# ID: svediakorp-gov2368
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 48,410
# sentences: 1,227
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JW 182.
3
Reservation:
af Grefve Snoilsky, G.: »Då den genom motionen väckta fråga redan är genom
Rikets Ständers skrifvelse den 22 Februari 1854 och vederbörande embetsmyndighets
deröfver afgifna utlåtande underställd Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
hemställer jag, det motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.»
Häruti instämde Herr Törnebladh, C. O., Kontraktsprosten J Janzon och
Komminister E. Malmborg.
N:o 182.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Sept. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion, i fråga om förändring af städernas
hamntaxor m m.
Inom Vällofliga Borgare-Ståndet har af Herr A. O. Wallenberg motion blifvit
väckt och till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnad,
deruti är vordet anfördt att, då Rikets Ständer vid sistlidne riksdag beslutat en lika
genomgripande, som vigtig reform i fråga om städernas tolag, man likväl dervid
helt och hållet förgätit en för den inrikes trafiken föga mindre vigtig fråga angående
städernas hamntaxor. Genom hamntaxorna sattes städerna i tillfälle alt beskatta tra
fiken.
Denna tunga utgjorde ett motstycke till de gamla landttullarne, med den
skilnad att den afgift, som uppbars vid stadsporten för det, som infördes för att
förbrukas i staden, ytterst drabbade konsumenterne i staden, hvaremot genom hamntaxorna
landtmannen och uppstäderna måste vidkännas en kostnad för det de förbruka
sådana varor, hvilka passera sjöstaden. Om denna skatt i och för sig vore
olämplig, så blef den det så mycket mera, då man besinnade att den är så olika,
att knappt två sjöstäder i hela Sverige hafva fullkomligt lika hamntaxor. Dessa
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JM 182.
taxor upprättades vanligen af städerna sjelfve, insändes derefter af Landshöfdingeembetet
tillika med dess yttrande lill Kongl. Majit för att, sedan Kommerse-kollegium
blifvit bordt, af Kongl. Majit stadfästas.
Att trafiken genom denna beskattning lider vöre gifvet, men det vore äfven
utom allt tvifvel att höga afgifter äfven verka menligt i afseende på beloppet, som
genom dem inflyter. Det vore således icke i städernas sanna intresse att vara i åtnjutande
af så dryga bamnumgälder, att den regelbundna sjökommunikationen hämmades.
Motionärens afsigt vore derföre att föreslå en reglering af hamntaxorna;
men enär det fanns ett annat onus på trafiken, hvilket äfven berodde af Kongl.
Majit att undanrödja, så ville motionären i sammanhang härmed fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på det betungande sätt, hvarpå Tullverket utöfvar sin kontroll.
Redan länge sedan är bevakning till lands vid stadslullar afskaffad och så kallad rörlig
tullbevakning införd. Ingenstädes förekommer att den resande till lands eller förer,
hvilka anhållas och visiteras af tullbetjeningen, få härför erlägga betalning. Hvarföre
skall då resande till sjös eller fraktgods med ångfartyg från närmaste grannstad
icke allenast visiteras utan äfven betungas med kostnad? Ty all kostnad, lagd på
trafiken, måste den resande och fraktgodset i sista hand vidkännas. Det syntes derföre
vara billigt, att tillsynen vid lossning af ångfartyg, hvilka medföra redan förtullade
eller tullfria varor, kunde lemnäs utan betalning, enär det onekligen är Tullverkets,
ej ångfartygens tjenst, som dervid bestrides. Motionären har med anledning
häraf föreslagit:
-1:0 att Rikets Ständer ville till Kongl. Majit ingå med en underdånig anhållan
a) det Kongl. Majit täcktes hädanefter endast stadfästa hamntaxor att gälla tills vidare,
och icke på bestämd tid eller för all framtid; b) att Kongl. Majit täcktes låta
upprätta förslag till gemensam hamntaxa för alla Sveriges sjöstäder, uti hvilken skulle
inrymmas alt, i likhet med hvad i Danmark eger rum, fartyg endast erlägga lästafgift
efter den qvantitet gods, som utlossas, samt att ångfartyg, hvilka underhålla
en regelbunden kommunikation och kostnadsfritt medföra Kongl, post, befrias från
bamnumgälder för sjelfva fartyget;
2:o att alla de fartyg, hvilka sednast komma från inrikes ort, måtte befrias
från ali afgift för in- och utklarering, samt tillstädjas lossa och lasta hvilken tid af
dygnet sorn helst efter skeende anmälan på närmaste tullvaktkontor, utan att någon
afgift under namn af öfverlimmar eller annan förevändning må uppbäras, så länge
redan tullbehandlade eller tullfria effekter lossas eller lastas.
Beträffande först förslaget att hamntaxorna måtte fastställas att gälla tills vidare,
så torde det af Kongl. Maj t, sedan år 1855, iakttagna förfarande att fastställa dessa
taxor endast för en tid af 5 år ej böra anses olämpligt, enär det sålunda hvart
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 182. 5
femte år yppas tillfälle att tillse i hvad mån de förut gällande taxebestämmelserna
böra eller kunna, vid en stigande trafik, nedsättas, och det således ej synes hafva
varit meningen att hamnafgifter skulle uppbäras för andra ändamål än sjelfva hamnens
underhåll eller förbättrande.
Att, på sätt motionären föreslagit, uppgöra en gemensam hamntaxa för alla
Sveriges sjöstäder torde för närvarande möta stora hinder, då så olika förhållanden
ega rum i olika städer, enär en del, som hafva af naturen bildade hamnar, på hamnanläggningen
ej behöft använda någon större kostnad, och andra åter måst för hamnens
byggande och underhållande påkosta betydliga summor. Till dessa arbetens
utförande hafva en del erhållit statsanslag, men andra deremot af egna medel desamma
bekostat o. s. v.
Vidkommande framställningen derom att fartyg, hvilka förut anlupit annan inrikes
hamn och icke medföra s. k. förpassningsgods, mätte befrias från all annan
tulluppsigt än trafiken till lands är underkastad samt från all afgift till Tullverket, så
har blifvit upplyst, att underdåniga förslag till förändrade stadganden angående sjöfarten
i allmänhet äro upprättade och efter vederbörandes hörande på Kongl. Maj:ts
pröfning beroende.
Utskottet, som efter hvad redan blifvit yttradt, ej kunnat biträda motionärens
åsigt om nödvändigheten af en gemensam hamntaxa för alla inrikes sjöstäder, har
dock ej kunnat undgå att erkänna billigheten af den önskan, att dels hamntaxorna
ej sättas eller vid skeende förnyelser bibehållas högre än att den deraf härflytande
inkomst förslår att underhålla och förbättra hamnen, dels ock de ångfartyg, hvilka,
enligt på förhand annonserade reseturer, underhålla regelmässig förbindelse emellan
två eller flera kuststäder, må, särdeles då de föra Kongl, post, befrias från hamnumgälder
för sjelfva fartyget.
De afgifter, som af sjöfarten till städerna erläggas, be§tå af tvänne slag, dels
hamnafgifter för hamnens begagnande, hvilka erläggas af hvarje fartyg, som inlöper
i hamnen, utan afseende derpå om något gods der lossas, och i allmänhet beräknas
för seglande fartyg endast efter läst, men för ångfartyg efter lästetal, hästkraft eller
stycke; samt dels afgifter för det gods, som lossas och hvilka äro olika efter godsets
beskaffenhet. Motionärens framställning härutinnan synes icke åsyfta att den
del af hamnumgälderna, som utgår för det i hamnen utlossade gods skulle borttagas,
utan blott att sjelfva fartyget måtte befrias från hamnafgift, då det icke
gjort en vanlig fraktresa, utan upprätthåller en regelmässig förbindelse mellan städerna
och således fullföljer sin resa, antingen det medför ganska mycket eller högst
obetydligt fraktgods Det kan icke bestridas att den utveckling ångbåtstrafiken vunnit
medfört ögonskenliga fördelar för landet, samt att hvarje lättnad, som beredes
densamma, ökar varuomsättningen. Men det vill synas som om ångbåtslägenheterna
G
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Ai 182.
skulle kunna blifva tätare ju mindre afgifter man äskade för sjelfva anlöpandet af
hamnen. Dessutom torde trafiken af den föreslagna förändringen kunna vinna, att
sjelfva fartygen, som begagnas, blifva konstruerade utan afseende på hamntaxorna
och således blifva rymligare samt bereda ökad trygghet.
Utskottet får, på grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställa:
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit täcktes tillse huruvida vid stadfästandet af blifvande
hamntaxor sådane ångfartyg, som underhålla regelmässiga
turer, kunna varda befriade från afgifter för sjelfva fartyget,
samt i nåder förordna, att inflytande hamnumgälder ej må annorlunda
än till sjelfva hamnens underhållande användas.
Stockholm den 27 September 1860.
Reservation:
af Riksdags-fullmägtigen Paulus Hedström från Jemtlands län: »Då jag icke
med min röst kunnat biträda det af Utskottet fattade beslut, om aflåtande af en
skrifvelse till Kongl. Majit i följd af Herr Wallenhergs väckta motion om hamntaxor
etc. med anhållan det Kongl. Majit ville tillse vid hamntaxors fastställande
hädanefter, huruvida ångfartyg, som göra reguliera turer, skulle kunna befrias från
hamnafgifter, samt att inflytande hamnafgifter endast skulle användas till hamnens
underhåll, så får jag förklara hvilka skäl jag haft för att bifalla Afdelningens förslag,
som afslagit Wallenbergs motion i sin helhet; af så väl de nyligen fastställda hamntaxor,
som andra handlingar rörande denna fråga, erhölls den upplysning att Kongl.
Majit ej fastställde hamntaxor på längre tid än fem år, dock med det förbehåll att,
derest sådana omständigheter skulle förekomma att ändring under tiden skulle tarfvas,
rättelse deruti skulle kunna erhållas, samt att Kongl. Maj:t vid hamntaxors
fastställande alltid tagit i betraktande, huru mycket statsanslag som erhållits till
hvarje hamn, huru mycket städerna sjelfve bekostat, samt underhållskostnaden af
hamnen och i förhållande derefter bestämt hamnafgifts-beloppen, hvarföre jag ansett
någon skrifvelse till Kongl. Majit ej vara af behofvet påkallad, helst den icke är
öfverensstämmande med de yrkanden Wallenberg i sin motion framstäldt, och torde
befrielse för ångfartyg, som göra reguliera turer, från hamnafgifter så mycket mindre
böra af Rikets Ständer vitsordas, som det egentligen rörer städerna men ej
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 182. 7
Sländerna, då det må vara fritt för ångfartygs-rederierna att med städerna öfverenskomma,
då jag föreställer mig att Kongl. Majit godkänner dessa öfverensstämmelser.
På dessa skäl anser jag skrifvelsen vara öfverflödig.»
Häri instämde Herr G. O. Sundblad samt Riksdags-fullmägtige Johannes Andersson
och Johan Lönn från Jönköpings län.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, i860.
Allm. Besv.~ och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 183. 1
N:o 183.
Ank. till Exp.-Utsk, den 38 Sept. 1860, kl. 1 e. sa.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Proposition,
angående grunderna för en reglering af Biskoparnes
aflöning.
Sedan Rikets vid sistlidne riksdag församlade Ständer, med anledning af gjorda
framställningar dels om undersökning af Erkebiskopens och Biskoparnes löneinkomster
och dels att deras nu å lönerna innehafvande prebende-pastorat mätte kunna med egna
pastorer förses äfvensom det svagast aflönade presterskapet vinna någon löneförbättring,
uti underdånig skrifvelse den 18 Mars 1857 anhållit, att sedan fullständig undersökning
egt rum till utrönande af Erkebiskopens och Biskoparnes samtliga IöDeförmåner Kongl,
Maj:t täcktes låta upprätta och till Rikets Ständer vid innevarande riksdag afgifva förslag,
hvilket, jemte det deri upptages en tillräcklig och jemnare fördelad aflöning, äfven
utvisade den tillgång, som genom en sådan reglering möjligen kunde uppkomma; och
tillika under anmälan af Rikets Ständers önskan att Biskoparnes prebende-pastorat i sådan
egenskap måtte komma att upphöra, i underdånighet hegärt att i omförmälda förslag
till biskopslönernas reglering, aflöning för särskilda Kyrkoherdar i nämnda pastorat måtte
upptagas äfvensom derefter tilläfventyrs återstående öfverskottsmedel af de åtBiskoparne
nu anslagna inkomster i samma förslag afses till förbättring af det svagast aflönade
lägre presterskapets inkomster, har Kongl. Maj:t under den 16 December sistlidet år till
Rikets Ständer i ämnet aflåtit nådig Proposition, Öfver hvilken, tillika med de flera förslag
och yrkanden, som vid densammas remitterande inom Ridderskapet och Adeln samt
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 8 Sami. 38 Haft. 1
2
Allm. Besv- och Ekon.-Vtskoltels Betänkande N:o i83.
Bonde Ståndet blifvit framställda, Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskottet nu går alt
afgifva infordradt utlåtande.
Af den nådiga Propositionen med dervid fogade tablåer och utdrag af det inför
Konungen i Stats-Rådet den 16 December 1859 hållna protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden
har Utskottet inhemtat, alt, sedan vid underdånig föredragning af Rikets Siänders ofvan
omförmäla skrifvelse, Kongl. Majit, jemte förklarande att vid utnämning till Erkebiskopseller
Biskops-embele komme tillsvidare att fastas det förbehåll, att den utnämnde skall
vara underkastad den förändring i lönevilkor, som möjligen i följd af den utaf Rikets
Ständer åsyftade reglering kunde komma att bestämmas, tillika anbefallt Erkebiskopen
och samtliga Biskoparne att inkomma med fullständiga uppgifter å alla med deras innehafvande
embeten förenade inkomster och dessa uppgifter til! Eeklesiastik-departementet
inkommit samt der blifvit granskade och sammanförda, det visar sig att, på sätt den
nådiga Propositionen åtföljande tablå närmare utvisar, de hvarje Biskops-embete för närvarande
(inflytande inkomster oberäknadt värdet af den bostad inom stifts-staden, som de
flesta Biskoparne ega att begagna, kunna anses utgöra nedanstående belopp; varande
härvid uuder rubriken egentlig Biskopslön, sammanförda inkomsten af kronotionde, indelta
räntor, särskilda anslag i penningar, boställen och på lön anslagna hemman, lä
genheter
eller jordar samt 1858 års markegång för det län hvari stifts-staden är belägen,
antagen till grund vid förvandling till penningevärde af spanmål, persedlar och natura-prestationer:
-
i Upsala Stift
Egentlig Biskopslön.
Rmit R:dr 12,055: 86.
Inkomst af
anslagna pre-  bende-pnstorat.
3 676: 14.
Summa.
15 732: —
i Linköpings „
n
5,158: 99.
10,473: 32.
15,632: 31.
i Skara ,, .........
«
7,305: 62.
2,704: 63.
10,010: 25.
i Strengnäs „
n
6,305: 43.
4,747: 68.
11,053: 11.
i Westerås „
n
9,135: 33.
2,960: 48.
12 095: 81.
i Wexiö „
n
7,116: 62.
3,057: 68.
10174: 30.
i Lunds „
11
23,163: 52.
9,764: 27.
32,932: 79.
i Göteborgs „
71
5,993: 40.
7,226: 47.
13,219: 87.
i Calmar „
n
4,116: 77.
8,233: 49.
12,350: 26.
i Carlstads „
n
n
4 954: 28.
8,950: 96.
13,905: 24.
i Hernösands „
n
2,869: 7.
7,298: 94.
10.168: 1.
i Wisby .,
ii
3 763: 43.
5 594: 28.
9,357: 71.
Summa R:mt R:dr 91,943: 32.
74 688: 34.
166 631: 66.
Beträffande den grad af noggrannhet hvarmed dessa siffror angifva den tillgång,
som för en reglering af Biskoparnes löner verkligen finnes att påräkna, har af Herr
Stats-rådet och Chefen för Ecklesiastik-departementet, vid ärendets föredragning, blifvit yttradt.
Allm. Besv- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 183. 3
Att, i afseende på kronotionden för aila stiften, utom Calmar, någon olikhet egde
rum emellan det belopp, som återfunnes uti den i Kongl. Stats kontoret befintliga statsliggaren
öfver allt livad till Kleresiet är å s at anslaget och det som af vederbörande,
enligt deras egna uppzifter, i flera fal! bestyrkta genom intyg från Häradsskrifvare-kontoret
i orten verkligen åtnjötes. I allmänhet vöre dock sk i jaktigheten högst obetydlig,
uppgående till omkring en tunna och derunder, hvaremot densamma för Erkestiftet, der
30 tunnor voro af rättegång beroende, samt Linköpings och Lunds stift kunde anses vara
af någon vigt. Huruvida en förändring i det belopp, hvartill iionden från ett eller annat
hemman förut utgått, egt rum, utan att biifva i liggareu iakttagen, elier om de anmärkta
skiljaktigheterna på annat sätt uppkommit hade ej kunnat utredas och i alla händelser
vore skilnaden emellan slutsummorna ea ägt stats iiggaren och vederbörandes uppgifter
så ringa att den icke på ett förslag till lönernas reglering kunde u öfva något inflytande;
alt uti siats-liggaren äfven funnos upptagna åt de flesta Biskopar anslagna indelta räntor>
som antingen alldeles icke eller endast till mindre belopp förekommo uti de insända löneuppgifterna
och om hvilkas tillvaro åtskilliga bland indelnitigsbafvarne yttrat sig sakna
all kännedom. De liesta hade sökt förklara förhållandet sålunda, att nämnda indelta
räntor voro sådane Biskoparnes boställs- eller annex- och mensal hemman af ålder åsätta
kronoräntor, som blifvit, genom tid efter annan meddelade Kongl. Beslut, frän Kronan efterskänkta
till förmån för Biskoparne såsom indelningshafvare af samma hemman. Eftergiften
af dessa räntor, de der eljest skolat till Kronan utgöras från hemmanen, skulle i
sådan händelse numera antingen tillgodokomma arrendatorenka å samma hemman, der
sådan vore antagen, och följaktligen bereda indelningshafvare!! ett högre arrende eller
ock, dä denne sjelf vore brukare, åstadkomma en högre behållen inkomst; varande i
begge fallen räntornas belopp inbegripet i den uppgifna inkomsten så att det icke skä.
ligen kunde till vidare förhöjning deruti föranleda. De indelta räntor, sora, enligt vederbörandes
uppgifter, verkligen af dem uppburos utgingo också i allmänhet af andra hemman
än Biskoparnes boställs-, annex eller mensal hemman, så att endast beträffande Biskopsstolen
i Wexiö det skiljaktiga förhållande egde rum, att från de derunder lydande
löningshemman den Biskopen jemväl anslagna jordeboks- och mantais-räntan verkligen
utgjordes af åboerna, hvilka deremot erlade miudre arrende belopp i smör och spanmål.
Vidkommande åter Biskopsstolen i Wisby, så utgingo de densamma anslagna kronoräntor
från enskilda personer tillhöriga skattehemman och utgjorde Biskopens egentliga lön af staten;
Att uppgifterna angående Biskoparnes inkomster af boställen och på lön anslagna
hemman m. m. utan tvifvel riktigt augåfvo det förhållande, som för närvarande
egde rum, men att deremot med visshet kunde antagas att genom en ändamåisenligare
förvaltning af dessa egendomar inkomsten deraf i en framtid skulle blifva ej obetydligt
förökad. Väsendtligast gäiide denna anmärkning förhållandet i Lunds och Skara stift,
men i ringare måtto äfven några bland de öfriga stiften. Enligt uppgift från Biskopen
4 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltels Betänkande N:o 183.
i Lund komme arrendet af hans boställe Helgonagården med derunder lydande gods, —
hvilket arrende för godset gällde i 30 år och för säteriet under nuvarande Biskopens
tjenstetid — redan innan de utfästa årens förlopp att, i mån af undantagshafvares afgång,
ökas med omkring 100 tunnor spanmål. All anledning vore ock att arrendebeloppen
skulle kunna vid utgången af nu gällande kontrakt ej obetydligt förhöjas. I
Skara hade Biskopen sig på lön anslagna 12 särskilda mensalhemman, tillsammans 10£
mantal med ett taxerings-värde af 61,725 R:dr R:mt, hvilkas äboer till indelnings hafvaren
utgjorde jemte ett ringa belopp spanmål — omkring 70 tunnor — endast körslor,
dagsverken och diverse andra arbeten i och för brukningen af bostället Brunsbo. Till
Biskopsstolen i Wexiö voro genom Kongl. Brefven den 25 Juli 1571 och 22 April 1628
lagda såsom löningshemman Åtta särskilda hemmansdelar af tillsammans 3| mantal med
ett taxeringsvärde af 20,587 R:dr 50 öre Rint, hvilkas åboer i ärligt arrende eriade 46
tunnor 21J kappar spanmål, hälften råg och hälfien korn, samt 19 lispund smör, i värde
uppgående enligt 1858 års markegängspris till 773 R:dr 32 öre, eller endast 3,7 procent
af taxeringsvärdet. Om också dessa exempel voro de mest framstående, skulle dock
flera kunna anföras, och det lände förut eller nuvarande Biskopar till berömmelse att
de icke sökt att Olver sitt behof uppdrifva afkastmngen af dem pa löuen anslagna hemman.
Emellertid funnes intet skäl hvarföre ett sådant förhållande ssulie i all framiid
fortfara till allmän s*ada, men till en t ve. > dig vinst endast för arrendatorer, som på en
sådan icke egde några lagligen grundade anspråk. Tvärtom syntes nödigt au sä snart
ett Bistops embete b.efve ledigt eiler ett tued nådigt tillstånd afsiumdt arrendekontrakt
angående sädaat embete anslagen jordegendom, elier nuvarande innetiatvareus afgång
från ijensten löpte till ända, en uppskattning egde rum och sådana åi gärder vidiogos i
afseende pä förvaltningen af meusai-hemman och andra lägenheter, a>t af k örnsten af desamma
komtne att såvidt ske kunde motsvara deras verkliga värde;
Au osäkerhet egde ruin, huruvida några få uuder Biskopslönen upptagna heraman
rätteligen borde dii hänföras eller tiiikommo vederbörande innehafvare i hans egenskap
af Kyrkoherde i ett med tjeusien förenadt prebendepastorat. Sädant vore löihållandet
med tvänae hemman uuder Biskopsstolen i Lund, hvilka, enligt Biskopens antagande,
tillhörde Pastor i Fjelie, Flädie och Lomma församlingars prebendepastorat och
med de annex- och mensai-hemmau, tillsammans 7 mantal, hvilka disponerades af Biskopen
i Göteborg och möjligen tillhörde Pastors-indeluingen i Tölö och Fjärås prebendepastorater.
Skulle emellertid en oriktighet förefinnas i dessa hemmans upptagande
under den egentliga Biskopslönen, så inverkade den dock icke på beloppet i det hela
af vederbörande Biskopars nuvarande löneinkomster, hvaremot, i händelse af det ena eller
andra prebendepastoratets framtida skiljande från Biskopsstolen, en fullständig utredning
af förhållandet efter församlingarnes I och öfriga vederbörandes hörande, torde blifva
nödig; samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 183. 5
Att de uppförda beloppen å Biskoparnes inkomster af prebendepastoraterna grundadé
sig på löntagarnes egna uppgifter, hvilka, åtminstone i de flesta fall, blifvit af dem
underkastade granskning å sockenstämma,
Af hvad sålunda och i öfrigt beträffande Biskops-embelenas inkomster blifvit
upplyst har Kongl. Majit funnit dels alt de egentliga Biskopslönema icke lemnade tillgång
tili Biskoparnes aflönande på ett mot deras värdighet och vigten af deras åligganden
svarande sätt, utan att elt prebendepastorat blefve hvarje Biskop anslaget, hvartill
Kongl. Majit ansett giltiga skäl äfven i öfrigt vara för handen; dels ock att de inkomna
uppgifterna väl utvisade Biskoparnes nuvarande inkomster, men icke kunnat lemna någon
visshet om det belopp som, i mån af afgång, blefve för en reglering af Biskoparnes
löner att tillgå, hvarföre också en sådan nu icke kunde uppgöras till alla sina delar sä
bestämd, sorn Kikeis Siänder syntes hafva åsyftat.
Då emellertid genom den skedda utredningen vore ädagalagdt att Biskoparnes
nuvarande löneförmåner, genom deras jemnare fördelning samt ett ändamålsenligare användande
af dithörande hemman och lägenheter, voro tilliäckiiga att förse samtliga Biskopar
med bkä iga löner älven om något mer än halfva auialet af dem nu atis agna
prebendepastorat Irängingo deras inkomster och blelvo med egna Pastorer försedda samt
att framdeles ett, om också ej särdeles betydligt, öfverskott derå sannolikt skulle upps fi,
har Kongl. Majit i ofvan omformäida omständigheter ej funnit hinder för att redan vid
innevarande riksdag beslut mät e kunna faitas i afseende på en reglering af .Biskoparnes
löner att sä snart och i den män lagligen kuride ske bringas till verkställighet samt. på
grund häraf genom den nådiga Propositionen föreslagit Rikets S änder antagande af följande
Grunder för en reglering af Biskoparnes aflöning:
l:o.
»En fullständig reglering af Biskoparnes löner bör, i mån af nuvarande innehafvares
afgång eller sä suart sädaut utan förnärmande af deras rä.t ske kan och omständigheterna
i öfrigt medgifva, verkställas.»
Utskottet hemställer,
att denna punkt må af Rikets Ständer bifallas.
2:0.
»De löner, som, fri bostad oberäknad, dervid böra Biskoparne i de särskilda
stiften tilldelas, bestämmas till följande belopp, nemligen:
6 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltels Betänkande N:o 183.
i Upsala Stift
i Linköpings „
mt 16,000.
13.000.
12.000.
12,000.
12,000.
12,000.
15.000.
14.000.
10.000.
12,000.
12,000.
10,000.
i Skara ,,
i Strengnäs
i Westerås ,,
i
i Wexiö „
i Lunds „
i Göteborgs „
i Calmar „
i Carlstads „
i Hernösands,,
i Wisby „
Summa R:dr R
H 150 000.
Der Biskopshus ej finnes erhåller Biskopen hyres-ersättning sorn af Kongl. Majit
bestämmes, dock ej öfversiigande 1,500 R:dr.
I afseende på denna punkt hafva yrkanden blifvit framställda.-  Af Herr Stjernsvärd, G. M., sorn, på grund af en jemförelse med de lönebelopp,
sorn finnas anslagna dels Stats råden och dels General-befä hafvare och Landshöfdingar,
ansett Erkebiskopens aflöning böra bestämmas tili 10,000 och hvardera af de öfriga Biskoparnes
till 9,000 R;dr R;mt.
Af Friherre Raab, A. C., som väl ansett de uti den Kong!. Propositionen föreslagna
beloppen, synnerligast i anseende till de Biskoparne åliggande vidsträckta tjensteresor
och deras representations-skyldighet vid prestmölen o. s. v., icke vara för högt
tilltagna men deremot hemställt, huruvida icke det vore ändamålsenligare att Biskoparne
särskildt godtgjordes för dessa kostnader genom att erhålla en rund större summa för
hvarje verkligen hållet prestmöte äfvensom ersättning för tjänsteresor efter visst antal
hästar, — hvarjemte Friherren fästat uppmärksamheten pä att tilläfventyrs någon Biskopslön
genom två stifts sammanslagning skulle kunna helt och hållet besparas
Af Carl Johan Svensén från Calmar län, som föreslagit att Biskopslön i allmänhet
måtte bestämmas till 9,000 R:dr R:mt samt Erkebiskopen skäligen tilläggas 3,000
och Biskopen i Lund 1,000 samma mynt derutöfver; samt
af Raul Andersson från Jemtlands län, som ansett de af Kongl. Majit föreslagna
lönebeloppen skäligen böra minskas med 25 procent och likaledes den föreslagna hyresersättningen
böra bestämmas till högst 1,000 R:dr R:mt.
Hvarförutom inom Hedervärda Bonde-Ståndet åtskillige ledamöter, lika med de tvänne
sistnämnde, talat för en allmän nedsättning af de i den nådiga Propositionen föreslagna
lönebelopp.
Hvad då först angår den af Friherre Raab ifrågasatta sammanslagning af Biskopsstift,
så anser Utskottet att då man utgår från den förutsättningen, att Biskops-embeten
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltets Betänkande N:o 183. 7
böra bibehållas och det icke blott för bestridande af Ordförandeskapet i Domkapitlen
och tillsyn öfver Elementar läroverken, utan älven för att vaka öfver bildandet af ett
upplyst och nitiskt presterskap och öfver själavårdens behöriga handhafvande i församlingarne.
man ock bör tillse att de ej genom att tilldelas allt för vidsträckta distrikter
hindras att i berörda vigtiga hänseenden uträtta något verkligen gagnande. Och då härvid
i betraktande tages alt riket i administrativt afseende är indeladt i 24 Län och 1
Öfver-ståthållareskap, men i ecklesiastikt afseende i endast 12 stift, synes det verkligen
icke med skäl kunna ifrågasättas att detta sednare ringa antal skulle än ytterligare förminskas,
hvarföre ock Utskottet finner sig icke kunna i anledning af Friherre Raabs
ifrågavarande hemställan tillstyrka någon ändring i Biskops-stiftens nuvarande, i den
nådiga Propositionen jemväl oförändradt bibehållna antal.
Beträffande dernäst de belopp hvartill Biskopslönerna skäligen torde böra bestämmas,
har Herr Departements-chefen anfört: att dä man toge i betraktande att Biskopen
egde högsta vården om såväl kyrkans, som skolans angelägenher inom ett i allmänhet
ganska vidsträckt område, att han således under sig hade ett stort antal kyrkans
och statens tjenare, att han tili följd deraf hvarken kunde eller borde undvika en visserligen
enkel men ganska omfattande gästfrihet, att han mindre än någon annan kunde
tillsluta sitt hjerta och sin hand för den nöd, som under olika former af honom påkallade
en välgörenhet, hvari han till och med af kyrkolagen ålades att med goda exempel
föregå: att han måste med sin uppmärksamhet följa den theologiska litteraturen ej blott
inom fäderneslandet utan ock i främmande länder, hvilket numera medförde en icke
oväsendtlig utgift samt att han i och för sin tjenst och einbetspligt tvingades till ganska
betydliga kostnader såsom för tesor vid visitationer, prestmöten, vistande vid riksdagar
m. m., syntes 12,000 R:dr R:mt vara det medelbelopp, som under, vanliga förhållanden
vore väl behöfligt, men oek någorlunda tillräckligt för bestridande af en Biskops oundgängliga
utgifter under förutsättning att han derjemte vore försedd med fri bostad, hvaraf
dock alltid åtskilliga kostnader blefve en följd.
Rikets Ständer hade ansett hvarje Biskop böra tilldelas nett belopp, svarande
emot den aflöning andre embetsmän af jemförlig värdighet åtnjuta.» I detta afseende
torde en jemförelse med Landshöfdingarne vara den, vid hvilken ej blott värdigheten,
men öfriga på frågan vida mer inverkande förhållanden voro mest likartade. Det visade
sig då att vid den år 1837 verkställda reglering af Landshöfdingarnes löner dessa visserligen
icke i allmänhet fastställdes högre än till 7,500 R;dr R:mt med någon tillökning
för de större och nedsättning för de mindre befolkade länen. Deraf att flere löner bestämdes
att utgöras dels af spanmål, dels af boställen eller annan löningsjord, hade emellertid
blifvit en följd att de kunnat småningom stiga så att en del för närvarande uppginge
till omkring 12,000 R:dr och i alla händelser kunde Herr Departements-chefen, på
grund af egen erfarenhet, yttra den öfvertygelse att den Landshöfding i ett af de större
och folkrikare länen, hvars lön icke stege till nämnda belopp, måste uppoffra sina enskilda
tillgångar eller underkasta sig personligen ganska stora försakelser för att kunna
8 Allm. Besv.- och Ehon.-Utskottets Betänkande N:o 183.
föra ett efter hans ställning någorlunda lärapadt lefnadssätt. Det borde dessutom icke förbises,
dels att de flesta stift omfattade två eller flera län, således ett ganska vidsträckt
område, hvars särskilda delar Biskopen tid efter annan måste besöka, om han öfver religionsvård,
folkundervisning m. m., skulle kunna utöfva vederbörlig tillsyn och hvilka
resor numera ej aflöpte utan temligen betydliga utgifter, dels att lefnadskostnaden så
betydligt tillvext sedan år 1837, då Landshöfdingarnes löner reglerades att hvad, sorn dä
ansågs för dem tillräckligt, visserligen icke skulle blifva så betraktadt om en lönereglering
nu borde verkställas.
Med något skäl hade Rikets Ständer antagit Biskoparnes löner vara ojemnt fördelade
och deri önskat rättelse. Anmärkningen gällde dock hufvudsakligen Lunds stift,
der Biskopslönen icke stöde i ett med de öfriga jemförligt förhållande. Att tilldela alla
Biskopar fullkomligt lika löner vore emellertid icke heller med billighet öfverensstämmande,
vare sig att man afsåge vidden af deras verkningskrets eller de kostnader, de till
följd af åtskilliga omständigheter voro underkastade.
Hvad först anginge Erkebiskopen måste han i sina särskilda egenskaper af Styresman
för ett folkrikt och vidsträckt stift, prokansler vid Rikets äldsta universitet och
Preste-Ståndets talman vid riksdagarne behöfva och ega grundade anspråk på en högre
lön än som för de öfriga Biskoparne komrne i fråga. Det kunde anlagas att hans nuvarande
löneinkomster icke öfverskredo behofvet och att således Erkebiskopens lön vid
en blifvande reglering skäligen borde fastställas till 16 OOO R:dr R:mt jemte fri bostad,
en förmån som jemväl vid de följande beräkningarne förutsättes.
Äfven för Biskoparne i Lund och Göteborg torde — med afseende på beskaffenheten
af deras stift, den förres egenskap af prokansler vid Lunds universitet och dyrheten
ä den ort, hvari den sednare måste lefva — en ökning utöfver den föreslagna medellönen
vara af behofvet påkallad och derföre för Biskopen i Lund lönen skäligen kunna
fastställas lill 15 000 samt för Biskopen i Göteborg till 14000 R:dr R-.mt, ett belopp
från hvilket den nuvarande Biskopslönen i Göteborg föga skiljde sig.
Likaledes kunde storleken af Linköpings stift, hvilket både i afseende på folkrikhet
och pastoraternas antal vore det tredje i ordningen inom riket, anses utgöra en
giltig anledning att för Biskopen derstädes beräkna lönen något öfver medelbeloppet eller
till 13,000 R:dr, hvaremot i de båda i hänseende till vidd, folkmängd samt socknarnes och
det ordinarie Presterskapets antal minsta stiften, nemligen Calmar och Wisby, Biskopslönen
utan olägenhet torde kunna nedsättas något under medeltalet elier till 10,000 R:dr R:mt.
Hvad Herr Departements-chefen sålunda anfört synes Utskottet i alio väigrundadt,
hvadan ock Utskottet, som deremot icke finner något giltigt skäl hvarföre Biskoparne,
såsom Friherre Raab föreslagit, skulle godtgöras särskildt för hvarje hållet prestmöte,
hvarje verkställd tjensteresa snarare än för hvar och en annan af dem fullgjord
embetsförrättning vördsamt tillstyrker.
Att denna punkt må af Rikets Ständer bifallas
3:0
Allm. Besv.~ och Ekon.-UIsko Itets Betänkande N:o 183.
9
3:0
Vid Biskops afgång eller förut, derest Biskop blifvit med förbindelse att underkasta
sig löneförändring tillsatt, skall utredning ske af alla de med tjensten förenade
löneförmåners belopp, för hvilket ändamål boställenas afkastning bör med noggrannhet
uppskattas samt öfriga hemman, lägenheter eller jordar, som icke af Biskopen bebos
eller brukas eller för boställets skötsel äro behöfliga, så snart lagligen ske kan, utarrenderas,
hvarje gång för så lång tid, som för utarrendering af Kronans egendomar i
allmänhet är eller varder bestämd, allt i den ordning och på det sätt Kongl. Maj:t täckes
närmare föreskrifva.»
Den i förevarande punkt föreskrifna utredning afser att få med noggrannhet utrönt
verkliga beloppet af de med hvarje Biskops-embete för närvarande förenade löneförmåner,
på det att, ifall detta belopp finnes öfverstiga den lön, som, enligt föregående
punkt, bör embetet tillkomma, öfverskottet må derifrån afskiljas, på sätt de följande punkterna
närmare utvisa och ingå till en s. k. Biskops-löneregleringsfond, för att användas
till jemnande af annan Biskopslön. I afseende åter å det sätt, hvarpå den för ett Biskopsembete
bestämda lön bör komma dess innehafvare tillhanda, har den nådiga Propositionen
icke föreslagit någon förändring i nuvarande förhållanden, hvaraf följer att, om densamma
varder af Rikets Ständer antagen, biskopslönerna forifarande som hittills komma att utgå
i form af kronotionde, boslälls-afkaslning, indelta räntor o. s. v, som af Biskoparne
omedelbart uppbäras.
Utskottet befarar dock att härigenom ett af regleringens hufvudsyften, nemligen
en billig och jemn fördelning af Biskoparnes inkomster, komme att i väsendtlig mån förfelas.
Då, enligt den nådiga Propositionen, den utredning, som bör föregå regleringen,
icke skulle verkställas vid alla Biskops-embeten på en gång, utan i allmänhet endast i
mån af inträffande ledighet och således lätteligen en tidrymd af 20 å 30 år kan förflyta
efter det förhållandet vid några Biskops-embeten blifvit utredt, innan ordningen kommer
till de andra, så torde det knappt kunna antagas att beräkningarne öfverallt blifva verkställda
efter alldeles enahanda grunder. Häraf följer åter att de erhållna resultaterna
icke tillförlitligen skulle kunna med hvarandra jemföras och att en å dem bygd reglering
redan derigenom blefve ur stånd att uppfylla det åsyftade ändamålet i afseende på
jemn fördelning af inkomsterna. Utskottet vill dock icke vid denna svårighet fästa någon
afgörande vigt, emedan den synes kunna undvikas genom den förändring att, man lät den
omförmälda utredningen vid alla Biskops-embeten ske någorlunda samtidigt och, såvidt
möjligt, af samma personer, Men äfven antaget att denna förändring medgifves och att
man derigenom verkligen lyckas åvägabringa en reglering, som till en början låter hvarje
Biskop komma i åtnjutande af hvarken större eller mindre inkomst, än han, enligt andra
punkten, bör hafva, så lärer i allt fall, om inkomsten fortfarande som hittills får utgå i
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 8 Sami. 38 Haft. 2
10 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o i83.
form af boställs-afkastning, kronotionde o. s. v., detta förhållande icke länge kunna bibehållas,
utan måste enligt sakens natur snart förändra sig sjelf. Om likväl denna förändring
icke bestod i annat än att Biskoparnes inkomster, i följd af de deruti ingående
natura-persedlars prisstigning, komme att stiga i penningevärde, skulle måhända ej så
mycket vara att deremot anmärka, emedan ett sådant stigande i Biskops-lönernas penningebelopp
motsvarades af en ökad lefnadskostnad, som med skäl kunde anses göra en
förhöjning nödig. Men den nämnda förhöjningen skulle icke kunna försiggå i lika grad
öfverallt, utan måste, i följd af omständigheter, hvilka omöjligen låta på förhand beräkna
sig, blifva vid den ena Biskopslönen större och vid den andra mindre. Emellan tvänne
Biskops-boställen t. ex., hvilka, efter den noggrannaste uppskattning, i dag finnas gifva
lika stor afkastning, skulle efter någon tids förlopp en måhända ganska betydlig olikhet
finnas hafva inträdt, genom förändringar i naturförhållandena, i kommunikationsväsendet
o. s. v. Man skulle således, om det nuvarande sättet för Biskops-lönernas utgående till
Biskoparne vid regleringen bibehålles, endast för en kortare tid kunna vinna det åsyftade
målet; den nu öfverklagade ojemnheten i lönernas belopp skulle snart återigen inställa
sig och påkalla nya regleringar. Och hufvudsakligen af detta skäl anser. Utskottet
Biskoparnes löner böra efter regleringen komma dem tillhanda på annat sätt, än genom
af dem omedelbart uppburen kronotionde, boställs-afkastning, o. s. v., såsom för närvarande
sker. I detta afseende finner Utskottet den största uppmärksamhet böra fästas
vid det af åtskilliga talare, särdeles inom Hedervärda Bonde-Ståndet, vid ärendets remitterande
framställda förslag, att de lönebelopp, som kunde för Biskoparne blifva bestämda,
borde till dem kontant utbetalas af Stats-kontoret, till hvilket deremot alla Biskops embetenas
nuvarande inkomster af kronotionde, boställen o. s. v. skulle ingå. Ett sådant
förslag har blifvit väckt och förordadt af Carl Johan Svensén från Calmar län, Paul
Andersson från Jemtlands län, Sven Rosenberg från Christianstads län m. fl., hvarjemte
Grefve Anckarsvärds, C. Hyrkande att Biskoparnes löner »måtte bestämdt komma att
utgå utan beräkning på boställs-värden, prebende-värden m. m. dylikt, som endast vore
af beskaffenhet att städse undergå förändring» synes afse en åtgärd i enahanda syftning.
I sjelfva verket torde ingen reglering af Biskops-lönerna kunna med skäl göra
anspråk på att kallas »fullständig», som icke hvilar på de grunder, hvilka ofvannämnde
talare förordat. Väl har det icke undfallit Utskottet att, om Biskoparnes löner bestämmas
i fixa penningebelopp, en stigande lefnadskostnad och fallande i penningens värde i
förhållande till lifsförnödenheterna kan efter en längre eller kortare tidrymd göra att de
nu bestämda beloppen finnas mindre tillräckliga, men för sådant fall torde Biskoparne,
lika väl som andra embetsman, hvilka åtnjuta lön på stat, kunna trygga sig vid Bikets
Ständers beredvillighet att anslå den förhöjning, som verkligen kan finnas vara af nöden.
Den anförda omständigheten kan således icke åberopas såsom något skäl af vigt emot
en fix penningeaflöning, helst ett sådant aflöningssätt, hvilket icke medförer det nuvarande
aflöningssättets ofvan antydda olägenheter, dessutom, genom enkelhet och reda
Allm. Best.- och Ekon.-Ulskottets Betänkande N:o 183. 11
samt genom att befria Biskoparne från deras nuvarande icke obetydliga besvär med uppbörden
af sina inkomster, bereder fördelar, som, åtminstone i Utskottets tanke, vida öfverväga de
svårigheter, som med dess införande möjligen kunna vara förenade. Utskottet har derföre
hos sig stadgat den öfvertygelsen att den nu ifrågavarande regleringen bör fotas på grundsatsen
af Biskops-lönernas utgående från Slats-kontoret i vissa kontanta penningebelopp,
äfvensom att, för beredande af tillgångar härtill, alia Biskoparnes nuvarande löneförmåner
— naturligtvis utom de inkomster, som af prebende-pastorater dem tillflyta — böra till
Stats-kontoret och dess Biskops-löneregleringsfond ingå.
Vid sådant förhållande finner ock Utskottet den i förevarande 3:dje punkt föreskrifna
utredning i afseende på verkliga beloppet af de inkomster, som, enligt Utskottets
tanke, böra till Stats-kontoret ingå, icke vara af behofvet påkallad och hemställer således
att punkten må erhålla följande förändrade lydelse:
Efter Biskops afgång eller förut, om han blifvit med förbindelse
att underkasta sig löneförändring tillsatt, skola alla med tjensten
förenade löneförmåner af kronotionde, indelta räntor, särskilda
anslag i penningar, boställen och pä lön anslagna hemman och
lägenheter eller jordar ingå till Stats-kontoret, för att under titel
Biskop s-löner egleringsf'onden särskildt för hvarje Biskops-embete
redovisas och i första rummet användas till bestridande af den
för Biskops-embetet i föregående punkt bestämda lön', skolande
dessa boställen och öfriga lägenheter, så snart lagligen ske kan,
utarrenderas, hva'je gång lör sä läng lid, som för utarrendering af
Kronans egendomar i allmänhet är eller varder bestämd, ailt i den
ordning och på det sätt Kongl. Maj:t täckes närmare föreskrifva.
4:0.
»Om efter skedd utredning lönen befinnes öfverstiga det belopp densamma, enligt
andra punkten, bör utgöra med så stort värde, som svarar emot afkastningen af ett eiler
flera med tjensten förenade prebende-pastorat, bör det eller de derifrån skiljas och Pastor
der tillsättas i den ordning, som för regala gäll är stadgad, dock att för hvarje Biskopsstol
ett prebende-pastorat varder såsom sådant bibehållet»
»Skulle prebende-pastorat, hvilket enligt förestående grund borde från Biskopslön
skiljas, vara så litet att det icke förmår aflöna egen Pastor, må af Kongl. Majrts
särskilda pröfning bero, huruvida detsamma skall med annat pastorat förenas eller tillsvidare
vid samma Biskopsiön bibehållas.»
Beträffande de med Biskops-embetena för närvarande förenade prebende-pastorater
hafva Rikets Ständer uti den underdåniga skrifvelse, som föranledt ifrågavarande
regleringsförslag, uttalat den åsigten, att »Biskoparnes prebende-pastorat i sådan egenskap
12 AU/n. Bese.- och Ekon.-Utshottets Betänkande N:o 183.
borde komma alt uppköra.» Denna åsigt har endast så lill vida vunnit afseende uii den
nådiga Propositionen att, enligt densamma, väl en del prebenden skulle från Biskops lönerna
skiljas och förses med egna Pastorer, men alltid ett prebende-pastorat såsom sådant
blifva vid hvarje Biskopsstol bibehållet. De skäl till delia förslag om ovitkorligt
bibehållande af ett prebende ät hvarje Biskop, sora uti Herr Departements-chefens till
Statsråds protokollet i ämnet afgifna yiirande anföras, äro egentligen ivänne. Det ena är
den af Rikets Ständer vid 1853 och 1854 årens riksdag yltrade öfvertygelse, att »Bi
skoparne
tillika borde vara Pastorer, på det de må ega till fälle att såsom prester verka
och för att icke vara skiljda från det kyrkliga lif, som tillhör deras befattningar.» Utskottet
anser dock icke detta skäl kunna tillerkännas någon afgörande vigt. Det lärer
nemligen icke kunna bestridas, att sjelfva Biskops embetet i och för sig lemnar sin innehafvare
tillfälle till en så vidt omfattande presterlig verksamhet, sora hans tid möjligen
kan medgifva och att en Biskop således icke behöfver något prebende, för att få verka
som prest och icke vara skiijd från det kyrkliga lif, som tillhörer hans befattning, likasom
det torde få anses genom erfarenheten ådagalagdt, att, äfven om prebenden blefvo åt
Biskoparne bibehållna, den egentiiga pastoralvården inom desamma, åtminstone i allmänhet,
skulle komma att hvila på de såsom biträden åt Biskoparne anställde prestman.
Större vigt har då det andra för ifrågavarande förslag anförda motiv, som helt och hållet
är af ekonomisk beskaffenhet. Enligt den stat, hvars antagande Utskottet här ofvan förordat,
skulle summan af samtliga Biskops-lönerna, hyresersättningar oberäknade, utgöra
150,000 R:dr R:mt. Jemför man härmed summan af de för närvarande utgående egentiiga
Biskops-lönerna, då inkomster af prebenden icke tagas i beräkning, eller 91,943 R:dr
32 öre, så finnes en brist uppkomma af icke mindre än 58,056 R:dr 68 öre. Väl äro
dessa siffror icke fullt tillförlitliga, synnerligast emedan inkomsten af Biskoparnes boställen
samt öfriga på lön anslagna hemman och lägenheter, hvilken inkomst för samtlige
Biskoparne för närvarande icke utgör mer än 29,568 R:dr 61 öre, otvifvelaktigt kan
betydligen ökas, men äfven om denna inkomst fördubblas, skulle den sålunda uppkomna
tillökningen icke förslå till bristens fyllande, utan vore det för sådant ändamål nödigt
att ett prebende blefve vid hvarje Biskops-stol bibehållet. Utskottet har visserligen icke
förbisett detta förhållande att Biskoparnes nuvarande inkomster, om prebende-pastoraternas
afkastning derifrån afräknas, icke — åtminstone icke på någon tid — lära förslå
till Biskops-lönernas bestridande enligt den stat, som Kongl. Maj:ts Proposition innehåller;
men då tilläfventyrs uppkommande brist torde kunna betäckas på annat sätt, än det af
Kongl. Majit föreslagna, finner Utskottet icke uti det nämnda förhållandet tillräckligt skäl
för frångående af Rikets Ständers uttalade åsigt, om att alla prebenden, utan undantag,
borde skiljas från Biskops-embetena och förses med egna Kyrkoherdar, en åtgärd som,
vid den nådiga Propositionens remitterande, blifvit inom Hedervärda Bonde-Ståndet tillstyrkt
af Sven Rosenberg från Christianstads län, Georg Nyqvist från Wermlands län,
m. fl. talare, och som ur församlingarnes synpunkt, enligt Utskottets tanke, är i hög
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o i83. 15
grad önskvärd. Utskottet anser sig således äfven i denna del böra afvika från den nådiga
Propositionen genom förordande af den grundsats, att den ifrågavarande regleringen
bör sä ordnas,, att alla prebende-pastorater kunna från Biskops-lönerna skiljas och med
egna pastorer förses.
Detta mål torde dock icke kunna genast eller på en gäng ernås, utan allt för
kännbara uppoffringar för Statsverket, hvarföre Utskottet, hufvudsakligen i öfverensstämmelse
med den nådiga Propositionen, anser de med ett Biskops embete för närvarande
förenade prebenden endast i den mån böra derifrån skiljas, som embetets Öfriga inkomster
lemna tillgång till bestridande af den för detsamma bestämda lön, med eller utan
tillhjelp af öfverskott från annan Biskops-lön; och vill Utskottet längre ned yttra sig om
sättet för fyllande af den brist, som efter regleringens fullbordande tilläfventyrs kan finnas
vara förhanden.
Hvad dernäst angår förslaget att pastorer i alla de frånskiljda prebendena skulle
tillsättas i den ordning, som för regala gäll är stadgad, så kan detta förslag visserligen
till en viss grad anses grunda sig på nuvarande förhållanden, då nämnda pastoraters
Kyrkoherdar, d. v. s. Biskoparne, utnämnas af Konungen. Men dä, enligt hvad Utskottet
har sig bekant, det bland dessa prebende pastorater finnas flera, hvilka, innan de anslogos
till prebenden, haft rätt att sjelfva välja sina Kyrkoherdar, enligt de för konsistoriela
pastorater gällande föreskrifter, har Utskottet ock ansett det billigt, att dessa pastorater,
då deras prebende-egenskap upphörer, återfå sin förra rätt i afseende på tillsättande
af deras pastorer.
Något särskildt aflöningsförslag för de nya Kyrkoherdarne i prebenden, som Rikets
Ständer begärt, bar icke funnits erforderligt, då, enligt hvad Herr Departements
chefen
upplyst, i allmänhet den från hvarje prebende utgående kyrkoherde-lön, boställsafkastning
o. s. v. är tillräcklig att med aflöning förse dess pastor, helst församlingarne
torde kuuna antagas vara benägna att något höja sina afgifter, dä de erhålla egna pa
storer.
Undantagsvis vore dock ett eller annat prebende så ringa, att det syntes icke
kunna lemna medel till en pastors anständiga bergning och för sådana fall finner Utskottet
lämpligast, att det åt Kongl. Maj:ts särskilda nådiga pröfning öfverlemnas huru
dermed bör förhållas, hvarvid Utskottet föreställer sig att den utväg, som i detta afseende
egentligen borde kunna komma i fråga, blifver sådana pastoraters sammanslagning
med andra närgränsande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet, att denna punkt
må erhålla följande lydelse:
Om beloppet af de inkomster, som sålunda från ett Biskops-embete
till ofvannåmnde fond ingå, tillhopa med den inkomst, som efter
utredning /innes vara att påräkna aj de till samma embete för
närvarande hörande prebende-pastorat, öfverstiger beloppet af den
lön, embetet enligt ändra punkten bör tillkomma, med så stort vfir
-
14 Allm. Ben.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 183.
de, som svarar emot af kastningen af el t, flera eller alla dermed
förenade prebende-pastorat, bör det eller de derifrån skiljas och
pastor der tillsåttas i den ordning, som för regala gäll är stadgad,
derest icke utredes att pastoratet, innan det klef anslaget till prebende,
var, i afseende på ordningen för pastors tillsättande, af konsistoriel
egenskap, i hvilket fall det bör samma egenskap återfå.
Skulle prebende-pastorat vara så litet, att det icke förmår
aflöna egen pastor, må af Kongl. Maj:ts särskilda pröfning bero
huru dermed skall förhållas.
5:0.
Öfverskjuter biskopslön det för densamma bestämda värde med större belopp, än
som motsvarar inkomsten af derifrån skiljda prebende-pastorat, bestämmer Kongl. Maj:t
hvilka inkomster ytterligare böra derifrån afskiljas. Dessa ingå till Stats kontoret för
att under titel: Biskops-löneregleringsfonden redovisas och tili jemnande af annan biskopslön
användas. På samma sätt förfares om löneinkomsterna befinnas öfverskjuta normalbeloppet
med mindre summa, än att något prebende-pastorat genast kan derifrån skiljas.
Med iakttagande af de ändringar, som blifva en nödvändig följd af hvad Utskottet
ofvan tillstyrkt, torde denna punkt böra erhålla följande lydelse:
öfverskjuter inkomsten af de med Biskops-embetet för närvarande
förenade löneförmåner den för detsamma i andra punkten bestämda
lön med större belopp, än som motsvarar inkomsten af derifrån
skiljda prebende-pastorat, skall öfverskotta till jemnande af
annan biskopslön användas. Lag samma vare om ofvannämnde
löneinkomster befinnas öfverskjuta normal-beloppet med mindre
summa, än att något prebende-pastorat genast kan derifrån skiljas.
6;ö.
Understiger biskopslön det för densamma fastställda belopp, skall fyllnaden Rensten
tilldelas af Biskops-löneregleringsfonden, så snart denna dertill lemnär tillgång.
Till följd af de ändringar, Utskottet förut tillstyrkt, torde denna punkt böra få
denna lydelse:
Understiger biskopslön, af kastningen af dermed förenade prebendepastorat
deruti inberäknad, det för densamma fastställda belopp,
skall fyllnaden tjensten tilldelas af öfverskotta å annan biskopslön,
så snart sådant uppkommer.
Allm. Besv- och Ekon.-Vtskotlets Betänkande N;o i83-
45
7:0.
Så snart Kongl. Majit finner Biskops-löneregleringsfondens årliga inkomst uppgå
till det belopp, att af densamma ersättning kan Biskop lemnäs för prebende-pastorat som
bör men förut icke kunnat från tjensten. skiljas och med egen kyrkoherde förses, gifves
om verkställandet deraf nådig befallning, hvarvid, i valet mellan flera, företrädesvis bestämmes
prebende-pastorat i stift, der mer än tvänne sådana äro Biskopen på lönen anslagna.
Äfven i denna punkt blifva ändringar nödiga, om de af Utskottet ofvan förordade
grundsatser vinna Rikets Ständers bifall, hvadan Utskottet för detta fall hemställer att
punkten må sålunda förändras:
Så snart Kongl. Majit finner årliga öfverskottet å biskops-lönema
uppgå till det belopp, att deraf ej blott kan fyllas bristen för de
biskopar, hvilkas löner icke uppgå till de för dem i andra punkten
bestämda belopp, utan äfven ersättning kan Biskop lemnäs för
prebende-pastorat, som förut icke kunnat från tjensten skiljas och
med egen kyrkoherde förses, gifves om verkställandet deraf nådig
befallning, hvarvid, i valet mellan flera, företrädes vis bestämmes prebende-pastorat
i stift, der mer än tvänne sådana äro Biskopen pä
lönen anslagna.
8:0.
Biskops-löneregleringsfondens årliga inkomster må ej till annat än bär uppgifna
ändamål disponeras, hvaremot å densamma uppkommande behållningar må af Kongl.
Majit användas till sådana utgifter, som af denna, lönereglering kunna blifva en nödvändig
följd eller tjena till dess fortskyndande.
Uti den vid sistlidna riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse i förevarande ämne
anhöllo Rikets Ständer, att de Öfverskottsmedel ä Biskopames nuvarande inkomster, som,
sedan aflöning för särskilda kyrkoherdar, i prebende-pastoraterna blifvit beräknad, tilläfventyrs
kunde återstå, måtte i det begärda reglerings-förslaget afses till löneförbättring
för det svagast aflönade presterskapet. I enlighet härmed hafya ock under innevarande
riksdag vid den nådiga Propositionens remitterande yrkanden blifvit inom Hedervärda
Bonde-Ståndet framställda af Carl Johan Svensén från Calmar län, Georg Nyqvist frän
Wermlands län, m. fl., hvaremot inom samma Stånd Carl Casper Nettelbladt från Stockholms
län, Sven Rosenberg från Christianstads län, Josef Oscar Almqvist från Norrbottens
län, m. fl., under bestridande af förutnämnde talares åsigt, yttrat sig för den meningen
att berörda öfverskottsmedel borde till Statsverket ingå.
16
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottels Betänkande N:o i83.
Efter den utredning frågan om verkliga beloppet af Biskoparnes inkomster numera
vunnit torde det dock vara mer än tvifvelaktigt, huruvida dessa inkomster, sedan afkastningen
af samtliga prebende-pastorater blifvit derifrån afräknad, ändå skola icke allenast
förslå till bestridande af Biskopslönerna enligt 2:a punkten, utan äfven derutöfver
lemna öfverskott, Åtminstone lärer detta öfverskott, om något sådant verkligen blifver
att påräkna, först i en temligen aflägsen framtid kunna ifrågakomma. Och vid sådant
förhållande anser ock Utskottet för sin del riktigt, att i afseende på dessa öfverskottamedels
användande tillsvidare får anstå med hvarje annat beslut, än det Kongl. Maj:t föreslagit,
eller att de må af Kongl. Maj:t användas till sådana utgifter, som af denna lönereglering
kunna blifva en nödvändig följd eller tjena till dess fortskyndande, hvadan Ut
skottet
hemställer,
att denna punkt må af Rikets Ständer godkännas.
Då emellertid, enligt Utskottets tanke, det är vida sannolikare att, efter fullbordad
reglering, de från Biskops-embetena till lönereglerings-fonden ingående inkomster, i
stället för att lemna öfverskott, skola befinnas icke ensamt förslå till Biskops-lönernas
bestridande enligt den af Kongl. Majit föreslagna stat och att således ännu vid nämnda
tidpunkt åtskilliga prebenden icke kunnat från Biskopslön skiljas och förses med egna
pastorer, hemställer Utskottet, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla,
att om, sedan inkomster från alla Biskops-embeten börjat att till
lönereglering sfonden ingå och dessa inkomsters verkliga värde
genom boställens och öfrige lågenheters utarrendering på längre
tid blifvit tillförlitligen utrönt, befinnes att några Biskops-embeten
ej kunna af lönereglering sfondens tillgångar, utan biträde af
prebenden, förses med löner till de i 2:a punkten bestämda belopp,
Kongl. Maj\t täcktes hos Rikets Ständer göra nådig framställning
om beredande af medel till jemväl dessa prebendens utlösande.
Stockholm den 24 September 1860.
Reservation:
af Herr Hjärne, H.:
nJag reserverar mig emot Utskottets beslut i 2:dra punkten, och emot deraf i
öfriga punkter föranledda förändringar 1 Kongl. Majits Proposition.
Emot den grundsats, att Biskopar, i likhet med alla andra Statens löntagare,
borde aflönas med bestämda belopp i penningar, kan visserligen inga giltiga skäl uppgifvas;
men klokheten och det praktiska förståndet bjuder, att man, vid den lönereglering,
söm
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 183. 47
sorn nu Sr i fråga, icke bör äfventyra ett afslag på hela reformförslaget, genom att framställa
alltför stora anspråk pä eftergifter i gällande privilegier af Preste-Ståndet, utan
hvilka eftergifter likväl inga beslut af de öfriga Riks-Stånden i denna fråga blifva gällande.
Preste-Ståndets benägenhet i detta afseende är redan vid denna riksdag pröfvad vid be
handlingen af Kongl. Maj:ts Proposition angående förändrad lönereglering för presterska»
pet, hvarvid nämnde Stånd afslagit den punkt i det Kongl, förslaget, som innefattade en
ganska ringa eftergift i afseende å reglering af Kyrkoherdarnes boställsjord. Det finnes
således icke den ringaste anledning att antaga det Preste-Ståndet nu skall bifalla ett
förslag, som förutsätter upphäfvande af nästan alla de privilegier detta Stånd eger i afseende
på dess aflöningssätt. Redan Kongl. MajUs Proposition förutsätter ganska betydliga
eftergifter i detta afseende, om bifall hvartill man likväl bör kunna ega någon förhoppning,
enär de endast röra Biskops-embetena. Till förordande deraf hade Utskottet,
efter min åsigt, bort inskränka sig; emedan redan genom de grunder för ny löne-regle.
ring, som Kongl. Maj:t förelagt Ständerna, ästadkommes en stor förbättring i Biskoparnes
löningssält, och, isynnerhet, emedan i den föreslagna regleringen ligger ett frö till ytterligare
utveckling af reformen, som otvifvelaktig! skall, förr eller sednare, påskynda genomförandet
af den grundsats, Utskottet, på ett för tillfället opraktiskt sått, i 2:dra punkten
uttalat.
På grund af nu i korthet antydda åsigter, har jag i Utskottet ansett mig böra
förorda antagande af Kongl. Majus nådiga Proposition i sin helhet, endast med det tillägg
i 4=de punktens l:a moment, som Utskottets Betänkande innehåller.»
af Herr Törnebladh, C. O.:
»Emot Utskottets beslut i afseende å de af åtskillige motionärer inom Hedervärda
Bonde-Ståndet framställda förslag, att Biskoparnes löner skulle till dem kontant af
af Statsverket utbetalas, samt emot de deraf föranledda ändringar i Kongl. Majus Proposition.
får jag mig reservera och för min del förorda bifall till den Kongl. Propositionen,
med undantag af den af Utskottet föreslagna förändring i fråga om sättet för prebendepastoraters
tillsättande.»
Häruti instämde Grefve Snoilsky, G., och Komminister Malmborg.
Af Herr von Axelsson, G. J., emot de delar af Utskottets Betänkande, som
skilja sig ifrån Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet.
af Prosten Modigh:
»Emot Utskottets beslut i 3:dje och 4:de punkterna får jag afgifva följande reservation.
Utskottet har föreslagit att Biskoparnes löner skulle till dem kontant utbetalas af Statskontoret
och deras nuvarande alla inkomster af kronotionde, boställen o. s. v. till samma
kontor ingå. Emot en så genomgripande förändring af närvarande förhållanden, som
detta förslag innefattar, synas flera vigtiga skäl förtjena att anföras. Väl skulle förslaBih.
lill R. St. Prot. 1859 4- 1860. 8 Sami. 38 Häft. 5
18 Allm. Best.- och Ekon.-Utskottels Betänkande N:o 183.
get kunna medföra enkelhet och reda samt möjligen befria Biskoparne ifrån deras icke
obetydliga besvär med uppbörd och dylikt, men deremot kan, beträffande indragning till
Statsverket af Biskops-embetenas nuvarande inkomstkällor, å andra sidan anföras, att en
del ibland dessa utgöres af sådana donationer, som för århundraden tillbaka blifvit af
enskilda personer anslagna, och öfver hvilka det allmännas förfoganderätt således icke
torde kunna anses större än öfver de fonder, som till stipendier, fattigförsörjning och
andra dylika ändamål på enahanda sätt tillkommit; att då man, i fråga om reglering af
församlings-presterskapets löneinkomster, uttryckligen antagit till grundsats, att dessa inkomster
borde, utan att ingå till Statsverket, komma vederbörande till godo, följdriktigheten
ock synes fordra att man, äfven i afseende på Biskoparnes inkomster, låter samma
grundsats ega bestånd; att Biskops-lönernas utgående i vissa, en gång för alla, bestämda
penningebelopp, otvifvelaktig^ skall medföra den påföljd att lönerna, äfven om de vid
första regleringen bestämmas till belopp, som efter nuvarande förhållanden äro billiga
och tillräckliga, likväl inom en sannolikt icke lång tidrymd skulle, i anseende till stigande
lefnadskostnader och minskadt penningevärde, visa sig otillräckliga och ofta påkalla
Rikets Ständers förnyade mellankomst; att, fastän det icke bör betviflas, att när
behof af en sådan mellankomst uppstår, Rikets Ständer skola anslå erforderlig löneförhöjning,
Biskoparne likväl härigenom komma i en af riksdagarne beroende ställning,
hvilken på deras embetsutöfning möjligen skulle kunna hafva ett menligt inflytande; att
om, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, det nuvarande aflöningssättet bibebålles ochBiskopslönerna
således fortfarande komme att stå i ett proportionelt förhållande till jordens och
lifsförnödenheternas värdevexlingar, det med skäl bör kunna antagas att regleringen skall
befinnas tillfredsställande äfven för en lång framtid.
Emot Utskottets ifrån Kongl. Maj:ts Proposition afvikande förslag, som afser bibehållandet
af åtminstone ett prebende-pastorat för hvarje Biskopsstol, finnas moraliska
skäl, hvilkas giltighet ingen, som uppfattar Biskops-embetets ställning till kyrkan ifrån
dess rätta synpunkt, lärer vilja förneka.
Af alla dessa skäl finner jag mig föranledd att, med ogillande af Utskottets i
ofvanberörda punkter framställda förslag, förorda bifall till innehållet i Kongl. Maj:ts
Proposition.)'
Häri instämde: Doktor Emanuelsson, Kontrakts-prosten Janzon, Prosten Lundholm,
Kontrakts-prosten Osterman, Komminister Westergren samt, i hvad reservationen
rörde 3:dje punkten, Komminister Lexell.
Herr General af Dalström ville hafva anmärkt, att han icke deltagit i Utskottets
öfverläggningar rörande denna fråga.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtskotlets Betänkande JYi 184.
I
N:o 184.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Okt. 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning a/ väckt motion om indragning af Konvoj-kommissariatet
samt öfverflyttande till Stals-kontoret af de Kommissariatet
hittills åliggande göromål.
Uti Memorial, som Vällofliga Borgare-Ståndet remitterat till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet, har Herr Wallenberg, A. O., anfört, att bland de föremål
som alltmera tilldroge sig Rikets Ständers uppmärksamhet och påkallade deras åtgärder,
vore den vigtiga frågan om en förenklad förvaltning af Statsverkets medel.
För att vinna detta syftemål vore det af högsta vigt att tillse att alla sådana medel,
som voro ställda under Kongl.. Maj:ts disposition, för att till anvisade behof användas,
och hvilka i allmänhet inflöto till Stats-kontoret och der omhänderhades, icke
blefvo onödigtvis förvaltade på olika ställen af särskilda Styrelser. Derigenom ädroges
Statsverket fortfarande en större kostnad än behöfligt vore, och man förlorade
mycket i den enkelhet samt den reda och ordning, som vore ett af penninge-förvaltningens
första och nödvändigaste vilkor. I dessa hänseenden borde utan tvifvel
förvaltningen af Handels- och Sjöfartsfonden, anförtrodd åt en Styrelse, benämnd
Konvoj-kommissariatet, tilldraga sig Rikets Ständers uppmärksamhet, enär, till följd
af tid efter annan förändrade förhållanden, denna Styrelse syntes kunna såsom särskildt
embetsverk upphöra och derigenom flera icke obetydliga fördelar erhållas.
Handels- och Sjöfartsfonden tillkom under namn af Konvoj-kassan år 1723,
då på alla i Svenska hamnar inkommande eller derifrån utgående varor lades en
viss afgift eller extra licent, som skulle tillfalla Konvoj-kassan till utrustande af
Bih. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 8 Sami. 39 Häft. i
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JY2 184.
konvojer och vidtagande af andra åtgärder till Svenska handelsfartygs skyddande
emot de barbareske kaparne i Medelhafvet. Under kortare tider åtnjöt Konvojkassan
äfven direkta bidrag af Tull- och Riksgälds-kontorets medel, äfvensom en
särskild så kallad läst-afgift med visst belopp efter lästetalet för fartyg, som genomgingo
Öresund, utan att vara bestämda till Medelhafvet. Extra licenten, hvilken intill
sednaste tider qvarstått, erlades såsom en alldeles egen afgift med en ofta skiftande,
ibland särdeles hög procentberäkning å varornas värden, eller ock med bestämt
belopp i förhållande till varornas qvantiteter. Så fortgick det intilldess de bekanta
händelser inträffade, hvilka alldeles förändrade Europas förhållande till de folk, som
bebodde Medelhafvets Afrikanska kuster. Den Franska ockupationen af Algeriet befriade
Svenska Konvoj-kommissariatet från mångå bestyr, såsom uppköp af presenter
m. m., hvarigenom tillfälle äfven bereddes att nedsätta afgifterna till Konvojkassan.
Läst-afgiften afskaffades och för utgående varor äfven konvoj afgiften, hvilken
sednare för inkommande varor icke längre skulle utgå efter särskilda taxor,
utan med tio procent af tullen, samt kallades afgift till Handels- och Sjöfartsfonden.
Denna fond erhöll derjemte en annan bestämmelse genom förklarandet att dess öfverskott
skulle användas i allmänhet till handelns och sjöfartens utvidgande och befrämjarde.
Det Svenska fredsslutet med Marocko den 6 April 1845 borttog slutligen
sista återstoden af hvad ursprungligen utgjort föremål för Konvoj-kommissariatets
verksamhet och tillät att dess medel odelade kunde på annat sätt främja
handelns och sjöfartens gagn, samt befordra deras utveckling.
Endast ett fattades ännu för att i möjligaste mån förenkla uppbörden af den
inkomst, sorn tillföll ifrågavarande fond, och derom förfogades genom Rikest Ständers
beslut vid sistlidna riksdag, samt det derpå grundade Kongl. Brefvet den 18
December 1857, hvarigenom blifvit förordnadt, att, i stället för afgiften till Handelsoch
Sjöfartsfonden, ett bestämdt anslag af tullmedlen skulle med 750,000 R:dr
årligen utgifvas.
Ett hinder för Konvoj-kommissariatets indragning fanns i den omständighet att
efter föreningen med Norige en Norsk tjensteman, enligt Kongl. Brefvet den 30
December 1814, anställdes såsom ledamot i Kommissariatet, hvilket derefter skulle
ombesörja de båda rikenas utgifter till Konsuler ocji kunde betraktas såsom ett för
Sverige och Norige gemensamt förvaltningsverk. Äfven detta förhållande har numera
upphört sedan, till följd af Kongl. Brefven den 20 April och 8 Juni 1858,
Konsuls-utgifternas verkställande öfvertagits af Utrikes-departementet, dit Noriges
andel omedelbart öfverlemnades, samt den Norske ledamoten i Konvoj-kommissariatet
följaktligen upphört att der tjenstgöra.
Allt detta visade uppenbarligen att särskild Styrelse för Handels- och Sjöfartsfonden
icke vidare erfordrades och en granskning af de nuvarande föremålen för
dess verksamhet skulle ådagalägga att dess förvaltning borde åt Stats-kontoret anförtros.
Fondens årliga inkomster bestodo endast af anslaget utaf tullmedlen, 750,000
Allmänna Besvärs- ack Ekonomi-Utskottets Betänkande M 184. 3
R:dr, samt inflytande räntemedel. Den af Kongl.. Majit för fonden årligen fastställda
stat afsåg en summa, hvilken, med tillägg af uppkommande besparingar, ibland uppginge
till omkring 1,000,000 R:dr R:mt. Häraf utbetaltes Kommissariatets aflöning,
åtskilliga pensioner och tjensteersältningar till bestämda belopp, lösen för Oresundskatullen
samt anslag till sjöexpeditioner, Lots- och Fyr-inrättningen, Sjlikarle-kontoret,
Telegraferna, Karantäns-inrättningen, Trollhätte och' Strömsholms kanalbyggnader
m. m. Kommissariatet hade härvid intet annat att tillgöra än att, i enlighet med
staten, utgifva hvad deri blifvit anslaget, antingen såsom lönemedel åt tjenstemän
eller ock i större summor för vissa ändamål och till speciel redovisning af
andra verk och myndigheter. Dessa bestyr voro således af samma beskaffenhet,
som Stats-kontorets vanliga åligganden, och det funnes icke någon i ämnets egen
art grundad anledning hvarföre Stats-kontoret icke skulle fullgöra de utbetalningar,
hvilka nu af Konvoj-kommissariatet ombesörjdes.
Sedan Handels- och Sjöfartsfonden på ofvan omförmälda sätt blef tillgänglig
för andra ändamål än de. sorn från början afsågos, hade åtskilliga gagneliga företag
genom lån af fondens medel kunnat befrämjas, såsom byggnad af hamnar, kanaler,
skeppsdockor, jernvägar m. m., hvilka lån vid 1858 års slut uppgingo till ett sammanräknadt
belopp af 2,670,309 R:dr 35 öre R:mt. Denna utlåning innefattade
icke något för Stnts-konloret främmande göromål eller medförde något särdeles
stort besvär, ty sjelfva pröfningen af låneansökningarne och lånens beviljande tillkomme
ensamt Kongl, Majit. Stats-kontoret skulle således, likasom nu Konvoj
kommissariatet,
icke i detta hänseende få annat bestyr än att, i enlighet med de
af Kongl. Majit bestämda vilkor, utlemna lånebeloppen, förvara lånehandlingarne,
samt emottaga de årliga räntorna och kapital-afbetalningarne. Då nu lånens antal
voro högst ringa, så att de t. ex. vid 1858 års slut icke uppgingo till flera än
41, framstode tydligt, att den lånerörelse, som icke fordrade mera än uppläggandet
af omkring 40 särskilda conti med låntagare och hvarvid i afseende å lånens beviljande
den förvaltande myndigheten vore befriad från pröfningsomsorgen, icke kunde
väga tungt i tjenstebestyrens vågskål, likasom att den ej innefattade något, som
icke väl läte sig förena med den verksamhet, som åt Stats-kontoret vore anvisad.
Genom det anförda ansåges ådagalagdt, att Handels- och Sjöfartsfonden borde
förflyttas till det embetsverk dit Statsverkets medel, enligt anlagen grundsats, skulle
inflyta. Ett ytterligare skäl för denna åtgärd funnes deruti, att fondens hufvudsakligaste
inkomst utgjordes af det årliga anslaget, 750,000 Ridr Rimt, utaf tullmedlen,
hvilka medel just inginge till Stats-kontoret, hvadan förflyttningen icke vid verkställigheten
mötte ringaste svårighet. Man finge dock derföre ej tro, att den vore
likgiltig; att förändringen icke vore af vigt derföre att den vore enkel. Uti den del
af statsförvaltningen, hvarom nu vore fråga, kunde endast på detta sätt till vägabringas
reda och enhet; endast derigenom att på ett ställe samlades spridda delar,
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 184.
som borde vara förenade, kunde, man af det hela vinna en nöjaktig öfversigt och
jemväl få ett ärligt, jemförelsevis betydligt kostnadsbelopp besparadt.
Om Handels- och Sjöfartsfonden öfverlemnades till Stats-kontoret torde arfvoden
åt Ordföranden och Ledamöterne, tillhopa 2,200 R:dr, möjligen kunna genast
besparas, äfvensom största delen af det belopp, 3,435 R:dr, som beräknades till
hyra, skrifmaterialier m. m., hvarefter, i mån af öfriga tjensteinnehafvares afgång,
vidare reglering af deras befattningar borde företagas. Intilldess sådant kunde ske,
syntes det vara en enkel sak, att de inom Stats-kontoret fullgjorde de göromål,
som hittills inom Konvoj-kommissariatet ålegat dem.
Genom det väckta förslaget åsyftades slutligen icke någon sådan åtgärd, som
kunde leda till inskränkning i den myndighet, hvilken Kongl. Majit egde att öfver
Handels- och Sjöfartsfonden utöfva. Fondens förflyttning till Stats-kontoret lemnade
denna dispositionsrätt till alla delar oförändrad. Äfven Rikets Ständers rätt att genom
sina Revisorer granska fondens räkenskaper, förblefve densamma.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föresloges, att Rikets Ständer måtte
vidtaga åtgärd för indragning af Konvoj-kommissariatet samt Handels- och Sjöfartsfondens
öfverlemnande till förvaltning af Kongl. Stats-kontoret, och att Rikets Ständer
således måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit nådigst
täcktes förordna om de åtgärder, hvilka för verkställighet af den föreslagna indragningen
och förflyttningen kunna finnas nödiga.
Enligt hvad Utskottet inhemtat har vid innevarande riksdag jemväl hos Hedervärda
Bonde-Ståndet blifvit väckt motion om indragning af Konvoj-kommissariatet,
hvilken motion remitterats till Stats-Utskottet, som i Utlåtandet JV2 142 afstyrkt
densamma, hvarefter, till följd af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, vidare behandling
af nämnde motion är på Siats-Utskottets åtgärd beroende. Då emellertid nyssberörde
motion i väsendtliga delar afviker från den lill Utskottet remitterade i det att
den förstnämnda går derpå ut, att Tull-styrelsen skulle direkte till Utrikes-deparmentet
öfverlemna den nämnde Departement tillkommande andel af Handels- och
Sjöfartsfonden samt Kommissariatets öfriga göromål öfverflyttas till Stats- eller Riksgälds-kontoret
och all vidare aflöning till Kommissariatets ledamöter och tjenstemän
upphöra, anser Utskottet ofvanomförmälda förhållande icke utgöra hinder för Utskottet
att den till Utskottet remitterade motion till hufvudsaklig behandling företaga.
Af den fullständiga utredning af frågan motionären framlagt, framgår ovedersägligen,
att Konvoj-kommissariatet, sedan detsamma förlorat sin ursprungliga betydelse
och, genom tid efter annan inträffade förändringar, de flesta Kommissariatet
uppdragna bestyr upphört eller blifvit åt andra myndigheter uppdragna, icke vidare
är såsom särskildt embetsverk behöfligt, utan till vinnande af större enkelhet och
| - Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 185. 5
reda i förvaltningen samt besparing af kostnader bör upphöra, en åsigt sora jemväl
blifvit af den sednast af Kongl. Majit nedsatta Kommitté för uppgörande af förslag
till styrelse-verkens reorganisation uttalad. Då jemväl den af motionären föreslagna
öfverflyttning till Stats-kontoret af Konvoj-kommissariatets göromål synes i allo
ändamålsenlig, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit täcktes förordna om indragning af Konvoj-kommissariatet,
samt öfverflyttning till Stats-kontoret af de Kommissariatet
åliggande göromål.
Stockholm den 2 Oktober 1860.
N:o 185.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Okt. 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om inrättande af en Öfverstyrelse
för jernvägs-väsendet.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har Hedervärda Bonde-Ståndet
remitterat en af Riksdags-fullmägtigen G. Hullman från Nerike framställd motion,
deruti anföres, att förvaltningen af de ofantliga summor, som åtginge för jernvägsanläggningarne
icke vore underkastad någon tillräcklig kontroll. Den granskades väl
af Stats-revisionen, men denna borde hufvudsakligen granska principerna för förvaltningen
och dennas öfverensstämmelse med statsmakternes beslut och kunde icke så
noga undersöka förhållandena, att en fullkomlig kontroll deraf vore att förvänta. Då
nu tillika jernvägs-förvaltningen vore öfverlemnad åt en enda man, som emot all
vanlighet, till och med emot all sundare grundsats förenade egenskaperna af verkställare
och kontrollant, så rådde härutinnan ett missförhållande, som icke i någon
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 185.
annan del af statsbestyren eljest hos oss förekomme. Det vore derföre af stor vigt
att en sådan sjelfkontrollerande makt upphörde och att Chefen för Statens jernvägsbyggnader
ställdes under kontroll af en högre Styrelse, som kunde hindra sjelfrådighet
och möjligen ett oförlåtligt slöseri med Statens medel. Motionären ansåge sig
af dessa anledningar böra föreslå, att i vårt land måtte inrättas en Öfver-styrelse för
jernvägs-väsendet, derunder Chefen för Statens jernvägsbyggnader skulle komma
att lyda.
Då motionärens framställning hufvudsakligen stöder sig på antagandet att Chefens
för Statens jernvägsbyggnader penninge-förvaltning icke skulle vara underkastad
tillräcklig kontroll genom den granskning densamma hos Stats-revisionen underginge,
anser sig Utskottet böra erinra att jernvägs-förvaltningens räkenskaper jemväl revideras
i Kongl. Kammar-rätten. Att för jernvägarne inrätta en särskild Öfver-styrelse
torde desto mindre vara lämpligt och behöfligt, som, när byggandet af statsbanorna
hinner fullbordas och sålunda de särskilda förhållanden, hvilka under byggnadstiden
försvåra förvaltningen, komma att upphöra. Styrelsen öfver Statens jernvägar torde
kunna uppdragas åt något af de redan inrättade embetsverk, som hafva sig nära
liggande delar af förvaltningsbestyren anförtrodda. Den fara motionären funnit deruti
att jernvägs-förvaltningen vore lagd i händerne på en person, synes icke heller
förtjena afseende, sedan Kongl. Majit under den 9 Mars innevarande år förordnat
en särskild person att, såsom Chef för kansli- och kameral-göromålen, biträda Öfversten,
Friherre Ericson i styrelsen för Statens jernvägs-byggnader och således Chefen
för denna förvaltning, lika med Cheferne för andra Styrelser, fått vid sin sida
en person, hvars yttrande han i förvaltningsfrågor lärer böra inhemta. På dessa
grunder får Utskottet hemställa,
att någon Rikets Ständers åtgärd icke må i anledning af motionen
vidtagas.
Stockholm den 2 Oktober 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JW 186.
7
N:o 186.
Auk. till Exp.-TJtsk. den 3 Okt. 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för Klockare i Halland,
som innehafva boställen, att med penningar lösa den från
boställena in natura utgående ränta.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterad en af Riksdags-fullmägtigen Anders Gudmundsson väckt motion,
så lydande:
»Klockare i Halland, som innehafva boställen, utgöra för dessa viss ränta in
natura till rektorer och lärare vid de Halländska städernes skolor och pedagogien
Denna börda blifver ofta ganska tryckande och då de flesta andra natura-preestatio
ner
i vårt land nu få lösas med penningar, så synes det billigt, att denna fördel
äfven beviljas ifrågavarande personer. Jag föreslår således, att nämnde boställsinnehafvare
må få utgöra dessa räntor kontant med det belopp, hvartill räntorna i
lönestalerna beräknas.»
Genom Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 angående sättet för grundräntors
och kronotiondes utgörande är redan stadgadt, att räntor, anslagna till lön åt
embets- och tjenstemän eller utgående till allmänna verk och inrättningar skola af
räntegifvarne få lösas med penningar efter ett, hvarje år för de nästförflutne tio
åren bestämdt medelpris, utan rättighet föf räntetagarne att något af dessa anslag
till leverering in natura uppsäga; dock att för dem af dåvarande embets- och tjenstemän,
hvilka, enligt fullmagter eller konstitutorial voro i åtnjutande af' så beskaffade
löner, utan att särskildt förbehåll om förändring blifvit i fullmagten eller konstitutorialet
eller annorledes gjordt, förändringen först med deras afgång från embetet
eller tjensten finge träda i verkställighet, så vida de icke sjelfve, deröfver hörde,
förklarade sig önska, att den derförinnan kunde försiggå. Då motionären icke med
-
8 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande AS 187.
delat närmare upplysning om beskaffenheten af de ifrågavarande räntorna samt huruvida
i afseende å dem något särskildt förhållande eger rum, som kan göra stadgandena
i förenämnde Kongl. Kungörelse icke å desamma tillämpliga och Utskottet således
saknar anledning att antaga det skälet hvarföre dessa räntor fortfarande utgå
in natura kan vara något annat än att de tjenstemän, åt hvilka räntorna äro såsom
lön anslagna, deras rätt likmätigt, vägrat att medgifva det räntorna finge med penningar
lösas, får Utskottet, enär förändring i nyssberörde förhållande icke, utan
räntetagarnes begifvande, kan åstadkommas förrän vid ombyte af räntetagare, men
då ock författningsenligt eger rum, hemställa,
att någon Rikets Ständers åtgärd icke må i anledning af motionen
vidtagas.
Stockholm den 2 Oktober 1860.
N:o 187.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Okt. 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om kungörande i tidning arne af
förslag till organist-, klockare- och folkskolelärare-befallningar.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterat ett memorial, deruti Riksdags-fullmägtigen Johannes Larsson från Jönköpings
län, enär organister, klockare och folkskolelärare, hvilka, i afseende å ansökningsrätt,
icke vore inskränkte inom visst stift, utan berättigade att söka lägenheter
i hela riket, likväl voro förbjudne att samtidigt innehafva förslag till mera än en ledig
tjenstebefattning, men det på främmande orter vore svårt, ofta omöjligt, att
skaffa sig kommissionär och det icke skäligen kunde fordras att pastor skulle meddela4
alla de sökande underrättelse om tiden för förslagets upprättande eller hvilka
derå
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JYi 187. 9
derå blifvit uppförde, föreslagit att, till besparande af kostnad och besvär för de
sökande, måtte stadgas, att, då förslag upprättades till organist-, klockare- eller folkskolelärare-befattning.
förslags-upprättaren skulle, utom det redan föreskrifna kungörandet
från predikstolen, vara skyldig att, såvida flere sökande än de å förslaget
uppförde sig anmält, skyndsamt låta införa förslagen med utsättande af de föreslagnes
namn i ortens allmännast spridda tidning eller ock i stifts-tidning, der sådan
funnes, dervid uppgift jemväl borde lemnäs å den dag, hvarifrån besvärstiden öfver
förslaget skulle räknas.
Enligt hvad motionären sjelf anfört, kunna sökande till de ifrågavarande befattningarne
anmäla sig från hela riket. Ett kungörande af förslaget, som skulle medföra
den af motionären åsyftade verkan, borde derföre ske, icke i den allmännast
spridda tidningen å den ort. der förslaget upprättas eller i nämnde orts stifts-tidning,
utan i samtlige stifts-tidmngar eller i alla de tidningar, som på särskilda orter
öfver hela riket kunna anses vara allmännast spridda. Det lärer emellertid icke
kunna åläggas förslags-upprättaren att bekosta ett dylikt kungörande och icke heller
synas församlingarnes medel böra användas till för desamma främmande utgifter. I
de allra flesta fall torde ock saken hädanefter, som hittills, i hvarje särskildt fall lätt
regleras utan statsmakternes mellankomst och för en aflägse boende sökande nlir
kostnaden och besväret att förskaffa sig tillgång till en å annan ort spridd tidning,
ej mindre än den att anmoda någon person å den ort, der förslaget upprättas, att
lemna honom underrättelse om dess innehåll. Utskottet hemställer derföre,
att någon Rikets Ständers åtgärd icke må i anledning af motionen
vidtagas.
Stockholm den 2 Oktober 1860
Bih. till B. St. Prut. 1859 & 18(10. 8 Samt. 39 Höft.
SJOCK.HOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 188. 1
N:o 188.
/
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Okt. 1860, kl. 1 e. in.
Betänkande, i anledning aj väckle motioner, i fråga om meddelande af
föreskrifter, i afseende å Hypotlieks-föreningarnes verksamhet.
Genom remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet har Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet fått till behandling emottaga tvänne motioner, den ena af Riksdags-fullmägtigen
Per Persson från Wermlands län, med hvilken Anders Andersson,
Per Ericsson och Anders Jonsson från samma län sig förenat, och den andra af
Riksdags-fullmägtigen Eric Malmin från Westmanlands län, med hvilken förenat sig
Johan Öström och Eric Jonsson från sistnämnde län, samt Johan Pettersson från
Kronobergs län; varande härvid anlördt, af Riksdags-fullmägtigen Per Persson, hurusom
allmänt kändt vore, att inom Hypotheks-föreningarnes förvaltning vissa oordningar
förekommit och att hos några af dem Styrelserna missbrukat sin myndighet,
icke af egennvttiga afsigter, utan emedan man ansett sig kunna göra hvad som
helst, då man var lemnad utan kontroll. Så hade några Ilypotheks-föreningar, i
stället att, som ske bort, utlemna amorteringslån till jordegare, innehållit betydliga
belopp för att lemna vän och väns vänner lån utan inteckningssäkerhet. Likaså
torde få anses allmänt bekant att Hypotheks-föreningarne utlånade sina obligationer
emot antagligen mindre goda säkerheter, enär de för dylik hjelpsamhet betingade sig
provision. Dessa obligationer funnes äfven att så säga på nederlag hos åtskilliga
ombud under förevändning af försäljning, som dock ej komme att ega rum. Om
alla de sålunda utiemnade obligationerne voro bokförda, kunde motionären ej uppgifva,
men nog voro de underskrifna och fullständiga såsom Hypotheks-föremngens
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 18(iO. 8 Sami. 40 Eäft.
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 188.
skuldförbindelser. Då nu Hvpotheks-föreningatne utvidgat sin verksamhet och kunde
ådraga landet obotlig skada, om de ej skötte sin kredit och höllö sig vid den lönegren,
för hvilken de blifvit upprättade, ansége sig motionären ega anledning att, till
trygghet så väl för dem, hvilka voro delegare a Hypotheks-förening, som för dem,
hvilka innehade dylik förenings obligation, föreslå:
att vid hvarje Hypotheks-förening måtte förordnas ett Kronans ständige ombud;
att detta ombud skulle ega att, när helst ombudet så för godt funne, deltaga
i bolagsstämmor, revisioner, direktions-sammanträden, samt anställa inventeringar af
lånehandlingar, förfärdigade obligationer, blanketter, kassor, m. m.;
att Hypotheks-föreningarne måtte åläggas att, i närvaro af Kronans Ombud,
upprätta qvartals-rapporter, hvilka ofördröjligen borde insändas till Kongl. Maj:t och
kungöras i Post- och Inrikes tidningar; och
att i dessa qvartals-rapporter särskildt måtte upptagas det belopp, hvarje llypotheks-förening
hade att fordra mot annan säkerhet än inteckning och under annan
form än amorteringslån; äfvensom antal och summa af de obligationer, sorn
färdigslcrifna qvarligga i föreningens egen vård och uppgift å dem, som blifvit till
föreningens ombud för ett eller annat ändamål ullemnade.
Härförutan borde i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t jemväl anhållas, det
Kongl. Majit täcktes låta i klara ordalag kungöra, huru hvarje Hypotheks-förenings
ansvarighet vore genom dess reglemente bestämd, så att sväfvande svar på derom
framställda frågor ej måtte erhållas.
Af Riksdags-fuIImägtigen Eric Malmin: att det, vid jemförelse emellan den intecknade
skuld, hvari landet före Hypotheks-föreningarnes inrättande häftade och det
belopp, hvartill numera den in- och utländska vid fastigheterne häftande skulden
uppginge samt vid tanken på huruledes genom de penningetillgångar, Hypotheksföreningarnes
upplåningar beredt, fastigheterne öfvergått till en handelsvara, man
svårligen kunde instämma i de bländande målningar, hvilka uppgjordes öfver det
myckna goda, som Hypotheks-föreningarne och de enskilda Bänkerne skulle uträttat,
samt de utomordentliga framsteg i välmåga och ali slags kultur, som land och folk
under de sednaste 20 åren skulle gjort. Tyärtom, och ehuru det ej kunde bestridas
att Hypotheks-förenings- och Banko-lån här och der verkat nyttigt, nemligen
på sådana händer, der de blifvit med klok beräkning använde, hade likväl, i motionärens
tanke, på det hela, skadan af Hypotheks-föreningarne vida öfvervägt det gagn,
de åstadkommit. Då nu emellertid flere nya Hypotheks-föreningar syntes vara färdiga
att begära oktroj, för att sedermera i sin tur upptaga utländska lån, ville motionären,
i hvad på honom ankomme, i tid försöka att förekomma än större skador
för det allmänna; i hvilket afseende han föreslagit att redan varande Hypotheksförening
eller sådan förening, som hädanefter stiftas, måtte uttryckligen förbjudas
att upptaga amorteringslån utan Kongl. Majrts och Rikets Ständers gemensamt dertill
lemnade bifall.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 188.
3
Efter det särskildt i nåder förordnade Komraitterade afgifvit underdånigt Betänkande
och förslag angående förändrad organisation af Hypotheks-inrättningarne i riket,
har Kongl. Maj:t till Rikets Ständer aflåtit nådig Skrifvelse i detta ämne. Då
uti detka förslag, som afser en helt och hållet förändrad organisation af Hypotheksföreningarne,
fråga förekommer derom att sammanföra de särskilda Hypotheks-föreningarne
till och omkring en Central-anstalt, genom hvilken all upplåning och ohligations-utgifning
skulle verkställas, och, jemte det de särskilda foreningarnes verksamhet
såsom uppiånings-anstalter sålunda komme att inskränkas, den allmänna Hypotbeks-bankens
Förvaltning skulle enligt nämnda förslag underkastas en flersidig
uppsigt från det allmännas sida, torde ej vara skäl att, innan sig visat huruvida det
härutinnan väckta, förslag vinner godkännande elier ej, inlåta sig i partiela förändringar
af hittills gällande stadganden; i anledning hvaraf Utskottet hemställer,
att någon Rikets Ständers åtgärd icke må för närvarande i anledning
af desse motioner vidtagas.
Stockholm den 8 Oktober 1860.
Reservation:
af Herr Hjärne, //.: »Utan att vilja godkänna alla de, uti nu behandlade motioner,
framkastade yttranden, i den syftning, att Hypotheks-föreningarne skulle hafva
vidtagit åtgärder, hvilka ländt till förringande af den kredit, som är ett hufvud vilkor
för hvarje penningeanstalt, synes mig likväl den hemställan, att Hypotheks-föreningarne
borde förpligtas, att tid efter annan lemna noggranna uppgifter om sin hela
ställning, vara förtjent af allt afseende.
Det är obestridligen i berörde kredit-anstalters sanna intresse att lemna allmänheten
kännedom om den qvantitet obligationer af olika slag, som blifvit satt i omlopp,
äfvensom huruvida några obligationer blifvit utgifna mot annan säkerhet än
inteckning i fast egendom å landet m. m. Men äfven om detta skulle förorsaka
Hypotheks-föreningarne något besvär och en eller annan bland dem, den olägenheten,
att offentliggöra huru vidsträckt tydning de hafva gifvit åt sina reglementen,
så torde det icke vara mera än billigt att, då Hypotheks-föreningars obligationer
hafva en stor spridning inom landet, allmänheten sättes i tillfälle sjelf bedöma i
hvad mån dessa papper innebära full säkerhet. Man må ej invända att denna åt
gärd
blir öfverflödig, i händelse den tillämnade Riks-hypotheks-banken skulle komma
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Jfi 188.
till stånd. Den nya inrättningen är ja afsedd till en medlare emellan långifvare och
Hypotheks-föreningarne i orterna, hvadan på dessas solidité ytterst hvilar det hela
och följaktligen hvarje tillgörande, i afsigt att förstärka Hypotheks-föreningarnes kredit
otvifvelakligt kommer att bidraga till Riks-hypotheks-bankens anseende, samt göra
dess papper begärligare.
Jag anhåller derföre att få upptaga det förslag till Utskottets yttrande, hvilket
vid ett tillfälle, då Utskottet var fåtaligt, föll på en röst, och innefattade tillstyrkande,
att Rikets Ständer skulle genom underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl.
Majit i nåder förordna:
a) att samtliga Hypotheks-föreningar i riket skola, efter hvarje qvartals-sammankomst,
ingifva till Kongl. Finans-departementet balans extrakt öfver föreningens hela
ställning, upprättadt i öfverensstämmelse med det formulär, Kongl. Majit behagar
bestämma;
b) att samma balans-extrakt upprättas i närvaro af Kongl. Majits Befallningshafvande
eller dess ombud, som det äfven skall åligga inventera inneliggande lånehandlingar,
obligationer och kassa;
c) att de sålunda af Kongl. Majits Befallningshafvande eller dess ombud bestyrkte
balans-extrakter ofördröjligen i allmänna tidningarne intagas»
Häri instämde: Herr Doktor Emanuelsson, Herr Kyrkoherden Ternström, Herr
Komminister Westergren, Herrar Lamberg, Rydin, Wedm och Wallenberg, samt
Riksdags-fullmägtigen Georg Nyqvist från Wermlands län.
Herr Tham, S. M, Herr Törnebladh, C. O., Herr Ros. .4. E., ville hafva
anmärkt, att de varit frånvarande då Utskottet fattade sitt beslut i frågan.
O
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1&60.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 189.
1
N:o 189.
Ank. till Exp.-Utsk. den ll Okt. 1860, kl. V e. ni.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om indragning
af Biskops-embetena, med undantag af dem i Upsala, Lunds
och Hernösands stift.
I förestående ämnen hafva till Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskottet blifvit,
dels från Höglofliga Ridderskapet och Adeln dels från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterade
följande motioner, nemligen:
1:0. Af Herr Grefve Adlersparre, C. A., som aufört, att han öfverallt i landet,
der han uppehållit sig, hört den åsigten uttalas om Biskops-embetena att de utgjorde en
onödig stats-lyx, hvilken landet ju förr desto hellre borde blifva qvitt såsom alltför
kostsam. Då motionären fullkomligt delade denna åsigt, hade han ansett sig, såsom
representant, pligtig söka medverka dertill att åtminstone en väsendtligare del af de
löneförmåner, som åtföljde dessa embeten, blefve på ett förnuftsenligare sätt använde,
utan att dervid presterskapet beröfvades något af dess inkomster. Vid de tillfällen indragning
af Biskops-embetena vid riksdagarne varit på tal, hade den invändning blifvit
gjord och fråntagit förslaget allt hopp om framgång, att detsamma stod i uppenbar strid
mot föreskrifterne i 13 och 29 §§ af Riksdagsordningen, der det hette, på ena stället:
»jemte Erkebiskopen, Biskoparne och Pastor Primarius i Stockholm, hvilka af Konungen
»till riksdagen kallas etc.,» och på det andra: »till Erkebiskop och Biskopar, med hvilkas
val förhålles» etc. Enär denna invändning varit fullt befogad och motionären icke
ville komma i kollision med grundlagarne, påyrkade han icke hela den biskopliga institutionens
borttagande, utan ätnöjde sig med att föreslå, »att i män som BiskopsBih.
till R. St. Brot. 1859 $ 1860. 8 Sami. 4-1 Häft. 1
2 Allm. Besv- och Ekon.-Utshottets Betänkande N:o i89.
»embetena i stiften inom riket, med undantag af Hernösand, Upsala och Lund, blifva le»diga,
Rikets Ständer måtte besluta att alla öfriga Biskops-embeten indragas.» Genom
ett sådant förfogande och beslut vore grundlagens stadgande i afseende på erforderligt
antal Biskopar respekteradt samt norra, mellersta och södra Sverige till själavårdens
öfverinseende hugnadt med särskilda Biskops-embeten, af hvilka det i Upsala fortfarande
skulle blifva säte för Svea Rikes Erkebiskop;
2:o Af Riksdags-fullmägtigen Paul Andersson från Jemtlands län, som, jemte det
han till bemötande upptagit de skäl, hvilka vid sistlidne riksdag blifvit anförda emot en
då väckt motion om indragande af nio Biskops embeten i riket, ånyo upptagit denna
motion och i nämnde afseende föreslagit, del Rikets Ständer måtte besluta att, med undantag
af Erkebiskops-stolen och Blskops-sätena i Lund och Hernösand, hvilka tillsvidare
borde bibehållas med afseende dels å grundlagens föreskrift, dels å behofvet af tillsyn
öfver preslbildningen vid rikets båda universiteter samt dels derföre att Hernösands stift
hade en vida större utsträckning än något annat stift och derstädes ej heller funnes
domprost, rikets öfriga nio Biskops-embeten, nemligen Westerås, Strengnäs, Carlstad,
Göteborg, Skara, Linköping, Wexiö, Calmar och AVisby, måtte vid nuvarande innehafvares
afgång indragas och de med embetena förenade prebende-pastorater med egna Kyrkoherdar
besättas, samt öfriga löneinkomster tili Statsverket ingå. Härförutan har motionären
fästat uppmärksamhet på den bekymmersamma ställning, hvari en mängd fattiga
församlingar inom riket befunno sig, hvilka med bästa vilja saknade medel för ordnande
af sina skolor och att genom bifall till motionen riklig tillgäng kunde beredas till bidrag
för de mångenstädes såväl behöfliga småbarns-skolorna, hvarjemte motionären uttryckt
sin förhoppning, att motionen skulle föranleda en underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder aflåta Proposition i ämnet till Rikets
näst sammanträdande Ständer och dervid jemväl föreslå de lagförändringar, som i
och för den nu föreslagna indragningen kunde erfordras; samt
3:o. Af Riksdags-fullmägtigen Robert Fredrik Gross från Calmar län, hvilken
andragit, att han, i frågan om Biskops-embetenas obehöflighet, hade att åberopa, dels
sin egen erfarenhet, dels ock i synnerhet den omständigheten, att en i motionärens hembygd
högt aktad prestman, filosofie magister, prost och kyrkoherde, hvilken i sina yngre
år varit Adjunkt i en numera afliden Biskops hus och således vore nära invigd i Biskopsembetets
mysterier, uppmanat motionären att framställa förslag om Biskops-embetenas
indragning, under förklarande att Biskoparne voro helt och hållet öfverflödige och att
deras embeten, såsom i allt fall nu mer än till hälften skedde, kunde skötas af Domprostarne.
Af sin egen erfarenhet åter kunde motionären intyga, att, sedan han flyttade
till och bosatte sig i Hjorteds socken af Calmar län, stiftets Biskop under 22 års tid
icke varit synlig i församlingen, ehuru det vore vid de s. k. visitationerna, som Biskopen
skulle tillse huru själavården handhades. Bäst vore visserligen om alla Biskops embetena
kunde indragas och lönerna anslås till nyttigare ändamål; men dä detta vore stridande
Allm. Besv- och Ekon.-VIskottets Betänkande"N:o 189.
3
mot grundiagarne samt det kanske vore nödvändigt att vid universiteten hafva en person,
sora vakade öfver den presteriiga btldningen, äfvensom att i Hernösands stift, der Domprost
ej funnes, Biskops-embetet bibehölles. föresloge motionären att, med bibehållande
Biskops-embetena i Upsala, Lund och Hernösand, öfrige Biskops-embeten i riket måtte
vid nuvarande innehafvares afgång indragas och lönerna anvisas till fattige studerandes
underhäll eller indragas till Statsverket samt de till dessa embeten anslagna prebenden
med egna pastorer förses, äfvensom att nuvarande löneförmåner för Erkebiskopen 6amt
Biskop arne i Lund och Hernösand jemväl vid blifvande ledighet mätte indragas till Statsverket
och ersättning gifvas i kontant lön efter Rikets Ständers bestämmande.
Sedan mera än ett fjerdedels århunrade hafva tid efter annan vid Rikets Ständers
sammanträden förslag om indragning af biskops-embetena förekommit, ehuru dessa
förslag, hvilka vid de sednare riksdagarne städse förnyats, ännu icke vunnit Rikets Ständers
bifall. Om än denna utgång icke talar för befogenheten af de väckta förslagen, hänvisar
dock detta bland svenska folkets ombud ständigt återkommande yrkande ombiskopsembetens
indragning oförtydbart derpå, att antingen biskops-institutionen, sådan den i vårt
land stadgat sig, är behäftad med något väsendtligt fel eller ock att under tidens fortgång
denna institution urartat på ett sätt, som icke vidare lemnar hopp om återgång till ett
bättre skick. Hvad med biskops-embetena åsyftats visar sig bäst i 1686 års Kyrkolag,
der det heter, att biskoparne skola vara »tillsyningsman uti stiften öfver Guds försam»ling»,
hvilka sjelfve skola »predika den rena läran» och »gifva gran akt uppå» att jemväl
presterne »Guds ord klart, rent och oförfalskadt sina åhörare föreställa.» Biskoparne
skola vidare deltaga i Domkapitlens göromål; hafva uppsigt öfver gymnasier och skolor,
lärare och lärjungar; »en gång om året visitera så många församlingar, som möjligt
är»; samt »årligen» hålla presteraöte både med kyrkoherdar och kapellaner. Det
torde icke kunna nekas, att den verkningskrets, som sålunda blifvit biskoparne anvisad,
är lika vigtig, som vidsträckt och, utan annan ledning än den kyrkostadgarne sålunda
lemna, skulle man svårligen kunna fatta huru det är möjligt att ifrågasätta borttagande
af embetsmän med en så ingripande, så mångsidig, samt rätt och nitiskt utöfvad, så aktningsbjudande
och välgörande verksamhet, helst då man knappt nog tror sig behöfva att
sätta något annat i stället, utan antingen vill åt tre biskopar öfverlemna hvad hittills varit
ät tolf uppdraget eller ock anser bisko ps-göromålen kunna, nära nog som en bisak,
öfverlennäs åt de af andra göromål ganska mycket upptagna domprostarne. Men ett är
hvad institutionen en gång varit samt hvad den kunde och borde vara, ett annat hvad
erfarenheten lärer om det skick, den under tidens fortgång antagit och efter hvilket den
4
Allm. Besa.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 489.
Bii rätteligen lärer bedömas. Vid den tid Kyrkolagen skrefs funnos ännu eller lefde i
mannaminne inom vårt land biskopar, lios hvilka Sveriges folk står i djup tacksamhetsskuld
för hvad de med kraftigt nit och oförtröttad verksamhet uträttat för kyrkotukt och
ordning, för läroverken och icke minst för folkundervisningen. Kyrkolagens stränga fordringar
på en biskops verksamhet hade då en motsvarighet i verkligheten; och om mensklig
bristfällighet icke äfven den tiden lät anledningar till klander emot biskoparne uteblifva,
khndé dock klandret icke drabba sjelfva institutionen, så länge goda verkningar
af denna aldrig saknades. Annorlunda måste det dock blifva i samma mån biskoparne
läto sig dragas från sitt egentliga kail och visade sig företrädesvis egna tid och krafter,
icke åt hvad deras embeten förnämligast tillhörde, utan åt ett för detsamma främmande
uppdrag, som blifvit med biskops-embetet förenadt. Ett sådant var den rättighet och
skyldighet att deltaga i folkrepresentationens förhandlingar, som varit och är Sveriges
biskopar lemnad. En naturlig följd af den ställning presterskapet inom representationen
intager, var dock detta uppdrag för sjelfva biskops-lnstitutionen oväsendtligt och det hade
tilläfventyrs varit både för denna och kyrkan lyckligt, om det städse sålunda af embetets
innehafvare betraktats. Verkligheten har dock visat något annat. Allt längre och tätare
återkommande riksdagar hafva låtit biskoparne allt oftare saknas inom sina stift, utan
att under de tider representanikallet iemuat dem öfriga någon särdeles verksamhet försports
inom stiften. De omständliga föreskrifter Kyrkolagen lemnar rörande visitatiouer
och prestmöten visa nogsamt, hvilken vigt lades på dessa förrättningar och hvad omdöme
den biskop skulle ansetts förtjena, som åsidosatt en så vigtig del af sitt embetes
åligganden. Och dock torde den nu lefvande generationen af svenska folket knappt nog
varit i tillfälle att iakttaga en annan utöfning af biskops embetet än den nyss antydda.
Långt ifrån att årliga prestmöten någorstädes hållas, torde i ganska många stift flertalet
af presterne hafva framlefvat bästa deien af sin tjenstetid, utan att hafva egt tillfälle bevista
något sådant. På samma sätt hafva väi i de flesta stift länga år förflutit, utan att
ens någon visitation blifvit hållen, och mängden af församlingar torde sakna ens någon
innevånare, som bevistat eiler minnes en biskops visitation, sådan Kyrkolagen bjuder den.
Urtder dessa förhållanden torde biskoparnes befogenhet att anses såsom »tillsyningsman
i stiften» öfver församliugarne och presterna, svårligen erkännas. Härmed lärer ock den
egentliga grunden för deras tillvaro vara borta; och huru högt man än må uppskatta
värdet af deras nil, erfarenhet och förmåga inom representationen, torde det alltid blifva
minst sagdt oegentligt, att staten använder de betydliga tillgångar, som äro biskoparne
anvisade* éndast för att derigenom underhålla tolf utmärktare medlemmar i en af representationens
fördelningar.
Om således den biskopliga institutionen i Sverige är på förfall: om biskoparne,
åsidosättande de pligt er, sorn väsendtligt tillhöra deras kall, egna sina krafter hufvudsakligen
åt fullgörande af ett uppdrag, som måhända i kyrkans och religionens intresse aldrig
bordt dem lemnäs; och om, tili följd häraf, presterskapet och församliugarne sakna
Allm. Bese- och Ekon.-Utskoltets Betänkande N:o 189. 5
deu tillsyn, som kyrkostadgarne velat ät deni bereda och våra kyrkliga förhållanden fordra,
så kunde likväl ännu deu förhoppning linnas, att en återgång vore möjlig, om institutionen
besute den lifskraft, som för en dylik pånyttfödelse erfordrades. Utrustad med
rikare materieia hjelpmedel än någon annan embetsmaunaklass i landet, låter det tänka
sig, ato ett nyvaknadt lif skulle hos densamma väckt lanken på utvägar att ersätta utlefvade
och förbrukade krafter med nya och friska, och att under samfäld, nitfull verksamhet
låta minnena af slapphet och försummelse öfvergå till mer och mer förgätna traditioner.
En manande sporre härtill borde varit dessa en gång framställda, aldrig tystade,
utan alltjemt återväckta yrkanden om biskops-embetens indragning. Men någon verkan
i nyss antydd riktning har ännu icke visat sig. Förgängelsens lag synes vara den
enda, hvars verksamhet skulle återstå. De åligganden, som en gäng voro biskoparnes(
äro dock af alltför stor vigt, särdeles i en tidpunkt, dä den svenska kyrkan visserligen
är i synnerligt behof af »tillsyningsman» med kraft och förmåga att tillse det Guds ord
»klart, rent och oförfalskad!» åhörarne föreställes, alt icke allt bör göras för att ät kyrkan
och församlingarne söka äterförvärfva de förmåner, biskoparne en gäng beredt dem,
men ej vidare förmå åstadkomma. Den första åtgärden härför lärer ej kunna blifva någon
annan än indragning af de biskops embeten, motionärerue påyrkat. Då emellertid detta
först småningom kan verkställas och, i afseende pä de åtgärder, hvilka, i sammanhang
med verkställande af indragningen blifva erforderliga, Kongl. Maj:t bäst torde vara
i tillfälle att dertill afgifva förslag, samt frågan om användande af de tili ofvanberörda
biskopsstolar anslagne medel icke lärer undgå att dervid jemväl komma under öfvervägande,
får Utskottet, som redan i anledning af Kongl. Maj:Is nådiga Proposition om reglering
af biskoparues inkomster, afgifvit yttrande rörande Erke-biskopeus samt Biskoparnes
i Lund och Hernösand aflöning, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga erforderliga åtgärder för
indragning, vid inträffande ledigbeter, af biskops-embetena i Linköpings,
Skara, Strängnäs, Westerås, Wexiö, Göteborgs, Calmar, Carl
stads och Wisby stift, äfvensom i Iråga om de förändringar i afseende
ä stiftsstyrelserna, hvilka af biskops-embetenas indragning kunna
föranledas, samt. beträffande användandet af de lill nyssuppräknade
biskops-embeteu anslagna inkomster, aflåta nådig Proposition
till Rikets nästsammanträdande Ständer.
Stockholm den 8 Oktober 1860.
Reservationer:
Af Herr Hjärne, IL
Af Herr Prosten Modigh. »Den anmärkningsvärda motsägelse i åsigter och tillstyr
-
0 Allm. Bese- och Ehon.-Ulskottels Betänkande N:o i89.
kandell, suni förefinnes i Ekonomi-Utskottets under N:o 183 och 189 meddelade Belänkanden,
mäste otvifvelaktig! hos hvarje uppmärksam granskare framkalla en viss öfverraskning. Sedan
Höglofl. Utskottet i det förstnämnda Betänkandet tillstyrkt vissa grunder tor en reglering af Biskoparnes
aflöning, meddelar Utskottet i omedelbart sammanhang dermed det sednare,
hvari bemälde Utskott proklamerar sitt beslut om indragning af den embetsmanna-institution,
hvars ekonomiska angelägenheter Utskottet nyss tillförene haft all möda ospard
att reglera. För att i någon mån uppställa en nöjaktig förklaringsgrund rörande detta originel
fortfarande, har jag ansett mig böra tillkännagifva, att beslutet om löneregleringen
dikterades af ett ifrån alla Stånds-delegationer nära fulltaligt Utskotts-plenum, beslutet
om nio Biskops-embetens indragning deremot af ett plenum, hvarest majoriteten,
vid en af Bonde-Ståndet äskad votering, i hvilken elfva medlemmar af detta resp. Stånd
och nio af de öfriga Riks-Ständen tillsammans deltogo, segrade med en röst. Emot det
sålunda fattade beslutet får jag anmäla min reservation på följande grunder. Det lärer
icke kuuna nekas, att, med den organisation Svenska kyrko-författningen eger, en öfverstyrelse
inom hvarje stift erfordras, och att för de kyrkliga angelägenheterna, icke mindre
än för andra grenar af embetsförvaltniugen, särskilde Chefer behöfvas, för att utöfva
den närmare tillsyn och det öfverinseende, som omöjligen skulle kunna af en centralmyndighet
för hela riket eller ens af tre, såsom molionärerne föreslagit, pä ett tillfredsställande
sätt utöfvas. Indrogos Biskops-embetena, så måste följaktligen denna Chefsmyndighet
uppdragas åt någon annan inom hvarje stift, och härtill har man föreslagit Dom
proslarne. Men i tre af de stift, der indragning af Biskops-embetet ifrågasättes, eller
Carlstads, Calmar och Wisby, finnas inga Domprostar, och äfven der de finnes, äro deras
tid och krafter så tillräckligt tagna i anspråk för uppfyllandet af egna pligter, att
någon tillökning med Biskoparnes mångfaldiga och ansvarsfulla göromål icke lärer af
någon, som känner hithörande förhållanden, kunna ifrågasättas. Skola således Dompro
stärne öfvertaga Biskoparnes embets-göromäl, så måste deras egen embetsutöfningbesörjas
af nya funktionärer, hvilkas anspråk på en, emot deras arbete svarande löneinkomst
ingen lärer rättvisligen kunna tillbakavisa. Öfverväger man alla dessa förhållanden,
lärer det snart visa sig att allt hvad genom de väckta förslagens bringande till verkställighet
i ekonomiskt afseende uträttades vore att med ganska ringa, om ens någon besparing
för det allmänna Stifts-cheferne i nio af rikets tolf stift komme att benämnas
Domprostar, i stället att nu kallas Biskopar. I Domkapitlens närvarande sammansättning,
der Biskopen såsom prrnses och Domprosten såsom ledamot måste fylla hvar sin
plats, ligger ock ett väsendtligt hinder för reformens genomförande. Betraktar man
dessutom Biskoparnes förhållande till elementar-läroverken i deras egenskaper af Eforer
— den uppsigt dem åligger öfver själavården, uppfostrings-väsendet och det sedliga
tillståndet inom stiften; besinnar raan att Biskoparne äro pligtige att sjelfve eller genom
behöriga ombud vid visilationer undersöka tillståndet Inom församiingarne och dervid
bringa rättelse, der sådan behöfves, erinrar man sig alt de skola hålla prestmöten, för
Allm. Besv,- och Ekon- Utskottets Betänkande N:o 190. 7
att inhemta noggranna upplysningar om förhållandena inom stiftet och dess presterskap,
sä måste man medgifva att Utskottets beslut, särdeles med afseende på den tidpunkt, då
det blifvit fattadt, icke är välgrundadt. Den storartade plan, hvilken motionärerne framkastat
och Utskottets majoritet adopterat, att reducera Biskoparnes antal till tre, med en
utvidgad verkningskrets för hvar och en af dem, som skulle omfatta icke mindre än en
tredjedel af riket, vittnar i sanning om en organisationsförmåga, som i sitt slag är beundransvärd.
Jag reserverar mig slutligen emot de moliver, hvarpå Utskottet grundat sitt
beslut. Samma majoritet, som egt rättighet att diktera dem, eger också skyldighet att
ansvara för innehållet, af sitt diktamen. Jag yrkar afslag pä Utskottets Betänkande.»
Häri instämde: Doktor Emanuelsson, Komminister Lexell och Komminister
Westergren.
Herr Grefve Snoilsky, Friherre Fock, A. G., Herr Tham. S. M., Herr Törnebladh,
C. O., Herr Ros, A. E.t Kyrkoherden Otterström, Kontraktsprosten Osterman,
Komminister Malmborg, Herr Lovén och Herr Selggren ville hafva anmärkt, att de varit
förhindrade att tillstädesvara då Utskottet fattade sitt beslut i frågan.
N:o 190.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af
föreskriften i Kongl. Brefvet deti 15 Augusti 1829, om den lill
svaga rotars understöd bestämda ersättning.
I förestående ämne har från Vällofl. Borgare-Ståndet blifvit till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet remitteradt ett memorial,’deruti Herr Wahlbom, F. M., anfört, att,
jemlikt Kongl. Brefvet till Konungens Befallningshafvande i Calmar län den 15 Augusti
1829, borde den ersättning, som, under benämning »svaga rotars understöd», derförinnan
utgått af mantalspenningar, godtgöras rotedelegare med lösen för en tunna spanmål
mot hvarje riksdaler af mantalspenningarne efter det förlidna årets medel-markegångs
-
8 Allm. Besv- och Ehon.-Utskottets Betänkande N:o 190.
pris. Anledningen lill föreskriften, att denna lösen skulle beräknas efter ett föregående
års och icke det löpande årets medel-markegångspris vore den, att markegåugen vid den
lid stadgandet tillkom, icke fanns bestämd då debetsedlarne, å hvilka understödet borde
upptagas, i Oktober månad eller före markegångs-sättningen för året, borde de skattskyldige
tillställas. Numera och sedan 1840 utlemnades debetsedlarne först i December eller
efter markegångs-sättningen, hvadan hinder nu icke mötte att beräkna och ådern upptaga
ifrågaställde understöd efter det löpande årets medelmarkegång. Då nu understödstagande
lättare kunde tillse att dem tillgodoförd ersättning blifvit riktigt beräknad om
den utginge efter det kort tid förut bestämda och i minnet ännu bibehållna markegängspriset
än om sådant skedde efter förra åfets i de flesta fall bortglömda, samt en lättnad
för häradsskrifvarne härigenom ock syntes blifva beredd, föresloges, det Rikets Ständer
mätte vidtaga åtgärd för beredande af den ändring af hvad härom föreskrefves uti Kongl.
Brefvet den 15 Augusti 1829, att den till »svaga rotars understöd» bestämda ersättning
hädanefter skulle beräknas efter medelmarkegångspriset för det år, ersättningen
utginge.
Enär den af motionären föreslagna åtgärd synes leda till enkelhet och reda samt
lättad kontroll och de hinder deremot, som tillförene funnits, numera torde upphört, anser
sig Utskottet böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes tillse om icke, med ändring af Kongl.
Brefvet den 15 Augusti 1829, den till »svaga rotars understöd»
anslagna ersättning hädanefter kunde utgå och beräknas efter årets
i stället för nästförutgångna års, medelmarkegängspris.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottets Betänkande N:o 191.
9
N:o 19 I.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om åtgärders
vidtagande för bättre ordnande af Institutet för döfstumma
och blinda.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterat
ett memorial af Riksdags-fullmägtigen J. Lönn från Jönköpings län, med hvilken
A. J. Sandstedt sig förenat, och hvaruti, med anledning deraf att vid Institutet för
döfstumma och hlinda de för lärjungarnes undervisning och vård begagnade lokaler fortfarande
befinnas i hög grad trånga och otillräckliga, ehuru Rikets Ständer vid sednaste
riksdag till Institutets utvidgande anslagit betydliga medel, hemställes att Rikets Ständer
mätte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, att Kongl. Maj:t måtte egna sin
höga uppmärksamhet åt denna för landels vanlottade barn så ändamålsenliga inrättning,
på det densamma derigenom kunde komma att motsvara sin bestämmelse samt att med
entledigande af den nuvarande Direktionen en ny sådan måtte förordnas af personer,
hvilka nitälskade för vanlottade medmenniskors upplysning och egde kunskapsoch förmåga
att på ett för landet ändamålsenligt sätt ordna Institutet, så att det, motsvarade sitt
bestämda ändamål.
Af Stats-Utskottets vid sistlidne riksdag afgifna Utlåtande N:o 148, mom. 100,
inhemtas, att, sedan Rikets Ständer vid nästföregående riksdag beviljat ett mindre anslag
för uppförande af en ytterligare byggnad för Institutets för döfstumma och blinda behof
invid de förut befintliga, men, vid verkställighet af detta beslut, betänkligheter uppstått
emot lämpligheten af den plats, som för byggnaden varit afsedd, samt Institutets DirekBih.
till B. St. Prot. 1859 $ 1860. 8 Sami. Al Haft. 2
10 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o i9i.
tion hos Kongl. Maj:t framställt dessa förhållanden, äfvensom behofvet för Institutet af
en större, på lämpligare och sundare plats uppförd byggnad, hvilken kunde lemna tillfälle
till emottagande af ett betydligare antal elever, så har Kongl. Maj:t, med anledning
af Direktionens sålunda gjorda framställning, af Rikets Ständer äskat ett anslag af
120,000 R:dr utöfver förut beviljade 37,500 R:dr, för uppförande af den utaf Direktionen
föreslagna byggnad.
Det visar sig således att omförmälde, til! följd af Kongl. Maj-.ts Proposition af
Rikets Ständer beviljade anslag varit föranledt af Direktionens för Institutet åtgärder,
uppenbarligen åsyftande att vid Institutet åstadkomma större utrymme och möjliggöra ett
bättre ordnande af såväl undervisning, som öfriga förhållanden. Om delta icke ännu
kunnat förverkligas, såsom beroende af den pågående] nybyggnadens fullbordan, lärer
häraf icke fog finnas för ett sådant omdöme om Direktionen, som synes ligga till grund
för motionen. Då föröfrigt väl kändt är, att Kongl. Maj! icke undandragit Institutet sin
nådiga omvårdnad, utan fasthellre det varit just geuom Kongl. Maj:ts ofvannämnda framställning
Rikets Ständer kommit i tillfälle att bevilja anslag till den ifrågavarande byggnaden,
medelst hvilken Institutet torde kunna komma att bättre än hittills motsvara sin
bestämmelse, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att någon Rikets Ständers åtgärd icke må i anledning af motionen
vidtagas.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
Allm. Best.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 192.
11
N:o 192.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Okt. 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ny uppskattning
af civila och militära boställen, hvilka af embets- och
tjenstemän innehafvas.
Från Höglofliga Ridderskapet och Adeln har lill Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitteradt ett af Herr Palmcrantz väckt förslag, att, enär vid sistlidne
riksdag nästan alla Statens embets- och tjenstemän erhållit betydliga löneförhöjningar,
utan att, då bostads-boställen af dem innehades, dessa boställens uppskattningsvärde
undergått någon förändring, äfven då dessa värden funnits vara uppenbart missledande,
samt någon återgång till förut gällande aflönings-stater icke torde vara att förvänta,
Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, det mätte alla
boställen, som innehafvas af civila eller militära embets- och tjenstemän, undergå en
förnyad, med nuvararande tidsförhållanden mera öfverensstämmande uppskattning och
värdering af dertill tjenlige, ojäfvige värderingsman, dertill företrädesvis borde användas
ledamöter af länens hushällnings-säilskaper, på det att sålunda visshet måtte erhållas
derom att hvarje tjensteman ätnjöte hvarken högre eller lägre löneförmåner än sora i
staten upptoges, samt att Kongl. Maj:t sedermera täcktes om detta ärendes slutliga utredning
meddela Rikets Ständer erforderlig kännedom.
De embets- och tjenstemanna-korpse% hvilka hufvudsakligen hafva boställen af
Kronan sig anvisade, äro landtstaterna och indelta arméen. Beträffande landtstaterna,
hafva, sedan Rikets sednast församlade Ständer tillkännagifvit sig anse någon definitiv
reglering af, Kronofogdarnes, Häradsskrifvarnes och Länsmännens löner icke böra verkställas
innan en förnyad värdering al bemälde tjenstemäns boställen egt rum och derföre
12 Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlets Betänkande N:o 192.
i underdånighet anhållit alt Kong[. Majit täcktes anbefalla en dylik uppskattning, Kongl.
Kammar-kollegium och Kongl. Stats kontoret den 23 Februari 1858 erhållit nådig föreskrift
att inkomma med förslag till de grunder, som vid nämnde uppskattning borde
följas och sättet för verkställigheten deraf; och hafva, med anledning af den sålunda
bestämda nya uppskattningen, Kongl. Maj;t föreslagit samt Rikets Ständer beslutat att
den vid sednaste riksdag upprättade stat för de nämnda tjenstemännen, hvilka egentligen
äro de, som vid landtstaten innehafva boställen, skulle äfven för nästa statsregleringsperiod
förblifva provisoriskt gällande. 1 fråga åter om indeita arméens boställen hafva
äfven vid sistlidne riksdag Rikets Ständer, i anledning af förslaget om löneförhöjning för
arméens befäl, förklarat att genom en riktig uppskattning af boställen och en lämplig
fördelning af nuvarande tillgångar, tillräckliga medel för arméens aflöning förefunnos,
hvarefter och sedan Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierna afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande huru omförmälde uppskattning skulle kunna på tillförlitligaste sätt verkställas
jemte instruktion, Kongl. Maj:t vid innevarande riksdag för uppskattning af indelta
arméens boställen äskat ett anslag af 100,000 R:dr R:mt. hvilket dock ej blifvit af
Rikets Ständer bifallet.
Då således Kongl. Maj:t redan i anledning af Rikets Ständers framställningar
vidtagit åtgärder för verkställande af den i motionen föreslagna boställs-uppskattning,
hemställer Utskottet
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 193.
1
Vto 103.
Ank. till E^p.-lltak. den -40 Okt. il »60, «kl. .** midt).
Memorial, i anledning aj Riks-Ståndens -skiljaktiga ibeälut vid behandlingen
af Utskottets betänkande N:o 46 4, i fråga
om det aj Kommitterade ruppgjorda Förslag till Förordning
om Konimunal-stynäbe på landet.
Af Kommitteradcs ifrågavarande förslag, rhafva, med undantag af 11, 19,’58,
68 och 81 §§, förslagets alla delar blifvit dels genom samtliga Riks-Ståndens och
dels genom tre Stånds sammanstämmande beslut af Riksens ;Ständer godkända,
•med do af Utskottet vid 3, 4, 7, 8, 12, 13, 16, 1-7, 23, 28, 31, 33, 40, 42, *95,'63,
64, 66, 72 och 73 •§§ tillstyrkta tillägg och ändringar.
Elfte paragrafens mom. 1 skulle, enligt Utskottets förslag, erhålla följande
lydelse: ”För fastighet, som innehafves af landtbo eller arrendator, röste innehaf
”varen.
Ej må egaren kunna sig förbehålla att för sådan fastighet rösta.” Detta
förslag har utan förändring blifvit antaget af Pr este-Ståndet och Bonde-Ståndet,
hvaremot Bengare-Ståndet ansett momentets sednare punkt böra utgå samt Hilders
kapel och Adeln förändrat momentet till följande lydelse: ”Landtbo eller arrondator
röste för fastigheten, der ,ej egaren .sjelf i kontraktet rösträttigheten sig
förbehållit.”
Då momentets andra punkt, hvilken mti Utskottets förslag varit afsedd till
förhindrande deraf att en jordegare, som upplåtit sin egendom till landtbo '.eller
.arrendator, skulle kunna i upplåtelse-konträktet [förbehålla sig . att, fastän han joko
.sjelf innehade eller brukade egendomen och tilläfventyrs icke vore .inom socknen
Bih. till B. St. Prot. 1859 £ 1860. 8 Sami. 42 Häft.
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 193.
boende, han likväl fortfarande skulle få å kommunalstämma utöfva rösträtt för
egendomen, således blifvit antagen endast af tvänne Riks-Stånd, men förkastade af
de öfriga två, samt, äfven om punkten uteslutes, i allt fall det med densamma
afsedda ändamål lärer få anses i tillräcklig mån vunnet genom momentets af tro
Stånd godkända första punkt, hvilken åt innehafvaren af utarrenderad egendom
förbehåller rättigheten att rösta för egendomen, hemställer Utskottet vördsamt att
ifrågavarande punkt af ll:te § mom. 1: ”Ej må egaren kunna sig förbehålla att
”för sådan fastighet rösta,”
må anses hafva förfallit.
Samma paragrafs mom. 2, 3 och 4 hafva af alla fyra Riks-Stånden blifvit
utan förändring antagna, hvadan något utlåtande derom af Utskottet icke påkallas.
Paragrafens mom. 5 hade i de Kommitterades förslag följande lydelse:
”.För egendom, näring eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står, må
”ej röstas.” Utskottet tillstyrkte för sin del att ordet ”egendom” skulle härifrån
uteslutas. Detta tillstyrkande har blifvit godkändt af Jlidderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet, hvaremot Preste- och Borgare-Stånden ansett momentet böra lyda
som följer: ”För näring eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står, äfven"som
i enahanda fall för jordegendom, om den ej af landtbo eller arrendator innehafves,
må ej röstas.”
Det motiv, som föranledde Utskottets förslag om uteslutande af ordet:
"egendom”, var egentligen det enligt Utskottets tanke obilliga och olämpliga, som
låg deruti att en jordegares konkurs skulle beröfva hans arrendator den rösträtt
för egendomen, som lagen honom eljest tillförsäkrade. Då emellertid denna anmärkning
icke är tillämplig uti det fall, som i Preste- och Borgare-Ståndens ofvan anförda
beslut i afseende på rösträtt för egendom, som står under borgenärers förvaltning,
förutsattes, nemligen att egendomen icke innehafves af landtbo eller
arrondator, samt Utskottet i afseende på detta fall, af samma skäl, som i fråga om
en Cessionants näring och rörelse blifvit af Utskottet antydda, anser det olämpligt
att vare sig gäldenären eller massans kuratorer skulle utöfva rösträtt för
egendomen, får Utskottet vördsamt inbjuda Ridderskapet och Adeln äfvensom
Bonde-Ståndet,
att i afseende på lydelsen af ll:te § mom. 5 med Preste- och
Borgare-Stånden sig förena.
§ 49 har enligt Kommitterades, af Utskottet utan förändring bibehållna,
förslag följande lydelse: ”Kommunal-nämnden må ärende ej handlägga, der icke
mer än hälften af ledamöternas hela antal tillstädes är.”
Vid denna § hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet för sin del
beslutat ett tillägg af följande lydelse: ”Der Kommunal-nämnden består af 3
personer må ärende ej handläggas, med mindro hela antalet är närvarande.” Borgare-Ståndet
har äfven vid denna § gjort ett så lydande tillägg: ”dock att, der ledamöterna
endast äro tre, hela antalet bör tillstädesvara.” Bonde-Ståndet har deremot
godkänt §:n utan tillägg.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 193. 3
Då de vid denna § af 3 Rika-Stånd beslutade tillägg, med någon skiljaktighet,
i afseende på ordalagen, i sjelfva saken innehålla samma stadgande, nemligen
att kommunalnämnd, som endast består af tre ledamöter, ej må handlägga något
ärende, der ej alla ledamöterna äro tillstädes, lärer det få anses vara af Rikets
Ständer beslutadt att ett stadgande i donna syftning skall vid §:n tilläggas.
Och som, beträffande lydelsen af detta stadgande, den af Borgare-Ståndet föreslagna
redaktion synes affattad i närmare sammanhang med §:s ordalydelse för öfrigt och
derföre måhända bättre än den af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
antagna redaktion lämpar sig till att vidfogas §:n, utan ändring af densamma, får
Utskottet vördsamt inbjuda sistbemälda tvänne Stånd att godkänna ofvanbcrörda
tillägg,
enligt den ordalydelse Borgare-Ståndet för detsamma antagit
Af § 58 äro i följd af Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens beslut de 3 första
momenterna, sådana de lyda uti Utskottets förslag, af Riksens Ständer godkända.
Vid det af Utskottet i denna § införda 4:de morn., som blifvit utan förändring
antaget af Preste- och B onde-Stånden, hafva deremot Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet beslutat ett tillägg af följande lydelse: ”såvida ej annorlunda
öfverenslcommet är", hvilket tillägg dock, såsom godkändt endast af tvänne Stånd,
måste anses
hafva förfallit.
§ 68 lyder enligt de Kommitterades förslag, mot hvilket Utskottet i denna
del icko haft något att erinra, sålunda: ”Stämma för uppbörd af sålunda debiterade
kommunal-utskylder skall kungöras florton dagar förut och på lämplig ort inom
kommunen, föro Februari månads utgång, förrättas af kommunalnämnden eller
vissa dess medlemmar.”
Denna § har blifvit af Bonde-Ståndet antagen utan tillägg eller ändring.
De öfriga Stånden åter hafva dervid gjort tillägg, som enligt Ridderskapet och
Adelns samt Preste-Ståndets beslut skulle hafva följande lydelse: ”såvida icke kommunalstämman
finner skäligt att på annat sätt om uppbörden förordna” — men
enligt Borgare-Ståndets beslut skulle lyda sålunda: ”såvida ej kommunalstämman
”finnér skäl att om uppbörden annorlunda förordna.”
Då således i afseende på redaktionen af ifrågavarande tilläggs-stadgande,
hvars innehåll är genom tro Stånds beslut godkändt, så obetydlig skiljaktighet
förefinnes emellan den af Borgare-Ståndet antagna å ena sidan och den, hvarom
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet äro ense, å andra sidan, får Utskottet
vördsamt inbjuda Borgare-Ståndet att med frångående
af sitt beslut i afseende på redaktionen af det tillägg, som bör
vid slutet af 68 § inflyta, godkänna den redaktion af samma
tillägg, som blifvit af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
antagen.
f Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial 193.
Yid 81 §:n, hvilken, sådan den af Utskottet föreslagits, blifvit utan anmärkning
godkänd af Preste- och Bonde-Ståndm, har Borgare-Ståndet för sin del beslutat
endast den förändring, att ordet ”genast” i §:s mom. I borde utgå, och bär
Bidderskapet och Adeln, som äfven i öfrigt funnit ändrugpr i §:n behöfliga, hvilka
ändringar dock, såsom af endast ett Riks-Stånd beslutade, icke kunna täll någon
Utekottets åtgärd föranleda, derjemte lika med Borgare-Ståndet ansett ordet ”genast”
böra nr §m uteslutas.
Då tväftfie Riks-Stånd ogillat intagandet i na ifrågavarande stadgande af
bfvannätttnde bestämmelse och denna bestämmelse således förfallit, lärer
den ifrågavarande §:ns lydelse anses godkänd med uteslutande
af ordet ”genast.”
'Efter slutad -granskning af förevarande förslag till förordningum feommunalBtyTelse
på landet, hafva såväl Mdderskapet och Adeln sorn Preste-Ståndet beslutat,
ätt i 'förordningen äfven borde intagas ett stadgande äf innehåll: ’?att Kyrkoherde,
”eller den hans ställe företräder, må ega att i Kommunal-fullmägtiges •öfverlägg"hingar,
såvidt de röra fattigvården, deltaga, äfvensom uti annexförsamlings kommunalstämma,
änskönt han icke kommunäl-utskylder i den församlingen erlägger”
Då emellertid förslaget om intagande i förevarande förordning af ett stadgande
i ofvan omförmälda syftning blifvit gilladt af endast tvänne Riks-Stånd,
lärer dotsamma icke till någon Utskottets åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Oktober 1860,
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial JtS 194.
1
N:o 194.
Auk. till Exp.-Utsk. deu 15 Okt. 18ft kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af Itiks-Ståndens skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Ulskotlets Betänkande M '161, i fråga om del af Kommilterade
uppgjorda förslag lill förändring om kommunal-slyrelse i stad.
Af Kommitterades ifrågavarande förslag hafva, med undantag af 3, 4, 7, 9, 40,
14, 12, 43, 46, 33, 41, 45, 48, 74, 75, 78 och 87, förslagets alla delar blifvit
dels genom samtlige Riks-Ståndens och dels genom tre Stånds sammanstämmande
beslut af Rikets Ständer godkända med de af Utskottet vid §§ 2, 5, 48, 28, 30,
34, 35, 58, 62, 70, 85, och 86 tillstyrkta ändringar och tillägg samt med rättelse
vid § 70 af det genom tryckfel i paragrafen influtna ordet »Staden» till »Staten».
§ 3 har uti de Kommitterades förslag följande lydelse:
»Medlem af stads-kommun är en hvar, som i staden innehar burskap eller inom
”staden eller dess område eger hus, tomt eller jord, eller der idkar handel, fabriks”rörelse,
handtverk eller annan till allmän bevillning taxerad näring, eller, till följd af
”gällande förordningar, sitt laga bo och hemvist i staden häfver eller der hafva bör.»
Utskottet har deremot å denna § tillstyrkt följande lydelse:
»Medlem af stads-koramunen med skyldighet att till dess gemensamma utgifter
»bidraga samt rättighet att i behandlingen af kommunens angelägenheter deltaga efter
»hvad derom i denna förordning vidare säges är en hvar i staden eller på dess omBih.
till 11. St. Prot. 1659 & 1660. 8 Sami. 43 lläft. i
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIskottets Memorial M 194.
»råde bosatt, som der är för inkomst af fastighet, näring, lön eller pension till allmän
»bevillning taxerad, äfvensom hvar och en som, utan att vara i kommunen bosatt, der»städes
är för fastighet eller näring till bevillning lagd.»
Detta Utskottets förslag har blifvit godkändt, af Bonde-Ståndet, äfvensom af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndel, af dessa två sistnämnda Stånd dock med
ändring af orden: »som der är för inkomst af fastighet, näring, lön eller pension till
allmän bevillning taxerad» — till: »som der är för fastighet eller inkomst till allmän
bevillning taxerad»; hvarförutom Ridderskapet och Adeln vid §:s slut tillagt orden: »Härifrån
undantagas de vid Kongl. Maj:ts beskickningar hos utländska magter anställde embetsoch
tjenstemän, hvilket tillägg dock, såsom endast af ett Riks-Stånd beslutadt, icke kan
föranleda någon Utskottets åtgärd. Deremot har Preste-Ståndet, med ogillande af de
ändringar Utskottet tillstyrkt, för sin del antagit §:n, sådan den lyder i de Kommitterades
förslag.
Då den förändring af §:n, som blifvit gmensamt antagen af Ridderskapet och Adeln och
Rorgare-Ståndet, engentligen endast beträffar §:ns ordalydelse, men icke syftningen af det deruti
innehållna stadgande, har således i sjelfva saken Utskottets förslag blifvit såväl af
bemälda tvänne Stånd, som af Ronde-Ståndet, godkändt; hvadan och då, i fråga om
§:ns ordalydelse, af dessa tre Riks-Stånd tvänne äro ense om samma mening, Utskottet
vördsamt inbjuder Ronde-Ståndet att, i afseende på §:ns redaktion,
antaga den af Ridderskapet och Adeln samt Rorgare-Ståndet beslutade
ändring i Utskottets förslag.
Af 4:de §:n, sådan den blifvit af Utskottet föreslagen, har \ mom. blifvit af tre
Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden, och
således af Riksens Ständer förkastadt.
Reträffande åter mom. % hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndel
sammanstämmande beslutat att detsamma borde erhålla följande lydelse: »I såväl de
”kommunala rättigheter, hvilka hittills uteslutande tillkommit burskapsegande borgare, som
”de särskilda skyldigheter af nämnda art, hvilka sådana borgare ålegat, ega jemväl de,
”hvilka, jemlikt § 3, äro medlemmar af stads-kommunen, taga del, såvida icke samma
”rättigheter och skyldigheter äro genom Rikets grundlagar vissa klasser af stadens medlemmar
särskildt förbehållna.»
Deremot har dels Bonde-Ståndet utan förändring antagit detta moment enligt
Utskottets förslag, hvilket icke utesluter i staden bosatta, välfrejdade och röstegande
medlemmar af stads-kommunen från deltagande ens i sådana kommunala rättigheter
och skyldigheter, som genom Grundlag öro vissa klasser af stadens medlemmar särskildt
förbehållna — och dels Preste-Ståndet, med ogillande af de förändringar Utskottet
i afseende på denna § vidtagit, godkänt densamma, sådan de Kommitterade den
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial JYs 194.
3
föreslagit, d. v. s. med det innehåll att förevarande förordning icke gör någon ändring
i de kommunala rättigheter och deraf härflytande förpligtelser, som burskapsegande
medlemmar af en stads-kommun särskildt tillkomma.
Då det stadgande, som Ridder skåpet och Adela, lika med Borgare-Ståndet, för sin
del beslutat, synes Utskottet hålla en medelväg, emedan de stadganden, som de andra
båda Riks-Stånden hvar för sig gillat i det att detsamma å ena sidan väl innebär
förändring i det burskapsegande borgerskapets hittills varande privilegierade ställning,
men å andra sidan icke åsyftar så stor förändring deraf, som Bonde-Ståndet för sin
del ansett lämplig, får Utskottet vördsamt inbjuda såväl Presle-Ståndel som BondeStåndet
att,
i afseende på 4:de § i de tvänne öfriga Riks-Ståndens beslut,
sig förena.
Första momentet i 7:de §, sådan den i de Kommitterades förslag förefinnes, innehåller
ett stadgande att i städer med öfver 2,000 innevånare, den staden i kommunala
angelägenheter tillkommande beslutanderätt skall uppdragas åt stads-fullmägtige.
Detta stadgande har blifvit godkändt af Ridderskapet och Adeln samt PresleStåndet,
hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden, i enlighet med hvad Utskottet förut
tillstyrkt, uteslutit hela ifrågavarande moment och i dess ställe i det följande momentet
tillagt hvarje stad rättighet att, der den så önskade, uppdraga sin beslutanderätt i kommunala
angelägenheter åt stads-fullmägtige.
Då således i förevarande fall tvänne olika stadganden blifvit hvardera af tvänne
Riks-Stånd antagna samt denna fråga icke är af beskaffenhet att kunna förfalla, utan
oundgängligen påkallar en bestämmelse, har Utskottet ansett de skiljaktiga meningarne
lättast kunna sammanjemkas genom uppställande af ett tredje alternativ, som icke lemnar
någondera meningen utan afseende. Och då tvänne Riks-Stånd ansett fullmägtigskapets
införande icke i alla städer böra göras beroende af stadens fria val och de
andra två Riks-Stånden ansett städer, hvars befolkning endast öfversteg 2,000 personer,
icke böra i detta hänseende åläggas någon förpligtelse, anser Utskottet en sammanjemkning
af dessa tvänne meningar kunna i så måtto ega rum, att den gränslinie,
som skiljer de städer i hvilka en stads-representation bör efter lag finnas från
dem, som i anseende till ett ringare antal innevånare äfven kunna, om de så önska,
besluta mangrannt å allmän Rådstuga flyttades något högre, så att ett större antal sådana
kommuner föll inom det område, som skulle lyda under den sednare föreskriften.
Om denna rättighet, som egentligen är af vigt för mindre folkrika städer, tillägges alla
sådana, som hafva mindre än 3,000 innevånare, så kommer mera än hälften af Sveriges
städer att hafva detta val sig öppet, och de städer, omkring 30 till antalet, som böra
hafva en stads-representation, hafva så betydligt anta! innevånare att föga tvifvel lärer
4 Allmänna Besvärs- och' Ekonomi-Utskottets Memorial M 194.
uppstå om det olämpliga deri, att samtlige röstegande der skulle sammankallas för
beslut om de mångfaldiga och invecklade ärenden, som åt den allmänna Rådstugans
behandling skulle komma att öfverlemnas. Utskottet får således vördsamt inbjuda
samtlige Riks-Stånden,
att förena sig om antagande af 7:de §:s mom. \, med denna
lydelse: »Uti stad med öfver 3,000 innevånare skall den staden
i kommunala angelägenheter tillkommande beslutanderätt uppdragas
åt stads-fullmägtige.
Andra momentet af förevarande § innehåller, enligt de Kommitterades förslag,
hufvudsakligen ett stadgande att i sådana städer, hvilka icke äro förbundna att uppdraga
vården om sina kommunal-angelägenheter åt fullmägtige och der det således
beror på beslut af stadens egna röstegande medlemmar att hos sig införa fullmägskapet,
det till giltigheten af ett sådant beslut erfordras att mer än hälften af stadens
hela röstetal efter röstvärdet sig derom förenar.
Detta förslag, som i sjelfva saken förordats äfven af Utskottet, har blifvit godkändt
endast af Preste- och Bonde-Stånden, hvaremot Bidderskapel och Adeln samt BorgareStåndel
ansett de uti momentet förekommande orden: »hälften af stadens hela röstetal
efter röstvärdet» böra utbytas emot »två tredjedelar af de närvarandes röstetal efter
röstvärdet».
Då äfven den fråga, som här utgör föremål för Ståndens skiljaktiga beslut, icke
är af beskaffenhet att kunna förfalla samt i fråga om valet emellan de tvänne alternativer,
som blifvit uppställda, förekommer att — i synnerhet då, enligt Utskottets nu afgifna
förslag, alla städer, som hafva ända till 3,000 innevånare, skulle böra fatta särskildt
beslut, huruvida en stads-representation skall finnas — svårigheterna torde blifva
ganska stora alt tillvägabringa ett sammanträde å allmän Rådstuga, vid hvilket skulle
närvara röstegande för mer än hälften af stadens hela röstetal efter röstvärdet, får
Utskottet vördsamt inbjuda Preste- och Bonde-Stånden att i afseende på beloppet af
det röstetal, som till giltigheten af beslut om fullmäktigskaps införande i städer, der
detsamma är lemnadt beroende af stadens beslut, erfordras,
med Ridderskapet och Adeln samt Borgare Ståndet sig förena.
Och kommer, derest denna hemställan bifalles, 7 § mom. 2 således att erhålla
följande lydelse:
»I stad med 3,000 innevånare, eller derunder, må det på de vid allmän Rådsstuga
röstberättigade ankomma, huruvida de vilja åt stads-fullmägtige, sin beslutande»rätt
öfverlåta. Till beslut i thv fall erfordras mer än två tredjedelar af de närva»randes
röstetal efter röstvärdet, och skall beslutet hos Konungens Befallningshafvande
»ofördröjligen anmälas.»
Paragrafens 3:dje morn., som i Utskottets förslag utgör det 2:dra,haraf tre Riks
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-0(skottets Memorial M 194. 5
Ständ blifvit godkändt med den lydelse Utskottet derå tillstyrkt, hvadan yttrande
derom af Utskottet icke erfordras.
Af § 9 enligt de Kommitterades förslag, hvars andra moment blifvit af samtlige
Riks-Stånden godkändt, har Utskottet ansett mom 1, så lydande: »I stad, der stads»fullmagiige
äro tillsatte, inskränkes allmänna Rådstugans befattning till val af stads»fullmägtige,
» böra uteslutas.
Detta Utskottets förslag har dock vunnit bifall endast af Bonde-Ståndet, hvaremot
de öfriga tre Riks-Stånden godkänt ifrågavarande af Utskottet uteslutna moment,
Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndel med tillägg vid dess slut af orden: »samt
»till beslut om den i 7 § mom. 3 omförmäla fråga.»
Detta tillägg är väl godkändt endast af tvänne Riks-Stånd och synes icke innehålla
något af den vigt, att detsamma derföre icke skulle kunna förfalla. Men då momentet,
jemfördt med 7 §:s 3:dje morn., utan detta tillägg icke lärer kunna anses fullständigt,
får Utskottet vördsamt inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden,
att godkänna ifrågavarande, af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
beslutade tillägg till 9:de §:ns mom. 1.
Af § 40 är Usta morn., sådant Utskottet detsamma föreslagit, antaget af Presteoch
Bonde-Stånden utan förändring och af Ridderskapet och Adeln med tillägg efter
ordet »bevillnings-taxeringslängd» af orden »efter 2:dra Artikeln Bevillnings-stadgan», hvilket
tillägg dock, såsom endast af ett Riks-Stånd beslutadt, icke påkallar vidare yttrande
af Utskottet.
Borgare-Ståndet har deremot ansett momentet böra hafva följande lydelse: »En
»hvar myndig svensk undersåte, som, enligt § 3, är medlem af en stads-kommun och
»icke är på restlängd öfver oguldna stadsutskylder uppförd, eger, i enlighet med före»skrifterna
i denna förordning, vid allmän Rådstuga deltaga i öfverläggningar och be»slut
i alla de staden rörande angelägenheter, hvilka icke, enligt rikets grundlagar, äro
»vissa klasser af stadens medlemmar särskildt förbehållna.»
Då emellertid Utskottets förslag till ifrågavarande moments lydelse redan blifvit
af 3 Riks-Stånd godkändt, lärer Borgare-Ståndets ofvan anförda särskilda beslut icke
kunna till någon Utskottets åtgärd föranleda.
4 0 § mom. 2 har uti Utskottets förslag följande lydelse:
»De särskilda afgifter, som utgå för tillverkning eller försäljning af bränvin eller
»andra brända eller distillerade drycker, medföra ej rösträtt.»
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial M 194.
Denna lydelse har blifvit godkänd af Preste- och Bonde-Stånden, hvaremot Borgare-Ståndet
ansett orden »tillverkning eller» höra utgå, samt Bidderskapet och Adeln
förkastat hela momentet.
Då således momentet år godkändt af tre Stånd, utom i hvad detsamma innehaller
derom att de särskilda afgifter, som utgå för tillverkning af bränvin eller andra
brända eller distillerade drycker, ej medföra rösträtt a allmän Rådstuga, har Utskottet
att utlåta sig endast beträffande sistberörda del af momentet. Denna del ar visserligen
endast af tvänne Stånd, nemligen Preste- och Bonde-Stånden, godkänd, men då
Utskottet icke kan underlåta att fästa afseende dervid, alt, i följd af tre Stånds sammanstämmande
beslut vid § 70, det redan är af Rikets Ständer afgjordt att de afgifter,
som utgå för tillverkning af spirituösa drycker, lika litet som de, hvilka utgå
för försäljning af sådana drycker, må, vid bestämmande af stadsutskylder, i beräkning
tagas, vid hvilket förhållande förstnämnda afgifter icke heller synas skäligen höra medföra
rösträtt i kommunens angelägenheter, anser sig Utskottet böra vördsamt inbjuda
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
att om lydelsen af 10 § mom. 2, sådan densamma blifvit af
Preste- och Bonde-Stånden antagen, med dessa Stånd sig förena.
11:te §:ns mom. 1 lyder i de Kommitterades förslag sålunda; »Den, som vid
»allmän Rådstuga röstberättigad är, ege en röst för hvarje honom påförd hel Riks»dalers
bevillning till Staten. Burskapsegande borgare tillkommer likväl alltid minst
»en röst.» Utskottet har dervid icke tillstyrkt annan förändring än att momentets sednare
punkt skulle uteslutas.
Detta tillstyrkande har blifvit bifallet af Bidderskapet och Adeln samt BondeSlåndet;
hvadan den ifrågavarande punkten, såsom förkastad af tvänne Stånd, måste anses
hafva förfallit.
Paragrafens 2:a mom. är genom 3 Stånds beslut godkändt i enlighet med Kommitterades
och Utskottets i denna del öfverensstämmande förslag.
§ 12 har i enlighet med Utskottets förslag blifvit af samtliga Riks-Stånden utan
ändring godkänd utom dess sista moment, hvarå Utskottet tillstyrkt denna lydelse: »för
»näring eller rörelse som under borgenärers förvaltning står, må ej röstas.»
Denna lydelse har blifvit antagen af Bidderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet,
hvaremot Presle-Slåndet beslutat inskjutande efter ordet ”står” af meningen ”äfvensom
i enahanda fall för egendom, om den ej af landtbo eller arrendator inne
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial M 194. 7
hafves,” och Borgare-Ståndet biträdt detta Preste-Ståndets beslut endast med utelemnande
af orden ”landtbo eller”. Och får Utskottet på grund af de skäl, som redan i
fråga om Riks-Ståndens beslut öfver mom. 5 af 1 I :te § i förslaget till förordning om
koramunal-styrelse på landet blifvit af Utskottet anförda och jemväl här torde finnas
ega tillämplighet, vördsamt inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Ronde-Ståndet,
att i afseende på lydelsen af förevarande 4:de mom. af § 12
instämma i det af Preste-Ståndet fattade beslut, såvidt detsamma
blifvit jemväl af Rorgare-Ståndet biträdt.
Af § 13, sådan den lyder i Utskottets förslag, har mom. 2 blifvit af samtliga
Riks-Stånden godkändt.
Mom. 1 åter, hvilket har följande lydelse: ’’Röstegande vare berättigad att sin
”talan och rösträtt i allmän Rådstuga på annan man öfverlåta; dock må ingen på
”grund af fullmagt föra talan för mer än en röstberättigad,” har endast af BondeSlåndet
blifvit utan förändring antaget. Bidderskapel och Adeln har ansett ordet
”man” böra utgå och Preste- samt Borgare-Stånden hafva icke allenast utbytt detta
ord emot ordet ”röstegande”, utan äfven efter orden ”föra talan”, tillagt orden ”rösträtt
utöfva”.
Då, hvad beträffar den af två Stånd beslutade förändringen af ordet »man» till
»röstegande», förekommer att samma förändring lärer, om ej i orden, dock i saken,
få anses gillad jemväl genom Ridderskapet och Adelns beslut om uteslutande af ordet
»man», hvarigenom momentet i nu ifrågavarande del skulle komma att innehålla, det
en röstegande får på annan öfverlåta sin talan och rösträtt i allmän Rådstuga, och
då de af tvänne Riks-Stånd tillagda orden: »rösträtt utöfva» icke innehålla annat än
en tillämpning af hvad, genom antagande af orden: »talan och rösträtt» i första raden,
blifvit af samtliga Riks-Stånden beslutadt, anser sig Utskottet böra vördsamt inbjuda
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet,
att i afseende på lydelsen af 13 § mom. 1, med Preste- och
Borgare-Stånden sig förena.
För 16 §:ns sednare del näst efter orden »för val af Landstingsman» uti Utskottets
förslag hafva Bidderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Slånden beslutat
följande förändrade lydelse: »uti December för bestämmande af Stadens utgiftsoch
inkomst-stat enligt § 75 och för anställande af val till återbesättande af de befattningar
och uppdrag inom kommunen, hvilka vid årets slut blifva lediga, äfvensom för val
af Revisorer;»
8 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial M W4.
hvilken förändring följaktligen, såsom genom Rikets Ständers beslut
godkänd, bör i författningen införas.
Vid § 33, som blifvit utan anmärkning godkänd af Preste- och Bonde-Stånden,
hafva Ridderskapel och Adeln samt Borgare-Ståndet beslutat endast den förändring,
att ordet »Tre» i början af §:n skulle uteslutas; och då denna förändring oundgängligen
påkallas af den förändrade lydelse § 16 genom 3 Stånds beslut erhållit, torde ifrågavarande
§ 33 få anses
af Rikets Ständer godkänd med uteslutande af ordet »Tre».
Af 41 § enligt Kommitterades förslag, hvaremot Utskottet i denna del icke haft
något att erinra, äro Usta och 4:de momenterna godkända af samtliga Riks-Stånden.
2:dra momentets första punkt är äfven godkänd i följd af tre Stånds beslut, men
samma moments andra punkt, hvilken lyder sålunda: »Äskas omröstning skall den med
»slutna sedlar verkställas och tillkomme dervid hvarje stads-fullmägtig en röst» — har
blifvit antagen endast af Preste- och Ronde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet ansett denna punkt böra hafva följande lydelse: »Äskas omröstning,
skall den ske öppen och efter upprop, och tillkomme dervid hvarje Stads-fullmägtig
en röst.»
Riks-Stånden hafva således i afseende på frågan, huruvida hos Stads-fullmägtige
förekommande omröstningar skola ske öppet eller med slutna sedlar, stadnat två emot
två. Då denna fråga emellertid är af beskaffenhet att ej kunna förfalla och icke
heller medgifver uppställande af något tredje alternativ, får Utskottet, med vidhållande
af sin af tvänne Riks-Stånd godkända åsigt i ämnet, vördsamt inbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet,
att i afseende på lydelsen af sednare punkten i 41 §:s 2:dra mom
med Preste- och Bonde-Stånden sig förena.
I sammanhang med sitt beslut i afseende på nyssnämnda punkt hafva Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet äfven beslutat att §:ns 3:dje morn., som, enligt
Kommitterades och Utskottets förslag, lyder sålunda: »före sedlarnes öppnande skall en
»sedel afläggas för att, der rösterna äro lika delade, bestämma beslutet,» — i dess
ställe borde erhålla följande lydelse: »Blifva rösterna lika många för särskilda meningar,
»gälle
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial M 194. 9
»gälle den mening, som Ordföranden biträder,» — hvaremot Preste-och Bonde-Stånden
godkänt Utskottets förslag.
Och får, i följd af sitt utlåtande i fråga om Ståndens beslut öfver näst föregående
punkt, Utskottet äfven i afseende på detta moment vördsamt jnbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet
att med de öfriga Riks-Stånden sig förena.
45 §, som, enligt Kommitterades och Utskottets förslag, lyder sålunda: »Ordföranden
vakar öfver ordningen vid fullmägtiges sammanträden. Han kan, efter varning;
låta utvisa en hvar, som sig oskickligt förhåller. Uppstår oordning, som Ordföranden
icke förmår afstyra, ege han sammanträdet upplösa,» har af två Riks-Stånd, nemligen
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, blifvit helt och hållet förkastad och
har således
förfallit;
i följd häraf de följande paragrafernas ordningsnummer kommer att förändras.
48:de § har blifvit af samtlige Riks-Stånden godkänd, af Ridderskapet och Adeln
äfvensom af Borgare-Ståndet med tillägg efter ordet »afseende» i paragrafens tredje
rad af orden »till behandling», hvilket tillägg dock, såsom beslutadt endast af två
Stånd, måste anses
hafva förfallit.
73 §, som innehåller föreskrifter i afseende på stads-utskyldernas benämning',
har af två Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, blifvit
förkastad och måste således anses
hafva förfallit.
Första punkten af 74 § har, genom Ridderskapet och Adelns, Preste-Ståndets
och Borgare-Ståndets sammanstämmande beslut, blifvit antagen med följande lydelse:
»Magistraten åligger, att, efter samrådande med Stadsnämnden och med ledning af
från Drätsel-kammaren infordade upplysningar, årligen uppgöra ett utgifts- och ett inBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 43 Häft. • 2
10 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial M 194.
komst-förslag,» o. s. v. och lärer § följaktligen, enligt ofvan anförda, från Kommitterades
och Utskottets förslag afvikande, uppställning
i författningen införas.
I sammanhang härmed har ock i 75 §, genom Ridderskapet och Adelns, PresteStåndets
och Borgare-Ståndets beslut, ordet »Oktober» blifvit utbytt mot »December».
§ 78 mom. ] lyder enligt Kommitterades härutinnan af Utskottet utan förändring
bibehållna förslag sålunda : »Debiterings- och uppbördslängden skall upptaga hvarje
skattskyldig till namn och bostad, den honom påförda bevillning till Staten, särskildt
för hvarje beskattningsföremål, den stadsutskyld, som blifvit derpå satt, samt i öfrigt
vara inrättad i enlighet med de föreskrifter Magistraten, efter Stadsnämndens hörande,
meddelar.»
Detta moment har blifvit utan anmärkning godkändt af Preste- och Bonde-Stånden
Ridderskapet och Adeln har, med antagande af momentet i öfrigt, ansett orden
»särskildt för hvarje beskattningsföremål, den stadsutskyld, som blifvit derpå satt» böra
utbytas emot »den stadsutskyld, som i förhållande dertill blifvit bestämd» — hvaremot
Borgare-Ståndet antagit momentet med en sålunda förändrad lydeke: »Debiterings- och
uppbördslängden skall upptaga hvarje skattskyldig till namn och bostad, den grund
efter hvilken stadsutskylder blifvit beräknade och den utskyld, som blifvit påförd,
samt i öfrigt vara inrättad i enlighet med de föreskrifter Magistraten, efter Stadsnämndens
hörande, meddelar».
Då Ridderskapet och Adelns beslut icke i afseende på innehållet, utan endast i
uttrycket, från Kommitterades och Utskottets, af två Stånd godkända, förslag innehåller
någon afvikelse, antagligen föranledd af förstberörde Stånds beslut i fråga om 73 §,
samt momentets innehåll således lärer få anses vara genom tre Stånds beslut af Riksens
Ständer antaget, får, i afseende å momentets ordalydelse, Utskottet vördsamt inbjuda
Ridderskapet och Adeln
att, med frångående af sitt beslut om ändring af förevarande
moments ordalag, i denna del med Preste- och Bonde-Stånden
sig förena.
Paragrafens andra moment är af samtlige Riks-Stånden godkändt.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial JYs 194.
Till § 87 är, genom Ridderskapet och Adelns och Preste-Ståndets, med BorgareStåndets
"sammanstämmande beslut ett "tillägg antaget, som lyder: »öfver anmärkningar,
angående andra än af kommunen sammanskjutna medel, tillkomme Magistraten
pröfningsrätt;» hvilket tillägg bör
i författningen införas.
Stockholm den 4 5 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E Westrell, 1860
Allmänna Resvärs- och Ekonomi-lfcskoUelt lielänkande N:o 195,
I
Mo 193.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Okt. 1860, kl. 10 f. ttl.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, i fråga om ändringar
i Bese-reglementet af den 51 Oktober 1851, jemte dithörande
författningar.
I detta afseende hafva till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-*
Utskottet blifvit öfverlemnade följande dels hos Höglofliga Ridderskapet och Adelig
dels inom Högvördiga Preste-Ståndet och dels inom Hedervärda Bonde-Ståndet
C5 O
väckte motioner, nemligen
1 :o Af Herr Friherre af Schmidt, Georg, som anfört hurusom de förrättningar,
hvarvid allmänna ombud måste närvara för att bevaka dels Kronans och
dels civila, ecklesiastika och militie-bostäliens jemte soldat- och båtsmanstorps
rätt under sednare åren till antalet ökats på samma gång skjutslegan blifvit förhöjd.
Dessa förrättningar voro följder af jordbrukets och andra näringars framåtskridande
utveckling eller af grannars tvister om bättre rätt till jordegendom.
Det syntes då vara billigt att den eller de, för hvars räkning förrättningen verkställdes
ersatte de kostnader, som genom dylika tvister förorsakades de allmänna
ombud, som dervid borde närvara. Då Nämndemän, Magistratspersoner och Borgare
numera erhöllo ersättning lör rese- och lefnadskostnaden vid dessa och dylika
tillfällen, fordrade jemväl rättvisan och billigheten att någon ersättning tillkomme
äfven Kronofogden eller Länsmannen, Presten, Officeraren eller Underofficeraren,
som enligt förordnande eller ordres sig inställer.
IHh. lill R. St. Prot 1839 & 1860. 8 Sami. ii lläft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskollcls Betänkande N.o I9S
På grund häraf har motionären föreslagit 1 :o att skjutsersättning enligt gällande
Rese-reglemente måtte tillerkännas allmänna ombuden vid alla de förrättningar
och sammankomster, dit de blifva beordrade antingen på befallning eller
reqvisition af Konungens Befallningshafvande eller annan myndighet, för att bevaka
under bemälde myndighets inseende varande egendoms rätt; och 2:o att
ifrågavarande skjutsersättning måtte gäldas af den eller dem, som förrättningen
eller sammankomsten begärt eller föranstaltat.
Då de hemman, till bevakande af hvilkas rätt vid inträffande syne- eller
andre förrättningar Krono-, Regements- och Konsistorii-ombud förordnas, i allmänhet
äro boställen och af krono natur, samt kronobetjente böra enligt deras
instruktion bevaka Kronans rätt, då tvist rörer kronohemman, så torde dessa
betjente, på sätt Kongl. Brefvet den 11 Juli 1781 jemväl utmärker, derföre
ej böra tilläggas annan betalning än den lön, som åtföljer sysslan; och hvad angår
Regements- och Konsistorii-ombuds godtgörande vid egotvister och andra förrättningar,
så finner Utskottet ej anledning tillstyrka något frånträdande af den
grundsats, som i författningarne synes hafva haft för ändamål att göra dessa förrättningar
för den tappande boställshafvaren så litet betungande, som möjligt;
hvadan hemställes,
att Rikets Ständer måtte anse denna motion icke böra till
någon deras åtgärd föranleda.
2:o Af Herr Kontraktsprosten Hullman, sorn ansett billigt att i samma
mån Staten nedlade betydliga summor på nya kornmunikations-anstalter, Statens
utgifter för resor i allmänna ärenden jemväl borde förminskas.
I sådant ändamål ansåg sig motionären böra föreslå ett eller annat tillägg
till nu gällande Rese-reglemente och att till 6:te § 2:dra momentet, der det heter:
»Hindrar väderleken farten öfver haf eller pass, så att den i näst föregående
moment bestämda våglängd icke kan för hvar dag tillryggaläggas, bör uppehället
vederbörligen styrkas och traktamentet må för den tid resan sålunda blifvit
hindrad utgå», ett tillägg måtte göras af följande lydelse: sker resan under
kortare lid t. ex. med ångfartyg eller på jernväg, beräknas traktamente för
den tid, som åtgått, hvilket jemte öfriga resekostnader ersättes efter in gifven
räkning, samt att uti 7:de §:n 2:dra momentet, som nu har denna lydelse:
»De embets- eller tjenstemän, som beräkna skjuts efter 2 eller flera hästar, må
erhålla godtgörelse för hvad i väg-, färg-, bro- eller båtpenningar för medföljande
betjening belöper», orden väg-, bro-, färg- eller båtpenningar måtte utgå,
så att detta moment komme att lyda sålunda: De embets- eller tjenstemän,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 195. 3
sorn beräkna skjuts efter 2 eller flera hästar, må erhålla godtgörelse för
hvad på medföljande betjening belöper.
Afsigten med förenämnde framställning skulle, såsom i motionen blifvit antydt,
vara beredande af minskning i Statens utgifter för resor i allmänna ärenden;
men genom det föreslagna tillägget till 6:te §:n 2tdra momentet torde det.
åsyftade ändamålet ej uppnås, enär, i händelse rese- och traktamentskostnader
skulle ersättas efter räkning, en resande härigenom Iemnades tillfälle att vid resa
med ångfartyg eller å jernväg obefogadt utsträcka anspråken pä beqvämlighet, äfvensom,
genom den föreslagna förändringen af 7:de §:n 2:dra momentet, detta stadgande
jemväl skulle göras mera obestämdt; till följd hvaraf Utskottet hemställer,
att förevarande framställning ej må föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
3:o Af Riksdags-fullmägtige Anders Jonsson ifrån Vermlands län och P.
A. JSyström ifrån Vesterbottens län, af hvilka Anders Jonsson anfört att uti
1851 års Rese-reglemente hästantalet uti de flesta klasserna vore för högt tilltaget
och vid resor aldrig fullt begagnades af tjenstemännen, hvilka det oaktadt
uti resc-kostnadsräkningarne upptaga det hästantal, hvartill de voro berättigade;
hvadan motionären föreslagit följande nedsättning af hästantalet uti nämnde
reglemente, nemligen
i
lista
klassen från 5 hästar till
4.
5?
2:dra
d:o » 4 » »
3.
V
3:dje
d:o » 4 'i »
3.
V
4:de
d:o 3 hästar, bibehålies
oförändrad.
5?
5:te
dto från 3 hästar till 2.
55
6:tc
d:o » 3 » ” 2.
•>5
7 :de
dto 2 hästar, bibehålles
oförändrad.
8:de
dto fl ån 2 hästar till 1.
9:de
dtO 55 2 55 55 1 .
>5
lOtde
dto |
??
litte
dto l 1 häst, bibehållas
oförändrade.
?)
12: te
dto)
samt P. A. Nyström med hvilken förenat sig Olof Lindström och Olof Alisson
från Vesterbottens län, att det vore allmänt kändt, hurusom tjenstemän i
allmänhet vid deras resor icke begagnade det hästantal, hvartill de enligt Resereglementet
voro berättigade, och att det ej syntes lämpligt att tjenstemännen på
sina resor således skulle åtnjuta en extra inkomst, sorn icke genom reglementet
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 19S.
vore afsedd, i anledning hvaraf motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte
uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om en sådan förändring uti nu
gällande Rese-reglemente, att embets- oell tjenstemän väl må åtnjuta skjutsersättning
för så stort antal hästar, som reglementet för hvarje klass upptager, men
endast i den mån det medgifna hästantalet blifvit af dem begagnadt.
Då i allmänhet det i Rese-regiementet upptagna hiistantal icke torde få anses
vara för högt bestämdt, med, afseende derå att, i anseende till inträffande
dåligt väglag och svår väderlek nödvändighet ofta kan förekomma att begagna
större åkdon, samt en häst måste beräknas åt ett förbud; men det deremot må
bero af den resandes eget val att. om han så för godt finnér, underkasta sig inskränkningar
efter förefallande omständigheter, sä hemställer Utskottet,
att dessa motioner ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
4:o Af Riksdags-fullmägtigen Carl Nettelbladt från Stockholms län, som
anlört, hurusom nödig öfverensstämmelse saknades uti de tid efter annan utkomne
lörfattningarne rörande rese- och traktamentsersättning till Kronobetjening och
Nämndemän vid åtskilliga tjensteförrättningar. Sålunda åtnjöt Länsman enligt
1851 års resereglemente och Kongl. Kungörelsen den 13 Mars 1857 för vissa
förrättningar skjuts efter 2 hästar och traktamente efter 2 R:dr Runt, enligt. 1842
ars tågordning skjuts efter en häst utan något traktamente, jemlikt Kongl.
Kungörelsen den 28 Maj 1830, skjuts efter en häst och en riksdaler riksmynt
om dagen, dervid dock föreskrift saknades huruvida arfvodet bör på flera under
samma dag skeende förrättningar fördelas eller ej. Nämndeman åtnjöt, enligt
gällande Rese-reglemente, skjuts efter en häst och traktamente å 1 R:dr 50 öre,
enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1854 och Kongl. Brefvet den 10
November 1855 skjuts efter en häst för hvad som öfversteg | mils resa, utan
att desse sistnämde författningar bestämde om med den \ milen menades vägen
till förrättningsstället eller fram- och återvägen sammanräknadt. eller huruvida
traktamente finge beräknas för det fall, att förrättningen skedde inom det afstånd
att skjutsersättning ej komme i fråga. Enligt Kongl. Förordningen den 30 November
1855, åtnjöt Länsman skjuts efter 1 häst och traktamente å 1 R:dr 50
öre, samt Nämndeman likaledes skjuts efter en häst och traktamente dels å 1 R:dr och
dels å <5 öre R:mt, hvarvid likväl ej vore bestämdt huruvida någon traktamentsersättning
särskildt fur resedagar finge beräknas; dessutom stadgade samina författning
att, när flera utmätnings- eller qvarstadsförriittningar verkställdes under
en och samma resa eller på samma dag, fördelning borde ske af resekostnaden
emellan samtlige förrättningarne i förhållande tiil förrättningsställenas afstånd från
Allmänna Besvärs- och Elconomi-lllskotlels Betänkande N:o t !)ä
-
5
förrätfningsmannens och biträdets hemvist och af dagtraktamentet lika emellan
de förrättningar, sorn på samma dag försiggått, hvilket stadgande icke kunde tilllämpas
af orsak att utmätningskostnaden jemlikt 3 kap. Utsöknings-Balken borde
genast uttagas och sålunda inflyta i det protokoll förrättningsmannen före sin
afresa från stället måste enligt Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845 aflemna,
hvilken åtgärd vore omöjlig om utmätningskostnaden icke förrän efter hvarje resas
slut skulle kunna uträknas.
Häraf syntes att stadgandena i förenämnde hänseende voro alltför mångfaldiga
och spridda, hvarigenom stor olägenhet måste uppstå, till afhjelpande hvaraf
motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla att Kongl.
Majit täcktes låta genom kunnige personer och utan att afbida den åtgärd, som
den s. k. Författnings-kommittéen härvid kan komma att vidtaga, granska ifrågavarande
författningar och, med upphäfvande af hvad som rörande rese- och traktamentsersättningar
förut blifvit stadgadt, före nästa riksdag utfärda en ny och ämnet
i dess helhet omfattande, tydlig och klar författning.
Utskottet har inhemtat, att, sedan Rikets Ständer, uti skrifvelse den 28
Februari 1857, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit ville genom någon
eller några dertill utsedde skicklige personer låta utarbeta och till allmän kännedom
sprida ett i möjligaste måtto fullständigt sammandrag af gällande administrativa,
kamerala och ekonomiska författningar; så har Kongl. Majit genom
nådigt Bref af den lista Oktober 1858, för utförande af detta arbete beslutat
nedsättandet af en Författnings-kommission, som det jemväl skulle åligga dels att
i de ämnen, der gällande författningar befunnos vara med uppenbara brister behäftade
eller utgöra en sådan mängd, att deraf synnerlig svårighet eller osäkerhet
vid tillämpningen uppkomme, afgifva underdånigt förslag till nya fullständiga
författningar, och dels att i öfrigt uti särskildt förekommande fall inkomma med
de underdåniga utlåtanden, hvilka Kongl. Majit i dylika ämnen kunde finna lör
godt att från Kommissionen infordra.
Då denna Kommission för närvarande är sysselsatt med det densamma uppdragna
arbete och skäl ej synes vara för handen att nu föreslå nedsättande af
en särskild Kommitté för kodifierande af författningarne rörande omförmälde speciela
förhållanden, hemställer Utskottet,
att denna motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
5:o Af Riksdags-fullmägtigen sanders Gudmundsson från Hallands län, som
anfört, hurusom missnöje mot embets- och tjenstemän ofta föranleddes al reseoch
traktaments-ersättningar till dem för syner, utmätningar, värderingar m. fl.
6
Allmänna Besvärs- och Eltonomi-Uiskollels Betänkande N:o l!)S.
förrättningar, och att anledningarne till ett sådant missnöje äfven ofta voro grundade.
Det hade nemligen handt, att en embetsman i sina räkningar upptagit
mer än Ö00 resedagar på ett år och att e. o. domare beräknat sig ersättning
från den Hof-Rätt, der de varit såsom tjenstgörande inskrifne, till förrättningsstället,
oaktadt de vid förordnandets emottagande bott på tingsstället hos ordinarie
domaren. 10 å 20 mil ifrån Hof-Rätten; att militärer upptagit skjuts under
bevärings- och andra mönstringar med flera förrättningar från och till Regementets
stånd, oaktadt de bott på mönsterplatsen och att Kronobetjeningen beräknade
ersättningen för sina resor än från ett än från ett annat ställe. Hvad
särskildt beträffade den anbefallda delningen af kostnaderne, då flere förrättningar
på en dag eller under en resa höllos, så kunde vid ganska många tillfällen
en sådan fördelning icke rättvist verkställas.
I ändamål att undanrödja de missförhållanden och olägenheter, som häraf
kunna härflyta och bereda lindring för den fattigare allmogen i betalning af kostnaden
för utmätningar och andra förrättningar, har motionären föreslagit följande
stadganden:
l:o »Att embets- och tjenstemäns rese- och trakfamentskostnads-ersättningar,
för allmänna eller enskilda förrättningar, der sådan ersättning, enligt författningarne
eger rum, skall beräknas och utgå:
a) »För dem som hafva boställe sig anslaget, från bostället»;
b) »För extra ordinarier eller vikarier eller sådane ordinarier, som icke
hafva boställe, från det ställe der de, med behörigt tillstånd äro ständigt boende;
dock likväl i intet täll utom fjenstgörings-distriktet, hvad detta sednare angår
ordinarie embets- och tjenstemän eller sådane, som innehafva vikariat på längre
tid än fjorton dagar.»
2:o »Att för hvarje särskildt fögderi och länsmans-distrikt, efter tjenstemannens
hörande, af Konungens Befallningshafvande uppgöres och för längre eller
kortare tid fastställes taxa för utmätningsförrättningar, hvarvid till grund bör
tagas medium af de 3 sistförflutna årens i exekutions-diarierna utförde kostnader,
särskildt för Kronofogdens och särskildt för hvarje Länsmans-distrikt. Men biträdesersätfningen
beräknas såsom hittills efter expeditionstaxan och bestyrkes
med biträdets qvitto.»
3:o »Att för auktion, utan betalningsanstånd, må beräknas Tre procent, men
för auktion med lemnadt längre eller kortare anstånd med erläggande af betalningen
samt ansvarighet, Sex procent, dock icke under hvad för en utmätning
bestås.»
4:o »Att om auktion hålles på en gång å panter, utmätte från flere personer,
betalning dock icke må tagas för mera än en förrättning, i den händelse
provision icke beräknas, hvilken må utgå till belopp, sora sagdt. är, för allt hvad
som säljes.»
Allmänna Besvärs- oeh Ekonomi-Ulskottels Betänkande N:o 19S.
7
Du, enligt Kongl. Brefvet till samtlige Hof-Rätterna af den 5 Mars 1831
den, som vikarierar för Häradshöfding är berättigad att vid förefallande förrättningar
beräkna sin resekostnad från si'tt hemvist inom domsagan, men icke från
ort belägen utom densamma, och således, till förekommande af det utaf motionären
i nämnda afseende anmärkta missbruk, föreskrift finnes meddelad, samt enär,
beträffande Öfrige föreslagne stadganden, desamma, i Utskottets tanke, ej skulle
främja ändamålet med motionärens förslag bättre än de nu i fråga om utmätning
gällande författningar, hemställer Utskottet,
att denna motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
6:o Af Riksdags-fullmägtigen C. G. Cederskog frän Östergötlands län, hvilken
fästat uppmärksamheten derå, hurusom Nämndemän jemte det de enligt kommunens
val äro bisittare uti Härads-rätt, tillika hafva sig uppdragne åtskiilige
andre bestyr, såsom syner och besigfningar, hvilka ej kunna anses hafva gemenskap
med kommunens angelägenheter. För sistnämnde förrättningar finnes visserligen
enligt lag ersättning bestämd, ehuru denna ersättning måste anses för
ringa och dels ej erhålles för hela våglängden till förrättningsstället, hvarförutan
dess uppbärande vore förenadt med allt för många omvägar och kostnader. Sålunda
skulle den, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1854 Nämndeman
tillkommande, godtgörelse för syner och andra extra förrättningar, nemligen dagtraktamente
å 1 R:dr 50 öre samt skjuts-ersättning efter 1 häst för väglängd, som
öfverskjuter \ "51 från hans hemvisst, uppbäras hos Kronofogden. På det ej
tid.-pillan för ersättningens utbekommande måtte förorsakas syntes lämpligt att
densamma finge uppbäras på förrättningsstället. Och då numera dagtraktamentet
för Gode män vid skiftesförrättningar blifvit Ökadt till 3 R:dr R:mt, syntes jemväl
billigt att traktamentet för Nämndemän Ökades till samma belopp, enär dessa
begge befattningar syntes vara af lika vigt.
Med anledning häraf har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte för
sin del besluta, att Nämndemän vid syner och andra extra förrättningar må tillgodonjuta
skjuts-ersättning enligt gällanue Rese-reglemente för den i och för förrättningen
tillryggalagda väglängd och få beräkna dagtraktamente å 3 R:dr R:mt,
samt att denna godtgörelse bör af boställsinnehafvare!! eller syneförrättaren vid
förrättningstillfället dem tillställas.
Det till Nämndemän för extra förrättningar med undantag af utmätningar
utgående dagtraktamente var före år 1851 bestämdt till 24 sk. B:ko. Genom
Kongl. Kungörelsen den 31 Oktober 1851 beviljades deri förhöjning till 32 sk. B:ko,
hvarefter traktamentet genom Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1854 ytter
-
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande iV.o <95.
ligare blifvit förhöjdt till ls R:clr 50 öre R:mt. Att såsom skäl för att ytterligare
höja traktamentet åt Nämndemän vid dessa förrättningar åberopa det förhållande
att dagtraktamentet åt Gode män vid skiftesförrättningar nu mera blifvit bestämdt
till 3 R:dr R:mt, torde ej vara lämpligt, enär Gode männens befattning vid ifrågavarande
tillfällen vanligen är af besvärligare beskaffenhet och upptager liela
förrättningsdagarne, hvilket deremot i allmänhet ej är förhållandet med Nämndemansbefattningen
vid extra förrättningar.
Beträffande sättet för ersättningens utbekommande är stadgadt uti Kongl.
Kungörelsen af den 11 Augusti 1854, att de Nämndemän tillkommande skjutsoch
traktaments-ersättningar vid alla de tillfällen, då de böra af allmänna medel
gäldas, skola utgå af rese- och traktamentskostnads-anslaget å vederbörlig Hufvud-titel,
på Riks-staten. Vid dessa tillfällen synes annan utväg för ersättningens
utbekommande icke kunna ega rum, än genom Konungens Befallningshafvande
eller Kronobetjeningen; hvaremot vid alla andra tillfällen Nämndemän likasom
förrättningsmannen ega att utbekomma den dem tillkommande godtgöreiso
vid förrättningstillfället.
På dessa grunder anser Utskottet sig böra hemställa^
att denna motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
7:o Af Riksdags-fullmägtigen /. Smedberg från Elfsborgs län, som tillkängifvit,
hurusom den till Nämndemän utgående rese- och traktaments-ersättning för
sådane förrättningar, som för Kronans räkning blifvit verkställde och för hvilka
ersättning erhålles af allmänna medel, hittills, åtminstone i motionärens hemort,
måst reqvireras ifrån Landskontoret, hvilket föranledt dryga kostnader för de till
ersättning berättigade; med anledning hvaraf motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om meddelande af föreskrift,
att. den till Nämndemän utgående rese- och traktaments-ersättning för sådane
förrättningar, som af allmänna medel bekostas, måtte efter vederbörligen
upprättad räkning få lyftas hos ortens Kronofogde, hvilken, såsom egande närmaste
kännedom om orten och väglängden samt förrättningens omfång, jemväl
vore bäst i tillfälle att pröfva räkningens giltighet.
Då alla de ersättningar, som för ett eller annat ändamål böra utgå af allmänna
medel, måste, efter räkningarnes granskning i Lands-kontoret, anordnas af
Konungens Befallningshafvande å behörig utgiftstitel, och något undantag uti nu
förevarande fall ej torde vara af behofvet påkalladt, helst hinder icke synes möta
att
Allm. Uesv.- och Elion.-Utskottets Betänkande N:o 196.
9
att aflemna räkningarnc till Kronofogden, på det genom hans försorg medlen må
komma vederbörande till handa, hemställer Utskottet,
att denna motion ej heller må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Oktober 1860.
JV:o 196.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Okt. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändrade stadganden,
rörande folkskolelärares lönevilkor.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har från Vällofliga Borgare-Ståndet
fått till sig remitteradt ett memorial af Herr Sundblad, G. O., deruti anföres,
att få bland samhällets medlemmar befunno sig i allmänhet sämre lottade, än
folkskolelärarne, för hvilka, isynnerhet om de voro gifta, fordrades de största försakelser
och all möjlig ansträngning för att kunna förskaffa sig och de sina en
knapp lifsbergning. En förbättring i deras belägenhet syntes dock lika möjlig
att genomföra, som den vore af behofvet påkallad, endast den Kongl. Stadgan
angående folkundervisningen i riket af den 18 Juni 1842 sattes i full kraft och
verksamhet. Orsakerna till den missbelåtenhet med sin ställning, som så högt
och enhälligt uttalades från folkskolelärarnes sida skulle, om icke helt och hållet
undanrödjas, åtminstone ganska mycket förminskas om desse tjenstemän komme
i obehindradt och oafkortadt åtnjutande af den dem i berörde nådiga Stadga tillförsäkrade
rätt. Att sådant ännu icke skett, ehuru mera än sjutton år förflutit
sedan densammas utfärdande, härledde sig hufvudsakligen deraf, att, fastän § 4
mom. 1 så till vida blifvit ändradt, att de åtta tunnor spanmål, för hvilka lösen
erlades med Åttatio Riksdaler Riksmynt, numera löstes efter markegångspris, hvilket
i medeltal gjorde Sexton Riksdalers årlig tillökning, bestämmelserna i öfrigt
Bill. till B. St. Prut. 1SS9 8j 1860. 8 Sami. ii Uäft.\ 2
10
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlels Betänkande N:o i 96.
qvarstode oförändrade; i vissa fall både obilliga och obestämda, obilliga emedan
skollärare, som sysselsatte sig med undervisning blott sex månader om året, till—
lades samma lön som dem, hvilka undervisade nio, tio till och med elfva månader
om året, äfvensom bete och foder för en ko, hvilket sednare minst kunde
antagas till hundra lispund hö om året utom halm, icke vore ersatt med de i
2:dra mom. stadgade två tunnor spanmål; obestämda, emedan de i 2:dra och
3:dje momenten förekommande uttrycken »tjenlig bostad och nödigt bränsle’? samt
»lämpligt jordlands ställande till skollärarens disposition» på mångahanda sätt
kunde tydas och förtydas, ett förhållande, som besannades af den mängd tvister,
som förekomme emellan folkskolelärare och församlingar och hvilkas menliga inflytande
på undervisningens gång samt lärarnes och församlingarnes ömsesidiga
förhållanden mer än ofta förspordes. Till afhjelpande af de förvecklingar, oredor
och förluster, som härigenom framkallades, ansåge sig motionären böra föreslå,
att lista, 2:dra och 3:dje momenterna af 4 § i förenämnda Kongl. Stadga måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
»Mom. 1. Vederbörligen, enligt denna författnings föreskrift, examinerad
»och antagen skollärare åtnjute i årlig lön för åtta månaders undervisning om
»året minst sexton tunnor spanmål, hvaraf åtta tunnor erläggas in natura, hälften
»i råg och hälften i det eller de andra sädesslag, i hvilka kronobonden i orten
»utgår, men de öfriga åtta tunnorna lösas efter markegångspris; men ålägges
»skollärare af skolstyrelse att undervisa utöfver den här ofvan stadgade tid, åt»njute
han löneförhöjning i förhållande till den ökade undervisningstiden.»
»Mom. 2. Skolläraren skall ock af församlingen förses med tjenlig bostad,
»bestående af minst tvänne större rum med kök och behöfliga uthus, samt erfor»derligt
bränsle, äfvensom sommarbete och vinterfoder för en ko bör åt honom
»anskaffas eller ock, der lokala eller andra förhållanden sådant förhindra, minst
»värdet af fem tunnor spanmål af förenämnde sädesslag i ersättning lemnäs.»
»Mom. 3. Dessutom bör en bestämd, odlad eller odlingsbar jordrymd ställas
»till skollärarens disposition, dels till brukning för eget behof af jordfrukter, dels
»för att lemna tillfälle till undervisning i trädplantering och trädgårdsskötsel.»
Genom dessa förändrade stadganden skulle anledning till befogad klagan
från folkskolelärarnes sida upphöra samt trygghet ömsesidigt vinnas, för läraren,
att alltid vara försäkrad om sin tillständiga rätts bekommande, och för kommunen,
att icke varda med ohemula anspråk besvärad.
Att den i Kongl. Stadgan om folkundervisningen bestämda minimi-aflöning
för folkskolelärarne, äfven efter de förändringar, som genom Kongl. Kungörelserna
den 29 September 1853 och den 16 November 1854 vidtagits, icke motsvarar
folkskolelärarnes behof och billiga anspråk, torde knappt kunna förnekas. Svå
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskollels Betänkande N:o 196.
11
righeten vid bestämmandet af minimi-aflöningen beror emellertid derpå att afseende
måste fästas ej blott på folkskolelärarens behof, utan jemväl på församlingarnes
förmåga att dem aflöna, i hvilket sistnämnda afseende redan det nu stadgade
beloppet för mången mindre församling varit nog högt. Om således en allmän
förhöjning af minimi-beloppet för aflöningen hvarken kan eller bör ifrågakomma,
återstår dock den af motionären föreslagna utväg att göra aflöningen i
viss mån beroende af deri tjenstgöring, man af folkskoleläraren fordrar. Härigenom
kunde för mindre församlingar, i hvilka folkskoleläraren icke med undervisning
sysselsattes mera än åtta månader på året, den nuvarande minimi-aflöningen
qvarstå oförändrad, medan i sådana församlingar, der skollärarens tid mera tages
i anspråk, både billigheten fordrar och församlingens förmåga antagligen medgifver
att högre aflöning bestämmes. Ett stadgande, som sålunda tillförsäkrade den
med längre tjenstgöringstid betungade folkskoleläraren en förhöjd aflöning torde
ega desto mera skäl, som erfarenheten hittills visat, att aflöningen i allmänhet af
församlingarne icke bestämmes högre än författningen ovilkorligen fordrar. På
dessa grunder får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit täcktes i nåder förordna, att den i Kongl. Stadgan
om folkundervisningen i riket den 18 Juni 1842 § 4
mom. 1, sådant detta mom. lyder i Kongl. Kungörelsen den
16 November 1854, bestämda minsta lön för folkskolelärare
skall ega tillämpning, då skollärarens tjenstgöring icke upptager
mera än åtta månader årligen, men att för hvarje månad
tjenstgöringen fortgår utöfver åtta månader lönen ökas
med två tunnor spanmål, att utgå efter samma grunder, som
för den öfriga lönespanmålens utgörande finnas stadgade.
I fråga åter om de af motionären föreslagna förändringar i 2:dra mom. af
förevarande §, synes det Utskottet, som skulle de yrkade närmare bestämmelserna
rörande beskaffenheten af den bostad, hvarmed folkskolelärare skall af församlingen
förses, icke vöre af behofvet påkallade eller lämpliga. Erfarenheten har nemligen
hittills visat, att, der omständigheterna sådant medgifvit, församlingarne at
folkskolelärarne upplåtit lika rymliga och ofta nog rymligare bostäder än motionären
påyrkat. De förhållanden, som härvid böra tagas i betraktande, äro dessutom
för olika landsorter så skiljaktiga, att hvad som på en ort utan svårighet
kunde efterkommas, för en annan ort lätt nog blefve i hög grad betungande. I
denna del synes derföre Utskottet bäst vara att bibehålla hittills gällande stadgande.
Hvad åter beträffar den föreslagna förhöjningen i ersättningen för »sommarbete
och vinterfoder för en ko» från två till fem tunnor spanmal, sa utgör
förmånen af bete och foder för en ko, der den ordentligen utgår, otvifvelaktig!
12 Ålim, Besv- och Ekon.-Vlskollets Betänkande N:o 196.
en ganska väsendtlig del af folkskolelärarens aflöning, för hvilken två tunnor spanmål
icke utgör någon motsvarande ersättning. Det torde väl kunna ifrågasättas
om icke det af motionären föreslagna belopp af fem tunnor spanmål för vissa
orter öfverstiger värdet af bete och foder för en ko, men, om så skulle vara förhållandet,
tillkommer det församlingen att bestämma antingen omförmälde bete
och foder skall in natura utgöras eller ersättning derför i spanmål lemnäs och
följden deraf att spanmåls-ersättningen bestämmes hög bör således ej blifva någon
annan, än att församlingen icke utan verkligt hinder undandrager sig att in natura
utgöra det ifrågavarande betet och fodret. Så som nu åter spanmålsersättningen
är bestämd, utgör dess ringa belopp en uppmuntran för församlingen
att, äfven utan verkligt behof, söka undgå att författnings-enligt erlägga den folkskoleläraren
tillkommande aflöning; och då detta onekligen är ett förhållande, som
påkallar rättelse, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer jemväl måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder förordna,
att den i 4 § 2 mom. af Kongl. Stadgan om folkundervisningen
i riket bestämda ersättning, som, der lokala eller andra
förhållanden förhindra att åt folkskoleläraren lemna sommarbete
och vinterfoder för en ko, honom tillkommer, hädanefter
skall utgöras med fem i stället för två tunnor spanmål.
Vidkommande slutligen motionärens yrkande om ändring i 3:dje inom., i
syfte att till folkskolelärarens disposition ovilkorligen skulle ställas en bestämd
jordrymd af odlad eller odlingsbar mark; så enär verkställighet häraf på många
ställen skulle möta stort hinder eller ock inleda församlingarne i betydliga kostnader,
utan att motsvarande fördel deraf kunde emotses, tillstyrker Utskottet,
att någon Rikets Ständers åtgärd icke må i anledning af förevarande
del af motionen vidtagas.
Stockholm den 16 Oktober 1860.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 197.
1
\:o 19T.
Ank. till Exp.-Utsk. den t6 Okt. 18 60, kl. 2 *•. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut otd behandlingen
af Utskottets Betänkande N:o 101, i fråga
om det af Kommitterade uppgjorda förslag till Förordning
om Kyrkostämma samt Kyrko- och Skol-råd.
Af de Kommitterades ifrågavarande förslag hafva, med undantag af §§ 2, 5,
7, 23, 24, 25 och 42, förslagets alla delar blifvit dels genom samtliga Riks-Ståndens
och dels genom tre Stånds sammanstämmande beslut, af Rikets Ständer godkända,
med de af Utskottet vid §§ 8, 13, 18, 31, 38 och 44 tillstyrkta ändringar och
tillägg.
Vid § 2, sorn innehåller ett uppräknande af de ämnen, hvilka skola tillhöra
kyrkostämmas handläggning, har Utskottet icke tillstyrkt annan förändring
i de Kommitterades förslag till samma §:s lydelse, än att i §:ns mom. 6 borde
tilläggas en bestämmelse derom, att jemväl frågor om byggnad och underhåll af
en församlings klockare-boställe skulle af kyrkostämma handläggas; och har ifrågavarande
§ med det tillägg. Utskottet sålunda tillstyrkt, blifvit utan anmärkning
godkänd af Preste- och Bonde-Stånden.
Deremot hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, hvilka för öfrigt
lika med do öfriga Stånden godkänt §, vid dess slut gjort ytterligare tillägg,
som, enligt Ridderskapet och Adelns beslut, lyder sålunda: ”1 stad må frågor, som
”angå folkundervisningen och dit hörande anstalter samt afgifter dertill, kunna
”från kyrkostämmas handläggning skiljas, då kyrkostämman finner sådant lämpligt”
— och, enligt Borgare-Ståndets beslut, har denna lydelse: ”Från kyrkostäm
Bih.
till R. St. Prof. 1859 & 1860. 8 Sami. 45 Häft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 197.
”mas handläggning må frågor, som angå folkundervisningen och dithörande anstalter,
kunna skiljas, då kommunen finner sådant lämpligt.”
Då emellertid det tillägg, som Ridderskapet och Adeln för sin del funnit erforderligt,
endast afser förhållandena i stad och bemälda Stånd alltså måste anses
vara ense med Preste- och Bonde-Stånden om olämpligheten af att i denna §
intaga något stadgande att å landsbygden frågor, som röra folkundervisningen och
dit hörande anstalter, må kunna från kyrkostämmas handläggning skiljas, så kan
det af Borgare-Ståndet beslutade tillägg, såvidt, detsamma afser landsbygden, såsom
gilladt endast af ett Riks-Stånd, icke till någon Utskottets åtgärd föranleda.
Beträffande åter förhållandena i stad, i afseende hvarå Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet i denna fråga äro af hufvudsakligen enahanda mening,
anser Utskottet, enär ett tillägg i den angifna syftningen så mycket mindre synes
vara af beliofvet påkalladt, som det dermed egentligen afsedda ändamål torde vara
tillräckligt vunnet genom § 24, hvilken uttryckligen förutsätter, att styrelsen och
uppsigten öfver folkskolan kan komma att i vissa fall öfverlemnas åt annan myndighet
än Kyrko- och Skol-rådet, sig böra, med vidblifvande af sitt, utaf t.vänne
Riks-Stånd godkända, förslag till 2:a §:ns lydelse, vördsamt inbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet
att i afseende på lydelsen af denna § med Preste- och BondeStånden
sig förena.
Af § 5, hvars mom. 2 blifvit af samtlige Riks-Stånden godkändt, lyder 1
mom. sålunda: ”1 öfverläggningar och beslut, som angå ärenden, gemensamma för
”hela församlingen, deltaga samtlige röstberättigade, men i öfverläggningar och
"beslut om ärenden, som förutsätta afgifter, hvilka enligt gällande förordningar
”böra utgå endast af i mantal satt jord eller fastigheter, må ej andra taga del än
”de, som sådan jord eller fastighet innehafva.”
Detta moment har Utskottet ansett böra ur §:n utgå, men Utskottets åsigt
i denna del har vunnit bifall endast af Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot de
öfriga båda Stånden godkänt momentet sådant det blifvit af de Kommitterade
föreslaget.
Då nu ifrågavarande moment är ord för ord lika lydande med l:sta mom.
af 9:de §:n i Förordningen om Kommunal-styrelse på landet, endast med den olikhet,
att sistberörda lagrum har ordet ”kommunen” der förevarande moment har
ordet ”församlingen” samt stadgandet på förra stället blifvit af tre Riks-Stånd,
med afslag å Utskottets tillstyrkan om dess uteslutande, godkändt i enlighet med
de Kommitterades förslag, får Utskottet, som uti ifrågavarande hänseende icke
finner giltigt skäl vara förhanden till olika lagstiftning för den borgerliga och för
den kyrkliga kommunen, vördsamt inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden
att, med frångående af sitt bifall till Utskottets förslag om
ifrågavarande moments uteslutande, instämma uti det beslut,
som Ridderskapet och Adeln samt Pr este-Ståndet i afseende på
samma moment fattat.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 197. 3
Yid § 7, som har alldeles enahanda lydelse med § 11 i Förordningen om
Kommunal-styrelse på landet, utom att ordet ”kyrkostämma” der motsvaras af ordet
”kommunalstämma”, har Utskottet föreslagit samma förändringar och de särskilda
Riks-Stånden fattat samma beslut, som vid sistberörda lagrum.
På grund af samma skäl, som i anledning af Riks-Ståndens beslut vid 11
§ i Förordningen om Kommunal-styrelse på landet blifvit af Utskottet anförda,
får Utskottet således, i enlighet med sitt förfarande vid nämnde §, dels hemställa,
att sednare punkten af nu förevarande 7:de §:s mom. 1 så lydande: ”Ej må egaren
kunna sig förbehålla att för sådan fastighet rösta”
må anses hafva förfallit,
och dels vördsamt inbjuda Ridderskapet och Adeln äfvensom Bonde-Ståndet
att instämma i Preste- och B or g are-Ståndens beslut om antagande
å samma §:s mom. 5 af denna lydelse: ”För näring
”eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står, äfvensom
i enahanda fall för jordegendom, om den ej af landbo
”eller arrendator innehafves, må ej röstas.”
23:dje § lyder i de Kommittcrades, i denna del af Utskottet utan ändring
bibehållna, förslag sålunda: ”1 hvarje kyrkoförsamling, så i städerna som på lan”det,
skall finnas ett Kyrko- och Skol-råd.”
Denna § har blifvit godkänd af Bonde-Ståndet utan ändring och af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet med ett så lydande tillägg: ”Dock kunna
”flera församlingar inom samma pastorat om gemensamt Kyrko- och Skol-råd
”sig förena”. Borgare-Ståndet har deremot för § beslutat denna lydelse: ”1 hvarje
”kyrkoförsamling, så i städerna som på landet, skall finnas ett Kyrko-råd och i
”hvarje kommunal-samhälle ett Skol-råd; dock ega flera församlingar inom samma
”pastorat eller stad om gemensamt Kyrko- och Skol-råd sig förena.”
Då Borg are-Ståndet således ensamt fattat det beslut, att Kyrko-rådet och
Skol-rådet skola hvar för sig utgöra en särskild myndighet, äfvensom att flera församlingar
inom samma stad skola ega förena sig om gemensamt Kyrko- och Skolråd,
påkallar detta beslut icke vidare yttrande af Utskottet. Men, då samma
Stånds beslut derom, att flera församlingar inom samma pastorat skola ega att
om gemensamt Kyrko- och Skol-råd sig förena, delas äfven af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet och således är af tre Stånd gilladt, kommer alltså § att
erhålla denna lydelse:
”1 hvarje kyrkoförsamling, så i städerna som på landet, skall
”finnas ett Kyrko- och Skol-råd; dock kunna flera församlingar
inom samma pastorat om gemensamt Kyrko- och Skol”råd
sig förena."
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 197.
Enligt Kommitterades och Utskottets förslag har 24 § denna lydelse:
”Kyrko- och Skol-rådet tillkommer att:
”handhafva kyrkotukten samt hvad till religionen och sedernas vård hörer;
”upptaga frågor om oordentlighet och osed vid samt försummelse af guds'tjensten,
utehlifvande från läsförhör, oenighet i äktenskap, olydnad mot föräldrar
”samt vårdslösad barnaupplostran;
”vaka deröfver, att spridande af vilseförande läror må, så vidt möjligt är,
”förekommas samt kyrklig tvedrägt och söndring förhindras;
”äfvensom att, såvida det ej i särskilda fall för vissa orter är annorlunda
”förordnadt, utöfva den vård om och befattning med folkskolan, som hittills enligt
”gällande stadgar varit särskild skolstyrolse uppdragne.
”Kyrko- och Skol-rådet tillkommer ock att:
”ombesörja verkställighet af kyrkostämmans beslut i alla de fall, der ej
”sådan verkställighet åt vissa dertill utsedde personer blifvit uppdragen;
”hafva öfverinseendet öfver de för särskilda verkställiglietsbestyr af kyrkostämman
utsedda personers förvaltning;
”till kyrkostämman göra de framställningar och förslag, hvilka Kyrko- och
”Skol-rådet inom sin befogenhet finner omständigheterna påkalla; samt
”afgifva de förberedande utlåtanden, som af kyrkostämmau infordras.”
Denna § har af Preste- och Bonde-Stånden blifvit godkänd utan ändring
samt af Itidderskapet och Adeln med uteslutande endast af orden ”samt försummelse
af’ och ”uteblifvande från läsförhör.”
Deremot har § af Borgare-Ståndet erhållit följande lydelse: ”Kyrko-rådet
”tillkommer att i afseende på kyrkotukten samt hvad som hörer till religionens
”och sedernas helgd handhafva och vaka öfver efterlefnaden af härom gällande författningar
samt vårda hvad som tillhörer kyrkans angelägenheter.
”Kyrko-rådet tillkommer ock att ombesörja verkställighet af kyrkostämmans
”beslut i alla de fall, der ej sådan verkställighet åt vissa dertill utsedda personer
'blifvit uppdragen; hafva öfverinseende öfver de för särskilda verkställighetsbestyr
”af kyrkostämman utsedda personers förvaltning; till kyrkostämman göra de fram”ställningar
och förslag, hvilka Kyrko-rådet inom sin befogenhet finner omständigheterna
påkalla, samt afgifva de förberedande utlåtanden, som af kyrkostäm”man
infordras.
”Skol-rådet tillhörer att utöfva den vård och befattning med folkskolan,
”sorn hitintills enligt gällande Stadga varit särskild skolstyrelse uppdragne.”
Beträffande de af Itidderskapet och Adeln ur § uteslutna ord har väl blifvit anmärkt,
att dessa ords bibehållande i § skulle i viss mån bringa densamma i strid
med den förändrade lagstiftning i afseende på främmande religionsbekännare, som
blifvit vid innevarande riksdag beslutad; men då förevarande af Kommitterade
föreslagna stadgande uppenbarligen endast afser medlemmar af Svenska Statskyrkan
och icke kan komma i fråga att tillämpas på sådana personel-, som aldrig
tillhört densamma eller derifrån afvikit, lärer berörda anmärkning icke kunna
tilläggas någon synnerlig vigt. Men då hela det moment, hvaruti ifrågavarande
ord förekomma, är nästan ordagrannt hemtadt ur 4:de § i nu gällande Kyrkorådsförordning
af den 29 Augusti 1843 samt ett uteslutande ur morn. endast af de
nämnda orden, medan momentet i öfrigt finge qvarstå, tilläfventyrs skulle kunna
föranleda ett betänkligt missförstånd, som det synes Utskottet vara nödigt att förebygga,
får Utskottet, med vidblifvande af sin förra, af två Stånd gillade, mening,
vördsamt inbjuda Itidderskapet och Adeln
att
Allmänna Besvärs- och, Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 197. 5
att med frångående af sitt beslut om uteslutande af orden
"samt försummelse af" och ”uteblifvande från läsförhör”, i afseende
på lydelsen af förevarande 24 § med Preste- och BondeStånden
sig förena.
Beträffande åter den uppställning, § genom Borgare-Ståndets från de trenne
öfriga Ståndens helt och hållet afvikande beslut erhållit, torde särskildt yttrande
derom af Utskottet icke erfordras.
25:te § har, enligt Kommitterades förslag, följande lydelse: "Kyrkoherden,
"eller den hans embete förestår eller ock annan prestman, den han för något tillfälle
kan dertill förordna, vare i Kyrko- och Skol-rådet Ordförande.”
"I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild ständig prestman
”finnes anställd, vare han i Kyrkoherdens frånvaro Ordförande.”
”Ledamöter äro församlingens Kyrkovärdar samt så många af dess i kyrkostämma
valda, för gudsfruktan och nit välkända män, som församlingen finner
”lämpligt utse; dock att hela antalet, Ordföranden inberäknad, icke må gå under
”Fern eller öfverstiga Elfva.”
Utskottet har härvid icke tillstyrkt annan förändring, än att §:s slutord
”eller öfverstiga elfva” skulle utgå. Och har § med denna förändring blifvit godkänd
af Eidderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet. Preste-Ståndet har deremot
förkastat den af Utskottet tillstyrkta ändring och antagit § enligt de Kommitterades
förslag, med tillägg efter 2:dra mom. af orden: ”År Kyrkoherden närvarande,
”intager kapellanen säto och stämma såsom främsta ledamoten.”
Slutligen har Borgare-Ståndet ansett § höra hafva denna lydelse:
"Kyrkoherden, eller den hans embete förestår, vare i Kyrko-rådet Ordförande.
”
”1 den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild ständig prestman
”finnes anställd, vare han, i Kyrkoherdens frånvaro, Ordförande.”
”Är Ordföranden frånvarande, föres ordet af den som Kyrko-rådet dertill
utser.”
”Ledamöter äro församlingens Kyrkovärdar samt så många af dess i kyrkostämma
valda män, sorn församlingen finner lämpligt utse, dock att hela antalet,
”Ordföranden inberäknad icke må öfverstiga fem.”
"Ledamöter i Skol-råd väljas å landet vid kommunal-stämma och i stad å
”Allmän Rådstuga, till ett antal som ej må understiga fem.”
”Ordförande i Skol-rådet ege ledamöterne inom sig utse.”
Då de af Preste- och Borgare-Stånden vid denna § beslutade tillägg och
ändringar, hvilka icke angå den i de Kommitterades förslag förekommande bestämmelsen,
att hela antalet ledamöter i Kyrko- och Skol-rådet, Ordföranden inberäknad,
icke må öfverstiga elfva, hvar för sig blifvit gillade allenast af ett Riks-Stånd,
lärer § på grund af dessa särskilda beslut icke kunna undergå någon förändring;
och då, hvad nämnda bestämmelse angår, hvilken i hela dess vidd endast PresteStåndet
ansett böra i § inflyta, densamma blifvit af två Stånd, nemligen JRidderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet och, hvad särskildt Skol-rådet beträffar, dessutom
äfven af Borgare-Ståndet förkastad, måste densamma anses
hafva förfallit;
i följd hvaraf således § komme att bibehålla den lydelse, Utskottet å densamma
föreslagit.
Bih. till E. St. Prot. 1859 Sf 1860. 8 Sami 45 Häfl
2
6 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 197.
42 § lyder uti de Kommitterades förslag, emot hvilket i denna del Utskottet
icke haft något att erinra, sålunda:
”Räkenskaperna skola afslutas med kalenderår och upprättas särskildt för
”kyrkokassans och särskildt för skolans medel samt i öfrigt enligt den föreskrift,
”kyrkostämman meddelar.
”Räkenskaperna skola sednast den 1 Mars aflotnnas till de för deras granskning
utsedda revisorer.
”Revisions-berättelsen skall sednast den 1 April allemnas till kyrkostäm”mans
Ordförande, som öfver gjorda anmärkningar infordrar vederbörandes för”klaringai',
hvarefter den kyrkostämma, som i Maj månad sammanträder, beslutar,
”huruvida anmärkning må förfalla eller laglig åtgärd för bevarande af församlingens
rätt vidtagas skall.
”Hvad nu om räkenskapernas granskning i kyrkostämma sagdt är, göricke
”någon ändring i hvad om särskild revision af kyrko- och skolräkenskaper finnes
”stadgadt.”
Denna § har blifvit godkänd af Preste- och Bonde-Stånden utan ändring,
äfvensom af Ridderskapet och Adeln med ändring af orden ”kyrkostämman meddolar”
i slutet af lista mom. till ”sorn kan varda meddelad”. Borg are-Ståndet har
gillat den af Ridderskapet och Adeln beslutade förändring och dessutom i 3:dje
mom. efter ordet ”Rovisions-berättelsen” tillagt orden ”öfver kyrkans räkenskaper
och förvaltning” samt i 4:de mom. ändrat dels ordet ”räkenskaperna” till ”kyrkoräkenskaperna
’ och dels orden ”kyrko- och skolräkenskaper” till ”kyrkoräkenskaper”.
Beträffande den gemensamt af Ridderskapet och Adeln samt Borg are-Ståndet
beslutade ändring af lista momentet, hvilken antagligen föranledts af samma Stånds
beslut om införande i 2:dra § af ett stadgande att folkskolans angelägenheter
skulle kunna skiljas från kjTkostämmas handläggning, synes ett så beskaffadt
beslut egentligen kunna medföra den svårighet, att derigenom skulle lemnäs alldeles
obestämdt hvilken myndighet egde meddela den föreskrift för räkenskapernas
upprättande, som momentet omförmäler. Och då Utskottet dessutom redan ansett
sig böra inbjuda bemälda tvänne Stånd att frångå sitt beslut om nämnda tillägg
till 2:dra §, hemtar Utskottet deraf ett ytterligare skäl att, med vidblifvande af
•sitt förra, af två Stånd gillade, förslag om nu ifrågavarande moments lydelse, vördsamt
inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet,
att i afseende härå med de öfriga tvänne Stånden sig förena.
Och kunna de ändringar och det tillägg Borgare-Ståndet i andra delar af §
vidtagit, såsom endast af ett Riks-Stånd beslutade, icke till någon Utskottets
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Ålim. Besv.~ och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 198.
1
N:o 198.
AnV till Eip.-Utsk. d»n 1* Okt. 1H0, M. s 9. «.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring
af telegram-portot samt andra bestämmelser i afseende pä
elektriska telegrafverket i riket.
Uti förestående ämne hafva motioner blifvit hos samtlige Riks-Stånden vackla
och till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade. I dessa motioner hafva
motionärerne, jemte erinran om vigten och nyttan af det kommunikationsmedel, som genom
elektriska telegraferne erhållits, andragit:
Herr Stjernefeldt, Claes: att genom det Kongl. Reglementet för Elektriska Telegrafverket
af den 4 Juni 1859, tillämpadt från och med den 1 derpåföljde Juli, stora
svårigheter för allmänheten uppstått att, utom i yttersta nödfall, begagna sig af telegraf
inrättningen.
Ett medelporto af två R:dr R:mt bestämdes för hela riket och ordantalet
nedsattes till 20 ord, i hvilka dessutom skulle inräknas adressen, för hvilken man förut
fått utan afgift använda fem ord. Det vore icke så lätt att med ett så inskränkt ordantal
författa telegram och dä så väl härigenom, som genom andra stadganden, telegrammerne
emellan ganska många orter blifvit betydligt dyrare, insäges nogsamt att telegramvexlingen
måste lida minskning. Härigenom led både allmänheten och den talrika tjenstemanna-personalen
vid telegrafverket, hvilken ginge i mistning af ulsigterna till sysselsättning
och förmånligare ställning för framtiden. Angeläget vore derför att telegrafverket
så inrättades att allmänheten kunde betjena sig deraf, hvarigenom både verkets
inkomster förbättrades och hela landet tillskyndades den största fördel. I denna syftning
och då ett telegraf medelporto icke, efter motionärens åsigt, kunde bära sig i ett
Bih. till Ii. St. Prot. 1859 §' 1860. 8 Sami. 4-6 Haft.
é
2 Allm. Besv.- och Ekon.-UIskotlets Betänkande N:o 198.
så vidsträckt och föga befolkadt land, sorn Sverige, föresloges, att portot för ett enkelt
telegram Inom ett afstånd af 25 geografiska mil måtte bestämmas till 75 öre och afgiften
höjas med 25 öre för hvarje tionde mil utöfver tjugufem mi!, samt dessutom priset
proportionell tiilökas, då ordantalet Öfverstege det för enkelt telegram bestämda;
Herr Doktor Säve: att de elektriska telegraferne vore af vigt icke blott för na
tionernas inbördes förhållanden, för handeln och näringarne. De verkade icke mindre
välgörande genom att påskynda underrättelserna emellan de enskilde och familjerna.
Deaaa slags meddelanden rörde sig väl stundom på längre afstånd, men kornato vanligast
i fråga på närmare häll och inom den trångare kretsen af åtta till tio mil. Kongl.
Majrts sednaste nådiga reglemente för elektriska telegraf verket i riket vore icke gynnsamt
för detta slags meddelanden mellan grannar. Det förhindrade dem tvertom till betydlig
del. Ty huru mänga af våra obemedlade folkklasser hade råd att betala två Riksdaler
för ett telegram till närmaste landsort eller stad? Följden hade också varit att
efter införande af medelportot telegram-vexlingen så betydligt aftagit, att oaktadt den
förhöjning 1 afgiften, som på många ställen inträdt, inkomsterna icke blott för särskilda
stationer utan för hela riket aftagit. Medelportot hade också ej blifvit infördt såsom en
inkomstkälia för staten, utan för att främja orternas belåtenhet. En allmän missbelåtenhet
visade dock att man häruti misstagit sig. Första vilkoret, derest en taxa skulle ega
bestånd, blelve i allt fall alt den vore fullkomligen rättvis. Men detta inträffade icke
på den ifrågavarande och det lede intet tvifvel, att en taxering efter zoner, sådan den
i de flesta Europas länder af en mera utsträckt areal blifvit antagen, vore i principen
riktigare och jemväl blefve billigare. För den händelse erfarenheten under en fortsatt
tillämpning af gällande telegraf-reglemente bekräftade de yttrade farhågorna föresloges
derföre, att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Majit med en underdånig skrifvelse om
antingen nedsättning af medelportot för inrikes telegrammer lill 1 R:dr 50 öre eller, såaom
riktigare syntes, införande af den i andra länder såsom Frankrike, Belgien. Preussen
m. fl. och äfven i afseende pä vår utrikes korrespondens antagna zonberäkningen med
afstånden af 1—10, 10—25, 25- 45, 45—70 med liera geografiska mil samt derefter
lämpade progressiva porto-satser, dock med skälig nedsättning för vårt land af portosatsen,
isynnerhet för den första zonen;
Herr Ridderstad, C. F.: att telegraf och postverket båda voro att befrakta
såsom vehiklar för handeln oell industrien samt ämnade att, minskande afstånden orterne
emellan, uppmuntra en lifligare kommunikation. Men blefve dessa civilisationens Ijensteandar
för dvrlegde, så uppfyllde de föga sitt vigtiga åtagande. Om telegrafverkets organisation
vore felaktig, om telegraf-stationer inrättades på ställen, der de visade sig
mindre beböfliga, och telegrafverket härigenom åsamkat sig skulder öfver tillgångarne,
borde väl ej derför den första telegraf zonens större aflärsplatser få sin telegraf-kontribution
fördubblad. På grund häraf föresloges, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulshottels Betänkande N:o 198. 5
Mflj:l begära nedsättning i det nu gällande uniforraa telegrafportot från 2 R:dr R:mt
till 1 R:dr:
Herr Hierta, L. J.: att den förändring, hvarigenom telegraf-medelporfot bestämdes,
visat sig ganska illa beräknad i det att telegrammerues antal så betydligt nedgått
att, i stället för den behållning räkenskaperna förut visat, en ej obetydlig brist uppstått,
hvilken måste fyllas af statens öfriga tillgångar om telegrafverket skulle kunna
underhållas. Så borde det icke vara. Utom det att i flera andra iänder telegraf-inrättningarne
lemnade behållning, vore det sannolikt att just en betydlig nedsättning i afgifternt
skulle leda till vinst för inrättningen, genom den tillökning i telegraf-korrespondensen,
sorn deraf blefve en följd. För detta antagande talade förhållandet i Schweitz, der högsta
telegrafportot inom landet vore en franc, motsvarande 72 öre, men hvarest likväl,
utan bidrag af statsmedel, stationernas antal kunnat så ökas, att, i förhållande till folkmängden,
antalet stationer vore dubbelt större än i något annat europeiskt land. Det
kunde icke betviflas att ett porto af 72 öre för tretio Svenska mil med en lämplig förhöjning
för större afstånd skulle i en kanske oberäknelig grad mångdubbla telegraferingen,
likasom med all sannolikhet kunde antagas att den tillökning i utgifter, en sålunda
ökad korrespondans möjligen fordrade, icke på långt när skulle uppgå mot vinsten i inkomster.
Det borde derföre undersökas huruvida icke kostnaderne för telegraf-förvaltningen
kunde betydligt nedsättas genom inrättningens organiserande på samma fot som
i Norge, Danmark, Hamburg eller Schweitz eller genom fruntimmers antagande till biträde
vid serverandet af telegraf-instrumenterna samt telegrammernes utskrifning, såsom
i England, Fraukrike och Förenta Staterne, enär dessa rent mekaniska göromål sålunda
kunde erhållas till vida billigare pris än om de af särskildt antagne tjenstemän skulle
förrättas. Äfvenså borde tillses om icke med omförmälda inskränkningar i förvaltningskostnaden,
till hvilka ytterligare torde böra komma telegrafverkets förenande med postverket
under samma Chef, vid den nuvarande Chefens för telegrafverket afgång, en nedsättning
i telegraf-portot till 75 öre för ett afstånd af till och med 32 mil och 1 R:dr 20 öre för
längre afstånd kunna ega rum, utan att dock motionären ville bestämdt vidhålla dessa
siffror; och
Riksdags-fullmägtigen Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län: att det vore
af vigt att telegraf-förvaltningen ombesörjdes med den omtanka och sparsamhet, som
landets redan för densamma gjorda dryga uppoffringar och Statsverkets ringa tillgfinga
kräfde. I sådant afseende vore dock mycket emot den nuvarande förvaltningen att anmärka.
Så företoges en mängd resor årligen af Chefen, lntendenterne och någon gång
af Sekreteraren till och med till utlandet, hvilka resor till större delen borde kunna undvikas.
Likaså föranleddes onödiga utgifter genom tjenatemäns transporterande ofta nog
till aflägsna orter. Styrelsen för telegrafverket borde väl här kunna ordnas på en lika
enkel fot, som i grannländerna Norge och Danmark, der telegrafens högste styresman
hette Direktör och dirigerade verket, utan en svärm Intendenter, Direktörer, m. nt. För
-4 Allm. Bese.- och Ekon.-Ulskottels Betänkande N:o 198.
sådant ändamål måste Leia styrelsen omorganiseras, stora inskränkningar inom verkets
kansli- och kameral afdelningar ske och äfven i öfrigt onödiga utgifter upphöra. Genom
dylika förändringar skulle, enligt ett af motionären uppgjordt förslag till sta tför telegrafverket,
årligen omkring 30,000 R.-dr R:mt kunna sparas, hvilket ungefärligen motsvarade
den summa, som i telegrafverkets årliga behof bruste, och af Handels- och Sjöfartsfonden
måste fyllas. En annan fråga, som äfven borde tagas i betraktande, vore portoafgiftens
bestämmande så, att på en gång Verkets bästa befordrades och allmänhetens
billiga fordringar uppfylldes. I sådant afseende ansåge motionären, att en ytterligare
nedsättning i portot skulle medföra ökade inkomster. För vinnande af sålunda antydda
syftemål föresloge motionären, att elektris a telegrafverket måtte, lika med andra embets.
verk, ställas under Rikets Ständers omedelbara kontroll, samt inga ändringar i portoberäkningar,
aflöningsstat m m. än sådane, som af Rikets Ständer medgåfves, måttevidtagas
; att inga, med undantag af kassörer, registrator, materialförvaltare och kammarskrifvare,
hvilka borde hafva undergått examen för inträde i Rikets räkenskapsverk,
måtte till någon tjenst inom telegrafverket befordras, som icke undergått de för inträdet
nu föreskrifna examina; samt att portot för enkelt telegram om tjugo ord, adressen inräknad,
måtte nedsättas för afstånd inom 25 mil till 75 öre, med 25 öre3 tillökning
för hvarje tiotal ord, och portot för längre afstånd bestämmas till 1 R:dr 50 öre för tjngo
ord, med 75 öres tillökning för hvarje öfverskjutande tiotal.
Enligt Utskottet meddelad uppgift, har under tiden från den 1 Juli 1S59, då
tillämpning af medelportot tog sin början, och till den l Juli innevarande år, inkomsterne
af den inrikes telegram vexlingen, jemförde med nästföregående år, visat en
minskning af 6 787 R:dr 20 öre, under det telegram-antalet, efter samma grunder för
jemförelsen, nedgått från 146,830 till 98,922 och således minskats med nära en tredjedel.
Då minskningen i inkomster, uppgående till ej fullt tre proceat af hela inkomstbeloppet,
är föga betydlig och fullt torde motsvaras af de besparingar i fjenstemanna afföningar,
sorn under samma tid kunnat ega rum, är det egentligen den betydliga nedsättnlngen i
telegrammernes antal, som synes förtjena uppmärksamhet. Man har i allmänhet velat
anse densamma orsakad ensamt af medelportot. Det torde derför böra ihågkomma*, att
af de 2,270 särskilda afstånd från en telegrafstation till en annan, rom vid medeiportots
införande i Sverige fuunos, och för hvart och ett af hvit ka särskild telegraferlngs-afgift
var bestämd, denna afgift vid medelportots stadgande till 2 R:dr förblef oförändrad för
753 bland dessa afstånd, förhöjdes från 1 Rulr tili 2 R:dr för 615, men nedsatte* för ej
mindre än 902 deraf från 3 till 2 R:dr för 546, från 4 till 2 R:dr för 300 och från 5
till 2 R:dr för 56. Lägges härtill, att bland de afstånd, för hvilka afgiften genom medelportot
nedsattes, räknas sådana som emellan Stockholm och Göteborg, Stockholm och
samtlige stationer i Skåne, Göteborg och Gefle, Göteborg och Sundsvall m. fl., der telegram-vexlingen
varit befydiigare, vill det synas, som antingen missnöjet med medelportot
icke kunnat vara så allmänt, som motionärerne låta påskina, elier ock, att missbelåten
-
Allm. Besv- och Ekon.-Utskottels Betänkande N:o i98. 5
beten gällt andra förändringar i föreskrifterna för telegraf-korrespondensen. I sådant
afseende förekommer, att före den 1 Juli 1859 korrespondent egde rättighet, att i enkelt
telegram inrymma 25 ord. med ytterligare afgiftsfri adress af högst 5 ord, i stället att
nu enkelt telegram icke får utgöras af flere än 20 ord, adressen deri inräknad; att
om svaret på en afsäud skrifvelse icke innehöll flere än 10 ord, utom de 5 adress-orden,
samt portot derför erlades i förväg af afsändaren, detsamma utgjordes med endast 50
procent af vanlig telegraferings-afgift; samt att åtskilliga anteckningar om telegrammernes
vidare befordringssätt m. m., hvilka nu ingå i det taxering underkastade ordantalet,
förut åtnjöto portofrihet. Alla dessa inskränkningar måste vida mera allmänt
verkat på telegram-vexlingen, än medelportot, hvilket, såsom redan visadt är, för de
fleste korrespondenterne lemnade afgiften oförändrad eller betydligt nedsatte densamma.
Icke heller lider det tvifvel, att en återgång från medelportot till zonporto-satser,
skulle hos alla dem, hvilka derigenom ånyo betungades med högre afgifter, väcka icke
mindre missnöje, än förstnämnde porto åstadkommit hos dem, hvilka derigenom fått sin
afgift förhöjd. De särskilda föreskrifterna om inskränkning i ordantalet m. m., vidtogos
på yrkande af Telegraf-styrelsen, 1 syfte, att bestämmelserna för den inrikes telegramvexlingen
skulle blifva öfverensstämmande med de allmänt antagna gruuderne för den
internationela korrespondensen och de skäl, hvilka föraniedt dessa stadganden, qvarstå
således oförändrade, så länge icke någon förändring inträffat i bestämmelserna för sistnämnda
korrespondensen. Emot telegraf-medelportot åter anföres hufvudsakligen, att
ett telegram, som afsändes på ett längre afstånd, bör beläggas med högre afgift, enär»
under expedierandet deraf, alla mellan-stationer försättas i overksamhet, samt att medelportot
gynnade affärskorrespondensen på bekostnad af de meddelanden, hvilka närbelägnare
orter emellan rörande familjeförhållanden och dylikt ofta ifrägakomme, men hvilka,
genom den högre afgift ett medelporto föranledde, förhindrades. Man synes härvid helt
och hållet hafva förbisett att. om för expedierande af telegram på en längre linie, mellanstationernes
korrespondens afbrytes, så hindras på samma sätt, genom telegram-vexling
emellan två närbelägna stationer, all korrespondens emellan orter på ömse sidor om
dem, hvarföre ock med rätta svårligen kan påstås, att telegraferingen på de längre afstånden
är mer» hinderlig för korrespondensen, än telegram-vexlingen emellan närbelägnare
stationer. Om åler medelportot innefattar en förmån för affärs-korrespondensen och
de större handelsplatserne, i jemförelse med korrespondensen emellan de mindre stationerne
inne i landet, så talar för ett sådant ordnande den omständighet, att för telegrafernes
anläggning och andra kostnader för desamma från Handels- och Sjöfarts-fonden utgått
mer än 2,000,000 R:dr, hvadan någon billighet torde ligga deri, att korrespondensen
emellan de större handelsplatserne icke tillbakasättes för den mindre betydliga emellan
en del småstationer. Huru föga denna sistnämnda förtjenar att företrädesvis uppmuntras,
visar sig bäst af Telegraf-styrelsens berättelse för år 1858, då zonporto v»r
gällande, enligt hvilken berättelse, af 66 telegrafstationer endast 6 (Stockholm, Göteborg.
6 Allm. Best.- och Ekon.- Ulskottets Betänkande N:o 198.
Sundsvall, Helsingborg, Wenersborg och Litleä) lemnat inkomster, som öfverskjutit utgifterna,
hvaremot de sistnämnde öfverskjutit inkoms'erne med 1—50 procent vid 14, med
51—100 procent vid 16 och med mer än 100 procent vid 30 stationer.
Vid öfvervägande af dessa förhållanden och med fästad! afseende på den obestridliga
fördelen för landet i sin helhet, att just för de från hvarandra mest aflägsna
orter tillfället till kommunikation och meddelanden sins emellan, så vidt möjligt är,
underlättas, har det synts Utskottet, som skulle en del motionärers yrkanden om återgång
tili zonporto för telegram-vexlingen icke förtjena att understödjas. Deremot, då fördelarne
af telegraf-inrättningen väsendtligen befrämjas, i samma mån, genom lägre afgift
för telegraferingen, detta kommunikationsmedel göres tillgängligt för största möjliga antal
af landet* innevånare, och, med afseende på den betydliga nedsättning i ordantalet
för enkelt telegram, som samtidigt med nu gällande medelporto egde rum, samma porto
torde för vårt land vara nog högt, samt anledning synes vara att antaga, det en lägre
taxa å afgiftsbeloppet genom ökad trafik, skulle lemna lika hög om ej högre inkomst,
hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse auhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes taga 1 nådigt öfvervägande, huruvida icke, genom
nedsättning i nu stadgade medelporto för den inrikes telegram
vexlingen,
telegraf-korrespondensen må beredas en, som det vill
synas, behöflig lättnad.
Beträffande öfrige, af motionärerne väckta förslag; så har frågan om qvinnor*
användande tili tjenstgöring vid telegrafstationer redan, i anledning af annat derom väckt
förslag, utgjort föremål för Utskottets behandling i Betänkandet N:o 147; men enär omförmälda
af Utskottet tillstyrkta förslag, blifvit af endast två Riks Stånd godkändt och af
de öfriga två afslaget och sålunda förfallit, kan hvad Herr Hierta i denna del yrkat
icke till vidare yttrande af Utskottet föranleda.
Då för öfrigt i afseende pä hela telegrafverkets organisation, ännu icke tillräcklig
erfarenhet torde vara vunnen för afgörande, huruvida detsamma lämpligen och
med fördel må kunna ställas under gemensam styrelse med något af öfriga till statsförvaltningen
hörande verk; då någon vidare kontroll frän Rikets Ständers sida å förvaltningen
ef telegrafverkets inkomster, än som af Rikets Ständers Revisorer utöfvas,
ej torde böra ifrågakomma; då med afseende särskildt derå, att under telegraf-inrättningens
fortgående utbildning, internationela och andra förhållanden ofta kunna påkalla
förändrade bestämmelser för porto-beräkningar och annat, angeläget är, att dylika förfoganden
må kunna, utan afvaktan å Rikets Ständers sammanträdande och deltagande i
beslutet, vidtagas; samt då Kongl. Maj:t, genom Dess nådiga bref den 4 Juni 1859, anbefallt
Chefs-embetet för telegrafverket att, sedan medelportot ett år varit tillämpad!,
inkomma med underdånigt förslag till de åtgärder, hvilka kunde anses lämpliga ech nödiga
för betryggande af Verkets ekonomiska ställning, dervid Chefs-embetet skulle hafva att
Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 199.
7
särskildt utlåta sig, huruvida icke någon besparing i den årliga utgifts staten kunde beredas
Verket genom den ordinarie tjensteraanna-personalens minskning, och häraf visar
sig, att Kongl. Majt är betänkt på att taga under ompröfning frågan om ordnande af
telegrafverkets stat på sådant sätt, att utgifterne må kunna, så vidt möjligt är, afl Verkets
inkomster bestridas, anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att icke någon Rikets Ständers åtgärd må, i anledning af hrad 1
i dessa delar blifvit uti motionerne föreslaget, vidtagas.
Stockholm den 18 Oktober 1860.
Jf:o 199.
Ant. till Exp.-Uuk. dea II Okt 1110, kl. å a.
Betänkande, i anledning af väckt motion, i fråga om
utarrenderande af rikets postkontor.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit öfveriemnad en inom
Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen C. A. Larsson från Östergötlands
län väckt motion, deruti, med tillkännagifvande, att till Konstitutions Utskottet blifvit ingifvet
ett af motionären framstäldt förslag om ändamålsenligare befordringslagars införande
inom postverket, motionären hemställt, att, derest nämnde förslag ansåges overkställbar!,
Rikets Ständer mätte för sin del besluta, att alla postkontoren i riket skulle
på offentlig auktion utarrenderas mot de rättigheter och skyldigheter, som funnos nödige
för så väl staten och det allmänna, som ock den enskildes bästa, hvarom förut upprättade
kontrakter bordelända vederbörande till efterrättelse; anseende motionären, att
genom en dylik åtgärd, en gifven inkomst borde kunna för statskassan påräknas.
8
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 199.
Sedan, enligt hvad upplyst blifvit, Konstitutions-Utskottet vid föredragning den
17 Februari innevarande år af det utaf motionären till nämnde Utskott ingifna memorial,
innefattande förslag rörande tillsättandet af postinspektor befattningar m. m., af anförde
skäl, ansett, att, emot stadgandet i 51 § Riksdags-ordningen, memorialet icke kunde af
Utskottet till pröfning upptagas; sä har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet nu
till behandling företagit förevarande motion; och då, utom det att den föreslagna åtgärden
säkerligen ej skulle i ekonomiskt afseende medföra någon fördel för det allmänna,
en sådan åtgärd föröfrigt, hvarigenom för brefbefordringen nöjaktig säkerhet aldrig tillfyllest
kunde beredas eller erforderligt förtroende vinnas, skulle blifva i hög grad hinderlig
för postväsendets förbättrande och utveckling, hemställer Utskottet,
att denna motion måtte lemnäs utan afseende.
Stoekholm den 18 Oktober 1860.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 200. 1
mo 200.
Ank. till Exp.-Utsk de». 20 Okt. 1860, kl. 9 f. u«.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring i gällande föreskrifter,
rörande användande af skogsalster å kronomarken
inom Wester-Noerlands län.
I Memorial, sorn Vällofliga Borgare-Ståndet remitterat till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet, har Herr Rinman, C., i anledning af de uti Kongl. Maj:ts
nådiga Skrifvelse till Dess Befallningshafvande i Wester-Norrlarids län den 20 April
1859 förekommande stadgande!), dels att kronohemmans- och nybygges-åboer inom länet
skulle, efter ansökning och syn af vederbörande skogstjensteman, få på sina afvittrade
eller eljest bestämda områden utan afgift hemta så många till sågtimmer
dugliga, af skogseld skadade träd, som med en behörig skogshushållning kunde anses
förenligt, och dels alt äfven å kronomarker, som blifvit härjade af skogsbrand,
finge lills vidare, likaledes efter utsyning, till salu afverkas dylik sågskog mot en afgift,
som för hvarje särskildt full skulle genom auktion bestämmas, anfört att
dessa stadganden väl vid första påseendet kunde synas ändamålsenliga, såsom åsyf
tande
att tillgodogöra skog, som eljest skulle gå förlorad, men att man af den omständigheten,
att den medgifna utsyningsrätten vore inskränkt till sådana träd, som
voro skadade af skogseld, lätteligen bragtes till den farhågan, att der förut skogseldar
varit föranledda af våda, de hädanefter möjligen skulle komma att inträffa af
andra orsaker, helst det icke saknades exempel på skogseldar, som tillkommit för att
dölja begången skogsåverkan. Det kunde derföre, enligt motionärens mening, icke
anses lämpligt att skogsalsters användande medgafs endast från sådana skogar, som
varit hemsökta af skogseld, utan borde till förebyggande af den antydda faran den
medgifna afverkningsrätten utsträckas jemväl till öfriga kronomarker, der behörig skogstjensteman
funne skogen mogen , för användande och dess qvarstående således icke
gagneligt, hvadan ock motionären föreslagit att Rikets Ständer måtte i omförmälda
syftning hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan.
Bih. lät H. St. Prat. 1850 & 18tiU. 8 Sami. 47 iläfl.
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 200.
Genom nådig Skrifvelse den 24 November 1857 har Kongl. Majit förordnat,
att, i likhet med hvad genom nådigt Bref den 11 April 1844 blifvit för Norrbottens
län medgifvet, Kongl. Majits Befallningshafvande i Westerbottens län, skulle,
på ansökning af skattehemmans- eller kronohemman*- och nvbygges-åboer om tillåtelse
att från Kronans skogar i nämnde län afhemta fullmogna, till timmer, plankor
och bräder tjeuliga träd, till afsalu, tills vidare ega att, efter det syn å trakten blifvit
af jägeritjensteman verkställd, pröfva och bestämma, om och i hvad mån den sökta
averkningen får, efter utsyning af dylik tjensteman och emot vanlig afgift, ega rum,
med iakttagande dervid, att den skogstrakt, hvarå utsyningen skall ske, icke hårdare
anlitas, än att den för framtiden kan lemna enahanda årlig tillgång till sådana träd,
som för timmer eller bräder äro användbara.
Då de i motionen yttrade betänkligheter emot lämpligheten att inskränka utsyningsrätten
å skogsalster från kronomarkerna till endast sådana, som genom skogseld
blifvit skadade, synas Utskottet välgrundade, och af omförmälda nådiga Skrifvelse
den 24 November 1857 visar sig, att den af motionären påyrkade vidsträcktare utsyningsrätt,
efter att i tretton år hafva varit gällande inom Norrbottens län, vunnit
tillämpning äfven för Westerbottens län, samt, vid sådant förhållande, enahanda utsyningsrätt
torde utan fara för skogarnes bestånd och till båtnad för det allmänna
kunna och böra icke blott för Wester-Norrlands län, utan ock för Jemtlands, Gefleborgs
och Stora Kopparbergs län, i hvilka äfven finnas kronomarker af ifrågavarande
slag, medgifvas, hemstäiler Utskottet,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit
täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke de genom Kongl. Brefven
den 11 April 1844 och den 24 November 1857 för Norrbottens och
Westerbottens län stadgade grunder för utsyningsrätt till skogsalster å kronomarken^
jemväl böra för Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och
Stora Kopparbergs län blifva gällande.
Stockholm den 18 Oktober 1860.
Reservation:
af Herr Grefve Liljencrantz, G. F.: »Emot förestående Betänkande nödgaä
jag nedlägga min reservation, enär det beslut hvaruti Utskottets majoritet stadnat innebär,
efter mitt förmenande, förbiseende af Grundlagens stadgande. Enligt Riksdagsordningens
31 § 1 mom. tillhör det Ekonomi-Utskottet, att, i anledning af inom
Stånden väckta frågor, anmärka brister i de allmänna hushållnings-anstalterna m. m.,
samt i 37 § 2 mom. stadgas alt intet Utskott, Konstitutions- och Banko-Utskotten allena
undantagna, vare beråtligadl alt väcka frågor till afgörande i Rikets Ständers
plena eller att upptaga andra ämnen, än de från plena remitterade. Dessa lagstadganden
oaktadt har Utskottet för egen del ansett sig tillständigt väcka den motion,
att hvad Utskottet, med anledning af Herr Rinmans i behörig ordning väckta
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-V t skottets Betänkande N:o 200. 3
förslag, förordat, jemväl må ega tillämplighet för Jemtlands, Gefleborgs och Fahlu
län, och detta allt ehuru någon utredning af frågan uti dess vidsträcktare tillämpning
så mycket mindre kunde ifrågakomma, som beslut härom först fattades vid Betänkandets
justering. Såsom grund för detta beslut förebars ej allenast att nämnda utsträckning
af Herr Rinmans förslag ej kunde betraktas såsom en ny motion, utan
fastmera vore att anse såsom en naturlig följd af förstnämnda förslag, men ock att
Utskottet, oberoende af väckta motioner, egde rätt att i ämnen rörande allmän hushållning
sig utlåta; synnerligast då nya förslag förmenas ega sammanhang med i laglig
ordning väckta frågor. För min del kan jag likväl så mycket mindre godkänna
dessa åsigter, som deraf skulle följa att, med afseende å mångsidigheten af de ärenden,
som hemfalla under Utskottets handläggning, Utskottet skulle kunna konstituera
sig till en motionsfabrik, om hvilkens lagliga tillvaro Grundlagen intet har att förmäla.
Visserligen måste det stundom inträffa att hvarje lagstadgande, huru enkelt och
billigt det än må vara, kan finnas hämmande eller tryckande för godtycket, men lagen
måste dock lydas, äfven om för tillfället afvikelser derifrån synes vara af föga
betydelse, och då, hvad Grundlagarne särskildt beträffar, dessa böra tolkas efter deras
ordalydelse, således utan ali pröfningsrätt med afseende å deras förmenta andemening;
så måste jag anse att Utskottets majoritet i nu anmärkta hänseende gjordt sig skyldig
till ett förbiseende af Grundlagens stadgande. Jag måste i följd häraf ock yrka
alt Utskottets Betänkande måtte afslås i de delar detsamma öfvcrskrider hvad af motionären,
Herr Rinman, blifvit föreslaget.»
Häri instämde Herr Doktor llundgren och Herr Prosten Modigh.
Herr Prosten Tegnér ville, utan att i allo instämma i ofvanstående reservation,
hafva anmärkt att han ansåg beslutet stridande emot Riksdags-ordningen.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, isbo.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utslcottets Memorial N:o 201.
1
\:0 201.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Oktober ISfio, kl. 10 f. m.
Memorial i anledning af Biles-Ståndens skiljaktiga beslut vid behandlingen
af Utskottets Betänkande N:o 161 i fråga
om det af Kommitterade uppgjorda förslag till förordning
om Landsting.
Af de Kommitterades ifrågavarande förslag hafva med undantag af §§ 13,
19, 35, 39, 47 och 49 förslagets alla delar blifvit dels genom samtliga Riks-Ståudens
och dels genom tre Stånds sammanstämmande beslut af Rikets Ständer godkända
med de af Utskottet vid §§ 2, 3, 4, 5, 11, 17, 32 och 40 tillstyrkta ändringar
och tillägg.
13:de § lyder enligt Kommitterades förslag sålunda: ”Förmenar någon väljande
eller den, som vald blifvit, sådan olaglighet eller annan felaktighet hafva
”vid valet förelupit, sorn på utgången deraf inverkat, ege han att sist före klockan
”Tolf å fjortonde dagen efter valförrättningen, den dagen likväl oräknad, ingifva
”sina besvär till Konungens Befallningshafvande, som det åligger att ärendet till
”afgörande skyndsamligen företaga. Konungens Befallningshafvandes Utslag utfär”das
efter kungörelse, sorn två dagar förut å lands-kansliots dörr anslås, och må
”den med beslutet missnöjde inom fjorton dagar efter det Utslaget gafs, den dagen
”likväl oräknad, till Konungens Befallningshafvande inlemna sina till Kongl. Majit
”ställda underdåniga besvär; Åliggande det Konungens Befallningshafvande att
”dessa besvär och tillhörande handlingar, jemte vederbörandes infordrade förklarin”gar
och eget utlåtande, till Kongl. Maj:t ofördröjligen insända.”
Bih. till 11. St. Prot. 1850 & 1860. 8 Sami. 48 Höft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 201.
Deremot liar Utskottet tillagt §:n en sålunda förändrad lydelse: ”Klagan
”öfver valet anlöres hos Konungens Befallningshafvande sist före klockan Tolf å
”fjortonde dagen efter valförrättningen, den dagen likväl oräknad, och må öfver
”Konungens Befallningshafvandes Utslag i thy mål klagan ej föras.”
Denna förändring har blifvit förkastad af Preste- och Borgare-Stånden, hvilka
för sin del godkänt §:n med den lydelse, densamma af de Kommitterade erhållit;
Men som Utskottets förslag blifvit autaget af Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet får Utskottet, med vidblifvande af sin förra, således af Två Riksstånd
gillade, mening, vördsamt inbjuda Preste- och Borgare-Stånden:
att i afseende på lydelsen af ifrågavarande 13:de § med de
öfriga tvänne Stånden sig förena.
Af 19:de §:n, hvars 2:dra och ‘helje momenter blifvit af samtliga Stånden
godkända utan förändring, har l:a mom. genom Tre stånds sammanstämmande
beslut erhållit följande, från Utskottets förslag i viss mån afvikande lydelse:
”Till Urtima möte kan Landstinget sammanträda endast i
”de fall, att antingen tro fjerdedelar af tingets på lagtima
”möte såsom närvarande antecknade medlemmar derom för
”handläggning af vissa bestämda ärenden öfverenskomma eller
”ock Kongl. Maj:t omedelbart eller på framställning af Dess
”Befallningshafvande urtima möte påbjuder.
35 § har enligt Kommitterades och Utskottets förslag följande lydelse
”Ordföranden vakar öfver ordningen vid Landstingets förhandlingar, lemnar or’
det åt tingets ledamöter i den ordning de sig dertill anmält, återkallar till
”ämnet och ordningen den talare, som sig derifrån aflägsnar, och kan efter varning
”låta utvisa den åhörare, som sig oskickligt förhåller.”
Denna § har blifvit utan förändring godkänd af Preste- och Bonde-Stånden,
hvaremot Ridderskapet och Adeln ansett §:n böra lyda sålunda: ”Ordföranden vakar
”öfver ordningen vid Landstingets förhandlingar och lemnar ordet åt tingets ledamöter
i den ordning de sig dertill anmält.” — och Borgare-Ståndet tillagt §:n
denna lydelse: ”Ordföranden kan efter varning låta utvisa den åhörare, som sig
”oskickligt förhåller.”
Då således Kommitterades af Utskottet biträdda förslag om intagande i
denna § af den bestämmelse, att Ordföranden skulle ega att till ämnet och ordningen
återkalla den talare, som sig derifrån aflägsnar, blifvit ogilladt af tvänne
Riksstånd, men deremot såväl den del af §:n, som föregår nämnda bestämmelse,
sorn don, hvilken efterföljer densamma, hvar för sig blifvit godkänd af trenne
Riks-Stånd, lärer ifrågavarande § få anses vara af Rikets Ständer antagen,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 201. 3
med utelemnande af orden ”återkallar till ämnet och ordnin’’gen
den talare, som sig derifrån aflägsnar.”
Enligt Utskottets förslag har 39 §:n denna lydelse: ”Eör hvarje fråga, som
”till behandling förekommit, skall Ordföranden, sedan öfverläggningen förklarats
”slutad, framställa proposition så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.
Ordföranden tillkännagifve derefter, huru enligt hans uppfattning beslu”tet
utfallit, och befäste detsamma, der omröstning ej begäres, med klubbslag.
”Äskås omröstning, skall den med slutna sedlar verkställas och tillkomme dervid
”hvarje Landstingsman en röst.”
”Före sedlarnes öppnande skall i frågor, som genom enkel röstöfvervigt
”afgöras, en sedel afläggas, för att, der rösterna äro lika delade, bestämma beslu”tot”
— Och har §:n med denna lydelse blifvit utan förändring godkänd af Presteoeh
Bonde-Stånden.
Deremot har Ridderskapet och Adeln ansett l:sta momentets mellersta punkt
böra utgå och Borgare-Ståndet antagit §:n med en sålunda förändrad lydelse: ”för
”hvarje fråga, som till behandling förekommit, skall Ordföranden, sedan öfverlägg”ningen
förklarats slutad, framställa proposition så affattad, att den må kunna med
’’ja eller nej besvaras. Äskas omröstning, skall den verkställas öppen och, utfälla
,'rösterna lika, gällö don mening, som af Ordföranden biträdes.”
Då Borg are-Ståndets särskilda mening, att i Landstinget förekommande
omröstningar böra ske öppet, icke delats af något annat Riks-Stånd och således
ej kan till ändring af §:n föranleda, samt den af Utskottet föreslagna bestämmelsen,
att efter framställd proposition Ordföranden skall tillkännagifva, huru enligt
hans uppfattning beslutet utfallit och, der omröstning ej begäres, detsamma med
klubbslag befästa, blifvit förkastad af tvänne Riks-Stånd och således förfallit, torde
ifrågavarande § få anses vara af Rikets Ständer godkänd med
utelemnande ur l:sta momentet af punkten: ”Ordföranden till"kännagifve
derefter, huru enligt hans uppfattning beslutet
"utfallit och befäste detsamma, der omröstning ej begäres, med
"klubbslag.”
17:dc §:n lyder enligt de Kommitterades förslag som föijer: ’De afgifter,
”sorn af Landstinget blifvit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den
"bevillning för egendom, rörelse, lön eller annan inkomst, som af en hvar skattskyldig
till Statsverket erlägges, på det sätt, att den summa, som af Landstinget
”blifvit till uttaxering bestämd, jemföres med hela det för ofvannämnda föremål
"från länet till Statsverket utgående bevillningsbelopp, då sig visar, huru mångå
”ören Riksmynt i landstingsskatt belöper sig på hvarje Riksdalers bevillning.
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:<> 201.
”Slutar sig det sålunda bestämda öretalet med ett bråk, bör detta till helt öre
”höjas.”
”De särskilda afgifter, som utgå för tillverkning eller försäljning af bränvin
”eller andra brända eller distillerade drycker äfvensom bevillning, som pålagts
”utan hänsigt till motsvarig inkomst, må vid bestämmande af landstings-utskylder
”ej i beräkning tagas.”
Utskottet har härvid icke tillstyrkt annan förändring, än att orden ”äfvensom
bevillning, som pålagts utan hänsigt till motsvarig inkomst” skulle ur
§:n utgå.
Af Riks-StåndeU har endast Bonde-Stånclet utan anmärkning godkänt §:n
med den af Utskottet tillstyrkta förändring.
Deremot har Borgare-Ståndet ansett §:n böra hafva denna lydelse: ”De al'”gifter,
som af Landstinget blifvit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till
”taxeringsvärdet af den fasta egendomen inom hvarje kommunal-samhälle på det
”sätt, att den summa, som af Landstinget blifvit till uttaxering bestämd, jemföres
”med hela det för länet sednast fastställda taxeringsvärde, då sig visar, huru
”mångå Riksdaler Riksmynt i landstingsskatt belöper sig på hvarje kommun.
”Inom kommunen fördelas denna skatt såsom andra kommunal-utskylder.”
Preste-Ståndet antog §:n i enlighet med det särskilda förslag, Riks-arkivarien
Nordström inom Kommittéen i afseende derå framställt och hvilket har följande
lydelse: ’’De afgifter, som af Landstinget blifvit till uttaxering beslutade, skola i
”allmänhet utgå i förhållande till den bevillning för egendom, rörelse, lön eller
”annan inkomst, som af enhvar skattskyldig till Statsverket erlägges, på det sätt,
”att den summa, som af Landstinget blifvit till uttaxering bestämd, jemföres med
”hola det för ofvannämnda föremål från länet till Statsverket utgående bevillnings”belopp,
då sig visar, huru många ören riksmynt i laudstings-skatt belöpa sig på
”hvarje Riksdalers bevillning. Slutar sig det sålunda bestämda öretalet med ett
”bråk, bör detta till helt öre höjas. Men i fråga om företag eller åtgärder, för
”hvilka afgifter eller arbetsbidrag böra enligt lag endast från hemman och fastighet
utgå eller i afseende å hvilka andra grunder för kostnadernas uttaxering äro
”bestämda, ställe sig Landstinget till efterrättelse hvad sålunda stadgadt är. Då
”i andra fall fråga om afgifters uttaxering uppkommer, skall grunden derför först
”bestämmas.”
Slutligen har Ridder skaget och Adeln å §:n godkänt följande lydelse: ”De
”medel, som enligt § 46 skola af länets innevånare erläggas, fördelas på häraderna
”och städerna i länet i förhållande till summan af den Bevillning efter 2:dra Ar”tikeln
Bevillnings-stadgan, som från hvarje kommun för året utgår till Staten.
”Den på kommunen belöpande andel uttaxeras efter samma grund, som kommu”nal-utskylderna
och uppbäres jemte dessa samt insättes af kommunernas uppbördsman
i Landt-ränteriet under benämning Landstingsmedel.”
Sedan vid handläggningen af andra §§ i denna förordning Rikets Ständer
beslutat, att Landstinget skall ega rätt att till bekostande af företag', sorn detsamma
ansett för länet nödiga eller nyttiga, besluta upptagande af skattebidrag
från länets innevånare äfvensom att sådana beslut, för att blifva gällande, skola”
likasom Landstingets beslut i allmänhet, underställas Konungens Befällniugshaf
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 201.
5
vande, utom då bidragen erfordra uttaxering för längre tid än 5 år, i hvilka fall
beslutet icke vinner tillämplighet, innan detsamma blifvit godkändt af Kongl.
Majit och dessutom icke kan tillvägabriugas med mindre än att § af de afgifna
rösterna äro derom ense, har Utskottet nu att utlåta sig i anledning af de särskilda
Ståndens beslut i fråga om den grund, som vid fördelningen på länets innevånare
af de erforderlige skattebidragen bör följas, en fråga, som enligt Utskottets
tanke är af don hufvudsakliga vigt, att på dess lyckliga lösning hela Landstings-inrättningens
framgång i väsendtlig mån beror.
De särskilda Riks-Ståndens beslut i afseende på denna fråga hafva utfallit
mycket olika. Å ena sidan har B onde-Ståndet, med godkännande af Utskottets
förra förslag, ansett Bevillningen till Staten för egendom, rörelse, lön eller annan
inkomst böra antagas såsom ensam, för alla landstings-skatter oföränderligen lika
fördelningsgrund. Å andra sidan har Borgare-Ståndet såsom sådan grund i afseende
på bidragens fördelning emellan kommunerna uppställt fastighetsvärdet enligt
taxeringslängden och i afseende på deras fördelning inom de särskilda kommunerna
samma grund, som för kommunal-utskylder i allmänhet är stadgad. Emellan
dessa Stånds beslut stå de två öfriga Ståndens, båda likväl omisskänligen
närmande sig mera Bonde-Ståndets mening, än den som gillats af Borgare-Ståndet,
Så har Bidderskapet och Adeln i afseende på bidragens fördelning emellan länets
särskilda härader och städer äfvensom inom stadskommunerna antagit den af
Bonde-Ståndel gillade grund eller andra Artikelns bevillning, hvaremot i afseende
på fördelningen inom landskommunerna Bidderskapet och Adeln lika med Borgareståndet
såsom fördelningsgrund godkänt skatteöres-beräkningen. Och slutligen synes
äfven Preste-Ståndet hafva såsom regel antagit Bevillningen efter 2:dra Artikeln
till fördelningsgrund, likväl med ett tillägg, som — derest detsamma blifvit
af Utskottet riktigt uppfattadt — skulle i högst väsendtlig mån modifiera denna
regel och göra fördelningsgrunden i hvarje särskildt fall, der densamma ej vore i
lag bestämd, beroende af Landstingets fria beslut,
Yid denna öfversigt af de särskilda Riks-Ståndens olika meningar har Utskottet
iakttagit dels att den väsendtligaste skiljaktigheten dem emellan synes bero
på den olikhet, som i afseende på förevarande fråga anses förefinnas emellan
landsbygdens och städernas intressen, dels ock att den af Bonde-Ståndet i enlighet
med Utskottets förra förslag godkända fördelningsgrunden eller Bevillningen
efter 2:a Artikeln likaledes blifvit i hufvudsaken antagen af Bidderskapet och Adeln
och derjemte äfven i viss mån vunnit erkännande af Preste-Ståndet. Utskottet
tror sig derföre bäst motsvara sin uppgift genom att till grund för sitt förmedlingsförslag
lägga länsskatternas fördelning efter 2:dra Artikelns bevillning och
dervid tillika tillse, huru denna grund må kunna jemkas, så att afseende, såvidt
möjligt, fästos äfven å den åsigt, sorn genom Borgare-Ståndets beslut synes hafva
blifvit uttalad, nemligen att en fördelning ensamt efter den nämnda grunden skulle
för städerna blifva allt för betungande.
För att sätta Rikets Ständer i tillfälle bedöma, i hvad grad denna åsigt
kan ega giltighet eller ej, anser sig Utskottet böra nämna, att, om 2: dra Artikelns
Bevillning, enligt nu gällande stadga, uteslutande följes vid läns-skatternas
fördelning, så komma städerne i ungefär en tredjedel af Rikets samtliga län, att
ensamma betala omkring hälften af hola det för länet erforderliga belopp och i ett
6
Allmänna lksväs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 201.
län, nemligen Göteborgs, icke så obetydligt derutöfver. Utskottet anser för sin del
ett sådant förhållande väl kunna gilva giltig anledning till den nämnda farhågan
å städernas sida, helst det icke saknas skäl till det antagande, att Landstingens
verksamhet hufvudsakligen kommer att omfatta företag, som endast eller åtminstone
i första hand afse landsbygdens och landtmannanäringens intressen.
I fråga nu om jemkning af den ofvan uppställde grundsatsen om Länsskatternas
fördelning efter Bevillningen, så att skäligt afseende fästes äfven å Städernas
billiga anspråk, finner Utskottet sig under närvarande förhållanden icke kunna
söka denna jemkning på annan väg än genom medgifvande af åtminstone möjlighet
till undantag från regeln för sådana företag, som i ett eller annat afseende
kunna anses vara för städerna främmande. I detta hänseende finner Utskottet
först och främst uppmärksamhet böra fästas vid det af Preste-Ståndet godkända
stadgande, att i fråga om företag eller åtgärder, för hvilka afgifter eller arbetsbidrag
böra, enligt Lag, endast från hemman och fastighet utgå eller i afseende å
hvilka andra grunder för kostnadernas uttaxering äro bestämda, Landstinget skall
ställa sig till efterrättelse hvad sålunda är stadgadt, Ett sådant stadgande i förevarande
§ skulle ega tillämplighet på åtskilliga företag, som endast i aflägsnare
mån beröra städernas intressen, och då dessutom alldeles enahanda stadganden
redan blifvit af Rikets Ständer godkända i fråga om fördelning af kommunalutskylder
såväl i städerna, som på landet, synes till och med följdriktigheten fordra
att detsamma äfven här iakttages. Härmed torde dock icke tillräckligt vara
vunnet för det afsedda ändamålets uppnående, emedan utom de företag, i hvilka
grund för kostnadens uttaxering redan är i Lag bestämd, många andra vigtiga och
kostbara företag till jordbrukets och dit hörande näringars förkofran kunna komma
att på Landstingen föreslås och beslutas, i hvilka länets städer icke hafva annat
intresse än det allmänna och aflägsna som hvarje kommun af riket äfven utom
länet måste erfara för allt, som kan lända till fromma för någon del af fosterlandet,
Hit höra t. ex. anstalter för vattensjuka markers uttappning, för skogsplantering
och skogsskötsel, för undervisning i åkerbruk och ladugårdsskötsel o. s. v.
I afseende på sådana företag torde den enklaste och naturligaste utvägen till sammanjemkande
af de olika intressena vara den, att Landstinget sjelf medgifves rättighet
att i afseende på ett der föreslaget företags särskilda beskaffenhet att ensamt
eller åtminstone i ojemförligt öfvervägande grad åsyfta jordbrukets och landtmannanäringens,
eller måhända någongång stadsmanna-näringarnes befrämjande och
förkofran, då fråga derom väckes, bestämma den särskilda grund för kostnadens
fördelning som finnes i det fallet vara med billigheten mest öfverensstämmande.
Och har Utskottet derföre i §:n intagit ett stadgande i den antydda syftningen. I
de fall åter, då hvarken genom lag eller sådant beslut, som nyss är omnämndt,
särskild taxeringsgrund blifvit bestämd, gäller naturligtvis den ofvan uppställde
regeln eller Bevillningen efter 2:dra Artikeln, i afseende hvarå de närmare bestämmelser,
som Kommitterades förslag innehåller funnits lämpligen kunna bibehållas
Hå vidare 2:dra mom. af §:n, som innehåller en bestämmelse om att afgifter
för tillverkning och försäljning af spirituösa drycker vid landstingsutskylders bestämmande
ej må tagas i beräkning, blifvit af 3 Stånd uteslutet och således förfallit,
får Utskottet, på grund af allt, som sålunda blifvit anfördt, vördsamt inbjuda
samtliga Riks-Stånden
att förena sig om antagande å 47 § af denna lydelse:
”1 fråga om företag eller åtgärder, för hvilka afgifter eller
”arbetsbidrag böra, enligt Lag, från hemman och fastighet utgå
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 201.
7
”eller i afseende å hvilka andra grunder för kostnadernes ut”tagning
äro bestämda, ställe sig Landstinget till efterrättelse
hvad sålunda stadgadt är. I öfrigt må Landstinget med
”afseende på ett föreslaget företags särskilda beskaffenhet ega
”att särskildt bestämma grunden för uttaxering af de medel,
”sorn för dess utförande erfordras.
”1 alla de fall, då inga sådana bestämmelser finnas meddelade
eller sådant beslut är fattadt, sorn i föregående mo”ment
omtalas, böra de afgifter, som af Landstinget blifvit
”till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den bevillning
för egendom, rörelse, lön eller annan inkomst, som af
”en hvar skattskyldig till Statsverket erlägges på det sätt,
”att den summa, sorn af Landstinget blifvit till uttaxering bestämd,
jemföres med hela det för ofvannämnda föremål från
”länet till Statsverket utgående bcvillningsbelopp, då sig visar,
”huru många ören Riksmynt i landstingsskatt belöpa sig på
"hvarje Riksdalers bevillning. Slutar sig det sålunda bestämda
öretalet med ett bråk, bör detta till helt öre höjas.
”Då fråga om grunden för afgiftens uttaxering uppkom”mer,
skall denna fråga först afgöras. Framställes inom Landsting
påstående, att företag, hvarom förslag blifvit väckt, är
”af den beskaffenhet, att endast stad eller land af företaget
”kan hafva någon nytta, och att förthy i förra fallet landet
”och i det sednare städerna må från bidrag till det företaget
”befrias; då skall jemväl öfver sådan framställning beslutas
”innan hufvudfrågan till afgörande företages.”
48 § lyder enligt Kommitterades förslag, emot hvilket i denna del Utskottet
ej haft något att erinra, sålunda: ”Till ledning för landstingsskattens bestämanande
böra Häradsskrifvnrne på landet hvarje år efter slutade taxeringsförrätt”ningar
till Landstingets Ordförande genom Konungens Befallningshafvande insända
förteckningar, som för hvarje socken summariskt upptaga beloppen af åsatt
”bevillning särskildt för i mantal satt jord, för annan fast egendom samt för rökelse,
lön eller annan inkomst. Genom Konungens Befallningshafvande insände
”Magistraterna dylika uppgifter för Städerna och Regements-skrifvarne uppgifter å
”löntagares vid Regementena lönebevillning; hvarefter Landstingets Ordförande
”låter genom räkenskaps före. ren deraf upprätta sammandrag, upptagande hela länets
”bevillnings-summa samt huru mycket sig belöper å hvarje stad eller socken.”
Med denna lydelse har ock §:n blifvit godkänd af Preste- och Bonde-Stånden
utan anmärkning samt af Bidderskapet och Adeln utan annan ändring än att ordet
”bestämmande” i §:ns första rad ansetts böra utbytas emot orden ”fördelning mellan
kommunerna", hvaremot Borgare-Ståndet tillagt §:u en sålunda förändrad lydelse:
”Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra Häradsskrifvärne på landet
”hvarje år efter slutade taxeringsförrättningar till Landstingets Ordförande genom
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 201.
”Konungens Befallningshafvande insända förteckningar, som för hvarje socken sum”mariskt
upptaga beloppen af åsatt taxeringsvärde. Genom Konungens Befallningshafvande
insände Magistraterna dylika uppgifter för städerna, hvarefter Landstin”gets
Ordförande låter genom räkenskapsföraren deraf upprätta sammandrag upptagande
hela länets taxeringsvärde samt huru mycket sig belöper på hvarje stad
”eller socken.”
Då de af Ridderslcapet och Adeln samt B or g are-Ståndet beslutade ändringar
af denna § hvar för sig blifvit gillade allenast af ett Riks-Stånd och således föi*-  fallit, måste §:n anses af Rikets Ständer godkänd med den lydelse Kommitterade
derå föreslagit.
49 § har, enligt Kommitterades och Utskottets förslag denna lydelse:
"Konungens Befallningshafvande ombesörjer på Landstingets derom framställda be”gäran,
att de till uttaxering beslutade medel varda genom vederbörande Häradsskrifvare,
Magistrater och Regements-skrifvare i sammanhang med kronoskat”terna,
under benämning Landstingsmedel debiterade och af vederbörande uppbördsman
indrifna samt i Landtränteriet insatta inom den tid och med det an”svar,
som är för Kronans uppbörd stadgadt.”
Denna § har blifvit utan ändring godkänd af Bonde- och Breste-Stånden,
hvaremot Ridderslcapet och Adeln samt B or g are-Ståndet å § antagit denna lydelse:
”Konungens Befallningshafvande ombesörjer på Landstingets derom framställda be”gäran,
att de till uttaxering beslutade medel varda inom kommunerna i länet
”under benämning landstingsmedel debiterade och af vederbörande uppbördsman
”indrifna samt i Landt-ränteriet insatta inom den tid och med det ansvar, som är
”för Kronans uppbörd stadgadt.”
Då den förändring, Ridderslcapet och Adeln samt Borgare-Ståndet i denna §
vidtagit, grundar sig på samma Stånds vid 47 § sammanstämmande fattade beslut
derom, att landstingsskatterna borde först fördelas på länets städer och landskommuner
samt derefter inom hvarje kommun fördelas på dess röstegande medlemmar,
men detta beslut, derest Utskottets vid 47 § framställda inbjudning vinner bifall,
kommer att förfalla, får Utskottet således vördsamt inbjuda Ridderslcapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet,
att i afseende på 19:de §:ns lydelse med de två öfrige RiksStånden
sig förena.
Stockholm den 20 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaae Marcus, 1860.
Allmänna Besvärs- orh Ekon om i-Ut skottets Betänkande N:o 202.
i
M:o 202.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Okt. 1860, kl. 11 f. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om undersökning rörande till
flottan hörande segellinieskepps användbarhet för krigsbruk m. m.
Väliofliga Borgare-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterat ett memorial, deruti Herr Wahlström, G., anfört, att han såsom Statsrevisor
ur officiela källor erfarit alt vår örlogsflotta icke allenast bestode nästan
uteslutande af föga tidsenliga segelfartyg, utan äfven att dessa befunne sig i ett ofullständigt
tillstånd,; så att utaf åtta segellinieskepp endast två voro i tjenstgöringsstånd,
deraf dock det ena vore ett sjukskepp, som saknade bestyckning. Vi egde sålunda
i sjelfva verket endast ett linieskepp i tjenslbart skick; vidare vore ännu ett i användbart
stånd, men de öfriga fem ur tjenstgöringsstånd. Detta vore bedröfligt nog,
men det kunde icke genom något Rikets Ständers tillgörande hindras att skepp med
tiden ruttnade och blefve odugliga. Hvad som deremot nu kunde förekommas genom
inställande af vidare reparation, vore ett onödigt bortslösande af Statens medel
till underhållandet af en flotta, som icke förtjenade att underhållas. Om det för ett
tiotal af år sedan ansågs tvifvelaktigt, huruvida ifrågavarande skepp möjligen kunde
till krigsbruk användas och derföre borde konserveras, så syntes de sednare årens erfarenhet
hafva nogsamt ådagalagt, att det numera icke kunde ifrågasättas att sända
dylika fartyg till sjös emot en fiende. Då detta vore gifvet, återstode till begrundande
den rent ekonomiska frågan, huruvida man fortfarande skulle bortkasta penningar
på ett fullkomligt ändamålslöst sätt. För att emellertid icke framkalla något
beslut, der ansvaret skulle uteslutande hvila på Rikets Ständer, vore lämpligast att i
underdånig skrifvelse fästa Kongl Maj:ts uppmärksamhet på förhållandet, hvarföre
hemställdes att Rikets Ständer måtte besluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t låta anställa noggrann utredning, huruvida samtlige segellinieskepp voro
till krigsbruk numera användbara samt, i motsatt fall, huruvida det ej vore med god
Bih. till R. St. Brot. 1859 A 1860, 8 Sami. 49 Baft.
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 202.
hushållning förenligt, att dessa fartyg utrangerades och möjligen uppkommande besparingar
på anslaget till underhåll af llottans materiel i stället kunde användas till
fullbordande af nya fartygsbyggnader.
Utskottet har inbemtat alt de nu befintliga segellinieskeppen blifvit byggda:
Fäderneslandet år 1782—1783.
Manligheten {
Dristigheten j
Försigtigheten » 1799.
Carl XIII » 1805—1819.
Prins Oscar » 1819—1830.
Gustaf den Store » 1825—1832.
Scandinavien » 1825—1860.
Då det räkenskapsföringssätt, som blifvit vid Kongl, flottan begagnadt, ej har
den uppställning att hvarje fartyg påföres alla ä detsamma nedlagda kostnader, är det
omöjligt att till siffran uppgifva hvilka summor, som utgått för att hålla hvart och
ett af dessa skepp flytande. Men om man ej kan komma till en absolut och noggrann
sifferuppgift, så torde man just genom kännedomen om de mångfaldiga reparationerna
komma till insigt om den relativa kostnaden. Man vet att vid fartygs reparationer
kallas det »förbyggnad», då kostnaden uppgår till 75 procent af primitiva
byggnadskostnaden, samt »svår reparation», då samma kostnad uppgår till 50 procent
af nybyggnaden. Nu har t. ex. linjeskeppet Fäderneslandet, som nybygdes år 1782—
1783, erhållit svåra reparationer år 1797 och är 1820 samt blifvit förhyggdt år
1830. På delta skepp har, oberäknadt alla mindre reparationer, blifvit nedlagda kostnader
motsvarande 175 procent af hvad nybyggnaden utgjorde. Utan att ifrågasätta
när detta linieskepp var till krigsbruk användbart, vill det synas som om det hade
varit bättre att under den långa tidrymden hafva egt åtminstone 2 om ej 3 nybyggda
linieskepp efter hvarandra i stället för della enda, då kostnaden torde hafva
blifvit ungefär detsamma. Genom ett ihärdigt reparerande af gamla skepp vinnes
egentligen ingenting annat än att man bevarar de föråldrade formerna of sjelfva fartygets
skråf. Ostridigt vore de Chapmanska konstruktionerna långt före sin tid. Men
askeppet är för kanonernas skull» och då sjöartilleriet genom användandet af svårare
kanoner och bombkanoner undergått en så ofantlig förändring, så är det alldeles påtagligt
att dylika skepp ej kunna motsvara nutidens fordringar. Af ofvan upptagna
skepp äro numera Manligheten och Fäderneslandet förklarade ej vidare förtjena någon
reparation. Dristigheten har aflemnat sitt artilleri och blifvit apteradt till sjukskepp.
Försigtigheten och Carl XIII äro omkring 60 år gamla, somt Prins Oscar,
Gustaf den Store och Scandinavien mindre och trängre inombords än något nutidens
slagfartyg. Vid sådant förhållande torde det ej befinnas öfverensstämmande med god
hushållning att vidare underhålla dessa föga tidsenliga segellinieskepp, hvaremot, utan
tvifvel, ganska mycket af dessa fartygs inredning, kopparförhydning och inventarier
kunde användas till fullbordande af för handen varande eller blifvande nybyggnader.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande IA:o 202. 3
På dessa skäl har Utskottet funnit sig föranlåtet att, till noggrannt utrönande
af hvilka åtgärder som kunna lända till vinnande af en, efter tillgångarne och lidens
fordringar lämpad örlogsflotta, i enlighet med motionärens förslag, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t låta anställa noggrann utredning, huruvida samtliga flottans segel
linieskepp
numera äro till krigsbruk användbara samt, om de dertill ej
anses dugliga, huruvida det icke må vara med god hushållning förenligt,
att dessa fartyg utrangeras och möjligen uppkommande besparingar på anslaget
till underhåll af flottans materiel i stället användas till nya fartygs
byggande.
Stockholm den 20 Oktober 1860.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 180(i.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 203.
1
3*:o 203.
Ank. lil! Ksp -lii t si. ijtii 24 Okt. |8<50. kl. 8 e. m.
Memorial, i anledning af Iiiks-Ståndens olika beslut vid behandlingen af
Utskottets förnyade Betänkande N.o 201, i fråga om det af
Kommitterade uppgjorda förslag lill Förordning om Lands-lmg.
Dc af Utskottet i Betänkandet N:o 201 framställda yttranden och förslag hafva
samtliga blifvit af Rikets Ständer godkända, med undantag al det sammanjemnkningsförslag,
Utskottet framställt i afseende pä 47 § af Kommitterades lörslag till Förordning
om Lands-ting samt af Utskottets inbjudning vid 49 §.
Med anledning af Utskottets hemställan i (orra hänseendet hafva Rikets Ständer
fattat följande särskilda beslut:
Preste- och Bonde-Stånden hafva godkänt Utskottets förslag.
Bidderskapet och Adeln tiar beslutat, att åt 47 § gifva denna lydelse:
»De medel, som, enligt § 46, skola af länets innevånare eriäggas, fördelas på
»häraderna och städerna i länet i förhållande till summan af den bevillning efter
»2:dra Artikeln Bevilluings-stadgan, som från hvarje kommun för året utgår till Sta»ten.
Den på kommunen belöpande andel uttaxeras efter samma grund, som kom»munal-utskylderna,
och uppbäres jemte dessa samt insattes af kommunernas uppbördsman
i Landt-ränteriet under benämning Lands-tings-medel.»
Borgare-Ståndet har beslutat, att bemäldc 47 § skulle lyda på följande sätt:
»I fråga om företag eller åtgärder, för hvilka afgifter eller arbetsbidrag böra,
»enligt Lag, från hemman och fastighet utgå, eller i afseende å hvilka andra grunder
»för kostnadernas uttagning äro bestämda, ställe sig Lands-tinget till efterrättelse hvad
»sålunda stadgadt är. I öfrigt må Lands-tinget, med afseende på ett löreslaget förc»tags
särskilda beskaffenhet, ega att särskildt bestämma grunden för uttaxering af de
»medel, som för dess utförande erfordras.
»De afgifter, som blifvit af Lands-tinget till uttaxering beslutade, utgå i förBih.
till 11. St. Pral. 1859 A 1860. 8 Sami. 50 Baft. 1
2
Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Ulskotlets Memorial N:o 203.
»hällande till taxeringsvärdet af den fasta egendomen inom hvart kommunal-samhälle,
»på det sätt, att den summa, som af Lands-tinget blifvit till uttaxering bestämd, jem»föres
med hela det för länet sednast fastställda taxeringsvärde, då sig visar, huru
»mångå Riksdaler Riksmynt i Lands-tings-skatt belöpa sig på hvarje kommun. Inom
»kom munen fördelas denna skatt så, som andra kommurial-utskylder.
»Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall denna
»fråga först afgöras. Framställes inom Lands-ting påslående, att företag, hvarom för—
»slag blifvit väckt, är af den beskaffenhet, alt endast stad eller iand af företaget kan
»hafva någon nytta, och att förthy i förra fallet landet och i det sednare städerna
»må från bidrag till det företaget befrias; då skall jemväl öfver sådan framställning
»beslutas, innan hufvudfrågan till afgörande företages.»
Enär Rikets Ständer vid handläggningen af föregående §§ i denna Förordning
beslutat, att Lands-tinget skall ega rätt att til! bekostande af företag, som detsamma
ansett för länet nödiga eller nyttiga, besluta upptagande af skattebidrag från
länets innevånare och således frågan om grunden för dessa skattebidrags utgörande
är af sådan beskaffenhet, alt den ej kan förfalla, åligger det Utskottet, enligt 73 §
Riksdags-ordningen, sedan Utskottets försök till jemkning mellan Riks-Ståndens meningar
fruktlöst aflupit, att, på sätt tillförene skett i likartade fall och särskildt då
vid 1840 4841 års riksdag under öfverläggningarne om det då uppgjorda förslaget
lill ny Sockenstämmo-förordning, Stånden fattat olika beslut om grunden för uttaxering
af afgifter för församlingens gemensamma behof, framställa förslag till voteringspropositioner,
på det att genom omröstning i Förstärkt Allmänna Besvärs-och EkonomiUtskott
de ifrågavarande paragrafernas lydelse må bestämmas.
Utskot.et anser sig först böra vördsamt inbjuda Ridder skåpet och Adeln samt
Borgare-Slåndet att, med frånträdande af sina särskilda beslut, godkänna Utskottets
förslag — och får, för det fall alt denna inbjudning icke antages, hemställa, att frågan
må genom omröstning i Förstärkt, Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott afgöras,
enligt följande voterings-proposilioner:
i) Noteringen ossa .Kontraproposition:
Den som till kontra-proposition i hufvud-voteringen antager Ridderskapet och
Adelns beslut, alt 47 § af ifrågavarande förordning skall hafva följande lydelse:!
»De medel, som, enligt § 46, skola af länets innevånare erläggas, fördelas på
»häraderna och städerna i länet i förhållande till summan af den bevillning efter
»2:dra Artikeln Bevillnings-stadgan, som från hvarje kommun för året utgår till Sta»ten.
Den på kommunen belöpande andel uttaxeras eller samma grund, som korn»munal-utskylderna,
och uppbäres jemte dessa samt insiittes of kommunernas upp»bördsmän
i Landt-ränteriet under benämning Lauds-tings-mcdel.» — Röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Allmänna Besvärs- och Elionorni-Clskottels Memorial fi:o 203.
3
Vinner Nej, kommer till kontra-proposition i hufvud-voteringen att antaga»
Borgare-Ståndets beslut, att omförmälda Al § bör erhålla följande lydelse:
»I fråga om företag eller åtgärder, för hvilka afgilter eller arbetsbidrag böra,
»enligt Lag, från hemman och fastighet utgå, eller i afseende å hvilka andra granader
för kostnadernas ullagning iiro bestämda, ställe sig Lands-tinget lill efterrättelse
»hvad sålunda stadgadt är. I öfrigt må Lands-tinget, med afseende på ett föreslaget
»företags särskilda beskaffenhet, ega alt särskildt bestämma grunden för uttaxering af
»de medel, som för dess utförande erfordras.
»De afgifter, som blifvit of Landstinget til! uttaxering beslutade, utgå i för»hållande
till taxeringsvärdet af den fasta egendomen inom hvart kommunal-samhälle,
»på det sätt, att den summa, som af Lands-tinget blifvit til! uttaxering bestämd, jem»föres
med hela det för länet sednast fastställda taxeringsvärde, dä sig visar, huru
»många Riksdaler Riksmynt i lands-tings-skalt belöpa sig på hvarje kommun. Inom
»kommunen fördelas denna skatt så, som andra kommunal-utskyldrr.
»Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall denna fråga
»först afgöras. Framslälles inom Lands-tinget påstående, att företag, hvarom förslag
»blifvit väckt, är af den beskaffenhet, att endast stad eller land af företaget kan hafva
»någon nytta, och att förthy i förra fallet landet och i det sednare städerna må från
»bidrag till det företaget befrias; då skall jemväl öfver sådan framställning beslutas
»innan hufvudfrågan till afgörande företages.»
2) I IfiufViHf-Yoteriiigcn:
Den som anser § 47 i förslaget till förordning om Lands-ting böra erhålla
den af Utskottet föreslagna och af tvänne Riks-Stånd gillade lydelse, nemligen:
»I fråga om företag eller åtgärder, för hvilka afgifter eller arbetsbidrag böra,
»enligt Lag, från hemman och fastighet utgå, eller i afseende å hvilka andra grunder
»för kostnadernas ultagning äro bestämda, ställe sig Lands-tinget till efterrättelse hvad
»sålunda stadgadt är. I öfrigt må Lands-tinget, med afseende på ett föreslaget före»tags
särskilda beskaffenhet, ega att särskildt bestämma grunden lör uttaxering af de
»medel, som för dess utförande erfordras..
»I alla de fall, då inga sådana bestämmelser finnas meddelade eller sådant benslut
är fattadt, som i föregående moment omtalas, böra de afgifter, som af Lands»tinget
blifvit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den bevillning för egen»dom,
rörelse, lön eller annan inkomst, som af en hvar skattskyldig till Statsverket
»erlägges, på det sätt, att den summa, som af Lands-tinget blifvit lill uttaxering be
»slämd,
jemföres med hela det för ofvannämnda föremål från länet till Statsverket
»utgående bevillningsbelopp, då sig visar, huru mångå ören Riksmynt i Lands-lings»skalt
belöper sig på hvarje Riksdalers bevillning. Slutar sig det sålunda bestämda
»öretalet med ett bråk, bör detta till helt öre höjas.
»Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall denna fråga
»först afgöras. Framställes inom Lands-ting påslående, att företag, hvarom förslag
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 203.
»blifvit viickt, är af den beskaffenhet, att endast stad eiler Iand af företaget kan haf
»va
någon nytta, och att förthy i förra fallet landet och i det sednare städerna må
»från bidrag till det företaget befrias; då skall jemväl öfver sådan framställning be
»slutas,
innan hufvudfrågan till afgörande företages.» — Röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer §:n att erhålla den lydelse, som den godkända kontrapropositionen
innehåller.
Vid § 49 har Utskottets, med de Kommilterades i denna del öfverensstämmande,
förslag blifvit godkändt af Preste- och Bondestånden, hvaremot BiodersJiapel
och Adeln samt Borgare-Ståndet för §:n antagit en från nämnda förslag i viss mån
afvikande lydelse. I anledning häraf har Utskottet uti Betänkandet N:o 201 inbjudit
de båda sistnämnda Stånden att, i afseende å förevarande §:s lydelse, med Presteoch
Bonde-Stunden sig förena.
Då emellertid denna inbjudning blifvit afslagen, får Utskottet till omröstning
i Förstärkt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott framställa följande
lotcrinp-proiiosition:
Den sorn godkänner denna af Preste- och Bonde-Ständen å § 49 antagna
lydelse:
»Konungens Befallningshafvande ombesörjer på Lands-tingets derom framställda
»begäran, alt de till uttaxering beslutade medel varda genom vederbörande Härads»skrifvare,
Magistrater och Regements-skrifvare i sammanhang med kronoskatterna
»under benämning Lands-tings-medel debiterade och af vederbörande uppbördsman
»indrifna samt i Landt-ränteriet insatte inom den tid och med det ansvar, sorn är
»för Kronans uppbörd stadgadt.» — Röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer §:n att erhålla följande af Ridderslcapet och Adeln samt
jBorgare-Ståndet godkända lydelse:
»Konungens Befallningshafvande ombesörjer på Lands-tingets derom fram»ställda
begäran, att de till uttaxering beslutade medel varda inom kommunerna i
»länet under benämning Lands-tings-medel debiterade och af vederbörande uppbörds»män
indrifna samt i Landt-ränteriet insatta inom den tid och med det ansvar, som
»är för Kronans uppbörd stadgadt;»
Stockholm den 24 Oktober 1860.
Re
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-V t skottets Memorial N:o 203.
Reservation:
af Herr Grefve Snoilskij G., »Med anledning deraf att riksdagens slut blifvit
bestämdt till Tisdagen den 30 Oktober har jag ansett votering i Förstärkt Allmänt
Besvärs- och Ekonomi-Utskott icke kunna medhinnas och får derföre föreslå: Att
Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig skrifvelse, deruti de,
med anmälan, att de ej medhunnit i sin helhet behandla förslaget till Förordning
om Landsting, hos Kongl. Maj:t anhålla derom, att nådig Proposition i ämnet matte
till näst sammanträdande Ständer varda öfverlemnad.
Häruti förenade sig Herr Törnebladh C. O., samt Herr Grefve Liljencrants
G. F., den sistnämnde med det tillägg: att han ansåg den af Utskottet löreslagna
votering ej böra anställas af Förstärkt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott.»
Rik till 11. St. Vrot. 185!) & 1860. 8 Sami. 50 Haft.
2
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 204.
1
,M 304.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Oktober 1860, kl. 8 e. ra.
Memorial, i anledning af Ihks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver (Jtekottets
Betänkande. N:o 185.
Detta Betänkande, afgifvet i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående grunderna för en reglering af Biskoparnes aflöning, har blifvit i sin helhet
godkändt af Borgare-Ståndet, roen afslaget af de öfriga Stånden, hvilka i stället
antagit högstbemälda nådiga Proportion, nied tillägg i 4:de punkten af det jemväl
åf Utskottet tillstyrkta och således afven af Borgare-Ståndet godkända stadgande,
att derest utredas" skulle, att ett pastorat, som varit med biskopslön förenadt, men
i följd af regleringen komme att derifrån skiljas, innan det blef anslaget till prasben
de. varit, i afseende på ordningen för Pastors tillsättande, af konsistoriel egenskap.
pastoratet borde samina egenskap återfå — och Preste-Ståndet derjemte med
någon ändring af 3:dje punkten. Denna punkt lyder i den nådiga Propositionen sålunda:
”Vid
Biskops afgång, eller förut, derest Biskop blifvit med förbindelse att underkasta
sig löneförändring tillsatt, skall utredning ske af aila med tjernsten försenade
löneförmåners belopp, för hvilket ändamål boställenas afkastning bör med
”noggrannhet uppskattas samt öfriga hemman, lägenheter eller jordar, som icke af
”Biskopen bebos eiler brukas eller för boställets skötsel äro behöfliga, så snart
”lagligen ske kan, utarrenderas, hvarje gång för så läng tid, som för utarrendering
”af Kronans egendomar är eller varder bestämd; allt i den ordning och på det sätt
”Kongl. Maj:t täckes närmare föreskrifva.”
Denna lydelse har af Preste-Ståndet ansetts böra sålunda förändras:
”För det i första punkten angifna ändamål, skall, så snart Kongl. Majit lämp”ligt
finner, samtidig utredning ske af alla de med hvarje biskops-tjenst förenade
”löneförmåners belopp, dervid afkastningen af boställen, hemman, lägenheter eller
”jordar med noggrannhet uppskattas.
”Vid löneregleringens verkställande skola de hemman, lägenheter eller jor”dar,
som icke af Biskopen bebos eller brukas, eller för boställets skötsel äro behöflig;),
sä snart lagligen ske kan, utarrenderas, hvarje gäng för så lång tid, som
Bih. tiU B. St. Brot. 1859 & 1860. 8 Sami. 51 Haft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Eicon.-Utskottets Memorial N:o 204.
”lör utarrendering af Kronans egendomar i allmänhet är eller varder bestämd, allt
”i den ordning och på det^ sätt Kongl. Mnj:t täckes närmare föreskrifva.”
Dä detta Preste-Ståndets beslut således i afseende pä hufvudfrägan öfverensstäminer
med hvad den nådiga Propositionen innehåller, derom att en närmare utredning
af biskops-lönernas verkliga belopp bör ske, och skiljer sig derifrån egentligen
endast i fråga om tiden, då denna utredning skall verkställas, hvilket
Kongl. Majit ansett böra ske ”vid Biskops afgång eller förut, derest Biskop blifvit
med förbindelse, att underkasta sig löneförändring tillsatt” — och Preste-Ståndet:
samtidigt vid alla biskops-embeten, ”sä snart Kongl. Majit lämpligt finner”, samt
den af Kongl. Majit i nämnde hänseende framställda bestämmelsen blifvit såväl af
Ridderskapet och Adeln, som af Bonde-Ståndet, och således af tvä Stånd antagen,
hvaremot Preste-Ständets mening icke delats af något annat Riks-Stånd. får
Utskottet vördsamt inbjuda Preste-Ståndet, att, i afseende pä öidje punktens lydelse,
med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet sig förena.
Vidare har Preste-Ståndet ansett, att i afseende pä ifrågavarande lönereglering,
borde, utom hvad den nådiga Propositionen innehåller, med delås följande bestämmelser:
a)
Vid utredningen af biskops-lönerna. skola kronotionde, boställs-afkastning,
arrenden af öfriga hemman, lägenheter eller jordar, indelta räntor m. m., beräknas
efter de nästföregående 20 arens medel-markegång, och komma de löneförmåner,
sorn, efter skedd reglering, i biskops-lönerna ingå, fortfarande, såsom hittills, att
af Biskoparne omedelbart uppbäras.
b) Afkastning af boställen, hemman, lägenheter eller jordar, sorn för all framtid
blifvit Biskop i visst stift uttryckligen tillförsäkrad, ina ej till annan Biskops aflönande
användas; — och
c) Sedan biskops-lönerna. efter skedd utredning och reglering- blifvit bestämda,
må ändring deruti ej ske utan Preste-Ständets medgifvande.
Då emellertid dessa bestämmelser ej blifvit af något annat Riks-Stånd godkända,
får Utskottet vördsamt inbjuda Preste-Ståndet,
att, med frånträdande af ofvanomförmälda särskilda beslut, med
öfriga Riks-Stånden sig förena.
Och kommer, derest ofvanstående inbjudningar vinna bifall, högstbeinälda
nådiga Proposition att anses vara af Rikets Ständer antagen, med den enda förändring,
att i 4:de punkten, efter orden ”sorn för regula gäll är stadgad”, införes följande
mening: ”derest icke utredes att pastoratet, innan det bl ef anslaget tili prajbende,
var, i afseende på ordningen för Pastors tillsättande, af konsistoriel egenskap,
i hvilket fall det bör samma egenskap återfå.”
Stockholm den 24 Oktober 1860.
Herr Lovén samt Riksdags-fullmägtige Georg Nyqvist frän Wermlands län
och Paid Hedström frän Jemtlands län. hafva reserverat sig emot Utskottets beslut i
anledning af de utaf Preste-Ståndet särskildt meddelade bestämmelser.
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Memorial N:o 205.
a
JW £®5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Okt 1860, kl. 8 e. ra.
Memorial, % anledning af ett Stånds beslut vid handläggning af Utskottets
Memorial N:o 193.
Sedan i förenämnda Memorial afgifvet, i anledning al Riks-Standens skiljaktiga
beslut vid behandlingen af Betänkandet N:o 161, i friiga oin det af Kommitterade
uppgjorda förslag till förordning om Kommunal-styrelse på landet, Utskottet,
bland annat, dels anmält att 8:de § af berörda förslag blifvit af Rikets
Ständer godkänd med den ändring och det tillägg Utskottet dervid tillstyrkt, och
dels hemställt att ej mindre sednare punkten af ll:te §:s 1 morn., än äfven ett vid
58 § i samma förslag ifrågasatt tillägg, såsom hvar för sig godkända, allenast, af
två Riks-Stånd måtte anses hafva förfallit, har Ridderskapet och Adelil förständigat
Utskottet att, jemlikt 73 § Riksdags-ordningen, uppgöra och till Riks-Ständen
inkomma med förslag till sammanjemkning af Ståndens skiljaktiga beslut
vid ofvannämnda delar af de Kommitterades förslag, men som Utskottets ifrågavarande
Memorial blifvit af de öfriga Stånden godkändt, kan det förständigande
Utskottet från Ridderskapet och Adeln emottagit
icke till vidare handläggning.af ärendet föranleda.
Stockholm den 24 Oktober 18(10.
4
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 206.
JW
Alik. till Exp.-Utsk. den 24 Oktober 1860, kl. 8 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om bildande af en pensions-fond
för prestman af de tillgångar, som genom biskops-embelens indragning
kuude erhållas.
Från Höglofliga Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet blifvit remitterad en af Herr Grefve Adlersparre, C. A., väckt
motion, att, enär nyttigt och behöfligt vore att för prestmän, likasom för andra
Statens embetsman, tillfälle bereddes att vid uppnådd viss ålder och deraf föranledd
oförmåga att embetet vidare förvalta, kunna erhålla pension, de tillgångar, som
genom det af motionären väckta förslag om biskops-embetenas indragning blefve
disponibla, måtte användas till bildande af en fond för pensionering af prestmän
vid fyllda 65 eller, om detta ansäges förmycket begärdt, vid fyllda 70 år, enligt
samma grunder, som för öfriga Statens embets- och tjenstemän vore gällande.
Sedan ofvanomförmälda, af motionären väckta förslag om indragning af nio
biskops-embeten, deröfver Utskottet i Betänkandet N:o 189 afgifvit yttrande, genom
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut förfallit, och således användande, pä sätt motionären
föreslagit, af de nämnde biskops-embeten anslagne inkomster icke vidare kan
ifrågakomma, får Utskottet hemställa,
att någon Rikets Ständers åtgärd icke må i anledning af förevarande
motion vidtagas.
Stockholm den 24 Oktober 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 207.
§
Alik. till Exp.-Utsb. den 34 Okt. 1860, kl. 8 e. m..
Betänkande, i anledning af väckt motion om rätt till erhållande efter utsyning
af skogsalsler från Kronans marker för sjelfegande frälsebönder
samt landtbonder inom Norrbottens län, m. m.
I memorial, sorn Hedervärda Bonde-Ståndet, remitterat till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, har Riksdags-fullmägtigen Josef Oskar Almgvist från
Norrbottens län fästat Rikets Ständers uppmärksamhet pä stadgandet i Kongl.
Brefvet den 11 April 1844, att uti Norrbottens län Konungens Befallningshafvande
skulle tills vidare få medgifva åboer å skattehemman, kronohemman eller nybyggen
att, efter utsyning och emot afgift, från Kronans skogar afhemta fullmogna, till timmer.
plankor och bräder dugliga träd till afsalu. Det funnes emellertid uti Norrbottens
län ett icke ringa antal odiings-frälseheinman, hvilka, pä grund af Kongl.
Kungörelsen den 20 November 1741 angående ödeslands upptagande, tillkommit
isynnerhet vid anläggningen af de s. k. Gellivare-verken. Af dessa hemman hade,
genom upplåtelse ai' bergverksegarne, under tidernas lopp åtskilliga kommit under
stadgad besittningsrätt af enskilda jordegare, hvilka derå i följd dels af hemmanens
aflägsna läge inne i skogarne och deras tjenlighet mera. för skogsskötsel än för
egentligt åkerbruk, som genom frosten derstädes vore utsatt för stora vanskligheter,
och dels deras i förhållande till skattehemmanens synnerliga Omgå skattebördor
icke ens kunde vinna nödtorftig bergning. Såsom exempel på storheten af de
onera, som tryckte dessa frälsehemman, har motionären anfört, att vid kyrkobyggnaden
i Öfver-Calix 1857 och 1858 innehafvare af sådant hemman mäste lemna
ända till nio gånger sä mycket byggnadsvirke, som innehafvare af de största skattehemman.
Till utgörande af sina dryga skatter och förvärfvande af de lifslörnödenheter
en njugg natur nekat dem, hade derför åboerne å dessa frälsehemman sedan
längre tid tillbaka plägat söka en biförtjenst i sysselsättningen, att tili försäljning
afverka sågtimmer och bjelkar ä angränsande kronoskog, dertill Konungens Be
fallningshafvande.
vanligen lemnat. tillstånd emot vanlig stubböres-afgift, intilldess
för några år sedan den förändring inträffat, att Konungens Befallningshafvande
Bih. till R. St. Brot. 1859 k 1660. 8 Sami. 51 Höft. 2
6
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 207.
ansett sig icke vidare kunna tillåta en så beskaffad afverkning i anseende dertill,
att frälsehemmanen icke omnämndes uti ofvan omformälda Kongl. Bref af den 11
April 1844, likasom Konungens Befallningshafvande af enahanda skäl afslagit sådana
utsynings-ansökningar af landtbönder å skatte- och kronohemman. Till undanrödjande
af den obillighet, som, enligt motionärens åsigt, lage uti frälsehemmans-äboers
samt landtbonden å skatte- och kronohemman uteslutande från en
förmån, som tillerkändes åboer å skatte- och kronohemman, har motionären föreslagit,
att Rikets Ständer skulle i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla,
att Kongl. Brefvet den 11 April 1844 mätte erhålla tillägg i den syftning dels att
sjelfegande frälsebönder, äfvensom landtbönder ä sådana frälse-, skatte- och kronohemman,
som voro med åbyggnader försedde och å hvilka jordbruk bedrefves»
äfven skulle ega rätt att till afsalu, emot stubbörens erläggande och efter af jägeribetjeningen
verkställd utsyning, å Kronans marker hugga och afhemta bjelkar och
sågtimmer af minst ti9 tum i lilländan och dels att, derest någon önskade upptaga
ett i ödesmål fallet krono- eller frälsehemman, som saknade åbyggnad, han mätte
ega att, utan erläggande af stubbören, från krono-allmänningen afverka tili åbyggnadens
uppförande erforderligt timmer.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, hafva hos Kongl. Majit särskilda ansökningar
blifvit gjorda om den vidsträcktare tillämpning af Kongl. Brefvet den tl April
1844, hvarigenom deri stadgad rätt till utsyning från Kronans skogar skulle blifva
gällande äfven för frälsebönder och landtbönder; och äro, efter det Kongl. Majits
och Rikets Kammar-kollegium den 23 November 1859 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande och deruti tillstyrkt bifall å ansökningarne, dessa beroende på
Kongl. Majits nådiga pröfning.
Då således den. efter hvad det vili synas, vigtigare och mera omfattande
af motionärens framställningar redan är af dem, hvilka frågan närmast rorer, dragen
under Kongl. Majits nådiga pröfning, och hvad motionären i öfrigt föreslagit»
eller att den, hvilken ur ödesmål upptoge hemman, sora saknade åbyggnad, skulle
utan afgift frän Kronans skogar erhålla virke till ny åbyggnad, icke synes vara af
den vigt, att detsamma bör göras tili föremål för en Rikets Ständers framställning,
utan lämpligen torde, om behof af ett dylikt stadgande verkligen förefinnes, af nybygges-upptagarne
eller ortens myndigheter böra till nådig pröfning hemställas,
tillstyrker Utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Register
öfver de af Mikels Högloflig;! Ständers lllmänna
Besvärs» och Ekonomi-Utskott ander Lagtima
Riksdagen arén 1S59—1860 algi fm a
Betan kandern.
A.
Nummer a
Betänkandet.
Aga, kroppslig: förbud mot användande deraf i de allmänna skolorna . 29. 53.
Allmogen i Garpenbergs socken: om befrielse att utgöra tjenstbarheter åt
Garpenbergs bruk 114.
Apotheks-prmlegier: om afskaffande af 162.
Arbetsfolk: kringvandrande för erhållande af arbetsförtjenst: åtgärders
vidtagande till förekommande deraf  64. 105.
Arméens Befäl och Manskap: om rättighet för, att emellan mötestiderna
vistas hvar som helst inom riket 74.
» Tjenstgörings-reglemente: om upphäfvande af skyldighet för
soldat att bevista allmänna gudstjensten 75.
Artilleri-regementen: angående förändring i föreskriften, rörande hä
-
starnes färg dervid 98. r 153.
Auktion på landet: om utsträckning af tiden, för hållande deraf, till kl.
9 på aftonen, under alla tider af året 15.
» i städerne: om förändring i sättet för hållande deraf samt
om nedsättning af provision  93. 150.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 52 Höft. 1
B.
Nummer å
Betänkandet.
S:t Barthelemy, om dess skiljande från Svenska Kronan 134.
Bibel-kommission: angående ändring i instruktionen för 7.
Biskoparnes aflöning: angående grunderna för en reglering deraf . . 183. 204.
Biskops-embeten: angående indragning deraf, med undantag af dem i
Upsala, Lunds och Hernösands stift 189.
Boställen, civila och ecklesiastika: om utgifvande från trycket i sammandrag
af de författningar, som röra bebyggande, vård och
underhåll af  136. 179.
» civila och militära: om ny uppskattning af sådane, hvilka in
nehafvas
af embets- och tjenstemän 192.
Brandstods-bolag i länen: om rättighet att dess obligationer måtte få
i allmänna kassor emottagas och belånas 173.
Båtsman inom Blekinge län: angående dess tjenstgörings—skyldighet . .171.
till tjenstgöring uppbådad: om förändring i stadgarne, rörande
transporterande af från samlingsstället till embarkerings
platsen
72.
angående en behöflig förbättring i dess lönevilkor, m. m.. . 96.
om upphäfvande af de stadganden, enligt hvilka han förverkar
sin lön till Amiralitets-krigsmanskassan 97.
Båtmanstrupp: om upprättande af en ständig värfvad i Carlskrona . . 53.
Byggnadslagar: angående väckt förslag om nya sådane 4.
C.
Cancellie-personal, Utskottets: tillökning deraf  1.
Censur å theaterpjeser: om upphäfvande deraf  122. 155.
II.
Decimalsystem: tillämpning deraf vid indelning och uppmätning af landsvägar
, 26.
Depositions-bevis: om rättighet för Hypotheks-föreningarne att utgifva
sådane
2.
3
Nummer å
Betänkandet.
Deputerade: om utseende af, för bevistande af invigningen utaf en minnesvård
åt Gustaf Wasa vid Utmeland i Dalarne .... 177.
Dödsfånge: befrielse för sockneprest att åtfölja sådan till afrättsplatsen 81.
Edgång: om förändring i föreskrifterna dervid 181.
Egodelning, laga: angående åtgärder för befordrande af 119.
Ekeskog: skyldighet för egare af frälse-ränta, att mot lösen afstå dispositionsrätten
dertill
lil. 142.
Elementar-läroverk, högre: om femårigt i stället för ständigt rektorat
dervid 44.
» angående ombildning af hufvudstadens fyra fem
klassiga
189.
Embetsbref: om upphörande af skyldighet för klockare att fortskaffa
Domkapitlens och Kyrkoherdars, samt öfverflyttande af detta
åliggande på allmänna Postverket 112. 143.
Embets- eller Tjensteman: om förändrade stadganden rörande afdrag å
lönen, under erhållen tjenstledighet, för 166.
Embetsverk, hvilkas förvaltning granskas af Rikets Ständers Revisorer:
om åläggande för, att lemna uppgifter på de förvaltningsfrågor,
rörande hvilka skiljaktiga meningar inom Verkets styrelse
förekommit 168.
F.
Fabriks- och Handtverks-ordning: ändringar deri  62. 63.
Fattigvården i Diket: om ändring i gällande föreskrifter derför . . . 130.
Fiske: hummer-: om tillåtelse att idka sådant under loppet af hela året 22.
Fiskeri-stadgan af den 29 Juni 188g: ändring af 22 § deri ... 94. ISO.
Fjerdingsman: om ändring af Kongl. Stadgan, angående 128.
Folkskolelärare: om förändrade stadganden, rörande deras lönevilkor . . 196.
Folkskolelärare-befattning: om skyldighet att aflägga prof för erhållande af 118.
» pm kungörande i tidningarne af förslag till . 187.
4
Nummer a
Betänkandet,
Fotmöten: vid Skånska kavalleriet, afskaffande af 87.
Fornlämningar: om utfärdande af förordning till skyddande af . . . 21.
Frihetsbref: om en undersökning af de för skogar och jord inom Norrbottens
län utfärdade 169.
Frälse-ränta: om skyldighet för egare af, att afstå dispositionsrätt till
ekeskog lil. 142.
Fånge: begränsande af dess rätt att förvalta sin egendom och begagna
andra medborgerliga rättigheter 19.
Författningar: om förändradt sätt för utfärdande af sådane, hvarigenom
en gällande lag förändras 170.
Författningssamling, Svensk, om rättighet för hvarje ledamot af Domkapitlet
att erhålla ett exemplar deraf 13.
» rörande rusthållare: om utgifvande af ett sammandrag
deraf 91.
Förlagsrätt: om skyddande af inhemska artisters, till original-arbeten i
bildande konst  20. 52.
ti.
Gemenskap: se Soldat.
Generalmönstring: angående skyldighet för rotehållare att infinna sig
dervid 82.
Gårdfarihandel: upphäfvande af den, som utöfvas af allmogen inom sju
härader af Elfsborgs län samt städerne Borås och Ulricehamn 77.
Gustaf Wasa: se Deputerade för etc. etc.
H.
Hagelskada: om bildande af föreningar för ersättande af förluster upp
-
komne genom 102.
Hamntaxor: städernes, om förändring af 182.
Handels-Ordningen: af den 22 December 1846, om ändringar deri . 39.
Handlingar: om skyldighet att aflemna in dupplo sådane, då bevis öfver
uppläsandet å predikstol fordras 33.
» skrifna: om föreskrift, att latinsk stil skall begagnas vid
utfärdande af, från offentlig myndighet ,,,,,,, 6,
5
Nummer a
Betänkandet.
Handtverks- och Fahnks-ordning: ändring deri  62. 63. 88.
Heders-domstolar: om inrättande deraf vid arméens olficers-korpser . . 126.
Helgonsky Iden: inom Lunds stift och provinsen Halland af Götheborgs
stift, om förändradt användande deraf 180.
Hofstall: om uppbyggande af ett nytt 12. 81.
Hummerfiske: se Fiske.
Hypotheks-föreningar: angående rättighet att utgifva depositionsbevis. . 2.
» om meddelande af föreskrifter i afseende å deras
verksamhet 188.
f. J.
Jagt och Djurfång: om ändringar i stadgan derom  132. 133.
Jernvägs-väsendel: om inrättande af en Ofver-styrelse för 183.
Indelta räntor: anslagne till militäre tjenstemän, ändring i uppbördssät
tet
deraf 60.
Institutet för Döfstumma och Blinda: om bättre ordnande deraf . . 191.
Instruktion: för Bibel-kommission, ändring deri 7.
» Justerare af mått, mål och vigt, d:o d:o 43.
» Landshöfdinge-, d:o d:o  89. 80.
Irrläror: om åtgärder till förekommande af spridande deraf vid universiteten
och öfriga läroverk 11.
Judar: se Mosaiske trosbekännare.
Juridiska Fakulteten i Upsala: om dess förflyttning till hufvudstaden . 174.
Bi.
Katekes-utanläsning: om inskränkning deri m. m 28. 148.
Kavalleri-regemente: om förändring i föreskrifterne rörande hästarnes
färg vid
98. 183.
» Skånska: om afskaffande af fotmöten dervid . . 87.
Klockare: i Halland, om rättighet för, att med penningar lösa den från
boställena in natura utgående ränta 186.
Klockare-befattning: om kungörande i tidningarne af förslag till . . . 187.
6
Nummer å
Betänkandet.
Klockare-boställen: i Skåne, angående en särskild byggnads-ordning för 67.
Kommunal-afgift: om bestämmande af rätter ort för erläggande deraf 104.
» Styrelse: om förslag tili förordningar rörande 161. 193.
194. 197. 201. 203. 205.
Kongress: för ordnande af Italiens angelägenheter, om föreskrifter för
Sveriges ombud dervid  17.
Kontrakt: knekte-: om rättighet för rotehållare att ensam afsluta sådant 82.
Konvoj-kommissariatet: om dess indragning och öfverflyttande af gö
romålen
till Stats-kontoret 184.
Krigslagar: nu gällande, angående omarbetande deraf  95. 152.
Krigsöfningar: om införande deraf vid alla Rikets offentliga undervisningsanstalter
90.
Kristendoms-undervisning: om utfästande af belöning för de bästa läroböcker
vid 28.
Kronobetjent: om ersättning åt, för försäljning af å landet utmätte lösören
84.
Krono-brejbäring: om förändrade stadganden samt lindring deri för
Jerrestads och Gerts härader inom Christianstads län . . 23. 24.
» afgifter: om upphäfvande af den Kronofogde och Häradsskrifvare
tillagda provision för debitering och uppbörd af . 5.
Kronofogde-tjenster: om indragning deraf  8.
Kronohemman: på Oland, om rättighet för arfvinge elter förut varande
åboer å sådane, som blifvit anslagne till boställen, att
få dem skatteköpa 103.
» och Nybyggen: förändrad lagstiftning i afseende derpå 129.
Kronomarker: inom Wester-Norrlands län: om förändring i gällande
föreskrifter, rörande användande af skogsalster å . . . 200.
» inom Norrbottens län: om rätt till erhållande, efter ut
syning,
af skogsalster derifrån för sjelfegande frälsebönder
samt landtbönder  207.
Kronoskjuts: om rätt för rusthållare att begagna sådan för transport
af soldatmundering 78.
Kruttillverkning, vård och försäljning deraf: om ändring i Kongl. Förordningen
derom af den 1 Oktober 1858
47.
Kyrkor: om vilkoren för deras sammanbyggnad 131. 172.
» i vissa delar af Sverige: om förändring i sättet för revision af
deras räkenskaper 107.
Kyrkobyggnad: om rättighet för församlingen att använda prestbostäl
lets
skog dertill  66.
7
Nummer å
Betänkandet.
Kyrkohemman: tillhöriga Lunds Domkyrka, om rättighet att skatteköpa
dessa 1 i 0.
TS5
Laga skifte: huru kostnaden dervid bör utgå 89.
» på Gottland, om uppskof med tillämpande af Kongl. Kungörelsen
den lä Juli 1859 dervid 85.
Landsbo fdinge- och Militärbefälhafvare-embelena på Gottland: om dessas
särskiljande 13ä. 176.
Landtmäteri-förrättningar: om nedsättning i arfvodet för .... . 178.
» Stadgan: om ändring af 19 § 109.
Latinsk stil: om begagnande af dylik vid utfärdande af alla skrifna offentliga
handlingar
. . . . 6.
Landskrona kyrka: om upphörande af den från vissa landsförsamlingar
dit utgående tionde-spanmål 32.
Lasaretter: om förändrade föreskrifter rörande deras styrelse och förvaltning
123.
Lotterispel: om åtgärder till förekommande deraf 45.
Lunds Domkyrka: om rättighet att skatteköpa den tillhöriga kyrkohemman
110.
Läroböcker: vid kristendoms-undervisningen, om belöning för de tjen
ligaste
28. 145.
Lösdrifveri: förändrade lagbestämmelser derom 70.
Lösören: utmätte å landet, om ersättning åt Kronobetjent för försäljning
af  84.
M.
Makadamisering af vägarne genom Norr och Roslags tullar samt afgifts
erläggande för samma vägars begagnande 86.
Medicinal-taxan: om nedsättning deraf m. m. ....... 162.
Medicinska Fakulteten i Upsala: om dess förflyttande till hufvudstaden 174.
Militie-boställsordningen: ändringar deri 149.
8
Nummer å
Betänkandet.
Militär-undervisning: om ordnande deraf m. m  90. 175.
Minderårig: om förändrade stadganden i afseende på sådan persons
användande vid fabriker och handtverk 71.
Minnesvård åt Gustaf Wasa: se Deputerade etc.
Mosaiske trosbekännare: om utvidgande af deras medborgerliga rättig
-
heter  117. 160.
Munderings-persedlar: om rättighet att begagna kronoskjuts för( transporterande
deraf 78.
Musiklärare: om skyldighet att förete betyg om examen inför Kongl.
Musikaliska Akademien, för att erhålla befattning vid lägre
Elementar-läroverk  99. 154.
Mått, Mål och Vigt: om uppskof med tillämpning af Stadgan den 31
Januari 1855 m. m  36.
» om ändringar uti d:o d:o 43.
Mönstring: se General-mönstring.
H.
Nattvardsgång: huru förfaras skall, då prest saknar embetsbiträde vid 76.
Norrvikens fögderi: angående rotering af 113. 134.
Nybyggen och Kronomarker: om förändrad lagstiftning i afseende på . 129.
Norrige: se Sverige.
O.
Organist-beställning: skyldighet att förete betyg om examen inför Kongl.
Musikaliska Akademien för erhållande af . . . 99.
» om kungörande i tidningarne af förslag dertill . 187.
Orgelverk: om föreskrifter till förekommande af vårdslöshet vid behandling
eller byggande af 106.
P.
Pass: om upphörande af skyldigheten att dermed vara försedd, för resande
inom Sverige m. m  42.
Pasto
-
9
Kummel' iS
Bolän landel.
Pastoralier: om utgörandet deraf
51.
Pastorat: om tillsättande och delning af 41.
Pensionsfond: för ecklesiastike tjenstemän» enkor och barn, om beredande
af medel dertill 48.
» för Prestman, om bildande deraf, utaf de medel, som
genom Biskops-embetens indragning kunde erhällas . 206.
» Kongl. Theatern» och Hofkapellet»: om upphäfvande
af den enskilde skådespelare och konstidkare m. fl.
åliggande skyldighet att erlägga afgifter dertill . . . 49.
Planpenningar: om utgörande deraf för kavalleritorp 91.
Postkontoren i riket: om utarrenderande af 199.
Presterskap: om föreslagna bestämmelser till minskande af transportsökande
bland  3. 30.
a om förändradt sätt för utgörande af deras aflöning . . 61. 148.
Presthåpor på Öland: om ställande deraf till byarnes disposition . . 33.
Prest: sockne-: befrielse för, att följa dödsfånge till afrättsplats . , 81.
Priskuranter: om upprättande deraf, å de i markegångstaxorne upptagne
persedelslag .
10.
Privilegier: om undersökning af de för jord och skogar inom Norrbottens
län utfärdade . . . ,
169.
» Apotheks-: om afskaffande af 162.
a.
Qvinna: om rättighet för henne, att bestrida vissa passande tjenste
befattningar
147.
11.
Regemente: Artilleri- och Kavalleri-, förändring i föreskrifterne rörande
hästarnes färg vid  98. 133.
«> Fotgardes-: om förening af båda till ett 100.
Reglemente: rese-: om ändringar deri, jemte dithörande författningar , 193.
» Tjenstgörings- för arméen: om ändring i 73.
m. till IL St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 52 Haft. 2
10
SJ ii m mur å
Betänkandet.
Rektorat: femårigt i stället för ständigt vid högre elementar-läroverken 44. 139.
Remontering: om förändrade föreskrifter vid indelta kavalleri-regementen 139.
Rendez-vous-plats: för Ronneby sockens båtsmän, om bestämmande af
Ronneby köping dertill ....... 98.
Riksdag: om förkortande af tiden för 130.
Rotar, svaga: om ändring af föreskriften i Kongl. Brefvet den 19 Augusti
1839 om den till deras underhåll bestämda ersättning 190.
Rotehållare: om rättighet för, att erhålla ersättning för brukande af
torpet under det soldat är på arbete kommenderad . . . 73. 140.
» om skyldighet att inställa sig vid Generalmönstring m. m. 83.
Rotekista: angående skyldigheten att förvara sådan ....... 54.
Roterings-skijldighet: angående inom Elfsborgs län och på Dalsland . 46.
» för åtskilliga fiskelägen inom Norrvikens lögderi,
om befrielse derifrån .
119. 144.
» för Garpenbergs socken, d:o d:o 114.
Rusthållare: om förändring i föreskriften, rörande dem åliggande skyldigheter
134.
Rustningshäst: angående dess vård och skötsel, om ändring i Kongl.
Brefvet den 39 Augusti 1800 derom  96.
Räntor: mdelta till militäre tjenstemän: ändring i uppbördssättet deraf 60.
s.
Sabbat: angående värdigt firande deraf
58. 158.
Salt: om befrielse för Rikets stapelstäder att årligen införa och på
upplag hålla vissa qvantiteler deraf
39. 116.
Segel-linieskepp: hörande till flottan, om undersökning rörande deras
användbarhet till krigsbruk m. m. ......... 303.
Sinnessjuke: om deras behandling och vård ..... .... 196.
Skattskrifning: olaga: förändrade lagbestämmelser derom ..... 70.
Skogshushållning: ny lagstiftning om .......... . 69.
» om utbredande af kännedom derom, m. m. . . . 9.
Skolor, allmänna: om förbud mot användande af kroppslig aga vidundervisningen
i
. 39. 93.
» inom Lunds stift: om rättighet för dem att till universiteten
dimittera ynglingar  37.
11
Kammer å
Betänkandet.
Sii/dds-kappympningen: om upphörande af Kongl. Regiementet den
29 September 1853 derför
158.
Skådespel: om upphäfvande af förbudet alt uppföra djhka i en del
städer under vissa tider af året 108.
Skärgårdsflottan: om dennas skiljande från örlogsflottan samt förseende
med egen officers-korps
121.
Slöjdskolor: om inrättande deraf i hvarje län 157.
Smittosam sjukdom hos djur: om ändring af Kongl. Kungörelsen derom
den 23 Januari 1828
68.
Sockenstämma: om begränsande af dess beslutande rätt 14.
» om ändring i Förordningen den 29 Augusti 1845 . 16.
Soldat: om rättighet för, att, utan vederbörande befäls samtycke, ingå
äktenskap
101.
Soldattorp: om ersättning till rusthållare för brukande deraf under soldatens
kommendering på arbete  75.
Sportler: om upphörande deraf lill Statens tjenstemän 168.
Stadga: om utarbetande deraf till skydd af förlagsrätt till originalarbeten
i bildande konst . . .
20.
» för Elementar-läroverken i Riket: om ändring af 53 § deri 29. 53.
» Skiftes-: af den 4 Maj 1827, om särskild tryckning deraf 69.
Statistiska tabeller: om förändring i sättet för upprättande af dem, som
uppgöras i Justitie-Stats-expedilionen ........ 146.
Stämmoböter: ändring i beräkning deraf 30.
Sundhetslära: allmän, om utarbetande samt tryckning och utdelning
deraf på allmän bekostnad 164.
Sverige och Norrige: angående dess ömsesidiga Unions-förhållanden . 57.
T.
Telegraf-linie: elektrisk, om anläggning deraf emellan Oregrund och Gefle 115.
Telegram-porto: om förändring deraf m. m 198.
Theatern: Kongl.: om upphörande af statsanslag och upplåtande till enskild
person .
127.
» om dess ställande under ministeriel styrelse 157.
Tionde: spanmåls-: om upphörande af den lill Landskrona kyrka utgående 32.
» strömmings-: ny förordning angående ........ 34.
12
Nummer 5
Betänkande!.
Tjenstledighet: angående det afdrag, som för embets- eller tjensteman,
vid erhållande deraf, bör å lönen ske 166.
Tjensteman: om rättighet för, att under tjenstledighet, utan särskild
Kongl, tillåtelse, vistas livar han behagar, m. m. ... 18.
» civile: om befordringsviisendet för , ,
167.
Torfjord: om förädlande deraf till brännmaterial m. m  9.
Transportsökande: om minskande deraf bland presterskapet .... 5. 50.
17.
Union: Sveriges och Noriges, angående dess ömsesidiga förhållanden . 37.
Universitet: Upsala, om dess förläggande till hufvudstaden m. m. . . 174.
Utjordar eller andra lägenheter utan åsatt hemmantal: om skyldighet
för egare deraf att deltaga i allmänna onera . . i 163.
A.
Abo: skyldighet för, att borthugga skog, som står för nära grannes
åkerjord . .
85.
O.
Öfverstyrelse: om inrättande af en sådan för jernvägsväsendet . . _ 185.
Öl och Svagdricka, hembrygdt: om rättighet till fri försäljning å landet
deraf  88, 141.
Stockholm, tryckt hos Sam. Romstedt, isgo.
