *■ =
Diskon tlåne-fordringar
CD T»
rra o
—1 -a
a
>■
O 3
ro cl
“ 3 *3 =
cr —• 3 ö
05 r^
3 2. o: ?r
ro o 03
5* 3* S 3
» sr § s
y =r ^ r*
3 ° =
ro ca
a. =r
1 o
ro r-  Q. CD_
“ Ox
ca »3
o 5
Q. g
39 Q-
y ro
aq -i «^
3 09 ~
S 3 =
Q. — — ^3
CD 3' 3 "O
r ; » '
“ 2. o
ST pr 3-
Q.
ro
~a
o
CA
O
3
T
ci
■o
09O "2-
3 39
CJQ
3
39
le räkningar
. efter afdrag
rdringar en-  ligt dito
'O
—i
ro
3^
cn‘
Oi
1
i 1
Sr f
« §.
1
— =3
era £
2 rj-
1' 3
ra 3
-i a.
ra
Q.. 3 ■--*
CD 3
CA "*
W O
ca 33 =r
— pr
r1 o cd
CA *
ä ~ 2 5
1 § s 3
£ 2 E: 5
09 pr
a. "* r:
ro Cl
“1 O Q}
* 2-
a
cr ^
C
a- i
3
era
T
under lag-  sökning.
^ a ^
CD 09 — •
a. q. —’
~ r* .iq
—. 05
Pr “*
09 __
M
09 “*
1
CD
'Ö
ÖT
09
— o5
era -s
093 CL
3 -!
era r
“ era
09
"1
2 i ? i
c« a cr 5»
O = CD g
a. 3- E
— O 090 09
“0=2
•3-13
05
Göteborgs Enskilda Bank .
5,000,000
—
3,909,613
895,900
—
—
—
3,500 000
372,750
463,875
26
171,237
50
317,566
5
5,632,600
—
—
1,337,400
—
—
54.790
—
2,952,678
79
1,000,000
1,404,000
1,333.390
96,740
_____
_
750,000
__
—
747.907
18
51,283
50
—
569,570
358,280
572,939
52
St. Kopparbergs dito . . .
—
1,023,840
—
298,350
1,034,000
—
14,422
50
669,527
47
43,200
114,000
—
728,060
—
3,370
62,400
—
—
—
101,697
5
199,112
55
Mälareprovinsernas dito . .
3,897,800
—
3,498,585
—
985,300
—
82,369
—
2,923.350
—
112,434
—
888,479
58
446,065
—
—
—
1,908,750
—
3,400
2,176,275
—
—•
—
80,095
—
2,564,040
42
Norrköpings dito
1,000,000
—
741,965
851,150
—
—
—
—
750,000
—
—
—
335,988
74
87,807
—
—
—
1,234,987
75
—
62,600
—
—
—
121,731
55
318,169
26
1,950,000
2,999400
2,642,546
3,505,544
510,208
506,325
362,830
10
1,462,500
131,575
w
861,685
87
146,462
40.000
1,474.477
47,200
807,245
45
376,639
46
118,000
1.594.398
15
Smålands dito
SO
—
126,000
—
2,249,550
—
920,156
2!
845,930
55
173,969
50
—
—
1,325.173
47
49,900
67
1,267,378
85
281,260
11
—
2,485,644
67
Stockholms dito
1,000,000
—
1,148,100
—
9,423,113
2
1,061,000
1,074,603
20
600.500
—
556,220
40
2,180,408
65
25,500
—
—
—
9,540,308
7
—
—
812,200
—
—
—
—
—
—
1,000,000
2,000,100
999,295
2,302,557
30,150
319,490
_
357,800
1,268,500
_
748,350
__
_____
435,553
55
61,865
_
___
979.518
75
153,550
,
8,049
__
34559
16
501.876
47
Wermlands dito
—
50
—
—
—
—
1,500,075
—
508,500
904,356
97
81,539
—
—
—
1,701,300
—
30,420
—
972,030
—
247,292
59
40,807
50
1,316,661
55
2.290.000
1.486.000
2,386,877
1,747,702
50
945,485
_
1,687,500
__
366,731
_
1.031,754
70
405,778
,
-
1,268,520
54.650
820,730
13.169
55
8,425
6
949.344
80
Östergötlands dito
50
633,460
783,250
—
—
1,114,500
—
30,000
—
673,505
97
143,670
—
—
2,218,921
15
76,874
84
510,370
930,526
55-
Summa
24,987,300
—
25,260,018
—
15,495,671
2
3,596,550
—
1,519,804
38
18,300,325
—
3,012,609
11
10,038,974
25
1,838,376
50
471,566
5
26,582,186
17
245,815 51
9,340,459
96
926,410
49
560 085
8
14,385,392
45
STOCKHOLS!, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, I 859.
Litt. //.
Förordning,
indcholdende najrmere Bestemmelser angaaende Fremmedes Handelsbereltigelse.
Kjöbenhavn, den 8de Juni 1850.
Vi FREDERIK den Sjette, af Guds Naade Ronge til Danmark, de Venders og Gothers,
Hertug til Slesvig, Holstéen, Stormare, Ditmarsken, Lauenborg og Oldenborg, '
Gjöre vitterligt: For at lorebygge, at der gjöres de i Vort Kongerige bosatte Handlamde
Afbraek ved Fremmede, som indfinde sig ber i Landet for at söge Afsaetning paa Varer,
ville Vi efter derom at bave modtaget allerunderdanigst Betänkning fra begge Församlingen
af Vore troe danske Provindsialstasnder, allernaadigst havé anordnet som fölgen:
§ 4.
Fremmede Handlende eller Handelscommissionairer, der indfinde sig i Kongeriget,
skulle vsere uberettigede til at falbyde eller afhaende Vaner andetsteds, end i Kjöbenhavn
og i Kjöbstaederne udenfor Hovedstaden.
Do maae derhos ikke falbyde eller afhaende Varén til andre, end dem, der ere
berettigede til at drive Kjöbmandshandel en gros eller en delail, saa og til Fabrikanter,
Huandvmrkere og andre Naeringsbrugere.
Ligesom de dog til Kjöbmaend kun maae afhaende saadanne Varer, hvormed enhver
af disse er berettiget til at handle, saaledes maae de til Fabrikanter, Haandvaerkere
og andre Naeringsbrugere kun afhaende saadanne Varer, som enhver til sin Naeringsdrivt
behöver.
Bev.-Kom. Bet. 28
212
Ligeledes skulle de vajre uberettigede til at afhaende Varer i ringere Partier,
end dem, som det efter Förordningen af 4de August 4 742, Förordningen af 23de
April 1817 og Placaten af lode October 1830 er tilladt Grossererne at steige.
§ 3.
I Henseende til Indkjöb, sorn her i Landet gjöres af Fremmede, saavelsom Forbudet
imod at de her i Landet steige Yarer, som de her havé tilforhandlet sig, skal
det havé sit Forblivende ved de gjaeldende Anordninger, ligesom ved de i §§ 1 og 2
anförte Bestemmelser ingen Förändring skeer i den Udsalgsret, som ved Förordningen
af 4de August 1742 er tilstaaet fremmede Skippere.
§ i
Den
fremmede Handlende eller llandelscommissionair, der vil udföre de i § 1
ommeldte Ilandelsforretninger ber i Riget, skal for vedkommende Toldembedsmand paa
det förste Toldsted, hvortil han fra Udlandet ankommer, ved Attester fra Övrigheden
paa hans Hjemsted oplyse, om det er for egen eller for andres og i sidsta Fald for
hvilke Handlendes eller Fabrikanters Regning han agter att handle.
Af Toldkammeret paa bemeldte Sted meddeles harn derefter et Adgangsbeviis,
der, forinden det afbenyttes, hör forevises for vedkommende Politieembedsmand, som
uden Betaling har at paategne samme.
Adgangsbeviset gjaelder i eet Aar fra Udstedelsens Dato og kan efter Aarets Udlöb
ombyttes med et nyt, der ligeledes gjaelder for eet Aar, og meddeles af Told- eller
Consumtionsstedet der, hvor den Paagjaeldende da opholder sig.
For et saadant Adgangsbeviis, og hvergang det fornyes, erlaegger den Paagjteldende,
saafremt han vil udföre Handelsforretninger alene for egen eller kun för eet
Handelshuses eller een Fabrikants Regning, en Kjendelse til Vor Kasse af 80 Rbd.
Sölvmynt, men reiser han for flere Handlendes eller Fabrikanters Regning, da skal for
hver af disse cndvidcre betales 40 Rbd. Sölvmynt.
De Adgangsbeviser, som fremmede Handlende eller Handelscommissionairer i Overeensstemmelse
med den for Yore Hertugdomme Slesvig og Holstéen under 24-de October
1837 udgivne Forordning § 4 maatte havé erhvervet nogetsteds i bemeldte Vore
Hertugdomme, skulle havé samme Gyldighed, som om de i Medför af § 4 vare udfterdigede
i Kongeriget.
313
§ (i
Medförer
den Paagjmldende Varepröver, da bär disse paa anordnet Maade fortoldes.
Derhos skulle saavel disse, som do Pröyeböger eller Mönsterkort, den Handlende
maatte medbringe, ligeledes forevises paa det förste Toldsted, hvortiPhan fra Udlandet
ankommer, og om Prövernes Beskaffenhed og Msengde gjöres Bemmrkning i Adgangsbeviset.
Ved Afreisen fra en Kjöbstad skal den llandlende lade Pröverne og Prö- j
vekortene toldforsegle, og maae Seglene ikke aftages förend ved Ankomsten til !
en anden Kjöbstad, hvor saadunt skeer af vedkommende Told- eller Consum- ( ophsevet.
tions-Inspecteur. For Forseglingen og Seglenes Fratagelse erlaegges efter Toldanordningerne
ingen Betaling.
I enhver Kjöbstad, hvor den Fremmede vil udföre Handelsforretninger, skal han
forevise det meddeelte Adgangsbeviis saavel for Toldkammeret, eller, hvor et saadant
ikke er, paa Consumtions-Hovedcontoiret, som for vedkommende Politieembedsmand, og
skal samme saavel af denne som af vedkommende Told- eller Consumtions-Embedsmand
uden Betaling viseres. Denne sidste Embedsmand har derhos i en sserlig Protocol
at optegne det Vresentlige af Adgangsbevisernes Indhold, hvilken Protocol ved hvert
Aars udgang bör vaere til de Handlendes Eftersyn.
§ 8-
De foranförte Bestemmelser skulle ligeledes vaere anvendelige paa Indlaendige, forsaavidt
de omreise for at falbyde og afhaende Varer for Fremmedes Bogning, og skal
det fornödne Adgangsbeviis af dem erhverves ved det Told- eller Consumtionssted,
hvor de ere bosatte.
§ 9.
Handlende eller Fabrikanter, der ere bosatte i Vore Ilertugdomme Slesvig og
Holstéen, skulle, forsaavidt de paa den i denne Forordning omhandlede Maade her i
Landet söge Afsaetning for egen eller fremmed Regning, ansees lige med Handlende
eller Fabrikanter i Kongeriget.
§ 40.
Har Nogen udfört Handelsforretninger i en Kjöbstad, forinden Adgangsbeviset efter
§ 4 er foreviist for vedkommende Politieembedsmand, eller i det i § 7 ommeldte Tilfelde
for Politiet og for Toldvaesenet, da ansees han med Mulet af 8 Rbd.
2.44
Gjör Nogen sig skyldig i anden Överträdelse af de i §§ 1, 2, 4, 5 og 6 indeholdte
Forskrivter, skal den Paagjaeldcnde, foruden den Sträf, som lian for uberettigct
Ilandel samt för Overtraedelse af Toldanordningerne maatte vcere ifalden, samt foruden
at betale den ikke erlagte Afgivt, saafremt en saadan burde vaere erlagt, endvidere
bode förste Gang 32 Rbd., anden Gang 48 Rbd., og tredie Gang 64 Rbd. Gjtir
Noggn sig fjerde Gang skyldig i en saadan Overtraedelse, fortaber han, foruden paa
nyt at ansees med Mulet af 64 Rbd., Ret til at reise for at falbyde eller afbeende
Varer i Kongeriget og Hertugdommene, og bliver, saafremt han er en Udlaending, ved
Politiets Föranstaltning at udföre af Landet.
Yarepröver, der ikke paa anordnet Maade ere foreviste eller ved Afreisen fra et
Told- eller Consumtionssted toldforseglede, forfalde til Confiscation.
Confiscations-Belöbet saavelsom de ovenanförte Mulcter tilfalde i Kjöbsteederne
Byens og paa Landet Amtets Fattigkasse, dog tilstaaes Angiveren paa Forlangende det
Halve. I Tilfaelde af Uformuenhed blive Mulcterne at afsone efter Förordningen af 4 öde
November 4 836.
Om den idtiinte Sträf bliver hver Gang at gjöre Paategning paa det rneddeelte
Adgangsbeviis.
Saa bör og Indberetning beröm skee til Vort Generaltoldkammer- og CommerceCollegium,
som foranstalter saadant bekjendtgjort for vedkommende Toldsteder, for at
disse, naar den Paagjaeldende melder sig om nyt Adgangsbeviis, kunne give samme
den behörige Paategning, eller i fornödent Fald naegte dets Meddelelse.
§ H.
Sager angaaende Overtraedelse af denne Forordning behandles ved Politieretten.
§ 12-
Denne Vor Förordning (raeder i Kraft den Iste Januar 4 840, og skulle de fremmede
Handlende eller Handelscommissionairer, saavelsom de i § 8 omhandlede Indlae.
ndinge, som paa den Tid allerede udföre de forommeldte Handelsforretninger i Riget,
erhverve det fornödne Adgangsbeviis i den Kjöbstad, hvor de da opholde sig.
Hvorefter alle Vedkommende sig allerunderdanigst havé at rette.
Givet i Vor Kongelige Residentsstad Kjöbenhavn, dem 8de Juni 4839.
linder Vor Kongelige Haand og Segl.
Bech.
Kxmzen.
F R E D E R I K R.
LOWZOVV ' _____
Lehmann. Thonning.
n 5
Senere Bestemmelscr til nmrmere Förklaring, resp. Modification af foranstaaende
Forordning af 8de Juni '1839.
ad § i. En Placat af 16de April 4841 bestemmer Fölgendc:
»I saadanne Tilfaelde, ilvor den af en fremmed Kjöbmand eller Fabrikant antagne
Handelsreisende ikke kan benytte Adgangsbevisel for den hele Tid, hvori det er gjseldende,
og naar det godtgjöres, at Omstaendighederne havé gjort Antagelsen af en anden
Handelsreisende förnöden, da kan et nyt Adgangsbeviis för Resten af Aurel, lydende
paa den senere antagne Handelsreisendes Navn meddeles tiden den befalede Kjendelses
Erlaeggelse, imod Tilbagelevering af det tidligere Adgangsbeviis.»
Om saadanne nye Adgangsbeviser maa Ansögning, bilagt med de fornödne Beviisligheder,
indgives til Finantsministeriet.
I en Circulairskrivelse til Toldstederne af 3Iste Decbr. '1853, forklares ad § 4
endvidere saaledes: »Da den Moderation i Recognitionen til halv Betaling, der i de i
§ 4 omtalte Tilfaelde tilstaaes for de Adgangsbeviser, som löses yderligere med det
förste (til 80 Rbd.), ikkun er tilstaaet som Tillaegsbeviis till dette, saa fölger heraf,
at Adkomsten til Moderation udlöber med Tidsrummet for Gyldigheden af det förste
mod /uld Recognition löste Beviis. Som Folge heraf blive saadanne additionelle Adgangsbeviser
ikkun at meddele for den Tid, hvori det först löste Adgangsbeviis endnu gjaelder,
om denne Tid end er nok saa kort; og der gjöres da hver Gang paa det sidst
löste Tillaegsbeviis förnöden Bemaerkning angaaende Tiden for sammes Gyldighed.»
ad § 6. Denne Paragrafs anden Passus:
»Yed Afreisen — — ' — — —■ — — — — ingen Betaling»
er aldeles ophaevet ved Placat af Jode April 1843.
ad § 7. Yed Circulaire af 10de Novbr. 1851 er det pgalagt samtlige Amtmaend
at instruere Politi-Embedsmsendene i Kjöbstederne om for Fremtiden at vise den störst
mulige Aarvaagenhed med, at de Handelsreisende ikke unddrage sig den i §§ 4 og 7
befalede Anmeldelse og Foreviisning af Adgangsbeviser, samt om till dette Öiemed at
smtte sig i Förbindelse med vedkommende Toldembetsmaend.
Denne Instrukt. blev ved Circulaire af 18 Novbr. s. A. meddeelt Toldstederne
til Efterretning og Iagttagelse, med Tilföiende, att Regeringen forventer, att der i denne
Sag vises al Opmrerksomhed fra ToIdofFicianternes Side.
Litt /.
För de Post- och Lotshemman, som äro frikallade från rotering och kronoskjuts,
hafva följande bevillningsafgifter under nedannämnda år blifvit påförda hvarje helt
hemman och i lika förhållande för de mindre, men för dem, hvilka endast njutit
frihet för kronoskjuts, har afgiften ej utgått.
1719 års bevillningsförordning upptager afgiften för post- och lotshemman, efter helt
mantal beruknadt, till 2 daler s:mt.
1720—1727
d:o
d:o
d:o
2
daler s:mt.
1717 års
d:o
d:0
d:o
1
daler 16 öre.
1752—1756
d:o
d:o
d:0
1
daler 16 öre.
1763 års
d:o
d:0
d:o
4
daler s:mt.
1766—1772
d:o
d.O
för posthemman
6
daler s:mt.
» lotshemman
4
» »
1789—1810
årens
d:0
d:0
för post- och lots-
hemman d:o d:o
1
rdr 16 sk. banko.
1812—1855
d:o
d:o
d:o
2 rdr banko.
1858 års
d:o
d:o
d:o
3 rdr riksmynt,
217
Litt. K.
Till Komifén för upprättande af förslag till ny författning angående allmänna
bevillningens utgörande.
Vid försäljning af fast egendom utgör stämplade pappersbeloppet
för köpebref
60 öre af hvarje -100 rdr
och för fastebref 15 öre » » 100 »
eller 75 öre per 100 rdr af köpeskillingen. Lägges härtill stämpladt papper för
köpekontrakt, gravationsbevis, uppbudsprotokoller och inteckningar af resterande köpeskilling
m. m., så höjes än ytterligare den intägt, som staten genom salu-och köpeafhandlingar
af fast egendom har att påräkna; men hvilken jag, i och för efterskrifna
kalkyl, endast vill beräkna till 80 öre af hvarje 100 rdr eller 0,8 procent.
Men från denna afgift är befriad: all fast egendom i död hand eller som till
•följd af privilegier eller andra förhållanden icke går i köp, men likväl öfvergår i annan
egares eller innehafvares hand; — såsom tideikommisser och kommuners, korporationers
och aktiebolags fasta egendom.
Särskild uppmärksamhet torde fästas vid de sistnämndas, hvilken alltmer och
mer ökas och hvaraf slaten, vid aktiernas öfvergående från hand till hand,; icke eger
att uppbära stämpladt pappers afgift, ehuru aktien representerar andel i fast egendom
och derföre vid försäljning borde vara underkastad ofvannämnda afgift.
Den fördel, som sådan egendom i död hand njuter framför annan, utgör, enligt
nedanskrifna kalkyl, ej mindre, än hela den fastighetsbevillning, som Komitén föreslagit,
eller 40 öre af 1,000 rdrs fastighetsvärde.
A. koper fastighet för 100,000 rdr och betalar i stämpladt papper 800 rdr,
hvaraf årliga räntan, ä 5 procent, utgör 40 rdr, eller lika belopp som den föreslagna
fastighetsbevillningea. A. utgör sålunda årligen till staten en dubbel afgift af
sin köpta fastighet, mot den som utgår af egendom i död hand, hvilken aldrig har
eller enligt nu gällande författningar icke^ kan komma att erlägga stämpladt pappers
afgift.
I andra länder har man, vid de nyare skattelagstiftningarna, icke förbisett ett
dylikt förhållande, ulan ålagt egendom i död hand en särskild beskattning, hvilken
t. ex. i Frankrike belöper sig till 5 procent af inkomsten.
°218
I stöd af livad jag anfört föreslår jag följande bestämmelse i det nya förslagets
2-dra artikel:
För all fast egendom i stad eller på landet, hvilken till
följd af privilegier eller andra förhållanden icke blifva föremål
för försäljning eller köp, skall, såsom ersättning för den staten
sålunda underhållna stämpiadt pappers afgiften, erläggas en årlig
bevillning af 40 öre för hvarje 4 000 rdr af fastighetens värde.
Härifrån vare dock sådana fastigheter befriade, hvilka enligt
§ äro från fastighets- eller eganderättsbevillning fri -  tagna.
Stockholm den 9 Juni 1859.
P. Mölter.
T tthell, lill jemförelse emellan 1858 års bevillningsförordning samt de
af Komilerade uppgjorda förslag till be v ilin ingsstadg a, instruktion
för laxerhigsförrättningarna och förordning angående mantals- och
skattskrifning arna.
§§
i förslagen till
§§ i 1858 Srs bevillningsförordning.
Bcvillnings-
stadga.
instruktion.
Manlals-
skrifnings-
förordning.
/lrt. I.
Personlig skyddsafgift.
§ 1 igenfinnes i
§ *•
Art. BI.
Afgift af lön, egendom, rörelse m. m.
A) Bevillning af embets- och tjenstemän samt
betjente m. fl.
§§ 2, 5, 4 igenfinnas i
§ 5 utesluten.
§ 6 igenfinnes i
§ 7 se
§§ 8,H, 12,|
15, 15. |
§ 3-
§ 13.
§§ 18. 19,1
20, 21. |
§§ 5 och 6.
B) Bevillning af städerna.
§§ 8-16 se
§ 17 igenfinnes i
§ 18 utesluten.
m 8, 9, 12,|
15. |
§§ 3-6.
§§ 12-17.
C) Bevillning af jordbruket.
§§ 19. ‘20 igenfinnas i
^ ‘21 d:o i
§ ‘2‘2 d:o i
§ '25 utesluten.
§§ 3-6.
§ 18-  § 17-
'
§§
i förslagen till
§<§ i 1858 3rs bevillningsförordning.
Itevillnings-
Instruktion.
Mantals-
skrifnings-
förordning.
stadga.
D) Bevillning af bergverken, så ock af särskilda
manufaktur ier, fabriker, verk och inrättningar
samt yrken på landet.
§ 24 se
§§ 3-6.
§ 25 igenfinnes i
§§ 8,12,14,1
15. |
§ 26 d:o i
§ 19.
§§ 27, 28, 29 igenfinnas i
§§8,!1,12,|
15. j
E) Bevillning af qvarnar och fl. inrättningar.
§ 50 igenfinnes i
§§ 3-6, 8,1
9, 12, 15. j
§ 31 se
§ 8 m. fl.
■
F) Bevillning af fiskerier.
§ 32 se
§§ 3-6.
G) Bevillning af kapitaler, aktiebolag, associationer,
societeter, kassor, verk, hypoteks- och andra
allmänna inrättningar.
§§ 53, 54 igenfinnas i
§ 7.
§ 22.
§ 35 igenfinnes i
§§ i0, 21.
H) Bevillning af testamenten, gåfvor, fideikommisser,
arf och fynd.
,§ 38 igenfinnes i
§§ 25-28.
Art. III.
Afgift för kar aktersfullmagter.
§§ 37, 38 uteslutna.
§§ i förslagen till
S858 års bevillningsförordning.
Bevillnings
stadga.
Instruktion.
Art. IV.
Föreskrifter, angående hvad vid mantals- och
skattskrifning ar, taxerings- samt pröfningskomitéer
bör iakttagas, om ändrings sökande
i debiterings- och taxeringsmål, samt om besvär
öfver ådömda böter.
Om mantals- och skattskrifning.
§ 39
igenfinnes
§ 40
d:o
§ 41
d:o
§ 42
d:o
§ 43
d:o
§ 44
d:o
% 45
d:o
§ 46
d:o
§ 47
d:o
Om ta
§ 48
igenfinnes
§ 49
d:o
% 50
d:o
§ 51-
52 d:o
% 55
d:o
% 54
d:o
§ 55
d:o
§ 56
d:o
§ 48.
% 48.
, 48, 49.
5 50, 51.
§ 47.
; 49, 50.
§ 82.
§ 51.
Mantals
skrifnings
förordning.
i 1 Oell 3.
§ 15.
§ 2.
§ 5-  § 11.
% 7.
8, 9.
§ 7.
§ *0.
§s
i förslagen till
§§ i
1858 års bevillningsförordning.
Bevillnings-
stadga.
Instruktion.
Mantals-
skrifnings-
förordning.
§§ 57, 58
igenfinnas i
§§ 55, 54.
§ 59
d:o »
§ 47.
S 60
d:o »
§ 59.
§§ 61, 62
d:o »
§§ 30-34,1
35, 39, 56. )
§ 63
d:o »
SS 34, 84.
§ 64
d:o »
.§§ 31, |
56. |
§ 65
§§ 66, 67
§ 68
d:o »
5.
d:o
SS 4 — 7.
d:o »
§ 6.
§ 69
d:o »
§§4-7,11.
§ 70
d:o »
§ 4.
i
i
§ 71
d:o »
S 4.
§§ 72-76
d:o »
B 4—10.
§ 77
d:o »
§ 57.
§ 78
d:o »
§ 41.
§ 79
d:o »
SS 63, 62.
§ 80
d:o »
§ 58.
§ 81
d:o »
§ 60.
§ 82
d:o »
S 60.
§ 85
d:o »
§ 12.
S *«•
§ 84
d:o »
§ 64.
§ 85
d:o »
§§ 61, 63.
§§ i förslagen till
§§ i i 858 års bevillningsförordning.
Bevillnings-
stadpa.
Instruktion.
Mantiils-
gkrifninfts-
förordning.
Om taxeringskomité i städerna.
§§ 86—108 igenfinnas i de §§ uti förslagen
till bevillningsstadga och instruktion, som ofvan
blifvit upptagna rörande taxeringskomité på
1
landet.
Om en allmän pröfningskomité i hvarje län.
§ 109 igenfinnes i
§ 65.
§ HO d:o »
§ 66.
§ lil d:o »
§ 70.
§ 8 12 d:o »
§§ 67, 69.
§ J13 d:o »
§§ 67, 68.
§ 114 d:o »
B 74-
§115 d:o »
§ 73.
§§ 816, 137 igenfinnas i
§ 7 6.
O
'"O
CO
*«■
§ 80.
'
Allmänna föreskrifter i afseende å taxerings- och
pr öfning skomitéer na.
§ 819 igenfinnes i
§ 55.
§120 d:o »
§ 77.
Om ändrings sökande i debiterings- och taxerings-
mål samt om besvär öfver ådömda böter.
§ 121 igenfinnes i
§ 82.
§122 d:o »
§§68,75,88.
§ 125 d:o »
§§78,82,83.
§ 124 d:o »
§ 84.
§§ i förslagen till
§§ i 1858 års bevillningsförordning.
1
Bcvlllnings-
stadga.
Instruktion.
Manlals-
skrifnings-
förordning.
Art. V.
j Om uppbörd, afkortning, undantag och lin-
dring samt redogörelse.
; Om uppbörd.
§ i 25 igenfinnes i
§ 85.
§ 126 d:o »
§§ 86, 88.
§ 127 d:o »
§ 86.
§ 128 d:o >»
§§ 67, 89.
§ 129 d:o >»
§§ 85-89.
§§ 130—15*2 igenfinnas i
§§ 90, 91.
§ 153 d:o »
§ 92.
§§ 134—156 d:o »
§ 93.
§ 157 d:o »
§ 94.
.
Om afkortningar.
'
§ 158 igenfinnes i
§ 95.
§ 139 d:o »
§ 96.
Om undantag och lindring i bevillni/igen.
§§ 3 40—146 se
%% 6, 15, 13.
Om redogörelsen.
i § 147 igenfinnes i
§ 97.
§148 d:o »
§ 98.
§ 149 d:o »
S 99.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1859.
UNDERDÅNIGT
BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG
angående
SKJUTSNINGS-ltESVÄRETS ORDNANDE,
AFGIFVET DEN 31 AUGUSTI 1859
A b'
DEN BERTILI, t NÅDER FÖRORDNADE KOMITÉ.
STOCKHOLM,
tryckt hos joh. beckman,
18;>9.
Stormiigii^stc, Allei1-nådigste Korning!
Uti särskilda underdåniga skrifvelser af den 28 Oktober och den 14 December
1857 samt den 30 Januari 1858 hafva Rikets Ständer, jemte föreslående
af förhöjning i skjutslegan och af åtskillige utvägar till undanrödjande,
så vidt möjligt vore, af de förhållanden, hvilka dittills hindrat skjutsentreprenaders
uppkomst eller bidragit att göra dessa för de skjutsningsskyldige
betungande, hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, dels att, då
sådane åtgärder endast kunde leda derhän, att de mest tryckande olägenheterna
af skjutsningsbesväret blefvo afhjelpta, en Komité måtte, för den
mera genomgripande reglering af ärendet, som vore önsklig, förordnas att,
efter det upplysningar från de olika länens i frågan intresserade medlemmar
blifvit infordrade, utreda och föreslå, huruvida och på hvad sätt skjutsningsbesväret
må kunna från jordbruket skiljas och denna vigtiga angelägenhet
för öfrigt i framtiden på lämpligaste sätt ordnas, dels ock att åt
samma Komité måtte i nåder uppdragas, att taga under öfvervägande så väl
frågan om kungs- och kronoskjutsens utgörande, som ock huruvida och på hvad
sätt postföringsskyldigheten må kunna skiljas från jordbruket, emot åliggande
för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de nu äro befriade; och
har Eders Kongl. Maj:t, med anledning af berörde underdåniga framställ
llet.
om skjulsn.-liesväret. 1
2
ningar, jemte det åtgärder till beredande af tillfällig lindring i skjutsningsbesväret,
såsom förhöjning af skjutslegan och meddelande af nya föreskrifter
i afseende å vilkoren för skjuts-entreprenader, blifvit vidtagne, under
den 19 Juni och den 17 September nästlidne år i nåder förordnat undertecknade,
såsom Komiterade, att, efter inhemtande af upplysningar från de
olika länens i frågan intresserade medlemmar, fullgöra de i Rikets Ständers
ofvan åberopade skrifvelser omförmälda särskilda uppdrag i afseende
å utredning och förslag till reglering af frågorne rörande gästgifveri-, hålloch
reserv- samt kungs- och kronoskjutsnings-besvären, äfvensom angående
postföringen.
Jemte de nådiga skrifvelser, hvilka innefatta nyssnämnde uppdrag, har
Komitén fått emottaga dels Rikets sednast församlade Ständers underdåniga
skrifvelse angående kungs- och kronoskjutsen, och dels en af Hedervärda
Bonde-Ståndets Talman vid 1853 och 1854 årens Riksmöte den
14 Oktober sistnämnde år å Ståndets vägnar till Edex-s Kongl. Maj:t afbiten
underdånig skrifvelse om åtgärders vidtagande till beredande af lindring i
den allmogen åliggande postföringsskyldigheten, äfvensom General-Poststyrelsens
öfver denna sednare skrifvelse den 4 September 1856 afgifna underdåniga
utlåtande; och hafva i öfrigt till Komiténs kännedom blifvit öfverlemnade
Eders Kongl. Majrts samtlige Befällningshafvandes samt Eders Kongl. Majrts
och Rikets Kammar-Kollegii afgifna underdåniga utlåtanden, dels öfver
Rikets Ständers vid sednast förflutne Riksdag i underdånighet gjorde framställningar
rörande gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, dels ock i anledning
af underdåniga petitioner, hvilka vid början af samma Riksmöte från
skjutsningsskyldige i flere landsorter till Eders Kongl. Majit inkommit;
hvarjemte slutligen Komitén fått del af de, rörande antalet af utgångne
skjutshästar och kostnaderna för skjutsentreprenader, utaf länsstyrelserna
meddelade uppgifter, hvilka varit för allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet
vid nyssnämnde Riksmöte tillgänglige.
Som det Komitén i nåder lemnade uppdrag har till hufvudsakligt
föremål att tillse, huru befordringsväsendet, med afseende, dels å de skjutsningsskyldiges
billiga anspråk på lindring, och dels å det allmänna behof
af förbättrade kommunikations-anstalter, må böra för framtiden på lämpligaste
sätt ordnas, men denna fråga icke är beroende af någon undersökning,
huru skjutsningsbesvär ursprungligen tillkommit och sedermera småningom
öfvergått till dess nuvarande skick, samt en fullständig och tillförlitlig
utredning häraf skulle erfordra särdeles vidlyftiga forskningar, som
obeliöfligt togo Komiténs tid i anspråk, har Komitén ansett sig kunna un
-
3
derläta att i cn sådan undersökning ingå: likasom och da det torde få
antagas såsom allmänt bekant, på hvad sätt och under hvad vilkor de
olika skjutsningsbestyren för närvarande utgöras, Komitén jemväl trott det
ej vara erforderligt att någon redogörelse derför i betänkandet intaga.
Deremot har Komitén funnit det vara af vigt och för frågans bedömande
särdeles upplysande, att erhålla kännedom, huru befordringen af
] »ost och resande nu för tiden är ordnad, ej mindre i Sveriges grannländer,
än äfven i andra Europeiska stater, der befordringsväsendet vunnit ett
mera utbildadt och ändamålsenligt skick; och har Komitén, dels genom
Herr Statsministerns för utrikes ärendena medverkan, och dels genom
egna forskningar, i detta hänseende erhållit åtskilliga upplysningar, för
hvilka redogörelse, sammanfattad af en bland Komiténs Ledamöter, meddelas
uti den vid betänkandet fogade bilagan N:o 1.
Till följd af den Komitén i nåder meddelade föreskrift att, innan Infordrade
dess utlåtande och förslag afgåfves, införskaffa upplysningar i ämnet fran
de olika länens i frågan intresserade medlemmar, har Komitén anmodat ' Jen 1
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samtlige länen att låta höra de
skjutsskyldige för inhemtande af så väl de upplysningar, hvilka de till
Komiténs behandling öfverlemnade frågor kunde anses föranleda, som ock
yttranden, på hvad sätt och i hvad män af de skjutsningsskyldige kunde päräkuas
bidrag till ersättande af den kostnad, Staten kunde få vidkännas,
derest skjutsningsbesvär komme att från jordbruket och de skjutsningsskyldige
skiljas och af Staten öfvertagas; hvarjemte åtskillige för ärendets utredning
bchöfliga upplysningar, på anmodan af Komitén, blifvit af så väl
Läns-Styrelserna som Öfverståthållare-Embetet meddelade; Och får Komitén
här nedan redogöra för de yttranden, som de skjutsningsskyldige afgifvit,
hvarvid till en början upptagas resultaten af de öfverläggningar,
hvilka vid de skjutsningsskyldiges ä landet sammankomster egt rum; varande
dessa sammankomster hällne merändels fögderivis, men jemväl för
mindre delar af fögdcriernc, såsom särskilda härader, socknar, eller länsmansdistrikt
eller ock särskilda skjutslag.
Beträffande härvid först gästgifveri-, håll- och resérv-skjutsningsbe- i)c skjutssväret,
så hafva de skjutsningsskyldige i sexton län, nemligen: Norrbottens, ningsskgldiWesterbottens,
Westernorrlands, Jemtlands, Gefleborgs, Kopparbergs,
Wermlands, Orebro, Upsala, Stockholms, Södermanlands, Östergöthlands, gästgifveri-,
Skaraborgs, Christianstads, Malmöhus och Gottlands, allmänt uttalat denh&ll~ ovh re~
önskan, att detta skjutsningsbesvär mätte skiljas från jordbruket och öfver- nllgs^esvätagas
af Staten. Samma mening har blifvit delad af de fleste skjutsnings- rci.
4
skyldige i sju andra län, inom hvilka likväl äfven önskningar, att fortfarande
bibehålla ifrågavarande skjuts, blifvit yttrade, såsom i Westmanlands
län af de skjutsningsskyldige i Wäsby fögderi, i Elfborgs län inom Kullings
och Gäseneds härader samt i en mindre del af Ås härad, äfvensom
å Dalsland, i Götheborgs och Bohus län inom Orousts Westra del och
Tjörns härad, i Hallands län inom åtta socknar af Warbergs fögderi,
i Jönköpings län inom en mindre del af Östbo härad, i Calmar län inom
Olands Norra Mot och uti Blekinge län i en mindre del af Östra härad;
och blott inom ett län, Kronobergs, har denna sednare mening gjoi't sig
gällande hos flertalet, bestående af de skjutsningsskyldige i Allbo, Kinnevalds,
Norrvidinge och Uppvidinge härader. Så vidt af de afgifne yttrandena
kunnat inhemtas, har åsigten, att gästgifveri-, håll- och reservskjutsen
borde framdeles såsom hittills bestridas, i allmänhet varit grundad
dels på det förhållande, att skjutsningen i orten befunnits så ringa, att
den ej ansetts för något egentligt besvär, och dels på de skjutsandes eget
förmenande om behof af den kontanta inkomst, hvilken de nu kunna bereda
sig genom skjutsning.
i)e skjuts- Hvad dernäst angår postskjutsen, så har å de flesta ställen, hvarest
nmgsskyldt- posthennnans-innehafvare i frågan sig yttrat, af dem blifvit framställd önges
yttranden. , 0 ° n • i *n
otaten matte öfvertaga postiörmgen, under vilkor att posthem
sen.
månen åläggas utgöra de onera, från hvilka de 1111 äro befriade. Endast
inom nedannämnde orter synes flertalet af de postskjutsskyldige hafva önskat
bibehålla postföringen och de för densamma heviljade förmåner, nemligen;
i Westerbottens län, i Norr-Sysslets och Södcr-Sysslcts fögderier
af Wermlands län, i Frösåkers, Närdinghundra och Åkers härader af Stockholms
län, i Öster- och Westcr-Rekarnes fögderi af Södermanlands län,
i åtskilliga trakter af Elfsborgs län, i Östra och Westra Hisings, samt
Orousts och Tjörns härader, äfvensom i två socknar inom andre delar af
Göteborgs och Bohus län, i Westbo härad af Jönköpings län, i Allbo
härad samt i en del af Kinnevalds och Norrvidinge häraders fögderi af
Kronobergs län, äfvensom i en mindre del af Östra och Medelstads häraders
fögderi af Blekinge län.
De skjuts- Vidkommande sedermera frågan örn Kungs- och Kronoskjutsningsbesvä
ges
yDrandenret,s skiljande från jordbruket och öfvertagande af Staten, så hafva några
om Kungs- bestämda yttranden i afseende härå icke blifvit afgifne utaf de skjutsningsoeh
Krono- skyldige i Jemtlands län, i Wcstcr-Dals fögderi af Kopparbergs län, i Weskjutsen.
gtcr-Sysslets och Norr-Sysslets fögderier af Wermlands län, i Öster-Nerikes
fögderi af Örebro län, i Färentuna, Frösåkers, Lyhundra samt Åkers
fögderier af Stockholms län, i Öster- och Wester-Rekarncs fögderi af Södermanlands
län, i Norra Möre, Södra Möre och Ölands fögderier af Cal
-
5
inar län, äfvensom i Norra fogderiet ä Gottland. Inom de orter, hvarifrån
yttranden i denna fråga blifvit lemnade, har allmännast den mening gjort
sig gällande, att utgörandet af kungs- och kronoskjutsen måste fortfarande
vara med jordbruket förknippadt, emedan för denna skjuts ofta på en gång
erfordrades så stort antal hästar, att densamma icke skulle kunna af entreprenörer
öfvertagas, utan mot en kostnad, som, i förhållande till den mindre
betydliga olägenheten af ifrågavarande besvärs utgörande på hittills öfligt
sätt, vore alltför dryg; hvarjemte en del skjutningsskyldige ansett Kungsoch
Kronoskjutsen icke vara betungande.
En motsatt mening, enligt hvilken jemväl denna skjuts skulle öfvertagas
af Staten, har likväl blifvit framställd å en del orter, såsom inom
Westerbottens läns första fögderi, inom Medelpads och Södra Ångermanlands
fögderier af Wester-Norrlands län, inom Ofvan- och Nedan-Siljans
fögderier af Kopparbergs län, inom Mellan-Sysslets fögderi af Wermlands
län, inom Långhundra fögderi af Stockholms län, inom Lösings, Björkekinds
och Östkinds fögderi af Östergötlands län, inom Wädtlc härad samt i Wedbo
och Tossbo häraders fögderi af Elfsborgs län, i Sunnervikens fögderi samt
i mindre delar af Inlands och Norrvikens fögderier af Göteborgs och Bohus
län, inom Norra och Södra Wedbo häraders fögderi samt i en del af
Tveta, Wista och Mo häraders fögderi af Jönköpings län, i Tunaläns, Sefvedes
och Apelands härader af Calmar län, i Östra och Medelstads härader
af Blekinge län samt i Oxie, Skytts och Wemmenhögs härader af Malmöhus
län; hvarjemte inom en del af Hallands län blifvit yrkad t, att Kronoskjutsen
skulle för fredstid öfvertagas af Staten och blott under krig af de
skjutsningsskyldige utgöras; och hafva, i fråga om sättet för Kronotransporters
besörjande, de flesta inom nu uppräknade orter varit af den åsigt,
att sådane transporter borde, i förening med befordringen af resande, utaf
entreprenörer verkställas; varande tillika ifrågastäldt, att fortskafländet af
trupper till och från möten skulle för hvarje tillfälle utbjudas på auction
vid upphandling af förnödenheter för truppen.
Vid sammanfattning af menigheternas afgifna yttranden i fråga om
Kungs- och Kronoskjutsens öfvertagande af Staten beflnnes, dels att inom
elfva län alla menigheterna varit af den tanka att denna skjuts icke kunde
från jordbruket skiljas, dels, 0111 i öfrigt menigheternas yttranden fögderivis
beräknas, att nyssnämnda åsigt blifvit inom sju län af de fleste omfattad,
då deremot inom fyra andra län meningarne varit uti ifrågavarande
hänseende å ömse sidor ungefärligen lika delade samt slutligen att inom
ett län flertalet yttrat sig för Kungs- och Kronoskjutsens öfvertagande af
Staten; varande, på sätt förut är uppgifvet, något yttrande från de skjutsningsskyldige
i Jemtlands län ej i denna fråga afgifvet.
6
Bland de menigheter, hvilka ansett denna skjuts icke kunna från
jordbruket skiljas, hafva likväl flera ifrågaställt mer eller mindre betydliga
ändringar i nu gällande stadganden, dels rörande sättet för densammas utgörande,
och dels i afseende å den betalning, som derför bör erläggas.
Sålunda har i förra hänseendet blifvit yrkadt: inom Norra Ångermanlands
fögderi af Wester-Norrlands län samt inom Södra Wadsbo och
Wartofta fögderier af Skaraborgs län, att “all jord" (inom Wartofta fögderi
dock med föreslaget undantag af boställen) skulle i kungs- och kronoskjutsningen
deltaga; — inom vissa delar af Westmanlands län, att under
krigstid ali jord måtte deltaga i utgörande af kronoskjuts; — inom ett fögderi
af Ostergötlands län, att kronoskj utsningsbesväret måtte „såjemnt, som
möjligt, fördelas;,, — inom Upsala län och i vissa delar af Wermlands,
Westmanlands och Jönköpings län, att kronotransporter blott i vissa fäll,
eller då mer än 4, 5 å 6 hästar erfordrades, skulle såsom hittills utgöras,
men i öfriga fäll bestridas af samme entreprenörer, som konnnc att besörja
fortskaffningen af resande; varande jemväl ifrågastäldt att, der sådant ske
kunde, särskilda aftal om kronotransporters befordran skulle för hvarje tillfälle
uppgöras; — inom ett fögderi af Skaraborgs län, att ej mera än två
hästar måtte på en gång af hvarje hemman uppbådas; — samt slutligen
inom flera orter, dels att ångfartygslägenheter och jernvägar måtte, så vidt
ske kan, för kronotransporter begagnas, dels att vid större trupptransportcr
styrkan matte fördelas, så att den ej i sin helhet komme att föras samma
väg, och dels att jordbrukaren måtte under sånings- och skördetiderna från
utgörande af kronoskjuts befrias.
I afseende åter å betalningen för kronoskjuts, är yrkadt, dels i flera
orter, att lega till kronoskjutsände borde erläggas jemväl för vägen från
dennes bostad till det ställe, hvarest skjutsen emottages, äfvensom till det
ställe, „der skjutsen slutar,,, dels inom Södra Helsinglands fögderi, att, när
stället, hvarifrån kronoskjuts utginge, vöre beläget utom den socken, den
skjutsande tillhörde, denne matte erhålla half lega för vägen från samma
sockens kyrka till skjutsemottagningsstället, dels inom Norra Helsinglands
fögderi, att hel lega borde erläggas för vägen från socknekyrkan till skjutsningsstället,
då samma väg utgjorde mer än tre mil, dels ock inom de flesta
länen, att legan för kungs- och kronoskjuts måtte utgå till lika belopp,
som blefve gällande för entreprenadskjuts; och är jemväl förhöjning derutöfver
å några orter begärd, äfvensom tillökning blifvit föreslagen i de väntningspenningar.
som, enligt nu gällande författningar, kronoskj utsände tillkomma.
Erbjudna Med anledning af den uppmaning, de skjutsningsskyldigc erhållit att
''skjMsnilg 1- a%^va yttrande om och i hvad mån de kunde vara villige att i sådan cgenskyldige
på skap särskildt lemna bidrag till den kostnad, staten, i händelse af skjutslandel.
7
ningens öfvertagande skulle komma att deraf få vidkännas, hafva dylika
bidrag af de menigheter, hvilka önskat att från skjutsningsbesvär befrias,
blifvit i mer eller mindre väsentlig mån erbjudne. Inom fern län, Wester-N
orri ands, Upsala, Christianstads, Malmöhus och Gottlands, hafva sådane
bidrag blifvit af alla menigheterna och inom tio andra läu af de flesta
utfästade, så att bidrag erbjudits, inom Ostergötlands län från 20 härader
bland 21, i Stockholms län från 17 härader bland 20, i Kopparbergs
län från 6 fögderier bland 7, i Norrbottens län från 2 fögderier bland 3,
i Jemtlands län äfvenledes från 2 fögderier bland 3 samt inom hvartdera
af Örebro, Södermanlands, Wermlands, Hallands och Jönköpings län jemväl
af flertalet bland de samma län tillhörande menigheter. Inom Westerbottens
och Calmar län äro anbud om bidrag afgifne blott från halfva antalet
af fögderierna; och hvad de återstående sju länen, eller Gefleborgs,
Westmanlands, Skaraborgs, Elfsborgs, Göteborgs, Kronobergs och Blekinge,
beträffar, så hafva anbud af ifrågavarande beskaffenhet äfven inom dessa
län blifvit framställde, ehuru från ett färre antal menigheter.
Bland de menigheter, hvilka, ehuru de uttryckt önskan om skjutsningsbesvärets
öfvertagande af staten, likväl icke förklarat sig villige att särskildt
bidraga till den kostnad, som härigenom för statsverket uppkomme, hafva
de flesta förmenat denna kostnad böra genom ökad bevillning ersättas, men
en mindre del varit af den åsigt, att de skattskyldige icke heller på sådant
sätt borde med någon utgift för detta ändamål betungas, utan kostnaden
betäckas genom skjutslegan, hvilken derföre ansetts böra, i händelse
af behof, än ytterligare förhöjas.
De erbjudna kostnadsbidragen hafva blifvit utfästa, dels i årliga kontanta
afgifter, utan inskränkning till något bestämdt antal år, dels i kontanta
tillskott, att erläggas under loppet af vissa (3, 5, 10 eller 15) år,
eller ock på en gång, och dels i tillhandahållande af nödiga byggnader eller
i andra prsestationer.
Arliga kontanta afgifter äro erbjudna till följande belopp:
00 R:dr R:mt för helt mantal. (Mo härad i Jönköpings län.)
24 » » » » » (Jönköpings län.)
20 » » » » » (Norrbottens, Östergötlands, Elfsborgs och
Christianstads län.)
16 » » » » » (Jönköpings län.)
15 » » » » » (Kopparbergs och Östergötlands län.)
13 » » » » » (Kopparbergs län.)
10 )> » » » » (Wermlands, Örebro, Östergötlands, Elfs
borgs,
Christianstads o. Malmöhus län.)
9 » » » » » (Stockholms län.)
8
8 R:dr R:mt för helt mantal. (Jönköpings, Calmar och Malmöhus län.)
(Södermanlands län.)
(Stockholms län.)
(Ostergötlands län.)
(Stockholms, Skaraborgs, Elfsborgs och
Göteborgs län.)
(Skaraborgs, Elfsborgs och Calmar län.)
(Stockholms län.)
(Stockholms, Ostergötlands o. Calmar län.)
(Skaraborgs, Elfsborgs, Hallands och Jönköpings
län.)
I (Östergötlands län.)
(Elfsborgs och Jönköpings län.)
(Skaraborgs län.)
7,50
6.35
6,1?
6
5
4.35
4
2.50
2
1.50
1
3,33
3
1
1
G
*
» » »
» » »
» » »
» )> »
» » »
» » »
)) )) )>
» )) ))
» )) ))
» » ))
» » ))
)) )) ))
) för 1000 R:dr
af hemmans J (Norr-Sjsslets fögderi i Wermlands län.)
taxeringsvärde,
o
af hvarje öresland
eller mantal. (Gestrikland.)
I för hvari esk juts-I /T.. , . • .
häst. (Jönköpings lan.)
Lösen efter markegång för 1 tunna Korn. j
d:o » » n | d:o d:o.
d‘o » » » \ d:o d:o. > (Malmöhus län.)
d:o » » » ^ d:o d:o.
d:o » » » 1 d:o hafra. |
638 R:dr 54 ören af hela Fryksdals öfra Tingslag i Wermlands län.
Arliga bidrag, motsvarande entreprenad-afgifterna. (Lösings fögderi i Östergötlands
län.)
d:o d:o , utan bestämmande af vissa belopp. (Gottlands län med flere
orter.)
Kontanta bidrag genom inbetalningar under visst antal år, eller på
en gäng, hafva blifvit utfåste till nedannämnda belopp:
400 R:dr R:mt för helt hemman. (Kopparbergs län.)
300 » » » » » (Örebro län.)
200 » » » » » (Westmanlands och Upsala län.)
150 » » » » » (Stockholms län.)
120 » » n n » (Westmanlands län.)
9
100 R:dr R:mt för helt hemman. (Wester-Norrlands, Örebro, Westmanlands,
Stockholms o. Jönköpings län.)
(Wester-Norrlands län.)
(Westmanlands län.)
(Westerbottens, Upsala och Stockholms
län.)
(Stockholms län.)
(Westmanlands län.)
j (Stockholms län.)
(Westmanlands, Upsala och Stockholms
län.)
(Örebro, Upsala, Stockholms och Södermanlands
län.)
(Upsala län.)
(Westmanlands län.)
( Westerbottens, Westmanlands och Upsala
län.)
(Malmöhus län.)
| (Upsala län.)
(Wester-Norrlands län.)
(Sunnerbo härad i Kronobergs län.)
! (Jönköpings län.)
i
reprenad-kostnaden. 1 , i- \
,p0 d:0 j (Kopparbergslän.)
Såsom särskilda prcestationer till minskande af statens kostnad för
skjutsningsbesvärets öfvertagande, har blifvit erbjudet: inom Kalix’ fögderi
af Norrbottens län att åt staten upplåta och afstå de vid gästgifverierna
inom fögderiet befintliga betesmarker, eller s. k. hållhägnader, äfvensom att
^kostnadsfritt upplåta och till statens disposition ställa de hus och byggnader,
som enligt 28 Cap. Byggninga-Balken såsom gästgifvaregård erfor„dras,
utan skyldighet likväl att sådane hus i framtiden underhålla;,, —
inom Wester-Nerikes fögderi att uppföra erforderliga byggnader vid de stationer
inom fögderiet, der skjutsombyte anses böra ega rum, under vilkor
att blifvande innehafvare underhålla byggnaderna; —■ inom Gullbergs fögderi
af Östergötlands län att för skjutsstationerna å hvarje ställe tillhandahålla
Ib tunneland jord med nödige åbyggnader; — inom Finspånga och
Itel. om skjutsn.-besväret. 2
96
»
»
90
»
»
»
»
»
80
»
»
»
»
75
»
»
»
»
))
70
)>
»
»
»
»
67,50
»
»
»
»
»
62,50
»
»
»
»
60
»
»
)>
»
50
»
»
»
»
45
»
»
»
»
»
42,50
»
»
»
40
))
»
»
»
»
37,50
»
))
»
»
»
25
»
»
»
»
»
20
»
»
»
»
»
10
)>
»
)>
»
100
»
»
för hvarje
skjutshi
25
»
»
»
10
»
»
»
»
»
Afgift
i fem
år, motsvarande årliga
d:o
clio
d:o
d:o
10
Göstrings fögderier af samma län, att tillhandahålla erforderliga stationsbyggnader,
under vilkor likväl, hvad Finspånga fögderi beträffade, att statslån
för ändamålet beviljas; — inom Bollebygds härad af Elfsborgs län, att
upplåta nödiga hus för entreprenörernes hästar; — och inom Östra härad
af Jönköpings län, att upplåta byggnader till utrymme åt entreprenör med
dess hästar och fordon.
Slutligen hafva för vissa gästgifverier å Gottland erbjudits uppgifna
kontanta bidrag, att erläggas antingen årligen allt framgent eller i ett för allt.
Vid de gjorda anbuden, hvilka i allmänhet endast afse gästgifveri-,
håll- och reservskjutsen, hafva flera menigheter fästat särskilda vilkor, såsom
att öfriga skattskyldige jemväl skulle till ifrågavarande kostnad bidraga,
eller att de skjutsningsskyldige hemmanen skulle för all framtid blifva
från skjutsningen befriade, hvaremot andre, såsom menigheterna inom Sotholms
och Nora fögderier ansett den ifrågavarande regleringen böra blott
på försök för 10 ä 20 år vidtagas; Och hafva för öfrigt de menigheter,
hvilka erbjudit bidrag, utan att utfästa vissa belopp, varit af skiljaktiga meningar,
huruvida kostnadsbidragen till staten borde i lika mån af alla skjutsningsskyldige
hemman i Riket erläggas eller särskildt läns- eller häradsvis
fördelas.
Yttranden Komitén öfvergår nu till redogörelse för de yttranden, som inkommit från
‘ningsstridige skjutsningsskyldige i städerna, hvarvid Komitén först får i underdånigi
fäderna, bet anmäla, att något sådant yttrande icke blifvit begärdt från Stockholms
stad, hvarest det särskilda förhållande eger rum, att dervarande åkare,
mot uteslutande rättighet att verkställa förefallande lego-körslor inom hufvudstaden,
hafva skyldighet att bestrida skjutsen till de närmast staden belägna
gästgifvaregårdar, emot rättighet att uppbära häst- och åkdonslega,
som tid efter annan bestämmes och utgår till betydligt högre belopp, än
i de öfrige städerna.
Hvad Rikets öfrige 89 städer angår, så hafva de skjutsningsskyldige
derstädes i allmänhet framställt den önskan att skjutsningen måtte öfvertagas
af Staten, för hvilket fäll kontanta bidrag till kostnaden derför blifvit
till de i bilagan N:o 2 upptagna belopp inom följande 47 städer erbjudne,
nemligen: i Askersund, Calmar, Carlskrona, Cimbrishamn, Eksjö,
Engelholm, Enköping, Eskilstuna, Falun, Gefle, Grenna, Göteborg, Halmstad,
Hedemora, Helsingborg, Hernösand, Hudiksvall, Jönköping, Kungelf,
Laholm, Landskrona, Lidköping, Luleå, Malmö, Mariefred, Mariestad, Norrtelje,
Nyköping, Philipstad, Piteå, Sala, Strengnäs, Strömstad, Säter, Södertelje,
Thorshälla, Trosa, Uddevalla, Umeå, Upsala, Westerås, Wexiö, Wimmerby,
Wisby, Ystad, Öregrund och Östhammar; hvarjemte föromförmälda fall,
att staten skjutsningsbesväret öfvertoge, de skjutsningsskyldige i följande 18 stä
-
11
der, nemligen Borås, Carlshamn, Christinehamn, Falkenberg, Hjo, Linköping,
Lund, Nora, Norrköping, Oscarshamn, Skenninge, Sköfde, Söderköping, Ulricehamn,
Wadstena, Wenersborg, Amål och Orebro, antingen förklarat sig villige
att lemna kontanta kostnadsbidrag, dock utan att bestämma beloppen deraf, eller
ock erbjudit sig att för ändamålet afstå vissa byggnader eller andre lägenheter.
Inom öfrige 24 städer hafva de skjutsningsskyldige antingen vägrat allt bidrag,
eller ock underlåtit att i fråga derom afgifva bestämda yttranden.
Jemte nu omförmälde, af de skjutsningsskyldige på landet och i städerna
afgifna yttranden, hafva åtskilliga upplysningar, hvilka till ledning vid ärendets
behandling funnits behöflige, blifvit genom Läns-Styrélserna Komitén
lemnade; Och anser sig Komitén här böra meddela, hvad dessa upplysningar
gifva vid handen rörande dels den hittills vunna erfarenheten om jernväg
strajikens inverkan på skjutsåtgången i grannskapet af jernvägarne, dels
ock längden af de till skjuts indelade vägarne moni hvarje län samt dennas
förhållande till arealen och folkmängden.
J förra hänseendet inhemtas rörande södra jern vägsstambanan, som <)m Jern~
för trafiken öppnades från Malmö till Lund hösten år 1856, och från Lund
till Höör nästpåföljande årets höst, att från Malmö utgått 9,209 skjutshä- skjuisåujånstar
år 1856, 6,141 år 1857, men blott 4,086 år 1858; att från Malmö ffentill
Lund år 1856 begagnats 2,954 och år 1858 endast 910 skjutshästar;
att uppbörden af skjutslegan vid gästgifveriet i Lund utgjort år 1856: 14,412
Hulr, år 1857: 10,728 R:dr och år 1858, oaktadt den tillkomna förhöjningen
i legan, endast 7,500 R:dr, allt Runt; att skjutsåtgången vid landtgästgifverierna
utmed jernvägen i allmänhet betydligen aftagit och att resande
emellan Lund och Christianstad, efter jernbanans upplåtande, för det
mesta begagnat vägen om Höör, i följd hvaraf skjutsningen der ökats, men
äter vid skjutsvägen emellan sistnämnde städer så aftagit, att, då tillförene
under November månad i allmänhet utgått vid Hörby mer än 400 och
vid Hurfva mer än 360 skjutshästar, utgångna hästantalet under November
månad år 1858 utgjort vid Hörby endast 89 och vid Hurfva blott 35.
Rörande den inflytelse vestra jernvägsstambanans begagnande från
Göteborg tili Alingsås utöfvat på skjutsåtgången der i orten, är upplyst:
att skjutsningen från Göteborg åt Alingsås nästan alldeles upphört och att
jernvägen nu mera allmännast begagnas ej mindre för den betydliga trafiken
emellan Göteborg och Borås, än ock för resor emellan Göteborg och
de flesta öfriga städerna i Westergötland; att, efter jernvägens öppnande,
antalet af de från Alingsås dagligen utgångna skjutshästar öfver hufvud
blifvit minskadt frän 20 till 1; samt att skjutsåtgången vid de fleste inom
Kullings härad, i grannskapet af jernvägen belägna gästgifverier jemväl
blifvit minskad med omkring fern sjettedelar.
12
Af järnvägsförbindelsen emellan städerna Arboga, Örebro och Nora,
har, enligt de meddelade uppgifterna på skjutsningen i orten, visat sig såsom
följd: att skjutsen, som vid Arboga betydligen aftagit, för öfrigt emellan
nyssnämnde städer nästan alldeles upphört; att skjutsåtgången blifvit
minskad vid Dylta och Glanshammars gästgifverier, så att derstädes knappt
en fjerdedel af det fordna hästantalet nu mera utgår; samt att skjutsningen
likaledes betydligen aftagit vid Fellingsbro, Lia och Blixterboda, men deremot
ökat sig från Örebro åt södra och vestra orterna samt blifvit nära
fördubblad från Nora åt Filipstad och Nya Kopparberget.
^rägartws Hvad åter beträffar skjutsvägarnes längd m. m., får Komitén i under
längd
m. m. dånighet åberopa nedanstående tabell:
Längden af in-  delade vägar för
skjutsmil.
Arealinnehål-  let, utom sjöar
och kärr, enligt
Forssell.
Miltalet vägar
förhåller sig
till arealinne-
Befolkningens på
landet antal är
1855.
Miltalet vägar
förhåller sig
till befolknin-
Län.
Sv. Civ. mil.
hållet som
gen som
Norrbottens
48 V3
674,50
1 : 13,80
60,758
1 : 1250
W esterbottens
70 23/48
600,89
1 : 8,52
74,410
1 :1055
W ester-N orrlands
1285 732
193,84
1 : 1,50
100,789
1 : 781
Jemtlands
104 —
383,40
1 : 3,08
54,967
1 : 528
Gefleborgs
115 —
151,09
1 : 1,32
112,332
1 : 977
Stora Kopparbergs
137%
247,39
1 : 1,79
152,533
1 : 1108
W ermlands
278 V12
133,19
2,09 ; 1
224,932
1 : 808
N erikes
'107%
62,92
1,70 : 1
133,943
1 : 1240
W estmanlands
81%
53,50
1,52 ; 1
87,548
1 : 1080
Upsala
67%
43,78
1,53 : 1
81,455
1 : 1215
Stockholms
131 Vs
62,39
2,10 ; 1
113,132
1 : 862
Södermanlands
nuy12
48,03
2,24 : 1
112,170
1:1010
Östergötlands
182'/,,
83,5
2,18 ; 1
202,843
1:1114
Skaraborgs
202 "/„
66,41
3,05 ; 1
198,725
1 : 976
Elfsborgs
199° l/,44
103,30
1,93 ; 1
243,961
1 :1219
Göteborgs o. Bohus
107 '»/„
40,98
2,00 ; 1
159,934
1 : 1500
Hallands
55%21
38,98
1,44 : 1
102,650
1 :1833
J önköpings
180%
85,52
2,11 : 1
156,832
1 : 869
Kalmar
199%6
89,00
2,22 : 1
197,595
1 : 988
Kronobergs
177V.6
73,14
2,42 : 1
140,747
1 : 795
Blekinge
34 —
23,80
1,43 ; 1
89,895
1:2644
Christianstads
113'/,
46,95
2,42 ; 1
186,426
1 :1642
Malmöhus
792%6
37,85
2,09 : 1 i
230,097
1 :2900
Gottlands
492%s
24,55
2,01 ; 1
42,133
1 : 850
Summa j
2962%, |
3370,25
1:1,10 j
3,260,807
1 :1100
13
Bland de tre åtskiljda onera, hvaraf skjutsningsbcsväret i sin helhet be- Om ämncis
står, nemligen: dels åliggandet att fortskaffa resande, dels postföringsskyl-^l'^”'^^
digheten samt dels kungs- och kronoskjutsnings-besväret, hafva de två först- skilda skjuisnämnda
den gemensamma egenskapen att vara ständiga besvär och, såsom ningsbestysådane,
åtföljda af flera gemensamma olägenheter, då deremot kungs- och
kronoskjutsningen är af mera tillfällig beskaffenhet, så att den i allmänhet
blott tidtals förekommer och inom vissa orter sällan eller aldrig behöfver
anlitas; af hvilket förhållande Komitén hemtat anledning att behandla ämnet
i två särskilda liufvudafdelningar, af hvilka den ena kommer att gemensamt
omfatta befordringen af post och resande, samt den andra kungsoch
IcronosJcjutsen.
Innan emedlertid ämnet efter en sådan indelning behandlas, finner
Komitén sig först böra tillkännagifva sina åsigter i en del allmänna frågor,
öfver hvilka Komitén derföre nu går att yttra sig.
Det lärer icke kunna förnekas, att hela skjutsningsbestyrets öfver-Ommöjlighctagande
och bekostande af Statsverket, på så beskaffadt sätt, som i åtskil~ ^h. hållc^beliga
andra Stater redan länge egt rum, skulle i flera afseenden medföra fria dv
högst väseudtliga fördelar. En sådan åtgärd är dock mera att önska, än *kjuisningsmöjlig
att för närvarande genomföra. De olika länens i frågan intresserade Iringsmedlemmar
hafva ock uti sina till Komitén afgifna yttranden nära nog en- 'besväret,
hälligt erkänt och vitsordat overkställbarheten af någon genomgripande
förändring i afsende på kungs- och kronoskjutsningens utgörande, och den
temligen allmänt visade benägenheten, att, för vinnande af befrielse från
bestridande af gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, erbjuda penningebidrag
till större och mindre belopp, samt de flesta posthemmans-innehafvares uttalade
önskan att, mot avstående af de förmåner, som af dem för postskjutsen
åtnjutas, blifva från denna skjutsningsskyldighet fritagna, gifva
skälig anledning antaga att de skjutsningsskyldige sjclfve i allmänhet ansett
sig icke billigtvis kunna eller böra, utan något motsvarig! eller i mer
eller mindre man jemnförligt åtagande, blifva frigjorda från den dem åliggande
skjutsningsbördan, hvilken, om än från början påtvingad, dock af
ålder dem tillhört och sedermera genom lag blifvit formligen befästad.
Skulle Staten, uteslutande på sin bekostnad, öfvertaga hela befordringsväsendet
i Riket, borde detta, efter andra länders föredöme, också ordnas
på ett fullt ändamålsenligt sätt; men i sådant fall skulle vid det förhållande,
att skjutsinrättningarne här i landet, oaktadt deras ofullkomliga skick
i öfrigt, hafva en vida större utsträckning å befarna vägar, än i de fleste
14
andre länder, kostnaden för befordringsväsendet komma att uppgå till ett
sa högt belopp, att densamma icke kunde bestridas af Statsverket, eller
godtgöras genom motsvarande förhöjning af skjutslegan, utan att i förra
fallet vålla en alltför kännbar tillökning i allmänna bevillningen, eller i
det sednare förorsaka en sådan stegring af skjutslegan, att trafiken derigenom
på ett högst betänkligt sätt hämmades. Komitén, förvissad, att detta
inses af hvar och en, som är närmare förtrogen med vårt lands förhållanden,
har af sådan anledning trott sig icke böra belasta sitt betänkande
med en vidlyftigare utredning häraf. Att åter med osviklig tillförlitlighet
beräkna den kostnad, bestridandet af gästgifveri-, håll-, reserv- och postskjutsen
medförer, på det sätt den nu utgöres, är en uppgift, som ligger
utom möjlighetens gräns, men ett försök till approximativ beräkning i sådant
afseende har Komitén likväl funnit sig pligtig att göra, dervid Komi
tén
gått till väga på följande sätt.
Enligt de af samtlige Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifna
och vid sistlidne Riksdag Rikets Ständers allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott
meddelade yttranden, rörande förhållandet med skjutsningsbesvär
under år 1855, hvilka handlingar varit för Komitén tillgängliga
och, såsom omfattande en tidpunkt, då rörelsen i landet väl var liflig, men
ännu icke uppdrifven till den grad, som under de nästpåföljande båda åren,
lemnat särdeles tjenliga upplysningar till grund för åtskilliga Komiténs beräkningar,
utgjorde, såsom af Bil. N:o 3 inhemtas, gästgifveriernas antal å
landet 1385 och i städerna 88, och hade vid skjutsning under året utgått
från de förra 1,136,970 och från de sednare 234,386 hästar, af hvilka
summor i medeltal för hvarje dag belöpa, för landet 3115 och för städerna
642. Med ledning af upplysningar, dem Komitén af sakkunnig person erhållit,
rörande beskaffenheten och utfodringen af fullt tjenlige skjutshästar,
samt om vilkoren för deras brukbarhet och bestånd under längre tid, har
Komitén antagit, att en häst, för att kunna i tio års tid till skjutsning
fortfarande begagnas, fordrar, jemte lämplig utfodring och omsorgsfull skötsel,
hvila öfverhufvud hvar fierde dag. I enlighet med detta antagande
» . .
och under förutsättning, att trafikförhållandena inom Riket ej efter den
tid, år 1855, för hvilken berörde antal skjutshästar varit upptagne, undergått
nog väsendtlig förändring, för att ej kunna för närvarande tjena till
grund vid anställande af en medelberäkning öfver det antal hästar, som
må kunna anses behofvet för skjutsningens utgörande motsvara, torde ofvannämnda
medeltal alltså böra ökas med 3 och det hästantal, som erfordras
vid gästgifverierna, följaktligen kunna upptagas, för landet till 4154
och för städerna till 856. Med beräkning af inköpspris, amortering och
ränta derå, samt hvad som efter medelmarkegång belöper för lämplig ut
-
15
fodring, har Komiten uppskattat årliga kostnaden för en vanlig skjutshäst
till 350 R:dr Runt. För hvarje par hästar tages i anspråk minst en skjutsdräng,
hvars årliga lön och underhåll kan bekostas likaledes med 350 R:dr.
Skjutsbudningen vid gästgifverierna, har Komitén trott kunna utföras för ett på
hvarje gästgifveri beräknadt belopp af 100 R:dr årligen. Då skjutshållens
i Riket medellängd utgör l:!00/6.25 eller nära l i mil, och således, efter medelberäkning,
hvarje af de utgångne hästarne må antagas hafva skjutsat lo
mil, har lega blifvit erlagd å landet för 1,705,455 och i städerne för
351,579 mil. Medel-skjutslegan uppgår till ungefärligen 1 R:dr Runt
milen, hvarutöfver den för närvarande tid svårligen torde, utan mehn för
rörelsen i landet, kunna förhöjas. På det förestående har Komitén grun
-
dat följande Beräkning:
a) å landet:
4154 hästar ä 350 R:dr
1,453,900.
2077 skjutsdrängar å d:o
726,950.
För skjutsbudning vid 1385 gästgifveriet- k
100 R:dr .
. • • •
138,500.
S:a
2,319,350.
Hvarifrån afgår skjutslega å 1 R:dr för det
skjutsade miltalet med
1,705,455.
Och återstå
. . . .
b) i städerne:
856 hästar k 350 R:dr
299,600.
428 skjutsdrängar ä d:o
149,800.
För skjutsbudning vid 88 gästgifveriet- ä 100 R:dr
8,800.
S:a
458,200.
Hvarifrån afgår skjutslega å 1 R:dr för det
skjutsade miltalet med
Och återstår R:dr 106,621.
Sammanlagda beloppet R:dr Runt 720,516,
skulle alltså motsvara den kostnad, som är förenad med bestridandet af
gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, sådan den för närvarande är inrättad.
Att det sålunda beräknade kostnadsbeloppet närmar sig det verkligen
rätta, visar sig sannolikt vid jemförelse med summan af de skjutsningsskyldiges
afgifter till entreprenörerna vid de gästgifveriet-, der skjutsningen
år 1855 var på entreprenad upplåten. Dessa gästgifveriet-, bland hvilka
voro inbegripne de flesta städer och stationerna utmed många af de större
16
vägarne, der skjutsningen är mest betungande, uppgingo till 561, eller
ungefärligen två femtedelar af hela antalet och från dem hade under året
utgått 733,521 hästar eller mer än hälften af det antal, 1,371,356, som
berörde år varit vid samtlige gästgifveri ema i skjuts användt; men detta
oaktadt och fastän skjutslegan då var lägre, än nu, utgjorde likväl sammanlagda
beloppet af de skjutsningsskyldiges entreprenad-bidrag icke mer
än 508,959 R:dr R:mt. Om nu kostnaden för entreprenad-anstalter vid
öfrige tre femtedelar af gästgifverierna, bland hvilka visserligen en stor del,
såsom af resande mera besökte eller i ansende till ogynnsamt läge, skulle
taga betydliga entreprenad-bidrag i anspråk, men de flesta likväl äro så
obetydligt anlitade, att de skjutsningsskyldige må antagas i allmänhet heldre
sjelfva derstädes utgöra skjutsningen, än förbinda sig till något, om
ock ringa, bidrag, beräknas till ett, ifrågavavarande gästgifveriet antal ungefärligen
motsvarande, belopp, eller 750,000 R:dr, så uppkommer en
kostnads-summa för entreprenader vid alla gästgifverierna i Riket af
omkring R:dr Runt 1,250,000.
Men om härifrån afdrages skillnaden emellan den skjutslega,
hvilken vid entreprenadernas ingående blifvit tagen i beräkning,
och den, som nu i allmänhet erlägges, med förhöjning af 33
öre i stad och 25 öre på landet, hvilken skillnad utgör
för stadsgästgifverierna, med beräkning af 234,386 utgångna
hästar och 351,579 skjutsade mil, å 33 öre . . . 116,131.
och för landtgästgifverierna, med beräkning af
1,136,970 utgångna hästar och 1,705,455 skjutsade
mil, ä 25 öre  426,364. 542,495,
så återstår ett kostnadsbelopp af R:dr Runt 707,505,
sorn icke fullt utgör hvad Komitén här ofvan beräknat.
Vid uppskattning derefter af årliga kostnaden för den postföring,
som af posthemmans-innehafvare bestrides, utfaller förhållandet på följande
sätt. Enligt verkställd uträkning, grundad på postverkets räkenskaper,
hafva under år 1858 allmänna poster blifvit af posthemmans-innehafvare
fortskaffade, efter en häst räknadt, 214,149 mil, för hvilka enligt nu gällande
bestämmelser, i skjutslega sammanlagdt belöper 124,114 R:dr Runt.
Då afstånden emellan postgårdarne i allmänhet kunna antagas till samma
medel-längd, som skjutshållen, och hvarje använd häst således skjutsat ll
mil, hafva för denna skjutsning åtgått 142,766 hästar, eller i medeltal
hvarje dag 392, hvilket antal, af ofvan omförmälde orsak, att en skjutshäst
anses fordra hvila hvar fjerde dag, måste ökas med 3 eller till 523.
Enligt förut uppgifne grunder utgör årliga kostnaden för 523 hästar
17
ä 350 R:dr  183,050.
och för 202 skjutsdrängar k 350 R:dr  91,700.
eller tillsammans  274,750,
hvarifrån afdrages nyssnämnda skjutslegobelopp 124,114,
då återstoden blifver R:dr R:mt 150,636.
Denna summa torde likväl böra ytterligare minskas med värdet af de särskilda
förmåner, som äro posthemmans-innehafvare beviljade. Flere bland
dessa förmåner äro dock af beskaffenhet, att icke kunna till något visst
värde i penningar uppskattas, såsom friheterna från materialiers framskaffande
till allmänna bus och byggnader, från inkvarteringsskyldighet, från
kronobrefbäring samt från nämndemans-, fjerdingsmans- och sexmans- med
flere befattningar, äfvensom den postförare med så kallade beställningsbref
förunnade befrielse från beväringsskyldighet. Den vigtigaste förmånen är
utan tvifvel friheten från knekte- och båtsmanshåll, hvars värde kan mätas
af de vakans-afgifter, hvilka, derest postförings-skyldigheten komme att
upphöra, borde af roteringsfria posthemman till Kronan erläggas och uti
ett af General-Post-Styrelsen den 4 September 1856 afgifvet underdånigt utlåtande
för samtlige dessa hemman uppskattas till 18,862 R:dr 50 öre R:mt.
Om detta belopp från ofvannämnda 150,636 R:dr afdrages, uppkommer
en årlig postföringskostnad af R:dr 131,773: 50.
Lägges härtill ofvan beräknade kostnad för gästgifveri-, liåll
och
reservskjutsen  720,516: —
så blifver summan R:dr R:mt 852,289: 50
öre den kostnad, hvilken bestridandet af gästgifveri-, håll-, reserv- och postskjutsen,
på det sätt den nu utgöres, för de skjutsningsskyldige årligen
medförer.
Äfven utan att taga i beräkning kungs- och kronoskjutsnings-besväret,
hvarom Komitén här nedan skall afgifva yttrande, anser Komitén den
årliga kostnad af omkring 850,000 R:dr, som gästgifveri-, håll- och reservsamt
postskjutsen för de skjutsningsskyldige medförer, redan uppgå till så
högt belopp, att dess öfverflyttande på Statsverket icke bör ifrågasättas,
helst de tillgångar, som af Staten kunna för ändamålet disponeras, torde
företrädesvis böra användas att åstadkomma de förbättringar i vårt nuvarande
ofullkomliga befordringsväsende och äfventyrliga postföringssätt, som
af omständigheterna i hög grad påkallas. Några Statsmedel lära således
icke kunna påräknas till de skjutsningsskyldiges fullkomliga befriande från
de med skjutsningsbesväret förenade kostnader, hvilkas betungande egenskap
för öfrigt har sin orsak mera deruti, att de trycka särdeles ojemnt,
Sel. örn skjutsn.-besvärel. 3
18
än i deras höga belopp, enär berörde kostnader, fördelade lika på all
skjutsningsskyldig jord och på städerna i jemförligt förhållande, icke skulle
drabba de skjutsningsskyldige hårdare, än att desamma, till stor del, kunde
anses ersatte genom det billigare pris, hvartill skjutsningsskyldig fastighet
förvärfvas. Vid reglering af skjutsnings väsendet måste dessutom icke allenast
de skjutsningsskyldiges, utan äfven det allmännas fördel afses, och
för vinnande af dessa ändamål gemensamt är det lika angeläget att, å ena
sidan, öfverdrifna anspråk eftergifvas, som att, å den andra, billiga fordringar
icke lemnäs utan tillbörligt afseende.
I betraktande hära! och på grund af det ofvananförda, har Komitén
kommit till den öfvertygelse, att skjutsningsbesväiret för närvarande hvarken
kan eller bör på det sätt från jordbruket skiljas, att de skjutsningsskyldige
från särskilda utgifter för b ef or dr ing sväsendet befrias.
Om upphö- Deremot anser Komitén de med gästgifveri-, håll- och reservskjuts
\an%
af. ningens utgörande in natura förenade och länge med skäl öfverklagade
hålli och re- olägenheter, samt ibland dem synnerligen de af skjutsningen förorsakade
servskjutsens mångfaldiga hindren för jordbrukets behöfliga skötsel och vidare utveckling,
utgörande in äfvensom de af sättet för skiutsningens utgörande i viss mån föranledde
TUXtWVCL OCit • • • • • •
hemmanens menliga verkningar på sedligheten, utgöra tillräcklig anledning för afskafindelning
i fande af ifrågavarande natura-prsestation, hvilken dessutom, såsom varande
skjulslag. jc]ce allenast en skyldighet, utan jemväl i så måtto en rättighet, att de
skjutsningsskyldige under vissa förhållanden kunna förhindra tillkomsten af
skjutsentreprenader, omöjliggör åstadkommandet af ändamålsenliga befordringsanstalter.
Om gästgifveri-, håll- och reservhemmanens skjutsningsskyldighet icke
vidare komme att in natura utgöras, så skulle föröfrigt dessa hemmans
nuvarande indelning i skjutslag icke blifva behöflig och de dermed närmast
förenade hinder för en lämplig reglering af befordringsväsendet vara
undanröjde. Det är skjutslagsindelningen, som föranleder, att skjutsningsbesväret
på olika ställen är och måste vara i hög grad olika tryckande;
ty, om skjutsentreprenader vid alla gästgifverier inrättades, kunde kostnaderna
derför lika fördelas på samtlige de skjutsningsskyldige hemmanen,
såsom i ett län, nemligen Jemtlands, och i en del af Stockholms län redan
eger rum, så att det ena hemmanet icke vore af detta besvär mera
betungadt, än det andra; och gifvet är, att, så länge hvarje gästgifveri har
sitt särskilda skjutslag, och skjutsningsbesväret vid det ena, i följd af obetydlig
trafik eller besvärets utgörande af ett jemförelsevis vidt utsträckt
antal skjutsskyldige, eller i anseende till andra omständigheter, icke medförer
några väsentliga kostnader eller olägenheter, medan vid ett annat
dessa kunna vara särdeles tryckande, skall icke heller ett allmänt entre
-
19
prenadsystem kunna komma till stånd, med mindre Statsmagterna derom
besluta. Vid omreglering af skjutsningsbestyret, huru denna än må gestalta
sig, bör således afseende fästas derå, att den skjutsningsskyldiga samhällsklassen
i sin helhet må vinna lindring i skjutsningsbesvär et, om äfven en
sådan lindring icke kan åstadkommas utan på en del individers bekostnad;
och en sådan lindring kan ej tillvägabringas på annat sätt, än att skjutsningen
vid alla gästgifverier på entreprenad upplåtes, samt att kostnaden
härför derefter på de skjutsningsskyldige lika fördelas. Huru ojemnt tyngden
af skjutsningsbesväret hvilar på de skjutsningsskyldige, visar sig bäst
vid jemförelse af de tillskott, som varit erforderlige der skjutsningen blifvit
ställd på entreprenad. Exempel finnas, att vid vissa stationer hemmansinnehafvare
måst till entreprenörer erlägga kontanta bidrag till följande
belopp på helt hemman, nemligen: i Gefleborgs län 480 R:dr, i Norrbottens
400 R:dr, i Wester-Norrlands 360 R:dr, i Örebro 200 R:dr, i Kopparbergs
186 R:dr, i Elfsborgs 180 R:dr och i Blekinge 120 R:dr. I vissa orter, synnerligast
i de nordligare länen, förekomma temligen allmänt entreprenader med icke
obetydliga afgifter, såsom i Wester-Norrlands län, der, bland 40 landtgästgifverier
med entreprenad, blott 17 finnas med lägre bidrag af helt hemman,
än 35 R:dr, under det bidragen i öfrigt uppgå vid 13 stationer till
35 ä 54 R:dr och vid 10 stationer till 74 R:dr och deröfver; i Kopparbergs
län, hvarest, bland 45 landtgästgifverier med entreprenad, endast 10
finnas, der bidragen af helt hemman ej öfverstiga 30 R:dr, utan att dock
vid någon station gå lägre än till 24 R:dr, under det bidragen i öfrigt
utgöra vida högre belopp och vid 7 gästgifverier öfverstiga 100 R:dr; i
Gefleborgs län, hvarest, bland 41 landtgästgifverier, 19 hafva bidrag, för
helt mantal räknadt, af 20 ä 42 R:dr och 7 andra till belopp af 54, 60,
98, 123, 125 och 480 R:dr; äfvensom i Örebro län, der, bland 37 landtgästgifverier
med entreprenad, 8 hafva bidrag af hvarje helt hemman med
20 ä 50 R:dr, och 9 andra till ännu högre belopp.
Deremot finnas, ehuru blott till ett antal af emellan 30 och 40,
stationer, der entreprenader bära sig utan särskildt bidrag af de skjutsningsskyldige,
äfvensom dels i andra län, än de här ofvan omförmälda,
dels ock vid sidan af de stationer, der förutnämnda höga entreprenadbidrag
förekomma, andra stationer finnas, hvarest bidragen uppgå till ganska ringa
belopp, såsom af helt hemman i Norrbottens och Hallands län 5 R:dr, i
Stockholms 4 R:dr 50 öre, i Elfsborgs 4 R:dr, i Westmanlands 3 R:dr
50 öre, i Gefleborgs, Södermanlands och Östergöthlands 3 R:dr, i Upsala
2 R:dr 50 öre, i Calmar 2 R:dr, i Örebro och Skaraborgs 1 R:dr 75 öre
och i Wester-Norrlands 1 R:dr 50 öre. I städerna förekomma enahanda
skiljaktigheter, så att, då skjutsinrättningarne i Göteborg, Malmö, Christi
-
*20
anstad och Norrköping medfört högst betydliga kostnader, entreprenadanstalter
i åtskilliga andra städer, der skjutsåtgången likväl är ganska stor,
kunnat tillvägabringas, dels utan och dels med helt obetydliga tillskott.
Bidragen vid sådana entreprenader, som, med beräkning af den högre
skjutslega, hvilken sedan förlidet års början varit gällande, blifvit förnyade,
visa naturligtvis andra ziffror; men detta har icke någon särdeles anmärkningsvärd
inflytelse på olikheten af bidragen vid särskilde gästgifverier.
Af förestående upplysningar, hemtade utur Eders Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvandes förr omnämnda uppgifter för år 1855, befinnes
sålunda, att skjutsningsbördan högst ojemnt tynger, ej allenast i olika delar
af riket, utan äfven inom samma ort, allt efter som förhållandena i
orten, hvilka ofta äro tillfälliga förändringar underkastade, derå utöfva inflytande.
För bedömandet, huru skjutsningsbesväret anses inom olika kommuner
å samma ort mer eller mindre tryckande, kunna jemväl åberopas
de skiljaktiga belopp, som, enligt hvad förut är uppgifvet, blifvit för befrielse
från detta besvär af de skjutsningsskyldige erbjudna. Utom i ofvanantydde
olägenheter af skjutsbördans ganska ojemna betungande, röjer skjutslagsindelningen
sin olämplighet jemväl i det afseende, att den är särdeles
hinderlig för indragning och flyttning af gästgifverier. Indragning af en,
med hänsigt till resandes fortkomst, obehöflig skjutsstation, — och sådane
finnas till icke obetydligt antal, — måste föranleda antingen tillökning i
utgående hästantal eller längre skjutshåll från närbelägna gästgifverier,
mången gång till stort mehn för dessa. Den inverkan åter, som flyttning
af gästgifvaregårdar utöfvar på skjutslagen genom nödvändigheten, att omreglera
dessa, samt att frånskilja förut dertill indelade och underlägga andra
hemman, leder ofta till sådana förvecklingar och omgångar, att en
eljest af behofvet högeligen påkallad så beskaffad flyttning antingen alldeles
icke, eller först efter en längre tids förlopp, kan tillvägabringas; och
att både i ena och andra fallet skjutslagens rätt lätteligen kan trädas för
nära, torde de många rättegångarne i dylika frågor få anses utmärka.
Skjutslagsindelningen står icke heller rätt väl tillsammans med de företagtill
befordringsväsendets underlättande, hvilka, genom öppnande af vattenkommnnikationsleder
och jernvägsanläggningar, dels redan kommit och dels
framdeles kunna komma till utförande. Det ligger i sakens natur, att alla
befordringsanstalter af större omfattning måste förr eller sednare så ordnas,
att de i möjligaste måtto ställas i förbindelse med hvarandra. Att
erhålla skjuts vid jernvägs- och ångfartygsstationer är en billig fordran.
Dertill erfordras dock skjutsinrättningar; och, då sådane, under närvarande
förhållanden, icke kunna tillvägabringas utan tillhörande skjutslag, hvilka
i flera trakter äro omöjliga att åstadkomma, visar sig äfven deraf, att tid
-
punkten är inne för vidtagande af förändrade, med tidens kraf mera öfverensstämmande,
anordningar i afseende på skjutsningens uppehållande.
Den förändrade rigtning rörelsen antager genom anläggning af jernvägar,
— ett ämne, som längre fram skall vidare beröras, — har till ovilkorlig
följd, att skjutsningsbördan på en gång öfver flyttas från skjutslag,
som förut deraf varit mycket tryckta, till andra, som haft ingen eller föga
känning af detta besvär; och i denna omständighet företer sig ett ytterligare
skäl för införande af en, utaf skjutslagen oberoende, grund för skjutsningsbesvärets
utgörande.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt, är Komitén
af den åsigt, att skjutsningsbesväret, för~ så vidt dermed afses gästgifveri,-  håll- oell reservskjutsens utgörande in natura, bör från jordbruket och de
skjutsning sskyldige skiljas samt så väl skyldighet, som rättighet för dem att
bestrida sådan skjutsning upphöra, äfvensom att de gästgifveri-, håll- och
reserv-skjutsskyldige hemmanens indelning i skjutslag icke bör bibehå,lias.
Ett hinder för tillvägabringande af skjutsentreprenader och för ett Om. gäsigifändamålsenligt
ordnande af skjutsstationernas lägen förefinnes äfven deruti, ^ri-bestyrci,
• • • . • SdSOftl fcistddt
att å landet gästgifveri-bestyret hålles fästadt vid vissa hemman. Erfaren-' vid vissa
heten har nämligen ådagalagt, att skjutsentreprenad-anbud endast undan- hemman.
tagsvis kunnat göras af andre, än gästgifvare, emedan dessa vanligen äro
egare af de vid gästgifvaregårdarne befintliga byggnader och vägra upplåtande
deraf till andra, för att sjelfva kunna tilltvinga sig fördelaktiga entreprenadvilkor.
Detta har äfven gifvit anledning till förklarandet i det
nådiga cirkuläret den 11 December 1857, att tillses bör, det entreprenör,
som ej sjelf är gästgifvare, icke må sakna tillfälle att vid gästgifvaregården
erhålla nödigt utrymme för hästar och formän. Men äfven om en
entreprenör kunde tillförsäkras ett så beskaffädt utrymme, är i allt fäll
skjutsentreprenads öfvertagande af person, som ej är på stället boende,
förenadt med så stora olägenheter, att utsigterna för vinnande af det afsedda
ändamålet äro ganska ringa. Om deremot gästgifveri-hållningen finge
i sammanhang med skjutsningen upplåtas åt entreprenör, och det medgåfves,
att gästgifveriet finge till annat ställe förflyttas, när sådant kunde ske,
utan att afstånden till närmaste gästgifvaregårdar blefvc obehörigt långa,
så skulle ofelbart lifligare täflan uppstå vid entreprenad-auktionerna och
förmånligare anbud erhållas, ty derigenom skulle för hvar och en, som hade
tjenliga och lämpligt belägna byggnader, tillfälle beredas, att kunna åtaga
sig entreprenaden, hvilken, i förening med rättigheten till gästgifverihåUning,
kunde blifva vida mer begärlig, i synnerhet om den gästgifveriet
tillhörande bränvinsutskänkningsrätt icke förut blifvit uppsagd eller förverkad;
och, derest gästgifverihållningen sålunda, samtidigt med skjutslagsin
-
22
delningens upphörande, ställdes på en rörligare fot, blefve det jemväl lättare
att, med uteslutande afseende å trafiken, förlägga skjutsstationer på
företrädesvis tjenliga ställen. På sådane grunder borde den person, hvars
vid entreprenadauktion gjorda anbud, efter pröfning af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, antoges, alltid vara berättigad att gästgifveribestyret
öfvertaga. Om sålunda entreprenör får gästgifverihållningen åt sig upplåten,
skulle det åligga förutvarande gästgifvare att, jemte gästgifverihållningen,
äfven afstå de förmåner, som dermed kunde vara förenade och hvilka under
entreprenadtiden borde tillkomma entreprenören samt efter honom den,
som blefve till gästgifvare förordnad, så att nämnda förmåner alltid komme
den till godo, som uppehöll gästgifveriet. Tillika med bränvinsutskänkningsrätt,
der sådan finnes bibehållen, utgöras de förmåner, som gästgifvare
af kronan åtnjuta, hufvudsakligen af roteringsfrihet samt anslagna räntor
och s. k. gästgifvarelön. Det är endast ett jemförelsevis mindre an
tal
gästgifveriet-, som äro i besittning af dessa sednare förmåner, om hvilkas värden
uplysning inhemtas af bifogade, länsvis uppgjorda, sammandrag, N:o 4.
Om jmifö- Beträffande vidare postföringens bestridande genom vissa dertill an
ringens
bc- slagna hemman, så är denna anstalt, om än tjenlig för den tid, då den
un/n" vtsm' inrättades, likväl nu mera olämplig ej mindre derföre, att den icke lcmnar
hemman, utväg till posternas förskaffande ens halfva det miltal, som af dessa tillryggalägges,
utan äfven derföre, att den motverkar de förändringar i sättet
för posternas befordran, hvilka för beredande af önsklig säkerhet dervid och
ökadt tillfälle till paket-försändning äro af behofvet påkallade, samt dessutom
förhindrar ett ändamålsenligt ordnande af posternas gång och deras
förbindelse sins emellan. De äfventyr af lifsfarlig beskaffenhet och de,
mången gång oersättliga förluster, som ofta förekommande poströfverier
medföra, torde böra föranleda väsendtliga förändringar af ett postföringssätt,
som i sig sjelf innebär lockelser för måhända eljelst för samhället
oskadliga personer, att beträda brottets bana. Att postföringen jemväl är
för posthemmanen i flera orter tryckande, lärer genom de ofta upprepade
klagomålen öfver detta besvär fä anses ådagalagdt. Visserligen synes detsamma,
enligt de i ämnet afgifhe yttranden af posthemmansinnehafvarne,
vara af några bland dessa betraktadt såsom en förmån; men sådant torde
vara föranledt deraf, att de mera fästat afseende å den kontanta inkomsten
af postskjutsen och å de öfrige fördelar, som postföringsskyldigheten
för dertill anslagne hemman medförer, än efter verkliga förhållandet uppskattat
de olägenheter, hvilka äro med postskjutsningsbestyret förknippade.
Visst är åtminstone att posternas tyngd, så väl som antal, i högst betydlig
grad tilltagit, äfvensom att skjutsersättningen för den postföring, som
för posthemmanen utgöres, ehuru samma ersättning tid efter annan och sed
-
23
nast vid slutet af nästlidna år blifvit förhöjd, ännu är, i jemförelse med
entreprenad-skjutslegan på landet, så ringa, att ifrågavarande ersättning, som
utgår olika för olika slags poster, öfver hufvud taget icke uppgår till mycket
mer, än hälften af nämnde lega. Ett skäl för postföringens bibehållande
vid posthemmanen synes väl derföre kunna hemtas från den besparing
i kostnad för postverket, som derigenom herodes; men att denna fördel
i sjelfva verket är af jemförelsevis mindre vigt, visar sig deraf, att under
det Postverkets årliga utgift, enligt sednast fastställde stat, dock utan
beräkning af paketpost-inrättningen, upptages till R:dr Runt 1,440,000
så belöper den vinst, som postverket tillskyndas derigenom, att för något
mindre, än halfva skjutsade postmils-längden, erlägges postförings-, i stället
för gästgifvareskjutslega, endast till omkring R:dr R:mt| 90,000. Nämnde
summa är visserligen icke obetydlig, men måhända mindre afsevärd
om, med uppoffring deraf, ett statsvigtigt ändamål må kunna befordras;
Och då denna för Riket särdeles maktpåliggande angelägenhet, eller postinrättningarnes
fullkomnande i jemnbredd med landets fortgående uppodling,
befolkningens tillvext samt handelns och näringarnes utveckling, icke
kan på ett tillfredsställande sätt ordnas, med mindre skjuts- och postbefordringen
förenas öfver allt, der så lämpligen må kunna ske, samt att poststyrelsen
i öfrigt får fria händer att lämpa den sednare efter hvad omständigheterna
påkalla, tvekar Komitén icke att uttrycka den åsigt, att postföring
sskyldigheten bör från jordbruket skiljas emot åliggande för posthemmanen
att fullgöra de onera, från hvilka de nu äro befriade, samt, såsom
följd deraf, posthemman tillförbindas, att, i likhet med annan skjutsskyldig
jord, deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret på, det sått detta kommer
att utgöras.
Enligt § 6 i Kongl. Förklaringen den 11 December 1766 äro alla aUa
till reservskjutsning indelade hemman fria från utgörande af kronoskjuts, ^Imgehem
och i öfverensstämmelse dermed åtnjuta gästgifvare för sina hemman ena- mans deltahanda
befrielse. Att grunden härtill varit den, att gästgifvare och reserv- gande ikroskiutsskyldige
icke genom annan skjutsning skulle förhindras att, när helst "
de påkallades, med sina hästar vederbörligen betjena resande, synes uppenbarligen
deraf, att till hållskjutsning indelade hemman, hvilka endast hafva
att på vissa förut bestämda dagar med längre mellantid hålla hästar i beredskap,
icke kommit i åtnjutande af samma förmån. Om, i enlighet med
Komiténs liär ofvan yttrade mening, gästgifveri-, håll- och reservskjutsningens
utgörande in natura kommer att upphöra, blifva alla till dessa slags skjutsningar
indelade hemman försatta i lika ställning, och då bortfaller grunden
för ofvanberörde befrielse. På anhållan af Rikets Ständer har ock, genom
Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1852, redan blifvit stadgadt, att reserv
-
24
hemman, som gemensamt mecl hållhemman i skjutsentreprenad ingått, skall,
så länge entreprenaden fortfar, utgöra kronoskjuts i likhet med liållhemman,
derest reservhemmanet ej bidrager till entreprenadkostnaden i högre
mån, än hållhemmanet. Ehuru, enligt Komiténs tanke, någon väsentlig förändring
i afseende på utgörandet af kronoskjutsningsbesväret nu icke bör
ifrågasättas af skäl, bland annat, att det företrädesvis angelägna ordnandet
af skjutsningsbesväret i öfrigt skulle derigenom i hög grad försvåras, torde
likväl de kronoskjutsskyldige böra komma i åtnjutande af all den lindring,
som lämpligen kan dem beredas, och en sådan af icke ringa betydenhet
blefve dem tillskyndad, om de till gästgifveri- och reservskjutsning indelade
hemman, tillsammans 10,714 mantal och således ungefär Udel af hela antalet
skjutsskyldige hemman i riket, hvilka, enligt Bilagan N:o 5, utgöra
53,617 mantal, tillförbundos att deltaga i kronoskjutsning. Fördenskull, och
under förutsättning, att gästgifveri- och reservhemman icke vidare komma
att bestrida skjutsning in natura, anser Komitén så beskaffade hemman, så
framt de icke af annan orsak äro helt och hållet eller i viss mån från
kronoskjutsning fria, framdeles böra sådan skjutsning, i likhet med annan
skjutsning sskyldig jord, utgöra.
Omjord,som, Af de frågor, som böra behandlas, innan Komitén öfvergår till dess
'wilu/istyldig förslag» huru skjutsväsendet för framtiden må ordnas, återstår den, huruicke
är till vida jord, som enligt lag och författningar är skjutsskyldig, men, såsom icke
åtgörande a/'underlagd någon skjutslag, eller af annan anledning, för närvarande icke
V/iäu-^och’ hager i gästgifveri-, håll- och reservskjutsningsbesväret, fortfarande bör få
reservskjuls åtnjuta en sådan förmån. Enligt upprättadt sammandrag (Bilagan N:o 5),
indelad, grundadt på Eders Kongl. Majts Befallningshafvandes sednaste embetsberättelser,
uppgår hela rikets förmedlade hemmantal till 66,225 mantal; och,
så vidt Komitén af Författningarne kunnat inhemta, äro häraf 53,617 af
skjutsskyldig natur. Utaf dessa sednare äro indelade: till gästgifveri- och
reservskjuts 10,714, till hållskjuts 20,406 och till posthemman 494 eller
tillsammans 31,615, så att hemman, icke deltagande i annat skjutsningsbesvär,
än förefallande kungs- och kronoskjutsning, återstå till ett antal af
icke mindre än 22,002 hela mantal, oberäknadt sådane till skjutsning redan
indelade, som tilläfventyrs äro i åtnjutande af den tillfälliga frihet från
dylikt besvär, hvilken, enligt författningarne, är medgifven dem, som uppfunnit
mineralstreck, nämndemän för de hemman, sorn de under tjenstgöringstiden
bebo, kronofjerdingsman under den tid, som kronofjerdingsmansbestyret
utgöres, samt kyrkovärdar i Skåne. Den skjutsningsffihet, som
uppfinning af mineralstreck medför, torde numera sällan ifrågakomma; och,
om skjutsningsskyldigheten in natura upphör, lärer någon egentlig anledning
icke förefinnas till befrielse för nämndemän, kronofjerdingsman och kyrko
-
25
värdar från deltagande i ett besvär, som icke vidare utgör något hinder för
utöfningen af deras befattningar. Bland det stora antalet hemman, som icke
utgöra skjutsning, förekomma äfven sådana, hvilkas innehafvare besörja kronobrefbäring;
men dessas frihet från skjutsningsbesväret måste hafva tillkommit
genom särskilda i orterna träffade öfverenskommelse!-, emedan brefbäring,
jemlikt Författningarne, synes medföra frihet endast från kronoskjuts,
hvarmed den förklarats vara ett jemförligt besvär. — För öfrigt kan någon
allmängiltig orsak dertill, att så många hemman af skjutsskyldig natur icke
i skjutsning deltaga, näppeligen utfinnas. Sannolikast torde väl hemmanens
belägenhet, afsides från de allmänna landsvägarna, dertill föranledt, men
ett sådant antagande står icke väl tillsammans dermed, att i de nordliga
länen, der afstånden äro stora, nästan alla hemman af förenämnde beskaffenhet
blifvit till skjutsning indelade, då deremot i andra län förhållandet
visar sig olika ända derhän, att i de Småländska endast ett jemförelsevis
ringa antal hemman hafva sig ålagdt att skjutsa, änskönt detta besvär ingalunda
kan derstädes anses vara minst tryckande. Att skjutslagen icke varit
i behof af förstärkning, kan ej heller gerna åberopas, då skjutsningsbördan
på många ställen och synnerligast i de delar af landet, der största antalet
till skjutsning skyldiga, men dertill icke indelade hemman finnes, uteslutande
hvilar på ett i förhållande till skjutsåtgången mindre betydligt antal
hemman, utan synes den tillförene i vissa orter mer eller mindre, men
mångenstädes alldeles icke begagnade utvägen att förstärka reservskjutslagen
genom anslående af hållskjuts, hafva varit egentliga anledningen, att så
många hemman af skjutsskyldig natur nu äro gynnade, på de andra lika
beskaffade hemmanens bekostnad. Detta missförhållande har ofta utgjort
föremål för en rättmätig klagan, och förslag hafva äfven blifvit framställda,
huruvida icke de sålunda gynnade hemmanen åtminstone borde, der skjutsningen
är ställd på entreprenad, med de öfrige deltaga i utgifvande af
entreprenadbidrag, — en fråga, som jemväl hos Rikets Ständer varit under
öfverläggning och dervid mött stridiga åsigter. Ifrågasättas kan visserligen
också, huruvida dessa hemman, endast af den anledning, att redan befintliga
skjutslag finna med sin fördel förenligt att upplåta skjutsningen på
entreprenad, lämpligen böra åläggas, att under entreprenadtiden deltaga i
kostnaden för ett besvär, till hvars utgörande in natura de icke varit förbundne
och tilläfventyrs icke heller kunnat indelas. Men förhållandet blir
väsentligen olika om, genom ett allmänt stadgande förordnas, att all för
befordran af resande, äfvensom af post, erforderlig skjutsning ovilkorligen
skall ställas på entreprenad, samt att de skjutsskyldige skola till större
eller mindre del vidkännas de härmed förenade kostnader. Genom en såRet.
om skjutan.-besvärel. 4
26
dan anordning skulle skjutsningsbesväret, oberoende af hemmanens lägen
och andra förhållanden, samt utan sådane stora olägenheter, som nu åtfölja
detsamma, kunna af all skjutsskyldig jord utgöras, och förmånen af framtida
befrielse från den ifrågavarande skjutsningsskyldighetens utgörande in
natura, en förmån af ganska högt värde för den jordbrukande befolkningen,
komma icke allenast de för närvarande till skjutsning indelade, utan jemväl
alla öfriga hemman af skjutsskyldig natur till godo, dessa sednare i så
måtto, att de icke vidare behöfde, såsom nu, ständigt befara att, när som
helst, i följd af nya väganläggningar eller omflyttning af gästgifverier, blifva
indelade till utgörande af så beskaffad skjutsning. Denna ömsesidiga förmån
blefve visserligen större för de till skjutsning nu indelade hemmanen,
än för de öfrige, och fråga skulle derföre kunna uppstå, huruvida entreprenadkostnaderna,
för alla skjutsstationer i riket sammanräknade, borde, i
förhållande till hemmantalet, lika fördelas på ali skjutsskyldig jord, eller om
den till skjutsning icke indelade borde i någon mindre mån, än den öfriga,
vidkännas dessa kostnader. För det sednare alternativet kunna visserligen
billighetsskäl icke saknas att åberopa; men, afses på enkla grunder stödd
verkställighet, har det förra ett afgjordt företräde. Om t. ex. ett hemman,
som af ålder varit med skjutsning betungadt och följaktligen haft ett jemförelsevis
lägre värde, genom tillfällig omreglering af skjutslaget eller af annan
orsak, fått denna börda aflyftad, eller, i motsats dertill, ett annat hemman,
som förut icke utgjort skjutsning, fått sådan sig ålagd, och detta så
nyligen inträffat, att hemmanens värden i nuvarande innehafvares händer
derigenom undergått en tänkbart icke obetydlig förändring, skulle villrådighet
icke utan skäl uppstå, huruvida det ena eller andra hemmanet billigtvis
borde ett mindre deltagande i entreprenadkostnaderne tillgodonjuta.
Flera dylika invecklade förhållanden, der den stränga rättvisan komme i
strid med billigheten, skulle ofelbart blifva följden af en olika fördelningsgrund,
hvilken dessutom vore i det afseende olämplig, att den försvårar
uppnåendet af det eftersträfvansvärda målet, att utjemna de på jorden hvilande
skatter och besvär. Den skiljaktighet i förmån, som en lika fördelningsgrund
komme att medföra, blefve dessutom betydligt mindre, om, såsom
ofvan är antydt, de gästgifveri- och reservskjutsskyldige komme att
deltaga i kronoskjutsningsbesväret, hvarifrån de nu äro befriade. För öfrigt
kan svårligen någon reform, den må vara större eller mindre, åstadkommas
utan eftergifter; och, skall skjutsningsbesväret nu kunna ordnas på
ett sådant sätt, att dess skiljande helt och hållet från jordbruket i framtiden
blefve möjligt, måste i främsta rummet påräknas ett beredvilligt tillmötesgående
från de skjutsskyldiges sida, äfven der någon uppoffring till
en början kan komma i fråga. Att en sådan i förevarande fäll blefve mindre
27
betydlig, än det kanske i förstone vill synas, visar sig deraf, att då, enligt
ofvan intagne beräkning, sammanlagda kostnaden för inrättande af entreprenadanstalter,
för befordran både af resande och post, vid alla gäst
gifverier
i riket skulle uppgå till R:dr R:mt 852,289.
och härifrån afdrages, hvad som på städerne, hvarom nu ej är
fråga, belöper med  106,621.
skulle af återstående R:dr R:mt 745,668,
fördelade på all skjutsningsskyldig jord, utgörande, såsom förut är nämndt,
53,617 hela mantal, på hvarje sådant år belöpa icke fullt 14 R:dr Runt,
hvilket belopp blefve än ytterligare minskadt i den mån Statsverket komme
att i kostnaderne för befordringsväsendet deltaga. Vid dessa förhållanden,
och under antagande, att skjutsentreprenad-anstalter, gemensamma för befordran
af resande och post, blefvo öfver hela riket inrättade, samt att de
kostnader härför, hvilka icke tilläfventyrs kunde komma att af Statsverket
bestridas, skulle på de skjutsskyldige till utgörande fördelas, anser Komitén
all jord, som enligt lag och författningar är skjutsskyldig, men af en eller
iinnan anledning för närvarande icke utgör gästgifveri-, håll- eller reservskjutsning,
i hvilket slag af jord jemväl posthemman, derest postskjutsningsskyldigheten
blefve dem frånskiljd, inbegripas, framdeles böra, lika med den
till gästgifveri-, håll- och reservskjutsning indelade jord, i skjutsningsbesväret
deltaga.
Sedan Komitén sålunda redogjort för sina åsigter i nu omhandlade
ämnen, återgår Komitén till de särskilda båda hufvudfrågorna, och har då
att först yttra sig rörande:
Befordringen af post och resande.
Med afseende å befordringsväsendets utomordentliga vigt för landet Komiiéns
i hvarje hänseende, svnnerligast som det är snart sa g dt i lika mån nöd ~asl9^rangå•
4 ^ .. ende or anan
vändigt
för alla samhällsklasser, måste det vara en af Statens angelägnaste det af befor
omsorger
att detsamma på lämpligaste sätt ordnas, och följaktligen måste dringen utaf
det äfven vara Staten förbehållet att, i afseende ä befordringen både nfpost och, rc~
ö tjdnnc
post och resande, ehvad den bestndes genom Statens försorg eller genom
enskilda personer under Statens ansvarighet, kunna, utan sådane i förväglagda
hinder, som de här i landet varande skjutsinrättningarnes organisation
i sig innebär, förbättra befordringsanstalterna och bringa dem till ett
med tidens fordringar och rörelsens behof öfverensstämmande skick, hvarvid,
sä framt ändamålet skall kunna vinnas utan alltför kännbar uppoffring,
28
inrättandet af gemensamma anstalter för postens och resandes befordran
ovilkorligen betingas af den i alla länder inhemtade erfarenhet, att brefbefordring
alltid medför vinst, hvaremot allmänna fortskaffningsanstalter för
blott resande vanligen förorsakar förlust.
Befordringsväsendets här i landet bristfälligheter hafva länge utgjort
föremål för en rättmätig klagan, och, i fråga om beqvämlighet för resande,
som icke är i tillfälle att medföra eget åkdon, står det otvifvelaktigt långt
efter anstalterna för resandes fortskaffande i de flesta andra Europeiska
länder. Beliofvet af förbättringar i detta hänseende synes ock med hvarje
dag blifva mera kännbart, i jemförelse med den på vissa linier särdeles
väl inrättade ångfartygs- och jernvägsbefordringen. Äfven i afseende på
postbefordringen är mycket att önska, och framför allt en förändring af det
äfventyrliga sätt, hvarpå posterna nu fortskaffas.
Ett väsendtligt hinder äfven för den obetydligaste förbättring al befordringsväsendet
ligger, såsom redan i det föregående är visadt, uti skjutsningsbesvärets
omedelbara utgörande af hemmanen, som sådant besvär
åligger. Oaktadt de klagomål, hvartill ifrågavarande besvär gifvit anledning,
redan från början hufvudsakligen afsett olägenheterna af detsammas
utgörande in natura, qvarstår tvångsskjutsen ännu vid de flesta skjutsstationer.
Visserligen hafva för af hjelpande häraf föreskrifter tid efter annan
blifvit meddelade om skjutsningens upplåtande på entreprenad vid alla stationer,
der sådant kunde tillvägabringas, men denna åtgärd har icke för
detta ändamål medfört åsyftad verkan, emedan på de ställen, der skjutsen
varit mest tryckande, entreprenader antingen icke blifvit tillvägabragte
eller, der de blifvit det, ofta förorsakat de skjutsskyldige så stora kontanta
uppoffringar, att dessa nära nog uppvägt de olägenheter, hvilkas affy
elpande varit genom entreprenaderne af sedt.
Det visar sig häraf, att de skjutsskyldiges och det allmännas gemensamma
intressen påkalla en genomgripande reform af befordringsväsendet.
För en sådan åtgärd torde närvarande tidpunkt kunna anses särdeles lämplig,
äfven af det skäl, att betydliga förändringar med skjutsstationerna inom
kort blifva oundgängligen nödiga. I följd af jernvägsanläggningarne förändras
nemligen rigtningarne af rörelsen i dessa vägars grannskap, så att den
betydligen ökas på de linier, som leda till jernvägarne, då deremot befordringen
med skjuts till större delen upphör eller åtminstone mycket förminskas
på de vägar, som, närbelägna intill jernvägarne, hafva gemensam
rigtning med dessa.
Här i landet möta emellertid, mer än annorstädes, stora svårigheter
att, utan alltför kännbar kostnad, tillvägabringa ett väl ordnadt befordringsväsende.
29
I främsta rummet torde härvid böra bemärkas, dels att vägarne mångenstädes
äro backiga och i öfrigt af dålig beskaffenhet, särdeles under
vissa årstider, och dels att rörelsen i allmänhet är ringa till följd af landets
afskiljda läge och dess vidsträckta yta i förhållande till befolkningens
antal. Dertill kommer, att skjutsbefordring i flere orter är anordnad vida
utöfver hvad trafikens verkliga behof synes hafva påkallat, enär ej allenast
finnas skjutsstationer i mängd, der ej en skjutshäst om dagen i medeltal
utgår, utan ock sådana, som blott en eller få gånger i månaden och stundom
ej ens hvarje månad, för skjutsning anlitas. Om ett förändradt sätt
för skjutsningens utgörande införes, kunde visserligen en mängd skjutsstationer
sammanslås med andra, i hvilket afseende exempelvis kan omförmälas,
hurusom skjutsningen från Skara och flere i stadens närmaste omgifning
belägna gästgifvaregårdar synes kunna, utan olägenhet för trafiken,
sammanföras under en enda entreprenadanstalt i staden; men att indraga
all befordring på en del smärre vägar, der sådan sannolikt aldrig funnits
om mera svårighet mött att anlägga gästgifveriet lärer, sedan skjutsbefordring
en gång blifvit utmed sådane vägar anordnad, icke finnas lämpligt.
Befordringsväsendets uppehållande försvåras äfven genom rörelsens
ojemnhet, föranledd deraf, dels att trafiken sommartiden underhålles genom
en liflig ångbåtsfart, som likväl, vid jemförelse af skjutsåtgången under
sommar- och vintermånaderne i de rigtningar ångfartygen gå, icke på
skjutsåtgången utöfvar något anmärkningsvärdt inflytande på andra vägsträckningar,
än dem från Stockholm till Upsala, till Arboga och till Norrköping,
och dels att ett stort antal resande under de årstider, då vägarne
i allmänhet äro lättast farbara, begagna egna hästar, så att vid åtskilliga
stationer skjutsningen nästan blott förekommer under de årstider, då vägarne
för det mesta befinnas i tungkördt skick.
Ehuru det således är nödigt, att i fråga om befordringsväsendets
ordnande gå till väga med mycken varsamhet och ett noga aktgifvande
på alla vårt lands egendomliga förhållanden, får det allmännas behof af
förbättrade befordringsanstalter icke förbises, och af sådana anstalter torde
utan tvifvel de hafva företräde, som, der jernvägsbefordran icke finnes att
tillgå, i andra länder allmännast begagnas, nemligen postvagnar, eller sä
kallade postdiligenser, hvilka, regelbundet afgående på vissa tider, gemensamt
fortskaffa post och resande.
Dylika anstalter hafva äfven här i landet flere gånger varit i fråga,
och försök dermed hafva jemväl i någon mån blifvit anställde, dels på allmän
och dels på enskild bekostnad.
Den första gemensamma anstalten för befordrande af post och resande
bl ef år 1718 anbefald, genom Kongl. Förordningen den 10 Februari
samma ar, angående „postväsendets och gästgifvericrnas sammanfogande,,,
men denna anstalt upphäfdes redan genom Kongl. Kungörelserna den 13
och 29 December nyssberörda år; och då således någon ledning för bedömandet
af en dylik inrättnings framgång i närvarande tid icke finnes att
af försök med nämnde befordringsanstalt hemta, anser Komitén utan ändamål
att för organisationen deraf närmare redogöra.
Sedermera synes ingen åtgärd för dylika inrättningars tillvägabringande
hatva blifvit vidtagen förr, än efter nära ett sekels förlopp, då, i
anledning af Rikets Ständers framställning om postvagnars användande, för
att, jemte brefposten, forsla resande och större paketer, Kongl. Majit under
den 19 Februari 1812 förordnade, att försök med inrättande af forvagnar,
dock endast för forsling af resande och större paketer, skulle emellan
Stockholm och Göteborg, samt å vägen från hufvudstaden söder ut till
Helsingborg, anställas, och att bestridandet af dessa befordringsanstalter
borde, om så. ske kunde, åt enskilde på entreprenad upplåtas, men, då
antagligt anbud derå, oaktadt tillfälle dertill under loppet af flere år hölls
öppet, icke blefvo gjorde, kotnmo sådane anstalter ej till någon verkställighet.
Derefter ingingo Rikets Ständer den 17 Maj 1830 till Kongl. Majit
med underdånig anhållan om tillvägabringande af en paketpost, som tillika
skulle fortskaffa resande, hvilket föranledde Kongl. Majit att den 6 Maj
samina år meddela Post-Styrelsen föreskrift om tillvägabringande på Statens
bekostnad af en paket- och forvagnspost, som skulle föra paketer och
2, högst 3 resande, samt en gång i veckan gå fram och åter emellan Stockholm
och Ystad, fortskaffad genom antagne entreprenörer.
Denna paket- och forvagnspost, som tog sin början är 1831 och påföljande
året utvidgades, så att den jemväl afgick emellan Ystad och Helsingborg,
fortfor intill slutet af år 1834. Som likväl Staten, dels till följd
deraf, att skjutslegan icke kunnat betingas lägre, än till dubbelt belopp
mot den för gästgifvarskjuts gällande, dels ock i anseende till opåräknadt
stor slitning af postvagnarne, men ringa inkomst af resande, fick å denna
inrättning vidkännas förlust, uppgående åren 1831 och 1832 till 24,126
R:dr 11 sk. 6 rist, förlagskostnaden deri inberäknad, år 1833 till 10,066
Ridr 8 sk. 10 rist och år 1834 till 7,866 Ridr 3 sk. 1 rist, allt banko,
så förändrades berörde post från 1835 års början till en befordringsanstalt
endast för paketer. Sålunda inrättad, men med begagnande af vanlig gästgifvarskjuts,
har den allt sedermera egt bestånd, dock efter hand utvidgad,
så att den från år 1839 fortgått äfven emellan Christianstad och
Carlskrona, samt sedan år 1849 jemväl från Helsingborg till Jönköping,
öfver Ljungby och Wernamo; hvarförutom densamma några år varit ut
-
31
sträckt till vägarne emellan Göteberg och Uddevalla, samt emellan Uddevalla
och Sollebrunn. Inkomsterna af berörde paketpostinrättning hafva
likväl alltjemnt varit otillräcklige för omkostnadernas betäckande, så att
årliga förluster derå uppkommit, om hvilkas belopp närmare upplysningar
innefattas i den under N:o 6 betänkandet bifogade tabell.
o
En ännu fortfarande anstalt för resandes befordran i diligens emellan
Malmö och Ystad har dessutom på Postverkets bekostnad varit inrättad
från och med år 1851. För ändamålet har begagnats en vagn, som lemnat
utrymme för 5 passagerare och något paketgods samt från hvardera
af nämnde städer afgått en dag i veckan, med undantag af vintermånaderna.
På detta företag har årligen för Postverket uppkommit förlust, som
kan beräknas till ungefärligt belopp af 1000 R:dr runt om året.
Af enskilda företag för resandes fortskaffande med större, på bestämda
tider afgående vagnar, har diligens-inrättningen för befordran emellan
Stockholm och Göteborg samt emellan Göteborg och Helsingborg varit det
betydligaste och fortfarit längsta tiden. Denna inrättning, sorn började år
1833, har haft till föremål att, utom resande, för hvilka 0 passagerareplatser
å hvarje vagn funnits att tillgå, jemväl fortskaffa fraktgods. Intill är
1854 fortgick diligens-farten under hela året, men sedermera inskränktes
den till de sex höst- och vintermånaderne; Och hafva diligenserne afgått
fram och åter ömsom två gånger och ömsom en gång i hvarje vecka. Under
hela den tid, denna inrättning fortfarit, har den af statsmedel åtnjutit
understöd, hvilket, bestämdt först genom Kongl. Brefvet den 15 Juni 1833
till 0000 R:dr, sedermera blifvit förhöjdt, år 1834 till 9000 R:dr, är 1835
till 12,000 R:dr och slutligen från och med år 1857 till 15,000 R:dr, allt
runt, årligen; men, sedan detta understöd nu mera, i följd af Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga Beslut den 26 sistlidne Mars, upphört, kommer berörde diligens-inrättning
att inställas, för att, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
föreskrift, instundande höst ersättas genom en medelst Post-styrelsens försorg
inrättad ny anstalt för befordran af ett mindre antal resande och gods,
dels emellan Göteborg och Helsingborg, samt dels emellan örebro och det
ställe vid Göta kanal, der Statens vestra stambana tillstöter.
Genom enskilda Bolags föranstaltanden hafva i öfrigt, under höstoch
vintermånaderna de sednare åren diligenser underhållit förbindelse
dels emellan Gefle och Stockholm och dels emellan Upsala och Stockholm,
af hvilka diligenser den förra från hvartdera stället algått hvarannan dag,
samt den sednare besörjt daglig befordran; Och torde dessutom icke böra
lemnäs obemäldt, att en diligens under nästlidne vinter vissa dagar i veckan
underhållit befordran emellan Arboga och hufvudstaden.
Enär de här ofvan meddelade upplysningar, rörande dels de ärliga
32
förluster, staten fått vidkännas på de, för densammas räkning, till gemensamt
fortskaffande af resande och fraktgods, anställde försök, dels ock de
icke obetydliga årliga tillskott från statens sida, hvilka varit diligens-inrättningen
för befordran emellan Stockholm, Göteborg och Helsingborg beviljade,
utvisa att dessa företag ofördelaktigt utfallit, kunde väl häraf anledning
synas vara för hand att föreställa sig det dylika inrättningar inom
vårt land icke kunde ega någon framgång; men då de väglinier, på hvilka
de ifrågavarande befordringsanstalterha egt rum, i allmänhet hafva ganska
betydlig trafik och jemväl, med afseende å sjelfva vägarnes beskaffenhet,
torde väl egna sig för befordran med större åkdon, är Komitén öfvertygad,
att de mindre gynnsamma resultaten måste egentligen tillskrifvas, ej allenast
den omständigheten, att de ifrågavarande forvagnarne, hvilka i allmänhet
icke gjort nog täta resor och endast kunnat emottaga ett inskränkt antal
resande, icke förmått uthärda täflan med den allmänna skjutsen, hvilken
lemnat tillfälle till ständig befordran för ringa kostnad, utan äfven och
hufvudsakligen det förhållande, att berörde forvagnsinrättningar varit i saknad
af den betydliga inkomst, som hrefbefordringen inbringar.
Med antagande således att af befordran med dylika större vagnar
vida bättre resultat skulle vara att påräkna i den mån samma befordran
kunde komma att på en gång omfatta all fortskaffning af post och tillika
tillegna sig trafiken af resande å de större vägarne samt i öfrigt pä ett
ändamålsenligt sätt ordnas, anser Komitén såsom hufvudvilkor för sådan,
för post och resande gemensam, befordran böra bestämmas, att ordinarie
postvagnar skulle från alla stationer på dessa vägar hvarje dag fram- och
återgå samt att tillfälle till befordan skulle finnas för så många resande,
o o
som sig anmälde, för hvilket ändamål nödige bivagnar borde hufvudpostvagnen
åtfölja.
Att vid alla stationer hålla bivagnar skulle dock medföra alltför betydlig
kostnad; hvarföre Komitén antagit, att sådane skulle finnas att tillgå
endast vid vissa stationer, hvilka ej borde vara på längre afstånd, än fyra
ä fern mil, från hvarandra belägne. Resande, som ville från någon af mellanstationerne
blifva med ordinarie posten befordrad, borde således, för att
ej behöfva utsätta sig för osäkerhet, huruvida plats å ankommande posten
funnes ledig, ega att å närmaste med bivagn försedda station, som af posten
skulle före ankomsten till ifrågavarande mellanstation befaras, göra beställning
af plats med samma post, i hvilket fall likväl afgift skulle betalas,
såsom för resa från den station, der platsen blifvit af den resande
betingad.
Vidare borde särskild befordran med så kallad extra post, motsvarande
vanlig skjuts, resande tillhandahållas, dock mot afgift, bestämd till
33
lämpligen högre belopp, än för plats i ordinarie postvagn. Denna prisskillnad
är i andra länder erkänd så vigtig, att extra post der i allmänhet
betalas betydligt högre, än plats å ordinarie post, *) hvilket utgör en nödvändig
utväg, dels till förekommande deraf att resande, då flere färdas tillsammans,
kunna bereda sig fortkomst med extra post till billigare pris, än
med ordinarie post, och dels till inskränkande af antalet af de hästar, som
skola för extra poster hållas i beredskap. Komitén anser ock en betydligare
pris-skillnad emellan ordinarie och extra postbefordran, till förmån
för den förra, ej allenast utgöra ett oeftergifligt vilkor för möjligheten att
kunna påräkna tillräcklig och jemn trafik, utan äfven vara på billighet grundad,
då tillfälle är den resande boredt, att för måttlig afgift erhålla daglig
fortkomst med ordinarie posten. Af dessa skäl har Komitén, som trott afgiften
för begagnande af ordinarie posten böra, i närmaste likhet med allmänna
skjutslegan, erläggas med 1 R:dr r:mt milen för täckt och 80 öre
för öppen plats, ansett, i förhållande dertill, hästlegan för extra post kunna
lämpligen bestämmas till 1 R:dr 60 öre milen, hvartill, om åkdon tillika
erhölles, komme legan derför, af Komitén beräknad till 50 öre milen för
hel- eller halftäckt åkdon; hvarjemte Komitén, med hänsigt till beqvämligheten
för resande, att dagligen kunna erhålla befordran med ordinarie posten,
antagit, att någon kortare tids anstånd efter skedd beställning utan
olägenhet kunde för tillhandahållande af extra post bestämmas.
Då en sådan postbefordring, i vidsträckt omfång inrättad, blefve med
ett betydligt förvaltningsbcstyr å hvarje station förenad, torde det vara mindre
lämpligt, att den i sin helhet för Statens räkning direkte besörj es,
utan borde, här, såsom annorstädes, der dylik befordring eger rum, sjelfva
skjutsens bestridande vid hvarje station upplåtas åt enskilda, genom kon
-
') Under antagande, hvad extra postskjuts beträffar, att två resande begagna egen eller
entreprenörs vagn, uppgå häst- och vagns-legan samt öfriga författningsenliga afgifter, de lokala
oberäknade, nu för tiden för hvarje person per Svensk mil till nedannämnde belopp i riksmynt:
»Messageries.»
Ordinarie Post.
Extra Post.
Täckt plats.
Öppen plats.
Täckt plats.
Öppen plats.
Entreprenörs
vagn.
Egen vagn.
Frankrike
1,12
0,70
»
»
2,00
1,87
1 1,8
Hannover
»
))
|u 1,35
0,81
2,01
1,93
1 0,78
| 0,06
2 09
2
Preussen
»
))
bi 0,90
lil 0,78
Danska Staterna . .
*»
1,20
0,96
2,10
1,80
IM. om skjutan.--besvuret.
34
trakt antagne s. k. posthållare, hvilka derjemte borde tillhandahålla skäRga
förnödenheter åt de resande.
Det är gifvet, att de hittills befintliga gästgifverierna vid sådane vägar,
der anstalter af förenämnde beskaffenhet för en ordnad postbefordring
inrättades, dymedelst blefvo öfverflödige och kommo att upphöra, hvaraf
åter blefve en följd, att de friheter och förmåner, som äro gästgifvaregårdar
och deras innehafvare beviljade, skulle, allt efter sin art, antingen upphöra
eller till Staten åter ingå, och att således en motsvarande besparing
komme att minska kostnaderne för ifrågavarande postinrättning. Värdena
å dessa friheter och förmåner, hvilka likväl icke uppgå till särdeles betydliga
belopp, hafva, på grund af uppgifter, meddelade af Eders Kongl. Majts
Befallningshafvande, blifvit för hela Riket uträknade och finnas länsvis upptagne
uti bilagan N:o 4.
För inrättande af poststationer blefve, der ej tillfälle gåfves att till
station tjenlig lokal med tillhörande byggnader på antagliga vilkor förhyra,
oundgängligt att, utom i sannolikt sällsynt fall, att station finge sitt läge
å kronojord, för Statens räkning inköpa för ändamålet behöflig jord och antingen,
om erforderlige byggnader derå funnos att tillgå, tillika desse inlösa,
eller ock uppföra nya byggnader. Då denna utväg, att medelst inköp
af byggnader eller uppförande af nya hus bereda stati onslokal, dock
blefve förenad med särdeles dryga kostnader, samt, temligen ostridigt, i de
fleste fall, der byggnader funnos att för begagnande till stationslokal hyra,
hyresbeloppet icke komme att motsvara räntan å de kostnader, Staten finge
för jords inköpande och nya byggnaders uppförande vidkännas, jemte den
omsider, genom byggnadernes för en, om än aflägsen, framtid motsedda obrukbarhet,
på dem uppkommande förlust, borde således, vid införande af ett
sådant befordringssystem, som Komitén tänkt sig kunna föreslå, hvars åsyftade
tillvägabringande åtminstone till en början skulle af den mesta för
Statsverket möjliga besparing betydligen främjas, iakttagas, att, i den mån
ske kunde, vid bestämmandet af stationernes lägen, i allmänhet företrädesvis
till stationer utsågos sådane ställen, å hvilka, jemte det de voro för
sjelfva befordringen och dennas indelning i sitt sammanhang lämpligt belägne,
byggnader till stationslokalernes behof kunde på billiga vilkor förhyras.
För att emellertid gifva ett på en gång nog fritt och efter behofvet
lämpadt utrymme för valet af stationer, samt jemväl med afseende derå,
att, å ena sidan, i den mån afstånden emellan stationerne blefvo längre och
stationerne således färre, en besparing i kostnad uppkomme, men, å andra
sidan, genom öfverdrifven utsträckning af posthållens längd, åtaganden, att
lemna för befordringen nog uthållige hästar, kunde fördyras; har Komitén,
med afvikelse från den nu gällande bestämmelsen om skjutshålls längd, an
-
35
tagit, att afstånden emellan poststationens borde i allmänhet utgöra 1|' ä
2\ mil.
Som posthållningen koniine att erfordra icke obetydlig förlagskostnad,
vore det af vigt, att all den inkomst, som kan hämtas af resandes befordran
å de vägar, der posthållning inrättas, må, så vidt ske kan, posthål
larne
odelad tillfalla; Och torde derföre föreskrifter böra meddelas till före
kommande
deraf, så väl att särskilda skjutsinrättningar vid sådane vägar
tillvägabringas, som ock att andre, än posthållarne, må vid poststationens
betjena resande med skjuts.
Att emedlertid å vårt vidt utgrenade vägnät, och vid de ogynnsamma
förhållanden för befordringsväsendet, som i öfrigt här i Sverige mångenstädes
förekomma, allmänt tillvägabringa en sådan postbefordring, som här ofvan
blifvit antydd, kan ej skäligen ifrågasättas, och är ej heller af egentligt
behof påkalladt. Hvad emedlertid synes Komitén till en början böra
tillgöras, skulle inskränka sig till inrättande af dylik befordran blott å de
mest befarna vägarne, der den för trafiken vore angelägnast och der den
mest antagligt kunde tillvägabringas utan särdeles stor förlust, en förlust,
sorn väl ändock i förstone måste blifva icke obetydlig, men omsider i den
mån, allmänheten hunne vänja sig vid detta befordringssätt och lärde känna
fördelarne deraf, otvifvelaktig! skulle blifva mindre, och slutligen ringa eller
ingen. I den mån erfarenhet härom vunnes och det visade sig möjligt,
att med någon sannolikhet beräkna trafiken å sådane befordringsanstalter,
borde utsträckning deraf till flere vägar ega rum.
De väglinier, hvilka Komitén, under antagande att jernvägsförbindelsen
mellan Stockholm och Göteborg skall vara öppnad, innan någon genomgripande
förändring af skjuts- och postbefordringsväsendet kan hinna bringas
till verkställighet, anser nu böra för inrättande af postbefordring utaf
omförmälde beskaffenhet föreslås, äro följande:
l:o från Catrineholm, öfver Norrköping, Linköping, Skenninge, Grenna,
Jönköping och Wexiö, till Christianstad;
2:o från Göteborg, öfver Kongsbacka, Warberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm,
Engelholm, Helsingborg och Landskrona, till Lund;
3:o från Stockholm, öfver Upsala, Gefle, Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall,
till Hernösand;
4:o från Stockholm, öfver Enköping, Westerås och Köping, till Arboga;
samt
5:o från Hofva, eller någon i närheten deraf belägen jernvägsstation, öfver
Christinehamn och Carlstad, till Norska gransen vid Morast.
Dessa linier hafva blifvit valda, synnerligast med afseende å den större
trafik af resande och post, som å desamma förekommer, hvarom Bilagan
36
N:o 7 lemnar närmare upplysningar, men derjemte med hänsigt till den
fördel, att sådane förbättrade befordringsanstalter, som här äro i fråga, på
samma gång de anordnas å vägsträckningar, hvilka i förening med jernbanor,
genomskära landet i de för trafiken vigtigaste rigtningar, måtte i mer
eller mindre mån komma de fleste af Rikets särskilda landsorter till godo.
De vägar, vid hvilka befordring af post och resande i det mera fullständigt
ordnade skick, här ofvan blifvit uppgifvet, komme att tillvägabringas,
torde lämpligen kunna benämnas Postvägar; hvaremot de öfrige vägarne,
å hvilka skjuts för resande nu är anordnad, blifva af Komitén i det
följande benämnde B {postväg ar.
Då fångforslingen för närvarande verkställes med begagnande afgästgifveriskjuts,
blefve, i följd af Komiténs nu omförmälda förslag till reglering
af befordringen å postvägarne, nödigt att vidtaga särskilda anstalter för
fångtransporternas besörjande å dessa vägar, hvilket synes lämpligen kunna
ske medelst afslutande af entreprenader för detta ändamål. Föreskrift om
uppgörande af sådane entreprenader har redan under den 27 April 1849
blifvit Eders Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande meddelad, men i
ändamål att söka bereda billigare fångforslingskostnad, än enligt då gällande
skjutslega, i hvilket hänseende anställde försök, med ett och annat
undantag, icke skola rönt önskad framgång. Att för nu gällande skjutslegobelopp
träffa aftal om fångtransporternas verkställande torde deremot
icke möta hinder, helst, hvad de ordinarie fångtransporterna angår, tiden
för dei-as ankomst kan på förhand bestämmas; Och torde anledning derföre
vara att antaga att, om ej nedsättning i nu varande fångforslingskostnad
sålunda skall kunna vinnas, tillökning deri åtminstone ej må komma
att uppstå. Något förbud för Posthållare, att jemväl åtaga sig fångars transporterande,
har Komitén ansett sig ej böra ifrågasätta.
Hvad sedermera angår frågan om befordringens ordnande å Bipostvägarne,
så anser Komitén det hufvudsakliga syftemålet med ifrågavarande
reglering, eller de skjutsningsskyldiges befrielse från åliggandet att utgöra
skjuts in natura, äfven hvad dessa vägar angår, kunna ernås på det sätt,
att all befordran af både post och resande, under Statens ansvarighet öfvertagen,
vid dessa vägar allmänt ställes på entreprenad, för hvilket ändamål
likväl erfordras väsentliga ändringar i nu gällande vilkor för skjuts-entreprenader,
till undanrödjande af dc hinder, som på grund af vunnen erfarenhet
kunna anses hittills hafva motverkat utsträckningen af sådane anstalter.
Komitén anser det sålunda vara i främsta rummet oundgängligen
nödvändigt, ej allenast att upphäfva den nu gällande bestämmelsen att
entreprenören skall, utan föregången budning, genast vid resandes ankomst
tillhandahålla ett bestämdt antal hästar, utan ock att medgifva för
-
37
langning; i den för öfriga hästars inställande föreskrifria tid. För det först
o
O o
nämnda vilkorets fullgörande nödgas entreprenören i allmänhet hela året
om bekosta hästars underhållande å stall, och, i anseende till den korta
tid af en fjerdedels eller en half timma efter tillsägelse, sorn i öfrigt för
en del hästars inställande är utsatt, måste han antingen sjelf vara försedd
med större antal hästar, än som antagligen kan, i förhållande till trafiken
löna sig, eller ock blifva i hög grad beroende af de grannar, hvilka kunna
med skjutsning lemna honom biträde. Dessa vilkor hafva jemväl, enligt
hvad från de särskilda orterna inom Riket blifvit nära nog allmänt uppgifvet,
ej allenast verkat högst betydlig stegring af kostnaden för entreprenaderna,
der sådane, oaktadt berörda vilkor, kunnat komma till stånd, utan
ock på öfriga ställen varit den egentliga orsaken, att entreprenader der ej
kunnat afslutas.
Betraktadt såsom ett'medel för underlättande af resandes fortkomst
i allmänhet, tror Komitén ifrågavarande vilkors bibehållande vara af föga
vigt. Så utgrenad, som postgången nu är, lemnar den å de flesta vägarne
tillfälle, att med ringa kostnad pä förhand beställa skjuts, en utväg, som
alltmer öppnar sig, i den mån nya och dagliga poster inrättas; och lägenhet
till skjutsbeställning, om än icke så beqväm, kan jemväl erhållas å de
icke af post befarne vägar, der skjutsbefordring är anordnad.
I sammanhang härmed torde icke böra lemnäs oanmärkt, att, hvad
resandes möjliga anspråk på skjutsbeställningen ä sistnämnde vägar angår,
förbindelse för staten, att å dem tillhandahålla befordringsmedel, kan synas
vara ganska tvifvelaktig. I allt fall kunna blott de först anlände resande
genom omförmälde entreprenad-vilkor erhålla någon fördel, och icke någon
resande kan, på grund af desamma, med visshet påräkna, att från någon
station utan dröjsmål blifva befordrad, sa vida han icke genom beställning
af skjuts i förväg betryggar sig mot möjligt uppehåll.
En annan omständighet, hvarå Komitén redan fästat uppmärksamhet,
nemligen att skjutsentreprenad och gästgifverihällning nu icke kunna förenas
i annans, än gästgifvares hand, har äfven i hög grad motverkat så
beskaffade entreprenaders uppkomst, och fördenskull borde, pä sätt Komitén
förut yttrat, entreprenör, vara berättigad att öfvertaga gästgifverihåll
ningen.
För att äfven vid auktioner till entreprenader å sådane stationer, der
tillskott af de skjutsskyldige icke ifrågakomma, framkalla en lifligare täflan
emellan spekulanter, har Komitén trott dem böra lemnäs öppet, att, genom
erbjudande att erlägga viss årlig kontant afgift, skilja sig emellan: desto
heldre som utsigten, att med skjutshållningen kunna förena gästgifveribestyret,
hvilket senare i många, örn ej de flesta orter, anses fördelaktigt och
lönande, sannolikt kunde för en del entreprenad-spekulanter blifva en orsak,
att, för motsedd vinst af gästgifveri-rörelsen, underkasta sig någon uppoffring
oell förlust på skjutshållningen, samt i sådant syfte finnas villige,
att sjelfve utgöra afgifter för entreprenadens öfvertagande. Sådane afgifter,
der de tilläfventyrs kommo att ega rum, borde genom Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes försorg uppbäras af wederbörande entreprenörer och,
såsom tillgång, till afdrag från de för entreprenaderna eller eljest för skjutsningens
anordnande inom länet årligen utgående afgifter, beräknas.
Att entreprenaders afslutande skulle underlättas genom postföringens
af Komitén ofvan förordade förening med åliggandet, att fortskaffa resande,
lärer vara otvifvelaktig!, enär antalet af hästar, som för postföringen erfordras,
likasom tiden, då de skola utgå, i förväg bestämmes, och entreprenören
genom postföringen blifver i tillfälle att, med de hästar, han i allt
läll nödgas hafva i beredskap, förskaffa sig eh säker och på förhand beräknelig
inkomst.
Den för närvarande till fem år bestämda tid för fortfarande af kontrakt
om skjutsentreprenad synes Komitén i anseende till de vanligen under
en längre tid, mera än under en kortare, inträffande af årsväxt och
en mängd särskilde förhållanden beroende förändringar till stegring eller
fall i prisen på så väl hästar som spanmål, foder och varor, böra, såsom
alltför lång, betydligen inskränkas. I betraktande af de både fördelar och
olägenheter, hvilka vid skjutsentreprenaders tillvägabringande kunna dels
för entreprenören och dels för det allmänna vara att afse, finner Komitén
lämpligt, att i allmänhet entreprenadkontrakterne skulle afslutas för två
år; men, på det dock en entreprenör, som sina åligganden väl fullgör, må
kunna varda vid entreprenaden längre bibehållen, om ej prisförändringar
eller andra förhållanden göra förändringar i kontraktsvilkoren behöflige,
torde böra föreskrifvas, att entreprenadkontrakt, derest det ej uppsäges,
fortfar jemväl efter de två årens förlopp att vara gällande. Då vissa omständigheter
kunde göra erforderligt, att entreprenad finge äfven för kortare
tid antagas, i hvilket hänseende exempelvis kan åberopas angelägenheten,
att, vid fråga om bipostvägs förändring till postväg, hinder derför
af ingången entreprenad ej må möta, borde ock länsstyrelserne medgifvas,
att, der undantagsvis så erfordrades, kontrakt om skjutsentreprenad jemväl
för kortare tid, än två år, afsluta.
Äfven på de bipostvägar, der post framgår, borde för postens och
resandes befordran gemensamma åkdon begagnas, derest Poststyrelsen funne
sådant utan stor kostnad kunna ske. Den dubbla fördelen af mera säkerhet
för postföringen och mera beqvämlighet för den resande kunde således
äfven på ifrågavarande vägar i någon mån vinnas.
.39
Emot det sålunda angifna sätt för befordringen å bipostvägarne skulle
möjligen det inkast kunna göras, att, då det ifrågaställda upphäfvandet af
föreskriften om hästars tillhandahållande genast vid anfordran, eller inom
kortare tid efter tillsägelse, skulle bereda tillfälle så väl för entreprenör,
att mera allmänt kunna på billiga vilkor förskaffa sig skjutsningsbiträde af
närboende hemmansägare, som äfven för dessa, att kunna gemensamt öfvertaga
skjutsentreprenad, hvarigenom, enligt Komiténs tanka, dylika entreprenader
flerestädes skulle kunna tillvägabringas med ganska ringa kostnad,
naturaskjutsningen och dermed förenade olägenheter komme att på
ett medelbart sätt qvarstå. Vid närmare betraktande häraf saknar dock
ett sådant inkast giltig grund och torde endast behöfva bemötas dermed,
att hvad, som är olägenhet, då det föranledes af tvång, icke har samma
egenskap, då det tillkommer af frivilligt åtagande, samt att, hvad särskildt
beträffar det nuvarande skjutsningssättets i sedligt hänseende menliga
inverkan hvilken haft sin orsak icke egentligen i sjelfva skjutsningen,
utan i det förhållande, att skjutsande, hvilka varit nödsakade att
på gästgifvaregårdarne utan sysselsättning längre tid sig uppehålla, för att
hafva medförde hästar i beredskap för möjligen ankommande resandes skjutsning,
under sådant sysslolöst qvardröjande derstädes gjort sig hemfallne åt
ett sedeförderfvande lefnadssätt, så beskaffade längre uppehåll icke behöfva
ifrågakomma, om skjuts skall endast efter föregående beställning lemnäs.
För öfrigt lärer icke rimligen kunna antagas, att skj utsningen öfverallt i
riket skulle kunna uppehållas, om dertill blott skulle tagas i anspråk sådane
hästar, som uteslutande voro för detta ändamål afsedda.
För det fall, att befordringsväsendet i Riket blefve ordnadt i enlighet
med de grunder, som i det föregående äro af Komitén angifna, torde
inseendet deröfver böra fördelas sålunda att befordringen å postvägarne,
på hvilka fullständigt ordnad postfart komme att äga rum, ställdes under
General-Post-Styrelsens förvaltning, men befordringen å bipostvägarne fortfarande
blefve lydande under Länsstyrelsernas uppsigt. Härigenom kunde
visserligen uppstå frågor, såsom angående reglering al stationers å de olika
vägarne lägen i förhållande till hvarandra, och flere dylika, hvilka erfordrade
gemensam behandling af Eders Kongl. Maj:ts wederbörande Befallningshafvande
och General-Post-Styrelsen, men derför borde icke möta
större svårigheter, än för behandlingen af lika beskaffade frågor, som handläggas
af Jernvägs-Styrelsen och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
gemensamt.
Hvad sedermera angår frågan om sättet för bestridande af den kostnad,
som för befordrinsväsendets underhållande erfordras, så hafva en del
menigheter uti sina i frågan afgifna yttranden framställt det anspråk, att
40
de nuvarande skjutsningsskyldige borde befrias, ej allenast från sjelfva skjutsningens
utgörande, utan ock från ali särskild utgift för befordringsväsendet.
I afseende härå får Komitén åberopa hvad i detta ämne redan blifvit anförd
t derom, att, enligt Komiténs åsigt, någon reglering af skjutsningsbcsväret
icke för närvarande låter sig göra, med mindre de skjutsningsskyldige
med årliga afgifter träda emellan.
Då likväl befordringsväsendet, hvars ändamålsenliga ordnande skulle
så väl omedelbarligen, som i än vidsträcktare mån medelbarligen i en mängd
olika rigtningar sprida oberäkneligt välgörande verkningar till landets förkofran,
måste till sin natur anses såsom en för Statens samtlige invånare
gemensam angelägenhet, fordrar rättvisan att all tillökad kostnad för en
vidt omfattande förbättring af befordringsväsendet drabbar Staten i dess
helhet och ej särskildt de skjutsningsskyldige; och, enär kändt är, att i
allmänhet skjutsningsbördan efter hand alltmera stigit i besvärlighet, och
kostnaden derför följaktligen blifvit i samma mån ökad, är det för öfrigt
af billighet påkalladt att de skjutsningsskyldige, om möjligt, erhålla lindring
i samma kostnad, äfven så vidt dennas nuvarande belopp angår.
1 öfverensstämmelse med dessa åsigter, hvilka, enligt de från menigheterne
inkomna yttranden i frågan, torde kunna antagas vara omfattade
af flera bland de skjutsningsskyldige, skulle efter Komiténs tanke de billiga
anspråken å ömse sidor kunna uppfyllas, om ifrågavarande kostnad sålunda
fördelades, att alla utgifter för befordringen å postvägarne för all framtid
af Staten öfvertoges, samt kostnaden för befordringen å samtlige bipostvä<jarne
utginge af de skjutsningsskyldige gemensamt; genom hvilkas anordning
det för dessa fördelaktiga förhållande för öfrigt skulle uppkomma,
att, derest en bipostvägslinea komme att med jernvägsanläggning förses, eller
blefve till postväg indelad, och bipostvägsbefordringen i följd deraf komme
att inskränkas eller upphöra, sådant verkade motsvarande minskning i den
af de skjutsningsskyldige utgående kostnadssumma för bipostvägsbefordringen
i Riket. Genom kostnadernes fördelning på sätt ofvan är nämndt,
skulle skjutsningsbesväret, ifrån att nu vara en för de skjutsningsskyldige,
i bredd med rörelsens tilltagande, ständigt växande börda, komma att så
småningom aftaga, intilldess samma besvär, i en framtid, då befordringsväsendet
här i landet, likasom i andra länder, der det är ändamålsenligen ordnadt,
kunde sjelft bära sin kostnad, blefve, utan annat hjelpmedel, än befordringsväsendets
egen organisation, helt och hållet skilj dt från jordbruket.
Komitén öfvergår nu till frågan om den för bipostvägsbefordringen
erforderliga kostnads fördelning på de skjutsningsskyldige.
Af de från dessa inkomne yttranden inhemtas, att olika meningar
blifvit framställde, huruvida berörda fördelning borde verkställas gemen
-
41
samt för hela riket eller göras distriktvis, såsom för härad eller
län.
Särskild fördelning för större eller mindre distrikter kan, enligt Komiténs
tanka, ingalunda uppfylla det vigtiga ändamålet, att så jemna de ifrågavarande
kostnadsbidragen, att de ej någorstädes må till något särdeles betungande
belopp utgå, enär, såsom i det föregående blifvit upplyst, skjutsningen inom
vissa orter nästan allmänt utgör ett mycket tryckande onus. I synnerhet
för sådane skjutsningsskyldige, som hittills icke utgjort skjutsning, skulle
en så beskaffad fördelning kunna blifva särdeles känbar. Icke heller vore
det rätt, att, i de delar af landet, der postvägsbefordring på Statens bekostnad
inrättas, eller der jernvägar anläggas och skjutsningsbesväret i samma
mån blifver lindrigare, de skjutsningsskyldiga, jemte fördelen af så beskaffade
anstalter, skulle komma i åtnjutande af den ytterligare förmån, att till
uppehållande af bipostvägsbefordringen bidraga mindre, än de skjutsningsskyldige
i sådane orter, som voro i saknad af dylika bättre kommunikationsanstalter.
Samma billighetsskäl, som, enligt den åsigt, Komitén förut
yttrat, påkallar alla skattskyldiges deltagande i kostnaden för befordringsväsendet
i dess helhet, fordrar ock, att alla skjutsningsskyldige sinsemellan,
ehvad de hittills utgjort skjutsning eller icke, skola öfver hela Riket i lika
mån vidkännas bidrag till den del af berörda kostnad, som bör af de skjutsningsskyldige
särskildt godtgöras.
För fördelningen erbjuder sig, hvad de skjutsningsskyldige på landet
angår, för närvarande och intilldess cn jemnare jordtaxering kan blifva införd,
icke någon lämpligare grund, än det förmedlade hemmantalet, i enlighet
hvarmed skjutsningsbesväret nu utgår; Och torde, hvad städerna beträffar,
dessas delaktighet i kostnaden, i förhållande till hemmanen på landet,
lämpligen icke kunna på annat sätt bestämmas, än att hvarje stad jemförelsevis
uppskattas till visst hemmantal i mån af antalet invånare, i hvilket
afseende Komitén, efter anställde beräkningar, trott sig komma billigheten
närmast genom föreslående, att hvar och en stad, för hvarje fullt
hundradetal innevånare, komnic att för 1| mantal, i skjutsningsbesväret deltaga.
Under antagande, att de skjutsningsskyldige i städerna och de å
landet böra sinsemellan i kostnaden för bipostvägs-befordringen deltaga i
samma förhållande, som skjutsningsbesväret hittills hvilat å ena sidan på
städerna och å andra sidan på landet, har Komitén kommit till nyssberörda
resultat. Enligt ofvan intagne beräkning, uppgår nemligen årliga kostnaden
för skjutsningen å landet, postskjutsen deri inbegripen, till 745,668
R:dr och skjutskostnaden för städerna till 106,621 R:dr. Antalet skjutsskyldige
hemman å landet utgör 53,617, hvaraf 1997 äro städerna, såsom
reserv, underlagda. Skjutsningsbesväret å landet hvilar således på 51,620
hel. om skjulsn.-besväret. ^
42
hemman, och det i städerna på de skjutsskyldige derstädes, jemte 1997
reservhemman. 745,668 förhåller sig till 106,621 såsom 51,620 till 7381.
Detta sistnämnda tal, minskadt med 1997, gör 5384, som alltså blifver det
hemmantal, hvarför städerna, i förhållande till landets 53,617 skjutsskyldige
hemman, böra i kostnaden för bipostvägsbefordringen deltaga. Då städerna
hvar för sig, i afseende på skjutsningsbesvär, uppskattas till 1| hemman
för hvarje fullt hundratal invånare, blifver, såsom af Bil. N:o 2 synes, sammanlagda
hemmantalet för alla städerna i Riket 5,645\ hemman, hvilket
antal visserligen något öfverstiger det ofvannämnda, efter förhållandet med
skjutskostnaden uträknade talet 5,384. Men denna skiljaktighet, hvilken
är temligen obetydlig, torde dessutom, i betraktande af dels omöjligheten,
att annorledes, än approximativt, åstadkomma beräkningar af förevarande
art, och dels fördelen af en i ofvanberörda måtto, genom städernas jemförelsevis
skeende uppskattning mot mantal, tillgänglig, enkel och för tilllämpning
beqväm billighetsgrund för skjutsbesvärets fördelning emellan städerna
och landsbygden, befinnas mindre anmärkningsvärd.
Fördelningen af ifrågavarande kostnad på samtlige skjutsningsskyldige
i hela Riket komme visserligen att medföra åtskilliga nya bestyr, så väl
hvad beträffar debiteringen och uppbörden, som i afseende på utgifvande
till wederbörande skjutsentreprenörer af belöpande bidrag; men Komitén
föreställer sig, att debiteringen, hvilken, likasom uppbörden, torde böra ske
i sammanhang med debitering och uppbörd af statsutskylderna i allmänhet,
skulle i väsentlig mån underlättas derigenom, dels, att fullständiga uppgifter,
upptagande icke allenast alla hemman af skjutsskyldig natur, utan jemväl
det hemmantal, hvarför städerna, efter ofvanberörde grund, borde svara,
länsvis uppgjordes och dessa uppgifter, efter undergången granskning, sammanfogades
till en hela Riket omfattande så beskaffad hemmantalslängd, hvilken
tid efter annan kunde öfverses och kompletteras; dels att årligen, så
snart de för entreprenaderne, eller eljest för skjutsningens anordnande
erforderliga bidrag blifvit kända, hvilka under det kommande året skulle i
hvarje af de särskilda länen utgifvas, sammanräknade beloppet af utgående
bidrag för hvarje län uppgåfves; samt dels att, sedan summan af de sålunda
uppgifna beloppen blifvit, genom den embetsmyndighet, som kunde
anses härmed böra taga befattning, fördelade på det i ofvanberörde summariska
längd upptagna hemmantal, debiteringen derefter verkställdes, på
det sätt, att å landet hvarje skjutsningsskyldig debiterades det belopp, som
på innehafvande hemman eller hemmansdel belöpte, och, hvad angår städerna,
der skjutsningsbesväret hittills efter olika grunder i olika städer utgjorts,
att hemmantalsafgifterne utdebiterades i den ordning, hvarje stad för
sig egde bestämma. På det emellertid wederbörande skjutsentreprenörer,
43
hvilka borde hos Läns-Styrelserna, eller genom deras försorg, qvartalsvis
utfå de betingade entreprenadbidragen, måtte, oberoende utaf uppbörden
af de skjutsningsskyldigas dertill afsedda hemmantalsafgifter, komma i åtnjutande
af ifrågavarande bidrag, torde dessa böra, i den mån sådant blefve
erforderligt, af allmänna medel förskjutas, hvilket synes kunna ske, utan
någon större olägenhet, enär så beskaffade förskott, då entreprenaderne höstetiden
anställdes, i allmänhet endast behöfde ifrågakomma för första qvartalsutbetalningarne
och snart blefve ersatte.
Derest, i enlighet med Komiténs förut yttrade åsigt, kostnaderna för
befordringsväsendet konnne att dels, hvad postvägarne angår, af allmänna
medel bestridas, och dels, beträffande bipostvägarne, af de skjutsningsskyldige
på landet och i städerna gemensamt utgå, så att menigheterne icke
vidare skulle särskildt, hvar för sin ort, i olika mån, ifrågavarande kostnader
utgöra, blefve icke behöfligt att bibehålla den af högre skjutsningskostnad
i stad, än på landet, eller af andra särskilda omständigheter, föranledda
oliklieten i skjutslegan, utan skulle en för alla stationer gemensam
och lika taxa för anlitande af de allmänna befordringsanstalterna för
resande kunna, till stor beqvämlighet för dessa, införas. En sådan likhet
i skjutsafgifterne skulle jemväl bereda wederbörande embetsmyndigheter en
betydlig lättnad i deras besvär vid granskning af de kostnadsräkningar, som
för resor i tjenste-ärenden afgifvas.
Då, i följd af jern vägsanläggning, eller af annan orsak, kan blifva
onödigt eller olämpligt, att å vissa postvägar bibehålla befordringen i det
fullständigare skick, som för dessa vägar i allmänhet är åsyftadt, borde befordringen
å sådan väg komma att inskränkas och ordnas på ett sätt, som
mera närmar sig det för bipostvägarne antagna, men, vid dylik förändring
i befordringen å postväg borde likväl, enligt Komiténs tanka, förbindelsen,
att tillhandahålla goda åkdon, alltid ovilkorligen qvarstå, hvarjemte afgifterna
för befordringen skvdle blifva lika med dem, som vore för bipostväg
bestämda. Väg, som en gång blifvit till postväg antagen, skulle ock, oaktadt
en så beskaffad förändring i befordringen å samma väg, fortfarande
bibehålla egenskapen af postväg, så att de skjutsskyldige icke kunde i något
fall åter komma att kostnaderne för befordringen derå vidkännas.
Från en af Rikets städer, Marstrand, utgår ej skjuts till lands, utan
utgöres befordringen endast till sjös. Denna sednare bestrides med både
större och mindre båtar — ett befordringsmedel, hvarmed äfven en del
för skjutsning till lands inrättade gästgifveriet så i stad, som på landet,
der båtleder begagnas, åligger att post och resande betjena. Vid redan
antydt förhållande, att fördelar af kommunikationsanstalterna i Riket kunna
dess inbyggare i allmänhet, om än till en del mera eller mindre medelbart
44
tillgodokomma, har Komitén ock, ehuru ifrågavarande befordringsmedel är
af alldeles egen och för särskilda orter olika beskaffenhet, funnit befordringen
vid sådane gästgifveriet der den endast till sjös eger rum, böra efter
enahanda grunder, som annan fortskaffning af resande och post, bekostas,
och således i den, för hela Rikets skjutsningsskyldige, allmänna beräkningen
af entreprenadafgifterna ingå; men för öfrigt har Komitén ansett någon
annan föreskrift i detta ämne icke lämpligen kunna meddelas, än att wederbörande
entreprenörer skulle åligga att med båtar fortskaffa post och
resande sjöledes på det sätt och emot den lega, som vid entreprenadens
ingående gällande taxa kunde bestämma.
I öfverensstämmelse med de åsigter, Komitén i det föregående yttrat,
har Komitén uppgjort följande
Komiténs Förslag till reglering af befor dringen utaf post och resande samt till
förslag till gälclange af gen
derför erforderliaa kostnad.
reglering af* J j j ^
postens och ■< au •• 7 7
resandes be- i'0. Allmanna bestämmelser.
fordran. § 1. All befordran af post och resande inom Riket bestrides genom
Statens försorg; i följd hvaraf så väl posthemmanens skyldighet, att
befordra post, som gästgifveri-, håll- och reserv-hemmanens, äfvensom städernas,
åliggande, att skjutsa resande, komma att upphöra; skolande deremot
de posthemmanen för deras nämnde skyldighet beviljade friheter och
förmåner upphöra, eller till Staten åter ingå.
§ 2. De vägar, hvilka för post- eller skjutsbefordring begagnas, indelas
uti a) Postvågar, å hvilka medelst kontrakt antagne posthållare skola
dels besörja ordinarie postbefordring, hvarmed post och resande på bestämda
tider gemensamt fortskaffas, och dels, efter beställning, åt posten och re
sande
tillhandahålla extra poster; samt b) Bipostvägar, å hvilka genom
kontrakt antagne entreprenörer så väl efter beställning fortskaffa resande,
som ock tillhandahålla den skjuts, som för postbefordringen å dessa vägar
kan erfordras.
§ 3. Befordringen å postvägarne ställes under General-Post-Styrelsens
och å bipostvägarnc under Kongl. Maj:ts vederbörande Befallnings
hafvandes
inseende och förvaltning.
2:o. Postvägsbefordringen.
§ 4. Der postvägslinia inrättas, indragas de vid vägen befintliga
gästgifverier, hvilkas friheter och förmåner derefter upphöra, eller till Statsverket
ingå,
45
§ 5. Stationerna vid postvägarne förläggas sålunda, att afstånden
dem emellan i allmänhet ej komma att blifva mindre än 1 i, eller öfverstiga
2 k mil.
§ 6. Ordinarie postbefordringen, som fortgår dag och natt, besörjes
genom hufvudpostvagnar, åtföljde af det antal bivagnar, som af behofvet påkallas.
Hvarje hufvudpostvagn beledsagas af en konduktör, och hvarje
vagn, såväl hufvudpostvagn, som bivagn, köres af en postiljon; börande både
konduktörer och postiljoner vara med lämplig, deras befattningar utmärkande,
mundering försedde.
§ 7. Vid vissa stationer, som af Post-Styrelsen bestämmas, med afstånd
från hvarandra af 4 å 5 mil, är resande, som inom en timma före
den för postens ankomst utsatta tid sig anmäler, ovilkorligen berättigad att
med densamma blifva befordrad. Vid öfrige stationer eger sådan rättighet
rum endast i det fall, att plats finnes ledig.
§ 8. Vid alla stationer erhålles extra post, bestående af så väl lösa
hästar, som ock hästar med åkdon af följande slag, nemligen: hel- eller
halftäckta fjederåkdon för två hästar samt öppna åkdon för en eller två
hästar, dels med och dels utan fjedrar, fotsack och dyna.
§ 9. Extra post tillhandahållcs inom en timma efter skedd beställning,
såvida ej ett större antal hästar af resande fordras, för hvilket fäll
Post-Styrelsen eger i kontrakt med posthållaren medgifva den förlängning
i tiden för skjutsens inställande, som kan finnas skälig.
§ 10. Jemväl extra post skall åtföljas af postiljon, som eger köra
posthästarne. För två, äfvensom för tre, hästars anspann erfordras ej mer,
än 1 postiljon; men begagnar den resande 4 eller flere hästar för åkdonet,
skall ytterligare 1 postiljon, ridande på någon af förhästarne, medfölja.
§ 11. Vid befordran med ordinarie posten å postväg erlägges af
resande för täckt plats 1 R:dr och för öppen plats 80 öre milen. För barn
under tolf år betales endast half afgift.
§ 12. Då extra post begagnas, erlägges i lega: 1 R:dr 60 öre för
hvarje häst; — 50 öre för hel- eller halftäckt åkdon med fjedrar; — 16
öre för öppet tväbetsåkdon med fjedrar, fotsack och dyna; — 8 öre för
öppet enbetsåkdon af sistnämnde beskaffenhet; — 8 öre för öppet tväbetsåkdon
utan fjedrar, fotsack och dyna; — samt 4 öre för enbetsåkdon af
samma slag; allt för mil räknadt.
§ 13. Afgift för plats med ordinarie posten, samt häst- och åkdonslega
vid begagnande af extra post, beräknas efter hvarje full åttondedels
mil; skolande dock extra postlega erläggas för minst en half mil, äfven om
befordringen för än kortare vägstycke begagnas.
§ 14. A ordinarie posten får resande, utan särskild afgift, medföra
46
effekter till 40 skålpunds vigt, men barn under tolf år endast hälften af
denna vigt. För derutöfver medförda saker, betales afgift efter paket-taxa.
§ 15. Vid befordring af resande med extra post få efter hvarje
häst två personer, postiljonen ibland dem beräknad, färdas, och en tyngd
af 420 skålpund, medföras. Denna tyngd beräknas sålunda, att en hvar
åkande anses väga 180 skålpund, med undantag af barn under tolf år,
som beräknas till blott 90 skålpund.
Skulle emedlertid resandes medförda effekter hafva den tyngd, att
vigten för hvarje häst uppgår till mer än 420 skålpund, men icke öfverstiger
450 skålpund, som är den högst tillåtna, då skall för till och med
30 skålpunds öfvervigt efter hvarje begagnad häst erläggas betalning med
fjerdedels hästlega. Postverket erlägger ej betalning för öfvervigt, utan eger,
utan särskild afgift, låta efter hvarje häst föra, då hufvudpostvagn begagnas, en
tyngd af 500, och eljest en tyngd af 450 skålpund, de åkande personernas
och deras effekters tyngd dervid inräknad.
§ 16. Om beställd extra post ej inom två timmar efter den utsatta
tiden af resande begagnas, erläggas väntningspenningar med en fjerdedels
mils lega, för hvarje häst beräknad, för hvar full timma, som uppehållet
utöfver första timman efter tiden för beställningen fortfarit, intill och med
, O 7
fyra timmar, efter hvilken tids förlopp posthållare ej är skyldig att låta
betingad extra post den resande invänta, eller att honom, utan ny beställning,
fortskaffa; härifrån likväl undantagen sådan extra post, som af Postverket
betingas, hvilken skall, utan väntningspenningar, afbida den tid, dä
ankomsten sker.
§ 17. För befordran af ordinarie och extra poster, med undantag
af dels snällposter, för hvilka körtiden antages i allmänhet till en timma
på milen, och dels kurirer, hvilka böra, så fort ske kan, fortskaffas, bestämmes
öfver hufvud körtiden tili lj timma på milen: egande dock PostStyrelsen
att för ordinarie postens befordran utsträcka denna körtid, när
vägarnes beskaffenhet eller andra omständigheter dertill föranleda.
§ 18. Vid samtlige poststationerna skola posthållarne förse de resande
med alla sådane förnödenheter, sorn, enligt för gästgifverierna gällande
föreskrifter, skola derstädes vara för resande att tillgå.
§ 19. Stationslokal med de för posthållningen, äfvensom för resandes
förseende med herberge och vvederbörliga förnödenheter, erforderliga
byggnader, anskaffas genom Post-Styrelsens försorg och upplåtes åt posthållaren,
af hvilken samme byggnader, enligt bestämmelserna i hans kontrakt,
skola underhållas.
§ 20. Hufvudpostvagnar anskaffas genom Post-Styrelsen, som jeni
-
47
väl bör besörja, att så många bivagnar, som för trafiken beräknas nödige,
må finnas att tillgå.
Posthållaren bör tillhandahålla, ej mindre alla behöfliga bivagnar, som
ej genom Post-Styrelsens omedelbara försorg anskaffas, än ock åkdon, till
erforderligt antal, af de slag, som, enligt hvad ofvan är nämndt, böra för
extra poster vara tillgänglige, äfvensom alla för så väl ordinarie som extra
postbefordringen nödiga hästar och seldon; hvarjemte posthållaren åligger
att vara försedd med tillräckligt antal körkunnige postiljoner samt för dessa
erforderliga munderings-persedlar.
§ 21. Posthållaren, åt hvilken, såsom förut är sagdt, erforderlig stationslokal
med nödiga byggnader skall upplåtas, är i öfrigt berättigad att
uppbära lega, dels, enligt det af posthållaren med Post-Styrelsen afslutade
kontrakt, för de hästar och de posthållaren tillhöriga bivagnar, hvilka för
ordinarie postbefordringen begagnas, och dels, enligt hvad i 12 § bestämmes,
för hästar och åkdon, som användas för extra postbefordring; menför
seldon erhåller posthållaren ej någon ersättning.
§ 22. Postiljoner, till det antal, som i kontraktet med posthållaren
kan varda bestämdt, äro under den tid, de äro i sådan egenskap anställde,
från beväringsskyldighet frie.
§ 23. Vid postvägarne få ej enskilda skjutsinrättningar tillvägabringas.
§ 24. Posthållare får ej, utöfver för honom bestämdt postskjutsningshåll,
skjutsa förbi annan posthållares station, derest ej den sednare
posthållaren det medgifver. Ej heller må resande, utan postliållarens medgifvande,
från poststation begagna andra skjutshästar, än som af posthållaren
lemnäs.
§ 25. Postvägar få ej genom grindar afstängas, derest ej sådant af
Kongl. Majits wederbörande Befallningshafvande pröfvas vara oundgängligen
nödigt, i hvilket fåll grindegaren vid bötesansvar åligger föranstalta, att
grinden genom dervid anställd vaktare alltid för ordinarie och extra posters
genomfart genast öppnas, när deras ankomst genom bestämd signal tillkännagifves.
§ 26. Vid hvarje poststation, der Postkontor eller Postexpedition
icke finnes, anställes en under Post-Styrelsen lydande Tillsyningsman, hvilken
det tillhör, icke allenast att uppbära och redovisa vid stationen inflytande
postintrader, utan ock att för öfrigt ombesörja, hvad af Postverkets
angelägenheter derstädes ej på grund af kontrakt åligger posthållaren att
utföra. Till ifrågavarande befattning, som vid station med Postkontor eller
Postexpedition utöfvas genom postpersonalen på stället, kan vid andra stationer
posthållaren antagas. I öfrigt anställas vid Postkontoren och Postexpeditionerna,
dels särskilda tjenstemän till biträde vid de för postbefor
-
48
dringen förefallande göromål, oell dels postdrängar, hvilka sednare det aligger
att hafva vård om Postverkets åkdon och öfrige för postbefordringen
afsedda tillhörigheter, samt att ombesörja packning af resandes effekter och
andra saker, som med posten sändas.
§ 27. Till Post-Styrelsens biträde vid postbefordringens anordnande
å postlinierna, äfvensom för tillsynen öfver postförvaltningen vid samma
väglinier, anställas distriktvis Öfver-Kontrollörer, hvilka i och för sina befattningar
äro berättigade till fria resor i Postverkets vagnar.
§ 28. Om, i följd af jernvägsanläggning eller af annan orsak, någon
å postväg inrättad befordring anses böra i dermed förenade anstalter inskränkas
och ordnas på mindre kostsamt sätt, må Post-Styrelsen derom
gå i författning, dock med iakttagande, att resande beredes tillfälle till fortkomst
för enahanda pris, som å bipostväg, samt att åkdon af sådan beskaffenhet
och mot den lega, som i 12 § bestämmes, skola vara att tillgå.
Väg, hvarå befordringen i berörde måtto blifvit förändrad, bibehåller, det
oaktadt, äfven framgent sin egenskap af postväg; börande, i den mån tra
fiken
det påkallar och tillgångarne sådant medgifva, bipostvägar till postvägar
indelas.
3:o. Befordringen å bipostvågarne.
§ 29. Vid reglering af stationer å bipostväg bestämmes afståndet
dem emellan efter samma grund, som är för gästgifveriers anläggning
föreskrifven.
§ 30. Skjutsbefordringen å bipostväg upplåtes åt entreprenör, som
skall åt resande tillhandahålla så väl lösa hästar, som ock hästar med åkdon
af det i orten brukliga slag; och är resande, som ej färdas med flere
än 2 hästar, berättigad, att inom en timma efter skedd beställning få skjuts
inställd, men för det fäll, att flere än 2 hästar begagnas, är, för skjutsens
framskaffande, en anståndstid af 2 timmar efter beställningen entreprenören
medgifven.
§ 31. För Postverkets räkning skall entreprenören å bestämda tider
lemna nödigt antal lösa hästar, eller hästar med åkdon af förenämnde slag.
Postverket eger äfven å bipostväg, då sådant finnes tjenligt, låta med eget
åkdon befordra post och resande gemensamt.
§ 32. Entreprenör skall hålla erforderligt antal körkunnige skjutsdrängar.
§ 33. I lega, ehvad skjutsning utgöres från stad eller station å landet,
erlägges per mil 1 R:dr för hvarje häst samt 8 öre för tväbets- och
4 öre för enbetsåkdon af det i orten brukliga slag; ersättningen för seldons
begagnande häruti inbegripen.
49
För elen händelse, att sådane åkdon af bättre slag, som, enligt hvad
ofvan är sagdt, böra vid postvägarne vara att tillgå, skulle af entreprenör
vid bipostväg resande, på begäran, tillhandahållas, betalas för samma åkdon
lega till lika belopp, som vid poststationerna.
§ 34. I afsende å den tygnd, som för resaneles eller postens räkning
fåi' efter hvarje bäst föras, äfvensom angående medföljande skjutsdrängar,
körningstiden, väntningspenningar, minsta väglängd, hvarför lega
erlägges, och legans beräkning för öfrigt efter hvarje tillryggalagd full åttondels
mil, skola för befordringen å bipostvägarne gälla samma bestämmelser,
som förut äro i fråga om befordringen å postvägarne upptagne.
§ 35. Vid station, der befordring lill sjös, antingen utan, eller
tillika med skjutsning till lands, förekommer, skall entreprenören fortskaffa
post och resande sjöledes på det sätt och emot den lega, som vid entreprenadens
ingående gällande taxa bestämmer.
§ 36. Vid hvarje station eger resande erhålla herberge och för öfrigt
alla sådane förnödenheter, som, enligt nu för gästgifverierna gällande
föreskrifter, skola derstädes vara för resande att tillgå; och skall den person,
som har gästgifveri- eller skjutshållningsbestyr sig uppdraget, vara försedd
med de för hvartdera af dessa bestyr nödige byggnader.
§ 37. Entreprenör vid bipostväg är berättigad att, jemte skjutsningen, öfvertaga
gästgifverihållningen, om Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finner honom
dertill tjenlig. I motsatt fall uppdrages gästgifverihållningen åt annan person.
De gästgifvarnc för närvarande tillkommande förmåner åtnjutas vid
bipostvägsstation af den, som bestrider gästgifverihållningen.
§ 38. Kontrakt om skjutsentreprenad afsluias af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i allmänhet för två år, räknadt från den 1 November,
men fortfar sedermera att gälla, så vida ej uppsägning deraf å någondera
sidan sker, i hvilket fall det upphör med Oktober månads slut, sedan
minst ett år efter uppsägningen förflutit. Derest omständigheterna sådant
fordra,^ må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande likväl kunna afsluta entreprenad-kontrakt
för kortare tid, än två år.
§ 39. Entreprenad-auktion å skjutsningens bestridande bör, genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg, anställas, minst ett år före
entreprenadens början, samt förrättas, om så lämpligt finnes, på ett ställe
för flere närbelägna stationer.
Vid auktionen utbjudes tillhandahållandet af de för befordringen behöflige
hästar och åkdon med seltyg, jemte skjutsdrängar, utan inskränkning
till visst antal; och skall dervid först utrop ske å öfvertagande af
skjutsningen mot den bestämda legans uppbärande. Skulle dervid göras
mera än ett anbud, utbjudes skjutsningen med vilkor, att entrepenören
T
hot om skjulsn.-besvärcl.
50
mot rättighet att uppbära nämnde lega, erlägger årlig kontant afgift. Göres
åter intet anbud att, allenast mot rättigheten till skjutslegans erhållande,
skjutsningen bestrida, utropas skjutsningen med vilkor, att entreprenören
skall, utom legan, bekomma årlig kontant ersättning.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som eger pröfva auktionsanbuden,
bör dervid tillse, att endast välfrejdad och pålitlig person till entreprenör
antages, samt att fullgod säkerhet ställes för entreprenadens fullgörande;
börande bland gjorde anbud det förmånligaste antagas, så vida detta, jemte
billiga vilkor, anses erbjuda nöjaktig säkerhet för entreprenadens fullgörande.
Skulle intet anbud erhållas, eller de gjorda anbuden, med afseende
å förhållandena i orten, befinnas oskäliga, eller ock bland erhållne anbud
intetdera anses medföra tillbörlig säkerhet, bör Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
antingen låta anställa ny entreprenadauktion, eller ock vidtaga
annan åtgärd för skjutsbefordringens besörjande tillsvidare för så billig kostnad,
som må kunna betingas.
§ 40. Önskar enskild person vid bipostväg tillvägabringa anstalt för
resandes befordran, bör ansökning derom göras hos Post-Styrelsen. Vill
ej nämnde Styrelse å den ifråvarande väglinien dylik anstalt i sammanhang
med postbefordringen för Statens räkning inrätta, då må Styrelsen
icke ega att ansökningen afslå. Tillstånd till sådan enskild befordringsanstalt,
bör dock medgifvas endast för viss, efter omständigheterna lämpad
tid. Enskild person, som erhållit tillstånd att vid bipostväg hålla befordringsanstalt,
vare skyldig, ej mindre att å hvarje åkdon, som dertill begagnas,
utan ersättning medföra en breflåda för emottagande af obetalda,
eller med frimärken försedda bref samt, genast efter ankomsten till nästa
postexpedition, låta dit aflemna densamma, än äfven att annan brefpost,
om Post-Styrelsen det äskar, mot skälig ersättning befordra.
4:o. Kostnaden för b ef or dr ing ert å så väl postvägar, som bipostvägar.
§ 41. All den kostnad, befordringsanstalterne å postvägarne kunna
komma att medföra, åligger Statsverket att genom Post-Styrelsen bestrida.
§ 42. De ersättningsbelopp, som, i följd af upprättade kontrakt om
skjutsningens bestridande å bipostvägarne, skola till entreprenörerne derstädes
utgå, förskjutas af allmänna medel qvartalsvis genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som jemväl besörjer om uppbörd af de kontanta afgifter,
till hvilkas erläggande tilläfventyrs entreprenörer vid en del stationer
kunna sig utfästa. Efter afdrag för dylika afgifter skall ersättningssumman
för hela riket årligen fördelas och uttaxeras på samtlige skjutsningspligtige,
enligt de grunder, att hvarje hemman, efter förmedladt mantal,
betalar lika belopp samt att i städerna hvarje fullt hundradetal invånare
anses motsvara ett och ett halft mantal på landet.
51
5:o. Om åliggande, att, för tillfälliga händelser, fortskaffa
posten och resande.
■§ 43. Derest, i följd af posthållares eller skjutsentreprenörs oförmåga
att fullgöra skjutsningen, eller af annan orsak, post- eller skjutsbefordringen
möjligen skulle komma att tillfälligtvis afstadna, åligge det på
landet innehafvare af närbelägne skjutsningsskyldige hemman och i stad
skjutsningsskyldige invånare, att, mot den vid. stationen gällande lega, bestrida
skjutsningen, intilldes denna kan genom Post-Styrelsens eller Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes försorg åter blifva ordnad.
Om, under skjutsningen, häst störtar eller upptröttnar, eller annat för
befordringen hinderligt ofall inträffar, åligge det innehafvare af närbelägna
hemman, att, mot full godtgörelse, genast lemna det biträde, hvarmed de
kunna för befordringens understödjande tillhandagå.
Sedan Komitén sålunda redogjort för de hufvudsakliga grunder, i en- Om kosinaligliet
med hvilka befordringen af post och resande, enligt Komiténs tanka, l°r hc~
bör för framtiden ordnas, så får Komitén, som redan tillkännagiivit sin sialiernal
åsigt, att, till en början, endast väglinierna mellan Cathrineholm och Chri- ordnande på
stianstad, mellan Göteborg och Lund, mellan Stockholm och Hernösand,det aJ Komimellan
Stockholm och Arboga samt mellan Hofva, eller någon i närheten1 c'
deraf belägen jernvägsstation, och Norska gränsen, böra till postvägar indelas,
och att följaktligen alla öfriga med gästgifvaregårdar nu försedda vägar
tills vidare böra förblifva bipostvägar, nu uppgifva den årliga kostnad,
som genomförandet af Komiténs förslag i denna omfattning skulle komma
att tillskynda dels Statsverket för befordringsanstalterna å ifrågavarande
postvägar, äfvensom för postföringens skiljande från posthemmanen, samt
dels de skjutsningsskyldige för befordringen å bipostvägarne; Och får Komitén,
som vid sina beräkningar tillvägagått med största möjliga försigtighet
och således heldre tagit för höga, än för låga, värden, i sådant afseende
meddela följande öfversigt af
a) Statsverkets kostnad.
Förlust på postbefordringsanstalterna, enligt nedanstående kostnads
-
beräkning :
å linien Cathrineholm — Christianstad R:dr 133,325.
Göteborg — Lund .... „ 95,474.
„ Stockholm — Hernösand . . „ 115,273.
„ Stockholm — Arboga ... „ 39,081.
„ Hofva, eller någon i närheten
deraf belägen jernvägsstation,
— Norska gränsen .... „ 67,006. 450 159
52
Transport R:dr R:mt 450,1*59.
Aflöning åt tillökad personal vid Stockholms postkontor
och erforderliga nya tjenstemän vid sjelfva poststyrelsen,
enligt Bil. N:o 8 a R:dr 24,910.
Ökad skjutskostnad för alla nuvarande, å bipostvägar gående
ordinarie och snällposters befordran, enligt Bil.
N:o 8 b " R:dr 78,681.
R:dr 553,750.
hvarifrån afgår:
postförings- och skjutskostnad för nu gående poster
å linien Cathrineholm — Christianstad. R:dr 35,000.
„ „ Göteborg — Lund .... „ 26,850.
„ 1 „ Stockholm — Hernösand . . „ 21,600.
„ „ Stockholm — Arboga ... „ 8,900.
„ „ Hofva — Norska gränsen . . „ 11,400.
tillsammans, enligt Bil. N:o 8 b R:dr 103,750.
Förlusten å nuvarande paketposter, enligt
Bil. N:o 8 a .
„ 12,000.
Beräknad kostnad, enligt Bil. N:o 8 a,
för de genom Nådiga Brefvet den 23
sistlidne Alars anbefallda nya diligensinrättningar
i förbindelse med jernbanorna
å vägsträckningen mellan
Stockholm och Göteborg .... „ 16,500. 132,250
och återstår såsom kostnad för befordringsväsendet R:dr 421,500.
Härifrån bör dock afdragas till Staten inflytande
rotevakans-afgifter af roteringsfria
posthemman, uppgående till omkring R:dr 18,800.
samt värdet af gästgifverifriheter å post
väglinierna,
enligt Bil. N:o 7, omkring „ 6,400. 25 200
och blir Statsverkets kostnad således R:dr r:mt 396,300.
b) De
Denna utgöres af den här nedan beräknade förlust å bipostvägsbefordringen
R:dr 612,227, hvilken, lika fördelad på de 53,617 skjutsningsskyldige
hemmanen å landet och det hemmantal 5,645, hvarför städerna
skola svara, eller tillsammans 59,262 hela hemman, belöper, sedan uppkommet
mindre bråktal af öre än ett halft blifvit, jemlikt gällande föreskrift,
uteslutet, på hvarje hemman med 10 R:dr 33 öre; blifvande alltså
kostnaden för de skjutsningsskyldige å landet R:dr 553,863.
och för de skjutsningsskyldige i städerna,
med det belopp för hvarje särskild stad,
Bil. N:o 2 upptager
58,312.
Summa R:dr r:mt 612,175.
För bedömande, huruvida och i hvad mån postverket må kunna bestrida
större eller mindre del al den kostnad, som Statsverket eljest, enligt
ofvanstående beräkning, skulle för befordringsväsendet årligen fä vidkännas
med 421,500 ll:dr, får Komitén upplysa att, på sätt af Bil. N:o 9 närmare
inhemtas, postverkets nuvarande intrader endast lemna en tillgång
härtill af 50,000 R:dr, hvadan det bristande finge af andra medel fyllas
med 371,500 R:dr.
Då emellertid den dagliga postförbindelse, som komme att ega rum
icke allenast ii postvägarne, utan, såsom Komitén antager, jemväl å jernvägarne,
otvifvelaktigt snart måste hafva till följd en lifiigare postbefordring
äfven å bipostvägarne, samt härtill kommer, att posterna å dessa vägar
torde, såsom Komitén antydt, böra befordras på ett säkrare och ändamålsenligare
sätt, än det nuvarande, samt i allmänhet inrättas så, att 1 å 2 resande
må kunna åtfölja och paketförsändning till samtlige postanstalter kunna
ega rum, har Komitén ansett sig böra upplysningsvis gifva tillkänna att,
enligt den kostnadsberäkning, som innefattas i Bil. N:o 10, skulle, för beredande
af framgång åt nyssomförmälde vigtiga förbättringar i postväsendet,
tagas i anspråk Il:dr 115,500
utöfver ofvanberörde _ „ 371,500
så att ett årligt statsanslag af R:dr 487,000
blefve tills vidare erforderligt, för att kunna bringa både de af Komitén
förut föreslagne och nu ifrågavarande förbättringar i post- och befordringsväsendet
till verkställighet, såvida det icke tilläfventyrs skulle befinnas mera
lämpligt att, till betäckande af kostnaderne härför och för beredande åt
postverket af nya intrader, så att det med egna tillgångar skulle kunna
bära sig och jemväl lemna öfverskott till behöfliga och tidsenliga ytterligare
förbättringar i postväsendet, anlita följande utvägar, nemligen:
a) att för inrikes brefvexlingen höja portot utöfver nu fastställda belopp af
12 öre per enkelt bref, likväl ej högre än till 15 öre, på det att ökningen
ej må föranleda minskning i brcfantalet; hvilken förhöjning, införd
på samma gång postverket tillförbundes betydliga nya utgifter för
posternas bättre bevarande och postinrättningens ändamålsenliga ordnande
i sammanhang med personbefordring, icke synes obillig och ej kunde
för korrespondenterne blifva särdeles kännbar, då ett medelporto af 15
öre ändock blefve lägre, än medelbeloppet af de före 1855 års senare
54
hälft gällande, efter afstånden mellan postkontoren lämpade, olika portosatserne
af' 2 till 12 sk. banko, nemligen 5 Vedels sk. banko, men åt
postkassan borde komma att inbringa en tillökad årlig intrad af omkring
212,500 R:dr, motsvarande lika stor andel af det i Bil. N:o 9, såsom
portoinkomst af inrikes brefvexlingen, beräknade belopp af 850,000 R:dr,
eller en fjerdedel, som ofvan angifna förhöjning i porto-afgiften från 12
till 15 öre per enkelt bref utgör;
b) att låta stämpelafgiften för Tidningar och periodiska skrifter, hvilka föremål
äro de, som mest tynga posterne och taga det största hästantalet
i anspråk, få, såsom motsvarande portot för deras spridande med posterne,
för framtiden till postverket ingå; hvilken afgift lemnar en nettobehållning
af ungefär 35,000 R:dr; samt
c) att, medelst ett årligt anslag af Statsmedlen, ersätta postverket kostnaden
för fortskaffning med posterna af sådane bref och paketer, för hvilka
fribrefsrätt eger rum: anslaget lämpadt efter det belopp, hvartill fribrcfsportot
visat sig uppgå och hvilket, enligt gjord uträkning, år 1857 utgjort
302,132 R:dr 9 öre riksmynt.
I sammanhang härmed har Komitén trott sig icke böra uraktlåta att
i underdånighet erinra om den utväg, som förefinnes att, genom begagnande
af de förträffliga kommunikationsmedel, som den vidt utbredda, regelbundna
ångfartygsrörelsen lemnar, på samma gång bereda postverket en ej obetydlig
besparing i postforslingskostnad och derjemte förskaffa allmänheten
förmånen af lättade tillfällen att skyndsamt få bref och tidningar m. m.
fortskaffade. Komitén hyser således den åsigten att ångfärtygsrederier, som
hafva sig tillförsäkrade vissa förmåner, hvaraf seglande fartyg icke äro i
åtnjutande, borde, utom deras genom Kongl. Kungörelsen den 7 Mars 1835
stadgade åliggande, att mot vissa vilkor om bord medföra breflåda och densamma
vid ankomsten till postanstalt aflemna, derjemte, i likhet med hvad
för enskilda jernvägsbolag i sednaste tider blifvit stadgadt, förpligtas att,
mot den ersättning, som Eders Kongl. Majit, efter wederbörandes hörande,
funne skäligt bestämma, fortskaffa postväskor eller postsäckar, i hvilket fäll
likväl rederiernas berörde skyldighet att aflemna breflåda skulle upphöra
samt aflemnandet och afhcmtandet af så väl post som breflåda tillhöra
postverket.
Slutligen och för den händelse det af Komitén afgifna förslag skulle
af Eders Kongl. Majit i Nåder gillas, anser Komitén sig böra i underdånighet
fästa Eders Kongl. Majits Nådiga uppmärksamhet på behöfligheten
af åtgärders vidtagande derför, att ingångna entreprenader ej må hindra
verkställigheten af samma förslag.
Kostnadsberäkning
öfver Posthållning sami daglig Post- och Personbefordring
Vägliiiierna:
Stationer
i stad. a landet. Mil.
Cathrineholm—Christianstad 7. 25. 46$.
Götheborg—Lund 9. 12. 28.
Stockholm—Hernösand 7. 22. 46 f.
Stockholm—Arboga 5. 6. 16$.
Hofva, eller någon i närheten deraf belägen jernvägsstation, till N OlTskll
gränsen vid Morast , • • 2.  14- 22
30. 79. 160$.
109^
*£*\CO
56
32 Stationer;b Cathrineholm, Ändebohl 2 i,
Posto ä(/ lin ien Cathrineholm — Christianstad
Simonstorp 11, Lilla Äby 11, Norr
-
Backasand lf, Sjöberga 1 h, Grenna 1J, Råby
Wexiö lf, Nöbbeled 1Gottåsa 1 o, Dihult
lf,
lf,
Jönköping 2,
Elmhult 1
a) Posthållning. 2)
Hyra eller årlig kostnad för byggnader vid 32 stationer
å 500 R:dr 3) ‘ R:dr
7 hästar b vid hvardera af Cathrineholms och Christianstads
stationer ;>) samt 14 hästar vid hvardera af öfrige
30 stationer eller tillsammans 434 hästar å 400 R:dr
3 postiljoner vid hvardera af Cathrineholms och Christianstads
stationer samt 5 postiljoner vid hvardera af öfrige 30
stationer eller tillsammans 156 postiljoner k 400 Kalr6)
Ärlig kostnad för 2 k pär selar vid Cathrineholms och
Christianstads stationer samt 5 par sélar vid hvardera
af öfrige 30 stationer, eller tillsammans 155 par selar,
å 50 Ralr 7)
Årlig vinst för hvarje Posthållare k 1,000 Kalr 8)
b) Post- och Per sovhefor äring.
1 Öfverkontrollörå linien Cathrineholm—Jönköping,
arfvode R:dr 3,000
till skrifvarebiträde
1 Dito å linien Jönköping
-
500
Ralr
»
»
»
»
1,500
1,000
400
1,000
200
och
■ Christianstad .
Administrationskostnad vid Cathrineholm:
1 posttjensteman k
1 d:o k
1 postdräng k .
hyra för embetsrum .
ved, ljus och expenser
Dito i Norrköping, Linköping, Jönköping, Wexiö
Christianstad å Ralr 4,100 - .
Dito i Skenninge: 1 posttjensteman k . . R:dr 1,000:
1 postdräng ä . . . » 400:
hyra för embetsrum . . » 200:
ved, ljus och expenser . » 100:
Dito i Grenna och Wrigstad å Ralr 1,700 •
1 Tillsyningsman vid hvardera af öfrige 23 stationer
å Ralr 200
12 Konduktörer å Ralr 1,000 W
Ärlig kostnad för 12 Hufvudpostvagnar I2) .
Lega för med 5 hästar skjutsade 33,853 mil å 1 R:dr13) 169,265
Oförutsedda utgifter å Ralr 50 milen å postliniens väglängd 2,300
Riksmynt.
16,000:
173,600: —
62,400:
7,750:
32,000:
3,500:
3,500:
4,100:
20,500:
1,700:
3,400:
4,600
12,000
9,404
291,750
234,269
Summa R:dr j 526,019
57
med flufviulpostnatju för fem hästar.
köping i, Brink 1|, Kumla 1&, Linköping 1Bankeberg 1, Skenninge 2, Östad 1|,
Barnarp 1, Stigamo l, Svenarum 2, Wrigstad lf, Bo 2j, Matkull 1j, Öhr 1,
Marklunda 2, Broby lf, Qviinge 1 L Christianstad 1| = 4G| mil.
Posthållningskostnaden minskas med omstående lega
— Förlust på posthållningen Kalr 122,485.
Med beräkning att i Hufvudpostvagnen 4 täckta platser alltid äro af
resande upptagna U inflyter i afgift för dessa k 1 R:dr milen för
33,853 mil
R:dr 135,412: —
Efter 500 skålpunds tyngd på hvarje häst *3) få nämnde
vagnar lastas med 2,500 skålpund och afdrages härifrån
dels vigten å så många personer, som vagnen
rymmer, eller 8 personer å 180 skålpund, med 1,440
skålpund och dels frigods för häraf varande resande
med 240 skålpund, eller tillsammans 1,680 skålpund,
återstår till Postverkets disposition ett vigtutrymme
af  820 skålpund,
hvaraf för bref och tidningar reserveras 300 1®) »
Utaf återstående  520 skålpund
antages hälften eller 260 skålpund alltid vara begagnadt
och i frakt inbringa å 1 öre milen per skålpund
för 33,853 mil 88,017: —
= Förlust på post- och personbefordringen R:dr 10,840. =
Total-förlust 18)
Riksmynt.
169,265
223,429
133,325
Summa R:dr ' 526,019
Itel. arn skjutsn.-besväiel.
58
Postväg lini en : Göthebovy Linn/, med
21 Stationer: 1 Götheborg, Kärra t, Kongsbacka 11, Åsa lf, Backa l|, Warholm
2 Östra Karup 1 {, Margretetorp 1Engelholm 11, Fle
-
..... , — ■ ■■ ' ■ “
•
Riksmynt. j
a) Postliållning. *
1
Hyra eller årlig kostnad för byggnader vid 21 stationer
k 500 R:dr»)
10,500: —
, 7 hästar4) vid hvardera af Götheborgs och Lunds sta-
tioner 5) samt 14 vid hvardera af öfrige 19 stationer,
eller tillsammans 280 hästar, k 400 R:dr ....
112,000: —
3 postiljoner vid Götheborgs och Lunds samt 5 vid de
öfriga stationerna, eller tillsammans 101 postiljoner,
k 400 R:dr«)
40,400: —
Årlig kostnad för 100 par selar å 50 R:dr 7 ...
5,000: —
Årlig vinst för hvarje posthållare å 1,000 R:dr s
21,000: —
188,900
—
b) Post- och Personbefordring.
1 Öfverkontrollör å ®)
3,500: —
Administrationskostnad ,0) i Götheborg, Halmstad och Lund
å 4,100 R:dr '
12,300: —
Dito i Kongsbacka, Warberg, Falkenberg, Laholm, Engel-
holm och Helsingborg ä 1,700 R:dr
10,200: —
! 1 Tillsyningsman vid hvarje af öfrige 12 stationer ä
200 R:dr . . .
2,400: —
0 Konduktörer ä 1,000 R:dr 1 b
6,000: —
Ärlig kostnad för 6 Hufvudpostvagnar
5,678: —
Lega för med 5 hästar skjutsade 20,440 mil k 1 R:dr
milen 13)
102,200: —
Oförutsedda utgifter, å 50 R:dr milen, å postliniens väg-
längd
1,400: —
143,678
Summa R:dr
332,578
linfvin/postimf/n för feni liäslnr.
berg 11) Morup 11, Falkenberg 1 j, Slöinge lf, Qvibille lf, Halmstad 1 f, Laningc
11, Helsingborg 1, Glumslöf lf, Saxtorp 1 4, Kjeflinge 1 §, Lund lf — 28 mil.
Riksmynt.
■
Posthålliiing8kostna<len minskas med omstående lega
102,200
— i
= Förlust på posthållningen R:dr 86,700. =
Afgifter af resande för 4 täckta platser, a 1 R:dr milen,
20,440 mil *0 81,760: —
Vigtutrymme G till Postverkets disposition . 820 skålp.,
hvaraf, sedan för bref m. m. reserverats . 600 ,6) »
utaf återstående 520 skålp.
hälften, eller 260 skålpund, anses alltid begagnad och
i frakt å 1 öre per mil för 20,440 mil inbringa . 53,144: —
134,904
i
= Förlust på post- och personbefordringen R:dr 8,774. =
Totalförlust
95,474
Summa R:dr
332,578
—
60
Poslväylinivn: Slockholm Hernösand, med i'lafvud
-
21) Stationer: 1 Stockholm, Rotebro 2, Märsta 1 f, Alsike l ii, Upsala l<r, Högsta lj,
tjära 2 g, Mo-Myskie 1 ■>, Söderhamn Ij, Kungsgården 1, Bro 2 j,
Wifsta 1 i, Fjähl 1, Norrmark 2, Hernösand 1^ = 461 mil.
a) Posthållning. -)
Riks myn t.
Hyra eller årlig kostnad för byggnader vid 29 stationer
k 500 R:dr *)
14,500: —
7 hästar b vid Stockholms, 10 vid Gefle, 4 vid Hernö-
sands samt 14 vid nio och 8 vid sjutton af de öfriga
stationerna 3), eller tillsammans 283 hästar, k 400 R:dr
113,200: —
3 postiljoner vid Stockholms, 4 vid Gefle, 2 vid Hernö-
sands samt 5 vid nio och 3 vid sjutton af de öfriga sta-
tionerna, eller tillsammans 105 postiljoner, å 400E:dr®)
42,000: —
Ärlig, kostnad för 104 par selar å 50 R:dr 7)
5,200: —
Årlig vinst för hvarje posthållare k 1,000 R:dr 8>
29,000: —
203,900
—
b) Post- och Personbefordring.
1 Öfverkontrollör ®) å linien Stockholm—Gefle å
3,500: —
1 Dito å linien Gefle—Hernösand ä
3,500: —
Administrationskostnad 1()) i Upsala, Gefle, Hudiksvall och
Hernösand ä 4,100 R:dr
16,400: —
Dito i Yfre (Tierp), Söderhamn och Sundsvall ä 1,700 R:dr
5,100: —
1 Tillsyningsman vid hvardera af de mindre 21 statio-
nerna k 200 R:dr
4,200: —
12 Konduktörer k 1,000 R:dr *0
12,000: —
Årlig kostnad för 6 Hufvudpostvagnar för 5 och 6 dito
för 3 hästar
8,514: —
Lega 1 •'* för med 5 hästar skjutsade 12,866 mil ä 1 R:dr
milen R:dr 64,330:
Dito med 3 hästar skjutsade 21,170 mil
å 1 R:dr milen  » 63,510:
127,840: —
Oförutsedda utgifter, ä 50 R:dr milen, å postliniens väg-
längd
2,350: —
183,404
Summa R:dr
387,304
—
61
fHislvaf/n, till (icfle för fern, oclt vidare för lie hastar.
Läby \\, Yfre 2, Mehede 2£, Westanå 11, Gefle 2 Trödje 11, Berg 1 j, StråIggesund
11, Hudiksvall 1, Malsta 1 Bringsta ljj, Grytje 1 f, Maj 2, Sundsvall 2 j,
Riksmynt.
Posthållningskostnaden minskas med omstående lega
127,840
—
= Förlust på posthållningen R:dr 76,060. =
Afgifter af resande för 1 täckta platser 15 12,866 mil ä 1 K:dr
per mil R:dr 51,464.
Dito för 2 täckta platser 21,170 mil ä 1 R:dr
Per mil 42’340' 93.804: -
Vigtutrymme D) till Postverkets disposition å den större
vagnen 820 skålpund,
hvaraf, sedan för bref m. m. reserverats 300 1(’.: »
I
1
utaf återstående  520 skålpund
hälften, eller 260 skålpund, anses alltid begagnad
och i frakt, å 1 öre *7) per mil, för 12,866 mil in-  bringa  R:dr 33,451.
Dito å den mindre vagnen . . 260 skålpund,
hvaraf, sedan för bref m. m.
reserverats 100 16> »
utaf återstående 160 skålpund
hälften, eller 80 skålpund, anses alltid begagnad
och i frakt, å 1 öre per mil, för 21,170 mil
inbringa R:dr 16,936. gg7.
144,191
115,273
= Förlust på post- och personbefordringen R:dr 39,213. =
Totalförlust 18)
Summa R:dr
387,304
—
62
Postvnjf linien: Slockholm Arboga, med
11 Stationer: 1 Stockholm, Barkarby 11, Tibble 11, Båhlsta
16 ii mil.
2, Li
sslena 11,
En-
a) Posthållning.
Riksmynt.
Hyra eller årlig kostnad för byggnader vid 10 stationer,
ä 501) R:dr3) R:dr 5,000: —
(Stockholms station är beräknad under väglinien: Stock-
holm — Hernösand).
7 hästar h vid Stockholms och Arboga stationer 3) samt
14 hästar vid hvardera af de öfriga 9 stationerna, eller
tillsammans 140 hästar, å 400 R:dr .... R:dr 56,000: —
3 postiljoner vid Stockholms och Arboga samt 5 vid
hvardera af de öfriga stationerna, eller tillsammans 51
postiljoner, a 400 R:dr 6) R:dr 20,400
—
Ärrig kostnad för 50 par selar å 50 R:dr 1 » 2,500
—
Årlig vinst för 10 posthållare å 1,000 R:dr ^ . . » 10,000
—
93,900
b) Post- och Personhcford/ring.
1 Öfverkontrollör ä '•*) R:dr 3,500
—
Administrationskostnad i Arboga å » 4,100
—
Dito i Enköping, Westerås och Köping å 1,700 R:dr » 5,100
—
1 Tillsyningsman vid hvarje af 6 stationer ä 200 R:dr » 1,200
—
6 Konduktörer å 1,000 R:dr *b » 6,000
—
Ärlig kostnad för 6 Hufvudpostvagnar *») ... » 3,320
—
Lega för med 5 hästar skjutsade 11,953 mil å 1 R:dr
milen  » 59,765
—
Oförutsedda utgifter, ä 50 R:dr milen, å postliniens
väglängd » 850
83,835
—
Summa
R:dr
177,735
V
63
Fi a foaåj)ostaaf/a för forn höstar.
köping 1|, Bjuggsta, 1 f, Westerås lg, Kohlbäck 1i, Köping 1 i, Arboga lf =
Riksmynt.
Po8thållningsko8tnaclen minskas med omstående lega
. . R:dr
59,765
|
= Förlust på posthållningen R:dr 34,135. —
Afgifter af resande för 4 täckta platser1'*) 1 1,953 mil,
ä 1 R:dr milen R:dr
Vigtutrymme 1r’) till Postverkets disposition 820 skålpund
hvaraf, sedan för bref m. m. reserverats 300 1fi) »
47,812: —
utaf återstående  520 skålpund
hälften, eller 260 skålpund, anses alltid begagnad och
i frakt, ä 1 öre 17 per mil, för 11,953 mil inbringa R:dr
31,077: —
78,889
= Förlust på post- och personbefordringen R:dr 4,946. =
Totalförlust 1,s
39,081
Summa R:dr
177,735
64
Postväglinien Hofva, eller någon i närheten deraf belägen jevnvägssla
for
fern, och vidare
16 Stationer: 1 Hofva, eller närmaste jernvägsstation, Björtorp omkr. mil, Wall
1, Högboda I 2, Finnebäck 1 J, Lerhol 11, Högvalta
a) Posthållning.
Hyra eller årlig kostnad för byggnader vid 16 stationer
'k 500 R:dr8> ' R:dr
7 hästar L vid Hofva, 10 vid Carlstads, 4 vid Morasts
samt 14 vid feni och 8 vid åtta af de öfrige stationerna5),
eller tillsammans 155 hästar, si 400 14:dr
3 postiljoner vid Hofva, 4 vid Carlstads, 2 vid Morasts
samt 5 vid fem och 3 vid åtta af de öfriga stationerna,
eller tillsammans 58 postiljoner, å 400 R:dr
Årlig kostnad för 57 par selar å 50 14:dr1 ....
Ärlig vinst för hvarje posthållare å 1,000 R:dr8) ....
8,000:
» 62,000:
23,200
2,850
16,000
b) Post- och Personbefordring.
1 Öfverkontrollör åtJ) R:dr 3,500:
Administrationskostnad 10i i Hofva, Carlstad och Morast
å 4,100 R:dr » 12,300
Dito i Christinehamn å » 1,700
1 Tillsyningsman vid hvarje af öfriga 12 stationerå200 R:dr » 2,400
6 Konduktörer å 1,000 Ridr11) » 6,000
Ärlig kostnad för 3 HufvudpöStvagnar för fem och 3 för
tre hästar12) » 4,224:
Lega18) för med 5 hästar skjutsade 7,847 mil
k 1 R:dr milen R:dr 39,235:
Dito för med 3 hästar skjutsade 8,760 mil ål
R:dr milen R:dr 26,280: }) (55,515:
Oförutsedda utgifter ä 50 R:dr milen å postliniens väg
längd
» 1,150:
Summa R:dr 208,839
Riksmynt.
112,050
96,789
65
tion, tili Norrska (/vänsen vid Morast, med Hufvud/} o stvat/n, till Carlstad
för tre hästar.
1|, Christinehamn 2], Rudsberg 1 i, Spånga ll, Carlstad 1|, Illberg lf, Prestbol
11, Strand 1 f, Haga 1 Morast 1, = 22 f mil.
Posthållningskostnaden minskas med omstående le^a .
O
= Förlust på posthållningen R:dr 46,535.
R:dr
Afgifter af rosande för 4 täckta platser14) 7,847 mil å 1 R:dr
milen R;dr 31,388:
Dito för 2 täckta platser 8,760 mil å 1 R:dr milen» 17,520:
Vigtutrymme15) till Postverkets disposition å den större
vagnen 820 skålpund
hvaraf, sedan för bref m. m. reserverats 300 16> »
48,908: —
utaf återstående  520 skålpund
hälften eller 260 skålpund anses alltid begagnad
och i frakt å 1 öre17) per mil för 7,847 mil inbringa
R:dr 20,402:
Dito å den mindre vagnen 260 skålpund,
hvaraf, sedan för bref m. m.
reserverats 10016) »
utaf återstående . . . .160 skålpund
hälften, eller 80 skålpund, anses alltid begagnad
ocb i frakt ä 1 öre per mil för
8,7 60 mil inbringa
7’008: 27,410:
= Förlust på Post- och Personbefordringen R:dr 20,471. =
Totalförlust18) R:dr
Bet. om skjutan -besväret.
Riksmynt.
65,515
76,318
67,006
Summa R:dr 208,839
66
lif oter.
j
<
1) Eli uru Komitén föreslagit, såsom allmän regel, att afståndet emellan stationerna å post7
vägarne borde vara minst 1J och icke öfverstiga 2£ mil, har Komitén, som icke varit i
tillfälle att förskaffa sig den tillförlitliga kännedom om alla lokalförhållanden, som erfordras
för att bestämma, hvarest stationer böra förläggas, och af sådan anledning trott det
närmare ordnandet af dessas både lägen och antal lämpligast böra blifva en verkställighetsåtgärd,
i sammanhang med regleringen af närmaste skjutsentreprenad-anstalter å tillstötande
bipostvägar, funnit sig nödsakad att, i sina kostnadsberäkningar, såsom stationer
antaga nuvarande gästgifvaregårdar, änskönt afståndet emellan flere af dem är mindre än
11 mil. Härigenom visar sig den ber,äknade posthållningskostnaden icke obetydligt större,
än den i verkligheten torde blifva, men Komitén hade, genom ett annat förfaringssätt,
möjligen förespeglat en lägre kostnad, än den verkliga.
2) Extrapostbefordring är icke tagen i beräkning, emedan den häst- och åkdonslega, som derför
blifvit föreslagen, anses fullt betacka alla de med tillhandahållande af extraposter förenade
kostnader.
3) Anskaffande af tomtplats och uppförande af nödiga byggnader för en poststation, har ansetts
i allmänhet icke böra kunna medföra högre kostnad, än 10,000 R:dr Kunt, om än i en
del städer samt eljest undantagsvis på ett eller annat ställe å landet detta belopp icke
blifver tillräckligt. På de flesta ställen komma sannolikt att antagas Posthållare, som äro
försedda med egna byggnader, och på andra torde lämpliga byggnader kunna förhyras till
måttligt pris, hvadan det för hvarje station beräknade belopp, af öfverhufvud 500 R:dr
årligen, torde för ändamålet förslå. Endast i det fall, att någon enskild icke skulle finnas
villig att, mot skälig hyresersättning, upplåta stationsbyggnader, finge Poststyrelsen gå i författning
om uppförande eller inköpande deraf.
4) Sedan Komitén af sakkunnig person erhållit de upplysningar, att en posthäst bör hålla
minst 4 fot 7^ tum (nya måttet) samt att en dylik häst, hvilkens inköpspris antages till
375 R:dr, kan, om han fodras väl och får hvila hvar fjerde dag, från 5 till 15 års ål- i
der göra tjenst, så har Komitén, med beräkning af medelmarkegångspris å den såsom erforderlig
uppgifna ration samt af inköpssummans amortering, uppskattat årliga kostnaden
till det upptagna beloppet af 400 R:dr.
<1
67
5) Å stationer, som äro belägna vid postvägliniers ändpunkter, hvarifrån Hufvudpostvagnar
endast åt ett håll afgå, erfordras blott hälften så många hästar, postiljoner och selar, som
vid de stationer, hvarifrån befordring verkställes åt två håll; likaså är mindre antal hästar,
postiljoner och selar, än vid dessa sistnämnda, behöfligt vid sådane stationer, hvarifrån åt
ett håll afgår en större och åt det andra en mindre postvagn.
(i) Ehuru en postiljon måste antagas blifva dyrare, än en vanlig dräng, särdeles som den
förre skall af Posthållaren' förses med mundering, torde den upptagna årskostnaden af 400
R:dr få anses tillräcklig vid betraktande af den för postiljon föreslagna friheten från beväringsskyldighet,
en frihet, som i andra länder är postiljon medgifven.
7) Seldon har posthållaren ansetts böra tillhandahålla, dels derföre, att deras anskaffande och
underhållande otvifvelaktigt skulle, derest sådant posthållaren ålåge, medföra mindre både
kostnader och olägenheter, än om det postverket tillhörde, och dels emedan, genom ifrågavarande
skyldighets förenande med posthålleribefattningen, posthållaren kunde, genom omsorgen
att hålla tjenliga seltyg, tillika tillgodogöra sig den högst väsentliga fördelen, att
å sina hästar begagna sådane, vid hvilka de voro bäst vana. Enär emellertid posthållaren
icke skulle åtnjuta särskild ersättning härför, har i stället i kostnadsberäkningen upptagits
det belopp, som för anskaffande och underhåll af seldonen antagits årligen erfordras.
8) Då det icke kan förmodas att posthållare, utan särskild ersättning, åtager sig det besvär,
som posthållningen medför, och dermed förenadt äfventyr af förlust, har såsom sådan ersättning,
utöfver hvad han eljest på företaget kan förtjena, upptagits ett i Komiténs tanka
lämpligt belopp.
0) Öfverkontrollör, hvilken det skulle åligga, att, inom sitt distrikt, icke allenast anordna stationer
och posthållning, utan äfven utöfva tillsyn öfver hela postbefordringsväsendet, torde,
med afseende å anspråken på de egenskaper samma befattning således skulle erfordra, icke
kunna vedergällas med mindre, än det föreslagna arfvodet, jemte ersättning till skrifvarebiträde,
hvaraf han ansetts vid sin expedition, för emottagande och verkställande af Poststyrelsens
föreskrifter, blifva i behof. Till en början torde Öfverkontrollörs distrikt icke
böra hafva större utsträckning, än 25 å 30 mil i längd.
10) Administrations-kostnaden vid poststationerna har, med hänsigt till den större eller mindre
rörelse, som vid dem förmodas uppkomma, beräknats olika vid olika stationer. I större
städer, äfvensom vid postvägars anslutning till jernvägar, torde en liflig personbefordjing
och paketförsändning uppstå, hvadan icke allenast flere tjenstemän, utan äfven större, embetslokal
erfordras. — I mindre städer och på en del andra ställen är äfven jemförelsevis
mera rörelse att förvänta och måste således administrations-kostnaden der blifva större, än
vid det stora flertalet af stationer, hvarest Tillsyningsmannen ansetts kunna, med biträde af
Konduktörerna, medhinna de förefallande göromålen.
11) Antalet af Konduktörer, hvilka till två tredjedelar skulle samtidigt tjenstgöra, är lämpadt,
dels efter deras behof af nödig hvila och dels efter angelägenheten att, vid inträffande
förfall för dylik tjensteman, annan i hans ställe må finnas att tillgå.
12) Hufvudpostvagnarne, hvilka måste med särdeles omsorg förfärdigas, om de skola ega bestånd,
har Komitén, efter öfverläggning med en af hufvudstadens förnämsta vagnfabrikanter,
hvilken fått del af de Komitén tillhandakomna fullständiga ritningar och beskrifningar
68
»
å sådane vagnar, som i Preussen begagnas, antagit komma att kosta, de för 5 hästar, med
6 täckta och 2 öppna platser, 2,500 R:dr och de för 3 hästar, med 4 täckta och 2 öppna
platser, 2,100 R:dr R:mt. Den upptagna årskostnaden för det, jemte nödiga reservvagnar,
å hvarje linie behöfliga antal Hufvudpostvagnar är, med ledning af i andra länder inhemtad
erfarenhet, grundad på den förutsättning, att en dylik vagn, som begagnats 9,000 mil,
icke vidare är för ändamålet brukbar, och att värdet då endast betäcker under tiden skedda
reparationer och räntan å inköpssumman.
13) Den hästlega, Postverket skulle för Hufvudpostvagnarnes befordran i kontrakt tillförsäkra
posthållare, har förslagsvis antagits till I R:dr R:mt milen. Om denna betingas högre
eller lägre, har sådant icke något inflytande på kostnadsberäkningen i sin helhet, utan endast
på totalförlustens fördelning emellan posthållningen å ena samt post- och personbefordringen
å andra sidan.
14) Af de i hufvudpostvagnarne befintliga platser är 1 täckt afsedd för konduktören och 1
öppen för postiljonen, dock sålunda att, om alla täckta platser äro upptagna och resande
ej åtnöjes med den öppna, konduktören skall vara förbunden att afstå sin täckta plats och
sjelf intaga den öppna. Alla de för resande afsedda platserna, kunna icke antagas ständigt
blifva begagnade oell har derföre någon inkomst af 1 täckt och 1 öppen plats icke
tagits i beräkning. Dessa båda platser måste dock vara upptagna, när tillsättande af bivagn
kan ifrågakomma, och den afgift af 1 R:dr 80 öre per mil, som då för dem inflyter,
är i stället påräknad att betacka den del af bivagnskostnaden, som icke ersättes af dermed
befordrade resandes platsafgift. Till närmare upplysning i detta hänseende torde böra erinras,
att, med beräkning af samma häst- och vagnslega, som för extrapost, en fyrsitsig
bivagn för 2 hästar kostar 3 R:dr 70 öre per mil. Om den medför allenast en resande,
hvilken för sin plats har att betala, likasom i hufvudvagnen, 1 R:dr pr mil, uppkommer
alltså en förlust af 90 öre. Aro åter två eller flere platser i bivagnen upptagna, förorsakar
tillsättandet deraf icke någon kostnad utöfver den för post- och personbefordringen beräknade,
hvaremot, om de medföljande resandes antal uppgår till fyra, eller så många som,
under förutsättning att deras packgods kan läggas på hufvudvagnen, kunna, med beräkning
af 450 skålpunds tyngd på hvarje häst, bivagnen medfölja, en verklig vinst på bivagnsbefordringen
af 30 öre pr mil uppkommer. Då för öfrigt de opåräknade platserna i hufvudvagnen
ofta måste vara upptagna, utan att bivagn behöfver tillsättas, torde, om också
bivagnsbefordringen icke skulle bära sig sjelf, hvilket ej är otänkbart, åtminstone med
säkerhet kunna antagas, att någon på den gjorda kostnadsberäkningen inverkande förlust
icke deraf kan blifva en följd.
15) Enligt nu gällande föreskrifter, må ingen lägga större tyngd på en häst, än 1 skeppund,
men, huruvida de åkandes tyngd härvid är inberäknad eller icke, finnes ej uttryckligen bestämdt.
Komitén, som, till förekommande af stridigheter härom, ansett ett bestämdare
stadgande nödigt, har trott 450 skålpund vara den högsta tyngd, hvilken, åkandes vigt
inberäknad, borde få efter en häst föras, dock, hvad hufvudpostvagnarne beträffar, med det
undantag att, enär dessa måste anspännas med större och bättre hästar, än sådane, som i
allmänhet till skjutsning begagnas, vigtqvantiteten kunde bestämmas till 500 skålpund efter
hvarje häst.
16) Denna, för bref och tidningar reserverade, vigtqvantitet är beräknad efter de å väglinien
nu gående posters medeltyugd.
69
17) Med ledning af gällande paketpost-taxa har Komitén ansett medelfraktafgiften kunna upptagas
till 1 öre milen pr skålpund. Mindre paketer torde dock böra draga högre afgift,
och för större deremot lämplig moderation äga ruin.
18) Af posthållningskostnaden belöper på hvarje station med 14 hästar 9,350 R:dr, och på
hvarje sådan med 8 hästar 6,050 Hulr. En betydlig minskning i den upptagna totalförlusten
skulle alltså vinnas, derest, vid postvägsbefordringens anordnande, förhållandena
medgåfve inskränkning af antalet stationer.
(
70
Beräkning af skjutsning.?-
Riksmynt.
Landet.
Antalet år 1855 vid 1,308 gästgifvaregårdar å dessa vägar utgångne
hästar utgjorde 932,813, eller dagligen i medeltal 2,556.
För uppehållande af denna skjutsning erfordras, enligt förut angifven
grund, att hvarje häst måste hvila hvar fjerde dag, j:del större häst-  antal, eller 3,408 hästar.
3,408 hästar å 350 R:dr R:dr 1,192,800: —
1,704 skjutsare å 350 R:dr  » 596,400: —
För skjutsbudning vid 1,308 gästgifverier ä
100 R:dr ............ » 130,800: —
1,920,000
Städerna.
Antalet år 1855 i 58 städer å dessa vägar utgångne hästar utgjorde
103,997, eller dagligen i medeltal 285. Dessa, tillökade med ^:del,
gör 380.
380 hästar ä 350 R:dr R:dr 133,000: —
190 skjutsare ä 350 R:dr  » 66,500: —
För skjutsbudning vid 58 gästgifverier ä 100 R:dr » 5,800: —
205,300
Från Posthemman å dessa vägar utgå årligen tillsammans 100,766 hä-  star, eller dagligen i medeltal 276. Dessa, tillökade med |:del, gör
368.
368 hästar ä 350 R:dr R;dr 128,800:
184 skjutsare å 350 R:dr  » 64,400:
193,200
Summa R:dr
2,318,500 | —
71
kostnaden å Bipostvägarne.
Riksmynt.
932,813 hästar hafva, med beräkning af skjutshållens medellängd till
mil, under året skjutsat 1,399,219 mil, hvarför lega å 1 R:dr
per mil inbringar R:dr
1,399,219
= Brist 520,781 R:dr. =
•
103,997 hästar hafva, enligt ofvannämnde beräkning, skjutsat 155,995
mil, hvarför lega å 1 R:dr pr mil inbringar R:dr
155,995
____
= Brist 49,305 R:dr. =
100,766 posthemmanshästar hafva, enligt meranämnda beräkning, skjut-  sat 151,059 mil, hvarför lega ä 1 R:dr pr mil inbringar . R:dr
151,059
—
= Brist 42,141 R:dr. =
612,227
Summa R:dr
2,318,500
—
i
72
Komiléns ut
låtande angående
kungs- och
kronoskjulsen.
Det återstår nu för Komitén, att i underdånighet utlåta sig i afseende
å
Kungs- och, Kronoskjutsen.
Af Komiténs ofvan meddelade redogörelse för de af menigheterna i
fråga härom afgifna yttranden inhemtas, hurusom de skjutsningsskyldige
sjelfve temligen allmänt ansett sig icke kunna från detta skjutsningsbesvärs
utgörande in natura befrias. Huru maktpåliggande det är, att så väl kungssom
kronoskjutsning må kunna obehindradt å bestämd tid verkställas, är
lätt att inse. Begge dessa slag af skjuts erfordra ett vida större hästantal,
än sannolikt någon enda entreprenör förmådde att tillhandahålla eller åstadkomma.
Vid transporter för Kronans räkning, såsom af manskap och effekter
för försvarsverkets behof, erfordras understundom 50 ä 100, någon
gång mångdubbelt flere hästar, med åkdon; och att under krigstiden sådan
skjutsning kunde i än mera vidsträckt mån tagas i anspråk, låter utan
svårighet tänka sig. Berörde skjutsningar kunna således ej utgöras utan
biträde af de hemmansinnehafvare, som äro egare af hästar, och, i händelse
sådane hemmansinnehafvares lagliga förpligtelse, att lemna detta biträde,
komme att upphöra, skulle det blifva af dessas godtfinnande beroende, om
och till hvad pris kronotransporter kunde besörjas.
Härvid bör ej heller förbises, att denna tjenstbarhet mera omedelbart
utgår för det allmännas nytta och behof, än befordringen af post och
resande samt att kungs- och kronoskjutsningen i allmänhet ej är af samma
betungande egenskap, som de öfrige skjutsningsbestyren. Den förekommer,
särdeles kungsskjutsen, i de flesta orter mera sällan och tiden för utgörandet
tillkännagifves på förhand, så att de skjutsningsskyldige ej behöfva i
afvaktan derå, såsom ofta för annan skjutsning, när tillfället dertill är
ovisst, kan vara af nöden, längre tid hålla sina hästar obegagnade i beredskap.
Det bör emedlertid medgifvas att kronoskjutsningen på en och annan
ort varit temligen besvärlig; men detta förhållande har likväl redan, i följd
af ångfartygs-konnnunikationernas utveckling ej obetydligen, förändrats, enär,
enligt 3 och 103 §§ i Kongl. Förordningen den 6 September 1842, fortskaffning
af, så väl trupper, som persedlar, för Kronans räkning skall företrädesvis
sjöledes ega rum. Ännu mera lindring kommer dock att de skjutsningsskyldige
beredas, i den mån jernvägsanläggningarne hinna fullbordas,
då otvifvelaktigt den kronoskjuts, som följt hufvudvägarne i landet, kommer
att till största delen upphöra. En särskild åtgärd anser Komitén sig
jemväl böra här omförmäla, som i hufvudsaklig mån undanröjt en på vissa
orter tillförene öfverklagad olägenhet af kronoskjutsningen. Då krut-tillverk
-
73
ningen förr var Kronan ensamt förbehållen, ålåg det Krigs-Kollegium att
tillhandahålla krut åt bergslagerna och åt andra enskilda förbrukare, hvadan
betydliga qvantiteter af denna vara blefvo med kronoskjuts forslade
från krutbruken för enskildes räkning; men, sedan lagstiftningen, i afseende
å tillverkning och försäljning af krut, nu mera blifvit ändrad och KrigsKollegii
omförmälda bestyr, i anseende dertill, med nästlidna års slut upphört,
kommer följaktligen den kronoskjuts, som för berörde ändamål utgått,
att hädanefter icke vidare ega rum.
I öfrigt bör, med anledning af en del gjorda framställningar i afseende
å kronoskjutsen, erinras, hurusom, till lättnad för de kronoskjutsskyldige,
stadgadt är, dels genom Kongl. Förordningen den 6 Maj 1830, att
Läns-Styrelserna skola, när tid och omständigheter det medgifva, och sådant
utan drygare kostnad för Eders Kongl. Majit och Kronan kan verkställas,
söka att träffa särskilda ackord med enskilde om kronotransporter,
dels ock, uti förberörde Nådiga Förordning den 6 September 1842, att
transporter af persedlar, som med kronoskjuts skola ega rum, helst böra
verkställas under den tid, då vinterföre kan begagnas.
Flera åtgärder äro således redan vidtagne, som bidraga att göra omförmälda
skjutsningsbesvär under vanliga förhållanden föga kännbart; men
hvad, som i synnerhet skulle komma att deri verka lättnad, vore den förändring
i afsende å samma besvärs utgörande, som, enligt hvad förut i detta
betänkande är antydt, blefve en följd af Komiténs förslag till förändrad
reglering af postens och resandes befordran. Då nemligen de härtill nu
anslagne hemman befriades från åliggandet, att lör dessa ändamål utgöra
skjuts in natura, komme de sedermera att, lika med öfrige skjutsningsskylge
hemman, deltaga i kungs- och kronoskjutsnings-besvärets utgörande.
Huru ringa detta besvär, efter en sådan fördelning, blefve för hvarje hemman,
visar sig vid jemförelse emellan de skjutsningsskyldige hemmanens
antal, hvarom upplysningar förekomma i bilagan N:o 5, samt de uppgifter
rörande den under åren 1855, 1856 och 1857 bestridda kungs- och kronoskjuts,
hvilka Komitén genom Eders Kongl. Majits Befallningshafvande
fått sig meddelade. Dervid inhemtas: att miltalet af utgjord kungs- och
kronoskjuts, efter en häst beräknadt, för hela Riket uppgått år 1855 till
1)9,186, år 1856 till 55,354 och år 1857 till 51,673 elier i medeltal för
ett år till 68,738 mil; att af detta medeltal belöper sig för hvarje skjutsningskyldigt
hemman i Riket 17/,, mil: *) samt att, om förhållandena länsvis
betraktas, i medeltal under ett år kungs- och kronoskjuts efter en häst
blifvit utgjord:
) I denna kalkyl är ej beräknad den lindring, frälse-hemman under fredstid åtnjuta.
fiel. om skjulsn.-besvävel. 16
746 mil,
hvaraf på
hvarje hemman sm
belöper %
mil
2056 »
»
»
» l1/,
»
1117 »
»
»
1V7
»
5037 »
»
» 22/5
»
5135 »
»
»
» 3 ‘/g
»
4329 »
»
»
2%
»
4567 )>
»
»
IV-,
»
4537 »
»
»
B P/s
»
2489 »
»
»
» ’7/2S
»
7332 »
»
»
» 2 %
»
2764 »
»
»
» 1 Vs
»
1328 »
»
»
» Vi
»
2029 »
»
»
» v9
»
3641 »
»
»
)) ]
»
1991 »
»
»
)) %
»
1892 »
»
»
» %
»
2601 »
»
»
I3/l5
2861 >)
»
»
)) 1
»
1162 »
»
»
» 5/6
»
4757 »
»
»
» 4%
»
3864 »
»
»
» 2
»
1549 »
»
»
» %
»
533 »
»
»
» '/>
»
i Westerbottens*)
i Wester-Norrlands
i Jemtlands
i Gefleborgs
i Kopparbergs
i Wermlands
i Örebro
i Westmanlands
i Upsala
i Stockholms
i Södermanlands
i Östergötlands
i Skaraborgs
i Elfsborgs
i Göteborgs och Bohus
i Hallands
i Jönköpings
i Calmar
i Kronobergs
i Blekinge
i Christianstads
i Malmöhus
i Gottlands
Hvarken med anledning af det erhållna uppdraget, eller af hvad i
öfrigt förekommit, har Komitén funnit sig ega skäl, att i underdånighet göra
någon framställning om förändring i den för kungs- och kronoskjuts utgående
lega, hvilken nyligen, genom Kongl. Kungörelsen den 11 December
1857, blifvit förhöjd.
På grund af hvad ofvan i underdånighet är anfördt och upplyst,
samt under förutsättning, att de till gästgifveri-, håll- och reserv- samt
postskjuts indelade hemman komma att fram dessa skjutsning sbestyrs utgörande
in natura befrias, anser Komitén annan åtgärd i afseende å kungsoch
kronoskjutsnings-besväret ej böra vidtagas, än att samtlige skjutsningsskyldige
hemman i Riket förklaras böra i utgörandet af kungs- och kronoskjutsning
deltaga.
Slutligen har Komitén trott sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
uppmärksamhet derpå, att, så framt Komiténs förslag, angående väntningspenningars
erläggande af resande, komme att bifallas, det i Kongl.
Förordningen den 6 Maj 1830 förekommande stadgande, om dylik ersättnings
utgående till krouoskj utsände, torde till undvikande af missförstånd,
böra förtydligas genom förklaring, att de till varors och persedlars fortskaffning
uppbådade kronoskjutsskyldige skola vara berättigade att, efter fyra
') 1 Norrbottens litti har kungs- eller kronoskjuts under ifrågavarande år ej utgått.
timmars väntning utan betalning, för derpå följande ätta timmar, under
hvilka de ytterligare skola vänta, undfå betalning med 25 öre riksmynt i
timman för hvarje häst.
Utdrag af det hos Komitén denna dag förda protokoll, innefattande
några ledamöters i vissa delar yttrade särskilda meningar, bifogas i underdånighet;
hvarjemte underdånigst återställas följande från Eders Kongl.
Majit till Komitén i Nåder öfverlemnade handlingar, nemligen: dels Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 28 Oktober 1857, angående åtgärder
till ordnande af skjutsningsbesväret, samt de från skjutsningsskyldige i flere
landsorter vid början af sednaste Riksmöte till Eders Kongl. Majit ingifne
underdåniga petitioner i samma ämne, äfvensom Kammar-Kollegii och
samtlige Läns-Styrelsernas deröfver meddelade underdåniga utlåtanden; dels
den från Hedervärda Bondeståndets Talman den 14 Oktober 1854 å Ståndets
vägnar i underdånighet aflåtna skrifvelse, angående postföringsskyldigheten,
samt Post-Styrelsens underdåniga utlåtande i ämnet, dels ock Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 14 December 1857, angående förändring
af kungs- och kronoskjutsens utgörande.
Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majits
underdånig! igslr, tropligtigsle
tjenare och undcrsåter:
OLOF af GEIJERSTAM.
C. I. OSCAR ALSTRÖMER. P. U. STENBERG. CARL RYDQVIST.
P. E. TIL WINROTH. PETTER JÖNSSON.
E. A. F. Lindencrona.
Stockholm den 31 Augusti 1851).
76
Utdrag af Protokollet, hållet hos Kornitén för
lifgifvande af förslag till skjutsningsbesvärets
ordnande, den 31 Augusti 185,9.
S. D. Sedan Herrar Komiterade fullbordat öfvcrläggningarne i de
ämnen, som utgjort föremål för Komiténs behandling och det i enlighet
med de fattade besluten uppsatta förslag till underdånigt betänkande vid
särskilda sammanträden blifvit genomgånget; så beslöts nu att detsamma
skulle under denna dag expedieras.
Härvid anmäldes följande reservationer:
Af Herr Häradshöfdingen Stenberg:
„I afseende på den del af Komiténs förslag, hvarigenom hästlegan
för befordran å de vägar, som i förslaget blifvit benämnde bipostvägar, är
ansedd böra bestämmas till en R:dr R:mt per mil, har jag funnit mig föranlåten
att yttra skiljaktig mening.
Att den under nästförflutne två åren inträffade inskränkning uti trafiken
af resande varit till stor del föranledd af den sednast tillkomna förhöjning
i skjutslegan, synes mig otvifvelaktigt; och afgifterne för entreprenadskjuts
hafva temligen allmänt förefallit nog dryga. Det skick, hvari
kommunikationsanstalterne blifva ordnade, utöfvar ett högst väsendtligt inflytande
på landets förkofran, till framsteg i näringar och industri, samt
innebär sålunda i sig utvägar till ernående af fördelar af särdeles omfattande
betydenhet. I följd deraf böra kommunikationsmedlen i möjligaste
måtto underlättas och göras för trafiken, i hänseende till kostnaderne, lindriga.
Tillämpningen af denna sats, om den än företrädesvis kan gälla
vattenkommunikationer och jernvägar, eger dock jemväl, i fråga om en lättad
fortkomst på allmänna färvägarne, sin vigt. Ofvannämnda af Kornitén
föreslagna hästlega finner jag, för min del, icke vara så efter behofvet anpassad,
att densamma ej möjligen kunde verka hämmande på trafiken. Jagföreställer
mig derjemte, att så beskaffade skjutsentreprenader, som Komiténs
förslag afser, skulle komma att blifva mindre kostsamma och bättre
bära sig genom en påräknelig måttlig trafik med billiga skjutsafgifter, än
genom inskränkt trafik med höga afgifter. Ur dessa skäl, och då det i
allt fåll må vara ett billigt anspråk hos resande, att kunna utan öfverdrifvet
dryg kostnad bereda sig fortkomst å allmänna farleder, anser jag skjuts
-
77
legan viel entreprenadstationerne å bipostvägarne icke böra antagas högre,
än till 80 öre per mil.
Det system för befordring al post och resande, hvilket omfattas af
Komiténs förslag till inrättande af posthållerier vid de större allmänna vägarne
och inrättande af entreprenadskjutsning å de mindre, synes mig särdeles
beroende af förhållandet med vägarnes beskaffenhet. I den mån
desse äro fasta, och icke, såsom i en del orter i landet, åtminstone våroch
liösttiderne djupa och tunga, skulle naturligtvis så väl posthållning,
som åtaganden af entreprenadskjutsning, aflöpa med mindre kostnad. I
många orter erhålla vägarne påfyllning allenast med fin sand, funjord, lerjord,
dikestorf eller andra otjenliga ämnen, och blifva i följd deraf under
nämnde årstider högst obeqväma och svåra att färdas, synnerligen med
större åkdon. Att ett sådant förhållande skall hinderligt inverka på en
för regelbunden befordring inrättad postfart, erfordrar ej någon utveckling.
Då emellertid i anförde hänseenden behofvet af allmänna vägarnes väsentliga
förbättring äger nära sammanhang med det ämne, som utgjort föremål
för Komiténs behandling, har jag ur sådan synpunkt ock trott Komitén
hafva bort uti dess betänkande antyda behofvet af föreskrifter om
lämpliga åtgärder till allmänna vägarnes försättande och underhållande i
sådant skick, som vore närmare förenligt med de befordringsanstalter, 0111
hvilkas anordnande Komitén framställt förslag.,,
Af Herr Adv okatf skalen Rydqvist:
„Lika med Komiténs öfrige ledamöter, hyser äfven jag den åsigten,
att den skyldighet att befordra resande och post, som hittills ålegat städerna
samt gästgifveri-, håll-, reserv- och posthemman, bör, såsom naturaprestation,
allmänneligen upphöra, samt skjuts- och postbefordringen derefter
utgöras genom entreprenader på samtlige de skjutsningspligtiges gemensamma
bekostnad. Men i tvenne omständigheter, som röra detta ämne,
är jag med Komiténs flertal af olika mening.
Komitén har nemligen tillstyrkt upphörande af all slags reservskjutsskyldighet.
Så långt anser jag mig likväl icke kunna gå i denna
riktning. Icke ens i länder, der skjutsväsendet är så utbildadt och väl
ordnadt, som i Preussen och Danska Hertigdömena, och icke heller i Danmark
(se bil. 1 till Komiténs betänkande), har man vågat helt och hållet
befria jordbruket ifrån förpligtelsen att, i bestämda undantagsfall, biträda
entreprenören med reservhästar, mot tillgodonjutande af den lega, hvartill
denne är berättigad. Jag föreställer mig då, att i ett så glest befolkadt
land, som Sverige i allmänhet är, skulle befrielsen från denna skyldighet
på mångfaldiga ställen lägga det svåraste hinder för entreprenaders tillvä
-
78
gabringande, oller, med andra ord, stegra entreprenörens anspråk pa bidrag
för entreprenadens upprätthållande utöfver gränsen för det rimliga, hvarigenom
åter ersättningskostnaden för samtlige de skjutsningspligtigé skulle
blifva vida större, än den, efter mitt förmenande, billigtvis borde blifva.
Och det förefaller mig likaledes, som skulle en så beskaffad skyldighet för
städerne och jordbruket, att någon eller möjligen några gånger om äret
biträda med reservhästar, icke skäligen kunna blifva ansedd såsom särdeles
betungande, dag tillstyrker alltså för min del, att reservskjutsskyldighet
för bestämdt uppgifna undantagsfall må bibehållas, samt att denna fråga må
ordnas i närmaste öfverensstämmelse med hvad härom är stadgadt för
Danska Ilertigdömena.
Den andra omständigheten rörande detta ämne, i hvilken jag är af
olika tanka med Komiténs flertal, afser det förhållandet, att, sedan
det nya systemet för post- och skjutsbefordringen på de s. k. bipostvägarne
kommit till stånd, skulle kostnaden för dess verkställighet genast
fördelas lika pa hvarje skjutsningspligtigt hemman i Riket, sedan städerne
efter uppgifven grund blifvit för detta ändamål till vissa mantal satte. I
afseende på sättet för detta förslags genomförande, önskar jag, att nödig
varsamhet och skälig billighet må iakttagas. Det befinnes nemligen, att af
samtlige enligt Lag och Författningar till skjuts- och postbefordring plig
-
tige hemman, hvilka tillsammans utgöra ett antal af 53,617, icke färre än
22,002, det vill säga mer än |, för närvarande icke äro till skjuts- och
postbefordring indelade, eller med andra ord hvarken deltaga i fullgörandet
af dessa onera, eller vidkännas någon utgift för deras utgörande af andra.
Och det befinnes likaledes, att af Rikets 00 städer de nedannämnde icke
heller för närvarande hafva några kostnader för skjutsbefordringen, men
deremot, enligt Komiténs i detta ämne uppgjorda kalkyl, hädanefter skulle
drabbas af följande årliga utgifter, nemligen:
R:dr R:mt.
Borgholm  92,97.
Haparanda  77,47.
Kongelf  139,45.
Kongsbacka  77,47.
Malmköping  46,48.
Marstrand  139,45.
Sigtuna
61,98.
Skellefteå  30,99.
Stockholm 15,169,cu
Waxholm
154,95.
Att ålägga dessa skjutsningsskyldiga hemman och städer, att genast
79
dela lika börda med de öfrige, synes mig icke vara rätt billigt, och Komiténs
förslag i detta hänseende torde derföre snarare motverka, än befordra
den vipftiea sakens framgång hos Rikets Ständer. Jag anser således för
o ^ o ( ^ O
min del, att de städer, hvilka för närvarande icke vidkännas någon kostnad
eller uppoffring för skjutsbefordring, äfvensom de hemman på landet,
hvilka, fastän skjutsningspligtige enligt lag och författningar, likaledes nu
för tiden äro från håll- och reservskjutsskyldighet befriade, böra under de
birsta tio åren efter det den utkommande nya Författningen om post- och
skjutsbefordringens utgörande medelst entreprenader öfver allt i Riket, trädt
i verkställighet, icke deltaga med mera än 3 i den kostnad för detta systems
genomförande, som på dem eljest skulle komma att belöpa.
Vidare är jag med Komiténs flertal af skiljaktig tanka i afseende på
frågan om Statens öfvertagande af befordringsväsendet på vissa väglinier,
eller de s. k. postvägarne.
Jag erkänner mer än gerna att, om utsigt vore för hand, det Svenska
Staten skulle kunna, inom en icke allt för aflägsen tidrymd, på sin bekostnad
öfvertaga post- och skjutsbefordringsväsendet i hela Riket, eller åtminstone
i större delen deraf, på det sätt och med de medel, som i förslaget
blifvit angifne; så skulle äfven jag anse tidpunkten nu vara inne, dä
utförandet af detta system borde påbegynnas medelst öfvertagande af befordringen
på flere eller färre af de hufvudvägar, som Komitén föreslagit
att blifva postvägar. Men finnes ens någon skymt till utsigt i denna rigtning?
Låtom oss undersöka.
O • • 1 • 11
De fem till postvägar föreslagne linierne hålla tillsammans en längd
af IGOs mil, d. v. s. icke fullt ' 1 idel af skjutsvägarnes hela längd nu för
tiden, hvilken, oberäknadt väglängden på Städernes territorier, uppgår till
2902| mil. Och den förlust Komitén beräknat att Statsverket skulle
komma att tillskyndas, genom öfvertagande af befodringen på dessa väglinier,
utgör, i rundt tal, R:dr R:mt 450,000.
om året, motsvarande i medeltal 2800 R:dr per mil,
men, efter afdrag för postförings- och skjutskostnaden
för nu å dessa linier gående poster  „ 103,050.
allenast  „ 347,000.
eller i medeltal 2170 R:dr per mil.
Antagom då, att man ville småningom utsträcka detta system, visserligen
icke till alla skjutsvägar i Riket, således äfven till de minst befarna,
utan allenast till ungefär hälften af väglängden eller till . . 1500 mil;
så återstode i allt fall, efter afdrag för de 1111 ifrågaställde . 160 „
att till postvägar ytterligare förvandla
1340 mil.
80
Det kan nu icke bestridas, att de af Komitén föreslagne 5 postvägslinierna
äro de i landet mest trafikerade, och lika litet, att, ju större rörelsen,
synnerligast bref- och paketbefordringen, är på en postväg, desto
större blir behållningen, eller desto mindre förlusten, af befordringen derå,
i jemförelse med befordringen å vägar med mindre trafik. Vid dessa förhållanden,
och då den beräknade årliga förlusten å en af förenämnde fem
vägar uppgår till 2450 R:dr, och å en annan till 2500 R:dr, allt per mil
och efter afdrag af postförings- och skjutskostnaden för nu gående poster,
torde man icke kunna uppskatta förlusten på här ofvan kalkylerade 1340
mil till lägre medeltal per mil än 2,700 R:dr, som åter motsvarar en
summa af  3,618,000 R:dr
och, med tillägg af  347,000 „
för de 5 nu föreslagne postvägarne, skulle alltså Statsverket
få vidkännas en årlig utgift af  3,955,000 „
eller i rundt tal 4 millioner R:dr Runt, för att få allenast hälften af skjutsvägslängden
till postvägar förvandlad.
Finnes väl nu ringaste sannolikhet att Rikets Ständer, hvilka troligen
äfven hädanefter vilja och behöfva anlita Statsverkets tillgångar, så långt
rådligt är, för jernvägar, kanaler och andra för industrien och rörelsen i
stort gagnande inrättningar, skulle vilja påtaga sig en aldeles ny utgift af
4 millioner R:dr om året för att få post- och skjutsbefordringen på hälften
af de Svenska skjutsvägarne stäld på en fullt ändamålsenlig fot? Jag
dristar högligen betvifla det.
Men är åter meningen med systemet af postvägars inrättande icke
den, att småningom och inom en ej allt för lång tidrymd utsträcka det
till åtminstone hälften af skjutsvägarnes längd, utan allenast den, att uppoffra
350,000 å 400,000 R:dr om året, för att få befordringen ändamålsenligt
ordnad på de föreslagne 5 linierne, och derefter på andra, i mån
af de förres, delvis eller i helt, umbärlighet, sedan paralela jernvägar blifvit
anlagde; så bör tillses, om det ändamål, för hvilket man här sträfvar,
är förtjent af så stor uppoffring från Statsverkets sida, som dess ernående
på nu föreslagna sätt sannolikt skulle komma, att föranleda, och om det
icke genom andra förfoganden må kunna uppnås för vida billigare kostnad.
Afsigten med postvägars inrättande, såsom Komitén tänkt sig befordringen
derå, är den, dels att med säkerhet, punktlighet och dagligen kunna
befordra postföremål; dels ock att bereda resande tillfälle
a) att med ordinarie posten, eller i hufvudpost- och bivagnar dagligen,
och till huru stort antal som helst, kunna i beqväma åkdon samt till
måttligt pris komma fort; och
b) att vid andra tider på dygnet likaledes kunna färdas i goda åk
-
81
don, mot erläggande likväl af en, relatift till våra hittils varande förhållanden,
dryg liästlega, oberäknadt vagnslega, om ej medfördt åkdon begagnas.
Utan tvifvel äro alla desse angelägenheter af särdeles stor vigt och
förtjenta af den uppmärksamhet, att Statsverket, äfven i min tanka, icke
bör sky att, för deras ändemålsenliga reglering, göra skäliga uppoffringar.
Statens eget intresse, många andra förhållanden oafsedda, påkallar postbefordringens
anordnande på ett helt annat sätt, än det hittills i allmänhet
brukliga, och tiden torde väl nu vara inne för det erkännandet, att den resande
äfven i Sverige har billigt anspråk att, om han ej har råd att skaffa
sig eget, eller kan få, mot skälig lega, hyra annan persons åkdon, tillryggalägga
sin färd med andra fortskaffningsmedel än dem, som begagnas
vid fångtransporter. Men etter mitt förmenande kunna nyssnämnde angelägenheter
på ett ganska tillfredsställande sätt ordnas, utan att Staten sjelf
behöfver öfvertaga post- och skjutsbefordringen, och utan öfverdrifna kostnader.
Erfarenheten har nemligen i senare tider visat, att diligensfart, till
och med daglig, på vissa väglinier kommit till stånd och fortgått utan bidrag
från Statsverkets sida, och utan att wederbörande Bolag haft att påräkna
någon inkomst af brefbefordringen. Det förefaller då mer än sannolikt,
att, om Post-styrelsen kunde åt dylika Bolag erbjuda skälig vedergällning
för besörjandet af den egentliga och dagliga postbefordringen i
diligenser å hufvudvägarne, äfvensom å mindre vägar med större rörelse,
t. ex. sådane, som leda till jernvägarne; så skulle den enskilda företagsamheten
sporras att åtaga sig regelbunden post- och personbefordring för vida
bättre pris, än 2,800 R:dr i medeltal per mil. Staten undginge emellertid
då äfventyret af, och den icke obetydliga särskilda kostnaden för, ett
nytt förvaltningsbestyr utaf så ingripande och vidsträckt beskaffenhet, som
post- och skjutsbefordringen i spridda delar af Riket; expeditionen af postföremål
blefve aldeles enahanda, som efter Komiténs förslag, och enda
skillnaden den, att allenast ett inskränkt antal resande kunde med diligensen
dagligen befordras. Men, oberäknadt sannolikheten, att, om erfarenheten
ådagalade behofvet af flere samtidigt med postvagnen afgående vagnar,
detta behof oförtöfvadt skulle blifva tillfredsstäldt, förekommer härvid, att
den resande, som ej finge plats i Post-diligensen, kunde betinga sig skjuts,
eller skicka förbudssedel med dagliga posten, mot erläggande endast af En
R:dr i hästlega, i stället för En R:dr 60 öre, allt per mil räknadt, sorn
efter Komiterades förslag skulle blifva legan för extra post å postvägarne.
På dessa skäl afstyrker jag således för min del förslaget om postvägars
inrättande, men tillstyrker deremot att Post-styrelsen må bemyndigas afsluta
kontrakter på 5, högst 10 år med enskilde personer eller bolag om
flit. lim g kjutm.-betril rel.
82
öfvertagande af daglig befordran utaf post och resande på flere eller färre
af de till postvägar nu föreslagne limér, äfvensom på andra, mera trafikerade
vägar, som leda till jernvägarna, emot den godtgörelse för sjelfva postbefordringen,
som lindrigast kan betingas, samt att för detta ändamål ett
visst årligt anslag må ställas till Post-styrelsens förfogande.
I olikhet med Komiténs flertal håller jag ytterligare före, att om den
allmänna post- och skjutsbefordringen hädanefter öfver allt i Riket kommer
att ställas på entreprenad, och hästlegan på alla stationer förthy att blifva
En R:dr per mil; så bör ock den resande vara berättigad att, mot särskild,
skälig ersättning, få färdas i täckt vagn. Min mening härmed är ingalunda
den, att dylika åkdon borde vara att tillgå på alla gästgifvaregårdar i hela
landet, och icke heller, att de behöfde vara af så prydlig och beqväm beskaffenhet,
som flerestädes i utlandet; utan allenast den, att vid alla gästgifveriet-
mellan städer och orter med lifligare trafik, hvarifrån således ett
större antal resande befordras och medeltalet af utgångne hästar är t. ex.
minst 4 om dygnet, borde finnas en vanlig vagn på fjedrar med dubbel
suflett, 4 platser inuti och 2 på kusksätet, samt 2 dylika vagnar, der medeltalet
utgångne hästar vore 8. Sådane åkdon, hvartill borde finnas kälkar,
brukas numera till stort antal i de fleste, om icke alla landsorter, stundom
äfven af allmogen, och deras inköpspris, synnerligast om de icke äro nya,
är ej högt. Antages att ett dylikt åkdon i skjuts användes allenast 300
mil om året, som, efter 50 öre i vagnslega, gifver 150 R:dr i årlig inkomst,
så är denne ganska rundlig till ränta, reparationer och amortering af inköpssumman.
Och skulle anskaffandet af denna senare anses medföra olägenhet
för entreprenörerne i allmänhet, kunde ju Staten lemna dem ett förlagslån
mot 5° o årlig ränta och ställande godkänd säkerhet af 100 å 150
R:dr runt för hvarje vagn, som vid stationen ansåges behöflig, att till Landtränterierne
inom 2 år återbetalas. Ett räntebärande förskott af 100,000,
möjligen 150,000 R:dr, vore sannolikt tillräckligt att sätta denna nyttiga
inrättning i gång, men efter någon tid icke vidare behöfligt, om ej till ett
högst ringa belopp. Den resande allmänheten hade då vant sig vid att
begagna entreprenörernes vagnar, i stället för egna, sällan anlitade och derför
vida kostsammare, och Sverige skulle, om detta förslag antoges, ändtligen
kunna komma på den punkt i afseende på befordring af resande, som
nästan alla andra civiliserade länder sedan länge innehaft.
Slutligen delar jag icke heller flertalets af Komitén åsigt rörande tiden,
inom hvilken det bör åläggas entreprenör i allmänhet, att anskaffa
skjuts åt resande, som ej låtit aflemna förbudssedel, men icke begagnar
flere än 2 hästar. Det är visserligen å ena sidan sannt, att skyldigheten
för entreprenör, att hela året om hålla i beredskap ett visst antal hästar,
83
att till resandes tjenst vid anfordran kunna inställas, i många orter hittills
motverkat entreprenaders tillvägabringande, och i andra icke obetydligt fördyrat
dem, som kommit till stånd. Men på andra sidan får icke heller
förbises, att då detta, ständigt tillgängliga, hästantal kunnat godtyckligt
bestämmas, jemlikt 2:a punkten i Kongl. Cirkuläret den 2 Augusti 1844.
har det på många ställen fastställts vida utöfver behofvet: att, om postocli
skjutsbefordringen i hela Riket kommer att ställas på entreprenad,
skall denna rörelse på de mera trafikerade vägarne efter någon tid otvifvelaktig!
förvandlas till ett särskildt yrke, hvars innehafvare finna sin uträkning
vid, att sjelfve underhålla det antal hästar, som för den vanliga, dagliga
befordringen anses erforderligt; samt slutligen att den resande torde hafva
skäliga anspråk, att icke blifva uppehållen en hel timma på hvarenda gästgifvaregård,
som ligger i hans väg; — ett uppehåll, som nära nog skulle
tillintetgöra möjligheten att kunna företaga resor i vårt land. Man invänder
visserligen, att i rättigheten att med posten för billig kostnad afsända
förbudssedlar ligger ett tillräckligt korrektif häremot, men besinnar icke, att
detta väl må vara händelsen då daglig postbefordring eger rum och då den
resande har aldeles samma väg att färdas, som posten, men deremot aldeles
icke är fället, då post afgår allenast ett par gånger i veckan, äfvensom
då den resande färdas till en del i annan rigtning, än posten. På
dessa skäl, och då det gerna icke kan, åtminstone icke bör, vara meningen
med en mera genomgripande reglering af post- och skjutsbefordringen
i vårt land, att göra den senare allmänneligen sämre, än den för de resande
hittills varit, under det desse rättvisligen tillförbindas att betala förhöjd
hästlega, anser jag för min del böra bestämmas, att vid alla stationer,
hvarest i medeltal minst 4 hästar om dygnet utgå i skjuts, skall entreprenören
hålla tvenne till resandes befordran genast efter deras ankomst, derest
ej genom anteckning i dagboken kan visas, att ett lika antal från stationen
i skjuts utgått inom den senast förflutna timmen, i hvilket fall de
resande måste afbida den tid som återstår i nämnde timme. Ett sådant
stadgande innebure ingenting annat, än att entreprenör vid stationer med
större skjutsrörelse, ständigt borde hafva 2 hästar till hands för resande
och således, när desse utgått, genast foga anstalt, att 2 andra dragare inom
en timme derefter kunde inställas. På mindre besökta stationer, der skjuts
sällan ifrågakommer och medeltalet af utgångnc hästar icke utgör 4 per
dygn, anser jag åter ett dylikt anspråk på entreprenören, som det nyssnämnda,
skäligen icke kunna göras, hvarför, på sådane stationer, väntningstiden
för resande, som ej begagnar flere än 2 hästar och icke aflemnat hesta
llningssedel, torde böra bestämmas till en timme från ankomsttiden.,.
84
Af Ilen Posb-Kamerentrun Winroth:
„Den del af Kommitterades förslag, sorn alser, att gästgifveri-, hålloell
reserv- samt postskjutsnings-skyldigheterne matte på vissa vägar, dem
Kommitterade benämnt postvägar, komma att af Staten öfvertagas, att, under
Post-styrelsens förvaltning utgöras af s. k. posthållare, samt att å dessa
vägar fullständiga diligens- och forvagns-anstalter, som skulle bestå af hvarje
dygn fram- och återgående hnfvudpostvagnar, åtföljde af bivagnar, när antalet
af resande så erfordrar, måtte komma att på Statens bekostnad inrättas,
på sätt dylika person- och postbefordrings-inrättningar i de mest
utvecklade Stater redan linnas ordnade, vågar jag icke biträda. Jag befarar
nemligen, att i ett så glest bebodt, af främlingar ringa besökt, land,
som Sverige, med dess under vissa årstider svårkörda vägar, hvarå för
större åkdon hinder vid många tillfällen torde uppstå, att på bestämda tider
framkomma, och med dess flera, genom den euskilda företagsamheten
inrättade, beqväma, af allmänheten gerna begagnade ångbåtskommunikationer,
en i anläggnings- och underhållskostnad så dyrbar anstalt som den
ifrågavarande, den må inrättas och ordnas så förträfflig, som möjligt, kommer
att af allmänheten ganska ojemnt anlitas och sannolikt taga långt
större utgifter i anspråk och ådraga Staten större förluster, än beräknats,
samt sålunda ej motsvara sitt ändamål, eller förtjena de uppoffringar, Staten
derför skulle få vidkännas. Anstalten torde ock, till följe af det för
■ less anlitande nödiga stadgandet, att hästlegan för s. k. extra post skall å
postväg betalas med 60 öre mer per mil, än å andra vägar, blifva mindre
välkommen för många resande, som, för sjuklighet eller andra orsaker, ej
kunna eller finna för sig beqvämligt att färdas i postvagnarne, samt jemväl
för Staten medföra ej obetydlig tillökning i rese-ersättningar till embets-
och tjenstemän.
Om deremot gästgifveri-, håll- och reserv- samt post-skjutsskyldigheterne
lör hela Riket komma att ordnas och deras utgörande bekostas pä
sätt Kommiterade föreslagit för de s. k. bipostvägarne; om för brefposternes
bättre bevarande och fredande, såvidt görligt är, mot öfvervåld, för beredande
al nödigt ökadt tillfälle till paketförsändningar inom landet och för
befordran, i inskränkt nion, af personer, Post-styrelsen bemyndigas anskaffa
och underhålla lämplige poståkdon, derå resande kunna medfölja, att framgå
de vågstråckningar och fortgå sfi manga gånger i veckan, behofvet för bref
oell paketkommunikationen det fordrar; 0111 i sammanhang dermed, hvilket
jag för min del skulle anse vara lämpligt, den enskilda företagsamheten,
genom Statens medverkan, framkallas och understödjes, så att å vägar, der
rörelsen sådant påkallar, diligens- eller forvagns-inrättningar, hvilka kunna
öfvertaga postbefordringen, må komma att, med årliga understöd af Staten,
för resandes och paketers befordran anordnas, samt om för blifvande skjutsentreprenörer
vid de större vägarne stadgas såsom ett åliggande, att, till
beqvämlighet för resande, som deraf önska att sig begagna, anskaffa och i
godt skick underhålla täckta fjederåkdon till det antal och af den beskaffenhet,
som i skjutskontrakter bestämmas, mot rättighet för dessa entreprenörer,
att till anskaffande af sådana åkdon, mot ställande af antaglig
säkerhet, erhålla nödiga förskott af Staten, borde, när i betraktande jemväl
tages de uppoffringar, Staten genom jernvägsanläggningar, vägförbättringar
m. fl. åtgärder redan fått vidkännas och än vidare torde få vidkännas,
allmänhetens fordringar af Staten på utvidgning och förbättring i kommunikations-anstalterne
inom landet, och de skjutsningsskyldiges billiga anspråk
på Statens mellankomst, för beredande af lättnad i och en jemnare
fördelning af skjutsningsbördan, enligt mitt förmenande, blifva åtminstone
för den närmaste framtiden uppfyllda.
Att emellertid postverket, äfven om det ej skulle tillförbindas, att på
vissa vägar underhålla så dyrbara och förlustgifvande befordringsanstalter,
som flertalet af Kommitterade föreslagit, i alla fäll, i händelse postföringslegan
koinme att höjas för alla poster till 1 R:dr milen, och postverket
får förpligtelse att låta fortskaffa posterna i egna åkdon, dermed resande
kunna medfölja och paketgods fås befordradt, ej kan komma att med egna
tillgångar bära sig, utan behöfver årliga tillskott, för att kunna fullgöra sina
förbindelser, utvisa häröfver upprättade calculer, men, om af de utaf Kommiterade
angifne utvägar för post-intradernes ökning, den att höja portot
för inrikes brcfvexlingen från 12 till 15 öre per enkelt bref kommer att
anlitas, bör den ökade intrad, som deraf kommer att postverket tillfalla,
blifva tillfyllestgörande för betäckande af de kostnader, ofvan antydda utvidgning
af postverkets åligganden kunde medföra; och, skulle derjemte
stämpelafgiften för tidningar och periodiska skrifter komma att till postverket
ingå, böra öfverskotter till behöfliga och tidsenliga förbättringar i
postväsendet icke komma att saknas.,,
Af f. d. lii k* dar/sfi i llmäktige u Petter J ötman:
„ Såsom ledamot i den Komité, Kongl. Majit nedsatt för skjuts väsen
dets
ordnande och lyftande från jordbruket, får jag vördsammeligen anmäla
min reservation mot 42:a paragrafen i Komiténs förslag, der, såsom
mm tyckes, Komitén kommit till ett motsatt resultat mot det, som Kongl.
Ö «/ 7 -o
Ma j:ts Nådiga Skrifvelse åsyftar.
Skyldigheten att skjutsa har från början ålegat endast gästgifvaregårdar,
hvartill kronohemman anvisades och försågos med gästgifveribyggnadcr.
Men antalet af resande ökades omsider derhän, att gästgifvaren
86
icke kunde elem fortskaffa, hvilket hade till påföljd, att närbelägna hemman
ålades att med skjutsning biträda. Derifrån härleder sig reservlagens
tillkomst och den utvidgning deraf, som tid efter annan egt rum. Komitén
har deremot utsträckt denna skjutsskyldighet till något öfver 20,000 hemman,
som aldrig varit till skjuts indelade, med en årlig afgift, till en början
förslagsvis beräknad till 10 R:dr 33 öre, under förutsättning, att denna
afgift framdeles skulle försvinna, hvilket äfven är troligt, sedan den hunnit
regleras öfverallt.
Efter mitt förmenande borde Staten åtaga sig denna afgift, i stället
för att, såsom nu, lyfta skjutsbördan från somliga, deraf hårdare tryckta,
för att lika fördela och lägga på andra, deraf mindre eller icke besvärade;
men dessa sednare utgöra kungs- och kronoskjuts med tillägg af bref bäring,
hvarifrån de nu indelade reservskjutsskyldige äro befriade.
Det må tillåtas ifrågasätta med hvad rätt man vill utföra denna skattejemkning
inom landet, ty hvart och ett hemman står i värde efter dess
inkomster, sedan skatter och andra utskylder blifvit derifrån afräknade. Ett
hemman med skjutsbörda af t. ex. 80 R:dr köpes efter 5 procent räntefot
för 1,200 R:dr billigare, under för öfrigt likartade förhållanden, än ett hemman,
som exempelvis betalar 20 R:dr. Skillnaden blir ännu större för ett
hemman som aldrig afvetat någon afgift i och för skjuts väsendet. Må man
åberopa hvilket lagrum som helst, så finnes i lag härtill ingen anledning,
ty vidare än hvad natura-prestationer ålägga kan man icke vid skattens
påläggande genom kontanter påtvinga. Af denna anledning har jag icke
kunnat instämma uti Komiténs beslut, helst instämmandet deruti skulle
hafva haft till följd en ny beskattning på alla från skjutsstationen aflägse
hemman och således icke reservskjutsskyldige eller till skjutsning indelade.
Rättvisa och billighet fordra, att skjutslegan motsvarar den skjutsandes uppoffring
af tid och kostnad i och för skjutsens utgörande, och det är påtagligt,
att sådant varit afsedt vid alla de tillfällen då skjutslegan blifvit ökad.
Likaså billigt måste det vara, att den resande, som vill blifva fortskaffad
med andras hästar och åkdon betalar hvad skjutsen verkligen kostar, och
det är af detta skäl, som Staten betalar skjutsen för alla dem, hvilka resa
i det allmännas ärenden.
Likaså har jag varit af skiljaktig mening med Kcmitén i afseende på
körtidens förkortande från l| till 1 \ timma per mil. Flera tider af året
äro nemligen vägarne i så svårt skick, att detta skulle blifva en omöjlighet
utan dragarnes öfveransträngning.
Slutligen måste jag reservera min mening, som varit skiljd frän pluralitetens,
rörande jordägares, vid de större postvägarna, skyldighet att uppföra
grindstuga och hålla grindvakt, som efter gifvet tecken vid postens an
-
87
komst, såväl natt som dag, skulle öppna grinden. Sjelfva förslaget om
grindvakt bör icke ogillas, men kostnaden, som kanske ofta skulle träffa en
mindre hemmansdel, vanligast ägd af en fattig, hvilken icke mägtade fullgöra
detta kostsamma onus, bör enligt min tanka, bestridas af Post-styrelsen,
hvilket har sig ålagdt att bekosta alla öfriga utgifter för postens fortskaffande.
Syftet med denna min reservation är icke att underkänna Komiténs
samvetsgranna bemödanden eller djupa sakkännedom, hvarom betänkandet
nästan på hvarje rad bär vittne, utan derföre, att jag icke kan lösgöra mig
från den föreställning, att skjutsskyldigheten genom Komiténs förslag ej
blir lyftad från jordbruket annorlunda, än från utgörandet in natura till ett
årligt penningebidrag, kanske för evärdeliga tider. Hade deremot 5 eller
10 år blifvit bestämda, så hade de skjutsskyldiga ansett bördan så nära
som möjligt lyftad från jordbruket.,,
Ut supra.
In fidem
F. A. F. Lindencrona.
Bilagan M I
Upplysningar angående Post- och Skjuts-väsendet i
åtskilliga främmande länder.
Horrlge.
I afseende på Postbefordringen i inskränktare bemärkelse, eller forslingen af
Brefposten, gäller ännu Postanordningen af den 4 Äng. 1758, enligt hvilken en
livar, invid Postvägarne beqvämt boende, jordbrukare kan åläggas att skjutsa
posten, emot åtnjutande af vissa förmåner samt en Lega, som i Lagen af den 14
Juli 1827 faststäldes till samma belopp, som den gällande allmänna skjutslegan.
De särskilda förmånerne för utgörandet af detta onus bestodo uti befrielse
a) för Postbonden och hans postkarlar, eller de som köra posten, från be
väringspligtens
fullgörande;
b) för den förre att skjutsa resande, och
c) jemväl för Postbonden från åtskilliga kommunala befattningars bestridande.
Tillgodonjutandet af sistnämnda förmåner, under litt. c, har numera upphört
i följd af flera i senare tider utkomna författningar, och 1857 års Lag om
Beväringspligten, hvilken Lag med 1860 års början skall träda i kraft, fritager
icke vidare postkarlar ifrån denna skyldighets fullgörande. Befrielsen derifrån
var emellertid den väsendtligaste åt Postbonden beviljade förmån, enär den in
bringade
åt honom i fredstid vanligen 4 Species *), men i krigstid ända till 20
Species om året af hvarje Postkarl, som han berättigades taga i sin tjenst; hvaremot
undantagsbestämmelsen i detta hänseende för Postbönderne sjelfve sällan var
af någon vigt, då endast få i detta Land blifva egna hemmansbrukare under Bevärinesåldern.
O
'} 1 Species eller Speciedaler = 120 skilling Species — 4 R:dr R:mt: 1 skill. Sp. således
= 3,1, öre.
Bilagan M 1 ■
9
Norrige.
Under dessa förhållanden, då de åt Postbönderne medgifne särskilda förmåner
dels redan upphört, dels snarligen i väsendtlig mån komma ytterligare att
förringas; och då den med Postforslingen förenade tunga i öfrigt ansetts böra, så
vidt görligt är, lindras, har Post-Styrelsen redan gått i författning om Brefpostens
fortskaffande medelst Entreprenader. Denna post befordras således numera på
de vigtigaste väglinierne af personer, som i kontrakt förbundit sig öfvertaga hela
detta skjutsningsbestyr. I medeltal, beräknadt för 212 af de nu befintliga 34 0
Poststationerne, från hvilka förstnämnde stationer Posten befordras med 2 hästar,
betalar Postkassan 38<f skill, pr mil *) för hvar häst och redskap, d. v. s. selar
och åkdon; hvarvid likväl bör anmärkas, att Poststyrelsen i de senaste åren på
flere af hufvudlinierne från Kristiania dels anskaffat och underhåller särskilda
Postvagnar, dels ock försett desse med Postiljoner. Vid de öfrige 104 Postombytena,
hvarifrån befordringen sker med en häst, betalas åter i medeltal för häst
och redskap 44, 3 skill, per mil.
För skjutsning sväsendet gäller åter Lagen af den 6 Juni 1816, med de
deruti i Lagarne af den 17 Aug. 1821, den 28 Juni 1824 och den 24 Sept.
1851 gjorda ändringar och tillägg. Hufvudbestämmelserna i 1816 års Författning
efter de ändringar som sedermera egt rum äro följande:
§4. I alla de distrikter vid Rikets Hufvudvägar **), hvarest den skjutsningsskyldiga
Allmogens flertal det önskar, och der det efter närmare undersökning
befinnes utförbart, skola fasta stationer (motsvarande de Svenska Skjuts-entreprenaderne)
tid efter annan anläggas till de resandes befordran.
§ 4. Entreprenörerne åligger att hjelpa hvarandra sålunda, att när skjuts
ankommit från en fast station till en annan dylik, kan han på sistnämnde ställe
uppehållas i 2 timmar efter ankomsten för att afbida och mottaga returskjuts. I
öfrigt måste Entreprenören sjelf genom akkord skaffa sig behöfliga Reservhästar
vid de tillfällen, då alla hästar vid stationen, som kontraktsenligt skola hållas, utgått,
så att ingen resande, som med Reservhäst skall befordras, må uppehållas
längre än .4 timme ***). Resande, som skola befordras med stationens egna hästar,
få åter icke uppehållas längre än j timme.
*) 100 Norrska alnar = 211, 4 Sv. fot; 1 Norrsk mil = 18,000 alnar eller nära 0 proc.
längre än elen Svenska.
’*) I Lagen angående Vägväsendet af den läJSept. 1851 indelas de offentliga vägarne uti
Hufvudvägar, eller de vigtigare vägar, som förbinda Norrige med Sverige, ett Stift
med ett annat, ett Arnt. (Län) med ett annat, eller som leda från en köpstad till en
annan m. 11.; samt
Bygdevägar, hvartill räknas alla öfriga vägar, hvilka anses böra stå under det offentligas
bestyrelse och tillsyn, såsom Kyrko- och Tingsvägar m, 11.
”') Detta stadgande är modifierad! i ? § af Lagen den 24 Sept. 1851, på sätt här nedan
kommer att förmälas.
Norrlya.
3
§ 5. För resandes befordring från fasta stationer betalas per häst och thil,
dä en resande medföljer, 36 sk. Sp. Dessutom erlägges för nedannämnda körredskap
m. in., som det åligger de skjutsningsskyldige att hålla, följande lega
per mil, nemi. för:
Kärra med stol och sele
. 4
sk.
Arbetsvagn med d:o ....
. 6
»
Arbetskärra med d:o ....
. 3
»
Ridsadel med betsel ....
t
»
Aksläda med sele
2
»
Långsläda med d:o
2
»
Förspannssele med draglinor .
1
»
Klöfsadel
. 1
»
samt ytterligare, jemlikt 9 § i Lagen d. 24 Sept. 1851,
i köpstäderne och på alla fasta stationer, för
Karioler och Reskärror på fjedrar med
dynor och fotsackar, per mil ... 6 »
§ 6. Vid fasta Sjö-stationer betalas per mil för
hvarje man (Roddare) 24 »
i lega för Båt med 2 par åror 8 »
3 d:o d:o . . 12 »
4 d:o d:o . .16»
5 d:o d:o . . 24 »
hvilken lega, hvad angår Båtar med 4 och 5 pär åror, nedsattes till förenämnde
belopp uti 1851 års Lag i stället för resp. 24 och 32 sk. enligt Lagen af 1816.
§ 7. Köpstädernes innevånare äro berättigade att, med Konungens samtycke,
upprätta Wagnmans-(åkare) och Båtförare-Lag (Skrän) till resandes befordran.
Dessa Lag hafva rättighet att för denna befordran uppbära dubbla beloppet
af nyss angifne legor. I öfrigt äro de underkastade samma förpligtelser,
som påhvila fasta skjutsstationer å landet.
Jemnlikt denna § uppgick således legan i städerna till 72 sk. Sp. för häst
och mil, 48 sk. för hvar Roddare per mil samt till dubbla beloppet för all slags
fordcnskap. Men i 1851 års Lag nedsattes denna lega till 48 sk. för häst och
28 sk. för Roddaren eller, der Båtförarelag finnes, till 30 sk., allt per mil; och
i sistnämnde Lag borttogs jemnväl den högre legan för Båtar och andra reseredskap
från Köpstäderne, samt faststäldes till enahanda belopp, som legan i landtdistrikterne.
§ 8. Öfverallt på landet vid allmänna vägar, äfvensom i Köpstäderne,
hvarest den nya skjutsinrättningen (med fästa stationer eller entreprenader) icke
är införd, skola Gästgifvare anställas, hvilka, mot billigt pris, förse den resande
med husrum och förtäring, samt vissa Skjutsskaffare (Hållkarlar) anställas. Till
Norrige.
skjutsningens bestridande från dessa Gästgifveriet- läggas, efter Öfverhetens anordning
och efter hvad behotvet krafvel', så många af Köpstädernes innevånare, som
hålla hästar, samt de jordbrukare på landet, hvilka kunna öfvertaga denna befordring;
för befordringen till sjöss äter det behöfliga antalet Båtegare, samt det
till dessa fartyg erforderliga manskap. Från förpligtelsen att förrätta skjuts in
natura äro endast undantagne
Postbönder;
Roddkarlar oell
fasta (ordinarie) Lotsar
för de gårdar, hvarå de bo och som de sjelfve bruka; Lotsarne likväl endast för
befordring till sjöss.
Det bör härvid anmärkas, att jemlikt 1816 års Lag oell intill dess Lagen
at 1851 trädde i gällande kraft, ej allenast på landet anstälde Kongl. Embetsman,
utan äfven vissa dylika, som bodde i Städerne, samt Länsmän, Väginspektorer
och Kyrkobetjente voro befriade från skjutsningsskyldighet; men alla dessa
undantagsbestämmelser upphäfdes af 185-1 års Lag.
§ 9. För resandes befordring från Gästgifverierne erlägges:
a) på landet för häst och mil 24 sk. Sp.
för hvar Roddkarl per mil 20 »
samt för begagnande af den skjutsandes redskap enligt
ofvan anförde bestämmelser.
b) I Städerne för häst och mil  36 »
för hvar Roddkarl per mil 28 å 30 »
för begagnande af skjutsredskap samma lega som i
landtdistrikterne.
Dessutom betalas vid ifrågavarande Gästgifveriet- i tillsägningspenningar till
Hållkarlen 4 sk. Sp. för hvar häst, samt på Landet i dylik afgift för hvar Roddare
2 sk.
Afven i afseende på denna, elier vanlig Gästgifveri-befordran från Städerne
medgaf 1816 års Lag beräkning af dubbel lega mot den för Landtdistrikterne
faststälda; men bestämmelserna härom ändrades i 1851 års La».
O
§ 10. På stationer, som icke äro fasta, skall Hållkarlen inställa skjutsen,
om den resande icke haft förbud, inom 1, 2 å 3 timmar, allt efter som
hästarne måste hämtas \ ä 1 mil från stationen. Tillåter den resande skjutsbonden
att föra tömmen, är den förre utan ansvar för hästen. Utom skjuts- och
åkdonslegan åligger den resande att betala belöpande Bro-, Bom-, Sund- och
Färjepenuingar.
§ 14. Den skjuts, som Konungen, Kongl, personer eller Riks-Ståthållaren
låta uppfordra för sina resor, förrättas utan hänsyn till den allmänna skjutsindelningen
och efter Öfverhetens särskilda ordres.
Norrige.
§ 15. När Öfverhetspersoner eller andra, som resa i Statens angelägen
heter,
företaga Embetsresor sä långt utom de allmänna landsvägarne, att skjuts
icke kan erhållas från stationerne i föreskrifven ordning; då skall den requireraS
från Fogden, hvilken föranstaltar att extra ordinarie skjuts uppbådas att möta på
uppgifna ställen. Fogdar, Sorenskrifvare och Länsmän skola, en hvar i sitt Embetsdistrikt,
vid dylika tillfällen hafva rättighet att fordra skjuts på alla i deras
reseväg liggande, skjutspligtige gårdar. Denna extra ordinarie skjuts betalas efter
den allmänneliga skjutstaxan.
§ 1(1. Militärtransporter i krigstid och vid utomordentliga militära förrättningar
ske hädanefter, såsom hittils, enligt föreskrifterna i Förordningen af den
31 Aug. '1804, eller af en hvar Konungens undersåte, som bor och föder sig
på landet; likväl sålunda, att logan för sådan skjuts skall erläggas efter den bestämda
Taxan. Eegementstransporter förrättas på enahanda sätt.
I Lagen af den 17 Aug. 4821 utsträcktes skjutsningsskyldigheten vid ickefasta
stationer äfven till sådana gårdar, som äro belägna på längre än I mils
afstånd från Gästgifveriet.
Lagen af den 28 Juni 1824 påbjuder, i 2 §, att arrestanter ej få skjuts
med mindre de äro sjuka, eller så belagde med jern, eller föras så lång väg, att
de icke utan svårighet kunna transporteras till fots; hvaremot de med fångtransporter
följaktlige Länsmän bestås fri skjuts; samt i
3 §, att på de ställen, der skjutslegan blifvit nedsatt på grund af vägens
uppmätning efter dess verkliga längd, kunna de skjutsningsskyldige påräkna alt
få en, i förhållande till skjutsens besvärlighet, faststäld förhöjning i den lagligen
bestämda legan intill dubbla beloppet deraf, så framt nemligen vägen är besvärad
med mån<ra eller branta backar, eller afståndet mellan stationerne är ovanligt
långt, eller hästantalet litet i förhållande till den förefallande skjutsen, eller
när andra likartade omständigheter förekomma. Dock får förhöjningen vid intet
tillfälle öfverstiga skjutslegan före nedsättningen.
Slutligen stadgades i Lagen af den 24 Sept. 185 1, utom hvad här ofvan
blifvit anfördt, som följer:
I §. Så vidt omständigheterna tillåta, bör man söka tid efter annan upp
-
6
Norrige.
rätta fasta stationer, för resandes befordran, på alia skjutslinier, och synnerligast
på hufvudvägarne. Sådana stationer kan Arntmannen upprätta, utan att samtycke
dertill lemnäs af skjutslagets flertal, så framt något bidrag från Allmogens sida
icke erfordras. Tarfvas åter sådant bidrag, och bland skjutslagets allmoge, kallad
att i frågan höras, icke kan erhållas pluralitet för bidragets utgörande, men
minst -j af de närvarande dertill samtycka; då kan Arntmannen, om han anser
stations upprättande nyttigt och det begärda bidraget billigt, hänskjuta saken till
Förmännen och Representanterna i det eller de Förmansdistrikter, hvarunder
skjutslaget lyder, hvarefter enligt lagstiftningen för Förmanskaperne afgöres, huruvida
bidraget skall utgöras och, om så beslutas, huruledes det skall fördelas
på skjutslagets Allmoge. Likaledes kunna fasta stationer upprättas öfver allt i
ett Amtsdistrikt, och dessa, liksom de förut inrättade stationerne af denna beskaffenhet,
underhållas för Amts-Kommunens räkning, när Amtsförmanskapet dertill
gifver sitt samtycke. Innan någon fäst station upprättas, bör emellertid Amtmannen,
om behofvet så fordrar, närmare reglera vederbörande skjutslag, så att
intet hemman (gård) eller hemmansdel med hänsyn till dess belägenhet undantages
från skyldigheten att läggas under skjutslaget.
2 §. Arntmannen bestämmer antalet af stations- och reservhästar vid fasta
stationer. Vid stationer på mindre befarne vägar kan antalet stationshästar
fastställas till 2 å 3, under förutsättning att Entreprenören skaffar sig säker tillgång
på behöfligt antal Reservhästar. Derjemte kan Arntmannen för stationer på
sådana vägar bestämma, att den tid af \ timme, hvarutöfver, enligt 1816 års
Skjuts-Lag, ingen resande, som befordras med reservskjuts, må uppehållas, får förlängas
till f eller I timme.
3 §. Entreprenörerne på fasta stationer tillförsäkras, att företrädesvis få
befordra posten mot billig betalning samt åtnjutande af de rättigheter, som äro
eller blifva tillagde Postbönder.
5 §. Erfordras bidrag till upprättande af fäst station i en köpstad, kunna
de behöfliga medlen beviljas att utgå af Stadskassan.
Under år 1858 har en Komité i Norrige varit sysselsatt med utarbetandet
af en ny Författning angående Post-och Skjutsbefordringen. Af det preliminära
Betänkande i detta ämne, som afgafs mot årets slut, har den Svenska Skjutskomitén
fått del, och dess hufvudsakliga innehåll skall nu meddelas.
§ i. Vid alla hufvudvägar, äfvensom i alla vid Hufvud- eller Bygdevägarne
liggande Köpstäder och lastningsorter skall, till Postens och resandes befordring
till lands, finnas skjutsombyten.
Norrige. 7
Likaså skall, för befordringen till sjöss, skjutsombyten finnas öfver allt, hvarest
Hufvudvägarne afbrytas af mellanliggande vatten.
Undantag kunna beslutas af Konungen, sedan förklaring afgifvits för landt<fistrikt
af Amtsförmanskapet, och för By (Köpstad eller lastningsplats med eget
Förmanskap) af Ivommunbestyrelsen.
§ 2. Utom nyssnämnde skjutsombyten, kunna dylika upprättas enligt Amtmannens
beslut, så vida nemligen dertill icke erfordras tillskott af offentliga medel.
Fordras åter sådant tillskott, kan Konungen bestämma, att skjutsombyte
skall upprättas i »By», så framt Amtmannen och minst j af Kommunbestyrelsen
derom äro ense, äfvensom i Landtdistrikt, derest antingen Amtmannen och minst
i af vederbörande Amtsförmanskap äro eniga, eller ock Amtsförmanskapet i ett
annat Arnt, hvarest skjutsombyten på samma vägsträcka (»Route») äro upprättade,
derom gör begäran.
§ 3. Afståndet mellan ombytena bör i allmänhet icke vara under '1 eller
öfver 2 mil till lands, och icke öfver 3 mil till sjöss.
§ i. Vid hvarje ombyte skall afslutas kontrakt med en skjutsskaffare
(Entreprenör) om öfvertagande af resandes befordring.
Ligger ombytet vid en postväg, skall kontraktet jemväl omfatta postbefordringen,
så vida icke denna förut genom Poststyrelsen förbehållits närmaste postexpeditör
(»Postaabner»).
1 kontraktet skall, efter rörelsens behof, bestämmas antalet och beskaffenheten
af de befordringsmedel, som kunna erfordras vid ombytet.
§ 6. Till Extra posters och resandes befordran skall vid ombyten, hvari
från
skjutsas till lands, finnas fasta hästar, hvilka böra framkomma inom \ timme,
samt Reservhästar, som kunna påfordras efter en i kontrakterne faststäld tid
af högst 2 timmar.
Ombyten på mindre befarna vägar kunna likväl befrias från skyldigheten
att hålla fasta hästar.
Vid ombyten, hvarifrån skjutsas till sjöss, skola Roddkarlar framskaffas inom
högst 2 timmar.
Utom förenämnde ordinarie skjuts kan för ombytena anordnas ett visst antal
hästar eller Roddare, hvilka, på begäran och efter minst 6 timmars föregången
tillsägelse, skola framskaffas och äro skyldige att vänta på den resande 3 timmar
efter den för beställningen angifna tid (Extra skjuts).
§ 7. Vid ombyten, hvarest ej erfordras tillskott, kan bestämmas, att skjuts
iegan
skall beräknas efter en kortare väglängd, än den verkliga.
När vägen går öfver många eller branta backar, eller genom afsideslig
gande
trakter, hvarest hästantalet är litet i förhållande till den förefallande skjutsningen;
äfvensom när afståndet mellan ombytena är ovanligt långt, eller under
andra aldeles egna omständigheter, kan bestämmas, om tillskottet för entreprena
-
H
Norrige.
(len eljest skulle blifva oproportionerligt stort, att skjutslegan skall beräknas efter
en väglängd, som kan ökas ända till dubbelt mot den verkliga.
§ 8. Entreprenörerne i Landtdistrikterne skola i allmänhet vara förpligtade,
att mot lämplig betalning skaffa de resande nödigt herberge och förtäring.
§ 9. De här ofvan upptagne bestämmelser meddelas af Amtmannen, så
vida éj tillskott till skjutshållningen erfordras, eller den i slutet af 7 § lemnade
föreskrift skall användas.
Vid dessa tillfällen infordrar Amtmannen förklaring i saken från Amtsförmanskapet
i det Arnt, eller från Kommunbestyrelsen i den »By», som skall bestrida
någon del af utgiften vid skjutsombytet, hvarefter saken insändes till Konungens
afgörande.
När nya kontrakt sedermera skola afslutas, afgöres - saken af Amtmannen,
så vida förhöjdt tillskott icke erfordras eller väsentlig förändring af vilkoren i öfrigt
icke i fråga kommer.
§ 10. Tillskott till skjutshållning bestrides i allmänhet till ena hälften af
den Amts- eller »By»-kommnn. i hvilken ombytet är beläget, och till den andra
hälften af Statskassan.
Om nämnde tillskott blifvit för en »By» allt för tryckande, kan det till
större eller mindre del påläggas det Arnt, hvartill denna kommun hörer. Härom
bestämmer Konungen, när vederbörande kommunbestyrelser icke blifva ense.
För att jemnare fördela skjutsbördan mellan angränsande kommuner, kan
Konungen likaledes bestämma, om, och i hvilket förhållande, det nödiga tillskottet
vid ett ombyte, hvarifrån skall skjutsas till ombytet i en annan kommun,
skall bestridas af vederbörande kommuner i förening.
Tillskott, som kan erfordras vid ombytet på »Höifjeld», bestrides helt och
hållet af Statskassan.
§ TI. Amtskommunens bidrag fördelas på Amtets »Matrikelskyld»; By
kommunens
bestrides af Bykassan; Statskassans, så vida Stortinget icke beviljat
särskilda medel för ändamålet, af Statskassan medelst fördelning på Rikets »Matrikelskyld»,
samt på Byerne efter den fördelning, som Stortinget bestämmer.
§ 12. I händelse tillskottet skulle blifva utan all proportion stort, kan
Konungen bestämma, att på lämpligt ställe skall lemnäs nödig mark till byggnadstomt
för skjutsombytet och dertill hörande byggnader, mot ersättning till jordegaren.
Byggnadsplatsens storlek och ersättningens belopp fastställes vid syneförrättning.
Sistnämnde summa, likasom utgifterna för byggnaderne vid skjutsombytet,
godtgöras på samma sätt som tillskott till skjutshållning, så vida de icke bestridas
af Entreprenören.
I afseende på hästlegan, upptager Lagförslaget inga belopp; men i anmärkningarne
efteråt säges, att kommissionens samtlige ledamöter varit ense om,
Norrige.
0
att den för fasta stationer nu för tiden gällande skjutslega bör förhöjas, utan att
de likväl ville yttra sig med bestämdhet om det belopp, hvartill den i Lagför
slaget
borde upptagas.
Legan för körredskap m. m. har föreslagits till aldeles enahanda belopp,
som här ofvan anförts ur '18 '16 års Lag, med undantag allenast för begagnandet
O' o o o
af klöfsadel med tillbehör, hvarför legan blifvit föreslagen till 2 sk. Sp.
§ 24. Den resande har rättighet att äska det en skjutskarl, som är van
att köra hästar, må medfölja.
På hvarje åkdon, som den resande nyttjar, skall han, när Entreprenören
det begär, befordra en skjutskarl.
§ 25. Om vägen mellan två skjutsombyten är ovanligt lång eller besvärlig,
kan Amtmannen bestämma ett ställe, hvarest den skjutsande är berätti
gad
att låta hästen hvila till och med f timme.
§ 26. På Extraskjuts skall väntas 1 timme efter den i förbudssedeln upp
gifna
tid. För väntning öfver I och intill 2 timmar skall den resande i väntningspenningar
betala för \ mil, och för väntning öfver 2 timmar för \ mils
skjutslega för hvar häst eller Roddare.
§ 28. Skjutslegan och all annan afgäld, som förut kan bestämmas, erlägges
af den resande före afresan från skjutsombytet eller från det ställe, der skjutsen
afhämtar honom.
§ 35. Den skjuts, som Konungen eller Kongl. Personer begagna på sina
resor, förrättas utan hänsyn till den allmänna skjutsinrättningen. Tillsägelse derom
sker efter Amtmannens ordres.
§ 30. När någon företager resa i offentlig angelägenhet så långt från
skjutsombyte, att skjuts derifrån icke kan äskas, kan den begäras på hvarje Gård
i distriktet.
§ 37. Militärtransporter i fredstid och till lands skola hädanefter verkställas
af de Hemmansbrukare, som hålla hästar. Skjutsen förrättas efter tur.
§ 52. I de Förmanskapsdistrikter på landet, hvarest utvidgad handelsfri
het
enligt 2 § af Lagen den 28 Sept. 1857 kan utöfvas, är Skjuts-Entreprenör
berättigad, utan att erlägga särskild afgift, att drifva sådan handel, sorn i allmänhet
är eller varder tillåten Landthandlande med Kongl, tillstånd.
Slutligen må följande upplysningar rörande detta ämne meddelas.
Norrska mil.
Längden af Hufvudvägarne var vid slutet af år 1855 . . 534jj
af Bygdevägarne d:o  922^
tillsammans 1 457*2
Bilagan Ml. *
10
Finland.
I allmänhet finnas skjutsombyten vid alla Hufvud- och Bygdevägar, om
än rörelsen derå är särdeles obetydlig.
Afståndet mellan skjutsstationerne är allmänneligen I å 2 mil, undantagsvis
kortare eller längre, minst \ och högst 3 mil.
Någon minimi- eller maximitid för resandes fortkomst mellan skjutsombytena
är i Norrska Författningarne om Skjutsningsväsendet ej bestämd.
En resande i Norrige, hvarest ensitsiga åkdon hittils vanligen begagnats,
betalar nu för tiden, om åkdonet leges,
I städerne. På landet.
för Entre-
Vanlig
Entre-
Vanlig
prenad-
Gästgif-
prenad-
Gästgif-
skjuts.
varskjuts.
skjuts.
vnreskjuts.
hästlega
48 sk.
36 sk.
36 sk.
24 sk.
lega för kariol
Hållkarlens tillsägningspenningar om
medelafståndet mellan Gästgifverierne
6 »
6 »
6 »
6 »
antages till \ mil
—
4 »
—
4 »
således för en Norrsk mil
54
46
42
34
eller för Svensk mil omkring R:mt R:dr
1,90
1,62
OO
1,19
utom belöpande Bro-, Bom-, Sund- och Färjepenningar. Dock bör anmärkas att,
enligt 1851 års Lag, 2 personer få resa efter 1 häst om vikten af de saker, som
medföras, utgör allenast 24 Pund *) på åkdon och 30 Pund på Släda, i stället
för resp. 64 och 96 Pund, som af en person få medtagas; äfvensom om ai 2
vuxna personer betalas hälften, eller af 1 vuxen och i halfvuxen person fjerdedelen
af hästlegan utöfver det lagstadgade beloppet.
Finland.
I anseende på Skjutsväsendet gäller i detta Land ännu den gamla Svenska
Gästgifvare-Ordningen; skjutsniugsskyldigheten åligger således jordegarne å landet
samt gårdsegarne, och borgarne i Städerne.
Skjutslegan utgår med 2k Kopek per werst **), motsvarande c:a 7 0 öre
per Svensk mil.
För begagnande af åkdon, som vanligen äro af det slag, allmogen nyttjar,
betalas 1 Kopek för Sv. mil.
*) 100 Danska eller Norrska Pund =118 Sv. V.
*') 1 Rubel = 100 Kopek = 2,80 lbmt, en Kopek således = 21 öre.
1 Verst = 1796 Sv. alnar eller i det närmaste T'n Sv. mil.
Ryssland.
Försök med Skjutsentreprenörer hafva gjorts, men det har befunnits, att
desse icke fullgjort sina skyldigheter med mindre uppsyningsman på stället blifvit
anstälde.
Utom skjutslegan hafva Entreprenörerne betingat sig särskild ersättning
af de skjutsningsskyldige, hvilken ersättning vänligen utgjort 5 Rubel per häst
och hemman.
Posterne åter, hvilka, likasom med de gamla i Sverige ännu är förhållandet,
förut befordrats med Posthemmansskjuts, fortskaffas sedan år 1845 på hela
fasta landet med Gästgifvareskjuts mot vanlig lega; men på Aland är postskjutsen
ännu bibehållen. Posthemmansinnehafvarne derstädes, som äro befriade från
alla onera till Kronan och för öfrigt bibehållne vid de genom de äldre Svenska
Postförfattningarne dem förunnade förmåner, åtnjuta för postbefordringen 2 Kopek
per werst eller 56 Öre milen.
Vid nya posters inrättande eger Post-Direktionen att för deras fortkomst
rcquirera gästgifvareskjuts hos vederbörande Guvernör eller Landshöfding.
Posterne åtföljas altid af en eller flera postiljoner.
För resandes och posters befordran får den skjutsande i allmänhet ej använda
mer än '1 timme på milen, men för tungposten 'I timme på 7 werst.
Efter en häst får ej läggas större tyngd än '12 TM, men efter 2 hästar
36 IM, den resandes eller Postiljonens tyngd oberäknad.
Postverket eger inga särskilda åkdon, utan begagnar allmogens, mot här
ofvan nämnde lega, för postbefordringen.
Ryssland.
Skjutsningsvåsendet derstädes står icke under Guvernörernes, utan helt och
hållet under General-Poststyrelsens inseende. Denna styrelse drager således försorg
om Hållhästars inställande vid de Ryska Gästgifverierne. Bestyret härom
utbjudes på offentlig auktion till öfvertagande af Entreprenörer, och den ersättning
desse betinga sig, utöfver gällande lega, skall betalas af jordinnehafvarne.
För erhållande af skjutshästar skall den resande medföra rescbiljett, hvilken åter
utfärdas af Länsstyrelsen eller Guvenörsembetet, och upptager det antal hästar,
han får påfordra. Med mindre än 2 hästar får dock ingen begagna skjuts. Resebiljetten
uppvisas på Gästgifvaregårdarne till införande i dagboken af Uppsyningsmannen
(postbetjenten), hvilkens skyldighet det är, åtminstone på de flesta
gästgifverierne, att mottaga orekommenderade bref. Förtäring och nattqvarter betalas
i Ryssland, likasom i Finland, efter taxor.
Skjutslegan utgör i S:t Petersburg och Moskwa till de första stationerne,
äfvensom öfver allt i Donska Kossackernes Land 3 Kopek per werst och häst,
Ryssland.
eller c:a 84 öre R:mt per milen; eljest allmänneligen 2^ Kopek eller 70 öre,
men i aflägsnare landsorter allenast 1 »r Kopek eller 42 öre milen.
På de Hufvudvägar, som äro förvandlade till Chausséer, afgå dagligen Di
o
' ' O O o
ligenser, hvilka underhållas af Postverket, men hvartill Skjuts-cntreprenörerne skola
tillhandahålla erforderligt antal hästar mot åtnjutande af gällande lega. En sådan
Diligens, som rymmer 6 resande, har 6 hästars förspann, men om vägen är
dålig eller snöfall inträffat, förspännas ända till 12 hästar. Resan går genom
dag och natt, med endast få och korta uppehåll för intagande af förfriskningar,
och Diligensen skall tillryggalägga 200 werst i dygnet.
Hvad åter beträffar den egentliga Postbefordringen, så äro Entreprcnörerne
för skjutsväseudet jemväl skyldige, att för nyssnämnde befordring till handa hålla
så många hästar, som erfordras. Hästarnes antal bestämmes efter posternes tyngd,
ocli beloppet af den hästlega, som Entreprenören utbekommer, är beroende af de
vägar, hvarå Poster och Estafetter färdas, samt utgår med Ig å 3 Köp. S. per
werst, eller 42 å 84- öre per Sv. mil.
Utom nyssnämnde Diligenser afgå jemväl, för Postkassans räkning, Malleposter
på vissa hufvudvägar, med hvilka resande kunna åtfölja. Efter fullbordandet
af jernvägen mellan S:t Petersburg och Moskwa, har emellertid antalet resande
med begge dessa slags Postekipager aftagit
från 44,800 år 1850
till 41,300 » 1852 och
38,377 » 1857.
I detta antal inbegripas likväl icke Diplomatiska och andra personer, för
hvilka, af särskilda anledningar, ekipager, oberoende af posterne, upplåtas.
Af General-Poststyrelsens berättelser inhämtas för öfrigt, att åren
1850 1852 1855 1850
Postverkets bruttoinkomster
uppgått till S:R . . 4,40 1,000 4,430,000 0,337,000 6,004,000
Nettobehållningen  1,369,000 2,180,000 2,635,000
Utgifterne för
Poststatens underhåll  2,329,000
b) Skjutspenningar för
Poster och Estafetter  1,811,900
c) till Utländska Postamt
för utrikes brefvexlingon  128,300
Antalet privatbref och va
rupaketer
12,324,000 12,825,000 16,700,000 17,044,000
d:o offentliga, eller Embetsbref
och varupaketer  15,606,000 20,000,000 19,833,800.
Danmark.
Danska Monarkien.
Författningarna. 0111 Post- och Skjutsväsendet äro väsendtligen olika i Konungariket
och i Hertigdötnena. För det förra gäller ännu, med de undantag och
förändringar, sorn här nedan komma att anföras, »Förordningen angående Befordringsväsendet
i Danmark af den 27 Jan. 180 4», hvilken innehåller följande hufvudsakliga
bestämmelser:
1 §. De till resandes oell annan befordring befintliga Wagnmanslag (åkareskrån)
skola öfver allt i Danmark fortfarande ega bestånd. Dylika skrän skola,
der de icke redan finnas, upprättas både i Köpstäderne och på landet, så framt
ej lokala omständigheter lägga hinder i vägen. I sådan händelse, och om enskild
person ej vill åtaga sig hela befordringen, äfvensom när alla interessenterne
i ett Wagnmanslag äro stadda på resa, eller så nyligen hemkomna, att deras hästar
icke hvilat lika många timmar som deras senaste skjuts utgjorde i miltal
*), skall befordringen på hvarje ställe, vid plikt af 5 R:dr för en hvar till
Kommunens Fattigkassa, verkställas af alla dem bland »Byens» (Stads- eller Landtkommunens)
innevånare, hvilka hålla hästar och åkdon antingen för jordbruk, eller
för annan näring, utan att något personelt eller reelt Privilegium derifrån kan
dem befria.
3 §. I afseende på Wagnmanslagen iakttages:
Att hvarje Lag eller skrå, med hänsyn till den större eller mindre befordran,
som förefaller på stället, ej kommer att bestå af färre eller flere enkla Lag
eller Kullor, än som erfordras för befordringsväsendets bestridande. GeneralPost-Direktionen
har emellertid rättighet, att inskränka eller föröka antalet Wagnman;
samt
Att till Wagnmän endast sådana personer utses, som förmodas kunna uppfylla
sina åligganden.
6 §. Wagnmännen äro pligtige att bestrida all befordran, antingen denna
önskas till närmaste Poststationer, eller i korta turer till ställen, hvarest inga dylika
stationer finnas; hvaremot de också, utom i vissa uppgifna fall, ega uteslutande
rättighet att skjutsa.
7 §. General-Post-Direktionen är berättigad att lata befordra Posterne genom
öfverenskommelse med Entreprenörer; och vidare kan annan, än Wagnmansskjuts,
begagnas af, bland andra,
O ö
*) 1 Dansk mil = 1.2,000 alnar = 12,600 Sv. alnar eller något öfver Sv. mil.
1 Eiksbanksdaler eller numera lhdr Riksmynt = 90 skilliugar, = 2 födr Sv. Kaut;
1 mark = 10 Danska skilliugar; 1 D. skilling = 2 öre Sv. Kant.
Danmark.
a) en hvar, sorn «jclf håller hästar och vagn. Denne kan skjutsa sig sjelf
och andra utan betalning;
b) Krämare och Handtverkare, sorn skicka sina varor till och från marknader ;
c) en hvar, som har flyttgods att afsända, eller som leger vagnar till åkerbruk,
till varors in- eller utskeppning, eller till att hämta Byggnadsmaterialier
och dylikt;
d) i Kronans tjenst varande Officerare och Stabs tjenstemän, när de resa i
Kongl, förrättningar;
e) alla sådana, som visa sig hafva fått särskildt tillstånd att taga skjuts
från annat håll.
9 §. Wagnmännen på hufvudturen från Köpenhamn till Haderslev, så väl
öfver Assens sorn öfver Middelfart, d. v. s. i Köpenhamn, Roeskilde, Ringsted,
Slagelse, Korsöer, Nyborg, Odense, Assens, Middelfart och Kolding, äfvensom i
Helsingör och Kjöge, skola för hvarje enkelt Lag eller Rulla vara försedda med
en Holsteinsk och en mindre Postvagn (öppen, flätad korgvagn med 2 säten).
Holsteinska Postvagnarne skola inrättas efter en profvagn, som GeneralPost-Direktionen
tillställer hvarje af förenämnde städers Wagnmanslag, och de
mindre Postvagnarne böra vara goda, rymliga, vanliga Borgarevagnar, hvarpå den
packning och det antal resande, som Wagnmännen äro pligtige att föra, beqvämt
må kunna rymmas. De skola vara försedda med Korgflätning, hvilken så väl
fram- som baktill och på sidorna bör vara så tät, att de resandes saker icke
kunna tappas, äfvensom sätena böra inrättas med stöd för rygg och sidor samt
vara försedda med stoppade dynor.
Till anskaffande af Holsteinervagnar kunna Wagnmännen påräkna lämpliga
förskott, när de derom vända sig till General-Poststyrelsen och ställa sådan säkerhet
för vagnarnes anskaffning och förskottens återbetalning på lämpliga terminer,
eller genom afdrag på frakten, som bemälte Styrelse närmare bestämmer.
Sedermera föreskrefs i General-Post-Direktionens på Regeringens befallning
utfärdade Plakat af den 'I April 1834, att så väl på alla stationer vid flera af
hufvudvägarne, som äfven vid andra stationer, der Post-Styrelsen kunde finna anledning
sådant förordna, borde inom viss tid anskaffas och framdeles underhållas
försvarliga fjedrar under de 2 sätena på de allmänna postvagnarne; att
Post-Styrelsen vore bemyndigad, efter omständigheternas föranledande, dels
att ålägga de Wagnmän, som hafva 2 Rullor i ett Lag, att anskaffa en Post
vagn
på fjedrar för den ena Rullan, och dels att göra anskaffningen af en sådan
vagn till villkor för öfvertagandet -af en Wagnmans-Rulla; samt slutligen
att de Wagnmän, som försedde sig med dylika Postvagnar på fjedrar, tillerkändes
företrädesrätt att med dem verkställa Bivagnsbefordring med den dag
liga
Hufvudpostvagnen, äfvensom att fortskaffa Paketpostpassagerare.
I I §. Vidare förordnades i '1804 års Lag, att Holsteinska vagnar skulle
Danmark.
begagnas öfver allt på de här ofvan nämnda hufvud-landsvägar, äfvensom på alla
öfriga väglinier, hvarest chausséer då voro eller framdeles blefvo anlagde. Efter
2 års förlopp fick. på dessa vägar, ingen mindre Postvagn begagnas till skjuts
vid plikt af 1—i R:dr, hvaremot sistnämnde åkdon fortfarande fingo nyttjas på
sådana sidovägar, der inga chausséer voro anlagda, när nemligen Holsteinare på
dessa vägar icke kunde komma fram, eller de resande önskade att blifva fortskaffade
med dylika mindre Postvagnar. Dock var det på sådana ställen, der sidovägarne
icke vållade hinder för Holsteinska vagnars fortkomst, Wagnmännen obetaget,
att aldeles afskaffa de mindre, och allenast begagna Holsteinska åkdon.
4 3 §. På hvarje station vid hufvudvägarne skulle senast inom 2 år till
de resandes beqvämlighet anskaffas så många »Kalescher» (lösa sufletter) eller säten
med lädergardiner och fotsackar, som General-Post-Direktionen för hvarje
ställe ansåg vara behöflige.
Det öfverlemnades till Wagnmännen, om de för gemensam räkning ville
anskaffa och underhålla dylika Kalescher; men vägrade de att ingå härpå, bemyndigades
General-Post-Direktionen att ålägga Stationens Uppsyningsman att
hålla deni, så länge han fortfor med sin befattning.
Derefter stadgades i General-Post-Direktionens Plakat d. 21 Aug. 1841:
Att befordring med Enspännarevagnar skulle införas vid alla stationer på
Seland och Fyen;
Att, så vida icke Wagnmanslagen anskaffade sådane vagnar, tilläts det enskilda
Wagnman, att med dem skjutsa;
Att, om Wagnmännen i Köpstäderna ej tillhandahöllo erforderligt antal dylika
vagnar, kunde Post-Styrelsen tillåta personer utom Skräna att, under 5 års
tid, befordra både resande och Stadsboer med sådana åkdon;
Att Post-Styrelsen skulle efter godkänd ritning låta förfärdiga 2 Enspännarevagnar
med korgflätning — för Seland och Fyen — till mönsteråkdon, samt
att Styrelsen jemväl var bemyndigad att meddela lämpliga lån för dylika vagnars
anskaffning.
4 804 års Förordning innehåller ytterligare i 15 §, att Wagnmännen på
hufvudvägarne skola, för hvarje enkelt Lag eller Rulla, hålla 4 starka hästar, så
vida ej Post-Styrelsen, efter omständigheterna, finner tjenligt, att minska detta
antal. Plästarne skola vara minst 10 qvarter höga och friska, seldonen starka
och ändamålsenliga.
16 §. Så väl vid sidovägarne, som på alla ställen i Jutland, Lolland,
Falster, Langeland och Möen. skola Wagnmännen, intill dess vägarne komma i
stånd och Ilolsteinske vagnar införas, för hvart enkelt Lag vara försedda med
en rymlig korgvagn och ett par försvarliga hästar, jemte seldon, allt af sådan
beskaffenhet, som förutstående §§ bestämma.
17 §. De Wagnman, som i skrået äro inskrifna, skola anskaffa och städse
10
Danmark.
i godt, skick underhålla den för postkarlarne (postiljonerne) anbefalte postmundering,
hvilken desse på resor altid skola vara iklädde.
Hvad åter häst- och åkdonslegan beträffar, hafva, sedan 1804, åtskilliga
stadganden utkommit.
De senast härom utgifne Författningar äro af den 7 Jan. 1856 och den
22 Dec. 1858, begge gällande för hela Monarkien, med undantag af Hertigdöme!
Lauenburg. Taxan enligt sistnämnda Kungörelse trädde i kraft den 1 Jan.
1859 och gäller således numera till efterlefnad.
Dessa Författningar af 1804 1856 1858.
Skillingnr.
bestämma legan per Dansk mil för Extra posthäst till
den resandes egna vagn eller till en hyrd Holsteinare . 32 56 48
d:o för mindre Postvagn 28 56 48
d:o för Estafette  56 96 80
d:o för Kurir  48 80 64
d:o för Karriol eller enspännare  32 96 80
Vagnslega för Kalesch  12 12 12
Allmän vagn på fjedrar — 8 8
Wienervagn (täckt eller med dubbel sufflett) .... — 32 24
(för andra vagnar erlägges ingen särskild betalning.)
Postiljons drickspenningar per häst och mil — 8 8
Tillsägningspenningar — 5 8
men om den skjutskyldige bor utom stationen .... — 10 16
1804 års Författning stadgar vidare, i 19 §, att vid hufvudvägarne åligger
tre af Wagnmännen på hvarje station, som äro först i skjutstur, att altid,
sommar och vinter, hålla sina posthästar på stall och vagnarne i ordning.
Vid de tider åter, då Paketposten skall befordras från Köpenhamn, eller
väntas från Hertigdömena och Jutland, skola samtlige Wagnmännen på hufvudlinien
hafva sina posthästar och vagnar i beredskap.
På alla ställen utom hufvudlinien skola två af de näst framom turen varande
Wagnman ' städse, sommar och vinter, hålla sina posthästar och vagnar i
ordning, och fyra på de stationer, der Paketposten afgår eller passerar.
2 1 §. Skjuts skall framkomma för
Estafette och ridande Kurir senast \ timme.
Kongl. Paketposterne \ »
Extra Poster eller Resande och åkande Kurirer . f »
efter det den blifvit tingad. Dock är stadgandet i sistnämnde hänseende ändradt,
genom General-Post-Direktionens Plakat den I April 1 834, till \ timme på alla
stationer vid hufvudvägarne.
22 §. Sedan den skjutsande uppehållit sig eller för Paketposten eller
Danmark.
17
för resande med bestälda hästar 1 timme, skall han i väntningspenningar undfå
för hvarje par hästar I mark (eller 8 sk. per häst) för hvar halftimme. Men
blir han uppehållen öfver 2 timmar från ankomsten till stället, må han resa sin
väg, då vederbörande är pligtig betala honom för hvart par hästar 4 R:dr i
väntningspenningar.
Föreskrifterna i 1804 års Förordning om befordringstiden äro ändrade genom
i 834 års nyssnämnde Plakat saint General-Post-Direktionens Plakat af den
I i Aug. 1846. Sommartiden räknas således numera från 1 April till 31 Okt.,
vintertiden från I Nov. till 31 Mars; och befordringstiden belöper per mil på
Chausséer eller Icke-chaussée
med
dem jern- rade vägar,
förliga vägar.
Sommar. Vinter. Sommar. Vinter.
Timmar.
för Estafetter och ridande Kurirer \ | | 1
Extra Poster och åkande Kurirer f 1 1 11
för turer under 4 mil;
Men för längre turer till 3^ » » »
för de 4 första milen, och till 1 » » »
för hvarje mil öfver denna väglängd.
Paketposten per mil  1 1 I 1
Enspännarevagnar d:o 1 1 1 1
för en väglängd af till och med 5 mil, dock
med tillägg af \ timme för en väglängd af 4 —5
mil, men 'H 'i l
för längre än 5 mils väg.
33 §. Om Wagnmannen önskar få, och den resande vill begagna returskjuts,
bör den förre genast efter ankomsten till nästa Poststation, med förevisande
af sin timmsedel, anmäla detta för Uppsyningsmannen; men han får icke
börja ret urskjut ani ngen förr, än hans hästar hvilat lika många timmar, som antalet
mil från hemstationen.
35 §. Till bestridande af de utgifter, som befordringsväsendets bättre inrättning
kommer att medföra, skall i Danmark, likasom förut, i Slesvig och Holstein,
upprättas en fond *), hvartill af häst- och åkdonslegan för tur och retur
afkortas för Wagnmännen 4 skill, af hvar Riksdaler.
45 §. Till att hafva uppsigt öfver befordringsväsendet skall General- Post
-
') Se vidare härom längre fram i berättelsen om Danmark.
Bilagan M 1
3
18
Danmark.
Direktionen, efter omständigheterna, utnämna Postmästaren eller en annan duglig
man på hvarje ställe, hvarifrån befordring eger rum.
4-7 §. Ali befordring med Paketposten, Extra Poster, Kurirer och Estafetter
beställes hos dessa Uppsyningsman, hvilka af de resande uppbära Tillsägnings-,
Frakt-, Mil-, Bom- och Bropenningar, äfvensom vagnslegan till nästa
station samt Postiljonens drickspenningar.
50 §. För hvarje särskild befordran utfärdar uppsyningsmannen en af honom
underskrifven Timmsedel, i hvilken, öfverensstämmande med det af honom
förda protokoll (Dagbok), införes Wagnmannens, och om denne icke sjelf skjutsar,
tillika hans Postkarls namn: de resandes namn, stånd och betjening: med hvad
slags åkdon befordringen besörjes: bestämmelseorten, antalet mil, legans belopp,
jemte Mil-, Bro- och Bompenningar samt afgångstiden. Denna Timmsedel aflemnas
till den Wagnman, som är tillsagd om befordringen, för att af honom
tillställas den postkarl, som förrättar körseln; hvarefter denne efter ankomsten till
den bestämda stationen, och sedan han er*hållit den resandes påteckning lemnar
Timmsedeln till Uppsyningsmannen på ankomststället, hvilken åter, om inga klagomål
af den resande anförts, återställer sedeln med påteckning om ankomsttiden.
55 §. När Postkarlen med den återbekomna Timmsedeln styrker hos Uppsyningsmannen
på afgångsstationen, att ingen klagan mot befordringen egt rum,
utbetalar denne den uppburne frakten efter innehållning af det till Transport- och
befordringsväsendets Fond bestämda afdrag.
58 §. Ingen får användas till Postiljon, som ej fyllt 18 år samt icke är
frisk och stark. I öfrigt bör han väl förstå att köra både i och 2 hästar, samt
noga känna stationens vägar. Postiljonen eller Wagnmannen skall sjelf köra
åkdonet.
76 §. »Litzenbroedre» eller Hållkarlarne vid Post- och Gästgifvaregårdarne
uppbära, så ofta deras biträde af den resande önskas och begagnas, 6 skill,
för en Extra Postvagn och 10 skill, för annat åkdon, som köres efter flere än
2 hästar.
80 §. De Gästgifvare, som tillika äro Uppsyningsman och hos hvilka Paketposten
tager in, äro befriade från alla borgerliga och kommunalbefattningar
samt personlig tunga. Deras brukande gårdar, i hvilka posten och resande mottagas,
äro så väl i krigs- som fredstid fria för ordinarie och extra ordinarie inqvartering,
och för deras brukande Gästgifverier erlägga de icke heller Näringsskatt
eller annan tunga. ,
Vidare stadgar Kongl. Förordningen den C Nov. 1810 i
1 §, att i hvarje Köpstad, som har gemensam mark, hvilken icke på an
-
Danmark.
19
nät sätt redan blifvit använd, skall till ett frivilligt Wagnmanslag läggas så många
tunnland jord, som behöfvas, och för hvar Rulla så stor areal, att 2 hästar derpå
kunna underhållas.
2 §. Ofvannämnde jordar skola på offentlig auktion utbjudas till arrende
på 10 å 15 år med vilkor, att Wagnmanspligt för en Rulla skall under arrendetiden
påhvila hvarje afdelad jordlott: hvarförutan dessas bebrukning och cirkulation
noga bestämmes.
4 §. På de ställen, der inga gemensamma jordar finnas, äfvensom der,
hvarest antingen ingen, eller allenast ett otillräckligt antal af stadens innevånare
finnas villiga att ingå uti Wagnmanslaget, eller på skäliga vilkor vilja öfvertaga
de jordar, med hvilka Wagnmanspligt bör förbindas, skola Lagen göras fulltaliga
dymedelst, att andra stadsboer, som bruka jord af en viss storlek, eller som hålla
hästar för idkande af näring, förpligtas inträda i Wagnmanslaget.
7 §. Nyssnämnde förpligtelse åligger en hvar, som brukar 6 tunnland och
drifver borgerlig näring, eller '10 tunnland såsom Embetsman eller icke-näringsidkande
stadsbo, eller såsom beneficiarius.
8 §. Den, som sålunda förpligtas inträda i Wagnmanlaget, skall der qvarstanna
i 4 år för hvart 6:te tunnland han brukar såsom näringsidkare, och för
hvart 10:de tunnland när han icke drifver näring. Och sedan han stått i La
get
den bestämda tiden, aflöses han af den, som näst efter honom har det största
jordbruket.
10 §. I de städer, som icke ega någon gemensam eller egendomsjord,
skola de näringsidkande innevånare, som i och för rörelsen hålla hästar, vara
pligtige att ingå uti ställets Wagnmanslag, på det sätt nemligen, att de inträda
först, som hålla största hästantalet, och derefter de, som hafva ett mindre antal.
De, som hålla 2 hästar, qvarblifva i Laget 4 år, de, som hålla 4 hästar, i 8
år o. s. v.
1 2 §. De, som bo utanför städerne, men på dessas mark, skola likaledes
vara förpligtade att ingå uti här omförmälte Wagnmanslag.
13 §. Likaledes skola bönder, men endast i yttersta nödfall och när de
icke bo öfver 1500 steg från staden, förpligtas deltaga i Wagnmansbefordringen
efter förut erhållet samtycke från Konungens Räntekammare.
Förordningen af den 26 Juni '1844 bestämmer Fribefordringen eller Friskjutsen.
Denne indelas i 3 klasser nemligen:
l:o Kongl. Personers, Militärers m. fl. resor, de senare i tjensteärenden;
2:o Amtsresor af Amtmän (Landshöfdingar), Biskopar, Prostar m. fl.;
3:o Sockenresor i angelägenheter, som röra socknarne.
20
Damnark.
7 §. Kongl. Personers resor bestridas så val af Köpstäderne, Köpenhamn
undantagen, som af samtlige skjutspligtige »Hartkornsbrukare» på landet, utan af~
seendet på om Hartkornet är privilegieradt eller icke *), men för dessa resor erlägges
ingen betalning, på sätt förut varit fallet.
8 §. Öfriga resor efter 'Ira Kategorien, skola företagas blott då högsta
nödvändigheten det påkallar. Om den resandes personliga ställning eller resans
beskaffenhet deremot ej lägger hinder, bör han fortskaffa sig med Ångbåtar, Diligenser,
Dagvagnar eller andra dylika inrättningar, emot godtgörelse i penningar
för hvad befordringen kostat. Vederbörande myndigheter, som äro berättigade att
utgifva pass för fri befordring, ega draga försorg derom, att den resande, der
sådant låter sig göra, anvisas i förskott beloppet af de utgifter, som kunna an
tagas
åtgå för befordringen genom begagnande af de allmänna Wagnmanslagen,
eller af nyssnämnde andra befordringsmedel. Kan befordringen ej på detta sätt
ega rum, skall den bestridas af Landtdistrikterne, i hvilka likväl Körselpligten
icke skall påhvila andra landtmän än, med undantag af Sockenfogdar, sådana,
hvilka besitta jordar med oprivilegieradt Hartkorn **), derunder jemväl inbegripne
oprivilegierade hufvudgårdar.
9 §. För nyssnämnde skjuts betalas, i Köpstäderna efter sedvanlig Wagnmanstaxa,
men i Landtdistrikterne efter taxan för mindre Postvagnar.
Denna betalning, äfvensom den summa, som erfordras för betäckning af
nyssomförmälta förskott, tillvägabringas genom reparation öfver alla Amter, med
undantag för Bornholms, efter den regeln, att samtlige Köpstäder, Köpenhamn
undantagen, betala ^ af hela beloppet, och samtlige landtdistrikterne öfrige -f.
Förenämnde % fördelas derefter på Köpstäderne efter folkmängden och betalas
af Kämnärs-(Stads)kassorne; hvaremot de öfrige f fördelas på dels allt oprivilegieradt
Åker- och Ängs-Hartkorn, dels, i sedvanligt förhållande dertill, på all
oprivilegierad Skog- och Qvarnskatt, samt utskrifvas i sammanhang med Fourageoch
Marchepenningskatten.
10 §. Amtsresorna godtgöras åter af det Amts antingen Köpstäder eller
landtdistrikter, hvarifrån resan företages. Men fångtransporter till strafforter skola
bekostas af det Amts Köpstäder eller landtdistrikter, i hvilket brottet blifvit ransakadt
och dömdt.
33 §. På en med 2 hästar förspänd bondvagn må lasset, kuskens vigt
derunder ej inräknad, icke öfverstiga 600 Pund ***), vid hvilken beräkning hvarje
') Numera, eller sedan 1830 har skillnaden mellan privilegieradt oell oprivilegieradt llartkorn
upphört.
") Se nyssförutstående not.
'*') 100 Danska Pund = 118 Sv. ff.
Danmark. 21
vuxen person antages väga 150 Pund. Befordriugen sker pä Chausséer, elter I
timme per mil, på andra vägar efter i \ timme.
Beträffande äter de Danska Hertigdömena; så ftro enahanda Författningar
rörande Post- och Skjutsväsendet gällande för Sleswig och Holstein, men till natron
del olika bestämmelser för Lauenburg. Hufvudsakligen, och med de andrin
ö o o
gar, som här nedan varda angifna, gäller i dessa hänseenden för Hertigdömena
Förordningen af den 28 Maj 1762, hvilken innehåller följande väsendtliga föreskrifter
:
1 §. Hvarje Postmästare är, på sin stationsort, skyldig, likasom han ensamt
är befogad, att befordra så väl ordinarie, som Extraposter, Kurirer och Estafctter.
2 §. Postmästarne åligger altså, att i godt stånd hålla de för posternes
befordran nödiga hästar, vagnar och seldon.
4 §. Befordringstiden från
1 Maj till Michaclitiden
Micliaelitideix. till I Maj.
bestämdes för ordinarie Postvagnar per mil till . . . I\ tim. \\ tini.
Extra Poster och Kurirer I » I »
Men General-Post-Direktionens Plakat af den 17
Aug. 1843 har förkortat denna tid, i hänseende till
Chausséerne, för
Extraposter och Estafetter till  t » t »
rr • 1 L
Kurirer
2 » 2 "
samt berättigat en hvar resande att taga kurirbefordring, som likväl ej får ske
med andra än lätta, 2-sitsiga åkdon.
Postiljonen skall altid medföra Timmsedel.
9 §. Postiljonerne böra vara minst 18 år gamla, körkunniga, nyktra och
beskedliga. Ensamt de få köra hästarne.
I afseende på häst- och åkdonslegan gäller numera, på sätt här ofvan blifvit
nämndt, Författningen af den 22 Dec. 1858, utom hvad angår Hertigdömet
Lauenburg.
1762 års Förordning innehöll vidare föreskrifter om Reservskjutsskyldigheten.
Denna bestämdes ytterligare i Plakatet den 19 April 1799 och slutligen
i 2 § af General-Post-Direktionens för Posthållarne i Sleswig och Holstein
den 12 Juni 1845 utfärdade Tjenste-Instruktion sålunda, att när vid en station
förekomma en så ovanlig mängd Extrapost- och Kurirbefordringar, att Posthåliaren
ej kan bestrida dem samtlige med de hästar och åkdon, som han, enligt
kontrakt, skall hålla; så äro, i sådana utomordentliga fall, de såsom hjelpformän
22
Danmark.
förpligtade innevånarne i orten, äfvensom angränsande landtman, skyldiga, att på
Posthållarens begäran komma stationen till hjelp. Till reglering häraf skall Posthållaren
vid början af hvarje år upprätta förteckning på de innevånare, som han
anser vara passande till hjelpformän, samt deri uppgifva, huru många hästar och
vagnar en hvar af dem håller. Denna förteckning insändes till General-PostDirektionen,
hvarefter genom Ofverheten närmare bestämmes, af hvilka och i
hvilken ordning den nödiga hjelpkörseln under året skall bestridas. På det att
desse Reservskjutsskyldige emellertid ej må allt för ofta anlitas, åligger Posthållaren
att sedermera till General-Post-Direktionen insända en lista, som utvisar,
hvilka hjelpformän, huru ofta, hvilken art af befordring, och hvarthän de af Posthållaren
blifvit reqvirerade. Vidare är han skyldig att förse dem med föreskrifvcn
postmundering och posthorn, och, när de inställt sig, skola de i alla händelser
få den bestälda skjutsen samt derför erhålla lega efter gällande taxa, likväl
efter afdrag (4 skill, per R:dr) till Postkassan. Beträffande åter Städerne, gäller
ännu i detta hänseende stadgandet i 1762 års Författning, att Reservskjutsning
åligger Borgare och andra innevånare derstädes, som idka forslingsrörelse, eller
eljest utlega åkdon och drängar mot betalning.
30 §. Postmästarne äro befriade från alla borgerliga och personella onera.
posthusen från ordinarie och extra inqvartering i både krigs- och fredstid, samt
deras värdshusrörelse från näringsskatt.
I öfrigt innehåller denna 1762 års Författning ungefär samma bestämmelser,
som sedermera influtit uti och här ofvan anförts ur 1804 års Förordning
om befordringsväsendet i Danmark.
För Sleswig och Holstein utkom sedermera en Kongl. Förordning af den
8 Jan. 1836, som upphäfde den dittils för resande åliggande förpligtelsen, att
för deras befordring taga Extrapost, samt tillät Hyrkuskar och andra innevånare
i dessa Hertigdömen, som utlegde hästar och vagnar mot betalning, att skjutsa
resande under iakttagande af vissa föreskrifter.
Slutligen må anmärkas, att 1845 års nyssomförmälte Tjenste-Instruktion
för Posthållarne ställer desse under ortens Postmästares och den Kongl. PostInspektörens
speciella kontroll, äfvensom att Kongl. Förordningen om fribefordringen
i Sleswig och Holstein af den 17 Dec. 1845 innehåller i allmänhet enahanda
stadganden, som 1844 års motsvariga Författning rörande Danmark.
Af hvad sålunda blifvit anfördt inhämtas, att, i Danmark, skyldigheten att
befordra resande lagligen åligger, både i städerne och på landet, Wagnmanslagen,
samt Reservskjuts-skyldigheten alla innevånare, hvilka hålla hästar och åkdon
för jordbruk eller annan näring; att åter den egentliga postbefordringen derstädes
besörjes af Post-Styrelsen genom Entreprenörer; men att deremot i Hertigdömena
både Post- och skjutsbefordringen, enligt Författningarne, åligger ve
-
Danmark.
2.°,
derbörande Postmästai'e vid stationerne, samt reservskjuts-skyldigheten jordbrukarne
i orten och i dess närhet, och i städerne åkarne och hyrkuskarne.
Emellertid ifrågakommer denna tvungna skjutsskyldighet numera högst sällan,
åtminstone hvad den vanliga personbefordringen beträffar (om reservskjutsen
mer eller mindre anlitas, är icke bekant). Största delen af denna befordring besörjes
nemligen nu för tiden, både i Danmark och Hertigdömena, af frivilliga
Wagnman eller Entreprenörer och Posthållare, hvilka jemväl bestrida den egentliga
Postbefordringen. Enligt de af General-Post-Direktionen den 9 Jan. 1859
lemnade upplysningar finnes således i
Postkontor
Mindre
Post-expe-
ditioner.
Bref-
samliugs-
ställen.
Extra Poststationer.
Postvägarnes
längd i Dan-  ska mil.
(circa)
oell vanliga
Post-expe-  ditioner.
Posthål-
lare.
Frivilliga
Wagnmans-
Lag.
Tvungna
Lag.
Summa.
Danmark
72
4 8
136
8
92
10
11 0
3894
Sleswig
22
8
64
13
3
—
16
87
Holstein och
Lauenburg
36
8
32
22
4
26
80
Tillsammans
130
34
232
43
99
10
152
5564
Hvaraf altså inhämtas, att för skjutsbefordringen i Danmark finnas endast
10 Tvungna Lag eller tt af antalet Extra Poststationer. I öfrigt anmärkes, att
på 8 ställen i Sleswig och på 11 i Holstein, hvarest äro Postkontor eller Expeditioner,
saknas åter Extrapost-stationer, samt att resande, som derifrån önska
befordring, ega att derom träffa öfverenskommelse med hvem som helst: att när,
i Danmark, frivilliga Wagnmän ej kunna fås på ett ställe, som anses passande
för upprättandet af en Extra Poststation, eller om det frivilliga Laget upphör
utan att ersättas af ett annat dylikt, åläggas vederbörande skjutspligtige, att upprätta
ett Tvunget Lag: att emellertid, för undgående af det härmed förenade besvär,
de skjutsskyldige vanligen söka att få frivilliga Wagnmän till skjutsbefordringens
öfvertagande: att åter Statskassan på intet ställe lemnar något tillskott
för den frivilliga befordringens upprätthållande, så att Wagnmännen uppbära
allenast den tariffmässiga betalningen för hvarje skjutsning; att i Köpstäderne
Wagnmanslagen oftast äro frivilliga, på landet deremot ofta tvungna, men att
icke så sällan öfvergång eger rum ifrån tvunget till frivilligt Lag, och tvertom;
samt att ingen kan åläggas skjutsa en större väglängd än 7 Danska mil.
Vidkommande derefter den ordinarie eller Kongl. Postbefordringen, så besörjes
denna genom Post-Styrelsen medelst kontrakter med enskilda, vanligen
Posthållare. Denna befordring eger rum med Brefposter i inskränkt bemärkelse
24
Damnark.
(åkande eller ridande), hvilka blott medtaga bref och undantagsvis, när plats dertill
finnes, en resande. Bref befordras i öfrigt, likasom personer och mindre paketer,
med alla Poster, som ej uteslutande äro Brefposter. Paketer af större
tyngd eller omfång äro åter föremål för Bref- oell Paketposterne, hvilka vanligen
äro öppna åkdon, hvarå resande jemnväl kunna färdas. Vidare finnas Bref- och
Personposter eller täckta vagnar, som medtaga bref, mindre paketer och resande.
Benämningen Bref- Paket- och Personpost begagnas företrädesvis för s. k. Diligenser,
med hvilka befordras paketer af viss vikt och omfång.
Vagnarne för den ordinarie Postbefordringen tillhöra endast undantagsvis
Postväsendet. På de mindre Ruterne eller väglinierne levererar samma person,
enligt kontrakt, så väl hästar som vagn; på de större åter bortkontraheras vagnhållningen
för hela linien till en person sålunda, att han anskaffar behöfliga efter
af Post-Styrelsen lemnade ritningar, förfärdigade vagnar, mot erhållande lån
af Befordringsväsendets fond, hvilket lån sedermera återgäldas genom successiv
innehållning af en viss del utaf den för vagnslegan akkorderade betalning per
mil. Erforderliga posthästar på dessa större väglinier bortkontraheras deremot
särskildt för hvarje station. När öfverenskommelsen mellan Post-Styrelsen och
en Wagnkontrahent, som har uppburit lån, upphör, innan lånet fullständigt blifvit
återbetaldt, öfvertages vagnen vanligen för återstående delen af försträckningen
utaf Post-Styrelsen, om kontrahenten det önskar, och Styrelsen öfverlåter
derefter vagnen för samma summa till en ny kontrahent, som betalar den genom
nyssnämnde successiva afdrag. Bivagnarne åter till lmfvudpostvagnarne, jemte för
dem behöflige anspann, tagas hos Wagn männen och Posthållarne, mot erläggande
af betalning efter Extra posttaxan.
Den resande betalar för
Plats i täckt Oppen
vagn. plats.
per Dansk mil 40 sk. 32 sk.
Om den resande har sin plats i Hufvud vagnen eller i Bi vagn, är betalningen
densamma, men denna är något lägre för vissa Diligenser på korta vägsträckor,
hvarest Post-Styrelsen icke åtagit sig att lemna Bivagn i händelse flere
resande skulle anmäla sig, än Postvagnen kan rymma.
Taxan för befordring i täckt vagn plägar vanligen för en person utgöra
\ af legan, efter Extra Posttaxan, för en Wienervagn per mil. Det anses emellertid
sannolikt, att sedan nedsättning i Extra Posttaxan egt rum från 1859
års början, någon minskning i afgiften för personbefordringen med ordinarie Posten
jemväl kommer att beslutas.
Längden af de chausserade och icke chausserade vägar i Danska Monarkien,
på hvilka ordinarie Postbefordring eger rum, är icke känd; men enligt den
af Post-Styrelsen insända »Route- og Veilengdekart» har denna längd blifvit
Danmark.
25
blifvit uträknad till 556^ Danska mil, efter hvad här ofvan angifvits. Dock äro
i det egentliga Danmark 5 Poststationer, för hvilka väglängden ej finnes utsatt,
här ej tagne i beräkning, så att postvägslängden i helt torde böra antagas till 580
Danska mil. General--Post-Direktionen anmärker, att af de på nyssnämnde karta
upptagne linier kunna to antagas gå öfver chausséer eller vägar, som i godhet
med dem kunna jemföras. De ordinarie Posterne befara således i allmänhet chausséer,
men äro ingalunda inskränkta till sådana vägar, och de genomlöpa dagligen
två gånger (fram och åter) i medeltal på
Landsvägarne . . . 586 mil.
Jernvägarne ... 67 »
Sjövägarne .... 85 »
Tillsammans 738
Utöfver 7 Danska mil går ingen ordinarie Post utan hästombyte, och äfven
på kortare afstånd ålägges ofta Postkontrahenter, när Postens hastighet är af interesse
eller vägens beskaffenhet gör det rådligt, att under vägen ombyta hästar.
Minsta väglängden för någon ordinarie post är '1 mil, och medeltalet af afstånden
mellan stationerne är i
Danmark . . 3ni mil.
Sleswig 31 »
Holstein . . %\ »
Lauenburg . 3 »
Transport- och Befordringsväsendets Fond, hvarom här ofvan blifvit nämndt,
har hufvudsakligen bildats genom de afdrag utaf Wagnmansfrakten, som i 1804
års Förordning påbjöds i Danmark och redan förut egt rum i Hertigdömena.
Detta afdrag belöper till 4 Skill, af hvar R:dr i lega, hvarförutan Fonden bekommer
en årlig afgift utaf Färjeplatserne. För året 1858 —1859 hafva begge
dessa inkomsttitlar anslagits till R:dr 15,700.
och vidare de Fonden tillkommande böter vid Post- och Befor
dringsväsendet
till  1500.
Bropenningar vid 2:ne ställen  1000.
Räntor af Fondens kapital*)  7500.
Tillsammans 25,700.
Med dessa intägter bestridas de lönings- och andra utgifter för Extraposten
och Färjorna, som påhvila det offentliga (Statskassan): utgifter till förbättring
af transporten öfver Belterne och Sundet: lån till färjemän för anskaffning
af transportmedel och inventarier: understöd till förbättring af färjor i all—
') Fondens behållna tillgångar vid slutet af Räkenskapsåret 1857—58 utgjorde 322,474
R:dr 31 s:r.
Bilagan M 1. 4
/
20
Danmark.
mänhet: lån till Wagnmän och andra till anskaffning af Personpostvagnar, Wiener-
och andra vagnar m. m.: förskott på betalningen för Posternes befordring:
lån till Gästgifvare m. m., — allt mot borgen och hypothek i persedlarne, i allmänhet
4 proc. ränta och återbetalning på vissa terminer, eller afkortning på
införtjenta frakter.
Det anmärkes slutligen af General-Post-Direktionen, att under det Postbefordringen
(den ordinarie) tilltagit, har Extra postbefordringen till den grad
aftagit, att då sistnämnde befordringar
På en våglängd
af mil.
utgjorde år 1854 circa 83,000  1272,500
voro de år 1857 allenast 66,600  212,800.
Under de två senaste tinansåren, som i Danmark räknas från 1 April ena
året till 31 Mars det andra, eller under åren
1856 — 57. 1857 — 58.
hafva Postverkets inkomster utgjort som följer:
Franco och Porto af Brefposten *)  337,690. 352,807.
Försålda Postfrimärken  300,902. 325,738.
Franco och Porto af Paketposten jemte frakt af
resande  375,350. 382,604.
Afgifter för Tidningar och Tidskrifter .... 36,533. 37,518.
Frakt af resande och gods med Diligens- och
Person posterne  235,128. 245,083.
Tillfälliga inkomster  22,100. 4,926.
Summa 1,307,705. 1,348,677.
hvarvid anmärkes, att den mot föregående år minskade inkomsten af resande och
gods med Diligens- och Personposterne härrör derifrån, dels att personbefordring
på vägen mellan Köpenhamn och Korsöer upphört sedan jernbanan mellan dessa
städer öppnats, dels att nämnda slags befordringar mellan Roeskilde och Kallundborg
blifvit lokal, sedan ångbåtsfarten förlagts från Kallundborg till Korsöer-.
Utgifterna hafva åter belöpt under åren
1856—57. 1857 — 58.
General-Post-Direktionen*)  62,249. 59,929.
General-Decisoratet för Postväsendets Räkenskaper 1 5,198. 15,285.
Öfver-Post-Amtet i Hamburg  29,848. 25,980.
') Obs. att skillingar uteslutas i special- men inberäknas i slutsummorna.
Preussen.
27
1856—57. 1857 — 58.
Öfver Post-Amtet i Lybeck  10,748. 10,891.
Postkontoren 312,061. 310,166.
Posternas befordring öfver land och mindre sund,
med privata ångbåtar m. m  590,341. 606,492.
D:o öfver Lilla Bält  8,000. »
D:o med Postverkets ångbåtar m. m  154,516. 142,070.
D:o mellan Köpenhamn och Bornholm . . . 2570. 2534.
Posternes ledsagning  4-492. 5287.
Andra årliga utgifter  86,247. 68,637.
Oförutsedda och extra ordinära utgifter . . . 5378. 8040.
Förhöjning i Post-Embetsmännens kontorshyror . 10,000. i 0,000.
Summa 1,291,651. 1,265,315.
Och när inkomsterne utgjorde  1,307,705. 1,348,677.
Blef altså öfverskottet af Postintraderne . . . 16,054. 83,362.
Lägges härtill öfverskottet af Telegrafväsendet . 16,210. 4-0,914.
Belöpte öfverskottet i helt till  32,264. 124,276.
Efter hvad här ofvan på sina ställen är vordet anfördt, betala resande i
Danska Staterne nu för tiden per Sv. mil med ordinarie posten
R:dr. Öre.
för plats i täckt vagn c:a 1. 20.
öppen plats  96.
med Extra post, om 2 personer resa i egen vagn, hvardera minst . 1. 80.
förhyrd d:o d:o 2. 16.
oberäknadt Väg-, Bom- och Bropenningar.
Preussen.
Den åsigten, att Staten bör tillkomma Postregalet i dess mest vidsträckta
omfattning, eller uteslutande rätt att befordra bref och personer, äfvensom paketer
under en viss tyngd, med transportmedel, som ombytas under vägen, — denna
åsigt har sedan år 1815 allt mer och mer i Tyskland gjort sig gällande. Dock
icke ännu i alla Tyska Stater, enär, exempelvis, i Konungariket Sachsen vid
1858 års början gälde till efterlefnad en Postordning från år 1713, hvilken
i flere delar var bygd på helt andra grundsatser, än dem nutiden hyllar.
28
Preussen.
Redan tidigt bade Preussiska Postväsendet vunnit rygte om förträffliga anstalter
för bref-, person- och paketbefordringen. Men det låg i sakens natur,
att med den snabba utveckling och utsträckning af rörelsen, som utmärka vår
tid, och synnerligast med afseende på jernvägssystemets utbildning, skulle de inrättningax-,
som beräknats för andra förhållanden och behof, icke mera blifva tillräckliga
och icke heller allestädes ändamålsenliga. A ena sidan åstadkom det
allt mer och mer utbredda jernvägsnätet minskning i den förut vanliga poströrelsen;
på den andra borde Postförvaltningen, i Statens och allmänhetens interesse,
tillse, att detta nya kommunikationsmedel med fördel måtte kunna begagnas
äfven för Post-trafiken. Ändamålsenliga anstalter för vinnande af detta syfte
måste således vidtagas, och nödvändigheten af en genomgripande reform af det
Preussiska Postväsendet kunde derför ej misskännas. Nedsättning af brefportot
ifrån 19 till 6 Sgr *) såsom högsta sats egde altså rum år 1844, minskning af
frakten för paketer på jernvägarne år 1847 och på andra vägar år 1 848, hvarefter
under nästpåföljande året en föi-fattning utkom, som omorganiserade hela
Postförvaltningen. Dennas medelpunkt är nu för tiden Gencral-Post-Styrelsen
(Amtet), som åter utgör första Afdelningen utaf Ministéi-en för Handel, Näringar
och offentliga arbeten; under General-Post-Styrelsen stå 26 Öfver-Post-Di
rektörei-,
och under en hvar af dem samtlige Postanstaltei-, eller Postkontor och
Post-Expeditioner i vedei-börande Regeringskx-ets. Med de nya förvaltnings
principerne
förtrogne Ofver-Post-Direktörer genomreste derefter Provinserna, för
att befordra utvecklingen af den förändrade oi-ganisationen, och sedermera utfärdades
Lagen om Postväsendet af den 5 Juni 1852 samt Reglementet till nämnde
Lag af den 27 Maj 1856, jemte åtskilliga andx-a Reglementen och Instruktioner,
hvax-om här nedan i korthet skall förmälas.
Grunden för den nu gällande Preussiska Post-lagstiftningen är således
Lagen af den 5 Juni 1852.
Hufvudbestämmelserng i denna Författning äro följande:
§ 1. Det tillkommer uteslutande Staten, och utgör Postregalet, att befordra
personer och saker mot betalning med transportmedel, som ombytas under vägen;
eller mellan bestämda orter med regelmässigt faststälda afgångs- och ankomsttider.
§ 2. Det står emellertid en hvar fritt att anlägga transport-anstalter
l:o) på vattenvägar, till befordran af personer och sådant gods, som ej är
underkastadt posttvång;
2:o) på landsvägar
a) till befordran af personer mellan bestämda orter med regelmässiga af
-
*) 1 Pr. Thaler=30 Silivergroschen. 1 Gr. = 12 Pfennig. 1 \ Thaler kunna anses motsvara
1 R:dr Sv. Specie, då 1 Sgr. blir ungefärligen = 9 öre.
Preussen.
29
gångs- och ankomsttider, så vida ombyte af transportmedel under vägen icke eger
rum, och så vida frakten för den resande, äfvensom för 30 Punds*) fri vikt, icke
öfverstiger 2^ Sgr för milen **); eller
b) till befordran af paketer, som väga öfver 100 Pund.
§ 3. De, som underhålla transportanstalter på vattenvägarne, äro förpliktade,
att afgiftsfritt medtaga bref, tidningar, penningar och alla andra posttvång
underkastade föremål, äfvensom de för dessas ledsagande nödige Posttjenstemän.
Likaså åligger dem, som befordra personer på landsvägarne, att afgiftsfritt medtaga
bref och tidningar, men de för dessas ledsagande nödige Posttjenstemän mot
betalning af vanlig personfrakt.
§ 4. Med postförvaltningens samtycke, och under vilkor, som af henne
bestämmas, kunna emellertid transportanstalter till lands få inrättas med afgifter
af mer än 2^ Sgr per mil i frakt för person och 30 Punds fri vikt.
§ 25. När det hästantal, som enligt kontrakt skall hållas vid en Poststation,
i följd af ovanligt stort tillopp af resande, icke blir tillräckligt, åligger
det egarne till Åkerbrukshästar, äfvensom formän i stationsorten, och vidare i de
angränsande orterne, att till Postbefordringen anskaffa erforderliga hjelphästar
emot full och oafkortad betalning af Extra postlega.
§ 26. Om, under vägen, någon olyckshändelse inträffar med ordinarie
posten, extra posten och estafetter, äro de, som bo invid vägen, förbundne att
genast lemna för vidare fortkomst erforderlig hjelp, mot undfående af fullständig
godtgörelse.
Reglementet af den 27 Maj 1856.
Detta Reglemente, som i 1:a Afdelningen innehåller detaljerade föreskrifter
rörande den egentliga postbefordringen (af bref, penningar och paketer), bestämmer
i 2:dra Afdelningen följande om befordringen af personer med posterne:
§ 40. Anmälan till resa med de ordinarie posterne kan göras
a) vid Postanstalterne, eller
b) på de vid vägen belägne och för Öfver-Post-Direktörerne kända rastställena
(»Haltepunkten»).
Denne anmälan kan göras vid Postanstalterne tidigast 8 dagar före afresan,
senast 5 å 15 minuter före personpostens afgång.
Sker anmälan vid en Postanstalt med station, så kan plats endast då förvägras,
när Bivagnar till vederbörande postvagn i allmänhet ej behöfva framskaffas,
men platserne i hufvudvagnen redan äro upptagne, eller sistnämnde platser
på mellanliggande stationer redan fyllda vid postens ankomst.
*) 100 Pr. Pfund=110 Sv. fL 30 Pfund således = 1 L® 13 fb.
'*) 1 Preussisk mil håller något öfver § Sv, mil.
30
Preussen.
Göres åter anmälan vid en Postanstalt utan station, så kan plats erhållas
endast under det förbehåll, att i Hufvudvagnen eller i de medföljande Bivagnarne
oupptagna platser finnas att tillgå. Enahanda är förhållandet, då anmälan
sker vid rasteställen. Vill den resande göra sig försäkrad om plats med po
sten
från dylik postanstalt eller från rasteställe, måste han anmäla sig vid närmaste
Postanstalt med station, samt derifrån taga plats och betala afgift.
§ 47. Mindre reseffekter, såsom käppar, paraplyer, öfverplagg etc. får
passageraren föra med sig och förvara i åkdonet. Koffertar, Kappsäckar m. m.,
försedda med adress, skola åter aflemnas 1 timme före postens afgång, derest
ej den resande fortsätter en redan påbegynt resa.
§ 48. Hvarje resande får medföra 30 Pund (S") frivikt. För öfvervik
ten
betalas 1g Pfennig per Pund och mil, och minst för 5 Pund.
§ 52. Utom personafgiften och portot för öfvervikt, som betalas vid Postanstalterne,
har den resande icke att erlägga någon slags umgäld eller drickespenning.
Tredje afdelningen: om Extra Post- och Kurirbefordran.
§ 53. Anskaffande af Extra post- och kurirhästar kan äskas endast på sådana
vägar, der Postförvaltningen har åtagit sig dylik befordran af resande, jemte desses effekter.
Undantagsvis kunna foror sålunda befordras, när de beledsagas af en person.
§ 54. Afgifterne per mil belöpa som följer: Sgr.
För en Extra posthäst 12g'.
Dito kurirhäst 17£.
Lega för en öppen stations vagn
. 4.
Dito för en öppen eller med linneväf betäckt släde 4.
Dito för en half- eller heltäckt, på fjedrar hvilande stations vagn '. 7 g.
Dito för täcksläda 7
Vidare erlägges i Wagnmästare-afgift eller tillsägnings-penningar
för hvarje vagn och station  4.
För vagnsmörja med fett
3.
tjära  '2.
då nemligen vagnen tillhör den resande och smörjning begäres.
För vagnens belysning i 2 lyktor, om den resande det begär, för
hvarje timme (reglementsmässig)
2.
I chausée-penningar per mil för hvarje häst  4.
jemte öfriga kommunikations-afgifter efter lokala tariffer.
I Postiljons-drickspenningar för 2 hästars anspann per mil . . 5.
3 å 4 d:o d:o  1\.
För flere, till hvarje postiljon för milen
7
Till den postiljon, som åtföljer en ridande kurir, per mil ... 5.
Varande härvid att anmärka, att enligt 1852 års Reglemente belöpte hästlegan
per mil i provinserne
Preussen.
31
För en För en
Extra post- Kurirhäst.
häst.
Sgr. Sgr.
Preussen, Pommern, Brandenburg, Sachsen, Schlesien och
Posen till  10 15
Westphalen och Rhenprovinsen  12| 17|.
Men 1856 blef hästlegan i förstnämnda provinser förhöjd till samma belopp, som
förut utgått i de 2 senare.
Resande få beställa Extra post- och kurirhästar genom öppna requisitioner
eller förbudssedlar (»Laufzettel»). Härför betalas enkelt brefporto efter måttstocken
af det direkta afståndet mellan afsändnings- och bestämmelseorterne. Uppehåller
sig den resande under vägen mer än 1 timme, betalas efter den tiden 2^
Sgr. per häst och timme, men högst 1 Thaler per häst för 24 timmar, som är
längsta tillåtliga uppehållet.
§ 55. Alla nyssnämnda afgifter, utom Postiljons-drickspenningar, betalas
stationsvis före afresan. På sådana kurser åter, der betalning på förhand för hela
resan är tillåten, erlägges, för begagnandet af denna förmån, i Kassa-Bok och
räkningskostnad 10 Sgr. för 20 mil, 15 Sgr. för 40 mil etc.
§ 56. Anspannet ordnas efter vägarnes och vagnarnes beskaffenhet, äfvensom
efter packningens omfång och tyngd.
§ 57. Bestälda Extra posthästar måste vara färdiga att afgå inom 10
minuter, bestälda kurirhästar inom 5.
Äro åter hästar och vagnar icke förut bestälda, så skola Extra posthästar
inställas, när den resande medför egen vagn, inom \ timme, och, när en Stationsvagn
skall anskaffas, inom £ timme.
Men på stationer, som ligga vid bivägar, hvarest Extra poster och Kurirer
sällan inträffa, och der, till desses befordran, posthästar icke särskildt kunna
underhållas, måste den resande låta sig nöja med 1 timmes väntning.
§ 58. Befordringstiden för
Extra poster är på
Chausserade
Ej chausserade
vägar.
vägar.
Vanliga.
Backiga
Vanliga. Backiga
eller i
eller i
mörker.
mörker.
för
1 mil
0,45 m.
1 tim. 1,10.
»
2 d:o
. . . 1,20 »
1,30 »
2 » 2,20.
»
3 d:o
... 2,5 »
2,20 »
3,10 3,40.
»
4 d:o
3,30 »
4,30 5,20.
för
hvarje överskjutande \ mil .
0,15 »
18 »
20 25.
d.
v. s. för 1 Svensk mil nära .
. . . 1,0
1,7 »
1,30 1,45.
32
Preussen.
§ 59. Postiljonen är berättigad till plats på vagnen, när denne är tvåspännig.
Om ej plats finnes, måste den resande taga en tredje häst. För tre
och
flerspänniga åkdon skall Postiljonen rida (på en af ytterhästarne), om den
resande ej vill lemna honom plats i vagnen. Likaså om ett lätt åkdon för 2
hästar begagnas blott af en resande.
Endast Postiljonen får köra hästarne. Blir han öfverfallen, eller om don
resande piskar hästarne, eger han genast att spänna ifrån.
Den i sammanhang härmed utfärdade och nu gällande Instruktion rörande
Postbefordringen, innehåller följande hufvudsakliga bestämmelser:
§ '1. Genom Öfver-Post-Direktionerna eller dessas underordnade uppgöres
kontrakter med Entreprenörer om tillhandahållande af de vid en Station för Postbefordringen
erforderliga medel.
§ 5. I kontrakterne rörande öfvertagande af hela Postbefordringen vid
stationen, skola vissa rättigheter och skyldigheter, hvilka sedermera angifvas, intagas,
men icke antalet hästar och Postiljoner, som Posthållaren bör underhålla.
Härom skall öfverenskommelse uppgöras mellan Postanstalten vid stationen och
Entreprenören, hvarvid afseende bör fästas ej mindre å det dagliga behofvet, än
äfven å skiljaktigheten i rörelse och de för Entreprenören varande tillfällen, att
erhålla biträde vid behof af större anspann. Tvister härom afgöras af ÖfverPost
Direktionerne, och i sista instansen af Högsta Postförvaltningen. På stationer,
der Posthållaren tillika är föreståndare för Postanstalten, träder Post-Inspektoren
i Distriktet i Postanstaltens ställe.
Ofver-Post-Direktionerne draga försorg om anskaffande af hufvudvagnarne
för den ordinarie posten, som sålunda bekostas af Postkassan; men vagnarne för
Bref- och Kariolposterne anskaffas af Entreprenören. Denne erhåller af Postverket,
a) ersättning per häst och mil
l:o för lastad tour, med olastad retour;
2:o Dito med lastad d:o
3:o för lastad retour.
Man påräknar i allmänhet, att Extra Post-, Kurir- och Estafette-befordringen
skall kunna verkställas med de inkomster, som dessa befordringar inbringa,
äfvensom att Postkassan skall slippa betala munderingspenningar. Men
äro nämnde transporter af beskaffenhet, att entreprenören för deras behöriga uppehållande
nödgas hålla särskilda anspann, hvilka sakna tillräcklig sysselsättning;
och kan han icke påräkna lättnader i andra hänseenden, då måste Postkassan
komma honom till hjelp. Denna kan lemnäs antingen genom förhöjning af er
-
Preussen.
33
sättningen per mil för den vanliga posten, eller genom anslående af Reservhästar.
Båda delarne måste emellertid med stor försigtighet användas, och af särskilda
reservhästar först då göras bruk, när legan för den vanliga posten eljest skulle
uppnå en betänklig höjd. Anslående af reservhästar erfordrar derföre alltid högsta
Postförvaltningens bifall.
b) ersättning för Post-transporter till och från Jernvägsstationen, landningsplatser
för ångbåtar m. m.
c) D:o för bivagnar och karioler. Den högsta ersättningen för sådana åkdons
begagnande är för
Bivagnar med 2 platser 4 Sgr per mil.
4 å 6 d:o 5 » »
flere 7 » »
Paketbivagnar 3 » »
Karioler 2 » »
så vida icke ersättningen för Kariolen redan är inbegripen i godtgörelsen per
häst och tnil.
För fullständiga slädar, med betäckning, betalas lika sorn för motsvariga
vagnai’, men för släde-underrede (kälkar till vagn) högst 2 Sgr. per mil.
Vidare skall i kontraktet med Entreprenören öfverenskommas om fördyringstillskottet,
och således bestämmas
'l:o det Hafrepris, vid hvars stegring fördyringstillskottet eger rum; och
2:o den procent, hvarmed ersättningen för de ordinära forslingarne i följd
häraf förhöjes.
De för Posthållaren i detta hänseende mest gynnsamma förhållanden blifva
följande :
I Ost- och Vest-Preussen samt Ofra Schlesien, då hafrens medelpris per
Scheffel *) öfverstiger 20 Sgr. 25 Sgr. 1 Th:r
får Entreprenören  6% 9% 12 %.
I Pommern, Sachsen, Brandenburg, Nedra Schlesien och Posen,
då Hafrepriset öfverstiger 25 Sgr. 1 Th:r 5. 1 Th:r 15.
får Entreprenören . . 5i %. 10jr %. 15f %.
I Westphalen och Rhenprovinsen,
då Hafrepriset öfverstiger 1 Th:r 1 \ Th:r 1 f Th:r
får Entreprenören . . 5%. 10%. 15%.
Antalet och beskaffenheten af de vagnar, karioler och slädar, som det åligger
Entreprenören att underhålla, bestämmas noga i kontraktet efter stationens
*) 1 Scheffel = 1 ‘J Sv. kappar.
Bilagan M 1.
34
Preussen.
behof. De särskilda transportvehiklerne specificeras sålunda för den vanliga post
oc.
h skjutsbefordringen.
0 stycken öppna Extra postvagnar.
» halftäckta Extra postschäsar.
» 2 sitsiga Bivagnar .... jemväl
, , , , heltäckta j för Extra
» i d:o d:o | , 1 „
n , , och med \ Posttienst.
» b d:o d:o
i
» 9 d:o d:o
| tillräckliga
i Packrum
» Täckta Pack-bivagnar.
» Kariol-Postvaenar.
o
» Karioler till Brefpost och Estafetter.
» Vagnar till Banhofsfart (till och från jern vägsstationer).
» Slädar.
» Släde-underreden.
Kontrakterne uppgöras antingen för obestämd tid, med 3 å (i månaders
uppsägning, eller på bestämd tid, minst 2 och högst (> år.
§ 6. Kariolposten, eller ridande posten, befordrar endast bref, paketer och
penningar, således icke personer, och fordrar blott 1 hästs anspann. Entreprenören
får sin ersättning per mil och häst, och häruti inbegripes skadestånd för kariolen.
§ 7. Kontrakter kunna ock afslutas om särskilda grenar af Postbefordringen,
t. ex. om tillhandahållande af Bivagnar. Ersättningen utgår då per häst
och mil och per vagn och mil.
§ 10. Entreprenören måste på egen bekostnad anskaffa och underhålla
för hvarje Postiljon
4:o) följande stora munderingspersedlar, nemi. hatt, mössa, rock, ridjacka,
ridbyxor med skinnfoder, skärp, posttrumpet och snöre dertill. Af dessa persedlar
skola finnas 2 omgångar för hvarje. Postiljon, hvaraf den ena i fullt godt
skick, och den andra i brukbart. De förfärdigas efter modell.
2:o Nedannämnde mindre munderingspersedlar, nemi. fjäderbuske till hatten,
hvita skinnbyxor, höga kragstöflar, halfstöflar, spännsporrar, lösa sporrar, hvita
skinnhandskar, handskar af grått kläde, halsduk af svart kläde eller svart siden,
hängslen, stallrock eller blouse och piska med läder- eller hampsnärt; af hvilka
alla persedlar allenast en omgång behöfves för hvarje Postiljon.
§ 42. Postanstalten vid stationsorten bemedlar affärerne mellan Ofver-PostDirektören
och Entreprenören, och denna anstalt har tillika närmaste uppsigten
öfver kontraktsvilkorens fullgörande.
§ 24. Utom Ofver-Post-Direktörens bifall kan Entreprenören icke öfverlåta
sitt kontrakt, delvis eller i helt, på annan person, eller sälja, afträda, bortskänka
eller utarrendera något af det för Postbefordringen bestämda inventarium.
Preussen.
§ 23. Vill Entreprenören sälja sin lokal, sä måste han anskaffa en annan
dylik, för postbefordringen tjenlig och i närheten belägen, samt ansvara för
poströrelsens punktliga gång derstädes.
§ 29. Antagande af Postiljoner är Posthållarens (Entreprenörens) ensak.
Postiljon skall vara minst 17 år gammal, öfvad i att köra och rida samt af vitsordad
god fräjd.
§ 31. Postiljonen står till Posthållaren i samma förhållande, sorn den enskilda
tjenaren till sin husbonde, och kan således af denne afskedas. Men från
det ögonblick Postiljonen har ingått i Postverkets tjenst, står han under detta
verks och de enskilde Post-tjenstemännens befäl. Under sin tjenstetid åtnjuter
han ötatstjenares förmåner, men blir ock, om han i posttjensten förgår sig, straffad
af Postmyndigheten, som äfvenledes kan honom afsätta.
§ 49. De här ofvan uppräknade åkdon skola förfärdigas och inrättas efter
de af Högsta Postförvaltningen faststälda ritningar och beskrifningar.
De skola städse underhållas i godt och renligt skick.
Redan vid kontraktets afslutande bör strängeligen tillses, att det betingade
vagn-inventarium, af föreskrifven beskaffenhet, är för hand eller blir anskaffadt.
Lika eftertryckligt skall under kontraktstiden efterses, att nödiga befunna renoveringar,
kompletteringar m. m. blifva besörjda. Ofver-Post-Direktionerne måste
bemöda sig, att gifva Posthållarne anvisning på skickliga Vagnfabrikanter. Hvarje
vagn skall noga pröfvas till konstruktion, dimensioner, inre stoppning, beklädnad
och lakering, innan han får upptagas i Posthållarens inventarium.
Vidare innehåller formuläret till kontrakt med Posthållaren:
§ 3. I händelse de vid stationen befintliga Postiljoner, hästar, vagnar eller
slädar icke äro tillräcklige för behofvet, åligger Entreprenören, att på sin bekostnad
anskaffa och uppställa erforderliga Postiljoner m. m., så att posterne,
med deras bivagnar, samt Extra-poster, Kurirer, Estafetter och särskilda transporter
städse inom föreskrifven tid må kunna affärdas och befordras.
Erfordras för Kongl. Personers resor ett ovanligt stort antal hästar, så
skall ortens Postanstalt eller Ofver-Post-Direktion sörja för tillhandahållandet af
nödiga hjelphästar. Entreprenören är förpligtad att tillsläppa sina postiljoner,
hästar och vagnar vid ovanliga tillfällen äfven till orter, belägna bortom stationen,
då Postanstalten härom tillsäger, samt för Extra postbetalning. Likaledes
är han skyldig anskaffa Postvagnar, i stället för Kursvagnar, som under vägen
blifvit obrukbara.
§ 7. Befordringstiderne äro följande:
30
Preussen.
För 1:sta och
2:dra milen.
För 3:dje mi-  len.
För 4:de mi-  len.
För hvarje
öfverskjutande
\ mil.
Chaussée
per
mil
minuter.
Icke-  Chausséc
per mil
minuter.
Chaussée
minuter.
Icke-
Chauss.
minut.
Chaussée
minuter.
Icke-
Chauss.
minut.
Chaussée
minuter.
Icke-
Chauss.
minut.
Estafetteposter .
Vanlig Bref-(ri-
30
40
35
45
45
60
12
15
dande) Post . .
35
4 5
40
50
50
65
'15
17*
Snällpost ....
35
45
45
55
55
70
17*
20
Personpost . . .
40
50
50
60
60
75
20
25
Godspost ....
45
55
60
70
70
80
20
25
Kariolpost . . .
45
55
60
70
70
80
20
25
På mycket backiga, likasom på djupa sandvägar, kan körtiden förlängas
efter omständigheterna.
Örn Postkursväsendet.
§ 9. På kurser, der poströrelsen är så betydlig, att punktliga och regelmässiga
befordrandet af resande och postsändningar anses icke kunna ske ensamt
under Postiljonens uppsigt, beledsagas posten regelmässigt af konduktörer. Härom
förfoga vederbörande Ofver-Post-Direktioner.
§ '10. Väntas poster med personbefordran, så skola sådana anstalter träffas,
att den faststälda tiden för inställande af erforderliga bivagnar icke öfverskrides.
Posthållaren åligger derföre, att, då dylika poster förväntas, hafva några
bivagnar i närheten och ett visst antal hästar påselade.
Om Postkursvagnar.
§ 4. Till Postkursvagnar räknas
a) Posternes Hufvudvagnar på vanliga vägar, och
b) Postvagnar för Postbefordringen på Jernvägar.
§ 2. Omsorgen för anskaffning och underhåll af Posternes Hufvudvagnar
på vanliga vägar åligger Öfver-Post-Direktionerne.
Hufvudvagnarne till Estafette-, Snäll-, Person-, Gods- och sådana poster
till och från jernvägar och landningsplatserne för ångbåtarne, hvilka enligt de
-
Preussen.
37
ras inrättning tillhöra någondera af dessa kategorier, skola efter regeln byggas
och underhållas för den Kongl, kassans omedelbara räkning.
Det är likväl öfverlemnadt åt Ofver-Post-Direktionerne, att låta enskilda
personer anskaffa och underhålla Hufvudvagnar för dylika mindre kurser.
§ 3. Hufvudvagnarne äro af följande slag:
Postvagnar med 9 platser,
» » 6 d:o med 2 kupéer,
» » dito i Berlinerform,
» » dito med Kabriolet,
» » i af starkare konstruktion,
» » dito af lättare dito,
» » 2 med plats på kuskbocken för en tredje resande;
Omnibusvagnar för 8 personer;
Godsvagnar för 2 anspann,
Dito 1 d:o.
Enspänniga Kariol-postvagnar,
Estafette-post vagnar.
§ 7. Anskaffande af nybyggda Kongl, vagnar utbjudes i Tidningarne.
§13. Vagnarne skola städse underhållas, till alla delar, i godt skick,
rengöras och smörjas.
§ ] 5. Så vida icke vägarnes ovanligt dåliga beskaffenhet, eller aldeles
särskilda omständigheter vålla undantag, fastställes vagnarnas brukningstid, till
dess de icke vidare kunna repareras, till minst 18,000 mil på chausséer och
12,000 d:o på icke-chausséer.
§ 16. För vagnarnes underhåll (oberäknadt rengöring, underreden och
leverering af smörjämnen) bestås, såsom maximum, i godtgörelse:
På ehaus- På icke chausséer.
serade vägar.
För en Kariol-, Bref- eller Estafette-postvagn per mil . 1 Sgr 1 \ Sgr
» 2-sitsig Postvagn 1 » 1^ »
» , 4-sitsig d:o  1-1 » »
6 och 8 d:o d:o \ i » I f »
» o ocn o a:o a:o i f
» 9 d:o d:o 1 f » — »
» Godspostvagn 'I \ » l \ »
Anm. Estafette- samt 8 och 9-sitsiga Postvagnar äro ej upptagne för icke-chausséerade
vägar.
§ 17. Entreprenörerne af vagnarnes underhåll få, då underhållstiden är
beräknad till
6 år. 5 år. i år.
ha året . . . -,jn jh
Preussen.
t) år.
5 är.
4 år.
9
9
9
Bil
.50
?o
1 0
10
11
tift
50
40
10
11
12
tift
1 1
30
T 2
40
Bft
30
1 “2
60
" 11
1
2:a året
3:dje »
4:de »
5:te »
6:te »
af skadestånds-ersättningen i helt.
§ 18. För uppfyllandet af de i kontraktet öfvertagna skyldigheter, ålig
ligger Entreprenören att ställa kaution för ett belopp, som motsvarar den månatliga
godtgörelsen till honom, enligt kontraktet, och minst 25 Thalen
Kautionen kan bestå, antingen i sådant hypothek, som antages till Pupillsäkerhet,
eller ock i räntebärande Stats- eller andra af Staten garanterade, kur
serande
papper (som noteras på Börserne).
§ 21. Bestämmer Ofver-Post-Direktionen, att vagnarnes underhåll skall
ske efter räkning; så åligger den Postanstalt, till hvars inventarium vagnarne
höra, att låta verkställa vagnreparationerne genom dugliga, bepröfvade handt
verkare.
§ 32. När en vagn blifvit så utnött, att han icke vidare med fördel för
den Kongl, kassan kan grundligt iståndsättas, för att vidare i post-tjenst begag
nas,
skall han, efter uppskattning af värdet, på offentlig auktion försäljas.
§ 33. Privatvagnar, hvilka till form och inredning skola vara lika med
de Kongl. Postvagnarne, kunna såsom Hufvudvagnar användas allenast vid bikurser
och öfverhufvud taget blott i sådana fall, när nyttjandet af Kongl, vagnar
skulle falla sig mera kostsamt.
För anskaffning af Privatvagnar, med inbegrepp af underhåll, underreden,
rengöring och smörjämnen, kan, såsom maximum, betalas på
Chaus- Icke- chaus
séer.
serade vägar,
för en 2-sitsig vagn per mil ... \\ Sgr 2 Sgr
» i—6—8 d:o eko ... 2 » Jf » (i a ö-sitsig).
» 9 d:o d:o d:o 2^ » —
§ 34. H ufvud vagn arne för posten, antingen de tillhöra Staten eller privata,
skola belysas för Postkassans omedelbara räkning, och belysningen sker med stearinljus.
Om Kongl. Personers resor.
§ I. För dessa resor gälla i allmänhet samma bestämmelser, som för Extra
Postbefordringen.
§ 4. Så vidt möjligt är skola samtlige vagnarne befordras med posthästar,
men i alla händelser lifvagnarne och de omedelbart dem åtföljande. Äro stationens
posthästar härtill otillräckliga, så hämtas dylika från angränsande stationer.
Preussen.
För de öfriga Kongl, vagnarne, äfvensom för ordinarie Postens befordran
under tiden o. s. v., användas hjelphästar. Dessa requireras af Postanstalten hos
vederbörande Landt-Råd i den krets, uti hvilken stationen eller hästombytet
är beläget.
§ 6. På chausserade och icke backiga vägar får milen icke köras på
mindre än 30 minuter, på andra vägar icke under 45 minuter.
§ 9. I hästlega betalas såsom för resa med Extrapost, inen för förridare
erlägges Kurirlega.
I vagnmästare-penningar betalas 4 Sgr för hvarje vagn på hvar station;
I drickspenningar åt Postiljonen efter regeln lika som för Extra postbe
fordring;
I
Chaussée-penningar 1 Sgr per häst och per mil; samt
I väntnings-penningar, sedan 6 timmar utan ersättning afbidats, 2 4 Sgr
för häst och timme, men högst I Th:r per häst för 24 timmar, som är längsta
väntningstiden.
Sedan sålunda blifvit redogjordt för hufvudbestämmelserne i den nu gällande
Preussiska Post-lagstiftningen, meddelas ytterligare följande upplysningar i detta ämne.
De vägar, hvarå post befordring i Preussen eger rum, hålla nu för tiden
i längd, de chausserade  2830f
icke- chausserade . . . 1499
Tillsammans 4329f Tyska
eller circa 3050 Sv. mil.
Efter beräkning af en häst, hafva de särskilda posterne, med inbegrepp
af Bi vagnar, under tidrymden från d. I Okt. 1857 till samma dag år 1858
tillryggalagt nedannämnde väglängder, nemi.:
På cliausséer. På icke- chausserade
vägar.
Estafette-poster  14,1734 —
Ridande d:o  92514 53404
Snäll- d:o '  104,691 —
Person- d:o  2,971,516 704,840
Gods- d:o  72,04 \\ —
Kariol- d:o  57,8384 183,913
Bivagnar
414,856f 63,342
Gångposter  98,1414 167,5324
Summa Tyska mil 3,739,5 10%. 4,124,968
Preussen.
Börande härvid anmärkas, att de två förstnämnde, eller Estafette- och Ridande
posterne användas uteslutande för befordran af Brefpost-föremål, såsom vanliga
och rekommenderade bref, tidningar, tryckta skrifter under korsband samt bref
med varuprof och mönster: att med Snällposterne befordras personer, brefpostföremål
af alla slag, äfvensom »fahrpost»-föremål eller paketer och penningar af
mindre tyngd: att Personposterne begagnas till befordran af resande samt brefoch
fahrpostföremål af alla slag: att med Godsposten befordras efter regel endast
paketer och penningar, men undantagsvis jemväl brefpostföremål: att Kariolposterne
tjena till befordran af alla slags bref- och fahrpost-föremål; samt slutligen,
att med Gångposten befordras, utom brefpost-föremål, jemväl paketer och penningar
till inskränktare omfång.
Under nyssnämnda år (från '1 Okt. 1857 till 1 Okt. 1858), och efter beräkning
likaledes af en häst, tillryggalade Extraposter och Kurir er en väglängd
på chausséer af  169,541^
icke- chausserade vägar  4-2,948\
Tillsammans 212,4901 Tyska mil.
Sammanräknade väglängden efter en häst för Postbefordringen under besagde
tidrymd blir altså Tyska mil  5,076,968f,
motsvarande i Svenska mil circa  3,580,000,
och af förstnämnda väglängd tillryggalade Personposterne . . • 3,676,356
eller nära f,
Bivagnarne  478,199
eller något öfver samt
Extraposter och Kurirer .... 212,490
eller icke fullt
För närvarande uppgår antalet af Preussiska Postanstalter till 1979, hvaraf
1074 med och 905 utan stationer.
Vid postvägarne inrättas stationerne, så vidt görligt är, sålunda, att afståndet
dem emellan icke blir under 2 och icke mycket öfver 3 (Tyska) mil. Ar
afståndet större, begagnas oftast hästombyte. Men Extraposter, som tagas åt sidovägar,
befordras stundom 5 mil, och derutöfver, utan hästombyte, då likväl
den resande måste medgifva, att hästarne under vägen en gång få foder.
Afgiften för resande, som befordras med ordinarie Posten, är, efter mil
räknad, med
Snällpost 8 å 10 Sgr.
Personpost, som ledsagas af konduktör, . 7 »
D:o utan dito  6 »
Alla platser inuti vagnen betalas lika, men för plats på kuskbocken, när
sådan plats finnes att tillgå, erlägges 1 Sgr mindre. För befordran med Bivagn
är afgiften densamma, som för plats i Hufvudvagnen. Skillnaden i kostnad att
Preussen.
41
resa med ordinarie Post eller med extra post i Preussen är således den, att, om
2 resande färdas med Extra post och begagna
egen vagn. Posthål
larens
vagn.
få de betala per Tysk mil för 2 hästar 25 25
i vagnslega
Stations-penningar efter 2 mils medelafstånd .... — 2
Chaussée-penningar  2 2
Postiljons d:o
5 5^
32 41|
eller R:mt R:dr  2,78 3,734
som för Sv. mil motsvarar circa 4,0 5,38
hvarje person således per Sv. mil 2 2,69
under det att afgiften med ordinarie posten belöper, för person
och Sv. mil, allenast med
Snällpost till 1,4 å 1,30
Vagn med konduktör 0,90
Dito utan Dito  ö,/8
samt för plats på kuskbock per Sv. mil circa 14 öre mindre.
De genomgripande förändringar, som i senaste tider i Preussen egt rum,
så väl i hänseende till trafiken i stort medelst jern vägsnätets samt vatten- och
de vanliga väg-kommunikationernas städse fortgående utsträckning, som äfven genom
hela Postväsendets omorganisation, hafva påtagligen måst åstadkomma väsendtligt
ändrade förhållanden i afseende både på rörelsen, och den deraf beroende
financiella ställningen. Här kunna naturligtvis inga andra statistiska uppgifter
i dessa ämnen framläggas, än sådana, som uteslutande afse postväsendet.
Men dessa äro af det stora interesse, att af dem här må meddelas ett sammandrag.
Postförvalthingen hade i
inkom-
Utgifter
Dessas pro-
Öfver-
ster Th:r
Th:r
cent-förhål-
skott
lande till Ink.
Th:r
1849.
6,756,810.
5,944,310.
88,0.
815,500.
1850.
7,476,373.
6,518,921.
87,0.
957,452.
1851.
7,588,137.
6,690,971.
88,2.
897,166.
Bilagan M 1.
42
Preussen.
Inkom-
Utgifter
Dessas pro-
Öfver-
ster Th:r
Tiar
cent-förhål-
skott,
lande till Ink.
Th:r
1852.
7,895,626.
7,207,615.
91,3.
688,01 1.
1853.
7,670,314.
6,848,635.
89,6.
821,679.
1854.
9,031,032.
7,914,532.
87,6.
1,116,500.
1855.
8,218,328.
7,252,990.
88,2.
965,338.
1856.
9,140,384.
7,906,719.
86,5.
1,233,665.
Ännu år 1843 innehöll tariffen för Brefportot en skala af 21 satser med
afgifter från 1 till 19 Sgr. för breflodet. 1845 minskades tariffsatserne till 8
och afgiften till 1 ä 6 Sgr; och 1851 ytterligare satserne till 3 samt portot till
1 å 3 Sgr. Verkningarne häraf synas af nedanstående siffror, utvisande förhållandena
i millioner.
Inkomst af
Antal van-
Antal van-
Antal Bref
År.
brefbefortl rin-
liga bref.
liga Pake-
och Paketer
gen. Th:r
ter.
med penningar.
1843.
4V2
39%
3
0)16
& 100
1845.
4lo/j 00
—
—
_—
LO
00
4(i/|(i»
O
00
—1
o
7
5
1852.
—
6 912
78/]»
5
1853.
5 V,
771/.,
86/,„
5%0
1854.
58/,0
90V4
9
64/,o
USk
CO
Ct
Cl
fi3ä/
" /ina
98Vä
10'V.n,,
6V2
1856.
fi93/
O KM)
110V2
1 o%„
6V2
Ar
Inkomst
af Resande
med Posten
i mill.
Th:r.
Antal Re-  sande med
ordinarie
Posten.
Antal
Post-an-
stalter.
Postför-  valtnin-  gens per-  sonal.
Antal
Post-
hästar.
Antal
Postil-
joner.
Antal
Kongl.
Vagnar.
Antal Post-  hållare-vag-  nar och
slädar.
Med van-  lig post
tillrygga-  lagde mil i
millin.
1849
1V2
1850
16%n»
1710
—
.
_
1851
172A o»
2,174,781
1729
9231
12,558
4226
1566
4973
li 14
* ] 00
1852
177/io»
2,385,716
1757
1853
A 80/
1 /10»
2,544,908
1858
... _
1854
19I/100
2,792,680
1867
11,273
12,363
4046
1786
4406
098
1855
2,7/,„o
3,084,887
1897
11,993
12,886
4181
2002
4342
LnL
1856
23°/ioo
—
1976
—
—
—
~
—
Preussen.
43
Slutligen och till jemförelse med förutstående uppgifter må följande sammandrag
meddelas af Postförvaltningens Budget för 1858.
Th:r.
I denna beräknas inkomsterna till 1 1,373,800
utgifterna . . 9,396,375
öfverskottet 1,977,425.
Inkomsterna kalkyleras sålunda:
Första Titeln.
Porto för utgifne frimärken och kuverter  779,800
af Brefposten  3,325,000
» Godsposten  3,425,000
» Diverse  2840
» Resande och för öfvervikt  2,365,000
Bidrag för Poster med utlandet . . . 20,310
Vagnmästare-- och Estafette-inkomster . 7180
För fortskaffning af bref, addresser och Tidningar på stället . . 409,000
Dito af Paketer dito  62,400
Sistnämnde begge titlar på landet  450,000
Porto-Kontoafgifter  38,270
10,884,800.
Andra Titeln.
Augfartygsförbindelsen mellan Stralsund och Ystad . . . 1500
Stettin och Köpenhamn . . 18,500
» S:t Pettersburg 130,000
» Stockholm . . . 28,000 178,000.
Tredje Titeln.
Bidrag till Pensionsfonden 19,600
Hyra för lägenheter .  13,600
Restitutioner  200
Räkningsdefecta  25,600
Oförutsedda inkomster  21,000 80,000.
Fjerde Titeln.
Af Författningssamlingen  39,400
Tidningarne 191,100
Post-Amts-Tidningen
• 500 231,000.
Summa Inkomster 11,373,800.
/
Preussen.
Utgifter.
Första titeln.
Aflöning till 215 Brefdragare i Berlin från 400 till 300 Thr; till
2,024 lägre Tjenstemän för lokalposterna från 300 till 200 Thr,
jemte vikariats-arfvoden Thr
D:o till 58 Paketstufvare från 300 till 250 Thr jemte vikar.-arfvoden
D:o 364 Postbud, med vikarier
D:o 4,060 Landtbrefdragare med d:o
D:o 562 Konduktörer och Postledsagare från 300 till 250 Thr,
jemte vikariats-arfvoden samt reskostnad för Tjenstemän och
Konduktörer på jernvägarne
D:o 486 Paketbärare vid Postanstalterne på jernvägarne .
D:o 189 Stadspostbud, som tömma breflådorna
För nattbevakning
Bidrag till Postfattigkassan
Andra titeln.
För byggnad och underhåll af Postvagnar på lands- och jernvägar,
samt vagnarnes rengöring  587,000
För befordran af ordinarie posten med bivagnar, och för
Paketbefordringar  3,658,000
Tillskott till furagekostnad vid höga spanmålspris . . 250,000
Extra-ordinarie understöd för postväsendets upprätthållande 45,000
Godtgörelse till Jernvägs-bolagen för befordran af postgods 1 50,000
Diverse  15,000
Tredje titeln.
Aflöning m. m. till General-Post-Direktionen . . . 71,005
D:o Öfver-Post-Direktionerne . . . 338,885
D:o Öfver-Post-Amtet i Hamburg . . 22,500
o '
D:o lokala Postanstalterna  1,342,345
Diverse understöd och belöningar  36,570
Fjerde titeln.
Traktamente- och resekostnader m. m
136,000
Utländska Embetsman, enligt fördrag ...... 8,830
Eldning, belysning, skrif- och packnings-materialier
samt byrå-inventarier  316,000
596,850.
16,770.
38,250.
450,000.
254,350.
72,600.
30,700.
2,700.
6,600.
M 68,820.
4,705,000.
1,81 1,305.
Hannover.
45
Posttryeks-materialier
108,600
Anskaffning och underhåll af inventarier, utom Postvagnar 87,000
Hyra för tjenstlokaler  130,000
Agio  6,700
Diverse utgifter  1,870 795,000-
Femte titeln.
För inköp af tomtplatser  17,500
Byggnad och underhåll af Posthus  80,000
Onera och afgifter för dessa tomter och byggnader . 5,340 1012,840.
<Sjette titeln.
För Stralsund—Ystads-farten
19,800
Stettin—Köpenhamns d:o  27,200
D:o S:t Petersburgs d:o  72,300
D:o Stockholms d:o  37,800 157,100.
Sjunde titeln.
Skadestånd, restitutioncr och kompetenser  292,000.
Åttonde titeln.
Förvaltningskostnad för Författningssamlings- och Tidningskontoret . 22,67 0.
Nionde titeln.
Diverse utgifter, hörande till Åttonde titeln  41,640.
Summa utgifter Thr 9,396,375.
Hannover.
I Konungariket Hannover finnes icke någon förpligtelse för undersåtarne
att fortskaffa, vare sig resande eller post. Skjuts- och Postbefordringen derstädes
besörjes således genom frivilliga öfverenskommelse!- eller kontrakter mellan Poststyrelsen
och posthållarne vid skjutsombytena (»Helais»).
Hannover.
Postväsendet förvaltas af en General-Post-Direktiön, bestående af GeneralPost-Direktören
såsom Chef, samt tvänne ledamöter. Under denna Direktion
lyda 24 Postamt i Regeringskretsarne, och under Föreståndaren eller Postmästaren
i hvarje krets stå Postspeditionerno och stationerne eller skjutsombytena.
Antalet af desse senare är nu för tiden 140, af hvilka 430 innehafvas
utaf formligt antagne posthållare, samt 10 utaf postbefordrare, med hvilka kontrakter
icke afslutats.
Längden af de chausserade eller chaussée-mässigt byggda landsvägarne, med
inbegrepp af de under byggnad nu befintlige,
Tyska mil. ’)
utgör  388’/2
samt af icke-chausserade 116.
~ S:a 504'/a.
Afståndet mellan skjutsstationerne är i allmänhet 2 å 3 mil, stundom allenast
| å 4; men på flere väglinier, af hvilka några äro mycket trafikerade,
finnas stationer, mellan hvilka afståndet uppgår till 5, 5|, 6, 6^, 7 ä 7|
Tyska mil.
General-Post-Direktionen upprättar med posthållaren ett general-kontrakt
af följande väsendtliga innehåll:
§ 2. Posthållaren öfvertager ordinarie postbefordringen, emot den ersättning
af postkassan, som i kontraktet bestämmes. För utomordentliga, i kontraktet
icke omnämnda dylika befordringar blir han godtgjord antingen efter extrapostoch
estafett-taxan, eller efter den, som gäller för bivagnar.
§ 3. Stationsinnehafvaren är likaledes befogad och förpligtad, att befordra
extraposter, kurirer och estafetter, efter gällande taxa.
§ 5. Posthållaren åligger anskaffa de för stationen behöflige byggnader,
stall och vagnshus, äfvensom att underhålla erforderlige personer, hästar, seldon,
vagnar och redskap, en stations-vagnmästare samt åtminstone
00 dugliga, minst 18 år gamla postiljoner;
» tjenstdugliga hästar;
» på fjedrar hvilande fönstervagnar;
» starka, täckta bivagnar;
» d:o öppna d:o
jemte behöfliga karrioler. Honom åligger vidare att, efter behof, och när GeneralPost-Direktionen
det begär, föröka alla dessa erforderligheter, äfvensom att, genom
antagande af hjelpformän, föranstalta, att jemväl vid ovanligt stark trafik tillräckliga
transportmedel genast blifva anskaffade.
') 1 Tysk mil = 2/3 Svensk.
Hannover.
47
(Efter forhållandet i Augusti '1858 utgjorde vid
Stationerne: Antalet, postiljoner Antalet hästar
Hannover
Göttingen
Leer ....
Aurich
Bremen .
Hameln .
Harburg
men på en mängd stationer i landsorten
allenast
4
G
3
7
8
8
12
1
1
2
3
15.
18.
25.
26.
36 (högsta antalen)
2.
4.
4.
8, etc.)
§ 8. Vid hvarje station skall finnas ett väl möbleradt rum för resande,
och posthållaren åligger att lenina desse mat och dryck mot billig betalning.
§ 10. Så väl General-Post-Direktionen som posthållaren står det fritt, att
före utgången af hvarje qvartal uppsäga kontraktet. Detta upphör då att gälla
vid slutet af nästpåföljande fjerdedels år.
Utom förestående general-kontrakt afslutas med posthållaren särskilde kontrakter
rörande befordring af
a) ridande posten, och
b) ordinarie posten, d. v. s. hufvudpostvagnen jemte bivagnar.
I Kontraktet om ordinarie postbefordringen åtager sig posthållaren enligt § 3
att hålla i beredskap erforderligt antal rymliga, beqväma och väl underhållna
bivagnar jemte för dem behöfliga hästar; och vidare bestämmes i § 4 den tyngd,
som får forslas efter hvarje häst, hvarvid den resande antages väga 1 20 Pfund. *)
30 Pfund får denne utan afgift medföra.
§ 7. För uppfyllandet af sina skyldigheter ansvarar posthållaren med hela
sin förmögenhet, och i första rummet med sitt inventarium af hästar, vagnar
och seldon.
§ 8. För befordrandet af hufvudpostvagnarne på de i kontraktet beskrifne
väglinier får posthållaren en öfverenskommen årlig summa, med inbegrepp af
postiljons-drickspenningar, hvilken utbetalas månatligen af Postamtet efter afdrag
af \ proc. till förmån för postbjelpskassan.
§ 9. För de af honom lemnade bivagnar, med dertill begagnade hästar,
äfvensom för förspannshästar (eller utöfver det kontraktsmessiga antalet behöflige
för hufvudpostvagnen), erhåller han åter af Postamtet hvarje fjerdedels år i kon
-
') 874 Pfund = 1000 Sv. skålpund,
48
Hannover.
traktet bestämd godtgörelse per mil för hvarje särskildt slags bivagn, äfvensom
föi' hvarje begagnad häst, samt postiljons-drickspenningar för station. Och skulle
det pris på foder, som vid kontraktets ingående antogs såsom normalt, under
tiden hafva stigit, undfår posthållaren jemväl godtgörelse härför enligt kontraktsbestämmelse.
Beträffande dernäst Kurir-, Estafett- oell Extrapostbefordringen, så har
Reglementet härom af den 9 April 1821 i flera delar undergått förändring, men
är ännu gällande i nedannämnde väsendtliga omständigheter.
§ 1. Kurir- och extrapostbefordringar åligga och få verkställas endast af
posthållarne, hvilka för thy skola underhålla tillräckligt antal postiljoner, hästar,
seldon, hel- eller halftäckta, beqväma och varaktiga vagnar, samt i öfrigt träffa
aftal med innevånarne i orten om ett bestämdt antal hästar, vagnar och drängar
till skjutsningshjelp Reserv).
§ 4. Posthållarne äro icke skyldige, att till kurirer och extraposter ställa
mindre än 2 hästar.
§ 8. Om den resande har egen vagn och beställt hästar 4 timmar förut,
skola dessa inställas 5 minuter efter hans ankomst. Har hail ej beställt hästar,
skola dessa inställas, så vida icke posthållarens egna och alla hjelp- (Reserv)
hästarne gått ut i posttjenst,
på hufvudvägarne inom \ timma,
» bi vägarne \ d:o.
Tager åter den resande vagn vid stationen, så kan han uppehållas \ timma
längre.
§ 9. Medtagande af foder är förbjudet.
§ 11. Dröjer den resande, som beställt hästar, mer än 3 timmar innan
han anländer till stationen, är posthållaren ej skyldig att hafva hästar i beredskap,
men icke heller berättigad till väntningspenningar. Låter han åter hästarne
qvarstanna, och den resande begagnar dem, är han berättigad till half hästlega
i väntningspenningar.
§ 19. På vagn med 2 hästars anspann skall postiljonen hafva sin plats
på kuskbocken, eller främre sätet. Begagnas flere hästar, skall han rida. Flere
än 2 hästar få ej spännas bredvid hvarandra. Endast postiljonen får köra
hästarne.
§ 26. Ridande kurir, som icke är förridare för en vagn, måste taga en
postiljon med sig, hvilken kuriren ej får rida förbi.
§ 30. Skjutspenningar, likasom vagnmästarens drickspenningar, i fall den
resandes egna vagn blifvit smord, betalas före afresan; postiljonens drickspenningar
åter efter ankomsten till nästa station.
Hannover.
49
Af hvad här ofvan blifvit anfördt inhämtas, att posthållarne på sin bekostnad
skola anskaffa och underhålla alla för post- och personbefordringen nödige
vagnar, seldon m. m., med undantag allenast af hufvudpostvagnarne eller »Postkutsche».
Dessa för fortskaffning af postgods och resande behöflige vagnar blifva
antingen förfärdigade, efter föreskrift, på Postförvaltningens bekostnad, och öfverlemnade
derefter till underhåll af posthållaren; eller ock anskaffade på det sättet,
att en kontrahent förpligtar sig att hålla dylika vagnar, af noggrant uppgifven
beskaffenhet, jemte dertill hörande seldon m. m., under en för hvarje fall bestämd
tidrymd, till Postförvaltningens uteslutande tjenst, samt att under tiden
reparera, insmörja och renhålla vagnarne med tillbehör.
Den godtgörelse, som Postverket lemnar posthållaren för ordinarie befordringen
i hufvudpostvagnarne belöper efter regeln till 6 »Gute Groschen» *) per
häst och per mil, samt dessutom 2f G. G. per mil i postiljons-drickspenningar.
Inträffade prisförhöjningar (på foder) hafva emellertid gjort nödvändigt, att
bevilja posthållarne tillskott till den kontraktsenliga godtgörelsen.
Dessa dyrtids—tillägg hafva i den senaste tiden uppgått till 4 G. G. på
hvarje Thaler (eller IG Thalen, af ersättningen enligt kontrakt; och i vissa orter
har icke ens denna förhöjning varit tillräcklig, hvadan Post-Styrelsen nödgats
höja den i kontrakterne bestämda summan utöfver den principmessiga satsen.
Vidare må nämnas att om vid en station returforsling af hufvudpostvagn
i fråga kommer, betalar Postverket härför allenast half hästlega och halfva postiljonsdrickspenningar;
samt att postkassan i godtgörelse för hvarje förspänd häst, som
erfordras af den orsaken, att den i kontrakterne bestämda vigt blifvit öfverskriden,
äfvensom för hästar till bivagnar, nu för tiden betalar per häst. och
per mil  9 G. G. 11 \ i nuvarande Groschen,
för en bivagn per mil 4 » 5 »
samt för en hvar af dessa åkdon, i stället för
postiljons-drickspenningar, per station 4 » 5 »
Resande med ordinarie posten betalar
åter, enligt lagen af den 28 Augusti 1858,
antingen han har sin plats i hufvudpostvagnen,
eller i en bivagn, eller annan postvagn, eller
') Då dessa upplysningar af Kongl, lfannoveranska Utrikes-Ministern meddelades i Aug.
1858, var Haimoverska Thalern indelad i 24 »Gute Groschen». Men i följd af Myntlagen den
3 Juni 1 857, som indelade Thalern (kurant) i 30 Groschen å 10 Pfennige, inträdde kuranträkningen
från den 1 Oktober 1858. Numera räknas således 30 Groschen kurant eller, såsom
de benämnas, allenast Groschen, på Thalern; oell dä 1 Svensk Species i Hannover anses — 1 /,
Thaler eller 4 5 Groschen, blir värdet af den senare ungefär 9 öre Knnt.
7
Bilagan \.
50
Hannover.
på kuskbocken, samma afgift, nemligen per mil
och bråkdelar deraf
i vagnar för personpost och snällpost . . . 8 ä 1 0 i nuvarande Groschen.
i andra post-kuskvagnar 6 å 8 »
i andra mindre beqväma vagnar, äfvensom poståkdon
för 1 häst
6 »
Dock står det Finans-Ministern fritt, att nedsätta dessa afgifter, om så anses
nödigt för särskilda fall, till f.
Den nu gällande Taxan för Extrapost-, Kurir- och Estafettbefordring är
likaledes af den 28 Aug. 1858, och stadgar följande afgifter vid stationerne
per mil, nemligen för
1
Extraposthäst
12
Gr
1
Kurir- eller Estafetthäst
16
»
1
heltäckt, på fjedrar hängande, Postvagn
10
»
1
halftäckt, blott baktill på fjedrar hängande, eller
utan fjedrar varande Postkalesch
8
»
1
öppen vagn
6
>;
Finans-Ministern har emellertid rättighet att för särskilda linier (Kurser), med
svåra vägar, höja dessa afgifter1.
Vidare betalas i drickspenningar till postiljonen för hvarje i mil vid extrapost
eller kurirkörsel Gr.
Kurir-ridt .4 »
hvarförutan stations-vagnmästaren erhåller, om den resandes egen vagn
smörjes 5 »
Häraf följer således, att en resande i Hannover betalar pr Svensk mil:
Rdr öre.
för plats i vanlig Postvagn 1, 8.
i Extrapostvagn '1, 35.
på fjedrar, om 2 resande medfölja 2, 61.
i öppen dylik vagn . . . . 2, 34.
i egen vagn  1, 93.
Nyssnämnde 1858 års Taxa stadgar ock i afsende på befordringstiden för
Extraposter, att på
Hannover.
51
Chausserade vägar
Icke-chauserade vägar
Vanliga
Mycket backiga
eli. under mör-  ka nätter.
Vanliga
Mycket backiga
eli. under mör-  ka nätter.
Tini. min.
Tim. min.
Tim. min.
Tim. min.
skall köras 1 Tysk mil
— 40
— 45
1 —
1 10
2 d:o
1 20
1 30
2 —
2 20
3 d:o
2 5
2 20
3 10
3 40
4 d:o
3 5
3 30
4 30
5 20
hvarje öfverskjutande \ mil ....
— 15
— 18
— 20
— 25
Den i general-kontrakterne med posthållarne omnämnde posthjelps-kassa har
bildats för att understödja hjelpbehöfvande posthållare med förskott eller gåfvor,
äfvensom för att belöna postiljoner med gåfvor och pensioner. Dess inkomster
utgöras af
1 :o) afdrag med \ proc. af kontraktsmessiga betalningen för forslingar
och ridter;
2:o) Regelmessigt bidrag af General-Postkassan;
3:o) Ränta på utlånte kapitaler;
4:o) Postböter; och
,5:o) Köpeskilling för försåld, vidare icke begagnelig materiel (»Rebuts»).
Från denna kassa få postiljonerne, efter 20 års trogen tjenstgöring, 27 Thr i
ärlig pension.
En skrifvelse af Kongl. Hannoverske Utrikes-Ministern den 28 Augusti
1858 upplyser vidare, att den s. k. »Landfolge» eller »Spanndienstpflicht», d. v. s.
mans- och ökedagsverksskyldighet, i det hänseendet är ett allmänneligt onus i
detta land, att öfver allt, hvarest det enligt lag eller gammal häfd förekommer,
drabbar det en hvar, på hvilken »fördelningsregeln» kan användas. Befrielse från
nämnde börda eger numera icke rum, jemlikt lagen af den 5 Sept. 1848, och
den utgöres nu för tiden i följande fall nemligen:
l:o) Vid efterjagande af förbrytare, rofdjur etc., samt vid snöfall och andra
tillfälligheter som, i det allmännas interesse, fordra kraftig och skyndsam hjelp;
2:o) Krigsforslingar. Alla landtmän, som för sitt jordbruk hålla dragare,
äro författningsenligt förpligtade, att ställa förspannshästar och körare till Arméens
och Krigsförvaltningens tjenst. Ersättning härför utgår sedan den I Juli 1834
Hannover.
af statsmedel och belöper i fredstid till 4 Gute Groschen för vagnen och lika
mycket för hvarje häst per postmil, väglängden räknad från den forselskyldiges
hem till bestämmelseorten. Emellertid, och för att så vidt möjligt är lindra detta
onus, begagnas jernvägarne och andra fraktlägenheter så ofta ske kan.
3:o) Forsling af fångar och sjuka för allmän räkning. För att fördela
denna börda så jemnt som möjligt, har man bildat s. k. förare-föreningar i de
särskilda kretsarne. Forslingarne verkställas af vederbörande förenings medlemmar,
mot godtgörelse ur föreningens kassa, så att dennas ledamöter endast vidkännas
hvad genom berörde godtgörelse icke blir betäckt. Också för dessa forslingar
erhållas från den offentliga (Stats-) kassan en godtgörelse, som till en början
faststäldes till 8 Gute Groschen för tvåspännig vagn per mil, men sedan den 1
Juli '1858 förhöjts till lä Gute Groschen.
4:o) »Jagdfolge», eller fortskaffning af jägare, jagttyg och det nedlagda villebrådet
vid anställande af allmänneliga skallgångar.
Vidare har Kongl. Hannoverske Utrikes-Ministern, efter derom gjord framställning,
lemnat nedannämnda upplysningar i skrifvelse af den 14 Dec. 1858.
Under nämnda år har ordinarie posten, d. v. s. hvad »Fahrposten» beträffar,
allenast hufvudpostvagnarne, utan afseende på större eller mindre anspann, och
utan inbegrepp af bivagnar, — gjort följande resor:
Antal
Poster.
'
Tillryggalagde
I veckan.
Dagligen.
i veckan.
dagligen.
årligen.
Deraf mil
icke-chausserade
vägar.
unge
chausserade.
får.
5
2
gång.
5
3
»
4
4
))
1
6
»
99
I
20
°2
5
3
S:a 139
71
108%
70
6
gclllg
A) Fahrposten.
— I 3,702' 7
— 5,657V-2
— S 3,650
— i 312%
913'/% 333,427%
245% 89,607%
63 I 22,995
j 459,352%
Således i meddeltal dagligen 1,258%
9,046'V
4.275"’/
; 60,590 1385,440
69,63611/i4 389,715"7U
459,352%.
Hannover.
!
Antal
Poster.
I veckan.
Dagligen.
Tillryggalagde (Tyska) mil
Dera
f mil
i veckan.
dagligeu.
årligen.
ickc-chausser.ade
vägar.
unge
chausserade.
fär.
B) Fost på jernvägarne.
798
291,270
C) Ridande Poster.
i
I gång
—
G
—
3127,
i
G »
827,
—
4,3011711
3
—
1 gång.
—
H 1 4
4,1067*
1
—
t »
19
6,935
I
—
3 »
—
9
3,285
Sta 7
Således i
medeltal
dagligen 0 '1 2728
19,040*7»
D) Bud- (gång) Post.
I
t gång.
—
47,
—
234714
4
I
3 ..
33
—
1,72 077
Anmärkning.
3
4 »
30
—
1,5647;
Härunder
äro icke in-
2
5 »
25
> »ii'
—
1,30 37;
räknade 7
i Ost-Fries-
I
6 »
10 7,
—
5477,
land varande Landt-Poöt
22
1 siån g.
59
21,535
Ö O
1 »
2
730
budstjenare.
1
3 »
3
O
O
Sta 35 Således
medeltal dagligen 7 8''.'7
28,7307;
På jernvägarne befordrar Post-Styrelsen bref och paketer, och underhåll af
ordinarie post på landsvägarne utefter nämnde linier ifrågakornmer derföre icke
nu för tiden i andra fall, än om emellan två genom jernbana sammanbundna
orter finnas mera vigtiga mellanorter, hvilka icke beröras af jernvägen, eller om
denne gör en allt för stor omväg. Sålunda utvisar Post- och Jern vägskartan,
att ordinarie postlinier ännu begagnas t. ex. mellan Verden och Harburg, Verden
och Celle, Celle och Harburg m. fl., i anseende till de stora afståuden mellan dessa
platser på jernvägarne. Posthållarne å de stationer, som äro belägna vid de med
jernvägarne paralella landsvägarne äro åter ännu förpligtade, att befordra extraposter,
kurirer och estafetter.
Slutligen må följande meddelas rörande Postverkets inkomster och utgifter
under nedannämnde räkenskapsår, löpande från och till 1 Juli.
Frankrike.
I
1849, 5».
1850, 51.
1*51, 53.
1856, 57.
Inkomster af Bref och Paketer
501,288
475,285
463,691
654,881
Resande och öfverfrakter ....
124,008
135,819
1 49,441
155,015
I helt
722,825
746,689
730,003
962,51 1
Utgifter för Posthållarnes befordran af
ordinarie Posten
224,103
223,034
221,564
268,897
Förspannshästar och Bivagnar
25,600
27,548
35,764
49,976
Underhåll af vagnarne till ordinarie
posten
38,350
39,288
37,512
51,086
I helt
546,086
594,850
601,049
743,668
Nettobehållning Th:r
176,739
151,839
128,954
218,843 |
Frankrike.
Postföring i detta land inrättades år 1464, medelst ridande postbud å de
•stora vägarne. Dessa betjenade till en början allenast Monarken, men snart tilläts
äfven enskilda, att skicka bref med estafetter. Sedermera stadgades, år 1622,
att postbuden borde afgå regelbundet å vissa dagar och timmar, men då brefven
skulle betalas af mottagaren gaf denne i lösen hvad han för godt fann.
Första breftaxan utkom derefter år 1627, och en del af de stadganden, som då
af General-Postmästaren utfärdades, gälla ännu till efterlefnad. Postbefordringen
utarrenderades vidare år 1672 till särskilda General-arrendatorer, och nämnde
sätt för denna angelägenhets besörjande fortvarade ända till år 1790, då arrendekontrakterne
upphäfdes. Under de derpå följande 14 åren undergick postväsendet
flere förändringar, men år 1804 ordnades förvaltningen efter det system,
som ännu är gällande. En mängd speciella ändringar och stadganden hafva emellertid
sedan dess egt rum, och följden är således den, att den lagstiftning rörande
postväsendet i Frankrike, som nu för tiden gäller till efterrättelse, innefattar
stadganden ända från år 1627. Regeringen har likväl åren 1832 och
1856 låtit sammandraga dessa spridda föreskrifter uti en »Instruction Générale
»sur le service des Postes,» ur hvilken Instruktion för sistberörde år, upptagande
2330 särskilda artiklar, jemte bilagor, jemförd med »Annuaire des Postes de
»1’Empire Francis» för år 1858, följande hufvudbestämmelser här nedan meddelas.
Art. 13. Högsta förvaltningen af Postväsendet besörjes, under Finans-Ministern,
af en General-Direktör, biträdd af 2 ledamöter, hvilka, jemte honom, utgöra
Post-styrelsen.
Frankrike.
(Antalet tjenstemän och biträden vid denna, eller Centralförvaltningen, är
3 '15. och för Postväsendet i Paris 1194.
Under Post-styrelsen bestrides förvaltningen och post-tjenstgöringen af
93 Inspektörer, 30 Under-Inspektörer samt Direktörer, Brigad-Chef er, Kontrollörer
m. fl. till ett antal af 22,723
i Departementerna, så att, med tillägg af Centralförvaltningens . 315
och Postkontorets i Paris  1194
hela antalet Embets- och Tjenstemän samt biträden, som lyda under
Post-styrelsen, utgör  24,232;
hvartill kommer antalet Postmästare vid hästombytena .... 1782
Summa 26,014.
I Departementerne förrättas Post-tjensten af 173 sammansatta Byråer,
eller sådana, i hvilka Direktören har till biträde en eller flere af Poststyrelsen
utnämnde tjenstemän; 2561 enkla Byråer, hvarest Direktörerne sjelfve
välja sina biträden; 1092 brefutdelnings-ställen samt 95 »Facteurs boitiers»
eller kommissionärer för breflådorna.)
Art. 32. Postmästare kallas den, som är innehafvare af en station (hästombyte).
Han utöfvar sin befattning i följd af tillståndsbref, och har uteslutande rätt
att befordra posten.
Art. 33. Postiljonen väljes af Postmästaren, med Poststyrelsens bifall. Postmästaren
kan endtlediga honom, men endast administrationen beröfva honom
rättigheten att vara postiljon.
Vagnarne på de vanliga vägarne anskaffas af och tillhöra Entreprenörerne;
men Styrelsen kan bestämma äfven dessas form och dimensioner.
Entreprenörerne äro skyldige att förse sina åkdon med en koffert eller
magasin, som tillåses med nyckel, att deri förvara bref.
Art. 174. Förvaltningen bestämmer antalet hästar som skola underhållas vid
hvarje ombyte (station), efter Inspektörens förslag och behofvet på platsen.
Art. 17 5. Anskaffning och underhåll af materielen vid ombytena åligga Postmästarne.
Art. 176. Hvarje Postmästare är skyldig att hålla till resandes tjenst en stark
och beqväm vagn, efter den modell, Styrelsen lemnar honom.
Art. 1512. Vid hvarje hästombyte skall antalet Postiljoner stå i förhållande till
antalet reglementerade hästar, d. v. s. sådana, som uteslutande skola begagnas
för postbefordringen; dock erfordras ej flere än en Postiljon för 4 eller
5 hästar. Postmästarne åligger emellertid, att anskaffa det antal Postiljon smedhjelpare,
som kan behöfvas.
Art. 1522. Om alla hästarne vid ett ombyte, som har det föreskrifna fulla antalet
dragare, äro begagnade, måste de resande, som ankomma från nästa
Frankrike.
ombyte, vänta till dess hästar återkommit och hvilat ut; men om bristen
på hästar härrör derifrån, att stationen icke är försedd med tillräckligt antal
deraf, åligger Postiljonerne från nästgränsande ombyte, att med hela oller
en del af deras anspann köra vidare, sedan deras hästar blifvit uthvilade;
dock icke längre än till nästa station.
Art. 1523. Regeringens estafetter och kurirer ha företrädesrätt till hästar framför
alla andra. Derefter böra resande betjenas vid stationerne i den ordning
de eller deras förebud ankommit.
Art. '1521. Postmästarne kunna icke tvingas att anskaffa hästar för resor på
tvärvägar. Dem tillåtes emellertid att fortskaffa resande på dylika vägar,
efter den lega, hvarom öfverenkommes (»å prix débattu»), så vida icke den
ordinära postbefordringen derigenom lider. Denna rättighet får likväl icke
utsträckas till ett afstånd, som är större än de postvägar, med hvilka stationen
kommunicerar.
Art. 1534. Om Styrelsen icke lemnat Postmästaren modell till vagn för re
sande,
åligger honom att ständigt hålla, till resandes tjenst, en kalesch eller
en kabriolet.
Akdönslegan är densamma som legan för en häst, eller 2 Francs för
myriametern *).
Art. 1536. Antalet hästar, som skola spännas för olika slags vagnär, efter desses
dimensioner, äfvensom antalet Postiljoner och den lega, som skall betalas
för häst och person, regleras efter följande tariff:
') 1 Franc = 100 Centimes —72 öre.
I Hectométre eller 100 Métres = 1 68,10 Sv. alnar;
1 Kilométre = 1 000 Métres = 1684 alnar;
t Myriamétre = 10,000 Métres = 1 Fransysk mil =16,841 alnar eller icke fullt 1
Sv. mil, som haller nära 102/3 kilometer.
Frankrike.
57
Antal
Personer.
Antal
Hästar.
lega för
häst och
för Myria-  meter.
Summa
lega för
hästar för
Myriameter.
Antal
Postiljoner.
Schäs eller Kabriolet
1,2
2
Francs.,
2
Francs.
4
1
D:o D:o
3
3
2
G
1
Liten Kalesch, med endast ett bak-  säte och vagnsstång ....
1,2
2
2
4
4
Dessutom betalas 1 Fr. 50 Cent:s
för hvarje person utöfver 2.
Täckta åkdon, Kupéer och Kale-  scher med tistelstång .
1,2,3
3
2
G
4
Dessutom 1 Fr. 50 Cent:s för hvarje
person utöfver 3.
Berlinare, täckt eller öppen, med 2
lika baksäten, äfvensom Kalesch
med 2 baksäten och stång .
1,2,3,4
4
2
8
2
För 5:te personen betalas 1 Fr. 50
Cent:s per Myriamétre.
Utom till och från Paris och Lyon
äro emellertid resande, som be-  gagna endast 4 hästar, berätti-  gade att taga allenast 1 Postil-  jon med sig.
Samma slags åkdon
6
6
6
12
2
Art. 4 537. Den resande är skyldig att betala lega efter det antal hästar han
begagnar. Förestående tariff är således uppgjord med hänsyn dertill, 1:o)
att åkdonen begagnas af det antrd personer, som anses i dem kunna inrymmas,
d. v. s. af högsta antalet i första kolumnen, och 2:o) att anspannet
utgör det antal hästar, som för hvarje åkdon, under nämnde förutsättning,
anses erforderligt.
Art. '1538. Antalet hästar står således i förhållande till antalet resande, så långt
åkdonets beskaffenhet det medgifver.
Art. 1540. Postiljonen, som kör hästarne, är berättigad till 1 Francs för My~
riatnetern i drickspenningar. Emellertid brukas allmänneligen, att betala honom
efter samma norm, som för hästlegan är bestämd, eller med 2 Francs
Bilagan JS 1, 8
58
Frankrike
för nämnde väglängd. Resande ega likväl rättighet att inskränka dessa drickspenningar
till i Franc, och de anmodas, i Postbefordringens interesse, att
aldrig betala utöfver 2 Francs för Myriametern.
Art. 1 554. Färj-, Väg-, Bro- och Bompenningar betalas af de resande för
Postiljonens så väl fram- som återresa och oberoende af häst- och Postil—
jonslegorna.
Art. 1561. Hvarje Postiljon skall vara minst 16 år gammal.
Art. 1573. En väglängd af 1 Myriameter bör tillryggaläggas på 40 å 45 minuter
å vanliga vägar, men på 45 å 55 minuter å erkändt svåra vägar.
Art. 1574. Den tid, som åtgår för ombyte af hästar till Postvagnar, får ej öf
verskrida
5 minuter vid dagsljus och 15 minuter om natten.
Af hvad sålunda blifvit anfördt inhämtas, bland annat,
att i Frankrike tillhandahålla entreprenörerne vid stationerne, eller Postmästarne,
hästar, åkdon och öfrig materiel för både Post- och personbeford ringen;
att Postmästaren likväl icke är skyldig att till resandes tjenst hålla flera
än en vagn;
att han eger uteslutande rätt att befordra posten; samt
att 2 personer, som begagna
Postmäst.,!- egen
rens vagn vagn
Pr. ' Fr.
betala per Myriameter i vagnslega  2 —
hästlega  4 4
Postiljonspenningar  1 1
• 7 I.
utom belöpande vägpenningar m. m.; således för 1 Svensk mil
för person circa  R:mt R:dr 2,69 1,92.
Emellertid är denna genom Lag Postmästarne tillförsäkrade rätt, att uteslutande
befordra posten, i verkligheten och genom tillståndsbrefven, särdeles be,
gränsad; ty först och främst afser berörde rättighet allenast postbefordring i inskränktare
bemärkelse, eller befordring af bref och depécher samt kurirer för
Regeringens och Postverkets räkning; och för det andra är Postförvaltningen aldeles
icke bunden, att ens för bref- och paketbefordringen anlita Postmästarne.
Med den obegränsade näringsfrihet, som råder i Frankrike, kunna nemligen hvilka
företag sorn helst, med vederbörligt tillstånd, uppstå för befordran af resande,
post, varor m. m. mellan uppgifna orter, och följden häraf har blifvit, att Postverket
allmänneligen begagnat samma åkdon (Diligenser och »Messageries»), som
Schweiz.
59
befordra resande, jemväl för bref- och paketbefordringen, mot erläggande af en
viss afgift till de enskilda Bolag, som ega åkdonen. Hvarförutan Staten sedan
långliga tider för egen räkning underhållit s. k. »Malles-postes», eller mindre
postvagnar med plats för en eller några få resande, hvilka betalte 17f Centis
per kilometer, eller per Sv. mil circa 1 R:dr 30 öre. Men i samma mån som jernvägsnätet
i detta Land sedan år 1845 utbildats, har befordringsväsendet undergått
de mest väsendtliga förändringar. Malle-posterne, som ännu år 1847 inbringade
i afgifter af resande 2,042,978 Fr., men år 1857 allenast 14,738 Fr.,
no
hafva numera öfver allt indragits, och likaså ha de stora Messagerierna ifrån Paris
till alla gränsorterna, äfvensom mellan de större städerne inom landet, upphört.
1 stället gå Diligenser nu för tiden på kortare afstånd, men så mycket oftare,
mellan jernvägsstationerne och platser af någon vigt i vertikal rigtning mot desse.
Nämnde Diligenser understödjas emellertid antingen af Postförvaltningen, hvars
bref de befordra, eller af Jernvägs-kompagnierne. Men den utgift, Statsverket
sålunda kan få vidkännas, ersättes under en annan form eller genom indirekt beskattning,
enär alla åkdon, som göra regelbundna resor, på bestämda dagar och
timmar, äro underkastade en afgift af 12 procent utaf brutto-inkomsten, denna
beräknad på det sätt, att f af platserne anses ständigt vara upptagne.
Slutligen må nämnas, att resande med Messagerierna betala nu för tiden
i medeltal för plats i
kupée. inre på
vagnen. taket.
per Kilometer 14^ C:s. 11 <z C:s. 9^ C:s.
eller för Svensk mil circa . . Runt R:dr 1,12. 0,90. 0,70;
äfvensom att med de Messagerier, som benämnas Kejserliga, den resande utan
afgift får medföra effekter för 30 Kilogram mer *), eller 7 01 W, men för öfvervikten,
likasom för paketer, erlägges 8 ä 10 Centis, efter vägliniernes beskaffenhet,
för Kilometern och för 100 Kilogrammer.
Schweiz
Ännu vid början af detta århundrade voro landsvägarne i de Schweiziska
Kantonerne få, till och med hufvudvägarne i ett ganska ofullkomligt tillstånd.
Sedun dess hafva högst betydliga kostnader blifvit nedlagde för nya vägbyggnader,
åstadkommandet af ett syftesenligt vägnät samt vägarnes anläggning och underhäll
efter de bästa methoder. Redan 1851 uppskattades första och andra
100 Kilogrammer =» 235 Svenska U.
60
Schie eiz.
klassens vägar hålla i längd minst 4500 kilometer, motsvarande 42 1 Svenska
mil eller I kilom. på 425 innevånare, och efter den tiden har vägjämrden san
L
O o o
ska väsendtligt ökats, så att den numera torde uppgå till circa 450 Svenska mil.
Anda tills helt nyligen besörjdes hela Postväsendet, eller både bref-, paket-
och personbefordringen i de 22 Kantonerne, af vederbörande Kantonal-regeringar,
hvilka likväl stundom utarrenderade denna postbefordring till enskilda
Bolag. Ingen någorlunda befolkad trakt fanns, som ej 2 ä 3 gånger i veckan
var i åtnjutande af regelbunden brefpostfart, jemte Diligens och Snällpost; första
och andra klassens vägar, på hvilka brefpost och Diligens färdades dagligen, blefvo
allt mer och mer talrika, och mellan de större Städerna gick p>osten fram och
åter två gånger om dagen. Allmänneligen begagnades goda och beqväma åkdon,
som i medeltal tillryggalade 8550 meter, d. v. s. något öfver % Svenska
mil i timmen, och den resande betalte 4 ä 5 Batzen *) eller ungefär 7 5 Centimes
(54 öre) för en Schweizer-Stunde **). Samtidigt härmed funnos i flere
Kantoner enskilda Diligens-inrättningar och andra åkdon till resandes befordran,
hvaremot Extrapost allenast på vissa väglinier var att tillgå. På Postkonferensen
i Zurich 1843 föreslogs visserligen inrättande af dylik post i hela Schweiz,
men frågan föll i anledning af förklarandet från Kantonerne Luzerns, Berns och
Aargaus sida, att Extra postbefordring under den vackra årstiden skulle erfordra
underhåll af ett omåttligt stort antal hästar.
I detta skick, med olika tariffer och olika befordringsmedel i de särskilda
Kantonerne, befanns Postväsendet då, efter undertryckandet af »Sonderbundet», eller
de 7 Kantonernes förbund, Schweiziska Edsförbundet år 1848 i flere väsendtliga
delar ändrade Förbundsförfattningen; skilde Postväsendet från Kantonal-regeringarne
emot årligt skadestånd till hvarje Kanton för sålunda förlorade inkomster;
förklarade postbefordringen utgöra ett Edsförbundet tillkommande Regal,
och stälde förvaltningen under Förbundsregeringen. Samma år utfärdades en organisk
Författning härom af följande väsendtliga innehåll:
§ 1. Postväsendet, inom hela omfånget af Edsförbundet, öfvertages af detta.
Tarifferne, uppgjorda efter de mest billiga grunder, blifva öfver allt lika.
För Postregalets afstående håller Förbundet Kantonerne skadeslösa medelst
årlig ersättning af den summa, som hvarje Kanton af sitt postväsende haft i
netto-behållning i medeltal under åren 1844—1846.
) Den gamla Schweizer-Franken var indelad i 10 Batzen och 100 Kappen samt af circa
50 proc. högre värde än den Fransyska (10!/0 dylika Schweizer-Francs = 15 Franska).
Sedan 1850 har den Franska Franken antagits lill mynt-enhet i Schweiz, och den är
indelad i 100 Rappen.
j 1 Stunde = 16,000 Schweiziska fot =1800 Métres= 8080 Svenska alnar eller något
mindre än 1/2 Svensk mil.
Schwet;,
61
Förbundet är berättigadt och förpligtadt att, mot billig-ersättning, öfvertaga
Postväsendets materiel, så vida detsamma till nyttjande är brukbart och erforderligt,
äfvensom Postbyggnaderne, desse sednare antingen såsom egendom, eller
mot hyra.
§ 5. Det af Förbundet sålunda öfvertagne Postregal består i uteslutande
rätt att befordra
a) förseglade bref;
b) andra tillslutna saker af alla slag, såsom paketer, penningar m. m., så
snart vikten ej öfverstiger 10 Pfund *);
c) Resande, medelst regelmässiga, periodiska transporter:
d) Dito med Extra Poster.
§ 7. Förbundsrådet har rättighet att, på viss tid (vanligen Ett år) och,
mot bestämd afgift, medgifva särskilda privilegier för all slags befordring, men
kan när som helst återtaga dem, om innehafvarne ej fullgöra de stadgade vil—
koren, eller eljest låta någon förseelse komma sig till last.
§ 23. Som jemväl Extra Postbefordringen utgör en del af Postregalet,
är det en hvar, utom Posthästhållarne (entreprenörerne) förbjudet, att före förloppet
af 48 timmar vidare fortskaffa resande, som med Extra post till en post
station
ankommit.
§ 26. Enskilda, sorn Post-Departementet medgifvit rättighet att befordra
personer, är förbjudet att i de för detta ändamål begagnade vagnar medtaga
slutna bref samt paketer och penningar, som i vikt icke öfverstiga 10 Pfund.
§ 27. Dylik persontransport får icke medgifvas, om hästombyte skall
ega rum.
§ 80. Hvarje resande lår fritt föra med sig 40 Pfunds vikt. För öfvervikten
betalas efter forposttariffen.
§ 105. Det skadestånd, som Edsförbundet årligen har att utbetala till vederbörande
kantoner, för afståendet af Postregalet fastställes i helt till 1,481,128
Fr. 77 Rappen (nya myntet).
§ 106. Schweiziska Postområdet indelas i 11 Postkretsar,
§ 107. Högsta myndigheten öfver Postväsendet utöfvas af Förbundsrådet.
' § 109. Förbundsrådet inrättar Extra poster på de ställen, der dylik befordran
aktas vara lämplig.
§ 112. Den omedelbara öfveruppsigten af hela Postväsendet tillkommer
Post-Departementet.
§ 11 3. För affärernes ledning står, under detta Departement, en GeneralPost-Direktör.
') 100 Pfund = 50 Kilogrammer eller 117V2 Svenska U. 10 Schvv. Pfund motsvara således
nära 12 Sveuska “tt.
Schweiz.
§ 114. Under General-Post-Direktören ställes i hvarje krets, en Post
Direktör.
§ i Io. kör besörjande af personbefordringen, äfvensom för in- och ut
lemnande
samt befordran af postföremål, skola öfver allt, der behofvet (let fordrar,
inrättas Postbyråer och »Postablagen» (Postexpeditioner .
§ '116. Efter betydenheten och antalet af den erforderliga personalen, ställas
postbyråerna under ledning af en postförvaltare eller postexpeditör; »postablagen»
under en »Ablagehalter».
§ 117. Alla Post-tjenstemän väljas för en tid af Tre år; postbetjenterne
åter för obestämd tid.
§ 1 18. Förbundsrådet har emellertid rättighet, att genom motiveradt Beslut
när som helst entlediga en posttjensteman, som visat sig vara oduglig, eller
gjort sig skyldig till någon grof förseelse. Under dylika omständigheter kan han
jemväl suspenderas af Chefen för Post-Departementet, General-Post-Direktören
och Post-Direktörerne.
§ 122. Tjenstemän och betjente vid Postförvaltningen, som hafva om hän
der
penningar eller andra värdesaker, likasom Posthästhållarne, skola för sig ställa
tillfyllestgörande säkerhet medelst borgen af minst tvenne personer, hvilkas vederhäftighet
är intygad.
§ 127. Borgenssumman bestämmes för Krets-Post-Direktörer, Kontrollö
rer,
Adjunkter, Krets-Kassörer, Cheferne för kretsarnes Byråafdelningar och för
Postbyråerné med flere tjenstemän, äfvensom för Telegraf-Inspektörerne, till 10,000
å 30,000 Francs;
för Krets-Direktörerne till 20,000 och för Kretspostkassörerne till 30,000 Fr.;
för Posthållarne vid större, och Expeditörerne vid sådana Postbyråer, der
flere tjenstemän äro anstälda, när aflöningen belöper till 600 Fr. och efter göromålens
omfång, från 6000 till 10,000 Fr.;
för tjenstemännen för forslings- och beklädnads-materiélen, Telegrafister
och Posthållare vid mindre betydande postbyråer, när aflöningen icke öfverstiger
600 Fr., efter göromålens omfång 3000 till 6000 Fr.;
för Konduktörerne till 6000 Fr., och för andra postbetjente, såsom postbud,
brefdragare, packare m. fl. efter göromålens omfång från 1000 till 2000 Fr.
§ 154. Konduktörerne och alla de ringare Postbetjenterne skola under
tjenstgöring städse vara iklädda uniform.
§§ 173—175. Samtlige Embets och Tjenstemän vid Postförvaltningen
antagas för tre år; underordnade Tjenstemän, såsom Kanslister, Kopister m. fl.
på obestämd tid.
§ 191. För att blifva tjensteman eller betjent vid Postverket erfordras
ingen föregående pröfning af dertill behöflig duglighet och kunskaper; dock bör
Schweiz.
03
tillses att flen sökande, i anseende till språkskiljaktigheten i landet, kan tala och
skrifva åtminstone två af de inhemska språken.
§ 192. För Tjenstemännen och Betjeningen vid Postverket, samt för dé3ses
enkor och barn, finnes ingen af Staten inrättad och garanterad Pensions- eller
Sparkassa.
§'327. Entreprenören (Posthästhållaren) öfvertager förpligtelsen, att, efter
förhållandet af den post befordring han åtagit sig, hålla ett tillräckligt antal felfria,
dugliga hästar, äfvensom draga försorg derom, att vid utomordentliga händelser
nödig reserv är att påräkna.
§ 328. Hvarje entreprenör är skyldig, att i sin tjenst hålla ett tillräckligt
antal i tjensten kunnige postiljoner, äfvensom att vid de tillfällen, då desse icke
räcka till, besörja anskaffandet af behöflige biträden.
§ 33 1. Likaledes åligger entreprenören, att städse vara försedd med och i
godt skick underhålla för stationen behöflige seldon.
O O
§§ 333, 334. Anspannet för poståkdon bestämmes sålunda:
Antal hästar.
För lätta cabriolets eller »chars de cote» med 2 å 3 platser 1
» vagnar med 4 platser 2
» d:o 6 d:o  2 k 3.
» d:o 7 a 9 d:o 3 ä 4.
» d:o 12 och flere d:o 4 å 5.
Vid bergpass kan likväl undantagsvis beviljas ett ökadt antal hästar.
§ 337. Entreprenören måste obetingadt underkasta sig alla anordningar
eller förfoganden från Postförvaltningens sida, i afseende på förökning eller förminskning
af anspannet medelst användande af större eller mindre vagnar.
§ 343. Hvarje entreprenör åligger att fortskaffa de för stationen erforderlige
bi vagnar; meri på sådane hufvudstationer, der flere entreprenörer betjena de
olika postrouterne, fördelar Kretsdirektionen bivagns-befordringen mellan vederbörande.
Postförvaltningen förbehåller sig, att utan ersättning få nyttja retourhästarne
till bivagnarne för att fortskaffa dc resande, som icke kunna rymmas i den återgående
snällpostvagnen.
§ 344. När Postverkets egna åkdon icke blifva tillräcklige för bivagns
befordringen,
äfvensom på sådane stationer, hvarest inga poståkdon hållas, ålig
ger
det entreprenören att biträda med egna fordon. Han är således förpligtad,
att för detta ändamål hålla åtminstone en tvåspännig vagn med 4 k 0 platser,
och en enspännig chaise eller »char-å-banc» med 2 ä 3 platser. Skulle ett
ökadt antal resande på hufvudlinierne erfordra underhåll af flere åkdon, så åligger
entreprenören att sådane anskaffa.
64
Schiveiz.
§ 345. Bivagnarne måste vara väl täckta, hvilande på fjedrar och snygga.
Postförvaltningen har rättighet, att för posttjenst kassera sådane åkdon, som anses
odugliga till bivagnar, och entreprenören åligger då att ersätta dem med bättre.
§ 346. Anspannet bestämmes sålunda:
Antal hästar.
För en »char-å-banc» med 2 å 3 platser 1.
d:o
bivagn
med
4 å
6 d:o
2.
d:o
d:o
af lättare
beskaffenhet med 7 ;
i 9 d:o .
3.
d:o
d:o
med
40 i
i 4 5 d:o .
4
d:o
d:o
med
flere
än 4 5 d:o
5
§ 347. För bivagns-befordring betalas (nemligen af Postförvaltningen till
entreprenören) 4 Fr. för hvarje »Wegstunde» och för hvarje häst (ungefär 4 R:dr
66 öre per Svensk mil), jemte postiljons-drickspenningar för en fram- och återresa;
med rättighet likväl för Postverket att utan ersättning begagna retourhästarne,
när sådant önskas.
För Wegstunde och deröfver betalas 50 Rappen, men en väglängd, som
är mindre än \ Stunde, räknas icke.
För ett tvåspännigt åkdon betalas 4 Fr. och för ett enspännigt 60 Rappen
för fram- och återresan (mellan de begge stationerne).
§§ 349, 350. Under vanliga förhållanden få bivagnarne icke belastas med
postföremål och resandes effekter. De skola anlända till stationen samtidigt med
hufvudvagnen.
§ 35 1. Finnes blott en öfvertalig resande, måste Konduktören afstå sin
plats. Entreprenören behöfver derför aldrig framskaffa bivagn allenast för en
resande.
Postförvaltningen skall särskildt angifva sådane postkurser, för hvilka inga
bivagnar behöfva lemnäs och på hvilka Konduktören ej behöfver afstå sin plats
på hufvudvagnen.
§ 352. Entreprenören åligger, att utan ersättning förvara de åt honom
anförtrodde, Postverket tillhörige bivagnar eller slädar i täta vagnshus, samt hålla
dem rena och snygga. För skada, som dem tillfogas, är han ansvarig.
Postförvaltningen eger bestämma för hvarje station det antal åkdon, tillhörige
Postverket eller entreprenören, som derstädes skall hållas. Den senare
lemnar, utan ersättning, för dessa åkdon erforderlig vagnsmörja och besörjer dess
användande efter behof.
§ 373. En entreprenörs åligganden få icke, utan Postförvaltningens samtycke,
öfverlåtas på annan person. Sedan han aflidit hafva arfvingarne rättighet,
att inom 3 månader derefter uppsäga kontraktet, att efter 3 månader upphöra.
§ 374. I afseende på införandet af extrapostbefordring å hufvudvägarne
Schweiz.
05
skall Edsförbundets Postförvaltning framdeles uppgöra ett Reglemente, och då
härom träffa öfverenskommelse med entreprenörerne.
§ 376. För noggrannt uppfyllande af de förbindelser, som i Instruktionen
blifvit beskrifne, åligger entreprenören att anskaffa säker borgen af tvenne löftesmän
för beloppet af halfva kontraktsenliga, årliga honom tillkommande kursbetalningen.
§ 377. Kontrakten om postbefordran afslutas på bestämd tid.
De kunna häfvas, i vissa fall efter 6, och i andra efter 3 månaders uppsägning.
o “
Under de sista åren för Postväsendets förvaltning af Kantonalregeringarne,
hade desse haft i nettobehållning:
Gamla Schweiziska Francs.
1844—1 846 i medeltal 1,01 5,071.
efter hvilket belopp skadeståndssumman bestämdes;
men
1847 allenast  779,447.
1848
783,751.
Sedan åter förvaltningen år 184-9 centraliserats under Förbundsregeringen, har
Postväsendet på 8 år utvecklat sig som följer:
1849 1856
Antal resande  448,809 — 941,278.
,, bref  15,106,107 — 23,733,990.
» paketer  2,233,515 — 3,7 01,013.
» tidningsnummer (1850) 7,508,985 — 15,467,790.
Brutto-inkomster . Fr. Fr. 4,808,327 — 8,363,128.
Netto-behållning . » » 1,050,064 — 1,636,932.
Inventarii-värdet . » » 533,623 — 1,317,239;
så att sedan Kantonalregeringarne årligen utbekommit belöpande skadeståndsersättning,
Edsförbundet ändock vanligen fått något öfverskott, uppgående år
1856 till 1 50,372 nya eller Fr. Francs. Af vida större vigt är likväl postförbindelsernes
betydliga förökning och taxornas nedsättning under denna tid.
hvilka förhållanden tillsammans föranledt den högst ansenliga tillväxt i alla orter
af postbefordring, som ofvan anförda fakta ådagalägga. Emellertid, och sedan
under de sednaste åren ett icke obetydligt jernvägsnät i Schweiz kommit till
stånd, upptagande redan de fleste bättre och inkomstgifvande kupslinierne, kan
det vara osäkert, huru länge Postförvaltningen må kunna bibehålla denna fördel
q
Bilagan
M 1.
66
Schvetz.
aktiga ställning. Åtminstone uttalas starka tvifvelsmål i detta hänseende utaf
Post-Styrelsen i dess Berättelse för år 1856, den sista dylika, hvarom Komiterade
haft tillfälle att taga kännedom. I denna yttras nemligen, att genom Edsförbundets
monopol på postbefordringen, blef Styrelsen i tillfälle att betjena, ieke allenast
de större trafik-linierne, utan äfven byarne i dalarne och hyddorna på bergen
med dylik befordring; ty med vinsten på hufvudlinierne betäcktes kostnaden
för bikurserne, och inkomsten af postresande och paketer var mer än tillräcklig,
att kostnadsfritt verkställa brefbefordringen. Men snart skola jernvägarne bemäktiga
sig de produktiva kurslinierne, och äfven ångbåtarne på sjöarne, hvilka
vunnit betydlig förbättring, uppträda i stark täflan med postväsendet. De öfvervägande
fördelarne för den trafikerande allmänheten af dessa befordringsmedel
erkännas villigt; men Post-Styrelsens uppgift, att på en gång bestå denna täflan
samt tillfredsställa allmänheten och Kantonernes finansförvaltningar, blir icke lätt
att lösa. Emellertid åligger det jernvägarne (hvilka i Schweiz tillhöra bolag),
att kostnadsfritt besörja bref och paketer under 10 Pfunds vigt, likaledes utan
ersättning befordra farande postbyråer, och, sedan banorna afkasta mer än 4 proc.
i nettovinst, i koncessions-afgift erlägga 500 Francs för hvarje tillryggalagd
»Wegstunde»; fördelar, som för Post-Styrelsens kassa likväl icke anses vara af
någon särdeles stor vigt.
De faktiska uppgifter om Postväsendet i Schweiz sedan början afår 1849,
som varit att tillgå, äro af det interesse att de i sammandrag här torde böra
meddelas *).
1
184».
1850.
1851.
1852.
1853.
1854.
1855.
1850.
Bruttoinkomst . . . Fr.
4,898
5,188
5,686
6,514
7,083
7,425
7,713
8,363
Utgifter
»
—
—
—
4,812
5,397
—
6,504
6,726
Hvaraf aflöningar för
Tjenstemän och betjen-  te, oberäknadt General-  Post-Direktionens, Fr.
0,901
0,962
0,983
1,053
1,141
4,244
1,305
4,372
Nettobehållning . . »
1,050
0,758
1,180
1,702
4,686
1,548
1,208
1,636
Antal
Tjenstemän och betjente
vid General-Post-Dir. .
14
20
18
4 7
*) Det bör anmärkas, att siffrorna före första kommat utmärka millioner.
Schweiz.
07
184».
1850.
1851.
1852.
1853.
1854.
1855.
1856.
vid Kretspost-Direkt:ne
31
____
45
39
49
» Hufvudpostbyråerne
126
—
—
—
151
1
693
701
» Postbyråerne ....
—
—
—
—
481
f
»Ablagehalter»
875
—
—
—
1235
—
1381
1405
Postbud
Brefdragare i orterne
Byrå-tjenare, Packare
m. fl
J 999
—
—
—
421
190
115
I _
1
599
172
625
160
Konduktörer
167
—
—
—
166
—
172
180
Provisoriskt anstälde . .
j 129
2824
39
3074
22
3137
23
I utlandet anstälde . .
—
—
—
5
—
—
—
Antal befordrade Bref,
hvaraf betalningsbara .
2341
13,667
14,874
16,001
2,868
17,454
1 8,685
309 6
19,936
3160
21,753
Portofria
1,439
1,489
1,571
1,815
1,823
1,926
4,980
Inkomst af Bref ■ ■ Fr.
—
2,172
2,367
2,490
—
2,315
2,433
Antal befordrade Tid-  nings-N:r
7,508
_
8,381
10,133
13,261
1 5,467
Inkomst häraf
—
0,093
0,092
0,101
0,112
0,129
0,134
Antal befordrade Re-  sande
0,448
0,492
0,525
0,570
0,667
0,719
0,814
0,941
Inkomst af .Resande, Fr.
*2,412
2,424
2,642
3,013
3,345
3,540
3,674
4,032
D:o för Extra Po-  ster  Fr.
0,121
0,132
0,129
Antal befordrade Paketer
—
2,223
2,668
2,791
3,017
—
3,383
3,701
Inkomst af Paketer Fr.
—
—
—
1,199
1,342
—
1,435
4,626
Utgifter för Resande och
Paketer i
Postmaterial
0,405
2,989
0,459
3,428
0,434
4,330
0,461
4,454
och forslingskostnad . .
—
—
—
—
Antal Postförings-Kon-  trakter
_
.
_
549
Antal Postkurser ....
—
—
—
—
199
—
216
226
Inventariers värde Fr.
0,533
■ —
1,237
1,317
Schvetz■
I‘4!>.
1850.
1851.
1852.
1853.
1854.
1855.
1856.
»Wegstur.de»,
faras 3 gånger dagli-
gen och oftare ....
57
—
—
74
133
—
165
118
2 d:o d:o
242
—
—
318
353
—
353
348
1 d:o d:o
526
—
—
642
565
—
661
656
6 gånger i veckan. . .
—
—
—
17
—
—
23
—
5 d:o d:o . . .
6
—
—
6
6
—
6
—
O
o
6
—
—
—
7
—
—
—
3 d:o d:o ...
76
—
—
49
62
—
21
21
2 d:o d:o . . .
42
—
—
20
14
—
5
—
955
1126
1140
1234
<143
Postverkets egna Vag-
nar till årskurser (2 —
1 6 platser)
—
—
252
281
—
332
354
Sommarkurser (12 —16
d:o
—
—
64
74
—
79
36
Hjelp- och Bivagnar
—
—
256
249
—
259
325
467
572
604
670
715
Antal Slädar
150
—
—
263
306
—
339
349
Antal Hästar till stän-
digt begagnande för
Postvagnarnes behof .
1155
—
—
1617
1725
—
2025
1990
D:o för Bivagnar och
vid utomordentliga till-
fällen
1800
—
—
1459
1589
—
1760
1850
D:o för Extraposter, be-
räknade stationsvis och
för hvarje resa ....
—
—
—
—
24,010
—
—
—
Legan för sistnämnde
hästar Fr.
—
—
—
—
0,121
—
—
—
Antal Stationer
226
—
—
—
—
—
452
461
D:o Posthästhållare .
—
—
—
—
—
—
267
256
D:o Postiljoner ....
—
—
—
—
—
—
778
710
Utgifter för
Tjenstbeklädnad . .Fr.
—
—
—
0,060
0,063
—
0,081
0,080
Schweiz.
09
184».
185». j
1851.
1832.
1853.
1854.
1855. j
1856. !
Hyror m. m Fr.
0,067
0,084
0,094
0,098
jVagnar och Slädar »
—
0,074
0,114
0,165
—
0,187
0,183
Reparation af d:o »
—
0,194
0,163
0,15 5
—■
0,154
0,184
Forslingsmateriel . . »
—
0,030
0,062
0,072
—
0,041
0,046
Byråmöbler m. m. . »
—
0,017
0,026
0,035
—
0,025
0,021
Reparation af d:o . »
—
0,007
0,008
0,007
—
0,009
0,010
Forsling skostnader:
jKontraktsenlig hästlega »
2,247
2,480
3,326
3,242
Bivagnsbefordran . . »
—
—
0,3 10
0,338
—
0,421
0,581
Ökadt anspann för huf-  ] vudvagnarno . . . Fr.
0,031
0,1 5 i
—
0,039
Utomordentliga fors-  lings-kostnader . . Fr.
.
.
0,026
0,031
—
0,05 2
0,06 1
Postiljons drickspennin-  gar  Fr.
—
0,246
0,285
0,332
0,326
Konduktörerne för af-  stådda platser . . Fr.
0,052
0,062
0,073
0,091
Fartygsumgälder. . »
—
—
0,052
0,054
—
0,051
0,043
Bro- och gränstullar »
—
—
0,012
0,0 10
—
0,019
0,047
i Vagnbelysning o. vagns-  1 smörja  Fr
—
—
0,012
0,0 15
—
0,022
0,024
P/doga n M 1.
1,1
Bil. H:o 2.
Alingsås
Arboga . .
Askersund .
Borgholm .
Borås . .
Calmar .
Carlshamn .
Carlskrona .
Carlstad
Christianstad
Christinehamn
Cimbritshamn
Eksjö
Engelholm .
Enköping .
Eskilstuna .
Fahlun . .
Falkenberg
Falköping -  Gefle . •
Grenna .
Götheborg .
Halmstad .
Haparanda .
Hedemora .
Helsingborg
Hernösand^.
Iljo . . .
Hudiksvall .
Kongelf
Kungsbacka
Köping .
Laholm - .
Landskrona
Lidköping .
Lindesberg
Linköping .
Luleå
Lund
Malmköping
Malmö .
Mariefred .
Mariestad .
Marstrand .
Transport
Till Slädens
understöd
anslagne
reserv-  liemman.
Folkmängd
år
ms.
Ärligt skjutskostnads-  bidrag enligt Komiténs
förslag.
Uppgifven
årlig kontant
utgift för
skjutsningen.
Uppgifvet
värde för år å
förmåner, som
af Staden sär-  skildt äro för
skjutsningen
anslagne.
Erbjuden
årlig afgift
till Staten för
skjutsningens
öfvertagande.
Till Stadens
understöd
anslagne
reserv-  hemman.
Folkmängd
år
1835.
Ärligt skjutskostnads-  bidrag enligt Komiténs
förslag.
Uppgifven
årlig kontant
utgift för
skjutsningen.
Uppgifvet
värde för år å
förmåner, som
af Staden sär-  skildt äro för
skjutsningen
anslagne.
Erbjuden
årlig afgift
till Staten för
skjutsningens
öfvertagande.
För mantal.
R:dr Runi.
K:dr Runi.
R:dr R:mt.
R:dr Ruut.
För mantal.
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
R:dr R:mt.
R:dr Runt.
7}
1,412
21
216,95
— A)
—
Transport
1,004 fa
173,711
2,573 A
26,584,14
67,048,55
26,098,13
30,895,30
174
2,587
54 A
356,38
150
58 |
986
13 A
139,43
330
—
_ C)
oO g
1,155
16 i
170,44
505
500 k;
Norrköping ....
—
17,116
256 Ä
2,649,64
4,000
244 |})
_ C)
4
673
9
92,9 7
—
Norrtelje
81 l
1,046
15
154,93
—
30
52,30 E)
2,815
42
453,86
3,000
— C)
Nyköping
7i
5,956
58 i
604,50
750
748
820
—
7,554
112 \
1,162,12
750
500
1,000
Oscarshamn ....
—
1,630
24
247,92
—
— C)
—
5,214
78
805,74
1,997
—
Cj
Philipstad
62
1,459
21
216,95
2,600
— D)
1,000
—
14,513
217 k
2,246,77
1,650
240 n>
1,500
07
1,545
22 Ä
252,42
400
100
150
50
4,128
61 i
635,29
5,400
—
—
Sala
3,308
49 A
511,55
500
—
500
—
5,594
82 J
852,22
7,800
1,000
—
Sigtuna
O 7
* 3
415
6
61,98
—
—
—
54
2,002
50
309,90
500
— C)
Skanör och Falsterbo .
1,074
15
1 54,93
_ A)
—
—
—
1,373
19i
201,43
550
_ D)
400
Skara
2,096
50
309,90
255,49
60
1
—
1,981
28 i
294,40
2,250
1,500
Skellefteå
245
3
50,99
—
—
—
12 t\
1,527
22 '
232,42
_ A)
—
275
Skenninge
—
1,542
19 A
201,45
515
190
_ C)
179 Ä
1,410
21
216,93
555,33
—
500 E)
Sköfde
80 tb
1,152
16 A
170,44
170
—
170
—
4,051
60
619,80
600
770
1,000
Stockholm
97,952
1,468 A
15,169,60
—
—
—
—
4,618
69
712,77
2,000
_ i»;
500
Strengnäs
1,409
21
216,95
599
—
599
—
1,014
15
154,95
260
40
_ C)
Strömstad
1,478
21
216,95
366
—
300
—
807
12
125,96
50
_ D)
—
Sundsvall
75 v
3,661
54
557,82
150
65
—
—
9,587
142
1,466,86
500
420
500
Säter
22 Wg
518
7 A
77,47
371
—
371 E)
14 i
1,068
15
154,95
—
_ D)
40,SO
Söderhamn ....
—
2,183
31A
525,59
500
180
—
—
29,547
442 1
4,571,02
25,700
—
4,500 6)
Söderköping ....
12|
1,366
19 A
201,45
—
1,875
— C)
—
3,072
45
464,85
1,500
—
500
Södertelje
—
1,532
19 A
201,45
334
—
450 B)
12 U
566
7 A
77,47
—
—
—
Sölvesborg
—
1,523
22 A
252,42
975
D)
—
—
1,086
15
154,95
975
500 E)
Thorshälla
—
685
9
9 2,97
150
—
108
—
4,473
66
681,78
5,400
1,500 E)
Trosa
—
466
6
61,98
24
—
37,30
—
5,105
46 A
480,54
2,000
500
Uddevalla
—
3,859
57
588,81
500
—
500
45
956
13 \
1 39,45
117
— C)
Ulricehamn ....
—
1,508
19 A
201,45
800
—
_ C)
—
2,266
55
540,89
798
65
400
Umeå
6 i
1,654
24
247,92
470
37,30
200
—
6,684
99
1,022,67
5,100
4,605 ■>)
7,000 E)
Upsala
216|
8,006
120
1,259,60
—
370 D)
370
14
904
134
1 59,45
—
300
200
Wadstena
—
2,256
55
340,89
900
_ C)
26 i
555
7 1
77,47
—
991,16
—
Warberg
2,360
34 A
356,58
447
—
158
1,576
22A
252,42
75
—
—
Waxholm
1,010
15
154,93
—
——
—
9
1,143
16 4
170,44
575
—
150
Wennersborg ....
5
3,289
48
495,84
1,200
1,615 0)
C)
—
4,853
72
745,7ö
—
2,000
2,000
Westervik
—
5,038
75
774,73
2,750
—
—
2,883
42
433,86
450
—
500
Westerås
245
4,085
60
619,80
225
120
545
31 A
972
13 4
139,45
400
—
—
Wexiö
—
2,960
431
449,53
1,670
1,000
209 A
5,733
854
883,21
—
710
_ C)
Wimmerby ....
—
1,559
221
232,42
500
200
—
1,550
194
20|,45
555
45
250
Wisby
—
4,852
72
745,76
1,750
200
1,000
—
7,254
108
1,115,64
—
4,562
— C)
Ystad
—
5,056
75
774,73
2,250
475
1,726,64 r
14
337
44
46,48
—
—
Åmål
6
1,541
221
232,42
500
_
_ C)
—
15,808
257
2,448,21
1,765
9,197
5,000
Örebro
86
5,807
87
898,71
_
300
— C)
—
629
9
92,97
100
—
100
Öregrund .
—
666
9
92,97
150
150
—
2,195
314
325,59
300
—
300
Östersund
1,144
16 A
170,44
585
—
943
13 4
139,45
—
~
—
Östhammar ....
—
568
7A
77,47
-
100
1,004 |b
j 175,711
j 2,573 4
26,584,14
67,048,35
26,098,13
30,893,30
Summa
1,996 HM
380,752
5,645 A 1
58,517,80
91,584,82
35,457,63 |
40,823,14
sig villige att lenina bidrag till kostnaden
A) Från städerna Alingsås, Engelholm samt Skanör och Falsterbo bestrides skjutsen af de skjutsningsskyldige sjelfve.
B) Vid städerna Askersunds, Götheborgs och Söderteljes anbud äro förbehåll gjorde, att de erbjudna bidragen skulle nedsättas, i den män skjutsningen kunde komma att minskas.
C) De skjutsningsskyldige i Borås, Carlshamn, Christinehamn, Falkenberg, Hjo, linköping, Lund, Nora, Norrköping, Oscarshamn, Skenninge, Söderköping, Ulricehamn, Wadstena Wenersborg, Amål och Örebro hafva förklarat
för skjutsningens bestridande, derest denna af Staten öfvertoges, men några bestämda belopp hafva icke i sådant afseende blifvit derstädes utfäste.
II) Utom de här ofvan upptagne utgiftsbelopp, eller andre uppoffringar för skjutsningens bestridande, äro inom städerna Carlskrona, Cimbrishamn. Fahlun, Falköping, Grenna, Jönköping, Norrköping, Philipstad, Sölvesborg, Upsala och Wenersborg särskilde förmåner
eller prestationer beviljade, hvilka, i saknad af nödige upplysningar, ej kunnat till vissa belopp utföras. ' ' J 1 y
K) För städerna Enköping, Hedemora, Helsingborg, Jönköping, Norrtelje och Suter äro de gjorda anbuden icke bestämdt utfäste för längre tid än tio år.
