# ID: svediakorp-gov2372
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 119,354
# sentences: 3,911
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


II MI A \ Ii
TILI.
smitomi imMÄMas
PROTOKOLL
VID
Lagtima Rik§dagcn I stockholm
Åren 1859 oell 18011.
ltlXAGOU
till
FÖRSTA SAMLIIGEI•
1* Afdelningen.
Tillförordnade liommillerades
afgifna och genom Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner eller
Skrifvelser till Rikets Ständer öfverlemnade
JB elan handen.
I
Iii nehåll:
Underdånigt Betänkande angående Stambanornas lämpligaste sträckning.
iöfverleinnadt till Rikets Ständer genom Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
ai‘ den 17 November 1859, N:o 52.)
Bihang till Jernvägs-undersökniugs-kommittéens underdåniga Utlåtande.
Underdånigt Betänkande angående lämpligaste sättet för Bevärings-skyldighetem
fullgörande, samt om ordnande af dithörande frågor.
(öfverlemnadt till Rikets Ständer genom Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
af den 20 December 1859, N:o 67.)
Underdåniga Betänkanden och Förslag till:
l:o. Förordning om Kommunalstyrelse på landet.
2:o. Förordning om Kommunalstyrelse i stad.
3:o. Förordning om Kyrkostämma samt Kyrko- och Skol-räd.
4:o. Förordning om Landsting.
(Öfverlemnade till Rikets Ständer genom Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse
af den 30 December 1859, N:o 73.)
Underdånigt Betänkande, med Förslag till ny Författning angående utgörande af
Allmänna Bevillning en.
(Öfverlemnadt till Rikets Ständer genom Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse af
den 10 Januari 1860, N:o 82.)
Underdånigt Betänkande och Förslag angående Skjutsning sbesvärets ordnande.
(Öfverlemnadt till Rikets Ständer genom Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse
af -den 13 Januari 1860, N:o 83.)
Finans-Kommittéens underdåniga Utlåtande angående räntans frigifvande.
(Öfverlemnadt till Rikets Ständer genom Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
af den 13 Mars 1860, N:o 105.)
Finans-Kommittéens Betänkande och Förslag angående förändrad organisation af
Kypotlieks-inrättningarne i riket.
(Öfverlemnadt till Rikets Ständer genom Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse
af don 13 April 1860, N:o 113.)
af
den för undersökningar angående Stambanornas lämpligaste
sträckning i nåder tillförordnade
Kommitté.
-
■■■uggiagvg "■ . ii
STOCKHOLM, 1859.
i>. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
1
olurötpiut * i iriti m i i 4 • *>/i * »J ^ c!j *ii»j 'wk.- •
• i-: ' nit Tf!■!;«! ■ -'tiii-ii/. nh.
Stormäletigste Allernådigste Honung!
O edan, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition vid senaste riksdag och
med afseende på angelägenheten af, att, innan några andra jernvägsarbeten för statens
räkning företagas än de, till hvilka under samma riksdag anslag beviljats, noggranna och
fullständiga, icke blott tekniska och topografiska, utan äfven statistiska, landets industri
och rörelse i synnerhet omfattande undersökningar blefve anställda, Rikets Stän
1
-
der, enligt underdånig skrifvelse af den 16 September 1857, till Eders Kongl. Maj:ts
nådiga disposition å Riksgälds-kontoret anvisat ett anslag af 150,000 R:dr Runt, till
bestridande af de kostnader, som vore förenade med sådana undersökningars anställande
i alla ofvannämda afseenden; har Eders Kongl. Maj:t genom nådig skrifvelse
af den 20 Mars 1858 tillsatt en Kommitté, bestående af undertecknad Ericson i egenskap
af ordförande, och, såsom ledamöter, undertecknad Beijer, Chefen i Ostra Vägoch
Vattenbyggnadsdistriktet Majoren m. m. Friherre G. De Geer, som dock för vårdande
af sin helsa måst från och med sistlidne April månad upphöra att i Kommittéens
arbeten deltaga, samt undertecknad Troilius, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t
samma Kommitté till underdånig efterrättelse meddelat följande nådiga föreskrifter,
nämligen:
att, sedan förberedande tekniska och topografiska undersökningar ägt rum, Kommittéen
borde genom sammanträden och ofverläggningar med Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, Magistrater, Hushållningssällskap och andra sakkunnige personer
söka inhämta alla sådana upplysningar i afseende på de särskilda orternas industri
och rörelse, produkter, odlingslägenheter, befolkningsförhållanden, behof af lättade
kommunikationer o. s. v., som erfordrades för att på ett ändamålsenligt sätt kunna bestämma
banornas rigtning och anläggningssätt, och, vid valet emellan alternativa förslag
till bansträckning inom en och samma trakt, afgöra företrädet dem emellan; börande
det vara äfven andra invånare i orterna öppet lemnadt att till Kommittéen
framställa sina önskningar och förslag i ämnet;
att Kommittéen ägde att åt dertill lämplige civilingeniörer uppdraga att, hvar
och en för det honom anförtrodda undersökningsområde, med ledning af den instruktion
Kommittéen borde meddela, upprätta detaljerade planer, profiler och kostnadsförslag;
att
undersökningarne, vid hvilka under den då afslutade riksdagen af Eders
Kongl. Maj:t framlagda förslag till byggande af stamjernbanor för statens räkning samt
Rikets Ständers i denna fråga fattade beslut borde tjena till hufvudsaklig ledning,
skulle, i den mån tid och tillgångar medgåfve, omfatta:
a) lämpligaste sträckningen mellan Katrineholm och (Än punkt vid Göta kanal
i Westergötland, der jernvägen komme att skära kanalen, utgörande således en föreningslänk
mellan de från Stockholm och Göteborg utgående, under arbete varande
särskilda delarne af Vestra stambanan;
b) Södra stambanans rigtning dels från Falköping förbi eller genom Jönköping,
och dels från Finjasjön genom Småland, samt lämpligaste punkten för dessa begge
delars af Södra stambanan anslutande till hvarandra;
3
c) Östra stambanans rigtning från Katrineholm öfver Norrköping och Linköping
samt förening med Södra stambanan;
d) Norra stambanan från Stockholm åt Upsala och Sala, till någon lämplig punkt
på Gefle-Dala-jernvägen;
e) lämpligaste sättet för jernvägens dragande genom hufvudstaden;
f) Nordvestra stambanans rigtning från lämplig punkt på Vestra stambanan genom
Kristinehamn och Karlstad öfver Arvika till riksgränsen mot Norge;
g) föreningsbana emellan Orebro och Askersund; och slutligen
h) föreningsbana från trakten af Sala i sydvestlig rigtning, emellan Norra och
Vestra stambanorna;
att Kommittéen i öfrigt borde meddela yttrande rörande den utsträckning af
stambanorna, sorn under fortgången af undersökningarne tilläfventyrs kunde ifrågasättas
och anses förtjent af uppmärksamhet, äfvensom angående hvilka bibanor, anslutande
till statsbanorna, syntes vara förtjenta att med statsbidrag understödjas.
Kommittéen, som genast efter ofvannämde till undertecknad Chef för Statens
Jernvägsbyggnader ställda nådiga skrifvelses inhändigande sammanträdde, har sedermera
under loppet af dess verksamhet dessutom fått emottaga följande, af Eders
Kongl. Maj:t till dess underdåniga utlåtande remitterade ansökningar, nämligen:
1. En af B. de Maré, E. Key m. fl. angående fullständig undersökning på statens
bekostnad för jernvägsanläggning mellan Westervik och den s. k. Tatarkullen
nära Ekesjö.
2. Af Ryttmästaren m. m. R. Tornerhjelm å fleras vägnar samt Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län gjorda underdåniga framställningar om undersökningar
på statens bekostnad till bedömmande af lämpligaste rigtningen af bibanor
från Helsingborg och Ystad till Södra stambanan.
3. Direktionens för Köping-IIults jernvägsbolag förnyade underdåniga erbjudande
att till staten försälja den färdiga jernbanan mellan Orebro och Arboga på de vilkor,
som 11 § i de för bolaget i nåder gillade privilegier stadgar, eller ansökan i annat
fall, att staten måtte bevilja bolaget garanti för en årlig nettoinkomst under 40 år
för jernvägen fortsatt och fullbordad å ena sidan till Köping och å andra sidan till
Wenern, eller för Köping-IIult-j eril vägen i hela sin utsträckning.
4. En af Landshöfdingen i Elfsborgs län Grefve E. Sparre inlemnad och förordad
förnyad underdånig anhållan af styrelsen i bolaget för jernvägsanläggning mellan
Borås stad och Vestra stambanan om statslån.
4
5. Kommitterades för Lindes, Ramsbergs och Nya Kopparbergs bergslag underdåniga
ansökan om nådig proposition till Rikets Ständer rörande låneunderstöd för
anläggning af jernväg mellan Lindesberg och Frövi station på Köping-Hults jernväg.
6. Interimsdirektionens i bolaget för anläggning af bibana från Kristianstad till
Södra stambanan underdåniga ansökan om nådig proposition till Rikets Ständer rörande
statsunderstöd.
7. Aktiebolagets för jern vägsanläggning från Stockholm till Upsala öster om
Sigtunafjärden styrelses underdåniga ansökan om nådig proposition till Rikets Ständer
om räntegaranti.
8. Interimsdirektionens i bolaget för anläggning af jernväg emellan liufvudstaden
och Sagån i Westmanland underdåniga ansökan om nådig proposition till Rikets Ständer
antingen om • låneunderstöd till samma jernvägsanläggning, eller, i fall Eders
Kongl. Majit skulle anse staten höra anlägga jernväg närmast liufvudstaden, om anläggande
af en stambana till Stäket, till hvilken, om dess fortsättning ej skulle i nåder
föreslås i rakaste rigtning till Sala, bolaget då skulle önska anlägga en bibana,
dragen från Stäket till af Eders Kongl. Majit efter framställning från bolaget bestämmande
punkt vid Sagån, för hvilken händelse bolaget anhåller om nådig proposition
rörande låneunderstöd för en dylik bibana.
9. En af Eders Kongl. Majits Befallningshafvande i Westerås län ingifven och
förordad ansökning af länets Jernvägskommitté om nådig proposition till Rikets Ständer
rörande anläggning af stambana på statens bekostnad från liufvudstaden till Almarestäke,
med afseende på nämde kommittés uppdrag att, i sammanhang med ett
i Upland bildadt aktiebolag för jernvägsförbindelse mellan Stockholm och Sagån i den
af Westerås läns invånare afsedda rigtning, befordra jernbansanläggning mellan Sagån
och Köping, för hvilket företag aktieteckning redan börjat och om hvars fullbordande
samt aktiebolags konstituerande berörde jernvägskommitté vill göra behörig underdånig
anmälan med den vidare underdåniga framställning, som ärendets beskaffenhet
och omständigheterna kunna föranleda.
Utom dessa från Eders Kongl. Majit i nåder remitterade ansökningar, hafva
följande petitioner Kommittéen tillhandakommit, nämligen:
a) En af vice ordföranden i Kristianstads läns Hushållssällskap Grefve Hugo
Hamilton å en mängd jordägares vägnar, ordföranden i Kristianstads Drätselkommission
G. R. Gauffin å stadens invånares vägnar, samt Hushållssällskapets derstädes
sekreterare L. V. Henschen till undertecknad Chef för statens Jern vägsbyggnader redan
år 1857 ingifven anhållan om fullständig undersökning på allmän bekostnad af
5
en östligare linie för jernväg från Finjasjön, öfver Wexjö, Ekesjö, Linköping oell Katrineholm,
med bibana till Jönköping från trakten af Ekesjö.
b) Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kristianstads län ingifne och
förordade, till undertecknad Chef för statens Jernvägsbyggnader ställde petitioner
från 642 invånare i samma län, om verkställande på statens bekostnad af fullständig
undersökning under år 1858 rörande lämpligaste’utstakning af en bijernbana emellan
Kristianstad och rikets Södra stambana samt kostnaden för en sådan banas anläggning.
c) Wexjö stads invånare med petition om undersökning genom Kommittéens försorg
rörande Södra stambanans dragande genom Wexjö.
d) Bruksägarne C. G. Leijonhjelm, O. Nordenfeldt m. fl. med anhållan om fullbordande
genom Kommittéens försorg af undersökningarne för en jernväg från sjön
Wickern i Nora bergslag, öfver Svartelfven vid Kortfors, ej mindre till sjön Möckeln
i Karlskoga bergslag, än ock till Timselfven.
e) Orebro stads deputerade, med förslag till de jernvägssträckningar, som de och
ett stort antal stadens och ortens invånare anse för Nerike mest maktpåliggande, och
hvilka de betrakta såsom för hela riket vigtiga samt sålunda förtjenta att ingå i systemet
för statens stambanor.
f) Landshöfdingen i Kristianstads län E. v. Troil med ritningar, betänkande och
kostnadsförslag för bibana från Kristianstad till Södra stambanan, under anhållan,
att Kommittéen ville till Eders Kongl. Majit afgifva underdånigt utlåtande om och i
hvad mån banan vore förtjent af uppmärksamhet från statens sida.
Vid fullgörande af det Kommittéen sålunda lemnade nådiga uppdrag, anser Kommittéen
sig i första rummet böra underdånigst redogöra för såväl den ordning och
de grunder, som Kommittéen antagit till ledning vid de densamma ålagda undersökningars
utförande, som ock det sätt, på hvilket Kommittéen trott sig kunna lättast
åskådliggöra resultaterna deraf såväl i tekniskt som statistiskt hänseende.
Sedan Kommittéen till Sekreterare antagit Kanslisten hos Styrelsen för allmänna
Väg- och Vattenbyggnader Julius v. Sydow, förordnade Kommittéen följande Ingeniörer
att, med biträde af erforderligt antal nivellörer, verkställa tekniskt-topografiska
undersökningar och utstakningar samt derefter upprätta detaljerade planer, profiler och
kostnadsberäkningar öfver alla de linier, som Kommittéen genast vid arbetets början
eller under dess fortgång funnit nödigt att undersöka, för att i detta afseende med
6
erforderlig noggrannhet och sakkännedom kunna föreslå stambanornas utläggning med
bibehållande af den hufvudrigtning, som Eders Kongl. Majit uti ofvan underdånigst
åberopade nådiga bref anbefallt, nämligen:
l:o. Kaptenen Ä. O. Gestrin för: a) linien ifrån Katrineholm i Nyköpings län,
eller den punkt, intill hvilken Vestra stambanan från Stockholm är under utförande
enligt tillförene nådigst meddeladt beslut, genom Nerike till Göta kanal vid Töreboda
i Skaraborgs län, dit Vestra stambanan från Göteborg är för trafiken öppnad, varande
sedermera under loppet af undersökningarne samma banas fortsättning från
Göta kanal till Nerikes gräns vid Bodarne af Eders Kongl. Majit i nåder fastställd; b) föreningsbanan
emellan Orebro och Askersund; samt c) Nordvestra stambanan från lämplig
punkt på den Vestra genom Kristinehamn, Karlstad och Arvika till förening med
den från Kongsvinger föreslagna Norska jernbanan på riksgränsen i trakten af Eda
glasbruk.
2:o. Löjtnanten G. Nerman för: a) Norra stambanan från Stockholm åt Upsala
och Sala, till lämplig punkt på Gefle-Dala numera för trafik öppnade jernväg; b) föreningsbanan
ifrån Norra stambanan och trakten af Sala i sydvestlig rigtning till Westra
stambanan; c) jernvägens ledande genom hufvudstaden; samt d) Östra stambanan
från den Vestra vid Katrineholm i Nyköpings län öfver Norrköping till Linköping.
3:o. Kaptenen Grefve R. Cronstedt för Södra stambanan från sjön Stråken, dit
densamma från Falköping tillförene blifvit fastställd och redan är under arbete, förbi
eller genom Jönköping; samt
4:o. Kaptenen S. F. Westrell för: a) Södra stambanan från Finjasjön i Kristianstads
län, dit densamma ifrån Malmö är till sin rigtning fastställd och till större delen
för trafik öppnad, genom Kronobergs och Jönköpings län till förening med den
från Falköping förbi eller genom Jönköping kommande delen af samma bana; och
b) Ostra stambanan från Linköping till förening med den förra i Jönköpings län.
Derjemte har Chefen för Vestra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet Majoren m. m.
D. Lilljehöök efter anmodan af Kommittéen anställt undersökningar samt upprättat
kartor och kostnadsförslag för utvidgning af Seffle kanal och upprensning af Byelfven
ifrån den senares utlopp i sjön Wenern till Arvika i Karlstads län, så att denna <
segelled må blifva tillgänglig för alla de fartyg, som kunna passera Göta och Trollhätte
kanaler.
Då de nådigst anbefallda tekniska undersökningarne haft till ändamål att utstaka
stambanorna emellan vissa bestämda ändpunkter, utan att emellan dessa böja linierna
i andra fall, än der dels större mötande naturhinder gjort sådant till en nödvändighet,
eller beröringen med vigtigare handelsplatser samt rikare och mera befolkade
7
orter till ögonskenlig fördel för rörelsen påfordrat en sådan åtgärd, så har Kommittéen,
i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts nådiga instruktion rörande banornas
hufvudrigtning, anvisat cheferna för undersökningsförrättningarna hvilka ställen
emellan de bestämda ändpunkterna som linierna borde beröra; och då Kommittéen
vid valet emellan förekommande alternativa förslag å vissa sträckningar icke funnit
så öfvervägande kommerciela fördelar eller andra allmänna intressen af sådan vigt,
att det ena eller andra alternativet endast på grund deraf kunnat tillerkännas ett bestämdt
företräde, så hafva tekniska undersökningar blifvit anbefallda å samtliga sådane
alternativa linier, för att med ledning af derigenom vunna ytterligare upplysningar
slutligen kunna bestämma och antaga den fördelaktigaste sträckningen.
Kommittéen har ansett ändamålet med de tekniska undersökningarna uppnådt,
då terrängen emellan de af Kommittéen sålunda bestämda hufvudpunkterna blifvit
så noga som möjligt och, der så fordrats, i flera rigtningar undersökt och afvägd med
iakttagande deraf, att der lokalen varit af mera bruten beskaffenhet, undersökningscheferna
genom utstakning och afvägning af flera linier sökt att utröna den fördelaktigaste
sträckningen, utan att dervid afvika från den raka linien mer än som varit
nödvändigt för att, i förening med besparing i anläggningskostnaden, krökningar och
stigningar icke skulle öfverstiga den måttstock, som för statens jernvägar är bestämd,
eller blifva, de förra af mindre radie än 1000 fot och de senare skarpare än 1 på 100.
Till utrönande af bästa sättet och minsta kostnaden för banornas anläggning
emellan de bestämda punkterna, hafva sådana vid liniernas utstakning förekommande
terrängförhållanden som sjöar, vattendrag, vägar, berg och mossar blifvit noga antecknade,
och der så fordrats har man genom borrningar i djupare jordhöjder, som
för banans utläggning måste genomskäras, utforskat huruvida fast berg skulle möta,
äfvensom uppmätt mossarnes djup, för att med ledning deraf kunna bestämma det
för deras jusserande ändamålsenligaste och minst kostsamma byggnadssätt.
I anseende till dermed förenade stora kostnad och tidspillan samt ringa verkliga
gagn har Kommittéen icke låtit verkställa planmätningar öfver den terräng, hvaröfver
undersökningslinierna borde framdragas. Erfarenheten vid de hittills byggda
jernvägarna har nämligen visat, att terrängen vida bättre, säkrare och fortare examineras
ute på fältet än på en förut upprättad karta, hvarförutan dertill erforderliga
detaljerade mätningar och ritningar öfver de vidsträckta områden, som Kommittéen
haft att undersöka, skulle hafva upptagit mera både tid och medel än Kommittéen
baft att disponera. Sådana mindre jemkningar i detalj, som af dylika kartor kunna
föranledas, äro af desto mindre vigt att iakttaga vid de förberedande undersökningarne,
som det vid banornas slutliga definitiva utläggning alltid bör och måste till
-
höra de verkställande ingeniörerna att så undersöka och begagna lokalen innan arbetet
börjar, att jern vägsbyggnaden kan utföras på det solidaste, ändamålsenligaste och
minst kostsamma sätt. Så har hitintills vid statens jernvägsbygge der förfarits och
dervid visat sig, att på hvad sätt än de föregående allmänna undersökningarna varit
utförda, hafva dock alltid vid den slutliga definitiva utstakningen smärre förbät
o
o
tringar kunnat göras, oftast ledande till en förminskad anläggningskostnad. Af detta
skäl har äfvenledes Eders Kongl. Maj:t vid fastställandet af planerna för statens jernvägsbyggnadcr
i nåder alltid medgifvit åt ingeniörerna rättighet till sådana mindre
afvikelser från den på förhand bestämda hufvudrigtningen emellan på kortare afstånd
ifrån hvarandra bestämda punkter.
Såsom allmän regel vid utförandet af undersökningarne har Kommittéen, i öfverensstämmelse
med de af Eders Kongl. Maj:t i Januari månad 1855 nådigst fastställda
hufvudgrunder för den tekniska anordningen vid statens jern vägsbyggnader, föreskrifvit,
att större stigningar än 1 på 100 och krökningar af mindre radie än 1000
fot icke finge antagas. För att minska det gemensamma motståndet på banorna af
tyngdkraften vid stigning och hjulringarnes friktion mot railerna i krökningar, har
derjemte antagits, att alla krökningar vid stigningar af 1 på 100 borde utläggas med
större radie än 1000 fot.
Alla profilkartor, hvilka Kommittéen i underdånighet härhos bilägger, äro upprättade
efter en gemensam skala af 1000 fot i längd och 40 fot i höjd på en decimaltum,
samt för öfrigt konstruerade i fullkomlig öfverensstämmelse med hvarandra.
Profilerna äro uppritade på en med blå färg dragen baslinie, hvars höjd öfver
hafvet derå finnes angifven och hvilken efter längden är indelad i af delningar af 1000
fot med utsatta afstånd från hvarje banas begynnelsepunkt. Terrängens ytkontur är
utmärkt med en fin svart linie, och jernvägens så kallade balansplan (eller den linie
hvarefter den permanenta vägen utlägges) genom en röd linie. Det mellanrum, som
begränsas af dessa båda lini er, angifver således sektionerna af de erforderliga bankfyllningarna
och utgräfningarna, betecknade de förra med gul och de senare med
grön färg. Dessa fyllningars och gräfningars kubikinnehåll är utsatt på hvarje ställe
i kubikfamnar med siffror af motsvarande färger.
De röda siffrorna angifva jernvägsliniernas lutningsförhållanden.
Profilen utvisar äfven, genom prickade svarta linier, djupet af de kärr, mossar,
sanka ställen och vattendrag, hvaröfver jernvägslinien passerar, äfvensom de ställen
der fast berg anträffats äro betecknade medelst röda linier i profilens öfre kontur.
Så väl bryggors, kulvertars och viadukters spännvidd, som nödiga förändringar
af vattendrag samt större vägöfvergångar äro äfven på profilen utsatta.
För att utvisa de å jernvägslinien förekommande krökningar, äro dessa under
hvarje profil uppdragna i plan med en grof svart linie, hvilken, liksom profilen, är
indelad i afdelningar af 1000 fots längd, med radiernas storlek utsatt i fot vid hvarje
krökning.
Då Kommittéen af förut anförde skäl icke ansett nödigt att låta upprätta detaljerade
plankartor, har Kommittéen i stället endast uppdragit de undersökta jernvägslinierna
på de pålitligaste tillgängliga provinskartor och bilagt desamma vid de
öfver hvarje särskild linie upprättade profilritningar. Med ledning af dessa kartor äro
sedermera samtliga jernvägslinierne utlagde å den i mindre skala utförda tryckta statistiska
karta, sorn åtföljer Kommittéens underdåniga betänkande.
Anläggningskostnaderna för jernvägar i de undersökta rigtningarne äro beräknade
efter en gemensam metod, och kostnadsförslag uppställda i enahanda form för samtliga
linierna. Kommittéen har dervid i det närmaste följt det af 1856 års Jernvägskommitté
begagnade beräkningssätt, med iakttagande endast af de modifikationer och
förändringar i prisförhållanden, hvartill erfarenheten vid de redan utförda stambanorna
gifvit anledning. Der de af bemälda Kommitté undersökta linierna blifvit bibehållna,
hafva så väl profiler som kostnadsberäkningar omarbetats efter nu antagna grunder.
Kostnad sförslagen omfatta detaljerade beräkningar öfver erforderliga terrasseringsarbeten,
efter de prisskilnader som äro en följd af jordmånens olika beskaffenhet
och transportvägens längd, äfvensom kostnaden för ballastning är beräknad efter
större eller mindre afstånd till passande grustägten Alla förefallande viadukter, broar,
kulvertar och vägöfvergångar äro såväl till grundläggning som öfverbyggnad specifikt
beräknade efter den byggnadsmetod, som till följd af lokala förhållanden och på stället
gjorda undersökningar befunnits ändamålsenlig. Till öfverbyggnaden hörande railer
och slipers, rörelsemateriel, maskiner och redskap, alla bangårdar, stationer, vakthus,
elektriska telegrafer samt expropriations- och administrations-kostnader jemte ingeniörarfvoden
och diverse omkostnader äro likaledes med behörig specifikation tagna i beräkning.
Dervid är likväl kostnaden för railer och rörlig materiel upptagen till de
priser, hvartill sådana för närvarande kunna från utlandet anskaffas.
För att lätta såväl öfversigten af de sålunda undersökta jernvägsliniernas förhållande
i afseende på längd, anläggningskostnad, lutningar och krökningar, som jemförelsen
emellan särskilda liniers företräden i dessa hänseenden, har Kommittéen, i
stället för en teknisk beskrifning öfver hvarje linies terrängförhållanden, upprättat bifogade
tabell Litt. A, hvari första kolumnen, vid sidan af uppgiften om jernvägsliniernas
sträckning emellan vissa hufvudpunkter, angifver deras längd i mil och fot,
2
10
den andra anläggningskostnaden, den tredje sammanräknade längden af deras stigningar
af 1 på 100, 1 på mer än 100 till och med 200 samt af 1 på mer än 200 till oell
med 300, och den fjerde kolumnen sammanräknade längden af krökningar med 1000,
med mer än 1000 till och med 2000 samt med mer än 2000 till och med 3000 fots
radier.
Då anläggningskostnaden utgör en säker måttstock för de af lokalen beroende *
större eller mindre svårigheterna vid en jernbanas utförande, och likaså lutningsförliållandena
jemte krökningarnes radier utöfva ett väsendtligt inflytande på banans framtida
underhålls- och drift-kostnad, så crhålles genom jemförelse af de i denna tabell
införda uppgifter en säker ledning för omdömet om de undersökta jernvägsliniernas
fördelar och olägenheter i så väl det ena som det andra hänseendet.
Dessutom har tabellen Litt. B blifvit särskildt upprättad, för att lemna en lättare
öfversigt öfver afståndet särskilda orter och stationer emellan på samtliga jernvägssträckningarna.
Detta igenfinnes nämligen utsatt i mil och fot på den horisontela
linie, som är dragen under det ena ställets namn, der denna skäres af en från en
annan orts deremot lodrätt fälld linie.
I öfverensstämmelse med de Kommittéen lemnade nådiga föreskrifter hafva följande
linier för stambanorna blifvit undersökta, utstakade och afvägda, nämligen för:
Södra stambanan: tvänne alternativer, båda utgående från östra ändan af Finja
sjön
i Kristianstads län och sträckande sig, det ena genom Lagadalen förbi Göta
ström
och Tenhult genom Jönköping till sjön Stråken i Skaraborgs län, det andra
öster om det förra förbi sjöarne Möekeln och Salen till Nässjö och Tenhult, der detta
alternativ sammanfaller med det förra.
Vestra stambanan: från Katrineholm i Södermanland förbi Vestra Wingåker,
Halsberg, Porla och Bodarne till Töreboda vid Göta kanal i Skaraborgs län.
Östra stambanan: från Katrineholm öfver Norrköping, Linköping och Mjölby
till Nässjö i Jönköpings län, der den sammanfaller med östra alternativet för Södra
stambanan.
Norra stambanan: från Stockholm öster om Sigtunafjarden till Upsala och Sala,
med tvänne alternativer derifrån till Gefle-Dala jernväg, det ena furbi Avesta och \
Hedemora till Korsnäs, det andra förbi Brunnbäck och Garpenberg utmed sjön
Grycken till Robertsholms station.
Nordvestra stambanan: från Porla på Vestra stambanan öfver Degerfors, Kristinehamn,
Karlstad, Norselfven vid sjön Frykens utlopp, sjön Wermelen till Arvika
och riksgränsen i grannskapet af Eda glasbruk, der linien möter den från Kongsvinger
mot samma ställe utstakade Norska jernvägen.
11
Föreningsbanan emellan Norra och Vestra stambanorna: tvänne alternativer, det
ena utgående från Avesta på det vestra alternativet för Norra stambanan och det andra
från Brovallen på det östra, båda sammanfallande vid Broarne och derifrån med
sträckning öfver Engelsberg norr om sjön Åmänningen till Gunnilbo, Nyhammar,
Björlcasjön nära Linde samt Frövi station på Orebro-Arboga jernväg.
Föreningsbanan emellan Orebro och Askersund: från Orebro till Halsberg samt
från Gatugårda på Vestra stambanan förbi Skyllbergs bruk till Askersund.
Utsträckning af Gefie-Dala jernväg frän Falun: tvänne alternativer, det ena öfver
Stråtenbo till Forshufvud och det andra från Stråtenbo till Insjön i Åls socken.
Jernvägens dragande genom hufvudstaden.
Jemte öfverlemnande af de till dessa linier hörande kartor och profiler får Kommittéen,
i afseende på deras närmare beskrifning, i underdånighet åberopa hvad längre
fram för hvar och en särskild stambana finnes anfördt.
Utom förestående hufvudlinier hafva åtskilliga andra blifvit undersökte och afvägde.
samt profiler deröfver upprättade på sådana ställen, der af en eller annan anledning
förslag till andra rigtningar blifvit ifrågasatta.
Sålunda hafva svårigheterna att från bergplatån ofvanför Jönköping nedstiga till
denna stad med bibehållande af stadgade lutnings- och krökningsförhållanden föranledt
vidlyftiga undersökningar i nämde trakt, öfver hvilka så väl särskild plankarta
som profiler i underdånighet biläggas, nämligen: från Götaström öfver Röshult
vester om Taberg förbi Sandseryd till Stråken med bibana från Sandseryd till
Jönköping; från Röshult genom Tabergsåns dalgång till Jönköping; från Götaström
förbi Hyltena genom Kråkeboåns dalgång till Jönköping med tvänne alternativer:
från Tenhult söder om Barnarp till Sandseryd och från Tenhult förbi Hyltena till
Röshult.
Innan det lyckades att finna den nu fastställda kortare och i afseende på terrängförhållanden
fördelaktigare östligare sträckningen för Vestra stambanan från Töreboda
öfver Tiveden till Bodarne, hade den äldre utstakningen ifrån Göta kanal utmed
sjön Skagern till Hjulö samt vidare mot Porla blifvit följd, och i sammanhang
dermed äfven tvänne något nordligare genom Nerike dragna linier blifvit undersökta,
den eua emellan AV i by- och Skarby-sj öarne, den andra norr om den sistnämde; men
dessa hafva sedermera icke ansetts behöfva vidare utföras, enär ingendera i tekniskt
afseende ägde företräde och äfven andra vigtigare skäl saknades för att härstädes låta
12
hufvudlinien afvika från den rakaste och kortaste sträckningen emellan Halsberg och
Bodarne.
För Östra stambanans förening med den Södra hafva tvänne särskilda förslag,
utom det här ofvan beskrifna, blifvit undersökta, det ena utgående från närheten
af Nobynäs, norr om sjön Räfängen, i sydvestlig rigtning öfver Wireda
till Tenhult, det andra från Aneby förbi Flisbysjön och Eskhult till Mejensjö by i
Stockaryds socken af Jönköpings län, i sammanhang med hvilket sistnämda en förlängning
af linien emellan Tenhult och Nässjö till Eskhult, der Östra och Södra stambanorna
sålunda skulle sammanträffa, äfvenledes blifvit utstakad och afvägd. Afsigten
med dessa liniers undersökning var att undvika de svårigheter som terrängen
emellan sjön Sommen och Nässjö till en början företedde, men hvilken afsigt sedermera
vid förnyad undersökning uppnåddes genom den af Kommittéen längre fram förordade
rakare sträckningen.
För Norra stambanan har särskild undersökning blifvit utförd emellan Örsundsbro
och Sala till fortsättning af den år 1856 utstakade linien från Stockholm öfver
Stäket till Örsundsbro, hvarom närmare beskrifning längre fram meddelas. Dessutom
är en linie från Sala öfver Broarne, Norberg, Fliken och Davidshyttan till Hedemora
undersökt, för den händelse att några öfvervägande fördelar genom en sådan
Norra stambanans böjning åt vester genom bergslagen skulle hafva ernåtts.
I anseende till de betydliga terrängsvårigheter, som linien för Nordvestra stambanan
ifrån Karlstad till Arvika företer, hafva åtskilliga rigtningar i denna sträckning
äfven norr omkring sjön Wcrmelcn blifvit undersökta, men utan att lemna
fördelaktigare resultater. Derjemte har besigtning blifvit utförd öfver en, af en
del invånare i Wermland föreslagen, annan rigtning för Nordvestra stambanan från
Kristinehamn öfver Sunne i Fryksdalen till Mitandersfors på riksgränsen, men
Konnnittéen har icke ansett densamma böra leda till ytterligare åtgärder, enär de
inom Norska gränsen, emellan Mitandersfors och Konsvinger anställda undersökningar
icke utfallit tillfredsställande, samt dessutom den för denna linie vigtiga beröringen
med norra ändan af Byclfvens segelled vid Arvika genom en sådan Nordvestra
banans utläggning skulle förfelas.
Slutligen hafva svårigheterna att från Nerikes slättland uppstiga på höjderna
deremellan och Wettern föranledt undersökning i flera rigtningar för föreningsbanan
emellan Örebro och Askersund, af hvilka dock endast den, som Kommittéen förut
omnämt, från Gatugårda förbi Skyllberg, befunnits öfverensstämmande med för stambanorna
stadgade grunder.
13
Profiler öfver dem af ofvanbeskrifne linier, sorn Kommittéen ansett förtjena en
närmare pröfning, biläggas i underdånighet. —
Till utredande af de förhållanden i afseende på befolkning, näringar, varuomsättning,
förhandenvarande kommunikationer m. m., som Eders Kongl. Maj:t nådigst
förklarat böra tagas i betraktande vid bestämmande af stambanornas rigtning, har
Kommittéen dels begagnat sig af de upplysningar, som innehållas uti vederbörande
kollegiers och embetsmyndigheters i hufvudstaden och på landet afgifna embetsberättelser
för de senast förflutna åren, dels vid särskilda offentligen kungjorda sammanträden
och öfverläggningar i landsorterne med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
länens hushållningssällskaper, städernas magistrater och andra sakkunniga
personer, samt för öfrigt genom brefvexling i speciela fall sökt att inhämta så fullständig
kännedom uti hit hörande frågor, som kunnat erhållas.
Sammanträden hafva för detta ändamål blifvit hållna i städerna Malmö, Kristianstad,
Karlskrona, Kalmar, Westervik, Wexjö, Halmstad, Jönköping, Mariestad,
Karlstad, Örebro, Linköping, Westerås, Upsala, Hedemora och Gefle, samt infordrade
skriftliga upplysningar meddelats af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och
hushållningssällskaperne uti Nyköpings, Stockholms och Elfsborgs län.
Efter på detta sätt inhämtade direkta underrättelser har Kommittéen haft tillfälle
att, genom benägna meddelanden från Finans-Kommittéen, jemföra de erhållna
uppgifterne med dem, som till bemälde kommitté inkommit, rörande till en del samma
ämnen, samt på detta sätt sökt att i sin uppfattning af förhållandena komma verkligheten
så nära som möjligt i alla de fall, der tid och tillgångar ej medgifvit Kommittéen
att anställa så detaljerade forskningar, som eljest i ett eller annat afseende
kunnat anses önskvärda.
Med anledning af erhållen nådig befallning att afgifva utlåtande ej mindre öfver
den utsträckning af stambanorna som möjligen kunde ifrågasättas och anses förtjent
af uppmärksamhet, än ock rörande sådana till stambanorna anslutande bibanor, som
företrädesvis borde med statsmedel understödjas, har Kommittéen, som funnit sig
böra inskränka de tekniskt-topografiska undersökningarne till de hufvudsträckningar
för stambanor, hvilka, enligt Eders Kongl. Maj:ts ofvan åberopade nådiga bref, i
främsta rummet derför borde blifva föremål, deremot ansett, att deli statistiska öfversigten
borde omfatta icke allenast de orter, som närmast tillstöta stambanorna,
utan äfven hela den del af landet, som af dessa, i sitt inbördes sammanhang uppfattade,
genomskäres, så mycket hellre som dels sådana lokala ekonomiska förhållanden
på längre afstånd från stamlinierna, hvilka uti en dylik öfversigt borde hufvudsakligen
åskådliggöras, jemte det inflytande de tillika kunna utöfva på de sistnämdes
14
rigtning, dock egentligen ådraga sig en öfvervägande uppmärksamhet när fråga uppstår
om bibanors anläggande, dels dessa statistiska upplysningar icke uteslutande afse
stundens, utan äfven framtidens fordringar, genom det tillfälle de lemna till fortsatta
jemförelser och iakttagelser öfver kulturens utveckling samt till följd deraf uppkommande
nya behof af lättade kommunikationer.
De statistiska undersökningarne hafva, såsom ofvan är antydt, hufvudsakligen
omfattat: l:o Befolkningens fördelning, 2:o Landtbruket, 3:o Skogsnäringen, 4:o
Bergverken, fabrikerna och mera allmänt spridda binäringar, 5:o Varuhandeln, samt
6:0 Kommunikationer och transportkostnader.
Innan Kommittéen likväl redogör för de häraf erhållna resultaterna, tillåter sig
Kommittéen den anmärkning, att det icke kunnat ingå i dess plan att försöka uppgöra
beräkningar öfver den sannolika qvantiteten af möjligen blifvande person- och
godstrafik på stambanorna, dels emedan erfarenheten af hittills gjorda kalkyler i berörda
afseende, såväl härstädes som i andra länder, visat, att desamma sällan blifva
tillförlitliga äfven för kortare linier emellan tvänne platser, hvilkas industriela och
kommerciela relationer till hvarandra synas hafva kunnat med den största noggrannhet
bedömmas, dels derföre, att tid och medel skulle hafva anlitats med åsidosättande
af andra vigtigare ändamål, om Kommittéen skulle hafva ingått i så detaljerade
forskningar, som erfordras för att med någon säkerhet beräkna det antal personer
och den qvantitet af alla slags varor, som skola komma att transporteras på jernbanor
af den utsträckning, som för Sverge är i fråga. En beräkning, anställd efter
dervid i utlandet vanliga metoder, måste härstädes blifva så mycket vanskligare, som
de stora segelleder och sjöar, hvilka jernvägarne stundom korsa, stundom på större
eller mindre afstånd följa, onekligen måste på jernvägstrafiken utöfva ett inflytande,
som blott en framtida erfarenhet medgifver att bedömma, och hvilket i allmänhet i andra
länder, der sådana vattenkommunikationer saknas, ej äger rum. En sådan kalkyl är
dessutom obehöflig i afseende på de redan beslutade stambanorna, då dessa icke vidare
kunna rubbas, och skulle, med hänsigt till de föreslagna, ej annorledes vara af vigt,
än der val emellan olika alternativa sträckningar förekommer. För sistnämda ändamål
torde emellertid de erhållna upplysningarna och det sätt, hvarpå Kommittéen
derför redogjort, vara i allmänhet tillfyllestgörande, helst en mindre lokaltrafik ej
får uteslutande afses vid bestämmandet af stambanornas rigtning, utan mäste i många
fall lemnäs åsido för de större politiska, militära och kommerciela ändamål, hvarför
stambanorna af hela landet bekostas.
Kommittéen har emellertid uti en särskild härhos i underdånighet bilagd redogörelse
intagit de specifika upplysningar och uppgifter i förberörde ämnen, som varit
15
af beskaffenhet att kunna tjena till någon ledning för omdömet om jernvägarnes fördelaktigaste
rigtning, hvarför ock Kommittéen till en början endast anser sig höra i
allmänhet angifva det sätt, som Kommittéen användt så väl för att erhålla de erforderliga
upplysningarna, som för att åskådligt framställa desamma och de allmänna
resultater eller slutsatser, hvartill de gifvit anledning.
1. Befolkningens fördelning.
Med fästadt afseende på den hufvudsakliga vigt som, vid bestämmandet af ett
större delen af landet omfattande kommunikationssystem, måste läggas på befolkningens
fördelning, emedan denna i allmänhet angifver hvarest en större eller mindre
rörelse, produktion och konsumtion äger rum, har Kommittéen ansett detta ämne
förtjent af en detaljerad granskning, så vidt tillgängliga medel och officiela källor
medgifvit.
För att utreda och göra det nuvarande förhållandet åskådligt har Kommittéen
från samtlige Landskontoren infordrat 1856 års mantalslängder för mellersta och sö
O
o
dra delen af riket, samt efter dessa, på en för ändamålet konstruerad karta, som blifvit
indelad i rutor om 1 qvadratmil hvardera, enligt byarnes lägen uträknat antalet
af de på hvarje sådan ruta år 1856 bosatte personer. Detta antal finnes på hvarje
särskild qvadratmil med siffror inskrifvet å i underdånighet bilagde karta, och har,
för att lätta öfsersigten af det hela, olika färgläggning blifvit begagnad under siffrorna,
till utmärkande af särskilda tusental af invånare, på sätt kartan visar. Antalet
af städernas invånare finnes särskildt utsatt vid namnet för hvarje stad.
Dessutom har Kommittéen, för att göra resultaterna af detta arbete allmännare
tillgängliga, på en dess betänkande åtföljande tryckt statistisk jernvägskarta låtit införa
en särskild sådan i mindre skala öfver befolkningens fördelning, endast summariskt
angifven med färger för jemna 500: och tusental på hvarje qvadratmil, enligt
vid sidan af kartan stående förklaring. Städernas folkmängd ingår likväl icke uti
färgbeteckningen å denna karta.
Enligt hvad Kommittéen sålunda utrönt är Skåne och företrädesvis Malmöhus
län, hvarest flera qvadratmil förekomma med 8000 å 9000 invånare, oberäknadt
stadsbefolkningen, den tätast bebodda delen af landet. Dernäst förekomma kuststräckorna
till en mils bredd i Blekinge, södra delen af Kalmar län, Halland och
Bohuslän med 3000 å 5000 invånare, äfvensom Göta elfs omgifningar, Wester- och
Ostergötlands slättbygder, en sträcka ifrån Warberg öfver Borås mot Falbygden och
en liten del af Nerikes slättland. Spridda lokaler med 3000 invånare, och deröfver
16
på en och annan qvadratmi], förekomma i Södermanland, Upland, Westmanland,
Dalarne, längs efter Dal elfven, och i Wermland vid de större vattendragen. Vidsträcktare
områden med 1500 till 3000 invånare förefinnas i norra delen af Skåne,
på gränsen af Blekinge och Kronobergs län; utefter en sträckning genom mellersta
delen af Småland från gränsen emot Skåne och Blekinge genom Albo, Norrvidinge,
Ostbo, Vestra och Ostra härader upp emot Jönköping; i Westergötland närmast
den dervarande folkrikaste bygden; på Dalsland; i mellersta delen af Södermanland;
på norra Mälarestranden; i Upland emellan Stockholm och Upsala samt på slätten
norr derom och i en del af Roslagen; i Wermland på sträckningarne från Wenern
uppåt Fryksdalen och Arvika samt inom mera spridda delar af norra Westmanland,
Dalarne och Gestrikland. Mindre befolkade äro södra delen af Elfsborgs län jemte
vestra delen af Småland och angränsande delar af Halland med 500 till 1500 invånare
på qvadratmilen; likaså en del af Konga och Uppvidinge härader af Kronobergs
län med angränsande delar af Kalmar län; trakten omkring södra och östra
delen af sjön Sommen i Östergötland; södra delen af Gestrikland omkring Dalelfven;
nordvestra delen af Westmanland; samt liela det vidsträckta område, som ligger
emellan sjön Siljans vattendrag i Dalarne och Fryksdalen i Wermland, der folkmängden
öfver hufvud icke stiger till 500 på qvadratmilen och äfven sådana qvadratmil
finnas, som helt och hållet sakna invånare.
På den tryckta mindre kartan är landet medelst gröfre linier indeladt i 8 afdelningar,
samt i kolumnerna vid båda sidorna såväl antalet af bebodda qvadratmil
på hvarje horisontel rad intill den mellersta gröfre vertikallinien, som summan af
derå boende personer, äfvensom totalsumman af befolkningen inom hvarje af de sålunda
uppkomna 8 afdelningarne angifna. Dessutom finnas å samma karta tvänne
tabeller, som visa dels städernas befolkning vid 1855 års slut, dels hela antalet invånare
i hvarje län enligt Statistiska Centralbyråns uppgifter, och detta äfven generelt
fördelädt på länens areal.
Med afseende på det förhållande, som äger rum emellan tillgången på näringskällor
samt tillfällen till odling och industriel utveckling å ena sidan samt folkmängdens
tillväxt å den andra, har en tabell blifvit upprättad för 25 år, som visar
att folkökningen under samma tid utgjort öfver 20 procent inom Malmöhus, Kristianstads,
Karlskrona, Kalmar, Vestra härad af Jönköpings, Halmstads, Bohus, Elfsborgs,
Skaraborgs med undantag af Wartofta härad, Karlstads, Orebro med undantag
af Öster-Nerikes fögderi, Finspongs, Bråbo, Memmings, Göstrings, Wifolka, Lysings,
Dals och Aska härader af Linköpings, Westerdals fögderi af Kopparbergs samt
Gestriklands och Södra Helsinglands fögderier af Gefleborgs län; mellan 10 och 20
' 17
procent inom den öfriga delen af Jönköpings län, Wartofta härad af Skaraborgs,
Oster-Nerikes fögderi af Orebro, den öfriga delen af Linköpings, Nyköpings med
undantag af Akers, Daga och Selebo härader, Stockholms med undantag af Långhundra,
Seminghundra och Erlinghundra härader, Olands härad af Upsala, Strömsholms,
Bergslags och Wäsby fögderier af Westerås, samt de öfriga delarne af Kopparbergs
och Gefleborgs län; och slutligen under 10 procent inom återstoden af rikets
södra och mellersta delar, hvaribland förekomma större delar af Upsala och
Westerås län med endast 2 till 6 procent. Den största folkökningen på landet förekommer
i Skåne, Blekinge, vissa delar af Kalmar och Kronobergs län, på Dalsland
samt vestra och norra Wermland, der den utgör emellan 30 och 40 procent.
Med undantag af Skåne och södra delen af Dalsland, visa slättbygderna, i synnerhet
der jordbruket förblifvit mera stationärt, den minsta folkökningen, särdeles
inom Upland och Westmanland, hvaremot den uppgår till ett medeltal af något öfver
20 procent inom de distrikter, der större tillfällen till nya odlingar erbjuda sig,
eller särskilda industrigrenar, såsom trävarurörelse och i mindre mån bergsbruk,
gifvit tillfälle till arbetsförtjenst och nya bosättningar.
2. Landtbruket.
Dels genom de från länen erhållna upplysningar och svar å särskilda af Kommittéen
framställda frågor samt deraf föranledda öfverläggningar vid hållna sammanträden
i landsorterna, dels genom jemförelse med de af Finans-Kommittéen benäget
meddelade dit inkomna uppgifter om areal af odlad jord, belopp af årligt utsäde,
skörd och konsumtion af landtbruksprodukter, antal hästar och boskapskreatur m. m.,
dels ock genom begagnande af Landshöfdingarnes senare Femårsberättelser, i GeneralLandtmäteri-kontoret
befintlige sockenkartor, samt af trycket utgifna nyare statistiska
landskapsbeskrifningar, har Kommittéen bemödat sig att hufvudsakligen utreda sådana
landtbruksnäringens' förhållanden, som vid frågan om anläggning af nya, för hela
riket gemensamma kommunikationer, efter Kommittéens tanke i främsta rummet
böra ådraga sig uppmärksamhet, nämligen hvarest antingen öfverskotter af produkter
förefinnas att försälja eller större konsumtionsbehof att fylla, äfvensom hvarest betydliga
odlingslägenheter erbjuda en sådan utvidgning af landtbruket, att antingen
framtida öfverskotter af dess produkter kunna emotses, eller en nu tilläfventyrs befintlig
brist framdeles bör upphöra.
De resultater, hvartill Kommittéen härutinnan kommit, har den sökt att
i allmänna drag åskådliggöra på bilagde statistiska karta öfver mellersta och
3
18
södra delarne af landet, hvarå särskilda trakter blifvit med olika färger utmärkte i
mån af spannmålsproduktionens förhållande till konsumtionen, på sätt förklaringen å
kartan närmare visar, eller så att ljusgul färg utmärker spannmålssäljande och ljusröd
spannmålsköpande samt brun färgläggning sådana distrikter, hvilkas produktion ungefärligen
motsvarar det egna behofvet.
Ej mindre svårigheten att noga bestämma gränserna emellan dessa särskilda 'i
regioner och sjelfva de uppgifters beskaffenhet, hvarpå omdömet måste stödja sig, än
ock anspråken på erforderlig tydlighet hos kartan, hafva hindrat Kommittéen att
utmärka mindre områdens olika natur så detaljeradt, sorn eljest kunde hafva varit
önskvärdt. I betraktande- derjemte af de årliga förändringar, som jordbruksnäringen
är underkastad till följd af de stora både intellektuela och materiela ansträngningar,
hvilka för närvarande uppbjudas till dess utvidgande inom alla delar af landet, har
det förefallit Kommittéen såsom mera ändamålsenligt att kunna,' så tillförlitligt
som de erhållna upplysningarne medgifvit, åskådliggöra landets olika allmänna beskaffenhet
i afseende på spannmålsproduktionen inom vidsträcktare områden, än att
lägga vigt på förefallande relativt obetydliga och föränderliga undantagsförhållanden
på enskilda punkter, hvilka i alla fäll ej kunna utöfva något hufvudsakligt inflytande
på kommunikationernas blifvande rigtning.
Ehuru Kommittéen vid jemförelse emellan de uppgifter, som direkte till Kommittéen
inkommit och dem som från Finans-Kommittéen blifvit meddelade rörande
produktion och konsumtion af landtbruksprodukter, funnit dessa från ett större antal
län och socknar betydligt afvikande från hvarandra, i det att i allmänhet uppgifterna
till Finans-Kommittéen upptaga en lägre produktion och en större åtgång än de
förra, förmodligen till följd af olikheten i ändamål, för hvilka de infordrats, och afsigter,
förhoppningar eller farhågor, i hvilka de afgifvits, så har Kommittéen likväl
genom noggrann granskning, rådfrågande af enskilda sakkunnige personer, upplysningar
lemnade från handelsplatserna, jemförelser med Landshöfdingarnes Femårsberättelse!'
samt med de uti General-Landtmäteri-kontoret befintliga beskrifningar till
soékenkartor, hvaraf alltid flera från hvarje län varit att tillgå, särdeles uti förhållandena
emellan den uppgifna arealen af odlad jord inom de flesta härader eller
socknar och folkmängden samt totala jordområdet funnit en så vidt möjligt tillförlitlig
grund för omdömet, hvilken gäller temligen regelmässigt för hela riket och,
med tillbörligt fästadt afseende på jordens olika naturliga bördighet, klimatet, kulturens
ståndpunkt samt folkets lefnadssätt och öfriga näringskällor, kunnat begagnas
vid landets indelning uti sådana med afseende på spannmålsproduktionens förhållande
till konsumtionen utmärkta distrikter, som den bilagde statistiska kartan utvisar;
19
samt att upprätta de i vidfogade bihang uppställda beräkningar öfver de qvantiteter
af spannmål, som inom särskilda orter sannolikt omsättas. Kommittéen har sålunda
funnit följande större områden i allmänhet producera spannmål utöfver sitt behof för
den egna konsumtionen, då dertill blott räknas den qvantitet, som åtgår för befolkningens
och kreaturens underhåll samt till utsäde, nämligen:
l:o. Den Skånska slättbygden, innefattande nära hela Malmöhus och en stor
del af Kristianstads län, hvarmed sammanhänger Blekinges kustland.
2:o. Det inre af Småland, utgörande mellersta och östra delarne af Kronobergs
och Jönköpings län.
3:o. Större delen af Kalmar läns kust jemte Oland.
4:o. Hallands och Bohus läns kust emot Kattegat, samt med den senare sammanhängande
5:o.
Wenerns bassin eller slättbygden omkring denna sjö, utgörande en betydlig
del af Elfsborgs och Skaraborgs län samt den närmast sjön belägna mera uppodlade
södra delen af Wermland.
6:0, Östergötlands slättbygd emellan Wettern och Östersjön.
7:o. Mälare- och Hjelmare-dalen, utgörande Nerikes slättbygd med en smalare
landsträcka emellan denna och Wetterns norra ända, större delen af Södermanland,
Westerås län emellan Mälaren i söder, samt bergslagen och den skogsbygd, sorn'
följer Dalelfvens nedra lopp igenom Upsala och Stockholms län, med undantag af
den norra brukstrakten och en del af skärgården; samt slutligen
8:0. En mindre del af Stora Kopparbergs län, utgörande trakterna omkring
sjön Runn och Dalelfven emellan Avesta, Falun och Gagnef.
Såsom i allmänhet icke frambringande spannmål motsvarande behofvet har Kommittéen
utmärkt:
l:o. Spridda, mindre vidsträckta trakter på gränsen emellan Kronobergs och
Jönköpings län å ena sidan, samt östra delen af Skåne, Blekinge, Kalmar län och
Östergötland å den andra, blandade med sådana sorn dels hafva öfverskotter, dels
* jemt fylla sitt behof.
2:o. Den inre delen af Halland, vestra delen af Jönköpings och södra delen af
Elfsborgs län;
3:o. Den egentliga skogsbygden på gränsen af Linköpings, Örebro och Nyköpings
län; samt
4:o. Hela den öfra delen af landet, begynnande ifrån sjöarne Unden och Skagern,
sträckande sig öfver Örebro och Westerås läns bergslager samt omfattande
20
vestra, norra och östra delarne af Wermland, nästan hela Dalarne och Gestrikland
jemte en del af Uplands bruksdistrikt.
Af dessa distrikter erfordra likväl endast de tätare befolkade delarne al södra
Westergötland, norra Wermland och öfra Dalarne spannmålstillförsel i större partier
och från aflägsnare orter.
De delar af landet åter, som kunna anses med egna skördar för närvarande
jemt fylla sitt spannmålsbehof, utgöra, såsom kartan visar, mindre sträckor på gränserne
af ofvanbeskrifna spannmål säljande eller köpande större distrikter. Dervid bör
dock icke lemnäs oanmärkt, att, liksom Kommittéen funnit de spannmålssäljande distrikternes
områden under senast förflutna decennier hafva betydligen utvidgats, så
utvecklas också jordbruket för närvarande inom de spannmålsköpande trakterna, så
att dessas vidd med hvarje år förminskas och mindre områden derinom efter hand
uppstå, hvilka ej allenast producera tillräckligt för det egna behofvet, utan ock
kunna förse den närmare omgifningen med dess förnödenheter. Dit kunna isynnerhet
räknas Wermland, nedra delen af Dalarne, Gestrikland, öfra delen af Westmanland,
skogstrakten på gränsen af Nerike, Södermanland och Östergötland, gränsdistrikterne
emellan Östersjökusten och det inre af Småland, samt norra delen af Skåne och
Blekinge, äfvensom vissa delar af det vestra Småland och södra delen af Elfsborgs
län.
För öfrigt får Kommittéen i afseende på detaljerna i underdånighet åberopa
den i korthet uppfattade speciela beskrifning öfver hvarje län, som är detta betänkande
särskildt bifogad.
3, Skogsnäringen.
På enahanda sätt, som blifvit begagnadt i afseende på landtbruket, har Kommittéen
sökt att utröna skogstillgångarnes förhållande dels till behofvet för byggnader
och bränsle, dels med hänsyn på deras användande för särskilda industriela
ändamål. Af lätt insedda skäl har det dock härutinnan ännu mindre lyckats att
vinna detaljerade upplysningar om areal, qvantitet af produkter samt konsumtionsbelopp.
Det sistnämda kan med någorlunda noggrannhet endast beräknas för
bergsbruket. Qvantiteten åter af olika skogsprodukter, som för närvarande åstadkommas
eller framdeles kunna påräknas, är beroende af' alltför många derpå inverkande
tillfälliga och oregelbundna omständigheter, för att kunna med någon säkerhet
angifvas, då upplysningar i allmänhet saknas om arealen af den skogbeväxta marken
och dess beskaffenhet.
21
På kartan äro endast sådana vidsträcktare trakter medelst brun streckning utmärkta,
som i allmänhet sakna tillräcklig egen skogstillgång för byggnader och
bränsle. Till sådana distrikter, som på längre afstånd behöfva hämta fyllnad i dessa
behof och således egentligen kunna sägas lida skogsbrist, anser Kommittéen endast
böra räknas den Skånska slättbygden, Hallands och Bohusläns kust, Elfsborgs och
Skaraborgs läns samt Östergötlands och Uplands större slätter. Dessutom förekomma
i Småland, Södermanland, Nerike och Westmanland närmast Mälaren mindre
trakter, som visserligen behöfva tillförsel af skogsprodukter, men likväl kunna
erhålla dessa från det närmare grannskapet, der tillräckliga tillgångar finnas.
Inom de trakter, der bergsbruk i större omfattning bedrifves, användes skogarnes
afkastning utöfver befolkningens direkta behof, hufvudsakligen till kolning. Sådant
är uteslutande förhållandet i bergslagsdistrikterne emellan Wenerns norra kust och
Gefle, samt delvis inom de öfriga bruksdistrikter, som på kartan äro utmärkta.
Trävarurörelse i större skala för export idkas förnämligast på Dalsland, i vestra
och norra Wermland samt Dalarne, der vattendragen medgifva timmerflottning.
Derjemte finnas timmerskogar på temligen vidsträckta områden i norra och vestra
delen af Jönköpings län samt på gränsen deremellan och Elfsborgs län ned emot
Halland, i södra delen af Östergötland samt inom gränstrakterna af Kalmar, Jönköpings,
Kronobergs, Karlskrona och Kristianstads län, på Tiveden i Skaraborgs län
samt i södra delen af Nerike, norra Östergötland och en del af Södermanland. Trävarurörelsen
inom här uppräknade distrikter försvåras dock genom brist på flottleder
och andra kommunikationer, så beskaffade och belägna, att större massor af timmer
kunna derå, såsom på Dalslands, Wermlands och Dalarnes vattendrag, uppsamlas till
försågning på ett och samma ställe,
De speciela uppgifterna för särskilda län äro intagne uti förut omnämde bihang.
4. Bergsbruket, Fabriks- och Binäringar.
lill vinnande af upplysningar rörande bergsbruket har Kommittéen hufvudsakligen
begagnat Bergs- och Kommers-Kollegiernes jemte Bergmästarnes senaste årsberättelser.
Då jerntillverkningen utan tvifvel är den vigtigaste i vårt land bedrifna bergverks-industri,
har Kommittéen ansett sig böra på den statistiska kartan utmärka
såväl de ställen der verkstäderna äro belägna, som beloppet af deras produktion i
medeltal under åren 1855 till 1857, hvarigenom en åskådlig öfversigt vinnes af dess
utbredning och fördelning öfver landet, äfvensom af näringens förhållande till nuva
-
22
rande och ifrågasatta allmännare transportleder. Sålunda äro masugnar utmärkta
med blå och stångjernsverk med röda cirklar, samt medelbeloppet af åstadkommen
årlig tillverkning utsatt med siffror inom cirklarne, utmärkande nyläster om 100
centner. Likaså är medelbeloppet af årligen bruten jernmalm inom de vigtigaste
grufvedistrikterna medelst siffror angifven, på sätt kartan närmare visar.
Enligt hvad såväl oftanämde karta, som den i bihanget intagna detaljerade beskrifning
ådagalägger, finnas landets rikaste jernmalmstillgårigar inneslutne inom en
krets, sträckande sig från sydvest till nordost af 15 mils längd från och med Filipstads
bergslag i Wermland till och med Svärdsjö socken i Dalarne och Thorsåkers
i Gestrikland, samt 6 mils bredd, innefattande, utom förenämde distrikter, norra delen
af Orebro, nordvestra delen af Westerås samt sydöstra delen af Kopparbergs län. Den
årliga jernmalmsbrytningen inom denna krets har i medeltal de senare åren utgjort i
rundt tal 7,100,000 centner, eller nära 84 procent af hela rikets samtidiga malmvinst,
som uppgått till 8,457,417 centner. Då denna krets och dess närmaste grannskap till
följd af sin bergiga natur dels icke egnar sig till odling för ett större åkerbruk, utan
mera för skogsproduktion, dels inom sig äger parallelt med malmgångarne strykande
kalkstenslager, har tackjernstillverkningen likaledes derstädes koncentrerat sig, så att
dess belopp inom samma krets, med utsträckning allenast åt vester närmare Klarelfven
i Wermland, åt söder till Nerikes slättbygd och åt öster till Gefle, eller till
19 mils längd med 5 till 11 mils bredd, samtidigt stiger till 3,084,000 centner,
utgörande 80 procent af hela rikets tackjernsproduktion, som samma år i medeltal
varit 3,840,336 centner. Inom samma gränser har stångjernstillverkningen utgjort
omkring 1,080,000 centner, eller något öfver 37 procent af produktionen inom hela
riket, hvilken uppgått till 2,891,262 centner.
Af den erhållna malmen kunna ungefär 6,600,000 centner antagas hafva blifvit
använda till tackjern inom den ifrågavarande kretsen, och således omkring 500,000
centner varit disponibla för tackjernstillverkning på andra orter.
Till stångjernstill verkningen hafva omkring 1,350,000 centner tackjern inom
samma område konsumerats, hvadan öfverskottet utgör omkring 1,734,000 centner,
deraf dock 134,000 centner torde hafva åtgått till andra ändamål i grannskapet af
produktions-orten.
De qvantiteter, som blifvit transporterade till orter utom det egentliga bergslagsdistriktet,
utgöra således il runda tal:
Malm  500,000 centner.
Tackjern ...... 1,600,000 »
Stångjern , 1,000,000 »
23
efter afdrag af hvad som sannolikt förbrukats inom orten, under det att transporterna
i och för jernhandteringen inom den ifrågavarande kretsen omfattat nära 8,000,000
centner malm och tackjern, utom en qvantitet af vid pass 900,000 läster kol från
skogarne till hyttor och stångjernsverk, i vigt utgörande omkring 6,750,000 centner,
eller sannolikt närmare 90 millioner kubikfot vedmassa, motsvarande i vigt 40 millioner
centner och fordrande en skogsyta af 70 ä 80 qvadratmil, — ett förhållande,
tydligen hänvisande på den nödvändighet, som åstadkommit den svenska jerntillverkningens
fördelning i många spridda mindre verkstäder, då brännmaterialet dels måste
sammandragas från vidsträckta ytor, dels är i proportion både tyngst och mest
skrymmande för transporter.
Dessa betydliga transporter inom bergslagsorterna verkställas merendels i alla
sina spridda rigtningar vintertiden med dragkraft och hafva hittills endast på få
ställen kunnat medelst andra kommunikationer sammanföras i större massor, der
nämligen sådana transporter med större eller mindre fördel kunnat förenas om samma
rigtning, som utförseln af de produkter fordrat, hvilka skolat till andra orter försändas.
Från dessa behof, skilda eller förenade, härleda sig båtlederne eller
jernvägarne i östra delen af Wermland, jernvägen från Nora till Orebro och Arboga,
Stribergs jernväg i Nora bergslag, Grängesbergs jernväg och Hörkens kanal i Grangärdes
socken, Strömsholms kanal med Norbergs och Wessman-Barkens jernvägar i
Westerås och Kopparbergs län, samt i någon mån Gefle-Dala jernväg.
På sådana behof grunda sig ock de uttalade önskningarne om mindre jernvägar
vesterut från Filipstads bergslag till Klarelfven, från trakten af Nora till
sjön Möckeln och Timselfven i Karlskoga, från Linde till den färdiga delen af KöpingIdults
jernväg, från Skinskattebergs och Heds socknar utmed Hedströmmen till Köping,
från sjön Wessman i Grangärde till Dalelfvens och Siljans vattensystem, från
Norbergs bergslag till Gestrikland, samt af en större jernbana från Dalarne mot
Westerås.
De effekter, som för närvarande transporteras från ofvannämde stora bergslagsdistrikt
till orter utom detsamma, äro, så vidt sådant kunnat summariskt utrönas, i
runda tal följande:
Jernmalm från Nora bergslag till sydvestra Nerike, direkte på vintervägar
80,000 centner.
* » till sydöstra Nerike öfver Örebro . 150,000 »
8 8 » till Mälaren för vidare försändning*) 50,000 »
') Under innevaran^ jr börjad afsättning.
24
Jernmalm från Grangärde <j>ch Norrberke till öfra Dalarne . . . 150,000 centner,
från Norberg till!Mälaren för vidare försändning sjövägen 40,000 »
» » lill andra orter utom distriktet landvågen 30,000 »
em från Filipstads bergslager dels direkte landvågen vesterut,
dels öfver Kristinehamn och Wenern samt på transportlederna
i vestra Wermland och på Dalsland .
från Orebro läns n orra och mellersta bergslager till samma
trakter öfver Kristinehamn samt till Westergötland .
från d:o d:o till södra Nerike, samt en del af Södermanland
och Östergötland öfver Orebro
från d:o d:o till de nedra bruken i Fellingsbro härad
samt vestra delen af Westerås län
från WFsterbergslagen i Dalarne direkte till bruken vid
och omkring Hedströmmen
från d:o jemte Norbergs bergslag till verken omkring
Strömsholms kanal
från d:o till Mälaren för vidare försändning ....
från Westerbergslagen till öfre Dalarne
från d:o till trakten af Gefle
440.000
270.000
70.000
100.000
150.000
100.000
350,000
60.000
60,000
Stångjärnet från bergslags-distriktet, utgörande omkring 1 million
centner, afsändes från östra delen af Wermland och
vestligaste delen af Orebro län samt Wester-Dalarne
öfver Karlstad, Kristinehamn eller Hult till Göteborg,
till belopp af ungefär  350,000
från nordöstra delen af Örebro län öfver Arboga till
Stockholm  100,000
från öfra delen af Hedströmmen, Skinskatteberg och en
del af WFsterbergslagen till Stockholm öfver Köping 130,000
från Norbergs bergslag, Wester- och Österbergslagen
öfver Strömsholm eller Westerås till Stockholm . 250,000
från Österbergslagen i Dalarne och Gestriklands bergslag
till Gefle  170,000 »
sammanträffande på alla dessa vägar med samma slags effekter från flera jernverk,
belägna emellan det egentliga bergslags-distriktet och de stora vattendragen.
Med
Med afseende på skogarnes beskaffenhet inom detta distrikt kan antagas, att
tackjerns- och stångjerns-produktionen, efter nu begagnade metoder, föga kommer att
ökas, om icke den ena på den andras bekostnad, hvaremot jernmalm utan tvifvel kan
brytas till ett vida högre belopp än hitintills, om afsättning sådant föranleder. Dock
gäller detta omdöme företrädesvis Nora, Lindes, Norbergs och Grangärdes jernmalmsfält,
hvarest godartade malmer om 50 procent jernhalt och deröfver vid en del grufvor
brytas för jemförelsevis lägre priser än annorstädes i mellersta delen af riket. Till
större delen belägna i grannskapet af redan färdiga jern- och vattenvägar, som alla
leda till Mälaren, äro de för närvarande tillgängliga att för billigt pris transporteras
till alla nära Östersjökusten och en del af de inre stora vattendragen befintliga skogstrakter.
Deremot saknas så billiga transportmedel från de närmast belägna grufvefälten
till öfre Dalarnes vidsträckta skogsmarker, att en jerntillverkning, motsvarande
skogarnes möjliga afkastning, derstädes ännu kunnat uppkomma.
Dannemora och angränsande jernmalmsfält i Upsala län lemna endast material för
de spridda verkstäderna deromkring och i Stockholms län, jemte några grufägarne tillhöriga
masugnar i Norrland.
Jernmalmslagren inom den öfriga mellersta och södra delen af landet äro, så
vidt ännu kändt är, med undantag af Taberg i Småland samt en och annan fyndighet
på Östersjökusten, ej af större omfång, än att deras afkastning konsumeras vid
grufägarnes egna verkstäder, helst desamma, med få undantag, ej brytas till sådant
pris i förhållande till deras beskaffenhet som medgifver längre transporter. Hvad åter
Tabergs malmfyndighet beträffar, så lägger dess ringa jernhalt, oaktadt det låga brytningspriset,
oöfverstigliga hinder i vägen för ett vidsträcktare användande deraf, helst
för tillverkningen af 1 centner tackjern erfordras till och med 4 centner bruten malm
och nästan hela afkastningen af 1 tunnland ordinär skogsmark. Den på Tabergsmalm
grundade tackjernstillverkningen i Jönköpings län af ungefär 60,000 centner
årligen, erfordrar således en skogsvidd af lika många tunnland samt öfver 200,000
centner malm, och kan följaktligen endast äga rum på spridda lokaler inom en, af
de i alla händelser betydliga transportkostnaderna sammanräknade för skog och malm
begränsad, krets omkring malmberget.
De orter, der tackjernstillverkning, till följd af billigare kommunikationer från
de förut beskrifna ymnigare malmtillgångarne i bergslagsorterna, möjligen skulle kunna
uppstå eller utvidgas inom de sydligare delarne af landet, synas, med afseende på
skogstillgångar och om andra förhållanden dertill gifva anledning, vara södra delen af
Nerike och norra delen af Skaraborgs län, vestra Wermland och Dalsland, norra delen
af Kalmar län jemte några skogsrikare trakter af Östergötland och möjligen inre
4
26_
delar af Småland, derest icke förbättrade kommunikationer derifrån till hafvet och
derigenom öppnade afsättningsvägar för tiävaror så höja värdet af återstående skog,
att det pris sorn jerntillvcrkuingcn kan betala för kol ej ersätter det dermed förenade
jemförelsevis kostsammare skogsarbetet.
Söder om det egentliga bergslagsdistriktet finnes ingenstädes, med undantag af
Tabergs bergslags ringa produktion, någon tackjernstillverkning i större skala eller
koncentrerad inom någon trångare krets för försäljning till andra orter. Endast de
spridda sjömalmsmasugnarne i Småland afyttra dels gjutgods inom orten, dels gjuttackjern
till de stöiTe gjuterierna flerestädes inom och utom riket, ehuru till mindre
betydande qvantiteter. Då de flesta sjöar inom nämde provins äga tillgångar på jernmalm,
är anledning att antaga, det en i någon mån ökad produktion skulle blifva
följden af de utvidgade afsättningstillfällcn, som nya kommunikationsmedel kunna
erbjuda, ehuru den likväl alltid kommer att inskränkas inom det belopp, som tillgången
på brännmaterial medgifver.
Svårigheten och kostnaden att på ett ställe sammanföra stora qvantiteter träkol
eller ved hindra, såsom förut är omnämdt, anläggningen af lika stora jernverkstäder
i Sverge som i en del andra länder, hvilkas berg på samma ställe innesluta lager
af stenkol och jernmalm. Men i samma mån antingen dylika verkstäder, som konsumera
tackjern i större skala, anläggas på sådana ställen, dit stenkol från utlandet
kunna för billigt pris erhållas, såsom vid hafvet och derifrån utgående segelleder,
eller tackjern kommer att i större mängd exporteras, så att tillgången för den vanliga
stångjernsberedningcn minskas, sprider sig sannolikt tackjernsproduktionen äfven
till sådana skogstrakter, som nu uteslutande användas till andra grenar af jerntillverkningen,
på samma gång som den, närmare malmtrakterna, uttränger de senare.
Till jernhandteringens bästa synes derföre vid kommunikationernas ordnande detlmfvudsakligaste
syftemålet böra vara en lättad förbindelse emellan de rikaste malmtrakterna
och segellederna, på hvilka senare malmen kan tillföras aflägsnare skogsdistrikter.
I afseende på rikets öfriga bergverk torde Kommittéen få åberopa den bilagda
speciela beskrifningen. —
Annan fabriksrörelse i större omfattning bedrifves hufvudsakligen i och omkring s
O ö £3
en del städer vid kusterna, såsom Göteborg, Malmö, Landskrona, Karlshamn, Norrköping,
Nyköping, Stockholm och Gefle. I det inre landet åter äro Borås med
kringliggande trakt, Jönköping, Orebro, Karlstad och Eskilstuna de förnämsta fabriksorterna.
För öfrigt förefinnas sådana inrättningar endast på spridda lokaler öfver
nästan hela landet.
Mera detaljerade uppgifter så väl härom, som angående befolkningens binärin- -  gar återfinnas uti det särskildt härvid fogade hillänget.
27
5, 6. Yiimhaiuleht; Kommunikationer oell Transportkostnader.
I afseende på varuomsättningen och transportkostnader har Kommittéen icke erhållit
andra upplysningar, än de som innehållas uti de hillänget åtföljande tabeller.
Deraf visar sig, att under åren 1855—1857 den största exporten af spannmål ägt
rum från städer och hamnar i Malmöhus, Bohus, Stockholms, Linköpings, Kalmar,
Nyköpings, Halmstads, Kristianstads och Karlskrona län; af trävaror från Göteborgs,
Kalmar, Gefleborgs, Stockholms, Linköpings, Halmstads, Karlskrona, Malmöhus och
Kristianstads län; samt af jern från Stockholms, Göteborgs, Gefleborgs, Linköpings
och Kalmar län. Importen deremot, bedömd efter erlagda tullafgiftcr, har varit
störst uti städerna inom Bohus, Stockholms, Malmöhus, Linköpings, Kalmar, Karlskrona,
Gefleborgs, Halmstads, Kristianstads och Jönköpings län.
Om man i ett sammanhang betraktar de särskilda stapelstädernas export och
import, jemte beskaffenheten af derifrån ledande transportvägar, så kunna de nuvarande
gränserna för hvarderas handelsområden någorlunda beclömmas. Sålunda finner
man, att Göteborgs och Stockholms territorier mötas ungefärligen vid en linie,
som drages ifrån Norrköping genom Orebro till gränsen emellan Wermland och Dalarne;
att Gefle till följd af Gefle-Dala jernväg kommer att utsträcka sin handel i
vester och sydvest; att Malmö likaledes medelst Södra stambanan blifver det sydligare
landets förnämsta handelsort; samt att de öfriga stapelstäderna på östra och
vestra kusterna omfatta nästan hvar och en sitt särskilda område omkring de vägar,
som nedkomma från det inre landet.
I afseende på den inre varurörelsen måste Kommittéen hufvudsakligen hänvisa
till de uppgifter, som dels här förut, dels uti bihanget äro införde. Dock torde härvid
i allmänhet böra, hvad de tvänne på kartan utmärkta större spannmålsköpande
distrikterna beträffar, anmärkas, att gränstrakterna emelian Skåne, Halland och Kronobergs
län jemte vestra delen af Jönköpings län erhålla sina i allmänhet föga betydliga
behof från närmast angränsande trakter af samtliga de nämde länen, men
södra delen af Elfsborgs län deremot större qvantiteter från Skaraborgs län, äfvensom
till någon mindre del från Warberg; att norra delen af Wermland förses från
de sydligare trakterna af samma landskap samt från Westergötland; norra delen af
Orebro län från Nerike och Södermanland; samt Dalarne och Gestrikland från Westmanland,
Upland och äfven från södra Sverge öfver Gefle.
Handeln med boskapskreatur utgår i största omfånget från Småland och särdeles
dess östra delar genom Öster- och Westergötland {not de nordligare orterna och
28
Stockholm, äfvensom till någon del söderut till Skånska slättlandet. Omsättningen
sker till större delen å särskilda kreatursmarknader inuti landet.
Fabriksvaror åter spridas i alla rigtningar från fabriksorterna och verkstäderna,
utan att några särskilda afsättningsdistrikter kunna för desamma bestämmas eller begränsas.
Transportkostnaderna vid landsvägsforsling uppgifvas olika till 6, 8, 10 ä 12
öre per centner per mil efter olika varors beskaffenhet, eller ock 75 öre ä 1 R:dr
per mil för lass efter en häst. I allmänhet har legan för en häst till varuforsling
under senare tider närmat sig den nu gällande skjutslegan. Do speciela uppgifter
om transportkostnaden, som Kommittéen erhållit inom särskilda delar af landet, äro
intagne i en det ofta åberopade hillänget åtföljande tabell.
De förnämsta af Sverges kommunikationsanstalter äro Göta och Trollhätte kanaler,
som förena båda håfven och landets största insjöar Wenern och Wettern.
De begagnas förnämligast såsom transportmedel emellan trakterna omkring berörde
sjöar och båda ändpunkterna, samt äfven till transitofart emellan Stockholm och
Göteborg. Trollhätte kanal uppsamlar största delen af spannmål, trävaror och jeru,
som exporteras från Elfsborgs, Skaraborgs, Karlstads, vestra delen af Örebro, vestra
delen af Linköpings och norra delen af Jönköpings län.
Under senast förflutna fyra qvinqvennier har Trollhätte kanal befarits af följande
antal fartyg i medeltal per år, nämligen:
1839 till 1843 af 3,271 fartyg mot afgift af 138,451 R:dr Runt.
1844 » 1848 » 4,720 » » » » 194,192 » »
1849 » 1853 » 4,774 » » » » 219,846 » »
1854 » 1858 » 6,241 » » » » 285,958 » »
Under det sista qvinqvenniet hafva å kanalen i årligt medeltal fraktats:
Stångjern  683,221 centner.
Plåtar, stål och spik  31,738 kistor.
Plankor och bräder  228,155 tolfter.
Master, sågblock, bjclkar m. m  157,360 stycken.
Salt fisk  41,869 tunnor.
Salt • 25,123 »
Spannmål  251,231 »
Diverse gods . . .
112,580 centner.
Göta kanal har under samma tid årligen befarits:
1839 till 1843 af 1,468 fartyg mot afgift af 82,654 R:dr Runt.
1844 » 1848 » 1,678 » » » » 107,356 » »
29
1849 till 1853 af 2,093 fartyg mot afgift af 124,518 R:dr R:mt.
1854 » 1858 » 3,058 » » » » 201,195 » »
Landet söder om Göta och Trollhätte kanaler samt sjön Wettern har varit i saknad
af alla andra kommunikationer än landsvägar, intilldess att Vestra stamjernbanan numera
öppnat en lättare transportled för landet emellan Wettern och Trollhätte kanal,
samt den Södra för mellersta delen af Skåne. Sedan Gefle-Dala jernväg och Strömsholms
kanal beredt Dalarne lätta förbindelser med hafvet, finnes ingen del af landet
med jemförlig areal, folkmängd och produktion, som är så vanlottad på kommunikationer,
som den sydöstra delen af Sverige emellan Wettern och Östersjön. Från
dess medelpunkt, i trakten af sjön Salen, är nämligen kortaste afståndet till hafvet
vid Karlshamn och till Wettern vid Jönköping 8 ä 9 mil, samt till östra och vestra
kusterna omkring 12 mil.
Norr om Göta kanal och de stora sjöarne är landet åter redan nu jemförelsevis
bättre lottadt. Wermland äger Byelfvens alltifrån Wenern segelbara vattendrag upp
till Arvika och Sulvik, från sistnämde ställe förlängdt med Ränkeseds jernväg och
ofvan liggande vattenvägar till närheten af Norska gränsen; Klarelfven, som är segelbar
från Wenern till Dejeforss och, efter der påbörjade kanals fullbordan, till
Munkforss, hvarjemte densamma genom Frykstads jernväg står i förening med Fryksjöarnes
långa vattendrag; samt slutligen Kristinehamns jernväg, som står i förening
med ett kombineradt system af segelbara sjöar och jernvägar, hvilka sträcka sig norrut
till sjön Långban och Helleforss bruk samt öster ut till Karlskoga.
Mellersta delen af landet, emellan Göta kanal och Gefle-Dala jernväg, äger Mälarens
och Hjelmarens förenade och utgrenade segelled, jemte dermed i förening stående
jernväg emellan Örebro, Arboga och Nora samt Strömholms kanal, hvilken dels
medelst Wessman-Barkens snart färdiga jernväg äfven sätter Grangärdes bergslag i
förbindelse med Mälaren, dels genom Norbergs jernväg är utsträckt till dervarande
jernmalmsfält.
De delar af detta område, som äro mest aflägsnade från begagnandet af sist omnämde
transportmedel, äro mellersta delen af Södermanland och norra delen af Östergötland,
nordligaste delen af Örebro län, jemte närmast öster derom belägna socknar
af Westerås och Kopparbergs län, samt trakten närmast norr och öster omkring Sala.
För den nordligaste delen af det område, som varit föremål för Kommittéens
undersökningar, har Gefle-Dala jernväg innevarande år öppnat en förbindelse med
hafvet, som i många afseenden tillfredsställer denna orts behof af större kommunikationsanstalter,
30
Med afseende på transportkostnaderne å nu uppräknade kanaler och jernvägar
får Kommittéen åberopa dels derför fastställda taxor, dels de särskilda uppgifter,
sorn finnas intagna uti underdånigst bifogade bihang, äfvensom, rörande trafiken, do
derstädes äfvenledes meddelade speciela uppgifter.
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse af den 18 November 1854 tillkännagifvit
sitt beslut, att alla stamjernbanor i riket skola anläggas och utföras genom
statens omedelbara försorg, samt att sålunda byggda stambanor, med allt hvad dertill
hörer, böra anses såsom allmän tillhörighet och stå under statens tillsyn och förvaltning,
så blef det, till följd af denna Rikets Ständers uttalade grundsats, en af Eders
Kongl. Maj:ts förutseende omsorger att låta utarbeta och till Rikets Ständer aflemna
ett system, hvarefter dessa dyrbara anläggningar borde utföras, då det måste anses
såsom en af nationens vigtigaste angelägenheter, att alla delar af dessa för landets
försvar, förkofran, industri och handel angelägna kommunikationsanstalter blifva anordnade
på ett sätt, som icke allenast uppfyller stundens behof, utan äfven är beräkna
dt att motsvara framtidens fordringar.
Sverge är kanske det enda land, der man från början kunnat utföra jernvägsanläggningarne
efter en bestämd plan, beräknad på hela rikets gemensamma nytta i
alla förbemälda hänseenden. Om landets tillgångar icke medgifva att på en gång i
alla erforderliga rigtningar tillgodogöra sig dessa mäktiga häfstänger för civilisationen,
så är det icke destomindre angeläget att på förhand hafva, uppgjort ett system,
hvaraf man, i mån af tillgångar och en växande kultur, kan till verkställighet företaga
den ena delen efter den andra. Hafva spekulationsandan och företagsamheten
en gång genom statsmakternas godkännande blifvit förvissade om de hufvudsakligaste
jernvägsanläggningarnes sträckning, så skola också de industriela krafterna mer och
mer samla sig utmed dessa linier och derigenom så mycket snarare mana till deras
utförande.
Ett sådant system, eller plan, hvarefter de för landet vigtigaste stambanorna
borde utläggas, blef också vid början af 1856 års riksdag förelagdt Rikets då församlade
Ständer, och, ehuru detsamma i sin helhet icke blef till ovillkorlig efterföljd
antaget, utan Rikets Ständer ansågo, att kommande riksdagar borde vara oförhindrade
att deri göra de förändringar som af omständigheterna kunde påkallas, så godkändes
dock så vida den framlagda planen, att alla de bandelar, hvartill anslag beviljades,
oförändradt bibehöllos i de linier, som voro upptagna i Eders Kongl. Maj:ts nådiga
31
förslag rörande stambanornas rigtning. Rikets Ständer hafva således till en icke obetydlig
del godkänt det framlagda förslaget, då de stora hufvudlinicrna mellan Stockholm,
Göteborg och Malmö till sin liufvudrigtning blifvit antagna oell medel anslagna
för utförande af vissa delar derutaf; men då noggrannare oell fullständigare
undersökningar af de föreslagna linierna, som förut ej kunnat ske, syntes Rikets
Ständer erforderliga, anslogos också behöfliga medel för sådana undersökningars utförande.
Kommittéen, som i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts i det föregående
omnämda nådiga instruktion undersökt de stamlinier, hvilka vid nästliden riksdag
voro upptagna i det då framlagda systematiska förslag till deras utläggning, har af
undersökningarnes resultater icke funnit anledning att hos Eders Kongl. Majit förorda
någon väsendtlig förändring i den liufvudrigtning, som redan i merbemälde förslag
blifvit gifna åt de särskilda bansträckningarne. Ännu mindre har Kommittéen
funnit några skäl till ändring af de hufvudgrunder, sorn Eders Kongl. Majit i sin
nådiga proposition till Rikets senast församlade Ständer ansett böra läggas till
grund för stambanornas rigtning genom landet, men väl förökad anledning af de 1111
i tekniskt, ekonomiskt och statistiskt hänseende fullbordade detaljundersökningarne
att för sin cici i underdånighet tillstyrka ett hufvudsakligt bibehållande af det deruti
framlagda system för stambanornas utläggning.
Innan Kommittéen emellertid utvecklar de skäl, som stadgat dess öfvertygelse i
berörde hänseenden, och uttalar sina underdåniga åsigter om hvad som bör vid järnvägsbyggnadernas
utläggning i allmänhet iakttagas, torde Kommittéen först få i minnet
återkalla omförmälda af Eders Kongl. Majit i afbiten nådig proposition af den 28
November 1856 godkända hufvudreglor, nämligen:
»Att de stambanor, som på statens bekostnad byggas, böra framdragas förnämligast
genom de orter, hvilka, i anseende till sin aflägsenhet från vattenkommunikationer,
af dessa icke kunna draga fördel. Följaktligen bör en stambana blott undantagsvis
i en längre sträckning framgå parallelt med en närbelägen segelled, men
deremot korsa eller beröra densamma vid sådana punkter, der den inre rörelsen antingen
redan befinnes eller kan motses blifva för vissa orter koncentrerad. Då ett
med stambanorna afsedt vigtigt ändamål jemväl är att underlätta förbindelsen med
främmande länder, äfvensom kommunikationen emellan betydligare handelsplatser
inom riket, bör, till beredande af besparing såväl i byggnadskostnad, som i tid och
transportkostnader, afståndet emellan stambanornas ändpunkter i möjligaste mån förkortas
; dock under iakttagande, såvidt sådant utan längre omvägar kan ske, att stambanorna
jemväl beröra de punkter, som, i följd af ett för den inre rörelsen gynnsamt
32
läge eller större produktion, mest äro i behof af kommunikationer och väl belägna
för bibanors anslutande; hvaraf följer, att en stambana icke oeftergifligen får framgå
kortaste vägen emellan dess ändpunkter, utan äfven afse rörelsens befrämjande såväl
inom mellanliggande trakter, som emellan dem och ändpunkterna. En stambana
bör underlätta transporten af trupper och krigsmateriel och möjliggöra arméafdelningars
skyndsamma förflyttning till de i strategiskt hänseende vigtigaste orterna, hvilka
således böra af stambanorna genomskäras eller beröras. Som stambanornas anläggning
kommer att medföra högst betydliga kostnader och det med skäl kan befaras,
att, om än å vissa af nämde banor en liflig trafik redan första tiden efter deras
öppnande är att motse, genom hvilken kostnaden för desammas underhåll och administration
kan fullkomligen betäckas och tillika möjligtvis ett öfverskott uppstå, ett
motsatt förhållande likväl torde å vissa andra banor, åtminstone i början, uppkomma;
så bör ej mindre antalet än utsträckningen af stambanorna för närvarande inskränkas
till hvad behofvet oundgängligen fordrar; hvaremot åt framtiden bör öfverlemnas att
besörja utvidgandet af stambanesystemet, när en högre uppdrifven produktion sådant
påkallar och landets derigenom ökade hjelpkällor medgifva större uppoffringar af
staten för kommunikationernas ytterligare förbättring.»
De båda af Eders Kongl. Majit i första rummet uttalade grundreglor, att stambanorna
dels icke böra framdragas längs efter landets inre segelbara större sjöar och
kanaler, utan blott på passande ställen skära och beröra dem, dels böra rigtas från
de större handelsplatserna vid hafvet igenom inre på andra kommunikationer vanlottade
delar af landet, synas Kommittéen hvila på en gemensam grund och åsyfta
samma ändamål.
Ett af hufvudsyftena med hvarje lands större kommunikationsanstalter är nämligen
att söka förbindelse med andra länder, för utbyte af egna produkter emot för
nödenhetsvaror
som det från främmande länder behöfver, på kortaste väg och med
minsta kostnad. I ett land sådant som Sverge, omflutet af hafvet, sökas dessa förbindelser
naturligen från det inre mot kusterna. Der nu stora öppna sjöar och kanaler
från hafvet leda djupt in i landet, måste de trakter, som omgifva dessa af
naturen eller konsten danade segelleder, anses vara väl lottade i jemförelse med andra,
som sakna dylika kommunikationer. Detta är ett af hufvudskälen, hvarföre en
af hela landet bekostad stambana icke bör anläggas invid och i samma sträckning,
som de stora segelbara vattnen. Det kan lika litet vara jernvägarnes ändamål att
göra dessa stora vattenkommunikationer umbärliga, som det ligger inom möjlighetens
gräns att jernvägen kan uppfylla ändamålet af låg transportkostnad så väl som
33
dessa, helst de hesta af våra inre vattendrag äga betydlig utsträckning och de dem
förbindande kanaler nog stora dimensioner för att medgifva användandet af större såväl
segel- som ångfartyg, hvilka i hastighet, beqvämlighet och förmåga att transportera
stora qvantiteter af varor lemna föga öfrigt att önska. Den korta tid hvarunder vår
ångbåtshotta på de inre segellederna utvecklat sig och de stora framsteg den gjort
till fullkomlighet i konstruktion vittna obestridligt om de fördelar landet gjort sig
tillgodo af sina inre segelleder.
Det andra hufvudskälet är, att en jernväg bredvid och i samma rigtning som
en större segelled saknar utsigt att erhålla så stor trafik, att inkomsterna betäcka
underhålls- och driftkostnad, än mindre att kunna förränta och amortera byggnadskapitalet,
emedan ångbåtarne på våra stora sjöar nära nog täfla i hastighet med transporten
på en jernväg utomkring dessas stränder, och såväl de som segelfartygen föra varor
för flerfaldigt billigare pris. Detta gäller framförallt om Sverges tunga och föga värderika
exportvaror, som bestå af spannmål, metaller och trävaror, och detta så mycket
mer, som icke hastigheten, utan lägsta priset är hufvudsak vid transporten af sådana
ämnen. Om en jernväg i Sverge derföre skall erhålla en lönande rörelse, så måste
den, så vidt möjligt är, undvika tädan med de segelbara vattnen och framdragas från
kusterna genom inre produktiva och från de förra aflägsna delar af landet. Såsom exempel
i afseende på. fraktkostnader anser sig Kommittéen böra anföra, att då jernvägstaxan
för transport af en tunna hafre 10 mil från Falköping till Göteborg är 1
R:dr 25 öre, så har densamma dock måst nedsättas till 75 öre för att väcka täflan
med spannmålshandeln i det 5 mil från Falköping belägna Lidköping, hvilken senare
stad har fördelen af den billiga sjötransporten till Göteborg. Sedan Vestra stambanan
öppnades till Töreboda vid Göta kanal, faller det sig billigare för köpmannen
att från Göteborg sända varor sjövägen genom Trollhätte kanal öfver Wenern och på en
del af Göta kanal till Töreboda samt derifrån 3 mil på jernväg till Sköfde, än att taga dem
direkte på jernväg 13 mil från Göteborg. För det närvarande passera genom Trollhätte
kanal mer än 500,000 skepprd från och till Wetterns hamnar samt Wenerns östra strand.
Om nu icke vattenvägarne funnes, så skulle alla dessa varor med ganska liten minskning
begagna Vestra stambanan och sålunda endast från detta håll bereda den en bruttoinkomst
af mer än 600,000 R:dr årligen utöfver hvad den nu kan komma att erhålla.
I det efterföljande, der den särskilda beskrifningen öfver hvarje stambana förekommer,
äro flera exempel på förhållandet emellan sjö- och jernvägsfrakterna anförda.
Att de segelbara vattnen tillfrysa och under en dryg del af året hämma vattenkommunikationen,
måste medgifvas; men den omtänksamme köpmannen i de inre
5
34
sjöstäderna förser sig vanligen, medan öppet vatten annu finnes, med sina varulager
för vintern, helst räntan på förlagskapitalet isynnerhet på de större, tyngre och mindre
värdefulla artiklarne icke på långt när uppgår till samma belopp, som skilnaden
emellan sjö- och jernvägsfrakten. Likaså stå bergsbrukets, skogarnes och tegelbrukens
alster alla i för lågt värde för att annorstädes än der vattenväg saknas begagna
den dyrare jernvägstransporten; de kunna dessutom endast på öppet vatten exporteras,
och de sistnämda blott sommartiden förbrukas. Deraf följer, att jernbanor,
om de anläggas utmed segellcderna, icke hos oss kunna påräkna den större trafiken
och således ej heller hänföras till inrättningar af väsendtligt allmänt gagn eller vara
af något verkligt behof påkallade.
Om landet å ena sidan ager vidsträckta områden, som, i anseende till förut befintliga
vattenkommunikationer med kusterna, icke kunna draga någon väsendtlig nytta
af stambanorna, äfven om de skulle af dem beröras, såvida dessa äro anlagda invid
och längs efter samma segclleder, så finnas deremot icke mindre betydliga och produktiva
orter, hvilka naturen förnekat sådana fördelar, och som hittills ej heller blifvit
gynnade med på allmän bekostnad anlagda andra kommunikationsanstalter. Det
skulle således obestridligen innebära en orättvisa emot dessa sistnämde vanlottade
bygder att, utan andra särdeles vigtiga ändamål, företrädesvis utlägga statens stambanor
till förmån för de redan länge bättre lottade trakterna, på samma gång som
de kapitaler, hvilka finnas att tillgå för jcrnvägsanläggningar, måste- anses blifva nyttigare
använda i de orter, der beqväma kommunikationer med skäl saknas och vattenvägar
icke kunna åstadkommas. Med billigt afseende på andra orters behof
borde exempelvis aldrig kunna föreslås, att på statens bekostnad bygga jernbanor
vare sig från Kristinehamn genom Mariestad, Lidköping och Wenersborg till Göteborg
längs Wenern och Trollhätte kanal, eller från Orebro genom Arboga, Köping,
Westerås och Enköping till Stockholm längs Mälarens norra strand..
Om det också i ett land, med så många naturliga eller konstgjorda segelleder
som Sverge möter svårigheter att, vid systematisk utläggning af statens stambanor,
öfver allt följa regeln att undvika deras utstakning utmed de segelbara vattnen, så
anser dock Kommittéen såsom alldeles nödvändigt, att undantagen blifva så få och
af så ringa utsträckning som möjligt.
Man har till stöd isynnerhet för åsigten om lämpligheten af en jernbana
längs Mälarens norra strand, och äfven i allmänhet för nyssnämda undantag åberopat
exempel från andra länder, der jernvägar och segelleder stundom äro anlagda
utmed hvarandra, och dervid velat jemföra Sverge med länderna på Europas stora
kontinent. Men då man tager i betraktande, att vårt land är omgifvet af hafvet,
35
och att således inga andra stater derigenom måste söka sig väg till kusten, att befolkningen
är ringa i förhållande till landets vidd, att industrien är föga utvecklad,
och att Sverge helt och hållet saknar större städer och fabriksorter i det inre af
landet, samt dertill lägger, att berörde länder sakna insjöar af jemförlig utsträckning
med do Svenska, och endast äga floder och kanaler, der trafiken belastas med afgiftcr,
så bör man lätteligen finna, att ifrågavarande jemförelse icke är tillämplig på
våra förhållanden. Den erfarenhet, som de hittills anlagda jernvägarne både i Sverge
och Norge under sin korta tillvaro leinnat, gifver redan en säker ledning för det antagandet,
att endast de banor bära sig och blifva fruktbärande, som utgå dels ifrån
hafvet, dels från de stora insjöarnc till i saknad af kommunikationer varande inre
trakter.
Den större eller mindre folkmängden i en landsort har ovedersägligen ett stort
inflytande på rörelsen å den stambana som kommer att genomskära densamma, men
äfven denna, på folkmängdsförhållanden grundade fördel upphäfves till största delen,
om banan är lagd utefter segelled, ty om till exempel 3,000 personer bebo en qvadratmil,
hvarifrån både segelled och jernväg leda till samma mål, så kan man utan
fruktan för misstag beräkna, att endast 1,000 personer för sina produkter och behof
använda den dyrare jernvägen, hvaremot om jernbanan genomgår en landsort med
endast 2,000 personer på qvadratmilen, der inga andra kommunikationer finnas,
denna befolkning begagnar jernvägen för hela sin varu- och persontrafik, hvaraf allt
'föijer, att jernvägen i detta läge måste göra större nytta och gifva större inkomster
än i det förra. Häraf synes ock, att man icke alltid på en relativt större folkmängd
får grunda förhoppningar om en stor trafik på jernvägar. Kanske skola Smålands
mindre befolkade bygder gifva större inkomster, då all rörelse på flera mils afstånd
måste samlas på jernvägen, än det folkrika Westergötland med sjöarne Wenern och
Wettern, förenade genom Göta kanal, på 3 ä 4 mils afstånd, och säkert mer än
Mälarestränderua om en jernbana blefve dragen i deras grannskap.
Kommittéen anser sig såsom ett ytterligare exempel böra anföra, att Norska
jernvägen från Kristiania till Eidsvold lemnat mellan G och 700,000 Riksdalers
årlig inkomst, samt gifvit de prioriterade aktie-ägarne 5, och de oprioriterade 1J
procent på sina aktier. Denna viig går från hafvet nära 6 mil rätt in i landet,
men om en segelbar vattenkommunikation öppnades från sjön Mjösen i bredd med
jernvägen till Kristiania, så skulle också dessa goda resultater af jernvägen med detsamma
försvinna. Gefle-Dala jernväg har af samma skäl utan tvifvel en vacker framtid,
såsom den redan gjorda början gifver en säker anledning att förmoda; hela det
på trä och jern samt andra råämnen rika samt delvis tätt befolkade Dalarne skall
36
på denna väg underhålla sina förbindelser med hafvet, likasom det mellersta Norge
på den Norska hufvudbanan. Så fortfar ock rörelsen på banan emellan Nora och
Orebro samt Nora och Arboga att jemt stiga, under det att den direkta trafiken
emellan Orebro och Arboga är af föga betydenhet.
Det kan synas som om Kommittéen vid framställningen af förenämde förhållanden
varit vidlyftig, men Kommittéen anser deras rätta uppfattning vara af så
mycken vigt 'vid våra kommunikations-anstalters ordnande, företrädesvis vid jervägarnes
utläggning, att derpå icke kan fästas nog uppmärksamhet. Kommittéen
kan ej heller dölja den farhåga, som både undersökningar och erfarenhet vid de redan
fullbordade jernvägslinierna ingifvit, nämligen att trafiken och till följd deraf äfven
inkomsten af dem i bredd med de inom mellersta Sverge i alla händelser på föga afstånd
belägna vattenvägarne icke öfverallt skola lemna så goda resultater, som man annars
haft skäl att hoppas, hvarföre också Kommittéen, fullt öfvertygad om riktigheten af
dessa åsigter, ansett sig böra förorda, att stambanorna i allmänhet likasom i Nerike,
Södermanland, Skåne oell Småland dragas genom de inre delarne af landet. Ostra,
Nordvestra och Norra stambanorna äfvensom föreningsbanorna emellan den Norra
och Vestra samt till Askersund, hvarom Kommittéen längre ned särskildt i underdånighet
yttrar sig, äro efter dessa allmänna grunder, såvidt lokala och andra förhållanden
medgifvit, utstakade.
Ehuru Eders Kongl. Majit i den för Kommittéen utfärdade nådiga instruktion
icke föreskrifvit någon undersökning för en jernväg utmed Mälarens norra strand,
torde det ej ligga utom Kommittéens befogenhet att, i sammanhang med hvad härofvan
blifvit anfördt rörande jernvägar och segelleder invid hvarandra, återupptaga
den vid sistlidne riksdag omtvistade frågan om anläggning af en jernväg i berörde
rigtning, helst densamma, genom underdåniga ansökningar af tvänne enskilda, under
bildning varande bolag, ånyo blifvit väckt, ehuru under andra former.
De i det föregående framlagda skäl emot jernvägars utläggning bredvid segelleder
kunna till alla delar tillämpas på ifrågavarande bana, och om man för några
år sedan, innan fråga om stambanor uppstått och innan några allmänna undersökningar
för jernvägars anläggning på allmän bekostnad i vårt land blifvit företagna,
samt förr an slutligen någon erfarenhet var vunnen om deras inflytande på vår rörelse,
eller i hvad läge och under hvilka omständigheter desamma kunde göra landet
största nytta, ansåg den norra Mälarebanan hafva ett passande läge, så kan sådant
icke hindra, att ett dylikt förslag frånträdes till följd af sedermera uppdagade förhållanden.
Genom senare undersökningar och erhållna upplysningar såväl i afseende
på längd som kostnad, har man nämligen kommit till det resultat, att ifrågavarande
37
bana såsom förbindelse emellan Stockholm och Göteborg blifver 4 mil 5,600 fot
längre än Vestra stambanan genom Södermanland, och skulle, om den, på jernvägsbyggnaderncs
nuvarande ståndpunkt och med åsidosättande af den sistnämdas fullbordan,
blefve beslutad, medföra en förökad kostnad af 8,829,412 Riksdaler, då det
pris, hvartill staten, på grund af Köping-H nits jernvägsbolags erbjudande, skulle
kunna blifva ägare af dess bana, försatt i fullgodt skick, intages i kostnadsberäkningen.
Ett sådant beslut skulle äfven beröfva staten den väseudtliga fördel som
afsetts dermed, att Vestra banan på en längd af 12i mil, eller emellan Stockholm och
Katrineholm, är gemensam för Stockholms förbindelse med både vestra, östra och
södra orterna.
Ibland skäl, som vid senaste riksdag bland andra åberopades för Vestra stambanans
dragande norr om Mälaren, var äfven den stora trafik, som troddes äga rum
på Sockholm öfver Stäket. Genom den räkning, som Kommittéen låtit bålla öfver
till och från Stockholm på olika vägar passerade lass, och hvarom vidare längre fram
förmäles, är dock upplyst, att berörde trafik öfver Almarestäke icke utgör mer än
22,3 procent, då den öfver Rotebro uppgår till 46,4 och den öfver Fittja till 31,3
procent af hela rörelsen till lands från och till Stockholm, samt att den, som särskildt
passerar Ekolsund från Westerås och Enköping, och som tillika är inräknad
vid Stäket, blott utgör 3,5 procent af det hela.
Huruledes Kommittéen sökt att vid utstakning af de särskilda stambanorna efterfölja
den af Eders Kongl. Maj:t stadgade grundsats, att de böra framdragas i
kortaste och rakaste rigtning emellan ändpunkterne, i förening med fordringarne att
de skola beröra eller genomgå de för den inre rörelsen vigtigaste punkter och mest
produktiva orter, är i det följande för hvarje särskild bana i underdånighet framstäldt.
Med afseende på jernvägarnes ändamål att underlätta transporten af trupper
och krigsmateriel samt möjliggöra arméafdelningars skyndsamma förflyttning till de i
strategiskt hänseende vigtigaste orterna, hvilka således böva af stambanorna genomskäras
eller beröras, får Kommittéen i underdånighet anföra, att då Kommittéen saknar
kännedom om de planer, som möjligen kunna vara uppgjorda för landets försvar,
samt icke äger de insigter och den erfarenhet i militära ämnen, som fordras för
bedömmandet af stambanornas inflytande på försvarsväsendet i rent militäriskt hänseende,
anser Kommittéen sig icke befogad att yttra sig, huruvida de föreslagna stambanorna
upjifylla de fordringar man i detta fall på dem kan äga. Kommittéen
hyser dock den öfvcrtygelscn, att om de föreslagna stambanornas sträckningar motsvara
de ekonomiska och industriela ändamål som med deni åsyftas, de äfven skola
38
vara ganska fördelaktiga med hänsigt till landets militära behof; ty då stambanorna,
så vidt som möjligt dragne igenom de inre delarnc af landet, genomskära eller beröra
landets folkrikaste och bördigaste trakter, der äfven den största försvarsstyrkan
är förlagd, och förbinda de större och vigtigare handelsstäderna samt de stora irisjöarne
och segelbara vattendragen med hvarandra, äfvensom afse förbindelsen med utlandet
på kortaste väg, så måste de äfven i militäriskt hänseende medföra väsendtlig nytta,
emedan det är från sådana orter och ställen, som landets försvarsmedel, krigsförnödenheter
och krigsmateriel skola sammandragas. I Kommittéens underdåniga tanke
måste derföre en hastig och säker förbindelse emellan sådana vigtiga ställen för försvarsväsendet
utgöra en fördel af stor och obestridlig betydenhet.
Om ole militära fordringarne på stambanorna icke alltför mycket skilja sig från
anspråken på deras gagn i ekonomiskt, merkantilt och industrielt hänseende, och äfven
om en stambana, för att i strategiskt hänseende vara fullt ändamålsenlig, måste
hafva en rigtning, hvilken icke öfverensstämmer med den som är af större vigt för
industrien, så får dock, enligt Kommittéens åsigt, den senare det oaktadt ej förbises,
emedan jernvägarne, anlagda i för densamma förmånliga rigtningar, äro ett af
hufvudvilkoren för landets utveckling och välstånd samt således äfven ett af de kraftigaste
medlen att öka dess förmåga af sjelfförsvar.
Skulle derföre någon del af stambanorna i de af Kommittéen föreslagna rigtningar
hafva ett för en inbrytande fiende nog blottstäldt läge, hvilket möjligen kan vara
förhållandet med stambanorna såväl söder sorn norr om hufvudstaden, så, anser
Kommittéen detta vara en oundviklig följd af hufvudstadens egen blottställda, mot
östra kusten framskjutna belägenhet, men tror sig dock böra fästa uppmärksamhet
på den hufvudsaklig^ nytta, som jernvägarne till hufvudstaden måste komma att utöfva
på dess försvar, företrädesvis derföre, att desamma, i vår egen armés våld, hastigare
än någon annan kommunikationsanstalt kunna förflytta arméafdelningar från
nästan alla de delar af landet, der rikets militärstyrka och krigsförnödenheter befinnas,
till hufvudstaden och dess grannskap. De kunna dessutom lättare än andra
kommunikationsmedel göras obrukbara för en fiende, då dertill endast erfordras rörelsematerielens
bortskaffande, samt upptagande och undanförande af railerna på kortare
sträckor, emedan en fiende hvarken kan vara försedd med rörelsemateriel eller
railer för att ersätta de bortförda.
Om och hvilka medel som erfordras till försvaret af stambanornas i hufvudstadens
grannskap mest blottställda delar, eller för att hindra deras förstöring genom
fiendtliga strof korpser, tillkommer icke Kommittéen att bedomina, men Kommittéen
tror sig dock böra omnämna, att då oftanämda delar af stambanorna äro byggda på
39
jordbankar och icke hafva några större så beskaffade viadukter och bryggor, som
kunna af fienden i hast förstöras samt sedermera fordra en längre tid för att återställas,
så bör man kunna antaga, att den skada, som på sådant sätt derå skulle
kunna åstadkommas genom öfverrumpling, icke bör blifva större eller mera omfattande,
än att den ganska snart skall kunna, åtminstone provisionelt, repareras, då man äger
den dertill nödiga matericlcn i sin hand. Till följd af lättheten att, vid ett befaradt
anfall af fiendtlig ströfkorps, gifva underrättelser genom den med jernvägen förenade
telegrafen samt att kunna från hufvudstaden eller annan punkt på linien, der trupper
och krigsmateriel finnas samlade, sända försvarsmedel till hvilken hotad punkt på jernvägen
som helst, bör dessutom den ifrågasatta faran för jernvägens förstöring, under
förutsättning af noggrann bevakning, väsendtligen förminskas.
Sedan dels Rikets Ständer vid 1854 års riksdag stadgat, att alla stambanor
skola utföras genom statens omedelbara försorg, men tillika medgifvit, att enskilda
bolag under vissa vilkor kunde erhålla rättighet att anlägga särskilda delar af stamlinierna,
dels privata bolag redan utfört jernvägsbyggnader i olika rigtningar och för
särskilda ändamål, med eller utan statsbidrag, så hafva fyra särskilda slag af jernvägsbyggnader
inom riket uppkommit, om hvilka och dermed förknippade omständigheter
Kommittéen i underdånighet trott sig böra tillkännagifva sina åsigtor.
Till den första af dessa klasser räknas de stambanor, som staten sjelf låter utföra,
bekosta och förvalta.
Den andra klassen utgöres af sådana banor, hvilka utföras af enskilda bolag i
någon af stamliniernas direktion och staten under vissa vilkor äger rättighet att inlösa.
Såsom exempel på de sistnämda kan anföras en tillämnad jernväg emellan Stockholm
och Upsala, för hvars utförande ett redan bildadt bolag i underdånighet anmält
sig, emot räntegaranti af staten för det till anläggningen erforderliga kapital.
Då sådana bandelar i en framtid komma att ingå bland statsbanorna och i sanimanhang
med dessa utgöra ett helt, anser sig Kommittéen böra föreslå vissa allmänna
föreskrifter, som böra iakttagas i afseende på sådana banors byggnadssätt och
materiel, utom hvad som i hvarje särskildt fall torde blifva af nöden att bestämma.
Sålunda böra de anläggas i den för stambanorna fastställda rigtning på det sätt,
att de icke lägga hinder i vägen för banans framtida utsträckning från endera eller
båda ändarne af den utförda linien.
40
De måste äfven, så väl till byggnadssätt ocb banvallens soliditet, som spårvidd
och öfverbyggnadens styrka och konstruktion, samt i alla andra hufvudsakliga anordningar,
vara i öfverensstämmelse med stambanorna.
Deras rörelsemateriel måste likaledes vara af samma konstruktion och beskaffenhet
som å stambanorna, derest den af staten skall kunna öfvertagas.
Slutligen torde staten alltid böra förbehålla sig att när som helst få inlösa dylika
banor, efter värdering af byggnaden, med tillägg af högst 25 procent derutöfver
af värderingssumman.
Den tredje klassen af jernvägar innefattar de särskilda större eller mindre, med
eller utan understöd af allmänna medel utförda banor, som afse särskilda inre delars
af landet lättade förbindelse med hvarandra, med hafvet eller med de inre segellederna,
och som, oansedt de i framtiden kunna komma att med stambanorna på ett
eller annat sätt förenas, likväl utgöra oberoende kommunikationslinie!', såsom GefleDala
jernväg och de i bergslagen anlagda mindre banorna.
Ehuruväl sådana särskilda banor kunna erhålla en större utsträckning och derigenom
medföra ett större allmännare gagn, samt förtjena att af allmänna medel understödjas,
helst de egentligen komma att anläggas i från stambanorna aflägsnare
trakter, torde dock några allmänna bestämmelser för deras byggnadssätt icke böra
föreskrifvas, utan detta få bero på hvad för hvarje särskildt fall och ändamål med
dylik bana kan pröfvas vara mest ändamålsenligt.
Det skulle visserligen vara af nytta, om de större ibland dessa banor, hvilka såsom
Gefle-Dala jernväg framdeles kunna komma i förbindelse med stambanorna, erhölle
samma spårvidd, på det att samma rörelsemateriel måtte blifva omvexlande användbar
på båda, men då en sådan förbindelse med stambanorna både är oviss och
till tiden svårligen kan bestämmas, samt man vid de ifrågavarande särskilda banorna
i främsta rummet måste afse dels tillräckligheten af disponibla medel, dels beskaffenheten
af den påräknade trafiken, så skulle ett strängt vidhållande af de för stambanornas
byggnadssätt fastställda grunder, hvaraf fördelarne icke förr än efter en
längre tids förlopp vore att påräkna, möjligen försvåra tillvägabringandet af dessa
nyttiga företag, hvilka, såsom förut är nämdt, utgöra af stambanorna oberoende kommunilcationsleder.
Den fjerde klassen af jernvägar utgöres af egentliga såkallade bibanor, hvilka sta
i omedelbart sammanhang med stambanorna och tjena att sätta dessa i förbindelse
med mera aflägse belägna orter, som äga en rikare befolkning, större fabriker, skogar
eller bergverk.
41
Då stambanorna, på sätt förut visadt är, afse landets större oell allmännare behof
af lättade kommunikationer, kunna de icke anläggas så, att de komma i beröröring
med sådana spridda och mer aflägsna trakter, sorn behöfva förbättrade transportleder,
utan att derigenom göra omvägar, hvilka ej allenast skulle blifva betungande
för den större och vigtigare rörelsen, utan äfven öka anläggnings- och underhållskostnaden.
Bibanornas ändamål är deremot att med stambanorna förbinda sådana
aflägsna produktiva orter, som eljest icke kunna af dessa omedelbart beröras.
Kommittéen har derföre vid utstakandet af stambanorna och i enlighet med de derför
antagna grunder icke förbisett vigten deraf, att de blifva väl belägna för upptagande
af bibanor i ändamålsenliga rigtningar. På detta sätt besparas ej allenast
anläggnings- och underhållskostnad, utan jernvägarnes nytta sprides till flere delar
af landet, hvarjemte stor fördel beredes, det allmänna genom ökad rörelse på stambanorna,
Bibanorna äga fördenskull så stor vigt äfven för landet i sin helhet, att Kommittéen
finner sig böra fästa särskild uppmärksamhet vid dermed gemenskap ägande
förhållanden, så mycket hellre, som många förslag till dylika anläggningar redan blifvit
framställda och flera efter hand otvifvelaktigt skola uppstå.
Huruvida bibanorna komma att uppfylla sin bestämmelse, beror, likasom vid stambanorna,
hufvudsakligen derpå, att rigtningen och byggnadssättet blifva ändamålsenliga.
Hvad rigtningen i allmänhet beträffar, anser Kommittéen, att den i de flesta
fäll icke bör bestämmas förr, än den hufvud- eller stambana blifvit anlagd och för rörelsen
upplåten, hvartill bibanorna skola utgöra affluenter, emedan den rigtning rörelsen
tager sedan en stambana blifvit öppnad och den större eller mindre trafik, som
från närbelägna lastplatser, städer, skogstrakter, bergslag, fabriksorter eller sädesbärande
distrikter först då uppstår och söker sig väg till stambanan, gifva den säkraste
ledning för omdömet om en bibanas tjenligaste sträckning. Dessutom uttalar
sig det allmänna intresset i afseende på en bibana rigtigare och lifligare efter än före
den stambanas öppnande, till hvilken bibanan skall ansluta sig.
I öfverensstämmelse härmed böra bibanor i allmänhet endast anläggas i den ordning
stambanorna hinna fulländas och på rörelsen utöfva något inflytande. I denna
ordning växer ock det allmännas gagn af bibanornas anläggande, hvarföre de äfven då
företrädesvis förtjena att af det allmänna understödjas.
Då betydliga anslag tarfvas för de angelägnare stambanornas utförande, är det
ock sannolikt, att medel till anläggning af bibanor för det närvarande svårligen kunna
åstadkommas, såvida ej någon af dem skulle vara af redan insedd större vigt för det
6
42
allmänna. Sådana anläggningar kunna visserligen allenast genom lån mot låg ränta
af staten understödjas, men äfven i denna form är det ett statens bidrag, som ej
torde böra meddelas förr, än tillräckliga medel för stambanornas fullbordan blifvit
afsatte.
Den arbetskraft oell ingeniörserfarenhet, som landet har att erbjuda, torde också
ännu böra sammanhållas och användas vid statens jernvägsarbeten, för att icke genom
ett för starkt anlitande af tillgången på arbetare och materialier fördyra dessa.
Vid bestämmandet af bibanornas byggnadssätt torde åter andra omständigheter
böra tagas i öfvervägande.
Om en sådan genomgår ett sädesproducerande eller industriidkande och folkrikt
område, der en lifligare persontrafik jemte varutransport af allehanda slag är att påräkna,
så är det skäl att, så framt icke lokala hinder deremot förefinnas, byggnadssättet
öfverensstämmer med stambanans, på det att samma rörelsemateriel må å
båda banorna kunna begagnas. Fördelarne häraf skola i det följande närmare utvecklas.
Afser åter bibana endast ett specielt ändamål, såsom malm-, jern- eller skogsforsling
till stambanan, så måste naturligtvis byggnadssättet rättas efter lokala förhållanden
samt beskaffenheten och qvantiteten af den varuforsling, för hvilken banan
egentligen bygges. Den kan således inrättas för dragkraft af hästar eller smärre lo
O
O •' o o O
komotiver, allt med afseende på största möjliga besparing i transportkostnad. Följaktligen
kan eller bör ingen allmän regel på förhand bestämmas i afseende på sådana
bibanors spårvidd och byggnadssätt.
Tvänne slags bibanor kunna således förekomma, nämligen sådana, som i byggnadssätt
böra öfverensstämma med stambanorna, och sådana, för hvilkas egentliga ändamål
detta förhållande icke är nödvändigt.
Såsom exempel på de förra, kan anföras den föreslagna nära 4 mil långa bibanan
från Borås till Härljunga å Vestra stambanan.
Borås och trakten deromkring är både en folkrik ort och drifver en betydande
industri. Denna bibana kan således erhålla en betydande trafik af både passagerare
och varor, hvilkas destination är såväl Göteborg, som det nordligare landet. Afstånclet
från Göteborg till Härljunga, der bibanan afviker till Borås, är 71- mil. Derest
nu de vagnar, som lastas i Göteborg eller på någon annan station vid stambanan för
Borås eller tvärtom, kunna utan omlastning, i förra fallet fortskaffas från Härljunga
till Borås, och i senare fallet genast tillkopplas vid de på stambanan ankommande
bantågen, så måste deraf en betydande vinst i tid, beqvämlighet och penningar uppstå.
Sådant kan likväl endast äga runi, om båda banorna äga samma spårvidd. I
43
annat fall måsto bibanan vara försedd med alla olika slag af passagerare- och godsvagnar,
till det antal sorn för en större eller mindre rörelse, under olika tider af året,
kan erfordras. Dervid kunde ock inträffa, att den ena gången tillräckligt antal vagnar
af ena eller andra slaget saknades å stambanans närmaste station för varornas aflastning
från sidobanan, och den andra gången att ett större antal vagnar blefve utan last, då
sidobanan medförde en mindre varuqvantitet, — allt till stor olägenhet för hela rörelsen.
För de enskilda bolag, som bildas till anläggning af kortare bibanor, utgöra anskaffandet
och underhållet af rörelsematerielen med dertill behöfliga verkstäder samt
ingeniörpersonalens aflöning en af de största utgiftstitlarne. Dessa bolag borde derföre
äga fördel af att anlägga bibanorna i öfverensstämmelse med stambanorna, om de
derigenom kunde undvika anskaffandet af egen rörelsemateriel med hvad dertill hörer,
helst dennas anskaffnings- och underhålls-kostnad är vida större än den besparing,
som i allmänhet kan göras genom minskning af banans spårvidd och öfverbvggnadcns
styrka. Ingenting skulle derföre, enligt Kommittéens åsigt, i sä hög grad
bidraga till bibanors anläggande på enskild bekostnad, som om staten på ett eller
annat sätt kunde åtaga sig anskaffandet och vidmakthållandet af den ifrågavarande
vigtiga delen af en jernvägs tillbehör. Staten kan också, mot en afgift, som fullt betäcker
omkostnaderna, för billigare pris ombesörja den materiel, som erfordras på en
sido- eller bibana, på samma gång som större trygghet för olyckshändelser derigenom
skall uppstå och rörelsen kunna med mera ordning och likformighet bedrifvas.
Då de enskilda bibanorna väl icke i allmänhet blifva af desto större längd, så verka
också materielens underhåll jemte dertill hörande särskilda omkostnader så mycket
kännbarare, till förlust för de bolag, som på anläggningen nedlagt kapitaler. För staten
blifver förhållandet alldeles motsatt, emedan ju längre sträcka af en jernväg som
trafikeras, destomera fördelas och minskas utgifterna för tillsyn, verkstäder och maskiners
underhåll m. m. i förhållande till inkomsterna.
Kommittéen anser det således i hvarje afseende blifva en ovedersäglig vinst för
det allmänna, om förhållandet emellan dylika bibanor och stambanor ordnas så, att
materielen kan begagnas och underhållas gemensamt för båda.
Om till exempel i detta afseende antages, att tre bibanor-utgå från Vestra stambanan
emellan Göteborg och Göta kanal, så uppstå följande förhållanden. Med särskild
rörelsemateriel för hvardera af dessa banor måste minst ett reservlokomotiv vara
i ordning för tillfälliga behof, och ett dylikt samtidigt under reparation; således pä
de tre bibanorna sex lokomotiver dagligen ur tjenst. Om staten deremot håller rörelsematerielcn
och besörjer dess underhåll, så kunna statsbanans i alla fall färdiga och
44
tillgängliga lolcomotiver, utan denna tredubbla reserv, med lätthet underhålla trafiken
på de tillstötande privata banorna, och de för dessa eljest erforderliga sex overksamma
lokomotiverna säkerligen förminskas till två.
Förhållandet blifver alldeles enahanda med passagerare- och lastvagnar. Genom
rörelsens föränderlighet och ojemnhet på bibanorna, är behofvet af transportmedel på
dessa under vissa tider större och under andra mindre. Om de enskilda banorna
sjelfva ombesörja rörelsen, måste de äga så många vagnar som denna, när den är
som störst, erfordrar, utan att deraf kunna draga nytta på mellantiderna. Bedrifver
deremot staten trafiken, så behöfver icke hela dess antal vagnar ökas för de tillfälliga
behofven på en eller annan bibana.
Ågarne af de större jernvägarne i England och andra länder inköpa ofta tillstötande
mindre banor. Detta sker visserligen på många ställen för att undvika täflan
i transportpriser m. m., men i de flesta fäll ligger den ekonomiska fördelen af en
gemensam administration till grund för banornas sammanslående under ett och samma
bolag.
Det är ganska naturligt, att statens utgifter ökas, om den skall anskaffa materielen
för bibanorna, men då statsbidrag i alla fall i form af anslag eller lån
emot låg ränta torde lemnäs sådana bolag, som bildas för bibanors anläggande, så
anser Kommittéen, att dylika statsbidrag både skola falla sig billigare och i allmänhet
medföra större nytta, om de till en del tillvägabringas genom statens åtagande
att genast efter en bibanas fullbordan, emot viss ersättning, besörja rörelsen med sin
materiel, då alltså en betydande utgiftspost försvinner från bolagens kostnadsberäkningar
och förpligtelser. Hushållning och enhet böra af en sådan anordning blifva en
gifven följd, till ömsesidig fördel för staten och de privata bolagen.
Kommittéen föreslår derföre, att enskilda bolag, som vilja anlägga bibanor af
samma spårvidd och byggnadssätt som stambanorna, må, om de så önska, äga rättighet
att tillita statens materiel för sin rörelse, under efterföljande hufvudsakliga kontroller
och bestämmelser:
l:o. Fullbordad bibana bör genom Styrelsens för statens jernvägar försorg undergå
noggrann besigtning, innan trafiken derå börjas, till säkerhet för staten, att dess materiel
icke må äfventyras på en bana af mindre tillförlitlig beskaffenhet.
2:o. Statens jernvägsingeniörer skola tillse, att bibanan af bolaget allt framgent
hålles i godt och ändamålsenligt skick, till förekommande af olyckor samt skada för
statens materiel.
3:o. Den ersättning, som tillkommer staten för begagnandet af dess materiel,
utgår af inkomsterna på bibanan, innan andra utgifter deraf fä bestridas.
45
4:o. Beloppet af denna ersättning bestämmes för hvarje år af Eders Kongl.
Majit på förslag af Styrelsen för statens jernvägar och sedan bolagets yttrande deröfver
blifvit infordradt.
5:o. Bantågens antal på bibana bestämmes i förhållande till rörelsens storlek,
hvarjemte tiden för deras afgång och ankomst i allmänhet rättas efter de ordinarie
tågen för stambanan;
6:0. Derest enskildt bolag för en bibana sådant önskar, äger detsamma att, efter
ett års föregången uppsägning, begagna egen materiel, men med skyldighet i sådant
fall till omlastning å station vid stambanan, då enskildes transportvagnar
icke utan speciel tillåtelse böra få användas på statens banor, och det under inga
vilkor bör tillåtas, att enskildas lokomotiver eller bantåg derå må framgå.
Sedan Kommittéen i det föregående redogjort för de grunder, som vid underdersökningarrie
blifvit följda, och de allmänna iakttagelser, Kommittéen för sin del i
underdånighet ansett förtjena uppmärksamhet vid bestämmandet af hufvudrigtningen för
statens stambanor, samt uttalat sina åsigter om de särskilda slags jernvägar, som
kunna komma i fråga att anläggas inom landet, äfvensom föreslagit vissa vilkor och
bestämmelser i afseende på en del af dessa, öfvergår Kommittéen till beskrifning
öfver och förslag till de särskilda stambanorna, nämligen:
Södra Slam banan.
Vid 1854 års Riksdag beviljade Rikets Ständer ett anslag af 1,500,000 R:dr
R:mt till påbörjande af en jernväg för statens räkning, utgående från Malmö i nordlig
rigtning förbi Lund uppåt landet, på samma gång som beslut fattades om en
dylik jernvägsanläggning från Göteborg mot Stockholm. Sedan, efter gjorda undersökningar,
Rikets Ständer vid 1857 års riksdag fastställt rigtningen af sistnämda
jernväg under namn af Vestra stambanan, beviljades ytterligare 4,625,000 R:dr till
fortsättning af de i Skåne påbörjade jernvägsarbetena ifrån Malmö intill norra ändan
af Finja jon, samt 1,300,000 R:dr till förberedande arbeten på en jernväg, som skulle
utgå från den nyssnämda Vestra Stambanan vid Falköping och framdeles ntsträckas
genom eller förbi Jönköping mot söder genom Småland, för att förbindas med
den i Skåne påbörjade jernvägsanläggningen.
46
Denna bana erhöll namn af Södra stambanan, och äro deraf för närvarande 6^
mil, eller från Malmö till Sösdala, för trafik öppnade samt återstoden emellan Sösdala
och Finjasjön på den södra delen nära färdig, äfvensom största delen af terrasseringen
emellan Falköping och sjön Stråken på den norra fullbordad.
För den återstående stora mellersta delen, eller emellan Finjasjön oell sjön
Stråken, har någon bestämd rigtning hitintills icke blifvit godkänd likasom ej heller
medel anslagits till dess utförande. Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition vid sistlidnc
riksdag innehåller visserligen, i sammanhang med den för rikets samtliga
stambanor framlagda plan, förslag till Södra stambanans rigtning genom vestra Småland
längs Lagaåns dal; men dels ansågo Rikets Ständer de ditintills anställda undersökningarnc
icke tillfyllestgörande för stadfästande af det då framlagda systemet
för statens jernbanor, dels har Eders Kongl. Majit sedermera i nåder föreskrifvit, att
arbetena på Södra stambanans norra del ifrån Falköping ej borde fortsättas längre
än till sjön Stråken, samt å samma banas södra afdelning från Malmö ej längre än
till östra hörnet af Finjasjön, på det att dessa arbetens ytterligare utsträckning ej
måtte lägga hinder i vägen för banans anläggande genom Småland i en sådan rigtning,
som efter förnyade noggranna undersökningar och inhämtade statistiska upplysningar
kunde finnas såväl i möjligaste måtto gagneligt för berörde provins, som
öfverensstämmande med de vidsträcktare syftemål, hvilka legat till grund för Eders
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut att medelst denna bana åstadkomma en
förbindelse från det norra och mellersta Sverge till dess sydligaste landskap samt
deröfver med utlandet.
Det åligger således Kommittéen att i underdånighet framlägga förslag till Södra
OO C ÖD o
stambanans sträckning från Finjasjön i Kristianstads län, genom Småland till sjön Stråken
i Skaraborgs län. Men innan Kommittéen går att fullgöra detta åliggande,
anser den sig böra meddela en kort redogörelse öfver beskaffenheten af det vidsträckta
område, som den ifrågavarande Södra stambanan skall genomgå.
Detta område utgöres af landet från Blekinge och Skåne till sjön Vetterns södra
ända samt intager en längd af 17 mil i norr och söder, med en bredd af 20 till 28
mil emellan Östersjön och Kattegat. Det innehåller vid pass 400 qvadratmil och
omkring 860,000 invånare, samt omfattar de frenne Småländska länen, Halland
och sydligaste delen af Elfsborgs län. Större delen bildas af sluttningen åt vester,
söder och öster från de bergshöjder, som omgifva Vetterns södra ända mot de halfön
omgifvande hafi Af de vattendrag, som på denna sluttning uppkomma, erbjuda åarne
Ätran, Nissan och Lagan, hvilka alla utfalla på vestra sidan i Kattegat, möjlighet
till kommunikationsleder på större eller mindre sträckor, hvarförutan vatteukommu
-
47
nikation kan åstadkommas i det inre omkring Wexjö genom upprensning och kanalisering
af de strömmar, som förbinda Helgasjön samt sjöarne Salen och Asuen med
hvarandra. Föröfrigt saknar hela denna landvidd alla andra kommunikationsmedel
från det inre, än landsvägar, hvilka i allmänhet äro backiga till följd af den i vissa
delar mycket kuperade terrängen. Från midten deraf, som infaller något norr om
sjön Salen, är raka afståndet till Blekingska kusten och till Vcttern 8 ä 9 mil, samt
till Östersjön och Kattegat omkring 12 mil.
Befolkningens fördelning rättar sig här som annorstädes efter näringskällornas
rikedom, samt förnämligast efter jordens naturliga bördighet och de tillfällen till
jordbrukets utvidgande genom odlingar, som särskilda trakter erbjuda. Sålunda finner
man kustlandet, der på en gång jorden är fruktbarast och andra näringstillfällen
rikast, tätast befolkadt. I det inre åter förekommer befolkningen mera samlad dels
på 3 å 4 mils bredd från gränsen af Skåne och Blekinge, i norr genom Albo, Kinnevalds
och Norrvidinge härader i Kronobergs län samt östra delen af Vestra härad
mot Ekesjö och Jönköping, dels i östlig rigtning från nämde Vestra härad mot Östersjön
och trakten af Oscarshamn utefter Emmådalen. Den glesast spridda befolkningen
förekommer emellan Laga- och Åtraåarne samt inom en del af Uppvidinge härad
i östra delen af Kronobergs län. De nämda tätare befolkade bygderne kunna i
detta afseende närmast jemföras med sjön Mälarens omgifningar. De utmärka också,
på sätt det i underdånighet vidfogade hillänget närmare utreder, de delar af det
inre landet, der jorden är bördigast och mest odlad.
Jordbruk och boskapsskötsel äro i hela landet öster om Lagadalen hufvudnäringar,
samt visserligen äfven vester om nämde dal, ehuru derstädes med inskränkta
undantag kämpande mot en mer än vanligt steril natur och följaktligen ej tillfyllestgörande
för befolkningens behof. De särdeles stora odlingstillfällen, som inom
hela området förekomma, hafva under senare år blifvit med ifver begagnade, såväl
genom utdikning af sjöar och vattendränkta marker som genom uppbrytning af högländtare
områden, till följd hvaraf i synnerhet den mellersta delen af Kronobergs
samt östra hälften af Jönköpings län kommit i tillfälle att årligen afyttra större och
mindre qvantiteter spannmål.
Skogstillgångar finnas inom hela det inre landet, men af större betydenhet egentligen
i de högre belägna bergstrakterna inom Jönköpings län, samt på ömse sidor
om gränsen emellan Kalmar och de båda andra Småländska länen.
En mängd binäringar af särskilda slag, såsom hillänget närmare innehåller,
sysselsätter den idoga befolkningen nästan inom hvarje del af det inre landet,
likasom äfven fabriker, de flesta dock i mindre skala, öfverallt förefinnas. Bland
48
dessa intager jerntillverkningen främsta rummet. Den är mest koncentrerad omkring
Tabergs malmberg i Jönköpings län. Malmen smältes invid och i grannskapet af
berörde malmbrott, hvaremot tackjernet tillgodogöres vid spridda verkstäder utmed
Laga- och Nissa-åarne samt deras tillflöden. Dessutom tillverkas tackjern, stångjern
och gjutgods på flera spridda ställen inom Småland, såsom kartan utvisar, hufvudsakligen
af sjömalmer, hvarpå tillgång finnes i de flesta sjöar.
Af det föregående, jemfördt med det statistiska bihanget och hit hörande karta,
inses, att hvarken näringskällor eller idoghet att dem begagna saknas inom det
här ifrågavarande vidsträckta landområdet, men derjemte leda forskningarne öfver
dess ekonomiska förhållanden till den obestridliga slutsats, att hvarje öfverskott af
produkter i det inre, som ej konsumeras i produktionsortens grannskap, härstädes
måste möta större svårigheter att med förmån realisera, än inom de flesta andra orter
af riket, i anseende till bristen på billiga transportmedel samt det långa afståndet
till hafvet och de inre kommunikationslederne, på samma gång som den industriela
utvecklingen af samma anledning hämmas.
Betraktar man nämligen på kartan denna stora landvidd, som saknar hvarje
annat transportmedel än landsvägar och dragkraft, samt jemför densamma med det
ungefär lika stora område, som emellan båda kusterna omgifver de stora sjöarne
Wenern och Wettern emellan Småland och Nerike, så finner man, att det senare,
med nästan lika stor befolkning, är i åtnjutande af icke mindre än fyra större kommunikationsleder,
nämligen förenämda båda sjöar i norr och söder, jemte de dem och
håfven sammanbindande Göta och Trollhätte kanaler i öster och vester, samt den i
dessa dagar öppnade Westra stambanan från Göteborg till Töreboda vid Göta kanal,
och således utan jemförelse bättre lottadt än det södra Sverge.
Om derföre Småland skulle blifva lika lyckligt i afseende på kommunikationer
som de mellersta provinserna, så borde det genomskäras af tvänne stambanor från
norr till söder; men ehuru Kommittéen är öfvertygad, att lättare kommunikationer
genom denna provins skulle utvidga jordbruket och industrien derstädes i förhållande
till landets naturliga hjelpkällor och befolkningens kända näringsflit lika väl sorn
inom någon annan del af riket, så har Kommittéen dock icke kunnat ifrågasätta att
mer än en stambana skall komma att byggas, i anseende till de stora anläggningskostnader
som dermed äro förenade; öfverlemnande Kommittéen åt framtiden att,
efter föranledande af en mera utvecklad industri, genom anläggning af sidobanor mot
lämpliga handelsplatser vid kusterna fylla det återstående behofvet.
Af så mycket större vigt måste det följaktligen vara, att den enda bana som
kominer ifråga att utföras i denna del af landet utlägges så, att den tillskyndar dess
49
invånare och näringar den största nytta, dock alltid med hänsigt till banans för
hela riket vigtiga syftemål att i all framtid utgöra dess hufvudsakligaste och enda
af årstidernas vexlingar oberoende kommunikationsmedel från norr till söder och med
utlandet.
Den äldre utstakningen af linien från Skåne genom Småland hade endast till
ändamål att söka den på en gång kortaste och af' terrängförhållanden mest gynnade
förbindelsen mellan Skånska kusten och Jönköping, utan afseende på det öfriga landet,
och utfördes till en del innan något beslut om anläggandet af jernvägar för statens
räkning var fattadt. Brist på medel till vidlyftigare undersökningar för att utröna
alla på frågan inverkande förhållanden förorsakade, att samma linie, utan vidare pröfning,
sedermera blef bibehållen, samt att man derifrån endast sökte den beqvämaste
föreningen med Westra stambanan, utan afseende derpå, att en plan emellertid
blifvit uppgjord för anläggning af en östligare stambana, hvilken från hufvudstaden
borde genomskära Östergötland i sydlig rigtning till förening med Södra banan inom
Småland, för att i samband med denna framdeles blifva den kortaste vägen till södra
delen af riket. Dervid hade förbindelsen med Wetterns södra ända vid Jönköping
blifvit föreslagen att ske medelst sidobanor från båda hufvudlinierna af starkare lutningar
och krökningar än på dessa var medgifven, emedan man vid de gjorda undersökningarne
funnit terrängförhållandena omkring Jönköping icke medgifva anläggning
af jernväg direkte till staden med iakttagande af föreskrifna vilkor i förberörde
afseenden.
Det har likväl icke kunnat undgå Kommittéens uppmärksamhet, att staden
Jönköping — med sitt förträffliga läge vid sjön Wetterns södra ända, såsom handelsoch
afsättningsplats för norra Småland och Wetterns sydligare omgifningar; såsom
säte för Hofrätt, Landshöfding m. m.; med redan anlagda stora fabriker och en
folkmängd, som på 25 år tillvuxit med 58 procent; samt framför allt med en hamn
hvilken är den enda mellan Jönköping och Wadstena på Wetterns östra sida och
är belägen vid en sjö, som genom Göta kanal står i förbindelse med båda håfven
och isbelägges långt senare än nämde kanal, så att varor från Wetterns stränder,
om de vid Jönköping träffa jernvägen, kunna begagna densamma till Göteborg eller
Malmö, sedan kanalfarten upphört — är en punkt, till och från hvilken en särdeles
stor trafik är att förvänta, samt att det derföre skulle vara fördelaktigt, om stambanan,
utan hinder för den öfriga förbigående rörelsen kunde ledas derigenom, så
mycket mer sorn det alltid skulle komma att medföra ökade svårigheter och kostnader,
att på en bibana, med starka lutningar och krökningar och som fordrade
7
50
materiel af särskild konstruktion, underhålla en så liflig rörelse, som säkerligen skulle
uppkomma emellan hufvudbanan och Jönköping. Med de medel som varit ställde
till Kommittéens disposition, hafva derföre de noggrannaste undersökningar af terrängen
omkring Jönköping blifvit utförda, på sätt en särskildt deröfver upprättad
karta närmare utvisar. Dessa undersökningar hafva ådagalagt, att man, utan betydligt
ökade kostnader, kan ifrån Jönköping anlägga en bana såväl åt vester till sjön
Stråken som åt söder och öster förbi Tenhult, med bibehållande af de för stambanorna
fastställda reglor i afseende på lutnings- och krökningsförhållanden. Dessa
bandelar utgöra i längd: från Jönköping till Stråken 3 mil 9400 fot och från Jönköping
till Tenhult 1 mil 18000 fot, med en anläggningskostnad för den förra af
2,532,520 R:dr och för den senare af 1,324,000 ll:dr, eller tillsammans 4 mil 27400
fot och 3,856,520 R:dr R:mt.
Då Tenhult tillika är en punkt, som nödvändigt måste passeras af en från öster
kommande linie, samt terrängen derifrån till Götaström, för att inkomma i den äldre
utstakningen för Södra Stambanan mot Skåne genom Lagadalen, är särdeles förmånlig,
har Kommittéen, med förkastande af det alternativ som förut var utlagdt från
Götaström förbi Sandseryd och Axamo till sjön Stråken med bibana från Sandseryd
till Jönköping, ansett sig böra i underdånighet tillstyrka, att Södra Stambanan från Falköping
och sjön Stråken må framdragas genom staden Jönköping till Tenhult, enligt
den på kartan med grön färg uppdragna breda linie.
Kommittéen grundar ytterligare sin åsigt om ändamålsenligheten att låta huf
vudbanan
passera Jönköpings stad derpå, att den ifrån öster framdeles kommande
linie i alla fall, i anseende till terrängens svårigheter, icke kan ifrån Tenhult utsträckas
direkte till Sandseryd, utan måste, för att förenas med Södra stambanan,
antingen böjas åt söder till Götaström, eller anläggas i den nu förordade sträckningen
till Jönköping och der möta den bibana, som skulle nedkomma till staden från
Sandseryd. Båda delarno medföra ökad banbyggnad, dyrbarare underhåll och alltid,
hvilketdera alternativet som väljes, en större väglängd för den österifrån kommande
rörelsen. Föröfrigt torde Kommittéen i underdånighet få hänvisa till hvad i det
föregående rörande dessa undersökningar är anfördt jemte dertill hörande kartor och
profiler, hvilka närmare ådagalägga de svårigheter terrängen i denna trakt företer,
men hvilka Kommittéen hoppas hafva löst på ett så tillfredsställande sätt som de
samma
medgifvit.
Sedan Kommittéen nu sökt att visa fördelarna i alla afseenden af Södra stambanans
utläggning från sjön Stråken genom Jönköping till Tenhult, återstår att taga
i betraktande fortsättningen af samma bana från Tenhult till Finjasjön i Skåne.
51
Såsom förut är nämdt åsyftade elen första undersökningen endast att finna den
kortaste och lättaste sträckningen från Skåne till Jönköping, hvadan det var naturligt,
att Lagaåns dalgång, som erbjuder en lättarbetad och rakt till det föresätta
målet ledande terräng, skulle begagnas. Linien utstakades alltså uppför denna dal
till Götaströms bruk, hvarifrån den sedan, då frågan om anläggning af stambanor
för statens räkning uppkommit, böjdes vesterut mot Sandseryd eller Axamo och
Stråken till förening med Vestra stambanan. Kommittéen har, sedan Sandserydslinien
befunnits böra förkastas, i stället utstakat linien från Götaström till Tenhult i
nordlig rigtning öfver en äfvenledes lättarbetad lokal. (Sistnämda linie är med piickado
gröna streckar utmärkt på kartan.) Men då ändamålet med en stambana icke
ensamt vinnes genom dess utläggning der lokalen är den i tekniskt hänseende lättaste,
utan många andra omständigheter, såsom förhållandet till planen för andra stambanor,
den angränsande ortens beskaffenhet m. m., böra tagas i betraktande, så och
med anledning deraf, att berörde linie genomgår ett isynnerhet på dess vestra sida
glesare befolkadt och ofruktbarare land, samt är jemförelsevis aflägsen från den östra,
tätare bebyggda och mera odlade delen af landet, äfvensom på grund af derom hos
Kommittéen gjorda framställningar, ansåg Kommittéen sig böra anställa undersökningar
för utläggning af en linie från Finjasjön i nordostlig rigtning, för att så vidt
möjligt genomskära midten af landet emellan båda håfven.
Till följd häraf har en linie blifvit utstakad från Finjasjön genom Ostra Göinge
härad i Kristianstads län, förbi Elmhult öster om sjön Möekeln, berörande sjön Salens
norra ända, och derifrån rätt i norr till Nässjö i Jönköpings län, hvarest den sammanfaller
med den norrifrån kommande utstakningen af Östra stambanan, som med
anledning af terrängförhållanden måste ledas till nämde punkt. Från Nässjö har
linien åter blifvit böjd åt vester till Tenhult, hvarest den möter den här ofvan föreslagna
norra delen af Södra stambanan från Falköping genom Jönköping och sammanträffar
med det förut beskrifna vestra alternativet. Linien från Finjasjön öfver
Nässjö till Tenhult är på kartan uppdragen med en bred grön linie. I det följande,
der Kommittéen närmare redogör för de båda liniernas olika förhållanden, benämnes,
för korthetens skull, den vestra sträckningen: Lagcdinien, och den östra: Nässjölinien.
Lagalmiens längd utgör från Finjasjön till Tenhult 17 mil 23000 fot, med en
anläggningskostnad af 9,879,395 ll:dr. Hela linien från Finjasjön till Tenhult har
155300 fot stigningar af 1 på 100, 65250 fot af 1 på 200 och 69400 fot af 1 på
300, samt krökningar 18500 fot af 2000 och 99200 fot af 3000 fots radie.
52
Denna linie genomskär redan i Skåne en mindre bördig och folkrik trakt, inkommer
vid Hallaryd i Sunnerbo härad af Kronobergs län, och träffar vid Ljunga
Lagaån, hvars dalgång den följer öster om ån förbi Ljungby, Wernamo och Hörle
bruk till Götaström, samt vidare öfver Stigamo till Tenhult.
Folkmängden utefter linien ifrån Finjasjön till Tenhult på 3 mils afstånd på
hvardera sidan om linien, eller inom 96 qvadratmil, utgöres, enligt så noggrannt sorn
möjligt gjorda beräkningar, af 142,000 personer, hvaraf omkring 60,500 äro bosatte
på vestra sidan och 81,500 på den östra.
Den odlade jorden, beräknad på 2 mils afstånd på hvardera sidan ifrån Skånska
gränsen till Tenhult, utgör enligt erhållna uppgifter omkring 45000 tunnland, som,
fördelade på den inom samma afstånd boende folkmängd, motsvarar nära 0,7 tunnland
åkerjord på hvarje person. I sjelfva Lagadalen och dess närmaste omgifningar,
särdeles på östra sidan, är jordmånen temligen bördig, men strax vester derom vidtager
den sterila och ofruktbara bygd, som förut är omnämd, och sträcker sig
åt vester nära intill Hallands kust. Vid jernbruken i Lagadalen och dess närmaste
grannskap, ifrån Eckersholm till Åminne, produceras årligen omkring 20,000 centner
tackjern, hvaraf hälften af sjömalmer, och 31,000 centner stångjern. Af det senare
har något öfver 4,000 centner afgått öfver Jönköping på Göteborg, men återstoden
försålts vid bruken samt i Skåne. Utmed norra delen af linien produceras äfven
trävaror, hvaraf någon del försäljes till Jönköping. Trä varutillverkning äger likaledes
rum i Vestbo härad norr om sjön Bolmen, med afsättning på Halmstad.
Nassjölinien. Afståndet från Finjajön till Nässjö är 18 mil, och från Nässjö till
Tenhult 2 mil 4900 fot, samt anläggningskostnaden för den förra afdelningen 11,526,411
R:dr, och för den senare 1,479,120 R:dr, eller tillsamman 20 mil 4900 fot med anläggningskostnad
af 13,005,531 R:dr. Hela linien har 171450 fot stigningar af 1 på 100,
163650 fot af 1 på 200, och 45500 fot af 1 på 300. Krökningarna utgöra 600 fot,
med 1000, 18600 fot med 2000, och 21850 fot med 3000 fots radie.
Folkmängden utefter linien mellan Finjasjön och Nässjö, på lika stor areal som
beräknats för Lagalinien, utgör, sammanräknad på 3 mils afstånd på hvardera sidan
om linien, 169,000 personer, hvaraf 77,000 på den vestra och 92,000 på den östra.
Den odlade jorden, beräknad inom 2 mils afstånd på hvardera sidan om linien,
emellan Skånska gränsen och Nässjö, utgör, enligt uppgift, omkring 67,000 tunnland,
motsvarande ungefär 1 tunnland åkerjord på hvarje inom samma rymd boende person.
Nässjölinien genomgår i Skåne Ostra Göinge härad, mera folkrikt och produktivt
än det Vestra, öfvergår Småländska gränsen något norr om Loushult, berör östra
sidan af sjön Möckelri, och fortsätter genom Albo härad till sjön Salen vid Alfvesta
53
2 mil vester om Wexjö, inkommer vid gränsen af Norrvidinge i Westra härad af
Jönköpings län, samt sträcker sig vidare förbi Stockaryd genom östra delen af nämde
härad upp till Nässjö i Tveta härad ungefär 2^ mil vester om Eksjö, böjande sig
sedan åt vester till Tenhult. Såsom både af folkmängdens förhållande och proportionen
dertill af den odlade jorden synes, genomgår linien den bördigaste trakten af det
mellersta Småland, eller den som egentligen, jemte de båda Wedbo-häraderne, äger
jordbruksprodukter att aflåta. Den berör sjön Salen, hvilken genom kanalisering af
de åar som förena nämde sjö med Asnen i söder och Helgasjön i nordost, hvartill
förslag är uppgjordt, sätter jernvägen i förbindelse med flere af de inre soclcnarne
samt sträcker sig intill gränsen emot Blekinge. Skogarne i liniens grannskap medgifva
försäljning af trävaror till icke ringa belopp. De äro hittills hufvudsakligen
använde till kojning för de något öster om linien belägna bruk och masugnar, hvilka
äro grundade på sjömalmer. Af sådana anläggningar passerar linien, såsom kartan
visar, tvänne verk med omkring 6000 centners tillverkning, som afsättes dels inom
orten och dels i Skåne.
Vid jemförelse emellan de tvänne alternativerne för Södra stambanans rigtning
genom Småland ådraga sig längden och anläggningskostnaden i främsta rummet uppmärksamhet.
Lagalinien från Finjasjön till Tenhult är 17 mil 23000 fot lång med
en anläggningskostnad af 9,879,395 Ralr, hvaremot Nässjölinien från Finjasjön öfver
Nässjö till Tenhult i längd utgör 20 mil 4900 fot med en anläggningskostnad af
13,005,531 R:dr. Skilnaden utgör alltså 2 mil 17900 fot i längd och 3,126,136
R:dr i kostnad till förmån för Lagalinien.
Sedan likväl undersökningarne för utstakningen af Östra stambanan, från Katrineholm
i Södermanland, genom Östergötland, till förening med Södra stambanan inom
Småland, visat, att terrängen från sjön Sommens norra ända, der denna bana inkommer
i Jönköpings län, icke, under iakttagande af de för stambanorna bestämda
lutnings- och krökningsförhållanden, medgifver att, utan alltför stora kostnader, framföra
berörde bana i rakare sträckning mot Tenhult än förbi sjöarne Ralången, Anebysjön
och Gäddevikssjön till Nässjö, samt äfven andra förhållanden, hvarom vidare
här nedan anföres, antyda, att afsevärda fördelar skola vinnas genom en sådan anordning,
och då således linien emellan Nässjö och Tenhult, såsom ingående i planen
för den framtida förbindelsen emellan de östra, vestra och södra provinserna, måste
utföras, äfven för den händelse att den Södra stambanan skulle komma att anläggas
54
genom Lagadalen till Tenhult, så följer häraf, att ofvanberörda linie emellan Nässjö
och Tenhult bör undantagas från jemförelsen emellan de båda för Södra stambanan
framställda alternativerna, samt denna jemförelse således ej utsträckas längre än
till linierim emellan Finjasjön och Tenhult å den ena, samt Nässjö å den andra sidan.
Alltså hör från den förut uppgifna längden på Nässjölinicn afdragas distansen
emellan Nässjö och Tenhult, 2 mil 4900 fot, med en kostnad af 1,479,120 ll:dr, då
för denna linie återstå 18 mil i längd och 11,526,411 R:dr i kostnad, samt skilnaden
emellan de håda altcrnativcrna reduceras till 16000 fot i längd och 1,647,016
R:dr i kostnad.
I afseende på lutnings- och krökningsförhållandcn hafva båda linierim lemnat
tillfredsställande resultater, ehuru Nässjölinicn äger flere stigningar af 1 på 100 än
Lagalinien, dock, såsom profilerna visa, icke af den längd, att de på något menligare
sätt inverka på rörelsen. Dessutom befinnas Nässjöliniens större stigningar på
sträckan emellan Nässjö och Tenhult, och kunna således icke i någon händelse undvikas,
men komma icke att besvära den större trafiken emellan Malmö och liufvudstaden,
derest Nässjö antages till Ostra och Södra banornas föreningspunkt, hvilket
deremot inträffar om denna förlägges till Tenhult.
Af hvad i beskrifningen om de särskilda linierna blifvit anfördt framstår, att
den östra linien genomgår en folkrikare och mera odlad trakt, då Nässjöliniens om
gifning
på 3 mils afstånd å ömse sidor bebos af 27,000 personer mer än Lagaliniens,
hvarvid äfven bör anmärkas, att folkmängden, räknad från vester till öster
öfver båda liniernas omförmälda områden, stiger i antal, samt den odlade jorden utgör
omkring 6 procent af hela arealen inom 2 mil på ömse sidor om Nässjölinicn,
men endast 4 procent vid Lagalinien, hvarjemte deraf belöper sig ett tunnland på
hvarje person vid den förra, men endast 0,7 vid den senare.
Nässjölinicn har äfven fördelen att dels skära, dels närma sig alla de mest trafikerade
landsvägarnc från norr till söder genom Kronobergs och Jönköpings län, samt
att sålunda lättare kunna uppfånga rörelsen på dessa än Lagalinien, som uteslutande
följer en enda större vägsträcka.
I afseende på skogsrörelsen, fabriker och folknäringar torde någon öfvervägande
åtskilnad icke äga rum, oaktadt jernverken vid Lagalinien, emedan Smålands större
fabriksanläggningar af andra slag äfvensom flere jernverk äro belägna öster om Nässjölinien,
dock icke på större afstånd, än att de med fördel af densamma kunna begagna
sig.
Hvad särskildt angår den jerntillverkning, som är grundad på malm från Taberg,
så får Kommittéen, i afseende på dess nuvarande belopp och verkstädernas be
-
55
lägenhet, i Underdånighet åberopa den statistiska kartan jemte hvad härom förut blifvit
yttradt, samt rörande utsigterna för dess framtida utvidgning till följd af en jernvägsanläggning,
hvilken, såsom Lagalinien, framdragen i grannskapet af Taberg, kunde
bid raga till en lättad transport af malmen nedåt Lagadalen, äfvensom från Jönköping
ditföra rikare sjöledes ankomna malmslag, anföra, det en sådan jernvägens rigtning
onekligen skulle medföra betydande fördelar för berörde jerntillverkning; men
Kommittéen befarar icke desto mindre, att qvantiteten i alla fall icke skall uppgå
till så betydligt belopp öfver det nuvarande, som man vid ett flygtigt betraktande af
förhållandena kunde förmoda. För tillverkning af 1 centner stångjern af Tabergsmalm
åtgår nämligen afkastningen af 2 tunnland skog, hvadan den redan nu befintliga jerntillverkningen
omkring Taberg och vid Lagaån, utgörande 40,000 centner tackjern
och 31,000 centner stångjern, konsumerar afkastningen från närmare 70,000 tunnland
skog. Tabergsmalmens ringa jernhalt (till 1 centner tackjern erfordras i det närmaste
4 centner malm) fördyrar derjemte hvarje långväga transport deraf äfven på
jernväg, hvarföre den i alla händelser icke torde kunna spridas till så många särskilda
och aflägsnare lokaler, som den stora skogsförbrukningen förutsätter, derest åter koltransporterna
icke skola blifva för långa och för kostsamma. Om också detta förhållande
skulle komma att modifieras genom en lättad tillförsel af rikare malmer från
aflägsna orter, så inverkar dock en längre jernvägstransport så betydligt på kostnaden
för deras anskaffande, att det vill synas tvifvelaktigt, huruvida en derpå beredd tillgång
skulle blifva på det hela till kostnaden så billig i förhållande till Tabergsmalmen,
att skogsvärdet inom orten till följd deraf skulle ökas så mycket, som erfordras
för att göra en större kol tillförsel från aflägsnare skogar lönande, — det enda sätt,
hvarigenoni någon väsendtligen ökad produktion kunde uppkomma.
Med fullkomligt erkännande af fördelen för jernverken invid Lagaån af en jernvägsanläggning
i densammas rigtning, anser Kommittéen likväl, att tillverkningsbeloppet
det oaktadt åtminstone icke skulle kunna okas med mer än 50 procent, och
således ej heller öfverstiga 50,000 centner, — en qvantitet som, transporten af dertill
behöfliga råämnen på kortare sträckor inbegripen, visserligen förtjenar att tagas
i betraktande med afseende på trafiken å jernvägen, men icke är af nog vigt att
tillerkännas något öfvervägande inflytande vid bestämmandet af rigtningen för statens
stambanor. Det bör äfven erinras, att de nuvarande bruken samtligen befinnas inom
blott 2 till 3 mils afstånd från Nässjölinien och således i alla fall kunna draga fördel
deraf för sin försäljning af effekter till Skåne.
Om man uteslutande med afseende på provinsen Smålands intressen och på Södra
stambanan, såsom en från det inre af denna provins ledande kommunikation,
56
till Malmö åt ena sidan samt Wettern och Göteborg åt den andra, jemförer båda de
föreslagna alternativerna, så synes det Kommittéen obestridligt, att den bana, som
genomskär midten af provinsen; genomgår den mest befolkade, odlade och bördiga
delen deraf; närmar sig dess enda inuti landet belägna städer, Wexjö och Eksjö,
hvilka båda drifva en ej obetydlig handel, — den förstnämde äfven fabriksrörelse
af flere slag, hvarjemte den är säte för Landshöfding, Biskop, läroverk, jemte flera
kommunalinrättningar; samt slutligen berör den enda mera betydande vattenkommunikation,
som i det inre landet kan åstadkommas: äger ett afgjordt företräde framför
den, som endast genomgår den ena, ofruktbaraste och glesast befolkade sidan af
provinsen, om också en specielt inom en mindre krets koncentrerad näring af den
senare skulle draga mera fördel.
Kommittéen är derföre förvissad, att den rörelse, som åstadkommes genom en
27,000 personer starkare befolkning, beboende ett område sorn producerar spannmål
öfver konsumtionen, skall i och för afsättning af sina produkter och tillförsel af sina
behof åstadkomma en vida större trafik än den, som jerntillverkningen i Lagadalen möjligen
kan tillskynda jernvägen. Erfarenheten af den betydliga godstrafiken på den
redan färdiga delen af Södra stambanan bevisar äfven, hvilken omsättning af varor
äger rum inom en åkerbrukande ort, der ingen täflan med vattenkommunikationer
kan ifrågakomma.
Betraktar man åter båda alternativerne för Södra stambanans sträckning genom
Småland ur allmän synpunkt, i sammanhang med den upprättade planen för stambanorna
i sin helhet och med hänseende till det framtida gagn, som staten med deras
anläggning åsyftar, samt dervid i första rummet ihågkommer, att Södra stambanan
afser att på kortaste väg förbinda det norra och mellersta Sverge samt hufvudstaden
med Malmö och utlandet, så finner man af kartan och närlagde distanstabeller,
att densamma fullkomligt uppfyller detta anspråk, om Nässjö bestämmes till
föreningspunkt emellan Södra och Östra stambanorna. Afståndet emellan Stockholm
och Malmö blifver nämligen härigenom 57 mil 13150 fot, i stället för 67 mil 18,540
fot, som utgör väglängden så länge trafiken måste följa Södra och Vestra stambanorna
öfver Falköping. Eörlägges åter föreningspunkten till Tenhult och Södra stambanan
i Lagaliniens rigtning, så blifver afståndet emellan samma punkter 59 mil
5070 fot efter Östra stambanan, och med begagnande af den Vestra 65 mil 650
fot. Afven i detta hänseende måste således Nässjölinien tillerkännas företräde.
Utöfver hvad sålunda blifvit anfördt till fördel för Nässjölinien, förekommer dess
närmare belägenhet till östra kusten och Blekinge samt dess beqvämare läge för anknytning
af bibanor till nämde trakter, såsom Oscarshamn genom Emmådalen, hvaraf
57
de mellanliggande, mera befolkade, bördiga, skogrika och produktiva orterna äro i
större behof än de mot vestra kusten belägna distrikten, der en talrikare befolkning
först träffas invid sjelfva hafvet, samt hvarest dessutom strömmar förefinuas, som möjligen
kunna göras användbara för transporter i en för dessa trakter lämplig rigtning,
hvaribland i första rummet bör nämnas Atraån emellan Falkenberg och Ulricehamn.
Särskildt afseende bör dessutom fästas vid Nässjöliniens beqvämare läge för kommunikationen
från Karlshamn, flottans hufvudstation Karlskrona, sydöstra kusten och
Kalmar till vestra orterna och hufvudstaden, då invånarne på berörde kust alltid
skola hafva fördel af att vintertiden uppsöka jernvägen, helst densamma, såsom förut
är anfördt, skär eller närmar sig de från denna kust till Jönköping ledande vägar.
Detta inträffar deremot icke med Lagalinien i förhållande ens till vestra kusten, emedan
de tätast befolkade delarne af denna kust i alla fall på mindre afstånd och beqvämare
vägar träffa Vestra stambanan i Göteborg och Westergötland eller den Södra
i trakten af Finjasjön.
Efter Kommittéens underdåniga åsigt förtjenar alltså Nässjölinien företräde såväl
ur det allmännas synpunkt, som särskildt för det på kommunikationer vanlottade
landskapet Småland, hvarföre Kommittéen anser sig böra i underdånighet förorda,
det Södra stambanan må bestämmas att dragas från Finjasjön öfver Elmhult, förbi
sjöarne Möckeln och Salen, vester om sjön Algunnen till Nässjö, och vidare, öfver
Tenhult , genom Jönköping till sjön Stråken och Falköping, utan afseende derpå, att
denna rigtning medför en ökad banbyggnad af 13000 fot och kostnad af 1,647,016
R:dr i jemförelse med den så kallade Lagalinien.
I sistnämde hänseende tillåter sig Kommittéen att åberopa den vid jernvägsbyggnaderne
vunna erfarenheten, att en vid första undersökningen svårare befunnen
terräng alltid lemnar tillfälle till större förbättringar, och derigenom förminskad kostnad
vid verkställigheten, än en lättare, samt är dessutom fullt öfvertygad, att den
större nyttan af berörda linie, såväl för det vidsträcktare område, hvarpå den, i
jemförelse med Lagalinien, kommer att utöfva inflytande, som för det allmänna,
skall flerdubbelt gälda den något högre kostnaden.
Såsom förut är antydt, kommer genom Nässjöliniens antagande sträckningen
emellan Tenhult och Nässjö af 2 mil 4900 fots längd att tillhöra Södra stambanan
och sålunda att tidigare utföras, än om den sistnämde anlägges efter Lagalinien, i
hvilket fall berörde mindre vägsträcka icke skulle komma till utförande förr än i
sammanhang med Östra stambanan.
I betraktande af den rörelse, som redan äger rum emellan Ekesjö och Jönköping
samt de strax öster om Nässjö belägna Norra och Södra Wedbo häraders fruktbar
8
-
58
het och stora befolkning, uppgående till 50,000 personer inom en krets af 3 mil
på hvarje sida omkring Nässjö, samt nuvarande svåra kommunikationer, anser Kommittéen
linien emellan Nässjö och Jönköping i och för sig såsom särdeles fördelaktig,
hvarföre ock det tidigare utförandet af den dertill hörande delen emellan Tenhult
och Nässjö icke kan annat än vara en förmån för det allmänna, helst den Ostra
stambanans banbyggnad, såsom visadt är, dermed lika mycket förkortas.
Enligt Kommittéens sålunda i underdånighet förordade förslag, skulle återstående
kostnader för Södra stambanans fullbordan från Finjasjön till Stråken komma
att uppgå till följande belopp, nämligen:
från Finjasjön till Nässjö, 18 mil R:dr 11,526,411,
» Nässjö till Tenhult, 2,14 mil  » 1,479,120,
» Tenhult till Jönköping, 1,50 mil ... » 1,324,000,
» Jönköping till Stråken, 3,26 mil ... » 2,532,520,
eller tillsamman 24,oo mil R:dr 16,862,051,
hvartill kommer för fullbordandet af linien emellan Falköping och Stråken 826,000
R:clr utöfver förut dertill beviljadt anslag.
Ve s t r a ®5<t m h a n a n.
Innan Kommittéen går att i underdånighet yttra sina åsigter om lämpligaste sträckningen
af den föreningslänk emellan de från Stockholm och Göteborg dels fullbordade
dels påbörjade delarne af Vestra stambanan, hvilken det tillhört Kommittéen att undersöka,
anser Kommittéen sig böra i minnet återkalla hvad förut i afseende på densamma
är vordet beslutadt af Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer.
Redan vid 1854 års riksdag anslogo Rikets Ständer utan föregångna undersökningar
6,000,000 R:dr Runt till påbörjande af en stambana, som, utgående från Göteborg,
borde genomskära Westergötland och Nerike med rigtning mot hufvudstaden.
Då Rikets Ständer i slutet af år 1856 ånyo sammanträdde till lagtima riksdag, voro
II mil deraf närmast Göteborg öppnade för allmän trafik och dessutom 41 mil under
fortgående arbete.
Emellertid hade Eders Kongl. Maj:t i nåder förordnat en särskild Kommitté för att
anställa undersökningar rörande lämpligaste rigtningen af de stambanor, som borde på
statens bekostnad utföras, och hvartill förslag skulle Rikets Ständer vid sistberörde riksdag
föreläggas. Uti sitt år 1856 afgifna underdåniga betänkande föreslog bemälde Kommitté,
59 _
bland andra linier, tvänne stambanor att utgå från hufvudstaden i vestlig rigtning: den
ena norr om Mälaren öfver Westerås, Köping, Arboga, Orebro och Svartå Bruk samt
vidare mot Göteborg, under namn af Vestra stambanan; den andra söder om Mälaren
genom Södermanland öfver Wingåker, alternativt till Orebro eller rakt i vester öfver
Halsberg till förbindelse med den fö remunda norr om Mälaren föreslagna Vestra
stambanan, under namn af Sammanbindningsbana emellan den förra och den genom
Östergötland utstakade så kallade Ostra stambanan.
Då Eders Kongl. Majit likväl, med afseende på den dubbla kostnaden af tvänne
stambanor, med samma utgångspunkt, Stockholm, och med samma hufvudrigtning en
på hvardera sidan af Mälaren, samt på grund af flere uti Eders Kongl. Majits nådiga
proposition till Rikets Ständer den 28 November 1856 anförda skäl, ansåg, att endast
den ena af de föreslagna linierna borde till utförande ifrågakomma, nämligen den södra
öfver Södertelje, Katrineholm, Halsberg, Porla o. s. v. till Göteborg, och denna åsigt
äfven af Rikets Ständer delades, så blcf vid sistlidne riksdag ett anslag af tillsamman
14,075,000 Rxlr Runt beviljadt för Vestra stambanans påbörjande från Stockholm till
Katrineholm i Södermanland samt fortsättning från Göteborg genom Westergötland till
och förbi Göta kanal. Derjemte öfverlemnade Rikets Ständer åt Eders Kongl. Majit
att vid jernvägsarbetenas utförande närmare bestämma de orter, som hvarje stambana
eller del deraf, hvartill anslag var beviljadt, skulle genomgå, och de ställen som borde
anlöpas, allt med afseende på de ytterligare upplysningar, som under tiden kunde
vinnas.
Sedan de för!idet och innevarande år anställda noggranna undersökningar ifrån
Töreboda, der Vestra stambanan från Göteborg träffar Göta kanal, öfver Tiveden mot
Nerikes gräns visat, att en både kortare samt i afseende på lutnings- och krökningsförhållanden
fördelaktigare linie för samma banas fortsättning norr om Göta kanal
skulle erhållas, om densamma blefve anlagd något östligare än som förut på grund
af äldre undersökningar blifvit antaget, så har Eders Kongl. Majit under den 11
sistlidne Februari i nåder fastställt berörde linie ifrån Töreboda till Bodarne, med
bibehållande för öfrigt af Vestra stambanans hufvudrigtning genom Nerike och Södermanland
söder om Mälaren, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majits och Rikets
Ständers förut derom fattade sammanstämmande beslut.
Af liela ifrågavarande stambana är sedan den 1 sistlidne September linien emellan
Göteborg och Töreboda, af 17 mil 7200 fots längd, för trafiken öppnad, arbetet
påbörjadt emellan Töreboda och Bodarne, samt på linien emellan Stockholm och Katrineholm,
af 121 mils längd, 2f mil emellan Stockholm och Södertelje till terrasse
-
60
ring fullbordade, återstående i mil till sistnämde stad under arbete, och dessutom
1 \(f mil terrasserade på bansträckningen mot Katrineholm.
Efter hvad sålunda redan är af Eders Kongl. Maj:t i nåder faststäldt rörande
Vestra stambanan, återstår för Kommittéen att endast yttra sig om sträckningen
deraf emellan Katrineholm i Södermanland och Bodarne vid gränsen emellan Nerike
och Westergötland.
Kommittéen har, af de skäl som redan i Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Rikets Ständer år 1856 blifvit åberopade, och hvilka genom nu anställda såväl topografiska
som ekonomiska och statistiska undersökningar blifvit ytterligare bekräftade,
öfvertygat sig om fördelarne af den hufvudrigtning för ifrågavarande bandel, som af 1856
års Jernvägs-Kommitté antogs för det södra alternativet till sammanbindning af Ostra
och Vestra stambanorne, allenast med den afvikelse som föranledes af banans i nåder
fastställda förändrade sträckning öfver Tiveden. Följaktligen har den nya utstakningen
afsett att vinna den rakaste och fördelaktigaste lokalen emellan båda ändpunkterna, och
dervid passerat nära förbi Wingåkers kyrka, Halsberg och Porla, hvilka hufvudpunkter
äfven vid förra undersökningen berördes. Upprättade planer och profiler utvisa särdeles
gynnsamma lutnings- och krökningsförhållanden utefter hela linien, hvars längd
emellan Katrineholm och Töreboda utgör 13 mil 4100 fot, med en anläggningskostnad
af 9,096,889 R:dr R:mt. Efter den förkortning, som vunnits genom den förändrade
rigtningen öfver Tiveden, utgör Vestra stambanans hela längd emellan Stockholm
och Göteborg 42 mil 29300 fot, i stället för 43 mil 18000 fot enligt den
äldre utstakningen.
Jemte det, att Vestra stambanan, i den rigtning här blifvit föreslagen, är
den kortaste väg, som, med iakttagande af de för rikets stambanor nådigt fastställda
grunder i afseende på lutnings- och krökningsförhållanden, kunnat utstakas emellan de
bestämda ändpunkterna, är den också den hufvudbana, som på kortaste tid och för
minsta kostnad kan fullbordas, sedan de svåraste och dyraste arbetena med detta års
utgång äro undangjorda. Såsom af de statistiska kartorna tydligen inses, genomgår
och berör den tillika de fruktbaraste och folkrikaste trakterna emellan Katrineholm
och Göta kanal, utan att, såsom längre ned visas, lemna åsido någon vigtigare punkt.
Denna bandel utgör visserligen blott den mellersta länken af en öfver 40 mil lång
jernväg emellan tvänne, vid särskilda hafskuster belägna större städer, som idka nästan
samma handel och industri samt båda äro import- och export-orter för hvar
sin del af det mellanliggande landet, och skulle således möjligen kunna antagas blifva
i saknad af annan betydligare trafik än transitorörelsen, hufvudsakligen af passagerare
emellan de båda städerna, emedan det är ett kändt förhållande, att den största rö
-
61
reisen på en sådan bana alltid uppkommer invid så beskaffade ändpunkter. Om
man likväl tager i betraktande befolkningens fördelning och arten af den rörelse,
som till följd af de särskilda orternas olika naturalster och industri äger rum inom
den del af landet, som är belägen emellan de stora sjöarne Hjelmaren, Wettern och
Wenern, jemte närmast deromkring belägna trakter, och dervid tillika fäster uppmärksamhet
vid de jernvägssträckningar, som Kommittéen, på sätt den statistiska kartan
visar, föreslår att utgå från särskilda punkter på Vestra stambanan mot Norrköping,
Orebro till förening med Köping-Hults jernväg, Askersund samt Wermland och Norge,
så kan man deremot med visshet antaga, att ifrågavarande bansträckning emellan Katrineholm
och Göta kanal, i den rigtning Eders Kongl. Maj:t förut i nåder föreslagit och
Kommittéen ytterligare i underdånighet vågat tillstyrka, skall blifva ej allenast en af de
mest trafikerade och följaktligen mest vinstgifvande, utan ock för hela landets industriela
lif fördelaktigaste stambanor i riket.
Denna inre rörelse utgöres förnämligast: af de landtbruksprodukter af alla slag,
som från vestra delen af Södermanland, mellersta Nerike och äfven Westergötland
afyttras till Örebro och Wermlands läns bergslager; af de betydliga qvantitet er malm
och tackjern, hvarmed de norra bergslagerna förse bruken i södra Nerike, Södermanland,
Östergötland, Westergötland och till en del äfven Wermland, jemte de brukseffekter,
som från större delen af berörde bruk inom Nerike söka närmaste vattenväg
till exportorten; af skogsprodukter, som från de trakter, hvilka banan genomgår,
tillföras Örebro och bergslagerna; samt af den stora varurörelse, som från Norrköping
och Göteborg äger rum på Nerike, bergslagerna och Wermland.
Åberopande för öfrigt i detta hänseende de statistiska undersökningarne, som i
det underdåniga bihangct till detta betänkande omförmälas, anser sig Kommittéen
sålunda kunna antaga, att följande trafik måste tillgodokomma banan emellan Katrineholm
och Göta kanal, nämligen:
l:o. Hela persontrafiken emellan Stockholm och Göteborg, äfvensom på södra orterna
och Skåne då södra stambanan till Falköping blifvit färdig, samt den så kallade
transitohandeln.
2:o. Hela rörelsen emellan Stockholm, Norrköping, Södermanland och Östergötland,
å ena sidan, samt Nerike, Westergötland, Wermland och bergslagerna å den
andra, äfvensom transporten af bergsbrukens råämnen och effekter i förut omnämda
rigtning.
♦ 3:o. Trafiken ifrån Norrköping och en del af Östergötland till Göteborg och tvärtom,
helst vägen emellan sistnämde städer öfver Halsberg utgör 35 mil och
62
1190 fot, då densamma efter den blifvande Östra banan öfver Jönköping är 35
mil 22460 fot lång.
4:o. Rörelsen ifrån Askersund och dess omgifningar, såväl på Stockholm och Norrköping
som på Göteborg och Wermland.
Af synnerlig vigt och inflytande på varurörelsens utsträckning emellan Göteborg
och hela Östra delen af mellersta Sverge under liela den tid af året, då de inre segellederne
äro öppna, är utan tvifvel banans nu utstakade rigtning från Göta kanal
mot Södermanland, Orebro och bergslagerna, ela varor, sjöledes afsända från Göteborg
till Töreboda, på kortaste tid och för billigaste pris kunna spridas till merberörde
trakter, och dessas produkter i omvänd ordning finna den lättaste väg till Sverges
förnämsta exportort.
Derest en möjligen skeende utvidgning af bruksrörelsen på Dalsland och i vestra
Wermland skulle erfordra en större tillförsel af råämnen från Örebro läns bergslager,
så öppnar banans direkta sträckning från trakterna af Nora och Linde till Göta kanal
dertill en utväg, som likaledes tillskyndar ifrågavarande bandel en ökad trafik.
Härtill kommer den rörelse, som i en framtid, då Nordvestra stambanan blifvit
fullbordad till Kristinehamn och sedermera till Norge, från denna inkommer på den
Vestra, i rigtning mot Stockholm, Göteborg och andra orter.
Ehuruväl det icke är möjligt att med någon sannolikhet beräkna qvantiteten af
en så kombinerad rörelse, som enligt ofvanstående kan antagas efterhand uppkomma
på Vestra stambanans mellersta del (ifall dess rigtning bibehålles sådan den här blifvit
föreslagen och äfven af Eders Kongl. Maj:t vid sistliden riksdag förelädes Rikets
Ständer, med den sedermera nådigst fastställda förändring i sträckningen öfver
Tiveden), så anser sig dock Kommittéen äga giltiga skäl att förutsätta, det endast inpå
portarne af Stockholm, Göteborg och Malmö en rörelse kan uppstå, jemförlig med
den, som en mängd intressen af flera slag säkerligen skall sammanföra på här ifrågavarande
del af Vestra stambanan.
Anläggningskostnaden för hela Vestra stambanan från Göteborg genom Westergötland,
Nerike och Södermanland, med bangårdar samt reparationsverkstäder såväl
i Göteborg och Stockholm, är i det af Eders Kongl. Majit vid förliden riksdag framlagda
förslag beräknad till 35,250,000 R:dr Runt, och för utförande af denna banbyggnad
hafva Rikets Ständer hittills anslagit 20,075,000 R:dr Runt, hvadan, enligt denna
beräkning, 15,175,000 R:dr skulle återstå att använda för att fullborda hela banan.
Ehuru nämde ursprungliga kostnadssumma antogs utan fullt noggranna undersökningar,
visar sig likväl, sedan en sträcka af mer än 17 mil från Göteborg är fullbordad och
för trafik öppnad, 12 mil från Stockholm i rigtning åt Katrineholm mer eller mindre
63
bearbetade, samt 2 mil norr om Göta kanal till någon del påbörjade, att samma
summa i det närmaste öfverensstämmer med den, som efter nu gjorda fullständigare
undersökningar beräknats vara erforderlig till banans fullbordande, enär, enligt bilagde
kostnadstabell, till banans
färdigbyggande emellan Göta kanal oell Katrineholm åtgå . . . R:dr 9,096,889
samt till dess fullbordande deremellan och Stockholm  » 6,700,000
eller tillsamman R:dr 15,796,889
och således endast 621,889 R:dr, motsvarande omkring 2 procent, mer än det pri
mitiva
förslaget upptager.
Med den erfarenhet, hvilken numera vunnits sä väl vid arbetenas utförande som
vid kostnadsberäkningars uppgörande, och då samma grunder blifvit följda Vid de nu
upprättade förslagen, som antagits för dem, enligt hvilka öfver 17 mil på Vestra stambanan
blifvit fullbordade, bör man med säkerhet kunna påräkna, att de återstående
arbetena skola utföras utan att väsendtligen öfverskrida den anläggningskostnad, som
Kommittéen här ofvan i underdånighet föreslagit, ehuru densamma är betydligt lägre
än hvad dylika arbeten äfven i Danmark och Norge, der prisen på dagsverken och
materialier äro ungefär desamma som i Sverge, erfordrat, utan att dessa länders
jernvägar, fastän 50 till 80 procent dyrare, äga större soliditet än de Svenska.
Det är också en följd af den förmånliga terrängen emellan Katrineholm och
Göta kanal, på sätt bilagde tabell Litt. A öfver banornas lutnings- och krökningsförhållanden
jemte profderne visa, att denna bandel, i förhållande till längden, kan fullbordas
både på kortare tid och för mindre kostnad, än de delar af samma bana, som
antingen redan äro öppnade eller under arbete. På de sistnämda, eller egentligen
emellan Katrineholm och Stockholm, äro dock alla svårare och tidsödande arbeten
undangjorde, hvarföre äfven föreningen emellan städerna Stockholm och Göteborg
medelst Vestra stambanan numera kan, om den utstakade ristningen bibehålies och
O O
derest nödiga medel beviljas, tillvägabringas inom kortare tid, än genom hvilken annan
sträckning som skulle kunna föreslås.
Ehuru föreningsbanan emellan Örebro och Askersund hitintills varit betraktad
som ett helt för sig, och Konnnittéen har sig ålagdt att deröfver afgifva särskildt utlåtande,
så anser dock Kommittéen, som redan härofvan antydt vigten af ett i möjligaste
måtto förkortadt afstånd emellan Örebro och norra ändan af AVettern, och sedan
de i detta syftemål anställda undersökningar gifvit vid handen, att en så beskaffad
64
förbindelse ernås för minsta kostnad, om linien anlägges i tvänne afdelningar, så
som terrängförhållandena gjort nödvändigt, nämligen särskildt från Orebro till Halsberg
nära vinkelrätt mot Vestra stambanan, samt särskildt från Gatugårda 32000 fot vester
om sistnämde punkt på samma bana till Askersund, sig äga anledning att nu i sammanhang
med förslaget om Vestra stambanans fullbordan behandla frågan om förstnämda
del af ifrågavarande föreningsbana, eller den emellan Orebro och Halsberg.
Den linie, som Kommittéen låtit utstaka emellan nyssnämda punkter, utgör i längd
2 mil 8650 fot samt erfordrar i anläggningskostnad 1,762,479 R:dr, inberäknad bangård
i Orebro.
I öfverensstämmelse med hvad förut blifvit yttradt om den industriela rörelsen
inom detina trakt, anser Kommittéen den ifrågavarande bandelen vara af utomordentlig
vigt, ej mindre för trafiken på Vestra stambanan, sedan denna blifvit fullbordad, utan
ock isynnerhet för de både norr och söder om Orebro belägna orter, emellan hvilka
ett betydande utbyte af landt- och bergs-bruksprodukter äger rum. Genom den på
detta sätt åstadkomna föreningen emellan den färdigbyggda delen af den så kallade
Köping-Hults jernväg (jemte bibanan till Nora) och Vestra stambanan, sättas Orebro
läns produktiva norra bergslags-orter, äfvensom vestra ändan af Mälaredalen i direkt
förbindelse med södra Nerike, Södermanland, Stockholm, Westergötland och Göteborg,
samt indirekt genom Göta kanal med Wenerns och Wetterns hamnar. Således
skall mellersta delen af landet, eller trakterna omkring Orebro och Nora, jemte
hamnarna vid Hjelmaren och Mälaren, så länge AVenern och Göta kanal äro öppna,
för billig transportkostnad erhålla varor från vestra kusten genom begagnande af
sjöväg till Töreboda och derifrån på jernbana direkte till bestämmelseorten, eller vidare
från Örebro till Mälarens och Hjelmarens stränder. På samma sätt erhålla bergslagerna
och sistnämde orter en beqväm och billig utförsel till Vesterhafvet och Göteborg
för de varor, som deråt hafva sin naturliga afsättningsväg. Vidare skall den
betydliga jern- och malmforsling, som nu äger rum ifrån bergslagerna öfver Örebro
till södra Nerike och Askersund, väsendtligen underlättas, då dessa produkter på
oafbruten jernbana komma helt nära sin bestämmelse oell, med begagnande af jernvägen
till Töreboda samt omlastning derstädes jaå fartyg, kunna för billigt pris transporteras
till samtliga hamnar vid AVenern och Wetterin Genom öppnandet af banan
från Halsberg till Örebro befordras äfven den direkta förbindelsen emellan Orebro
och Askersund, då hela afståndet mellan dessa städer, mil, som nu måste trafikeras
med dragare, förkortas till 2 mil, eller från Vestra stambanan vid Gatugårda till
Askersund. Likaså befrämjas derigenom bergslagernas och Örebrotraktens handelsrelationer
med Norrköping, emedan man då ifrån förstnämda orter äger oafbruten
jernväg till Katrineholm, dit afståndet från Norrköping endast ar något öfver 4 mil.
På nu anförda och andra genom den statistiska kartan och dertill hörande bihang
lätt insedda skäl, anser Kommittéen, att icke blott de närmaste orternas enskilda,
utan äfven, till icke ringa del, det allmännas fördelar fordra, det en jernväg på statens
bekostnad samtidigt och i förening med Vestra stambanan anlägges emellan Halsberg
och Orebro, så att båda dessa banor kunna på en gång öppnas för trafiken.
Om det också icke kan bestridas, att en del af de fördelar, som nu blifvit framställda,
skall, isynnerhet hvad forslingen af tyngre effekter och råämnen till aflägsnare
destinationsorter beträffar, upphöra under de tider af året, då de inre farvattnen
äro isbelagda, så återstå dock dels transporten af dessa varor inom kretsen
emellan de stora vattendragen, dels den vintertiden påräkneliga, ej obetydliga trafiken
af passagerare samt lättare och dyrbarare köpmansgods såsom afsevärda föremål
för rörelsen på den blott 2 mil långa banan, och som i alla fall gifva densamma
sitt stora värde. Att en sådan trafik ifrån Göteborg till dessa trakter kommer att
äga rum, kan så mycket mindre betviflas, som, redan innan någon jernväg derifrån
var anlagd, större partier af allehanda varor vintertiden blifvit försände från Wester
götland
och Göteborg till Orebro.
Då Kommittéen sålunda i underdånighet tillstyrker, att Vestra stambanan och föreningsbanan
derifrån till Orebro samtidigt anläggas och fullbordas, bör Kommittéen icke
med tystnad förbigå ett härifrån afvikande, äfven vid senaste riksdag under öfverläggning
bringadt förslag, i händelse detsamma åter skulle väckas, nämligen att endast färdigbygga
Vestra stambanan från Göteborg öfver Göta kanal till Halsberg och samtidigt
dermed från sistnämda ställe till Örebro, utan att på samma gång fullborda
den återstående linien emellan Halsberg och Stockholm.
Om också förnyandet af detta förslag numera, sedan 6 millioner Riksdaler äro
använda till Vestra stambanans påbörjande från Stockholm till Katrineholm och de
största arbetena på denna bandel äro utförda, antagligen icke borde kunna förutsättas,
torde det dock icke ligga utom Kommittéens befogenhet att vidröra de öfriga skäl,
sorn deremot förekomma.
Det är nämligen påtagligt, att den stora trafik, som just vintertiden, då vattenkommunikationerna
äro stängda, måste vara att påräkna emellan östra och vestra
kusterna samt emellan den förra och det inre landet, och hvarutaf den Vestra stambanan
måste hämta större delen af sin inkomst, derigenom skulle omintetgöras, då
den under flera månader afbrytes vid en isbelagd sjö på 16 mils afstånd från hufvudstaden.
Följden deraf kunde icke blifva någon annan, än att staten för en längre
9
66
tid förfelade hufvudändamålet med de stora summor, som blifvit nedlagda på vägen
från Göteborg till Örebro såväl som emellan Katrineholm och Stockholm, samt att
det oberäkneliga gagn i politiskt, militäriskt och industrielt hänseende, som nationen
förväntar såsom frukten af sina ansträngningar, undanskötes i det ögonblick, då det
vore så nära att uppnås.
Ehuru nyttig och angelägen föreningen med Örebro än må vara, måste det dock
erkännas, att den i första rummet afser en särskild landsorts närmaste fördel, hvaremot
det för det allmänna är af vida större vigt att, så fort tillgängliga medel medgifva,
få hufvudbanan fulländad, såsom det mål, för hvars uppnående nationen iklädt
sig stora förbindelser. Till dessas framtida inlösande kan man endast då hoppas att
trafikinkomsterna och en vidgad industri skola bidraga, när banan utföres i välberäknad
ordning och utan längre uppskof än den tid som arbetet fordrar.
Svårligen torde ock en sådan plan kunna försvaras, som hade för ändamål att
med uppoffring af mer än Trettiotvå millioner få en bana byggd från Göteborg till
Örebro och en annan från Stockholm till Katrineholm, utan annan vinst än en minskning
i utgifterna för tillfället af något öfver 3 millioner 11:dr, genom att lemna den
6 mil långa sträckan emellan Halsberg och Katrineholm tillsvidare ofullbordad. Den
O O
för hela riket vigtiga och efterlängtade järnvägsförbindelsen emellan östra och vestra
kusterna skulle på detta sätt, hädanefter som hitintills, tidigt på hösten blifva afbruten,
samt alla de politiska, militära och kom mercida fördelar af det stora företaget,
för hvilka hela landet är intresseradt, gå förlorade. Likaså förbises derigenom den angelägna
kommunikationen ifrån Norrköping och norra Östergötland till Nerike och de
vestra orterna, hvilken åstadkommes medelst ifrågavarande bandel emellan Halsberg
och Katrineholm.
På de anförda skälen anser sig Kommittéen böra i underdånighet uttala sin öfvertygelse,
att Vestra stambanans fullbordan, såsom en nationens allmänna och företrädesvis
vigtiga angelägenhet, bör sättas i första rummet, derest tillgångar för närvarande
skulle saknas att, hvad dock Kommittéen anser ändamålsenligast, samtidigt utföra
både denna och sidolinien från Halsberg till Örebro.
Sedan Kommittéen sålunda sökt att ådagalägga den stora och allmänna nytta, som
är förenad med Vestra stambanans anläggning genom södra Nerike och Södermanland,
på sätt Eders Kongl. Maj:t vid senaste riksdag i nåder föreslagit, och i sammanhang
dermed äfven visat fördelarne af en samtidigt på statens bekostnad utförd förenings
-
67
bana från Halsberg till Örebro, åligger det Kommittéen att hos Eders Kongl. Majit i
underdånighet anmäla, hurusom vissa deputerade från Örebro stad, uti en till Kommittéen
ingifven skrift, framlagt förslag rörande Vestra stambanans rigtning genom
Orebro län, i öfverensstämmelse med hvad deputerade ansett vara mest maktpåliggande
för Orebro stad och län och tillika af nog stor allmän nytta att förtjena afseende
vid bestämmandet af sträckningen för statens stambanor.
Uti förbemälde i underdånighet bilagde skrift önska deputerade i första rummet
en jernväg emellan Hjelmaren och Wenern, eller Orebro och Kristinehamn, dernäst
emellan Hjelmaren och Wettern, eller Orebro och Askersund, vidare från sjön Rossvalens
södra strand, eller Lindesberg, till lämplig punkt på redan befintlig jernväg,
samt slutligen en möjligast kort förbindelse emellan Norrköping och Örebro.
Till fördel för den förstnämda af dessa linier anföra deputerade, att så länge
Sverges förnämsta export går vesterut, och Göteborg eller någon annan hamn på
rikets vestra kust förblifver hufvudplatsen för Sverges handel med utlandet, för vår
export och import, måste denna linie, som öppnar en lätt kommunikation emellan
Mälaredalens, Hjelmaredalens och Wenerdalens bygder samt våra betydligaste bergslager
sinsemellan och på Göteborg, alltid ställas i främsta rummet, ej blott för Örebro
län, utan för hela riket.
I afseende på linien emellan Orebro och Askersund andraga deputerade, att om
också en stor del af den trafik, som nu äger rum i denna rigtning, hvilken erbjuder
kortaste landväg för varubytet emellan Örebro läns lands- och bergslag, Göteborg och
norra Wenerdalen, kommer att öfverflyttas på jernvägen emellan Orebro och Kristinehamn,
så måste dock förbindelsen emellan Wetterdalens rika bygder samt södra
Sverge och det öfra landet, jemte Örebro läns lands- och bergslag, medelst jernväg
otvifvelaktigt föranleda en ny trafik af nu knappt anad betydenhet.
Såsom skäl för förbindelsen med Norrköping yttra deputerade: »Norrköping kommer,
genom denna linie, att blifva den naturliga stapelorten för en stor del af riket;
och denna linie skulle äfven sätta Orebro läns nordliga och malmrika bergslager i en
önsklig förbindelse med bruk och masugnar i Södermanland och norra Östergötland,
af hvilka cn stor del redan nu från Orebro läns bergslager hämta sitt behof af malm
och tackjern. Den betydliga omsättning af spannmål, ladugårdsprodukter och foderväxtfrön
af flere slag, hvilken redan nu äger rum från Södermanland och stundom
äfven från Östergötland på Orebro och vidare såväl på länets bergslag som Wermland,
skulle genom denna linie underlättas och utvidgas. Upplysningsvis må äfven
erinras, att Norrköping sedan en mängd af år förser en stor del af mellersta Sverge
med sill och fiskvaror (ensamt på Orebro gå årligen omkring 4000 tunnor sill), äf
-
68
vensom med flera utländska importvaror. En del af den export, som från Svenska
hamnar äger rum på Östersjöländerna, torde genom denna jernväg äfven komma att
ledas öfver Norrköping; hvarförutan nämde stads nuvarande och växande betydelse
såsom manufaktur- och fabriksstad icke hör förbises”.
Dessa uttalade önskningar synas deputerade anse blifva tillfredsställda, derest
Vestra stambanan från Katrineholm erhölle den rigtning till Örebro öfver Attersta,
som af Chefen för Mellersta Väg- och Vattenbyggnads-distriktet, Majoren och Riddaren
Olivecrona år 1856 blifvit undersökt, samt vidare från Örebro, enligt den för
Köping-Hults jernväg för flere år tillbaka utstakade linie, till Svartå bruk, hvarifrån
utgrening skulle äga rum såväl till Göta kanal som Kristinehamn, äfvensom en bibana
skulle anläggas från berörde vestra del af stambanan vid Qvistbro till Askersund.
Vid betraktande af dessa deputerades åsigter om Örebro och närliggande orters
sanna intressen i afseende på jernvägarnes utläggning inom provinsen, synes en
högst ringa skiljaktighet äga rum emellan deputerades anspråk på nytta för orten af
statens stambanor och de verkliga fördelar, hvilka densamma tillskyndas genom dessa
banors utläggning i den rigtning, som uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition vid
sistlidne riksdag förelädes Rikets Ständer.
Sammanbindandet af sj öarne Hjelmaren och "Wenern har ifrån äldre tider utgjort
ett önskningsmål icke allenast för Nerike och Orebro, utan äfven för en stor
del af mellersta Sverge, och måste, så länge Sverges förnämsta export går vester
ut öfver Göteborg eller annan hamn på vestra kusten, alltid, såsom deputerade riktigt
anmärka, för berörde provins ställas i främsta rummet.
Kommittéen har redan i det föregående utvecklat de väsendtliga förmåner, som
tillskyndas Örebro och närliggande orter genom jern vägsförbindelsen från Halsberg
vid Vestra stambanan till Örebro i förening med Köping-Hult-banan, och Kommittéen
har, vid en jemförelse emellan det af Eders Kongl. Majit framlagda nådiga förslag
till jernvägarnes utläggning genom Nerike och det som deputerade i detta afseende
framställt, kommit till den öfvertygelse, att det förstnämda, såväl för landet i
allmänhet som för Orebro län och stad isynnerhet, har ett afgjordt företräde.
Den från äldre tider tillbaka begagnade landvägakommunikationen emellan Orebro
och Hults eller Kristinehamns lastageplatser vid Wenern synes ligga till grund
för den yttrade benägenheten att endast i denna rigtning söka vägen till vestra kusten,
ehuru trafiken under de senare åren banat sig en annan mindre kostsam och
naturligare väg öfver Askersund. Att rörelsen aftagit på Hults hamn vid Wenern,
derom vittna den inställda ångbåtsfarten deremellan och Göteborg och de i samman
-
_69_
hang dermed inrättade diligenstransporterna emellan samma hamn och Orebro, under
det att i stället ångbåtsförbindelsen emellan Göteborg och Askersund jemte varuforslingen
från sistnämde stad till Örebro tilltagit. Hädanefter blifva Töreboda vid
Göta kanal och Askersund vid Wettern naturliga lastplatser för mellersta Sverges,
Örebro inberäknadt, varurörelse till och från de vestra orterna. Företrädesvis måste
Töreboda, der trafiken både med ångbåtar och seglande fartyg, från öster och vester,
från Nord- och Östersjöns samt Wencrns och Wetterns hamnar, träffar Vestra stambanan,
och der inga hamn- och stads-umgälder ifrågakomma, erbjuda öfvervägande
fördelar såsom omlastningsplats emellan sjö- och landtrafiken, af hvilka Örebro stad
med sina vidsträckta handelsrelationer och sitt förträffliga centrala läge icke lärer
underlåta att sig begagna. Då Örebro stad icke drifver någon annan rörelse mot
Wenerns hamnar, än den som alstras af dess förbindelse med Göteborg såsom im
port-,
export- och fabriks-ort, måste det vara en större fördel att kunna för omlastning
begagna en hamn, der, så länge segelleden är öppen, fartyg i alla rigtningar
dagligen passera, än att uppsöka en som är belägen vid Wenerns norra kust, der
sjölägenheter, till följd af den inskränktare rörelsen, måste vara mera sällsynta. Till
och med då jernvägen till Askersund är färdig, torde denna omständighet föranleda
äfven den tyngre trafiken, som är destinerad till Wenern, att föredraga den längre
jernvägen till Töreboda framför den kortare till Askersund. Trafikdistansen blifver
nämligen på jernvägen från Orebro till Töreboda 9 mil 11800 fot samt till Askersund
5 mil 14650 fot.
Om Örebro stads anspråk på en lätt kommunikation med Wenern böra anses
tillfredsställda genom den föreslagna linien öfver Halsberg till Töreboda, så äger detta
förhållande så mycket mera rum i afseende på förbindelsen med Wettern medelst
jernvägen till Askersund, hvilken är den kortaste som lokalen medgifvit att utstaka.
Beträffande åter linien till Katrineholm, för att derifrån framdeles uppnå Norrköping
på en något kortare väg än öfver Halsberg, så synes vigten af Orebro stads
intresse icke vara större, med afseende på beskaffenheten af de handelsvaror som
äro föremål för transport emellan dessa städer, än att det fullkomligen uppväges af
den söder och sydvest om Örebro belägna traktens jemte Norrköpings eget intresse
af den kortaste förbindelse dem emellan, utan att nämna den betydliga förlängning i
afståndet emellan sistnämde stad och Göteborg, som uppkommer, om Vestra stambanans
hufvudlinie skulle framdragas öfver Orebro.
Denna förlängning utgör nämligen mer än två mil, som med tidsutdrägt och
kostnad skulle drabba bela den rörelse, som på Vestra stambanan kan uppkomma
emellan orter, belägna öster om Wingåkers kyrka och vester eller söder om Bodarne,
_70_
eller den punkt af Vestra stambanan, der den af deputerade förordade sträckningen
öfver Orebro oell Svartå kunde sammanfalla med den af Eders Kongl. Majit nådigst
fastställda linien norr om Göta kanal.
Hvad angår Örebro läns lmfvudnäringar och i främsta rummet dess landtbruk,
så lärer detsamma svårligen kunna erhålla större fördelar än dem, som komma det- »
samma till del, om Vestra stambanan utlägges så, sorn föreslaget är öfver Halsberg,
och sidobanor derjemte anläggas till Kristinehamn, Askersund och Örebro, i förening
med de norr derom mot bergslagerna öppnade banor, enär dessa jernvägar genomskära
Nerikesslätten på sådant sätt, att ingen del deraf erhåller fullt 2 mils distans
till närmaste jernväg, samt derifrån leda direkte till alla de konsumtions- och
afsättnings-orter i norr, söder, öster och vester, till hvilka länets landtmannaprodukter
af alla slag skäligen kunna försändas. För bergsbruket inom länet äro åter
korta och billiga transporter för de norra bergslagernas råämnen till Askersund samt
sydvestra och sydöstra Nerikes skogstrakter hvad detsamma i främsta rummet kan
eftersträfva. Detta ändamål uppfylles icke på sätt deputerade föreslagit, emedan ej
allenast Orebro läns största bruksrörelse i dess sydöstra del, utan ock den angränsande
i norra delen af Linköpings län helt och hållet beröfvas gagnet af jernvägarne,
hvaremot banan öfver Halsberg mot Katrineholm medgifver oafbruten jern vägstransport
af malm och tackjern från bergslagen till grannskapet af den skogstrakt, hvarpå
berörde bruksrörelse är grundad. Lekebergs bergslag och Nerikes vestra brukstrakt
erhålla åter genom Nordvestra stambanan (hvilken, på sätt kartan visar, utgår från
den Vestra vid Porla tätt förbi de största verkstäderna i denna del af provinsen,
Hasselfors, Svartå, Olsboda, Degerfors, äfvensom Björneborg i Karlstads län, till Kristinehamn,
hvarjemte den berör sjön Möckeln inom Karlskoga) alla de fördelar för
till- och utförsel, som genom Orebro stads deputerades förslag möjligen kunde deni
tillskyndas.
Alan har visserligen, då förslaget om Köping-Hults jernväg uppkom, fästat en
särdeles vigt vid vestra Wermlands och Dalslands behof af malm och tackjern från
Orebro läns bergslager, och förmenat, att detta skulle kunna uppfyllas genom den
kortaste möjliga förbindelse emellan Örebro och Kristinehamn. Derest ett sådant behof,
till följd af större obegagnade skogstillgångar i de nämda trakterna på Wenerns
vestra kust, verkligen skulle förefinnas, hvilket icke genom de redan i ordning varande
vatten- och jernvägs-kommunikationerna från Filipstads och Karlskoga bergslager
skulle kunna fyllas, så kan detsamma med all sannolikhet icke tillfredsställas lättare
genom en jernväg fran Örebro öfver Svartå till Kristinehamn, än medelst samma
71
transportmedel öfver Halsberg till Töreboda eller Askersund, på sätt Kommittéen här
ofvan sökt att visa.
Kommittéen, som, på grund af erhållna upplysningar rörande bruks- och skoosrörelsen
på vestra sidan om Wenern, visserligen tror sig kunna antaga, att den förra,
egentligen dock endast på skogstillgångar inom Nordmarks härad, möjligen skulle i
någon mån komma att ökas genom öppnande af flera vägar för tillförsel af malm och
tackjern, kan dock icke tillerkänna detta intresse någon sådan vigt, att det bör föranleda
en förlängning af Vestra stambanan emellan Stockholm och Göteborg, helst
när denna i sin nu utstakade rigtning synes lika väl tillfredsställa dess anspråk, som det
äldre förslaget från Orebro öfver Svartå till Kristinehamn; men Kommittéen anser sig
dock med anledning häraf icke böra underlåta att i underdånighet fästa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet på ett af åtskilliga bergsbruks-idkare inom Karlskoga
bergslag väckt förslag om anläggning af en mindre jernbana från sydvestra delen af Nora
bergslag till förening dels med sjön Möckeln, dels med Timselfven i Karlskoga, som
medelst segelled och jernväg förut står i förbindelse med Kristinehamn, till undersökning
för hvilken jernvägsanläggriing anslag blifvit begärdt, och hvilken i betydlig mån skulle
underlätta malm- och jerntransporten från vestra delen af Nora bergslag till sjön
Wenern samt vida bättre än en jernväg emellan Orebro och Wenern uppfylla ifrågavarande
intresses fordringar.
O Ö
Sedan Kommittéen sålunda sökt att visa, det alla de intressen, som önskat Vestra
Stambanans dragning från Katrineholm öfver Orebro och Svartå, lika mycket och till
större delen bättre blifva tillfredsställda, om Vestra stambanan får anläggas i orubbad
rigtning öfver Halsberg, torde också alla anledningar till förändring uti Eders Kongl.
Maj:ts vid senaste riksdag derom framlagda förslag försvinna. Vestra stambanan blifver
sannolikt för någon tid den enda jernvägsförbindelsen emellan lnifvudstaden och
Göteborg, Skåne och deröfver med utlandet, och Kommittéen föreställer sig, att de
stora, vigtiga och dyrbara intressen i politiskt och kommercielt hänseende, som häraf
antydas, icke kunna åsidosättas för ett jemförelsevis ringare ändamål. Dertill kommer,
att förbindelsen emellan Stockholm och Kristiania ej obetydligt förlänges genom Orebro
stads deputerades förslag.
Deputerade hafva anställt jemförelse emellan den sammanräknade banlängd, som
uppkommer, om Vestra stambanan drages (ifver Orebro eller öfver Halsberg, och dervid
kommit till det resultat, att linien öfver Örebro, utlagd enligt deputerades fulslag,
skulle åstadkomma en besparing i byggnad af 20000 fot, men enligt nu verkställda
undersökningar utgör skilnaden likväl icke mer än 4475 fot och således
blott » mil.
72
Hvad underhålls- och trafikkostnaden åter beträffar, så måste densamma blifva
betydligt högre, om jernvägarne anläggas enligt deputerades förslag, emedan ej allenast
hufvudbanan, der den ojemförligt större rörelsen framgår, eller emellan Katrineholm
och Göta kanal, förlänges med 2 mil, utan ock de håda andra linierne som
blifva mest trafikerade, nämligen från Orebro till Göta kanal och Askersund, blifva
längre, än om de af Kommittéen förordade rigtningar antagas. Underhålls- och trafikkostnaden
står nämligen i direkt förhållande till den banas längd, som har den
största rörelsen; och det måste derföre, i afseende på berörde kostnad, vara af
jemförelsevis ringa vigt, om de ifrån Örebro, efter deputerades förslag, utgående jernbanor
till vissa punkter blifva 1 ä 2 mil kortare än efter Kommittéens utstakning,
då vinsten af denna vägbesparing för den mindre trafiken vida öfverväges af förlusten
på den betydligt stora omvägen för hufvudrörelsen.
Slutligen får Kommitté en i afseende på Orebro stads deputerades framställning
rörande jernväg ifrån Lindesberg hänvisa till det yttrande, som Kommittéen på annat
ställe afgifver i anledning af nådigst erhållen remiss af en till Eders Kongl. Maj:t
i underdånighet ingifven ansökning om statsbidrag till berörde bibana.
Vestra stambanans fullbordan samt utläggning af en sidolinie från Halsberg till
Örebro, på det sätt Kommittéen nu i underdånighet föreslagit, medför äfven den väsendtliga
fördel, att den af enskilde bolag bekostade jernvägsanläggningen emellan Orebro,
Nora och Arboga vinner ett förökadt värde, såväl för den ort den genomskär,
som för landet i allmänhet, och ej minst för de bolag, som derpå nedlagt sina kapitaler.
Sammanbunden vid Örebro med den statsbana, som leder till rikets förnämsta
import- och export-orter samt inre provinser, kan denna jern vägsanläggning tillsvidare
betraktas såsom en särdeles gagnande bibana i fortsättning af sidolinien till
Örebro från Vestra stambanan.
Till följd sålunda af dess sammanhang med Vestra stambanan, och i öfverensstämmelse
med de grunder, som Kommittéen förut uttalat rörande bibanor, att de
nämligen i allmänhet först då böra med statsbidrag eller på annat sätt understödjas,
när de kunna anknytas till redan färdiga stambanor, anser Kommittéen sig här böra
i underdånighet yttra sig med anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss den
11 sistlidne Alars af en från direktionen för Kongl. Svenska aktiebolaget för
Köping-Hults jernväg
ingifven underdånig ansökning, hvaruti bemälde direktion å bolagets vägnar erbjudit
sig att:
73
antingen till Svenska statsverket försälja jernvägen med allt livad dertill hörer
af jord, byggnader, verkstäder, maskiner och materiel af hvad slag och beskaffenhet
som helst, samt bolagets alla förmåner och rättigheter, mot en summa, som till sin
storlek bestämmes efter egendomens värdering, verkställd så som i § 11 af Eders
Kongl. Maj:ts nådiga privilegium af den 13 No v. 1852 finnes föreskrifvet, och det sålunda
utrönta värdebeloppets förhöjande med 25 procent, att utbetalas antingen i kontanta
penningar eller i Svenska statsobligationer till ett försäljningssumman fullt motsvarande
värde;
eller, ifall Eders Kongl. Majit icke skulle finna en sådan inlösning af jernvägen för
statens räkning böra äga rum, anhållit, att Svenska statens garanti må varda bolaget
beviljad för en årlig nettoinkomst af dess jernväg under fyratio år, som förflyta näst
efter den till Köping å ena och till Wenern å andra sidan fortsatta banans fulländande
och öppnande i hela sin utsträckning för allmän trafik, af sex procent å en anläggningskostnad,
beräknad för I4 j mil till ellofva millioner llidr Hunt, med förpligtelse
för bolaget att hafva banan färdig att till allmänt begagnande upplåtas senast inom
trenne år från den dag, då statsgarantien blifvit bolaget meddelad, samt att, efter
förloppet af nämde fyratio år, jernbanan med alla dess tillhörigheter, af hvilken beskaffenhet
som helst, i fullgodt skick till Svenska staten, utan vidare vedergällning,
under äganderätt aflåta; förklarande direktionen i sådant fall sin beredvillighet att,
om Eders Kongl. Majit skulle finna en förändring af banans rigtning mot Wenern
böra föredragas den, som uti Eders Kongl. Majits nådiga privilegium för bolaget är
angifven och sedermera blifvit i nåder fastställd, och att jernvägens vestra slutpunkt
bör förläggas till Kristinehamn i stället för Hult, härpå ingå, emot det att den
summa, hvarå statens räntegaranti beviljas, förhöjes i förhållande till den sålunda
ökade våglängden.
Såsom ofvan är mundt har från långliga tider tillbaka en förbindelse emellan
Wenern och Hjelmaren genom Nerike varit påtänkt. Vigten af denna förbindelse
minskades visserligen till någon del genom Göta kanals öppnande, men den qvarstod
dock såsom en af de förnämsta kommunikationslinier inom landet, och utgjorde länge
ett föremål för mellersta Sverges sträfvanden och önskningar.
O O
Den om Sverges kommunikations väsen förtjente, numera aflidne Ofverstelöjtnant
Edström uppgjorde också ett förslag till kanalledning från Wenern till Orebro,
uppgående till en kostnad af något öfver 3,000,000 Ridr Runt, och således till
betydligt mindre än en jernväg i samma rigtning. Det torde ej heller kunna nekas,
att en kanal emellan två stora insjöar, sådana som Wenern och Hjelmaren, blifvit
10
74
ett fördelaktigare kommunikationsmedel än en jernväg, ty då vintern isbelägger de
vatten, som af jernvägen sammanbindas, upphör på samma gång gagnet för transitorörelsen
af jernvägen likasåväl som af kanalen. Den förras företräde att vintertiden
kunna underhålla trafiken blifver högst ringa under sådana förhållanden och på en
lokal, der någon annan väsendtlig rörelse orterna emellan icke kan förutsättas, än den
som tillika måste från jernvägen fortsättas öfver endera eller båda sjöarne.
Det var emellertid naturligt, att en jern vägsanläggning önskades i denna rigtning,
då kanalbyggnaden ej kom till utförande, ty på få ställen i vårt land funnos större
utsigtcr att på samma gång gagna rörelsen i en af dess hufvudrigtningar från vester
till öster och gälda de på anläggningen nedlagda kostnader. Frågan om denna jernväg
omfattades också med det lifligaste intresse.
Grefve A. E. von Rosen, som först väckte tanken på anläggning af större jernband-
i vårt land, bidrog äfven hufvudsakligen dertill, att ett bolag bildades för utförandet
af ifrågavarande jern vägsanläggning *). Eders Kongl. Majit och Rikets Ständer
understödde företaget genom privilegier och under vissa vilkor lemnad räntegaranti
å byggnadskapitalet. Arbetet börjades 1853, men af orsaker, öfver hvilka det
icke tillhör Kommittéen att yttra sig, fortgick detsamma med tätare afbrott, så att
icke fullt en tredjedel deraf var utfördt vid den tid, då banan enligt kontrakt bort
vara färdig. Förlängning af byggnadstiden med bibehållen rätt till åtnjutande af
räntegaranti medgafs för vissa år, men äfven efter dessas förlopp var arbetet ofullbordadt,
och då under sommaren 1857 trafik öppnades å banan emellan Arboga och
Orebro, hade den öfriga sträckan emellan Köping och Arboga endast till någon del
blifvit påbörjad, hvaremot något arbete icke blifvit nedlagdt på den längre linien emellan
Örebro och Wenern.
Då hufvudsakliga ändamålet med denna jernväg emellertid var just Wenerns och
Hjelmarens förening, hvarigenom en lättad förbindelse emellan de vestra och östra orterna,
isynnerhet för transport af tyngre varor, skulle uppstå, och ingenting för detta ändamåls
uppfyllande åtgjorts när beslutet om statens medverkan för anläggning af stamjernbanor
genom hela riket fattades vid 1854 års riksdag, samt ännu i denna stund icke något
arbete påbörjats för jernvägens fortsättning vester om Örebro, så äro, sedan emellertid
en ny ändamålsenlig, på hela rikets gemensamma gagn beräknad anordning af
statens jernvägar genom mellersta Nerike mellankommit, de förhållanden, under hvilka
planen för och beslutet om en jernväg emellan Köping och Hult, eller rättare emellan
Orebro och Wenern, tillkommo, så hufvudsakligen förändrade, att det icke numera
') Med utsträckning från Örebro till Köpings hamn vid Mälaren.
75
kan ligga i statens eller det allmännas intresse att åstadkomma den medelst samma
jernväg åsyftade förbindelse från Mälaredalen till en af Wenerns nordliga hamnar
annorlunda, än så vidt en sådan befordras genom Vestra stambanan. Lika litet bör
det också vara Köping-Hults jernvägsbolag angeläget att numera utsträcka sin bana
i vester, då bolaget på en genare väg, öfver Halsberg, oell med hopp örn större inkomster
kan, från den redan fullbordade delen emellan Orebro och Arboga med bibanan
till Nora, på statsbanorna,- sedan dessa blifvit fullbordade, i alla rigtningar utsträcka
och underhålla kommunikationen med landets alla delar. Rörelsen på KöpingHult-banan
måste nämligen betydligt utvidgas, sedan bergslags-orterna, som den berör,
genom densamma i förening med statens banor, på sätt dessa nu blifvit föreslagna,
kunna på jernväg sända sina produkter direkte till konsumtions-orterna eller till vidare
transport på mellersta rikets alla större vattenvägar. Icke mindre bör till en ökad
rörelse bidraga det tillfälle, som genom samma medel öppnas till direkt kommunikation
emellan vestra delen af Westerås län samt rikets södra och vestra orter.
Hvad således beträffar det i den underdåniga ansökningen framställda senare
alternativet om ny räntegaranti för fullbordandet af Köping-Hults jernväg, enligt den
ursprungliga planen från Orebro öfver Svartå till Wenern, så hemställer Kommittéen
i underdånighet, att densamma icke må till någon Eders Kongl. Maj:ts nådiga åtgärd
föranleda.
Då, såsom förut är nämdt, Köping-Hults jernväg, i sin först föreslagna utsträckning,
numera icke ingår i den linie som tillhör systemet för statens jernvägar, så
återstår att taga i betraktande den för trafik öppnade delen deraf emellan Örebro och
Arboga, jemte dess något påbörjade fortsättning till Köping.
Kommittéen har i det föregående såsom en allmän princip framhållit den af
Eders Kongl. Maj:t äfven nådigst gillade åsigt, att stambanor icke böra anläggas längs
segelleder eller förbinda städer och lastageplatser, belägna vid samma segelbara vatten
i nära grannskap med hvarandra; och hvad nu beträffar den påbörjade delen af Köping-Hult-banan
emellan Arboga och Köping, så vill det synas, som om bolaget kommit
till insigt deraf, att på denna del af banan icke kan förväntas en trafik, motsvarande
kostnaden för dess fullbordan. Att sådant skulle inträffa kan också tagas för afgjordt,
då man tager i betraktande beskaffenheten af den trafik, som underhåller rörelsen
på den färdiga banan. Den består nämligen hufvudsakligen af de varor och effekter,
hvilka transporteras emellan bergslagerna och banans ändpunkter Örebro och Arboga
(till största delen från och till Nora-banan) samt i någon mindre mån lastas
eller lossas vid stationer emellan Arboga och Nora för bergslagsorternas räkning.
<-> o o o
Antingen dessa effekter skola vidare afgå på Mälaren eller komma derifrån, och antin
-
76
gen hamnen vid Arboga eller Köping begagnas, så vinnes ingen minskning i transportkostnad
eller tid, som kunde tillskynda trafikanten någon fördel af att begagna en och en
half mils förlängd jern vägstransport mellan Köping och Arboga. Godstrafiken direkte
mellan Orebro och Arboga är hufvudsakligen af samma beskaffenhet och i allmänhet
så ringa, att den under år 1858 endast utgjorde 8,1 procent af hela varutransporten
på banan, efter inkomst räknadt, och i vigt 2,1 procent, då deremot det gods som
transporterades till och från Nora utgjorde 70,2 procent i vigt och bidragit till inkomsterna
med 74,2 procent. Af passageraretrafiken har den emellan Örebro och Arboga
stationer ingått i det hela med 46,1 procent af inkomsten och 39,4 procent af antalet,
hvaremot Noraliniens persontrafik deltager med 26,2 procent af inkomsten och 43,5
procent af antalet. Återstoden af såväl gods- som passageraretrafik tillkommer mellanstationernas
rörelse på Orebro och Arboga samt sinsemellan. När man härtill
lägger den betydliga skilnad, som äger rum emellan beloppet af passageraretrafiken
på Örebro-Arboga-linien vinter- och sommartid, till förmån för den senare då sjöfarten
är öppen, så inses lätt obetydligheten af den affärsförbindelse, som äger rum
emellan städerna Örebro och Arboga. Ett bevis, huru litet jernvägen kan täfla med
sjötrafiken, kan bland annat hämtas deraf, att jernvägsbolaget låter sina egna effekter
af stenkol, railer och maskiner gå sjövägen från Stockholm till Örebro, i stället för
att lossa i Arboga och på egen bana föra dem till hufvudstationen, oaktadt de
måste erlägga afgifter på Hjelmare kanal. Sedan berörda afgifter blifvit modifierade
till ungefär 5 öre för stångjern och 2 öre för tackjern per centner, har äfven
den började transporten af dessa varor på jernvägen från Örebro till Arboga till större
delen upphört. Ännu mindre både gods- och passageraretrafik kan uppstå emellan
Arboga och Köping, då, såsom visadt är, ingen eller ringa fraktskilnad äger rum
för gods, som försändes från Arboga eller Köping till Stockholm, och ej heller kan
tids- eller kostnadsbesparing tillgodokomma passagerare, som begagna jernbanan från
Orebro eller Nora för att med ångfartyg afgå till Stockholm, om de fortsätta färden
på jernväg till Köping förbi Arboga, emedan med lika snabbgående fartyg resan
från Köping till Stockholm blott fordrar en halftimmes mindre tid än resan från
Arboga till Stockholm, hvilken halftimme jemt motsvarar resan på jernväg emellan
Arboga och Köping.
Af alla dessa förhållanden synes det vara obestridligt, att det icke är genom banans
utsträckning åt öster utmed Mälarestranden, som Köping-] inits jernvägsbolag
bör söka förökad trafik och inkomst, utan att dessa fördelar endast kunna tillkomma
detsamma til! följd af nya banor, som komma att anläggas från bergslagerna och anknytas
vid den redan färdiga delen af banan.
77
Staten kan således lika litet sorn bolaget äga något intresse att fullborda jernvägen
emellan Arboga och Köping, samt saknar derföre, efter Kommittéens underdåniga
tanke, anledning att dertill lemna bidrag.
Ingen lärer dock bestrida, att bolaget genom sin jern vägsanläggning och egentligen
derigenom, att den erhöll en böjning inåt landet norr om sjön Wålängen mot
bergslagerne, utomordentligt gagnat dessa orter och, i förening med bibanan till Nora,
beredt förut icke tillgängliga afsättningstillfällen för dessa trakters rikedom på malm
och jern. Såsom särskild bana uppfyller följaktligen denna jernväg den orts behof,
som hon genomskär. Men sedan Vestra stambanan med dess utgrening till Orebro
blifvit fullbordad och satt i omedelbar förbindelse med bolagets jernväg, återstår för
denna en annan ej mindre vigtig och för en stor del af landet gagnelig bestämmelse,
nämligen att, såsom Kommittéen redan antydt, förmedla förbindelsen ifrån vestra
sidan af Mäla rödalen, Orebro läns öfra bergslager och, sedan en föreningsbana blifvit
utsträckt till Norra stambanan öfver Strömsholms kanal, från hela det norra Sverge
till rikets mellersta, södra och vestra orter.
Innan likväl sistnämda föreningsbana blifvit öppnad, kan bolagets jernväg icke
betraktas annorlunda än såsom en bibana till Vestra stambanan, om också en af de
vigtigaste. I öfverensstämmelse med hvad Kommittéen i underdånighet anfört rö
O
o o
rande grunderna för den ordning, i hvilken bibanor till statens jernvägar böra ifrågakomma
att af det allmänna på ett eller annat sätt understödjas samt följaktligen
äfven inlösas, och då Kommittéen bland annat sökt att visa, det understöd företrädesvis
bör lemnäs åt sådana, som ansluta till redan färdiga stambanor, samt endast
undantagsvis en annan ordning följas, hyser Kommittéen den åsigt, att frågan
om inlösen för statens räkning af jernvägen emellan Orebro och Arboga icke bör till
pröfning upptagas förr, än Vestra stambanan med sidolinien till Örebro är färdig att
för trafik öppnas.
Först då torde det vara möjligt att, med tillbörligt afseende på såväl statens
bästa som Köping-Hults jernvägsbolags intresse, kunna rätt bedömma och afgöra
denna fråga, så mycket mer som staten genom den på dess bekostnad anlagda Halsberg-Örebro-liniens
vid denna tid skeende sammanbindning med Örebro-Arboga-vägen
kan blifva i tillfälle att ingripa i förvaltningen af denna bana, samt att utan förlust
underhålla dennas materiel och öfriga tillhörigheter i sammanhang med statens.
o o O
Det synes dessutom icke vara förenligt med det allmännas intressen och fördelar, att
staten nu skulle inlösa en sådan afskild jernväg inuti landet, och såmedelst förminska
de tillgångar på medel, som för närvarande uteslutande torde behöfva tagas i anspråk
78
för fortsättningen och fullbordan af dess egna påbörjade och betydligt framskridna
jernvägsarbeten.
Ehuru en egentlig och noggrann värdering af ifrågavarande jernväg icke synes
vara af nöden förr, än frågan om dess inlösning af staten blifvit pröfvad, och Kommittéen
ej heller dertill haft uppdrag, så anser sig dock Kommittéen böra i allmänhet
rörande detta ämne anföra, att om banan är i fullständigt och godt skick
till både byggnad och materiel, samt den sistnämda är sådan, som den på statens
banor bör och måste vara, är värdet naturligtvis jemförligt med de banors som på
statens bekostnad blifvit byggda, och om detta värde ökas med 25 procent, hvartill
bolaget anser sig äga rätt på grund af privilegiet, så erhålles lösningssumman.
Om det nu antages, att jernvägen är till alla delar väl utförd, så kan densamma,
med afseende på de i allmänhet fördelaktiga terrängförhållandena emellan Örebro
och Arboga, och i jemförelse med anläggningskostnaden för de färdiga statsbanorna,
icke gerna vara värd mer än 700,000 R:dr, eller, med tillägg af 25 procent deröfver,
875,000 R:dr R:mt per mil. Är den med tillbehör åter i mindre godt stånd,
så blir värdet till följd deraf också lägre, men staten skall, för att bringa den i behörigt
skick, i alla fall nödgas utgifva skilnaden, hvarvid dock inträffar, att tillskottet
utöfver värderingssumman, eller 25 procent deraf, minskas i samma mån, som
denna sistnämda utfaller lägre. Skulle banan till exempel antagas icke vara värd
mer än 600,000 R:dr pr mil, och 25 procent deraf, eller 150,000 R:dr, läggas till
de 700,000 R:dr, som banan iståndsatt antages kosta, så skulle staten för hvarje
mil af banan komma att utgifva 850,000 R:dr, eller för hela längden af 5 mil
emellan Örebro och Arboga 4,250,000 R:dr R:mt. Denna kostnad är således sannolikt
den minsta, för hvilken staten skulle kunna blifva ägare af nämde jernväg,
försatt i fullgodt skick.
Östra Stambanan.
Sedan Vestra stambanans rigtning från Stockholm tili Katrineholm i Södermanland,
genom Rikets Ständers i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts nådiga
proposition vid sistlidne riksdag fattade beslut, blifvit bestämd, och Kommittéen redan
i afseende på Södra stambanan sökt att visa huruledes sistnämda bana i förening
med den, som skulle komma att anläggas genom Östergötland, framdeles borde
blifva den kortaste förbindelsen emellan hufvudstaden och de södra orterna, samt
79
till vinnande af detta vigtiga ändamål föreslagit, att föreningspunkten emellan dessa
båda banor måtte förläggas till Nässjö i Tveta härad af Jönköpings län, så har Östra
stambanan blifvit utstakad ifrån Katrineholm öfver städerna Norrköping och Linköping,
förbi Mjölby i Östergötland till nämda föreningspunkt nära Nässjö kyrka,
på sätt kartorna närmare utvisa. Denna rigtning öfverensstämmer äfven med de af
Eders Kongl. Maj:t Kommittéen meddelade nådiga föreskrifter.
Jemte uppfyllandet af sitt hufvudändamål, södra Sverges förening med hufvudstaden,
bör den Ostra stambanan i första rummet åsyfta förbindelsen ifrån Norrköping,
såsom en af rikets vigtigaste stapel- och fabriksorter, såväl till hufvudstaden
som till norra, mellersta .och vestra Sverge. I öfverensstämmelse härmed har Kommittéen
låtit utstaka densamma från Katrineholm nära vinkelrätt mot Vestra stambanan,
i rak sydlig rigtning till Norrköping, 4 mil 25930 fot. Anläggningskostnaden
utgör 4,934,053 R:dr R:mt. De lokala svårigheter, som på denna sträckning
möta, äro icke obetydliga, och föranleda kostsamma arbeten isynnerhet vid nedstigandet
från Kolmorden till slättlandet omkring Norrköping, men dock icke af beskaffenhet
att de böra afskräcka från liniens ledande till denna stad, i betraktande af
dess belägenhet vid en långt in i landet inskärande hafsvik, stora folkmängd och
genom en omfattande fabriks- och handelsrörelse betydenhet för trafiken, såsom af
de särskildt bilagda statistiska uppgifterna inhämtas.
Med afseende på hufvudrigtningen för nuvarande landtransporter inom Östergötland
samt folkmängd och näringar, har Kommittéen, såsom kartorna utvisa,
låtit från Norrköping utstaka fortsättningen af Östra stambanan i sydvest, öfver
Göta kanal vid Norsholm, till Linköping och Mjölby genom den bördigaste delen
af Östergötland. Afståndet från Norrköping till Linköping är 4 mil 7720 fot,
och anläggningskostnaden 3,173,242 R:dr, häntydande på en i allmänhet gynnsam
terräng.
Ifrån Linköping fortsätter banans sydvestliga rigtning, såsom förut är anfördt,
till Mjölby, och har derifrån blifvit böjd åt söder, förbi sjön Sommens norra ända,
till Nässjö i Jönköpings län. Om Kommittéen, trots betydliga lokalliinder, försökt
att utstaka linien från Linköping öster om sjön Sommen, för att såmedelst gifva
Ostra stambanan ett mera centralt läge genom det 12 mil breda landet emellan
Östersjön och Vettern, så hade sedermera dels en omväg för att träffa Södra stambanan
ej kunnat undvikas, dels det utmärkt folkrika och bördiga slättland, som banan
nu genomskär och berör emellan Linköping och Mjölby, blifvit, till skada för
rörelsen, aflägsnadt från jernvägen. Kommittéen har dessutom, i afseende på denna
fråga, tagit i betraktande, att förslag redan är uppgjordt till en för jemförelsevis
80
ringa kostnad, i förening med pågående sjösänkningsarbeten utförbar sammanhängande
vattenkommunikation från Linköping genom sjöarne Rengen, Jernlunden,
Åsunden, Juttern och Krön, ända till Wimmerby, äfvensom från Åsunden till Östersjön
vid Gammelby, medelst hvilken segelled midten af landet emellan Ostra stambanan
och Östersjön kan erhålla en lika behöflig som för denna orts produkter af
hufvudsaldigast trävaror beqväm och billig kommunikation med slättlandet, Göta
kanal och äfven hafvet.
Af dessa skäl i förening, har Kommittéen ansett sig böra föreslå Östra stambanans
rigtning från Linköping till Nässjö, sådan densamma blifvit på kartan med
grön färg uppdragen, oaktadt jernvägen derigenom kommer att framgå parallelt med
sjön Vettern, på endast 2 å 3 mils afstånd derifrån; men Kommittéen är öfvertygad,
att denna olägenhet mer än motväges deraf, att linien berör så väl Östergötlands
rikaste bygd, med 4 å 5,000 invånare på qvadratmilen, som ock sjön Sommen,
genom hvars utgrenade vikar hela det eljest kommunikationer saknande Ydre
härad erhåller en behöflig förbindelse med jernbanan. Dessutom består den närmast
Vettern belägna delen af landet af en goda hamnar saknande bergstrakt, hvarigenom
nyssnämde sjös närhet till jernbanan icke kommer att menligt inverka på dennas
trafik. Äfven beredes på detta sätt en lämplig utgångspunkt vid Mjölby för en
redan förut påtänkt jernväg från Skenningetrakten till Wadstena eller Motala, såsom
bibana till Östra stambanan.
Nu angifne förhållanden synas gemensamt böra åstadkomma en lifligare trafik
på banan i den utstakade sträckningen, än om den förlägges genom det mindre
folkrika landet öster om Sommen, hvilket också, om den föreslagna så kallade Kinda
kanal kommer till utförande, har vida mindre behof af andra transportmedel. Så
som Kommittéen låtit utstaka Östra stambanan, kommer densamma äfven att till
förmån för rörelsen, genomskära midten af, och leda till lämpliga afsättningsorter
för det bördiga Norra Wedbo härad i Jönköpings län, hvilket deraf kan draga betydlig
fördel.
Kommittéen har redan vid förslaget om Södra stambanans sträckning genom
Småland vidrört de såväl på terrängens förhållanden, som hufvudsakligen det kringliggande
landets behof beroende orsaker, hvilka föranledt Kommittéen att undvika
en böjning åt vester från sjön Sommens strand, hvarigenom visserligen vägen
derifrån till Jönköping och Vettern kunnat något förkortas.
Afståndet från Linköping till Nässjö utgör efter den af Kommittéen utstakade
linien 10 mil 24500 fot med en anläggningskostnad af 7,436,245 R:dr.
81
Ehuru den rigtning, som Kommittéen sålunda ansett vara ändamålsenligast för
Ostra stambanan, äfven öfvercnsstämmer med Linköpings läns invånares intressen
och Kommittéen delgifna önskningar, bör Kommittéen likväl icke underlåta att till
ett kort besvarande uj^ptaga en af en del bruksägare inom Tjällmo och Hällesta
socknar gjord framställning derom, att Ostra stambanan måtte utgå från den Vestra
i trakten af sjön Sottern i Orebro län, och sträckas rakt i söder genom Svennevads
och fjällmo socknar till Husbyfjöl, der den skulle öfvergå Göta kanal, och vidare
öfver Mjölby till Småland, med en grenbana genom Hällesta socken till Norrköping;
allt i afsigt att underlätta förbindelsen mellan Orebro läns bergslager och bruksdistriktet
i norra delen af Östergötland, samt från slättbygden omkring Skenninge
till de norra orterna. Denna framställning öfverensstämmer med ett redan år 1853
väckt förslag om en särskild jernväg i samma rigtning, hvaröfver okulär besigtning
sistnämde år äfven anställdes på bekostnad af bruksägare inom södra Nerike och
Östergötland.
Såsom stambana betraktad uppfyller denna linie icke de hufvudändamål, som
dermed skulle åsyftas, då ej allenast våglängden från hufvudstaden till södra Sverge
derigenom ökas, utan ock Småland samt Östergötlands slättbygd, äfvensom Södermanland
och Stockholm beröfvas fördelen af en så vidt möjligt kort förbindelse
med Norrköping; hvarföre Kommittéen anser denna framställning icke förtjena afseende.
Bruken i berörde distrikt köpa i allmänhet sitt tackjern från Nora bergslag i
Örebro län, numera levereradt ombord i Örebo eller Arboga, hvarifrån detsamma
försändes sjöledes antingen till Norrköping, för att sedermera passera Fiskeby jernväg
och sjön Glan till Finspong samt vidare forslas landvågen till en del verkstäder,
eller ock till Ilulltorps lastageplats vid Göta kanal, för de närmast denna plats
belägna verk. Transportkostnaden från Arboga till Finspong denna viig uppgifves
utgöra tillsamman 27 öre, och med tillägg af 2 ä 3 mils forlön derifrån 40 ä 46
öre per centner, samt till Hulltorp, med tillägg af 1 ä 2 mils landtransport, 33 öre,
hvaremot forlönen landväg från Örebro vintertiden utgjort äfvenledes 30 ä 40 öre
per centner, efter olika afstånd till de särskilda verken. För de större verken, såsom
Finspong och Motala, hvilka tillsamman producera 80 ä 100,000 centner jerneffekter,
skulle genom den ifrågavarande jernvägen ingen minskning i transportkostnaden
äga rum, hvaremot för de nordligare verken någon ringare skilnad kunde uppkomma;
men dessa erhålla dock redan en fördel genom Vestra stambanan i förening
rr
med banan från Halsberg till Örebro, då tackjern, efter omkring 3 mils jernvägs
11
-
82
transport från sistnämde stad, kan levereras på ungefär 3 mils afstånd från de
nordligare verkstäderne, hvilka äro mest aflägsna från Norrköping eller kanalen.
Hela jern tillverkningen inom Tjällmo oell Hällesta socknar har i medeltal uppgått
till omkring 40,000 centner årligen, hvartill således erfordrats 50,000 centner tackjern.
Kommittéen anser på grund häraf icke heller den fördel, som genom det
framställda förslaget skulle beredas den ifrågavarande orten, uppväga olägenheterna
för den större rörelsen från och till Norrköping, hvilka en förändring uti Ostra stambanans
rigtning i enlighet med ifrågavarande framställning skulle åstadkomma.
Kommittéen får sålunda i underdånighet föreslå, att Östra stambanan måtte
anläggas från Katrineholm på Vestra stambanan öfver Norrköping, Linköping och
Mjölby, förbi sjön Sommens norra ända till Nässjö, der den sammanträffar med
den Södra stambanan. Hela banans längd och anläggningskostnad komma att utgöra
från
Katrineholm till Norrköping 4 mil 25930 fot. R:dr 4,934,053.
Norrköping till Linköping 4 » 7720 » » 3,173,242.
Linköping till Nässjö 10 » 24500 » » 7,436,245.
eller tillsamman 19 mil 22150 fot. R:dr 15,543,540.
Norra Stambanan.
Den del af landet, hvarigenom Norra och Nordvestra stambanorna, jemte föreningsbanan
mellan den förstnämda och den Vestra äro ämnade att anläggas, på sätt
såväl Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition vid sistliden riksdag, som ock den för
Kommittéen utfärdade nådiga instruktion angifver, innefattar hela trakten emellan
Östersjön och Norska gränsen, norr om en linie som drages från öster till vester
genom Orebro, allt intill en dylik dragen öfver norra ändan af sjön Siljan i Dalarne.
På hela arealen, innefattande 20 mils längd i norr och söder, med från 25 till 35
mils bredd från Östersjön till Norska gränsen, eller omkring 600 qvadratmil, bo
870,316 personer, Stockholms stad inberäknad, motsvarande något mer än tredjedelen
af invånarnes antal söder om Örebro, och mindre än fjerdedelen af hela rikets
befolkning. Ehuru i allmänhet glesare spridd, finnes dock denna befolkning något
mera koncentrerad omkring norra Mälarestranden, på några punkter i Wermland,
samt i Dalarne längsefter Dalelfvens stränder.
83
Om man på kartan skärskådar detta landområdes belägenhet och derinom befintliga
kommunikationer, så finner man, att detsamma, i förhållande till folkmängden,
är vida bättre lottadt än isynnerhet landbredden söder om sjön Wettern. Det
begränsas nämligen i öster af hafvet, hvarifrån i dess norra del Gefle-Dala jernväg
leder 9 mil rakt i vester inåt landet, och i söder af sjöarne Mälaren, Hjelmaren och
Wenern, från hvilka flere dels vattenvägar, dels dylika och jernvägar i föreningleda
högt upp åt norr genom de inre trakterna. Utom Mälarens vikar, af hvilka
dock segelleden till Upsala uppgår 5 mil, sträcker sig Strömsholms kanal jemte derifrån
utgående mindre jernbanor 1(U mil åt norr ifrån Mälaren, och ifrån Wenern
utgå fyra särskilda kommunikationsleder, nämligen från Kristinehamn uppåt Filipstads
bergslag 6 mil, med utgrening åt Karlskoga 3 mil, från Karlstad uppåt Ivlarelfven
3 mil, samt till norra ändan af Fryken 9 mil, slutligen Säffle kanal mot
Arvika och Eda 9 mil. Dessutom sträcker sig från Mälarens och Hjelmarens 16
mil inuti landet inskärande segelled Orebro-Arboga jernväg med bibana till Nora 5
mil uppåt bergslagen.
Denna del af landet äger dessutom till följd af klimatiska förhållanden en fördel
framför de sydligare orterna uti de oftast två ä tre månader och deröfver om
året farbara vintervägarne. Genom dessa har det blifvit en möjlighet att i mellersta
Sverge bedrifva en stor och utgrenad bergsrörelse, och dem förutan skulle äfven nyttan
af jernvägar härstädes betydligt minskas, alldenstund man medelst de förra,
såsom ett slags bibanor, kommer i beröring med sådana spridda för bergsbruket
vigtiga trakter, som eljest vore oåtkomliga för de senare.
Betraktar man åter merberörde landområde i afseende på dess ekonomiska och
statistiska förhållanden, hvilka Kommittéen efter inhämtade upplysningar och gjorda
forskningar kunnat å bifogade karta åskådliggöra, så framstår klart, att åkerbruk är
hufvudnäring i trakterna intill Hjelmarens och Mälarens norra stränder, samt omkring
de från den sistnämda sjön åt norr ingående vikar, med något större utsträckning
derifrån åt norr och öster. Derjemte förekommer ett mindre spanmålssäljande distrikt
omkring Dalelfven från Avesta till Gagnef, äfvensom omkring sjön Wenerns
norra strand 2 till 4 mil uppåt Wermland.
Inom hela det återstående området tillhöra bergs- och skogsbruk hufvudnäringarne.
Bergsbruket är egentligen koncentreradt på ömse sidor om en linie, som
man föreställer sig dragen från Gefle till Kristinehamn. Såsom af kartan och be
rättelsen
om undersökningarne inhämtas, uppbrytas härstädes, inom en krets af 15
mils längd och 6 mils bredd, nära 84 procent af hela rikets jernmalmsuppfordring,
samt åstadkommas 80 procent af hela tackjernsproduktionen, då deremot stångjerns
-
84
tillverkningen inom samma krets blott utgör ungefär 37 procent af livad som i
riket beredes. Bruken såväl närmast Östersjökusten som i Wermland vester om
Klarelfven äro jemförelsevis spridda öfver en i förhållande till produktionen,
större yta.
Utom i hvad skogsbruket sammanhänger med jerntillverkningen, bedrifves en
större trävarurörelse, egentligen inom vestra och norra Wermland samt provinsen
Dalarnes ofvanför det egentligen bergsbrukande distriktet belägna trakter.
Härvid kan tilläggas, att inom ingen del af landet begränsningen emellan de
särskilda näringarnes områden faller så skarpt i ögonen, som inom det 1111 bcskrifna.
Följaktligen kan varurörelsens allmänna rigtning härstädes bättre bedömmas,
än inom andra orter, der olika slags näringar äro mera blandade med hvarandra.
Bristen på spannmål i det bergs- och skogsbrukande distriktet, jemte öfverskottet
deraf söder om dess gränser hafva af ålder gifvit spannmålsrörelsen från Mälaretrakterna
sin rigtning från söder till norr. Ju mera dock odlingen framskridit mot
Uplands och Westmanlands nordligare delar och närmat den större spannmålsproduktionen
till det öfra landet, desto mera har ock i senare tider Mälaresträndernas
och östra Uplands spannmålsafsättning sökt sig väg mot hufvudstaden, för
dess konsumtion och till export.
Likasom spannmålsrörelsen sålunda har sin rigtning emellan norr och söder, så
hafva ock bergsbruksprodukterna sökt sig de kortaste vägarne från norr till söder,
för att med minsta kostnad träffa de närmast belägna hamnarne vid Mälaren, hvarifrån
desamma billigast kunnat föras till hufvudstaden för export, eller till sådana
konsumtionsorter, dit sjötransport erbjudit sig. De varor, som utgöra hufvudsakligaste
föremålet för transport inom de bergsbrukande orterna, bestå af sådana tyngre
produkter, som i förhållande till sin vigt äro af ringa värde, följaktligen icke kunna
bära hög transportkostnad, och derföre mera lämpa sig för sjötransport, såsom
vida billigare än jernvägsforsling. Det är nämligen en känd sak, att jernvägarné
omöjligen, i anseende till sin stora anläggnings- och underhållskostnad samt dyrbara
rörelsemateriel, kunna täfla i billig transport med sjökommunikationerna, utan att
deras egentliga företräde ligger i den större transporthastigheten och deras oberoende
af årstidernas vexlingar.
Dessa jernvägarnes fördelar äro af mindre värde för bergshandteringen, hvars
omfång begränsas af skogstillgångarne, och hvars produkter icke kunna exporteras
vintertiden, emedan den yttre segelleden stänges af is nästan samtidigt med deu
inre. Det kan sålunda icke blifva af någon fördel att under vintern på jernväg
transportera bergsbrukets eller andra för export ämnade, till Mälarens hamnar an
-
85
komna effekter derifrån till Stockholm eller annan exporthamn, då en alltför betydlig
skilnad i fraktkostnad utan ändamål derigenom skulle uppkomma. En centner
jern, som till exempel nu kostar att föra på Mälaren från Köping och Arboga 10 ä
12 öre, och från Westerås till Stockholm 9 ä 10 öre, skulle på jernväg kosta minst
3 öre pr1 mil (hvilket är lägsta jernvägsfrakten), och således från Arboga minst 48,
och från Westerås 30 öre. Härtill kommer, att fraktkostnaderna sjöledes visserligen
något ökas i mån af transportens längd, men icke såsom på jernvägarne stå i nära
direkt förhållande till våglängden. Sålunda gör till exempel vanlig frakt från Stockholm
till Göteborg omkring 37 öre pr centner, och från Stockholm till Malmö 25
öre, då den på jernväg skulle utgöra till Göteborg icke mindre än 1{ R:dr, och till
Malmö lif R:dr. Häraf synes, att frakterna sjöledes ej stå i förhållande till våglängden,
och att man med begagnande af vattenkommunikation icke allenast kan
göra betydliga omvägar, utan äfven verkställa omlastningar och erlägga dermed förenade
afgifter, såsom hamn- och kanalumgälder (hvilka icke drabba jervägstransporten),
utan att fraktkostnaderna ändock uppgå till samma belopp som på jernväg.
Härtill kommer, att jernförädlingsverkstädernas spridda läge, hvilket betingas dels af
den dertill nödiga skogsarealen, dels af den hitintills allmännast begagnade naturliga
drifkraften vid strömmar och vattenfall, försvårar uppsamlandet på några vissa punkter
i samma sträckning af så stora qvant i tet er af deras effekter, att de kunna ingå
såsom en betydande transportartikel på jernvägarne.
De jernvägar, som i stort skola gagna bergshandteringen, måste derföre så anläggas,
att de dels kunna uppsamla största möjliga qvantitet af råämnen och produkter
så nära produktionsorterna som möjligt, dels på kortaste distans föra deni
till närmaste till export- eller konsumtionsort ledande segelled, oaktadt denna punkt
skulle ligga på större eller mindre afstånd från den sistnämda, äfvensom att de
blifva af ringa nytta för näringen, om de anläggas längs efter de stora segellederna.
Hvad här blifvit yttradt om bergshandteringens förhållande till jernvägarne gäller
äfven om den tyngre trävarurörelsen.
Samma rigtning från söder till norr råder äfven för handeln med import- och
fabriksvaror. Den går från Stockholm öfver de norra Mälarehamnarne till de öfra
orterna, till dess den mötes af samma slags handelsrörelse från Gefle å ena sidan,
och från Göteborg öfver Orebro eller Wermland å den andra.
Då emellertid af allt detta klart framlyser, att hela den större rörelsens rigtning
inom den del af landet, som den Norra stambanan jemte föreningsbanan derifrån
till den Vestra skola genomskära, och som begränsas af Östersjön, Mälaren och
Hjelmaren samt en linie, dragen ifrån sjön Siljan rätt i söder, äfvensom Gefle-Dala
86
jernväg, går i norr och söder, så är det tydligt, att berörde stambanor måste utläggas
så, att de, med iakttagande af denna hufvudrigtning, dels genomskära midten
af det spannmålsproducerande landet, dels, och särdeles med afseende på bergsbruket,
på det sätt beröra dess distrikt, att de såväl kunna uppsamla större qvantiteter,
för att aflemna antingen vid Gefle, Strömholms kanal, någon af Mälareils hamnar
eller andra inre segelleder, som ock inom sjelfva distriktet biträda med transport af
råämnen, malm och tackjern från grufvor och hyttor till förädlingsverkstäder, äfvensom
på det sätt, att de underlätta anläggning af större eller mindre bibanor, som
kunna dels på kortare väg föra till hamn, dels från aflägsnare, högre upp i landet
belägna och mera produktiva bergslagsorter inleda dessas rörelse på stambanorna.
Dessa grundsatser, tillämpade på det ifrågavarande distriktet, bestämma ovedersägligen
rigtningen för såväl statens Norra stambana som föreningsbanan emellan denna
och Vestra stambanan, sådan som den redan uti Eders Kongl. Majrts Kommittéen
nådigst meddelade föreskrifter blifvit hufvudsakligen och i allmänhet angifven.
I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts högstberörde nådiga föreskrifter,
och i enlighet med härofvan uttalade, på undersökningar om rörelsens behof och förhållanden
fotade grundsatser, samt af skäl, som längre ned vidare utvecklas, har
Kommittéen vid Norra stambanans utstakning antagit Upsala såsom en punkt, hvilken
nämda från hnfvudstaden utgående bana under alla omständigheter måste passera
och beröra.
Kommittéen har fördenskull låtit öfverse och omarbeta ett på Upsala stads bekostnad
förut uppgjordt förslag till ifrågavarande banas anläggning i rakaste sträckning
öster om Sigtunafjärden öfver Järfva, Hammarby och Odensala till Upsala.
Denna linie, som i allmänhet har gynnsamma lutnings- och krökningsförhållanden,
utgör i längd 6 mil 6100 fot, samt är beräknad att i anläggning kosta 5,004,867
R:dr, hvaruti äfven inbegripas kostnaderna för stationerna i Stockholm och Upsala.
Likaså har Kommittéen ansett af vigt, att Norra stambanan, innan den uppnår
Gefle-Dala jernväg, från Upsala drages genom det inre landet rakt i vester
öfver Sala, och derföre låtit emellan nämde städer undersöka och utstaka en linie
i rakaste rigtning öfver Aland, Wittinge och Sörby, hvilken linie går öfver en i
allmänhet gynnsam terräng, med undantag vid öfvergången af Löfstadalen, der ganska
stora jordarbeten förekomma. Lutningarne å denna sträcka äro icke betydliga
87
och krökningarne äro få, alla med större radie än 1000 fot. Liniens längd är 5
mil 22500 fot oell anläggningskostnaden beräknad till 4,217,239 R:dr.
Sammanräknade väglängden emellan Stockholm och Sala öfver Ujisala utgör således
11 mil 28600 fot, med en beräknad anläggningskostnad af 9,222,100 R:dr.
Som det likväl varit Kommittéen öppet lemnadt att föreslå äfven någon annan
rigtning af Norra stambanan emellan Stockholm, Upsala och Sala, derest en sådan
skulle befinnas i öfvervägande mån ändamålsenlig, och då ett förslag blifvit ifrågasatt
att leda samma bana från hufvudstaden öfver Almarestäke, Örsundsbro eller Girista
till Sala, med utgrening från trakten af örsundsbro till Upsala, så har Kommittéen,
för att så fullständigt som möjligt kunna framställa den ena eller andra
linien i tekniskt och ekonomiskt hänseende, äfvenledes låtit ånyo dels undersöka och
till anläggningskostnad beräkna den af 1856 års Jernvägs-Kommitté föreslagna linien
från Stockholm öfver Järfälla, Stäket och Hjelsta till Örsundsbro och derifrån till
Upsala, dels i fortsättning från Örsundsbro utstaka en ny linie öfver Thorstuna och
Altuna till Sala.
I afseende först på de tekniska frågorna, åberopar Kommittéen hosföljande tabell
Litt. A, hvaraf inhämtas, att lutningarna på bansträckan från Stockholm öfver
Upsala till Sala utgöra tillsamman 127050 fot i längd med 1 på 100, 82050 med
1 på 200 och 52900 fot med 1 på 300. Från Stockholm öfver örsundsbro till
Sala utgöra lutningarne 94050 fot med 1 på 100, 101650 med 1 på 200 och 30900
fot med 1 på 300.
I afseende på krökningar, så äro de på ingendera linien af någon betydenhet,
då lokalen för banornas utläggning i plan i allmänhet är gynnsam. Beträffande lutningarne,
har linien öfver örsundsbro till Upsala och Sala visserligen ett företräde, då
de med 33000 fot i längd af 1 på 100 och 22000 fot med 1 på 300 understiga
dem på linien öster om Sigtunafjärden, hvaremot dessa senare understiga linien vester
om samma fjärd med 19600 fot af 1 på 200. En jemförelse åter endast emellan
linien Stockholm-Örsundsbro-Upsala och den östra linien från Stockholm till Upsala
utfaller till fördel för den senare.
Öfriga tekniska frågor behöfva icke tagas i betraktande, då desamma icke utöfva
något inflytande på den blifvande trafiken, utan endast ingå i kostnadsberäkningarne
och på sådant sätt bidraga till bedömmande af den ena eller andra liniens
företräde.
Vid jemförelse af längd och kostnad uppstå följande förhållanden: afståndet från
Stockholm öfver Almarestäke till örsundsbro är 6 mil 260 fot med en anläggningskostnad
af 4,330,890 R:dr; från örsundsbro till Sala 4 mil 21450 fot med en an
-
88
läggningskostnad af 3,097,289 R:dr; och från Örsundsbro till Upsala 2 mil 11000
fot, hvilka i anläggning erfordra 1,597,911 R:dr.
Häraf synes, att våglängden emellan Stockholm och Sala öfver Örsundsbro utgör
10 mil 21710 fot och kostar i anläggning 7,428,179 R:dr Runt, men att hela längden
af den banbyggnad, som erfordras för att öfver Örsundsbro sätta Stockholm, Upsala
och Sala i förbindelse med hvarandra, uppgår till 12 mil 33310 fot med anläggningskostnad
af tillsamman 9,026,090 R:dr.
Vid jemförelse häraf med den af Kommittéen ofvanför beskrifna linien från
Stockholm öfver Upsala till Sala, befinnes vägen emellan Stockholm och Upsala öfver
Örsundsbro vara icke mindre än 2 mil 5760 fot längre, eller mer än en tredjedel
af direkta vägen från Stockholm till Upsala, och hela vägbyggnaden vester om
Sigtunafjärden 1 mil 4710 fot större, än om banan drages direkte öfver Upsala till
Sala. Härvid inträffar dock, att oaktadt den större sammanräknade längden af banorna
vester om oftanämde fjärd, understiger dock deras kostnad den östra sträckningen
öfver Upsala med 196,010 R:dr; men om man jemför räntan å detta ökade
byggnadskapital, omkring 12,000 R:dr årligen, med underhålls- och driftkostnaden
för U mil jernväg, omkring 30,000 R:dr årligen, så har jernvägen öfver Upsala, i
rent ekonomiskt afseende, ett afgjordt företräde, allt under förutsättning att, huru
man än anlägger Norra startbanan emellan hufvudstaden och Sala, den alltid måste
med rikets norra universitetsstad förbindas.
Kommittéen har således i korthet, men med all den fullständighet som för utredningen
af dessa tvänne enkla frågor erfordras, tydligen ådagalagt, att Norra stambanan,
anlagd öster om Sigtunafjärden, så väl med afseende på de tekniska som
ekonomiska förhållandena har ett afgjordt företräde framför en annan rigtning öfver
Örsundsbro. Det återstår nu att visa, huru de båda linierna förhålla sig till hvarandra
i afseende på en sannolikt blifvande trafik, och den ena eller andra rigtningens
företräde, betraktadt icke allenast från en allmännare synpunkt, utan äfven från lokalintressenas.
För utredning af denna fråga, och då åsigterna om den större eller mindre trafik,
som på olika vägar kommer till Stockholm, äro särdeles stridiga, har Kommittéen,
för att komma sanningen så nära som möjligt, under en tid af 10 månader,
eller från den 1 December 1858 till den 30 September innevarande år, låtit hålla
anteckning öfver den landväga trafik, som anländer till Stockholm dels öfver Almarestäke,
med särskild observation på den del af samma trafik som kommer från Westerås
och Enköping, dels från Upsalasidan öfver Rotebro, samt dels från Söder
-
89
dermanland och Södertörn öfver Fittja. I nedanstående tabell är trafiken i särskilda
kolumner upptagen sådan den vid ofvannämda ställen blifvit annoterad.
Antal passerade hästar.
År och månad.
Södertelje.
Tumba.
Summa
öfver
Fittja.
Rotebro.
Ekolsund.
Summa
Almare-  stäke och
Ekolsund.
December
Är 1858.
månad
6,358
3,436
9,794
13,465
1,377
5,106
År 185».
Januari månad
8,141
2,464
10,605
18,932
1,587
5,637
Februari
d:o
8,235
3,570
11,805
16,339
2,244
8,383
Mars
d:o
6,430
4,402
10,832
13,350
1,899
9,610
April
d:o
5,316
3,190
8,506
9,190
430
6,902
Maj
d:o
3,091
3,389
6,480
9,209
383
5,316
Juni
d:o
2,529
2,966
5,495
7,730
299
4,222
Juli
d:o
2,663
2,490
5,153
7,466
210
4,499
Augusti
d:o
3,081
2,723
5,804
10,005
246
3,425
September d:o
3,363
2,624
5,987
13,988
323
4,407
Under 10 månader . . Summa
49,207
31,254
00
o
rf-
l—l
119,674
8,998
57,507
Dessa observationer bestyrka hvad som, i betraktande af landets belägenhet utmed
dessa vägar, redan på förband bör kunna antagas, att nämligen den största
trafiken går öfver Rotebro med 46,4 procent af sammanräknade antalet hästar på
alla ställena, dernäst öfver Fittja med 31,3 procent, öfver Almarestäke från norra
orterna samt trakten emellan Ekolsund och Stäket 18,8 procent, och slutligen öfver
Ekolsund från Enköping och Westerås endast 3,5 procent.
Resultaten af dessa iakttagelser, som utvisa mera än dubbelt så stor trafik öfver
Rotebro som öfver Almarestäke, tala således för Norra stambanans anläggning öfver
Upsala öster om Sigtunafjärden. Dermed öfverensstämmer äfven förhållandet med antalet
utgångna skjutshästar vid de särskilda gästgifvaregårdarna norr om hufvudstaden,
hvilket antal år 1855 utgjorde vid Rotebro 3814 och vid Barkarby 2956.
Kommittéen har ofvan anfört, att jernvägar icke i afseende på billig transport
kunna täfla med vattenkommunikationer, utan att de förras hufvudsakligaste företräde
framför de senare ligger i den större hastighet, hvarmed såväl passagerare som
12
90
gods kunna på desamma befordras. Då nu en jernväg, i hvad rigtning som helst,
emellan Stockholm och Upsala måste komma att täfla med vattenkommunikationen,
minskas möjligheten af jernvägens täflan i samma mån som dess längd ökas. Af de
tvänne ifrågasatta linierim emellan Stockholm och Upsala är, såsom Kommittéen ådagalagt,
den öfver Örsundsbro en tredjedel längre än den öster om Sigtunafjärden,
hvarföre också den senare lättare täflar med sjövägen och kan således af denna anledning
påräkna en större trafik.
Från Upsala till Stockholm öfver Örsundsbro passerar jernvägen öfver en af Mälarens
vikar nästan kringfluten trakt (se kartan), samt med liela sin längd utmed
segelleder, hvarifrån den icke på något ställe blifvcr mer än högst i å 1 mil aflägsen.
Det är också uppenbart, att den på en så instängd lokal hvarken kunde
upphämta någon särdeles stor passagerare- eller godsrörelse, eller på något sätt gagna
det öster om Sigtunafj ärden belägna landet emellan Stockholm och Upsala.
Tager man vidare i betraktande, att trafiken öfver Almarestäke uppfångar all
den rörelse, som kommer både ifrån norr öfver Sala och Örsundsbro samt ifrån vester
öfver Ekolsund, så inses lätt hur ringa den trafik måste vara, som tillkommer
emellan Örsundsbro och Almarestäke i jemförelse med den öfver Rotebro. Då banans
längd är lika stor från Stockholm till Örsundsbro som till Upsala, men den förra
tydligen har att påräkna mindre inkomster, så mäste den också antagas äga mindre
utsigt än den senare att lemna behållning på rörelsen.
Vid jemförelsen emellan de båda liniernas sannolika framtida trafik, bör Kommittéen
vidare anmärka, att om linien drages öfver Upsala, upphämtar den icke allenast
den större rörelse som tillströmmar från norr och öster, enligt observationerna
vid Rotebro, utan äfven den trafik, som från Sala nu går direkte på Stockholm,
hvaremot, om linien lägges vester om Sigtunafj ärden i rakaste rigtning från Sala, jernvägen
endast kan påräkna den senare mindre rörelsen från Sala, men går miste örn
den hufvudsakliga från trakterna nordost om Upsala och från Stockholms län, hvilken
icke kan söka sig vester ut öfver Örsundsbro för att komma till Stockholm.
Ehuru således den raka linien från Sala öfver Örsundsbro till hufvudstaden är
mer än 1 mil kortare än öfver Upsala, så är det, till följd af hvad nu blifvit an
fördt
och genom anteckningar öfver trafiken bestyrkt, samt dessutom med afseende
på hela landets daning norr om Stockholm, der befolkningen emellan hafvet och segelleden
till Upsala saknar andra kommunikationer än landsvägarne, men den i vester
bosatta deremot till icke obetydlig del omgifves af vattenvägar, satt utom allt
tvifvel, att Norra stambanan, anlagd öfver Upsala, skall icke allenast i allmänhet
91
blifva af större verkligt gagn, utan äfven bättre motsvara derpå nedlagda kostnader,
än om den utlägges öfver Almarestäke och Örsundsbro.
Detta bestyrkes ytterligare af folkmängdskartan, som visar en talrikare befolkning
omkring den östra linien än invid den vestra, räknad till Örsundsbro; och den
statistiska kartan gifver vid handen, att den förra linien i rakaste rigtning framgår
emellan de tvänne städer den är ämnad att förena, och genom den åkerbrukande
del af området, som bäst behöfver lättade kommunikationer. En sådan förbindelse
emellan hufvudstaden med 100,000 invånare och Upsala med nära 10,000, hvilka
ömsesidigt hafva behof af en liflig kommunikation sinsemellan, kan ej annat än åstadkomma
den måhända största passageraretrafik, som på någon lika lång jernväg i
Sverge uppkommer; men dertill fordras det vilkor, som endast den östra linien uppfyller,
nämligen minsta längd och till följd deraf billigaste afgift. Genom de många
vägar, som från flere sidor leda till Upsala och äfven från den östra delen af Stockholms
län träffa samma linie vid Rotebro och Norrsunda samt flere ställen, måste
denna trafik dessutom väsendtligen ökas i jemförelse med den, som tillstöter den vestra
linien, hvilken på samma väglängd icke förr än mot ändpunkten träffar de tvänne
der sammanfallande landsvägarne från Westerås och Sala.
Då alla förhållanden öfverensstämmande visa fördelarne att medelst jernväg öster
om Sigtunafjärden förbinda Stockholm och Upsala, är det också naturligt, att man
för Norra stambanans fortsättning bör söka den kortaste linien till Sala, på sätt Kommittén
låtit utstaka densamma. Denna linie går midt igenom ett distrikt, som redan
nu producerar spannmål till afsalu och genom deromkring varande stora odlingstillfällen
inom kort skall komma att betydligt öka denna produktion, för hvilken afsättning
måste sökas antingen åt norr och nordvest på bergslagsorterna, eller åt söder
på Stockholm. I hvilkendera rigtningen som helst har denna bana ett särdeles fördelaktigt
läge, för att såväl från de densamma skärande, i norr och söder gående landsvägar
upphämta tillförseln som transportera varorna direkte till Dalarne och Gestrikland,
eller till Stockholm öfver Upsala, hvarest dessutom på kort distans segelleden
träffas. Liniens läge, 3i mil norr om Mälarens strand, blifver äfven gynnsamt
för den del af mellanliggande trakter, som hafva största behof af kommunikationer.
Likaså är linien beqvämt belägen för de på dess norra sida befintliga socknarnes
ej obetydliga afsättning af trävaror och slöjdalster på Upsala och Stockholm.
Ju mera också dessa socknar begagna sina vidsträckta odlingsmarker och uppdrifva
sitt jordbruk, desto mindre tages de sydligare socknarnes spannmål i anspråk för de
norra orternas behof, och desto mera spannmål måste följaktligen derifrån söka sig
92
väg till segellederna och Stockholm, samt finna fordel att för detta ändamål begagna
den nära liggande jernvägen till Upsala och Stockholm.
På nu anförda skäl får Kommittéen alltså i underdånighet föreslå, att Norra
stambanan från Stockholm anlägges öster om Sigtunafjärden öfver Upsala och vidare
i rakaste sträckning till Sala. —
För Norra stambanans vidare fortsättning från Sala norrut till Gefle-Dala jernväg
har Kommittéen låtit utstaka och undersöka en linie från Sala till Brovallen
nära Dalelfven (2 mil 23950 fot lång), från hvilken punkt tvänne alternativer blifvit undersökta:
det ena öfver Sonbo med öfvergång af Dalelfven vid Brunnbäck, och vidare
öfver Grytnäs och Garpenberg, öster om sjön Grycken till Robertsholms station på
Gefle-Dala jernväg; det andra, som följer Dalelfvens högra straud öfver Avesta och
Hedemora, öfyergår samma eif vid Uppbo och fortsätter utmed östra stranden af sjön
Runn till Korsnäs på Gefle-Dala-banan. Den förra linien, eller den emellan Sala och
Robertsholm, utgör i längd 8 mil 22450 fot, och den senare, eller den emellan Sala
° °
och Korsnäs, 9 mil 1080 fot samt är således 14630 fot längre.
Då de trakter, dessa båda linier genomgå, till stor del ligga inom Gefle stads
naturliga handelsområde, emedan Gefle är närmaste hamn vid Östersjön, bör kortaste
förbindelsen med denna stad också företrädesvis afses. När en omväg af något mer
än 2| mil uppkommer emellan Brovallen och Gefle öfver Korsnäs, samt denna linie
derjemte på omkring 2 mils längd går i parabel rigtning med och på endast 2j mils
afstånd från Strömsholms kanal, anser Kommittéen Robertsholm såsom fördelaktigare
anslutningspunkt på Gefle-Dala jernväg än Korsnäs. Norra stambanan kommer sålunda
också att vinkelrätt infalla på nyssnämde jernväg, som den träffar midt emellan
dess båda ändpunkter, om man nämligen tänker sig Gefle-Dala jernväg utsträckt 1
mil 23760 fot vesterut från Falun till Forshufvud vid Dalelfven. Afståndet från
båda ändpunkterna, Gefle stad och Forshufvud, blir då lika stort från den punkt,
der den norra trafiken täger en gemensam rigtning söderut mot det nedra landet.
Korsnäslinien berör visserligen både Avesta och Hedemora samt genomgår i allmänhet
en folkrikare trakt utmed Dalelfven, såsom af folkmängdskartan också inhämtas;
men denna befolkning kan med lätthet träffa både Gefle-Dala jernväg och Norra
stambanan, hvilka på två sidor omsluta detta område, och vinner derigenom en motsvarande
förminskning i väglängd till Gefle. Linien till Robertsholm berör deremot
flere jernbruk, som med stor fördel kunna begagna jernvägstransport, såväl för sina
råämnen som för det förädlade jernet, till Gefle. Tillverkningen vid dessa masugnar
och bruk i Grytnäs, Garpenbergs, Husby och Thorsåkers socknar utgör omkring 140,000
centner tackjern och 70,000 centner stångjern, såsom den statistiska kartan upplyser.
93
Vid Norra stambanans anslutande till Gefle-Dala jernväg bör dock hufvudsakligaste
afseendet fastas på den från Norrland kommande betydliga trafik, som söker
sig väg till hufvudstaden och vestra orterna, och som stambanan bör i möjligaste
måtto underlätta. Denna trafik går nu till större delen öfver Falun eller Gefle samt
på vintervägar från norr till söder emellan dessa städer nedåt Sala, Upsala och Stockholm,
men skulle till betydlig del på genare väg kunna inträffa vid Robertsholm och
derifrån begagna den kortaste jernvägen till hufvudstaden och andra för densamma
afsevärda orter.
Anläggningskostnaderna för de båda alternativerne utgöra:
för linien Sala-Brovallen-Robertsholm .... R:dr 5,491,133,
och för Sala-Brovallen-Korsnäs  » 4,883,730.
Jemför man Robertsholms- och Korsnäs-linienias i tabellen Litt. A uppgifna tekniska
förhållanden, äger i allmänhet ej så stor skilnad rum i stigningar och krökningar,
att något bestämdt företräde på grund deraf kan gifvas någondera. Dock blir
Robertsholmslinien, oaktadt den är 14630 fot kortare, 607,403 R:dr dyrare i anläggning
än Korsnäslinien, om stigningarne på de 3f milen närmast Robertsholm, der
terrängen är ogynnsam, skola efter nu uppgjordt förslag bibehållas vid det normala
förhållandet af 1 på 100. Genom dessa stigningars reducerande till 1 på 60 skulle
deremot vinnas både en besparing i anläggningskostnad af 1,211,500 R:dr och \ mils
ytterligare förminskning af våglängden, till fördel för denna linie.
Då Gefle-Dala-banan redan har stigningar af 1 på 60 och en derefter lämpad
rörelsemateriel, samt trafiken i de flesta fall måste blifva gemensam på denna bana
och dess föreslagna fortsättning till Forshufvud samt statens Norra stambana emellan
Garpenberg och Robertsholm, anser Kommittéen, att utan skada för staten ej allenast
berörde bandelar från Falun till Forshufvud samt emellan Garpenberg och Robertsholm,
den senare af 31 mils längd, kunna anläggas med samma stigningar som
nu förefinnas på Gefle-Dala jernväg, utan äfven trafiken och förvaltningen deraf, emot
vissa staten förbehållna fördelar, öfverlemnas åt Styrelsen för Gefle-Dala jernvägsbolag.
Staten inbesparade då i anläggningskostnad nyssnämde 1,201,500 R:dr samt
underhållskostnad för l mil, hvarjemte Gefle-Dala jernvägsbolag erhölle en ökad verksamhet
för sin rörelsemateriel, hvars underhållskostnad icke komme att ökas i förhållande
till den större våglängden, men väl, bolaget till vinst, fördelades på en
större trafik.
Huru en öfverenskommelse med Gefle-Dala jernvägsbolag skulle tillvägabringas,
torde icke af Kommittéen behöfva föreslås.
94
Den stora och allmänna nytta, som skulle tillskyndas provinsen Dalarne genom
en förbindelse mellan sjön Siljans vattensystem, Norra stambanan och hafvet, har
föranledt Kommittéen att låta verkställa undersökningar för Gefle-Dala jernvägs utsträckning
til Dalelfven. Nämde vattensystem kan nämligen, genom upprensning
af sundet mellan Siljan och Orsasjön, samt genom anläggning af en kanal förbi Grådafallen,
göras segelbart till omkring 10 mils längd i det inre af Dalarne. Kommittéen
har derföre låtit utstaka och undersöka en jernvägslinie från Falun öfver
Stråtenbo till Insjön och en annan till Forshufvud vid Dalefven, af hvilka den förra
linien, eller den emellan Falun, Stråtenbo och Insjön, är 3 mil 16920 fot med
2,523,036 R:dr beräknad anläggningskostnad, och den senare, eller den emellan
Falun, Stråtenbo och Forshufvud, 1 mil 23760 fot med 1,198,397 R:dr anläggningskostnad.
En skilnad i banbyggnad af 1 mil 29160 fot och i anläggningskostnad
af 1,324,639 R:dr uppkommer således emellan dessa båda linier.
Som den förstnämda träffar Insjön, hvilken ligger i Siljans nivå och från
hvilken segelleden till Siljan är obehindrad, men den senare tillstöter Dalelfven vid
Forshufvud, dit segelled från Siljan först måsto beredas genom kanalanläggning förbi
Grådafallen samt någon strömrensning deremellan och Forshufvud, så, och då kostnaden
för dessa arbeten, enligt den af Chefen för mellersta Väg- och Vattenbyggnads-Distriktet,
Majoren m. m. Olivecrona, upprättade plan, endast uppgår till
660,470 R:dr R:mt eller 664,189 R:dr mindre än skilnaden i anläggningskostnaden
emellan nyssnämde jernvägslinier, anser Ivommittéen, såväl med afseende härpå, som
på det större gagn orten skulle hafva af en från norr mera utsträckt segelled (alldenstund
de varor, som här hufvudsakligen transporteras, äro skogseffckter och andra
tyngre, på segelled med större fördel transportabla produkter, hvarjemte den från
den tillstötande Vester-Dalelfven kommande timmer- och trävarurörelsen äfven, genom
dessa arbetens utförande, kunde befordras, hvartill kan läggas, att jernvägen
sålunda närmar sig den odlade och folkrika Tunaslätten), linien emellan Falun
och Forshufvud äga ett afgjordt företräde.
Då nu denna nordligast belägna del af statens föreslagna stambanor, nämligen
emellan Falun och Forshufvud vid Dalelfven, måste ställas i direkt förbindelse med
Gefle-Dala jernväg och böra utföras med lika stigningar som denna, eller 1 på 60,
så finner sig Kommittéen underdånigst böra föreslå, att äfven denna bana samt dess
framtida underhåll och trafikerande, på de vilkor som med Gefle-Dala jernvägsbolag
kunna öfverenskommas, till detta bolag öfverlemnas, för att i sammanhang med dess
bana administreras.
95
Genom åstadkommande af denna jernväg emellan Falun och Forshufvud samt
segelledens iståndsättande i Dalelfven till Siljan, hvarför sammanräknade kostnaderne
uppgå till endast 1,858,847 ll:dr, erhåller hela det inre af Dalarne, jemte en
af dess mest befolkade delar, en hastig och beqväm samt länge af behofvet påkallad
förbindelse med hafvet, hvarigenom såväl Gefle-Dala jernvägs som statens Norra
stambanas trafik måste vinna en högst betydlig tillväxt.
Efter att sålunda i underdånighet hafva framlagt de skäl, hvarpå Ivommittéen
grundat sitt förslag i afseende på Norra stambanans anläggning från hufvudstaden
öfver Upsala och Sala till Robertsholms station på Gefle-Dala jernväg, anser sig
Kommittéen i sammanhang med redogörelsen för denna stambana böra i underdånighet
yttra sig öfver de förslag, som af enskilda bolag blifvit framställde för utförande
af jernvägar i nordlig rigtning från hufvudstaden, bland hvilka i första rummet
förekommer en af Styrelsen i bolaget för anläggning af jernväg emellan Stockholm
och Upsala till Eders Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökan om nådig
proposition till Rikets Ständer, rörande understöd af staten för berörde jernvägsanläggning,
hvaröfver Eders Kongl. Majit under den 30 sistlidne Augusti i nåder infordrat
Kommittéens underdåniga utlåtande.
Uti berörde ansökning anhåller bolaget, att Eders Kongl. Majit måtte till
Rikets Ständer aflåta nådig proposition om garanti antingen af 5 procent på halfva,
eller 4 procent på hela den till denna jernväg beräknade anläggningskostnad 4,800,000
Ridr, emot rättighet för staten att inlösa banan på vissa alternativt framställda
vilkor.
Den bana, som bolaget sålunda anhåller att få utföra, ligger i samma linie med
den del af Norra stambanan, hvilken af Kommittéen blifvit förordad emellan Stockholm
och Upsala, och tillhör således den klass af banbyggnader, hvaröfver Kommittéen
i det föregående uttalat sina åsigter, eller sådana som af enskilda bolag utföras
på särskilda större eller mindre sträckor af föreslagna stambanor. Kommittéen finner
sig således böra i underdånighet åberopa hvad derstädes blifvit anförd t i afseende
på sättet för sådana banors utförande och vilkoren för åt privata bolag medgifven
rätt till deras anläggning, samt derjemte hänvisa till hvad Rikets Ständer vid
1854 års riksdag i detta fall särskildt beslutat, nämligen att »de med stambanornas
anläggande förenade kostnader bestridas i allmänhet af staten; dock må vissa delar
af sådana jernbanor på enskild bekostnad utföras, emot rättighet för staten att de
sålunda anlagda bandelarne efter deras fullbordande inlösa i den ordning och på
det sätt, som för hvarje särskildt fall före anläggningens företagande blifvit stadgadt.
»
96
Bland de speciela föreskrifter, som i vilkoren för denna stambanas anläggning
böra intagas, anser Kommittéen vara, att bangården vid banans ändpunkt i Stockholm
anlägges på Norrmalm intill gamla Kungsholmsbrogatan, ungefär midt för
Trädgårdsföreningens lokal, och att banan således förbi Karlberg och Rörstrand
inledes till denna punkt i hufvudstaden. Kommittéen tror sig så mycket hellre
böra fästa särskild uppmärksamhet vid denna föreskrift, som det är af synnerlig
vigt, att de banor, hvilka både från norr och söder anläggas till hufvudstaden, få
sina ändpunkter på det sätt bestämd, att inga hinder sedermera kunna möta för
deras sammanbindande genom hufvudstaden, då det väl med temlig visshet bör
kunna förutses, att föreningen af de stambanor, som från norra och södra Sverge
anläggas till Stockholm, icke länge kan uteblifva, sedan de dit blifvit fullbordade.
Att stambanan i nordlig rigtning från hufvudstaden med första må kunna
komma till utförande, är säkerligen ett mål, dit icke allenast hufvudstaden och de
norra provinserna, utan hela landet hoppas hinna, och om staten, i anseende till de
betydande jernvägsbyggnader som redan blifvit påbörjade och väl i första rummet
böra utföras, saknar medel att snart bygga denna bana, så synes det vara alla skäl
att understödja de bemödanden, som från ett privatbolags sida nu erbjuda sig för
påbörjande och verkställighet af detta för det allmänna gagnande arbete.
Kommittéen får derföre i underdånighet tillstyrka, att sökandenas underdåniga
anhållan af Eders Kongl. Maj:t måtte bifallas, och nådig framställning tili Rikets
Ständer göras derom, att staten måtte med den af sökandena begärda räntegaranti
understödja deras ti 11 ämnade företag, så mycket hellre, som ifrågavarande jernväg,
efter Kommittéens underdåniga tanke, är ibland dem, hvilka genom blifvande trafik
sannolikt komma att gälda derpå nedlagda kostnader, hvarigenom statens risk till
följd af en, till det belopp sökandena föreslagit, lemnad räntegaranti icke synes böra
blifva synnerligen stor. Härvid bör dock Kommittéen icke lemna oanmärkt, att sökandena
antagit anläggningskostnaden för banan mellan Upsala och Stockholm till
blott 4,800,000 R:dr, på grund af den äldre undersökningen, hvaremot den genom
Kommittéens försorg utförda senare undersökning ledt till en förhöjning i denna
kostnad af 204,867 R:dr. Att bedomina hvilketdera af de framställda alternativerna
kan, i afseende på lösningsrätt och räntegaranti, vara för staten förmånligast, torde
icke ligga inom Kommittéens befogenhet.
Efter att Kommittéen sålunda i underdånighet redogjort för sina åsigter, rörande
bolagets för jernvägsanläggning emellan Stockholm och Upsala öster om Sigtunaijarden
underdåniga framställning, öfvergår Kommittéen till besvarande af tvänne
under den 31 Augusti och 1 September innevarande år till Kommittéen nådigt re
-
97
mitterade underdåniga ansökningar, dels från en af Westerås läns invånare utsedd
Jern vägskommitté, dels från Direktionen från ett i Upland och Stockholms län bildadt
bolag för jernväg från Stockholm till Sagån.
Den förra, som är förordad af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerås
län, innehåller, jemte anmälan derom, att sökandena föranstaltat aktieteckning
för en jernbana emellan Köping och Sagån i Westmanland, med förhoppning att för
en sådan bana kunna bilda ett bolag, underdånig anhållan, att, derest anläggandet af
en stambana på statens bekostnad norr om Mälaren, till större utsträckning, för närvarande
skulle möta betänkligheter, Eders Kongl. Maj:t måtte aflåta nådig proposition
till Rikets näst sammanträdande Ständer, om anläggande af stambana, på statens
bekostnad, från lmfvudstaden till Almarestäke, hvarefter sökandena, så snart nämde
bolag. blifvit bildadt, ville inkomma med ny underdånig anmälan om dess konstituerande
och sådan framställning, som ärendets beskaffenhet och omständigheterna kunde
föranleda.
Den senare är alternativ och innehåller dels anmälan derom, att ett bolag blifvit
bildadt i ändamål att, derest Eders Kongl. Maj:t ej skulle i nåder finna lämpligt
att vid instundande riksdag föreslå anläggandet af en stamjernbana från Stockholm
i rigtning mot Sala, åstadkomma anläggande af en bibana frän hufvudstaden
öfver Stäkes sund genom Upland och Westmanland, till Sagån i sistnämde län, till
hvilken trakt förslag jemväl blifvit väckt att genom ett särskildt bolag anlägga en jernväg
från Westerås; dels underdånig anhållan å bolagets vägnar, att Eders Kongl. Maj:t
antingen måtte till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om låneunderstöd
för berörde jernvägsanläggning i den rigtning, som de deröfver uppgjorda ritningar
utvisa, till j af den beräknade kostnadssumman, eller 4,776,595 R:dr, emot enahanda
vilkor, som i nåder blifvit Gefle-Dala jernvägsbolag beviljade;
eller, om Eders Kongl. Majit ej skulle i nåder finna lämpligt att åt enskildt
bolag medgifva rätt att anlägga jernväg närmast lmfvudstaden, att Eders Kongl.
Majit måtte täckas föreslå utförandet af en stambana till Stäket, hvarifrån, i händelse
Eders Kongl. Majit icke under nuvarande financiela förhållanden skulle anse
lämpligt att föreslå fortsättande af nämde stambana på endera sidan af Sigtunafjärden,
bibanor kunde byggas genom enskilda bolags försorg såväl på den vestra som
den östra sidan af nämde fjärd; hvarvid bolaget tillika, för det fall, att Eders
Kongl. Majit ej skulle i nåder bestämma sig för stambanans fortsättning i rakaste
rigtning mot Sala vester om Sigtunafjärden, i underdånighet anhåller, att Eders
Kongl. Majit måtte täckas aflåta nådig proposition derom, att åt bolaget, som i så
13
-
98
dant fall önskade få anlägga en bibana från stambanans ändpunkt vid Stäket till lämplig
punkt vid Sagan, den Eders Kongl. Maj:t efter framställning af bolaget täcktes i
nåder bestämma, måtte beviljas ett låneunderstöd till belopp af f af den dertill erforderliga
kostnadssumman, eller 3,348,176 R:dr R:mt, likaledes emot enahanda vilkor
som blifvit bestämda för Gefle-Dala jernväg.
Dessa underdåniga ansökningar åsyfta synbarligen en sammanhängande jernvägsanläggning,
som från Köping och Westerås skulle öfver Sagån tillstöta Norra
stambanan ifrån Stockholm vid Almarestäke (dit sökandena derföre önska stambanan
dragen) och som i afseende på rigtningen föga afviker från den af 1856 års Jernvägs-Kommitté
föreslagna stambanan från Stockholm öfver Girista till Köping. Den
skulle således dragas norr om Mälaren och genomgå de sydligare delarne af Upland
och Westmanland, hvarigenom den icke blefve långt aflägsen från nämde vattendrag,
till föga eller intet gagn för det inre landet.
Kommittéen har ofvanföre redan genom en sammanställning af de förhållanden,
som uppstå, om Norra stambanan drages öster eller vester om Sigtunafjärden, kommit
till det resultat, att densamma bör anläggas öster om denna fjärd, då den i
sådan rigtning både i tekniskt och ekonomiskt afseende bättre uppfyller sitt ändamål
än vester om den ifrågavarande sjöviken, och dessutom, med hänsigt till vidden
af en blifvande trafik och landets allmänna gagn, i denna rigtning har obestridliga
företräden.
Då Kommittéen sålunda redan i det föregående uttalat sina åsigter i afseende
på Norra stambanans förmånligaste rigtning, och dessutom i underdånighet ansett sig
böra tillstyrka, att det enskilda bolag, som anmält sig för en banas anläggning till
Upsala i samma rigtning som för statsbanan är utstakad och i underdånighet tillstyrkt,
måtte af det allmänna understödjas, så saknar Kommittéen alla skäl att förorda
Norra stambanans utläggning från hufvudstaden till Almarestäke, för att, på sätt
sökandena föreslagit, derifrån sedermera utgå med en bibana mot Sagån vester om
och en annan till Upsala öster om Sigtunafjärden. Att staten först skulle bygga en
stambana till Stäket och derifrån sedan med allmänna medel understödja två med
hvarandra nära nog parallelt löpande bibanor genom samma landsort, en på hvardera
sidan om samma sjövik, anser Kommittéen vara en plan, som hvarken bör eller kan
antagas. Man skulle derigenom icke göra rättvisa åt många andra vidsträckta och
betydande delar af landet, hvilka äga vida större anspråk på understöd af staten till
sina kommunikationers förbättrande än denna i kommunikationsväg af naturen jemförelsevis
lyckligt lottade trakt, ifrån Stäket till Girista omfluten af Mälarens segelbara
99
vikar med ringa afstånd från hufvudstaden, och från Girista till Köping belägen utmed
stränderna af samma sjö.
Betraktar man den statistiska jernvägskartan och den derå uppdragna, af Kommittéen
föreslagna Norra stambanan, skall man finna, att det landområde, hvarigenom
sökandenas bana skulle ledas, är begränsadt af Mälaren på södra sidan, af
jernvägen emellan Stockholm och Upsala på den östra, af jernvägen emellan Upsala
och Sala på den norra samt af Strömsholms kanal på den vestra sidan; att det innesluter
segelleden till Upsala och Örsundsbro och att detsamma inom nyssnämde
gränser endast utgör i längd omkring 9 och i bredd 4 mil eller en areal af omkring
36 qvadratmil. Hela befolkningen på detta område uppgår, högt räknadt, till
65 k 70,000 personer, och ingen punkt finnes derstädes, som är mer än 2 mil aflägsen
antingen från segelled eller från den föreslagna Norra stambanan.
Den af sökandena ifrågasatta »bibanan» skulle komma att till större delen af
sin längd dragas nära parallelt med och på omkring 14 ä 2 mils afstånd från Norra
stambanan. Den skulle i längd komma att uppgå till minst 13| mil och i anläggningskostnad
erfordra 10,382,278 R:dr, och kan således såväl med afseende
härpå, som på den föreslagna rigtningen, icke anses såsom en bibana till statens Norra
stambana.
På grund af det nu anförda, anser sig Kommittéen hafva största skäl att i
underdånighet afstyrka sökandenas för jernvägsanläggningar såväl från Stockholm till
Sagån som från Sagån till Köping underdåniga anhållan om nådig proposition till
Rikets Ständer rörande understöd dertill. Kommittéen kan så mycket mindre tillstyrka
sådant, som Kommittéen ej tilltrott sig böra förorda mer än en stambana
genom hela det vidsträckta Sverge söder om Jönköping, hvilket land (största delen
af Skåne oberäknad) i afseende på folkmängd och areal är mer än 10 gånger större
och dessutom icke har andra inre kommunikationer än de backiga landsvägarne.
Som sökandena i sin underdåniga framställning förutsatt, att jernvägar från
Almarestäke skulle utsträckas både åt Upsala och Sagån, så har Kommittéen låtit
undersöka lokalen emellan Almarestäke och den punkt på den af Kommittéen föreslagna
Norra stambanan, der den ena af dessa vägar skulle inträffa, och funnit
denna lokal dels ganska svårarbetad, dels öka våglängden emellan Stockholm och
Upsala med nära 1 mil och följaktligen äfven anläggningskostnaden, hvilket än ytterligare
ger Kommittéen anledning att afstyrka statens bidrag till den ifrågasatta
bibanan.
I sammanhang med hvad sålunda blifvit andraget rörande de särskilda förslagen,
till jernvägsanläggningar genom Westmanland anser Kommittéen sig böra i
100
underdånighet uttala sin åsigt om den rigtning, som företrädesvis synes lämpa sig
för bibanor inom nämde provins. Denna föreskrifves hädanefter såsom hittills tydligen
af rörelsens naturliga rigtning från norr till söder och tvärtom, härrörande deraf,
att de i förhållande till tyngden föga värderika skogs- och bergsbrukseffekterne,
hvaraf största delen är ämnad till export, produceras i provinsens norra delar och
derintill stötande bergslagsorter i Dalarne samt söka genaste vägen rätt i söder till
Mälarens hamnar, hvaremot spannmål från mellanliggande åkerbrukände trakter, jemte
sill, salt och andra handelsvaror från dessa hamnar, dit de billigast från importeller
fabriksorten kunna anlända, begagna samma vägar tillbaka. Att underlätta
denna rörelse anlades Strömsholms kanal, hvarpå trafiken efter dess nu fullbordade
ombyggnad, då samma fartyg utan omlastning kunna gå direkte från Smedjebacken
i Dalarne till Stockholm, torde antaga helt andra dimensioner än hittills, derest afgifterna
blifva billiga. På grund af samma behof hafva förslag blifvit väckta och
planer uppgjorda för jernvägar dels direkte från Westerås till Dalarne, dels från
Köping uppföre Hedströmmens bruksdistrikt. Det synes Kommittéen äfven vara alldeles
obestridligt, att ej mindre bergverks- och landtmannanäringarne än Mälarestädernas
handel skola af kommunikationer i sådan rigtning hafva ett oberäkneligt större gagn
än af deras utsträckning längs stränderna af en sjö, hvilken i alla händelser ändock
lärer blifva det mest begagnade kommunikationsmedlet med hufvudstaden, emedan
det är det ojemförligt billigaste och med snabbgående ångbåtar nära nog täflar i
transporthastighet med jernvägen. Erfarenheten hitintills äfven i vårt land vittnar
derom, att de banor, som från segellederna eller hafvet gå rätt inåt landet vinna den
största trafiken. Så är förhållandet med Södra stambanan, Gefle-Dala jernväg, NoraArboga-banan
och de särskilda jernvägsanläggningarne i Wermland. Derest derföre
rörelsen sådant fordrar, förtjena, i Kommittéens tanke, en bibana från Westerås till
Sala af något öfver 3 mils längd mot Norra stambanan och en dylik från Köping
utmed Hedströmmen till föreningsbanan emellan Norra och Westra stambanorna,
äfven af vid pass 3 mils längd, vida mera afseende än de nu väckta förslagen, enligt
hvilka, så vidt de underdåniga ansökningarne upplysa, ej åsyftas den deruti omförmälda
jernvägens aflägsnande från Mälaren längre än till Sevalla vid Sagån, 11 mil
från Mälarens strand.
Sedan Kommittéen sålunda i underdånighet uttalat sina åsigter rörande Norra
stambanans rigtning och dermed sammanhängande frågor, får Kommittéen här nedan
i sammandrag uppgifva sammanräknade anläggningskostnaderne för hela Norra stambanan,
sådan som Kommittéen i underdånighet densamma föreslagit, nämligen för
linien
101
Stockholm-Upsala .... 6 mil 6100 fot, R:dr 5,004,867.
Upsala-Sala 5 » 22500 » » 4,217,239.
Sala-Brovallen 2 » 23950 » » 1,418,238.
Brovallen-Robertsholm . . 5 » 34500 » » 5,491,133,
eller tillsamman 20 mil 15050 fot, R:dr 16,131,477,
hvarifrån dock 9000 fot i längd och 1,211,500 R:dr i kostnad afgå, derest 31 mil
närmast Robetsholm anläggas med stigningar af 1 på 60, hvarigenom hela linien af
20 mil 6050 fots längd kan utföras för 14,919,977 Rd:r.
Dertill kommer för linien emellan Falun och Forshufvud 1 mil 24000 fot
1,198,397 R:dr samt för Gråda kanal, enligt Major Olivecronas förslag, 660,450 R:dr.
Föreninysbanan emellan Norra och Vestra
Sta- mbanor n a.
Eders Kongl. Maj:t har uti den för Kommittéen i nåder utfärdade instruktion
föreskrifvit, att en föreningsbana borde utläggas ifrån Norra stambanan i trakten af
Sala i sydvestlig rigtning mot Vestra stambanan. Då hufvudändamålet med denna
statsbana vore att öppna en kortare jernvägsförbindelse från norra delen af Sverge genom
och i grannskapet af bergslagsorterna till de inre stora segellederna samt vestra
kusten, än den som åstadkommes genom Norra och Vestra stambanorna öfver Stockholm,
så har Kommittéen ansett, att norra ändpunkten för ifrågavarande bana borde
förläggas så långt norr om Sala, som utan banans förlängning kunde finnas med lokalen
öfverensstämmande, desto hellre som Kommittéen funnit sig föranlåten att
gifva Norra stambanan en något nordvestlig rigtning ofvanför Sala, innan den anslutes
till Gefle-Dala jernväg. Föreningsbanan komme äfven derigenom att skära Strömsholms
kanal högre upp och erhålla ett lämpligare läge för transport af bergseffekter
till samma kanal.
Då tvänne särskilda alternativer för Norra stambanans sträckning från Sala till
Gefle-Dala jernväg blifvit föreslagna, det ena öfver Avesta och Hedemora till Korsnäs,
det andra öfver Brovallen och Garpenberg till Robertsholm, så har det blifvit
af nöden att äfven utstaka tvänne linier för Föreningsbanan, en ifrån hvardera af
dessa alternativer. Båda dessa förslag, af hvilka det norra utgår från Avesta på
Korsnäslinien och det andra från Brovallen på Robertsholmslinien, sammanträffa vid
Broarne inom Karbennings socken. Linien emellan Avesta och Broarne är 1 mil
17411 fot lång med en anläggningskostnad af 1,736,018 R:dr. Den äger sammanräknade
30600 stigningar af 1 pä 100, 13650 fot af 1 på 300, samt 3030 fots
krökningar af 1000 till 2000 fots radie och 8160 fots krökningar af 2000 till 3000
fots radie. Såsom af den beräknade anläggningskostnaden synes, går denna linie öf
ver
en svårarbetad terräng.
Linien emellan Brovallen och Broarne är 1 mil 28250 fot lång, med en anläggningskostnad
af 1,009,241 R:dr, samt har 20100 fots stigningar af 1 på 100 och 18200
fots stigningar af 1 på 200, samt 4970 fot krökningar af 1 till 2000 fots radie och
3500 fots krökningar af 2000 till 3000 fots radie, utvisande, hvad anläggningskostnaden
beträffar, en öfvervägande fördel i jemförelse med den förra.
Då Kommittéen emellertid förordat det östra alternativet för Norra stambanans
sträckning från Sala till Gefle-Dala jernväg vid Robertsholm, och då dertill kommer,
att anläggningskostnaden för det sistnämda alternativet af Föreningsbanan, som utgår
från Brovallen, är öfver 700,000 R:dr mindre än för linien från Avesta, så anser sig
Kommittéen icke behöfva anföra andra skäl för att föreslå, det Föreningsbanans ut
gångspunkt
må förläggas vid Brovallen.
Ifrån Broarne är linien utstakad förbi Engelsbergs bruk, der den sammanträffar
med Norbergs jernväg, och går vidare utmed sjön Ämänningens norra strand öfver
Strömsholms kanal vid Ennora sund förbi Bastmora, Gunnilbo kyrka, nära Ferna,
Östanfors och Nyhammars bruk till Björkasjön i grannskapet af Linde och vidare till
Frövi station på Köping-Hults jernväg.
Sammanräknade längden för hela banan emellan Brovallen och Frövi är 9 mil
25250 fot, samt kostar i anläggning 7,172,498 R:dr, inberäknad den förut beskrifna
linien emellan Brovallen och Broarne. Stigningarne utgöra sammanräknade 126100
fot af 1 på 100, 105800 fot af 1 på 200 och 15300 fot af 1 på 300, samt krökningarnc
22100 fot med 1000 till 2000 fots radie och 27100 fot med 2000 till 3000 fots
radie. De lokalsvårigheter, som förekomma på denna linie, hafva förorsakat de betydliga
afvikelserna från den räta linien emellan ändpunkterna, såsom kartan utvisar.
I förening med en del af Köping-Hults jernväg samt banan emellan Orebro och
Halsberg, bildar denna linie en förbindelse emellan Norra och Vestra stambanorna af
14 mil 12490 fots längd, hvaremot afståndet emellan Brovallen och Halsberg öfver
Stockholm utgör 33 mil 3790 fot. En besparing i väglängd af icke mindre än 18
mil 27300 uppkommer således genom den nu föreslagna, föreningsbanan, all den trafik
tillgodo, som från Gefle-Dala jernväg eller norra trakterna af Westerås län kan
komma att söka sig väg till vestra och södra Sverge eller tvärtom. Då afståndet
103
från Frövi öfver Örebro och Vestra stambanan till Stockholm blifver ungefär lika med
den ifrån samma ställe till Sala och Upsala, så följer deraf, att hela trakten utmed
föreningsbanan ifrån Frövi till Sala på denna får sin kortaste jern vägsförbindelse med
hufvudstaden.
Ehuruväl en stor del af Dalarne genom Gefle-Dala-banan erhållit förbindelse
med hafvet, och så väl denna landsort som Norrland genom Norra stambanan beredes
en alla årstider öppen kommunikation med hufvudstaden, så torde det icke kunna
bestridas, att en så kort förbindelse, som föreningsbanan med den Vestra stambanan
öppnar från dessa orter till mellersta Sverges slättbygder och segelleder samt till
vestra kusten och äfven södra Sverge, skall af behofvet i många afseenden påkallas,
då sistnämde stambana jemte föreningsbanan till Askersund äro fullbordade. Derigenom
öppnas icke allenast en ny kommunikation från nordligare delen af östra kusten
till den vestra, utan ock nya marknader för bergslagernas och slättbygdens varuutbyte,
äfvensom handeln med import- och fabriksvaror ifrån vester öfver Örebro erhåller
en utvidgning åt norr af betydenhet, till täflan med den öfver Stockholm och
Gefle. Såsom exempel kan anföras, att spannmål innevarande år blifvit afsänd sjöledes
från Örebro till Gefle och derifrån på jernväg till Falun. Om också frakten
på jernvägen, 21g mil från Örebro till Falun, blifvit för dyr, så torde Nerike likväl
genom ifrågavarande föreningsbana kunna uppträda som medtäflare i spannmålsafsättning
inom de bruksorter af södra Dalarne, som ligga detsamma något närmare än
Falun. Enahanda bör förhållandet kunna blifva med salt och fiskvaror, som sjöledes
komma från Göteborg till Töreboda eller Askersund och derifrån öfver Örebro kunna
hastigt och billigt vidare försändas.
Med afseende på bergsbruket i allmänhet öppnar denna bana nya afsättningstillfällen,
som i mån af prisförhållandena böra blifva anlitade, åtminstone för tackjern
från Norberg och Vesterbergslagen till trakterna omkring Wenern och Wettern,
hvilket kan slutas deraf, att då nuvarande omkostnader, enligt erhållna uppgifter, för
en centner tackjern från Norberg och Strömsholm till hamn vid Wcttern är 63 öre,
så skulle jern vägsfrakten från Engelsberg till Askersund, ungefär 16A mil, ej utgöra
mer än 50 öre. Likaså kan Norbergs malm och tackjern, som i betydliga qvantiteter
konsumeras inom Gestrikland, begagna denna bana i förening med delar af Norra
stambanan och Gefle-Dala jernväg, då frakten från Engelsberg till Gefle, 12^ mil,
torde kunna antagas till 40 öre per centner, och i proportion mindre till mellanliggande
verkstäder.
Sedan ombyggnaden af Strömsholms kanal inom kort är fullbordad, så att omlastning
vid Strömsholm undvikes, skall utan tvifvel en del af de verkstäder som,
104
belägna på något afstånd från kanalen, förut forslat sina effekter landvågen till Westerås,
bespara transportkostnader om de i stället begagna kanalen. I detta afseende
bidrager föreningsbanan, sådan den nu blifvit utstakad, till stora lättnader. Den kan
nämligen för aflastning vid Ennora sund upptaga de effekter, som produceras nära i
dess grannskap nordost om kanalen intill Avesta, och möjligtvis högre upp efter
Norra stambanan, såsom den statistiska kartan närmare visar. Då banan vidare korsar
de vägar, som nedkomma norrifrån emellan kanalen och Hedströmmen, måste
det blifva fördel för en stor del af de ofvan liggande verken, att låta sina effekter begagna
jernvägen till kanalen. Längre i vester berör banan vid Nyhammar Ramsbergs
bergslag i Örebro län, och vid Björkasjön ett vattendrag, som medelst tvänne slussar
kan göras segelbart upp till Rossvalen inom Lindes bergslag, på hvilken sjö Nya Kopparbergs
bergslags effekter nedföras, eller ock medelst en kort bibana sättas i förbindelse
med nämde stad och sjö. Från Björkasjön är afståndet till Frövi lj mil från
Frövi till Arboga, der sistnämda effekter till större delen afsättas, 2| samt till Örebro
O 1
2j mil.
För rörelsen på en möjligen blifvande bibana från Östanfors utmed Hedströmmen
till Köping, hvarom fråga vid sistlidne riksdag förevar, måste föreningsbanan medföra
betydande fördelar, emedan den i sådant fall kommer att tillföra bibanan effekter
från båda sidor, hvilka i annat fall icke skulle finna fördel att deraf begagna sig.
Om i en framtid Sverges jernförädling samlar sig i större verkstäder vid segellederna
och kusterna, samt till följd deraf de skogar, som nu vid spridda verkstäder
användas till stångjernsberedning, med större fördel skulle kunna förbrukas till tackjern,
så måste föreningsbanan underlätta en sådan förändring derigenom, att den från
Norbergs rika jernmalm sfält, dit en redan färdig mindre jernväg leder från Engelsberg,
kan tillföra skogstrakterna i Skinskattebergs, Heds och Gunnilbo Socknar samt
andra orter malmer för billigt pris.
I sammanhang med hvad Kommittéen sålunda yttrat och förordat rörande anläggning
på statens bekostnad af en föreningsbana ifrån Brovallen på Norra stambanan
till Frövi station på Köping-Hults jernväg, anser Kommittéen sig böra i underdånighet
till besvarande upptaga en till Kommittéens underdåniga utlåtande under
den 15 sistlidne Juli i nåder remitterad ansökning från kommitterade för Lindes,
Ramsbergs och Nya Kopparbergs bergslager i Örebro län om nådig proposition till
Rikets Ständer, rörande understöd för anläggning af jernväg emellan
Lindesberg och Frövi.
Sökandena hafva uti denna underdåniga ansökning begärt ett låneunderstöd af
af 600,000 R:dr R:mt eller § af den anläggningskostnad, som enligt af Civilingeniören
105
Sjögren, före sistliden riksdag upprättade planer oell kostnadsförslag, ansetts erforderlig
för en jernväg emellan Lindesberg eller sjön idossvalens södra ända och Frövi station
på Köping-Hults jernväg, samt således i samma hufvudrigtning, som uti förestående
förslag rörande statens föreningsbana emellan Frövi och Norra stambanan blifvit
utstakad för dess sydligaste del.
Då sökandena icke bifogat de till förslaget börande kartor och kostnadsberäkningar,
är Kommittéen icke i tillfälle att granska i hvad mån de öfverensstämma
med de af Kommittéen upprättade; men då den af sökandena för en väglängd af
något mer än 1A mil åberopade kostnadssumman af 900,000 R:dr icke öfverstiger
den af Kommittéen beräknade medelkostnad per mil, och terrängen för en jernväg
ifrån Frövi till Lindesberg eller, efter Kommittéens utstakning, till Björkasjön är
ungefär enahanda, så anser Kommittéen derutinnan icke ligga något hinder för beviljandet
af sökandenas anhållan. Afven om, såsom Kommittéen har anledning att förmoda,
Civilingeniören Sjögrens utstakning har ett något vestligare läge än Kommittéens,
så synas inga lokala hinder möta för båda liniernas sammanjcmkning, helst
våglängden icke väsendtligen förökas, derest vid den definitiva utstakningen tillbörligt
afseende fästes dervid, att en lämplig punkt bestämmes söder eller öster om och i
grannskapet af Lindesberg, der den norr ifrån kommande föreningsbanan kan utan
förlängning anslutas till Linde-Frövi-banan.
Kommittéen anser således i underdånighet denna bana tillhöra den klass af stambanor,
som kunna delvis och till en början komma att utföras af enskilda bolag, under
staten förbehållen lösningsrätt.
Behofvet af denna kommunikation är redan i det föregående vidrördt och isynnerhet
kännbart för Nya Kopparbergs bergslag, hvars tillgångar på malmer och skogskulle
medgifva en förökad produktion, derest ej dess aflägsenhet från de större och
billigare transportlederna motverkade dess utveckling. Om också möjligen andra utvägar
till afhjelpande af ifrågavarande brist skulle kunna utfinnas, som med mindre
kostnad kunde uppfylla en stor del af samma ändamål som en jernväg emellan Frövi
och Linde, så måste dock erkännas, att den senare äger betydande företräden, helst
med afseende på Lindes och en del af Ramsbergs bergslager, isynnerhet om LindeFrövi-banan
kan på det af sökandena anförda skäl erhålla samma spårvidd, som de
banor, med hvilka den kommer att stå i omedelbart sammanhang.
Under åberopande af hvad Kommittéen förut i allmänhet yttrat, rörande stambanors
utförande delvis genom enskilda bolag, samt då Eders Kongl. Majit redan vid
sistlidne riksdag afgifvit nådig proposition till Rikets Ständer om låneunderstöd för en
14
106
jernväg af mindre dimensioner emellan Linde oell Frövi, anser Kommittéen sig böra i
underdånighet tillstyrka, att, derest statens tillgångar för närvarande sådant medgifva
och ett bolag varder bildadt för utförande af jernvägen emellan Frövi och Lindesberg,
sökandenas underdåniga ansökan måtte i nåder bifallas, med vilkor, att jernvägen
anlägges dels efter samma tekniska grunder som för statens stambanor äro
fastställda, dels i sådan sträckning, som kan efter ny undersökning finnas förenlig
både med banans fortsättning emot nordost till Norra stambanan och dess beröring
med Lindesberg, äfvensom att staten förbehålles lösningsrätt i likhet med hvad för
sådana banors anläggning i allmänhet kan vara föreskrifvet.
Förening .vbanan emellan Örebro och Askersund.
Kommittéen har, af anförde skäl i sitt yttrande rörande Vestra stambanan, redan
beskrifvit och förordat en del af föreningsbanan emellan Örebro och Askersund, nämligen
den, som ligger emellan Orebro och Halsberg på Vestra stambanan. För att
ernå dels en något kortare banbyggnad, dels med iakttagande af föreskrifna lutningsförhållanden
kunna öfvergå den bergås, som skiljer Nerikesslätten från Wetterns bassin,
har Kommittéen sett sig föranlåten att förlägga utgångspunkten för den återstående
delen af ifrågavarande föreningsbana till Gatugårda, 32000 fot vester om Halsberg.
Derifrån har linien blifvit utstakad genom en dalgång upp till Mosjön och vidare
mot Åsbro nära sjön Tisarens vestra ända förbi Skyllbergs bruk till Askersund.
Längden af denna bandel utgör 2 mil 10000 fot med en beräknad anläggningskostnad
af 2,547,485 R:dr, hvilket antyder, att terrängen i alla fall företer ej obetydliga
svårigheter.
Hela linien emellan Örebro och Askersund kommer således att erfordra en banbyggnad
af 4 mil 18650 fot med en beräknad anläggningskostnad af 4,309,964 R:dr,
blifvande transportvägens längd emellan båda städerna, med tillägg af distansen emellan
Halsberg och Gatugårda på Vestra stambanan, 5 mil 14650 fot.
Ehuru Kommittéen, såsom förut vid Vestra stambanan är anfördt, ansett den
norra grenen af ifrågavarande föreningsbana såsom den vigtigaste och derföre föreslagit
dess utförande samtidigt med Vestra stambanans fullbordan, så är dock Kommittéen
öfvertygad, att fortsättningen af samma linie till Askersund både är af behofvet
påkallad och kommer att blifva lifligt trafikerad till både allmän och enskild fördel.
Om också en del af den trafik, som nu tager vägen öfver Askersund emellan vestra
orterna och Orebro, kommer att i framtiden begagna jernvägen från Töreboda, så
återstår dock för denna bana transporten af bergsbrukets alster från norra delen af
Orebro län och möjligen från andra bergslager till trakterna omkring sjön Wettern
(hvaribland jernmalmsförsändningen från Nora till Lerbäcks bergslag intager ett icke
obetydligt rum), dit den öppnar den kortaste inre förbindelsen, äfvensom den rörelse
med spannmål och brännvin, som från sistnämda orter äger rum uppåt landet. Betydelsen
af denna bana för det allmänna ökas ock derigenom, att Karlsborgs fästning
endast är några få timmars ångbåtsväg aflägsen från Askersund. Då ingen
af statsbanorna leder direkt till denna för rikets försvar vigtiga punkt, är det af
vigt, att kommunikationen med densamma likväl så vidt möjligt underlättas, hvilket
ändamål väsendtligen vinnes, då de föreslagna jernvägarne komma att beröra Göta
kanal vid Töreboda på 21 mils afstånd från fästningen samt Wettern både i dess
norra och södra ända. Derest i en framtid exporten från östra kusten öfver Östersjön
skulle af en eller annan orsak blifva hindrad, så bereder denna bana, i förening
med Vestra stambanan och jernvägarne från Örebro uppåt bergslagerna och norra orterna,
den kortaste och billigaste jernvägstransport från berörde trakter till den stora
inre segelleden.
Af dessa skäl anser Kommittéen sig i underdånighet böra tillstyrka, att denna
denna del af föreningsbanan emellan Orebro och Askersund, i den rigtning Kommittéen
föreslagit, må anläggas och fullbordas, så snart de angelägnaste hufvudbanorna,
som i första rummet taga landets krafter i anspråk, blifvit fullbordade.
Nordvestra Stambanan.
I afseende på Nordvestra stambanan har Eders Kongl. Maj:t i nåder föreskrifvit,
att densamma bör utgå från lämplig punkt på Vestra stambanan, samt framdragas
genom Kristinehamn, Karlstad och Arvika till riksgränsen mot Norge. Dels med
afseende på terrängförhållanden samt behofvet af en lättare kommunikation för den
ej obetydliga bruksrörelsen i vestra delen af Nerike, dels ock för att i möjligaste
måtto förkorta den blifvande jernvägsförbindelsen från Wermland och Norge både till
Stockholm och Göteborg, har Kommittéen ansett denna bana böra utgå från Vestra
stambanan vid Djupbäcken i trakten af Porla; och då de i Norge företagna ytterligare
undersökningar, rörande utsträckningen till riksgränsen af den vid Lilleströmmen
på Norska hufvudbanan emellan Kristiania och Eidsvold utgående jernvägen till
108
Kongsvinger, bekräftat hvad 1856 års Jcrnvägs-Kommitté till följd af preliminära undersökningar
och i samråd med Norska jernvägsingeniörer antagit, att nämligen de
Svenska och Norska banorna borde sammanträffa på riksgränsen nära Eda glasbruk,
hvaremot icke heller några betydande lokala svårigheter förefinnas hvarken på den
Norska eller Svenska sidan, så har Kommittéen saknat skäl att härutinnan föreslå
någon förändring.
Med ledning af Eders Kongl. Maj:ts förbemälda nådiga föreskrift, har Kommittéen
derföre låtit utstaka och afväga Nordvestra stambanan emellan berörde ändpunkter
förbi Hasselfors, Svartå, Olsboda, Degerfors och Björneborgs bruk till Kristinehamn,
samt vidare förbi Olmehärads, Wäsehärads och Fogelviks kyrkor till Skattkärrs lastageplats
och Karlstad på högra sidan om staden, hvarifrån den fortsätter i nordvestlig
rigtning öfver Norselfven vid södra ändan af Frykarnes vattendrag, förbi Frykeruds
och Boda kyrkor, öfver sjön Wermclen och den deruti belägna Hästön till
Arvika vid nordliga ändan af Byelfvens segelled. Från Arvika sträcker sig linien förbi
Kyrkbyn, öfver Jösseelfvcn nära Rud, utmed sjön Flagans vestra strand, öster om
Bysjön, förbi Eda glasbruk till riksgränsen utmed Wrangselfven.
Denna stambanans rigtning afviker således obetydligt från den af 1856 års Jernvägs-Kommitté
föreslagna, med undantag af den något förändrade utgångspunkten på
Vestra stambanan, hvilket är en följd af samma stambanas numera fastställda förändrade
rigtning öfver skogen Tiveden.
De flera krökningar, hvari Nordvestra stambanan, såsom kartan utvisar, måste
ledas, kunna, enligt i flera rigtningar anställda undersökningar för att erhålla en
rakare sträckning, icke undvikas utan derigenom högst betydligt ökade kostnader
i anseende till mötande lokala hinder. Isynnerhet förekomma sådana på linien emellan
Norselfven och Arvika samt förorsaka särdeles stora såväl jordarbeten som bergssprängningar,
med ofta återkommande stigningar och krökningar i den brutna terrängen;
dessutom ökas anläggningskostnaderna genom de betydliga brobyggnader och viadukter,
som måste uppföras öfver de stora vattendragen, såsom Letelfven, Klarelfven,
Norselfven, Jösseelfven m. fl.
Det har lyckats att bibehålla de för stambanorna fastställda lutnings- och krökningsförhållanden
vid alla andra af dessa banor, men på linien emellan Norselfven
och Arvika hafva stigningar af 1 på 80 måst antagas, emedan kostnaderna för dessa
stigningars reducerande till det normala förhållandet af 1 på 100 befunnits vara så
stora, att de olägenheter, som brantare stigningar förorsaka vid trafikerandet, dermed
icke äro jemförliga. Kommittéen har derföre på nämda vägsträcka nödgats frångå
det fastställda lutningsförhållandet för statens jernvägar.
109
Hela liniens längd är 19 mil 26000 fot- Derpå förekomma, såsom tabellen
Litt. A. visar, 83400 fot stigningar af 1 på 80, 245700 fot af 1 på 100, 76300 fot
af 1 på 200 oell 81300 fot af 1 på 300, samt 15640 fot krökningar med 1000 fots
radie och 59460 fot med 1000 till 2000 fots d:o. Då man jemför dessa förhållanden
med dem af samma slag på de öfriga stambanorne, inses också skälet till Kommittéens
här framställda förslag att öka stigningarnes proportioner. Kostnaden för
hela linien är beräknad till 19,941,863 H:dr, eller i medeltal 1,011,137 R:dr
per mil.
De särskilda delarne af linien utgöra från
Porla till Kristinehamn ... 5 mil 8000 fot med kostnad af R:dr 5,527,999.
Kristinehamn till Karlstad 3 » 34000 » 1
Karlstad till Norselfven 2 » 8000 » j eko af » 10,519,866.
Norselfven till Arvika . . . 4 » 17000 » )
Arvika till riksgränsen . . . 3 » 31000 » d:o af » 3,893,998.
Då Nordvestra stambanans främsta ändamål är att åstadkomma en förbindelse
emellan de förenade rikenas hufvudstäder, men de stora kostnader och betydliga arbeten,
som med dess utförande i sin helhet inom Sverge äro förenade, i alla händelser
fordra en lång tid innan landets tillgångar sannolikt medgifva dess fullbordan,
så har Kommittéen, med hänsigt till den stora allmänna nytta, som skulle tillskyndas
såväl Sverge som Norge genom en beqväm inre kommunikation länderna emellan,
och då Norska statsmakterna redan beslutat och påbörjat en jernvägsanläggning ifrån
Norska hufvudbanan till Kongsvinger samt låtit undersöka dess fortsättning till riksgränsen,
ansett sig böra fästa uppmärksamhet vid ett sätt att tillvägabringa den
åsyftade förbindelsen på kortare tid och för billigare kostnad, hvarigenom, åtminstone
under de årstider då vattendragen äro isfria, kunde till ej obetydlig del beredas
samma förmåner, som med jernvägen i sin helhet eftersträfvas.
Ifrån Kongsvinger är nämligen afståndet till riksgränsen endast omkring 3 mil,
och vidare till Arvika icke fullt 4 mil. Om man nu från Norska sidan fortsätter
jernvägen till gränsen och på den Svenska anlägger jernväg derifrån till Arvika, så
är redan derigenom en förbindelse öppnad emellan båda länderna, alldenstund segelled,
ehuru för mindre djupgående fartyg, förut finnes från Arvika till Wenern och
derifrån till andra delar af Sverge. För att likväl denna kommunikation skall motsvara
fordringarne på beqväm och skyndsam fortkomst, sedan jernvägen blifvit fullbordad
emellan Kristiania och Arvika, så bör nyssnämda segelled utvidgas till sådana
dimensioner som öfverensstämma med Göta och Trollhätte kanaler. Till för
-
110
beredande häraf har Kommittéen äfven låtit undersöka och till kostnad beräkna de
arbeten som erfordras för upprensning och fördjupning af denna så kallade Byelfvens
segelled.
Resultaterna af dessa undersökningar hafva visat, att kostnaden derför uppgår
till 512,306 R:dr, och då dertill lägges 3,893,998 R:dr för jernvägen emellan
Arvika och riksgränsen, så skulle, för öppnandet af en beqväm kommunikation emellan
båda rikena under den tid af året då segellederna äro isfria, inalles erfordras endast
4,406,304 R:dr.
Denna kommunikation, hvarför kostnaden således icke uppgår till en fjerdedel
af den för Nordvestra stambanan i sin helhet, uppfyller i afseende på förbindelsen med
Norge, till dess samma stambana i en framtid hinner fulländas, alla billiga fordringar
på beqvämlighet och hastighet för såväl passagerare som gods, ty sedan Vestra
stambanan från Stockholm till Göta kanal å ena sidan och den förenade Svenska och
Norska jernbanan från Arvika till Kristiania å den andra blifvit fullbordade, kan
vägen emellan båda hufvudstäderna tillryggaläggas på ungefär 30 timmars tid, äfvensom
vägen från Kristiania till Göteborg på lika lång tid.
Genom Nordvestra stambanan emellan Arvika och riksgränsen i förening med
den Norska jernvägen erhålla både trakten af vestra Wermland och ett icke obe
tydligt
område inom Norge, hvilka af dessa banor genomskäras, den kortaste och i
afseende på beskaffenheten af landets produkter äfven den ändamålsenligaste förbindelse
vid Arvika med de Svenska segellederna och följaktligen med Göteborg samt
inre delar af Sverge.
Kommittéen har ansett sig hafva desto större skäl att vid förslaget till Nordvestra
stambanans anläggning äfven beröra Byelfvens upprensning, som denna segelled
äfven efter stambanans fullbordan fortfar att utgöra en särdeles vigtig kommunikationsled,
då otvifvelaktigt alla tyngre varor af spannmål, trä och jern, äfvensom
varuhandeln i allmänhet emellan båda rikena deraf alltid komma att betjena sig.
Det synes således, att Arvika både för närvarande och för framtiden är en af
de vigtigaste punkter, som Nordvestra stambanan under alla förhållanden bör beröra;
men derigenom bestämmes också till stor del samma banas vidare sträckning genom
Wermland öfver Karlstad till Kristinehamn. Kommittéen har dervid endast haft
att tillse det densamma på passande ställe måtte komma att beröra provinsens andra
stora segelbara vattendrag genom Fryksdalen, Gch har derföre låtit utstaka den till
Nedra Frykens utlopp genom Norselfven i grannskapet af Harsäter och Fryksforsen,
till följd hvaraf det folkrika och produktiva Fryksdals härad kommer i medelbar
förbindelse med jernbanan.
lil
Då staden Karlstad, såsom provinsens liufvudort och såsom belägen vid Klarelfvens
utlopp i Wenern, alltid förtjenar att af jernvägen beröras, samt gjorda undersökningar
visat, att genom liniens utläggning längre in i landet från Kristinehamn
till sjön Fryken några tekniska eller ekonomiska fördelar icke skulle vinnas, så har
Kommittéen icke funnit skäl att frångå detta förslag, ehuru deraf följer, att banan i
sin fortsättning från Karlstad till Kristinehamn på nära 4 mils längd måste anläggas
i närheten af Wenerns norra strand. Från Kristinehamn, der linien träffar den från
Filipstads och Karlskoga bergslager dit anlagda kombinerade jernvägs- och kanalförbindelse,
är den utlagd förbi flera betydande jernverk (med en tillverkning af tillsammans
68,000 centner tackjern och 78,000 centner stångjern) samt berör vid Degerfors
södra ändan af sjön Möckeln i Karlskoga bergslag, hvarigenom de omkring
denna sjö belägna jernverk äfvenledes kunna begagna banan. Den genomgår dessutom
p)å denna linie ej obetydliga timmertrakter, hvarifrån export äger rum.
Ett förslag till en annan rigtning för Nordvestra stambanan ifrån Kristinehamn
till Norska gränsen har visserligen blifvit hos Kommittéen framstäldt af derför intresserade
personer, särdeles inom Fryksdalen och Filipstads bergslag, samt föranledt
en okulär besigtning ifrån Kristinehamn öfver Norums och Mölnbacka bruk norr om
sjön Wisten, öfver sundet emellan Öfre och Nedre Fryken vid Sunne, förbi Gräsmarks
kyrka, utmed sjön Kymen till Mitandersfors på riksgränsen; men ehuru terrängen
synes förete något mindre svårigheter, har likväl Kommittéen med afseende
dels på vigten af att beröra Arvika, hvilket härmed ej kunde förenas, dels på de af
Norska ingeniörer anställda undersökningar vester om riksgränsen, dels ock derpå, att
Fryksdalen erhåller nästan samma fördelar, då den andra linien berör det derigenom
löpande långa vattendragets södra ända, icke ansett det väckta förslaget förtjena vidare
afseende.
Provinsen Wermland, af naturen försedd med flera djupt i landet från söder
till norr ingående naturliga vattenvägar, har genom egna mer eller mindre af staten
understödda bemödanden redan vetat att tillgodogöra sig fördelarne häraf på ett med
rörelsens naturliga rigtning inom provinsen öfverensstämmande sätt. Denna går
nämligen öfver allt i norr och söder, såväl med spannmål från kustlandet uppåt de
nordligare mindre odlade trakterna, som med trä och jern i motsatt rigtning. En
önskan har väl uttalat sig för en jernvägsförbindelse i rak vestlig rigtning från Filipstad
mot Klarelfven för att på denna jernväg föra malm och tackjern från bergslagen
till vestligare skogstrakter; men ehuru densamma äfven för den omgifvande
ortens jernhandtering skulle vara gagnelig, så, då dermed endast afses ett specielt
112
ändamål, som dessutom ligger utom det område som stambanan med skäl bör beröra,
har Kommittéen ansett utförandet af detta förslag helt och hållet bero på den enskilda
företagsamheten.
En jernbana från sydost till nordvest genom Wermland kan efter Kommittéens
tanke endast derigenom gagna provinsens varurörelse och på samma gång sjelf deraf
draga fördel, att den efter beröring med hamnar vid Wenern skär de inre större
vattenvägarne, till exempel Fryken, Wermelen och Byelfvens segelled, hvilket syftemål
äfven vinnes, såsom förut är visadt, genom den utstakning af Nordvestra stambanan
som Kommittéen i underdånighet föreslagit.
Emellertid synes det Kommittéen som om, efter Vestra stambanans fullbordan,
föreningen mellan densamma och Kristinehamn samt emellan Arvika och riksgränsen
(jemte Byelfvens dermed samtidiga upprensning) vore de vigtigaste och fördelaktigaste
delarne af Nordvestra stambanan, hvilka borde komma i åtanke att företrädesvis
fullbordas, den senare på samma gång, som banan emellan Kongsvinger oell riksgränsen,
efter derom af Norges statsmakter fattadt beslut, kommer till utförande.
Vigten af jernvägen från Arvika till riksgränsen för förbindelsen med Norge är redan
angifven, och på den förra skulle utan tvifvel en betydande rörelse af såväl bergsocb
skogsprodukter som spannmål uppstå, helst Kristinehamn genom sina redan färdiga
förbindelser med bergslagerne fortfarande måste blifva en betydande omsättningsort
för dessa varor.
Jernvägen genom Stockholm.
Bland Kommittéens åligganden är, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga instruktion,
äfven att afgifva utlåtande angående en stambanas anläggning genom hufvudstaden,
i och för sammanbindningen af de Norra och Vestra stambanorna.
Huru sistnämde stambana skall inledas till Stockholm, nämligen öfver Liljeholmen,
söder om Hornsgatan till norra sidan af Fatbursjön nära Götgatan ungefär
till midten af Södermalm, der en bangård borde anläggas, är redan genom Eders
Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 1 Juni 1858 bestämdt, och till ifrågavarande bangårds
anläggning hafva Rikets Ständer genom beslut af den 16 September 1857
lemnat anslag. Innan Eders Kongl. Maj:t godkände denna af undertecknad Chef för
Statens Jern vägsbyggnader förordade lokal för Södra bangården, hade ÖfverståthållareEmbetet
i Stockholm blifvithördt samt till alla delar instämt i efterföljande af bemälde
Chef framställde skäl för val af nämde lokal tili bangård, nämligen:
113
att plats för bangårdens anläggning måtte väljas så långt inuti Södermalm, som
de höga bergen inom denna stadsdel samt de mera tätt bebygda tomterna möjligen
medgåfve, på det att afståndet till den egentliga staden och Norrmalm måtte blifva
så kort som möjligt;
att bangården skulle få ett läge, som icke hindrade stambanans fortsättning genom
en tunnel under Södra bergen ned till Riddarholmsviken, oell vidare öfver samma
vik, Riddarholmen och Norrström till en bangård på Norrmalm, der en stambana
från de norra provinserna lämpligast kunde förenas med den redan beslutade stambanan
mot södra och vestra delarne af riket.
att bangårdens läge icke hindrade stambanans utgång mot söder i en rigtning,
som på ett beqvämt och för rörelsen gynnsamt sätt skulle förbinda densamma med
tjenlig lastageplats vid Mälaren, på så ringa afstånd från staden som möjligt, då, under
den tid is icke hindrade, en mängd tyngre varor kunde med mindre kostnad sjövägen
transporteras mellan en sådan lastageplats och de många sjömagasins-lokalerna i staden
och på malmarna, än på hjuldon emellan bangården och nämde magasiner;
och att, med afseende på här framställde fordringar, den låga trakten kring Fatbursjön
vore den enda som erbjöde en tjenlig plats för bangård, emedan: mellan norra
sidan af denna sjö, de närbelägna bergen och de bebygda tomterna förefunnes utrymme
för en tillräckligt stor station, och dennas läge komme närmare den öfriga staden än
på hvarje annat ställe inom Södermalm, äfvensom från denna lokal en ändamålsenlig linie
för utsprängning af tunnel under Södra bergen kunde bestämmas, antingen denna linie
droges direkte ned till södra stranden af Riddarholmsviken, såsom i Eders Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till senaste Rikets Ständer är föreslaget, eller i en böjning till
närheten af Jernvägen och derifrån öfver en smalare del af Riddarholmsviken, utmed
Flugmötet, öfver Riddarholmen och Norrström till Röda Bodarna, och slutligen emedan
icke heller några hinder mötte för jernbanans anläggning söderut, förbi Zinkensdamm
och Horns Tull, öfver Arstaviken till Liljeholmen, vid hvilket sistnämde ställe banans
profil och höjd öfver vattenytan kunde så lämpas, att en tjenlig mindre station derstädes
kunde anläggas och nödigt utrymme vinnas för lastnings- och lossningskajer,
hvarjemte dess närhet till en mängd landställen och flera fabriker, hvilkas antal dessutom
utan tvifvel skulle ökas sedan jernvägen blifvit öppnad, gåfve ökad vigt åt denna
stationslokal.
Kommittéen, som förnyat undersökningarna, så väl med afseende å Norra stambanans
inledande till hufvudstadcn som jernvägens anläggning genom sjelfva staden
intill bangården å Södermalm, kan, för sin del, icke annat än instämma i de
15
här ofvan intagne skäl så väl för södra bangårdens anläggning på den af Eders
Kongl. Maj:t sedermera gillade lokal, sorn för Vestra stambanans inledande öfver Liljeholmen
till en punkt så långt in på Södermalm som vid Fatbursjöns norra strand
invid Götgatan, så mycket hellre som det synes Kommittéen vara af den största vigt,
att både Vestra och Norra stambanorna så inledas till hufvudstaden, och att deras
bangårdar till en början så anläggas, att inga hinder i framtiden måtte uppstå för
deras förening om en gemensam bangårdsanläggning på tjenlig plats någorlunda i
midten af staden. Det har visserligen blifvit anmärkt, att jernbanor inledas till flere
af Europas större städer från olika rigtningar med skilda ändpunkter eller bangårdar;
men antingen äro sådane banor af olika bolag eller på särskilda tider anlagda, eller
hafva lokala och andra hinder legat i vägen för banornas sammanförande på en gemensam
bangård, ty på alla ställen, der sådana hinder kunna undanrödjas, sker det
numera äfven med större omkostnader. Det är emellertid med bangårdarnes anläggning
i hufvudstaden och banans rigtning inom dess område, sorn med systemet för
stambanornas anläggning genom hela landet, att en med förutseende och omtanke
uppgjord plan, utan hinder af sådana äldre, ej i samband med det hela utförda arbeten,
kan framläggas och fullföljas.
Då nu valet af ändpunkterne för de från norr och söder till Stockholm ledande
stambanorna har ett afgörande inflytande på möjligheten att framdeles förena dem, så
är det också af desto mera vigt att dervid med största noggrannhet gå till väga.
Kommittéen, som i detta afseende gjort sig underrättad om lokalen och, med ledning
af äldre och nyare undersökningar, tagit kännedom om de platser som för bangårdars
anläggning äro tjenliga, anser, att inga andra rätt lämpliga lokaler kunna uppletas, än,
på norra sidan, trakten nedanför och förbi Trädgårdsföreningens lokal framåt Röda
Bodarne, samt, på den södra, den plats på Södermalm invid Fatbursjön, der den nu
påbörjade stationen är belägen. Mellan dessa för bangårdars anläggning i norra och
södra delarne af staden lämpliga platser, hafva noggranna undersökningar blifvit
utförda, som visa, att den tunnel, som måste öppnas under Södra bergen, kan på ett
för rörelsen beqvämt sätt utföras, emedan lokal och utrymme medgifva, att densamma
framdrages med en lutning af endast 1 på 80 ä 1 på 85 under en krökningsradie af 2000
fot. Passagen genom tunneln kan således utan särskilda tillställningar forceras med
all den hastighet och med så stora laster, som erfordras. Denna väsendtliga förändring
af den förra planen ger ett ökadt värde åt förslaget att framdraga banorne genom
staden och vid en gemensam bangård förena Norra och Södra stambanorna.
Tvänne särskilda, här bilagde kartor, hvaraf den ena i större skala, visa banans
anläggning såväl i plan som i profil. Af dessa inhämtas, att banan afviker från den
115
nu under anläggning varande linien mellan Liljeholmen och Södermalms station strax
söder om den sistnämde, och böjes, såsom förut är nämdt, i en båge af 2000 fots
radie under Södra bergen till och inpå vestra hörnet af Jernvägen, samt vidare derifrån
på en bank öfver Riddaregården genom östra ändan af Lindska huset öfver
Riddarholmskanalen och f. d. Geijerska tomten, förbi Riksgäldskontorets hus utmed
kajen och vidare öfver vestra hörnet af Strömsborg till Tegelbacken, på hvars norra
sida en bangård utfylles i Klara sjö, derifrån linien genombryter några tomter fram
till den öppna lokalen på norra sidan om Gamla Kungsholmsbrogatan. Den åberopade
kartan visar närmare huru linien med dubbel bana är framdragen. Af profilen
synes, att tunneln äfven är utsprängd för dubbel jernväg, hvilket Kommittéen, med
afseende på den lifliga rörelse, som emellan de båda stadsdelarne och det närmast
söder oell norr om staden belägna landet kommer att uppstå, ansett högst nödigt.
Huru banken öfver Riddaregården och tunneln under Södra bergen skola utföras, är
redan, genom erfarenheten från banken öfver Arstaviken och tunneln under Nyboda
backe, ådagalagdt. Ofver Riddarholmskanalen lägges banan på en murad upphöjning,
försedd med hvalf för kommunikationen derunder å kanalen, på hvilken upphöjningen
gata är föreslagen mellan Flugmötet och Riddarholmen, till stort gagn för rörelsen.
Ofver Norrström läggas 2 broar af jern, hvardera med 3 spann af 100
fot på stenpelare. I Klara sjö utfylles en tillräckligt bred bangård, såsom å kartan
synes, hvilken på yttre eller vestra sidan förses med en lastkaj. Från denna bangård
fortsättes banan i terrängens plan till den förut omtalade öppna platsen midt
för Trädgårdsföreningen, der verkstäder, lokomotivstallar och förrådshus, tillhörige
bangårdsanläggningen, uppföras.
Denna plan för jernbanans framdragande genom Stockholm kan i följande ordning
och allt efter handelns och rörelsens fordringar i 3 särskilda afdelningar
utföras.
Den första, af Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer redan godkända, afdelningen
omfattar, såsom förut är nämdt, tjenlig lastageplats vid Liljeholmen och bangård
inom Södermalm, hvilka anläggningar visserligen till en början skola motsvara bchofvet;
men utan tvifvel uppstå snart fordringar såväl på en närmare staden belägen
lastageplats för varor, som äfven på en bangård för passagerare, och dermed kommer
också ordningen till den andra afdelningen, i hvilken planen för stambanans anläggning
genom Stockholm torde böra utföras. Denna innefattar utsprängning af tunneln under
Södra bergen till stranden af Riddaregården med utfyllning af så stor del af banken
i samma fjärd, som för rörelsens bedrifvande och erforderlig beqvämlighet vid bantågens
införande genom Jernvägen nedåt Stadsgården erfordras. Huru banan för detta
116
ändamål bör utläggas, synes af den förut åberopade kartan. Kostnaden för ifrågavarande
arbeten uppgår till 1,130,000 R:dr R:mt. Så anordnad uppfyller banan visserligen
alla den tyngre varurörelsens fordringar, åtminstone till en början, men för
persontrafiken och lättare gods samt torgtillförsel blifver platsen alltför inskränkt, och
såsom egentlig hallstation för hufvudstaden i en framtid kan den svårligen tillfredställa
anspråken på utrymme och beqvämlighet. Dessutom uppstår snart nödvändigheten
att sammanbinda de Norra och Vestra stambanorne, äfvensom att sammanföra
de norra och södra orternas trafik till hufvudstaden vid en gemensam bangård, hvarförutan
en obehindrad passage genom staden för alla de passagerare och allt det gods,
som kan komma att fortskaffas provinserna emellan, bör, utan hinder af omlastning,
på jernvägen befordras.
Det är en både politisk och ekonomisk angelägenhet af stort intresse, att stambanorna
från norr och söder sammanbindas i hufvudstaden. Att hastigt och lätt
kunna fortskaffa trupper och krigsmateriel från ena till andra sidan af hufvudstaden,
från trakterna norr om Stockholm till de söder derom belägna, och att åter efter
behof hastigt sammandraga dem i hufvudstaden, måste vara af utomordentlig vigt.
Sedan Norra stambanan till den närmast hufvudstaden belägna delen blifvit
fullbordad och de Södra bergen genombrutne för Vestra banan ned till Mälaren
och Saltsjön vid Stadsgården, så inträder tiden att fullfölja tredje och sista delen af
arbetet för banans fullbordan genom hufvudstaden, uppgående i kostnad till 1,500,000
R:dr R:mt. Sammanlagda kostnaden för jernvägens anläggning i dubbel bana från
bangården å Södermalm till Gamla Kungsholmsbrogatan uppgår således till 2,630,000
R:dr R:mt. Norr om denna gata vidtaga förslaget och kostnaderna för Norra stambanans
fortsättning till Upsala och vidare.
Ehuru Kommittéen i det föregående antagit, att arbetet å jernvägen genom Stockholm
icke kommer att företagas förr än banorna först från söder och sedan från norr
blifvit i det närmaste fullbordade, så kan den icke undertrycka sin öfvertygelse, att
det skulle vara af väsendtligt gagn, om circa 200,000 R:dr Runt af de här ofvan beräknade
1,130,000 R:dr finge användas, för att så småningom börja bergsprängningen i
den tunnel under Södra bergen, hvilken skall till närheten af staden eller till Jernvägen
och Stadsgården framföra de södra och vestra orternas stora trafik, helst detta
Ö O
arbete, äfven med tillgång på penningar, icke kan forceras utöfver en viss grad.
Kommittéen anser sig böra tillägga, att banbyggnaden genom hufvudstaden, ehuru
dyrbar, är af den betydenhet och medför för trafiken, sedan Vestra och Norra stambanorne
blifvit öppnade, så stora fördelar, att kostnaden sannolikt snarare här, än på
de flesta andra delar af stambanorna skall betäckas, helst icke ensamt trafiken emellan
117
olika orter och hufvudstaden, utan äfven den rörelse, som emellan olika stadsdelar
och det närliggande landet på ett afstånd af i eller J mil norr och söder ut måste
uppstå, och kanske hvarje timme på dagen eller oftare påkallar ett hantåg, skall gifva
en mot byggnadskostnaden och underhållet fullt svarande inkomst. Om derjemte en
brobyggnad öfver Norrström anlades på samma pelare i bredd med jernbanan, skulle
detta än vidare öka värdet af den i sitt slag ovanliga, storartade och för hufvudstaden
lika vackra, som nyttiga anläggningen.
Slutligen anser sig Kommittéen böra tillkännagifva, att den, lika litet här som i
andra delar af jern vägsförslagen, kunnat ingå i detaljer i afseende på arbetets verkställighet;
så hafva t. ex. jernvägsspåren genom Jernvägen nedåt Stadsgården samt inom
en blifvande bangård å norr icke blifvit utlagde, såsom helt och hållet beroende af
rörelsens fordringar och lokala förhållanden.
Sedan Kommittéen dels under sistlidne September månad afgifvit särskildt underdånigt
yttrande rörande Ryttmästaren m. m. R. Tornerhjelms å egna och flere
invånares i trakten af Helsingborg vägnar ingifna underdåniga framställning, rörande
undersökning på statens bekostnad för särskilda bibanor från Södra stambanan i Skåne,
och jemväl i det föregående underdånigst besvarat Eders Kongl. Maj:ts nådiga remisser
uppå särskilda ansökningar af: Direktionen för Köping-Hults Jernvägsbolag,
rörande inlösen för statens räkning af berörde jernväg; Koimnitterade för Lindes,
Ramsbergs och Nya Kopparbergs bergslager, om låneunderstöd för en jernväg emellan
Linde och Frövi; Aktiebolaget för jernvägsanläggning emellan Stockholm och Upsala
öster om Sigtunafjärden, om beviljande af räntegaranti för berörde jernväg;
Interimsdirektionen i bolaget för en jernväg ifrån Stockholm till Sagån och
Westerås läns Jernvägskommitté, om anläggning af en stambana från hufvudstaden
till Almarestäke, samt om låneunderstöd för en jernväg i förbemälde rigtning genom
Upland och Westmanland till Köping, — återstår för Kommittéen att i
underdånighet afgifva utlåtande i anledning af öfrige från enskilda personer eller bolag
ej mindre till Eders Kongl. Majit i underdånighet ingifna och till Kommittéen i
nåder remitterade ansökningar, än ock hos Kommittéen gjorda framställningar rörande
undersökningar eller understöd för tillämnade jernvägsanläggningar.
Deribland förekommer i första rummet en af Landshöfdingen i Elfsborgs län
Grefve E. Sparre inlemnad och förordad förnyad underdånig anhållan af Styrelsen i
bolaget för jernvägsanläggning emellan
118
Borås stad och Vestra stambanan
om låneunderstöd, hvaröfver Eders Kongl. Majit under den 15 sistlidne April i nåder
infordrat Kommittéens yttrande i sammanhang med dess betänkande om stambanorna.
I bemälde underdåniga ansökan har bolaget anhållit, att Eders Kongl. Majit
måtte till Rikets Ständer aflåta nådig proposition örn låneunderstöd för en jernvägsanläggning
emellan Härljunga på Vestra stambanan till 5 af den beräknade kostnaden
2,558,784 Ridr Runt, och tillika framställt de skäl, hvarpå Styrelsen grundat sin
begäran, samt aflemnat plan och kostnadsförslag för den ifrågavarande jernvägsanläggningen,
som i längd utgör 3 mil 32890 fot.
Kommittéen har af de den underdåniga ansökningen åtföljande handlingar inhämtat,
att nyttan af denna anläggning blifvit bestyrkt såväl af Eders Kongl. Majits
Befallningshafvande som af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, äfvensom
att Rikets Ständers Statsutskott vid sistlidne riksdag erkänt fördelarne deraf,
ehuru Utskottet, i betraktande af statens för handen varande betydliga utgifter intill
nästa riksdag, ansåg sig förhindrad att tillstyrka det redan då af bolaget begärda lån.
Efter tagen noggrann kännedom af planen och kostnadsförslaget, har Kommittéen
så mycket mindre funnit något att dervid erinra, som bibanans föreslagna spårvidd
och byggnadssätt öfverensstämma med stambanornas, hvilken omständighet Kommittéen,
enligt hvad förut rörande bibanor i allmänhet blifvit anfördt, anser vara af
särdeles vigt, isynnerhet för här ifrågavarande bana, som ansluter till stambanan så
nära Göteborg, från och till hvilken plats bibanans hufvudsakligaste rörelse kommer
att rigtas.
Banan emellan Härljunga och Borås, som sätter en af landets mest befolkade
och industriela orter i beröring med stambanorna, kan ej annat än, såväl för landet
i allmänhet som isynnerhet för de orter den genomskär, blifva af utomordenligt gagn.
Kommittéen är också förvissad att denna bana skall genom sin person- och varutrafik
mer än fördubbla rörelsen och inkomsterna på stambanan emellan Göteborg och den
mil derifrån belägna punkt, der bibanan kommer att afvika. När härtill lägges
den stora varurörelse, som Borås och trakten deromkring drifva uppåt landet, samt
behofvet af spannmål från Skaraborgs län till södra delen af Elfsborgs län, så kan
Kommittéen ej annat än anse den tillämnade bibanan emellan Borås och Härljunga
såsom en af de nyttigaste bibanor i landet.
Kommittéen, som lika litet är i tillfälle att bedömma statens tillgångar för anslag
till bibanor som för fortsättning och fullbordan af de föreslagna stambanorna,
anser sig dock böra i underdånighet förorda denna bana såsom i främsta rummet
119
förtjent af uppmärksamhet, derest tillgångar till låneunderstöd derför vid innevarande
riksdag kunna beredas, samt att Eders Kongl. Majit fördenskull täcktes bolagets
underdåniga anhållan bifalla.
Sedan Eders Kongl. Majits Befallningshafvande i Kristianstads län till undertecknad
Chef för statens Jernvägsbyggnader insändt ansökningar från en mängd invånare
i samma län, om verkställande på statens bekostnad af undersökning för anläggande
af en bibana emellan Kristianstad och Södra stambanan, samt sökandena
sedermera på egen bekostnad låtit verkställa berörde undersökning samt upprätta
plan och kostnadsförslag, så har Interims-Direktionen i ett för banans anläggning bildadt
bolag till Eders Kongl. Majit ingifvit underdånig ansökan om nådig proposition
till Rikets Ständer, om understöd af allmänna mede! för en bibana ifrån Södra stambanan
vid
Läreda eller Sjörröd till Kristianstad,
hvaröfver Eders Kongl. Majit under den 29 sistlidne Augusti i nåder infordrat Kommittéens
underdåniga utlåtande.
Uti berörda underdåniga ansökning har Interims-Direktionen, med bifogande af
plan och kostnadsförslag hemställt, dels att staten skulle öfvertaga ombesörjandet af
rörelsen å banan med dess materiel, mot en viss lämplig andel af bruttoinkomsten,
dels att ett anslag utan återbetalnings-skyldighet af 500,000 Ridr Runt, samt ett
amorteringslån till samma belopp på möjligast billiga villkor, måtte bolaget beviljas.
Af handlingarne har Kommittéen inhämtat, att såväl planer och profiler som
kostnadsberäkningar för ifrågavarande bibana äro upprättade efter samma grunder
som blifvit följda vid undersökningarne för statens stambanor samt afse en jernvägsanläggning
af samma spårvidd och byggnadssätt som stambanorna, äfvensom att banan
är utstakad i rät linie från Långebro vid Kristianstad, förbi Önnesta och Winslöf
till trakten af Röinge, och derifrån alternativt till Läreda eller Sjörröd, beroende på
den rigtning Södra stambanan erhåller norr om Finjasjön. I förra fallet är anläggningskostnaden
beräknad till 1,738,000 Ridr och banans längd till 2 mil 21000 fot,
samt i det senare till 1,880,000 Ridr för 2 mil 30000 fots längd. Uti dessa kostnader
ingår äfven rörelsematerielen för 258,828 Ridr vid det förstnämda och 283,333
Ridr vid det senare alternativet.
Nyttan af denna bibana inses lätt vid betraktande af den bördiga och folkrika
ort som den genomskär, samt deraf, att den sätter stambanan i förbindelse med Kri
-
120
stianstad, som är säte för Landshöfding och Hofrätt, samt hvarest äfven ett betydligt
militär-etablissement med en del af södra Sverges krigsförråder är förlagdt.
Genom grannskapet med Blekinge sträcker sig gagnet af denna bana äfven till nämde
provins. Genom samlade upplysningar af den för upprättande af förslag till Skjutsinrättningarnes
ordnande i riket nedsatta Kommitté är äfven bekant, att landsvägen
emellan Kristianstad och Malmö är en af de mest befarna i landet, hvarföre
det kan förutsättas, att person-trafiken på en jernbana, som direkt förenar de
båda städerna, bör blifva särdeles liflig och i betydlig mån öka rörelsen och inkomsterne
på statens Södra stambana.
Då dessutom rigtningen af bibanan till Kristianstad på ett tillfredsställande sätt
öfverensstämmer med afsigten att utsträcka verksamheten af statens stambanor till
folkrika och produktiva orter, anser Kommittéen denna bibana vara förtjent att af
det allmänna understödjas, så vidt statens tillgångar det medgifva, hvarföre Kommittéen
i underdånighet hemställer, att bolagets anhållan ma af Eders Kongl.
Maj:t varda bifallen; underställande likväl Kommittéen Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, huruvida icke samma villkor i afseende pa denna bibanas understödjande
borde fastställas, som bolaget för banan emellan Borås och Härljunga i underdånighet
föreslagit och här ofvan blifvit förordade. Dock bör Kommittéen dervid ej
O o
underlåta att anmärka, det bibanan till Kristianstad i så måtto torde böra sättas
efter den af Kommittéen förordade bibanan från Vestra stambanan till Borås, som
gagnet af den senare genast i början blifver mera vidsträckt, än af den förra, i anseende
dertill, att Vestra stambanan redan är för trafik öppnad på en betydlig längd
å båda sidor om bibanans anslutningspunkt, hvilket icke är händelsen med Södra
stambanan i förhållande till dess till ämnade bibana.
För öfrigt torde Kommittéen, i afseende på de närmare villkoren för båda dessa
bibanor, få i underdånighet erinra om de allmänna bestämmelser, som Kommittéen
förut i afseende på sådana föreslagit.
Uti en till Kommittéen under den 18 Maj 1858 afbiten nådig remiss har Eders
Kongl. Majit infordrat Kommittéens underdåniga yttrande med anledning af en utaf
Bruksägaren m. m. B. de Maré m. fl. till Eders Kongl. Majit ingifven underdånig
anhållan om fullständig undersökning på statens bekostnad för en jernvägsanläggning,
som redan förut blifvit på sökandenas bekostnad förberedande undersökt af Chefen
för Östra Väg- och Vattenbyggnads-Distriktet, Friherre De Geer, ifrån Tatarkullen,
121
i grannskapet af Ekesjö, eller från någon punkt på Östra stambanan i närbeten deraf
öfver Wimmerby till Westervik.
Såsom skäl för sin underdåniga anhållan anföra sökandena sakens stora vigt
O O
för den på kommunikationer vanlottade trakt, som ifrågavarande jernväg skulle
komma att genomgå, samt huruledes denna, i förening med Ostra och Södra stambanorna
öfver Jönköping till den Vestra, skulle komma att utgöra en direkt jernvägsförbindelse
tvärsöfver landet från Östersjön till vestra kusten.
Ehuru Kommittéen erkänner, att trakten emellan sydligare delen af Östersjön
och Wettern för närvarande är, till hinder för den industriela utvecklingen, särdeles
vanlottad på kommunikationer, och att en jernväg i den af sökandena föreslagna
rigtning icke skulle blifva utan gagn för det allmänna och isynnerhet för närmast
liggande orter, så anser sig dock Kommittéen, som af Friherre De Geers utlåtande
funnit, att terrängen företer betydliga svårigheter för anläggning af en jernväg, samt
att densammas längd skulle blifva omkring 16 mil och undersökningen deraf således
ganska kostsam, så mycket hellre för närvarande icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen,
som de till Kommittéens disposition ställda medel erfordras för fullbordandet
af de Kommittéen åliggande arbeten. Då dessutom fråga är om den så kallade
Kinda kanals bringande till verkställighet, och Wimmerby samt trakten deromkring
med en jemförelsevis ringa kostnad derigenom kunna erhålla en särdeles billig
kommunikation till Göta kanal samt möjligen äfven genom Gamlebyviken till Östersjön,
så minskas äfven behofvet af en jernväg från denna trakt till Westervik.
Från bruksägarne Friherre C. G. Feijonhjelm, O. Nordenfelt med flera har Kommittéen
emottagit en framställning om fullbordande genom Kommittéens försorg af
undersökningarne för en jernväg ifrån sjön Wickern i Nora bergslag af Örebro län,
öfver Svartelfven vid Kortfors till Timselfven och sjön Möckcln i Karlskoga bergslag,
hvilken framställning Kommittéen ej heller ansett sig kunna bifalla, då ovisst
var huruvida de till Kommittéens disposition ställda medel sådant kunde medgifva.
Då likväl en jernväg i denna rigtning skulle förbinda den malmrikaste delen af
Nora bergslag dels med den vatten- och jernvägskommunikation som redan förefinnes
ifrån Karlskoga till Wenern vid Kristinehamn, dels med sjön Möckeln som vid Degerfors
kommer i förbindelse med Nordvestra stambanan, och således både för när
16
-
122
varande och i framtiden vore af stor vigt för jerntillverkningen inom flera betydande
bruksdistrikter, så bar Kommittéen ansett sig böra i underdånighet hos Eders Kongl.
Maj:t den gjorda framställningen anmäla.
Kommittéen har vidare emottagit dels en af vice Ordföranden i Kristianstads
läns Hushållssällskap Grefve Hugo Hamilton med flere till undertecknad Chef för
Statens Jern vägsbyggnader ingifna anhållan om fullständig undersökning på allmän
bekostnad af en östligare linie för jernväg från Finjasjön öfver Wexjö och Ekesjö,
dels en af Wexjö stads invånare öfverlemnad petition om undersökning genom Kommittéens
försorg för Södra stambanans dragande genom Wexjö, dels ock framställning
i samma hänseende från invånarne i Ekesjö stad, men hvilka ansökningar
Kommittéen numera, sedan den i det föregående framlagt sitt underdåniga förslag
om Södra stambanans utläggning genom Småland, icke finner till någon dess vidare
åtgärd böra föranleda.
Vid de af Kommittéen hållna sammanträden i Karlstad och Gefle hafva, på
förra stället, en del bruksägare inom Filipstads bergslag framställt behofvet af en
mindre jernväg från Filipstad i vestlig rigtning förbi sjön Alstern mot Klarelfven,
och äfven till Kommittéen öfverlemnat deröfver upprättade profiler och kartor, samt,
å det senare, ombud från Hudiksvalls stad och kringliggande orter begärt Kommittéens
förord för anläggning af en jernväg emellan sjön Södra Dellen och Ljusneelfven;
men då dessa båda förslag ligga utom gränsen för det område, som beröres
af de stambanor hvilka det ålegat Kommittéen att undersöka, har Kommittéen icke
ansett deni till någon dess åtgärd kunna föranleda.
Af öfriga förslag om större kommunikationer inom särskilda landsorter, som vid
de af Kommittéen hållna sammanträden blifvit framställda, anser Kommittéen såsom
af synnerlig uppmärksamhet förtjenta: den förut omordade Kinda kanal i Östergötland;
den så kallade Åsa' kanal i Kronobergs län emellan sjöarne omkring Wexjö
samt till Blekinge; Åtraåns kanalisering från vestra kusten till Ulricehamn;
tillvägabringande af en förbindelse emellan de vidsträckta sjöarne på Dalsland
sinsemellan och med Wenern; samt ett af Chefen för mellersta Väg- och Vatten
-
123
byggnads-Distriktet Majoren m. m. C. Olivecrona väckt förslag om anläggning af en
jernväg från sjön Wessman i Grangärdes socken af Kopparbergs län till Dalelfven
vid Djurmo, i afsigt att derigenom förse de skogrika öfre Dalsocknarne med jernmalm
och tackjern.
Dessa och andra flerestädes gjorda framställningar om förbättring i kommunikationerne,
hvaröfver Kommittéen icke ansett särskilda utlåtanden för närvarande erforderliga,
äro i bihanget uppräknade.
Om man till ett helt sammanfattar dels de redan färdiga jernvägarne, Gefle-Dala- och
Orebro-Arboga banor inbegripna, dels de af Kommittéen undersökta och föreslagna dylika,
som efter hand skulle af staten komma att utföras, och dervid tager i betraktande de
upplysningar om folkmängd och industri, som Kommittéen kunnat framlägga och åskådliggöra
på i underdånighet bilagda statistiska karta, så finner man, att systemet för
stambanorna utgöres af 2:ne hufvudlinier från sydvest till nordost, gående den ena
från Göteborg genom Westergötland öfver Örebro norr om Sala till Gefle vid Bottniska
viken, den andra från landets sydligaste kust genom Småland och Östergötland
till Stockholm, och alltså i dessa nära parallela rigtningar förbindande båda håfven.
Dessa hufvudbanor äro sedermera sammanbundne medelst dels jern- dels vattenvägar
i motsatt rigtning, nämligen genom Norra stambanan emellan Sala och Stockholm;
genom sjöarne Hjelmaren och Mälaren emellan Orebro och Stockholm; genom en del
af Vestra stambanan emellan Halsberg och Katrineholm; genom Göta kanal emellan
Töreboda och Norsholm; samt genom norra delen af Södra stambanan emellan Falköping
och Nässjö. Dertill komma, såsom särskilda utgreningar, Nordvestra stambanan
till Norge och Gefle- Dala jernvägs vestra del till det inre af Dalarne. Kommittéen
har vid banornas utstakning sökt att med tillbörligt afseende på lokalen i möjligaste
måtto förena de trenne för stambanorna antagna hufvudprinciperna, att nämligen framgå
kortaste sträckningen emellan de bestämda ändpunkterna, att dervid beröra mellanliggande
folkrika och fruktbara eller industriidkande orter, samt att undvika täflan med
trafiken på de stora insjöarne och segellederna. Det nödvändiga afseendet på läget
af de senare, egentligen i mellersta delen af riket, samt svårigheten att i raka sträckningar
genomgå en del mötande bergstrakter, hafva till största delen föranledt de afvikelser
från de räta linierna, som ägt rum. Landets hela ytbildning bestämmer på
detta sätt jernvägarnes hufvudrigtning nästan på förhand. Sålunda är Vestra stambanans
böjning åt öster i mellersta Nerike, sedan den från sydvest passerat Tiveden,
en följd af sjöarne Wetterns, Hjelmarens och Mälarens inbördes läge, likasom den
124
Norra stambanans från hufvudstaden i nordvestlig rigtning, för att träffa dc från Mälaren
i söder och Östersjön i öster mest aflägsna delar af det mellanliggande landet.
I hvad mån banornas rigtning på samma gång motsvarar den inre rörelsens behof,
är redan förut vid hvarje särskild bana visadt och skall i en allmän öfversigt af det
hela här nedan i korthet ytterligare antydas.
Rikets hufvudstad blifver, genom de, så vidt lokalen och andra förhållanden tillåta,
kortaste jernbanor förenad med de båda förnämsta städerna på vestra kusten, som
tillika äro bäst belägna för landets förbindelse med England och Europas kontinent.
Afståndct blifver nämligen från Stockholm till Malmö 57,37 mil och till Göteborg
42,81 mil. Likaså förenas Stockholm med Norges hufvudstad genom en jernväg af
ungefär 54 mils längd, hvarutaf 40,57 mil inom Svenska gränsen.
Af Sverges öfriga större städer och vigtigare handelsplatser blifva Jönköping,
Linköping, Norrköping, Upsala, Gefle, Falun, Arboga, Örebro, Askersund, Kristinehamn,
Karlstad och Arvika af jernvägarne berörde och sålunda äfven satte i förbindelse
med hvarandra och med förenämda orter.
Jemte det att alla de dessa orter förbindande jernvägar genomskära de inre delarna
af landet, på afstånd från håfven samt de större insjöarne och segellederna,
beröra de ock de senare på flera hufvudpunkter, såsom Wettern vid dess södra
och norra ända, Venera såväl vid dess norra kust som vid norra ändan af Byclfvens
derifrån ledande segelled, Hjelmaren i dess vestra ända, Mälaren likaså samt vid Upsala,
hvarjemte de skära Göta kanal vid Töreboda i Vestergötland och vid Norsholm
i Östergötland, samt Strömsholms kanal vid sjön Åmänningen, och ansluta sig i norr
till sjön Siljans vattensystem i Dalarne.
På sätt befolkningskartan visar, genomskära och beröra jernvägarne de folkrikaste
trakterna af de provinser, genom hvilka de äro utlagda.
Enligt gjord beräkning öfver folkmängden på 3 mils afstånd på ömse sidor om
samtlige jernvägslinier, inberäknade Gefle-Dala och Köping-Hults privata jernvägar af
tillsamman omkring 170 mils längd, uppgår densamma till 1,592,258 personer på 711
qvadratmil, motsvarande i medeltal 2,240 invånare per qvadratmil, hvaremot folkmängden
inom hela den del af landet, som ifrågavarande jernvägar genomskära, blott
utgör öfverhufvud 1,840 personer per qvadratmil. Häraf synes, att nära hälften af
hela rikets folkmängd är bosatt inom 3 mils afstånd från de särskilda jernvägslinierna.
Efter förestående beräkning skulle folkmängden per mil i längd af jernvägarne på 3
mils afstånd å ömse sidor derom utgöra öfverhufvud 13,400 personer.
En särskild tabell öfver hvarje banas förhållande i detta afseende är uti hillänget
införd, hvarvid dock anmärkes, att, om de särskilda summorna för samtliga banorna i
125
denna tabell sammanläggas, en betydlig skilnad emot ofvanstående totalsumma uppkommer,
emedan, vid föreningspunkterna emellan de särskilda banorna, till en del
samma areal och folkmängd äro inräknade till hvardera af de banor, som sammanstöta,
och således komma att ingå i alla banornas totalsumma tvänne gånger.
Om man efter befolkningskartan indelar landet i fyra afdelningar och för hvarje
betraktar förhållandet emellan de derinom fallande statsbanors längd, Köping-Hults
och Gefle-Dala jernvägar inberäknade, samt hvarje afdelnings areal och folkmängd, så
visar sig följande:
Den sydligaste afdelningen, innefattande Skåne och en del af Blekinge, erhåller
8 mil jernväg eller 1 mil på 12,75 qvadratmil och 49,507 invånare.
Den närmast följande afdelningen, som innefattar Småland och Halland, erhåller
20,66 mil jernväg eller 1 mil på 19,70 qvadratmil och 37,977 invånare.
Den tredje afdelningen, innehållande Öster- och Westergötland, Bohus län,
Dalsland, en del af Nerike och Södermanland, erhåller 80,75 mil jernväg eller 1 mil
på 6,19 qvadratmil och 13,393 invånare.
Den nordligaste afdelningen åter, som innefattar återstoden af landet till parallelen
öfver norra ändan af Siljan, erhåller 61,55 mil jernväg eller 1 mil på 9,75 qvadratmil
och 14,140 invånare.
Härutaf bekräftas, hvad Kommittéen på annat ställe vidare utvecklat, att landet
söder om Jönköping blifvit jemförelsevis mindre väl lottadt vid stambanornas och jernvägarnes
fördelning, helst när man tager i betraktande de beqväma segelleder, som
tillika i flera rigtningar genomskära den mellersta delen af riket. Då Kommittéen
emellertid af ekonomiska skäl icke trott sig kunna föreslå mer än en enda stambana
från söder till norr genom Skåne och Småland, har Kommittéen ansett det så mycket
vigtigare, att denna utlägges så beqvämt som möjligt för sidokommunikationers
anslutande från östra och södra kusterna, der både behofvet af sådana är störst samt
en talrik befolkning och större produktion på tvänne särskilda sträckningar, såsom
kartan visar, förefinnas, nämligen utmed Emmådalen till trakten af Oscarshamn eller
söder derom, och från Wexjö till Blekinge.
Betraktar man åter de föreslagna jernvägarnes sträckning i förhållande till de
delar af landet, som för närvarande producera spannmål till afsalu, så visar kartan,
att ganska få punkter af dessa distrikter äro öfver 2 mil aflägsna från jernbana eller
vattenväg, som leder direkte till export- eller konsumtionsort. Undantag härifrån
af mera betydenhet utgöra dock vissa delar af landet emellan östra kusten och Södra
stambanan. Den norra delen af detta distrikt kan dock uti Kinda kanal erhålla en
126
ersättning, hvaremot de sydligare belägna trakterna måste afvakta andra kommunikationers
anläggande.
För kreaturshandel^ som i allmänhet går ifrån söder till norr eller från Småland
mot Sockholm och Nerike, är banornas utläggning särdeles förmånlig, då jernvägen
i Småland delar sig så väl åt Westergötland och Nerike som åt Östergötland,
Södermanland och Stockholm.
I afseende på skogsrörelsen och bergsbruket har Kommittéen på annat ställe
sökt att visa, hurusom dessa näringars råämnen och produkter måste företrädesvis
söka att begagna de billiga vattenvägarne; att de mest betydande skogstrakterna redan
äro med dylike och andre kommunikationer försedda; samt att det spridda läget
af verkstäderne för jernproduktionen svårligen medgifver att anlägga en stambana så,
att den kan uppsamla mera betydande qvantiteter af brukseffekter, under annat vilkor,
än att den tillika kan på kortaste och billigaste väg föra dem till segelled.
De nu utstakade banorna genomskära eller beröra likväl större delen af dem
ibland mellersta Sverges skogstrakter, som kunna lemna ämnen för en något betydande
trävarurörelse. Derifrån utgöra visserligen både östra och vestra Småland undantag,
men det senare äger dock likasom södra delen af Elfsborgs län utväg att bereda sig
flottleder, hvilka det förra saknar. För bergsbruket bereda de kombinerade jernvägarne
emellan Wenern, Wettern, Hjelmaren och Mälaren uppåt bergslagerna så mycken
lättnad i transporter, som Kommittéen anser hafva varit möjligt att förena
med stambanornas öfriga ändamål, och hvilket vidare är för hvarje bana särskildt
utveckladt, äfvensom huru deras gagn, genom anläggande af lämpliga bibanor, kan
förökas.
Från rikets alla nuvarande störrre fabriksorter leda de föreslagna jernvägarne på
genaste väg till de folkrikaste inre delarne af landet, och måste således befordra afsättningen
af fabriksalster, på samma gång som de underlätta anläggningar af nya
verkstäder öfver allt i det inre landet.
Enahanda är förhållandet i afseende på mera betydande binäringar, hvarpå isynnerhet
norra delen af Skåne, mellersta delen af Småland, en del af Östergötland,
Södermanland, Nerike, Westmanland och Dalarne äro rika i de trakter som närmast
af jernvägarne beröras.
Utgående från båda kusternas mest betydande handelsplatser och i vexlande
jl
beröring med det inre landet, dess större omsättningsorter och segelleder, som jernbanorna
förena, måste desamma i allmänhet bidraga att gifva varuhandeln en förr
icke anad liflighet.
Då transportkostnaderna på landsvägarne i riket uppgifvas till 6, 8 å 10 öre för
127
råämnen och gröfre gods, samt 13 till 17 öre för lättare köpmansgods per mil per
centner, så måste jernvägarne för det inre landet, som saknar vattenkommunikationer,
väsendtligen bidraga till dessa kostnaders nedsättning, då de transportera gods i större
partier, af de lägre klasserna för 3 öre och af högsta klassen för 10 öre per centner
per mil så snart våglängden öfverstiger mil, och 4 till 121 öre för kortare väg,
enligt nu gällande taxor.
Ingen lärer väl med skäl kunna förneka, att stambanorne, engång fullbordade,
skola bidraga att höja landets industri och välstånd i alla rigtningar; och Kommittéen
är för sin del i underdånighet förvissad, att desamma, utlagde i de rigtningar
Kommittéen nu i underdånighet föreslagit och som hufvudsakligen öfverensstämma
med den plan Eders Kongl. Maj:t i nåder vid sistlidne riksdag öfverlemnade till
Rikets Ständer, skola motsvara alla billiga fordringar och uppfylla de ändamål, som
Rikets Ständer med beslutet om stambanors anläggning för statens räkning afsett.
Med afseende på de stora kapitaler, som anläggning af jernvägar i så stor omfattning
erfordrar, har Kommittéen icke ansett sig böra föreslå annan utsträckning af
stambanorne utöfver hvad den för Kommittéen utfärdade nådiga instruktion antyder,
än förlängning af Gefle-Dala jernväg till Dalelfven; öfverlemnande frågan om flera
banors anläggning åt framtiden, sedan de nu föreslagna äro fullbordade. Kommittéen
kan dock dervid icke underlåta att i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet på behofvet och fördelen af en bana i sydostlig rigtning från Nässjö
eller annan punkt på Södra stambanan till östra kusten, såsom den der då i främsta
rummet bör komma i åtanke, derest icke en sådan redan förut genom enskildt bolag
kunnat åstadkommas.
Sammanräknade kostnaden för de stambanor, som Kommittéen sålunda undersökt,
inberäknadt hvad Rikets Ständer redan vid föregående riksdagar beviljat till Södra
och Vestra stambanorna, utgör för en väglängd af 153,743 mil 124,882,689 R:dr Runt,
eller, med tillägg af kostnaden för jernvägen genom Stockholm 2,630,000 R:dr, tillsamman
127,512,689 R:dr R:mt enligt nedanstående fördelning.
128
Våglängder i Mil.
Kostnadsförslag i Riksdaler Riksmynt.
Stambanornes namn.
Af Kommittéen före-  slagen ny banbvggnad.
Under utförande
varande bandelar.
c?
o
to
Oj
C
P
Ö
OS
Summa.
Af Kommittéen beräk-  nad kostnad för fort-  sättning af påbörjade
och anläggning af nya
stambanor.
Återstående kostnad
för påbörjade ban-  delars fullbordan.
Summa
erforderliga
nya anslag.
Af Rikets
Ständer
förut an-  slagne
medel.
Summa
Summarum j
Södra stambanan
24,89!
3,194
7,250
35,341
10,862,051
826,000
17,688 051
7,155,000
24,843,051
lii,! 13
12,000
1 7,1 50
42,703
9,090,899
6,700,000
15,790,899
19,945,00(1
35,741,899
15 543 540
19,0 1 0
19,010
20,4 18
15,543,540
16,131,477
20,4 18
16,131,477
10,131,477
Förlängning af Gefle-Dala jern-
väg
1,000
1,000
1,198,397
1,198,397
1,198,397
Föreningsbanan emellan Norra
stambanan och Frövi
9,701
9,701
7,172,498
7,172,498
7,172,498
Föreningsbanan emellan Orebro
och Askersund, hvaraf:
Orebro—Halsberg
Gatugårda—Askersund
2,240
2,27 7
1-
4,51 7
( 1,702,479
i 2,547,485
1,702,479
2,547,485
1 ~
4,309,904
Nordvestra stambanan, hvaraf:
Porla—Kristinehamn
5,222
1
7 5,527,999
5,527,999
i
Kristinehamn—Arvika
10,038
19,721
J 10,519,866
10,519,860
J
19,94 1,863
Arvika—Norska gränsen...
3,80 1
( 3,893,998
3,893,998
i
Summa
113,049
15,094
24,400
153,743
90,256,689
7,526,000
97,782,689
27,100,000
124,882,089
Hertill kommer för jernvägens anläggning genom
hufvudstaden...
2,630,000
2,030,000
2,630,000
Summa
92,880,689
7,526,000
100,412,689
27,100,000
127,512,089
Dertill skulle sedermera komma för Byelfvens utvidgning i Wermland 512,300
R:dr och fullbordan af Gråda kanal i Dalarne 660,450 R:dr, samt dessutom hvad
som vid en möjligen framdeles skeende inlösen af Köping-Hults bolags i stamlinierne
ingående jernväg kan komma ifråga att utbetala.
Slutligen anser sig Kommittéen, utan att ingå i bedömmande af landets tillgångar
för fortsättning af statens j ernvägsbyggnader, skyldig att, med ledning af de
sistförflutna årens erfarenhet vid utförandet af berörde anläggningar, i underdånighet
yttra sina åsigter om huru stor del af dessa byggnader, som under nästkommande
fyra år kan medhinnas. Oaktadt de mindre anslagen under åren 1855 och 1856
samt den ringa tillgång på erfaret ingeniörsbiträde och arbetsfolk, som till en början
kunde påräknas, hafva ändock något mera än 24 mil jernväg blifvit fullbordade
129
samt dessutom betydliga arbeten undangjorde på Vestra stambanan från Stockholm
till Katrineholm, under tiden från 1855 till innevarande år. Kommittéen tror sig
derföre kunna med säkerhet antaga, att, utom fullbordandet af påbörjade 121 mil
emellan Stockholm och Katrineholm samt 3! mil emellan Falköping och Stråken, nya
jernvägsbyggnader till en längd af 28 mil böra medhinnas från nästa års början till
1863 års slut eller på 4 år, utan att den arbetskraft, som för så betydliga arbeten
erfordras, kommer att utöfva något menligt inflytande på landets öfriga industriela
företag och allmänna arbeten.
Med fästadt afseende på det allmänna gagn, som af dessa anläggningars utförande
i en viss ordning måste uppkomma, anser Kommittéen sig böra föreslå, att följande
linier måtte under nyssnämde period bearbetas och fullbordas, samt dertill erforderliga
anslag beviljas, nämligen för:
Summa kostnad
R:dl* R:mt.
Vestra stambanans fullbordan från Stockholm till Göta kanal,
utöfver förut lenmadt anslag  15,796,889.
Vestra stambanans förening med Orebro och Köping-IIults jernväg
från Halsberg till Örebro
1,762,479.
Södra stambanans fullbordan från Falköping till Jönköping, utöfver
förut beviljadt anslag  3,358,520.
Södra stambanans fortsättning från Finjasjön till norra ändan af
sjön Salen i Kronobergs län, midtför staden Wexjö  6,082,112.
Summa 27,000,000.
Denna summa, fördelad på fyra år, erfordrar således ett årligt anslag af 6,750,000
R:dr. Efter 1863 års utgång skulle då till Södra stambanans fullbordan från sjön
Salen till Jönköping, på en längd af 12 mil 6900 fot, endast återstå att bestrida en
kostnad af 8,247,419 R:dr.
Hela Vestra stambanan emellan Stockholm och Göteborg, med afvikningslinien
från Jlalsberg till Orebro, samt den Södra från Falköping till Jönköping och från
Malmö till höjden af Wexjö kunde efter denna plan vid 1863 års slut vara för trafiken
öppnade; och med den tillgång på erfaret befäl och arbetsfolk, som med 1864
års ingång vore att påräkna, borde den slutliga fulländningen af hela föreningsbandet
emellan Stockholm, Göteborg och Malmö kunna utföras på 2 å 3 år.
Dessutom har Kommittéen i det föregående underdånigst tillstyrkt bifall till hos
Eders Kongl. Maj:t af vederbörande enskilda bolag gjorda underdåniga framställningar,
17
130
dels om räntegaranti å anläggningskostnaden för en jernväg i Norra stambanans linie
emellan Stockholm och Upsala öster om Sigtunafjärden; dels låneunderstöd till utförande
af bibanor, i främsta rummet från Vestra stambanan vid Härljunga till Borås,
dernäst från Södra stambanan till Kristianstad, samt sist från Lindesberg till Frövi.
Slutligen får Kommittéen i underdånighet anmäla, att en af dess ledamöter, undertecknad
Troilius, såsom delägare i Gefle-Dala jernväg och en derinvid belägen
egendom, icke deltagit i öfverläggningarne rörande bestämmandet af den punkt, der
Norra stambanan borde förenas med berörde jernväg.
De nådigst remitterade handlingarne varda härhos i underdånighet återställde,
och anser sig Kommittéen dessutom böra bifoga Wexjö stads invånares petition om
undersökning för Södra stambanans dragande genom Wexjö, bruksägarne C. G. Leijonhjelms
m. fl:s anhållan om fullbordande af undersökningarne för en jernväg från sjön
Wickern till sjön Möckeln och Timselfven, samt Orebro stads deputerades förslag till
de för Nerike mest maktpåliggande jern vägssträckningar.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste Aller nådigs te Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
undcrdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar
N. ERICSON.
C. G. BEIJER. C. O. TROILIUS.
Stockholm den 8 November 1859.
J. L. v. Sydow.
FÖRTECKNING
öfver Kartor och Profiler, tillhörande Jeriivägs-lIndersöknings-Kommittéens
underdåniga Betänkande.
r
Statistisk Karta öfver Mellersta och Södra Sverge.
Karta i större skala, utvisande Folkmängdens fördelning.
Södra Stambanan: Finjasjön—Nässjö  Häftet N:r 1.
» » Nässjö—Jönköping—sjön Stråken
» » 2.
» » Finjasjön-—Götaström—Tenhult
» » 3.
Vestra » Töreboda—Katrineholm
» » 4.
Östra » Nässjö—Linköping—Katrineholm
» » 5.
Norra » Stockholm—Upsala
» » 6.
» » Upsala—Sala—Gefle-Dala jernväg
» » 7.
Nordvestra » Norge—Karlstad—Porla
» » 8.
Jernvägslinien genom Stockholm
» » 9.
Föreningsbanan: Brovallen—Frövi  » » 10.
» Askersund—Örebro
» » 11.
Södra Stambanan: Alternativer emellan Götaström, Jönköping och sjön
Stråken  » » 12.
» » Alternativet öfver Eskhult
» » 13.
Norra » Sala—Broarne—Hedemora, etc.
» » 14.
Byelfvens Segelled, ett häfte.
Bibana emellan Borås och Vestra Stambanan, ett häfte.
Bibana emellan Kristianstad och Södra Stambanan, ett häfte.
1 Tryckfel. Sidan 14, raden 5 uppifrån står lättade kommunikationsanstalter, läs lättade kommunikationer.
» 59, » 3 nedifrån » 7,200. " 5,400.
„ 33 » 8 » » 500,000 » 400,000.
Litt. A.
<T3
o
st
n
P
längd.
Totalkost-  nad R:mt
Sammanräknade längden i fot
af lutningame:
Sammanräknade längden i fot
på krökningar med radie af:
I
SJ
p
Södra Stambauan.
Finjasjön—Nässjö, öfver Elmhult och vester om sjön Salen i Krono-
Mil.
Fot.
R:dr.
1 : 100.
Från 1:101
till 1:200.
Från 1:201
till 1:300.
1,000 fot.
Från 1,001 Från 2,001
till2,000fot. till 3,000fot.
1
18
11,526,411
1,479,120
1,324,000
2,532,520
150,200
21,250
44,400
89,000
131,400
29,250
43,800
1,700
4,675
5,400
6,800
11,800
4,000
20,900
13,850
8,000
2
4,900
18,000
9,400
600
2
1
14,800
14,400
3
8,000
800
24
32,300
16,862,051
304,850
171,650
55,575
1,400
44,100
51,050
3
j Alternativ: Finjasjön—Ljungby—Götaström
14
3
18,000
5 000
8,606,395
1,273,000
3,856,520
134,450
20,850
133,400
56,850
8,400
8,000
43.700
25.700
10,075
3,700
14,800
25.500
99.200
29.200
2
Tenhult—Jönköping—Sjön Stråken
4
27,400
800
•
22
14,400
13,735,915
288,750
73,250
79,475
800
44,000
128,400
Vestra Stambanan.
4
13
4,100
9,096,899
98,200
155,850
54,800
14,300
21,400
Östra Stambanan.
10
24,500
7,436,245
128,550
41,200
40,100
11,300
10,300
14,700
31,810
15,450
12,030
7,125
5
4
7,720
3,173,242
40,350
32,950
( Norrköping—Katrineholm
4
25,930
4,934,053
79,100
4,950
8,000
10,575
19
22,150
15,543,540
248,000
82,100
59,400
10,575
56,810
34,605
Norra Stambanan.
6
6
6,100
5,004,867
89,450
59,550
18,300
5,850
17,090
5
22,500
4,217,239
6,909,371
37,600
.22,500
64,000
34,600
21,000
2,650
63,090
9,800
12,110
7
( Sala—Brovallen—Robertsholm
8
22,450
113,500
5,815
20
15,050
16,131,477
240,550
146,050
73,900
5,815
71,590
39,000
7
Alternativ: Sala-Brovallen—Korsnäs, öfver Avesta och Hedemora .
Nordvestra Stambanan.
9
4,360
6,301,968
100,700
64,100
18,950
1,875
15,550
28,100
3
31,000
3,893,998
10,519,866
58,000
26.200
6,000
2,5 40
11,120
38,730
9,610
9,530
8
10
23,000
80,000
31,900
52,100
10,690
9,500
83,400 fot med lutning af 1 : 80.
[ Kristinehamn—Degerfors—Porla
5
8,000
5,527,999
107,100
18,200
22,600
2.410
7,680
19
26,000
19,941,863
245,700
76,300
81,300
15,640
59,460
26,710
83,400 fot med lutning af 1 : 80.
9
Jernvägen genom hufvudstadeu
Föreningsbana mellan Norra oeh Vestra Stambanorna.
2,630,000
10
9
25,250
7,172,498
126,100
105,800
15,300
22 100
27 100
Föreniugsbana mellan Askersund oeh Örebro.
0
10,000
2,547,485
40,100
21,000
700
3,950
7,280
5,7 00
Trafik-distansen mellan Askersund och
11
( Halsberg—Örebro
2
8,650
1,762,479
13,300
1,400
6,000
2,000
900
Orebro är 5 mil 14,650 fot.
4
18,650
4,309,964
53,400
22,400
6,700
5,950
8,180
5,700
Förlängning af (telle—Dala Jernväg till bal-Klfven.
7
14
1
24 000
1,198,397
1,684,206
4,000
8.800
9,700
15,050
28,700
9 200
30,500 fot med lutning af 1 : 60.
21,400 fot med lutning af 1: 00, 1,950
fot med 1:70 och 6,300 fot med
1:80.
o
10,455
10,400
7,200
750
5,000
Södra Stambanan.
3
14
18,000
28.000
8,000
14,400
31,600
8,606,395
1,050,963
441,388
1,638,212
845,979
134,450
56,850
6,100
22,100
8,900
43,700
3,700
]
11,700
12,400
4,800
10,600
1
3,400
32,250
1,500
12
2
7,000
1 Sandseryd—Jönköping, bibana
7,800
2,700
26,400 fot med 1 : 60, 1,100 fot med
20
28,000
12,582,936
183,300
93,950
71,500
7,800
6,400
7,000
1:81, och 1,600 fot med Radie =
600 fot, 2,300 fot med R = 800\
12
Götaström—Jönköping—Sjön Stråken, genom Tabergså-dalen
Götaström—Jönköping—Sjön Stråken, genom Kråkebo-dalen
6
G
1
24,400
34,500
31,350
J 4,850
4,782,199
4,602,886
1,174,684
6,082,167
2,607,100
5,091,291
127,400
28,900
174,000
34,800
68,550
25,700
3,500
17,600
7,000
15,900
31,500
7 200
11,400
30.900
15.600
41,100
17.900
20.600
21,000
5,900
35,100
Profilen finnes endast i koncept.
Koncept-profil.
12
, Götaström—Röshult—Tenhult—Jönköping—Sjön Stråken
8
i
29,675
800
5,800
13,600
/Tenhult—Sandseryd—Sjön Stråken, med bibana Sandseryd—Jönköping.
Södra och Östra Stanibauonia.
5
10,000
10,600
7,000
26,400 fot med 1:60, 1,100 fot med
1:81, och 1,600 fot med Radie =
600 fot, 2,300 fot med R = 800'.
17
22,400
11,281,047
7,774,739
929,091
164,400
122,200
53,700
16.500
43,100
41,450
1,200
7,100
11,300
3,000
20,350
22,850
1.700
13
11
130,650
19.100
( Eskhult—Nässjö
1
6,750
1,500
29
29,150
19,984,877
314,150
192,400
84,550
2,700
21,400
44,900
3
12
14
18 000
8,606,395
11,281,171
134,450
156,550
56,850
46,6i! 0
43 700
3,700
36,000
CSS '
Götaström—Tenhult—Nobynäs—Linköping
15
16,600
93,650
2,500
122,050
Norra Stambanan.
29
34,600
19,'(87,566
291,000
103,450
137,350
2,500
39,700
122,050
c
260
4,330,890
3,097,289
1,597,911
46,200
21,400
26,450
60,200
17,400
24,050
15,400
8,900
6,600
2,950
4,470
1,050
11 300
11,700
Omarbetad efter 1856 års kommittés profil.
Koncept-profil.
Omarbetad efter 1856 års kommittés profil.
4
21,450
11,600
11,250
7,100
Örsundsbro—Upsala, bibana
2
5,000
12
33,310
9,026,090
94,050
101,650
30,900
8,470
29,650
16,700
14
14
fi
23 605
5,248,217
1,736,018
81,600
83,800
13,650
4,800
23,605
18,990
Sala—Broarne
1
17,411
30,600
3,030
8,160
Litt. Ii.
Tabell öfver distanserna i Mil och adelar från Stockholm till (löteborg och Malmö,
med begagnande af Östra Stambanan.
Stockholm
Tabell öfver distanserna i Mil och adelar från Stockholm och Halsberg till
Gefle och Falun efter Norra Stambanan, Gefle—Hala—Jernväg oell Föreningsbanan
mellan Norra oell Vestra Stambanan.
12,50
Katrineholm
Stockholm
17,22
4,72
Norrköping
6,17
Upsala
21,44
8,94
4,21
Linköping
11,79
5,62
Sala
32,12
19,62
14,89
10,68
Nässjö
14,46
8,29
2,66
Brovallen
34,25
21,75
17,03
12,82
2,14
Tenhult
20,42
14,25
8,62
5,96
Robertsholm
35,75
23,25
18,53
14,32
3,64
1,50
Jönköping
25,54
19,36
13,74
11,07
5,12
Gelle
39,01
26,51
21,79
17,58
6,90
4,76
3,26
Sjön Stråken
23,99
17,82
12,20
9,53
3,57
8,69
Fallin
42,21
29,71
24,98
20,77
10,09
7,95
6,45
3,19
Falköping
25,66
19,49
13,86
11,20
5,24
10,35
1,67
52,85
40,35
35,62
31,41
20,73
18,59
17,09
13,83
10,64
Göteborg
24,16
17,99
12,37
9,70
15,66
20,77
19,23
50,12
37,62
32,89
28,68
18,00
20,14
21,64
24,90
28,09
38,73 j Fiiyasyön
26,56
20,39
14,77
12,10
18,06
23,18
21.63
57,37
44,87
40,14
35,93
25,25
27,39
28,89
32,15
35,34
45,98 7,25 | Malmö.
28,80
22,63
17,01
14,34
20,30
25,42
23,87
Forshufvud
20,90 | Frövi
23,30
25,54
2,40
4,64
Örebro
2,24
nolsberg.
Tabell öfver distanserna i Mil och adelar från Stockholm till Göteborg, Malmö och Norska gränsen, efter Vestra, Södra och Nordvestra Stambanan.
Stockholm
12,50
18,49
20,73
23,85
23,13
25,84
19,37
Katrineholm
5,99 j Halsberg
8,23 j 2,24
11,35 5,37
21,65
20,85
26,07
30,02
36,71
40,57 i
25,61 I
l
32,17
42,81
35,37
38,63
40,13
42.26
60.26
67,51
10,63
13,34
6,87
4,64
7,36
0,89
9,15
8,35
13,57
3,17
2,36
7,59
17,52 I
24,21
28,07
13,11
19,67
30,31
11,53
18,22
22,09
7,13
13,69
24,33
22,87
26,13
27,63
29.76
47.76
55,01
16,88
20,14
21,64
23.78
41.78
49,03
Örebro
3,13 Nora
2,40
5.12
3.13
5,41
4,60
9,83
2,52
5,23
6,25
Frövi
2,71
5,53
8,53
7,73
12,95
7,81
7,01
12,23
13,77 16,90
20,46 j 23,59
24,33 ! 27,45
9,37
15,93
26,57
19,12
22,38
23,88
12,49
19,05
29,69
I
22,25
25,51
27,01
26,02
44,02
51,27
29.14
47.14
54,39
10,17
22,87
26,73
11,77
18,33
28,97
21,52
24,79
26,29
28.42
46.42
53,67
Arboga
8,25 [ Gatugårda
10,52
9,72
14,95
Askersund
18,89
25,58
29,44
14,49 |
21,05
31,69
24,24
27,50
29,00
31.14
49.14
56,39
23.44
25.72
18,27
21,53
23.03
14.52
26.64
44.64
51.89
Kristinehamn
Karlstad
6,69 I Arvika
10,55 | 3,86 | Norska gränsen
Töreboda
13,93
20,49
31,13
23,68
26,94
28,44
22.89
40.89
48.14
30.58
48.58
55,83
20,62
27,18
37,77
30,38
33,64
35,14
37.27
55.27
62,52
24,48
31,05
41,68
6,56
17,15
34,24
37,50
39,00
9,75
13,02
14,52
Falköping
10,64 | Göteborg
3,19
6,45
7,95
41.14
59.14
66,39
16.65
34.65
41,90
10.09
28.09
35,34
13,83
17,09
18,59
20.73
38.73
45,98
Sjön Stråken
3,26
4,76
6,90
24,90
32,15
Jönköping
1,50 | Tenhult
3,64
21,64
28,89
2,14
20,14
27,39
Nässjö
18,00 | Fiiyayön
25,25 7,25 I Malmö.
JERNVÅGS-UNDERSÖKNINGS-KOMMITTÉKNS
UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE;
AP DEN 25 OKTOBER 1859.
■°'VVWWWW>'
STOCKHOLM,
FKYCKT HOS JOIL BECKMAN,
UPPGIFT å Folkmängden omkring Jernvägs-linierne.
Södra Stambanan
från
Malmö till Falköping.
Från Malmö till Finja-Sjön
» Finja-Sjön» Nässjö.. . .
» Nässjö » Tenhult . .
» Tenhult » Jönköping
» Jönköping» Stråken. . .
» Stråken » Falköping
CD
EU *-i
o 5-  « p* "
b ss
• CD
cL a‘
CO .
Venster
Höger
1 Summa Folkmängd,
på 3 mils omkrets
å begge sidorne
om jernvägslinien.
o %
g-«
11
CO
2 "So
fST1 bw
CD
0 %
- 3
2T *"■*
1 |
CO
0
3
JS- ►—
r*
8. B
co iZ.
CO
i 1 “
j g- B
1 ’
g*
X1 w
<s
% B
i° t
CO
7,23
18,00
2,14
1,50
3,26
3,19
59190
77395
4306
3769
9181
22446
40376
54540
4306
3769
7219
16595
23067
28157
4306
3769
4762
7266
52968
30934
5399
9077
4045
6493
94883
65704
15678
11032
5797
9653
141094
91775
23504
12945
9884
9653
200284
1169170
j 27810
| 16714
| 19065;
| 32099
Summa 35,31
176287jl26805
71327
108916 202747
288855'465142!
Alternativ:
Frän Finja-Sjön (s. k. Laga-  linien)
20,78
60546
43526
23011
25708
54054
81593
142139
Vestra Stambanan
från
Göteborg till Stockholm.
Fr. Göteborg till Falköping
» Falköping till Göta ka-  nal vid Töreboda
» Göta kanal till Katrine-  holm
» Katrineholm t. Stockholm
10,64
6,50
13,11
12,50
96259
34777
73868
44094
60076
27987
50142
32450
27701
16609
24545
20704
52804
15678
20601
112258
80482
36577
35732
134106
108990
54271
44738
150165
1
205249!
89048
118606
194259
Summa
42,81
248998
170655
89559|201341
286897
358164
607162
Förcnings-Bana
emellan Askersund o. Orebro
5,41
33686
27269
15338
18049
29078
34146
67832j
Östra Stambanan
frän
Nässjö till Katrineholm.
Fr. Nässjö till Linköping. .
» Linköping » Norrköping.
» Norrköping» Katrineholm
10,68
4,21
4,72
88849
8352
14832
i
63576
7196
9865
25863
6152
4362
21014
16125
23289
35823
29837
29635
43267
43223
35455
132116
51575
50287
Summa 19,01
112033
80637
36377
60428
95295
121945|233978
{•
Norra Stambanan
från
Stockholm till Robertsholm.
Fr. Stockholm till Upsala . .
» Upsala » Sala. . . . j
» Sala »Robertsholm
^ OJ
s
° s
g B-g
!-*•. _ p
• »
O l 1
o jo:
Ii
Venster
Höger
Summa Folkmängd,
på 3 mils omkrets
å begge sidorne
om jernvägslinien.
0 '■Ö
1
w w
g
Sr"
g»
? 1
03
g-g.
§■ *
CO
g %
% X
g. E.
s ■g.
‘ B
s- ^
i ~
w eu
3 -
» &
6,17
5.62
8.62
49495
42402
42378
47143
28450
29038
40984
17150
12382
75926
11309
7654
84543
24585
16947
92087
37594
21299
141582
79996
63677
Summa
20,41
134275104631
70516 94889
126075
150980
285255
Alternativ:
■
Från Sala till Korsnäs . . .
9,12
49227
36321
19711
11268
18980
22984
72211
(Jefle—Dala—Jernvägen
ifrån Gefle till Falun . . .
» Falun » Dal-Elfven .
8,69
1,67
56889
11499
38867
9781
24534
5054
10156
2556
17397
9469
25233
15431
82122
26930
Summa
10,36
68388
48648
29588
12712
26866
40664
109052
Alternativ:
Ifrån Falun till Insjön . . .
3,47
24356
17739
8624
6310
14650
17404
41760
Förcnings-Banan
emellan
Vestra och Norra Stam-  banorne.
Från Frövi till Brovallen . .
9,70
33198
23354
10825
9130
18716
26651
59849
Nordvestra Stambanan
från
Porla till Norska gränsen.
Fr. Porla till Kristinehamn
» Kristinehamn till Arvika
» Arvika t. Norska gränsen
5,22
10,64
3,86
18214
37301
10062
12744
30607
9076
7093
19243
5922
10574
19349
4816
26060
35377
9270
40661
48536
12165
58875
85837
22227
Summa
19,72
65577
52427
32258
34739
70707
101362
166939
Orebro—Nora—Arboga—
Jernvägen
6,74
50521
34654
16681
20936
30262
37536
88057
5
T A It E I; l
öfver Folkmängdens proccntiska tillväxt under 25 år, från och nied 1831
till och med 1855.
tlalmöhus Län
30,40.
Karlskrona Län
26,78.
Studer ne: Malmö
82.
Städerne: Karlskrona
25.
Lund
72.
Karlshamn
27.
Ystad
27.
Sölvitsborg
59.
Helsingborg
50.
Landskrona
37.
Fögderier: Östra och Medelstads hära-
Skanör
55.
ders
32.
Falsterbo
68.
Bräkne och Listers häraders
28.
Fögderier: Oxie, Skytts och Vemmen-
Kalmar Län
25,54.
högs häraders ....
36.
Torna, Bara och Harjagers
Städerne: Kalmar
40.
häraders
26.
W estervik
64.
Luggude, Rönebergs och On-
Wimmerby
18.
sjö häraders
27.
Borgholm .
134.
Färs och Frosta häraders .
34.
Fögderier: Norra och Södra Tjusts hä-
Ljunits och Herrestads hära-
ders
28.
raders
22.
Tunaläns, Säfvedes och Aspe-
Kristianstads Län
27,32.
lands häraders ....
28.
Städerne: Kristianstad
24
Norra Möre, Stranda och
Cimbritshamn
41.
Handbörds häraders . .
35.
Södra Möre härads . . .
27
Engelholm
53.
(ilands Norra Mots härads.
20.
Fögderier: Ingelstads och Jerrestads hä-
Olands Södra Mots d:o
20.
raders
40.
Willands, Gärds och Albo
Kronobergs Län
28,68.
häraders
20.
Staden Wexjö
Östra och Vestra Göinge hä-
43.
raders
32.
Fögderier: l:a Fögderiet Konga härad
40.
Norra och Södra Asbo, samt
2:a » Uppvidinge
Bjäre häraders ....
31.
härad |
27.
6
3:e Fögderiet Kinnevalds och
Norrvidinge härad . . .
4:e Fögderiet Allbo härad.
5:te » Sunnerbo härad
Jönköpings ian
Städerne: Jönköping
Ekesjö . .
Grenna
32.
20.
37.
19,53.
Fögderier: Norra och Södra Wedbo häraders
Tveta, Mo och Wista häraders
Westra härads
Östra »
Westbo » . . . .
Östbo » ......
Hallands Län .
Städerne: Halmstad
Warberg
Laholm
Falkenberg
Kongsbacka
Fögderier: Laholms .
Halmstads
Warbergs .
Fjäre . .
köteborgs och Bohus Län .
Städerne: Göteborg ....
Uddevalla. . . .
Strömstad . . .
Kongelf ....
Marstrand. . . .
Fögderier: Göteborgs . . .
Inlands ....
Orousts och Tjörns
Sunnervikens . .
Norrvikens . . .
Elfsborgs Län
Städerne: Wenersborg
Borås . .
58.
37.
70.
14.
16.
30.
19.
19.
19.
22,50.
63.
32.
25.
28.
22.
29.
26.
20.
17.
24,95.
42.
6.
4.
10.
—5.
24.
18.
29.
27.
34.
25,74.
Alingsås .
Ulricehamn
Amål . .
Fögderier: Väne, Björke, Flundre, Ale,
och Vädtle häraders . .
Kullings, Gäseneds och Åhs
häraders
Redvägs och Kinds häraders
Marks, Bollebygds och Vedens
häraders . . . .
Sundals, Nordals och Valbo
häraders
Wedbo och Tossbo häraders
Skaraborgs Län
Städerne: Mariestad.
Lidköping
Skara . .
Sköfde. .
Hjo . . .
Falköping
Fögderier: Wadsbo .
Höjentorps
Wartofta .
Skara . .
Leckö . .
karlstads Län
Städerne: Karlstad . .
Kristinehamn
Filipstad . .
28.
Fögderier: Öster-Sysslets .
Mellan-Sysslets .
Söder-Sysslets .
Vester-Sysslets .
Norr-Sysslets
Orebro Län.
Städerne: Örebro. .
Askersund
Nora . .
Linde . .
Fögderier: Öster-Nerikes .
Wester Nerikes .
16.
4.
18.
20.
26.
20.
30.
34.
48.
22,60.
42.
59.
40.
86.
72.
61.
25.
25.
14.
29.
24.
30,59.
54.
17.
57.
30.
27.
32.
37.
43.
21,05.
41.
47.
37.
23.
10.
24.
7
Nora
31.
Waxholm
i
16. i
Lindes
25.
Sigtuna
.
Norrtelje
19.1
6.;
Linköpings Län
21,07.
Osthammar
17.
Städerne: Linköping
45.
Oregrund
14.
Norrköping
71.
Fögderier: l:a Sollentuna, Wallentuna
Söderköping
60.
och Färentuna härader,
!
Wadstena
Skenninge
25.
31.
samt Danderyds skeppslag
2:a Långhundra, Seminghun-
12.
Fögderier: Kinda och Ydre häraders .
11.
dra och Erlinghundra hä-
Gullbergs, Bobergs och Wal-
rader
8.
kebo häraders ....
11.
3:e Frösåkers och Närding-
Åkerbo, Bankekinds och
hundra härader ....
12.
Hanekinds häraders . .
16.
4:e Lyhundra och Sjuhundra
Finsponga läns, Bråbo och
härader samt Bro och
Memmings häraders . .
25.
Wäddö skeppslager . .
is.:
Lösings, Björkekinds och
5:te Akers, Frötuna och
Östkinds häraders . . .
16.
Wermdö skeppslager, . .
19.
Göstrings och Wifolka, hära-
6:te Sotholms, Svartlösa och
1
ders
30.
Oknebo härader. . . .
15.
Lysings, Dals och Aska hä-
Upsala Län
j raders
22.
10,(57.
Hammarkinds och Skärkinds
Städerne: Upsala
76.
häraders med Stegeborgs
Enköping
17.
skärgårds tingslag . . .
19.
Fögderier: l:a Håbo och Bro härader,
Nyköpings Län
13,44.
samt Weckholms, Kungs-
! Städerne: Nyköping
husby, Thorsvi, Hacksta
40.
och Löths socknar af
Eskilstuna
51.
Trögds härad ....
7‘ i
Strengnäs
33.
2:a Asunda härad och åter-
Thorshälla
Mariefred
32.
9.
stående socknar af Trögds
härad
2.
Trosa
Malmköping
—14.
44.
3:e Lagunda, Hagunda och
Ulleråkers härader . . .
9.
i Fögderier: l:a Jönåkers, Rönö och Kö-
4:e Bälinge, Rasbo och Wak-
lebo härader
13,
sala härader
3.
2:a Oppunda och Willåttinge
5:te Örbyhus och Norunda
härader
15.
härader
6.
3:e Öster- och Wester-Re-
6:te Olands härad ....
13.
karne härader . . .
13.
4:e Akers, Daga och Selebo
Hesterås Län
11,41.
härader
6.
Städerne: Westerås
22.
Stockholms Län
12,02.
Sala
12.
Arboga
35.
\ Städerne: Södertelje
26.
Köping
12.
8
Föqderier: Westerås
,
Säters läns ......
18.
Strömsholms
16.
Nedan-Siljans
18.
Kungsörs .......
8.
Ofvan-Siljans
16.
Bergslags
16.
Vester-Bergslagens . . .
20.
Salbergs
4.
Vester-Dals
26.
W äsby
20.
Gefleborgs Län
21,17.
Stora Kopparbergs hän
16,35.
Städerne: Gefle
23.
Städerne: Falun
14.
Söderhamn
44.
Hedemora
16.
Hudiksvall
28.
Säter
— 11.
Fögderier: Gestriklands
27.
Fögderier: Kopparbergs
14.
Södra Helsinglands . . .
22.
Näsgårds läns
14.
Norra Helsinglands . . .
19.
Sammandrag af uppgifter rörande Landtbruket.
Malmohus Län.
Detta län tillhör helt och hållet det södra spanmnälssäljande distriktet, med undantag
allenast af en och annan bland Onsjö, Frosta och Färs häraders gränssocknar mot Kristianstads
län, hvilka i anseende till magrare jordmån och större skogsarealer ej frambringa
mera spannmål än som inom samma trakter konsumeras. Största delen af den odlingsbara
marken är redan uppodlad, så att endast från Torna, Färs och Frosta härader några
betydligare vidder uppgifvits återstå att upptaga. Ofverskottet af spannmål och andra
jordbruksprodukter afyttras till största delen i städer och köpingar på kusten, hvarifrån
detsamma försändes dels till andra inrikes orter, Stockholm och nordligare hamnar, dels
ock till största delen utföres, hvarjemte ett mindre belopp uppköpes på länets landtmarknader
för att transporteras till norra delarne af Kristianstads län, äfvensom till Halland
och vestra delen af Småland.
Hästar uppfödas inom alla delar af länet tillräckligt för behofvet och äfven till afsalu
åt andra trakter.
Af boskapskreatur behöfver slättbygden inköpa oxar från de nordöstra socknarne samt
från Göinge härader i Kristianstads län och från Småland, dit deremot ungkreatur försäljas.
Kor uppfödas i allmänhet till ortens eget behof.
Ladugårdsprodukter åstadkommas föga af allmogen utöfver eget behof utom i städernas
närmaste grannskap; men från de flesta herrgårdar afyttras betydliga qvantiteter deraf,
som konsumeras i städerna eller sjöledes afsändas förnämligast till Stockholm och Göteborg
samt i någon mindre mån till utlandet.
Kristianstads Lein.
Den södra samt östra delen jemte trakten på 1^ mils afstånd omkring Kristianstad,
äfvensom Bjäre, Södra Åsbo och angränsande del af Norra Åsbo härader i länets nordvestra
hörn tillhöra det södra spannmålssäljande distriktet, hvaremot vestra delen af Albo
och Gärds samt mellersta socknarne af Ostra och Vestra Göinge härader blott fylla sitt
eget behof af jordbruksprodukter. De norra socknarne inom Norra Asbo samt Vestra och
Östra Göinge utgöra sydligaste delen af södra Sverges största spannmålsköpande bygd,
som sedermera sträcker sig uppåt Halland, Elfsborgs län och vestra delen af Småland.
Sistnämda del af länet är bergig med sandig jordmån, dock bättre åt den östra sidan.
I Bjäre och Södra Asbo härader samt kustlandet vid Östersjön närmar sig jordmånen till
den bördigare beskaffenhet, som utmärker densamma inom Malmöhus län. Öfverskotten
af spannmål delas emellan sjöstäderna i båda länen och går derjemte till brännerierna i
Blekinge och öfre delarne af länet.
Odlingslägenheter uppgifvas, särdeles inom Andrarums och Eljaröds socknar i Albo
härad omkring Kristianstad samt till betydliga vidder inom de båda Göinge-häraderne.
Bihang. 2
10
Hästar afyttras från nästan alla de socknar, som försälja spannmål, och uppköpas i
de nordligare.
Boskapskreatur uppfödas deremot till afsalu i stor mängd inom Göinge härader. De
afyttras dels till slättlandet, dels på marknader i Småland.
Ladugårdsprodukter afyttras mest från herregårdarne och föga af allmogen, som likväl
begynner att äfven deråt egna sin omsorg. Hvad som öfver städernes behof kan afyttras
försändes till Stockholm och andra inrikes orter.
Karlskrona Län.
Ehuru Blekinges kust producerar spannmål till afsalu och det öfre landet till eget
behof, då bränvinsbränningens och städernas konsumtion icke inberäknas, så behöfver dock
länet med afseende på sistnämde förhållanden på det hela tillförsel af jordbruksprodukter,
särdeles spannmål, från Skåne, Kalmar län och den sydliga delen af det inre Småland.
Detta förhållande synes dock innan kort komma att förändras i den mån de stora
odlingslägenheter begagnas, som förefinnas i de vidsträckta mader och mossängar, som äro
belägna dels på gränsen mot Kalmar och Kronobergs län, dels vid sluttningen af skogsbygden
mot det mera odlade kustlandet.
Kreatur och ladugårdsalster produceras väl till landsbygdens, men ej till fyllnad i
städernas behof, hvarföre slagtboskap, kött, fläsk och smör tillföras dessa från Småland,
Skåne och andra orter.
Kalmar Län.
Öland producerar spannmål och potatis till betydligt belopp öfver sin konsumtion.
Af båda slagen anses tillsammans omkring 150,000 tunnor årligen dels försäljas till åtskilliga
orter på Sverges fasta land, såsom Blekinge, Stockholm och Norrland, dels exporteras
öfver Kalmar.
På fasta landet frambringar kuststräckan till vid pass 1 mils bredd alltifrån Söderåkra
socken till Oscarshamn jemte Emmådalen upp till Målilla spannmål öfver sitt behof,
äfvensom spridda delar af Tunaläns, samt Södra och Norra Tjusts härader upp emot
gränsen af Ydre och Kinds härader i Östergötland. De öfriga gränssocknarne mot
Jönköpings, Kronobergs och Karlskrona län producera spannmål till eget behof utom
Thorsås kapellförsamling. I norra hälften af länet behöfva delar af Tunaläns, Sevedes och
Norra Tjusts härader tillförsel från grannsocknarne. Dessa distrikter äro på kartan utmärkte
enligt hushållningssällskapets uppgifter. Med säkerhet kan antagas, att länet i sin
helhet, med undantag af Oland och den förstnämda kuststräckan, som alltid kan afyttra
spannmål, producerar tillräckligt för sitt behof och i Tjust något deröfver.
Odling, ej mindre genom sjösänkningar och utdikning af myror och madängar än
genom uppbrytning af den stenbundna hårdmarken, fortgår i stort omfång inom hela länet,
och tillfällen till fortsättning deraf erbjuda sig inom de flesta härader. Sålunda uppgifvas
såsom dels under arbete dels under förberedelser i Södra Möre efter redan fullbordade
sjösänkningar 1500 tunnland, en kärrtrakt på gränsen af Blekinge till 6 å 8000 t:d,
Mören i Ljungby 664 t:d, Emmabodalen i Wissefjärda, Fänet i Thorsås 2865 t:d, i
Madesjö 1430 t:d, Svartebäcksdalen 1260 t:d; inom Norra Möre, i Bäckebo socken,
11
Hemryds mossar; inom Handbörds och Aspelands härader Emmådalen 10,000 t:d; samt
inom Tjust betydliga vidder i de flesta socknar, hvaribland på gränsen af Kinds härad
flere tusen tunnland.
Hästar införas till de flesta delar af länets fastland från Skåne och i synnerhet från
Oland, som deraf uppföder vida öfver sitt behof.
Boskapsskötsel är en hufvudnäring för hela det inre landet särdeles, i Södra Möre
och gränssocknarne mot Kronobergs och Jönköpings län, hvarifrån betydliga drifter af
dragare och slagtkreatur försäljas till andra delar af riket.
Ladugårdsprodukter åstadkommas föga öfver länets behof: dock afyttras sådane från
kusten, men ersättas genom uppköp från det inre landet.
Kronobergs Län.
Med undantag af vestra delen af Sunnerbo härad samt gränstrakterne mot Skåne,
Blekinge och Kalmar län, producerar länet spannmål öfver sin konsumtion. Sunnerbo
härad vester om sjön Bolmen och Lagaån utgör en del af den sterila och ofruktbara
trakt, som sträcker sig ifrån Norra Åsbo och Vestra Göinge härader i Skåne emellan
åsarne på Lagaåns vestra sida och det Halländska höglandet upp emot Borås och Ulricehamn
samt gränsen af Jönköpings och Skaraborgs län. Jordmånen härstädes består i
allmänhet af sand, grus och sten emellan de flacka bergen och mossarne, med få och
inskränkta undantag af bättre jord. Lagaåns dalgång och trakten öster derom äro till
större delen betäckta med sand, understundom med svartmylla, sällan på lerbotten. En del
af Plamneda och Ljungby samt Agunnaryd, Ryssby, Berga och Hvitaryd kunna antagas
vanligen sälja spannmål, som till det mesta uppköpes till angränsande socknar på ortens
marknader, men någon gång föres 5 å 6 mil landväg till Jönköping, Halmstad, Kristianstad
och Karlshamn.
Albo härads jordmån består af svartmylla och sand, i norra och nordvestra socknarne
lika med angränsande delar af Sunnerbo, men bördigare i de östra socknarne.
Med undantag af gränssocknarne mot Ostra Göinge i Skåne, producerar hela häradet
spannmål öfver behofvet, hvilken dels afsättes på 3 k 5 mils afstånd i Norra Skåne, Blekinge
och Wexjö, dels förvandlas i brännvin.
Kinnevalds härad har bördigare sand och mylla än de föregående samt producerar
spannmål öfver behofvet, med samma afsättningsorter som Albo härad.
Konga härads södra och vestra socknar hafva bördig jordmån och producera spannmål
till afsalu på Wexjö och Blekinge. Endast Hofmanstorps socken behöfver ännu
tillförsel deraf, hvaremot Hemmesjö, Sandsjö och Tingsås fylla sitt behof med egen skörd.
Uppvidinge härads jordmån består af stenbunden mylla, temligen bördig i nordvestra
delen, men sämre mot gränsen af Kalmar län och Konga härad. De inom förstnämde
del af häradet belägna socknar sälja sin spannmål dels på ortens marknader till angränsande,
dels i Kalmar och Karlskrona på 6 ä 8 mils' afstånd.
Norrvidinge härad har någorlunda gifvande sand och mylla samt aflåter spannmål
hufvudsakligen på ortens marknader, särdeles Wernamo, och till Kalmar län.
Af sammanstämmande uppgifter bekräftas, att trakterna emellan och omkring sjöarne
Asnen, Salen och Helgasjön äro de fruktbaraste inom länet. I allmänhet är den högländta
marken inom östra delen af länet bördig, ehuru mycket stenbunden; inom den
vestra deremot ömsom sandig och stenig, samt mindre tacksam att odla.
12
Odling af jord bedrifves emellertid inom hela länet numera med sällspord ifver, sä
väl i mindre skala på nästan hvarje hemmans hårdmark, som i större omfattning medelst
sänkning och tappning af sjöar, vattendrag och mossar, hvartill statsbidrag erhållits eller
komma att begäras. Inom Sunnerbo och Albo härader har sänkning af sjön Möckeln
och dermed sammanhängande vattendrag gjort 1500 tunnland odlingsbara; Tutaryds och
Ryssby socknar äga 5000 t:d odlingsbara mossar; Hvitaryds, Berga och Ljungby samt Dörarps
socknar erhålla genom utdikning af Kåtaåns mader och sänkning af Widöstern flere tusen
tunnland, likaså Pjetteryds socken genom Wiesjöns, Ljunga genom Skärsjöns samt
Hamneda genom Lagaåns sänkning vidsträckta marker. Inom Albo härads nästan alla
socknar odlas för närvarande högst betydliga vattendränkta områden och likaså i Kinnevalds
härad, särdeles på gränsen mot Blekinge. Rinkabysjöns fullbordade tappning har
beredt Konga och Kinnevalds härader betydande tillökning af åkerjorden, och dylika arbeten
förehafvas äfven i Uppvidinge och Norrvidinge härader, i synnerhet inom Algutsboda,
Dädesjö, Ekeberga, Hornaryds och Nottebäcks socknar.
Hästar uppfödas ej inom länet till dess behof, utan uppköpas på marknaderna från
angränsande provinser.
Boskapsskötseln har fordom utgjort den förnämsta och är ännu en hufvudnäring
för länet, så att uppfödande af och handel med oxar bedrifves inom de flesta socknar.
Enligt de till kommittéen inkomne uppgifter afyttras årligen inom de särskilda häraderna
följande antal större och mindre kreatur samt ladugårdsprodukter, bestående af smör, ost,
kött och fläsk, nämligen
från Sunnerbo:
kreatur:
1814
st.
viktualier:
7272
centner
Albo
»
2065
»
»
8260
»
Kinnevald
»
1340
»
»
5340
»
Konga
»
1950
»
»
7810
»
Uppvidinge
»
1421
»
»
5680
»
Norrvidinge
»
966
))
»
3860
»
Landtbruket inom Kronobergs län har under de senast förflutna åren märkbart utvecklat
sig, så att, såsom äfven en följd af Landshöfdinge-embetets femårsberättelser omförmäler,
allt större qvantiteter spannmål årligen afyttras från flertalet af länets socknar
och detsamma numera kan anses såsom spannmålssäljande, ehuru dess jordmån och öfriga
beskaffenhet, såsom genomskuret af sjöar, kärr, skogstrakter och höjdsträckningar, de senare
dock merendels jordbetäckta, icke medgifva spannmålsproduktionens uppdrifvande
till samma höjd i förhållande till hela jordvidden, som på de bördigare slätterna i andra
län, på samma gång som mindre delar deraf, särdeles på vestra sidan om Lagaån, men
äfven spridda inom några af de östra häraderna, svårligen kunna bringas till en afkastning
som motsvarar eller öfverstiger befolkningens behof. Af detta skäl måste ock boskapsskötseln
i förening med ängsbruk fortfarande blifva en hufvudnäring för de flesta delar af
länet och derutinnan möjligen en mindre skilnad framdeles märkas emellan de vestra och
östra trakterna än i afseende på det egentliga åkerbruket.
Jonköpings Län.
Till följd af stora olikheter i jordens naturliga bördighet inom särskilda trakter af
länet, äro jordbrukets resultater äfven mycket skiljaktiga. Den nordligaste delen, angränsande
till Linköpings län, eller Wista och Norra Wedbo härader äger den bördigaste
13
jordmånen, dernäst Södra Wedbo, Östra och Tveta härader; Vestra och Östbo härader
hafva omvexlande bättre och sämre trakter, hvilka senare tilltaga i vidd vester om
Lagaån, så att Mo och Westbo härader, som äfven tillhöra det förut vid beskrifningen
om Sunnerbo härad i Kronobergs län omnämda sterila vestliga området emellan Lagaån
och Halland, endast med obetydliga undantag erbjuda odlaren en ofruktbar sand
och grusinylla. Hela länet är ett högland, hvars högsta punkter ligga inom Tveta härad
och på dess gränser emot Mo, Östbo, Vestra samt Södra och Norra Wedbo härader, bildande
en halfcirkel omkring Wetterns södra ända på vid pass 1 k 2 mils afstånd derifrån.
1 afseende på jordbrukets beskaffenhet och fortskridande under senare tider inom
Jönköpings län gäller i allmänhet detsamma som blifvit yttradt om Kronobergs län, hvilket
senare utgör samma höglands sydligare sluttning. Genom vidsträckta odlingsföretag
och förbättringar i sättet att sköta jorden har äfven Jönköpings läns spannmålsproduktion
stigit, så att större delen deraf, och företrädesvis den östra och norra, eller alla härader
utom Mo, Vestbo och mindre delar af östbo och Tveta härader, numera i vanliga år afyttrar
ej obetydliga qvantiteter, ehuru, likasom Kronobergs län, i förhållande till hela vidden
icke jemförligt med de rikare slättbygderna, hvartill dock Wista och Norra Wedbo
härader närma sig mer än någon annan del af dessa län.
Utom spannmål och rotfrukter odlas, särdeles inom Södra Wedbo, Östra och Vestra
härader, ej obetydligt lin, såsom en säljbar och transportabel vara. Öfverskottet af landtmannavaror
afsättes dels på ortens landtmarknader, dels i Jönköping, Grenna och Ekesjö,
dels ock i Skenninge, Linköping, Norrköping, Westervik, Kalmar, Karlshamn, Helsingborg
och Halmstad, stundom med 8 å 10 mils landsvägstransport.
Ehuru odlingsarbetet under senare år bedrifvits med utmärkt ifver, återstå dock öfver
hela länet högst betydliga vidder att göra fruktbärande, i synnerhet uti de vidsträckta
moss- och kärrtrakter, som intaga en stor del deraf och hvartill statsbidrag dels redan erhållits
dels framdeles torde beviljas, då sådana företag äro allt för omfattande att af markens
ägare kunna helt och hållet genomföras.
Sådana lägenheter finnas i Westbo härad vid stränderna af Bolmen och Grafven, omkring
Storån vid Forsheda, Wäån med dess utgreningar i Refteleds och Willstads socknar,
Östanå genom Willstads, Hestra och Långaryds socknar samt Vesterån genom Båraryds,
Våthults, Bosebo, Burseryds, Hestra och Gryteryds socknar. Inom Östbo härad är statsbidrag
beviljadt för utdikning af Store mosse om 20,000 tunnlands vidd och dermed i förening stående
sjöar, Käfsjön, Snarsjön och Hårsjön, hvarförutan andra betydliga sträckor af mader afvakta
odlarens hand. Genom pågående sänkning af Ljungaån i Vestra härad vinnas 5000 tunnland,
och dessutom äro större mader föreslagna till utdikning inom Hylletofta, Hjelmseryds,
Wrigstads och Nydala socknar till vidder om flera tusen tunnland. Inom Östra härad
hafva genom sänkning af sjöarne Nömmen och Tjurken 4000 tunnland bördig jord
vunnits, och likaså erhållas genom utdikning af mader lika stora arealer utmärkt bördig
jord inom Alsheda, Näshults, Korsberga, Lemnhults, Bexheda och Lannaskede socknar.
Norra och Södra Wedbo häraders stenbundna men fruktbara hårdmarker äro under fortfarande
upparbetning. Dessutom uppgifvas 2500 tunnland mader i Svartådalen genom
Bredestads, Marbäcks, Linderås och Säby socknar samt sänkning af sjön Soljen i Södra
Wedbo och Östra härader, hvartill statsbidrag är sökt. Inom Wista härad äro nära 1500
tunnland förvandlade till åker efter sänkning af sjöarne Öhrén och Bunnen; äfvensom en
betydlig landsträcka vunnits genom Landsjöns tappning i Skärstads socken. Likaså begagnas
tillfällen till odling inom Tveta härad, hvaremot Mo härad dertill erbjuder blott
få och inskränkta dugliga lägenheter.
14
Hästafveln förser ej länet med dess behof, ehuru ett ringa antal torde afyttras från
Wista och Tveta härader.
Boskapsskötseln och egentligen oxhandel är en af länets hufvudnäringar. Både lefvande
kreatur och kött, fläsk, samt smör och ost afsättas ganska betydligt från de flesta
härader, utom Westbo, hvarest den starka hemmansklyfningen och sämre beten ej medgifva
uppfödande af kreatur till afsalu i någon anmärkningsvärd mängd.
Under granskningen af landtbrukets förhållanden uti de 3:ne Småländska länen, har
det icke kunnat undfalla Kommittéens uppmärksamhet, hurusom detta landskaps arbetsamma,
idoga och sparsamma befolkning under senare år egnat största delen af sin arbetskraft
åt jordbruket, dock mera måhända åt dess utvidgande genom odlingar än åt dess
intensiva utveckling i bredd med ökade ladugårdar. Jorden inom landskapets norra, medlersta
och östligare trakter gifver också hastigt nog goda skördar sedan den högre belägna
blifvit befriad från den oerhörda mängd sten, hvarmed den är uppblandad, och den
sankare blifvit afdikad. Orsakerne till den större uppmärksamhet, som jordbruket sålunda
tillvunnit sig framför boskapsskötseln och skogsbruket, hvilka förut jemte handaslöjder voro
nästan uteslutande hufvudnäringar, äro att söka ej allenast i åkerbruksprodukternas stegrade
pris under en följd af år, än ock i arbetslönernas och transportkostnadernas proportionsvis
ännu mera höjda värden, hvilka med afseende på de långa och svåra vägarne
till afsättningsorterna vid hafvet, Wettern eller de skoglösa slättbygderna i angränsande
län medtagit hela behållningen på skogsrörelsen, hvaremot spannmålen, om också dyr att
frambringa, lättare kunde bära transportkostnaden, helst om den förvandlades i brännvin.
Detta häntyder på brister uti kommunikationsväsendet från det inre af landet till hafvet
eller Wettern, som blifva kännbarare ju mera spannmålsproduktionen stiger utöfver hvad
som inom orten konsumeras. Att dömma af de raska steg, hvarmed odlingen fortgått de
sista 20 åren, skall det ej dröja länge förr än de trakter, som nu mer eller mindre knappt
fylla sitt eget behof, skola producera betydligt deröfver och derigenom minska tillfället
till afsättning på närmare håll från det inre bördigare landet, hvars öfverskott af spannmål
sålunda med förminskning af den verkliga behållningen måste söka aflägsnare marknadsplatser
.
Halmstads Lån.
Detta län äger längs kusten af Kattegat till vid pass 1 mils bredd en fruktbar
slättbygd, som dock emellan Halmstad och Falkenberg samt norr om Warberg genomskäres
af kullar och höjdsträckningar, hvilka utgrena sig från Smålands och det södra
Westergötlands högland. Denna kuststräcka, hvarå åkerbruket under senaie år gjort
stora framsteg, producerar ej obetydligt spannmål utöfver sin konsumtion, dels till export,
dels och mest till försäljning uppåt det nämda magrare höglandet. Ifrån Enslöfs socken
på Tönnersjö härads norra gräns sträcker sig på sluttningen emot och parallelt med
slättlandet till sjön Lygnaren i norr en smalare mellantrakt, hvilken äfven inskjuter öfver
Elfsborgs länegräns efter Wiskaån, och hvarom uppgifves, att den producerar spannmål till
eget behof; hvaremot gränslandet derofvanför emot Småland och Westergötland utgör ett
15
af sand, grus, sten, mossar och ljunghedar uppfylldt, till stor del äfven skogfattigt högland
med gles befolkning och föga utveckladt jordbruk.
Slättbygden är till större delen uppodlad, men inom höglandet af Laholms fögderi
finnas betydliga arealer af mossar och kärr, hvilka kunna odlas, ehuru belägne på mera
ofruktbar grund. Genom Ramsjöns tappning inom Stafsinge och Morups socknar af Halmstads
fögderi hafva 6000 tunnland erhållits, deraf hälften redan är uppodlad. Inom
Warbergs fögderi uppgifvas trakterna omkring Himleån, utgörande 2150 tunnland ypperlig
jord på mergelbotten, vara under bearbetning, samt dessutom 1800 tunnland omkring
Tolleredsån, 1300 tunnland vid Tvååkersån och 2000 tunnland i Träslöfs, Grimmethons
med flere socknar.
Hästar uppfödas på slätten till eget behof och något deröfver.
Boskapskreatur och ladugårdsprodukter afyttras, de förra från höglandet och de senare
mest från herregårdarne på slätten.
liahus Län.
Hela detta län, med undantag af någon mindre del inom Nafverstads pastorat och
fjällbygden samt de smärre öarne i skärgården, frambringar ej obetydligt spannmål till
försäljning. Afven ett mindre antal kreatur samt ladugårdsprodukter afyttras härifrån, de
senare varorna isynnerhet omkring Göteborg. Alla öfverskotter af landtmannavaror
afsättas i städerna och fisklägena på kusten.
I)å Vestra stambanan redan är färdig ifrån Göteborg 17 mil uppåt landet, och den
norr om nämde stad belägna del af länet, såsom varande en kuststräcka utmed Kattegat,
utan behof af andra afsättnings- eller tillförselslägenheter än dem hafvet erbjuder, icke
har direkt beröring med de hitintills ifrågasatta jernvägssträckningarne, har Kommittéen icke
ansett af nöden att närmare utforska Bohus läns förhållanden.
Elfsborgs Län.
I afseende på landtbruket förete särskilda delar af detta län stora skiljaktigheter.
Den södra och sydöstra delen, som gränsar till Halland och Småland, är uppfylld af sjöar,
kärr och mossar emellan berg och höjdsträckningar, betäckta med en föga fruktbar sten
bunden
sand och mojord. Hit räknas Kinds, Redvägs, As, Gäseneds, Wedens, Marks och
Bollebygds härader, utgörande den norra och vestra delen af den ofvannämda stora ofruktbara
landsträckan emellan Lagaån i öster, norra Åsbo och Göinge härader i söder,
Hallands slättbygd och Säfveån i vester samt gränsen emellan Elfsborgs och Skaraborgs
län i norr, och inom hvars här ifrågavarande del de bekanta »Svältorna» äro belägna. Den
östra och sydöstra delen af detta område, så vidt det tillhör Elfsborgs län, är den
ofruktbaraste, hvaremot smärre ställen med bördigare jord förekomma omkring Wiskaån
och tilltaga i betydenhet inom Kullings, Wädtle och Bjärke härader, hvarest större fruktbara
sträckor utbreda sig. Trakten på östra sidan om Göta eif och vid Wenern, eller
Wäne, Flundre och Ale härader, har öfverallt en bördig jord, likasom Dalslands slättbygd,
Sundals och Nordals härader. Walbo härad är bergbundet, men med temligen
fruktbar jordmån emellan bergen; Wedbo och Tossbo deremot i allmänhet af sämre beskaffenhet,
med vissa undantag på Wenerns strandbygd. De spannmålsbehöfvande sock
-
16
narne i södra delen af länet erhålla sina förnödenheter från Småland, Halland och den
så kallade Falbygden i Skaraborgs län; samt norra Dalsland från slättbygden i samma
landskap och till någon del från Bohus län. Hvad närmast belägne spannmålsköpande distrikter
icke konsumera af öfverskotterne från länets fruktbara trakter, som alla angränsa
Göta eif och Wenern, afsättes på Uddevalla och Göteborg.
Odlingstillfällen af större omfång uppgifvas från de flesta härader. Inom Kinds härad:
2000 tunnland, erhållna genom Asundens fullbordade sänkning, 1200 tunnland genom
pågående utdikning af Länghems mader och sänkning af Simmesjön samt kanalgräfning
från Svenljunga mader; äfvensom madsträckorna från Sämsjön genom Månstads, Åsarps
och Tranemo socknar af l£ mils längd och \ mils bredd. Inom Redvägs härad:
maderna omkring Ätraån genom Hössna, Knätte och Åsarps socknar om 1800 tunnland
samt Tidaåns mader i Liareds socken. Inom Åhs härad: maderne omkring Wiskaån från
Warnumssjö uti Gingrids, Tärby, Warnums och Rångedala socknar 450 tunnland. Uti
Gåsene härad: 2000 tunnland mader omkring Nossaån emellan Mollasjö och Hudeneds
qvarnar samt omkring Lidaån inom Ora, Broddarps, Alboga, Eriksbergs och Mjelldrunga
socknar. Inom Marks härad: betydande sträckor omkring sjön Weselången på gränsen mot
Halland uti Istorps pastorat, hvarå nu arbetas medelst sjöns sänkning. Uti Kullings härad:
Sienes mader 327 tunnland, hvilka äro under pågående odling. Den egentliga
sädesbygden, särdeles inom Dalsland, är i det närmaste helt och hållet uppodlad; dock
skulle ungefär 2000 tunnland kunna vinnas genom Hästefjordens sänkning inom Frändefors
socken af Sundals härad. Uti Wedbo härad uppgifvas 1600 tunnland såsom odlingsbara
genom sänkning af Steneby och Starlanda elfvar.
Hästar införas till hela Westgöta-andelen af länet, hvaremot Dalsland uppföder sådana
i det närmaste till ortens hellof.
Boskapskreatur afyttras från Kinds, en del af Redvägs, Gåsene, Kullings, Ale och
Wäne härader, dock till föga betydande belopp. Inom södra delen af länet anses dock
boskapsafvel i allmänhet jemnt fylla den årliga afgången. Dalsland åter uppgifves afyttra
boskap från de flesta socknar.
Ladugårdsprodukter, isynnerhet ost och smör, säljas hufvudsakligen från Dalsland samt
Wäne, Bjärke. Flundre, Ale och Wädtle härader; äfvensom ett ringa belopp från
en och annan socken inom de öfrige häraderne.
Skaraborgs Lav.
Länet, hvars största del utgöres af slättlandet emellan de höjder, som följa sjön
Wetterns vestra strand och Wenern, producerar spannmål betydligt öfver dess konsumtion.
Dock är detta icke förhållandet i sydöstra hörnet vid gränsen mot Jönköpings län
samt på en smalare sträcka från sjön Wikens omgifningar till Wermlandsgränsen och
Skagern på Tivedens södra sluttning, hvarest produktionen jemt är tillräcklig för det egna
behofvet. Endast den del, som ligger emellan sjön Uuden och Nerikes gräns behöfver
någon mindre tillförsel af spannmål.
Spannmålen afyttras hufvudsakligen på Göteborg, södra delen af Elfsborgs län och
W ermland.
Den egentliga slättbygden är redan till större delen odlad, men omkring Billingen
på Falbygden i Ilöjentorps och Wartofta fögderier återstå betydliga vidder af fruktbar
jord att upptaga och odla. I allmänhet har jordbruket inom detta län på senare år
17
gjort högst betydliga framsteg och fortgår i produktiv utveckling, hvarom den årligen
växande exporten af säd öfver Göteborg bär ett ojäfvigt vittnesbörd.
Hästar och boskapskreatur kunna i allmänhet från länet afyttras, de förra från en
stor del af slättlandet, och de senare mera från skogsbygderna. Kreatursomsättningen
är isynnerhet betydlig på marknader i trakterna mot Nerikes gräns och i östra delen af länet.
Ladugårdsprodukter afsättas egentligen endast från de större och bättre vårdade
egendomarne, men föga af allmogen.
haris (aris Län.
Odlingarne och jordbruket hafva så fortgått inom detta län, att detsamma i sin helhet
numera köper en jemförelsevis ringa qvantitet af spannmål, egentligen till bergslagerne
omkring Filipstad och de nordligare socknarne i Elfdalen, öfre Fryksdalen och Jösse härad.
Deremot passerar en ej obetydlig qvantitet igenom länet dels öfver Arvika till Norge,
dels genom östra Wermland till Westerdalarne. Näs, Gillbergs och Grums härader
jemte Dalsland förse i allmänhet Nordmarks och Jösse härader med deras behof, och
det förstnämda aflåter dessutom stundom spannmål till Göteborg och Norge. Wisnums,
Gimo och Wäse härader jemte nedra delen af Nyeds bergslag och Kihls härad afyttra
spannmål till de ofvanliggande bruks- och bergslagsorterne. Hvad Fryksdalen och Elfdalen
konsumera utöfver egen produktion och tillförseln från provinsernas sädesorter
erhålles hufvudsakligen ifrån Skaraborgs län öfver Wenern. Till den östra bergslagen
köpes äfven spannmål från Orebro och Nyköpings län.
Betydliga odlingslägenheter återstå ännu att upparbeta inom alla delar af länet,
hvars jordmån på Wenerns strandbygd och i många af dess delar uppåt landet är temligen
bördig. Särskildt uppgifvas Riksmossen i Öhne och Wäse härader, Slöan, Ugglemossen
och Skane mosse i Näs härad, samt Wiksmossen i Jösse härad. Såsom nyligen fullbordade
odlingsarbeten anföras tappning af sjön Björklången i Nyed, samt Welen, Flaten
och Kläggen i öfre Fryksdalen. Dessutom pågår sänkning af Björken och Hån i Fryksdalen
samt Säfsjön i Jösse härad. Inom Eda och Ny socknar omnämnas sjösänkningar
till 5000 tunnlands vidd. Den högländta odlingsmarken inom Fryksdalen uppskattas
till 6895 tunnland och den ännu vattendränkta till 10268 tunnland, hvaraf en ej ringa
del redan är under bearbetning till åker och äng.
Hästar inköpas från Norge till de flesta delar af länet och särdeles till Fernebo härad.
Boskapskreatur uppköpas egentligen till sistnämde härad, hvaremot de sydligare sock
narne
uppföda i det närmaste tillräckligt för behofvet, och de nordligare samt gränssocknarne
afsätta sådana till Norge. Med ladugårdsprodukter är förhållandet enahanda; dock
afsättas sådane numera från flere trakter dels inom riket, dels till Norge.
Orebro Län.
Den till vidden inskränkta men bördiga Nerikesslätteu, utgörande vestra ändan af
Mälare- och Hjelmaredalen, frambringar numera landtbruksprodukter af alla slag till afsalu
dels åt ofvanliggande bergslagsorter inom Örebro och Karlstads län, dels på Stock
holm.
Den innefattar Örebro, östra delarne af Edsbergs och Grimstens, Hardemo, samt
norra delen af Kumla, Skyllersta och Askers härader. Dessutom frambringa Fellings
B
ihan g fl
18
bro och Glanshammars härader äfvensom Sundbo härad öfverskotter af spannmål, hvilka
de förstnämde häraderne afyttra dels på bergslagen, dels till Stockholm, och det sistnämda
merendels förvandlade i brännvin till bergslagsorterne och annorstädes.
De egentligen spannmålsköpande trakterna, som äro de norra och vestra bergslagerne,
erhålla sina behof förnämligast från förutnämde sädesbygder inom länet, samt från
vestra delen af Nyköpings län och till ringa belopp från Westmanland. Karlskoga härad
samt en del af Nora och Lindes socknar producera för närvarande spannmål till eget.
behof, hvilket förhållande äfven inom kort torde utsträckas till den sydöstra delen af länet,
som gränsar till Östergötland.
Ibland betydande odlingslägenheter uppgifvas 0000 tunnland, som blifva odlingsba
ra
inom Fellingsbro härad genom sänkning af Wäringen, Lunten, Österhammars och Finnåkerssjöarne;
inom Örebro härad 3300 tunnland genom sänkning af Svartån, Lillån
och Mosjön; inom Wester-Nerike 8800 tunnland genom sänkning af Svartån; inom
Öster-Nerike 129 00 tunnland genom Qvismarens och Hjelmarens sänkning samt inom
Södra Nerike omkring 7 700 tunnland genom åtskilliga sjösänkningar.
Endast slättbygden uppföder hästar för eget behof, hvaremot bergslagerne årligen
köpa ett större antal, mest från Norge på marknader i Wermland.
Boskapskreatur Uppfödas till afsalu i södra delen af länet, och till eget behof i
Fellingsbro, Glanshammars och Karlskoga härader, men uppköpas till bergslagsorterne.
Ladugårdsprodukter afyttras från Fellingsbro, Glanshammars och Örebro härader
samt äfven ifrån Öster- och Wester-Nerike till betydliga qvantiteter samt produceras till
eget behof inom öfriga delar af länet.
Linkop inys Län.
I främsta rummet den länge odlade bördiga slätten emellan Wenern och Östersjön
i mellersta delen af länet samt dernäst sluttningarne i norr och söder derom jemte Kinds
och Ydre härader producera spannmål betydligt öfver konsumtionen, och i mån som odlingarne,
hvilka med ifver bedrifvas, särdeles på de nämda båda sluttningarne från norra
och södra höglandet, fortgå, utvidgas efter hand det spannmålssäljande området. Endast
Ulrika, Svinhults och Atveds socknar med närmaste omgifningar i södra delen samt
gränstrakten mot Nerike och Södermanland i norr köpa mindre qvantiteter spannmål
från angränsande socknar. Spannmålen afsättes hufvudsakligast på Wadstena, Motala,
Linköping och Norrköping.
Högst betydliga odlingstillfällen uppgifvas dels under arbete dels påtänkta, särdeles
i södra delen af länet i Kinds och Ydre härader samt gränstrakterna mot Småland,
men äfven på norra sidan om slätten, bland hvilka den med bidrag af staten företagna
sänkningen af Storåns vattendrag anses lemna 3000 tunnland odlingsbara i Tjällmo och
Hällesta socknar.
Slättbygden uppföder hästar till afsalu, och de södra skogstrakterna isynnerhet boskapskreatur.
Den största kreatursomsättningen äger rum på marknaderne i Skenninge.
Ladugårdsprodukter fylla länets och städernas behof samt lemna äfven öfverskotter
till afsättning på Stockholm och andra trakter, i synnerhet från egendomarne i grannskapet
af Göta kanal.
19
Nykopings Län.
liela länet utom norra stranden af Bråviken producerar större och mindre öfverskotter
af spannmål, som försäljas hufvudsakligen till Stockholm, Norrköping, Orebro län,
men äfven på Dalarne och bergslagerne i allmänhet, samt exporteras i mindre qvantiteter
öfver Nyköping. Selebo och Rekarne härader utmed Mälaren samt Oppunda, Willåttinge,
Rönö och Jönåkers härader äro dock de mest odlade. Inom de öfrige finnas mera
vexlande smärre områden af större och mindre produktion.
Odlingstillfällen uppgifvas inom Öster- och Vester-Rekarnes fögderi till 2 600 tunnland,
inom Akers, Daga och Selebo härader till 5000 tunnland, inom Oppunda och
Willåttinge härader lika mycket, samt inom Jönåkers, Rönö och Hölebo härader öfver
7 500 tunnland.
Hästar uppfödas knappt till länets behof, men ^boskapskreatur inom spridda socknar
till afsalu. I trakterna vid Mälaren och östra delen af länet uppfödas och gödas ungkreatur
till försäljning på Stockholm.
Ladugårdsprodukter afyttras i synnerhet, från Rönö, Jönåkers, Hölebo, Oppunda,
Willåttinge, Daga samt Oster- och Vester-Rekarnes härader.
Stockholms Latt.
Utom den egentliga skärgården och Frösåkers härad, producerar den öfriga delen af
länet spannmål till försäljning, nästan uteslutande på Stockholm, i synnerhet de till Sigtunafjärden
gränsande härader.
Större odlingstillfällen uppgifvas inom Åkers fögderi till vidd af 1700 tunnland,
inom Lyhundra fögderi 1100 t:d, inom Frösåkers fögderi 5000 t:d samt inom Södertörns
fögderi omkring 2000 t:d.
Hästar och boskapskreatur uppfödas i allmänhet ej tillräckligt för länets behof. Från
de norra delarne af länet afyttras dock ett mindre antal af det senare slaget.
Deremot afyttra de närmast Stockholm belägna socknar betydande qvantiteter af
ladugårdsprodukter till staden så väl från södra som norra sidan.
(Ipsala Latt.
Hela länet, med undantag af Söderfors, Elfkarleby, Hållnäs, Löfsta, Films och Morlanda
socknar, som köpa, samt Tolfta, Tegelsmora, Dannemora, Alunda, Skefthammars och
en del af Tierps socknar, som jemt konsumera sin egen produktion, afyttrar spannmål
till betydligt belopp.
Följande arealer af odlingslägenheter äro uppgifne, nämligen inom
Bro och Håbo härader 1,700 tunnland.
Åsunda härad 4,000 »
Trögds » 3,000 » hvaraf under arbete 1,000.
Lagunda och Hagunda härader 6,000 » » 1,000.
Ulleråkers härad 3,800 »:
Waksala och Rasbo härader 500 »
20
Bälinge och Norunda härader 17,900 tunnland, hvaraf under arbete 3,100.
Olands härad 20,000 »
Tierps och Wendels härader 9,000 » » 850.
Elfkarleby härad 3,310 » » 010.
De flesta af dessa bero på sänkningar af sjöar och vattendrag.
Hästar och boskapskreatur uppfödas för behofvet utom i bruksdistriktet. Af det
senare slaget kan dock ett mindre antal afsättas.
Ladugårdsprodukter afyttras från socknarne vid Mälaren till Stockholm och äfven
från slätten omkring Upsala till betydligt belopp.
Westerås Län.
Ungefär hälften af länet producerar betydligt med spannmål utöfver det egna behofvet,
\ motsvarande detsamma och \ icke fullt till egen konsumtion. Till förstnämda
kategori hörer hela Åkerbo härad med undantag af Skedvi sockens norra hälft, Snäfringe
härad utom Sura och Ramnäs socknar, hela Tuhundra, Siende, Ytter-Tjurbo och
Thorstuna härader, sydöstra hälften af Wåla, nästan hela Simtuna, södra hälften af OfverTjurbo
och sydöstra d:o af Norrbo härader. Spannmål till eget behof och i goda år
deröfver producera Fläckebo, Yester-Fernebo, Möklinta, Nora och norra delen af Wåla
socknar, hvaremot tillförsel behöfves i norra delen af Skedvi socken, Skinskattebergs och
Norbergs bergslager samt norra delen af Snäfringe härad. Spannmålen afsättes dels
nppåt bergslagstrakten och Dalarne, dels på Stockholm, hvilken senare afsättningsort
under sista åren blifvit af större betydenhet, sedan både Dalarnes egna och andra dit
angränsande trakters spannmålstillgångar ansenligt blifvit ökade.
AYesterås läns jordbruk kan otvifvelaktigt utvidgas högst betydligt både geiiom förbättradt
brukningssätt af den gamla jorden och genom nyodlingar, hvartill i synnerhet de
vattendränkta trakterna i nordöstra delarne af länet erbjuda vidsträckta tillfällen. Bland
sådane uppgifvas Sagåns dal genom Sevalla, Simtuna, Tärna och Kumla socknar, trakten
omkring Sätra brunn i Romfartuna, Kila, Haraker och Fläckebo socknar, Svartåns dal
genom Fläckebo och Fernebo socknar samt det stora område, som dränkes af Sala silfververks
uppdämningar. Dessutom uppgifvas spridda lägenheter dels under bearbetning dels
tjenliga till odling inom de flesta socknar i länet, de betydligaste likväl i Harbo, Österwåla
och Yester-Löfsta socknar.
Med undantag af bergslagstrakterne eller Norbergs och Skinskattebergs härader producerar
det öfriga länet hästar och boskapskreatur till eget behof och i en del socknar
till någon försäljning. Med ladugårdsprodukter af kött, fläsk, ost och smör är ungefär
enahanda förhållande, ehuru likväl tillgången derpå numera betydligt ökats, så att icke
ringa qvantiteter ost och smör afyttras på Stockholm från egendomar vid Målarens strand.
Kopparbergs Län.
Spannmål afyttras inom detta län numera alltid från Kopparbergs, Aspeboda, Thorsångs,
Stora Tuna, Gustafs, Stora Skedvi, Wika, Hedemora och Folkärna socknar samt
behöfver i allmänhet ej införas till Sundborns, Grytnäs, Säters och Husby socknar.
Hela det öfriga länet köper i vanliga år mer oller mindre, om också en och annan
21
sockendel möjligen producerar tillräckligt för behofvet, som dock i Dalarne iner än
annorstädes varierar i mån af tillgången. Ofverskottet i de förstnämda socknarne afyttras
helt och hållet inom orten, och återstoden af behofvet tillföres provinsen från Helsingland,
Gefle, Upland, Westmanland samt Wermland, äfven någon gång från Westergötland.
Odlingen fortgår äfven inom detta län, ehuru ännu icke i samma mån som lägenheter
dertill finnas, i brist af förlager till mera omfattande företag. De större odlingslägenheterna
äro uppgifna till en vidd af 15,000 tunnland, men utgöra sannolikt en vida
större areal. Då genom bättre kommunikationer från provinsens medelpunkt dess öfverflödsprodukter
erhålla en lättare afsättning och högre värde, kommer sannolikt äfven
odlingsarbetet att härstädes betydligt utvidga jordbruket.
Hästar införas från Norge, Helsingland och Jemtland till alla delar af länet utom
Nedan-Siljans och Näsgårds fögderier, hvarest afveln motsvarar behofvet.
Boskapskreatur uppfödas till erforderligt antal inom alla socknarne, men föga till
afsalu. Från Ofvan-Siljans, Yester-Dalarnes och Kopparbergs fögderier afyttras dock ett
mindre antal årligen.
Af ladugårdsprodukter försäljes smör från alla länets socknar, utom Grangärde, Norrbärke
och Söderbärke.
Gefleborgs Län, Gestrikland.
Hela provinsen köper ännu spannmål; dock minskas behofvet af tillförsel från andra
län småningom genom det egna jordbrukets utvidgande, särdeles i socknarne omkring
Storsjön. Behofven fyllas från Upland och Westmanland, äfvensom från Helsingland
och genom införsel sjöledes öfver Gefle.
Bland blifvande odlingsföretag uppgifvas 2000 tunnland, som kunna vinnas genom
Storsjöns sänkning. Sådant sänkningsarbete pågår vid Gårdsjön i Fernebo, hvarförutan
i de flesta socknar odling af större och mindre arealer förehafves eller beredes.
Hästar och boskapskreatur uppfödas i allmänhet för behofvet; hvaremot ladugårdsprodukter
afyttras från en del socknar, ehuru ännu i smärre qvantiteter.
T A B E L L öfver arealens af den fasta marken och odlade jorden förhållande till
folkmängden samt öfver spannmålsproduktionens förhållande till konsumtionen.
Län och Distrikter.
Malmöhus Län.
Skytts härad
Oxie d:o
Bara d:o
Wemmenhögs härad
Ljunits och Herresta d:o
Torna
Harjagers
Rönnebergs
Luggude
Onsjö
Frosta
Färs
Städerna
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Kristianstads Län.
Ingelstads
härad
Järrestads
d:o
Albo
d:o
Gärds
d:o
d:o
d:o
Ostra Göinge
d:o
d:o
d:o
Areal
fast mark.
d:o
Vest
ra
Göinge
d:o
d:o
Östra delen .
Vestra delen
Färlöfs, Strö, Qviinge
och Knislinge s:r .
Gryts, Hjersås, Broby,
Emmitslöfs och
Hästveda s:r
Ousby , Loushults ,
Glimåkra och Örkeneds
s:r .
Önnesta, Sörby, Vinslöfs
och Gumlösa s:r
Tunnland.
44820
44411
62721
84885
55101
98175
42635
31588
140951
81361
140061
118308
71441
35717
60788
94305
37322
24225
48569
130589
30442
På hvarje
person belöper
es [i*,
o
O5 -r
CD CD
94.8
93,0
65.9
63.5
58,8
59.2
83.5
98,7
52.5
57.2
33.2
38.5
65,9
54.5
17.6
26.0
7,5
42,1
8,6
3,8
55,8
Tunni.
2.7
3.0
4.0
34
3.7
4.4
3.5
2.7
4.0
5.1
6,0
5,4
3.5
3.7
5.6
5.8
6.8
5,0
7,0
10,5
5,6
Tunni.
2,6
2,8
2,6
2.0
2,2
2.6
2,8
2,7
2,0
1,9
2.0
21
Beräknad
spannmålsproduktion
utöfver den
årliga konsumtionen.
Tunnor.
|
2,2
2,0
1,0
1,5
0,5
2,1
0.6
0,4
2,0
600000
100000
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga produktionen.
Tunnor.
100000
12000
Län och Distrikter.
Areal
fast mark.
Deraf odlad jord.
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
as »p*.
3 -»
SL =r
cd cd
r3 as
>
f °
p_ Q;
as
O.
Tunnland.
°/
/o*
Tunni.
Tunni,
Tunnor.
Tunnor.
Vestra Göinge härad: Sandby, Stoby, Van-
kifva, Finja, Ignaber-
ga, Näflinge, Mällby,
Hii gli nge och Mat-
6000
teröd s:r .
97146
7,5
9,2
0,7
d:o d:o Norra och Vestra
socknarne
157260
5,3
12,1
0,4
Willands härad: Norra delen . . .
48262
8,2
7,3
0,6
d:o d:o Södra delen
86062
41,8
5,0
2,1
100000
Norra Asbo d:o Röstänga, Össjö, Ö.
Ljungby, Källna, Grå-
manstorp, Vedby och
Munkaljungby s:r .
51609
23,2
6,9
1,6
dar d:o Nordöstra delen af hä-
radet
165113
4,8
12,5
0,6
Södra Åsbo d:o
56229
56,9
4,5
2,6
Rjäre d:o
55413
37,9
3,7
1,4
Städerna
20000
Karlskrona Län.
Listers härad
121445
11,7
5,1
0,6
bräkne d:o
129620
8,0
6,8
0,6
I
' xnnnn
Medelstads d:o
174221
10.3
6,2
0,7
Östra d:o
128375
7,7
6,5
0,5
]
Städerna
50000
Kalmar Län.
Öland
267945
20,2
7,9
1,6
60000
Södra Möre härad: Söderåkra, Hallstorp,
Woxtorp, Hagby, Ar-
by, Mortorp, Ljungby
och Hossmo s:r .
146532
14,7
10,2
1,5
15000
d:o d o Den öfriga delen af
häradet .
211340
6,7
9,1
0,6
5000
Norra Möre d:o Kristvalla och Bäcke-
bo socknar
59420
4,3
15,8
0,6
1000
d:o d:o Den öfriga delen af
häradet .
106576
17,0
9,8
L?
10000
Stranda d:o Ålem och Mönsterås
67362
12,6
7,9
1,0
2000
d:o d:o Döderhult .
51637
5,0
8,7
0.6
1000
24
..
än oell
Distrikter
Areal
fast mark.
C?
cs
03
O
ca
O*
F*
Pä h
person
~ >
03  .
-3 -3
varje
belöper
>
Zo
CL Q.
2
Q. |
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Tunnland.
%
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Haridbörds
lia rad:
Fliseryd, Högsby och
Långemåla s:r
169141
4,7
1,8
0,7
1000
d:o
d:o
Fagerhults och Kråks-
måla sr
66134
3,6
13,8
0,5
1000
Aspelands
d:o
Målilla o. Gårfveda s:r
51628
9,6
17,0
1,7
| 3000
d:o
d:o
Mörlunda o. Tveta s r
74082
5:7
14,0
0,8
d:o
d:o
Wirserums, Järeda,
Lönnberga och Carls-
torps s:r .
80695
4,8
14,4
0,7
——
Tunaläns
d:o
Tuna s:n .
44986
4,4
15,5
0,7
d:o
d:o
Kristdala och Mister-
hults sr .
5 21437
4,8
12,5
0,6
Sevedes
d:o
Rumskulla s:n
19431
4,2
14,1
0,6
d.o
d:o
Öfriga delen .
183086
5,9
15,3
0,8
1000
Södra Tjusts
do
Westrums s n
j 257460
9,0
14,2
j 0,6
i 10000
d:o
d:o
Öfriga delen .
' J
(M
Norra Tjusts
d:o
Ukna s:n .
31209
5,1
11,8
0,6
d:o
d:o
Lofta och Loftaham-
mars s:n .
50724
6,9
10,1
0,7
10000
d:o
d:o
Eds, Gärdsrums, Han-
> 1 DODU
näs och Tryserums s:r
14 0253
9,1
12,1
1,1
do
d:o
Dalhems s:u
26465
5,3
14,8
0,8
jStäderna .
• •
40000
Kronobergs Län.
Uppvidinge
härad:
Dädesjö o. Häråkra s r
43108
3,5
20,0
0,7
d:o
d:o
Hornaryds, Drefs och
Sjösås s:r .
25967
3,5
13,7
0,5
6000
d:o
d:o
Åsheda och Alguts-
boda s:r .
113719
3,5
14,5
0,3
d:o
d:o
Elghults, Nåttebäcks,
Granhults och Len-
hofda s:r
168843
1,7
22,6
0,4
2000
d:o
d:o
Helleberga och Eke-
berga s:r
68031
1,1
26,3
0,5
Norrvidinge
d:o
Bergs, Ormesberga,
T- j
»
Tjureda o. Söraby s:r
35056
7,7
10,4
0,8
1 5000
d:o
d:o
Tolgs, Åsa och Gårds-
t
by s:r
54561
5,3
11,0
0,6
1
25
Län och Distrikter.
Areal
fast mark.
| Deraf odlad jord.
i
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Af hela
arealen.
Af odlad
jord.
Tunnland.
%
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Konga härad: Wäckelsångs,Uråsa, Linne-
ryds, Nöbbeleds, Elmeboda
och Ö. Thorsås s:r .
131965
6,9
10,1
0,7
AA A A
d:o d:o Sandsjö, Långasjö, Ljuders,
9000
Furuby, Hemmesjö o. Teg-
naby s:r
128478
4,t
12,2
0,5
d:o d:o Tingsås och Hofmantorps
s:r
52112
3,6
11,1
0,4
1000
jKinnevalds härad: Bergunda, Oja och Öja-
bv s:r
29541
8,6
11,6
1,0
d:o d:o Wexjö, Kalfsviks, Jäths,
Täfvelsås, Vederslöfs o.
8000
Dänningelanda s:r .
56177
8,5
8,4
0,7
d:o d:o Urshults och Almunds-
ryds s:r
76073
4,3
9,5
0,4
Allbo härad: Härlöfs, Skatelöfs, Moheda o
Mistelås s:r
48753
9,9
8,1
0,8
d:o d:o Öhrs,Lekaryds, Aringsås,Qven-
neberga, Hjortsberga, Slätt-
i önna
högs, Aneboda, Wieslanda,
tiUUU
Blädinge och Stenbrohults s:r
148938
4,2
12,6
0,6
d:o d:o Vestra Thorsås och Wire-
stads s:r
86326
6,2
11,5
0,7
d:o d:o Härlunda s:n ....
30355
1,6
14,0
0,3
1500
Sunnerbo härad: Ljungby, Angelstads och
Nöttja s:r
40966
5,9
13,5
0,8
d:o d:o Hvittaryds. Berga, Dör-
arps, Byssby, Agunnaryds,
. penn
Ljunga, Hamneda och
' ooUU
Kånna s:r
190226
4,9
14,0
0,7
d:o d:o Pjetteryds och Tutaryds
s:r
41054
4,4
15,8
0,6
d:o d:o Hallaryds, Götteryds, Mar-
karyds, Hinneryds, An-
nerstads och Torpa s:r .
205441
3,1
16,2
0,5
2500
d:o do Traheryds, Odensjö och
Lidhults s:r .
64531
2,2
17,ti
0,4
d:o d:o Wrå och Femsjö s:r .
31734
1,0
29,5
0,3
Staden Wexjö
8000
Bihang. 4
Län
och Distrikter.
Areal
fast mark.
| Deraf odlad jord.
På hvarje
person bolöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
03 ■>-  -l L_
CD
" sr
CD CD
3 5*
>
sT
Q. CO-  OS
Tunnland.
%
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Jönköpings Län.
Westbo
härad
Dannäs och Tannåkers s:r
10492
5.7
1 1,2
0,6
d:o
do
Forsheda, Torskinge, Bolms-
ö, Bredaryds, Jälluntofta,
Kållerö och Åhs s:r .
90210
2,9
17,t
0,5
d:o
d:o
Unnaryds, Långaryds, Fär-
garyds, Hestra, Burseryds,
Bosebo, Willstads, Wåt-
3500
hults, Refteleds, Anders-
torps, Kulltorps, Gnosjö o.
Kållerstads s:r .
262332
2,4
16,6
0,4
d:o
d:o
Femsjö, Gryteryds, Sand-
viks, Båraryds och Åsen-
höga s:r
56299
1,7
16,4
0,3
Östbo
d:o
Wernamo, Kärda och
Hagshults s:r
62285
6,5
12,8
0,8
d:o
d:o
Tånnö, Hångers, Toftaryds
6000
och Byarums s:r .
65123
4,0
12,7
0,6
d:o
d:o
Rydaholms, Gällaryds,Vox-
torps och Fryeleds s:r .
92064
3,9
13,0
0,5
d:o
d:o
Bondstorps, Åkers o. Käf-
sjö s:r
54503
1,8
16,5
0,3
1000
Vestra
d:o
Wallsjö s:n .
6167
16,2
9,1
1,5
d:o
d:o
Sandsjö, Hjertlanda och
Wrigstads s:r .
69494
7,5
14,8
1,1
d:o
d:o
Malmbäcks, Ödestugu, Al-
mesåkra, Nydala, Hylle-
tofta, Skepperstads och
Fröderyds s:r .
102706
6,7
11,9
0,8
10000
d:o
d:o
Svennarums, Stockaryds,
Bringetofta, Ljunga, Hult-
sjö, Bäckaby och Ram-
qvilla s:r
122445
5,4
13,0
0,7
Östra
d:o
Hjelmseryds och Solberga
s:r
52309
3,8
12,9
0,5
d:o
d:o
Hvetlanda, Näfvelsjö, Björk-
1
ö, Bexheda, Näsby, My-
1 7000
resjö, Nye och Stenber-
ga s:r
97413
10,7
10,3
1,1
)
27
Län oell Distrikter.
Areal
o
CD
05
O
På hvarje
person belöper
fast mark.
Q.
05
Q.
©‘
P-
5
O —*
“ =r
CD CD
P &5
Af odlad
jord.
Tunnland.
%
Tunni.
Tunni.
Ostra härad : Lannaskede. Alsheda, Skede,
Ökna, Korsberga, Karlstorps,
Ånhults och Näshults s:r
129070
6,7
12,0
0.8 i
d:o d:o Lemnhults och Skirö s:r .
20823
7.2
10,0
0.7 |
Södra Wedbo härad: Höreda, Melby, Bellö,
Flisby o Edshults s:r
5177!
11,2
8,9
1,0
d:o d:o Hults, Solberga och
Hesselby st .
43782
4,0
17,5
0,7 I
d o d.o Ingatorps o Ekesjö s.r
78727
2,!!
21.2
0.6 )
Norra Wedbo d:o Wireda, klaurida, Bre-  destads, Frinnaryds,
Liderås och Säby sa-
92156
10.4
10,5
1,1
dio d:o Adelöfs, Bälaryds, A-  skervdso. Marbäcks s:r
55494
6,5
9,6
0.8
d:o d:o Lommarvds s:n .
19709
6,1
9,1
0,6
Wista härad
57112
21,2
7.1
1,5
Tveta d:o Svartarps, Ljungarums, Hög-  berga och Öggestorps s:r
57581
12,7
14.1
1,8 |
d:o d:o Lekaryds, dersnäs, Jerstorps,
Bankeryds och Barnarps s:r
63455
10,4
12,5
*,3 1
d.o d:o Barkeryds, Nässjö, Forsarums,
Hakarps och Sandseryds s:r
81064
6,9
13,7
1.0
d:o d:o Månsarps s:n
15820
2,5
22,2
0,5
Mo d:o Bottnaryds, Stengårdshults o.
Hestra s:r
60888
2,1
23,1
0,6
d:o d:o Mulseryds, Angjerdshestra,
Unnaryds, Öreryds och Wals-  hults s:r
82912
1,6
34,8
0.4
Städerna
Elfsborgs Län.
Kinds härad: Finnekumla siri .
3091
16,1
8,0
1,5
d:o d:o Säms, Tverreds, Gällsta, Mar-  bäcks, Länghems, Svenljunga,
Ullasjö och Räfvesjö s:r
81913
5,0
10,0
0,5
d:o d:o Den öfriga delen
363520
1,7
17,8
0,5
Redvägs d:o Åsarps, Blidsbergs, Böne,
Smula, Bottnaryds, Bjurbäcks,
Kylingareds och Fiflereds s:r
48872
4,9
12,5
0,6
Beräknad
spannmålsproduktion
utöfver den
årliga konsumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga produktionen.
7000
10500
220001
15000
5000
2000
2000
2000
30000
20000
28
Län
och Distrikter.
Areal
fast mark.
Deraf odlad jord.
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Af liela
arealen.
Af odlad
jord.
Tunnland.
0/
'0
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Redvägs härad
Kölaby, Humla, Hössna,
Gullereds, Timmelheds,
Brunns och Wists s:r
19302
5,1
9,9
0,5
d:o
d:o
Solberga, Dalums, Knätte,
Strängsereds och Liareds
s:r
33329
3,3
11,8
0,4
Åhs härad
: Norra delen
49168
9,6
6,2
0,6
Södra delen
36517
3,7
8,2
0,5
3000
Gäseneds härad:
Hellestads, Källunga, Skälf-
vene, Säms, Hofs, Grude,
Eriksberga, Broddarps och
Mjelldrunga s:r
33394
7,5
9,4
0,7
d:o
d:o
Alboga, Öhra, Björke och
Väsene s:r
16962
4.1
12,4
0,5
•
d:o
d:o
Odhs, Molla, Norunga,
Ljurs, Ornunga, Qvinne-
stads, Asklanda, Hjellby
och Hudene s:r
71195
2,6
11,5
0,5
1000
Wedens
d:o
76698
2,1
10,6
0,3
4000
Marks
d:o
Öxnevalla s:n
6620
24,2
5,0
1,2
d:o
d:o
Istorps och Horreds s:r .
13720
17,8
4,5
0,8
d:o
d:o
Surteby, Kattunga, Fout-
j
skäls och Kinna s:r .
21463
12,6
4,8
0,6
' 20000
d:o
d:o
De öfrige socknarne .
190104
3,a
7,9
0,5
)
Bollebygds
d:o
80275
1,2
14,4
0,2
6000
Kullings
d:o
Eggvena och Härene s:r
7719
14,3
7,1
1,0
)
d:o
d:o
Alingsås, Bälinge och Rö-
1000
1
dinge s:r
19517
6,1
7,0
0,8
)
d:o
d:o
Härljunga, Tarsleds, Föle-
ne, Remmene, Algustorps,
Sköfde. Bråtensby, Landa,
Hool, Siene, Lena, Berg-
stena, Fullestads och Lån-
gareds s:r
85269
5,5
9,4
0,5
d:o
d:o
Hårla, Hemsjö och Öde-
näs s:r
29984
2,0
10,8
0.3
1500
Wädtle
d:o
Angereds, Bergjums och
i
Lundby s:r
34310
14,9
8,7
1,5
10000
d:o
d:o
Lerums s:n . . . .
16694
7,1
8,7
0,7
d:o
d:o
Skallsjö »
15851
5,5
14,7
05
1
29
Län
och Distrikter.
Areal
fast mark.
Deraf odlad jord.
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Af hela
arealen.
.
Af odlad
jord.
Tunnland.
°/o
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Ale härac
: Starrkärrs och Kilanda s:r
19687
17,5
7,5
1,3
©
©
De
öfrige socknarne .
50062
20,0
5,2
1,0
Flundre härad:
Fors s:n
4110
60,8
2,9
1,8
d:o
d:o
Romeleds o. Upphärads s:r
10713
25,2
5,6
1,4
d:o
d:o
Åsbräcka s:n .
7415
5,4
20,1
1,0
30000
d:o
d:o
Fuxerna » .
4156
16,8
3,1
0,5
Bjerke
d:o
Lagmansereds s:n .
8731
20,6
8,2
1,7
d:o
d:o
Geneveds och Mellby s:r
13826
22,4
6,7
1,5
d:o
d:o
Magre och Erska s:r
9115
21,9
4,5
1,0
Wäne
d:o
Björke socken .
6786
29,S
6,8
2,0
i mAnnn
d:o
d:o
De öfrige socknarne .
85355
21,3
7,0
1,5
j 1UUUU
Sundals
d:o
112483
33,1
6,6
2,2
Nordals
d:o
Jerns s:n
4344
36,8
5,2
2,0
d:o
d:o
Örs, Gunnarsnäs o. Holma
30000
socknar
51392
22,0
5,4
1,2
d:o
d:o
Dalskogs och Skällereds se-
17957
11,1
5,5
0,6
Walbo'
d:o Ryrs,Torps, Ödeborgs, Färg-
*
landa, Högsäters, Renne-
6000
landa och Råggjärds s:r .
97730
11,2
8,9
1,0
d:o
d:o
Lerdals och Jerbo s:r
22325
5,4
9,1
0,5
1
Wedbo
d:o
Gesäters, Rölanda och Töf-
tedals s:r
50647
10,7
14,0
1,5
1000
d:o
d:o
Eds, Steneby, Ödskölds o.
Bäckö st
104823
5,3
14 0
fl vt
0,8
d:o
d:o
De öfrige socknarne .
153856
4^3
116
0,5
4000
Tossbo
d:o
Mo, Tössö, Tydje och
Ånimskogs s:r .
49723
14,1
8,6
1,2
3000
d:o
d:o
Dalboreddens o. Åmåls s:r
39380
5,3
14,9
0,8
d:o
d:o
Fröskogs o. Edsleskogs »
26118
5,0
10,5
0,5
1000
Städerna
30000
Skaraborgs Län.
Frökinds
härad
30239
7,9
8,8
0,7
.
Wartofta
d:o
Åsaka, Näs, Skörstorps,
Hångsdala,Hvalstads, Härja,
Fröjereds, Dimbo, Hvarfs,
Åsleds, Mularps, Tiarps,
Luttra, Slöta och Karle-
by s:r
66145
30,2
7,5
2,5
20000
30
1
Län
och Distrikter.
Areal
fast mark.
Deraf odlad jord.
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
a?
CD _
O CT>
P os
>
=' o
cl
• o;
Q.
Tunnland.
%
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Wartofta
härad
: Kjelfveneds, Kymbo, Sun-
taks, Korsberga, Fridenes,
Agnetorps, Acklinga och
Kungslena s.r .
59271
20,0
8,2
1,7
4000
d:o
d:o
Wistorps, Gerums. Wät-
taks,Habo, Gustaf Adolfs,
Velinge, Baltaks, Ottraf-
va och Hömbs s.r .
75985
12.1
10.7
1,5
3000
d:o
d:o
Yllestads, Bjurbäcks, Bott-
naryds. Kylingareds. Ny-
i
kyrka,Utvängstorps, Sand-
hems. Brandstorps o. Da-
retorps s:r
83965
5,2
15,1
0.7
Kåkinds
d:o
Wersås, Kyrketorps och
Suntetorps s:r. .
20565
21,1
10,0
2,1
4000
d:o
d:o
Breviks, Grefbäcks, Wa-
rola och Hagelbergs s r
29800
21,1
8,0
1,7
4000
d:o
d:o
Kyrkefalla, Fåglås, lljo,
Forsby, Sventorps, och
Sköfde med Ryds s:r
67103
16,0
7,7
1,5
4000
d:o
do
Mofalla, Wåmbs o. Sköf-
de s:r
18151
11,0
8.2
0,9
500
Gudhems
d:o
65346
56,0
6,1
2,3
24000
Walle
d:o
41685
17,3
7,5
1,3
2500
Wilske
d:o
42186
58,1
7,8
5.0
20000
Laske
d:o
59937
17,9
11,2
sjo
8000
Barne
d:o
56168
45,8
5,8
2,6
25000
Wiste
d:o
56419
48,0
7.5
3,4
32000
Åse
d:o
45375
44,1
6,8
3,0
22000
Kållands
d:o
83051
43,1
5,8
2,5
35000
Skånings
d:o
102885
56,8
6,5
2,4
37000
Kinnefjerdings
härad
48725
42,9
6,5
2,8
22000
Kinne härad
76056
26,5
7,6
2,0
16000
Wadsbo
härad
Flistads, Svenneby, Wads,
Mo, Hjelstads, Trästena,
Bäcks, Ekeby, Utby oell
•
Tiavads s:r
30171
49.7
7,0
3,5
20000
d:o
d:o
Göthlunda, Wärings, Belle-
fors, Fägreds, Fredsbergs,
Björkängs, Ekeskogs.Berga,
31
Areal
3
CD
05
O
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
Örliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
Län och Distrikter.
fast mark.
05
Cl,
©’
CL
Af hela
arealen.
Af odlad
jord.
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Tunnland.
%
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Enåsa, Färeds, Hassleds,
Eks, Ullervads, Binnebergs,
Frösveds och Låstads s:r
98611
31,3
7,0
2,2
30000
Wadsbo härad: Böja, Timmerdala, Bergs,
Lerdala, Säters, Odensåkers,
Horns, Låcketorps, Hofva,
Amnehärads, Lyrestads, Lex-
bergs och Björsäters s:r .
123426
18,2
7,7
1,4
7000
d:o d:o Beatebergs, Ransbergs, Möll-  torps, Finnerödja och Thorsö
s:r
98809
8,6
10,5
0,9
d:o d:o Halna, Undenäs, Tiveds och
Elgarås s:r
Städerna
94041
5,0
10,0
0,5
12000
25000
Karlstads Lein.
Wisnums härad
83621
17,0
8,8
1,5
8000
Ölme d:o
80795
10,1
1 1,8
1,2
6000
Wäse d:o .
92294
19,4
10,5
2,0
18000
Karlstads tingslag
54474
11,4
8,7
1,0
1000
Grums härad
93101
15,5
9,8
1,5
7000
Näs d:o
140531
24,2
10,0
2,4
40000
Gillbergs d:o
193721
17,7
11,0
1,5
7000
Nordmarks d:o
344358
4,4
15,7
0,7
20000
Jösse d:o
325566
6,6
10,6
0,7
10000
Kihls d:o
146814
15,5
9,6
1,5
6000
Fryksdals nedre tingslag
207892
11,4
8,7
1,0
3000
Fryksdals öfre d:o
271946
3,6
19,5
0,7
8000
Elfdals öfre d:o
560289
0,8
6,5
0,5
10000
Elfdals nedre d:o
372121
3,1
26,0
0,8
15000
Nyeds bergslag
67562
15,4
11,0
1,7
5000
Fernebo härad
Städerna
365011
1,9
21,3
0,4
25000
25000
Orebro Län.
Grythytte härad
146355
1,9
20,6
0,4
9000
Karlskoga d:o
127724
13,8
13,1
1,8
32
Län och Distrikter.
Nora härad: Nora och Jernboås s:r
d:o d:o Hjulsjö
Nya Kopparbergs härad ....
Lindesbergs härad
Fellingsbro
d:o Ervalla och Fellingsbro s:r
d:o d:o Näsby s:n .
Glanshammars d:o Ringkarleby s:n
d:o d:o Lillkyrka och Glansham
-
mars s:r
d:o
Örebro
d:o
d:o Ödeby och Göthlunda s:r
d:o Mosjö, Gräfve och Hofsta
s:r
d:o Axbergs, Ekers, Ånsta,
Längbro, Almby, Täby,
Winteråsa, Tysslinge och
Kihls s:r
Lekebergslags d:o
Edsbergs
d:o
d:o
Grimstens
d:o
Hardemo
Sundbo
Kumla
d:o
d:o
Skyllersta
d:o
d:o
Askers
Städerna .
d:o Hidinge, Knista och Eds
-
bergs s:r
d:o Tångeråsa s:n
d:o Skagerhults och Qvistbro
s:r
d:o Hackvads och Wiby s:r
d:o Bodarne s:n .
d:o
d:o
d:o Kumla s:n .
d:o Halsbergs s:n .
d:o Lerbäcks s:n .
d:o Norrbyås, Gällersta och
Ekeby s:r
d:o Skyllersta s:n .
d:o Svennevads och Boo s:r
d:o
ings
Län.
Kinda
Ydre
härad
d:o
Areal
fast mark.
Tunnland.
107168
43183
120589
157881
72327
11041
4222
23055
53793
14260
102708
14285
43140
9157
45455
30135
16593
17166
55710
22333
20407
56359
19524
19687
66568
64401
245589
185640
%
8,1!
3,0
1,7
7,5
23,9
16,5
45.0
22.1
8,9
49.1
17,1
25.9
12,0
7.7
29,;
4.8
37.5
21,0
52.7
13.7
8,7
32.5
24.9
6,5
17.7
På hvarje
person belöper
2 >
Tunni.
11,9
1 7,2
17.5
13,7
10,0
10.6
4,9
6,8
11,4
6,1
11.7
2,5
12.5
15.5
11.8
7,4
16,3
6.7
6,2
6,1
11.6
11,5
6,2
7,2
15,7
6.8
7 1
’
4,9!
13,8
18.3
Beräknad
spannmålsproduktion
utöfver den
årliga konsumtionen.
T unni.
1,0
0,5
0,5
1,0
2.4
1,7
2,2
1.5
1,0
3,0
2,0
0,6
2.5
1,8
0,9
2,2
0,8
2.5
1,3
2,0
1.6
1,0
2,0
1,7
1,0
1,2
Tunnor.
0,9
0,9
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga produktionen.
12000
5000
25000
Tunnor.
| 10000
100001
2000
5000
6000
5000
3000
8000
1500
10000
6000
6000
4000
2000
1000;
500
1000
20000
33
Län och Distrikter.
Areal
c
CO
ai
C
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
fast mark.
C-
Cö
Cl.
o'
-j
CL
Af hela
arealen.
Af odlad
jord.
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Tunnland.
%
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Wifolka och Walkebo härader....
126002
19,5
7,2
1,4
18000
Göstrings härad
99275
20,9
7,2
1,5
15000
Lysings och Dals härader
97601
28,2
5,5
1,5
20000
Aska härad
71663
30,0
4,7
1,4
10000
Gullbergs och Bobergs härader....
131630
22,0
8,6
1,9
29000
Åkerbo, Hanekinds och Bankekinds härader
179680
20,5
6,9
1,4
24000
Skärkinds och Memmings härader.
86999
16,9
10,6
1,8
12000
Hammarkinds härad
187186
12,2
9,8
1,2
10000
Björkekinds, Östkinds och Lösings härader
140740
15,6
8,3
1,5
10000
Bråbo härad
61760
9,9
12,1
1,2
2000
Finspongs härad
Städerna
289835
7,1
12,7
0,9
70000
Nyköpings Län.
Selebo härad
77211
18,0
10,0
1,8
14000
Åkers d:o
83158
7,5
12,1
0,9
4000
Daga d:o
84022
9,9
13,2
1,4
6000
Öster-Rekarne härad
130419
16,2
10,7
1,8
20000
iVester-Rekarne d:o
73830
10,8
8,8
1,0
8000
Oppunda d:o
267685
12,7
9,5
1,2
25000
Willåttinge d:o
114379
9,6
11,5
1,1
8000
Hölebo d:o
72214
15,3
12,0
1,6
5000
Rönö d:o
148059
9,5
12,6
1,2
12000
Jönåkers d:o
Städerna
195182
8,7
13,6
1,2
12000
30000
Stockholm sLän.
Ökncbo härad
73689
15,2
13,1
2,0
9000
Sotholms d:o
178788
10,4
1 5,3
1,6
5000
Svartlösa d:o
92641
18,4
10,9
2,0
9000
Wermdö skeppslag
105274
6,4
15,7
1,0
Danderyds d:o
48918
14,7
9,5
1,4
4000
Åkers d:o
44013
11,6
11,2
1,5
1000
Frötuna d:o
75147
5,3
13,1
0,7
1000
Bro d:o
49980
7,4
7,4
1,0
Wäddö d:o
60341
7,5
10,9
0,8
Frösåkers harad
Bihang.
197007
6,5
15,7
1,0
5
84
Län och Distrikter.
Areal
fast mark.
Deraf odlad jord.
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Af hela
arealen.
1 ^
s" O
3- 2:
i * CS
Tunnland.
Tunni.
%
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Närdinghundra härad
U9781
7,8
18,0
1,3
2000
Lyhundra
d:o
50322
16, 5
10.8
1,8
4000
Sjuhundra
d:o
51609
7,0
12,9
0,9
Långhundra
d:o
85686
10,5
14,2
1,5
10000
Erlinghundra
d:o
58121
19,3
10,4
2,0
16000
Seminghundra
d:o
42613
19,0
10,0
2,9
10000
Wallentuna
d:o
32405
15,4
11,1
1,7
6000
Sollentuna
d:o
42853
24,5
11,0
2,7
10000
Färentuna
d:o
43611
24,8
8,1
2,0
8000
Städerna utom Stockholm
15000
Upsala Län.
Örbyhus härad
: Wesslands s:n . . . .
34047
11,2
16,8
1,9
d:o d:o Tierps, Wendels och Tolfta s:r)
|
1,2
| 6000
d:o d:o
Elfkarleby s:n . . . . j
189072
7,0
15,4
0,9
| 2000
d:o d:o
Söderfors s:n . . . j
i
0,3
Olands härad:
Stafby och Tuna s:r
23312
16,3
12,1
2,0
2000
d:o d:o
Tegelsmora s:n .
21172
8,5
18,9
1,6
1000
d:o d:o Skefthammar, Ekeby, Alunda
och Dannemora s:r
57848
9,5
10,6
1,0
d:o d:o
Films och Morkarla s:r.
29292
6,8
8,6
0,6
| 12000
d:o d:o
Löfsta och Hållnäs s:r .
93976
2,6
15,5
0,4
Norunda härad
: Ehrentuna s:n . .
6430
32,7
9,4
3,2
3000
O
O
^3
Björklinge, Wiksta och
Tensta s:r .
57972
11,4
16,8
1,9
6000
Bälinge d:o
Bälinge och Åkerby s:r .
28404
23,0
13,0
3,0
7000
d:o d:o
Skuttunge s:n .
20555
9,8
20,4
2,0
2000
Rasbo d:o
Lena och Fundbo s:r .
20442
22,5
8,9
2,o
4000
d:o d:o
Rasbo och Rasbokils s:r.
38723
3,9
15,4
1,5
500
Waksala d:o
29794
29,5
10,2
3,0
12000
Ulleråkers d o
Börje och Näs s:r .
14865
26,2
11,5
5,0
6000
d:o d:o
Bondkyrka och Jumkils s:r
28676
13,9
17,7
2,5
4000
d:o d:o
Läby och Wänge s:r .
13385
15,7
15,1
2,1
2000
Hagunda d:o
Balingsta, Hagby och Ram-
sta s:r
14427
39,0
10,3
3,5
8000
d:o d:o
Gryta, Åkers, Dalby, Tibble
och Ålands s:r .
35195
15,9
13,2
2,1
5000
d:o d:o
Järlåsa s:n
18259
5,5
21,7
1,2
500
35
Län och Distrikt or.
Areal
fast mark.
j Deraf odlad jord.
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-1
sumtionen/
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Af hela
arealen.
Af odlad
jord.
Tunnland.
%
Tunni
Tunni
j Tunnor.
Tunnor.
Lagunda
härad: Holms, Långtora, Fröjes-
lunda och Fittja s:r .
12359
44,5
7,8
3,5
8000
d:o
d:o
Nysätra och Girista s:r
i 5519
25,1
11,1
2,8
4000
d:o
d:o
Biskopskulla, Hjelsta och
Kulla s:r
10066
31,3
7,0
2,2
3000
Åsunda
d:o
57706
24,1
1 0,3
2,5
14000
Trögds
d:o
Arnö, Lillkyrka, Husby-
sjutolfts, Litslena, Herke-
berga och Löths s.r .
27750
39,0
8,2
3,2
15000
d:o
d:o
Willberga, Boglösa, Wall-
by, Hacksta, Weckholms
och Kungshusby s:r .
37209
28,!!
8,5
2i
10000
d:°
d:o
Thorsvi s.n
2780
22,5
9,0
1,8
500
Håbo
d:o
Håtuna och Tibble s:r
17757
25,9
11,5
3,0
6000
■ d:o
d:o
Häggeby s:n .
5799
20,7
12,7
2,6
1500
d:o
d:o
Kalmar och Ofver-Graus s:r
12844
24,1
8,2
2,0
3000
d:o
d:o
Ytter-Grans och Skoklo-
sters s:r
9022
12.2
11,5
u
500
Bro
d:o
Bro, Lossa och Näs s:r .
21781
28,0
12,6
3,5
9000
d:o
(l:o
Ryds s:n
10851
15,7
16,2
2,5
2000
Städerna
25000
Westerås Län.
Åkerbo härad:
.
Köpings och Medåkers s:r
23857
33,5
10,2
3,0
d:o
d:o
Arboga, Malma och Odensvi
41591
17,5
11,1
2,0
A A A A A
d:o
d:o
Björskog, Bro och Himmeta
Jm) 0 0 0 0
s:r
31076
17,7
8.6
1,5
d:o
d:o
De öfrige socknarne
74192
7,i
13,5
1,0
Skinskattebergs
härad
121898
2,2
19,2
0,8
3000
Norbergs
d:o ....
122418
5,0
16,2
0,8
5000
Wagnsbro
d:o
60616
15,5
16,9
1,8
Snäfringe
d:o Munktorps o. Säby s:r
33896
33,9
8.8
3,0
d:o
d:o Kolbäcks s:n .
8919
48,2
5,2
2,5
d:o
d:o Svedvi och Rytterne
22000
s:r
26150
19,1
10,8
2,0
d:o
d:o Bergs s:n .. .
11513
11,3
13, öj
1,5
d:o
d:o Ramnäs och Sura s:r
57251
5,8
49,6!
1,0
2000
36
Län och Distrikter.
Areal
fast mark.
Deraf odlad jord.
På hvarje
erson belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Af hela
arealen.
Af odlad
j jord.
Tunnland.
%
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Tuhundra härad: Lundby s:u
4192
31,0
8,9
2,8
d:o
d:o Dingtuna och Barkarö
[ 6000
s:r
21997
22,3
8,9
2,0
1
d:o
d:o Lillhärads s:n .
9091
7,7
17,4
1,4
Norrbo
d:o St. Ilians, Skultuna,
Romfartuna och Har-
akers s:r .
36496
21,1
10,8
2,2
I
d:o
d.o Skerike och Fläckebo
■ 12000
s:r
22557
10,6
14,0
4,8
1
Siende
d:o
47072
19,3
10,6
2,5
10000
Ytter-Tjurbo
härad
36095
16,9
11,9
2,0
5000
Öfver-Tjurbo
d:o Kumla, Kila och Sala
sr
67607
10,2
19,5
2,0
6000
d:o
d:o Möklinta s:n
44253
4,0
19,6
0,8
1000
Simtuna
d:o Norrby, Tärna och
Frösthults s:r .
46398
13,4
18.7
2,8
! 14000
.
d:o
d:o Altuna, Simtuna och
Wester-Löfsta s:r
57808
16,6
12,0
2,0
1
d:o
d:o Enåkers s:n
19964
3,5
24,5
0,9
—
Thorstuna
d:o Thorstuna s:n . . .
11091
39,7
7,2
2,9
1
d:o
d.o Osterunda och Her-
nevi s:r .
11370
22,0
9,9
2,2
8000
d:o
d:o Hvittinge och Hudd-
unge s:r
44317
7,9
19,0
I 5
Wåla
d:o
120416
5,4
18,6
10
3000
Städerna .
15000
Stora Kopparbergs Län.
Westerbergslagen: Norr- och Söderbärke^
samt Malingsbo s:r
189940
5,5
17,1
4,0
5000
d:o
Grangärde och Ludvika
s:r
163036
2,9
17,6
0,6
10000
Wester-Dalarne: Floda, Nås och Jerna s:i
294495
4,7
36,1
0,6
8000
d:o
De öfrige socknarne.
1022321
0,4
75,6
0,3
20000
Ofvan-Siljans Fögderi
2436900
0,4
111,5
0,5
20000
Nedan-Siljans d:o Leksands och Åhls s:i
281527
5,0
19,8
1,0
7000
d:o
d:o Rättviks o. Bjursås s:i
275678
2,5
23,5
0,6
11000
d.o
d:o Ore s:n ...
19101-7
0,3
76,1
0,2
3000
37
1
iän och
Distrikter.
Areal
last mark.
! Deraf odlad jord.
1
På hvarje
person belöper
Beräknad
spannmåls-  produktion
utöfver den
årliga kon-  sumtionen.
Beräknad
konsumtion
utöfver den
årliga pro-  duktionen.
Af hela
arealen.
►
Oo
c. a
' 05
C-
Tunnland.
%
Tunni.
Tunni.
Tunnor.
Tunnor.
Kopparbergs Fögderi
: Thorsångs, Wika och
Hofsjö s:r .
45445
15,4
16,5
2,5
7000
d:o
d:o
Kopparbergs, Aspe-
boda och Skedvi s:r
115694
8,2
18,2
1,5
4000
d:o
d:o
Sundborns och Svärd-
sjö s:r
295694
2,8
36,1
1,0
2000
Säthers
d.o
Stora Tuna s:n .
190615
9,2
20,4
2.2
20000
d:o
d:o
Gustafs, Gagnefs och
Säters s:r .
124861
10 6
1 1,3
1,2
4000
Näsgårds
d:o
Folkärna och Hede-
mora s:r .
104538
16,1
11.7
2,0
16000
d:o
d:o
Grytnäs o Husby s:r
99620
13,5
12,7
1,7
6000
d:o
d:o
By o. Garpenbergs s:r
90821
5,1
16,1
1,0
2000
Städerna .
15000
1
Gefleborgs Län: Gestrikland
769598
4,6
21,6
1,0
15000
38
Sammandrag af uppgifter rörande Skogstillgångarne.
Malmohus Län.
Timmer, bräder, tjära och äfven ved tillföras länet sjövägen från Blekinge, Kalmar
län, Norrland och stundom Göteborg. Större delen af vedbehofvet erhålles dock från
herregårdar inom länet, från Färs härad och från Norra Asbo samt Vestra Göinge härader
i Kristianstads län, hvilka sistnämde tillbyta sig spannmål för skogsprodukter på slätten.
Timmer och bräder transporteras från sjöstäderna uppåt landet inemot länsgränsen. 2 å 3
mils landtransport till afsättningsorten reducerar vedens värde på produktionsorten till ungefär
hälften. Ekvirke till mindre fartyg försäljes från en del herregårdar och något af
allmogen i Färs härad. Sistnämde samt norra delarne af Frosta och Onsjö härader kunna
anses äga skogstillgång för eget behof. Betydliga förråder af bränntorf fylla större delen
af bränslebehofvet på slätten. Priserne å skogsprodukter uppgifvas i städerna på kusten till
26 ä 30 R:dr per famn löfved, 16 ä 75 öre per aln timmer, samt närmare gränsen mot
Kristianstads län 8 å 16 R:dr per famn ved, 7 5 12 R:dr per läst kol.
Kristianstads Län.
Vestra samt norra delarne af Östra Göinge äfvensom Norra Asbo härad äro länets
egentliga skogstrakter, hvarifrån timmer, bräder, skeppsvirke, stäfver och ved afyttras till
slätten och städerna. Äfven från norra delen af Willands och vestra delen af Gärds härad
försäljas skogsprodukter. Dock måste Albo härad och södra slättlandet hämta sina behof
frän Göinge härader på 8 ä 10 mils afstånd. Skogens ringa värde i de norra
trakterna anses bero på nuvarande kostnad att transportera den till konsumtionsorten.
Priserne uppgifvas i Göinge härader för ved 3 R:dr, kol 6 ä 10 R:dr per läst, timmer
48 R:dr per tolft af 14 alnars längd, bräder och plankor 4 58 R:dr per tolft, samt närmare
kusten för ved 18 k 25 R:dr, timmer 72 R:dr, bräder och plankor 0 å 1R:dr
per tolft.
Karlskrona Län.
Skogseffekter af timmer, bräder, stäfver, ved, skeppsvirke produceras tili afsalu i hela
länet på 1 till 3 mils afstånd från kusten, men tjära endast i Bräkne och Listers härader,
dock otillräckligt för behofvet, hvarföre så väl sistnämda produkt som kol inköpas från
Kronobergs län. Från Karlshamn exporteras äfven virke från sistnämde län samt Östra
Göinge härad i Kristianstads län. Ronneby köping är den förnämsta omsättningsorten för
det öfra landets skogseffekter. Från de större godsens skogar afsättes arbetadt ek- och
bokvirke i större partier. Mastträd, spiror och bjelkar samt ekeskeppsvirke betalas i Karlskrona
med £ till 3 R:dr per kubikfot, efter storlek och godhet.
39
Öfriga priser uppgifvas: i Karlskrona för löfved 12 5 15 R:dr, barrved 10 R:dr per
famn, kol 8 R:dr per läst, bjelkar 50 öre 5 1 R:dr per kubikfot, plankor 16 R:dr, bräder
6 R:dr per tolft samt i Ronneby och högre upp i skogsbygden omkring 50 procent lägre.
kalmar Lån.
Med undantag af en smal kuststräcka 2 mil norr och söder om Kalmar, äger länets
fasta land skog ej allenast till eget behof, utan ock till ganska betydlig skeppning, som
från dess flesta hamnar bedrifves dels till Skåne, dels utrikes. Denna består hufvudsakligen
af bräder, master, spiror, bjelkar, sparrar, stäfver, lathwood, läktor, bandstakar, beck,
tjära m. m. Närmare kusten är dock den gröfre skogen medtagen, hvaremot i det inre
mot gränsen af Kronobergs, Jönköpings och Linköpings län betydliga trakter med gammal
skog återstå, som likväl till följd af afståndet från hafvet förlora en stor del af sitt
värde. Skogseffekterne nedföras till hvar och en af de många hamnarne, efter belägenhet,
från länets alla delar vinter- och sommartid landvägen i brist af flottleder, hvartill de små
vattendragen ej erbjuda tillfälle. Med förhandenvarande kommunikationer kan i allmänhet
icke utan svårighet annat än virke om 6 ä 7 alnars längd framföras till hafvet.
För jerntillverkningen konsumeras årligen ungefär 40,000 läster kol.
Prisuppgifter: i Wimmerby för ved 2 5 3 R:dr per famn, kol 3 R:dr per läst, timmer
20 R:dr, plankor 6a7 R:dr, bräder 2 5 3 R:dr per tolft, samt för öfrigt inom länet
från 5 till 10 R:dr per famn ved, 3| 5 6 R:dr per läst kol, 8 5 12 R:dr per tolft
6 5 7 alnar långa plankor.
Kronobergs Län.
Af Sunnerbo härad behöfva Ryssby, Angelstads, Ljungby, Kånna och Nöttja socknar
tillförsel från grannsocknarne af mindre partier kol, byggnadsvirke och tjära; Agunnaryd,
Berga, Hamneda och Wrå socknar äga egna tillräckliga tillgångar, hvaremot de öfriga
socknarne aflåta ved, timmer, bräder och tjära dels inom grannskapet, dels ock, såsom
Pjetteryds, Ljunga, Annerstads, Torpa, Odensjö, Lidhults, Markaryds, Hinneryds, Götteryds,
Traheryds och Hallaryds socknar, till Halmstad, Laholm, Skåne och särskildt Helsingborg
samt Blekinge på 4 5 10 mils afstånd.
Af Allbo härad behöfva Stenbrohult, Lekaryd, Aringsås och Öhr någon tillförsel, hvaremot
öfriga socknar, utom Mistelås, hvars skogstillgångar blott motsvara behofvet, försälja
ved, kol, timmer, bräder, tjära och mindre skogseffekter dels i grannskapet, dels och i
synnerhet på Karlshamn från 5 till 10 mils afstånd.
Hela Kinnevalds härad, med undantag af Kalfsviks och Jäths socknar, som behöfva
tillförsel, afyttrar förutnämde skogseffekter i mindre partier på Wexjö torg på \ till 1£
mils afstånd. Urshults och Almundsryds socknar försända derjemte sådane till Karlshamn
på 3 5 4 mils afstånd.
Af Konga härad erfordra Långasjö, Elmeboda och Wäckelsång samt i någon mån
Uråsa en mindre tillförsel, hvaremot de öfriga socknarna afyttra skogseffekter till bruken,
på Wexjö torg 4 5 2 mil samt på Karlshamn och Ronneby 3 5 4 mil från produktionsorten,
merendels bräder och smärre effekter.
40
Med undantag af Drefs, Hornaryds och Sjösås socknar, hvilkas skogstillgångar blott
motsvara behofvet, producerar hela Uppvidinge härad kol till försäljning vid bruken, samt
timmer, bräder och mindre skogseffekter till afförsel åt Kalmar och Karlskrona på ett
medelafstånd af 6 5 7 mil. Derjemte afyttras ved i Wexjö och vid Kosta glasbruk till
betydligt belopp.
Från Norrvidinge härad afyttra endast Åsa och Gårdsby socknar ved till Wexjö samt
bräder till Kalmar och Karlskrona på 9 ä 10 mils afstånd. Till jernproduktionen användas
årligen omkring 25,000 läster kol.
Skogshushållningen inom Kronobergs län har till följd af rika tillgångar och svåra
transporter till saluplatsen, hvilka båda omständigheter förringat skogens värde, länge varit
vanvårdad. Det oaktadt äger länet ännu, särdeles i dess mellersta och nordöstra del,
betydande skogsvidder på för skogsväxt tjenlig mark, hvilka dock hittills lemnat ägarne
ringa behållning. Proportionsvis synes kolningen för den inskränkta bruksrörelsen i denna
trakt hafva gifvit skogen högre värde än den öfriga afverkningen.
Prisuppgifter: ved 3 5 4 R:dr per famn i Kinnevalds härad och i de öfriga 15 3
R:dr, kol per läst från 2 till 6 R:dr, timmer 12 5 24 R:dr, plankor 6 5 7 R:dr och bräder
3 5 4 R:dr per tolft.
Jönköpings Lein.
Westbo härad producerar skogseffekter till afsalu i alla socknar utom Bolmsö, Dannäs,
Tannåker och Åhs. Kol afsättas vid Gyllenfors bruk och Åminne masugn, samt ved till
glasbruket på förstnämde ställe. Timmer, bjelkar, bräder och stäfver forslas till Halmstad
5 5 7 mil.
Hela Ostbo härad afyttrar skogsprodukter, egentligen kol till ortens jernverk, men
äfven ved, plankor och bräder till Jönköping, i Wernamo och annorstädes i grannskapet.
Samtlige de inom Westbo, Östbo, Tveta och Westra härader belägna jernverk konsumera
ungefär 60,000 läster kol årligen.
Westra härad äger tillgång på skog, men är ej i tillfälle att afsätta annat än kol till
brukens behof samt något timmer och bräder på närmaste städer och marknadsplatser.
Af Östra härad afyttra Kråkshults, Alsheda, Skede och Ökna socknar timmer, bräder
och lättare virke på Oscarshamn med 6 5 7 mils transport, samt kol och ved till bruken
inom häradet; af de öfriga socknarne sakna Bexheda, Näsby, Myresjö och Lannaskede skog
utöfver eget behof, och återstoden af häradet, som till en del har rika skogstillgångar, saknar
genom afståndet från saluplatserna annat tillfälle till afsättning än inom den närmare
omgifningen.
Södra och Norra Wedbo härader äga till större delen skogsprodukter till afsalu, men
brist på afsättningstillfällen. De södra socknarna i Södra Wedbo afyttra dock något bjelkar
och bräder på Oscarshamn samt Norra häradet på Grenna för skeppning. Kol försäljas
till ortens bergverk, Pauliström, Bruzaholm och Klefva. Kol, ved och tjära forslas till
Grenna och Skenninge från Norra Wedbo.
Wista härad har i allmänhet skog för eget behof. Ved afyttras väl på Grenna, men
timmer köpes frän Norra Wedbo.
Tveta härad har i alla socknar skogstillgång för eget behof och i en stor del, såsom
Barkeryd, Svartarp, Lekeryd, Jersnäs, Yggestorp, Sandseryd, Barnarp och Månsarp, öfverskott
till afsalu af kol till bruken, samt ved och andra effekter till Jönköping.
41
Mo härads hufvudnäring är skogsafverkning, bestående i kolning till jernbruket) i
grannskapet samt försäljning af bjelkar, timmer, bräder och ved i Jönköping för skeppning,
äfvensom till de angränsande socknarne i Tveta härad, Jerstorp, Bankeryd och Rogberga
m. fl., hvilka sakna egen tillgång på nyssnämde förnödenheter.
Prisuppgifter: inom Tveta, Wista och Mo härader för I famn ved 6 k '12 R:dr,
samt i de öfriga häraderna i å i R:dr, kol 3 å 4 R:dr per läst, timmer 12 ä 20 R:dr,
plankor 8 k 16 R:dr, bräder 2 ä 6 R:dr per tolft af 6 k 7 alnars längd.
Halmstads Län.
inom södra delen af länet afyttra Torups, Kinnareds, Enslöfs, Breareds och Knäreds
socknar timmer, bräder, stäfver och bokved i Halmstad, hvarifrån dessa effekter utföras till
Skåne, Danmark och Norge. Af de särskildt uppgifna priserna, beräknade i Halmstad,
afgår en tredjedel, stundom hälften för transporten från produktionsorten.
Af Halmstads, Årstads och Faurås härader producera Slättåkra, Qvibille, en del af
Getinge samt Asige, Abilds och Wessige socknar bokved till afsalu åt öfriga skoglösa
socknar samt i Halmstad och Falkenberg. Värdet derå reduceras genom transporten till
4 ä 6 R:dr per famn i skogen. Timmer och bräder afyttras af små dimensioner och i
mindre qvantiteter endast från Gunnarps, Drängsereds, Krogsereds och Slättåkra socknar.
Största delen af timmer- och brädbehofvet fylles från Håkviks och Kalfs socknar i Kinds
härad af Elfsborgs län samt Sandviks socken i Jönköpings län, från hvilka virket flottas
på sjön Fegen till hemmanen Mabo och Tallsjö i Gunnarps socken, hvarest detsamma
likasom utefter landsvägen omkring Krogsered tillhandahålles Årstads, Halmstads och Faurås
häradsboer. Äfven vid Torup är nederlag af virke från Westbo härad i Småland. Uti
Slättåkra, Asige, Abilds och Drängsereds socknar förfärdigas stäfver och timmer af ek och
bok till afsalu på Norge öfver Halmstad.
Inom Wiske, Hinde och Faurås härader kunna endast Fagereds, Kjellsjö och Ullareds samt
Nösslinge och Weddige socknar aflåta något timmer och bräder äfvensom Sibbarps, Dagsås,
Rolfstorps och Skällinge socknar mindre partier bokved, hvilka alla effekter uppköpas i
Falkenberg, Warberg och den öfriga skoglösa delen af dessa härader. Det återstående
behof vet fylles från öfra delen af Faurås härad samt från Marks och Kinds härader i
Elfsborgs län. Medelafståndet för vedtransporten är 2^ och för byggnadsvirke 3 ä 5 mil.
Nästan hela Fjäre härad behöfver tillförsel af skogseffekter från Landvetters, Bollebygds
och Marks angränsande härader. Från det förstnämda hämtas ved och byggnadsvirke
landvägen, men från de senare flottas timmer och bräder öfver Inseredssjön och
Lygnarn. Endast Förlanda socken inom häradet äger ännu någon skog till afsalu.
Prisuppgifter: vid kusten '1 famn ved 18 ä 28 R:dr, '1 tolft timmer 48 k 60 R:dr,
plankor 18 ä 24 R:dr samt vid östra gränsen ved 6 k 9 R:dr, timmer 8 k 16 R:dr och
plankor 6 å 10 R:dr.
Elfsborgs Lån.
Kinds härad har i allmänhet och särdeles i de södra socknarne riklig skog3tillgång.
Endast Gällstads, Grönahögs, Säms, Finnekumla, Tväreds och Marbäcks socknar sakna
liihano. 0
42
öfverskotter. Mjöbäck, Elfsered, Holtsljunga, Svenljunga, Ullasjö, Orsås, Redslared, Refvesjö,
Sexdrega, Ljushult, Roasjö och Hillared äga sådane, men utan afsättning til! följd af
svårighet att transportera effekterne till saluplatser. I de nedra socknarne vid Ätrans östra
strand, som äro de skogrikaste, uppgifves priset på timmer till 5 ä 6 R:dr tolften på stället.
Kol och tjära försäljas i Borås och Ulricehamn. Priserna uppgifvas för ved 1 ä 3
R:dr pr famn, kol (i\ ä 5 R:dr pr läst, timmer 12 ä 18 R:dr, och plankor 6 å 12 R:dr pr tolft.
Af Marks härad uppgifvas Seglora, Kinnarumma, Gunnarsjö, Kongsäters, Karl Gustafs
och Hyssna socknar äga öfverskjutande, Fritsla, Skephults, Örby, Torestorps, Öxabäcks,
Ellekulla, Horreds, Hajoms och Tostareds socknar motsvarande, samt Kinna, Grimmareds,
Istorps, Öxnevalla, Sätila, Berghems, Surteby och Foutskäls socknar behofvet icke
motsvarande skogstillgångar. De förstnämde socknarne aflåta timmer, ved, kol och bräder
i Warberg, Göteborg, Borås och Alingsås, samt till skoglösa trakter, dels inom grannskapet,
dels i Halland, begagnande dels flottning, dels landtransport. Priserne uppgifvas i
de skogsäljande socknarne: ved 3 å 6 R:dr, timmer 15 å 18 R:dr, plankor 7 å 12 R:dr,
och i de skogfattige: ved 5 ä 9 R:dr, timmer 20 å 25 R:dr, plankor 18 R:dr.
Hela Bollebygds härad afyttrar timmer, ved, kol och bräder till samma platser och till
samma priser som Marks härad. Af Wedens härad äga endast Bredareds, Wängja och
Sandhults socknar skogseffekter till afsalu, men de öfrige till eget behof. Öfverskottet
afsättes till närmaste skoglösa orter.
Åhs härad äger, utom i Rångedala socken, skog för eget behof och till någon försäljning
på Borås, Alingsås samt vid Vestra stambanan från Toarps, Fenneslunda, Grofvareds
och Möne socknar.
Af Redvägs härad sakna Åsarps, Kölaby och Smula socknar egna skogstillgångar,
som deremot finnas motsvarande behofvet i den öfriga delen af häradet oell äfven medgifva
försäljning från Solberga, Wist, Brunn och Gullered.
Gäseneds härad saknar skog till eget behof utom Odh, Öra, Alboga, Molla och Nor
unga
socknar, hvilka äfven hafva något skogseffekter till afsalu i grannskapet.
Kullings härad är nästan skoglöst utom Långareds, Alingsås, Bälinge och Ödenäs
socknar, hvilka äga skog till husbehof och något deröfver.
Wädtle härad äger skogstillgång för socknarnes eget behof i Kilanda och Angered,
brist derpå i Nödinge och Lundby, men något öfverskott, som åtgår inom orten uti Östads,
Skallsjö och Lerums församlingar.
Af Ale härad lida S:t Pehrs och Starrkärrs socknar brist på skogsförnödenheter, men
de öfriga äga tillgång, dels för eget behof, dels något till afsalu.
Flundre härad afyttrar några hundra famnar ved på Göteborg.
Bjärke härad äger skog till eget behof.
Wäne härad säljer ved och något bräder från Wassända, Naglums och södra Ryrs
socknar, hvaremot de öfriga erfordra tillförsel. Afsättningen sker på Göteborg och Wenersborg,
men tillförseln från Wermland och Dalsland. Priserna i förestående härader
äro något högre än i Marks härad, särdeles närmare Göta eif, hvarest ved gäller 8 å 10
R:dr, timmer 24 R:dr och plankor 18 ä 20 Rdr pr tolft enligt meddelade uppgifter.
Sundals härad saknar i allmänhet skog; dock kunna Frändefors och Ryrs socknar aflåta
något ved, timmer och bräder tili sina grannar. Resten af behofvet fylles från den
öfre skogsbygden.
Af Nordals härad behöfva Holma och Jerns socknar köpa skogsprodukter från de öfrige,
som sälja sådane så väl till grannsocknarna och bruken, som till Göteborg och Wenersborg.
43
Hela Walbo härad, utom Rennelanda, Lerdals och Jerbo socknar, afyttrar skogsprodukter,
mest på Uddevalla.
För Wedbo härads alla socknar, utom Gesäter och Ed, som äga knappa skogstillgångar,
utgöra kolning för bruksrörelsen och timmerhuggning, flottning och sågning hitintills
hufvudnäringen. Virket afsättes på Göteborg eller till Svenska och Norska timmerhandlare
vid vattendragen inom orten. Wårviks och Toreskogs socknar afyttra sitt timmer
i Norge.
Hela Tossbo härad äger skogseffekter till afsalu, hvilka konsumeras dels såsom kol
vid jernverken, dels försågas till plankor och bräder för skeppning. Uppgifterne från Dalsland
angifva: en famn ved till 3 å 6 Rdr, en läst kol till 3 ä 5 Rdf och en tolft timmer till 12 å 24 Rdr
i Wedbo och Tossbo härader, med 50 å 400 procents förhöjning i Nordals och Sundals härader.
Samtlige jernverken inom Dalsland konsumera för närvarande 40 ä 50000 läster
kol årligen.
Skaraborgs Län.
Af Wartofta och Frökinds härader afyttra Acklinga, Fröjereds, Daretorps, Habo och
Sandhems pastorater flera slags skogsprodukter dels på stället, dels i städerna Jönköping
Falköping och Hjo, dels ock bjelkar, plankor och bräder på Göteborg för skeppning. Den
öfriga delen af dessa härader saknar skog och erhåller sina förnödenheter från föregående
trakter samt från Elfsborgs och Jönköpings län.
Af Kåkinds, Walla och Gudhems härader producerar det förstnämda och några få
socknar af Gudhems härad ved, kol, timmer, bräder och tjära till någon afsättning inom
den öfriga skoglösa orten, samt till Östergötland och Göteborg från de intill Wettern belägna
socknarne af Kåkinds härad.
O
Kinne härad äger någon skog till afsalu; Skånings, Laske och Wilske härader erhålla
sina förnödenheter från kronoparkerne och angränsande mera skogbeväxta trakter på
1 å 2 mils afstånd.
Barne, Wiste, Ase, Kållands och Kinnefjerdings härader, eller Läckö fögderi, sakna
i allmänhet behöflig skogstillgång utom på kronoparkerne Stenåsen, Rådaås, Halle- och
Hunneberg. Återstoden af behofvet fylles från Wermland och Elfsborgs län.
Af Wadsbo härad och fögderi äga norra och vestra socknarne betydliga tillgångar
af timmer- och kolskog. Endast Binnebergs tingslag och trakten omkring Mariestad behöfva
tillförsel af skogsprodukter från kronoparkerne samt ofvannämde skogsbygd. Den
förser jernbruken med kol, samt afyttrar för öfrigt ved, timmer, bräder och tjära såväl
på länets slättbygd som till Östergötland och Göteborg.
Priserna uppgifvas till 8 ä 10 Rdr pr famn ved, 36 ä 48 Rdr pr tolft timmer på slättbygden,
samt i norra delen af länet till 5 Rdr pr läst kol och 24 Rdr pr tolft timmer.
Karlstads Län.
Näs härad saknar skog till afsalu och äger i en del socknar knappt tillräckligt för
behofvet. Kolpris pr läst 4 ä 4| Rdr.
Grums härad äger ved och hustimmer till behofvet, men behöfver koltillförsel för
bruken från angränsande trakter. Behofvet utgör omkring 15000 läster. Kolpris 3£ k 4 Rdr.
44
Gillbergs härad afsätter ved till ett inom häradet beläget glasbruk samt äger koltillgång
för egna bruk, circa 12000 läster. Kolpris 3^ R:dr.
Nordmarks härad afyttrar timmer, plankor och bräder på Göteborg samt äger kolskogar
utöfver hvad jerntillverkningen inom orten för närvarande konsumerar, utgörande vid
pass 14000 läster. Kolpris 3^ å 4 R:dr.
Jösse härad aflåter ved, timmer, plankor och bräder på de genomstrykande vattendragen
till Wenern samt äger koltillgång ungefär 32000 läster för de egna jernverken.
Kolpris 3 ^ Rdr.
Fryksdals härad äger ännu stora timmerskogar och skulle möjligen kunna öka sin
kolning till bruksrörelsen, om öfrige förhållanden sådant medgifva. Kolkonsumtionen uppgår
till 30000 läster. Kolpris 3^ R:dr.
Kihls härads norra del äger timmer och bräder till afsalu, hvaremot tillgången å
den södra icke öfverstiger behofvet. För häradets jernproduktion finnas ännu i det närmaste
tillräckliga egna kolskogar. Behofvet utgör circa 1 5000 läster. Kolpris 3\ å 4 R:dr.
Karlstads tingslag äger ved och byggnadstimmer till eget och stadens behof. Kolpris
5^ R:dr.
Wäse, Olme och Wisnums härader äga skogstillgång för eget behof och någon ved
till afsalu i städerna. Kolkonsumtionen till bruken utgör vid pass 30000 läster. Kolpris
4 5 51 R:dr.
Nyeds bergslag äger ved, hustimmer och bräder till afsalu hufvudsakligen till Fernebo
härad, dit äfven kol försäljas, hvaremot sådane i stället köpas från Elfdalen. Kolkonsumtionen
utgör 20000 läster. Kolpris 4 5 4| R:dr.
Elfdals härad utför på Klarelfven stora qvantiteter timmer och bräder samt underhåller
en betydlig jerntillverkning med egna kol till belopp af vid pass 40000 läster.
Kolpris 2 a 2| R:dr.
Fernebo härad eller Filipstads bergslag behöfver tillförsel af timmer, plankor och bräder,
äfvensom kol från Nyeds härad och Westerdalarne. Kolkonsumtionen till jerntillverkningen
utgör omkring 90000 läster, "hvaraf dock bergslagen ännu producerar större delen
af egna skogar. Kolpris 6 å 7| R:dr.
Orebro Lån.
Grythytte och Hellefors bergslager äga skogstillgång för husbehof, någon timmerskog
deröfver, samt kol för jerntillverkningens nuvarande konsumtion 50 å 60000 läster. Kapris
7 å 10 R:dr.
Nora bergslag behöfver köpa plankor och bräder, som erhållas på jernvägen från Orebro,
Ervalla, Fellingsbro och Arboga; samt äfven kol från de angränsande södra socknarne,
hvilka deraf stundom kunna något aflåta. Kolkonsumtionen är ungefär 45000 läster.
Kolpris 8 5 10 R:dr.
Karlskoga bergslag äger skog till eget behof. Kolkonsumtionen utgör vid pass 30000
läster. Kolpris 6 5 9 R:dr.
Hjulsjö och Nya Kopparbergs bergslager äga skogstillgångar för husbehof, samt använda
på bergsbruket omkring 50000 läster kol. Kolpris 5£ 5 1\ R:dr. Mindre partier
bräder och plankor säljas från Nya Kopparberget till Lindes bergslag, äfvensom kol,
hvaremot sistnämde artikel till motsvarande qvantitet erhålles från Kopparbergs län.
45
Ramsbergs bergslag konsumerar egen skogstiligång, hvaraf vid bruksrörelsen användes
35000 läster kol. Kolpris 8 R:dr.
Lindes bergslag köper något byggnadsvirke samt kol för bergverksrörelsen från Näsby,
Ervalla, Fellingsbro och Westra Skedvi socknar. Till metalltillverkningen åtgå omkring
25000 läster. Kolpris 7 5 9 R:dr. Dessutom begagna koppar- och silfverhyttorne
inom orten 6 5 10000 tunnor cokes.
Fellingsbro och Glanshammars härader aflåta ved och byggnadsvirke till städerna, äfven
plankor till skeppning öfver Stockholm samt kol till bergslagen, och konsumera för
egen bruksrörelse omkring 30000 läster kol. Kolpris o| R:dr.
Örebro härad äger i allmänhet skog för eget behof, ehuru den mellersta delen och
staden behöfva köpa både bränsle och byggnadsvirke, deraf likväl omkring 3 hämtas
utom häradet. Priser uppgifvas för ved 6 5 10 R:dr och timmer 36 R:dr pr tolft.
Lekebergs bergslag och Edsbergs härad konsumera till jernverken omkring 30000
läster kol och äga utöfver husbehof betydliga timmerskogar i vestra trakterna omkring
sjöarne Teen, Toften, Björken, Ölen och Letelfven, hvaraf blott en obetydlig del kan under
nuvarande transportförhållanden med fördel realiseras såsom plankor och bräder. Edsbergs
härads sädesbygd erhåller bristande skogsförnödenheter från allmänningarne. Kolpris
4a8 R:dr.
Grimstens och Sundbo härader äga på gränsen mot Westergötland timmertillgångar
öfver behofvet, för öfrigt skog fullt motsvarande konsumtionen. Dock användas äfven kol
från Skaraborgs län vid här belägna bruk, som för närvarande årligen deraf konsumera \!&
5 15000 läster. Kolpris 4 5 5 R:dr.
Kumla, Skyllersta och Askers härader äga i allmänhet skog till eget behof och deröfver,
det senare i södra och östra trakterne af detta distrikt. Öfverskottet i södra hälften
af samtliga häraderne användes såsom kol vid jernhandteringen, hvilken konsumerar
ungefär 30000 läster årligen. Kolpris 3| 5 5 R:dr. Från skogar på Hjelmarens södra
strand försäljas timmer och ved till Örebro och annorstädes.
Linkopings Län.
Kinds härad äger skog till afsalu och kolning för bruksrörelsen från alla socknar,
utom Hägerstad. En del afyttrar gröfre virke, bräder och plankor i Gamleby och Westervik
på 3 till 5 mils afstånd, en del ved, timmer och bräder till Linköping och slättlandet,
men större delen kol till Åtvidabergs kopparverk, Sporrbacka och Öfverrums bruk.
Hela Ydre härad, utom Malexanders socken, äger tillgång till afsalu af alla slags
skogsprodukter, ehuru hittills af föga värde i anseende till svårigheterna att transportera
virket till afsättningsorter.
Af Lysings, Göstrings och Wifolka härader afyttrar endast södra delen, eller Trehörna,
Åsbo, Ekeby, Rinna, Ulrika och Westra Hargs socknar, skogsprodukter till slättbygden,
hvars hemmansägare vanligen hämta den på stället. Westra Skrukeby, Östra
Tollstads och Sya socknar äga egen skogstiligång för behofvet, hvaremot öfrige, eller norra
delen af dessa härader, äro nästan skoglösa.
Af Dals, Aska, Bobergs och Gullbergs härader äro endast trakten norr om Boren
och Motala ström jemte Hvarfs, Fornåsa och Lönsås socknar försedde med egna behof
af skog, och förstnämde bygd har äfven till afsalu kol till dervarande jernverk samt
ved och byggnadsvirke. Den öfriga delen af dessa härader tillhör den nästan skoglösa
46
slåtten, hvars behof fyllas dels från de söder och norr derom belägna skogsbygder, dels
från Westergötland öfver Wettern.
Af Walkebo och Hanekinds härader äga endast Ulrika och Nykils socknar skogsprodukter
till afsalu, Gammelkil, Wist och södra delen af Skeda till eget behof, hvaremot
den öfriga delen är en i det närmaste skoglös slätt, som hämtar sina behof i de förstnämda
trakterna och äfven från norra sidan om Roxen.
Inom Bankekinds härad äga Grebo, Wrärna, Björsätter och Åtveds socknar skogstillgångar
öfver samt Svinstad och en del af Örtomta motsvarande befolkningens behof, men
för Åtvidabergs kopparverk inköpas stora qvantiteter kol från kringliggande trakter af
Linköpings och Kalmar län, som hafva sådane att aflåta. Från Björsätter försäljas bjelkar,
timmer, bräder och spiror till Norrköping och Waldemarsvik Yed säljes på slättbygden
och i Linköping.
Skärkinds och Hammarkinds härader äga skogstillgångar för eget behof och till afsalu
från alla socknar utom Skärkind och Gista, som tillhöra den egentliga slättbygden.
Öfverskotterne aflåtas till Norrköping, Söderköping, Waldemarsvik samt Gusums och Borkhults
bruk.
Inom Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings härader produceras
skogseffekter till försäljning endast från Krokeks, Qvillinge, Simonstorps och Kimstads
socknar, och till eget behof inom Qvarsebo, Rönö och Östra Ny församlingar, hvaremot
det återstående området emellan Slätbaken, Bråviken, Glan och Roxen behöfver större
eller mindre tillförsel, som erhålles från de norr och söder om slätten belägna närmaste
skogsbygder, till en stor del öfver Norrköping, dit i synnerhet ved införes från Östergötlands
och Smålands skärgårdar. Timmer, plankor och bräder hafva på senare åren nedförts
i större qvantiteter från Bråbo härad.
Hela Finspongs härad utom en del af Wånga socken, hvars skogstillgångar blott
motsvara behofvet, producerar bjelkar, timmer, plankor och bräder till skeppning samt kol
till den betydliga bruksrörelsen, hvilken kan anses konsumera omkring 50,000 å 60,000 läster.
Priser uppgifvas för ved i Ydre och Kinds härader 1, 2 å 3 R:dr per famn, 3
å 3é R:dr per läst kol, timmer 12 ä 18 R:dr per tolft, plankor 4 å 6 R:dr af 6 alnars
längd; på slättbygden ved 6 å 9 R:dr, timmer 36 å 48 R:dr, samt i norra skogstrakten:
ved å 6 R:dr, kol 4 k 6 R:dr och timmer 24 R:dr.
Nykopings Län.
Inom Jönåkers härad försäljes ej obetydligt plankor och bräder från Björkviks och
Kihla socknar på Norrköping och Nyköping; hvarförutan den öfriga södra delen af häradet
afyttrar ved och bräder till Nyköping eller kol vid Näfveqvarn och Tunaberg, men
norra delen i allmänhet behöfver understöd från häradsallmänningen.
Af Rönö härad afyttrar egentligen endast Ripsa socken sitt öfverskott af skogsprodukter
på Nyköping och kringliggande trakt. För öfrigt äger häradet tillräckligt för det
egna behofvet.
Ilölebo härad äger skog motsvarande behofvet, äfvensom Daga härad med hjelp af
derinom varande allmänningar.
Willåttinge härad äger i allmänhet skogseffekter fullt till behofvet, hvarjemte betydligt
deraf försäljes från Hyltinge, Dunkers, Malma, Mällösa och Flens socknar dels såsom
kol till Eskilstuna och bruken i trakten, dels till Stockholm, Mälarens slättbygd och Nyköping.
47
Af Oppunda härad konsumera Östra Wingåker, Wadsbro, Blacksta och Bettna socknar
skogsprodukter utöfver egna tillgångar, den förstnämda från Skedevi i Linköpings
län och de senare från allmänningarne. Af häradets öfriga socknar kunna endast Floda
och Vestra Wingåker afyttra kol, ved, timmer och bräder. Kol säljas i Eskilstuna och
vid bruken i orten samt timmer och bräder till Örebro och åt Mälaretrakterna.
Af Öster- och Vester-Rekarnes härader äger södra delen, eller Ärila, Husby, Näshulta,
öja och Westermo socknar skogstillgång öfver behofvet till försäljning i städerna
och på den skogfattigare Mälarstranden i Öster-Rekarne.
Akers och Selebo härader äga i allmänhet skog för behofvet äfven till bruksrörelsen.
Priserne uppgifvas för ved 5 å 8 R:dr, kol 3| till 7 R:dr och timmer 24 ä 36 R:dr.
Stockholms Län.
Öknebo härads skogsprodukter, som ej åtgå till husbehof, konsumeras vid bruk och
fabriker inom häradet. Sotholms härad försäljer ved, timmer och brau r i Stockholm,
likasom några få socknar i Svartlösa härad.
Inom Sollentuna, Wallentuna, Danderyds och Färentuna härader sakna de flesta
socknar tillräckliga egna skogstillgångar. Tillförsel erhålles från angränsande skogrikare
trakter. Endast Ryds socken uppgifves äga öfverskott af ved och timmer.
Från Åkers och Frötuna skeppslag afyttra de flesta socknar i synnerhet ved till
Stockholm.
Lyhundra, Sjuhundra, Långhundra och Närdinghundra härader äga i allmänhet full
skogstillgång för behofvet, och en stor del socknar något till afsalu åt angränsande
orter i Stockholms och Upsala län.
Inom Erlinghundra och Seminghundra härader sakna endast Wassunda, Skeptuna
och Skånella socknar tillräckliga skogstillgångar. Af de öfriga äga Alsike, Knifsta, Haga,
S:t Pehr, Markim, Orkesta och Frösunda ved och timmer att aflåta till Upsala-slätten och
Stockholm.
Inom Bro, Wätö och Häfverö skeppslag konsumeras öfverskjutande skogstillgångar
af bruksrörelsen.
Frödsåkers härads skogstillgångar underhålla ej allenast ortens bruksrörelse, utan
medgifva äfven försäljning af allehanda effekter till Upsala, Norrtelje och i synnerhet
Stockholm.
Prisen på ved uppgifvas till 6 ä 10 R:dr 3 mån af grannskapet med Stockholm,
kol från 4i till 9 R:dr och timmer från 18 till 48 R:dr per tolft.
Upsala Län.
Bro och Håbo härader afyttra ej obetydliga qvantiteter ved på Stockholm.
Trögds och Asunda härader sakna i allmänhet tillräckliga egna skogstillgångar. Bristen
fylles från närmaste skogrikare socknar i Westerås län.
Järlåsa, Tibble och Alands socknar af Hagunda härad producera skogseftekter till
försäljning i Upsala och den kringliggande skoglösa delen af berörde och Lagunda härader,
hvilka derjemte erhålla skogseffekter från Westmanland.
48
Af Ulleråkers härad kunna endast Jumkils och Börje socknar afyttra mindre
betydliga partier af ved och timmer. De öfriga köpa från Westmanland och norra
Upland.
Waksala och Rasbo härader, utom Kihls socken, hämta sitt behof af skogseffekter från
norra Upland och angränsande del af Stockholms län.
Bälinge och Norunda härader, utom Erentuna socken, afyttra dels egna, dels norrifrån
inköpta skogsprodukter på Upsala.
Olands och Örbyhus härader drifva betydligt skogsbruk och afsätta dels ved och
timmer på Upsala och slätten deromkring, dels kol till bruken, som deraf konsumera omkring
60 å 70,000 läster. Kolpris 4 å 5 R:dr vid bruken. Till Gefle afsättas master
och spiror för 4 å 8 R:dr per aln. Priset på ved uppgifves för öfrigt till 7 ä 8 R:dr,
kol 7 R:dr och timmer 80 å 36 R:dr.
Westerås Län.
Af Åkerbo härad sakna Arboga, Björskogs, Kungsbarkarö och Köpings socknar tillräcklig
skogstillgång; hvaremot den öfriga delen afyttrar dels ved och byggnadsvirke till
den förenämda, dels kol till bruken inom detta och Skinskattebergs härad, dels äfven
plankor och bräder till Stockholm. Bruken härstädes konsumera ungefär 15 å 18000
läster kol.
Inom Snäthinge härad behölver egentligen endast Kolbäcks socken tillförsel af skogs
o
O ~ o
produkter, mest från Södermanland. Munktorps, Säby och Rytternes församlingar äga
tillräckligt för behofvet; Svedvi och Bergs öfverskotter till försäljning på Westerås, hvaremot
till Sura och Ramnäs införas kol för bruksrörelsen, som deraf konsumerar omkring
25000 läster.
Af Tuhundra, Norrbo, Siende och Ytter-Tjurbo härader sakna Irsta, Badelunda,
Dingtuna, Lundby, Skerike, Harakers och Tillberga socknar tillräckliga egna skogstillgångar,
hvaremot de öfriga dels icke behöfva tillförsel, dels kunna aflåta mindre partier,
mest till Westerås. Bruksrörelsen konsumerar ungefär 12000 läster kol.
Simtuna, Thorstuna och Wåla härader äga, med undantag af Hernevi, Thorstuna
och Frösthults socknar, som behöfva tillförsel, betydliga skogsmarker, hvarifrån alla slags
skogseffekter föryttras till Upsala, Enköping, Westerås och Sala.
Ofver-Tjurbo härad förser hufvudsakligen Sala silfververk med kol och andra
skogsprodukter, samt dessutom bruken i grannskapet, som använda 4 å 5000 läster kol.
Wagnsbro härad afyttrar utöfver egen konsumtion kol till Norbergs bergslag och
Dalarne.
Norbergs bergslag äger egna skogar till husbehof, men behöfver för jerntillverkningen,
som årligen för närvarande konsumerar 60000 läster kol, tillförsel från angränsande
trakter.
Skinskattebergs bergslag inköper för sin bergverksrörelse kol från Åkerbo härad,
men äger betydande timmerskogar, som för närvarande endast kunna användas till gagn
för den förra. Bergverken konsumera ungefär 50 å 60000 läster kol årligen.
Såsom medelpriser för länet uppgifvas: ved till 6 å 7k R:dr per famn, kol till 5
R:dr per läst, och timmer till 2 7 å 30 R:dr per tolft.
49
Storn Kopparbergs Lån.
Inom alla delar af länet hafva hemmansägarne tillräckliga skogar för husbehof, och
inom de flesta derutöfver dels för länets gamla betydliga bergverksrörelse, dels för den
med nu öppnad utväg för afsättning begynnande trävarurörelsen. I afseende på den förra
uppgifves kolkonsumtionen: vid kopparverken i Falun och i dess grannskap 70 å 80000
läster, som erhållas från omgifvande socknar inom Kopparbergs och Nedan-Siljans fögderier;
samt till jerntillverkningen i Norr- och Söderbärke samt Grangärde 140000 läster;
Vester-Dalarne 50000 d:o; Ofvan-Siljans fögderi 18000 d:o; Nedan-Siljans d:o 25 å
30000 d:o; Säters fögderi 33000 d:o; Hedemora fögderi 75000 d:o samt inom Kopparbergs
fögderi 20000 d:o. — Afverkning af timmerskogar har redan i flera år ägt rum
inom Vester-Dalarne vid de till Klarelfven i Wermland ledande mindre vattendrag och
har numera begynt i större skala för flottning på Vester-Dalelfven till Korsnäs vid
Gefle-Dala jernväg. Inom Öster-Dalarne förberedes timmerafverkning och likaså inom
Rättviks, Ore och Svärdsjö socknar för flottning på sistnämde sockens vattendrag till
Korsnäs. Från Orsa Finnmark vid gränsen mot Helsingland flottas timret på Woxna
eif och dess sidogrenar till sågverken i sistnämda landskap. I nedre Dalarne och bergslagsorterna
saknas större timmerskogar, och mångenstädes, såsom i Tuna socken, äro
inom dessa trakter äfven kolskogarne för närvarande uthuggne. Från Svärdsjö, Sund
borns
och Wika socknar försäljas kol till angränsande bruk i Gestrikland. Såsom medelpriser
uppgifvas för ved 3j å 4 R:dr, kol 3^ R:dr utom i bergslagerne, der de variera
från 5 till 8 R:dr, samt för timmer 15 å 36 R:dr per tolft efter olika belägenhet.
Gestrikland.
Provinsen äger i allmänhet skog så väl för eget behof som för någon skeppning af
bjelkar och bräder samt kolning till jerntillverkningen, hvilken för närvarande konsumerar
inom Ockelbo socken 20000 läster, Hamrånge och Hille 25000 d:o, Wahlbo 18000 d:o,
Ofvansjö och Thorsåker 70000 d:o, samt inom Öster-Fernebo och Hedesunda 20000 d:o.
Till Thorsåker och Ofvansjö bergslager köpes en del kol från Dalarne. Medelpriser:
ved 4 ä 6 R:dr, kol 3£ R:dr, timmer 18 ä 20 R:dr.
Bihang.
7
50
Nnnitiiandrag af uppgifter rörande Bergsbruk, Fabriker och Binäringar,
Malmohus Lav.
Egentligt bergsbruk eller anledningar dertill finnas icke inom länet med undantag af
stenkolsbrytningen vid Höganäs i norra delen af Luggude härad; hvars produkter dock
till största delen konsumeras för ångmaskiner samt tegel- och lerkärlsfabriken på stället,
utom ett belopp af circa 70,000 tunnor, hvilka afsättas inom den närmare omgifningen >
och längs kusten.
Den största fabriksrörelsen på landet är brännvinsbränning, sorn år 1858 drefs vid
39 ångbrännerier med en tillverkning af något öfver 1 million kannor, de flesta belägna
i Färs, Oxie, Wemmenhögs, Bara, Torna och Frosta härader. Råämnena erhållas i omgifningen;
till brännmaterial begagnas ved närmare skogsbygden, och på slätten stenkol;
produkten afsättes i städerna och skeppas derifrån till åtskilliga inrikes orter.
Tegelbruk för vanlig mursten, taksten och rör finnas i alla delar af länet för dess
behof. Från Höganäs afsättas eldfast tegel, lera och lerkärl till alla delar af riket, till
belopp af ungefär 1000 tunnor lera, 1 million mursten, 150,000 taktegel och lerkärl för
50,000 R:dr, med tilltagande efterfrågan.
De på landet belägna fabriker af alla slag producerade år 1857, enligt uppgift, inom
Ljunits och Herrestads härader för R:dr 2,310.
Frosta och Färs d:o
» 29,187.
Luggude, Rönnebergs och Onsjö d:o
» 107,019.
Torna, Bara och Harjagers d:o
» 110,300.
Oxie, Skytts och Wemmenhögs d:o
» 54,872.
Städernas fabriks rörelse uppgifves jemte färgeri ocb garfveri hufvudsakligen omfatta i
Malmö: Tobak och snus, såpa och tvål, oljor, handskar, gjutgods, stärkelse, cikoria,
ljus, socker och sirup, repslageri, läder, kork, träarbeten och borstar; med sammanräknadt
tillverkningsvärde af 1,500,000 K:dr.
Landskrona: Socker och sirup, kläde, läder, tobak, repslageri, cikoria och tändstickor
med tillverkningsvärde af 2,100,000 R:dr, deraf 1,950,000 R:dr tillkommer sockerfabriken.
Ystad: Såpa, tobak, cikoria och vagnar med tillverkningsvärde af 144,000 R:dr,
deraf såpa och tvål för 105,000 R:dr
Helsingborg: Gjutgods, vagnar och lerkärl för tillsammans 123,000 R:dr.
Tackjern till gjuterierne erhålles dels från England, dels från Småländska masugnar.
Vid sockerfabriken i Landskrona användas hvitbetor, i stor skala proflucerade i orten.
Produkterna afsättas dels sjöledes till flera inrikes orter, dels landvägen i det inre af provinsen
och till landthandlande i Småland.
Till folkets binäringar på landet med någon vidsträcktare afsättning af produkterne
kunna, utom brännvinstillverkningen i sinåpannor, som år 1858 uppgick till vid pass 132,000
kannor, räknas: huggning af kvarnstenar, slipstenar och byggnadssten i Hörs och Munkarps
socknar af Frosta härad samt i Luggude härad, hvarifrån försäljning äfven sker
till Småland; förfärdigande af träarbeten och jordbruksredskaper i nordöstra delarne af
länet; hemväfnader från samma trakter; kalk- och tegelbränning på slätten samt fiske
51
och sjöfart vid kusten. Största delen af dessa näringars produktioner konsumeras doek
inom länet.
Bchofvet af smidesjern fylles vanligen från Småland på det sätt, att allmoge från
Sunnerbo och Ostbo härader köper jern på bruken och tillbyter sig spannmål och andra
varor för detsamma i Skåne.
Kristianstads Län.
Länets enda bergverk är Andrarums alunbruk i Albo härad, med årlig tillverkning
af 1800 tunnor alun samt något vitriol och rödfärg, hvilka varor afföras till Ystad och
Kristianstad för export och konsumtion.
Bränvinsbränning såsom fabriksrörelse idkades år 1858 vid 48 ångbrännerier med
tillverkning af 921,696 kannor. De flesta äro belägna inom 2 mils omkrets omkring
Kristianstad, samt spridda i norra delen af Östra och Vestra Göinge härader. Med tillägg
af de mindre bränncrierne uppskattas länets hela bränvinsproduktion till 2 millioner
kannor, hvartill åtgå minst 250,000 tunnor potatis och 40,000 tunnor spannmål. Afsättningsorter
äro Kristianstad och Sölvesborg, hvarjemte större och mindre partier sändas
uppåt Småland.
Öfriga fabriker på landet af betydenhet äro: Klippans pappersbruk vid Bönne å i
Morra Asbo härad; Strömfors klädesfabrik vid Almaån i Vestra Göinge med 29,500 R:dr
tillverkningsvärde; Strömshalls d:o vid Helgeån i Östra Göinge med 19,500 K:dr tillverkningsvärde;
Kjellebergs jern- och metall-manufakturverk i Östra Göinge med tillverkningsvärde
af 18,000 R:dr. Klädesfabrikerne förbruka Jutsk och Svensk ull. Fabrikaterne,
utom Klippans papper som sprides öfver hela riket, afyttras mest inom orten och uppåt
Småland. Färgerier, garfveriet-, oljeslageriet- och mindre pappersbruk förekomma flerestädes,
särdeles i Göinge, samt tegelbruk och stenkärlsfabrikör i de sydligare häraderne.
liela tillverkningsvärdet år 1857 utgjorde af fabrikerne inom
Ingelstads och Jerrestads härader R:dr 1,650.
Willands, Gärds och Albo d:o  » 19,873.
Östra och Vestra Göinge d:o  » 78,679.
Norra och Södra Asbo d:o  » 595,278.
Städernes fabriker äro föga betydande; de hufvudsakligaste afse i
Kristianstad: Klädestillverkning, läderberedning, färgning samt tobak och snus med
tillverkningsvärde af 47,000 R:dr.
Cimbritshamn: samma fabrikater till värde af 23,000 R:dr.
Såsom binäringar på landet kunna utom brännvinsbränningen anses sågverksrörelse,
handel med timmer, bräder, tjära och beck i nordostliga delarne af länet, tillverkning af
smides- och inetallarbeten, laggkärl, snickarearbeten och mattväfnader af nöthår i Göinge
härader till ganska betydligt belopp, hvaribland till handsmiden upparbetas enligt uppgift
flere tusen skeppund jern. I Åsbo härader tillverkas linne- och blångarnsväfnader
äfvensom i en del af Gärds härad. Produkterne afsättas i städerne och på slätten
samt äfven åt Blekinge, i synnerhet smiden och metallarbeten. Ämnesjernet nedföres
från bruken i Småland af allmogen från Sunnerbo och Östbo härader. På kusten idkas
fiske och sjöfart.
52
Karlskrona Län.
Till bergsbruket hörande inrättningar äro:
Kallinge valsverk i Ronneby socken för jern- och kopparplåt samt machinspik, med
produktion af omkring 3500 centner jernplåt, 2000 centner kopparplåt och 1000 centner
spik; Augerums d:o d:o i Augerums socken samt 2:ne kopparhammare i Asarums socken,
de senare med tillsamman 1400 centners tillverkning af kopparplåt. Vid Lyckeby är
ett jern- och metallgjuteri under anläggning. Ämnesjern till plåt och spik erhålles landvågen
från Småland och sjövägen från andra orter. Till kopparplåt användes till större
delen gammal koppar som köpes inom orten, eller ny från Åtvidaberg. Jern- och kopparplåt
afyttras mest på Malmö samt andra städer, och spik till flere in- och utrikes orter
sjöledes.
Af andra fabriker intager brännvinsbränningen, som år 1858 bedrefs vid 34 ångbrännerier
med tillverkning af 660,000 kannor, de flesta belägna i Listers, Bräkne och
äfven Ostra härad, främsta rummet. Näringen grundar sig till någon del på tillförsel
af spannmål och potatis från Skåne och Kalmar län. Produkten afsättes sjöledes mest
på Stockholm och norra orterna.
Bomullsspinneri finnes vid Strömma i Asarums socken med tillverkning af 12000
centner bomullsgarn till värde af 1 million R:dr, och hvars effekter till ej obetydligt
belopp försändas landvägen uppåt Småland. Dessutom finnes på landet en cikoriefabrik
i Asarum med 1000 centners tillverkning, stärkelsefabrik i Ronneby, oljeslageriet- i Asarums,
Nettraby och Hoby socknar, pottaskefabrik i Hjortsberga socken och pappersbruk
i Augerums och Asarums socknar, utom garfverier och färgerier, alla i mindre skala.
Tillverkningsvärdet vid samtlige fabriker är år 185 7 uppgifvet för
Bräkne och Listers härader till R:dr 1,186,384.
Östra och Medelstads d:o  » 26,659.
Städernas fabriker och verkstäder uppgifvas vara:
I Karlskrona: utom Kongl. Flottans verkstäder, ett kofferdiskeppsvarf och 4 tobaksfabrikör
jemte mindre inrättningar, med ett tillverkningsvärde af 137,000 R:dr.
I Karlshamn: 1 skeppsvarf, 1 segelduks- och buldansfabrik, 4 färgerier och kemiska
blekerier, 3 tobaks- och snusfabrikör, utom mindre inrättningar. Tillverkningsvärdet vid
varfvet och samtlige fabrikerne utgör ungefär 400,000 R:dr.
De förnämsta binäringarne, utom husbehofsbränningen som år 1858 producerade vid
pass 320,000 kannor, äro fisket och sjöfarten på kusten. Fisk, i synnerhet lax, sill, torsk
och strömming, försändes ej obetydligt både land och sjöväg till andra orter. Tjärubränning
idkas i norra delen af länet, men ej tillräckligt för dess behof. Väfnader tillverkas
ej heller för behofvet, utan tillföras länet från Småland och Westergötland.
Kalmar Län.
Bergsbruket inom Kalmar län omfattar på fasta landet jerntillverkning, grundad på >
någon ringa malmtillgång från ett mindre grufvefält i Gamleby socken, men hufvudsakligen
på egna sjö- och myrmalmer, som förekomma i de flesta sjöar, samt tillförsel sjöledes
till hamnarne på kusten och sedan landvägen till masugnarne af bergmalmer från
Östergötlands och Södermanlands skärgårdar, från Upland, Norbergs bergslag i Westman
-
53
land och Nora bergslag i Örebro lån. Begagnandet af bergmalmer har egentligen i
senare tider blifvit infördt och tilltagit vid ortens masugnar, sedan dels smidestackjernets
pris stegrats i förhållande till stångjernet, dels bättre malmsorter från Norbergs och Nora
bergslager blifvit åtkomliga genom billigare transportmedel derifrån till Mälaren. Sålunda
nyttjas sådane numera vid Hornsö, Bohlhults, Ankarsrums, Eds och Öfverrums masugnar,
dels uteslutande, dels för större delen af tillverkningen. Länets egna malmer lemna blott
omkring 30 procent, hvaremot de bergmalmer, som tillföras sjövägen, hålla 45 k 50 procent.
Transporten af sådan malm kostar för närvarande 6 å 8 öre per centner per mil från
lastageplatserne vid kusten till masugnarne. Tackjernet användes dels till stång- och
manufakturjern vid bruken, dels såsom gjutgods ungefär 25,000 centner eller gjuttackjern,
det senare der sjömalmer begagnas. Af effekterne säljes ej obetydligt på produktionsorten,
och återstoden transporteras till kusten för export eller försändning till inrikes
orter, sjöledes från flera hamnar, synnerligen omkring Westervik. Genom bättre skogshushållning
och framför allt genom kommunikationer så väl från de stora malmfälten i
bergslagsorterne till Mälaren och hafvet, som ifrån länets hamnar inåt landet genom dess
bruksdistrikter, anses tillverkningen kunna både förmånligare bedrifvas och utvidgas till
följd af billigare tillgång på rikare malmer och en möjligen ökad tillförsel af brännmaterial.
Under åren 1855—57 har jernproduktionen inom länet i medeltal årligen
utgjort tillsammans 82,000 centner tackjern och gjutgods samt 40,500 centner stång- och
manufakturjern vid 9 masugnar och 11 särskilda stångjern sverk, till större delen, såsom
kartan visar, kringspridda i länets norra hälft inom 1 till 4 mils afstånd från kusten.
Kopparmalm finnes på Skälö i Westrums socken och vid Ramsta i Gamleby socken.
Af den på båda ställena år 1857 brutna qvantiteten, tillsamman 14,000 centner, är en
del exporterad till Hamburg.
Waldemarsviks kopparverk, beläget nära köpingen af samma namn, har i medeltal
på 3 år årligen producerat 650 centner garkoppar af malm från Gryts och Krokeks
socknar i Linköpings län.
Vid de på Öland befintlige alunverk produceras årligen vid pass 3200 tunnor alun,
2500 d:o vitriol och 1000 d:o rödfärg.
Brännvinsbränning idkades såsom fabriksrörelse år 1858 vid 10 brännerier, hvaraf 7
i Södra och Norra Möre härader nära kusten, 1 i Handbörds, 1 i Aspelands, 1 i Södra,
1 i Norra Tjusts härad samt 1 i Westervik. Tillverkningen vid de större brännerierna
utgjorde 275,158 och antages vid de mindre till 82,000 kannor.
Såsom fabriksnäringar på landet äro, utom en mängd färgerier och garfveriet', för
öfrigt uppgifna:
I Södra Möre härad: 1 oljeslageri, 2 kakel- och stenkärlsfabriker, 1 klädesfabrik,
1 lackfabrik, 1 pottaskefabrik, 1 pappersbruk och 5 skeppsvarf.
I Norra Möre, Stranda och Handbörds härader: 3 kakel- och stenkärlsfabriker, 7
pottaskefabriker, 1 klädesfabrik, 1 oljeslageri, 6 pappersbruk, samt Fliseryds krutbruk
med 1000 centners årlig tillverkning.
I Tunaläns, Sevedes och Aspelands härader: 5 oljeslageriet-, 24 pottaskefabriker, 6
pappersbruk, 5 kimröksfabriker, samt Wentzelholms glasbruk i Rumskulla socken, det
sistnämda med mer än 100,000 R:dr tillverkningsvärde.
I Norra och Södra Tjusts härader: 3 oljeslagerier, 3 pappersbruk, 1 tändsticksfabrik,
samt Gunnebo manufakturverk i Gladhammars socken för träskrufvar, stift in. m. med 45,000
R:dr tillverkningsvärde. Hela tillverkningsvärdet vid samtlige fabriker på landet år 1857
är uppgifvet inom
54
Södra Möre fögderi tili R:dr 203,644.
Norra Möre, Stranda och Handbörds fögderi . » » 49,607.
D:o kruttillverkning » » 60,000.
Tunaläns, Sevedes och Aspelands fögderi ... » » 197,154.
Norra och Södra Tjusts d:o . . . » » 79,160.
Städernas fabriksrörelse uppgifves sålunda: i
Kalmar: utom smärre tillverkningar till värde af 20000 K:dr, 2 tobaksfabrikör med
produktionsvärde af 100000 R:dr och 1 skeppsvarf, hvarest år 1857 byggdes fartyg för
50000 R:dr.
Oskarshamn: 1 repslageri, 1 segelduksfabrik, 2 vagnfabriker, i snusfabrik och 5 sär
skilda
skeppsvarf med sammanräknadt produktionsvärde af 165000 Rdr.
Westervik: repslageriet- och skeppsvarf jemte garfveriet- och färgeriet- med tillsamman
200000 R:dr tillverkningsvärde. De flesta af de uppräknade fabrikerna pä landet afsätta
sina produkter i städerna och i köpingarne på kusten. Råämnena äro alla sådane, som
erhållas inom orten, utom en del materialier för glastillverkningen vid Wentzelholm, hvilka
hämtas från Westervik eller Oskarshamn, dit en stor del af tillverkningen äfven försändes.
Skeppsbyggeriet på kusten föranleder ej obetydliga transporter af skeppsvirke på till och
med 10 mils afstånd inåt landet.
Af binäringar äro fiske och skeppsbyggeri för kustbefolkningen de förnämsta
samt längre in i landet trävarurörelse, kolning, tjärbränning, förfärdigande af laggkärl,
.salpeterberedning m. m. På Öland lemnar stenhuggeriet betydlig förtjenst åt allmogen,
särdeles i Pekesnäs och Föra socknar. Denna näring lemnar äfven produkter för export.
Kronobergs Län.
Kronobergs län saknar tillgångar på andra jernmalmer än vanliga sjö- och myrmalmer
om ungefär 20 h 30 procent jernhalt, hvaraf vid de på kartan utsatta 8 masugnar
under åren 1 855—57 tillverkats 32500 centner tackjern årligen. Endast vid Säfsjöström
har enligt erhållen uppgift, bergtnalm, hämtad 8 mil från Kalmar samt från Inglamåla
grufva i Jönköpings län, till någon del begagnats. På kalksten lider länet äfvenledes brist,
hvarföre sådan för taekjernstillverkningen, så väl som bränd kalk för andra behof, hämtas
från Karlshamn och Kalmar. Det erhållna tackjernet användes till gjutgods vid masugnarne
eller afyttras såsom gjuttackjern till andra gjuterier i Skåne, Blekinge och Kalmar
län. Till smidet, som vid 10 särskilda verk uppgår till 26000 centner stång- och
manufakturjern, begagnas till en stor del tackjern från Mälarhamnarne, hvilket hämtas öfver
Kalmar med 8 å 10 mils landväg. Hvad som af produkterna icke åtgår inom orten
försändes till Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Skåne och Halland. Såsom kartan utvisar
äro samtlige jernverken spridda i länets östra del och vid dess södra gräns på 4 till 10
mils afstånd från Östersjökusten. Skogens ringa värde och ymnig tillgång på sjömalm,
ehuru den stundom upptages på flere mils afstånd från masugnarne, anses medgifva en
fördelaktigare och större produktion, derest den ej i anseende till långa och dyra transporter
hufvudsakligen inskränktes till konsumtionen inom den närmaste orten, som af samma
orsak ej kan från andra platser för billigare pris erhålla sin förnödenhet af gröfre jerneffekter
och redskaper. En lättad tillförsel af bättre malmer och tackjern skulle bidraga
till samma ändamål.
Brännvinsbränning idkades 1858 vid 10 ångbrännerier meden produktion af 171715
kannor. Af dessa fabriker äro 2 belägne i Sunnerbo, b i Albo, 2 i Kinnevalds och 2
i Norrvidinge härad. De öfver hela länet spridda mindre pannorna torde hafva på samma tid
åstadkommit 90000 kannor brännvin.
Fabriksrörelsen för öfrigt inom länet är inskränkt till spridda smärre inrättningar för
färgeri, garfveri, oljeslageri, tillverkning af tegel, pottaska i Uppvidinge, kimrök och glas;
det sistnämd aaf större betydenhet vid Kosta i Ekeberga socken af nämde härad, nämligen till
230000Rdr årligt produktionsvärde, samt papper vid 9 pappersbruk, hvaraf Lessebo i Hofmantorps
socken af Konga härad och Ry i Götteryds socken af Sunnerbo härad åstadkomma
största tillverkningarne, det förra till värde af 107000 och det senare till 7000 R:dr.
Det uppgifna värdet å samtliga fabrikstillverkningar 1857 utgör: i
Sunnerbo härad R:dr 319 12.
Albo härad
» 11725.
Kinnevalds och Norrvidinge härader ... » 49789.
Konga härad  » 135483.
Uppvidinge härad
» 280202.
Dessutom drifves kopparsmide vid Lessebo till belopp af i 200 centner och manu
faktursmide
till ringa belopp vid några få vattenhammare.
Till Kosta glasbruk hämtas en del råämnen tillbelopp af 16400 centner från Kalmar,
Karlskrona och Jönköping. Glasvarorne afsättas öfver hela riket, äfvensom papper från
Lessebo, största delen öfver Kalmar, Karlshamn, Karlskrona och Ronneby.
Wexiö stad har 2 klädesfabriker, hvilkas tillverkningsvärde uppgår till 200000 R:dr
och deröfver. Klädet upphandlas mest för arméens och flottans behof. Såsom råämne
begagnas Jutsk ull. Dessutom finnas 6 garfveriet1, i snusfabrik, 2 vagnfabriker och I
laggkärlsfabrik med omkring 40000 R:dr produktionsvärde.
Utom med ofvananförde mindre så kallade fabriksnäringar sysselsätter sig befolkningen
med binäringar, hvaribland anföras:
I Sunnerbo härad: Handsrnide i Pjetteryds, Lidhults, Götteryds, Traheryds och Hallaryds
socknar till afsättning på Skåne, Halland och Jönköping, ylleväfnad i Torpa, Wrå, Markaryds
och Hinnaryds socknar, samt tillverkning af väfskedar i sistnämde 2:ne och Traheryds
socknar, hvilka till värde af 50 ä (50000 R:dr afsättas till större delen af riket samt
äfven i Danmark, Norge och Ryssland.
Albo härad: Brännvinsbränning i Thorsås, Skatelöfs, Aringsås och Lekaryds socknar,
linodling och iinneväfnader till betydligt värde i de flesta socknar, gröfre smiden, skoarbeten,
samt tillverkning af vagnar oell tröskverk i Wiresta, Stenbrohults och Härlunda socknar.
Kinnevalds, Konga, Uppvidinge och Norrvidinge härader: Linodling, linne- och ylle
väfnader,
forsling af varor, särdeles i Konga och Kinnevald, samt salpeterberedning. Väfnaderne
afsättas på marknader i Wexjö samt till Blekinge, Kalmar län och Skåne.
I brukstrakterne lemna dessutom kolning och upptagning af sjömalm anledning till
biförtjenster.
Sågning af bräder och leveranser af skeppsvirke till kusten jemte annan mindre trävaruproduktion
bedrifvas likaledes i gränssoeknarne mot Kalmar och Blekinge län.
./önköpings Un.
Största delen af detta läns jorntillverkning, som i medeltal de senare åren utgjort
90000 centner tackjern och 46400 centner stång- och manufakturjern, grundar sig på
jernmalm från Taberg, beläget 1^ mil söder om Jönköping, hvarutaf årligen lösbrytas
56
omkring 200000 centner malm, som förbrukas vid följande masugnar, nämligen: Tabergs,
Norra och Södra Månsarps, Mobro och Sandseryds i bergets grannskap till ungefärligt belopp
af 100000 centner, Unnaryds, Rasjö och Lomsjö på 2 k 2^ mils afstånd åt sydvest
65000 centner samt Ekersholm och Lindefors å 2 mil i söder 35000 centner. Malmens
brytningspris är 6 ä 7 öre pr centner, och dess jernhalt 25 ä 30 0 . Hela tackjernstillverkningen
af Tabergsmalm utgör ungefär 60000 centner årligen.
Smärre malmtillgångar förefinnas vid Inglamåla i Fröderyds socken, hvarest årligen,
ungefär 4000 centner malm brytas för Klafreströms och Säfsjöströms masugnars räkning i
Kronobergs län, samt i den Bruzaholms bruk tillhöriga Nya Nelsons grufva i Okna socken
med årlig brytning af 6000 centner.
Utom vid de på Tabergs malm egentligen grundade masugnar, tillverkas tackjern af sjömalm
vid Åminne i Westbo, Ohs i Westra och Bruzaholm i Södra Wedbo härad till belopp af
30000 centner.
Kalksten för tackjernstillverkningen, motsvarande vid pass 20 “ n af malmens vigt, erhålles
från Harje i Hammars socken af Orebro län öfver Jönköping,
Tabergshyttornes tackjern uppsmides dels inom länet till stångjern vid Spaafors, Nissafors
och Gyllenfors bruk, belägna vid Nissaån, med 11900 centners tillverkning, Ekersholm,
Lindefors. Götafors, Götaström och Hörle i Lagaådalen med 24500 centners tillverkning
samt Elghammar, Marieholm och Åsafors till belopp af 6200 centner, hvartill inalles erfordras
53000 centner tackjern, deraf likväl en del är hämtad från Örebro läns bergslager
öfver Askersund eller Mälarens hamnar till Jönköping. Det återstående Tabergstackjernet
konsumeras dels vid Ohs och Bruzaholm, dels vid bruk i Kronobergs län och Ryfors i Skaraborgs
län. Sjömalmstackjernet användes merändels till gjutgods på tillverkningsstället eller försändes
till Motala, Stockholm och andra gjuterier öfver Jönköping eller till Halmstad och Skåne.
Det af Tabergsjern tillverkade stångjernet afyttras till största delen och till höga priser
på tillverkningsställena, dels till bearbetning vid de många små verkstäderna för vattenoch
handkraft inom orten, särdeles i Westbo härad, dels till vidare försäljning för samma
ändamål i norra Skånes skogsbygd samt äfven på slättbygden och i Helsingborg eller
Landskrona. Östbo, Sunnerbo och Westbo häraders allmoge uppköper vanligen jernet vid
bruket och försäljer eller utbyter det på till och med 20 mils afstånd. Endast en mindre
del af stångjernsproduktionen vågföres i Halmstad eller i Göteborg öfver Jönköping.
Taberg i Månsarps socken innehåller ett outtömligt förråd af en välartad, men fattig
och utan blandning med andra malmsorter, trögsmält jernmalm. Till följd af dessa malmens
egenskaper erfordras 3| å 4£ tunnor mätta kol för tillverkning af 1 centner tackjern,
hvilket förhållande i förening med den såsom tillsats nödvändiga kalkstenens transportkostnad,
oaktadt malmens låga brytningspris och jemförelsevis näi-a belägenhet till vidsträckta
skogstrakter, både inskränker tillverkningens belopp och fördyrar densamma.
Detta ersättes dock genom det höga pris, hvartill Tabergsjernet såsom ämnesjern försäljes
till ortens och den sydliga delens af Småland jemte de angränsande Skånska häradernes
stnidesidkande allmoge, för hvars jerntrådstillverkning och mångfaldiga handsmiden
detsamma äger särdeles passande egenskaper. Emedlertid anser man inom Tabergs bergslag,
att en lättad tillförsel af Nora bergslags rikare malmer skulle derstädes genom bränslebesparing
bidraga till både jernproduktionens utvidgande och skogsvärdets höjande, så
att en mera omtänksam skogshushållning deraf borde blifva en följd, på samma gång som
Cn derjemte vunnen billigare frakt å kalksten skulle nedsätta tillverkningskostnaden.
Bruzaholms i östra delen af länet belägna bruk, hvarest äfven en mekanisk verkstad
numera är inrättad, försäljer större delen af sin tillverkning i orten eller på Jönköping
57
samt en del äfven på Oskarshamn. Cokes för gjuteriet samt Nora och Tabergs tackjern
för det noggrannare smidet, äfvensom andra metaller för verkstadens behof, hämtas öfver
Jönköping. Skogstillgångarne inom denna del af länet anses medgifva en betydlig utvidg
ning
af jerntillverkningen, derest öfriga råämnen kunna anskaffas till billigare pris än hittills.
Klefva nickelverk i Alsheda socken af Östra härad, grundadt på nickelhaltig kopparmalm
från grufvor i nämde socken, har tillverkat i medeltal årligen omkring 80 centner
nickelkoppar.
Fredriksbergs kopparverk i Fröderyds socken af Westra härad är en ny anläggning,
grundad på malmtillgångar i grannskapet, af hvilken dock ännu något resultat icke kan uppgifvas.
Brännvinstillverkning idkades 1858 till belopp af 226122 kannor i '15 större bränncrier
och med 3 1 småpannor till omkring i 1000 kannor. Af de större verken äro 5
belägna i Tveta, I i Norra Wedbo, 2 i Södra Wedbo, 2 i Östra, 3 i Westra och 2 i
Östbo härad.
Af fabriker på landet intaga 2 glasbruk, Gyllenfors vid Nissaån i Westbo härad
och Haga i Östra härad, främsta rummet med 70000 Rdr tillverkningsvärde. Dessutom
finnas i Westbo härad 4 pappersbruk, i Östbo I pappersbruk, 4 kakel- och stenkärlsfabrikör,
1 oljeslageri, 'I snusfabrik och 1 pottaskefabrik, äfvensom 1 större garfveri i
Wernamo; i Westra härad 2 pappersbruk och I oljeslageri; i Östra härad 2 pappersbruk
och o oljeslageriet i Wedbo härader 1 större pappersbruk, 2 oljeslageriet 4 pottaskefabriker
och 2 kakelfabriker, samt i Tveta, Wista och Mo härader 2 pappersbruk, 6
pottaskebruk och 2 oljeslageriet'. Hela tillverkningsvärdet vid samtlige fabriker, inberäknade
färgerier och garfveriet utgjorde 1857 i:
Westbo härad R:dr 98676.
Östbo »
» 59888.
Westra »  » 22027.
Östra »  » 77418.
Wedbo »  » 38031.
Tveta Mo och Wista härader  » 3457 1.
Städerna äga följande fabriker, nämligen:
Jönköping: I tändsticks-, 6 tobaks-, 4 läder-, 2 spegel-, 1 linneväfnads-, 4 vagn-,
2 mössfabriker och 1 metallfabrik jemte 2 färgerier och 2 oljeslageriet' med ett sarnmanräknadt
tillverkningsvärde af nära 1 million R:dr.
Ekesjö: 10 färgerier, 2 garfveriet', 2 urfabriker och 1 vaxljusfabrik, producerande
till ett värde af I9000 R:dr.
Grenna: 2 färgerier och 2 vagnfabriker, som åstadkommit varor för 32000 R:dr.
Bland ofvanstående fabriker föranleder tändsticksfabriken i Jönköping, som årligen
producerar 20 millioner elddon, en ej obetydlig trafik med dess råämnen, som bestå af
40 ä 50000 kubikfot aspvirke, sorn numera måste hämtas på stora distanser och äfven
frän Wetterns och Wenerns hamnar, 5 ä 600 centner svafvel, 1800 ris papper, 3000
kannor svart sand från Skåne samt 1500 tolftea bräder till emballage.
Såsom allmogens binäringar uppgifvas inom
Westbo härad: Tillverkning af jerntråd och messingstråd, diverse handsmiden, ylle—
och linneväfnader samt laggkärl, äfvensom biskötsel, hvaraf produkterne afsättas inom orten,
utom jerntrådsarbeten och smiden, som till betydligt belopp försäljas i Göteborg, Stockholm
och andra städer.
Ostbo härad: Förfärdigande till stort antal af alla slags vinter- och sommaråkdon i
Tofteryds, Byarums, Hagshults, Fryeleds, Akers och Käfsjö socknar, med afsättning både
Bihang. 8
58
åt norra och södra orterne, i synnerhet Skåne; samt T häktor, kardor, siktduk och andra
jerntrådsarbeten i Asenhöga socken.
Westra och Ostra härader: Linodling och väfnader af flere slag i de flesta socknar,
O O 7
till försäljning på ortens marknader och i städerna. Omkring 200000 alnar anses från
dessa härader årligen afyttras.
Norra och Södra Wedbo härader: Tillverkning af åkerbruksredskap, åkdon, möbler,
laggkärl, korgarbeten, ylle- och linneväfnader, liar och andra handsmiden; jagt och fiske,
samt betydlig biskötsel.
J o
Wista, Tveta och Mo härader: I synnerhet i vestra delen tillverkning af jerntråd och
andra smiden, samt åkdon och väfnader.
I bruksdistrikterne. särdeles i Mo härad, är kolning till bruken en hufvudnäring.
Halmstads Län.
Detta län äger ingen bergverksrörelse. Behöflige jerneffekter erhållas från Jönköpings
och Kronobergs län samt Göteborg.
Brännvinstillverkning idkades 1858 vid 17 större brännerier, till belopp af 274100
kannor, samt vid 12 mindre, som producerade omkring 15000 kannor.
Af större fabriker förekommer på landet endast Anderstorps bomullsspinneri i Lindome
socken af Fjäre härad, i mil från Göteborg, med mer än 600000 II:dr produktionsvärde.
För öfrigt finnas i Laholms fögderi 2 mindre pappersbruk, i detta och Halmstads
fögderier 7 pottaskefabriker, som tillverka 200 centner raffinerad pottaska till afsättning
på Göteborg. Med undantag af bomullsspinneriets tillverkning uppgår det uppgifna värdet
af samtlige fabrikater för länet blott till 16114 Rdr.
Städernas fabriksrörelse är högst obetydlig. Endast den invid Halmstad belägna Slottsmöllans
klädesfabrik, med ett tillverkningsvärde af 300000 R:dr, utgör härifrån ett undantag.
Vid Warberg tillverka fästningsfångarne diverse arbeten, hvarjemte ett stenhuggeri invid staden
sysselsätter 100 arbetare. Fabrikaternes värde uppgifves år 1 857 i Warberg till 40000 R:dr, i
Laholm till 5000, i Falkenberg till 7000 och i Kongsbacka till 6000 R:dr.
Såsom binäringar uppgifves inom Laholms fögderi och de östra socknarne tillverkning
af yllevaror, såsom strumpor, tröjor, täcken, vadmal af dels egen, dels af förläggare i
Laholm, Woxtorp och Borås utlemnad Jutsk eller Isländsk ull. Dessa varor afsättas äfven
i Stockholm och Karlskrona för flottans manskap. Uti Hishults socken tillverkas nöthåi’Stäcken
samt laggkärl, stegar och andra mindre träarbeten, äfvensom väfnader i Knäreds
socken vid gränsen mot Småland.
Inom Halmstads fögderis östra socknar sysselsätter sig allmogen mest med tillverkning af
vadmal, nöthårstäcken och golfmattor, till afsättning åt förläggare i Borås samt genom gårdfarihandel.
Socknarne vid kusten drifva saltsjöfiske till afsättning i Halmstad och Falkenberg.
Inom Warbergs fögderi uppgifvas enahanda förhållanden och uppskattas afsättningen
till 50000 alnar vadmal, 60000 alnar bättre linneväfnad, 120000 alnar golfmattor utom
hårtäcken, foderväf, säckar m. m. Från kustsocknarne afyttras betydliga qvantiteter färsk
och saltad fisk; hvarjemte biskötseln lemnar ej obetydlig afkastning. I Fjäre fögderi, Lindome
socken, utgör förfärdigande af möbler en betydande näring. Försäljningsvärdet uppskattas
till 100000 Rdr. Ylle- och linneväfnader äro en hufvudartikel i de öfre socknarne
och vkl kusten fiske och sjöfart. I Elfsåkers socken idkas ej obetydligt handsmide.
59
Göteborgs och Bohus Lån.
Bruksrörelsen är inskränkt till Munkedals mindre stångjerns- och manufakturverk med
en årlig produktion af 1000 centner. Dessutom finnes i Göteborg ett större gjuteri med
mekanisk verkstad, äfvensom vid Jonsered i Partilleds socken. Tackjern till omgjutning eller
puddling inköpes dels från England, dels från Småland och Wermland.
Brännvin har år 1858 tillverkats vid (i större brännerier till belopp af 73832 kannor
samt vid 1 mindre bränneri 900 kannor.
Fabriksrörelsen på landet är högst inskränkt i hela länet utom i Göteborgs fögderi,
hvarest det uppgifna värdet å fabriksalster år 1857 uppgick till 11901935 R:dr. Största
andelarne i denna summa tillkomma 2 sockerbruk med omkring 6 millioner, 1 pappersbruk
med 2 million, 10 spinnerier och väfverier med 3 millioner, 3 skeppsvarf med ^
million, 2 porterbryggerier med 750000, garfverier, färgeriet' och oljeslageriet' med
<300000 K:dr.
Vid fabrikerne inom Göteborgs stad utgjorde tillverkningsvärdet 4401744 R:dr, deraf
största delen belöper sig på ett bomullsspinneri samt 8 bomulls- och ylleväfverier med 1400000,
1 mekanisk verkstad med 368000 och 24 tobaksfabrikör med 748000 R:dr, samt repslageriet',
segelduksfabriker och strumpväfverier.
Af de öfriga städerne äger endast Uddevalla någon fabriksrörelse, nämligen: 1 sockerbruk
med 160000 R:dr tillverkningsvärde, 1 lackerings- och 1 borstfabrik, jemte färgeriet-
och garfveriet-, som tillsammans producerat varor för 110000 R:dr.
Fiske, sjöfart och båtbygget! äro hufvudnäringar i skärgården och för kustbefolkningen.
Det öfre landets invånare äga ej några väsendtligare binäringar, men allmogen förfärdigar
dock för eget behof alla slags redskap, husgeråd och väfnader.
Elfsborgs Lån.
Utom några spridda mindre jernmanufakturverk och kopparhamrar med obetydlig
tillverkning af spik och redskap samt ett gjuteri vid Trollhättan, finnes i den södra eller
Westgöta-delen af länet ingen egentlig bruksrörelse, hvaremot vid 1 masugn och 13
stångjernsverk på Dalsland under åren 1855 — 57 åstadkommits årligen 4000 centner
tackjern och 103600 centner stångjern. Länet äger ej egna bearbetade malmtillgångar,
hvarföre Billingsfors masugn hämtat malmen från Lerbäcks bergslag öfver Askersund,
Ostergötlands skärgård och Taberg i Småland för den obetydliga och hittills sannolikt
föga lönande tackjernstillverkningen. För hela stångjernssmidet köpes tackjernet från
Kristinehamn och till någon del från Mälarehamnar. Efter brukens olika läge och beqvämlighet
lossas tackjernet i olika hamnar emellan Wenersborg och Amål, största delen
dock vid Upperuds lastageplats, hvarifrån det på vexlande land- och vattenvägar sedermera
föres till de flesta bruken. Af stångjernet transporteras största delen samma vägar till
Wenern, för att sedan afgå till Göteborg, hvarjemte någon afsättning äger rum på Nor^e,
särdeles från Loviseholm och Gustafsfors.
Tillverkning af tackjern i större skala vid Dalslandsbruken för eget smide har länge
varit ifrågasatt, men icke kommit till utförande, af uppgifven orsak, att malmen blifvit
för dyr genom brist på billiga transportmedel såväl från Wermlands och Nerikes malmfält
till Wenern, som från samma sjös strand till skogsbygden.
BO
Brännvinsbränning idkades 1858 vid 13 större bränneriet', samtliga spridda1 i hela
Westgötadelen af länet, med undantag af 1 i Amål till belopp af 205633 kannor, hvarförutan
vid 253 småpannor tillverkades omkring 180,000 kannor.
Rörande fabriksrörelsen på landet i Elfsborgs län har uppgifvits, att tillverkningsvärdet
vid samtlige fabriker år 1857 utgjort i
Kinds och Redvägs härader R:dr 125691.
Marks, Bollebygds och Wedens härader . . . . » 1530174.
Kullings, Åhs och Gäseneds härader  » 3325.
■ Wäne, Bjärke, Flundre, Ale och Wädtle härader . » 1571607.
Sundals, Nordals och Wahlbo härader  » 9565.
Wedbo och Tossbo härader  » 3108.
Mest betydande bland dessa fabriker äro: Limmareds glasbruk i Åsarps socken af
Redvägs härad, Rydboholms, Rydals, Asletorps och Bastorås spinneri, väfverier och färgeri
i Marks fögderi, Sjuntorps och Nääs spinnerier, samt Trollhätte gjuteri, mekaniska verkstad,
spinneri och oljeslageri i Wäne fögderi.
Rörande fabriksrörelsen i städerna har uppgifvits, att i Wenersborg finnes ett skeppsvarf,
1 tändsticksfabrik samt färgerier och garfveriet1 med sammanräknadt produktionsvärde
af 140000 R:dr, hvaraf på varfvet belöper sig 80000 R:dr; i Alingsås klädes- och andra
fabriker, som tillverkat varor för 35000 R:dr; i Borås kattuntryckeri, färgerier, betydliga
garfverier med tillsammans 430000 R:dr produktionsvärde; Ulricehamn diverse fabriker
med 29000 R:dr samt i Amål dito med 12000 R:dr tillverkningsvärde.
Såsom hufvudsakliga binäringar för befolkningen uppgifvas: i Redvägs härad endast
körslor, väfnader och gårdfarihandel i de södra socknarne; i Kinds härad: bomulls-, linneoch
vadmalsväfnader i de flesta socknar samt gårdfarihandel i Svenljunga och omgifvande
trakt; i Marks härad: bomulls-, ylle- och linneväfnader i samtlige socknar; i Bollebygds
härad: bomulls-och mattväfnader, skogsafverkning, förfärdigande af laggkärl och korgarbeten
samt varuforsling; i Wedens härad: husbehofsbränning, varuforsling och i en del
socknar förfärdigande af jern- och träarbeten samt skogsafverkning; Åhs härad: varuforsling,
gårdfarihandel, bomullsväfnad samt i Toarp något smides- och träarbete; Gäseneds
härad: endast spannmåls- och annan varuforsling i en del socknar; Wädtle, Ale, Flundre
och Bjärke härader: timmerarbeten och körslor; Wäne härad: endast kalkbränning omkring
Hunneberg; i Nordals härad samt Gunnarsnäs, Dalskogs och Skålleruds socknar,
skifferhuggning och andra stenarbeten vid Hällan och Kjellviken, äfvensom kolning och
körslor åt bruken, det senare äfven i en del andra socknar; i Wedbo och Tossbo härader
: tillverkning af vadmal, ylle- och linneväfnader äfvensom laggkärl, skogsarbeten samt
forsling af jern och trävaror i de flesta socknar.
Den betydligaste folknäringen i länet är väfnadsindustrien i Marks och Kinds härader,
hvilken, enligt uppgifter från tullkamrarne i Borås och Ulricehamn på afstämplade och
till andra orter förpassade husväfnader, åstadkommit åren
1855, 1856 och 1857.
Bomullstyger: alnar 13571259. 13536368. 11 635060.
Linneväfnader: » 388991. 414162. 420277.
Ylleväfnader: » 588637. 598911. 465476.
Bomullsdukar: st. 1568556. 1626648. 1338324.
Skaraborgs Län.
Detta län saknar egna malmtillgångar för jern tillverkningen, hvarföre dess nuvarande
fil
tackjernsproduktion inskränker sig till vid pass 3000 centner årligen vid Granviks invid
Wetterns strand belägna masugn, dit malm numera föres från Wermlands, Lerbäcks eller
Nora bergslager öfver Kristinehamn, Askersund eller Arboga. Af de åtta stångjerns- och
manufakturverken äro Forsvik, Fredriksfors och Lagersfors belägna invid eller nära Göta
kanal, på hvilken segelled och dermed sammanhängande sjöar deras tackjernsbehof hämtas
från Askersund, Mälaren eller Kristinehamn. Åboholm, tillhörande Aspaverken i Orebro
län, är beläget på Tiveden och erhåller sitt tackjern gemensamt med dessa. Skagersholm
i Finnerödja och Ribbingsfors i Amnehärads socken, det förra vid östra och det
senare vid vestra stranden af Skagern, hämta sitt tackjern landvägen ungefär 5 ä 6 mil
från Lekebergs bergslag eller från Kristinehamn till närmaste lastplats vid Wenern.
Tidaholm och Ryfors, belägna i Wartofta härad vid Tidan och sjön Stråken, drifva
egentligen redskapssrnide till mindre betydligt belopp. Hela stång- och manufakturjern-tillverkningen
utgör omkring 35000 centner, hvaraf ungefär halfva beloppet afsättes inom orten
och i städerna såsom redskap och ämnesjern. Endast Åboholm, Skagersholm och Fredriksfors
vågföra största delen af sin tillverkning på Göteborg öfver närmaste lastageplatser
vid segelleden. En lättad tillförsel af tackjern och äfven malin från Orebro läns
bergslager anses böra bidraga till fördelaktigare resultater och utvidgande af den del af
länets jerntillverkning, som grundar sig på Tivedens skogar.
Brännvinstillverkning drifves ännu inom Skaraborgs län i stor skala och uppgick 1858
vid 52 större brännerier till 1081967 kannor samt vid 84 mindre till omkring' 93000
kannor. Af de större brännerierne äro 7 belägna i Wadsbo, 9 i Kåkinds, 3 i Walle,
2 i Gudhems, 20 i Wartofta, 5 i Skånings, 1 i Kinne, 1 i Wiste, 2 i Barne ech 2 i
Kållands härader.
Af fabriker med betydligare rörelse uppgifvas endast 2:ne glasbruk, Bromö i Norra
Wadsbo och Årnäs i Kinne härad, med tillverkningsvärden 1857, det förra af 113749
R:dr och det senare 92 750 R:dr. Dessa inberäknade uppgick värdet af samtlige fabriksprodukter
nyssnämde år i:
Wartofta fögderi till R:dr 24325.
Höjentorps « »  » 13669.
Skara » »  « 98431.
Södra Wadsbo » »  » 24490.
Norra Wadsbo » »  » 131097.
Leckö » »  » 880.
Fabrikerna i städerna, till större delen färgerier, garfverier och snusfabriker, hafva
samma år åtstadkommit varor, nämligen i:
Mariestad till värde af ungefär R:dr 36000.
Skara »
» 300.
Lidköping »
» 15000.
Falköping »
» 20000.
Hjo »
» 37000.
Såsom binäringar utom brännvinsbränning förekomma simplare snickarearbeten och
förfärdigande af åkerbruksredskap i skogsbygden af Wartofta och Kåkinds härader, stenhuggning
och kalkbränning omkring Mösseberg, Billingen och till större qvantiteter på
Kinnekulle, qvarnstenshuggning vid Lugnås, äfvensom i Timmersdala socken vid Billingens
norra fot; odling och beredning af lin i Undenäs och Ransbergs församlingar samt linne- och ylleväfnader
i Fredsbergs, Hofva och Amnehärads socknar. Qvarnstenar, kalkstensarbeten och
bränd kalk försändas till flere delar af riket, och produktionen är endast beroende på afsättningen.
62
Karlstads Län.
W ermlands betydliga jerntillverkning grundar sig hufvudsakligen på dess egna malmtillgångar
inom Barnens, Nordmarks, Fernebo och Kroppa socknar, hvilka tillsamman under
åren 1855 — 57 lemnat 1778000 centner malm om året, hvaraf ungefär belöper sig på:
Rämsberget i Rämens socken Centner 15000.
Nordmarks- oell Tabergs-fälten med flere mindre
grufvor i Nordmarks socken  » 393000.
Pehrsbergs, Långbans, Getö, Finshytte, Age med
flere fält i Fernebo socken  » 1 173000.
Kroppa grufvefält i Kroppa socken  » 62000.
Omkostnaderne för malmens brytning och uppfordring uppgifvas för år 1857:
per centner
vid Pehrsbergs-fältet till R:dr 0,70.
» Högbergs- d:o  » 0,40.
» Getö grufvor  » 0,7:;.
» Kroppa d:o
» 0,63.
» Långbans-fältet  » 0,40 ä 1,14.
» Nordmarks- d:o  » 0,00.
» Finmosse- d:o  » 0,6?.
» Härdfalls- d:o  » 0,40.
» Enggrufvorna  » 0,64.
Co
Genom en omsorgsfullare grufveskötsel under senare år har malmbrytningen betydligt
ökats och malmtillgångarne blifvit öppnade, så att de lemna grundade utsigter att i framtiden
kunna motsvara möjiiga anspråk på en utvidgad rörelse. Malmernes jernlnilt varierar
från 45 till 60 procent.
Den erhållna malmen förbrukas till större delen vid hyttor inom och invid Filipstads
bergslag, belägna på högst 3 mils afstånd från grufvefälten såsom kartan närmare visar,
med begagnande dels af vinterforsling, dels af de flere vexlande jern- och vattenvägarne
inom bergslagen. På dessa transporteras ock någon del af malmen till de vestligare hyttorna
i Karlskoga bergslag af Orebro län. Med skogarnes aftagande inom bergslagen och
en ökad efterfrågan på tackjern jemte större anspråk på en jemn och likartad tillverkning
visar sig en tilltagande benägenhet hos tackjernskonsumenterne för egna masugnsanläggningar
utom bergslagens vestra gräns, jemte ökad produktion vid der varande äldre brukshyttor,
hvaraf följer behofvet att äfven i denna rigtning för billigare pris kunna transportera
malmen från grufvefälten.
Af de inom Wermland under senaste år i verksamhet varande 29 masugnar, med
en medelproduktion af tillsamman 636000 centner tackjern, begagnar endast Björneborg
i Wisnums härad jemte Pehrsbergs malmer äfven malm från Nora bergslag på 5 5 6 mils
afstånd. Ungefär f af hela tackjernstillverkningen uppsmides till stångjern vid tillverkarnes
egna bruk, men återstoden afyttras årligen till dem, sorn ej hafva egna masugnar, och försändes
till största delen öfver Kristinehamn. Endast Nyeds-bruken och i mindre mån de
längre i vester belägna verken hämta i allmänhet tackjern direkte från bergslagen.
Wermlands stång- och ämnesjerns-tillverkning har under åren 1855 — 57 i medeltal
utgjort 613600 centner, hvartill kan anses hafva åtgått 767000 centner tackjern. Om
härtill lägges brukens på Dalsland konsumtion 125000 centner, och 18000 centner som
63
användts till gjutgods, så skulle det vanliga stångjernssmidet i Wermland och Dalsland
årligen erfordra omkring 274000 centner tackjern utöfver hvad masugnarne inom Wermland
producera, hvilket belopp erhålles från Karlskoga, Lekebergs, Nora, Grythytte och
Hellefors bergslager inom Orebro län, utom de mindre partier, som stundom hämtas från
Mälarens hamnar till Dalsland. Hela denna handel går för närvarande öfver Kristinehamn,
med undantag af det sistnämda, samt det tackjern, som från en del hyttor i Örebro
län sändes direkte till bruken.
Stångjernsverkens läge i Wermland utom bergslagen bestämmes i icke rino-a mån af
de vattendrag, som från norr till söder genomlöpa provinsen och medelbart eller omedelbart
sätta dess inre delar i kommunikation med Wenern, hvarföre de också tjena industrien
deromkring till transportmedel för så väl tillförsel af förnödenheter som utförsel af produkter.
Wermland äger 5 sådana naturliga transportvägar, nämligen: sjöarne Lelången och
Foxen samt V. Sillen, som genom Dalsland sträcka sig upp uti Nordmarks härad; Byelfven
och Glafsfjorden genom Näs, Gillbergs och Jösse härader till Arvika och Sulvik; sjön
Wermelen från Borgvik till Brunskog genom Grums, Gillbergs och Jösse härader; sjön
Fryken genom Grums, Kihls och Fryksdals härader till Fryksände; samt Klarelfven från
Karlstad genom Kihls och Elfdals härader. Efter dessa vattendrag fördelar sio- ock den
större bruksrörelsen i vestra delen af länet från och med Klarelfven, så att dess distrikter,
med ledning deraf och med afseende på öfriga vanligen begagnade transportvägar, kunna
åskådligast uppfattas på följande sätt:
Medeltillverk-
Af tillverk-
Af tillverk-
ning af stång-  och mann-  faktur-jern.
ningen vågtores
på Göteborg.
ningen afyttrns
på platsen
eller i Norge.
i :o
Tvänne bruk i Nordmarks härad, hvilka begagna
Centner.
Procent.
Procent.
vattenvägen öfver Dalsland
14500
50
50
2:o
Trenne verk i Svanskogs och Silleruds socknar, som
hämta tackjernet landväg från Åmål och dit försända
stångjern
1 1500
90
10
3:o
20 jernverk, som begagna Byelfvens och Glafsfjordens
vattendrag
84000
67
33
4:o
2:ne d:o vid Wermelen och dess utlopp
45000
91
9
5:o
1 1 d:o vid Fryksjöarnes vattendrag, Norselfven inbe-  räknad, af hvilka dock en mindre del hämtar tackjern
direkte från bergslagen vintertiden
O O
89 100
82
18
6:o
17 verkstäder vid Klarelfven och dess tillflöden, jemte
7 d:o inom Nyeds bergslag, som skeppa sitt jern
dels på Klarelfven till Karlstad, dels föra detsamma
till Skattkärrs lastageplats, men merendels förses med
tackjern direkte från bergslagen
186000
92
8
7:o
15 bruk inom och nedanför bergslagen, som begagna
kommunikationslinierna till Kristinehamn för sin af-  sättning samt merendels erhålla sitt tackjern från
egna närbelägna hvttor
O O •/
135600
80
20
8:o
5 d:o i Wisnums härad, som försända jern antingen
öfver Kristinehamn eller Hults lastageplats
47900
94
6
64
Härvid anmärkes, att hela tillverkningen från de närmast Norska gränsen i Elfdals
och Fryksdals samt synnerligen i Jösse och Nordmarks härader belägna verken afsätta
nästan hela sin tillverkning på Norge. Hela den öfriga tillverkningen, med undantag af
provinsens egen konsumtion, skeppas till Göteborg från Amål, Byelfven, Borgvik, hamnarne
i och omkring Karlstad, samt från Kristinehamn och Hult.
Inom länet finnas 10 större brännerier, belägna 1 i Wisnums, 2 i Olme, I i Wäse,
1 i Karlstads, 1 i Grums, i i Gillberga, 2 i Näs och 1 i Jösse härader, hvarvid 1858
tillverkades 187562 kannor, samt dessutom 9 mindre som producerade ungefär 8000
kannor brännvin.
Af andra fabriker på landet drifvas endast 3 glasbruk, Eda i Jösse härad med
tillverkningsvärde år '1857 af 161756 Kalr, Sölje i Gillberga härad med d:o af 50884
R:dr och Liljedal i Grums med d:o af 60000 R:dr i något större skala. Tvänne pappersbruk,
Gullsby i Jösse och Blombacka i Nyeds härad, producerade år 1857 till 7000
R:dr värde hvartdera, äfvensom en tobaksfabrik i Arvika för cirka 30,000 R:dr.
Fabriksrörelsen i städerna har år 1857 producerat varor, nämligen i:
Karlstad till värde af 158000 R:dr, hvaraf största beloppet tillkommer 2 tobaksfabrikör,
1 klädesfabrik, flere ölbryggerier, garfveriet-, färgeriet- och repslagerier.
Kristinehamn till värde af 133000 R:dr, deraf tobak för 88000 R:dr.
Åkerbruket, jernhandteringen, skogsbruket och trävarurörelsen upptaga nästan helt och
hållet befolkningens arbetskrafter, hvarföre inga binäringar af betydenhet förekomma. På
Wenerns kust idkas dock något fiske, äfvensom tjärubränning i skogsbygden, skifferbrytning
i Glafva socken och snickarearbeten i Fryksdals, men hemslöjder, såsom väfnad och
dylikt, knappt till behofvet, utom i Nyeds och Wisnums härader. Från en del socknar
utvandrar årligen en del af den yngre befolkningen på timmer- och jordbruksarbete till
andra provinser.
Orebro Latt.
De stora jernmalmslager, som från sydvest till nordost genomstryka norra hälften af
länet, hafva gjort jernindustrien till en hufvudnäring för alla de trakter af detsamma, der
skog och vattenfall uppfyllt de öfriga vilkoren. Derjemte finnas visserligen i mellersta och
södra Nerike svagare malmtillgångar, fordom flitigt bearbetade, men numera genom billigare
tillgång på bättre och rikare malmsorter från Nora bergslag af mindre vigt.
Medelbeloppet af årliga malmbrytningen jemte de större malmfältens namn inom hvarje
socken äro följande inom:
Nya Kopparbergs socken: Lombergs-, Smalkärns-, Svartviks- och Salbo-fälten Centner 238000.
Lindes d:o Stripgrufve-, Mossgrufve-, Gränshytte- och Reboda
-
fälten  » 219000.
Ramsbergs d:o Strossa-, Blanka- och Bäckgrufve-fälten ... » 189000.
Hjulsjö d:o Rotkopps-, Qviddbergs- m. fl  » 80000.
Hellefors d:o Björnhöjden, Stolpberget m. fl  » 40000.
Grythytte d:o Högborns-fältet m. fl  » 102000.
Jernboås d:o Timanshytte-, Rosbergs-, Slotterbergs- m. fl. . » 86000.
Nora d:o Dulkarlsbergs-, Wikers-, Stribergs-, Pehrshytte-,
Klacka- m. fl » 1000000.
Tillsammans i de norra bergslagerne Centner 1954000.
65
Winteråsa »öcken: Sarina och Hesselkulla Centner 32,000.
Qvistbro d:o Kronoberget  » 10,000.
Lerbäcks d:o Håkantorps, Runsala, m. fl  » 50,000.
Tillsamman i mellersta och södra Nerike Centner 92,000.
Hela länets jernmalmsbrytning har sålunda årligen 1855—57 uppgått till ett belopp
at' 2,046,000 centner.
Inom de flesta bland de norra bergslagerne, men särdeles inom Nya Kopparberget,
Linde och Nora, begränsas brytningsbeloppet endast af tillfället till afsättning och grufveägarnes
godtfinnande. Enligt erhållna upplysningar kunna brytningspriser ä 1 centner malm
om 45 till 6 0 procent jernhalt, vid de större grufvefälten antagas i medeltal utgöra:
inom Nya Kopparberget brytningspris 18 ä 22 öre.
» Lindes socken  » 18 å 20 »
» Ramsbergs d:o  n 20 ä 22 »
» Hjulsjö d:o  » 35 »
» Grythytte d:o  » 34 »
» Nora d:o Dalkarlsberget . . » 22 »
» » » Striberget . . » 12 »
» » » Pehrshytte-fältet . » 40 »
Större delen af den uppfordrade malmen försmältes inom eller i grannskapet af grufvedistrikterne
utom från grufvorna i Nora bergslag, af hvilka i synnerhet Dalkarlsbergs-,
Stribergs- och Pehrshytte-fälten, belägna 1 £, 1 ä ^ mil från Nora stad, förse masugnarne
i södra och sydvestra delen af länet med största delen af deras raalmbehof. Den malmqvantitet,
som sålunda på olika vägar afgår från Nora bergslag till andra delar af länet,
utgör omkring 450,000 centner, hvaraf 150,000 centner öfver Nora och Orebro till sydöstra
Nerike och 300,000 centner direkte till Karlskoga och Lekebergs bergslager samt
Hasselfors och Laxå masugnar i sydvestra Nerike. Innevarande år hafva dessutom omkring
40,000 centner Stribergs-malm afgått öfver Arboga till masugnar i Östergötland och
Kalmar län.
Om tackjcrnstillverkningens förhållanden hafva nedanstående upplysningar distriktvis
erhållits:
Nya Kopparbergs bergslag: vid 4 masugnar har tillverkats åren 1855 — 57 i medeltal
Centner 112,000.
af malmer från grufvor inom bergslagen och från Grangärde i
Dalarne samt med afsättning utöfver inom bergslagen konsumerade
25,000 centner till bruk i Lindes och Fellingsbro socknar,
äfvensom på Arboga öfver Linde.
Lindes bergslag: vid 7 hyttor äro tillverkade  » 103,000.
af ortens malmer. Tackjernet afsättes på Nora, bruken i Fellingsbro
och öfver Arboga.
Ramsbergs bergslag: vid 4 masugnar har producerats  » 100,000.
af malmer inom bergslagen och från Grangärde samt afsättning
utöfver den egna konsumtionen omkring 40,000 centner till bruken
i Fellingsbro och vid Hedströmmen samt andra orter öfver
Arboga.
Transport Centner 315,000.
Bihang. 9
66
Transport Centner 316,000.
Hjulsjö bergslag: vid o hyttor äro tillverkade Centner 68,000.
af ortens malmer samt deraf försände öfver Nora omkring 50,000
centner.
Hellefors bergslag: vid 3 masugnar utgör produktionen  » 60,000.
af Grangärdes, Nya Kopparbergs och Grythytte malmer. Större
delen uppsmides inom bergslagen och återstoden afyttras på Filipstad
och Kristinehamn.
Grythytte bergslag: vid 6 hyttor äro tillverkade  » 76,000.
af ortens malmer. Utom vid pass 18,000 centner afsändes större
delen af tackjernet på Kristinehamn och en mindre del till Nora.
Nora bergslag: vid 12 hyttor utgör produktionen  » 238,000.
af ortens egna malmer. Till stångjern förbrukas inom bergslagen
och vid närmast belägna bruk omkring 35,000 centner och återstoden
afyttras dels öfver Nora på Orebro och Arboga, dels till
Kristinehamn och bruken deromkring. I den förra rigtningen
afsändas ungefär 60 och i den senare 40 procent.
Karlskoga bergslag: vid 9 masugnar hafva producerats  » 170,000.
af malmer från Nora och Filipstads bergslager, ungefär lika mycket
från hvardera. Af tillverkningen konsumeras inom bergslagen
omkring 40,000 centner, hvaremot återstoden försäljes på Kristinehamn
eller närliggande bruk.
Lekebergs bergslag: vid 5 hyttor utgör tillverkningen  » 56,000.
af malmer från Nora bergslag. Tillverkningen afsättes till omkringliggande
bruk samt en mindre del på Askersund, Kristinehamn
och norra delen af Skaraborgs län.
Vid Hasselfors, Laxå och Igelbäcks bruks masugnar på Tiveden äro
tillverkade  » 35,000.
af malmer från Nora bergslag och Sanna grufva i Winteråsa
socken.
Vid Skogaholms, Brefvens och Hjortqvarns bruks masugnar i östra
delen af Nerike utgör produktionen  » 50,000.
af malmer från Nora, Sanna grufva, Lerbäck och Norberg.
Lerbäcks bergslag: vid 3 hyttor äro tillverkade  » 13,000.
af malmer från Sanna grufva, Lerbäck och Östergötland samt en
mindre del från Nora bergslag. Tackjernet förbrukas till största
delen af tillverkarne.
Hela länets tackjernstillverkning har sålunda utgjort Centner 1,081,000
årligen, hvaraf stångjernssmidet inom länet konsumerat omkring . . » 4-90,000.
och till gjutgods användts sannolikt  » 45,000.
så att till försäljning utom länet återstått ungefär 550,000 centner, deraf något mer än
hälften torde kunna antagas hafva afgått till Wermland och Westergötland och det öfriga
till Småland, Östergötland, Södermanland och Stockholm samt ett mindre parti till angränsande
bruk i Westerås län.
Stång- och manufakturjerns-tillverkningen är fördelad på följande sätt, nämligen
inom:
67
Nya Kopparbergs bergslag: 3 verkstäder
med tillverkning af
18,700
centner.
sotn försl
öfver Arboga till Stockholm.
Lindes bergslag 2 d:o
d:o
8,300
d:o
d:o
Ramsbergs d:o 6 d:o
d:o
31,000
d:o
d:o
Fellingsbro härad 8 d:o
d:o
64,400
d:o
d:o
Nora d:o 6 d:o
d:o
25,500
d:o
d:o
Grythytte och Hellefors d:o 4 d:o
d:o
64,400
d:c>
d:o
dels på Kristinehamn och Göteborg, dels på
Nora och Stockholm.
Karlskoga härad 4 d:o
d:o
24,000
d:o
d:o
till Göteborg.
Lekebergs och Edsbergs härader 5 d:o
d:o
5 4,000
d:o
d:o
dels på Göteborg öfver Hult eller Kristinehamn, dels på
Stockholm öfver Örebro.
Grimstens härad 2 d:o
d:o
38,000
d:o
d:o
dels på Göteborg genom Göta kanal,
dels på Stockholm
öfver Örebro.
Kumla och Sundbo härader 3 d:o
d:o
18,000
d:o
d:o
på Göteborg öfver Askersund.
Skyllersta och Askers härader 4 d:o
d:o
44,000
d:o
d:o
på Stockholm öfver Örebro.
Örebro härad 2 d:o
d:o
4000
d:o
d:o
på Stockholm öfver Örebro eller Arboga.
Hela stång- och manufakturjerns-tillverkningen inom Örebro län uppgår till ett belopp
af 394,300 centner, deraf ungefär 90 procent blifvit vågförde och 10 procent konsumerats
inom länet.
Af andra bergverk äger länet 2 kopparverk, Flögfors i Ramsbergs socken och
Ljusnarsbergs i Nya Kopparberget med tillsamman 2 å 3000 centners årlig tillverkning,
Guldsmedshytte silfververk i Lindes socken med årlig produktion af 5 centner silfver och
3500 centner bly, Dylta svafvel-, vitriol- och rödfärgsverk i Axbergs socken, som årligen
åstadkommer omkring 800 centner svafvel, 1500 centner grön vitriol och 4000 tunnor
rödfärg, Latorps alunverk i Tysslinge socken med årlig tillverkning af omkring 2000
tunnor. Dessutom drifves brytning af kalksten och alunskiffer samt derpå grundad beredning
af bränd kalk i stor skala, med tillfälle till nära obegränsad utvidgning i mån af
afsättning på Nerikesslättens öfvergångstrakter, såsom vid Latorp och flerestädes i Tysslinge,
Winteråsa, Hidinge, Edsbergs, Kumla, Askers och Lännäs socknar. Priset på sådan osläckt
kalk är omkring 00 öre per tunna. På flere ställen inom nämde socknar, men i synner
het
vid Hällabråten i Kumla socken och Lanna i Hidinge socken, drifves stenhuggeri af
kalksten till betydligt värde. På gränsen af Lerbäcks och Godegårds socknar har bolaget
Vieille Montagne begynt arbeten på dervarande zinkblendelager i stor skala i ändamål att
vid Åmmeberg, vid en vik af Wettern, koncentrera malmen för skeppning till Belgien.
Inom bergslagcrne finnes öfverallt tillgång af kornig kalksten, som användes ej allenast för
tackjernstillverkningens behof, utan äfven såsom marmor försändes från Nora socken i grofhuggna
block till Stockholm för vidare bearbetning. I Grythytte socken finnes lerskiffer,
som brvtes och användes till taktäckning i angränsande orter.
V O O
Vid 15 större brännerier, hvaraf 3 i Lindes, I i Fellingsbro, 1 i Glanshammars, 5 i
Örebro, 3 i Kumla, 1 i Skyllersta och 1 i Sundbo härad, tillverkades sistlidet år 420207
kannor och vid 34 mindre brännerier 35000 kannor brännvin.
(i 8
Fabriker af betydenhet saknas på landet. De största äro 1 pappersbruk nära Orebro
med 25,000 R:dr tillverkningsvärde, 1 glasbruk i Hammars socken med 27,000 R:dr
varuproduktion samt ett nyanlagdt krutbruk i Nora socken, äfvensom ett oljeslageri vid
Karlslund, som producerat olja till värde af 7272 R:dr. Produktionsvärdet af samtlige
fabriksnäringar på landet utgjorde 1857:
inom Öster-Nerike
R:dr
38,280.
» Vester-Nerike
»
40,920.
» Nora fögderi
10,775.
städernas fabriker uppgår tillverkningsvärdet
i Örebro till
samma år:
))
7 64,000.
förnämligast läder, snus, vagnar, tändstickor
i Askersund till
och ljus;
>J
60,000.
} Nora till
))
10,000.
och i Linde till
»
300.
Utom förenämda kalkstens brytning för kalkbränning och huggning till byggnadsmaterialier
på slättbygden idkas derstädes och företrädesvis i Öster-Nerike såsom binäring och
husslöjd spånad och väfnad samt allt slags snickeriarbete till betydlig afsättning på ortens
marknader, i Wiby och Halsbergs socknar förfärdigande af skodon till afsalu i större
partier, samt i Lerbäcks socken nubb-, spik- och liesmide till belopp af 6000 centner.
I bergslags- och brukstrakterna upptaga kolning och körslor för bergsbruket befolkningens
tid. Inom Orebro och Glanshammars härader utgör handel med hästar, oxar, spannmål,
kött och fläsk, som uppköpas i Öster- och Westergötland samt försäljas åt bergslagen och
i Stockholm, det senare i synnerhet då Hjelmaren och Mälaren äro isbelagda, en väsendtlig
binäring, äfvensom fisket i Hjelmaren lemnar dess strandboer betydande biförtjenster.
Linkopings Län.
Utom några numera ej bearbetade jernmalmsgrufvor i Hellesta och Wånga socknar
finnas inom länet jernmalmslager i närheten af Östersjökusten, hvarutaf under åren
1855—57 årligen bekommits
i Skällviks socken .... Centner 39,000 utur Nar torps-fältet;
i Östra Husby d:o .... » 6,000 » Korttorps-d:o
och i Häradshammars d:o . . » 30,000 » Dolmyra- d:o
eller tillsamman Centner 75,000, hvaraf de senare grufvornes
malmer hufvudsakligen användas vid Finspong och det förstnämda malmslaget vid åtskilliga
masugnar på Östersjökusten.
Tackjernstillverkning drifves endast vid Finspongs och Borkhults bruk, på förra stället
af malmer från Södermanland och de ofvannämda grufvorna för kanongjutning, samt för
smide af malm från Nora och Norbergs bergslager, som från Mälarhamnar hämtas till Norrköping
och vidare på Fiskeby jernväg samt öfver sjön Glan till bruket. Tackjernstillverkningen
har i medeltal åren 1855—57 utgjort 41,000 centner. Dessutom är en ny masugn
detta år anlagd vid Stens bruk 1 mil norr om Norrköping. Vid Borkhults masugn utgör
tillverkningen 10,000 centner, som användes dels till smide, dels till gjutgods på stället.
Största delen af länets stångjernsverk är belägen norr om Motala ström, på sätt
kartan visar, och utgöres af 19 särskilda stångjernsverk med en årlig medeltillverkning af
119.000 centner stång- och raanufakturjern utom Motala verkstad, hvars årliga konsumtion
af tackjern till maskiner, plåt- och gjutgods för närvarande utgör 75,000 centner
samt produktion af smidt eller valsadt jern 40,000 centner och gjutgods 16,000 centner.
Smidestackjern till ofvanstående produktion, tillsamman ungefär 200,000 centner, hämtas
till största delen från Orebro, Westerås och Kopparbergs läns bergslager öfver Arboga
och Strömsholm på Norrköping och Göta kanal. Endast en mindre del erhålles direkte
landvägen från Mariedamms och Hjortqvarns masugnar i Lerbäck samt landvägen från
Örebro till de nordligast belägna bruken. Till omgjutning begagnas vid Motala sjömalmstackjern
från Jönköpings län.
Söder om Motala ström finnes i Göstrings härad Boxholms bruk med 8000 centners
tillverkning på tackjern från Nora bergslag, hämtadt öfver Askersund eller Arboga till
Wadstena, samt i Skärkinds och Hammarkinds härader Borkhults och Gusums bruk med
sammanräknadt. tillverkningsbelopp af 7 600 centner, det förra på egen tackjernstillverkning,
det senare på Nora bergslags tackjern, som från Arboga transporteras till Waldemarsvik
och derifrån landvägen till bruket.
De norra bruken afsätta sitt stångjern antingen på Norrköping öfver Glan och
Fiskeby jernväg eller på Göteborg genom Göta kanal. De södra föryttra en stor del af
tillverkningen inom orten och återstoden till export öfver Göteborg eller Norrköping.
Åtvidabergs kopparverk uti Bankekinds härad tillverkar årligen af egna malmer
20.000 centner garkoppar, sorn afsättes öfver Norrköping. Malmen hämtas dels på jernväg
från Bersbo grufva vid Wärna sockengräns, dels från Mormors och Malmviks grufvor
inom Åtvids socken.
Brännvinsbränning idkades sistlidet år vid 52 större bräunerier, hvaraf äro belägne
2 i Ydre, 5 i Göstrings, 3 i Lysings, 2 i Dahls, 20 i Aska, 2 i Bobergs, 2 i Gullbergs,
2 i Wifolka, 4 i Hanekinds, 3 i Åkerbo, 1 i Bankekinds, 1 i Östkinds, 2 i
Lösings, 1 i Memmings, 1 i Bråbo och 1 i Finspongs härader, med sammanräknad tillverkning
af 1,164,508 kannor, samt vid 464 mindre bränneriet-, som producerade omkring
600.000 kannor brännvin.
Större fabriker på landet äro Heij myra glasbruk i Finspongs härad med tillverkningsvärde
af 146,150 K:dr, Thorshags bomullsspinneri vid Norrköping med d:o 393,922
K:dr samt Orremåla och Råby oljeslageriet- med d:o 79,790 R:dr. För öfrigt förekomma
garfveriet- och färgeriet- samt i Kinds och Ydre härader pottaskefabriker. Värdet af
samtliga fabrikers tillverkningar, ofvannämde inberäknade, utgjorde år 1857:
i Kinds och Ydre härader R:dr 62,589.
i Göstrings och Wifolka d:o » 4,399.
i Lysings, Dahls och Aska d:o « 11,795.
i Gullbergs, Bobergs och Walkebo » 61,680.
i Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds » 1,500.
i Hammarkinds och Skärkinds d:o » 2,144.
i Finspongs, Bråbo och Memmings d:o » 551,795.
Norrköpings stads fabriker producerade år 1857:
Kläde 1,307,322 alnar till värde af » 9,133,056.
Bomullsgarn 2,451,018 h,  n » 2,024,811.
Socker 2,061,277 «  » >, 933,680.
Bomullsväfnader 2,387,510 alnar ... » » 717,160.
Tobak och snus 245,618 & # » 290,298.
Transport R:dr 13,099,005.
70
Transport R:dr lo,099,005.
Papper 29,07 2 ris
»
197,500.
Tricotväfnader
»
185,926.
Maskiner
»
165,000.
Slipade glasvaror
»
146,150.
Diverse fabriksvaror
»
231,440.
Tillsamman R:dr
14,025,021.
Fabrikerna i Linköping producerade 1857
hvaraf tobak för 12 7,500 R:dr.
till värde af
»
190,418.
D:o i Wadstena
»
1,230.
D:o i Söderköping
»
»
10,850.
Såsom binäringar af någon betydenhet kunna räknas spik- och nubbsmidet i Godegårds,
Hällesta och Tjällmo socknar, förfärdigande af laggkärl, snickarearbeten, mindre
smiden och pottaska i skogsbygden emellan slättlandet och Småländska gränsen, humleodling,
trädgårds- och biskötsel i Regna och Skedevi socknar, ej obetydligt fiske i skärgårdssocknarne,
kolning och körslor i brukstrakterna, väfnader i Kisa och Wårdnäs socknar,
stenhuggning i Motala och Nykyrke socknar, kalkstens- och skifferbrytning i Wreta
klosters socken, samt i en stor del af länet husbehofsbränning.
Nykopings Län.
Länet äger flera spridda jernmalmslager, hvilka under senare tider årligen lemnat
utur grufvor
i Tunabergs socken 22000 centner, hufvudsakligen försmälta vid Näfveqvarns masugn.
i Svärtuna
i Sköldinge
(13000
34000
51000
26000
24000
6000
till kanongjuterierna vid Finspong, Stafsjö och Åker.
använda vid Forssjö, Hellefors, Björndamms och Åkers
masugnar.
226000 centner jernmalm. Dessa malmer gifva från 30 till 50 pro
-
i Floda
i Dunkers
i Åkers »
i Gåsinge »
Tillsamman
cent tackjern.
Tackj ernstillverkning idkas vid ofvan uppräknade på kartan utmärkte masugnar, af
hvilka Stafsjö, Åker, Näfveqvarn och Hellefors äro förenade med större gjuteriverkstäder,
de båda förstnämde för tillverkning af kanoner. Hela tackjernstillverkningen har i medeltal
utgjort 96000 centner årligen, hvaribland 38000 centner gjutgods. I Nyköping är
dessutom särskildt gjuteri förenadt med mekanisk verkstad samt en masugn innevarande
år anlagd. I Eskilstuna är likaså ett gjuteri under byggnad i sammanhang med der förut
varande mekaniska verkstad.
Stång- och manufakturjern har tillverkats vid 11 särskilda smidesverkstäder inom
länet till belopp af 38700 centner årligen, hvaraf de 3 närmast gränsen mot Nerike
belägna hämta sitt tackjernsbehof från Orebro, men de öfrige begagna sig af produktionen
inom länet.
Vid Nyby nära Thorshälla utvalsas jernplåt till uppgifvet belopp af 7900 centner
årligen af tackjern från Strömsholm, samt i Nyköping plåt och annan materiel för jernfar
-
71
tygs byggnad och maskiner för närvarande till belopp af omkring 15000 centner af tackjern
från Mälarehamnar.
Tunabergs koppar- och koboltverk lemnar endast en inskränkt produktion af omkring
40 centner koppar och 20 centner slammad koboltmalm.
Vid 12 större brännerier, hvaraf 3 i Willåttinge, 3 i Oster- Rekarnes, 1 i WesterRekarnes,
2 i Akers, samt 1 i hvartdera af Jönåkers, Hulebo och Selebo härader tillverkades
sistlidet år 285687 kannor och vid 15 mindre brännerier 24000 kannor brännvin.
Af fabriker på landet åstadkomma Hargs bumullsspinneri nära Nyköping samt 3
pappersbruk, Harg och Perioden vid Nyköping jemte Forssa i Oppunda härad, äfvensom
garfveriet- och färgerier i Malmköping, de största produktionsvärdena, hvilka inalles år 1857
utgjorde inom Oppunda och Willåttinge härader 104666 Rdr, samt inom Helgona och
Nicolai socknar vid Nyköping 629659 R:dr.
Inom Nyköpings stad producerades fabrikater för omkring 425000 R:dr, hvaraf kläde
för 330000 och metallarbeten för 60000, hvartill kommer den mekaniska verstadens tillverkningar
med 360000 R:dr R:mt.
Tillverkningsvärdet vid smides- och maskinverkstäderna i Eskilstuna uppgick till
560000 R:dr och för andra fabriksalster derstädes till omkring 350000 R:dr samt i
Thorshälla till 69000 R:dr, hvaraf smidesarbeten för 43000 R:dr.
De öfriga städernas fabriksrörelse är af föga betydenhet och representeras för år
1857 af ett sammanräknadt varuvärde: 20000 R:dr.
Utom fiske i skärgården, humleodling och väfnad i Westra Wingåkers och Oster
Akers
socknar samt forsling af spannmål, brännvin och skogseffekter, äfvensom förfärdigande
af redskap och åkdon, förefinnas inom länet inga allmännare binäringar till afsalu
å andra orter.
Stockholms Lein.
Uti södra delen af länet eller Södertörn finnas 2 jernmalmsfält, Utö i skärgården
med 214000 centner årlig brytning och Jerna grufvor i socknen af samma namn med
27000 centners uppfordring. Malmerne från dessa grufvor förbrukas till största delen på
Norrlands och Smålands Östersjökust. Nära norra kusten i Häfverö och Wahlö socknar
äro likaledes 2 betydande jernmalmfält, Herrängs och Wigelsbo, jemte några mindre
grufvor i Hargs, Forsmarks och Börstils socknar. Sammanlagda brytningsqvantiteten
har i medeltal utgjort 106400 centner årligen, hvaraf största delen förbrukas vid masugnar
i Norrland.
Vid 5 masugnar i Roslagen samt lika många stångjerns verk har tillverkningen under
åren 1855—57 i medeltal årligen utgjort 48000 centner tackjern och 45700 centner
stångjern af malmer från Dannemora grufvefält i Upsala län. Dessutom tillverkas vid
Nyqvarn och Bränninge bruk i Södertörn omkring 3000 centner manufakturjern och 2500
centner gjutgods.
Vid 24 större brännerier, deraf 8 i Södertörns, 3 i Danderyds, 4 i Sollentuna, 3
i Färentuna, 2 i Frödsåkers samt 1 i hvartdera af Lyhundra, Frötuna, Sjuhundra och Långhundra
härader, tillverkades sistlidet år 647387 kannor och vid 2 mindre brännerier
3000 kannor brännvin.
Bland fabriker på landet i Stockholms län är det största tillverkningsvärdet år 1857
uppgifvet för Gustafsbergs porlinsfabrik med 407600 R:dr, Tumba pappersbruk med
72
148(i 18 B:dr, Ähleströms klädesfabrik med 17 7585 R:dr, Nyqvarns pappersbruk med 5502(5
R:dr och en pressjästfabrik vid Kräftriket med 30000 R:dr. De öfrige äro utan betydenhet.
Åf städerna utom Stockholm äger endast Södertelje någon egentlig fabrikstillverkning,
uppgifven till värde af 132000 11:dr, hvaribland vagnar för 88000 R:dr.
Såsom binäringar på landet idkas i Södertörn betydlig tegelbränning, fiske och
skogförsäljning, i skärgården i allmänhet fiske och sjöfart, som der är hufvudnäring, ved
och timmerförsäljning till Stockholm i de närmare staden belägna skogrikare socknarne
och i norra delen af länet malmforsling från Dannemora till masugnarne.
Stockholms Stads
fabriksrörelse omfattar, enligt uppgifterna till Kommers-Kollegium för 1857, hufvudsakli
-
gen följande artiklar:
Socker och sirup för R:dr 2658425.
Tobak  » 1123744.
Läder » 600267.
Mekaniska verkstäders tillverkning » 580703.
Gjutgods » 295438.
Stearin och talgljus « 933000.
Tvål och såpa  » 344165.
Sidenväfnader » 610928.
Kemiska fabrikater » 104267.
Olja  » 344097.
Porslin v, 311520.
Diverse fabriksvaror  » 3927618.
elller tillsamman » 11834172.
Upsala Län.
Dannemora jernmalmsfält i Dannemora och Films socknar lemnar nästan uteslutande
materialet för länets jerntillverkning. Brytningen derstädes utgör i medeltal årligen
omkring  centner 453000.
med en arbetskostnad af vid pass 23 öre pr centner. Dessutom bearbetas
spridda malmfält i omgifvande socknar, Öster-Löfsta, Alunda, Kihls,
Morkarla och Lena socknar till sammanräknadt årligt belopp ... » 198000.
Någon del af Dannemora malm, och större delen af de öfriga grufvornas malmer
förbrukas i Norrland, dit de afsändas från Callerö och andra lastageplatsen
Från grufvorna i Lena socken säljes dock malm öfver Upsala till masugnar på
Östersjökusten.
Wid 9 masugnar och lika många stångjernsverk utgör tillverkningen af tackjern i
medeltal årligen 116000 och af stångjern 80700 centner, allt af malmer från Dannemora.
Utom Wattholma bruk, som ligger närmare Upsala, äro alla de öfriga verken belägna
emellan länets malmfyndiga trakt samt Dalelfven och hafvet, på 2 k 3 mils afstånd
från det senare.
73
Brännvinsbränning idkades nästlidet år inom länet vid 17 större brännerier till belopp
af 032737 kannor, samt vid 1 mindre dito till 2000 kannor. Af de större brännerierna
äro belägna 3 i Rasbo, 3 i Waksala, 3 i Trögds, 2 i Åsunda, samt ett i hvartdera af Håbo,
Norunda, Ulleråkers, Lagunda, Örbyhus och Olands härader.
På landet finnes ingen fabriksrörelse af betydenhet samt i städerna endast till uppgifvet
värde af 57000 R:dr, hvaraf i Upsala för 54000 R:dr, deribland garfverierna producera
den största delen.
Såsom binäringar kunna endast anföras tegeltillverkning i trakterna vid Mälaren och
omkring Upsala, skogs- och vedtransporter till Stockholm och Upsala samt forsling af malm,
skogs- och brukseffekter i bruksdistriktet. Vid Elfkarleby och trakten deromkring idkas
dessutom lax- och strömmingsfiske af strandbyggarne.
Westerås Län.
Detta läns mest betydande jerntillverkning grupperar sig omkring dess stora jernmalmslager
i Norbergs bergslag samt utefter dess 2 största strömmar Kolbäcksån och
Hedströmmen.
Jernmalmsbrytningen, som i mån af konsumtion kan betydligt utvidgas, har inom Norbergs
och Westanfors socknar åren 1855—57 i medeltal utgjort . . 860000 centner,
om 45 k 50 procent jernhalt med arbetskostnad af 42 k 15 öre samt
försäljningspris af 25 ä 30 öre per centner.
Dessutom äro i Skinskattebergs socken brutne  87000 »
och i Sala socken
4000 »
eller tillsamman 951000 centner.
Af Norbergs bergslags årliga jernmalmsuppfordring förbrukas omkring 500000 centner
vid ortens egna masugnar, samt inom angränsande bergslagsorter i Kopparbergs län vid
pass 260000, och inom Gestrikland 60000 centner, hvarförutan till Strömsholm årligen
afgått omkring 30000 k 40000 centner för vidare försändning till hyttor vid Östersjökusten.
Malmerna i Skinskattebergs socken användas uteslutande vid dervarande bruks masugnar.
Tackjernstillverkningen är koncentrerad inom Norbergs bergslag, hvarest under åren 1855 — 57
vid 17 masugnar i medeltal producerats 216000 centner, uteslutande af bergslagens malmer.
Dessutom har vid Riddarhytte masugn i Skinskattebergs bergslag producerats 34000
centner af egna malmer, samt vid Molnebo i Wester-Löfsta socken 8000 centner af malm
från Norberg och Sala.
Efter jemförelse emellan erhållna skiljaktige uppgifter torde kunna antagas, att af
Norbergs bergslags tackjern blifvit i årligt medeltal använda vid bruken inom länet och
till gjutgods  140000 centner.
samt afsända öfver Westerås  36000 »
och öfver Strömsholm  40000 »
Den öfriga tackjernsproduktionen i länet konsumeras på tillverkningsställena eller angränsande
bruk. Hela stångjernstillverkningen har i medeltal årligen utgjort 312800 centner
vid 35 särskilda verk, af hvilka 19 äro belägna inom Norbergs bergslag eller utmed
Strömsholms kanal med en sammanräknad årlig tillverkning af 122700 centner.
4 1 vid eller nära Hedströmmen med skeppningsort i Köping och produktion
af  154500 »
Bihang. \ 0
74
2.ne vid Alboga an * a 1 mii fran staden med  7400 centner.
O 1 ' 1
1 vid Svartån 2 mil från Westerås med 21000 »
och 2:ne, 2 ä 3 mil öster om Sala. med  7200 »
Tackjern utöfver hvad som af länets egen produktion vid dessa verk konsumeras
erhålles till största delen från Westerbergslagen i Dalarne samt en mindre del till de nedre
Hedströmsverken och de båda bruken vid Arboga från Ramsbergs, Lindes och Nora bergslager
i Orebro län.
Efter afdrag af hvad som försäljes vid bruken och i städerna försändes den öfriga
tillverkningen såsom stång- och manufakturjern eller plåt till Stockholm öfver Strömsholm,
Köping, Arboga och Westerås.
Sala silfververk har i medeltal de sisla 3 åren producerat 20 centner silfver och
1204 centner bly. '
Vid Riddarhytte kopparverk i Skinskattebergs socken har medeltillverkningen utgjort
1300 centner garkoppar, som skeppats öfver Köping.
Vid Skultuna messingsfabrik utgör tillverkningen omkring 2500 centner årligen.
Gjuterier med mekaniska verkstäder äro nyligen anlagda i Köping och nära Arboga, hvarförutan
gröfre gjutgods, tillverkas vid de flesta masugnar.
Vid Norbergs by tillverkas 600 centner blyerz.
Af 10 inom länet anlagda större bränneriet- äro 3 belägne i Åkerbo, 2 i Snäfringe,
2 i Norrbo och 1 i hvartdera af Tuhundra, Siende och Wåla härader. Brännvinstillverkningen
har sistlidet år vid dessa samt 4 mindre verk utgjort omkring 300,000 kannor.
Utom tegelbruk, i synnerhet i södra delen af länet, finnas på landet inga fabriker
af betydenhet.
1 städerna har värdet af tillverkningen vid fabrikerna år 1857 utgjort:
t Westerås 101000 R:dr, hvaribland tobak för 45000, i Sala 55000 R:dr, i Kö
ping
18000 R:dr och i Arboga 50000 R:dr, deraf största värdet tillkommer garfverier
i de 2 sistnämda och i Sala blyhagel-tillverkningen.
Såsom binäringar angifvas i första rummet varuforsling emellan bergslagsorterna och
Mälarehamnarne, i synnerhet på vägen emellan Westerås och Dalarne, äfvensom från Köping
utmed Hedströmmen; dernäst kolning till bergverksrörelsen i norra delen af länet,
sågning och virkesförsäljning särdeles i Salbergs fögderi eller Sventuna, Ofver-Tjurbo och
Wåla härader, tillverkning af snickarearbeten, i synnerhet möbler till betydligt värde, äfven
i nyssnämda fögderi till afsalu på Stockholm, Upsala, Gefle, Falun och Westerås samt
väfnad af nöthårsmaftor i Fläckebo, Kihla och Wester-Fernebo socknar.
Kopparbergs Län.
Bergshandtering är inom en stor del af detta län hufvudnäring till följd af de stora
malmfyndigheter dess berg innehålla.
Jernmalmsbrytningen har inom hela länet under åren 4855 — 57 stigit till ett medelbelopp
af 2297000 centner, hvarutaf inom
Grangärdes socken 1156000 centner.
Norrbärkes dito  218000 »
Söderbärkes dito
2000 »
Stora Tuna dito  92000 »
Åhls dito  77000 »
75*
Bjursäs dito  63000 centner.
Svärdsjö dito
238000 »
Sundborns dito  7000 »
Kopparbergs dito  41000 »
Säters dito  263000 »
Garpenbergs dito  44000 »
Folkärna dito  19000 »
Husby dito .
67000 »
Af bela tnalrnuppfordringen konsumeras största delen inom länet och endast ett jemförelsevis
mindre belopp, ungefärligen' motsvarande den malmqvantitet som från Norbergs
bergslag i Westerås län införes, tillgodogöres vid de nordligaste masugnarne i Orebro län
ifrån Grangärdes socken och vid de vestliga masugnarne inom Gefleborgs län ifrån Bispberget
i Säters socken, samt grufvorna i Svärdsjö, Sundborns, Husby och Garpenbergs socknar.
Arbetskostnaden för malmens brytning varierar inom Grangärdes och Norrbärkes socknar
emellan 7, 10 och 14 öre, hvaremot salupriset derstädes efter malmens beskaffenhet är
20 å 30 öre per centner. Inom de östligare grufvedistrikterna är brytningspriset 10, 20
ä 25 öre samt saluvärdet 30, 50 å 60 öre per centner i mån af malmernas godhet och
grufvornas läge i förhållande till masugnarne.
I allmänhet äro länets jernmalmtillgångar vid de större malmfälten sådana, att brytningsqvantiteterna
kunna ökas i mån af konsumtionens fordringar, dock gäller detta i främsta
rummet om grufvorna i Grangärdes socken.
Under åren 1855 — 57 har tackjernstillverkningen inom länet i medeltal årligen utgjort
1056000 centner vid 57 masugnar, af hvilka inom
Säfserts socken 2 producerat 60000 centner af malmer från Grangärde.
Floda dito 1 » 21000 » dito dito.
Grangärdes dito 10 » 216000 » dito dito.
Norrbärkes dito 12 - 245000 » dito » Grangärde, Norrbärke
och Norberg.
Söderbärkes dito 7 » 95000 » dito » Norbergs och hemgruf
vor.
Stora Tuna dito 3 « 74000 >> dito » Grangärde, Norrbärke
och hemgrufvor.
Gagnefs dito 1 28000 » dito » Grangärde, Norrbärke
och Tuna.
Mora dito 1 » 8000 » dito >- Bjursås, Säter och Gran
gärde.
Orsa dito 1 » 10000 » dito » Ahl, Säter och Gran
gärde.
Ohre dito 2 » 29000 » dito » Ahl, Bjursås och Säter.
Rättviks dito 2 » 30000 » dito » d:o d:o d:o samt Svärdsjö.
Svärdsjö dito 2 » 40000 » dito inom socknen.
Säters dito 1 •> 16000 » dito d:o d:o samt fr. Norberg.
Hedemora dito 3 » 42000 » dito från Säter och Norberg.
Garpenbergs dito 1 » 25000 » dito » d:o d:o samt hemgrufvor.
Folkärna dito 2 » 1 1000 s> dito » d:o d:o samt Garpenberg.
By dito 4 >. 58000 » dito » d:o d:o dito
Husby dito 2 » 48000 » dito » d:o d:o samt hemgrufvor.
76
Tili stångjern och gjutgods äro deraf inom länet årligen använde omkring 600,000
centner, hvadan ungefär 450000 centner blifvit utförda till andra orter, deribland direkte
till bruk i Gefleborgs län och till Gefle största delen från Westerbergslagen vid pass 90000
centner, till dito i Westmanland från Grangärde, Norr- och Söderbärke 140000 centner,
samt till Strömsholm för vidare försändning sjöledes 220000 centner.
Stång- och manufakturjerns-tillverkningen har samtidigt i medeltal utgjort 424600
centner, hvarutaf vid
Säfsens socken • . 49000 centner.
Nås och Jerna dito .... 29000
Grangärdes dito  38900
Norrbärkes dito  22600
2 verk
1 dito
4 dito
3 dito
6 dito
2 dito
2 dito
i dito
1 dito
I dito
1 dito
2 dito
1 dito
2 dito
1 dito
3 dito
1 dito
1 dito
2 dito
8 dito
4 dito
Söderbärkes dito
Tuna dito
Leksands dito
Wenjans dito
Mora dito
Elfdalens dito
41 100
26000
12900
3000
7700
5000
Orsa dito 17200
Ohre dito
26000
Rättviks dito
8000
Svärdsjö dito  26700
Säters dito  3400
Hedemora dito  27000
Garpenbergs dito 18000
Grytnäs dito  7000
Folkärna dito  1400
By dito  17500
Husby dito  37200
Den del af tillverkningen vid dessa bruk, som ej konsumeras inom orten, försändes
från bruken i Westerbergslagen och södra delen af länet till Stockholm öfver Strömsholm
och Westerås, från Husby och Svärdsjö socknar till Gefle samt från öfra Dalarne
dels till Söderhamn, dels ock till Norge. Vid Furudal tillverkas af ämnesjern på stället
gröfre och finare kettingar, och vid Kloster plåtar, hvarförutan valsverk för uträckning af
stångjern äro anlagde vid Smedjebacken i Norrbärke och vid Lindesnäs i Nås socken, från
hvilket sistnämda, likasom från bruken i Säfsen, jernet afsändes öfver Kristinehamn till
Göteborg.
Öfriga bergverk inom provinsen äro Stora Kopparberget vid Falun jemte i dess grannskap
belägne mindre anläggningar, hvarest tillverkningen af flera slag åren 1855 — 57 i
medeltal utgjort:
Koppar
Silfver
Nickelkoppar
Svafvel .
Vitriol
176 15 centner.
6
300
1400
1459
8000 tunnor.
Råkopparn från Falun transporteras till garmakeriet vid Avesta, hvarest under före
nämde
år i medeltal tillverkats 14864 centner garkoppar och 4717 valsad kopparplåt.
Rödfärg
77
Förenämde metalliska bergverkseffekter hafva blifvit afsände till Stockholm, dels direkte
vintertiden, dels öfver Westerås. Svaflet konsumeras vid Klosters krutbruk och rödfärgen
försändes dels till Stockholm, dels till Gefle, dels försäljes den inom orten.
Brännvinsbränning är under nästlidet år endast bedrifven vid 1 större och 1 mindre
bränneri med tillsammans omkring; 20000 kannors tillverkning.
O O
Af fabriker på landet förefinnas '1 pappersbruk vid Gryksbo, 1 mil norr om Falun,
med 150000 R:dr årligt tillverkningsvärde, samt 1 krutbruk vid Kloster i Husby socken
med 3000 centners produktion. Städernas fabriksrörelse är inskränkt till några få garfveriet-
och färgerier.
Utom de binäringar, hvarmed allmogen deltager uti bergverkens produktion, idkar den
en mängd sådana, hvilka gammal häfd fördelat emellan socknarne. Den betydligaste bi
förtjensten
inbringa de arbeten, hvartill allmogen utvandrar från de socknar, der den icke
har af kolning eller annan betjening åt bergverk full sysselsättning för den tid, som jordbruket
icke tager i anspråk. Antalet af den allmoge, som för olika arbeten och under olika
tider utvandrar, i synnerhet ifrån Oster-Dalarne, beror af de försörjningmedel, som den föregående
årsväxten hemma lemnar. Salpeter beredes i By socken och afsättes till krutbruket
i Husby, hvarest utom Klosters äfven ett krutbruk finnes vid Långshyttan samt kruttillverkning
i mindre skala bedrifves af allmogen. Spånad och väfnad af lin till afsalu äten
vintersysselsättning i flere socknar, särdeles Svärdsjö, Tuna och Gagnef. Linet köpe3
till en del från Helsingland. Skogarne inom länet gifva anledning och ämnen till många
särskilda binäringar. Tjärubränning till afsättning inom orten idkas i Jerna socken af
Wester-Dalarne. Uti den öfra delen af Öster-Dalarne, företrädesvis i Mora, Wenjans,
Sofia Magdalene och Elfdals samt Rättviks socknar, förfärdigas båtar, laggkärl, askar, såll,
skåp, kistor m. m. till stort värde hvarje år. Dessa produkter nedföras af allmogen till
sädesrikare orter och utbytas mot spannmål, som hemföres. I Elfdalen tillverkas äfven väfskedar.
Ett qvarnstensbrott i Malungs samt kalkstensbrotten i Rättviks och Ohre socknar
bereda en del af dessa socknars befolkning penningeförtjenst både inom och utom orten.
Likaså inbringa slipstensbrotten i Orsa en bruttoinkomst af 20000 R:dr åt dess invånare.
Till binäringar för Elfdalens allmoge räknas ock arbetet vid porfyrverket derstädes,
som helt och hållet af allmogen utföres. I Elfdals och Lima socknar smidas liar och hästskor
till försäljning i Norge, äfvensom ståltrådsdragning och arbeten af ståltråd är en bi
förtjenst. Fordom användes härtill af allmogen tillverkadt myrmalmsjern, men numera köpes
ämnesjernet från bruken. Uti tvänne byar i Mora socken förfärdigas väggur, sorn kringsändas
till flera provinser. Inom Hedemora socken tillverkas plogar, harfvar, liar, pannor
med flera småsmiden, eom afsättas både utom och inom provinsen. Beredning af fårskinn
och skinnkläder är den förnämsta binäringen i Malungs socken, likasom i Gagnef spånad
och färgning af nöthår till täcken och mattor. De nedra socknarnas allmoge har hitintills
haft sina största penningeförtjenster genom forsling af köpmannagods och andra effekter
på vägarna till Gefle och Falun. Arbeten med plöjning och annat vid jordbruket omkring
Falun bestridas till stor del af allmogen från Tuna, Gagnef och Bjursås.
Gefleborgs Län, Gestrikland.
Provinsen Gestriklands jernproduktion beror dels af de egna malmtillgångar, som förefinnas
inom Thorsåkers socken, dels på tillförsel af malm och tackjern från Dalarne,
Norbergs bergslag i Westerås län samt Dannemora i Upland. Den årliga jernmalmsbryt
-
78
ningen inom provinsen, omkring 120000 centner, användes uteslutande vid inasugnarne i
trakten. Malmförsäljning äger sällan rum.
Vid 18 masugnar har tillverkningen i medeltal uppgått till 215000 centner tack
-
jern, nämligen vid
2 i Oster-Fernebo socken, af malm från Dannemora, Norberg och
Bispberg  27000 centner.
8 i Thorsåkers dito af malmer från Säters, Husby och Svärdsjö socknar
i Dalarne, från Norberg samt grufvor inom Thorsåker .... 110000 »
8 i Ofvansjö af samma slags malmer  23000 »
1 i Wahlbo af dito dito
2000 »
2 i Hille och Hamrånge socknar af malmer från Upland, Södermanland
och Westmanland  17000 »
2 i Ockelbo socken af malmer från Wentjums grufvor i Svärdsjö dito . 36000 »
Allt tackjernet konsumeras inom orten och är otillräckligt för dess nuvarande stångjernsproduktion,
som samtidigt uppgått till följande belopp, nämligen vid
2 verk i Öster-Fernebo socken af egen tackjernstillverkning .... 26900 centner
10 dito i Thorsåkers socken af dito  39700 »
10 dito i Ofvansjö dito af dito
62800 »
3 dito i Wahlbo dito af tackjern från Dalarne 40300 »
1 dito i Hille dito af dito dito  15200 »
3 dito i Hamrånge dito af dito dito samt eget  32000 »
3 dito i Ockelbo dito af eget tackjern  27000 »
eller tillsamman 243900 centner, hvartill erfordrats omkring 300000 centner tackjern.
Hela stångjernstillverkningen skeppas dels direkte från Gede, dels öfver Stockholm.
Vid 3 gjuterier och mekaniska verkstäder i Gede samt vid Forsbacka och Hofors
har årliga tillverkningen utgjort omkring 16000 centner gjutgods.
Någon fabriksrörelse af större betydenhet drifves icke på landet; men vid fabrikerne
i och omkring Gede stad tillverkades år 1857 varor för omkring 2700000 R:dr, hvaraf
vid Strömsbro bomullsspinneri och väfveri samt Stigslunds klädesfabrik för 1800000 R:dr.
och vid garfverierna för 450000, skeppsvarfven för 200000, tobaksfabrikerna för 80000,
repslageriet för 50000, samt vid gjuteriet för 120000 R:dr.
Af binäringar lemna arbeten för bruksrörelsen samt trävarutillverkningen ännu den
förnämsta förtjensten åt allmogen i provinsen, samt derjemte smidesarbeten, qvarnsteushuggning
af lösa sandstensblock omkring Storsjöns stränder, och snickeri i Wahlbo samt Ofvansjö
socknar. En del af Gede stads invånare samt kustboerne idka betydligt strömmingsdske,
hvars produkter afgå till det inre af provinsen samt till dera delar af riket.
7»
TÅBKLL öfver Jerntillverkningen.
Tillverkningens
belopp i medelia!
åren 1835—1857.
Af stång- och manufaklur-  jern är i medeltal våg-  förd t.
Verkens namn.
Tackjern
Stång-oc
manu-  fakturjeri
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Centner.
t-
1
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Kalmar Län.
Flerohopp
! Hornsö
i
(>000
1700
Sjömalm från närlig-  jgande sjöar; bergmalm
från Nora öfver Pata-  j holm samt l '/, mil
’ landväg.
( Mälaren öfver Kalmar
(samt derifrån 5 mils
(landväg.
Kalmar Län.
På Kalmar
Westervik
Göteborg
Stockholm
1000
14100
1800
4500
Fogelfors
Fredriksfors
—
4200
1100
Hornsö masugn.
I Mälaren öfver Oskars-  hamn.
: Hagelsrum o. Rosenfors
7000
700
Sjömalm inom orten.
Masugn på stället.
! Pauliström
2000
500
j l):o d:o och berg-  malm från Ökna socken
|i Jönköpings Län, 1 mil.
l):o.
Storebro
1)000
2400
I Sjömalm från omgif-  (vande sjöar.
H:o.
Bohlhiilt och Falsterbo.
0000
5000
| Bergmalm från norra
(skärgården öfver Solsta-  dström ' , mil landväg.
I);o.
! Ankarsrum
I
22000
8000
i Bergmalm från Nor-  Jberg, Otö m. 11. grufvor
(öfver Werkebäck l’/4
(mil från Masugnen
J):o.
Tofverum o. Sporrbacka
(>000
5000
1 Sjömalm på 1 å 2 mils
(afstånd.
Bro.
Ed
1 1 000
0000
| Bergmalm från Nov-  Jberg, Dtö m. fl. grufvor
(öfver Helgenäs s/s mil
Ifrån bruket.
Bro.
Öfverum
11)000
0000
I Nartorps, Sjösa och
(Utö grufvor i norra
1 skärgården öfver Lubo-  iholm t % mil
Bro.
Forssaström
2400
Öfverums masugn.
Kronobergs Län.
Kronobergs Län.
Linnefors .
—
500
Öfver Karlskrona.
På Kalmar
0200
Oremo
7000
—
Sjömalm på stället.
4000
Bro
Lessebo
4000
3500
Sjömalm på stället.
Masugn på stället.
Arvd
4000
1000
1 D:o d:o; kalksten fr.
'Karlshamn, 9 mil.
Bro.
Orrefors
-
0000
Öfver Kalmar.
80
Verkens namn.
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren 1855—1857.
Centner.l Centner.
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Malm.
Tackjern.
Af stång- och manufakturjern
är i medeltal vågfördt.
Centner.
4000
5300
i Sjömalm från orten,
j Bergmalm och kalksten
Masugn på stället.
öfver Kalmar 8 mil,
[inglamåla 4 mil.
5000
3000
Sjömalm fr. grannskapet.
ft:o.
—
3300
I):o
4000
—
Sjömalm i orten.
1500
200
Sjömalm.
D:o.
800
Sjömalmer, l å 2 mil.
It:o.
Jönköpings Län.
10000
100
Sjömalm fr. grannskapet.
D:o.
På Göteborg öfver Jön-
7000
2000
Sjömalm i trakten.
liro och från Taberg.
köping ....
—
10000
Tabergs bergslag.
Stockholm . . .
—
3000
1400
l):o.
liro.
Halmstad ....
—
3500
3000
1 D:o samt från Nora
(öfver Jönköping.
l>:o.
0000
5000
i Taberg 2 % mil; kalk-  Isten från Hammars soc-  tken öfver Jönköping
(SVj mil.
Masugn på stället samt
från Nora öfver Jönkö-  ping.
4000
3000
f Taberg 4 '/4 mil; kalk-  sten från Jönköping
|2'/4 mil.
0:o.
14000
—
| Taberg '/2 mil; kalk-  sten från Jönköping 2
(mil.
5000
8000
:
t Taberg; kalksten från
(Jönköping l'/2 mil.
1 Taberg '/2 mil; kalk-  sten från Jönköping
U% mil.
5000
—
D:o d:o.
0000
—
| Taberg 2 mil; kalk-  sten från Jönköping
|3 /2 mil.
5000
—
j Taberg 2’/2 mil; kalk-  sten från Jönköping 4
(mil.
—
1800
Tabergs bergslag.
—
1500
I>:o.
6000
—
Taberg 2 mil.
Säfsjöström
Klafreström
Böksholm .
Huseby . .
I)iö . . .
Delaryd .
Jönköpings Lån,
Åminne . .
Ohs . . .
Hörleverken
Marieholm .
Elghammar
Götaström .
Götafors
Lindefors .
Ekersholm .
Norra och Södra Månsarp
Tabergs masugn
Mobro d:o
Sandseryds d:o
Rasjö d:o
Lomsjö d:o
Åsa forss . .
Spaaforss . .
Unnaryd . .
7000
150
750
81
Tillverkningens
belopp i
medeltal
aren 18S5—18S7.
H
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Af stång- och manufaktur-
1 erkens namn.
05
5 cso
jern är i medeltal våg-
Centner.
sr
et
~!
C. = ”
( o
fördt.
= &
|
Centner.
Centner.
Malm. Tackjern.
Nissafors
Gyllenfors
Bruzaholm .
älfsborgs
Loviseholm
Rådanefors.
Oxnäs . .
Bäckefors .
Upperud
Katrineholm
Billingsfors .
Lisefors . .
Kristinedal .
Hvitlanda .
Hanefors
Forsbacka och
j Gustafsfors .
j Skaraborg
| Ryfors . .
1
| Tidaholm .
| Lagersfors .
Korsvik . .
Fredriksfors
Skagersholm
Ribbingsfors
Åboholm
Län
Persby
hän.
— \ 8000
— i 2100
|
I2000 2000
800
3400
5000
28000
9000
3700
1000
Granvikens masugn .
Bihang.
3000
j Sjömalm på '/, till S
|mils afstånd. Iici gmalm
Ifrån Ökna socken 2
Imil.
6300
3600
11000
1600
6000
15000
10200
1000
1000
5000
4000
5000
9000
6000
1000
(Lerbäck öfver Askersund,
Östergötlands
skärgård, Taberg öfver
J Jönkoping till Upperud
12 mil landväg.
| Tabergs bergslag samt
[från Nora öfver Jön(köping.
i): o.
Taberg och Nora öfver
Jönköping.
Kristinehamn.
D:o öfver Wenersborg.
l):o öfver Upperud.
!):o.
D:o.
D:o.
Elfsborgs Län.
På Uddevalla. . . .
Göteborg öfver Wenersborg
.
Upperud . . .
Kristinedal . .
Åmål . . . .
, Kristinehamn eller
Mälaren, sjöväg till
(masugnen.
Masugn på stället samt
från Kristinehamn öfver
Upperud.
Kristinehamn.
D:o.
D:o.
D:o.
D:o saint från Mälaren.
Kristinehamn.
I Taberg samt Nora öf|ver
Jönköping.
. Nora öfver Hjo eller
{Gällö.
. Mälaren eller KriIstinehamn.
Skaraborgs Län.
På Göteborg öfver Göta
kanal . . .
Årås . . . .
I Nora öfver Mälaren
(eller Askersund.
, Mälaren eller Kristinehamn.
Lekebergs bergslag.
c I):o och Karlskoga
(bergslag,
j Igelbäcks masugn eller
INora öfver Arboga.
2100
1800
50900
18900
28000
7700
10200
11
82
Tillverkningens
belopp i
medeltal
aren 1855—1857.
Af stång- och manufaktur-
H
sr
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Verkens namn.
05
O
cd’
"5
P
äng- och
manu-
kturjern.
jern är i medeltal våg-  förd t.
Centner.
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Karlstads Län.
Karlstads Län.
Lennartsfors ....
—
12600
1 Kristinehamn öfver
'Åmål.
På Göteborg öfver Kri-
Töksfors
—
1900
( D:o på Byeifven öfver
IGIafva.
stinedal . .
Amål ....
5500
13200
Snarkil
—
3300
( D:o öfver Åmål eller
^Byeifven.
Byeifven . . .
55800
Karlsfors
—
1700
D:o.
Borgvik . . .
39800
Svaneholm
—
6500
D:o öfver Åmål.
Norselfven . .
22300
Kolsäter
—
5500
D:o på Byeifven.
Skattkärr .
11300
Stömne
—
5800
D:o.
Karlstad o. Skog-
Sölje
—
2000
D:o.
hall ....
220000
Gladåker
—
2000
D:o.
Kristinehamn. .
115800
Lenungshammar . . .
—
5200
D:o.
Hult . . . .
23900
Glasfors
—
3800
l):o.
Arås ....
2700
Elgå
—
3300
D:o.
» Stockholm öfver Ore-
Löfstafors
—
400
»:o.
bro eller Karlstad
700
Koppom
—
2300
l):o.
Skillingsfors ....
—
1400
D:o.
Adolfsfors
—
2700
D:o.
-
Noreborg
—
2700
D:o.
Charlottenberg . . .
—
4300
l):o.
Helgebodafors ....
—
3300
D:o.
Lyred
—
1900
D:o.
Rexed
—
2500
D:o.
Sälboda
—
21000
Bro.
Segerfors
—
2400
D:o.
Fredros
—
6800
D:o.
Mitandersfors ....
—
4700
Brunsbergsverken . .
—-
23000
, D:o öfver Borgvik och
yvintervägar.
Borgvik
—
22000
D:o.
Edsvalla
—
22000
D:o.
i D.o öfver Karlstad och
Rottneverken ....
8500
(Fryken eller på vinter-
jvägar fran Filipstads
(bergslag.
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren 1855—1857.
Af stång- och manufaktur-  jern är i medeltal våg-  fördt.
Verkens namn.
Tackjern.
Stång- och
ntanu-  fakturjern.
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Centner.
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Högfors
—
11000
1 Kristinehamn på By-  | elfven öfver Karlstad
'och Fryken eller på
I vintervägar från Filip-  1 stads bergslag.
Stöpafors
—
4200
D:o.
Bada
—
5500
l):o.
Thorsby
—
15000
D:o.
Gustafsdal
—
3600
D:0.
Konradsfors ....
—
2200
D:o.
Wägsjöfors ....
—
5000
D:o.
Kristinefors ....
—
2100
D:o.
Löfstaholm ....
Gärdsjö
Dömle
—
10000
2900
9000
D:o.
( Filipstads bergslag
j landväg.
D:o.
Qvarntorp
—
4100
1 D:o eller öfver Kri-  •jstinehamn och Karlstad
Isamt Klarelfven.
Gunnerud
2400
1 Filipstads bergslag
teller öfver Kristine-  (hamn och Skattkärr.
Forsnäs
2800
Filipstads bergslag.
Norum
—
3300
D:o.
Molkom
—
2500
D:o.
Lindfors
—
17000
D:o.
Kärn och Mölnbacka .
18000
18000
Filipstads bergslag,5 mil.
Kärns masugn.
Råglanda
—
700
Filipstads bergslag.
Elfsbacka och Östanå .
—
12000
D:o.
Ransäter
—
i 3700
D:o.
Uddeholmsverken . .
—
94000
Egna masugnar.
Lethafors
—
3600
1 Kristinehamn, öfver
(Karlstad och Fryken
teller direkte fran bergs-  hagen öfver Uddeholm.
Sunnemo
37000
—
| Rämsberg, Persberg,
! Nordmarken och Ta-  lberg, 5 mil.
Ulleshyttan ....
18000
—
D:o.
Uddeholmshyttan . .
24000
—
l):o.
Mokärnshyttan . . .
| 51000
—
D:o 1% miL
84
Tillverkningens
belopp i
medeltal
aren 1835—1857.
Af stång- och manufaktur-
H
ST 2?
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Verkens namn.
Si
O
sr
ft>*
p
äng- och
manu-
kturjern.
jern är i medeltal våg-  fördt.
Centner.
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Långbanshytte, Nord-
!
Rämsverken ....
2400»
18300
* marks, Persbergs gruf-
Egen masugn.
Ivor 1 å 3 mil.
Lesjöfors
—
25000
Filipstads bergslag.
Dalkarlsjöhyttan . .
15000
—
Nordmarks m. 11. malmer.
Gustafsström ....
—
4900
Långbans, Björnhöjde
Elfsjöhytte masugn.
Elfsjöhyttan ....
26000
—
fm. fl. malmer på 1 å 2
i mils afstånd.
Gåsborn
14000
—
Långbans m. fl. malmer.
Långbanshyttan . . .
33000
—
D:o.
, Nordmarken, Persber-
i
Nordmarkshyttan . .
18000
—
: get och andra grufve-  1 fält i grannskapet.
, Nordmarken och an-
Skåltjernshyttan . . .
13000
—
jdra grulvefält i grann-  skapet.
Stöpsjöhyttan ....
10000
—
D:o.
Bosjöhyttan ....
16000
—
D:o.
Svartåhyttan ....
20000
—
l):o.
Pardishyttan ....
14000
—
D:o.
Mögsjöhyttan ....
13000
—
D:o.
Storbrohyttan ....
30000
—
D:o.
Persbergs m. fl. Filip-
Brattfors
25000
16400
1 stads bergslags grufve-  1 fält.
Masugn på stället.
Hedenskog
11000
—
I):o.
Bolhyttan .....
8000
—
»:o.
Hennikehammar . . .
—
100
Filipstads bergslag.
Saxån
1500
Persbergs grufvefält.
Masugn på stället.
Torskebäcken ....
18000
—
D:o.
Gammelkroppa . . .
15000
—
D:o och Kroppa grufvor.
Svartsång
—
600
Filipstads bergslag.
Skarphyttan ....
0000
—
Persbergs m. fl. grufvor.
Nykroppa
55000
—
1 Persberg och Kroppa
j grufvor.
Bjurbäcken ....
—
13000
D:o.
Storforsverken . . .
—
28000
D:o.
Kungsskogen ....
26000
—
Persbergs grufvefält.
Akkärn
—
10600
l):o.
85
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren 18S5—1857.
Af slång- och manufaktnr-  jern är i medeltal väg-  fördt.
Verkens namn.
Tackjern.
S? £
— 3 2°
•11]
A ' °
? &
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Centner.
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Matlång
2600
Filipstads bergslag.
Niklasdamm ....
—
5200
D:o.
Elfbro
3600
I):o.
Spjutbäcken ....
—
1800
D:o.
Wassgårda
—
4000
J):o.
Björneborg
32000
16500
j Forsberget, sjö- oell
1 jernväg öfver Kristi-  fnehamn med 1 mil
I landfrakt till braket,
i Nora S mil landväg.
Masugn på stället.
Jonsbol
—
8000
Björneborg.
Krontorp
12300
Nora och Karlskoga
bergslag.
Håkanbo]
—
5500
Karlskoga bergslag.
Åskagen
13000
—
Persbergs m. fl. grufvor.
Lidefors
—
5600
l):o.
Orebro Län.
Helleforsverken . . .
Sikfors
Norra Ekebergshyttan .
40000
0000
! 1000
46000
5300
i Nya Kopparberget,
J Hellefors och Filipstads
j bergslag.
f Grufvor i Hellefors
foch Hjulsjö.
D:o.
Egna masugnar vid
Elfsjöhyttan och Silken.
Masugn på stället.
Örebro Län.
På Göteborg öfver Kri-  stinehamn .
Hult ....
Arås ....
83000
27200
4700
Saxhyttan
Grythyttan ....
Finnhyttan ....
Flosjöhyttan ....
8000
0000
14000
11000
—
t Persbergs och Hög-  1 borns grufvor.
Högborns grufvor.
J Persbergs och Hög-  korns grufvor.
1 Högborns och Skär-  ’ hytte dito.
Göta kanal . .
Askersund . .
» Stockholm öfver
Orebro . . .
Arboga . . .
15900
12800
84400
126300
Rockesholm ....
—
4900
Flosjöhyttan.
Köping . . .
1700
Kärfvingeborn ....
15000
—
I):o.
Strömsholm . .
1400
Warnäs
—
9200
Kärfvingeborn.
» Norrköping . . .
2300
Sundshyttan ....
10000
—
f Högborns och Qvidd-  1 bergs grufvor.
Grängshyttan ....
Nya och Gamla Hjulsjö
17000
28000
—
( Från Hjulsjö och
t Jernboås socknar.
D:o.
Bredsjö
Björksjö
12000
11000
5500
l):o.
I):o.
Masugn på stället.
Stjernfors
—
12700
Norra Hörks masugn.
86
Tillverkningens
belopp i
medeltal
åren 1855—1857.
Af Stång- och manufaktur-
i-i
£■ cn
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Verkens namn.
3»
O
vr
CD*
—s
äng- oell
manu-
kturjern.
jern är i medeltal våg-  fördt.
Cenlner.
Cenlner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Bångsmedjan ....
--
3000
•
Norra Hörks m. fl. hyt-  tor i Nya Kopparberget.
Krokkam
3000
—
t Grufvor i Nya Kop-  iparbcrget.
Ställdalen
40000
—
/ Svartviks och Grän-  gesbergs grufvor.
Norra Hörken . . .
40000
—
T):o.
Högfors
3000
D:o.
Masugn på stället.
Kloten
30000
—
Grängesberget.
Ramshyttan och Rams-|
(
i D:o samt grufvor i
l):o.
bergs-verken . . ,|
28000
10100
'Ramsbergs socken.
Loa
15000
1100
D:o.
I):o.
Storå
10000
, Grufvor i Lindes och
i Ramsbergs socknar.
Gammelbo
27000
10400
D:o.
D:o.
Granhult
—
9400
Klotens masugn.
Grönbo
—
5500
Gammelbo d:o.
Kåfalla
—
5200
Lindes bergslag.
1
1
Rockhammar ....
—
22000
Egen masugn i d:o.
l
Österhammar ....
2700
( Lindes och Ramsbergs
(bergslag.
Ekeby
—
1400
D:o.
Finnåker
—
15500
I):o.
Frötuna
5600
1 Nora och Lindes bergs-
1 lag.
Frövi
6500
l):o.
Wedevåg
—
3500
Nya Kopparberget.
Östra Bohr ....
—
4800
Lindes bergslag.
Dalkarlshyttan . . .
24000
—
1 Grufvor i Lindes och
'Ramsbergs socknar.
Snugga
4000
—
D:o.
Gusselhyttan ....
8000
—
D:o.
Hammarbacken . . .
29000
—
I Omgifvande grufvor
'i Lindes bergslag.
Garphyttan ....
7000
—
T):o.
Öskevik
21000
—
f Stripa grufva i Lin-  ides bergslag och Klacka
i dito i Nora.
Lindesby
10000
—
| Grufvor i Nora och
'Jernboås socknar.
87
Tillverkningens
belopp i medeltal
.åren 1S5S—1857.
Af stång- och manufaktur-  jern är i medeltal våg-  fördt.
Verkens namn.
Tackjern.
Stång- och
manu-  fakturjern.
Orter hvarifrån nedanstående vaämnen hämtas.
*
Centner.
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Petersfors
4000
Hjulsjö bergslag.
Wässland
Ferfhyttan
13000
20000
—
1 Grufvor i Nora och
^Jernboås socknar.
D:o.
Born
11000
—
Grufvor i Nora socken.
Hammarby
—
9000
Masugn på stället.
Jerle
—
3000
Nora bergslag.
t
Pershyttan . . . . .
24000
—■
Pershyttc grufvefält.
Ringshyttan ....
30000
Stribergs grufvor.
Westgöthyttan . . .
16000
—
l):o.
Grexåsar
15000
—
D:o.
Finnå
—
2000
D:o.
Karlsdal
23000
—
D:o.
Elfhyttan
Snöbergshyttan . . .
12000
30000
—
f Dalkarlsbergs, Stri-  j bergs och Pershytte
| grufvor.
D:o.
Skrikarhyttan ....
34000
—
I);o.
Axbergshammar . . .
—
2000
l):o.
Ramshyttan’ ....
—
2000
D:o.
Frösvidal
—
2000
D:o.
Ymningshyttan . . .
5000
—
Nora bergslag.
1
Garphyttan
—
6000
Lekebergs bergslag.
Willingsberg ....
—
12000
Nora bergslag.
Wåhlåsen
—
7000
Karlskoga d:o.
Björkborn
—
1000
D:o.
Immetorp
30000
—
D:o.
Granbergsdalen . . .
26000
—
D:o.
Hållsjöhyttan ....
13000
—
. Nora och Filipstads
{bergslager.
Silfverhyttan ....
17000
—
Persbergs grufvor.
Alqvittern
—
9000
D:o.
Ahsjöhyttan ....
15000
—
D:o.
Qväggen
28000
—
D:o.
Linnebäckshyttan . .
14000
—
f Nora och Filipstads
'bergslager.
Lonnhyttan ....
11000
—
D:o.
88
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren 1855—1857.
V erkens namn.
Tackjern.
5- £
S" 3 0:0
=2. = »
r 3“
Centner.
Centner.
Qvarntorp
10000
—
Degerfors
—
7000
Olsboda
—
10000
Klunkhyttan ....
21000
—■
Wekhyttan ....
12000
—
Hulthyttan
11000
—
Svartå
7000
17000
Hasselfors
13000
9000
Laxå & Lassåna . . .
14000
29000
Aspa och Igelbäck . .
8000
9000
Dohnafors
—
3000
Skyllberg
—
0000
Skogaholm
14000
11000
Brefven
12000
8000
Hjortqvarn
24000
—
Haddebo
—
8000
Gryt
—
25000
Svaldre
3000
—
Mariedamm ....
7000
—
Dalby
3000
—
Linköpings Län.
Boxbol
—
8000
Borkhult
10000
5000
Gusum
—
2600
Skärblacka .....
—
1000
Jakobslund .....
—
6000
Motala ......
—
39000
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Malm.
Tackjern.
Af stång- oell manufakturjern
är i medeltal vågfördt.
Centner.
Nora bergslag.
D:o.
D:o.
0:o.
I):o.
D:o.
]):o.
l):o öfver Arboga.
D:o öfver Örebro.
D:o.
I):o.
( Nora bergslag samt
[grufvor i Lerbäck.
I Lerbäcks grufvor samt
i egna d:o i orten.
f Östergötlands skiir<
gård samt sjömalmer
ti orten.
Karlskoga bergslag.
I):o.
Masugn på stället
samt från Lekebergs o.
Karlskoga bergslager.
Masugn på stället.
D:o oell från Nora
»samt Lekebergs bergsl
lager.
I I):o samt från Nora
'öfver Arboga.
f Nora och Lekebergs
'■bergslager.
Nora bergslag.
Masugn på stället.
D:o.
I Hjortqvarns masugn
Isamt Nora bergslag.
T):o.
Fr. grufvor i skärgården.
J Nora öfver Arboga
Hill Wadstena.
Masugn på stället.
i Nora öfver Arboga
(till Waldemarsvik.
D:o öfver Norrköping.
Mälaren på Göta kanal.
D:o.
Linköpings Län.
På Stockholm öfver
Göta kanal .
Orebro . .
Norrköping .
Waldemarsvik
» Norrköping . .
» Göteborg. . .
2200
100
200
1000
35000
7800
89
Tillverkningens
belopp i medelia!
åren 1853—1857.
Verkens namn.
Tackjern.
to* «£
ssr g aso
I =
g ? O
“ =r
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Af stång- och manufaktur-  jern är i medeltal våg-  fördt.
Centner.
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Mona
—
2800
Godegård
—
5000
Lerbäcks bergslag.
Qvarn
—
1000
Mälaren på Göta kanal.
Hättorp
—
1700
D:o.
Skönnarbo
Lemneå
-
4000
6000
t D:o öfver Norrkö-  < ping och Finspong el-  ( ler landväg från Örebro.
I):o.
Folkström
—
5800
D:o
Grytgjöl
—
4800
I):o.
Borggård
—
5000
I):o.
Sonstorp
12000
D:o.
Borgjöl
—
4000
D:0.
Finspong
41000
37000
Nora och Norbergs
bergslager öfver Arboga
och Strömsholm tili
Norrköping, samt För-  ola i Södermanland och
grufvor i skärgården.
t Masugn på stället
Jsamt från Mälaren öf-  (ver Norrköping.
Börsjö
—
4300
I):o.
Hult
—
2500
Mälaren öfv. Norrköping.
Sten
—
9000
D:o.
Holmen
—
350
Ibo.
Häfla
—
0800
! Hjortqvarns masugn
\samt
Nyköpings Län.
Nyköpings Län.
Högsjö
—
3600
Örebro.
På Stockholm . . .
28600
Spånga
—
2500
D:o.
» Nyköjfing . . .
7600
Forssa
Krämbol
0700
4600
) D:o eller från Mä-  laren öfv. Norrköping.
Örebro.
» Norrköping . . .
6300
Forssjö ......
7500
Närliggande grufvor.
Masugn på stället.
Wirå
—
5400
Mälaren öfv. Norrköping.
Stafsjö
22000
—
Förola och skärgården.
Ahlberga
—
1900
D:o.
Näfveqvarn ....
10000
—
Egna grufv. iskärgården.
Hellefors
19000
—
r Grufvor inom orten
samt från Nora öfver
[örebro och Hjelmareu.
Bihang.
12
90
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren 1855—1857.
Af stång- och manuläklur-  jern är i medeltal våg-
t
Verkens nanni.
aa"
O
£“
VT -j oTo
= » 2
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Centner.
Ik
CD*
p
w. 3 •
2 ? o
? g-
fördt.
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Smedstorp
—
i
2500
1
i
Stålbåga
—
1000
Björnedamms masugn.
Björnedaninieii . . .
Aker
8000
14000
1500
jGrufvor inom orten.
Masugn pä stället.
Skeppsta
900
Akers masugn.
Nyby
—
7900
Strömsholm eli. Arboga.
Stockholm* Län.
i
Stockholms Län.
Rånäs
—
0400
Egen masugn.
På Stockholm .
45600
Länna
7000
—
Dannemora.
Wellnora
0000
D:o.
Bennebo! .....
9000
—
l):o.
Edsbro
18000
—
D:o.
Skebo
—
11000
D:o.
Ortala
—
4100
l):o.
Harg
—
10500
D:o.
Forssmark och Berkinge
5000
13700
D:o.
Upsala Län.
Upsala Län.
Löfsta
—
14100
D:o.
På Stockholm öfver
Hillebola
9000
—
Dannemora.
Östersjön .
73200
Gimo
7000
0000
D:o.
D:o.
Upsala ....
7000
Österby
13000
11700
D:o.
D:o.
Tobo .......
15 000
—
D:o.
Wattholma ....
—
6000
D:o.
Ullfors
5100
D:o.
Strömsberg
11000
5700
D:o.
D:o.
Wessland
13000
D:o.
Karlholm
—
0400
D:o.
Harnäs
18000
—
D:o.
Elfkarleön
11000
9500
D:o.
D:o.
Söderfors
23000
156001
D:o.
D:o.
Verkens natrin.
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren 18S5—1857.
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Af stång- och manufaktur-  jern är i medeltal våg-  fördt.
Centner.
1
Tackjern. |
Slång- och
manu-  fakturjern.
Centner.! Centner.
Malm.
Tackjern.
H esterås- Län.
j
Westerås Lån.
Skattmansö ....
—
3000
Norbergs bergslag.
På Stockholm öfver
Molnebo
8000
3600
Norberg o. Sala socken.
Masugn på stället.
Arboga . . .
5200
Rosshyttan
—■
400
Norberg.
Köping . . .
145200
Svanå
—
21000
D:o.
Strömsholm .
79900
Forss
—
900
0:o.
Westerås .
49000
Trångfors
—
2400
1
0:o.
Enköping .
5800
Surahammar ....
—
16000
D:o o. Westerbergslagen.
Lisjö
—
3500
I):o.
Ramnäs
—
21000
0:o.
Seglingsberg ....
8600
D:o.
Wirsbo
9600
T):o.
Engelsberg .....
23000
9000
Norberg.
Masugn på stället.
Stabäck
2200
Norberg.
Orbäck
—
200
0:o.
Hästbäck
5000
—
l):o.
Karbenning ....
2000
700
l>:o.
Masugn pä stället.
Klingbo
10000
—
l):o.
Olsbenning .....
12000
1900
J!:o.
0:o.
Nickebo
12000
—•
tl:o.
Nyhyttan
21000
—
I):o.
Bjurfors
—
6000
Norberg.
Rabbatsbenning . . .
13000
—
O:o.
Gäsjö ......
14000
D:o.
Olofsfors
—
1000
l):o.
Fragg
13000
—
D:o.
Fliken
34000
—
O:o.
Djupkärra
12000
»:<>.
Bråfors
10000
—
D:o.
! Fagersta och Semla . .
19000
0:o.
| Westanfors ....
7100
0:o.
Rosendal
8000
—
l):o.
' Bennebo . . . . .
7000
2200
D:o.
Masugn pä stället.
■
92
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren 1853—1857.
Af stång- och manufaktur-  jern är i medeltal våg-  fördt.
Verkens namn.
Tackjern.
S* '£
;•
= 2-5
3'? o
n
7* 3*
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Centner.
Centner. |
Centner.
Malm.
Tackjern.
Högfors
11000
11000
Norberg.
Masugn på stället.
Ombenning ....
9000
—
D:o.
Fernaverken ....
Baggå
—
34000
13000
i Westerbergslagen och
j Norberg.
D:o.
Skinskatteberg . . .
—
15000
D:o.
Riddarhyttan ....
Uttersberg
34000
6800
9600
( Egna grufvor inom
j Skinskatteberg.
Masugn pä stället.
Westerbergslagen.
Karmansbo ....
—
30000
D:o och Norberg.
Berndtshammar . . .
—
9300
l):o och Ramsberg.
Jönsarbo
—
5300
D:o.
Gislarbo
—
13000
Skinskatteberg.
Kolsva
—
17000
Linde och Ramsberg.
Eriksberg
—
1500
D:o.
Röfors
—
2500
Nya Kopparberget.
Jäder
—
4900
Nora.
Kopparbergs Län.
Kopparbergs Län.
Fredriksberg ....
—
21300
Ulriksbergs masugn.
På Göteborg öfver
Gravendal
—
27700
Strömsdals d:o.
Karlstad. . .
300
Strömsdal
30000
—
Grangärde.
Skattkärr .
9500
Ulriksberg
30000
D:o.
Kristinehamn .
36700
Lindesnäs
—
29000
Westerbergslagen.
» Stockholm öfver
Norså
—
4500
D:o.
Arboga . . .
9700
Norhyttan
31000
D:o.
Köping .
26300
Nyhammar ....
—
11200
D:o.
Strömsholm
124500
Abäckshyttan ....
26000
—
D:o.
Westerås . .
113300
Westansjö
32000
—
D:o.
Söderhamn . .
22200
Sunnansjö
23000
1600
D:o.
Masugn på stället.
» Gede
72500
Räfvåla
18000
—
Gro.
Bergsbo
15000
—
D:o.
Persbo
14000
—
D:o.
Starbo
18000
—
D:o och Norrbärke.
I Marnäs
31000
2100
D:o.
Do.
93
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren 1855—1857.
Af slång- och manufaktur-  jern Mr i medeltal våg-  fördt
Verkens namn.
Tackjern.
Stång- och
rnanu-  fakturjern.
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Centner.
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
*
Ludvika
21C00
Weslerbergslagen.
Gonäs
11000
—
Grangärde o. Norrbärke.
Björnhyttan ....
25000
—
I):o.
*
Klenshyttan ....
21000
—
D:o.
Hellsjön
33000
D:o.
Snöån
10000
Oro.
Björsjö
16000
—
D: o.
Bredsjö
15000
Oro.
Gärdsjöbo
11000
1 500
Dro.
Masugn på stället.
Nyfors
—
0300
Ramsberg.
Malingsbo
—
13000
Weslerbergslagen.
Billsjön
Tunkarlsbo ....
14000
17000
—
j Norberg och Skin-  (skatteberg.
Norberg.
-
Westerby
20000
Norberg och Norrbärke.
Tolfsbo
—
1800
Oro.
Wadh
—
800
Oro.
Hemshyttan ....
2000
—
Oro.
Morhyttan
20000
—
Oro.
Larsbo
—
14700
Dro.
Saxe
1 1000
Oro.
Stimmerbo
11000
—
Norrbärke.
Flatenberg
20000
—
Grangärde o. Norrbärke.
Morgården och By .
—
8000
D:o.
Hagge
12500
D:o.
Mattsbo
20000
—
Dro dro och Norberg.
Finnbo
17000
—
Grangärde o. Norrbärke.
Bommarsbo ....
28000
—
Bispberg och Norrbärke.
Gesberg
17000
—•
Grangärde o. Norrbärke.
Ulfshyttan
23000
Dro dro och Tuna.
Rämen
18000
—
Oro.
Laxsjön
33000
—
Tuna.
Tansån
28000
—
/ Grangärde, Norrbärke
joch Tuna.
Löfsjön
21000
—
Grangärde.
94
Verkens namn.
»
Tillverk
belopp i
åren 18S
H
C3
C3
or
CO
3
ningens
medeltal
5—1857.
3 »'
53
S 5»
p g-
Centner, j
Centner.
: Noraån
_
1 1300
! Grängshammar . . .
—
14500
Risshyttan
—
3400
Nisshyttan
16000
—
Wikmanshyttan . . .
19000
14400
1 Nårn
10000
6200
Dräcke
13000
—
Presthyttan ....
—
6400
Avesta
—
7000
Fors
700
Åsgarn
‘2000
700
Bosse
9000
1900
Kyrkoby
1900
Hede
24000
1400
Wathebo
900
Tyskbo
9000
1500
Horndal
—
9900
Walla
16000
—
Garpenberg ....
—
18000
Dormsjö
25000
—
Kloster *
—
3000
Stjernsund
—
20300
Silfhytteå
25000
Engelsfors * . . . .
—
5900
Långshyttan * . . . .
23000
8000
Korså
—
7700
Åg
19000
—
Svartnäs
21000
19000
Dådran
! 8000
J
8000
lekholm
22000
—
Limån
—
11800
Lindor
,
—
1100
Siljansfors
—
7700
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Malm.
Tackjern.
Af stång- och mauufakturjern
är i medeltal vågfördt.
Centner.
t Bispberg, Norberg
(oell Wika.
D:o.
D:o.
l»:o.
) Bispberg, Norberg
(och Garpenberg.
Norberg o. Garpenberg.
Oro.
C Bispberg, Norberg
[och Garpenberg.
D:o.
Oro.
Oro.
D:o.
Bispberg o. Rellingsberg.
Vintjern.
f):o.
Oro.
Bispbergs.Åhls, Bjursås
och Leksands socknar.
Westerbergslagen.
Oro.
Oro.
Masugn pä stället.
Oro.
Oräcke masugn.
) Norberg oell Ösler|
bergslagen.
Masugn på stället.
Oro.
Oro.
Hyttor i grannskapet.
Masugn på stället.
Hyttor i grannskapet.
Masugn på stället.
Walla dro.
Dormsjö dro.
Långshytte dro.
Silfhytteå dro.
Långshytte dro.
Masugn på stället.
Ags masugn.
.Masugn på stället.
Oro.
Westerbergslagen.
Dro.
Hertzbergs masugn.
1)5
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren 1855—1857.
Af stång- och manufaktur-  jern är i medeltal våg-  fördt.
Verkens namn.
Tackjern.
Stång- och
manu-  jfakturjern.
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Centner.
Centner.
Centner.
Malm?
Tackjern.
Hertzberg
8000
—
iBispbergs, Åhls, Bjurs-  näs o Leksands socknar.
{
Johannisholm ....
»000
Weslerbergslagen.
Långö'
—
5000
l):o.
Häcka
t BOOO
0:o och Grangärde.
Fredshammar ....
—
17200
t Bäcka masugn och
(Westerbergslagen.
Tenninge
1 4000
— ■
lt:o.
Furudal
—
15400
Tenninge masugn.
1
1
Dalfors .
10600
Åhl, Bjurås, Woxna.
Masugn på stället.
Gestrikland.
.
Gestrikland.
1
Gysinge
15000
15800
Dannemora.
D;o.
På Grene
234500
Grönzinka
12000
11 100
Norberg. Bispberg.
D:o.
.
Gammelstilla ....
—
»900
.......
Skommarbjttan.
Skommarhyttan
7000
— .
l):o Thorsåker.
Westerhästho ....
6000
—
I):o Bispberg.
Bagghyttan
—
900
Thorsåker.
Kratten
»7000
—
D:o Thorsåker.
Kallsnäs
—
600
D:o.
Edsken
11000
—
Bispberg, Norberg, D:o.
Holbrsverken ....
29000
20700
) Bispberg, Thorsåker,
1 Wika, Svärdsjö.
Masugn pä stället.
Fagersta
—
2200
Thorsåker.
Tjernäs
12000
3100
Bispberg. Thorsåker.
Masugn på stället.
Berg
2800
Thorsåker.
Wall (Thorsåker) . .
—
2200
D:o.
Wibyhyttan ....
4000
—
D:o.
Wij
—
2400
D:o.
Hoo
4000
900
!):o.
Masugn på stället.
Jiammarbv
—
18200
Krattens d:o.
Bro
.
.5000
—
D:o.
Wall (Ofvansjö) . . .
1500
Ofvansjö.
Hosjö
1700
D:o.
Attersta
10000
2200
Thorsåker, Svärdsjö.
Masugn på stället.
96
Verkens namn.
Tillverkningens
belopp i medeltal
åren t8SS —1857.
Orter hvarifrån nedanstående rålimnen hämtas.
ÅT stång- och manufaktur-  jern är i medeltal våg-  fördt.
Centner.
Tackjern.
3 fiso
C » 3
E 5 CK5
ff i
= s■
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Ås
—
1700
Ofvansjö.
Norrberg
—
1300
D:o.
Jerbo
8000
5600
Thorsåker, Svärdsjö.
Masugn på stället.
Urfors
—*
3800
Åttersta d:o.
Kungsfors
—
16100
Krattens d:o.
Högbo
—
10700
Edskens d:o.
Forsbacka
—
24000
Westerbergslagen.
Wahlbo
2000
—
Thorsåker.
Mackmyra
—
9700
l):o.
Tolffors
—
6600
D:o.
Oslättfors
—
15200
l):o.
Hillevik
14000
—
Roslagen.
Axmar
3000
—
I):o.
Hamrängeverken . . .
—
32000
Egna masugnar.
Ockelboverken . . .
36000
27000
Vintjern.
l):o.
97
Sammandrag.
Tillverkningens
belopp i
medeltal
aren 1855—1857.
Af stång- och manufaklur-
H
as* ^
Orter hvarifrån nedanstående råämnen hämtas.
Verkans namn.
SS
n
I
äng- och
manu-
kturjern.
jern är i medeltal våg-  ’ fördt.
Centner.
Centner.
Centner.
Malm.
Tackjern.
Kalmar Län
82000
40500
1 Östersjökusten samt
( Kalmar, Westervik,
jNora och Norbergs
[bergslager.
Masugnar inom länet.
| Göteborg och Stock-  hholm
21400
Kronobergs d:o . .
32500
26000
Sjömalmer inom länet.
I D:o samt Trän Mälar-  j hamnar.
Kalmar
6200
Jönköpings d:o . . .
90000
46400
Taberg och sjömalmer.
D:o.
f Göteborg, Stockholm
|och Halmstad . . .
7900
Elfsborgs (bo . . .
4000
103600
1 Filipstads och Ler-  bäcks bergslager samt
1 Kristinehamn och Mä-  |laren.
Göteborg och Uddevalla
101700
Östersjökusten.
Skaraborgs d:o . . .
3000
35000
t Nora och Filipstads
1 bergslag.
f D:o samt Iran Leke-  ) bergs bergslag i Örebro
län.
Göteborg
17900
Karlstads d:o . . .
636000
613600
Filipstads bergslag.
J Masugnar inom länet
(samt från Örebro län.
Masugnar inom länet.
Göteborg och Stockholm
511000
Orebro d:o ....
1081000
394300
j Länets egna saint Fi-  lipstads och Grangärdes
/ Göteborg, Stockholm
359700
[bergslager.
loeb Norrköping . .
Linköpings d:o . . .
51000
| Östersjökusten, Nora
i D:o samt från Örebro,
.Westerås och Koppar-  bergs län.
173650
t och Norbergs bergslager
saint Södermanland.
Ibo.
46300
Nyköpings d:o . . .
96000
46600
Grufvor inom länet.
D:o.
f Stockholm, Nyköping
\och Norrköping . .
425001
Stockholms d:o . .
48000
45700
Dannemora.
Masugnar inom länet.
Stockholm ....
45600
Upsala d:o ....
116000
80700
D:o.
D:o.
ILo
80200
Westerås d:o . . .
258000
312800
Norbergs bergslag.
1 D:o samt från Örebro
(och Kopparbergs län.
ILo
285100
Kopparbergs d:o . .
1056000
424600
( Grufvor inom länet
| samt Norbergs bergslag.
Masugnar inom länet.
/ Göteborg, Stockholm
( och Gefle ....
415000
Gestrikland ....
715000
243900
i Thorsåker samt gruf-  jvor i Kopparbergs län
'och Norbergs bergslag.
t D:o samt frånKoppar-  j bergs och Westerås län.
Gefle
234500
Sammandrag öfver i medeltal åren 1855—1857 vågfördt stång- och inanufatiturjern.
Stapelstadsvågar.
Län hvarifrån jernet vågförts.
Centner.
Centner.
Uddevalla
Elfsborgs Län
2100
2100
Göteborg
D:o d:o
99600
Karlstads d:o
510300
Skaraborgs d:o
17900
Orebro d:o
133600
1
Kopparbergs d:o
46500
|
Linköpings d:o
7800
Kalmar d:o
1800
Jönköpings d:o
7000
824500
Halmstad
D:o d:o
750
750
Kalmar
Kronobergs d:o
6200
Kalmar d:o
1000
7200
Westervik
14100
14100
Norrköping
Linköpings d:o
Nyköpings d:o
6300
Orebro d:o
2300
43600
Nyköping
Nyköpings d:o
7600
7600
Stockholm
Kalmar d:o
4500
Jönköpings d:o
150
Linköpings d:o
3500
Nyköpings d:o
28600
Karlstads d:o
700
Orebro d:o
213800
Kopparbergs d:o
296000
Westerås d:o
285100
Upsala d:o
80200
Stockholms d:o
45600
958150
Gefle
Kopparbergs d:o
72500
'
Gestrikland
234500
307000
98{
TABELL öfver medelbeloppet af erlagda tullafgifter samt beloppet af en del hnfvudsakliga import- oell export-artiklar i Stapelstäderna åren 1855—1857.
Tullafgifter.
I m
p 0
r t e
r a
le v
a r o r.
E x
por
t. e
r a
i e
v a
ror.
Städernas Namn.
■
Brännvin,
alla slag.
Fisk
s
1
cd
o
cd
z
Spannmål.
CC
CD
3
pr
o_
a
C
CL
03
o
Spannmål.
cd
cso
3
• crq
CD
3_
o’
ce
» K
0 "
3
03
3
pr
2
*3
O
—!
M
*o
o
CÖ
c
3
£L
w
as
•
t*a
a»
as
Q.
O
-5
O:
PT
n
cw
CD
-1
ce 5
5. 2-
3 "■*
= O
O
ZT
g
cd
o
sr
c
~p
3
sr
3
o
3
03
CD
3
ipecerier,
alla slag.
2
3*
03
pr
p
Väfnader,
Ila slag.
O
O
CD
pr
3*
3
cd’
pr
03
pr
o
y
3
03
CD
3
o
03
CD
3
CD
3
o
CD
3*
CD
03
—:
CD
03
&
CD
CD
3
o i
O
- cn
& —
2.' o
o
o
W
Os:
Q-
CD
CD
Os:
CD
Malmö Län.
R:dr R:mt.
R:dr Bunt.
a
a
a
Tunner.
i.a
a
a
Tunnor.
a
Tunnor.
a
Tunnor.
a
a
a
a
i.a
La
Tunnor.
Sk^
K:dr.
Stycken.
Tolfter.
Stycken.
Malmö
559859
929
288560
566600
890000
7153
24933
37(82
126625
92933
8600
109660
38866
5766
1501000
176230
311500
185300
106380
24800
21620
536
144400
1550
1500
196
154
20767
Helsingborg
200391
627
9666
133400
445730
666
5334
14032
45232
12110
3532
48944
3945
138
491530
16762
6946
110000
49948
21830
—
460
116300
223
—
176
2000
285800
Landskrona
574547
396
5100
148300
136466
1000
2663
2860
10916
54900
1255
3835296
438
—
91400
55753
379000
76950
8783
5716
—
—
87600
33
31
32
120
2660
Vstad
257172
1437
154666
189300
117000
2823
2866
10072
63000
2000
4500
4300
10906
41
442000
24666
48621
78660
61566
26500
—
54
84660
92
187
79
—
—
Summa
1371969
3389
457992
1037600
1589196
1 1622
35796
64146
245773
161443
17687
3998200
54155
5945
2325930
273391
746067
450890
226677
78646
21620
1050
432960
1898
1718
483
2254
309227
Kristianstads Län.
71552
1834
4334
128330
102660
1866
5449
4533
3823
1087
5443
1584
—
—
24000
5541
16313
57000
9543
—
*
9476
—
3290
172
450
949200
Blekinge Län.
Karlskrona
85292
5930
260
87000
92000
3296
4359
11614
3530
393
4834
29533
5434
3211
41160
24000
27666
55260
29542
530
1295
—
2660
266
10830
5601
6400
260330
Karlshamn
110417
3510
811600
75300
78133
4133
17220
25000
114660
101675
7758
12223
5707
1672
41760
6705
126211
114000
12296
53
—
—
2250
249
9560
3105
11900
1866000
1 Sölvesborg
31019
1168
230
14400
26460
2100
5200
730
911
—
540
2991
5090
39!
9660
3080
2793
17300
10000
293
—
—
—
417
58
281
338660
Summa
226728
10608
812090
176700
196593
9529
24779
37344
119101
102068
12932
44747
14231
5274
92580
33785
156670
186568
51858
876
1295
—
4890
515
20807
8764
18581
2464990
Kalmar Län.
Kalmar
423086
8238
5787
56000
164582
13713
7259
18556
44820
11100
8726
11172
3172
446
58800
5398
99548
50500
219335
25100
2451
1591
58465
122600
145600
i Westervik
131955
756
10666
21533
2830
6609
2633
98660
—
5447
2533
13866
254
7200
55000
100
7065
47666
99
—
36
3041
3166
5554
1087
47866
156860
j Oskarshamn
12152
2204
24 66
23433
1200
1266
897
4
—
1997
493
—
—
1660
550
—
1600
2933
—
—
—
566
19
211
10996
65230
25900
Summa
567193
11298
5787
69132
209548
17743
15134
22086
145484
11100
16170
14198
17058
680
67660
60948
99648
59165
269934
99
—
36
28707
5636
7156
70548
233696
528360
Jönköpings Lån.
Jönköping
45584
199
___
19000
19900
_
39
1234
_
146
216000
100
3128
101667
8690
926
——
120
14600
Halmstads Län.
Halmstad
90229
2909
101300
154660
3524
1 5666
3978
6520
621757
1971
94566
1300
•
3750.0
6667
180
40067
26900
15070
4
7850
192
17430
21490
22950
2200000
Warberg
36232
334
218533
13200
26066
3833
4867
—
—
—
—
172
538
--
2100
2225
511
3966
8666
13
—
—
1628
1482
8666
654
588
149900
Summa
126461
3243
218333
114500
160726
7357
20533
3978
6520
621757
1971
94738
1838
—
39600
8892
691
44033
35566
15083
—
4
9478
1674
26096
22124
23518
2349900
Bohus Län.
Göteborg
4255916
26368
9662166
1994963
4080404
64540
119766
337963
1847833
425668
89000
16277700
77720
36930
4363000
478300
1590000
1000300
941000
56500
134300
5930
215300
235400
56300
22700
751300
34260
Kongelf
469
14
—
—
—
568
—
—
—
—
58
8000
444
188
—
—
—
35960
125
—
—
—
—
Marstrand
1045
4531
—
60
—
1252
576
—
—
—
—
—
1000
150
—
24
53160
510
—
39
4266
—
Strömstad
30182
497
—
—
—
659
197
—
—
——
—
240000
—
5
3200
—
—
170
—
200
46700
146
229
—
—
438660
! Uddevalla
43496
209
14000
31000
5813
950
840
31
.
3166
415223
—
—
500
21200
10233
13170
250
269
74660
2526
25
1222
9667
—
j
Summa
4331106
31619
9662166
2009023
4111404
72632
121489
338803
11847864
425668
92224
16940923
77720
57379
4363300
503888
1600253
1013470
941570
36500
134300
6425
425780
238707
56554
23961
765233
472920
Linköpings Län.
1 Norrköping
564841
9431
725000
443000
815271
25433
57366
38453
44100
1722126
12000
2195000
5333
3657
208300
91300
173666
455300
41766
50
380
28660
7930
140
5600
! Söderköping
38496
437
7133
8300
12900
2153
753
660
—
12000
1400
—
5666
343
5300
1372
63000
9000
12433
—
4267
5891
988
—
6
23860
—
Summa
603337
9868
732133
451300
828171
27586
58099
39093
44100
1734126
15400
2195000
6999
4000
213600
92672
236666
464300
54199
50
4267
380
34551
8918
140
6
29460
—
Nyköpings Län.
Nyköping
1949
9739
! -
,
_
6400
793
i
4100
1
13101
.
15660
1029
15
966
7
Stockholms Län.
Stockholm
3936107
: 44234
626602
2392600
6597000
51366
104100
197300
1953300
1 224205
67350
[12478900
1456600
133666
2775600
385300
1805000
1308000
670760
73567
25166
19891
187130
316266
300
1571
29834
24930
Gefleborgs Län.
Gefle
138414
3626
1687566
253300
240660
! 10333
49833
6600
41485
47B26
16976
27200
195333
12600
69900
19953
116100
120000
3847
—
778
848
1200
82400
—
126
32335
—
99
TABELL öfver det antal personer, hvilkas årliga konsumtion af vissa utländska förnödenlietsvaror
nedanstående stapelstäders medclimport af samma varor under
åren 1855—57 kan anses hafva ungefärligen motsvarat.
Städernes Namn.
Bomull.
risk
Kaffe.
Socker och
Salt.
Tobak.
Salt.
Torr.
Sirup.
Malmö Län.
å 4
ä 0.1 T:a.
å 2,5 tt.
» 4 U
å IB U.
ä 0,1 T:a.
k 1,3 U.
Malmö
Helsingborg
Landskrona
Ystad
72140
2416
1275
38666
71330
6660
10000
28230
199464
42672
21304
22928
222500
111433
34116
29250
10966
4894
383530
430
86000
35320
12550
43000
233625
5210
284250
36466
S:ma
114497
116220
286368
397299
399820
176870
559551
Kristianstads Län.
Kristianstad ......
1084
18660
43592
25445
158
54440
12235
Blekinge Län.
Karlskrona
Karlshamn
Sölvesborg
65
202900
58
32960
41330
21000
34872
137760
25600
23000
19533
6615
2953
1222
299
48340
77580
3400
20750
94658
2095
Sima
203023
95290
198232
49148
4474
129320
117503
Kalmar Län.
1
Kalmar
W estervik
Oskarshamn
1447
137130
28300
12000
58072
52872
10128
41145
5383
5858
1117
253
49
87260
54470
19970
74661!
75;
Sima
1447
177430
121072
52386
1419
161700
74736;
I
Jönköpings Län.
Jönköping
4975
21600
1460
76250
Halmstads Län.
Halmstad
Warberg
54583
35240
38330
125328
38936
33665
6516
9460
17
19710
135
383
Suna
54583
73570
164264
40181
94771
197101
518
100
Städemes Namn.
_
Bomull.
Fisk
Kaffe.
Socker och
Salu
Salt.
Torr.
Sirup.
j
R 4 tt.
a 0,1 T:a.
ä 2.5 U.
h 4 'SP .
å 10
i 0 ! T:a.
k 1.3 U.
Bohus Län.
Göteborg
2415542
643400
958128
1020101
1627770
890000
1192500
Kongelf
5680
800
580
Marstrand
12520
4608
Strömstad
6590
1576
24000
Uddevalla
58130
7600
7750
41522
31660
7675;
S:ma
2415542
726320
971912
1027851
1694092
922240
1200175:
Linkopings Län.
Norrköping
181250
254330
458928
203818
219500
120000
1302501
Söderköping
1783
21530
5864
3225
.
14000
47250!
S:ma
183033
275860
464792
207043
219500
134000
177500
Nyköpings Län.
Nyköping
64000
6344
'
41000
Stockholms Län.
Stockholm
157150
513660
832800
1649250
1247890
673300
1353750
Gefleborgs Län.
i
|
Gefle
421891
103330
398664
60165
2720
169760
87075
S:ma S:rum
3552250
2164340
3488040
3513743
O
o
SD
co
2483800
3659293
101
SAflflVMHtAb för år 1857 öfver antal handlande i städ erne «th pä landet jemte
den bevillning, hvartill de blifvit taxerade, samt antalet invånare för hvarje
handlande.
Sr
P a> s
'
s-
V
C
»Ti ^
Ig-
Bevillning.
il >
Bevillning.
t* ymf.
£j SL
jf 3
n.
p
Riksmynt.
t< %
■" S. r
It
Riksmynt.
53 ^
ö =r c-  ^ £ <
9 »o
re’
Malmöhus Lån.
•
Östra och Medelstads
Malmö
232
7039
68
häraders fögderi
3
16
16229
Land
94
1250
78
Bräkne och Listers hä-
Landskrona
45
820
107
raders fögderi
2
20603
Helsingborg
47
902
95
Ystad
46
1593
110
Skanör
3
16
260
Kalmar Län.
|
Oxie, Skytts och Wem-
menhögs häraders fög-
Kalmar
80
2573
94
deri
123
739
469
Westervik
48
658
105
Torna, Bara och Harja-
Wimmerby
9
66
173
gers häraders fögderi. .
82
469
615
Oskarshamn
30
509
74
Luggude, Rönnebergs o.
Tjusts härads fögderi. .
16
92
2440
Onsjö häraders fögderi.
59
389
1057
Tunaläns, Sefvedes och
Frosta och Färs hära-
Aspelands häraders fög-
ders fögderi
88
783
509
deri
23
172
1808
Ljunits och Herrestads
Norra Möre, Stranda och
häraders fögderi
6
25
2458
Handbörds häraders fög-
deri
42
443
1071
Södra Möre härads fög-
Kristianstads Län.
deri
17
90
—
2241
Kristianstad
40
1631
140
Cimbritshamn
15
142
91
Kronobergs Län.
Engelholm
16
161
95
Norra och Södra Åsbo
Wexjö
28
400
106
samt Bjäre häraders fög-
Konga härads fögderi. .
16
96
1864
deri
57
470
847
Uppvidinge härads fög-
Östra och Vestra Göinge
deri
27
124
803
häraders fögderi
61
648
870
Kinnevalds och Norrvi-
Willands, Gerds och
dinge häraders fögderi .
9
60
2932
Albo häraders fögderi .
32
260
1685
Allbo härads fögderi . .
17
147
1525
Sunnerbo härads fögderi
24
145
—
1538
Blekinge Län.
Jönköpings Län.
Karlskrona
138
2829
105
Karlshamn
85
3408
60
.1 iink inlin (/
69
1206
97
Sölvesborg
26
320
—
60‘Ekesjö
19
190
»/ 1
104
102
1
13*
__
B
b- S* >
B-
B
B- 5 >
B H*
&B
Bevillning.
B i t. ert-
& ©= SL
B ^
&B
Bevillning.
B Hj 2"
0^ 0? £L
C3
g.=T|'
B
ö g" 3'
CD
Riksmynt.
P 25
a
Riksmynt.
JS ££ fao |
a'
Skaraborgs Län.
Grenna
10
112
107
Tveta, Wista och Mo
Mariestad
34
801
—
65
häraders fögderi
3
50
9911 Lidköping
75
1075
—
38
Wedbo härads fögderi .
8
64
__
3965 Skara
16
210
—
131
Östra härads fögderi . .
17
163
1335jSköfde
21
328
—
55
Vestra härads fögderi .
19
184
1483 Hjo
22
211
—
43
Östbo härads fögderi . .
13
177
1527
Falköping
9
176
—
90
Vestbo härads fögderi .
13
109
1932
Norra Wadsbo fögderi .
4
42
—
1 44-14
Södra Wadsbo fögderi .
8
73
—
Wartofta fögderi . . . .
3
27
—
10139
Halmstads Län.
Skara fögderi
3
24
—
12305
Leckö fögderi
16
137
—
2863
Halmstad
34
868
—
90
Warberg
49
628
48
Falkenberg
14
190
—
72
Karlstads Län.
Laholm
26
208
44
23
197
94
Karlstad
53
1056
78
8
162
3441
Kristinehamn
25
441
80
Halmstads fögderi . . .
3
25
9067
Filipstad
29
540
50
Warbergs fögderi . . . .
1
7
50
22645
Öster-Sysslets fögderi .
8
138
—
6082
Mellan-Sysslets fögderi.
6
287
5169
Söder-Sysslets fögderi .
45
987
1192
Bohus Län.
Vester-Sysslets fögderi.
82
1717
—
665
Norr-Sysslets fögderi. .
32
973
1162
Göteborg
704
64656
—
42
Kongelf
17
333
—
53
Marstrand
13
257
—
72
Örebro Län.
Strömstad
22
279
—
67
66
1656
58
Orebro
81 1200
72
Göteborgs fögderi. . . .
3
43
—
10894
Askersund
24
315
—
50
Norrvikens fögderi . . .
31
286
—
959
Nora
Ib
292
66
Sunnarvikens fögderi . .
31
255
—
1215
Lindesberg
13
170
75
Inlands fögderi
8
66
—
4086
Öster-Nerikes fögderi .
9
75
4216
Oroust och Tjörns tÖg-
Vester-Nerikes fögderi .
7
67
5850
21
232
1294
Nora fögderi
13
219
2186
Lindesbergs fögderi. . .
7
125
—
3805
Elfsborgs Län.
Linkopings Län.
Wenersborg
60
1165
—
55
’
Borås
69
1944
41
Linköping
54
630
106
Ulricehamn
46
1108
28
Norrköping
169
5662
101
Alingsås
14
236
100
Söderköping
22
236
62
'Amål
26
378
—
60
Skenninge
15
103
90
Wäne härads fögderi. .
30
350
—
1418
Wadstena
18
130
124
Kullings härads fögderi
6
49
—
6650
Göstrings och Wifolka
Marks härads fögderi. .
69
792
—
659
häraders fögderi
1
8
22173
Redvägs och Kinds hä-
Finsponga län, Bråbo och
raders fögderi
13
182
—
3164
Memmings härader . . .
16
172
1926
| Sundals fögderi ......
17
390
—
2302
Lysings, Dals och Aska
! Wedbo härads fögderi .
25
260
—
1440
häraders fögderi
16
142
—
1964
103
Kinds och Ydre häraders
fögderi
Gullbergs, Bobergs och
Walkebo häraders fögderi
Åkerbo, Bankekinds och
Hanekinds häraders fögderi
Hammarkinds och Skärkinds
häraders fögderi
Nyköpings Län.
Nyköping
Södertelje
Strengnäs
Mariefred
Thorshälla
Eskilstuna
Trosa
Andra fögderiet
Åkers, Daga och Selebo
häraders fögderi
Jönåkers, Rönö och Kölebo
häraders fögderi. .
Stockholms Län.
Stockholm
Waxholm
Sigtuna
Norrtelje
Östhammar
Öregrund
Sollentuna fögderi. . .
Långhundra fögderi. .
Frödsåkers fögderi . .
Lyhundra fögderi . . .
Akers, Frötuna och
Wermdö skeppslags fögderier
Sotholms, Svartlösa och
Öknebo häraders fögderi
10
2363
11
6
15
9
11
7
4
11
7
Bevillning.
Riksmynt.
38
890
—
104
10
171
—
133
8
173
—
176
7
60
—
90
2
37
—
342
32
430
—
126
2
70
—
233
28
460
—
1375
98
21
29
194
30
63209
200
54
214
86
107
127
49
91
105
105
49
: S= £•
tf 5'
2929
7734
8660
2556
Upsala Län.
Upsala
Enköping
Första fögderiet .
Trögds, Håbo och Bro
härader
Femte fögderiet. .
Örbyhus och Norunda
härader. ......
Sjette fögderiet . .
Olands härad . . .
Westerås Län.
8027
41
92
69
69
63
60
2477
3969
1803
2559
1819
5160
iWesterås
Köping
Arboga
Sala
Strömsholms fögderi
Sahlbergs fögderi . .
Bergslags fögderi . .
Wäsby fögderi . . .
St. Kopparbergs Län.
Falun
Säter
Hedemora. . .
Näsgårds fögder
Säters fögderi
Nedan-Siljans fö_
Ofvan-Siljans fögderi.
Westerdals fögderi . .
Westerbergslags fögderi
gderi
Gefleborgs Län.
Gefle
Gestriklands fögderi
! Antal
handlande. ;
Bevillning.
Riksmynt.
Antal invå-  nare för hvarje
handlande.
114
1503
70
30
317
—
47
1
8
—
9835
17
138
—
1142
19
163
—
946
53
1389
77
25
408
—
63
26
756
—
92
13
224
—
254
9
103
—
1321
10
93
—
1612
14
193
—
1250
2
15
6100
38
915
121
3
78
—
173
13
182
—
82
15
310
—
1494
5
150
—
4212
12
233
—
2372
10
159
—
2190
10
113
—
2169
29
474
680
126
4950
76
37
618
964
SAMMANDRAG af uppgifter rörande beloppet af forlöuer för varatransporter med
dragare per centner emellan nedanstående platser.
Malmö—Kristianstad
. 10
Landskrona—Kristianstad . . .
. 10
>i —Lund
. 3
Helsingborg—Ljungby . . . .
1 9 1 ..
» —Wernamo . . . .
. 16
Karlshamn—Wexjö
. 9
Karlskrona—Wexjö
. II1.
Kalmar—Wexjö
. 12
Halmstad—Wexjö
. 14
Jönköping—Wexjö
. 12
Kalmar—Hvetlanda
. 12 V4
» —Ekesjö
. 15 Va
Oskarshamn—Hvetlanda....
. 9
» —Ekesjö
. 11
Westervik — Wimmerby . . . .
» —Ekesjö
. 12%
Jönköping—Ekesjö
. 6%
Grenna—Ekesjö
. 6Vj
Jönköping—Halmstad
Halmstad—Ljungby
. 7 V2
» —Nissafors
. 11
>; —Wernamo
. 12
Jönköping—Wernamo
. 7' t
» —Ljungby
. Il3/*
» —Göteborg
. 1 6%
Warberg—Borås
. 8%
Göteborg—Borås
. 6%
Jönköping—Falköping . . . .
. 6
» —Ulricehamn ....
. 51/,
Ulricehamn—Falköping . . . .
. 5
Falkenberg—Ulricehamn . . .
. 13
Falköping — Lidköping . . . .
. 5 V2
Sköfde—Lidköping
. 4V,
» —Mariestad
. 4
liim t Hulr i ä 4,25.
» » 1,25 å 1.50.
» » 0,50 k 0,60.
» » 1,1,50 ä 1,75.
» » 1,30 k 2,00.
» » 0,07 å 1,00.
» » 1,00 » 4,50.
» » 4,00 å 4,50.
)) )) 4,50 å 4,75.
» » 1,00 k 4,50.
i) i) 1,00 ä 1,50.
» » 1,50 ä 2,00.
» « 4,00 a 1,25.
» » 4,25 å 4,75.
» » 0,07 ä 0,88.
» » 4,25 ä 4,75.
» » 0,07 å 4,00.
)> » 0,07 å 1,00.
» » 1,50 k 2,00.
» » 0,75 ä 0,88.
» » 1,00 ä 1,37.
» » 1,23 å 1,50.
» » 0,75 å 4,00.
» » 4,25 ä 4,50.
» » 1,75 ä 2,00.
» » 0,87 ä 4,12.
» » 1,00 ä 4,25.
» » 0,67 å, 1,00.
» » 0,67 il 4,00.
» » 0,07 å 4,00.
» » 1,25 å 1,50.
» » 0,67 ä 4,00.
» » 0,50 å 0,75.
» » 0,so ä 0,7s.
105
Mariestad—Örebro
Il'* mil
. . R:mt R:dr i,as
ä
1,78.
» —Kristinehamn
8 »
. . » » 0,78
å
1,00.
Kristinehamn—Örebro
9% »
» » 1,00
a
1,80.
Karlstad—Kristinehamn
4 V‘> »
. . » » 0,33
å
0,50.
» —Filipstad
0 »
. . » » 0,50
å
0,06.
Örebro—Norrköping
i 1 ' 2 »
. . » » 1,00
a
1,25.
» —Askersund
() ))
. . )> » 0,80
a
0,70.
» — W esterås
9»
. . )) » 0,88
å
1,00.
» —Stockholm
20 »
. . . » » 2,60
k
3,00.
Norrköping—Söderköping'
1 Vj »
. . » » 0,17
k
0,30.
« — Linköping
i »
. . » » 0,33
a
0,60.
» —Norsholm
2 »
» » 0,17
a
0,30.
» —Skenninge
7 »
. . » » 0,80
å
0,75.
» — W adstena
sv4 »
. . » » 0,80
a
1,00.
8‘, »
. . » » 0,8(1
a
1,00.
m —Åtvidaberg
0 »
. . » )) 0,80
ä
0,66.
» —Malexander i Ydre h:d
11
. . » »1,80
å
2,00.
» —Nyköping
t) »
. . » )) 0,80
å
0,66.
Nyköping—Stockholm ..
14 1 , »
. . » » 1,00
a
1,25.
W. Wingåker—Stockholm . . . .
1 <S »
. . » )) 1,80.
» —Örebro
5 »
» )) 0,40.
» —Nyköping
81 , »
. . )) )) 0,70.
Malmköping*—Stockholm
1 ! >,
. . )) )) 1,28.
. . » » 1,25.
» —Norrköping
10 »
» —Eskilstuna. ......
3V4 »
. . » » 0,40.
» —Strengnäs el. Marielle
d 41 4 »
. . » )) 0,80.
» —Nyköping
5V, »>
» )) 0,00.
Södertelje—Stockholm
. .
3'» »
. . » )) 0,40
a
0,60.
Norrtelje — Stockholm
71/.. »
. . » » 0,78
a
1,00.
Upsala—Stockholm
7 »
. . » » 0,73.
Enköping—Stockholm
<8 »
. . » » 0,78
a
1,00,
Upsala—Gefle
1 1
. . » )) 1,12
a
1,50.
» Sala •
7 _ »
. . » )) 0,78.
Sala—Stockholm
lil', »
. . » » 1,25
ä
1,84.
. . » » 1,28
å
1,50.
» —W esterås
. 3 V» »
. . » » 0,30
å
0,80.
Westerås—Stockholm
11
. . » » 0,80
a
1,84.
» —Falun
. . » » 0,87
ä
2,00.
» —Båtstad
•12 Vo. »
. . » » 0,87
k
2,00.
» —Hedemora
9 »
. . » » 0,00
a
1,25.
» —Avesta
. 7V, »
. . » ». 0,80
a
1,25.
>i —Norberg . %
. 7V„ »
. . )) » 0,50
1,28.
» —Smedjebacken ....
. . .» » 0,75
a
1,00.
Köping—Westerås . .
3 V4 »
. . » » 0,30
» —Stockholm
. I41/* »
. . » » 1,25
a
2,00.
» — Örebro
(> V* »
. . » » 0,60
» - Smediebacken
. 9 ' 4 »
. . » » 1,00
a
4,28.
/iihar g.
106
Köping-—Skinskatteberg ....
4
mil .
. . Kunt
Kalr
0,17 ä 0,25.
Arboga—Stockholm
16
»
. . »
»
! ,25 å 2,00.
i> —Nya Kopparberget . .
. . . 8
»
. . »
»
0,50 ä 0,75.
Falun—Stockholm
23
»
. . »
»
1,25 å 2,50.
Hedemora—Stockholm
18
»
. . »
»
1,25 ä 2,50.
Vid denna förteckning bör dock anmärkas, att forlönerna äro underkastade den största
variationen på de vägar, der varor erhållas till forsling både fram och åter, sålunda, att
forlönen för 1 centner gods stundom är dubbelt så stor i den ena rigtningen som i den
motsatta. Detta förhållande, som väl till en del beror på varornas olika beskaffenhet, äger
specielt runi vid forsling ifrån Dalarne till Westerås eller Stockholm samt åter.
I
107
SAMMANDRAG af uppgifter rörande transportkostnader i medeltal åren 1855—IK57
för vissa varor i nedanstående riktningar.
-1
K:dr. i
rire.
!
Fran
För 1 centner jernmalm.
Forsberget i Wermland, jern- och sjöväg till Kristinehamn, fritt
ombord på Wenern
/ 1
‘25
»
Stripa och andra grufvor nära sjön Rossvalens norra strand i
Örebro län till Lindesberg  6
Från Lindesberg till Arboga, landväg, med skutbordskostnad ‘25
3J
))
St riberget i Nora bergslag af Örebro län på jern- och sjöväg till
sjön Wikerns östra strand  6
Från Wikern tili Nora, landväg  5
» Nora till Arboga, landväg, med skutbords-  kostnad  It)
50
))
l):o till Örebro lika beskaffade vägar '27
Från Örebro till Askersund, landväg, med skutbords-  kostnad
...... 53
00
»
D:o till Brefvens masugn, öfver Orebro
4‘2
»
D:o till Hjortqvarns d:o d:o
47 ,
»
Arboga till hamn vid Wettern  , .
' _—
‘27
))
D:o till Ostersjö-hamnar
15 å 17
))
I):o till hamn vid Wenern
——
45
»
Örebro sjöväg till Wettern
-—-
37
» _
D:o till Wenern
55
»
Askersund tili Jönköping
j 8 i\ 12
i "
Striberget till sjön Wikerns södra strand, Wikersvik, jern- och
sjöväg  .... 8
Från Wikersvik till Karlskoga faktori .... ‘2‘2
» Karlskoga till Kristinehamn, sjö- och land-  väg, med skutbordsafgift . . ... . ‘20
50
1
»
l):o till Svartå bruk, öfver Wikersvik. 4 mil vinterväg . .
45
! »
D:o till Laxå masugn, öfver d:o 5 mil d:o
49
i
»
i
Norberg till Engelsberg, jernväg "10
Frakt och afgifter på kanalen till Strömsholm . . 27
37
i
i »
D.o till Westerås, landväg, med skutbordsafgift
44
108
•
R:rtr.
.
fire. 1
Från
Strömsholm och Westerås till Östersjö-liamnar ......
11 å 12
»
Norbergs grufvor till masugnarne i Husby och Thorsåkers socknar,
]
vintervägar
40 å 60
»
I):o till Wikmanshytte bruk vid Hedemora
22
»
D:o till Larsbo bruk i Söderbärke
20
)>
50
»
l):o till D:o vintervägen
44
»
D:o till Tanså masugn, 5 mil
'
37
)>
Bispberget till masugnar i Husby socken, 2^ mil
25 å 30
»
D:o till d:o i Thorsåkers d.o, 4 mil
50
»
D:o till Båstads lastageplats, 2f mil
25
»
[):o till Grästads d:o vid Gagnef
37
»
l):o till Insjön
45
»
Dannemora till Edsbro masugn
28
»
D:o till Löfsta
10
D.o till Elfkarleön
.
25
»
För 1 centner tackjern.
Filipstad till Mitandersfors bruk, vinterväg .
' 1
»
D:o till d:o sommartiden öfver Kristinehamn, Karl-
stad och sjön Fryken
1
20
D:o till Kristinehamn, kanal- och jernväg, med skutbords-
kostnader
28
»
Karlskoga faktori till d.o •.
20
Nora bergslags vestra hyttor till d:o r
43 å 50
»
Lekebergs d o till d.o ...
53
Kristinehamn till andra hamnar vid Wenern
8 å 42
»
D:o till Göteborg
18
»
D:o till Sulvik, Arvika och andra lastplatser vid Glafs-  fjorden, genom Seffle kanal
18
Sulvik till Charlottenbergs bruk, öfver Ränkesed .
1.3
D:o tili Helgebodafors bruk .......
35
»
D:o till lastplatser vid Fryken, öfver Karlstad och Frykstad
33 35
Frykens strand till Kristinefors bruk
20
D:o till Kymsbergs d:o
13
Nya Kopparberget i Orebro län till Lindesberg .... 25
Från Lindesberg till Arboga, med skutbordskostnad 25
50
»
Ramsberg till Arboga
.
40 å 45
)>
Nora till Arboga, på jernväg, med skutbordsafgift
25
„ »
D:o till Örebro
15
Orebro till Askersund, med skutbordskostnad
.
35
/
109
R:dr.
ÖIP.
rAn
Örebro
D:o
D:o
D:o
Do
D:o
Oro
D:o
D:o
Oro
Oro
Oro
Oro
Oro
Oro
Oro
Oro
lill Lassåna
lill Brefvens bruk
til! Forssa med flera bruk i Södermanland
til! bruken i norra Östergötland . . .
til! Finspong .
sjöväg ti!! Leppe lastageplats vid Hjelmaren
till Thorshälla
till
Skaraborgs
lan
Stockholm
til! Norrköping ....
till Hultorp vid Göta kanal
till Motala
till hamnar vid Wettern .
till sjön -Wiken . . .
ti!! hamn vid Wenern
till Göteborg, transito .
till Waldemarsvik .
till Kalmar
bergslag till Askersund
till Skagersholms bruk i
Fredriksfors d:o i d:o .....
andra hamnar vid Wettern
Wenern
Göteborg
till Strömsholm (inberäknad omlastning vid Westerqvarn
3 öre pr centner)
l):o till Westerås, landväg
Smedjebacken tili Strömsholm, med omlastning
Grangärde till Smedjebacken
D:o , til! Westerås, vinterväg .
D:o till Strömsholm, d:o
Smedjebacken till Westerås, d:o
Norrbärkes masugnar till Skinskatteberg och Hedströmmen, vinterväg
Arboga till Stockholm
Lekebergs
Oo
0:o
Askersund
D:o
l):o
N orberg
till
till
till
til!
D:o
D:o
D:o
D:o
0:o
D:o
D:o
till Norrköping .
till Waldemarsvik .
Kalmar ....
Motala ....
hamnar vid Wettern
d:o vid Wenern
till
till
till
till
till
Göteborg, transito
Anm. Från Strömsholm och Westerås, till samma ställen som från Arboga, minskas
omkostn.aderne för sjötransporten med ungefär 4 öre per centner,
Norrbärkes och Bispbergs masugnar til! bruken omkring Gefle, vinterväg
40
44
44 A 88
110
Hulr.
J
öre, !
Från
Norrköping till Finspong, öfver Fiskeby
12 j
))
D:o till Lemneå bruk, öfver d:o, med 2f mil
landväg
51 !
»
Wadstena till Boxholms bruk
20
»
Jönköping lill Hörle . . . . . .
27 å 55
))
För 1 centner stångjern.
Weuerus norra hamnar till Göteborg
20 n 25
J)
Sulvik och Arvika, sjöväg till d:o
25 å 27
))
Öfra Frvkens lastageplats tili Karlstad, öfver Frykstad
23 å 25
»
Kristinefors bruk till sjön Fryken
26
))
Kymsbergs d:o till d:o
23
))
i):o till Kristiania, öfver Kongsvinger och
Kloften .
t
45
»
Charlottenbergs d:o till Sulvik, öfver Ränkesed
.
—
17
n
D:o till Kristiania
1
35
))
Svartå bruk i Örebro län till Hults lastageplats vid Wenern . .
34
))
I):o till Orebro
44
»
Lassåna bruk till d:o
25
»
Gryts d:o til! d:o
.
25
»
Orebro till Stockholm
20
»
Askersund till Göteborg
45
»
Nora tili Arboga
26
)) '
Nya Kopparberget till Arboga
50
»
Ramsberg till d:o
45
))
Hellefors till Kristinehamn, sjö- och jernväg . ...
57
»
D:o till Nora
39 i
»
Grythyttan till Kristinehamn
_—_
60 j
»
D:o till Nora
36
»
Skinskatteberg och Wed till Köping
20 å 25
»
Norberg till Engelsberg, på jernväg
Frän d:o till Strömsholm, kanalväg
15
. . 55
48
»
Smedjebacken till Strömsholm
44
»
Norberg till Westerås, landväg
45
))
Klosters bruk till Westerås
62
»
Arboga till Stockholm
12
))
Köping till d:o
10
»
Westerås och Strömsholm till Stockholm ....
9 å 10
»
Klosters bruk till Gelle, landväg
—-
60 å 66
»
Dannemora till Kallriga lastageplats
20 å 25
»
Lemneå bruk i Östergötland till Norrköping .
30
))
Finspong til! d:o
i 3
»
Norrköping till Göteborg, transito
.
37
11
Rulr.
öre.
Från Hättorps brak till Hustorp vid Göta kanal
» Boxholms brak till Wadstena ....
» [):o till Linköping
» l):o till Norrköping ...
» D:o ' till Ekesjö
» I):o till Wexjö
» Hörle brak i Småland till Jönköping .
» Jönköping till Göteborg ...
» Wadstena till Göteborg
» Hörle bruk till Skåne
» Bruken vid Westgöta kanal till Göteborg
För en turnia spannmål.
W enerus norra hamnar till Göteborg .
Lidköping till andra Wenerns hamnar
D:o till Arvika oell Sulvik
Sulvik till Charlottenberg och Norska gränsen
Karlstad till Bogens kapell
Arvika till d:o .......
Karlstad till Öfra Frykens lastageplatsen.
Fryken tjll Kristinefors bruk
Kristinehamn till Grythyttan i Orebro län
Arboga till Nya Kopparberget
D:o till Ramsberg
D:o till Linde
D:o till Nora
Nora till Grythyttan
D:o till Hellefors  ...
Orebro till Nora
i):o till Askersund .
l):o till Stockholm
Arboga till d:o
Westrn ås till d o
Enköping till d o
Mariefred och Strengnäs till Stockholm
Kustsocknarne vid Mälaren inom Upsala län, sjöväg till d:o
D o d:o landväg till d:o .
Köping uppåt bergslagen
per mil
Westerås till Norberg  .
——-
lä
27
31
’i
59
13
i
40
•
30 å 33
£ -I
—
å 1
38
i 1
25
(å 1
35
30
40 å 57
.
25
50
i
1—
2
—
1
25
85
71
I
75
i *
25
lå !
50
1 å 1
50
—
75
87
i
12
1
25
50
i —
75
jå 1
— '
63
-—
50
35
50
25
f
—
36 å 60
i å I
50
20 å 25
f å 1
25
1L2
Från
Westerås till Säter
D:o tiäl Smedjebacken .
D;o
till Grangärde
Sala till Falun
Tuna till Grangärdet i Kopparbergs län
Tierp ocb kringliggande socknar till Gelle och Upsala,
Upsala till Gelle, landväg
Stockholm till Gefle ....
per mi
Malmö till d:o
Öland och Gottland till d:o
Motala till Norrköping
l):o till Wetterns hamnar
D:o till Wenerns d:o
Wadstena till Stockholm eller Göteborg
Linköping till Stockholm ....
D:o till Göteborg . . ' .
D:o till Norrköping, sjöväg .
D:o till Söderköping och Motala
Norrköping till Jönköping och Hjo
l):o
l):o
l):o
l):o
l):o
l):o
D:0
D:o
till Göteborg
till Kaimar
till Örebro
•
till Mälarehamnar
till Nyköping
till Stockholm
till hamnar vid Bottniska viken
till Fiskeby 12 å 19 öre
Från d:o till Finspong 18 å 19 »
Kaimar till hamnar vid Östersjön
Westervik till närmast liggande köpingar och iastageplatser
l):o til!
» Wimmerby till Westervik
» Målilla till Oskarshamn, 5 mil
» Högsby församling till Mönsterås och Oskarshamn, 5 ä 5%
mil
Ji:dr.
öre.
2
i
1 1
35
jå 2
!
j ‘i
25
jä 2
30
2 ä 2
50
75
18 ä 25
1 å 1
50
50
i —
75
ja 1
—
j -
50
jä 1
-
;
50 ä 75
25
57
1
25
1
—
1
60
40 ä 60
50
45 ä 60
i 1
50
lä 1
60
75
la i
50 ä 67
38 ä 50
25 å 35
50 ä 75
1 å -1
75
30 ä 38
1 ä 1
50
—
20 ä 50
5 ii 4
f t
50
\k 2
—
1
i‘ 75
För en tunna sill eller salt.
Fräii Kristiania till Bogens kapell i Wermland
till Charlottenberg
Göteborg till Sulvik och Arvika
Från d:o
D:o till Wenerns norra hamnar ....
Karlstad till Öfra Frykens lastageplatser .
Från d:o till Kristinefors bruk
Göteborg till Wetterns hamnar .
l):o till Linköping
Kristinehamn til! Hellefors i Örebro län
Örebro till Nora . ...
D:o till Linde
Arboga till Nora ....
D:o till Linde ...
D;o till Ramsberg .
D:o till Nya Kopparberget
Askersund till Örebro
Stockholm till d:o
I):o
l):o
D:o
till Arboga
till Westerås . '
till Strömsholm, med omkostnader derstädes
»
Westerås
till I
»
l):o
till 1
»
D:o
till :
»
Gelle till
»#
I):o till
Säter
»
Norrköping till
))
D:o
till
»
D:o
till
)>
D:o
till
))
l):o
till
))
D:o
till
»
D:®
till
))
l):o
till
»
l):o
till
))
l):o
till
»
l):o
till
»
I):o
till
d:o
d:o,
d:o
d:o,
landväg
d:o, landväg
landväg
Skenninge, landväg
d:o
d:o, landväg
ä 1
1
{ *
|ä 1
1
1 å 1
2 å 2
1 å i
75
28
37
33
71
50
50
15
25
75
60
16
50
50
25
80
50
55
70
Bihang
1 å 1
50 "
3
—
2 å 2
50
5 å 5
50
2
—
50 å 67
f 2
25
(å 2
75
58 å 50
25 å 55
40 å 60
35 å 40
i å 1
34
f 1
50
(å 1
75
—
58 å 50
( 1
75
jå 2
25
45 å 60
—
55 å 40
15
114
j R:dr. ; öre.
!
Från
Kalmar till Westerås .
SO
»
Westervik till Linköping .
_
90
»
D:o lill Ekesjö .
5 å ii
SO
»
Oskarshamn till d:o
5 å 6
B
Kalmar till eko
7 a 8
—
))
Grenna till eko
j, ?
ta a
so
so
))
Jönköping till eko
;
50
j a 3
50
»
Westervik till Wimmerby
s 2
)å 2
50
75
\
SAMMANDRAG rörande trafik å nedanstående kuniniunikations-linier.
Kanaler oell jernvägar.
Hjelmare kanal .
Seffle kanal . .
Ränkeseds jernväg
Frykstads d:o
Kristinehamns d:o
Bjurbäcks kanal .
Yngens-Daglöse jernväg
Lersjö d:o
1857
»
Lerviks
Saxa
d:o
d:o
Yngen-Östersjqns d:o . » ^
och Östersjön-Lungens d:o » j
Örebro-Arboga-Nora jernväg
1858
hvaraf tillhör Nora-Ervalla
jernväg
deribland .......
Stribergs jernväg .....
Knappfors sluss emellan Karlskoga
odr Kristinehamns
jernväg 1857
Grängesbergs jernväg . »
Hörks kanal . . .
Norbergs jernväg. .
Strömsholms kanal .
Erlagde
afgifter.
Passa
gerare.
Hufvudsakligen transporterade varor.
Stenkol.
Rint lidi*, i Antal.
32378
234281
66701
71889|
10711
17560:
ej uppgifvet.
i
' 7993
5704
32349
185992
12624
2311
6893
4718
20429
49873
7580
731
276
Tunnor.
18049
10281
2309
3519
1120
716
485
834
I
Sill, Salt.
{Spann
mål.
Bräder.
Tunnor, j Tunnor. I Tolften.
12992 30396
3100t 16561
331! 4895
3951 16746
| 38616
5374: 15118
4598
936
436
Stång
jern.
Centner.
Tackjern.
J ernmalm.
2030
69000
18375
11648 59668
104520
38840
2588
i
491; 2859
404| 1022
2580
3159
3681
1474
553
414
16
176176
78001
37677
12523
Centner. Centner
89248
94887
23310
69138
331222
71257
24705
29601
277971 34312
— j 37040
98437
139755
.379.34 Gods inalles 623961 centner.
16513j och inalles gods 438056 d:o
623
2984
8262
900
1025
2053
327
I
15566
Gods inalles 215744 centner.
14462 3575! 170001 212314
207175
82872
337576
20781
74407
39861
140403
58419
63495
36805
232438
180387
122399
195874
7056
246627
159756
86356
FÖRTECKNING öfver förslag till bibanor och andra kommnnikations-förbattringar, som
blifvit framställda vid de af Koinmittéen i landsorten Isaline sammanträden.
Malmöhus Län.
l:o. Bibana från Södra Stambanan till Landskrona och Helsingborg öfver Remmarlöf
eller från trakten af Finjasjön till Helsingborg.
2:o. Bibana från Ystad till Södra Stambanan i trakten af Lund eller ock direkte till
Malmö.
3:o. Kanalisering af Lödde å intill jernvägsstationen vid Ortofta.
Kr istia asla ds Ldn.
Utom Bibanan från Kristianstad till Södra Stambanan i trakten af Finjasjön:
Fortsättning af Rönneåns upprensning och kanalisering, hvilken' ansetts möjlig att
utsträcka till Ringsjön.
Karlskrona Län.
l:o. Bibana från Karlskrona till Södra Stambanan i nordvestlig rigtning.
2: o. Bibana från Karlshamn till Södra Stambanan eller fullbordande af den vid senaste
riksdag föreslagna Åsa kanal med jernväg från sjön Äsnén till Karlshamn,
hvartill statsanslag varit beviljadt, men icke kunnat begagnas, emedan något
bolag inom den bestämda tiden icke kunnat bildas.
Kalmar Län.
l:o. Bibana från Oskarshamn till Hvetlanda och Södra Stambanan i trakten af Ekesjö.
2:o. Bibana från Westervik öfver Wimmerby och Ekesjö till Södra Stambanan.
3:o. Utsträckning af Kinda kanal från Östergötland till Wiminerby.
4:o, Bibana från Kalmar till Wexjö, antingen kortaste vägen eller med en omväg
öfver Wissefjärda, hvarifrån ytterligare en bibana till Karlskrona af vid pass 4
'mils längd skulle kunna anläggas.
117
Kronobergs Län.
Bibanor från Wexjö och Ljungby till Södra Stambanan, i händelse denna kommer
att utläggas förbi Alfvesta.
Jonköpings Län.
l:o. Bibana från Södra Stambanan öfver Ekesjö till Hvetlanda och Oskarshalm eller
öfver Wimmerby till Westervik.
2:o. Bibana från Södra Stambanan till Halmstad.
3:o. Omläggning af backiga landsvägar i flera rigtningar, bland annat emellan Ekesjö
och Grenna.
Halmstads Län.
l:o. Jernväg från Warberg till Borås.
2:o. Bibana från Halmstad till Södra Stambanan. #
3:o. Ätraåns kanaliseiång från Falkenberg till Ulricehamn, samt undersökning huruvida
Wiska-, Nissa- och Laga-åarne kunna göras användbara såsom segel- eller
flottleder.
4:o. Ny landsväg från Warberg till Mjöbeck och Holtsljunga i Elfsborgs län samt
omläggning af landsvägen från Warberg till Göteborg.
" l -
Elfsborgsi Län.
Utom bibanan från Borås till Härljunga vid Vestra Stambanan:
l:o. En kommunikation medelst jernväg från Åmål till sjön Kalfven och båtled
derifrån till sjön Limmern samt vidare en kort jernväg till sjön Vestra Silen,
som kommunicerar med Stora Le, hvaröfver planer och kostnadsförslag äro upprättade
af Majoren m. in. Lilljehöök, upptagande en kostnad af 830,000 R:dr R:mt.
2:o. Kanalisering af Ätra-ån från Ulricehamn till hafvet samt anläggning af en bibana
från nämde stad till Södra Stambanan vid Oija bro. -
3:o. Upprensning af Dalbergs-ån från dess utlopp i Wenern till Åsebro på Dalsland.
4:o. Kanalanläggning från sjön Stora Le genom Lelången, Laxsjön, Råvarpen och
Åklången till Wenern.
5:o. Båtled mellan sjöarne Anten och Mjörn.
Skaraborgs Lån.
l:o. Bibana från Lidköping till Vestra Stambanan, antingen till Wårgårda, Foglavik
eller öfver Skara till Falköping.
v 118
2:o. Bibana från Mariestad till Vestra Stambanan.'
3:o. Ån Lidans upprensning till Ufvered eller Närefors.
4:o. Upprensning af Ullereds-sundet i Wenern.
5:o. Omläggning af åtskilliga landsvägar, särdeles för att lätta kommunikationen till
Vestra Stambanan.
Karlstads Lån.
l:o. En mindre jernväg från Filipstad i vestlig rigtning mot Klarelfven, hvartill plan
och kostnadsförslag äro uppgjorde.
2:o. Ny landsväg från Gräsmark ifrån Mitandersfors till Kongsvinger
>
Orebro Lån.
l:o. Jernväg från södra ändan af sjön Wickern till sjön Möckeln och Timselfven i
Karlskoga.
2:o. Bibana från Linde till Frövi.
3:o. Sammanbindning af sjöarne Bossvalen och Sörsjön medelst kanal eller jernväg.
4:o. Båtled mellan Norasjön och Fåsjön.
5:o. Kanalisering af Svartelfven från Hellefors till Karlskoga.
£->
Linköpings Län.
l:o. Bibana från Östra Stambanan vid Mjölby öfver Skenninge till Wadstena.
2:o. Fullbordan af Kinda kanal tilt Linköping.
Upsala Län.
Jernväg från Upsala genom Dannemora bergslag till östra kusten och Gefle.
Westerås Län.
l:o. Jernväg i nordlig rigtning från Westerås åt Sala och Hedemora.
2:o. Jernväg från Köping uppför Hedströmmen.
3:o. Jernväg från Norberg i nordlig rigtning till Dalarne.
119
St. Kopparbergs Län.
l:o. Jernväg ifrån sjön Wessman i Grangärde till Dalelfven ofvanför Grådafallen.
2:o. Landsväg emellan Lima socken och Tryssild i Norge.
Gefleborgs Län.
l:o. Bibana från Gefle-Dala jernväg norrut till Ockelbo.
2:o. Jernväg från sjön Södra Dellen i Helsingland till Ljusne-elfven.
I
Underdånigt Betänkande
angående
lämpligaste sättet för BEVARINGS-SKYLDIGHETENS
FULLGÖRANDE, samt om ordnande af
dithörande frågor;
afgifvet af
dertill i Nåder förordnade Kommitterade.
STOCKHOLM,
TRYCK! HOS E. WESTRELL, 1859.
timÅnnhilIgiiiBMiiJ
»iHisigiiti
awitLTyHöiajYaa-^mHAY^r^ ^u^mra
lii aXnmfiJjio (ko Hrrss \ jl/iv!/JlOOd I J^i
j*«.»•*,'frit oLii/riOifiib
lil
r.
' »kiaJJiffiinöI »bfiiifeioioi i»kSf I Uiiisfe
. )0i ;•
v* • i nMifs# :« iH:»m
MlormakliyMe, AUernådiysle Honung!
Med förmälan att, sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte beviljat anslag
för en mera utsträckt vapenöfning med allmänna beväringsmanskapet, denna omständighet,
i förening med det förhållande att från och med innevarande år tvänne beväringsklasser
tillsvidare skulle årligen vapenöfvas, påkallade åtskilliga nya föreskrifter,
som saknades uti Eders Kongl. Majits Nådiga Förordning den 43 Februari 4 849
angående allmänna beväringsmanskapets mönstringar och öfningsmöten, samt att denna
Förordning dessutom, efter hvad erfarenheten ådagalagt, i åtskilliga delar tarfvade
omarbetning, har Eders Kongl. Majit, genom Nådigt Bref den 49 Juni nästlidet år,
behagat uppdraga åt en Kommité, att utarbeta underdåniga förslag till lämpligaste
sättet för beväringsskyldighetens fullgörande, äfvensom till ordnande af dithörande
frågor. Undertecknade, af Eders Kongl. Majit i Nåder utsedde till Ordförande och
Ledamöter i denna Kommité, hafva till följd häraf under loppet af sistlidne October
månad här i hufvudstaden sammanträdt för fullgörande af det oss Nådigst anförtrodda
O O
uppdrag.
Vid sitt första sammanträde den 4 8 i nyssnämnda månad har Kommitén af
Herr Statsrådet och Chefen för I^andtförsvars-departementet, hvilken af Eders Kongl.
Majit blifvit bemyndigad, att då öfriga embetsgöromål sådant tilläto, Kornmiténs
sammankomster öfvervara och dervid jemväl föra ordet, emottagit följande
4
Promemoria till ledning för Kommiténs arbeten:
l:o.
Enligt det mobiliseringsförslag, som blifvit uppgjordt och hvaraf Kommiterade kunna
uppå reqvisition, ställd till Landtförsvars-departementets Kommando-expedition, erhålla
del, skulle beväringsmanskapet uti den aktiva Arméen — den som beräknas att
till en början uppställas emot fienden — ingå till circa 45 procent.
Med anledning häraf och då, till vinnande af nödiga besparingar uti exerciceanslaget
under fredstid, Styrelsen är betänkt på, att till de årliga vapenöfningarne
med såväl Arméens, som Flottans Beväringsmanskap icke inkalla mer än 10,000
man af hvarje utaf de tvenne Classer, hvilka, enligt Rikets Ständers beslut, hädanefter
skola årligen öfvas; — så ega Kommiterade att uppgifva lämpligaste sättet för
verkställigheten af den åtgärd, att af årets 2:ne klasser uttaga endast ett bestämdt
antal, dock med iakttagande af att de, som i fredstid befrias från vapenöfning, skola
det oaktadt, vara förpligtade att, i händelse af krig, vid skeende uppbåd inställa sig
vid depöterne, antingen sjelfve eller genom författningsenligt legd karl.
2:0.
Kommiterade ega uppgifva, hvilka åtgärder böra vidtagas till förekommande af att
så många beväringsynglingar undanhålla sig från mönstringarne, samt derjemte föreslå
lämpligaste och enklaste sättet för sammandragandet af det beväringsmanskap,
hvilket, såsom ena året exerceradt, är skyldigt att ett nästpåföljande år undergå vapenöfning.
Ehuru Styrelsen antager såsom gifvet, att beväringsynglingen alltid bör tillhöra
det vapen, eller den korps, inom hvars område han, vid exercice- eller uppbådstillfället,
är manlalsskrifven, utan afseende på vid hvilket vapen eller korps han tilläfventyrs
förut vapenöfning undergått, ega Kommiterade likväl iakttaga, att det till
Flottan afsedda beväringsmanskap skall fortfarande, såsom hittills, särskiljas från det
som tillhör Arméen.
3:0.
Då Arméen icke allenast under de årliga vapenöfningarne. utan ännu mer vid
ett blifvande fredsbrott, torde hafva att befara brist på öfver- och underbefäl, bör
undersökas och uppgifvas, huruvida det ej kunde påräknas, att en del beväringsynglingar
skulle åtaga sig att, emot vissa fördelar, som Kommiterade ega föreslå, undergå
längre vapenöfning än den för beväringsmanskapet i allmänhet fastställda, och dymedelst
bibringas de kunskaper, som erfordras för att användas till befäl.
Kommiterade skola undersöka, huruvida tillfälle bör beredas sådane af inom beväringsåldern
varande ynglingar, hvilka frivilligt dertill anmäla sig, att på vissa tider
emellan de vanliga beväringsniötena socknevis vapenöfvas; och ega Kommiterade att, i
händelse sådant af dem belinnes ändamålsenligt, uppgifva och föreslå ej mindre lämpliga
ställen till förvarande inom de serskilda socknarne af ett mindre antal exercicegevär,
än ock huru med vården af desamma skulle tillgå.
5:o.
Då erfarenheten visat, att de hittills gällande föreskrifterna icke varit tillräckliga
för att förekomma, det karlar med mindre godt uppförande blifvit såsom legde antagne,
och sådant i flera afseenden varit af menligt inflytande på beväringsmanskapet;
så böra Kommiterade taga uti noggrant öfvervägande hvilka åtgärder, som kunna
vidtagas till förebyggande, så vidt möjligt är, af det i sådant hänseende öfverklagade
förhållandet.
6:0.
Kommiterade föreläggas slutligen, att, under iakttagande af hvad här ofvan blifvit
antydt samt af hvad Kommiterade kunna finna af nöden att i öfrigt hemställa, inkomma
med förslag till ny författning, upptagande allt hvad som eger sammanhang med
beväringsmanskapets utskrifningssätt, mönstringar och möten.
Stockholm den 18 October 1858.
J. M. Björnstjerna,
Departements-chef.
Utom denna handling, hvilken, jemte ofvan åberopade Nådiga Bref. Kommitén ansett
bestämma och begränsa föremålen för dess verksamhet och derför lagt till grund
för sina arbeten, har Kommitén från Kongl Landt- och Sjölörsvars-departementernes
Kommando-expeditioner erhållit del af så väl de för Arméen och Flottan uppgjorda
mobiliseringsplaner, tillika med de under sednare åren efter slutade mönstringar och
möten upprättade beväringsförslag, som ock dels en af dåvarande Statsrådet och
Chefen för Landtförsvars-departementet Herr Grefve A. F. N Gyldenstolpe den 12
Mars 1856 till åtskilliga l.andshöfdingar och Regemenls-chefer aflåten promemoria,
angående ifrågasatta ändringar eller tillägg uti gällande författningar om allmänna
beväringsmanskapet, jemte nämnde myndigheters deröfver inkomna utlåtanden, äfvensom
de förslag i ämnet, som innefattas uti det betänkande, hvilket fyra för dessa
frågors behandlande till hufvudstadens inkallade Regements-chefer utarbetat och den
22 April 1858 till bemäide Herr Departements-chef afgifvit; och dels ett af fram
-
6
lidne Statsrådet och Chefen för Sjöförsvars-departementet J. F. Ehrenstam i lifstiden
uppgjordt förslag till ny »lag angående Sveriges Sjöbeväringsmanskap» med tillhörande
motiver.
Af dessa handlingar, innefattande hvad under sednare åren blifvit i officiel väg
hufvudsakligen åtgjordt med afseende å de frågor, som röra vår bevärings-inrättning
och dess tidsenliga utveckling, har Kommitén ansett sig böra taga noga kännedom
och åt dem egnat all den uppmärksamhet, som sakens vigt fordrar. I synnerhet
hafva fJerrar Regemenls-chefers betänkande och framlidne Statsrådet Ehrenstams
sjöbeväringslag, såsom mera omfattande och fullständigt utarbetade förslag, utgjort
föremål för Kommiténs noggranna bepröfvande. I flera och ganska väsentliga delar
har likväl Kommittén utgått från andra åsigter. än som uti desamma blifvit uttalade.
I åtskilliga andra omständigheter åter har Kommitén ansett det omöjligt, och kanske
ej heller under nuvarande förhållanden önskvärd t, att söka genomföra i öfrigt ganska
värderika förslag, som der blifvit framställda. Dä Kommitén således vid utarbetan
C’
det
af de förslag i ämnet, hvilka här nedan underdånigst framläggas, i mänga fall
kommit till resultater, olika med dem, som finnas angifne i berörde förarbeten, torde
det icke vara behöfligt, att här på ett ställe redogöra för det hufvudsakliga innehållet
af desamma, utan tillåtas Kommitén, alt längre fram i detta betänkande och i
’ O
sammanhang med hvar och en af de hufvudfrägor, hvars utredande och ordnande
blifvit åt Kommitén uppdraget, få i korthet framställa jemväl de sätt för samma frågors
lösning, sorn blifvit af Herrar Regements-chefer eller Statsrådet Ehrenstam föréslagne.
Kommitén, hvilken ansett sig icke böra lemna åsido någonting, som kunnat
lända till upplysning i ämnet, har äfvenledes sökt att för sina arbeten draga nytta
af de lärdomar, sorn möjligen kunnat hemtas från kännedomen om fremmande länders
olika satt att ordna sitt' försvar. I nästan alla andra länder finnes lik viii för
svarsväsendet
i sm helhet grundadt endast och allenast på conscriptionen, som
der lemnar malernlierna till icke allenast Arméens förstärkning, utan ock sjelfva
dess stamtrupper, hvaremot värt försvarsväsende, hvilande på den indelta
Arméen och Flottan såsom stående stam samt beväringen blott såsom medel till dess
V
förstärkning, är bygdt på en helt annan grund. Till följd af detta lyckliga förhål
lande
måste således äfven sjelfva beväringspligten till sin natur hos oss blifva gan
ska olikartad med andra länders. I betraktande af dessa omständigheter som torde
innebära tillräckliga skäl för obehöfligheten, att icke säga omöjligheten, af utländska
conscriptions-systemers uppställande såsom mönster vid utbildandet af vårt eget bevärings-system,
har Kommitén ej eller trott det lända till särdeles nytta eller belysning
af ämnet, alt här framställa någon allmän öfversigt af fremmande länders nu
gällande conscriptionslagar, eller vidröra de detaljer deraf, som fios oss möjligen äro
tillämpliga, annorlunda än i sammanhang med de af Kommitén uppställde förslag, vid
hvilkas utarbetande de varit under öfverläggning.
Aldre och nyare tiders historia lemna ovedersägliga bevis på den sanning, att
hvarje Stat. som icke inom sitt eget sköte biir medlen till försvaret af sin »ra och
sjelfständighet och i tid söker ordna dessa medel så, att de i behofvets stund äro
användbara, icke kan hoppas att särdeles länge existera såsom en fri nation. Alt
ändamålsenligt ordna försvarsväsendet torde således för en om landets väl nitälskande
styrelse vara ett lika vigtigt åliggande, som det för den af sann fosterlandskärlek
genomträngde medborgaren bör vara en helig pligt, att med beredvillighet gå de
välgrundade förslag till mötes, hvilka af Styrelsen uti ifrågavarande hänseende framläggas.
För ett sådant ändamålsenligt ordnande af försvaret är dock ett bland de första
vilkoren, att redan under fredens lugn i god tid vidtaga alla nödiga förberedelser
med afseende å anskaffandet af ej blott materiel, utan äfven manskap, och att
man icke låter dermed anstå till den tidpunkt, då allt måste vara färdigt.
De uppoffringar, som statens medlemmar i sådant afseende nödgas underkasta
sig, äro derför förestafvade af den yttersta nödvändighet, och få, ändamålsenligt använda,
ej anses förslösade, äfven om frukterna deraf ej genast falla i ögonen.
Om det således, å ena sidan, måste antagas såsom ett oeftergilligt vilkor för
en stats sjelfbestånd, att i tid uppbjuda allt för att bringa försvarsväsendet till största
möjliga fulländning, så fordrar dock, å undra sidan, en lika tvingande nödvändighet,
att dervid noga tillse, det försvarsverkets omfång och beskaffenhet afpassa»
efter Statens förmåga att underhålla stridskrafterna, så att de äro icke allenast lill
antalet fullt tillräckliga, utan ock med afseende å organisation, öfning och bevarande
i sådant skick, att försvaret i sin helhet motsvarar de fordringar, som nutidens utbildade
krigskonst och förhållanderna i andra länder kräfva.
Det är derför ej nog att ordna försvaret så, att man alltid har en tillräcklig
personal att tillgå; man måste äfven afse att icke under förberedelserna i fred, vid
uttagandet och underhållet af denna personal, de närande krafterna så minskas och
öfverånsträngas, att de i behofvets stund ej förmå lemna vidare tjenst och att de
källor blifva uttömda, hvilka då ännu starkare måste anlitas.
Att hos oss underhålla en fullt rustad stående Armée, tilräckligt stor för att
kunna tänka på sjelfförsvar emot en mägtig fiende, skulle, med de dimensioner krigen
i våra dagar antagit, icke allenast fråntaga näringarne en stor del af för dem i
vårt glest befolkade land väl behöfliga arbetskrafter, utan ock öka de skattskvldiges
bördor till den grad, att de menligaste följder, såväl för Staten i sin helhet, som
äfven för sjelfva försvaret, snart skulle visa sig. Det är således för oss, kanske
mer än för andra länder, en nödvändighet, att åt vårt försvarssystem gifva den form
och den riktning, att, på samma gång det väcker nationalmedvetandet och fosterlandskänslan,
hvars eldande inflytelse på krigaren man fåfängt skall förneka,
samt gör det möjligt att, när behofvet fordrar, utveckla stridskrafterna till den största
möjliga höjd, det icke alltför störande ingriper uti industriens jemna gång, icke ver
-
8
kar någon våldsam rubbning i den fria arbetskraftens utveckling, med ett ord icke
förslösar krafterna, när de ej beliöfvas, utan på en ändamålsenlig medelväg åstad
kommer
den öfverensstämmelse mellan fredens yrken ock krigarens kall, som mäste
utgöra idealet för ett val ordnadt .försvar. Sjelfva grunden till ett på sådant sätt
ordnadt försvar hafva vi redan uti vår. just derigenom att den är så organiserad, förträffliga,
indelta Armé såsom stam, och uti vår allmänna beväring såsom medel till
stammens förstärkning under krig Att bringa dessa till sin grund och sin idé så
utmärkta och tillfyllestgörande, men uti det läge, hvaruti de hittills befunnit sig, så
från hvarandra söndrade delar af vårt försvars väsende, till ett systematiskt helt, har,
enligt Kommiténs åsigt, utgjort det mål, hvartill man, vid ordnandet af vårt försvar,
förnämligast borde sträfva. Att rubba någon af dessa grundvalar genom att ensidigt
söka utveckla den ena eller andra efter utländskt mönster, utan afseende på
deras egen natur, skulle deremot vara att förstöra alltsammans. Kommitén, hvars
uppdrag har afseende blott på de till bevärings-inrättningen hörande frågor, har derför
ansett det såsom en af sina hufvudsakligastc uppgifter att söka åt denna institution
bereda den utveckling, som kan uppspira ur dess egen gifna grund, samt åstadkomma
de förbättringar och förändringar, som ansetts vara af nöden, utan någon
egentlig rubbning af sjelfva grunden.
Att vår Sevärings-inrättning icke genast vid dess införande erhöll den utbildning,
som behöfdes, för att den skulle kunna sägas fullkomligt motsvara sitt ändamål
uti ett, väl ordnadt försvarssystem, må icke förlänkas densamma. Utom den
orsak, som ligger uti den orubbliga ordningen för hvarje utveckling, enligt hvilken
man endast småningom fortgår till fulländning, må man besinna, att bevärings-inrättningen
tillkom under en tid, då molnen mera än vanligt skockat sig på den politiska
horizonten och då man ansåg kriget nästan stå för dörren. Dels medgaf ej ti
den
då vidtagandet af vidlyftigare förberedelser och dels tog man för gifvet, att
nödvändigheten och kriget sjelft skulle skapa, hvad som fattades uti organisationen.
Hufvudsaken var då blott att erhålla laglig tillgång på manskap.
Nu deremot, då vi länge njutit välsignelserna af en långvarig fred och under
denna tid haft tillfälle att förvärfva den erfarenhet, som bör ligga till grund för bedömandet
af en förändrings behof och nytta, må ej mindre den påminnelse sedna
ste
årens verldshändelser gifvit derom, huru lätt lugnet störes, än ock en nödig
omtanka för bevarandet af de frukter, vi under freden insamlat, mana oss till vidtagande
af de åtgärder, som erfordras för ett ändamålsenligt ordnande af vårt försvarsväsende
eller, såvidt nu är i fråga, söka åt vår beväringsinrättning gifva den
utbildning, som är nödig, för att den skall kunna fylla sin plats såsom en organisk
del af ett systematiskt helt.
Gifven och, såsom Kommitén hoppas, orubblig är den grundvalen, att det är
en medborgerlig pligt, att, under en viss ålder, i behofvets och farans stund utgå
till
9
till fosterlandets försvar, äfvensom ett åliggande att under freden dana sig dertill
genom förvärfvande af den färdighet och vapenskicklighet, som krigskonstens sammansatta
former nu för tiden, då stridens utgång ej ensamt beror på krigarens personliga
mod och styrka, ovilkorligen kräfva.
Vid undersökning af hvad som erfordras för att på denna grund gifva en tidsenlig
och ändamålet någorlunda motsvarande utbildning åt bevärmgs-inrättningen, har
Kommitén trott sig finna, att de förnämsta brister, som vidlåda densamma, sådan
den nu befinnes, bestå deruti, alt den hittills saknat nödig organisation, tillräckliga
kontroller och tillgång på erforderligt antal befäl.
Alla dessa brister äro äfven antydda uti den från Krigs-styreisen erhållna promemoria,
som i sin helhet (innes här ofvan intagen, och Kommitén torde derför
vid afgifvandet af sitt utlåtande öfver de frågor, som der blifvit framställda, få återkomma
till en närmare utveckling af de sätt, på hvilka, enligt Kommiléns förmenande,
berörde brister lämpligast skulle kunna afhjelpas.
Innan Kommitén till behandling företagit de särskilda frågor, som innefattas under
nämnde promemorias fem första punkter, har, på grund af den uti Gite punkten
af samma promemoria Kommitén medgifna rätt att sträcka sin verksamhet utöfver
de i föregående punkter vidrörda ämnen och att således hemställa jemväl hvad i
öfrigt kunde finnas af nöden, Kommitén ansett sig böra tillse, huruvida några förändringar
voro erforderliga uti nu gällande bestämmelser angående lid och vilkor för
beväringspliglens fullgörande samt befrielse från denna pligt och sällel ali vinna en
sadan befrielse, af sådan beskaffenhet att de kunde inverka på besluten i öfriga ämnen,
Af samma skäl går Kommitén ock nu, alt uti sitt betänkande först redogöra
för de åsigter, som i berörde hänseende mom Konulén gjort sig gällande, och att
framlägga de förslag till förändringar, hvilka, såsom af behof och tidsförhållanden påkallade,
Kommitén trott sig böra i underdånighet uppställa.
Hvad härvid först beträffar den för inträde uti bevar in g s skyld igh elen fastställda
ålder, har Kommitén, fullkomligt öfvertygad af de talande skäl för en framflyltning
af denna ålder till fyllda tjuguett år, som återfinnas uti Eders Kongl, Majit vid
sistförflutne riksmöte derom afgifna nådiga proposition, ingalunda förbisett de stora
fördelar i både militäriskt och sanitärt hänseende, som en sådan framflyltning otvifvelaktigt
skulle medföra. Då likväl olägenheterna af beväringsålderns tidiga inträdande
i någon mån torde kunna förminskas, dels genom rättigheten för Eders Kongl,
Majit att för verklig krigstjenst uppbåda den eller de klasser, som nödigt profvas,
dels ock genom det sätt, Kommitén föreslagit för uttagande af dem bland beväringsmanskapet,
hvilka, enligt hvad längre fram i detta betänkande förmäles, böra för
hvarje år vapenöfvas, och hvilket sätt förnämligast åsyftar alt de för krigstjensten
2
10
mest tjenlige i framsta rummet skola utgå, så har Kommitén, jemväl med afseende
å Rikets sednast församlade Ständers i denna fråga uttalade mening, ansett sig icke
böra för sin del nu föreslå en eljest önskvärd förändring af gällande stadgande uti
ifrågavarande fall.
Med afseende åter å den ålder, vid hvilken beväringspliglen bör upphöra, har
Kommitén, så vidt beväringsmanskapet i allmänhet angår, icke ansett sig böra göra
någon hemställan om ändring af hvad i detta hänseende nu är stadgadt, eller beväringspligtens
upphörande vid fyllda tjngufem års ålder; men, då särskilda förhållanden
kräfva särskilda stadganden, har Kommitén ansett några undantag från den
allmänna regeln böra ega rum och en utsträckning af beväringsåldern således i följande
fall vara nödig.
På sätt Kommitén närmare torde få utveckla, i sammanhang med besvarandet
af den uti omförmälda promemorias andra punkt väckta fråga, om vidtagande af åtgärder
till förekommande deraf, att så många beväririgsynglingar undanhålla sig från
mönstringar och öfningsmöten, har i de flesta fall anledningen till berörda oordnin
gar
visat sig bestå uti en tydlig afsigt, att för ett eller flera år undandraga sig beväringsskyldigheten.
Att en skyldighet icke bör kunna förringas genom att man
längre eller kortare tid lyckas undgå uppfyllandet af densamma, är likväl en så allmängiltig
grundsats, att dess tillämpning i förevarande fall icke bör kunna rimligen
förvägras, och torde det således vara förestafvadt icke allenast af nyttan, utan ock
af rättvisans oeftergifliga fordringar, att de beväringsynglingar, som egen villigt, och
obehörigen uteblifva från mönstring eller öfningsmöte under ett eller flera år, icke
må få räkna sig dessa år tillgodo ifråga om beväringsskyldighetens fullgörande.
Kommitén, som likväl tillika måst fästa afseende på det ändamålslösa deruti,
att såsom beväringsskyldig qvarhålla någon utöfver den ålder, då han måste anses
otjenlig att emottaga soldatbildning och förrätta de med krigstjensten förenade åligganden.
har derför ansett sig böra i underdånighet föreslå:
att beväringsskyldig, som otillbörligen undanhållit sig från
mönstring, eller, om han blifvit mönstrad, obehörigen undandrager
sig fullgörandet af den honom åliggande vapenöfnings
skyldighet,
skall vara pligtig att i allmänna beväringen qvarstå
under fem år, räknade från och med det år, då han inmönstras
och första gången fullgör sin vapenöfningsskyldighet, eller, för den
händelse att han fullgjort första åreis, men försummat andra
årets öfningsmöte, tre år efter det vapenöfningsskyldigheten blifvit
andra gången fullgjord; dock ej längre än till dess han uppnått
fyratio års ålder.
Att de bevärings-skyldiges prestbetyg vid mönstring företes, har Kommitén ur
flera skäl ansett vara af den vigt, att Kommitén trott sig böra föreslå icke allenast
11
att prestbetygen i allmänhet skola af vederbörande tjenstemän införskaffas och till
mönstringen medtagas, utan ock att det skall åligga beväringspligtig, som, efter det
prestbetygen för årets beväringsskyldige blifvit från någon ort afsända, dit ankommer
och vill der undergå mönstring, att sjelf medhafva sitt prestbetyg vid äfventyr att
annars icke blifva mönstrad.
Då sådan bevärings-skyldig till följd deraf icke upptages i årets mönsterrullor,
utan måste i en annan klass förflyttas, har Kommitén ansett sig bora såsom en na
turlig
följd deraf i underdånighet hemställa:
att jemväl den beväringsskyldige, som är pligtig att sjelf till mönstring
medhafva sitt pr est betyg, men sådant uraktlåter, skall i allmänna
beväringen qvarstå under fem år från och med det år,
då han första gången inmönstras och vapenöfvas; dock ej längre
än till fyratio års ålder.
Vidare torde, till följd af Kommiléns, med anledning af innehållet i förenämnde
promemorias tredje punkt, längre fram i betänkandet framställda förslag om bildandet
af en elitcorps bland bevärings-manskapet böra stadgas:
att med afseende å dem, som i sådant ändamål åtaga sig en
utsträckt bevärings-pligt, gälla för utträdande derur de bestämmelser,
som blifvit med hvar och en öfverenskomna samt finnas
intagna uti det med honom upprättade elitkontrakt.
Afven om meningarne ofta kunnat vara delade angående frågan om lämpligaste
sättet för inrättande af vårt sjöförsvar, så kan likväl icke mer än en röst finnas om
den stora vigt denna del af försvaret haft och har för ett land med vår belägenhet,
med våra vidsträskta kuster och skär. Redan i längesedan framfarna tider har också
en stor omsorg blifvit egnad åt denna del af vårt försvar; och Sveriges flotta har
äfven återgäldat dessa omsorger genom att lemna fäderneslandet tjenster, hvilka, på
samma gång de varit af oberäknelig vigt för landet, låtit flottans bragder intaga flere
bland de förnämsta rummen i våra på ärorika minnen ingalunda fattiga häfder.
Lika invecklad som den för detta försvar nödvändiga materiel är lill sin beskaffenhet,
lika dyrbar är den i anseende till kostnaderna för dess anskaffande. Skötandet
af densamma fordrar derför lika mycket öfning och erfarenhet, som dess
iordningsställande kräfver jemförelsevis betydliga penningebelopp. Så mycket ange
lägnare
blir det fördenskull att tillse, det man för handterandet af sjövapnets verktyg,
hvars välde öfver vind och våg ej mindre än dess framgång i striden är helt
och hållet beroende på befälets och manskapets skicklighet, eger tillräcklig tillgång
på besättning af den beskaffenhet, att man ej må befara, det genom ett misstag
eller någon oskicklig manöver i ett ögonblick skall förstöras, hvad som erfordrat uppoffringar
under åratalet för att åstadkomma.
Med afseende å denna del af försvaret torde det således, mer än för någon
annan, vara nödvändigt, att använda alla lagligen till buds stående medel för att i
krigstid tillförsäkra densamma en förstärkning, som genom erfarenhet och skicklighet
uppfyller sitt ändamål, på samma gång den befriar Staten från de oerhörda kostnader,
som skulle vara förenade med öfvandet och underhållandet af en fullständig bemanning
för flottan äfven under freden.
Vår nu gällande bevärings-lag tilldelar också sjöförsvaret en förstärkning, som
visserligen är ämnad att i någon mån afhjelpa flottans erkända behof af en sjövan
bemanning, i det dels vissa vid kusterna belägna områden, hvilkas innevånare, såsom
boende nära hafvet, förmenats ega någon sjövana, blifvit för flottan bestämde dels
ock bevärings-pligten blifvit för verkligt sjöfolk utsträckt till dubbelt så lång tid, som
för öfriga bevärings-manskapet.
Då likväl af de för flottan uppgjorda mobiliserings-planer inhemtas, att för densammas
försättande på krigsfot erfordras, utöfver hvad som på flottans ordinarie stat
är att tillgå, ej mindre än åttahundrasextioåtta man befäl och underbefäl samt femtontusenfyrahundrafemton
mans besättning, af hvilken åtminstone trefjerdedelar måste
bestå af väl öfvadt sjöfolk, för att den återstående delen skall, utan alltför kännbar
olägenhet, kunna bestå af mindre öfvadt manskap, så torde isynnerhet om man tager
i beräkning koflerdisjömännenS ofta inträffade bortovaro på långväga sjöresor,
blott en mindre del af hvad som ovilkorligen behöfves kunna erhållas genom de nu
i beväringslagen stadgade sätt för uttagande af manskap till flottans förstärkning, och
således vidare åtgärder i detta hänseende vara af högsta behof påkallade.
Framlidne Statsrådet Ehrenstam har uti sitt ofvanomförmälda förslag till sjöbeväringslag
indelat sjöbeväringen uti fyra klasser, af hvilka han föreslagit alt
4:sta klassen, omfattande sjökaptener och styrmän vid handelsflottan samt machinister
ä ångfartyg, skulle vara skyldig att, mot befrielse från vapenöfning och
åtskilliga andra dem tillförsäkrade förmåner, i krig tjenstgöra å flottan till fyllda
femtio år;
2:dra klassen, innefattande allt å sjö- och stapelstädernes sjömanshus inskrifvet
sjöfolk, likaledes skulle vara skyldig att, mot befrielse från vapenöfning och erhållande
af hyra, under krig tjena å flottan till femtio år; dock med rättighet förden,
som, efter åtnjuten befrielse från vapenöfningarne såsom sjöman, öfvergifver sjömansyrket,
att blott till trettiofem år qvarstå i beväringspligten;
5:dje klassen, bestående af de skeppare och sjömän, som, bosatte i städer,
köpingar och på landsbygden, bedrifva så kallad landtmanna-seglation och kustsjöfart,
skulle vara pligtig att under krig tjenstgöra å flottan till fyllda trettiofem år; likaledes
mot befrielse från vapenöfning eller tjenstgöringsskyldigbet i fredstid; och
4:de klassen, utgörande den allmänna sjöbeväringen och bestående af i städerna
skattskrifne fiskare och fiskköpare med deras folk, skeppsvarfvens mästare med flera
samt innevånarne i de socknar, som gränsa omedelbart till hafvet eller äro belägna
13
i skärgården, skulle hafva enahanda tjenstgörings-skyldighel som landtbeväringen och
tillsammans med den (ifvås.
Ehuru Kommittén ansett sig icke kunna, oaktadt det gäller att uppnå ett stort
och för landets välfärd vigtigt mål. med hopp om framgång föreslå sä genomgripande
medel, suni framlidne Statsrådet Ehrenstam, så instämmer Kommilén likväl
till alla delar uti de skäl, han för desamma anfört; och får lill fullständigande af de
motiver, som ofvan blifvit aneifna, här intaea det hufvudsaklig af hvad han i be
7
O 7 C1 O
rörde hänseende andraeit:
O
Icke endast penningar erfordras till underhåll af en sjökrigsmakt, ulan ock,
såsom nästan det hufvudsakligaste vilkoret, tillgång på sjöfolk och befäl, af hvars
skicklighet vapnets verkan och nytta nästan uteslutande beror. Befälspersonalens behof
af msigter och erfarenhet kan lika litet ersättas af den mest brinnande och sjelfuppolfrande
fosterlandskärlek, som ögonblickets hänförande beundran af konsten med
ens kan göra någon till konstnär.
Öfvandet af en flottas befälspcrsonal och bildandet af en stam för dess gemenskap
fordra derför mer än någon annan del af försvarsverket fortsatta bemödanden,
omsorger och uppoffringar under freden. En armé kan möjligen i hast bildas med
en ringare stamtrupp och krigets skola, i förening med medfödt snille och kraft,
inom få år bilda utmärkte härförare af dem, som för icke så lång tid tillbaka utgått
ur militärskolorna, hvaremot för bildandet af sjökrigsmän, hvilkas praktiska erfarenhet
sällan, kanske aldrig, ersattes af blott theori och snille, behöfvas fortsa1,ta bemödanden
under åratal. Samma förhållande eger rum med gemenskapen, som visserligen kan
organiseras och inöfvas till sjökrigsljenst på lika kort tid, som det af en rekryt eller
beväringsyngling kan hildas en soldat , om nemligen denna gemenskap består af verkliga
sjömän eller personer, som tillbragt sin föregående verksamhetstid på sjön
samt dervid förvärfvat vana vid sjölifvets egenheter och sjömannens alla förrättningar,
men deremot, om sjövana och sjömanskap skall inhemtas jemte krigareskickligheten,
dertill behöfver fleråriga öfningar. Tillgång på skickligt sjöfolk borde dock
aldrig saknas uti ett land, hvars handelsflotta på håfven samt vid egna kuster och
sjöar har en ganska betydlig proportion till den krigsflotta, hvartill landet möjligen
kan förmå anskaffa materiel och öfning, och hvars befolkning till stor del bebor
kuster och stränder med fiske och sjöfart till näringsfång. Af de hos främmande
sjöstater begagnade olika sätt för anskaffande af skickligt sjöfolk till flottans bemanning
torde, — till undvikande af den pressning af sjöfolk samt öfriga olägenheter,
som oftast blifva en följd af den i England, Nord-Amerikanska fristaterna och Holland
brukliga förhyrning af sjöfolk, äfvensom af de oerhörda kostnader och oafbrulria
öfningar, som äro förenade med den i Ryssland befintliga inrättning af stående
sjötrupper, — det i Frankrike, Danmark och Norrige begagnade sjö-enrolleringssystem,
modifieradt och lämpadt efter hos oss redan bestående förhållanden, vara för Sverige
det mest lämpliga, så framt man vill erhålla en sjökrigsmakt, som skall kunna mot
-
11
svara sitt ändamål. Detta system ur nemligen endast ett förverkligande och en konseqvent
utveckling af de principér, sora ligga till grund för 181:2 års beväringslag,
så vidt sjöbeväringen angår. Då alla äro lika skyldiga att försvara ett gemensamt
fädernesland, så måste hvar och en göra det på sätt han kan blifva mest gagnelig
för det stora ändamålet och således den, som lill yrke, färdighet och lefnadsvanor är
sjöman, göra krigstjenst till sjös. Landlbeväringen har åtagit sig att under vissa år
af sin lefnad ingå i Arméens leder och för sådant ändamål undergå vapenöfningar.
Med afseende på sjökrigstjensten har sjöfolket samma pligt, som dock måste fullgöras
i en annan för dem och för ändamålet mera passande form. Handelsflottans
sjöfolk vill staten icke förbjuda, att äfven under beväringsåren fritt aflägsna
sig på sjöresor; men då af denna frihet också kan blifva en följd, att, när landet
råkar i krig, högst få sjömän inom den vanliga beväringsåidern torde finnas hemma
och färdiga att deltaga i landets försvar, samt då sjöfolket härigenom skulle i verkligheten,
om ock ej enligt lag, blifva helt och hållet befriadt från beväringspligten,
så fordrar skyldigheten mot fäderneslandet och bröderna, som bruka dess jord och
utöfva dess näringar, att alla de sjömän som tillfälligtvis äro hemma, då fäderneslandet
behöfver deras tjenst, fullgöra den medborgerliga pligten så länge de äro arbetsföre
att på enskildes fartyg förtjena sin bergning. Att för en kortare tid utbyta
den vanliga sjötjensten mot krigstjenst till sjös kan ej heller för dem medföra
sådan uppoffring, som det för jordbrukaren och näringsidkaren är, att lemna sitt
yrke och alla dess omsorger för att ställa sig i ledet som soldat. Om möjligen den
tili längre tid utsträckta beväringspligten för sjömännen skulle under krigiska tider
blifva mera betungande än landtbeväririgens, kan staten derför vedergälla dem eller
på annat sätt återställa jemnvigten emellan medborgarnes skyldigheter och fördelar.
Att erhålla sjöfolk genom frivillig förhyrning kan icke serdeles påräknas, dä sjöfolket
under en långvarig fred ej haft någon påminnelse om den moraliska skyldigheten att
bidraga till fäderneslandets försvar, och uti ett land, der handelssjöfolket aldrig under
freden användes på krigsflottan, således är alldeles obekant med sjökrigstjensten
och följaktligen betraktar den med skygg motvilja. Vårt brödrarike kan. när som
helst, till bemanning af sin jemförelsevis mindre betydliga örlogsflotta inkalla öfver
tjugutusen skickliga sjömän, då vi ej ega mer än en stående trupp af trebundrafyratio
matroser och jungmän, omkring sextusen båtsmän,*) hvaraf icke en tiondedel
kan få namn af sjömän, de som tillfälligtvis äro hemma af det inom beväringsåidern
varande sjöfolk, samt den öfriga sjöbeväringen, af hvilken den ojemförligt
största delen på sin höjd lärt sig att ro en båt. De stora oberäkneliga fördelar,
som riket erhåller genom sjö-enrolleringssystemet, vinnas, utan att under freden
*) Enligt Kommitén lemnade upplysningar lära flottans stående trupper numera bestå af
600 matroser, jungmän och kanonierer, 800 marinsoldater och 7,019 båtsmän, vakanta
nummer och tillökning under krig inberäknade.
15
medföra ökade utgifter för Staten och utan att för den medborgareklass, som här är
i fråga, öka bördan af beväringsskyldigheten, som tvertom i fredstid lindrås genom
befrielse från vapenöfningarne.
Till dessa, enligt Komrniténs förmenande, fullt öfvertygande skål för utsträckning
af beväringsåldern såväl för sjöfolk i allmänhet, som isynnerhet för dem, hvilka
kunna användas såsom befäl på flottan, har Kommitén, hvilken redan i början af
detta sitt underdåniga betänkande uttalat sin åsigt, om det för en stat äfventyrliga
uli. att försl i behofvets stund tänka på ordnandet af sitt försvarsväsende, nu ej
att tillägga mera, än att vår handelsflotta vid hvarje krig med någon sjömakt i allt
fall måste till större eller mindre del förblifva overksam och dess besättningar följaktligen
sysslolöse, samt att desse af sådan orsak sannolikt torde söka främmande
förtjenst, om de ej hafva skyldighet att stanna hemma och försvara sitt fädernesland;
att på samma sätt sorn Gottland, i anseende till sitt afskiljda läge, har en mot
det öfriga landet betydligt utsträckt beväringspligt, så fordrar ock sjöförsvarets särskilda
beskaffenhet utomordentliga åtgärder, samt slutligen att, då öfriga beväringsmanskapet
genom den numera föreskrifna tvååriga vapenöfmngsskyldighelen fått sig
ålagd en ytterligare börda af beväringspligten, det icke bör kunna anses obilligt om
sjöfolket, som i fredstid är befriadt från all känning af denna pligt, erhåller en motsvarande
tillökning af sin tjenstgöringsskyldighet För öfrigt har Kommitén ej kunnat
finna någon rimlig grund till det stadgande att sjökaptener och styrmän af handelsflottan
samt machinister å ångfartyg, hvilkas tjenst, på sätt Kommitén redan antydt
och längre fram i detta betänkande torde få ytterligare utveckla, är nästan mest
oumbärligt för flottan, skola vara undantagne från den för sjöfarande i allmänhet
utsträckta beväringsålder.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har Kommitén icke tvekat, att i
underdånighet hemställa om den förändring af de uti ifrågavarande fall nu gällande
stadganden:
att allt det rikets handelsflotta tillhörande sjöfolk, som vid mönstring
är å sjömanshus eller i magistraternes rullor inskrifvet,
eller sedermera låtit sig derstädes inskrifva, äfvensom sjökapitener
och styrmän, hvilka aflagt sådana examina, som för befälhafvare
och styrmän å enskildes handelsfartyg i förfaltningarne
stadgas samt machinister å ångfartyg, tillhörande enskilde personer
eller bolag, skola vara skyldiga att i krigstid tjenstgör»
vid Kongl. Majlis Flotta från tjugu till fyllda trettiofem år. men
tillika vara frikallade från ali vapenöfning eller tjenstgöringsskvldighet
under fredstid.
^ O
Härvid har Kommitén likväl ansett rättvisan fordra ett noga iakttagande deraf,
att den, som en gäng fullgjort sin beväringspligt, vare sig till lands eller sjös, icke
16
skall vara underkastad vidare beväringsskyldighet, äfven om han derefter later sig
å sjömanshusen eller i magistraternas milor inskrifva; hvadan Kommitén 1 underdånighet
vågar föreslå:
O O
att stadgandet om den utsträckta beväringsåldern för sjökaptener
och styrmiin å handelsflottan, machinisten å ångfartyg och
det å sjömanshusen eller i magistraternas milor inskrifna sjöfolk
icke är gällande för den, som före inträdet i sjömannayrket
på annat sätt lill alla delar fullgjort sin beväringspligt.
Vidkommande härefter frågan om de egenskaper, sorn böra erfordras för all
en yngling skall kunna såsom beväringsskyldig antagas eller vilkom för approbation,
så har det icke kunnat undfalla Kommiténs upmärksamhet, att det stadgande, som
bestämmer en längd af fem fot och fem tum (efter gamla måttet) såsom ett oeflergifligt
vilkor för en utskrifningsskyldigs approbation, innefattar en väsendtlig afvikelse
ifrån den för beväringslagen uppställda grundprincip om skyldighet för hvarje medborgare,
att under en viss ålder till fäderneslandets försvar ingå i allmänna beväringen,
D O O
Grunden till berörde stadgande, som fäster afseende endast på den beväringsskyldiges
längd, men icke på hans kroppsstyrka eller öfriga ofta ganska väsendtliga
egenskaper, har väl, äfven om man icke saknat skäl för antagandet, att vanlig längd
i allmänhet kan anses såsom bevis på kroppens utbildning i öfrigt, dock egentligen
varit den, att man i militäriskt hänseende icke funnit tjenligt, alt i ledet insätta
den, som ej uppnått det stadgade längdmåttet. Då det likväl måste medgifvas, att
kriget har behof af många andra armar, än som direkt föra vapen; att trossen,
sjukvården o. s. v. alltid fordra en talrik och till väsendtlig nytta varande personal,
på hvars längd, blott de för öfrigt äro friska och färdiga, ingenting beror, så har
Kommitén icke kunnat annat än anse det oegentligt, att låta ett visst längdmått
ovilkorligen bestämma hvilka bland de utskrifningsskyldiga skola deltaga i fädernes
landets
försvar.
Detta sätt har dessutom medfört en annan, såväl för mönstringsverket, sorn
för ibevärings-ynglingarne sjelfve, icke så ringa olägenhet, bestående deruti att de
utskrifningsskyldige, som vid första mönstringen icke uppnått det bestämda längdmåttet.
blifvit ställde på till vext och sålunda icke allenast måst i rudorna till andra
■klasser återföras, utan ock nödgats i ytterligare ett, kanske två år, besväras med
inställelse till mönstring, och möjligen ändå slutligen blifvit kasserade.
Kommitén, hvilken på sätt och af skäl, som vid besvarandet af oftanämnde
promemorias första punkt torde närmare få utvecklas, antagit såsom gifvet, att beväringsmanskapet
borde indelas i Arméens omedelbara förstärkning och dess reserv,
genom hvilken åtgärd Kommitén förmodar, att bland annat, de militäriska skäl, som
förafflledt m ifrågavarande stadgande, skola vinna tillbörligt afseende, utan att detsamma
-
47
samma behöfver qvarstå, bär derföre, under anhållan att i sammanhang med nämnde
punkt fä närmare angifva grunderna och vilkoren för beväringsskyldigs intagande bland
den omedelbara förstärkningen eller dess öfverflyttande till reserven, trott sig här
böra i underdånighet föreslå den förändrade grund för approbation:
att alla utskrifningsskyldige, som icke genom lyten, obotlig
sjukdom eller kroppslig svaghet äro till krigstjenst oförmögne
eller otjeniige och på sådan grund böra ovilkorligen kasseras,
skola utan afseende på längden approberas;
samt till följd häraf de stadganden om ställande på tillvext eller
förbättring, som nu återfinnas i 14 § 2 mom, i Kongl. Kungörelsen
den 4 3 Febr. 1849, samt 5 § i Kongl, Förordningen af
samma dag, försvinna.
Hvad derefter angår frågorna om befrielse från beväringspligten och sättet alt
vinna sådan befrielse, så har skyldigheten för hvarje vapenför medlem af samhället
att, under en viss lefnadsålder, utgå till fäderneslandets försvar, i sin grundsats ovilkorlig,
dock vid tillämpningen befunnits overkställbar, hvarföre man i nästan alla länder,
der conscriptionssystemet finnes antaget, sett sig nödsakad att, dels genom stadgandet
af en mängd undanlag, fritaga vissa medborgare från denna skyldighet, dels
ock genom bestämmandet af något sätt för utbyte af ifrågavarande skyldighet mot
andra prestationer till staten medgifva befrielse från ett personligt {ullgörande af densamma.
Af allmängiltigheten i den grundsats, som gör det till en helig pligt för hvarje
medborgare att, i mån af sin ställning, sin förmåga och sina tillgångar, bidraga till
försvaret af det samhälle han tillhör, följer äfven att de undanlag, som möjligen
måste medgifvas, rätteligen endast få hänföra sig till de fall, att de fritagne antingen,
till följd af sin beskaffenhet, äro oandvändbare för det ändamål, som med
ifrågavarande samhällspligt åsyftas, eller redan gjort deltagandet i fosterlandets försvar
till sitt lefnadsyrke, eller ock i öfrigt befinna sig i sådan ställning till staten,
att det skulle lända densamma till skada och förlust, om man ryckte dem från de
sysselsättningar, i hvilka de gagna det allmänna bästa i ännu högre grad, än om de
skulle fullgöra sin värnepligt. Så har äfven denna fråga blifvit uppfattad i vår nuvarande
beväringslag, hvars allmänna undantagsstadganden äro ganska få och samtliga
kunna innefattas under förenämnda kategorier. Att deruti föreslå någon hufvudsaklig
förändring, i ändamål att införa de många särskilda undantagsfall som i
fremmande conscriptionslagar finnas bestämda, har icke kunnat falla Kommitén i
sinnet. Det är endast med afseende på några detaljföreskrifter, som Kommitén trott
3
48
sig finna behofvet påkalla de ändringar eller tillägg, hvilka Kommitén nu underdånigst
vågar framställa:
Då det för åtnjutande af ovilkorlig befrielse till följd af sjuklighet måste principenligt
antagas, att denna sjuklighet skall vara obotlig; då dessutom möjligen någon
tvekan torde kunna uppstå, huruvida allmän kroppslig svaghet, som icke är af
öfvergående beskaffenhet, kan inbegripas under uttrycket »obotlig sjukdom»; och
då det jemväl kan inträffa, att utskrifningsskyldige, utan att de kunna sägas vara alldeles
oförmögne till krigstjenst, dock måste dertill anses fullkomligt otjenlige, hvaribland
exempelsvis må nämnas sådane som lida af felaktighet i synorganerna, så har
Kommitén ansett sig böra i underdånighet hemställa om den förändring i nu härom
gällande stadganden:
att alla, som genom lyte, obotlig sjukdom eller kroppslig svaghet
äro till krigstjenst oförmögne eller otjenlige, skola derifrån
fritagas och till bevis härom vid mönstring erhålla en frisedel.
Vid betraktande af det sätt, på hvilket denna oförmögenhet eller orenlighet enligt
nu gällande lag kan styrkas, har det förefallit Kommitén obehöfligt, att den, som
på sådan grund är berättigad till befrielse, bör både anskaffa ett af behörig läkare
utfärdadt bevis och dessutom äfven infinna sig vid den allmänna läkarebesigtning,
som föregår mönstringen.
För den, som af nämnda orsaker icke är hindrad att infinna sig vid den allmänna
läkarebesigtningen, torde det, på sätt vid stadgandets tillämpning hittills van
ligen
förfarits, vara tillräckligt, att besigtningsläkaren förklarar den utskrifningsskyldige
oförmögen eller otjenlig, samt således obehöfligt att anskaffa betyg från annan
läkare, hvars intyg, i händelse af skiljaktighet, i allt fall lärer, såsom hittills varit
händelsen, få vika för besigtningsläkarens.
Med afseende åter å den, hvars tillstånd gör det för honom omöjligt att tillslädeskomma
vid den allmänna läkarebesigtningen, är stadgandet otillämpligt; och för
en sådan person torde det derjemte i vårt glest befolkade land, der understundom
på flera mils afstånd icke finnes någon läkare, mången gång möta de största svårigheter
att anskaffa behörig läkares intyg. Kommitén har derföre trott det skäligen
böra tillåtas honom att, för sådan händelse, på annat tillförlitligt sätt styrka
förhållandet; och får med anledning af allt detta underdånigst föreslå det stadgande
uti ifrågavarande fall:
att, om någon af lyte, obotlig sjukdom eller kroppssvaghet
icke allenast är till krigstjenst oförmögen eller otjenlig, utan äfven
hindrad att vid den mönstringen föregående läkarebesigtning
sig inställa, skall sådant vid mönstring styrkas med behörig
läkares under edelig förpligtelse utfärdade, genom den beväringsskyldiges
egen försorg anskaffade betyg; eller, om han
19
ej kan skaffa sådant, med intyg af pastor i församlingen och
kronofogden i orten.
Hvad angår den dubbla straffbestämmelse, som i förening med detta stadgande
finnes i nu gällande beväringslag intagen emot utfärdandet af oriktigt bevis i nämnde
hänseende; så torde grunden dertill böra sökas uti något den tid, stadgandet utkom,
rådande missbruk. Deremot förefinnes nu ingen anledning alt befara, det en
tjensteman i detta, mera än i andra fall, skulle känna sig frestad att åsidosätta sin
tjenstepligt, och hvad läkaren särskildt beträffar, lemnar hans vetenskap så stort
utrymme för omdömet, alt det i många fall torde blifva svårt att afgöra, när han i
den mån felat, att de stränga straffbestämmelserna skola kunna på honom tillämpas.
Kommitén har således för sin del ansett tillfyllestgörande,
om straffbestämmelsen inskränkes till det ansvar, som, enligt lag
eller särskilda förordningar, åtföljer utfärdandet af oriktigt betyg.
Med afseende å de samhällsmedlemmar, hvilka staten ansett bättre uppfylla sin
pligt mot det allmänna genom att fortfarande utöfva sin vanliga verksamhet och derföre
undantagit från värnepligten, skulle visserligen i betraktande af de nya inrättningar,
som inom nutidens samhällen intaga ett så vigtigt rum, flera andra till denna
kategori hänförliga undantagsfall kunna uppställas, än de som igenfinnas i 4 § af nu
gällande beväringslag, till exempel för telegraftjenstemän. Då likväl den ombildmng,
som redan inträdt och vidare måste fortgå i flera riktningar inom samhället, gör
svårt, om icke omöjligt, att nu uppräkna alla de klasser inom denna kategori, som
skulle kunna komma i fråga att fritagas från beväringspligten, samt den allmänna
grunden till befrielsen, på sätt ofvan blifvit antydt, är gifven, har Kommitén icke
ansett sig böra ingå i speciela undersökningar eller förslag härutinnan, utan trott
det vara lämpligast, om åt Eders Kongl. Majit, som bäst är i tillfälle att pröfva
hvad som i detta hänseende är förenligt med Statens verkliga nytta och behof,
öfverlemnas, att härom så förordna, som tider och omständigheter göra nödvändigt;
samt får fördenskull i underdånighet föreslå:
att, utom i de undantagsfall, nu gällande beväringslag särskildt
uppräknar, befrielse från beväringsskyldigheten jemväl skall åtnjutas
af de i allmän tjenst anstälde personer, hvilka Kongl.
Majit finner skäligt en sådan befrielse medgifva.
Af de verk och inrättningar, hvilkas tillverkningar hufvudsakligen äro afsedda
för krigsbruk, hafva några uti nu gällande beväringslag fått sig beviljad rättighet
att från beväringspligten undantaga de för verket behöfliga, såväl ordinarie, som
extra arbetare. Denna rättighet skulle emellertid, om ej någon kontroll deröfver
hölles, möjligen kunna missbrukas, särdeles vid inträffande fredsbrott, derigenom att
dessa verk då låta såsom arbetare angifva flera, än som verkligen äro för verkest
drifvande oundgängligen erforderlige. Till följd häraf och då den pröfningsrätt, som
för sådant fall blifvit Konungens Befallningshafvande uppdragen, om den först vid
20
mönstringen skulle utöfvas, möjligen kunde möta hinder genom svårigheten att på
stället erhålla tillförlitliga upplysningar, harKommitén, med afseende härå, ansett sig
böra i underdånighet hemställa:
att det hädanefter skall åligga nämnda verk och inrättningar,
att minst en månad före mönstring göra anmälan om deras i
beväringsåldern varande arbetare, hvilka, såsom för verket beanscs
böra erhålla befrielse från bevärjngspligtens full
Förbudet
att, utan särskildt Nådigt tillstånd, meddela pass åt beväringsskyldig,
som vill ur riket utflytta, utgör nu föremål för särskildt stadgande i Kongl. Brefvet
den 20 Mars 1854. Detta fall torde dock lämpligen kunna och böra hänföras
till samt omnämnas i sammanhang med det stadgande, som afhandlar frågan om de
ömmande och särskilda omständigheter, hvilka efter derom gjord underdånig anmälan
kunna verka befrielse från beväringspligten; hvadan Komitén i underdånighet
får föreslå:
att tillägg om den, som, under det han ännu qvarstår i bevärmgsskyldigheten,
önskar att blifva från densamma fri, för att
kunna till främmande land utflytta, måtte vid förberörde stadgande
i bevärmgslagen inflyta.
I det fall, hvarom nu i C) § af Kongl. Förordningen den 13 Mars 1849 förmätes,
att Konungens Befallningshafvande funnit en beväringsskyldig, som i anseende
till särskilda ömmande omständigheter sökt befrielse från sin beväringspligt, hafva
andragit så vigtiga skäl att Konungens Befallningshafvande ansett sig böra ansöknin
gen
understödja, torde mången gång stor vigt ligga deruppå, att den sökande, under
afvaktan på Kongl. Maj:ts beslut, icke nödgas börja med fullgörandet af den
skyldighet, hvarifrån han önskat befrielse, och har Komitén derföre ansett sig böra
i underdånighet hemställa:
att, då någon på nu sagde grund tror sig ega anledning att
söka befrielse från beväringspligten, han när som helst kan derom
ingifva sin ansökning till Konungens Befallningshafvande,
som derefter icke allenast har att förfara på sätt i nu gällande
författning stadgadt är, utan ock kan meddela den sökta
befrielsen provisoriskt till dess Kongl. Maj.ts resolution hinner
ankomma.
Slutligen och då det måste anses såsom en nödvändig följd af sjelfva grunden
f()r ett undantags stadgande, att undantaget upphör på samma gäng som anledningen
till dess bestämmande icke längre förefinnes, har Komitén trott sig i underdå
nighet
böra föreslå ett stadgande derom:
hofi ige ,
görande.
21
att det skall åligga dem, som från beväringspligtens fullgörande
blifvit på nu nämnda grunder befriade, att, om de, före beväringsårens
utgång, lemna den lefnadsställning, som utgjort anledning
till deras befrielse, inställa sig vid nästföljande mönstring
för att i bevaringspligten inträda.
Hvad åter beträflar de bevar it igssky/dig e, sorn, ulan ali vara af nu anförda
orsaker fritagne från bevaringspligten, dock önska befrielse derifrån, så torde frågan,
huruvida det borde anses såsom en ovilkorlig skyldighet, att med egen person fullgöra
den dyrbara samhällspligten att deltaga i fäderneslandets försvar, eller tillåtas
dem, som sådant önskade, att genom andra prestationer till staten uppfylla hvad
dem i berörde hänseende ålåge, hafva varit den, som, vid konskriptionssystemets
tillämpning å ett lands försvarsväsende, utgjort föremål för de mest olika åsigter
och de skarpaste meningsbrytningar. Af förhandlingarne vid det riksmöte, då bevärmgssystemet
först infördes hos oss, finner man jemväl, att denna fråga, hvilken
Kongl. Majit uti sin då afgifna Nådiga Proposition i ämnet, »med afseende på de
olika meningar, som deröfver uppstått», lemnat fullkomligt öppen lill Ständernas fria
afgörande, var nära nog den enda, som framkallade någon diskussion och föranledde
något afbrott i den enhällighet, som annars utmärker antagandet af de principer,
hvilka ligga till grund för 1812 års beväringslag. Oaktadt ett särdeles starkt motstånd
segrade då den grundsats, som tillåter hvarje utskrifningsskyldig att, genom
insättande af annan karl i sitt ställe, befria sig sjelf från krigstjensten, och legningsrätten
uppställdes såsom den enda lagliga utvägen att frigöra sig från den allmänna
beväringsskyldigheten, likasom den i fremmande conscriptionssystemcr jemväl blifvit
först antagen såsom det enda sättet för vinnande af en sadan befrielse. Denna lcgningsrätt
blef då icke inskränkt till något bestämdt antal och ur ännu hos oss obe
-
Ehuru man icke kan underkänna den rena fosterlandskärlek och de i öfrigt
lofvärda afsigter, som lågo till grund för yrkandet om ett ovilkorlig! åliggande att
personligen fullgöra beväringspligten, så torde likväl numera en flerårig erfarenhet
hafva tillräckligt stadgat åsigterna om nödvändigheten, att uti beväringslagen medgifva
någon utväg för frigörelse från ett personligt fullgörande af denna pligt; ett medgifvande,
sorn hvilar på alltför vigtiga och i samhällsltfvet mgripande grunder, att
kunna af lagstiftaren åsidosättas. Den strid, sorn vid 1812 års riksdag fördes med
så mycken skärpa, torde derföre nu icke vidare kunna åter upplifvas. Deremot är
det nu frågan om lämpligaste sättet för en sådan frigörelse, som torde komma att
utgöra föremålet för meningsskiijaktigheterna.
Erfarenheten har nemligen ådagalagt, att legningsrättens antagande såsom enda
utvägen, jemväl under fredstid, alt vinna befrielse från personlig beväringspligt, medfört
så stora olägenheter och för beväringsinrättmngen haft sä menliga följder, att
n
den, långt ifrån att i någon mån bidraga till institutionens fullkomnande, tvertom inneburit
ett frö till förringande af dess ändamålsenlighet, enär de legde vanligen i
både moraliskt och militäriskt hänseende utgjort den ojemförligt sämsta delen af beväringsmanskapet.
Detta har varit förhållandet icke allenast hos oss, utan äfven i andra länder,
der de missbruk och olägenheter, legningsrätten medfört, blifvit till den grad betänk
liga,
att man till deras förekommande sett sig nödsakad, att utbyta nämnda rätt mot
ett annat sätt för vinnande af ifrågavarande befrielse: nemligen erläggande af en afgift
till staten, som derigenom blifvit satt i tillfälle att sjelf, i mån af behof, låta anskaffa
lämplig karl i den befriades ställe, och derjemte erhållit tillgångar till utvecklande
och förbättrande af det antagna conscriptionssystemet, utan att för sådant ändamål
behöfva på de skattskyldige lägga ytterligare bördor.
Redan genom medgifvandet af de allmänt öfverklagade olägenheter, legningsrätten
medfört, torde behofvet att äfven hos oss söka införa ett annat sätt för frigö
relsen
vara erkändt. Kommitén har derföre ansett sig böra taga i noggrant öfvervägande,
huruvida nämnde, i de flesta utländska conscriptionssystemer, i stället för
legningsrätten, införda sätt att vinna frigörelse från beväringspligten kunde vara af
beskaffenhet att böra vinna tillämpning äfven på vår beväringsinrättning.
Innan Komitén öfvergår till framställning af sina åsigter härutinnan, torde det
likväl vara en skyldighet mot det förslag, de fyra Regements-cheferne uti deras ofvanomförmälda
betänkande i enahanda syftning afgifvit, att här i korthet redogöra
för hufvudsakliga innehållet deraf.
Jemte förslaget, att beväringsmanskapet, för hvars approbation enahanda grunder,
som Kommitén ansett lämpliga, blifvit uppställda, skulle efter sin längd indelas
uti Armécns och Flottans förstärkning, utgörande de som höllö minst fem fot sex
tum (gamla måttet), och Allmänna reserven, bestående af dem, som ej uppnått detta
längdmått, och hvilka sistnämnde borde betraktas mera såsom ett slags landtstorm
och endast under serdeles menliga förhållanden komme att anlitas för insättande i
ledet, hafva Herrar Regements-chefer förordat, att legningsrätten måtte i fredstid utbytas
mot rättigheten att genom en afgift till Staten vinna befrielse från beväringspligtens
personliga fullgörande; att denna rätt skulle för dem, som blifvit approberade
till Arméens förstärkning, medgifvas till ett antal af 20 procent utaf den i hvarje
mönstringsdistrikt till förstärkningen approberade styrka, men för de till Allmänna
reserven approberade tillåtas utan inskränkning till antal; att, i händelse antalet af de
till förstärkning approberade, som önskade på sådant sätt frigöra sig, öfverstege de
bestämda 20 procent, lottning skulle ega rum, och den, som då icke vunnit nämnde
rätt, tillåtas att genom legning sätta annan karl i sitt ställe, eller, om han icke ville
deraf sig begagna, hafva förmånsrätt till af Herrar Regements-chefer jemväl föreslagen
rätt att genom afgift vinna befrielse från vapenöfning under fredstid; att afgiften
skulle till det belopp, hvartill den af Kongl. Majit och Rikets Ständer gemensamt
23
blifvit faststiilld, och hvilket belopp förslagsvis upptagits till 60 rdr rmt, erläggas
vid den mönstring, der den, som önskade befrielse, blifvit approberad; alt de derigenom
inflytande medlen skulle ställas till Kongl. Majlis disposition för att af honom
användas till bevärings-inrättningens utbildande, synnerligen för anskaffande af underbefäl
och signalister, samt till betäckande af kostnaderna för beväringsmanskapets
redovisning mellan vapenöfningarne; att redovisning för medlens användande skulle
ega rum inför Rikets Ständer eller deras Revisorer, dock utan anmärkningsrätt i
hvad anginge dispositionen af medlen inom gränserna för deras ändamål; att deremot
rättigheten att genom afgifts erläggande frigöra sig skulle upphöra och legningsrätt
inträda vid inträffande krig eller om, vid rustning dertill, sådant af Kongl.
Majit påbjödes; och att äfven de beväringsskyldige, som under freden icke sökt frigöra
sig, skulle vid den mönstring, som för krig komme att ega rum, få begagna
sig af legningsrätten.
Under en tid, sådan som vår, då en högt utvecklad industri gör behofvet af
arbetskrafter ganska känbart och då de händer, som vunnit nödig skicklighet för
sitt yrke, icke lätteligen torde kunna ersättas oeh derföre ej heller utan stor skada
för det närande elementet i staten ryckas från de fredliga värf, i hvilka de bidraga
till det allmännas välstånd och förkofran, lärer det icke vara att hoppas någon minskning
i det antal, som önskar befrielse från ett personligt fullgörande af beväringspligten.
Så mycket nödvändigare blir det derföre att tillse, det den afvikelse från
grundsatsen om alla medborgares lika skyldighet att deltaga i samhällets försvar,
som en mängd vigtiga omständigheter och förhållanden i det enskilda lifvet gjort
nödvändig, ställes i sådant förhållande till bevärmgssystemet i sin helhet, att icke
det stora ändamål, som detta system åsyftar, i någon mån motverkas eller förfelas,
utan snarare, så vidt det är möjligt att till godo vända ett nödvändigt ondt, derigenom
stärkes. Från en sådan åsigt har Kommitén, vid öfvervägande af det förslag,
som nu är i fråga, utgått Innan Kommitén öfvergår till utvecklingen deraf, torde
det dock tillåtas att fästa uppmärksamhet på de olika fordringar, hvilka (reden och
kriget med afseende å försvarsverket uppställa.
Under freden är förberedandet och ordnandet af försvarskrafterna, eller tillsynen
att desamma så inrättas att de kunna i behofvets stund med fördel användas,
det hufvudsakliga. Kriget deremot är sjelfva användandet; således är då hufvudsa
ken
att allt, hvad som behöfves, finnes; att tillgång så väl på folk som på materiel
icke saknas.
Lika oförsigtigt som det derföre skulle vara att under kriget minska tillgången
på det, som kriget förnämligast behöfver, eller manskap; lika obehöfligt torde det
vara att under freden hålla numerären lika fulltalig, synnerligen om, såsom Kommitén
vid besvarandet af första punkten i herr Statsrådets och Chefens för Landtförsvars-departementet
promemoria kommer i tillfälle att närmare utveckla, det måste
anses mot ändamålet stridande, att tili arméens omedelbara förstärkning under freds
-
24
tid öfva allt approberadt beväringsmanskap, och om, såsom hittills varit fallet, denna
fulltalighet måste vinnas genom insättandet bland beväringsmarskapet af iegokarlar,
som icke allenast i afseende på sedlighet och militärisk duglighet varit det öfriga
manskapet betydligt underlägsne, utan ock manga gånger åstadkommit verklig förargelse.
Då det således måste anses såsom en vinst för sjelfva bevärings-inrätlmngen
att under fredstid, så mycket som möjligt, befrias från de legde; då det för den,
sorn åslundar befrielse, icke endast torde vara likgiltigt till hvem han utbetalar,
hvad för detta ändamål erfordras, utan ock måste vara en icke ringa fördel att i
oell med beloppets utbetalande till staten erhålla en verklig befrielse genom undgående
af det ansvar för den legde, som med legnmgen är förknippadt; då det för
Stalén icke kan annat un vara af stor vigt, att de medel, som erfordras för bevärings-inrättningens
fullkommande, erhållas utan något ökande af de skattskyldiges
bördor; och då det slutligen måste förutsättas såsom en ovilkorlig följd af det sätt,
hvarpå dessa medel förvärfva», att de skola oafkortadt användas endast till befrämjande
af nämnda institutions vidare utveckling och för sådant ändamål bilda en serskild
fond; har Kommitén icke dragit i betänkande att, i likhet med herrar Rege
ments-chefer,
tillstyrka:
det erläggandet af en viss afgift till en så kallad beväringsfond
måtte, i stället för den hittills stadgade legningsrätten, antagas
såsom allmän grundsats för att under fredstid vinna befrielse
från personligt fullgörande af beväringspliglen.
Hvad åter angår frågan om det antal, som bör kunna tillåtas begagna sig af
denna rätt, har Kommitén antagit, att bestämmandet deraf kommer att ske af Kongl.
Majit och Rikets Ständer gemensamt; samt för öfrigt ansett, att dervid först och
främst bör tillses, det antalet af de försvarare, fäderneslandet i behofvets stund bör
kunna påräkna, icke så förminskas, att. någon olägenhet deraf för försvarsverket uppkommer.
I sådant afseende tillåter sig Kommitén nu fästa serskild uppmärksamhet derå,
alt genom de förändrade grunder för beväringsmanskapets approbation, hvilka redan
i underdånighet blifvit föresiagna, Kommitén för krigets behof sökt bereda en förut
icke befintlig tillgång på manskap, som, äfven om icke fullt lämpligt att sätta i ledet,
dock kan uppfylla platser, hvartill man annars nödgas använda en del af dem,
som äro ämnade att direkt deltaga i striden; och att redan härigenom vunnits en
fullkomlig ersättning för den minskning i antalet, som det nu föreslagna befrielsesättet
möjligen kan komma att medföra.
Dernäst lärer antalet af dem, som hittills vanligen begagnat sig äf legningsrätten,
böra tagas i betraktande. Härvid förekommer att, enligt hvad för Kommitén
tillgängliga handlingar utvisa, af den under sednare åren i medeltal årligen approbe
rade
-
25
rade beväringsstyrkan, utgörande omkring 2 i,000 man, under vanliga förhållanden,
1,600 å 1,700 man begagnat sig af legningsrätten, men att under de begge åren
1854 och 1855. då krigsrykten inverkat, de legde uppgått till emellan 2000 och
3000 man årligen/
I anseende härtill och då det med temlig säkerhet lärer kunna antagas, att i
samma mån industrien och landets deraf föranledda välmåga tilltager, i samma mån
skall ock legningsrätten komma att med mera begärlighet omfattas, i synnerhet som
beväringsmanskapets vapenöfningar numera erhållit en jemförelsevis betydlig utsträckning,
så har Kommitén för sin del ansett sig höra föreslå:
att under nuvarande förhållanden ett antal af högst 3,000 man
af den årligen approberade styrkan måtte tillåtas begagna sig af
rättigheten att, genom erläggandet af afgift till beväringsfonden,
vinna befrielse från beväringspligtens personliga fullgörande
Då äfven för den, som önskar frigöra sig från beväringspligten, det nu föreslagna
sättet för en sådan befrielse torde komma att anses fördelaktigare än legningsrätten,
har Kommitén jemväl ansett sig böra noga tillse, att fördelningen af det bestämda
antalet på de serskilda mönstringsdistrikten kommer alt ske så jemnt och rättvist som
möjligt. Detta ändamål har Kommitén trott bäst kunna uppnås på det sätt, att folkmängden
i Rikets samtliga provinser, med undantag af Gottland, hvars national-beväring
är serskildt ordnad, lägges till grund för fördelningen af detta antal mellan de
serskilda Länen; och att sedermera den på Länet belöpande andel fördelas på de ser
skilda
mönstringsdistrikten, i förhållande till antalet af dem, som inom hvarje distrikt
skola för året mönstras.
Med afseende härå får Kommitén således i underdånighet föreslå:
att, sedan det efter folkmängden blifvit af Eders Kongl. Maj:t,
genom vederbörande Stats-departement, bestämdt och för Konungens
Befallningshafvande tillkännagifvet, huru många utskrilningsskyldige
inom hvarje län få begagna rättigheten att, genom erläggande
af afgift till beväringsfonden. frigöra sig från beväringspligten.
skall det på hvarje län belöpande antal af Konungens
Befallningshafvande fördelas emellan de serskilda mönstrings-distrikten
i förhållande till det antal beväringsynglingar, som uti
hvarje distrikt skola för året mönstras; hvarefter, om vid mönstrings
anställande uti första mönstrings-distriktet, ett mindre antal,
än som på distriktet efter sagda fördelning belöper, skulle anmäla
sig till befrielses vinnande, det sålunda uppkomna öfverskottet
af berättigade skall fördelas på de återstående distrikten
efter sistnämnda grund; och så distrikt efter distrikt.
För den händelse, att inom mönstrings-distrikt ett större antal approberade beväringsynglingar
anmäla sig till begagnande af ifrågavarande rättighet än hvad som,
26
i enlighet med det ffir distriktet bestämda antal, Iean medgifvas, torde lämpligaste utvägen
att skilja dem emellan vara lottning; ett sätt, som redan förut finnes i lag föreskrifvet
för vissa rättsfall, såsom då fråga är att mellan arfvingar fördela ärfdt gods
eller vid egoskiften de serskilda jordlotterna emellan skiftesdelegarne, till följd hvaraf
en sådan method redan är med allmänhetens rättsbegrepp införlifvad. Kommitén får
derföre i underdånighet hemställa;
att, i händelse flera beväringsskyloige önska genom afgift till be
väringsfonden
frigöra sig från sin beväringspligt, än hvad för
mönstrings-distriktet medgifvet blifvit, bör lottning dem emellan
anställas.
I anseende till det nära sammanhang detta nya sätt för vinnande af befrielse
från personligt fullgörande af beväringspligten eger med sjelfva grunderna för inrätt
ningen
af allmänna beväringsmanskapet, förmodar Kommitén, att beloppet 0/ den afgift,
som i sådant hänseende bör till beväringsfonden erläggas, kommer att af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer gemensamt bestämmas. Då alla åtnjuta enahanda befrielse
och då Rikets mynt gäller lika i alla Rikets delar, torde nämnda afgift äfven böra
bestämmas lika öfver hela Riket. Innan man kunnat genom erfarenhet erhålla något
stöd för sina beräkningar, till huru stort belopp afgiften under närvarande förhållanden
må lämpligen bestämmas, möter visserligen svårighet att derom uttala någon bestämd
öfvertygelse. Att jemväl i detta hänseende afgifva något förslag, torde emellertid
för Kommitén vara ett åliggande, synnerligast för att möjliggöra en beräkning
öfver de medel, som härigenom skulle komma att vinnas för bevärings-inrättningens
förbättrande.
A ena sidan har Kommitén ansett denna afgift icke böra bestämmas allt för hög
eller i någon likhet med hvad som i fremmande länder är antaget, ty dels skulle
sådant medföra ett nära nog oöfverstigligt hinder för den mindre bemedlade att begagna
sig af detta frigöringssätt, dels är sjelfva beväringspligten hos oss af betydligt
mindre tryckande beskaffenhet än i utlandet. A andra sidan åter har Kommitén funnit
det nödvändigt, att afgiften ej bestämmes så lågt, att den blott motsvarar värdet
af de arbetsdagar, som genom vapenöfningarna borttagas, ty, utom det att staten för
sådant fall icke erhåller den valuta, hvarpå den rättvisligen bör hafva anspråk, torde
denna befrielse då blifva så begärlig, att den kommer att medföra ett menligt inflytande
på den nationalanda, som det är angeläget att hos beväringsmanskapet underhålla,
och att den lottning, Kommitén förmenat undantagsvis böra förekomma, blifver
allmän samt förorsakar obelåtenhet och missnöje, som vanligen åtfölja ett för långt utsträckt
lottningssystem. Lämpligaste grunden för beloppets bestämmande torde emellertid
vara medeltalet af de legningssummor, som under vanliga förhållanden i Rikets
serskilda provinser hittills betingats. Enligt de upplysningar, Kommitén i sådant afseende
inhemtat, lära 60 riksdaler riksmynt utgöra ett sådant medeltal, hvilket lik
-
val antagligen torde komma att hädanefter förhöjas, sedan stadgandet om beväringsmanskapets
tvååriga vapenöfningsskyldighet vunnit tillämpning.
Med afseende u allt detta har Komitén ansett sig böra i underdånighet föreslå:
att den för frigörelse från personligt fullgörande af beväringspligten
föreskrifna, af Kongl. Majit och Rikets Ständer bestämda afgift
bör utgå lika öfver hela Riket med ett belopp, som Kommitén i
sina beräkningar icke upptagit högre än till 60 Riksdaler Riksmynt.
Hvad derefter angår uppbörden, användandet och redovisningen af denna afgift,
så torde af hvad Kommitén med afseende å densamma redan anfört, följa, ej mindre
att uppbörden deraf bör ske genom Kronans uppbördsman vid den mönstring eller det
tillfälle, då befrielsen sökes, samt under sådana kontroller och den redovisningsskyldighet
i första hand, som med afseende å kronoskatterna eger rum, än ock att de härigenom
inflytande medel, hvilka, enligt Komiténs beräkningar, böra uppgå till minst
4 50,000 Riksdaler årligen, icke sammanblandas med de vanliga anslagen för beväringsmanskapets
mönstringar, beklädnad och vapenöfningar, utan af Kongl. Maj:t användas
uteslutande till beredande af mera sammanhang, ordning och styrka åt beväringsinrättningen,
synnerligen genom anskaffande af befäl och inrättande af förbättrade kontroller;
äfvensom häraf blir en följd att redovisning för användandet af dessa medel
bör ske inför Rikets Ständer eller deras Revisorer, som dervid likväl icke hafva att
tillse annat än att medlen verkligen blifvit för berörda ändamål använda; och får Kommitén
fördenskull underdånigst hemställa:
att afgiften skall vid mönstringstillfälle uppbäras å landet af kronofogde
och i städerna af vederbörande magistratsperson, hvilka
derför alltid skola vid mönstringarna vara tillstädes; men, för den
händelse att någon beväringsskyldig, efter mönstring, på serskild
derom gjord underdånig ansökning erhåller tillåtelse att genom
erläggandet af sådan afgift befria sig från beväringspligten, skall
afgiften i länets ränteri nedsättas;
att den beväringsskyldige, sedan afgiften blifvit erlagd och den
sökta befrielsen medgifven, erhåller en frisedel, hvilken, tillika
innefattande qvitto å beloppet, undertecknas, i händelse afgiften
erlägges vid mönstring, af uppbördsmannen, men, om den skall
insättas i ränteriet, af Landskamreraren, samt i båda fallen attesteras
af vederbörande mönstringskommissarie;
att vid mönstringstillfjället bör af mönstringskommissarien, uti serskild
dertill afsedd kolumn af mönsterrullan, antecknas det belopp
hvar och en på sådant sätt befriad yngling erlagt, hvarjemte
af så väl uppbördsmannen som mönstringskommissarien serskilda
uppbördslängder böra föras öfver dem, som sålunda vunnit befri
-
*s
else, och hvilka längder, efter mönsterförrättningens afslutande,
men före Mönsterherrens afresa från stället, böra i hans närvaro
kollationeras samt derefter af honom till rigtigheten bestyrkas;
att mönstringskommissarien inom tre veckor efter mönstringen bör,
vid Tre Riksdaler Riksmynt vite för hvarje öfverskjutande dag,
till Landskontoret insända fögderivis upprättad summarisk uppgift
å de befriades antal och å de erlagda medlen;
att medlen, hvilka sednast den \ Juni hvarje år böra till Landtränteriet
inlevereras, skola af uppbördsmannen, i likhet med öfriga
kronouppbörden och under titel »Beväringsfondens» medel,
redovisas, dervid den af uppbördsmannen förda och af Mönsterherren
attesterade uppbördslängd bör såsom verifikation bifogas;
att de inflytande medlen böra ställas till Kongl. Maj:ts disposition,
att af Honom, i och för beväringsinrättningens fullkomnande,
fritt användas emot redovisning inför Rikets Ständer eller deras
Revisorer, dock utan anmärkningsrätt från deras sida i hvad an»
går medlens användande inom gränserna för det med dem afsed
da
ändamål.
Ehuru Kommitén, af skäl som ofvan blifvit angifna, ansett den minskning i beväringsmanskapets
numerär under fredstid, som af det nu föreslagna sättet för frigörelse
från beväringspligten torde komma att blifva en följd, böra, långt ifrån att åstadkomma
någon skada för försvarsverket i sin helhet, snarare bidraga till dess fullkomnande,
innebär ett sådant antagande likväl icke något medgifvande, att samma minskning
kan i krigstid utan olägenhet ega rum. Tvertom lärer det af hvad Kommitén
här ofvan yttrat om krigets behof ligga i öppen dag, att Kommitén icke anser något
frigöringssätt, hvarigenom den frigjorde icke ställer annan man i sitt ställe, och således
ej eller ofvannämnde sätt böra under krigstid ifrågakomma. Det är likväl icke
först vid sjelfva krigsförklaringens utfärdande, som en nödig omsorg för ett nära förestående
krigsbehof bör göra sig gällande. Hvarje omtänksam Styrelse börjar om möjligt
förberedelserna för kriget, så snart anledning att befara detsamma med någorlunda
säkerhet förefinnes, och bör derföre äfven vara satt i tillfälle att, när omständigheterna
dertill föranleda, icke allenast minska antalet af dem, som under vanliga fredliga förhållanden
antagits kunna utan olägenhet få begagna sig af rättigheten att medelst afgifts
erläggande befria sig, utan ock helt och hållet upphäfva denna rätt.
Detta sätt för befrielse bör således, till följd af sin natur, kunna under vissa
förhållanden icke allenast genom berörda minskning af det bestämda antalet betydligt
inskränkas, utan ock alldeles upphöra. Då likväl för sistberörda fall, äfvensom när
inom ett mönstringsdistrikt flere anmält sig till vinnande af befrielse, genom afgifts
erläggande, än som för distriktet är medgifvet, det icke torde vara möjligt, om ens
önskvärdt, att söka helt och hållet borttaga eller inskränka den ur flera vigtiga skäl
*9
införda rättigheten, att erhålla befrielse från personligt fullgörande af beväringspligten,
lärer det blifva nödvändigt att medgifva begagnandet af legningsrätt, så snart rättigheten
att genom afgift befria sig upphört.
Kommitén får med afseende å allt detta i underdånighet föreslå:
det rättigheten att, medelst erläggande af en afgift till beväringsfonden,
vinna frigörelse från beväringspligten skall upphöra vid
inträffande krig, eller då dess upphäfvande af Kongl. Majit för
krigsorsakers skull eljest påbjudes; hvarförutan Kongl. Majit bör
ega rätt att, så snart omständigheterna dertill föranleda, inskränka
det antal, som under vanliga förhållanden tillåtits begagna sig
af denna rättighet; samt att, i de fall att ifravarande rättighet
alldeles upphört, äfvensom då vid mönstring inom ett distrikt
flere önska vinna befrielse genom afgifts erläggande, än som på
distriktet efter den gjorda fördelningen belöper, legningsrätt skall
inträda för dem, som icke fått eller få af förstnämnda rättighet
sig begagna.
Såsom en följd af hvad Kommitén angående dessa båda sätt för vinnande af befrielse
från personligt fullgörande af beväringspligten här ofvan andragit, torde för öfrigt
jemväl böra serskildt stadgas:
att under fredstid endast de ega af legningsrätten sig begagna,
som sökt, men vid lottning blifvit uteslutne från rättigheten att
genom erläggande af afgift frigöra sig från beväringspligten; hvaremot
vid utbrott af krig allt det manskap, som förut är approberadt,
skall ega att, om det icke vid då skeende ommönstring
kasseras, såsom hittills begagna sig af legningsrätten, utan afseende
derå, huruvida de under freden anmält sig till befrielses
vinnande eller icke.
Samma grund, som hufvudsakligen föranledt Kommitén att för en del af de Sjöförsvaret
tilldelade beväringsskyldige föreslå en utsträckt beväringspligt, i förening med
den omständigheten att deras tjonstgöringsskyIdighet ifrågakommer först vid en tid,
då rättigheten att genom afgift befria sig från beväringspligten alldeles upphört, håljern
väl gjort det för Kommitén nödvändigt, att härvid i underdånighet hemställa:
att Sjökaptener och styrmän af handelsflottan samt machinister å
ångfartyg, äfvensom det sjöfolk, som fått sig en utsträckt beväringspligt
ålagd, ej må tillåtas begagna nyssnämnda rätt, utan
förpligtas alt, i händelse de önska befrielse från personligt fullgörande
af beväringspligten, sätta annan duglig sjöman eller machinist
i sitt ställe.
30
Då man således nödgats att för vissa fall, der rättighet att befria sig genom afgilts
erläggande ej kan tillåtas, oaktadt dess mångå olägenheter bibehålla legningsrätten,
jemväl under fredstid, så fordrar äfven billighet och rättvisa, att dessa båda frigöringssätt
ej blifva allt för olikartad beskaffenhet till sina följder för den, sorn sökerbefrielse.
Att på samma gång man åt lotten öfverlemnat att bestämma, hvilka det
skall tillåtas att genom afgifts erläggande vinna ovilkorlig befrielse, och hvilka för
samma ändamål måste lega, ändock bibehålla de stränga bestämmelser om den
legandes ansvar för dm legde, som nu återfinnes i 9 § af 1812 års beVäringslag,
lärer icke gerna kunna försvaras. De förhållanden, som genom loltningen komma att
afgöras, skulle då ej tåla någon jemförelse med hvarandra.
Till följd häraf och då, efter hvad Kommitén förmodar, de fall, der legningsrätten
under fredstid kommer att begagnas, böra blifva högst få, har Kommitén ansett
den befrielse, som i fred vinnes genom legning, böra vara lika ovilkorlig, som
den befrielse, hvilken erhålles genom afgifts erläggande.
Ett annat förhållande eger deremot rum, så snart rättigheten att genom afgift befria
sig alldeles upphört, i hvilket fall sättet för frigöring blir lika för alla, och då legningsrätten
således kommer att i hela sin vidd begagnas. Jemväl Statens rättmätiga
anspråk, att i behofvets stund hafva en man i den legandes ställe, gör det då nödvändigt,
att den legande står i något ansvar för den legde. Huruvida detta ansvar
åter bör vara af den beskaffenhet, som i nu gällande lag är stadgadt, torde dock förtjena
närmare undersökning. Hvad dervid först beträffar stadgandet att, om den legde
begår brott af den påföljd, att han ej längre såsom krigsman tjena får, den legande
skall vara skyldig att skaffa annan legokarl eiler ock sjelf träda i tjenst, så synes
derigenom en för den allmänna sedligheten vådlig lockelse till begående af brott vara
införd i beväringslagen. Följden deraf kan nemligen ganska lätt blifva den, att, isynnerhet
i krigstid, då legningssummorna äro högt uppdrifna, månge, i medvetande att
de blott genom föröfvande af en mindre stöld eiler dylik förbrytelse blifva frie från
krigets faror och besvär, antaga lega och, sedan de väl bekommit den betingade legosumman,
begå någon förbrytelse, som befriar dem från fullgörandet af de genom legningen
åtagna förbindelser. Ej eller kan det vara billigt att, om den legde rymmer,
sedan han redan kommit i fält eller blifvit af den legande till befälet öfverlemnad,
denne, som då icke längre är i tillfälle att på något sätt hafva tillsyn öfver den legde,
skall för honom stå i berörda ansvar.
Kommitén, som derför ansett den legande ej böra, då legning icke medför ovilkorlig
befrielse, åläggas vidsträcktare ansvar för den legde, än att denne vid uppbåd
till krigstjenstgöring skall inställa sig under fanorna, har på alla dessa skäl velat i underdånighet
föreslå den förändring af nu härom gällande stadgande:
att legoaftal, ingånget och gilladt under den tid, rättigheten att
genom erläggandet af afgift vinna befrielse från beväringspligten
får begagnas, medforer samma ovilkorliga befrielse, som genom
31
erläggandet af sådan afgift vinnes; men att den, som, då nämnda
rättighet upphört, vid mönstring sätter legd karl i sitt slälie,
är skyldig ansvara för legokarlens inställande under fanan vid
uppbåd till krigstjenstgöring. vid påföljd, i fall den legde uteblifver,
att antingen inom fjorton dagar anskaffa annan godkänd
legokarl eller ock sjelf träda i tjenst; samt att fördenskull vid
utfärdandet af de frisedlar, som jemväl böra de legande meddelas
till bevis om deras genom legningen vunna befrielse från beväringspligten,
skall iakttagas, att, så snart legning icke medförer
ovilkorlig befrielse från beväringspligten, skall uti frisedeln antecknas,
att densamma icke är gällande förr, än vederbörande
befäl derå tecknat intyg om legokarlens emottagande under fanan.
Anledningen till införandet af berörda stadganden i nu gällande beväringslag har
utan tvifvel varit den, att man derigenom velat i möjligaste mån förmå de legande att
i sitt ställe anskaffa pålitligt manskap. Ehuru den stora vigt för beväringsinrättningen,
som derpå ligger, icke lärer kunna förnekas, så torde dock en lång och bedröflig erfarenhet
hafva visat, att berörda ändamål på sådant sätt icke kunnat och troligen ej
heller kan uppnås. För vinnandet af detta mål måste andra utvägar vidtagas. Kommitén,
som i femte punkten af ofta omförmälda promemoria jemväl fått sig serskildt
ålagdt, att i detta afseende föreslå lämpliga åtgärder, har derför trott sig böra noga
tillse, på hvad sätt någon förbättring skulle kunna åstadkommas. En bland de för
nämsta
orsakerna dertill att man hittills icke kunnat förekomma, det personer med
mindre godt uppförande blifvit såsom legokarlar antagne, har, enligt Kommiténs förmenande,
bestått deruti, att nu gällande beväringslag. med afseende å vitsordet om
legokarls förra uppförande, blott stadgat, att denne skulle vara af ”god frejd”, hvilket
i detta uttrycks vanliga betydelse, endast innebär en motsats af ordet ”vanfrejd”, som
åter i lagen uttryckligen bestämmes såsom en påföljd af vissa vanärande brott. Personer,
begifna på dryckenskap eller andra oseder, af ett trotsigt, elakt eller hämndlystet
sinnelag, till och med sådane, som för brott undergått bestraffning, hafva till
följd deraf icke kunnat förkastas såsom legokarlar, endast brottet icke varit af sådan
beskaffenhet, att det enligt lag medfört vanfrejd. För afhjelpandet af dessa olägenheter
har Kommitén ansett lämpligt, om för Mönsterherren bereddes en vidsträcktare
rätt att bedöma legokarlens sedliga egenskaper; och har derföre velat till bestämmelsen
om god frejd föreslå det tillägg:
att legokarl jemväl skall vara känd för ett ordentligt och välartadt
uppförande.
Med afseende å bestämmelsen om legokarls ålder har Kommitén, till följd af sitt
förslag om beväringsålderns utsträckning för vissa fall, ansett nödigt att, i stället för
det i nu gällande lag begagnade uttryck af 25 år, stadgas att legokarl skall hafva
fullgjort sin beväringspligt; äfvensom Kommitén, då genom den nu anbefallda tvååriga
32
vapenöfningen en högre grad af skicklighet och krigsduglighet torde komma jemväl
beväringsmanskapet till godo, trott det vara förenligt med grunden till stadgandet, att
legokarl finge till 37 års ålder antagas i fall han förut varit i krigstjenst, att jemväl
den, som i egenskap af beväringskarl bevistat minst två års öfningsmöten, finge såsom
legokarl antagas till nämnda ålder; och får Komitén således underdånigt föreslå den
förändring af ifrågavarande stadgande:
att legokarl i allmänhet endast må tagas bland dem, som fullgjort
egen beväringspligt och äro inom 34 års ålder, dock att
den, som i krigstjenst eller såsom beväringskarl bevistat tvenne
öfningsmöten, må kunna till legokarl antagas ända till 37 års ålder.
Uti nu gällande stadgande om deri längd en legokarl mäste hålla för att kunna
såsom sådan godkännas, har Kommitén jemväl ansett en förändring nödig 1 anseende
till det sammanhang denna fråga har med de ämnen, som beröras i förbemälda
promemorias första punkt, torde det likväl tillåtas Kommitén att få vid denna punkts
besvarande äfven framlägga skälen för och förslaget till förändringen af nämnda stadgande.
Ehuru det kan anses ligga i sakens natur, att den som förut tagit fega för
annan person, hvars beväringspligt icke tilländalupit, under tiden ej får taga ytterligare
lega, och fastän efter utfärdandet af Kongl. Förklaringen den 13 Mars 1816,
någon tvekan ej eller bör kunna uppstå om det ansvar, hvilket drabbar den, som gjort
sig saker till dubbel legotagning, torde det likväl icke vara utan nytta om, genom intagande
i beväringslagen af såväl uttryckligt förbud mot sådan dubbel legotagning, som det derför
stadgade ansvar, vederbörandes uppmärksamhet serskildt derpå fästas. Under en
långvarig fred, då manskapet icke har någon annan egentlig känning af sin bevärings
pligt
än skyldigheten att inställa sig vid mönstringar och öfningsmöten, utbildar sig
nemligen lätt hos menige man den tron, att man efter vapenöfningarnas slut har fullgjort
beväringsskyldigheten. Hvarje påminnelse, som, utan att öka bördan af beväringsskyldigheten,
kan gifvas derom, att förhållandet likväl icke är sådant, måste derföre
medföra nytta.
I följd häraf och då Kommitén i oftanämnda promemorias sjetta punkt fått sig ålagdt,
att uti det förslag till ny författning, hvarmed Kommitén borde inkomma, upptaga allt
hvad med beväringsmanskapets utskrifningssätt eger sammanhang, har Kommitén ansett
sig böra i underdånighet hemställa:
att uti beväringslagen måtte icke allenast intagas den uttryckliga
bestämmelsen, att till legokarl icke får antagas den, som förut
tagit lega för annan, hvars beväringspligt ännu fortvarar; utan äfven,
med upphäfvande af Kongl. Förklaringen den 13 Mars 1816,
i dess ställe, i förening med nämnda förbud stadgas, att legd
beväringskarl, som tager dubbel lega för att bland beväringsmanskapet
-
33
skåpet ingå, skall, utom skyldighet att ersätta skadan och återgälda
den sist uppburna legan, eller, i händelse han af flera låtit
sig ytterligare legas, hvad han af dem emottagit, jemväl böta
så mycket, som svarar emot den lega och öfriga förmåner för
ett års tid, hvilka blifvit betingade med den, som först legt, till
den fördelning framdeles i detta betänkande föreslås, men hvilka
böter, i händelse tillgång till deras gäldande saknas, skola förvandlas
till vatten och bröd; och vare endast det först träffade legoaftalet
giltigt.
Då, i frågan om tiden för legokarls inställande till approbation och legningens
godkännande, det otvifvelaktigt måste antagas icke allenast vara af mycken vigt för
mönsterverkets upprättande och fullständighet, utan ock i öfrigt bidraga till god ordning,
om den legande vore skyldig att vid de vanliga bevärings-mönstringarne inställa
ersättningskarlen; har Kommitén jemväl ansett sig böra i detta hänseende föreslå det
förändrade stadgandet
att den, som önskar vinna befrielse från personligt fullgörande
af beväringspligten och för sådant ändamål måste genom legning
sätta annan karl i sitt ställe, skall vara skyldig att vid vederbörlig
mönstring inställa legokarlen;
dock att den beväringsskyldige, som, då rättigheten att genom
afgifts erläggande frigöra sig eger rum, dertill anmält sig,
men vid lottning blifvit utesluten, skall ega att, om han icke är
i tillfälle att genast vid mönstringen framställa behörigen qvalificerad
legokarl, å annan tid och ort, som af mönsterherren bestämmes,
före mönstringarnes afslutande inom beväringsområdet
ersättningskarl till mönstring inställa; men intill dess detta skett
och legningen blifvit godkänd sjelf stå qvar i rullan;
samt att den beväringsskyldige, som, då rättigheten att genom
afgifts erläggande vinna befrielse upphört, på särskild underdånig
ansökning i anseende till ömmande omständigheter fått tillåtelse
att sätta annan karl i sitt ställe, må inställa honom hos Konungens
Befallningshafvande så snart Kongl. Maj:ts resolution ankommit.
Enär det torde vara af ganska mycken vigt för de utskrifningsskyldige att före
mönstring hafva kännedom om det hufvudsakliga af de stadganden, Kommitén nu i
underdånighet föreslagit angående de olika sätten för vinnande af befrielse från ett
personligt fullgörande af beväringspligten, vågar Kommitén, för den händelse att dessa
förslag vinna nådigt bifall, jemväl i underdånighet hemställa:
att uti de kungörelser, hvarigenom beväringsmanskapet kallas till
mönstring, jemväl bör meddelas nödig underrättelse om hvad
5
34
den, som önskar frigöra sig från beväringspligten, i sådant hän
seende har att iakttaga.
Efter denna redogörelse för Kommiténs förslag till ordnande af de frågor, hvilka,
enligt Kommiténs förmenande, bort föregå behandlingen af de ämnen, som finnas särskildt
angifna uti herr Stats Rådets och Chefens för Landtförsvars Departementet promemoria,
torde Kommitén få öfvergå till besvarandet af densammas särskilda punkter
och dervid framställa de sätt, hvarpå Kommitén trott de hufvudsakliga brister i vår
beväringsinrättning, som deruti blifvit antydda, lämpligast kunna afhjelpas.
Uti första punkten har blifvit Kommitén ålagdt att, — sedan Eders Kongl. Maj.t,
till vinnande af nödiga besparingar, varit betänkt uppå att, i enlighet med uppgjorda
mobiliseringsförslag, till de årliga vapenöfningarne icke inkalla mer än \ 0.000 man
ur hvardera af de tvänne beväringsklasser, som hädanefter årligen skola öfvas, —
uppgifva lämpligaste sättet alt verkställa uttagandet af endast ett bestämdt antal ur
hvarje klass, dock med iakttagande, att de, som i fredstid belrias från vapenöfning,
skola vara förpligtade att, i händelse af krig, sjelfve eller genom författningsenligt
legd karl inställa sig vid depöterna
På sätt Kommitén redan i början af detta sitt underdåniga betänkande yttrat,
lärer det utom allt tvifvel vara ett bland de förnämsta vilkoren för ordnande af hvarje
lands försvarsväsende, å ena sidan, att stridskrafterna i behofvets stund kunna uppbringas
till den högsta möjliga styrka, men äfven, å andra sidan, att dessa krafter
icke redan under freden väga alltför tungt på det närande elementet i Staten, så att
medlen till deras underhåll och öfning anlitas till den grad, då de icke äro behöfliga,
att de brista när de som mest skola tagas i anspråk. Ett annat vilkor, som äfven
måste noga öfvervägas, är det förhållande i antal emellan stamtrupperna och deras
förstärkning, hvilket icke, utan menliga följder för försvarets utförande, kan öfverskridas.
Erfarenheten har nemligen visat att, under antagande af en viss öfningstid, endast en
bestämd styrka af de nyutskrifoe kan på en gång insättas i stamtruppens leder, eller
med andra ord: att ju fåtaligare den stående armén är, och ju kortare tid de beväringsskyIdige
blifvit vapenöfvade, desto mindre antal af dessa sednare kan utan stor
olägenhet, införlifvas med den förra. Med beräkning af detta förhållande måste äfven
den allmänna planen för landets försvar uppgöras, så att, vid skärskådande af de
olika sätten alt möta ett fiendtligt anfall, jemväl tages i betraktande de medel och den
styrka, som dertill kan eller bör användas. Eders Kongl. Maj:t har ock på sådana
grunder, enligt de Kommitén meddelade mobiliseringsförslag, bestämt, att omkring 45
procent af beväringsmanskapets närvarande antal skall ingå i aktiva armén, eller den
del af rikets stridskrafter, som i första hand bör uppställas emot fienden.
35
I nästan alla europeiska stater, — hvilket sätt att anskaffa krigsfolk de än må
begagna, — har på sednare tid krigsorganisationen efter hand utvecklat sig i ett allmänt
system af: slående armé, dess förstärkning och dess reserv. Den förstnämnda
eller den härsmakt, som ständigt hålles rustad, är tillika afsedd att utgöra stam för
den värnpligtiga, mindre vapenöfvade delen af befolkningen; förstärkningen, antingen
den utgör ”linicreserv” eller benämnes ”landtvärnets första uppbåd”, är i fredstid underkastad
kortare tjenstgöring, men med skyldighet att vid krigsutbrott genast ingå i
ledet; den allmänna reserven, äfven kallad ”landtvärnets andra uppbåd”, är under
vanliga förhållanden befriad från all tjensteskyldighet och blott vid utomordentliga tillfallen
ålagd att s älla sig under fanan. Obehöfligheten att i fredliga tider yöfva en så
stor del af den vapenföra styrka, som erfordras i krig; omöjligheten, äfven för det
rikaste och mäktigaste land, att kunna ständigt underhålla en sådan styrka; förlusten
af en mängd dagsverken, som, särdeles under nutidens i alla rigtningar utvidgade näringsflit,
mer och mer gör sig kännbar; dessa och flera andra skäl hafva i fremmande
länder medfört inrättandet af ett sådant system.
Svenska armén och flottan förete för närvarande endast tvenne af dessa elementer:
den stående hären, förträfflig till sin organisation och genom numera utsträckta
vapenöfningar väl motsvarande sitt ändamål, samt beväringen, på en gång omfattande
förstärkning och reserv, utan att dock hittills fylla mer än det behof den sednare
egentligen afser. Kongl. Kungörelsen den Hl October '1842 synes visserligen i sjelfva
begreppet om beväringsskyldigheten hafva förenat dessa dubbla ändamål; och genom
sedermera erhållna tillägg, såsom angående arméns och flottans från hvarandra afsöndrade
beväringsområden, samt tilldelandet af särskildt beväringsmanskap åt Arméns olika
vapen m. m. har en början blifvit gjord till institutionens efter hand skeende utbildning,
men ännu kan vår beväring endast anses utgöra ett medel att betrygga arméns
rekrytering under krig.
Bland de beväringsinrättningen, sådan den nu befinner sig, vidlådande fel, har
Kommitén redan förut anmärkt bristande organisation, hvaraf blifvit en följd, att hela
den stora mängden af beväringsynglingar, som approberas, äfven skall undergå en lika
lång tids vapenöfning, och detta utan afseende på beräkningen af hvad i behofvets
stund kan erfordras till en proportionerlig och tjenlig förstärkning af armén samt för
bildandet af dess depöter och reserv. Ett ordnande härutinnan är af så mycket större
vigt, som nödvändigheten bjuder att under fredens lugn förskaffa den del af beväringen,
hvilken i förstnämnde ändamål kan tagas i anspråk, den största möjliga krigsduglighet.
För åvägabringandet af denna större krigsduglighet erfordras dock tid och, hvad
som är ännu mera maktpåliggande, men nu saknas, ett tillräckligt antal befäl. Saknaden
af nödigt befäl, som redan nu, under de årliga vapenöfningarne, i hög grad
försvårar beväringsynglingarnes undervisning och ledning, skall ovilkorligen under ett
krig medföra de betänkligaste1 följder och sannolikt omöjliggöra stridskrafternas ända
-
36
målsenliga användande. Att deremot, sedan Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag
medgifvit en betydligt förlängd vapenöfningstid för så väl indelta armén, som beväringsmanskapet,
ifrågasätta en ytterligare utsträckning af denna tid och ett dermed
förenadt ökad förslagsanslag, lärer vara mindre välbetänkt, helst det torde böra antagas
att, oaktadt vexlingarne i de beväringsskyldiges antal under sednaste 10 år, likväl
hela denna styrka efterhand måste ökas, i ungefär lika proportion med tillvexten
af rikets folkmängd i allmänhet.
De beräkningar Kommitén uppgjort, och hvilka såsom bilaga åtfölja detta underdåniga
betänkande, utvisa att blotta underhållskostnaden för tvenne beväringsklassers
inkallande hvarje år till femton dagars möten numera kan antagas uppgå till 610,997
Riksdaler 91 öre riksmynt, men framdeles, i följd af anförda skäl, sannolikt blifva icke
obetydligt förhöjda, så framt hela den approberade beväringsstyrkan, på sätt nu eger
rum, skall vapenöfvas. Dertill kommer vidare, att alla dessa beväringsynglingar under
öfningstiden måste förses med erforderlig beklädnad, beväpning, utredning samt öfriga
förnödenheter; och då allt detta, ej mindre än den förlängda exercis-tiden och en
ökad befälspersonal, skulle kräfva anslag, vida öfverstigande de utgifter, staten försitt
försvar sannolikt skulle kunna offra, blir ock nödvändigt, att på annat sätt söka afhjelpa
det angifna bchofvet.
Den enda utväg, som härvid synes erbjuda sig, är att minska antalet af dem,
som skola vapenöfvas, hvarigenom man på samma gång kan åt vår beväringsinrättning
gifva en sådan riktning, att den lemnar medel både till en verklig förstärkning åt den
stående hären, färdig att genast kunna ingå i dess leder, och till en reserv, som,
i mån af de luckor kriget förorsakar, kan intaga de afgångnes ställe. Denna man
skapets
indelning torde ock för närvarande vara den lämpligaste och med nutidens
fordringar mest öfverensstämmande organisation, som åt vår bevärings-inrättning kan
lemnäs. Genom den föreslagna minskningen i antalet af dem, som böra vapenöfvas,
sättes det befäl, som redan förefinnes, i tillfälle att meddela dem en mera omsorgsfull
undervisning, och under förutsättning att de medel, som sålunda besparas Statsverket,
oförryckt få användas till bevärings-inrättningens förbättrande, skulle tillgångar
erhållas att bilda ett ökadt antal underbefäl, utgånget ur beväringsmanskapets egna
leder och särskildt för detsamma afsedt, hvarigenom förberörde mål kunde med ännu
större säkerhet vinnas, samt derjemte möjlighet beredas att hastigare och med bättre
framgång öfva den återstående delen af de be vä ringsskyldige, som skulle utgöra reserven
och vid krigsrustning komme att förläggas i depöter. •— Enligt de här förut
omförmälda af Kommitén uppgjorda beräkningar, skulle den besparing, som antagits böra
uppkomma genom ett dylikt ordnande af bevärings-inrättningen, uppgå till 277,515
riksdaler 79 öre, i afseende å mönstrings och möteskostnaderna samt till minst 31,416
riksdaler på beklädnads- och utrednings-anslaget eller sainmnnlagdt till 308,931 riksdaler
79 öre, kostnaden med afseende å gevärspersedlarne oberäknad, hvilken summa,
tillsammans med de medel, som torde komma att erhållas genom införandet af rättig
-
