# ID: svediakorp-gov2366
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 127,480
# sentences: 2,902
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
tili,
e&annuHM iMBSaBVÄRiiiniiB
PROTOKOLL
VID
Lagtima Kikidagen 1 StockBiolm
Åren 1§59 och 1860.
ÅTTOMIIJE SåMIjIJSOEI».
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial,
Utlåtanden och Betänkande»■
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulshollels Memorial N:o 1.
1
ÄT:o 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Dec. 185 9, kl. 2 e. m.
Memorial, angående tillökning af Utskottets tj ens temanna-pcr sonal.
För att befordra skyndsamhet vid behandlingen af de ärender, som blifva
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets åtgärd öfverlemnade, har Utskottet
inom sig utsett tre afdelningar för ärendernas beredning innan dessa till slutlig
handläggning hos Utskottet förekomma, hvadan Utskottet enligt 24 § Riksdagsordningen
eger att antaga tre kanslister, en till biträde vid hvardera afdelningen;
men då, enligt hvad erfarenheten vid förflutna riksdagar visat, dessutom
oundvikligen erfordras ett pålitligt biträde vid diariernas förande och för
att gå tillhanda med notarietjenst, vid Utskottets sammanträden, samt två kanslister,
att, i den mån göromålens mängd och omfattning sådant erfordra, i tjenstgöring
inkallas, så får Utskottet hos Riks-Stånden vördsamligen anhålla:
det Utskottet må tillåtas, att, utöfver hvad Riksdagsordningen
medgifver, genast antaga en notarie, och i mån af behof,
två kanslister.
Stockholm den 7 November 1859.
Å Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Ledamöters vägnar:
Enar IVilhelm Nordenfelt.
A Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Lars Johan Loven.
A. W. Dufwa.
Å Högvördiga Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Johan Anton Millén.
Å Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Johan Petter Andreasson.
Bih. till R. St. Brot. 1859 % 4860. .8 Sami. 4 Uäft.
2
Allm. Bcsvoch Ekon.-lhskotlcls Memorial N:o 2.
HT:o 3,
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Dec. 1S59, kl. 2 e. m.
Memorial, 2' anledning af vack t motion om rättighet för de olika
Hypoleks-föreningarne att utgifva deposilions-bevis.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet,
under den 8 innevarande månad, fått emottaga ett Protokolls-utdrag med
remiss af en utaf Ola Lasson från Christianstads län väckt motion 0111 rättighet
för de olika Ilypoteks-föreningame att å de värden, hvartill delegarne hafva belåningsrätt
som icke hegagnas, utgifva depositions-bevis m. m.
Efter tagen kännedom deraf, har Utskottet funnit detsamma angå ett ärende
som ingriper i landets finansiela förhållanden, hvadan Utskottet anser sig icke
tillkomma att dermed taga befattning, utan får, enligt 44 § Riksdags-ordningen,
vördsamt
återlemna ifrågavarande motion och underställa Rikets Högloft.
Ständers pröfning till hvilket Utskott den rätteligen
hörer.
Stockholm den 13 December 1859.
Allm. Desv.- och Ehon.-VtskoUels Betänkande N:o 3.
3
HT:o 3.
Alik. till Exp.-Utsk. den 17 Dec. 1859, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af föreslagna bestämmelser till minskande
af transportsäkandet bland presterskapet.
Uti en hos Högvördiga Preste-Ståndet väckt till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Komminister Åsbrink andragit, att likasom
man med skäl fordrade det hvarje embets- och tjensteman bör åtnjuta sådane
löneförmåner, att lian obehindrad af brödbekymmer må kunna egna sig åt
embetet, så fordrades ock med rätta, att embetsmannen icke inge anse embetet
såsom varande till för sin skull, utan för det allmännas väl, hvilket det tillhör
en hvar i sitt kall att främja. För att tillbörligen förvalta ett embete erfordrades
dock ej allenast god vilja och goda insigter, utan äfven tillräckliga
krafter. Medan de förra kunde både bibehållas och förökas, så började deremot
krafterna vid en viss ålder att aftaga; och vore det derföre nödigt att de, hvilka
inträda på embetsmannabana!!, ej blott erhölle de sysslor, till hvilka de genom
sin skicklighet och förtjenst kunde vara berättigade, men jemväl erhölle desamma
medan förmågan att sköta dem ännu funnes i behåll. De presterliga embetena
i vårt land blefvo dock icke tillsatta i öfverensstämmelse med denna grundsats,
utan vore det nu mera ganska sällsynt att en prest blefve före sitt 40:de år
befordrad från adjunkt till komminister; och då han sedermera, för att vinna
ej blott bättre inkomst utan äfven en egen verkningskrets, måste önska att blifva
pastor, funne han såsom sine medsökande ej blott prester af samina eller lägre
tjenstegrad, men äfven kyrkoherdar, bland hvilka mången knappt hunne tillträda
den ena platan förr än han vore färdig söka den andra; — ja, vid den ålder
då krafterna vore i aftagande och då i följd deraf andra embetsmän sökte sitt
afsked, så sökte presterne deremot befordran till andra lägenheter; och kunde
detta ofta förnyade samt ännu på ålderdomen fortsatta sökande ej annat vara
än menligt för församlingarne, hvilka tidt och ofta nödgades emottaga icke alle
-
4
Allm. Besv.- och Ekon.-Viskottets Betänkande N:o 3.
nast främmande utan äfven orkeslösa herdar. Af dessa skäl. och för att inskränka
transportsökandet, föreslog motionären, att Rikets Ständer måtte hos Kongl Majit
i underdånighet anhålla om utfärdande af en författning, dels det kyrkoherde
icke egde rättighet att under en viss tid, som af motionären exempelvis angafs
till fem år, efter tillträdet af sitt innehafvande pastorat söka ett annat, så vida
detta ej vore såsom prsebende med annan befattning förenadt; dels det ingen
prestman måtte, efter en viss ålder, af motionären föreslagen till 65 lefnadsår,
sig till någon presterlig syssla såsom sökande anmäla.
Ehuru Utskottet, lika med motionären, anser ett tätare transportsökande
vara för vården om församlingen menligt, finner Utskottet dock många svårigheter
möta vid bestämmandet af någon viss tidrymd, hvarunder, efter vunnen
befordran, prestmän ej borde vara öppet att söka transport, önskan att vinna
sådan transport kan föranledas, ej blott af begär eller behof till bättre utkomst,
men äfven af andra skäl, till exempel utsigten att i en församling vinna en mera
hugnelig verksamhet och ett gagneligare inflytande än i en annan. Det före
slagna
stadgandet skulle jemväl ofta orättvisligen utestänga mången förtjent prestman
från en befordran, den han ej på förhand kunnat beräkna med sådan visshet
att han derför bordt försmå en redan tillgänglig plats. Af dessa skäl och
då af en nitisk, samvetsöm och af sina åhörare värderad prest — den ende
som för församlingen är af någon verklig nytta — bör kunna förväntas att han
känner sig vid sin plats fästad äfven af andra band än blott de, hvilka härleda
sig från ekonomiska bevekelsegrunder, anser Utskottet det vara till dessa känslor
och ej till lag, som stiftens styresmän böra hänvisa, vid afböjandet af sådane
transportansökningar, som synas framkallade blott af ombytlighet eller ekonomiska
beräkningar; och tillstyrker Utskottet således vördsamt
att hvad motionären i denna del föreslagit ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Hvad åter beträffar förslaget att en prestman, efter uppnådd 65 års ålder,
ej må söka annan presterlig syssla, så finner detsamma sitt stöd i den vunna
erfarenheten att sällan någon person efter nämnde ålder bibehåller tillräckliga
själs- och kroppskrafter för bestridande af allmänna värf utaf mera ansträngande
beskaffenhet; en erfarenhet, hvilken i allmänhet för civile embetsmän framkallat
rättigheten att vid denna ålder undfå afsked med pension, medan de militära
fått sig, redan vid tidigare år, på enahanda sätt tillförsäkrad möjligheten att
draga sig tillbaka, hvaremot för enskilde personer redan uppnådde 60 år medföra
befrielse från flere medborgerliga förpligtelser. Då ordalagen i det föreslagna
stadgandet och grunderne derför ej föranleda dertill att de, som hafva
rätt att till predikoprofs afläggande eller till mottagande af ledig prestbefattning
kalla dem, till hvilka de hysa förtroende, skulle beröfvas en sådan rättighet
derföre att den person de ville uppsöka redan uppnått 65 års ålder, är i hän
-
Allm. Bésv.- och Ekon.-Ulskollels Betänkande A:o 3.
5
»leise af bifall till förslaget, tillfälle ändock öppet för prestman att, vid sådane
undantagsförhållanden, sorn betingas af prestmannens fortfarande tjensteduglighct,
förenad med till honom sjelfmant uttaladt förtroende, äfven vid högre ålder vinna
befordran. Utskottet anser således det härom föreslagna stadgande ej emot billighet
ingripa i vare sig presterskapets rättigheter eller deras, som i afseende å
presternes tillsättning cga något bestämma; hvadan Utskottet vördsamt tillstyrker
Rikets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet begära utfärdandet af sådan författning,
enligt hvilken, utan inskränkning af deras rätt hvilka ega att
till predikoprofs afläggande eller till mottagande af ledig prestbefattning
kalla den de önska, prestmän icke må efter 65 års ålder uppträda
såsom sökande till ledig presterlig befattning.
Stockholm den 13 December 1859.
Reservationer:
Gemensamt af Herr Biskop Millén, Herr Kontrakts-prosten Emanuelsson,
Herr Prosten Collin, Herr Kontrakts-prosten Källström, Herr Prosten Lundholm,
Herr Kontrakts-prosten Falck, Herr Kyrkoherden Ternström, Herr Kontraktsprosten
Lodell.
Emot det beslut, hvari pluraliteten af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
stadnat, nemligen tillstyrkande af en lag, som skulle förbjuda hvarje
prestman att efter fyllda 65 år anmäla sig som sökande till presterlig befordran,
få vi afgifva reservation, på följande skäl:
l:o. Då intet sådant förbud finnes för andra embets- och tjenstemän, utan
samme personer, som tagit afsked med pension från en förut innehald tjenst,
kunna erhålla en annan, så synes det oss hård t, och orättvist, att presten ensam
skall stängas från befordran, derför att han uppnått 65 års ålder.
2:o. Då prest vid sagde ålder ännu kan hafva krafter att sköta en mindre
besvärlig församling, ehuru han icke förmår fullt motsvara en vidsträcktare
och besvärligare embetsbefattnings kraf, så vore det föga nyttigt, att hälla honom
qvar på en plats, der han kunde uträtta mindre och stänga honom från
en befattning, hvilken han vore fullt vuxen.
3:o. Då motionären synes hafva haft för afsigt, att inskränka transportsökandet,
men sedan yrkat uteslutande af 65:årige prestmän från all ansökningsrätt,
så synes han hafva gått längre, än han i början åsyftat, och derigenom
kommit att påyrka en lag, som för hans embetsbroder skulle blifva ganska hård
och menlig.
4:o. Då flere motioner af mera omfattande art vid innevarande riksdag
blifvit väckta angående presters befordran, så borde med sådana partiela förändringar
i befordringslagarne, som den ifrågavarande tills vidare anstå, eller åt
-
6
Allm. Ilesv.- och Ekon.-UlskoUcls Betänkande N:o 3.
minstone denna motion blifvit behandlad i sammanhang med andra rörande
samma ämne.
Häri instämde Friherre Alströmer, C. J. 0., Herr Uggla, C. G., Herr
Ros, A. E.
af Kontrakts-prosten Janzon: Sällan har en i presterliga befordringslagarne
iner ingripande, till sina verkningar under närvarande förhållanden skadligare
och hjertlösare förändring föreslagits, än den, hvilken Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, med en rösts pluralitet, beslutat, nemligen, att en prestman
vid fyllda 65 lefnadsår icke skall ega rättighet att söka presterlig befordran.
Om denna underdåniga önskan vunne Kongl. Majits nådiga sanktion, skulle
12 å 15 komministrar blott i Linköpings stift förlora till och med hoppet att
få nödtorftigt bröd för sin trohet och flit. under mångårigt och mödosamt arbete
i Herrans vingård. Hvad ondt hafva desse obefordrade gråhårsman, de som
dragit dagens tunga och lietta, gjort, att man missunnar dem en lugnare afton,
och, när solen gått ner, att de få lägga sig till hvila med det glada hopp att
de käre, sorn de lemna efter sig, icke dagen derpå behöfva hos andra bedja om
bröd och, när qvällen kommer, om hus. Man får icke antaga, att de, som vid
den åldern äro obefordrade, äro oduglingar. Jag känner personligen gamla
komministrar i mitt stift, en del med beröm godkända, andra med än godkända,
än försvarliga kunskaper, goda embetsgåfvor och exemplarisk vandel, och är öf
vertygad
derom, att, ehuru deras namn sällan höres utom deras församlingar,
skola de dock högt uppskattas af Honom, som framför alla gåfvor och alla talenter
värderar troheten hos sina skaffare. Att mången vid 65 år icke vunnit
befordran till pastorat, dertill äro dels våra befordringslagar, dels otur vid ansökning
och val en orsak — det är icke alltid den sämste, som vid val går
miste — dels församlingens och komministerns inbördes kärlek. »Flytt intet
från oss, käre Pastor, heter det, vi och våra barn hålla så mycket utaf Er.
När vår Kyrkoherde dör, så erbjuda vi Er hans plats.» Men, nu lefver den
förre tills komministern fyllt 65 år, och dermed försVunno bådas förhoppningar.
Ehuru det gifves pastorater, der en pastor med familj saknar dagligt bröd,
hörer dock detta till undantagen, hvarför den nu föreslagna preskriptionstiden för
ansökning till befordran egentligen trycker komminisfrarne.
Jag har haft äran att vara komministrarnes ombud vid tvänne riksmöten;
men aldrig föll det mig in att föreslå en lag, hvarigenom jag under min ilande
fart till pastoratet kunde kasta i diket ett och annat dussin af mine äldre embetsbroder,
som stängde för mig vägen, hvilka i kraft och duglighet voro måhända
framom mig, lika mycket som i ålder, men som jag af matrikeln lärde
känna vara 65 år och hvilkas hufvuden kanske börjat något luta. Det är dock
ofta med mannens hufvud, som med sädesaxet; det lutar först när det blifvit fullmatadt.
Jag åter hade för mål icke att stänga, utan att göra befordringsbanan
Allm. Ilesv.- och Elcon.-lUskollels Betänkande N:o 3.
fri, ehuru, om jag tänkt på mig sjelf, ingenting kunnat vara fördelaktigare än
den nu föreslagna förändringen. Fjärran vare dock från mig att ana egennyttiga
motiver hos motionären. Säkert har han menat väl, men sett saken blott från
en sida. Likväl ville jag icke att en motion i denna syftning skulle kommit
från en komminister.
Utskottet har gillat motionen på grund att en man vid 65 lefnadsår är
oskicklig att sköta en tjenst, och anförde som bevis härför att pensionsåldern
för civile embets- och tjenstemän är 65:te året. Men vid denna jemförelse har
man icke besinnat, att pensionsåldern är en förmån, den embetsmannen längtar
efter och skulle önska att den tillbakaflyttades till det 50:dc, eller 45:te lef
nadsåret,
för att få helgsmål, sätta sig i ro och i all beqvämlighet njuta sin
lön, utan möda och bekymmer. Helt. annorlunda med ne komminister, af hvilka,
om icke flertalet, likväl minst 1 hafva en lön icke öfver 500 R:dr. Jag sjelf
har i 12 år haft komminister-lön, understigande 200 R:dr. Hvad skall det
blifva af dessa komministrar, på gamla dagar, när de, oberättigade att ens söka
pastorat, måste på sådan lön jemte familjen, som vanligen står i omvändt förhållande
till brödet, äfven hälla adjunkt, för att sköta en tjenst, som vid
75 å 80 år kanske är lör tung? Vikarien efter mig lick af Konsistorium lönctillökning
af 150 R:dr på året, emedan hela kaplanslönen icke ansågs tillräcklig
till hans underhåll. En kaplan har icke att påräkna ett sådant understöd,
hvarför hela tyngden af en talrik och utblottad familjs underhåll laller på
en vanligtvis fattig och liten församling. Icke kan det kallas rättvist, hvarken
mot prest eller församling, att stänga den förre från befordran och göra lidandet
och tyngden för prest ocii församling permanenta?
Kan man antaga soia sannt att hvarje prest är otjenstbar vid 65 års ålder?
Ar icke mången vid denna ålder kraftfullare än en annan vid 45 år? Kräfver
väl en pastors embete större fysiska krafter, än en generals under brinnande
krig? Vi kiinne af historien en Camillus, som ännu mellan 80 och 90 år i
spetsen för Roms legioner slog en fiende, som piskat Roms yngre generaler.
Förnyelse härpå hafva våra dagar sett i Radetsky och i Englands öfverbefälhafvare
i Indien. Prestens embete passar för en mogen ålder. Det är vishet
när de gamle. Ordet vinner i kraft af vördnaden för de gråa håren. Skall
o o
derföre en befordringslag läggas på förnuftig grund, kan ansökningsrätten icke
inskränkas af annat, än af oförmåga att sköta embetet, — den härtill olörmögne må nu
vara 45 eller 75 är. Denna lag är in praxi nu gällande, så att en prest, som måste
hafva vicarius af oförmåga att sjelf sköta sitt embete, icke sättes på förslag till annan
lägenhet. — När hvarje Statens embetsman får söka befordran på sin bana så länge
hankan och vill sköta ett kall, är det orättvist att neka presten denna rättighet?
Man har invändt: om än mannen vid 65 år är frisk och stark, så kan
detta tillstånd icke vara länge; församlingen besväras med täta ombyten, som
8
Allm. Besv.- olli Ekon.-Vlskollets Betänkande N:o 3.
icke kunna vara henne nyttiga. Jag erinrar mig från min barndomstid hvad en i
sin ort allmänt aktad gammal lagman svarade en ung herre, som visade den förre
fullmakt på dennes domsaga vid inträffande ledighet: »Unge man! stick fullmakten
i fickan. Kom ihåg att jag i mina dar sett flere kalfskinn än oxhudar.»
Jag vill minnas att den gamle öfverlefde den unge. — När Utskottet derför
bestämt en viss tid, inom hvilken duglighet för pastors-embetets vård begränsas,
rinner mig i hågen berättelsen om likbäraren, som af doktorn vid ett sjukhus,
under härjande farsot, fått förteckning på aflidne, hvilka på qvällen skulle begrafvas
och bland hvilka befanns en skendöd. Nedsatt i grafven vaknar denne,
ropande: »Jag är icke död!» och får till svar: »Tig du! det der måtte doktorn
bäst veta.» När nu en 65 år gammal kaplan med betyg af doktor om sin helsa
och af Konsistorium om sin skicklighet, söker pastorat, kan hans yngre embetsbroder
ropa: »Maka åt dig, farbror! ty att du inte duger det måtte väl Rikets
Ständers Höglofl. Besvärs- och Ekonomi-Utskott bäst veta.» Man har såsom
motiv för inskränkning af ansökningsrätt anfört svårigheten för en gammal att
sätta sig in i själavården på det nya stället. Allt hvad i detta fall kan sägas
om själavården, gäller äfven om helsovården. Men månne icke en skicklig läkare
för en provins äfven kan blifva det för en annan? Nekas detta, så har
det Höglofl. Utskottet gjort läkaren identisk med det. ryktbara receptet med påskrift:
»Hjelper för skräddare, men icke för skomakare.»
Utskottet har antagit såsom grundsats att herden är till för hjordens skull
och icke hjorden för herdens, och från denna premiss kommit till sitt beslut.
Meri gifva vi akt på erfarenheten oell niqd förutsättning det församlingen sjelf
bäst är i tillfälle att pröfva hvad henne är gagneligt, synes hon vördsamt undanbedja
sig detta det Höglofl. Ekonomi-Utskottets erbjudna förmynderskap. Det
händer ju lika ofta att hon väljer den äldste som den yngste på förslaget. Vid
ett prestval, i det stift jag tillhör, och som hölls i somras, hade församlingen
att välja mellan en af 65, en af 60 och en af 53 år. Den äldste valdes med
stor pluralitet. Hade hvad Utskottet föreslagit blifvit en lag, så hade denna
församling icke fått den herde, som hon i många år känt och älskat. Mången
gång kan det vara både nödigt och nyttigt att en kyrkoherde får utbyta församling.
Skälen härtill kunna vara långt ifrån omoraliska; tvärtom härledas
från den innerligaste religiositet hos transportsökanden. Hvarför skall han då
stängas? Och då Apostelen säger: De sorn förkunna Evangelium, skola hafva
sin näring af Evangelio, synes ett skäligt afseende på bergning äfven ur chrish,
lig synpunkt vara berättigadt. Af dessa skäl, hvartill kunde läggas ännu flera;
reserverar jag mig mot Höglofl. Utskottets beslut i ofvannämnde fråga.»
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1859.
Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 4.
1
.\:o 4.
Arik. till Exp.-Ulsk. den 23 Dec. 1839, Id. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vuckt förslag om nya byggnadslagar
m. m.
Hos Högloflig» Ridderskapet oell Adeln har Herr Edelsvärd, A. W., genom
motion, sorn till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit remitterad, fästat
uppmärksamheten å angelägenheten att höja byggnadskonsten inom landet;
på bristen af fullständigare stadgandon i byggnadsväg; på det behof som i fråga
om många af de för särskilda städer utfärdade byggnadslagar förefunnes af deras
lämpande efter godkända sanitära grunder samt efter det nya måttsystemet; på
den besparing, hvilken, framför allt å landet, skulle för tusentals bebyggare uppkomma
genom ändamålsenligare byggnadssätt; samt på den större säkerhet och
den moraliska vinning, som alltid blefve en följd af ett med konstens fordringar
mera öfverensstämmande byggnadssätt'; hvarförutan motionären anmärkt att tillbörlig
kontroll saknades på efterlefvandet af de föreskrifter, som nu, i vissa fall,
meddelades, i det att, oaktadt ritningarne till offentliga byggnader erhöllo Kongl.
Maj:ts fastställelse, afvikelser från samma ritningar ofta skulle, synnerligen vid
kyrkobyggnader, opåtaldt ega rum. Vid öfvervägande af allt detta insåges lätt
behofvet att genom förbättrade byggnadslagar söka verka dertill att sådana platser
eller orter, hvilka i följd af jern vägsanläggningar eller af andra orsaker hade
en utveckling, och möjligen stor framtid att motse, ej blefvo lag- och förnuftslöst
bebyggda och således möjligheten af nya, efter tidsenliga planer anlagda byars,
köpingars och städers uppstående inom landet tillintetgjordes; äfvensom huru förhållas
skulle med gamla städers utvidgning, att förekomma sådana misstag, som
från äldre och allt intill sednare tider egt rum. Tillika borde för landsbygden
utarbetas en byggnadsordning, enkel och lättfattlig, samt mindre grundande sig
på stränga föreskrifter än på nyttiga anvisningar; en serie af goda ritningar, detaljer
och plankartor öfver byggnader och anläggningar för -den mindre bemedlade
jordbrukaren borde utarbetas och på allmän bekostnad litbografieras för att dels
uppspikas i landets skolbus, dels mot en billig lösen finnas tillgängliga för den
som ville sig deraf betjena; allt under förutsättande af dessa ritningars framtida
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 2 Haft. 1
o
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 4.
utbytande mot nyare, lämpade efter framåtskridandet ock en kommando tids fordringar.
I hvarje län borde tillsättas en Läns-arkitekt, och ett reglemente utarbetas,
upptagande så väl vilkoren för behörighet till dylik plats som Länsarkitektens
förhållande till andra förut befintliga tjenstemän, hans skyldigheter
och lönevilkor jemte taxa, hvarefter förrättningar åt kommuner och åt enskilde
skulle honom ersättas. Motionären hemställde derföre det måtte Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, dels om nedsättande af en kommitté af
sakkunnige män, för att efter dessa grunder utarbeta förslag till nya bvggnadslagar
för stad och land, dels att Kongl. Majit täcktes i nåder låta samma förslag
framläggas till näst sammanträdande Ständers pröfning.
Utskottet anser det sätt, hvarpå ett land är bebygdt bära inför samtid och
efterverld kraftigt vittnesbörd om nationens styrka, utveckling och bildningsgrad.
En utarmad, förslafvad och rå nation bygger ej sina bostäder rymliga, ljusa och
sunda; och förflyttandet till sådana bostäder, ejler blotta åskådandet af vackra
och smakfulla byggnader och konstalster, mana omedvetet till förädling och höja
smaken, så att det fula, osunda och vanvårdade framstår motbjudande. I byggnadsväg
är ock ofta det prydliga och för hälsan nyttiga, tillika det mest beqväma
och ekonomiska. Frågan huru bebyggandet sker är således ett nödvändigt föremål
för samhällets omtanka.
Den enskilda eganderätten bör respekteras; nion en frihet, sorn förnärmar
andras välbefinnande, erhåller med skäl benämningen sjelfsvåld. Och torde här gränsen
anträffas der Staten med sin mellankomst bör ingripa; På landsbygden torde
dock detta mindre ofta inträffa, der den ene bebyggaren bor mera aflägse från
den andre, fastän äfven i de större flyarne mycket skulle kunna vinnas genom
ändamålsenligafe, till efterlefnad befordrade föreskrifter. Hvad motionären föreslagit
om antagande af Läns-arkitekter, tillhandahållande af ritningar och planer,
förutsätter ock, derest sådant af statsverket skulle besörjas, anslag, hvartill tillgång
måhända ej alltid skulle förefinnas; Och då olika orter tordo i dessa hänseenden
medföra olika behof för sin på landsbygden spridda befolkning, synes det
Utskottet, som skulle omsorgen om ordnandet härutinnan böra för hvarje ort tillkomma
den kommunalstyrelse hvars skapande ej kan länge fördröjas, vid hvilket
förhållande Utskottet
ej nu anser sig böra i dessa hänseenden tillstyrka Rikets
Ständer titt någon åtgärd vidtaga.
För städerna deremot samt de platser på landet, hvilka till följd af
jernvägsanläggningar eller af andra orsaker komma att tätare bebyggas, lärer väl,
af nu anförda skäl, en byggnadsordning obestridligen vara erforderlig. Behofvet
deraf har ock för de flesta bland städerne framkallat sådana, af Kongl. Majit fastställda.
Men många af dessa torde vara föråldrade, hälst nödig väckelse till deras
förändrande saknats och åsigterna om huru städerna böra byggas äro ej desamma
nu sorn fordom. Visserligen kunna olika belägenhet, olika näringsgrenar
och olika tillgång på byggnadsmaterialier medföra tor den ena platsen behof af
vissa föreskrifter, som för en annan ej äro behöfliga; men Utskottet anser dock
allmänna föreskrifter kunna stadgas, som i alla städer och köpingar samt vid anläggning
af nya sådana böra lända till efterrättelse. Sålunda finnas grunder för
tomtläggning och bebyggning af dylika platser, hvilka grunder, med afseende
på prydlighet, renlighet och luftvexling samt säkerhet, förtjena att städse iakttagas
och hvilka blifvit af sakkunnige personer och myndigheter så inom som utom fäderneslandet
godkände. En byggnadsordning, innehållande dylika allmänna be
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 4.
8
stämmelser och utarbetad i enlighet med dessa grunder skulle otvifvelektigt i flera
afseenden verka välgörande. På dessa skäl och då Utskottet till alla delar
gillar hvad motionären anfört om angelägenheten att bebyggandet af sådana platser
invid jernvägar eller andra större kommunikationsleder, der städer eller köpingar
kunna komma att uppstå, från böljan verkställes efter en bestämd ordning,
får Utskottet vördsamt hemställa
det måtto Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl,
Maj:t anhålla att förslag till allmänna bestämmelser för bebyggandet
af städer, köpingar samt sådane platser å landet,
der till följd af jern vägsanläggningar, grannskapet till andra
större kommunikationsleder eller ock af andra orsaker, städer
eller köpingar synas komma att uppstå, må, på sätt Kongl.
Majit lämpligt finner, uppgöras och derefter till Rikets Ständer
öfverlämnäs.
Stockholm den 16 December 1859.
Reserv a t i o n
anmäldes af: Paulus Hedström från Wester-Norrlans län. „Då jag icke kan gilla
det af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet fattade beslut, det Rikets Ständer
skulle med en skrifvelse ingå till Kongl. Majit med anhållan det Kongl. Majit
ville, på sätt lämpligast finnes, låta utarbeta en generel byggnadsordning för så
väl alla städer, som vid allmänna kommunikationsleder och köpingar samt på sådanc
ställen der köpingar möjligen kunna komma att anläggas, och jag således
måste nedlägga min reservation emot beslutet, enär jag med min röst ej kunnat
biträda detsamma, så vill jag härmed i korthet angifva mina motiver härför.
Alla städer hafva livar för sig byggnadsordningar förut och då dertill kommer,
att en kommitté redan varit nedsatt för att utarbeta förslag för städernas
ordnande i sanitärt hänseende och hvaruti yttrande om byggnaders ordnande äfven
lärer vara föreslaget, hvilket arbete redan lärer vara färdigt, ehuru förslaget
ej hunnit inkomma till Ständerna och då kommunal-kommittéen, som äffven nu
lärer hafva utarbetat sitt förslag, hvaruti äfven om byggnadsordningen något lärer
vara yttrat, så kan jag för min del ej anse det vara nödigt att besvära Kongl.
Majit med någon skrifvelse i detta hänseende förr än man inhämtat de yttranden
förenämnde kommittéer afgifvit i ämnet, och dessutom torde äfven lokala förhållanden
göra det omöjligt, att en generel byggnadsordning kan utarbetas som kan
vara tillämplig öfver hela riket; så anser jag don nu beslutade skrifvelsen för
närvarande böra afslås, intilldess Ständerna hunnit få kännedom om hvad kommittéernas
betänkanden i dessa afseenden innehålla, då det möjligen kan vara öfverflödigt
att vidtaga någon ytterligare åtgärd, holst det alltid kommer att medföra
oj obetydliga kostnader att utarbeta en sådan byggnadsordning, som slutligen
kan vara både öfverflödig och af behofvet ej påkallad.*
Häri instämde Anders Jonsson från Wermlands län.
4
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5.
X:o 5.
Ank. lill Exp. Ulsk. den 23 Dec. 1839, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om vpphufvande af den
genom Kongl. Cirkuläret den 50 November 1849, Kronofogde
och Häradsskrifvare tillagde provision för debitering
och uppbörd af Kronobr ef bärings-afgifter.
Till Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet har blifvit öfverlemnad en
af Riksdagsfullmäktige!! Sven Heurlin frän Kronobergs län inom Hedervärda Bondeståndet.
väckt motion, deruti är vordet anfördt hurusom, enligt Kongl. Cirkuläret
den 30 November 1849, 5:tc punkten, kronofogde och häradsskrifvare på de ställen,
der Kronobrefbäringen af vissa utsedde personer eller hemman utgöres mot betalning
af de öfrige, skall för debitering deraf och uppbörd, om den dem af de brefbäringsskyldige
uppdrages, åtnjuta enahanda provision eller 3 procent å summan
ända till 1000 R:dr, dertill den högst vanligen uppgår, som genom Kongl. Kungörelsen
den 14 Juli 1845 är för brandstödsafgifters uppbärande bestämd; hvilket
stadgande motionären ansett hvarken vara skäligt eller lämpligt af följande skäl:
l:o). Emedan brefbäringen vore ett allmänt onus för hvars behöriga utgörande
kronofogde i följd af sin tjenst borde lemna nödig handräckning. Den vore af alldeles
enahanda beskaffenhet med snöplogning, för hvars reglering, liksom för plogpenningarnes
uppbärande och utdelande kronofogde icke enligt 1790 års Förordning
äger uppbära någon afgift. Brandstads uppbärande af enskilde Brandstodsbolag
vore en enskild sak, som icke kunde anses tillhöra kronobetjents befattning.
Genom de brefbäringsskyldige sjelfve kunde afgiften icke utan mycken omgång
och svårighet uppbäras och utdelas.
2:o). Emedan något synnerligt besvär med regleringen af brefbäringen ej
egde rum, sedan den en gång för fem eller flere år blifvit reglerad och äfven vid
ny reglering deraf några jemkningar sällan förekomme, hvilket äfven med snöplogs-regleringen
vöre förhållandet. Afgifterne kunde vid Krono-uppbörd sstämman
uppbäras och utdelas och debiteringen deraf äfven göras å debet-sedlarne.
3:o). Emedan till följd af stadgandet om förenämnde provisions utgörande till
kronofogden och häradsskrifvaren lätt kunde hända, att icke, så mycket möjligt
ske kunde, allmänna posten enligt författningens föreskrift begagnades för krono
-
Allm. B(8v.~ och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o S.
B
brefvens fortställande, ocb att afgiften högt uppdrefves, på det provisionen måtte
blifva så mycket högre, hvarpå exempel ej lärer saknas; Och då kronofogde och
häradsskrifvare nu erhållit högst betydliga, mer än fördubblade löner, samt sådana
afgifter, som den ifrågavarande dervid borde vara afsedde att upphöra, voro
så mycket mindre skäl att de äfven egde uppbära denna provision till ytterligare
tunga för brefbäringsskyldige hemmansegare.
På dessa skäl har motionären hemställt att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t anhålla att hvad 1849 års Cirkulär i detta ämne innehåller måtte upphöra
att vara gällande, och att med brefbärings-penningarnas uppbärande och utdelande
finge förfaras i likhet med hvad angående snöplognings-penningarno i
1790 års Förordning är stadgadt.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet tagit i öfvervägande; nion då den
uti Kongl. Cirkuläret den 90 November 1849 medgifna tillåtelse att don vissa
hemman åliggande Kronobrefbärings-skyldighet må efter öfverenskommelse mot betalning
ombesörjas af vissa personer eller hemman inom häradet, icke utesluter
rättigheten för de brefbäringsskyldige att sjelfve bestrida detta besvär, om de så
för godt finna, och öfverenskommelsen i omförmälde afseende, derest sådan träffas,
sålunda är af helt och hållet enskild natur; i följd hvaraf ej heller kronofogde
och häradsskrifvare synas kunna å tjenstens vägnar hafva åliggande att den i
detta fall mellan vederbörande betingade betalning utan provision debitera och
uppbära, helst det enligt ofvannämnde Kongl. Cirkulär år de brefbäringsskyldige
obetaget att om afgiftens uppbärande och utbetalande på annat sätt öfverens'
komma, så anser Utskottet sig böra hemställa
att denna motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 December 1859.
6
Allm. B t en.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 6.
IV:o 6.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 3 Dec. 165 9, kl. 2 e. in.
Betänkande, i anledning af väckt motion om meddelande af föreskrift
att i alla från offentlig myndighet utfärdade skrifna
handlingar s. k. latinsk stil skall begagnas.
Riksdagsfullmägtigen Olof Lagergren från Gottlands län liar uti ett af Hedervärda
Bonde-ståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitteradt
memorial anfört, att den gamla tyska eller s. k. svenska skrifstilen väl numera
vore på de flesta ställen inom landet alldeles bortlagd, men att en oell annan embetsman
dock ännu funnes, som fortfore att begagna densamma. För menige man
vore detta en svår olägenhet, enär i skolorna numera icke någon undervisning i
begagnandet af nämnde skrifstil meddelades, hvarföre ock de fleste, som erhöllo
expeditioner, skrifna med sådan stil, nödsakades vända sig till någon deruti mera
öfvad person för att inhemta innehållet, Då förmågan att skrifva och läsa den
latinska skrifstilen numera vore nästan allmän inom landet, synnerligen bland
yngre personer, förefölle det orimligt att i offentliga handlingar skriftecken begagnades,
hvilka ganska få kunde med ledighet läsa och mången alls icke förmådde
tyda. Något gagn af ett sådant bruk kunde motionären icke inse, hvarföre han
föreslogo att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anhålla om föreskrift att hädanefter
i alla från offentlig myndighet utgående skrifna handlingar s. k. latinsk
stil skall hegagnas.
Då bruket af den s. k. Svenska skrifstilen i sednare tider, utan någon för
sådant ändamål vidtagen åtgärd, mer och mer upphört och, på sätt motionären
vitsordat, undervisning i densamma icke vidare i skolorna meddelas, samt, vid sådant
förhållande, all anledning är förhanden att hvad motionären åsyftat inom kort
tid uppnås, utan att någon Statsmakternas mellankomst derför erfordras, hemställer
Utskottet,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 December 1859.
Allm. Besv.- och Blem.-Utskottets Betänkande N:o 7.
N: o 7.
Alik. till Exp.-Utsk. den 23 December 1I1S9, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändringar i Instruktionen
för Bibelkommissionen.
I memorial, som Högloft. Ridderskapet och Adelil remitterat till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, har Herr Estenberg, Karl Kristian, framställt vigter!
och nödvändigheten deraf, att åtgärder vidtogos för ordnande af arbetet med
den nya bibelöfversättningen på sådant sätt, att det eftersträfvade målet, en med
grundtexten i möjligaste mån öfverensstämmande öfversättning af bibeln, kundo
tidigare uppnås än Bibelkommissionens hittills ådagalagda verksamhet berättigade
att hoppas. För vinnande af detta syfte, syntes det motionären vara af nöden att
man icke genom alltför noga reglementerande bunde händerna på Bibelkommissionens
ledamöter, utan noga tillsåge att, om en instruktion skulle finnas, densamma
blcfve fullt enlig med beskaffenheten af kommissionens arbeten. Då detta icke efter
motionärens mening vore förhållandet med nu gällande, af Kongl. Maj:t den 18
Maj 1773 utfärdade, instruktionen, har motionären föreslagit att Rikets Ständor
måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan att berörde nådiga instruktion
måtte, efter tidsförhållandenas kraf och med fästadt afseende på vinnandet af
det ändamål, för hvilket den är gifven, undergå nödig förändring.
Do särskilda anmärkningar motionären, till stöd för nyssberörde förslag, emot
den ifrågavarande instruktionen framställt äro: att i ingressen ordställningen skulle
vara misslyckad och kunna leda till förvexling af den evige Konungens majestät
med Konungen af Sverige; att stadgandet i instruktionen att de utsedde ledamöternc
skulle sitt vigtiga värf företaga “med biträde af flere Kongl. Maj:ts och Rikets
Embetsman, då deras när- och öfvervaro i Kommisioncti kunde finnas nödig,“ skulle
lägga hinder i vägen för Kommissionen att välja sina arbetande biträden bland
språkvittre och sakkunnige män, utan afseende på örn desse äro embetsman eller
ej; att hvad 8 § 2 mom. af instruktionen föreskrefvc derom, att paralell-språkcn,
sedan de blifvit närmare öfversedda och rättade, skulle i prof-öfversättningen införas,
nödvändigt måste föranleda stora misstag, enär, då olika delar af bibel-öfversättningen
särskildt utgåfves, följden måste blifva att i en tidigare utgifven del hän vis
-
8
Allm. Beav.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 7.
singar gåfvos till parallelspråk, sorn i cn sednare del kunde undergå så betydlig förändring
att hänvisningen blefve missledande; att orden i 10 § 1 morn. att komrnitterade
skulle “göra anstalt om medlens infordrande; hvaruti så väl som allt annat
hvad af nöden vara kan vederbörande embetsman och kolleger ega att Kommissionen
handen räcka0" skulle vara svåra att rätt fatta; samt att föreskrifterna i tredje
momentet af 10 § om huru prof-öfversättnings-arbetena skulle utkomma och publiceras,
hvilka bestämmelser i motionärens tanke utgjorde en verklig glanspunkt i
hela instruktionen, aldrig blifvit efterföljda, men nu, sedan Kommissionens ledamöter
blifvit inskränkta till ett mindre antal, som alla bodde i samma stad, mera än
förr borde efterkommas.
Härförutan har motionären fästat uppmärksamheten på svårigheten för personer,
hvilka äro af tjenstegöromål strängt upptagne, att kunna såsom ledamöter i
Bibelkommissionen uppfylla sina åligganden på ett sätt, hvarigenom det grannlaga
och vigtiga arbetet utan alltför stort dröjsmål närmades sin fullbordan. Det vore
deri öre af högsta nödvändighet påkalladt, att arbetet uppdroges åt personer, som,
fria från tjenstegöromål, kunde åt det erhållna uppdraget egna all sin verksamhet
och hvilka tillförsäkrades sådan aflöning, att de för sig och de sina hade full utkomst.
Blefve saken så ordnad och lyckades man finna män, hvilka genom grundliga
excgetiska kunskaper och öfriga egenskaper voro uppdraget fullt vuxne, hoppades
motionären att det önskade målet icke skulle vara så synnerligen fjerran.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande;
och som de af motionären framställde anmärkningar emot Kongl. Instruktionen
för Bibelkommissionen dels synas härflyta från oriktig uppfattning af deri
gjorda bestämmelser; dels icke äro af den vigt att de böra föranleda instruktionens
omarbetande; dels ock mera gälla uteblifven tillämpning af hvad instruktionen, enligt
motionärens egen tanke välgrundadt stadgar, än anmärkning mot sjelfva stadganderne;
samt Utskottet, som till granskning förehaft den ifrågavarande instruktionen
i sin helhet, icke dervid funnit densamma, på sätt motionären förmenat,
tara, i fråga om sjelfva bibelöfversättningsarbetet, för mycket reglementerande eller
innefatta några bestämmelser, som kunna hindrande eller störande inverka på Kommissionens
verksamhet, hemställer Utskottet att motionärens förslag att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om instruktionens
omarbetning
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda,
Sedan Bibelkommissionen först bildades hafva åttatiosex år förflutit. Väl
utgafs femton år efter Kommissionens bildande en fullständig proföfversättning af
bibeln, men denna vann ej godkännande. Enahanda blef förhållandet med en omkring
ett fjordedels sekel derefter framlagd ytterligare prof-öfversättning af Nya
Testamentet. Sedermera har Kommissionen med mer eller mindre verksamhet fortsatt
sina arbeten, och derunder offentliggjort nya förslag till öfversättning af särskilda
delar af Gamla Testamentet, äfvensom för några år tillbaka ännu en öfversättning
af Nya Testamentet, utan att dock ännu arbetets fullbordande kan inom
någon ej alltför aflägsen tidrymd emotses. Att denna långsamhet vid arbetets
utförande icke står tillsammans’ med det så länge erkända behofvet af dess fullbordan
torde vara obestridligt. Besinnar man emellertid arbetets vidlyftighet och
svårigheter, lärer det icke väcka någon förundran att detsamma, öfverlemnadt åt
personer, hvilka förut äro af andra göromål fullt sysselsatte, hvarken kunnat eller
Jean skyndsammare fortskrida. Arbetets vigt och angelägenheten af dess snara
full
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 8.
9
fullbordan är dock sådan, att detsamma, för den eller dom, åt hvilka det uppdrages,
borde ställas såsom hufvudsak, icke såsom ett bigöromål, deråt de endast kunna
egna den tid andra, ofta ganska trägna göromål lemna öfrig. Utskottet anser derföre,
lika med motionären, att, för vinnande af önskad större skyndsamhet med
bibelöfvcrsättnings-arbctot, ledamöterne i Bibelkommissionen borde beredas tillfälle
att åt bibelarbetet mora uteslutande egna sin tid; och får således tillstyrka
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla att de personer åt hvilka arbetet med bibelöfversättningen
uppdrages, må, så vidt möjligt är, varda från
andra göromål befriade och satta i tillfälle att åt detsamma
odeladt egna sin verksamhet i ändamål att derigenom arbetet
må så mycket snarare vinna fullbordan.
Stockholm den 22 December 1859.
\:o H.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 23 Dec. 1839, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vädd fråga om Kronofogdetjensternas
indragning.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remittcradt ett memorial af Robert Fredrik Gross från Calmar län, med
hvilken O. J. Svensén och N. M. Petersson från samma län sig förenat, och hvaruti
anföres, att Kronofogdarnc numera endast skulle uppehålla tiden i alla de administrativa
ärenden, som af dem handlades, enär deras åtgärder inskränkte sig till
att emottaga Landshöfdingarnes befallningar och sända dem vidare till Länsmännen
samt att från dessa bringa svar tillbaka, hvarigenom behandlingen hos Konungens
Befallningshafvande af det minst vigtiga ärende fordrade en tid af sex veckor.
Finge deremot befallningarne skickas direkte till Länsmännen kunde halfva tiden
och mycket skrifvande besparas. Äfven polisen sköttes uteslutande af Länsmännen,
emedan nyssomförmälda expedition till Länsmännen jemte uppbörden toge
Kronofogdarnes tid så pass i anspråk att de ej medhunne att taga någon befattning
med polisen. Med utmätningarne åter vore det kanske några få Kronofogdar
i do delar af landet, der fögderierna voro små och befolkningen förmögen, som
togo befattning, hvaremot i do större fögderierna, hvarest dessa mål kunde uppgå
till 1,000 eller 1,200 årligen, sådant blefve för Kronofogden omöjligt. Hvad slutligen
vidkommer uppbörden, så sköttes denna visserligen at Kronofogden på det
att han, sedan han erhållit uppbördsboken, sjelf förrättade uppbördsmötena och
emottoge hvad sorn godvilligt kontant crlados, men deremot finge Länsmännen,
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 2 Iläft. 2
10
Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottets Betänkande N:o 8.
hvar å sitt distrikt, indrifva och redovisa restantierna, hvilket vore den besvärligaste
delen af uppbördsgöromålen. Kronofogdarnes redogörelse lör restantierna
voro i det liela ej annat än ett sammandrag af Länsmännens, hvilken också dervid
gällde såsom verifikationer och de tre månader om året Kronofogdarne härtill
måste använda vore således rent af förspilda, på onödigt skrifveri. Enligt motionärens
mening borde derföre Kronofogdarnes löner, nu bestämda till 2,500 R:dr
R:int, indragas till och användas till lämplig och behöflig förhöjning af Länsmännens
löner; hvaremot desse tjenstemän borde hafva tagit samma examina, som
nu vore för Kronofogdarne föreskrifna, ställa uppbördsborgcn samt hvar i sitt distrikt
på eget ansvar förrätta' de göromål, som nu åligga Kronofogdarne; och
ville motionären hålla troligt att Landshöfdinge-Embetenas och Häradsskrifvarnes
göromål härigenom icke skulle ökas, ty om de äfven finge flere att brefvexla med
skulle denna brefvexling blifva så mycket mindre för hvar och en och då uppbördsböckerna
voro socknevis upprättade klefve det Adil föga ökadt besvär att upprätta
summarisk och special-räkning distriktvis i stället för fögderivis.
Få dessa grunder har blifvit föreslaget att Kronofogde-tjensterna öfver hela
riket skulle indragas.
Enahanda förslag med det nu väckta hafva förut vid 1847 och 1848 årens
riksdag samt vid sistlidne riksdag förevarit och vid båda dessa tillfällen blifvit
af Ekonomi-Utskottet afstyrkta på hufvudsakligen samma skäl, för hvilka vid
sistnämnda riksdag redogjordes i Utskottets betänkande N:o 31, hvilket af Ridderskapet
och Adeln, Preste-Ståndet och Borgare-Ståndet godkändes; varande" dessa
skäl, sådana de i nyssnämnda betänkande upptagas, följande:
"Då Länsmännen i och för sina tjenstebefattningar befinna sig i ständig
och nära beröring med allmänheten är det ock ej mindre för Staten än för länets
innevånare af mycken vigt att Länsmännens tjenste-utöfning är underkastad den
noggrannaste tillsyn. Läns-styrelserna äro emellertid både i anseende till länens
vidsträckthet och af andra lätt insedda skäl urståndsätta att på närmare håll och
med mera oafbruten uppmärksamhet följa Länsmännens förhållande och äro derföre
härvid i behof af nödigt biträde; hvaraf således följer att den mellanlänk emellan
den högre embetsmyndighetcn och den lägsta tjenstegraden, som uti länsförvaltningen
af Kronofogdarne bildas, lika litet derstädes, som inom andra Embetsförvaltningar,
kan, utan äfventyr för ordning och reda, undvaras. Af den föreslagna förändringen
skulle följa icke allenast att alla de flerfaldigt regleringar, som äro grundade på
den hittills följda fögderi-indelningen, skulle komma att upphäfvas, utan ock att
det för närvarande i enlighet dermed ordnade uppbördsväsendet inom hvarje län
splittrades i lika många fördelningar och särskilda redogörelser, sorn Länsmansdistrikten
inom länet utgöra. Detta skulle åter ej blott betydligen öka göromålen
för Häradsskrifvarne, synnerligast genom upprättande af de sålunda mångfaldigade,
besvärliga räkenskaperna, utan ock mycket försvåra den Lands-lcontoret
åliggande kontroll öfver länets uppbörd; och skulle för öfrigt den direkta skriftvexlingcn
med Länsmännen, särdeles inom de större länen, der 20 å 30 Länsmansdistrikt
förekomma, säkerligen till den grad mångdubbla arbetet vid Läns-styrelsernas
båda afdelningar att göromålen derstädes svårligen och åtminstone ej utan
anställande af ökadt antal tjenstemän skulle kunna medhinnas. Det vore dessutom
att befara efter en sådan förändring som motionen afser, största SATårighet
skulle möta för erhållande af tjenliga personer till Länsmans-tjensternas bestridande.
En sådan svårighet lärer redan å flera orter yppats och skulle otvifvelaktig!
i nämnde fall ökas i hög grad ej allenast med afseende å don kamoral-kunskap,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 8.
11
som, jemte öfriga egenskaper, är behöflig för uppbörds- och andra Kronofogdarnc
tillkommande göromåls behöriga skötande, äfvensom å den juridiska insigt, sorn
erfordras vid flere af de värf, hvilka af Kronofogdarnc nu utföras, såsom syner och besigtningar
å Kronans egendomar samt utförande af Kronans talan i civila mål
utan ock i anseende dertill, att sådan uppbördsborgen, som nu är för Kronofogdarne
föreskrifven, uti ifrågavarande fall skulle af Länsmännen aflcmnas.
Derest motionärens förslag skulle bifallas koinme sådant sannolikt icke att
medföra besparing, utan snarare föranleda en ej obetydligt ökad stats-utgift. Om
Länsmännen tillika komme att öfvertaga såväl uppbördens besörjande sorn de flere andra
vigtiga göromål, hvilka för närvarande tillhöra Kronofogdarne samt all den ansvarighet,
som nu åligger dessa sednare, så blefve det ock nödvändigt att tilldela dem
löneförmåner, svarande mot befattningarnes vigt och möda, och det är således lätt
funnet att en dylik förändring i Länsmännens ställning skulle påkalla en ej obetydlig
lönetillökniug. Då aflöningen för Kronofogdarne, äfven med beräkning af
den tillökning, som Kongl. Maj:t uti Dess till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition
föreslagit, uppgår till 283,000 R:dr, komme denna summa, fördelad på det
antal af 505 Länsmän, sorn uti nämnde proposition beräknas, icke att lemna tillgång
till större tillökning för hvardera än circa 560 Hulr, och med den aflöning
som genom detta belopps läggande till nu föreslagna Länsmanslöner af 600 R:dr
uppkomme, torde svårligen Länsmännen kunna blifva belåtna efter den förändrade
-ställning, hvari de skulle försättas genom öfvertagande jemväl af de åligganden,
som nu tillhöra Kronofogdarne, af hvilka tjenstemän hvardera föreslagits till en
aflöning af 4,500 R:dr och bör dessutom härvid tagas i beräkning, att ökad aflöning
såväl för Häradsskrifvare som för nya tjenstemän vid Läns-styrelsema blefve
i följd af den föreslagna förändringen både af beliofvet och billighet påkallad.®
Hvad sålunda i detta ämne förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande;
och då någon väsendtlig förändring i de förhållanden, hvarpå ofvan intagna yttrande
grundades, icke inträd t derigenom att Länsmännen erhållit något högre aflöning
än i detsamma beräknades, men deremot någon besparing för Stats-verket
med det nu framställda förslaget desto mindre synes vara ens åsyftad, som motionären
förklarat hans mening vore, det Kronofogdarnes löner beräknade efter
deras numera förhöjda belopp, borde användas till förbättring i Länsmännens aflöning,
samt följaktligen de öfriga löneförhöjningar, äfvensom nya löner, hvilka
komme att genom förslagets verkställande blifva behöfliga, skulle betunga Statsverket
med nya utgifter, hemställer Utskottet
att motionen icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 22 December 1859.
12
Allm. Bese.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 9.
H:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Dec. 1839, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande
för utbredande af kännedom i skogshushållning samt i
sättet för torf jords förädlande till brännmaleriel.
Uti cn hos Höglofligc Ridderskapot och Adeln väckt samt till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion har Heil* Stjernefeldt, Clais, erinrat
om den ökade vigt frågan om cn väl ordnad skogshushållning genom jernvägsanläggningarne
erhållit, enär de såmedelst lättade kommunikationerna beredde
nya tillfällen för afyttrande äfven på utrikes orter af trävaror, samt skogarnes
alster äfven togos i anspråk både för jcrnvägarnes byggande och underhåll. Angelägenheten
att, i stället för den hittills varande misshushållningen med skogarne,
införa hushållning, hade ock utgjort föremål för Kongl. Maj:ts omsorg medelst inrättande
af Styrelsen för skogarne, hvilken Styrelse säkert icke skulle underlåta
att kraftigt verka för ändamålet. Men för underlättande utaf framgången af denna
Styrelsens verksamhet beliöfde dock särskilda åtgärder vidtagas. A ena sidan
borde man derföre på upplysningens väg söka bland folket sprida kännedom om
skogarnes vigt och betydelse för landet samt kunskaper i skogshushållningsläran;
å don andra borde man befordra begagnandet af de utvägar, som det stora antalet
torfmossar inom landet, med anledning af utrikes vunnen erfarenhet, ansåges lemna
för beredande af brännmateriel, medelst hvilket man, utan skogarnes förstöring,
skulle kunna fylla en stigande industris, utvidgade kommunikations-anstalters och
en vexande befolknings ständigt ökade behof af bränsle. För vinnande af dessa
syftemål har motionären föreslagit dels att skogs-skolor måtte inrättas samt att
läran om skogshushållningen måtte upptagas bland läroämnena såväl vid folkskollärare-seminarierna
och folkskolorna, som vid allmänna läroverket och akademierna,
dels ock att åtgärder måtte på Statens bekostnad vidtagas för utrönande
af rätta sättet för torfjords beredande till ett för olika behof användbart bränsle.
Beträffande motionärens förslag till åtgärder för en bättre hushållning mod
skogarne har Utskottet inhemtat, att efter det Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse till
Rikets Ständer vid sistlidne riksdag, angående åtgärder för en förbättrad skogshushållning,
äskat beviljande af medel, bland annat för inrättande af sex skogsskolor,
och Rikets Ständer jemväl för de af Kongl. Maj:t afsedda åtgärder ställt
medel
Allm. .Besv.- och Ekon-USikottets Betänkande N:n 9.
medel till Kongl. Majis förfogande, så liar, i enlighet med Kongl. Majis föreskrift
vid inrättandet af Styrelsen för skogarnc i riket, förslag till reglementen för de
tillämnade sltogs-skolorna blifvit af nämnde Styrelse uppgjorda och till Kongl.
Majis nådiga pröfning öfverlemnade. I Södermanland oell Wermland äro ock af
enskilde personer, med bidrag af statsmedel, inrättade skogs-skolor redan i verksamhet.
Likaledes har, i enlighet med föreskriften i Kongl. Stadgan för folkundervisningen,
att, der så ske kan, undervisning i trädplantering hör meddelas, sådan
undervisning flerestädes blifvit lemnad. Att, på sätt motionären yrkat, vidare
utsträcka undervisningen i skogshushållning vid folkskole-anstalterna, äfvensom
upptaga densamma bland undervisningsämnena vid elementar-läroverken och akademierna,
torde desto mindre vara lämpligt, som, huru stor vigt skogshushållningsläran
än måste erkännas ega, densamma icke tillhör omfånget för nämnde undervisnings-anstalters
verksamhet eller bör öka den redan nog stora mängden af läroämnen
vid elementar-läroverken, utan rätteligen hör vid särskilda för densamma
afsedda tillämpnings-skolor meddelas. Då således de i denna del af motionen föreslagna
åtgärder dels redan utgjort föremål för Statsmakternas förfoganden, dels
icke, efter Utskottets mening, äro ändamålsenliga, får Utskottet hemställa, att hvad
motionären härutinnan föreslagit,
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
I fråga åter om förslaget att på Statens bekostnad vidtaga åtgärder för utrönande
af hästa sättet för torf jords beredande till tjenligt bränsle, har Utskottet
inhemtat att Jernkontoret dels bekostat resa till utlandet för en person, som, efter
derstädes inliemtad kännedom i nyssnämnde ämne, nyligen till fäderneslandet, återkommit
och trädt i verksamhet för ineddelandc af anvisniiigar1 öcli handledning i
berörda afseende, dels beviljat ett lån af 50,000 R:dr Riksmynt, emöt låg ränta,
för anläggning af en anstalt för torfs beredning till tjenligt bränsle, hvilket ock
redan föranlodt bildandet af ett bolag för nämnda ändamål, hvarförutom kändt är
att enskilda personer på flera orter i riket förskaffat sig kännedom om sättet för
torljordens förädlande till användbart bränsle och satt detsamma i utöfning; och
som den enskilda företagsamheten sålunda synes hafva omfattat denna sale på ett
sätt, som lemnar fog för antagandet att åtgärder från det allmännas sida för sakens
befrämjande icke för närvarande äro af behofvet påkallade, hemställer Utskottet,
att motionen äfven i denna del må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 22 December 1859.
Bilu till 11. St. Prof. 1859 Sf 1800. 8 Sami 2 ITäft
STOCKHOLM, tryckt lios Isaac Marcus, 1859.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande As iO.
I
N:o 10.
Auk. till Hxp.-Utsk. den 4 Jan. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Brefvet den
'10 Maj 1853, angående pr i.skur anters upprättande ådeimarkegångstaxorna
upptagne persedelslag.
Från Högvördig.! Preste-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterad en af Herr Prosten Modigh väckt motion, deruti han förmält
o
att erfarenheten pä mera lin ett ställe skulle hafva ådagalagt att stadgandet i Kongl.
Brefvet den 10 Maj 1853 derom, att den markegångsnämnd, som årligen hade att
uppgöra priskuranter å de i markegångstaxorna upptagne persedelslag skulle för detta
ändamål sammanträda »å närmaste tingsställe», tarfvade förändring. Der tingsstället
vore beläget nära gränsen af ett fögderi och detta, såsom ofta hände, bestode af
flere härader, blefve, utom annan olägenhet, en oskälig tidspillan tillskyndad de ledamöter
i markegångsnämnden, hvilka under en oblid årstid och deraf beroende
svårt väglag nödgades tillryggalägga sex till åtta mil eller längre från sina hem till
närmaste tingsstad. Följden af dessa förhållanden blefve lätteligen den, att åtskilliga
ledamöter icke tillstädeskommo vid nämndens sammanträden och att sålunda ett missförhållande
emellan antalet af de i nämndens förhandlingar deltagande räntegifvare
och räntetagare kunde uppstå, som i väsendtlig mån motverkade det ändamål, hvilket
med förordningen åsyftades. På dessa grunder och då nämndens ifrågavarande
Bih. lill R. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Samt. 3 Haft. 1
2
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utshottets Betänkande M 10.
förrättning vore fullkomligt oberoende af stället, der den egde rum, har motionären
föreslagit att omförmälde stadgande i Kongl. Brefvet den '10 Maj 1853 måtte sålunda
förändras, att nämnderne skulle sammanträda med Kronofogden på dennes kallelse
i närmaste stad, tingsställe eller annan lämplig ort, som Konungens Befallningshafvande
i länet, med afseende på förhanden Varande omständigheter bestämde.
Utskottet får härvid upplysa att genom Kongl. Kungörelsen den \ 1 Maj 1855
angående grunderne och sättet för markegångsprisens bestämmande, det blifvit stadgadt
att ifrågavarande sammanträden skola ske, å »lämpligaste af Konungens Befallningshafvande
bestämdt tingsställe»; och då således det af motionären anmärkta stadgande
redan undergått sådan jemkning att Konungens Befallningshafvande har att för
ifrågavarande sammanträden utse det lämpligaste tingsstället och härigenom i de flesta
fall utväg torde vara beredd att undvika de af motionären anmärkta svårigheter
samt frågan icke synes vara af den vigt att påkalla Rikets Ständers åtgärd för ytterligare
ändring af hvad Kongl. Majit nyligen stadgat, helst om undantagsvis svårigheter
vid tillämpningen skulle någorstädes visa sig, detta förhållande lämpligast lärer
utgöra föremål för framställning af vederbörande Konungens Befallningshafvande, hemställer
Utskottet
att någon åtgärd från Rikets Ständers sida icke må i anledning
af motionen vidtagas.
Stockholm den 3 Januari 1860.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M II.
3
N:o 11.
Ank. till Esp.-Utsk. ilen 4 Jdn. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande till förekommande
af irrlärors spridande vid Universiteten och öfriga
läroverk.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har Höglofliga Ridderskapet och
Adelö remitterat en af Friherre Alströmer, Jonas, väckt motion, deruti förmäles,
att det vore ett farligt förhållande att man vid universiteterna fritt finge hos ungdomen,
offentligen och ex officio, inplugga den vådligaste och krassaste antichristiska
lära.. Det vore just de ynglingar, som hade fallenhet för de högsta studierna och
vid hvilka man för framtiden i vetenskapligt afseende således också egde att fästa
de högsta förhoppningar, som ovilkorligen voro tvungna att insupa detta aqua tofana
för deras andliga lif. De kunde icke, utan att öfvergifva den bana, för hvilken de
af Herren äro utrustade med rika anlag och gåfvor, undvika och befrias från att
toma den sataniska giftbägaren i botten. Ett förfärligt ansvar hvilade icke blott öfver
deras hufvud, som drefvo en sådan lära, utan allas deras blod, som genom
denna lögn gingo förlorade, skulle utkräfvas af alla dem, sorn i mer eller mindre mån
kunnat verka deremot eller väcka uppmärksamhet derpå, men icke gjorde det.
Detta borde alla besinna, som hade att vaka öfver alt lögnen icke lärdes från våra
lärostolar, men ändock läto satan befästa sig på desamma. Det funnes näppeligen
något vådligare hvarken för samhället eller kyrkan, än det att låta den studerande
ungdomen blifva förderfvad genom lögn och villoläror. Dessa spriddes sedan genom
alla rikets embetsgrenar och i alla riktningar. Det som vid universitetet blifvit sådt
i ynglingens hjerta, läte den mognade mannen samhället uppskära under decennier.
Följderne häraf kunde icke beräknas, de sträckte sig utöfver tidens gräns in i
evigheten. Djupt fattad af sakens oändliga vigt, den ingen kunde jäfva, hade der
-
4
Allm. Besvärs- och Ekon.-UIskall tis Betänkande M 11.
före motionären känt sig uppmanad föreslå, det Rikets Ständer måtte i underdånighet
anhålla hos Kongl. Maj:t att han ville förordna en eller flere allvarliga,
kraftfulla och sakkunniga män att vid läroverken undersöka tillståndet och utrota alla
O
sådana läror, som äro emot christendomen stridande och hvilka förmörka förståndet
och förderfva hjertat och således leda till osedlighet och slutligen draga förbannelse
och straffdomar icke allenast öfver enskilde personer och våra undervisnings-anstalter,
utan omsider öfver hela landet; samt att Kongl. Majit, med anledning häraf, å Rikets
Ständers vägnar ville låta ett cirkulär utgå till alla rikets Konsistorier med
påminnelse att noggrannt vaka deröfver att villoläror ej måtte intränga och få befästa
sig vid universiteten eller andra läroverk.
Mennisko-andens sträfvan efter utveckling, dess åtrå att nalkas den högsta fullkomligheten
är ett af de förnämsta bevisen på dess höga ursprung; och äro i öfverensstämmelse
med menniskans båda andeliga förmögenheter, känslan och förnuftet,
vägarne för detta närmande till den gudomliga urbilden två, religion och vetenskap.
Ginge dessa vägar ständigt i samma spår, voro de ej två; skulle menmskan under
sin verksamhet att uppfatta eller utfinna deras rätta sträckningar aldrig förirras, så
vore hon icke menniska. Att derför ensidigt från den ene eiler andra af de ståndpunkter
forskningen under sin fortgång må uppnå, vilja hämma hvarje menniskoandens
verksamhet, som icke instämmer med hvad vare sig religionen eller vetenskapen
för tillfället erkänner för rätt, vore icke att sätta en gräns för en eller annan
villoläras spridning, det vore ett försök ätt upphäfva en del af menniskans ändliga
tillvaro och med denna del hela hennes ändliga lifskraft. Minst borde ett yrkande
om hämmande af den vetenskapliga forskningens frihet vara att vänta, framstäldt i
religionens namn i vårt land, der den protestantiska trosbekännelsen, ursprungen
från yrkandet om forskningens frihet äfven på det religiösa området, skulle förneka
grunden för sin egen tillvaro om den försökte att lägga i bojor den fria vetenskapliga
forskningen. Att i denna se faror för den christna religionen visar endast ett
misskännande af religionens egen inre sanning och kraft, på samma gång som det
vittnar om okunnighet och glömska af förflutna tiders erfarenhet. Den religion,
som, utan stöd af yttre verldslig makt, i strid mot en genom årtusenden af hela
den då kända verlden omfattad gudalära; i strid mot det romerska verldsväldets
mäktige herrskare; trots upprepade blodiga förföljelser; trots alla liedendomens ansträngningar
genom sanningens kraft gick segrande fram, för att derefter sekel efter
sekel mer och mer utbredas öfver verlden och omskapa densamma, skulle den
hafva något att befara af vetenskapens fria granskningsrätt, äfven om denna understundom
ginge sin egen väg och på denna sökte att sjelftillräcklig ensam nå målet
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande JYs 11.
för bådas gemensamma sträfvanden? Icke vittnar åtminstone historien så om utgången
af de strider som kämpats, då vetenskapen sökt att med religionens undanträngande,
ensam göra sig till ledare af den andliga utvecklingens till herrskare både
pä känslans och förnuftets områden. Det sistförflutna seklet såg en sådan strid och
dess utgång tecknas genom hvad med sanning blifvit vttradt, att den tidens största
skeptiker genom sina skrifter gjort mera för lifvandet af den sanna religionens anda
än tio dogmatici. Ty så djupt det religiösa behofvet är rotadt hos menniskan, så
mögligt gör det sig ock gällande, då dess kraf lemnäs alltför mycket ohllfredsstäldt.
Och derföre ju skarpare tviflet framträder desto förr leder det ofta till erkännande
af religionens sanning.
Den vetenskapliga forskningens frihet är således berättigad icke blott från synpunkten
af den nödvändiga fortgången af menniskans andliga utveckling, utan äfven
från synpunkten af religionens sanning och nödvändighet, hvilka skulle upphäfvas
om religionen ej kunde bestå jemte vetenskapens frihet.
Men denna frihet kan ej yrkas, der ännu cj vetenskap odlas. Och då
detta först sker vid universiteten, måste det erkännas att, om undervisningen vid de
lägre läroverken någorstädes skulle begagnas att i lärjungarnes ännu för sjelfständig
pröfning ej mogna sinnen utså otro och tvifvel om religionens sanningar, detta vore
ett ofog, som borde rättas. Motionären har emellertid ej närmare angifvit hvad i
förevarande afseende skulle vara alt anmärka och Utskottet, som för egen del saknar
anledning antaga ett sådant förhållande, som motionären afsett, verkligen vid något
af dessa läroverk eger rum, skulle i allt fall draga i betänkande att, såsom lämplige
förorda de af motionären föreslagna åtgärder för åstadkommande af rättelse.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt får Utskottet tillstyrka,
att ifrågavarande motion lemnäs utan afseende.
Stockholm den 3 Januari 1860.
6
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottds Betänkande 12.
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utak. den 4 Jan. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion att Rikets Ständer mätte hos Kongl.
Ma.j:t i underdånighet anhålla om aflålande af nådig Proposition
om eli nytt Hofslalls uppbyggande.
I memorial, som Högloflige Ridderskapet och Adeln till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterat, har Herr Brakel, M.. framställt angelägenheten deraf
att Helgeandsholmen från sitt nuvarande vanprydande skick omskapades till ett utseende,
motsvarande dess läge i Sveriges hufvudstad, i granskapet af Konungaborgen,
samt då, för vinnande af detta syftemål, vore nödigt att Hofstallet flyttades
til! annan plats, föreslagit att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anmäla sin underdåniga
önskan att Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig proposition
om ett nytt Hofstalls byggande.
I anledning häraf får Utskottet upplysa att Kongl. Majit i nådig skrifvelse den
9 Februari dSöö till Öfver-ståthållaren i Stockholm, jemte det Kongl. Majit, för befordrande
af hufvudstadens förskönande, medelst borttagande af de å Helgeandsholmen
befintliga hus och byggnader samt holmens planerande, förklarat sig sinnad att,
när Hofstallets förflyttning kunde verkställas, låta borttaga samtlige de å holmen belägne,
Konungen enskildt tillhörige hus och byggnader samt kostnadsfritt till vederbörande
upplåta tomtplatserna, hvarå de äro uppförde, tillika i nåder uppdragit åt
en särskild Kommitté att uppgöra och till Kongl. Majit inkomma med förslag såväl till
Kongl. Hofstallets förflyttande till annan lämplig plats; som ock till Helgeandsholmens
planerande och försköning, hvilka förslag borde upptaga, bland annat, de åtgärder,
som kunde erfordras för att komma i besittning af ny tjenlig, tomt för Kongl. Hofstallet,
samt projektritningar och kostnadsförslag för det nya Hofstallet; och har Utskottet
inhemtat att den sålunda tillsatta Kommittéen ännu icke med förslag i ämnet
till Kongl. Majit inkommit.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 13. 7
Då således Kongl. Majit redan vidtagit åtgärd för beredande af den förändring
motionären yrkat och saken är beroende på utredning af en för sådant ändamål
tillsatt Kommitté, samt Kongl. Majit icke lärer underlåta att framgent åt saken lemna
den uppmärksamhet, densamma må anses förtjena, hemställer utskottet
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Januari 1860.
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. deu i Jan. 1860, kl. 2 c. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion ali hvarje ledamot af Domkapitlet
mätte ei'hålla eli exemplar af Svensk Författningssamling.
Uti en af Högvördiga Preste-Ståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterad motion har Herr Prosten Lundholm, enär ledamöter i Domkapitlet icke,
lika med ledamöter i Öfver-domstolar och Rikets Kollegier, Domare, Kronobetjenter
och flera andra tjenstemän, erhölle hvar sitt exemplar af Svensk Författnings-samling,
men förstnämnde ledamöter ganska -ofta vore i behof af tillgång till berörde samling
och behöfde rådfråga densamma vid uppsättande af utlåtanden och förklaringar, som
af Kongl. Majit eiler Embetsverken från Domkapitlen infordrades, samt kostnaden för
det ökade antal exemplar, som för afhjelpande af denna brist erfordrades vore obetydlig,
föreslagit att ett exemplar af Svensk Författnings-samling måtte tilldelas hvarje
Domkapitels ledamot i riket med skyldighet att till efterträdare i befattningen i fullständigt
skick aflemna hvad sålunda emottagits.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; och sorn, enligt nu gällande
bestämmelser, tre exemplar af Svensk Författnings-samling tilldelas hvarje Domkapitel
och härigenom behofvet för ledamöterne i Domkapitlen alt till Författnings-samlingen
ega tillgång synes vara tillräckligt uppfyldt, samt, i händelse särskildt exemplar af
8 Allm. Besvärs- och Ekon-Utskottets Betänkande J\s 14.
Författnings-samlingen skulle tilldelas hvarje Domkapitels ledamot, anspråk på enahanda
förmån synes med lika skäl kunna framställas af ganska många andra tjenstemän
hvarigenom kostnaden för Författnings-samlingens utgifvande kunde komma att till
Statsverkets betungande betydligt ökas, hemställer Utskottet vördsamt
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 Januari 1860.
N:o 14.
Ante. till Exp.-Utsk. dea i Jan. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om stadganden till begränsande af
Sockenstämmas beslutande rätt.
Denna till Utskottet remitterade motion är, inom Yälloflige Borgare-Ståndet väckt
af Herr Hierta, L. J., som anfört att, derest grundlagens bud om Svenska folkets
urgamla rätt att sjelf sig beskatta skall blifva en sanning, så bör intrång derå icke
få ske genom tillämpning af andra författningar, som angå menigheters rätt att beskatta
sina medlemmar. En sådan författning vöre dock den nu gällande om sockenstämmor
och kyrkoråd; ty ej nog att deruti saknades en närmare och noggrann
bestämmelse om hvilka ärenden kunde af sockenstämma afgöras; ej heller i afseende
på omfånget af tiden för de afgifter sockenstämma kan ålägga, eller på sättet för
ärendernas företagande och afgörande funnes någon säkerhet mot öfverraskning och
missbruk. Det enda författningen härom innehölle vöre, att det eller de ärenden,
hvarom förslag väcktes, skulle, jemte tiden för sammankomsten, fjorton dagar förut
från predikstolen kungöras, och, hvad hufvudstaden anginge, en annons derom införas
i , den tidning, som för Ofver-ståthållare-embetetets kungörelser begagnas. Vore
denna
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utshotlels Betänkande M 14.
«.)
denna formalitet uppfylld så funnes sedermera intet, som begränsade en för tillfället
sammanbragt ros t p I ur a I i te ts maktfullkomlighet. I sjelfva Riksförsamlingen hade dock
grundlagsstiftarne ansett nödigt, att lemna hvarje enskild ledamot rättigheten att fordra
ett väckt förslags bordläggning och att föreskrifva en sådan för Utskottens utlåtanden,
utan särskildt påyrkande; men i sockenstämma gällde ej ens de mest talande
skäl till uppskof, om ej majoriteten förenade sig derom. Sålunda hade utgifter kunnat,
emot talrika församlingsmedlemmars yrkande på uppskof, utan rådrum för mognare
öfverläggning, å sockenstämma beslutas samma dag då förslaget blifvit framstäldt,
hvarigenom församlingen ådragits en beskattning ej blott för det året utan för många
kommande, särdeles i fall företaget erfordrat ett större låns anskaffande, till hvars
återbetalning sockenstämman förpligtat äfven en kommande generation. Faran häraf
och af det fält, som sålunda vore öppet för förslagsmakeriet, visade sig än mer ögonskenlig!,
om man besinnade att, i följd af det i allmänhet rådande röst beräkningssättet
vid sockenstämma och af den myndighets organisation, som förvaltar församlingens
angelägenheter, flertalet af församlingsboerne vanligen är frånvarande, emedan de
anse sig derstädes intet kunna uträtta; men äfven för de förmögnaste kunde den i
nuvarande författning stadgade ordning medföra betänkliga följder, derest en sådan
församlingsledamot råkade vara frånvarande några få veckor och en annan ledamot
under tiden framkomme med eller lyckades genom öfverraskning genomdrifva något
favoritprojekt, hvars kostnad den frånvarande sedermera kunde få till större delen
vidkännas i den mån han hade större andel i egendom inom församlingen, äfvensom
denna hans egendom kunde blifva för lång tid graverad i och för sådan utgift. Emot
invändningen, att den, som ej passar på sockenstämman, får skylla sig sjelf, kunde erinras,
att det vore illa stäldt med ordningen inom ett samhälle, större eller mindre,
der hvarje medlem skulle nödgas oupphörligt vara på sin vakt, för att ej, snart
sagdt genom öfverrumpling när som helst, blifvauts att lör oväntade tillökningar i sina
utskylder, må hända ofta nog till bekostande af föremål, hvilkas nytta kan vara åtminstone
tvifvelaktig; och vådan vore så mycket större, som författningen ej ens lagt
något uttryckligt hinder för en församling att genom ett sådant knapphändigt beslut,
som det nyss omförmälda, skuldsätta en efterkommande generation för återbetalning af
ett lån, som en i sockenstämman tillstädesvarande röstpluralitet beslutade upptaga. Af
dessa skäl yrkade motionären en sådan omarbetning af Kongl. Förordningen om sockenstämmor
och kyrkoråd, hvarigenom följande försigtighetsmått blefvo iakttagne:
1:o att med undantag af sådane århga mål eller andra kuranta ärenden, som
enligt författningen skola å vissa bestämda tider i sockenstämma företagas, intet mål
må slutligt afgöras å samma dag, då det första gången der föredrages, så vida icke
minst två tredjedelar af de närvarande, så väl efter personernas antal som röstetal
räknadt, förklara saken vara af beskaffenhet att ej kunna uppskjutas, hvaröfver dock
besvär i allt fall må kunna inom lämplig tid anföras hos Konungens BefallningshafBih.
till B. St. Prof. 1859 å 18C0. 8 Sami. 3 Haft. 2
10
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 14.
vande, som, i fall han finner klaganden hafva haft skäl för sig, ege återförvisa må
let
till ny och lagenlig behandling;
2:o att då ärendet nästa gången förekommer, med en mellantid af minst två
veckor, hvarunder förslaget skall hållas tillgängligt för hvarje församlingsledamot,
som önskar deraf taga kännedom, må uppskof än en gång kunna ega rum med det
slutliga afgörandet, så vida minst en. tredjedel af det närvarande röstetalet, eller minst
hälften af de närvarande personerna, sådant yrka;
3:o att någon beskattning för mer än ett år ifrån den tid, då beslutet fattas,
eller derpå följande kalender-år, icke må af sockenstämma åläggas församlings-ledamöter,
med mindre Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd dertill sökes, med uppgift så väl om
tiden för beskattningens fortfarande, som angående beloppet samt föremålet, hvartill
medlen skola användas; kunnande dock församling genom förnyadt medgifvande för
ett år i sender åtaga sig sådan beskattning under flere påföljande år, utan inhem
tande
af Konungens tillstånd; men att i intet fall beskattning för mer än tio år må
kunna på en gång beslutas;
4:o att uti författningen må närmare bestämmas för hvilka slags föremål sockenstämma
må kunna ålägga beskattning, så att icke hvilka företag som helst må
der komma i fråga under namn af församlingens angelägenheter, och minst sådana,
som afse att, medelst ett emot församlingens skuldförbindelse på framtida återbetalning’
anskaffadt förlagskapital åstadkomma produkter till afsättning emot betalning och
en deraf uppkommande vinst, elier, med andra ord, sådane spekulationer, hvilka äro
underkastade konjunktur och täflan med den enskilda industrien samt följaktligen
kunna misslyckas.
Då denna motion blef i ofvanomförmälda Riks-stånd väckt, har derstädes Herr
Dahm, 0. E. S., med förklarande det han instämde i det hufvudsakliga af motionen,
såsom tillägg föreslagit att sockenstämma i stad alltid borde i laga tid kungöras
i stadens tidningar, der sådane finnas, enär eljest lätt kunde inträffa att en vigtig
sockenstämmo-kungörelse, som upplästes medan folket strömmade ur kyrkan, möjligen
kunde af ingen blifva hörd och uppmärksammad.
Utskottet har tagit dessa förslag i öfvervägande; och som Herr Hiertas motion
synes hafva afseende särdeles å förhållandet vid sockenstämmor i Stockholm, så får
Utskottet erinra om, huruledes, vid sistförflutna riksdag, blifvit utredt att Kongl. Förordningen
om sockenstämmor i Stockholms stad den tö Mars 1847 tillkommit, efter
det ej mindre vederbörande embetsmyndigheter, än ock hufvudstadens församlingar
blifvit i ämnet hörde, samt desse sistnämnde genom utsedde Deputerade, i samråd
med af Kongl. Maji i nåder förordnade Kommitterade, uppgjort underdånigt förslag
till förordning; vid hvilket förhållande Utskottet jemväl nu vidhåller sin vid nämnde
riksdag uttalade, af Rikets Ständer då godkända åsigt, att, med afseende å Författningens
tillkomst', och då densamma endast är för Stockholms stad gällande, fram
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-V t skot tels Betänkande M 14.
11
stallning om förändring deruti lämpligast kan af vederbörande lokalmyndigheter och
utan Rikets Ständers medverkan till Kongl. Majit frambäras.
Då Kongl. Förordningen angående sockenstämmor i riket den 29 Augusti 184-3
föreskrifver, i dess 4:de §, att sockenstämma skall från predikstolen i socknens kyrka
å helgedag pålysas 14 dagar eller minst en vecka förut, och, derest helgedag till
Sockenstämman är bestämd, derom skall å stämmodagen påminnas; att väl angående
ärenden, som fordra skyndsam handläggning, sockenstämma må hållas efter kortare
kallelsetid och äfven å samma dag, då den pålyses; men att beslut om afgifter ej
må i dessa begge sednare fall fattas; samt att kungörelse om sockenstämman skall
innehålla bestämd uppgift om öfverläggningsämnen vid sammankomsten; i 5:te §:ns
Gite moment, att röstegande må genom fullmakt till annan öfverlåta sin talan och
rösträtt å sockenstämma; i 10lde §, att alla afgifter, hvarom sockenstämma besluta,
skola utgå efter den bestämda grunden för rösträtt i sockenstämma, så vida ej särskildt
derom blifvit stadgadt eller särskild öfverenskommelse derom träffad; i 11 :te
§, att sedan sockenstämmoprotokoll och beslut blifvit justeradt och underskrifvet,
beslutet jemte besvärshänvisning skall nästa sön- eller helgdag, då gudstjenst hålles,
från predikstolen uppläsas och, der det angår viss person, honom ofördröjligen
tillställas; samt att den, som med beslutet är missnöjd, eger deröfver anföra besvär
inom 30 dagar från beslutets kungörande, eller deraf bevisligen erhållen del; synes i
dessa stadganden innebäras stora garantier mot öfverrumplingar och förhastade beslut,
mot förnärmande af bortavarandes rätt och mot obilliga afgifters -åläggande, samt
tillfälle och godt rådrum till ändrings vinnande vara beredt. Om någonsin ock folket
kan sägas ega att sjelf sig beskatta, lärer det väl vara fallet vid sockenstämma,
der rösträtten är så vidsträckt och der afgifterna i allmänhet utgå i proportion till
rösträtten.
Med skäl torde äfven kunna ifrågasättas, huruvida ej de af Herr Hierta föreslagna
stadganden väl mycket afvika från nyare tiders'åsigter om olämpligheten af
en mängd frågors hänskjutande till Kongl. Maj:t att i administrativ väg pröfvas, om
kommunernas sjelfstyrelse och om fördelarne af att gifva lif och kraft åt de kommunala
institutionerna.
Föreskriften att sockenstämmas beslut om beskattning, utsträckt till mer än ett
år, erfordrade Kongl. Maj:ts nådiga medgifvande, skulle lemna i Konungens skön att,
äfven när hela församlingen vore om beslutet ense, samma beslut ogilla; den skulle
föranleda tidsutdrägt med beslutets verkställande samt öka centralisationen och den
förut öfverklagade mängd af ärenden, som till Kongl. Maj:ts afgörande öfverlemnas.
Bestämmelsen, att i intet fall beskattning för mer än tio år må kunna på en
gång beslutas, synes hota att på ett betänkligt sätt lägga svårighet i vägen för större
allmänna företag, såsom gas- och vattuledningar, kyrko-, hamn- och brobyggnader
m. fl., som för en stads- elier landt-församling kunnna medföra behofvet af uppta
-
12
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskoltcts Betänkande M 14.
gande af ett amortenngslån för lungre tid än tio år, eller att genom årliga tillskott
under en längre utsträckt tid verkställas.
Det synes fara värdt ätt, genom den föreslagna bestämmelsen om bordläggning,
det redan förut ej synnerligen starka nitet och interesset för sockenstämmans
angelägenheter skulle på ett betänkligt sätt än ytterligare afkylas. Öfvertvgelsen att
de till öfverläggning kungjorde frågor ej komme att samma dag till slut förhjelpas,
skulle måhända afhålla mången från sockenstämmans besökande och sålunda, mer an
livad nu är fallet, lemna fältet öppet för ett slutet partis afsigter. De ständiga uppskogen
och deraf tätare påkommande sockenstämmorna skulle sannolikt i sin mån
bidraga att utledsna församlingsboerne. Vådliga följder af detta stadgande kunde
jemväl uppstå då en utbrytande farsot, eller annan anledning, erfordrade skyndsamma
åtgärder.
Den omgång och tidsutdrägt samt den kraftlöshet, som sannolikt, på dessa
sätt, blefvo sockenstämman utmärkande egenskaper, skulle måhända för en längre
tid betaga nationen all håg och allt förtroende för kommunala institutioner, samt
föranleda dertill att all administration lemnades i tjenstemännens händer.
Då Utskottet ej heller anser tillräcklig anledning vara för Rikets Ständer alt,
beträffande de frågor, för hvilka sockenstämma må kunna ålägga beskattning, söka
hos Kongl. Majit utverka inskränkning i den myndighet Kongl. Majit funnit böra
denna kommunala institution tillkomma; och då Utskottet har sig bekant att Kongl.
Majit, med anledning af Rikets Ständers vid sednaste riksdag derom gjorda framställning,
nedsatt en Kommitté för utarbetande af förslag till stadgar för en fullständig
kommunal-styrelse, hvilka stadgar, om de vinna gillande, måste till väsendtlig del inverka
på nu gällande bestämmelser rörande sockenstämmor, får Utskottet således
vördsamt hemställa
att Herr Hiertas motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Herr Dahms förslag om sockenstämmas kungörande i städernas tidningar synes
visserligen medföra fördel; men då det står hvarje stadsförsamling öppet att, genom
öfverenskommelse med sockenstämmans ordförande eller genom formligt sockenstämmobeslut,
härom föranstalta, samt det föreslagna tillägget i lagen om sockenstämmor
således ej är i högre mån af behofvet påkalladt; — vid hvilket förhållande
tätare påkommande lagstiftningsåtgärder torde böra undvikas — hemställer Utskottet
vördsamt
att ej heller detta förslag må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 Januari 1860.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 15.
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Jan. i860, kl. 2 o. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillstånd all alla lider af
året fortsätta auktioner å landet till klockan 9 på aftonen.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har Erik Hansson från Gefleborgs län andragit
att, då Kongl. Kungörelsen den 22 September 1848 stadgade det auktioner å landet
finge fortgå till klockan 9 på aftonen under tiden från den 1 Mars till den 15
Oktober, och blott till kl. 7 under den öfriga delen af året, så hade likväl erfarenheten
sedermera länge visat olägenheten af den inskränkning i tiden, som sålunda för
den mörka årstiden egt rum, helst allmogen, mån om sin arbetstid, sällan förr än på
eftermiddagarne infunne sig vid auktionerna, och desamma således först vid middagstiden
kunde begynnas. Men då numera spirituosa ej finge hållas till salu vid
auktionstillfällen, samt allmogen derföre på ett tillfredsställande sätt iakttoge nykterhet,
så att oordningar sällan föreföllo, borde det lända till köpares och säljares ömsesidiga
fördel, om auktioner på landet finge fortgå till klockan 9 på aftonen under
alla tider af året; hvilket motionären således yrkade. Förändringen, ehuru ringa,
skulle för den, som nödgades försälja sin eller myndlingars lösa egendom, dock
medföra besparing af kostnader, som härflöto af förrällningens afbrytande på ett
klockslag, då kanske blott få utrop qvarfunnos att lemnäs till följande dagen.
Allmänna Besvärs- och I^konomi-Utskottet, till hvars behandling deuna motion
blifvit öfverlemnad, har jemväl vid förutgångna riksdagar förehaft motioner i liknande
syfte, men då afstyrkt desamma, dels emedan de utbjudna varorna borde
vid utropen kunna behörigen skådas och till sitt värde uppskattas; dels emedan
önskligt ansågs att kronobetjeningen måtte, så vidt sig göra läte, vid auktionsförrättningen
närvara, till förekommande af oordningar och oloflig bränsvinsförsäljning,
inen kontrollen härvid, sedan mörkret inbrutit, för kronobetjeningen försvårades och
I
1 \ Allm. Besvärs- och Ekon.-Utshottets Betänkande M 15.
ileras göromål ej heller medgåfve qvardröjande vid auktioner under en längre på
aftonen utsträckt tid.
Utskottet kan emellertid nu ej undgå att finna, det de ofta förnyade framställningar
rörande utsträckningen af den för auktioners förrättande å landet bestämda
D I O
tid, hvilka sålunda förekommit, vittna det allmoden anser en sådan utsträckning vara
C? ö
för sig gagnelig. Polismaktens ingripande i den enskildes förfoganden synes ock,
fastän välgörande då eljest sannolikt inträffande lagöfverträdelser, oordningar och
rättsförnärmelser derigenom förekommas, ingalunda önskvärdt då skälig anledning till
farhåga härutinnan ej längre förefinnes, och då det derföre lätteligen kan förr motverka
iin befrämja sitt ändamål. Förbudet mot bränvinsförsäljning å auktioner har
nu redan flera år varit gällande och tillämpadt; auktionsmenigheten bör sålunda hafva
förlorat vanan att vid dessa förrättningar finna spirituosa sig till förtäring erbjudna,
och lockelserna till lönnkrogen vid auktionsstälien böra, tillika med de oordningar,
hvilka genom starka dryckers försäljande vid auktioner framkallats, under dessa år
blifvit i betydlig mån begränsade; — ett förhållande, som jemväl för särskilda orter
blifvit af flere Utskottets ledamöter vitsordadt. Tiden torde således nu vara kommen,
då den af allmogen önskade förändringen kan ega rum och då ett lagstadgande bör
upphäfvas, som, derest det qvarstode sedan behofvet deraf försvunnit, måhända
snart blott skulle öka antalet af lagar, som ej vinna tillämpning. Utskottet hemställer
derföre vördsamt,
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om utfärdande af en författning, hvarigenom medeilves
D ’ O u
att auktioner å landet må alla tider af året forleå till klockan
O
9 på aftonen.
Stockholm den 3 Januari 1 SCO.
Reservation anmäldes af:
Herr Silfverstolpe, F. O.
»Emot Utskottets beslut att tillstyrka utsträckning af tiden för auktioners hållande
på landet till klockan 9 om aftonen, äfven den mörka årstiden från den 15
Oktober lill den 1 Mars, får jag vördsamt mig reservera. Jag anser att motionen
icke bör till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, och det på följande skäl:
1:0 att nu gällande Kongl, kungörelse, af den 22 September 1848, är utfärdad
Allm. Besvärs- och Ekon.-U(skottets Betänkande, M 15.
15
i full öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid 1847 och 4 848 årens riksdag aflåtne
underdåniga skrifvelse i ämnet, och att inga förtindrade förhållanden inträffat,
som böra föranleda rubbning i hvad då ansågs riktigt;
2:0 att nu medgifna tid för auktioners hållande i allmänhet blifver fullt tillräck
lig,
om auktionsförrättarne iakttaga att börja auktionerna vid lämplig tid på förmiddagen,
och icke dermed uppskjuta, såsom nu ofta sker, ända till 12, 1 å 2 på dagen;
3:o alt kontrollen mot utskänkning, vid auktioner, af bränvin eller andra brända
eller distillerade drycker blifver betydligt svårare, då auktionstiden får utsträckas till
sent på aftonen, sedan mörkret inträffat;
4:0 att äfven andra oordningar, dels på stället, dels vid hemfärden från auktionen,
mycket lättare inträffa om nätterna, samt då äro mycket svårare både att fö
rekomma
och att upptäcka, än om folksamlingen åtskiljes tidigare om aftonen;
5:0 att ett till alla delar alldeles lika förslag, hvilket vid sista riksdagen framställdes
och då af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet behandlades i dess betänkande
As 4 5, då ansågs icke böra föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd;
och slutligen
el
6:o ått frågan, enligt min tanke, är af alldeles för liten vigt för att böra föranleda
till någon förnyad framställning af Svenska folkets representanter.»
Häruti instämde: Grefve Lewenhaupt, C. 31., Herr af Geijerstam. 0., Kontraktsprosten
Falck och Kyrkoherden Ternström.
16
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 10.
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. den i Jan. 1800, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning a/ väckta motioner om tillägg till 5 § i Kongl.
Förordningen den 29 Augusti '1843 angående sockenstämmor
i riket.
Dessa till Utskottet remitterade motioner äro väckta inom Hedervärda BondeStåndet
af Håkan Olsson från Christianstads län samt Joseph Oscar Almqvist från
Norrbottens län.
Håkan Olsson har andragit, att å flera orter den åsigt gjort sig gällande att
löntagare, fabrikant, handtverkare eller annan näringsidkare, som innehar eller eger
fastighet, borde vid sockenstämma utöfva rösträtt endast efter fastighetens mantal
och ej efter den bevillning, efter 2:dra Artikeln han i sin andra egenskap erlägger,
genom hvilken lagtolkning denne således, till men för andre, mindre förmögne, åtnjöte-obehörig
minskning i de kommunala afgifter, som efter berörde rösträtt beräknades.
Då sådant likväl ej kunde vara lagens mening, yrkade motionären, att, till
vinnande af rättelse, efter paragrafens 3:dje moment måtte tilläggas följande ord:
«eges eller innehafves hemman eller lägenhet med mantal af fabrikanter, löntagare,
handtverkare eller annan näringsidkare, tillägges denne rösträtt särskildt för hemmantal
och lägenhet och särskildt för 2:dra Artikelns bevillning, som denne har att utgöra
till Staten»
Enahanda fråga har så väl vid 1850 och 1851 årens, som vid 1853 och
1854 årens riksmöten förevarit och vid begge dessa tillfällen har Allmänna Besvärs
och
Ekonomi-Utskottet ansett denna § böra så förstås, som motionären nu påyrkat;
och har Utskottet vid den sednare riksdagen tillstyrkt det förtydligande, att röst
rätten
borde utöfvas efter begge de ifrågavarande grunderna, dock med afdrag för
den
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 16. 17
den del af bevillningen efter 2:dra Artikeln, som utginge för fastighet, för hvilken
efter hemmantal röstades; men Utskottets förslag om detta tillägg vann ej Rikets
Ständers bifall.
Utskottet, som jemväl nu delar den sålunda uttryckta åsigt om huru rösträtten
bör beräknas, samt har sig bekant att, åtminstone å flera ställen af riket, denna
beräkningsgrund blifvit följd, anser, der en annan tillämpning skulle göras gällande,
ändring lämpligast kunna vinnas genom i vederbörlig ordning förd klagan; hvarföre
Utskottet vördsamt hemställer
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Josef Oscar Almqvist åter har ansett bestämmelserna om hvilka vid sockenstämma
ega rösträtt ej vara på lagliga grunder fotade, enär från sådan rösträtt äro
uteslutna de ståndspersoner, tjenstemän, handtverkare och näringsidkare, hvilkas bevillning
ej uppgår till det i förordningen bestämda minimum, äfvensom nybyggare,
torpare, inhysesman samt andra med dem jemförlige; och likväl beslutades på sockenstämma
om alla desses skyldigheter, och gärder blefvo dem af de röstande pålagde;
äfvensom vid uppgörande af konventioner om presträttigheter utgörande bestämdes
å sockenstämma, huru dagsverken borde af handtverksidkare, inhyseshjon, backstugusittare
och dylika personer utgöras, samt huru mycket desse borde erlägga för
lysning, vigsel, barndop och kyrkotagning,'utan att dock den sjunda skattlagde egde rättighet
att något vid sockenstämman andraga. Till beredande af mera rättvisa härutinnan
yrkade motionären att, till sockenstämmoförordningens ifrågavarande § måtte
fogas det tillägg, att ståndspersoner, tjenstemän, handtverkare, näringsidkare, utan
afseende å den bevillning som af dem erlägges, nybyggare, torpare, inhyseshjon,
backstugusittare samt andre med desse jemförlige, hvilka icke, enligt sockenstämmoförordningen,
ega rätt att i sockenstämmobesluten deltaga, sådan rätt tillerkändes i
alla de frågor, som röra deras skyldighet att deltaga i de inom församlingen utgående
onera.
Till bemötande af de utaf motionären anförda skäl kan erinras, dels att rösträtten
vid sockenstämma blifvit nyligen genom Kongl. Förordningen den M November
1857 ytterligare utsträckt, så att minimum af för rösträtt erforderlig bevillning
nu utgör blott 2 R:dr R:mt, dels att de, hvilka, i händelse af bifall till
motionen, förvärfva rösträtt, på samma gång skulle nödgas ovilkorligen ikläda sig
den delaktighet i afgifters utgörande, som i Förordningens 10 § omförmäles, hvilken
förpligtelse ofta skulle för dessa samhällsklasser kännas tung; dels att den, som genom
en sockenstämmas beslut blifvit lidande, eger sig öppet att ändring i behörig
ordning söka; men det är synnerligast i betraktande af de svårigheter, som sig förete
för öfverläggningars hållande med en så talrik menighet som den, hvilken, i händelse
af bifall till förslaget, kunde till sockenstämman sammanströmma, äfvensom för
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 3 Häft. 3
18
Allm. Besvärs- och. Ekon.-Utskottets Betänkande M 16'.
uppställande af någon lämplig jemförelsegrund vid röstberäkningen emellan nu varande
och de sålunda ytterligare tillkommande deltagarne i sockenstämma, — svårigheter,
till hvilkas lösande motionären ej framställt något förslag — som Utskottet anser
sig böra vördsamt hemställa,
att ej heller denna motion må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 Januari 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Ii. Westrell, 1860
Ålim. Uesv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 17.
i
Hf:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Jan. 1860, kl. 2 e. m,
Betänkande, i anledning af väckta motioner angående föreskrifter för Sveriges
ombud vid en för ordnande af mellersta Italiens angelägenheter
beramad kongress.
Sedan Herr Lallerstedt, G., inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt motion i
förevarande ämne och densamma blifvit öfrige Riks-Stånden kommunicerad samt hos
ISöglolliga Ridderskapet och Adeln af Herr Stjernsvärd, G. M., upptagits såsom egen
motion, hvarförutom inom Hedervärda Bonde-Ståndet Josef Oscar Almqvist från Norrbottens
län och Per Persson från Wermlands län väckt en med Herr Lallerstedts
hufvudsakligen öfverensstämmande motion, uti hvilken Ståndets, vid föredragningen närvarande,
ledamöter instämt, hafva omförmälde motioner blifvit till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet remitterade.
1 dessa motioner anföres, att på den kongress, vid hvilken mellersta Italiens
angelägenheter skulle afhandlas och hvilken innan kort komme att sammanträda, två
meningar efter all anledning komme att bekämpa hvarandra. Å ena sidan skulle man
föra förtryckets, å den andra frihetens talan. Om någonsin ett folk gjort sig förtjent
af friheten, så vore det mellersta Italiens folk. Öfvergifvet af sina furstar, hade det
under mera än ett halft år styrt sig sjelf och upprätthållit lag och ordning på ett
sätt, som furstarne icke kunnat göra. Aldrig hade någon folkresning varit mera berättigad,
än den Italienska, aldrig någon renare och ädlare. Der friheten framträdde
så obefläckad kunde den icke visas tillbaka. Intet folk kunde bättre förstå Italien,
än det Svenska, som aldrig legat under främmande förtryck och sjelf gifvit sig den
dynasti det eger. Ingen dynasti kunde bättre förstå Italien, än vår, som genom folkets
fria val uppstigit på tronen. Den ställning, Sveriges ombud borde vid kongressen
intaga, vore således på förhand gifven, och man behöfde säkert icke frukta att
del skulle af Konungen anvisas någon annan. Men då det Svenska ombudets uppträdande
©tvifvelaktigt skulle blifva mera oberoende och ega större vigt, om Ständerna
haft tillfälle att uttala sin mening, ansågo sig motionärerna böra föreslå, det Rikets
Ihli. till B. St. Pral. 1859 & 1860. 8 Samt. 4 Ilä[t.
Z Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 17.
Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att det ombud, som vid den
förestående kongressen skulle /öra Sveriges talan, måtte erhålla sådana instruktioner,
att det biträdde den åsigt, som ville hälda Italiens rätt att sjelf bestämma sitt öde.
Tider hafva gifvits, då de Europeiska staterna satt målet för sin storhet och
ära deruti att med våld och magt lägga under sig skiljda nationaliteter, och då folken
å sin sida dels hängifvit sig åt dessa sträfvanden, dels nära nog med likgiltighet
sett, huru på detta sätt förtryck eller undergång bereddes än åt en nation, än åt en
annan. Så kunde för ännu ej ett sekel tillbaka tre af vår verldsdels stater sig emellan
dela en fjerde och från antalet af Europas sjelfständiga nationer utstryka en bland
de talrikare. Sednare lyckades det den väldige herrskaren öfver ett af Europas miigtigaste
och mest civiliserade nationer att med sitt välde införlifva till språk, seder och
nationalitet från hvarandra vidt skiljda folk. Mångå tecken låta dock hoppas att dessa
tider äro förbi. För folkens vaknade sjelfmedvetande föll den nyssnämnda herrskarens
välde och från denna stund låter början räkna sig till en magt, förut föga känd
och gällande, men som derefter städse sträfvat och i mycket lyckats att ombilda vår
verldsdel, nationalitets-känslans. Väl lemnades åt dennas fordringar föga afseende vid
det ordnande af Europas angelägenheter, som, kort efter nyss omförmälda händelse, på
kongressen i Wien 1815 egde rum, men detta har ej hindrat eller kanske har just detta
verkat att nationalitets-medvetandet mer och mer utbildat sig hos de särskilda folken
och omsider blifvit en magt, hvars betydenhet icke någon, som betraktar vår verldsdels
sednaste historia, kan förneka. Yttringarne af denna nya magt borde naturligtvis i främsta
rummet blifva att hvarje kufvad och undertryckt nationalitet skulle söka att återvinna
den frihet och sjelfständighet, som måste vara målet för hvarje, icke till sinnelaget
förslafvad nations oallåtliga sträfvan. Men i jemnbredd dermed att känslan af den
egna nationalitetens vigt och värde hos de särskilda Europeiska nationerna tilltagit i
lifskraft, hafva ock sympatierna för andra folks nationela sträfvanden och intresset för
upprätthållandet af hvarje undertryckt nationalitet och dess förhjelpande till sjelfständighet,
städse fått ökad liflighet och kraft. Huru mycket dessa känslor af sympati
och deltagande i andra nationers ställning redan, medelst den allmänna opinionens
mägtiga kraft, verkat, visar sig kanske mest i det biträde, som kommit mindre mägtiga
folk till del i deras strider för sjelfständighet samt deruti att, då förr Europas
magter förde krig, för att underkufva hvarandra eller bemägtiga sig en större eller
miudre del af motståndarens område och såmedelst öka egen magt och förstora eget
välde, krigen numera allt oftare föras i ändamål att i strider för sjelfständighet eller
sjelfbestånd understödja svagare och förtryckta folk. Så, när för en mansålder tillbaka
Grekernes folk reste sig ur mångårigt förtryck och med vapen i hand fordrade
att åter intaga sin plats bland Europas sjelfständiga nationer, var det tre af Europas
stormagter, som grepo till vapen för att understödja denna frihetskamp och hvilka
Allm. Besv. och Ekon.-Vt skottets Betänkande N:o 17. 3
väsendtligt bidrogo att åt densamma bereda framgång. Sednare såg man en af dessa
magter, Frankrike, på samma sätt understödja Belgien i dess strid för oberoende, oell
våra dagar hafva sett först Frankrike och England gemensamt med Sardinien strida
för Turkiets skydd mot en annan magts angrepp och nu sist detta samma Frankrike
företaga ett vidtutseende krig för Sardiniens och mellersta Italiens befrielse från det
hot och det förtryck en mägtig grannstat på dem utöfvade.
Väl har Sverige icke deltagit i dessa strider, men det har derföre icke undgått
inflytelsen af nationernas förändrade förhållande till hvarandra och icke undandragit
sig uppfyllandet af de pligter, hvilka häraf blifvit en följd. Också när samma
folk, som så länge ällats att hålla Italien i bojor, hotade att med härsmagt beröfva
en med den Svenska beslägtad nation en del af dess område, tvekade icke
Sveriges folk att göra sig färdigt till strid för denna nation, med hvilken det for
dom
fört blodiga krig och af hvilken det sett sin egen sjelfständighet hotad. Städse
hafva äfven de känslor Europas civiliserade nationer egnat åt hvarje för frihet och
sjelfständighet kämpande folk lilligt delats af det Svenska folket och icke minst visat
sig i det varma deltagande, hvarmed det följt Italiens ädla folk under och efter den
nya skiftning i dess öden, som det sista kriget lät hoppas och äfven medförde. Högt
aktande sin egen, genom mången blodig strid bevarade sjelfständighet, kan Svenska
folket ej annat än med hängifna välönskningar följa hvarje annai folks strider och
uppoffringar för vinnande af en aldrig för dyrt köpt sjelfständighet; sjelft från ur
gamla
tider vant att efter egna lagar styras af den, som dess egen röst dertill kallat,
kan det ej ett ögonblick tveka att erkänna och, i hvad på det ankommer, häfda
denna rätt för andra folk. Derföre ock, då det blifvit beslutadt att, i likhet med
hvad förut under dylika förhållanden egt rum, mellersta Italiens angelägenheter skola
göras till föremål för öfverläggningar på en kongress mellan Europas magter och
Sverige äfven blifvit kalladt till deltagande häruti, har visserligen icke inom Sveriges
landamären någon tvekan funnits om den talan Sveriges ombud borde, i öfverensstämmelse
med Svenska nationens enstämmiga mening, på kongressen föra. Och
kunde för Sveriges folk pligten att åt mellersta Italiens innevånare yrka hvarje sjelfständigt
folks oförytterliga rätt att fritt bestämma 0111 sin styrelse, göras ännu heligare
och dyrbarare än den i sig sjelf är, så har detta skett genom det sätt, hvarpå
mellersta Italiens folk, sig sjelft lemnadt, vårdat sina angelägenheter och intressen, och
hvarigenom det visat sig moget för frihet och sjelfständighet.
Af hvad sålunda blifvit yltradt följer att Utskottet gillar motionärernas åsigter
om den talan Sveriges ombud hade att på kongressen föra. Men då Konungens
upphöjda och frisinnade tänkesätt äro kända och åt honom förvärfvat folkets odelade
förtroende samt derjemte förekommit, att Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes
Ärendena, under öfverläggningarne hos Ridderskapet, och Adeln tillkännagifvit,
att ombud för kongressen redan blifvit af Kongl. Majit i nåder lörordnade och instruktioner
för dem utfärdade, och af Hans Excellens Herr Statsministerns tillika
gjorda förklaring, att dessa instruktioner voro enliga med Kongl. Majlis och Hans
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 18.
Rikens värdighet samt Rikenas sanna konstitutionel intressen, torde få antagas
följa att nämnde instruktioner öfverensstämma med den ofvan uttryckta mening, så
anser Utskottet
att vid anförda förhållanden någon Rikets Ständers åtgärd i anledning af
motionerna icke vidare erfordras.
Stockholm den 10 Januari 1860.
H:o 18.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 10 Jan. 1860, kl. 2 e. in.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för tjensteman att,
utan särskild Konglig tillåtelse, under tjenstledighet vistas livar
han behagar och erhålla pass till utrikes ort för den tid han
visar sig vara af vederbörande myndighet lagligen permitterad.
1 denna motion, som af Vällofliga Borgare-Ståndet blifvit till Allmänna Besvärs
och
Ekonomi-Utskottet remitterad, har Herr Dahm, O. E. S., anfört att vissa embetsed)
tjenstemän ej finge lemna fäderneslandet utan Kongl. Maj:ts särskilda tillåtelse,
medan andra och bland dem åtskillige, som förut haft större frihet, icke kunde, i
saknad af nådig tillåtelse, erhålla pass för längre tid än en månad, hvilken tid ej vore
tillräcklig ens för en vanlig badresa. Mången resa kunde dessutom vara så bråd
skande,
att den icke utan stor olägenhet kunde uppskjutas så lång tid, som erfordrades
för den Kongl, tillåtelsens erhållande. Enda skälet till det sålunda för tjenstemannen
lagda hinder att hvar som helst tillbringa sin permissionstid, måste väl sökas
deri, att man antagit, att Konungen möjligen kunde behöfva honom till någon Dess
och Rikets tjenst, som för den permitterande myndigheten vore obekant. Detta torde
dock vara en så sällsynt händelse, att den hvarken kunde eller borde läggas till grund
för något lagbud. Vore åter grunden till förbudet fruktan att tjenstemännen skulle
öfvergifva rike och tjenst, så syntes denna fruktan onödig, då man klagade öfver trängsel
på embetsmannabanan och då man i allt fall icke kunde hindra tjenstemännen att
flytta ur landet, så länge man ej kunde hindra honom att i laga ordning taga afsked.
Befarade man, i afseende på uppbördsman, att honom kunde beredas tillfälle att rymma
med om händer hafvande medel, så låge hindret häremot deri, att tjenstledighet
icke beviljades innan han redovisat för sin uppbörd. I allt fall kunde ju den. som
nu utan Konungens tillstånd erhölle pass på en månad, lika väl begagna detta för att
rymma till Amerikas djupaste urskogar, som om han för ett år, eller längre tid, fått
pass. Då således den ifrågavarande föreskriften endast föranledde tidspillan och kost
-
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottcts Betänkande N:o 18.
naclér samt Adroge Kongl. Maj:t besvär med handläggningen af sådana föga vigtiga
ärenden, som underordnadé myndigheter kunde uträtta, har motionären föreslagit, att
Rikets Ständer mätte förklara sin mening vara, att tjensteman borde, utan särskild
Kongl, tillåtelse, ega rättighet att under tjenstledighet vistas hvar han behagade och
erhålla pass till utrikes ort för den tid han visade sig vara af vederbörande myndighet
lagligen permitterad.
Grunden för stadgandet att civil embetsman, som erhållit Kongl. Maj:ts nådiga
fullmagt, icke finge utan Kongl. Majits särskilda tillåtelse resa utrikes, återfinnes i
Kongl. Kungörelsen den 17 Mars 1780, der det heter, att som Kongl. Majit ansåge
emot skick och ordning samt undersåtlig aktning stridande att en civil embetsman,
som med Kongl. Majits nådiga fullmagt vore i verklig tjenst, utan Kongl. Majits tillstånd
reste till utrikes ort att der någon tid förblifva, skulle den, som utan sådant
tillstånd begåfve sig utom riksgränsen och der öfver fyra, eller högst fem, dagar förblefve,
vara dess innehafvande tjenst förlustig. Sedermera har emellertid, uppå Rikets Ständers
vid 1853 och 1854 årens riksdag gjorda underdåniga framställning, huruvida
icke någon längre tid, än den dittills föreskrifna, kunde bestämmas, under hvilken det
blefve de med Kongl, fullmagt försedde civile tjenstemän medgifvet att för enskilda angelägenheter
vistas å utrikes ort, utan att dertill hafva utverkat sig Kongl. Majits nådiga
tillåtelse, Kongl. Majit funnit godt att den 23 Mars 1855, jemte upphäfvande
af ofvanberörde Kongl. Kungörelse, i nåder förordna, att för embets- och tjenstemän
i rikets tjenst, utom de vid krigs-staten anställde, vederbörande må, då de sig derom
anmäla, utfärda pass till utrikes resa på så lång tid, som tjenstledighet visas vara dem
af behörig myndighet beviljad, dock icke utöfver en månad, så vida ej längre tids
utrikes vistande för tillfället af Kongl. Majit i nåder medgifvits.
Den inskränkning, som förut fanns i de med Kongl, fullmagt försedda civila
embetsmännens rätt att resa till och vistas å utrikes ort, har sålunda, på samma
gång tiden för resor, utan särskildt tillstånd förlängdes från fem dagar till en månad,
blifvit utsträckt att gälla för alla embets- och tjenstemän på rikets stat, utom de
vid krigs-staten anställde, för hvilka, enligt särskilda stadganden, ännu strängare föreskrifter
äro meddelade. Men om det ännu 4780 kunde anses emot skick och ordning
samt undersåtlig aktning stridande att en med Kongl. Majits fullmagt försedd
embetsman, utan Kongl, tillåtelse företog en resa till utrikes ort för att der någon
tid vistas, så lärer det dock ej numera kunna så betraktas om en tjensteman,
efter erhållen ledighet från sin tjenst, tillbringar permissionstiden å utrikes ort. Den
lätthet, hvarmed utrikes resor, till följd af utvidgade och förbättrade kommunikationsanstalter,
nu för tiden företagas, hafva gjort till den vanligaste sak, hvad som för
åttatio år tillbaka mera sällan inträffade. Och då intill år 1855" all i de icke vid
krigs-staten anställde tjenstemän, som icke hade Kongl, fullmagt, kunde tillåtas att,
utan särskildt tillstånd, under erhållen tjenstledighet vistas å utrikes ort, lärer väl en
sådan rättighet äfven för framtiden kunna utan skada dem medgifvas, Något skäl.
6
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 18.
hvarföre de med Kongl, fullmagt försedde tjenstemännen skulle i detta fall vara underkastade'större
inskränkning än andra, synes Utskottet ej heller vara för handen.
För så vidt dessa tjenstemän erhålla tjenstledighet af Kongl. Maj:t låter det visst säga
sig att de kunna, på samma gång tjenstledighet sökes, begära tillstånd att resa utrikes.
Men dels är det åt andra myndigheter uppdraget att pröfva de Heste af dessa
tjenstemäns ansökningar om ledighet, så snart icke ledighet för längre tid ifrågasättes,
dels kan anledning till utrikes resa lätteligen yppas efter redan vunnen tjenstledighet.
Snarare skulle måhända fråga kunna väckas om en dylik inskränkning i afseende på
uppbördsmäns rätt att resa utrikes. Men då rätteligen tjenstledighet icke bör åt dessa
beviljas innan de sin uppbörd redovisat och pröfningen härom i allt fall måste öfverlemnas
åt den myndighet, under hvilken uppbördsmannen lyder, lärer icke någon ökad
kontroll eller större säkerhet vinnas derigenom, att uppbördsmannen för vissa fall skulle
betungas med att särskildt hos Kongl. Maj:t begära tillstånd att vistas å utrikes ort.
Deremot har Utskottet hyst betänkligheter, huruvida den ifrågasatta rättigheten
att under tjenstledighet resa utrikes lämpligen kunde äfven åt militäre embets- och
tjenstemän medgifvas, men då Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad redan blifvit
yttradt, ansett motionen böra föranleda en underdånig hemställan till Kongl. Maj:t,
har Utskottet trott skäl vara att under nådigt öfvervägande jemväl måtte komma, huruvida
ej de medgifvanden, som i förevarande fall kunde öfrige embets- och tjenstemän
lemnäs, äfven blefve för de vid krigs-staten anställde gällande.
På dessa skäl och då ofvananförda stadganden synas Utskottet endast leda
dertill att ådraga utrikes resande tjenstemän kostnader och besvär samt att betunga
Kongl. Maj:t med en, i samma mån kommunikationerna med utlandet tilltaga, ständigt
vexande mängd af ansökningar om tillstånd att resa utrikes, får Utskottet vördsamt
tillstyrka
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
embets- och tjensteman i Rikets tjenst må, utan Kongl. Maj:ts särskilda
tillåtelse, ega rättighet att, då han styrker sig hafva af behörig myndighet
erhållit tjenstledighet, hos vederbörande utbekomma pass för resa till och
vistelse å utrikes ort under den tid tjenstledighet blifvit honom beviljad.
Stockholm den 10 Januari 1860.
Reservation anmäldes:
af Herr Rosensvärd, J. H., som ansåg det föreslagna stadgandet vara föga tillämpligt
i afseende på militäre embets- och tjenstemän, åtminstone i hela den utsträckning,
som blifvit ifrågasatt, och säkerligen icke hafva sin motsvarighet inom någon
nations armé. Det skulle äfven kunna hafva till följd att ingen tjenstledighet bevil
jades
militärer, under vissa förhållanden, enär man väl kunde vilja permittera sådana
tjenstemän till mindre aflägsna inrikes orter, hvarifrån de hastigt kunde till tjenstgöring
inkallas, men icke 'medgifva dem rätt att vistas i aflägsna utrikes länder.
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 19.
Hf:o
Ank. till Exp.-Utsk. tlen 10 Jun. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om lag till begränsande af fångars
rätt att förvalta sin egendom och begagna andra medborgerliga
rättigheter.
ilos Höglolliga Ridderskapet och Adelil har Herr Grefve Löwenhjelm, Carl
Axel, undragit, att medan Fransyska lagen under namnet medborgerlig död betecknar
det begrepp, att den som är på lifstid dömd till fängelse anses såsom död för
samhället och bör vara utesluten från alla de rättigheter och handlingar, som tillhöra
fria medborgare, synnerligast förvaltningen af sin möjligen förut innehafda egendom;
samt af detta begrepp om en medborgerlig död följde förlusten af en mängd andra
rättigheter tillhörande den frie mannen, såsom obehindrad brefvexling med utom fängelset
varande personer, äfvensom rättigheten att i kraft af tryckfrihetslagen uppträda
såsom ansvarig författare; så hade deremot hos oss saknaden af bestämmelser om en
medborgerlig död gjort att ej blott ett allmänt fångreglemente, utan jemväl mångå
andra vigtiga och behöfliga stadganden, härflytande från begreppet om den medborgerliga
döden, ännu fattades. Det inträffade dock ej allenast stundom att ganska förmögna
personer föröfvade brott, som medförde fästningsstraff, utan jemväl ganska
ofta att mindre hemmansegare måste för sådana förbrytelser inspärras å fästning.
Desses förmögenhet borde då ställas under sådan förvaltning att densamma, då den i
lag bestämda fängelsetiden slutade, eller i händelse nåd mallankomme, kunde oförminskad
tillhandahållas den frigifne. I)å likväl, genom den anmärkta bristen i vår
lag, Kongl. Majit vore förhindrad att nödiga bestämmelser i afseende härå utfärda,
hemställde motionären, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla behofvet af en Lag-kommitté, hvilken ålades att till nästinstundande riksmöte
låta Rikets Ständer erhålla förslag till fyllande af den anmärkta lagbristen.
Den Fransyska lagens bestämmelser om en medborgerlig död återfinnas hufvudsakligen
i 2:dra kapitlet 2:dra sektion af Code Napoléon, der den 25:te artikeln
stadgar att, genom den medborgerliga döden förlorar den dömde eganderätten till
hela sin förmögenhet, hvilken öfvergår till hans arfvingar, som emottaga densamma
på enahanda sätt, som om han med döden aflidit. Han kan ej längre sjelf emottaga
något arf eller, i egenskap af arfvinge, öfverlåta något gods å andra. Han
kan ej disponera öfver något, vare sig genom gåfva eller testamente, ej heller på sådant
sätt förvärfva annat än det nödtorftiga till födan. Han kan ej nämnas till förmyndare
ej Heller deltaga i någon åtgärd, som rör förmyndarevården öfver andra.
8 Allm. Ilesv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 18.
Han är ej vittnesgill! lian kan hvarken kära eller svara inför domstol annorledes än
genom en, af domstolen, der saken är anhängig, för honom nämnd kurator. Han
kan ej med laga verkan ingå äktenskap och all laga verkan af det äktenskap han
förut kan hafva ingått upphör. Hans hustru och arfvingar inträda, hvar å sin sida,
i alla de rättigheter och skyldigheter, som skulle blifvit en följd af hans naturliga död.
Men bestämmelsen om medborgerlig död, hvilken i Frankrike medförde, bland
andra olägenheter och orättvisor, jemväl den, som motionären önskar förekomma,
enär personer, hvilka för politiska eller andra förbrytelser blifvit dömde, men sedermera
antingen erhållit nåd eller fått sin oskuld uppdagad, då de återgåfvos till samhället
funnit sin förmögenhet delad och förskingrad, har genom lagen den 51 Maj
1834 blifvit upphäfd; och för dem, som blifvit dömde till affliktiva straff för lifstiden,
har stadgandet om medborgerlig degradation samt deraf efter lag följande
omyndighet, jemlikt ‘28, 29 och 51 artiklarne af Code Pénal, inträdt i gällande
kraft, innefattande dessa sednare lagrum bestämmelser om förvaltande af den dömdes
egendom genom förmyndare; hvaremot såväl genom ofvannämnda lag den 51 Maj
1834, i fråga om de för lifstiden, som genom lagen den 50 Maj samma år, i fråga
om dem, som å bestämd tid blifvit till galerslaf eiler deremot svarande arbete
dömde, tillfälle är beredt att kunna genom Styrelsens medgifvande få, fullständigt
eiler i mindre mån, sjelfva vårda sin förmögenhet.
Den Fransyska lagens bestämmelser om en medborgerlig död synas aldrig
hafva varit förenliga med andan af vår lagstiftning och torde än mindre böra komma
i fråga, sedan desamma äfven i Frankrike befunnits olämpliga; och då 19 kapitlet
4 § Ärfda-Balken bestämmer att den för vanvett, slöseri eiler andra orsaker ej kan
vårda gods sitt, varde under förmyndare ställd, synes någon svårighet, på grund af
bristande lag, ej förefinnas för en lill fängelsestraff för längre tid dömd persons försättande
under förmyndare, da anmälan derom hos domstolen göres. Deremot har
Utskottet fästat uppmärksamhet dervid, att bestämd föreskrift saknas, hvilken myndighet
det må åligga att å sådana fall hafva tillsyn samt behofvet af förmyndares förordnande
hos domstolen anmäla; och som bristen af sådan föreskrift torde vara hufvudsakliga
anledningen till den af motionären anmärkta underlåtenhet härutinnan,
samt vårdnaden härå lämpligast torde böra uppdragas åt kommunal-myndighet i den
ort, der den saklallde haft sitt hemvist, hvilken myndighet bättre än någon annan lärer
vinna kännedom om de fall, der åtgärd är af nöden, så hemställer Utskottet vördsamt,
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att
den kommunal-myndighet, sorn Kongl. Majt dertill lämpligast finner, må
få sig uppdraget och ålagdt att om, tiil följd af ådömdt straff, förmyndare
för den sakfällde eller för annan person erfordras, derom hos vederbörlig
domstol göra anmälan.
Stockholm den 10 Januari 1860.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, J860,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottels Betänkande N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i fråga om utarbetande af stadgar till skyd
dande
af inhemska artisters förlagsrätt till original-arbeten i
bildande konst.
Uti en inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad
motion har herr Emil ron Qvanten erinrat, att hos oss hvarken i sed eller lag funnes
något verksamt skydd för ofvannämnde förlagsrätt. Denna brist verkade menligt för
konstverkens spridning till en större allmänhet samt för väckandet och odlandet af sin
net
för konst, enär original-arbeten måste blifva dyrare, då hvilken som helst har rättighet
att kopiera dem, än om konstverkets upphofsman kunde mot vedergällning öfverlåta
denna rätt på annan man, hvarigenom konstverkets pris skulle kunna minskas med den
summa, som för öfverlåtelse af rättigheten till kopiering i flera eller färre exemplar, eller
under viss bestämd tid, efter aftal erhölles. Kopiering pä spekulation af samtida inhemska
artisters arbeten vore, dä den utan särskildt tillstånd utöfvades, med skäl icke
ansedd såsom en ren industri och begagnades ej af artister med ömtåligare rättskänsla,
men så mycket oftare af parasiter på det konstnärliga området, uppmuntrade af förläggare,
hvilka sökte det billigaste priset. Goda originalers kopiering hade derföre blifvit
hvarken så allmän eller så ansedd, som den under andra förhållanden kunnat blifva, derest,
till båtnad för konstodlingen, den artistiska eganderätten blifvit respekterad och de original-producerande
artisterna funnit sin fördel vid att sjelfve låta kopiera sina arbeten.
En sådan brist på lag verkade äfven menligt för artisternas utkomst, pä hvilken konstodlingen
i så väsendtlig mån berodde, enär en vansklig ekonomisk ställning och undanBih.
till B. St. Brot. 1859 § 1860. 8 Sami. 5 Haft. . 1
2 Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 20.
ryckandet af den verkliga förljenstens lön gjorde artisten beroende af arbetet fördagen,
tvingade honom att] skatta åt dagens tyckea och hindrade honom från företagandet af
större arbeten, de der erfordrade långvarigare studium, dä deremot, om han egde förlagsrätten
til! sina arbeten, han deraf skulle fiuua sig uppfordrad att mera se på idéen och
kompositionen och sorgfälligare värda utarbetningen, helst kopiornas begärlighet och popularitet
så väsendtligen derpå berodde En konstnärlig industri, för ariisterne och för
publiken lika välkommen och gagnelig, skulle sålunda uppstå; och då hos oss litteratörens
eganderätt tili sin pennas alster vore skyddad af tryckfrihetslagen, samt industriidkarens
uppfinningar vore af patentlagen skyddade mot plundring, hvartill komme, att
de länder, hvilka ginge i spetsen för konstodlingen, redan tagit ut steget för att genom
lag bereda garantier emot den artistiska eganderättens våldförande, föreslog motionären
alt Rikets Ständer måtte till Kongl. Majit ingå med underdånig framställning om nedsättande
af en kommitté af sakkunnige män för utarbetandet af förslag till lag rörande förlagsrätten
till original-arbeten i bildande konst af inhemska artister, för att till behandling
vid näst-sammanträdaude riksdag företagas.
Utskottet anser denna fråga ej kunna efter vanlig måttstock bedömas. Produkterna
utaf tankens arbete äro otvifvelaktig! lika mycket föräjente af skydd, som någon
annan produktion; och tryckfrihets- samt patentlagarne hafva lemnat detta skydd, likväl
blott mot de ingrepp i berörde eganderätt, som genom det handtverksmessiga arbetet
kunna åstadkommas; ty för att eftertrycka den bästa bok, för att eftergöra den snillrikast
uttänkta maskin erfordras blott handtverkarens skicklighet, och på detta sätt kan
en lika god produkt åstadkommas som den af författaren elier uppfinnaren erbjudna. Men
med konstverk är ej förhållandet sådant En kopia tagen af en stor målares eller bildhuggares
arbete får ej samma värde som originalet, ej heller förminskas detta sednares
värde genom kopieringen. Ju flere kopior som deraf tagas, ju alimännare desamma spridas
och vinna erkännande, desto mera stiga ej blott originalet, utan jemväl konstnärens
öfriga arbeten i värde. Kopierandet af ett sådant arbete är ej heller något blott mekaniskt
och handtverksmessigt arbete, utan medför utbildning samt erfordrar, för att lyckas,
ett inträngande i den anda, som genomgår originalet och således ett verkligt konstnärskap.
Ofta utöfvas dervid jemväl en helt annan gren af konstnärskapet än den för
originalet anlitade, såsom fallet blir, då en tafla eller en staty återgifves i stålstick eiler
stentryck.
Med skäl torde jemväl kunna ifrågasättas, huruvida det är den, som af Försynen
fått sig beskärdt snille och en öfverlägsen förmåga, värdigt alt ängsligt häfda sin eganderätt
till hvarje på duken eller å tnarmorn nedlagd tanke, pä det densamma ej måtte
tillgodokomma andra än dem, som derföre till konstnären skattat, samt på det de mindre
lottade konstnärerne ej måtte kunna insamla några smulor, fallne frän de störres arbeten.
Skulle än derigenom någon gång den större konstnären förlora något i inkomst,
så får han det rikeligen ersatt genom ökad ära. Med det allmännas fördel öfverensstäm
-
Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 21. 3
mer ej heller att låna sin hjelp åt småsinnet, der detsamma hos någon konstnär skulle
göra sig gällande derhän, att, lör sjelfviska ändamål, undanhålla menskligheten de allmänt
bildande verkningarne af hvad som erhållit och fortfarande bör bibehålla namnet fri
konst Utskottet får således vördsamt uttrycka den åsigt
att motionen ej bör till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Januari 1860.
N:o 21.
Ank. till Exp.-Ut6k. den 20 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i fråga om utfärdande «/ en förordning till
skyddande af landets fornlemningar.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har B. J. Holmlin från Göteborgs och Bohus län
uti motion, som till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit remitterad, erinrat,
hurusom ett folks historia vore bland det dyrbaraste detsamma kunde ega, och huru de
ättehögar, kummel, stensättnipgar och runhällar, hvilka hos oss ofta anträffades, påminnande
om våra sedan många århundraden, att icke säga årtusenden, hädangångne förfäder
och deras bragder, utgjorde föremål för resande utländningars beundran. Slen detta
arf från förfädren hotade att förstöras. För vinsten af några kappar säd lät man plogen
eller spaden rota bland förfädrens multnade ben, och om lagen ej snart satte en gräns
för lörstörelsebegäret skulle, några tiotal af år härefter, blott få af våra forntidsvårdar
återslå. Derföre föreslog motionären, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om utfärdande, i öfverensstämmelse med i saken kunnige och för densamma
nitälskande mäns åsigter, af en för närvarande tidsförhållanden lämpligiförfattning
rörande fornlemningars skydd och vård; förbehållande sig motionären att, när frågan
från Utskottet återkomme till Ståndet, vidare utveckla sina åsigter rörande vilkoren för
ett sådant skydd.
Utskottet får, i anledning häraf, upplysa, att vid sistförflutne riksmöte, i anledning
af då väckt motion om åtgärder för vinnande af bättre skydd mot fornlemningars
4 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 21.
förstörande, än hvad genom Kongl. Förordningen den 17 April 1828 blifvit beredt, hafva
Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 6 Juli 1857 framställt åtskilliga anmärkningar
i afseende å beskaffenheten och fullständigheten af de i Dämnde Kongl. Förordning
meddelade föreskrifter och bestämmelser, samt, under förklarande det Rikets Ständer ansåge
angeläget vara att ät landets minnen bereddes det fullständigare skydd, hvaraf de
för närvarande befunnits vara i saknad, derföre i ändamål jemväl af fornforskningens befrämjande,
roen utan att för egen del något förslag till speciela mera tillfyllestgörande
föreskrifter i detta grannlaga ämne framställa, underdånigst anhållit, det Kongl. Majit
täcktes i nåder utfärda ny författning till skyddande af landets fornlemningar, med stadgande
af tjenliga ansvars- och vites-bestämmelser för förstöring af desamma, samt låta
upprätta och sprida förteckningar å dessa minnesmärken, äfvensom i öfrigt vidtaga de
åtgärder, sora för deras bevarande kunde anses lämpliga, och, der Rikets Ständers medverkan
för sådant ändamål funnes nödig, i ämnet aflåta nådig Proposition.
Af Rikets Ständers Justitie-ombudsmans till denna riksdag afgifna berättelse inhemtas
att, efter det Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers ofvanberörde skrifvelse,
infordrat Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens underdåniga utlåtande i ämnet,
samt Akademien föreslagit, att tvänne Antiqvilets-Intendenter måtte varda antagne,
har Kongl. Majit den 6 November 1857, enär medel för dessas aflöning saknas, förklarat
sig vilja derom göra nådig Proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer Derefter
har bemälda Akademi den 29 Juli 1859 afgifvit förslag till förordning angående forntida
minnesmärkens fredande och bevarande, öfver hvilket förslag Kongl. Majit den 23
September sistlidne år infordrat Juslitie-kanslerns underdåniga utlåtande.
Kongl. Majtts vid denna riksdag aflåtna nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd
och behof äskar äfven, i och för detta ändamål, af Rikets Ständer lön för en Antiqvitets-intendent
med 2000 R:dr, samt till resekostnader och extra utgifter, hvilka med
bemälde Intendents åliggande ega gemenskap, 1,000 R:dr; och har Utskottet, som förskaffat
sig del af handlingarne i ämnet samt af Justitie kanslers-embetets den 9 sistlidne
November till Kongl. Majit inkomna underdåniga utlåtande, deraf inhemtat att bemälde
Embete funnit sig, på anförda skäl, ej kunna tillstyrka gillande af VitterhetsHistorie-
och Antiqvitets-akademiens förslag till förordning, hvaremot Justitie-kanslersembetet
ultryckt den underdåniga åsigt att, för ernående af det önskvärda målet, åtgärder
borde ofördröjligen vidtagas tiil upptecknande och noggrann beskrifning af alla ofvan
jord befintliga fasta fornlemningar, hvarefter borde af vederbörande urskiljas, hvilka
af dessa fornlemningar försenade bibehållas, och vite äskas mot deras förändring, rubbning
eller borttagande; äfvensom upprättade förteckningar å sådane fornlemningar aflemnas
till vederbörlig församlings kyrka, för att derstädes socknemännen tillhandahållas
samt uppläsas jemte de vitesförbud, som till dessa fornlemningars bibehållande blifvit
utfärdade.
Ålim. Besa.- och Ekon.-Utskoltets Betänkande N:o 22. 5
Dä Kongl. Maj:t sålunda låtit i nåder vidtaga åtgärder för utredning af detta
ämne, samt till Rikets Ständers bepröfvande redan öfverlemnat frågan om anvisande af
nödiga medel för ändamålets vinnande, anser Utskottet det, under afvaktan af de beslut,
som vid förnyad föredragning af handlingarne inför Kongl. Maj.t, äfvensom i anledning
af Kongl. Maj:ts ofvanberörde nådiga Proposition, kunna blifva fattade, motionärens framställning
ej
torde böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Januari 1860.
N:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Jan. 1860, kl. 1 #. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande
af förbudet att under vissa månader af året idka hummerfiske.
Till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskottet har blifvit öfverlemnad
en inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Erik Christensson
från Göteborgs och Bohus län väckt motion, deruti han anfört, hurusom Kongl. Kungörelsen
den 21 April 1837 om förbud mot fiskande och försäljande af hummer ifrån början
af Juli lill medlet af September månad hvarje år under den tid, nämnde Kongl. Kungörelse
fortfarit att vara gällande, högst ofördelaktigt inverkat pä en del af den näringsgren,
som idkas af fiskarena i den för sina innebyggares armod bekanta Bohuslänska
skärgården. Enligt hvad motionären ville erinra sig, blefvo fiskarena i nämnde skärgård,
innan den Kongl. Kungörelsen utfärdades, tillsporde derom, huruvida de ansågo ett
förbud för hummertägt under månaderna Juli, Augusti och förra hälften af September,
vara dem gagneligt; och såsom saken då för dem framställdes, trodde de ett sådant förbud
vara af nytta; hvadan de, för sä vidt pä dem berodde, derpå ingingo, men blott tills vidare
eller, såsom motionären ville erinra sig, på tio år. Nu hade emellertid under den
tid hummertägten vissa månader på året varit förbjuden, visat sig att hummern hvarken
6
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 22.
i större mängd eller storlek gått till vid Bohuslänska kusten mera nu, än när fisket var
fritt hela året, samt att den är lika fyllig och matnyttig under den förhudna tiden, som
öfriga årstider. Den olägenhet, att hummern under den varmare årstiden icke länge kan
förvaras färsk eller längre väg forslas, borde väl icke kunna ligga till grund för förbudet,
ty samma förhållande egde rum med alla öfriga fiskslag. Afsigten med förbudet
var naturligtvis den, att hummern, då den under en viss tid af året skyddades, framdeles
skulle lemna en så mycket bättre och rikare fångst. Detta har, såsom nyss nämndes,
dock ej inträffat. När alltså afsigten ej vunnits, borde följaktligen icke heller förbudet
qvarstå, så mycket mindre, som hummern just under den förbudna tiden går upp på
grunden, och dess fångande då för de fattiga fiskarena kunde blifva en inkomstkälla.
Härvid torde äfven böra tagas i betraktande, att i Bohuslänska skärgården, synnerligast
i Ockerö socken, finnas många fiskare, som icke hafva råd och lägenhet att idka storfiske,
men myckel väl kunna finna sin sysselsättning och nödtorftiga utkomst med hummerfångst.
Då det nu vore dessa förmenadt att fånga hummer under den tidepunkt af
året, när den går som ymnigast till, så beröfvades de derigenom den förtjenst, de sålunda
kunde bereda sig, samt sattes ur stånd att försörja sig och de sina.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har motionären hemställt, huruvida ej
ofvannämnde Kongl. Kungörelse, åtminstone för så vidt den angår Bohuslänska skärgården,
kunde varda upphäfd och hummers fiskande och försäljande sålunda varda tillåtet
under loppet af hela året.
Sedan Herrar Professorerne S. Nils sött. S. Lovén och C. J. Sundevall, pä anmodan,
benäget afgifvit yttrande i ämnet, har Utskottet deraf inhemiat, att hufvudsakliga
ändamålet med förbudet mot hummers fiskande under en viss tid af året är att skydda
ynglet och fortplantningen, som till största delen föregår under den förbudna tiden, samt
att nu gällande förbud, derest detsamma efterlefdes, tvifvelsutan skulle verka högst förmånligt
till hummerns förökande. Om nu erfarenheten visat att svårighet mött att upprätthålla
förbudet, torde denna omständighet icke utgöra skäl för dess borttagande, utan
snarare böra föranleda andra lagstiftnings åtgärder; och Utskottet hemställer för den skull
på dessa skäl
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Januari 1860.
Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 23.
7
N:o 25.
Ank, till Exp.-Utsk. d. 21 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om lindring i
Kronobrefbärings-besväret för Jerrestads härad.
Förenämnde till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning öfverlemnade
motion är väckt inora Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Ola
Lasson från Christianstads län, hvilken anfört, hurusom kronobrefbärings-besväret vid
många riksdagar varit öfverklagadt, men att det oaktadt i vissa delar af den ort, som
motionären representerar, nemligen inom Jerrestads härad, de med brefbäring betungade
ännu påläggas att forsla så väl domarens som Kronofogdens post tre dagar i veckan från
Hammenhög till Cimbritshamn, en och en half mil fram och åter, samt attåterhemta posten
och forsla den till Hammenhög, hvarförutom de äro besvärade med den så kallade
kronobref-bäringen från fogden till länsmannen, hvilken sistnämnde är boende i Cimbritshamn.
Ett sådant dubbelt besvär syntes vara i hög grad orättvist och betungande.
Om det vore domhafvandens och Kronofogdens rättighet att få sina poster forslade på allmogens
bekostnad, så borde väl skyldigheten i nämnde afseende sträcka sig till hela
fögderiet eller domsagan och Icke, såsom nu tillgår, blott hvila på Jerrestads härad, som
Icke är hälften så stort, sorn Ingelstads härad; och syntes alla bref mellan förenämnde
vederbörande böra befordras med samma post, så att de brefbärings-skyldige ej dessutom
besvärades med någon särskild kronobref-bäring.
Motionären har derföre föreslagit alt Rikets Ständer mätte vidtaga sådane åtgärder,
att Jerrestads häradsboer icke betungas med hårdare eller större brefbärings-skyldighet
än den andra härader under samma förhållanden utgöra.
8 Allm. Best*.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 24.
Då Kongl. Majlis Befallningshafvande i hvarje län har att, uppå anmälan, reglera
kronobrefbärings-besväret emellan vederbörande brefbärings-skyldige så, att den ene
icke mera än den andre deraf betungas, och Utskottet för öfrigt i frågans outredda skick
icke är i tillfälle att ingå i någon sådan pröfning af ärendet, som mäste vara af lokala
förhållanden beroende; hemställer Utskottet
att denna motion mätte anses icke utgöra föremål för någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockkolm den 20 Januari 1860.
N:o 24.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning a\ väckt motion om förändrade
stadgunden rörande Krono-bref-bäringeh inom Gerts härad.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägligen Håkan Olsson
från Christianstads län väckt, till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnad,
motion är af motionären anfördt, hurusom bland de många skatter och onera,
som hvila på jordbruket, kronobref-bäringen, sådan den inom motionärens hemort för
närvarande utgöres, isynnerhet vore tryckande. Enligt hvad motionären förmält, blefvo
auktioner för kronobref-bäringens utbjudande på entreprenad på hvarje half mils afstånd
utlyste, dervid infunno sig ganska få och stundom endast en spekulant, i anseende dertill
att vilkoren voro af Kronofogden så försvårade och så höga böter utsattes, att ingen
mindre bemedlad person kunde anskaffa borgen för skyldighetens fullgörande. Då entreprenören
således måste vara en förmögen man, vore klart, att denne icke åtog sig
ifrågavarande besvär, under kronobetjeningens alltför dryga anspråk, ulan en utomordentligt
hög betalning, så att brefbäringen på hvarje station kostade till och med Tvåhundra
Riksdaler och derutöfver; och hvad kunde föröfrigt hindra en Fogde eller Länsman att
bortauktionera brefbäringen mot 1000 Riksdaler årligen för hvarje mil, som brefven
bäras?
Allm. Besv- och Ekon.-Utskotlels Betänkande N:o 24. 9
bäras? Det syntes motionären vara tid att undanrödja ett sådant missförhållande, och
dä så väl Kronofogde som Länsman inom Gerts härad hafva sina boställen inom |-dels
mil från allmän landsväg, der kronoposter flera dagar i veckan forslas fram och åter,
så har motionären föreslagit, att kronofogden måtte åläggas att lemna sina kronobref
väskor på ett visst ställe invid landsvägen eller hos postbonden, der postiljonen ombyter
skjuts, och postiljonen åläggas att fortskaffa dessa väskor till auvisadt ställe närmast
länsmannens hemvist, der kronoposten i alla fall skall färdas, samt att på samma sätt
mätte förfaras, då kronobref-väskorna frän Länsmannen till Kronofogden återsändas: dock
att, derest någon extra-post nödvändigt skulle erfordras, densamma kunde varda på vanligt
sätt fortskaffad.
Genom Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär af den 30 November 1849 till Kongl. Majds
samtlige Befallningshafvande rörande ändring i förut gällande stadganden i afseende pä
kronobref-bäringens utgörande, är bland annat föreskrifvet dels att bref i tjenste-ärenden
emellan Auktoriteter och Tjenstemän eller Betjente, som, enligt gällande föreskrifter, äro
till kronobref-bärings begagnande berättigade, skola, så vidt utan olägenhet ske kan, med
de ordinarie brefposterna afsändas, samt att således den ordinarie kronobref-bäringen
bör inskränkas till hvad som, med iaktiagande häraf, erfordras för brefvens förskaffande,
der posterna icke kunna dertill användas; och dels att det på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
må ankomma att, efter derom ifrån vederbörande infordrade upplysningar och
förslag, bestämma emellan hvilka ställen ordinarie kronobref-bäring, i tillämpning af
förutnämnde stadgande, skall ega rum, och hvarvid bör tillses, att nödigt samband emellan
turerna i de särskilda fögderierna beredas.
Då sålunda genom förenämnda Kongl, cirkulär föreskrifter redan finnas meddelade i
ändamål alt förebygga den olägenhet, hvars undanrödjande är med motionen åsyftadt,
samt enligt samma författning, pä Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ankommer att reglera
kronobrefbärings-besväret på det sätt, hvarigenom detsamma kan varda för hvarje ort
minst betungande, äfvensom att, uppå anmälan, afhjelpa befogade klagomål öfver missbruk
och olagligheter, som möjligen kunna varda af kronobeijeningen begångne; hemställer
Utskottet
att denna motion måtte anses icke utgöra föremål för någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 20 Januari 1860.
Bih. till B. St. Fröt. 4859 § 4860. 8 Sami. 5 Haft.
2
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JU 25.
1
N:o 25.
Auk. till Exp.-Utsk. den 28 Jan. 1860, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af vädel motion om befrielse för Rikets Stapelstäder
från åliggandet all årligen införa och på ständigt upplag
hålla vissa qvanliteter salt.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling har blifvit öfverlemnad
en inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Herr C. F. Carlson väckt motion, deri är
vordet anfördt, hurusom, på grund af i äldre tider utkomne lagbud, hvilka sedermera
tid efter annan blifvit förändrade och förnyade, sednast genom Kongl. Kungörelsen
den 7 April 1841 , handlande och skeppsredare i rikets stapelstäder förpligtats,
icke allenast att på ständigt upplag hålla vissa bestämda partier salt, utan
ock att årligen inköpa en för hvarje stad särskildt stadgad minimiqvantitet af denna
vara. Dessa lagstadganden, åsyftande att på stapelstädernas bekostnad till allmänhetens
fördel anskaffa och underhålla en riklig tillgång på salt, fann motionären väl
kunna hafva egt skäl för sig på en tid, då tvångslagar, på en gång skyddande och
inskränkande hvarje näringsgren, anvisade köparen, hvarest han skulle förse sig med
sina förnödenheter, och säljaren till hvem och i hvilken skala han egde att afyttra
sina varor. Städernas borgerskap, så väl det handels- och sjöfarts-, som det handtverksidkande,
emellertid noggrannt skyddadt mot allt slags intrång i dess näringar,
hvilka ock uteslutande flngo idkas endast af städernas borgare, kunde under dessa
förhållanden med lätthet fördraga och fullgöra så väl den nu ifrågavarande, som
många andra pä borgerskapet lagda skyldigheter; men då deremot i vår tid alla
sådana städernas privilegier blifvit upphäfda och ett fritt handels- och närings-system
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 18GO. 8 Sami. 6 lläft. I
2 Allm.- Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\s 25.
gjort sig gällande, funne man med förundran, att en och annan af de motsatta
gamla tvångsstadgarne ännu tryckande qvarstår, och bland hvilka den här ofvan
åberojaade, angående salthandeln, är en af de förnämsta; och att en sådan stadga
icke redan blifvit undanröjd, kunde ej härröra af annan orsak, än att lagstiftaren
icke blifvit gjord uppmärksam på olämpligheten af densamma. En af de största
oegentligheterna i förevarande lagstadgande syntes vara den, att icke alla, salt-införskrifningsskyldighet
underkastade, stapelstäder ega rättighet att inköpa varan, hvarifrån
de helst önska eller der de kunna få densamma för bästa priset, utan att en
stor del af dessa städer voro förpligtade att ovilkorligen från utrikes ort införskrifva
den stadgade saltqvantiteten, oaktadt, såsom ofta är fallet, densamma skulle kunna
erhållas till vida billigare pris på någon af de inländska handelsplatserna, och hvarvid
penningarne åtminstone för tillfället finge qvarstanna inom landet. Det kunde
visserligen invändas emot allt detta, att det ifrågavarande lagbudet icke bör för vederhörande
stapelstäder vara så särdeles tryckande, alldenstund de qvantiter salt,
som till riket årligen införas, vida öfverstiga hvad såsom minimum stadgadt är. Detta
egde äfven sin riktighet, och om af denna nödvändighetsvara till landet icke infördes
mera, än hvad påräknadt är, så skulle snart en fullkomlig brist uppstå, hvilken omständighet
just vore ett talande bevis på, huru väl dessa föreskrifter utan allt men
kunna upphäfvas. Det vore emellertid ingalunda i det till införsel föreskrifna saltpartiets
myckenhet, som olägenheten bestod, utan det vore i fördelningen städerna
emellan samt den årliga införselskyldigheten, till följd hvaraf månget fartyg nödgades
afstå från en tillämnad lönande tur, för att göra en förlustbringande resa till
södra Europa, i ändamål att hemföra en för tillfället obehöflig saltlast. Deremot
syntes det vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande att, om en stad under
årets lopp importerat så mycket af meranämnde vara, att den deraf kunde förse
ett par grannstäder med deras behof, sådant borde få ega rum och dessa sednare
städer då vara befriade från skyldigheten att göra införskrifning från utlandet.
Med afseende å alla dessa förhållanden och i fullkomlig öfvertygelse, att den
allmänna spekulationen säkert hädanefter lika litet som hittills skall underlåta, alt i
allmänna rörelsen tillhandahålla allmänheten nödig tillgång å en så efterfrågad och afsättlig
handelsvara som salt, samt då Konung och Ständer dessutom frigjort ali
annan handel och rörelse i landet ifrån allt tvång, har motionären hemställt, att
Rikets Ständer för sin del måtte besluta att, med upphäfvande af föreskrifterna i
Kongl. Kungörelsen den 7 April 1841 samt andra i sammanhang dermed varande
stadganden, åliggandet för Rikets stapelstäder att årligen införa och på ständigt upplag
hålla vissa qvantiteter salt må för framtiden upphöra; hvarjemte, för den händelse
att detta förslag icke antages, utan ofvanberörde lagbud komme att oförändradt
qvarstå, motionären anhållit att Rikets Ständer måtte besluta, att hvarje stad i riket
må ega rättighet att, oberoende af stadganderna i ofvannämnda Kongl. Kungörelse,
efter omständigheterna förskaffa sig sitt saltbehof, antingen från in- ellrr utrikes ort.
Allm. Besvärs■ och Ekonomi-Utskottets Betänkande JYs 25.
Q
O
Genom Kongl. Kungörelsen den 7:de April 1841 är föreskrifvet, att städerna
Carlshamn, Luleå, Piteå, Westervik, Wisby och Ystad skola hålla ständigt upplag af
salt til! följande belopp, nemligen Carlshamn 620 tunnor, Luleå 90, Piteå 118, Westervik
480, Wisby 300 och Ystad 94 tunnor, eller tillhopa 1,702 tunnor, hvilket
belopp således utgör hela det ständiga salt-upplaget; hvarjemte desse och öfrige stapelstäder,
med undantag af Stockholm, hafva åliggande att årligen införa vissa qvantiteter
salt, en del af dem likväl öppet lemnadt att antingen från ut- eller inrikes
ort förskaffa det bestämda saltpartiet. Genom ofvannämnde Kongl. Kungörelse är
städernas importskyldighet bestämd tili omkring 84,000 tunnor, hvilken qvantitet
någorlunda motsvarar en tredjedel af importen och ungefärliga behofvet.
Hvad nu först beträffar motionärens framställning derom, att åliggandet för rikets
stapelstäder att årligen införa vissa qvantiteter salt måtte för framtiden upphöra,
så ehuru kan anmärkas att, enär importskyldigheten icke är utsträckt till behofvet
och ett fritt handels- och närings-system allt mer börjat göra sig gällande, frihet borde
medgifvas handeln med salt så väl som annan handel och denna handelsgren helt
och hållet öfverlemnas ål den enskilda spekulationen, har Utskottet likväl funnit betänkligt
att tillstyrka bifall till hvad motionären sålunda föreslagit. Erfarenheten har
ej ådagalagt att den städerna ålagda importskyldighet varit för dem betungande, och
då handeln, enligt sin natur, sysselsätter sig med sådana spekulationer, hvilka lofva
den största möjliga vinst, lill följd hvaraf det låter tänka sig, att lättheten till erhål
lande
af mera vinstgifvande frakter kunde undantränga omtankan på införande af
denna oumbärliga artikel, skulle det synas mindre välbetänkt att borttaga ett stadgande,
som åtminstone håller uppmärksamheten fästad på vigten af saltimporten, och
som lill någon del förebygger en allt för stor stegring i saltpriset.
I anledning häraf hemställer Utskottet
ali framställningen i denna del icke må till någon åtgärd föranleda.
Vidkommande förslaget i afseende derå, att hvarje, stad i riket måtte medgifvas
rättighet att, oberoende af stadganderna i ofvanberörde Kongl. Kungörelse, efter omständigheterna
förskaffa sig sitt saltbehof antingen från in- eller utrikes ort, så enär,
vid det förhållande att varan ovilkorligen måste från utländsk ort införskaffas, det
icke torde anses lämpligt att ikläda stapelstäderna gemensam ansvarighet för import
af den bestämda qvantiteten, samt hufvudsakligen de städer, hvilka idka en betydligare
utrikes handel, hafva åliggande att införa salt från utlandet, finnér Utskottet sig
böra hemställa
alt motionärens förslag jemväl i denna del icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvad åter angår det ständiga saltupplaget, som ofvan uppräknade stapelstäder
hafva sig ålagdt att hålla, så utgör detta upplag, i förhållande till behofvet, en allt
-
4
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 25.
för obetydlig qvantitet, för att kunna betraktas såsom något verksamt skydd mot
befarad brist. En anledning till borttagande af stadgandet i detta afseende kan äfven
hemtas från förhållandet af det mindre rättvisa i en lagstiftning, som pålägger
vissa stapelstäder en skyldighet, hvarifrån andra äro befriade; hvarjemte af erfarenheten
är visadt, att det ständiga upplaget aldrig, till följd af uppkommen brist, behöft
anlitas; och hemställer Utskottet fördenskull, betäffande motionärens framställning
i detta hänseende,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes, med bibehållande af öfrige föreskrifter
uti ofvannämnde Kungörelse, befria städerna Carlshamn,
Luleå, Piteå, Westervik, Wisby och Ystad från skyldigheten
att hålla ständigt upplag af salt.
Stockholm den 27 Januari 1860.
Reservation anmäldes af Herr Silfverstolpe, F. O.: »Emot Utskottets yttrande
i lista och 2:dra punkterna af detta betänkande får jag reservera mig och yrka bifall
till hvad motionären föreslagit. Såsom skäl för denna mening får jag anföra :
1:0 att nuvarande stadgande icke uppfyller sitt ändamål, då man för icke många
år sedan erfarit att, ehuru detta då varit gällande, saltpriset likväl steg till en för
landet skadlig höjd; och
2:o att den säkraste borgen för att brist på en nödvändighetsvara icke skall
inträffa ligger, enligt erfarenheten både uti vårt land och i andra länder, uti full frihet
att med samma vara drifva handel, utan att dervid vara hindrad af den slags
medtäflan, som uppkommer genom restriktiva stadganden.»
Häruti förenade sig: Herr Nordenfelt, E. W., Herr Uggla, C. G., Herr Adelborg,
A. 0., Kontraktsprosten Falck, Herr Selggren /., Herr Grenander A, och
Herr Sundblad, G. 0.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JYi 2(>.
N:o 2C.
Auk. till Exp.-Utsk. den 28 Jan. 1860, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillämpning af decimal-syslemet
vid indelning och uppmätning af landsvägarne i riket.
Uli en hos llögloflige Ridderskapet och Adeln väckt, till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet remitterad motion har Herr Grefve von Bosén, A. E., anfört,
att sedan decimal-systemet blifvit hos oss antaget i mått, mål och vigt äfvensom
i penningeberäkning, man icke kunde undgå att känna en olägenhet och brist
deruti, att detsamma icke varder tillämpadt på alla förhållanden. Ett sådant fall
egde rum i fråga om beräknande af afstånden utefter våra allmänna landsvägar,
hvilka ännu fortfara att vara uppmätte och indelade i fjerdedels mil, sedan likväl å
Statens jernbanor taxan bestämts efter liotalräkningen.
Något hvar, som rest i landet, hade sig bekant, huruledes skjutshållen stundom
öfverskjuta miltalet med vidunderliga bråkdelar, hvarpå särdeles i de norra orterna
talrika exempel gifvas; och när detta inträffade samt skjutslegan för hållen icke funnes
utsatt i dagböckerna, hvilken anteckning icke är öfverallt iakttagen, uppstod ofta
ej blott rätt mycken svårighet att kunna i hast beräkna skjutspenningarne efter den
nya taxan, utan ock att liqvidera dem, helst i aflägsna delar af landet skiljemynt af
öres valör ännu ingalunda funnes allmänt att tillgå. Såsom exempel på de höga bråk
-
mellan Ersnäs
och Rosvik
4 3 1
mil.
»
Rosvik
»
Öijeby ....
4 23
. . i vrf
»
»
Piteå
»
Jefre
■ ■ 2a
»
»
Innervik
Bureå
. 4*
»
»
Bureå
»
Daglösten..
4 1 7
• • 1 TT
»
»
Grimsmark
»
Gumboda ..
• •
»
»
Gumboda
»
Richleå . ,
»
»
Alfva
»
Önska
. 1H
»
6
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 26.
Af resande torde icke flertalet kunna i hast säga, huru H mil skall betalas
efter 80 öre för milen och huruledes, i händelse öres-mynt icke finnes, liqviden
skall uppgöras .efter Banko- eller Riksgäldsräkning.
Onekligen vore detta en ej ringa olägenhet, hvilken det syntes vara skäl att
afhjelpa Medlet dertill kunde ock, så framt man ville saken, vara ganska enkelt.
Om den nuvarande milen indelades i tiodelar, så blefve det mycket lätt att
liqvidera skjutsen för hvarje sådan tiondedel med 8 öre eller 4 sk. riksgäld elter
landtskjuts, 10 ören eller 5 sk. riksgäld efter entreprenad och 12 ören eller 6 sk.
riksgäld efter stadsskjuts. Skillnaden emellan öres- och riksgäldsräkningen vore i dessa
små tal utan betydelse. — Derjemte och då gästgifvaregårds läge på ganska många
stallen lika litet skulle inträffa jemt med tiodelningen, som förut med fjerdingsvägen,
skulle det, enligt motionärens tanka, bereda lättnad och enkelhet i liqviderna, om
allt hvad skjutshållet understege hälften af Tydels mil bortfölie ur räkningen, men
deremot, när våglängden öfverstege denna hälft, liqviden uppgjordes såsom för full
tiondedel.
Ingen, som befarit våra landsvägar i särskilda delar af riket, hade kunnat undgå
att bemärka mycken ojemnhet i uppmätningen af desamma, utvisande mindre
noggrannhet dervid i förra tider. En förnyad längdmätning af vägarne vore således
högst önskvärd, och en sådan borde äfven kunna ganska lätt åstadkommas, om i
hvarje län Ordinarie- och Kommissions-landtmätare finge sig ålagdt att hvarje år
hafva uppmätt och uppdelat ett visst antal mil.
Emellertid kunde den här ifrågasatta tiondedelnmgen verkställas oberoende af
en sådan vägarnes förnyade och fullständiga uppmätning utan synnerligt besvär och kostnad.
De redan befintliga hel- och hafmils-stolparne kunde naturligtvis dervid begagnas, och
det behöfdes endast att emellan dem upprätta nya märken lill utvisande af de öfriga
tiondedelarne, hvilka märken kunde, intilldess den fullständiga uppmätningen
hunnit förrättas, bestå af endast nedslagna trästolpar af en viss höjd och form.
På grund af denna åsigt hap motionären föreslagit att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att ett sådant indelande af landsvägarne,
som här blifvit ifrågasatt, måtte i nåder varda anbefaldt, i eller utan sammanhang
med en förnyad fullständig uppmätning af vägarne.
Utskottet anser motionärens förslag om indelande af landsvägarne enligt decimalsystemet
icke kunna med någon väsendtlig nytta genomföras utan förändring
af måttet för den nuvarande milen. Denna utgör nu 36,000 fot, ett tal, som icke
låter inpassa sig i decimalsystemet; och om, såsom motionären förutsätter, detta bör
vinna vidare tillämpning, synes ej skäligt vidtaga den föreslagna åtgärden, innan
äfven milmåttet erhållit den förändring, hvilken är af nöden för att detsamma skall
Ållin. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\t 27. 7
öfverensstämma med det för öfriga längdmått antagna system. Att, förrän detta
skett, ånyo uppmäta vägarne, skulle, då derigenom i allt fall en konseqvent oell fullständig
tillämpning af decimalsystemet icke kan vinnas, sannolikt endast leda derhän
att arbetet åter finge omgöras, och således ådraga Statsverket fördubblade kostnader.
Då för öfrigt skäl torde vara att, innan förändringar uti ifrågavarande afseende tillvägabringas,
afbida fullbordandet af de inom riket nyligen började byggnader af nya
allmänna kommunikationslinier, samt dessutom annan olägenhet af den nu varande indelningen
ej eger rum, än det större och mindre besvär, som kan uppkomma vid
beräkning af skjutspenningarne från en del gästgifvaregårdar, och hvilket vida lättare
undanrödjes, derigenom att skjutspenningarnes belopp städse i dagböckerna utsättes;
så hemställes vördsamligen
att någon åtgärd, i anledning af motionen, ej må vidtagas.
Stockholm den 27 Januari 1860.
N:o 27.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Jan. 1860, kl. lif, m.
Betänkande, i fråga om rättighet jör skolorna inom Lunds stift all dimit
tera
ynglingar lill Universiteten.
En framställning i detta ämne har af Herr Lamberg, P. C., hos Vällofl. Borgare-Ståndet
blifvit gjord och derifrån till Utskottets behandling öfverlemnad. Efter
erinran om huruledes Utskottet, under sistförflutne riksmöte, vid behandlingen af en
alldeles likartad motion eller om upplifvande af den genom äldre Kongl. Bref och
Förordningar samtliga skolorna inom Lunds stift tillförsäkrade dimissionsrättighet till
universiteten, såsom skäl för dess hemställan, att någon åtgärd, i anledning af nio
-
8 Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 27.
tionen ej måtte af Rikets Ständer vidtagas, anförde, att frågan om verkan och giltighelen
af de i motionen omförmälda Kongl. Bref vore af den enskilda beskaffenhet,
att den icke lämpligen torde kunna utgöra föremål för Rikets Ständers pröfning, har
motionären förklarat det han ansett sig, under protest emot en sådan uppfattning af
denna sak, som skulle, oaktadt rättigheten till undervisnings meddelande icke är begränsad,
det ändock vara förbjudet att taga student-examen utan att förut hafva undergått
utgångsexamen från något offentligt läroverk, böra ånyo vördsamt anhålla:
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majit ingå med underdånig hemställan derom,
att samtliga skolorna inom Lunds stift må vid förenämnde deras åldriga rättighet
varda bibehållna, samt att lärokurserna vid dessa skolor må vinna den utvidgning,
O O
som häraf anses blifva en följd.
Med åberopande af hvad Utskottet sisllidne riksmöte i afseende på denna fråga
anförde eller att den icke lämpligen torde kunna utgöra föremål för Rikets Ständers
pröfning, samt det är vederbörande öppet att hos Kongl. Majit göra den underdåniga
framställning i ämnet, hvartill fog må förefinnas, och enär dertill kommer att
för kort tid sedan skolorna i Malmö, Christianstad och Carlskrona blifvit förvandlade
från lägre till högre läroverk, hvadan behofvet af flera dylika för Lunds stift
icke vidare lärer förefinnas, och då bifall till hvad motionären föreslagit otvifvelaktigt
skulle framkalla enahanda anspråk från andra delar af riket, med deraf följande
nödvändighet af högre antal lärare och statsanslag för deras aflöning, finner Utskottet
sig böra hemställa.
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 Januari 18G0.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Allmänna Besvärs- och Elconomi-lJ(skottets Betänkande N:o 28.
1
N:o 28.
Ank. till Kxp.-Utsk. den 2 Febr. 1860, kl. 2 e. a.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, dels om utfästande af
belöningar för de tjenligaste läroböcker vid den första undervisningen
i kristendomen, och dels om inskränkning i
katekes-utanläsningen.
De till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i omförmälda hänseenden
remitterade motioner hafva blifvit väckte:
l:o inom Högvördiga Preste-Ståndet af Kyrkoherden Wennerström, som hufvudsakligen
anfört, att sedan den Lindblomska förklaringen af Luthers lilla katekes
mer och mer börjat anses otjenlig, såväl genom oredig uppställning, sorn i många
fall alltför vidlyftiga och sväfvande förklaringar, hade i sednare tider åtskilliga förfaltare
sökt att lösa det svåra problemet att utarbeta en fullt passande lärobok till
begagnande vid den första kristendoms-undervisningen; och då dessa bemödandea
icke utfallit så tillfredsställande, som önskvärdt varit, hade slutligen en af Kongl.
Maj:t särskildt förordnad Kommitté af trycket utgifvit ett katekes-förslag, hvilket, oaktadt
de förtjenster det än må ega, enligt motionärens förmenande dock lider af ett
grundväsendtligt fel, att vara beräknadt på utanläsning. En god lärobok för den
första undervisningen i kristendomen borde nemligen icke afse någon annan utanBih.
till it. St. Brot. 1859 # 1860. 8 Sami. 7 Haft. i
£
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 28.
läsning än den af Luthers lilla katekes, och förklaringen öfver densamma borde
vara affattad i en fortlöpande text med underställda frågor, genom hvilkas tillhjelp
lärjungen kunde, under lärarens handledning, sjelf ur texten utleta svaret, som då
helst borde med egna ord uttryckas. Genom en mer än tjuguårig erfarenhet, samlad
dels i skolans, dels i församlingens tjenst, hade den öfvertygelsen hos motionären
stadgats, att den hittills allt för långt drifna katekes-utanläsningen förderfligt
inverkade icke blott på den religiösa bildningen, utan på den intellektuela utvecklingen
i allmänhet, alldenstund den hos barnet alstrar en tanklöshet och försoffning,
sorn mången gång blir dess följeslagare för lifstiden. Med fästadt afseende dels på
sakens omätliga vigt, såsom gällande den högsta af alla samhällsfrågor, det uppvexande
slägtets mer eller mindre ändamålsenliga religionsundervisning, och dels på
dess särskilda betydelse för vår tid, då ett alltmera kringgripande seklväsende hotar
att tiil affall locka hvar och en, sorn icke har en fast, på verklig kunskap grundad,
religions-öfvertygelse, har motionären, till vinnande af en mera allmän och
lefvande kristendomskunskap hos^ folket, föreslagit: att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Högstdensamme täcktes genom utfästade
belöningar i nåder uppmuntra till författande af läroböcker i kristendomen, tjenlig.
! för den fö sta undervisningen och så affattade, att utanläsning kunde, så vidt
möjiigt vore, undvikas.
2:o inom Hedervärda Bonde-Ståndet af J. M. Lundahl från Skaraborgs län,
under förutsättning, att det af Kommitterade utarbetade katekes-förslag, hvilket Kongl.
Maj:t låtit till Ilögvördiga Preste-Ståndet öfverlemna, blir anlaget, har motionären
uttalat den önskan att detta måtte ske med uttryckligt vilkor att hädanefter ingen
må tvingas alt lära den långa förklaringen utantill. Af egen erfarenhet, vunnen
såväl under barndomen, sorn under en tjuguettårig skollärare-verksamhet, hade öfvertygelsen
hos motionären stadgats icke blott derom att det för långt drifna utanläsandet
är för barnen ett straff och en plåga, som gör intet till förståndets odling
och hjertats daning, hvilket dock bör vara hufvudsaken, utan ännu mer derom att
dét för läraren vöre omöjligt att medhinna förklaring för barnen så länge utanläsning
påyrkas af prester och föräldrar, hvarigenom tiden måste upptagas med att
höra barnen uppläsa sina minneslexor. Vöre deremot, som sig borde, hufvudsyftet
att barnen skulle bibringas en någorlunda grundlig insigt i katekesens innehåll, så
skulle det sannerligen icke gå så vigt, som det mångenstädes går, både med skole-
och nattvards-undervisningen; icke eger man någon berömlig kristendomskunskap
blott derför att man utantill kan läsa frågor, svar och bibelspråk, om än aldrig
så färdigt och dock icke förslår hvad som uppläses? Då allt kunskapsbetyg
bör vara grundadt endast derpå, huru lärjungen förstår och kan göra reda för hvad
han läst, utan att detta just behöfver ord för ord ur minnet återgifvas, har motionären,
för att dymedelst nödga läraren i allmänhet och föräldrar isynnerhet att
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 28. S
bättre än hittills vårda kristendoms-undervisningen, så att den för barnet blir något
för hjertat och förståndet, i stället för att vara allt för blotta minnet, föreslagit Rikets
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att, vid den första undervisningen
i kristendomen, icke någon utanläsning utöfver den s. k. lill—katekesen
må för barn ifrågakomma.
Häri hafva instämt: Adolf Fredriksson och Johan Persson från Upsala,
Matts Persson, Carl Casper Nettelbladt och Rudolf Henrik Isoz från Stockholms,
Johan Pettersson från Kronobergs, Anders Eriksson och Lars Gustaf
Andersson från Elfsborgs, Anders Wilhelm Uhr, Olof Larsson och Carl Gustaf
Sköldberg från Nerikes, förre vice talmannen Per Ericsson, Per Persson, Anders
Jonsson, Anders Andersson samt Georg Nyqvist från Wermlands, Eric
Ersson, Olof Persson från Gefleborgs, Sven Rosenberg från Christianstads, Per
Nilsson fråii Malmöhus, Johan Carlsson från Östergötlands, Bengt Johan Holmberg
från Göteborgs och Bohus, Anders Gudmundsson från Hallands samt Johannes
Andersson och Erik Magnus Falk från Skaraborgs län.
Då det väckta förslaget att genom utfåstade belöningar uppmuntra till författande
af läroböcker i kristendomen, tjenliga för den första undervisningen, utgår
frän förutsättningen af utanläsningens olämplighet och skadliga inflytande samt afser
att så vidt möjligt är inskränka densamma, har Utskottet trott sig först böra taga
denna fråga i öfvervägande, innan det går att yttra sig öfver nämnda förslag.
Vid hvarje klagan öfver brister i bestående institutioner och förhållanden är
det af vigt att tillse, huruvida det öfverklagade onda har sin grund i sjelfva institutionen
och seden, eller möjligtvis endast är att härleda ur det sätt, hvarpå denna
handhafves. En sådan undersökning är så mycket vigtigare, sorn man annars lätt
kan komma att för ett rådande missbruk kasta ifrån sig ett' bestående godt och i
dess ställe införa något vida sämre. De klagomål, som af motionärerna uttalas öfver
utanläsningens skadliga verkningar och deras på grund deraf väckta förslag till
densammas inskränkning eller afskaffande skulle endast i dön händelse hafva något
skäl för sig, att minneskunskapen till sjelfva sin natur vore sådan, ätt tankens
verksamhet blefve genom densamma försvagad. Men att så icke är förhållandet
torde Utskottet så mycket mindre behöfva ådagalägga, som enhvar af egen erfarenhet
nogsamt vet, att sanningar, som man säkert och troget fästat i sitt minne,
4 Allmänna Besvärs- oeh Ekonomi-VIskol tets Betänkande N'ö 28.
ingalunda derigenom blifva för förståndet och eftertanken otillgängliga, utan tvärtom
«fta just på detta sätt bana sig väg dertill. Att minnas något och att tänka derpå
och förstå det kan väl icke utesluta hvartannat, och det vill derföre synas, som
skulle den tanklöshet, hvilken motionärerna anse vidlåda katekesens utanläsning,
icke stå i något omedelbart samband dermed, helst innanläsningen likaledes kan
lida och alltför ofta lider af samma fel. Men ehuru utanläsningen således icke i
och för sig nödvändigt måste vara behäftad med detta fel, så vill dock Utskottet
ingalunda bestrida, att den kan drifvas för långt och på ett förvändt sätt samt
derigenom blifva skadlig, och det synes vara farhågan för ett sådant missbruk, som
föranledt önskan att den i afseende på kristendoms-undervisningen blefve inskränkt
till Luthers lilla katekes. En sådan farhåga lör minnets öfveransträngning genom
utanläsning af deH nu antagna läroboken synes dock vara i hög grad opåkallad, ty
så däng och svår denna än anses vara, inläres den dock på temligen kort tid af
hvarje barn, som kan läsa väl innantill, och kan dessutom på intet sätt komma
i någon jemförelse med de minneslexor, som så väl i elementar-läroverken som
i enskilda uadervisnings-anstalter, vare sig för gossar eller flickor, föreläggas barnen
i språk och i en mängd andra läroämnen. Det kan väl icke gerna anses vara ett
allt för stort förråd af kristendomens sanningar, som innehållas i denna lärobok,
helst den icke blott är ämnad att vara en barnalära, utan också skall tjena till
grundläggning för den mognare åldrens mera utvecklade kristendoms-kunskap. Och
om än läraren kpnde undvara denna ledtråd lör sin utläggning och förklaring,
är den dock nödvändig för barnet, om det skall kunna följa honom vid denna förklaring,
som snarare skulle förvilla än vägleda detsamma, derest det icke hade något
annat att hålla sig till än lilla katekesen, som, till följd af sin korthet, måste
lemna flera behöfliga läropunkter outvecklade, vid hvilkas afhanölande alltså all förmedling
skulle komma att saknas emellan läraren och barnet. — Det är således
onekligen af största vigt att en förklaring öfver denna katekes sättes i barnets hand
och att det i minnet söker inplanta densamma, ty endast så kan lärarens dertill
sig anslutande utläggning och tillämpning blifva fattlig och fruktbärande för förstånd
och hjerta samt en fast och säker kristendomskunskap derigenom utveckla
sig.
Hvad nu särskildt beträffar motionen om utfästande af belöningar för den bäst
författade undervisningsbok i kristendomen, så finner Utskottet, då förslag till en
sådan undervisningsbok blifvit på Kongl. Majrts nådiga befallning af dertill utsedd
kommitté utarbetadt och vid innevarande riksmöte till Högvördiga Preste-Ståndets
förnyade granskning öfverlemnadt, det vara så mycket olämpligare att tillstyrka bifall^
till densamma, som ett sådant bifall skulle innebära en pä förhand uttalad förkastelse
af ifrågavarande förslag. Och då dertill kommer, att Utskottet, enligt hvad
ofvanföre blifvit ådagalagdt, icke kan godkänna motionärens åsigter om de skadliga
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Viskoltels Betänkande 1\:o 28. 5
verkningarne af utanläsningen i och för sig, och om beskaffenheten af den lärobok,
som bör sättas i barnens händer, hemställes alltså vördsamt,
att Kyrkoherden Wennerströms och Riksdagsmannen J. M.
Lundahls ifrågavarande motioner icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 Januari 1860.
R eservalioner:
af Kyrkoherden Otterström:
“Den som för barn vill göra ett rätt bruk af katekesen, får aldrig lemna
ur sigte barnets första behof af att under ren innanläsning inhemta ej blott ordaförståndet,
utan ock sjelfva innehållet af katekesens stycken, innan det med någon
förmån kan lära dem utantill. Hvad barnet, med ledning af lärarens enfaldeligen
Iramstälda, klara och bestämda frågor och förklaringar, lärt att enfaldeligen förstå,
inpreglar barnet lätt i minnet under upprepandet; hvad barnet i ord och sak ej
fattar, kan endast med vedermöda och olust för saken i minnet innötas. Abstrakt
minneskunskap, utan någon förståndets insigt, är en död kunskap, som hvad kristendomen
angår, kan blifva dödande, då den sålunda inlärde menar sig hafva god knstendomskunskap
i den mån han besitter blott god minnesfärdighet. Att barnet
efter måttet af sina krafter fattar kristendomens enkla, fast djupa sanningar, är
derföre hvarje upplyst och samvetsöm barnalärares mål, till hvars uppnående han behöfver
bereda sig med studium ej blott af katekesen, utan ock af barna-naturen.
Det allraförsta, som af honom lordras, är att han lärer barnen alt urskilja hvad
som i katekesen är Guds eget heliga ord och hvad som deri är blott en mensklig
förklaring deröfver. Att låta barnet anse det ena såsom det andra lika oeftergif—
ligen vigtigt att ordagrannt i minnet inpregla, är att väcka olust för begge, om
inpreglandet sker under tvång och vedermöda. Derigenom förminskas ock värdet
af att med egna ord kunna besvara de framstälda frågorna, som ändå alltid är det
bästa svaret, emedan detta röjer, att barnet tager svaret ur sitt eget förstånd och
hjerta, och att sanningen inträngt deri.
Att kristendoms-undenisningen bedrifves på ett förvändt och skadligt sätt,
såsom blott utanläsning, har Utskottet ej ansett sig kunna bestrida, ehuru Utskottet
6
Allmänna Besvärs- och Ekon omi- Utskottets Betänkande N:o 28'
räknar det till undantagen. Att det deremot är regeln, torde andra med skäl
kunna påstå. Må man blott besöka hemmen oell skolorna! Men hvarken Luther
eller Svebilius har framkallat denna såkallade kristendoms-undervisning. Ingen
kyrkolag eller ordning har påbjudit detta tanklösa munpladder.
Forskar man efter orsaken till “seden,“ finnér man den ligga deri, att den
är en skärm för okunnigheten eller makligheten. Ty så länge utanläsningen är
hufvudsaken, kan den okunnigaste få namn af den kunnigaste, och den makligaste
få namn af deri mest nitifke läraren, blott de veta att med eftertryck svänga
ferian öfver det på utanlexau stapplande barnet.
Så länge man teoretiskt gör minnet till N:o 1 och förståndet tillN:o2; så
länge man skiljer begge åt, öfvande N:o 1 till barnets 15:dc år, för att taga N:o
2 i anspråk först vid den tiden, så Jange kan man ej vänta en harmonisk utveckling
af barnets själskrafter. Så länge man, hvad kristendoms-undervisningen angår,
gör annan skilnad mellan skole- och nativards-undervisningen, än den, som ligger
i den möjliga skilnaden mellan skollärarens och prestens förmåga att till allt högre
klarhet utveckla barnets insigt i kristendomens sanningar; så länge behöfver
man frukta lekmäns fria uppträdande såsom lärare för ett okunnigt folk.
Hvarje upplyst barnavän, som något sysselsatt sig katekisation, vet att barnet,
från den stund det lärt att läsa rent, ja ett stycke derförut, kan lära alt en—
faldeligen förstå hvad det läser, om det med förstånd och ömhet handledes, samt
att det på samma gång, utan att veta deraf, fasthåller i minnet hvad det får så
upprepa. Man kan omöjligen öfva barnets förstånd, utan att på samma gång öfva
minnet; men man kan deremot så uteslutande mekaniskt öfva minnet, att förståndet
derunder förslöas, oell detta är just hvad som med mångå barn inträffar under
den tvungna utanläsningen af den abstrakta katekesen.
Hufvudsakligen på dessa grunder har jag icke kunnat godkänna det slut,
hvartill Utskottet kommit, utan, godkännande motionernas syfte, har jag ansett nödigt,
att yrka på den vördsamma hemställan lill Rikets Ständer, det måtte de i
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla:
att Kongl. Majit såsom Summus Episcopus täcktes förordna, huru den katekes,
som är eller varder antagen, må rätteligen brukas, samt alt ett sådant Kongl.
Maj:ts nådiga förordnande må i den antagna katekesen införas till efterlefnad af
alla. som hafva sig barnens kristendoms-undervisning ombclrodd.“
Häruti instämmer.
A. W. Uhr.
af Herr Lallerstedt, sorn anförde följande: “Genom det sätt, hvarpå den
första kristendomskunskapen meddelas det uppvexande slägtet, förlamas belt och hållet
det kristliga lifvets utveckling och i stället näres och utbildas hos detsamma
den föreställning, att kristendomskunskapen egentligen beslår i att kunna ur min
-
Allmänna Besvärs- och Elionomi-U/skottets Betänkande N:o 28.
7
net mer eller mindre tanklöst uppräbbla katekesen. I folkskolorna uppoffras på katekesens
utanläsning så mycken tid, att andra angelägna undervisningsämnen blifva
eftersatta. De fördcrfliga verkningarne af utaniäsningen äro längesedan allmänt insedda
och i samma mån behofvet efter verklig kristendom gör sig gällande, blir
det omöjligt att begagna det nuvarande undervisnings-sättet, som går ut på att
sätta den döda bokstafven i stället för den kristliga andan. Det allmänna tänkesättet
har i detta hänseende uttalat sig med sådan styrka, att man förgäfves bjuder
det spetsen. Den kommitté, som för kort tid sedan afgaf betänkande om undervisningen
vid elementar-läroverken, utdömde helt och hållet den Lindblomska katekesförklaringens
utanläsning, men kommittéens förslag i detta hänseende vann icke Regeringens
bifall. Det lyckades att för den gången få frågan afgjord på ett sätt, som
för lärarens maklighet uppoffrar lärjungens själsförmögenheter, ty dessa blifva genom
katekesens utanläsning icke utvecklade, utan tvärtom förslöade. De talrika röster,
som inom Bonde-Ståndet understödt den af J. M. Lundahl nu väckta motionen,
förtjena, i min tanke, minst lika mycket afseende, som yttranden i motsatt
riktning af dem, som under religions-underyisningens handhafvande begagna sig af
den Lindblomska läroboken. Det är äfven med bästa vilja icke lätt att lösgöra sig
från slentrianen. Emellertid hafva talrika religionslärare med djup bedröfvelse erkänt
den olycksbringande verkan, som katekesens utanläsning alltför länge utöfvat
vid religions-undervisningen, och äfven inom Utskottet har fron detta håll de mest
talande skäl deremot blifvit anförda. Uti det underdåniga yttrande, som framlidne
Biskopen Agardh afgaf öfver det utarbetade förslaget till ny förklaring öfver Luthers
lilla katekes, yttrade han sig om de skadliga verkningarne af katekesens utanläsning
sålunda :
“För det första är deri en plåga för lärjungen, som derigenom får motvilja
för kristendomen redan från början, såsom sin svåraste lexa. För det andra
profaneras och ohelgas kristendomen genom det tanklösa upprepandet. För det
tredje tränga kristendomens höga läror derigenom hvarken till hjertat eller förståndet.
För att kunna oförhindradt upprepa stycket från början till slut, nödgas lär—
jungarne lästa sig framför allt vijl orden, vid ljudet. Så snart de glömt ett ord i
ett stycke stadna de tvärt af.“
“Man använder visserligen äfven frågor vid undervisningen i andra ämnen.
Men de användas der på helt annat sätt, än som sker vid kristendoms-undervisningen.
Sedan lärjungen genomläst ett lärostycke för sig sjelf, förhöres han nemligen
af lärarne, i ändamål att lära känna huruvida lärjungen rätt uppfattat det lästa.
Läraren gör alldeles fria frågor, och lärjungen svarar fritt med egna ord och
efter som han lättat det lästa. Detta är ett förträffligt lärosätt, bekant under namn
af det sokratiska. Ty läraren kan dervid rätta, utvidga och vidare förklara det
lästa. Minnet tages visserligen i anspråk hos lärjungen, men det är begreppsminnet,
icke ordminnet. “
8 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 28.
“Det är ej sådana begreppsfrågor och svar, som användas vid Svenska ungdomens
kristendoms-undervisning. Både frågor och svar äro öfverlasta såsom rolerne
vid ett skådespel. Läraren har sin roll att framsäga, lärjungen sin; menför
säkerhets skull behåller läraren boken för att tjena till sufflör både för sig och lärjungen.
När ett ord i det inlärda stycket blifvit af lärjungen glömdt, så tiger han
tvärt, och det ända intilldess läraren tillhviskar honom detta ord, då åter ordströmmen
kommer i gång, uti hvilken detta ord utgjorde liksom en fördämning. En
del lärare göra sig icke ens besväret att sufflera det glömda ordet, utan skicka
lärjungen helt enkelt tillbaka, att läsa om igen hela stycket för det han glömt
ett ord.“
“Det är ©tvifvelaktigt att ett sådant lärosätt icke blott binder begreppet vid
ord, utan borttager äfven den vördnad, hvarmed kristendoms-lärorna borde uppfattas. “
“Hvar och en känner svårigheten för lärjungen att lära utantill den så
kallade lång-katekesen, och man erkänner således allmänt nödvändigheten att icke
alltför hårdt anstränga lärjungarnes ordminne. Ty om än några få af dessa äro
utrustade med ett förträffligt sådant, finnas likväl mångå, som hafva yttersta svårighet
att uppläsa prosaiska stycken ordagrannt. “
“Alla år händer derföre att allmogens barn förvägras att admitteras till
nattvarden, emedan de icke kunna perfekt lång-katekesen utantill, ty lång-katekesen
förvexlas ofta i vårt land med kristendomskunskapen. Ofta blifva lärjungarne på
detta sätt borlvista flera år å rad, till föräldrarnes största bedröfvelse. Ofta ledsna
de slutligen vid att försöka, och många komma derigenom aldrig att gå till nattvarden,
utan förblifva i detta afseende hvad kyrkolagen kallar okristne.“
Det är omöjligt att förneka sanningen af dessa ord. Vid förra riksdagen
erkände också Utskottet, att den Lindbloraska katekes-förklaringen är bristfällig. Nu
förklarar Utskottet farhågan för minnets öfveransträngning genom densammas utanläsning
vara i hög grad opåkallad. Tvärtemot all erfarenhet påstår Utskottet, att
så lång och svår än den antagna läroboken är, inläres den på temligen kort tid
af hvarje barn, som kan läsa väl utantill. Det går så långt, att det upphöjer
denna utanläsning till en institution och varnar för att kasta bort det bestående
goda för att i stället införa något sämre. Man hänvisar till det uppgjorda katekesförslag,
som är öfverlemnadt till Preste-Ståndets granskning. Men hvarje annat, om
än mera lyckadt, försök i samma riktning som den Lindblomska katekesen, skall
dock säkert icke förmå att höja den låga ståndpunkt, hvarpå kristendomskunskapen
nu står i vårt land. Det torde dessutom kunna ifrågasättas, huruvida den
föreslagna katekes-förklaringen är ändamålsenligare än den Lindblomska. Att döma
af Biskop
Allmänna Besvärs- och Ekonurni-Ulskol/etx Betänkande iY:o 28.
9
af Biskop Agardhs olvanberörda underdåniga yttrande, synes detta icke vara förhållandet.
Från tillvaron af ifrågavarande förslag kan således icke hemtas något
skäl till afslyrkande af Lundahls motion och att i afbidan på ett annat förslag förlänga
det närvarande tillståndet, finnér jag högst betänkligt; och får jag derföre, i
anledning af berörda motion, vördsamt tillstyrka att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att vid den första christendoms-undervisningen endast
må användas Luthers lilla katekes jemte nödig bibelförklaring, och följaktligen all
utanläsning af den Lindblomska katekesförklaringen upphöra och denna i stället
blott till ledning för läraren och såsom läsebok för barnen begagnas.
Härförutom och pä de skäl Kyrkoherden Wennerström till stöd för sin
motion anfört, får jag, obekymrad huruvida sådant skulle innefatta en på förhand
uttalad förkastelse af det utarbetade och på Preste-Ståndets granskning beroende
katekesförslaget, vördsamt tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t måtte genom utlästa belöningar i nåder uppmuntra
till författande af läroböcker i christendomen, tjenliga för den första undervisningen
och så affättade, att utanläsning kan så vidt möjligt är undvikas.“
Häruti instämde Herrar Lovén, Selggren, Grenander, Sundblad och Ellberg
samt Riksdagsmännen Joli. Magnus Lundahl från Skaraborgs, G. Nyqvist
från Wermlands och Paulus Hedström från Vester-Norrlands län.
Bill' tilt li. St l‘rol. i 859 <fc 1860. 8 Sami. 7 dä fl.
2
STOCKHOLM, tryckt hos G. e. ljunggeen,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Belänkande N:o 29.
X:o 29.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Febr. 18 G 0, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, om att antingen användande
af kroppslig aga vid undervisningen i de allmänna
skolorna måtte alldeles förbjudas, eller ock att
till § 53 af nu gällande Kongl. Stadga för Elementarläroverken
i Riket en särskild straffbestämmelse må tilläggas
för lärare, som sådan aga obehörigen utdelar.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hafva motioner i omförmälda
ämne blifvit remitterade och äro desamma väckte:
l:o) inom Vällofliga Borgare-Ståndet af herr J; Sundvallson, som anfört,
att enär ungdomens väl måste ligga alla om hjertat och då en stigande humanitet
samt förekommande missbruk af lagbestämmelserna i ämnet samverkat till
afskaffandet icke blott af de affliktiva kroppsstraffen för brottslingar och husagan
för tjenare, utan äfven föranledt lagbestämdt ansvar för husdjurens vanvård och
misshandling, samt nu sednast framkallat de mest enhälliga och välbefogade yrkanden
på borttagandet af de i förnyad stadga, ehuru något förmildradt skick
upplifvade, men hvarje fri man och civiliseradt samhälle lika ovärdiga som förnedrande
prygel- och daggstraffen vid krigsmakten; så synes det icke kunna
vara annat än en i tidehvarfvets och civilisationens förmildrande anda fortgående,
oafvislig konseqvens att med ens förlägga kroppslig aga för minderåriga, delden
ej kan alldeles undvikas, till familjehemmet och under fadersväldets omedelbara
kärleksband, och detta synnerligast hvad skolan beträffar, helst då det kan
Bih. lill R St. Brot. 1839 § 1860. 8 Sami. 8 Häft.
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande A::o 29.
visas, att missbruken äfven härstädes högljudt mana till det råa och förkastliga
stryksystemets totala afskaffande, samt inga af de skäl och skengrunder för dess
fortsättning här kunna anföras, hvilka man åberopat för husagans och de affliktiva
disciplinärstraffens bibehållande. Då ingen lärer kunna förneka, att de kroppsliga
bestraffningarne i allmänhet äro ovärdiga och olämpliga, så måste de. såsom
innebärande det grofsta missförstånd af menniskans väsende och värde, i
synnerhet vara det vid ungdomens uppfostran. Den kroppsliga agan har nemligen,
i de flesta fall äfven med den största besinning, efter skolkollegiets dom
utdelad, det onda med sig att den snarare förbittrar än förbättrar det unga sinnet,
oftare undertrycker än utvecklar hederskänslan och karakteren. Med anledning
af allt detta, och enär så öfverdrifvet hårda bestraffningar genom lärares
öfverilning och otålsamhet understundom förekommit, att föräldrar måst hellre
låta sina barn lemna Statens offentliga läroverk, än att låta dem utsättas för
möjligheten af slika betänkliga missbruk, har motionären ansett sig böra föreslå:
»antingen att kroppslig aga vid ungdomens undervisning alldeles förbjudes både
i Rikets Elementar-läroverk och Folkskolor vid särskildt vite, utom ansvar efter
lag»: veller ock att åtminstone vid 53 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
Stadga för Elementar-läroverken i Riket tillägges följande stadgande: »Läraresom
utdelar kroppslig aga i annan ordning, än här föresrkifven är, miste sysslan
eller bote till skolans fattigkassa (från 10 till 50 R:dr Riksmynt) efter omständigheterna
och stånde, särskildt ansvar efter lag.»
Med motionären har Herr Ridderstad förenat sig.
2:o) inom Hedervärda Bonde-Ståndet har Johannes Magnus Lundahl från
Skaraborgs län anfört: att, med anledning af de allmänt kända misshandlingar,
som skolungdomen på de sednare åren, vid ett par läroverk inom Riket, fått
vidkännas, och då, enligt motionärens förmenande, ingen lag finnes, som lemnar
tillräckligt skydd åt de ofta späda varelser, hvilka kunna blifva utsatte för en
omild lärares hämdlystnad, samt dertil kommer att spöstraff och husaga redan
blifvit, och prygel- och daggstraffen sannolikt snart blifva afskaffade, har tiden
synts honom vara inne att föreslå: det Rikets Ständer ville för sin del besluta
en allmän författning, som icke allenast förbjöde strängare kroppsagas användande
inom högre och lägre läroverk, utan jemväl stadgade lämpligt straff å den
lärare, som bröte emot ett slikt förbud, äfvensom att den, som andra eller tredje
gången beginge sådan förbrytelse, skulle förklaras obehörig att vidare begagnas
såsom lärare vid någon offentlig läroanstalt.
Med motionären hafva förenat sig Johan Pehrsson från Upsala, Matts Pehrsson
och R. /. Isoz från Stockholms, Erik Magnus Falk från Skaraborgs, Johan
Pettersson från Kronobergs, Carl Anders Larsson från Östergötlands
och Georg Nyqvist från Wermlands län, jemte åtskilliga andra af Ståndets ledamöter.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 29.
3
Att missbruk af bestående lagbestämmelser kunna vara att befara likaväl
hvad Skolstadgan beträffar, som med afseende på hvarje annan till efterlefnad
fastställd lag och förordning, kan Utskottet icke bestrida; men då motionärerne
på intet sätt visat olämpligheten af de i sednaste nådiga Skolstadga, den 29 Januari
1859, med så mycken försigtighet och varsamhet gjorda straffbestämmelserna, förutan
hvilkas bibehållande det, enligt Utskottets förmenande, skulle falla sig snart sagdt
omöjligt att upprätthålla nödig tukt och ordning inom skolan, så lärer väl ej eller
för visadt synnerligt okynne hos skolungdom kroppslig aga helt och hållet böra borttagas,
utan torde det i sådana fall vara i sin ordning, att läraren får bibehålla
den honom i Skolstadgan medgifna och enligt naturen af all uppfostran honom
tillkommande rättigheten att, på ett faderligt, det är mildt men allvarligt sätt,
tillrättavisa felande lärjungar, helst han dervid har sig ålagdt att alltid aktgifva
på att bestraffningen icke utöfvas af nyck eller öfverilning, samt då härtill kommer
att i oftaherörde nådiga Skolstadgas 53 § uttryckligen finnes föreskrifvet,
att lärjunge, först sedan han, genom fortfarande okynne och sjelfsvåld, visat andra
straff vara utan verkan, må, efter af Rektor gifven varning för påföljden, i
händelse af ny förseelse, med lindrigare kroppsaga bestraffas, finner Utskottet sig
böra tillstyrka:
att motionärernas hemställan om förbud emot användande af
kroppsaga i Rikets Elementar-läroverk och Folkskolor, icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Hvad beträffar motionärernas yrkande, att ett bestämdt straff måtte stadgas
för den lärare, som i annan ordning, än i § 53 af sednaste nådiga Skolstadga
är föreskrifven, utdelar kroppsaga, så enär, för dylika och andra förseelser å lärarens
sida, nu gällande Skolstadga redan uti § 78 stadgar såsom en ovilkorlig
skyldighet för Ephorus, att söka afhjelpa och rätta sådana och andra missbruk
eller dem lagligen beifra; samt dertill kommer att Skolstadgan af år 1856 på
Rikets Ständers, vid sisllidne Riksdag, gjorda underdåniga begäran undergått
granskning af dertill utsedde Kommitterade och Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Skolstadga,
den 29 Januari 1859, blifvit på dessa Kommitterades förslag grundad, finner
Utskottet deraf en ökad anledning att tillstyrka,
det motionerna icke eller i detta hänseende må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 Februari 1860.
Emot sista punkten anmäldes reservation af Johannes Magnus Lundahl,
som ansåg att uti Skolstadgan borde tydligare bestämmas icke blott hvad ansvar,
som drabber den lärare, som utdelar strängare skolaga, utan äfven hvad rätt till
klagomåls anförande, som föräldrar och målsmän emot sådan lärare ega.
i
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 30.
HJ:o 30.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Febr. 1860, kl. 2 t. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i sättet för
beräkning af slämmo-böter.
Till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit
öfverlemnad en inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Carl
Nettelbladt från Stockholms län väckt motion, deruti, med afseende derå att
Kongl. Kungörelsen den 15 Jnli 1841 rörande grunden för beräkning af stämmoböter
numera, och sedan Kronans räkenskaper föras i Riksmynt, icke vidare kunde
anses lämplig, motionären, till åstadkommande af reda i räkenskaperna, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte för deras del besluta en så beskaffad förändring i förberörde
författning, att den bringas i öfverensstämmelse med myntberäkningen
och böternas författningsenliga fördelning; i sammanhang hvarmed motionären jemväl
hemställt, huruvida ej tydlig föreskrift borde meddelas, om stämmoböter böra
beräknas endast på det belopp af utskylderna, som till Kronans kassa ingår,
eller å hela det belopp, som debetsedeln upptager.
Enär, beträffande de uti ofvannämnde Kongl. Kungörelse i Bankomynt utförda
beloppen, särskildt är stadgadt, huru förhållas bör vid förvandling och
beräkning af den äldre myntbestämningen samt, i fråga derom, å huru stort
belopp af debetsedelns summa stämmoböter böra utgå, författningen tydligen
utmärker att dylika böter endast skola beräknas å krono-utskylder, hvarunder kommunal-afgifter
således ej kunna inbegripas, hemställer Utskottet,
att denna motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 14 Februari 1860.
STOCKHOLM, typografiska företagens boktryckeri, 1860.
Ålim. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 31.
1
N:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Febr. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af täckt motion med afseende
å tiden för beståndet af enskildt ingångna överenskommelser
om pasloralitts utgörande.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi Utskottet har blifvit remitterad en inom
Hedervärda Bonde Siåndet af Jonas Amtersson från Östergötlands län väckt motion, deruti,
till förekommande af de (rister, som på flera ställen skola uppstått om sältet och vilkoren
för tertiaItiondens och andra pastoraliers utgörande under nådår, som förunnats
enkor och barn efter Pasiorer i sådana församlingar, hvarest fastställda konventioner
saknas, och på det icke tillfälliga innehafvare af dylika presträttigheter må taga sig
anledning att verkstäda tionderäkning å sädesfälten, blifvit föreslaget att genom allmän
författning måtte stadgas, att den emellan en Pastor och dess åhörare ingångna öfverenskommelse
ont pastoraiiernas utgörande sku le äfven efter Pastors död och intill dess
pastoratet af ny Prestman tillträdes, ega bestånd, och sålunda hvarken den aflidnes enka
och barn eller en af Konsistorium antagen arrendator ega annan eller bättre rätt, än
som tillkommit den aflidne under hans embetstid.
Vid öfvervägande häraf finner Utskottet, i likhet med motionären, de olägenheter
som försarnlingarne i ofvan uppgifna fall måste under närvarande förhållanden vidkäunas,
vara af beskaffenhet, att undanrödjande af desamma genom särskild lagstiftnings-åtgärd
bör sökas; men då härvid billigheten fordrar, att icke deras rätt, hvilka, efter en Pastors
frånfälle ega att, intill dess sysslan af ny innehafvare tillträdes, deraf njuta inkomsterna,
förnärmas genom tillerkännande af förbindande giltighet för dessa äfven åt sådana aftal,
Bih. liU R. St. Fröt. 1859 $ 1860. 8 Samt. 9 tiäft. \
2 Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskoltefs Betänkande N:o 3i.
som den aflidne i lifstiden af hvarjehanda tillfälliga anledningar kan hafva i fråga om
pastoraliernas utgörande träffat med den ene eller andre af församlingsboerna särskildt,
och till följd af hvilka aftal minskning i de lagliga inkomsterna af pastoratet egt rum,
anser Utskottet en ölverenskomroelse i förevarande hänseende böra, för att. jemväl efter
Pastors död, för hans enka och barn, elier dem, hvilka det eljest tillkommer att af pastoratet
under ledigheten uppbära inkomsterna, medföra förpligtelse tili efterlefnad, vara
ingången emellan Pastor och hela församlingen gemensamt och tili grunder samt vilkor,
medelst sockenstämmobeslut elier annorledes, formligen stadgad: hvadan Utskottet, med
sålunda angifven begränsning af motionärens förslag, vördsamt hemställer:
att Rikets Ständer må i underdånig skrifvelse hos Kongl. Msj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva, att då emelian en
Pastor och hans församling öfverenskommelse blifvit i vederbörlig
ordning träffad om pastoraliernas utgörande, densamma efter Pastors
död må ega bestånd intill dess pastoratet af ny Prestman
tillträdes.
Stockholm den 20 Februari 1860.
Reservation
anmäldes af Kontrakts-prosten Falch: »Emot det Höglofliga Utskottets förestående
beslut, att hos Kongl. 31 aj:t anhålla om nådig föreskrift, hvarigenom en pastoralie konventions
gällande kraft skulle utsträckas äfven till dem, som under ledigheten uppbära
inkomsterna, får jag härigenom vördsammast reservera mig Föreskriften skulle endast
då komma i fråga att tillämpas, när öfverenskommelsen uttryckligen vore ingången endast
för Pastors tjenstetid, eller, som mera sällan torde vara fallet, på vissa år, och dessutom
för dess rättsinnebafvare så ofördelaktig, att de af sådan orsak nödgades underkasta sig
obehaget af en ny reglering. Saknades nemligen den förra bestämmelsen, så, då någon
tillsvidare-konvention icke lärer förekomma, återstår endast att den blifvit gjord bindande
för de efterlefvande, och såiedes något stadgande i detta hänseende vore öfverflödigt.
Om åter de lagliga inkomsterna ej derigenom i betydlig mån försämrats, är ej sannolikt,
att någon tanke skulle uppstå på en förändring, som då vore utan ändamål. Men från
hvilken af dessa ståndpunkter Utskottets beslut betraktas, synes det mig föranleda till
stora betänkligheter. Är en viss tidpunkt mellan Pastor och dess åhörare i detta hänseende
afialad, sä utgör ju denna gränsen, derutöfver ingen öfverenskommelse eger
rum, der denna upphäft sig sjelf, enär alla vilkoren deri, och således äfven tidsvilkoret,
måste anses lika bindande; hvadan det viii synas nog oegentligt, att Kongl. Maj:t skulle
förlänga en konvention, som de facto ej mera är till; och med sitt magtbud sålunda
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 3i. 3
underhjelpa deras försummelse, som ej sågo sig hällre före och införa i det redan upphörda
kontraktet ett stadgande hvarpå ingen af kontrahenterne tänkt. Åtgärden af en
sådan förlängning uiaf öfverenskommelse^ uiöfver den bestämda (iden, synes mig föga
skilja sig från ett upphäfvande deraf, innan denna tid förlluiit, något som det svårligen
lärer falla någon in, att göra till föremål för en underdånig ansökan, och som ännu mindre
kunde hafva äfven det ringaste hopp om framgång. Väl är mannen, ofta nog dessvärre,
de sinas målsman, men likväl ej längre än han lefver; och hvad han ej i lifvet gjort,
lärer af sådant dess målsmanskap icke kunna sedermera hemta något berättigande.
Besinnas dernäst, alt behofvet af ett stadgande sådant sorn det föreslagna endast
skulle ega rum, der öfverenskommelsen vore för den, som har att uppbära inkomsterna,
mer eller mindre oförmånlig, så må väl frågas: Skulle det väl vara så obilligt, om en
församling under något eller några år koinme att erlägga t. ex. tvåtredjedelar af hvad
henne lagligen åiigger (ty det hela kommer väl sällan, om någonsin, i fråga), då hon
under ett eller annat tiotal måhända sluppit med hälften eller tredjedelen, ja derunder
(se Kongl. Majds nådiga Proposition N:o 46, s 19)? Må ej den långa vinsten trösta
öfver den korta förlusten, om jag så får kalla hvad som endast är att i mer eller miudre
mån lullgöra ett egendomen åliggande onus, med hvilket den är ärfd eller förvärfd? De,
som på en ofördelaktig konvention blifva de egentligen lidande, äro ock vanligen Pasto
rernas
enkor och barn. År det Riks Stånden värdigt, att sedan desse, måhända, just
genom öfverenskommelsen, blifvit bragta nära armodets gräns, vilja undandraga dem en
betydligare del af den sista sparpenningen, den sista utsigten, att genom en förståndigare
tillställning, åtminstone, medtaga något vid skilsmessan från hus och hem. Reservanten
torde kanske böra nämna alt han i frågans afgörande icke har ringaste egna intressen;
men lika öppet förklarar han, att det skulle vara för honom en af de svåraste förebråelser,
om han med sin röst bidragit, att beröfva blott ett enda presterligt sterbhus hvad
som är dess lagliga tillhörighet. Och så må väl privilegii-nådåret med dess författningsenliga
inkomster anses. Hvad derutöfver beviljas är en Kunglig nåd, för hvilken det
endast höfves Gifvaren att bestämma vilkoren.
När härtill kommer att dels den motion, som föranledt Utskottets ifrågavarande
betänkande, sannolikt är framkallad af ett undantagsfall, för hvilket man vanligen ej
anser allmänna åtgärder böra ifrågakomma, dels ett Kongl, förslag till ordnande af hithörande
angelägenheter är under öfverläggning, kan jag så mycket mindre finna behöfligt,
att nu åstadkomma ett stadgande, som möjligen snart på mycket få ställen, om
någorstädes, skall behöfvas; och yrkar jag således, att ifrågavarande motion ej må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.»
4
Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 32.
N:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Febr. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om upphörande
af den nll Landskrona kyrka från vissa landsföi sam
gar
utgående tionde-spanmål.
Uii en inom Bonde S åndet väckt samt till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad motion har JVUs Olsson från Malmohus ian anfört, hurusom Kongl.
Maj:t är 1660 uppå Landskrona stads begäran, (ill stadens kyrka, som då skulle varit
fattig, anslagit 20 tuunor spantnål hvilka af dåvarande Guvernören öfver Skåne uppburits
utaf vissa landsförsamlingars kyrkor. Enär likväl af Kongl. Resolutionerna den 13
December 1672 och 16 December 1680 sig visade, att denna, enligt motionärens åsigt,
orättvisa utgift skulle utgöras blott tillsvidare, men densamma emellertid fortfarande årligen
utgått från Norrvidinge, Westra Karaby. Stora Harrie m. 11. socknar, ehuru Lands
krona
kyrka nu vore r k och skulle ega ett kapital af mer än 60,000 Rdr Banko då
deremot de ifrågavarande landsförsamlingarnes kyrkor voro i mer och mindre knappa
omständigheter, har motionären på grund häraf och då i öfrigt det vore en inom riket
lika adman som rättvis regel, att hvarje församling skall bygga oell underhålla sin
kyrka, föreslagit att Rikets' Siänder ville för sin del heslum samt hos Kongl. Maj t i
underdånighet anhålla, ali alla de landsförsamlingars kyrkor hvilka hiilills levererat
tionde till Landskrona kyrka mätte derifrån befrias och samma tionde iå användas för
dessa kyrkors eget behof.
Utskottet, som anser ifrågavarande spanmåls-bidrag utgöra en Landskrona stads
kyrka af ålder tillhörande inkomst, får af sådan anledning och då det ändamål motio
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 33. 5
närén åsyftat, synes vara af den enskilda beskaffenhet, att Rikets Ständer ej böra sig
dermed omedelbarligen befatta, vördsamligen hemställa,
att motionen icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1860.
N:o 33.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Febr. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande. i [råga om skyldighet att för uppläsande
å predikstol aflemna handling in duplo, när bevis öfver upp
läsandet
fordras.
Denna motion är inom Högvördiga Preste-Ständet väckt af Kyrkoherden Ternström,
hvilken andragit att bland olägenheter, som vid pastoral-vårdens handhafvande
förekommo, vore äfven den att, då af Krono betjening eller annan myndighet bevis infordrades
deröfver, att kungörelse eller annan handling blifvit från predikstolen afkunnad
duplett af sådan kungörelse eller handling aldrig medföljde, samt att beviset sällan
eller aldrig afhemtades i Pastors embetsrum, utan måste antingen med posten eller genom
budskickning öfversändas; och då Prestman, hvilka någon gång af sådan anledning
vägrat meddela beviset, derföre fått af Domkapitlen uppbära ogillande, återstode ej för
Pastor annat än att antingen sjelf taga afskrift af handlingen, hvilket dock ej vore någon
hans verkliga skyldighet samt dessutom blefve betungande när handlingen vore af
vidlyftig beskaffenhet, eller att ändock återsända handlingen med åtecknadt bevis om
uppläsandet, hvilket vore så mycket mindre med gällande författningar och god ordning
förenligt, som Pastorerna voro strängeligen anbefallde att i arkiverna noga förvara alla
sådana kungörelser och handlingar, som lända till menigheternas upplysning och att dem
med sådan upplysning tillhandagå. Enligt Kongl. Kammar-kollegii på Kongl. Maj:ts befallning
den 1 Februari 1808 utfärdade Kungörelse borde de resolutioner och utslag,
som Kongl. Jlajits Befallningshafvande eller Kollegierna meddela och som röra menigheter
6
Allm. Besv.- och Elion.-Vtshotlets Belänhande N:o 33.
eller flera särskilda personer, från predikstolen kungöras och derefter i bufvudskrift eller
bestyrkt afskrift qvarblifva i kyrkan eller under Pastors förvar; och annåge motionären
de af honom förut omförmälde handlingar böra inbegripas under de i Kammar-kollegii
berörda bref omtalda. Man kunde visserligen invända att, enär hvarken duplett medföljer
eller handlingen får frånhändas arkivet, Pastor kunde u'gifva särskildt bevis om
innehållet af den handling som blifvit uppläst: men dels återbegärdes stundom sjelfva
kungörelsen eller akten med åtecknadt bevis, dels vore det stundom lika besvärligt att
skrifva recit af innehållet, som att afskrifva sjelfva handlingen; och vore det dessutom
billigt att sådana handlingar afhemtades i Pastors expeditionen, så att Pastor kunde å
dem utfå qvitto, och tillika befriades från någon kostnad för öfversändandet. Det sålunda
anmärkta missförhållande återkomme ofta och allestädes och blefve derigenom i hög
grad besvärligt, hvadan motionären, på uppmaning jemväl af sina kommittenter, ansåge
sig böra föreslå, det måtte genom allmän författning påbjudas att när kungörelse, utslag
eller handling, af hvilken myndighet det vara må insändes att från predikstolen uppläsas,
med begäran af bevis om uppläsandet, samma kungörelse, utslag eller handling
alltid borde insändas i två lika lydande exemplar, hvaraf det ena med åtecknadt bevis,
hos pastor eller den hans embete föreslår, af vederbörande emot qvitto afhemtas.
Då redan Kongl. Brefvet den 5 Januari 1808, kungjordt genom Kongl. Karamar-kollegii,
af motionären omförmälda, kungörelse, föreskriiver, bland annat, att resolutioner
och utslag, som Konungens Befallningshafvande samt Kongl. Majis och Rikets
Kollegier meddela uti ekonomi- och politi mål. hvilka röra antingen hela menigheten
eller så många särskilda personer, att en bestyrkt afskrift af samma beslut icke kunde
hvarje person utan större kostnad och besvär tillställas, borde det i hutvudskrift eller
bestyrkt afskrift kungjorda beslutet qvarblifva i kyrkan eller under Prestens förvar intilldess
den eller de, till hvilkas underrättelse det blifvit uppläst, om detsammas erhållande
sig anmälde, dä det till dem borde aflemnas, men att, i fall det sålunda afkunnade beslutet
af den eller dem, som detsamma till uppläsande insändt, återbegärdes med åtecknadt
bevis öfver den deraf lemnade del, sådant icke linge vägras, då en besannad afskrift
medföljt det upplästa exemplaret; — samt de af motionären öfverklagade svårigheter
dels, efter hvad Utskottet inhemtat, ej äro allmännare anmärkta, dels synas Utskottet
vara af mera underordnad betydenhet, hvartill kommer att de ytterligare bestämmelser
motionären föreslagit synas ofta föranleda till onödig skrifning, äfvensom till arkivernas
gagnlösa öfverhopande med handlingar; finnér Utskottet, som anser omöjligt
att så genom lag bestämma hvarje Ijenstemans verksamhet, att förvecklingar kunna undvikas,
derest den ene myndigheten ej välvilligt räcker den andra handen, sig böra vördsamt
hemställa,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1860.
Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottets Betänkande N:o 33.
7
Reservation
anmä!des af Kyrkoherden Ternström. »Då jag tillräckligt motiverat mitt förslag att,
när kungörelse, utslag eiler handling af hvad beskaffenhet som helst, sorn skall fiån
predikstolen uppläsas, äterbegäres med åtecknadt bevis om uppläsandet, bör lill Pastor
aflemnas i tvänne lika lydande exemplar, och beviset hos Pastor emot qvitto afhemlas,
hade jag trott, att Utskottet skulle derå fästa något afseende och tillstyrkt bifall lill
förslaget. Enär detta likväl icke skett, får jag reservera mig emot Utskottets beslut.
Utskottet anser den af mig föreslagna åtgärden obehöflig och Kongl. Karamar-kollegii
kungörelse den 1 Februari 1808 fullt tryggande, helst den redan innefattar
hvad jag äskar. Vore det så, då hade motionen varit opåkallad och obefogad. Den synes
väl erbjuda ansvarig Prest den trygghet, som erfordras, men den efterlefves icke af
dem, som fordra uppläsningsbeviset. Den har redan hunnit att blifva gammal, och på
gamla författningar är det icke mången som har reda Deraf kommer att olägenheterna
qvarstå, och det hade väl behöfts att sagde kungörelse med nödige tillägg genom ny
allmän författning blifvit återupplifvad och hos vederbörande inskärpt.
Sakförhållandet synes Utskottet minutiöst och af föga vigt; det är icke af betydenhet
att böra föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd eller att dermed besvära
Kongl. Majit. Om jag ock nu posito skulle medgifva att så är, ligger likväl just i det
skenbart obetydliga oftast anledning till den största förtret, helst när det så ofta återkommer.
Men när Prest kan anklagas i Domkapitel och af detta undfå varning eller
s. k. »skrapa» just för det att han ställer sig till efterrättelse ofvanberörde kungörelse,
hvilken frän andra sidan förbises, så torde sakförhållandet, hvilket ju tydligen, tvertemot
lagstiftarens mening, fått en sned ställning, icke vara så minutiöst och ovigtigt.
Jag åsyftar att sätta ansvarig Prest i en rätt ställning till lag och stadgar.
Han befinner sig tydligen i ett dilemma, desto svårare, som han kan stöta emot och
råka ut för åtal, huru han ock i förevarande fall må handla. Ett Landshöfdinge embete,
en Domare, Magistrat, Kronofogde, Länsman eller hvilken auktoritet, ja till och med enskild
person som helst insänder en handling till uppläsande från predikstolen, med begäran
att Pastor skall återsända den jemte bevis att den blifvit uppläst: gör han det, så
frånhänder han kyrko- eller pastors arkivet en handling, som der till allmogens efterrättelse
och till uppvisande vid Prost- och Biskops-visitationer skall förvaras; gör Ilandet
icke, så löper han fara att anklagas i Domkapitlet med ofvanantydda påföljd. Jag kunde,
om det vore på sitt ställe, åberopa fakta att sä gått.
Det är ur detta dilemma — mellan handlingens förvarande och återlemnande,
mellan lag och praxis — jag hade önskat att kunna förhjelpa den ansvarige Presten,
och det sunda omdömet måste nödvändigt förklara sig för det förra alternativet.»
8
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltels Betänkande N:o 34.
N:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Febr. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af täckt motion om utfärdande
af ny förordning rörande strömming ^Hondén.
Till Allmänna Besvärs- oell Ekonomi Utskottet har blifvit remitterad en af
G. Bolin från Upsala län inom Hedervärda Bonde Ståndet väckt motion, deruti motionären
fästat uppmärksamhet å behofvet af förtydligade lagbestämmelser angående strömmings-tionden
och, till ådagaläggande häral, äfvensom af de missförstånd hvartill tvetydigheten
i gällande författningar i ämnet kunde föranleda, såsom exempel anfört ett af
Kongl. Maj:t den 7 Mars 1844 uti en enskild tvist meddeladt Utslag, hvarigenom Kongl.
Majt. med undanrödjande af Kongl. Kammar kollegii förut gifna, efter motionärens omdöme,
välgrundade utslag, ålagt en stor del af den fattigare befolkningen i motionärens
hemort att till Pastor i Hållnäs församling årligen såsom fisketionde för hvarje båt leverera
en fjerding salt strömming och fyra fiskeband.
Efter omförmälande af åtsk lliga olägenheter, som 1 förenämnda fal! skulle
blifvit en fö jd af den i nyssberörde nådiga Utslag åt gällande författningar gifna tydning,
har motionären föreslagit, att en ny förordning i förevarande hänseende måne
utfärdas; dervid och då, enligt motionärens tanke, gällande föreskrifter i ämnet, sådana
de blifvit tolkade i Kongl. Kammar-kollegii utslag den 3 Oktober 1842 och utlåtande
den 8 November 1843, bäst motsvarade rättvisa och billighet, motionären förordat dessas
bibehållande, allenast de biefve med bestämdare och tydligare reduktion å ett ställe sammanfattade
och i sådant skick offentligen kungjorda till efterlefnad; och har motionären
vid slutet af sin framställning begärt att fä till Utskottet inkomma med Kongl. Kammarkollegii
åberopade utslag och u låtande äfvensom de handlingar han i öfrigt kunde, lill
utredande af nu gällande föreskrifter i frågan, komma i tilllälle att förete.
Jemte
Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 35.
9
Jemte tillkännagifvande, att motionären icke, på sätt han sig förbehållit, till
Utskottet ingifvit några handlingar i ämnet, får Utskottet, som icke, emot 90 § i Regerings-formen,
eger att taga befattning med den enskilda rättsfråga, hvarom motionärens
framställning hufvudsakligen handlar, enär i motionen icke blifvit lemnad någon vidare
upplysning om beskaffenheten af de förtydligande förändringar i gällande lagstiftning
motionären ansett nödiga, än medelst hänvisning till hvad handlingarne i omförmälda enskilda
mål skulle innehålla, och då vid sådant förhållande Utskottet saknar anledning att
ingå i närmare granskning af det ämne, som utgör föremål för motionärens förslag,
härmed vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1860.
N:o 35.
(Ank, till Exped.-Utsk. d. 21 Febr. kl. 2 e. m.)
Betänkande, i anledning af väckt motion om de s. k.
presthåpornas pä 0 and blödande till by arnes disposition.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Slåndet väckt samt till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskott et remitterad motion har Riksdagsfuilmägtigen Johan Johansson frän
Calmar län, med hvilken Olof Andersson från samma län instämt, föreslagit, att de
så kallade »presthäporna» på Öland, eller, enligt den af motionären åt denna benämning
gifna förklaring, »jordar af större och mindre areal, hvilka inom somliga, ej alla, byar
disponeras af Kyrkoberdarne på ön, en och hvar inom sin församling,» måtte, vid nuvarande
inuehalvares afgång, komma under de byars disposition, inom hvilkas område de
Bih. till B. St. Brot. i859 tf 1860. 8 Sami. 9 Uäft. 2
10 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 36.
äro belägna; till stöd för hvilket förslag motionären hufvudsakligen anfört, att, enligt
hans tanke, det vore dels icke med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att den ena
byn befunnes på omförmälda sätt betungad, den andra åter icke, dels ock oformligt och
olämpligt, att Kyrkoherdarne läge i slik egoblandning med byalagen, deraf oenighet och
tvister lätteligen kunde uppkomma.
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande; och som motionären icke förebragt
erforderlig utredning för kännedom och bedömande af det för hans ort särskilda
förhållande, hvilket motionen afser, och för så vidt af den gjorda framställningen i befintligt
skick kan inhemtas, densamma synes röra förhållanden, hvilkas rättsliga grund,
när fråga derom uppkommer, det tillhör vederbörande domstol eller annan embetsmyndighet
att för hvarje förekommande fall särskildt pröfva och afgöra, föranlåtes Ulskottet
att vördsamt hemställa,
det ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1860.
N:o 36.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Febr. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion derötn, alt
Kongl. Stadgan den 31 Januari 1833 angående måll och vigt
måtte till sin verkan ännu någon tid suspenderas, samt om
antagande af ett universell system för mått, mål och vigt.
Uti en till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ifrån Högloft. Ridderskapet
och Adeln remitterad, af Herr Friherre Paykull, J. G., väckt motion är af motionären
anfördt, hurusom det skall visat sig, att den nya författningen angående mått,
mål och vigt blifvit i allmänhet med ganska ringa välvilja emottagen, ithy att, åtminstone
på landet, hvar och en, sorn möjligen kunde det, uteslutande begagnade gamla måtten;
och skulle tvifvelsutan en ganska lång tid förflyta innan den stora massan af rikets
Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 36. H
innebyggare kunde, efter otaliga misstag, vänja sig vid de nya. Utan att ingå i något
bedömande af de beräkningar och beslut, som i detta afseende hos oss blifvit vidtagne,
syntes det motionären att, då bildningen i allmänhet framskridit till den höga punkt,
hvarpå den nu befinner sig, man äfven borde kunna blifva ense om ett och samma system
för mätt, mål och vigt öfver liela den civiliserade verlden. Det behöfde knappast
antydas, hvilka vigtiga fördelar genom uppnåendet af detta storartade mål skulle erhållas,
den lättnad, som deraf skulle blifva en följd vid handelsföretag emellan alla bildade
nationer, och det närmare samband, så i vetenskaplig som industriel rigtning, som
emellan allägsna länder derigenom skulle uppstå. Europa, såsom bildningens centralpunkt,
borde i detta afseende föregå med exempel, och, då man på kongresser kunde
reglera dess politiska förhållanden, syntes icke något hinder derför, att man pä en stor
vetenskaplig kongress, hvartill medlemmar från alla Europas Stater borde inbjudas,
skulle på ett tillfredsställande sätt kunna lösa det ifrågavarande problemet. Om äfven
någon betänklighet i fråga om vigt skulle uppstå med hänseende till tyngders föränderlighet
vid olika latituder, torde denna obetydliga variation i kommersiell afseende förtjena
föga uppmärksamhet. Det vore visserligen på det högsta önskligt, om man äfven
kunde komma till enhet angående systemet för mynt, hvarigenom alla kursberäkningar
skulle försvinna, men dä delta af flera anledningar torde möta större svårigheter, kunde
någon förhoppning om framgång i denna riktning näppeligen hysas. — I afseende på
tideräkning vore deremot enhet redan i det närmaste vunnen, ehuru man borde beklaga,
att bekännarne af den Grekiska läran ännu ej kunnat förmås att antaga den Gregorianska
kalendern. Men öfverallt eljest inom den Kristna verlden började året numera med
den 1 Januari.
Det indelades i 12 månader, dessa i veckor, hvar och en med sju dagar,
hvarje dag i 24 timmar, hvarje timma i 60 minuter o. s. v. och detta af alla hyfsade folkslag
antagna system torde hädanefter i någon betydlig män ej komma att rubbas. Man
gjorde väl dertill ett försök under den värsta Fransyska revolutionsyran, men, oaktadt
den då införda nya tideräkningen var ganska skickligt uppgjord samt månadernas benämningar
vida vackrare och lämpligare än de, som vi begagna, skiljde den sig likväl från den
gamla uti allt för vigtiga punkter, såsom deruti att utsätta årets början vid höstdagjemningen,
och kunde ej heller i längden motstå den starka påtryckning, som fördelen
af ett i detta afseende antaget universalsystem utöfvade. — Men icke blott vid mätning
af tid, utan äfven vid mätande af längder, ytor och rymder, funne hvar och en med lätthet,
vid betraktande af de ändlösa skiljaktigheterna emellan mått, mål och vigt i olika
länder, hvilka vigtiga fördelar skulle ernås, om man härutinnan kunde införa ett system,
gemensamt för hela den bildade verlden; och borde då äfven, oberoende af de för hvarje
särskildt språk olika benämningarne, antagas vissa tecken för hvartdera af de hufvudsakligaste
måtten. —- Om äfven någon längre tid skulle förflyta, innan detta stora resultat
42 Allm. Best.- och Ekon -Utskottets Betänkande N:o 36.
kunde uppnås, så borde raan deraf icke afskräckas från att arbeta för saken, enär intet
stort mål uppnås med lätthet.
Motionären har derföre föreslagit att Rikets Ständer mätte genom en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t uttrycka den önskan, att de hos oss publicerade nya författuingarne
angående mätt, mål och vigt måtte till sin verkan ännu någon tid suspenderas
samt att försök måtte göras till inledande af underhandlingar med Europas förnämsta
magter om uppgörande och antagande af ett och samma system för mått, mål
och vigt.
Utskottet, som tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit anfördt, vill ingalunda
neka sitt erkännande af det nit för befordrande af en god sak, som framkallat motionärens
förslag i den angifna riktningen, och anser Utskottet sig ej heller ega anledning
att motsäga den åsigt, som ifrågasätter huruvida ej det Franska metriska systemet, såsom
stödjande sig på vetenskapliga grunder och vida enklare än det hos oss följda, bort
läggas till grund för den utfärdade nya sladgan om mått och vigt; men då dels ifrågavarande
stadga hittills varit sä litet tillämpad, att ej ännu kunnat erfaras, huruvida någon
olägenhet vid dess tillämpning möter, och dels hinder ej förefinnes att, för den
händelse framdeles ett gemensamt system uti ifrågavarande afseende de förnämsta handlande
nationer emellan kan komma till antagande, då vidtaga de förändringar i lagstiftningsväg,
som kunna vara af beliofvet påkallade, så hemställer Utskottet, beträffande
motionärens förslag att omförmälde nya Förordning om mått, mål och vigt måtte till sin
verkan, ännu någon tid suspenderas,
att någon åtgärd, i anledning häraf icke må vidtagas.
Vidare har Motionären föreslagit inledande af underhandlingar med Europas
förnämsta magter om uppgörande och antagande af ett och samma system för mätt, mål
och vigt. — Denna fråga, som visserligen förut utgjort föremål för en allmännare uppmärksamhet,
har dock, sedan under de sednare åren de stora verldsexpositionerna på en
punkt sammanfört industrialster från jordens särskilda delar, först härigenom vaknat til!
nytt lif. Man har allt mera insett behofvet af ett gemensamt system uti ifrågavarande
hänseende; och särskilda Kommittéer i olika länder hafva bildat sig för att verka för uppnående
af detta mål, hvarjemte under sednare delen af nästiidet är ett allmänt sammanträde
af deputerade från alla Kommiitéerne varit hållet i England, dervid varma sympaihier
uttalat sig för saken samt ledamöterne enhälligt förklarat sig beslutne att använda alla
sina krafter för att förmå sina vederbörande Regeringar att verka för framgången af
denna
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 36. 4 5
denna idée. Då emellertid ännu ej hunnit, blifva bekant, hvilka resultater genom dessa
förhandlingar och de dervid fattade beslut kunnat åstadkommas, samt lör öfrigt de Stater,
hvilka ega en vidsträcktare handel och en mera utvecklad industri, äro i tillfälle'
att säkrare kunna bedöma den praktiska fördelen af ett universalsystem i omförmäida
afseende och således skäl torde vara att afvakta hvad framgång sträfvanderne för ett
sådant systems genomförande må kunna i nämnde Stater vinna, anser sig Utskottet böra
hemställa
att motionärens förslag jemväl i denna del ej mä till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Februari 1860.
Bih. lill R. St. Brot 1859 $ 1860. 8 Sami. 9 Haft.
3
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 4860.
Allm. Besvärs- och Ehon.-Utskoltels Betänkande N:o 37. 1
N:o 57.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Febr. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, rörande Sveriges
och Norges Ömsesidiga förhållanden.
Uti detta ämne hafva hos Högloft. Ridderskapet och Adeln Herr Grefve Anckarsvärd,
C. II. och Herr Dalman, W. F. väckt särskilda motioner, hvilka blifvit öfrige
Riks-Stånden kommunicerade och, jemte deraf föranledda diskussioner, bland hvilka jemväl
innefattas ett under öfverläggningen hos Ridderskapet och Adeln, i anledning af Herr
Grefve Anckarsviirds motion, utaf Herr Ribbing, A. väckt särskildt förslag om tryckning
af den s. k. Unions-kommitténs betänkande, — remitterade till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet, hvilket äfven fått från Hedervärda Bonde-Ståndet emottaga remiss
å en motion i samma ämne, afgifven af Anders Jonsson från Wermlands län, med
hvilken Per Ericsson, Olof Olsson i Gershed och Olof Olsson i Olsbyn från nämnda
län, samt L. G. Andersson från Elfsborgs län instämt.
I omförmälda motioner anföres:
af Herr Grefve Anckarsvärd: att genom freden i Kiel den 14 Januari 18.14 afträdde
konungen af Danmark, genom traktatens fjerde artikel, oåterkalleligen och
för everldeliga tider, såväl för sig sjelf som sina efterträdare till Danska kronan,
till förmån för Sverige, alla rättigheter och anspråk på konungariket Norge, hvilket (med
undantag af Grönland samt Ferröarne och Island) dädanefter skulle tillhöra Konungen af
Sverige och utgöra ett konungarike, förenadt med Sverige. Dessa, jemte öfriga i sammanhang
härmed stående vilkor i Kielertraktaten, utgjorde Sveriges statsrättsliga rätt till
konungariket Norges oinskränkta införlifvande med Sveriges krona, under enahanda förBih.
till B. St. Brot. 4859 $ 4860. 8 Sami. 40 Häft. 4
2
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utshollels Betänkande N:o 37.
hållanden, som Storfurstendömet Finland under så många seklers lopp var förenadt med
Sverige. Det inträffade emellertid att Norges folk, af sin Ståthållare, prins Kristian Fredrik,
eggadt till uppror, motsatte sig traktatens fullgörande, hvarigenom Sverige nödgades
att ytterligare med vapenmakt tillkämpa sig Norges underkastelse. Denna blef dock
genom den så kallade föreningen ordnad på ett sätt, som ådagaiade huru Sveriges urgamla
ära och historiska anseende, såsom från hedenhös Skandinaviens mäktigaste stat•
från alla synpunkter åsidosattes af den Svenske Regentens och dess Svenska rådgifvares
vidunderliga och allt annat än Svenska politik. En följd ai denna blef, att det ifrågavarande
gynsamma tillfället begagnades så, ait Sverige för allt hvad det uppoffrat, allt hvad
det lidit, afspisades med den blott alltför skenbara glansen af en dubbelkrona åt sin nya
regentslägt och med den för Sverige nära nog hånande benämningen af en förening med
Norge på hvad som i verkligheten vore ingenting mindre än en sådan.
Svenska folket hade under nära ett halft århundrade tålmodigt åsett sina representanters
skygghet att offentligen undersöka och granska huruvida den så kallade föreningen
med Norge i verkligheten medfört åt Sverige de fördelar, som de magtegande under
tiden visat sig tillerkänna den, då de i synbar måtto gjort intet för att jemna de
allt ifrån dess början föreningen vidlådande missförhållanden för Sverige, hvilket också
ej varit lätt, sedan de en gäng blifvit traktatmessigt stadfästade. Tiden hade emellertid
synts motionären vara inne att inom riksdagen bringa detta riksvigtiga ämne till tals.
Norrmännen syntes icke vilja erkänna föreningen för annat än en blott personalförening
i den gemensamma Konungens person, och föreningsfördraget hade ända frän
början, med mer eller mindre afvogbet mot Sverige, af Norrmännen ensidigt och uteslu.
tande i syftningen af deras fåfänga varit tolkadt. Genom den i Moss den 14 Augusti
1814 afslutade konvention, hade Norrmännen i vissa fall kunnat, från egennyttans synpunkt,
visa sig handla i sin rätt, då de, förbiseende likhet i skyldigheter, ända till yt
terlighet
drifvit anspråken på fullkomlig likhet i rättigheter med Sverige. Annorlunda
måste dock detta betraktas, med afseende pä den tacksamhetskänsla, Norges folk borde
känna sig slä till Sverige för en, efter seklers frånvaro, återvunnen sjelfständighet och
för den egendomliga grad af konstitutionel frihet, som, genom Sveriges uppoffringar af
blod, af dyrbara och kära landskap och af penningar, blifvit ensamt Norges anpart uti
den s. k. föreningen, utan några för Sverige motsvarande fördelar. Otvunget framställde
sig härvid den fråga, om historien någonsin visat exempel af en personal-förening, ensamt
i den gemensamma regentens person, emellan två konstitutionela stater af så olika
statsförfattningar, som Sveriges och Norges, der Konungen i Sverige, efter de magtegandes
och deras anhängares understundom yttrade åsigter, egde allena styra riket, då samma
Konung i Norge måste ovilkorlig! ställa sig till efterrättelse tre storthings sammanstämmande
beslut. Huru hade det dä varit möjligt att tänka sig någon för båda folken
ömsesidig nytta bringande, verklig uppriktig och allvarligt menad förening pä så lösa
grunder, som de, å hvilka den s k föreningen mellan Sverige och Norge visat sig hafva
Allm,. Besvärs- och Ekon-Ulskollels Betänkande N:o 37. 3
blifvit uppgjord. Historien ådagalade hvilka följderna blefvo af Svenska och Polska kronornas
förening blott pä ett och samma konungahufvud och hvilka fördelar, särdeles Sve -  rige, skördat af Kalmare unionen. Detta oaktadt syntes man, vid afslutandet af konventionen
i Moss och af Riksakten, alldeles hafva förbisett att Sverige egde en historia, några
minnen, någon national ära, något politiskt anseende att häfda.
De närmaste följderna blefvo också att Norrmännen, som under 400 år seglat
under den Danske suveränens flagga, försmådde att till ett föreningstecken emottaga den
urgamla Svenska, hvilken Svenskarne, oåtsporde, tåligt sågo utbytas mot en för dem fremmande
och för deras historia föga smickrande tillsats. Hit hörde äfven Norrmännens
jemmer öfver den, i deras mening, Norge förnärmande piatstilldelningen inom unionsvapnet
på vårt Svenska mynt, uti inseglet å de ifrån Svenska myndigheter uigående publika
akter och handlingar, såsom ett slags åsidosättande af den Norrska statssuveräniteten
för hvilken Norge likväl ensam stöde i förbindelse till Sverige.
Förhållandena emellan de lika skyldigheterne visade sig deremot uti Norges vida
ringare bidrag till konungafamiljens underhåll och till kostnaderna för diplomatien, samt
i det godtyckliga sätt, hvarpå Norges bidrag lill Handels- och Sjöfarts-fonden blifvit,
Sverige oåtspordt, af itorlhinget olika bestämdt. Så hade äfven Norges landt-armée, oaktadt
den betydliga tillökningen i folkmängden, efter föreningen blifvit nedsatt till omkring
hälften af hvad den under Danska väldet utgjorde, hvarigenom Norge, medelst föreningen,
vunnit en högst betydlig årlig besparing, under det Sverige icke, i följd af föreningen,
erhållit minsta nedsättning i kostnaden för sin försvarsstyrka. I stället hade Unionskabinetlet,
genom den till Norges skyddande mot inträng frän Ryssland afslutade
traktaten af den 21 November 1855, satt Sverige i ett komprometteradt förhållande till
Ryssland.
Såsom bevis på den sinnesstämning, som hos Norrmännen rådde mot ailt, som
inom Föreningen utginge från Sverige, borde äfven ihogkommas det sista storthingets afslag
å propositionerne derom, att laga kraft egande doniar och utslag i det ena af de
förenade rikena skulle få exekutiv kraft uti gods äfven i det andra, samt om reglering
af handelsförhållandena de båda rikena emellan. Emot sjelfva åtgärden vore naturligtvis
ingenting att invända, då Norska storthinget egde obestridd rätt att äfven förbise sitt
lands omisskänneliga fördelar; men det anmärkningsvärda läge i den ton af vresig misstänksamhet
mot Sveriges afsigter, som vid detta tillfälle och städse gifvit sig luft emot
brödrariket. Denna sinnesstämning hade äfven uttalat sig med särdeles uihällande bitterhet
emot de unionelt diplomatiska angelägenheternas förvaltande af endast inom Sverige
ansvarige embetsman, och dock saknade, i fråga härom, de norska fordringarne pä jemlikhet
med Sverige allt stöd, vare sig i Grundlagen eller i Riksakten. Utlandet kände ej
något annat konungarike Norge, än det, genom traktaten i Kiel, från Danmark afsöndrade
och med Sverige förenade, till följd hvaraf unions-representationen tillhörde och måste
ensamt tillhöra Sverige, såsom det främsta af de förenade rikena. Striden härom hade
4 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottels Betänkande N:o 37.
bort blifva och säkert blifvit ganska kort, utan Svenska regeringarnes eftergifter i detta,
som i andra fall, der det varit fråga att värna den statshöghet, sora inom unionen måste
lemna Sverige främsta rummet, och hvilket åtminstone icke af Svenska folket ännu blifvit
bortskänkt, om det också af dess fullmägtige varit lemnadt utan uppmärksamhet.
Likaledes påginge i Norge en stark agitation för Svensk mans uteslutande frän
Ståthållare befattningen, dertill, enligt Norska grundlagens 14 §, äfven en Svensk kunde
nämnas. Förslag om denna förändring hade redan vid sednaste storthing blifvit väckt och
Svenska regeringen hade härvid, likasom vid alla andra tillfällen, gifvit närande luft åt
Norrmännens oafbrutna bemödanden att undanrödja allt hvad som i deras ögon kunde
hafva något sken af en inom unionen underordnad ställning tili Sverige.
Den Svenske Regentens och förenings-stiftarens politik syntes icke hafva afsett
något högre mål än den dynastiska glorian att regera tvänne riken, inom hvilka det svagare
uti sjelfva förenings-fördraget lemnades anledningar att nära anspråken på undanrödjande
af allt, som kunde antyda ens det minsta sken af yttre företrädesrätt för det
mägtigare riket och talrikare folket. Svenska regeringarne hade äfvenledes varit eftergifvande
i allt, och detta i naturlig följd af Regentens större makt inom den mäktigare
staten, än inom den svagare, der han blott vore folkviljans lagbundna verkställare. När
Föreningen icke afsäge någon verklig och innerlig förening, kunde derigenom icke uppkomma
någon starkare kraft, hvarken till gemensam förkofran eller gemensamt försvar.
I sjelfva verket vore, förenade länder emellan, ingenting så försvagande, sorn det ena
landets afundsjuka och misstänksamma ovänlighet emot det andra. Sådan hade Lkväi
omisskänneligen sinnesstämningen inom Norge varit emot Sverige allt ifrån Föreningens
början, då man deremot inom Sverige utmärkt sig genom idel eftergifter och undfallenhet.
Ingen kunde högre än motionären värdera den Norska statsförfattningen och Norrmännens
derifrån utgående aktningsvärda känsla för frihet och sjelfständighet; men såsom
Svensk vore motionären berättigad till de påståenden att Norrmännens sjelfständighetskänsla
aldrig bort anse sig förnärmad af det främre rum inom Föreningen, som på
grund af all rättsprincip obestridligen tillkomme Sverige, och att det ingalunda hos Norrmännen
ådagalagt någon sannt fosterländsk, politisk blick att söka bestrida detta. Ensamt
i den omständighet att Norge till unionens upprätthållande blott skulle erlägga 5/17-deIar
mot Sveriges 12/17-delar läge, i motionärens tanke, all den erforderliga bevisningen,
hvilketdera af de båda rikena den yttre representationen för unionen tillkomme. Det öfverginge
nära nog all fattning, huru unionens stiftare från Sveriges sida fränträdt allt
afseende å dess urgamla sjelfständighet, å dess fordna historiska betydelse, ä alla dess
minnen, då det i Riksakten medgafs, att vid ett nytt konungaval det skulle kunna komma
att bero på den förseglade sedeln, att Norge skulle tillsätta Konung i Sverige, som
likväl gifvit Norge den så kallade Föreningens förste Konung.
För öfrigt skulle motionären för Sveriges räkning mycket gerna finna sig uti
alla de eftergifter, Norrmännen yrkade emot Sveriges formela företräden inom unionen,
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottets Betänkande N:o 37. 5
blott med det enda vilkor, att benämningen nFöreniug» finge för de båda rikena helt och
hållet utgå och alt såmedelst den dunstbild af ära, nytta och politisk vigt, som man under
nära femtio år för Sverige sökt tillägga föreningen, måite, såsom ett innehållslöst
ting, skingras och försvinna.
Då de unionela förhållandena inom Norska pressen, så väl som inora storthinget»
blifvit behandlade på ett sätt, sora understundom ådagalagt det föga värde, man i Norge
fästade vid dess förening med Sverige, hade det synts motionären vara tid att de svenska
folkombuden äfven bröto tystnaden, i fall de. liksom motionären, voro öfvertygade
att man jemväl inom Sverge egde grundade anledningar att för ingen del prisa föreningen,
sådan den af Norrmännen uppfattas, eller i minsta män hålla pä dess fortfarande
bestånd. Sitt syfte hade motionären uppfyllt, om hans framställning kunde föranleda Rikets
Ständer att taga föreningsförhållandena i ett närmare skärskådande, i hvilket, fall
motionären gjorde sig förvissad, att Rikets Ständer skulle inse vigten och det obestridliga
behofvet af en noggrann och allvarlig revision af föreningsfördraget. I öfvertygelse
derom föresloge han, att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t måtte täckas till Sveriges Rikes Ständer och lill Norges storlhing afgifva nådigt
förslag, huru föreningsfördraget kunde ordnas till de båda folkens mera ömsesidiga belåtenhet,
för att, så vidt möjligt vore, derigenom förekomma en, förr eller sednare inträffande,
allvarsammare förenings-förhällandenas brytning;
Af Herr Ribbing: att han, hvilken, lika med Herr Grefve Anckarsvärd, önskade
att föreningsfördraget måtte, bättre än nu, kunna ordnas, ansåge första åtgärden härför
böra vara att få veta resultatet af hvad som för detta ändamål med mycket arbete och
många öfverläggningar samt icke utan kostnad blifvit ätgjordt, hvarföre han föresloge,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj-.t i underdånighet anhålla, att det af unionsKommittén,
sammansatt af Svenske och Norske män, den 4 November 1844 afgifna förslag
till föreningsakt mellan Sverige och Norge, med de dervid afgifna reservationer och
tillhörande handlingar, måtte, sä fort ske kunde, tryckas samt till medlemmarne af Riksstånden
under innevarande riksdag utdelas;
af Herr Dalman: att sedan det dåmera blifvit officieit bekannt, att det med Konungariket
Sverige förenade Konungariket Norges storthing fattat beslut om upphäfvaude
af Konungens öfver Sverige och Norge rätt att, enligt 12 och 13 §§ af Norges Grundlag,
under Konungens frånvaro öfverlemna Norges inre styrelse uti de mål, Konungen
föreskrefve, till en Ståthållare, tillika med minst fem af Stats Rådets medlemmar, till
hvilket Slåthållare-embete Konungen, enligt 14 § af samma Grundlag, kunde nämna antingen
en Norrman eller en Svensk, ansåge sig motionären böra fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på detta beslut, hvilket på det närmaste rörde Sveriges rätt i dess förhållande
till Norge. Afsigten härmed vore icke att upprifva sår, som redan borde vara
läkta, icke att åberopa traktater, tillkomna i följd af krigets och styrkans rätt, således
icke att i någon män hvarken beklaga, än mindre protestera emot Norges förening, så
-
6 Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
som ett sjelfständigt konungarike, med Sverige. Tvärtom ansåge motionären Norges
framsteg både i politiskt och ekonomiskt hänseende ganska glädjande; äfvensom det
Norska folkets sjeifs*andighetskansia och ömtålighet om sin nationela frihet utgjorde
föremål för hans sanna högaktning. Det vore likväl att befara, ait denna sjelfständighetskänsla
vid ifrågavarande tillfäiie fört Norska folkets representanter på en betänklig
afväg: ty känslan af en individs eller ett folks eget värde och egen rätt bemyndigade
icke till förbiseende och förnärmande af en annan individs eller ett annat folks iagiiga
rätt. Till ett sådant förbiseende och ett sådant förnärmande syntes emellertid Norska
storthinget hafva gjort sig skyldigt, då det, utan att ens ifrågasätta ett samtycke från
Sveriges sida, för sin del beslulit upphäfvande af Ståthållare embetet, ehuru Konungens
i de förenade rikena rätt, att tili Ståthållare i Norge utnämna äfven en Svensk man
innebure ett af hufvudviikoren för föreningen de båda rikena emellan. När dåvarande
Kronprinsen af Sverige. Cari Johan, medelst konventionen i Moss, ingick uppå att antaga
den af Norska folket vid riksförsamlingen i Eidswold beslutade konstitution, skedde, sådant
med förbehåll om vissa ändringar deri, hvilka, efter öfverläggning med Norska folkets
representanter, skulle bestämmas.. Denna öfverenskommelse ratificerades af Konung
Carl XIII, efter anmälan och pröfning i Svenska Stats-Rädet, den 30 Augusti 1814,
hvarvid uttryckligen förklarades, att den Norska statsförfattningen skulle vinna laglig
kraft sedan de för begge rikenas förening oundgängliga jemkningar och rättelser deri
egt runi I enlighet med detta Svenska Konungens, af Svensk embetsman konirasignerade
beslut, egde sedermera, vid det i Oktober månad i Christiania sammankomna urtima
storthiug, underhandlingar rum mellan å Sveriges sida utsedda Kommissarier samt
storthinget, dervid bland annat, den förändiing i Eidswoldska konstitutionen beslutades, att
Konungen skulle ega att till Riksståthållare i Norge utnämna antingen en Norrman eller
en Svensk. Det var först i följd af och med bekräftelse af denna traluatmessiga öfverenskommelse
mellan Norska folkets representanter, å den ena, och Sveriges Kommissa
rier, å andra sidan, som Konung Carl XIII gaf sin sanktion åt Norges grundlag.
Vid sådant förhållande och då det för en hvar torde vara uppenbart, att det
stadgande i Norska Grundlagen, som bemyndigade Sveriges och Norges gemensamme
Konung att utnämna en Svensk man tiil Norges Ståthållare, icke af någon annan tänkbar
anledning kommit att der inllyta, än i följd af föreningen med Sverige, såsom en
garanti å Sveriges sida för samma förenings fastare bestånd och såsom utmärkande en
företrädesrättighet, den Sveriges Konung, med afseende på sitt fädernesland, vid nämnde
förening åt sig för Sverige förbehöll, hvartill komme att § 112 i Norges Grundlag, som
anginge sättet huru Grundlagen kunde ändras, uttryckligen stadgade, att en förändring
deri aldrig finge strida mot Grundlagens principer, af hvilka föreningen med Sverige
utgjorde en af de mest väsentliga, samt då, i följd deraf, de ur denna förening härflytande
stadganden måste ega international giltighet och således icke kunna ensidigt uppbäfvas,
funne sig motionären böra föreslå, att Rikets Ständer mätte hos Kongl. 31aj:t 1
Allm. Besv- och Elcon.-Ulskotlets Betänkande N:o 37.
underdånighet anhålla, att innan Kongl. Maj:t meddelade sitt nådiga svar, i anledning af
Norska storihingets beslut om Slålhällare-embetets upphäfvande, Kongl. Maj:t i nåder
täckles delgifva Rikets Ständer den underdåniga skrifvelse i detta ämne, som blifvit från
Norges storthing till Kongl. Maj:t afläten, samt genom nådig Skrifvelse eller Proposition
till Rikets Ständer, efter utredande af det statsrättsenliga förhållandet i denna fråga,
lemna Svenska folkets representanter tillfälle att deri afgifva sitt underdåniga utlåtande;
och
af Anders Jonsson från Wermlands län:
att de af Kongl. Maj:t till Rikets sednast församlade Ständer aflåtna nådiga Propositioner
om reglering af de ömsesidiga handels förhållandena Sverige och Norge emellan
samt om laga kraftegande domars och utslags exekutiva kraft i gods de förenade
rikena emellan, blifvit af Rikets Ständer med tacksamhet emoltagne och bifallne, under
förhoppning att Norges storthing å sin sida skulle inse vigten och nödvändigheten af
hvad sålunda blifvit föreslaget. Motsatsen hade dock inträffat, enär Norges storthing
afslagit de Kongl. Propositionerne. Härigenom fortfore ännu de mångfaldiga olägenhe
ter
och obehag, som i rättsligt hänseende tidt och ofta uppstode för de af Sveriges
innebyggare, hvilka bodde invid Norska gränsen, tili följd deraf att närboende Norrmän
inom Svenska området begingo hvarjehanda förbrytelser, för hvilka de under närvarande
förhållanden ej kunde bringas till någon laga ansvarighet, och näpst, enär de trotsigt
förklarade, att de ej erkände den Svenska lagen, såsom för dem förbindande, eller underkastade
sig densammas bestämmelser. Enskilda prof på detta Norska trots emot
de Svenska domstolarne vore nogsamt kände och Norrmännens motsträfvighet att utbetala
i laga ordning ådömda böter och vitén toge sig illa ut vid jemförelse med deras
sätt att gå tillväga, då det gällde att utkräfva deras förmenta rätt till ersättning för
sjukvård åt Svenskt arbetsfolk, som ofta nog i åratal vistats i Norge och der blifvit, så
att säga, utslitne. På det dessa missförhållanden måtte, ju förr desto hellre, afhjelpas,
föresloge motionären, att Rikets Ständer ville i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes aflåta förnyade nådiga Propositioner i fråga om reglering af handelsförhållandena
samt ömsesidig verkställighet af laga kraftvunna domar och utslag de förenade
rikena emellan.
Innan Utskottet går att yttra sig öfver hvad sålunda blifvit föreslaget, har Utskottet
ansett sig böra i korthet redogöra för tillkomsten af nu gällande stadganden
rörande föreningen emellan Sverige och Norge, äfvensom för de åtgärder, hvilka förut
blifvit vidtagne i ändamål att åstadkomma fullständigare bestämmelser rörande de båda
ländernas ömsesidiga förhållanden.
8 Allm. Bese- och Ekon.-UtshoHels Betänkande N:o 37.
Vid freden emellan Sverige och Danmark i Kiel, den 14 Januari 1814, aflräddes
utaf sistnämnda land Norge till Sverige. Härom innehåller fjerde artikeln af fredsfördraget
följande: »Hans Maji Konungen af Danmark afträder oåterkalleligen och för
»everldliga tider såväl för sig, som sine efterträdare till Danska thronen och riket, till
förmån för Hans Maj:t Konungen af Sverige och Dess efterträdare till Svenska thronen
»och riket, alla Dess rättigheter och anspråk på konungariket Norge, nemligen följande
»Biskopsdömen och Stift: Christiansand, Bergenhuus, Aggerhus och Trondhiem, tillika
»med Nordlanden och Finnmarken, ända till gränserna af Ryska riket. Dessa Biskops»dömen,
Stift och Provinser, innefattande hela konungariket Norge med alla dess inne»byggare,
städer, hamnar, fästningar, byar och öar utmed hela detta Rikes kuster, Ulriika
med deras tillhörigheter (Grönland, Ferröarne och Island härunder likväl icke in»begripne);
äfvensom de med aila förmåner, rättigheter och afkastningar skola hädan»efter
under full ego och öfverherrskap tillhöra Hans Maj:t Konungen af Sverige, och
»utgöra ett konungarike förenadt med Sverige.» Sedan detta fredsfördrag blifvit ratificeradt
i Stockholm den 31 Januari 1814 och i Köpenhamn den 7 påföljande Februari, utfärdades
den 8 nyssnämnde månad dels Kongl, Maj-.ts Kungörelse om den titel, Kongl.
Maj:t, i anseende till konungariket Norges återförening med Sverige, antagit, och hvarigenom
Norges namn intogs näst efter Sveriges i konungatiteln, dels ock en proklamation
på Svenska och Norska språken, i hvilken det heter: »Wår General-Guvernör skall
»påkalla de mest ansedde mäns insigter ibland Eder, för att lill Wår pröfning och stad»fästelse
förelägga förslaget till en Statsförfattning, lämpad efter Sdra behof och som
»kan trygga Eder sällhet. Wi utlofve Eder i förväg att denna Statsförfattning skall
»hvila på de tvänne skönaste rättigheter, som tillhöra ett tappert och ädelt folk, den att
»ytlra sig genom sina fuilmägtige och att beskatta sig sjelf.» Norrmännen beslöto emellertid
att icke ställa sig bestämmelserna i Kielerfördraget till efterrättelse. Den Danske
Ståthållaren, Prins Christian Fredrik, utfärdade den 19 Februari ett öppet bref, hvarigenom
han, under titel af Regent, öfvertog regeringen öfver Norge, och sammankallade en
riksförsamling till Eidswolds jernbruk den 10 April, för att bestämma om rikets blifvande
regeringsform. Denna riksförsamling sammanträdde ock på utsatt dag och antog den
17 Maj en konstitution samt valde sistnämnde dag till Norges Konung Prins Christian
Fredrik, hvilken äfven den 19 Maj mottog den erbjudna kronan och besvor Eidsvvolderkonstitutionen.
Dessa förhållanden föranledde Sverige att med härsmagt angripa Norge.
Redan den 12 April hade de Norska hamnarne blifvit förklarade i blokad och i Juli månad
inryckte Svenska arméen i Norge, sedan Konungen den 10 i nämnda månad till
Norges innebyggare aflätit en proklamation, i hvilken bland annat förklarades, att Kronprinsen
erhållit uppdrag att, så snart han i spetsen för arméen inträdt inom Norges
gräns, genast, i Konungens namn och med konungslig myndighet, »sammankalla Ständer
»af Norska folket, hvilka, sedan de genom sina medborgares fria val blifvit behörigen
»be
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande N:o 37. 9
»befullmägfigade, skulle ega fullkomlig rådighet att sins emellan öfverläggajOm en grundslag.
tili beredande af landets framtida väl, samt att hemställa densamma till Konungens
pröfning.» Krigshändelserna ledde snart till konventionen i Moss den 14 Augusti emellan
Kronprinsen af Sverige, på Konungens af Sverige vägnar, å ena sidan, samt Norska
Regeringen, å den andra, hvilken konvention innehöll:
i första artikeln-, att Prins Christian skulle, på det i konstitutionen föreskrifna
sätt, strax sammankalla Konungariket Norges Storthing;
i andra artikeln; »Konungen af Sverige uuderhandlar direkt med Storlhinget
genom en eller flere Kommissarier, hvilka Han utnämner;» samt
i tredje ar tik. In: »Konungen af Sverige lofvar att antaga den ulaf de Depute»rade
uti Riksförsamlingen på Eidswold utarbetade Konstitution. Hans Majit vill icke
»deruti föreslå andra förändringar än dem, som äro nödvändiga för de båda rikenas för»ening,
och förbinder sig att icke göra några, utan enligt öfverenskommelse med Stor»thinget.
»
Sedan denna konvention blifvit af Konungen stadfästad och Kronprinsen den 9
påföljande September återkommit till Stockholm, uppdrogs åt Hans Excellens Justitie -  Stats-ministern, Grefve Gyllenborg. Deras Excellenser Stafs rådén, Friherrarne Rosenblad,
Fleming och Lagerbring, Stats-sekreterarne Wirsén och Grefve Mörner samt t.
f. Hof-kansleren von Brinckman, att afgifva underdånigt utlåtande öfver de förändringar
uti Norska Grundlagen, hvilka för båda rikenas förening kunde synas nödvändiga.
Bemäide Stats råds-ledamöter förklarade, uti sitt till Konungen afgifna yttrande
af den 16 nyssnämnda månad, att de, »som från början af de! dem uppdragna arbete
»varit lifligt öfvertygade att det endast vore genom en verklig sammansmältning af de
»båda folken till ett helt under en gemensam Styrelse och med en gemensam represen»tation,
som den fullkomliga förening af krafter och interessen skulle kunna åstadkom»mas,
hvilken ensam kunde gifva den största inbördes lättnad, den säkerhet och den
»styrka, ändtligen den, genom utvidgade handelsförmåner, ökade inbördes välmåga, som
»utgjorde föremålet och fördelarne af den så länge åstundade föreningen af den skandi»naviska
halfön, under önskningarne för uppfyllande af detta stora ändamål ansett sig
»för det dåvarande böra inskränka sina bemödanden till omsorgen att begagna de till»fällen,
som erbjudit sig att bereda deltagande och förtroende de båda folken emellan,
»och för öfrigt sökt iakttaga den hufvudgrundsats, att ålit borde undvikas, som kunde
»aflägsna eller motarbeta den närmare föreningen. Det hade emellertid icke undfallit
»dem att okunnigheten, fördomarne och misstroendet ofta nog skulle göra svårigheter
»äfven vid antagandet af det för Norska folket mest välviljande förslag, och att, under
»en tidpunkt af sinnenas gäsning det icke vore ögonblicket att väcka uppehåll och mot»stånd
för mindre betydliga omständigheter, då de ej vore af hufvudsakligt inflytande.»
Vidare yttrade Stats-råds-ledamöterna, att, »ehuru de icke skulle vara obenägne att, i
Bill. till R. St. Brot. 1859 åf 1860. 8 Sami. 10 Haft. 2
10
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
»händelse omständigheterna skulle göra det nödvändigt, tillstyrka alla de eftergifter, som
»emot del stora syftemålet ej vore stridande, gåfvos likväl några punkter, som de ansågo
»af den nödvändighet, att någon eftergift i anseende till dera, ej kunde ega rum utan att
»underhandlingarne i sådant fall heldre borde afbrytas.» Till dessa hörde, utom den
första punkten, angående båda rikenas förening, nvilken utgjorde grunden för all underhandling,
alla de »som angå throntöljden, Konungens rättigheter att pä föreslaget sätt
styra Riket, att kunna nämna en Svensk till General-guvernör och att hafva högsta militär
befälet. Till slut uttalades den mening, att ärendets ledning, ställd, utan inskränkande
föreskrifter, under Kronprinsens inseende, skulle, efter de af Honom till Kommissarierna
gifvande anvisningar, erhålla den riktning, hvilken, i öfverensstämmelse med
inträffande möjligheter, för ändamålets vinnande och för båda folkens väl kunde blifva
tjenligast.
Ledningen af underhandlingarne med Storthinget blef också öfverlemnad ät Kronprinsen,
hvilken, under det desamma pägingo, vistades vid Arméens hufvudqvarter i Norge.
Till Kommissarier utnämndes: Stats rådet, Friherre Rosenblad, Hof kansleren G- af Wetterstedt,
Stats-sekreterarne Wirsén och Grefve Mörner samt Biskopen von Rosenstein,
medelst fullmakter, utfärdade den 19 September 1814 i Göteborg, undertecknade af
Konung Carl XIII och kontrasgnerade af t. f Hof-kansleren von Brinckman. Dessutom
blef Stats rådet Friherre B. von Platen, hvilken haft sig uppdragen en beskickning till
Prins Christian Fredrik, efter fullgörandet af detta uppdrag, den 12 Oktober jemväl utnämnd
till Kommissarie, medelst fullmakt, utfärdad i Fredrikshall, efter Konungens befallning,
af Kronprinsen Carl Johan och kontrasignerad af Legations rådet C. D’Ohsson.
Kronprinsen uifärdade jemväl i sistnämnde månad från Fredrikshall, »efter Konungens
uppdrag och på Hans befallning», instruktion för Kommissarierna. Uti denna instruktion
upptagas, bland sådana stadganden, i hvilka förändring icke kunde medgifvas,
allt som afsåge förening för everldiiga tider emellan Sverige och Norge såsom två sjelfständiga,
men oskiljaktiga stater, hvad som afsåge den i Sverige stadgade thronföljden
och dess erkännande utaf Norska folket, hvad som afsåge Konungens rätt att styra landet
efter lagarne och konstitutionen, och följaktligen att hafva högsta befälet öfver den
beväpnade styrkan, och att förlägga i garnisonerna det antal och det slag af trupper,
som Han funné nödvändiga för de båda ländernas säkerhet. Skulle Norska nationalförsamlingen
försöka att göra några bestämmelser, som stridde emot dessa punkter, borde
underhandlingarne afbrytas och Kommissarierna afresa, derest Storthinget ej gäfve efter.
I öfrigt hänvisades Kommissarierna att inhemta Kronprinsens befallningar i afseende på
de medgifvanden eller förändringar, som de kunde anse af någon större vigt eller emot
hvilka mera vigtiga inkast framställdes.
Det i öfverensstämmelse med första artikeln af konventionen i Sloss inkallade
Storthinget sammanträdde den 7 Oktober i Christiania. Drn 10 Oktober afsade sig Prins
Christian Norska kronan och den 13 inställde sig hos Storthinget »Konungens af Sverige
Allm. Best- och Ekon.-Utskotlels Betänkande N:o 37. i 1
Kommissarier», såsom de i Norska Storthingets handlingar kallas. Kommissarierna öfverlemnade
dervid till Storthinget elt i etthundra paragrafer affatladt »Förslag till Konungariket
Norges Grundlag». Storihinget beslöt derefter den 20 Oktober, med 72 röster mot
5, Norges förening med Sverige och, med 47 röster mot 30, att Konungaval ej skulle ske,
innan man blifvit enig om de förändringar, grundlagen skulle undergå. Om dessa underhandlades
mellan de Svenske Kommissarierna och Norska Storthinget, tills detta den 4
November antog den sedermera gällande grundlagen i 112 §§, hvilken under samma dag
af de Svenske Kommissarierna påtecknades, att den »med förbehåll af Sveriges Rikets
»Ständers konstilutionela rätt, i de delar, som medförde ändring eller jemkningar i
»Sveriges Rikes Regeringsform,» blifvit afhandlad och beslutad emellan de Kongl. Kommissarierna
å Konung Carl XIIls vägnar och Norges Storthing. Sedan det förenämnde
den 4 November blifvit för Storihinget tillkännagifvet, att de Svenske Kommissarierna »på
Hans Svenska Majestäts vägnar» antogo Norska grundlagen, valde Storthinget samma dag
till Norges Konung Carl XIII, hvarefter grundlagen den 10 November af Kronprinsen, på
Konungens vägnar och enligt Dennes fullmakt, sanktionerades.
Af de föräadringar Eidswolder-konstitutionen sålunda undergick, torde två böra
här särskildt omförmälas. Den 33 §:n lydde efter beslutet på Eidswold sålunda: »Det Stats»Råd,
som förestår Departementet för Utrikes Ärendena, bör hafva ett eget protokoll,
»hvaruti de ärenden införas, som äro af beskaffenhet, att icke böra föreläggas hela Stats»Rådet.
För öfrigt gäller för dessa fall de i 32 § meddelta bestämmelser.» Denna §
uteslöts i det af de Svenske Kommissarierna afgifna förslag till grundlag, hvilket deremot
i 34 § innehöll ett med l:sta mom. i 38 § af nu gällande grundlag enligt stadgande.
Storihinget ingick på uteslutandet af 33 § och fogade till den föreslagna nya §:n ett
andra moment, hvarigenom denna erhöll följande lydelse: »Så väl den Norske Stats-Mi»nistern,
som de två Norske Stats-Råd, hvilka åtfölja Konungen, hafva säte och delibere»rande
röst i det Svenska Stats Rådet, när derstädes förekomma ärenden, som röra båda
»rikena. I sådana saker bör tillika den i Norge varande Regerings betänkande inhemtas,
»så framt icke ärenderna fordra så skyndsamt afgörande, att tid dertill ej gifves.»
Då konstitutionen af den 17 Maj i 28 § gaf Konungen rättighet att tillsätta ett
Stats Råd af Norska medborgare, som skulle bestå af minst fem medlemmar, innehöll
deremot de Svenske Kommissariernas grundlagsförslag i 13 §, att Konungen egde utnämna
ett Stats Råd, hvilket, utom en vice Konung eller Riks-Ståthällare, skulle bestå af en
Stats Minister och minst sju Stats-Råd, och i 14 §, att till Riks Ståthållare kunde nämnas
antingen en Norrman eller en Svensk. Vid öfverläggningen i Storihinget angående
förändring i 28 § i Eidswolder-konstitutionen beslöts, med 50 röster, att Stats-Rådet skulle
i det minsta bestå af en Stats-Minister och sju Stats Råd, samt alt Konungen skulle ega
att utnämna en vice Konung eller Ståthållare, och, med 62 röster, att till sistnämnda embe
skulle utnämnas antingen en Norrman eller en Svensk.
12 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
Uii det af Svenske Kommissarierna afgifna förslag till grundlag, innehöll § 82,
bland annat, att »till följd af Konungariket Norges förening med Sverige, skulle Konun»gen
föreslå båda rikenas representanter, vid deras nästa sammankomst, till antagande
»en lag om vilkoren för ömsesidig medborgarerätt för Norrmän och Svenskar. Emeller»tid
skall det bero på Konungen att vid särskilda tillfällen, då Han finner det särdeles
»nödvändigt, att anställa Norska embetsmän i Sverige oell Svenska i Norge, dock så, att
»till Preste- och Domare embeten allenast infödde kunna nämnas.» I anledning af detta
förslag, tillsporde den Kommitté, som Storihinget valt för behandling af frågan om den
nya grundlagen samt för underhandling med de Svenske Kommissarierna, desse huruvida
med den i 82 § af förslaget Konungen förbehållna rätt att utnämna Svenskar till embetsmän
i Norge, endast afsåges rätt att nämna en Svensk till Ståthållare. Härpå svarade Kommissarierna,
att Konungen, intilldess Storthinget antagit lagen om ömsesidig medborgarerätt,
endast sparsamt ville begagna rättigheten att utnämna Svenskar till embetsmän i
Norge, och att, såsom fogdar, länsmän och tulibetjenter, endast Norrmän skulle användas.
Kommittéen föreslog derefter Storthinget, att, i stället iör stadgandet i Eidswoldergrundlagens
§ 75, mom. 1), att det tilikomme Storthinget att naturalisera utländningar, antaga
följande bestämmelser: att ingen Svensk skulle intilldess nästa Storthing annorlunda
förordnade, erhålla något embete i Norge, utan samtycke af Storthinget, när detta vore
församladt, och dessemellan af Norske Stats-Rådet; att Ståthållaren och omedelbart under
honom stående Adjutanter, Sekreterare och Skrifvare kunde vara Svenske män, dock
utan att derigenom erhålla rätt till andra embeten; alt då Storthinget meddelade infödingsrätt
åt utländning, utan att Konungen sådant föreslagit, Konungens bifall dertill fordrades;
samt att dessa stadganden kunde af Konung och Storthing förändras, intilldess en
grundlag efter öfverenskommelse mellan Sveriges Ständer och Norges Storthing angående
denna sak blifvit fastställd och införd i båda rikena. Storthinget beslöt emellertid, med
70 röster mot 7, att § 75 mom. i) icke skulle förändras. Då Storthinget härefter i nummerordningen
genomgick grundlagens särskilda §§:r, fattades vid 28 § ofvanomförmälda
beslut rörande Stats Rådets sammansättning och Ståthållare-embetets uppdragande åt
Svensk man, hvaremot såväl 75 § mom. 1) lemnades oförändradt, som ock 93 § i' Eidswolder-grundlagen
(§ 92 i nu gällande grundlag), hvilken närmast motsvarade den af
Kommissarierna föreslagna § 82, bibehölls, utan annan förändring, än en jemkning i
redaktionen, som med förevarande fråga icke stod i något sammanhang; och när, efter
ytterligare inhemtande af de Svenske Kommissariernas meningar, grundlagens §§:r ånyo af
Storthinget genomgingos, tillkännagafs att Kommissarierna antagit mom. 1) af75§, samt
att de väl framställt några erinringar mot 93 §, men hvilka icke innefattade något vidhållande
af förslaget om Svenskars oell Norrmäns ömsesidiga anställande såsom embetsmän
i de olika länderna.
Vid Grundlagens antagande af de Svenska Kommissarierna hade desse, såsom
ofvan är förmäldt, gjort förbehåll om Rikets Ständers konstitutionela rätt i de delar,
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottets Betänkande N:o 37. 15
som medförde iändring eller jemkningar i Sveriges Rikes Regeringsform, och Kongl.
Majit hade äfven, ni likhet med hvad Dess Kommissarier afhandlat och samtyckt», stadfästat
Grundlagen. I enlighet med delta förbehåll allat Kongl. Majit den 12 April 1815
till Rikets Studer nådig Proposition om de nya konstiiutionela förhål anden, som, lill
följd af föreningen mellan Sverige och Norge, uppkommit. Efter en utveckling af de
särskilda grunder, som vägledt Kongl. Majlis beslut i afseende på föreningen mellan
Sverige och Norge, i enlighet med hvilka grunder Kongl. Majit ansett sig »af flera skäl
»berättigad att erkänna grundsatsen af en fullkomlig jemlikhet mellan begge rikena i
»alla de frågor, som rörde deras gemensamma styrelse,» yttrades i denna proposition,
att »Kongl. Majit ansåge §§ 1. 6, 7, 8, 26, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 47 och 48 af
»Norges Rikes Grundlag egentligen omfatta de ämnen, sorn för båda rikena vore gemen»samma.
» Härjemte uttalade Kongl. Majit dea åsigt, alt, då den jemkning i Sveriges
grundlagar, som till följd af Norges förening med Sverige borde lillvägabringas, vöre
påkallad af rikets förändrade yttre ställning, för åstadkommande af denna jemkning och
bestämmandet af Sveriges och Norges inbördes förhållanden, icke behöfde tillämpas de
hvilo- och pröfningsformer för nya förslag, sorn i Grundlagarne vore stadgade och som
endast kunde hafva afseende på den inhemska statsförfattningen. Öfver denna Kongl»
Proposition afgaf Konstitutions-Utskottet den 25 April 1815 betänkande, deri Utskottet
till en början förklarar, att Utskottet ansett som sin pligt att på det nogaste tillse, det
genom föreningen mellan Sverige och Norge »ingen rubbning måtte kunna åstadkommas
i det minsta af de grundförfattningar, hvarpå det Svenska samhällets bestånd hvilade,»
samt att det derföre varit för Utskottet »en högst tillfredsställande upptäckt», att finna
det de konstitutionel förhållanden, som genom föreningen uppkommit, icke skulle medföra
en sådan rubbning. Utskottet, hvilket, så vidt betänkandet utvisar, icke tagit under
pröfning andra §§:r af Norska Grundlagen, än de som, efter hvad förut nämndt är,
blifvit i Kongl. Majlis Proposition särskildt uppgifna, genomgår derefter dessa paragrafer
och yttrar sig öfver hvar och en af dem. Sin åsigt om Norges ställning och de
förhoppningar, man hyste på föreningen, uttalar Utskottet vid 1 § af Norska Grundlagen,
der det yttras, att »Utskottet tror sig allenast anföra uttrycket af hela Svenska folkets
»förenade röst, när det tillstyrker att Rikets Ständer måtte till det Norska folket afgifva
»en högtidlig förklaring, att de genom sitt erkännande ytterligare vilja besegla den mel»lan
Norge och Sverige redan verkställda förening under samma Konung och derjemte
»äfven erkänna Konungariket Norge såsom ett fritt och sjelfständigt rike, hvilket ej kan
»delas eller afhändas. Då begge staterna ega folkens borgerliga frihet, skyddad ge
»nom
egna grundlagar, väntar Svenska folket af denna förening en politisk styrka inom
»den nordiska halfön, den högsta, som kan ernås innan Svear och Norrmän sträcka sina
»broderliga armar för att sammansmälta till ett folk.» Jemlikheten mellan rikena anfördes
i öfrigt i betänkandet såsom skäl för de föreslagna sladgandena, dels angående
Konunga- eller Thronföljare-val och dels angående ordförandeskapet i det sammansatta
14 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
Stats-Rådet, då detta förde Riks-slyrelsen, och på samma jemlikhet grundades äfven yr.
kandet om vidtagande af det sedermera i Riks-aktens 5 § införda stadgande, att då inför
Konungen i det Norska Stats-Rådet, enär och ehvar det vore samladt, ämnen förehades,
som anginge båda rikena, tvenne ledamöter af det Svenska Stats-Rådet der skulle hafva
säte och slämma. I öfrigt förklarade Utskottet: »1:0, att Utskottet ansåge de förhållan»den,
som till följd af föreningen mellan Sverige och Norge uppkommit, väl i det afse»ende
konstitutionela, att de bestämde vilkoren för dessa begge rikens förening under
nen gemensam Styrelse, men ej af den egenskap, att de, såsom i något afseende raed»förande
ändring i grunderna för någotdera rikets inre samhällsförening och styrelse,
»till deras bestämning behöfde vara underkastade det behandlingssätt, som den Svenska
»Grundlagen för afgörande af Grundlags-frågor föreskrefve;» 2:o, att Konstitutions-Ut^
skot tet i sammanhang dermed tillstyrkte, att en särskild Riks-akt, till bestämmande af
»de konstitutionela förhållanden, som. till följd af föreningen mellan Sverige och Norge,
»uppkommit, mätte upprättas och Rikets Ständer i Sverige och Stortinget i Norge före»läggas,
och för hvars hufvudinnehåll Utskottet ansåge sig i betänkandet hafva utveck»lat
de grunder Rikets Ständer till Kongl. Maj:t i underdånighet torde böra öfverlemna.»
Detta betänkande blef den 8 Maj af samtlige Riks-Stånden gilladt och bifallet, hvarefter
Konstitutions-Utskottet i memorial den 12 Maj öfverlemnade förslag till redaktion af
Riks-akten och Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 16 Maj anmälde, att Rikets
Ständer enhälligt förenat sig om följande beslut:
»l o att frågor om konstitutionela förhållanden mellan Sverige och Norge icke
»äro af den beskaffenhet att de behöfva till annan Riksdag hvila, utan genast kunna
»afgöras;»
»2:0 att,de föreningsstadganden, som i afseende derpå göras, böra uti en sär»skild,
från Svenska och Norska konstitutionerna afskild Riks akt upptagas och utfärdas;»
»3:0 att dessa föreningsstadganden, öfver hvilka Sveriges Rikes Ständer i an»ledning
af Kongl. Majrts nådiga Proposition sig yttrat, böra ulgöra grunderna för den
»mellan begge] rikena till upprättande föreslagna Riks akt, sådane de finnas i den af
»Rikets Ständer gillade och vid skrifveisen i underdånighet bifogade redaktion af de
»stadganden, hvarom Sveriges Rikes Ständer öfverenskommit, till bestämmande af de
»genom föreningen mellan Sverige och Norge uppkomna konstitutionela förhållanden.»
Rikets Ständer fingo derefter den 20 Juli 1815 emottaga Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition af nästförutgångna dag, i anledning af Norges Rikes Storthings den 13 Juli
meddelta beslut i afseende på den föreslagna Riks-akten. Efter erhållen remiss afgaf
Konstitutions-Utskottet likaledes den 20 Juli betänkande, deruti Utskottet dels tillstyrkte
bifall tilFnågra mindre väsendtliga redaktionsförändringar och tillägg, hvilka Storthinget
föreslagit,] dels afgaf förslag till ny redaktion af 7 § i Riks-akten. I denna §, som
handlar om Interims Regeringens sammansättning, hade i första förslaget endast blifvit
bestämdt att vid de tillfällen då, enligt Sveriges och Norges Grundlagar, Riks-styrelsen
Allm. Best.- och Ehon.-Utskollels Betänkande N:o 37. 15
skulle föras af Siats-Rådet, skulle begge rikenas Stats Råd till lika antal för sådant ändamål
sammanträda. Storihinget föreslog i stället, att denna Styrelse, under namn af
Sveriges och Norges Interims-Regering. skulle bestå af sex ledamöter från hvartdera
riket samt att, likasom den i Norge qvarblifvande Regeringen skulle emottaga, granska
och bereda alla Norska saker samt afgöra mindre betydliga mål, också alla Svenska saker
skulle lörst granskas och beredas af Svenska Stats-Rådet, som skulle ega att afgöra
all? mindre vigtiga och underställa Interims Regeringen endast vigtigare mål. Häremot
anmärkte Konstitutions Utskottet, alt förslaget ej stöde att förena med de föreskrifter,
39, 40, 41 och 42 §§. Regeringsformen innehölle, eller med hvad Svenska
Grundlagen stadgade rörande ärendenas beredning och som ej medgåfve att mindre vigtiga
mål skulle kunna afgöras endast af en del af det eljest vid dessa tillfällen styrande
Stats Rådet. Med gillande af öfriga, utaf Slorthinget föreslagna ändringar och tillägg (ill
7 § uppställde derföre Konstitutions-Utskotlet förslag till ny redaktion af §:n, samt hemställde,
i öfverensstämmelse med Kongl. Majis proposition, att om Storiinget ej skulle
godkänna §:n med dess nya lydelse, Storihinget måtte instämma i det alternativa förslag,
att Riks-akten, utom det reglementariska i 7 §, hvarom begge rikenas representanter ej
kunnat öfverenskomma, men med bibehållande i denna § endast af de stadganden, som
redan ömsesidigt vore godkända, mätte anses i allt öfrigt å båda sidor antagen och bekräfiad.
Storthinget hade slutligen föreslagit, att till de elfva af Rikets Ständer godkända
§§:ne i Riks-akten malte fogas en tolfte, af innehåll att Riks-akien i Norge skulle
gälia såsom Grundlag och icke kunna förändras utan på det i Norska Grundlagens 112
S föreskrifua sätt. Konstitulions-Utskottet tillstyrkte älven denna §:s intagande i
Riks-akten.
Hvad Konstitutions utskottet sålunda föreslagit, blef den 22 Juli af samtlige RiksStånden
bifallet, samt godkändes äfven af Norska Storthinget, hvarefter Riks akten underskrefs
af Siorthingets ledamöter den 31 Juli och af Rikets Ständer den 6 Augusti 1815,
samt sistnämnda dag af Konungen sladfästades, med den lydelse den ännu eger, med undantag
endast af de förändringar 7 § undergått i föfjd af Svenska Stats-Rädets år 1840
förändrade organisation.
Efter denna redogörelse för Norska Grundlagens samt Riks-aktens tillkomst, återstår
alt redogöra för hvad i öfrigt rörande föreningsförhållandenas närmare bestämmande
blifvit ätgjordt, för så vidt Utskottet deraf har kännedom.
I skrifvelse till Kongl. Maji den 14 Oktober 1834, androg Norska Regeringen,
att Norges Grundlag icke, i fråga om diplomatiska ärendens behandiing, innehölle någon
uttrycklig bestämmelse, enär 28 § endast visade, att dessa ärenden vore uudantagne från
den behandling och de former, som i allmänhet blifvit för vigtigare regeringsärenden
stadgade samt 38 § icke afsåge diplomatiska ärenden, hvilket visade sig såväl af denna
§:s bestämmelser i och för sig, som isynnerhet af det tillägg, som gifvits åt motsvarande
bestämmelse i Riks aktens § 5, likasom det fölle i ögonen att diplomatiska ärendens
16 Allm. Besvoch Ehon.-Utskotlets Betänkande N:o 37.
behandling i gemensamt Svenskt och Norskt Stats Råd icke kunde stå tillsammans med
Svenska Regeringsformens § 11, hvilken icke i anledning af föreningen med Norge ge
nom Riks akten undergått någon (örändring. Det kunde dock icke hafva varit Grundlagens
och Riks aktens mening att Norge skulle vara ulan all ansvarig styrelse flir de diplomatiska
ärendena Detta syntes följa af Grundlagens § 1 och Riks-aUens § 1. som
visade att Norge vore ett sjelfständigt och oafbängigt rike likasom Grundlagens §§ 22,
28 och 75, lin. g), innehöllo bevis a t de diplomatiska förhållandena icke ansetts främmande
för Norge och dess Regering. Af de konstitutiva bestämmelsernas tystnad i denna
fråga syntes den slutsats böra dragas, att det berodde på Konungen au ordna de diplomatiska
ärendenas behandla g på ett sätt. som ä ena sidan verkliggjorde den Norska
statsförfattningens anda, och å den andra kunde stå tillsammans med de uttryckliga föreskrifter,
som i detta afseende för Sverige vore gällande. I öfverensstämmelse härmed
hemställde den Norska Regeringen, natt det nådigst måtte behaga Kongl. Maj:t att befalla,
att vid diplomatiska sakers föredragning och afgörande för framtiden skulle, förutom
»de i den Svenska Regeringsformens 11 § nämnde embetsmän, städse tillika en medlem
»af det Norska Stats Rådet vara närvarande.»
Härpå erhöll Norska Regeringen den 13 April 1835 det svar, att Kongl. Maj:t
befallt Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, att, »när diplomatiska ärenden, som särskildt
»anginge Norge, af Stats-Ministern föredroges till nådigt afgörande, skulle för framtiden
»städse den Norska Stats Ministern eller, i hans frånvaro, en medlem af det Norska Stats»Rådet
vara närvarande, för att derutinnan kunna afgifva sitt underdåniga yttrande.» samt
att »vid de tillfällen, då, i öfverensstämmelse med den Svenska Regeringsformens §§ 11
»och 12, diplomatiska eller så kallade ministeriela ärenden föredroges för Konungen,
»hvilka på något sätt kunde hafva inflytelse på eller stå i förbindelse med Sveriges eller
»Norges gemensamma eller särskilda förhållanden till främmande makter, eller som kun»de
föranleda beslut i sådant hänseende, skulle, förutom de i ofvananförda §§:r nämnda
»embetsmän, tillika den Norska Stats-Ministern eller, i hans frånvaro, en medlem af det
»Norska Stats Rådet vara närvarande.»
Likaledes har i anledning af Norska Regeringens till Kongl. Maj:t den 8 Juli
1834 afgifna betänkande med hemställan, att Konsuler måtte tillsättas och afskedas i gemensamt
Svenskt-Norskt Stats-Råd samt att vissa ändringar måtte ske i Konsulsstadgan,
så att före utnämningen Norska Handels societeterna och Norska Regeringen finge
afgifva yttrande, samt utnämnd Konsul åläggas att till Norska Finans-, Handels- ochTullDeparteraentet
insända skriftlig embetsed, Kongl. Majit dels den 23 Januari 1836 förordnat,
att Konsuler skulle utnämnas i gemensamt Svenskt Norskt Stats-Råd, dels ock den
26 påföljande April bifallit hvad Norska Regeringen i öfrigt, på sätt nyss omförmäldt är,
begärt. Norska Regeringens vid samma tillfälle framställda, men då ej bifallna begäran,
att utnämnd Konsul skulle, efter det han tillträdt sitt embete, derom underrätta icke blott
Kom
-
Allm. Besv.- och Elion.-Utsholtets Betänkande N:o 37. 4 7
Kommers Kollegium, utan äfven vederbörande Norskt RegeringsDepartement, har sedermera,
på sätt 10 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Konsuls-stadga den 20 April 1858
närmare utvisar, jemväl blifvit uppfylld.
Norska Grundlagens lil § stadgade att Norge hade rätt att hafva egen handelsflagga
och att dess örlogsflagg skulle vara en unionsflagga. I följd häraf förordnades»
genom Kongl. Resolutionen den 7 Mars 1815, beslutad i gemensamt Svenskt och Norskt
Stats Råd, alt då, i enlighet med lil § i Norges Grundlag, örlogsflaggan för Hans Maj:ts
båda riken borde blifva en gemensam unionsflagga, de Norska färgerna skulle upptagas
i den Svenska örlogsflaggan och unionsflaggan erhålla det utseende, att den genom ett
gult kors delades i fyra fält, hvaraf de Irenne voro mörkblå och det fjerde, öfverst vid
flaggstången, rödt med ett hvitt kors på sned. Beträffande åter handelsflaggan, hade
Storthinget den 23 November 1814 fattat det beslut, att »den dåvarande Norska handels»flaggan
skulle, intilldess nästa Storthing annorledes bestämde, nyttjas på alla de fartyg,
»som utsändes på närmare farvatten och som icke behöfde turkiskt sjöpass», hvilket beslut
Kongl. Maj:t den 12 Januari 1815 stadfästade som lag. Det år 1815 församlade
Storthinget ingick derefter i denna fråga med en underdånig adress, hvari begärdes:
»l:o att Kongl. Majit måtte företaga underhandlingar med Barbaresk-Staterna
»angående den tribut, som kunde fordras alternativt för en särskild eller gemensam han»delsflagg;
»2:0
att dessa underhandlingars utgång måtte meddelas nästföljande Storthing;
»3:o att det tills vidare måtte tillåtas Norska fartyg att nyttja Svensk flagg, der
»turkiskt sjöpass behöfdes; och
»4:o att Norges dåvarande flagg måtte tills vidare brukas på alla Öfriga farsvatten.
»
I öfverensstämmelse med Norska Regeringens den 16 Februari 1816 häröfver
afgifna yttrande, biföll Kongl. Majit den 4 påföljande Mars hvad Storthinget under Nlris
3 och 4 begärt och öfverlemnade i öfrigt saken till Stats Ministern för Utrikes-ärendena
för den åtgärd, hvartill l:a och 2:a punkterna kunde föranleda. Det andra Lagtima Storthinget
anhöll derefter år 1818, att Kongl. Majit mätte meddela Storthinget underrättelse om
utgången af de underhandlingar, som kunde egt rum med Barbaresk-Staterne, i anledning
hvaraf Kongl. Majit, efter det gemensamma Stats-Rådets börande, gaf Storthinget
tillkänna, att, på angifna grunder, icke några underhandlingar blifvit inledda. Sedan
emellertid Storthinget den 14 September 1818 ånyo hos Kongl. Majit anhållit, att Kongl
Majit, så snart de hinder, sorn dittills varit i vägen, tilläte det, måtte inleda underhandlingar
med Barbaresk-Staterna om erkännande af en särskild handelsflagga för Norge,
samt Kongl. Majit den 26 påföljande Oktober från den Norska Regeringen in.
fordrat yttrande, huruvida den Norska Statskassan vore i stånd att bestrida de för
underhandlingarne med Barbaresk-Staterne erforderliga utgifter, utlät sig Norska Regeringen,
i betänkande den 4 December 1818, att den Norska Statskassan icke
Bih. till R. St. Brot. 1859 y 1860. 8 Sami. 10 Haft. 3
18
Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
kunde lemna några medel till de nödvändiga presenterne vid öppnande af underhandlingar
med Barbaresk Staterna. förrän en fond för sådant ändamål af Storthinget anvisfes
eller de dåvarande konjunkturerne förändrade sig, så att skatte-restantierne kunde indrif
vas och de indirekta skatterna lemna öfverskott utöfver det belopp, hvartill de i staten
vore beräknade; hvarföre regeringen hemställde, att. derest icke så gynnsamma konjunkturer
inträffade innan nästa Slorthing sammanträdde. Kongl. Maj:t måtie meddela detsam
ma att Norska Statskassan hade saknat tillgångar till bestridande af de med ifrågavarande
underhandliugars öppnande förbundna utgifter. I enlighet härmed resolverade Kongl.
Maj:t den 21 påföljande December, att dä sålunda medel saknades till den ifrågavarande
utgiften, kunde för tillfället intet med ärendet åtgöras. I skrifvelse den 6 Januari 1821
underrättade Kongl. Maj:t härom Storthinget samt uttalade tillika sin fruktan, att Norge
ännu saknade tillgångar till de utgifter, som erfordrades för den Norska handelsflaggans
erkännande af Barbaresk-Staterna äfvensom meddelade, att Kongl. Maj:t, genom resolution
den 26 Oktober 1818, tills vidare tillåtit de skeppare å Norska fartyg, som sådant
önskade, att i alla farvatten bruka den för de förenade rikena bestämda unionsffagga,
dock utan tunga och sijertar. Efter erhållen del af denna skrifvelse, fattade Storthinget
beslut dels angående formen för och färgfördelningen i Norges handelsflagga, dels ock
att, så snart den sålunda bestämda flaggan blifvit af Barbaresk-Staterna erkänd, densamma
skulle brukas af de Norska handelsfartygen på alla farvatten utan undantag, men innan
ett sådant erkännande blifvit ulverkadt, blott på sådana resor, för hvilka turkiskt
sjöpass ej fordrades. Genom Kongl. Resolution den 13 Juli sistnämnda år fastställdes
formen för Norges handelsflagga, sådan Storthinget beslutat den, och den 17 i samma
månad beslöt Kongl. Majtt, i gemensamt Svenskt och Norskt Stals Råd, att de Kongl,
örlogsfartygen icke skulle lemna skydd åt Svenskt eller Norskt fartyg, som i något farvatten
på andra sidan Cap Finisterre icke uteslutande förde den för begge rikena bestämda
unionsffagga, hvilken af alla sjömakter vore erkänd, likasom sådana fartyg icke kunde
påräkna biträde af Sveriges och Norges konsuler, hvaremot begge rikenas handelsfartyg
tillåtas att på farvatten hitom Cap Finisterre nyttja antingen unionsflaggan elier hvardera
rikets särskilda handelsflagg.
Sedan denna fråga ytterligare förevarit för Storiliinget, som den 26 Augusti 1833
hos Kongl. Maj-.t anhöll att för nästföljande Slorthing måtte framläggas upplysning om de
hinder, som mötte Norska flaggans erkännande på alla farvatten, samt Norska Regerin
gen den 22 November samma är gjort framställning i enahanda syfte, hvilken föranledde
att så väl Slats-JIinistern för Utrikes ärendena, i skrifvelser den 8 Maj 1835 och den 25
Januari 1836, sorn sedermera Konvoy-kommissariatet, i hvilket jemväl en Norrman var
ledamot, i skrifvelse till nämnde Stats-Minister den 26 Maj 1836, hvilken skrifvelse meddelades
Norska Regeringen, redogjorde för de betänkligheter och hinder, som mött för
underhandlingarnes inledande och för de kostnader deras genomförande skulle orsaka,
erhöll frågan vid 1836 års Storthing större utsträckning, i det densamma framställdes för
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
19
Storthinget af representanterne för Christiania, i sammanhang med flera andra förhållanden,
hvilka ansågos röra Norges tillbörliga ställning i Unionen. Öfver denna framställning
afgaf Stortingets Konstitutions-kommitté den 7 Juli 1836 betänkande i hvilket den
till en början åtskiljer de ifrågasatta förhållandena i tvä klasser, den ena sådana, som
anginge omständigheter, hvilkas afgörande ensamt berodde på Konungen, t egenskap af
Norges Konung, den andra sådana, som icke kunde slutligen afgöras annorledes än genom
öfverenskommelse mellan begge de förenade rikena.
Till första klassen räknade Kommittéen:
1:0 den Kongl. Titeln och dess begagnande i handlingar, som af Kongl. Maj:t
utfärdades ensamt i egenskap af Norges Konung, och i hvilka Norge, i följd af unionens
hufvudprincip, borde nämnas före Sverige;
2:0 Konungens namnchiffer såsom Norges Konung och dess användande på Norska
uniformspersedlar, byggnader och embetssigill. I afseende härå ansåg Kommittéen,
att ett ordningstal, som endast betecknade Konungens ordningsföljd bland de Svenska
Konungarne, icke vore öfverensstämmande med unionens erkända grundprincip, hvardera
rikets sjelfständighet och inbördes fullkomlig likhet i rättigheter och värdighet;
3:o bruket af nationalfärgerna. I detta hänseende framställde Kommittéen vigten
deraf att de Norska nationalfärgerna blefve rådande »fremherskende» i uniformspersedlar,
i nationalkokarder, på skyllerkurar m. m.
4:0 det Norska vapnets användande i Svenska Riksvapnet, på Svenska mynt och
Svenska embets-sigill; och
5:o Svenska riddare-ordnars utdelning till Norske medborgare, såsom belöning
för förtjenster om Norge.
Kommittéen öfvergår härefter till den andra klassen af klagopunkter, hvilka den
finner svårare att afhjelpa, derföre att de härleda sig frän Minionsaklernas» brister och
ofullständighet, hvarföre de troligen endast kunde afhjelpas genom att fullständiga sjelfva
unions-stadgandena, så att desse komme att innehålla »unionsmässiga bestämmelser för
»åtskilliga högst vigtiga punkter, till hvilkas rättsliga afgörande hvarken Norges Grundslag
eller den särskildt upprättade unionsakten erbjödo tillräckliga utvägar.» Bland sådana
punkter uppräknade Komittéen följande:
a) den Norska örlogsflaggan. Härom anmärkte Kommittéen, att, då denna flagga,
enligt Grundlagens lil §, skulle vara en unionsflagga, det läge i sakens natur att båda
de förenade rikena vore lika förpligtade att begagna denna unionsflagga såsom örlogsflagg,
d. v. s. på båda rikenas krigsfartyg och fästningar. Allt annat användande af
unionsflaggan borde deremot betraktas såsom unionsstridigt. Tilläte något af de före.
nade rikena sig att, utan det andras samtycke, begagna unionsflaggan i sina inre institutioner,
t. ex. på tullverkets fartyg och byggnader, så handlade detta rike unionsstridigt
och »tilläte begge rikena sig sådant, utan formlig öfverenskommelse, så skedde härige»nom
en obehörig förändring i de aflalade anionsbestärnmelsertia, till hvilka Grund
-
20 Allm. Beso.- och Ekon.-UIskottets Betänkande N:o 37.
vlagens lii § otvi/vela/itiffl mäste räknas.» Det bruk, som i Norge och aniagligen
äfven i Sverige dittills egt rum af unionsflaggan pä andra ställen än Rikets krigsfartyg
och fästningar, vore följaktligen »stridande mot Grundlagen och unionens principer;»
b) behandlingen af diplomatiska ärenden, som antingen anginge Norge allena
eller begge de förenade rikena gemensamt. I detta afseende erkändes den nådiga beredvillighet
Kongl. Maj:t visat genom ofvanomförmälda Resolutioner af den 13 April 1835
och 23 Januari 1836, men medel af detta slag förklarades vara långt ifrån tillräckliga
alt afhjelpa bristerna.
Rörande alla nu omförmälda ämnen hemställde Kommittéen, att en underdånig
adress tili Kongl. Maj:t måtte af Storthinget aflåtas i öfverensstämmelse med de af
Kommittéen yttrade åsigier; hvarjemte Komiféen föreslog att Storthinget måtte bemyndiga
Kongl. Maj:t att af Statskassans öfverskott låta bestrida de utgifter, som kunde vara
oundgängliga för att utverka deu Norska handelsflaggans erkännande på alla haf. Saken
hann dock icke, i anseende lill Storthingets hastiga upplösning, att af detsamma bringas
till slutlig behandling: men upptogs ånyo pä det kort derefter sammanträdande Urtima
Storthinget Efter tagen kännedom af såväl Stats ministerns för Utrikes ärendena och
Konvoy-kommissariatets ofvan omförmälda skrifvelser rörande hindren för Norska handelsflaggans
erkännande af Barbaresk staterna, som andra handlingar i ämnet, ansåg
detta de uppgifna förhållandena icke lägga hinder i vägen för Norska handelsflaggans
fria bruk på andra sidan Cap Finisterre, helst Preussen och Hansestäderna under egna
flaggor beseglade Medelhafvet, utan att hafva med Marocco afslutat någon traktat, samt
beslöt derföre den 23 Januari 1837 anmoda den Norska Regeringen att, snarast möjligt
utverka upphäfvande af det hinder för nämnda flaggas begagnande, som vore en följd
af Kongl. Resolutionen den 17 Juli 1821 m. fl., så att Norska fartyg på alla farvatten
måtte kunna nyttja den Norska handelsflaggan.
Derjemte beslöt Storthinget påföljande dag, den 24 Januari, att till Kongl. Maj:t
aflåta en underdånig skrifvelse med framställningar i följande ämnen:
1:0 beskaffenheten af unions-flaggan;
2:0 anbringandet af Norska Riksvapnet och sättet att anbringa det på vissa sedan
år 1831 präglade och i omlopp satta Svenska mynt;
3:o ett dylikt anbringande af Norska vapnet i vissa Svenska myndigheters embets-sigill;
4:0
den då använda Kongl. Titeln i vissa Norge rörande offentliga handlingar; samt
5:o Norges saknad af garantier, lika med Sverige, i afseende på diplomatiska
ärendens behöriga behandling.
I anledning häraf beslöt Kongl. Maj:t, i gemensamt Svenskt och Norskt StatsRåd,
^den 30 Januari 1839, att en Kommitté, bestående af fyra Svenska och fyra Norska
medlemmar, skulle den 1 påföljande Augusti sammanträda för att taga i öfvervägande
samt afgifva underdånigt betänkande och förslag:
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37. 2 4
1:0 om de i Urtima Storthingets adress nämnda ämnen, dock med undantag af
hvad anginge den Kongl. Titeln i offentliga handlingar, i hvilket hänseende Kongl. Majit
förblef vid Dess under den 26 Oktober 1818 afgifna nådiga beslut;
2.o angående det förhållande, i hvilket hvartdera af de förenade rikena skulle
deltaga i utgörandet af rikenas diplomatiska och konsulat- samt andra gemensamma
utgifter; och
8:0 beträffande det förhållande och det sätt, på hvilket hvartdera af de förenade
rikena skulle medverka till det gemensamma försvaret.
De sålunda bestämda gränserna för Kommitléens verksamhet blefvo, till följd af
Kommittéens i skrifvelse den 8 April 1843 framställda underdåniga anhållan om utvidgande
af sin verksamhetskrets, efter det frågan härom den 7 December samma år förevarit
i gemensamt Svenskt och Norskt Stats-Råd, genom Kongl. Maj:ts Skrifvelse af den
18 December förändrade derhän, att Kommittéen erhöll uppdrag att granska Riksakten i
dess helhet, dock med den uttryckliga föreskrift, att Kommittéen under detta arbete icke
finge »afvika från de grundsatser, som voro uttryckta i det fördrag, hvilket bestämde
»de båda brödrafolkens ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.»
Emellertid erhöll Kommittéen den 14 Mars 1844 Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift
att skyndsamligen insända de af Koramittéens öfverläggningar föranledda underdåniga
förslag angående:
1:0 Norska Riksvapnets anbringande å Svenska mynt och i Svenska en,belsmyndigheters
sigill samt antagandet af ett för Sverige och Norge gemensamt unionsvapen; och
2:o unionsflaggans beskaffenhet.
I följd häraf afgaf Kommittéen den 19 Mars 1844 underdånigt förslag i dessa
ämnen; hvarefter Kongl. Majit den 20 Juni 1844, i gemensamt Svenskt och Norskt
Stats Råd, förordnade:
1:0 om formen för de förenade rikenas gemensamma unionsvapen, och att detta
endast skulle begagnas; af Konungen och den Kongl, familjen, samt i öfrigt vid förrättningar,
som anginge båda rikena och af embetsmyndigheter eller embetsmän, som
sådana förrättningar tillhörde:
2:0 att det ena rikets särskilda vapen icke finge nyttjas vid förrättningar, som
anginge det andra eller af dettas embetsmyndigheter och embetsman;
3:0 att den genom nådig Resolution den 7 Mars 1815 fastställda, för båda rikena
gemensamma, örlogsflagga förändrades sålunda, att den för hvartdera riket skulle vara
lika med dess dåvarande handelsflagga, under iakttagande likväl att denna unionsflagga
skulle hafva tunga och sljertar. samt att öfversta fyrkanten närmast stången skulle utgöra
ett för båda rikena gemensamt unions-tecken;
4:0 att unions-tecknet skulle användas till örlogs-gös samt af de förenade rikenas
Beskickningar och Konsuler hos främmande magter såsom (lagga;
22 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
5:0 all Kungsflaggan skulle vara lika med örlogsflaggan. så att den Svenska
örlogsflaggan nyttjades å Svenskt, den Norska å Norskt fartyg, alllid med unions-vapnet
anbragt i midten af flaggan; samt
6:0 att båda rikenas handelsflaggor samt tull och post-flaggor jemväl förändrades
så, att öfversta fyrkanten närmast stången skulle bestå af det för örlogsflaggan
bestämda unions teeken och att Svenska och Norska fartyg, för att i utländsk hamn
kunna påräkna skydd och biträde af Kongl. Maj:ts Beskickningar och Handels agenter,
skulle begagna denna flagga
Redan innan dessa åtgärder för ordnande af frågorne om vapnet och flaggan vidtogos,
hade i Kungörelsen den 8 Mars 1814 om Konung Oscars thronbesiigning i Norge, Konungatiteln
blifvii ändrad, så att Norge nämndes före Sverige, hvarjemte i en samma dag
utfärdad Kongl. Resolution förordnades, att lika titulatur, sorn i nämnde Kungörelse, skulle
begagnas i alla af Konungen eller af Norska Regeringen i Konungens namn utfärdade
handlingar, som endast rörde Norges inre angelägenheter.
Den 4 November 1844 inkom Kommittéen med sitt slutliga betänkande, inuehällande
»Förslag lill Förenings akt emellan konungarikena Sverige och Norgen jemte motiver.
Förslaget till Föreniugs-akt, affattadt i 150 §§. afhandlar följande ämnen:
Kap. 1. Om föreningens hufvudgrunder; §§ 1—6
Kap. 2. Om Konungen, konungahuset och thronföljden; §§ 7—23.
Kap. 3. Om konungamaktens utöfning: A) I allmänhet, §§ 24—35; B) I hänseende
till krigsväsendet, §§ 36—41; C) I förhållande till främmande magter, §§ 42—47;
D) När Styrelsen icke föres af Konungen, §§ 48—67;
Kap. 4. Om rikenas bidrag till gemensamma föremål; A) I allmänhet, §§
68—73; B) Till krigsväsendet, §§ 71—87; C) Till den utrikes handelns och sjöfartens
befrämjande, §§ 88—95;
Kap. 5, Om ansvar för behandlingen af rikenas gemensamma angelägenheter
och om redovisning för deras samfälda medel, §§ 96—121;
Kap. 6. Allmänna stadganden, §§ 122—150.
Den i 1 § af detta förslag intagna bestämmelse, att Sverige och Norge skola
oupplösligen vara förenade under en Konung »med inbördes likhet och sido-ordnad ställning,
); har i det följande af förslaget blifvit så tillämpad, att i Nämnder för val af Konung,
thronföljare eller mellantids-regent; i mellantids-regering; i Jury för bedömande af
åtal emot vald regent, ledamot af mellantids-regering, Slats-minister för utrikes ärendena,
ledamot af förenadt Stats-Råd m. fl.; i liqvidations-kommittéer öfver gemensamma utgifter,
samt i kongress för afgörande af frågor, i hvilka båda rikenas representationer
fattat olika beslut, Norge skulle ega att invälja lika många ledamöter som Sverige; att
sistnämnda lands hittills bevarade rättighet, att genom sin Stats-minister för utrikes
ärendena haudhafva de diplomatiska angelägenheterna skulle upphöra, i det tillträde till
nämnda Statsministers-embete skulle lemnäs öppet äfven; för Norrmän; samt att stor
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollels Betänkande N:o 37. 23
omsorg synes hafva blifvit nedlagd derpå, att i alla ceremoniela eller rang-förhållanden
förekomma hvarje sken af företräde för det ena riket framför det andra. Deremot halva
i fråga om bidragen till de gemensamma utgifterna till Konungen och Konungahuset,
Regent, Utrikes ärendenas förvaltning samt lill det gemensamma krigsväsendet en annan
grund antagits såsom riktig, i det dessa skulle utgå efter förhållandet emellan de båda
rikenas folkmängd och således Sveriges b;drag blifva i det närmaste två och en half
gånger så stora som Norges, under det att till sistnämnde lands förmån skulle komma
att bibehållas en sådan inskränkning i afseende på begagnandet af dess armée till gemensamt
försvar, att den vida större delen deraf eller landtvärnet icke skulle få begagnas
utom Norges gränser, utan Slorthingets samtycke, och i intet fall utom de förenade
rikenas område, en inskränkning, hvartill icke någon motsvarighet finnes å Sveriges sida.
Ur Kommittéens betänkande torde, med särskildt afseende å de väckta motionerna,
böra anföras följande:
»Den Norska Grundlagens histoiia, dess innehåll och det sätt, på hvilket den,
„efter föregående underhandlingar mellan Svenska Kommissarier, å ena sidan, och Norska
»Storlhinget, å den andra, blef antagen, visa, att Norges Grundlag, med hänseende till de
»grundsatser och stadganden, sorn vidkomma föreningen med Sverige, nödvändigt måste
»betraktas och gälla såsom det ursprungliga unionsdokumentet mellan Sverige och Norge.»
»Riks-akten har af Norges Grundlag upptagit de väsendtligaste sladganden rörande
»rikenas gemensamma angelägenheter, som denna innehåller, men icke alla; den har ökat
»dessa grundlagsbud, angående föreningen med några högst nödiga tillägg, men de inne»hålla
ej på långt när alla de stadganden, som saknas i Grundlagen, rörande sådana in»bördes
förhållanden och gemensamma angelägenheter, som genom rikenas förening upp»kommit.
Häraf är en naturlig följd, att hvarken i Norges Grundlag eller i Riksakten
»finnas uttryckliga stadganden angående åtskilliga ämnen, som nödvändigt röra förenin»gen;
stadganden, som måste vara öfverensstämmande och 1 ka gällande för begge de
»förenade rikena; och som det ena riket för sin del icke må kunna förändra, utan det
»andras samtycke. Dessa äro de ofullkomligheter i nu gällande föreningshandlingar, som
»trängande påkalla Riks aktens Öfverseende.»
»Kommittéens Norska ledamöter tillåta sig i underdånighet förklara, att de be»trakta
de förändringar i Norges Grundlags § 25, hvilka uppkomma genom de i Kommit*
»téens förslag upptagna stadganden, såsom betydliga eftergifter å Norges sida, men hvilka
»genomförandet af likhets-grundsatsen och afseende å föreningens väl fordra, samt att de
»blott gifvit sina röster för dessa eftergifter under den förutsättning och med det vilkor
»att, hvarhelst genomförandet af likhets-grundsatsen och föreningens väl fordra någon så»dan
eftergift å Svenska sidan, densamma måtte medgifvas med lika broderlig välvilja.
»De Norska ledamöterne hafva ansett att ett sådant fall är för handen uti stadgandet i
»Norska Grundlagens § 14, hvarigenom åt Svensk man är lemnad lika rätt med Norsk
24 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
natt bekläda Norges högsta och vigtigaste embete, utan att någon motsvarande rättighet
när gifven åt Norsk man i Sverige.»
I fråga om de båda rikenas ömsesidiga handelsförhållanden stadgades redan år
1815, i det tullen för spanmål, fisk och viktualievaror af alla slag, som sjöledes fördes
från det ena riket till det andra, bestämdes till hälften af hvad för samma varor, införda
från annan utländsk hamn, erlades, samt in- oell utförseln landvägen af hästar, kreatur,
spanmål och viktualier alldeles frigafs. Sedan åtskilliga förslag till mera omfattande
lättnader i den ömsesidiga handelsgemenskapen blifvit framställda, ledde dessa omsider
till utfärdande af den så kallade Meilan-rikslagen af den 24 Maj 1825 i Sverige och den
4 Augusti 1827 i Norge. Efter det emellertid tvister uppstått rörande tillämpningen af
nyssnämnde författning, nedsattes en Kommitté år 1845 i Christiania af Svenske och
Norske män, för att öfverlägga om hvilka förändringar uti gällande stadganden skulle för
gemensamt bästa kunna anses ändamålsenliga. Inom denna Kommitté befunnos dock meningarne
så delade, att de endast blefvo eniga om det förslag, att utländska varor äfven
oförtullade skulle kunna såsom transitogods landvågen införas från det ena riket till det
andra, äfvensom om grunderna för naturalisation af fartyg.
Kommittéens betänkande blef sedan föremål för långvariga förhandlingar mellan
begge rikenas Regeringar; men då icke någon enighet kunde åstadkommas, fick ärendet,
i enlighet med Kongl. Resolutionen den 4 Maj 1852, tills vidare bero. Under tiden hade
ett sockerraffinaderi vid Fredrikshall år 1850 blifvit ånyo upplaget, hvilket, enligt äldre
privilegier, egde att åtnjuta förmåner i afseende ä tullen, hvilka kunde menligt inverka
för Sverige. Sedan de härigenom uppkomna förhållanden varit föremål för öfverläggningar
så väl hos Rikets Ständer, som hos Storthinget, förordnades ånyo en Kommitté af
Svenske och Norske män, som år 1856 sammanträdde i Stockholm och utarbetade förslag
till ny lag rörande handelsförhållandena mellan de båda rikena, hvilket förslag af
Kongl. Maj! förelädes sä väl Rikets Ständer, som Norges Storthing, och jemväl af Rikets
Ständer antogs, men deremot icke vann Storihingets bifall.
I afseende på rättsförhållandena mellan de båda rikenas invånare, hade i Norge
den 11 September 1818 och i Sverige den 1 Juni 1819 en Kongl. Förordning blifvit utfärdad
angående dem, som i ena riket begingo brott och sedermera till det andra riket
afveko. Då emellertid denna under tidens lopp befunnits otillräcklig för upprätthållande
af tillbörligt rättstillstånd de båda rikena emellan, anhölio Rikets Ständer, i skrifvelse
den 13 Augusti 1851, att Kongl. Maj-.t måtte träffa åtgärder för ömsesidigt ordnande af
förhållandet emellan rikena, med hänsigt till förpliglelsen för det ena rikets invånare att
lyda kallelser, utfärdade af embetsmyndighet i det andra riket, och till verkställighet af
de på begge sidor gifna domar m. m. För sådant ändamål förordnades år 1855 en
Kommitté af Svenske och Norske män, som den 6 Augusti samma år afgaf förslag till
lag rörande ömsesidig verkställighet i godo af laga kraftvunna domar och utslag de
begge
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotlets eBtänkande N:o 37. 25
begge rikena emellan. Detta förslag förelädes af Kongl. Maj:t år 1857 Rikets Ständer
och Storihinget samt b!ef af Rikets Ständer antaget, mea af Storthinget afslaget, på
grund hufvudsakligen af följande i Storthingets Konstitutions-kommittés betänkande angifna
skäl.
»Den emellan Norge och Sverige bestående politiska förening synes icke med»föra
någon nödvändighet af ömsesidig omedelbar verkställighet af domar. Att sådant
»finnes emellan de förenade Nordamerikanska Staterna, deraf kan icke dragas någon följd
»för rikena Norge och Sverige, hvilkas förening är af en helt annan beskaffenhet. Sär»skild
betänklighet för Norge att ingå pä den ömsesidiga, alldeles omedelbara exekutio»nen
af domar torde måhända icke utan allt fog kunna hemtas från de klagomål, som
»till och med i Sverige, och det just på nuvarande riksdag, blifvit framställda öfver det
»mindre tillfredsställande i den befintliga ordningen vid protokoilsföringen, särdeles af
»vittnesmål o. s. v. vid de Svenska landtdomstolarne, hvilka klagomål också framkallat
»förslag till bättre garantier härutinnan, äfvensom från den i bristen af ett sakförare»stånd
i Sverige liggande svårighet för en hvar och isynnerhet för utländningen, att er»hålla
vederbörligt biträde vid de Svenska domstolarne. De i Sverige stadgade former
»för ändrings sökande, som äro helt och hållet afvikande från våra och lemna hos oss
»helt okända, korta tiderum till talans fullföljande, föröka också i hög grad vigten af den
»anförda, frän bristen af dugligt och lätt tillgängligt biträde för sakers utförande i Sve»rige
hemtade betänklighet. Slutligen kan emot antagandet af en lag af ifrågavarande
»innehåll öfverhufvud anföras, att öfriga internationela bestämmelser mellan rikena i hit»hörande
ämnen måhända borde underkasias en allmän granskning, och hvad deraf bi»behölles
intagas i en mera allmän öfverenskommelse. Det torde nemligen, i afseende
»på de i lagen af den 11 September 1818 intagna föreskriften, vara tvifvelaktigt om raan
»icke gått för långt i ömsesidiga medgifvanden, när hvartdera riket, emot folkrättens alllmänna
regel, förpligtat sig, att, i anledning af hvilken förbrytelse som helst, utlemna
»sina egna medborgare till det andra landet, der förbrytelsen blifvit begången; och hvad
»formen angår, är det onekligen en brist, att sistnämnda lags bestämmelser icke uttryck»ligen
äro grundade på ömsesidighet.»
Den 2 Augusti 1856 beslöt Kongl. Majit i gemensamt Svenskt och Norskt StatsRåd
tillsättandet af en Kommission af Svenske och Norske män, under dåvarande H. K.
H. Kronprinsens ordförandeskap, för uppgörande af ett förslag till Mellan-rikslag, hvarigenom
skulle lör framtiden stadgas, »i billigt förhållande till deras folkmängd, de före»nade
rikenas b:drag till upprätihållande af gemensam sjelfständighet och ära», och för
hvilken lags tillvägabringande Kongl. Majit tillkännagaf sig ämna påkalla Sveriges Rikes
Siänders och Norska Storthingets medverkan. Den 8 påföljande September utnämndes ledamöterne
i Kommissionen, hvilken derefter sammanträdde dels i Christiania, deis i SiockBih.
lill B. St. troi. 1859 1860. 8 Sami. 10 Haft. 4
26 Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskollets Belänkande N:o 37.
holm, och den 24 December 1856 afgaf sitt underdåniga betänkande. Något lagförslag
i anledning af detsamma bar dock ännu ej blifvit foikrepresentationerne förelagdt.
Vid 1818 års Storthing väcktes första gången fråga om S åi hållare embelets upp.
häfvande. Detta förslag blef emellertid är 1821 af Storiliinget med stor pluralitet förkasiaöt.
Vid 1848 års Storting väcktes sedermera ett förslag, att ur 14 § af Norges
Grundlag utesluta orden: ^Till Ståthållare utnämnes antingen en Norrman eller en Sven-k.»
Detta förslag, som vid nästföljande Storthing af Konstitutions-Kommiitéen förordades, blef
emellertid af Storthinget enstämmigt förkastadt. Men vid samma Storthing väcktes åter
förslaget att helt och hållet upphäfva Ståthållare embetet. Motionären anförde dervid,
bland annat, att Norges förening med Sverige medförde, utom andra förändringar i Norska
Grundlagen, äfven den, att S:ä hål'are-embetet upprättades; men att, troligen redan
den tiden mången insåg huru stridande detta embete genom sitt blotta namn vore emot
Norges erkända sjelfständighet, såsom eget konungarike. Det hade derföre också, efter
motionärens mening, väl endast varit af nödvändighet, som man såväl i detta fall, som
beträffande flere andra punkter, gifvit efter för de Svenske Kommissariernas fordringar.
Då detta förslag den 18 Juli 1854 hos Slorthinget förekom till afgörande, blef det med
72 röster mot 29 bifallet, men Konungen vägrade deu 26 påfö jande Augusti alt stadfästa
deua beslut. Innan Slorthinget ätski jdes, väcktes emellertid ånyo i samma ämnesärskilda
förslag, det ena afseende blott Ståthållare embelets upphäfvande, det andra att
tillika i stället inrätta ett nytt Statsministers embete, hvars innehafvare skulle vara chef
för den Norska Regeringen i Christiania. Båda dessa förslag blefvo emellertid den 2
Juli 1857 af Slorthinget förkastade, det sistnämnda med 70 röster mot 38. De väcktes
dock ånyo vid samma Storthing, och under det nu pågående har förslaget att upphäfva
Ståihällare embetet och i stället inrätta ett nytt Statsministers-embete blifvit af StorJhinget
nästan enhälligt antaget och lärer för närvarande bero på Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning.
Utskottet öfvergår härefter till yttrande öfver de särskilda motionerna.
Herr Grefve Anckarsvärd utgår i sin motion från klander af den politik, som
gjorde sig gällande, då Norge, i stället att med Sverige införlifvas, blef såsom en sjelfständig
Stat med Sverige förenadt. Onekligen vill det synas, som skulle större gemensam
styrka, större inbördes fördelar kunnat blifva de begge Staterne och folken till del,
om en ful komlig förening till en Stat egt rum, än som kunde vinnas genom förening
mellan två Stater, der stridiga anspråk och söndrade intressen alltid vida lättare skulle
förmå att göra sig gällande. Men det oeftergifliga vilkoret för alt v.nna dessa fördelar
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskoltets Betänkande N:o 37. 27
var, alt Norges folk skulle på samma sätt uppfatfat saken och ur synpunkten af sitt bästa
ingått derpå. Då della vilkor icke uppfylldes, kunde och borde också en sådan närmare
förening elier sammansmältning af de båda folken icke förverkligas. Sveriges Rikes
Ständer och folk insågo och erkände detta redan år 1815; och det borde då icke
nu, nära ett kaifi sekel sednare och efter det nationaliteternes rätt tillvunnit sig vida
mera afseende äu förr, ifrågasättas att man skolat förvägra ät ett beslägtadt grannfolk
den rätt alt bevara och få erkänd sin egen nationalitet, som man lifligt yrkar åt andra
folk. lien ehuru således den politik, som vid föreningens stiftande upptog Norge deri
såsom ett fritt och sjelfständigt rike, icke förtjenar att klandras, återstår dock att, i afseende
pä sättet och formerne för föreningen, bedöma huruvida dessa vid föreningens
ingående blefvo s’i välbetänkt afvägda och erhöilo den tydlighet och fullständighet, som
med rätta måste anses vara en oeftergiflig nödvändighet, derest föreningens höga ändamål
skola, till båda rikenas bästa, uppnås.
Att så icke skett, derom har den allmänna meningen i de båda rikena länge
varit ense, ehuru den, i fråga om hvad som närmast vore att, förbättra, synes hafva tagit
en olika riktning, i det att i Sverige önskningar mera uttalats för åstadkommande af en
närmare gemenskap medan de båda folken, i Norge åter sträfvandet gått ut pä att, snarare
afvärjande än befordrande allt som kunde leda till gemenskap folken emellan för
Norge förverkliga den ställning inora föreningen, som man ansett sig ega att grunda på
åsigten, alt unionens hu vudprincip vore fullkomlig jemlikhet melian de båda förenade
rikena. Den historiska framställning af förhållandena som här ofvan blifvit gjord, visar
bniu Norges Storihing, sedan det, efter Konung Oscars anträde till regeringen, fått uppfyllda
nästan alla sina förut framställda önskningar i detta hänseende, sådant oaktadt,
icke upphört att fortgå i sitt nyssnämnda sträfvande, ulan åter upptagit detsamma i försöken
att borttaga Ståthållare embetet, till hvilket äfven Svensk man kan nämnas, under
det samtidigt härmed de af Konungen framlagda och af den allmänna meningen i Sverige
enstämmigt gillade förslagen om bättre ordnande af handelsförhållandena mellan de båda
länderna och om domars exekutiva kraft i gods, ehuru uppgjorde af Svenske och Norake
män gemensamt och uppenbart åsyftande båda rikenas bästa, af samma Storthmg förkastades.
Om, såsom Utskottet amager, allt delia otvetydigt visar bebofvei af ett bättre
ordnande af förenings-förhållandena mellan de båda länderna, derest föreningen skall kunna
lill båda folkens bästa, fortfara, torde det ej vara ur vägen alt undersöka i hvad mån
den frän Norges sida yrkade hufvudprincip i unionen eiler de båda Staternas fullkomliga
likställighet, redan verkligen flones erkänd samt huruvida den vid revision och fullstäudigande
af förenings-stadgandena må kunna läggas til! grund och städse vinna tillämpning.
Uti intetdera af de båda förenings-fördragen, Norges Grundlag och Riks akten,
finnes den ifrågavarande principen för föreningen med tydliga ord stadgad. Väl äro åtskilliga
bestämmelser i den sednare grundade på och öfverensstämmande med den i
Svenska Konstitutions Utskottets betänkande af den 25 April 1815 omtalade jemlikhet i
28
Allni. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
rättigheter mellan de båda rikena; men då denna aldrig i de antagna unions-akterna
finnes såsom allmän grundsats fastställd, betyda naturligtvis de raedgifvanden, som i
vissa fall skett, intet utöfver dessa fall, än mindre i strid mot de flere förhållanden, der
sjelfva unions-akterne visa att icke någon jemlikhet varit afsedd. Också har, till stöd
för likställighets-grundsatsen, mestadels åberopats 1 § i Norges Grundlag och i Riksakten,
enligt hvilka §§ Norge är reit fritt oell sjelfständigt rike.» Men ett lands frihet
och sjelfständighet förutsätter icke att det, förenadt med ett annat land, skall vara med
detta fullkomligt likställigt, i synnerhet om föreningen skett med ett betydligt större och
mera befolkadt land: och frihet och sjelfständighet har ett land, lika väl som en enskild
person, åt sig bevarat, äfven om det, i förhållande till ett annat, icke al.lid skulle få
uppträda såsom med detta »fullkomligt likställigt.» I alla händelser lära icke de fall,
der en likställighet finnes medgifven. betyda mera för erkännandet af denna såsom allmän
grundsats, än de förhållanden, i afseende å hvilka unions stadgandena tydligen visa,
att någon likställighet ej varit afsedd, bevisa emot erkännandet af en sådan grundsats.
Det bör dessutom erinras, att då obestridligen någon allmän likställighets grundsats icke
finnes i Norges grundlag uttalad och, enligt hvad ofvan är visadt, Riks-akten, som icke
heller innehålier någon sådan allmän förklaring om likställighet, tillkommit på framställning
af Sveriges Rittes Ständer och i enlighet med af dem uppgjordt förslag, de förmåner,
som sålunda ä* Norge medgåfves genom att, u Öfver hvad Norska Grundlagen innebar,
för vissa fall medgifva likställighet, icke rätteligen kunna eller böra gifvas annan
än en inskränkt tolkning och föjaktiigen ej berättiga till på-tåendet om en fullkomlig
likställighet i aila hänseenden Emot en sådan tolkning talar ock det förhållande, att i
Norska Grundlagen blifvit gjorda förbehåll till följd af hvi ka Norges förpligtelser i vissa
fall ej äro desamma, utan mindre än Sveriges, och då äfven från Norsk sida. väl icke
yrkas att Sveriges ställning i unionen sku le vara lägre än Norges, hv Iket likväl b!efve
fallet om likställighet i rättigheter vore förenad med till Norges förmån gjorda oiikheter
i förpligtelser så visar sig även häraf att likställighets-gruudsa .sen icke äunu är gällande
och at* ic»e någon de båda rikena emellan redan ttäffad öfverenskommelse påkallar
dess förverkligande.
1 f'åga åter derom hvi ka grundsatser, som vid en revision af förenings-fördraget
borde tö jas. torde det vara af synnerlig vigt au taga i beTaktande. dels under hvilken
forutsä tning hittills amagna stadganden tillkommit, dels ock hvad syftemål föreningen
numera lofvar att uppfylla och i hvilket eller hvilka afseenden den är af vist och
betydelse för de båda rikena Det visar sig härvid otvetydigt att man ä Sveriges sida
afsäg och hoppaOes på eu sådant närmande de bå ta folken emellan, som har s n rot i
ömsesidigt förtroende och att man tänkte sig det a iäuast och bäst kunna tiihägabringas
derigenom, att allt tvång emot det mindre ta rika folket aflägsnades och att såmedelst
den obestridliga fördelen för båda föiken af eu innerligare öret ina ficv tillfälle alt småningom
mer och mer tii.v;nua sig erkännande, utan att, genom äsidosäuaude af något
-
Allm. Besv.- och Ekon.-VIskottets Betänkande N:o 37.
29
dera folkets anspråk, närmandet dem emellan gjordes förhatligt. En sådan förhoppning
var sä mycket naturligare, som Sveriges folk, under medvetandet af sina afsigters renhet.
kunde förvänia att öfver ygelsen om den fasta sammanslutning, båda folkens väl
kräfde, snart skulle föra begge in på den bana, der deras bästa snarast och säkrast
kunde vinnas, helst dä åt båda de nära beslägtade nationaliteterna lika fritt utrymme
lemnades att göra sig gällande. Denna förhoppning har icke blifvit uppfylld. Det Norska
folket har i sin hängifvenhet för sträfvandet att bevara sin nationalitet, betraktat
hvarje förslag, åsyftande att förverkliga det närmande folken emellan, som, enligt Sveriges
föreställning, skulle utgöra föreningens syftemål och styrka såsom försök att på
bekostnad af Norges nationalitet, sammansmälta folken, samt fördenskull afvisat hvarje
tillmötesgående uti ifrågavarande riktning, och. allt efter som sympatier härför kunnat
visa sig i Sverige eller i Norge, nära nog stämplat dessa såsom ett attentat eller ett
förräderi mot Norges sjelfständighet och slatshöghet. Men då saken kommit i detta
skick, hvilka äro dä de fördelar, som af den politiska föreningen mellan länderna skulle
heintas? De kunna vara af (vå slag: i det yttre, större kraft till gemensamt försvar; i
det inre, de fördelar, som folken ömsesidigt kunna hemta af lättad gemenskap i handel,
i öfriga affärsförhållanden, i rättsligt afseende samt genom antagande af likformiga inrättningar
för dessa och andra ändamål. Men hvad dessa sistnämnda fördelar angår, så
låter det ej förneka sig, att om den allmänna meningen inom de båda folken är gynsamt
stämd för dem, de kunna förverkligas utan behof af någon politisk förening, ja
hvad Norge vidkommer, saknas ej skäl för antagandet att de skulle läitare kunna genomföras,
derest icke denna gåfve fruktan för sammansmältning en ökad kraft. Åtminstone
b ir det svårt att på annat sätt tyda den omständighet, att emot ett väckt förslag
i denna syftning kunnat anföras det skäl. »tt den politiska föreningen mellan Sverige
och Norge icke nödvändigt fordrade detsammas antagande, ett skäl, som naturligtvis förfaller
i samma stund den politiska forén ogen ej vidare existerar. Följden häraf blir
emellertid, a t vigten och betydelsen af föreningen numera egentligen är att söka i den
ökade kraft till gemen-anu försvar mot yttre fiender, som de båda länderna derigenom
erhålla en vigt och betydelse, sorn är desto större, då de, hvar för sig mindre Stater,
g m m sitt läge kunna utsättas för mäktiga grannars eröfringsförsök. ålen från denna
synpunkt af det gemensamma försvaret, såsom föreningens egentliga syfte, ligger det ock
i öppen dag hutu litet någon likställighet eger rum eller någonsin lärer kunna förverkligas.
Jentlikhet i rättigheter måste förutsätta och medföra jemlikhet i skyldigheter.
Denna regel gä ler för Sia er, som för enskilda, och der en afvikelse från densamma
inirädt. der har ock jentlikheten upphört och i stället för likställigheten inträdt
den med större skyliigheter betungades underordnande uuder den hvilken, sä att säga.
.lör lägre pris beräiiuas att erhålla de förmåner, den andre nödgas dyrare betala. För
del gemensamma försvaret ställer Sverige lili Uuions-konuugens disposition hela sin för'
30
Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottets Betänkande N:o 37.
svars-styrka, medan Norge genom Grnndlagsbud betagit Unions-konungen rättigheten att
använda den vida större delen af dess armé, eller alla de trupper, som ej äro linietrupper,
utanför Norges gränser, d. v. s. till annat än Norges försvar, likasom man betagit
Konungen rätt alt. utan Siortbingets samtycke, använda någon enda del af arméen
eller skärgårdsflottan till anfallskrig, ett svälvande och tvetydigt stadgande, som en gäng
haft sin motsvarighet i Sveriges Grundlag och lemnat sorgliga minnen i dess historia.
Huru under sådana förhållanden man ens kan tala om en likställighet mellan de båda
läuderna må i sanning anses oförklarligt. Och likväl, då i Unions kommittéen ett förslag
till föreningsfördrag i denna syftning utarbetades, ansågo sig Norges representanter hafva
gått långt i iuedgifvanden och ega anspråk pä dylika från Sveriges sida, derför att de
ingått på borttagande af förbehållet rörande anfallskrig och på laadtvärnets användande
äfven inora Sverige, dock »med S orihingets samtycke» Det skulle sannerligen ej behöfvas
mera än ett i gemensamt intresse företaget krig, der dylika stadganden tillämpades,
för att Sveriges fthk klart insåge hvad den yrkade likställigheten innebure och föreningens
sista timma hade s agit. Så länge derföre fullkomlig likhet i prestationer lill
det gemensamma bästa icke kan förverkligas, sä länge blir en likställighet i rättigheter
ett oting för hvar och en, som icke tror Sverige lärdigt och villigt att inom föreningen
intaga en underordnad siäliniug.
Men det gifves äfven andra förhållanden, som göra en likställighet omöjlig, derest
man ej pä denna väg viii konran lill föreningens upplösning. I samma stund den
yrkade fullkomliga liksiälligbeten genomföres, i samma s u d är ock i hvarje fråga der
tilläfventyrs olika intressen mellan de båda rikena kunna uppstå, och sådana lära väl ej
alldeles uteblifva, bevakandet af det gemensamma bästa uteslutande lagdt i Unionskonungens
häuder och beroende af hans personlighet. Naturligt nog mäste på honom mäktigt
inverka den enighet och kraft, med hvilken hvartdera folaets särskilda intresse inom
detsamma söker göra sig gällande. Och huru mycket lättare vinnes ej sammanhäilighet
inom ett mindre talrikt folk än inom det talrikare, huru mycket kraftigare mäste ej en
mera homogent bildad representation göra siu röst, gällande, helst då den eger i Gtutidlagen
befästad en vida kraftigare och lättare verkliggjord ministeriel ansvarighet. Den
gångna tidens erfarenhet är i detta fall för Sverige ej att förb;se. Den visar huru det
lyckats Norges representation att steg för steg bringa sina önskningar till fullbordan,
icke alltid utan att Sveriges sympatier dervid satts åsido. Så har N irska Grundlagens stadgande.
att Norges örlogsflagga skulle vara en unionsflauga, vunnit den tillämpning, att
väl Norge fått särskild örlogsflagga, men att, detta oaktadt, på grund af det Norska
grundlagsbudet, Sveriges urgamla flagga, genom ärorika minnen bade från segrens och
motgångens dagar dyrbar för Svenska folket, erhållit en för densamma främmande tillsats,
medan å andra sidan yrkas, att en i samma Norska Grundtåg Svensk man förbehållen
förmån skulle, utan Sveriges hörande kunna upphäfvas. Det låter ock lätt tänka sig hvart
likställigheten skulle leda, om, såsom man föreslagit, genom tidträdes lemnande för Norr
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande N:o 37. 51
män till Slatsroinisters-embetet för Utrikes Ärendena, Norge skulle ega en organ inom
Sveriges Siats-Råd, medan den möjlighet, som för Sverige funnits att i den Norska Regeringen
bevaka sina intressen skulle upphäfvas. Under lugna tider och då inga stridiga
meningar folken emellan uppträda till kamp samt så länge Unions konungens personlighet
förmår fullgöra det svåra varfvet att fylla förenings fördragets brister, skulle
föreningen tilläfventyrs kunna bestå. Men det är ej endast för lugna lider dylika föreningar
afslutas, det är ej pä den osäkra tillfälligheten af blifvande Regenters större
eller mindre förmåga att uppfylla pligter, dem man öfver höfvan försvårat, som föreningar
olika folk emellan kunna ingås med hopp om bestånd under vexlande framtida skiften.
Endast rättvisa grunder iemna utsigt att vinna syftemålet och dessa äro hvartdera
folkets frihet och sjelfständighet samt okränkta rätt att, i den mån det bidrager tili det
gemensamma ändamålets vinnande, också ega inflytande på de gemensamma angelägenheterna.
Alla andra grunder afvika fiån rättvisa och leda derföre förr eller sednare till
upplösning af en förening, hvars grund saknar styrka att upprätthålla byggnaden.
Af hvad Utskottet redan yttrat, följer både att det anser en revision och ett fullständigande
utaf förenings-fördraget af bebofvet påkalladt, och att det för sin del anser
delta böra verkställas endast pä sådana grunder, att det främsta rummet inom föreningen
och rättigheten alt i förhållande till andra magter representera densamma, böra fortfarande
åt Sverige bibehållas, såsom tillhörande sistnämnda land, icke blott med afseende på
föreningens historiska tillkomst och såsom varande det mägtigare af de båda rikena,
utan äfven derföre, att, då likhet i skyldigheter mellan de båda rikena i allt fall ej lärer
kunna åstadkommas, bibehållandet af Sveriges främre ställning är den enda form för föreningen,
som icke skulle göra Sveriges ställning i föreningen uppenbart lägre än Norges
och derigenom ofelbart verka till föreningens upplösning.
Uet skulle måhända kunna ifrågasättas, att Utskottet bort i afseende ä särskilda
punkter närmare uppgifva föremålet och syftningen af den önskade revisionen. Detta
skulle likräl leda till alltför stor vidlyftighet, utan att ändock kunna uttömma ämnet, derest
icke Uiskottet skolat sjelf företaga revi.-ionen, hvilket ej torde vara lämpligt eller ens
verkställbar^ Utskottet har emellertid ansett sig ej böra underlåta att uppgifva vissa
punkter såsom, efter Utskottets tanka, särdeles angelägna föremål för ändrade eller fullständigare
bestämmelser de förenade rikena emellan. Hit räknar Uiskottet: konunga-,
thronföljare och förmyndare val, Interims regeringens sammansättning och verksamhet,
Unions konungens dispositionsrätt öfver arméen och flottan samt lörsvarsverkets ordnande
efter gemensam plan, bestämmande af grunderna lör utgörandet af bidrag till gemensamma
kostnader, formen för en unionel representation af de båda rikena m. fl.
Etil gt nu gällande stadganden för val af Konung, thronföljare eller förmyndare
för omyndig Konung skall, derest båda rikenas representationer med sina val stadnat på
olika personer, saken slutligen afgöras genom en Kommitté, bestående af lika många ledamöter
från hvartdera riket, hvilka ledamöter rösta med slutna sedlar, af hvilka en för
-
32
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
seglad aflägges, för att, i händelse af lika röster, bestämma valet. Det kan således hända,
att, emot ett af de förenade rikenas enstämmiga vilja, detsamma af det andra påtvingas
en regent medelst den tillfälliga utgången af en lottning. Att detta sätt alt afgöra
tvistiga frågor mellan två folk icke är lyckligt, torde väl kunna för säkert antagas.
Minst synes det böra vinna tillämpning i frågor af den vigt, som ifrågavarande, der det
är lätt att inse huru ett afgörande, sådant nyss blifvit förutsatt, skulle inom det rike,
hvars sympatier i en så genomgripande sak blifvit åsidosatte, väcka ett missnöje, hvilket
lätteligen kunde rubba föreningens vidare bestånd. Ehuruväl man må hoppas, att dessa
bestämmelser sent om någonsin skola behöfva att tillämpas, torde dock klokheten
bjuda, att i tid söka utbyta sådana stadganden rörande folkens ömsesidiga förhållanden,
om hvilka man måste erkänna att de med skäl befaras innebära faror för föreningens
bestånd, emot bättre afvägda.
Att en Regering beslående af tjugo personer är till formen olämplig, derom lära
väl ej delade meningar kunna uppstå. En ytterligare anmärkning mot Interims regeringen
grundas med skäl derpå att, medan Norska Regeringen i Christiania ensam handlägger
större delen af de Norska ärendena, deltaga Interims-regeringens Norska ledamöter i handläggning
och afgörande af hvarje Svenskt ärende och kunna hvarannan vecka bestämma
besluten, något, som synes gä uiöfver till och med likställighet ns fordringar, helst om
genom Ståthållare-embetets upphäfvande all möjlighet från Svensk sida lill deltagande i
Norges angelägenheter upphäfves.
Om vid föreningens ingående anledningar möjligen förefunnos för Norges folk
att 1 Grundlagen stadga inskränkningar i Konungens rätt till lika disposition öfver Norges
försvarsmedel, som den Svenska Grundlagen lemnar honom Öfver Sveriges, så lära
väl dessa anledningar nu, efter ett halft sekel, hafva förlorat all betydelse och således
deras upphäfvande böra villigt medgifvas. Vigten deraf att båda rikenas försvarsanstalter
efter gemensam plan ordnas, torde ej behöfva närmare utvecklas, då det uppenbarligen utgör
vilkoret för att föreningen skall för de båda rikena uppfylla sitt hufvudsakliga
syftemål.
Grunderna för bestridande af kostnader för gemensamma ändamål finnas nu icke de
båda rikena emellan genom lag stadgade. Att denna brist trängande kräfver ad afhjelpas lider
intet tvifvel. Den sammanhänger dock sä nära med grunderna för förenings-fördraget
i öfrigt, att den lämpligast och bäst synes 1 sammanhang med öfriga delar af förenings-akten
böra ordnas och fastställas.
Till föreningens bestånd synes likaledes oundgängligen nödvändigt att, då i gemensamma
angeägenheter de båda rikenas representationer stanna i olika beslut, en utväg
finnes att med begges rätt slutligen afgöra frågan. Detta kan icke ske på annat
sätt, än att representanter från båda rikena sammanträda och efter hållna öfverläggningar
slutligen afgöra frågan. En sådan unionel kongress eller representation saknas nu alldeles
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottels Betänkande N:o 37. 53
deles och frågan om sättet för dess bildande och verksamhet synes Utskottet böra blifva
ett af de vigiigaste föremålen för en blifvande revision af föreningsfördraget.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt. får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj t
anhålla, det Kongl. Maj:t måtte täckas genom en af Svenske och
Norske män beslående Kommitté eller på annat sätt, som Kongl.
älaj:t pröfvar lämpligare, låta verkställa revision af stadgarne för
föreningen mellan Sverige och Norge och uppgöra förslag till ett
nytt fullständigt förenings fördrag samt derefier till Rikets Ständer
och Norges Storling aflåta nådig Proposition med förslag lill fullständigt
ordnande af förenings-förhåliandena de båda rikena
emellan.
Såsom Utskottets föregående framställning visar, har Utskottet, med anledning
af såväl Hen Ribbings, som Herr Grefve Ane kar svär ds motioner, förskaffat dig tillgång
till Unions-kommiltéens år 1844 afgifna betänkande med dertill hörande handlingar och
af desamma tagit kännedom. Då emellertid det af Unions kommilléen afgifna förslag
icke befunnits sådant att det, efter U skottets tanke, gör den utaf Hr Grefve Anckarsvärd
föreslagna revision öfverflödig och, derest densamma kommer att ega rum. Kongl.
Maj:t icke lärer underlåta att tillse det de personer, åt hvilka den kan komma att uppdragas,
erhålla tillgäng till alla de upplysningar i ämnet, hvilka finnas att tillgå, hemställer
Utskottet
att Herr R bbings motion icke må anses för närvarande böra till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
De öfverläggningar, hvilka föregått remissen till Utskottet af Herr Dalmans
motion, visa att, i afseende å densamma, olika meningar sökt göra sig gällande, i det
man. å ena sidan, yrkat att de stadganden i Norges Grundlag, hvilka röra båda de förenade
rikena, icke kunde af Norge ensidigt och utan Sveriges samtycke ändras, medan
man. å den andra, påstått att endast de stadganden i Norges Grundlag, hvilka influtit i
Riksakten och hvilkas förändring således jemväl skulle föranleda förändring i Riksakten,
vore af sådan beskaffenhet, att de ej kunde, Sverige oåtspord!,, ändras eller uppbäfvas.
Under det man för den förra meningen åberopat, att Norska Gtundlagen tillkommit
genom underhandling mellan Svenske Kommissarier och Norska Storthinget, har man
till stöd för den sednare meningen, andragit att dessa Kommissarier ej varit Sveriges,
utan Konungens Ombud och att underhandlingarne rörande Grundlagen rätteligen ej finge
anses hafva skett mellan Sverige och Norge, utan mellan det sistnämndas Konung och
folk representation. Utskottet har sökt att i det föregående fullständigt framlägga de
historiska förhållanden, hvilka för afgörande af den omtvistade frågan synas ega betydelse.
Af denna Utskottets framställning visar det sig att, sedan Konung Carl XIII reBih.
lill R. ^t. Brot. 1859 $ 1860. 8 Samt. 10 Haft. 5
34
Ålim. Besv.- och Ekon.-Ulskotteis Betänkande N:o 37.
dan den 8 Februari 1814 antagit titel äfven af Norges Konung, men Norska folket vägrat
att såsom sådan erkänna honom, blef genom konventionen i Moss den 14 Augusti
samma år, mellan Konungen af Sverige, å ena. och Norska Regeringen, å andra sidan,
aftaladt ait Konungen af Sverige skulle anlaga Eidswoider-Konstiiutionen med de ändringar,
som föreningen af de båda rikena gjorde nödvändiga och om hvilken han genom en
eller flere Kommissarier, skulle underhandla med Norska Siorihinget. Till Kommissarier
ulsågos sedermera sex Svenske män, hvilkas fuiimagter utfärdades under kontrasignation
af Svenske embelsmän och hvilka, enligt Norska Storihingets egna protokoll, såsom
Svenske Kommissarier med detsamma underhandlade och, å »Hans Svenske Majestäts
vägnar» s!utligen antogo Grundlagen, under förbehåll af »Sveriges Rikes Ständers kon»slituiionela
rätt i de delar, som medförde ändring eller jemkningar i Sveriges Rikes
»Regerings-fornt.» Först sedan allt delta föregått, va'des Carl XIII af Siorihinget till
Norges Konung. Vid påföljande riksdag framlades genom Kongl. Proposition till Rikets
Ständers pröfning vissa af Kong!. Maj:t uppgifna §§ i Norska Grundlagen, hvilka anså
gos egentlig n omfatia de ämnen, som för båda rikena voro gemensamma. Endast
dessa §§ blefvo föremål för Rikets Ständers handläggning och beslut samt intogos i
Riksakten.
Af dessa förhållanden anser Utskottet klart framgå, att Norges Grundlag af dea
4 November 1814 tillkommit genom underhandlingar mellan Sverige, å ena sidan, representeradt
af dess Konung genom hans Kommissarier, och, å den andra, Norge genom
dess Storthing; att de mera vigtiga af de stadganden, som rörde båda länderna blifvit,
med afseende på det inflytande dessa kunde halva på Sveriges Grundlagar, bänskjutna
ti 1 R kets Ständers pröfning och, till följd af dessas beslut, intagne i en särskild Riksakt,
hvars bestämmelser icke kunna utan Rikets Ständers bifall ändras: men att de flera
stadganden i Norges Grundlag, livi ka äro af beskaffenhet att röra älven Sverige, utan
att dock hafva lått plats i Riksakten, härigenom icke förlorat sin egenskap att vara
mellan Sverige och Norge aftalade föreningsbeslämmelser, och att föjaktiigen. ehuru ej
egande sammanhang med Sveriges Grundlagar och derföre ej, såsom konsti utiouelt unionela
stadganden, Rikets Ständers beslutande rätt undeikastade, dock såsom unions bestämmelser,
ej kunna ulan samtycke från Sveriges sida upphäfvas eller förändras på sådant
sätt, att Sveriges rätt derigenom minskas.
A t dessa slu satser ega fin riktighet och icke innefatta något ingrepp i det
Norska folkets rätt att om sina grundiags-stadganden med sin Konung besluta, derom har
Utskottet funnit sin mening bekräftad af de åsigter hvilka såväl inom Norges Slortbing,
som utaf Unions kommitténs Norska ledamöter blifvit uttalade dels i allmänhet rörande
Grundlagens och Riksaktens ti Ikomst och innehåll, dels särskildt ifråga om ej mindre
e>t annat unionelt, men ej i Riksakten intaget stadgande, eller lil § i Norges Grundlag,
än äfven just den ifrågasatta 14 §. I afseende på denna sistnämnde § erkäude
Unions-kommitteens Norska ledamöter uttryckligen, att upphälvandet af stadgandet om
Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 37. 35
Konungens rä(t att kunna till Ståthållare i Norge utnämna Svensk man. innefattade en
»eftergift» frän Sveriges sida ock, på grund deraf att stadgandet i lil § angående örlogsflaggan
skulle gälla äfven för Sverige, var det som från Norges sida den förändring
yrkades och äfven genomdrefs, hvilken, enligt livad ofvan är näinndt, den 20 Juni J844
vidiogs i afseende på Sveriges örlogsflagga. Det skulle i sanning utmärka en besynnerlig
ställning för Sverige inom föreningen om, på samma gäng de unionela bestämmelser
i Norges Grundlag, hvilka icke influtit i Riksakten, skola tjena Sverige tiil efterrättelse,
dessa samma stadganden kunde utan Sveriges samtycke ändras eller uppkäfvas. Utskottet
anser derföre, i öfverensstämmelse med de af Utskottet ofvan uttalade åsigter, det
vara utom allt tvifvel, att stadgandet i 14 § af Norges Grundlag, att till Ståthållare i
Norge kan nämnas äfven Svensk man, hvilket stadgandes tillvaro af Norges förening
med Sverige betingats och till följd af densamma, medelst underhandlingar mellan Sverige
och Norge, i sistnämnda lands Grundlag influit, innefattar en bestämmelse rörande
föreningen melian Sverige och Norge, hvilken, med bibehållen helgd ät håda rikenas vid
föreningen stadgade rättigheter, icke kan af Norge ensamt, utan samtycke från Sveriges
sida, ändras eller uppbäfvas.
Men ehuru således Utskottet anser frågan, såsom ett unionelt ärende, icke kunna
af Norges Konung eller Norges Storlhing, Sverige oåtspord!, afgöras, kan Utskottet icke
instämma med de i motionen yttrade åsigter, så vidt dessa afse att draga frågan under
Rikets Ständers pröfning. I detta fall har det synts Utskottet, som skulle, då det ifrågavarande
stadgandet ej blifvit i Riksakten intaget, deraf ock följa, att Rikets Ständer
icke ega befogenhet att i beslut om ändring eller upp häfvande af samma stadgande deltaga
Deremot följer af stadgandets egenskap att vara en föreningsbesiämmelse, att det
tillkommer Unions-konungen att deröfver slutligen besluta, och att frågan om ändring
deruti bör behandlas i samma ordning, som rörande tillämpning af andra unionela stadganden
varit följd.
Då emellertid Utskottet funnit sig böra, i anledning af den utaf Herr Grefve
Anckarsvärd väckta motion, tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. 31aj:t i underdånighet
anhålla om vidtagande af åtgärder för revision och fullständigande af föreningsstadganderna
melian Sverige och Norge och, för den händelse denna hemställan vinner Rikets
Ständers bifall, Kongl. Majit säkert icke lärer underlåta att derå fästa nådigt afseende,
samt, vid sådant förhållande, otvifvelaktigt lämpligast är att, unJer afvaktan på de
förändringar revisionen må föranleda, de förenade folkens nuvarande inbördes förhållande
i statsrättsligt hänseende icke förändras, får Utskottet, i anledning af Herr Dalmans
motion, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att den af Norska Siorthinget för dess del beslutade ändring i
Norges Grundlag, hvarigenom det i samma Grundlag intagna unionela
stadgande att lill Ståthållare i Norge kan utnämnas antingen
36
Allm. Besv.- och Ehon.-Utshottets Betänkande N:o 37.
en Norrman eller en Svensk, skulle komma att upphäfvas, icke
måtte af Kongl. Slaj:t till pröfning företagas förr än i sammanhang
med de förändringar af eller tillägg till förenings-bestämmelserna,
som af den begärda revisionen kunna föranledas.
Beträffande slutligen Riksdags-fullmägtigen Anders Jonssons motion, så synes
det, som borde delade meningar icke uppstå angående nyttan och fördelarne för båda de
förenade rikena af en utvidgad gemenskap i handel och af det närmande i rättsligt hänseende,
som innefattas i förslaget om laga kraftvunna domars verkställighet i gods de
båda rikena emellan. Ett dylikt tillmötesgående erkännes allt mer och mer såsom lör
olika länder medförande ömsesidig fördel. Man borde då tilläfventyrs kunna hoppas, att
särdeles stora hinder ej skulle möta för tillvägabringande af sådana aftal emellan tvä
närbeslägtade grannfolk, som snart ett halft sekel varit förenade till ett statsförbund,
under styrelse af en Konung. Snarare borde man kunna hoppas, att likartade öfverenskommelser
blefve till båda ländernas fördel träffade äfven rörande andra ämnen, såsom
i fråga om gemensamt mått, mål och vigt samt lika myntindelning, ömsesidig rättighet
för det ena rikets invånare att besitta fast egendom i det andra riket m. fl. Det har
dock visat sig, att de framställda förslagen icke lyckades tillvinna sig det sist församlade
Norska Storthingets bifall. Då emellertid Utskottet för sin del hyser den öfvertygelse,
att Rikets Ständer icke afvika från de åsigter i dessa ämnen, sora vid sistlidne
riksdag gjorde sig gällande, och då Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle att bedöma huruvida
och när förslag uti ifrågavarande ämnen må kunna, med utsigt till framgång, ånyo framläggas,
hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit
uttala den önskan, att förslag tili ordnande af de ömsesidiga handels-
och rättsförhållandena kunde för de förenade rikena varda
antagna, samt anhålla att Kongl. Majit täcktes häråt lemna nådig
uppmärksamhet och, då Kongl, Majit så lämpligt finner, vidtaga åtgärder
till förverkligande af Rikets Ständers önskningar i dessa
hänseenden.
Stockholm den 29 Februari 1860.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltets Betänkande N:o 37.
57
Reservationer:
Af Friherre Alströmer, C. J. 0.:
»Då jag varit af dea mening, att Utskottet, i anledning af Herr Dalmans motion,
bort tillstyrka Rikets Ständer att till Kongl. Majit frambära en underdånig önskan att
frågan om upphäfvande af det i Norges Grundlag förekommande stadgande, att till Ståthållare
kan utnämnas antingen en Norrman eller en Svensk, måtte blifva föremål förbehandling
vid den föreslagna revision af föreningsfördragen emellan Sverige och Norge,
följer icke häraf att jag ansett ifrågavarande stadgande böra hänföras till sådana unionsbestämmelser,
som icke utan Sveriges samtycke kunna förändras. Efter mitt förmenande
förefinnes en väsendtlig skilnad eniellan unionsbestämmelser af nyssnämnda beskaffenhet
och sådana stadganden i Norges Grundlag, hvilka i följd af föreningen tillkommit och
hvaruti förändring icke lämpligen bör ega rum utan att Sverige lemnats tillfälle att deremot
göra de erinringar, hvartill sådana frågor, från Svensk synpunkt betraktade, kunna
gifva anledning.»
Af Grefve Taube, //. A.:
»Utskottet säger sig icke kunna »instämma med de i motionen yttrade åsigter, sä
vidt dessa afse alt draga frågan under Rikets Ständers pröfning,» samt att, »i detta fall
har det synts Utskottet som skulle, då det ifrågavarande stadgandet ej blifvit i Riksakten
intaget, deraf ock följa, att Rikets Ständer icke ega befogenhet att i beslut om ändring
eller upphäfvande af samma stadgande deltaga;»
Då jag till alla delar gillar dessa af Utskottet uttalade åsigter, kan jag deremot
ej anse det af Utskottet fattade beslut dermed öfverensstämmande. Uii 80 § af Norges
Grund ag är stadgadt, ait alla de Storthings-beslut, som Konungen ej före Storthingets
upplösande godkänner, äro förkastade; om nu Utskottets betänkande blir Rikets Ständers
beslut, och Konungen dervid fäster nådigt afseende, sä måste således derutaf följa att,
då den begärda revisionen väl ej lärer kunna fullbordas före Storthingets upplösande, frågan
om Ståthållareplatsens afskaffmde för detta Storthing måste förfalla. Jag kan således
ej finna annat än att Utskottets förslag, med afseende å dess följder, ej kan anses
för annat än en underdånig begäran att Konungen måtte afslå nämnde fråga, — eller
med andra ord, att Rikets Ständer, i strid med de uttalade åsigterna, ingått i pröfning af
sjelfva hufvudfrägan: — Stäihållarep'atsens afskaffande.
Men då jag deremot anser denna fråga vara af den beskaffenhet att den rörer
så väl Sverige som Norge, — Sverige i anseende till Unions konungens rätt att till Ståthållare
i Norge kunna nämna Svensk man, och Norge i anseende till hela platsens qvar
-
38 Allm. Besv.- ock Ehon.-Utshottels Betänkande N:o 37.
varande eller borttagande, — samt, på sätt Utskottet tvdl gt utvecklat, ej endast de uti
Riksakten intagne frågor röra båda rikena, ecb au förevarande fråga påtagligen, enligt
3:dje artikeln uti konventionen i åloss den 14 Augusti 1814 är uti Korges Grundlag tillkommen
med anledning af Norges förening med Sverige; så anser jag denna fråga vara
af beskaffenhet att äfven Svenska Stats Rådet bör sig derom yttra, och således ej kunna
af Norges Konung och Norges Storthing, utan Sveriges hörande, afgöras.
Emedan jag ej kan frångå den Öfvertygelsen, att, om Norges Sto^hing för sin
del fattat beslut om Slåthållareplatsens upphörande, samt till Konungen ingått med underdånig
begäran att Sverige mätte höras om det hade någonting emot uppbäfvandet af
Unions konungens rätt att till denna plats nämna Svensk man, det ej inom Sverige skulle
höjts mången, om ens någon, röst för att vilja önska afslag å denna begäran, så kati
jag ej finna det fråga nu bör uppstå om annat än formen för sakens afgörande; och då
dertill kommer att Unions konungen kan hafva sådana, af Rikets Ständer ej kända skäl
för att lemna sitt nådiga bifall till Norges nu framställda begäran, att Konungen ej anser
sig böra densamma vägra, tror jag att Rikets S änders beslut, med anledning af Herr
Dalmans motion, borde blifva affattadt på ett sätt hvarigenom, på samma gång denåsigten
att denna fråga rörer så väl Sverige som Norge bestämdt uttalades, Unions konungen,
utan att behöfva handia i strid med Rikets Ständers underdåniga önskan, må kunna
fatta sitt beslut i enlighet med hvad Konungen anser vara för de förenade rikena gagneligast
Med anledning häraf får jag derföre vördsamt föreslå:
att Rikets Sänder måtte bos Kongl. Maj.-t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit, vid afgörande! af den af Norska Storthinget för
dess del beslutade ändring i Norges Grundlag, hvarigenom det i
samma Grundlag intagna stadgande att till Såthållare i Norge kan
utnämnas en Norrman el er en Svensk, skulle komma att upphäfvas.
ville, i egenskap af Svensk Konung, i konstitu’ionel ordning,
öfverväga och betrakta densamma frän Svensk synpunkt.*
Åf Herr Rosensrärd, J. H'., vid lista punkten:
»I Utskottets beslut att tillstyrka en revision af föreningsfördragen har jag ih
stämt,
men vid betänkandet i öfrigt har jag inom Utskottet framställt åtskilliga anmärkningar.
Dä emellertid mina åsigter i allmänhet mera uteöra en modifikation af Utskottets,
än de derifrån äro ski jaktiga, har jag icke ansett lämpligt alt här ingå i en u förlig
kritik af betänkandet, utan nöjer mig med att reservationsvis anmäla, alt jag icke i
allo kan godkänna Utskottets betänkande i denna punkt,*
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
39
Af Herr Kyrkoherden Te nström:
"Ehuru jag godkänt Utskottets betänkande i dess helhet, sådant det blifvit antaget
till framläggande för Rikets Ständer, måste jag dock reservera mig emot dess beslut
i följande deta'jfrågor:
1:0 Emot beslutet att Unions Kommittéens handlingar af 1844 icke böra från
trycket utgifvas. De skäl, sorn åberopats för afslag å framställning derom, äro alltför
luftiga och underhaltiga. "Det skulle", har man sagt, nicke tjena till någonting att utgifva
dem i tryck." Detta är en alltför djerf förutsättning. Man kunde göra samma invändning
mot utgifvandet af hvarje offentlig handling. Våra vänner i Norge, der sagde
handlingar äro tryckta, hafva haft en annan mening. Har det der ansetts nyttigt och
upplysande att låta dem se dagsljuset, sä måtte det äfven i Sverige kunna i väsendtlig
män tjena till frågans allsidiga pröfning och belysning att bereda dem offentlighet. Låt
vara. att de äro nakna handlingar utan resutat, ålm nstone u an önskvärdt resultat, så
innehålla de dock värderika upplysningar, af hvilka den Svenska allmänheten har rättighet
att få del. Tvistepunkterna med det så kallade brödrariket äro uti dem klart utredda
och hela saken ställd på sin rälla ståndpunkt. Då så är, skulle visserligen deras utgifvande
tjena till mycket: först och främst till undvikande af sjelfva skenet utaf bemlighelskrämeri;
sedan till upplysning och kännedom om förhållandena. Handlingarne
måtte vara af hvad beskaffenhet som helst, i Norrsk eller Svensk auda, mera afseende
Sveriges än Norges eller mera Norges än Sveriges intresse, eller förmedlande, så skulle
de dock, för allmänheten tillgängliga, hvilket den har lätt att fordra, alltid bidraga till
dess belåtenhet och tili närmare kännedom ont de unionela förhållandena. Normännen.
hvilka redan långt för detta befordrat dessa handlingar til! trycket hafva icke varit så
liknöjda. I allt hvad som törer Unionen äro de vakna och på sin vakt, och detta är, i
sig sjelft betraktadt, ett vackert drag j deras nationalkarakter. Måne, ända till misstänksamhet,
om sin frihet och sjelfständighet, låta de icke gerna Öfverrumpla sig. Hos dem
har poiniken och staisklokheten, i följd af vanans magt och goda insiitu'ioner, nedstigit
ända till de lägsta klasserna af medborgare, bland hvilka man ofta finner beniga statsrättsliga
förhållanden diskuterade med en förundransvärd klarhet och sakkännedom. Hvar
och en känner sig som en medlem af det hela. Hvar och en känner sig sky dig att vara
hemmastadd i sitt lands egendomliga författning. Detta är kanske, noga betraktadt,
ett ondt, kanske icke: jag in åter mig icke i någon undersökning derom; men ett faktum
är det. Huru förhåller det sig deremot hos oss? Folket, den stora allmänheten vet, att
Konungen bär titel af Sveriges och Norges konung, och att Norge således är förenadt
med Sverige; men huru beskaffad denna förening är, hvilka de ömsesidiga rättigheterna
och sky d ghelerna äro, bvi ka de unionela stadgandena, hvilka fördragen äro, huru mången
vet väl det? Huru mången har ens studerat Riksakten och Norska Gtundlagen eller,
om han del gjort, vet af hvad natur de äro? Inom sjelfva representationen äro tvisterna
derom ännu icke bilagda. Häraf kommer den likgiltighet, med hvilken man i ali
-
40 Allm.Besv.- och Ekon.-Utskoltets Betänkande N:o 37.
mänhet betraktar föreningen med Norge. Man förnimmer vä' stundom ett mera lifligt eller
doft uttryckt missnöje öfver Norrmännens beleende mot Sverige: man känner sig litet
stucken, men det går öfver, och man frägar, lika litet som förut, efter att taga närmare
reda pä förhållandet; det får blifva tidningarnes sak, med hvilken man tror sig sjelf icke
hafva något att skaffa. Menar man väl att vårt Hedervärda Bonde Stånd skulle så tvärt
afslagit Herr Dalmans motion och lagt den till handlingarne, om det varit Norska folket
likställigt i bekantskapen med Unionens verkliga ställning? Och nu vill man undertrycka
offentliggörandet af Unions Kommiitéens handlingar, nu, då det bästa tillfälle i verlden
erbjuder sig till deras offentliggörande! Man har vidare föregifvit, natt dessa handlingars
vidlyftighet lägger hinder i vägen för deras tryckning. Tryckningen skulle ej medhinnas
kanske under hela riksdagen, helst alla boktryckerier redan äro sysselsatta med annat
riksdagstryck, och ännu mindre skulle den medhinnas i sammanhang med tryckningen
af Uiskotts-beiänkandet, hvadan ändamålet med deras tryckning och uigifvande vore förfeladtj
för att icke tala om den dryga kostnad det skulle förorsaka.* Medgifvas måste,
att handlingarne äro ganska vidlyftiga; men det beböfdes väl icke heller att trycka dem
alla. De som innehållas i foiiobandet. jemte ett noggrant urval af de Öfriga kunde vara
nog. Dertill erfordrades icke så lång tid eller så synnerlig kostnad. Mycket tryckes,
sorn är af mindre värde. För öfrigt qvittar det mig lika, om handlingarne blifva tryckta
under nuvarande riksdag eller icke, endast deras tryckning blir ett Rikets S änders bes!ut.
Ändamålet vore, att de sku le lända till upplysning och ledning vid ett räusenligt
bedömande af de unionela förhållandena, och om detta ändamål vinnes ett år förr eDer
sednare kommer i hufvudsaken på ett ut. De Norska ^bröderna» och deras sköldhållare
i Sverige lära nog draga försorg derom, att den Gordiska knuten vid denna riksdag
hvarken löses eller afhugges. Huru mycket det vore alt önska, det tvisternas fortfarande
en gång förebyggdes genom visa, kraftiga mått och steg, torde dock det förutseendet
icke sakna grund, att de skola, om ock i annan form, återkomma. Under tiden vore det
för dem. hvilka intressera sig för saken, en god hjelpreda att. jemte allt annat, som nn
kommit i dagen, halva tillgång till Unions komm réens handlingar, hvilkas befordrande
till tiycket jag a ltsä tager mig friheten att vördsamt föres.å och lägga Rikets nu församlade
Ständer på hjertat. Jag reserverar mig
2.0. Deremot att andra delen eller alternativet i afdelningens beslut angående
Herr Dalmans motion blifvit af Utskottets majoritet undanröjdt. För majoriteten måste
jag visserligen böja mig; men begagnar på samma gäng min grundlagsenliga rätt att
reservando, protestera emot ikullvoteringen af ett så välgrundadt beslut. För samtid och
efterverld vill jag hafva ådagalagdt, att jag ingen del har i det resultat, hvartill denna
votering ledde. Hvad var det afdelningen hade åsyftat? Jo, att när frågan om Siäthålareskapet
i Norge skall, såsom Storihiuget beslutat, upphäfvas, eller, ur Svensk synpunkt
betraktadt, bibehållas, förekommer tili afgörande, Kongl. Majit dä täcktes i formelt hänseende
-
Allm. Besa.- och Ekon.-Ulskollels Betänkande N:o 37. 41
seende handla i öfverensstämmelse med 5 § Riksakten. Deri ligger, efter mitt förmenande,
sjelfva punctum saliens; det hade således varit af oändelig vigt att man vidblifvit
detta beslut. Man hyste betänklighet vid att liksom gifva Konungen en fingervisning
om huru han skall gå tillväga vid sakens pröfning, — något som Han väl sjelf visste,
utan att Rikets Ständer elier Utskottet behöfde eller ens vore befogadt att derom gifva
någon anvisning. Men enär detta ärende ifrån början tili slut är ett önskningsmål, må
det då icke vara Rikets Ständer tillätet att inför en konstitutionel Konung framlägga sin
önskan i hela dess vidd? Kan man väl föreställa sig att Hans Maj:t Konungen skulle
upptagit det onådigt eller funnit det opassande, om § 5 i Riksakten blifvit påpekad såsom
angifvande formen för ärendets föredragning? Den föreställning jag för min dei hyser
om Konungens högsinthet och Ständernas värdighet förestafvar mig ett bestämdt nej.
Man har å andra sidan sagt, att frågans formela behandling, då den en gång kommer
till afgörande, blifver och mäste blifva densamma, äfven med det beslut, vid hvilket Utskottet
slädnät, enär en skrifvelse uti ett önskningsmål från Rikets Ständer måste föredragas
i Svenskt Stats-Räd, hvarvid Konungens rådgifvare således hafva tillfälle alt sina
utlåtanden afgifva. Men derom kan vara (a tal. Jag vågar icke bygga på en sådan förutsättning.
Frågan om Riks-Slålhäliare-embetets afskaflände, ehuru onekligen af unionel
beskaffenhet, har dock blifvit frän hela den motsatta sidan betraktad ur uteslutande
Norsk synpunkt, och detta förespeglar möjligheten att den nu, likasom en gång förut,
då samma fråga förevar, kari företagas till behandling i annan ordning än 5 § Riksakten bestämmer.
Jag kan önska och, vid de nuvarande förändrade förhållanden, till och med
hoppas, att detta sistnämnda icke sker; men jag eger derom ingen absolut visshet. Dermed
må vara och blifva huru som helst, så hade det dock varit välbetänkt, att Utskottet
vidblifvit afdelningens beslut i dess helhet och att berörde § någonstädes i betänkandet,
synnerligen i beslutet, varit synlig. Utskottet hade dermed intagit en fas! ställning, en
aktningsbjudande hållning, hvilken skulle verkat ganska fördelaktigt på alla dem, sorn i
denna vidtutseende sak hysa de enda rätta tänkesätten. Som det nu är, antager Utskottets
ställning utseendet af svaghet, vacklande och osäkerhet. Det ser ut som om man
velat, men icke dristat, som skulle åsigterna af någon oförklarlig påtryckning under den
offentliga diskussionen af ämnet blifvit förändrade, och som skulle man tagit intryck af
debatten, som forts i alldeles motsatt anda; hvaraf motståndatne icke heller underlåtit
att draga parti. Och hvad har man med det fattade beslutet i sjelfva verket vuunit?
Icke det sora, enligt Herr Dalmans motion, var afsedt, hvarigenom 14 § i Norska Grund*
lagen blifvit en sanning, utan det jemförelsevis mindre väsendtliga, ärendets ajournerande
eller i sjelfva verket Utskottets afslag, för dess del. å Storthingets beslut i Ståthållare*
frågan — ett afslag, som, i sig sjelft, icke har det allra ringaste att betyda. Det hade
varit angeläget att uttala den opinion, som säkert delas af den vida större allmänheten,
att Svenska Stats-Rådet bör höras och målet sedan afgöras i sammansatt Svenskt-Norskt
Bih. till R. St. Prof. 1859 $ 1860. 8 Samt. 10 Haft. 6
42 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
Stats-Råd. Derigenom hade vindicerats åt 14 § Norska Grundlagen den trakfätsenliga
natur, man nu synes vilja uppoffra. Jag får alltså äfven här ödmjukast anhålla, att
Rikets Ständer behagade såsom sitt upptaga afdelningens i Utskottet fallna beslut. Jag
reserverar mig
3o. Emot den åsigten, som anser upphäfvandet af Ståthållareskapet vara en sak
af ringa vigt och betydenhet. Hvarom strider man då? Vore en bagatell värd så mycken
kamp, så mycket arbete? Hvad som rör Svensk mans rätt får i intet hänseende betraktas
såsom ovigtigt; när frågan är om en grundprincip eiler ett unionelt och internationell
stadgande eller en traktats-bestämmelse, får det i intet hänseende anses såsom
betydningslöst. Och under hvilka omständigheter fattades Norska Storthingets beslut?
Var det icke ett gensvar pä Grefve Anckarsvärds bekanta motion? 1 och för sig sjelf
må nämnde beslut hållas för en obetydlighet; men betraktadt, som en för nära trädd
grundlagsprincip, som en integrerande del i fördraget och som ett uttryck af en alltför
stor ömtålighet, får det en annan gestalt. Jag reserverar mig ändtligen
4:o. Emot det tyst eller öppet uttalade medgifvande att Sveriges Rikes Ständer
icke ega att med hela delta ärende taga någon befattning. Också med äfventyr att anses
tillhöra »den fanatiserade sidan» af Utskottet, måste jag förklara att jag icke gjort
eller gör nå^on koncession i denna del. Hafva Rikets Ständer ingen rättighet att befatta
sig med ärendet i fråga eller att inblanda sig i Norges angelägenheter; eger detta
äfven i förevarande fråga en uteslutande sjelfbestämmelse-rätt; är den icke af fördragsenlig
natur — hvarföre lade då Utskottet icke motionerna helt enkelt till handlingarne
med förklarande af sin inkompetens? Att det deremot upptog dem till behandling och
uppställde ett betänkande, som af sjelfva motständarne förklarats lör ett »mästerstycke»,
dermed har de ju velat de facto visa sitt berättigande att hafva ett ord med i laget.
Och hade Rikets Ständer ingen rätt tili sådan inblandning, hvad betvdde då 3 § i riksdagsbeslutet
1815, som innehåller: att »frågor som angå föreningen emellan rikena,
kunna vid samma riksdag, då de blifva väckta, afgöras af Konung och Ständer, utan
att till nästa riksdag behöfva hänskjutas? Slutsatsen gör sig sjelf, och tillämpningen
just på närvarande fall är tydlig och klar.»
Af Herr L. J. Lovén:
»Dä ej mindre med hänsyn till slutliga handläggningen inom samtliga Riks-Stånden
af Herr Grefve C. H Ankarsvärds. Herr F. W. Dalmans och Riksdags fullmägiigen
Anders Jonssons motioner, det synts mig vara af obestridlig vigt, att hvarje representant
måtte beredas tillfälle, att, så vidt sådant ske kan, inhemta kännedom om allt hvad rörande
föreningen emellan Sverige och Norge blifvit offentligen afhandladt, än ock på det
den stora allmänheten, som af lätt förklarliga orsaker med uppmärksamhet och lifligt
deltagande fö jer denna förenings fortgång och utveckling, måtte få tillfredsställda sina
billiga anspråk att ej undanhållas upplysning om sådana förhandlingar, på hvilka en ren
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
43
uppfattning och moget bedömande af föreningens rätta beskaffenhet och närvarande ståndpunkt
kunna säkrast grunda sig, har jag redan i början af detta ärendes beredning inom
Utskottet yttrat den mening, att, med anledning af Herr A. Ribbings derom särskildt
väckta motion, Utskottet borde vördsamt tillstyrka Rikets Ständer, att i underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder, för att låta
från tryck ulgifvas, derefter bland samtlige Ledamöter af Riks-Stånden utdelas
samt allmänheten tillhandahållas den Svensk-Norska Unions-kommittéens år 1844
till Kongl. Majit afgifna underdåniga betänkande med åtföljande reservationer och
förslag till förenings fördrag.
Denna min mening har hos majoriteten inom Utskottet ej vunnit bifall; och då,
efter mitt förmenande, den af de i betänkandet för afslag å Herr Ribbings ifrågavarande
motion anförde skäl ej blifvit vederlagd, har jag ansett mig böra densamma vidhålla och
härmed till Rikets Ständers bedömande vördsamt framställa.»
»Herr Grefve Anckarsvärds motion, den deröfver inom alla Riks Stånden förda
diskussion och de Utskottet i öfrigt tillhandakomne handlingar och upplysningar om så
väl de närmare omständigheterna vid föreningens tillkomst, genomförande och stadfästelse,
som föreningsfördragens uppfattning, tydning och tillämpning under nu tilländalupna 45
år af föreningens tillvaro, äfvensom de förvecklingar folken emellan, som redan uppstått
eller kunna vara att emotse, lemna välgrundade anledningar till det omdöme, att föreningen
ej i allt häilit hvad den Iqfvat, men att orsakerna dertill äro att söka och finna, ej
i någon felaktighet i föreningens grundtanke, eiler i sättet hvarpå den tillvägabragtes,
än mindre i någon hos de begge folken djupare inneboende fiendtlig stämning emot hvarandra,
utan hufvudsakligen i ofullständigheten af de fördrag, som bestämde sjelfva föreningen
och vilkoren derför. Att afhjelpa denna ofullständighet, reda och förklara hvad
i föreningsaftalen tilläfventyrs finnes otydligt och tvifvelaktigt, samt tillägga hvad som
felas, allt under bibehållande af ömsesidigt tillförsäkrad rätt, mäste således vara det
lämpligaste och bästa medel att undanrödja eller förekomma missförstånd. — På sådan
grund har jag ock biträdt Utskottets tillstyrkan om fullständig revision af föreningsfördraget
emellan Sverige och Norge i de ämnen som betänkandet närmare upptager; men
i en omständighet skiljer sig min åsigt helt och hållet från Utskottets, den nemligen att
den förordade revisionen skulle utgå ifrån eller grunda sig på förutsättning af något
Sveriges principal- eller ö/verhöghets-fMA\lande till Norge. Sjelfva Unionens uttalade
grundtanke; »Tvänne sjelf ständige Konungarikens förening under styrelsen af en
gemensam Regent, med bibehållande hvar för sig af egen Stats författningn, utgör
ensamt för sig fullgiltigt bevis, det fråga ej varit att underordna det ena riket det andra,
men då dertill kommer, att Sveriges Rikes Ständer, hvilka väl torde anses hafva varit
behörige att i denna fråga iakttaga och uttala Sveriges rätt, är 1815 tydligen och utan
förbehåll förklarat föreningen vara grundad på begge rikenas jemlikhel, hvilken grund
-
44 Allm. Be so.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
sats sedermera varit oafbrutet följd och sednast i Unions kommittéens betänkande blifvit
i allo genomförd och tillämpad; anser jag Sveriges högsinthet och ära bjuda, hvad ock
Norges rätt högt påkallar, att vid en tilläfventyrs blifvande revision af föreningsfördraget
Norge får tillgodonjuta den samma rike tillförsäkrade jemlikhetsrätt i allt hvad som
rörer förhållandet de förenade rikena emellan, och att således revisionen bör utgå frän
erkännande och tillämpning af jernHkhetsgrundsalsen. v
rl afseende på Herr W. F. Dalmans motion har Utskottet vid bedömande af den
deri framställda frågan: huruvida det af Norges rikes Storthing för sin del fattade och
till Norges Konungs godkännande öfverlemnade beslut om upphäfvande af det i 14 §:n
af Norges Grundlov intagna stadgande, att till Ståthållare nämnes antingen en Norrman
eller en Svensk, må vara af beskaffenhet att påkalla åtgärd eller yttrande af Sveriges
folk eller dess Regering, kommit till en slutsats, som ej klart framgår ur försatsen, och,
äfven om denna sednare vore, hvad jag för min del vågar bestrida, riktig, ej bort föranleda
det tillstyrkande, som Utskottet i betänkandet afgifvit. För utredning häraf måste
först bestämmas huruvida ifrågavarande stadgande är af fö r drag sm essi g natur, ingår
bland föreningsvilkoren eiler berörer Sveriges rätt. Enligt min åsigt intetdera.
Fpr de tvänne första alternativerna har man i bevisningen lagt särdeles vigt pä det förhållande
att i Norska Grundlovens omarbetning vid Storthinget i Christiania är 1814, till
följd af det vid konventionen i Moss derom gjorda förbehåll, deltagit sex Svenske Kommissarier.
På frågans lösning inverkar dock ej, huruledes desse varit ansedde, antingen
såsom Sveriges rikes, Sveriges Konungs, Unions-konungens eller endast Konung Carl
XIIU.s Ombud, när till deras uppdrag endast hörde att tillse det i Grundloven ej intogs
något stadgande, som var stridande emot Sveriges rikes Regeringsform eller hindrade
sluteliga genomförandet af föreningen rikena emellan. Riksakten af den 6 Augusti 1815,
hvilken utgör det egentliga och slutliga Unions-fördraget, upptager i inledningen med tydliga
ordalag, att densamma innehåller och befästar vilkoren för den emellan
Sverige och Mor ge träffade föreningen under en Konung men med åtnjutande
af särskilda regeringslagar; och hvarken deri eller annorstädes åberopas eiler ens
antydes att flere eller andra bestämmelser af fördragsmessig egenskap än de i samma
akt intagne skulle finnas eller vara gällande. Norges Grundlov, före konungavalet försedd
med Svenske Kommissariernes påtecknade intyg, att de i upprättande deraf deltagit,
blef, efter det samma val försiggått, af den dervid utkorade Norges Konung i grundlagsenlig
ordning antagen och stadfästad; i och hvarmed densamma erhöll alla ett fritt och
sjelfständigt folks Grundlag tillhörande egenskaper och således jemväl den, att uteslutande
utgöra Norska folkets och dess Konungs dyrbaraste och käraste gemensamma egendom.
Under föregifvande att i Grundloven ännu skulle qvarstå åtskilliga i Riksakten ej intagna
bestämmelser, genom hvilkas förändring eller upphäfvande hinder kunde uppstå för Unionskonungen,
att behöjrigqn fullgöra Sina i afseende på styrelsen af båda rikena åtäntia
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Belänkande N:o 37.
45
förbindelser, bar man velat ifrågasätta eller bestrida Norges ejelfbeslämningsrätt i afseende
på denna dess Grundlov; men äfven med antagande att sådant kan vara förhållandet,
behöfver man för gendrifvande af derpå grundade påstående endast hänvisa till hvad
112 § i Grundloven bjuder angående samma lags principer, hvilka aldrig kunna eller
få utgöra föremål för ändringsförslag. Till en sådan princip kan ej ur något antagligt
skäl hänföras frågan om Siåthållare-embetet, hvilket endast afser Norges inre förvaltning,
oberoende af föreningen med Sverige, och i afseende på hvilket embetes tillsättande,
den till upphäfvande nu föreslagna § i Grundloven, medelst den Konungen lemnade
mera utsträckta frihet i valet af person, tillerkänt Svensk man ej rättighet att
blifva utsedd utan endast behörighet och möjlighet att kunna utses.
Under sådana förhållanden och då i ofvannämnde 112 § i Grundloven, utan annat
än här förut antydt undantag för samma lags principer, är medgifven Norges ordentliga
Storthing rättighet, att i föreskrifven ordning besluta öfver väckta förslag lill förändringar
i Grundloven, Norges Konung dock alltid Sin rätt förbehållen, att med hänsyn
jemväl till sin egenskap af Sveriges Konung, på sätt Han lämpligast finner, tillse och
bedöma huruvida den föreslagna grundlags-förändringen må vara af omständigheterna påkallad,
och bereda dermed åsyftad fördel, utan att menligt inverka på de förenade rikenas
ömsesidiga rätt och inbördes förhållanden; samt i afseende på den af Norges Storthing
för dess del beslutade och i föreskrifven ordning till Norges Kunung nuhänskjutna
frågan om ändring af en enkel bestämmelse i 14 § af Norges Grundlov, denna fråga ej
utgör föremål för Sveriges Rikes Ständers behandling; ,ej heller uppgifna vigtiga skäl
och omständigheter, nu mera än tillförene, dä samma fråga varit Konungens nådiga pröfning
underställd, påkallar Rikets Ständers särskilda uppmärksamhet och tillgörande, anser
jag mig i allt detta ega grundade skäl till vördsam hemställan
att Herr W. F. Dalmans omförmälda motion ej mätte till
någon Rikets Ständers åtgärd för anleda, v
I förestående reservation hafva instämt Herrar G■ O. Sundblad och J. G.
Ellberg.
I hufvudsakliga innehållet af samma reservation har äfven instämt Herr G.
Lallerstedt; hvarjemte i denna reservation, i hvad den rörer den Ribbingska motionen,
Riksdags-fullmägtigen Georg Nyqvist jemväl instämt.
•ml! nouaiu irna Usbnamiib.d anSf.abisw nårn i rmU; ani dan /t (stei ii i r.biSva
Af Herr Grenander:
»Beträffande Herr Ribbings motion, så har Utskottet, såsom ofvan gjorda framställning
utvisar, förskaffat sig del af Unions-kommittéens betänkande och förslag till föreningsakt
och af desamma tagit kännedom. Att emellertid tillvaron af detta förslag icke
gör den af Herr Grefve Anckarsvärd föreslagna revision öfverflödig, derom har Utskottet
uttalat sin mening: men då med ämnets stora vigt icke synes mig öfverensstämma, att
Kotfrfnittéens' arbete icke bringas til/ allmänhetens kunskap och en sådan åtgärd desto
46 Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottets Betänkande N:o 37.
hellre, en'igt mitt förmenande, bör ega rum, som det af Kommittéen uppgjorda förslag
torde kunna anses utgöra en sammanfattning af Norges anspråk i afseende på den ställning,
detsamma inom föreningen eifersträivar att intaga, och lämpligt vore att Svenska
folket erhölle tillfälle att om vidden af dessa anspråk erhålla fullständig kännedom, har
jag föreslagit, det Utskottet skulle hemställa,
att Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta till trycket befordra UnionsKommitiéens
ifrågavarande betänkande med dertill hörande förslag
till föreningsak t och reservationer jemte öfrige dithörande nödige
handlingar samt låta desamma utdelas till Rikets Ständer och till
öfrige, åt hvilka på allmän bekostnad tryckta handlingar pläga utdelas
Då
denna min framställning emellertid icke vunnit bifall af flertalet inom Utskottet,
som deremot hemställt, att Herr Ribbings motion icke må anses för närvarande
böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, får jag alltså reservera mig mot detta
Utskottets beslut.n
Af Riksdags-fulimägtigen Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs län.
Då jag går att framlägga de skäl, till följd af hvilka jag ej kunnat gilla majoritetens
af Allmänna Resvärs- och Ekonomi-Utskottet framställningar i fråga om de af
Herr Grefve Anckarsvärd C. H. och Herr Dalman, F. W. väckta motioner är det under klart
medvetande om huru litet jag är vuxen att med full säkerhet bedöma de genom dessa
motioner åvägabragia frågor i alla deras detaljer, som jag till en början måste reservera
mig emot och beklaga att genom Utskottets sätt att behandla Herr Ribbings, A., motion
om åtgärder för att gifva medlemmarne af Riks Stånden under innevarande riksdag del
af resultaterne utaf den 1844 församlade Unions-kommittéens arbeten, man också blifvit
afskuren frän möjligheten att göra sig närmare förtrogen med de förhållanden, som Unions-kommittéen
bör anses hafva utredt. En noggrann och tillförlitlig kännedom om dessa
förhållanden har icke af mig såsom enskild Utskottsledamot kunnat inhemtas under den
tid frågan behandlats i Utskottet, men erfordras likväl enligt min åsigt ovilkorligen för
ett säkert bedömande, af hvad som bör beslutas med anledning af Herr Grefve Anckarsvärds
förslag och kan äfven i betydlig mån underlätta bedömandet af den motion Herr
Dalman framställt. Då dertill lägges, att hvad som varit svårt för Utskotts-ledamöter, hvilka
dock haft tillfälle att taga någon kännedom om de till Unions-kommittéens förslag hörande
handlingar, är alldeles omöjligt för de öfrige ledamöterne af Riks-Stånden, som
likväl hafva till grundlagsenlig pligt att öfver dessa motioner i sista hand besluta, och
således också måste anses hafva så väl rätt som pligt att taga del af all den utredning,
som i dessa grannlaga ämnen hittills blifvit vunnen, och att ett bifall till Herr Ribbings
motion icke blott för medlemmarne af Riks-Stånden underlättat och möjliggjort ett upp
-
Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottets Betänkande N:o37.
Al
lyst oell fullt medvetet fosterländskt bedömande af de nu väckta frågorna, utan äfven
öppnat ett väl beliöfligt tillfälle för Svenska folket att bilda sig en på tillförlitliga skäl
och grunder byggd allmän mening så väl om sjelfva Unionens nuvarande beskaffenhet och
de åtgärder, hvilka erfordras för att bringa den till att emotsvara sitt syftemål, som äfven
om de Svenska folkrepresentanternes sätt att skö:a denna den Skandinaviska Nordens
välfärdsfråga, samt sjelfva grundprincipen för vårt konstilutionela statsskick är ett i möjligaste
måtto upplyst allmänt omdöme om Statens vigtiga angelägenheter, — ett allmänt
omdöme till ledning sä väl för folkrepresentanten som den styrande magtens organer, —
och denna grundprincip för vårt offentliga lif följes i afseende på ämnen af ojemförligt
mycket ringare vigt än det som här är å bane, enär de obetydligaste kommitté-betänkanden
med stor omsorg meddelas till allmän kännedom, så synes mig Utskottets åtgörande att icke
tillstyrka bifall till Herr Ribbings motion ingalunda kunna godkännas hvarken från synpunkten
af folkrepresentanternas eller Svenska folkets behof af och giltiga anspråk på
fullständiga upplysningar i dessa högvigtiga ämnen. Då slutligen ett bifall till Utskottets
åtgärd att ännu framgent undanhålla frän Svenska folkets kännedom en vigtig statshandling,
som redan för många år sedan varit bekant i brödrariket, lätt gifver anledning till
missförstånd om motiverna för ett sådant hemlighetsmakeri, som saknar allt stöd i vår
Grundlags principer, så anser jag, på alla här anförda skäl, att Utskottet bort, såsom jag
härmedelst gör, med anledning af den utaf Herr Ribbing, A., väckta motion, föreslå Rikets
Ständer att besluta
att det af Unions kommittéen den 4 November 1844 afgifna förslag
till Föreningsakt emellan Sverige och Norge med de dervid afgifna
reservationer skall, så fort ske kan, tryckas samt till medlemmarne
af Riks-Stånden utdelas.
Oaktadt förhållandena icke medgifvit mig att i Utskottet taga närmare kännedom
om Unions kommittéens betänkande och förslag till ny Föreningsakt, har jag dock af
blott den omständigheten, att Kommiltéen framställt ett sådant iörslag, funnit att Kommittéen
måste hafva ansett det nu bestående föreningsfördraget bristfälligt, en uppfattning,
hvari jag för egen del haft många anledningar att instämma, och som jag (ror också
delas af de flesta både Svenskar och Norrmän. Till följd deraf har jag icke kunnat annat
än önska, att bristerna måtte afhjelpas, och jag har således icke heller (fastän man
borde kunna hafva skäl att hoppas, det Hans Slaj-.t Konungen såsom den högsta och förnämsta
länken i de begge folkens föreningsband och såsom sådan bäst i tillfälle att erfara
dess brister, skulle, när Han kunde finna tiden vara inne, taga mått och steg för
att hos de begge folkens representant-församlingar inleda en förbättring af unionsfördraget).
anlett olämpligt, att Rikets Ständer, såsom Grefve Anckarsvärd i hufvudsaken föreslagit,
anhölle hos Kongl. Maj:t, att Han måtte täckas till Sveriges Rikes Ständer och
till Norges Storthing afgifva nådigt förslag huru föreningsfördraget kunde ordnas till de
båda folkens ömsesidiga belåtenhet, så har jag ansett nyttigt och nödigt, att en sådan
48 Allm. Besv.- och Ekon.-U(skottets Betänkande N:o 37,
revision må förelagas, hvarför jag icke kan annat än gilla Utskottets framställning om
en sådan. Dock måste jag härvid reservera mig mot det sätt, hvarpå Utskottet motiverat
sin framställning. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottet, som aldrig haft befattning
med Unionsfördragets uppgörande eller pröfning och till hvars befogenhet det efter
min åsigt icke kan höra att utlåta sig om rätta tolkningen af hvarken Riksakten eller
Grundlagarne i de delar, som med denna slå i sammanhang, hade nemligen bort undvika
allt annat yttrande om grunderna för den afsedda revisionen af föreningsfördraget än att
ifrågavarande fördrag borde i unionsvänlig syftning ulföras på de fördragsenlig! bestående
och för begge nationerne sedan 1814 och 1815 förbindande grunder, om hvilka, i fall
någon utredning af deras beskaffenhet frän Rikets Ständers sida varit af nöden, det tillkommit
Konstitutions Utskottet i Törsta rummet att afgifva utlåtande. Utskottet hade,
om det följt denna grundsats och icke öfverskridit sin befogenhet, ej kommit i tillfälle
att gifva förökad tonvigt ät det, som i motiveringen för Grefve Anckarsvärds motion, enligt
mitt förmenande, icke är affattadt så, som skyldigt afseende på brödrafolkets sjelfständighet
samt på grannlagenheten mot dess nationalkänsla kräfde.
Med afseende slutligen på Utskottets hemställan, med anledning af Herr Dalmans,
W. F., motion, måste man noga öfverväga två särskilda omstäudigheter: den ena att
Rikets Ständer icke må hos Kongl. Maj:t anhålla om något, hvarpå Högstdensamme icke
kan fästa afseende; den andra huruvida den förändring af Norska Grundlagen hvarom
fråga är, kan anses vara af den beskaffenhet, att den rubbar den bestående Unionen mellan
konungarikena Sverige och Norge eller inskränker någon Sveriges rätt eller fördel.
I förstnämnde hänseende måste jag förklara, alt jag icke eger full visshet om
hvad som i Norge är konstitutionel! bruk eller konstitutionel regel; men, efter hvad jag
tror mig veta, är det lag och bruk i Norge, att då Siorthinget hos Konungen anmält en
af Thinget beslutad Grundlagsändring, så meddelar Konungen, innan änuu Storthinget åtskiljes,
Sitt svar antingen Hans Maj:t sanktionerar Storthingets beslut eller om Högstdensamme
vägrar sin sanktion derå.
Om nu, såsom jag tror, detta kr konstitutionel ordning i Norge, så måste den af Utskottet
föreslagna anhållan från Rikets Ständer om uppskof med Storthiugsbeslutets pröfning
innefatta en begäran, pä hvilken Kongl. Majit aldrig någonsin kan fästa afseende. Det
tarfvar alldeles ingen utläggning och bevisning att det vore förnärmande mot Rikets
Ständers egen värdighet såsom Statsmakt att till Konungen frambära en önskan, som
Högstdensamme icke lagligen kan uppfylla, och denna omständighet är ensam tillräcklig
att förhindra Rikets Ständer att bifalla den af Utskottet, med anledning af Hörr Dalmans
motion föreslagna framställning.
Häraf följer således, att om Herr Dalmans motion skulle till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda, denna åtgärd måste innefatta en bestämd begäran att Kongl.
Majit måtte vägra sin sanktion å det Norska Storthingets beslut. Mot framställandet af
m lia (tjjibti i ti en
Allm. Besvärs- ock Ekon.-Utskollels Betänkande N:o 37. 49
en sådan begäran kunde några formela hinder icke möta, ty den Ständerna tillkommande
rätt, att i hvilket ämne som helst till Konungen frambära sina önskningar måste
älven berättiga dem att gifva Kongl. Majit sin mening tillkänna, i händelse till deras
kunskap komrae, att Norges Storthing hade till Kongl. Majit inkommit med ett förslag
till grundlagsändring, som skulle rubba Unionen eller beröfva Sverige någon dess rätt
och fördel.
Detta var den andra synpunkt, ur hvilken den af Herr Dalman å bane bragta
frågan måste betraktas.
Således, är Norska Storthingets beslut att afskaffa Riks-släthällare-embetet af
den beskaffenhet, att det rubbar Unionen eller beröfvar Sverige dess rätt och fördel?
För min del svarar jag härpå ett obetingadt nej, och mina skäl dertill äro:
att Riks-ståthällaren varit en embetsman, sorn, af Konungen utnämnd i Norskt
Stats-Råd, haft att befatta sig endast med Norges inre styrelse och förvaltning:
att han varit ansvarig endast inför Norska Storihinget och enligt Norska lagar;
att han, liksom öfrige afsättlige Norska embetsman, kunnat af Konungen entledigas
efter föredragning i ensamt Norskt Stats-Råd;
att embetet kunnat under årtionden föiblifva obesatt utan att ringaste klagan
försports, att sådant haft några för föreningen elier för Sverige särskildt menliga följder;
att embetets afskaffande endast innebär en inskränkning af den Norges Konung
medgifna valfrihet vid besättande af ordförandeplatsen i Norska Regeringen;
att det icke kan tillkomma någon annan än Norges Konung, att afgöra om
Högstdensamme anser sig kunna och vilja efterskänka denna valfrihet, samt slutligen
att den omständigheten, att stadgandet om Stäthållareskapet, liksom flera andra stadganden,
inkommit i Norska Grundlagen efter underhandling med Svenske Kommissarier, icke
kan göra detta och de öfriga på lika sätt tillkomna stadgandena till några kontraktseller
traktats-bestämmelser emellan Norge och Kronan Sverige, enär det är otvifvelaktig!
att Konung Carl XIIUs Kommissarier, fastän de voro Svenske män, underhandlade å Hans
höga vägnar med Storihinget om de förändringar i Eidswolds-konslitutionen, hvilka
Konungen fordrade såsom blifvande Korsk Konung■
Af dessa skäl och då det dessutom från alla sidor medgifvits, att Slåthällareembetets
upphäfvande icke är för Unionen och för Sverige af någon vigt:
då dessutom Norska Storthingets önskan att se detsamma upphäft måste anses
ganska naturlig och välgrundad både för ernående af en lämpligare organisation af Norges
regering och för undanrödjande af ett för ett sjelfständigt folk sårande sken af underdånighets-förhällande,
hvilket icke i verkligheten finnes; då vidare det icke kan vara
hvarken klokt eller den Svenska folkrepresentationen värdigt, att, der icke någon Sveriges
fördel är i fråga, frambära en önskan, som måste såra värt brödrafolks nationalkänsla; och
Bih. lill R. St. Brot. 1859 $ 1860. 8 Sami. 10 Iläfl. 7
50
Allm, Besvärs- och Ekon.-Utskollets Betänkande N:o 37.
dä slutligen ett sådant steg endast skulle aflägsna oss ifrån, i stället att närma
oss till den i broderlighet och endrägt företagna revision af förenings fördraget, som
jag anser så nödvändig, för att ät föreningen gifva en för de håda rikenas naiionela
sjelfständighet och materieia välmåga betryggande utveckling, så anser jag Utskottet
har bort tillstyrka,
att Herr Dalmans motion ej må till någon Rikets Siänders åtgärd
föranleda.
I denna reservation hafva instämt Riksdags-fullmägtige Jöns Pehrsson från
Blekinge län och Erih Hansson från Gefleborgs län.
Af Riksdags-fullmägtigen A. W. Uhr från örebro län, emot födande:
»Att Unions-kommittéens betänkande ej blifvit tryckt, hvarigenom Rikets Ständer och
Utskottet i första hand mycket lättare kunnat få kännedom om hvad i Unionsfrågan redan
vore åtgjord!, och Svenska allmänheten är väl lika berättigad att få den tryckt, sora
den Norska.
Att väl mycken skärpa råder i motiveringen, hvilket motverkar det så önskvärda
närmandet af folken.
Att Utskottet, genom att tillstyrka en begäran om uppskof med pröfningen af
Storlhingets för sin del fattade beslut om Stålhållareskapets i Norge upphörande, i sjelfva
verket begärt a/sia g å denna Norrmännens önskan, åtminstone för denna gång: har
Siåthållare-embetet tillkommit genom beslut, öfverenskommet och fattadt af Norges Storthiug
och Sveriges Konung, genom Dess Kommissarier, så lärer det väl äfven ku na
afskaffas dä samma kontrahenter derom äro ense, hvadan jag skulle vilja tillstyrka att
Rikets Ständer hos Unions-konungen mätte begära, att Han vid frågans behandling
måtte i vederbörlig ordning betrakta densamma äfven ur Svensk synpunkt, hvarigenom
Sveriges rätt, så ringa den i detta fall än är, ej lider något förnärmande och något
hinder ej uppslår för frågans afgörande.»
Uti denna reservation har J. P. Andersson från Elfsborgs län instämt.
Af Riksdags-fullmägtigen Paul Hedström frän Wester-Norrlands län:
»Då jag ej sjelf kunnat öfvervara Utskottets öfverläggning i förevarande ämne
längre än till dess Utskottet öfverenskommit om de till eller afstyrkanden, hvarmed de
väckte motionerna böra till de respektive Stånden återsändas och ej fått deltaga i den
slutliga öfverläggningen om och justeringen af betänkandet i dess öfriga delar samt särskildt
de motiver, som för besluten komma att audragas, måste jag, dä jag nu går att
emot dessa beslut i vissa delar anföra reservation, särskildt bemärka, att jag endast har
sjelfva besluten att hålla mig till, och således hvarken kan anses hafva, vare sig med
biträdande eller ogillande, yttrat mig öfver den slutliga redaktionen af betänkandet i
dess öfriga delar.
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulshottets Betänkande N:o 37.
51
Hvad jag således här har att tillkännagifva är i hvad raan jag från Utskottets
beslut, rörande de särskilda motionerna varit skiljaktig och, der jag desamma biträdt, i
hvad mening och under hvad förutsättning sådant skett.
I anledning af Grefve Anckarsvärds motion har äfven jag ansett att en revision
af de begge rikenas inbördes förhållanden är af behofvet påkallad, då nemligen erkännas
måste, att dessa förhållanden, sådana de nu äro, kunna gifva begge rikena giltiga
orsaker till missnöje. Men dessa ömsesidiga brister härleda sig, efter min tanke,
ingalunda från den hufvudgrundsats af fullkomlig likhet i rättigheter och skyldigheter
för de båda rikena, som ligger till grund för Unionen, utan tvertom derifrån att denna
grundsats ej blifvit i de särskilda detaljstagandena genomförd, och att i öfrigt de nu
gällande bestämmelserna icke äro nog fullständiga. Det är dessa brister jag önskar att
se afhulpna genom en revision af de särskilda Unionsbestämmelserna, men ingalunda ge
nom ett upphäfvande af den nuvarande Unionen i dess innersta grundval och stiftandet
af en ny slags förening, hvaruti större rättigheter skulle åt Sverige inrymmas, än åt
Norge, hvars af Sveriges Konung och Ständer en gång garanterade sjelfständighet och
frihet derigenom ovilkorligen skulle upphäfvas. Ett sådant lika berättigande, redan nu
gällande, rörande de hufvudsakligaste Unions-angelägenheterna, såsom t. ex. Konungaval
m. ni., bör ingalunda kunna blifva svårt, än mindre omöjligt att genomföra och att med
Unionens bestånd lörena. Deremot skulle en motsatt princip genast i samma ögonblick
den anloges, faktiskt upphäfva Unionen emellan 2:ne sjeifständiga riken och göra Norge
t>it ett lydrike. Man länke sig t. ex. en Unions representation, hvilken institution Utskottets
afdelning i sitt förslag till betänkande ansett böra inrättas, man länke sig en
sådan, till hvilken rikena ej finge skicka lika antal representanter eller i hvilken de ej
hade lika stor rösträtt — huru vore i en sådan det mindre rikets sjelfständighet bevarad?
Men icke nog dermed att grundsatsen af olika rättigheter, äfven om den autoges,
skulle i verkligheten upphäfva Unionen emellan de 2:ne sjeifständiga rikena Sverige och
Norge, den skulle äfven så till vida leda till Unionens upplösande, att den omöjligen
kan af Norsk representation eller af den Norska Konungen antagas. Ett sådant förslag
i sig sjelft alldeles opraktiskt och utan annan verklig följd än Norges förnärmande eller
Unionens upplösning är slutligen ej förenligt med Sveriges heder, då det bryter tro
och lofven, och strider mot för Sverige förbindande traktater. Det efverensslämmer ej
med Svenska folkets heder, att under sken af att söka befästa den ingångna Unionen
fordra sådana bestämmelser deri, som i verkligheten skulle upphäfva Unionen och den
Norges sjelfständighet vi lofvat att hålla i helgd. Då emellertid det nu af Utskottet
fanade beslut rörande Grefve Anckarscärds motion hufvudsakligen öfvereussiämmer
med Aldelningens förslag, men i motiveringen till detta sistnämnda influtit åtskilligt ordande
om en slik oiikslällighet och densamma frams'ällts såsom den enda lämpliga grundsatsen
för den löreslagna s. k. revisionen, och jag ej kan veta hvad som kan komma att
intagas i den motivering Utskottet in pleno kommer att antaga, har jag, för den osanno
-
52
Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37.
lika händelse att samma princip skulle af Utskottet antagas, ansett mig böra förklara
att jag väl biträder förslaget om en revision, men endast för så vidt densamma bygges
på fullkomlig likställighet i internationell hänseende emellan folken.
Hvad beträffar Herr Ribbings motion om tryckning af den så kallade Unionskommittéens
betänkande, får jag mot Utskottets beslut att afstyrka motionärens förslag
anmäla min reservation, och kan ej undertrycka min lifliga förvåning öfver detta beslut.
Lösligheten af de skäl, som för afstyrkandet anförts, visar bäst beslutets beskaffenhet.
Lägger man härtill att förslaget med hög grad af fullständighet och sakrikhet berörer
de Unionela förhållandena, som nu så lifligt sysselsätta sinnena och att det längesedan
i Norge publicerats, samt att slutligen Utskottets ifrågavarande beslut fattats just i denna
tidpunkt och i sammanhang med förslaget om revision, så lärer i sanning ej många ord
behöfva på delta ämne spillas.
Utskottet har, hvad vidare beträffar Herr Dalmans motion, icke kunnat tillstyrka
hvarken den deruii föreslagna anhållan hos Kongl Maj:t om frågans hänskjutande,
genom nådig Proposition, till Svenska Ständerna för inhemtande af deras »utlåtanden öfver
Norska Stor.hingets beslut om. bland annat, uppbäfvandet af 14 §:n i Norges Grundlov
ej hell^ r den deruti föreslagna »begäran hos Kongl. Majit om en utredning af det
statsrättsenliga lörhållandet i denna fråga». Något annat yrkande än dessa begge förefinnes
ej i motionen. Der talas ej ett ord om frågans behandling i det ena eller andra
slaget af Stats Råd, ej heller finnes ringaste skymt af förslaget att hos Kongl. Maj:t anhålla,
det han ej ville till pröfning företaga Storthingets iirågavarande beslut förr än i
sammanhang med de förändringar af och de tillägg till föreningsbestämmelserna, som af
den begäida revisionen kunna föranledas; hvilka begge sistnämnda förslag först, sedan
man insett att motionärens yrkanden ej kunde hålla stånd, tillkommit. Äfven sjelfva
grundtanken i motionen — Ständernas rätt i frågan — har af Afdelningen i dess förslag
lill betänkande blifvit fullkomligt vederlagd.
Motionärens begge yrkanden äro således helt och hållet afslagne. I så måtto
är jag med Utskottet fullkomligt ense och hade endast önskat, att detta äfven i Utskottets
beslut uttryckligen blifvit utsagdt.
Deremot mäste jag reservera mig mot Utskottets nya, i Herr Dalmans motion
alls icke omnämnda, förslag om anhållan hos Kongl. Majit, att frågan måtte af göras först
i sammanhang med revisionen. Då, efter min lanke, Svensk myndighet ej har med frågan
att skaffa, är det naturligt, att det måste förefalla mig i hög grad olämpligt, om
Ständerna i en sådan för dem främmande fråga skulle begagna den petitionsrätt, deega.
Men äfven de, hvilka möjligen anse alt förändringen å ena eller andra sättet erfordrar
Svenskt sannycke, men ej ansett tillständig! att i detta afseende hos Konungen göra anhållan
om sältet för Irågans afgörande, borde väl ock fiona olämpligt att petilionera rörande
tiden derför. Och att antaga det pluralitcten med detta beslut skulle, på sätt
Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 37. 55
åtskillige påstå, afse att hålla Sveriges förmenta rätt öppen för ömsesidig qvittning, förefaller
mig så rent af löjligt, att jag ej ens deråt vill egna någon vederläggning.
I det jag sålunda i hufvudsak ogillar ifrågavarande Utskottets beslut, bör jag ej
lemna oanmärkt det i samma beslut förekommande uttrycket *unionell stadgande»; det
enda uttryck, som i viss mån erinrar om Herr Dalmans motion. Till detta sväfvande uttryck,
som väl kan innebära betydelsen af ett Unionsvilkor, men äfven utan någon sådan
betydelse helt enkelt afse, det stadgandet i sina följder kan komma att beröra Sveriges
rätt, har sålunda sammankrympt; hvad som i Herr Dalmans motion kallades ett »unionens
hufvudvilkor». Ehuru det just varit stadgandets förmenta natur af ett vilkor för Unionen,
som skulle berättiga Svensk myndighet till inblandning i saken, undviker man nu
med största försigtighet detta bestämda uttryck — om något hufvudvilkor lärer näppeligen
numera blifva fråga — och begagnar den ena eller andra omskrifningen, såsom
t. ex. just detta »unionelt stadgande»; ett uttyck, hvars ofvannämnda tvetydighet ger ett
rymligare fält åt bevisningskonsten.
Skulle man emellertid med detta uttryck afse att Sverige skulle hafva rätt alt
inblanda sig i frågan om förevarande förändring i Norges Grundlov och inre styrelseform,
så får jag mot en sådan uppfattning anmäla min reservation. Att här utveckla de
mångfaldiga gånger upprepade, talrika och bindande skälen, för den åsigt att Norges
Storthing och Konung i frågan ega gemensamt utan andras inblandning besluta, kan här
så mycket mindre ifrågakomma, som jag ej haft tillfälle att se de skäl, hvilka Utskottet
möjligen kan komma att anföra för motsatt mening och således ej kan upptaga dera tiil
skärskådande och vederläggning.»
Bih. till R. St. Brot. 1859 fy 1860. 8 Sami. 10 Baft.
8
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 4 860.
Allm. flesv. och Ekon.-Vtskottets Betänkande N:o 38.
\
%:o 38.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om åtgärder till beredande a/
sabbatens värdiga firande.
Dessa motioner äro väckte inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Friherre
Posse, J. A., samt inom Högvördiga Preste-Slåndet af Kontrakts-prosten Janzon
och Komminister Westergren.
Alla motionärerne hafva med värma och nit erinrat om den pligt, som åligger
den kristne, att värdigt begå sabbaten; om vigten för samhället att genom lagar och
administration främja ett sådant värdigt firande samt förhindra brott emot religionens
bud om sabbaten; och om det sorgliga förhållande att detta religionsbud, ej så
som vederborde, i vårt fädernesland iakttages och efterföljes; men motionärerne hafva
ej i allt haft samma tanke om hvad som för befrämjande af en förbättring härutinnan
borde i främsta rummet åtgöras och huru långt åtgärderna borde sträckas.
Friherre Posse har hufvudsakligen fästat sig vid den omständighet att trafiken
å jernvägarne fortgår under söndagen, hvarigenom lockelse och tillfälle beredes för en
mängd personer att då göra resor till sökande af nöjen och förströelser. Han har erinrat
att ångbåtarne visserligen gifva samma tillfällen till förströelser som jernvägarne,
men att dels är detta kommunikationsmedel icke så omfattande och verksamt som
jernvägarne, dels äro ångbåtarne enskild egendom, då jernvägarne deremot, såsom i allmänhet
Statens tillhörighet, borde skötas efter sedliga och för landet icke förderlliga
grunder. Det ginge ej an att Konungen såsom Summus Episcopus utfärdade böndagsplakatet,
der alla befallas att hålla söndagar och fastedagar i helgd, medan han dock
tilläte de under hans lydnad varande Jernvägs-styrelserne att på det mest uppenbara
sätt öfverträda dessa bud. Nu vore hvarje jernvägs-station på landet en bättre eller
sämre krog, dit, synnerligast om söndagarne, stora folkmassor på dessa banor hastade
fram till njutning och förderf. Den inkomst som på detta sätt tillllöte jernvägarne
skulle säkerligen ej bringa någon välsignelse; och i Skottland funnos 21 banor samt
i England 8, som alls icke beforos på söndagarne, men ändock buro sig. Motionären
ville emellertid icke inskränka sitt förslag blott till nu nämnda fall, då Staten
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Samt. 11 Haft. I
2 Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 38.
handlar såsom förvaltande jernbanorna, utan äfven utsträcka det till alla de fall, der
Regeringen omedelbart eller genom sina tjenstemän uppträder handlande; samt yrkade
derföre att Rikets Ständer således måtte till Kongl. Maj:t ingå med den underdåniga
anhållan, att Regeringen måtte hålla noga hand deröfver att dess tjenstemän och underlydande
myndigheter, så väl civila som militära, vid sina offentliga förfoganden må, så
vidt möjligt är, iakttaga söndagens helgd, så att under dem lydande icke må tvingas
eller förledas att bryta emot sabbatsbudet, utan alla i Statens tjenst varande denna dag
kunna få åtnjuta hvila och sabbatsfrid; samt att i synnerhet måtte iakttagas att alla
bantåg om söndagarne instäHas å de jernvägar, som Staten anlagt eller hvilka medelst
understöd från statskassan blifva uppbyggde.
Kontrakts-prosten Janzon, med hvilken Doktor Sandberg instämt, har, med
hänseende till hvad som kunde vara att åtgöra, erinrat att det visserligen vore en
dårskap att vilja tvinga någon i Guds hus; men att man deremot kunde, af ett folk
som kallar sig kristligt, med skäl fordra att man ej afhölle underlydande från allmänna
Gudstjensten å sön- och högtidsdagar, då nödfall och kärleksfall icke hindra.
Om man i städerna holle i kristlig mening fri söndag i stället för i vanlig mening
fri måndag, skulle både kassan, sedligheten och lugnet deraf befinna sig väl. Om
lustresorna på ångbåt och jernväg inställdes den tid allmänna Gudstjensten hålles, så
att besättning och betjening kunde, om de ville, bevista den; om bevärings-ynglingarne
samlades så, att de icke tvungos försumma kyrkogången; så skulle passagerarne ändock
hinna roa sig och landtbruket komma fram med sitt arbete lika fort, men landet
vinna oberäkneligt, genom inplantad vördnad för Guds ord, aktning för lagar, ömhet
om samvetet, och vi erfara huru gudaktighet upphöjer ett folk samt undgå att åt
andra gifva varnande exempel huru synd är ett iolks förderf. Det vore en allmän
klagan i landet, en klagan som delades både af så kallade läsare och icke läsare, att
sabbatshelgden försummas. Man sköte skulden på Presterne och sade att de ej tänkte
på sitt kall utan blott på sina löner, och detta ehuru nästan ingen riksdag förgått
utan att ett rop om söndagens helgd, ehuru förgäfves, hörts från någon ledamot af
Preste-Ståndet. Motionären funne sig af samvetet förpligtad att i kyrkans namn anhålla
det Rikets Ständer måtte ingå med en underdånig framställning till Kongl.
Maj:t att genom nådig Förordning mätte förbjudas alla offentliga nöjen och tidsfördrif,
alla lustresor, sammankomster och arbeten, hvarigenom underlydande hindras å
sön- och helgedag från allmänna Gudstjenstens bevistande, der icke i de två sednare
fallen, nöd eller kristlig kärlek annorlunda kräfde.
Komminister Westergren, med hvilken Doktorerne Sandberg och Säve samt
Kontrakts-prosten Emanuelsson sig förenat, har begärt att Rikets Ständer måtte till
Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan om utfärdande af förbud för ångfartyg
och ångvagnar att utsätta sina afgångstider på helgedagar under Gudstjenst, eller under
nästa timman före eller efter den för Gudstjenst vanliga tiden.
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 38.
3
Utskottet får vördsamt fästa Rikets Sanders uppmärksamhet å den utredning
af detta ämne, som vid sistförflutna riksmöte blifvit gjord uti Utskottets då aflåtna
betänkande N:o 71. I berörde betänkande finnes anfördt det stora antal lagrum,
som bär vittne hurusom man, så väl i fordna dagar som på sednare tider, sökt att
genom ansvarsbestämmelser tvinga till firande af sabbaten eller hindra de liknöjde att
störa andras sabbatsfrid. Utskottet har ock i berörde betänkande erinrat hurusom
dessa lagbestämmelser hvarken saknade fullständighet eller skärpa, och att de af dåvarande
motionärerne angifna missbruk, de der förtjenade beifran och rättelse, utan
svårighet kunde af lagtillämparen under gällande lagar hänföras. När allmänna lagen
stadgade böter för den, som på sön- eller helgedag företoge resa till lands eller sjös
förr än Gudstjenst vore ändad, funnes redan i fråga om ångfartygsegares af en mo
tionär
då öfverklagade rättighet att utlysa lustresa på söndag, den inskränkning som
ifrågasatts; då samma lag likaledes med böter belade idkande af arbete och handtverk
på förenämnde dagar, så funnes redan det förbud emot allmänna och enskilda
arbetens förrättande å sabbatstiderne, som af en annan motionär vid samma riksdag
påyrkats. Likaledes har Utskottet erinrat att ett af motionären öfverklagat oskick
med offentliga lustbarheters anställande under Gudstjenst-tiden, eller å tid| för beredelse
till sabbat redan vore uti gällande sabbatslagar förbjudet, och borde med deras tillhjelp
kunna hållas inom tillbörliga skrankor, för så vidt detta syftemål kunde med
förbudslagars tillhjelp uppnås. I afseende å en motionärs klagan så väl deröfver att
beväringsmönstringar utsattes å dagar näst efter sön- och helgedagar och dymedelst
föranledde till ungdomens samlande å dessa dagar, hvaraf sabbatsfriden störande uppträden
blefvo en följd, som äfven att posternas gång vore så ordnad, att på många
ställen bestyren med deras expedierande upptogo sjelfva Gudstjcnst-tiderne, har Utskottet
fästat uppmärksamheten derpå, att gällande krigslagar, på sätt redan visadt vore,
innehöllo stadganden angående sabbatshelgdens upprätthållande inom samlad militär
trupp,
hvilka stadganden Utskottet ansåg både lämpliga och, så vidt möjligt vore,
tillfyllestgörande, och att undanrödjandet af de utaf motionären öfverklagade tillfällen
till oordningar vid bevärings-ynglingars sammandragning, äfvensom utfärdande af förbud
mot postens expedierande å angifne tider, skulle kunna förorsaka rubbningar i
gången af dessa bestyr, hvaraf stora och betänkliga olägenheter kunde uppkomma.
Vidare har Utskottet andragit att förbudslagar således ej fattades och att deras ökande
med nya, eller äldre ansvarsbestämmelsers skärpande, loga torde bidraga till det åsyftade
ändamålets uppnående. Röster hade ej heller saknats, som yrkat pä de gällande
sabbatslagarnes öfverseende i syftning att få dessa lagar mildrade och vissa bestämmelser
utmönstrade, hvilka förmenats strida mot de uti det religiösa och borgerliga
lifvet rådande allmänna begrepp. Utskottet hade uti de då granskade motionernes
innehåll och syfte saknat anledning att föra ämnets behandling in på denna väg, och
icke heller läge uti dagens erfarenhet någon uppmaning dertill, då berörde erfarenhet
snarare vittnade om slapphet uti, än om otidigt och öfverdrifvet nit för de ifrågavarande
lagarnes upprätthållande. Den närvarande tiden, så upprörd af religiösa stri
-
4
Allm. Bes v. och Ekon.-Utskottels Betänkande N:o 38.
digheter, på samma gång som det verldsliga sinnet högt ropade på det timliga förvärfvets
och sinnesnjutningens obundna frihet, syntes ock Utskottet föga lämplig till
företagande af nämnde lagars omarbetning, då det vore att förutse, det lagstiftaren
komrne att röna de största svårigheter, att emellan de olika anspråken uppdraga en
gräns, som tillfredsställde det allmänna rättsmedvetandet. Hvad som uti de äldre sabbatslagarne
kunde synas för strängt, hade redan blifvit mildradt af seden, och Utskottet
hyste den förhoppning, att de bestämmelser, som uti dessa lagar möjligen saknades,
också torde af en vaknande bättre och frommare tidsanda ersättas och göras öfverflödiga.
Den verldsliga tidsriktning, som i synnerhet från medlet af det sist förflutna
århundradet sträfvat till försvagande af kristlig tukt och ordning inom församlingen,
hade onekligen länge varit på återgång och lemnat rum för en allvarligare håg att tillfredsställa
de andliga behofven, hvarpå den förväntan syntes med allt skäl kunna grundas,
att en kristligare anda skulle med allt större styrka fritt utveckla sig inom samhället
samt, genom sitt intlytande på det allmänna tänkesättet, göra användandet af tvångsmedel
till sabbatsfridens upprätthållande i viss mån öfverflödigt. Utskottet vore ock
förvissadt att en sådan bättre anda skulle i främsta rummet utöfva sitt inflytande på
de offentliga myndigheter, som egde att vaka öfver allmän ordning, och att dessa
myndigheter sålunda skulle, utan att derom behöfva af öfverheten särskildt erinras,
sjelfmant vidtaga sådana inom gränsen för deras befogenhet liggande anordningar,
hvarigenom de företeelser under hvilodagen i möjligaste måtto undanröjdes, som kunde
väcka förargelse eller störa dem, hvilka af kristligt sinne manades till ett värdigt begående
af denna dag; och, såvida ej Utskottet oriktigt uppfattat tidshändelserna, hade
en sådan riktning i ofvannämnde myndigheters verksamhet redan länge spårats, ehuru
icke få anledningar till missbruk ännu torde återstå att aflägsna. Att, såsom jemväl
yrkats, uti en författning sammanföra de särskilda förbuden mot sabbatsbrott i ändamål
att detta sammandrag kunde bringas till allmänhetens kännedom oftare eller på
annat sätt, än som för andra författningars kungörande vore i allmänhet föreskrifvet,
hade synts Utskottet ej rätt lämpligt, då sjelfva ansvarsbestämmelsernas utbrytning
från de författningar, uti hvilka bevekelsegrunderna för dessa bestämmelser vore att
söka, ostridigt måste bidraga tili att försvåra uppfattningen af lagens behöflighet och
minska dess anseende och vigt; och Utskottet hade ej heller funnit förenämnde åt
gärd
vara af något synnerligt behof påkallad, då tillräcklig kunskap om hvad som till
sabbatens vanhelgande borde hänföras samt den timliga påföljden deraf i allmänhet
icke saknades, och i allt fall utan svårighet kunde bibringas i sammanhang med undervisningen
uti de till detta ämne hörande kristendomsstycken. Således, ehuru Utskottet
till fullo uppskattade det varma andliga nit, som gifvit upphof åt då ifrågavarande,
hos Rikets Ständer gjorda framställningar; ehuru Utskottet medgaf att klagomålen
öfver sabbatens vanhelgande, genom cn mängd för det kristliga sinnet störande
och förargelseväckande sysselsättningar, vore i de flesta fall befogade; och ehuru
Utskottet ingalunda förnekade samhällets förbindelse att motarbeta dessa missbruk, äfvensom
att denna förbindelse vore i samma mån angelägen, som dess försummande
Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 38.
5
hotade mensklighetens heligaste och vigtigaste intressen, var dock Utskottet, på nu
anförde grunder, af den tanke, att de af motionärerne angifne syftemål borde sökas
på en annan väg än lagstiftningens, och ansåg sig derföre, för det dåvarande, sakna
skäl, att i anledning af de väckta motionerne tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd.
Detta betänkande blef af tre Stånd bifallet; hvaremot Högvördiga PresteStåndet,
med ogillande af Utskottets alstyrkande, för sin del beslöt, att Rikets Ständer
borde till Kongl. Maj:ts aflåta underdånig skrifvelse med anhållan, det täcktes
Kongl. Maj:t vidtaga lämpliga åtgärder, åsyftande att inga allmänna arbeten, eller sådane
enskilda, som störa sabbatsfriden och ej äro af nödfallet påkallade, må å sönoch
helgedagar företagas, inga större folksamlingar för verldsliga ändamål, inga nöjen
och lustbarheter må under Gudstjenst-tiderne ega rum, samt att öfver hufvud hvad
gällande lagar beträffande sabbatens belgd föreskrifva, må från det allmännas sida
noggrannt blifva iakttaget.
Af hvad sålunda under sistförflutua riksmöte förekommit, torde Rikets Ständer
inhemta, att frågan om sabbatens behöriga firande då varit allvarligt behjertad
och utgjort föremål för noggranna öfverläggningar, hvarvid de flesta af de skäl, de
anmärkningar och förslag, som nu ånyo utgjort föremål för afgifna motioner och för
muntliga öfverläggningar, såväl inom Riks-Stånd som inom Utskottet, redan blifvit
samvetsgrant pröfvade. Om Utskottet då ej kunnat föreslå, och om Rikets Ständer
då ej beslutat några åtgärder i anledning af de väckta motionerne, kan sådant visserligen
ej tillskrifvas bristande insigt om ämnets vigt eller brist på vilja att afhjelpa
det onda; utan hindret får sökas uti de stora svårigheter, som möta alla försök att
på lagstiftningens väg ernå det åsyftade målet. Sådant inses lättast, då man granskar
de åtgärder Högvördiga Preste-Ståndet — det Stånd hos hvilket, framför allt,
intresse, nit och sakkunskap i detta ämne är att förutsätta — då beslöt påyrka#
Alla de bestämmelser och förbud, som det Högvördiga Ståndet påyrkat, finnas nemligen
redan förut genom lag stadgade; och om de bestående lagarne för sabbatens
firande ej verka till det afsedda ändamålet eller måhända ej alla längre tillämpas, så
torde hjelpen böra sökas på andra håll, än genom stiftande af ett ytterligare antal
lagar i samma ämne, helst en gammal men ej upphäfd lag, så framt den ej strider
mot tidens åsigter och nationens anda, torde genom traditionen hos folket och genom
den ofta skådade tillämpningen vid domstolarne, hafva vunnit större kraft och
blifvit mera allmänt känd hos menige man, än hvad som med en nyligen beslutad lag
kan blifva fallet. Ett förnyande af dessa lagar, derom yrkande inom Utskottet blifvit
framstäldt, skulle således vara utan ändamål och blott innebära ett erkännande af
deras kraftlöshet, utan att anvisa medlet till det ondas afhjelparide.
Den första svårigheten för lagstiftaren möter genast vid bestämmandet af hvad
som uti det allmänna lifvet bör såsom öfverträdelse af sabbatshelgden anses. Flere
af bestämmelserna derom i vår nuvarande lagstiftning äro af beskaffenhet, att blott
högst få medlemmar af samhället lära anse dem längre kunna eller böra tillämpas,
deraf ock inträffat, att antingen en sådan tillämpning af sig sjelf upphört, eller ock
6
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 38.
undantag, genom särskilda lagar, måst göras för just de trakter eller de tillfallen, som
varit de ende, der någon sådan tillämpning kunnat ifrågakomma. Mången samvetsöm
person torde dock tveka att samtycka till ett upphäfvande af alla dessa stadgar, af
fruktan, dels att ett sådant upphäfvande skulle af mången tydas såsom en uppmaning
att göra hvad som nyss varit förbjudet, dels att den okunniga menigheten skulle genom
ett sådant upphäfvande rubbas i sin öfvertygelse om vigten af sabbatens behöriga
begående; men den största betänkligheten mot en sådan, jemväl inom Utskottet
yrkad, åtgärd, lärer väl få hemtas från svårigheten att finna gränsen, dit ett sådant
upphäfvande bör sträckas; en gräns, hvilken i vår tid, så upprörd af mångfaldiga, i
detta afseende mer eller mindre stränga, sekters och trosbekännelsers på olika håll
predikade läror, torde vara svårare att utfinna, än hvad någonsin tillförene hos oss
varit fallet, och hvarom nya bestämmelser nu måhända skulle bidraga att från statskyrkan
än ytterligare aflägsna mången aktningsvärd medlem. De väckte motionerne
och de muntliga anföranderne i ämnet, alla otvifvelaktigt utgångna från män med
varmt religiöst sinne och brinnande nit för det rätta, rödja ock sinsemellan en ganska
olika uppfattning om hvad som med rätta må anses innebära ett vanhelgande af
sabbaten.
Om ock det medlande, som i Sverige eger rum emellan den stora strängheten,
som vid sabbatsfirandet iakttages inom den Anglikanska kyrkan och den deruti
rådande slapphet inom vissa- katholska länder, ingalunda må anses rättfärdigad genom
det ofta hörda påståendet, att man i England och än mer i Skottland gått allt
för långt i sina bemödanden härutinnan, så torde dock ej få förbises att olika seder,
folklynnen och förhållanden samt äfven landets egendomliga beskaffenhet betinga olikheter,
hvilka det svårligen lärer stå i mensklig magt att afhjelpa. Medan man i
Skottland kan låta jernbanorna stå obegagnade under söndagen, så torde i mången
del af Sverige ett sådant stadgande omintetgöra möjligheten att vinna berörde kommunikationsmedel,
genom hvilket hinder ej blott landets utveckling motverkades, utan
måhända äfven en ej ringa del af befolkningen drefs att, i egenskap af forbönder
eller skjutsande, tillbringa siri söndag på landsvägen. Det är kändt att, medan i
England de högre klasserna strängt ifra för sabbatens noggranna firande, så är deremot
hos de lägre klasserna derstädes den öfvertygelse inrotad, att desse sednare klassers
frihet härigenom obehörigen inskränkes; en öfvertygelse, hvilken för ett par år
tillbaka, då man ville i London förneka den lägre klassen sådane söndags-nöjen, som
hos oss anses fullt tillåtliga, framkallade fortsatta oordningar och blodiga uppträden,
hvilka nödsakade till en tillfällig eftergift för arbetsklassens fordringar. Men då sådane
följder framkallats af dylika åtgärder i ett land, der redan förut sabbaten, i yttre
måtto, firades allvarligt, och der laglydnaden är så inpräglad, att språket ej skiljer emellan
att ej få göra en sak och att ej kunna göra densamma, huru mycket större motstånd,
huru mycken större bitterhet skulle ej dessa åtgärder framkalla hos oss, der man vant sig
vid större frihet i dessa hänseenden, och der böjelsen att motsätta sig de underordnade
polis-myndigheternes åtgärder måhända ej är främmande för national-lynnet. Ofta
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 38.
7
nog är det ju anmärkt och utrönt, att ett förbud just är det, som mest lockar till
det, mot hvilket förbudet blifvit riktadt; och synnerligast torde detta vara fallet, då
redan på förhand kändt är, att förbudet ej kan fullständigt vidmagthållas, samt öfvertygelsen
om förbudets billighet och behöflighet ej heller är hos alla mognad.
Då Utskottet således, med fullt uppskattande af det nit för religionen, den
ömhet för samhällets och dess medlemmars bästa, hvarom motionerne så nogsamt
vittna, likväl, på nu anförda skäl, ej kan frångå den vid förra riksmötet uttalade
åsigt, att det åsyftade höga ändamålet — sabbatens värdiga begående — ej kan genom
lagar åstadkommas, utan fasthellre bör blifva en frukt af en ytterligare fullkomnad
religions-undervisning, har Utskottet, som hyser den förhoppning att berörde
undervisning skall fördelaktigt inverka, derest en början till afhjelpande af många anmärkta
missförhållanden i Presternes stallning till församlingen och till hvarandra inbördes
kommer att vid detta riksmöte ske, nu ansett sig, i anledning af de väckte
motionerne,
ej böra någon Rikets Ständers åtgärd tillstyrka.
Stockholm den 1 Mars 1860.
Reservationer:
Af Kontrakts-prosten P. J. Emanuelsson: »Då det icke kan anstå en kristlig
stat, att gifva sina medlemmar efterdöme af sabbatsbrott och lagöfverträdelse,
men detta nödvändigt måste ske, om dels trafik å Statens jernvägar tillåtes, dels
trupper utan nödfall sammandragas å sön- och helgedagar, då, genom de å dessa dagar
utgående jernvägs-tågen, en mängd af städernas befolkning lätt och hastigt kan
förflytta sig långt ut på landsbygden och der genom sina nöjen störa sabbatsfriden,
ja sjelfva Gudstjensten i de nära jernvägen belägna kyrkorna, hvarpå exempel icke
saknas, då till dessa stadsboars förlustelse bättre och sämre krogar redan uppstått och
säkert framdeles komma att uppstå vid stationerna, der landsbygdens på söndagarue
lediga ungdom samlas till utsväfningar, då denna ungdom äfven på ångvagnarne lätt
kan förflytta sig till städerna och blottställas för de frestelser, som der i så ymnigt
mått förekomma, och då ändtligen den vinst, som Staten kan hemta af söndagsresorrla,
icke i någon mån kan ersätta förlusten af så många medborgares gudsfruktan
och sedlighet, så måste jag reservera mig mot Utskottets beslut, under yrkande:
att Riksens Ständer, genom underdånig skrifvelse, måtte hos Kongl. Maj:t
anhålla, att all trafik å Statens jernbanor måtte på sön- och helgedagar
varda förbjuden, äfvensom att, så vidt ske kan, inga trupper måtte å sådane
dagar sammandragas.
Och finner jag så mycket större skäl till detta yrkande, som ingen enskild
medborgares rätt derigenom förnärmas.»
Häruti instämde Prosten Modigh och Prosten Lundholm.
8 Allm. Hest. och Ekon.-Vtskotlets Betänkande N:o 38.
Af Kontrakts-prosten J. R. Falck: »Jag liar icke kunnat dela hvarken det be
slut,
rörande sabbatslagarne, deri Utskottet stannat, ej heller den motivering detsamma
derföre lagdt till grund. Detta är icke stället, att söka utreda sabbatsbudets vigt och
omfång. Derom lära sannolikt de Hesta dock vara öfverens, att man ej bör hindra
dem, som vilja hålla dagen helig, ej heller kasta frestelser i deras väg, som annars
möjligen skolat göra det. Men båda delarne synas mig, på ett mycket eftertänkligt
sätt, ske, såväl genom de å denna dag allmänt förekommande ångbåts- och jernvägsfärder,
som genom hvad understundom inträffat, att truppers samling för marcher och
möten blifvit utsatt, någon gång på kristenhetens största högtider, och icke så sällan
på söndagen. Väl har det stundom lyckats att i enskild väg afhjelpa de svåraste
olägenheterna häraf, och det är sannolikt, att sådant framgent här och der skall
kunna med framgång försökas. Men saken har utan tvifvel allt för stor betydelse,
att lemnäs åt dessa enstaka bemödanden, och faran vexer i bredd med kommunikationsmedlen.
Att vänta hjelpen af «en frommare tidsanda och mera utvecklade sedlighetsbegrepp»,
synes mig föga lefvande; liksom jag ej vågar bygga mycket hopp på
en vana, af hvilken man väntar, att den skall tröttna vid antydda sabbats-missbruk
på samma gång man gör allt att dervid fasthålla henne.
Det är af dessa skäl jag ansett det HögloHiga Utskottet ej hafva bort, så som
skett, lemna de ädle motionärernes andragande utan afseende. Jag har ej dermed
åsyftat någon åtgärd, hvarigenom den enskildes frihet skulle förnärmas, ännu
mindre någon tvingas till gudsfruktan, eller stadganden inledas, omöjliga att vidmagthålla
eller inför det allmänna vettets domstol försvara. Väl skulle det måhända varit
önskvärdt, om hela söndagen kunde från ofvan antydda resor och färder befrias,
på sätt en högt aklad minoritet inom Utskottet äfven yrkat; men derest detta skulle
möta alltför många betänkligheter, så kunna sådana, af någon betydenhet, svårligen
deremot finnas, att gudstjenst-timmarne fredas från dessa söndagligen återkommande
emigrationer med hvad derutaf följer. Det behöfves dertill ingen ny lagstiftning,
utan endast att Kongl. Maj:t täckes uttryckligen förklara, att M. B. lil: 8, hvarigenom
alla resor till lands eller vatten förbjudas, innan Gudstjenst är ändad, skall
på oftanämnda förhållanden ovilkorligen tillämpas, och derjemte, behagar omgärda
förbudet med straffbestämmelser mägtigare än de närvarande att förskaffa det aktning.
Och det är till framkallande af ett sådant nådigt beslut jag ansett det vara
Riks-Stånden värdigt, att i denna fråga till en början uppträda. Den här äskade
tillämpningen göres, som allmänna erfarenheten vittnar, icke sjelfmant; och i alla fall
är det å öfverträdelsen, för andra förhållanden stadgade, vitet mycket för ringa. Vill
man således saken, så måste någon liknande utväg vidtagas och jag vet verkligen ej
om Rikets Ständer kunna för ett högre syfte begagna sin underdåniga petitions-rätt.
Så länge ock Staten erkänner ofvannämnde lagbestämmelsers gällande kraft, huru kan
den utan sjelfmotsägelse tillåta att den, till och med å dess egna banor och af dess
tjenstemän, öppet ölverträdes. Med hvad sken af billighet förbjuder den, att näringställen
-
Allm. Besv. och Ekon.-Vt skott ds Betänkande N:o 38.
9
ställen få vara öppna under Gudstjenst-timmarne; men tillåter flytande och farande
krogar och värdshus, under samma tid, emottaga en mångdubbelt större publik. Icke
heller kunna väl enskilda bolag begära i detta fall en större frihet än de lagar medgifva,
som långt före deras stiftande funnos. De jernvägar m. m., som af farhåga
för ett sådant stadgande icke anläggas eller icke bära sig, torde blifva få; och det
utrymme, som på sådant sätt qvarstår, åt en »oskyldig förströelse», vara alldeles tillräckligt.
På grund häraf vågar jag, för min del, fortfarande yrka en underdånig anhållan
i den riktning jag ofvan tillkännagifvit, och tror, att om ock Sverige skulle sålunda
komma att stå ensamt bland Europas nationer, denna egenhet icke vöre den
sämsta, och väl värd att läggas i vågskålen mot andra, hvilka, med mer eller mindre
skäl, oss tillerkännas.
Häruti instämde: Herr Biskop Millén, Kontrakts-prosten J. Janzon, Prosten
J. Collén, Komminister E. Malmborg, Kyrkoherden Ternström, Kontrakts-prosten Lodell
och Komminister Lexell.
Derjemte har Biksdags-fullmägtigen J. M. Lundahl från Skaraborgs län, för
sin del, åberopat en från hans kommittenter inom Gudhems härad honom tillsänd skrift,
så lydande:
»Til! Biksdags-fullmägtigen för Gudhems härad!
Då det dyrbara förtroendet att i Riks-församlingen föra häradets talan blifvit
Eder lemnadt, så veta vi väl, att I håfven att rådföra endast Edert eget samvete
och icke kan bindas genom några instruktioner från kommittenterna. Likväl äro vi
öfvertygade, att I med nöje erfaren kommittenternas önskningar, och att I äfven
gerna gån dem till mötes, så vida I finnen dem öfverensstämma med det rätta och
nyttiga. Det är derföre vi med tillförsigt gå att framställa ett och annat, som lig
ger
oss på hjertat, hvars genomdrifvande förekommer oss särdeles vigtigt.
De ärenden, som vid en riksdag måste afgöras, äro mångartade och kunna
hvart och ett ur sin synpunkt vara af vigt. Men det är vår fasta öfvertygelse, att
ingenting kan i vigt jemlöras med det, som angår religion och sedlighet, utan att
samhällets väl sä helt och hållet derpå beror, att de aldra bästa författningar för öfrigt
icke förmå göra ett folk lyckligt eller betrygga samhällets bestånd. Detta kunna
vi sluta till af erfarenheten i det enskilda, och vi finna det bekräftadt af den
Heliga Skrift och af allt hvad vi för vår ringa del kunnat spörja af verldshändelserna.
Hvad nu religionen angår, så vete vi väl, att den har sin bostad i hjertat,
och att Guds rike icke kommer med utvärtes åthäfvor. Likväl gifves det onekligen
vissa yttre företeelser, som tydligt nog bära vittnesbörd om det inre lifvet. Bland
dessa räkna vi i första rummet söndagens yttre helighållande, som bevisar sig i en
Bih. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 8 Sami. 11 Haft. 2
10
Ålim. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 38.
fridfull stillhet och dermed att i det offentliga ingenting annat förehafves, än det som
har afseende på Guds ära och dyrkan. Vi äro öfvertygade, att motioner om söndagens
helighållande icke kunnat uteblifva vid en kristlig Riks-församling, och vi vilje
härmed tillkännagifva vår allvarliga önskan, att vår representant använder allt sitt
inflytande för att så kraftigt som möjligt understödja dylika motioner. Söndagen är
en af de dyrbaraste gåfvor, som den gode Guden gifvit oss; otaliga äro de välsignelser,
som följa med dess rätta användande, liksom, enligt en mångfaldig erfarenhet,
skadan är oberäknelig, som uppkommer af dess vanhelgande. Vi önskade, att såsom
han heter Herrans dag, han också måtte användas till Herrans ära, och att, såsom
han är ämnad till menniskors uppbyggelse, också ingenting måtte tillåtas, hvarigenom
en sådan uppbyggelse förhindras. Till följd häraf önska vi, att den andliga och allvarliga
stämning, hvari man kan och bör hafva kommit genom en högtidlig Gudstjenst,
icke måtte förflyktigas genom verldsliga förhandlingar, hvilka i sin mån bidraga
att göra ömtåliga samveten obenägna att qvarstanna i statskyrkan. Häribland räkna
vi isynnerhet sockenstämmor såsom särdeles störande sabbatsfriden. Men äfven kungörelsernas
uppläsande på predikostolen är någonting, som både bör och kan undvikas,
om t. ex. de alltid finnas tillgängliga i sockenstugan, helst om Klockaren tillför—
bindes att på någon viss timma om måndagen uppläsa dem. Men vi önska icke allenast,
att sjelfva kyrkan fredas från verldsbestyren, utan att dagens frid icke för öfrigt
störes. Härvid tänka vi med särdeles bekymmer på den rörelse, som denna dag
börjat ega rum på Statens jernvägar, hvilken synes oss fullkomligt stridande mot kristlig
ordning. Det är en helig rättighet att på söndagen vara fritagen från verldsliga
arbeten; men denna rättighet få de, som tjenstgöra vid jernvägarne, ej njuta sig till
godo. En menighet, som är församlad till Gudstjenst, har ock en helig rätt att vara
ostörd; men den störes ovilkorligen, då midt under andaktsstunden jernvägståget rullar
förbi nära utmed kyrkan, hvilket flerestädes är fallet. De folksamlingar bantågen
på söndagarne locka till stationerna, hafva, såsom högst sedeförderfvande, väckt
mycken oro hos vältänkande menniskor, helst det är fara, att det onda, som redan
märkligt visat sig, om ej något vidtages deremot, snart skall slå så djupa rötter, att
de sedan icke kunna uppryckas. Det är derföre i högsta måtto önskligt, att jernvägstrafiken
inställes på söndagen, och vi vilja hoppas, att hvarje sann vän af vårt fosterland
behjertar denna vigtiga sak och den stora angelägenheten, att icke Staten sjelf
ger exempel på hvilodagens ohelgande, äfven om utsigterna till penningevinst vore aldrig
så stora, emedan de verkliga förlusterna ändå i längden blifva mycket större.
Bland önskningsmål i afseende på söndagens helighåilande är äfven det ett,
att alla utskänkningsställen på den dagen måtte hållas helt och hållet stängda eller
att åtminstone inga spirituosa då måtte få utdelas, hvilken rättighet, äfven på inskränkta
timmar, visat sig högst förderflig.
I allmänhet önska vi, att allt hvad göras kan måtte blifva gjordt för bränvinets
fördyrande och superiets inskränkning. Till det sistnämnda hörer, att all bränvinshandel
vid marknadstillfällen förbjudes i städerna, så väl som på landet. Det Rikets
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 39.
II
Ständers beslut, hvarigenom marknaderna på landet fridlystes från utskänkning af
spirituosa, har visat sig mycket välgörande och blifvit af många tusende välsignadt.
Mätte Ständerna nu taga steget ut och äfven förbjuda sådan utskänkning i städerna,
till förekommande af de många slagsmålen, det ohyggliga skränet på vägarne samt
flere andra styggelser, som nu gå i svang, ända till förspillning af menniskolif.
Hvad för öfrigt i lagstiftningsväg kan göras till förmån för tukt och rena seder
samt till lastens hämmande, det vilje vi på det ömmaste lägga våra representanter
på hjertat under innerlig bön till Gud, att Han dertill ville gifva dem vishet och
kraft. Med bedröfvelse och förundran hafva vi funnit, att ännu lagar qvarstå, som
verkligen kunna sägas hylla lasten, och att t. ex. den olyckliga Förordningen af den
17 Oktober 1778 icke af alla Stånden, åtminstone af det Hedervärda Bonde-Ståndet,
blifvit utmönstrad, sedan vid (lere riksdagar dess upphäfvande blifvit motioneradt på
de mest ovederläggliga grunder. Låten intet klemande med lastbarheten hindra utplånandet
af en sådan skamfläck ur vår lagstiftning!
Vi anhålla att I meddelen dessa våra önskningar med Edra Ståndsbröder och
så långt för öfrigt Edra relationer i Riks-församlingen sträcka sig.
Gudhems härad i Januari 1860.
Joli. Larsson. Johan Victor Johansson. Pehr August Johansson. Joh. Pettersson.
Johan August Jonsson. A. Dahlberg. Anders Larsson. Sven Petterson.
Sven Gustaf Svensson. Erik Andersson. Johannes Andersson. Anders Andersson.
J. P. Bohman. Pehr Andersson. And. Jonsson. Anders Jonsson. Joh. Londin.
Anders Larsson. G. Björklund. Pehr Larsson. Lars Larsson. Joh. Jonsson.
Jonas Jonsson.
M:© 3».
Anli. til! Exp.-Utsk. den 3 Mars 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om ändring i Handels-ordningen
den 22 December 4846 samt dermed sammanhang egande
författningar.
Uti omförmälda afseende äro motioner väckte dels inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln af Herr Friherre Alströmer, C. J. Oscar, och Herr Friherre von Schulzenheim,
12
Allm. Besv. och Ekon.-Ut skottets Betänkande N:o 39.
David, dels inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Herr F. M. Wahlbom, och dels inom
Hedervärda Bonde-Ståndet af Biksdagsmännen Per Ostman från Wester-Norrlands
län, Håkan Olsson från Christianstads län, Carl Ifvarsson från Hallands län och Torkel
Nilsson från Christianstads län.
Motionerne afse ändringar i 1, 6 och 25 §§ af Handels-ordningen med dithörande
författningar; och sedan de förslag, hvilka angå samma § blifvit omförmälde,
går Utskottet nu, med iakttagande af den ordning, hvari §§me förekomma, att öfver
förslagen i afseende å hvarje särskild § afgifva utlåtande.
l:o Angående i § och 6 / morn., i fråga om behörighet till handels idkande.
I afseende härå har Herr Wahlbom anfört, hurusom, enligt 1 § 1 morn., 24
§ 1 mom. och 25 § 1 mom. i Handels-ordningen, det erfordrades för rättighet att
idka handelsrörelse i stad och å landet, bland annat, att hafva begått Nattvarden,
vara myndig, ega god frejd, kunna skrifva läsligt och räkna quatuor species i enkla
tal och bråk, samt föra bok och räkning på för handel ötligt sätt. Ofver allt detta
skulle sökanden förete bevis för ådagaläggande af sin behörighet i omförmälda afse
enden;
men föreskrift saknades om hvilken eller hvilka personer, som skulle anses
vara behörige att meddela desse bevis. Om man, med anledning af allmänna före
skrifter
derom, antoge att Pastor i den församling, sökanden tillhör, är fullt behörig
att lemna intyg om dennes ålder, kristendom och vandel, så saknades deremot all
ledning, huru härvid i öfrigt borde förfaras. Också tillgick det olika på olika ställen
i fråga om intyg på kunskap i räknekonst, skrifning och bokföring. Man godkände
intyg i afseende härpå än af en, än af annan person, än af vetenskapligt bildade, än
af Folkskolelärare, än af andre Handlande i stad och å landet, hos hvilka alla kännedom
och förmåga att kunna bedöma saken förutsattes. Ofta förskaffade sig sökanden
dessa intyg af en god vän, hvilken vore lika okunnig i dessa stycken, som han
sjelf, och som, alltid partisk, ansvarsfritt meddelade ett icke sanningsenligt bevis. Det
händer derföre icke sällan att, då Landthandlande göra konkurs, något som icke är
sällsynt, det befinnes att de icke fört de böcker och räkenskaper, som de bort föra,
och detta af den anledning att de dertill saknat kunskap och förmåga. De hafva
icke glömt bort konsten. De hafva aldrig egt den; och för denna okunnighet —
denna ofullständighet i förenämnde lagbud — hafva de gjort sig skyldige, enligt Konkurs-lagen,
till fängelsestraff med arbete, såsom vårdslöse gäldenärer.
Det borde derföre vara i sin ordning att tillse, det lagen sjelf icke må genom
ofullständighet underlätta öfverträdelser; och emedan det icke lärer medföra mera
olägenhet för den, som önskar vinna handelsrätt, än som kan vara väl behöfligt, särdeles
i fråga om Landthandlande, att han af fullt lämplige personer biifver förhörd
uti och förskaffar sig bevis om de kunskapsstycken, sorn erfordras; så har motionären
hemställt, att uti 1 § af 1 Art. Handels-ordningen den 22 December 1846
mätte tilläggas föreskrift derom, att bevis öfver de kunskapsmått, som för rättighet
att idka handelsrörelse erfordras, böra, efter anstäldt förhör, meddelas af Lärare vid
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 39.
13
högre undervisnings-anstalt i stad eller annan vetenskapligt bildad person i afseende
på skrif- och räknekonst, och af annan trovärdig person, om hvilken kändt är, att
han deruti eger insigt, angående bokföring.
Per Ostman från Wester-Norrlands län, som förklarat sig vilja instämma i deras
förslag, som önska att i afseende på rättighet att idka landthandel borttaga begränsningen
af 3 mils afstånd från närmaste stad, har hufvudsakligen på det i förenämnde
motion omförmälda skäl, och på det denna handel må kunna bättre ordnas,
derigenom att rättighet dertill ej beviljades andre än derför lämplige personer, föreslagit
att föreskrift måtte meddelas att den, som önskar å landet idka handelsrörelse,
bör af Kronofogde, Häradsskrifvare, Länsman eller Skollärare förete betyg att han
eger de kunskapsmått, som lista § af Handels-ordningen den 22 December 1846
föreskrifter.
I 24 och 25 §§ af Handels-ordningen är föreskrifvet att rättighet till handels
idkande skall sökas i stad hos Magistraten och å landet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med företeende af de enligt 1 och 6 §§ erforderliga betyg i afseende
på behörigheten; hvarefter, sedan i stad Handelsförening och å landet Sockennämnd
lemnats tillfälle att sig yttra, vederbörande myndighet har att ansökningen
pröfva och densamma efter omständigheterna bifalla eller afslå. — Då således, enligt
förrberörde stadganden, Magistrat och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äro i tillfälle
att pröfva, huruvida vid skeende ansökningar om rättighet till handels idkande
de företedde betygen om erforderliga kunskapsmått äro af sakkunnige och opartiske
personer utfärdade och, om, såsom förutsättas bör, nämnde Embetsmyndigheter en
sådan pröfning icke underlåta, andra föreskrifter i omförmälda afseende ej synas vara
af nöden, hemställer Utskottet
att berörde förslag icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
2:o Angående 6 § l morn., i fråga om handelsfrihet å landet.
I afseende härå har blifvit anfördt:
a) Af Håkan Olsson från Christianstads län, hurusom under de 13 år, hvilka
förflutit efter införandet af en friare handels- och närings-lagstiftning, man hunnit
öfvertyga sig icke allenast derom att den medgifna friheten inverkat välgörande, utan
äfven att tiden nu vore inne att längre uttaga steget i den angifna riktningen. Motionären
har derföre velat fästa uppmärksamheten på en särdeles behöflig och af nuvarande
förhållanden påkallad utvidgning i den hittills endast under vissa vilkor medgifna
rättigheten att i öppen salubod drifva handel å landet.
Jemte den i Handels-ordningen meddelade föreskrift om vilkoren i afseende
på personlig behörighet för rättighet till handels bedrifvande, vore äfven stadgadt, att
öppen salubod å landet ej får finnas inom tre mil från närmaste stad, och voro särskildt
uppräknade de varuslag af utländskt ursprung, hvarmed landthandel får bedrifvas.
Hvad beträffade stadgandet om ett visst afstånd från stad, så kunde detsamma
förklaras genom förmenandet att landthandel skulle minska rörelsen och inkomsterna
14
Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 39.
för dé Handlande i städerna. Det vore dock nu mera utredt och till fullo insedt
att så icke är fallet, utan att tvärtom städerna vunnit på landthandeln och på det
lilligare och större varu-utbytet emellan stad och land, som blifvit en följd af nämnde
handels tilltagande. Motionären ansåg det derföre böra ligga i städernas intresse,
att begränsningen i afseende på afståndet helt och hållet borttogs ur Handels-ord
ningen.
Afven för allmogen vore det af stor vigt och kunde ej betraktas annorlunda
än såsom en billig och rättvis fordran, att den finge på de ställen, der det
kunde vara i ekonomiskt afseende lämpligast, utbyta sina produkter emot de för dem
nödige handelsvaror. Stadsresorna med deraf föranledd tidspillan och onödige utgifter
uppginge till icke obetydliga summor, hvaraf mycket skulle kunna inbesparas genom
tri handelsrätt å landet, den moraliska vinsten härvid oberäknad.
Att vilja bestämma hvilka varor, som borde i handelsbod å landet få säljas
och icke säljas, förefölle både löjligt och orimligt. Då man erkände handeln vara
ett lofligt och nyttigt yrke, borde väl äfven dess utöfvare få handla med alla på lofligt
sätt till riket införde varor, för hvilka, genom införselstullen, vederbörlig tribut,
blifvit till Staten erlagd.
Hvad som, oberäknadt stats-ekonomiska skäl, oafvisligen påkallade landthandel^
ofördröjliga och fullständiga frigifvande, vore den mängd nya omsättningsställen,
som måste uppvexa genom anläggandet af en betydlig sträcka jernvägar. På naturlig
väg skulle vissa punkter uppstå, der rörelsen komme att koncentrera sig, och det
skulle då vara lika dåraktigt handladt af Staten att vilja lagstifta emot naturen, som
det vore olämpligt och rättsvidrigt att i motsatt fall för vissa platser bevilja undantag
från gällande lag.
Motionären har derföre föreslagit undanrödjande af de inskränkningar i rättigheten
att idka handel på landet, hvilka förefinnas i 6 § 1 mom. af nu gällande
Handels-ordning.
b) Af Carl Ifvarsson från Hallands län, att, genom Kongl. Kungörelsen den
18 Januari 1850, 6 § af Handels-ordningen visserligen erhållit den förändrade lydelse
att »på minst tre mils afstånd från närmaste stad eller köping öppen salubod
å landet må kunna få anläggas, för att der, under iakttagande af vissa förbehåll,
försälja, jemte alla slags inhemska varor, en del specificerade varuslag af utländskt
ursprung,»( hvarigenom väl någon lättnad bereddes landtmannen för åtkomsten af åtskilliga
förnödenhetsartiklar, för hvilkas erhållande han förut måst färdas än längre
väg; men äfven tre mils afstånd från närmaste stad eller köping vore för långt, och
följderna deraf drabbade ännu tungt den mindre bemedlade klassen på landet; en
stor del af arbetstiden ginge förlorad, och mången gång torde tidspillan, kläders
slitning under färden till och från staden samt olägenheter, som af dessa färder härflyta,
uppgå till flere gånger den köpta varans värde; och detta allt måste arbetaren
på landet underkasta sig, på det Handlanden i staden skulle få afyttra sina varor i
minut, utan att likväl denne sednare kunde påräkna den ringaste nytta af allt hvad
den förre derigenom förlorade. Om deremot handel vore i allmänhet å landet lof
-
Allm. Besv. ock Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 39.
15
gifven till lika utsträckning i afseende pä varuslag, som den nu är tillåten på ofvanberörda
afstånd från stad eller köping, så skulle städernas Handlande besparas mödan
att i minut utdela sina varor, hvilka i stället blefvo partivis af Landthandlanderne köpta
och utminuterade; den fattigare landtmannen skulle genom några skillingars tillökning
i pris kunna helt nära sitt hem få göra de små uppköp, för hvilka han nu ofta finge
färdas fyra å fem mil eller mera, fram och åter; tusentals dagsverken inbesparades
och kommo landtbruket eller andra näringsgrenar till godo; de för allmänna
rättskänslan sårande beslags-åtgärder, hvilka från åtskilliga orter, der Landthandlande
öfverträdt sina nuvarande rättigheter, då och då afhörts, skulle försvinna och en allmän
belåtenhet uppstå. Ingen hade förlorat, men många vunnit, och en af våra så
onaturliga tvångslagar hade i någon mån blifvit afskaflad.
På dessa skäl är af motionären föreslaget, att samma handelsfrihet å landet
hädanefter må tillåtas utan afseende på afstånd från stad eller köping, som för närvarande
är medgifven på tre mils afstånd från sådane platser.
c) Af Herr Friherre von Schulzenheim: att, sedan kommunikationerna i landet,
såväl till sjös som till lands, småningom blifvit förbättrade, hvarigenom transporten af gods
och varor underlättats, samt handeln i småstäderna blifvit alltmera fördelad i detaljhandel
och slutligen landthandeln frigjord, så hade de allmänna varumarknaderna alltmera
upphört att vara nödvändiga och erhållit sin största betydelse genom den dervid
vanliga omsättningen och försäljningen af kreatur. Men på samma gång marknadernas
betydelse för varu-omsättning blifvit minskad, hade de visat sig utöfva ett i
högsta grad lörderlligt inflytande på befolkningen i sedligt hänseende och utgjorde
för en stor del af den besökande mängden endast, att så må sägas, ett karnavalsnöje,
hvarest ofta, isynnerhet för tjenstfolket å landet, en stor del af årets inkomst
förstördes på förlustelser af simplaste art. — En annan olägenhet med dessa marknader
vore den, att utländskt kram och på annat ställe osäljbart dåligt arbete utbjöds
åt den marknadsbesökande mängden, ofta just då befinnande sig uti en för
uppgörande af en klok handel föga passande sinnesstämning. Men ehuru således i
nuvarande marknader, som ofta varade en eller flere veckor, sådan förändring vore
önsklig, att, jemte det att förkortas till en, högst två dagar, de förvandlades till
kreatursmarknader, der den närboende befolkningen kunde verkställa byten och försäljningar
af kreatur, förefunnes likväl ett hinder för marknadernas borttagande uti
stadgandena rörande rättighet att idka handel på landet, derigenom vore förbjudet
att Öppna handelsbod inom 3 mil frän stad.
Då emellertid genom den nya bränvins-lagstiftningen den förut rådande fruktan
för handelsbodars menliga inverkan genom försäljning af spirituosa bör kunna
anses håfven, samt billigheten fördrar att den, som kan uppfylla praestanda för rättigheten
att idka handel i stad, äfven bör tillerkännas rättigheten att idka likadan handel
på landet, och då det visat sig, att Taxerings-kommitéerna' på landet, med större
noggrannhet än de uti städerna, bestämma bevillningen för rörelse och inkomst, har
motionären ansett sig böra hemställa, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t an
-
16
Allm. Besv. och Ekon.-Vtskottets Betänkande N:o 39.
hålla om upphäfvande af det i Kongl. Resolutionen den 20 Oktober 1848 bestämda
stadgande af 3 mils erforderligt afstånd från stad för rättigheten att, utom lofgifna
inhemska varor, äfven försälja bomull, bomullsgarn, kaffe, fisk, fiskredskap, frukter och
frön, färger och färgnings-ämnen, hampa, lin, läder, nålar, salt, spanmål, specerier,
stenkol, thé, tobak, snus, tvål, ull, verktyg och viktualier, med bibehållande af stadgandena
i Handels-ordningen af den 22 December 1846, §§ 1 och 2, angående
personlig behörighet.
d) Af Herr Friherre Alströmer': hurusom, då Handels-ordningen den 22 December
1846 utfärdades, handeln med köpmannavaror var städerna förbehållen och rättigheten
dertill å landet endast undantagsvis medgifven. Handelsfriheten å landet biel'
derföre i deh nya författningen begränsad genom bestämmelser, åsyftande att göra
öfvergången mindre märkbar. Till dessa bestämmelser hörde stadgandet i § 6, mom.
1, att öppen salubod å landet icke må anläggas närmare stad, än på tre mils afstånd
derifrån, hvilket stadgande sedermera blifvit förklaradt ega lika tillämpning för köpingar,
som för städer. Det härmed för städerna afsedda skydd mot medtäflan af landthandel
torde numera icke kunna tilläggas synnerlig vigt, sedan sanningen af den
grundsats, att frihet i handel och näringar utgör den kraftigaste häfstången för ett
lands utveckling och förkofran, vunnit ett mera allmänt erkännande. Af den vexelverkan,
som uppstår genom en liiligare varu-omsättning på landet, tillskyndades städerna
otvifvelaktig! större fördel, än af det skydd mot tällan, som de från landthandel
fridlysta områden lemna. Också hade den åsigten alltmer gjort sig gällande, att
föreskriften om handelsbods aflägsenhet från stad lämpligen kan, utan någon menlig
inverkan på städerna, helt och hållet borttagas eller åtminstone jemkas, — en åsigt,
som Kommers-kollegium, uti afgifvet underdånigt utlåtande, den 3i December 1858,
öfver särskilda hos Kongl. Majit i detta ämne gjorda underdåniga framställningar,
jemväl förmält sig dela, ehuru Kollegium, vid det kända förhållande att fråga härom
varit hos Rikets sednast församlade Ständer väckt, utan att hafva ledt till någon påföljd,
ansett sig då icke böra gifva anledning till ändring af Handels-ordningen i denna
del. Emellertid torde de fyrfaldiga hos Kongl. Majit tid efter annan gjorda, af
vederbörande menigheter understödda, och någon gång äfven af de handlande i närmaste
stad förordade, underdåniga ansökningar om tillstånd till handelsbods anläggande
å landet inom tre mils afstånd från stad eller köping, få anses utmärka behofvet
af en mera utsträckt frihet i omförmälda hänseende. I mån af jordbrukets utveckling,
befolkningens tillvext och den industriela verksamhetens större utbredning bildade
sig sjelfmant nya varu-afsättnings- och upplags-ställen på landsbygden, och i
följd af jernvägs-anläggningarne uppstodo sådana vid hvarje ban-station. Der landt—
mannen aflemnade sina produkter, hade han billigt anspråk att kunna få förse sig
med sina förnödenheter af köpmannavaror, och en utvidgad frihet härutinnan utgjorde
äfven ett väsendtligt vilkor för ett fullständigt uppnående af det med jernvägsanlägningarne
afsedda ändamål. — Vid Töreboda, inom tre mils afstånd från Mariestad
-
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 39. 17
stad belägna, jernvägs-station, der vestra stambanan tillstöter Göta kanal, hade det
band, som ofvanåberopade stadgande i Handels-ordningen lägger på rörelsen, redan
låtit känna sig, och enahanda förhållande måste förr eller sednare inträffa vid en
mängd jernvägs-stationer. Under den öfvertygelse, att de handlande i städerna sjelfve
insågo angelägenheten att lossa detta band och att deras rätt blefve tillräckligt bevarad
om landthandeln så mycket aflägsnades från städerna, att utöfvare deraf icke
må kunna nedsätta sig i städernas närmaste granskap och såmedelst, utan att draga
borgerlig tunga, tillgodogöra sig de fördelar städerna hafva att erbjuda, har motionären
föreslagit att, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts vid sistförlidna riksdag gjorda och af två Riks-Stånd bifallna tillstyrkande,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om
den ändring i Handels-ordningen, att öppen salubod å landet må, under i öfrigt
stadgade förbehåll, kunna få anläggas på minst en mils afstånd från närmaste stad
eller köping.
Utskottet har tagit de afgifna förslagen i öfvervägande; och hvad angår Håkan
Olssons framställning om undanrödjande af nu stadgade inskränkningar i rättigheten
att idka handel på landet, så att alla lofligen införda utländska varor finge af Landthandlande
försäljas, finner Utskottet, som under sistförlidne riksdag afstyrkt de i enahanda
syfte gjorda framställningar, någon anledning ej hafva förekommit till förändrande
af Utskottets uti ifrågavarande hänseende då afgifna yttrande. — Om å ena
sidan det är en sanning att frihet i handel och näringar väsendtligen bidrager till
landets industriela utveckling och förkofran, torde å andra sidan kunna befaras, att
ett lösgörande på en gång af alla de band, som i handels- och närings—lagstiftningen,
med afseende på särskilda förhållanden, tillförene funnits nödige, skulle hafva en
motsatt och förlamande verkan. Friheten härutinnan bör medgifvas endast i den
mån tidsförhållandena kunna, utan skadligt inflytande, tillgodogöra sig dess frukter.
Det inhemska industriela lifvet, förut bundet inom trängre former, behöfver någon
tid att väckas till medvetande af sin tillvaro och af de hjelpkällor, landet sjelf inom
sig eger, för att kunna, utan fara att förqväfvas i utvecklingen, täfla med den utländska
industriens alster. Tiden torde således ännu ej vara inne för medgifvande af
den vidsträcktare handelsfrihet, som berörde förslag åsyftar, och Utskottet hemställer
derföre
att detsamma ej må till någon åtgärd föranleda.
I afseende å de \äckta förslagen om upphäfvande eller inskränkning af föreskriften,
att salubod å landet ej må närmare intill stad eller köping, än på tre mils
afstånd derifrån anläggas, vidblifver Utskottet de åsigter, som under nästförlidna riksdag
blifvit, i anledning af enahanda förslag, af Utskottet uttalade; och då den fördel,
sona medelst inskränkande af berörde föreskrift skulle beredas den mindre bemedlade
allmänheten, genom lättadt tillfälle till erhållande af de för dem erforderliga
handelsvaror, måste anses vara vida större, än den olägenhet, som derigenom skulle
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1890. 8 Sami. 11 tläft. 3
18
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 39.
förmenas komma att drabba städernas Handlande, hemställer Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad vid sednaste riksdag blifvit föreslaget,
att Rikets Ständer måtte, i underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majit göra
framställning om den ändring i Handels-ordningen, att öppen salubod å
landet må, under i öfrigt stadgade förbehåll, kunna få anläggas på minst
en mils afstånd från närmaste stad eller köping,
3:o. Angående 25 §, sådan den lyder i Kongl. Kungörelsen den 7 Februari 1852,
o?n ändring i sättet för vinnande af rättighet till handel å landel.
Under åberopande af 2me sockenstiimmoprotokoller, eldigt hvilka motionären anmodats
väcka förslag om nödige ansedde förändringar i nu gällande Handels-ordning,
har Torkel Nilsson från Christianstads län fästat uppmärksamheten å orimligheten och
orättvisan i den föreskrift, att endast landsortens läge skall föranleda olikhet i afseende
på rättighet till handelsidkande och att tillfället för landtmannen att erhålla sina förnödenheter
af handelsvaror skall vara beroende af den omständighet, huruvida han är
boende på längre eller kortare afstånd från stad eller köping. Från landtmannens sida
skulle således handelsfrihet i berörde afseende vara särdeles önskvärd. Beträffande
deremot de handlande inom städerna, syntes äfventyret från deras sida vara ganska
ringa, då varorna i alla hänseenden från dem uppköpas och Landthandlanderne på sätt
och vis äro deras kommissionärer, oftast egna haridelsbetjenter, som utflyttat. Då
numera frihet i andra näringsgrenar blifvit medgifven, syntes det ej vara skäl att bi
behålla
monopoliet för städerna i ifrågavarande afseende; hvadan föreslagits, att begränsningen
af 3 mils afstånd från närmaste stad eller köping måtte utgå ur Handelsordningen,
och rättighet lemnäs att inom hvarje församling på landet anlägga öppen
salubod, der de fleste af församlingens röstegande ledamöter sådant bifalla, under iakttagande
af de vilkor i öfrigt Handels-ordningen föreskrifver.
Då Utskottet redan vid besvarande af de rörande ändring af 6 § 1 mom.
Handels-ordningen särskildt väckte motioner uttalat sin åsigt i fråga om visst afstånd
från stad eller köping, hvarinom handelsbod å landet må anläggas, äfvensom angående
de varor, Landthandlande må få afyttra, återstår endast att, i anledning af nu väckte
förslag, afgifva yttrande öfver den föreslagna ändringen i afseende pä sättet för handelsrätts
erhållande.
På sätt ofvan blifvit förmäldt är genom 25 § Handels-ordningen, sådan den
lyder i Kongl. Kungörelsen den 7 Februari 1852, föreskrifvet att Kongl. Majits Befallningshafvande
eger att, efter Socken-nämndens hörande, pröfva gjorda ansökningar
om erhållande al rättighet till handels idkande på landet. Härigenom är väl nämnde
rättighets erhållande helt och hållet beroende af Läns-stvrelsen; men genom stadgandet
att Kongl. Majit? Befallningshafvande bör, innan beslut öfver ansökningen meddelas,
höra Socken-nämnden i den församling, der handeln skall komma att idkas, är
afsedt att Kongl. Majits Befallningshafvande må ega all erforderlig ledning för sitt
omdöme i fråga om rättighetens beviljande, utan att likväl af Socken-nämndens af
-
Allm. Besv. och Ekon.-TJt skottets Memorial N:o 40.
19
styrkande vara förhindrad att ansökningen bifalla, derest sådant skulle pröfvas skäligt. —
Om åter, såsom någon gäng blifvit ifrågasatt, det skulle inträffa att besluten i omförmälde
hänseende föranleddes af godtyckliga åsigter egde den, som förmenade sig
hafva befogenhet till klagan, i föreskrifven ordning anföra besvär öfver det meddelade
beslutet och dervid förete de skäl, som kunde vara på hans rätt inverkande. — Vid
sådant förhållande anser Utskottet någon ändring af berörde föreskrift icke vara af
omständigheterna påkallad; hvadan hemställes
att detta förslag ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Mars 1860.
Reservationer:
Af Herr Selggren: deremot att Utskottet ej velat tillstyrka det rättighet måtte
lemnäs åt Handlande på landet att, i likhet med dem i städerna, få försälja alla inhemska
och till införsel lofliga varor.
Af Riksdags-fullmägtigen Jöns Persson från Blekinge län: emot samtlige Utskottets
hemställanden i ämnet, med undantag af det om att salubod å landet må få
anläggas på minst en mils afstånd från stad eller köping.
M:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Mais 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut rörande Betänkandet
N:o 19.
Förenämnda Betänkande har, enligt Utskottet tillhandakomne Protokolls-utdrag,
blifvit af Ilöglolliga Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet,
af Högvördiga Preste-Ståndet afslaget, samt af Vällofliga Borgare-Ståndet bifallet med
uteslutande utur Utskottets hemställan af orden »uppdraget och»; i anledning af hvilka
skiljaktiga beslut Utskottet, då den olikhet, som emellan Ridderskapet och Adelns samt
Bonde-Ståndets beslut, å ena sidan, och Borgare-Ståndets, å den andra, förefinnes,
20 Allm. Besv. och Ekon.-Ut skottets Memorial N:o 40.
icke inverkar på sjelfva beslutets omfattning eller syfte, anser sig böra vördsamt inbjuda
Borgare-Ståndet
att i Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets omförmälda beslut
instämma.
Stockholm den 2 Mars 1860.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, isgo.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JYi 41.
1
N:o 41.
Auk. till Exp.-Utsk. den 8 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående sättet för tillsättande
af lediga pastorat, om hvilkas delning fråga blifvit väckt först
efter förre innehafvarcns afgång.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskoltet har blifvit remitterad en inom
Högvördiga Preste-Slåndet af Prosten Arrhenius väckt motion, deruti motionären
fästat uppmärksamhet å den olägenhet, som, när fråga om pastorats delning först
vid inträffad pastors-ledighet väckes, oftast uppstår derutinnan, att pastoratet kommer
att stå ledigt en längre tid efter nåd-årens utgång. Det vore icke utan exempel,
att ett pastorat af sådan anledning stålt ledigt till och med tre år utöfver den
lagliga tiden. Alt ett sådant uppskof med tjenstens tillsättande medförde stor olägenhet
för församlingen, som under så lång tid måste vara i saknad af ordinarie
pastor och äfven för Presterskapet, helst inkomsterna af pastoratet under denna tid
blefve dragna till främmande ändamål, vore något så i ögonen fallande, att det
vore tillfyllest alt endast antyda detsamma. Blefve åter, när, under omförmälda
förhållanden, fråga om pastoratets delning väcktes, den utväg vidtagen, att tjensten
väl ansloges ledig, men med tillkännagifvande, att blifvande pastor måste åtnöjas
med den minskning i löneförmåner, som kunde blifva en följd af den ifrågasätta
delningen, så afskräcktes mången att söka tjensten, då han icke kunde på förhand
veta, hurudana tjenstgöringen och löneförmånerna vid densamma komme att blifva.
Till förekommande af dessa olägenheter och på det församlingarne icke måtte uppskjuta
till inträffande ledighet att väcka fråga om pastorats delning, der sådan
Bih. till B. St. Prof. 1859 å 1860. 8 Sami, 12 Baft. 1
o
A
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-U t skottets Betänkande Jtf 41.
kunde anses nödig, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer ville ingå till Kongl.
Maj:t med underdånig anhållan derom, alt Kongl. Majit täcktes förordna, att, om
fråga angående ett pastorats delning blefve väckt först vid inträffad pastorsledighet,
pastoratet utan afseende derpå komme att tillsättas i laga tid och ordning samt utan
något vid ansökningen fästadt vilkor.
Yid besvarande af nämnda motion får Utskottet erinra, alt motionärens förslag
icke angifver något annat sätt än det, hvarpå Domkapitlen, enligt de, beträffande
kungörande till ansökning af lediga pastorat och deras återbesättande, i allmänhet gällande
föreskrifter ega att jemväl i den särskilda händelse, hvarom motionärens framställning
handlar, förfara. Endast till följd af Kongl. Maj:ts, Domkapitlen särskildt
meddelade, befallning kunna undantag i förevarande hänseende ega rum samt de särskilda
åtgärder, motionären omförmält, komma att vidtagas. Af de fall, som härutinnan
kunna inträffa, får Utskottet, enligt vid handen gifna upplysningar, anmärka
såsom allmännast förekommande, att Kongl. Majit, vare sig med föranledande allenast
af den väckta delningsfrågans egen beskaffenhet, eller ock derjemte till följd af
ingångna förfrågningar från Domkapitlen eller med bifall till gjord ansökan af vederbörande
pastoratsboer, föreskrifver, antingen att alla åtgärder för återbesättande
af pastoratet i fråga skola hvila, intill dess delningsfrågan blifvit i behörig ordning
afgjord, eller ock att, utan hinder deraf, med nämnda åtgärder, ehvad de mer eller
mindre långt framskridit vid den tid, frågan om pastoratets delning blifvit vederbörligen
anhängiggjord, fortfaras samt, i sammanhang härmed, underrättelse meddelas
vederbörande sökande, att de ega åtnöja sig med den förändring i löne-inkomster
och öfriga förhållanden, som kunna af Kongl. Majits beslut i delningsfrågan blifva
en följd, och att sökanderne, derest de häruppå ej vilja ingå, må återtaga sina ansökningar
eller afgå från förslag, der sådant redan blifvit upprättadt, hvilken sistnämnda
rättighet särskildt blifvit genom Kongl. Cirkuläret den 29 April 1847 erkänd
och medgifven.
I betraktande af omförmälda omständigheter finner Utskottet de af motionären
åsyftade lagbestämmelser dels icke innefatta någon af behofvet påkallad förändring i
gällande föreskrifter i ämnet, dels, sådana de blifvit föreslagna, vara af egenskap att
medföra en inskränkning uti den Kongl. Majit i mål af ifrågavarande beskaffenhet
tillkommande rätt att pröfva hvad för hvarje särskildt fall kan synas bäst och nyttigast
samt derefter besluta; och då en förändring i nyssberörde syfte icke synes
lämplig, hemställer Utskottet:
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 Mars 1860.
Biskop Millén har begärt få^antecknadt, att han ej i detta ärende deltagit.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Jt/t 42.
3
N:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om upphörande af skyldigheten
för resande inom Sverige samt för Norrmän vid resor lill
Sverige att vara försedde med pass.
Uti detta ämne hafva hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln två motioner blifvit
väckte och till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet öfverlemnade,
nemligen af Herr Ehrenheim, Pehr, och Herr Friherre Creutz, Stephan.
Herr Ehrenheim har anfört, hurusom de föreskrifter, hvilka för närvarande
gälla i fråga om skyldighet att vid resor inom Sverige vara försedd med pass,
både till följd af sin olämplighet och den glömska, hvaruti de råkat, syntes i högsta
grad påkalla förändring.
Kongl. Förordningen den 14 Augusti 1812 stadgade i detta afseende hufvudsakligen:
att
en hvar resande bör vara försedd med pass, undantagande endast allmogen,
som bör ställa sig förra författningar till efterrättelse, samt de, som till sina
personer äro allmänt kände i den ort, der resan sker;
att den, som bort innehafva pass, men ej kan detsamma uppvisa, eller finnes
stadd å väg till annan ort än passet innehåller, eller för hvilken den i passet bestämda
tid är tilländalupen, skall, om icke trovärdiga personer i orten kunna intyga,
att han är väl känd, anhållas och genast beledsagas till Konungens Befallningshafvande,
om han på stället är, eller ock till Borgmästaren i staden eller till närmaste
kronobetjent;
att inga pass gälla, som icke äro utfärdade af Statsministern för Utrikes Ärendena,
Öfverståthållaren, Konungens Befallningshafvande eller Magistraterne i de stä
-
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 42.
der, der Landshöfding ej residerar; — egande dock Landshöfdingarne att förordna
fyra eller fem män i hvarje län, som utfärda pass;
att gästgifvare, som lemnar' den resande, som obehörigen färdas utan pass,
skjuts, skall böta 25 R:dr, samt att den, som utan att derom göra anmälan hos
krono- eller statsbetjent eller uppsyningsman, hos sig hyser någon person, som bort
innehafva pass, men ej dermed är försedd, är till enahanda bot förfallen
Vid jemförelse af de flere författningar i detta ämne, som röra allmogen, syntes
deras passfrihet »efter förra författningarne» bestå deruti, att kronobetjeningen
för dem kan utfärda pass, hvarförutan de, enligt Kongl. Kungörelsen den 18 Maj
1824, vid utvandringar till arbetes förrättande i aflägsna orter, endast behöfva vara
försedde med prestbevis; varande för öfrigt i Kongl. Brefvet den 25 November
1817, utgifvet för särskildt fall, den grundsats uttryckt, att allmoge, lika med alla,
som färdas från en ort till en annan, böra förse sig med vederbörliga pass.
Under en tid, då lättade kommunikationers utomordentliga vigt dagligen blifvit
allt mera insedd och då jernvägar i flera rigtningar gjorde det möjligt att på några
timmar tillryggalägga den väg, som förr var en dagsresa, borde de olägenheter,
som dessa passföreskrifter skulle medföra, der de tillämpades, lätt kunna fattas. För
den, som är bosatt på landet, skulle anskaffandet af pass stundom medtaga mera
tid, än sjelfva den resa, derför passet skulle användas, om tillfälle funnes till begagnande
af jernvägs- eller ångbåts-lägenhet. Hinderlige, såsom föreskrifterna skulle
vara, der de efterlefdes, voro de nu, då de endast undantagsvis tillämpades, så
mycket äfventyrligare; ty hvarje resande, som, i förlitande derpå att pass ej skall
honom affordras, begaf sig utan pass utom den trånga krets, der han visste sig
vara känd af gästgifvaren, lopp fara att, om denne antingen of brist på hästar eller
andra tillfälliga anledningar dertill funne sig föranlåten, blifva uppehållen och förd ur
sin väg.
Man har ansett passföreskrifterna såsom medel att ertappa förrymda brottslingar;
men erfarenheten har visat att, om än någon enda brottsling blifvit anhållen såsom
saknande pass, så bereda sig de fleste tillgång dertill genom köp, stöld eller förfalskning,
samt äro just genom innehafvandc af en sådan handling mera fredade för
misstanka. För andra kringstrykande vore passväsendet visst icke något hinder,
utan är passet för dem, såsom en gång förut yttrats i denna fråga, ett medel att
få anropa medlidsamheten om hjelp, »på den långa resan», under det den vandrande
bettlaren eljest troligen icke skulle undgå den alfvarsamma behandling, hvartill 20 8
i Kongl. Förordningen om fattigvården i riket af den 13 Juli 1853 föranleder.
Att bibehålla, men ytterligare inskränka ifrågavarande skyldighet skulle svårligen
leda till något resultat och i ingen händelse upphäfva den ovisshet, som nu
utgör en så stor olägenhet, hvaremot skyldighetens fullkomliga borttagande ej syntes
kunna framkalla någon, med fördelen jemförlig, svårighet; och då en närmare beröring
Svenskar och Norrmän emellan mera skulle bidraga till ett förtroligt förhållande
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 42.
5
emellan de båda folken, än någon annan åtgärd, samt följaktligen äfven små hinder
derför borde undanrödjas, syntes Norrmän jemväl böra befrias från skyldigheten att
vid resor till Sverige vara med pass försedde.
Yid resor i England, Schweitz och Danmark funnes, så vidt motionären kunnat
utröna, ingen skyldighet att vara med pass försedd och pass efterfrågades ej en
gäng vid ankomsten till de två förstnämnda länderna. I Norrige hade Regeringen
till Storthinget framställt förslag om upphörande af nämnde skyldighet så väl vid
resor inom landet som för inträde i landet.
I enlighet med hvad Utskottets Betänkande JV2 75 vid sista riksdagen upplyser,
hade Kongl, Majit redan för flere år sedan visat sig vara betänkt på förändringar i
passväsendet, och vore det under sådana förhållanden lämpligt att Rikets Ständer,
om de ansågo att väsendtliga förändringar borde ske, derom uttalade sin åsigt.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt har motionären föreslagit, alt
Rikets Ständer måtte i skrifvelse till Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att skyldigheten
att vid resor inom Sverige vara försedd med pass måtte upphöra, samt
Norrmän vid resor till Sverige jemväl från sådan skyldighet befrias.
Herr Friherre Creutz har ansett lagen om skyldighet för resande att vara försedde
med pass böra upphäfvas af två skäl, dels emedan den i våra dagar vore
otillämplig, hvilket bäst bevisades deraf att den oupphörligt och ostraffadt blef öfverträdd,
såsom exempel hvarpå anfördes den mängd af resande, hvilka årligen ifrån
det ena hållet af landet till det andra reste på ångbåtar och diligenser, och dels
emedan lagen kunde åstadkomma mångfaldiga obehag derigenom att hederlige och
oförvitlige personer, om de, föranledde dertill af den allmänna plägseden att färdas
utan pass, försummade att förse sig med en dylik handling vid resa utom den ort,
der de voro kände, äfventyrade att blottställa sig för råa och kränkande spörsmål
af hållkarlar, gästgifvare och andre, hvilka i denna omständighet ville finna en anledning
till personers förnärmande.
Om någon härvid skulle invända att genom upphäfvande af passlagen statskassan
ginge i mistning af derför påräknad inkomst, har motionären anfört att, likasom
Staten afslått förtjensten på titlar och lotterier, emedan fåfängan och vinningslystnaden
derigenom underhålles, så borde den äfven afsäga sig alla sådana inkomster,
hvilka endast kunde vinnas genom den enskildes kränkning, helst Statens styrka i
ej ringa mån berodde af individernas hederskänsla. Denna känsla sårades emellertid
i hög grad, då man lörpligtades alt vara försedd med andras intyg, om hvad
och hvem man är, för att fritt få färdas, hvart man behagade. I England vore
passväsendet afskaffadt, och i det fria Amerika skulle ett försök alt med tvång få
veta, hvem eller hvad en resande är, så länge han hederligt uppför sig, blifva betraktadt
såsom den grofsta förolämpning. Med föranledande af hvad sålunda blifvit
yttradt och på grund af den åsigt, i enlighet hvarmed dessa länder ansett sig icke
böra lagstifta i detta hänseende, eller att ingen hvarken hög eller låg, fattig eller
(i Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 42.
rik borde vara underkastad skyldigheten att för sin person, ålder, stånd eller vilkor
göra reda förr, än han genom ett brottsligt uppförande dertill gifvit anledning, har
motionären hemställt, att hela passväsendet måtte upphäfvas.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet tagit i öfvervägande och finner, lika
med motionärerne, erfarenheten hafva bekräftat det uppgifna förhållandet, att de strängare
passföreskrifterna numera i allmänhet icke tillämpas i annat fall, än då särskilda
omständigheter dertill gifva anledning. Orsaken härtill torde få sökas i den lifligare
beröringen folket emellan, som lättade kommunikations-tillfällen föranledt, och som
jemväl bidragit alt öka förtroendet. Man har derföre redan för längre tid sedan
insett att, i den mån kommunikationsmedlen ökats och i följd deraf tilloppet af resande
blifvit år från år större, en revision af passförfattningarne vore af noden.
Enligt hvad Utskottet under sista riksdagen uti afgifvet utlåtande angående denna
fråga upplyst, har jemväl en sådan revision blifvit på Kongl. Maj:ts nådiga befall
ning
verkställd, hvarefter förslag i ämnet redan år 1852 till Kongl. Majit inkommit.
I öfverensstämmelse med den äfven af Utskottet delade åsigt, att förändringar
i nu varande pass-lagstiftning äro af närvarande tidsförhållanden påkallade, anser Utskottet
sig derföre böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte i skrifvelse till Kongl. Majit i underdånighet
anhålla att, vid afgörandet af den på Kongl. Majlis
nådiga pröfning beroende frågan om utfärdande af förändrade
passförfattningar, matte tagas i nådigt öfvervägande, dels huruvida
icke skyldigheten för inländske resande, äfvensom för Norrmän,
vid resor inom Sverige, att vara försedde med pass må
kunna inskränkas, dels ock hvilka lättnader i detta hänseende
böra utländske resande beredas.
Stockholm den 6 Mars 1860.
Biskop Millén har begärt få antecknadt, att han ej i detta ärende deltagit.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 43.
7
N:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk, den 8 Mara 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om ändringar dels i Kongl.
Stadgan den 2/ Januari 4855 om mått och vigt, och dels i
Kongl. Majlis under samma dag utfärdade nådiga Instruktion
för Justerare af mätt och vigter.
De förslag, som rörande ifrågavarande amne blifvit öfverlemnade till behandling
af Allmanna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, äro väckta, inom Vällofl. BorgareStåndet,
af Herr J. E. Bäcklin och Herr Pehr Staaff, samt, inom Hedervärda BondeStåndet,
af Riksdagsmannen J. Lönn från Jönköpings län och Pehr Tjernlund från
Wester-Norrlands län.
Herr Bäcklin har anfört, hurusom Kongl. Stadgan den. 31 Januari 1855 om
mått och vigt föreskref i '10 §, att vigter af 1 tE och deröfver skola gjutas af tackjern
efter fastställd modell; att de må justeras till centner och de multipler deraf,
som behofvet fordrar, samt att vid gjutningen skall på sidan anbringas siffror, som
utmärka vigten; — att i Kongl. Majrts nådiga Instruktion för Justerare, af samma dag,
15 § innehölle, att vigter, som ej äro så beskaffade, som stadgan föreskrifver, eller
äro så mycket för lätta eller tunga, att det bly, som erfordras för stämplarnes
åsättande och vigternas jemkning till behörig tyngd, med mer än 2 linier öfver
eller understiger vigternas öfra plan, skola kasseras; — samt att i nådig förordning
af ofvannämnde dag, angående hvad vid verkställigheten af stadgan om mått och
vigt iakttagas bör, Kongl. Majit föreskrifva, att då befintliga vigter finge omjusteras
till 1862 års slut, men att den nya stadgan derefter skulle träda i full verkställighet.
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 43.
Då det syntes kunna vara likgiltigt, om den ena tackjernsvigten hade alldeles
enahanda utseende som den andra af samma tyngd, och den enas brukbarhet och
nytta på intet sätt förminskades, om den vore något mer eller mindre cylindrisk
eller konisk än den andra, samt, om den nya stadgan kommer att i sin helhet tillämpas,
ganska betydliga alldeles onödiga kostnader, som sammanräknade säkert uppginge
till hundratusentals Riksdaler skulle drabba näringsidkare och andra, sorn för
sina rörelser eller behof förskaffat sig vigter före den tid, nämnde stadga och för
ordning
utkommit, i anseende dertill att de gamla vigiernas värde icke kunde anses
vara mer än omkring pde! af hvad de nya kosta; och då en sådan misshushållning,
ålagd den enskilde, icke gagnade lill annat, än att på ifrågavarande jernvigter få ett
visst föreskrifvet utseende; så har motionären föreslaget, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, alt runda eller så kallade viktualievigler af 10.
5, oc'11 I L®, samt iO, 5, 2 och \ ehuru lill formen mer eller mindre ko
niska
och således möjligen olika med den nu godkända modellen och möjligen saknande
de för sidorna loreskrifna siffrorna, eller ock erfordrande mer eller mindre
bly, än det i Instruktionen tillåtna för justeringen, malte få äfven efter 1862 års
utgång omjusteras eller justeras till centner och begagnas.
Häri har Herr G F. Ekholm instämt.
Herr Staaff har af frågans vigt funnit sig föranledd alt ånyo hos Rikets Stander
väcka en framställning, som redan vid sista riksmötet väcktes och biträddes af
fullt sakkunnige personer, men som då föll hos samtlige Riks-Stånden, endast i följd
af allt för mycken hängifvenhet åt theoretiska satser i ett ämne, der, efter motionärens
åsigt, billigheten i förening med erfarenheten om förhållandena bort verka ett
motsatt resultat.
Denna fråga kunde val tilläfventyrs synas mindre vigtig, men egde dock sitt
obestridliga och stora värde för en icke obetydlig samhällsklass och för en näringsutväg,
som lutade allt mer och mer till sitt förfall och som derföre borde pä allt
upptänkligt sätt understödjas i stället att betungas.
Motionären afsåg härmed de stadganden, som nu äro gällande rörande kröning
af fiskekärl.
I 2 § af Kongl. Majits nådiga Instruktion för Justerare af mått och vigter af
den 31 Januari 1855 vore förbjudet för krönare alt sjelfve eller genom andre tillverka
de förvarings- eller transportkarl, som justeras skola, eller utöfva yrke, dervid
dessa kärl erfordras.
Detta stadgande, som väl i allmänhet kunde ega sin riktighet, vore dock icke
tillämpligt i afseende på fiskekärl, och utgjorde derföre i afseende härå en nyhet,
som dock icke hade skäl för sig; ty då hufvudsakligast fiskarena, åtminstone i de
norra hamnarne, på lediga stunder under sjelfva fisketiden förfärdigade kärlen, så
måste de, då andre, än fiskare, icke äro i fiskehamnarne bosatte, antingen medelst
långa
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 43.
9
långa resor till krönarens bostad, borttaga en dyrbar tid, hvars vigt för fiskets
framgång kunde vara oberäknelig, eller också måste krönarne, i hvilkas distrikt funnos
flera skär och lägenheter, på vissa dagar besöka hamnarne, hvarigenom fiskarena
dels tillskyndades en tyngd af en betydlig resekostnad och dels dessutom äfven
tyrade att göra denna uppoffring förgäfves, enär väderleken och andra på fisket
inverkande förhållanden kunnat hindra dem, att just den föregående tiden i och för
fiskekärls förfärdigande fråndraga sjelfva fisket någon tid; hvartill ännu många andra
skäl kunde läggas.
Särskildt klagades härförutan i motionärens hemort öfver den allmänna kröningstaxans
olämplighet för fiskekärlskröningen, i det denna taxa stadgade afgifter,
som i betydlig mån minskade den ringa behållning, fiskarens mödosamma och lifsfarliga
yrke kan lemna. Man borde ock medgifva, att denna klagan hade för sig
stora skäl, samt att vida lägre taxa för kröning af fiskekärl än för andra kärl borde ega rum;
ty då en handlande, fabrikant och annan näringsidkare kunde hafva några få kär!
att låta kröna i och för mångårigt begagnande, hade deremot fiskaren icke sällan
och till begagnande blott för en enda gång hundrade kärl och derutöfver, men oftast
tretio å fyratio stycken, i hvilket sistnämnda fall nedsättning icke egde rum,
och i hvilket förstnämnda fall annars stadgad nedsättning icke kunde ega tillämpning,
då det icke kan antagas, att han på en och samma gång till justering kan aflemna
femtio kärl eller det stadgade minimum för nedsättningens tillgodonjutande.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, ansåg motionären det
vara för fiskeri-handteringens underlättande nödigt, att justering af kärl för förvaring
af fisk må få vid hvarje hamn af Konungens Befallningshafvande i länet, medelst
utfärdande af justerare-förordnande, uppdragas åt någon erfaren och redbar man af
der liggande fiskarskap, samt att den i allmänhet gällande taxa för kröning af kärl
måtte i afseende på fiskekärl lämpligen nedsättas med minst två tredjedelar af nu
stadgade belopp; hemställande motionären att Rikets Ständer ville i ofvan antydda
syftning aflåta underdånig skrifvelse till Kongl. Majit.
I denna hemställan har Herr J. G. Ellberg sig förenat.
Riksdagsmannen Lönn har, i likhet med Herr Bäcklin, fästat uppmärksamheten
vid de betydliga kostnader och olägenheter, som skulle uppkomma vid tillämpningen
af 10 § i ofvannämnda nya stadga om mått och vigt samt af 45 § i den nya
Instruktionen för Justerare; med anledning hvaraf och då för öfrigt vederbörande
tillskyndades än ytterligare kostnad genom föreskriften om vigternes omjustering
hvarje år äfvensom genom åliggandet att ersätta justeraren skjuts för 3 hästar samt
till honom utgifva dryg ersättning för sjelfva justeringen, motionären föreslagit:
1:o att alla nu befintliga vigter och vigtlödjor af gjutet jern, messing eller
brons, från och med 1 skålpund till och med 1 centner, måtte få från den 4 Januari
1859 och framgent krönas och begagnas.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 12 Haft. 2
10
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 43.
2:o att alla stöpta vigtlödjor, äfvensom målkärl på landet, icke måtte behöfva
omjusteras oftare än hvart 3:dje år.
3:0 att justerare icke må tilläggas högre skjutsersättning än för 2 hästar, samt
att justerare-arfvodet måtte nedsättas med 25 procent.
Häruti hafva Riksdagsmännen A. J. Sandstedt, Johannes Andersson och Johannes
Larsson ifrån Jönköpings län jemväl sig förenat.
Riksdagsmannen Per Tjernlund har, med åberopande af ofvannämnde utaf Herr
Staaff väckta motion, anmärkt den stora olägenhet och kostnad, som idkarne af
det i öfrigt föga uppmuntrade fiskareyrket tillskyndats genom det i den nya Instruktionen
för justerare förekommande stadgande i afseende på ersättning för krönande
af fiskekärl, äfvensom den ökade kostnad, som förorsakas fiskaren genom
det i 2 § af samma Instruktion införda stadgande, att de ej må till krönande af
förvarings- eller transportkarl utses, som sjelfve utöfva yrke, dervid dessa kärl
erfordras.
Hvad anginge det förra stadgandet, så vore, genom det nu bestämda kröningsarfvodet,
å ena sidan fiskaren pålagd en orimlig tunga och å den andra krönaren
tillförsäkrad en onödigt stor inkomst. Om man betänkte, hvilka omkostnader och
mödor fiskaren är underkastad för ernående af en ganska oviss och i lyckligaste
fall föga betydlig förtjenst, skulle lätt inses obilligheten deraf att från ett sådant
yrke utpressa en stor summa till onödig inkomst för annan enskild person.
För att beteckna storleken af de inkomster, sorn härvid tillfalla krönaren, hvartill
vanligen utses någon af allmogen, kunde exempelvis anföras att, då mätningen,
såsom det plägar ske, göres med vatten, 10 tunnor krönas på timman eller 120
på dagen, hvarigenom, med nu bestämda arfvode, krönaren erhöll en dagspenning af
30 R:dr R:mt.
I fråga om förbudet för fiskeri-idkare att jemväl vara krönare, så hade val
Kongl. Maj:t genom skrifvelse den 13 Maj 1859 för vissa fall gjort undantag härifrån;
men så länge stadgandet i sjelfva Instruktionen qvarstod, ansåg motionären
fullkomlig säkerhet ej gifven derför att innevånare i fiskeläget, hvilka derför kunde
ega lämplighet, varda till krönare utsedde.
För att i någon mån hålla fiskaren skadeslös för de dryga umgälder, som genom
nu berörda stadganden blifvit hans yrke pålagde, skulle erfordras att höja priset
å sjelfva varan; men då den fattige fiskaren vore urståndsatt att, genom varans
behållande under en för dess afyttrande olämplig tidpunkt, sjelf sätta pris derå,
blefve det han, som finge vidkännas förlusten.
På grund af hvad i berörde afseenden är vordet anfördt bär motionären hemställt,
dels att arfvode för kröning en gång för alla måtte bestämmas till högst 8 öre
för hel, 5 öre för half och 3 öre för en fjerdedels tunna;
och dels att det må vara fiskeläget tillåtet att hos Konungens Befallningshafvande
söka och erhålla den krönare, till hvilken de hafva förtroende och sorn är
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 43.
II
närboende, utan något afseende å bans innebafvande yrke, blott han är erfaren
och redbar.
Slutligen har motionären ansett det föranleda till misstag så väl för köpare
som säljare, att kärl krönas, äfven om de med ett par kannor öfverskjuta eller
understiga hela, halfva eller en fjerdedels tunna, samt derföre föreslagit att till trygghet
för den oerfarne genom lag måtte bestämmas, att endast kärl, som innehålla
ett bestämdt större eller mindre antal kannor, måtte få krönas.
Uti denna motion hafva Per Mattsson, Per Östman och Paul Hedström från
Vester-Norrlands län jemväl sig förenat.
Utskottet har tagit i öfvervägande innehållet af de afgifne motionerna, och går
nu att, med sammanförande af motionärernes förslag, i hvad de afse samma ämne,
under särskilda rubriker afgifva det utlåtande, hvartill hvarje fråga kan föranleda.
1:0 Herr Bäcklins och Riksdagsmannen Lönns förslag om rättighet alt använda
igamla vigter jemväl efter 4862 års slut.
Den Kongl, stadgan om mått och vigt, som i 4 § bestämmer sådan indelning
för vigten, att 1 Nyläst fördelas i 100 centner, 1 centner i 100 skålpund, 1 skålpund
i 100 ort och 1 ort i 100 korn, föreskrifver i 10 § att vigterna skola justeras
till 1 centner och de multiplar deraf, som behofvet fordrar; och 15 § af Instruktionen
för Justerare af mått och vigter, sådan denna § numera lyder i Kongl.
Kungörelsen den 9 December 1856, innehåller föreskrift om den modell, vigterna,
för att vara gällande, måste ega, hvarjemte Kongl. Förordningen, angående hvad vid
verkställighet af den nya stadgan om mått och vigt iakttagas bör, innehåller i 3 §,
att vigter icke få efter 1858 års slut justeras, så framt de ej äro enligt den nya
stadgan inrättade, utan allenast förut befintliga omjusteras, der sådant erfordras, samt
i 9 §, att vid 1863 års början den nya stadgan skall träda i full verkställighet.
De omförmälde stadgandena kunna ej annat än anses vara i full öfverensstämmelse
med grunderna för det antagna nya systemet för indelning af mått och vigt och
för vinnande af erforderlig enhet i afseende å dess tillämpning, men å andra sidan
torde motionärernes framställning i ofvanberörde hänseende ej böra finnas oförtjent
af all uppmärksamhet. Nekas kan ej att genom tillämpning af de gifna föreskrifterna
enskilde näringsidkare tillskyndas en betydlig kostnad, som för mången kan medföra
en kännbar uppoffring, och Utskottet har derföre tagit i betraktande, huruvida ej genom
någon utsträckning i tiden, hvarunder de gamla vigterna fortfarande kunde få begagnas,
medel funnes att i någon mån undanrödja berörde olägenhet. Med anledning
häraf har Utskottet ansett sig böra föreslå
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj.t i underdånighet hemställa,
att sådane nu befintliga vigter och vigtlödjor af gjutet
12 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 43.
jern, messing eller brons från och med ett skålpund till och
med 10 lispunds vigt, hvilka, ehuru till formen olika med den
nu godkända modellen, i öfrigt öfverensstämma med nya systemet,
må äfven efter år 1862 tills vidare få omjusteras och
begagnas.
2:0 Riksdagsmannen Lönns förslag alt alla stöpta vigtlödjor, äfvensom målkärl
på landet, icke måtte behöfva omjusteras oftare än hvart 3:dje är.
I afseende på tiden, då omjustering af mått och vigt bör ega rum, innehåller
ofvanberörde nådiga stadga i 16 §, bland annat, att målkärl och vigter, som begagnas
i kronans magasiner, eller vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bo
dar
och magasiner, der handel och rörelse idkas, skola omjusteras årligen.
Enär de målkärl och vigter, som begagnas i handel och rörelse samt således
ständigt äro i bruk, i allmänhet kunna antagas lätt komma att undergå sådan förändring,
att årlig omjustering varder behöflig, och det för öfrigt bör vara ej mindre
för köpare än för säljare betryggande, att all möjlig säkerhet är gifven derför att
vid varors mätning och vägande riktigt tillgår, samt förmånen af säkerhet i förberörde
fall måste tagas i betraktande vida framför den ej särdeles betydliga kostnad,
som genom en oftare skeende omjustering drabbar säljaren; alltså och då härtill kommer
att, i händelse föreskriften angående den årliga omjusteringen ej skulle iakttagas,
ansvar härför enligt författningen ej eger rum i annat fäll, än då målkärlen och vigterna
befinnas oriktiga, anser sig Utskottet böra hemställa,
att förenämnde förslag ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
3:o Riksdagsmannen Lönns förslag alt Justerare endast må ega räll lill ersättning
för skjuts med 2 hästar samt alt deras arfvode må nedsättas med 25
procent.
Instruktionen för Justerare innehåller i 19 §, bland annat, att Justerare, som
af enskilde varder kallad till förrättning utom sitt justeringsställe, egde att, utom
arfvode, njuta ersättning för resekostnad lika med Landtmätare, således att erhålla
ersättning för skjuts efter 2 hästar. Denna § är sedermera ändrad genom Kongl.
Kungörelsen den 23 April 1858, hvarigenom Justerare fått sig tillagd ersättning
för skjuts efter 3 hästar.
21 § i Instruktionen upptager det för justeringen bestämda arfvode, såsom
t. ex. för längdmått, 1 måttstock å 5 fot 1 R:dr 12 sk.; för målkärl för torra
varor, 1 kärl å 5 kubikfot 32 sk.; för målkärl för våta varor, 1 kärl å 10 kannor
16 sk.; för en vigt å mera än 1 centner 24 sk.; för en bro- och decimalvåg
af hvilken storlek som helst 32 sk.; för 1 betsman å 40 &, som Justeraren
afväger och upphugger, 24 sk., allt Banko, o. s. v. med nedsatt belopp i mån af
måttens och vigternas minskade storlek.
Då
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande J\s 43.
Då emellertid, vid det förhållande att Justerare för transport af likare och erforderliga
instrumenter hade behof af ytterligare en häst, Kongl, Majit nyligen funnit
skäl att tillägga dem ersättning för skjuts efter 3 hästar, samt enär, beträffande
justerings-arfvodet, erfarenheten skall hafva visat att å vissa orter svårighet ofta
mött att erhålla lämplige personer, som velat åtaga sig justerarebesväret, och dessutom,
ehuru justerarnes förtjenst tillfälligtvis torde uppgå till ett högre belopp, arfvodet
dock 1 allmänhet ej kan anses vara för högt beräknadt, finner Utskottet sig
böra hemställa
att Riksdagsmannen Lönns ofvanberörde förslag ej må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
A:o Herr Slaaffs och Riksdagsmannen Tjernlunds förslag om nedsättning a/
taxan för kröning af fiskekärl
21 § ö mom af Justerare-Instruktionen innehåller taxan för kröning af för
varings-
eller transportkarl, enligt hvilken såsom arfvode erlägges för kärl, som un
-
dersökas med
1:o vatten, å till och med 1 kubikfots rymd 2 sk. 6 r:st.
å större rymd för hvarje hel kubikfot, som kärlet innehåller . 2 » 6 »
och dessutom för hvarje kärls stämpling 2 » — »
2:o med röjstock, utan afseende på rymden för hvarje kärl . 2 » — »
men om flera, minst 50 kärl af en egare på en gång till justering aflemnas:
för hvarje af de första 50 kärlen 1 sk. 6 r:st,
för hvarje af de derpå följande 50 kärlen 1 » — »
och för hvarje kärl derutöfver — »6 »
samt dessutom för hvarje kärls stämpling 2 » — »
allt Banko.
Förenämnde moment omfattar förvarings- eller transportkarl för varor i allmänhet,
således ej allenast för saltad fisk utan äfven för bränvin och andra spirituösa drycker
m. m.; men då ett väsendtligen olika förhållanden eger rum med förvarings- eller
transportkarl för fisk samt beck och tjära, och med dylika kärl för spirituösa drycker,
enär de förra i allmänhet endast kunna vara beräknade för begagnande en
gång, men de sednare liksom målkärl kunna användas så länge de äro brukbara,
samt skäl torde vara, att till lättnad och understöd icke allenast för fiskare utan
jemväl för tillverkare af beck och tjära m. m, d. 1 deras, jemförelsevis med andre
näringsidkare, i allmänhet fattiga lefnadsvilkor, söka göra de på nämnde yrken lagde
omkostnader så litet tryckande och betungande som möjligt, hemställer Utskottet
att Rikets S'änder måtto i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla att 5 mom. i 21 § af Instruktionen för Justerare
måtte i så måtto ändras, att taxan för kröning af förvaringseller
transportkärl för saltad fisk, beck och tjära nedsättes med
Bih. till B. St. Prat. 1859 å 1800. 8 Samt. 12 Höft. 3
14
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JW 43.
66j procent, dock så att, om bråktal af öre härvid uppkommer,
beloppet jemkas till helt öretal.
5:0 Herr Staaffs och Riksdagsmannen Tjernlunds förslag alt jemväl fiskare må
kunna utses till krönare af förvarings- eller transportkarl.
§ 2 morn. 3 uti Instruktionen för Justerare innehåller, bland annat, att krönare
icke sjelfve eller genom andre må tillverka förvarings- eller transportkarl, som
justeras skola, eller utöfva yrke, dervid dessa kari erfodras; hvarjemte 26 § 3
mom. innehåller ansvarsbestämmelser för förbrytelser häremot.
Sedermera har likväl, i anledning af underdåniga framställningar af Gefle och
Sundsvalls Fiskeri-societeter om förändrade föreskrifter i afseende å kröning af förvarings-
och transportkarl för saltad fisk, Kongl. Majit, genom nådigt Bref till
Öfver-Direktören för Landtmäteriet af den 13 Maj 1859, medgifvit att det må vara
vederbörande tillåtet, att till krönare vid fiskerierne förordna äfven sådane personer,
som sjelfve idka fiskeri såsom yrke; och vid sådant förhållande hemställer Utskottet,
att i anledning af denna framställning någon åtgärd ej må vidtagas.
6:0 Riksdagsmannen Tjernlunds förslag att endast kärl. som innehålla ett bestämdt
större eller mindre antal kannor, må få krönas.
I Kongl. Stadgan om mått och vigt 11 § 1 mom. är föreskrifvet, att förvarings-
och transportkärl, som efter olika varors lämpligaste fördelning till nödig beqvämlighet
i handel och rörelse erfordras af skiljaktigt innehåll, må justeras, så vida
deras uppmätning kan ske med erforderlig säkerhet och noggrannhet.
Enär, genom iakttagande af berörde föreskrift om nödig noggrannhet vid kärlens
uppmätning, något misstag ej bör kunna för vederbörande ega rum i följd af
kärlens skiljaktiga innehåll, då detsamma å hvarje kärl tydligen anmärkes, hemställer
Utskottet
att någon åtgärd i anledning af motionärens förslag i denna
del ej må vidtagas.
Stockholm den 6 Mars 1860.
Herr Biskop Millén har begärt få anmärkt att han ej deltagit i detta beslut.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-VltkolMt Heltin',aimle X:o 4 l.
1
Xio 44.
Ank. till Exp.-Utsk. don 14 Mar» 1 8 00, kl. 12 raidd.
Belänkande, i anledning af väckt kraga, om femårig t i stället för
ständigt Rektorat vid högre fallständigaElementar-läroverk.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har Högvördiga PresteStåndet
remitterat en af Herr Pastor Primarius Fallenius väckt motion, hvaruti
blifvit anmärkt, hurusom föreskriften i § 94 af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
Stadga för rikets allmänna elementar-läroverk af den 29 Januari 1859,
att vid hvarje elementar-läroverk skall finnas en ständig Rektor, innefattande en
förändring af förut i detta afseende gällande stadgande, hvarigenom rektoratet
från femårigt förvandlades till permanent. Under antagande att syftemålet med
denna förändring varit att åt embetets innehafvare bereda en mera tryggad myndighet
och åt styrelse-åtgärderna mera enhet och sammanhållning, har motionären,
ehuru han erkänt detta mål såsom både berättigadt och önskvärdt, dock
trott att. detsamma lika lyckligt skulle kunna vinnas genom det femåriga rektoratet
och det utan de vådor, hvilka det ständiga rektoratet så lätt kunde medföra.
Till stöd härför har blifvit andraget, att ehuru rektoratet före 1856 års
skolstadga var ett-årigt, blef det vid åtskilliga läroverk mångårigt, då personen,
som förestod embetet, ansågs lämplig; att genom en sådan innehafvares bepröfvade
duglighet embetet vunne en bättre myndighet, än som den blotta legala
permanensen kan skänka; äfvensom att en större enhet och sammanhållning i
styrelseåtgärderna derigenom säkrare kunde påräknas. Hvad åter beträffade vådorna
af det ständiga rektoratet. så skulle, enligt motionärens förmenande, bland
ltili. lill 1(. St. Hrot. i SSU 8j 1860. 8 Sami. 13 Haft. 1
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskollets Betänkande N:o 44.
sådana kunna räknas att detsamma icke skulle gifva önskvärd trygghet i afseende på
embetets möjligast bästa förvaltning; vidare att ett läroverk derigenom till dess
oberäkneliga skada kan få till styresman, under en lång följd af ar, en dertill
alldeles olämplig person. På grund af hvad sålunda hufvudsakligen blifvit anfördt
har motionären föreslagit: att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå
med en underdånig anhållan om den förändrade föreskriften : att vid högre fullständiga
elementar-läroverk Rektor, som enligt § 91 i nu gällande skolstadga är
ständig, måtte, i enlighet med föreskriften i § 97 af Kongl. Maj:ts nådiga Stadga
för elementar-läroverken af den 14 Augusti 1856, förordnas för fem år, efter
hvilkas förlopp antingen nytt förordnande för sysslans sednaste innehafvare utfärdas.
eller ock ombyte sker.
Utskottet får i anledning af denna motion upplysa, att i äldre tider Rektoraten
vid gymnasierna, hvilka närmast torde kunna jemföras med nuvarande
högre elementar-läroverk, voro ambulatoriska; så att dessa befattningar i tur
bestriddes ett år i sender af samtlige ordinarie Lektorer; att sedermera, då denna
anordning icke befanns ändamålsenlig, Lektorerna inom sig för hvarje år valde
en till Rektor, hvilken likväl kunde återväljas, hvaraf ock följde att vid många
gymnasier samma person flera år fortfarande erhöll detta uppdrag: att sedermera
den åtgärd vidtogs, att Rektor utsågs för fem år; att Kongl. Maj:t i Dess nådiga
Proposition vid 1856—1858 årens riksdag angående Statsverkets tillstånd
och behof, förutsatte att rektoraten icke såsom bestämda tjenster, utan blott såsom
särskilda uppdrag, skulle bestridas, och derföre föreslog, att de särskilda löneförmåner,
som för rektoraternes bestridande erfordrades, skulle i egenskap af
arfvoden på stat uppföras; och att Rikets Ständer i strid deremot vid samma
riksdag för deras del bestämde, att rektorsbefattningarne vid samtliga elementar-läroverken
borde blifva ordinarie tjenster med bestämda på stat uppförda
löner.
Vid det förhållande, som nu sist blifvit omförmäldt, och då Rikets Ständer
uti sin underdåniga skrifvelse vid sistlidne riksdag, N:o 222, angående reglering
af utgifterna under Riks-statens åttonde Ilufvud-titel, utförligen anfört de
skäl, hvarpå de grundade sitt beslut att rektoraten vid samtliga elementarläroverken
borde blifva ordinarie på stat uppförda tjenster, och så kort tid sedan
dess förflutit att någon erfarenhet om detta stadgandes gagn eller skada ännu
icke kunnat inhemtas, tinner väl Utskottet betänkligt att häruti föreslå någon bestämd
förändring, men då Utskottet anser de skäl, som af motionären och under öfverläggningen
i öfrigt inom Ilögvördiga Preste-Ståndet blifvit anförde emot rektorsbefattningarnes
uppförande såsom tjenster på stat, vara särdeles tänkvärda, och tillika
känner att fruktan för följderna deraf delas äfven af många erfarna skolmän utom
representationen, och då dessutom hvad som kan vara ändamålsenligt sedan en
ny reglering vunnit stadga, icke alltid kan vara lämpligt under en öfvergångs
-
Allmänna besvärs- och Ekonomi-Llskollels Betänkande N:o 64.
3
period, och i synnerhet då. på en gång flera nya läroverk organiseras, tillgån
gen
på erfarna personer således icke alltid torde blifva tillräcklig samt då vådan
för läroverken af misstag vid tillsättandet af Rektorer på stat vid de högre
läroverken är särdeles stor och långvarigt, verkande, anser Utskottet sig böra
tillstyrka:
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet måtto
anhålla att vid högre elemcnfar-lärovcrk rektor tillsvidare
må tillsättas blott pä förordnande.
Stockholm den 12 Mars 1860.
H v a er val iu n c r:
af Prosten /!. Lundholm. Jag kan hvarken gilla det förslag till förändring
i nu gällande nådiga Stadga för rikets allmänna elementar-läroverk, sorn af
Utskottet blifvit förordadt, ej heller den derföre framställda motiveringen. Så väl
de inom Ilögvördiga Preste-Ståndet afgifna yttranden vid remissen af den motion,
som framkallat detta betänkande, som min egen mångåriga erfarenhet såsom lärare,
hafva hos mig stadgat den öfvertygelse, att Rektorer så väl vid högre sorn
lägre elementar-läroverk böra hafva en genom fullmagt tryggad och fast ställning.
Till stöd för denna åsigt kan tillika åberopas, att Rikets Ständer, i sin
vid sistlidne riksdag afgifna underdåniga skrifvelse angående åttonde Hufvudtiteln,
i fråga om huruvida rektoratet vid elementar-läroverken borde vara stadigt
eller flyttbart, bland andra motiver anfört: att, om i hvarje annan förvaltningsgren
bestämda styresmän med en fast ställning och icke blott tillförordnade
för några få år i sender, anses nödige, sä torde behofvet deraf icke mindre
göra sig gällande inom läroverken. Upprätthållandet af ordning ibland ett talrikt.
antal lärjungar af olika åldrar fordrar, just för det att mildhetens medel
skola företrädesvis vara för ändamålet tillräckliga, en stark myndighet i den
styrandes hand. Uppgiften att. framkalla och befrämja en harmonisk samverkan
mellan ett större antal lärare förutsätter icke allenast ett öfverlägset, utan äfven
ett längre fortsatt personligt inflytande. I afseende på undervisningen är det
vid den mångfald och det omfång, hvartill denna i sina särskilda grenar numera
utvecklat sig, af synnerlig vigt, att enhet vid behandlingen gör sig gällande,
hvilken måste i första rummet utgå från läroverkets styresman och från den
djupare insigt i undervisningskonsten och undervisningsämnenas inbördes sam
-
X
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 44.
man häri", som han endast genom ett längre fortsatt studium och utvidgad erfarenhet
kan förvärfva. Den farhåga, hvilken synes hafva framkallat motionärens
förslag, att ett läroverk kunde få till styresman under en lång följd af år en
dertill alldeles olämplig person, synes mig väsendtligen vara undanröjd genom
78 § af den gällande skolstadgan och den i samma stadga utvidgade ansökningsrätten,
hvilken numera icke är inskränkt till lärarepersonalen vid läroverket,
såsom mången synes hafva föreställt sig förhållandet vara, och hvaraf det
försporda missnöjet med ifrågavarande lagförändring torde vara att förklara, hvaremot
enligt 1856 års stadga nämnde farhåga snarare kunde synas hafva något
skäl för sig, emedan valet af Rektor då var inskränkt inom de vid läroverket
anställde lärare.
Om den af Utskottet föreslagna förändringen tillstyrktes af Rikets Ständer
och gillades af Kongl. Majit, vore det i min tanke att befara, det lärde och för
den magtpåliggande rektorsbefattningen fullt skicklige sökande skulle uteblifva,
hvaremot vissheten om fullmagt på den sökta tjensten och en derpå grundad
fast och oberoende ställning just skulle framkalla utmärkte mäns ansökningar till
befattningen. Dessutom synes det mig vara inkonseqvent, att, då de öfrige iärarne
förses med fullmagt, en olikhet skulle ega rum ensamt i afseende på Rektorerna.
Också finnes, så vidt jag känner, intet annat land, der Rektorer vid elementarläroverken
tillsättas blott tills vidare medelst förordnande, under det alla de andre
Iärarne innehafva fullmagter på sina tjenster. I betraktande häraf, och då
det enligt min tanke icke blott skulle vittna om ett alltför stort vacklande i
grundsatser, utan äfven vore ett nedsättande af representationens värdighet, om
Rikets Ständer, då deras åsigt i denna fråga så nyligen, som ofvan är visad t,
blifvit i alldeles motsatt riktning tillkännagifven och af Kongl. Majit i nåder
gillad samt i lag den 29 Januari 1859 stadgad, skulle nu ånyo i underdånighet
anhålla om förändring i samma nådiga stadga, och detta oaktadt erfarenheten
på så kort tid omöjligen kunnat gifva något afgörande vittnesbörd om behofvet
af den föreslagna förändringen, finnér jag mig ega all anledning att för
min del vördsamt tillstyrka
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.»
Häruti hafva hufvudsakligen instämt: Herrar Uggla, C. G., och Ros, A. E.,
Kyrkoherden O tierström, Prosten Collén, Prosten Modigh, Kontrakts-prosten Lodell,
Kyrkoherden Ternström samt Rektor Selggren.
af Herr Rosensvärd, J. H.: »Då Kongl. Majit, med bifall till Rikets
Ständers vid sista riksdagen gjorda hemställan, under 29 Januari 1859 stadgat,
att vid hvarje elementar-löroverk skall finnas ständig Rektor, synes mig mindre
lämpligt, att Ständerne nu, knappast mer än ett år efter den nya författningens ut
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulslcollels Betänkande N:o 4o.
5
färdande och innan någon erfarenhet om dess verkningar ännu kunnat vinnas,
hos Kongl. Majit anhålla om en förändring, hvarigenom Rektorerne skulle komma
på ännu mera rörlig fot än då rektoraten genom årliga val tillsattes.»
Häruti instämde Grefve Taube, H. A.
IT:O 4å
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Mars 180 0, kl. 12 mide!.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om åtgärders vidtagande
till förekommande af olofligt lotterispel.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hafva Öfverlemnats två motioner
i detta ämne, väckta inom Hederv. Bonde-Ståndet:
l:o af Sven Heurlin från Kronobergs län, som andragit, hurusom, då efter
heta strider det Svenska Nummerlotteriet slutligen genom lag upphäfdes, atsigten,
om ock icke i bestämda ordalag uttryckt, dervid varit, att alla andra
lotterier, vare sig in- eller utländska, skulle för alltid förvisas ur Sverige. Erfarenheten
hade emellertid ådagalagt, att böjelsen för spel på utländska lotterier
här i landet betydligt tilltagit. I de allmänna tidningarne annonserades tid efter
annan oblygt om sådana lotterier, och lottsedlar utbjödos under lockande förespeglingar,
hvarigenom den enfaldiga, som läte sig tubbas, tillskyndades förlust,
sorg och förtviflan öfver felslagna förhoppningar samt penningar droges ur landet. Till
förekommande häraf har motionären föreslagit, att stor plikt och strängt straff mätte
stadgas för försäljning af alla slags lottsedlar samt för deras utbjudande till salu
i tidningarne eller på annat sätt;
2:o af Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län, hvilken, enär erfarenheten
visat, att Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844 saknade erforderlig tydlighet
för att vara fullt verksam för sitt ändamål att förhindra lotterier, hemställt,
att, såsom tillägg till nämnde Kongl. Förordning, måtte stadgas ansvar ej mindre
G
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UlskoUelt Betänkande N:o 46'.
för myndighet, hvilken lemnade tillstånd till lotteri i andra än de i lag tillåtna
fall, än äfven för den som tryckte eller befordrade inbjudning eller tillkännagifvande
till deltagande i olofligt lotteri.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande;
och då Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844 stadgar uttryckligt, förbud
mot lotterispel, äfvensom ansvarspåföljder för öfverträdelser deraf, hvilka
lemna rum för utöfvande af tillbörlig stränghet; samt de i öfrigt föreslagna tilläggen
till nämnde författning synas Utskottet dels icke lämpliga, dels ock, hvad
särskildt rörer behofvet. af lagbestämmelser emot tryckning och spridning af lotteriannonser,
bero på tolkning eller ändring af 2 och 3 §§ i gällande Tryckfri
hets-förordning, hvarmed det icke tillkommer Utskottet att taga befattning,
får Utskottet vördsamt hemställa
att ifrågavarande motioner icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Mars 18(10.
\:o
Alik. till Exp.-Utsk. den 14 Ma j 1800, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af vackt motion i fråga om Rotering,‘tskyl
digheten
inom. Elfsborgs Län och pä Dalsland.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har Ilederv. Bonde-Ståndet
remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen J. Smedberg, från Elfsborgs län, väckt
förslag, hvaruti Johan Andersson från samma län sig förenat, och har motionären
anfört hurusom, till följd af Kongl. Brefvet den 10 September 1811, de
inom Elfsborgs län och Dalsland förlagda stamrotar måste lemna deras sol
-
Allmänna besvärs- neli Ekonomi-Utskottets Betänkande I\':o 4G.
7
(later mulbete, bränsle och gödsel utan ersättning eller deltagande af de öfrige
rote-intressenterna; ett förhållande sä mycket obilligare som Kongl. Brefvet den
28 Oktober 1807 synes antyda att stainrotarne icke ensamt dessa förnödenheter
böra bestå. Då föröfrigt vid Indelningsverkets upprättande en jemlildiet i
roteringsbördorne varit afsedd, samt det för Elfsborgs regemente fastställda knektekontrakt
icke heller ålägger stamroten större skyldighet än de öfriga hemmanen,
som stå med i roten, än endast i afseende på sjelfva knektetorpet, har motionären
föreslagit: att Rikets Ständer må i underdånig skrifvelse anhålla att Kongl.
Maj:t täcktes, med upphäfvande af Kongl. Brefvet den 10 September 1811, förklara
det skyldigheten för de inom Elfsborgs län och Dalsland förlagda soldatrotar
att lemna mulbete till soldatens kreatur, samt gärdsle och vedbrand, åligger
samtlige rote-intressenterna i mån af hemmanens rotering; och att der
något hemman är så aflägse beläget att det icke kan in natura utgöra dessa
prestanda, billig ersättning till stainrotarne, som sådant bestå, måtte erläggas.
Då Kongl. Maj:t, till följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse om
nödvändigheten att närmare bestämma de afgifter, som utrotar vid Indelta regementerna
borde betala till stainrotarne uti jordlega för soldattorpen och hvarvid
Rikets Ständer ansett böra iakttagas, att de stamrotar, hvilka, enligt Indelningsverket,
voro förklarade skyldige att, utan ersättning af hjelprotarne, bestå de
soldaten tillerkända förmåner, voro till ersättning oberättigade, i Bref till
Krigs- och Kammar-kollegierne den 28 Oktober 1817 nådigst förklarat: »Inom
Skaraborgs och Elfsborgs län och Dalsland och vid de inom dessa län inroterade
Skaraborgs, Westgötha-Dals och Elfsborgs regementen, utstaka ej knektekontrakten
något vederlag för soldattorpet, emedan det hemman, på hvars egor detta
är anlagdt, vid roteringen mindre andel är påförd; i följd hvaraf och med tili—
läinpning af Rikets Ständers (i underdånig skrifvelse den 15 Maj 1815) yttrade
grundsats, någon ersättning åt stainrotarne vid dessa tre regemente!- ej kan ega
ruin»; och då detta förklarande genom Kongl. Maj:ts nådiga resolution, uppå
åtskiilige Riksdagsfullmägtiges af Bonde-Ståndet ansökning den 18 Augusti 1818
blifvit ytterligare bekräftadt; samt enär Kongl. Maj:t i anledning af Rikets Ständers
underdåniga hemställan vid 1823 års riksdag, genom nådigt Bref den 15
Mars 1820 bilällit, att Konungens Befallningshafvande i de län, der stridigheter
oin planpenningar ännu kunde uppstå, egde i likhet med hvad den 13 Oktober
1812 blifvit föreskrifvet, söka befordra frivilliga överenskommelser emellan
stam- och utrotarne, anser Utskottet sig böra hemställa
att ifrågavarande motion ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Mars 1860.
8
Allmänna Besvärs- och Ekon omi-Biskal lett Betänkande N:o 4 7 ■
.VO 47
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Mars 1860, kl. 12 widd.
Betänkande, i anledning af' väckt motion om. andning i liangi. Förordningen
den 1 Oktober i858, angående tillverkning, vård
och försäljning af krut.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning har blifvit
öfverlemnadt en inom Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Jan sindersson
från Kopparbergs län väckt motion, deruti är vordet anförd t att, ehuru,
såsom nödigt och tillbörligt vöre, omförmälde Kongl. Förordning hufvudsakligen
och väsendtligen afsåg att meddela de föreskrifter, genom hvilkas iakttagande
skulle i möjligaste måtto förebyggas de för menniskors lif och egendom vådliga
följder, som eljest kunde uppkomma af vårdslöshet eller oförsigtighet vid krutets
handterande och transporterande, hade dock erfarenheten redan visat, att åtskilliga
stadganden, som i ordalydelsen äro tvetydiga eller för trafiken med denna
vara mer än nödigt hinderliga, behöfde en ändamålsenlig förändring, särdeles
hvad angick 20 och 21 §§:na.
Sålunda stadgades i 20 §, att å de kärl, i hvilka krut för transportering
inslås, skall med tydliga bokstäfver finnas utsatt »dels ordet krut, dels ock bestämmelseorten
samt afsändarens och einottagarens namn». Hvad beträffade den
sista bestämmelsen, hade den vid tillämpningen visat sig så tvetydig, att afsändare,
med full afsigt och vilja att ställa sig författningen till noggrann efterrättelse, dock
genom det obestämda i ordet »emottagare» äfventyrat icke allenast att förlora
afsänd vara, utan äfven att fällas till högst betydliga och i förhållande till den
oafsigtliga
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottels Betänkande N:o 47.
9
oafsigtliga förseelsen ingalunda billiga böter. — Om till exempel en reqvirent,
boende i Stockholm, anmodade fabrikant i Dalarne att för sin räkning till uppgifven
kommissionär i Gefle för vidare fortskaffning afsända ett parti krut, kunde
med skäl frågas, hvilken vore den rätta emottagaren, hvars namn borde å
krutfastaget utsättas; om det vore reqvirenten eller koinmissionären. Begge kunde
anses såsom emottagare, reqvirenten i sista, koinmissionären i första hand.
Afsändaren, sorn icke kunde eller behöfde känna huru mänga och hvilka kommissionärer
begagnades för att den reqvirerade varan skulle komma reqvirenten
tillhanda, ansåg kanske rådligast att å fastaget såsom mottagare teckna reqvirentens
namn. I sin anmälan till Konungens Befallningshafvande uppgaf afsändaren,
i öfverensstämmelse med 21 §, krutets vigt, antalet af de kärl, hvari det
förvaras, bestämmelseorten, emottagarens (reqvirentens) namn samt den väg, transporten
skulle framgå. Forbonden, som hade att forsla krutet från fabriksstället
till Gefle, medförde äfven behörig forsedel, som dock naturligtvis endast hänvisade
varan till aflemnando hos koinmissionären. Nu trodde sig afsändaren, då
han ock i öfrigt iakttagit förordningens föreskrifter, hafva samvetsgrant i alla
delar ställt sig densamma till efterrättelse. Emellertid hände att krutet i Gefle
togs i beslag på den grund att forsedeln uppgaf annan emottagare, än den, hvars
namn vore å de afsända krutkärlen tecknad t, nemligen reqvirentens, hos hvilken
krutet dock i sista hand skulle stadna.
Hvad nu exempelvis blifvit anförd t hade äfven i verkligheten redan handt,
att nemligen, tvärt emot författningens syfte, till följd af en tvetydighet i en af
dess bestämmelser, egaren blifvit dömd förlustig sin egendom och derjemte såsom
brottslig bötfälld, ehuru ingen afsigt kunnat honom påbördas eller han skäligen
misstänkas att hafva velat annorlunda förfara, än i enlighet med författningens
föreskrift. Derföre, och då lagen borde af-e betryggande af hvarje medborgares
egande-rätt, syntes nödigt att 20 § så förändrades, att författningens syftemål
vunnes, utan att blottställa en i alsigten laglydig medborgare för möjligheten icke
allenast att beröfvas sin egendom utan äfven att fällas till betydliga böter. Då
dels genom den föreskrifna anmälan hos Konungens Befallningshafvande, dels genom
forsedel eller behörig förpassning, tillräckligen upplystes såväl om krutets bestämmelseort,
som ock hvilken vore afsändare och hvilken vore mottagare både
i första och sista hand, syntes det för vinnande af trygghet vid transporten, hvilket
egentligen åsyftades, vara fullt tillräckligt, om å kärlet, hvari krutet förvarades,
allenast funnes utsatt ordet Krut.
Vidare och då i 21 § fem centner uppgåfvos såsom det största qvantum
krut, som lofligen kunde transporteras utan iakttagande af de för trafiken hindrande
omvägar och omständigheter, sorn denna paragraf föreskref, så syntes denna
bestämmelse icke hafva annan grund, än att fem centner blifvit ansedda såsom
Bill. till R. St. Prot. IS ii 9 & 1860. S Sami. 13 Hafi. 2
10
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 47.
vanligt lass efter en dragare. Men då icke blott fem utan ända till tio centner
utgjorde ett ganska måttligt enbetslass, och en olycka, som genom fem centners
explosion möjligen kan inträffa, redan vore så förödande, att genom explosion af
tio centner den icke synnerligen kunde förökas, ansåg motionären att, utan trygghetens
förminskande, men till de trafikerandes stora båtnad, detsamma kunde
medgifvas för 10 centner, som för fem centner och derunder nu finnes medgifvet.
Slutligen och hvad beträffade kruts transporterande sjöledes syntes författningen
erfordra sådana modifikationer uti nu gällande bestämmelser, att sådan
transport icke, utöfver hvad tryggheten kunde kräfva, måtte till de trafikerandes
skada försvåras.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om följande förändringar
i Kongl. Förordningen af den 1 Oktober 1858:
l:o att 20 § måtte erhålla följande förändrade lydelse: ”krut, som från ort
till annan, land- eller sjövägen försändes, skall, då det öfverstiger tio skålpund,
vara inneslutet i väl instufvadt och öfvertäckt kärl, så beskaffadt som § 14 föreskrifter,
och hvarå med tydliga bokstäfver skall finnas utsatt ordet krut. Den
som häremot bryter &c.»
2:o att 21 § må i första punkten erhålla följande förändrade lydelse: ”Vili
någon från ort till annan landvågen fortskaffa krut i större myckenhet än tio
centner, gore, inom åtta dagar &c.»
3:o att förordningen, i hvad den rörer kruts transporterande sjöledes, må
i allmänhet så omredigeras, att den till trafikerandes skada och betungande icke
försvårar eller hindrar sådan transport utöfver hvad nödig och erforderlig försigtighet
kan kräfta.
De §§ af förenämnde förordning, uti hvilka ändring är vorden föreslagen,
hafva följande lydelse:
§. 20.
»Krut, som från ort till annan land- eller sjövägen försändes, skall, dådet
öfverstiger tio skålpund, vara inneslutet uti väl instufvadt och öfvertäckt kärl, så
beskaffadt, som § 14 föreskrifter, och hvarå med tydliga bokstäfver skall finnas
utsatt dels ordet krut, dels ock bestämmelseorten samt afsändarens och emottagarens
namn. Den, som häremot bryter, bote från och med femtio till och
med ett hundra Riksdaler, och vare krutet förverkadt.»
§ 21.
»Vill någon från ort till annan landvågen fortskaffa krut i större rnycke.nhet,
än fem centner, gore, inom åtta dagar före transportens afgång, derom an
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulsliotlels Betänkande N:o 47.
11
milian hos Yår Befallningshafvande i det län, inom hvilket eller hvarifrån afsändningen
är ämnad att verkställas och uppgifve dervid såväl krutets vigt och
antalet af de kärl, hvaruti det förvaras, som bestämmelseorten och emottagarens
namn, samt den väg transporten skall framgå. Derest krutet är afsedt att försändas
till ort utom länet, varde afsändarens berörde anmälan genom Yår Befallningshafvandes
försorg delgifven Vår Befallningshafvande i det angränsande län,
hvarigenom krutet skall fortskaffas, med underrättelse derjemte 0111 stället hvarest
och tiden då kruttransporten kommer att vid lånegränsen inträffa. Uppgår
krutqvantiteten till mera än tjugo centner, ankomme på Vår Befallningshafvande
att, om så nödigt anses, förordna tillsyningsman för krut-transportens beledsagande
till bestämmelseorten på afsändarens bekostnad. Arfvode och resekostnad
för sådan tillsyningsman bestämmes af Vår Befallningshafvande, derest ej
öfverenskommelse derom med afsiindaren uppgöres. Fordon, hvarpå krut forslas,
skall föra röd flagg och må aldrig lemnäs utan tillsyn. Under färdandet genom
stad eller köping får intet uppehåll ega rum.»
De af motionären framställda förslagen hafva af Utskottet blifvit tagna i öfvervägande
; och hvad först angår den ifrågaställda förändringen af § 20, så,
enär föreskriften att å de för transport af krut begagnade kärl skall finnas utsatt,
jemte ordet krut, bestämmelseorten samt afsändarens och emottagarens namn.
lätteligen kan, såsom motionären uppgifvit, leda till oafsigtlig öfverträdelse af
författningen, äfvensom till obefogade beslags-åtgärder, och antagas bör att krut
i större myckenhet än tio skålpund icke afsändes utan frakt eller forsedel, deraf
upplysning erhåiles om bestämmelseorten samt afsändarens och emottagarens namn,
anser Utskottet, hufvudsakligen med afseende derå, att en mera omfattande påskrift,
som särdeles å mindre kärl svårligen kan med nödig tydlighet utsättas,
afleder uppmärksamheten från det egentligen vigtiga ordet krut, sig ega anledning
hemställa:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majrti underdånighetanhålla
att i § 20 af meranämnde nådiga förordning, orden: »hvarå
med tydliga bokstaf ver skall finnas utsatt dels ordet Krut,
dels ock bestämmelseorten samt afsändarens och emottagarens
namn» måtte förändras till: »hvarå med tydliga bokstaf
ver skall finnas utsatt ordet Krut.»
Beträffande motionärens yrkande att § 21 måtte undergå den förändring,
att, i stället för en krutqvantitet af endast fem centner, tio centner krut må,
utan föregående anmälan hos Kongl. Majits Befallningshafvande, kunna från ort
till annan få landvågen fortskaffas, sä, enär Utskottet, lika med motionären, har
anledning antaga, att bestämmandet af fem centner haft sin grund hufvudsakligen
i den omständighet, att denna vigtqvantitet ansetts i allmänhet motsvara ett
12
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UlskoUels, Betänkande N:o 47.
vanligt hästlass, men bekant är, att i bergslagsorter dubbelt så stor tyngd gemenligen
fores efter en bäst, och bibehållandet af den nuvarande föreskriften
skulle hafva till följd, att för åstadkommande af fullt lass, andra effekter måste
forslas i förening med krut, hvilket, enligt Utskottets åsigt, kan gifva anledning
dertill, att mindre försigtighet vid transporten iakttages, och att derigenom
större fara uppstår, än om en tillökad qvantitet krut föres, utan sammanbland
ning
med andra varor, anser Utskottet sig kunna tillstyrka
Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
att det i § 21 stadgade belopp af fern centner må, med
bibehållande af §:ns lydelse i (ifrigt, ändras till tio centner.
Hvad slutligen vidkommer motionärens yrkande om ändring af föreskrifterne
i afseende på kruts transporterande sjöledes, så, enär ej är vordet uppgifvet i
hvilka hänseenden dessa föreskrifter, som innefattas i förordningens 25:te till och
med 34:de §, förmenades böra förändras, samt Utskottet för sin del icke anser
någon ändring i samma stadganden af behofvet påkallad, hemställes
att motionen i denna del ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Mars 18G0.
Reserva tion
anmäldes af Herr Nordenfelt, E. IV.: »Emot Utskottets beslut i l:a och 2:a
punkterna af betänkandet N:o 47 får jag reservera mig, dels derföre, att de af
motionären yrkade förändringar i Kongl. Förordningen af den 1 Oktober 1858
röra ett så enskildt förhållande att det icke bör bli föremål för Rikets Ständers
åtgärd, då de krutbruksegare, sorn intressera sig för ändringarne, sannolikt kunna
vinna hvad de finska, så vida inga hinder i sakens egen beskaffenhet möta, om
de till Kongl. Maj:t ingå med underdånig ansökning derom, dels äfven, hvad
2:dra punkten vidkommer, emedan 5 centner krut redan är en så betydlig mängd,
att stora olyckor kunna derigenom inträffa, om antändning sker, hvarföre jag
icke kan finna skäl att förorda att 10 centner, som naturligtvis skulle kunna
åstadkomma vida större förödelse än 5 centner, må få föras genom landet, utan
att dess innevånare blifva i förväg underrättade derom, helst nu gällande föreskrift
icke medför annan olägenhet för afsändaren, än att han, om han vill på en gång
afsända mer än 5 centner krut, då måste åtta dagar före afsändningen bestämma
Allmänna Besvärs- och Jtkönomi-UtskoUcls Betänkande N:a 48.
13
tiden för transportens afgång och derom göra anmälan hos Konungens Befallningshafvande,
och föreslår jag fördenskull:
att Rikets Ständer må lemna motionen utan afseende.
Häruti instämde Herr Uggla, C. G., Herr Silfverstolpe, F. 0., Herr liosensvärd,
J. IL, Herr Bos, A. E., Herr Biskop Millén samt Herr L. J. Lovén.
Afco •#*.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Mars 1860, kl. 12 lnidd.
Betänkande, i anledning af värkt motion örn afverkning och försäljning
af skog från Prestc-boställen för beredande af medel
lill Penslons-fonder för Ecklesiastika t/enstemäns enkor och
barn.
Uti en inom Hög v. Preste-Ståndet väckt och till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion har Komministern Svartengren, jemte åberopande
af motionen bifogadt »förslag till reglemente för en petisions-inrätt
ning
för Ecklesiastike tjenstetnäns enkor och barn inom Carlstads stift», fästat
uppmärksamhet på de hinder, sorn, till följd af bristande tillgångar, mött för detta
förslags bringande till verkställighet, äfvensom på svårigheten att fä en dylik för
hela riket gemensam pensions-inrättning ordnad, i sammanhang hvarmed den pensionering
medelst nådår, som för närvarande egde rum, kunde helt och hållet
upphöra. En snar lösning af detta problem i dess helhet vore ej att emotse;
men problemet kunde dock partiel t, inom vissa stift lösas. Inom Carlstads och
troligen äfven flera andra stift funnos nemligen ett större antal pastors- och kapellans-boställen,
hvilkas tillgång på skog vida öfverstego boställenas egna be
-
14
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande iV.o 4 ti.
hof. Denna skogstillgång, derest den finge fritt disponeras, skulle, åtminstone i
Carlstads stift, utan att skogarna anlitades till mehn för boställsinnehafvarnes rätt
till afverkning för husbehof, lemna så betydlig behållning att deraf kunde bildas
en pensionsfond, hvarå räntan vore tillräcklig för bestridande af de årliga
utgifterna. Om ock denna förhoppning syntes alltför dristig, kunde likväl såsom
säkert antagas, att ifrågavarande försäljning af skogs-effekter skulle lemna så
stora bidrag till pensions-fonderna, att några särdeles betungande afgifter från
delegarnes sida ej skulle behöfvas, samt allt understöd af statsmedel kunna umbäras.
Då motionären emellertid ej velat ifrågasätta någon total albrukning af prestgårdarnes
skogar utan endast blädning, der sådan, utan skada för boställs-innehafvarens
afverkning för husbehof, kunde ske, men tillika ansett den skogsafverkning,
som sålunda kunde komma ifråga, böra ställas under säkra kontroller,
har motionären föreslagit:
l:o att i Carlstads och andra stift, der stora prestgårds-skogar funnos, en
fjerdedel af alla friska furu- och granträd, som vid alnars längd, holle 12
tum i topp och derutöfver, måtte från de pastors- och kapellansbol, sorn vore
försedda med större tillgång på skog än för husbehofs bruk erfordrades, och
hvilkas skogar ej vore för särskilda ändamål redan disponerade, få utsynas,
stämplas och å öppen auktion försäljas;
2:o att de å dessa skogar befintliga masteträd och spiror, änskönt Kronan
tillhöriga, måtte antingen inlösas af Staten eller till försäljning lofgifvas;
3:o att utstämpling af omförmälda skogs-effekter borde verkställas af skogsbetjening
i närvaro af boställs-innehafvare, krono-, konsistorie- och sockne-ombud
samt att skogs-effekterna derefter skulle på offentlig, genom Konungens Befallningshafvandes
försorg kungjord och i allmänna tidningarne pålyst, auktion försäljas
till afverkning under fem år emot betalning terminvis under 10 år; och
skulle, såsom vilkor för godkännande af köpeanbud, köparen ställa säker borgen
hos Konungens Befallningshafvande ej allenast för inropet utan ock för den skada,
som genom öfverskridande af den medelst köpet vunna afverkningsrätt kunde
blifva skogarne tillskyndad; samt
4:o att de afbetalningar, som å dessa skogsköp komme att ske, insattes i
Rikets Ständers Bank till förräntning mot 4 procent och reserverades till dess
alla inbetalningar för 10 år influtit, då stiftens deputerade borde sammanträda
och fatta beslut om hemställan till Kongl. Maj:t i afseende å tiden för verkställighet
af föreslagna pensions-reglementen samt nådårens afskaffande.
Då motionen i allmänhet åsyftar inskränkning ej mindre i den dispositionsrätt,
af prestc-boställens skogar, som genom gällande författningar blifvit församlingarne
och, boställs-innehafvarne medgifven, än äfven i de rättigheter Kronan
i afseende å dessa skogar sjelf sig förbehållit; men, enligt Utskottets åsigt, ät
-
Allmänna besvärs- och Ekonomi-UiskoUels Betänkande N:o 49.
15
gärder i den riktning motionären föreslagit icke äro lämpliga eller böra ega rum
för det af honom angifna ändamål, får Utskottet, som vid sådant förhållande icke
finner skäl att ingå i närmare pröfning af de särskilda bestämmelser motionen
innefattar, vördsamt hemställa:
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Mars 1860.
S o 4.9.
Anki till Éip.-Utsk. den 14 Mars 1860, kl. 12 tnidd.
Betänkande^ i anledning af väckte motioner om upphäfvande af den
enskilde skådespelare och konstidkare med flere ålctgde
skyldighet att för deras representationer erlägga af gifter
till Kongl. Theaterns och Hof-Kapellets Pensionskassor,
Till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hafva blifvit
öfverlemnade två motioner, väckte hos Högloft. Ridderskapet och Adeln af Herr
Grefve Adlersparre) C. A., och inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Herr C. F.
Ridderstad, deruti uppmärksamheten fästats å obilligheten af den beskattning,
som Kongl. Theatern, på grund af Kongl. Brefven den 14 Maj 1789 och den
30 Juli 1831, utöfvar på enskilda i landsorten kringresande theatertrupper, hvilka
i enlighet med föreskrifterna i nämnde Kongl. Bref hafva skyldighet att för deras
representationer erlägga bestämda algifter till Kongl. Theatern och till HofKapellets
Pensions-kassa; varande af Herr Grefve Adlersparre anfördt, hurusom
16
Allmänna Besvärs- och Ek ono m i - Ui sk otida Betänkande N:o 49.
denna beskattning vore för enskilde skådespelare i hög grad betungande, saint
att densanuna nu mera än förr måste anses obefogad, sedan Kongl. Theatern
erhållit ett större statsanslag i anledning hvaraf motionären föreslagit, att Rikets
Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att ofvannämndo afgifter
måtte upphöra.
Herr Ridderstad har, med åberopande af Svenska Folkets urgamla rätt att
sig sjelf beskatta, ansett vigtigt att befogenheten af hvarje skatt, som tillkommit
på annat sätt, underkastades en allvarlig pröfning. Tillkomsten af dessa afgifter,
såsom laglig beskattningsfråga, kunde anses vara ganska tvifvelaktig. Man borde
dessutom ej oskäligt betunga de kringresande theatertrupperna, hvilkas ekonomiska
ställning i allmänhet ej vore afundsvärd.
Landsortstheatrarne begärde inga anslag; de begärde endast att få tillgodonjuta
rättigheter och fördelar i likhet med all annan företagsamhet. Den vid
dessa theatrar tjenstgörande personalen begärde icke heller något annat, än att,
i likhet med landets öfrige innevånare, icke betungas med några afgifter utöfver
dem, som Bevillnings-förordningen föreskrifver, såväl hvad yrke, som person beträffar.
Motionären har på dessa skäl föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att ofvannäinnde 2:ne Kongl. Bref, såvidt
de angå inländske skådespelare och konstidkare, i nåder upphäfvas.
Kongl. Brefvet af den 14 Maj 1789 innehåller, bland annat, att Kongl.
Majit till någon ytterligare inkomst för Kongl. Dramatiska theatern velat ålägga
en afgift uppå alla kringvandrande personer, som uppföra skådespel, taskspelerier,
konstridningar, luftspringningar, lindans, djurdans, skuggspel, fyrverkerier
m. m. i så måtto att vid de nio första representationerna af alla de större, nemligen
taskspelerier, luftspringningar, lindans, djurdans och skuggspel öfver hela
riket, en tredjedel af inkomsten tillfaller theatern. Taskspelare med de öfrige,
sorn hade representationer inom hus, skulle betala två Ridr för hvarje dag de
efter gjorda anslag visade sina konststycken. Lika mycket skulle jemväl erläggas
för konserter, dock icke för andra än sådane, som uppfördes af eller genom
personer, hvilka tillhörde Hof-orchestern.
Häruti hafva af förekomna anledningar genom Kongl. Brefvet den 5 Mars
1807 blifvit gjorda följande förklaringar och tillägg till förstnämnde Kongl.
Bref;
l:o att alla de, som erhållit eller erhålla privilegium att i riket uppföra
skådespel, utan att vara bundne vid någon viss stad, skulle till Dramatiska theaterns
fond erlägga eli afgift af två Ridr Biko för hvarje representation, hvarå
sjelfva anslaget eller affischerna borde tjena till en lätt och säker kontroll.
2:o
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskollcts Betänkande N:o 49.
17
2:o att uti Göteborg1, Norrköping, Carlskrona, Malmö, Gefle, Örebro och
Christinehamn alla konstridare, eqvilibrister och fyrverkare, hvilka vanligen pä
en gång förena den största folkmängden, böra betala fyra ll:dr B:ko för hvarje
representation, men deremot de öfriga, såsom taskspelare, de som uppföra skuggspel
och djurdansning, visa vaxbilder, samt öfrige konstmakare två R:dr B:ko,
efter anslag. Börandes de, efter samma klassifikation, i de öfriga rikets städer
erlägga hälften eller två och en R:dr B:ko för representationer.
3:o att som i Stockholm handt det konstridare, eqvilibrister och dylika personer,
sedan de erlagt för de nio första representationerna tredjedelen af inkomsten
till Dramatiska theatern, sedermera längre tid och ända till 2:ne år uti
hufvudstaden qvarblifva samt för sina fortfarande representationer ansett sig fria
från all afgift; men sådant icke vore billigt, då de i betydlig mån genom minskadt
antal åskådare gjorde theatern förfång; så komme den fastställda afgiften
för dessa personers representationer eller en tredjedel af inkomsten för de nio
första representationerna att efter ett års förlopp till theaterns förmån förnyas; och
4:o att emedan mindre betydliga taskspelare och dylika personer genom
sina representationer i Stockholm haft så liten förtjenst, att vid deras afresa afgiften
af dem icke kunnat utkräfvas eller erhållas; så anbefalldes Öfver-Ståthållare-embetet,
att så snart tillstånd åt någon lemnades att i hufvudstaden efter
anslag visa taskspelerier, vaxbilder, djurdans eller dylikt, genast derom underrätta
Kongl. Spektakel-direktionen, som då egde pröfva, huruvida afgiften kunde
nedsättas till en R:dr B:ko för hvarje gång eller på annat sätt modereras.
Uti det af Kongl. Majit den 28 Juni 1820 stadfästade reglemente för Kongl.
Theaterns Pensions-inrättning är stadgadt, att till Pensions-kassan och till förmån
för Ballet- och Chör-staterna skulle anslås den afgift, som kringvandrande
personer för sina skådespel, vare sig af hvad slag som helst, äro, enligt Kongl.
Brefven den 14 Maj 1789 och den 5 Mars 1807 pligtige att utgöra.
Kassans öfrige inkomster bestå af pliktpenningar, delegares afgifter, inkomsten
af ett årligt benifice-spektakel samt räntorna å Pensions-kassans kapital.
Enligt hvad Utskottet inhemtat uppgick detta kapital vid 1859 års slut till
252,265 Ridr Ruut och ränteafkoinsten för samma år till 12,433 Ridr 21 öre
samma mynt.
Genom Kongl. Brefvet den 17 December 1858 äro pensionerna bestämda
till ett antal af 37, att utgå med ett belopp af 16,800 Ridr Runt. Det till
pensionernas fulla utgörande och till bestridande af andra utgifter vidare erforderliga
utgifts-belopp, hvartill ränte-afkomsten icke är tillräcklig, måste således
fyllas af förenämnde ytterligare inkomster, hvilka alla likväl äro af tillfällig beskaffenhet.
Bih. till H. St. Brot. US9 8j Udo. S Sami. 13 lläft. 3
18
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 49.
Genom nådigt Bref af den 30 Juli 1831 har Kongl. Majit vidare, uppå
derom gjord underdånig ansökning, bifallit att af alla kringvandrande personer,
sorn uppföra skådespel eller för allmänheten visa taskspelerier, konstridning, lindansning,
djurdansning, menagcrier, skuggspel, fyrverkerier med mera dylikt, skulle
såsom bidrag till en för IJof-kapellet bildad Pensions-inrättning från 1832 års
början erläggas två R:dr B:ko för hvarje dag de efter gjorda anslag gåfvo sådane
representationer; dock att i händelse de begge särskilda afgifterna till Kongl.
Theaterns Pensions-inrättning och till Hof-kapellets Pensions-kassa icke till fulla
beloppet kunde uttagas, Kongl. Theaterns Pensions-kassa företrädesvis skulle dess
andel utbekomma.
Beloppet af ifrågavarande skådespels-afgifter har i medeltal för Kongl. Theaterns
Pensions-kassa under åren 1850—1855 något understigit 3,000 R:dr och
under åren 1856 —1859 något öfverstigit 3,000 R:dr R:mt, samt för Hof-kapellets
Pensionskassa under de sista 5 åren i medeltal uppgått till 3,200 R:dr
Rimt.
Under riksdagen åren 1844 och 1845 väcktes jemväl ett med de nu ifrågavarande
likartadt förslag; och Utskottet har då, bland annat, på det skäl att
kassorna, derest afgifterna af enskilda skådespel upphörde, utan att en deremot
svarande ersättning från annat håll bereddes, skulle sättas ur stånd att fullgöra
pensioneringen, hemställt att förslaget ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Då Utskottet nu går att meddela sitt utlåtande i ämnet, anser Utskottet
det böra tagas i betraktande att, enligt gällande Bevillnings-förordning, dessa enskilde
skådespelare och konstidkare med flere redan äro i likhet med hvarje annan
utöfvare af yrke ålagde att skatta till Staten samt att viss afgift bör erläggas,
för hvarje af dem gifven representation. Att de dessutom skola betungas
med afgifter till pensions-kassor, bildade för andra konstnärer, och i hvilka de
sjelfve icke ega någon delaktighet, kan ej synas med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
Den omständighet att genom afgifternas upphörande, kassorna
kunna komma i förlägenhet i afseende på utvägar att fullgöra pensioncrings-skyldigheten
bör ej betraktas såsom giltigt skäl för dessa afgifters fortfarande, såvida
denna slags beskattning ej stödjer sig på rättvisa grunder.
Då dessa skäl gälla för alla de i ofvannämnde stadganden omförmälde konstidkare
m. fl. samt inkomsten af dem utaf dessa personer, hvilka icke kunna anses
i motionerna direkt afsedda, utgör minsta delen af de ifrågavarande afgifterna,
får Utskottet, som anser förstärkningen af pensions-fonderna, derest sådan
är behöflig mera rättsenligt böra på annat sätt fonderna beredas, med anledning
af motionerna hemställa:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Kongl. Brefven den 14 Maj 1789, den 5 Mars
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vlskotlels Belänkande N:o 4 9- 19
1807 och den 30 Juli 1831 varda till all kraft och verkan
upphäfne.
Stockholm den 13 Mars 1860.
Reservation:
af Herr Biskop Millén, isynnerhet emot den utsträckning Utskottet gifvit
åt sitt tillstyrkande utöfver hvad motionärerna föreslagit.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 1860.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial Niis 50 och 51.
1
.M 50.
Ank. till Exp.-tltsk. don 20 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Betänkandet N:o 3.
Ofvan nämnde Betänkande, som innefattar yttranden i anledning af föreslagna
bestämmelser till minskande af transportsökandet bland Presterskap et, liar blifvit
af Vällofliga Borgare-Ständet äterremitteradt; men som Utskottets yttrande i
första punkten är af öfrige tre Riks-Ständ bifallet och Utskottets i andra punkten
afgifna tillstyrkande blifvit af Högloflige Ridderskapet och Adeln och Högvördiga
Preste-Ståndet afslaget samt af Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet,
kan återremissen icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1860.
.M 51.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 1860, kl. 2 e. i».
Memorial, i anledning af återremiss utaf Betänkandet N:o 12.
Förenämnde Betänkande, hvaruti Utskottet afstyrkt åtgärd i anledning af
väckt motion att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om afiåtande af nådig Proposition om ett nytt hofstalls uppbyggande, har blifvit af
Bilt. tili'B. St Prof. 1850 & 1860. 8 Sami. 14 Säff, 1
? Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial JY:is 52 och 53.
Höglofliga Ridderskapet och Adeln återremitteradt: men som de öfriga Riks-Ständen
bifallit samma Betänkande,
kan återremissen icke till vidare handläggning af detta ärende
föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1860.
JW 5*.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mare 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Betänkandet N:o 20.
Omförmälda Betänkande i fråga om utarbetande af Stadgar till skyddande
af inhemska artisters förlagsrätt till originalarbeten i bildande konst, har blifvit af
Vällofliga Borgare-Ståndet återremitteradt; men då samma Betänkande är vordet
af öfriga tre Riks-Stånd bifallet.
kan återremissen icke till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1860.
JV? 53.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss utaf Betänkandet N:o 29.
Vällofliga Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet hafva till Utskottet
återremitterat ofvannämnda Betänkande, i hvilket Utskottet yttrat sig öfver
väckte motioner rörande användande af kroppslig aga vid undervisningen i de ali
-
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Ali 54.
3
manna skolorne; men enär ifrågavarande Betänkande blifvit af Höglofliga Ridderskapet
oell Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet bifallet,
kunna äterremisserne icke till vidare handläggning af inotionerne
föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1860.
JW 54.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående nya och fullständigare
föreskrifter rörande rotedelegares skyldigheter att förvara rotekista.
m. ra.
Hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln har af Herr Friherre Paykull, J. G
blifvit väckt en till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion,
deruti anföres, att dä det för rotedelegare vore förenadt med omsorg, ansvar samt
åtskilliga åligganden att förvara rotelistan, syntes rättvisan fordra att den, som
hade större andel i roten, äfven längre tid förvarade kistan än den, som endast
egde en mindre del. Dä det emellertid icke torde vara lämpligt att kistan flyttades
mera än en gäng om året, borde de större delegarne i en rote så många
flera är hafva kistan hos sig qvarstående. Derjemte borde något närmare bestämmas,
hvilka åligganden tillhörde den, som förvarade kistan: om han egde någon
närmare befattning med rekrytering, då sådan förefölle; om han, såsom hittills varit
vanligt, skulle vid kronouppbörds-stäminorne betala vakansafgifter, trossmedel
&c., för att sedan söka sin ersättning hos de öfrige intressenterne m. m.
Dä de förhållanden rote-intressenter emellan, hvilka i motionen omförmälas,
dels synes lämpligen kunna genom godvillig öfverenskommelse afgöras, dels äro af
sä ringa vigt att de icke torde böra göras till föremål för Rikets Ständers framställningar
samt motionären dessutom icke ens uppgifvit, i hvilken syftning de närmare
bestämmelserne om sättet för fullgörande af vissa, rote-intressenternes gemensamma
åligganden skulle meddelas, eller fullständigt antydt hvad dessa bestämmelser
skulle röra, hemställer Utskottet
att ifrågavarande motion rqåtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 20 Mars 1860.
4
Allm. Besvär.»- och Ekonomi-Oukotteta Betänkande, Atl 56.
JW 5Ä.
Ant. ttll Exp.-Utsk. den 20 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upprättande i Carlskrona af
en ständig värfvad båtsm ans-trupp.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har Hedervärda BondeStåndet
remitterat ett af Riksdags-fulJmägtigen JV. F. Andersson från Östergötlands
län afgifvet Memorial, deruti anföres, att, ehuru riket genom sin båtsmansrotcring
egde tillgång pä en ganska respektabel bemanning för sin örlogsflotta, torde det likväl
icke kunna dragas i tvifvelsmål om inom denna bemanning funnes tillgång på
tillräckligt antal sjövant och dugligt underbefäl, äfven om den förstärkning toges
i beräkning, som i krigstid vore att påräkna frän handelsflottan. Den brist, som i
detta afseende möjligen förefunnes, skulle tilläfventyrs kunna utan de skattdragandes
betungande afhjelpas. Det vore uppenbart att om vid flottans station i Carlskrona
upprättades en värfvad sjötrupp, som ständigt kunde inöfvas i hvad till sjöinansyrket
och skeppsbyggeriet hörde, skulle denna i behofvets stund kunna lemna
både skickligt och erfaret Underbefäl och om till kostnaderna för denna stamtrupps
underhäll användes ett visst deremot svarande antal rotar, synnerligast sädane, som
vore frän hafskusten aflägsne, skulle sådant icke medföra någon ökad skattetunga,
utan lästhellre derigenom stora besparingar uppkomma, enär de dryga marsch- och
traktamentskostnaderne för bätsmännens inställande och altägande frän Carlskrona
sålunda kumle besparas. Att icke någon rotehållare skulle sätta sig emot att, i
stället att hålla båtsman, för nu antydda ändamål utbetala en bestämd ersättning,
kunde för visst antagas. Pä dessa grunder föresloge motionären att Rikets Ständer
mätte i underdånig skrifvelse anhålla att, derest Kongl. Majit funne det gjorda
förslaget till något afseende föranleda, Kongl. Majit täcktes i nåder låta sakkunnige
män utreda frågan samt derefter till Rikets näst församlade Ständer aflåta nådig
Proposition i ämnet.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; och då de tillgångar, hvilka
genom^ vakansafgifter, på sätt motionären föreslagit, kunde erhållas, icke, med
afseende å de betydligt större kostnaderne för underhåll af en ständig värfvad
trupp, lemnade utväg att underhålla en dylik till samma antal, som de indragna
båtsmansrotarne, samt förslagets verkställande således, om det, utan ökade statsutgifter
skulle tillvägabringa.?, komme att leda till minskning i den styrka, som för
Allm. Besvär»- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Ali 56.
5
flottans bemanning för närvarande finnes genom båtsmansroteringen att tillgå; hvarförutan,
om en ständig värfvad båtsmanstrupp funnes å flottans förämsta station,
häraf blefve en följd att det tillfälle till öfning, som nu genom kotnmenderingarne
beredes rotehällsmännen skulle, 0111 än ej upphöra, dock till mehn för flottans tjenstbarhet,
betydligt minskas, får Utskottet, som pä dessa skäl anser det väckta förslaget
icke vara ändamålsenligt, hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1800.
JW 56.
Ank. till Bxp.-Utak. den 20 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väclct motion om ändring i Kongl, Brefvet den
25 Augusti 1800, i fråga om fördelningen särskilde rusthållsdelegare
emellan af ansvaret för rustningshä stens vård och skötsel.
Uti ett af Hedervärda Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomi
utskottet,
remitterad! Memorial har Riksdags-fullmägtigen Anders Wilhelm. Uhr från
Örebro län, med hvilken Erik Olsson, J. Lekberg, C. G. Sköldberg och Olof Larsson
frän samma län sig förenat, fästat uppmärksamhet pä det för rusthållarne stadgade
förbud att ej mera än en gång om äret flytta nummerhästen frän den ena delegaren
i rusthållet till den andra. Väl kunde det tyckas att dä en af rusthållarne
skulle i första hand ansvara för rustningens fullgörande under året, denne borde
vara ej allenast berättigad, utan äfven skyldig att hos sig hafva hästen till utfodring
och skötsel hela äret om och pä många rusthåll vore äfven detta förfarande fördelaktigast,
men i flera fall medförde det många och stora olägenheter, särdeles då
den i tur varande ansvaringen råkade vara en mindre delegare i rusthållet och
kanske den minst lämplige hästskötaren. Blefve hästen då vanskött, sä finge väl
ansvaringen böta, om han hade något att böta med, men i annat fall finge samtlige
delegarne i rusthållet deltaga i böterne, och 0111 vanskötseln föranledde dertill
att hästen tidigare blefve kassabel, vore det äfven samtlige rusthållarne, sorn finge
vidkännas skadan. Pä dessa grunder har motionären föreslagit att det måtte lemnäs
fritt för delegarne i hvarje rusthåll att sig emellan öfverenskomma och besluta
0111 bästa sättet för rustningshästens underhäll och skötsel.
Sedan Bonde-Ståndet, vid riksdagen år 1800 i underdånighet anhållit att
Kongl. Majit i nåder ville tillåta att ryttare- och dragonhästar, dä flere rustande
voro uti en stam, finge skiftevis efter intressenternes hemmantal viss tid om äret
6
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande A/l <57.
hos hvarje på eget ansvar framfödas, förklarade Kongl. Maj:t, genom nådigt Rref
den 25 Augusti 1800, att Kongl. Majit, icke funnit skäl bifalla Bonde-Ståndets anhållan;
men att dä af Kongl. Brefvet den 26 September 1787 den mening tilläfventyrs
kunde dragas, att rustningshästen, sä det ena, som det andra året nödvändigt
borde förblifva ä ett och samma ställe, utan att få flyttas till någon annan, så ville
Kongl. Majit i nåder förklara, att rusthållarne linge hvarje år vid Michaelsmessotiden,
då rnstningshästarne på stall borde insättas, sinsemellan öfverenskomma, hos
hvilken hästen frän den tid till samma tid följande äret skulle stå på utfodring,
emot de andre delegarnes samfälda bidragande till dess underhåll, hvarigenom, då
ärligt ombyte med hästens födande skedde, enligt de rustandes öfverenskommelse,
de alla linge lika skyldighet och förmån, och okunnighet om hästens skötsel undvekes,
då hästen vid hvarje årligt ombyte hos vederbörande blefve uppvist och
förhållandet antecknadt.
Dä omförmälde stadgande icke lägger hinder i vägen för de rustande att
sinsemellan bestämma hos hvilken af dem hästen bör vårdas och således det ankommer
pä delegarne sjelfve att tillse det hästen icke, såsom motionären förutsatt,
lemnäs till den minst lämplige hästskötaren, samt ett oftare ombyte af utfodringsställe
och skötsel för hästen än en gång om äret destomindre bör ega rum, som
kändt är att hästen vid sådant ombyte till en början vantrifves och följaktligen,
om sådant oftare koinme att ega rum, skulle pä hästens duglighet, till rusthällarnes
egen skada, menligt inverka, hemställer Utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1860.
JW 5».
An k. lill
Betänkande, i anledning af väckt mation om förändrad behandling af frågor
om ansvar för vanskötsel af rus/häst samt om upphörande
af visilationer å rusthästarne.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet liar Hedervärda Bonde-Ståndet
remitterat ett af Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson frän Jönköpings län
afgifvet Memoria], deruti anföres att något stadgande icke funnes, som ålade rusthållare
att vid sä kallade ädermöten personligen infinna sig. utan vore de endast
förpligtade att der låta uppvisa rustningshästen. Vid sådant förhållande syntes stadgandet
i gällande författningar, att Konungens Befallningshafvande, sedan Sqvadrons
-
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande At! 57.
7
chef eller den hans ställe företrädde, efter hvarje ädermöte insändt den dervid uppförda
förteckning å de efter Befälhafvarens uppgift vanskötte eller pä otillätet sätt
begagnade rustningshästar, egde oförtöfvadt fälla den såsom felaktig ansedde rusthållaren
till böter, hvilka sedermera utan ringaste dröjsmål borde uttagas, icke öfverensstämma
med andan af Svensk lag och rättegångsordning, hvilka icke medgåfve
att någon blefve dömd ohörd. Emellertid vore följden af detta stadgande att
rusthållaren tvingades att infinna sig vid ådermöte af fruktan att beröfvas tillfälle
att. ingå i svaromål på de anmärkningar, som kunde göras. Om han uteblefve löpte
han fara att helt oförmodadt öfvcrrumplas af Kronobetjeningen, med den underrättelse
att han blifvit dömd till böter för en förseelse, hvars tillvaro han måhända,
icke kände eller kunde erkänna, och likväl aldrig haft tillfälle att bestrida.
Dessutom förekomme att vissa fider hvarje är förrättades så kallade visitationer
pä rusthållen, då hästarne besigtigades af en korporal eller en sergeant.
Då med skäl kunde antagas att vårdslös behandling frän rusthällarens sida af rustningshästen
ej vore att befara, enär sunda förnuftet och vunnen erfarenhet tillräckligt
lärt honom fördelen af ett motsatt förfarande, så tjenade dessa visitationer icke
till annat än att betunga rusthållarne med hundratals mils skjutsning, mänga andra
obehag oberäknade. Af dessa anledningar har motionären föreslagit, att Konungens
Befallningshafvande, efter emottagande af Befälets angifv else mot rusthållare
för vanvård af rustningshäst eller missbruk af rättigheten att densamma begagna,
borde lemna rusthållaren tillfälle att sig förklara och åstadkomma tillgänglig bevisning
till sitt. urskuldande, innan angifvelsen till pröfning upptoges; samt att de sä
kallade visitationerne helt och hållet, mätte upphöra eller åtminstone inskränkas
till blott en om äret, att förrättas i Februari eller Oktober, hvilketdera sorn kunde
finnas lämpligast.
De af motionären åberopade stadganden rörande handläggning af frågor om
ansvar för vanskötsel af rustningshäst, medgifva icke att den angifne skulle lagligen
kunna fällas till böter för nyssnämnde förseelse, utan att hafva haft tillfälle förklara
sig öfver hvad anmärkt blifvit. Skulle någon häremot stridande tillämpning,
afvikande frän hvad Utskottet har anledning antaga såsom allmän praxis, någorstädes
ega runi. sä lärer, derest klagan i vederbörlig ordning anföres. rättelse icke
uteblifva. Att för ett sådant tilläfventyrs in träffad t. felaktigt förfarande utfärda särskild
föreskrift om iakttagande af en, enligt, laga rättegångsordning allmänt gällande
grundsats, torde icke vara lämpligt: och Utskottet, får derföre, beträffande motionärens
ifrågavarande förslag, hemställa
att detsamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vidkommande äter visitationerne ä rustningshästarne, sä torde dessa icke
vara utan sin nytta, då derigenom för rusthållarne tillfälle berudes att rörande, hästens
skötsel och värd erhålla anvisningar, sorn ofta kunna vara behöfliga; och då
icke något skäl finnes att inskränka Regemeiitsbefälots rätt och pligt att. tillse det
hästarne städse hällas i godt och tjenstbart skick, samt dessa visitationer destomindre
för rusthållarne medföra någon synnerlig tunga, som deras af motionären
omtalade skyldighet att skjutsa den, som verkställer förrättningen, inskränker sig till att,
då skjuts ej annorledes kan erhållas, emot lega sådan lemna, hemställer Utskottet,
att icke heller hvad rörande visitationerne ä rustningshästarne
blifvit föreslaget, må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1860.
8
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Ni 58.
JW 59.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mar» 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion derom att Ronneby köping måtte
bestämmas till rendez-vous-plats för Ronneby sockens båtsmän.
Uti ett af Hedervärda Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterat Memorial har Nils Svensson frän Blekinge län, med hvilken
Sven Haraldsson från samina län instämt, under erinran derom att större delen af
Ronneby sockens rusthållare hade fyra till sex och en half mil att skjutsa sina
båtsmän till Carlskrona och derifrån afhemta dem samt att derföre en betydlig
lättnad skulle tillskyndas nyssnämnde rusthållare om dem medgåfves att i likhet
med hvad redan vore ett par närliggande socknars rustningsskyldige tillätet, inställa
sina båtsmän i Ronneby köping, derifrån de kunde, likasom nu med nyssberörde
socknars båtsmän egde rum. sjöledes föras till Carlskrona, föreslagit att
Ronneby köping måtte bestämmas till rendez-vous-plats för Ronneby sockens båtsmän,
hvilket äfven skulle leda till bättre ordning, emedan båtsmännen då kouimo
att under vederbörligt befäl inträffa på stationen.
Sedan fråga om bestämmande af flere samlingsplatser för båtsmännen i Blekinge
förevarit vid riksdagen åren 1840 och 1841, dervid Rikets Ständer till Kongl.
Majit afläto en underdånig skrifvelse i ämnet, hvilken äfven föranledde bestämmandet
af en ytterligare mötesplats, väcktes vid 1847 års riksdag en motion, som
innefattade, bland annat, äfven hvad nu blifvit föreslaget och i anledning af hvilken
dåvarande Ekonomi-Utskott i Betänkande ]S:o 34 yttrade, att. då Rikets Ständer
för ej lång tid tillbaka fästat Kongl. Majits uppmärksamhet på de ötverklagade
olägenheterna samt Kongl. Majit i följd deraf vidtagit de åtgärder, som funnits
lämpliga och, om någon ytterligare rättelse skulle vara af behofvet påkallad, den
enklaste och lättaste utvägen för erhållande deraf syntes vara att hos Kongl. Majit
göra underdånig anmälan om förhållandet. Utskottet ej funne skäl att i anledning
af motionen tillstyrka någon åtgärd; och blef detta Utskottets yttrande af samtlige
Riks-Stånden godkändt.
Under erkännande att, såvidt Utskottet kunnat inhemta, det i motionen
väckta förslag synes ega skäl för sig, anser sig likväl Utskottet, då den af inotiouären
önskade förändring lätteligen torde kunna genom frågans anhängiggörande i
administrativ
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Ali 59. 9
administrativ viig tili vägabringas, samt ärendet synes vara af alltför enskild natur
och ringa vigt att göras till föremål för en Rikets Ständers framställning, böra hemställa,
att någon Rikets Ständers åtgärd icke må i anledning af motionen
vidtagas.
Stockholm den 20 Mars 1860.
,M 5».
Arik. till Exp.-Utsk den XI Mars 1860, kl. 10 f. m.
Uetäokande, i anledning af väckte moln ner om dels revision af, dels särskilda
ändringar ali Kongl. Hajds Nådiga. Instruktion af den
10 November -1855 för Lamishöfdingarne i rikets län sami de
rid Länsstyrelserna anställde tjenstemän.
Frän Hedervärda Bonde-Ståndet hafva i förevarande ämne blifvit till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade följande motioner: nemligen af
Paul Hedström från Wester-Norrlands län, med hvilken ett större antal af Hedervärda
Bonde-Ståndets ledamöter sig förenat, och hvilken anfört, att 66 § i ofvannämnde
Instruktion, i strid mot Grundlagen, tilläde Landshöfdingen magt att skilja
Landssekreterare och Landskamrerare från embetets utöfning om, vid åtals anställande
mot dem, omständigheterne det påkalla.
Det olämpliga och obehöfliga i denna nya suspensionsmagt vore anmärkt af
Rikets Ständers Justitie-ombudsman i hans till sistförilutne riksdag afgifne berättelse.
Det vore ock uppenbart till hvilka missbruk denna magt hos Landshöfding
kunde föranleda. Då paragrafens ordalydelse medgåfve Landshöfding att suspendera
för förseelser och fel, som tilläfventyrs af domstol icke ansåges förtjena strängare
ansvar än några riksdalers böter, kanske ock af domstol pröfvades icke vara
begångne eller icke böra medföra något ansvar, kunde det icke vara annat än äfyentyrligt
att lägga i Landshöfdingen hand denna suspensionsmagt, utan att åtminstone
närmare bestämma några gränsor för densamma, helst vid det förhållande
att Landshöfdingarne mera sällan äro lagkunnige, det vore att befara att de mycket
skulle misstaga sig om rätt tillfälle, då behof af suspensionsmagtens utöfning
kunde vara förhanden. Denna obegränsade suspensionsmagt komme ock att på
Läns-styrelsernas framtid utöfva ett högst menligt inflytande. För dessa styrelsers
behöriga verksamhet fordrades skickliga Landssekreterare och Landskamrerare, på
Bih. tiU R. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 14 Haft. 2
10
Ålim. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Å/i 59.
hvilka ärendenas behandling väsendtligt berodde. Men om hotelsen af Landshöfdings
obegränsade suspensionsmagt finge qvarsta, skulle åtminstone skickligare jurister
icke äfventyra att utsätta sig för denna hotelse, utan Läns-styrelserne komma
att sakna juridisk erfarenhet, hvilken vore alldeles oundgänglig för dessa eutbe
t ens rätta utöfning. Denna suspensionsmagt mäste ock verka förlamande på den
sjelfständighet att yttra sin mening, som Landssekreteraren och Landskamreraren
borde ega om de skulle kunna med rätt gagn utöfva sina embeten, dervid ej sällan
förekomme att de nödgades motsätta sig Landshöfdingen meningar.
Det kunde också ej vara annat än olämpligt att Landshöfdingen hade ifrågavarande
myndighet mot dessa tjenstemän, dä de voro ansvarige föredragande och
rådgifvare samt med Landshöfdingen delade ansvarigheten för allt hvad som af
Läns-styrelsen gjordes eller uraktlåts. Mest orimlig förefölle dock denna suspensionsrätt,
dä den enligt instruktionen tillkomme Landshöfdingen äfven i egen sak
eller då han blefve af Landssekreterare eller Landskamrerare bemött med vanvördnad,
ett oklart, och mångtydigt begrepp, som lätteligen kunde föranleda missbruk,
helst om Landshöfding verkligen blefve förfördelad af en underordnad, icke
någon skada skedde derigenom att lian, likasom alla andra menniskor finge vänta
på upprättelse tilldess ilen kunde i laga ordning bestämmas, hvaremot genom suspensionsrättens
tillämpning obotlig skada kunde tillfogas Landssekreterare och Landskamrerare.
enär, om de ock någon gäng skulle erhålla upprättelse, denna dock aldrig
blefve fullkomlig, med hänsigt till den skada i allmänna opinionen dessa tjenstemän
genom en, om än aldrig sä orättvis suspension ledo.
Slutligen vore omförmälda suspensionsmagt äfven skadlig för menigheterne,
enär, dä Landshöfdingarne, i synnerhet vid början af deras embetsförvaltning, ofta
hade en öfverdrifven tanka, om allmogens förmåga och skyldighet att utgöra onera
och prestationer, det val behöfdes att vid deras sida stöde sjelfständiga embetsman,
hvilka i deras verksamhet att utöfva kontroll mot magtmissbruk icke förlamades af
stadganden, sådano sorn det ifrågavarande.
På dessa grunder och dä dessutom flere andra anmärkningar mot. instruktionen
funnes att göra såsom i fråga om Länsmännens afsättlighet, Konungens Befallningshafvandes
rätt att stadga vitén och sättet för ärendenas fördelning mellan
de båda departémenterne, föresloge motionären att Rikets Ständer mätte hos Kongl.
Majit anhålla, det Kongl. Majit täcktes låta underkasta den för Läns-styrelserna den
10 November 1855 utfärdade instruktion behörig revision och låta omarbeta densamma
i folkets intresse till mera öfverensstämmelse med rättvisa och billighet;
af Sven Gustaf Johansson från Jönköpings län, hvilken, med erinran derom
att Kronolänsmannen numera erhållit af Statsverket sä betydliga inkomster, hvilka
de dessutom vore i tillfälle att genom utförande af enskilda uppdrag föröka, att
man vid nämnde tjensters tillsättande borde kunna hafva att påräkna akademiskt
bildade personer, samt att nuvarande ordning för tjensternas tillsättande icke skulle
lemna trygghet för att den dugligaste och mest förtjente bland de sökande erhölle
företrädet vid utnämningar, iöreslagit, att genom Kongl. Förordning mätte stadgas,
att, vid inträffad ledighet af Länsnianstjenst, densamma i likhet med andra tjenster
tre gånger kungöres till ansökning ledig i Post- och Inrikes Tidningarne och att
för kompetens till tjenstens erhållande fordras att hafva undergått kameral-examen;
af G. G. Cederskog frän Östergötlands län, sorn fästat uppmärksamhet derpå,
att nu gällande Landshöfdinge-instruktion skulle förläna åt Landshöfdingarne allt
-
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 59.
11
för stor roagt och att särskildt en del af de underordnade Landtstats-tjenstemännen,
nemligen Länsnotarien Länsbokhållare och Kronolänsman, hvilka tillsattes af Landshöfdingarne,
stöde af dem i allt för stort beroende, då de t. ex. kunde förordnas
att tills vidare, så länge de ätnjöte Konungens Befallningshafvandes förtroende,
innehafva sina tjernsten Till förekommande af magtmissbruk och alhjelpande af de
missförhållanden, hvartill allt detta, elter motionärens mening, måste leda, har han
föreslagit, dels att Länsnotarie!' och Länsbokhållare, hvilka under den tid de komme
att förestå, den förre Landssekreterare- och den sednare Landskamreraretjenst,
borde ställa uppbördsborgen för de medel dem anförtroddes, skulle erhålla konstitutorial
af Kongl. Maj:t, dels ock att Kronolänsmannen, hvilka äfven borde ställa
uppbördsborgen till halfva beloppet emot hvad för Kronofogde funnes stadgadt,
skulle erhålla konstitutorial af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, allt
efter ansökningstid och förslag i vanlig ordning; samt
af J. Lönn frän Jönköpings län, som anfört, att dä Kronolänsmans-tjensterne
voro för vidmagthällande af ordning och säkerhet samt brottsliges befordrande till
straff af stor betydenhet, det ock vore af högsta vigt att till dessa tjenster crhöllea
duglige, och aktade personer, hvilka egde förmåga att sjelfständigt och rättrådigt
fullgöra sina åligganden. Sä länge emellertid dessa tjenstemän tillsattes genom förordnanden
och Konungens Befallningshafvande följaktligen egde att godtyckligt samt
utan dom och ransakning alskeda dem, vore det fara värdt att icke någon sjelfständig
man skulle vilja åtaga sig en så beroende och osäker befattning. Med anledning
häraf har motionären föreslagit, att för Kronolänsmannen måtte utfärdas
lika fullmagter, söm för andre Statens tjenstemän, sä att de icke utan dom och
ransakning mätte kunna a Isättas.
Redan vid sistförflutne riksdag väcktes i tre särskilda Riks-Stånd motioner
om ändring eller revision af Landsnöfdinge-instruktionen den 10 November 1855,
hvilka motioner behandlades af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som i
Betänkandet N:o 70 afstyrkte all åtgärd i anledning af desamma. Bland dä framställda
anmärkningar förekom äfven den, som nu utgör förnämsta föremålet för
Riksdags-fullmägtigen Hedströms motion, eller om Landshöfdings rätt att under
vissa förhållanden suspendera Landssekreterare och Landskamrerare. I afseende ä
densamma erinrades i nyssnämnde Betänkande, att enahanda magt varit, i fråga om
Landskamrerare, för Landshöfding stadgad redan i 24 § af 1734 års Ländshöfdingeinstruktion.
Likaledes hade rätt att suspendera underlydande tjenstemän blifvit genom
Instruktioner för andra embetsverk tillagd dels Kollegier, dels Chefen personligen
och för Konungens Befallningshafvande länge varit gällande i afseende pä
Jägeri-statens tjenstemän samt vore i vissa fall förenad med ännu strängare påföljd,
enär suspensionsrätten blifvit utsträckt än tili hela, än till hälften af den
suspenderades löne-inkomster, något, som icke för Landssekreterare eller Landskamrerare
egde rum. Med fullt uppskattande af den stora vigten deraf, att Statens
tjenstemän icke ställdes under godtyckligt beroende, finge man dock ej förbise angelägenheten
deraf att vederbörande myndigheter egde nödig magt att upprätthålla
ärendenas ordentliga gäng. Detta vore uppenbarligen ändamalet med den särskilda
myndigheter genom deras instruktioner tillagda rätt att, dä tjensteman ställ
-
12
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 59.
des under åtal, kunna skilja honom från fjenstens utöfning och några anmärkningar
deremot hade lika litet blifvit framställde, som olägenheter deraf visat sig halva
Inträffat. Sä länge emellertid denna suspensionsmagt ansäges böra för andra ernbetsmyndigheter
bibehållas, kunde den svårligen anses mindre behöflig eller lämplig
för Konungens Befallningshafvande, hvars einbetsäligganden fordrade den mest
skyndsamma handläggning. Icke heller gäfve det anmärkta stadgandet någon skälig
farhåga att Landshöfdingarne skulle kunna fullkomligt godtyckligt skilja någon af
ifrågavarande tjenstemän frän hans tjenst. Yäl nämndes bland de fel. som kunde
föranleda åtal, vanvördnad mot Landshöfding, men detta stöde i full öfverensstämmelse
med hvad andra instruktioner för dylika fall innehölle. Deremot vore det
ej stadgadt att suspension skulle åtfölja hvarje åtal, utan endast ”då omständigheterna
det påkalla”. Det ville derföre synas, som skulle suspension böra ega rum
endast dä felaktigheten vore af sådan beskaffenhet att den åtalade ansäges icke
kunna eller böra anförtros att under tiden med tjenstgöring fortfara. En deremot
stridande uppfattning kunde svårligen förväntas, och skulle dessutom, om den vore
att hänföra till vrångt eller godtyckligt beslut, föranleda ansvar efter instruktionens
65 §. Det borde för öfrigt ihågkommas, att beslut i omförmälde hänseende icke
kunde af Konungens Befallningshafvande fattas annorlunda än efter behörig, inför
Protokoll och i närvaro af vederbörlig, ojäfvig föredragande hällen undersökning,
dervid den tilltalade egde att anföra allt hvad han till sitt försvar aktade nödigt.
Till dessa i förenämnde Betänkande anförda skäl, anser sig Utskottet, i anledning
af motionärens yttrade farhåga, att, om den Landshöfdingarne tillagda suspensionsrätt,
öfver Landssekreterare linge qvarstå, skickligare jurister icke skulle
äfventyra att utsätta sig för tillämpning deraf, utan Läns-styrelserne komma att
sakna juridisk erfarenhet, böra tillägga den anmärkning att omförmälde farhåga icke
synes besannas af erfarenhet, dä det i sednaste tider visat, sig att Landssekreteraretjenster
allt oftare eftersträfvats af Assessorer i Hofrätterne, ett förhållande, som
äfven torde ådagalägga att den ifrågavarande suspensions-rätten icke i tillämpningen
visat sig innebära någon våda för duglige och sina åligganden vuxne innehafvare
af Landssekreterare- och Landskainrerare-tjenster.
Pä dessa grunder och dä, i fråga om öfrige af motionären omnämnda an•märkningspunkter,
han icke uppgifvit i hvilken syftning revision af desamma borde
verkställas samt Utskottet för sin del icke anser dem påkalla den af motionären
föreslagna åtgärd, hemställer Utskottet,
att Riksdags-fullmägtigen Hedströms motion icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande Sven Gustaf Johanssons förslag att för kompetens till Kronolänsmans-tjenst
skulle erfordras att hafva undergått kameral-examen, sä enär dessa
tjenstebefattningar förnämligast fordra praktisk duglighet hos sina innehafvare och
deras stora antal dessutom gör att en förändring, sådan motionären föreslagit, skulle
medföra stora svårigheter att med kompetente personer besätta platserne, tillstyrker
Utskottet,
att någon åtgärd i anledning af denna del utaf motionen icke
må vidtagas.
I fråga åter om samma motionärs förslag att ledig Kronolänsmans-tjenst
skulle före tillsättningen tre gånger i Post- och Inrikes Tidningar kungöras, så torde
härvid böra ihågkommas, att Länsmans-tjensterne för uppfyllande af dermed för
-
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 5$.
13
'enade åligganden kräfva personer, hvilka jemte den praktiska duglighet, sorn i
främsta rummet fordras, ega sådan kännedom om orten, som icke gerna vinnes utan
att längre tid hafva tillhört densamma. Dä derjemte befattningen är en tjenst af
första graden, till hvilken sådana personer nästan uteslutande ifrågakomma, hvilka
icke förut innehafva allmän tjenst, inses lätt vigten för det allmänna, att den myndighet,
åt hvilken det blifvit uppdraget att tillsätta dessa tjenster. kan låta en sökande.
som förmodas vara för- tjensten lämplig, pä förordnande sköta densamma så
läng tid att säker ledning erhålies för bedömande af hans duglighet. Skulle motionärens
förslag bifallas, måste tillsättningen göras, så fort ske kan, efter ansökningstidens
slut, hvarigenom tillfälle betages Konungéns'Befallningshafvande att före
tillsättningen tillräckligt pröfva den af de sökande, som tilläfventyrs anses böra erhålla
tjensten. Dessutom skulle kungörandet af ledighet med utsättande af ansökningstid
sannolikt leda dertill att såsom sökande anmälde sig extra tjenstemän,
hvilka tagit examen för inträde i embetsverk n, menf£af en eller annan orsak der
ej fått befordran. Genom sitt föregående antagande i Statens tjenst skulle dock
desse alltid i sådana meriter, som med handlingar kunna styrkas, ega företräde
framför mänga, hvilkas egenskaper antagligen^ vore för tjensten bättre lämpade.
Antingen nödgades dä Konungens Befallningshafvande fästa afseende på dylika meriter
eller, derest Konungens Befallningshafvande lemnade dem åsido, kunde de i
besvärsväg göra sig gällande pä ett sätt. sorn, en gång allmännare kändt, snart ledde
dertill, att de för Länsmans-befattningarne bäst passande personer afstode från
att eftersträfva desamma. Da härigenom landets verkliga intresse illa skulle ses
till godo och dä vigten för Konungens Befallningshafvande att till biträden erhålla
duglige och pålitlige Kronolänsman utgör den säkraste kontroll emot de missbruk,
motionären synes befarat, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande förslag icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Emot det redan vid förra riksdagen väckta och nu af Riksdags-fullmägtigen
Cederskog återupptagna förslag att Länsnotarien och Länsbokhållare skulle af Kongl.
Majit utnämnas erinrades af dåvarande Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott i
förutnämnde Betänkande Nio 70. att motsvarande tjenster inom embetsverken tillsattes
af vederbörande embetsmj ndigheter samt att inom den civila administrationen
endast Kansli- eller Kontors-chefer eller högre* embets- eller tjenstemän förseddes
med Kongl, fullmagter. Detta oaktadt voro de förre vanligen förbundne
att, vid förefallande behof, förestå sådana tjenster. som af Kongl. Majit tillsattes,
samt kunde till och med af vederbörande embetsmyndigheter kallas till tjenstgöring
såsom ledamöter. Stadgandet att förstnämnde tjenstemän! skulle tillsättas af Konungens
Befallningshafvande, hvilket, hvad Länsnotarierna anginge, varit föreskrifvet
redan före den nya Landshöldinge-instruktionens utfärdande, syntes således
vara fullt öfverensstämmande med hvad för jemförlige tjenster vore inom administrationen
iakttaget och således icke kunna påkalla någon förändring.
Instämmande i dessa skäl och med erinran derom att, enligt 35 § 1 och 2
mom. af Landshöfdinge-instruktionen, ansökningstid skall vid tillsättande ai Länsnotarie-
och Länsbokhållare-tjenster iakttagas, hemställer Utskottet,
att hvad Riksdags-fullmägtigen Cederskog rörande Länsnotarieoch
Länsbokhållare-tjensterne föreslagit, icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Bih. tili B. St. Brot. 1850 & 1860. 8 Sami. 14 Sä/t. 3
14
Ålim, Besvära- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JVs 59.
I anledning slutligen af C. G. öederskogs och J. Lönns särskilda förslag att
Kfttnolärismännén skulle ä sina tjenster erhålla fullmagter, får Utskottet upplysa
att förslag i enahanda syftning vid de tre sistförilutna riksdagarne förevarit, men
blifvit af Ekonomi-Utskottet äfstyrkta och icke vunnit Rikets Ständers bifall. De
skäl. hvilka härvid blifvit emot iorslaget anförda, torde ännu ega full giltighet. De
hafva hufvudsakligen varit att, då Länsmännen icke för tjenstens erhållande behöfva
förvärfva samma kunskapsmätt, som för öfrige Kronans tjenstemän blifvit föreskrifria,
och derföre icke kunna hafva anspråk på att med dessa ega lika rättigheter
särttt Länsmännens tjenstegöromål vid utöfningen förnämligast fordra personligt
omdöme, nit och verksamhet, hvilka egenskaper först efter förutgången pröfning
under tjensteutöfning kunna bedömas, häraf vore en följd att Landshöfdingarire,
hvilka stå i ansvar för ordentliga handhafvandet af de mångfaldiga ärenden,
söm inom länen bero pä deras tillsyn, och derföre ofta nödgas att, då de icke
kunna åt alla dessä egna sin egen omedelbara uppmärksamhet, tillita Länsmännens
biträde härvid, borde hafva rättighet att pröfva huruvida Länsmännen hafva
tillräckliga insigter och urskiljning att pä ett tillfredsställande sätt verkställa de
(fem meddelade föreskrifter. Ätt åter Länsmännen skulle, utan dom och ransakning,
gödtyekligt kunna, af Laridshöfdingarne afsättas, öfverensstämmer icke med hvad
härom finnes stadgadt. Uti Landshöfdinge-instruktionen, § 67, heter det, att dä
Länsmän beträdas med felaktighet i tjensten och fråga icke är om sådan gröfre
brottslighet, att åtal vid domstol finnes böra ega rum, kunna de af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande fällas till böter af högst en månads lön eller suspension från
tjenst och lön på högst tre månaders tid eller ock, då förseelsen är af den beskaffenhet
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finnér sig icke vidare kunna för dem
hafva förtroende, ifrån tjensten alldeles skiljas. Den emot en Länsman förekomna
felaktighet mäste således blifva föremål för behörig undersökning i den för ären
ders
behandling hos Konungens Befallningshafvande stadgade ordning, hvarvid den
tilltalade eger tillfälle att blifva hörd och sig förklara. Först efter sålunda vunnen
utredning kan Konungens Befallningshafvande meddela sitt beslut, som enligt 51 §
af Landshöfdinge-instruktionen skall utfärdas genom Utslag eller Resolution i vanlig
form och således äfven skall upptaga de skäl, hvarpå beslutet grundas.
Slutligen eger den tilltalade, att emot beslutet anföra besvär hos vederbörande
Hofrätt och att sin talan vidare i domstolsväg fullfölja. Det vill således synas,
som vöre något utrymme för godtycket här ej lemnadt, likasom afsättningen
väl éj kan sägas ske utan ransakning och dom, da den tilltalade både före sakens
afgörande hos Konungens Befallningshafvande och efter detsamma får tillgodonjuta
alla laga rättegångsförmäner.
Pä dessa grunder anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att icke heller dessa förslag må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 12 Mars 1860.
Reservationer anmälda:
af Herr L. J. Lovén, Herr Å. Grenander och Herr Holmqvist.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottcls Betänkande M 60.
1
N:o 60.
Atile, till Exp.-Utskottet elen 29 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring i uppbördssättet
af indelta räntor anslagna till militära tjenstemän.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterad en af Olof Nilsson från Westerbottens län väckt motion,
hvaruti han fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på det besvär, som åstadkommes
af det olika uppbördssättet för Kronans inkomster och militära tjenstemäns indelta
räntor, synnerligast i rikets norra landskaper, hvarest de skattskyldige äro glest boende
och långt afskilda från uppbördsställena. Till afhjelpande af detta allmänt och,
enligt motionärens förmenande, rättvist öfverklagade besvär har han ansett sig böra
föreslå, att antingen Regements-sknfvaren må åläggas verkställa den kontanta uppbörden
på samma tid och orter, som Kronofogden håller uppbördsstämma eller ock
att Härads-skrifvaren, efter Regements-skrifvarens honom meddelade uppgift, debiterar
medlen, för att sedan i sammanhang med Kronouppbörden af Kronofogden uppbäras
och till de militära indelningshafvarne levereras antingen direkte eller genom Landtränteriet
och Lands-kontoret.
Då icke kan bestridas att, särdeles uti rikets norra landskaper, der de skattskyldige
äro i allmänhet glest boende och långt afskiljde från uppbördsställena, de
dubbla uppbörderna ådraga de skattskyldige förlust af tid och ökade kostnader, anser
Utskottet motionärens förslag vara förtjent af Rikets Ständers uppmärksamhet. Behofvet
af den föreslagna förändringen i uppbördssättet af till militäre tjenstemän anslagne
räntor samt kronotionde, har ock redan gjort sig kännbart i åtskilliga delar af
landet, hvilket ådagalägges deraf att sådan förändring i hvad den rörer tid och ställe,
Bill. till /{. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Samt. 15 Höft.. 1
2 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskoltets Betänkande M 60.
redan till en del vid några af de indelta regementena blifvit tillvägabragt. I betraktande
häraf och enär genom Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegn kungörelse,
den 2 Juli 1858, mycken enhet och lättnad vid uppbörder numera blifvit beredd,
finnér Utskottet, under förutsättning att nuvarande uppbördsmäns rätt till innehafvande
tjensteförmåner icke må blifva förbisedd samt att tillfälle må beredas för de
militära tjenstemännen att utfå sina löner, åtminstone lika tidigt, som hittills, sig böra
hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla att Kongl.
Majit täcktes på sätt honom lämpligast synes tillse huruvida,
genom förändring i uppbördssättet af indelta räntor och kronotionde-anslagen
till militära tjenstemän, någon lättnad i berörde
besvär må kunna beredas.
Stockholm den 23 Mars 1860.
Reservation anmäldes af:
Herr Nauckhoffi C. H. G. »Emot Utskottets beslut i afseende på Olof Nilssons
från Westerbottens län motion, angående uppbörden af militie-tjenstemännens löner
inom samma ort, får jag mig på följande grunder reservera:
1:o Då motionären genom förhållandena uti en särdeles glest befolkad ort
och deraf följande vidt utsträckt roterings-område, synes haft skäl för uppbördens
förändrande, har Utskottet föreslagit det uppbördssättet för hela indelta arméen tillhörande
kronotionde och hemmansräntor likaledes, oaktadt lokala förhållandena varit
helt olika, bör från Regements-skrifvarne öfverflyttas på uppbördsmännen för kronouppbörden.
Indelta arméens löneinkomster bestående uti kronotionde, hemmanräntor
och boställs-arrenden utfalla ej för än först året efter sedan lönen varit intjent och
har, för att till någon del afhjelpa detta, Regements-skrifvarne genast efter verkställd
uppbörd kunnat tillhandahålla löntagarne någon del af de för förra året intjente
lönerne; skulle nu deremot uppbörden ske af Kronofogdarne, komma medlen af dem
att inreverseras till länets ränteri och derifrån till Regements-skrifvaren remitteras.
Det dröjsmål, som deraf blifver en följd, är tydligt och skulle genom denna åtgärd
ytterligare ungefärligen 3 månader fördröja utbekommandet af den intjenta lönen.
2:o Kronofogden, som skulle uppbära kronotionde och hemmansräntorne, skulle
naturligtvis derföre åtnjuta den provision som Regements-skrifvaren genom Kongl.
Brefvet den 2 Februari 1833 är tilldelad, hvarigenom, då Regements-skrifvaren ej
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JYl 61. 3
billigtvis kan mista denna inkomst, helst hans normai-lön endast utgör 750 R:dr
Banko, en utgift för Statsverket skulle tillskyndas, hvars fördel skulle medföra att
arméens befäl ytterligare fick vänta på utbekommandet af lönerne.
Utskottet har nemligen föreslagit att lönemedlen »åtminstone lika tidigt som hittills»
måtte utfalla, men genom det föreslagna sättet för uppbörden har Utskottet
ingalunda visat någon lämplig utväg härtill; — så vida ej Statsverket skulle förskottsvis
bestrida lönerne, — hvilket åter är en fråga, som det synes mig ej ensamt af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet bort behandlas.
3:o. Regements-skrifvarnes uppbördsresor blifva, äfven om Utskottets förslag
vinner nådigt afseende, i allt fall desamma för uppbärandet af vakans-afgifterne, af
boställs-arrenden samt för gratialist-medlen. På grund af hvad jag således haft äran
anföra anser jag att reform uti Indelnings-verket från detta partiela håll ej bör föranleda
till förändring för närvarande i väsendtligare mån än motionären framhållit.»
Häri instämde Herr Rosensvärd, J. H.
N:o 61.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj.ts nådiga Proposition angående
grunderna för en förändring i sättet för utgörande af Pre
sterskapets
aflöning, dels i ämnet väckte motioner.
Uti underdånig skrifvelse den 6 Juli 1857 hafva Rikets Ständer, i afseende
å den riktning i hvilken ordnandet af Presterskapets löner borde sö
kas,
uttalat den öfvertygelse att de Presterskapet på det hela lagligen eller
genom häfdvunnen vana tillhörande inkomster icke borde förminskas eller till
annat ändamål användas; att Prestboställena, för så vidt de af innehafvarne be
bos
och af dem med fördel kunna brukas, icke böra utarrenderas; samt att någon
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi.-il t skot tets Betänkande M Bl.
ny allmän ombildning af pastoraten icke borde för närvarande ifrågasättas; hvarföre
Rikets Ständer, såsom grunder, enligt hvilka, efter skedd fullständig utredning af Preterskapets
inkomster, ordnandet af Presterskapets aflöning borde verkställas, uppgifvit:
att Presterskapets inkomster fördelas emellan det ordinarie Presterskapet sålunda,
att hvarje tjenstgörande ordinarie prestman får anständig bergning; att Prester
skapets
inkomster, ulan att ingå till Statsverket, böra i annan ordning iin omedelbart
ur den enskilde medborgarens händer komma Presterskapet lill godo; att all tionde,
vare sig tertial-, smör- eller qvicktionde, utbytes emot en gång för alla bestämda
afgifter; att påskpenningar, jura stolae, matskott, offer, dagsverken med flera smärre
extra ordinarie afgifter utbytas emot vissa till beloppet bestämda utskylder, att utgå
icke allenast af fastighetsegare, utan äfven af församlingarnes öfrige innevånare, och
uppbäras på enahanda sätt. som om lionden bestämmes; att de boställen, som afses
att af löntagaren bebos och brukas, beräknas till en deras verkliga värde motsvarande
inkomst; att i allmänhet Presterskapet tillhörig jord, som icke kan i förening
roed bostadsboslälle brukas, utarrenderas enligt samma grunder, som för de till
Staten eller Boställs-direktioner indragna boställen följas, och inkomsterna användas
för Presterskapets aflöning; att pastoraten antingen för hela riket eller stiftsvis hänföras
till tre klasser, med några få lönegrader inom hvarje klass, så val klasserna
som lönegraderna inom desamma lämpade efter pastoratens storlek, folkmängd, besvärlighet
m m., och att detta äfven må gälla lör kommimstraturer; att prebende
icke må såsom lön beräknas åt någon, som genom innehafvande embete eller tjenst
är förhindrad att sjelf hafva sin stadiga bostad inom församlingen och sköta dess
pastoralvård; alt lönerna för det ordinarie Presterskapet så beräknas, att det extraordinarie,
såsom hittills, aflönas af det ordinarie, men att dervid tillika bestämmes
minimum af det aflöningsbelopp, som, förutom bostad och fri föda, bör vice Pastorer
och Adjunkter tillerkännas, och särskildt afseende fästes derå att på en del ställen
och orter inga ordinarie Komministrar finnas; att lönerna beräknas uti en eiler
flere af de räntepersedlar, som, enligt grunderna för ränteförenklingen, äro flir hvarje
län bestämda, och utgå efter tioårig medelmarkegång, dock att aldrig mer än en mindre
del må beräknas i penningar; samt att löneregleringen sålunda uppgöres, att den
må vinna tillämpning i mån af varande tjensteinnehafvares afgång och gällande konventioners
tilländalöpande eller upphäfvande; — hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet
anhållit dels att en Kommitté af sakkunnige män måtte i nåder tillsättas
för att, med hufvudsaklig ledning af dessa grunder, så skyndsamt som möjligt uppgöra
förslag lill allmänt ordnande af Presterskapets aflöning, dels ock att samtlige
Konsistorierne i riket måtte i nåder anbefallas att under tiden söka genom tillfälliga
öfverenskommelsers åvägabringande så bereda, att all tiondeberäkning, på åkern må
upphöra och att af offren härflytande inkomster må på annat sätt komma vederbörande
till godo, samt så väl Kapellpredikanter och Komministrar som vice Pastorer
och Adjunkter, de båda sednare uteslutande genom bidrag från Presterska
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande As (11.
pets sida, må blifva försatte i en, med hänsigt till deras bergning mera tryggad
stallning.
Den nådiga Propositionen af den 4 November sistlidet år gifver vid banden
alt Kongl. Majit, i anledning häraf, i nåder anbefallt samtlige Consistoria Ecclesiastik!
i riket att från hvarje innehafvare af ordinarie presterlig befattning infordra
fullständig uppgift å de befattningen åtföljande inkomster, hvilka uppgifter åtföljde af
vederbörande Kongl. Majits Befallmngshafvandes och Konsistorii utlåtande borde före
den I Februari sistlidet år till Kongl. Majit insändas samt att under tiden, intill
dess Presterskapets aflöning i allmänhet kan varda annorlunda ordnad, söka bereda
de af Rikets Ständer åsyftade åtgärder. Hvad bland dessa anginge frågan om vice
Pastorers och Adjunkters löneförmåner, hade densamma utgjort föremål för behandling
vid Prestmöten i flera stift under sistlidne år, och dervid i allmänhet erhållit
en för tillfället temligen tillfredsställande lösning. Pastoralii-konventioner hade ock i
ett ej obetydligt antal församlingar blifvit, för längre eller kortare tid uppgjorde,
och vunnit Kongl. Majits nådiga stadfästelse. De infordrade uppgifterna om Prester
skapets
löneinkomster kunde ej blifva fullt noggranna utan en allmän uppskattning
af den Presterskapet anslagna jord, hvilket omfattande arbete svårligen skulle kunnat
under tiden efter sistlidne riksdag medhinnas, äfven om medel till dess utförande
blifvit af Rikets Ständer anvisade. Äfven i öfrigt hade de vid skedd granskning
befunnits icke så fullständiga, äfvensom i vissa fall icke så uppställda, att de utan
ytterligare utredning kunde tjena till ledning vid aflöningsfrågans behandling, hvarföre
Kongl. Majit förordnat en särskild tjensteman inom Ecklesiastik-departementet
att åt de inkomna uppgifterna bereda, så vidt möjligt vore, nödig fullständighet,
och, efter vissa grunder, stiftsvis, öfver dem upprätta sammandrag, hvilket arbete
ännu fortginge. Emellertid hade Kongl. Majit för hufvudfrågans ytterligare behandling
och slutliga afgörande ansett vara af synnerlig vigt om den Kommitté, åt hvilken
Kongl. Majit vore sinnad uppdraga hennes handläggning, dervid hade att följa
grunder, som vunnit Kongl. Majits och Rikets Ständers gemensamma godkännande,
så att, åtminstone i väsendtligare delar, någon tvekan emellan skiljaktiga meningar
ej vidare kunde ega rum. Kongl. Majit hade derföre tagit de af Rikets Ständer
angilna grunder för en förändring i sättet för Presterskapets aflöning under nådig
pröfning och ville nu till Rikets Ständer framställa dels de förändringar i berörde
grunder, hvilka Kongl. Majit ansett nödige, dels ock de ytterligare bestämmelser,
rörande hvilka Kongl. Majit funnit tjenligt att beslut på förhand blefvo af Rikets Ständer
fattade. Tillämpningen deraf på de olika förhållanden, som i skiljda delar af
riket egde rum, samt utarbetandet af förslag till författning i ämnet, blefve ändock
ett arbete, som i hög grad toge både tid och sakkännedom i anspråk.
De af Rikets Ständer framställda anmärkningar mot sättet för Presterskapets
aflöning, sådant detta författningsenligt är bestämdt, hade af Kongl. Majit befunnits
i allmänhet grundade; men Kongl. Majit hade dock ej kunnat förbise att detta åflo
-
<■> Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
mng^sätt jemväl egde vissa fördelar, hvilka man vid en förändring borde söka att
bevara. Såsom sådane hade Kongl. Majit betraktat: att Presterskapet aflönas af församhngarne,
icke af Staten, hvars mellankomst påfordras endast vid de tillfällen då
en församlings oförmögenhet vore ådagalagd, och för så lång tid, som detta förhållande
fortfore; att Presterskapets löneinkomster betingas af de omständigheter, som
på dess behof och billiga anspråk hafva inflytande, såsom församhngarnes välmåga,
folkrikhet m. m., samt att ett ändamålsenligt ordnande och en ständigt fortgående
förbättring af religions vården, genom allt för stora pastoraters delning, efter hand
skeende förbättring i det obefordrade Presterskapets ställning o. s. v., vore möjligt
utan att Statsverket betungades med ökade utgifter, tidsutdrägt förorsakades genom
behofvet att påkalla lagstiftande maktens beslut, eller församlingarnes afgifter annorlunda
tillvexte, än i jemnbredd med deras förmåga alt dem utgöra. — Bland dessa
fördelar skulle åtminstone de flesta och väsendtligaste gå förlorade genom antagandet
af den i Rikets Ständers skrifvelse framställda åsigt, att all tionde, vare sig
tertial-, smör- eller qvicktionde, borde förbytas mot en gång för alla bestämda
afgifter. En sådan åtgärd skulle visserligen medföra enkelhet och reda, och man
torde kunna hoppas en, om ock aflägsen tid, då den läte sig verkställa. Den kunde
nemligen med skäl vidtagas under förutsättning att intet pastorat vore till vidden
större, än att detsamma, äfven med en något ökad folkmängd, lämpligen kunde
af en Kyrkoherde vårdas samt att den af hvarje pastorat utgående tionde stigit
till det belopp, att den kunde anses, jemte öfriga afgifter, tillräcklig för Pastors skäliga aflönande,
äfven sedan odling och folkmängd nått en större höjd, så att någon väsendtlig
förändring deri ej vore att motse. Under nuvaraude förhållanden deremot
skulle följden i de flesta delar af riket otvifvelaktigt blifva att löner, som vid afgifternas
bestämmande visade sig tillräckliga och billiga, inom en längre eller kortare
tidrymd blefve otillfredsställande, i följd af Presterskapets tilltagande göromål och
ökade lefnadskostnader, hvarföre Statens mellankomst skulle påfordras, så väl till
fyllande af bristerne i det befintliga Presterskapets aflöning, som till nya löner, der
en stigande folkmängd framkallade behofvet af pastoraters delning eller ökadt presterhgt
biträde. Kongl. Majit betviflade ej att, der ett sådant behof uppstod, Rikets
Ständer skulle vara villige att för samhällets vigtigaste angelägenhet, religionsvårdens
behöriga handhafvande, anslå nödiga medel, och, ehuru skäl förefunnes att ej göra
denna angelägenhet beroende af de mångfaldiga förhållanden, som vid en riksdag
inverka på anslagsfrågors behandling, skulle dessa måhända icke vara afgörande, så
vida icke det föreslagna stadgandet i öfrigt företedde olägenheter, hvilka hindrade
Kongl. Majit att godkänna detsamma. Bland annat ville Kongl. Majit fästa uppmärksamheten
vid svårigheten — att icke säga omöjligheten — af dess verkställande
på ett tillfredsställande sätt. Man skulle nemligen deruti, icke utan den största
orättvisa, kunna fästa afseende vid de ofta godtyckliga, af en Pastors större
eller mindre efterlåtenhet, eller en tiondegifvares större eller mindre frikostighet
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-U(skottets Betänkande JY§ 61.
7
beroende afgifter, som hittills utgått, särdeles i de församlingar, der icke en allmän
konvention angående prest-rättigheternas utgörande blifvit fastställd. Den enda giltiga
grund för bestämmandet af de afgifter, mot hvilka tionden skulle utbytas, vore
att, för hvarje jordegendom tionden fastställdes i enlighet med gällande författningar
och att afgifterna derefter beräknades. Det vore emellertid lätt att inse, hvilken
rubbning i bestående förhållanden derigenom skulle på en gång uppkomma och hvilket
allmänt missnöje deraf skulle orsakas, äfven under antagande, att Presterskapet
icke gjorde anspråk på afgifternas utgörande till tiondens hela belopp I alla
händelser skulle ock den Svenska jorden sålunda för all framtid få vid sig fästad
en beskattning, som inom få år visade sig vara den bland alla mest obilligt fördelade,
vare sig att man betraktade förhållandet inom hvarje särskild ort eller ännu
mera mellan olika provinser, af hvilka några få skulle finna sig betungade i alla
kommande tider af mångdubbla skatter endast derföre alt de under en viss tidrymd
varit de öfrigas föregångare i arbetsskicklighet och jordens odling. Kongl.
Majit hade, på grund häraf, ansett nödigt att taga i öfvervägande, om ej det af
Rikets Ständer åsyftade mål skulle kunna på en annan väg, åtminstone i hufvud
saklig
måtto ernås. Ett medel hade varit sökt i de s. k. pastoralie-konventionerna,
hvilka till en del undanröjt de öfverklagade olägenheterna af Presterskapets nuvarande
aflöningssätt, utan att på samma gång upphäfva dess fördelar. Om de icke
varit fullt tillfredsställande, torde sådant väsendtligen härröra dels ifrån det sätt, på
hvilket dessa konventioner blifvit uppgjorda, dels från deras egenskap af frivilliga
öfverenskommelser, hvarföre framställning att sådane koventioner ovilkorligen och således
äfven mot lönegifvarnes bestridande skulle bringas till verkställighet, blifvit af
Rikets Ständer vid 1847 och 1848 årens riksdag hos Kongl. Majit i underdånighet
gjord. Visserligen hade Rikets Ständer vid sednaste riksdag anmärkt att ökade
anspråk och deraf följande stridigheter alltid skulle kunna uppkomma vid förnyandet
af så beskaffade konventioner; att det förhållande, som i främsta rummet borde
undanrödjas, eller tvånget för presten att omedelbart af församlingsboerne uppbära
sina inkomster, komme att qvarstå, och att möjligheten att genom en lönejemkning,
der sådan utan olägenhet kunde ske, bereda någon förbättring i det svagast aflönade
Presterskapets vilkor jemväl blefve afskuren. Dock torde de två sednaste anmärkningarne
icke egentligen drabba konventionerna, då sättet för uppbörden af
Presterskapets inkomster icke vore nödvändigt beroende af det sätt, hvarpå församlingens
afgifter blifvit bestämda, och en jemkning i Pastors inkomster till förmån för
annan prest inom församlingen ganska val kunde ske genom frivillig öfverenskommelse,
särdeles vid inträffande pastors-ledighet, då äfven förfogande kunde vidtagas
i afseende på sådana inkomster, hvilka rättsenligt kunde från en församlings Presterskap
till en annan öfverflyttas. De stridigheter, som befarades vid konventionernas
förnyande, kunde ock i väsendtlig måtto förekommas, om i stället för konventionerna
sattes löneregleringar, verkställde af opartiske ftiän, samt gällande för en längre
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIskottets Betänkande M 61.
tid, och hvilka såväl lönegifvare som löntagare vore skyldige att underkasta sig. Om
dertill Presterskapet upphörde att omedelbart besörja uppbörden af sina löneinkomster,
skulle aila från aflöningssättet härflytande anledningar till obehag mellan lärare
och församlingar vara undanröjda, och Presterskapets ställning blifva tryggad, utan
att lönegifvarne vore underkastade det intrång i sin enskilda hushållning, och det
godtycke, hvaröfver de för närvarande hufvudsakligen beklagade sig. — Särskildt
hade Kongl. Majit tagit frågan om en i vissa fall särdeles väl behöflig förbättring af
Komminislrarnes lönevilkor i öfvervägande, men, i följd af den i särskilda orter
förekommande olikhet i Komministrarnes ställning, med hänseende till såväl inkomster
och tjenstgörings-skyldighet, som lefnadskostnader, och då Komminislrarnes aflöning,
lika med Pastorernes, framgent torde böra utgöra ett försainlingarnes åliggande,
funne Kongl. Majit berörde fråga icke lämpligen kunna lösas annorlunda, än
i sammanhang med en allmän reglering af Presterskapets inkomster.
Pä dessa skäl stödde sig de grunder för en reglering af Presterskapets aflöning,
hvilka Kongl. Majit nu till Rikets Ständers pröfning och godkännande öfverlemnade.
Förutom denna nådiga Proposition hafva jemväl från Riks-Stånden blifvit till
Utskottets behandling öfverlemnade motioner i ämnet väckte, inom Högloflige Ridderskapet
och Adeln al Grefve af Ugglas, Ludvig, samt Friherre Cederström. II, inom
Högvärdiga Preste-Ståndet af Prosten Arrhenius och Komminister Åsbrink, samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Per Nilsson från Espö i Malmöhus län, i hvad
angick förhållandet i Skåne, Anders Nilsson från Hallands län, E. M. Falk från
Skaraborgs län, P. Eriksson från Wermlands län och Paul Eritz Mengel från Upsala
län; hvarjemte Utskottet fått emottaga Protokolls-utdrag, innehållande de flere
yttranden i ämnet, hvilka så väl inom Ridderskapel och Adeln, som inom Borgarcoch
Bondestånden, blifvit af åtskillige talare afgifne.
Då samtlige desse motioner och yttranden kunna till större eiler mindre del
hänföras under de punkter, hvilka i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition framläggas till
Rikets Ständers pröfning, öfvergår Utskottet nu till anförande och granskning af dessa
punkter och af de yrkanden, som sålunda med hänseende till de frågor, som i
hvarje punkt af den Kongl. Propositionen beröras, blifvit inom Riks-Stånden väckte;
hvarefter det, som af motionernas innehåll återstår, torde böra pröfvas.
Första punkten af dessa grunder Ivder sålunda:
I :o.
»Presterskapets inkomster fördelas sålunda, att hvarje tjenstgörande prestman
erhåller en efter tjenstegrad och embelsåligganden lämpad, anständig bergning. Avgifter,
som af en församling utgå, eller inkomster, som, till följd af bidrag från densamma,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
9
samma tillfalla dess Presterskap, må ej till aflönande af annan församlings prest an
våndas,
men väl sådane medel, som grunda sig på statsanslag eller arrenden af
kronohemman och lägenheter, som icke äro bostadsboställen, i händelse af befogenhet
från en till annan församling öfverflyttas eller alldeles indragas, det sednare dock
endast i det fall, då de icke äro Presterskapet för all framtid tillförsäkrade.»
I afseende a denna fråga finnas yrkanden framställda:
af Per Nilsson i Espö, i hans motion: »Att hvarje församling såsom hittills
lönar sin prest, men lagstil tärne bestämma lönen;» och
af Malts Persson från Stockholms län, uti ett anförande till Bonde-Ståndets
protokoll
»alt alla pastors- och komministers-löner indragas till Statsverket, som i det stället
aflönar:
Pastorer i första klassens pastorater med . . 5.000 R:dr
D:o i 2:dra d:o d:o 4,000 »
D:0 i 3:dje d:o d:o  3,000 »
och Komministrar med 1,500 å 2,000 R:dr, allt Riksmynt;»
Derjemte har Guslaf Bjerkander, i sitt anförande, föreslagit för Pastorerne enahanda
klassifikation och aflöning, som den af Matts Persson föreslagna, men för
Komministrarne löner af 2,500 R:dr, 2,000 R:dr och i.500 R:dr.
Det vid Kongl. Maj:ts nådiga Proposition fogade utdrag af det inför Konungen
i Statsrådet förda protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden utvisar, alt Herr Statsrådet
och Chefen för nämnde Departement ansett fördelarne, derutaf alt Presterskapet i allmänhet
aflönas af församlingarne och icke af Staten, bestå deruti, att religionsvården
derigenom blifver åtminstone i materiell hänseende oberoende af politiska förhållanden,
samt att den riktiga tanke derjemte uttrycktes, att religionsläraren, såsom sådan,
icke är Statens utan kyrkans tjenare. I fråga om inkomsternas fördelande
mellan Preslmännen har Departements-chefen ansett det vara af nöden att uttryckligen
bestämma, det fördelningen skall ske inom hvarje pastorat emellan dess presterskap
Kongl. Förordningarne den 8 Februari 1681 och den 16 Oktober 1723,
den förra i allmänhet tillämplig för öfriga delar af riket och den sednare särskildt
för Skåne, gåfve tydligen vid handen, alt Presterskapets rätt till tionde endast sträcker
sig till sådan af deras egna ”åhörare”, eller dem, ”sorn bondehemman bruka i
socknen.” Hvarken billighet eller gällande författningar gåfve deremot anledning, att
tionde eller annan afgift från hemman uti ett pastorat skulle kunna användas till aflöning
af Presterskapet inom ett annat, och skulle en reglering i sådan syftning utan
tvifvel väcka allmän ovilja och allt det motstånd, som lagligen kunde göras. Visserligen
funnes det ingenstädes bestämdt uttaladt, att en sådan inkomsternes förflyttning
ingått i Rikets Ständers afsigt, men denna uppfattning af Allmänna BesvärsBih.
till It. St. Prof. 185!) & 1860. 8 Sami. 15 Höft. 2
10 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JY° 61.
och Ekonomi-Utskottets betänkande i ämnet vid förra riksdagen hade dock emot
samma betänkande framkallat reservationer, särskildt mot ett, af Utskottets förslag
följande, ”orättmätigt dragande af bonden från den ena församlingen till den andra,”
hvarigenom antingen en allmän uppskattning af alla rikets pastorater skulle blifva
nödvändig, eller ock de församlingar, som hittills alltför lågt aflönat sitt Presterskap,
i all framtid skulle gynnäs pä andra församlingars bekostnad; hinder läggas i vägen
för större pastoraters delning, hvilken, sedan tionden vore på förhand disponerad
till andra socknars Presterskap, ej kunde ega rum förr, än Rikets Ständer blifvit
deröfver hörde och meddelat nödigt löne-anslag” o. s. v. — Annorlunda vore deremot
förhållandet med behaglig tids förlänings-spanmål och andra anslag, som tid efter
annan blifvit vissa församlingar såsom bidrag för Presterskapets aflöning tilldelade,
och hvilka, när behofvet upphör, visserligen kunna indragas eller till andra församlingar
öfverflyttas. — Af särskild vigt vore dessutom det behjertande, Komministrarnes
ställning i vissa orter med rätta kräfde. Det hade ock utan tvifvel varit önskvärdt,
om den kunnat erhålla någon förbättring redan förr, än nu ifrågavarande reglering
af Presterskapets löner kan hinna ifrågakomma. Då emellertid Komministrarne ej
mer än, Pastorerna böra af Staten aflönas, och de förras förhållanden i särskilda
orter både med hänseende till inkomster, tjenstgörings-skyidighet och lefnadskostnader
äro så olika, att en gemensam grund för deras aflöning svårligen kunde uppställas,
samt bestämmandet af ett visst och för alla gällande förhållande mellan Pastors
och Komministers löneinkomster icke heller skulle medföra rättvisa och belåtenhet,
syntes olika föreskrifter härom böra blifva för särskilda fall meddelade och
utredningen af denna fråga lämpligen kunna till en blifvande Kommitté öfverlemnas.
De af Departements-Chefen sålunda anförda skäl synas Utskottet vara i hög
grad värde uppmärksamhet. Men jemväl ett ytterligare skäl tillkommer, som, enligt
Utskottets tanke, gör de af Matts Persson och Bjerkander föreslagne lönebestämmelser
eller hvilka andra som helst för Presterskapet framställda gemensamma lönebebelopp
olämpliga. Om nemligen lönerne kunna bestämmas öfver hela riket till ett
visst belopp för hvarje tjenstegrad samt klass af pastorat, så kunna deremot icke
sjelfva pastoraten med deras folkmängd, pastors Iefnadskostnad, beskaffenheten, vidden
och svårigheten af pastors göromål vid församlingens vård emellan presterne
jernnäs. Församlingens större eller mindre vidsträckthet, dess belägenhet på ett odladt
slättland eller i skog och fjellbygd eller i skärgård; handels och näringars tillväxt
på en ort och dess aftynande på en annan, hvarigenom det ena pastoratets
folkmängd kan hastigt ökas, medan det andras lika hastigt aftager; alla dessa, med
flera orsaker, omöjliga att städse på förhand beräkna, skola, äfven om pastorerna
vore alla försedde med samma lön, dock gifva det ena pastoratet ett bestämdt företräde
framför det andra, helst behofvet af medhjelpare och derigenom orsakadt afdrag
å den ordinarie lönen måste förr inträda för pastor i den besvärligare församlingen
än i den mera lättskötta. Det vore således utan ändamål att, i fråga om lö
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utslcottets Betänkande JYs 61.
11
nebeloppen, söka emellan pastoraterna bereda en jemnlikhet, som ej i något annat
afseende kan dem emellan åstadkommas. Någon anledning att afvika från hvad Kongl.
Majit uti denna punkt föreslagit synes derföre ej heller böra ega rum, hvadan Utskottet
hemställer
att denna punkt må af Rikets Ständer godkännas.
2:dra Punkten:
»Presterskapets inkomster böra, utan att ingå till Statsverket, i annan ordning
än omedelbart ur den enskilde medborgarens händer komma Presterskapet till godo.»
Afseende å denna punkt hafva dels det efter Matts Persson här förut anförda
yrkande om Pastors- och Komministers-lönernas indragande till Statsverket, för att
derifrån åter utgå till innehafvarne af dessa embeten, dels det af honom vidare framställda
förslag att, när de kalkyler, hvilka, på sätt längre fram under 4:de punkten
kommer att anföras, Matts Persson ansett böra göras öfver Presterskapets nuvarande
inkomster, blifvit inom viss förelagd tid uppgjorde, och hvarvid -10 års markegångspris
bör läggas till grund för uträkningarna, insändas desamma till Konungens Befallningshafvande,
som borde få sig ålagdt tillsynen och kontrolleringen af medlens
uppbärande och redovisande på samma sätt och på samma gång, sorn kronoutskylderne
erläggas.
Vidare har Per Nilsson i Espö föreslagit:
»Under fullt ansvar och med skyldighet för kommunerne att ersätta all möjligen
uppkommande uppbördsbalans väljes och antages i hvarje socken eller by en
uppbördsman, som har att uppbära och hvarje år på bestämd tid till Pastor utbetala
den honom såsom lön tillkommande spanmålslösen»; och
»Bör Presten vara befriad från alla afgifter i och för uppbörden af hans lön,
men å andra sidan ej heller ega rätt beräkna sig någon inkomst för särskilda embetsförrättningar.
»
Bland skälen till den af honom påyrkade förändring har Motionären anfört dels
det förhatliga i nuvarande aflöningssätt, dels att, om Prestens verksamhet skall upptagas
med att beräkna, huru många kärfvar säd hvar och en åbo inom församlingen
kan skörda på sin åker, och till hvad belopp qvicktionden bör utgöras, så lärer han
icke få mycken tid öfrig till själavården, för att verka, upplysa och leda från irrläror
och villomeningar, som nu sprida sig bland folket.
I fråga om denna punkt yttrar Departements-chefen, som anser bestämmelsen,
det Presterskapets inkomster i annan ordning än omedelbart ur den enskilde medborgarens
händer bör komma Presterskapet till godo, åsyfta afhjelpandet af det nuvarande
aflöningssältets mest väsendtliga olägenheter: att visserligen funnes ingen
12
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
oöfvervinnelig svårighet vid en ytterligare bestämmelse, att Presterskapets inkomster
skulle af Statens uppbördsman debiteras, uppburas och redovisas mot den uppbördsprocent,
som skäligen kunde stadgas, men då denna fråga jemförelsevis blifvit föga
afhandlad, och några från hvarandra afvikande föreskrifter angående uppbördssättet
borde för särskilda orter blifva nödige, torde en ytterligare utredning af ämnet böra
föregå de stadganden, som i detta hänseende vidare kunde vara behöfiiga.
Något annat, i sammanhang med frågan om löneregleringen framstäldt, yrkande
Om förpligtelse för Kronans uppbördsman att uppbära Presterskapets1 aflöning är ej
till Utskottet remitteradt, än det här ofvan efter Matts Persson anförda, och hvilket
blifvit väckt under förutsättning, att Presterskapet skulle komma att af Statsverket
uppbära sina löner. De af Departements-chefen anförda skäl, hvarföre några bestämmelser
om en sådan förpligtelse för Kronans uppbördsman ej heller nu borde stadgas,
synas jemväl Utskottet så mycket mer förtjena afseende, som, innan sig visat,
på hvad sätt och tid i hvarje ort Pastors lön kommer att utgöras, svårighet torde
möta för bedömandet, huruvida de göromål, som i främsta rummet åligga Kronans
uppbördsmän, samt så väl Kronans och den enskildes som de Presterliga löntagarnes
säkerhet, kunna medgifva denna betydliga tillökning i arbete och i uppbördsbelopp,
detta sednare så mycket mer äfventyrligt, som redovisningen skulle komma att
ega rum inför många ej med hvarandra gemenskap egande personer, bland hvilka
ingen hade någon del i kontrollen å Kronans uppbörd, och således möjligheten, att
genom den ena uppbördssumman betäcka balans i en annan uppbörd, underlättades.
Utskottet tror således att, intilldess fullständig utredning egt rum af alla de omständigheter,
som härvid kunna komma under betraktande, bestämmelserne ej böra sträckas
utöfver hvad Kongl. Majit i denna punkt föreslagit och hvilket synes Utskottet
vara i allo välgrundadt; derföre Utskottet ock, som delar den i den nådiga skrifvelsen
uttryckta åsigt, att Presternes aflönande af församlingen och ej af Staten medför många
praktiska fördelar, anser sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till denna punkt.
3:dje Punkten:
»Reglering af Presterskapets löneinkomster skall ske, i den mån sådant utan förnärmande
af innehafvares rätt kan verkställas, således ovilkorligen vid först, efter
författningens utfärdande, inträffad pastorsledighet, eller, om derförinnan fastställd pastoralie-konvention
längre tid är gällande, så snart denna tid tilländagår. Sådan reglering
må ock tidigare försiggå, derest en församling och dess Presterskap i önskan
derom sig förena, eller vid inträffande pastorsledighet församlingen påyrkar gällande
konventions upphörande.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JW (il.
13
Afseende å de i denna punkt berörda frågor hafva följande framställda förslag:
Af Per Nilsson i Espö: »att, så framt ej pastor och församlingen derom särskildt
öfverenskomma, skola de här ofvan föreslagna förändringar ej vidtagas förr än
efter nuvarande Pastorers afgång från af dem innehafda lägenheter.»
Af Prosten Arrhenius: »att ifrågavarande löneregleringar skola i hvarje pastorat
företagas och utarbetas, så fort ske kan och utan afvaktan af pastorsledighet»
Af Friherre Cederström: »att de af Kongl. Maj:t i Dess aflåtna nådiga Proposition
omförmälda regleringar af Presterskapets aflöning, på det i öfrigt föreslagna sätt,
må till uppgörande företagas, så snart ske kan och utan afbidan af inträffande pastorsledighet,
dock att verkställighet ej derå följer, förrän sådant, utan förnärmande af mnehafvares
rätt, sig göra later;» och
Af P. Eriksson från Wermlands län: »att de ifrågavarande lönereglermgarne måtte
förrättas, så snart ske kan och utan afvaktan af pastorsledighet, fastän de icke,
der öfverenskommelse ej kan träffas, träda i full verkställighet förr än efter sådan ledighet.
»
Med anledning af den vid sistförflutna riksdag af Rikets Ständer uttalade åsigt,
att löneregleringen borde sålunda uppgöras, att den må kunna vinna tillämpning i
mån af nuvarande tjensteinnehafvares afgång och gällande konventioners tilländalöpande
eller upphäfvande, yttrar Departements-chefen: »Uppställningen af denna punkt
synes nästan antyda en föreställning att regleringen af Presterskapets löner skulle
kunna på en gång för hela riket verkställas, ehuru den endast småningom kunde
vinna tillämpning. Att detta likväl icke ligger inom möjlighetens gräns, utan att derigenom
skulle åstadkommas den största orättvisa eller alltför stor tidsutdrägt, anser
jag alldeles uppenbart. Uppgifter rörande Presterskapets nuvarande aflöning äro visserligen
infordrade och bemödandet för deras fullständigande fortgår, men om detta
ock i allt öfrigt lyckades, skulle de ändock icke blifva fullt tillfredsställande, utan en
till hela riket sträckt och efter bestämda grunder skeende uppskattning af Presterskapets
boställen, hvartill flere år och betydliga kostnader skulle vara nödiga. Dessutom,
äfven om man kunde med den yttersta noggrannhet uppgifva, huru mycket
hvarje ordinarie innehafvare af presterlig befattning åtnjuter, skulle dermed i sjelfva
verket icke allt, hvad man åsyftar, vara vunnet i anseende till den ojemnhet, hvarmed
afgifterna utgå. Jag har med full tillförlitlighet erfarit, att pastorater finnas, der
tertialtionden utgår med omkring en femtiondedel af skörden, under det ett annat
på obetydligt afstånd finnes, der den icke utgör en två hundra femtiondedel. En i
ögonen lika fallande olikhet i afgifter eger jemväl ofta rum mellan hemman i samma
pastorat, särdeles då allmän konvention ej blifvit fastställd, utan pastor endast
för sin tjenstetid med församlingen uppgjort öfverenskommelse angående sina lönevilkor.
Det är sådant, som företrädesvis alstrar missnöje, men det kan aldrig synas af
infordrade uppgifter, ej heller afhjelpas genom en allmän på grund af dem skeende
lönereglering, utan endast på det sätt, att inom hvarje pastorat, så väl sjelfva lönen
14
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
sora dess fördelning, efter noggrann pröfning och ett billigt afvägande af alla dithörande
förhållanden, bestämmes, Det är derföre ock till förekommande af all tvetydighet
i afseende på denna punkt, som jag anser densamma endast böra uttrycka,
att lönereglering skall ske, så snart ordinarie presterlig tjenst, sedan grunderna lör
regleringen äro fastställda, blifver ledig, eller, om derförinnan fastställd pastoraliekonvention
längre tid är gällande, så snart denna tid tilländagår, men att den må ega
rum äfven under nuvarande innehafvarens tjenstetid och oberoende af förut fastställd
konvention, så vida mnehafvaren och församlingen i önskan derom sig förena.»
Af hvad här blifvit anfördt utur de af Prosten Arrhenius, Friherre Cederström och P.
Eriksson väckta motioner inhemtas, att desse motionärer, hvilka alla åberopat en af ettstörre
antal i Wermland boende personer till dem, såsom representanter för berörde provins, aflemnad
adress i ämnet, i så måtto yrkat förändring af hvad i denna punkt af den Kongl. Propositionen
blifvit föreslaget, som de önskat att den föreslagna regleringen ej, såsom Kongl.
Majlis nådiga Proposition förutsätter, måtte ega rum allenast i sammanhang med en
derefter genast inträdande tillämpning af det vid regleringen bestämda, utan att berörde
reglering må kunna på förhand verkställas, fastän ovisst är, när tillämpningen
må kunna, såsom följd af de lagliga hindrens upphörande, inträda. Till stöd för detta
yrkande hafva bemälde Motionärer anfört, att regleringens uppskjutande till inträffad
pastorsledighet syntes medföra de olägenheterne, att dels, i följd af sjelfva denna förrättning,
tillsättningen kan komma att fördröjas, särdeles i händelse af anförde besvär
öfver regleringsförslaget, dels hugade sökande icke, vid tjensternes ledigblifvande,
veta hvad de i inkomst dervid må ega att påräkna, af hvilken ovisshet befarades
den påföljd att församlingen mången gång går miste om sådane skicklige och
förtjente sökande, som den eljest kunnat erhålla, men som afskräckas genom farhågan
att i den ledigvordna lägenheten icke finna den förkofran i sin utkomst, hvaraf
de kunna vara i behof och som kan erbjuda den godtgörelse för de med förflyttningen
förenade kostnader.
Utskottet inser visserligen riktigheten af Departements-chefens erinran om omöjligheten
att på en gång kunna åstadkomma regleringen af Presterskapets löner i alla
rikets pastorater; men Utskottet kan ej heller undgå att finna de skäl förtjenta af
ganska mycket afseende, på hvilka motionärerne grundat sin önskan att regleringen
må kunna försiggå jemväl förr, än de lagliga lundren för densammas tillämpning
upphört; till hvilka skäl Utskottet jemväl vill lägga det, att i mången församling en
på billiga grunder och under iakttagande af begge parternes rätt fotad reglering
sannolikt snart skulle framkalla en öfverenskommelse om en inträdande tillämpning
af densamma redan före den tid, då sådan tillämpning genom laga tvång inträdde,
och att således det afsedda målet, regleringens fullständiga genomförande samt de
nuvarande olägenheternas afhjelpande, skulle snabbare vinnas. Utskottet föreställer
sig visserligen att, under någon del af reglerings-perioden, hinder kunna möta för
medhinnande af flere reglerings-åtgärder, än de genom laga tvång inträdande; men
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIskottets Betänkande M 67.
15
Utskottet tror dock att möjligheten af sådant praktiskt hinder ej bör föranleda till
bestämmande jemväl af ett ytterligare hinder i lag; och till förebyggande af detta
hinder tillstyrker Utskottet,
att 3:dje punkten måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Efter författningens utfärdande skall reglering af Presterskapets
löneinkomster ske, så fort sig göra låter, samt tillämpning
a[ regleringen vidtaga i elen män sådan tillämpning, utan
förnärmande af innehafvares rätt, kan inträda, således ovilkorligen
vid första inträffade Pastorsledighet, eller, om derförinnan fastställd
pastoralie-konvention längre tid är gällande, så snart denna
tid tilländagår. Sådan tillämpning må ock tidigare inträda, derest
en församling och dess presterskap i önskan derom sig
förena, eller, vid inträffande pastorsledighet, församlingen påyrkar
gällande konventions upphörande.»
4:de Ptmkfen:
»Lönereglering inom hvarje stift verkställes länsvis af en nämnd, hvars ordförande
Kongl. Maj:t på förslag af Landshöfding och Biskop täckes förordna, och till
hvilken Domkapitlet och Länets Hushållningssällskap ega att inom eller utom sig
utse hvardera en ledamot. Dessa trenne ledamöter förordnas för tre år i sender,
dock skall första gången, genom lottning mellan de tvänne sistnämnde, förhållandet
så ordnas, att nytt val årligen behöfver ske af endast en bland nämndens ständige
ledamöter. Såsom tillfällige ledamöter vid hvarje förrättning ega dessutom löntagaren,
eller i händelse af ledighet, i hans ställe Kontraktsprosten och församlingen att
utse hvardera en; börande desse vara bosatte inom församlingen eller någon af närbelägna
socknar»
I afseende å denna del af lönereglerings-frågan äro följande yrkanden framställda:
af Grefve af Ugglas: Anledning vore att närmare eftersinna, huruvida förslaget,
att lönerne skulle uppgöras länsvis, vore ändamålsenligt. Svårt vore nemligen att
fatta, hvarföre detta vore bättre än om de uppgjordes stiftsvis. Men betänkligheter
förekomme dessutom emot hvarje sådan uppgörelse, som vore bunden inom, vare
sig län eller stift. En naturlig följd af en sådan reglering blefve nemligen att, derest,
på sätt Grefven uti afgifven motion föreslagit, större valfrihet lemnades församlingarne,
för de län eller stift, i hvilka inkomsterne blefve svagare, svårighet skulle uppstå
att erhålla lika goda själasörjare sorn uti de andra. — Dock borde visserligen
icke de inkomster, som nu utgå till Presterskapet, sammanslås; ty en mängd dylika,
såsom donationer m. m. funnos, hvilka icke finge ryckas ifrån de särskilda ändamål,
för hvilka de äro afsedda; men allt, som vore af Kronan anslaget, räntorne af
boställsjorden m. m., kunde användas i och för en gemensam lönereglering, icke för
16
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 01.
stiftet, icke för länet, utan för hela riket. Ej heller borde alla löner vara lika; ty i följd af
orternes belägenhet, lefnadsförhållanden och så vidare, mäste alltid en skilnad i behof
uppstå, derpå vid löne-regleringen afseende borde fästas. Men sedan detta blifvit
gjordt och regleringen så verkställd att, så vidt möjligt vore, den ens Prestens
lön blifvit jemnad till likhet med den andres, borde inom ett stift, der, sedan tillräcklig
lön blifvit anslagen åt dess Prester, el t disponibelt öfverskott af lönemedel äterstode,
sådant öfverskott användas till förbättrande af lönevilkoren för prester inom ett annat
mindre väl lottadt stift. Såsom skäl för en sådan hela riket omfattande lönefördelning
förekomma jemväl, att det olika stadium af odling och industri, uti hvilket
olika delar af riket sig nu befinner, ovilkorligen komme att föranleda dertill att, vid
odlingens och industriens framsteg, de nu i dessa hänseenden vanlottade orterne
komma att förete en proportionerligt större utveckling än de öfriga, och att till
följd derutaf uti de förra äfven folkmängden måste starkare ökas och behofvet af
pastoratens fördelning mera tvingande framstå. Då till de nya pastorernes aflöning
den ökade tionden icke torde blifva tillfyllestgörande, skulle en lönereglering, sluten
inom hvart stift, stänga de bidrag, som eljest till de nya lönerne kunnat erhållas,
och således göra Statens mellankomst nödvändig uti högre grad, än eljest möjligen
blefve förhållandet.
Af Malls Persson: »att i och för uppgörandet af kalkyler öfver Presterskapets
nuvarande löneinkomster, hvilka lill Statsverket böra ingå, utses en nämnd, bestående,
utom Pastor och Komminister, af 4 personer, hvaraf Konungens Befallningshafvande
utse 2:ne ojäfvige lekmän och församlingen eller pastoratet 2:ne inom detsamma
boende och bofaste män.»
Af Guslaf Bjerkander från Skaraborgs län: »att församlingen utsåge tvänne,
samt Domkapitlet och Pastor hvardera en ledamot i denna nämnd, hvars Ordförande,
på sätt den Kongl. Propositionen innehåller, skulle utnämnas af Konungen.»
Af Per Erik Andersson från Westmanlands län: »att den ledamot i lönenämnden,
som enligt det Kongl, förslaget borde utses af Länets Hushållnings-säilskap, finge
i stället väljas af den församling, löne-regleringen angick.»
och har Johan Bergström från Kopparbergs län jemväl yttrat sig för denna
sednare förändring i löne-nämndens sammansättning.
De af Departements-chefen anförda motiver för förslaget i denna punkt äro
följande: De i afseende på konventioner angående presträttigheters utgörande hittills
gällande föreskrifter hafva svårligen kunnat vara tillfredställande, biand annat derföre
att alla de, som i konventionernes uppgörande deltagit, med undantag af Kronoombudet,
varit eller åtminstone med något skäl kunnat anses vara i frågan intresserade,
hvilket förorsakat misstroende och hindrat dess ömsesidigt tillfredsställande
. O
lösning. Konventioner icke blott inom samma stift utan intill hvarandra gränsande
Pastorater hafva kunnat uppgöras utan allt sammanhang med hvarandra och efter
fullkomligt
Allmänna. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
17
fullkomligt olika grunder, hvilket vållat, att de löngifvare, som dervid minst vunnit,
trott sig ega skäl att beklaga sig öfver liden orätt. Dessutom har i sjelfva be
greppet
af konvention legat en svårighet, emedan den, som icke velat derpå ingå,
icke kunnat härtill tvingas, till följd hvaraf stundom allt förbiifvit i sitt gamla skick,
och ännu oftare en del af en församling med Pastor haft viss öfverenskommelse,
under det en annan del utgjort sina afgifter efter författningarne, då i sjelfva verket
föga varit vunnet, hvaremot de misslyckade underhandlingarne varit tillräckliga att
framkalla bitterhet och öka oredan. Dessa olägenheter syntes Departements-chefen
kunna undanrödjas, om både löntagare och löngifvare ville, i stället för konvention,
underkasta sig en för femtio år i sender verkställd lönereglering af en nämnd, hvars
pluralitet utgjordes af opartiske, länsvis och för en längre tid utsedde personer, och
hvilken hade att bestämma det ordinarie Presterskapets löner, med afseende på gällande
författningar, förut utgående afgifter inom församlingen, samt de afgifter, som
af öfrige Pastorater inom orten under likartade förhållanden utgå. Huruvida vederbörande
skulle kunna på ett sådant förslag ingå, måste väsendtligen bero af nämndens
sammansättning; hvilken sammansättning Departements-chefen trott lämpligast
kunna vara sådan, som den i Kongl. Maj:ts Proposition föreslagna; hvarjemte Departements-chefen
ansett Kronofogden eller Länsmannen i orten jemväl böra vid förrättningen
vara tillstädes för upplysningars meddelande, dock utan att i besluten deltaga. —
En olägenhet af delta förslag vore visserligen, att nämndens ständige ledamöter
måste hafva rese-ersältning och traktamente för förrättningarne, men då icke, efter
de första årens förlopp, särdeles många löneregleringar årligen kunde förekomma,
syntes något synnerligt afseende härå ej vara att fästa.
Såsom skäl till den af honom föreslagna förändring i nämndens sammansättning
har Gustaf Bjerkander anfört att, vid den af Kongl. Majit föreslagna sammansättning,
församlingens intressen syntes allt för illa representerade, ty, noga räknadt, torde
församlingen i de flesta fall endast disponera en röst mot fyra, eller, om Hushållnings-sällskapets
ledamot kunde anses stå på församlingens sida, i bästa fall, 2 röster
mot 3, och således i hvad händelse som helst en afgjord minoritet; hvaremot Bjerkander
med sitt framställda förslag åsyftat att åtminstone under hvarje förhållande
tillförsäkra församlingen om 2 af de 5 rösterna
Det vill synas Utskottet som härflöte de af åtskilliga Bonde-Ståndets ledamöter
sålunda yrkade förändringar i nämndens sammansättning från en origtig uppfattning
af de pligter en ledamot i en sådan nämnd har att uppfylla. Församlingen bör
nemligen, lika litet som löntagaren, kunna inom nämnden disponera öfver någon
enda röst; utan bör man af redlige män, som blifva kallade att deltaga i en dylik
nämnd, der frågor pröfvas, som nära röra en löntagares ekonomiska välfärd och
som jemväl för löngifvarne äro så mycket heldre af vigt, som dessa frågor angå
bestämmandet, för en tid af femtio år, af en utaf de mera kännbara beskattningarne,
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 15 Haft. 3
IS
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
kanna förvänta att de, i medvetande af uppdragets vigt och af det förtroende, som
blifvit dem lemnadt, funne sig af samvete och hederskänsla uppkallade att rösta
blott efter sin öfvertygelse och ej med afseende å hvilken, sorn inkallat dem i nämnden.
De' böra besinna att deras uppdrag är detsamma som Domarens, för dem
medför samma förpligtelser som för honom och att ett öfverträdande af den opartiskhet
i beslut, som hos dem är att förvänta, vore lika vanhederligt som det hos
Domare anses. Då Kongl. Maj:t ansett löntagaren elier Kontraktsprosten samt församlingen
böra utse hvar sin ledamot i nämnden, har han dermed ej kunnat afse
att försäkra dem om hvardera en röst i nämnden, utan meningen lärer otvifveiaktigt
varit dels att sålunda betrygga begge parterne, om hvardera visste sig hafva i
nämnden insatt en person, till hvars redlighet, klokhet och sakkännedom han kunde
hysa fullt förtroende och som just genom ådagaläggandet af dessa egenskaper kunde
bäst vinna afseende å de omständigheter, hvarå han önskade göra de öfrige ledamöterne
i nämnden uppmärksamme; dels att tillförsäkra dessa parter att med åtminstone
en af nämndens ledamöter kunna lättare kommunicera si» än med de öfrige
O <D
möjligen för parten helt och hållet okände ledamöterne; dels slutligen och förnämligast
att sålunda få kännedomen om hvarje församlings lokala förhållanden bättre representerad
än hvad fallet skulle blifva-, derest nämndens alla ledamöter voro för hela
länet gemensamt utsedde. Trodde Utskottet att de af församling och Pastor utsedde
ledamöter i nämnden skulle i allmänhet annorlunda uppfatta sitt uppdrag och de
med detsamma förenade skyldigheter, än som Utskottet nu antydt, skulle Utkottet
icke kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag om inrymmandet åt bemälde parter
af rättigheten att nämna någon ledamot i nämnden.
Oafsedt att det uppgifna skälet hvarföre församlingen borde sättas i tillfälle alt
i nämnden inrymma mer än en ledamot sålunda icke är af beskaffenheten att förtjena
afseende, så finnes ett annat och kraftigt skäl, hvarföre afvikelse ej bör ega
rum från Kongl. Maj:ts förslag, att tre samma ledamöter i nämnden böra uti dess
flesta förrättningar deltaga. Det är nemligen af mycken vigt att enhet, så vidt möjligt,
åstadkommes emellan förrättningarne och emellan nämndens beslut i de olika
församlingarne. Men denna enhet kan ej åstadkommas annorlunda än derigenom att
såsom stam för nämnden finnas ledamöter, som i andra församlingar deltagit i ena
O
O
handa förrättningar. Ett motsatt förhållande, eller derest blott Ordföranden, enbland
fem, vore gemensam, skulle otvifvelaktigt vid dessa förrättningar framkalla slitningar,
som inom hvarje församlings nämnd skulle vid reglerings-arbetet förnyas. Det är
således, för vinnande af möjligaste likstämmighet i besluten, angeläget, att nämndens
sammansättning ej är för hvarje förrättning underkastad allt för stor förändring.
Detta ändamål af enhet i förrättningarne befrämjas jemväl derigenom att de flesta
stift bestå af flera län, samt några län ingå i flera stift, hvaraf blifver en följd att
en eller två af nämndens ledamöter komma att deltaga uti förrättningar inom olika
Ian eller stift, och de tillämpade åsigterna sålunda blifva mera allmänt kända.
Allmänna Besvärs- och Ek,onomi-Utsliötlcts Betänkande M 61.
19
Inom Utskottet liar den fråga varit framkastad, huru, enligt denna punkt,
nämnden skulle sammansättas för de fall der en församling vore belägen inom
flera län eller olika stift. Utskottet tror dock denna fråga tillhöra de detaljer, som
genom den blifvande förordningen i ämnet kunna regleras, och har nu endast velat
fästa uppmärksamheten derpå att sådane fall icke sällan lära förekomma.
Hvad beträffar de yrkanden, som under denna punkt blifvit anförde efter Grefve
af Ugglas och de af honom sålunda under öfverläegningen hos Höglofliga Ridderskapet
och Adeln framkastade åsigter, sa medgifver visserligen ej planen för detta
Utskottets betänkande att här på en gång besvara dem alla; men Utskottet kommer,
A den plats som i betänkandet måst hvarje fråga anvisas, att ådagalägga det Utskottet
ej underlåtit taga i öfvervägande hvad sålunda blifvit af Grefven anfört.
Vidkommande dock särskildt, i sammanhang med nu ifrågavarande punkt, Grefvens
hemställan, hvarföre ej löneregleringen borde lika val försiggå stiftsvis som länsvis
och hans yrkande att emellertid ingendera af dessa grunder borde följas, utan regleringen
i stället vara omfattande hela riket; så. jemte det att Utskottet hänvisar till
de af Utskottet nyss anförda fördelarne-af förättningarnes verkställande länsvis, i
stället för inom hvarje stift; får Utskottet, då det verkligen skenbart visar sig som
om förrättningarnes utsträckande gemensamt till hela riket skulle omedelbart medföra
enahanda fördelar af enhet och samband emellan regleringen i olika stift, som afsågs
med regleringens förrättande länsvis, i afseende härå anföra: Äfven om en sådan
utsträckning af förrättningarne blefve föreskrifven eller medgifven, så skulle den svårligen
låta sig verkställas. Den skulle i vårt vidsträckta land medföra alltför långväga,
tidsödande och kostsamma resor. De fleste förhållanden, som vid en sådan
lönereglering böra tagas i betraktande, förete ock sinsemellan en ganska stor olikhet
i de mera åtskiljda delarne af riket. Så t. ex. ar emellan Skåne och Sveriges nordligaste
provinser skilnaden i odling, folkmängd, seder och välmåga alltför stor, medan
deremot öfvergången, i fråga om dessa förhållanden, emellan till hvarandra gränsande
län och stift ej är större än att det mesta af hvad i det ena länet eller stiftet befunnits
nyttigt och användbart jemväl blifver det uti det angränsande länet eller
stiftet. Svårighet torde ock möta att till nämnder, som för förrättningar öfver hela
riket erfordras, alltid kunna erhålla sådane sakkunnige, redbare och ansedde män,
som uppdragets vigt och förtroende kräfver, om ledamöterne visste sig, genom
emottagandet af uppdraget ikläda sig förbindelsen att ständigt befinna sig på resor,
stundom på de från deras bostad mest aflägsna orter. I betraktande så väl af
dessa skäl, som af de många andra svårigheter, som sig förete för förrättningarnes
utsträckning gemensamt öfver hela riket, tror Utskottet den begränsning härutinnan,
som Kongl. Maj:ts nådiga förslag innehåller, vara välbetänkt och behöflig.
Af hvad Utskottet sålunda i fråga om 4:de punkten andragit, följer
att Utskottet tillstyrker Rikets Ständers bifall till samma punkt.
20
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Xi til.
ö:(e Punkten.
»Boställe, som afses att af löntagaren bebos och brakas, beräknas till en dess
verkliga värde motsvarande inkomst»
Med hänseende till hvad denna punkt innehåller hafva yrkanden blifvit framställde
af
Matis Pehrsson: att Pastorer och Komministrar bibehållas vid sina boställen,
emot skyldighet att ej allenast sjelfve ansvara för underhållet af alla derå nu befintliga
byggnader, utan äfven nybyggnad, då sådan kommer i fråga, samt att nettobehållmngen
af boställets afkastning afdrages från här ofvan angifne lönegrunder.
Bjerkander: att sedan den af honom föreslagna klassifikation af pastoraterne
blifvit verkställd, allia pastors- och komministers-boställen samt stomhemman oell
således all den jord, som af Presterne nu innehafves, skulle utarrenderas på minst
30 år, endast med den inskränkning, att indelningshafvaren, mot behörigt afdrag å
lönen egde att begagna bostad och trädgård å bostället, äfvensom derstädes hafva
födde de för hans hushåll erforderhge kor och hästar för resor i tjensten; hvaremot
hvad som i enlighet med det af Bjerkander förut uppgifna aflöningsförslag utöfver
nyssomförmälde förmåner af bostad m. m. erfordrades till det för pastoratet bestämda
normal-belopp, borde af församlingen utgöras.
Pehr Nilsson i Espö: »Prestgårdarne skola fortfarande af vederbörande Pastorer
innehalvas, dock böra de upptagas till livad de skäligen kunna gifva i arrende,
hvilket belopp bör afgå från den för Pastor bestämda löne-spanmålen.»
Beträffande den af Kongl. Majit sålunda föreslagna punkt har Departementschefen
erinrat, att på den deruti meddelade föreskrift läge så mycket större vigt,
som den utgör vilkoret för all skälig jemkning i aflöningen mellan Pastorer och
Komministrar, äfvensom för afgörandet huruvida de statsbidrag, som tid efter annan
blifvit vissa församlingar lill Presterskapets aflöning meddelade, må kunna åter derifrån
skiljas. Det vöre derföre en stor olägenhet alt man i allmänhet öfver Presterskapets
boställen saknar behörigen upprättade kartor, hvilkas anskaffande emellertid
skulle medföra en högst betydlig kostnad, till hvars bestridande tillgång icke förefinnes.
Ät en blifvande Kommitté torde således böra öfverlemnas att afgifva förslag
huru den öfverklagade bristen skulle komma i sammanhang med socken-karteverket
eller annorledes, utan Statens särskilda betungande, afhjelpas.
Deremot har Bjerkander, å sin sida, till stöd för det af honom föreslagna stadgande,
anfört att genom detsamma skulle många anledningar till obehagliga tvister
emellan församlingen och dess själasörjare vara undanröjde och rättvisa vinnas så
nära som möjligt. Derigenom skulle ock, hvad icke minst vigtigt vöre, Presterskapet
blifva befriadt från ett vidlyftigt ekonomiskt bestyr, som nu, oftast på bekostnad
af deras vigtiga kall, toge dess tid i anspråk.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M (il.
21
Utskottet, som längre fram vill yttra sig om Matts Pehrssons yrkande om förändring
i byggnadsskyldigheten, tillerkänner visserligen de af Bjerkander för hans
yrkande anförda skäl en synnerligen stor vigt; men Utskottet tror dock dessa skäl
ej böra inverka till förändring af nu ifrågavarande punkt, utan fast heldre finna sin
rälta tillämpning vid bedömandet af här efterföljande punkten 6. För en så vidsträckt
tillämpning af nu ifrågavarande grundsatser, som den af Bjerkander påyrkade,
möta jemväl många hinder. Den skulle ock alltför ofta föranleda tvånget att å presteboställena
uppföra dubbel uppsättning åbyggnader, ty utom det att ej sällan inträffar
det prestgården ligger afskiljd från någon by och prestgårdens brukare således måste
på stället hafva bostadshus, så möter i lag, som ej torde böra ändras, hinder
för på bostället frambragta fodrets och skogsprodukternes tillgodogörande på annat
hemman, Utskottet tror således att, i den nu förevarande punkten, något stadgande
härom ej kan inflyta, samt hemställer derföre till Rikets Ständer,
att denna punkt må bifallas.
6:(e Punkten.
»Presterskapet anslagen jord, som icke utan olägenhet kan i förening med bostads-boställe
brukas — derifrån undantagna de i vissa orter befintliga enkesäten —
utarrenderas efter de grunder, som kunna varda i nåder fastställda.»
»Ar bostads-boställe af den storlek, alt derifrån kan skiftas eller författningsenligt
afsöndras en lagenhet, tillräcklig att förse löntagaren med hans behof af jordbruks-alster,
må skifte eller afsöndring ske och återstoden af bostället i stadgad ordning
utarrenderas, då församlingen, på Domkapitlets yrkande, dertill samtycker och
åtager sig bestridandet af de med åtgärden förbundna kostnader.»
I afseende å denna punkt har blifvit andraget af
Friherre Hamilton, H.: att pastors tid ej får upptagas af verldsliga göromål,
det ville säga att han ej måste af nödtvång vara jordbrukare, hvarmed oftast följde
skuldsättning för inventarier, oro för vexande grödor och för den skördades försäljning.
Det hade derföre varit önskligt att Kongl. Maj:ts Proposition gått längre än
hvad i denna punkt egt rum, och ansåg Friherren jemväl bostads-boställena böra
utarrenderas på 30 år, lika med alla de öfriga. Derigenom vunnes ej blott en
bättre skötsel af jorden och en afkastning, som troligen komme att stiga något
vid hvarje nytt arrende, utan jemväl de af Friherren redan anförde fördelarne. Likväl
borde från arrendet undantagas trädgårdsjord, vedbrand och foder till 6 å 8
kor och 2 hästar, hvarjemte så stor del af arrendet borde bestämmas att utgå i
spanmål, som till Pastors hushåll vore erforderlig.
22 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M (il.
Friherre Baab, A. C.: att för liten vigt blifvit i förslaget lagd på utnrrendering
af boställena. Det funnes ej jord sämre skölt än prest-boställenas. När en
gammal man med små tillgångar tillträdde ett jordbruk, hvarvid han icke förut
varit vand, så kunde han omöjligen sköta det viii. Han saknade dertill både
insigt och förlag, komme ofta i penninge-betryck, och nödgades sålunda egna
sina omsorger åt helt andra föremål än sitt heliga'kall. Det vore derföre af största vigt
för Presterskapet sjelft såväl som för deras åhörare, att boställena blefvo utarrenderade,
med det undantag för bostad, som Kongl. Maj:ts Proposition innehåller.
Grefve aj Ugglas, Ludvig, uti hans motion: hurusom det kunde synas öfverflödigt
erinra att Prestens verksamhet icke är eller bör vara inskränkt till vissa
påbudna religionsförrättningar; att det är uti umgänget, under de enskilda samspråken,
der, lämpade efter en och hvars sinnesförfattning, råd, tröst, varningar
och uppmaningar kunna lemnäs, som samma verksamhet, på en gång mildt och
allvarligt utöfvad , blefve mest välsignelsebringande; samt att, der Prestens kall så uppskattas
och redligt bedrifves den tager snart sagdt hvarje dagens stund i'anspråk.
Men om så är, huru kunde man med denna verksamhet förlika de mångtaliga
bestyr och omsorger, som åtfölja boställen af den storlek många prestebohl förete,
dessas bruk och vård, äfvensom ett förmånligt afyttrande af deras produkter. Allt
detta kräfde en tid, en omtanka, den Prester, icke kunde åt dem lemna utan
på bekostnad eller med försummelse af högre pligter. Ingen torde bestrida att
ju Presten borde hafva sig försäkrade icke allenast bostad, utan äfven åtskilliga
tunnland jord, hvilka sednare, odlade eller till trädgårdsskötsel använde, kunde
skänka honom en stundom under mödosamma pligters fyllande väl behöflig förströelse
och hvila. Men alt så ordna Prestens aflöning, alt nödvändig omsorg
för egen bergning skulle inkräkta uppå fullgörandet af pligter, hvilkas missfyllande
intet kunde godtgöra, vöre af samhället, lindrigast sagdt, föga välbetänkt.
Bredvid dessa skäl för indragande af alla de boställen, som äro större än att de
med föga besvär och omtanka kunna skötas, funnes ett annat äfven af icke ringa
vigt. Utan denna åtgärd torde nemligen någon mera ingripande lönereglering
svårligen kunna komma till stånd, enär, förutom öfriga hinder, de stora utgifter
den ovilkorligen måste föra med sig, skulle ytterligare lägga stora svårigheter i
vägen för densamma. Detta allt, samt hvad motionären i öfrigt rörande Presternes
aflöning och löningssält anfört, föranledde honom att föreslå: del Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet begära, att den Kommitté, som, tillföljd
af förre Ständers anhållan, torde i och för löneregleringen blifva nedsatt, må förständigas
alt äfven noga pröfva och öfverväga nuvarande afluningssältet och särskildt
boslälls-lönernas lämplighet och yttrande deröfver afgifva.
Derjemte har Grefve af Ugglas, då Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet föredrogs,
förklarat sig instämma i de efter Friherre Hamilton här förut anförde
åsigter.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtsliotlels Betänkande M 01.
2?,
Herr Selggren: alt man borde besinna den skada som Presternes innehaf
vande
af boställen medfördo genom jordens sämre skötsel och derigenom att Pre
stön
drogs ifrån sin andliga verksamhet. Man kunde ej med skäl invända att
det stod Prosten öppet alt utarrendera sitt boställe, eller lemna det åt en hälftenbrukare,
ty det ovissa i besittningstiden uteslöte möjligheten för honom att
med fördel uppgöra sådan öfverenskommelse. De vilkor Kongl. Maj:ts Proposition
innehölle för en sådan styckning af boställe, hvarigenom en mindre lägenhet afsöndrades
åt Presten, och återstoden af bostället utarrenderades, gjorde Presten
beroende af församlingens samtycke och dess beredvillighet att bestrida de med
delta ordnande förknippade kostnader. Saken borde derföre betraktas ur en annan
synpunkt och såsom en allmän grundsats vid bestämmandet af Presterskapets
rättigheter borde antagas, att dess medlemmar, vid utöfvandet af sin embetsmannaverksamhet,
så vid möjligt är, ej må mötas af något i aflömngens beskaffenhet
liggande hinder. Bland grunderna för reglerande af Presterskapets inkomster
borde derföre den bestämmelse intagas, att det skulle stå innehafvare af Presterligt
boställe öppet, och vid inträffande lägenhet åligga vederbörande myndigheter
att låta från boställe, hvars storlek det rnedgåfve, afsöndra lägenhet, tillräcklig
att förse boställs-innehafvaren med nödiga jordbruksalster, hvarefter återstoden borde
utarrenderas och kostnaden för afsöndringen, efter den delningsgrund sorn för orlernes
olika beskaffenhet kunde vara lämplig, bestridas gemensamt af löntagaren
och församlingen.
Herr Brun: att han i detta yrkande förenade sig med Herr Selggren.
Bjerkander: jemväl för boställenas utarrenderande,., på sätt redan under o:te
punkten finnes omförmäldt.
Pehr Nilsson i Espö, förutom hvad efter honom blifvit redan under a:te punkten
anfördt, derjemte att annexhemmannen böra bortarrenderas på 30 år och
arrendet derför bör tillfalla Pastor; med afräkning af arrendebeloppet från den
för Pastor hestämda löne-spanmål.
Anders Nilsson från Hallands län i sin motion: att ingen lärer kunna bestrids
det ju oviss och på godtycke beroende besittning af jord är ett förderf, icke blott
för åboerne sjelfva, utan äfven för jordens häfd. Att man i allmänhet insett,
huru förderfligt det är att boställen och lönings-hemman måste ombyta åboer så
ofta en ny innehafvare tillträder tjensten, visade sig uti den åtgärden alt subalternboställena
vid militärstaten nu mera utarrenderas på bestämda längre tider. Då
grundsatsen sålunda vore erkänd kunde motionären ej inse hvad som skulle kunna
hindra dess tillämpande på de åt Pastorerne såsom lönehjelp anslagne stomhemman.
Den första svårigheten och största bekymret för en brukare af dylikt hemman
vore att ej kunna beräkna huru länge han eller hans arfvingar ostörda få qvarstanna
vid hemmanet. Denna ovisshet hade till följd att hemmanet vanskötes eller
åtminstone icke med odlingar eller annorledes så förbättras, som ske kunde, derest
24
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottels Betänkande M 61.
besittningsrätten vore säker för längre tid; hvarigenom både boställshafvaren
och brukaren blifva lidande. Motionären yrkade derföre vidtagande af sådana åtgärder,
som kunde försäkra åboer å stomhemman om en tryggare besittning af
dessa hemman.
Såsom skäl till den i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition föreslagna lydelse af
denna punkt har Departements-chefen anfört: att Rikets Ständers i den underdåniga
skrifvelsen gjorda hemställan det Presterakapet tillhörig jord, som icke kan
i förening med bostads-boställe brukas, bör utarrenderas eftér samma grunder
som de till Staten eller Boställs-direktioner indragna boställen ej torde vara i
allo lämplig med hänseende till Presterskapets jord, hvilket visat sig vid behandlingen
af frågan om utarrendering af Presterskapets i Skåne mensal-hemman.
Från den allmänna föreskriften borde jemväl undantagas de enkesuten, hvilka äro
anslagna Presterskapet i Göteborgs stift, och hvilkas ändamål stundom skulle genom
en utarrendering alldeles förfelas. Den vigtigaste frågan gällde likväl sjelfva
bostads-boställena. I afseende å dessa hade Rikets Ständer yttrat sig finna att
någon vidsträcktare utarrendering af Presterskapets boställen, än hvad beträffar
sådana dertill anslagna hemman och lägenheter, hvilka icke lämpligen kunna i förening
med boställena brukas, ej bör ega rum, enär för Presten, lika så väl som
för hvarje annan å landet bosatt person, är af icke ringa vigt, att sjelf vara försedd
med de jordbruksalster, som eljest mången endast med största svårighet eller till
höga pris kunna till fyllandet af de dagliga lefnadsbehofven erhållas, jemte det
att fortskaffningsmedel äro för honom behöfligare än för mången annan, och således
icke må blifva beroende af närboendes beredvillighet eller af stegrade foderpris,
hvarförutan skötandet af ett mindre landtbruk hvarken kunde vara oförenligt
med eller särdeles (underligt för den andliga verksamheten.
Departements-chefen bar ansett de af Rikets Ständer för bostads-boställenas
bibehållande sålunda anförda skäl i allmänhet ega giltighet, men likväl anmärkt
att sådane boställen verkligen finnas af den betydenhet, att deras ändamålsenliga
skötsel icke alltid visat sig stå väl tillsammans med den för Presterskapet vida
angelägnare andliga verksamheten, till hvars försummande i någon måtto en stor
frestelse derföre varit för handen. Dessa allt för stora boställen hade derjemte
den olägenhet, att deras vederbörliga skötande erfordrade inventarier och förlagskapital
till ej obetydligt belopp, tvingande Pastor att börja sin bana med skuldsättning,
som, ju samvetsgrannare han vore, desto mera neddroge honom i ekonomiska
bestyr, för hvilka han ursprungligen icke egt böjelse. Det vore derföre
icke heller alldeles sällsynt, att Pastorer se sig föranlåtne att utarrendera jordbruket
vid sina boställen, men då detta ej kunde ske för längre tid, än deras
innehafvande af tjensten, blefve arrendatorns besittning oviss, afgifterna derefter
lämpade och jordbruket mer eller mindre försummadt. Der sådane förhållanden
egde
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 61.
25
egde rum och der bostället vore sä stort, att från detsamma författningsenligt
kunde afsöndras en lägenhet, tillräcklig att förse Pastor med bans behof af jordbruksalster,
der ansåg derföre Deparlements-chefen en dylik afsöndring böra få ske
och återstoden af bostället under vanliga vilkor utarrenderas, åtminstone i alla de
fall, då Domkapitlet, vid inträffande kyrkoherde-ledighet, derom uttryckte sin
önskan och församlingen åtoge sig bestridandet af de med åtgärden förbundna
kostnader.
På sätt Rikets Ständer torde inhemta, hafva de af Departements-chefen sålunda
anförda skäl mera afsett att rättfärdiga de af honom föreslagna åtgärder i
samma riktning, sorn af flera motionärer och talare nu mera blifvit påyrkadt, än
att visa hvarföre han ej ansett sig böra föreslå Kongl. Majit att, i fråga om boställenas
utarrenderande, gå längre än hvad den Kongl. Skrifvelsen derom nu föreslår.
Det vill ock synas som hade Kongl. Majit så mycket hellre saknat anledning
förutsätta att Rikets Ständer vid detta riksmöte skulle vilja besluta en sådan
genomgripande förändring i dispositionen om 'presterskapets boställen, som Rikets
Ständer förut, i åberopade underdåniga skrifvelsen af den 6 Juli 1857, meddelat
ett sådant förklarande om hinder för vidsträcktare utarrendering af boställen, som
det af Departements-chefen anförda, här ofvan omförmälda.
Utskottet har redan, vid behandlingen af 5:te punkten, yttrat sig anse de
då för preste-boställenas utarrendering anförde skäl vara af svnerligt stor vigt;
ett yttrande, hvilket Utskottet finner sig böra utsträcka jemväl till de skäl, hvilka
blifvit i berörde riktning anförde af enskilde ståndsmedlemmar med hänseende
till nu förevarande 6:te punkt. Utskottet tvekar ej heller att här uttala den åsigt,
att önskligt är det presterne blifva så litet som möjligt genom sättet för sin aflöning
föranledda att egna sig åt jordbruket. Men Utskottet kan tillika ej förbise
de stora svårigheter, som möta för ett fullständigt genomförande af en så
beskaffad förändring, bland hvilka svårigheter, förutom de i Rikets Ständers nyssberörda
skrifvelse anmärkta, den under 5:te punkten redan omförmälda kostnad
för ytterligare åbyggnader å preste-boställen så mycket mer förtjenar afseende,
som äfven under nuvarande förhållanden röster ej saknats, hvilka klagat öfver
den tunga församlingarne måste vidkännas för pastors-boställenas underhåll.
Då Utskottet således finner sig af mötande svårigheter och betänkligheter
förhindradt föreslå någon allmän bestämmelse, hvarigenom skulle föreskrifvas, vare sig
att preste-boställena borde till hela sin vidd utarrenderas, eller att sådan utarrendering
borde ske af återstoden, sedan så mycket af jorden blifvit för Presten undantaget,
som till ett mindre jordbruk erfordrades, åligger det Utskottet att tillse
i hvad mån, utan förbiseende, af dessa lunder och betänkligheter, ett närmande
till det önskade målet må kunna ernås.
Bih. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 8 Sami. 15 Haft. 4
26
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande As 61.
Det första momentet i 6:te punkten afser sådan jord, i fråga hvarom de anförda
svårigheterne ej möta, men i punktens andra moment möter svårigheten af
den kostnad, som med landtmäteri-förrättning och med nya byggnaders uppförande
är förenad. Såsom vilkor är här förutsatt att församlingen, på Domkapitlets yrkande,
dertill samtycker och åtager sig bestridandet af de med ålgården förbundna
kostnader.
Hvad nu beträffar den af Kongl. Majit gjorda förutsättningen af Domkapitlets
yrkande på en sådan klyfning af prest-boställe, som den afsedda; så innebär
Herr Selggrens yttrande vid remissen af Kongl. Maj ts proposition en begäran om
bestämmelse att, med de af Herr Selggren föreslagna vilkor i afseende å sättet
för verkställigheten, innehafvaren af presterligl boställe skulle hafva rätt att påyrka
en sådan klyfning, hvilken dessutom borde, genom vederbörande myndigheters
försorg, vid inträffande ledighet försiggå. Likaledes hafva, vid öfverläggningen
inom Utskottet, röster höjt sig, påyrkande att så väl församlingen som boställsbafvaren
skulle ega rätt att om denna klyfning väcka fråga.
Utskottet tror likväl denna förutsättning af Domkapitlets yrkande ingalunda böra
så uppfattas, som om vare sig boställshafvaren eller församlingen derigenom vore
beröfvad rättigheten att väcka fråga om prestboställenas klyfning, om ock härigenom
dem lemnäs den anvisning att Domkapitlet är den myndighet, till hvilken de
ega att sin önskan härutinnan anmäla; utan lärer Kongl. Maj;ts nådiga mening härmed
otvifvelaktigt vara den, att förbehålla Domkapitlet den rättigheten, att, när detsamma
finner skötseln af ett större boställe verka menligt på själavården inom någon
församling, då påyrka boställets klyfning och derom höra församlingen, fastän
någon sådan fråga hvarken af församlingen eller af boställshafvaren blifvit väckt.
Denna uppfattning af ordalagen i 6:te punkten måste så mycket hellre vara riktig,
som det svårligen låter sig tänka att, derest församlingen förklarat sig villig att
uppfylla det för klyfningen bestämda vilkor af kostnadernas bestridande, Domkapitlet,
på församlingens eller Prestens yrkande att boställets klyfning, såsom för själavården
gagnelig, jemväl måtte försiggå, skulle vilja eller kunna undandraga sig att
i ett sådant yrkande instämma. Någon förändring i denna syftning af de i punkten
begagnade ordalag ärer således vara utan ändamål.
Hvad åter angår sättet för kostnadernas bestridande, och de svårigheter, som
utur denna synpunkt ofta lära komma att från församlingarnes sida framte sig; så
skulle visserligen motståndet från församlingarne helt och hållet eller till någon del
undanrödjas, genom bifall till Matts Pehrssons under 5:te punkten omförmälda yrkande,
det Pastorerne skulle sjelfve ansvara för underhållet och nybyggnaden af deras
boställen, eller till Herr Selggrens förslag att kostnaden för afsöndringen, efter
den delningsgrund, om för orternas olika beskaffenhet kunde vara lämplig, borde
bestridas gemensam1, af löntagaren och församlingen. Men då meningen med nu
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-LJlskottcts Betänkande M 61.
ifrågavarande reglering blott är att närmare bestämma presterskapets iöne-inkomster
och förekomma de olägenheter, som genom nuvarande sätt för uppbörd deraf ega
rum; samt Pastorerne förut äro berättigade att få sina boställen bebygde och underhåline
af församlingarne, hvadan en fullständig eller delvis bestämmelse om motsatsen
skulle på ett högst kännbart sätt inverka till förminskning af presterskapets
inkomster och förnärma dess rätt; torde ej heller dessa förslag kunna bifallas.
Då den Kongl. Propositionen ej föreslår någon viss tid, för hvilken kontraktet
bör slutas angående de boställen, som, enligt nu uppgifna grunder, blifva till utarrendering
förfallne, utan ansett de närmare bestämmelserne härutinnan böra i särskild
författning meddelas, har Utskottet så mycket mindre trott sig böra, med anledning
af enskilde representanters förslag om arrendetidens bestämmande till 30 år,
derom nu uttala någon åsigt, som vid denna fråga bör förut noga öfvervägas och
tillses, så väl att arrendetiden stadgas tillräckligt lång, för att åt arrendatorn bereda
uppmuntran och möjlighet att å odlingar och jordens förbättring nedlägga kostnad,
med utsigt att sjelf få skörda frukt, som ock att arrendetiden ej heller må, utöfver
hvad detta ändamål fordrar, samt i strid mot hvad i andra länder funnits vid förpaktning
af jord förmånligt, bestämmas så lång, att jordens värde, i följd af så vä!
jordbrukets årliga framsteg inom landet, som kommunikations-anstalternes förbättrande,
må emellertid undergå allt för stora förändringar, eller arrende-vilkoren eljest genom
många lätt inträffande förändrade förhållanden blifva olämpliga.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må till 6:te punkten af Kongl. Majits ifrågavarande
nådiga Skrifvelse meddela bifall.
Tide Punkten.
»All tionde, vare sig tertial-, smör- eller qvick-tionde, utbytes mot bestämda
afgifter, fastställda för en tid af femtio år.»
»Yid bestämmandet af dessa afgifter och dem, hvilka böra utgå för bergverk,
qvarnar, fabriker och andra inrättningar, har nämnden att ställa sig till efterrättelse
gällande författningar, äfvensom fästa afseende på af församlingen till dess presterskap
förut utgående bidrag, samt de afgifter, som af öfrige pastorater inom stiftet
under likartade förhållanden utgöras.»
Då Rikets Ständer, i deras ofta omförmälda underdåniga skrifvelse, bland grunder
för löneregleringen anfört att all tionde, vare sig tertial-, smör- eller qvick-tionde,.
borde utbytas emot en gång för alla bestämda afgifter, så har, efter hvad det den
Kongl. Skrifvelsen bifogade protokoll utvisar, Departements-chefeD, jemte uttalande
28
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M f/l.
af den åsigt, att detta otvifvelaktigt vore elen mest genomgripande af de förändringar
i presterskapets nuvarande aflöningssält, som af Rikets Ständer funnits tjenliga,
hvarföre han ej under närvarande förhållanden kunde å densamma tillstyrka Kongl,
Maj:ts nådiga bifall, äfven tili stöd för d.enna åsigt anfört flera skäl, sorn återfinnas
i Kongl. Majits nådiga Skrifvelse i ämnet; och derefter vidare utlåtit sig-; »Ett visst
belopp kunde ej under en längre följd af år blifva tillräckligt att fylla ett bestämdt
behof, ännu mindre ett sådant som oupphörligt måste stiga. I den mån det ordinarie
presterskapets antal behöfde ökas, eller det tillgängliga anslags-beloppet biefve
otillräckligt att motsvara presterskapets anspråk på anständig bergning, skulle Statens
mellankomst påfordras, och man vore utan återhåll inne på en väg, hvars olägenheter
ej fordra en vidlyftigare utveckling. Om Rikets Ständer, fastiin detta sannolikt
ej undfallit deras uppmärksamhet, det oaktadt ansett sig böra stadna vid det anförda
beslutet, trodde Departements-chefen sådant möjligen härröra deraf, att de åtgärder,
som tid efter annan blifvit vidtagna för tillvägabrineande af konventioner, om
. O O O
de ock i sin mån verkat fördelaktigt, likväl icke förmått afhjelpa alla de öfverklagade
olägenheterna, hvartill icke heller någon ny utväg blifvit under riksdagen föreslagen.
Att utfinna en sådan, tillfredsställande allas önskningar, vöre ej heller möjligt,
men att framställa ett förslag, som afhjelpte de olägenheter, hvilka Rikets Ständer
ansett vara med det nuvarande aflöningssättet förenade, utan att det saknade
någon af dess fördelar, borde icke möta samma svårigheter och det var ett sådant
försök, som Departements-chefen till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnata
Utskottet har för sin del funnit de af Departements-chefen andragna skäl vara
fullt grundade, och tror derföre den afvikelse, som i denna punkt egt rum från
hvad Rikets Ständer förut föreslagit, vara till det afsedda ändamålet gagnelig. Då
Utskottet således ej i hufvudfrågan anser sig ega skäl att afvika från hvad punkten
innehåller, har Utskottet dock trott punkten böra i två afseenden fullständigas. I denna
punkt har nemligen, på sätt uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet
jemväl egt rum, bland olika slag af tionde, som uppräknas, fisktionden blifvit utelemnad.
Vidare har ej blifvit bestämdt från hvilken lid de femtio åren borde räknas.
Sådant Kongl., Majits förslag till Rikets Ständer afläts, var måhända ock berörde bestämmelse
af mera underordnad betydelse, och derföre hän förlig till sådana frågor,
som ansågos böra sednare ordnas; men då Utskottet nu, i afseende å 3:dje punkten
s den Kongl. Skrifvelsen, alvikit från den i nåder föreslagna uppställningen och antagit
att reglering af presterskapets löner inom en församling bör få ega rum redan
långt förr än samma reglering måhända kan komma i fråga att derstädes tillämpas,
erhåller härigenom frågan om tiden. från hvilken de femtio åren böra beräknas, en
vida större betydelse, än om, på sätt Kongl. Maj:ts nådiga förslag synes afse, tillämp.
nineen skulle inträda omedelbart efter slutad reglerine eller åtminstone inom blott
O ^ ö
kort tid derefter. — Beträffande således denna fråga, har det synts Utskottet, som
skulle, i händelse de 50 åren beräknades från den dag regleringen inträdde i
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets lielänkande M 61.
29
tillämpning, sådant kunna stundom i icke ringa mån inverka till omintetgörande
af de afsigter, hvilka föranlåtit Kongl. Maj:t att föreslå en reglering för
50 år i stallet för ett definitivt bestämmande om presterskapets rättigheter.
Det ar nemligen icke otänkbart, att en, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit,
på förhand uppgjord reglering kan komma att under 20 eller 30 år förblifva utan
tillämpning, intilldess sådana förhållanden inträdt, som gynna den beslutade förändringens
sättande i verket; hvarigenom förrättningen skulle, derest de 50 åren beräknades
från lillämpningsdagen, medföra verkan ännu å en tidrymd 70 till 80 år aflägsen
från reglermgsdagen, och sedan de förhållanden inom församlingen, hvilka vid
regleringen tagits i betraktande, måhända genomgått en fullständig förändring. Då
Utskottet således anser ifrågavarande tidrymd af 50 år böra beräknas från den dag
regleringen blifver af Kongl. Majit i nåder fastställd, samt Utskottet, förutom hvad
nu anmärkt blifvit, ej har något att emot ifrågavarande punkt påminna, hemställer
Utskottet, att Rikets Ständer för sin del må besluta, det 7:de punkten må erhålla
följande lydelse:
»All tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller qvick-tionde,
utbytes mot bestämda afgifter för en tid af femtio år från fastställelsedagen,
oansedt tillämpning af regleringen ej genast kan
börja.
Vid bestämmandet af dessa afgifter och dem, hvilka böra
utgå för bergverk, qvarnar, fabriker och andra inrättningar, har
nämnden att ställa sig till efterrättelse gällande författningar, äfvensom
fästa afseende på af församlingen till dess presterskap
förut utgående bidrag samt de afgifter, som af öfrige pastorater
inom stiftet under likartade förhållanden utgöras.»
8:de Punkten.
»Påskpenningar, jura stolae, matskott, offer, dagsverken, med flera smärre extra
ordinarie afgifter, utbytas mot vissa, för samma tid som tionde-ersättningen till beloppet
bestämda utskylder, att utgå icke allenast af fastighetsegare, utan äfven af församlingarnes
öfriga invånare; börande dessa afgifter så beräknas, att all betalning till
presterskapet för särskilda förrättningar kan upphöra. Debiteringen och uppbörden
af dessa afgifter verkställas på samma sätt, som för tionden bestämmes.»
Afseende å denna punkt hafva dels, uti Pehr Nilssons i Espö motion, det yrkande,
som, förutom annat, finnes här anfördt redan under 2:dra punkten derom,
att Presten ej borde ega rätt beräkna sig någon inkomst för särskilda embetsförrätt
-
no
Allmänna. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
ningar, dels den af E. M. Falk från Skaraborgs län väckta motion i fråga om presterskapets
sportler, derom motionären andragit, att ordentliga konventioner borde öfverallt
finnas och, der sådana icke hunnit uppgöras, i alla fall endast lagliga och
bestämda afgifter till presterskapet aflemnas, hvaremot det borde vara prester, liksom
hvarje annan tjensteman, vid ansvar förbjudet att emottaga så kalladt offer, som
ej är med lön förenadt, eller andra gåfvor i och för tjensten. Motionären föreslog
att ett bestämdt lagstadgande härom mätte utfärdas till framtida efterrättelse.
Denna punkt skiljer sig ifrån hvad Rikets Ständer förut i underdånighet
hemställt, endast derigenom att beloppet af deri omnämnda ulskylder bestämmes för
samma tid, som ersättningen för tionden och att i punkten bestämdt uttryckes att
ersättningen bör så beräknas, att all betalning till presterskapet för särskilda förrättningar
må kunna upphöra. Departements-chefen har ock yttrat att väl kunna tvifvelsmål
uppstå om lämpligheten af detta sednare tillägg, och han bestrede ej helt
och hållet giltigheten af de skäl, hvarpå de grundades, men trodde dem böra vika
för angelägenheten att icke göra presterskapets bergning beroende af tillfällighet eller
godtycke, och framför allt att ej underkasta den samvetsgranne själasörjaren striden
mellan känslan af eget behof och den sorgliga nödvändigheten att till dess fyllande
taga, der hjertats röst kanske snarare skulle bjuda honom alt gifva något mer än
sitt embetsbiträde.
Då de bestämmelser, hvaruti denna punkt skiljer sig från hvad Rikets Ständer
förut förklarat sig anse ändamålsenligt, framkallats dels af den utaf Utskottet redan
tillstyrkta förändringen att regleringen af presterskapets löneinkomster bör ske för
en tid af femtio år i sender och ej för everldelig tid, dels af omsorg att noggrannare,
än hvad i Rikets Ständers förslag varit fallet, omintetgöra hvarje fråga om sportlers
fortfarande för presterskapet; samt Utskottet således ej annat kan än anse punkten,
i dess nu befintliga ordalydelse, rätt aflfattad och ändamålsenlig, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte samma punkt godkänna.
9:<le Punkten.
»Presterskapets löner beräknas uti en eller flera af de räntepersedlar, som, enligt
grunderne för ränteförenklingen, äro för hvarje län bestämda, dock att endast en
mindre del må beräknas i penningar. Persedlarne utgå efter tioårig medelmarkegång,
der ej deras levererande till större eller mindre del in natura kan varda,
med afseende på särskilda förhållanden, af nämnden föreslaget och af Kongl. Majit
meddfvet.»
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
31
Sammanhang med denna punkts innehåll har det af Pehr Nilsson i Espö yrkade
stadgande, att de af bemälde motionär föreslagne spanmålslöner för presterskapet
icke finge utgå in natura, utan borde lösas efter medelpriset af de tio sista årens
markegångstaxa.
Vid föredragning af ärendet har, såsom skäl för det tillägg, som i denna punkt
skett utöfver hvad Rikets Ständer föreslagit, Departements-chefen andragit, att, med
afseende å den i vissa orter ännu svåra afsättning, borde åt den blifvande Kommittéen
lemnäs öppet att yttra sig, huruvida undantag ifrån den allmänna föreskriften om
spanmåls lösande efter medelmarkegångspris i något fall skäligen bör ega rum, samt
i sådan händelse äfven att föreslå, huru med uppbörden af den in natura levererade
spanmålen bör tillgå.
Då det af Departements-chefen anförda skäl för ifrågavarande tillägg synes Utskottet
välbetänkt, får Utskottet till nu ifrågavarande punkt
tillstyrka bifall.
10:de Punkten.
»Då presterlig lön i en församling skall regleras, höres församlingen på sockenstämma
eller, der flere församlingar äro förenade, å gemensam gällstämma, vid hvilket
tillfälle så val aflömngsbeloppet, som dess fördelning af socken- eller gällstämman
föreslås. På grund deraf och efter öfvervägande af de förhållanden, som vid lönens
bestämmande böra tagas i beräkning, upprättar nämnden sitt förslag, som meddelas
församlingen, hvarefter handlingarne genom Landshöfdingen och Domkapitlet, jemte
yttrande af dessa myndigheter, till Kongl. Majit insändas för vinnande af nådig stadfästelse.
Vid reglering af pastorslön eger nämnden jemväl tillse, huruvida komministerslönen,
der sådan finnes, står till den förra i ett billigt förhållande och i annat fall
att skälig jemkning dem emellan föreslå efter de grunder, som för sådan åtgärd varda,
med afseende på särskilda orters olika förhållanden, bestämda.
Nämnden eger ock att till Kongl. Majit göra underdånig framställning, angående
öfverflödiga Komministraturers indragning, äfvensom anmälan, då för presterskapets
aflöning icke vidare behöfliga statsmedel finnas en församling tilldelade, eller församling
för sitt presterskaps anständiga bergning af sådant understöd är i behof, då
Kongl. Majit, efter vederbörande Kongl. Majits Befallningshafvandes och Domkapitels
hörande, vill om medlens indragning eller öfverflyttande från en församling till annan,
eller beviljande af nytt anslag, i nåder besluta.»
Vid föredragningen har Departements-chefen erinrat, bland annat, som redan är
32
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Jtä 61.
å andra ställen i Betänkandet anfördt, att de af Rikets Ständer föreslagna löneregle
ringarne
skulle medföra ett ökadt gagn, om nämndens åtgärder alltid omfattade lö
nerne
för hela det ordinarie presterskapet inom pastoratet, så att den icke blott
egde att hos Kongl. Majit göra underdånig framställning, angående öfverflödige Komministralurers
indragning, utan ock att, efter vissa på förhand af Kongl. Majit och
Rikets Ständer godkända grunder, göra den Domkapitlet nu tillkommande jemkning
melian Pastors och Komministers löneinkomster, der sådan kan vara af behof och
billighet påkallad.
Beträffande de i denna punkt omförmälde frågor har blifvit anfördt af:
Jonas Andersson från Östergötland: alt med frågan om nödvändigheten af ett
med närvarande tidsförhållanden och rättsbegrepp mera förenligt aflöningssätt åt presterskapet
samt en rättvisare fördelning det ordinarie presterskapet emellan af dess
inkomster, sammanhängde frågan om en på mera sjelfständig grund jemnare gjord
fördelning af desse tjenstemäns presterliga åligganden, såsom lika nödvändig för presterskapet
sjelf, som nyttig för församlingen. På samma gång sättet för samt mångfalden
och bploppet af de prestationer, som skola utgöras till Pastor, ofta väcka
ovilja å ena och obehag å den andra sidan, på samma gång framkallas en billig
medömkan öfver Komministerns torftiga belägenhet, vid åsynen af den ringa anpart
denne bekommer af de stora, för jordbruket kännbara, afgifter, som från församlingarne
utgå till deras presterskaps aflöning, hvilka afgifter, rättvist fördelade, skulle vara
mer än tillräckliga för alla som deraf få del. Om det sålunda förefölle lika orimligt,
som det orsakade besvär och ökad kostnad, att församlingsboer, vid transporten af
sin utgifvande tertial-tionde och andra till presten utgående onera, ofta måste färdas
lång väg förbi sin Komminister, för alt hos Pastor få afbörda den medförda lastningen,
så folie det sig icke mindre besvärligt, men väl långt mera skadligt, dåinan, vid behofvet
af det minsta presterliga extra biträde, måste färdas miltals väg förbi samma
Komminister, för att åt denne hos Pastor utverka tillstånd att få förrätta den pre
sterliga
tjensten, saint för alt hos förmannen få afbörda den tribut, för hvilken den
underordnade prestmannen finge arbeta. Att en sådan Komministrarnes osjelfsländigbet
är i högsta grad menlig för de församlingar, i hvilkas själavård de äro satte
att deltaga, vore lätt att inse, och att det nit och den kraftfulla verksamhet, hvaraf
den religiösa och sedliga ordningen vore i behof, icke kan vara att påräkna hos desse
brödbekymrade och på befallning rörliga ordets tjenare, vore lika påtagligt. Denna
brist på sjelfständig verksamhet, hvilken sällan slutade förr än den manliga kroppsoch
själskraften hunnit bortnötas af åren och bekymren, förnekade dem den goda
viljans och förmågans utveckling. Bland åtgärder, som motionären, till afhjelpande
af dessa missförhållanden, föreslagit, äro: »att sådana pastorat, der väl finnes Komministratur,
men som bestå blott af en församling med en kyrka, denna församling
må vid ledighet ega indraga Komministraturen. Likasom, der pastoratet beslår af
flere
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-U'(skottets Betänkande M 61.
33
flere än en församling, men till omfång och folkmängd så små, att de presterliga
göromfllen af en prest försvarligt kunna skötas, äfven der befintliga komministraturer
må på samma sätt kunna indragas»; samt
»att intilldess en ombildning af komministraturerna till sjelfständiga pastorater
hunnit försiggå, eller, der Komministrar bibehållas, i de pastorater, sorn lemna sin
pastor minst 3.500 R:dr R:mt i inkomst, bostället deruti inberäknade den till sådan
Pastor anslagna »vederlagstionde» dä bör öfverflyttas på Komministern i pastoratet,
så vida dennes lön eller inkomst ej uppgår till 1,200 R:dr R:mt.»
Pehr Nilsson i Espö. i den af honom väckta motion, bland annat, att följande
stadganden borde göras: »Pastoraterne skola hädanefter som hitintills utgöra trenne klasser
— och Pastors lön bestämmes: i 1 :sta klassens pastorater till 400 tunnorspanmål;
uti 2:dra klassens till 300 tunnor, samt i 3:dje klassens pastorater till 200 tunnor,
hvilken spanmål bör utgå med J:del af hvardera de tre sädesslagen: råg, korn
och bafra.
Till grund för hvarje jordegares bidrag till Prestens aflöning skall läggas jordrymden.
, efter tunnlandtalet vedeibörligen uppskattad i mån af jordens större eller
mindre godhet; och i proportion derefter, samt efter omständigheterne lämpade be
räkningsgrunder
gälla för alla öfriga församlingsboernes bidrag till detta ändamål;
samt
Om något pastorat betalar mer än den i förestående punkter föreslagna lönen,
så eger samma pastorat rättighet att använda öfverskottet till upphjelpandet af sina
folkskolor eller faltigförsörjnings-anstalter.»
Friherre Cederström: »att, vid reglering af Komministrars, Socken-adjunkters och
Kapell-predikanters aflöning, ett tillbörligt afseende fästes ej allenast å de i Kongl.
Maj:ts Proposition omförmälde förhållanden, men äfven å dessa tjenstemäns olika utsigt
lill befordran, inom olika stift.
Att ett graderadt minimum dervid för besagde tjänsters aflöning bestämmes,
som inom vissa stift må stadgas till 2,000 R:dr R:mt, men i intet fall lägre än till
1,000 R:dr R:mt; samt
Att, vid skeende löneregleringar, frågan om biträde till byggnad och underhåll
af boställshus för besagde tjenstemän må tillika förekomma och handläggas»
Såsom skäl till dessa förslag har motionären andragit alt, då Kongl. Maj:ts förslag
obetridligen ganska riktigt uppställde den grundsats för löneregleringen »att hvarje
prestman erhåller en efter tjenstegrad och embetsåligganden lämpad anständig bergning,
» så torde, i afseende å Komministrar och deras vederlikar i embetsbefattning,
ännu en annan omständighet böra tagas i betraktande. Denna omständighet vore
den oändligt skiljaktiga utsigt till befordran de i olika stift ega. Så funnes i Carl
stads
stift 42 pastorater, bland hvilka fyra voro praebenden, men deremot omkring
90’komministraturer eller nied dem jemförlige socken-adjunkturer och kapellpredikants"
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1860. 8 Samt, 15 Haft. 5
34
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Jt? G!.
platser. Desse lägre aflönade tjenster måste således i de flesta fall vara den punkt,
hvarå presten stadnar och hvarifrån uppflyttning till högre lönevilkor och till en fullt
sjelfständig verksamhet endast undantagsvis kunde inträffa, aldrig med säkerhet påräknas.
I de fall, der dessa tjenster således ej få betraktas såsom expektans platser,
der hoppet om någonting bättre kan hjelpa att bära det närvarandes svårigheter och
försakelser, syntes billigheten fordra att lönevilkoren stadgas till det belopp, att prestmännen
dervid må för hela sin återstående lifstid ega sin tarfliga, men ej otillräckliga
inkomst, till fyllande af sin och sin familjs oundgängliga lefnadsbehof. — Minimum
för komministerlön mäste i olika stift blifva ganska skiljaktigt. Att, på sätt
vore antydt uti den adress, som af ett antal fastighetsegare, embetsman och jordbrukare
inom Wermlands län aflåtits till representanterna för berörde provins, till
norm för Komministrarnes aflöning taga den lön, som Kronofogdar och Häradsskrifvare
åtnjuta, vore visserligen många betänkligheter underkastadt; men om detta således
ej finge uppställas såsom allmän regel, qvarstode. dock, under vissa förhållanden,
denna billighetsfordran i sin fulla kraft, nemligen i de stift, der socknarnes
storlek och folkmängd gjorde befattningarne besvärligare, der lefnadskostnaden tilläfventyrs
jemväl vore, i följd af naturförhållanden, dyrare, och der tillika utsigten
till befordran vore svagast. I sådana stift fordrade rättvisan att lönen ej sattes lägre
än till 2,000 R:dr R:mt, om än, i andra stift, under gynnsammare förhållanden,
lönen torde kunna bestämmas till kanske endast hälften af sagde belopp. En omständighet
för Komministrarne och deras vederlikar af synnerlig vigt, och som,
derest förbättring deruti kunde vinnas, skulle bereda dem en lättnad, måhända i
värde för dem öfverstigande hvarje annan pekuniär fördel, vore den för dessa ringa
aflönade tjenstemän så högeligen betungande skyldigheten att sjelfve bygga och underhålla
sina boställshus, medan pastorerne, som dock äro hugnade med gemenligen vida högre
löneinkomster, erhålla i berörde hänseende hjelp af församlingen; och trodde motionären
att, om den byggnadsskyldighet, hvilken nu nedtynger Komministerns ekonomiska
ställning och sedermera ofta försätter hans enka och barn i de mest tryckande
bekymmer och svårigheter, i stället fördelades på församlingen, bördan deraf
skulle för dess ledamöter blifva föga känbar.
Friherre Raab, A. C., vid frågans remitterande: att synnerlig vigt låge på indragningen
af komministraturer, särdeles i sådane församlingar, som bestå endast
af en socken med en kyrka, och der Komministrarne derföre hade alltför litet
att göra.
Prosten Arrhenius: För de i den Kongl. Propositionen föreslagna löneregleringsnämnderne
torde den vigtigaste, likasom äfven den svåraste uppgiften blifva att så
reglera i afseende på komministraturerne, att innehafvarne af dessa tjenster, der
tjensterne icke befinnas öfverflödige och således böra indragas, förbjelpas till sådane
löneinkomster, att de deraf kunna hafva en anständig bergning för sig och de sina.
Afhjelpandet af den för handen varande, allt mer tilltagande prestbristen berodde
Allmänna. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
35
mer lin man i allmänhet syntes tro på löneförbättring vid de lägre tjensterne inom
kyrkan. Prestbråten kunde, enligt motionärens åsigt, icke afhjelpas utan att anspråken
på humanistisk och theologisk bildning vid inträdet i presterlig tjenst betydligen
höjas, och detta åter. kunde icke ske, så länge de ringa lönerne och de mörka utsigterne
till befordran afskräcka ynglingen från beträdandet af den presterliga banan.
Det syntes derföre motionären böra åläggas de blifvande lönereglérings-nämnderne,
att framförallt beflita sig om löneförbättring för Komministrarne och deras vederlikar,
och i första rummet söka bereda dem befrielse från den dem så hårdt betungande
byggnads-skyldigheten.. I likhet med de Wermlands innvånare, som till motionären
och till flere andre representanter aflåtit en adress i ämnet, ansåge visserligen
motionären, det Komministrnrnes löner borde bestämmas till minst samma belopp,
som Kronofogdars och Häradsskrifvares, och således åtminstone till 2,000 Riksdaler
Riksmynt; men då alldeles ingen utsigt vore, att ett sådant minimum nu skulle blifva
bestämdt för komminister-lönerne i riket, och då en gemensam grund för dessa
tjenstemäns aflöning svårligen läte sig uppställa, enär förhållandena i afseende på
deras tjensteåliggande och lefnadskostnad äro så olika på olika orter, inskränkte sig
motionären till det yrkande, att vid bestämmandet af deras löner, icke blott deras
större eller mindre tjensteåligganden och den större eller mindre lefnadskostnaden,
utan äfven deras större eller mindre utsigt till befordran borde tagas i betraktande;
i afseende hvarå motionären erinrat om förhållandet i Carlstads stift, hvilket redan
är, efter Friherre Cederströms motion, anfördt.
På grund af allt detta yrkade motionären-: »att löneregierings-nämnderne skola
låta sig synnerligen angeläget vara, att söka åstadkomma löneförbättring för Komministrarne
och deras vederlikar och i främsta rummet söka bereda dem befrielse
från den dem så hårdt betungande byggnadsskyldigheten;» samt »att vid bestämmandet
af Komministrarnes löner tillbörligt afseende skall fästas på deras olika utsigt
lill befordran i olika stift.»
Pehr Eriksson från Wermlands län , likaledes uppkallad af den från ortens innevånare
afgifna adress': att uppmärksamhet borde egnas å de särskilda omständigheter,
som vid Komministrarnes och deras vederlikars lönereglering borde tagas i betraktande,
samt yrkat »att vid betämmandet af löner åt Komministrar och deras vederlikar,
ett tillbörligt afseende skall fästas äfven på deras olika utsigt till befordrani
olika stift;» samt
Komminister Åsbrink: »att alla komministers-beställningar i sådane pastorater,
som hafva blott en kyrka och en folkmängd under 1,000 personer, skola vid inträffande
ledighet blifva obesatte, till dess Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande,
varit i tillfälle att pröfva och besluta, om de skola indragas eller återbesättas.»
De af Matts Pehrsson och Gustaf Bjerkander gjorda förslag till bestämmande af
löneproportionen emellan Kyrkoherdar och Komministrarne äro i detta betänkande
redan under första punkten omförmälde.
3G
Allmänna Besvärs- och Ekonömi-UIskol tels Betänkande J\s lil.
Vid granskning af ordalagen i denna punkt af det Kongl. Förslaget, har Utskottet
kommit lill den öfvertygelse, alt några förtydliganden och tillagg till första
momentet i samma punkt skulle måhända förekomma åtskilliga missförstånd och
jemväl gagna till bevarande af löntagarens rätt. Sålunda är anmärkt, att dä punkten
stadgar det så väl aflöningsbeloppet som dess fördelning böra af socken eller gällstämma
föreslås; samt att nämnden på grund deraf, och efter öfvervägande af de
förhållanden, som vid lönens bestämmande böra tagas i beräkning, upprättar sitt
förslag; så hade måhända hos en eller annan tvekan kunnat uppstå, huruvida någon
rättighet borde antagas ega rum att emot en för berörde ändamål hållen sockenstämmas
beslut anföra besvär. Utskottet har visserligen för sin del ej hyst något
tvifvel att en sådan rättighet qvarstår, dels emedan behofvet att hos högre myndighet
söka skydd mot rättskränknmg lika viii kan vid ifrågavarande stämmor söm eljest
tänkas inträffa; dels ock emedan, när allmänna bestämmelser finnas om huru
ändring i sockenstämmobeslut må sökas, ett uttryckligt stadgande om motsatsen,
enligt Utskottets förmenande, varit erforderlig!, för alt i detta särskilda fall rättigheten
till ett sådant ändringssökande skulle kunna vara afskuren. Då emellertid måhända
tvistande härom blefve förebygdt, i händelse i punkten inflöte några ord till ledning
härutinnan, har Utskottet trott detta ändamål kunna vinnas, om efter orden »af socken-
eller gällstämman föreslås» inflöte följande ord: »Vederbörandes rätt att öfver
fattade beslut i laga ordning anföra besvär, alltid oförkränkt.»
Vidare, och då i samma moment står löreskrifvet att det af nämnden upprättade
förslag meddelas församlingen, har Utskottet visserligen för sin del ej hyst
något tvifvel, det afsigten härmed är att församlingen må ega tillfälle öfver förslaget
meddela sitt yttrande, som derefter borde jemte de andra bandlingarne insändas, på
sätt momentet i öfrigt bestämmer; men ett missförstånd af denna lydelse skulle
möjligen kunna någon gång föranleda dertill, att församlingen ej trodde sig ega rätt
att ett sådant yttrande afgifva och att få detsamma vid handlingarne fogadt. En
bestämd föreskrift om jemväl lönetagarns hörande öfver förslaget torde äfven vara
erforderlig; och tror Utskottet således det borde uti nu ifrågavarande moment, i stället för
orden »upprättar nämnden sitt förslag, som meddelas församlingen, hvarefter» inflyta
följande ord: »upprättar nämnden sitt förslag, deröfver församlingens och löntagarnes
yttranden infordras, hvarefter» etc.
Med anledning af Friherre Cederströms förslag om ett efter stiften graderadt
minimum för Komministrarnes aflöning, har Utskottet hyst tvekan, huruvida bestämmandet
af ett sådant minimum skulle för denna klass af prestman medföra fördel
eller skada. Visserligen skulle genom en sådan bestämmelse vinnas alt lönen ej
kunde bestämmas lägre än till det fastställda minimibeloppet; men det är fara värdt
att minimibeloppet mer än ofta skulle komma att blifva det föreslagna, eller att tillökningen
derutöfver sällan blefve af någon betydenhet; och då delta minimum, med
hänseende till sådone församlingar, der ringa tillgångar samt möjligen lindrig såväl >
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
37
lefnadskoslnad som tjenstgöring påfordra stor sparsamhet vid lönens bestämmande
nödvändigt måste sökas i det görligast lägsta belopp, så skulle måhända, genom
bestämmandet af ett sådant minimum och genom den dragning nedåt, som detsamma
skulle medföra, Komministrarne i allmänhet komma att qvarhållas 1 det ekonomiska
betryck, om hvars afhjelpande önskan så allmänt blifvit uttalad Finnes deremot ej
något minimum bestämdt, så är det allt för sannolikt att det deltagande, som Kom
p
.. O
ministrarnes lott, betraktad vid sidan af Kyrkoherdarnes, bos allmänheten tillvunnit
sig, skall i förening med de af Kongl. Majit 1 nåder föreslagna bestämmelserne, verka
derhän att, vid regleringen, komministerlönerne i allmänhet sällan lära komma att
nedgå till, än mindre understiga det belopp, hvilket skulle kunnat såsom minimum
fastställas, men att berörde löner deremot snarare skola ådagalägga ett anlag att
höja sig till det maximum, som alltid måste anses inträda, då lönevilkoren i större
mån närma sig Kyrkoherdarnes.
Utskottet har således trott sig ej böra tillstyrka bestämmandet af något mini
raum för Komministrarnes aflöning.
Då denna punkt, sådan den af Kongi. Majit blifvit i nåder föreslagen, till nämnden
öfverlemnar att göra underdånig hemställan angående öfverflödiga komministraturers
indragning, anser Utskottet några sådana bestämmelser derom, som de af
Jonas Andersson förordade, ej vara af behofvet påkallade, likasom Utskottet jemväl
anser den af Komminister Åsbrink föreslagna bestämmelse, det komministraturer skola
under vissa förhållanden förblifva obesatta, till dess Kongl. Majit om dem meddelat
sitt nådiga beslut, ej verka till förbättrande af Komministrarnes ställning.
Men samma skäl, som ofta hindra indragning af komministersplatser eller annexers
förvandlande till sjelfständiga pastorat, kunna stundom, på sätt Utskottet här
längre fram vid frågan om pastoraters delning får tillfälle visa, då sådan delning ej
kan ega rum, och ökadt presterligt biträde likväl är beböfligt, föranleda behofvet af
nya komministraturers instiftande. Utskottet har derföre trott att nämnden, sora
fått sig uppdraget att föreslå öfverflödiga komministraturers indragning, jemväl borde
hafva bemyndigande att, der goda skäl talade för ny komministraturs inrättande,
derom göra hemställan. Utskottet anser derföre i 3:dje momentet af denna punkt
böra efter orden »öfverflödiga komministraturers indragning,» inflyta följande ord:
»eller om behofvet af ny komministralur,» etc.
Hvad beträffar yrkandet dels af Pehr Nilsson i Espö ora förundrade grunder,
enligt af honom gjordt förslag, för fördelningen emellan församlingens medlemmar
af bidragen till Presterskapets aflöning och om användandet af de öfverskott, som
vid reglerings-förrättningarne kunna uppstå, dels af Friherre Cederström, och Prosten
Arrhenius om Komministrarnes befriande från byggnadsskyldighet och dels af Malts
Persson, på sätt förut under 5:te punkten finnes omförmäldt, om förpligtelse för så
väl Kyrkoherdar som Komministrar att sjelfve ansvara för underhållet af de å boställena
befintliga byggnader: så får Utskottet erinra att, om än, för beredande af
38
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 67.
möjlighet, att kunna inom hvarje församling nöjaktigt verkställa löneregleringen med
afseende så väl å sättet för afgifternes utgörande som å de inflytande lönemedlens
fördelande mellan Presterskapets medlemmar, erfordrats att åt nämnden uppdrogs en
mera obegränsad makt härutinnan, än hvad förut varit någon myndighet tillerkändt i
och för pröfning af dessa frågor, så lärer likväl, hvarken med Kongl. Ma jäs nådiga
Proposition eller med Rikets Ständers afsigter vid deras begäran om ordnande af
förhållandet härmed, öfverensstämma att regleringen sker fullkomligt oberoende af
förut gällande lagar i detta ämne, än mindre böra nämnden såsom rättesnöre föreläggas
allmänna grunder, helt och hållet motsatta de hittills genom lag föreskrifne.
Då Utskottet således finner sig förhindradt att, med anledning af ifrågavarande
framställningar, tillstyrka någon förändring i hvad Kongl. Majit i nåder ansett böra
till efterrättelse vid reglerings-förrättningarne lända, förmodar Utskottet att sådant
oaktadt, och enär byggnadsskyldigheten olvifvelaktigt i framstående mån bidrager
till Komministrarnes och deras efterlemnade familjers ekonomiska obestånd, de blifvande
nämnderne skola låta sig anlaget vara att tillse, på hvad sätt och i hvad mån
denna svårighet må kunna afhjelpas.
Det af Friherre Cederström, Prosten Arrhenius och Pehr Eriksson från Wermlands
län framställda yrkande att, vid bestämmandet af Komministrarnes löner, afseende
skall fästas å dessa prestmäns olika utsigt till befordran inom olika stift, finner
Utskottet visserligen billigt; men anser behof ej vara för handen att söka mera i
afseende på denna omständighet än på de många öfriga, som vid löneregleringen
böra tagas i betraktande, lägga någon särskild föreskrift till de hufvudgrunder, dem
Kongl. Majit föreslagit för nämndens verksamhet, helst då nämnden förut fått sig
tillerkänd nödig myndighet till slitande af uppkommande frågor, på den som vederbör må
bero att rikta nämndens uppmärksamhet å de särskilda förhållanden, som i en församling
eller ett stift må kunna ega rum.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört hemställer Utskottet till Rikets Ständer
att, med hufvudsakligt instämmande i hvad Kongl. Majit i nåder
föreslagit, den 10ide punkten må erhålla följande förändrade
lydelse:
»Då presterlig lön i en församling skall regleras, höres
församlingen på sockenstämma, eller, der flere församlingar äro
förenade, å gemensam gällstämma, vid hvilket tillfälle så väl
aflönings-beloppet som dess fördelning af socken- eller gällstämman
föreslås; vederbörandes rätt att öfver fattade beslut i laga
ordning anföra besvär, alltid oförkränkt. På grund häraf och
efter öfvervägande af de förhållanden, som vid lönens bestämmande
böra tagas i beräkning upprättar nämnden sitt förslag,
deröfver församlingens och löntagarens yttranden infordras, hvarefter
handlingarne genom Landshöfdingen och Domkapitlet jemte
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61. 39
yttrande af dessa myndigheter till Kongl. Maj:t insändas för
vinnande af nådig stadfästelse.
Vid reglering af pastorslön eger nämnden jemväl tillse,
huruvida Komministerslönen, der sådan finnes, står till den
förra i ett billigt förhållande och i annat fall att skälig jemkning
dem emellan föreslå efter de grunder, som för sådan åtgärd
varda med afseende på särskilda orters olika förhållanden
bestämda.
Nämnden eger ock att till Kongl. Majit göra underdånig
framställning angående öfverflödiga komministraturers indragning
eller om behofvet af ny komministratur, äfvensom anmälan, då
för Presterskapets aflöning icke vidare behöflige statsmedel fin
nas en församling tilldelade, eller församling för sitt Presterskaps
anständiga bergning af sådant understöd är i behof, då Kongl.
Majit, efter vederbörande Kongl. Majits Befallningshafvandes och
Domkapitels hörande, vill om medlens indragning eller öfverflyttande
från en församling till annan, eller beviljande af nytt
anslag i nåder besluta.»
11:1c Punkten.
»Så väl pastorater som komministraturer hänföras stiftvis till vissa klasser, lämpade
efter deras storlek, folkmängd, besvärlighet m. m.»
Med afseende härå har Departements-chefen erinrat att, då det ordinarie preskapets
inkomster blifvit närmare än hittills bestämda och kända, kan och bör pastoraternes
klassifikation ske med större säkerhet och noggrannhet, än måhända någon
gång varit fallet. Rikets Ständers underdåniga framställning hade ej heller lemnat
någon ledning, huruvida något annat sätt för denna åtgärd, än det redan anbefallda,
må vara behöfligt.
I afseende å hvad denna punkt innehåller är yrkadt af Malls Pehrsson: »att
pastorater klassificeras efter folkmängden och lokala förhållanden, så att hvarje prest
får någorlunda göra rätt för sin lön;» samt
af Pehr Nilsson i Espö: »att samtliga provinsens pastorater må underkastas en
ny klassificering och indelning, dervid hufvudsakligen skall tagas i betraktande sock
narnes
vidsträckthet och folkmängd, så att intet pastorat må inrättas större till omfånget,
än att det af en själasörjare kan ordentligt förvaltas och torde jemväl, der
så tarfvas, indelning af pastoralerne böra verkställas.»
40 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIskottets Betänkande JY2 61.
Härtill komma ytterligare de löne-gradafioner, som, på sätt förut är vordet förmäldt,
blifvit föreslagna ej mindre af Gustaf Bjerkander, än af ofvanbemälde Matis
Pehrsson och Pehr Nilsson i Espö.
Visserligen har jemväl Grefve af Ugglas, Ludvig, uti sin motion påyrkat upphörandet
af pastoratens indelande i klasser; men då Utskottet ansett denna del af be
rörde
motion, såsom omfattande hefordringslagarnes förändring, tillhöra sammansatta
Utskottets handläggning, har Utskottet emellertid så mycket mindre trott berörde
förslag böra föranleda till ändring i nu ifrågavarande punkt, som, i händelse en framtida
förändring af de presterliga befordrmgslagarne skulle sådant fordra, den uppgjorda
klassfördelningen då kan förfalla.
Utskottet anser, på de af Departements-chefen anförde skäl, att för närvarande
några närmare bestämmelser icke höra göras om förändrade grunder för pastoratens
klassifikation, utan att dermed bör afvaktas den närmare kännedomen om förhållandet
med hvarje särskildt pastorat, sorn vid blifvande reglerings-förrättningar kan vinnas,
hvadan Utskottet tillstyrker:
att H:te punkten må af Rikets Ständer bifallas.
!2:te Punkten.
»Lönerna för det ordinarie Presterskapet beräknas så, att det extra ordinarie
kan, såsom hittills, af det ordinarie aflönas, och fästes härvid särskildt afseende derå,
att på en del ställen och orter ordinarie Komministrar ej finnas. I hitlils vanlig ordning
bestämmes minimum af det aflöningsbelopp, som, förutom bostad och fri föda,
bör vice Pastorer och Adjunkter tillerkännas, äfvensom den ersättning, hvartill de
äro berättigade, då omständigheterna föranleda att bostad och föda in natura icke
lämpligen kunna ifrågakomma; börande båda dessa bestämmas i spanmål att utgå efter
tioårig medelmarkegång.»
I afseende härå har Matts Persson föreslagit den bestämmelse: »att ordinarie
prest, som genom ålder eller sjuklighet blifver urståndsatt att med full verksamhet
sköta sin tjenst, berättigas att erhålla och är skyldig emottaga Adjunkt eller vice
Pastor, emot förbindelse att till honom afstå antingen J:del af lönen, eller ock bestå
honom allting fritt i sitt bus jemte 300 R:dr R.mt i kontant lön.»
Då, på sätt Departements-chefen erinrat, om vice Pastorers och Adjunkters aflöning
på förhand bestämmes, det ock torde vara lika nödigt att fastställa minimum
af den ersättning som skall dem gifvas, när omständigheterna hindra att gifva dem
bostad och föda in natura; samt båda dessa belopp lämpligare utsättas i spanmål att
utgå
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
Al
utgå efter visst markegångspris, dels såsom en billighet, enär det ordinarie presterskapets
löner hufvudsakligen komma att efter en sådan grund beräknas, dels för att
hindra de ständiga jemkningar, som, till följd af stigande priser på lefnadsförnödenbeter,
skulle påkallas, om det extra ordinarie presterskapets inkomster fastställdes i penningar;
kan Utskottet, för sin del, ej finna att motionärens förslag eger något företräde
framför den lydelse. Kongl. Majit i nåder ansett ifrågavarande punkt böra ega;
hvadan och då Utskottet ej heller i öfrigt har något emot samma punkt att påminna,
Utskottet hemställer:
att 12:te punkten må af Rikets Ständer bifallas.
Beträffande härefter frågan örn delning af pastoraten, der sådan delning finnes
af behofvet påkallad, hvilken fråga, i anseende till det sammanhang den eger med
reglerandet af lönerna, Utskottet nu jemväl till granskning företager, så hafva yrkanden
i afseende härå blifvit framställda af
Friherre Hamilton, H., hvilken andragit att, för att presten skall kunna vara
en själasörjare i ordets hela bemärkelse, sä långt mensklig ofullkomlighet det medgifver,
så erfordras att antalet af församlingsboerne ej är större, än att presten kan
ej blott personligen känna hvar och en af dem, utan äfven tillvinna sig deras kärlek
och förtroende, ty endast då öppna sig deras hjertan för hans ord. Det hade
derföre varit val om det Kongl Förslaget sträckt sig till jemväl en mera allmän
delning, så fort möjligen ske kunde, af alla för mycket vidsträckta eller folkrika pastorater,
hvaraf sjelfskrifvet följde en jemnare aflöning åt det tjenstgörande presterskapet.
Visserligen hade, till följd af Rikets Ständers önskningar i ämnet, redan åtskilliga
af de aldra största pastoraterna blifvit delade och otvifvelaktig! komme regeringen
att småningom fortgå på denna bana. Med afseende å det verkliga behof
i
• lil’ lil
vet af snar och allmän omregtering af större delen at pastoraterne, vore det dock
väl, ja nödigt, att Rikets nu församlade Ständer, för sin de), bestämde någon mera
allmän grundsats härutinnan. Befolkningen hade, särdeles i våra skogsbygder, mångdubblats
sedan den aflägsna tid, då vår ännu gällande pastorats-indelning genomfördes.
Hvar och en, som kände förhållandena, måste emellertid medgifva, att det, utom i städerna,
vore för äfven den mest nitiske prestman omöjligt, att, så som sig borde, vårda
mera än 2,000 eller högst 2,500 själar. När det nu dertill måste vara önsk
värdt
att den fördelning, som nu göres, må ega bestånd en längre tid, oaktadt en
alltjemnt tillvexande folkmängd, ansåg sig Friherren böra föreslå, att såsom en allmän
regel för landsbygden stadgades, att ej ett pastorat vid den nya fördelningen borde
omfatta mera än omkring 2,000 personer. Hvarje pastorat, som nu innehölle mellan
4,000 och 5,000 personer, komme således alt delas i två. En utredning härom, jemte
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Sami. 15 Häfl. 6
42
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIskultets Betänkande As 61.
förslag om lämpligaste platsen för de erforderliga nya kyrkorne och om bostäder åt
de nya Pastorerne, borde derföre äfven anbefallas åt de nämnder, som af Kongl. Maj:t
föreslagits i och för löneregleringen. Det vore visserligen lätt att förutse, att alla de,
som icke gillade detta förslag, skulle deremot anföra dels kostnaden för så många
nya kyrkors uppförande, dels svårigheten att anskaffa boställen åt så många nya Pastorer,
dels framför allt omöjligheten att på länge besätta alla dessa nya tjenster, pä
en tid, då i alla fall prestbrist öfverklagades inom flere stift. — Hvad de nya kyrkorne
anginge, så funnes dock redan många annex- och kapell-kyrkor, fastän de
på många ställen torde behöfva utvidgas. Kostnaden härför skulle otvifvelaktig! de
nya församlingarne ej undandraga sig, då de derigenom erhöllo utsigt att snart fä
sin egen Pastor på närmare håll, en fördel, som vår allmoge med skäl uppskattade
högt. På de ställen, der helt och hållet nya kyrkor måste byggas, och der detta
öfverstege den nya församlingens krafter, borde i en så vigtig sak understöd på ett
eller annat sätt ej nekas af kommande Ständer. Till bostäder åt de nya Pastorerne
åter erhölles tillgång i de stomhemman och komministers-boställen, som redan förut
finnas. Det vore klart att denna fördelning ej kunde sättas i verket förr än efter
nuvarande innehafvarnes af de större pastoraten död eller förflyttning till annan lägenhet,
och att någon tid således måste åtgå innan den blefve allmänt genomförd,
men nyttigt vore det dock och ledande till målet, om vid denna riksdag principen
uttalades och den siffra bestämdes, som skulle blifva den ungefärliga beräkningsgrunden
för framtida fördelning. Hvad beträffade prestbristen, så vore det under öfverläggningen
i Ståndet upplyst, att i Sverige funnes 2,216 pastorater samt att presterskapet
i riket utgjorde en numerär af 3,000; och om de 3,600,000 personer, hvaraf
Sveriges befolkning för närvarande utgjordes, fördelades å pastorater med omkring
2,000 personer i dem hvar, så blefve pastoratens antal, i rundt tal, endast 1,800,
eller mindre än det nuvarande antalet, hvilket ådagalade att det ej är prester, som
fattas, men att det endast är fördelningen, som är oriktig.
Jonas Andersson från Östergötland, hvilken vid remitterandet af den Kongl.
Propositionen yrkat: att i fråga om alla sådana pastorater, som bestå af flere församlingar,
desse må ega rätt, om de så öfverenskomma, att fördela sig i särskilda
pastorat, till det omfång, hvartill omständigheterne kunna föranleda och att den inom
hvarje sålunda afskildt pastorat antagne Pastor der må ega uppbära de till presterskapet
anslagna, derifrån utgående löneförmåner; samt
att i de pastorater, der ingen komministratur finnes, men hvars folkmängd och
omfång är af den betydenhet, att själavården ej behörigen kan af en prestman skötas,
sådan fördelning till sjelfständiga pastorater, som nu nämnd är, äfven der må
kunna ske.
I detta ämne hafva Rikets Ständer den 19 Mars 1851 till Kongl. Majit aflåtit
underdånig skrifvelse, samt deruti andragit: att, sedan hos Rikets Ständer förekommit
framställningar, åsyftande förändring af pastoralens indelning, på grund af deras allt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Jtä 61.
43
för stora folkrikhet eller vidd, hade Rikets Ständer, vid öfvervägande af detta vigtiga
ämne och med antagande deraf, att personlig kännedom är ett vilkor för möjligheten
af en verksam själavård, funnit, hurusom, genom folkmängdens ständiga tillvext,
förhållanden oundvikligen inträffa, hvilka göra denna vård omöjlig, så vida icke
åtgärder för deras undanrödjande vidtagas. Nödvändigheten af en sådan åtgärd, omfattande
förhållandena i hela riket, hade äfven tillförene varit af Sveriges regering
erkänd, hvarom uti 17:de århundradet anbefallda och verkställda inskränkningar af öfverflödigt
stora församlingar utgjorde vittnesbörd, utan att likväl sedermera .något mera omfattande
förfogande i nämnde afseende egt rum, ehuru missförhållandet emellan folkmängden
i pastoraten och det antal af församlingsboer, hvilkas andliga vård skäligen bör antagas
kunna af en kyrkoherde bestridas, emellertid allt starkare tilltagit, i synnerhet
i de mera bergiga och skogbevexta deiarne af riket, hvarest ifrån början större rymder
för socknarne blifvit utsedda och inom hvilka odling och befolkning på sednare
tider hastigare tillvext; utvisande de uppgifter, som i afseende härå kommit Rikets
Ständer tillhanda, att pastoratens folkmängd i medeltal under de sist förflutna fem
åren, länsvis beräknad, omvexlat emellan 1,000 och 8,000 personer, med den ännu
större skiljagtighet, vid betraktande af hvarje församling särskildt, att åtskilliga deribland
befunnits ega en befolkning af 11- till 18,000 personer hvardera, dervid jemväl
borde anmärkas, att just i samma orter, der folknummern på sednare tider hastigt
ökats och själavården sålunda blifvit försvårad, äro, i följd af landets mera brutna
yta, afstånden i allmänhet ansenliga, hvarigenom således ytterligare svårigheter
uppkomme för de norra orterna, tillvexande i högst betydlig mån, under det att
folkmängden i hvart pastorat särskildt, till följd af landets vidsträckta läge, i allmänhet
företedde en något lägre siffra än i åtskilliga andra landskaper. Rikets Ständer
hade, af hvad i ämnet förekommit, ansett ådagalagdt, att, i följd af förändringar,
hvilka odlingens och befolkningens naturliga tilltagande medfört, missförhållanden uppstått
i landets ecklesiastika indelning. Om tillträdet till andlig omvårdnad är hvarje
samhällsmedlems ovilkorliga rätt; om i ett vidsträckt och glest bebodt land, behofvet
deraf måste grunda ett så mycket större beroende af prestens omsorger, som dessa
der mera uteslutande blifva den enda källan till upplysning i andliga ämnen, och om
samhällets väl hvilade, såsom på sin djupaste grundval, på den gudsfruktan och den
deraf narda sedlighet, som lifvar dess 'medlemmar, så syntes dessa förhållanden vara
förtjente af synnerlig uppmärksamhet, och de svårigheter böra undanrödjas, hvilka göra
det äfven för den samvetsgrannaste själasörjare omöjligt att uppfylla de honom åliggande
pligter; och ehuru det visserligen voro församlingarne obetaget att sjelfve i
förevarande afseende väcka förslag, hvarföre äfven ett och annat pastorat under sednare
tider blifvit, på dess medlemmars begäran, deladt, samt obestridligt vore, att,
emot församlingens önskan, en nu ifrågaställd förändring hvarken kan eller bör ske,
torde likväl det anmärkta mera allmänna missförhållandet påkalla en mera omfattande,
af Staten anordnad, åtgärd, äfvensom denna endast efter en mera genomförd plan
44
Allmänna Bevars- och Ekonomi-Ulshotttts Belänkande JSf fil.
torde kunna på ett fullt ändamålsenligt salt verkställas; hvarvid Rikets Ständer dock
så mycket mindre åsyftade tilivägabringande af en arithmetisk likhet mellan socknarnes
folkmängd i allmänhet, sorn en stor mångfald måste, i följd af folklynne och lokala
förhållanden, i detta hänseende alltid och utan olägenhet qvarstå; men der sådane ojämnheter
under tidernas längd utvecklat sig, att de för en verklig själavård utgöra oöfverstigliga
hinder, der vore en rättelse, enligt Rikets Ständers tanke, oeftergifligen påkallad
af samhällets heligaste pligt. 1 öfverensstämmelse härmed anhöllo derföre Rikets
Ständer i underdånighet, att i de stift, der pastorat finnas, sorn, äro så vidsträckta
och folkrika, eller beslå af så mån.»a församlingar, att en delnin» af dessa
O O O
pastorat för själavårdens behöriga handhafvande är af behofvet påkallad, Kongl. Majit
täcktes i nåder vidtaga nödiga åtgärder för cn sådan delning.
Rikets Ständers Justitie-ombudsmans berättelse till Rikets år 1853 och 1854
församlade Ständer upplyser att. vid underdånig föredragning den 7 Maj 1851, af
Rikets Ständers ofvanberörde skrifvelse, har Kongl. Majit i nåder anbefallt Konsistorierne
att, efter inhemtade erforderliga upplysningar, taga i öfvervägande om och hvilka
pastorater kunna anses böra undergå delning, samt att. der sådan åtgärd finnes
vara af behofvet påkallad, låta i ämnet höra socknemännen; och hade Kongl. Majit,
sedan åtskilliga Konsistorier derefter inkommit med, efter vederbörandes hörande, uppgjorda
förslag i ämnet, öfverlemnat handhngarne till Kongl. Kammar-kollegium, för
att deröfver afgifva underdåniga utlåtanden. Efter hvad Utskottet inhemlat har sedermera,
lill följe af dessa förberedande åtgärder, klyfning af åtskilliga pastorater
egt rum.
På sätt sålunda blifvit så val af Rikets Ständer år 1851, som under innevarande
riksmöte af enskilda representanter erinradt, är otvifvelaktig! för cn behörig
själavård erforderligt, att antalet åhörare ej står i allt för stort missförhållande till !ärarnes
antal Visserligen kan en prestman i ett stort pastorats gemensamma kyrka
lika väl förrätta Gudstjensten inför många tusende församlade åhörare, som inför ett
mindre antal deraf. De förrättningar, som hufvudsakligen efter handboken utföras,
kunna måhända äfven utan svårighet medhinnas samt fullständigt bestridas af en för
många tusende gemensam själasörjare, äfvensom de till pastors-expeditionen hörande
göromål ej heller torde t delta afseende, utgöra oöfvervinnerliga hinder. Men för
det myckna, som sedermera af prestens kall återstår; för den kraftiga och gagnande
inverkan en värdig prest bör kunna utöfva i dot enskilda lifvet och inom familjerna;
för den noggrannare kännedom han om hvarje församlingsbo bör ega; för allt detta
blir åhörarnes större antal ett svårt hinder och detta hinder fördubblas, om dertill
kommer att församlingen är spridd öfver en stor jordyta. Af dessa skäl finner Utskottet
det vara angeläget att, så beredes, det flir få prester ej må hafva siq ensamme
uppdragen vården af en alltför stor församling.
Mångå hinder skola likväl ofta resa sig mot de stora församhngarnes delning.
Redan i sin ofvan åberopade underdåniga skrifvelse år 1851 hafva Rikets Ständer
Allmänna Besvärs- och FJconomi-Utskollets Betänkande M Cl.
godkänt den åsigten, alt en sådan ifrågaställd förändring hvarken kan eller bör emot
en församlings önskan ske. Många församlingar, i olika trakter af riket, bilda ock
hvar för sig särskilda nationaliteter, med sin egendomliga klädedrägt, sina från de
andra församlingarne afskiljda vanor och bruk samt språkegenheter. Delning af en
sådan församling skulle troligen i de flesta fall mola starkt motstånd från dess innevånares
sida, och, om den genom lag dem påtvangs, ofta väcka mycket missnöje
och mycken förbittring. Då ett prestbohl är anvisadt åt en församling eller måhän
da
af församlingen sjelf anskaffad!; då församlingen måhända med stora kostnaderuppfört
en gemensam kyrka, då den har en begrafningsplats, der allas förfäder förut
hvila tillsammans och der man vant sig vid tanken att sjelf finna sin hvilostad; då
är klyfningen af en sådan församling en ömtålig fråga, och svårt blifver då att tillse
det ingens rätt, ingens billiga anspråk förnärmas.
Der emellertid en sådan delning är för själavårdens handhafvande oundgänglig,
der måste dock naturligtvis för detta samhälles högsta ändamål alla andra betänkligheter
vika. Men Utskottet tror att, i de flesta fall, något våldförande af eganderätten
eller af folkets känslor bör kunna undvikas. Uti de församlingar, som ej lämpligen
kunna klyfvas, kan deremot det mesta af själavården utan olägenhet fördelas
emellan flere prestmän, som, boende på olika ställen inom församlingen, vore tillgänglige
till andligt biträde, en hvar för de honom närmast varande församlingsboer,
fastän ansvaret och öfversigten af det hela fortfarande komrne alt hvila på den gemensamme
kyrkoherden. Det är på grund af dessa anförda förhållanden och skäl,
som Utskottet, redan vid pröfningen af 10:de punkten uti Kongl. Majrts nådiga skrifvelse,
velat förbehålla den nämnd, sorn täger befattning med regleringen af presterskapets
löner, rättighet att jemväl kunna föreslå instiltandet af nya komministraturer.
Då intet hinder möter att,, i en församling, som eljest måst delas, föreslå för en i stället
derför inrättad ny komminislratur löneförmåner, i det närmaste uppgående till hvad
församlingen bort till en kyrkoherde utgifva, behöfver en sådan reglering ej heller
stå i strid mot den förbättring i presterskapets ställning, som flere motionärer sökt
framkalla genom påyrkad indragning af komministraturer.
Förnekas kan likväl ej, att önskligt är, det, så ofta sådant utan allt för stor
olägenhet låter sig göra, de större pastoraten må kunna fördelas i mindre. En sådan
fördelning bör ock lättare kunna beslutas och verkställas i sammanhang med
en så allmänt genomgripande lönereglering, som den nu ifrågaställa, än hvad förut
varit fallet, då många hinder mötte, hvilka nu kunna af reglerings-nämnderne undanrödjas;
och sannolikt skall derföre mången församling, som förut afböjt en föreslagen
klyfning, vid regleringstillfället och då beräkningarne utvisa att församlingens bidrag
äro tillräckliga till aflönande af två kyrkoherdar, finnas villig att till en sådan klyf
ning
lemna bifall. Utskottet får derföre hemställa.
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Konsistorierna i riket måtte erhålla nådig befallning
46
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
att, med anledning af, och i sammanhang med, den afsedda
löneregleringen ånyo höra innevånarne i större pastorat, huruvida
de till pastoratets delning samtycka.
Slutligen är vordet, uti de af dem väckta motioner, andraget:
af Komminister Åsbrink: att, sedan Kongl. Majit i nåder föreslagit, att hvarje
tjenstgörande prestman må erhålla en efter dess tjenstegrad och embetsåliggande lämpad
anständig bergning; att komministerslönen, der sådan finnes, kommer till kyikoherden
slön i ett billigt förhållande; och att sådanarkomministraturer, som kunna anses öfverflödiga,
hos Kongl. Majit anmälas till indragning; så måste, för att, i enlighet med
dessa föreslagna grunder, hvarje tjenstgörande prest hädanefter skall erhålla en anständig
bergning, den nådiga propositionen anses antyda att, för ett sådant ändamåls
vinnande, en del af kyrkoherdarnes inkomster böra öfverflyttas på de svagt lönade
komministrarne. Då likväl något afdrag från en kyrkoherdes inkomster icke mot
hans vilja kan ske, så vida han, enligt erhållen fullmakt, eger att åtnjuta alla Rensten
åtföljande löneförmåner, så vore det tydligt att genom hvarje fullmakt, som å
kyrkoherde-beställningar utfärdades, blefve den ifrågasatta löneregleringen mer och mer
försvårad; och föreslog motionären, med anledning häraf, att liikets Ständer måtte i
underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes med det aldra första låta utfärda en
författning, hvarigenom stadgades, att, i likhet med hvad i afseende på biskopsembetena
redan eger rum, den som hädanefter erhåller fullmakt å pastorat, får åtnöja
sig med de inkomster, som vid en blifvande lönereglering varda åt honom bestämda;
af Paul Fnts Mengel från Upsala län: Då liikets Ständer den 6 Juli 1857
afläto en underdånig skrifvelse med begäran om nedsättande af en Kommitté för att
så skyndsamt sota möjligt uppgöra förslag till allmänt ordnande af presterskapets
aflöning, lörbisågo de en ganska vigtig omständighet; den nemligen att blifvande löneregleringsförslag
icke kunna till verkställighet befordras, utan i den mån kvrkoherdarne
afgå; en omständighet, som komme *att högst väsendtligt försvåra den allmänna
löneregleringen, hvilken, om den skall blifva ändamålsenlig, måste afse en
jemnare fördelning, än hvad fallet nu är, af presterskapets löneförmåner. Antagligt
vore ock, att ingen kyrkoherde godvilligt skulle afstå en högre inkomst, om än regleringsförslaget
dertill skulle föranleda, så vida icke ett sådant vilkor vore bestämdt,
då han till- kyrkoherde-befattningen utnämndes. Såsom en utväg till befordrande af
det blifvande lönereglenngs-förslagets skyndsammare verkställighet föreslog motionären
derföre, att Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit anhålla, att, då
kyrkoherde-ledighet uppstår, innan löneregleringen medhunnits, vid utnämning till kyrkoherde-embete
det vilkor uttryckligen må fästas, att den utnämnde skall vara underkastad
den förändring i lönevilkor, som af berörde reglering kan blifva en följd; — ett
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JW 61.
A7
stadgande, som —• i följd af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 18 Mars
1857 i fråga om biskops-embetena — blifvit vid sednaste utnämning till Biskop i
Carlstads stift af Kongl. Maj:t godkändt och tillämpadt.
Då hvad motionärerne sålunda anfört synes Utskottet så mycket mer förtjent af
uppmärksamhet i och för den blifvande regleringens skyndsammare genomförande,
som de föreslagna åtgärderna förut blifvit vidtagna i fråga om ej blott Biskopsembeten,
men jemväl många andra embeten och tjenster, dermed en lillstundande
förändring varit påtänkt; samt något undantag, som kunde gifva kyrkoherdarne skälig
anledning till klagan öfver en till deras skada gjord afvikelse från hvad eljest
brukligt vore, således ej här är i fråga, anser sig Utskottet, med afseende å hvad
motionärerne föreslagit, böra hemställa.
det må Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet begära
meddelandet af nådigt beslut derom, att, i alla fullmakter, som
hädanefter å kyrkoherde-beställningar utfärdas, det vilkor skall
inflyta, att den utnämnde skall åtnöja sig med den förändring
i lönevilkor och tjenstgöring, som af den blifvande regleringen
kan varda en följd.
Stockholm den 21 Mars 1860.
Reservation:
Af Biskop Millén: »Jag kan ej finna, att de af Utskottet föreslagna förändringar
i Kongl. Majlis nådiga Proposition utgöra några förbättringar, och får
alltså, ehuru dessa förändringar icke äro af någon synnerlig vigt eller röra sjelfva
grunderna för presterskapets aflöning, utan blott afse sättet för regleringens tillvägabringande,
anmäla min reservation emot Utskottets förslag i 3:dje och 7:de
punkten. I det Stats-Råds-protokoll, som är bifogadt den nådiga Propositionen,
finnas, s. 19, de skäl anförda, som förmått Kongl. Majit att frångå Rikets sednast
församlade Ständers beslut om lönernas reglerande på en gång för hela riket och
dessa skäl hafva icke af Utskottet kunnat vederläggas. Det vore visserligen önskligt, att
en sådan reglering kunde på en gång både uppgöras och genomföras, men då
hinder möta för densammas samtidiga och snara genomförande, torde icke någon
fördel vara att söka uti en reglering, hvilkens tillämpning först kan inträda efter
48
Allmänna 'Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
loppet .'if flera år, ja decennier. Då det i den Kongl. Propositionen heter i punkten
3: »Reglering af presterskapets löneinkomster skall ske i den män sådant
utan förnärmande af innehafvares rätt kan verkställas, således ovilkorligen vid först
inträffad pastors-ledighet.» synes ingen farhåga böra förefinnas, att den skulle
komma att fördröjas utöfver den tidpunkt, dä en tillämpning af regleringen blir
möjlig, oell det af Utskottet uppgifna skälet för en samtidig reglering »atti mången
församling en på billiga grunder och under iakttagande af begge parternas rätt fotad
reglering sannolikt snart skulle framkalla en öfverenskommelse om tillämpningen
deraf (öre den tid, då den måste ske,» är endast en lös förmodan, som icke kan
läggas lill grund för bestämmelser, hvilka böra ega objektiv giltighet.
Skall regleringen, såsom Utskottet föreslår, på en gång verkställas öfver ett
helt län, så måste den nämnd, som skall uppgöra densamma, uteslutande egna
sin tid deråt, och det torde möta svårighet att finna fullt lämpliga personer, som
för flere år komme alt dragas från sina befattningar och göromål för att öfvertaga
ett sådant uppdrag. Ju större vigt det ligger på sammansättningen af
ifrågavarande nämnd, desto betänkligare svnes det mig vara, att så bestämma
dess göromål, att svårigheter kunna möta vid valet af do dertill mest skicklige
och opartiske, ty mången, som skulle befinnas villig att såsom ordförande eller
ledamot emottaga ett sådant uppdrag, om det endast vid vissa tillfällen toge hans
tid i anspråk, skall finna sig förhindrad och urståndsatt att göra det, om detta
uppdrag under åratal oafbrutet skulle fortfara. Härtill kommer, att, då, enligt
7:de punkten, regleringen skulle gälla för en tid af 50 år från fastställelsedagen,
oansedt tillämpningen deraf ej kan genast börja, komme regleringen i många fall
att endast tillämpas några få år och således nästan blifva ändamålslös. Bibehålies
Kongl. Maj:ts förslag i 3:dje punkten, kan jag icke heller finna något skäl till stadgandet
om vilkorliga fullmakter, ty då regleringen skall ovilkorligen ske vid första
ledighet, är derigenom tillräckligt sörjdt för att inga tjenster tillsättas, som skulle
lägga hinder i vägen för den åsyftade förändringens skyndsamma genomförande.
Dessutom tordeien fråga, sorn onekligen rörer presterskapets privilegier, Utskottet
hafva bort begagna den, så vidt jag vet, häfdvunna formeln »att Preste-Ståndet måtte
medgifva och hvart och ett af de öfriga Stånden för sin del bifalla», hvad Utskottet
föreslagit.»
I det sista momentet i fråga om presterskapets privilegier, instämde: Kontraktsprosten
Janzon, Prostarne Modigh, Lundholm, och Lodell.
Af Kyrkoherden Ternström: »Då intagandet af nedanstående reservation blifvit
af Höglofl. Utskottet genom votering förvägradt, på grund deraf, att Prosten Falck
icke deltagit i ärendets slutliga handläggning, får jag upptaga den såsom min egen.
Jag erkänner med underdånig tacksamhet det i förevarande grunder m. m.
ganska synbara bemödandet, att rättvist och billigt ordna en angelägenhet, sorn
länge
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JY1 61. 49
länge med mer och mindre skäl, ansetts vara deraf i behof, och förblandar dem
ingalunda med de flerehanda motioner och skrifvelser, hvilka vid detta och föregående
riksmöten blifvit i ämnet afgifna. *
Hvarje församlingslärare måste med längtan emotse den stund, då den långa
och ifriga agitationen i detta hänseende vore slutad, den i flere fall olämpliga
uppbörden annorlunda inrättad, och lönebeloppen bestämda på ett för båda de
intresserade parterna mera tillfredsställande sätt än nu är förhållandet. Icke heller
skulle jag hafva minsta betänklighet, att åt en nämnd, sådan den i bemälde grun
der föreslås, och i den ordning, enligt hvilken den borde gå tillväga, öfverlemna
denna angelägenhet, om jag blott vågade förutsätta, att den städse skulle ledas
af de grundsatser, som otvetydigt uttala sig i den nådiga Propositionen, eller deri
kunde finna tillräckliga garantier, att Presterskapets lagliga rätt ej skulle förnärmas,
sedan detsamma frånträdt den grundlagsenliga helgd, hvarunder det nu åtnjuter
sina inkomster. Ett sådant frånträdande anser jag nemligen i sjelfva verket skola
ega rum, derest förslaget af Preste-Ståndet antages, enär det sedermera är lönereglerings-nämnden
och icke, som nu, författningar, omgärdade af 114 § Regerings-Formen,
hvilka bestämma hvad innehafvare af hvarje presterlig lägenhet böra
»oförändradt njuta och behålla.» (Pr. Priv. V 1723). Det lärer vara lika obeslridlidligt
att de, genom dessa författningar, öro »för all framtid tillförsäkrade» besittningen
af tionde, prestgårdar, annexhemman och lägenheter, med öfrige inkomster
som af ålder till tjensten hört, som det är ögonskenligt, att de till dessa sina
rättigheter komma i ett hell annat förhållande, derest nu ifrågavarande lönereglering
skulle taga åt sig laga kraft. Väl föreskrifver 7:de mom. af de nådiga grunderna
att nämnden, vid bestämmande af inkomsterna för hvarje pastorat, skall
ställa sig till efterrättelse bemälde författningar; men de tillägga, att derjemte skall
göras afseende på förut utgående lönebidrag, såväl inom pastoratet som stiftet.
Vore det nu den Pastor, hvars lön skulle regleras, medgifvet att antaga, eller
förkasta den sålunda uppkommande förmedlingen emellan hvad lag och billighet
förmår, så kunde ingenting med skäl invändas emot detta sätt att åstadkomma
en ändamålsenlig uppgörelse, helst andra grunder derföre svårligen kunna tänkas.
Men då så icke är, då han oftast icke vid tillfället kan föra någon talan; enär de
flesta regleringar väl skulle komma ifråga för andre än dåvarande innehafvare;
och i hvarje fall han eller dess ombud, endast disponerar på sin höjd två af de
fem rösterna inom nämnden samt intet veto eger: hvem inser ej, att, med hvilken
ömhet för bestående rätt och omsorg, alt dermed förena grundernas syfte, ofvannämnde,
ur mom. 7 hämtade uttryck än äro valde, det icke längre är författningen
ensam, utan denna i sin tillfälliga och vexlande tillämpning, samt ytterst
nämndens förgodtfinnande, som afgör den blifvande pastorslönen, ja att mångenstädes
kan hända det mångtydiga och elastiska ordet: anständig bergning, ehuru tydliBih.
till R. St. Brot. 1859 & 1860. 8 Sam!. 15 Haft. 7
50 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UIskottets Betänkande J\i 61.
gen brukadt i en helt annan mening, torde komma alt inom nämnden göras hufvudsakligen
gällande, liksom detta flerestädes inom representationen egt rum.
Kan det väl nekas, att den salunda uppkommande tryggheten om bibehållande
af hvad oss blifvit högtidligen tillförsäkrädt. är en helt annan än den närvarande,
att hvad som då återstår af våra privilegier i detta fall, är föga mer än en viss
rättighet till lön, för hvilken grundlagsskydd knappast behöfves, och att den så förhatliga
'M 4 § derigenom är de facto upphäfd? Skulle ej detta steg förekomma
Presterskapet alltför betänkligt och ej dess tagande af hemmavarande embetsbroder
med rätta anses som ett bortkastande af den eganderätt, de, i likhet med alla
andra medborgare, hafva till sina inkomster;*sådana dessa i gällande lagar bestämmas.
Särskildt måste jag anse den dispositionsrätt öfver hemman och lägenheter,
hvilka icke äro bostadsboställen, hvarom mom. I handlar, omöjligen kunna inom
de s. k. eröfrade provinserna komma i fråga, så länge gällande kraft ännu tillerkännes
9 § af Malmö Recess den 18 Sept. 1662, hvarigenom bestämmes, att
»Presterna skola njuta de beneficia och underhåll, som de för deras kall och em»beten
härtill åtnjutit hafva, bestående uti deras prestgårdar, stommar,» eller som
det med åberopande af samma recess i Prest. Priv. den 16 Ok t. 1723 § i
heter »prestgårdar, mensalrättigheter och annexer med ali frukt, städsmål, acker
»och arbete deraf»; ett stadgande, hvari enl. Kongl. Res. den 16 Jan. 1728 § 33
vingen förändring Iean tillåtas,v hvarför jag äfven gör mig förvissad, att det är
hufvudsakligen afsedt,, genom slutorden i bemälde 1:sta mom. samt högeligen
betviflar att äfven stiftets representanter kunna vara berättigade deri »tillåta
ändring.»
Det är på dessa nu anförda skäl jag nödgas bestrida hvarje reglering af
Presterskapets löner, som icke har egenskapen af konvention, d. ä. frivilligt af dem
det rörer antages. Då nu hvarje gäll har sin genom lag en gång för alla stadgade
inkomst, är ock, efter mitt förmenande, gällets innehafvare rätta mannen att
föra dess talan, och borde dervid icke få binda någon mer än sig sjelf. Men
skulle ock denna rättighet anses kunna på ett ombud öfverflyttas och medföra
befogenhet att ingå på bestämmelser omfattade viss tid t, ex. 50 år, så torde
härmed allt vara medgifvet, som skäligen kan begäras, och detta ombuds samtycke
vara oundgängligt, innan de särskilda regleringarne kunna hos Kongl. Majit till
nådig fastställelse anmälas.
Väl har man i föreskriften om en sådan fastställelse funnit ett tillfredsställande
korrektiv emot förhastade eller alltför ofördelaktiga regleringar, enär målet
alltid komme att af Kongl, Majit i yttersta hand pröfvas. Men om ock en sådan
pröfning får anses ligga i föreskriften, torde det dock ej vara välbetänkt, att oftare
förelägga kyrkans öfverhufvud valet, att göra antingen lärare eller åhörare missnöjde,
och påtvinga endera en lönestat, den linn funne mot rättvisa och billighet
stridande. Men, säger man, ställningen skulle derigenom icke blifva väsendtligen
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
51
annan, än den redan nu är, då konventioner förklaras gällande, ehuru insaga deremot
kan fran Presterskapets sida hafva egt rum. De händelser, då detta skett,
torde dock ännu vara få, och föranleda endast desto mer till den önskan, att
undantagen ej må, genom någon Ståndets åtgärd, upphöjas till regel.
Af mera betydenhet torde utan tvifvel den framkastade betänkligheten vara:
Skall väl, med antagande af en sådan frivillighet å båda parternas sida (ty att
den måste vara ömsesidig ligger i sakens natur), någon allmännare reglering komma
till stånd? Jag förbigår vid besvarandet deraf, hufvudsakligen tiondegifvarne, ehuru
det väl ej torde vara så säkert, att de allestädes finna sig belåtna med t. ex.
Kronofogden till uppbördsman af presträttigheterna, att med penningar betala äckor
och dagsverken, erlägga jura stolse, ehvad de begagnat sig eller icke af det embetsbiträde,
hvarföre de utgå. Åtminstone torde ett allmännare bifall från dem
endast kunna påräknas, under förutsättningar, hvilka för grunderna äro främmande.
Beträffande deremot Preslerskapet utbeder jag mig få hänvisa till det faktum, som
förekommer å i 9 s. af den Kongl. Propositionen, att pastors-tionde, med dess
fria bifall, utgår på ett ställe mpd ^ af skörden, och på ett annnat, för jemfö
relsens
skull sannolikt taget bland dem, der tiondesättningar är högre, med TV.
Dessa exempel stå ock säkerligen icke enstaka. En jemförelse mellan sädesafkaslningen
i riket och den del pastorerne deraf erhålla, sådan den af statistiska
Kommittéens handlingar skulle kunna uppdragas, torde sannolikt utvisa, att benämningen
»centenal,» närmare än »tertial,» utmärker det verkliga förhållandet
dem emellan.
Är det nu af embetsman, hvilka så begagna sina i lag qvarstående rättigheter,
man fruktar ogrundade invändningar mot en uppgörelse, den de visst efterlängta
icke mindre än någon annan medborgare. Skola de icke förstå att värdera
fördelarne deraf, allenast dem beviljas någorlunda hvad de med skäl kunna fordra,
eller finnas mindre villige än hittills, att göra uppoffringar i sämjans och embetets
intressen? Det må ej häremot åberopas hvad man af enstaka företeelser trott
sig kunna sluta. För dem må ej Ståndet göras ansvarigt; och äfven dessa, närmare
och sanningsenligt granskade, skulle rätt ofta förlägga orättvisan och obilligheten
annorstädes än man måhända antager.
Jag kan således icke finna att den vigtiga frågans ändamålsenliga lösning
skulle något äfventyra genom tillerkännande åt pastor och församlingar af rättigheten
att antaga elier förkasta uppgjorda regleringsförslag. Fastmera synes den
mig böra derigenom betydligt vinna. Uppgörelsen skulle med mera nöje efterlefvas
och bättre motsvara sitt ändamål om allt tvång vore derifrån aflägsnadt.
Smärre förändringar, dem olika orters förhållande, utan tvifvel, göra nödvändiga,
vore lätt att vinna. Och hufvudsakligen undginge man derigenom att råka i
52 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskotiets Betänkande M C2.
strid med rättigheter, som äro med Svenska Presterskapets liela ställning för nära
förenade, alt utan stort betänkande eller tvingande nödvändighet rubbas. Det är
också endast under detta vilkor och med förbehåll af Presterskapets oförminskade
rätt till sina löneförmåner, sådane de genom lag bestämmas, jag för min del kan
bifalla den nådigst föreslagna regleringen deraf.»
N:o 62.
Ant. till Exp.-Utsfc. elen 29 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om ändring i Fabriks- och
Handtverks-ordnmgen af den 22 December '1846.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva Riksdagsfullmägtigen Anders Pehrsson från
Malmöhus län och Riksdagsfullmägtigen Ola Jönsson från samma län väckt motioner
i förenämnde afseende, hvilka blifvit till behandling af Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet öfverlemnade; varande af Anders Pehrsson sådan ändring i Handtverks-ordningen
föreslagen, att idkare af handtverk på landet måtte erhålla större
frihet och bestämdare föreskrifter för dem varda meddelade, samt att förändrade
stadganden angående mästarebref måtte utfärdas; och har motionären förbehållit sig
att, dels rörande dessa och dels rörande flera andra förhållanden, sin framställning
närmare utveckla.
Ola Jönsson har anfört att, ehuru med stiftandet af lagar och författningar naturligtvis
afsåges skyddande af medborgares rättigheter samt industriens och företagsamhetens
uppmuntran i allmänhet, funnos likväl författningar, som, i stället att uppfylla
detta ändamål, tvärtom derför lade stora hinder i vägen. Till sådana författningar
hänförde motionären Fabriks- och Handlverks-ordningen af den 22 December
1846, enligt hvilken, i fråga om gerningsmän på landet, desse, för att blifva
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 02.
antagne, skulle anmäla sig hos Pastor i församlingen, som hade att för sådant ändamål
föranstalta om sockenstämmas hållande, dervid församlingen egde öppet att
bifalla eller afslå sökandens anhållan. I den händelse, som möjligen kunde inträffa
och som ufven har inträffat, alt församlingen nekade antaga sökanden till handtverkare
inom socknen, hade sökanden ej annan utväg än att, ehuru boende inom den
församling, der han först sökt blifva antagen, anmäla sig till vinnande af en dylik
rättighet i en annan församling. Om hans ansökning äfven der blef afslagen, vore
han nödsakad att antingen inskränka sin rörelse och utöfva sitt yrke endast såsom
försörjningsmedel utan biträde, eller ock antaga tjenst hos någon till begagnande af
biträde berättigad yrkesbroder. Att likväl ingen af dessa utvägar, emellan hvilka handtverkaren
i sista hand hade att välja, lemnade honom någon säkerhet för framtida
bergning, vore klart; ty i förra fallet kan den omständigheten möta, alt hans yrke
är sådant, att det ej kan bcdrifvas utan biträde af annan person, och i sednare
fallet vore hård t för den handtverkare, som har familj, att nödgas arbeta för lön
eller dagspenning hos en annan, helst den ersättning som erhölles, troligen i de
flesta fall vore otillräcklig alt dermed försörja familjen. Då på detta sätt hans bästa
år och krafter användes, skulle följden blifva att, när ålderdom och i följd deraf
oförmåga att arbeta inträdde, han komme att falla samhället till last. Den nådiga
förordningens otillämplighet ådagalades ytterligare derigenom att, om äfven sökanden
blefve till sockenhandtverkare antagen, detta likväl ej vore för honom betryggande;
ty enligt samma förordning vore hans arbetsfrihet inskränkt inom den ort, lör hvilken
han blifvit antagen. Men om denna orts medlemmar förskaffade sig sina förnödenhets-arlikiar
från andra håll, t ex. från städerna, hvilket ej kunde dem förmenas,
tvingades socken-bandtverkaren att antingen förblifva overksam eller alt på andra
orter afsätta sitt arbete, och i sednare fallet blottställa sig för äfventyret att såsom
lagbrytare blifva bötfälld, för det han genom sina händers verk sökt förskaffa
sig sitt uppehälle. Då det borde anses billigt och vara hvarje individs naturliga
rättighet att på ärligt sätt efter bästa föi måga bereda sin utkomst, måste hvarje åtgärd,
hvarigenom inskränkning i denna den fria medborgarens rättighet skedde, icke
kunna betraktas annorlunda än såsom förtryck.
På dessa skäl samt med fästadt afseende på den betydliga inkomst genom bevillning,
som Staten i följd af utsträckt handtverksrättighet komme att beredas, har
motionären föreslagit att Pikets Ständer, för sin del, måtte, med upphäfvande af 11
och 25 §§ i förenämnde förordning besluta, att hvarje välfrejdad till myndig ålder
kommen person må ega rättighet att på landet med eller utan biträde, efter skedd
anmälan vid mantalsskrifningen samt mot erläggande af den bevillning, honom derför
kan åsättas, förfärdiga och utan någon inskränkning sina handarbeten hvar som
helst på landet afsätta.
5-i
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 62.
Då Riksdagsmannen Anders Pehrsson, som förbehållit sig att ytterligare utveckla
den af honom väckta motion, ännu icke till Utskottet inkommit med någon vidare
framställning i ämnet, finner Utskottet sig oförhindradt att nämnde motion till behandling
företaga; och enär motionären icke närmare uppgifvit i hvad hänseende
Fabriks- och Handtverks-ordnmgen, enligt hans förmenande, borde undergå förändring,
hemställer Utskottet
att Riksdagsmannen Anders Pehrssons ifrågavarande framställning
må lemnäs ulan afseende.
De §§ af förenämnde förordning, uti hvilka Riksdagsmannen Ola Jönsson yrkat
ändring, hafva följande lydelse:
§ 4U
»Hvarje socken ä landet vare öppet att särskildt eller i förening med annan
eller flere, för hvilket handtverk som helst, så vidt sådant för innevånarnes betjenande
finnes nödigt, antaga gerningsmän, hvilkas arbetsfrihet är inskränkt inom den
ort, för hvilken de blifvit antagne; egande desse handtverkare jemväl att begagna
andre arbetares biträde. Ej må någon blifva gerningsman, utan att hafva begått
Herrans heliga nattvard, råda öfver sig sjelf och sin egendom, samt ega god frejd.»
§ 25.
»Gerningsmän antagas å sockenstämma, och bör anmälan derom af sockenstämmas
ordförande, inom en månad efter antagandet, hos Kongl. Maj.ts Befallningshafvande
i länet göras.»
-12 § af nämnde förordning innehåller i Usta morn. »Hvarje till myndighetsålder
kommen svensk man, som begått Herrans heliga Nattvard och eger god frejd,
vare berättigad så val i stad som å landet att, utan mästerskaps eller burskaps förvärfvande,
såsom försörjningsmedel, med egna händer till afsalu åstadkomma handtverksarbeten
eller andra tillverkningar; och skall det vara honom obetaget att dervid
begagna biträde af hustru och hemmavarande barn.»
Vid jemförelse emellan 11 och 12 §§ finner man att inskränkning i arbetsfriheten
icke eger rum i annat fall än i fråga om användande af biträden; ty det
arbete, som, enligt 12 §, hvar och en må såsom försörjningsmedel tillverka, synes
tillverkaren vara berättigad att hvar som helst försälja. Endast gerningsmän ega
förbindelse att arbeta för den ortens behof, för hvilken de blifvit antagne. Ändamålet
med den föreskrifna inskränkningen synes hafva varit att försäkra orten om
tillgång på en viss arbetsprodukt. Således måste förutsättas att gerningsmän icke
antagas, såvida de ej äro för orten beböflige, och vid sådant förhållande bör ej
befaras alt deras arbete skall sakna afsättning. Skulle ater förhållandet förändra sig,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 63. 55
står det gerningsmannen öppet att söka annan ort, der omfånget för hans verksamhet
kan vara större och tillfälle ur, att genom användande af flera biträden, bereda
sig en större arbetsvinst. Om en handtverksidkare blifvit vitsordad för ordentlighet
och arbetsskicklighet, bör han hvarken finna svårighet att varda antagen till gerningsman
eller lida intrång af täflan i yrket från andra håll. I betraktande af hvad
sålunda blifvit anfördt, och då genom den utsträckning, som, i händelse af bifall till
motionärens förslag, skulle gifvas åt 12 § af meranämnda förordning, så att personer,
hvilka, utan skyldighet att förvärfva mästerskap, idka handtverk såsom försörjningsmedel,
skulle ega begagna ett obegränsadt antal biträden, menliga följder för
den industriela utvecklingen i allmänhet kunde befaras, anser Utskottet sig böra
hemställa
alt Riksdagsmannen Ola Jönssons förslag ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Mars 1860.
N:o 63.
Anie. till Esp.-Utsk. den 29 Mars, kl. 2 em.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 33 § i Fabriksoch
Handtverks-ordningen den 22 December 1846, i fråga om
utfärdande a/ Gesällbref -på landet.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Anders Pehrsson
från Malmöhus län väckt, till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
öfverlemnad, motion är vordet af motionären anfördt, hurusom erfarenheten visat att
5G
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 83.
stadgandet i 33 § af nu gällande Fabriks- och Handtverks-ordnmg, rörande sättet
för gesällbrefs utfärdande på landet, icke lemnade nödig säkerhet derför att gesällbrelvet
vore ett intyg om erforderlig skicklighet hos arbetaren. Det berodde nu af
en enda person att gifva ett intyg, som Sockne-nämnden med bästa vilja icke kundo
till alla delar bedöma. Då det derföre i motionärens tanka skulle vara fördelakttigt,
om på landet likasom i städerna arbetsföreningar blefvo bildade, hvilka inom sig
utsågo kunnige och konsterfarna personer att pröfva och bedöma läroprofven samt
derefter utfärda gesällbref, har motionären hemställt att Utskottet, med ledning af
öfrige föreskrifter i Handtverks-ordningen till betryggande af lärlingarnes rätt, måtte
föreslå den förändring i ofvanberörda stadgande, som uti omförmälde hänseende
kunde vara af behofvet påkallad.
33 § af Fabriks- och Handtverks-ordningen har följande lydelse: »I hvarje fall
vare lärling eller annan arbetare, som uppnått 18 års ålder och vunnit nöjaktig färdighet
och kunskap i något handtverk eller annan handtering, samt derom företer
betyg af sakkunnig och trovärdig person, berättigad att såvida han begått Herrans
heliga Nattvard och något icke är emot hans frejd att anmärka, af vederbörande
Fabriks- eller Handtverks-förening i stad, der han vistas, eller, om han är boende på
landet, af vederbörande Sockne-nämnd förses med gesällbref emot lösen af En Riksdaler.
I Fabriksförenings ställe, om sådan ej är alt tillgå, eger Magistrat att gesällbref
utfärda. För den, som visat sig hafva synnerliga anlag för det yrke han valt och
derjemte gjort sig känd för stadga och pålitlighet, må i afseende på åldern det undantag
få ega rum, att han vid fyllda sexton år, kan till gesäll antagas. Då lärling
varder till gesäll antagen, anses lärlings-kontraktet hafva förfallit, derest icke i detta
kontrakt annorlunda förbehållits.»
Då i ofvanberörde § är föreskrifvet, att det betyg, som företes om lärlingens
färdighet i yrket, skall vara utfärdadt af sakkunnig och trovärdig person, och med
sakkunnig person icke kan förstås annan än mästare eller den som i yrket eger
fullkomlig kännedom, samt det måste antagas att Sockne-nämnden, som ej behöfver
sjelf ega insigt i handteringen, icke godkänner intyg af annan person, än den, åt
hvars omdöme och trovärdighet kan egnas full tillit, finner Utskottet andra föreskrifter,
än de redan befintliga, uti förevarande afseende ej vara erforderlige; hvadan
hemställes,
att ifrågavarande framställning måtte anses icke böra föranleda
till någon åtgärd.
Stockholm den 29 Mars 1860.
Allmänna Besvär»- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M (ii.
97
N:o 64.
Ank. till Exp.-Utsk. deu 29 Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning aj väckte motioner om vidtagande af åtgärder
till förekommande af arbetsfolks kringvandringar för erhållande
aj arbetsförtjenst.
Uti detta afseende hafva motioner blifvit väckte hos Hedervärda Bonde-Ståndet
af Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Wermlands län samt inom Välloflige
Borgareståndet af Herr J. Sundvallson, af hvilka den förre anfört, att han, utan
att vilja någon inskränkning i medborgares frihet i allmänhet, likväl för sin del ansåg
det vara af behofvet påkalladt, att någon gräns sattes för det årligen bland så
väl gifta som ogifta personer allt mer och mer tilltagande oskicket, att utvandra från
hembygden och söka arbete på aflägsna orter, hvaraf följden blefve att de utan
någon bestämd vistelseort drefvo landet omkring, arbetande än en månad, än en
vecka eller en dag på samma ställe, och att således större delen af dem mera vore
att betrakta såsom dagdrifvare än såsom arbetsfolk. Det vore en känd sak att, sedan
de en gång fått lust för ett dylikt kringstrykande lefnadssätt, de icke på några
vilkor kunna förmås att sommartiden qvarstadna i hemorten. Under dessa vandrin
gar
använde de för eget behof hela sin arbetsförtjenst, då fattigvården ofta måste
draga försorg om den hemmavarande hustrun och barnen. Vinsten blefve således
i de aldra flesta fall ingen. En stor del af desse personer vande sig vid ett oor
dentligt
lefnadssätt och blefvo sjelfve vid tidig ålder en börda för fattigvården i den
ort, der de sednast varit skattskrifne, ehuru de under sin arbetsföra lefnadstid gjort
samma ort ringa nytta. Då fattigvården, enligt derom gällande förordning, har skylBih.
till B. St. Prot. 1859 di 1860. 8 Sami. 15 Haft. 8
58 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 64.
dighet att draga försorg om de behöfvande inom kommunen, ansåg motionaren det
vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande; att kommunen äfven borde ega
någon motsvarande rättighet att i någon mån kunna förebygga de olägenheter, som
mest förorsakade det ständigt tilltagande antalet af behöfvande, hvarföre han föreslagit:
1:o
att ogifta personer, män eller qvinnor, som åstunda att använda sina arbetskrafter
uti annan församling eller uti annat län, må dertill vara berättigade, sedan
de från predikstolen i sockenkyrkan på vanligt sätt blifvit utlyste och derefter af
pastor erhållit utflyttningsattest till det ställe, som uppgifvits, men att på annat sätt
löst folk ej.må ega rättighet att af Pastor erhålla sådan attest;
2:o att gifta män och qvinnor eller enkeman och enka, som hafva minderåriga
barn, och på annan ort önska att söka arbetsförtjenst, böra, innan de ega rättighet
att af Pastor erhålla arbets-attest, anmäla sig hos ordföranden i Sockne-nämnden och
från honom förete bevis, att de på ett eiler annat sätt ställt säkerhet derför att familjen
under deras bortovaro ej må falla fattigvården till last. Pastor meddele då
attest, hvilken dock ej bör vara gällande för längre tid än sex månader; och åligge
det sådan arbetare att vid hemkomsten hos ordföranden i Sockne-nämnden förete och
återlemna attesten, försedd med anteckningar, som visa huru stor hans förtjenst varit,
samt huru han sig uppfört; försummar han detta eller utrönes af anteckningar
å attesten, att han under sin bortovaro slösat med de medel han förtjenat, eller
uppfört sig oordentligt, vare han ej berättigad att vidare erhålla någon arbetsattest.
Uti denna motion hafva Riksdagsmännen Olof Olsson och Pehr Eriksson från
Wermlands län sig förenat.
Herr Sundvallson har ansett det leda till större ordning, säkerhet och arbetsamhet,
om sådane arbetare, som utvandra från hembygden, för att söka arbets
förtjenst
å annan ort, hade skyldighet att genom kontrakt förbinda sig till något
längre och stadigvarande arbete; hvadan motionären föreslagit,
att alla fria arbetare af de särskilda yrkena skola vara försedde med ordentliga
vandringsböcker, äfven innehållande pass-sedel, och hvaruti arbetsgivare teckna deras
betyg;
att en i denna bok med egarens- underskrift bekräftad kort anteckning om arbetsaftal
skall ovilkorligen vara ömsesidigt förbindande för minst tre månaders tid;
samt
att arbetsgifvare, som i annan ordning eller utan annat utförligare kontrakt antager
arbetare, skall vara hemfallen till böter.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 64. 59
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvilket omförmälde motioner
blifvit öfverlemnade, har tagit desamma i öfvervägande och finner väl, lika med
motionärerne, hurusom ganska stora olägenheter härflyta från det anmärkta förhållandet
Dock anser Utskottet att, genom de föreslagna kontroll-föreskrifterna, ett alltför
stort band skulle läggas på den fria försörjningsrätten. De öfverklagade utvandrmgarne
härleda sig ursprungligen och ännu på flera ställen från saknad af billig
och nöjaktig arbetsförtjenst i hemmet, och det skulle då vara en orättvisa att inskränka
arbetarens rättighet att söka sin utkomst, hvarhelst den bäst kan vinnas.
Då för öfrigt förebyggandet af det oordentliga lefnadssätt, som nu anmärkes hos
arbetaren, och väckandet af omtanka hos honom för sin egen och anhöriges framtid
mindre kan åstadkommas genom reglementariska föreskrifter än genom arbetsklassens
sedliga uppfostran, anser Utskottet för sin del några stadganden i den syftning, motionärerne
föreslagit, ej vara ändamålsenliga; hvadan hemställes,
att ofvanberörde förslag ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 29 Mars 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Allmänna Desvärt- och Ekonomi-Utskottets Betänkande A’:o 6$.
1
Äho 65.
Ank. till Exp-Utsk. den 10 April 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion i fråga om åtgärder rö
rande
skogshushållningen.
Uti en till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad, inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckt motion har Riksdags-fullmägtigen Jöns Pehrsson
från Blekinge län, beträffande de af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag godkända,
men af Kongl. Maj:t ännu ej stadfästade bestämmelser för en ny skogs
lagstiftning,
ifrågasatt lämpligheten af det bland dessa bestämmelser förekommande
ovilkorliga förbud mot svedjande.
Med afseende härå har motionären anfört, att, sedan numera en särskild
Skogs-styrelse blifvit inrättad, han hoppades att om ett ändamålsenligt hushållningssätt
med Statens skogar blefve infördt, sådant äfven kunde vinna efterföljd
hos den enskilde. Hushållningen med den enskilde tillhöriga skog måste, likasom
skogshushållningen i allmänhet inom vårt land vara oliha på olika orter.
I den ort, som motionären representerade, bestod skogen i ängar och beteshagar
af s. k. surskog, nemligen björk, al, en, svallfuru o. s. v. Man kunde säga
att der vore införd en slags trakthuggning. Sommartiden nedhöggs skog och
ris på den mark, som dertill vore tjenlig och der man ville svedja; följande vår
i Maj månad, då riset hunnit torka, skedde afbränningen; hvarefter potatis och
rofvor planterades, vid hvilkas upptagning såddes höstråg och gräsfrö. Planteringen
måste ske genom hackning, emedan marken är genomskuren af rötter och
stenbunden, hvadan dess odling till åker för den mindre bemedlade är omöjlig.
Bill. lill U- St. Drot. 1859 8j 1860. 8 Sami. 16 Haft. 1
*
2
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-UiskoUels Betänkande N-o 6$.
På så behandlad mark återvexte skogen efter 15 å 20 år i mån af jordens
godhet, så att nedhuggning då ånyo måste ske, så vida något bete skail finnas.
Många trakter funnos, der den på så beskaffadt svedjeland uppherntade grödan
utgjorde fjerde- och tredjedelen till hälften af den enskilde hemmansegarens årliga
skörd. Ett sådant brukningssätt har fortgått från urminnes tider, utan att
den ringaste olägenhet deraf märkts. Detta härledde sig deraf att bränningen
skedde innan jorden blifvit till den grad upptorkad, att densamma genom bränningen
skadades, sä att endast mossa och affall sveddes och till någon del uppbrändes
af den hastigt öfvergående elden.
Att helt och hållet förbjuda allt svedjande vore att fråntaga mången hemmansegare
hela hans förmögenhet. Skogen egde för honom intet värde i anseende
till dess aflägsenhet från försäljningsort. Följden blef att, sedan afkastningen
minskats, hemmanslotten föll i pris, och mången skulle, tvingad att till
vanvärde försälja den egendom, han med förtroende till förut gällande lagar inköpt,
härigenom bringas i en nödställd belägenhet.
Vid stiftande af nya lagar, som ingripa i den enskildes hushållning, borde
man gå varsamt till väga och noga tillse att den nya lagen icke kunde komma
att betraktas såsom något våld.
Då, i motionärens tanke, enskildes rätt skulle i hög grad förnärmas genom
en lag, som uti ifrågavarande hänseende skulle gälla lika för alla orter, har
motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t måtte, före utfärdandet af ny förordning om skogarne i riket,
låta verkställa fullständig undersökning såväl om skogarnes tillstånd, som angå
ende
hvarje orts särskilda hushållningssätt med desamma.
Uti underdånigt utlåtande, som den af Kongl. Maj:t i nåder förordnade
Kommitté för afgifvande af förslag rörande åtgärder för befrämjande af en förbättrad
skogshushållning den 28 Juni 1856 afgifvit, har nämnde Kommitté föreslagit,
att allt svedjande i skog och betesmark skulle förbjudas, men att under
svedjande ej skulle förstås sådan förbränning å marken af qvistar och ris, sorn
verkställes inom årshyggen å skog, der regelbunden hushållning är införd, ej
heller den, som skedde å betesmark, sedan qvistar och ris blifvit i högar sammanförda;
dock att i intetdera fallet sådan bränning finge företagas å tid från
den 1 Maj till den 1 Oktober.
Deremot har Kongl. Maj:t uti Dess till Rikets Ständer vid sistlidne riksdag
aflåtna nådiga Skrifvelse af den 30 Maj 1857 ,med öfverlemnande af Kommitterades
ofvanberörde förslag och tillkännagifvande af de bestämmelser, som
Kongl. Maj:t funnit böra läggas till grund för ny lagstiftning uti ifrågavarande
9
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 65.
3
ämne, ansett att svedjande i skog och betesmark bör utan undantag förbjudas;
vid hvilket stadgande Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 16 Februari
1858 förklarat sig icke hafva något att erinra.
Ehuru det ej kan nekas att följderna af svedjande, särdeles å bergig, stenig
och annars grund jord samt utan inskränkning i afseende på tid, i allmänhet
kunna blifva i hög grad förderfliga, torde likväl i Utskottets tanke, sadana förhållanden
på särskilda orter kunna förete sig, att svedjande eller förbränning å marken
af qvistar och ris, då den verkställes å viss årstid och å derför lämplig jordman,
kan ega rum utan menlig inverkan på jordens ursprungliga fruktbarhet; och Utskottet
anser sig derföre ega anledning hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att
den af Kongl. Majit såsom grund lör en ny skogslagstiftning
föreslagna och af Rikets Ständer enligt dess underdåniga
skrifvelse den 16 Februari 1858 antagna bestämmelse, att
svedjande i skog och betesmark skall vara förbjudet, icke
må vinna kraft af lag, innan ytterligare undersökning föreoått
för utrönande huruvida ett allmänt förbud i detta hän
c?
seende
kan anses för-alla delar af riket fullt tillämpligt, eller
om icke för särskilda orter undantag må, under vissa vilkor,
kunna medgifvas.
Stockholm den 29 Mars 1860.
Reservation
anmäld af Herr Ros, A. E.: -Såsom Betänkandet gifver vid handen, antogo
Rikets Ständer vid sista riksdagen Kongl. Majrts nådiga Proposition att, såsom
bestämmelse eller grundsats för en förbättrad lagstiftning angående skogshushållningen.
svedjande i skog och mark skulle lörbjudas. Uti detta Rikets Ständers
beslut instämde dock icke Bonde-Ståndet, utan hemställde uti särskild underdånig
skrifvelse, att ett sådant allmänt förbud icke måtte stadgas till inskränkning
uti den enskildes fria dispositionsrätt öfver sin skog och mark. Sedan, med anledning
häraf, Kongl. Majit, anbefallt dess Skogs-styrelse att utarbeta underdånigt
förslag till ny förordning om skogarne i riket, och att dervid tillse huruvida
någon jemkning i det afscdda allmänna förbudet mot svedjande må medgilvas,
och berörde förslag, jemte yttrande om svedjandet, blifvit i underdånighet af
-
4
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtskollels Betänkande Nio 6C.
gifvet, så hafva Jemshögs socknemän i Blekinge län på samma grunder, sons
motionären Jöns Persson, i underdånighet anhållit om undantag för deras ort
från förbudet mot svedjande. Som således den nu förehafda frågan kommer
under behandling hos Kongl. Maj:t och förmodligen äfven hos Rikets Ständer i
sammanhang med ofvanberörde lagstiftnings-ärende i sin helhet, anser jag att
Utskottet, med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst, bort tillstyrka Rikets
Ständer,
att för det närvarande lemna Jöns Perssons motion utan
afseende.»
Häri instämde Herr Nordenfelt, E. IV., Grefve Taube, H. A., Herr adelborg,
A. O., Herr Silfverstolpe, F. 0., samt Herr Biskop Millén.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för försam
lingome
alt använda skog å presteboställen till kyrkobyggnad.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt samt till Allmänna Besvärs®ch
Ekonomi-Utskottet remitterad motion har Paul Hedström från Vester-Norrland*
län, med hvilken Per Tjernlund från samma län sig förenat, anmärkt, hurusom
kyrkobyggnad vore ett ibland de tyngsta onera, som Svenska allmogen måste
vidkännas. I skoglösa trakter medförde nemligen inköpet af dertill erforderligt
trävirke en dryg penningeutgift, hvaremot å sådana orter, der nödig tillgång på
skog förefunnes dels Öfriga byggnadsmaterialier stöde högre i pris än annorstä
-
Allmänna Besvärs- och Ékonomi-VltkoUets Betänkande A7: o G6.
5
des, dels ock, såsom fallet vöre i glest bebodda trakter, svårighet mötte deraf,
att det tillgängliga byggnadsvirke! måste hemtas från aflägset håll och framforslas
på besvärliga och obanade vägar. Då tillika nämnde onus, som inom en församling
endast sällan ifrågakomme, deremot på en gång med hela sin tyngd
drabbade dem det gällde, syntes det vara desto angelägnare, att för dessa, så
vidt möjligt vore, bereddes någon lindring. Och ett medel härtill vore för många
orter att finna i användandet af presteboställenas rikliga skogstillgångar, af
hvilka, i anseende till de hinder, som derför mötte i gällande lagstiftning, tillbörlig
nytta ej kunde dragas.
Till vinnande af ändring häruti har motionären, med anledning af hvad sålunda
blifvit anfördt, föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i
Underdånighet anhålla om utfärdande af en författning, hvarigenom blefve stadgadt,
att, om, vid ilrågakommande kyrkobyggnad, vare sig nybyggnad eller reparation,
inom en socken, socknens eller pastoratets prestbord befunnes ega tillgång
på skog utöfver hvad för boställets eller dess innehafvares behof syntes
erforderligt densamma finge särdeles i små och fattiga församlingar af socknemännen.
efter utsyning, användas för kyrkans räkning, så val medelst virkes
nyttjande in natura, som ock till försäljning deraf för anskaffande af medel till
bestridande af nödiga utgifter i och för byggnaden; dock att vid sådant anlitande
af skogen iakttages tillbörlig sparsamhet med afseende å boställs-innehafvarens
framtida behof.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande, och enär densamma afser
användande af présteboställens skogar till ett för derom gällande föreskrifter
främmande ändamål; men en framställning från Rikets Ständer till Kongl. Majit
i sådan syftning synes Utskottet icke vara lämplig under närvarande förhållanden,
då, efter hvad Utskottet inhemtat. de, för åvägabringande af en förändrad lagstiftning
rörande hushållningen med skogarne i riket i dess helhet, anordnade
förberedande åtgärder äro hufvudsakligen afslutade, så att inom kort lärer vara
att emotse nådigt förslag till ny Skogs-ordning, deröfver Rikets Ständer torde
komma i tillfälle att sig yttra, får Utskottet vördsamt hemställa:
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 April 1860.
G
Allmänna llesvärs- och Ekonomi-Uitkoitels Ildänkande N:'> 67.
%:o (it.
Ank. till Exp-TJtsk den 12 April 1800, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om antagande af särskild
bygg nuds-ordu in g för klockare-boställen i Skåne.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt samt till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, liar Sven Rosenberg från Christianstads
län, med hvilken Nils Persson och Thorkel Nilsson frän samma län med
flera ledamöter af Ståndet förenat sig, anfört, hurusom då i Skäne det särskilda
förhållande egde rum, att vid klockare-boställen ä landsbyggden derstädes innehalvarnc
voro skyldige att sjelfva bekosta åbvggnadernas uppförande och underhåll,
men lagstadganden saknades angående fullgörandet af nämnde byggnadsskyldighet,
grunderna härför också, när de skolat för hvarje enskildt fall genom
husesyn bestämmas, olika beräknats, i det dels tillämpning skett än af allmänna
lagens stadgande i 27 kap. 3 § Byggninga-balken, än åter af föreskrifterna i
37 § af Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 29 Juni 1752, dels ock,
utan att någon dylika frågor rörande lag eller författning iakttagits, af- och tillråda
r e sjelfve fått om deras rättigheter och skyldigheter i förevarande hänseende
med hvarandra träffa godvillig öfverenskommelse.
Till undvikande lör framtiden af de missförhållanden hvartill en sådan osäkerhet
vid behandlingen af sins emellan likartade frågor måste föranleda, har
motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta samt till Kongl.
Maj:t för vinnande af Nådig stadfästelse öfverlemna förslag till särskild Byggnadsordning
för klockare-boställen i Skåne, innehållande fullständiga föreskrifter i
ämnet, för pröfning och bestämmande vid husesyner å dessa boställen af så väl
afträdares som tillträdares skyldigheter.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskollels Betänkande N:o 68.
7
Omförmälda motion, dervid, till ledning för Utskottets behandling af frågan,
blifvit fogad ett från trycket utgifvet, af utsedde Kommitterade upprättadt förslag
till Byggnads-ordning för klockare-boställen i Skåne, har Utskottet tagit i öfvervägande
; och får Utskottet härvid meddela den upplysning, att Kongl. Maj:t, i
anledning af Rikets Ständers i ämnet gjorda underd. hemställan, genom nådig
Kungörelse den 19 Juli 1841, förklarat, bland annat, att för sådana med jordbruk
försedda klockare-boställen, der underhålls-skyldigheten åligger boställs-innehafvaren,
erforderliga föreskrifter angående nämnde skyldighet lörefinnas uti 27
kap. Byggninga-balken, äfvensom i 8 § af Kongl. Resolutionen på Presterskapets
besvär den 12 Januari 1757.
Då till följd häraf någon villrådighet om hvad såsom gällande lag må anses
icke, för de fall motionärens framställning omfattar, bör ega rum; och för
utredning och bedömande af frågan, huruvida i befintliga stadganden, förändringar
eller tillägg med särskildt afseende å motionärens hemort, Skåne, kunna vara af
nöden, erfordras en speciel kännedom af ortens förhållanden, hvilken Utskottet
icke är i tillfälle att inhemta, får Utskottet, helst vinnande af det ändamål motionären
åsyftat synes lämpligast böra i administrativ väg sökas, vördsamt hemställa
:
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 April 1860.
i\:o 6*«.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 1800, kl. 12 midd»
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändradt sätt för
fördelning af de för öfverträdelser af Hongl. Hangö reisen
den 25 Januari 7 828, om hvad i händelse af yppad smittosam
sjukdom hos djuren iakttagas bör, stadgade böter.
I nämnde afseende har Nils Pettersson från Calmar län, uti en inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckt samt till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
8
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande H.o 69.
remitterad motion, under uppgift att, enligt 23 § i förberörde författning, för
förbrytelser deremot ådömde böter skulle fördelas, till hälften åt hvardera, emellan
kyrkan och de fattiga i den församling, der förbrytelsen skett., föreslagit att
den kyrkan sålunda förbehållna hälft af dessa böter måtte i stället tilläggas åklagaren
eller den, sorn förbrytelsen till laga åtgärd anmälde.
Vid besvarandet af denna motion får Utskottet upplysa, att, enligt förenämnda
§ af ifrågavarande Kongl, Kungörelse, böter, som för öfverträdelse af
samma Kongl. Kungörelse ådömas, gå till treskiftes emelian angifvaren, åklagaren
och fattigkassan i staden eller socknen, der brottet timat eller beslag gjorts,
med iakttagande deraf, att, om åklagaren tillika är angifvare, han åtnjuter tvä
tredjedelar af böterna. Då sålunda motionärens framställning synes grunda sig
på ett misstag om författningens rätta innehåll samt den fördelning emellan kyrkan
och de fattiga, som motionären förmält beträffande böter vara föreskrifven,
i stället gäller de vitén, som, på sätt 15 § af mcranärnnde författning utvisar,
vederbörande kyrkoråd eller magistrat i vissa fall ega rätt att stadga, i hvilket
afseende Utskottet saknar anledning att föreslå någon förändring, får Utskottet
vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 April 1860.
Xio 69.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild tryckning af
Kongl. Skiftes-stadgan den 4 Maj 1827, med iakttagande
af de i densamma efter hand gjorda förändringar.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har blifvit remitterad en inom
Vallöf!. Borgare-Ståndet af Herr F. M. Wahlbom vackt motion, hvaruti motionären
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 69.
9
närén anfört, hurusom vid det förhållande, att de ändringar uti Kongl. Stadgan
om Skiftesverket i riket den 4 Maj 1827, som tid efter annan beslutats och än
vidare kunna komma att beslutas, i spridda årgångar af Svensk Författningssamling
införas, åliggandet för domaren att i särskilda samlingar och band uppsöka
författningar i samma ämne för dessas tillämpning vore lika olämpligt och
tidsödande, som vanskligt och mången gång omöjligt att fullgöra. De i följd af
enskild företagsamhet utgifna upplagor af allmänna lagen, hvaruti vigtigare författningar
funnes med deruti vidtagne förändringar sammanförda på ett ställe,
måste ofta, till undvikande af nämnda olägenheter af domaren anlitas, men dessa
hjelpredor kunde i flera afseenden vara felaktiga, hvilket dock icke fredade lagskiparen,
då han under förutsättning af deras tillförlitlighet af dem betjenade sig.
Att saken emellertid lortjenade uppmärksamhet visade sig deraf, att åtskilliga författningar
t. ex. angående tillverkning och försäljning af bränvin, om in- och
utförsel-tull, om stämplade pappers-afgifter m. fl. helt och hållet omtrycktes efter
hvarje riksdag.
I anledning häraf och då författningarne om Skiftesverket företrädesvis vore
af omfattande och allmän beskaffenhet har motionären föreslagit: att, Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att Stadgan om Skiftesverket
i riket den 4 Maj 1827 blefve efter innevarande riksdags slut omtryckt i
Svensk Författnings-samling med det innehåll nämnde Stadga borde hafva till
följd af de derförinnan i densamma föreskrifna förändringar.
Utskottet, som tagit motionärens berörde framställning i öfvervägande, anser
sig dervid böra meddela, att sedan vid sistlidne riksdag motion blifvit väckt i
den syftning, att, då en gällande lag eller författning blefve i en eller flera paragrafer
eller delar förändrad, utfärdandet häraf måtte ske på det sätt, att författningen
utgåfves af trycket i dess helhet med införande deruti af den förändrade
paragrafen eller delen i den upphäfdas ställe, sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvarest motionen till behandling förevarit,
uti Betänkande under N:o 35, afstyrkt bifall till densamma och såsom
skäl dertill anfört, att Utskottet icke kunde finna att, med det för utfärdande af
författningar brukliga sätt, någon villrådighet hos domare borde kunna uppstå,
huruvida äldre lagar eller författningar i ett ämne vore gällande, när sådana
äldre lagar och författningar blifvit i en eller flera delar genom en sednare lagstiftning
ändrade eller upphäfda.
Under åberopande af samma skäl, det Utskottet i nu förevarande hänseende
finner vara desto giltigare, som, efter utfärdande af Kongl. Skiftes-stadgan den
/ii/i. till R. St. Brot. t Sii9 & 1860. 8 Sami. 16 Uäft. 2
10 Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Uiskollets Betänkande 1\:o 70.
4 Maj 1827, samtliga deruti verkställda förändringar blifvit i vanlig ordning införda
i Svensk Författnings-samling, hvarest desamma utan väsentlig svårighet
är att igenfinna, får Utskottet vördsamt hemställa:
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 April 1860.
fl.o 70.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om införande af förändrade
lagbestämmelser angående olaga skattskrifning samt
lösdrifveri.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har Anders Andersson från Wermland,
med hvilken Per Persson från samma landskap instämt, uti afgifven och till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion anmärkt, hurusom
det för husbonde, hvilken hos sig läte såsom tjenstehjon skattskrifva personer,
dem han ej i sin tjenst begagnade, stadgade bötesansvar vore helt och hållet
otillräckligt för afstyrande af detta ofog. I hvilken svår grad detsamma efter
hand tilltagit visade nemligen, det numera bland husbönder allmänt gängse bruket
att medgifva sådan olaga skattskrifning emot förbindelse å den skattskrifnes sida,
att ersätta husbonden ej mindre de häraf föranledda utgifter till Kronan och
kommunen, än äfven, i händelse af åtal, förberörde böter. Misslyckandet af en
dylik utväg, hvilket dock mindre ofta än motsatsen vore fallet, medförde för den,
som sålunda ej förmått skaffa sig laga försvar, ingen annan eller svårare påföljd
än att han såsom lösdrifvare antecknades i mantalslängden under det hemman,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Belänkande N:o 70.
11
dervid han förut varit skattskrifves men hvarigenom en dylik för det allmänna
oell kommunen gagnlös person vore oförhindrad att vistas hvar som helst och,
såsom vanligen inträffade, föra ett kringstrykande lefnadssätt.
Till förekommande af de sålunda antydda missförhållanden har motionären
föreslagit, att ofvan omförtnälda böter måtte från det i Legostadgan den 23 November
1833 bestämda belopp Tre R:dr 16 sk. banko förhöjas till Tjugo R:dr
R:mt äfvensom att alla personer, hvilka i saknad af laga försvar blefve i mantalslängderna
antecknade såsom lösdrifvare, utan undantag skulle förpassas till
Kronoarbetskorpserna för att mot gångbar dagspenning hållas till allmänt arbete
intill dess de kunde förskaffa sig laga försvar.
Utskottet har tagit, denna motion i öfvervägande; och emedan den i fråga
om val af vistelseort i sednare tider utvidgade frihet för sådane personer, hvilka
i sin hemort icke äro i stånd att erhålla laga försvar, synes i väsentlig mån
betingad af behofvet för desse att å annan ort söka arbetsförtjenst, äfvensom
samlandet af erforderlig arbetsstyrka i och för de flerestädes i landet numera
pågående vidsträcktare allmänna arbetsföretagen, samt Utskottet icke kan gilla
motionärens åsigt om tillbörligheten af inskränkning i denna frihet under andra,
än de i 6 § 1 mom. af Kongl. Stadgan, angående försvarslöse och till allmänt
arbete förfallna personer, den 29 Maj 1846 angifna förutsättningar, får, i betraktande
häraf och då grunden till det af motionären öfverklagade missbruk vid
skattskrifningar torde förnämligast vara att söka, icke i brist på tillräckligt stränga
ansvarsbestämmelser deremot, utan i följd af den af nyssberörda omständigheter
försvårade tillsynen öfver ansvarsbestämmelsernas tillämpning, med afseende hvarå
ock nödiga föreskrifter torde vara att förvänta i sammanhang med utfärdandet
af förändrad stadga angående mantalsskrifning, dertill underdånigt förslag är vordet
utarbeta dt af den för upprättande af förslag till ny författning rörande allmänna
Bevillningens utgörande af Kongl. Maj:t nedsatta Kommitté, Utskottet vördsamt
hemställa:
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 April 1860.
12
Allmänna Besvärs- och ■ Ekonomi-Utskottets Betänkande .V:o 7 1.
IV:© 71.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 1860 kl. 12 raidd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till Kongl. Kungörelsen
den 22 Maj 1852 i afseende pä minderårige
personers användande vid fabriker och handtverk.
Uti en inom Högvördiga Preste-Ståndet väckt till Allmänna Besvärs- oell
Ekonomi-Utskottets behandling öfverlemnad motion har Herr Kontrakts-prosten
C. H. Rundgren, med hvilken instämt Prostarne Sondén, Modigh och Wåhlander
samt Komminister Westergren anfört, hurusom, under det industrien
ständigt utvecklades och hjelpmedlen till dess förkofran dagligen ökades, de arbetande
maskinerna jemväl, långt ifrån att göra menniskokraften obehöflig, framkallade
ett städse vexande behof af biträde från menniskans sida. Men just
derföre att maskinen förrättade det tunga arbetet, kunde de små späda menniskokrafterna
tagas i anspråk till biträden i det industriela lifvet. Deraf härledde
sig den nya företeelsen inom vårt land, att icke blott arbetaren sjelf med
lätthet funne för sig öppnad utsigten till nya förvärfskällor, utan äfven hans barn
redan tidigt kunde bidraga till sitt lifs uppehälle. Inom vissa industrigrenar,
såsom t. ex. bomulls- och tändsticks-fabrikationen användes nästan uteslutande
barn till det lätt skötta arbetet. Timliga fördelar tillskyndades de fattigas familjer;
men andeliga och moraliska förluster drabbade dem derigenom mången
gång i lika grad. Fabriken kom i konflikt med skolan; dagspenningen på den
förra drog i förtid mången bort från det lönlösa arbetet i den sednare. Folden
obemedlade familjen uppvexte den svåra frestelsen att uppoffra sitt barns
uppfostran för den ögonblickliga vinningen; för arbetsgifvaren en icke mindre
Allmänna besvärs- ovh Ekonomi-L'tskottets betänkande N:o 71.
13
frestelse, att se bort från ett främmande barns andeliga väl för att allenast se
till godo sitt eget timliga.
Saken vore af den vigt för en stor del af det uppvexande slägtet, att lagstiftningen
icke egde rätt att längre förbise densamma. Till en viss grad hade
lagen aktat på denna maktpåliggande angelägenhet. Fabriks- och HandtverksOrdningens
36 § föreskref att arbetarne, särdeles då de såsom minderårige äro
i någons hus och bröd, skola hållas till gudsfruktan, ordentlighet och goda seder,
samt, om de ej förvärfvat nödig kunskap, erhålla undervisning å de dagar och
timmar, som idkaren bestämmer; börande de tillhållas att flitigt besöka söndagsskolor
eller andra för Fabriks- och Handtverks-arbetare afsedda läro-anstalter;
och Kongl. Kungörelsen af den 22 Maj 1852 stadgade vid vite, att hvarken
arbetare under 18 års ålder må till arbete nattetid vid fabriker användas eller
barn under 12 års ålder i arbete antagas.
Men svårigheten att kontrollera det förra stadgandet framkallade behofvet
af ett tillägg till det sednare, på det att den skada, som kunde uppkomma genom
arbetsgifvarens försummelse att sörja för sina minderåriga arbetares undervisning
icke måtte blifva alldeles ohjelplig. Samhället borde tänka icke blott på de
fysiska krafternas utveckling såsom vilkor för inträdet i arbete, utan äfven på
en viss grad af andelig. Folkskolans välvilliga syftemål behöfde understödjas af
den magt, som skulle ligga i stadgandet att barnet icke får träda in i lifvets
arbete förr, än det inhemtat åtminstone det kunskapsroått, som folkskolestadgan
föreskref såsom det minsta för hvar och en, som ville lemna skolan.
Sådant funnes i främmande länders lagstiftning uttaladt. I England skall
barnet förete intyg, att det besökt någon skola. I Preussen får ingen anställas
i arbete, som icke kan läsa eller skrifva, eller som icke under tre år besökt
en skola, så framt icke otablissementet sjelf håller skola och sörjer för undervisningen.
I Frankrike måste intyg lemnäs att barnet besöker en skola. — Då
vi i så mycket annat följa utlandets exempel, borde vi .icke dröja att tillegna
oss hvad som otvifvelaktig! innebär en rik välsignelse för det uppvexande slägtets
framtid.
Om det vore en sanning, att den, som vid 12 års ålder ingår i arbete,
utan att hafva inhemtat de, första elementerna af kunskap, sedermera icke utan
särdeles gynsamma omständigheter kan godtgöra det försummade; om det vore
af vigt för samhället att dess medlemmar icke framsläpade sitt lif i okunnighetens
mörker; om det vore för arbetaren en hugnad att, då han träder ut i lifvet,
hafva en grund att bygga på i fråga om religiös och intellektuel bildning; om
det vore för arbetsgifvaren en trygghet att se sitt arbete utfördt af en tänkande
menniska, icke af ett viljelöst redskap:; då borde det icke kunna betraktas säborn
något stort anspråk, att den tolfår.iga, för att varda i arbete antagen, måste
ådagalägga en nödtorftig insigt i de ämnen, Folkskole-stadgan föreskrifver såsom
14
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskollets Betänkande N.o 71.
nödvändiga för alla. — När denna Stadga icke tillåter barn att lemna skolan
förr än de inhemta! kunskap åtminstone i ren och flytande innanläsning, katekes
och biblisk historia, kyrkosång, skrifva och de fyra räknesätten i hela tal.
är dermed uttaladt hvad samhället har rätt och skyldighet att kräfva af hvarje
, medborgare.
Motionären bär derföre föreslagit, att. Rikets Ständer måtte i underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes såsom tillägg till Kongl. Kungörelsen
af den 22 Maj 1852 föreskrifva, att ett bötesansvar af 10 R:dr R:mt stadgas
för den Fabriks- eller Handtverks-idkare, sam i arbete antagit barn jemväl
utöfver tolf års ålder, som icke kan förete intyg från Pastor eller Skolstyrelse,
att det inhemtat det i Folkskolc-stadgan föreskrifna minsta mätt af kunskaper,
åtminstone i fråga om innanläsning och religionskunskap.
Enligt nu gällande stadgande i 3(5 § af Fabriks- och Handtverks-Ordningen
den 22 December 1846 åligger det Fabriks- och Handtverksidkare att tillse
det de hos honom antagna arbetare, om de ej begått Herrans heliga Nattvard
samt kunna skrifva läsligt och räkna quatuor species i enkla tal, erhålla nödig
undervisning; hvarjemte 3 § i Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852 bestämmer
ett vite af Tio R:dr Kunt för den Fabriks- och Handtverks-idkare, som
åsidosätter sin skyldighet i förenämnde afseende.
Sålunda finnes redan genom lag ansvar bestämdt för det fall, som motionären
föreställt sig, att nemligeu en Fabriksidkare, på bekostnad af arbetarens
sedliga utveckling, endast skulle tillgodose sin egen fördel. Enligt motionärens
förslag borde arbetaren förete intyg af Pastor eller Skolstyrelse att han inhemtat
ett visst kunskapsmått. För att tillse iakttagandet af denna föreskrift erfordrades
ej mindre kontroll, än derför att de redan meddelade föreskrifterna tillämpas.
I förra fallet måste utrönas, huruvida omförmälde intyg blifvit af arbetaren
aflemnadt, i det sednare huruvida arbetaren eger det föreskrifna kunskapsmåttet.
Utöfvandet af den kontroll att arbetaren eger det mått af kunskap, som,
enligt författningen, såsom det minsta anses för hvar och en nödigt, synes lättast
och säkrast kunna besörjas af vederbörande presterskap, som, i händelse
försumlighet kan läggas Fabriksidkaren till last, då h ir att i förhållande till
denne förfara erdigt gällande Förordning; och likasom det bör tagas för gifvet
att, sa snart barn under tolf år i en fabrik anträffas, Fabriksegaren, för hvarje
gång sådant händer, gjort sig förfallen till böter, måste äfven Fabriksegare vara
hemfallen till bötesansvar, hvarje gång i hans fabrik befinnes antaget barn öfver
tolf år, som saknar det i Förordningen föreskrifna kunskapsmått, så vida ej kan
styrkas att egaren behörigen sörjer för barnets undervisning. — Då sålunda de
Allmänna Besvärs- och Elconomi-Ulskottets Betänkande N:o 71. 15
i <l(*t .syfte, motionen afser, redan nu befintliga föreskrifter, derest de behörigen
handhafva», torde böra vara tillfyllestgörande, hemställer Utskottet:
att denna motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 3 April 18G0.
Reserv a tion
anmäld af: Prosten Emanuelsson: "Emot det beslut, hvari Utskottet stadnat,
reserverar jag mig på följande grunder:
Det enda skäl, hvarpå Utskottet stödt sitt afslag å Prosten Rundgrens motion,
är det, att Fabriks- och Handtverks-Ordningen af den 22 December 1846, §
36 samt Kongl. Kungörelsen den 22 Maj 1852, § 3 skulle innehålla tillräckliga
stadganden för uppnående af det ändamål, som motionären åsyftat. Det
föreskrifves visserligen i dessa författningar, att Fabriks- och Handtverks-idkare,
vid 10 R:dr R:mts böter, skola tillse, att de hos dem antagne arbetare erhålla
nödig undervisning. Men då detta ordet nödig undervisning är sväfvande och
mångtydigt, då kontrollen öfver de åberopade författningarnes efterlefnad är ytterst
svår, om icke omöjlig och då erfarenheten har visat, att barn och ungdom, som
en gång antagits i fabrikerna, blifva der alltför mycket sysselsatte, för att någon
tid, lust elier kraft skulle lemnäs öfrig för boken, så synes här något nytt stadgande
vara af nöden. Motionärens förslag innehåller ett sådant, hvarigenom de
nu varande olägenheterna synas kunna afhjelpas. Ty dels är det, som motionären
fordrat för inträde i fabrik, nemligen minimum af det kunskapsmått Folkskole-stadgan
uppgifver, någonting vida bestämdare, än den nödiga undervisning.
hvarom 1846 års Förordning handlar, dels är det vida lättare att utröna, om
barnet vid inträdet i Fabrik eger det erforderliga kunskapsmåttet., än om det
efteråt får tillfälle att inhemta det. För öfrigt skulle genom motionärens förslag
den stora och väsendtliga fördel vinnas, att, om ett visst kunskapsmått redan
före inträdet i fabriken vore inhemtadt, den unge arbetaren sedermera genom
begagnande af söndagsskola och andra tillfällen till undervisning kunde
fortgå i kunskapers förvärfvande, i stället att. som nu i bästa fall sker, långsamt
och med stor möda inhemta det aldra oundgängligaste. Ändteligen skulle
ock föräldrar nödgas att mera beflita sig om barnens undervisning under den
16
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vtskollels Betänkande 72.
spädare åldern, om de visste, att utan ett bestämdt kunskapsmått inträde i fabri'
ken vore förvägradt, då de nu deremot merändels kasta denna omsorg på Fabriksidkaren
och låta barnen uppvexa i lättja och sjelfsvåld, säkre derpå, att
vid en viss ålder äfven utan några kunskaper få dem anställda i fabriksarbete.
På dessa skäl önskar jag,
»att Rikets Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t, med underdånig
anhållan om en författning af det innehåll, som Prosten
Rundgrens motion angifver.»
Häruti instämde: Herr Nordenfelt, E. IV., Grefve Lewenhaupt, C. M.,
Herr Adelborg, A. O., Herr Biskop Millén, Prosten Janzon, Prosten Collén,
Prosten Modigh, Prosten Lundholm, Komminister Westergren samt Riksdagsfullmägtigen
Nyqvist.
Komminister Malmborg ville hafva anmärkt att han icke deltagit i Utskottets
beslut.
N:o 72.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af vackt motion om ändring i stadgarne rörande
till tjenstgöring uppbådade båtsmäns transporterande
från samlingsstället till embarkerings-platsen.
Uti ett af Hedervärda Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitteradt memorial, har Riksdags-fullmägtigen Nils Pellersson från
Calmar län, under erinran om den besvärliga tunga, skyldigheten att transportera
båtsmän från deras samlingsställen till den plats, hvarest de skulle gå ombord
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-V(skottets Betänkande N:o 72.
17
bord för att sjöledes till tjensgöringsort fortskaffas, utgjorde för vederbörande
kronoskjuts-skyldige, hvilka vid sådana tillfällen ofta nödgades att göra en resa
af 6 till 7 mil för att fullgöra skyldigheten att skjutsa en fjerdedels eller half
inil, föreslagit att då hamn, der kronans manskap skulle embarkera vore belägen
inom en half mil från kompaniets samlingsplats eller sista skjutshållet, vederbörande
rusthållare eller skjuts-skyldige skulle emot skjutslega fortställa manskapet
till embarkerings-platsen.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har motionärens framställning blifvit föranledd
af förhållanderne inom Södra Möre härad af Calmar län, der till samlingsplatsen
för uppbådade båtsmän varit bestämda ställen, belägna på omkring en
half mils afstånd från hamnar, hvarifrån båtsmännen sjöledes blifvit förda till
tjenstgöringsorten. Sedan emellertid de rustande, vid Generalmönstring år 1856,
hos General-Mönsterherren tillkännagifvit önskan att, då uppfordradt manskap sjöledes
transporterades till eller från flottans stationer, de hamnar i orten derifrån
eller dit manskapet sjöledes fördes, i allmänhet måtte bestämmas till de samlingsplatser,
der rusthållarne skulle aflemna eller afhemta båtsmännen, har Kongl.
Maj:t, efter det vederbörande myndigheter blifvit hörde, genom nådigt Bref den
80 December 1859, för ifrågavarande fall bestämt mötesplatserne i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de rustandes uttryckta önskningar.
Då, i händelse enahanda anledningar skulle äfven för andra orter påkalla
åtgärder till afhjelpande af de utaf motionären anmärkta olägenheter, lämpligaste
vägen synes Utskottet vara att, på sätt för Södra Möre båtsmans-kompanier skett,
vid General-mönstring anmäla ärendet till vederbörlig handläggning, helst dervid
lokala förhållanden, hvilka på frågans bedömande böra inverka, men om hvilka
Utskottet icke eger kännedom, kunna under behörigt öfvervägande komma,
hemställer Utskottet
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 April 1860.
Bih. lill B Sl. Brot. 1889 4 1860. t Sami. 16 Haft
O
18
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-blskottels Betänkande N:o 7S.
X:o 73-
Ankom till Exp.-Utsk, den 13 April 18 G O, kl. 12 nilda.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om rättighet för rotebonde
att erhålla ersättning för Soldattorpets brukande
under det Soldaten är kommenderad pä arbete.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterat en af Riksdags-fullmägtigen från Kronobergs Län, Gustaf Johansson
väckt motion, i hvilken Johan Pettersson från samma län sig förenat, och har
deri anförts hurusom det, enligt nu gällande stadgar, rotebönder ålagde besvär
att, under den tid deras Soldater äro utkommenderade på allmänt arbete, bestrida
soldattorpens brukande och grödans inbergande, alltför ojemnt drabbar de särskilda
rotarne, emedan sådanc kommenderingar vanligen ganska olika träffa olika
regementen och kompanier. I betraktande häraf och då härtill kommer att vid
Statens nu pågående jernvägsbyggnader mycket manskap ur arméen torde blifva
användt, har motionären, som ansett det vara både med billighet och rättvisa
öfverensstämmande, att vid arbetskommenderingar för Statens räkning måtte förhållas
på samma sätt, som då Soldater få användas af enskilda bolag, hvilka
äro skyldiga att bekosta torpets brukande under Soldatens frånvaro, föreslagit:
att, när en Soldat blifver beordrad till arbetskommendering vare sig för Statens
eller enskilda bolags räkning, roten bör hafva skälig ersättning för torpets brukning
af den eller dem, som begagna sig af karlens arbetsbiträde.
Då uti de emellan Rotehållare och Soldater upprättade kontrakter i allmänhet
finnes stadgadt att Rotchållaren skall tillhandahålla Soldaten nödiga dragare
för torpets brukande, bestå det ökade besvär, som i detta afseende genom Sol
-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Vlskollels Betänkande j\:o 73.
19
»latens utkommemlering tillskyndas Rotehållaren, deruti att han nödgas för körsiornas
verkställande sända folk med dragarne, äfvensom verkställa slåtter och skörd
på torpet, hvilket icke torde kunna anses så betungande för rotarne att några
synnerliga skäl för detsammas öfverflyttande på Staten förefinnas. Dessutom förekommer
i fråga örn arbetskommenderingarne inom indelta arméen att regementerna,
så vidt möjligt är, i tur och ordning dertill beordras, och att, om ett
regemente någon längre tid än ett annat, skulle i sådan tjenstgöring blifva användt,
detta kan påräkna att antingen icke så snart blifva åter utkommenderadt
som det andra, eller, om så sker, att blifva användt desto kortare tid. Då föröfrigt
Kongl. Majit i nådig Skrifvelse, den 10 November 1857, till Chefen för
Statens jernvägsbyggnader. i fråga om användande af kommenderingar ur indelta
arméen vid jernvägsarbetena och vilkoren för ett dylikt användande, icke blott
förklarat sig vilja, på derom skeende vederbörlig framställning, för hvarje år besluta,
hvilka kommenderingar ur indelta arméen kunna för berörde ändamål medgifvas
samt då jemväl bestämma den aflöning, som af befälet och truppen skäligen
bör tillgodonjutas; utan äfvenledes alt, derest vid dylika kommenderingar
någon af manskapet varder skadad eller omkommen, nådiga Kungörelsen den 25
Januari 1842 skall tillämpas i afseende å den, vid deruti uppgifna fall, Rotehållarne
tillkommande ersättning, samt det manskapet och dess efterlemnade enkor
och barn tillerkända understöd, och således Rotehållarne icke vidare äro utsatte
för de förluster, hvilka förr kunde genom arbetskommenderingar för Statens räkning
tillskyndas dem, derest Soldaten under dylik kommendering omkom eller blef
otjenstbar, samt för de fall då åliggandet att sköta torpet verkligen innebär något
större besvär, det synes böra ankomma på aftal emellan Rotehållaren och Soldaten
om ersättning till den förre af den aflöning Soldaten för kommenderingen
åtnjuter, anser Utskottet sig böra hemställa,
att ifrågavarande motion cj må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 April 1860.
Reservation anmäldes af Riksdags-fullmägtigen Johannes Magnus Lundahl
från Skaraborgs län, Georg Nyqvist samt Anders Jonsson från Wermlands län.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860’
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande JW 74.
1
N:o 74.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 April 1800, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för den indelta arméens
bejäl och manskap att emellan mötestiderna vistas hvar
som helst inom riket.
Höglofliga Ridderskapet och Adeln har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterat en af Friherre Creutz, Stefan, väckt motion , att Rikets Ständer, för
att förmildra den halfgarnisonering på landet med deraf följande stora olägenheter,
som indelningsverket medförde, måtte för deras del besluta, alt intet hinder finge
läggas för Arméens befäl och manskap att emellan mötestiderne och den aktiva
tjenstgöringen vistas hvar som helst inom riket, för alt kunna deltaga uti nationela
eller enskilda arbetsföretag eller sjelfva egna sig åt de producerande yrkena, dock
tills vidare med den inskränkning , att tredjedelen af manskapet bibehålies på sina
rotar eller stationer för användande vid hastigt påkommande oförutsedda militäriska
behof; att befälet måtte genom billiga lönefördelmngar på de tjenstgörande likaledes
kunna permitteras, och endast de, hvilka, enligt 1833 års lönereglering, innehafva
boställen samt staberne förbindas att mellan möten och kommenderingar hålla sig
inom regementenas och kompaniernes ståndsorter; och slutligen, att expeditions-förningen
på roten, hvilken redan nu vore en obetydlighet för dem, som i alla fal! vore
bosatta inom kompaniernes stånd måtte än mera förenklas, så att Kompani-cheferne
med Fanjunkares biträde kunde med lätthet sköta densamma och derigenom, enligt
indelnings-verkets gamla idée , mellan mötestiderne vara så mycket som möjligt
oförhindrade att egna sig åt landtbruket och sina boställens skötsel.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 8 Samt. 17 Uäft. 1
Allmänna Besvärs- och Ekonorni-Ulskottels Betänkande M 74.
Sävidt Utskottet varit i tillfälle inhemta, möter icke hinder hvarken för befäl
eller manskap att emellan mötestiderne och då deras närvaro icke af tjenstgöring
påkallas, erhålla permission för vistelse utom regementets stånd. Att åter, såsom motionären
yrkat, göra det till en rättighet för hvarje officer, som icke har boställe
eller tillhör staben att, då möte ej pågår eller han är beordrad på kommendering,
vistas hvar som helst inom riket, torde icke vara lämpligt. Då motionären
sjelf förutsätter att en tredjedel af manskapet borde finnas qvar på rotarne för att
i oförutsedda händelser vara att tillgå, borde väl deraf ock hafva följt, att tillräckligt
befäl för tillsyn öfver manskapet och dess kommenderande, i händelse af tjenstgöring,
jemväl skulle inom regementets stånd finnas att tillgå. Om än expeditionen
skulle kunna öfverlemnas åt de med boställen försedda Kompani-cheferne, måste
dock ihågkommas att hinder och förfall för dessa att uppehålla expeditions-göromålen
kunna inträffa och att för sådana fall andra officerare måste finnas att genast tillgå.
Dessutom har befälet ej blott expeditionen att sköta, utan dem tillkommer äfven
att bevaka regementets rätt vid syner, vid laga skiften, der något boställe eller
torp ingår i skifteslaget eller ar på dess mark beläget, och vid andra dylika tillfällen,
hvilket allt gör att andra officerare än de, åt hvilka expeditionen är uppdragen,
behöfvas för tjenstgöring inom regementets stånd äfven emellan mötena. På
dessa skäl och då hvarje tjensteman i afseende på sin vistelseort måste i och för
tjensten underkasta sig inskränkningar samt någon giltig anledning att från dessa
företrädesvis undantaga de vid militärstaten anställde icke torde finnas, hemställer
Utskottet
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den April 18(30.
