# ID: svediakorp-gov2364
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 127,369
# sentences: 3,643
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lag-Ulskottels Betänkande JM 33.
S»
§ H.
l)å till boskilnad mellan makar dömdt är, förläres vid skifte af samlijld egendom,
som om delning af död mans qvarlåtenskap är i lag stadgadt. Ej må boels
egendom skiljas förr än all samfäld gäld, som veterlig är, gulden blifvit: sker annorledes;
svare då makarna, en för begge och begge för en, för samma gäld.
§ 18-
Då boskilnad beviljad blifvit, vare all egendom, som, efter det ansökningen
om boskilnad gjord är, genom arf, gåfva, testamente eller annorledes, tillfaller ena
maken, såsom enskild egendom ansedd. Hustru vare ej pligtig att med sådan egendom
ansvara för den gäld, som under äktenskapet derlörut gjord är, ändå att hon
för den gäld i borgen gått eller lika med mannen till betalning sig förbundit, utan
sä är, att hon sjelf gälden gjort i och för handel eller annan rörelse, som hon med
mannens bifall idkat, eller gälden utgöres af böter eller skadestånd för gerning,
hvarför hustrun svara bör. Om förvaltning af den på ofvannämnda sätt hustrun
tillfallna egendom vare lag som i 6 § skils.
§ *3
Kunna makar gemensamt något förvärfva, sedan boskilnad sökt är; varde det
för samfäld egendom räknadt. Räcker det ej lill deras och barnens uppehälle; fy lies
bristen af begges enskilda egendom eller den makes, som sådan egendom äger.
§ 14.
All gäld, som ena maken gör efter det boskilnad sökt blifvit, varde, om boskilnad
vinnes, såsom enskild gäld ansedd, der ej visas kan, att den andra maken
nytta eller del deri haft.
§ 13.
Vilja makar, sedan boskilnad vunnen är, densamma upphäfva, eller vill hustru,
som boskilnad vunnit, ställa sin egendom eller någon del deraf under mannens förvaltning;
åter; bafve der lof till: dock gälle sådant ej i afseende å borgenärers ratt
förr, än makarna det för Rätten skriftligen tillkännagifvit och kungörelse derom,
genom Rättens försorg, blifvit i allmänna tidningarne tre gånger införd.
§ 16-
Är boskilnad ej sökt, men vill, vid utmätning i makars bo, den ena af dem
ändock undantaga gods, förty att det är dess enskilda egendom och ej bör i be
-
60
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
tulning gå för den gäld, sora sökes: visas förord om det gods gjordt vara, eller
företes bevis, att det, i kraft af gåfva eller testamente, för enskild egendom anses
bör; varde godset i qvarstad satt, och stämrae den make, som godset värja vill,
borgenären inom tre månader, eller håfve sin talan förlorat, der ej boskilnad inom
sagda lid sökt blifvit. Vill borgenär sjelf stämma, utan att den tid afbida; stånde
det honom fritt.
§ 17.
Ar äktenskap genom skilnad upplöst, och vill ena maken egendom för gäld
undanskifta; vare lag, som om egendoms undanskiflande vid död>fall särskildt är
stadgadt.
Denna Förordning skall icke blifva gällande i de mål, som göras anhängiga
före utgången af December månad nästkommande år. (Året efter det, hvarunder
Förordningen utfärdas.)
3;o en
Förordning huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,
så ock angående undanskiflande af egendom i död makes bo,
— af följande innehåll:
Med upphiifvande af 10 Kap. Ärfda-Bulken samt hvad Konkurs-lagen den 12
Mars 1830 innehåller, angående urarfvagörelse och om undanskiftande af egendom
i död makes eller skilda makars bo, förordnas som följer:
§ !•
Ej må man taga arf, utan att den dödas gäld betala: ej heller ntä testamente
tagas af annan den dödas qvarlåtenskap, än den, som återstår, sedan gälden
betald blifvit.
§ 2
Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, derför njuta betalning ur
boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5 eller 7 § sägs; ställe
då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter: varder boets egendom derefter
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
61
inom sagda tid till konkurs afträdd; bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore
den ogulden, och njute ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock,
der det lyftade, eller något deraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet ut,
med laga ränta från lyftningsdagen.
Varder förr än en månad förflutit från den dag, dä uppteckning af boet slutad
var, inteckning i den dödas fasta egendom sökt, antingen för den dödas eller
för någon dess sterbhusdelägares gäld; vare, der konkurs uppstår inom sagda tid,
den inteckning, äfven om den fastställd blifvit, emot den dödas borgenärer utan
verkan, så vida den ej blifvit sökt för fordran enligt II Kap. 2 § Jorda-Balken.
Lag samma vare om inteckning af nyttjanderätt, som under sagda tid blifvit i den
dödas egendom sökt.
§ 3-
Lör fordran, som ej förfaller innan tid till egendomsalträde ute är, vare sterbhusdelägare,
sedan den tid förflutit, skyldige att ställa säkerhet, der tillräcklig sådan
ej förut af gäldenären lemnad blifvit, och borgenären det äskar. Är ej i detta läll
säkerhet, hvarmed borgenären inå åtnöjas, ställd inom tre månader, sedan den äskades;
vare sterbhusdelägarne ej berättigade att förfallotid derefter tillgodonjuta.
§ 4-
Skall egendom emellan flera sterbhusdelägare i skifte gå, och finnes efter den
döda gäld, som ej inom ett år efter dödsfallet till betalning förfaller; bafve ändå
sterbhusdelägarne lof att den gäld uppsäga till betalning ett år efter uppsägningen.
Borgenär, som för sin fordran har säkerhet i inteckning och vill hålla sig till den
intecknade egendomen allena, vare dock, der han sådant inom sex månader efter
uppsägningen tillkännagifver, ej skyldig att betalning taga före den förfallotid, som
förut satt var; men i det läll svare ej heller sterbhusdelägare, som ej särskildt sig
dertill förbundit, för det belopp, som ur den intecknade egendomen ej utgå kan.
§ »•
Vill arfvinge sig urarfva göra; afträde då den dödas egendom till konkurs,
såsom i Konkurs-lagen är stadgadt: kände han ghlden när boet upptecknades; äge
tid till urarfvagörelse en månad från den dag, bouppteckningen slutades: yppas ny
gäld; håfve han lika tid ifrån det han den gäld veta fick.
Har på grund af ansökning, antingen under gäldenärs lifstid eller efter hans
död, offentlig stämning till konkurs å hans borgenärer blifvit utfärdad efter dödsfallet,
men innan tid till urarfvagörelse ute iir; vare det sä ansedt, som hade urarfvagörelse
skett den dag, stämningen gafs.
62
Lag-Utskotkh Betänkande M 33.
§ 6.
Nu äro arfvingar liera, oell gör de sig urarfva: bestrider annan egendomens
afträdande; åge denne rätt att egendomen tillträda, der han borgen lör veterlig gäld
ställer oeh derom gör anmälan sist å tid, sou: i den offentliga stämningen lör inställelse
utsatt är: vill i sädant läll sökanden för sin del alträdesansökningen återkalla,
och gemensamt med den andra boet öfvertaga, eller vill det annan arfvinge; håfve
der lof till, der jemväl lian, inom en vecka derefter, ställer borgen som sagdt är.
Har någon genom testamente fått sig tillagd viss andel i den dödas qvarlåtenskap,
eller obestämdt öfverskott sedan andra rättsägare sina andelar utfått; bafve ock
han den rätt att boet öfvertaga, som i denna § arfvinge tillerkänd är.
§ 7.
Lefver man eller husttu efter den, som död är, och vill den make allräda
egendom, för att vinna befrielse från gäld; håfve tid dertill som i 5 <§ sågs
§ 8.
Vill eflerlefvande make eller arfvinge undanskifta giftorätt eller enskild egendom;
söke det inom tid, som för egendomsafträde stadgad är, och gifve bouppteckningen
till Rätten in. Rätten utfärde i anledning deraf offentlig stämning å borgenärerna,
pä sätt i 5 § af Kongl. Förordningen om boskilnad stadgadt är: och varde
sedan mel saken så förfaret som i nämnda Förordning sägs.
Hafva sterbhusdelägare egendom ej afträdt; vare för lagsökning ej frie.
§ »•
ilar efterlelvande make eller arfvinge egendom afträdt, och vilja sterbhusdelägarne
å andra sidan egendom undanskifta, eller vill deri, som afträdt giftorätt,
undanskifta enskild egendom; gore derom skriftlig ansökning sist å tid, som i den
offentliga stämningen för inställelse utsatt är. Om pröfning af sådan ansökning gälle
hvad i 10 g af Kongl. Förordningen om boskilnad stadgadt finnes.
§ 10.
Hafva sterbhusdelägarne å ena sidan afträdt giftorätt, med eller utan ausökning
om sådant undanskiftande, som i 9 § omtalas, och vill någon å andra sidan den
giftorätt tillträda; vare lag som i 6 § sägs: ställe dock den sterbhusdelägare
borgen jemväl för den egendom, om hvars undanskiftande påstående blifvit gjordt,
eller efteråt kan göras, och njute sedan borgenärernas rätt emot den, som undanskifta
vill.
Lag-Utskottets lielänkande M 33.
65
§ I*
Niir egendomsafträde å någondera sidan sker, skall boets samfälda egendom
till borgenärerna öfverlemnas, utom i de fall, som i 6 och 10 omförmälas.
Hvad i Kongl. Förordningen angående boskilnad stadgadt finnes om förfarande med
egendom, som endera sidan undanskifta vill, om lyftning af egendom och om vederlag
eller ersältning derför, galle äfven i de fall, nu sagda äro.
§ *2.
Afträdes egendom för gäld, som efter bouppteckningen sig yppat, eller söker
sterbhusdelägare att få egendom undanskifta för sådan gäld; då skall hvar, som det
egendorasafträde eller undanskiftande tillgodonjuta vill, med ed fästa, att den gäld
honom ej känd var en månad före den dag, anmälan om egendomsafträdet eller
ansökningen om undanskiftandet gjordes. Den, som egendom sålunda afträdt, eller
undanskifta sökt, skall den ed å inställelsedagen aflägga: stände honom dock fritt
att förut, inför den Rätt, hvarunder den döda lydt, eller vid annan domstol, edgången
fullgöra: annan sterbhusdelägare åligge, der någon borgenär det äskar, att
eden aflägga och det styrka inom den tid och i den ordning, som honom af Rätten
eller Domaren förelägges: gör han det ej; njute ej af egendomsafträdet den förmån,
hvarom i 10 och 17 <§§ förmales.
§ 13
Varder egendom, som skiftad är, afträdd förty att ny gäld sig yppat; bäre
hvarje sterbhusdelägare åter hvad han i skifte fick eller, der det ej finnes i behåll,
dess värde, så ock laga ränta eller afkomst, som under tiden fallit; och fäste uppgiften
derom med ed, om så fordras: har han gjort nödig eller nyttig kostnad å
egendomen eller för dess skull; varde den kostnad honom ersatt.
§ 14.
Ar gäld, som efter skifte yppas, ej större än att den af boets tillgångar gäldas
kan; bäre hvar af sterbhusdelägarne åter, i det förhållande, han mera njutit, än på
hans lott falla bort, om den gäld vid skiftet i beräkning gått. Har någon sin lott
förskingrat; fylle de öfriga bristen med hvad de ur boet njutit.
§ 13-
Testamentstagare vare skyldig all till gälds betalning återbära hvad lian mera
njutit än, der gälden förut beräknad varit, honom tillfalla bort. Har annan, som
64
Lag-Ulskottels Belänkande M 33.
i boet de! fått, den del förskingrat; fylle ock testamentstagaren bristen efter hvad
i \ 4 § skils.
§ 16.
Arfvinge, som sig rätteligen urarfva gjort, vare fri från betalning af dpn
dödas gäld.
§ 17.
Efterlefvande make, som egendom rätteligen afträdt, vare fri från all gäld,
hvarför andra maken ensam svara bort. Har enka afträdt sin lott och enskild
egendom, så långt de förslå, till betalning af den del i gälden, som på henne belupit,
efter hvad i H Kap. Giftermåls-Balken skils; njute hon för framtiden befrielse
från all gäld, som under äktenskapet tillkommit, ändå att hon och mannen,
en för begge och begge för en, sig till gäldens betalning förskrifvit hafva, eller hon
för den gäld i borgen gått: har hon sjelf gälden gjort i handel eller annan rörelse,
som hon med mannens bifall idkat, eller utgöres gälden af böter eller skadestånd
för gerning, hvarför hon svara bör; då vare hon ej från framtida ansvar för den
gäld fri. Hvad om enka nu är sagdt, gälle äfven för hustru, som fran mannen i
äktenskapet blifvit lagligen skild, i afseende å egendom, hvilken kan henne tillfalla,
sedan äktenskapsskilnad vunnen är.
§ 18.
Ilar sterbhusdelägare sökt all få egendom undanskifta, men pröfvas, för större
eller mindre del, dertill oberättigad vara; njute ändå sådan befrielse från gäld, som
i 16 eller 17 § sågs: gifve dock sedan till borgenärerna ut den egendom, som ej
undanskiftas borde.
§ 19-
Varder den dödas egendom till konkurs afträdd, efter urarfvagörelse af någon
bland arfvingarne eller efterlefvande makes afsägelse af sin egendom eller giftorätt;
det gälle till förmån för annan sterbhusdelägare, sorn ej dessförinnan tid till egendomsafträde
försutit.
§ 20.
Arfvingar, som ej i laga tid sig urarfva gjort, och ej heller sökt att få den
dödas egendom undanskifta, svare, en för alla och alla för en, för den dödas gäld,
utan så är, att de äro från all delaktighet i boet uteslutna, eller att de ej vid
bouppteckning tillstädes varit, och ej heller, förut eller sedan, tagit befattning med
boet
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
63
boet eller af arfvet förmän njutit: i dessa fall vare sådan arfvinge från ansvarighet
för gälden fri.
Har efterlefvande make försummat att sin egendom afträda, och ej heller ansökning
om dess undanskiftande gjort; ståndo han eller hon med arfvingarne i lika
ansvar
§ 21.
Försummas laga tid till boupptecknings förrättande, och pröfvas den försummelse
ligga efterlefvande make eller arfvinge till last, eller döljer någon af dem
egendom från bouppteckningen uppsåtligen undan; svare för all boets gäld.
§ 22.
Försummar förmyndare eller god man att omyndigs eller frånvarandes rätt til
befrielse från gäld i död mans bo bevaka; svare sjelf för den gäld, som ej utgå
kan af hvad den omyndiga eller frånvarande i boet äger.
§ 23.
Hafva sterbhusdelägare, innan tid till egendomsafträde efter 5 eller 7 § ute är,
med boets egendom betalt förfallen gäld efter den döda, utan att borgen eller
säkerhet ställd blifvit, såsom i 2 § stadgas;
eller med lemnad säkerhet af lös pant gynnat någon borgenär, eller betalt fordran,
som ej förfallen varit;
eller förskingrat eller till borgenärers skada försålt eller annorledes användt egendom
i boet;
då skola de sterbhusdelägare anses, som hade tiden till egendomsafträde för dem
utgått, när de så förforo.
§ 24.
Nu ligger sterbhusdelägare till last något sådant förfarande, som i 23 §
sägs: pröfvas det hafva tillkommit af obetänksamhet eller bristande kännedom
om boets ställning, och ej för egen vinning eller för att gynna någon borgenär på
annans bekostnad; då må till skadestånd dömas, utan den påföljd, som i sagda §
stadgad är.
§ 28.
Ej skall såsom förskingring anses, att qvarlåtenskap till den dödas tarfliga begrafning,
till efterlefvande makes, barns eller annat husfolks nödiga underhåll, eller
till boets uppteckning eller egendomens vård använd blifvit.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 16 Häft. 9
6G
Lag-Utskottets Betänkande JV? 33.
§ 26.
Skiftar man den dödas qvarlåtenskap förr, än all veterlig gäld gulden är; vare
för sterbhusdelägare lag, som i 23 § sägs.
§ 27.
Finnes, vid utredning af det afträdda boet, öfverskott sedan bevakad gäld betald
är; det höre arfvinge, make eller testamentstagare till.
§ 28.
Sterbhusdelägare, som afträdd egendom tillträdt efter hvad i 6 och 10 §§
sägs, vare ej pligtig att för den egendom göra reda för andra sterbhusdelägare an
dem, som voro omyndiga den tid, dä egendomen tillträddes, eller af laga förfall
hindrade att före nämnda lid sin rätt bevaka: testamentstagare, som fått sig tillagd
viss egendom eller visst belopp i penningar, så ock efterlefvande make, som till
undanskiftande af egendom berättigad är, håfve dock emot den, som tillträdde,
samma rätt, som de emot sterbhuset ägt, om boet ej afträdt blifvit. Yppas, efter
sådant egendomstillträde, någon förut okänd tillgång; deri njute alla sterbhusdelägare
laga rätt.
§ 29.
Fråga huruvida efterlefvande make eller arfvinge må tillgodonjuta sådan befrielse
från gäld, hvarom i 16 och 17 förmäles, varde pröfvad, då påstående
om gäldens betalning emot dem väckes.
§ 30'
Utan hinder af urarfvagörelse, må, der någon sterbhusdelägare det äskar, årsstämning,
såsom särskildt är stadgadt, å boets borgenärer utfärdas.
Denna Förordning skall icke blifva gällande i de mål, som göras anhängiga
före utgången af December månad nästkommande år. (Året efter det, hvarunder
Förordningen utfärdas.)
Stockholm den 19 Juni 1860.
Lag-Utskottets Betänkande JM 33.
67
Reservationer:
af Herr Olivecrona, K., med hvilken Herr Professoren Sundberg saint Riksdagsfullmägtigen
J. Lekberg sig förenat: »Uti underdånig skrifvelse den 1 Mars
18S8 anhöllo Rikets Ständer vid sistlidne riksdag »det täcktes Kongl. Maj:l låta
utarbeta samt, der så ske kunde, för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga
förslag lill ny konkurslag, äfvensom till de delar af lagstiftningen i öfrigt, som
dermed stå i oskiljaktigt sammanhang.» I anledning af denna underdåniga skrifvelse
har en Kommitté, bestående af Landshöfdingen m. m. Grefve E. Sparre, Häradshöfdingen
B. W. Hessle och Advokatfiskal) J. N. Söllscher, äfven varit tillförordnad,
hvilken utarbetat förslag i nämnde syftning och dem till Kongl. Majit i Juli
mänad förlidet år ingifvit. Och dessa förslag, hvilka blifvit genom trycket bekantgjorda,
hafva sedermera öfverlemnats till granskning i Högsta Domstolen. Inom
Konungens Högsta Domstol, der skiljaktiga meningar — efter hvad det förljudes —
y|»|>at sig angående antagligheten af de nya ^principer, hvarpå det af Kommitterade
uppgjorda förslag till ny konkurslag hvilar, lärer emellertid den af Kongl Majit anbefallda
granskning icke ännu vara fulländad; och i denna omständighet mäste alltså
orsaken sökas, att Rikets Ständer vid innevarande riksdag icke hittills från Kongl.
Majit fått emottaga någon n$dig Proposition med förslag till förbättrad konkurslag.
Konkurslagstiftningen utgör en ganska vigtig del af lagstiftningen i sin helhet.
En ny konkurslag bör derföre utan tvifvel af lagstiftaren på det allvarligaste begrundas,
de principer, hvarpå den bygges, noga öfvervägas, samt lagens minsta detaljer
äfvensom ordalagen deri underkastas en skrupulös pröfning — allt i ändamål
att, så vidt möjligt ar, erhålla en med tidsförhållandena och det allmänna, inom nationen
lefvande, rättsmedvetandet fullt öfverensstämmande lag. För vinnandet af detta
ändamål synes åtminstone för mig vara af vigt vid lagförslag af den stora omfattning
som förslag till en ny konkurslag, att den preliminära granskning i Högsta
Domstolen genom landets mest lagfarna män, hvilken skall ega rum innan en Kongl.
Proposition allätes, älven kommer alt föregå den pröfning, som på Rikets Ständer
kan ankomma. Ty Lag-Utskottet, som bland sig räknar liera icke lagkunniga ledamöter,
eller sådana lör hvilka konkurslagstiftningen åtminstone är ett ämne, åt hvilket
de icke haft tillfälle att egua något specielt studium, lärer, oaktadt al! använd
omsorg och möda, icke våga berömma sig af alt kunna göra en sådan granskning
öfverflödig.
På grund af särskild derom väckt motion har Lag-Utskottet emellertid till behandling
förehåll Kommitterades förslag till ny konkurslag, hvilket Utskottets majo
-
68
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
ritet roed några mindre väsendtliga förändringar antagit. Jag är den förste att villigt
erkänna, att ifrågavarande förslag har många, verkliga förtjenster, äfvensom ett
otvifvelaktig! företräde i vissa stycken framför vår nu gällande konkurslag, såsom
t. ex. i hvad angår kontrollen öfver konkursmassans förvaltning, om boutredningens
påskyndande och hela konkursprocedurens förkortande samt hvad rörer särskild bebehandling
af de civila och kriminella frågorna i konkurs. Deremot förekomma i
nämnde förslag åtskilliga nya, från vår hittills gällande konkursrätt fullkomligt afvikande,
grundsatser, om hvilkas riktighet eller ändamålsenlighet jag dock icke kunnat
öfvertyga mig. Dit hänför jag, bland annat, dels den i 3ä § uppställda grundsatsen,
att hvad gäldenär under konkursens lopp ärfver eller eljest förvärfver skall
enligt regeln anses tillhöra konkursmassan, dels hvad 6 Kap. upplager rörande
tvångsackord. Beträffande den förra grundsatsen, anför visserligen Utskottet, watt
borgenärerna under konkursen representera gäldenärens bo, och att de följaktligen
måste vara berättigade alt om händer taga hvad i detta bo inflyter.» Men man
kan, enligt min öfvertygelse, med fullt skäl ifrågasätta, huruvida denna slutsats verkligen
följer af de af Utskottet angifna premisser. Gäldenären kan nemligen, enligt
sakens natur, icke på sina borgenärer öfverlåta annat, än hvad som i den stund,
då konkursen begynner, rätteligen utgör hans då varande förmögenhet. Något annat
kan gäldenären icke afträda. Hvad han sålunda, vid konkursens begynnelse, alstått,
jemte hvad dertill lagligen återvinnas kan, utgör det gäldbundna boet; icke
något vidare. I enlighet med detta sakförhållande har emellertid vår hittills gällande
konkursrätt icke räknat til! konkursboet hvad gäldenär under konkursens lopp
kunnat ärfva eller förvärfva; ty på en gäldenärs nya tillgångar, hvilka tillkommit
efter konkursens början, hafva äfven de borgenärer anspråk, hvilka, efter början af
samma konkurs, erhållit fordringar hos gäldenären. Och om de borgenärer, som i
konkursen uppträda, må kunna sägas representera det gäldbundna boet, ega de likväl
icke någon ur sakens egen natur härflytaude absolut rätt att ensamme tillegna
sig och sig emellan fördela de nya tillgångar, som gäldenär under konkursens lopp
möjligen kan hafva bekommit. Till och med Lag-Beredningen, hvilken man hittills
icke velat tillägga alltlör konservativa åsigter i lagstiftning, yttrar härom i motiven
till 18 Kap. Handels-Balken följande ord: »Man har trott sig äfven för framtiden
böra antaga den grundsats, som hittills varit gällande, alt nemligen till konkursmassan
ej bör ingå annan egendom än den, som vid konkursens början antingen tillhörer
gäldenären eller hvartill han då redan har laglig rätt, men för ingen del den
egendom, som derefter till och med under konkursens lopp kan honom tillfalla, och
på hvilken borgenärerna ega att särskildt i laga ordning göra sina anspråk gällande,
om de vilja, att äfven den skall gå till betalning af deras bevakade fordringar.» Att
nu frånträda denna hos oss länge hyllade grundsats och i stället stadga såsom regel,
att hvad gäldenär under fortgående konkurs ärfver eller förvärfver skall tillhöra
konkursmassan, måste, enligt min öfvertygelse, bringa hvarje gäldenär i en högst
Lag-Utskutlets Betänkande M 33.
69
svår ställning, euär derefter knappt någon person skulle våga inlåta sig i aftal med
honom, emedan en sådan icke skulle ega något anspråk, i strid med borgenärerna i
konkursen, på gäldenärens under konkursens lopp vunna nya tillgångar. En annan
oundviklig följd af den nya grundsatsens antagande är utan tvifvel äfven den, att
konkursens afslutande skall fördröjas, hvarje gång en gäldenär har utsigt på blifvande
ari' eller då hans hufvudsakligaste tillgång utgöres af årlig lön eller arfvode. Ty
vid sådana läll måste det ligga i borgenärernas eget intresse, att, så vidt möjligt är,
förhala konkursens slut, under hopp att kunna tillegna sig dylika, under tiden väntade,
tillgångar. Uti Utskottets förslag <§ 125 finnes visserligen projekteradt ett
korrektiv häremot; men det är klart, att om det öfverensstäminer med borgenärernas
fördelar, att konkursen icke skall hastigt afslutas, skola de nog tvista med gäldenären
härom och låta rättegång i detta ämne fortgå genom alla instanser, allena
för att vinna tid — och under hela den tid, som sålunda under rättegången förllyter,
måhända 3—4 år, skulle gäldenären fortfarande hållas i konkurstillstånd
och hvad han ärfver eller förvärfver gå till konkursmassan!
Vidkommande sedan grundsatsen, att en viss majoritet af borgenärerna må
kunna träffa ackord med gäldenären om betalningen och minoriteten i detta fall
bindas af majoritetens beslut, strider densamma uppenbarligen emot den allmänna
rättsregeln, att två eller flera personer icke må genom ett sig emellan träffadt aftal
besluta om tredje mans rätt. Till stöd för ifrågavarande grundsats har man visserligen
åberopat den förmodade nytta för det allmänna, som kan blifva en följd deraf,
att på obestånd komne affärsmän snart sättas i tillfälle att återtaga sin affärs
verksamhet.
Men i Utskottets förslag, likasom i de Kommitterades, är grundsatsen
om tvångsackordet icke inskränkt till blott affärsmäns konkurser. Afsigten är tvertom,
att den skall gälla i alla konkursmål. Olägenheter skola då äfven visa sig,
bland annat deri, att knappt någon gäldenär skall underlåta att genom borgenärers
tillhjelp, med hvilka han genom vänskapens eller slägtskapens band är förenad, tilltvinga
sig ett ackord, som minskar de öfriges rätt. Utskottet anför visserligen, att
borgenärerna i en konkurs böra, likasom bolagsmän i ett bolag, vara underkastade
majoritetens beslut. Men det är härvid att märka, att förbållandet i begge dessa
läll icke är detsamma; ty bolagsmän hafva genom bolagsaftalet frivilligt och på förhand
bundit sig sjelfve; men borgenärerna i en konkurs deremot hafva endast genom
en tillfällighet fått ett gemensamt intresse i det gemensamma anspråket på liqvid
af en gäldenärs samtliga alträdda tillgångar; och att, vid en sådan liqvid, den
ene borgenären icke kan hafva någon i sakens natur grundad eller af billighet (öre
stafvad
rättighet att besluta om huru mycket den andra skall taga såsom full betalning
för sin fordran, lärer få anses alldeles klart
I afseende på de af Utskottet i Betänkandet uttalade motiver, kan jag icke
instämma i den förkastelsedom, sorn Utskottet uttalat öfver konkurslagstiftningen allt
sedan 1734. — Vill man vara rättvis, måste man bedöma de under förra seklet
70
Lag-Utskottets Betänkande M 33-
utkomna konkurslagar och likaså 1818 års, af dåvarande Lag-kommittéen utarbetade,
konkurslag, efter de förhållanden, som pä den tiden existerade, och icke efter
måttstocken af våra nu varande. Gör man det förra, så måste också Utskottets
klandrande omdöme om de under detta århundrade af lagstiftande makten antagna
konkurslagar betraktas såsom oförtjent. Och då Utskottet anmärker såsom ett fel,
»att man icke skiljt det ringaste på Civil-Rätt och Handels-Rätt», och att »bibehållandet
af detta system skulle utvisa vår sjelfständighet», fruktar jag, att Utskottet
gått för långt. Om konkursrättens plats i rätts-systemet äro delade åsigter. Hos
oss har man hittills betraktat konkursrätlen såsom en del af civilrätten; enligt min
åsigt är den att anse såsom egentligen utgörande blott ett bihang dertill; andra
åter hänföra konkursrätten till processrätten Utskottet, i likhet med de Kommilterade,
vill deremot uppfatta konkurslagstiftningen såsom en del af Handelsrätten —
ett hos oss ganska obestämdt begrepp. Vore här fråga om en konkurslag uteslutande
för köpmän eller, affärsmän, skulle jag genast erkänna riktigheten af denna
uppfattning. Men då frågan angår en konkurslag, som skall gälla för alla medborgare
i samhället, torde man kunna draga i tvifvelsmål giltigheten af Utskottets påstående,
att konkurslagstiftningen allena tillhör Handelsrätten. Den moderna Handelsrätten
har uppvuxit på fransysk grund. Dess anor gå visserligen tillbaka till
det 16:de seklet; men dess egentliga utbildning har skett inom det nuvarande århundradet.
Om den Iranska Handelsrättens principer icke ännu hunnit fullt införlifvas
med svenska folkets rättsåskådning, är sådant icke lagstiftarens fel; och han
bör derföre icke, enligt min tanke, uppbära förebråelsen att ej förut hafva byggt
vår konkursrätt på främmande — inom landet måhända temligen okända — rättsgrundsatser.
Efter dessa allmänna anmärkningar rörande Utskottets förslag, anser jag öfverflödigt
att här redogöra för de särskilda §§ i samma förslag, hvilka jag icke kunnat
godkänna. Jag är innerligt öfvertygad om behöfligheten af en förbättrad konkurslag.
Men jag tror, att man kommer lättast till målet, om Rikets Ständer, som
vid förlid ne riksdag hos Kongl. Majit i underdånighet anhöllo, det täcktes Kongl.
Majit låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag till ny konkurslag, äfven
nu ville afbida den lid, då Kongl. Majit kan blifva i tillfälle alt uppfylla Rikets
Ständers sålunda uttalade önskan Sedan Kommitterades ofvanberörde förslag
blifvit af Högsta Domstolen vederbörligen granskadt, är all anledning förmoda, att
Rikets härnäst församlade Ständer kunna motse nådig Proposition med förslag till ny
sådan lag, upprätta<11 ej mindre med ledning af Kommitterades förslag än ock af de
deremot i Högsta Domstolen möjligen gjorda anmärkningar. Jag tror dessutom, att
för närvarande icke en tjugondedel af Sveriges samtliga jurister hunnit taga kännedom
af det förslag, som Lag-Utskottet, i anledning af enskild motion, nu förehaft till
behandling, ännu mindre att de tillräckligt öfvervägt dess antaglighet för att derom
kunna, om så påfordrades, fälla ett omdöme; likaså att ganska många af nationens
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
71
representanter, då Utskottets Betänkande inkommer på Riks-Ståndens bord, icke ännu
äro med de deri uttryckte nya principerna så fullt förtrogne, att de torde vara
beredde alt, på grund af en klar öfvertygelse, nu afgifva sitt votum i en lagstiftningsfråga
af den stora omfattning, som den närvarande. Och vid sådant förhållande,
— ett förhållande, som icke torde kunna jäfvas, — lärer ett uppskof med frågan
snarare kunna gagna än skada. På grund häraf och under uttryckande af min
förhoppning, att frågan om en ny lag i konkursmål skall vid en kommande riksdag
vinna en i allo lyckosam lösning, får jag reservera mig emot Utskottets Betänkande
i sin helhet, så vidt det angår förslag till ny konkurslag.»
af Herr Lagerbjelke, C. J-, med förklaring att han instämde uti den af Herr
Olivecrona afgifna reservation i hvad densamma afsåge <§ 35 uti Utskottets förslag
till konkurslag.
af Herr Domprosten Knös, som instämt i det hufvudsakliga af Herr Olivecronas
reservation.
af Herr Domprosten Björling: »Emot ofvanstående Betänkande, i hvad det röror
förslag till ny konkurslag, får jag reservera mig af följande skäl:
Lag-Utskottet har på grund af enskild motion upptagit till behandling det förslag
till konkurslag, som blifvit utarbetadt af dertill i nåder utsedde Kommitterade,
utan att göra afseende derpå, att Rikets Ständer hafva att sednast vid nästa riksdags
början vänta en nådig Proposition om detta förslag, åtföljd af det underdåniga
utlåtande, hvilket Konungen redan vid denna riksdags början från Högsta Domstolen
i nåder infordrat. Mig förefaller det något ovanligt och obetänkt, att sålunda
gå Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i förväg och föreslå, att Rikets Ständer skola
afgifva ett förslag i ett så vigtigt ämne, i saknad af den snart väntade och högst
behöfliga ledningen af denna nådiga Proposition. Ett sådant förfarande synes mig
ingalunda kunna försvaras genom det erkända stora behofvet af en ny lagstiftning
rörande kreditväsendet, ty denna lagstiftning skulle ej derigenom kunna påskyndas,
enär man väl ej kan föreställa sig, att Konungen, skulle till alla delar stadfästa det
förslag till konkurslag, som af Rikets nu församlade Ständer kan komma att antagas,
utan skulle väl resultatet af nämnde förfarande i bästa fall endast blifva en
nådig Proposition till nästa riksdag, således något som i alla händelser måste inträffa.
Dessutom kan man ej förneka den möjligheten, att ett nu af Rikets Ständer
utan nödig ledning upprättadt förslag till konkurslag skulle kunna innehålla
grunder och bestämmelser, som kunde förhindra Konungen att till nästa riksdag inkomma
med nådig Proposition i ämnet, hvarigenom den vigtiga och högst behöfliga
lagstiftningen skulle fördröjas.
72 Lag-Utskottets Betänkande M 33.
På grund häraf får jag vördsamligen tillstyrka, alt Rikets Ständer mätte, med
förkastande af Lag-Utskottets Betänkande, förklara, att de för det närvarande ej
kunna å Herr Dalmans motion fästa afseende.»
STOCKHOLM, TKYCKT HOS J O H. It Ii C K M A N , 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.
1
34,
Ant. till Exp.-TJlsk. den 21 Jani 1860, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående antagande af ny lag
om tioårig preskription och om årsstämning,
Gällande lagstadganden i dessa ämnen återfinnas hufvudsakligen i 9 kap. 12 §
Handels-balken samt uti 9 kap. af 1830 års Konkurs-lag.
Handels-balkens omförmälde §, sådan den ursprungligen lydde, innehöll, att
om den, som hade fordran hos annan, i gods, penningar eller hvad det vore, icke
kräfde den skriftligen eller muntligen, eller gaf den an för Rätta eller hos Konungens
Befallningshafvande inom tjugu år, så ägde han sedan ej någon talan derå.
Denna vidt utsträckta tid visade sig dock snart vara en källa till långvariga och
svårlösta rättegångar, hvarunder den förmente gäldenären stod blottad på den mot
bevisning,
som han, derest krafvet tidigare blifvit väckt, kunnat äga att tillgå.
Nämnde tid blef ock, i enlighet med Rikets Ständers hemställan, genom Kongl. Förordningen
den 15 Juni 1800, förkortad till tio år. Sedermera förklarades, genom
Kongl. Kungörelsen den 21 Mars 1835, att förutnämnde Förordnings stadgande
ägde tillämplighet jemväl å fordringar, som blifvit fastställda genom dom eller utslag.
Sådan är den nu gällande lagstiftningen om tioårig preskription, — och ganska
befogade anmärkningar emot densamma hafva ofta, och jemväl inom representationen,
blifvit framställda. Hvad som förnämligast dervid blifvit öfverklagadt är det,
att en anmälan inför någon domstol eller Konungens Befallningshafvande, hvar som
helst inom riket, är, utan att gäldenären ens behöfver derom äga den ringaste aning,
tillfyllestgörande för att bevara ett äldre fordringsanspråk. Den osäkerhet och våda
för rättstillståndet, som häraf kan uppstå, är ock lätt att inse, då man besinnar svårigheten
att under en längre tid hålla tillgänglig den bevisning, deraf ogillandet af
ett anstäldt kraf beror. Vittnen kunna dö, innan man lått anledning att genom
dem förskaffa sig de upplysningar, som endast af dem kunna erhållas: minnet af
hvad som förefallit försvagas äfven med tiden, och handlingar gå lätt förlorade under
en längre tid, särdeles då några omständigheter ej föranleda en särskilt vårdnad deraf.
Dessa olägenheter insågos ock af 1854 års Ständer, som, i enlighet med då
varande Lag-Utskotts hemställan, för sin del beslutade en ny författning om tioårig
Bih. till IL St. Brot. 1859 4 1860. 7 Sami. 1 Afd. 17 UäfL
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.
preskription, hvilken hufvudsakligen var hemtad från 17 kap. i Lag-Beredningens
förslag till Ilandels-balk. Åtskilliga afvikelser derifrån voro dock gjorda, — och sedan
inom Högsta Domstolen, vid granskning af den utaf Sländerna beslutade författning,
åtskilliga ledamöter deremot framställt anmärkningar, fann sig Kongl. Maj:t icke
kunna derå lemna sanktion.
Emot gällande stadganden om årsstämning åter har hufvudsakligen blifvit
erinradt, dels att ehuru det för en testamentstagare, lika väl som för efterlefvandé
make eller arfvingar, kunde vara af vigt att erhålla den genom årsstämningen åsyftade
säkerhet, att ej okända fordringar skulle framdeles yppas, testamentstagare likväl
ej vore medgifvet att begära utfärdande af årsstämning å testators borgenärer, dels
ock att, ehuru ändamålet med denna stämning endast vore att erhålla säker kännedom
om dem, som hade fordringsanspråk emot boet, kände borgenärer likväl, för
bevarande af sin fordringsrätt, hade sig ålagdt besväret att å den i stämningen utsatta
inställelsedag sina fordringar anmäla.
Dessutom har man stundom rönt olägenheterna af en annan brist, gemensam
för lagstiftningen om den tioåriga preskriptionen och för den ettåriga, hvilken vinnes
genom årstämning, nemligen saknaden af ett medgifvande för gäldenär, att genom
rättegång provocera en person, hvilken tillkännagifva sig såsom borgenär, att sitt
fordringsanspråk styrka eller ock få detta anspråk ogilladt. Saknaden af ett sådant
stadgande är förnämligast kännbar för sterbhusdelägare, enär det således är en möjlighet
för enhvar att, genom en fingerad fordran, med hvars utsökande dock kan dröjas
huru länge som helst, men om hvars riktighet eller oriktighet sterbhusdelägarna likväl
ej kunna äga kännedom, hålla dessa i mångårig ovisshet och försvåra boets utredning.
Då nu stadgandena om årsstämning hittills haft sin plats i Konkurs-lagen,
dit de likväl, såsom utgörande en ren preskriptionslag, icke med ringaste skäl bort
kunna hänföras, var deraf en gifven följd, att den Kommitté, som i enlighet med
Rikets sednast församlade Ständers hemställan blef af Kongl. Maj:t nedsatt för
att utarbeta förslag till ny Konkurs-lag, jemväl måste öfverse stadgandena om årsstämning.
Den omständighet, att dessa stadganden bilda en afdelning af lagstiftningen
om preskription för fordringar hos enskilde, föranledde dock Kommitterade, att
äfven företaga den af behofvet påkallade revisionen af föreskrifterna om tioårig preskription,
och det förslag till »Förordning om tioårig preskription och om årsstämning»,
som nämnde Kommitterade utarbetade och i sammanhang med förslag till ny
Konkurs-lag m. m. i Augusti månad förlidet år till Kongl. Majit ingåfvo, har nu genom
en af Herr Dalman, IF. F., hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln väckt, till
Lag-Utskottet remitterad, motion blifvit till antagande af Rikets Ständer förordadt.
Vid granskning af detta förslag har Utskottet funnit det:amma, såsom Kommitterade
ock angifvit, vara hufvudsakligen hemtadt från 17 kap i Lag-Beredningens
förslag till Handelsbalk, äfvensom Utskottet, som ägt tillgång till Högsta Domstolens
Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.
3
protokoll öfver granskningen af förutnämnda, utaf 1854 års Ständer beslutade författning,
inhemtat, att de anmärkningar, hvartill denna kunde anses gifva skälig anledning,
icke inträffa på Kommitterades förslag.
Då Utskottet derjemte förklarar, att de brister, som, på sätt ofvan är nämndt,
lunnits vidlåda ifrågavarande lagstiftning, blifvit genom förslaget afhjelpta, aro ock
dettas hufvudgrundcr i och med detsamma angifna. De bestämmelser, förslaget i
ölrigt innehåller, torde vara nödiga dels för att förekomma den osäkerhet och skiljaktighet,
som i särskilda fall vid bedömande af preskriptionsfrågor inom lagskipningen
uppenbarats, dels ock för att jemväl i öfrigt gifva nödig fullständighet åt denna
del al lagstiftningen. Och har Utskottet således funnit sig böra understödja Herr
Dalmans ifrågavarande framställning, samt tillstyrker vördsamt,
det matie Rikets Ständer för sin del besluta en författning om tioårig
preskription och om årsstämning, af följande innehåll:
»Med upphäfvande af 9 Kap. 42 § Handels-Balken, sådan den lyder
i Kongl. Förordningen den 43 Juni 4800, Kongl. Kungörelsen, angående
tillämpning af den för fordringars gällande bestämda tid, äfven
för sådana fordringar, som genom dom eller utslag blifvit fastställda,
den 24 Mars 4835, samt 9 Kap. Konkurs-Lagen den 42 Mars
4830, förordnas som följer:
% '■
Hvar, som har fordran hos annan i penningar, eller hvad det är,
skall den genom stämning eller lagsökning, eller eljest skriftligen eller
muntligen, hos gäldenären kräfva inom tio år från den dag, då skuldebref
eller annan handling, hvarå fordran grundad är, gafs eller fordringen
annorledes tillkom; och vare fordringens tillkännagifvande hos
gäldenären lika ansedt, som hade kraf skett: är fordran ej till betalning
förfallen så tidigt, att den inom 40 år sökas eller kråfvas kan;
då skall borgenär, inom sagda tids förlopp, gäldenären derom erinra.
Vare ock borgenär skyldig att, så länge hans fordran sedan innestår,
den ånyo bevaka, som nu sagdt är, inom hvart tionde år ifrån den dag,
då sista bevakningen skedde.
Har den, hos hvilken fordran genom kraf eller erinran bevakas skall,
blifvit i sådant ändamål, å tre särskilda dagar af tionde året, sökt i
sitt hemvist, men ej kunnat träffas; gifve borgenär fordringen an hos
domstol eller Konungens Befallningshafvande, och läte bevis deröfver i
allmänna tidningarna införas tre gånger, minst fjorton dagar emellan
hvarje gång, och första gången inom tionde årets slut,
Ar borgenären ej veterligt, om eller hvar gäldenären äger hemvist
inom riket; då må ock fordringen hos domstol eller Konungens Befall
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.
ningshafvande angifvas och beviset deröfver i tidningarna införas, inom
tid som nu sagd är.
§ 2-
Försummar borgenär alt fordran bevaka efter hvad i i § skils;
håfve sin talan emot gäldenären förlorat.
§ 5.
Afbetalning å hufvudstol eller räntebetalning, som af gäldenär, eller
med hans vetskap, gjord är, så ock annat gäldenärs erkännande af
fordringens tillvaro, gälle såsom hade fordringen hos honom bevakad
blifvit. Inteckningsförnyelse håfve ock lika verkan emot ägare af den
intecknade egendomen: vill borgenären hålla talan emot annan öppen;
bevake då sin fordran emot denne såsom i -i § sägs.
§ 4.
Nu har gäldenär blifvit för fordran lagsökt: fastställes fordringen
genom dom eller utslag; varde lid att den sedan efter 4 § bevaka
räknad från det domen eller utslaget gafs, der ej verkställighet derå
kommer innan den tid ute är: har lagsökningen afstadnat och, sedan
gäldenären sist hördes eller till hörande kallades, den i i § utsatta tid
förflutit, och visas det ej, att fordringen blifvit under den tid så bevakad,
som i samma § sägs; då vare, till kr af rättens bibehållande, den
lagsökning emot gäldenären utan verkan: samma lag vare, då dom eller
utslag fallit, hvarom kungörelse skall gäldenären meddelas, der sådan
kungörelse ej sker eller fordringen efter 1 § bevakas, inom tid,
som der stadgas, räknad från det gäldenären sist hördes eller till hörande
kallades.
§ 5.
Aro flera gäldenärer, de der, en för alla och alla för en, betalningsskyldighet
sig iklädt, och försummar borgenär att sin fordran hos någondera
bevaka efter 4 §; vare de andra ej skyldige att gälda hvar
mer, än sin del efter hufvudtalet: uppkommer brist hos någondera; varde
den lika fördelad emellan de öfriga, som förbindelsen sig iklädt, och
falle borgenär den del till last, som gäldas skolat af den, han låtit
blifva ansvarigheten qvitt. Har borgenär under tionde året fått sin
fordran hos någondera gäldenären ut; då äge denne, inom ett år sedan
fordringen gulden blef, sin rätt bevaka hos de andra, af hvilka
ersättning bör utgå, för hvad han öfver egen del betalt.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.
5
§ 6-
Vill den, hos hvilken fordran blifvit genom kraf utom Hätta eller
genom erinran bevakad efter t §, ej afbida borgenärs lagsökning; siande
honom fritt att, genom sakens instämmande till domstol, äska fordringsrätlens
pröfning.
§ 7.
Har gäldenär genfordran hos borgenär; åge rätt alt sin sladd deremot
qvitta, ändå att han den genfordran ej så bevakat, som i t ^
sägs; var tiden lill gen fordringens bevakning ute, när den i hans hand
kom eller när han till borgenären skyldig blef; åge qvittningsrätt ej
rum.
§ 8.
Ej vare borgenär, den der har gods såsom pant eller eljest under
panträtt i handom, pligtig att gifva det gods ut, innan fordran, hvarför
han panträtt deri äger, honom gulden varder, ändå att den fordran
ej blifvit efter l § bevakad: öfverskjuter fordringen godsets värde;
gälle för bevakandet af det öfverskott hvad om fordran stadgadt är.
§ 9-
Nu vill efterlefvande make, arfvinge eller testamentstagare, sedan laga
bouppteckning skett, säker vara, att icke okända fordringar sig yppa;
åge dä att hos Rätten, hvarunder boet hörer, begära kallelse å dess
okända borgenärer, och gifve in förteckning på alla dem, som veterliqa
äro.
§ 10.
Varda makar i äktenskapet skilda;
eller upplöses bolag, antingen sådant, hvarom i 45 Kap. Handels
Balken
förmäles, eller annat, som, enligt hvad särskildt är stadgadt,
allmänt Icungjordt varit;
eller varder myndig person under förmyndare ställd;
då ma ock kallelse å okända borgenärer så sökas, som i 9 <§ sagdt är.
§ 7/.
Då kallelse är så sökt, som i 9 § sägs; utförde Rätten offentlig
stämning å okända borgenärer, att sist före klockan tolf å viss dag,
näst efter ett år, gifva sina fordringar skriftligen eller muntligen an:
är bost å landet, och äskas ej urtima ling; dä må inställelsen utsättas
till det lagtima ting, sorn näst efter ett år infaller. Stämningen varde
Lag-Utskottets Betänkande N:o 34.
å Rättens dörr anslagen ett år före inställelsedagen och i allmänna
tidningarna kungjord tre gånger, första gången tio och tredje gången
sist fijra månader innan den dag inträ/far. Kronans ombudsman i
orten och alla borgenärer, sorn å den i 9 § omförmälda förteckning
upptagna äro, skola örn stämningen särskildt underrättas; och foge Rätten
eller Domaren anstalt, att sådan underrättelse varder, minst en månad
före inställelsedagen, dem meddelad,
§ M
Uraktlåter
borgenär, den der ej finnes upptagen å omförmälda förteckning,
att sin fordran å den i årsstämningen utsatta inställelsedag
angifva, och har han den ej heller förut angifvit; håfve sin talan förlorat
emot gäldenär, som ej visas hafva före inställelsetiden ägt, eller
å nämnda tid erhållit, vetskap om fordringens tillvaro: och vare gäldenär,
som för sådan fordran sökes, pligtig, der borgenär det äskar,
med ed betyga, att den fordran ej var honom känd före inställelsetidens
utgång: brister han åt eden, eller styrkes annorledes, alt lian om fordringen
ägt kunskap sorn sagdt är; betale dä sin andel i gälden.
Ar årsstämning af förmyndare tagen för person, sorn till myndiga
år kommit, men blifvit under förmyndare ställd; då håfve ock borgenär,
hvarom nu nämndt är, sin talan föi iorat, der ej förmyndaren
visas hafva om fordringen ägt eller erhållit vetskap, såsom förut är
sagdt.
§ «.
Äro flera gäldenärer, de der, en för alla och alla för en, betalningsskyldighet
sig ilclädt, och har årsstämning å någonderas borgenärer
ågått; då äge hvar af de andra gäldenärerna, lika med borgenären,
att fordringen"[bevaka, ändå att den ej blifvit förut hos någondera
utsökt.
§
Ar fast egendom för borgenärs fordran intecknad, eller har han lös
egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han
betalning ur egendomen, ändå att han ej, efter årsstämning, sin fordran
angifven. Om rätt till qvittning för genfordran vare ock lag
som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blifvit efter årsstämning
angifven, •
§ 15.
Utan hinder af årsstämning må borgenär under anslagstiden sin fordran
utsöka.
La cj-Vt skottets Betänkande N:o 34. 7
§ '6-
Utsöker ej borgenär sin fordran då årsstämning utfärdad blifvit;
håfve gäldenär, sedan inställelsedagen förbi är, den rätt, som i 6 §
stadqas.
§ '7.
Varder egendom till konkurs afträdd före inställelsedag, som i årsstämning
utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till Rätten eller
Domaren gifvit bevakningsinlaga i konkursen in, på sätt i KonkursLagen
stadgas; vare ej pligtig att sin sålunda bevakade fordran jemväl
efter årsstämningen anmäla.
% 18.
Hvad om gäldenär i denna Förordning sägs, gälle äfven om löftesman
i allt hvad deraf å honom lämpas kan.
§ 19-
I andra fall, än det, som i il § sägs, då i lag eller särskild författning
någons rätt och talan är inskränkt inom kortare tid än tio
ur, rätte han sig derefter.
S 20.
För fordran hos bank eller allmänt penningeverk, efter sedel eller
annan löpande förbindelse, som tryckt eller graverad utgifves, gälle ej
hvad om tioårig preskription eller bevakning efter årsstämning nu sagdt
är, utan lände till efterrättelse hvad derom särskildt är stadgadt. Samma
lag vare angående medel, som blifvit insatta i landtränteri, i Rikets
Ständers Rank eller Riksgäldskontor, eller under annan allmän
vård.
Denna Förordning skall icke blifva gällande i mål, sorn göras anhängiga
före utgången af December månad nästkommande är. (Aret
efter det, hvarunder Förordningen utfärdas.)
Slockholm den 21 Juni 1860.
Herr Olivecrona, K., har hegart få antecknadt, att han ej i behandlingen af
detta ärende deltagit.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 35.
1
Xiii 35.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Juni 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner dels om förändrad
lagstiftning angående förlag, dels ock om rätt till underpant
i lös egendom i allmänhet.
Uti ett från Vällofiiga Borgare-Ståndet till Lag-Utskottet öfverlemnadt memorial
har Herr A. W. Björck anmärkt, hurusom den uti gällande författningar
om förlag för bedrifvande af bergshandtering, bruks- och fabriks-rörelse samt idkande
af vissa andra näringar, äfvensom fiskerier medgifna rätt, att ställa underpant
till säkerhet för förlag, vore i behof af närmare bestämmande; och enär det syntes
motionären orimligt, att förläggare af de för varuförädling erforderliga råämnen
och verktyg icke skulle vara berättigad att dermed, utan endast af den frambragta
produkten godtgöra sin förlagsfordran, vore synnerligast en sådan föreskrift
af nöden, som undanröjde den nu allmänt antagna lagtillämpning, att förmånsrätt
på grund af intccknadt förlag, hvad fabrikerna anginge, vore inskränkt till det
fabricerade. Motionären hade derföre utarbetat förslag till lagstadganden, som
skulle bestämma de näringar, för hvilkas bedrifvande förlag med rätt till underpant
kunde lemnäs; den egendom som kunde pantsättas; den frihet, som i afseende
på ränteaftal vid förlag finge ega rum; den form, hvarunder förlagskontrakt
skulle upprättas; den förmånsrätt, som deraf följde; vilkoren derför och sättet för
fullgörande af samma vilkor samt för åstadkommande och bibehållande af den
offentlighet, som erfordrades.
I omförmälda hänseenden har motionären, jemte det han för lösningen af
tvister emellan förlagstagare och förlagsgifvare föreslagit åtskilliga tillägg uti
Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, angående handelsböcker och handelsräkningar,
hvilken del af motionen Utskottet i dess Betänkande N:o 25 redan upptagit
och besvarat, vidare, i afseende å nu ifrågavarande förslag, anmärkt, det han funnit
hufvudsakliga stadgandet om förlag med rätt till underpant af lös egendom
böra upptagas i 10:do Kapitlet Handels-Balken, hvilket alltså bort till rubriken
Bih. till B. St. Prot. 1859 &> 1860. 7 Sami. 1 A/d. 18 lläft 1
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 35.
förändras och med en särskild § tillökas, dervid enahanda näringar, sorn för närvarande
ägde rätt att begagna förlag emot underpant i lösören, vid samma rätt
bibehållits, hvaremot enskilde arbetare vid Eskilstuna fristad och vid bergverken
ansetts icke lämpligen kunna betraktas såsom förlagstagare för erhållna förskott,
så länge det ej vore en hvar medgifvet att såsom underpant för skuld lemna lös
egendom, den der finge fortfarande stanna i egarens besittning; att någon inskränkning',
hvad anginge bergverken och bruken, väl skett med hänseende till
ö' o o o ’
den egendom, som kundo lemnäs såsom underpant, men att sådant synts riktigt,
då någon anledning att göra skilnad emellan nämnde inrättningar och fabriker i
allmänhet nu mindre än förr förefunnes och dessutom endast den egendom, som
verkligen kunde från gäldenären uttagas, borde vara föremål för underpant; att
bestämmelse om ränteaftalet vid förlag lämpligast inrymdes i 9 Kap. HandelsBalken;
hvaremot beträffande förmånsrätten för intecknadt förlag, som afhandlades
i 17 Kap. 7 § Handels-Balken, samma § endast behöfde ändras i öfverensstämmelse
med det föreslagna tillägget tili 10 Kap., dock så, att förmånsrätten
beräknades från den dag, inteckningen meddelades, och ej, såsom i fråga om inteckning
i fast egendom, från den dag, ansökning derom skedde, enär inteckning på
grund af förlagskontraktet, hvars form vore bestämd, alltid måste beviljas oberoende
af gäldenärens hörande, fastän med öppen rätt för denne att sedermera efter
befogenhet väcka talan om kontraktets återgång; att 7 Kapitlet RättegångsBalken,
sådant det lydde i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, jemväl borde
innehålla de för beredande af offentlighet åt förlagsinteckningen erforderliga former
och, då det föreslagits, att alla af lagen godkända kontrakt om underpant
skulle intecknas, ej förbigå något af dem, hvarföre ock föreskriften om inteckning
af nyttjanderätt bibehållits och, sedan hänvisning lemnats till hvad derom särskildt
vore bestämdt, äfvenledes blifvit stadgadt huru inteckning rörande förlag
borde beviljas, samt att nödvändigheten att öfver dessa inteckningar föra särskildt
protokoll, som, i likhet med dem angående inteckningar i fast egendom, skulle till
Hof-rätt insändas, föranledt så väl det föreslagna stadgandet, att inteckning för
förlag endast lingö ske vid lagtima ting, som ock omflyttning, åtföljd i någon
mån af omarbetning, utaf åtskilliga §§, hvilka måst lemna rum för öfriga rörande
förlagsinteckningen nödiga föreskrifter; samt att slutligen, beträffande forum för
upptagande af tvister om förlag, 17 § i 10 Kap. Rättegångs-Balken gifvits den lydelse,
sorn vore påkallad af så väl det ifrågavarande förslaget som beliofvet af
nämnde §:s omarbetande i öfrigt, hvars innehåll likväl till en del vid jemförelse
med 26 § i samma Kapitel ansetts vara obehöfligt och derföre böra utgå.
På grund häraf har motionären, som under förutsättning, att det lyckats
honom gifva åt förslaget den fullständighet och tydlighet, hvaraf klart följde huru
förlag af lagen betraktades, formen och vilkoren derför, verkningarne deraf och
sättet att göra detsamma gällande, ansett, det man vid granskning af allt hvad
som innefattas uti Eörlags-ordningen, Bergs-författningar, Manufaktur- och Handtverkeri-privilegierna,
Hall-ordningen, Kongl. Stadgan om Nord sjöfiskare och Reglementet
för Eskilstuna fristad ej borde blottställa sig för ett förbiseende, hvarigenom
något stadgande, stridande emot förändrade föreskrifter om förlag, klefve bibehållet,
hemställt, ”det måtte Rikets Ständer för sin del besluta att, med upphäfvande
af allt hvad i särskilda författningar vöre stadgadt rörande förlag till
och för bergverk, bergsbruk, fabriker, handtverkerier, nordsjöfiske och arbete inom
Eskilstuna fristad, med undantag dock af hvad om förlag i Handels-ordningen
Lag-Utskottets Betänkande N:o 35.
3
den 22 December 1846 funnes bestämdt, nedannämnda rum uti allmänna lagen
måtte erhålla följande lydelse:
Handels-Balken.
Kap. 9.
:§ 9.
Detta lagrum erhåller följande tillägg:
Åtager sig någon att gifva förlag efter ty i 10 Kap. 14 § sägs, håfve ock
rätt att betinga så stor vinst han gitter.
o o
Kap. 10.
Titeln ändras till följande:
Om pant och borgen samt om underpant.
En ny § tillägges, så lydande:
§ 14.
Åtager sig någon att, till drifvande af bergverk, fabrik eller annan inrättning
för råa ämnens förädling, gifva förlag i penningar eller varor mot underpant
i de råa ämnen, som frambragta eller för tillverkningen anskaffade varda, i det
Som tillverkas och i annan lös egendom, som till verket, fabriken eller inrättningen
hörer, eller åtager man sig att till saltsjöfiskes- idkande gifva fiskare sådant
förlag mot underpant i fångst, fartyg och fiskredskap; då skäll om det för
lag
afhandling med pantförskrifning af sagda egendom upprättas med dag, årtal
och vittnen under.
Kap. 17.
§ 7.
3:dje momentet erhåller följande lydelse:
Har någon gifvit förlag, som i 10 Kap. 14 § är sagdt och låtit förTagshanfilin
gen intecknas på Sätt i 7 Kap. Rättegångs-Balken sägs; njute i den påntförskrifna
egendomen för sin förlagsfordran förmånsrätt från inteckningsdägen: äro
flera förlags-afhandlingär i samma egendom intecknade', håfve den företräde, som
förr intecknad blifvit: ärö de intecknade samma dag; bafve de lika rätt.
Rättegångs-Balken.
Kap. 7.
§ 26.
öm inteckning af handling om nyttjanderätt till fast egendom är särskildt
stadgadt.
4
Lag-TJtskottets Betänkande N:o 35.
§ 27.
Till don, som åtagit sig att gifva förlag, som i 10 Kap. 14 § Handels-Balken
är sagdt, låta förlags-afhandlingen intecknas, lemne den in till Rätten i den ort,
der verk, fabrik eller inrättning, till hvars drifvande förlaget utfådt är, finnes, eller
der fiskare, med hvilken afhandlingen är gjord, har sitt hemvist; och varde
afhandlingen offentligen upplåst och i protokollet intagen samt bevis om inteckningen
å afhandlingen meddeladt.
Ej må inteckning af förlags-afhandling på landet beviljas utom å lagtima
ting.
§ 28.
Då förlags-afhandling, efter ty i 27 § är sagdt, blifvit intecknad, håfve förläggaren
i den pantförskrifna egendomen förmånsrätt för sin förlagsfordran, såsom
i 17 Kap. 7 § Handels-Balken är sagdt; dock att den förmånsrätt ej sträcker sig
till ränta för längre tid tillbaka, än tre år före den dag, då gäldenärens egendom
till borgenärernas förnöjande afträddes.
§ 29.
Inteckning af förlags-afhandling skall förnyas inom två år, sedan den beviljades,
och ytterligare inom två år efter hvarje förnyelse. Förnyelsen sker vid
Rätten i den ort, der verket, fabriken eller inrättningen då finnes, eller der fiskaren,
som förlaget är gifvet, då har sitt hemvist. Underlåtes förnyelse, som nu är
sagd, vare inteckningen förfallen.
Yid förnyelse af sådan inteckning skall förfaras på sätt om förnyelse af
inteckning i fast egendom förut är sagdt.
§ 30.
Lika med nuvarande § 26.
§ 31.
öfver följande ärenden skola vid Härads-rätt och Rådstufvu-rätt särskilda
protokoller hållas: ett öfver bevakningen af äktenskapsförord och öfver förlagsafhandlingars
intecknande: ett öfver tillsättning af förmyndare: ett öfver lagfarten
med fast egendom och ett öfver inteckningar i sådan egendom. I brädden
af hvartdera protokollet skall ock för hvarje mål tecknas namnet på personen,
som det angår, eller egendomen, som intecknas eller uppbjudes. Har någotdera
af de mål, sagda äro, ej förevarit, varde det på sitt ställe anmärkt.
§ 32.
Sedan Häradshöfding hvarje gång om året hållit ting i sitt häradshöfdingedömo,
sände han in till Hof-rätten inom en månad derefter protokollema i
alla de mål, som i 31 § nämnda äro, vid bot tre daler för hvarje dag han ute
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 35.
5
blifver, rare sig med ettdera af dessa protokoller eller med alla. Rådstufvurätt
gore det för hvar månad inom 14 dagar derefter, vid lika bot. Är ej anmärkning
gjord, som i 31 § sägs, då något af dessa mål icke förevarit; vare derföre
bot, som för uteblifvande med protokoll.
Kap. 10.
§ 17.
Lagfart å bruk och hamrar sökes hos Härads-rätt. Om uppdämning döme
Härads-rätt eller Rådstufvu-rätt. Tvistas om förlag till drifvande af bergverk
eller af fabrik eller annan inrättning till råa ämnens förädling eller om fordran
för ett sådant förlag; är förlags-afhandlingen intecknad, som i Handels-Balken
skils; döme rätten i den ort, der verket, fabriken eller inrättningen finnes.
Denna förordning får gällande kraft: för de fall, der förlags-år ej räknas
lika, sorn kalender-år, den första dagen af det förlags-år, som börjas under loppet
af år 1861; för andra fall den 1 Januari 1861.
Kör de förlag, som förut gifna äro, gäller livad hittills stadgadt varit, dock
att de derom ingångna intecknade afhandlingar inom slutet af år 1862 hos vederbörande
domstol anmälas och i dess protokoll upptagas. Den förmånsrätt, som
nu åtföljer sådan intecknad afhandling, må icke gälla utöfver 10 år från den dag
denna lag blifvit utfärdad.”
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet åter har Riksdags-fullmägtigen Per Persson
från Wermland uti ett jemväl till Utskottets pröfning hänskjutet memorial, jemte
det han åberopat allmänna erfarenheten af de missbruk, hvilka med stadgandena
i Kongl. Förordningen om lösöreköp den 20 November 1845 bedrefvos af bedrägliga
gäldenärer till förnärmande af deras borgenärers rättmätiga anspråk på godtgörelse
för sina fordringar, men likväl erkänt de fördelar, som genom samma Förordning
vore beredda åt den fattige att utan umbärande af nödig lösegendom förskaffa
sig erforderlig penningehjelp eller erhålla anstånd med en öfverhängande
utmätning, förklarat, det motionären förmodade berörda missbruk lättast skulle förekommas,
om köparen ansågs i det försålda godset, så länge det funnes qvar i
säljarens vård, endast ega panträtt för den bestämda köpeskillingen med derå från
afhandlingens dag beräknad ränta samt säljarens borgenärer tillerkändes rätt
till utmätning i den lösegendom, som säljaren innehade, och att derutur få sina
fordringar godtgjorda näst efter den, till hvilken egendomen blifvit genom afhandlingen
upplåten, hvarigenom så väl dennes som öfriga borgenärers rätt vore bevarad;
i följd hvaraf motionären gjort hemställan om utfärdande af en författning
i den af honom sålunda angifna syftning. Så vidt denna motion må anses innefatta
yrkande om upphäfvande af Kongl. Förordningen i afseende på handel om
lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva, den 20 November 1845,
vill Utskottet i nästföljande Betänkande deröfver meddela yttrande; hvaremot
framställningen i öfrigt nu kommer att af Utskottet besvaras, i sammanhang med
utlåtande öfver Herr Björcks förenämnde förslag.
G
Lag-Utskottets Betänkande N:o 35.
Utskottet anser sig härvid höra till en början erinra, hurusom i vårt äldre
rätts-system, sådant det var utbildadt genom 17:do seklets lagskipning, pantsättning
af lös egendom förekom under tre särskilta former. Den äldsta, som benämdes
vädsättning, utgjorde ett vilkorligt köp, hvarigenom gäldenären öfverlät ägandeoch
besittnings-rätt af panten till borgenären, men med förbehåll att genom skuldens
betalning köpa den åter inom viss tid, vid äfventyr, om denna tid ej iakttogs,
att återköpsrätten var förlorad. Det andra slaget eller handfången pant innefattade
åter öfverlåtelse af endast besittningsrätten till panten, den der kunde inom
viss tid återlösas; men skedde det ej, tick panten till betäckande af borgenärens
fordran försäljas. Den tredje formen slutligen var underpant eller den säkerhet,
som genom blotta aftalet tillerkändes borgenären uti lös egendom, utan att hvarken
ägande- eller besittningsrätt dertill blef på honom öfverlåten; och inteckning
var medlet att förvärfva förmånsrätt i den sålunda pantförskrifna lösegendomen.
Sådana inteckningar bibehöllo sin verkan ända till dess genom en den 11 November
1730 utfärdad Förordning stadgades, att inteckningar, som derefter skedde, ej
skulle medföra någon förmånsrätt, utom i debitorens fasta egendom.
I 1734 års sedermera utkomna lag bibehölls också egentligen endast den
pantsättning, som under benämning af handfången pant nyss blifvit omförmäld
och hvarom handlas i 10 Kap. Handels-Balken. Dock finner man bland de i 17
Kap. af samma Balk stadgade förmånsrätter sådana jemväl medgifna för bilbref och
bodmerilån samt för lemnadt förlag till bedrifvande af bergsbrak eller andra sådana
verk; och ägde underpantsbegreppet följaktligen fortfarande ett lagligt erkännande,
fastän den rättsföljd, som dermed var förenad, endast tillgodokom vissa näringar,
dem man framför andra ansåg sig på detta sätt böra understödja. Emellertid var
för tillgodonjutande af dessa förmånsrätter inteckning ej föreskrifven. Industriens
fortgående utveckling påkallade dock snart ett fullständigare ordnande af rättsförhållandena
i ifrågavarande hänseende. Så utkom den 24 Februari 1748 Kongl.
Förordningen om förlag vid Bergs- och Brukshandtering, enligt hvilken med ordet
förlag skulle förstås “sådant lån antingen i penningar eller varor, som gifves
förut på metaller eller mineralier af hvad namn de är o, och till alla de råämnen,
som fordras till sjelfva tillverkningen och dess utförsel." Bestämd skilnad gjordes
i nämnde författning på förlagslån, gifne till bergsmän, och sådana lån, gifna till
ståndspersoner eller bruksägare. Så stadgades, att ingen annan ägde gifva förlag
uti bergsmans-ståndet, än borgare och handlande i städerna, så ock bruksägare eller
idkare å landet, hvaremot såväl handlande som andra berättigades att förlägga
ståndspersoners jern- och andra verk jemte ädlare verk och grufvor. I alla händelser
skulle förlagskontraktet skriftligen upprättas och offentliggöras, ehuru egentlig
inteckning ej föreskrefs för förlag, lemnadt till bergsmän, men väl för förlag
till jern- och messingsbruk samt kopparkamrar, äfvensom för ädlare grufvedrift.
Skilnaden emellan förlagsaftalen sträckte sig jemväl till deras verkningar. Hos
bergsmän skulle företrädesrätt till betalning njutas i tillverkning, så väl som rede,
dragare, körredskap m. m., och hos bruksägare uti inventarier och effekter samt
annan lös och redbar egendom. — Sedermera hafva tid efter annan utkomna författningar,
med delvis skiljaktiga bestämmelser, utsträckt förlagsinstitutionen till
dels manufakturverk, fabriker och handtverkerier, dels nordsjö-fiskericr i Göteborgs
och Bohus län, dels ock tillverkning af s. k. fristadsarbeten i Eskilstuna. Inteckningsåtgärd
för förmånsrättens bevarande är ock i allmänhet i dessa författningar
föreskrifven.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 35.
7
Nu angifna stadganden ärq de enda qvarjefvor af den, på' sätt ofvan är nämn dt,
i Sverges äldre rätts-system och lagskipning erkända underpants-institutionen, hvilken
deremot-, enligt så väl äldre som nyare lagar, i sin fulla utsträckning existerar
i åtskilliga andra länder, såsom Norge, Danmark, flera Tyska stater och nästan
alla Nord-Amerikanska, Schweiziska kantonerna m. fl. Såsom redan ärnämndt,
afskaffades den hos oss år 1730 eller just vid den tidpunkt, då, enligt hvad Utskottet
i sitt Betänkande öfver förslag till ny Konkurs-lag autydt, under den allmänna
förvirringen i vårt finansväsende hela kredit-lagstiftningen halkade in på en
felaktig väg och alltmer aflägsnade sig från sjuttonde århundradets riktigare principer.
Liksom man icke vidare skilde emellan handelsrätt och civilrätt, så underlät
man äfven att egna tillbörlig uppmärksamhet åt hypoteksväsendets stadga
och utbildning. Otvifvelaktig! är ock att bristerna i detta hänseende väsendtligen
medverkat dertill, att- personal-krediten jemte det förderfliga borgens-systemet hos
oss tagit en så oroväckande utsträckning ibland alla samhällsklasser, ehuru personalkrcditens
anlitande hufvudsakligen bordo vara inskränkt till den egentliga
affärsverldcn. lleal-krcditen är deremot för äfven icke-aflärsmän; och gifver ej
lagen åt densamma all den utbildade form, sorn förhållandena kräfva, så hämmar
den i väsendtlig mån landets materiella utveckling samt förorsakar icke allenast
villervalla i kreditväsendet, utan äfven — och hvad värre är — oredlighet och
bedrägerier. Yi hafva egt tillräckligt talande vittnesbörd på verkningarne af begge
slagen, — och dessa påkalla oafvisligen lagstiftarens mellankomst.
Behofvet af en förändrad lagstiftning i fråga om panträtt i lös egendom var
ock för ett tiotal af år sedan insedd af Lag-Beredningen, som i sitt förslag till
Handels-Balk intog stadganden om underpant. Då Beredningens motiver äga full
tillämplighet på närvarande förhållanden och träffande besvara hegge ifrågavarande
motioner, anser sig Utskottet höra åberopa och här anföra hufvudsakliga innehållet
deraf. Utskottet förutskickar dock, i anledning af Herr Björcks framställning,
den erinran, att en af Kongl. Maj:t vid 1847—1848 årens riksmöte till Rikets
Ständer afgifven Proposition om antagande af ny Förordning angående förlagsinteckning
blef af Rikets Ständer afslagen, sedan deremot blifvit anmärkt, bland
annat, att alla de undantagslagar, som utgjorde stadgandena om förlag, snarare
borde upphäfvas än vinna ytterligare utsträckning, så vida man ej ville medgifva
alla samhällsklasser rätt att erhålla lån genom en likartad förpantning af lös
egendom, — en rätt, hvars medgifvande man trodde snart skulle blifva af förhållandena
påkalladt.
Lag-Beredningen yttrar sig på följande sätt: “Nu mera bör väl rättigheten
att- gifva underpant i lös egendom icke rimligen kunna betraktas såsom ett privilegium
för vissa näringsidkare. Tiden har hunnit så långt, att denna rättighet
måste ega rum antingen för alla eller för ingen. Bland de näringar, som hittills
ej varit gynnade, är jordbruket. Det hchöfvcr ej heller lagstiftarens gunst för att
trifvas; men det behöfver — lika med alla andra näringar och arbetsföretag —
rättvisa.
Är det nu rätt, att den, som drifver bergsbruk, fabrik, manufakturverk eller
annan sådan rörelse, får bereda sig kredit genom underpant af lös egendom, så
måtte det ock vara rätt att en jordbrukare eller den, som delar hans yrke, då han
ej kan erbjuda inteckning i fastighet, får på lika sätt förskaffa sig den kredit, han
tarfvar för sin rörelse eller arbetsföretag Brukaren af annans jord behöfver
förlag till kreatur och redskap, jordbrukarens arbetare, om han skall vara annat
än dräng eller stat-torpare, behöfver förlag för att kunna sköta ett jordtorp eller,
8
Lag-Utslcottets Betänkande N:o 35.
om han vill komma ett litet stycke längre i treflighet och lycka, för att horeda
sig ett eget hem, köpa sig en stuga, en ladugärd, en ko, nägra får o. s. v., handt
verkaren
behöfver förlag för att förskaffa sig bostad, verktyg och mera dylikt, som
fordras för bedrifvandet af hans näring. Hvarföre skulle det då icke "vara dom
tillåtet, att, i den mån do kunna genom redlighet och flit tillvinna sig förtroende,
lemna en förlagsgifvare underpant i den egendom, de genom hans försträckning
förvärfva? Det är sannt: allt detta kan anses för småsaker i jemförelse med de
stora förlagerna till bergsbruk och fabriker; men det är icke alltid de stora, de
mest bullrande, mest i ögonen fällande rörelserna, som säkrast bidraga till samhällets
förkofran: . . . Den för det hela vigtigaste frågan är, icke huru den rike skall
bli mera rik, utan huru den fattige skall bli mindre fattig.
Men utan att fästa sig blott vid nödvändigheten af förlag för den, som vill
arbeta sig upp till sjelfständighet i något visst yrke eller företag, kan man tänka
sig en otalig mängd af händelser, då den, som redan äger en mer eller mindre betydlig
förmögenhet i lös egendom, ser sig tvungen att anlita andras biträde i försträckningsväg,
för att rädda sig ur en tillfällig förlägenhet. Äfven för honom hör
lagen lemna något medel öppet, hvarigenom han förmår värja sig mot en hotande
undergång, utan att nödgas skingra en egendom, den han möjligtvis icke utan
största olägenhet kan umbära.
Tidens allmänna behof af en utväg att gifva säkerhet i lös egendom för
den, som ej har någon annan att erbjuda, men icke kan undvara egendomens besittning,
har här i landet under de sista tjugu åren så påtagligen uppenbarat sin
tillvaro, att man, i brist af annan form för underpant, funnit sig föranlåten tillgripa
den minst utbildade af alla former för pantsättning, den så till sägande klumpigaste
af alla, den nemligen att förkläda panträtten i ett köp. Det är denna förklädning,
som gjort de allmänt ölverklagade lösöreköpen så förhatliga. Man vet,
att de, betraktade såsom köp, vanligtvis innebära en osanning, en falskhet, emedan
de i sjelfva verket sällan hafva annat ändamål, än att bereda köparen den
säkerhet för sin fordran, som han ej på annat sätt kan vinna. Och de hafva
dessutom det onda med sig, att de helt och hållet fritaga den egendom, som anses
vara köpt af en fordringsägare, från alla anspråk af andra; hvaremot dessa
hade rätt att, genom egendomens ordentliga försäljning, om den vore pantsatt, söka
bringa den till ett högre värde, deraf deras fordringar, näst efter panthafvarens,
möjligtvis kunde utgå. Svårligen kan en fordringsägare, som sålunda utestänges
från all betalning ur sin gäldenärs egendom, utan harm se densamma af honom
ostördt innehafves och begagnas under skydd af en så kallad köpare, som, efter
hvad hela verlden tror, har blott en skenbar äganderätt dertill. Men också måste
det vara högst motbjudande för hvarje ärlig man att spela en sådan beskyddareroll,
och säkerligen skulle de borgenärer och gäldenärer vara ganska få, som
hade lust att inlåta sig i dessa vedervärdiga transaktioner, om någon annan laglig
form funnes att tillgå för beredandet af den panträtt, som dermed gemenligen
åsyftas. Det synes vara hög tid att, till vinst ej blott för den materiela utveckling,
som för handen varande förhållanden påkalla, utan äfven för allmän rättskänsla,
för god tro och sedlighet, nu anvisa en sådan form.*
Det är på dessa grunder, som Utskottet ansett sig böra för Rikets Ständer
framlägga det förslag till förordning om underpant, som nedan är intaget. Detta
förslag är hufvudsakligen hämtadt trän 6 Kapitlet i Lag-Beredningens förslag till
Handels-Balk, med undantag allenast af några smärre förändringar och tillägg,
som
Lag-Utskottets Betänkande N:o 35.
9
som blifvit nödiga i anseende dertill att Lag-Beredningens system i öfrigt i viss
mån afviker från det i gällande lag föreskrifna rättegångssätt, hvarförutom viss tid
bort bestämmas för författningens trädande i kraft. För öfrigt bör erinras, att den
i 3 § gjorda hänvisning till 17 kap. Handels-balken afser den förändrade lydelse,
Utskottet för vissa delar af nämnde kapitel föreslagit i ett särskildt, samtidigt med
detta, till Riks-Stånden inkommande betänkande, äfvensom att, enligt detsamma,
Handels-balkens förmånsrätts-ordning skulle ega tillämplighet jemväl i de fall,
att fråga om bättre rätt till betalning ur gäldenärs egendom uppstår utan sammanhang
med konkurs, och således äfven vid utmätningar.
Utskottet, som, i enlighet med ofvan uttalade åsigter, anser någon särskild
lagstiftning om förlag icke böra ega rum, och förty ej kan understödja Herr Björcks
framställning om räntefrihet i afseende å förlagslån, får alltså till Rikets Ständer
vördsamt hemställa,
det mätte Rikets Ständer, i anledning af ifrågavarande motioner,
för sin del besluta utfärdande af en författning, angående underpant,
af följande innehåll:
“Med upphäfvande af livad om förlagslån och förlagsfor dringars
intecknande och betalning srätt nu är genom särskilda författningar
stadgadt, förordnas som följer:
§ 1-
Vill man för gäld gifva underpant i lös egendom, utan att
den egendom ifrån sig lemna; varde pantförskrifning derom upprättad,
med dag, årtal och vittnen under. I den handling skall
utsättas beloppet af den gäld, hvarför egendomen pantförskrifves,
så ock upptecknas hvarje lösörepersedel, som i underpant sättes,
der den gifves i viss egendom.
§ 2.
Pantförskrifning, som i 1 § omtalas, skall inlemnas till den
Rätt, hvarunder utgifvaren lyder, och der offentligen uppläsas,
så ock intagas i det protokoll, a hvari bouppteckningar och morgongåfvobref
antecknas skola. A landet må ej inteckning af pantförskrifning
ske utan vid lagtima ting.
§ 3.
Då pantförskrifning intecknad är, efter ty i 2 § sägs, ege
borgenären förmånsrätt i den pantför skrifna egendomen, såsom i
17 kap. IRindels-balken skils. Pantför skrifningar, som å samma
dag intecknade äro, håfven lika rätt.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 7 Afd. 18 Höft. 2
Lag-Utskottets Betänkan le N:o 35.
§ *
Inteckning af pantförskrifning skall förnyas inom två år sedan
den beviljades, så ock ytterligare inom två år efter hvarje
förnyelse. Lyder förskrifning ens utgifvare under annan Rätt,
när förnyelse ske skall; varde den verkställd vid den Rätt, hvarunder
han då lyder. Underlåtes förnyelse, som nu sagd är; vare
inteckningen förfallen.
Vid förnyelse af sådan inteckning skall förfaras, på sätt om
förnyelse af inteckning i fast egendom är i lag stadgadt.
§ 5.
Ar viss egendom pantförskrifven, och finnes den i hans hand,
som för skrifning en utgifvit, eller i annans besittning för hans räkning,
då fordringen, hvarför egendomen i underpant satt är, skall
uttag as; gånge den egendom i betalning, ändå att annan påstår
sig hafva, genom köp eller annat aftal med innehafvaren, blifvit
egare dertill. Ilar egendomen, genom köp eller annat fång, eller
såsom pant, på god tro kommit i annans hand; vike för hans
rätt d.ens, som pantförskrifning en häfver, ändå att den förskrifning
intecknad blifvit.
§ 6.
Lyder pantförskrifning, som efter 1 § upprättad är, å utgifvarens
lösa egendom i allmänhet, eller å visst slag af egendom
eller egendoms afkomst, men ej å viss persedel; vare den förskrifning
ej hinderlig för hans rätt att öfver större eller mindre del
af den pantförskrifna egendomen råda; utan gälle pantförskrifning
en för den lösa egendom i allmänhet eller af bestämda slaget
eller afkomsten, som utgifvaren tillhörer, då fordringen, hvarför
underpant gifven är, skall betalas.
§ 7-
Innehafvare af pantförskrifning å lös egendom vare skyldig
med ed fästa, att han den förskrifning på god tro och för riktig
fordran erhållit, der annan rättägande sådan edgång äskar.
§ 8.
Denna Förordning träder i verksamhet från och med den
1 Januari 1862. Förut meddelade förlag sinteckning ar bedömas
efter ditintills gällande föreskrifter, man, böra hos Rådstufvu-rätt
inom ett år från nyssnämnde dag och hos Hiirads-rätten sednast
vid det lagtima ting, som infaller näst efter samma års utgång,
samt deruppå vidare, enligt hvad i 4 § stadgadt är, förnyas för
att bibehålla sin förmånsrätt.
Stockholm den 19 Juni 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 36.
11
N:o 36.
Arik. till Exp.-Utsk. deri 23 Juni 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om upphäjvande eller
revision af Kongl. Förordningen i afseende pä handel
om lösören, sorn köparen låter i säljarens värd qvarblifva,
den 20 November 1845.
Den del af kreditlagstiftningen, som utgör föremålet för ifrågavarande motioner,
är icke gammal. Uti 1734 års lag igenfinnas, förutom Handels-Balkens
generela föreskrifter om köp. inga andra till ämnet hänförliga stadganden, än dem
i 1 och 3 §§ af 7 Kap. Utsöknings-Balken, innehållande, att annan mans gods,
befintligt i bo, der utmätning skall ske, ej må i mät gå och att då tvist uppstår
om det, som undantagas bör, Konungens Befallningshafvande bör förvisa saken
till Domaren, der skäl till jäf äro, och emellertid sätta godset i qvarstad. Intyg
om annans eganderätt till den lösegendom, exsekutor vore i begrepp att utmäta,
ansågs således erforderligt för att från utmätning freda egendomen; men
kontrahenternas förklarande om ömsesidigt samtycke och öfverenskommelse i afseende
å priset antogs flerestädes såsom tillfyllestgörande i detta hänseende.
I enlighet härmed blef det ock snart en allmänneligen känd utväg för gäldenär
till undvikande af befarad utmätning å sitt lösörebo, utan att nödgas umbära
detsamma, att med bistånd af annan, än fordringscgare, eller en sådan, till
förnärmande af andras bättre rätt, förskaffa sig skriftlig afhandling om godsets
öfverlåtelse, vid hvars uppvisande för den exsekutiva myndigheten, dennas åtgörande
finge inställas. Detta allt oftare vidtagna förfaringssätt föranledde vid 1828—
1830 årens riksdag ett inom Hedervärda Bonde-Ståndet framstäldt förslag, att dylikt
föryttrando af lösörebo skulle vid ansvar förbjudas eller, för att anses giltigt,
åtföljas af tradition med skyldighet för köpare och säljare att i allt fall med ed
bekräfta, att afhandlingen vore verklig och utan sviklig afsigt tillkommen. Detta
förslag vann väl icke understöd af dåvarande Lag-Utskott, som likväl med erkännande
af do missbruk, hvilka framkallat detsamma, tillstyrkte, hufvudsakligen i
12
Lag-Utskottets Betänkande N:o 36.
enlighet med Lag-kommittéens förslag till Utsöknings-Balk, en förändring af förutnämnda
7:de kapitels 3 §, — en hemställan, som oek blef af Rikets Ständer
bifallen. Men sedan Kongl. Maj:t, pä grund af gjorda anmärkningar, vägrat sanktion
å detta Rikets Ständers beslut, väcktes vid påföljande riksdag, under upprepade
klagomål öfver det betydligen ökado antalet af sådana till fordringsegares
förfång diktade köpeafhand lingar om lösegendom, uti åtskilligo motioner, synnerligast
inom Bonde-Ståndet, förnyade framställningar i ämnet, i följd hvaraf Lagutskottet
utarbetade det förslag, som, af Rikets Ständer jemväl godkändt, blef lag
genom Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835, hvarigenom stadgades, att den, som
tillhandlade sig lösören och tillät att desamma finge i säljarens vård qvarblifva,
borde, såvida de skulle fredas från utmätning för säljarens skuld, upprätta skriftlig
afhandling om köpet, med förteckning å de köpta persedlarne och vittnens underskrift,
samt berörde handling, om egendomen funnes i stad, uppvisa inom åtta
dagar derefter, i Stockholm hos Öfverståtbållare-Embetets Kansli, och i Rikets
öfriga städer inför Rådstufvu-Rätt, för att i dess protokoll intagas, samt, om egendomen
funnes å landet, ej allenast inom berörde tid för Kronofogden i orten uppvisa
och i bestyrkt afskrift honom tillställa, utan ock, sednast vid det lagtima
ting, som näst efter en månad infölle, inför Härads-Rätten, till intagande i dess
protokoll, förete.
Man hoppades att genom den åt ifrågavarande köpslut sålunda beredda
offentlighet motverka deras användande för bedrägliga ändamål på samma gång
som gäldenären derigenom betogs möjligheten att på endast skenbara tillgångar
grunda eller underhålla sin kredit. Men redan vid den riksdag, till hvilken Ständerna
ånyo år 1840 sammanträdde, erfor man genom de motioner, flera till antalet
än förut, som af allmogens representanter från spridda delar af riket framställdes,
huru vanmägtig nämnde författning varit till förekommande af de förhatliga
lösöreköpen, hvilka man påstod hafva i många landsorter flerdubblats just i följd
af samma författning, den der tvertemot sitt syftemål beredt ej mindre en allmännare
kännedom om sättet att bedraga borgenärer, än äfven lättade utvägar att sådant
verkställa, Resultatet af de olika förslag i ämnet, som underställdes Lag-Utskottets
pröfning, blef ett dess tillstyrkande att upphäfva 1835 års Förordning och i stället
antaga en författning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förutnämnda af 1828
års Ständer beslutade förändring i 7 kap. 3 § Utsöknings-Balken; men förslaget
vänn icke inom Riks-Stånden den i Grundlagarne föreskrifna röstöfvervigt för att
blifva Rikets Ständers beslut.
Frågan var dock dermed icke fallen: den var ondast undanskjuten till nästpåföljande
eller 1844 års riksmöte, då en större mängd motioner än vid något
föregående riksmöte blefvo inom samtliga Riks-Stånden i ämnet väckte, föranledda
af det mer och mer öfverhandtagande missbrukandet af 1835 års omförmälda
förordning. Af de tvänne motsatta åsigtcr, sorn syntes hufvudsakligen hafva legat
till grund för de då gjorda framställningarne, nemligen dels att med bibehållande
af nyssberörda Kongl, förordning utstaka ytterligare föreskrifter, till de bedrägliga
aftalens förekommande, i enahanda syftning med de redan antagna, dels
ock att, med författningens upphäfvande, genom andra bestämmelser ersätta den i
lagstiftningen härutinnan befintliga brist, ansåg sig Lag-Utskottet till en början
höra omfatta den sednare och framlade för Rikets Ständer ett förslag, som i hufvudsak
öfverensstämde med det af 1840 års Lag-Utskott uppgjorda. Den motsatta
åsigten vann dock öfvervigt hos Rikets Ständer ocb, efter erhållen åter.
remiss, utarbetade Utskottet i enlighet dermed ett författnings-förslag, som, af
Lag-Utskottets Betänkande N:o 36.
13
Hikcts Ständer godkändt, genom Konungens sanktion vann kraft af lag och utgör
den i ämnet nu gällando Kongl. Förordningen den 20 November 1845.
Denna författning, som upphäfver 1835 års omförmälda Förordning, men
adopterar dess föreskrifter i afseende å första vilkoret för fredande vid utmätning
af lösören, som köparen låtit i säljarens vård qvarblifva, nemligen att skriftlig
afhandling om köpet skall vara upprättad, med förteckning å de köpta persedlarne
och vittnens underskrift, stadgar derjemte hufvudsakligen: i 1 §, att köparen skall
låta från predikstolen i kyrkan uti den församling, der säljaren bor, å nästa Söndag,
då Gudstjenst derstädes hålles, om samma afhandling uppläsa kungörelse,
upptagande säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeafhandlingen
blifvit uppgjord samt köpeskillingens belopp, öfver hvilket uppläsande bevis bör
tecknas å handlingen, hvarefter densamma bör, om egendomen finnes i stad, inom
åtta dagar efter kungörandet, uppvisas, i Stockholm hos Öfverståthållare-Embetets
Kansli, och i rikets öfriga städer inför Rådstufvu-Rätt, för att i dess protokoll
intagas, samt, om egendomen finnes å landet, ej allenast inom berörde tid för
Kronofogden i orten uppvisas och i bestyrkt afskrift honom tillställas, utan ock
sednast vid det lagtima ting, som näst efter en månad infaller, inför HäradsRätten,
till intagande i dess protokoll, företes; — i 2 §, att ÖfverståthållareFmbetcts
Kansli samt Rådstufvu- och Härcds-Rättér böra genast hos sig, till
allmänhetens kännedom, angående uppvisade och inprotokolierade köpeafhändlingar,
offentligen anslå kungörelser af enahanda innehåll, som ofvan är nämndt; —
i 3 §, att om af fordringsegare, vid utmätningstillfälle, göres jäf mot då företedd
köpeafhandlmg, som befinnes så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, han är
skyldig, derest han jäfvet fullfölja vill, att inom tro månader derefter instämma
såväl säljaren som köparen till domstolen i den ort, der godset finnes, vid äfventyr
att eljest vara all talan i ty mål qvitt; och skall godset stå i qvarstad, derest
sökanden, inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen, hos Konungens Befallningshafvande
i länet ställer full borgen för den kostnad och skada, som af
qvarstaden följa kan; — samt i 4 §, att utan hinder deraf, att med köpeafhandling
om lös egendom blifvit så förfaret, som här ofvan sagdt är, domaren äger
efter omständigheterna pröfva afhandlingens giltighet; och att köparen alltid är
pligtig, der fordringsegaren det äskar, att med ed betyga, att emellan honom och
säljaren är, på god tro, så tingadt och betaldt, som afhandlingen innehåller.
Härmed trodde man sig nu hafva erhållit tillräckligt noggranna formaliteter
och bestämmelser till betryggande af borgenärers rätt. Ofta, äfven inom representationen,
upprepade klagomål hafva dock ådagalagt, att äfven under den
tid af femton år, som efter författningens utfärdande förflutit, enahanda bedrägerier
som dc, man derigenom sökt förhindra, fortfarande egt rum; och de
framställningar, som vid innevarande riksdag skett och till Utskottets handläggning
öfverlemnats, vitsorda samma förhållande.
Dessa framställningar äro gjorda inom Högvördiga Preste-Ståndet af Herr
Kyrkoherden Otterström, med hvilken flera af Ståndets ledamöter instämt, samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Nils Olsson från Skåne,
hvilka båda motionärer fästat uppmärksamhet å det mer och mer öfverhandtagande
missbruket att endast till svekfulla tillställningar använda ifrågavarande författning
och den brist på kredit, som derigenom i landsorten uppstått, hvarjemte Herr
Kyrkoherden Otterström anmärkt, hurusom det blifvit en vana att å auktion inropa
varor på årskredit, för att dagen derpå intaga dem i en lösöreköpsafhandling,
äfvensom att anförda förhållanden högst väsendtligt förnärmade äfven deras rätt,
14
Lag-Utskottets Betänkande N:o 36.
som hade inteckning i gäldenärens fasta egendom, enär lösöreköpen borttogo all
den lösa egendomen, och tjcnstehjonslöncr, skatter m. m., således först måste utgå
af fastigheten. Motionärerne hafva derföre yrkat, Herr Kyrkoherden Otterström,
ätt ifrågavarande förordning måtte ”antingen totalt undanrödjas eller ock underkastas
grundlig revision,” och Nils Olsson, att nämnda förordning måtte ”till gällande
kraft upphäfvas.”
Härlörutan har Riksdags-fullmägtigen Ber Persson från Wermland, med
hänsyn till enahanda erfarenhet af författningens missbrukande, den förenämde
motionärer vitsordat, dock under erkännande af de fördelar, som genom samma
lag blifvit den mindre bemedlade beredde att kunna rädda sig från tillfällig penningeförlägenhet
och, utan försakelse af det nödvändiga, uppehålla sin kredit, i nämnda
författnings ställe föreslagit en annan i den syftning, att köpare al lös egendom,
den han tilläte qvarblifva i säljarens vård, skulle i förhållande till dennes
öfrige borgenärer i det försålda godset endast ega panträtt för den bestämda köpeskillingen
och derå från afhandlingens dag beräkna ränta. Sistnämnda motion, i
hvad den innefattar yrkande om en sådan författning, som nyss berördt är, har
utgjort föremål för Utskottets nästföregående Betänkande; så vidt den åter angår
upphäfvande af 1845 års omförm älda förordning, varder den besvarad genom det
utlåtande, som Utskottet nu går att afgifva.
Af den redogörelse för tillkomsten af ifrågavarande förordning, som sålunda
blifvit lemnad, visar sig huru mångå olika förslag i detta ämne varit väckta, äfvensom
huru efter hvarje lagstiftningsförsök, hvarom Konung och Ständer blifvit
ense, missbelåtenheten bland folket och osäkerheten i rättstillståndet, långt ifrån
att minskas, tvärtom alltmer tillvext. Man fann att under den fordna lagen missbruk
föröfvades, och man trodde orsaken dertill ligga i brist på kontroller. Man
började derföre lagstifta i sådan riktning: man föreskref offentliggörande af köp
om lösören och stadgade vissa formaliteter derför; men sveket tillgodogjorde sig
dem och förskansade sig bakom desamma. Man skärpte kontrollerna, ökade formaliteterna,
och man har endast gjort sveket alltmer oåtkomligt. Hvarje nytt
försigtighetsmått har icke blifvit annat än ett nytt skydd för bedrägeriet. Om
det i allmänhet kan antagas såsom en regel, att hvarje lag, som lätt och allmänneligen
gäckas, hvilar på en felaktig princip, — huru mycket mer gäller ej detta
här, då lagen befordrat just motsatsen af det, som den skulle verka, och satt nya
vapen i händerna på dem, som den skulle afväpna!
Man har begått tvänne fel: det ena att man stiftade lagen, det andra att
man ej redan upphäft densamma,
Och sjelfva lagstiftningen innebär ock ett dubbelt misstag: ett juridiskt och
ett moraliskt.
Den är ett juridiskt misstag; ty den stadgar en emot lagstiftningen i öfrigt
helt och hållet stridande princip, nemligen den, att dessa köpslut skola ej allenast
upprättas skriftligen, utan äfven på flerfaldiga sätt offentliggöras. ”Köp bör ske utan
tvång eller list, med säljarens och köparens goda ja och samtycke,” — sådan var
vår lags enkla och enda föreskrift i denna del, och detta gäller ännu, såvida ej
Lag-Utskottets Betänkande N:o 36.
15
köparen tillåter att egendomen, längre eller kortare tid, får i säljarens vård qvarblifva.
Är nu, i full enlighet med anförda lagbud, ett köp muntligen afslutadt,
och lemnar köparen derefter åt säljaren tillstånd att tills vidare behålla varorna, —
ty en sådan tillåtelse kan lika väl lemnäs efter som vid sjelfva köpet, — så blifver
köpeaftalet, fastän lagligen ingånget, mot tredje man utan verkan; man måste
derföre ingå ett nytt aftal under andra former, eller uppsätta det förra skriftligen,
anskaffa vittnen och iakttaga de i öfrigt föreskrifna formaliteter. Men är
detta fullgjordt, då hafva kontrahenterne ock för sig den presumtion, att allt är
ärligt, fastän de iakttagna formerna icke innebära någon garanti för aftalets riktighet.
Motsatsen måste bevisas, i stället för att, enligt den förra lagen, skyldigheten
att bevisa köpets verklighet åläg den, som från utmätning ville värja egendomen.
Yäl har man anmärkt, att denna lagstiftning gjort svek medelst antedaterade
köpeafhandlingar omöjliga. Detta är sannt; men dermed är löga eller intet
vunnet, ty sveket uppenbarar sig lätt på mångfaldigt andra sätt, och ifrågavarande
lagstiftning är i detta fall endast ett gif akt till bedrägeriet, — en anmaning
till detsamma att tänka på förhand. Måhända vill man ock finna en garanti uti
den ed, hvartill köparen, utan all bevisning, kan tvingas. Detta i viss mån våldsamma
stadgande, som ställer en redlig köpare på den misstänktes sida och hvarigenom
lagen sjelf kastar skuggan af half bevisning om oredlighet på just de aftal,
hvilkas bestånd den skall skydda, har ock visat sig vara utan synnerlig verkan,
måhända i följd af den stridighet, som äfven härutinnan röjer sig mot lagstiftningen
i öfrigt. Ingen cd fordras för att, enligt 17 kap. 2 § Handcls-Balken, ur
ett konkursho utfå förtrodt gods, ej heller för att genast få omhändertaga och behålla,
hvad helst man köpt. — Erinras hör ock, att en i lagen såsom ovilkorligen
föreskrifven edgång, — gällande för alla, som befinna sig i samma ställning, —
mindre väcker eftertanken och lättare fullgöres än en värjemålsed, som Domaren
ålägger efter en ransakning, hvarunder alla liknelser och omständigheter uppkallats
i dagen och blifvit framställda ej mindre för parten sjelf, såsom väckelse för
hans samvete, än äfven för allmänheten, såsom en ledning för den verksamt återhållande
allmänna opinionens domslut, Det vore en sådan ed, som Domaren i
dessa frågor kunde efter omständigheterna ålägga, i händelse ifrågavarande författning
ej funnes.
Men denna lagstiftning innebär äfven ett moraliskt eller, om man så vill,
national-ekonomiskt misstag. Lagstiftaren såg nemligen de öfverklagade missbruken,
men undersökte icke närmare roten dertill. Han misstänkte ej att denna
ofta kunde vara att finna i ett sedligt behof, hvilket, sökande sin tillfredsställelse,
icke fann andra former derför än osanningens och derföre, halft emot sin vilja,
råkade in på villovägar. Granskar man närmare beskaffenheten af de s. k. lösöreköpen,
skall man finna, att de samtlige, med få undantag, äfven då de icke äro
ett verk af det nakna sveket, likväl ej äro hvad de kallas och följaktligen borde
vara, nemligen köp, utan pantsättningar. Detta röjer omisskänneligen, att arbetaren,
näringsidkaren, jordbrukaren, ja, snart sagdt, alla samhällsklasser hade ett
behof att begagna lösegendom såsom säkerhet för försträckning, samt att, då lagstiftaren
underlåtit att stadga härtill erforderliga former, man nödgats på en omväg
söka uppnå sitt ändamål. Men härpå gaf man ej akt, utan man trodde missbruken
kunna förekommas genom skärpta kontroller. Nu må det väl medgifvas,
att då dessa köp äro förklädda pantförskrifningar, de kunna anses innefatta ett
jemförelsevis ringare moraliskt ondt, än då de äro på annat sätt diktade till borgonärers
förfång, ehuru de väl äfven i förra fallet, såsom förhindrande egendo
-
16
Lag-Utskottets Betänkande N:o 36.
mens offentliga försäljning-, förnärma öfrige borgenärers rätt. Men en osanning
blifver dock alltid osanning: äfven det mindre sveket är ett svek, och att på ringaste
sätt genom lagstiftningen gynna något sådant, är ett bland de vådligaste
misstag af alla. Det är äfven på sådan grund, som Utskottet anser ifrågavarande
författning böra upphäfvas. .För afhjelpande af det allmänna bebofvet, att under
skydd af lagen kunna såsom betalningssäkerhet använda lösegendom i större utsträckning
än nu är medgifvet, har Utskottet, genom sitt nästföregående Betänkande,
föreslagit införande af underpants-institutionen.
Men om 1845 års ifrågakomna författning nu skulle, i enlighet med Utskottets
åsigt, helt enkelt upphäfvas, så frågar man sig måhända, huru förhållandena
derefter skulle komma att gestalta sig. Hvad som med säkerhet kan genmälas
är det, att de ingalunda kunna blifva sämre än de nu äro, — och i
sådant fall voro det redan mycket vunnet genom att få en så irrationel lagstiftning
undanröjd. Men det är dock all anledning att antaga, att sedan just de
former, hvilka, så att säga, legaliserat oredligheten, blifvit undanryckta, och hinder
således icke deraf möter för domaren att, i enlighet med lagens grunder, pröfva
de för hvart särskildt fall skiftande olika omständigheter och lämpa domslutet derefter,
de öfverklagade missförhållandena skola allt mer försvinna. En verksam
afledare blifver ock utan tvifvel don föreslagna underpants-institutionen, om den i
lagstiftningen upptages. Härvid bör jemväl erinras, att vi nu mera äga, hvad vi
ännu år 1845 saknade, en strafflag mot bedrägeri, hvilkens ansvarsbestämmelser
ingalunda äro milda. Denna lag, en eller annan gång tillämpad på svekfulla köpeaftal,
skulle säkerligen betaga många andra lusten att försöka sådana tillställningar,
— och en strängare tillämpning af Utsöknings-Balkens föreskrifter, än måhända
före år 1835 var vanlig, skulle utan tvifvel göra osäkerheten i afseende å
beståndet af dylika köpeaftal så stor, att högst få skulle vilja ingå en sådan transaktion,
helst den äfven kunde medföra en allvarsam kriminel påföljd. Att förhindra
allt svek, är deremot icke för någon lagstiftare möjligt. — Så vidt Utskottet
har sig bekant, finnes ej holler i någon främmande lagstiftning en institution, som
motsvarar den genom ifrågavarande förordning, stadgade; och är Utskottet af den
öfvertygelse, att samma förordning genom de från lagstiftningen om köp i allmänhet
avvikande grunder, hvarpå den hvilar, jemväl medför den olägenheten att menligt
inverka på lagskipningen.
Utskottet hemställer alltså,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta en författning, hvar
igenom
förklaras att Kongl. Förordningen i afseende på handel
om lösören, sorn köparen låter i säljarens vård qvarblifva, den 20
November 1845, upphört att vara gällande, utom i afseende å de
köp, med hvilka före den nya författningens kungörande blifvit
så förfaret, som i nämnde Kongl. Förordning stadgas.
Stockholm den 19 Juni 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 36.
17
Reservation:
af Herr Lagerbjelke, G. O.: ”1 Utskottets tillstyrkande, att Kongl. Förordningen
den 20 November 1815 rörande handel om lösören, som i säljarens vård qvarblifva,
måtte varda upphäfven, har jag icke ansett mig kunna instämma, emedan de lagens
föreskrifter i ämnet, som derefter återstå i 7 Kap. Utsöknings-Balken, nemligen
att vid utmätning annan mans gods ej må i mät gå, och att om tvist uppstår
om det, som vid utmätning undantagas bör, Konungens Befallningshafvande
skall förvisa saken till Domaren, der skäl till jäf äro, och emellertid sätta godset
i qvarstad, synts mig vara allt för litet betryggande för en någorlunda jemn gång
af utmätningsväsendet, och nu, sedan sättet att uppgöra lösöreköps-afhandlingar är
mera kändt än fordom, skola i högre grad än förr, innan särskilda stadgauden om
så beskaffad handel tillkommo, framkalla de missbruk och de klagomål, som föranledde
denna lagstiftning.
Det må väl medgifvas, att de föreskrifter, som i nämnde förordning äro
gifne, icke äro de mest ändamålsenlige, och att de, som förekomma i Lag-Beredningens
förslag till Utsöknings-Balk i 4 Kap. 7 §, om skyldighet för den,
som påstår äganderätt till gods i bo, der utmätning skall ske, att inom viss tid
ställa borgen och instämma talan samt om påföljd för underlåtenhet i berörda
hänseenden, äro tjenligarc; men förordningens stadganden betrygga åtminstone i
någon mån bättre, än Utsöknings-Balkens i gällande lag, fordringsägarens rätt.
Om sistnämnda stadganden åter ensamme qvarstå, blir otvifvelaktigt följden
att, då vid utmätning en köpe-afhandling om gäldenärens lösegendom företes, i form
så upprättad, att, om den anginge fast egendom, den måste tagas för god, densamma
äfven kommer att anses såsom tillräckligen bestyrkande öfvergången af
äganderätt till lösegendom, så att densamma, såsom annan man tillhörig, icke kan
tagas i mät, Då har fordringsägaren ingen annan utväg än att sjelf klaga hos Konungens
Befallningshafvande. Tages egendomen i mät, klagar åter köparen och
får måhända utmätningen upphäfven. I begge fallen kan emellertid, om lagens
föreskrifter i öfrigt iakttagas, utmätningen ej gå fort, förr än Domaren afgjort
äganderättsfrågan; och då bevisning om köpeaftalets verklighet endast i yttre
hänseende fordras, är densamma också lättare åstadkommen, än då köparen har
skyldighet med ed betyga, att emellan honom och säljaren är på god tro så tingad
t och betaldt, som afhandlingen innehåller.
Om än lagförslaget om underpant skulle blifva antaget, torde dock den
säkerhet, som derigenom kan beredas fordringsägare, befinnas vara förenad med
så mycken kostnad och osäkerhet för honom, att mången finner större uträkning
vid att med gäldenären träffa aftal om köp och återköp af hans lösa egendom, aftal,
hvilkas laglighet väl ingen lärer betvifla.”
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Å/d. 18 Häft.
3
STOCKHOLM, tryckt I103 Isaac Marcus, 1860.
Lag-Ut skottets Betänkande N:o 37.
I
mT:o 3*.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Juni 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändrad lagstiftning angående
förmyndarevården.
Dessa till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade motioner hafva blifvit väckta
inom llöglolliga Ridderskapet och Adeln af Herr Grefve Löwenhielm, Carl, och
Herr Dalman, W. F., samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen
A. W. Uhr från Nerike.
Af dessa motionärer har Herr Grefve Löwenhielm anfört: att det väl stöde på
papperet, att domstol vore skyldig hafva ett slags öfverinseende öfver alla inom dess
domvärjo varande kurateler, men att då den tid, domarekallets utöfning toge i anspråk,
ej medgåfve en så beskaffad uppsigt, så inträffade det ofta att kuratorer på
sådant sätt handhade myndlingens egendom, att den vid redogörelsens stund vore förstörd
eller så intrasslad i förmyndarens egna rubbade affärer, att värdet deraf förgäfves
söktes i hans bo; att det, enligt motionärens förmenande, blott funnes ett medel
att afhjelpa detta onda, nemligen det att följa Tysklands exempel, der i hvarje landskap
eller provins vore inrättad en pupillkammare, som dels toge i förvar alla till
boet hörande säkerhetshandlingar, kapitaler och juveler m. m., hvaraf myndlingen ej
vore i behof förr än han uppnått myndighetsålder, dels förvaltade och förräntade alla
myndlingens för hans uppfostran och underhåll icke nödvändiga inkomster, dels gåfve
ett lämpligt årligt anslag åt specialförmyndaren till bestridande af nyssnämnda utgifter,
samt af honom infordrade årlig räkning öfver alla myndlingens inkomster, såvida denne
hade egendom, som borde förvaltas, och särskild räkning öfver alla för myndlingens
uppfostran och underhåll gjorda utbetalningar; att en sådan pupillkammare, som borde
bildas af allmänt aktade män, hvilka till uppdragets emottagande förklarade sig
villiga och skulle åtnjuta arfvode af t. ex. * procent af det förvaltade godsets inkomster,
här i riket syntes lättast kunna förenas med Hypoteksbanks-direktionerna, som
derigenom erhölle en välförtjent inkomst och på hvars ledamöter, om de genom någon
viss åt dem anslagen lön kommo i kategorien af embets- och tjenstemän, lagen
ägde sin fulla tilllämplighet, när deraf gjordes behof; att det blefve godt tillfälle för
lith. till 11 St. Prol. 1859 & 1860. 7 Samt. 1 Afd. 19 Häft. 1
2
Lag-UtslwUcts Betänkande N:o 37.
Hypotelssbankerna att genast förränta de medel, deras Direktioner, såsom pupillkammare,
ägde att uppbära, och att dessas tid ej omåttligen toges i anspråk af för—
myndarcvårds-göromålen, då det vore lätt alt så ordna pupillredogörelsen, att den inträffade
samtidigt med Direktionernas eljest påkallade sammanträden; alt adelsklassen
väl vore i förmynderskapsärender hänvisad till Hof-rätt såsom forum privilegiatum,
men att i en fråga af så allmänt och vigtigt interesse ingen ståndsskilnad borde
förefinnas, då det deremot skulle stå enhvar, som ägde rätt att efter sig nämna förmyndare,
fritt att afsäga sig pupillkammarens biträde, i hvilket fall han sjelf ägde
skulden, om hans åt annan person lemnade förtroende blefve sviket; och har motionären
på grund häraf hemställt, »det ville Rikets Ständer underdånigst hos Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Majit i nåder, till nästkommande riksmöte, läte af sakkunnige
män ett förslag uppgöras till inrättande af Provincial-pupillkammare och dervid
nödiga reglementen och stadgar.»
Herr Dalman åter har, efter det den på sednast församlade Ständers underdåniga
begäran af Kongl. Maj:t förorduade Kommitté för utarbetande af förslag till
ny Konkurs-lag och förändrad lagstiftning i andra dermed sammanhängande ämnen,
jemväl afgifvit förslag till »Förordning angående tillsyn å förmyndares förvaltning af
omyndigs egendom», yrkat antagande af nämnde förslag, hvilket är af följande lydelse:
»Med upphäfvande af 23 Kap. 1 § Ärfda-Balken, sådan den lyder i Kongl.
Förordningen den 19 Maj 1845, äfvensom i 2 § i samma Kapitel, stadgas som följer:
§ *•
Förmynderskap stånde under vårdnad af den Rätt, hvarunder den omyndigas
fader, der han död är, vid dödsfallet lydt eller, om han lefver, sitt hemvist häfver:
lefver fader, men är annan till förmyndare förordnad, eller har den, som uppnått
myndiga år, blifvit under förmyndare ställd; lyde förmynderskapet under den Rätt,
som förmyndare förordnat.
Finner, i följd af gjord framställning, Rätten synnerliga skäl vara för handen,
att vårdnaden af förmynderskap öfverflyttas å den Rätt, hvarunder den omyndiga har
sitt hemvist; meddele derom beslut och gifve det den andra Rätten tillkänna: behålle
dock, till dess det skett, den vårdnad, som sagd är.
§ 2.
Rätten i stad och Domaren å landet hålle öfver förmynderskap särskild förteckning,
utvisande de omyndigas födelseår samt förmyndares namn och hemvist.
S 3-
Stad välje gode män, en eller flera, att hafva tillsyn å förmynderskap inom
staden; och varde, då sådan god man vald är, det Rätten tillkännagifvet.^ Å landet
höre tillsynen öfver förmynderskap Sockne-nämndeu till. ,
Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.
3
§ 4.
Förmyndare skall, för hvart år, afsluta räkning öfver allt det lian har om händer,
.med uppgift af den säkerhet, hvaremot den omyndigas reda penningar utsatta
äro, och ingifve, vid årets slut, den räkning, jemte ett utdrag derur, innehållande
summarisk uppgift af den omyndigas behållning, så i fast som lös egendom, till gode
männen eller Sockne-nämnden. Det utdrag, hvarom nu sagdt är, skall, försedt med
gode männens eller Sockne-nämndens intyg, att förmyndareräkning jemväl allemnad
blifvit, till förmyndaren återställas och af honom ingifvas i stad till Hättens Ordförande
eller den, som å Rättens vägnar handlingar emottaga bör, före den 1 September,
och å landet till Domaren före eller sednast å första rättegångsdagen af sista tinget
året näst efter det, då räkningen afslutas bort. Sker det ej; förelägge Rätten förmyndaren,
vid lämpligt vite, att sin omförmälda skyldighet fullgöra, och förfare i öfrigt
efter omständigheterna.
Ofver hvad sålunda förekommit, skall anmärkning göras i den förteckning,
hvarom ofvan är stadgadt.
§ 8.
Gode män och Sockne-nämnd åligge, att inkommen förmyndareräkning granska
och, om de finna att förmyndare den omyndigas egendom ej rätteligen förvaltat,
derom skyndsamligen göra anmälan hos Rätten, som af omständigheterna pröfvar,
huruvida annan förmyndare förordnas må. Anse gode män eller Sockne-nämnd nödigt,
att förmyndaren lemnar inteckning eller annan säkerhet för de medel, som hos
honom innestå; anmäle det ock för Rätten; och förordne derom Rätten, efter förmyndarens
hörande, såsom nödigt och skäligt pröfvas.
§ 6.
Den omyndigas fränder äge att hos gode män eller Sockne-nämnd taga del
af förmyndareräkning; och äge de i afseende derå samma rätt, som i 5 § omförmäles.
Ar omyndig till de år kommen, att han sjelf finna kan, det förmyndaren ej
yäl hans egendom förvaltar; stånde ock honom fritt att det hos Rätten angifva.
§ 7-
Till gode män eller Sockne-nämnd varde, såsom arfvode, af förmyndare inbetaldt
ett för hundrade af den omyndigas räntor eller inkomster.
§ 8.
I afseende å de förmynderskap, som äro under Hof-rätts vårdnad, gälle för
Hof-rätt hvad här ofvan blifvit om annan Rätt eller Domaren å landet stadgadt.
§ 9
Der förmyndarekammare finnes, lände hvad derom särskildt stadgadt är till
efterrättelse.»
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.
Slutligen har Iliksdags-fulluiägtigen Uhr, jemte det han väckt fråga om vissa
förändrade föreskrifter rörande den speciela förvaltningen af omyndigas egendom,
hvilka ämnen Utskottet likväl ansett icke böra sammanblandas med föremålet för nu
ifrågavarande lagstiftning om den allmänna tillsynen öfver nämnda förvaltning, andragit,
att det väl vore i lag bestämdt, det hvarje församling ägde utse en eller flera
personer, alt, med närmaste fränder tillerkänd rätt, tillse att de omyndigas gods riktigt
förvaltades, men att få församlingar ansett berörda lagbud innefatta ovilkorlig
skyldighet till utöfvande af sådan tillsyn och derföre åsidosatt densamma. Motionären
vore dock öfvertygad, det nämnda tillsyn vore af behofvet påkallad, fastän detta behof
ofta vore doldt intilldess tillsyningsmännen blifvit tillsatte och trädt i full verksamhet.
Inom den församling, motionären tillhörde, hade tillsyningsmän öfver förmyndarevården,
straxt efter Förordningens kungörande derom, väl blifvit valde; men
föga hade dermed uträttats förr än dessa tillsyningsmän blifvit förenade med Socknenämnden,
såsom en dess afdelning för förmyndareärenden. Då hade likväl denna institution
visat sig medföra ofantligt stor nytta samt föranledt upptäckande af många
och stora fel såväl i arfskiften som förmyndareräkningar, hvilka fel derigenom blifvit
rättade och till stor del varit af beskaffenhet, att de utan sådan granskning sannolikt
aldrig skulle blifvit uppdagade. Motionären har alltså föreslagit:
l:o »att hvarje församling skall utse tillsyningsmän öfver förmyndarevården,
så många som distriktets vidd eller der inom boende personers lämplighet och andra
förhållanden kunna föranleda;
2:o Skulle flera socknar vilja förena sig att ställa dessa tillsyningsmän under
en gemensam Ordförande, stånde det dem fritt.
3:o Att det skall åligga hvarje förmyndare, utom hvad i lag dessutom är
föreskrifvet,
a) att sedan arfskifte blifvit upprältadt genast förevisa detsamma för tillsyningsmännen
på det de fel deri, som af dem kunna upptäckas, må kunna lättås genom
klander derå inom laga tid, derest godvillig rättelse ej sker.
b) att sä fort arf utfaller antingen öfverlemna penningarne till tillsyningsmännen
kontant, eller förbindelse derå, försedd med sådan borgen, som af dem kan godkännas,
vare sig att förmyndaren sjelf vill låna penningarne eller de innestå hos någon
sterbhusdelägare eller förmyndaren dem till annor man utlånat.
c) Förmyndare, som sjelf utlånat eller innehafver pupillens kontanta tillgångar,
skall årligen afsluta räkning och, der så fordras, densamma till tillsyningsmännen aflemna
för granskning oell vederhäftighetens pröfvande; fordras det ej, bör den dock
ovilkorligen hvart 3:dje år allemnas.
4:o Tillsyningsmännen, hvilka ifrån Domaren böra kostnadsfritt få uppgift
första gången på alla förmynderskap i distriktet och derefter vid hvarje Tings slut å
förekomna tillökningar eller förändringar, böra hafva en allvarlig uppmärksamhet å
förmyndarevården, tillhandagå förmyndare med råd och upplysningar, granska arfskif
-
Lag-Utskottets Betänkande N:u 37.
ten och räkningar med dithörande verifikationer, pröfva säkerheten för de medel, som
af förmyndare innehafves eller af dem utlånta äro, anmäla och beifra de fel, som
upptäckas, derest de ej godvilligt rättas, föranstalta att sådana personer varda satta
under förmyndare, som af en eller annan orsak deraf äro i behof, äfvensom att vårdslösa
och odugliga förmyndare varda ifrån förmynderskapet skilda och andra lämpiiga
dertill föreslagna, utlåna mot fullgod säkerhet de penningar, som af förmyndare till
dem aflemnas, föra ordentlig bok och afräkning ej allenast öfver de förmynderskap,
der penningarne lill dem blifvit insatta, utan äfven upptagande behållningen vid bokslutsdagen
och säkerheten i borgen eller inteckningar för de medel, som af lörmyndarne
förvaltas; de skola äga att vid vite, ej öfverstigande 15 R:dr R:mt, af försumliga
förmyndare infordra redovisning.
Årligen skall ordentlig revision hållas och berättelse afgifvas.
Ledamöterna torde kunna ombytas hvartannat år, på sätt med Sockne-nämnd
är föreskrifvet och sålunda ej behöfva någon aflöning; men för det särskilda besvär,
som kassaförvaltning, bokföring m. m. medför, torde någon ersättning böra bestämmas.»
Vården af omyndigas rätt var i äldre tider uteslutande öfverlemnad åt familjens
och slägtens omsorg. Denna grundsats Lief ock i 1754 års lag hufvudsakligen
bibehållen. Enligt 23:dje kap. 1 § Ärfda-Balken, sådan den ursprungligen lydde,
var granskningsrätten i afseende å förmyndareräkningen ensamt förbehållen den omyndigas
nästa fränder, och först i händelse händer ej funnos eller de vägrade att sådan
granskning sig åtaga, ägde Domaren förordna någon annan i deras ställe. Domarens
administrativa befattning med förmyndarevården inskränkte sig i öfrigt till öfvervakande
af förmyndares tillsättande för dem, som deraf vore i behof. Ytterligare föreskrift
härom meddelades genom Kongl. Förordningen den 31 Maj 1795, deri det
ålades Häradshöfdingarne att hafva noga och tillbörlig vårdnad derå, att omyndiga
blcfvo med förmyndare försedda, samt Presterskapet alt för sådant ändamål till hvarje
lagtima Ting lemna uppgift på de inom församlingen timade dödsfall. Förmyndarekammare
inrättades i Stockholm redan år 1697, och sådana institutioners myndighet
i förmvndaremål blef ock, hvad städerna beträffade, i 6 Kap. Rättegångs-Balken
erkänd; men i högst få städer inom riket har samma institution hitintills vunnit
insteg.
Sedan erfarenheten tillräckligt ådagalagt vådan för de omyndiga af att oj från
det allmänna åtnjuta mera omfattande skydd, började man åter egna lilligare deltagande
åt detta ämne. Dervid har man dock utgått från tvänne olika synpunkter,
i det en del förfäktat den mening, som ansett det åsyftade ändamålet blott kunna
ernås genom inrättandet af Förmyndarekamrar, andra åter understödt den åsigt, enligt
hvilken det vore tillfyllestgörande att ställa den enskilda förmyndareutöfningen under
allmänt inseende och kontroll. Den förra vägen erkändes redan af de vid 1834 års
r,
Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.
riksmöte församlade Stander vara den lämpligaste att beträda; men den Kommitté,
ät hvilken Kongl. Maj:t, pä samma Ständers begäran, uppdrog att utarbeta förslag
angående Förmyndare-kammares organisation och åligganden, sökte i underdånigt utlåtande
visa, att inrättandet af sådana kamrar icke vore of behofvet påkalladt eller
kunde verkställas utan att medföra olägenheter. Kongl. Proposition i ämnet uteblef
ock vid 1840 års riksdag och först vid Ständernas nästpålöljande sammanträde, år
1844, bragtes saken af båda Statsmakterna ånyo till lif. Fastän man äfven då ansåg,
att den största säkerhet skulle beredas de omyndiga genom införande af Förmyndarekamrar,
dock endast i egenskap af kommunal-anstalter, trodde man likväl tiden derför
ej vara inne, och följden af de öfverläggningar, som öfver ärendet höllos, bief
antagande af Kongl. Maj:ts förslag, i enlighet hvarmed Kongl. Förordningen den 19
Maj 3 845 utfärdades och gaf förändrad lydelse åt såväl 20 Kap. 7 §, som 25 Kap.
1 <§ Ärfda-Balken. Genom nämnda förordning stadgades, att stad, socken och härad
skulle äga utse gode män, en eller flera, att hafva tillsyn öfver förvaltningen af dithörande
omyndigas egendom och utöfva enahanda granskningsrätt, som vore närmaste
fränder tillagd; — och dermed var steget sålunda taget att åt kommunerna inrymma
rättighet till ingripande i förmyndarevården. Redan vid den riksdag, som börjades
året 1850, hade det dock hunnit visa sig, att verkligheten ej motsvarat den nytta,
man genom vidtagandet af berörda åtgärd väntat sig. Flera röster höjde sig derföre,
hvilka med tillkännagifvande, huruledes kommunerna uraktlåtit alt, i enlighet med
förutnämnde lagstadgande, taga befattning med uppsigten öfver förmyndare-förvaltningen,
yrkade antingen inrättande af Förmyndarekamrar, eller ovilkorligt påbud för kommunerna
att kontrollera den enskilda förmyndarevården. Dessa framställningar föranledde
dåvarande Lag-Utskott att, med omfattande af det sednare alternativet, föreslå
Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan om utarbetande af
förslag till ordnande af förmyndareväsendet, i enlighet med vissa uppgifna grunder;
men denna Utskottets hemställan vann ej tillräcklig framgång hos representationen,
hvars pröfning frågan ej heller sedermera varit underställd förr än genom nu gjorda
framställningar.
Lika med motionärerna anser Utskottet, att rätts-säkerheten för de omyndiga,
i afseende å förvaltningen af deras egendom, ingalunda är betryggad genom nu gällande
lagstiftning, — och riktigheten af denna åsigt torde beklagligen af den dagliga
erfarenheten bestyrkas. Förändrade föreskrifter äro således af nöden, och Utskottet
tvekar icke att dervid utgå från den redan i 1845 års omförmälda författning antydda
och med utvecklingen af vårt samhällsskick i öfrigt jemväl öfverensstämmande
grundsats, att uppdraga tillsynen öfver förmyndarevården åt kommunerna. Men hvad
som genom nyssnämnde förordning var för kommunerna en rättighet, — ty något
annat synes ordet »äga» på delta ställe ej innebära, — bör förvandlas till en pligt,
och äfven omfånget för kommunernas verksamhet härutinnan har Utskottet trott böra
utvidgas.
Lag-Ulskottets Betänkande N:o 37.
7
Vid meddelande af de närmare föreskrifterna har Utskottet haft att välja emellan
tvänne alternativer: å ena sidan Herr Grefve Löwenhielms förslag, och å den andra
Herr Dalmans och Riksdags-fullmägtigen Uhrs.
Herr Grefve Löwenhielm önskar införande af ordentliga Förmyndarekamrar,
af hvilka en hvar till och med skulle omfatta ett helt län samt sjelf omhänderhafva
och förvalta hvad af de omyndigas egendom ej erfordrades till deras underhåll och
uppfostran. Erkännande vinsten för de omyndige af sådana institutioner, anser dock
Utskottet icke möjligt att nu införa desamma. Hvarje frö, hvarje tillstymmelse dertill
saknas nemligen för närvarande på de aldraflesta ställen, och skall en ny institution
erhålla betydelse och lifskraft, måste den sammanlänkas vid något förut bestående
eller, rättare, vara en utveckling af detta. För öfrigt synes det vidsträckta
omfång, motionären föreslagit för hvar särskild Förmyndarekammares verksamhet, nemligen
förmyndarevården inom ett helt län, mer egnadt att qväfva än lifva kommunalandan
till förmån för dessa institutioner; ty i dessa fall skulle utan tvifvel intresset
slappas med afståndet från myndlingarne och obekantskapen med förmyndarne. Beträffande
äter förslaget, att förena pupilkammare med hypoteksbankerna, så synes
detta så mycket mindre kunna ifrågakomma, som dessa banker äro helt och hållet
enskilda föreningar, hvilka, ej i lag påbjudna, ej heller finnas öfverallt och i allt fall
ingalunda kunna af lagstiftaren tillförbindas att fullgöra sådana uppdrag som de ifrågavarande,
— hvadan Utskottet hemställer,
att Herr Grefve Löwenhielms omförmälda motion icke måtte bifallas.
Deremot har Utskottet funnit de af Herr Dalman och Riksdags-fullmägtigen
Uhr framställda förslag, hvilka ej till sina hufvudgrunder från hvarandra väsendtligen
afvika, vara förtjenta af uppmärksamhet, enär, genom antagande af dessas principer,
en lämplig början synes göras till ett än fullständigare ordnande af förmyndareväsendet
och en möjlighet beredas för organiserande i framtiden af ordentliga Förmyndarekamrar.
Men på det den institution, som i dessa förslag afses, måtte kunna fritt
och sjelfständigt ytvecklas, allt efter som olika lörhållanden kräfva, och icke intvingas
i former, som kunde qväfva dess verksamhet och förslappa kommunernas möjligen
vaknande intresse derför, synes hufvudsakligen endast de yttre konturerna af denna
institution eller dess yttersta gränslinier böra i lagen uppdragas och smärre reglementariska
föreskrifter, så vidt möjligt är, undvikas. Detta är ock en tanke, som genomgår
ofvan omförmälde Kommilterades, af Herr Dalman upptagna förslag, och Utskottet
har funnit sig hufvudsakligen böra gilla dettas innehåll.
Såsom af delta förslag synes, uppdrager det tillsynen öfver förmynderskap i
stad åt gode män och å landet åt Sockne-nämnden, hvaremot Riksdags-fullmägtigen
Uhr föreslagit tillsättande af särskilda gode män äfven å landet. Nu är det visserligen
å ena sidan sannt, att Sockne-nämnderna utvecklat en verksamhet och vunnit en
betydelse, som de icke ägde i början af sin tillvaro, äfvensom att de jemväl visat
intresse för vården af dens angelägenheter, som de ansett icke kunna sjelf råda öfver
s
Lag-Ut skottets Betänkande N:o 37.
sitt gods, i så mätto att de icke sällan hos Ilärads-rätterna yrkat personers försättande
i omyndighetstillstånd, hvarförutan jemväl bör erinras, att brist pä tid och
arbetskrafter för dessa myndigheter icke gerna kan förutsättas, enär, enligt Förordningen
om Sockne-nämnder, antalet af ledamöter i desamma är obegränsadt och de
jemväl äga rätt att fördela sig på afdclningar för handläggning af särskilda mäl, så
att intet hinder finnes i lag för en Sockne-nämnd att, om tillsynen öfver förmynderskap
dem ålades, öfverlemna bestyret dermed åt en särskild afdelning af Nämnden.
Men å andra sidan får det ej heller förgätas, att man utgår just från den åsigten,
att gifva kommunerna så stor frihet som möjligt att ordna sin ifrågavarande verksamhet
efter olika förhållandens kraf, och att någonstädes omständigheter kunna inträffa,
hvilka göra det för en Socken önskvärdare att få tillsätta särskilda gode män
för inseende öfver förmyndarevården, än att uppdraga detta åt Sockne-nämnderna.
Utskottet har derföre volt, att äfven medgifva gode mäns förordnande å landet, men
föreslagit, att, om gode män ej der äro valde, ifrågakomne tillsyn Aligger Socknenämnden.
Och har Utskottet derjemte ansett sig böra hemställa, att flere Socknar
mätte få om gemensamma gode män sig förena.
I afseende å förslagets detaljer må här erinras: vid 1 §, att den löser en
fråga af vigt, men som för närvarande är mycken tvist underkastad, nemligen frågan
om rätt domstol i förmyndaremål, och att det föreslagna stadgandet, på samma gång
det öfverensstämmer med en åsigt, som i lagskipningen ofta sökt göra sig gällande,
tillika synes vara det för de omyndiga mest betryggande; — vid 4 §: att bevis öfver
fullgörande af den här gifna föreskrift om inlemnande af ett utdrag af förmyndareräkning,
i stad till Rättens ordförande eller den, som, å Rättens vägnar, handlingar
emottaga bör, och å landet till Domhafvanden, så mycket mindre behöfver utlösas,
om förmyndaren det ej äskar, som inlemnandet icke sker inför Rättens protokoll
och anteckning derom ej heller göres i protokollet, utan i den särskilda förteckningen
öfver förmynderskap, hvarom i 2 § är stadgadt; — samt vid 7 <§: att
den här, såsom arfvode till gode män eller Sockne-nämnd, föreskrifna en procent
icke utgår af den omyndiges kapital, utan endast af räntan å kapitalet, samt följaktligen
är så ringa att den ej kan kännas tryckande för myndlingen, hvaremot sammanlagda
beloppet af dessa afgifter för alla förmynderskapen möjligen kan uppgå till
en summa, som nöjaktigt ersätter gode männen eller Sockne-nämnden för ifrågavarande
besvär.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
det ville Rikets Ständer för sin del besluta en författning angående tillsyn
å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom, så lydande:
»Med upphäfvande af 25 Kap. i § Arfda-Balken, sådan den lyder
i Kongl. Förordningen den 49 Maj 1845, äfvensom af 2 § i samma
kapitel, stadgas som följer:
§ '•
Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.
9
§ *•
Förmynderskap stånde under vårdnad af den Rätt, hvarunder den omyndigas
fader, der han död är, vid dödsfallet lydt eller, om han lefver,
sitt hemvist häfver: lefver fader, men är annan till förmyndare
förordnad, eller har den, som uppnått myndiga år, blifvit linder förmyndare
ställd; lyde förmynderskapet under den Rätt, som förmyndare
förordnat.
Finner, i följd af gjord framställning, Rätten skäl vara för handen,
att vårdnaden af förmxjnderskap öfverflyttas å den Rätt, hvarunder
den omyndiga har sitt hemxAst; meddele derom beslut och gifve
det den andra Rätten tillkänna: behulle dock, till dess det skett,
den vårdnad, som sagd är.
§ 2.
Rätten i stad och Domaren å landet hålle öfver förmynderskap särskild
förteckning, utvisande de omyndigas födelseår samt förmyndares
namn och hemvist.
§ 5.
Stad välje gode män, en eller flera, att hafva tillsxjn å förmynderskap
inom staden; och åligge Magistraten att om valet besörja. A
landet äge socken, eller flera socknar gemensamt, att gode män, som
s.agdt är, för tillsynen å förmynderskap utse: sker det ej; höre sådan
tillsyn Soclcne-nämnden till.
Då god man vald är, varde det Rätten eller Domaren tillkännagifva.
§ *
Förmyndare skall, för hvart år, afsluta räkning öfver allt det han
Itar om händer, med uppgift af den säkerhet, hvaremot den omyndigas
reda penningar utsatta äro, och ingifve, vid början af följande år, den
räkning, jemte ett utdrag derur, innehållande summarisk uppgift af dm
omyndigas behållning, så i fast som i lös egendom, till gode männen eller
Soclcne-nämnden. Det utdrag, hvarom nu sagdt är, skall, försedt med
gode männens eller Sockne-nämndens intyg, att förmyndareräkning jemväl
aflemnad blifvit, till förmyndaren återställas och af honom inyifvas
i stad till Rättens Ordförande eller den, som å Rättens vägnar handlingar
emottaga bör, före den 1 September, och å landet till Domhafvanden
före eller sednast å första rättegångsdagen af sista tinget året
näst efter det, då räkningen af slutas bort, eller, der allenast ett ling
Ihh till R. St. Brot. 1S5!> * 1800. 7 Sami. 1 Afd. 17 Raft. 2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.
om året hålles, före slutet af samma ting. Sker det ej; jÖrelägge Rätten
förmyndaren, tid lämpligt vite, att sin omförmälde skyldighet fullgöra,
och förfare i öfrigt efter omständigheterna.
Öfver hvad sålunda förekommit, skall anmärkning göras i den förteckning,
hvarom ofvan är stadgadt.
% 5-
Gode män eller Sockne-nämnd åligge, att inkommen förmyndareräkning
granska och, om de finna att förmyndare den omyndigas egendom
ej rätteligen förvaltat, derom skyndsamligen göra anmälan hos
Rätten, som af omständigheterna pröfvar, huruvida annan förmyndare
förordnas må. Anse gode män eller Sockne-nämnd nödigt, att förmyndaren
lemnar inteckning eller annan säkerhet för de medel, som hos
honom innestå; anmäle det ock för Rätten; och förordne derom Rätten,
efter förmyndarens hörande, såsom nödigt och skäligt pröfvas.
% 6-
Den omyndigas fränder åge att hos gode män eller Sockne-nämnd
taga del af förmyndareräkning; och äge de i afseende derå samma
rätt, som i 5 § omförmäles. Ar omyndig till de år kommen, att han
sjelf finna Iean, det förmyndaren ej väl hans egendom förvaltar; staude
oclc honom fritt att det hos Rätten angifva.
§ 7.
Till gode män eller Sockne-nämnd varde, såsom arfvode, af förmyndare
inbetaldt ett för hundrade af den omyndigas räntor eller inkomster.
§ *•
I afseende å de förmynderskap, sorn äro under Hof-rätts vårdnad,
gälle för Hof-rätt hvad här ofvan blifvit om annan Rätt eller Domaren
å landet stadgadt.
%
Der Förmyndarekammare finnes, lände hvad derom särskildt stadgadt
är till efterrättelse.»
Stockholm den 21 Juni 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.
11
]*:«> 38.
Ank till Exp.-Utsk. den 25 Juni 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i vissa delar af
'17 kap. Handels-Balken och andra författningar, rörande borgenärers
rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom.
Sedan den Kommitté, som, i enlighet med Rikets sednast församlade Ständers
underdåniga begäran, varit af Kongl. Maj:t nedsatt för att utarbeta förslag till
ny Konkurs-lag och förändrad lagstiftning i andra dermed sammanhang ägande ämnen,
jemväl afgifvit förslag till förändring i vissa delar af gällande förmånsrätts
ordning,
så har, uti ett till Höglofliga Ridderskapet och Adeln ingifvet memorial, som
blifvit till Lag-Utskottet remitteradt, Herr Dalman, TU. F., yrkat antagande af sistnämnde
förslag, hvilket, jemte öfrige af nämnde Kommitté utarbetade, blifvit på allmän
bekostnad tryckt, för att bland Riks-Ståndens ledamöter utdelas.
Det vigtigaste momentet i detta förslag är den dermed åsyftade förändring i
8 § af 17 kap. Handels-Balken, så att fordran, som är intecknad i fastighet, alltid
skulle tilläggas förmånsrätt till betalning ur den intecknade fastigheten framför den
skuld, hvari fastighetsägaren, såsom förmyndare eller uppbördsman, kan häfta. Deri
intecknade skuldens företrädesrätt framför barna-arf och uppbördsmedel är nemligen,
enligt gällande lag, endast vilkorlig eller beroende deraf, att intecknandet skett förr
än gäldenären blef förmyndare eller uppbördsman.
Olägenheterna af den tysta förmånsrätt, som sålunda kan helt och hållet tillintetgöra
verkan af en vunnen inteckning och derigenom så godt som upphäfver begreppet
om real-säkerhet, hafva ofta blifvit öfverklagade, och denna klagan blifver
allt allmännare och högljuddare vid jordbrukets och industriens framåtsträfvande samt
deraf alstrade behof af kapitaler. I följd af denna real-kreditens osäkerhet hafva kapitalerna
ock en benägenhet att strömma åt andra håll än dit de företrädesvis borde
dragas, eller till landets modernäring, jordbruket, och den jordbrukare, som kan misstänkas
för att innehafva ett förmynderskap, — en misstanke, som kan vidhäfta de
liesta, ty motsatsen är svår, om icke rent af omöjlig, att bevisa, — ser derföre ofta
kasserade värdepapper, som dock borde vara de säkraste af alla. Och är han verkligen
förmyndare eller uppbördsman, så är han ock med säkerhet utestängd från de
län, som i allmänhet anses vara de fördelaktigaste, såsom amorteringslån eller andra,
12
Lag-Ulskottcts Betänkande N:o 38.
hvilka, såsom stående, utlemnas från allmänna kassor mot en modererad ränta, —
och detta, oaktadt förmyndarekallet ingalunda alltid är frivilligt, utan föreskrifves af
lagen såsom en medborgerlig pligt.
Knappt någon del af vår krcditlagstiflning torde derföre, med större skäl än
denna, kunna stämplas såsom obillig, — och denna dom, dagligen afkunnad inom det
allmänna lil v et, har älven ofta blifvit uttalad inom representationen, som till och med
tvänne gånger, nemligen vid riksmötena 1834—1853 samt 1844—1845, fått emottaga
Kongl. Propositioner i ämnet. Dessa Propositioner, med hvilka det nu framlagda
förslaget till hufvudsaklig del öfverensstämmer. mötte dock betänklighet inom representationen
och vunno ej tillräcklig röst—öfvervigt för alt blifva af Rikets Ständer
antagna. Sexton sedan dess förflutna år lägga dock nu sin erfarenhet och sina billiga
klagomål såsom ytterligare tyngd i vågskålen emot den skenrätt, som dessa tysta
iörmånsrätter medlöra; och äfven den våldsamma penningekris, som vi nyss bevittnat
och hvaraf jemväl jordbrukaren känt verkningarne, talar varnande emot ett fortsatt
vanvårdande af den lagstiftning, som reglerar real-krediten.
Utskottet förmodar icke, att de betänkligheter, som tillförene blifvit yttrade,
numera skola erhålla samma betydelse som förr, enär erfarenheten sedermera tillräckligt
vederlagt desamma. En något närmare belysning deraf må dock här finna plats.
Bibehållandet af den förmånsrätt, som framför inteckning blifvit tillerkänd
Kronan, kyrkor och allmänna kassor för fordringar hos uppbördsmän och föreståndare,
har alltid ansetts af underordnad vigt, enär dessa fordringar lätteligen kunna bevaras
genom noggrann tillsyn, borgens affordrande och andra försigtighetsmått Det
är deremot omsorgen om de omyndigas rätt, som städse utgjort det största hindret.
Den till sin grund ädla och riktiga tanke, att genom lagen gifva ett bättre skydd åt
den, som sjelf är urståndsatt att bevaka sina rättigheter, har dock genom ifrågavarande
lagstiftning tagit en missriktning, som gjort lagen ej allenast förhatlig och lätt att
gäcka, hvilket också dagligen sker, utan att sådant stämplas såsom föraktligt af allmänna
opinionen, än äfven i vissa fall rent af skadlig för de omyndiga sjelfva.
Den gäckas på mångfaldiga sätt. Förmyndaren, kanske bragt i trångmål just
af omöjligheten att, i anseende till förmynderskapet, erhålla lån å sin fastighet, säljer
denna — och fastigheten utgör icke vidare någon säkerhet för myndlingens fordringsanspråk.
Eller hastar den, som hotas med ett förmyndareförordnande, att på förhand
öfverinteckna sin fastighet för alt, i händelse af lånebehof, hafva tillgång på inteckningar,
äldre än förmynderskapet och följaktligen medförande förmånsrätt framför
barna-arfvet. Eller afträder förmyndaren, efter öfverenskommelse med annan man,
förmyndarebefattningen åt denne, för att efter några dagar återtaga densamma, sedan
förmyndarens fastighet under tiden blifvit till annans säkerhet intecknad, i hvilken
händelse myndlingens företrädesrätt ej åter
mynderskapet ånyo anförtroddes åt förre förmyndaren. 1 sistnämnde hänseende har
Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.
13
fiel lill och med gått sä längt, att förmyndare icke sky att i sina ansökningar till
domstolarne om dispens från förmynderskap såsom skäl derför rent af åberopa denna
afsigt att gifva inteckningen företräde för barna-arfvet, — och domstolarne godkänna
det sålunda uppgifna skäl. Något skarpare argument än detta torde ej lör denna
lags ändamålsvidrighet kunna åberopas.
Men denna lagstiftning är till och med ofta menlig för den omyndiges egen
rätt. Ty i följd af densamma föranlåtes icke sällan en vederhäftig person att undandraga
sig en förmyndarebefattning, den han eljest skulle hafva åtagit sig, — och
detta just i anseende till svårigheterna att sedermera erhålla lån å sin fastighet. Vidare
förnärmas äfven myndlingens rätt, om hans medel blifva utlånta mot inteckning
i en fastighet, hvars ägare innehafver ett äldre förmynderskap, som följaktligen har
företrädesrätt framför den omyndiges inteckning. Och slutligen bör ej heller förgätas
det minskade intresse för vården af den omyndiges angelägenheter, som en förmyndarebefattning,
förenad med så stora personliga olägenheter, nödvändigt måste verka.
Lägges härtill, att det för erhållande af ett förmyndareförordnande ingalunda
är nödigt att äga fastighet, och att ifrågavarande förmånsrätt således i allt läll endast
tillgodokommer en del omyndige, men långt ifrån alla, så torde en hvar opartisk
granskare medgifva att denna de omyndiges förmån är mer skenbar än verklig och
att den följaktligen, såsom för samhällsskicket i dess helhet högst menlig, bör alldeles
försvinna. För vården af de omyndiges rätt, hvilken Utskottet medgifver i allt fall
icke vara genom gällande lagstiftning betryggad, äro i Utskottets nästföregående Betänkande
andra åtgärder föreslagna.
Men då Utskottet således funnit sig böra gilla förslaget i denna del, anser
Utskottet ock nödigt lästa uppmärksamhet derå, att det ingalunda är meningen att
beröfva de omyndige förmånsrätt för deras fordringar hos förmyndare och föräldrar,
utan att förslaget tvertoin gifver åt sådana fordringar — hvad de nu ej äga — ovillcorliejt
företräde framför Kronans, kyrkors och allmänna kassors fordringar; derest förmyndaren
jemväl är uppbördsman eller kassa-föreståndare, äfvensom tilliigger myndlingar
förmånsrätt för ali hos föräldrar och förmyndare innestående fordran, dä deremot
gällande lag icke uttryckligen talar om annat än myndlingars arf.
Aro förmynderskap liera, så äga, enligt den föreslagna 10 <§, de omyndiga
sig emellan lika rätt. Ett äldre förmynderskap gifver således icke bättre rätt än elt
yngre. Detta stadgande, afgörande en fråga, hvaröfver gällande lag iakttager tystnad,
torde vara så mycket billigare som just de sednare myndlingarnes medel ofta utgöra
hela behållningen i en pä obestånd kommen förmyndares bo.
Den föreslagne 9 § innebär en ny princip, nemligen den, att företrädet emellan
inteckningar, som meddelats af Ilärads-rätt, beror, lika med inteckningar i städerna,
af dagen, då de blifvit sökta, medan deremot, enligt gällande lag, inteckningar,
som blifvit sökta eller beviljade vid samma Ting, hafva lika rätt. Man har således
hittills betraktat ett Häruds-ting lika med en .Rådstufvudag. Något fullt giltigt skäl
14
Lag-UtsJiottets Betänkande N:o 38.
för en sådan åsigt är svårt att inse, och otvifvelaktig! är att en så lång Tings-dag
ofta för en lånebehöfvande medför de största olägenheter, lian kan nemligen i allmänhet
ej före Tingets slut få belåna en inteckning, som då blifvit beviljad, enär
värdet af en sådan inteckning ej kan afgöras förr än Tinget blifvit aflyst. Räcker
nu detta, hvilket ej så sällan sker, i två eller tre månader, så är lätt att inse hvilken
olägenhet kan blifva fastighetsägaren tillskyndad och huru han derigenom kari
helt och hållet gå miste om ett påräknadt lån. Utskottet har derföre funnit för
slagets
stadgande i denna del innebära en nödig och nyttig förbättring.
I öfrigt meddelar förslaget, hvilket nära öfverensstämmer ej allenast, såsom redan
är nämndt, med Kongl. Maj:ts vid 1844—1845 årens riksmöte afgifna Proposition
i ämnet, utan äfven med Lag-Beredningens förslag till förmånsrätts-ordning,
närmare föreskrifter i frågor, deri bestämdt lagstadgande för närvarande saknas, såsom
angående ordningen för företrädesrätt till betalning ur utmätt lös egendom, äfvensom
angående Kronans förmånsrätt för personela utskvlder. Derjemte innehåller
förslaget åtskilliga från gällande lag afvikande föreskrifter, de der aila synas vara af
billighet och behof påkallade, såsom: att socknemagasiner och alla allmänna af Kongl.
Majit stadfästade kassor, penningeverk och inrättningar undfå samma fördel, som liera
lika beskaffade inrättningar redan åtnjuta; — att städer för fordran hos deras uppbördsmän
erhålla betalningsrätt lika med och icke, på sätt i Kongl. Förordningen den
22 November 1791 stadgas, efter Kronan; — att hos alla Kronans embets- och
tjenstemän njutes företrädesrätt till betalning för egendom, som dessa i och för em
bete
eller tjenst emottagit, och således icke endast hos de tjenstemän, som hafva
egentlig uppbörd om händer m. m.
Den föreslagna 9 §:s hänvisning till hvad särskildt är stadgadt om de fall, då
inteckning, som är sökt en månad före början af konkurs, eller i död mans fasta
egendom, blifver utan verkan, afser de föreskrifter, som Utskottet i annat betänkande
föreslagit till införande i ny Konkurs-lag och ny förordning om urarfvagörelse, och
den af Utskottet i förevarande förslag införda nya <§, angående förmånsrätt för underpant
i lös egendom, är betingad af Utskottets i ett föregående utlåtande gjorda
hemställan om införande i vår lagstiftning af underpants-iustitutionen.
Det förslag, Utskottet sålunda nu går att för Rikets Ständer framlägga, förutsätter
dock äfven upphörande af den förmånsrätt, som blifvit tillagd frälseman för
fordran hos dess uppbördsman, — och denna fråga är, hvad Ridderskapet och Adeln
angår, af privilegii—natur. Utskottet tvekar dock icke att antaga, att nämnde Riksstånd
skall vara villigt att, genom en eftergift i denna del, medverka till en af behofvet
så högt påkallad lagförbättring som den ifrågavarande, — och det så mycket
heldre, som nämnde förmån nu mera torde för Ridderskapet och Adeln vara af löga
vigt samt det obestämda i stadgandet dessutom gör tillämpningen deraf osäker, hvarförutan
detsamma icke låter sig förenas med andras billiga anspråk på lika fördelar
i lika beskaffade fall.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.
15
Under förutsättning således, det Höglofliga Ridderskapet och Adeln medgifver,
det den förmånsrätt, frälsemän för närvarande äga för fordringar hos deras uppbördsmän,
må upphöra, hemställer Utskottet vördsamt,
det Rikets Ständer mätte, för sin del, besluta en författning angående
ändring i vissa delar af 17 Kap. Handels-Balken och andra författningar,
rörande borgenärers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs
egendom, af delta innehåll:
»Med upphäfvande af ej mindre sista punkten t 7 §, än äfven 8.
0, 10, 11, 12, 13, 15 och 16 §§ i 17 Kap. Handels-Balken, samt 16 ,§
t Kongl. Förordningen angående inteckning i fast egendom den 15 Juli
1818, jemte de särskilda stadganden, som antingen ändra eller förklara
föreskrifterna i samma lagrum eller dervid något tillägga, med! undantag
af hvad särskildt är stadgadt angående förmånsrätt i brandförsäkradt
hus för ogulden försäkringsafgift, förordnas, alt nämnda Kapitel
frän och med 8 § skall erhålla följande förändrade lydelse:
§ *
Sedan åge borgenär, för hvars fordran lös egendom blifvit, i laga
ordning, i mät tagen och satt i allmänt förvar eller under utmätningsmäns
försegling, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen.
Är densamma utmätt för fleras fordringar; håfve deri, för hvars fordran
utmätning först verkställdes, företräde: har utmätningen skett på
en gång; åge hvar lika rätt. Ar utmätning verkställd inom en månad
före den dag, gäldenärs konkurs börjades; åge den förmånsrätt, nu
sagd är, ej rum: ej heller då utmätning skett efter gäldenärs död, innan
en månad förflutit från den dag, då uppteckningen af den dödas
bo slutades, der konkurs inom sagda tid börjas.
§ 9-
Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom; äge, näst efter de
fordringar, hvarom i fi | förmäles, förmånsrätt i samma egendom
frän den dag, inteckningen vid Rätten söktes: dock gälle ej förmånsrätt
till ränta, som före konkursens början upplupen är, för längre tid
än tre år. Ar fast egendom intecknad för fleras fordringar, och räcker
den ej till för alla; håfve den, som äldre inteckning äger, företräde.
Hafva flera inteckning sökt å en dag: äge lika rätt. Om företräde
till betalning för ogulden köpeskilling, gälle hvad i 11 Kap. 2 § JordaBalken
skils.
I hvilka fall inteckning, som är sökt en månad före början af konkurs,
eller i död mans fasta egendom, blifver utan verkan, derom är
särskildt stadgadt.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.
§ 10.
Sedan tagas omyndigs fordran hos föräldrar eller förmyndare ut.
Aro förmynderskap flera; eige de omyndiga sig emellan lika rätt.
§ 11.
Derefter skola, utan förmånsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors
och soeknemagasiners fordringar hos deras föreståndare; Kronans,
Rikets Ständers, städers och allmänna af Konungen st ad fäst ode
kassörs, penningeverks och inrättningars fordringar hos de tjenstemän,
som äro satte att deras inkomster uppbära, för hvad af sådan uppbörd
hos dem innestår; så ock fordringar i öfrigt hos Kronans embetseller
tjenstemän för egendom, som desse, i och för embete eller tjenst,
mottagit.
§
Dernäst håfve Kronan företräde till lös egendom för gäldenärs utålknider
sista och löpande året, de der ej för fast egendom utgå.
§ 15-
Slutligen njutes förmånsrätt för underpant i lös egendom, hvarom
särskildt är stadgadt; och galle den förmånsrätt från den dag panlförskrifningen
intecknades, så ock emellan flera pantförskrifningar efter
hvarderas inteckningsdag. Sådan förmånsrätt sträcke sig dock ej till
ränta för längre tid tillbaka, än tre år före konkursens början.
, § l 4\
Borgenär, sorn efter 4 <§ tiger förmånsrätt i allt det gods. löst eller
fast, sorn gäldenären tillhörer, må ej njuta rätt till det, hvaruti andra
särskild, fast lägre, förmånsrätt hafva, för mera än som i den öfriga
egendomen brister: och /ylles bristen efter ordningen af de andras förmånsrätter,
så att den lägre viker förr, än den, som högre är; dock
åge ej förmånsrätt ejler 4 § rum i fast egendom, så länge lös egendom
finnes att tillgå.
.§ 15.
Räcker gäldenärs egendom för dessa borgenärer ej till; njute då de,
sorn lika rätt med hvarannan hafva, betalning hvar i förhållande till
sin fordran.
§ 16.
De, som hafva förmånsrätt endast i visst gods, njute, för hvad deri
brister, ej bättre rätt än andra borgenärer, efter hvad i 47 § sägs.
§ 17.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.
17
§
Ar gods att tillgå, sedan förmånsrätts-ägande borgenärer sin rätt
njutit, som nu är sagdt; njute såväl de, för hvad i full betalning af
deras fordringar brustit, som ock alle öfrige borgenärer, med undantag
sorn i 19 § nämnes, lika betalning hvar i förhållande till sin fordran.
§ «•
Ränta vare lika gild som hufvudstol, och gånge förty, med eller utan
förmånsrätt, ut i den mån tillgångarne det medgifva.
% io.
Böter äga minsta rätt.
S 2°-
Tvista borgenärer om bättre rätt till betalning ur gäldenärs egendom,
när den till konkurs ej afträdd blifvit; varde ock den tvist pröfvad
efter de grunder, nu stadgade äro.»
Denna Förordning skall icke blifva gällande i de förmånsrättstvister,
som göras _ anhängiga före utgången af December månad nästkommande
år. (Aret efter det, hvarunder Förordningen utfärdas.)
Stockholm den ‘21 Juni 1860.
Reservation:
al' Herr Olivecrona, K., med hvilken Herr Lagerbjelke, C. O., sig förenat:
Vid §• 9‘
»Då Utskottets majoritet, i likhet med Kommitterade, löreslagit den ändring
1 17: 9. Handels-Balken, att, vid inteckning i gäldenärs fasta egendom å landet, »förmånsrätt
i samma egendom skall gälla från den dag, inteckningen vid Rätten söktes,»
och icke från det ting, då intecknings-ansökningen skett, på sätt nu gällande lag
stadgar, nödgas jag emot den föreslagna ändringen nedlägga min reservation.
Jag har ingalunda förbisett de af Utskottet anförda olägenheterna af den bestående
lagstiftningen. Så länge flere vid samma ting sökta inteckningar åtnjuta lika
förmånsrätt, är följden deraf för en lånesökande alldeles gifven, eller att han icke kan
erhålla penningar förr, än efter afslutadt Ting och sedan han derefter löst gravationsbevis
öfver den pantförskrifna fastigheten. En dyrbar tid går härigenom förlorad,
ehuru ingen kan förtänka kapitalisten att icke vilja lemna penningar, innan han ge
Itih.
lill B. St. Brot. 1859 A 1800. 7 Samt. 1 Afä. 19 Iluft. 3
18
Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.
nom gravatiorisbeviset är förvissad, att icke någon annan skali med honom dela den
erbjudna förmånsrätten i den ifrågavarande fasta egendomen. Men, å andra sidan, synes
mig att den föreslagna ändringen i 17: 9. Handels-Balken icke gerna kan ändamålsenligt
göras utan i sammanhang med ändringar af allmänna lagens föreskrifter
angående proceduren vid såväl lagfart som inteckning af fast egendom å landet. Det
förefaller mig icke heller konseqvent i lagstiftningen, att befästandet af förvärfvad
äganderätt genom lagfart skall, med afseende på tiden, räknas efter lagtima ting, men
lörvärfvandet af panträtt genom inteckning efter dag. Detta visar sig utan tvifvel
vid kollision mellan intecknings- och lagfarts-ansökningar. Enligt Kongl. Förordningen
den 19 Maj 1845 är det fullkomligt konseqvent, att, om inteckning och lagfart sökas
å samma Ting å landet, den förra skall vika för den sednare, utan afseende på
hvilken dag under Tingets lopp sådana ansökningar göras, emedan hela Tinget betraktas
såsom en odeladt fortgående rättegångstid. Men hvarken konseqvent eller lämpligt
torde vara, såsom följden måste blifva af Utskottets förslag, att sedan någon fått inteckning
fastställd att gälla med förmånsrätt från viss dag, t. ex. första rättegångsdagen
af Tinget, denna inteckning ändock skulle förlora all kraft emot en lagfarts-ansökning,
som skedde på sista rättegångsdagen af samma Ting, måhända 6 — 8 veckor efter
det att borgenären redan fått sin sakrätt i den pantförskrilna fastigheten bekräftad.
Skall företrädet i afseende på förmånsrätt emellan flere under ett och samma
Ting förckomne inteckningar bero af dagen, då inteckning blifvit sökt, borde, enligt
min åsigt, en noggrann konlroll kunna utöfvas å Domare på landet, att inkommande
intecknings-ansökningar verkligen införas under riktig dag i inteckningsprotokoliet.
Ty, vid en lagförändring i den syftning, som Utskottet föreslagit, måste det för mången
fordringsägares rätt vara af högsta vigt, att icke misstag eller oriktigheler, med
hänseende till dagen, må äga rum vid inteckningsärenders handläggande. Men då en
så beskaffad kontroll för närvarande saknas, torde den nu ifrågaställa lagförändringen
böra uppskjutas intilldess nya föreskrifter, angående inteckningars beviljande vid
Härads-rätterna, kunna, till vinnande af nyssnämnda ändamål, för lagstiftande magten
framläggas.»
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1860.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
1
&T:o ;if>.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Juli 1860, kl. 11 f. rn.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar sand Biks-Ståndens skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utskottets Betänkande N.o 20,
innefattande yttrande öfoer dels Kongl. Majis nådiga Proposition
med förslag till Förordning angående mord, dråp och annan
misshandel, dels ock enskilda motioner i enahanda ämne,
Enligt till Utskottet ankomna protokolls-utdrag, liro från hvart af Riks-Stånden
till Utskottets vidare behandling återremitterade särskilda delar af nämnde betänkande:
i andra delar åter hafva Riks-Stånden fattat skiljaktiga beslut, hvaremot
vissa delar af Betänkandet blifvit af samtliga Riks-Stånden godkände. Dock hafva
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden lemnat Utskottet öppet
alt i förslagets godkända delar föreslå de jemkningar, som kunna föranledas af skeende
löräridringar i de återremitterade.
l)e emot åtskilliga af förslagets återremitterade delar framställda anmärkningar
påkalla emellertid icke särskild pröfning af Utskottet, enär tre Riks-Ständ i dessa
delar varit ense. Så har återremiss skett från Höglolliga Bidderskapet och Adeln:
al 66 § i Utskottets förslag, — från Högvördiga Preste-Ståndet: af den föreslagna
författningsrubriken samt af förslagets 9, 10, 13, 14, 16, 18, 19, 43 och 48 §§, —
från Viillolliga Borgare-Ståndet: af §§:ne 17, 47, 50 och 71, — samt från Hedervärda
Bonde-Ståndet: af 40 och 4'2 §§:ne. I hvar af dessa delar hafva dock de
ölriga Riks-Stånden godkänt Utskottets förslag; och då i sådana frågor som de förevarande
tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut, föranleda anmärkningarne
härutinnan icke till vidare åtgärd af Utskottet.
Enahanda är förhållandet i afseende å det frän de öfrige Riks-Stånden skiljaktiga
beslut, som Högvördiga Preste-Standel lättat beträffande de af Utskottet föreslagna
7 och 55 §§. Bemälde Riks-Stånd har nemligen, med afslag å Utskottets
hemställan i dessa delar, antagit motsvarande <§<§ i Kongl. Maj:ts Proposition, hvaremot
öfrige Riks-Stånden godkänt hvad Utskottet härutinnan tillstyrkt.
JKh. till IL St. Prat. 1859 & 1800. 7 Sami. 1 Afd. 20 Baft ’ 1
2 Lag-Utsliothts Utlåtande N:o 39.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet följaktligen ansett sig endast böra
för Rikets Ständer anmäla.
Deremot erfordras Utskottets vidare utlåtande eller åtgärd i afseende å de delar
af förslaget, för hvilka ej sådan röslöfvervigt, som ofvan är nämnd, ledan blifvit
inom Riks-Stånden vunnen. Med förbigående tills vidare af ingressen till den föreslagna
författningen, gör Utskottet således början med förslagets
§
Den af Utskottet föreslagna lydelse af denna §, hvilken bestämmer straffet för
mord, har blifvit godkänd af Borgare- och Bonde-Stånden, men alslagen al Ridderskåpet
och Adeln samt Preste-Ståndet, hvilka begge Riks-Stånd i stället antagit
Kongl. Maj:ts Proposition i denna del. Då skilnaden emellan Utskottets och Kongl.
Maj:ts berörde förslag består deri, att det sednare stadgar ovilkorligt dödsstraff för
ifrågavarande brott, men det förra medgifver såsom undantag eller för det läll, att
omständigheterna äro synnerligen mildrande, ådömande af straffarbete pä lifstid, i
stället för dödsstraffet, kunna Riks-Ståndens skiljaktiga beslut icke af Utskottet sarnmanjemkas.
Men då Utskottets förslag endast är en konseqvent tillämpning af det i
vår nyare kriminal-lagstiftning antagna latitudsystemet, hvars införande just i alseende
å de grofsta brotten mot person, der omständigheterna vanligen äro mest skiftande,
visat sig vara för lagarnes anseende och kraft i främsta rummet al beholvet påkalladt,
samt en med den ifrågavarande likartad, fastän till och med mindre skarpt begränsad,
latitud redan i gällande lag är för visst fall medgifven, nemligen i 14 Kap.
2 § Missgernings-Balken, eldigt hvilken domaren för slag å föräldrar äger ådöma
antingen dödsstraff eller en månads fängelse vid vatten och bröd, så har Utskottet
icke tvekat att antaga, det Rikets begge första Stånd skola vara villiga att i denna
Iråga förena sig med de begge öfriga; hvadan Utskottet till Ilöglolliga Ridderskapet
och Adeln samt Högvördig» Preste-Ståndet vördsamt hemställer,
att dessa Biks-Ständ mätte, med frångående af små tillförene i denna
del fattade beslut, biträda hvad Borgare- och Bonde-Stunden derutinnan
sammanstämmande beslutat.
%
Denna §, hvari Utskottet föreslagit straff för försök till mord, har blifvit al
Bonde-Ståndet godkänd, men af de öfriga Riks-Stånden till Utskottet återremitterad.
De anmärkningar, som synas hafva föranledt återremissen från Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet, röra hufvudsakligen den af Utskottet för denna § föreslagna
redaktion. Väl har en ledamot af sistnämnde Riks-Stånd jemväl förklarat sig hysa
tvekan, huruvida tiden ännu vore inne att belägga med straff ett lörsök till mord,
som ej medfört någon skada; men denna betänkligliet synes i ölrigt icke vara inom
Larj-UtsI;ottcts Utlåtande N:o 39.
3
Riks-Stånden delad och torde derföre, utan vidare genmäle, kunna af Utskottet förbigås.
Inom Mögvördiga Preste-Ståndet åter hafva väl äfven anmärkningar emot Utskottets
redaktion blifvit gjorda; men de Heste talare inom detta Kiks—Stånd hafva
dock hufvudsakligen gjort erinringar dels vid sjelfva principen att, utan sammanhang
med generela föreskrifter om ansvar för försök tili brott, uppställa försök till mord
såsom ett sjelfständigt brott, dels ock dervid, att den åstadkomna skadan och icke
graden af brottets närmande lill fullbordan tagits till måttstock vid bestämmandet af
st rafiel. 1 dessa delar synas dock de öfriga tre Riks-Ståndeus meningar med hvarandra
sammanstämma till förmån för Utskottets förslag, hvadan vidare yttrande öfver
1 lögvördiga Preste-Ståndets berörde betänkligheter icke synes erforderligt.
De anmärkningar deremot, som återstå för Utskottet att besvara, synas hufvudsakligen
vara följande: att det borde bestämdare uttryckas att endast det full borände
försöket belädes med straff samt tydliga och säkra kriterier på ett sådant brott
uppställas; — att Utskottets förslag vore i så måtto strängare än Kongl. Maj:ts Proposition,
att i det förra stadgades straffarbete pä lifstid för mordförsök, föröfvadt älven
utan försvårande omständigheter, så framt ej tvertom mildrande omständigheter
lörekomino; — samt att genom den af Utskottet vidtagna redaktionslörändring icke
nog tydligt framstode att skadans egenskap af svår eller mindre svår borde vid strafftillämpningen
lagas i betraktande.
I förstnämnda hänseende får Utskottet genmäla, att uppställandet af bestämda
kriterier på ett försök till brott, — såsom när detta skall anses hafva skett, när det
är fullbordadt eller icke fullhordadt m. m., — alltid måste möta stora praktiska svårigheter,
och att något i visst mån obestämdt nästan alltid måste vidhäfta ett lagstadgande
om försök, helst då medlen för brottets verkställighet kunna vara så många
och olikartade, som då frågan är om mord. Det närmare bestämmandet af begreppet
»försök» måste derföre i allmänhet öfverlemrias åt doktrinen. Men då, såsom
i denna § föreslagits, gerningen, för att blifva straffbar, skall hafva så långt framskridit,
att den åsyftade effekten uteblilvit endast i följd af omständigheter, de der
voro af gerningsmannens vilja oberoende, synes så skarp begränsning vara gifven åt
brottets karakter, att ytterligare bestämmelser derom i lagen äro obehölliga och att
en handling, som man skulle vilja hafva hänfört under det något sväfvande begreppet
»ofullbordadt försök», ingalunda bör kunna under ifrågavarande lagbud subsumeras.
Beträffande öfrige ofvanbcrörda anmärkningar, får Utskottet erinra, att då, såsom
en konseqvens af förändringen i 1 (§, erfordrats, att för försöket, äfven då det
medfört svår kroppsskada, icke, såsom i Kongl. Maj:ts Proposition föreslagits, ovilkorligen
stadga straffarbete på lifstid, utan jemväl här medgifva en straffnedsättning, i händelse
af mildrande omständigheter, så hade, för att äfven med uttryckande häraf bibehålla en
vid all lagstiftning nödig enkelhet i redaktionen, Utskottet valt de ordalag, förslaget innehåller.
Utskottet förmodade att tydligheten derigenom icke var åsidosatt, då §:ns
4
Lag-UtsUottcts Utlåtande N:o 39.
sista punkt, uppenbarligen utmärkte, att en mindre skada borde vid straffets bestämmande
såsom en mildrande omständighet betraktas. Och lör vidhållande af denna
åsigt hemtar Utskottet ytterligare stöd deraf, att just den ledamot af Viillofliga IforgnreStåndet,
som framställt ifrågavarande anmärkning, sjelf rätteligen förklarat den slutsats
följa af §:ns sisla moment, alt det i §:n bestämda strängaste straff ej borde
tillämpas, då ej svår skada af gerningen uppkommit. Men härigenom förfaller jemväl
den anmärkning, en ledamot af Ridderskapet och Adeln gjort derom, att Utskottets
lörslag skulle i visst lall vara strängare än Kongl. Maj:ts Proposition, — och lär
Utskottet alltså för de Riks-Stånd, som återförvisat förevarande §,
ånyo framlägga samma §, sudan den i Utskottets förslag lyder.
§§ 5-5.
Bonde-Ståndet har godkänt Utskottets förslag till lydelse af dessa §§, hvilka
bestämma straff för särskilda arter af dråp, hvaremot Utskottets berörde förslag blifvit
återremitterade af Ridderskapet och Adeln samt af Borgare-Ståndet, äfvensom, hvad
3 § angår, al Preste-Slåndet. Sistnämnde Riks-Stånd har deremot, med afslag å
Utskottets hemställan i afseende å 4 och 5 §§, antagit Kongl. Maj:ts Proposition
derutinnan.
Återremisseu från Ridderskapet och Adeln är hufvudsakligen föranledd af deri
i frågavarande §§, i konseqvens med förändringen af den Irsta, föreslagna straffnedsättning
lör den händelse att synnerligen mildrande omständigheter äro för handen, —
och synes enahanda förhållande jemväl vara grunden till återremisseu från PresteStåndet.
Då emellertid Utskottet ansett sig böra vidblifva sin åsigt i fråga om lör—
ändringen i i j§, följer ock deraf att Utskottet ej bellcr kan frångå sitt förslag i förevarande
hänseende. lin ledamot af Ridderskapet och Adeln har vid uttrycket i
4 § »då må straffet kunna nedsättas till straffarbete i fyra år», äfvensom vid det
liknande uttrycket i ä §, anmärkt, att der borde framför strafftiden inskjutas ordet
minst; men Utskottet hur funnit detta obehölligt, enär samma mening är tillräckligt
tydligt uttryckt genom den af Utskottet begagnade ordställning.
Inom Borgare-Ståndet hafva endast ett par smärre anmärkningar mot redaktionen
föranledt återremisseu. Det har nemligen blifvit anmärkt att uttrycket »må
kanna nedsättas» borde utbytas emot »må nedsättas». Det af Utskottet begagnade
uttryckssätt är dock detsamma, som med temligen sträng konseqvens synes vara användt
i de på sednare tider utkomna förfuttuingar i kriminal-lagstiftningen, hvilka
deremot vid fråga om skärpning af straff begagna ordet må utan tillägg af kunna.
Att afvika derifrån, finnér Utskottet icke nödigt. — Äfvenledes har blifvit anmärkt,
att ordet men i 5 § skulle, såsom det der blifvit användt, stöta örat och att det
lörty borde utbytas mot och. Utskottet kan icke finna något missljudande i anmärkta
ordställning, hvilken blifvit använd för att klarare ställa i dagen motsatsen af
4 §, som handlar om berådt mod, då det deremot i den 5:te är fråga om hastigt mod.
Och har detta ansetts så mycket lämpligare, som den 4 §;n just åberopas i den 5:te.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
5
Utskottet, som alltså vidblifver sitt förslag i dessa delar, får derföre vördsamt
hemställa,
att Preste-Ståndet. med frångående af sitt beslut i afseende å 4 och 5 §§,
äfvensom Hidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståvdet måtte förena sig
i det beslut, BondeStåndet i afseende å ifrågavarande tre §§ fattat.
§ *•
Denna §, som afser det fall, alt då flere deltagit i misshandel, hvaraf någon
ljutit döden, oj utrönas kan, hvilken eller hvilka tillfogat den döde lifsfarlig skada,
har blifvit godkänd af Borgare- och Bonde-Stånden, meri återremitterad af de begge
öfrige Biks-Stånden med anmärkning att det bestämda straff-maximum syntes vara
fiir ringa och borde höjas, åtminstone i enlighet med straffbestämningen i 5 §. Utskottet
kan dock ej dela denna åsigt, utan får deremot erinra, dels att denna § icke
nödvändigt förutsätter det fall, att llere skola hafva förut öfverenskornmit att misshandla
annan, men att äfven i detta, lyckligtvis mer sällsynta fall straff-maximum
sv nes tillräckligt strängt, dels ock att det våld, hvarför straff här stadgas, kan vara
huru ringa som helst, såsom blott en skuffning, och att här alldeles icke är fråga
om ett sådant våld, hvaraf lifsfarlig skada bevisligen följt. Derom handlar nemligen
nästföregående §, — och får Utskottet derföre
till antagande af Hidderskapet och Adeln samt PresteStåndet denna §,
oförändrad, ånyo framlägga,
% II
Då
denna, af Bonde-Ståndet godkända, § deremot blifvit af de öfrige Biks
Stånden
till Utskottet återremitterad i syfte att deråt vinna en bestämdare redaktion,
och Utskottet jemväl funnit en sådan utan olägenhet kunna verkställas i enlighet med
de inom sistnämnde tre Riks-Stånd uttalade åsigter, får Utskottet, med hemställan till
Hedervärda Bonde-Ståndet att i denna del frångå sitt förra beslut och biträda nedanstående
förslag,
tillsti/rka Rikets Ständer, alt för ifrågavarande H § besluta följande
lydelse:
»Har någon misshandlat annan så, att lian deraf mistat talförmåga,
srjn eller hörsel, eller fått svårt lyte eller annat svårt kroppsfel eller sta
digvarande
svårt men å sin helsa, eller rälcat t lifsfarlig sjukdom, och.
var någon sådan skada, som sagd är, åsyftad; dömes, om skadan skedde
med berådt mod, till straffarbete frun och med sex till och med tio år,
och, om den skedde af hastigt mod, lill straffarbete från och med två till
och med sex år.o
§
Af Hidderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet godkänd, har denna § deremot
blifvit af Preste- och Borgare-Stånden till Utskottet återremitterad, på det Ut
-
Lag-Utshottrts Utlåtande N:o "0.
skotte! måtto taga lindur profning, huruvida ej det forsing till reduktion, som blifvit
framstäldt i en vid Utskottets Ibrra betänkande fogad reservation, vore bättre än den
redaktion, Utskottet föreslagit. Men dii Utskottet ieke finner detta vara förhällandel,
oell Utskottets redaktion, hvilken är alldeles enahanda med den i Kongl. Moj:ts Proposition
föreslagna, redan blifvit af tvä Riks-Ståud godkänd, får Utskottet, med vidhållande
af densamma, lill Preste- och Borgare-Stånden vördsamt hemställa.
Denna §, hvilken nfser det fall att flere deltagit i misshandel, hvaraf kommit
antingen svår kroppsskada eller sådan mindre skada som i 13 § omförmäies, har blifvit
af Bonde-Ståndet godkänd, men af öfrige tre lliks—Stånd till Utskottet återremitterad.
Dervid har nemligen blifvit anmärkt, dels af en ledamot inom Ridderskapet
och Adeln, att om man ansåge denna i och lör sig innefatta straffbestämmelse lör
de brott, som der omtalas, inträffade den inkonseqvens, att om flere deltogo i en
misshandel, deraf följde så beskaffad t lyte som i 13 § omförmäies, utan att dock
utrönas kunde af hvilken skadan blifvit gjord, så finge den tilltalade, huru svåra omständigheterna
än i öfrigt kunde vara, ej dömas till annat än böter, då deremot det
i 14 § omlörmiilda lindiignre våll kunde bestraffas äfven med fängelse, meri att meningen
ej kunde vara sådan, utan att i slikt läll väl borde dömas på en gång efter
Preste- och Borgare-Stånden, att straffbestämmelsen i slutet af denna g vore alltför
lindrig.
Hvad nu förstborörde anmärkning beträffar, så anser val Utskottet att fido—
mande på en gång af särskilda straff efter håde 14 och 15 §§ icke, emot 70 §,
någonsin kan ifrågakomma. Men deremot finner Utskottet sistnämnde § vara alldeles
klar deruti, alt om den, sorn varit delaktig i en sådan misshandel, sorn nu blifvit
omförmäld, dervid tillika begått någon annan gerning, hvilken är såsom särskilt
brott i förevarande författning upptagen, det svåraste straffet alltid skall tillämpas och
att dervid den gerning, hvarför särskildt straff sålunda uteblir, likväl bör såsom en
försvårande omständighet betraktas, liar derföre i ifrågavarande fall den misshandlade
fått sådan skada, som omförmäies i 13 §, och den tilltalade, ehuru ej förvunnen
att hafva åstadkommit nämnde skada, likväl öfvertygas att hafva sjelf lagt hand å den
misshandlade och icke inskränkt sig endast dertill att på annat sätt i uppträdet deltaga,
så dinnes den tilltalade efter 14 §, och det förhållande, att han deltog i en
af flera ulöfvad misshandel, ingår dervid såsom en försvårande omständighet. 1 nu
vidrörda fall finner Utskottet derföre full tydlighet redan vara åt förslaget gifven.
Beträffande deremot den inom Preste- och Borgare-Stånden framställda anmärkning,
att straffbestämmelsen i slutet af §:n vore för lindrig, så har Utskottet,
med afseende å de försvårande omständigheter, som i detta fall kunna tänkas, funnit
berörde anmärkning grundad, hvadan Utskottet, med frångående af sitt förra förslag,
alt med Hidderskapet och Adeln samt Bonde-Stundet i denna del sig förena.
ehuru sådant ej vöre tydligen uttryckt, — dels ock inom
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3!).
7
och med inbjudning till Bonde-Ståndet att jemväl frångå det af detta Riks—Stånd
lättade beslut, vördsamt tillstyrker,
det Rikets Ständer besluta, alt ifrågavarande § skall erhålla denna lydelse:
»Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf kommit skada, som i H eller
15 § sägs; då skola, vid stralfets bestämmande, de grunder, som i 7
§ äro stadgade, tillämpas.
Kan ej utrönas af hvilken eller af hvilka skadan blifvit gjord; dä skall
en hvar. som i misshandeln deltagit, dömas, om skadan var aj beska/jenkel,
som i II § sägs, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst
sex månader, och, om skadan ringare var, till böter från och med fem
till och med tvåhundra Riksdaler eller fängelse från och med tvä lill och
med sex måna der.o
§ so.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt denna §, som bestämmer straff,
i förra momentet, för giftmord och försök dertill, samt, i sednare momentet, för
förberedelserna till ett sådant brott. Preste-Ståudet deremot har, med alslag å Utskottets
förslag i afseende å förra momentet, antagit det motsvarande i Kongl. JMaj:ts
Proposition, men till Utskottet återremitterat den sednare delen af §:n. Bjdderskapet
och Adeln åter har till Utskottets vidare behandling hänskjutit denna § i dess
helhet.
Sistnämnde Riks-Stånds äterremiss afser emellertid endast den af Utskottet
föreslagna straffmildring för den händelse att vid förgiftning, deraf svår kroppsskada
följt, omständigheterna äro synnerligen mildrade, — hvilket stadgande var en konseqvens
af Utskottets förslag i afseende å 1 §:ns lydelse. Och då Utskottet funnit
sig böra vidhålla sitt förslag i sistnämnde hänseende, är således deraf en följd att
Ridderskapet och Adelns nyssberörde återremiss ej heller kan föranleda ändring i Utskottets
förevarande förslag.
Preste-Ståndets återremiss af sednare momentet i denna § synes åter afse, alt
få detta moment helt och hållet uteslutet eller ock karakteren på det deri omförmälda
brott annorledes bestämd. Men då emot Utskottets förslag i denna del, hvilket är
alldeles enahanda med det i Kongl. Maj:ts Proposition framställda, någon anmärkning
i de öfriga Riks-Slånden ej förekommit, och ej heller Utskottet kan dela de betänkligheter,
som inom Högvördiga Preste-Ståndet deremot yppats, äger Utskottet ej heller
i denna del anledning att frångå förslaget.
Utskottet hemställer alltså vördsamt,
del måtte Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, sistnämnde Riksstånd
med frångående af sitt i afseende å SO §:ns förra del fattade beslut,
förena sig med Borgare- och Bonde-Stånden om antagande af förevarande
sådan den i Utskottets förslag lyder.
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
§§ 24 och 25.
I dessa §<§, som handla om barnamord och försök dertill, hade Utskottet
föreslagit den ändring i Kongl. Maj:ts Proposition, att det der bland karaktererna å
brottet' förekommande uttrycket straxt efter födseln, skulle utbytas mot ordet snart
derefter. Detta Utskottets förslag har ock blifvit godkändt af Preste- och BondeStånden,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterat
dessa med anmärkning att hvarken ordet straxt eller ordet snart vöre
fullt lyckligt valdt för att utmärka fortvaron af det abnorma själstillstånd, hvari qvinnan
genom födsloarbetet blifvit försatt, hvarjemte inom Ridderskapet och Adeln tillika
blifvit anmärkt, att det i dessa §§ jemväl förekommande uttrycket oäkta barn
kunde blifva förvillande och gifva anledning till det antagande, att derunder icke
skulle hänföras barn af fästeqvinna eller af en under äktenskapslöfte häfdad qvinna,
enär sådana barn räknades för äkta.
I anledning af de sålunda skedda återremisser har Utskottet ånyo tagit denna
fråga i öfvervägande, och vill icke bestrida att de gjorda anmärkningarue kunna vara
grundade. Utskottet insåg ock redan vid sin förra pröfning af frågan svårigheten att
i förstnämnde hänseende finna ett fullt lämpligt ord inom lagspråket, för att korrekt
uttrycka lagstiftarens mening. Vid dessa förhållanden och då vår gällande lags uttryckssätt
i 16 Kap. 1 § Missgernings-Balken icke, så vidt Utskottet har sig bekant,
inom lagskipningen gifvit anledning till oriktig uppfattning af ifrågavarande brotts karakter,
torde det vara skäl att närma sig till dess redaktion, hvarigenom väl icke uttryckligen
angifves någon slags tidsbestämning, men der ej mindre användandet af ordet
foster i stället för barn eller spädt barn, som annorstädes i lagen förekommer,
än äfven ordstiillningen i öfrigt häntyder på gerningens omedelbara sammanhang med
den ställning, hvari qvinnan genom sjelfva födseln blifvit försatt. Genom en sådan
redaktion undvikes äfven det måhända mindre egentliga uttrycket »oäkta barn». Men
antages en sådan lydelse för 24 och den deraf beroende 25 §, så synes konseqvensen
fordra, att ordet barnet i 26 § jemväl ändras till foslret; och ehuru sistnämnde
§ blifvit af samtlige Riks-Stånden godkänd, anser sig Utskottet likväl, i följd af den,
pä sätt ofvan är förmäldt, af tre Riks-Stånd Utskottet medgifna rättighet, vara oförhindradt
att äfven i denna § föreslå den af konseqvensen sålunda påkallade redaktionsförändring.
Utskottet hemställer alltså, att, jemte det hvart af Riks-Stånden frångår det
eller de beslut, som i fråga om nedanstående §§ redan blifvit fattade,
Rikets Ständer för sin del mätte besluta, att ifrågalwmne 24, 25 och
26 §§ skola erhålla denna lydelse:
§ 24.
»Har qvinna, som af oloflig beblandelse blifvit hafvande, vid födseln
eller derefter uppsåtligen dödat sitt foster, vare sig genom handaverkan
eller
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
9
eller underlåOnhet af det, sorn till foslrels bibehållande vid lif nödigt var;
dömes, för barnamord, till straffarbete frän och med fyra lill och med
tio år.
% tä
Har
g vin nan med berådt mod gjort forsöle att döda fodret, och blef
endast genom omständigheter, sorn voro af hennes vilja oberoende, brottets
fullbordan förhindrad, eller har lion utsatt foslret eller del uppsåtligen
frän sig skilt och i hjelplöst tillstånd försatt, och fanns /östret vid lif
igen; varde lion dömd till straffarbete från och med sex månader till och
med lvu år. Fick foslret svär kroppsskada, må tiden för Straffarbetet
förhöjas till högst fyra ur. Sattes foslret ut å sådant ställe eiler under
sådana omständigheter, sorn i 34 § sägs; vare lag, som der stadgas.
§ to.
Har qvinnan sökt ensliglut vid födseln, och varder foslrels död, utan
hennes uppsåt, orsakad af det hjelplösa tillstånd, hvari lion sig försatt;
dömes till straffarbete frän och ined sex månader till och med två år.»
§ 30.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt Utskottets förslag i denna del
Preste-Ståndet åter har, med afslag derå, antagit motsvarande § i Kongl. JVlaj:ts
Proposition; hvaremot Ridderskapet och Adeln återremitterat denna § i syfte att Utskottet
skulle derutur utesluta den för det fall, att synnerligen mildrande omständigheter
äro för handen, medgifna straffnedsättning. Då emellertid detta stadgande är
en konseqvens af den föreslagna förändringen i 1 §, och Utskottet funnit sig böra
vidblifva sistberörde förslag, får Utskottet
till liidderskapet och Adelns antagande ånyo framlägga ifrågavarande 30
§, sådan den i Utskottets förra förslag lyder, samt inbjuda Pr est e-Stån det,
alt, med frångående af sitt redan fattade beslut i denna del, sig derutinnan
med Borgare- och Bonde-Slånden förena.
§ 37.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Utskottets vidare behandling återremitterat
denna §, emot hvilken blifvit inom Preste- och Bonde-Stånden anmärkt, att mord
och dråp å maka borde bestraffas lika med sådant brott, föröfvadt emot skyldeman
i rätt uppstigande led. En sådan åsigt har jemväl blifvit yttrad af en ledamot utaf
Ridderskapet och Adeln samt af tvänne ledamöter af Borgare-Ståndet. Derförutom
är såsom skäl för återremissen anfördt: inom Ridderskapet och Adeln, att den vore
en konseqvens af samma Riks-Stånds beslut i afseende å 1 §, — samt inom BorBih.
till IL St. Prut. 1859 & 1860. 7 Samt. 1 Afd. 20 Uäft. 2
10
Larj-Ulskotlets Utlåtande N:o 30.
gare-Ståndet, af några dess ledamöter, att ett oäkta barns mord eller dråp å dess
fader icke borde bedömas lika strängt, sorn annat fadermord. Inom sistnämnde två
Riks-Stånd äro ock ett par anmärkningar mot redaktionen framställda.
Nu, enär Utskottet vidhållit sitt förslag till lydelse af 1 §, är deraf en följd,
alt Utskottet ej heller kan tillstyrka borttagande af straffmildringsgrunden i föreva
rande
37 §. Deremot anser sig Utskottet, i följd af två Riks-Stånds otvetydigt uttalade
åsigt och då röster höjt sig för densamma jemväl inom de begge andra RiksStånden,
böra, i likhet med hvad nu gällande lag stadgar, förändra förslaget i så
måtto, att mord elier dråp å maka belägges med samma straff, som mord eller dråp
å föräldrar. — Att åter belägga ett fadermord, föröfvadt af ett oälda barn, med
ringare straff än ett sådant af äkta barn begånget brott, dertill synes icke något
fullt giltigt skäl förefinnas; ty det åberopade förhållandet, att fadren kan hafva underlåtit
att vårda sig om barnet och sjelf liksom öfverlemna! detsamma åt eländet
och brottet, kan äga rum likväl om barnet är äkta som om det är oäkta. Hulvud
karakteren
på brottet, — att beröfva den lifvet, som man har att tacka för lifvet, —
är i begge fallen densamma.
Emot redaktionen har inom Ridderskapet och Adeln blifvit anmärkt, att uttrycket
»sker dråp» icke vore »så alldeles lämpligt». Utskottet är dock af annan
åsigt och äger stöd derför i 1734 års lag, som användt detta uttryck på liera ställen,
såsom i 20 Kap. 10 § och 24 Kap. 4 § Missgernings-Ralken. — Inom BorgareStåndet
åter liar blifvit erinradt, att uttrycket »under hvars lydnad man står» vörö
mindre exakt, enär ordet man icke refererade sig till något föregående. Detta hör
dock i allmänhet till egenskaperna af det obestämda pronominet man, hvars användande
på detta ställe icke synes kunna gifva anledning till den ringaste misstydning.
Ordställningen i satsen är för öfrigt helt och hållet hämtad från 17 Kap. 7 § i
Lagberedningens förslag till Straff-Balk.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet, med frångående till en
del af sitt förra förslag, hemställa,
det malte Rikets Ständer besluta, ali ifrågavarande 37 § skall erhålla
följande lydelse:
»Begår någon mord å skyldeman i rätt uppstigande led, eller å sm
maka; miste lifvet. Gör man dråp, såsom i 3 eller 4 § sägs, å person,
som nu nämnd är; bafve och förverkat lifvet: är dråpet sådant, som
i 5 § sägs; dömes till straffarbete pä lifstid; dock må, der omständigheterna
äro synnerligen mildrande, straffet kunna nedsättas i förra fallet
till straffarbete på lifstid och i sednare fallet till sådant arbete från oell
med åtta lill och med tio år. Sker dråp å stjuf- eller svärföräldrar,
fosterföräldrar, förmyndare, husbonde, eller annan, under hvars lydnad
man slår; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd,'»
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
11
§ 55.
Godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Slåndet, liar denna g dereernot
blifvit af Preste- och Borgare-Stånden till Utskottet återremitterad, i sammanhang
med nästföregående g. Anledningen lill nu ifrågavarande åtcrremiss synes således
vara det jemväl i 58 g förutsatta fall af våld af den ena makan emot den
andra samt jemförélsen deraf med våld af barn emot föräldrar, äfvensom frågan om
oäkta barns straffbarhet för sislberörde slag af våld, jemförd med äkta barns straffbarhet
för enahanda förbrytelse.
I sistnämnde hänseende åberopar Utskottet hvad här ofvan blifvit anfördt till
bemötande af enahanda anmärkning i afseende å 37 g. Och ehuru det visserligen
kan förefalla inkonseqvent, att om det våld, som den ena maken utöfvar emot den
andra, förorsakar döden, brottet bedömes lika strängt, som om det vöre föröfvadt
emot fader eller moder, men att deremot, om döden ej blir effekt af den ena makens
våldsamhet emot. den andra, våldet bedömes mindre strängt än om det vöre
utöfvadt emot föräldrar, så har dock Utskottet, äfven om denna inkonseqvens ej är
mera skenbar än verklig, funnit densamma, hvilken dessutom igenfiniics i gällande lag,
icke vara af den betydenhet, att Utskottet derföre bort förändra sitt ifrågavarande,
redan af tvä Riks-Slånd godkända förslag; — hvadan Utskottet, med vidhållande af
détsamma, hemställer,
det matte Preste- och Burgare-Stånden förena sig i det af de hegge öfrige
Riks-Stånden i denna del fattade beslut.
§/'•
Denna g har b ifvit godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet,
hvaremot Presté-Ståndet, med afslag derå, antagit motsvarande g i Kongl. Majrts
Proposition och således ogillat den af Utskottet föreslagna straffmildring. Bondeståndet
åter har lill förnyad behandling af Utskottet återremitterat förevarande g i
sylte att få straffbestämmelserna deri än ytterligare mildrade.
Preste- och Bonde-Ståndens åsigter i denna del äro hvarandra således alldeles
motsatta. En medelväg emellan begge innehåller Utskottets af de begge öfriga
Riks-Stånden godkända förslag; och får Utskottet alltså, med vidhållande deraf,
hemställa,
det måtte Preste- och Bonde-Stånden, det förstnämnda med frångående
af sitt i denna del fattade beslut, sig med Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet i fråga om 41 g:ns lydelse förena.
gg 51-54.
Af dessa gg, som innehålla ansvarsbestämmelser för envig, hafva de tre första
blifvit af Ridderskapet och Adeln godkända, men af de öfrige Riks-Stånden till
Utskottet återremitterade: 54 g är af Borgare- och Bonde-Stånden likaledes åter
förvisad
till Utskottet, men af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet afslagen.
hag-Utskottete If-thitande N':o 29i
Syftet af de sålunda skedda återremisser synes i allmänhet vara att skärpa
straffbestämmelserna för envi" utöfver laad Utskottets förslag innehåller. Om arten
af denna skärpning hafva' dock inom Riks-Står.den olika meningar yppats. Så synes
inom Preste-Ständet den öfvervägande meningen varn för antagande af Kongl. Majlis
Proposition i, dessa delar. Inom Borgare-Ståndet å-ter, der dock (livré ledamöter förordat,
Utskottets hemställa»,, äfvensom och isynnerhet inom Bonde-Ståndet hafva flere
representanter yttra t deri åsigt,, att antingen, hurda några särskilda stadgande!) om
envig ej finnas, så att hvar sådan handling finge bedömas efter lag i allmänhet,, eller
ock bomle straffet för envig vara, detsamma, sorn lör mord eller försök till ett sådant
brott.
Hvad, nu- angår frågan om uteslutande af alla särskilda straffbestiimmefser för
envigesbrott, så måste Utskottet, på det högsta afstyrka ett sådant förslag,, hvilket, säkerligen
skulle verka alldeles motsatsen af hvad dermed åsyftades, nemligen du ellers
förekommande. Utskottet befarar nemligen för det första, att man då äfven hos oss,
liksom i andra länder, der särskild lagstiftning 0111 envig ej äger rum och der dueller
dock höra till ordningen för dagen, skulle, såsom inom Borgare-Ståndet ock blifvit
anmärkt, kunna förledas- alt tro, det dueller vore tillåtna, och på den i envig
sårade göra,- tillämpning af den ganda bekanta satsen: volenli non fil injuria. Vidare
skulle i allt fall, genom saknaden af särskilda straffstadga riden, sjelfva utmaningen,
Sorn det. dock är af yttersta vigt att förekomma i anseende, till svårigheten att hejda
handlingen, då den längre framskridit, blifva alldeles strafflös, likasom saknaden af ett
särskildt straffhot mot sekundanter, de der ofta äro tillställare af envig och utan
hvilkas biträde en tillämnad duell ofta mäste inställas, skulle vara ganska vådlig. Och
slutligen kan Utskottet ej undgå, alt fästa synnerlig uppmärksamhet derå, att straffet
för duell i de aldrallesta fall ej klefve, enligt de allmänna stadgandeua, strängare bestraffad!
än enligt de föreslagna särskildta. Ty om i en duell lif klefve spildt, men
öfverenskommelse om en sådan utgång' ej vore träffad; huru ville man väl då bevis.)
uppsåtet att döda, helst ett sådant uppsåt oftast ej torde förefinnas? Och bevisas ej
detta, så kunde gerningen ej bedömas svårare än efter 4 § och straffet kunde då
lätt stanna vid 4 års straffarbete och således blifva ringare än efter 51 f§. Skedde
åter ringare eller ingen skada, så kunde straffet stanna vid blotta, böter efter 14 eller
16 § — och således äfven i detta fall blifva lindrigare än efter nyssberörde 51
Men lika litet kan Utskottet understödja den- åsigt, atti straffet för envig alltid
korde vara, enahanda med straffet, för mord eller försök till ett sådant brott. Ty
huru högt man än må ogilla- duellen, såsom, en gengångare från mindre upplysta tider,
mäste dock lagstiftaren äfven här visa den sans och moderation i straffgraderingen,
som är ett oundgängligt vilkor för lagens upprätthållande och utan hvilka den
skulle blifva en död bokstaf, såsom det nu gällande Duells-plakatet, just i följd af
dess skarpa straffbestämmelser, blifvit. Och hvarföre skulle, val lagstiftaren just i
fråga om dueller afvika från grundsatsen, att mata straffet för en brottslig handling
elter <fo meri elfer mindre lågas bavekelsegrundeEna. dertill? Skulle: väl mördaren, sorn,
Ijfirj-Ut skottets Uttalande N:o 39*
drifven af ett slem! penniugebegär, försåtligt stöter dolken i en annan, ieke vara mer
brottslig iin den mahanda djupt förorättade, som förblindad af ögonblickets rättmätiga
barm oell beredd alt visa, det han mindre fruktar döden än vanäran, slungar utmaningen
mot den förolämpnde och derefter, drifven af en falsk hederskänsla, inlåter
sig i en strid, der han sjelf äfventyrar sitt lif och hvaraf utgången på förhand icke
är beräknad oell, såsom ofta sker, beror af en ren slump? Dem allmänna rättskänslan
skulle uppresa sig mot en sådan lag och göra des» tillämpning omöjlig. Alt
stilla en mindre barbarisk, men ändock allvansam och möjlig alt tillämpa, är icke att
kasta något förgyllande skimmer öfver duellen. Straffarbete och fängelse lära väl icke
hafva någon lockande glans. Det vore då samma glans, sorn våra lagtir strött öfver
stölder oell bedrägerier.
Emellertid, och då det synes som skolk: tre af Riks-Slånden icke velat godkänna
den ej särdeles betydliga stralfnedsättning, sorn Utskottet härutinnan i vissa
delar föreslagit i Kongl.. Majlis Proposition, anser Utskottet sig böra föreslå en återgång
till denna; hvadan Utskottet, med erinran att den af Utskottet genom det förra
förslagets 54 § förordade straff-eftergift blifvit af två Riks-Stäiid afslagen, vördsamt
hemställer,,
det måtte. Rikets Ständer,. — Ridderskapel och Adeln med frångående af
dess rörande ät, 5 i och 53 fattade beslut,— för sin del besluta att
nämnde, äfvensom 54 § skola erhålla den lydelser sorn de med samma
nummer betecknade t Kongl. Maj Is ifrågavarande nådiga Proposition.
äga.
§. 57.
Denna §, hvilken, bland annat, innehåller,, att om fånge eller häktad person
rymmer, det väld må brukas, som till rymningens förekommande nödigt är, har blifvit
af Ridderskapet och Adeln godkänd, men af de öfrige tre Riks-Stånden till Utskottet
återremitterad, i syfte att den sålunda medgifna rätt att med våld hindra
rymning, måtte än ytterligare begränsas i enlighet med särskilda, vid Utskottets förra
Betänkande fogade reservationer, och att en sådan rätt åtminstone borde inskränkas
till st raff-fånge, men ej utsträckas till ransabniugs-fånge och lön försvarslöshet häktad
person.
Dervid får duck Utskottet till en början erinra, att det skulle möta stora
praktiska svårigheter att skilja emellan en redan dömd fånge och en- annan häktad
person, enär alla slag af fångar på de liesta ställen förvaras i samma fängelse och
äru iklädda samma slags draglén, så att det oftast vore omöjligt för en utställd väktare,
helst om rymningen skedde i mörkret,, alt urskilja till hvilken klass af fångar
den rymmande vore att hänföra, äfvensom att i allt fall en mördare t. ex., fastän
icke dömd, väl är för den allmänna säkerheten, vida mer vådlig, än en för ett mindre
brott redan dömd oell kanske endast i följd af bristande tillgång till böter häktad
person. Men för öfrigt får Utskottet härvid åberopa hvad Herr Justitie-Stäts*
14
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
ministern i sitt yttrande till Stats-rfiJets protokoll i denna fråga anfort, nemligen alt
förevarande bestämmelse vore en omedelbar följd af statens befogenhet att beröfva
fängen friheten;— att säledes rättigheten att till förhindrande af fånges rymning använda
våld här blifvit omförinäld, icke för alt erkännas, utan endast för att begränsas;
— samt att härvid begagnade ordalag gjort begränsningen sä träng som möjligt.
På dessa skäl anser sig Utskottet icke kunna frångå sitt förslag i denna del,
utan får, med vidhällande af detsamma,
till Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens antagande ånyo framlägga
ifrågavarande §, sådan den i Utskottets förra Betänkande lyder.
§75.
Af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänd, har denna § deremot
blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden till Utskottet återremitterad, på det att,
i enlighet med särskilda, Utskottets förra Betänkande vidfogade reservationer, rättigheten
att åtala ringare misshandel, föröfvad af barn emot föräldrar, icke mä medgifvas
allmän åklagare, der ej målsäganden brottet till åtal angifven
En sådan inskränkning i åklagarerätten skulle dock, enligt hvad erfarenheten
om föräldrars benägenhet att öfverse med sådana förbrytelser otvetydigt gifver vid
handen, innebära fullkomlig strafflöshet för ifrågavarande, samhällsordningen störande
och, genom exemplet, för vördnadsförhåliandet emellan föräldrar och barn högst vådliga
brott, — och då Utskottet dessutom äger stöd för sin åsigt härutinnan af två
Riks-Stånds redan fattade beslut, får Utskottet, med vidhållande af förslaget i denna
del, hemställa,
det mätte Borgare- och Bonde-Stånden med de hegge öfrige Biks-Stunden
i denna fråga sig förena och Utskottets förslag således godkänna.
Slutligen har
Ingressen
till den föreslagna författningen, godkänd af Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet,
deremot blifvit af Preste- och Borgare-Stånden till Utskottet återremitterad.
Såvidt de Utskottet tillhandakomne diskussions-protokollerna utmärka, har dock hufvudsakligen
ingen annan anmärkning i denna del blifvit framställd än den, att i ingressen
borde införas jemväl de lagrum, som, ehuru ej genom författningen upphäfda,
dock blifvit derigenom till större eller mindre del ändrade, såsom 18 Kap. 8 och
9 §§ Missgemings-Balken m. fl.
Den metod, som vid ingressens uppställande blifvit följd, har dock blifvit använd
i åtskilliga, på sednare tider utkomna författningar; och om Utskottet än medgifver
att densamma icke är i allo tillfredsställande, medförer den dock på samma
gång fördelar, hvilkas förlust det är af högsta vigt att ej äfventyra. Ett försök att
särskildt uppräkna alla de spridda, i mångfaldiga förordningar, kungörelser och förklaringar
befintliga stadganden, sorn genom en ny lag i någon mån rubbas, kunde lätt
föranleda till förbisecude af ett eller annat stadgande, det der ock bort omförmälas,
La g-Ul slottets Utlåtande N:o 30.
15
hvaraf följden Ater blefve oreda och inkonseqvens i lagstiftningen. Derföre har Utskottet
ock funnit lämpligt, att i förevarande ingress jemte de särskildt uppräknade
studgandena bibehålla det af Kongl. Maj:t föreslagna omfattande uttrycket »alla öfriga
stadganden, som andra eller förklara berörde lagrum och författning eller dervid något
tillägga eller innefatta bestämmelse om straffbarheten af brott och handlingar,
som i denna Förordning omförmälas.» Härunder innefattas naturligen äfven de delar
af 18 Kap. 8 och 9 §§ Missgernings-Balken, som afse våld å en bets- och tjenstemän,
hvaremot samma §§:s stadganden om injurier fortfarande qvarstå. DA, såsom
det är alt hoppas, en fullständig ny strafflag i en icke alliigsen framtid blifver ltikets
Ständer förelagd, är det väl äfven alt antaga, det de ännu icke upphäfda delarne af
Missgernings-Balken blifva särskilt angifna, såsom till kraft och verkan undanröjda.
Vidhållande, således förslaget i denna del, får Utskottet hemställa,
del matte Preste- oell Borgare-Stånden, lika med de öfrige begge RiksSt(inden,
godkänna den af Utskottet föreslagna jörfatlnings-ingressen.
Alla öfriga, här ofvan icke särskildt angifna delar af Utskottets lörslag hafva
blifvit al Rikets Ständer godkände.
Antaga således Riks-Slånden hvad Utskottet genom delta Utlåtande tillstyrkt
och hemställt, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat en författning angående mord,
dråp och annan misshandel, lika lydande med den af Utskottet i dess förra Betänkande
föreslagna, utom i afseende å §§ 11, 15, 24, 25, 26, 57, 51, 52, 53 och 54,
hvilka i stället erhålla den lydelse, som utskottet genom detta Utlåtande tillstyrkt.
Stockholm den 29 Juni 1860.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, E., med hvil ko n Herr Friherre Armfelt, M., sig förenat;
Vid 57 och 58 §§:
»Med min röst har jag icke kunnat understödja en så skärande inkonseqvens
som den, Utskottet, genom sitt nu framlagda förslag, infört i dessa §§, med hvarannan
jemförda. Om dråp å maka bör bestraffas lika strängt som dråp å föräldrar,
så finnes, enligt min tanke, icke det ringaste skäl, hvarföre ej annan misshandel å
maka bör straffas lika med annan misshandel å föräldrar. Den af Utskottet åberopade
omständighet, att enahanda oegentlighet förefinnes i gällande lag, utgör väl icke
något skäl för att i en ny lag fortsätta densamma. På dessa skäl, och då jag ej
heller i öfrigt finner full anledning att frångå Utskottets förra lörslag till ly(leise .af
57 .§, får jag för min del vördsamt hemställa, att så \äl den 57:de, sorn den 58:de
§:» måtte blifva af Rikets Ständer antagna, sådana de lyda i Utskottets förra betänkande.
»
Jji'j-Ulxh<*itits Utlåtande N:o 39.
Vid äl~31 <g§;
»Lika mai Utskottet anser jag väl, att för brott med väsendtligen ©lik» karakterer
särskilta straffstadganden böra finnas, oell att följaktligen, likaväl sorn stadgan»
deni om barnamord blifvit skiljda från stadgande»» örn annat mord, särskilta lagbud
om envigesbrott ock bora uppställas. Men då, för duellers förekommande, jag anser
det vara af högsta vigt, atf derå -stadga straff, sorn kunna tillämpas oell icke genom
sin öfverdrift!» stränghet stöta den allmänna billighetskänslan eller inför allmänna
opinionen framställa den tilltalade såsom en slagg martyr, — hvilket liitt skulle kunna
inträffa, i händelse den tilltalade från början varit deri förorättade, — så måste jag
varmt afstyrka de» skärpning af straffet, som Utskottet nu föreslagit och hvars öfverdriliin
stränghet utan tvifvel skall inses af en hvar lugn granskare, som anställer en
närmare jemförelse emellan dessa stadgande» odi lagförslagets öfriga straffbestämmelser.
Jag mäste således fortfarande yrka antagande af Utskottets förslag i förra
betänkandet, och vill för öfrigt endast anmärka, att den skedda återremissen från tre
Riks—Ständ så mycket mindre bort utgöra något skäl för nu föreslagna strnffskärpning,
som, hvad åtminstone ett bland dessa Riks-Stånd angår, det alldeles icke är al
diskussionen klart, att ättemän issen skett i sådant syfte, sorn Utskottet antagit.
Slutligen anser jag ut' antingen, på sätt Lagberedningen föreslagit, straff f«>r
utmaning till envig ej bör stadgas i lag, eller ock att detta straff, j»å sätt som är
stadgadt i alla Europeiska lagar, som innehålla straff för utmaning, och som jag varit
i tillfälle att se, bör försvinna, der ett frivilligt frånträdande af aftalet ägt rum.
Det är uppenbart, att om blotta utmaningen eller antagandet deraf bestraffas, äfven
der man frivilligt drager sig tillbaka, så finnes ej för den, som i en tillfälligt uppretad
sinnesstämning antagit en utmaning, någon anmaning att derifrån afstå, då han
vet att han i allt läll är underkastad straff. Jag tillstyrker således bibehållande af
Utskottets förra förslag till §§ 51, 52, 53 och 54, lydande sålunda:
§ 31-
Hafva tvännc, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra, och varder någon
deri dödad; döines banemannen till straffarbete från och med sex till och med tio år.
Var det aftal gjordt, att enviget ej skulle utan onderås död slutas, och kommer död
deraf; dömes tilt straffarbete på lifstid. Får någon i envig svår kroppsskada; vare
gcrmngsmannen förfallen till straffarbete från och med två till och med sex år: skedde
ringare eller ingen skada, dömes till fängelse från och med två månader till och
med två år.
$ 32.
Förfar någon vid envig svikligen och får den andra deraf död; vare lag som
om mord i 1 § sägs. Biel' genom den enas svikliga förfarande svår kroppsskada
den andra tillfogad; dömes geroingsmannen till straffarbete från och med sex till och
med
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
17
med tio år. Kom deraf ringare skada; dömes till straffarbete från oell med två lil
och med sex år.
§ S3.
Den, som utmanar annan till envig, eller slik utmaning antager, skall, ändå
att enviget ej kommer till verkställighet, straffas med fängelse från och med två till
och med sex månader.
Samma lag vare, der någon låter bruka sig till biträde vid uppgörande af aftal
om envig eller till vittne vid sådan strid.
§ 34.
Hafva tvänne träffat aftal om envig, men afstå de frivilligt derifrån, så alt det
ej till verkställighet kommer; vare för straff frie; och ege i ty fall ansvar ej heller
rum för dem, som vid aftalets uppgörande biträdt.»
af Herr Olivecrona, K.: »Emot Utskottets beslut, till följd af återremiss
från Riks-Ständen af Utskottets Betänkande N:o 20, i anledning af Kongl. Majlis
nådiga Proposition med förslag till förordning angående mord, dråp och annan misshandel,
får jag mig reservera i följande punkter:
l:o. Beträffande §§ 51—54: Om envig.
Då Utskottet med deri ytterst ringa majoriteten af en röst frånträdt sitt i
nämnda Betänkande afgifna förslag till ny redaktion af ifrågavarande §§ och i stället
antagit motsvarande §§ i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, har sådant utan tvifvel
skett af ovisshet huruvida Utskottets förslag, vid förnyad behandling hos Rikets
Ständer, kunde röna någon framgång. Jag anser mig likväl böra vidhålla Utskottets
första beslut af det hufvadsakliga skäl, att det innehåller förslag till en mera verksam
lagstiftning rörande envig, än Kongl. Maj:ts Proposition framställer. Ty vill man ändamålet
— att allvarsamt bestraffa dueller, — måste man framför allt se till att lagen
icke blir allt för sträng, emedan en för hård lag i detta fall utan tvifvel röner
ödet att icke tillämpas.
Erfarenheten i andra länder, hvarest envig mera ofta förekommer, än hos oss,
der, till följd af förändrade seder, dueller nu mera lyckligtvis äro sällsynta brott, talar
högt emot stränga lagar. I England betraktas ett dråp i duell såsom mord och
följden häraf är den, att juryn reguliert friar den tilltalade. Sedan man i Frankrike,
efter år 1837, börjat vid cassationsdomstolarne behandla dråp i envig såsom ett
brott, hvilket hör under den allmänna strafflagen, har förhållandet varit enahanda,
eller att juryn regelmässigt frikänner de anklagade — och orsaken är att söka deri
att folket anser allmänna lagen vara för sträng för att kunna med rättvisa på dueller
tillämpas. I de Italienska Staternas lagar anträffar man äfven mycket stränga ansvarsbestämmelser
emot dueller, men dessa lagar vinna aldrig tillämpning. I Tysk
Bih.
till R. St. Prot. 1859 & 1800. 7 Samt. I Afd. 20 Ilöft. 3
18
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
land liar man under de sista årtiondena börjat att stifta mera med den allmänna
rättskänslan öfverensstämmande, mildare lagar emot envig och deraf funnit en helsosam
verkan, alldenstund detta brott, hvilket förut ytterst sällan, under det att de
stränga lagarne gällde, åtalades, nu deremot ofta nog blir föremål för undersökning
vid domstol och föranleder den anklagades fällande till ansvar.
Enligt min öfvertygelse kan Utskottets förslag till lag om envig snarare tåla
förebråelsen att innehålla allt för hårda ansvarsbestämmelser, än att lagen är för mild.
Jag får derföre vördsamt föreslå:
alt Rikets Ständer behagade antaga Utskottets förslag till §§ 51—54, sä
lydande som de här ofvan uti Herr Grefve Sparres reservation finnas
införda.
2:o angående § 57.
På de af mig redan i min reservation vid Betänkandet N:o 20, pag. 50—52,
anförde skäl, får jag likaledes vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer behagade antaga följande, med 7 Kap. 8 § t Rågberedningens
förslag till Straff-Balk öfverensstämmande, redaktion, sä
lydande:
§ 57.
»Sätter sig fånge eller häktad person till motvärn emot fångvaktare elier annan,
som honom från rymning hindra vill, eller emot föreståndare eller uppsyningsman vid
straffinrättning eller häkte, då denne honom till ordning inom inrättningen eller häktet
hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall, till motvärn emot den, som
äger häktningen verkställa eller dervid biträder, då må ock det våld brukas, som till
rymningens förekommande, ordningens bibehållande eller häktningens verkställande nödigt
är.»
»Lag samma &c. (~ med 2 mom. af Utskottets förslag till § 37)
verkställa skall»
af Herr Lagerbjelke, C. 0., sorn instämt med Herr Grefve Sparre i afseende
å 37 och 38 §§ samt med Herr Olivecrona i fråga om lydelsen af 37 §.
al Herrar Biskopen, f. d. Stats-rådet Anjou och Professoren Sundberg, hvilka,
på de skäl, som åberopats i deras vid Utskottets förra Betänkande fogade reservationer,
ansett sig icke kunna biträda Utskottets beslut att vidhålla det till 1 § af författnirigsförslaget
gjorda tillägg samt de i följd deraf vid åtskilliga andra §§ föreslagna
tillägg och förändringar.
af Herr Thollander, som i fråga om 51—54 §§ förenat sig med Herr Grefve
Sparre.
af Herrar Staaff, Kistner och Wennerström: »Instämmande i Herr Grefve
Sparres reservation mot 37 och 38 §§ samt i Professor Olivecronas mot 57 §, an
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.
19
maia vi tillika reservation mot 75 §, enär genom den derutinnan åklagare tillagda
rätt att åtala de i 14 och 39 §§ omtalade lindrigare förseelser mot skyldemän i rätt
uppstigande led, åklagare lemnats en betänklig myndighet att intränga i enskilda
familjeförhållanden. Vi anse derföre ett tillägg till 1 mom. 73 § nödigt, af följande
innehåll:
»Lag samma vare om sådan förbrytelse, som i 14 och 39 §§ sägs, der den
skett emot skyldemän i rätt uppstigande led.»
af Itiksdags-fuilmägtige Matts Pehrsson från Stockholms län och Olof Pehrsson
från Gefleborgs län, hvilka i fråga om 57 § förenat sig med Herr Olivecrona och
bestäffände 75 § åberopat Olof Pehrssons vid Utskottets förra Betänkande fogade
reservation.
Rättelse:
I Lag-Utskottets Betänkande N:o 35, angående antagande af ny Konkurs-lag
m. m., sid. 62, rad. 1
står: gör de sig urarfva:-— läs: gör en sig urarfva:
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, i sou.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
I
N:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 20 Juli 1800, kl. 2 e. ivt.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar emot Utskottets Betänkan
de
N:o 19, i fråga om antagande af ny lag angående skillnad
i äktenskap.
Genom nämnde Betänkande hade Utskottet gjort tvä särskilda framställningar,
angående förändringar i lagstiftningen om äktenskapsskilnad. I förra delen af Betänkandet
hade nemligen Utskottet föreslagit en förändring af Kongl. Förordningen
den 27 April 1810, rörande rätt för Domstol att döma till skilnad i-iiktenskap jemväl
i vissa af de läll, då, enligt nämnde Förordning, skilnad nu må sökas hos Konungen.
Hvad Utskottet derutinnan hemställt, har, enligt till Utskottet ankomna
protokolls-utdrag, blifvit godkändt af Borgare- och Bonde-Stånden, men afslaget af
Itidderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvadan berörde fråga således förfallit.
I sednare delen af Betänkandet åter hade Utskottet hemställt, att, med upphäfvande
af ej mindre 16 Kap. 11 § Kyrkolagen, i hvad den innefattade föreskrift om ransakning
och förhör inför Domkapitlet med äkta makar, än äfven 1 och 2 §§ i 14
Kap. Giftermåls-Balken, sistnämnde begge lagrum måtte erhålla den förändrade lydelse,
Betänkandet utvisar. Berörde förslag har likaledes blifvit godkändt af Borgare- och
Bonde-Stånden, af hvilka Riks-Stånd det förra jemväl beslutat den förändrade lydelse
af 3 § i nyssnämde Kap., som fiunes intagen i Herr Staaffs vid Utskottets
Betänkande fogade reservation, hvaremot Preste-Ståndet, med afslag å Utskottets hemställan,
för sin del antagit det af Herr Olivecrona, i hans jemväl vid Utskottets Betänkande
fogade reservation, framställda förslag till förändrad lydelse af 14 Kap. 1
och 2 §<§ Giftermåls-Balken. Ridderskapet och Adeln åter har, på grund af gjorda
anmärkningar, återremitterat Utskottets förslag i denna del. Det åligger således Utskottet
att ånyo taga denna fråga i öfvervägande och söka sammanjemka de skiljaktiga
åsigter, som hos lliks-Stånden sig yppat.
Dervid anser sig Utskottet böra till en början undanrödja det missförstånd i
afseende å syftet af Utskottets nu ifrågavarande förslag, som hos några få ledamöter
af Ridderskapet och Adeln svncs hafva uppstått, nemligen att förslaget skulle afse att
underlätta skilnad i äktenskap emellan makar, hos hvilka ömsesidigt hat och bitterhet
uppkommit. Sådant har så mycket mindre varit Utskottets mening, som, enligt för
Bih.
till K. Ht. Prat. 1859 A 1860. 7 Sami. 1 A/d. 21 liäft.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
slaget, den tid, efter hvars förlopp oeuiga makar skulle kunna vinna skilnad, blefve
i de aldra flesta fall, åtminstone der makarna bo i stad, dubbelt längre än enligt nu
gällande lag, hvilken icke bestämmer någon viss tid för skilnaden till säng och säte,
i anledning hvaraf ock domstolarna vanligast bestämma denna skilnadstid till endast
några få månader, under det Utskottet föreslagit densamma till ett år. Ändamålet
med Utskottets förslag var deremot, dels att ur lagen utmönstra några onödiga och
för makarna kostsamma formaliteter, i hvilket hänseende samtlige Riks-Stånden jemväl
synas ansett en lagförändring vara af behofvet påkallad, dels ock att, under det
skilnaden till säng och säte varade, betrygga den ena makens person mot våldsamheter
af den andra. Beskaffenheten af varningsgraderna och det personliga skyddet
äro således de begge framstående momenterna i detta förslag.
I förra hänseendet hade Utskottet föreslagit först en varning inför Kyrkoherden,
derefter en ytterligare varning inför Kyrkorådet och slutligen ett års skilnad till
säng och säte. Utskottet utgick dervid från den princip, att tiden var den verksammaste
väckaren till sjelfbesinning, och denna var bestämd så lång att Utskottet
ansåg densamma vara en tillräcklig motvigt mot lättsinnet och den tillfälliga missämjan
emellan makar. Men Utskottet förbisåg ej heller vigten af en varning, gifven af
makarnas egen själasörjare, som borde förutsättas känna dem personligen och deras
husliga förhållanden samt just derföre kunna utöfva på dem det största inflytandet,
hvarförutom, af likartade skäl, Utskottet ansåg varningen inför Kyrkorådet böra bibehållas.
Deremot fann Utskottet de nu stadgade böter för oenighet böra försvinna, —
en åsigt, om hvars riktighet några skiljaktiga meningar inom Riks-Stånden icke försports,
— äfvensom Utskottet ansåg Kyrkolagens föreskrift om varning, eller rättare
»ransakning och förhör» inför Domkapitlet, vara mindre lämplig. Derutinnan är dock
Utskottets åsigt jäfvad af Preste-Ståndet genom dess, såsom ofvan är nämndt, redan
fattade beslut, hvarjemte några ledamöter af Ridderskapet och Adeln jemväl synas
hafva hyst betänklighet vid att borttaga denna varningsgrad. Utskottet kan dock icke
frångå sin af andra ledamöter inom Ridderskapet och Adeln, äfvensom af Borgareoch
Bonde-Stånden understödda mening härutinnan, hvilken jemväl delats af Lagkommitléen,
— af Högsta Domstolen vid granskning af nämnde Kommittés förslag, —
af Lag-beredningen och jemväl, såsom det vill synas, af den Kyrkolags-kommitté, som
år 1846 afslutade sina arbeten och hvars samtlige ledamöter, med undantag af en
enda, voro representanter för kyrkan. Skulle derföre någonsin en auktoritetstro i
lagstiftningen böra gälla, så vore det väl här; men det är icke en sådan, som grundlagt
Utskottets förslag. Det är i sakens egen natur, som Utskottet hemlat stöd för
sin åsigt att denna varningsgrad vore mindre verksam och i följd deraf samt jemväl
i öfrigt olämplig.
Man bör nemligen besinna, att de varningsord, som ifrån sittande Domkapitel
siällas till oeniga makar, väl ändock i de Hesta fall endast utgå från en enda individ,
nemligen ordföranden, hvilken i allmänhet icke kan antagas vara närmare bekant med
makarnas förhållanden och som kanske ser makarna för första gången i sin lefnad.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
3
Men afven om man antager att Domkapitlets samtlige ledamöter på förhand medverkat
till varningens uppsättande, så lärer dock någon större garanti för dess verkan
på de kanske förut okänka makarna icke dermed vara vunnen. Det är icke det
konstrikt uppställda föredraget, det är hjerlats enkla språk, som lättast utplånar hatet
och bitterheten emellan makarna samt verkar en varaktig försoning, —- och den inre
värman i ett föredrag ökas icke genom Heres medverkan. Den kan af Domkapitlets
ordförande inläggas i hans varning, och Utskottet antager villigt att delta alltid varit
förhållandet. Men bör man icke jemväl antaga samma förhållande i afseende å den
närmaste själasörjarens varningsord? Bör icke lian bättre förstå att lämpa varningen
efter makarnas olika lynnen? Och bör icke han antagas i högre grad äga makarnas
förtroende och bättre känna skiftningarna af deras husliga förhållanden? Och allt
detta lärer icke genom några skriftliga relationer kunna öfverllyttas på Domkapitlen.
Utskottet befarar icke att dessa åsigter vederläggas af erfarenheten, hvars vittnesbörd
dock i detta fall, af skäl, som i Utskottets förra Betänkande blifvit antydda, torde
vara svårare än eljest att åberopa. Men hvad deremot icke kan vara något tvifvel
underkastadt, det är de känbara olägenheter och kostnader för makarna, som deras
inställelse inför Domkapitlet, kanske ofta residerande ganska långt från deras bostad,
nästan alltid måste medföra, synnerligen i mera vidsträckta stift, der makarna nödgas
kanske för veckor öfvergifva hem och barn samt måhända offra allt det lilla, de äga,
på en resa, hvars ändamålsenlighet åtminstone torde få betviflas. Den af en talare
åberopade omständighet, att makarna ändock måste göra en resa till Domstolen, —
hvilket Utskottet ansett icke kunna undvikas, — lärer väl icke utgöra någon giltig
ursäkt för att belasta dem med en ytterligare resa och deraf föranledda ytterligare
kostnader. Att välja sådana medel för sammanhållande af äktenskapets band, anser
Utskottet icke vara lagstiftaren värdigt; och Utskottet tror fortfarande, att en längre
tids skilnad till säng och säte är ett tillfyllestgörande surrogat för varningen inför
Domkapitlet.
I fråga åter om det andra momentet af Utskottets förslag, eller det personliga
skyddet för den ena makan under det skilnaden till säng och säte fortfar, så hade
Utskottet föreslagit, att då till sådan skilnad dömes, Rätten skulle, vid vite af fängelse,
förbjuda makarna att hvarandra under den tid besöka. Jemväl i denna de!
och, som det synes, förnämligast derutinnan hafva anmärkningar inom Ridderskapet
och Adeln blifvit framställda. Innan Utskottet besvarar dessa, torde det dock vara
nödigt att undanrödja en betänklighet, som inom Utskottet förnummits, nemligen den,
huruvida dessa anmärkningar kunna grundlagsenlig! blifva föremål lör Utskottets
pröfning.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva nemligen, såsom ofvan är angifvet, godkänt
Utskottets förslag i denna del, och i den lydelse, som Preste-Ståndet beslutat
alt I § i 14 Kap. Giftermåls-Balken skall erhålla, förekommer mot slutet, ehuru §:os
öfriga stadganden äro väsendtligen afvikande, likväl samma föreskrilt som j Utskottets
förslag, — uttryckt i detta sednare med orden; »förbjude ock, vid vite af fängelse,
h
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
makarne att hvarandra under den tid hesöka,» samt, enligt Preste-Ståndets beslut,
med orden: »[örbjude ock då makarne, vid vite af fängelse, alt hvarandra under
tiden hesöka.» Härvid har nu (Väga uppståt t, huruvida ej nämnde tre Riks-Stånds
beslut hindrade vidare pröfning af anmärkningarne i denna del. Men om man också
icke fäster sig vid den visserligen obetydliga, men dock verkligen befintliga skilnad
i ordställningen, som förefinnes i Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, å ena sidan,
samt i Preste-Ståndets. å den andra, — en skiljaktighet, som dock icke får förbises,
då fråga är om stiftande af en Civil-lag, — så förekommer likväl härvid, att väl ingen
lärer vilja påstå att anförda föreskrift, genom de tre Ståndens beslnt derutinnan,
redan blifvit Rikets Ständers beslut, då §:ns innehåll i öfrigt icke är på enahanda
sätt af de tre Stånden bestämd. Hyllade man en sådan åsigt, då skulle ock Rikets
Ständer, om t. ex. riksmötet nu genast upphörde och vidare åtgärder med denna
fråga icke kunde vidtagas, hafva för sin del beslutat en författning, hvarigenom förklarades,
att, »med upphäfvande af 14 Kap. 1 § Giftermåls-Balken,» — ty äfven om
ett sådant upphäfvande äro de tre Riks-Stånden anse, — »nämnde lagrum skulle erhålla
följande förändrade lydelse: förbjude ock, vid vite af fängelse, makarne att
hvarandra under den lid besöka.» Detta vore åter en uppenbar orimlighet, hvilket
bevisar, att en mening ej kan på detta sätt lösryckas ur sitt sammanhang, utan är
beroende af detta. Ehuru således, genom de tre Ståndens beslut, frågan inträdt i
ett sådant stadium att den, enligt 73 § Riksdags-ordningen, icke kan falla, så är
dock något Rikets Ständers beslut derutinnan icke fattadt, och det är först genom
ett sådant, som Utskottets pligt att till besvarande upptaga gjorda anmärkningar
upphör.
Beträffande således de inom Ridderskapet och Adeln i denna del framställda
erinringar, så bestå de hufvudsakligen deri, att ett sådant ovilkorligt förbud för makarna
att besöka hvarandra, som Utskottet uppställt, vore allt för strängt och kunde
motverka makarnas försoning och äktenskapets fortsättning efter skilnadstidens slut,
samt att det åtminstone icke borde stadgas i lagen såsom ovilkorligt, utan endast
såsom vilkorligt eller beroende af Domarens pröfning. Lämpligheten för öfrigt af ett
sådant förbud, såsom skydd för en svag qvinna emot en våldsam man, den der under
skilnaden till säng och säte kunde få lust att fortsätta misshandlingen emot
hustrun, har dock icke blifvit bestridd, och beklagligen visar erfarenheten alltför ofta,
att ett sådant stadgande är af högsta behof påkalladt. Nu ehuru Utskottet visserligen
finner de gjorda anmärkningarne till någon del hvila på en oriktig uppfattning
af det utaf Utskottet föreslagna stadgande, hvilket icke innebar hinder för makarna
alt träffa tillsammans hos andra personer och på detta sätt öfverenskomma om mölen,
de der å ömse sidor voro fullt frivilliga, så har dock Utskottet, under förhoppning
alt kunna sammanjemka Ridderskapets och Adelns samt Borgare- och BondeStåndens
meningar, hvarigenom frågans hänskjutande till förstärkt Lag-Utskott undvekes,
trott sig böra föreslå den inom lörstnämnde Riks-Stånd yrkade modifikation
i förslaget, att meddelande af ett sådant förbud, som är i fråga, må bero af Do
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
o
marens pröfning tor hvarje förekommande fall. Utskottet har så mycket heldre vidtagit
denna förändring, som Utskottet inser att vissa makars förhållanden kunna göra
ett dylikt förbud alldeles öfverflödigt, hvilket Domstolen i orten bäst är i tillfälle att
bedöma, — och betviflar Utskottet icke alt samtlige Riks—Stånden skola i denna
fråga kunna blifva ense.
Det lörslag, Utskottet här nedan framställer, är i öfrige delar alldeles enahanda
med Utskottets förra. Om den 2 §, som är beroende af den lista, hafva me
ningarne
icke varit delade, och Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens beslut är i
den delen alldeles enahanda. Orsaken, hvarföre Utskottet icke trott sig kunna framställa
det af Preste-Ståndet redan fattade beslut såsom sammanjemkningsförslag, är
dels ofvan antydda omständighet att varningen inför Domkapitlet derigenom är bibehållen,
dels ock det förhållande att i följd af den långa tid, som efter nämnde varning
skulle förflyta innan förbudet för makarna att besöka hvarandra finge af Domstolen
meddelas, ett af de vigtigaste ändamålen med hela förslaget, nemligen qvinnans
skydd emot misshandling, i ganska väsendtlig mån förfelades.
Utskottet hemställer alltså vördsamt,
(let måtte Rikets Ständer, — Preste-, Borgare- och Bunde-Stånden med
frångående af sina redan fattade beslut, så vidt de afse Igdelsen af ifrå
gakomne
I — för sin del besluta en författning af detta innehåll:
»Med upphäfvande af ej mindre 16 Kap. II § Kyrkolagen, i hvad den
innefattar föreskrift om ransakning och förhör inför Domkapitlet med
äkta makar, än äfven 1 och 2 i 14 Kap. Giftermåls-Balken, förordnas
att sistnämnde begge lagrum hädanefter lyda sorn följer:
1 %■
Der hal och bitterhet emellan man och hustru uppkommit, och endera
derom hos Presterskapet gör anmälan eller det eljest kunnigt varder; då
skola makarna af Kyrkoherden i församlingen varnas, efter ihy i Kyrkolagen
säges. Sämjas de ej ändå; vardén inför Kyrkorådet ytterligare
varnade. Låta de sig ej heller deraf rätta; döme då Rätten till skilnad
på ett år till säng och säte: åge ock, der sä nödigt pröfvas, förbjuda
makarna, vid vite af fängelse, att hvarandra under den tid besöka.
* %■
Sk, Iger mannen sig sjelf ifrån hustrun, eller hustrun ifrån mannen, till
säng och säte, af hal eller illvilja, och hålter sig i landet uppe, fran
hem och hustru, eller drifver man hustrun, eller hustru mannen ur hus
och bo, och nyttjar iler begges gods och egendom: för jares sorn i förra §
sagd t är, och fylle den brottsliga skadan.»
Stockholm den 19 Juli 1860.
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40,
Reservationer;
af FJerr Olivecrona, K.: »Då Utskottet, allena meri en obetydlig förändring,
vidhållit sitt i Betänkandet N:o 19 framställda förslag till ny redaktion af !4 Kap.
t § Giftermåls-Balken, måste jag tnig deremot reservera.
Jag är fortfarande af den öfvertygelse, att om man riktigt fattar ändamålet
af de varningsgrader, hvilka i lag böra stadgas, såsom åsyftande att söka bringa
oeniga makar till försoning med hvarandra, så måste lagstiftaren alse att dessa varningar
blifva dels allvarliga, och ej för få till antalet, dels icke allt för hastigt på
hvarannan följande, enär liden alltid måste betraktas såsom ett särdeles verksamt försonande
element. På sätt, jag i min reservation vid berörde Betänkande anfört, har
jag ansett de i 1734 års lag stadgade böter böra, såsom olämpliga, i egenskap af
någon varning för oenighet emellan makar, ur vår lagstiftning utgå. Deremot anser
jag det vara en pligt att, så vidt af mig kan bero, söka förhindra hvarje lagförändring
i den syftning att varningen inför Domkapitlet skulle försvinna. Tvenne varningar af
kyrkans tjenare, nemligen först enskildt af Kyrkoherden, sedan af Kyrkoherden inför
Kyrkorådet och derefter inför Domkapitlet böra visst icke anses vara för många omgångar,
om ändamålet kan vinnas och ett obetänkt brytande af det heligaste band
på jorden förekommas. Dessutom torde icke någon varning lämpligare kunna meddelas
än just af män, hvilkas ställning bjuder vördnad och som med Skriftens ord
böra kunna tala både bevekande och varnande, både undervisande om makarnas pligter
emot hvarandra och verkande försoning och tillgift i afseende å makarnes ömsesidiga
fel. Om äfven olägenheter och kostnader i anledning af lång resa till Domkapitlet
kunna för makarna någon gång uppstå, äro dessa olägenheter dock af en
underordnad vigt och böra visst icke föranleda till hela varningens borttagande; ty
man kan ej förneka sanningen af de fakta, som visa, att mångfaldiga gånger har just
varningen inför Domkapitlet bringat makarna till besinning och aflagsnat hos dem
tanken på skiljsmessa.
Skall tiden kunna utöfva sin helsosamma verkan på makar, som måhända af
en ganska obetydlig anledning blifvit uppretade emot hvarandra, måste icke heller
varningarne följa för nära efter hvarandra. Enligt Utskottets förslag skulle emellertid
de 2:ne varningarne inför Kyrkoherden i församlingen och Domstols åtgärd att döma
till skilnad till säng och säte för ett år icke åstadkomma längre uppehåll än måhända
några veckor öfver året. Men utsigten på möjligheten att, efter så kort tids förlopp,
kunna erhålla fullständig skiljsmessa, torde mången gång snarare stadga makarnas
beslut att frivilligt öfverenskomma om äktenskapets upplösande, än leda till det
af lagstiftaren åsyftade ändamålet — försoning. Jag anser derföre alldeles nödvändigt
att en viss tid, t. ex. 6 månader, bör förflyta efter sista varningen af Ordets
tjenare, innan det må vara tillåtet att draga saken till verldsligt forum. På Rätten
må det sedan ankomma, att efter omständigheterna, döma till skilnad från och med
ett till och med två år samt att, der så nödigt pröfvas, vid vite af fängelse förbjuda
den felaktiga makan att under tiden besöka den andra, eller begge att besöka hvar
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.
andra. Riktigast vore härvid utan tvifvel att i lag stadga ett bestämdt förbud för
makarna att vistas tillsammans, på det att makarna genom en temporär skiljsmessa
måtte få erfara en känning af följderna af äktenskapets fullständiga upplösning. Men
som omständigheter kunna inträffa, hvilka göra det för makarna nödvändigt att råkas
t. ex. i angelägenheter för deras barns uppfostran, torde det böra åt Domarens
pröfning öfverlemnas, att, efter förhållandenas beskaffenhet i hvarje särskildt fall, härom
meddela föreskrift.
På grund häraf får jag vördsamt föreslå att 1 § i 14 Kap. Giftermålsbalken
må erhålla följande med det af Högvördiga Preste-Ståndet, i enlighet med min vid
Betänkandet N:o 19 vidfogade reservation, antagna förslag, nära öfverensstämmande
lydelse:
§ 1-
»Der hat och bitterhet emellan man och hustru uppkommer och en»dera
derom hos Kyrkoherden i församlingen gör anmälan, eller det eljest
»varder kunnigt, äge då Kyrkoherden kalla makarna och varna dem efter
»thy 16 Kap. 11 § Kyrkolagen bestämmer. Fortfar ändock osämja mel»lan
makar, då skall Kyrkoherden inför Kyrkorådet dem ytterligare varna
»och genom föreställningar söka till enighet förmå. Har äfven sådan var»ning
fruktlöst aflupit, då skola makarna förvisas till Domkapitlet, som än
»ytterligare äger dem varna, på sätt Kyrkolagen innehåller. Rätta de sig
»ej heller deraf, då må, sedan sex månader från den dag, varningen skedade,
framflutit, Rätten efter stämning pröfva hvad endera eller begge den
»osämja vålla samt makarna emellan till säng och säte döma från och med
»ett till och med två år; förbjude ock makarna, der så nödigt pröfvas,
»vid vite af fängelse, att hvarandra under tiden besöka.» *)
af Herr Biskopen f. d. Stats-Rådet Anjou, hvilken, med åberopande af sin vid
Utskottets Betänkande N:o 19 fogade reservation, hufvudsakligen instämt med Herr
Olivecrona,
af Herr Professor Sundberg, som yttrade: »Jag instämmer i Herr Olivecronas
reservation, så vidt den rörer de varningar, oeniga makar böra undergå, innan deras
sak drages inför verldslig rätt. Deremot kan jag hvarken instämma med honom eller
med Utskottet i fråga om den föreslagna skilnadsdomens innehåll. Att medgifva
Domaren rättighet att tillåta de makar, emellan hvilka skall för viss tid dömas till
skilnad tili säng och säte, under samma tid besöka hvarandra i deras hem, d. ä. dela
säng och säte, anser jag vara en motsägelse, som ofelbart måste bidraga till att försvaga
eller möjligtvis rent af tillintetgöra den med skilnadsdomen afsedda verkan.
Jag tror dessutom, att Utskottet saknat tillräckliga skäl till frångående af sitt förra
•) De med kursiv slil utmärkte orden beteckna skiljaktigheten emelian detta förslag och det af Pre*
ste-Ständet förut antagna.
H iLa (/-Utskottets Utlåtande N:o iÖ.
beslut i denna del, då endast några anmärkningar hos Ridderskapet och Adeln deremot
blifvit gjorda, men de öfriga tre Stånden i hufvudsaken godkänt detsamma.
Ingen annan olikhet förefinnes emellan dessa tre Stånds beslut än den, att Borgareoch
Bonde-Stånden, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit, bestämt tiden till ett
år, Preste-Slåndet till ett å två år. I alla tre besluten förekommer den välbetänkta
satsen: »förbjude ock (Domaren) då makarne, vid vite af fängelse, att hvarandra under
tiden besöka.» Hvad den anmärkta tidsolikheten vidkommer, så kan väl den synas
vara af mindre vigt; men då i förevarande fall tiden är beräknad för att verka
såsom ett synnerligen mäktigt försonande element, torde rättast äfven den två-åriga skilsmessan
böra kunna ådömas. På dessa och de i Betänkandet N:o 19 förut åbero
pade
grunder får jag vördsamt föreslå, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
Preste-Ståndets redan fattade beslut, måtte för sin del antaga följande förändrade lydelse
af 14 Kap. 1 § Giftermåls-Balken:
Der hat och bitterhet emellan man och hustru uppkommer och endera
derom hos Kyrkoherden i församlingen gör anmälan, eller det eljest var
der
kunnigt, åge dä Kyrkoherden kalla makarna och varna dem, efter thy
16 Kap. 11 § Kyrkolagen bestämmer. Fortfar ändock osämja emellan
makar, då skall Kyrkoherden inför Kyrkorådet dem ytterligare varna och
genom föreställningar söka till enighet förmå. Har äfven sådan varning
fruktlöst aflupit, då skola makarna förvisas till Domkapitlet, som än ytterligare
äger dem varna, på sätt Kyrkolagen innehåller. Rätta de sig ej
heller deraf, då må, sedan sex månader från den dag varningen skedde,
framflutit, Rätten efter stämning pröfva hvad endera eller begge den osämja
vålla samt makarna emellan till skilnad lill säng och säte döma från
och med ett till och med två år; förbjude ock då makarne, vid vite af
fängelse, att hvarandra under tiden besöka.»
Herr Komministern Malmborg har begärt få antecknadt att hail ej i detta
ärende deltagit.
Stock no ni, tryckt bos Sam. Rimstedt, istia.
Lag-Utskottets Betänkande M 41.
1
N:o 41.
Alik. till Exp.-Utsk. dea 23 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af by sättning.
Jemte det Lag-Utskottet fått till behandling emottaga särskilda inom Riks-Stånden
gjorda framställningar om förändrad lagstiftning rörande utsökningsväsendet i dess
helhet och bland dessa jemväl en af Herr Dalman, W. F., gjord hemställan om
antagande af Lagberedningens förslag till Utsöknings-balk, med undantag likväl af
den del deraf, som handlade om bysättning och reseförbud och som motionären
ansett kunna helt och hållet utgå, — öfver hvilka framställningar Utskottet vill framdeles
meddela yttrande, — hafva motioner, särskildt åsyftande bysättnings-rättens upphörande,
till Utskottets behandling öfverlemnats, väckta inom Höglofliga Ridderskapet
och Adeln af Herr Grefve Sparre, E., och inom Yällofliga Borgare-Ståndet af Herr
A. L. Holmqvist.
Af dessa motionärer har Herr Grefve Sparre anfört, att bysättning såsom
straff för hvarje gäldenär, af hvilken orsak hans obestånd än uppkommit, vore en
qvarlefva från de tider, då, med ännu ej fullt utbildade begrepp om personligheten,
fordringsägarens rätt till gäldenärens egendom förblandades med en rätt öfver hans
person, den dock högre lagar än samhällets förbjöde; att man ej med bedragaren
eller den med honom jemförlige öfverdådige slösaren finge förvexla den genom tillfälliga
olyckor på obestånd komne redlige gäldenären, ty genom denna, såsom man
föreställt sig, nyttiga stränghet i lagstiftningen inträffade, hvad erfarenheten ock visat,
att man ginge förbi målet i det att, då allmänna meningen ogillade sådan stränghet,
följden blefve, att lagen endast anlitades af den låge, för allmänna meningens rättvisa
dom likgiltige borgenären, hvaremot den rättsinnige fordringsägaren tvekade att
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande M 41.
emot förbrytaren yrka tillämpning af en lag, som träffade den oskyldige lika med
den skyldige; samt oft, enär man tycktes antaga, att bysättning i affärslifvets intresse
vore nödvändig, dervid borde erinras, att samma straff inom affärslifvet aldrig
förekomme, men deremot uteslutande användes af s. k. procentare, de der, sedan
de, i förlitande på nämnda af lagen tillåtna tvång, Iemnat lån åt personer, hvilkas
oförmåga att gälda lånet blifvit mer än väl insedd, begagnade samma tvång såsom
medel att aftvinga slägtingar hjelp; och har motionären alltså föreslagit: att, med bibehållande
af bvsättning till förekommande af att gäldenär må vika undan, Kongl.
Förordningen den 10 Juni 1841 och Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845 angående
bysättning såsom ett slags straff för gäldenär, som saknar tillgång, mätte
upphäfvas.
Herr Holmqvist har uti sin framställning likaledes ogillat den till långifvarens
förmån i lag medgifna rätt för den ene medborgaren alt, till säkerhet för en annans
fordran, »pantförskrifva åt denne sin personliga frihet för lifstiden,» hvilket vore icke
mindre rättskränkande än sjelfva slafveriet, eller att för penningar sälja sig till träl,
och hvilken rättighet, såsom lika mycket stridande emot begreppen menniskorätt och
menniskovärde, icke borde under någon form, minst i ett fritt samhälle, tillåtas.
Bysättningstvånget hade, enligt motionärens tanke, dessutom undergräft kreditens
förnämsta grundvalar: arbetsamhet och hushållning, enär långifvare allt för mycket
vant sig att, under förlitande på, det låntagare icke skulle våga blottställa sig för
faran af den personliga frihetens förlust, lemna berörda »kreditens sannskyldiga elementer»
ur sigte. Erfarenheten hade ock visat, att icke en bland tusen läte afskräcka
sig från utgifvande af löpande skuldsedlar utaf bysättningstvånget, hvars borttagande
skulle medföra förlust endast för slösaren och vinglaren, då långifvarne deremot ägde
laglig utväg att genom skyndsam utmätning komma i besittning af gäldenärens egendom
samt att hastigt kunna tvinga en tredskande gäldenär till konkurs. På dessa
grunder har motionären yrkat, att bysättningstvånget måtte helt och hållet från
vår lagstiftning borttagas.
Lag-Utskottet har tagit dessa framställningar i öfvervägande, och funnit desamma
förtjenta af synnerlig uppmärksamhet ur de begge af motionärerne angifna synpunkter,
nemligen rättvisans eller mensklighetens samt den allmänna kreditens.
Bysättningstvånget är, såsom den ene af motionärerne jemväl antydt, en qvarlefva
från de tider, då individens rätt såsom menniska ännu icke var i lagarna erkänd.
Det har uppvuxit på hednisk grund, vid sidan af slafveriet, och är ett hedniskt
moment i de kristna ländernas lagstiftning, — så mycket anmärkningsvärdare,
som likartade tvångsmedel redan hos några bland forntidens mest bildade folk slutligen
blefvo förkastade. I den Mosaiska lagen finna vi inga spår dertill; men under
de Israelitiska konungarnes tid synes det hafva kommit i bruk att göra insolventa
gäldenärer till trälar och sedermera jemväl att kasta dem i fängelse. I Athén var
det i början en borgenärs rättighet att göra en icke betalande gäldenär till slaf.
Lag-Utskottets Betänkande M 41.
3
Likaså i Rom. Solon upphäfde nämnde Atheniensiska lag och stadgade att man för
gäld icke finge antasta person. Detta stadgande lärer han hafva hemtat från Egypten,
der en äldre sådan föreskrift skall hafva blifvit upplifvad af Sesostris, — en
omständighet, som utmärker att äfven hos de gamle Egyptierne gäldenärers personer
i början svarade för deras gäld. I Rom dröjde det länge innan borgenärers omförmälda
rättighet upphäfdes. 1 den delen afveko Decemvirerne, som skulle bilda lagar
för det Romerska folket efter mönstret af de Helleniska, helt och hållet derifrån;
och det gamla bruket blef genom de tolf taflornas lag uttryckligen sanktioneradt,
ehuru det redan tillförene, såsom för folket förhatligt, gifvit anledning till oro och
skakningar inom samhället. Sådana uteblefvo ej heller sedermera, och man fann sig
slutligen deraf föranlåten att upphäfva den äldre lagen mot gäldenärer och i dess
ställe antaga en ny, hvars innehåll, angifvet af en Romersk häfdatecknare, var, att
»för gäld skall en gäldenärs egendom, men icke hans person vara ansvarsskyldig,» —
pecunice creditce bona creditoris, non corpus obnoxium erit, — hvarjemte de för
gäld fängslade [nexi) frigåfvos och det blef för framtiden försäkradt, att intet sådant
fängslande vidare skulle ske.
O
Således voro i ifrågavarande hänseende några hedniska folks lagstiftningar vida
mer kristna än sednare tiders. Efter Romerska väldets fall iakttogs äfven till en
början den romerska lagens berörde stadgande i alla de stater, der det romerska
rättssystemet i öfrigt infördes, och det synes hafva dröjt länge innan andra åsigter
åter insmögo sig i lagstiftningarne. Detta skedde dock så småningom, och måhända,
säger en skriftställare, föranleddes det af vexelrörelsen. Sannolikt, tillägger han, var
det i de stora handlande städerna, som bruket att insätta i fängelse en vexelacceptant,
som vägrade att inlösa en accepterad vexel, uppkom, hvilket sedan utsträcktes
till andra gäldenärer. Ehuruväl äfven hos de fordna Germaniska folken tvångsåtgärder
mot gäldenärers personer voro brukliga, synes det dock hufvudsakligen hafva
varit genom handelsgemenskapen med andra nationer, som detta tvång i dess nuvarande
form blef i vårt land infördt; och att häkta för gäld, hvilket uttryck man
hos oss, liksom för att öfverskyla det förhatliga i sjelfva saken, utbytt mot ordet
bysätta (egentligen bisätta), var här vanligt långt innan 1734 års lag utkom. Enligt
denna lag var dock delta tvång mer modereradt än nu och bysättning var icke
tillåten i andro fall, än 1:0 emot en gäldenär, som ej ägde gods i riket, deraf han
gälda kunde, och icke heller förmådde sätta pant eller borgen för sin person, intilldess
borgenär hunnit anställa lagsökning och vinna utmätning, — och 2:0 emot
gäldenär, hos hvilken, vid anställd utmätning, tillgång saknades, intilldess Domaren
pröfvat, huruvida han för vårdslöst eller bedrägligt förhållande gjort sig skyldig till
straff. Bysättning var således endast ett säkerhetsmått att gäldenär icke skulle genom
flykt undandraga sig betalningsskyldighet eller laga ansvar.
Genom flera, tid efter annan utkomna, författningar har dock karakteren af
bysättning sedermera hos oss blifvit betydligen förändrad. De allmännaste dragen
4
Lag-Utskottets Betänkande M 41.
deraf, sådana de i nu gällande lagstiftning på spridda ställen igenfinnas, äro följande:
att för vexel samt för s. k. löpande skuldförbindelse, som ej förlorat sin ursprungliga
exekutiva kraft, bysättning må ådömas omedelbart elier utan föregående utmätning;
— att deremot för annan skuld utmätningsförsök först bör ske hos gäldenä
ren,
men att, om tillgång tili gäldens fulla betalande dervid icke finnes, bysättning
kan gäldenären åläggas; — att det skuldbelopp, hvarför bysättning ådömes, kan
vara huru ringa som helst; — att något maximum för fängelsetidens längd icke
finnes, utan att det beror på borgenären att hålla gäldenären häktad hela hans lefnad,
så vida ej gäldenären betalar skulden eller gör konkurs och med ed intygar
riktigheten af sin bouppteckning. Om säkerhet genom bysättning af gäldenär, som
viker undan, äro särskilda föreskrifter meddelade.
Sådana äro de hufvudprinciper, hvarpå gällande lagstiftning i ämnet är bygd.
För en förändring deraf, för borttagande af denna rättighet alt behandla en insolvent
gäldenär såsom en brottsling, hafva dock ofta med värma röster blifvit höjda. De
hafva förnummits inom representationen, inom särskilda med kredit-lagstiftningens ordnande
sysselsatta kommittéer, inom Konungens Högsta Domstol. Man har dock
fruktat att gå de sålunda uttalade önskningar till mötes, ehuru man nödgats medgifva
dem vara i viss mån befogade. Man har nemligen ansett bysättningstvånget
vara för den allmänna kreditens upprätthållande nödigt och försvarat detsamma dermed,
att det icke borde »betraktas» såsom ett straff, utan endast såsom ett medel
att tvinga en gäldenär att uppgifva möjligen okända tillgångar.
Besynnerligt nog har man dock i sistnämnda hänseende förbisett, att det beror
mindre derpå, huru en sak betraktas, än hvad den verkligen är. Och att bysättningen
verkligen är till effekten ett straff, lärer väl icke kunna bestridas. Detta
straff är till och med i vissa hänseenden vida strängare än det, som drabbar flera
af de grofsta brottslingar, hvilkas strafftid är till vissa år bestämd och hvilka dessutom
alla äga att anropa Konungen om nåd, — en utväg, som är bysättmngsfången
ensam betagen. Det är ett insättande på bekännelse, men utan att det ringaste
spår till brottslighet förefunnits och hvars fortvaro beror af en måhända hämdlysten
borgenärs godtycke och derföre, under ofvannämnde förbehåll, kan utsträckas
till fångens hela lifstid. Och hvari består den moderation i straffets stränghet, som
å andra sidan skulle falla bysättningsfången till godo framför en till fängelsestraff
dömd brottsling? Jo, bysättnings-cellerna äro i våra nyare fängelsebyggnader några
kubiktum rymligare än de andra cellerna och en bysättningsfånges kost är så till
vida bättre än andra fångars att för honom anslagits, att betalas af borgenären, 2
skålpund mjukt bröd och 4 skillingar 6 runstycken banko kontant om dagen. Detta
är hela skilnaden. Ville man nu, på grund af dessa förmåner, söka öfvertyga den
bysatte att hans fängelse icke vore att betrakta såsom ett straff, så skulle han sannolikt
hafva svårt för att sätta sig in i ett sådant åskådningssätt. Gallren för fönstret
och den utifrån tillästa dörren skulle obevekligt bortjaga alla sådana illusioner.
Lag-Utskottets Betänkande M 41.
5
Det uppgifna ändamålet med bysättning — att förmå en gäldenär yppa möjligen
undangömda tillgångar — kan icke annat än gillas; men medlet måste ogillas.
Eller skulle väl någon vilja påstå, att i detta enda fall ändamålet rättfärdigar medlet?
Man skall kanske invända, att det är lätt att blifva fri från bysättningshäkte!
genom att göra konkurs och att bysättningstvånget hos oss således icke är af någon
betydenhet. Men dertill genmäles: hvartill tjenar då detsamma? hvarföre låta en
gäldenär, som ej visat sig tredskas eller söka vika undan, — ty om sådana är här
ej fråga, — först släpas i häkte och tvingas att just derifrån göra sin konkursförklaring?
hvarföre hålla honom fängslad under den tid, som måste förflyta innan han
kan hinna uppgöra sin bouppteckning och få densamma besvärja? Har väl borgenären
i detta fall någon annan vinst af bysättningen än skandalen och tillfredsställelsen
af sin hämdlystnad?
Men just i detta sistnämnda ligger ock bysättningens enda' betydelse för affärsverksamheten,
och följden deraf har blifvit att den nästan aldrig inom det egentliga
aflarslifvet kommer i fråga att anlitas. Man torde, utan fara för misstag, kunna
påstå, att detta tvång aldrig ingår i beräkningen vid uppgörande af de mer vigtiga
och redbara aftal, som utgöra grunden för vårt lands affärsrörelse och hvilka förnämligast
hafva anspråk att skyddas af kreditlagarne. Men väl ingår det i ockrarens
beräkning, väl är det ett nödvändigt lifsvilkor för den utvext på den allmänna krediten,
som bildas af procenlare-rörelsen, den der beklagligen på vissa ställen inom
riket alltmer griper omkring sig. Det är genom bysättnings-tvånget, genom den
skandal, det väcker, genom den hårdhet, det innebär, sorn ockraren, sedan han försträckt
penningar till en person, den lian sjelf icke i ringaste mån anser vederhäftig,
hoppas kunna utpressa penningar, väl icke af gäldenären sjelf, — hvilket dock skulle
vara ändamålet med detta tvångsmedel, — utan af hans anhöriga och vänner. Detta
är då den kredit, som bysättningen upprätthåller. Men tag bort bysättningen, och
procenteriet skall ohjelpligen falla. Tag bort den, och den rätta krediten, den enda.
som bör ega rum, skall långt ifrån att försvagas tvertom ställas på sin rätta och
säkraste grundval: förtroendet till en gäldenärs redbarhet och ordentlighet, till hans
insigter, hans hushållsamhet och hans egna tillgångar.
Det är Utskottet icke obekant, att bysättnings-tvånget ännu är medgifvet i flera
främmande länder. Men är väl detta ett skäl för att bibehålla detsamma hos oss?
Yi tveka ofta att hos oss upptaga hvad andra folks lagstiftningar ega redbart och
godt, derföre att det icke uppvuxit på inhemsk grund: må vi då åtminstone icke
tveka att utplåna en mörk fläck ur vår lagstiftning, derföre att den jemväl igenfinnes
i andra länders!
Men då Utskottet sålunda ansett bysättning, såsom ett tvångsmedel till betalning,
böra i allmänhet försvinna, har dock inom Utskottet uppstått fråga, huruvida ej
handelsintresset fordrade att undantag, då fråga'vore om vexlar, i synnerhet utrikes
6
Lag-Utskottets Betänkande J\s 41.
vejlar, i hvilket hänseende det blifvit ifrågasatt, huruvida ej handelsgemenskapen
med andra folk fordrade att jemväl härutinnan följa deras bruk. Utskottet har dock
funnit en sadan modifikation icke principenligt kunna ega rum och ej heller i öfrigt
vara nödig eller nyttig. Att härvid göra ett undantag för vexlar, vore nemligen att
ytterligare stadfästa en af de felaktigaste principer i hela vårt ulsökningsväsende,
nemligen den. alt icke alla årliga fordringsanspråk erhålla lika skydd af lagen, utan
att formen derför, (vexel, skuldebref eller räkning,) bestämmer deras mer eller mindre
stränga exekutiva kraft. Och genom ett sådant undantag tillintetgjordes ock
helt och hållet den praktiska verkan af bysältnings-rättens upphörande; ty, enär någon
skilnad i fråga om wechsel-fähigkeil eller behörighet aU utgifva vexel icke emellan
särskilda medborgare-klasser, enligt gällande lagstiftning, eger rum, så blefve följden
endast den, alt alla procentare-reverser förvandlades till vexlar. Den omständighet
att ränta dervid ej kunde uttryckligen förskrifvas lärer väl vara utan all betydelse,
enär ränta till 30, 40 å 50 procent för år nästan alltid på förhand afräknas vid
dylika försträckningar. Att åter upplifva skilnaden emellan utrikes och inrikes vexlar,
skulle, jemväl möta svårigheter, helst en sådan lag lätteligen kunde gäckas i anseende
till det mindre bestämda i en sådan begreppsskilnad. Utskottet kan för öfrigt icke
föreställa sig alt Svenska köpmans-korpsens kredit hos utländningen skulle ytteist
bero af fängelset. Vöre det ett sådant hot, som upprätthölle nämnde kredit, så
borde det väl, för att vara verksamt, någon enda gång hafva gått i fullbordan; men,
så vidt Utskottet kunnat inhemta, har sådant icke på långliga lider inträffat. Härvid
bör ock erinras, att bysättnings-lagarne i sådant fall väl äfven borde hvila på enahanda
principer hos oss, som hos de folk, med hvilka vi stå i handelsgemenskap;
men detta är ingalunda förhållandet. Enligt Svensk lag befrias gäldenären, såsom
redan är nämndt, ur häktet, så vida han afträder sin egendom till konkurs och beedigar
sin stat. Så i allmänhet icke i utlandet, ehuruväl derstädes fängelsetiden pä
flera ställen är inskränkt till ett visst maximum, som i några länder är beroende
af skuldsummans belopp. Ville man nu påstå, att utländningen icke känner den
Svenska lagstiftningen i denna del, utan tror att den i sjelfva verket i detta hänseende
är strängare än den är, så får dock Utskottet, som lemnar derhän huru pass
värdigt det vore för vår affärsrörelse att grunda sin kredit på ett uppenbart misstag
om vår lagstiftning, erinra, att ett sådant misstag väl äfven hädanefter kunde fortfara,
enär, enligt Utskottets förslag, rätt att erhålla bysättning å gäldenär fortfarande
skulle qvarstå i lagstiftningen, fastän icke vidare såsom tvångsmedel till betalning.
Möjligen skulle dock ett annat, vida mer rationelt undantag i ifrågavarande
hänseende kunna ifrågasättas, nemligen att bibehålla den nu gällande bysättnings-lagen
mot en gäldenär, som är köpman. En sådan skilnad yrkades redan af en bland
förra århundradets skarpsinnigaste tänkare, den klarseende författaren till Ésprit des
Lofs, på den grund, att enär köpmannen ofta vore nödsakad att till en annan köpman
försträcka större summor på en viss kortare tid, det vore af vigt att gälde
-
Lag-Utskottets Betänkande Al 41.
7
närén ock på den utsätta tiden fullgjorde sina förbindelser, hvilket åter förutsatte
säkerhet å hans person. »I afseende å de förbindelser,» fortsätter nämnde författare,
»som uppkomma genom vanliga civila aftal, bör lagen icke medgifva tvång å person,
emedan den bör skatta högre den ena medborgarens frihet, än den andras beqvämlighet.
Men i fråga om de aftal, som härröra af handeln, bör lagen mer akta på
det allmänna välståndet, än på den enskildes frihet, något, som dock icke hindrar
de restriktioner och begränsningar, som kunna påkallas af mensklighet och öfverensstämma
med god ordning» Afven i sednare tider hafva sådana åsigter försports
och hos oss blefvo de med varma försvarade inom en år 1852 för kreditförhållandenas
ordnande nedsatt Kommitté, hvilken i detta hänseende hufvudsakligen yttrade,
att den qvarstad å person, som bysättningen innebar, icke vore berättigad mot andra
än dem, som kunde anses jugce suspecti, (misstänkte för att ämna vika undan,) och
att en sådan misstanke alltid kunde vidhäfta en köpman, som saknade både kredit
och kontanta penningar, i anseende till lättheten för honom att realisera sina tillgångar
och möjligheten att nära nog slå sig lika lätt ut annorstädes som i fäderneslandet.
En sådan förutsättning har Utskottet, ehuru villigt medgifvande den väsendtliga
skilnad, en god kredit-lagstiftning böra göra emellan handels-transaktioner och
andra aftal, likväl funnit icke vara fullt befogad; hvadan Utskottet, som jemväl betviflar
Statens rätt att för det allmännas väl beröfva en för brott icke ens skäligen
misstänkt individ hans frihet, ansett betänkligt att ens i detta hänseende förorda någon
särskild lagstiftning.
Deremot har Utskottet funnit ett väsendtligen olika förhållande inträda, då en
gäldenär söker vika undan och sålunda undandrager sig att meddela de upplysningar,
borgenärerne kunna ega rätt att rörande hans tillgångar af honom,fordra, — i
hvilket fall Utskottet anser gällande lagstiftning fortfarande böra^ bibehållas, —äfvensom
då gäldenären på annat sätt tredskas att uppgifva sina tillgångar. I båda dessa
fall kan nemligen hans förhållande skäligen betraktas såsom en brottslig oredlighet
emot borgenärerne, och bans förvarande i häkte är då fullt lika berättigadt som den
för brott tilltalades, emot hvilken bindande liknelser om brottslighet äro för handen.
Detta upphäfver ingalunda den ofvan antydda, enda riktiga regeln, att »för egendom
svarar egendom, men icke person,» — och det är denna regel, hvars upptagande
i vår lagstiftning Utskottet ansett både rättvisan och affärsverksamhetens rätt förstådda
intresse påkalla. Men då, såsom jemväl blifvit ofvan anmärkt, man måste gilla det
ändamål, som vår lagstiftning med bysättningen åsyftat, nemligen att förmå en gäldenär
uppgifva möjligen okända tillgångar, ehuru Utskottet funnit sjelfva medlet eller
fängelsetvånget förkastligt, så har Utskottet haft att söka ett annat medel för målets
uppnående. Ett sådant har ej heller varit svårt att finna, då vår lagstiftning på
annat ställe anvisar detsamma och det till och med redan finnes upptaget i bysättningslagen
af år 1841, som medgifver att en bysatt gäldenär, hvilken gör konkurs,
må frigifvas »sedan han bouppteckningen besvurit.» En ed, sådan som gäldenärs-eden
8
Lag-V Iskottets Betänkande M 41.
i konkurs, är således det tvångsmedel, som Utskottet ansett böra tillitas jemväl i
förevarande fall, — och att detta är fullt öfverensstämmande med andan i hela vår
lagstiftning, torde icke bestridas. Men för en sådan öfverensstämmelse fordras ock,
att denna ed icke ålägges förr, än synlig egendom icke vidare finnes att tillgå eller,
med andra ord, sedan utmätning försiggått och full tillgång dervid saknats. Undandrager
sig gäfdenären en sådan edgång, då bör han, lika väl som en tredskande
cessionant, kunna tvingas dertill genom häkte.
Erinrande att Utskottet, genom sitt förslag till ny Konkurslag, lättat utvägarne
för borgenärer att få insolventa gäldenärer, synnerligast köpmän, försatte i konkurstillstånd,
får Utskottet alltså vördsamt tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer, under förutsättning ali förslaget lill
Konkurslag vinner bifall, för sin del besluta en författning af följande
innehåll:
»Med wpphäfvande af de, angående borgenärs rätt alt erhålla
bysältning å gäldenär, i särskilda författningar meddelade
stadganden, så vidt de slå i strid med nedanstående, för ordnas
som följer:
Finnes ej, vid utmätning hos gäldenär, full tillgång till
gäldande af skuld, hvarför betalningsskyldighet honom ålagd är,
eller finnes uppgifven tillgång tvistig, eller kan den, för annan
orsak, ej straxt till betalning i laga ordning användas; då
skall bysältning gäldenär en åläggas, der borgenären det äskar,
och gäldenären ej gitter hos Konungens Befallningshafvande eller
vid domstol, å tid, som dertill honom föresättes, med ed
styrka, alt han ej äger annan tillgång, än hvad uppgifvet är.
Fullgör gäldenär, som sålunda bysatt blifvit, derefter den edgång
; varde ur häktet lösgifven. Ej må i annan ordning, än
nu sagd är, bysättning gäldenär åläggas, utom i de fall, som
i 5 § af Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, äfvensom i
Konkurslagen nämnda äro.
Denna Förordning skall icke blifva gällande i de mål,
som göras anhängiga före utgången af December månad nästkommande
år. (Arel efter det, hvarunder Förordningen utfärdas.
)))
Stockholm den 19 Juli 18G0.
Reservationer:
Läg-Utsholtets Betänkande M 41.
9
Reservationer:
af Herr Olivecrona, K.: »Att inskränka bysätlningslvångets användande så långt
som Utskottet föreslagit, förefaller mig betänkligt. För upprätthållandet af förtroendet till
vexlar, särdeles utländska vexlar, torde det icke vara rådligt att ändra 86 § i vår gällande
Vexel-lag, så länge Tyskland, England, Frankrike, med flera länder, med hvilka Sverige
har sina vigligaste handelsförbindelser, icke funnit skäligt ur sina lagar borttaga bysättningstvång
vid uraktlåten betalning af vexelskuld. Och om man, genom förslaget
till ny konkurs-lag, verkligen åsyftar att bringa den delen af vår lagstiftning, som
berör kredit-förhållandena, i full öfverensstämmelse med hvad man kallat den Europeiska
Handels-rätten, torde det icke vara välgrundadt att just i den nu ifrågavarande
punkten öfvergifva konseqvensen och afskaffa hvad den moderna Handelsrätten bibehåller.
Om också hos oss bysättning ytterst sällan förekommer för vexelskuld, så
är dock icke detta förhållande i och för sig en giltig anledning att ur lagen utplåna
det stränga hotet; ty utan tvifvel är det just äfventyret af frihetens förlust, hvilket,
bland annat, verkat och fortfarande verkar till en punktlighet i betalning af vexelskulder,
som man i andra licjvider förgäfves söker. För att derföre icke å utrikes
orter någon rubbning må förorsakas i det förtroende, som hittills åtföljt vexel, tillstyrker
jag, att åtminstone bysättningstvång må i lagen fortfarande qvarstå såsom
äfventyr för bristande betalning af skuld, grundad på utländsk vexel.»
Af Herr Kistner, som jemväl ansett, det Utskottet hade, i afseende å förslaget om
upphäfvande af bysätiningstvånget, bort göra undantag för utrikes vexlar, hvarigenom
ock Utskottets förslag icke blifvit beroende af antagandet utaf det nya konkurslagsförslaget.
Bih. till R. St. Brot. 1850 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 22 Haft.
2
10
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
N:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändrad lagstiftning i
fråga om upprättande af bouppteckning, äfvensom rörande värd
af död mans bo.
Vallöf!. Borgare-Ståndet har till Lag-Utskottets behandling hänskjutit ett af Herr
J. Sundvallson dit ingifvet Memorial, deruti motionären anfort, bland annat, att då
af ålder sterbhus-delägare både brukat och varit berättigade att, utan någon myndigheternas
tutelära inblandning uti sterbhusens ägande- och familje-rätts angelägenheter,
sjelfva taga vård om och skifta den dödes bo, hvilken rätt, sammanhängande
med familjens egendomsrätt, adelsmannen och bonden ej eller någonsin afträdt, boupptecknings-
och arfskifles-procenten således egentligen endast vore en stadsskatt,
tillkommen under andra kredit- och affärsförhållanden än nu, för att bereda städerna
nödiga hjelpinkomster til! deras tjenstemäns aflönande; att anledningen till samma
beskattning, först omnämnd i 1636 års privilegier för Stockholms stad och derefter,
men blott hvad nämnde stads borgerskap anginge, närmare ordnad och bestämd i
Kongl. Förordningen om Arfs- och Förmyndare-kammaren i Stockholm den 27 April
1667, sålunda ursprungligen varit icke någon civilrättslig nödvändighet, utan endast
en kommunal-financiel åtgärd, ej afsedd att bereda större ordning i sterbhus och
arfsförhållanden, men blott att tillskapa en ny stadsinkomst; att sedan denna sterbhusskatt
blifvit år 1693 utsträckt till alla ofrälse samhällsklasser i Stockholm och derefter
småningom införd i rikets öfriga städer samt hela ifrågavarande ärende slutligen
regleradt genom 1734 års lag, det likväl vore mera genom sjelfmyndig tillämpning
af samma lag, jemte bestående kommunal-stadganden och Kongl. Förordningen
den 10 Dec, 1756, än i följd af lagens tydliga föreskrift och mening, som
det urgamla bruket och rätten uti nämnda hänseende småningom förvandlats i rikets
städer från en sterbhus-delägares förut oqvalda rättighet till en numera föråldrad
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
11
både vidrig, obillig och betungande skattskyldighet under städernas magistrater eller,
på några ställen, deras drätselverk; att städernas af Borgare-Ståndet representerade
innevånare voro de enda rikets innebyggare, hvilka egentligen blott genom en fintlig
tolkning af 9 Kap. \ § Arfda-Balken och en inrotad godtycklig praxis nödgades
fortfarande erlägga ifrågavarande sterbhus-skalt, en procent af summa inventarii uti
inventerings- och en half procent uti arfskiftes-afgift, hvars obillighet blifvit dess
mera uppenbar derigenom, att man dels för Stockholm och Göteborg nedsatt dessa
afgifter till hälften, dels ock uttoge dem, icke efter boets verkliga behållning eller
endast den döda makans lott, utan efter hela boets affärsställning, skulderna inberäknade,
så att den ännu hårdare orättvisan inträffade, att efterlefvande maka, barn
eller anhöriga, som ofta nog ingenting ägde alt förlora af det gäldbundna boet, finge
ena året betala för fadrens, det andra för modrens och kanske det tredje för en
medarfvinges eller kompanjons död fullt en procent hvarje gång af och för samma
egendom i löst och fast, tillgångar och skulder, samt, äfven utan sålunda på hvarandra
hopade dödsfall, det ofta kunde hända och äfven handt, att sterbhus måst,
endast för boupptecknings procentens skull, till borgenärernas eller rättare magistratspersonernas
förnöjande afträdas, hvarigenom mången värnlös och torftig familj sett
sin, af ett dödsfall fördystrade, framtid ännu mera förmörkas af bekymmer och förtviflan;
att dessa missförhållanden stegrades till förhatlig olaglighet af den omständigheten,
att procenten utginge efter procenttagarnes egen uppteckning och värdering,
hvarigenom ej ens skenet af opartiskhet iakttoges, hvilken oformlighet, huru pligttrogen
och samvetsgrann hvarje menniska i allmänhet och magistratspersoner isynnerhet
än kunde vara, dock vöre ett förbiseende af den, såsom en rättvisans vår
dande
anda, genom hela vår lagstiftning fortlöpande föreskriften om opartiskhet och
laga jäf, helst magistratspersonen påtagligen »ägde nytta eller skada» af sjelfva förrättningen;
att, då jemlikhet i detta hänseende inför lagen här kunde ske utan förnärmande
af något privilegium eller någons skäliga rätt. samt äfven borde, ur allmän
rättvisas och billighets synpunkt, intressera representationen, sakens verkställighet
ock borde underlättas medelst uppvisandet af tjenliga ersättningar för de sportel
inkomster,
magistratspersoner eller stadskassör genom lagförändringen förlorade, men
att motionären i sådant hänseende dock ansåge tillräckligt att erkänna sjelfva grundsatsen,
det sådan ersättning ovilkorligen borde beredas, och i öfrigt ville till de
skattdragandes eget skön öfverlåta att med sina tjenstemän aftala både beloppet och
dess utgörande för deras lifstid; att vederbörande löntagare syntes böra vid ersättningsfrågans
uppgörande iakttaga mycken billighet, dels emedan de härigenom undginge
hela obehaget, förhatligheten och orättvisan uti berörda aflöningssätt, hvarjemte
den nu ganska ojemna och tillfälliga sportel-intraden blefve fix och regelmessig,
dels emedan mycken inkomst äf sterbhusen äfven sedermera skulle godvilligt
tillfalla de af samma magistratspersoner, som vunne förtroende eller hvilka Rätten
förordnade, men isynnerhet emedan hela inkomstkällan eljest sannolikt kunde ganska
12
Lag-V'iskottets Betänkande M 42.
lätt tillstoppas utan att ersättning lemnades, hvilket endast syntes bero på en riktigare
och mera opartisk tolkning af 9 Kap. Ärfda-Balken, der det, beträffande städerna,
väl hette, att Borgmästare och Råd skulle nämna två eller flera redeliga män
att egendomen uppteckna och värdera, men derföre ej medgåfves Borgmästare och
Råd rättighet att nämna sina egna ledamöter, de der vid förhållande, att arfvodesprocenten
för sjelfva förrättningen såsom en lönesportel ginge lill delnings dem emellan,
påtagligen vore jäfvige att samma förrättning verkställa.
Enär ifrågavarande beskattning således vore både ojemn och orättvis, mera
drabbade idogheten och rörelsen, än förmögenheten och kapitalet, hvilket dessutom
kunde på mångfaldigt sätt undandraga sig densamma, samt gifvit anledning till många
underslef, hvarigenom äfven fattigprocenten beröfvats församlingarna, och till illfun
diga
bedrägerier på sjelfva dödsbädden, har motionären föreslagit »den ändring af 9
Kap, 1 § och 12 Kap. 2 § Ärfda-Balken, alt äfven sterbhusdelegare i städerna
må åtnjuta samma rättighet som alla rikets öfrige innebyggare, nemligen att till
boupptecknings- och arfskiftes-förrättare välja den de hafva förtroende för; sämjas
de ej om valet, varde, då anmälan derom sker, förrättningsman af Rätten förordnad.
Den som bouppteckning förrättar, tage sig till biträde två ojäfvige män.»
Då likväl, enligt motionärens förmenande, hela 9 Kap. Ärfda-Balken vore mindre
tillfredsställande och tidsenligt, i det flera bestämningar deruti saknades, som skulle
bringa större ordning och reda uti sterbhus, samt Lagberedningen uti 6 Kap. af
dess förslag till Ärfda-Balk, längesedan lemnat ett ändamålsenligt och antagligt förslag
i detta hänseende, hvilket endast med ett par oväsentliga ordförändringar och utan
rubbning af öfriga grunder och bestämningar i 1734 års lag med deruti sedermera
gjorda tillägg och förändringar, kunde sättas i stället för hela nu gällande 9 Kap.
Ärfda-Balken, har motionären hemställt om en sådan lagförbättring, hvarigenom nyssnämnda
kapitel skulle erhålla följande förändrade lydelse:
»Om vård och uppteckning af sterbhus.
1 §. När dödsfall timar, iigge vårdnaden om boet å efterlefvande make eller
närmaste arfvinge. Är ej någon af dem när, eller i stånd att sådan vårdnad utöfva,
och finnes ej annan person, som af den döda till syssloman i boet satt är; då skall
det af husfolk, eller af husvärd genast hos Rätten anmälas; och ligge å dem boets
vård, till dess Rätten derom förordnat.
2 §. Uppteckning af boet, sådant det vid dödstillfället var, skall ulan dröjsmål
företagas och inom tre månader från dödsfallet slutad vara.
3 §. Är bo så vidlyftigt, eller eljest så beskaffadt, att det ej upptecknas kan
inom den tid, som i 2 § sägs, och söka sterbhusdelegare förty hos Rätten i den
ort, der den dödas hemvist var, anstånd med uppteckningen; lagge Rätten annan tid
dertill före.
4 §. Till bouppteckningsman eger sterbhusdelegare välja den de hafva förtroende
Lag-Utskottets Betänkande JW 42.
13
för: sämjas de ej om valet; varde, då anmälan derom sker, bouppteckningsman af
Rätten förordnad. Den, som bouppteckning förrättar, tage sig till biträde två ojäfvige
mån,
5 § Bouppteckningsman utsätte dag, då bouppteckning hållas skall, och läte,
sjelf eller genom den som boet i vård häfver, sterbhusdelegarne derom kunskap få.
Är sterbhusdelegare i så god tid kallad, att han kunnat sig infinna, men kommer
ej; gånge ändock bouppteckning för sig.
G §. Är någon sterbhusdelegares vistande okändt, eller så fjerran, att säkert
bud ej kan, inom bouppteckningstiden, till och ifrån honom komma; då skall det af
annan sterbhusdelegare, eller af bouppteckningsman eller den, som boet i vård häfver,
hos Rätten anmälas, der ej god man redan af Rätten förordnad är; och nämne
Rätten, när sådan anmälan sker, god man, att vårda den frånvarandes rätt, till dess
han sjelf kommer eller annorlunda förordnar.
7 §. Nu kan så hända, att å tid då rättegångsdag ej inträffar å landet, före
skrift
tarfvas, huru bo vårdas skall; då ege Domaren derom tills vidare förordna;
anmäle dock förhållandet å nästa rättegångsdag; och meddele Rätten derefter beslut
i ämnet. Sökes efter 4 § å landet förordnande för bouppteckningsman, å tid då
rättegångsdag ej inträffar; varde det förordnande af Domaren meddeladt. Tarfvas för
frånvarande sterbhusdelegare god man, eller för omyndig förmyndare, och går bouppteckningstid
tillända, innan Ratten derom förordna kan; då ege ock domaren tillsätta
ombud, att å den frånvarandes eller omyndiges vägnar bouppteckningen bevista; och
varde sedan af Rätten god man eller förmyndare förordnad.
8 §. I bouppteckning skola alla arfvingars namn och vistelseort, så ock omyndigas
ålder införas; och varde sedan upptecknadt allt hvad till boet hörer, löst och
fastj, med skäligt värde derå: hemföljd, der sådan åt arfvinge gifven är: fordringar
hos arfvingar eller andra: skrifter och handlingar, de der gifva upplysning om boet
eller eljest af vigt äro: och slutligen boets gäld. Hvad som påstås höra efterlefvande
make enskildt till, skall särskildt antecknas, med värde derå. Efterlefvande
makes gångkläder må från bouppteckningen uteslutas.
9 §. Har emellan makar boskilnad till den enas död fortfarit, och har efterlefvande
make egendom under särskild förvaltning; varde ock till bouppteckning
uppgifven.
*10 §. Anmäler efterlefvande make förord, eller angifves testamente, eller finnes
sådant i boet; då skall det i bouppteckningen anmärkas.
1-1 §. Döljer sterbhusdelegare egendom uppsåtligen undan; håfve sin del deri
till de öfriga förverkat.
42 §. Af bouppteckning skola två exemplar upprättas och af bouppteckningsman
och dem, som honom bifrädt, underskrifvas; teckne ock den, som boet upp
-
u
Lag-Utsholtets Betänkande M 42.
gifvit, å båda exemplaren edlig förpligtelse, att ej något af egendomen, eller af boets
gäld, med bans vilja och vetskap, blifvit doldt eller utelemnadt. Fordrar sedan sterbhusdelegare
eller annan rättsegande i boet, att uppgiften genom edgång sannas må;
då skall det ske.
13 §. Sedan bouppteckning slutad är, skola sterbhusdelegare i stad inom fjorton
dagar, och å landet sist å den allmänna rättegångsdag, som näst efter en månad
infaller, ingifva båda exemplaren öppna till Rätten i den ort, der den döda sitt hemvist
hade, och varde i protokollet anmärkt, att de til! Rätten inkommit. Ena exemplaret
skall bland Rättens handlingar förvaras, och det andra till sterbhusdelegarne,
återställas, med bevis derå, att det ingifvet varit.
14 §. Vill sterbhusdelegare, att det exemplar af bouppteckning, som i Rättens
vård förblifver, skall försegladt vara; gifve det Rätten tillkänna; och läte Rätten det
under sitt insegel förvaras. Ej må det sedan öppnas, der ej Rätten finner för sig
nödvändigt att upplysning deraf söka, eller sådan upplysning äskas af annan, hvars
rätt derå beror: öppnas i dessa fall bouppteckning; varde den, då upplysningen inhemtad
är, genast åter förseglad.
15 §. Har den döde lemnat efter sig egendom på flera orter; varde uppteckning
å hvarje ort hållen. Om sådan särskild uppteckning skall anmärkning göras
i bouppteckningen å den ort, der den döda sitt hemvist bade; och anses förthy
denna hufvud-bouppteckmng ej slutad förr, än de särskilda uppteckningarne hällne
äro. Då hufvud-bouppteckningen till Rätten ingifves, efter hvad i 13 § stadgadt är,
skola de särskilda uppteckningarna tillika aflemnas.
16 §. Ej må Rätten i pröfning af boupptecknings beskaffenhet ingå, utan att
klander derå göres af sterbhusdelägare eller annan rättsägande i boet.
17 §. Ar bouppteckning ej hållen inom tid, som i 2 eller 3 § sägs, och
finnes den, som boet i vård häfver, dertill vållande; vare han skyldig att gälda den
skada, som af försummelsen kom.
18 §. Finner Rätten, att i något bo uppteckning fördröjes; foge då anstalt,
att boet uppteeknadt varder. Dröja sterbhusdelegare att bouppteckning, inom rätt
tid sedan den förättad var, ingifva; hålle Rätten dem ock dertill.
19 §. Egendom, som ostridigt hörer annan till, så ock allmänna verks eller
enskilda personers handlingar skola från boet, emot bevis, utlemnas till den, som
äger att sådant fordra.
20 §. Förfares egendom eller tager skada, genom vållande eller försummelse
af den, å hvilken boets vård ligger; gälde denne allt åter.»
Frågan om lika rätt för alla sterbhus att sjelfva välja bouppteckningsman har
jemväl utgjort föremål för en inom Hederv. Ronde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen
Lag-Utskottets Betänkande JYs 42.
13
Carl Nettelbladt från Stockholms län väckt och till Utskottet remitterad motion,
deruti motionären likaledes åberopat det förhållande, att för storsta delen af rikets
innebyggare gällde föreskriften, att sterbhusen finge utse förrättningsmän till bouppteckning,
och att en undantagslag i detta hänseende för städerne vore så mycket
iner obillig, sorn skilnad mellan lands- och stadsrätt längesedan upphört, äfvensom
att, då lagen åt Borgmästare och Råd endast uppdroge att nämna två eller flere
redelige män, som egendomen uppteckna och värdera, men ingalunda stadgade att
dessa skulle utses bland Magistratens egna ledamöter eller för att bereda dem en
löneinkomst, det vore en sjelftagen rätt att på sådant sätt förfara, helst en sådan
rätt icke ens fanns antydd i Kongl. Förordningen den I Mars 1749 och den 10
December 1756, angående arfvodesberäkningen vid bouppteckningar och arfskiften i
städerna, och Kongl. Brefvet den 10 Augusti 1789, rörande fördelningen af sådana
arfvoden magistratspersoner emellan, väl ej finge tilläggas vidsträcktare tydning, än
att vid de tillfällen, då magistratspersoner vore förrättningsmän, arfvodet skulle på
det uti samma Bref bestämda sätt emellan Borgmästare och Rådmän fördelas, hvarförutom
det i allt fall icke kunde vara ur någon synpunkt riktigt och öfverenstämmande
med sunda beskattningsgrundsatser att belasta sterbhusen med särskild afgift
för Magistraternas aflöning, utöfver hvad för städernas allmänna behof af hvarje dess
innevånare efter vissa fastställda gunder uttaxerades, då, så vidt möjligt vore, all beskattning
borde träffa inkomst, men icke kapital, såsom fallet vore med boupptecknings-
och arfskiftes-provisionen, hvars belopp det dessutom borde vara sterbhusen
sjelfva förbehållet alt efter fri öfverenskommelse bestämma. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt och i nära öfverensstämmelse med 4 § i 6 kap. Lagberedningens förslag
till Ärfda-Balk, har motionären derföre hemställt, att sista mom. af 1 § 9 kap.
samma Balk i nu gällande lag måtte erhålla följande lydelse: »Till boupptecknings
förrättande ege sterbhusen välja hvem helst de hafva förtroende för, och kalle gode
män, som efter bästa förstånd egendomen värdera samt skrifva uppteckningen jemväl under.»
I fråga åter om vården af död mans bo bar, i anledning af Herr Dalmans,
W. F., inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln gjorda och till Utskottet hänskjutna
framställning om antagande af det utaf särskilde Kommitterade utarbetade förslag till
konkurslag och till förändrad lagstiftning i öfriga dermed sammanhang egande ämnen,
Utskottet under pröfning jemväl förehaft ett af bemälde Kommitterade uppgjordt så
lydande författningsförslag:
»Förslag till förordning angående vård af död mans bo, då efterlefvande make
eller närmaste arfvinge ej när är. ^
Såsom tillägg till hvad lagen i 9 Kap. Ärfda-Balken stadgar angående egendoms
upptecknande efter död man, förordnas som följer:
16
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
§ *■
När dödsfall timar, ligge vårdnaden om boet å efterlefvande make eller närmaste
arfvinge. Ar ej någon af dem när, eller i stånd att sådan vårdnad utöfva, och
finnes ej annan person, som af den döda till syssloman i boet satt är; då skall
det af husfolk, eller af husvärd, genast hos Rätten anmälas; och ligge å dem boets
vård, till dess Rätten derom förordnat.
§. 2!.
Är någon sterbhusdelägares vistande okändt, eller så fjerran, att säkert bud ej
kan, inom bouppteckningstiden, till och ifrån honom komma; då skall det af annan
sterbhusdelägare, eller den som boet i vård häfver, hos Rätten anmälas; och namne
Rätten, när sådan anmälan sker, god man, att vårda den frånvarandes rätt till dess
han sjelf kommer eller annorlunda förordnar.
§. 3.
Nu kan så hända, att, å tid, då rättegångsdag ej inträffar å landet, föreskrift tarfvas,
huru bo vårdas skall; då äge Domaren derom tillsvidare förordna; anmäle dock
förhållandet å nästa rättegångsdag: och meddele Rätten derefter beslut i ämnet. Tarfvas
god man för sterbhusdelägare, som är frånvarande eller eljest urståndsatt att sin
rätt bevaka, eller förmyndare för omyndig, och går bouppteckningstid tillända, innan
Rätten derom förordna kan; då äge ock Domaren tillsätta ombud, att å den
frånvarandes eller omyndigas vägnar bouppteckningen bevista: och meddele det sedan
Rätten, som god man eller förmyndare förordnar.» —
Utskottet har derjemte erhållit del af den diskussion, som inom Borgare-Ståndet
föregått remissen af Herr Sundvallsons motion, uti hvilken några ledamöter af nämnda
Riks-Stånd instämt; och får Utskottet nu, efter öfvervägande af de gjorda framställningarna,
sitt Utlåtande deröfver afgifva.
Dervid anser sig Utskottet först böra till besvarande upptaga Riksdags-fullmägtigen
Neltelbladls motion, äfvensom den del af Herr Sundvallsons förslag, som är
enahanda med förstnämnda motionärs. Så vidt dessa motioner, enligt hvad motiveringen
deri utmärker, må afse borttagande af eller förändrad beräkningsgrund för
det Magistratspersoner i städerna nu tillkommande arfvode för bouppteckningar och
arfskiften, kan Utskottet icke understödja desamma, af skäl som redan af 185'! års
Lag-Utskott blifvit åberopade, eller att om ifrågavarande afgift än kunde synas mindre
billig, densamma dock utgjorde en väsendtlig del af Magistraternas aflöning och
för
Lag-Utskottets Betänkande JVJ 42.
17
för sådant ändamål äfven blifvit städernas innevånare pålagd. Då nu, efter hvad
kändt är, städerna sjelfva aflöna sina Magistratspersoner, vore ett borttagande eller
en förminskning af ifrågavarande afgift lika förnärmande för varande Magistratspersoner,
som för städerna sjelfva, hvilka derigenom nödgades på annat sätt anskaffa
medel till de förras aflönande eller ock äfventyra att blifva i saknad af skicklige
tjenstemän. — Så vidt motionerna åter. enligt hvad sjelfva yrkandena deruti kunna
anses närmast gifva vid handen, endast åsyfta att, utan rubbning af bouppteckningsprocenten,
städernas innevånare må, på sätt Lagberedningen föreslagit, i likhet med
aila rikets öfriga innebyggare, ega att till boupptecknings- och arfskiftes-förrättare
sjelfve kalla dem, de hafva förtroende för, så har Utskottet äfven funnit betänkligt
alt understödja detta förslag, af det skäl att sådant ofta kunde blifva betungande för
sterbhusdelegare, hvilka derigenom nödgades, förutom den för Magistratspersonerne
bestämda procent, jemväl utgifva särskild ersättning till de af sterbhusdelegarne tillkallade
förrättningsmännen. En sådan särskild ersättning måste dock anses nu icke
kunna ifrågakomma, icke ens i det fall att, såsom motionärerne påstått vara lagens
rätta mening, Magistrat förordnar andra personer än sina egna ledamöter, att bouppteckning
förrätta. Vinsten af ifrågakomne lagförändring vore således tvifvelaktig, —
och får. på nu anförda skäl, Utskottet vördsamt
afstyrka bifall till nyssberörde framställningar.
Härefter har Utskottet att besvara Herr Sundvallsons motion i öfrige, ej redan
vidrörda delar, äfvensom Herr Dalmans ofvanberörda förslag. Dervid har Utskottet
icke kunnat finna en fullständig omarbetning af hela 9 Kapitlet Årfda-Balken, såsom
förstnämnde motionär yrkat, vara af behofvet påkallad, ecb motionären har icke heller
sjelf närmare angifvit de särskilda omständigheter, som skulle göra en sådan omarbetning
nödig. De brister, som Utskottet deremot funnit vidhäfta ifrågavarande del
af lagstiftningen, äro de, hvilkas afhjelpande åsyftas i Herr Dalmans förslag, hvarmed vissa
delar af Herr Sundvallsons ock sammanfalla. Det torde nemligen icke kunna förnekas,
att gällande lag är allt för ofullständig i fråga om föreskrifter rörande vård af
en afliden persons qvarlåtenskap. Sådana föreskrifter saknas till och med så godt
som alldeles, enär de stadganden i omförmäldn Kapitel af Ärfda-Balkey, som möjligen
skulle kunna hit hänföras, icke uttryckligen handla om annat än skyldigheten
att uppgifva egendomen till uppteckning och riktigheten af denna uppgift besvärja.
Saknaden af sådana föreskrifter, som de nu föreslagna, är dock högst vådlig så väl
för frånvarande sterbhusdelegares, som för boets borgenärers rätt. Den Kommitté,
som, i följd af Rikets sednast församlade Ständers hemställan, varit nedsatt att utarbeta
de förslag till ny Konkurslag och förändrad lagstiftning i andra dermed sammanhang
egande ämnen, hvilka Utskottet redan genom föregående betänkanden underställt
Rikets Ständers pröfning, hade ock utarbetat det af Herr Dalman nu frara/agda
författningsförslag. Hufvudsakliga anledningen dertill var den af Kommitterade i fö'rBih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 3
18
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
slaget till förordning om urarfvagörelse intagna grundsats, att niirmaste arfvinge skulle,
äfven utan formlig urarfvagörelse, kunna vinna befrielse från den dödes gäld, i det
fall att han med dess bo ej tagit befattning. Derigenom blef det nödigt att tillse,
det borgenärer egde säkrare garantier, än gällande lag medgaf, mot förskingring af
den dödes bo. Utskottet har ock funnit de uppställda garantierna ändamålsenliga, —
och som de, på sätt ofvan är antydt, jemväl måste anses betryggande för sterbhus
delegarne
sjelfve, utan afseende derpå om boet ur belastadt med gäld eller icke, får
Utskottet vördsamt tillstyrka,
del Rikes Ständer, med förklarande alt Herr Sundvallsons framställning
om en fullständig omarbetning af 9 Kap. Arfda-Dalken
ej kan bifallas, måtte för sin del besluta en författning, angående
vård af död mans bo, af följande innehåll:
»Såsom tillägg lill hvad lagen i 9 Kap. Arfda-Balken
stadgar, angående egendoms upptecknande efter död
man, förordnas som följer:
§ 1
När dödsfall timar, ligge vårdnaden om boet å
efterlefvande make eller närmaste arfvinge. Ar ej
någon af dem när, eller i stånd att sådan vårdnad
utöfva, och finnes ej annan person, som af den döda
till syssloman i boet satt är; då skall det af husfolk,
eller af husvärd, genast hos Rätten anmälas; och
ligge å dem boets värd, till dess Rällen derom för
ordnat.
§ Ä
Ar
någon sterbhusdelegares vistande okändt,
eller så fjerran, att säkert bud ej kan, inom bouppteckningsliden,
lill och ifrån honom komma; då skall
del af annan sterbhusdelegare, eller den, som boet i
vård häfver, hos Rätten anmälas; och nämne Rätten,
när sådan anmälan sker, god man, alt vårda den
frånvarandes rätt, till dess han sjelf kommer, eller
annorlunda förordnar.
Lag-Utskottets Betänkande M 42.
19
§ S.
Nu kan sd hända, att å lid, då rättegångsdag
ej inträ/far å landet, föreskrift tarfvas, huru bo vårdas
skall; då äge Domaren derom tills vidare förordna;
anmäle dock förhållandet ä nästa rättegångsdag:
och meddele Rätten derefter beslut i ämnet.
Tarfvas god man för sterbhusdelegare, som är frånvarande
eller eljest urslåndsatt att sin rätt bevaka,
eller förmyndare för omyndig, och går bouppteckningshd
tillända, innan Rätten derom förordna kan; då
äge ock Domaren tillsätta ombud, alt å den frånva
randes eller omyndiges vägnar bouppteckningen bevista:
och meddele det sedan Rätten, sorn god man
eller förmyndare förordnar.»
Stockholm den 23 Juli -1860.
20
Lag-Utskottets Betänkande M 43.
N:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af gjorda framställningar om ändring uti och
tillägg till vissa delar af 7 I(ap. Rätlegångs-Balken, sådant del lyder
uti Kongl, Förordningen angående inteckning i fast egendom
den 13 Juli 1818.
Samtliga Riks-Stånden hafva till Lag-Utskottet öfverlemnat ett af Rikets Ständers
Justitie-ombudsman till hans vid början af innevarande riksdag afgifna embetsberättelse
särskildt författadt tillägg, deruti han anmält, hurusom af inkomna klagomål
uppdagats, alt vid tillämpningen af 23 § sednare momentet uti ofvannämnde Kongl.
Förordning olika åsigter hos Domstolarne sig yppat af den betänkliga art, att Justitieombudsmannen
ansett nödigt att hos Rikets Ständer göra hemställan om en till enhet
i lagskipningen verkande förklaring eller ändring af berörda §, som är af följande
lydelse:
»Då inteckning förnyas skall, uppvise borgenär inför Rätten den intecknade
handlingen i hufvudskrift, och skrifve domaren inteckningsförnyelsen derå. Ar borgenärs
hemvist utom det härad eller den stad, der den egendom ligger, hvari inteckning
skett; må han dock inför Rätten i den ort, hvarest han bor, förete inteckningshandlingen,
att i dess inteckningsprotokoll införas; och varde borgenärs ansökning
om inteckningsförnyelsen af Domaren å handlingen tecknad; sedan gifve borgenär
bevis härom in till den Rätt, som inteckningen beviljat, inom den tid, som i
21 § sägs; och vare detta så gildt, som om handlingen der företedd varit.»
Den skiljaktiga tillämpningen anginge endast frågan om vigten och betydelsen
af det i §:n förekommande ordet »införas», i det nemligen omförmälda klagomål varit
föranledda deraf, att en af Rådstufvu-rätterna inom riket, vid derstädes gjord anhållan
om förnyelse af inteckningar på grund af skuldebref, som för samma ändamål
Lag-Utskottets Betänkande JYs 43.
21
blifvit uppvisade inför annan Under-rätt, hade, enär deröfver meddelade protokollsutdrag
icke utvisat, att skuldebrefven blifvit, enligt föreskriften uti ifrågavarande §, i
protokollet införda, förklarat de sökta intecknings-förnyelserna icke kunna beviljas,
samt, efter det uppå anförda besvär öfver samma beslut vederbörande öfver-domstol,
med förklarande, att nämnda omständighet ej utgjort hinder att inteckningsförnyelserna
meddela, undanröjt Under-rättens beslut och visat ärendet dit åter, väl
»i följd deraf» de sökta förnyelserna beviljat, men icke desto mindre sedermera vid
två särskilda tillfällen under enahanda omständigheter förfarit i likhet med hvad redan
blifvit nämndt.
Nu, om det än icke kunde förnekas, att då författningens ordalag innehölle,
att borgenär skulle inför Rätten i den ort, hvarest han bodde, förete inteckningshandlingen,
att i dess protokoll införas, härmed vore närmast förenligt, att hela
handlingen i protokollet intoges, hade likväl, Justitie-ombudsmannen veterligt, berörda
föreskrift icke blifvit af Domstolarne i allmänhet så tolkad, utan hade vanligen Domstolen
i borgenärens boningsort i stället uti sitt protokoll anmärkt ändamålet med
intecknings-handlingens företeende i hufvudskrift och i öfrigt alla de omständigheter,
hvaraf den domstol, som beviljat inteckningen, kunnat med erforderlig visshet utröna
handlingens identitet, hvarjemte bevis å handlingen tecknats och anmärkning derom
i protokollet egt rum Härmed syntes ock ändamålet vunnet och då lagstiftaren icke
ansett nödigt föreskrifva, att när omedelbart till domstolen, inom hvars dom värjo
intecknade fastigheten vore belägen, mtecknings-handlingen för förnyelse ingåfves, den
skulle ordagrant i protokollet införas, funnes ej heller någon giltig grund, hvarföre
sådant mera skulle fordras, om handlingen i berörda ändamål företeddes inför dom
'
O
stolen i borgenärens boningsort, helst den ena domstolen i allmänhet finge anses lika
skicklig, som den andra, att bedöma, huruvida en handling blifvit i hufvudskrift
uppvisad, samt urskilja och beskrifva de omständigheter, hvarpå densamma kunde
med säkerhet igenkännas; och ledde dessutom det ordagranna införandet i protokollet
af intecknings-handlingen ofta lill vida högre expeditionslösen, än eljest kunde påföras.
Emellertid hade äfven i högre instanser skiljaktiga tankar i denna fråga försports, fastän
förbemälde Rådstufvu-rätts åsigt alltid blifvit slutligen underkänd. Men då, genom
en sådan skiljaktighet, både för allmänna verk och enskilda personer den med inteckning
åsyftade säkerhet lätteligen kunde äfventyras, med så mycket vådligare följder
för de förra, som inteckning ofta utgjorde den bufvudsakliga grunden för deras
bestånd och intecknings-förnyelserna vanligen på en gång förekomme till högst betydligt
antal, samt behofvet af lagbudets förtydligande således obestridligen syntes
vara för handen, har Justitie-ombudsmannen, som ansåge en Under-domstol ej böra
i sin fria pröfning af lagens innehåll bindas genom högre Rätts lagtolkning, och att
ändamålet således icke kunde ernås medelst åtal, om än detta vunne framgång,
hemställt, »att Rikets Ständer måtte, med upphäfvande af 23 § i Kongl. Förord
-
22
Lag-Uiskottets Betänkande M 43.
ningen elen 13 Juli 1818, antaga ett sådant stadgande, sorn Lagberedningen föreslagit,
nemligen:
»Då inteckning förnyas skall, uppvise borgenär inför Rätten i hufvudskrift den
handling, hvarå inteckningen beviljad är; -och skrifve Rätten intecknings-förnyelsen
derå; stånde ock borgenär fritt att inför annan Under-rätt intecknings-handlingen
förete: den Rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen intagas hvad
handlingen innehåller med dag och årtal då den utgafs, af hvilken Rätt inteckningen
beviljad är med dag och årtal då det skedde och då inteckningen förnyades, om det
skett; teckne ock bevis å handlingen, att den, till vinnande af intecknings-förnyelse,
företedd varit; sedan gifve borgenär protokollet deröfver in till den Rätt, som inteckningen
beviljat, inom tid, som i 21 § sägs; och vare detta så gildt, som om
handlingen der företedd blifvit.»
I sammanhang härmed har Justitie-ombudsmannen jemväl anfort, hurusom, i
fråga om inteckningars dödande och omflyttning, vid åtskilliga domstolar förfores på
enahanda sätt, som vid intecknings förnyande, i det att, sedan borgenär för sådant
ändamål fått inför domstol i boningsorten förete inteckningsbandling i hufvudskrift
och erhållit domstolens bevis deröfver, hvilket äfven blifvit af Domaren tecknadt å
sjelfva handlingen, samt derefter uppvisat samma domstols protokoll inför Rätten i
den ort, der panten varit belägen, sistnämnde Rätt åt ärendet meddelat lika åtgärd
som derest handlingen blifvit i hufvudskrift der företedd, hvaremot andra domstolar,
i saknad af något på nämnda fall tillämpligt lagstadgande, icke tilltrott sig vidtaga
den i sådan ordning äskade åtgärden med beviljad inteckning; och har i anledning
häraf, då redan det skiljaktiga förfarandet vid domstolarne ådagalade behofvet
af ett lagstadgande äfven i detta hänseende, och tidsförhållandena dessutom otvifvelaktlgt
fordrade ett så beskaffadt medgifvande från lagstiftningens sida, att den större
mängd intecknade förbindelser, som utgjorde de i sednare tider tillkommna penmngeverks
grundfond, icke måtte behöfva tid efter annan utspridas kring hela landet,
hvarigenom betydlig skada och förlust kunde uppstå, men några vådliga följder af ett
lagstadgande i antydda riktning icke syntes kunna befaras, Justitie-ombudsmannen
ansett 23 § af förutnämnda Kongl. Förordning böra erhålla ett tillägg, i närmaste
öfverensstämmelse med hvad Lagberedningen föreslagit, af följande lydelse: —
»Vill borgenär låta sin inteckning under annan nedsättas, eller eljest förändras eller
helt och hållet eller till större eller mindre del dödas; uppvise då inteckningshandlingen
i hufvudskrift för Rätten och skrifve Rätten derå bevis om den åtgärd, som
meddelad varder, sedan den i protokoll tecknad är; stående dock borgenären fritt att,
äfven i sådant ändamål, vid annan Under-rätt förete handlingen, om han derå skriftligen
förklarar, i hvad mån inteckningen nedsättas, förändras eller dödas må; och
läte Rätten, då detta sker, handlingen, med det förklarande, i sitt lntecknmgsprotokoll
ordagrannt införas; teckne ock bevis å handlingen, att den så företedd varit:
sedan varde protokollet ingifvet till den Rätt, som inteckningen beviljat; och vare
Lag-Utskottels Betänkande M 43.
det så gildt, som hade handlingen der företedd blifvit. Äro flera inteckningar i
samma egendom beviljade å samma dag, på grund af särskilda lika lydande handlingar,
och har, i fall inteckningarne förnyade blifvit, förnyelserna äfven å samma
dag skett; då må ej någon af de inteckningar nedsättas, förändras eller dödas, utan
att den handling, hvarå inteckningen grundad är. i hufvudskrift företes för den Rätt,
som inteckningarne beviljat;» och skulle, i händelse detta förslag godkändes, lista
momentet af 24 § i gällande Intecknings-förordning utgå.
Vidare har, uti ett till Vallöf]. Borgare-Ståndet ingifvet memorial, hvaröfver Utskottets
yttrande jemväl blifvit infordradt, enskild representant, Herr Thollander, likaledes
med åberopande af det skiljaktiga förfaringssätt Domstolarne iakttoge i fråga
om dödande eller omflyttning af inteckning, då den handling, som legat till grund
för inteckningen, blifvit hos annan Rätt för ändamålet företedd och påtecknad samt
endast protokolls-utdrag deröfver meddelats den Rätt, hos hvilken man sökte få inteckningsrätten
i det ena eller andra hänseendet förändrad, och enär vidtagande af
åtgärder till sådan förändring, enligt motionärens tanke, borde, i likhet med hvad som
egde rum i afseende på inteckningars förnyande, underlättas, så vidt det kunde ske
utan att föranleda oreda och osäkerhet hvad anginge inteckningars inbördes företräde,
föreslagit ett sådant tillägg till 23 § uti berörde Kongl. Förordning, att förändringar
uti inteckningsrätten, ehvad de åsyftade omflyttning af förmånsrätten, nedsättning
af intecknade summan eller upphäfvande af inteckningssäkerheten i viss del
af panten, finge med laga verkan ske i enahanda ordning, som angående inteckningsförnyelse
vöre stadgad; hvarjemte det likväl borde föreskrifvas, att fordringsägarens
medgifvande till sådan ändring alltid skulle skrifvas på den intecknade handlingen
och hans underskrift af två vittnen bestyrkas.
Slutligen har Riksdags-fullmägtigen Carl Anders Larsson från Östergötland, uti
memorial, ingifvet till Hedervärda Bonde-Ståndet och derifrån till Utskottets pröfning
bänskjutet, fästat uppmärksamheten derpå, att då, enligt 19 § uti Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1818, det vore inteckmngsägares rätt att, vid bristande betalning,
få en gemensamt intecknad fastighet försåld, oansedt densamma tillhörde flera ägare,
vid sådana försäljningar delägarne omöjligen kunde bevisa huru stor andel af köpeskillingen,
som belöpte sig på en hvars andel i fastigheten, hvadan den förlorande
icke ens kunde styrka den förlust, honom drabbade, och följaktligen ej heller söka
skadan åter hos den, som förlusten orsakat. Under nuvarande tid, då största delen
af Sveriges fasta egendomar blefve intecknade hos hypotheksföreningarne och sedermera
vid skeende arfsdelningar eller partiela försäljningar öfvergingo till olika ägare,
merändels utan någon relaxering af förut beviljade inteckningar, vore det så mycket
mera af behofvet påkalladt att i tid vara betänkt på stiftande af en lag, sorn vore
egnad att åtminstone förekomma de största olägenheterna, hvarförutan den omständighet,
att en ny lag tillkommit om utvidgad rättighet att afsöndra jord och andra
lägenheter från hemman på landet, enligt motionärens tanke, gjorde nämnda behof
24
Lag-Utskottets Betänkande M 43.
än mer oafvisligt, enär det sällan inträffade, att jordafsöndring egde rum från förut
ograverade hemman och, då följden af äldre inteckning i hemmet blefve, att såväl
detta som den afsöndrade lägenheten måste gemensamt försäljas, derest endera af
ägarne komme på obestånd, det vore lätt att tänka sig, hvilka svårigheter uppstode
för den oskyldige, som ej ägde annan utväg än att inlösa de gemensamma inteckmngarne
eller ock låta sälja sin fastighet tvångsvis i sammanhang med annans egen
dom. — På grund häraf har motionären föreslagit följande tillägg till förutnämnda 19 §:
»Då fast egendom eller afsöndrad lägenhet, som graveras af gemensam inteckning
och äges af särskilda personer, säljes å exekutiv eller konkurs-auktion; åligger
det försäljningsman att först utropa hvardera ägarens lott särskildt i uppslag, och, om
dervid erbjudna summan finnes tillräcklig för betäckande af intecknade skulderna, fastställa
högsta anbudet, så vida inroparen presterar nöjaktig säkerhet; men om. vid
första utropet, brist uppkommer till gäldande af intecknings-beloppen, sammanslås
hela fastigheten och ånyo utropas i ett sammanhang. Det härvid uppkommande högre
belopp repartiseras mellan de särskilda delarne i proportion mot de vid första utropet
stipulerade värden och anses utgöra priset å hvarje särskild del.»
I sammanhang härmed och då det understundom skulle handt, att ägare af på
viss tid upplåten lägenhet från ett hemman, vid exekutiv auktion derå, förlorat sin
besittningsrätt, äfvensom att intecknade undantagsaftal eller hvarjehanda upplåtelser
från hemman, vid försäljning deraf tvångsvis, blifvit förbisedda och föranledt kostsamma
rättegångar, samt dertill komme, att en arrendator, som fått sitt kontrakt intecknadt,
ofta kunde mista arrenderätten, då hemman såldes för intecknad gäld,
har samme motionär jemväl föreslagit ett tillägg till 29 § uti gällande inteckningslag,
hvilket skulle lyda sålunda: »Vid exekutiv auktion å fastighet, hvartill någon för
värfvat
arrende- eller panträtt vare sig till hela eller viss del af samma fastighet, äfvensom
då gravationsbeviset eller åtkomsthandlingarne upplysa, att inteckning är sökt
eller fastställd för undantagsaftal eller andra föbehåll från hemmanet; då skall det åligga
den, som öfver utropet satter är, att först verkställa utropet under förbehåll, att
de inskränkningar i ägande- eller dispositions-rätten, hvarom i gravationsbevis eller
andra tillgängliga handlingar vinnes upplysning, skola lända inroparen till efterrättelse;
men om hemmannet dervid icke uppgår till så hög köpeskilling att alla inteckningar
med äldre eller lika rätt kunna fullt betäckas, och icke de, hvilkas rätt är i fråga,
förmå fylla den brist, som uppstår; må hemmanet vid förnyadt utrop säljas utan
förbehåll, och alla inteckningshafvare ur köpeskillingen njuta hvar sin tillbörliga rätt
så långt den förslår, börande i thy fall de förmåner, som icke äro till bestämd summa
utsatte, värderas af tre gode män, deraf hvardera rättsägaren utser hvar sin och
de sålunda utsedde tillkalla den tredje, med rätt för vederbörande exekutor att i
den tredskandes ställe god man tillkalla.»
Dessa
Lag-Utskottets Betänkande Jtf 43.
25
Dessa äro de framställningar, som uti ifrågavarande ämne blifvit gjorda. De
åsyfta, såsom deras ofvan angifna innehåll utmärker, dels hufvudsakligen endast
ett förtydligande eller en förklaring af hvad gällande inteckningslag föreskrifver,
dels ock förändringar eller tillägg i nämnde lag.
Till den förra kategorien hörer Justitie-ombudsmannens framställning om en
förändrad redaktion af 23 § i Intecknings-förordningen, så vidt den afser vilkoren
för förnyelse af inteckning i de fall, att den intecknade handlingen uppvisas vid
annan Rätt än den, der förnyelsen skall ske. Justitie-ombudsmannen har dervid
fästat hufvudsaklig vigt vid en enstaka inom lagskipningen yppad tolkning af det
i nämnde § förekommande ordet införas. Men äfven om Utskottet medgifver, att
ett lyckligare uttryck, för angifvande af lagbudets rätta betydelse, kunnat väljas,
kan dock Utskottet icke annat än finna en sådan tillämpning deraf, som Justitieombudsmannen
anmärkt, bero på en alltför inskränkt bokstafstolkning och ett förbiseende
af lagens rätta grund och mening, hvilken ej kan vara annan, än att
den intecknade handlingens indenlitel tydligen skall framstå genom protokollsutdraget
från den främmande Domstol, der handlingen blifvit i hufvudskrift uppvisad.
Och en sådan indentitet kan bestyrkas lika väl genom en i protokollet gjord
noggrann beskrifning af den intecknade handlingens innehåll, som genom ett ordagrannt
införande deraf i protokollet, helst i de ingalunda sällsynta fall, att två
eller flera särskilda skuldebref af alldeles enahanda lydelse blifvit vid samma Domstol
på en och samma dag intecknade. Sistberörde åsigt har ock, så vidt Utskottet
kunnat inhämta, i allmänhet blifvit af Domstolarne, under en fyratioårig
lagtillämpning, med sällspord enstämmighet omfattad. Och då en undantagsvis
yppad felaktig lagtolkning i allmänhet synes böra afhjelpas på annat sätt än genom
lagstiftande maktens mellankomst, skulle Utskottet tvekat att tillstyrka bifall lill
Justitie-ombudsmannens ifrågavarande förslag så vida det ej tillika innebure förklaring
i ett annat hänseende, der, i följd af lagbudets mer skarpt markerade
ordställning, skiljaktiga tankar om lagens rätta grund och mening lättare skulle
kunna uppslå. Ofvanintagne 23 § innehåller nemligen, i afseende å sättet för
vinnande af inteckningsförnyelse, att »om borgenärs' hemvist är utom det härad
eller den stad, der den egendom ligger, hvari inteckning skett, han må inför
Jiätllen i den ort, hvarest han bor, förete inteckningshandlingen» &c. Den sålunda
gjorda bestämmelse om ett visst forum, hvarmed afsigten endast synes hafva varit
att angifva det forum, som i allmänhet måste anses vara för borgenären beqvämligast,
skulle dock lätteligen kunna gifva anledning till den tolkning, att om
uppvisandet skett inför annan Rätt, — såsom om en å landet bosatt person uppvisade
ett inlecknadt skuldebref för närmaste stadsdomstol,—ett sådant uppvisande
icke i ifrågavarande hänseende skulle medföra samma verkan, som om det skett
vid gäldenärens forum domicilii. Justitie-ombudsmannens omförmälde förslag föreBih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 4
26
Lag-Utskottets Betänkande M 43.
bygger en sådan tolkning; och om man ock ville anse förslaget derutinnan mera
såsom en förändring, än såsom en förklaring af gällande lag, så synes dock en
sådan lagförändring vara på giltiga skäl grundad; hvadan Utskottet vördsamt
tillstyrker,
det malle Rikets Ständer för sin del besluta, att, med upphö/vande
af 23 § i Kongl. Förordningen angående inteckning i fast egendom
den 13 Juli 1818, nämnde § skall erhålla följande förändrade
lydelse:
»Då inteckning förnyas skall, uppvise borgenär inför Rällen
i hufvudskrifl den handling, hvarå inteckningen beviljad är;
och skrifve Rätten intecknings)orny elsen derå; stånde oclc borgenär
fritt att inför annan Under-rätt inteckningshandlingen förete:
den Räll låle, då sådant sker, i sitt inteclmingsprolokoll korteligen
inlaga, hvad handlingen innehåller med dag och årtal då
den utgafs, af hvilken Rätt inteckningen beviljad är med dag
och årtal då del skedde och dä inteckningen förnyades, om det
skett; ledine ock bevis å handlingen, alt den, till vinnande af
inteclcningsförnyelse, företedd varit: sedan gifve borgenär protokollet
deröfver in till den Rätt, som inteckningen beviljat, inom
tid, som i 27 § sägs; och vare delta så gildl som om handlingen
der företedd blifvit.»
Beträffande åter Justitie-ombudsmannens hemställan i öfrigt, äfvensom Herr
Thollanders och Riksdags-fullmägtigen Carl Anders Larssons ofvanberörde förslag,
så åsyfta dessa framställningar införande i inteckningslagen af till en del nya principer,
jemte tillägg dertill af genomgripande vigt för hela vårt inteckningsväsende.
En ny princip är utan tvifvel den föreslagna rättigheten att kunna få en inteckning.
vare sig hel och hållen eller till någon del, dödad, genom att, på sätt om
förnyelse af inteckning är medgifvet, uppvisa den intecknade handlingen i hufvudskrift
vid annan Rätt än den, der dödandet skall ske, och sedermera vid sistnämnde
Domstol endast förete den andra Rättens protokoll i ärendet. Att, såsom
någon gång i lagskipningen lärer skett, anse en sådan rättighet redan vara af
fällande lag medgifven, och sålunda gifva en extensiv tolkning åt undantagsstadgandet
i fråga om en intecknings förnyande, är ett uppenbart misstag om gällande
lags mening, som är tillräckligt tydlig deruti att alla förändringar i inteckningsrätten
måste sökas genom handlingens uppvisande i hufvudskrifl vid den domstol,
som fastställt inteckningen. Måhända kan dock en förändring i denna lagstiftning
vara i affärslifvets intresse önskvärd, ehuru man dervid icke må förbise den praktiska
svårighet, som skulle uppstå, i händelse t. ex. ett intecknadt skuldebref
blefve, i afsigt att få, inteckningen vid rätt domstol dödad, inför någon annaa
Lag-Utskottets Betänkande M 43.
27
Rätt uppvist och försedd med påskrift derom, samt deo med en sådan påskrift
försedda hufvudskriften sedermera blefve inför den rätta intecknings-domstolen företedd
i alldeles motsatt ändamål elier alt få inteckningen förnyad. i hvilka fall domaren
ofta, i ovisshet om ej inteckningen redan vöre dödad, ej gerna kunde bevilja
förnyelsen, utan att ega tillgång till gravationsbevis, dateradt samma dag,
då förnyelsen sökes, — så vida honom ej skulle åläggas det tidsödande besväret
att i domstolen genomgå inteckningsprotokollerna för kanske flera år, — Begreppet
postposilion, eller nedsättande af en inteckning under en annan, är utan tvifvel
jemväl ett för vår lagstiftning hittills okändt begrepp. I fråga om dess upptagande
i lagstiftningen kan å ena sidan erinras, att sådant synes mindre nödigt,
då det aftal, hvarigenom en inteckning nedsättes under en annan, blifver, genom
skriftligt upptecknande deraf å de särskilda inteckningshandlingarne, fullt lika giltigt,
ehvad det sanktioneras af Rätten eller ej; ty det rörer ingen annans rätt
än kontrahenternas eller deras, som derefter emottaga iriteckninaarne och hvilka
hafva att rätta sig efter de å inteckningarne gjorda påskrifter. Men å andra sidan
får det ej heller förgätas, det bruket att äfven i detta fall begära Domarens sanktion
redan är i iagskipningen häfdvunnet. — Carl Anders Larssons begge förslag
åter beröra frågor, hvilka icke äro lätt lösta, men hvarpå lagstiftande maktens
uppmärksamhet redan tillförene blifvit fästad, utan att dock sådan ledt till något
resultat. Emellertid vill Utskottet icke bestrida behofvet af de antydda förhållandenas
reglerande, måhända i den rigtning, som motionären föreslagit. — Men
ehuru Utskottet sålunda icke underkänner vigten af de föreslagna tillägg till och
förändringar i inteckningslagen, som genom samtlige nu ifrågavarande framställningar
blifvit gjorda, har dock Utskottet icke funnit lämpligt, att nu föreslå någon
förändrad lagstiftning i dessa delar. Rikets Ständer hafva nemligen nyligen, genom
sitt bifall till hvad Utskottet i dess Betänkande JV2 31 tillstyrkt, beslutat
ingå till Kongl. Majit med en underdånig skrifvelse, innefattande begäran om utarbetande
af förslag till införande hos oss af s. k. Grund- och Hypotlieksböcker,
hvilken institution åter, såsom Utskottet i nämnde Betänkande jemväl anlydt, förutsätter
en revision af alla nu gällande stadganden om inteckning. Vid en sådan
revision, omfattande inteckningslagen i dess helhet, synas äfven nu väckta frågor
böra komma under pröfning; — och alt de dervid icke skola förbises, kan med
så mycket större säkerhet antagas, som de äro upptagna i det af Lagberedningen
utarbetade förslag, hvilket vid omförmälde revision otvifvelakligt kommer att
tagas i betraktande. Och är det på sådan grund, som Utskottet anser sig nu
böra hemställa,
att ifrågavarande framställningar icke må till någon Rikets Ständers
lagstiftningsåtgärd föranleda.
Stockholm den 26 Juli 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E, Westrell, 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 44.
X:o 44.
Ank. till
Betänkande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till 18 Kap. 1 §
Arfda-Balken, angående bevakning af testamente.
Nämnda lagrum, som bestämmer viss tid, inom hvilken den, som fått testamente,
är skyldig att det inför Domaren uppvisa, vid äfventyr att testamentet eljest
varder ogildt, stadgar deremot ieke någon tid för testamentarien att sedermera gifva
arfviugarne del af testamentet. Någon sådan föreskrift finnes ej heller annorstädes i
lag meddelad. Nu har dock, uti ett till Vällolliga Borgare-Ståndet ingifvet Memorial,
Herr A. Grenander föreslagit det tillägg till omförmälda lagrum, att »viss tid,
t. ex. ett eller ett halft år, bestämmes, hvarinom ett testamente skall, sedan det
blifvit bevakadt, kände närmaste arfvingar kommuniceras och i allmänna tidningarna
kungöras,» — och öfver denna framställning har Lag-Utskottets yttrande blifvit infordradt.
Grunden för lagstiftarens underlåtenhet att meddela någon sådan tidsbestämmelse,
som den af motionären nu äskade, är uppenbarligen det antagande, att testa
mentariens
eget intresse påkallade testamentets skyndsamma tillställande åt arfvingarna,
vare sig för att testamentarien måtte komma i besittning af det testamenterade, eller
på det han måtte få besittningsrätten dertill tryggad. Motionären bar icke uppgifvit
någon omständighet, på grund hvaraf en förändring i denna lagstiftning kan anses
nödig, och Utskottet har icke heller funnit någon sådan. Skulle någon gång inträffa,
att en testamentarie, af en eller annan orsak, alltför länge fördröjde kommunikationen
af ett bevakadt testamente, så finnes, för betryggande af arfvingens rätt, ett korrektiv
deremot i rättigheten att ändock klandra testamentet, — en rättighet, som lagstiftaren
utan tvifvel ansett så tydlig och klar, att den ej behöft uttryckligen i lag
omförmälas. Flere olägenheter skulle deremot kunna uppkomma genom ett stadgande
i det syfte, motionären föreslagit. Ett sådant intogs visserligen af Lag-kommittéen i
dess förslag till Ärfda-Balk; men Högsta Domstolen afstyrkte detta stadgande, hvilket
sedermera ock blef af Lagberedningen uteslutet. Utskottet hemställer jemväl,
alt ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 14 Augusti 1860.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1800. 7 Sami. 1 Afd. 23 Baft.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 45.
M:o 45.
Ank. lili F.xp.-Ulsk. deli 17 Aug. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om ändring i 11 Kap. 4 och
7 §§ Rättegångs-Balken, i fråga om stämning.
Inom Högvördiga Preste-Ståndet liar Herr Komminister Beckman oell inom
Hedervärda Bonde-Ståndet Riksdags-lullmägtige Paul Hedström från Wester-norrlands
län och P. A. Nyström från Westerbottens liin uti berörda hänseende algifvit förslag,
hvilkas pröfning blifvit, enligt från bemiilda Itiks—Stånd ankomne Protokolls-utdrag, åt
Lag-Utskottet uppdragen.
Herr Komminister Beckman har anfört, att fastän kärande part ej borde löpa
fara att blifva förlustig en honom i lag tillerkänd rättighet, vore sådant dock icke
ovanligt, enär lagstiftaren, med undantag af några särskilda lall, ej tydligen löreskrilvit,
huru den skulle stämmas, som icke egde stadigt kändt hemvist och således ej
heller kunde få del af stämning uti föreskrifven ordning. Härutaf vore följden, att
då den, som ingått laglig förbindelse, men begått sådan gerning, hvarigenom förbindelsen
kunde enligt lag förklaras ogiltig, eller då den, som tillskyndat annan sådan
skada, hvarför skadestånd eller upprättelse kunde genom domstol vinnas, utan förpassning
eller prestbetyg öfvergifvit orten och uppehölle sig någorstädes utom eller inom
riket, möjligtvis under annat namn inom häradet eller länet, eller ock vore genom
döden på okänd ort bortgången, skulle i hvarje af dessa fall den lidande parten vara
försatt uti ett rättslöst och hjelplöst tillstånd. Behofvet af lagstadgande till förekommande
häraf hade ock, enligt motionärens förmenande, länge varit erkändt, och uti
det af Lag-kommittéen och Lagberedningen utarbetade Förslag till allmän Civil-lag
hade man genom innehållet af 22 § uti H Kap. Rättegångs-Balken sökt få ifrågavarande
brist afhjelpt. l)å likväl upptagandet af samma § i dess helhet möjligen
skulle i andra lagrum påkalla förändringar, dem motionären icke egde erforderlig lagkunskap
att föreslå, ville han ock inskränka sig till den del, som anginge å okänd
ort utom eller inom riket vistande svarandepart och hvilken ej kunde på någon af
de i lag redan föreskrifna sätt stämmas; och har motionären i anledning häraf, med
anhållan, det ville Utskottet åt förslaget gifva den form, som fullkomligt stöde till
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 45.
3
sammans med gällande lagstiftning i öfrigt, hemställt, att uti li Kap. 4 § Rättegångs-Balken
efter orden: »ifrån det han stämningen fick» mätte tilläggas: »är then
ort inom eller utom riket, ther han sig uppehåller, icke känd, och han annorledes
laglikmätigt icke stämmas kan, läte käranden stämningen införas trenne gånger, minst
14 dagar emellan hvarje gång, uti de allmänna tidningar, som höra upptaga Kongl.
Maj:ts och Embetsverks kungörelser, så tidigt, att stämningstid blifver sex månader
ifrån sista kungörandet.»
Uti Riksdags-fullmägtigen Paul Hedströms framställning åter har det blifvit
anmärkt, hurusom i de fall, då klandertalan eller annan talan skulle förvaras medelst
stämnings tillställande inom viss föreskrifven tid, det vore lätt för en mindre kunnig
part att förlora sina fatalier i en sak endast derigenom, att den som skulle stämmas,
ehuru i laga tid sökt, ej anträffades. Denna förlust kunde förekommas, om käranden
i sådant fall egde att med samma verkan, som af stämnings delgilning, anslå stämningen
å svarandens dörr, äfven om det icke kunde visas, det svaranden »holle sig
undan förthy, att han väntade stämning», hvarom bevisning nästan alltid vore omöjlig
att åstadkomma. l’å grund deraf har motionären föreslagit, att vid 7 § 44 Kap.
Rättegångs-Balken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Kungörelsen den 7 Januari
4830, måtte fogas följande tillägg: »Ar tid, inom hvilken, för förvarande af klandertalan
eller annan talan, någon stämmas bör, nära att tilländagå, och anträffas ej denne,
sedan han tvänne gånger med stämningen sökts, icke heller då han, sista dagen för
delgifvandet, tredje gången sökes, varde då stämningen fästad vid husdörr hans.»
Slutligen har Riksdags-fullmägtigen Nyström, under antagande, att endast män
vore, enligt förutnämnde 7 § i 44 Kap. Rättegångs-Balken, behörige att tillställa s\aranden
stämning, fästat uppmärksamheten derpå, att det i glest bebodda orter vore
för Nämndeman eller Fjerdingsman, som hade dessa tillställelser sig uppdragna, ganska
svårt och stundom omöjligt att utan stort besvär och kostnad anskaffa vittne lill
sin tjensteåtgärd, och förthy, med åberopande af de tid efter annan, genom en stigande
civilisations inflytelse, qvinnan tillerkände rättigheter, föreslagit sådan ändring
uti berörda 7 §, att i stället för »två trovärdiga män» mätte sättas tvä trovärdiga
personer.
Lag-Utskottet har tagit dessa framställningar i öfvervägande och anser sig först
böra meddela yttrande öfver Riksdags-fullmägtigen Nyströms nyssberörda förslag. Motionären
har antagit, att af stadgandet i 44 Kap. 7 § Rättegångs-Balken, att »skriftlig
stämning bör svaranden i händer ställas af två trovärdiga män», följde, det qvinna
icke vore lagligt stämningsvittne. Detta antagande har dock Utskottet funnit utgöra
ett misstag, beroende af en alltför trång bokstafstolkning, och icke vara förenligt med
det af lagstiftaren i 40 § af Rättegångs-Balkens 47 Kap. uttalade allmänna bud, att
»qvinna må ej mindre än man vittne bära.» Härigenom har en förklaring gihits
öfver de ställen, der lagstiftaren, af omsorg att så mycket som möjligt undvika det
från fremmande språk lånade ordet person, i stället vid fråga om bevisning genom
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 45.
vittnen begagnat sig af ordet man. En afvikelse från anförda allmänna sats borde
åtminstone vara tydligaie utmärkt än på detta ställe genom uttrycket »trovärdiga män»,
der epitetet trovärdiga ej synes innebära annat än att vittnena, jemte det de äro
ojäfvige, tillika skola hafva förmåga att med säkerhet bedöma innehållet af den handling,
som svaranden i händer ställes. Saknas denna förmåga, är personen, det vare
sig man eller qvinna, olämplig som stämningsvittne: finnes den åter hos en qvinna,
är det svårt att inse något enda skäl, hvarföre lagstiftaren här skulle velat göra ett
undantag från omförmälda, i 17 Kap. 10 § Rättegångs-Balken uttalade allmänna
regel. Utskottet anser derföre den äskade lagförklaringen obehöflig, och hemställer
på sådan grund,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Beträffande åter Herr Komminister Beckmans och Riksdags-fullmägtigen Paul
Hedströms förslag, så har Utskottet funnit den förres framställning till en del kunna
anses beröra samma fråga, som den sednare väckt, nemligen en förändring i stämningssättet
för det fall, att svaranden har kändt hemvist i riket, men derstädes icke
kan anträffas. Gällande lag stadgar i 11 Kap. 7 § Rättegångs-Balken, bland annat,
att om den, som stämmas skall, ej är hemma i sitt hus, han må stämmas ehvar han
finnes, samt att, om någon håller sig undan, förty att han väntar stämning, och det
hr veterligt, att han i häradet eller staden vistas, stämningen må fästas å hans husdörr.
Sistberörde tillåtelse förutsätter således såsom vilkor en bevisning, som i de
flesta fall är rent af omöjlig att åstadkomma. Följande förhållanden måste nemligen
styrkas: l:o) att svaranden håller sig undan; 2:o) att afsigten dermed är att undvika
stämningen; och «3:o) att han likväl vistas i häradet eller staden. Skulle ock någon
enda gång omständigheterna vara sådana, att svaranden egde skäl befara, det bevisning
om de två första omständigheterna kunde förebringas, så undgår han dock stämningen,
om han blott reser öfver häradsgränsen eller begifver sig ur staden. Het
kan ej nekas, att det genom en sådan lagstiftning är allt för illa sörjdt för kärandens
rätt. En förändring deraf har alltså synts Utskottet vara af behofvet påkallad.
Dervid har dock Utskottet icke förbisett vigten deraf, att äfven svarandens rätt var
der
betryggad, — och ett sådant, begge parternas rätt betryggande, stadgande har
Utskottet trott sig finna i Lag-kommittéens, af Lagberedningen i denna del gillade
förslag till Rättegångs-balk; i enlighet hvarmed Utskottet alltså vördsamt föreslår,
det matte Rikets Ständer för sin del besluta en så lydande författning:
»Med uppliäfvande af sista punkten t 7 § af Ll Kap. RättegångsBalken,
förordnas, att samma punkt erhåller följande förändrade lydelse:
Har man med stämning sökt någon i hans hemvist å två särskilda
dagar, men ej funnit honom; då må man, der lian äfven tredje dagen
borta är, stämningen för hans husfolk uppläsa och densamma å husdörren
fästa: finnes ej husfolk; varde ändå stämningen å dörren fästad.»
Så vidt åter Herr Komminister Beckmans förslag afser det fall, att den, som
med stämning sökes och ej kan anträffas, icke har kändt hemvist i riket, så har Utskottet
Lag-Utskottets Memorial N:o 46.
5
funnit betänkligt, att någon åtgärd i anledning af motionen tillstyrka. Det föreslagna
stämningssättet, eller att låta stämningen införas i allmänna tidningarna, synes allt för
vådligt för en svarande parts rätt, den der kanske icke hyst någon afsigt att för käranden
hålla sig undan eller ens haft någon aning derom, att stämningen väntade
honom. I allmänhet torde ock en förändring i denna del vara mindre af behofvet
påkallad. Har den, som sökes, gods i riket, lärer det väl i de liesta fall icke dröja
länge, innan underrättelse kan vinnas om den ort, der han sig uppehåller. Finnes
deremot ej någon honom tillhörig egendom, men sökes något af honom ut, så vore föga
vuunet genom att å honom ega utslag, innan han kan träffas. I provokatoriska rättegångar
kunde deremot ett sådant stämningssätt, som motionären förordat, oftare
vara af nöden; men sådana rättegångar äro icke i allmänhet af gällande lag medgilna.
Af Lag-beredningen äro de deremot i liera läll tillstadda, — och deraf biel'
det ock nödigt att lätta sättet lör verkställande af stämning å den, som ej kunde
anträffas, älven om han ej med afsigt höll sig undan. Emellertid vill Utskottet icke
bestrida, att det jemväl nu för en kärande part stundom kunde vara önskvärdt att
lagen medgåfve ett sådant stämningssätt, som det af motionären åsyftade. Men lika
vigtig! är det ock att tillse, det svarandes rätt icke äfventyras, — och då Utskottet,
med afseende derå, befarar att vådorna af motionärens förslag, derest det upphöjdes
till lag, kunde blifva större än de fördelar, som derigenom bereddes, anser sig Utskottet
böra hemställa,
att Herr Komminister Beckmans berörda förslag icke må till någon lagstiftningsåtgärd
f öran leda.
M:o 46.
Ant. lill K\p.
Memorial, med förslag till voterings-proposilioner, i anledning af de inom
Riks-Standen fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets
Utlåtande. N:o 39, innefattande yttrande öfver gjorda
anmärkningar samt skiljaktiga beslut inom Riks-Stånden i anledning
af Utskottets Betänkande N:o SO. öfver Kongl. Majlis
Proposition med förslag till Förordning angående mord, dråp
och annan misshandel m. rn.
Sedan, i anledning af omförmälde nådiga Proposition, Utskottet, genom sitt
Betänkande N:o 20, förelagt Rikets Ständer ett förslag till Förordning angående mord
6
Lag-Utskottets Memorial N:o 4(1.
dråp och annan misshandel, i vissa delar afvikande från den af Kongl. Majit föreslagna
författning i åmnet, samt Riks-Stånden, vid förehafvande af nämnda Betänkande,
i afseende å några §§ fattat sins emellan stridiga beslut, men i andra delar
åter, på grund af gjorda anmärkningar, återförvisat ärendet till förnyad handläggning
af Utskottet; så hade Utskottet, genom sitt Utlåtande N:o 39, dels sökt sammanjemka
de stridiga meningarna, dels oek afgifvit svar å de gjorda anmärkningarna. Vid förehafvande
inom Riks-Stånden af sistnämnda Utlåtande har, enligt till Utskottet ankomna
protokolls-utdrag, den af Grundlagarna föreskrifna röstöfvervigt för beslut af Rikets
Ständer i sådana frågor, som de förevarande, vunnits för Utskottets i samma Utlåtande
gjorda framställningar i afseende å 8, iJ, 12, 15, 24, 25, 26, 38, 41, 51,
52, 53, 54, 57 och 73 §§, sednare delen af 20 § samt ingressen i den föreslagna
författningen. I afseende åter å 1, 2, 3, 4 och 5 §§, förra delen af 2> § samt
30 och 37 §§ har sådan röstöfvervigt ej blifvit vunnen, utan stå Riks-Stånden härutinnan
fortfarande i skiljaktiga meningar, och en af Ridderskapet oell Adeln gjord
inbjudning till Borgare- och Bonde-Stånden, att i dessa delar med förstnämnda Riksstånd
sig förena, har icke blifvit antagen. Enligt 73 § Riksdags-Ordningen, måste
således omröstning i Förstärkt Lag-Utskott ega rum, — och det är framställning af
förslag till voterings-propositioner dervid, som utgör föremål för detta Memorial.
Utskottet anser sig dock böra förutskicka en erinran i afsigt att skingra ett
möjligen uppkommande tvifvel i fråga om den omfattning, som bör gifvas åt dessa voterings-propositioner.
I)e yppade skiljaktigheterna inom Riks-Stånden röra hufvudsakligen
och i första rummet dels den af Utskottet föreslagna förändring i förslagets 1 <§,
så att dödsstraff för mord ej skulle stadgas såsom ovilkorligt, utan att, der synnerligen
mildrande omständigheter voro för handen, straffet för detta brott kunde blifva
straffarbete på lifstid, dels ock de i konseqvens dermed föreslagna straffmildringsgrunder
i några följande §§. I dessa delar hafva Riks-Stånden stadnat två emot två;
och om man nu ville anse ifrågakomne förändring endast såsom ett fristående tillägg
till Kongl. Maj:ts Proposition, så skulle följden deraf kunna anses vara, att frågan om
denna förändring borde antagas hafva förfallit. Härvid bör dock först erinras, att äfven
om här endast vore fråga om ett särskildt tillägg, detta dock icke afser en redan
bestående lag, utan endast ett lagförslag, hvars godkännande i öfrige delar de
Riks-Slånd, som beslutat tillägget, kunna anses hafva gjort beroende af bifall just till
samma tillägg. Men, detta oafsedt, torde dock en sådan uppfattning af tvistefrågan,
som nyss blifvit anmärkt, befinnas allt för ytlig och endast beroende deraf, att stadgandet
om straffmildringen i 1 §, enligt den redaktion, som Utskottet åt denna §
gilvit, synes för ögat såsom ett fristående moment, enär det bildar en särskild punkt, —
ett förhållande, som ej ens eger rum i följande §§. Rätt lättad, är dock tvistefrågan
den: skall påföljden för mord ovilkorligt vara dödsstraff, elier skall detta straff
stadgas blott såsom vilkorligt eller för det fall, att synnerligen mildrande omständigheter
ej iiro för handen? Det låter sig ganska väl tänkas, att de två Riks-Stånd,
som omfattat det sednare alternativet, skulle, hellre än att välja det förra, hafva af
-
Lag-Utskottets Memorial N:o 46.
slagit hela denna § och bibehållit den nu gällande lagen om mord, enligt hvilken
karaktererna på | detta brott äro väsendtligen olika dem, som i förevarande förslag
blifvit uppställda. Förändringen af karaktererna å brottet kan derföre icke antagas
vara af dessa Riks-Stånd medgifven, utan under förbehåll af omförmälde modifikation
i straffet. Enahanda är förhållandet med den likartade straffmildringsgrunden i öfrige
ilrågakomne §§, — och anser Utskottet således uppenbart, att nu vidrörda fråga äfven
måste blifva föremål för omröstning i Förstärkt Lag-Utskott.
Vid uppställande af de derför nödiga voterings-propositioner har Utskottet funnit
1, 2, 3, 4 och 3 §§, förra delen af 20 § samt 30 §, i hvilka delar Ridder
skapet
och Adeln samt Preste-Ståndet antagit Kongl. Maj:ts Proposition, men Borgare
och
Bonde-Stånden deremot godkänt Utskottets i Betänkandet N:o 20 framställda
och i Utlåtandet N:o 39 vidhållna förslag, lämpligen böra blifva föremål för en gemensam
votering. Dessa §§ hafva nemligen, enär den skiljaktighet, som i fråga om
dem uppstått, hufvudsakligen rörer en och samma princip eller ofvan omförmälda
straffmildring, det inre samband, att olika beslut derutinnan ej kunna fattas, utan att
en uppenbar inkonseqvens i lagen derigenom uppkommer. Utskottet framställer alltså
vördsamt, för den händelse att Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet fortfarande
vidhålla sina i dessa delar fattade beslut, en så lydande
Voterings-Proposition N:o i.
Den, som vill att 1, 2, 3, 4 och 3 ,§§, förra delen af 20 § samt
30 § uti ifrågastälde förordning, skola, på sätt Utskottet föreslagit samt
Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, lyda sålunda:
s <■
Den som, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon lifvet,
miste, för mord, lii' sitt. Är brottet under synnerligen mildrande omständigheter
föröfvadt; då må till straffarbete på lifstid kunna dömas.
§
Har någon gjort försök till mord, och blef endast genom omständigheter,
som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad;
varde han dömd lill straffarbete på lifstid eller, der mildrande
omständigheter förekomma, till sådant arbete från och med sex till och
med tio år. Korn af gerningen ringa eller ingen skada; då må tiden
för straffarbetet kunna till två år nedsättas.
§ 5.
Hvar som, i uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan lifvet,
dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid.
Lag-V tskoliets Memorial N:o 46.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller
synnerlig misshandel, af den drapne till vrede retad, eller äro omständigheterna
eljest synnerligen mildrande; då må straffarbetet kunna inskränkas
till viss tid från och med sex till och med tio år.
§ 4.
Har någon, genom uppsåtlig misshandel, dödat annan, och skedde den
misshandel med berådt mod, men utan afsigt att dräpa; dömes gerningsmannen
till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med
tio år.
Var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan
deraf, ej väntas kunde, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande;
då må straffet kunna nedsättas till straffarbete i fyra år.
§ 5-
Varder någon dräpen, såsom i 4 § sägs, men skedde misshandeln af
hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och
med åtta år.
Förekomma sådana mildrande omständigheter, som i 3 eller 4 § omförmälas;
då må straffet kunna nedsättas till straffarbete i två år.
§ 20, förra delen.
Har någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom skada, och dör
han deraf; straffes gerningsmannen efter 1 § såsom för mord. Kommer
af den förgiftning svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid eller,
der omständigheterna äro synnerligen mildrande, till sådant arbete från och
med åtta till och med tio år. Följer af gerningen ringare eller ingen
skada, eller stannar brottet vid försök; då skall till straffarbete från och
med fyra till och med åtta år dömas.
S so.
Har någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster,
på sätt i 28 § sägs; dömes, om foslret kommer utan lif eller ofullgånget
fram, till straffarbete från och med sex till och med tio år, och i annat
fall till sådant arbete från och med sex månader lill och med två år.
Fick qvinnan af gerningen svår kroppsskada; dömes till straffarbete på
lifstid: fick hon deraf döden; miste gerningsmannen lifvet; dock må, der
brottet är med synnerligen mildrande omständigheter förenadt, kunna dömas
i förra fallet till straffarbete på tio år och i det sednare till sådant
arbete på lifstid.
röstar
Ja;
Den
Lnrj-Ulshottcts Memorial N:u i(i.
9
Den det ej vi!!, röstar
Nej;
\ inner Nej, anses Rikets Ständer hafva lie hitåt, alt omför milida delar
af ifrågavarande författning skola erhålla följande, af Korml. Majit föreslagna
samt af Ridderskapet oell Adeln samt 1’reste-Ståndet antagna lydelse:
§ 4.
Den som, i uppsåt att döda, med berådt mod bcröfvar mågon lifvet,
miste, för mord, lif sitt.
§ 2.
Har någon gjort försök till mord, och Lief endast genom omständigheter,
som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad
; varde han dömd, om af gerningen kom svår kroppsskada, till
straffarbete på lifstid, och i annot lall till sådant arbete från och med sex
till och med tio år. Kom af gerningen ringa eller ingen skada, må tiden
för straffarbetet till två år nedsättas.
§ 5.
Ifvar som, med uppsåt alt döda, men af hastigt mod, beröfvar annan lifvet,
dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller
synnerlig misshandel, af den drapne till vrede retad; då må straffarbetet
inskränkas till viss tid från och med sex till och med tio år.
§ 4.
Har någon, genom uppsåtlig misshandel, dödat annan, den Iian ej dräpa
ville, och skedde den misshandel med berådt mod; dömes dråparen till
straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
Var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan
deraf, ej väntas kunde; då må straffet nedsättas till straffarbete i fyra år.
§ 5.
Varder någon dräpen, såsom i 4 § sägs, och skedde misshandeln af
hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och
med åtta år.
Var lian, utan egen skuld, till vrede af den dräpne retad, såsom i 3 §
sägs, eller var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, ^åsom sannolik
verkan deraf, ej väntas kunde; då må straffet nedsättas till straffarbete i
två år.
Bih. till II St. Prut. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 23 Uäft. 2
10
Lag-Utskottets Memorial N:o IG.
§ 20, förra delen.
Ilar någon gifvit .innan gift eller dylikt för att honom skada, och dör
linn deraf; varde, ändå att förebäras skulle, alt gerningen ej skett i uppsåt
att döda, straffad efter 1 § såsom för mord. Kommer af den förgiftning
svär kroppsskada; dömes till straffarbete pä lifstid. Följer deraf
ringare eller ingen skada, eller sladnar brottet vid försök; da skall till
straffarbete frän oell med fyra till och med åtta år dömas.
S 50.
Ilar någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster,
på sätt i 28 § sägs; dömes, om fostret kommer utan lif eller ofullgånget
fram, till straffarbete från och med sex till och med tio år, och i annat
fall till sådant arbete från och med sex månader till och med två år.
Eick qvinnan af gerningen svår kroppsskada; dömes till straffarbete på
lifstid: fick hon deraf döden; miste gcrningsmanncn lifvet.
Beträffande åter 37 §, så har Utskottets i Utlåtandet N:o 59 gjorda hemställan
angående lydelse af denna <§ endast blifvit af ett Riks—Ständ, nemligen BondeStåndet,
godkänd. Borgare-Ståndet deremot har antagit Utskottets i Betänkandet
]\:o 20 framställda förslag i denna del, och Riddcrskapet och Adeln samt PresteStåndet
hafva fattat särskilda, jemväl sins emellan stridiga beslut härutinnan.
Ilidderskapet oell Adeln har nemligen förklarat, att ifrågavarande § skall erhålla
följande lydelse: »Begår någon dråp. som i 3 eller 4 § sägs, å skyldeman i
rätt uppstigande led; miste lifvet: är dråpet sådant, som i 3 § sägs; dömes till
straffarbete på lifstid; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet
kunna nedsättas i förra fallet till straffarbete på lifstid och i sednare fallet till
sådant arbete fran och med åtta till och med tio år. Sker dråp å maka, stjuf- eller
svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad
man står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd.»
Deremot har Preste-Ståndet gifvit åt denna § följande lydelse: »Begår någon
dråp, som i 3 eller 4 § sägs, å skyldeman i rätt uppstigande led eller å sin maka;
miste lifvet. Begår någon dråp, som i 3 § sägs, å sådan skyldeman eller å sin
maka; dömes till straffarbete på lifstid. Sker dråp å stjuf- eller svärföräldrar, foster
föräldrar,
förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad man slår; varde den
omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej i dessa fall den i 5,
4 och 3 §§ medgifna mildring af det i allmänhet stadgade straffet ega rum.»
Borgare-Ståndet åter har, genom sitt bifall till Utskottets i Betänkandet N:o
20 framställda förslag, för denna § bestämt följande redaktion: »Begår någon mord
å skyldeman i rätt uppstigande led; miste lifvet. Gör man dråp, som i 5 eller 4
§ sägs, å sådan skyldeman; håfve ock förverkat lifvet: är dråpet sådant, som i 5
§ sägs; dömes till straffarbete på lifstid; dock må, der omständigheterna äro synnerligen
mildrande, straffet kunna nedsättas i förra fallet till straffarbete på lifstid och
Lag-Utskottets Memorial N:o 46.
11
i sednare fallet till sådant arbete från och med åtta till och med tio är. Sker dråp
ä maka, stjuf- eller svärfönildrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under
hvars lydnad man står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd.»
Bonde-Ståndet deremot har, genom antagande af hvad Utskottet i Utlåtandet
N:o 39 hemställt, gilvit åt ifrågavarande § denna lydelse: »Begår någon mord å skyldeman
i rätt uppstigande led eller å sin maka; miste lifvet. Gör man dråp, såsom
i 3 eller 4 § sägs, å person, som nu nämnd är; håfve ock förverkat lifvet: är dråpet
sådant, som i 3 § sägs; dömes till straffarbete på lifstid; dock må, der omständigheterna
äro synnerligen mildrande, straffet kunna nedsättas i förra fallet till straffarbete
på lifstid och i sednare fallet till sådant arbete från och med åtta till och
med tio år. Sker dråp å stjuf- elier svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde
eller annan, under hvars lydnad man star; varde den omständighet såsom synnerligen
försvårande ansedd.»
De frågor, hvarom skiljaktighet sålunda sig yppat, äro följaktligen dels den,
huruvida den af Utskottet här föreslagna straffmildring må ega rum eller icke, dels
ock huruvida mord eller dråp å maka bör beläggas med samma straff som mord eller
dråp å skyldeman i rätt uppstigande led. I afseende å förra frågan sammanfalla
emellertid Ridderskapet och Adelns samt Borgare- och Bonde-Ståndens meningar med
hvarandra; i afseende å den sednare åter äro Ridderskapet och Adeln samt Borgareståndet
af en gemensam tanke, motsatt den af Preste- och Bonde-Stånden uttalade.
Omröstning mäste dock ske öfver bestämda redaktionsförslag,— och dervid visar sig då,
att hvart och ett af Riks-Stånden för denna <§ beslutat en särskild redaktion. Skilnaden
emellan Ridderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut är emellertid endast
skenbar eller bestående deruti, att det sednare Ståndet i början af <§:n infört orden:
»Begår någon mord å skyldeman i rätt uppstigande led; miste lifvet.» Dessa ord
äro väl uteslutna af Ridderskapet och Adeln, men uppenbarligen endast till följd deraf,
att detta Riks-Stånd ansett dem här öfverllödiga, enär Ståndet, genom sitt beslut öfver
1 §, antagit dödsstraffet såsom ovilkorligt straff för mord i allmänhet. Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet äro således af enahanda mening rörande straffpåföljden
för de i 37 § omförmälda brott, — och det är derföre, som Utskottet
ansett nämnda mening böra vid omröstningen öfver denna § framställas såsom japroposition.
Hvilkendera redaktionen dervid bör antagas, beror deremot uteslutande
af utgången utaf omröstningen rörande 1 ,§. Segrar dervid ja, lärer väl BorgareStåndets
redaktion af 37 § böra vid omröstningen deröfver följas; i annat fall åter
Ridderskapet och Adelns. Det är af sådan anledning, som alternativa omröstningslörslag
i denna del här nedan af Utskottet framställas.
Till kontra-proposition åter har Utskottet ansett sig böra föreslå den af Bondeståndet
omfattade mening. Hvad Preste-Ståndets beslut beträffar, så skulle, enligt
detsamma, dels några mildrande omständigheter icke få tagas i betraktande vid bestämmande
af straffet för de i förevarande § omförmälda arter af dråp, dels ock dråp
å maka bestraffas lika med dråp å skyldeman i rätt uppstigande led. I förra llän
-
12
Lay-Utskottets Memorial \:o Ifj.
seendet uro dock de tre öfriga Riks-Stnnden med hvarandra ense, och Preste-Ståndets
derifrån afvikamle åsigt kan följaktligen icke grundlagsenlig! blifva föremal för omröstning
i Förstärkt Utskott. 1 sednare hänseendet åter, eller i fråga om dråp å
maka, öfverensstiimmer Preste-Ståndets mening med Bonde-Ståndets och blir följaktligen
vid omröstningen representerad derigenom att sistnämnda lliks-Stånds åsigt uppställes
till kontru-proposilion. Vid uppställande häraf får dock ej förbises, att den af
Bonde-Ståndet för början af denna § antagna redaktion, enligt hvilken skulle stadgas,
alt straffet för mord å skyldeman i riitt uppstigande led och å maka skulle vara
ovilkorligt dödsstraff, är en uppenbar följd af Ståndets beslut angående 1 § och
att således, om Bonde-Ståndets beslut i fråga om 1 § ej segrar, ulan ovilkorligt
dödsstraff bestämmes för mord i allmänhet, det vore både öfverflödigt och förvillande
samt ej heller påkalladt af Bonde-Ståndets verkliga mening, att i 57 § särskildt föreskrifva
att jemväl mord å skyldeman och å maka belägges med ovilkorligt dödsstraff.
Utskottet har derföre ansett det uppenbarligen vara med Bonde-Ståndets mening öfverensstämmande,
att i händelse vid omröstningen öfver 1 § nej-propositionen segrar,
så bör, i voterings-proposilionen till omröstning öfver 57 §, den af Bonde-Ståndet
för sistnämnda § antagna redaktion i så måtto förändras, att stadgandet om ansvar
för mord å skyldeman i rätt uppstigande led och å maka här uteslutes och början
af §.n således erhåller denna lydelse: »Begär någon dråp, som i 5 eller 4 § sågs,
å skyldeman i rätt uppstigande led eller å sin maka; miste lifv et: är dråpet sådant,
som i 5 § sägs; dömes» etc.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet alltså vördsamt framställa
följande alternativa förslag till
Voterinqs-Proposition N:o 2.
A) För den händelse att, vid omröstningen öfver lista och de dermed i
sammanhang ställda §§, ja-propositionen segrat:
Den, som vill att 57 § uti ifrågavarande förordning skall erhålla följande
af Utskottet i dess Betänkande N:o 120 föreslagna och af BorgareStåndet
godkända lydelse: Begår någon mord å skyldeman i rätt uppstigande
led; miste lifvet. Gör man dråp, som i 5 eller 4 § sägs, å så
dan
skyldeman; håfve ock förverkat lifvet: är dråpet sådant, som i 5 §
sägs; dömes till straffarbete på lifstid; dock må, der omständigheterna äro
synnerligen mildrande, straffet kunna nedsättas i förra fallet till straffarbete
på lifstid och i sednare fallet till sådant arbete från och med åtta till och
med tio år. Sker dråp å maka, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare,
husbonde eller annan, under hvars lydnad man står; varde den
omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Lag-Utskottets Memorial N:o 46.
13
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att ifrågavarande § skall
erhålla denna af Bonde-Ståndet derför beslutade lydelse: Begår någon mord
ä skyldeman i rätt uppstigande led eller å siri maka; miste lilvet. Gör
man dråp, såsom i 3 eller 4 § sägs, å person, som nu nämnd är; håfve
oek förverkat lilvet: är dråpet sådant, som i 5 § sägs; dömes till straffarbete
på lifstid; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande,
straffet kunna nedsättas i förra fället till straffarbete på lifstid och i sednare
fallet till sådant arbete från och med åtta till och med tio år. Sker
dråp å stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller
annan, under hvars lydnad man står; varde den omständighet såsom synnerligen
försvärande ansedd.
B) För den händelse att, vid omröstningen öfver l:sta och de dermed
i sammanhang ställda §.§, nej-propositionen segrat:
Den, som vill att 37 § uti ifrågavarande förordning skall erhålla följande
af Ridderskapet och Adeln derför beslutade lydelse: Begår någon
dråp, som i 3 eller 4 § sägs, å skyldeman i rätt uppstigande led; miste
lilvet: är dråpet sådant, sorn i 5 § sägs; dömes till straffarbete på lifstid;
dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet kunna
nedsättas i förra fallet till straffarbete på lifstid och i sednare fallet till
sådant arbete från och med åtta lill och med tio år. Sker dråp å maka,
stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde, eller annan,
under hvars lydnad man står; varde den omständighet såsom synnerligen
försvårande ansedd,
i östar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat att ifrågavarande § skall
erhålla följande med Bonde-Ståndets mening öfverensstämmande lydelse:
Begär någon dråp, som i 3 eller 4 § sägs, å skyldeman i rätt uppstigande
led eller å sin maka; miste lifvet: är dråpet sådant, som i 5 §
sägs; dömes till straffarbete på lifstid; dock må, der omständigheterna äro
synnerligen mildrande, straffet kunna nedsättas i förra fallet till straffarbete
på lifstid och i sednare fallet till sådant arbete från och med åtta till och
med tio år. Skor dråp å stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare,
husbonde, eller annan, under hvars lydnad man står; varde den omständighet
såsom synnerligen försvårande ansedd.
Stockholm den 17 Augusti 1860.
Herr Biskopen, f. d. Stats-Rådet Anjou har begärt få antecknadt, att han ej
detta ärende deltagit.
lith. lill R. St. fröt. 1859 A 1860. 7 Samt. 1 A/d 23 Haft
a
Stockholm, trvckt hos Sam. Komstedt, iso».
Lay-Utskottets Betänkande M:o 47.
]V:o 4*.
Ank. lil! Exp.-UtsL. den 22 Äng. 1860, kl. 11 (’. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring i Domkapitlens
organisation.
Dessa motioner äro väckta inom Högvördiga Preste-Ståndet af Herr Domprosten
Knös och Herr Prosten Sondén. De begge motionärernas förslag äro emellertid
i liera väsendtliga delar från hvarandra alvikande.
Herr Domprosten Knös har anfört, att ehuru frågan om förändrad organisation
af Domkapitlen vid liera riksmöten förevarit, utan att en lösning deraf kunnat vinnas,
Irågaas stora vigt likväl kraftigt manade till ett återhpptagande deraf, hvarvid,
enär det visat sig att hvarken valprincipen eller cooptationsprincipen vore rätta grunden,
hvarpå en ny organisation kunde byggas, det blott återstode en tredje princip,
som härvid kunde löljas, nemligen embetsmanna-belördringsprincipen, eller att ledamotskap
i Domkapitlet antingen gjordes till en särskild embetsbefattning eller ock förenades
med annan einbetsutöfning. De fördelar, som genom det förra alternativet
kunde beredas, ansåge motionären dock vida öfvervägas af dermed förenade olägenheter,
såsom de betydliga löne-anslagen till en sålunda nybildad embetsmannakorps m. m.
För det sednare alternativet åter talade erfarenheten, ej mindre vårt eget fäderneslands,
än fremmande länders, och det vore följaktligen detta, som motionären ansåge
böra väljas. Hvad då först anginge frågan om antalet af Kapitulares i hvart kapitel,
så enär ett af dessa embetsverks väsendtliga åligganden vore att öfver presters lagöfverträdelser
och förseelser utöfva domsrätt, funne motionären, med afseende jemväl å
Domkapitlens vidsträckta rätt vid upprättande af förslag till tjenster samt den betydliga
kassaförvaltning och penninge-uppbörd, Domkapitlen hade sig ålagd, antalet af
Kapitulares icke kunna bestämmas till mindre än fem, ordföranden inberäknad. Beträffande
åter den vigtiga och svåra frågan, hvilka dessa Kapitulares skulle vara eller,
med andra ord, vid hvilka embetsplatser ledamotskap i Domkapitlet skulle fästas, sä
ansåge motionären utt man främst borde laga till ledning häfden, hvilken tillerkände
Bih. till It. St. Prot. 185U A 1800. 7 Sami. I Afd. 24 ilä/t. i
2 Lag-Utskottet» Betänkande N:o 47.
åt stiftets Biskop ordförandeskapet i Domkapitlet, såsom en af hans främsta embetsskyldigheter,
samt vice ordförandeskapet åt stiftets Domprost, såsom Pastor i
stifts—staden och stiftets främste Kyrkoherde. I de stift, der universitet funnes,
hade derjemte de tre öfrige Theologie-Professorerna af ålder varit kapitels
ledamöter,
och denna organisation trodde motionären böra oförändrad bibehållas,
likasom motionären ansåge någon rubbning i sammansättningen af de i hufvud
staden
varande Konsistorier icke af några praktiska skäl påkallas, ehuru i afseende
å deras arbetsordning någon mindre betydlig förändring kunde vara nödig. I de
stift, der universitet icke funnes, borde, äfvenledes, på grund af häfdens vittnes
börd,
främsta rummet näst Domprosten tillerkännas Lektorn i theologien vid det i stiftsstaden
belägna läroverk, äfvensom ett rum bevaras åt Rector Scholae eller närmaste
styresmannen för nyssnämnda läroverk, hvilken ock af ålder varit kapitularis och fortfarande
borde så förblifva i anseende till det nära samband, som kyrkan och skolan
egde med hvarandra. I afseende åter å den femte ledamotsplatsen borde framför allt
aktgifvas på häfden; och då denna intygade, att af de fordna kanonici, som tillika
vore kapitulares, flere innehade pastorater i eiler nära stifts-staden, hvilket förhållande
till oell med fortfor efter reformationen, så borde något i eller nära stifts-staden beläget
pastorat af Konungen bestämmas till hvad motionären ville kalla kapitel-pastoral,
hvilket borde sökas och tillsättas enligt dess beskaffenhet såsom regalt eller konsistoriel!,
dock med några särskilda vilkor för kompetens, t. ex. desamma som för första
klassens pastorater med tillägg af fordran på pastoralerfarenhet. Rättvisa och billighet
syntes ock fordra, att innehafvare!) af dylikt kapitel-pastoral hugnades med särskilt
arfvode för sin tjenstgöring i kapitlet. Emellertid voro fyra af Biskopsstiften
inom riket i saknad af Domprostar; och ehuru motionären önskade och hoppades att
en sådan brist snart måtte afhjelpas, borde dock under mellantiden, för att få kapitlet
fulltaligt, ytterligare ett pastorat i dessa stift bestämmas till kapitel-pastorat. Pä
dessa och i öfrigt anförda skäl, hemställde motionären alltså, det Rikets Ständer måtte
besluta »en förordning, hvarigenom, med ändring af 1, 3 och 13 §§ i Kongl. Förordningen
den 11 Februari 1687, angående rättegången i Domkapitlen, samt med
upphäfvande af Kongl. Brefvet den lo Juli 1752 om domlört antal ledamöter och
af Kongl. Brefvet den 13 Juli 1799, som berättigar samtlige Lektorer vid Gymnasium
till säte och stämma i Domkapittel, varder förordnadt, som följer:
§ i
Domkapitlet
skall bestå af Biskop, som förer ordet, samt af fyra ledamöter.
Desse ledamöter äro: i Domkapitlen i Upsala och Lund Domprosten samt de tre öfrige
ordinarie Theologie Professorerne vid det i stifts-staden varande Universitet; i
öfrige stiften Domprosten, Theologie Lektorn vid läroverket i stifts-staden, Rektorn
vid samma läroverk, samt Kyrkoherden i det i eller nära stifts-staden belägna pastorat,
hvilket af Konungen vid denna författnings utfärdande dertill bestämmes. 1 de stift,
Lay-UtskoUets Betänkande N:o 47.
3
der Domprost icke finnes, vare ännu en Kyrkoherde i sådant Pastorat, som nu sagdt
är, ledamot af Domkapitlet.
.§ 2.
Domkapitlet må beslut fatta der tre när äro, utom i fråga om upprättande
af förslag till embeten eller tjenster eller om tillsättande deraf, eller i mål, der Kapitlet
utöfvar domsrätt. I dessa fall må dock beslutas af lyra, der tre af dem om
beslutet ense äro.
§ 3.
Inträffar jäf, som i Rättegångs-Balken för domare sägs, för så många ledamöter
i Domkapitlet, att det förthy ej domförl är eller beslut fatta kan, eller finnes
det nödigt, att förordna annan ledamot, i stället för den, som laga förfall fått,
må Kapitlets ojäfvige eller förlällolöse ledamöter, som när äro, bland stiftets Kyrkoherdar
eller Lektorer vid läroverket i stifts-staden tillkalla så många, som erfordras
att föreskrifvet antal fylla.
§ *■
Domkapitlet sammanträde så ofta ärendena det fordra och minst en gång hvarannan
vecka.
§ s.
Alla från Domkapitlet utgående expeditioner skola underskrifvas af Ordföranden
och kontrasigneras af Notarien.
S 6.
Hvad i 2, 4 och 5 §§ stadgas, gälle ock, i hvad tillämpligt är, för Konsistorierna
i Stockholm, i afseende på hvilka i öfrigt förblifver vid hvad redan föreskrifvet
finnes.
§ 7.
Denna författning skall lända till efterrättelse från den — — — —, dock
så att stadgandet i 1 § endast må tillämpas i mån af nuvarande Domkapitel-ledamöters
afgång.»
Herr Prosten Sondén åter har fästat uppmärksamheten derå, att Kongl. Maj:t,
såsom skäl för sin vägran att meddela sanktion å Rikets sednast församlade Ständers
beslut om en förändring i Domkapitlens organisation, anfört, att den af Ständerna
beslutade organisationen icke i högre grad än den nuvarande medförde säkerhet derom,
att Domkapitlen endast kommo att bestå af sådana ledamöter, som hvar för sig
voro skicklige att deltaga i alla de olikartade göromål, som nu tillhörde Domkapitlens
4
Lag-Utskottet* Betänkande N:o 47.
handläggning; i följd hvaraf motionären ansåge hufvudfrågan vara, huru denna af
Kongl. Maj:t med rätta fordrade större säkerhet skulle genom en förändrad organisation
befrämjas, och att i jemförelse dermed alla öfriga frågor, såsom om ledamöternas
antal och sättet för deras utnämnande, vore af underordnad vigt. Den uppställda
hufvudfrågan åter berodde af en annan, nemligen hvilka de olikartade göromål
voro, som tillhörde ett Domkapitel, nu och i framtiden. Dervid befunnes att
Kapitlets befattning vore trefaldig: den materiella kyrkoförvaltningen, embetstillsättningen
och den s. k. censura ecclesiastica. Den förstnämnda funktionen vore så enkel
att. dess utöfning kunde anförtros åt en enda, med behörig borgen försedd person.
Icke så de begge öfriga funktionerna. Till embetstillsättningen hörde, bland annat,
anställande och bedömande af examina samt pröfning af lärareprof i alla möjliga skolämnen,
hvilket förutsatte pedagogisk insigt, blick och erfarenhet. Under censura ecclesiastica
åter hörde Kapitlets domsrätt i afseende å embetsförseelser m. m. Vid betraktande
af alla dessa och mångfaldiga andra för kyrkan och skolan magtpåliggande,
men olikartade göromål, syntes någon synnerlig säkerhet för ledamöternas lämplighet
att deri deltaga »hvarken kunna vinnas genom en organisation, som öfverlemnade
Domkapitelsgöromålen åt skolans lärare eller å andra sidan uteslutande åt kyrkans
män.» Det gemensamma kallet att vara lärare gjorde det dock icke blott möjligt,
utan önskvärdt, för att ej säga nödvändigt, att kyrko- och skolstyrelse löpte tillsam
mans
till en gemensamhet, hvilket borde och kunde ske i Domkapitlen till begges
båtnad, om kyrkans män der behandlade de egentliga kyrkofrågorna och skolans
skolfrågorna, samt deremot de dagligen förekommande s. k. kuranta ärendena,
såsom förordnande af ombud vid syner, insamlande af berättelser om folkskolorna
m. m., lemnades åt Biskopen att dels ensam, dels ock med biträde af en Sekreterare,
Konsistorii-notarien, afgöra. Men på det att under Biskopens ofta årslånga frånvaro
dessa göromål icke måtte ligga nere, vore det nödigt att jemte Biskopen funnes ständige
föredragande, en för kyrko-ärender och en för läroverks-ärender, hvilka skulle
vara Konsistoriales och under Biskopens frånvaro ega att i omförmälde ämnen besluta.
I vigtigare frågor åter ville Presterskapet se sin rätt hvila i en kollegial styrelses
hand, och förenämnde stadigvarande Domkapitel borde dervid förstärkas med två kyrkans
män eller, då frågan rörde skolan, med två män derifrån. Det vore ock önskvärdt,
om Biskop och Domkapitel egde utöfva en allvarlig censur öfver ecklesiastika
embets- och tjenstemäns lära och lefverne, så att kyrkan och skolan kunde befrias
från ovärdiga medlemmar, äfven om ingen fiskal ville tilltala dem för fylleri i tjen
sten,
tjufnad, horsbrott eller annat dylikt. Den mest sedes- ech samvetslöse prest
kunde nu, med iakttagande af en viss försigtighet i sin utvärtes vandel, vara oåtkomlig
för sina förmäns näpst. Motionären hade derföre ansett sig böra framställa
ett förslag i syfte att »rensa Levi söner.» Men då man ogerna lemnade i en enda
eller några få förmäns hand en magt, som, missbrukad vare sig af ovilja eller af
ovarsamhet, kunde blifva vådlig för underordnades ära och välfärd, vore i delta hänseende
ett, åtminstone till större delen, af stiftets församlings- och skol-lärare sjelfve
Lag-Utskottets Betänkande N:o 47.
5
valdt Domkapitel icke blott det mest betryggande, utan äfven det enda, som stöde i
öfverensstämmelse med all kyrkotukts högsta urkund. I enlighet med dessa åsigter
och då de Konsistoriales, som af motionären blifvit benämnda föredragande eller Decani,
borde vara särskildt tillsatte och aflönade, i följd hvaraf anvisning jemväl borde
lemnäs till detta lönebehofs afhjelpande, framställde motionären följande
»Förslag till Förordning om Domkapitlen.
1. Domkapitlet skall bestå af Biskop, såsom ordförande, samt för öfrigt efter
nrendenas beskaffenhet af två eller flere ledamöter.
Tvänne ledamöter äro ständiga Konsistoriales med åliggande att i alla Dom
kapitlets
förhandlingar och beslut deltaga. Den ena af dem är föredragande (Dekanus)
för kyrko-ärender, den andra för skol-ärender.
2. Sådana ärender, hvilka antingen äro af ringare vigt eller icke tåla något
uppskof, afgöras af Biskop och dessa tvänne Konsistoriales, hvilka trenne utgöra min
dre
Domkapitel.
3. Vigtigare angelägenheter, såsom ekonomiska anordningar af mera betydenhet,
uppsättande af förslag till, eller återbesättande af lediga tjenster, samt utöfvande
af Domkapitlets domsrätt i sådana mål, der laga undersökning eller ransakning vid
verldsligt forum bör föregå, handhafves af fulltaligt Domkapitel.
Fulltaligt Domkapitel delas i tvänne afdelningar, hvardera bestående af de redan
i § 2 nämnda och dessutom 2—5 ledamöter.
I afdelningen för kyrko-ärender ingå såsom ledamöter Domprost, der sådan
finnes; i annat fall med eget begifvande den Kyrkoherde, hvilken Konungen efter
Biskopens förslag dertill utnämner, samt Theologie-Lektor eller, vid Akademierna,
Theologie-Professorer.
I afdelningen för skol-ärender ingå Bektor vid stifts-stadens högre Elementarläroverk,
samt äldste Lektor på samma sätt såsom ledamöter, äfvensom, vid fråga om
sysslas tillsättning, den eller de Lektorer, som undervisa i de ämnen, hvilka vid kungörandet
af sysslans ledighet blifvit till prof bestämda (Kongl. Skolst. den 29 Januari
18S9 § 62). Finnes ej sådan Lektor bör Domkapitlet i stället inkalla en, högst
tre andra sakkunnige män att i frågans afgörande deltaga.
4. Vid anställande och bedömande af examina och andra lärdomsprof eger
Domkapitlet att i mån af behof med sig adjungera den eller de män, som det anser
skickliga. Detta behof pröfvas af fulltaligt Domkapitel i den afdelning frågan rörer.
Lärare vid stifts-stadens elementar-läroverk må, derom anmodad, icke undandraga
sig att sådant biträde lemna.
5. Fråga om Prestmans eller Skollärares skiljande vid Embetet till en tid
eller för alltid, i anseende till fortsatt anstötligt lefverne eller vanvård af sitt kall,
ehuru han icke blifvit anklagad eller förvunnen till sådan förseelse eller sådant brott,
hvaröfver vid verldslig Domstol bör ransakas eller dömas, behandlas och afgörcs i förstärkt
Domkapitel.
6
Lag-Ulshottctf Betänkande N:o 47.
Förstärkt Domkapitel utgöres af Biskop och tvänne beständiga Konsistoriales
(Decani), Domprost, äldste Theologie Professor eller Theologie Lektor, Rektor och
äldste Lektor vid elementar-läroverket i stifts—striden samt 12 af stiftets samtlige Prester
och Skollärare valda ledamöter.
Förstärkt Domkapitels dom till embetets förlust till en tid eller för alltid vare
fast när minst 13 af dess ledamöter den tillstyrkt.
6. Till föredragande Dekanus i kyrko-ärenden, föreslås af stiftets Presterskap
tre Kyrkoherdar, till Dekanus i skol-ärenden af dess Skollärare frenne lärare genom
val, som samtidigt hållas, i förra fallet inom alla kontrakter och i det sednare vid
alla elementar-läroverk i stiftet. Af de tre sålunda föreslagne utnämner Konun
gen
en.
7. Val af ledamöter i förstärkt Domkapitel tillika med sex suppleanter sker
första gången på allmänt Prestmöte eller stifsstiimma och sedan efter behol på sätt
som inom hvarje stift på Prestmöte bestämmes.
8. I frågor, som af fulltaligt Domkapitel handläggas, må beslutas af lem, så
ock af fyra, der tre af dem äro om beslutet ense.
9. Under Biskops frånvaro är äldste föredraganden Ordförande i mindre Domkapitel.
Besluten fattas gemensamt och vid olika meningar gälle dens mening, som
föredragningen tillhör. Har den andre ledamoten sig icke deremot reserverat, anses
han den hafva biträdt.
10. I fulltaligt Domkapitel förer, under Biskops frånvaro, Domprosten ordet
i Kyrko-afdelningen, föredraganden i Skol-afdelningen, i förstärkt Domkapitel Domprosten
eller äldste föredraganden.
11. Mindre Domkapitel sammanträder en gång hvarje vecka, fulltaligt hvarje
månad, förstärkt en gång hvarje år, samt hvart och ett för öfrigt så ofta behofvet
så kräfver och Ordföranden dertill kallar.
12. Föredragande åligger att vara Biskopen behjelplige med tillsynen, den
ene öfver kyrkan, den andre öfver skolan, och fullgöra hvad han för detta ändamål
dem uppdrager. De böra ock hvar inom sin verkningskrets gifva noga akt på underlydande
Presters och Skollärares förhållande och, der brister upptäckas, hvilka tarfva
rättelse, sådan på lagenligt sätt befrämja.
13. Domkapitlets tjenstemän skola vara en Sekreterare, (Konsistorii-notarie)
en Kamrerare samt en Amanuens.
Sekreteraren ansvarar för Protokollet och utgående expeditioner och lör öfrigt
alla de göromål, som Konsistorii-notarien hittills haft om händer, med undantag af
kassaförvaltn ng och uppbörd och hvad dermed står i närmare gemenskap, hvilket
tillkommer Kamererare!).
Kamereraren tillhörer derjemte de göromål och de löueförmåner, som hittills tillhört
Domkyrko-syssloman, jemte den kassaförvaltning, som ålegat Rektor vid stiftsstadens
elementar-läroverk.
Lag-Utskottets Be,tänkande N:o 47.
7
Amanuensen iir dessa tjenstemäns skrifvare-biträde, men må åt honom, der
Biskop och mindre Domkapitel enhälligt så för godt finner, särskilda bestämda göro
mål
honom åläggas.
14. Dessa tjenstemän förordnas af Biskop och begge afdelningarne af fulltaligt
Domkapitel, hvilka ega att dertill utse skicklige personer, för hvilka de ega för
troende;
till Kamererare dock endast den som förut ställt nöjaktig borgen såsom uppbördsman.
15. Stockholms stads Domkapitel utgöres af Erkebiskopen eller, under hans
frånvaro, Pastor Primarius såsom Ordförande och alla stadens Kyrkoherdar.
I de ärenden, som mindre Domkapitel annars tillkomma, må detta Domkapitel
besluta när tre äro närvarande, i andra ämnen må beslutas af fem eller ock fyra,
der tre af dem äro om besluten ense.
Förstärkt Domkapitel i Stockholm utgöres af alla stadens ordinarie Prester och
är dess dom gällande, när minst l af dem densamma tillstyrkt.
Kyrkoherde (Prestman) elier Elementar-lärare, som till Kousistorialis och föredragande
i Domkapitel i behörig ordning varder utnämnd, bibehålie så länge han i
sådan egenskap tjenstgör sin förut innehafvande lön och åtnjute derjemte 1,500 R:dr
såsom ersättning för sina genom vistande i stifts-staden ökade lefnads-omkostnader.
Denna ersättning utgår för föredraganden i kyrko-ärenden af besparingarne å
de åt Biskoparne och Presterskapet genom deras privilegier förunnade löneförmåner,
åt föredraganden för skol-ärenden af anslagen åt läroverken.»
Lag-Utskottet, till hvars behandling dessa förslag blifvit öfverlemnade och sorn
derjemte erhållit del af den inom Högvördiga Preste-Ståndet vid remissen hållna
diskussion, har deraf inhemtat, hurusom några ledamöter af omförmäida Riks-Stånd
och deribland Ordförande i särskilda Domkapitel ansett en förändring i ifrågavarande
hänseende mindre behöflig. Rikets sednast församlade Ständer beslöto emellertid, i
enlighet med då varande Lag-Utskotts hemställan, en ny författning i detta ämne,
till en del väsendtligen afvikande från det af Herr Domprosten Knös nu framställda
förslag. Enligt nämnde af Ständerna beslutade författning, hvilken stadgade att Domkapitlet
skulle bestå af Biskop, såsom Ordförande, samt fem ledamöter, hvaraf dock
endast Domprost, der sådan funnes, samt Theologie Lektorn vid läroverket i stiftsstaden
eiler, om universitet der vore, äldste Theologie Professorn borde vara sjelf
skrifne,
skulle deremot öfrige tre eller fyra iedamotsplalser tillsättas genom val bland
Kyrkoherdar i stiftet samt Rektor och Lektorer vid nämnde läroverk, i hvilket val
dock alla ordinarie Prester i stiftet samt Lärarne vid stiftets Elementar-läroverk egde
deltaga. Å detta författnings-förslag, hvarigenom valprincipen således var af Rikets
Ständer godkänd, ehuru med en varsamhet i tillämpningen, som var rida större än
den, sednast nedsatta Kyrkolags-kommittée ansell nödig, biel dock, i enlighet med
särskild underdånig framställning af Preste-Ståndet, sanktion af Kongl. Majit vägrad.
8
Lag-U t skottets Betänkande N:o 47.
Och såsom skäl för denna vägran har Kongl. Maj:t åberopat, bland annat, dels att
det föreslagna stadgandet, enligt hvilken hälften och på flera ställen två tredjedelar
af Domkapitlets ledamöter skulle för viss tid väljas af de Kapitlet underlydande prester
och skollärare, oaktadt dessa fortfarande kommo att vara Domkapitlets domsrätt
underkastade i afseende på begångna tjenstfel, icke syntes lämpligt, dels ock att den
af Rikets Ständer föreslagna organisation af Domkapitlen icke i högre grad än den
nuvarande medförde säkerhet derom, att Domkapitlen endast kommo att bestå af sådana
ledamöter, som hvar för sig voro skickliga att deltaga i alla de olikartade göromål,
som nu tillhörde Domkapitlens handläggning.
Nu, om äfven Utskottet, lika med sednast församlade Ständer, skulle anse en
förändrad organisation af Domkapitlen vara af behofvet påkallad, följer dock icke deraf,
att något af de nu väckta förslagen bör bifallas eller ens att, med aktgifvande på
hvad sednast i detta ämne, såsom ofvan är nämndt, förekommit, rätta tidpunkten nu
är inne att söka få frågan löst på ett för landet tillfredsställande sätt.
Hufvudsakliga skilnaden emellan den af Rikets Ständer vid sednaste riksmöte
beslutade författning och det förslag, Herr Domprosten Knös nu framlagt, är ofvan
angifven. Denna skilnad, eller sättet för Domkapitlens förseende med ledamöter, är
djupt ingripande och gifver åt de begge förslagen en helt olika karakter. Genom
den af Ständerna antagna valprincipen skulle i stiftsstyrelserna lemnäs rum för ett
nytt element, — och denna organisation motiverades af då varande Lag-Utskott,
bland annat, dermed, att Domkapitlen sålunda skulle »kunna påräkna det förtroende,
hvarförutan deras verksamhet ej blefve fruktbringande.» Det nu ifrågavarande förslaget
är dock bygdt på helt andra grunder. Motionären har uteslutande tagit till
ledning »häfdens» vittnesbörd. Utskottet skattar detta vittnesbörd högt i afseende å
alla de rättsförhållanden, som utgöra grundvalarna för ett folks sedliga lif, och vill
icke bestrida, att det kan vara af betydelse jemväl i organisationsfrågor. Men utom
det att den häfd, hvarom nu är fråga, i en icke oväsendtlig mån leder sitt ursprung
från den katholska kyrkans välde i vårt land, hvilken kyrka inlade i begreppet af
ecklesiastik-styrelse en betydelse och en verksamhetssfer, som icke torde i allo öfverensstämma
med ett protestantiskt folks åskådningssätt, måste härvid jemväl erinras,
att ett konseqvent genomförande af denna häfdens princip skulle leda derhän, att ingen
förändring alls borde ifrågakomma, — att det gamla skulle blifva evigt bestående,
huru tiderna och föreställningssätten än vexlade. Lagstiftaren kan derföre icke
bygga på häfden i vidsträcktare mån än så vidt den ännu eger stöd af den allmänna
meningen. Saknas detta stöd, då måste i lagstiftningen inläggas ett förvngringens
eller pånyttfödelsens element, mäktigt att ingjuta ett friskare lif i eljest stelnande former.
Det är ett sådant element, som i detta fall Rikets sednast församlade Ständer
funno nödigt, men som icke igenfinnes i nu ifrågakomma förslug. Men i allt fall
och hvilka åsigter man än i nyssberörde hänseende må hysa, så är dock det uppen
bart,
att ifrågavarande förslag, helst med afseende derå, att de föreslagna Kapitel
pasto
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 47.
9
pastoraten skulle kunna vara konsistoriel och såsom sådana förses med pastorer,
icke i någon väsendtlig mån uppfyller det af Kongl. Majit genom ofvanberörde sanktions-vägran
framställda anspråk på säkrare garantier derför, att Domkapitlen »endast»
kommo att bestå af sådane ledamöter, som »hvar för sig» voro skicklige att deltaga
i »alla» de olikartade göromål, som tillhöra Domkapitlens handläggning. Ty om än,
enligt förslaget, lärdomen finge anses representerad af en hvar bland Kapitel-ledamöterna,
så gifver förslaget dock ingen garanti derför, att den pedagogiska erfarenheten,
den administrativa förmågan och det juridiska omdömet skulle i högre grad än nu
är fallet förefinnas hos en hvar af Capitulares, — och genom förslagets antagande
af Rikets Ständer försattes Kongl. Majit således ånyo i den obehagliga ställningen,
att nödgas vägra sanktion å ett Rikets Ständers beslut.
Säkrare garantier i nyss vidrörda hänseende innefattas väl till en del i Herr
Prosten Sondéns ofvan intagna förslag, genom hvilket en skarpare gränslinie emellan
kyrkans och skolans angelägenheter skulle uppdragas och således en mer insigtsfull,
af intresse för ämnena lifvad behandling af begge dessa slags ärenden kunna väntas.
Men om ock förslaget derutinnan vore egnadt att uppfylla de af Kongl. Majit, såsom
nämndt är, uppställda anspråk på en ny organisation af Domkapitlen, så lemnar dock
förslaget dessa anspråk i andra hänseenden otillfredsställda, hvarvid Utskottet anser
sig böra fästa särskild uppmärksamhet å kapitlens domsrätt, —■ ett moment af deras
verksamhet, hvilket den förre motionären med rätta antydt såsom ett af de väsendtligaste
och hvarvid juridisk insigt utan tvifvel är högligen önskvärd. Vidare har Utskottet
vid Herr Prosten Sondéns förslag anmärkt, att detsamma icke uppställer några
fullt säkra kriterier på de ärenden, som skulle tillhöra hvad förslaget benämner mindre
Domkapitel, och dem, som skulle upptagas af fulltaligt kapitel, — och denna
brist, hvilken Utskottet medgifver icke vara lätt att afhjelpa, skulle säkerligen föranleda
en mängd kompetenstvister, för hvilkas afgörande särskild form då äfven borde
vara stadgad. Och slutligen kan Utskottet ej heller lemna oanmärkt, huru, enligt
detta förslag, pluraliteten af ledamöter i det föreslagna förstärkta Domkapitlet skulle
komma att tillsättas genom val af stiftets presterskap och skollärare, — en princip,
som Utskottet för sin del visserligen icke ogillar, men som, med afseende å de af
Kongl. Majit åberopade skäl för sin omförmälda sanktionsvagran, sannolikt icke för
närvarande skulle vinna bifall. Utskottet anser sig på dessa skäl, hvilka göra öfverflödigt
att ingå i närmare pröfning af den föreslagna censura ecclesiastica, hvarpå motionären
synes lägga särskilt vigt, icke kunna understödja motionärens förslag, utan
att dock Utskottet derföre vill bestrida att några af dess grunder kunna komma att
iakttagas vid en framtida förändring i dessa embetsverks organisation.
Men då Utskottet således icke ansett sig kunna förorda någotdera af de framlagda
förslagen, skulle man måhända väntat att Utskottet, i anledning af motionerna,
i stället uppgjort ett annat förslag, — förutsatt att man är ense om behofvet af en
reform på detta område. Dervid får dock Utskottet erinra, att icke alla reformer,
Bih. till R. St. Prot. 1859 A 1860. 7 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o 47.
som af den allmänna meningen påkallas, derföre kunna vid hvad tidpunkt som helst
genomföras och att, särskildt i afseende å sättet för åvägabringande af den nu ifrågasatta,
så väsendtligen skiljaktiga åsigter i fråga om hufvudgrunden derför nyligen försports
hos Kongl. Maj:t, å ena sidan, och Rikets Ständer, å den andra, att tiden synes
böra jemna meningarne, innan en tillfredsställande reform på detta fält kan vinnas.
Men det är äfven ett annat, än vigtigare skäl, som afhållit Utskottet från att för närvarande
göra ett lagstiftningsförsök härutinnan. Detta ligger i den censur öfver ej
mindre det offentliga föredraget i allmänhet, än äfven den vetenskapliga forskningen,
som blifvit åt Domkapitlen uppdragen genom den af Konung och Ständer nyligen
beslutade förordning, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den,
som träder till eller utsprider villfarande lära. Dä detta skäl larfvar en kort utläggning,
förutskickar Utskottet den erinran, alt Utskottet derigenom ingalunda uttalar
något omdöme öfver detta den lagstiftande magtens beslut, hvars lämplighet det för
närvarande eller i den ordning, frågan nu måste vidröras, icke tillkommer Utskottet
att pröfva, men att en framställning af denna författnings konseqvenser och lagbudens
rätta betydelse oafvisligen påkallas af det ämne, som nu är föremål för Utskottets
pröfning.
Genom omförmälda, redan beslutade, ehuru ännu ej promulgerade författning,
stadgas i i §, att »den, som offentligen förkunnar eller till annans förledande annorledes
utsprider lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro, skall
straffas med böter från och med femtio till och med trehundra Riksdaler, eller fängelse
från och med två månader till och med ett år.» Häraf följer således, att denna
författning i så målto skiljer sig från nu gällande lag, att då denna löreskrifver
varnings föregående innan straff ådömes och således lemnar förbrytelsen strafflös första
gången, densamma deremot, enligt den nya författningen, genast belägges med
straff, — att det offentliga förkunnandet, för att vara straffbart, ej behölver hafva
skett i afsigt att värfva proselyter eller ens till annans förledande, och att det för ka
rakteriserandet
af brottet är likgiltigt, om föredraget varit af uteslutande religiöst innehåll
eller om det berört hvilken annan fråga som helst, blott att det kan anses
hafva varit offentligt och att dervid yttrats en åsigt, som på något sätt är stridande
mot statskyrkans dogmer, — att om en villfarande lärosats annorledes, än genom ett
offentligt föredrag, muntligen utsprides, detta utspridande är straffbart, blott det skett
till annans förledande eller för alt öfvertyga någon om lärosatsens riktighet, utan afseende
derpå om det skett i afsigt att förmå till affall eller ej. Dessa konseqvenser
framgå så mycket klarare ur lagbudet, om man tager i betraktande, att lagstiftaren
i fortsättningen af samma § ansett nödigt göra ett undantag till förmån för »den
frihet i religionsöfning och undervisning, som bekännare af annan lära, än den rena
evangeliska, inedgifven är.» — Vidare innehåller 7 § i nämnde Förordning, att »för
villfarande lärosatsers utspridande efter hvad i 1 § sägs, åtal ej må ega rum med
mindre Domkapitlet, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang, för
klarat
skäl till åtalets anställande. vara för handen.» Domkapitlet skall således prof
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 47.
11
va, icke allenast de förkunnade lärosatsernas stridighet mot den rena evangeliska läran,
utan äfven de rent juridiska frågorna, huruvida förkunnandet bör anses hafva
skett offentligt eller huruvida ett annorledes än offentligen gjordt utspridande må anses
hafva skett till annans förledande.
Jemför man nu stadgandet i 7 § med den omfattande lydelsen af I §,
och lägger dertill, att, enligt 3 §, åklagaren erhåller hälften af de böter, som
ådömas, så inser man lätt, att omlörmälda åt Domkapitlen gifna förtroende är något
annat än blott en magt att undertrycka ett tillämnadt åtal. — Den vaksamhet till
hämmande af villfarande lärosatser, som genom Kongl. Stadgan den 20 Mars 1733
blifvit Domkapitlen ålagd, är icke af den betydelse, som nu ifrågakomne censorskap,
och i allt fall måste härvid erinras, att då straffet för ifrågavarande förbrytelse hittills
varit landsflykt, men detta straff på sednare tider icke kunnat tillämpas, och förbrytelsen
således de facto varit strafflös, det ock varit fullkomligt likgiltigt, i hvilken
myndighets hand åklagarerätten hvilat.
Af hvad sålunda blifvit anfördt visar det sig, att Domkapitlen genom den lagstiftande
maktens omförmälda beslut erhållit en betydelse, som dessa embetsverk hittills
icke haft, men hvilken är djupt ingripande i hela samhällslifvet och framför allt
står varnande för den vetenskapliga forskningen, den der Utskottet tillförene angifvit
såsom det förnämsta vilkoret för all utveckling, allt framåtskridande. Derföre torde
ock denna Domkapitlens funktion vara fullt lika vigtig som alla deras öfriga. Men
härigenom hafva ock svårigheterna för åvägabringande af en förändring i dessa verks
organisation blifvit ökade. Erfarenheten har ännu icke afgifvit sitt vittnesbörd angående
utölningen af kapitlens ifrågavarande verksamhet, — och i allt fall torde det
vara af vigt alt, så länge någon förändring deri icke skett, det antal lekmän, som
för närvarande må kunna påräknas alltid finnas i Domkapitlen, icke varder förminskadt.
Att desse lekmän, Lektorer vid läroverken, skulle hafva sin tid så upptagen af sin
lärare-verksamhet, alt de ej kunde hinna deltaga i Domkapitlens göromål, torde icke
få antagas och lärer väl minst kunna påstås af dem, som ändock ville bevara plats
i kapitlen åt Theologie Lektorn och Rector Scholae.
Dessa äro de skäl, på hvilka Utskottet anser rätta tidpunkten nu icke vara
inne för en förändrad organisation af Domkapitlen; och får Utskottet, på grund deraf
samt af hvad i öfrigt blifvit anfördt, vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motioner icke måtte till någon lagstiftningsåtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Augusti 1860.
Reservationer:
af Herr Olivecrona, K., som förklarat sig i hufvudsaken instämma uti Herr
Biskop Anjous här nedan intagna reservation.
af Herr Biskop Anjou, med hvilken Herrar Professoren Sundberg. Prosten Bergvall
och Komminister Malmborg sig förenat;
12
Lag-Utskottets Betänkande N:o 47.
»Lag-Utskottet har afstyrkt Rikets Ständers bifall till någotdera af de vid denna
riksdag framställda förslag till förändring i Domkapitlens sammansättning, dels på
grund af några mot hvardera af dessa förslag gjorda anmärkningar, dels och förnämligast
emedan Utskottet icke funnit rätta tidpunkten för en sådan förändring nu
vara inne.
För detta sist anförda antagande finnér Utskottet två efter dess förmenande
giltiga skäl. Det ena skulle vara de olika meningar, som i de under sednaste tiden
framställda förslagen yttrats om den beskaffenhet, man ansett denna sammansättning
böra ega. Det andra, hvilket Utskottet anser vara ännu vigtigare, skulle vara att
Domkapitlen genom den lagstiftande magtens beslut om deras åliggande i afseende
på åtal för villfarande lärosatsers utspridande erhållit en betydelse, som dessa embetsverk
förut icke haft.
Då Utskottet på detta sistnämnda skäl lägger största vigt, bör det främst till
granskning upptagas.
Det af Utskottet åberopade, af Rikets Ständer godkända nådiga förslaget till
Förordning stadgar, att mål angående öfverträdelser af densamma skola upptagas och
aldömas af allmän Underrätt, men att åtal för villfarande lärosatsers utspridande ej
må ega rum, med mindre Domkapitlet, efter erhållen underrättelse om saken och dess
sammanhang, förklarat skäl till åtalets anställande vara för handen. Man erinrar sig
att Lag-Utskottet föreslagit att, i stället för Domkapitlet, Konungens Justitie-kansler
skulle erhålla detta uppdrag. Utskottet, som vid granskningen af Kongl. Maj:ts förslag
funnit att Domkapitlen icke borde »ens hafva skenet af polis-institutioner,» tyckes
nu hafva kommit till den förmodan, att Rikets Ständers ogillande af den förändring,
Utskottet äskat, förvandlat detta sken till verklighet.
Det torde nu mera, efter allt hvad härom är taladt och skrifvet, vara lika
öfverflödigt för verklig bevisning som förgäfves för öfvertygande att erinra, det offent
ligt
förkunnande af villfarande lärosats icke innebär någonting vidsträcktare än hvad
som i ännu gällande lagbud kallas dess utspridande, eller att upprepa hvad för öfrigt
i afseende på Utskottets yttrande om det nya lagförslagets förhållande till de gamla
lagbuden blifvit anfördt. Men den bevisning, genom hvilken Utskottet vill ådagalägga
att Domkapitlen framdeles erhålla en betydelse, som de förut icke haft, förtjenar dock
uppmärksamhet. Den består af följande punkter:
1. Då gällande lag föreskrifver varnings föregående innan straff ådömes, och
således lemnar förbrytelsen strafflös första gången, belägges denna deremot enligt nya
författningen genast med straff.
Kongl. Stadgan af den 20 31ars 1735, hvilken hufvudsakligen handlar om
kristendomsförhör, och endast i sammanhang dermed omförmäler den 'pastorala behandlingen
af förvillelser i religionen, tillägger dock: »Och der någon i församlingen
vistades, som sina villfarelser antingen skriftligen eller i samtal med andra sökte att
kunniga göra och utsprida till de enfaldigas förargelse och förförande, så må med
en sådan icke hafvas fördrag, utan han skall straxt af Kyrkoherden i Consistorio
Lag-Utskottets Betänkande N:o 47.
13
angifvas, på det med honom till vidare oredas förekommande utan uppskof må lagligen
förfaras,» och det följande visar att med detta lagliga förfarande menas lagförande
inför verldslig rätt. Detta borde man icke förbise. Icke heller att de af
Utskottet åsyftade lagstadganden ingingo i svensk lag vid den tid, då hvarje svensk
medborgare måste bekänna sig till Evangelisk-Lutherska kyrkan. Icke heller att
Kongl. Kungörelsen den 24 Januari 1781 icke stadgar varning före främmande trosförvandts
bötfällande för förbrytelser i ifrågavarande hänseende. Icke heller att förbrytelsen,
enligt nya förslaget, belägges första gången med straff endast i det fall
att Domkapitlet finner skäl vara för handen till åtals anställande.
Varning gifves eller bör gifvas endast då, när man icke kan förutsätta argt
och förhärdadt uppsåt hos den felande. Att ej låta hans fel åtalas, hvilket beror af
Domkapitlet, måtte icke vara strängare än att varna, och kan ej vara olämpligt för
en kyrklig myndighet, hvilken väl icke heller lärer underlåta att, äfven när den icke
finner skäl att tillåta förbrytelsens offentliga beifrande, fästa en felande trosför vandts
uppmärksamhet på det oriktiga och skadliga i hans förfarande. Stadgandet vill låta
pröfningen af dylika mål, då de gälla trosförvandter, ske i kristlig vishets och fördragsamhets
anda, då deremot bemödandet att draga denna pröfning under Konungens
Justitie-kansler, som hittills icke ovilkorligen haft att med dem skaffa, tyckes vara
ett sträfvande att förvandla dem till polismål.
Utskottet finner 2;o att Domkapitlet skall pröfva icke allenast de förkunnade
lärosatsernas stridighet mot den rena evangeliska läran, utan äfven de juridiska frågorna
huruvida förkunnandet bör anses hafva skett offentligt, eller huruvida ett annorledes
än offentligen gjordt utspridande må anses hafva skett till annans förledande.
Detta påstående lärer väl sakna tillräcklig grund. Den ifrågavarande förordningens
3 § stadgar att alla mål angående öfverträdelse af densamma skola upptagas och
afdömas af allmän Underrätt. Flere andra förbrytelser uppräknas i samma förordning
utom det utspridande af villfarande lärosatser enligt dcnsammas 1 §, för hvilket åtal
ej må ega rum, med mindre Domkapitlet finner skäl dertill vara för handen. Men
intet enda ord angifver att i ena fallet Underrätten bör annorlunda förfara än i det
andra, blott att vissa mål icke må upptagas utan alt Domkapitlet först pröfvat om
skäl dertill förefinnes. Huru kan man då förmoda att Domkapitlet i dessa mål skulle
undangöra hvad Underrätten har att göra, förhöra parter och vittnen m. in. och i
allmänhet tillse att de rättegångsformer och rättegångsförmåner för den anklagade iakttagas,
hvilka svensk lag stadgar och medgifver? Domkapitlets pröfning ligger inom
ett helt annat område.
Kongl. Förordningen den 11 Februari 1687, Cirkulär-Brefvet den 21 Augusti
1786, Kongl. Brefvet den 7 December 1787 och Prestvals-Förordningen den
1 April 1843 bestämma fall, i hvilka undersökning och i vissa äfven dom skall fällas
af verldslig rätt öfver anklagelser, som skola anföras i Domkapitlet. Men icke har
det väl fallit någon in att, när t. ex. Domkapitlet finner skäl vara för handen att till
undersökning vid verldslig Rätt förvisa en anklagelse angående en prestmans förhål
-
14
Lag-Utskottets Betänkande N:o 47.
lande i embetet, Domkapitlet skall på förhand hafva genom föregående undersökning
öfvertygat sig om den anklagades verkliga brottslighet, eller att då Domkapitlet skall
ifrån sig till verldslig rätt förvisa anklagelser för röstvärfning m. m. vid prestval, det
skall förut hafva förvissat sig om anklagelsens sanning, eller att i något mål eldigt
nu ifrågavarande förordning Underrätten skulle af Domkapitlets utlåtande vara förhindrad
att skipa den rättvisa, som den fullständiga, i laga ordning anställda, undersökningen
lördrar. Icke lärer väl ett åtals förordnande af Konungens Justitie-kansler
eller Rikets Ständers Justilie-ombudsman förutsätta den fullständiga undersökning, att
den åklagade ovilkorligen fälles.
Utskottet anför vidare 3:o att »den vaksamhet, som genom Kongl. Stadgan den
20 Mars 1735 är Domkapitlen ålagd, är icke af den betydelse, som nu ifrågakomna
censorskap.» Det är redan anmärkt att denna stadga tillkom under andra förhållanden
och afser den pastorala behandlingen af villfarelser i religionen.
Men då Utskottet slutligen anför att straffet (landsflykt) för ifrågavarande förbrytelse
»på sednare åren icke kunnat tillämpas» (sednaste tillämpningen skedde år
1858), och förbrytelsen således de facto varit strafflös, det ock varit fullkomligt likgiltigt
i hvilken myndighets hand åklagaremagten hvila!,» så torde vara nog att för
fullständighetens skull upprepa detta yttrande, utan att de anmärkningar, det föranleder,
behöfva framställas.
Haltlösheten af dessa skäl vederlägger Utskottets yttrande att man, före förändringen
i Domkapitels-inrättningen, behöfde afvakta erfarenhetens vittnesbörd angående
utöfningen af Domkapitlens ifrågavarande verksamhet, och att det vore angeläget att
dessförinnan ej ur Domkapitlen aflägsna de Lektorer, som äro lekmän, — såsom
skulle desse, hvilka ock äro medlemmar af Evangeliskt-Lutherska kyrkan, hafva andra
intressen, än de öfrige Domkapitels-ledamöterne.
Utskottet anser, i motsats emot hvad man förut ansett, att Lektorerne vid
elementar-läroverken icke äro så upptagne af sin lärareverksamhet, att de ej kunde
hinna daltaga i Domkapitlens göromål. Det är dock bekant, att Stadgan för rikets
elementar-läroverk måst tilldela de Lektorer, som äro Domkapitcls-ledamöter, ett mindre
antal undervisningstimmar än de öfrige, och att de Heste bland dem icke torde
anse denna förminskning motsvara den tid, som upptages af dessa göromål, hvilka nu
mera äro främmande för de flestas studier, håg, erfarenhet och kännedom af lagar
och förhållanden. Man kan ock nu blifva ledamot af Domkapitel utan att hafva läst
en rad i Kyrkolagen eller ens hafva sett denna lag. Helt annat är förhållandet med
Theologie Lektorn, som vid stifts-städernas läroverk, möjligen med ett enda undantag,
är eller blifver prebendarie, och för hvilken denna lag med dess tillämpning till
större delen utgör tillämpningens sida af hans theologiska studier. Rektor åter behöfves
för skolans angelägenheter, och den duglighet för handlingsverksamhet hans
tjenst förutsätter, bör äfven i många andra fall göra hans deltagande i Domkapitlets
göromål gagnelig.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 47.
15
Om således Utskottet saknat giltiga skäl att anse rätta tidpunkten för förändring
i Domkapitlens organisation nu vara mera allägsen än förut, så hade det bort
åt de framlagda förslagen egna mera uppmärksamhet än under denna oriktiga förutsättning
skett.
Så mycket mera skäl hade varit att icke nu undanskjuta denna fråga, som
det är kändt att Kongl. Maj:t uppskjutit att fatta beslut om de vid läroverken le
digblifvande
prebende-pastoraten till dess frågan om förändring af Domkapitlens or
ganisation
blifvit i nåder pröfvad, och ännu icke, mig veterligen, vidtagit någon åtgärd
i detta afseende, hvarföre möjligheten af deras användande för denna organisation
ännu står öppen.
Utskottet har äfven sökt stöd för sitt afstyrkande i några vid de framställda
förslagen gjorda anmärkningar. Då jag, för min del, tinner det af Domprosten Knös
framställda lämpligt och antagligt, inskränker jag mig till att granska de anmärkningar,
som dervid blifvit anförda.
Det af Rikets Ständer vid förra riksdagen antagna förslag grundade sig till
en del på »valprincipen.» Deri är visserligen en skilnad emellan detta förslag och
det nu ifrågavarande. Men denna valprincip har icke blifvit af Kongl. Maj:t godkänd,
och visserligen på goda skäl. Den har icke vid stifts-styrelserna funnits. Derigenom
skulle ock inträffa att Domkapitlens Ordförande, Biskoparne, vid hvilkas utnämnande
Konungen är bunden inom ett af stiftets Presterskap upprättadt förslag, och flertalet
af ledamöterne skulle utses af stiftets Presterskap. Det förtroende, Utskottet vid förra
riksdagen trodde derigenom skola beredas dessa ledamöter, har ofta nu vunnits af
icke valda ledamöter, och skall utan tvifvel alltid förvärfvas af den redbare och duglige
mannen, såsom ock erfarenheten visat att den valde embetsförvaltaren kunnat
förlora det ibland dem, som valt honom. Dessa och flera andra skäl, hvilka det torde
vara öfverflödigt att här upprepa, tillstyrka frånträdande från denna grundsats i
detta fall.
Då motionären åberopar häfden, så finner Utskottet dervid den betänklighet,
att denna häfd i icke oväsendtlig mån leder sitt ursprung från katholska kyrkan.
Jag kan ej föreställa mig att Utskottet velat lägga vigt på denna anmärkning. Men
vid saken är icke heller någon fara i detta hänseende. Man kan nemligen i de flesta
delar låta häfden stanna vid Konung Carl IX, hvilken i antikatholsk ifver icke eltergaf
någon, och sjelf var böjd att finna ett fel i allt, som syntes från katholska kyrkan
leda sina anor.
Ett konseqvent genomförande af denna »häfdens princip» skulle, menar Utskottet,
föranleda att »ingen förändring alis borde ifrågakomma», att det gamla blefve
evigt bestående. Men icke är denna ståndpunkt af blindt och halsstarrigt stillastående
den, på hvilken ifrågavarande förslag befinner sig. Det är deremot bestämdt
genom den enda sansade grundsatsen för all verklig förbättring inom samhällsförfattningen,
att låta förändringar utveckla sig ur ett folks historiska lif, låta häfden hafva
ett ord med vid fråga örn sådana förändringar, och ej lemna det åt theorier, som,
ié
Lag-Utskottets Betänkande N:o 47.
ensamme målsmän för reformer, blifva lösa hugskott. Dessutom är ju bär just
fråga om att förändra, icke att behålla det som är, hvilket ej passar för nya förhållanden.
Utskottet finner den föreslagna sammansättningen af Domkapitlen icke gifva
bättre garantier för att ledamöterne »hvar för sig» äro skicklige att deltaga i de olikartade
göromålen. Förslaget och de för detsamma anförda grunder, visar hvari denna
trygghet skulle vara att finna. En stor del af målen kunna afgöras af tre personer.
Ordföranden måste förutsättas ega skicklighet och förfarenhet inom alla områden för
Domkapitlets verksamhet. Vid ecklesiastika frågors afgörande bör han kunna påräkna
sakkunnige mäns biträde genom Domprosten och andra presterliga ledamöter. Vid
skolfrågor, så vidt dessa tillhöra Domkapitlen, om icke af alla ledamöter, hvilket i
afseende på folkskolorna bör vara fallet, åtminstone af läroverkets Rektor och Theologie
Lektor. Vid tillsättningar af embeten bör sakkännedom kunna påräknas för
kyrkliga embeten af alla, kanske med undantag af läroverkets Rektor, således i allt
läll fyra.
Vid tillsättning af lärare vid elementar-läroverken äro Domkapitlen berättigade
att vid profs alläggande och bedömande till biträde kalla sakkunnig person utom Konsistorium.
Då således icke heller de af Utskottet särskildt emot detta förslag riktade anmärkningarne
ega giltighet, hemställer jag att antingen
Utskottets Betänkande måtte ogillas och Domprosten Knös’ förslag godkännas,
eller
Utskottets förslag återremitteras, med föreläggande för Utskottet att inkomma
med förslag lill Domkapitlens organisation, utarbetadt i enlighet
med de i Domprosten Knös’ motion framställda grunder.»
Herr Domprosten Björling har anhållit få antecknadt, det han i Utskottets
beslut ej deltagit.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1860
Lag-Utskottets Utlåtande JW 48.
1
N:o 48.
Ank. till Exp.-Utak. den 1 Sept, 1860, kl. 1 midd.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga beslut inom
Riks-Slånden vid förehafvande af Utskottets Betänkande JVs 33,
i fråga om antagande af ny Konkurslag samt nya lagar angående
boskilnad och urarfvagörelse.
Särskilda delar af nämnda Betänkande hafva, enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag,
blifvit, på grund af gjorda anmärkningar, från ett eller flera Riks-Stånd
till Utskottet återremitterade: de öfriga delarne åter äro af Riks-Stånden godkända,
antingen oförändrade eller med mindre väsendtliga redaktions-förändringar. Men äfven
i de sålunda godkända delar hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste- och BondeStånden
lemnat Utskottet öppet att föreslå de jemkningar, som kunna finnas nödiga.
Ridderskapet och Adeln har derjemte förklarat sig medgifva, att stadgandet om frälsemans
privilegierade forum i konkurs- och boskilnadsmål må upphäfvas, dock med
vilkor och under förutsättning, att förslaget till ny Konkurslag varder af Rikets Ständer
och Kongl. Maj:t till dess hufvudsakliga delar antaget.
Utskottets förra Betänkande innefattade tre särskilda afdelningar. Den första
utgjordes af
Förslag till ny Konkursiag.
Af detta förslags särskilda delar hafval, 5, 8, 10, 12, 13, 18—20, 22—24,
26, 28 och 29 §§, sednare delen af 31 §, 32—34, 37, 39—44, 46—50,62—58,
lith. till R. St. Prat. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 25 Uäft. 1
2
Lag-Utskoltets Utlåtande M 48.
61—66, 68, 72, 73, 76, 77, 81, 83—85, 87, 88, 91 — 103. 105—109,
112—121, 124, 128—130, 132—135, 138, 139, 141 —143 samt 145 §§ blifvit
oförändrade, i enlighet med Utskottets förslag, af samtlige Riks-Stånden godkände eller,
såsom det i protokolls-utdraget från Högv. Preste-Ståndet heter, lemnade utan anmärkning.
Af tre Riks-Ständ på enahanda sätt godkände iiro 3, 4, 6, 7. 15 —17, 21 och
30 §§, förra delen af 31 §, samt 60, 69, 75, 79, 80, 82, 86, 90, 104, 110,
111, 131, 136, 137 och 144 §§. Och har vid sådant förhållande, tskottet funnit
de af endast ett Riks-Stånd i hvarje af dessa delar framställda anmärkningar icke
böra föranleda till ändring i Utskottets förslag, utan i den mån sådant påkallas af
möjligen skeende förändringar i andra delar af förslaget.
De §§, i afseende å hvilka Utskottets särskilda yttrande nu påkallas, äro följande:
§ 2-
Godkänd af Borgare- och Bonde-Stånden, har denna § deremot blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet till Utskottet återremitterad. De anmärkningar,
som inom förstnämnda Riks-Stånd deremot blifvit framställda, äro, dels att
de här uppställda vilkor för tvungen konkurs vore vida rättsenligare och enklare
uppställda af Lag-Beredningen i dess förslag till Handels-Balk, dels ock att de i 1
och 4 momenterna af denna § gjorda förutsättningar att »anledning voro för handen,
det gäldenär förblifver utrikes för att undgå borgenärers kraf» och att »gäldenär
svikligen, borgenärer till förfång, afhänder sig eller undanskaffar sina tillgångar», voro
svåra att bevisa. Beträffande nu först §:ns uppställning, så har Utskottet, alldeles
i motsats ti|l hvad en ledamot af Ridderskapet och Adeln anmärkt, funnit den af
Utskottet godkända uppställning hafva ett afgjordt och bestämdt företräde framför
den af Lag-Beredningen antagna, och detta just deruti att Utskottets är både »rättsenligare»
och »enklare», så vida eljest det är rationelt och bidragande till enkelhet att
skilja det konstitutiva i en lag från det processuella. I detta särskiljande ligger företrädet
af Utskottets förslag, hvilket i 2, 3 och 4 §§ uppställer de fall, då tvungen
konkurs må sökas, samt i 6, 7 och 8 §§ lemnar föreskrifter om procedere dervid. —
1 fråga åter om den anmärkta svårigheten alt bevisa de i 1 och 4 momenterna af
2 § gjorda förutsättningar, så har den talare, som framställt anmärkningen mot 1
momentet, ansett densamma böra föranleda till en skarpare begränsning af delta moments
innehåll, så att det ej måtte gifva anledning till ett domslut på grund allena
af suppositioner, hvaremot den talare, som gjort anmärkningen mot 4 momentet, ansett
detta kunna utgå. Hvaruti den yrkade begränsningen af 1 moms innehåll skulle
bestå, är emellertid icke uppgifvet, och Utskottet har funnit en trängre begränsning
deraf ej kunna ske, så vida lagbudet skall hafva någon praktisk betydelse, samt ej
heller, med afseende å våra Domstolars varsamhet vid lagtillämpningen, vara nödig.
Lag-Utskottets Utlåtande M 48.
3
För uteslutande åter af 4 mora. lärer den omständighet, att det der förutsatta fall
stundom kan vara svårt att bevisa, icke utgöra giltigt skäl. Kan det bevisas, torde
ingen bestrida att ifrågavarande omständighet är en af de mest rättmätiga anledningar
till konkurs, och omöjlig är en sådan bevisning ingalunda. Utskottet anser således
detta moment böra qvarstå.
Inom Högv. Preste-Slåndet åter är ingen annan anmärkning gjord emot denna
§ än att, då innehållet deraf nära sammanfölle med innehållet af den 3:dje, dessa
§§ ock »bort få sammanfalla till formen» och ej behöft särskildt uppställas. — Skilnaden
emellan 2 och 3 §§:s innehåll är emellertid ganska väsendtlig. Den förra afscr
nemligen borgenärer i allmänhet, men den sednare endast sådana borgenärer,
hvilkas fordringar äro jörjallna. Häraf torde uppställningen af två särskilda §§ tillräckligt
motiveras, och får, på grund af hvad nu blifvit anfordt, Utskottet vördsamt
för Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet ånyo framlägga
denna §, sådan den i Utskottets förra Betänkande lyder.
§ 9-
Bonde-Ståndet har återremitterat, men Preste-Ståndet lemnat utan anmärkning
denna §. hvilken blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet godkänd
allenast med den ändring att det i början af §:n förekommande ordet naftrcidesansökning)>
utbytes emot »konkurs-ansökning». En sådan redaktionsförändring är ock
afsedd genom återremissen från Bonde-Ståndet, och då ordet konkurs-ansökning på
flera andra ställen är i Utskottets förslag användt, får Utskottet vördsamt
inbjuda Piestc- och Bonde-Sl&nden att med de andra begge
Riks-Stånden i denna del sig förena.
§ H
Preste-Ståndet
har lemnat utan anmärkning denna §, som deremot blifvit af
de öfriga Riks-Stånden till Utskottet återremitterad. Syftet af Borgare- och BondeStåndens
återremiss är emellertid endast det, att efter ordet gäldenär på två ställen
i denna § måtte införas orden meller hans sterbhus-delägare» Detta finner dock Utskottet
mindre nödigt, enär det väl ändock icke kan falla någon in att betvifla, det
§:ns stadganden jemväl äro tillämplige, då gäldenären representeras af sterbhusdelägare.
Eljest borde, med samma skäl, här äfven uppräknas bolagsmän och förmyndare,
som representera en gäldenär, m. fl. Hvartill en sådan vidlyftighet skulle
tjena, kan dock Utskottet icke inse. — Beträffande återremissen från Ridderskapet
och Adeln, så synes densamma föranledd af betänklighet, att gifva åt en jäfvig domare
de uppdrag, som i denna § omförmälas. En sådan betänklighet är emellertid
icke delad af de öfrige Riks-Stånden, hvadan Utskottet anser sig böra
4
Lag-Utskottets Utlåtande M 48.
till Bidderskapet och Adelns samt Borgare- och Bonde-Ståndens
antagande, denna §, oförändrad, ånyo framlägga.
§ U
Preste-
och Borgare-Stånden hafva godkänt denna §, hvaremot Ridderskapet
och Adeln saint Bonde-Ståndet återremitterat densamma. Så vidt de Utskottet tillhandakomna
diskussions-protokoller utmärka, afses dock med återremissen hufvudsakligen
endast en redaktions-förändring, i hvilket afseende blifvit anmärkt, att den
sats, som slutar med orden »då konkursen börjad är» borde med den följande satsen
genom ett binde-ord förenas. Medgifvande riktigheten af denna anmärkning,
hemställer Utskottet alitså,
det måtte Bikels Ständer för början af denna § bestämma följande
förändrade lydelse:
))J den stämning, som, enligt hvad i detta Kap. sagdt är,
å borgenärer ut får das, skall nämnas dagen, då konkursen bör
jad
är, samt utsättas viss dag näst efter två, eller,» — •— etc.
§ 25.
Denna § är godkänd af Preste- och Borgare-Stånden, äfvensom af Ridderskapet
och Adeln, dock af sistnämnda Riks-Stånd med följande tillägg: »Ar gäldenär
gift; varde kallelse å hans hustru jemväl utfärdad» Bonde-Ståndet har återremitterat
§:n, i syfte att deri få infördt ett sådant tillägg som det af Ridderskapet och
Adeln beslutade. Såsom skäl derför har blifvit åberopadt, att som hustru, då konkurs
uppstått, hade skyldighet att, derest hon ville söka boskilnad, gora ansökning
derom senast å inställelsedagen, vid préklusiv påföljd, så borde hon, medelst kallelse
till det s. k. första förhöret i konkursen, blifva bevisligen underrättad derom, alt
konkurs uppstått, hvarjemte hennes närvaro vid omförmälda tillfälle kunde vara nö
dig,
på det hon måtte få afgifva förslag å den, som hon önskade förordnad till sin
gode man. — Utskottet vill icke bestrida lämpligheten af den kallelse å gäldenärs
hustru, som således blifvit ifrågasatt, men finner stället, der detta tillägg blifvit föreslaget
till införande, icke vara väl valdt. Förevarande § handlar nemligen uteslutande
om sättet för afläggande af gäldenärseden, och dermed synes en föreskrift om
rätt för hustru att erhålla underrättelse om konkursen hafva rinsa eller intet sammanhang.
Ett lämpligare ställe för införande af omförmälda tillägg har Utskottet
funnit i 140 §, hvadan Utskottet, i afseende å ifrågavarande 25 §, vördsamligen
hemställer,
det måtte Bidderskapet och Adeln, med frångående af sitt redan
fattade beslut, äfvensom Bonde-Ståndet förena sig med de begge
öfriga Biks-Ständen om antagande af denna § oförändrad.
Lag-VIskottets Utlåtande JYi 48.
5
§ 27-
Ridderskapet och Adela har godkänt denna §, dock med införande deri af
orden samt sterbhusdelägare efter orden gäldenärs hustru. Preste- och BorgareStånden
hafva återremitterat densamma, hvaremot Bonde-Ståndet godkänt §:n sådan
den blifvit af Utskottet föreslagen.
Syftet af Borgare-Ståndets återremiss är emellertid endast åvägabringande af samma
redaktions-förändring, som Ridderskapet och Adeln redan beslutat. Utskottet finner
dock det ifrågasatta tillägget angående sterbbus-delägare vara lika litet nödigt här
som i 1 \ §. Att sterbhusdelägare, som äga kunskap om boet, ändock äro pligtige,
der så äskas, att bouppleckningsed aflägga, synes tydligen af andra punkten i
förevarande §, der en sådan skyldighet är ålagd »tjenare och andra, som om boets
tillstånd kunskap ega.»
Inom Preste-Ståndet åter har blifvit anmärkt, att det genom denna § skulle
blifvit kategoriskt ålagdt gäldenärs barn att bouppteckning med ed styrka, men att
edgångs-skyldighet endast borde dem föreskrifvas »der så skäligt pröfvas.» Det kategoriska
i Utskottets förslag är emellertid endast uttryckt på detta sätt: »Är gäldenär
död, eller har han vikit undan; åge Rätten ock förelägga barn, som till laga ålder
komna äro, att bouppteckningen edeligen styrka.» Den vid lagspråket vane, som
jemför detta stadgande med det föregående af denna §, lärer väl i uttrycket åge
icke inlägga något kategoriskt. Men då nämnde ord på andra ställen i lagar och
författningar någon gång, ehuru undantagsvis, begagnas såsom synonymt med åligga,
är Utskottet villigt, att, såsom ledning för den i lagtolkning mindre hemmastadde,
här föreslå det inom Preste-Ståndet äskade förtydligande.
Med rättelse derjemte af ett på fjerde raden i förra förslaget förekommande,
inom Borgare-Ståndet anmärkt tryckfel, i så måtto att i stället för har han blifvit
satt han har, hemställer Utskottet alltså,
det mätte Rikets Ständer, — Ridderskapet och Adeln samt
Ronde-Slåndet med frångående af sina redan fattade beslut, — -  för ifrågavarande § antaga följande lydelse:
»Gäldenärs hustru gånge ock sådan ed sorn omförmäld
är, der någon af borgenärerna det åskar. Tjenare och andra,
som om boels tillstånd kunskap äga, åligge jemväl, der så
äskas, att det uppgifva och uppgiften med ed fästa. Ar gäldenär
död, eller kar lian vikit undan; åge Rällen, der så skäligt
pröfvas, förelägga barn, som lill laga ålder homna äro, all
bouppteckningen edeligen styrka.
Omyndig förklarad, hvars egendom till konkurs afträdes,
vare ock pligtig bouppleckningsed aflägga, der Rätten eller Domaren
så skäligt profvare
c
Lag- Utskottets Utlåtande Jt/3 48.
§ 35-
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Slåndet hafva godkänt denna §, förstnämnde
Rlks-Stånd dock med den förändring att i stället för det der förekommande ordet
a/trädes ansökning skulle införas ordet konkurs-ansökning. Preste- och Borgare-Stånden
hafva deremot, på grund af gjorda anmärkningar, återremitterat §:n till Utskottets
vidare behandling.
Den fråga, hvarom skiljaktiga meningar sålunda uppstått, är den, huruvida till
konkursbo skall räknas endast, på sätt nu är i lagskipningen antaget, den egendom,
gäldenären vid konkursens början äger, eller, såsom Utskottet föreslagit, jemväl hvad
gäldenären under konkursens lopp tillfaller af sådan beskaffenhet, att det för gäld
kan i mät tagas, dock med det undantag, Utskottets förslag till förmån för gäldenären
innehåller. Det är denna Utskottets åsigt, hvars riktighet blifvit jäfvad inom
Borgare-Ståndet af några dess ledamöter samt inom Preste-Ståndet hufvudsakligen af
en dess ledamot, hvilken, med åberopande af dock ej namngifna kommentatorer,
beskyllt Utskottet för ett »stort missförstånd ej mindre om sakens rättsenliga betydelse,
än om de utländska lagstiftningars anda och rälta mening», dem Utskottet till
stöd för sitt förslag åberopat Oaktadt detta stränga domslut samt ett noggrannt
öfvervägande af de skäl, som för den motsatta åsigten blifvit anförda, kan dock Utskottet
icke frångå den mening, som i dess förra Betänkande blifvit yttrad.
Skulle Utskottet hafva missförstått de utländska lagstiftningarnas rätta mening
■ . ^
härutinnan, så är detta ett missförstånd, som Utskottet delar åtminstone med några
af de utmärktaste rättslärde, hvilka öfver dessa lagstiftningar utgifvit kommentarier.
Den yngsta af nyare konkursordningar, nemligen den Preussiska, uttalar dock i sin
\ § ifrågavarande af Utskottet omfattade grundsats på ett sätt, som icke kan misstydas
och som ej heller blifvit inom Högv. Preste-Ståndet missförstådt. De rättslärde,
som utarbetade nämnde lag, åberopade, likasom den Preussiska regeringen i sitt förslag
till de Preussiska Kamrarna, såsom stöd just för ifrågakomne grundsats, exemplet
af de Fransyska och Belgiska Konkurslagarna, den förra af år 1838 och den
sednare at år 1851, — och ej heller Utskottet kan finna någon tvetydighet i dessa,
minst i den Fransyska, hvilken i art. 443 uttryckligen förkunnar gäldenärens skiljande
från förvaltningen af alla hans lillhörigheter, »jemväl dem, sorn kunna tillfalla
honom så länge han är i konkurstillstånd.» Hvad skulle väl detta stadgande betyda,
om ej det att konkursmassan äfven skulle erhålla de nya tillgångarna? Ingen lärer
väl vilja påstå, att sysslomännen, som skola omhändertaga äfven dessa tillgångar, skulle
förvalta dem åt gäldenärens efter konkursens början tillkomna borgenärer. Och hvad
skulle väl gäldenärens skiljande från förvaltningen innebära, om han ägde rätt att
genom ny skuldsättning till huru stort belopp som helst gravera den sålunda af bor
genärerna
eller deras syssloman omhändertagna egendomen? All tvekan i detta hänseende
häfves dock, om man vidare granskar samma lags sladganden om försäljning
Lag-Utskottets Utlåtande M 48 /
af all sä val fast sorn lös egendom samt utdelning af den influtna köpeskillingen bland
konkurs-borgenärerne. En sådan tolkning af de Fransyska och Belgiska lagarne bekräftas
äfven genom hvad de kommentatorer anfört, af hvilkas skrifter Utskottet .haft
tillfälle att taga kännedom, såsom Boulaij-Paly Renouard 2J, Par dessus 3) m. fl.,
för alt icke nämna de många Tyska rättslärde, hvilka, om de ock ej alla gillat principen,
likväl utan tvekan antagit densamma vara uttryckt i nämnde lagar. Visserligen fästa
några af dessa kommentatorer uppmärksamhet derå, att af hvad gäldenären efter konkursen
tillfaller, blott så mycket kan ingå till konkursmassan, som återstår sedan
afdrag skett för de skulder, hvilka vid den nytillkomna egendomen häfta, — en doktrinär
sats, hvilken, såsom ock blifvit anmärkt, är i sig sjelf så klar att den ingalunda
behöft i positiv lag uttryckas och hvilken ej heller strider emot Utskottets förslag.
Ingen lärer nemligen kunna betvifla, att om gäldenären efter konkursens
början t. ex. ärfver en fastighet, graverad med inteckningar, dessa hafva bättre rätt
till fastigheten än konkursmassan. — Vidare har, enligt hvad i de officiela motiverna
till den Preussiska konkursordningen uppgifves, ifrågavarande grundsats jemväl
varit antagen i de Tyska Rhen-provinserna, ehuru ej i dessa länders handelslagstiftning
uttryckligen uttalad. Enahanda är förhållandet i Nederländerna, der man i detta
fall stödt sig på en af decisionerna i den Genuesiska Rotan 4).
Hvad åter angår Utskottets »stora missförstånd om sakens rättsenliga betydelse»,
så kunna naturligtvis i delta som i andra fall, oaktadt de auktoriteter Utskottet äger
') Boulay-Paty, »Traité des faillites et banqueroutes», Tome lier, p. 128, yttrar sig på
följande sätt: »Au resumé, le failli conserve le libre exercice de son travail et de son industrie;
mais il acquiert, ainsi que nous le verrons tout å 1’heure, pour les créanciers de la faillite.»
2) Hos Renouard, »Traité des fallites et banqueroutes» p. 105, heter det: »L’ancien Code
ne contenait aucune disposition explicite sur le sort des biens qui adviendraient au failli postérieurement
å l’ouverture de la faillite; cependant le dessaississement s’étend k tous les biens du
failli, sans distinction; il y avait done lieu d’appliquer ici le principe général du droit civil,
qui déclare gage des créanciers les biens å venir du débiteur, ainsi que ses biens presents.»
P. 169. »Les fruits de 1’industrie et du travail du failli appartiennent å ses créanciers, non å
lui; dest pour eux qu’il acquiert.»
3) Pardessus, »Cours de Droit Commercial», Tome 3:me, yttrar bland annat: »Tout ce que
le débiteur acquiert depuis la faillite, étant le gage des créanciers, tombe, au fur et ä mesure
qu’il lui est acquis, dans ce dessaississement.» Derefter tillägges följande i sig sjelfva klara anmärkningar:
»On ne doit pas perdre de vue surtout, que les biens nouvellement acquis par le
failli, nentreraient dans la masse quavec leurs charges particuliéres. Ainsi, les créanciers d’une
succession pourront demander et obtenir la séparation des patrimoines, de maniére que les créanciers
du failli ne concourent point avec eux sur les biens qui lui avieDnent de cette maniére.
Ainsi, les charges imposées å une donation seront acquittées avant les dettes de la faillite, sur
les biens donnés etc.»
*) »Bona rumpentiura a die qua fuerint publicati rupti esse effecta creditorura; quia donec
duret qualitas rupti, durare videtur dominium creditorura ejus in bonis, tam quaesitis, quarn
quaerendis.»
8
Lag-Vtskottets Utlåtande M 48.
för sin åsigt, skiljaktiga meningar uppstå, — och det är Utskottet icke obekant, att
äfven i Tyskland, vid diskussionerna om den nya Preussiska konkurs-ordningen, skiljaktighet
bland de rättslärde uppstod. Men Utskottet har icke funnit något hinder
derför, att i begreppet konkurs inlägga betydelsen dels af en administration, som vidtager,
der eu gäldenärs affärsställning är dérangerad, i följd hvaraf konkursmassan
kommer att representera gäldenärens bo och måste anses berättigad omhändertaga
hvad till boet under administrationstiden inflyter, dels ock af en liqvidationsprocess,
der allt går till utdelning, som redan influtit då liqviden sker. För den praktiska
nödvändigheten af ett sådant lagbuds antagande hos oss, tala till en del alldeles samma
skäl, som anfördes derför i Preussen, nemligen den förvirring, som den hittills följda
principen åstadkommit, ithy att innan ännu den första' konkursen är afslutad, gäldenären
i följd af ny skuldsättning stundom gör ej allenast en andra, utan äfven en
tredje konkurs, •— ett fall, som jemväl hos oss beklagligen icke är sällsynt och hvarvid
stundom inträffar att dessa tre konkursmassor processa sins emellan om den
egendom, som bör tillhöra hvardera massan, hvarjemte de äldre borgenärerne, innan
de ännu fått slutlig utdelning i den första konkursen, nödgas, för att bevara sin rätt
till andel i de nya tillgångarna, reservationsvis bevaka sina fordringar jemväl i de
nya konkurserna och hafva tillsyn äfven öfver deras utredning och förvaltning. Och
slutlig utredning af hvarje sednare konkurs kan ej ske förr än alla de föregående
blifvit slutligen utredda, så att upplysning vunnits om huru stor procent borgenärerna
i dem erhållit såsom utdelning. En större oreda och förvirring än den, som
härigenom framkallas, låter sig knappast tänkas. Men tager man bort den préklu
siva
verkan af stämningen, — och i den delen är Utskottets åsigt af Rikets Ständer
godkänd, — blifver införande af nu ifrågavarande grundsats än nödvändigare; ty eljest
skulle t. ex. följande förhållanden säkerligen icke så sällan uppstå: En tid efter konkursens
början tillfaller gäldenären ett arf: de borgenärer, som bevakat sina fordringar
i konkursen, synas, vid jemförelse af 9 och 40 §§ i nu gällande Konkurslag, ej
äga rätt till exekution å den arffallna egendomen för mer än som återstår af deras
fordringar, sedan utdelning i konkursen ägt rum; men den borgenär, som, måhända
i beräkning på arfvet, underlåtit att anmäla sig i konkursen, skulle deremot genom
exekution genast kunna få hela sin fordran betäckt af den arffallna egendomen, äfven
om denna dertill helt och hållet medtoges. I allt fall och hvilken åsigt man i nämnde
fråga än må hysa, skulle, för att vinna betäckning ur den sednare tillkomna egendomen,
den slags kapplöpning bland borgenärerna uppslå, som det just är meningen
att genom en ordentlig konkurs hämma eller reglera. Det finnes derföre icke, helst
om man borttager préklusionen, annan utväg för att vinna ordning och reda i dessa
förhållanden än att öfverlemna äfven sådan egendom , som under konkursens lopp
gäldenären tillkommer, åt konkursmassan, så vida man ej vill låta densamma af gäldenären
och hans nya, möjligen fingerade, borgenärer efter behag disponeras och
förskingras.
Lag-Utskottets Utlåtande M 48.
9
förskingras. Hvad de nya verkliga borgenärerna deremot vidkommer, så sker dem
genom det föreslagna stadgandet, — såsom i de officiella motiverna till den Preussiska
Konkurs-ordningen jemväl anmärktes, — ingen orättvisa; ty en hvar är skyldig
att känna lagen och måste följaktligen antagas veta, hvarefter han har att
sig rätta.
Hvad åter denna frågas inflytande på gäldenärens ställning angår, så lärer det
föreslagna stadgandet ingalunda komma att kännas tryckande för den redbare, som
är mån att göra sina fordringsägare full rätt och varsam att ej, förr än sådant
skett, nedsänka sig i ny skuldsättning. För hans möjlighet till utkomst under konkursen
synes tillräckligt vara sörjdt genom det af Utskottet i förevarande § föreslagna
undantag, hvaråt tillräcklig uppmärksamhet icke synes blifvit egnad, men enligt
hvilket, »af hvad gäldenären under konkursen genom eget arbete förvärfvar ej
skulle boet tillkomma mera än den behållning, som återstod, sedan afdrag skett för
all kostnad till förlag jemte gäldenärens, hans hustrus och oförsörjda barns underhåll.
» Detta innebär med andra ord, att af det sålunda förvärfvade få borgenärerna
i de flesta fall intet, utan gäldenären behåller allt. Den förmån, som sålunda blifvit
gäldenären medgifven, synes Utskottet icke vara ringa, helst med afseende å
stadgandet om afdrag för förlag. En ledamot af Högvördiga Preste-Ståndet har funnit
detta stadgande oklart. Utskottet finnér det dock fullt lika tydligt som det flerestädes
i lagar och författningar förekommande begreppet förlag i allmänhet är. Den
enda anmärkning, som deremot skulle kunna göras, vore den att stadgandet är för
vidsträckt och allt för gynnsamt för gäldenären, enär all hans sednare egendom ofta
derigenom kommer att skyddas för konkursmassans anspråk; men en sådan anmärkning
lärer väl icke skäligen kunna framställas af dem, som mer ömma om gäldenären
än om borgenärerna. Utskottet tror sig genom stadgandet hafva uppfyllt begges
billiga anspråk, och vill slutligen, i afseende å gäldenären, endast erinra om
den utsigt tili ett snabbt återtagande af sin förra verksamhet, som är honom genom
ackordet öppnadt och med afseende å hvilken förmån än mindre betänklighet borde
i nu ifrågavarande hänseende uppstå.
Utskottet föranlåtes derföre vördsamt
lill Preste- och Borgare-Ståndens antagande ånyo framställa sitt
förslag i denna del ulan annan förändring än den, alt ordet
»afträdesansökning» utbytes emot »konkursansökning», hvilken förändring
jemväl af Bonde-Ståndet torde medgifvas.
§ 36.
Ridderskapet och Adeln har bifallit \, 3, 4, 5 och 7 momenterna af denna §,
äfvensom det 2:dra, likväl med den förändring att orden före konkursens början skulle
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 2
10
Lag-Vtsliottets Utlåtande M 48.
införas emellan de å andra raden förekommande orden sorn och icke, hvaremot samma
Riks-Stånd återremitterat det 6:te momentet. Borgare-Ståndet har återremitterat
förevarande §:s 2, 5, 6 och 7 momenter, hvaremot §:n i dess helhet blifvit återremitterad
af Preste- och Bonde-Stånden. Dessa begge Riks-Stånd hafva emellertid
icke ogillat den princip, hvarpå denna § hvilar, och ej heller framställt anmärkningar
mot alla deri upptagna momenter. Så har Utskottet icke kunnat antaga dessa Stånds
mening vara att rikta någon anmärkning mot I, 3 eller 4 momentet, hvaröfver vidare
utlåtande af Utskottet således icke erfordras
Beträffande åter 2 morn., så synes någon annan hufvudsaklig anmärkning deremot
icke blifvit framstäld än den att här borde i afseende å återgång af betalning för ickeförfallen
gäld göras en sådan inskränkning, som den Ridderskapet och Adeln, på sätt
nämndt är, beslutat. Medgifvande befogenheten af denna anmärkning, vill Utskottet
ock föreslå rättelse derutinnan.
Emot 5 morn., angående verkan af utmätning, som skett nyss före konkurs, har hufvudsakligen
endast inom Borgare-Ståndet någon betänklighet uppstått. Detta stadgande,
hämtadt från Lag-Beredningens förslag, (22: 4 Handels-Balken och 4: 47 Utsöknings-Balken,
) har dock Utskottet funnit vara af yttersta vigi| för att förekomma svekfulla tillställningar;
och då utmätning väl icke bör af lagstiftaren anses för ett vanligt betalningsmedel,
så kan Utskottet icke finna att, såsom det blifvit påstådt, detta mom. skulle
stå i någon strid med det 2:dra. Då Staten beviljar exsekution, måste det ock vara
dess rättighet att, för det allmänna bästa, dervid fästa det vilkor, att om konkurs
inom en månad derefter uppkommer, så förfaller verkan af exsekutionen.
I afseende å 6 mom. har det blifvit anmärkt inom Riks-Stånden, att det bättre
hade sin plats i förmånsrätts-ordningen än här. Denna anmärkning har Utskottet ock
funnit äga skäl för sig, enär genom en sådan anordning vunnes den fördel, att 36 §
icke komme att omfatta andra rättshandlingar än sådana, som för deras ogiltighet
fordra särskildt klander genom stämning, samt en inteckningshafvare då äfven kunde
på ett ställe, nemligen i förmånsrätts-ordningen, hafva åskådligt i hvilka fall bans inteckning
vore ovilkorligt giltig eller ej. Ifrågavarande mom. torde således här kunna
utgå, för att till förmånsrätts-ordningen förflyttas.
Vid 7 mom. har inom Bonde-Ståndet blifvit anmärkt, att der icke finnes uttryckt
af hvilken den der omförmälda ersättningen för förskingrad egendom skall
till konkursboet utgå. Att denna ersättning icke kan utgå af någon annan än förste
emottagaren, enär konkursmassan icke har med någon annan att skaffa, har
Utskottet funnit så klart, att det icke beböft särskildt i lag uttalas. — I anledning
af stadgandet, att nämnde ersättning skall beräknas efter »egendomens värde», har
inom Preste-Ståndet blifvit anmärkt, att det vore af vigt att få närmare bestämdt,
huru detta värde skall utrönas. Detta är dock en fråga, som lärer böra bero af
allmänna bevisningsreglor och hvarför någon särskild norm väl icke i detta fall bör
Lag-Utskottets Utlåtande JW 48.
11
i lag uppställas mer än i de många andra, der ersättning för förskingradt gods
ifrågakommer.
På grund af hvad sålunda förekommit, får Utskottet hemställa,
det måtte Rikets Ständer antaga denna §, sådan den i Utskottets
förra Betänkande lyder, allenast med de förändringar, dels
ali början af 2 mom. erhåller denna lydelse: »klar under de
trelio sisla dagarne före konkursens början gäldenären betalt
gäld, som icke före den början till betalning förfallen varit,'»
etc., dels att 6 mom. uleslules, och dels att, i följd deraf,
det med nummern 7 betecknade moment i stället erhåller Hummern
6.
§ 37
Riks-Stånden lemnad utan anmärkning; men, i händelse Utskot36
§ utesluta det 6:te momentet, angående återgång af intecktorde,
såsom en konseqvens deraf,
Rikets Ständer finna att redaktionen af 37 §:s början bör i så
måtto ändras, att den erhåller denna lydelse:
»Viiga gode männen, sysslomannen eller borgenärerna egendom
lill boet enligt 36 § återvinna; tage» etc.
§ 38.
Denna, af Preste-Ståndet återremitterade, § är deremot af de öfriga tre RiksStånden
godkänd, likväl af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet med utbyte
af ordet afträdesansökning emot konkursansökning; hvadan Utskottet vördsamt
inbjuder
Preste- och Bonde-Stånden alt med de öfriga Riks-Stånden i
denna del sig förena.
§ *6-
Ridderskapet och Adeln har godkänt denna §, som deremot blifvit af de tre
öfriga Riks-Stånden till Utskottet återremitterad. Inom Preste- och Borgare-Stånden
har deremot blifvit anmärkt, att der borde stadgas, hvilken skulle pröfva giltigheten'
af de skäl, en borgenär anmäler för att undandraga sig godmans- eller sysslomansbefattning.
— Att, då annorlunda ej är stadgadt, denna pröfning tillkommer Rätten,
fastän det naturligtvis är den valde obetaget att söka träffa vänlig öfverenskommelse
med borgenärerna om befrielse från uppdraget, finner Utskottet så uppenbart att
vidare föreskrift derom icke tarfvas. Nu gällande Konkurslag (20 §) är i omför
-
är väl af samtlige
tets förslag att ur
ning, vinner bifall,
12
Lag-Utskottets Utlåtande M 48.
mälda hänseende lika ofullständig, som förslaget; men någon tvekan om dess rätta
mening i denna del har, Utskottet veterligt, icke uppstått, oaktadt enligt densamma
gode männen må och sysslomannen skola väljas utom Rätten. — Äfvenledes har,
inom Borgare- och Bonde-Stånden, blifvit anmärkt att uttrycket giltiga skäl borde
ändras till giltigt skäl, enär ett enda borde vara nog för att undslippa uppdrag af
ifrågakomne slag. Då denna redaktion må vara bättre än den, Utskottet föreslagit,
hemställer Utskottet,
det måtte Rikets Ständer antaga denna §, sådan den i Utskottets
förra Betänkande lyder, med den förändring allena, att
uttrycket »giltiga skäl» utbytes emot »giltigt skäl».
§ 51-
Godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, är denna § deremot
återremitterad af Preste- och Borgare-Stånden. Deremot har blifvit anmärkt: att
det borde särskildt stadgas att den sammankomst, hvarom i början af §:n förmäles,
borde vara ordentligen utlyst och tindamålet med sammankomsten uttryckligen tillkännagifvet;
att i stadgandet om försäljning å auktion af intecknad fast egendom,
så vida ej de inteckningshafvare, hvilkas rätt må vara deraf beroende, lemnat bifall
till försäljning på annat sätt, orden »hvilkas rätt må vara deraf beroende» voro tvetydiga
och kunde gifva anledning till förluster för inteckningshafvare; samt att då
borgenärerna i visst fall ägde rätt besluta om egendoms försäljning utom auktion,
de jemväl borde berättigas besluta annan form för auktionen än den i »51 §»
bestämda.
Härtill genmäles: att stadgandena i 58 och 59 §§ tydligen utmärka att hvarje
borgenärernas sammankomst skall vara ordentligen utlyst och att något stadgande
om tillkännagifvande af ändamålet med sammankomsterna ej finnes i nu gällande lag
och icke heller visat sig vara af behofvet påkalladt, helst sysslomannen i vigtigare
frågor ändock icke lära underlåta uppgifva ändamålet med sammankomsten; — att
orden »hvilkas rätt må vara deraf beroende» väl uppenbarligen syfta på en hvar inteckningshafvare,
som ej genom den under hand betingade köpeskillingen får sin
fordran fullt betäckt, helst det vore absolut omöjligt att bevisa, att genom en försäljning
å auktion köpeskillingen icke skulle uppgått till det belopp, att alla inteckningshafvare
fått sina fordringar fullt ut; samt att då borgenärer äga sälja egendom
-annorlunda än å lagligen kungjord auktion, de väl äfven äga besluta att försäljningen
skall ske å auktion, som ej är lagligen kungjord.
På dessa skäl får Utskottet
till Preste- och Borgare-Ståndens antagande ånyo framlägga
denna §, utan förändring.
Lag-Utskottets Utlåtande JYs 48.
13
§ 54.
Ehuru denna § blifvit af samtlige Riks-Stånden lemnad utan anmärkning, har
dock Utskottet funnit sammanhanget här påkalla en redaktions-förändring. Lösegendom
kan nemligen vara utmätt efter gäldenärs död, men innan tid för urarfvagörelse
förflutit, ehuru utmätningen skett före de trettio sista dagarne före konkursens början,
i hvilket fall utmätningen, enligt 2 § i förslaget till Förordning om urarfvagörelse,
ej gifver förmånsrätt. Då likväl meningen med förevarande § uppenbarligen
är, att borgenär endast i det fall att han har förmånsrätt i egendomen, äger förfara
på sätt här sägs, torde
Rikets Ständer finna skäligt besluta, att början af denna § skall
erhålla följande förändrade lydelse:
»Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt
i handom, eller har för hans fordran lös egendom blifvit
utmätt inom den tid och pä del sätt att, enligt hvad särskildt
är stadgadt, förmånsrätt i den egendom för samma fordran
uppkommit; åge borgenären» etc.
§ 59.
Ridderskapet och Adeln samt Rorgare-Ståndet hafva godkänt förevarande §,
förstnämnde Riks-Stånd dock med den förändring, att de i sista punkten af §:n
förekommande orden »alla borgenärer» utbytas emot orden »gäldenären och alla
borgenärer, som vid sammankomsten äga talan.» Preste- och Ronde-Stånden hafva
deremot återremitterat §:n, sistnämnde Riks-Stånd dock endast i syfte att deruti få
åvägabragt samma redaktions-förändring, som Ridderskapet och Adeln redan beslutat.
Vid sådant förhållande anser Utskottet icke nödigt, att meddela särskildt yttrande
öfver den inom Preste-Ståndet gjorda anmärkning, att ändamålet med hvarje
borgenärernas sammankomst borde på förhand tiilkännagifvas; hvaremot, då Utskottet
funnit fördelen af omförmälde redaktions-förändring icke kunna bestridas, men, i
följd deraf, en annan mindre förändring jemväl synes, för undvikande af en stötande
omsägning, erforderlig, Utskottet föreslår,
det Preste- och Bonde-Stånden måtte antaga första punkten af
ifrågavarande §, sådan den i Utskottets förra Betänkande lyder,
men att Rikets Ständer deremot för sista punkten af samma §
mätte besluta följande lydelse: »Sedan sysslomän för ordnade
blifvit, vare kungörelse i tidningarne ej nödig, der gäldenär en
och alla borgenärer, som vid sammankomsten äga talan, annorledes
om densamma så tidigt underrättas, att de sjelfve eller
genom ombud sig infinna kunna.»
14
Lag-UtsJiottets Utlåtande Jls 48.
§ 67.
Preste-, Borgare- och Bonde-Slånden hafva återremitterat denna §, som deremot
blifvit af Ridderskapet och Adeln godkänd, ehuru med den förändring att efter
orden »någon borgenär» skulle tilläggas orden »eller gäldenären». Införande i
§:n af ett sådant tillägg är ock enda syftet med återremisserna från Preste- och
BorgareStånden. Inom Bonde-Ståndet, der ett sådant yrkande ock blifvit framstäldt,
har dock jemväl yttrats någon betänklighet i afseende å den stadgade grunden
för fördelningen af det i denna § omförmälda arfvode. En sådan betänklighet
synes dock icke vara af de öfriga Riks-Stånden delad, hvadan Utskottet, utan vidare
genmäle derå, anser sig, då gäldenärens rätt kan vara af arfvodets belopp beroende,
böra vördsamt hemställa,
del måtte Preste-, Borgare- och Bonde-Slånden jemväl besluta
ett sådant tillägg till ifrågavarande §, som, få sätt ofvan för
mäldl
är, redan blifvit af Bidderskapet och Adeln anlaget.
§ 69.
I denna §, som blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och BondeStånden
lemnad utan anmärkning, har Borgare-Ståndet, som godkänt §:n i öfrigt,
likväl beslutat den förändring, att ordet aflrädesansökning utbvtes emot konkursansökning.
Detta påkallas ock af konseqvensen utaf andra här ofvan föreslagna för
ändringar,
hvadan Utskottet hemställer,
del mätte Borgare-Ståndets berörde beslut varda af de öfriga
Biks-Slånden bilrädt.
§ 70-
Ridderskapet och Adeln har bifallit denna §, dock med uteslutande af de i
sednare delen deraf förekommande orden »sd ock af gäldenären, der lian när är.»
Preste- och Borgare-Stånden hafva återremitterat §:n i dess helhet, hvaremot BondeStåndet,
med godkännande af förra delen deraf, återremitterat endast det sednare
momentet. Afsigten med samtlige dessa återremisser ar dock endast åstadkommande
af enahanda förändring, som den af Ridderskapet och Adeln beslutade; och då jemväl
Utskottet finnér de anmärkta orden öfverflödiga, hemställer Utskottet,
det måtte Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden förena sig
uti det af Bidderskapet och Adeln angående denna § fattade
beslut.
Lag-Utskottets Utlåtande M 48.
15
§ 71-
Återremitterad af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, är denna § deremot
godkänd af Ridderskapet och Adeln med förändring af de i 3:dje punkten förekommande
orden »Begära borgenären till orden »Begär någon af parter ne». Vinnande
af en sådan förändring är ock afsedd genom de öfriga Riks-Ståndens återremiss;
och dä, sedan gode män, syssloman oell gäldenär medgifvits rätt att göra anmärkningar,
dem äfven lärer böra medgifvas att äska derför nödigt anstånd, hemställer
Utskottet,
del mätte Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden biträda Bidderskapel
och Adelns omförmälda beslut.
§ 7i
Godkänd
af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, har förevarande §
deremot blifvit af Preste- och Borgare-Stånden till Utskottet återremitterad, sedan
deremot blifvit anmärkt, att tredje punktens stadgande derom, att om, vid sammankomsten
inför Rättens Ombudsman, »samtlige tillstädesvarande parter medgifva att
gjordt jäf må förfalla, eller de inskränka jäfvet, part, som uteblifvit, ej äger derå
tala,» syntes väl strängt, helst för den, som vore af laga förfall hindrad att vid
denna sammankomst sig infinna. — Att emellertid laga förfall föranleder till ett undantag
från stadgandet, torde ligga i sakens natur och ej här behöfva särskildt uttryckas.
Men mot anmärkningen i öfrigt får Utskottet erinra, att genom en förändring
i denna del hela det ifrågavarande sammanträdet, vid hvilket det just är
af vigt att få samlade så många parter som möjligt och deribland främst dem,
hvilka jäfven gjort, oftast skulle, i följd af en parts utevaro, blifva helt och hållet
utan ändamål och någon öfverenskommelse dervid icke kunna träffas. Att göra ett
undantag särskildt för den, som framställt en anmärkning, skulle jemväl strida mot
den hittills följda och äfven med förevarande förslag öfverensstämmande grundsats,
att hvarje anmärkning, som i första instansen framställes af en borgenär, anses såsom
vore den gjord äfven af de öfriga. Följaktligen borde hvarenda borgenär vid
sammanträdet tillstädeskomma, om någon öfverenskommelse der skulle kunna träffas.
Då således en förändring i denna del skulle rubba hela det genom lagförslaget uppställda
system, får Utskottet, med vidhållande af sitt förslag, tillstyrka,
del mätte Preste- och Borgare-Stånden antaga denna §, sådan
den i Utskottets förra Betänkande lyder.
§ 78-
Ridderskapet och Adeln har bifallit den §, dock med utbyte af ordet borgenärs
emot ordet paris, — af uttrycket gäldenär eller borgenär emot ordet part — samt
16
Lag-UIskottets Utlåtande M 48.
af ordet anförda emot ordet anfördt. De öfriga Riks-Stånden hafva återremitterat
§:n i syfte att deri få vidtagna enahanda förändringar, som de nyssnämnda: dock har
inom Högvördiga Preste-Ståndet endast förstnämnda förändring blifvit påyrkad. Denna,
eller utbyte af ordet »borgenärs» emot ordet »parts», hvarunder äfven gäldenären kan
hänföras, är ock den enda förändring, Utskottet funnit nödig i denna del. De öfriga,
hvarom fråga uppstått, synas Utskottet så obetydliga och likgiltiga, att de icke torde
vara af något afseende förtjenta. Utskottet hemställer alltså,
det måtte Rikets Ständer antaga ifrågavarande §, sådan den i
Utskottets förra Betänkande lyder, utan annan förändring än den,
att i första punkten ordet »borgenärs» utbytes emot ordet »parts».
§ 89.
Med förändring af de å tre ställen i denna § förekommande orden Rättens ordförande
till ordet Rällen, har denna § blifvit af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Deremot är den återremitterad af de öfriga Riks-Stånden, dock endast för åstadkommande
af en likartad redaktions-förändring. Och som en sådan förändring står i harmoni
med hvad i dylika fall annorstädes i förslaget iakttagits, hemställer Utskottet,
det måtte Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden med Ridderskapet
och Adeln i denna del sig förena.
§ 122.
Ridderskapet och Adeln har godkänt denna §, dock med den förändring att
orden »till hvars framläggande dag derefter kungöres» skulle utbytas mot orden »om
hvars framläggande å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad». Bonde-Ståndet
har godkänt §:n oförändrad; men af de begge öfriga Riks-Stånden är densamma deremot
återremitterad. Och då dessa återremisser uteslutande afse vidtagande af en
sådan förändring, som den af Ridderskapet och Adeln beslutade, samt derigenom närmare
bestämmes det tidsmoment, då en efter inställelsedagen sig anmälande borgenär
skall hos syssloman sednast visa att bevakning skett, för att hans fordran måtte komma
i afseende vid nästa utdelning, tillstyrker Utskottet,
att Ridderskapet och Adelns omförmälda beslut måtte af de öfriga
Riks-Stånden biträdas.
§ 123.
Lemnad utan anmärkning af Preste- och Bonde-Stånden, är denna § återremitterad
af Borgare-Ståndet, men af Ridderskapet och Adeln godkänd med den förändring,
att
Lag-Utskottets Utlåtande M 48.
17
att orden »förut uppg jordt och till framläggande kungjordt utdelningsförslagy> skulle utbytas
emot orden »äldre utdelnings!örslag än det i 422 § omförmälda.” En sådan
förändring synes ock vara åsyftad med återremissen från Borgare-Ståndet; och då
den påkallas af sammanhanget med den i 122 § föreslagna redaktionsförändring, får
Utskottet inbjuda
Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden att med Ridderskapet och
Adeln sig i fråga om denna § förena.
§ 125.
Denna § är godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, men återremitterad
af Preste- och Borgare-Stånden, såsom en följd af desse Stånds återremiss
af 35 §. Då emellertid Utskottet funnit sig böra vidblifva sin hemställan rörande
sistnämde §. samt ett väckt förslag att bestämma en viss tid efter konkursens början
eller instälielsedagen, hvarefter tillämpning skulle upphöra af 35 §:ns stadgande
om hvad till konkursbo räknas, synes Utskottet i allo principlöst, och icke kunna
med något giltigt skäl försvaras, föranlåtes Utskottet att
lill Preste- och Borgare-Ståndens antagande ånyo framställa denna
§, sådan den i Utskottets förra Betänkande lyder.
§ 126.
I denna §, som Preste- och Bonde-Stånden lemnat utan anmärkning, hafva Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet, med godkännande af §:n i öfrigt, beslutat
utbyta ordet aflrädesansökning emot ordet konkursansökning; och får, i öfverensstämmelse
med hvad i lika fall här ofvan blifvit af Utskottet hemstäldt, Utskottet inbjuda
Preste- och Bonde-Stånden all med de öfriga begge Riks-Slånden
sig härutinnan förena.
§ 127.
Ridderskapet och Adeln har beslutat den förändring uti ifrågavarande §, att det
på sista raden deraf förekommande ordet nämnda skulle utbytas emot orden den
honom uppdragna. Preste- och Bonde-Stånden hafva lemnat §:n utan anmärkning,
hvaremot Borgare-Ståndet återremitterat densamma, enär ordställningen
deruti kunde gifva anledning till den misstydning, att Rättens ombudsman vore en
särskild tjensteman, antagen för alla konkurser inom distriktet eller jurisdiktionen.
Utskottet medgifver att denna anmärkning kan vara grundad, och det synes äfven
Vara i afsigt att förekomma en sådan felaktig uppfattning, söm den af Ridderskapet
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 3
18
Lag-Utskottets Utlåtande J\2 48.
och Adeln beslutade redaktionsförändring tillkommit. För nämnde ändamål synes
dock äfven en förändring i början af §:ns sednare del vara erforderlig, hvadan Utskottet
hemställer,
dels att Borgare-Ståndet måtte antaga denna §:s förra del, sådan
den tillförene blifvit af Utskottet föreslagen, dels att samtlige RiksStånden
ville för sednare delen af ifrågavarande § besluta följande
lydelse: »Hvar, som erhållit uppdrag att i konkurs
vara Rättens ombudsman, åligge alt årligen, i stad inom första
hälften af Januari månad, oell på landet å första lagtima rättegångsdag,
till Rätten ingifva skriftlig uppgift å de konkurser,
hvaruti han föregående år haft sådant uppdrag sig anförtrodt,
hvilken uppgift bör utvisa, särskildt för hvar konkurs, alla de
deruti vidtagna åtgärder för förvaltningens bringande till slut
samt, der ej slutlig utdelning skett, fullständig upplysning om orsakerna
dertill. På Rätten ankomme derefter att pröfva huruvida
Ombudsmannen må vid den honom uppdragna befattning bibe
hållas.
»
§ \ 40.
Godkänd af Bonde-Ståndet, har denna § deremot blifvit af de tre öfriga RiksStånden
till Utskottet återremitterad, på det att deruti måtte göras ett tillägg af innehåll,
att då rättegångsdag å landet ej inträffar inom en månad före inställelsedagen,
Domaren ägde god man för hustru förordna. Då kostnaden af ett urtima Ting derigenom
undvekes, finner sig Utskottet ock böra förslag i sådant syfte framställa; hvadan Utskottet,
med åberopande af hvad i fråga om kallelse å hustru är här ofvan under § 25
anfördt, tillstyrker,
det måtte Rikets Ständer, — Bonde-Ståndet med frångående af
sitt redan fattade beslut, — för ifrågavarande § bestämma följande
lydelse:
»Ar gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdes, gift;
varde hustrun kallad till det förhör, som i 39 § omförmäles.
Rätten förordne ock god man att hustrun biträda Då rättegångsdag
å landel ej inträffar inom en månad före inställelsedagen;
åge domaren god man tills vidare förordna: anmäle dock
förhållandet å nästa rättegångsdag:»
Ingressen
till den föreslagna författningen, godkänd af Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet, har deremot blifvit af Preste- och Borgare-Stånden till Ut
-
Lag-Utskottets Utlåtande Jtä 48.
19
skottet återremitterad, i syfte att uti densamma jemväl få infördt såsom till
kraft och verkan upphäfdt 16 Kap. Handels-Balken. Då emellertid, oaktadt de väsendtliga
förändringar nämnda kapitel genom sednare konkurslagar undergått, lagstiftaren
likväl icke funnit nödigt att detsamma uttryckligen upphäfva, •— då alla dess
bestämmelser icke ännu synas kunna undvaras, t. ex sednare delen af 6 §, hvars
stadganden icke kunna anses genom lagstiftningen i öfrigt ersatta, — samt då någon
olägenhet af kapitlets qvarstående hittills icke i lagskipningen försports, får Utskottet,
med vidhållande af sitt förslag, vördsamt hemställa,
det måtte Preste- och Borgare-Stånden med de begge öfriga RiksSlånden
i denna del sig förena.
Slutligen torde Utskottet böra
till rättelse anmäla ett få sisla raden i 15 § /örekommande tryckfel,
hvarigenom ordet »för» blifvit salt i stället för ordet »före».
Vidare innehöll Utskottets förra Betänkanke
Förslag till Förordning om boskilnad och undaiiskiftandc af
egendom i ntakars ho.
Samtlige Biks-Stånden hafva godkänt eller lemnat utan anmärkning detta lagförslags
1, 2, 4—8, 10 och 11 §§, jemte ingressen till författningen. Tre Riksstånd
hafva likaledes bifallit 9, 16 och 17 §§ deraf, hvadan ett Riks-Stånds återremiss
af dessa §§ icke föranleder till vidare åtgärd af Utskottet. Deremot åligger
det Utskottet att ånyo till behandling upptaga följande delar af förslaget:
§ 3
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva godkänt denna §, som deremot
blifvit af Preste- och Borgare-Stånden till Utskottet återremitterad. Deremot
har hufvudsakligen blifvit anmärkt, att skäl ej syntes vara förhanden till afvikande
från nu gällande lags stadgande derom, att innan offentlig stämning, i anledning af
ena makens boskilnads-ansökning, å borgenärer utfärdas, borgenärerna skola höras,
äfvensom bouppteckning ansetts fortfarande böra föregå stämningen, emedan, såsom
inom Borgare-Ståndet blifvit yttradt, det eljest kunde hända att boet, ehuru ej konkursmessigt,
likväl försattes i konkurstillstånd. Sistnämnde farhåga grundar sig dock
på en oriktig uppfattning af denna §:s' innehåll. Här är nemligen endast fråga om
boskilnad utan sammanhang med konkurs; och, såsom de tre sista momenterna af
2 § utmärka, kan boskilnad vinnas utan att boet ens är konkursmessigt. Förfaringssättet
i ett sådant boskilnadsmå! måste derföre ock vara helt annat än i en konkurssak.
20
Lag-Utskottets Utlåtande JM 48.
I boskilnadsmålel förordnas inga gode män, ty ingen egendom är afträdd och ingen
förvaltning eller realisation kan således ifrågakomma. Genom stämningen uppstår
ej heller, såsom 9 § utmärker, något hinder för borgenär att söka utmätning
för sin fordran. Ingen bevakning af fordringar äger rum, och domen i ett boskilnadsmål
gäller således ingalunda borgenärernas betalningsrätt. Derigenom afgöres
icke heller, huruvida den eller den egendomen svarar för den eller den gälden:
Domaren bestämmer blott, huruvida, på sätt den ena makan begärt, boet får
klyfvas i två delar eller ej, så att hvardera makan — hustrun genom sin gode
man, — får särskildt omhändertaga och förvalta sin andel i boet, hvarigenom den
andra makan sättes ur tillfälle att samma andel förskingra. Hela boskilnadsprocessen
är således endast en process emellan makarne inbördes, och borgenärerna
äro endast ett slags intervenienter. Dem är medgifvet att höras och bestrida
boskilnaden, icke derföre alt deras betalningsrätt genom boskilnadsdomen
kan förminskas eller försvinna, utan derföre att de af boets sammanhållning hafva
det intresse, att de derigenom undvika den eljest möjligen uppstående olägenheten
att nödgas på två håll söka betalning för sina fordringar. Inställa sig ej borgenärerna
efter stämningen, så dömer Rätten makarna emellan ändock, och det är
på detta sätt som boskilnads-stämningen är emot borgenärerna préklusiv: de varda
ej vidare i saken hörda.
Men af denna uppfattning af ett boskilnadsmåls verkliga betydelse, — hvilken
uppfattning i allt hufvudsakligt öfverensstämmer med gällande lags verkliga
mening, den der stundom i praxis likväl ansetts svår fattlig, sannolikt i följd af
boskilnadslagens sammanblandning med konkurslagen, — af denna uppfattning
följer, att borgenärernas hörande före stämningens utfärdande väl icke är särdeles
nödigt, utan att ett sådant hörande tvärtom kunde vara förvillande, såsom gifvande
boskilnadsmålet utseende af en konkurs. Boupptecknings upprättande åter,
innan stämningen utfärdas, bör så mycket mindre anses nödigt, som dess innehåll
i vissa af de i 2 § uppräknade fall kan vara utan väsendtligt inflytande på saken,
hvarjemte tidsutdrägt derigenom ofta skulle vållas. Utskottet föranlåtes derföre,
till Preste- och Borgare-Ståndens antagande denna § oförändrad
ånyo framställa; dock torde Utskottet böra till rättelse anmärka
ett deri förekommande tryckfel i tredje 'punkten, der ordet ware»
blifvit satt i stället för »varde».
§
Godkänd af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, har denna § deremot
blifvit af Preste- och Borgare-Stånden lill Utskottet återremitterad. Denna
åtgärd är föranledd af det deri förekommande stadgande, att »då boskilnad beviljad
blifvit, vare all egendom, som, efter det ansökningen om boskilnad gjord är,
Lag-Utskottets Utlåtande M 48.
21
genom arf, gåfva, testamente eller annorledes, tillfaller ena maken, såsom enskild
egendom ansedd.» Det är i anledning af denna princip, sorn betänkligheter inom
sistnämnde begge Riks-Slånd uppstått, ehuru något egentligt bestridande af principens
antagande i vår lagstiftning icke blifvit vttradt. Utskottet har dock blifvit
uppmanadt att, i anseende till frågans stora vigt, ånyo taga densamma i öfvervägande,
hvarjemte Borgare-Ståndet synes hafva velat, före frågans definitiva afgörande,
inhemta de öfriga Riks-Ståndens tankar deröfver. Inom Preste-Ståndet har
dock äfven en anmärkning blifvit riktad emot redaktionen i ofvan citerade stadgande,
der ordet annorledes förmenats gifva anledning till en tolkning, som stöde
i strid med följande §:s förklarande, att »om makar gemensamt något förvärfva,
sedan boskilnad sökt är, det skall för samfäld egendom räknas.» Men utom det
att, i klandrade ordslällningen, vigten ej ligger på ordet annorledes, utan på
orden ena maken, såsom motsats till begreppet makarne gemensamt, så är i allt
fall 12 § :ns nämnde stadgande att betrakta såsom en regel, hvarifrån 13 §:ns
nämnde föreskrift bildar ett undantag; och torde således nämnde anmärkning kunna
lemnäs utan vidare afseende.
Beträffande åter sjelfva den ifrågavarande principen, så har Utskottet till
fullo insett dess vigt, men fortfarande funnit densammas antagande vara i högsta
grad nödvändigt för att genom boskilnaden bereda den lidande makan ett skydd
och en säkerhet emot ekonomisk ruin, som hon eljest icke skulle äga. Följderna
af en vunnen boskilnad äro nemligen oftast den enda vinsten af hela boskilnaden;
och, såsom Utskottet i sitt förra Betänkande sökt visa, skulle utan ett sådant
stadgande, som det föreslagna, reciprocitet i rättigheter emellan makarne icke vidare
finnas. Erinrande alt ifrågavarande princip med värma försvarades af flera
ledamöter inom Lag-Kommitléen och godkändes af Högsta Domstolen vid granskning
af nämnde Kommittés förslag, anser sig Utskottet, för att bemöta möjliga
invändningar deremot, böra af en ledamots inom Lag-Kommittéen anförande i ämnet
här intaga och åberopa följande:
»Man säger, att kreditorers säkerhet kunde lida, om de vilkor, under hvilka
äktenskapet blifvit ingånget, sedan skulle kunna af endera maken ensidigt rubbas.
Denna anmärkning torde dock destomindre förtjena afseende, som lagstiftaren
måste lemna åt hvars och ens enskilda omtanka, att, då han känner lagens innehåll,
sjelf pröfva, hvad säkerhet han må tro sig äga för den försträckning han går
att lemna. Man torde äfven kunna draga i tvifvelsmål om lagen bör uppmuntra
en kreditor, att anförtro någon sin egendom, i hopp om betalning af hvad denne
genom ett rikt gifte framdeles kunde förvärfva. I öfrigt äger ock den anmärkning
rum, att kreditor icke kan hindra det äfventyr, hans förmenta rätt kunde komma
att löpa genom äktenskapsskilnad. Kunde han nu billigtvis anse denna rätt för
nära trädd genom en boskilnad, som inskränkte samfälligheten till hvad samfäldt
lörvärfvas, och beröfvade den gäldbundna maken den giftorätt i egendom, som
Lag-Utskottets Utlåtande Jtä 48.
den icke guldbundne efter vunnen boskilnad kunde få, hvilken af kreditor såsom
säkerhet blifvit tagen i beräkning; så skulle följden deraf blifva, att kreditors
rätt, att ur den egendom af möjligen samfäld natur, som framdeles kunde den ena
maken tillfalla, njuta betalning för den andras enskilda gäld, skulle äfven efter
äktenskapsskilnaden fortfara. Att detta vöre orimligt, lärer icke behöfva an
märkas.
»Man skulle vidare kunna invända, att den gäldbundne maken, som möjligen
genom olyckor och utan eget vållande kunde hafva råkat i obestånd, icke bör
anses hafva förverkat den rätt, som för honom genom äktenskapet uppkommit.
Jag anmärker härvid, att den inskränkning af egendoms-samfälligheten, den jag önskar
att med boskilnaden förena, icke sträcker sig till annan egendom, än den
begge makarne hafva i väntan, samt att den icke är vidsträcktare, än den sepa
ration,
som så väl i afseende derpå, sorni afseende på den egendom, hvilken redan
befann sig i deras ägo, kunnat före vigseln genom upprattadt förord åstadkommas.
Men då nu den boskilnadssökande med anledning af en redan ådagalagd gäldbundenhet
eller oskicklighet att boet förestå, icke mera inskränker egendoras-samfälligbeten,
än den redan före äktenskapet genom förord, grundadt på förmodad gäldbundenhet
och oskicklighet, kunnat inskränkas, och då boskilnaden upphäfver
giftorätten endast i den egendom af samfäld natur, hvilken endera maken väntar,
men förordet gör det både i den egendom endera maken har, och i den han väntar;
så förekommer destomindre någon anledning att anse den gäldbundna makens
rätt genom en sådan följd af boskilnaden vara för nära trädd, som den inskränkning,
hvilken verkas af förordet, icke sällan är ensidig, hvaremot den, som genom
boskilnaden uppkommer, alitid är ömsesidig. Man invänder väl, att förordet
är ett kontrakt, som fordrar de kontraherandes ömsesidiga bifall, men boskilnaden
deremot en actus, som tillkommer på endera makens ensidiga begäran. Men då
förord å ena sidan fordras, och på den andra medgifves, samt då dess tillåtna
innehåll af lagen är bestämdt, och icke genom någon särskild öfverenskommelse
får deröfver utsträckas; så följer deraf, att detsamma, i stället för att sjelft vara
ett kontrakt, endast är ett vilkor i ett annat, nemligen i äktenskapskontraktet.
Hvarje lag, som påbjuder eller medgifver egendoms samfällighet, måste grunda
sig derpå, att begge makarne skola samfäldt bidraga till boets förkofran, och att
giftorätten således icke skall vara blott de jure ömsesidig, utan äfven de facto
sannolikt sådan. Boskilnad åter är ej möjlig, förrän den ena maken redan ådagalagt
sin oförmåga att bidraga till boets förkofran, och osannolikheten deraf, att
giftorätten emellan honora och den andra må någonsin de facto kunna blifva ömsesidig.
Då således all reciprocitet, genom bibehållandet af en lika vidsträckt
egendoms-samfällighet, som den, hvilken från äktenskapets början ägt rum, är osannolik
eller omöjlig, återstår för lagstiftaren ej annaD utväg, än, alt så vidt det
Lay-Utskotlets Utlåtande JYi 48.
23
utan förfång för tredje mans rätt kan ske, återsätla makarne i samma förhållande
till hvarannan, som de voro, innan egendoms-samfälligheten började, det vill säga,
att sätta dem i tillfälle, att dä genom boskdnad kunna för framtiden åstadkomma
samma egendoms separation, som de förut genom förord kunnat bereda. Eller
är det rimligt, att den gäldbundne maken skall anse sig förorättad genom förlusten
af sin påräknade giftorätt i den andras blifvande egendom, ehuru denna förlust
redan derigenom compenseras, att den är ömsesidig? men deremot skall den
boskilnadssökande maken icke anses förorättad genom förlusten af hela sin giftorätt
i den samfälda egendom makarne vid äktenskapets ingående ägde; genom förlusten
af sin giftorätt i den egendom af samfäld natur, som efter boskilnaden
kunde tillfalla den gäldbundne, så vida densamma medtages till betalning af dess
gäld; genom förlusten af hälften i den egendom af samfäld natur, som den boskilnadssökande
sjelf efter boskilnaden kunde erhålla; genom nödvändigheten, att
ensam eller i ett förhållande, som vid äktenskapets ingående icke varit påräknadt,
sörja för hushållets och den andra makens underhåll och barnens uppfostran;
samt ändtligen genom det oförutsedda behofvet, att aflöna en kurator till egendomens
vårdande. Irringen af denna mening synes mig hufvudsakligen bero
derpå, att man från äktenskapets början anser egendomen för samfäld, den endera
maken har i väntan. Denna är dock, i afseende på makarnes förhållande till
hvarannan, den enas enskilda, så länge den ännu är blott in exspeclatione. Endast
derigenom att den, medan samfälligheten ännu fortfar, tillfaller ena delegaren deruti,
blifver den samfäld, om den är af sådan natur att den kan blifva det. Upphör
samfälligheten, innan sådan egendom faller, detta upphörande må ske genom
endera makens död, äktenskapsskilnad eller boskilnad, så upphör ock egendomen
att kunna blifva samfäld. Eller skulle den make, som derigenom, att den andra
bereder en absolut caussa divortii, går miste om den giftorätt, han kunde hafva
påräknat i den egendom den brottslige har i väntan, icke anses förorättad i större
mån än någon annan, och likväl är det honom icke ens tillåtet, att låta äkten
skapet
fortfara i hopp alt se sina beräkningar realiserade.»
På grund af dessa, utaf Utskottet biträdda åsigter, anser sig Utskottet böra
vördsamt hemställa,
det måtte Preste- och Borgare-Slånden med de begge andra Riks
Stånden i denna del sig förena.
§ 13.
Aterremiss af denna § har skett från Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt samma §. Syftet
af återremisserna är emellertid endast det, att Utskottet måtte tillse, huruvida ej
efter orden »deras och barnens uppehälle» borde tilläggas orden »samt de sistnämndes
24
Lag-Utshottets Utlåtande M 48.
uppfostrarn. Utskottet har dock funnit detta mindre nödigt, enär tvekan ej bör
kunna uppstå derom, att till »barnens uppehälle» väl äfven bör räknas kostnaden
för deras uppfostran. Utskottet får derföre,
till Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndels antagande
denna §, oförändrad, ånyo framlägga.
§§14 och 15.
Godkända af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, hafva dessa §§ deremot
blifvit återremitterade af Preste- och Borgare-Stånden, dock endast såsom en
följd af dessa Stånds återremiss af 12 §. Och då Utskottet ansett sig icke kunna
frångå sin åsigt i afseende å sistnämnde §, får Utskottet jemväl i nu förevarande
delar
inbjuda Preste- och Borgare-Stånden att med de begge öfrige
Riks-Slånden sig förena.
Slutligen innefattades i Utskottets förra Betänkande
Förslag till Förordning huru gäld vid dödsfall betalas skall och oni
urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom
i död makes bo.
Denna rubrik, lemnad utan anmärkning af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet,
har blifvit återremitterad af Preste-Ståndet, hvaremot Bonde-Ståndet
beslutat den förändring deruti, att emellan orden makes och bo skulle inflyta orden
»eller skilda makars». Åstadkommande af en sådan förändring är ock afsedt med
återremissen från Preste-Ståndet. Utskottet har emellertid, för att icke öka rubrikens
längd, ansett det föreslagna tillägget icke lämpligen böra införas, helst det ingalunda
synes nödigt, hvadan Utskottet hemställer,
del mätte Preste- och Bonde-Sänden, det sednare med frångående
af sitt redan fattade beslut, sig med de begge öfriga RiksStånden
i denna del förena.
Af detta lagförslags särskilda §§ har af ett eller flera Riks-Stånd till Utskottet
återremitterats blott en enda, nemligen 2 §. Godkänd af Bonde-Ståndet, är den
deremot i sin helhet återremitterad af Preste- och Borgare-Stånden. — Ridderskapet
och Adeln har godkänt förra delen deraf, men till Utskottet återremitterat den sednare
delen.
Lag-Utskottets Utlåtande Jtä 48.
25
delen. Det är ock deremot, som anmärkningarne inom Preste- och Borgare-Stånden
äro riktade. Sjelfva innehållet af delta moment synes dock vara gilladt både af
Bidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, liksom af Bonde-Ståndet, vid hvilket
förhållande de inom Preste-Ståndet deremot framställda anmärkningar icke torde tarfva
vidare genmäle. Men det är hos Bidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet anmärkt,
att detta moment, bättre än här, hade sin plats i den nya förmånsrätts-ordningen;
och af hvad Utskottet i afseende å 6 mom. i 3G § af förslaget till konkurs-lag
anfört, följer att nämnde åsigt af Utskottet delas; hvadan ifrågavarande moment
här torde få utgå för att till förmånsrätts-ordningen förflyttas.
Inom Preste-' och Borgare-Stånden är dock äfven en annan anmärkning vid
denna § gjord, nemligen den om bristen på ett stadgande till förhindrande deraf,
att en sterbhus-delägare straxt efter ett dödsfall må, genom försäljning eller ofördelaktigt
skifte af en fastighet, kunna kringgå de föreslagna föreskrifterna rörande verkan
af inteckning efter dödsfall och således bereda en sin egen eller boets borgenär
betäckning. Utskottet medgifver ock att en sådan brist kan vara vådlig, i händelse
sterbhus-delägaren sedermera saknar tillgång till gäldande af den förlust, som den
dödes borgenärer derigenom blifvit tillskyndad. Och då 37 § i den föreslagna
Konkurslagen icke gör ett tillägg i detta syfte öfverflödigt, enär afhändelsen skulle
kunna vara lagfaren t. ex. två månader före konkursens början, ehuru efter döds
fallet,
hemställer Utskottet,
det Preste- och Borgare-Stånden måtte godkänna förra delen af
ifrågavarande §, men ali Rikets Ständer deremot, — BondeStåndet
med frångående af sitt redan fattade heslut, — mätte,
i stället för del i Utskottets förra Betänkande förekommande
andra moment, besluta införande i denna § af följande slad
ganden:
»A/yttras
af sterbhusdelägare boet tillhörig fast egendom
förr än en månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen
af boet slutad var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven
lid ej förrättad blifvit, från den dag, liden dertill lilländagåll;
vare öfverlålelsen emot den dödas boi genär er ulan verkan, der
konkurs efter den döda börjas inom sagda tid, samt gode männen,
sysslomännen eller borgenärerne i konkursen å nya ägaren
laga stämning och fortställa den sist en månad efter inställelsedagen:
har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter inställelsedagen;
vare den klandertid, nu sagd är, beräknad från
den dag, lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt åter
vinning
stalon anställa på sätt nämndt är: kungöre det dock,
innan saken vid domstolen förekommer, för gode männen eller
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 4
2G
Lag-Vtskottcts Utlåtande M 48.
sysslomännen: försummar han del; då må hans talan ej lill
pröfning upptagas.»
Alla öfriga delar af ifrågavarande Betänkande äro antingen af samtlige Riksstånden
eller af tre Stånd bifallna eller lemnade utan anmärkning; vid hvilket förhållande
de af ett Stånd vid några §§ gjorda anmärkningar icke föranleda till någon
Utskottets åtgärd; dock anser sig Utskottet böra ytterligare
till rättelse anmäla del på första raden af 6 § förekommande
tryckfel, att ordet »de» blifvit salt i stället för »en».
Stockholm den 1 September 1860.
Reservation:
Af Herr Olivecrona, K., som åberopat sin vid Utskottets förra Betänkande
fogade reservation, i hvad den angår 35 § af förslaget till Konkurslag.
Lag-Utskottets Utlåtande M 49.
27
N:o 49.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Sept. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga beslut inom
Riks-Stånden vid förehafvande af Utskottets Betänkande M 28,
öfver väckta motioner om dels upphäfvande, dels ock inskränkning
af rättigheten att börda jord å landet.
Omförraälda Betänkande, hvarigenom Utskottet tillstyrkt afslag å de i ämnet
väckta motioner, har icke blifvit af något bland Riks-Stånden godkändt. Enligt protokolls-utdrag,
som till Utskottet ankommit, hafva nemligen Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet återremitterat ärendet till vidare behandling af Utskottet, hvaremot
Preste- och Borgare-Stånden derutinnan fattat sins emellan skiljaktiga beslut.
Preste-Ståndet har antagit det förslag till förändrad lagstiftning i ämnet, som blifvit
framstäldt uti Herr Grefve Sparres vid Utskottets Betänkande fogade reservation,
och enligt hvilket bördemän endast skulle vara säljarens barn och bröstarfvingar, så
länge de funnos, samt derefter föräldrar och syskon; hvaremot Borgare-Ståndet för
sin del beslutat, att alla i gällande lag och särskilta författningar gjorda bestämmelser
och stadganden om rätt till börd å landet skulle helt och hållet upphöra att
vara gällande, men uppdragit åt Utskottet att föreslå erforderlig framställning i ämnet.
bå Utskottet, som derjemte erhållit del af de inom Ridderskapet och Adeln
samt Borgare- och Bonde-Stånden hållna diskussioner i ämnet, nu går att förnyadt
utlåtande derutinnan afgifva, får Utskottet erinra, att Utskottet genom sitt förra Betänkande
icke uttalat något gillande af den princip, hvarpå börds-lagstiftningen hvilar.
Men Utskottet ansåg betänkligt att föreslå bördsrättens upphäfvande, enär Utskottet
trodde sig böra antaga att denna åldriga institution ännu uppbars af den
allmänna meningen och att folket ansåg de missbruk, hvartill institutionen obestridligen
gifver anledning, likväl öfvervägas af de deraf härflytande fördelar. Det är
28
Lag-Vtskottels Ullåtande M 49.
detta antagande, som Utskottet genom de inom representationen uttalade åsigt er nu
finner icke vara riktigt, — och ett nytt uppslag i frågan har sålunda blifvit gifvet.
Såsom stöd för den åsigt, att börds-iagstiftningen är helt och hållet irrationel,
har blifvit anmärkt, att grunden derför icke ens uppgifvits vara någon annan än
skyldemäns presumerade kärlek lill deras förfäders jord, och att, ehuru denna kärlek,
liksom hvarje annan sedlig affektion, förtjenar synnerlig aktning, väl deraf icke
följer, att densamma bör grundlägga en rättighet att frånvinna en annan hans lagligen
förvärfvade egendom, lika litet som kärleken lill en annans öfriga tillhörigheter
kan medföra rätt att frånvinna dem den rätta ägaren. Men i allt fall måste, med
afseende å hvad inom representationen redan i frågan förekommit, sjelfva denna
grund anses numera hafva i väsendtlig mån sjunkit undan. Flertalet af de inom representationen
uttalade åsigter i frågan går nemligen derpå ut, att den påstådda kärleken
till slägtjord i allmänhet icke gifver sig tillkänna i andra fall än när jorden är
såld till underpris, men att denna kärlek äfven då nästan alltid finnes beredvillig att
eftergifva sina anspråk för en penninge-ersättning, — att det således i de flesta fall
endast är för tillfredsställande af egennytta och vinstbegär, som bördsrätten utöfvas, —
att jordbrukets utveckling i betänklig mån hämmas genom den osäkerhet i egendomsbesittning,
som bördsrättens tillvaro förorsakar, — att denna lagstiftning äfven
förnärmar arfvejords-ägarens rätt, i händelse han finner sig nödsakad att sälja jorden,
enär det dervid alltid är svårt, ofta rent af omöjligt, att få jorden såld för
sitt fulla värde, helst då försäljningen måste ske på exekutiv auktion, — samt att
hela institutionen således är förderflig i statsekonomiskt hänseende, likasom den i
öfrigt verkar demoraliserande för nationen. Likaledes har det blifvit erinradt, att
en likartad förkastelsedom öfver bördsrätten uttalades redan år 1827 af en bland
rikets Ofverrätter samt ett par decennier sednare af Lagberedningen, ehuru dermed
icke vore förnekadt, att bördsrättens utöfvande någon enda gång ännu, i en eller
annan landsort, möjligen kunde härflyta från den ursprungliga grunden derför, eller
verklig kärlek för slägtjord; men att en institution, som vore skadlig för största
delen af riket, väl icke kunde försvaras dermed att den ännu ansåges rättvis af nå
i
^
gra få eller af minoriteten, minst i detta fall, då institutionen vore till sin grund
helt och hållet rättsvidrig.
Utskottet har således funnit sig böra föreslå upphäfvande af hela bördsinstitutionen,
derför, såsom redan blifvit antydt, Utskottet anser sig äga stöd ej mindre i
Borgare-Ståndets redan fattade beslut i ämnet, än äfven i de åsigter, som under
diskussionerna inom Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet hos pluraliteten af
talare yppats. Inom Ridderskapet och Adeln hafva nemligen dubbelt så många talare
yttrat sig för bördsrättens afskaffande, som de, hvilka endast yrkat en ytterligare
inskränkning deraf, och äfven inom Bonde-Ståndet har det öfvervägande antalet
af de många ledamöter, som sig yttrat, ansett ifrågavarande tvångsrätt till åtkomst
af fast egendom böra alldeles försvinna. Denna märkliga omständighet har
Lag-Utskottets Utlåtande M 49.
29
ock utgjort ett af skälen, hvarför Utskottet ansett sig icke kunna såsom sitt förslag
upptaga och förelägga Rikets Ständer det af Högvördiga Preste-Ståndet. såsom ofvan
är omförmäldt, fattade beslut i ämnet, enligt hvilket blott en inskränkning skulle ske
i de till börd berättigade slägtled, men hela institutionen i öfrigt jemte dermed förenade
olägenheter qvarstå. En sådan lagförändring skulle ej heller, såsom Utskottet
redan i sitt förra betänkande anmärkt, hvila på någon rationelt riktig princip, och
en sådan borde väl följas, om, med bördsrättens bibehållande, någon förändring i
stadgandena derom borde ske. Det låter sig nemligen icke försvaras, hvarföre t.
ex. ett syskonbarn till en säljare af arfvejord skulle presumeras äga mindre kärlek
till den sålda jorden än säljarens son, i händelse jorden nyss förut, såsom genom
lottning vid arfskifte, tillfallit säljaren efter hans och syskonbarnets gemensamma farfader.
Syskonbarnet stöde till och med i detta ingalunda sällsynta fall, så att säga,
ett led närmare den försålda arfvejorden än säljarens egen son. Utskottet vågar
derföre antaga att Högvördiga Preste-Ståndet, med afseende å hvad sålunda blifvit
anmärkt och hvad i de öfriga Riks-Stånden förekommit, skall vara villigt att, med
frångående af sitt redan fattade beslut, antaga det förslag, Utskottet här nedan framställer
till Rikets Ständers pröfning.
Sjelfva redaktionen af detta förslag öfverensstämmer med uppställningen af den
utaf Rikets sednast församlade Ständer beslutade och af Kongl. Majit den 21 De
cember
1857 sanktionerade författning angående upphäfvande af bördsrätten i stad.
I öfrigt får Utskottet erinra, att föremålet för detta Betänkande endast varit den
egentliga, på skyldskap grundade bördsrätten till jord å landet, men icke de öfriga
för vissa fall i lag samt särskilta författningar och privilegier medgifna lösningsrätter
till sådan jord, — såsom då frälsemans fasta gods blifvit till Kronan indraget, —
då ägor och lägenheter, som varit tillslagna kyrkor, prestebord eller skolor och
hospitaler, förbytas eller på hvarjehanda sätt afhändas, — då preste-stommar och
mensaler, som blifvit lösta till skatte, säljas utom börd. i hvilka fall kyrkorna eller
församlingarne äga dem åter inlösa m. m. Alla dessa jemte andra sådana lösningsrätter
hvila till hufvudsaklig del på politiska eller statsekonomiska skäl och hafva
derföre bort från frågan om den egentliga bördsrättens upphäfvande särskiljas. Enahanda
är i väsendtlig mån förhållandet med lösningsrätten til! ett borttransporteradt
kronorusthåll, hvarför, såsom Kongl. Förordningen den 22 Februari 1749 utvisar,
hufvudsakligen åberopats statsekonomiska grunder och hvilken lösningsrätt i allt fall
Kongl. Majit äger att såsom en ekonomisk lagstiftningsfråga ensam reglera. Til!
förekommande af misstydning har emellertid jemväl denna lösningsrätt här bort undantagas.
Utskottet hemställer alltså vördsamt,
del måtte Rikets Ständer, — Högvördiga Preste-Ståndet med
frångående af sitt redan fattade beslut, — för sin del besluta
en författning angående upphäfvande af bördsrätten å landel, så
30
Lag-Utskottets Utlåtande M 49.
lydande: »Allt hvad lag eller särskilta författningar innehålla,
angående rättighet att i börd lösa såld, bortskiftad, 'pantsatt eller
genom gåfva eller testamente bortgifven fastighet å landet,
varder härigenom lill all kraft och verkan upphö/dt; kommande
dock lösningsrätt till försåld eller panlevis uppbuden frälseskattefastighel
eller frälseränta för frälserätts-ägare eller ägare af frälseskalle-fastighet
ej att äga rum i de fall, då säljare och köpare
eller pantgifvare och pantinnehafvare äro med hvarandra i det
skyldskapsförhållande, som i 6 Kap. I § Jorda-Balken sägs;
och göres för öfrigt härigenom ej någon ändring i den lösningsrätt,
som om/örmäles i 25 § af Ridderskapel och Adelns privilegier
den 46 Oktober 4723, ej heller i 9 Kap. 9 § Jorda-Balken
eller i hvad särskilt är stadgadt angående lösningsrätt ej mindre
vid transport af kronorusthåll, än äfven i sådana fall, der
lösnings-anspråket ej grundas å skyldskapsförhållande.»
Stockholm den 30 Augusti 1860.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, Eric, med hvilken Herr Olivecrona, K., sig förenat:
»I ett land, hvarest, såsom lyckligtvis i Sverige, jorden till största delen brukas af
ett sjelfägande bondestånd, synes mig lagstiftningen icke fela, om den skyddande
omhägnar detta stånd, och dertill har, efter min öfvertygelse, bördsinstitutionen bidragit.
Hos särdeles den mindre jordbrukaren saknas ofta nog den vana alt behandla
affärer och den förmåga att skapa tillgångar, som någon gång erfordras för
att förekomma en brådstörtad försäljning af fastigheten, vilkoret för hela familjens
tillvaro. Yid sådana tillfällen har jag ofta sett en lyckligare lottad son genom börd
på en gång tillfredsställa sin kärlek till fädernejorden och uppfylla sin pligt att bereda
fadren tak öfver hufvudet.
Jag vågar således icke för min del instämma i den åsigt att bördsrätten är
ovilkorligen förkastlig. Den kan möjligen någon gång stryka ett streck öfver kapitalistens
beräkningar; men den bidrager till att bibehålla såsom sjelfägande det jordbrukande
stånd, som förrättar de tyngsta och tillika för samhället vigtigaste arbetena,
som fördrager alla de besvärligheter som åtfölja detta yrke och försakar de
Lag-Utskottets Utlåtande M 49.
31
njutningar och beqvämligheler, som andra yrken erbjuda. Den underhåller och har
sin grund i den kärlek till förfädrens jord, som jag anser vara en ädel känsla, och
som, ehuru mera inskränkt, är af samma ursprung som fosterlandskärleken, den
högsta af dygder.
»Odalförfattningen är,» så säger den måhända utmärktaste af våra nu lefvande
rättslärde, »längesedan bruten. Svenska bondeståndet utgör ej mera någon egendomsadel;
men så länge bördsrätten varar skall.Sveriges allmoge säkert bibehålla Sveriges
mesta jord; och så länge skall ej heller Svenska bonden förlora den rang han
äger framför de flesta, kanske alla länders, jordbrukare.
Den bördsrätt man nu föreslagit är ej ett försök att återföra den hårda slägtegoism,
som fordom söndersplittrat samfunds-enheten, som tiden redan krossat och
som visst icke förtjenar att bringas till lif igen. Den är ett uttryck af lagens aktning
för en känsla, som ej skall utslockna förr än de ställen, der förfädrens minnen
lefva, ej mera äga något värde för svenska män.»
Dessa verkligen ”politiska” skäl, vigtigare, efter min åsigt, än de som af Utskottet
anförts för bibehållande af lösningsrätten till ”prestestommar och mensaler”, vigtigare
derför att de afse bevarandet af Sveriges kärna, det urgamla bondestånd,
som man tillskrifver äran af att vi, en liten nation, aldrig kufvats af eröfrarens
svärd, men någon gång afgörande deltagit i Europas rådslag, — dessa skäl göra
mig tveksam vid fråga om upphäfvandet af detta det jordbrukande ståndets måhända
enda privilegium, hvilket rätt så väl kan försvaras som månget annat, och, såsom
mig synes, vida bättre än de som Utskottet i sitt förslag bibehåller, till förmån för
vissa stånd eller korporationer.
Emellertid och då bördsrätten i dess nuvarande utsträckning obestridligen någon
gång missbrukas, samt anledningarne alt antaga, icke kärlek till jorden, men
egennyttiga beräkningar, vara motivet till bördsanspråks väckande, ökas, ju mera
bördemannen är aflägsnad i skyldskap från säljaren; samt, i allt fall, genom inskränkning
af bördemännens antal, vinnes, å ena sidan, att färre bördstvister komma att
uppstå, och, å den andra, att köparen kan på förhand bereda sig bördemans afsägelse
af hans anspråk, så anser jag mig böra ånyo framlägga mitt af Högvördiga
Preste-Ståndet godkända och af åtskilliga talare inom Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet understödda förslag, som, af Lag-Utskottet vid sistlidne riksdag förordadt,
jemväl då af Bonde-Ståndet godkändes, endast med den förändring, att, till
undvikande af den anmärkta inkonseqvensen om att från börd utesluta syskons barn,
dessa blifvit, likasom i Lag-kommittéens förslag, bibehållna bland bördemän.
Jag vågar således vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer för deras del besluta att, med ändring af 1
§ och 1 mom. 3 § af 6 Kapitlet Jorda-Balken och upphäfvande
af Kongl. Resolutionen den 15 September 1756 berörde
lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse:
32
Lag-Utskottets Utlåtande M 49.
Bördemän äro säljarens barn och bröstarfvingar, så länge
de till äro: sedan föräldrar; så ock syskon och dessas barn.
Den som med säljaren å fäderne skyld är, må dock ej börda
hans mödernes jord, ej eller den som a möderne skyld är hans
fädernes jord; och vare börd ej eller tillåten, der jord säljes
till bördeman.
§ 3 mom. 1.
Ar jord till annan än bördeman såld och tvista män om
företräde till börd deraf; vare den närmare att lösa i börd som
närmare är att taga arf, allt efter som i 2 och 3 Kapitlen
Ärfda-Balken sagdt är.»
Af Herrar f. d. Stats-rådet, Biskop Anjou och Professoren Sundberg med tillkännagifvande,
att de fortfarande biträdde den mening, Utskottet i sitt i ämnet
förut afgifna Betänkande JYs 28 uttalat, Herr Biskop Anjou med tillägg, att han ansåge
Riks-Ståndens återremisser af samma Betänkande åtminstone icke hafva bordt föranleda
förslag till annan ändring uti ifrågavarande lagstiftning, än den Herr Grefve
Sparre i sin reservation framställt.
Af Riksdags-fullmägtigen Olof Persson, med hvilken Riksdags-fullmägtigen J. Lekberg
sig förenat: »En ibland samhällets äldsta institutioner torde vara rättighet för
arfvinge att i börd få lösa arfvejord å landet, som blifvit utom slägten försåld.
Ifrån äldre stadganden intogs bestämmelser i detta afseende uti vår nu gällande lag
redan för 126 år sedan, och dessa bestämmelser hafva ännu icke undergått någon
förändring. Denna institutionens ålder och bibehållandet af dess oförändrade beskaffenhet,
oaktadt nyhetsbegärets alla bemödanden, är redan ett bevis huru djupt rotfästad
bördsrätten städse varit i det allmänna tänkesättet, Den sekelgamla föreställningen
att jorden tillhör familjen, fortlefver ännu hos den egentlige odalmannen, och
kärleken till fadrens jord, hvaråt den gamla odalrätten gifvit styrka och näring, är
ännu i min hemort oförminskad. Det är denna kärlek, som i så hög grad befordrat
jordbruks-näringen, men som genom bördsrättens borttagande skulle komma
att upphöra. Den hittills så älskade och väl vårdade fädernejorden skulle blifva
föremål för handelsspekulationen, och den stora massan af jordbrukande allmoge
skulle af penningemännen småningom blifva utträngd ifrån jordäganderätten och derigenom
förlora sjelfständighet och oberoende.
Af dem som yrka bördsrättens upphäfvande har jag ej sett andra skäl varit
anförda, än att den medförde osäkerhet i besittningen under den långa lagfartstiden
och
Lag-Utskottets Utlåtande M 50.
33
och numera sällan’ begagnades af annat än egennyttiga beräkningar och såsom ett
medel till prejeri. Ja, om ock bördsrätten, likasom hvarje annan institution någon
gång kan missbrukas, lärer väl sådant ändå höra till undantagen, så att den regeln
äfven här måtte hafva sin fulla tillämpning, att man icke bör upphäfva bruket för
missbrukets skull; och hvad den långa lagfartstiden angår, så torde ett år icke vara
att anse för någon så särdeles lång tid med afseende å jordbruket.
På dessa och de af Lag-Utskottet uti dess Betänkande JVs 28 i öfrigt anförda
skäl, har jag ansett att bördsrätten fortfarande borde oförändrad bibehållas, samt
således icke kunnat förena mig uti det af Utskottet med allenast en rösts pluralitet
nu gjorda hemställan att densamma måtte upphöra.»
Herr Domprosten Björling och Riksdags-fullmäktigen J. Smedberg hafva anhållit
få antecknadt, att de uti Utskottets förevarande beslut ej deltagit.
N:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Sept. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga beslut inom
Riks-Slånden vid förehafvande af Utskottets Betänkande M 54,
i fråga om antagande af ny lag om tioårig preskription och
om årsstämning.
Enligt protokolls-utdrag, som till Utskottet ankommit, hafva samtliga Riks-Stånden
godkänt eller, såsom det i protokollet från Högvördiga Preste-Ståndet heter,
lemnat utan anmärkning 1, 2, 3, 5, 6, 8, 10, 12, 13, 15, 16, 17, 18 och 20 §§
af det lagförslag, Utskottet genom omförmälde Betänkande förelagt Rikets Ständer.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Åfd. 25 Haft. 5
34
Lag-Utskottets Utlåtande JM 50.
Förslagets 7 och *14 §§ hafva blifvit af Bonde-Ståndet återremitterade, men deremot
af de öfrige Riks-Stånden lemnade utan anmärkning; i följd hvaraf Utskottet anser
de mom Bonde-Ståndet emot samma §§ gjorda anmärkningar icke erfordra vidare
genmäle. I 4 § har Borgare-Ståndet, med godkännande af §:ns innehåll i öfrigt,
likväl beslutat den förändring, att de på tredje och fjerde raderna nedifrån förekommande
orden »der sådan kungörelse ej sker» skulle utbytas emot orden »der ej
sådan kungörelse sker»; och ehuru inom de öfriga Riks-Stånden någon anmärkning
emot denna § icke blifvit gjord, torde dock, enär nyssnämnda, af Borgare-Ståndet
beslutade ordställning är grammatikaliskt riktigare för att utmärka det ordet ej jemväl
hänförer sig till den följande satsen,
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Ronde-Slånden behaga
med Borgare-Ståndet i denna del sig förena.
I öfrigt har Utskottet att nu utlåta sig rörande följande delar af förslaget:
§ 9
I denna §, hvilken blifvit af Preste- och Bonde-Stånden lemnad utan anmärkning,
har Ridderskapet och Adeln beslutat den förändring att emellan orden »hvarunder
boel» och ordet »hörer» skulle införas orden »i konkursmål». Enahanda förändring
är äfven vidtagen af Borgare-Ståndet, dock med den skilnad att de ord,
som skulle på anförda ställe tillsättas, blefvo orden »i konkurs» — Utskottet vill ej
heller bestrida, att ett tillägg i detta syfte kan vara lämpligt, enär frälsemans bo,
äfven om det i afseende å konkurs skulle komma att lyda under allmän Under-rätt,
likväl fortfarande skulle i andra frågor stå omedelbart under Hof-rätt, och i följd
deraf en viss tvetydighet i denna § kunde anses vara för handen. För att förekomma
en sådan, hemställer Utskottet,
del mätte Ridderskapet och Adelns ifrågavarande beslut varda
af de öfriga Riks-Stånden biträdt.
§ Ul.
Af Bonde-Ståndet godkänd, har denna § blifvit af Preste-Ståndet till Utskottet
återremitterad, men af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet godkänd med
den förändring, att emellan de i tredje punkten förekommande orden alla och borgenärer
skulle införas ordet inländska. En sådan förändring är ock åsyftad med
återremissen från Preste-Ståndet, — och då ifrågavarande tillägg öfverensstämmer
med den i 15 § af förslaget till Konkurs-lag uttalade grundsats, får Utskottet
hemställa,
det måtte Preste- och Bonde-Stånden, — det sednare med frångående
af sitt redan /attade beslut, — sig med de begge öfriga
Riks-Stånden i denna del förena.
Lag-Utskottets Utlåtande M 50.
35
§ 19-
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet hafva godkänt denna §, som deremot
blifvit af Preste- och Borgare-Stånden till Utskottet återremitterad, i syfte att
ett undantag här jemväl måtte göras för preskription af fordringar, som grunda sig
å redogörares uppbörd af allmänna medel, i hvilka fall, enligt Kongl. Kammar-kollegii
och Kongl. Kammar-rättens Kungörelser den 18 Februari 1811 och den 9 Oktober
1815, den tioåriga preskriptionen beräknas från den dag, redogörelse blifvit in-'
lemnad till revision, och ej, såsom i förslagets 1 § stadgas, från den dag fordringen
tillkom. Utskottets mening har ej heller varit att upphäfva dessa författningar, hvilket
Utskottet ock ansåg tydligen utmärkt derigenom att desamma ej i rubriken omförmäldes
såsom upphäfda. Men för att än tydligare angifva detta, får Utskottet
föreslå,
det mätte Rikets Ständer, — Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
med frångående af sina redan fattade heslut, — antaga
denna §, sådan den i Utskottets förra Betänkande lyder, med
Ioljande tillägg i slutet af §.•»:
»Vare ock gällande hvad särskildt är stadgadt om preskription
för fordringar, som grunda sig å redogörares uppbörd
af allmänna medel.»
Slutligen har äfven
Ingressen
till den föreslagna författningen blifvit godkänd af Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet, men återremitterad af Preste- och Borgare-Stånden för att deruti
jemväl måtte omförmälas såsom upphäfd Kongl. Kungörelsen den 19 Augusti 1802.
Och då denna författning måste anses hafva till all kraft och verkan upphört genom
den föreslagna nya förordningen, i händelse denna blir lag, hemställer Utskottet vördsamt,
det måtte Rikets Ständer, — Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet med frångående af sina redan fattade heslut, —
antaga ingressen lill förevarande förfatlnings-förslag, sådan densamma
i Utskottets förra Betänkande lyder, med del tillägg, att
på andra raden näst efter »1800» införes »Kongl. Kungörelsen
angående den lid, inom hvilken Kronans fordringar hos en
skilde,
och enskildes hos Kronan, böra kräfvas och till betalning
uppgifvas, den 19 Augusti 1802.»
Stockholm den 6 September 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Lag-Utskolteti Uttalande N:o bi.
1
K:o 51.
Ani. lill F.vp.-TJtsl. den 14 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 5ii, rörande väckta förslag dels om förändrad lagstiftning
angående förlag, dels ock om rätt till underpant i lös egendom
i allmänhet.
Nämnda Betänkande, hvarigenom Utskottet, med förklarande, det Utskottet ansäge
någon särskild lagstiftning om förlag icke böra ega rum, deremot tillstyrkt en
författning om underpant, har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Borgare-Stånden till Utskottet återremitteradL Den föreslagna författningens 4 § är
jemväl återremitterad af Bonde-Ståndet, hvilket Stånd deremot godkänt Betänkandets
öfrige delar.
Syftet af de tre förstnämnda Riks-Ståndens återremisser är emellertid icke
enahanda. Inom Preste-Ståndet har riktigheten af den princip, hvarpå Utskottets
lörfattningsförslag grundats, blifvit bestridd, och det till Utskottet fran detta Riksstånd
ankomna protokolls-utdrag innehåller uttryckligen, att Betänkandet återremitterats
»i den syltning att frågan om förändrad lagstiftning angående förlagslån måtte
underkastas förnyad behandling» och att Ståndet »förklarade sig ej kunna godkänna
Utskottets förslag, så vidt det afsåge förändrade sladganden om rätt till underpant i
lös egendom.» Inom Borgare-Ståndet åter synes riktigheten af förslagets princip sna
rare
vara medgifven än bestridd; men farhåga har yttrats derför, alt densamma ännu
icke vore så af allmänna tänkesättet erkänd, alt hopp om framgång åt Utskottets
förslag vore för handen; hvaremot det ansetts af synnerlig vigt för bergsbruket och
fabrikerna att lagstiftningen om förlag, som gifvas till dessa, utvecklades i öfverensstämmelse
med Herr Björcks i Utskottets förra Betänkande intagna förslag. Men äfven
om underpants-institutionens införande i sin fulla utsträckning nu medgåfves af
den lagstiftande magten, anmärktes det dock såsom nödigt att den frihet i ränteaftal
emellan förlagstagare och förlagsgifvare, som för närvarande eger rum, icke blefve
liih. till II. St. Prot. 18ö!) & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 26 Baft. 1
Lay-Ulshottet* Utlåtande N:n 51.
inskränkt, cniir förlagslån eljest icke alltid skulle kunna erhållas. Sistnämnda anmärkning
har älven blifvit framställd inom Hidderskajtet och Adeln och synes hufvudsakligen
hafva fdranledt återremissen från detta Biks-Stånd, ehuruväl äfven en annan
erinran, hvarom nedan skall förmälas, derstädes blifvit af en ledamot gjord. Aterremissen
frän Bonde-Ständet afser endast en utsträckning af den tid, inom hvilken vunnen
inteckning för underpant skulle förnyas.
1 följd af de sålunda skedda återremisser har Utskottet .ånyo tagit detta ämne
i öfvervägande, men har icke funnit skäl att i hufvudsaken frånträda sitt redan framställda
förslag. Den princip, hvarpå detta hvilar, är densamma, som utgör grunden
för gällande lagstiftning om förlag; och gillar man denna, har man ock gillat grunden
lör det slag af pantförskrifning, som blifvit benämndt underpant och hvaraf begreppet
förlag blott är ett species. Ilufvudkarakteren eller rätt att pantförskrifva
lös egendom, utan att densamma från sig lemna, är densamma i fråga om förlag och
i afseende å andra arter af underpant. Så uppfattades förhållandet af Lag-beredningen,
och så afven af de vid riksmötet 1847—1848 församlade Ständer, hvilka, såsom
Utskottet i sitt förra Betänkande omförmält, afslogo en af Kongl. Maj:t då gjord
proposition om förändrad lagstiftning angående förlag, sedan deremot blifvit anmärkt,
bland annat, att alla de undantagslagar, som utgjorde stadgandena om förlag, snarare
borde upphäfvas iin vinna ytterligare utsträckning, så vida man ej ville medgifva alla
samhällsklasser rätt att erhålla lån genom en likartad förpantning af lös egendom, —
en riitt, hvars medgifvande man trodde snart skulle blifva af förhållandena påkalladt.
Genom det i återremissen från Preste-Ståndet uttryckta syfte, att frågan om löjiindrad
lagstiftning angående förlagslån måtte af Utskottet ånyo behandlas, kan Utskottet
icke finna annat än ett gillande af grunden för lagstiftningen om förlag; men
detta omdöme synes icke stå i full öfverensstämmelse med samma Biks-Stånds förkastande
af underpants-institutionen. Med större konseqvens synes då den talare inom
nämnde Stånd, som förnämligast gjort erinringar emot Utskottets förslag, hafva anmärkt,
att »förlagsförhållandet nu mera icke vore af den ekonomiska vigt, som det ännu
i adertonde seklet egde,» och att man hellre skulle kunna »på goda skäl upphäfva
den förmånsrätt, som nu tillkommer förlagslördringar, än taga det privilegium, de
ega, till utgångspunkt för ett förslag,» sådant som det ifrågavarande. Men ehuru
Utskottet icke förbisett, att, såsom ock blifvit åheropadt, penninge-cirkulationen var i
fordna tider jemförelsevis mindre ymnig och reglerad än nu, äfvensom att de band,
som förr voro lagda på åtskilliga grenar af t. ex. bergsrörelsen, nu mera blifvit lossade,
skulle dock Utskottet, äfven om motionerna dertill gåfve grundlagsenlig anledning,
tveka att föreslå upphäfvande af hela förlags-institutionen, Deremot tala nemligen de
yttrade åsigterna inom Borgare-Ståndet, der erfarenhet om bruks- och fabriksnäringarnes
behof företrädesvis måste antagas finnas och der nödvändigheten af rätt till
förlag blifvit med värma försvarad, Men vid den inom detta Biks-Stånd hållna diskussion
måste Utskottet i främsta rummet erinra, att man synes icke hafva till fullo
uppskattat ett annat intresse, som uppvext vid sidan af och till och med skjutit högre
Lag-Utshuttets Utlåtande N:o 51,
3
jin andra näringars, nemligen jordbrukets, hvilket på sednare tider hunnit en förr ej
anad utveckling och dagligen striifvar till en än högre. Jordbruket har derföre ock
med rätta blifvit kalladt landets modernäring, och denna torde i föga mindre grad
ari andra näringar hafva behof af förlag. Ty jordbruket representeras icke endast af
dem, som sjelfve ega jord med fri dispositionsrätt och hvilka följaktligen äro i tillfälle
att erbjuda jorden såsom säkerhet för nödige lån. Det eger ej mindre vigtiga
representanter äfven i bostiillsinnehafvnren, kronohemmansåboen, arrendatorn, landbonden,
ja, i sjelfva torparen, och för alla dessas verksamhet, likasom för deras sjelfständighet,
är det första vilkoret förlag. Vinnande deraf är ofta för dem lika mycket
en lil sfråga som för bruks- och fabriksidkare!!, ehuru förlagets storlek icke är densamma.
Enahanda behof af föling kännes äfven af handtverkaren, ja, af nästan enhvar,
sorn genom sitt arbete, sin företagsamhet striifvar till något högre oberoende, —
och dessas rätt bör vara för lagstiftaren lika helig som bergsbrukens och de större
fabrikernas, äfven derföre att den för det heins bestånd är fullt lika vigtig. Att i
lagen inlägga möjligheten för äfven jordbrukaren och den mindre rörelseidkaren att
erhålla förlag, är således en lagstiftarens pligt, som icke längre bör undanskjutas. Och
det naturligaste medlet derför kan ej vara annat än underpants-institulionen, hvilken
hos oss redan är så godt soia faktiskt införd, ehuru den, i brist af erkännande i lagim,
nödgats framträda under den förhatliga förklädnaden af lösöreköp. Det må vara
saunt att en underpant icke »ifver all den säkerhet, som vöre önskvärd; men denna
brist eger den gemensam med andra slag af hypothek, hvaribland just det nu brukliga
förlaget, och i allt fall lärer väl nämnde omständighet icke kunna åberopas såsom
något giltigt skäl för förkastande af hela institutionen. Den påkallas af den
enklaste billighet och rättvisa, »eli den åsyftar ingalunda, såsom en representant synes
hafva befarat, tillskapandet af nya privilegierade fordringar, utan snarare motsatsen;
ty då rättigheten att genom underpant bereda sig förmånsrätt utsträckes till alla,
upphör en sådan rättighet i och med detsamma att vara ett privilegium för vissa
klasser.
Af hvad ofvan blifvit anför dt följer, det Utskottet fortfarande anser antagande
af en lagstiftning om underpant vara af bthofvet påkalladt; och ett sådant behof är
nu mera äfven, genom Bonde-Ståndets beslut i ämnet, vifsordadt. I detta beslut
ligger likaledes en af orsakerna, hvarför Utskottet icke kan dela den inom BorgareStåndet
yttrade farhåga, att denna institution icke skulle öfverensstämma med det
allmänna tänkesättet. Den har ej heller alltid varit främmande för vår lagstiftning:
den var der upptagen och erkänd under det sjuttonde seklet, då jurisprudensen i
vårt land hade nått en höjd, dit den sedermera icke hunnit, och till hvilket tide—
hvarfs sundare åsigter i kredit-lagstiftningen en återgång från det adertonde århundradets
afsteg blifver allt mer nödig. Genom Kongl. Kesolutionen den 11 Maj 1665
förklarades, bland annat, att »hvilken som sin hgpothek häfver uti råttan tid och vid
lagligt rum och ställe låtit protokollera. deus rätt skall i alla måtto blifva oförkränkt.»
Man spårar här tydligen inlly tande af den Uomerska rätten, och ordet hgpothek synes
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.
hafva blifvit an vändt såsom motsats till begreppet pant, hvarigenom det förpantade
öfvergick i borgenärens possession. Och att på anförda ställe under hypothek äfven
förstods »lös egendom» visas nogsamt af liera derefter utkomna författningar, bland
andra »Kongl. Resolutionen angående Executioner och dervid sig tilldragande värderingar
den 29 November 1688.» Äfen ehuru vid 1727 års riksdag Juslitie-depulationen,
i sitt utlåtande öfver handlande borgerskapets i Stockholm memorial angående
inteckningar och vigilancer å lös egendom, tillstyrkte, att sådana inteckningar
måtte derefter som dittills tillåtas, så förklarades likväl, genom Kongl. Förordningen
den 11 November 1750, alt inteckningar, som derefter skedde, icke skulle medföra
någon förmånsrätt utom i debitorens [asla egendom. i)å frågan ånyo förekom i
sammanhang med laggranskningen vid 1751 och 1754 årens riksdagar, vidhöll Justitie-deputationen
sitt omförmälda tillstyrkande; hvaremot Rorgare-Ståndet yrkade,
att 1750 års Förordning skulle blifva oförändrad, och detta blef äfven af Ständerna
bifallet. Vid närmare granskning af den lidens handlingar synes det dock, som orsaken
till Borgare-Ståndets motvilja mot inteckning i lös egendom endast varit den,
att genom omlörmäide »vigilancer» en sådan inteckning kunnat vinnas äfven emot
gäldenärens vilja oell utan att egendomen varit pantförskrifva!!, — alldeles som enligt
nu gällande inteckningslag en borgenär eger tilltvinga sig inteckning i giildenärens
Fastighet, hvilken rättighet dock torde vid en blifvande revision af iuteckningslagen
varda helt och hållet upphiild. Och anser sig Lisk ttet böra erinra, alt, enligt det
af Utskottet framlagda förslag till förordning om underpant, sådan icke kan vinnas
utan att egendomen är af egaren pantförskrifven.
Ifrågavarande institution blef således upphäfd år 1750, och rika anledningar
hafva sedan dess funnits att ångra detta steg. Utan lära för misstag torde kunna
antagas, att i händelse denna utväg att anlita krediten för den mindre bemedlade
funnits, hvarken det olycksbringande borgcns-systeinet eller de förhatliga lösöreköpen
skulle tagit den utsträckning, de beklagligen hos oss vunnit. Detta antagande vinner
äfven stöd af förhållandena hos våra grannstater Norrige och Danmark. Under pantsinstitutionen
existerar der fortfarande; men lösöreköpen öro okända, liksom äfven den
hejdlösa skuldsättning emot borgen, som hos oss uppkommit och i mer än ett hänseende
verkar demoraliserande.
Men ehuru Utskottet således funnit sig böra vidhålla sitt förslag i hufvudsakeu,
anser sig dock Utskottet, i anledning af anmärkningarne inom Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet, böra deruti föreslå en förändring i afseende å ränte-aftalets frihet
vid förlag. Den, som gifver förlag t. ex. till en bergsbruksrörelse, står nemligen
till förlagstagaren i ett väsendtlig olika förhållande mot en annan borgenär till sin
gäldenär. Dat är i förra fallet nästan ett intressentskap, — och att för denna händelse
upphäfva den nu gällande räntefriheten torde icke vara billigt. I delta fall torde
således böra förblifva vid hvad hittills varit stadgadt, — och Utskottet har, efter
granskning af gällande förlagsförfattningar, funnit detta kunna uttryckas dermed, att
ur ingressen till den af Utskottet föreslagna författning uteslutas orden »förlagslån och.»
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.
5
Enligt 2 i nämnde författningsförslag skall pantförskrifning intecknas vid den
Rätt, hvarunder utgifvaren lyder. Deremot har inom Borgare-Ståndet blifvit anmärkt,
att det syntes nödvändigt skilja emellan de förlag, som, så alt säga, åtföljde personen,
och dem, som voro fästade vid en viss anläggning, och att stadgandet vore lämpligt
för de förra, men icke för de sednare. Härvid får dock Utskottet erinra, att då det
i begge fallen endast är fråga om lös egendom, konseqvensen af hela vår lagstiftning
fordrar att inteckningen sker just vid giildenärens forum domicilii, och att ett undantag
härifrån för vissa arter af förlag endast vore förvillande och icke på någon
rationel grund skulle kunna försvaras. Ett sådant undantag skulle ock säkerligen
föranleda dertill, att en och samma egendom stundom kunde blifva vid två särskilda
domstolar intecknad, och en betänklig oreda skulle således uppstå. För en förlagsgifvare
synes det ock i allmänhet böra vara likgiltigt, vid hvilken domstol lian söker
inteckning n, — antingen den, hvarunder gälderiären lyder, eller den, inom hvars
domvärjo lösegendomen finnes.
Emot stadgandet i 4 §, alt inteckning af pantförskrifning skall förnyas inom
två år, har inom Bonde-Ståndet blifvit anmärkt, alt denna tidrymd vore för inskränkt
och borde utsträckas till fem eller tio år. Den af Utskottet föreslagna lid är emellertid
dubbelt längre än enligt Lagberedningens förslag, hvilket föreskref inteckningens
förnyande hvarje år, — och Utskottet anser icke rådligt att än ytterligare modifiera
förslaget i denna del. Förnyandet måste nemligen ske vid den Kätt, hvarunder gäldenären
lyder, dä förnyelsen sker, — och om lian ofta ombyter bostad, skulle det,
om en längre lid medgåfves emellan hvar intecknings-förnyelse, ofta uppstå svårighet
att bevisa för huru stort belopp egendomen vore pantförskrifven. Den kortare tiden
är således i den allmänna kreditens intresse och bör i allmänhet icke kännas tryckande,
då, med afseende å den hastigare förändring, lösören öro underkastade, lån
emot underpant väl icke kunna blifva lika slående, som fastighetslån. Om likväl erfarenheten
skulle visa, att ifrågavarande stadgande skulle föranleda alltför stora kostnader
för den mindre bemedlade, lärer väl denna olägenhet böra afhjelpas genom en
förändring i Expedilions-taxan, men icke genom en rubbning i principen om ett hastigare
förnyande af dessa inteckningar.
Vid 6 § har en ledamot af Ridderskapet och Adeln, i anledning af den der
gjorda förutsättning, alt pantförskrifning skulle kunna lyda å utgilvarens »lösa egendom
i allmänhet,» yrkat alt nämnde ord måtte utgå, hufvudsakligen af det skäl att
en sådan pantförskrifning skulle strida emot »den princip, hvarpå hela inteckningsinstitutionen
hvilar.» Enligt samme talares åsigt skulle likväl, såsom Utskottet jemväl
föreslagit, »visst slag af egendom eller egendoms a/ko7nst» kunna utgöra föremål
för pantförskrifning. Hvarföre nu en pantförskrifning af sistnämnde slag skulle mindre
än den förra strida emot den princip, hvarpå intecknings-inslitutionen hvilar, är
dock omöjligt att inse. Lika litet i ena som i andra fallet är egendomen specificerad,
och ordet »afkomst» utmärker tydligen att egendomen ej heller behöfrer finnas
lith. till R. St. Prot. 185U <V 18CU. 7 Sami. 1 Aid. 26 lläfl. 2
6
Lag-Utskottäs Utlåtande N:o 51.
till den tid, då pantförskrifningen sker. Konseqvensen af talarens åsigt skulle afven
blifva den, att den nu brukliga förlags-inteckningen vore till principen rättsvidrig. —
Utskottet finnér således icke, ur principiel synpunkt något skäl att lägga band på aftalets
sedliga frihet i detta fall, och anser sig för öfrigt endast behöfva erinra, att
flera, med den anmärkta likartade, förmånsrätter redan finnas i gällande lag, såsom
för omyndigas arfsmedel, för åtskilliga kassors fordringar hos deras föreståndare, m. m.
I alla dessa fall gäller förmånsrätten i all gäldenärens egendom, utan afseende å tideD,
då han egendomen förvärfvat.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,
det måtte Rikets Ständer antaga det i Utskottets Betänkande N:o 35 framställda
förslag till förordning om underpant, utan annan förändring än
den, att ur ingressen till den föreslagna författningen orden »förlagslån
och» uteslutas, så alt samma ingress erhåller följande lydelse: »Med, upphäfoande
af hvad om förlagsfordringars intecknande och belalningsrätt nu
är genom särskilda författningar stadgadt, förordnas som följer» etc.
Stockholm den 14 September 1860.
Herr Olivecrona, K. har begärt få antecknadt, att han ej i detta ärende
deltagit.
Stockholm, tryckt bos Sam. Rumstedt, iscö.
Lag-Utskottets Memorial N:o 52.
1
j%:<> 52.
Ank. till F.xp.-Utsk. den 25 Sept. 1860, kl. 2 e. iri.
Memorial, i anledning af återremisser i vissa delar af Utskottets Betänkande
N:o 37, i fråga om förändrad lagstiftning angående
förmyndarevården.
Genom nämnda Betänkande hade Utskottet dels afstyrkt bifall till väckt motion
om inrättande af förmyndarekamrar, dels ock föreslagit en författning angående
tillsyn 3 förmyndares förvaltning af omyndigs egendom; och har förra delen af Betänkandet
blifvit af samtliga Riks-Stånden godkänd. Den sednare delen åter eller det fram
ställda
författningsförslaget har antagits af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
i dess helhet, af Borgare-Ståndet med undantag af ingressen samt 5 och 7 §§,
hvilka delar af förslaget, på grund af gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitterats,
samt af Bonde-Ståndet utom i afseende å 4 §, hvilken till ytterligare pröfning
af Utskottet blifvit till detsamma ånyo hänskjuten. Men som hvarje af de
sålunda återremitterade delarne af förslaget blifvit, såsom nyss berördt är, af tre
Riks-Stånd godkänd, och tre Stånds mening i frågor af förevarande beskaffenhet,
jemlikt 87 § Regerings-formen och 3 punkten af Riksdags-ordningens 49 §, utgör
Rikets Ständers beslut, anser Utskottet något utlåtande öfver de framställda anmärkningarne
icke erfordras; hvilket hos Borgare- och Bonde-Stånden härmed vördsamt
tillkännagifves.
Stockholm den 25 September 1860.
Uih. till R. St. Prof. 1859 A 18110. 7 Sami. 1 Afd 27 Baft
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.
N:o 53.
Ank. till F.xp.-Ulsk. den 25 Sept. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar inom Rilcs-Stånden vid
förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 38, i fråga om
ändring i vissa delar af fl Kap. Handels-Balken och andra
författningar, rörande borgenärers rätt och företräde för hvarannan
till gäldenärs egendom.
Enligt protokolls-utdrag, som till Utskottet ankommit, hafva, i anledning af
nämnda Betänkande, skiljaktiga beslut blifvit af Riks-Stånden fattade. Ridderslcapet
och Adeln har bifallit det af Utskottet framställda författningsförslag, med undantag
af dess 9 oeh 13 §§, hvilka, på grund af deremot gjorda anmärkningar, blifvit
till Utskottet återremitterade; hvarjemte Ridderskapet och Adeln, som lemnat Utskottet
öppet att vid förslagets, förnyade granskning föreslå sådana jemkningar i de godkända
delarne, som kunde föranledas af skeende föräi),dringar i de återremitterade,
förklarat, det Ståndet medgåfve, att den förmånsrätt, som frälsemän för närvarande
ega för fordringar hos,deras uppbördsmän, må upphöra, dock med vilkor och under
förutsättning, att ifrågavarande författningsförslag blefve af Rikets Ständer och Kongl.
Majit till dess hufvudsakliga delar antaget. — Preste-Ståndet har återremitterat
förslagets 9 och 18 §§, — ansett 13 §, till följd af Ståndets vid behandling af
Lag-Utskottets Betänkande N:o 33 fattade beslut, böra helt och hållet uteslutas, —-  samt förklarat sig lemna öfriga delar af förslaget utan anmärkning. — BorgareStåndet
har, på grund af anmärkningar mot allenast vissa §§ af förslaget, likväl
återremitterat Betänkandet i dess helhet; hvaremot Bonde-Ståndet godkänt detsamma
till alla delar.
Beträffande nu först Borgare-Ståndets omförmälda återremiss, så lärer densamma
icke föranleda till vidare yttrande af Utskottet, så vidt den afser de delar af
förslaget, i hvilka de öfriga tre Riks-Stånden redan fattat sammanstämmande beslut.
Dessa delar äro de föreslagna 8, 10—12, 14—17, samt 19 och 20 §§ jemte ingressen
till författningen. Hvad sålunda förekommit, har Utskottet följaktligen ansett
»ig endast hafva att för Borgare-Ståndet anmäla.
Lag-Utskottet» Utlåtande N:o 53.
3
Öfriga delar af förslaget åter åligger det Utskottet att ånyo till handläggning
upptaga. Dervid anser sig Utskottet först höra med svar bemöta en emot 13 §
gjord anmärkning, hvilken, om den skulle godkännas, utöfvade ett vigtigt inflytande
på de föregående §§:ne, såsom förändrande ordningen för de deri omförmälda förmånsrätter.
Nämnde 13 .§, hvarigenom blifvit bestämd förmånsrätten för underpant
i lös egendom, har, såsom ofvan förmäldt är, blifvit bifallen af Bonde-Ståndet, men
återremitterad af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet och förkastad af PresteStåndet.
Då emellertid detta förkastande endast grundats derå, att Preste-Ståndet
till en början icke godkänt sjelfva underpants-institutionen, men införande deraf nu
mera, geilöm Riks-Ståndens bifall till Utskottets Utlåtande N:o 31, blifvit Rikets
Ständers beslut, torde jemväl Högvördiga Preste-Ståndet finna sig böra ingå i pröfning
af frågan, i hvilken ordning en lagligen vunnen underpant bör medföra förmånsrätt
till betalning. Inom Ridderskapet och Adeln har icke någon anmärkning
emot ifrågavarande § blifvit framställd, utan återremissen deraf har endast varit föranledd
af samma Riks-Stånds enahanda åtgärd med Utskottets första Betänkande angående
utfärdande af en författning öm underpant. Men inom Borgare-Ståndet har
af tvänne ledamöter blifvit anmärkt, att den af Utskottet för ■< underpant föreslagna
förmånsrätt vöre för låg, då densamma blifvit satt efter alla andra, och att den förty
syntes höra uppflyttas till 7 §, der den enda nu tillåtna art af underpant, nemligen
förlag, hade sin förmånsrätt anvisad. Utskottet kan emellertid icke dela denna mening,
enligt hvilken underpant skulle gifva företrädesrätt till betalning framför omyndigs
fordran hos föräldrar och förmyndare. Denna de omyndigas ~i förmånsrätt grundar
sig derå, att de sjelfva icke äro i stånd att utöfva tillsyn åi vården af deras egendom
och att det icke beror af dem sjelfva, att anförtro sina tillgångar åt förmynda
ren,
— ett förhållande, Som ej eger rum i afseende å dem, hvilka gifva försträckning
mot underpant. Den praktiska följden af att tillägga dessa sednare företrädesrätt till
betalning framför de förra, skulle ock i många fall blifva alldeles densamma, som om
man frånkände de omyndige all förmånsrätt. Förhållandet med inteckning i fast
egendom är alldeles icke enahanda. Fastighet eges icke af alla förmyndare, och den
endast vilkorliga förmånsrätt, söm varit tillerkänd barnaarf framför fastighetsinteckning,
har visat sig kunna, genom lagens kringgående, på mångfaldiga sätt omintetgöras.
Sistnämnda slags inteckning gifver ock én verklig sakrätt i den intecknade fastigheten,
i hvars hand den än må öfvergå; men detta blifver icke verkan af en under
pant
i lös egendom, likä litet som den hittills följt af en förlagsinteckning. Sakrätt
i lösören vinnes deremot genom handfången pant, »lös pant i handom,» och denna
har derföre med rätta fått den yppersta förmånsrätt sig tillerkänd. Men Utskottet
har ej helier funnit underpant böra gifva företräde till betalning framför personela
utskylder till Kronan. Utskottet har nemligen ansett dessa böra före underpanten utgå
ur lösegendomen på alldeles samma skäl, som utskylder af fast egendom utgå före de
deri befintliga inteckningar. Och hemställer Utskottet alltså vördsamt,
det måtte Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden,
4
La g-Ut skottets Utlåtande N:o 53.
lika med Bonde-Ståndet, antaga Utskottets i Betänkandet N:o 38 framställda
förslag i afseende å ifrågavarande 'lo §.
Den 9 § bestämmer förmånsrätten för inteckning i fast egendom. Enligt
hvad Utskottet i sitt Utlåtande N:o 48, i fråga om antagande af ny Konkurslag samt
nya lagar angående boskilnad och urarfvagörelse, hemställt, skulle hit förflyttas 6 mom.
i 36 § af förslaget till Konkurslag samt sednare delen af 2 § i den föreslagna förordningen
om urarfvagörelse. Denna Utskottets åsigt har ock blifvit af liidderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden godkänd, genom dessa Riks-Stånds bifall
till Utskottets nyssberörda Utlåtande. I enlighet dermed har följaktligen en lör—
ändrad uppställning af förevarande 9 § bort af Utskottet föreslås. Men dervid har
Utskottet jemväl funnit sig böra tillstyrka det tillägg till nedan intagna, från 30 §
af förslaget till Konkurslag hemtade, 2 moment, att en inteckning, som blifvit sökt
samma dag, då konkurs borgats, eller derefter, ock varder utan verkan. Detta tilllägg
tiar synts Utskottet vara nödigt, då man upphäfver 12 § i 47 Kap. HandelsBalken,
innehållande i sista punkten, att inteckning, som sker »sedan gäldenär död
eller dess fattigdom allmänt kunnig är», ej gifver förmånsrätt, hvarförutom, i händelse
inteckning blifvit sökt samma dag, då konkursen börjades, men vid annan Domstol,
det icke synes vara lämpligt att tillåta en vansklig vittnesbevisning derom, att inleckningsansökningen
skett några timmar eller minuter tidigare än konkursansökningen
gjordes. — Nedanstående 3 moment är hemtadt från 2 § i förslaget till urarfvalag.
Äfven här har dock Utskottet funnit sig böra föreslå ett tillägg, nemligen det,
att efter ordet »slutades» införa orden »eller, om bouppteckning inom föresknfven lid
ej förrättad blifvit, från den dag, liden dertill tilländagick.» Ty det har synts Utskottet
obilligt, att, om arfvingarna gemensamt kort efter dödsfallet lemnat någon
borgenär inteckning, vare sig för sin egen eller den dödes gäld, denna inteckning
skulle blifva utan verkan, derest bouppteckning efter den döde icke blifvit förrättad
och konkurs efter denne liera år efter dödsfallet uppstått.
Men i afseende å förevarande § har Utskottet äfven att besvara en inom Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet framställd anmärkning eller yppad betänklighet,
nemligen emot antagande af den föreslagna förändringen, att verkan af en inteckning
äfven å landet skulle beräknas icke blott från det ting, utan ifrån den dag,
då inteckningsansökningen gjordes, hvilken förändring icke skulle stå i öfverensstämmelse
med hvad om lagfart nu vore stadgadt och hvaraf följden kunde blifva att sedan
en inteckning blifvit beviljad t. ex. å första rättegångsdagen af ett ting, denna ändock,
enligt Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845, kunde förlora all kraft emot
en lagfartsansökning, som skedde på sista rättegångsdagen af tinget. Erinrande om
hvad Utskottet i sitt förra Betänkande anfört angående de ofta öfverklagade, särdeles
stora olägenheterna för en jordbrukare deraf, att icke före slutet af ett ting, som
kanske räcker i månader, kunna få beläna en å första rättegångsdagen af tinget beviljad
inteckning, anser Utskottet det vara af vigt att anmärkta inkonseqvens, som
fjfskottet medgjfver förefinnas, varder afhjelpt, icke genom uppoffrande af den utaf
La g-Ut skottets Utlåtande N:o 53.
5
Utskottet antagna princip, utan genom lagfartsförfattningarnas ställande i harmoni med
densamma. Förslag dertill varder ock genom nästföljande Betänkande af Utskottet
framlagdt, — och torde således de emot förevarande 9 § yppade betänkligheter förfalla,
helst någon annan anmärkning emot ifrågavarande princip icke blifvit framställd,
utan lämpligheten af dess antagande i öfrigt snarare blifvit uttryckligen medgifven. —
Men i allt fall anser sig Utskottet böra fästa synnerlig uppmärksamhet derå, att den
grundsats, att å landet skall alses icke blott tinget, utan äfven dagen, då en inteckning
sökes, icke ens är fremmande för nu gällande lagstiftning. Två inteckningar,
beviljade å särskilta dagar af samma ting, medföra nemligen nu icke alltid lika rätt
till betalning. Ty om den ena inteckningen är beviljad å /örsta rättegångsdagen af
tinget, men den andra först å sista rättegångsdagen, och gäldenären under mellantiden
dött eller vid annan domstol gjort konkurs, så blifver, jemlikt 17 Kap. 12 §
Handels-Baiken, den sednare inteckningen utan verkan, men icke så den förra. Likaledes
kan det lätteligen inträffa, att två på omförmälda sätt å särskilda dagar af
ett ting beviljade inteckningar, ehuru begge gällande, likväl icke medföra samma förmånsrätt,
nemligen i den händelse att midt under tinget en äldre inteckningshafvare
låtit relaxera eller partielt döda en i llere hemman fastställd inteckning, då lian i
den egendom, hvari inteckningeu qvarstår, bibehåller sin förmånsrätt emot sednare inteckningar,
men icke ovilkorligen emot äldre. Vid fråga om intecknings förnyande
fästes ej heller afseende å ting, utan endast å dag. Flera andra likartade exempel
skulle kunna anföras; och den inkonseqvens i lagstiftningen, som skulle uppkomma
genom antagande af Utskottets förslag, i händelse ett sådant antagande ej skedde i
sammanhang med en förändring i lagfartsförfattningarna, blefve således ingen annan
än densamma, som redan i lagstiftningen fiunes och hvilken lätteligen när som helst
kan i verkligheten uppenbara sig. Utskottet anser sig således, i hvilket fall som helst,
ega fullt skäl att bibehålla ifrågavarande princip, och får, på grund af hvad nu blifvit
anfördt, vördsamt hemställa,
det mätte Rikets Ständer för nu omförmålde 9 <§ besluta följande lydelse:
1 morn. Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom; åge, näst
efter de fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmånsrätt i samma egendom
från den dag, inteckningen vid Rätten söktes: dock galle ej förmånsrätt
till ränta, som före konkursens början upplupen är, för längre tid
än tre år. Ar fast egendom intecknad för fleras fordringar, och räcker
den ej till för alla; håfve den, sorn äldre inteckning äger, företräde. Hafva
flera inteckning sökt å en dag; åge lika rätt.
2 mom. Ar inteckning i gäldenärs egendom sökt eller vunnen för
fordran, vid hvars tillkomst gäldenären ej samtyckt, att inteckning ske må.
eller hav, der inteckning vid för sträckningen ulfäst blifvit, borgenär försummat
att hos Rätten söka inteckning, i stad inom en månad och å
landet vid del ting, som först infaller en månad efter det utfästelsen sked
-
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.
de; vare, der konkurs börjas inom en månad efter det inteckningen söktes,
den inteckning utan verkan. Ej heller gälle inteckning, sorn blifvit sökt
samina dag, då konkurs börjats, eller derefter.
5 morn. Varder förr än en månad förflutit från den dag, då uppteckning
af död mans bo slutades, eller, om bouppteckning inom föreskriften
tid ej förrättad blifvit, från den dag, tiden dertill tilländagick, inteckning
i den dödes fasta egendom sökt, antingen för den dödes eller för
någon dess sterbhusdelägares gäld; vare, der konkurs uppstår inom sagda
tid, den inteckning, äfven om den fastställd blifvit, emot den dödes borgenärer
utan verkan.
4 mom. Om företräde till betalning för ogulden köpeskilling, gälle
hvad i U Kap. 2 § Jorda-Balkcn skils.
5 mom. Angående inteckning af nyttjande rätt vare lag samma, sorn
om inteckning för fordran här ofvan i denna § sägs.
Då 18 §, hvilken innehåller, att »ränta är lika gild som hufvudstol och att
den förty, med eller utan förmånsrätt, skall utgå i den mån tillgångarna det medgifva,
» blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet godkänd, och någon
anmärkning deremot ej heller hos Borgare-Ståndet förekommit, torde de erinringar,
som en ledamot af Högvördiga Preste-Ståndet deremot framställt, icke tarfva vidare
genmäle, så mycket mindre som principen är alldeles densamma, hvilken igenfmnes
i gällande lag; hvadan Utskottet hemställer,
det måtte Preste- och Borgare-Stånden antaga denna §, sådan deri i Utskottets
förra Betänkande lyder.
Sedan Utskottet sålunda afgifvit yttrande i anledning af de skedda återremisserna,
anser sig Utskottet böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att förevarande
lagförslag, om det af Rikets Ständer i ännu icke godkända delar antages,
likväl, i anseende till ofvanomförmälda 13 § och då Kongl. Majit icke eger att lag
förslag
af sådan beskaffenhet som det ifrågavarande annorledes än oförändrade bifalla,
icke synes kunna af Kongl. Majit sanktioneras, utan att den af Rikets Ständer beslutade
förordning om underpant i lös egendom jemväl vinner stadfästelse. Att detta
skall inträffa, eger Utskottet visserligen icke någon anledning betvifla; men för den
händelse, att Kongl. Majit af skäl, som icke kunna af Utskottet förutses, skulle finna
sig förhindrad att sistnämnda författningsförslag oförändradt antaga, har Utskottet funnit
det vara af synnerlig vigt, att Kongl. Majit ändock sättes i tillfälle att godkänna
den af Rikets Ständer antagna förmånsrättsordning i de delar, som ej afse underpant.
Behofvet af en förändrad förmånsrättsordning har i flera decennier varit kändt och
erkändt. Kongl. Majit har förnyade gånger afgifvit nådig Proposition i ämnet, och
få torde de fastighetsegare vara, hvilka ej rönt känbara olägenheter af gällande lagstiftning
i ämnet. Då Rikets Ständer nu synas vara ense om en sådan förändring
Lag-tlt»kottets Utlåtande fi:o 3$.
deruti, som Undanrödjer ett af de storsta hindren för realkreditenS stadga, torde icke
heller någon tvekan uppstå, att bifalla Utskottets vördsamma hemställan,
det måtte, uti den underdåniga skrifvelse, hvarigenom förevarande författningsförslag
lill Kongl. Maj:t öfverlemnas, Rikets Ständer derjemte tillkännagifva,
att då de funnit antagande af en ny. förmånsrättsordning vara
af synnerlig vigt för den allmänna krediten, men, med afseende å innehållet
af den utaf Rikets Ständer derom beslutade författning, det icke synes
vara lämpligt att denna såsom lag antages, utan att den af Rikets
Ständer jemväl beslutade och i särskildt underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit öfverlemnade förordning om underpant jemväl vinner kraft af lag,
Rikets Ständer, för den händelse att Kongl. Majit af skäl, som icke kunna
af Rikets Ständer förutses, skulle finna sig ej kunna meddela stadfästelse
å sistnämnde författningsförslag, för sin del beslutat, att ur den föreslagna
förordningen angående ändring i vissa delar af 17 Kap. Handels-Ralken
och andra författningar, rörande borgenärers rätt och företräde för hvarannan
till gäldenärs egendom, skola uteslutas dels de i ingressen förekommande
orden nej mindre sista punkten i 7 §, än äfven,» dels ock
§ 13, samt att i följd deraf nummerordningen å de efterföljande §§:ne
rättas.
Stockholm den 25 September 1860.
Herr Olivecrona, K. har begärt få antecknadt, det han uti Utskottets förestående
beslut ej deltagit.
Stockholm, tryckt hos Sam. Romstedt, isiiu.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 54.
1
M:o 54.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Sept. 1860, L.I. 9 f. in.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ett stadgande derom, att verkan
af sökt lagfart å fastighet å landet skall beräknas icke
blott från del Ting, utan från den dag, lagfarten sökes.
Sedan Lag-Utskottet, i sitt Betänkande N.o 38 i fråga om antagande af ny
förmånsrätts-ordning, föreslagit det stadgande, att inteckning i gäldenärs fasta egendom,
utan afseende derå, om den vöre i stad eller å landet belägen, skulle beräknas från
den dag, inteckningen vid Rätten söktes, och detta förslag blifvit af Hedervärda
Bonde-Ståndet godkändt; så har, uti ett till samma Riks-Stånd ingifvet memorial,
Riksdags-fullmägtigen Olof Persson från Gefleborgs län, med hvilken Riksdags-fullmägtigen
Pauli Andersson från Jemtlands län sig förenat, i anledning af Bonde-Ståndets
nyssberörde beslut anfört, att fördelen af omförmälda för realkreditens utveckling så
vigtiga stadgande i viss mån förringades af den i 3 § af Kongl. Förordningen den
19 Maj 1845 intagna föreskrift, att om både inteckning och lagfart söktes vid samma
Ting å landet, inteckningssökanden skulle vika för den, som äganderätten förvärfvat,
der hans anspråk ej medförde förmånsrätt enligt 11 Kap. 2 § Jorda-Balken;
att ehuru det visserligen ytterst sällan inträffade, att värdet af en vunnen inteckning
på detta sätt eller genom en längre fram under tinget sökt lagfart tillintetgjordes, i
jemförelse med de otaliga tillfällen, då värdet deraf nedsattes genom en sednare ä
tinget sökt ny inteckning, och förenämnda stadgande i förmånsrätts-ordningen således
1 allt fall vore af största gagn, en närmare öfverensstämmelse emellan stadgandena om
förmånsrätt för lagfart och inteckning likväl vore särdeles önskvärd; samt att motionären
på grund deraf hemställde om den ändring i Kongl. Förordningen den 19 Maj
1845 och hvad i öfrigt kunde varda i ämnet stadgadt, att inteckningssökandens skyldighet
att, der ej hans anspråk vore sådant, som ägde förmånsrätt efter 11 Kap.
2 § Jorda-Balken, vika för den, som äganderätten förvärfvat, måtte jemväl å landet
inskränkas till det i åberopade Förordning för sådan skyldighet i stad bestämda fall,
nemligen att både inteckning och lagfart sökas å samma rättegångsdag.
I följd af erhållen remiss åligger det Lag-Utskottet att öfver berörda framställning
meddela utlåtande; och finner Utskottet, lika med motionären, den äskade
förändringen i afseende å den tid, hvarifrån verkan af sökt lagfart å landet skall beBih.
till It. St. Prot. 185‘J 4 1860. 7 Sami. 1 Afd. 28 Haft. i
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 54.
räknas, vara, för vinnande af konseqvens i lagstiftningen, af behofvet påkallad. Redan
i sitt nästföregående utlåtande har Utskottet, med vidhållande af den grundsats,
att förmånsrätten för inteckning jemväl i fastighet å landet skall beräknas från den
dag, och icke blott från det Ting, då inteckningen söktes, visat, huru till och med
i gällande lag den motsatta åsigten icke är konseqvent genomförd, utan, i fråga om
inteckningars å landet betalningsrätt och inbördes företräden, det redan nu ofta händer
att deras gällande kraft beror, icke af visst Ting, utan af viss rättegångsdag.
Det må här tilläggas att jemväl verkan af lagfart å landet, i förhållande till inteckning,
kan i flera fall bero af dag och icke endast af Ting. Utskottet anser sig derpå
endast behöfva åberopa ett enda exempel: Om t. ex. en person, som äger en
äldre odelad intecknig i två hemman å landet, låter i början eller medlet af ett Ting
döda inteckningen i det ena hemmanet, och lagfart af annan person sedermera först
vid slutet af samma Ting sökes å den fastighet, hvari inteckningen sålunda ensam
qvarstår, så måste inteckningshafvaren, om han varit okunnig om äganderättens öfverlåtelse,
anses bibehålla sin fulla inteckningsrätt i lagfartssökandens inköpta fastighet,
och denna blir således vid samma Ting, hvarå lagfarten sökes, belastad med en större
gravation än som förut vidhäftade densamma. En sådan stridighet i lagstiftningen
synes dock ej böra få fortfara. Men denna sålunda anmärkta, redan nu befintliga
inkonseqvens skulle än skarpare träda i dagen, i händelse Utskottets omförmälda förslag
till förändring i förmånsrätts-ordningen blefve lag. Med detta förslag äger motionärens
framställning således ett nära samband, och den är, i följd deraf, i dubbelt
hänseende förtjent af uppmärksamhet. På sådan grund och då någon olägenhet, värd
att tagas i betraktande, icke synes kunna af den äskade lagförändringen uppstå, får
Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta en författning angående ytterligare
föreskrifter i afseende å lagfart, af följande lydelse:
»Med ändring af hvad i Kongl. Förordningen, angående vissa förändrade
föreskrifter i afseende på lagfart och nyltjanderätts inteckning,
den 19 Maj 1845, finnes stadgadt derom, att då fastighet å landet blifvit
Öfverlåten åt tvenne, eller inteckning sökes i sådan fastighet, sedan den
blifvit åt annan öfverlåten, företrädesrätt en för den, som lagfart å öfverlåtelsen
söker, beräknas från det Ting, då ansökningen gjordes, varder
härigenom förordnadt, att nämnde företrädesrätt skall, i likhet med hvad
om lagfart i stad finnes stadgadt, beräknas från den dag, då lagfarten sökes.
Denna Förordning skall dock icke blifva gällande i afseende å de lagfartsansökningar,
sorn göras före utgången af December månad nästkommande
år. (Aret efter det, hvarunder Förordningen ut färdas.)»
Stockholm den 25 September 1860.
Herr Olivecrona, K., har begärt få antecknadt, det han uti Utskottets förestående
beslut ej deltagit.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
3
M:o 55.
Ank, till Exp.-ölsk, den 26 Sept. 1860, kl. 9 f. m,
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga beslut
morn Riks-Stånden vid förehafvande af Utskottets Betänkande
N:o 41, i fråga om upphäfvande af bysältning.
Genom nämnde Betänkande hade Utskottet, som derförut genom Betänkandet
N:o 33 förelagt Rikets Ständer ett förslag till ny Konkurslag, tillstyrkt, det Rikets
Ständer, »under förutsättning att förslaget till Konkurslag vunne bifall,» måtte för sin
del besluta en af Utskottet jemväl uppsatt författning angående förändrade föreskrifter
om bysättning. Hvad Utskottet sålunda hemställt har, enligt till Utskottet ankomna
protokolls-utdrag, blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet,
af förstnämnda Riks-Stånd likväl med den förändring, att de uti inledningen till
författningsförslaget förekommande orden »under förutsättning att förslaget till Konkurslag
vinner bifall» uteslutits. Preste-Ståndet har afslagit det af Utskottets framlagda
författniugsförslag, så vidt det afsåge upphäfvande af bysättningstvång för bristande
betalning af vexelskulder, men i öfrigt återremitterat förslaget. Borgare-Ståndet
har, på grund af gjorda anmärkningar, återremitterat Betänkandet i dess helhet.
Nämnde anmärkningar afse emellertid icke förslagets hulvudgrunder, utan synes
lämpligheten af dessa lästheldre vara af Borgare-Ståndet medgifven, jemväl i hvad
angår upphäfvande af bysättning såsom ett tvångsmedel till betalning af vexelskulder.
Vid sådant förhållande och då enahanda åtigter blifvit uttalade af Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet genom dessa Riks-Stånds omförmälda beslut i ämnet, lärer
den derifrån afvikande, inom Preste-Ståndet yttrade mening icke erfordra vidare
genmäle af Utskottet.
Den förnämsta af de inom Borgare-Ståndet framställda anmärkningar afser
samma förändring, som redan blifvit af Ridderskapet och Adeln beslutad, eller att
göra antagandet af ifrågavarande förslag oberoende af bifall till den föreslagna nya
Konkurslagen. Utskottet tvekar icke heller numera, efter hvad i förevarande ämne
inom Riks-Stånden förekommit, att, i enlighet med Ridderskapet och Adelus samt
Borgare-Ståndets åsigt, utesluta förenämnde vilkor för den föreslagna bysättningslagens
framgång. Detta vilkor, som ingalunda betingats af de skäl, hvilka blifvit anförda
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
emot en borgenärs rätt att låta fängsla en insolvent, icke ens för tredska skäligen
misstänkt gäldenär, blef af Utskottet infördt i förslaget endast i afsigt att så mycket
säkrare aflägsna all farhåga för ett menligt inflytande af denna reform på den allmänna
krediten. Denna Utskottets försigtighet har dock visat sig öfverflödig, —
hvadan Utskottet anser sig böra, genom nedan intagna förslag, inbjuda Preste- och
Bonde-Stånden att med de begge öfriga Riks-Stånden i denna del sig förena.
Vidare har inom Borgare-Ståndet blifvit anmärkt, att ordställningen i andra
punkten af förslaget kunde gifva anledning till den felaktiga tolkning deraf, att en
gäldenär borde genast, på borgenärs yrkande, inmanas i bysättningshäkte, utan afseende
derå, om han förut försummat tid till fullgörande af den föreslagna edgången
eller ej. — Utskottet betviflar visserligen, att den, som med uppmärksamhet genomläser
författningsförslaget i dess sammanhang, skulle af anmärkta ordställning kunna
vilseledas till en sådan tolkning, som nämnd är. Men då en än tydligare redaktion
åt förslaget i denna del utan olägenhet kan gifvas, har Utskottet ansett sig böra derutinnan
gå Borgare-Ståndets önskningar till mötes, öfvertygadt att öfriga Riks-Stånd
icke skola hafva något emot den obetydliga redaktionsförändringen att erinra. — Deremot
kan Utskottet icke understödja den inom Borgare-Ståndet jemväl gjorda anmärkning,
att författningen icke tydligt och bestämdt utmärkte att densamma äfven
afsåge förändring i stadgandena om bysätttning för vexel. Tredje punkten i förslaget,
innehållande att »ej må i annan ordning, än nu sagd är, bysättning gäldenär åläggas»
etc., synes Utskottet vara så klar och olörtydbar i nämnda hänseende, att något tvifvel
derutinnan icke hos någon bör kunna uppstå. Skulle Vexellagen omnämnas såsom
förändrad genom ifrågavarande författning, borde ock alla andra författningar,
som innehålla stadgariden om bysättning, jemväl uppräknas, hvilket åter kunde hafva
till följd, att någon författning uteglömdes, och således vålla oreda och förvillelse både
i lagstiftningen och i lagskipningen.
I enlighet med hvad ofvan blifvit yttradt och då Utskottet förmodar, att Högvördiga
Preste-Ståndet, med afseende å de åsigter, som i denna fråga gjort sig gällande
i de öfriga Riks-Stånden, synnerligast i Borgare-Ståndet, der insigt om affärsverksamhetens
kraf väl företrädesvis bör kunna förutsättas, skall vara villigt att, med
frångående af sitt ofvanberörda beslut, sig med de öfriga Riks-Stånden förena, får
Utskottet vördsamt hemställa,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta en författning, angående förändrade
föreskrifter i afseende på bysättning, af följande lydelse:
»Med upphäfvande af de, angående borgenärs rätt att erhålla bysättning
å gäldenär, i särskilda författningar meddelade föreskrifter, så vidt
de stå i strid med nedanstående, förordnas som följer:
Finnes ej, vid utmätning hos gäldenär, full tillgång till gäldande af
skuld, hvarför betalningsskyldighet honom ålagd är, eller finnes uppgifven
tillgång tvistig, eller kan den, för annan orsak, ej slraxt till betalning i
laga ordning användas: då skall by sättning gäldenär en åläggas, der boi—
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55.
genären det äskar, och gäldenären ej giller hos Konungens Befallningshafvande
eller vid domstol, (i tid, som dertill honom: föresättes, med ed
styrka, att han ej äger annan tillgång än hvad uppgifvet är. Har gäldenär,
som ej giltat nämnde ed gå, bysatt blifvit, och fullgör han edgången
derefter; varde ur häktet lösgifven. Ej må i annan ordning, än nu
sagd är, by sättning gäldenär åläggas, utom i de fall, som 15 § af Kongl.
Förordningen den 10 Juni 1841, äfvensom i Konkurslagen nämnda äro.
Denna Förordning skall icke blifva gällande t de mål, sorn göras anhängiga
före utgången af December månad nästkommande år. (Året ef
ter
det, hvarunder Förordningen utfärdas.)»
Stockholm den 23 September 1860.
Herr Olivecrona, K., hnr anmält reservation emot förestående beslut, under
åberopande af sitt vid Utskottets Betänkande N:o 41 afgifna yttrande.
II,k. till It. St. Prol. 1851) \ 18(10. 7 Sami. 1 Afd. 28 Haft.
A
-
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, I8Go.
Lag-Utskottets Memorial N:o 56.
1
jyi> äfi»
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Okt. 1860, kl. 10 f. m.
Memorial, angående verkställd omröstning, i anledning af de hos RiksStånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande aj l (skottets
'Betänkande», Niris 20 och 39. rörande Kongl.. Majlis nådiga
Proposition med förslag till förordning, angående mord, dråp
och annan misshandel.
Efter det Rikets Ständer godkänt Lag-Utskottets under N:o 40 afgifna Memorial,
innefattande förslag till voterings-propositioner i ofvanberörda ämne; så
har Förstärkt Lag-Utskott denna dag, i enlighet dermed, anställt följande omröstningar,
nemligen öfver
Voterings-propositionen N:o 1.
Ilen, sorn vill att 1, 2, ö, 4 oell 5 §§, förra delen af 20 § samt .'10 § uti ifrågaställa
förordning, skola, pä sätt Utskottet föreslagit samt Borgare- och BondeStånden
beslutat, lyda sålunda:
§ 1.
Den sorn, i„ uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon lifvct, miste,
för mord, sitt lif. Ar brottet under synnerligen mildrande omständigheter löröfvadt;
dä må till straffarbete på lifstid kunna döinas.
§ 2.
Ilar någon gjort försök till mord, och bl ef endast genom omständigheter,
sorn voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; varde
han dömd till straffarbete på lifstid eller, der mildrande omständigheter förekomma,
Bili. till R. St. Pral. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 29 Jläft.
2
Lag-Utskottets Memorial jV:o 56.
till sådant arbete från och med sex till och med tio är. Korn af gerningen riligä
eller ingen skada; då ina tiden för straffarbetet kunna till tvä år nedsättas.
§ 3.
livar söm, i uppsåt att döda, men af hastigt mod, befölvar anhalt lifvet,
dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid.
Var gérningsmamien utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig
misshandel! af den drapne till vrede retad, eller äro omständigheterna eljest
synnerligen mildrande; då må straffarbetet kunna inskränkas till viss tid frän och
nied sex till och med tio år.
§ 4;
ilar någon, genom uppsåtlig misshandel, dödat annan, och skedde den misshandel
med berådt mod, men utan afsigt att dräpa; dömes gerningsmannen till
straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
Var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf.
ej väntas kunde, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; då må
straffet kunna nedsättas till straffarbete i fyra är.
S 6.
Varder någon drapön, såsom i 4 § sägs, men skedde misshandeln af hastigt
mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och med åtta är.
Förekomma sådana mildrande omständigheter, som i 3 eller 4 g omförmälas;
då må straffet kunna nedsättas till straffarbete i två år.
g 20, förra delen.
Har någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom skada, och dör han
deraf; straffes gerningsmannen efter 1 g såsom för mord. Kommer af den förgiftning
svår kropps-skada; dömes till straffarbete på lifstid, eller, der omständigheterna
äro synnerligen mildrande, till sådant arbete från och med åtta till och med tio
är. Följer af gerningen ringare eller ingen skada, eller stadnar brottet vid försök:
da skall till straffarbete från och med fyra till och med ätta är dömas.
g ÖO.
. Ibi r någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster, på
sätt i 28 g sägs; dömes, om fostret kominer utan lif eller ofullgånget fram, till
straffarbete fran och med sex till och med tio år, och i annat läll till sådant arbete
fran och med sex månader till och med två år. Fick cjvinnan af gerningen
svar kroppsskada; dömes tillstraffarbete på lifstid: fick hon deraf döden: miste
gerningsmannen lifvet; dock ina, der brottet är med synnerligen mildrande omstän
-
Lag-Utskottets Memorial N:o 56.
3
digheter förenadt, kunna dömas i förra fallet till straffarbete på tio år och i det sednare
till sådant arbete pä lifstid.
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej-,
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att omförniälda delar af
ifrågavarande författning skola erhålla följande, af Kongl. Majit föreslagna samt af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ständet antagna lydelse:
§ I
Den
som, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon lifvet, miste,
för mord, lif sitt.
§ 2.
Har någon gjort försök till mord, och blef endast genom omständigheter,
sorn voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad: varde
han dömd, om af gern ingen kom svär kroppsskada, till straffarbete pä lifstid, och
i annat läll till sådant arbete från och med sex till och med tio är. Kom af gerningen
ringa eller ingen skada, må tiden för straffarbetet till tvä är nedsättas.
§ 3-
Hvar sorn, med uppsåt att döda, men af hastigt mod. beröfvar annan lifvet,
dömes, för dråp, till straffarbete pä lifstid.
Var gerningsmannen. utan egon skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig
misshandel, af den drapne till vrede retad: dä må straffarbetet inskränkas
till viss tid frän och med sex till och med tio är.
Har någon, genom uppsåtlig misshandel, dödat annan, den han ej dräpa villo,
och skedde den misshandel med berådt mod; dömes dråparen till straffarbete pä
lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
Var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf,
ej väntas kunde ; då må straffet nedsättas till straffarbete i fyra är.
§ 5-
Varder någon dräpen, såsom i 4 g sägs, och skedde misshandeln af hastigt
mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och med ätta är.
Var han, utan egen skuld, till vrede af den drapne retad, såsom i 3 § sägs,
eller var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf,
ej väntas kunde: dä må straffet nedsättas till straffarbete i tvä är.
4
Lag-Utskottets Memorial N:o 56.
§ 20, förra delen.
Har någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom skada, och dör lian
deraf; varde, ändå att förebäras skulle, att gerningen ej skett i uppsåt att döda,
straffad efter 1 § såsom för mord. Kommer af den förgiftning svär kroppskada; hörnes
till straffarbete på lifstid. Följer deraf ringa oller ingen skada, eller stadnar
brottet vid försök; dä skall till straffarbete frän och med fyra till och med åtta
är dömas.
g 30.
Har någon, utan qvinnas vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster, på
sätt i 28 § sägs; dömes, om fostret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till
straffarbete från och med sex till och med tio år, och i annat fall till sådant ar
bete
från och med sex månader till och med två år. Fick qvinnan af gerningen
svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid: fick hon deraf döden; miste
gerningsmannen lifvet.
V oteringen har utfallit med 70 ja emot 4G nej; och hafva Rikets Ständer
således beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
1 anledning af denna utgång utaf omförmälda första omröstning, har derefter,
i enlighet med Lag-Utskottets förenämnda Memorial N:o 46, omröstning i Förstärkta
Utskottet egt rum öfver denna
Voterings-Proposition N:o 2.
Den, som vill att 37 § uti ifrågavarande förordning skall erhålla följande af
Utskottet i dess Betänkande N:o 20 föreslagna och af Borgare-Ståndet godkända
lydelse .-Begär någon mord ä skyldeman i rätt uppstigande led; miste lifvet. Gör
man dråp, som i 3 eller 4 § sägs, ä sådan skyldeman; bafve ock förverkat lifvet:
är dråpet sådant, som i o § sägs; dömes till' straffarbete på lifstid; dock må, der
omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet kunna nedsättas i förra fallet
till straffarbete pä lifstid och i sednare fallet till sådant arbete frän och med ätta
till och med tio är. Sker dråp å maka, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar
förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad man står; varde den omständighet
såsom synnerligen försvårande ansedd.
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att ifrågavarande § skall
erhålla denna af Bonde-Ståndet derför beslutade lydelse: Begär någon mord ä
skyldeman i rätt uppstigande led eller ä sin maka; miste lifvet. Gör man dråp,
.såsom i 3 eller 4 g sägs, å person, sorn nu nämnd är; håfve ock lörverkat lifvet:
är dråpet sådant, som i 5 § sägs; dömes till straffarbete på lifstid; dock må, der
omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet kunna nedsättas i förra fallet
till straffarbete på lifstid och i sednare fallet till sådant arbete frän och med ätta
Lag-Utskottets Memorial N:o 57.
5
dare, husbonde eller annan, under hvars lydnad man star: varde den omständighet
såsom synnerligen försvårande ansedd.
Denna votering har utfallit med 42 ja emot 76 nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat, att ifrågalcomne 37 g skall erhålla den lydelse, nyss intagna nejproposition
innehåller.
Hvilket för samtlige IJiks-Stånden vördsamt anmäles.
Stockholm den 28 September 1860.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 1 Oktober 1860, kl. 10 f. m.
Memorial lill Rikets Ständer, angående verkställd omröstning i anledning
af de hos Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 21, i anledning af framställda
anmärkningar emot nämnda Utskotts under N:o 7 afgifva Betänkande
öfver ej mindre Kongl. Maj-.ts nådiga Proposition om
förnyad författning rörande utskrifningssättet och inrättningen af
Allmänna Beväringsmanskapet, än ock enskilda motioner i samma
ämne.
\
Sedan Rikets Ständer godkänt Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets under N:o 29 afgifna Memorial, innefattande förslag
till voterings-propositioner i ofvanberörda ämne, och i sammanhang dermed jemväl
gillat Utskottets hemställan i fråga derom, inom hvilket Utskott votering rörande
hvarje särskild skiljepunkt borde ega runi; så har förstärkt Lag-Utskott denna dag,
i enlighet dermed, anställt följande omröstningar:
Esta omröstningen:
i afseende på § 11 mom. i punkt. 2 af den föreslagna nya författningen:
Den, sorn anser denna punkt böra hafva den af Utskottet föreslagna,
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkända
lydelse: "Till legokarl får ej användas den, som är boende ut
-
6
Lag-Utskottets Memorial N:o 57.
om det län, der den beväringsskyldig^ bör undergå mönstrings
ej den, sorn förut tagit lega” o. s. v.
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstår
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att omförmälda
punkt skall erhålla den af Borgare-Ståndet antagna lydelse: "Tili
legokarl får ej användas den, sorn förut tagit lega'’ o. s. v.
Denna votering har utfallit med 01 ja mot 57 nej: och hafva således Rikets
Ständer beslutat att § 11 mom. 1 punkt. 2 uti ifrågaställde lag skall erhålla den
lydelse, som i ja-propositionen upptages.
Sxlra omröstningen:
i afseende på § 32:
Den, som anser denna § böra, på sätt Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet beslutat, lyda sålunda: ”Finnas bland beväringsmanskapet
vanfrejdade eller för liderlighet kände personer,
ina de kunna uteslutas ur led med de öfriga och antingen
särskildt vapenöfvas eller till andra lämpliga arbeten användas;”
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva, i enlighet med BorgareStåndets
åsigt, beslutat, att orden: ”eiler för liderlighet kände”
skola ur denna § utgå.
Berörde votering har utfallit med 59 ja mot 00 nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat, att 8 32 i meranämnda författning skall lyda i enlighet med nejpropositionen.
3xlje omröstningen: -
i afseende på § 33:
Den, som anser, att denna § skall, på sätt Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet, i enlighet med Utskottets förslag, beslutat,
hafva följande lydelse: ”Beväringsskyldig eller legokarl, som, i
afsigt att undandraga sig beväringspligten, rymmer eller afstympa!'
sig någon lem, skall derför straffas enligt krigslagarne;
börande tillika uti krigstid duglig karl i hans ställe och
på hans bekostnad legas, men i fredstid af honom erläggas ett
belopp, svarande emot årets vajienöfnings-friliets-ä fgift:”
röstar
Ja;
Lag-Vtskottets Memorial JV:o 51.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Iiikets Ständer hafva beslutat, att omförmulda
§ 33 shall hafva följande, af Borgare-Ståndet antagna lydelse:
”Beväringsskyldig eller legokarl, som, i afsigt att undandraga
sig beväringspligten, rymmer eller afstympar sig någon lem,
skall uti krigstid i sitt ställe och pä sin bekostnad sätta duglig
karl; men i fredstid skall af honom erläggas ett belopp,
svarande emot årets vapenöfnings-frihets-afgift.”
Sistnämnda omröstning liar utfallit med 59 ja emot GO nej: och hafVa således
Rikets Ständer beslutat, att § öij i oftaberörde författning skall hafva den lydelse,
hvarom nej-propositionen förmäler; derom samtlige Riks-Stånden härmed
vördsamt underrättas.
Stockholm den '28 September J8G0.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Lay-tllsUoltels Memorial .Y:o SS.
I
JM:o ÖS.
Ank. till Exp.-Utsk. cleo 6 Okt 1860, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-Stånders skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Utskottets Utlåtande N:o 48, innefattande
svar å återremisser af Utskottets Betänkande N:o 35, i
fråga om antagande af ny Kon kurslag samt nya lagar
angående boskilnad och urarfvagörelse.
Enligt protokolls-utdrag, som till Utskottet ankommit, hafva de genom Utskottets
förenämnda Utlåtanden för Rikets Ständer framlagda förslag till ny konkurslag
samt nya lagar, angående boskilnad och urarfvagörelse, blifvit utaf Högv.
Preste-Ståndet vid föredragning af Utlåtandet N:o 48, afslagna, hvaremot öfrige
tre Riks-Stånd hifallit sistberörda Utlåtande oförändradt i alla de delar, öfver
hvilka dessa Riks-Stånd haft att meddela yttrande. Men ehuru omförmälda lagförslag
sålunda erhållit den i 87 § Regerings-formen för stiftande af allmän civil-iag
föreskrifna röstöfvervigt inora Riks-Stånden, har dock en del af förslagen
till ny konkurslag samt ny lag angående boskilnad icke vunnit grundlagsenlig
pluralitet för att kunna såsom Rikets Ständers beslut anses. Denna del är frågan
om upphäfvande af det i 8 Kap. 2 § Rättegångs-balken förekommande stadgande
om särskildt forum för behandlande af frälsemans konkurs- och boskilnadsmål,
hvilken fråga, såsom rörande förändring i Ridderskapet och Adelns privilegier,
är af beskaffenhet att, jemlikt 114 § Regerings-formen, fordra öfverenskommelse
af samtlige Riks-Stånden och således jemväl af Preste-Ståndet. UtIIih
tili It. St. lJrot. ISSI) 8j tS60. 7 Sami. 1 Afd. 30 lläft.
•1
Lag-Utskottet t Memorial N:o SS.
skottet betviflar likväl ej, att sistnämnde Riks-Stånd skall vara villigt att med de
öfriga Riks-Stånden i denna del sig förena, så mycket hellre, som Högvördiga
Preste-Ståndet, vid föredragning af Betänkandet N:o 33, antog eller lemnade utan
anmärkning den af Utskottet föreslagna ingress till boskilnadslagen och således
medgaf upphörande af frälsemans privilegierade forum i boskilnadsmål. Och
har Utskottet, som det, jemlikt 73 § Riksdags-ordningen, åligger att Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut sammanjemka, i följd deraf och innan Utskottet hos öfrige
Riks-Stånden gör en eljest nödig framställning om .'sådan förändring i förevarande,
af dem antagna lagförslag, att forum för upptagande af frälsemäns konkurs-
och boskilnadsmål fortfarande må vara Hofrätt, ansett si<r böra vördsamt
/ o
hemställa,
det måtte jemväl Hög v. Preste-Ståndet medgifva ifrågakornne,
af de öfrige'^ Riks-Stånden bifallna, förändring i
Ridderskapet och sldelns privilegier.
Stockholm den 6 Oktober 1860'
STOCKHOLM, typografiska föremxgess boktr ycrbiu, 1800.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 59.
1
JW 5».
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Okt. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremisser utaf Utskottets Betänkande N:o 36,
i Iråga om upphäfvande eller revision af Kongl. Förordningen
i afseende på handel om■ lösören, som köparen låter i säljarens
vård qvarblifva, den 20 November 1845.
Nämnda Betänkande, hvarigenom Utskottet tillstyrkt, upphäfvande af omförmälda
Kongl. Förordning, har, enligt protokolls-utdrag, som till Utskottet ankommit,
blifvit godkändt af Bonde-Ståndet, men af de öfriga tre Riks-Ständen till Utskottet
återremitteradt. Utskottets åsigt, att ifrågavarande författning livilade på en helt
och hållet felaktig princip, har emellertid icke blifvit inom dessa Riks-Stånd bestridd,
utan snarare medgifven; men äterremisserna synas vara föranledda dels af
enahanda åtgärd med Utskottets Betänkande N:o 35, i fråga om införande af underpants-institutionen,
med hvilken fråga den nu förevarande ansetts ega samband,
dels ock af yppad betänklighet, att, om man äfven medgåfve olägenheterna af ifrågavarande
författning, likväl upphäfva densamma, utan att tillika meddela fullständigare
föreskrifter angående hvad vid utmätning undantagas bör, än de i 7 Kapitlet
Utsöknings-Balkcn befintliga.
Lag-Utskottet har ånyo tagit detta ämne i öfvervägande; och då Rikets Ständer
nu mera, genom bifall till Utskottets Betänkande N:o 51, för sin del beslutat
införande af underpants-institutionen, lärer det första af omförmälda, för ifrågavarande
återremisser anförda skäl icke tarfva vidare genmäle, äfven om dessa begge
lagstiftningsfrågor med hvarandra egde oskiljaktigt sammanhang. Beträffande åter
de yttrade betänkligheterna vid Utskottets förslag, att upphäfva författningen om
lösöreköp, utan att tillika meddela fullständigare stadganden angående utmätning, så
kan Utskottet icke dela dessa betänkligheter, ehuru Utskottet icke derföre vill bestrida
att Utsöknings-Balkens omförmälda föreskrifter kunna tarfva revision och att
en sådan lämpligen må kunna företagas i sammanhang med förevarande fråga. I
afseende på nämnda författning anser nemligen Utskottet fortfarande, att densamma,
långt ifrån att förekomma, tvärtom i ganska väsentlig mån legaliserat svekfulla tillBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 A/d. 31 Häft. I
2
Lag-lJtskottets Utlåtande N:o 59.
ställningar och att utplånande ur lagstiftningen af en sådan fläck pä densamma icke
kan för dyrt köpas. En ofullständig lagstiftning är utan all jemförelse vida att
föredraga framför en demoraliserande; och det ligger i sakernas egen natur, att oin
man undanrycker de i lagen uppställda stöd för sveket, detta, icke längre stående
på säker grund, oj skall väga att uppträda med samma djerfhet, som tillförene;
hvarförutan man ej får förbise att vi nu mera ega, hvad vi ännu år 1845 saknade,
en ganska allvarsam strafflag mot bedrägerier. Och en ej mindre vådlig olägenhet
af ifrägakomne författning är det menliga inflytande,den utöfvat pä hela vårt rättssystem,
genom de i strid mot Handels-Balkens enkla föreskrifter meddelade stadganden,
att vissa köpslut om lösegendom skola ej allenast upprättas skriftligen, utan
äfven på flerfaldiga sätt offentliggöras. Man inför icke ostraffadt i lagstiftningen en
så skärande inkonseqvens, och måhända är det just deruti, som, på sätt föregående
riksmötens Lag-Utskott ock antagit, sjelfva källan måste sökas till alla de af författningen
härflufna olägenheter; ty den har rubbat en af de förnämsta grundvalarna
för lagstiftningen om köpe-aftal.
Men ehuru Utskottet således fortfarande anser hela denna författning böra
upphäfvas, vill Utskottet, såsom redan blifvit anmärkt, derföre icke "bestrida, att
Utsöknings-Balkens omförmälda föreskrifter kunna tarfva tillägg och förtydligande.
Anledning till revision deraf kan ock hemtas af de i Utskottets förra Betänkande
omförmälda motioner rörande upphäfvande af författningen om lösöreköp, — och
har Utskottet följaktligen ansett sig böra i en sådan revision ingå.
De ofullständiga stadgandena i 7 Kap. 3 § Utsöknings-Balken, om det, som
må undantagas vid utmätning, lyda sålunda: ”Ku tvistas om det, som undantagas
bör; lorvise då Konungens Befallningshafvande saken till Domaren, der skäl till jäf
äro, och sätte emellertid godset i qvarstad. Samma lag vare, der borgenärer söka
företräde hvar för annan.” Att en borgenärs rätt härigenom ingalunda är betryggad,
torde vara uppenbart för en livar. Vid uppställande af bättre kontroller i
sådant hänseende har Utskottet utgått från den grund, att lös egendom presumeras
tillhöra den. i hvars värd den finnes, intilldess bevisning om ett motsatt förhållande
företes. Af denna med gällande lag öfverensstämmande grund anser Utskottet följa,
att dä vid utmätningstillfälle fråga uppstår derom, att gods, som i gäldenärs bo finnes,
bör frän utmätning undantagas, såsom annan tillhörigt, men dennes rätt icke
finnes ostridig, godset väl må af utmätningsmannen omhändertagas, hvaremot omsorgen
om den uppgifne egarens rätt kräfver, att om han bjuder bevis för sig och
ställer borgen för kostnad och skada, utmätningen ej må fullbordas innan tvisten
om eganderätten blifvit pröfvad af domaren. Och enär skyldighet att förebringa
bevisning ej kan åligga någon annan än den, som vill undantaga gods, befintligt
hos gäldenären, och skyldighet att bevisa förutsätter egenskap af kärande, lärer det
följaktligen böra tillhöra den förra att tvisten instämma, så vida han vill hafva sin
rätt förvarad; och synes borgenärens billiga anspråk på skyndsam exsekution derjemte
fordra att detta instämmande sker inom viss tid, — borgenären obetaget att,
till tidens förkortande, sjelf instämma tvisten.
I det fall att, vid utmätningstillfälle, fråga uppstår om förmånsrätt till egendomen
för annan borgenär, lärer väl, på sätt Lag-Beredningen ock föreslagit, utmätningens
fortgång ej deraf böra uppehållas, utan företrädesrätten sedermera pröfvas
af Konungens Befallningshafvande eller, om den är tvistig, af Domstol. Detta
är i 2 § af Utskottets förslag uttiyckt.
Bland alla de i 1845 års Förordning om lösöreköp uppställda kontroller är
det blott en enda, som i någon mån skulle kunna anses motverka sveket och be
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 59.
3
drägeriet, och detta är den der föreskrifna edgång för köparen. Olämplig i nämnde
författning, som derigenom sjelf kastar skuggan af half bevisning om oredlighet på
just de aftal, den skulle skydda, kan dock en sådan edgång lättare försvaras, sedan
öfrige omförmälde kontroller blifvit undanröjda och då den föreskrifves i en ren
utmätningslag, bygd på den grund, att innehafvaren presumeras egare, till dess motsatsen
bevisas, samt den icke inskränkes till endast det fall, att ett köpslut uppgifves
hafva egt rum. Rätt för domaren att ålägga en sådan edgång är derföre af
Utskottet i nedan intagna författnings-förslags 3 § införd. Men konseqvensen fordrar
ock att samma föreskrift äfven, såsom i 4 § föreslås, må blifva gällande, dä
tvist uppstår om bättre rätt till gods, som finnes i konkursbo. Saknaden af ett sådant
stadgande i 1845 års åberopade författning har vållat, att densamma vid flera
tillfällen och jemväl af Högsta Domstolen icke ansetts tillämplig vid konkurs; och
behofvet af en uttrycklig föreskrift derutinnan blef ock af Högsta Domstolen framhållet
vid granskning är 1854 af ett dä uppgjordt förslag till ny Konkurslag.
Då emellertid dé förändrade stadganden om utmätning, som Utskottet sålunda
ansett sig böra föreslå, äro af vigt jemväl utan afseende å frågan om upphäfvande
af förordningen om lösöreköp. och de sålunda icke kunna betraktas blott
såsom ett surrogat för denna, har Utskottet, för att icke med hvarandra sammanbinda
frågor, de der ej ega ett alldeles oskiljaktigt samband, ansett stadgandet om
upphäfvande af nyssnämnda förordning böra intagas i en särskild författning och
de nya föreskrifterna angående utmätning böra bilda en lag för sig; och hemställer
Utskottet alltså vördsamt,
dels att Ridder skap) et och Adeln samt Preste-och Borgare-Stånden
måtte, lika med Bonde-Ståndet, antaga det af Utskottet genom dess
Betänkande N:o 36 framställda förslag till en författning, hvarigenom
förklaras, att Kongl. Förordningen den 20 November 1845
i afseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård qvarblifva, upphört att vara gällande, utom i afseende ä de
köp, med hvilka före den nya författningens kungörande blifvit så
förfaret, som i nämnde Kongl. Förordning stadgas; —- och
dels att Rikets Ständer måtte för sin del besluta en författning
om förändrade föreskrifter i afseende på utmätning, af följande
lydelse:
y>Med upphäfvande af 3 § * ^ Kap. Utsöknings-Balken,
stadgas som följer:
§ 1.
Yppas, vid utmätning, tvist angående gods, sorn i gåldenärs
bo finnes, men uppgifves höra annan till: bjuder den, sorn å godset
anspråk gör, bevis för sig, och ställer han hos utmätningsmannen
borgen för den kostnad och skada, som af hans anspråk kumma
kan; varde godset satt i säkert förvar, intilldess tvisten om
egander ätten af domstol prof vad blifvit; stämme han dock, i ty fall,
borgenär och gäldenär inom tre månader sedan godset i förvar
sattes, eller håfve sin talan emot borgenären förlorat. Vill borgenär
sjelf stamma, utan att afbida den tid, som nu är såget; stånde
det honom flitt.
T
4 .Lag-Utskottets Utlåtande N:o 59.
§ 2.
Uppstår, vår egendom för, en borgenär utmätas skall, fråga
om förmånsrätt dertill för annan borgenär; varde ej af den fråga
utmätningen eller egendomens försäljning uppehållen. Finnes ej,
sedan egendomen såld är, full tillgång för alla borgenärer, som
rätt till betalning derutur ega, och kunna de ej åsämjas, huru den
tillgång, som år, må dem emellan skiftas; prof ve Konungens Befallningshafvande,
hvad en hvar tillkomma må. Finner Befallning
sliafvanden borgenärernas anspråk 'tvistiga; förvise dem att
talan vid domstol utföra, och varde tillgången i lånets ränteri
nedsatt, intilldess faststäldt blifvit, hvad en hvar deraf njuta må.
% 3.
Föres talan hos Domstol om rättighet att få gods från
utmätning undantaga, efter ty i 1 § sagdt är; pröfve Domstolen,
på borgenärens yrkande, huruvida den, som omförrnälde rättighet
påstår, må åläggas att med ed intyga, det han redeligen samt
på god tro och ej till förfång för vederparten sin rätt åtkommit.
Gitter han ej eden gå; håfve saken tappat.
§ 4.
Hvad om bevisning för uppgifven rätt till utmätta lösören
är genom 3 § stadgadt, skall ock tillämpas i de fall, då tvist uppstår
om gods, sorn i afträdt bo finnes, men uppgifves tillhöra annan
än gäldenären.y>
Stockholm den 9 Oktober 1860.
Lag-VtfkotkU iBeiänkmtk N:o tiQ.
5
JW 6U.
Alik. till Exp.-Utsk. den 9 Okt. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om skärpning i straffet för
sabbatsbrott,
De till Utskottet hänskjutna framställningar i berörde ämne äro gjorda inom
Högvördiga Preste-Ståndet af Herrar Prosten Schram och Doktor Sandberg samt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-fullinägtige Paul Hedström från Westernorrlands
och Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs län.
Herr Prosten Schram, med hvilken en ledamot af Högvördiga Preste-Ståndet, Herr
Doktor Björkman, instämt, har hufvudsakligen anfört: att hvad man än mätte tänka om
lämpligheten af den redan medgifna tillåtelsen att öppna handelsbod pä landet, borde
inom ett lagbundet cliristligt samhälle meningen blott vara en om att kraftigtbestraffa det
i både moraliskt och ekonomiskt afseende förderfliga missbruk, som allmänt å landsbygden
inrotat sig, nemligen att kramlådor och andra bodar, tvärtemot föreskriften i 3 Kap.
8 § Missgernings-Balkcn, hvarje sön- och högtidsdag höllos för menigheten till köpenskap
öppna; att vinningslystnaden hos alltför många af landthandelns idkare
icke läte med det, i förhållande till penningens numera sjunkna värde, obetydliga
bötesbeloppet af 10 Daler binda sig till laglydnad, utan visade deremot alltför offentligen
och anstötligt sitt ohejdade begär till lagöfverträdelse och ”utbredande af
ett sabbatsförakt, som allt mer och mer ur kramboden spriddc sitt gift bland landsbygdens
befolkning och gifvit ämne till de djupaste bekymmer för hvarje fromt hjerta,
som, efter söcknedagarnes arbetsmödor, i Herrans tempel sökte andaktens uppbyggelse
och frid, men nödgades i kyrkovägen och oftast i helgedomarnas grannskap
sabbatsdagligen åse och bevittna dessa till verldslig marknad öpnet inbjudande handelslägenheter,
der både före, under och efter den allmänna kyrkogudstjensten isynnerhet
ungdomen af begge könen lättsinnigt samlades för deltagandet^ oloflig handel
och vandel;” samt att, då på m enda söndag vida högre nettovinst inkasserades,
än den 10 Dalers bot, som, enligt motionärens förmenande, föröde ”oförskämda
lagbrytarne” skulle kunna utgöra straffet för alla sabbatsbrott uti ifrågavarande hänseende,
begångna under ett helt år, åklagaremakten vöre'emot nämnda brott van
-
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 60.
mägtig, helst ingen gradation i straffbestämmelsen vid brottets förnyelse funnes i
lag bestämd samt, om än stämning toges på öfverträdaren för hvarje förseelse särskildt,
högre böter än för ett enda brott i allt fall icke ådömdes. Under förhoppning
således, att denna, enligt motionärens förmenande, ”för ett helt folks gudsfruktan,
sedlighet och laglydnad så vigtiga fråga” icke lemnades åt glömskan, har blifvit
föreslaget: ”att stadgandet i Missgernings-Balkens 3 Kap. 6, 7 och 8 gg måtte undergå
den revision, hvartill lagens ålder och nuvarande så betydligt förändrade
tidsförhållanden gemensamt föranleda, så att böterna för första gången sön- och
helgedagshandel i kramlådor och andra bodar mätte varda skäligen förhöjda utöfver
det af ålder åsätta beloppet, och för andra gången sådan öfverträdelse rättvisligen
fördubblas, samt tredje resan samma brott medföra handelsrättigheternas förlust
för den lagbrytande handlanden.”
Herr Doktor Sandberg har åter förmält sig väl vara öfvertygad, att genom
utvärtes stadgar och en sträng tillämpning af hagarne mot sabbatsbrott,
om sådan under närvarande tidsriktning vore möjlig, ingenting väsendtligt åstadkommes
till sabbatens sannskyldiga helighållande, hvarutinnan yttre förbättring blott
genom efterdömet af prosten och inflytelserikare lekmän kunde vinnas, men att likväl
åtskilligt ej mindre för det invärtes christliga än för det utvärtes kyrkliga sinnet
allt för mycket stötande oskick borde, så vidt möjligt, afböjas. I motionärens
hemort hade en mängd landthandlande slagit sig ned, hvilka, knappt aktande på
Gudstjenst-timmarne, drefvo den oförskämdaste söndagshandel, samt, om de än någon
gäng vid Tingen bötfälldes, dessemellan obehindradt fortsatte handeln, enär
emellan hvarje Ilärads-ting vore fyra månader och böterna för alla derunder begångna
sabbatsbrott ändock icke blefvo högre än 5 Riksdaler Runt. Då detta vore
uppenbarligt gäckeri med lagstiftarens mening och motionären vore öfvertygad, det
berörda i hans ort öfverklagade ohelgande af sabbaten icke kunde på annat sätt
stäfjas, har han föreslagit följande förklaring öfver 3 Kap. 7 och 8 §§ MissgerningsBalken:
”Den som begår sabbatsbrott bote 10 Daler för hvarje sön- eller högtidsdag,
han det förölvat. Har lian förut för sådant brott blifvit dömd, bote dubbelt.”
Vidare har Riksdags-fullmägtigen Hedström, likaledes i afsigt att söka förekomma
oskicket att drifva söndagshandel, hvilket sä väl i städerna som på landet
förorsakade stor förargelse, helst handelsbodarno merendels funnes i närheten af kyrkorna,
hemställt om antagande af ett så lydande tillägg till 3 Kap. 8 § förutnämnda
Balk: ”Kramlådor eller andra bodar, så väl i städer sorn på landet, skola på sonda*
gar och högtidsdagar ej öppnas till salu; mat och dricka må säljas till nödtorft under
tillåtna tider. Ingen håfve magt på dessa dagar att köpslaga i skepp eller anföra
farkoster; bryter någon i dessa fall, bote för första gången 10 Riksdaler R:mt,
för andra gången 20 Riksdaler R:mt samt för tredje gången 30 Riksdaler Runt och
handelsrättighetens förlust.”
Slutligen har, i anledning af sistberörda motion, Riksdags-fullmägtigen
Liss Lars Olsson, enär han icke kunde finna handel å sabbat straffvärd are, än manga
andra handlingar, särdeles sådana, som i sig kjelfva vore el1 brottslig beskaffenhet,
såsom dag sm ål, olafra bränvins-utskänkning m, fl., föreslagit, ”att sabbatsbrott i allmänhet
mätte beläggas med lika högt ansvar, som för handel å högtidsdagar möjligen
kunde blifva bestämdt.”
Lag-Utskottets Betänkande N:o 60.
1
Utskottet föranlåtes till en början, i anledning af Pierr Prosten Schrams^ samt
Herr Doktor Sandbergs framställningar, erinra, att desamma i väsendtlig mån synas
granda sig på obekantskap med gällande lagstiftning. Motionärerne antaga
nemligen, att om åtal på en och samma gång anställes för sabbatsbrott, föröfvade
å flera särskilda helgedagar, straffet för alla förseelssrna icke blir högre än för
ett enda sabbatsbrott, eller allenast tio Dalers böter. Men häruti ligger ett misstag.
Nämnde böter skola nemligen ådömas särskildt för hvart sabbatsbrott, enligt den i
detta fall oförtydbara föreskriften i Kongl. Förordningen angående sammanläggning
af straff den 21 December 1857, hvars 1 § innehåller, att ”om någon föröfvat flera
brottsliga handlingar, och de ej stå till hvarandra i det sammanhang, att de innefatta
fortsättning af en och samma förbrytelse, utan äro, hvar för sig, till särskilda
brott att hänföra, så skall han för hvarje brott, ändå att de af samma slag åro, till
särskildt ansvar dömas, der ej för vissa fall annorlunda i lag stadgadt är.” Och för
det fall, hvarom nu är fråga, tinnes något emot denna regel stridande icke i lag
stadgadt.
Grunden för den borgerliga magtens straffrätt i ifrågavarande hänseende kan
ej vara någon annan än Statens befogenhet att tillse, det den frid, som en hvar bör
få åtnjuta på hvilodagen framför andra dagar, icke af orostiftare störes. Lagstiftningen
mot sabbatsbrott är sålunda i viss mån att hänföra till polisrätten. Men, vid
antydda förhållanden, har det synts Utskottet alltför strängt, att, såsom två af motionärerne
föreslagit, belägga iteration af förseelsen att å sabbat öppna en handelsbod
med förlust af handelsrättigheten. Att åter höja de nu stadgade böter för sabbatsbrott,
har synts Utskottet mindre nödigt, helst Utskottet, lika med Herr Doktor
Sandberg, anser att genom strafflagar ingenting väsendtligt vinnes i ifrågavarande
hänseende. Hvad angår verkliga lagbrott, föröfvade å sabbatstid, så fordrar konseqvensen
af vår nyare kriminal-lagstiftning, att de derför nu bestämda särskilda
sabbatsbrottsböter, i stället för att höjas, tvärtom alldeles försvinna och att den omständighet,
att brottet är å sabbat föröfvadt, tages i betraktande såsom en försvarande
omständighet. Ett sådant stadgande är ock af Lag-Beredningen föreslaget.
På dessa grunder och då, ehvad åsigt man än må hysa om lämpligheten al
högre böter för sabbatsbrott, man likväl borde vara ense derom, att en sådan mindre
väsendtlig partiel förändring af brottmälslagen icke lämpligen bör kunna vidtagas
i närvarande tidpunkt, då vi snart hafva att vänta en hel ny strafflag, hemställer
Utskottet vördsamt
att ifrågavarande motioner måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 9 Oktober 1860.
8
Lag-Utskottets Betänkande N:o 61.
,M 61.
Ank. till Exp.-Utsk. (len 10 Okt. 1860, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Majis nådiga Proposition om antagande
af en författning, angående verkställighet i Sverige af
domar och utslag, meddelade af Domstol i Konungariket Danmark,
Samtlige Riks-Stånden hafva infordrat Lag-Utskottets yttrande öfver omförmälda
nådiga Proposition, hvilken är af följande lydelse:
”1 den mån en lifligare beröring uppstått emellan de Svenska och Danska
folken, har ock behof ve t alltmera visat sig af internationela lagar, enligt hvilka
domar och utslag, meddelade inom det ena riket, skulle kunna inom det andra verkställas.
I Hänledning häraf hafva, efter ömsesidiga meddelanden mellan de båda
ländernas Regeringar, förslag till sådana lagar blifvit utarbetade, dervid, till följd
af den väsendtliga öfverensstämmelsen mellan Danmarks och Norriges lagstiftning
i hit hörande delar, hufvudsaklig ledning hemtats frän de af Svenska och Norska
Kommitterade år 1856 till dylika mellanrikslagar för Sverige och Norrige uppgjorda
förslag, hvilka dock, med afseende å den politiska föreningen mellan sistnämnde
två länder samt deraf redan föranledda internationela bestämmelser, erhållit
en utsträckning, som ej gerna kunnat ifrågakomma vid denna angelägenhets
uppgörande med en helt främmande stat. De grunder, hvarpå ifrågavarande lagförslag
hvila, inhemtas i öfrigt af närlagde, vid ärendets behandling i Stats-Rådet
hållna protokoll, dervid jemväl finnes fogadt det lagförslag, som, för att den Danska
Riksdagen föreläggas, blifvit inom Kongl. Danska Justitie-Ministeriet utarbctadt,
men i hvilket ett tillägg torde, efter framställning härifrån, komma att göras
i fråga om beslut, meddeladt af Magistrat i de Svenska städer, der, enligt särskilda
privilegier, Magistraten tillkommer att i Kongl. Maj:ts Belällningshafvandes
ställe handlägga utsökningsmål.
För den händelse att de ifrågavarande lagförslagen, hvilka äro afsedda, att i
förhållande till Sverige, omfatta endast det egentligen så kallade Konungariket Danmark,
Lag-Utskottets Betänkande N:o 61.
9
mark, blifva af de båda ländernas national-representationer antagna, vill Kongl;
Maj:t tillse, att vid den konvention, som kommer att emellan Regeringarne afslutas,
åt hvartdera riket förbehålles rätt att den antagna författningen till kraft
och verkan efter viss tid uppsäga; äfvensom det blifver nödigt att sedermera i en
särskild författning stadgas, att och pä hvad sätt en Svensk myndighets beslut,
sorn, enligt de i Danmark gällande lagar, der förlorat sin exekutiva kraft, mä kunna
inför Svensk myndighet förnyas.
Ehuru riksdagen nu långt framskridit, har Kongl. Maj:t likväl, vid det förhållande
att Kongl. Danska Regeringen yttrat önskan att redan vid den riksdag,
som i Danmark under innevarande är sammanträder, underställa representationen
pröfningen af det för nämnde rike upprättade lagförslag, destomiudre tvekat att
för Rikets Ständer framlägga det motsvarande Svenska lagförslaget, som de hufvudsakliga
grunderna för detsamma, hvilka öfverensstämma med det mera omfattande
förslag, som af Svenska och Norska Kommitterade blifvit utarbetadt, redan
en gång äro vordne af Rikets Ständer pröfvade och godkände; och vill Kongl.
Majit alltså, med bifogande äfven af Högsta Domstolens i ämnet förda protokoll,
härmed, jemlikt 87 § Regerings-Formen, till Rikets Ständers antagande öfverlemna
följande förslag till
Förordning om verkställighet i Sverige af domar och utslag, meddelade af
Domstol i Konungariket Danmark.
§ 1.
Domar och Utslag (Kjendelser), meddelade af Domstol inom Konungariket
Danmark, må, så vidt de stadga annat än straff, i Sverige bringas till verkställighet
genom utmätning, pä sätt här nedan sägs.
Lika med Dansk rätts dom anses förlikning, afslutad inför Förliknings-Kommission
eller Domstol i Konungariket Danmark, så ock beslut, meddeladt derstädes
antingen af Amtman eller af Öfver-Presidenten i Köpenhamn, angående skyldighet
att bidraga till underhäll för frånskiljd eller öfvergifven hustru eller till underhäll
och uppfostran för äkta eller oäkta barn.
Den handling, hvarå utmätning sökes, skall vara försedd med intyg af Dansk
Amtman eller Öfver-Presidenten i Köpenhamn derom, att den är utfärdad i sådan
form, som, enligt Dansk lag, för exekution erfordras, samt derjemte:
i fråga om utmätning på grund af Domstols beslut, att detsamma blifvit af
Domstol inom Konungariket Danmark meddeladt:
i fråga om utmätning pä grund af förlikning, att förlikningen är vorden inför
Dansk Förliknings-Kommission eller Domstol afslutad; och
i fråga om utmätning på grund af beslut, meddeladt af Dansk Amtman elier
Öfver-Presidenten i Köpenhamn, att beslutet, enligt Dansk lag, medförer exekution.
§ 3.
o
A dom eller utslag, meddeladt af Danmarks Högsta Domstol (Hoiesteret) eller
af Dansk Amtman eller Öfver-Presidenten i Köpenhamn, må utmätning genast
Bih. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 A/d. 31 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o 61.
beviljas och fullbordas. Är beslutet af annan Domstol, än Höiesteret, meddeladt,
må utmätning ej ske förr, än tre månader förflutit från den dag, domen eller utslaget
gäldenären kungjordes (forkyndtes). Kan denne då ej visa, att han uttagit
stämning till högre Rätt om ändring af samma dom eller utslag, gånge utmätningen
för sig. Yisar han sedermera, att han inom eller efter nämnde tid sådan stämning
uttagit, förblifva utmätningen, så vidt den verkställd är, ståndande till dess
saken i den högre Rätten afdömd varder. Tappar den, som utmätningen sökte,
gånge det utmätta åter. Vinner han, och är domen icke meddelad af Höiesteret,
förblifve utmätningen ytterligare ståndande till dess tre månader förflutit från den
dag, Ofver-Rättens dom gäldenären kungjordes. Förmår denne då ej visa, att lian
saken till Höiesteret instämt, gånge utmätningen utan uppehåll till fullbordan, der
sökanden företett Öfver-Rättens dom, så styrkt, som i § 2 sägs.
§ 4.
Ä förlikning må, der gäldenären ej visar, att han till Dansk Rätt uttagit
stämning om förlikningens upphäfvande, utmätning genast ske; dock må godsets
försäljning, eller, derest detsamma enligt förlikningen bort sökanden tillställas, utlemnandet
deraf till sökanden ej utan gäldenärens medgifvande verkställas förr, än
tre månader förflutit frän det utmätningen egde rum. Är utmätning företagen,
men gäldenären sedermera visar, att han inom sagde tid sådan stämning uttagit;
förblifve utmätningen ständande och förfares dermed vidare i öfverensstämmelse
med hvad i § 3 om utmätning å domar sagdt är.
Stämning om upphäfvande af förlikning vare utan den verkan, nu sagd är,
der den finnes uttagen sednare, än tre månader efter det utmätningen egde rum.
§ 5.
Kungörandet i Danmark af dom eller utslag, hvarå verkställighet i Sverige
sökes, skall vara bestyrkt af ortens stämningsmän, hvilkas omförmälda egenskap intygas
af vederbörande Domare, men i Köpenhamn af Lands-Öfver- samt Hof- och
Stads-Rättens Justitie-Sekreterare. Sker kungörandet i Sverige, bör domslutet genom
stads- eller kronobetjent med vittne, eller genom två nämndemän, tillställas
den, å hvilken domen lyder.
§ 6.
Hafva ett år och sex veckor förflutit från den dag, å hvilken dom eller utslag
afsades, må på grund deraf, så vidt fråga är om penningars utgörande, utmätning
icke ske, med mindre domen eller utslaget blifvit genom nytt beslut åter försatt
i exekutiv kraft.
Lag samma vare om förlikning; dock att, om viss„dag finnes till förlikningens
fullgörande utsatt, tiden varder derifrån räknad. Åro i samma förlikningshandling
särskilda dagar för särskilda fullgöranden bestämda, räknas tiden från en
hvar af dem.
Hvad i denna § är stadgadt gälle icke i afseende å beslut, meddeladt af
Dansk Amtman eller Ofver-Presidenten i Köpenhamn.
Lag-Vt&kottets Betänkande N:o 61.
11
År gäldenärs bo taget under offentlig skiftesbehandling i Danmark, förfaller
den genom denna förordning medgifna rätt till utmätning.
§ 8.
I fråga om behörigheten att meddela verkställighet å handlingar af ofvanupptagne
beskaffenhet, äfvensom beträffande de med verkställigheten förenade kostnader,
galle hvad för thy fall i afseende ä Svenska domar finnes stadgadt.
§ 9.
Ej må vid Svensk domstol sak mot Dansk undersåte upptagas i andra fall.
än der Domstolen vore behörig, om svaranden varit Svensk; Dock kan Dansk undersåte,
som någon tid i Sverige sig uppehåller, under denna sin vistelse derstädes,
för gäld eller annan förbindelse sökas, der han finnes.
§ 10.
„ A handling, pä grund hvaraf någon vill söka utmätning i Danmark, skall
Öfver-Ståthållare-Embetet eller Konungens Befallningshafvande, som derom varder
anmodad, efter förefunne omständigheter meddela intyg, att handlingen är utfärdad
i sådan form, som för exekution erfordras samt att beslutet har den egenskap att
medföra ovilkorlig exekution i öfverensstämmelse med hvad enligt Svensk lag i allmänhet
gäller om beslut, som eger laga kraft.
Om expeditionslösen och stämpel-pappers-afgift, åtecknade allmänna handlingar,
vare lag samma.
§ 11.
Förestående stadganden blifva gällande från den dag, som, efter det öfverenskommelse
med Danmark blifvit träffad om en motsvarande lags samtidiga inträdande
i kraft för nyssnämnde land, af Kongl. Majit bestämmes.”
Derjemte har Utskottet erhållit del af ej allenast Stats-Rådets och Högsta
Domstolens i ämnet hållna Protokoll, än äfven det förslag till en motsvarande lag
lör Konungariket Danmark, som, enligt hvad i den nådiga Propositionen förmäles,
blifvit inom Kongl. Danska Justitie-ministeriet utarbetadt för att föreläggas den
Danska riksdagen: och får Utskottet nu, efter granskning af de begge lagförslagen,
sitt yttrande i frågan afgifva.
En lag af sådan beskaffenhet, som den af Kongl. Majit nu föreslagna, är
ingalunda sällsynt inom Europeiska länder. Två af de största och ett betydligt
antal mindre Stater hafva redan under vissa vilkor, hvaribland förnämligast det af
reciprocitet, medgifvit verkställighet af domar, afsagda i ett annat land, äfven dä
de särskilda ländernas lagstiftningar varit i afseende ä rättegångsforrnerna från hvar
-
12
Lag-Utskottets Betänkande N:o 61.
andra afvikande. Behofvet af en sådan lag blir ock känbar! i mån af en mer eller
mindre liflig beröring emellan folken; och då fråga är om grannstater, framkallas
detta behof icke endast af den egentliga affärs-rörelsens kraf, utan lika mycket af
de öfriga rättsförhållanden, som lätteligen uppstå emellan individer af de särskilda
staterna. Dessa rättsförhållanden kräfva nemligen ett skydd af ]agarne, som dock
är allt för ofullständigt, så länge verkställigheten af ett domslut endast kan ske inom
det land, den dömande myndigheten tillhör, och så länge en resa öfver riksgränsen
är nog för att undandraga sig uppfyllande af lagliga förbindelser och göra
sig oåtkomlig för den exekutiva makten. Af ett sådant förhållande lärer väl ingendera
staten kunna anses skörda någon vinst; men väl kunna derutaf uppstå
betänkliga olägenheter, hvaribland i synnerhet den af minskadt förtroende emellan
de särskilda staternas medlemmar. Öfverallt, der en närmare förbindelse emellan
grannfolk inträdt, är derföre en internationel lag i den syftning, som den ifrågavarande,
önskvärd, och den synes ock böra kunna tillvägabringas, så vida den första
grunden derför finnes, nemligen ömsesidig tillit tili rättstillståndet i det andra
riket och till dess domare-korps’ insigter och oväld.
Men medgifves detta, då har man ock medgifvit. behofvet och möjligheten
af en sådan internationel lag emellan Sverige och Konungariket Danmark. Den
ytterst Miga beröring, som uppstått emellan dessa länders innebyggare och som
jemväl i öfrigt allt mer närmat dessa närbeslägtade folk till hvarandra, har dock
äfven gifvit upphof till förbindelser och rättsförhållanden, för hvilkas betryggande
en sådan lag, som den ifrågavarande, länge varit saknad. Derförutan är nemligen
en Svensk auktoritets beslut utan exekutiv kraft i Danmark och likaså en Dansk
myndighets utslag utan verkan i Sverige. Ett lika betryggadt rättstillstånd torde
dock få antagas förefinnas i begge dessa Stater, — och är det derföre att hoppas,
det de begge folken skola, lika som deras regeringar, villigt räcka hvarandra handen
till lösning af nu väckta fråga pä ett sätt, sorn ytterligare skall befästa förtroendet
nationerna emellan.
Vid den granskning, som Utskottet egnat ät de speciela stadgandena i det
förevarande förslaget, har Utskottet icke funnit något vid detsamma att anmärka.
En jemförelse emellan detta och det motsvarande, inom Danska Justitie-ministeriet
upprättade, visar, det de begge förslagen hvila pä grunden af full reciprocitet i
allt, som med de begge ländernas i vissa delar skiljaktiga rättegångsform er ölverensstämmer,
— med undantag blott af den i Kongl. Maj:ts Proposition omförmälda
och till rättelse redan anmärkta saknaden i det Danska förslaget af ett stadgande
om exekutiv kraft i Danmark åt beslut, gifna i utsökningsmål af Magistraterna i
de Svenska städer, der Magistrat eger att, i Konungens Befallningshalvandes ställe,
utsökningsmål upptaga. I fråga om domstols behörighet äro förslagen byggda på
den rigtiga grundsats, att hvartdera riket behandlar den andra Statens medlemmar
efter samma reglor sorn sina egna, och att följaktligen det ena landets innevånare
icke äro pligtiga att svara vid domstol i det andra landet i andra fall, än der en
medlem af detta land kan stämmas tili annan domstol än den, hvarunder han för
sin person lyder; dock att — i enlighet med en i vår lagstiftning redan antagen
grundsats •— det ena rikets innevånare, som någon tid uppehåller sig i det andra,
må kunna instämmas till domstolen i orten. Föreskrifterna i 3 och 6 §§ af det
Svenska förslaget, angående tid för verkställighet af Danska domstolars beslut härstädes,
äro betingade af det från vår lagstiftning väsendtligen afvikande system, som,
i fråga om doms överklagande och fortvaron af dess exekutiva kraft, är i Danmarks
lagstiftning antaget. Enligt denna skall en dom, som föreskrifver att något
skall
Lag-Utskottets Betänkande N:o 61.
13
skall fullgöras, alltid, när den icke är gifven af ”Höiesteret”, kungöras den, som
tappat, med en honom Iemnad, i domen utsatt viss kortare tid för fullgörande. Om
denna tid lemnäs obegagnad af den, som tappat, förutsattes domen sä till vida hafva
vunnit laga kraft, att exekution derå med full verkan kan ske. Men denna laga
kraft är likväl endast présumtiv, emedan den, ä hvilken domen lyder, kan. genom
en äfven efter nämnde tids förlopp uttagen stämning till högre Rätt om ändring af
domen, afbryta eller hindra dess exekution, i fall sådan icke under tiden skett,
och äfven fullfölja ändrings-sökandet oaktadt domen hunnit komma till fullbordan.
Detta sednare förhållande inträffar emellertid visserligen sällan, enär den, som är
sinnad söka ändring, sjelf eger fördel af att göra det sä fort som möjligt, enär exekutionen,
oaktadt ändrings-sökandet, förblifver orubbad till sakens slut. Rättighet
att gå till högre Rätt fortvarar för Under-rätts domar sex månader och för
Öfver-rätts domar ett är och sex veckor ifrån deras afkunnande, hvilka tider dock,
genom särskildt tillstånds-resolution, kunna förlängas ända till tre år. Och är, genom
en dom, föreskrift gifven om penningars utbetalande, varar domens exekutiva
kraft endast ett år och sex veckor från det den gafs, ehuru denna exekutiva kraft
kan genom nytt beslut åter upplifvas. — Detta frän vår lagstiftning skiljaktiga system
synes hafva föranled t stadgandena i ifrågavarande 3 och 6 §§, dervid, enär,
beträffande 3 §, det icke kan vara billigt att från exekution härstädes helt och
hållet undantaga Danska domar, hvilkas laga kraft ännu endast är présumtiv, Utskottet
funnit de för sådant fall meddelade närmare föreskrifter betrygga rättssäkerheten
för begge parterna och till en del äfven öfverensstämma med den Danska
lagstiftningen.
Förlikningar bilda i Danmark en egen klass ibland exekutionsgrunderna.
Efter deras väsende och beskaffenhet åstadkomma de nemligen ett slutligt afgörande
af den sak, de afse, oell de kunde således i detta hänseende sättas i jemnbredd
med en Höiesterets dom. Men ä den andra sidan har den Danska lagstiftningen
medgifvit deras överklagande inom viss tid för det fall, att förlikningen skulle
sakna något för ett kontrakts giltighet nödvändigt vilkor — och deraf behofvet af
4:dc §:ns stadganden.
Uti 2 8 medgifves verkställighet af beslut, meddeladt af Dansk Amtman eller
Ofver-Presidenten i Köpenhamn, angående skyldighet att bidraga till underhäll för
frånskiljd eller öfvergifven hustru samt till underhäll och uppfostran för äkta eller
oäkta barn. Grunden för detta medgifvande är fullständigt motiverad i Herr JustitieStats-ministerns
till Stats-Rådets Protokoll afgifna yttrande i ämnet, hvilket är i
tryck bland Riks-Ståndens ledamöter utdeladt och hvartill Utskottet således får
hänvisa. I öfrigt anser sig Utskottet endast behöfva fästa uppmärksamhet derå, att
förevarande, af Högsta Domstolen utan anmärkning lemnade, förslag i allt hufvudsakligt
instämmer med det af Rikets sednast församlade Ständer godkända förslag
till en likartad internationel lag i afseende å Konungariket Norige, hvars lagstiftning
i hithörande delar väsendtligen öfverensstämmer med den Danska, ehuru sistnämnda
lagförslag innehöll några föreskrifter derutöfver, bland hvilka den vigtigaste
var den, af förut gällande författningar betingade, angående verkställighet jemväl
af sådana beslut, hvarigenom böter blifvit ådömda.
På grund af hvad sålunda förekommit och då Utskottet, lika med Kongl.
Maj:t, ansett lämpligast, att, såsom vilkor för ifrägaställda lags trädande i kraft, endast
uppställes den i 11 g gjorda förutsättning om en ”motsvarande” lags antagande
i Danmark, hvarigenom Kongl. Maj:t således blifver oförhindrad att utfärda den
Bih, till li. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 31 Saft. 3
14
Lag-Utskottets Betänkande N:o 61.
föreslagna författningen, äfven om Konungariket Danmarks lagstiftande magt skulle
finna konseqvensen af detta lands lagstiftning erfordra någon, Imfvudgrunderna ej
rubbande, modifikation i det nu uppgjorda Danska lagförslaget, får Utskottet vördsamt
hemställa,
det Rikets Ständer' måtte bifalla Kongl. Mäj:ts ifrågavarande nådiga
Proposition.
Stockholm den 9 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryekt hos A. L. NORMAN, 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 62.
i
W:o ©Sg.
Ank. till Exp.-ötsk. den 12 Okt.. 1860, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om arfsrätt för oäkta barn.
I sådant syfte äro motioner väckta inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln
af Herr Dalman, W. F., samt inom Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtige Erik
Olsson från Nerike, Per östman från Wester-Norrlands län, och Per Nilsson från
Malmöhus län. Motionärernas framställningar skilja sig emellertid från hvarandra i
fråga om vidden af den arfsrätt, som borde de oäkta barnen tillerkännas. Så har
blifvit föreslaget:
af Herr Dalman: »att, med ändring af 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken, oäkta barn,
utom det som är alladt i hordom, eller i skyldskaps- och svågerskaps-led, hvari äktenskap
ej får äga rum, må taga arf efter sin moder, derest hon ej efterlemnar äkta
barn eller bröstarfvingar;»
af Erik Olsson: att 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken måtte erhålla följande förändrade
lydelse: »Oäkta barn, utom det, som är alladt i hordom eller skyldskap eller svågerskap,
hvari äktenskap ej får äga rum, må taga arf efter sin fader och moder,
der han eller hon offentligen inför Rätten eller i vittnens närvaro inför vederbörande
prest sådant erkänt, och han eller hon ej efterlemnar äkta barn eller bröstarfvingar.»
af Per Östman: att Rikets Ständer måtte besluta följande förändring af 8 Kap.
7 § Ärfda-Balken: »Allar man barn i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom,
eller i förbudna leder; de barn må ock arf taga efter fader och moder, der de
efter eget medgifvande eller laga kraftvunnen dom kända äro, i hvad de i lösöre äga.
Hafva fader eller moder barn af äkta säng, tage dessa dubbelt mot oäkta barn:
oäkta barn njute ock af fader och moder nödtorftig föda och uppfostran tilldess de
sig sjelfva nära kunna. Dör endera af föräldrarna och lemnar ej gods efter sig,
lode då den barnet, som elterlefver.» — men att, om en sådan lagförändring icke
kunde antagas, omförmälde § måtte erhålla denna lydelse: »Allar man barn i lönskaläge
utan äktenskapslofven eller i hordom eller förbudna leder; de barn må ock
arf taga efter sin moder, der hon efter eget medgifvande eller laga kraftvunnen dom
Bih. till B. St. Brot. 1851) A 1860. 7 Samt. 1 A/d. 32 Uäft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 62.
känd är, i hvad hon i lösöre eger: har moder barn af äkta säng, tage dessa dubbelt
mot oäkta barn: oäkta barn njute ock af läder och moder nödtorftig föda och
upplostran till dess de sig sjelfva nära kunna. Dör endera af föräldrarna och lemnar
ej gods efter sig, föde då den barnet, som efterlefver.» — och
af Per Nilsson, med hvilken Riksdags-fullmägtige Josef Oscar Almqvist, Nils
Olsson Irån Malmöhus län, Per Tjernlund och Paul Hedström sig förenat: »att
oäkta barn måtte beviljas lika arfsrätt med äkta, efter deras kända föräldrar, i sammanhang
hvarmed följde att syskon egde arfsrätt efter hvarandra, så väl äkta som
oäkta.»
Ofver samtlige dessa framställningar har Lag-Utskottets yttrande blifvit införd
rädt.
Det gifves frågor, som, en gång väckta, icke kunna falla, fastän undanskjutas,
och som för hvarje gång, de förekomma, tillvinna sig allt större utrymme i den allmänna
meningen. En sådan fråga är den om oäkta barns arfsrätt, — ofta under
sednare tider hos oss väckt och lika ofta understödd af något eller några bland Riks—
Stånden. Och betydelsefull för uppfattningen af det hos folket i detta hänseende
lefvande rättsmedvetande är den omständighet, att frågan synes företrädesvis inom
Bonde-Ståndet städse hafva varit med värma omfattad. Den väntar emellertid ännu
sin lösning, — och att svårigheter dervid möta, har Utskottet icke förbisett. Den
har lunnits svårlöst i alla tider och hos alla folk, i hvilkas lagstiftningar humanare
åsigter härutinnan sökt göra sig gällande, och det torde icke linnas någon annan
rättsfråga, som af olika länders lagstiftare blifvit så olika besvarad, som denna. Man
synes liksom hafva tvekat att omfatta någon rationelt riktig princip eller att konseqvent
genomföra en sådan. Deraf ett visst vacklande i denna del af lagstiftningen —
och deraf den brist på konseqvens, som i vår lag derutinnan eger rum.
Det var i den äldre Germaniska rätten en hufvudgrundsats, att individens rättigheter
närmast uppspirade ur familjen och voro underordnade denna. Ty familjen
upplättades icke ur den högre synpunkt, hvarifrån man skattar de inre sedliga banden,
såsom utgörande den enda fasta sammanhållningen deraf: den var en stat i staten
och omgärdades med en mängd yttre skrankor, af hvilka några, ehuru i modifierad
form, ännu hos oss qvarstå, såsom giftomannarätten, målsmans- och förmynderskapet
m. 11., men andra deremot, för en stigande kultur och kristendomens inflytande,
längesedan försvunnit, såsom den solidariska ansvarigheten för slägtmedlemmarnas förbrytelser,
ätlboten, blodshämnden, sameganderälten till slägtjord m. 11. Individen betydde
således i vissa fall föga eller intet, — och, hvad särskildt oäkta barn beträffade,
utvecklades denna grundsats med jernhård konseqvens i flera af de Tyska rättsböckerna,
framför allt i den eljest så berömda Sachsenspiegel, enligt hvilken de oäkta
födde voro i flere hänseenden så godt som rättslösa och ställda helt och hållet utom
familjen, jemväl modrens. De kunde ej hafva någon förmyndare och kunde icke
sjelfva vara förmyndare, ej ens för sina egna i ett lagligt äktenskap födde barn
Lag-Utskottets Betänkande N:o 62.
3
Det länder den Skandinaviska nordens fordna lagstiftningar till heder, att de i detta
hänseende voro vida menskligare. Enligt de Danska lagarna fanns ingen skilnad
emellan äkta och oäkta barn i fråga om deras ställning tiil modrens familj, och de
sednare togo i denna lika arf med de förre, — en grundsats, som ännu är bibehållen
i Christian V:s lag. Från arfsrätt i faderns familj voro de likväl uteslutna,
så framt de icke blifvit legitimerade, men orsaken dertill förklaras af en berömd
Dansk rättslärd icke hafva varit någon annan än svårigheten att med visshet känna
den verkliga fadern. De Danska lagarna stå således härutinnan i nära öfverensstämmelse
med den Romerska rätten, hvilken förkastade paternitetsbevisningen såsom
omöjlig. — Enligt de Norska och Isländska lagarna var de oäkta barnens ställning
till begge föräldrarnas familj föga skild från de äktas, men i arfsrättsligt hänseende
betraktades de oäkta lödde såsom fjermare anförvandter än deras syskon af äkta
börd. — De Svenska lagarne lemna i allmänhet högst ofullständiga underrättelser angående
de oäkta barnens ställning till föräldrarnas familj under dessas lifstid. De
föreskrifter, som derom finnas, afse hufvudsakligen endast föräldrarnas skyldighet att
värda och underhålla barnen under deras minderårighet. I fråga åter om arlsrätlen,
innehålla dessa lagar de mest skiljaktiga bestämmelser. Ostgötalagen, liksom Wisbyrätten,
medgaf de oäkta barnen icke någon rätt till arf, hvarken efter fader eller
moder. De öfriga Landskapsiagarne deremot tillerkände dem arfsrätt, ehuru mer
eller mindre inskränkt. De särskilda lagarnes olika stadganden härom hafva af en
kommentator blifvit på följande sätt summariskt sammanställda: »antingen låta dessa
lagar ifrågavarande barn ärfva en viss qvot af föräldrarnes förmögenhet, eller tiller—
kännes dem lika arf med de äkta födde uti modrens qvarlåtenskap, men ingen arfsrätt
efter fadren, eller gifves dem samma rätt med hänseende till modren, men endast
en obetydlig del af fadrens egendom, eller ock tillägges dem endast en ringa
pars quanta, så väl efter fader som moder.» Tvifvelaktig är frågan, huruvida nämnde
barn äfven egt anspråk på arf efter aflägsnare förfäder och fränder å sidone i ätten.
Enligt analogien med de Danska lagarna, har dock denna fråga blifvit af en rättslärd
jakande besvarad. — Emellertid började åsigterna om de oäkta barnens rättighet
till arf alltmer förändras, — och Kristoffers Landslag inskränkte denna rätt i
högst väsendtlig mån genom det stränga budet, att frillobarn, huru många de än voro,
icke lingö ärfva mer än tillsammans tre mark, två efter fader och en efter moder,
och äfven detta ringa belopp blott med det vilkor, att, efter afdrag deraf, de äkta
barnen erhöllo minst sex mark. Från denna lagstiftning var steget icke stort till
vår nu gällande lags bud, att oäkta barn ej må taga arf efter någon annan än sina
egna barn och bröstarfvingar, — ett stadgande, hvars stötande obillighet lagstiftaren
sjelf liksom synes hafva velat förmildra genom det i omedelbart sammanhang dermed
ställda budet: »dock njuten de al fader och moder nödtorftig föda och uppfostran
till dess de sig sjelfva nära kunna.»
Det var således under kristendomens äldre tider i vårt land, som grunden
lades till vår nu gällande lagstiftning i ämnet, Man har derutaf slutat, att denna
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 62.
lagstiftning är betingad af den kristna läran, och obestridligt är äfven att denna utöfvade
ett väsendtligt inflytande pä den förändring i tänkesätten, som i denna fråga
uppenbarade sig under medeltiden. Men det är af vigt att ihågkomma, att detta
var den kristna iäran, sådan den representerades af katolicismen, hvilken satte kyrkan
i stället för kristendomen och sträfvade derhän, att få alla band, som icke af kyrkan
helgats, ansedda såsom ogiltiga inför lagen och icke kunnande grundlägga några rättigheter,
icke ens de naturliga och allmänt medborgerliga. Man sökte och lyckades
utbreda den åsigt, att rättigheten för oäkta födde att taga arf vore ett erkännande
af en osedlig princip, — förblandande således den felande med den oskyldige och
tryckande osedlighetens brännmärke på den sednares panna. Men man hade åtminstone
den förtjensten att vara konseqvent, och ur nyssnämnde åsigt utgick också följdriktigt
en annan, nemligen dem om de oäkta föddes sämre medborgerliga qvalifikation,
i följd hvaraf de utestängdes från alla sysslor och förtroenden, som erfordrade ett
oförminskadt medborgerligt anseende. Ja, i flera länder beröfvades dem till och med
möjligheten till bergning, i det de jemväl utestängdes från de flesta näringsgrenar.
Sådan, säger en strängt opartisk forskare på detta fält, var följden af kyrkans moral!
Och sådana, kunde man tillägga, skola alltid de yttersta konseqvenserna blifva, då
man åberopar religion och sedlighet såsom stöd för oäkta barns uteslutande från arfsrätt!
— Men till ett sådant mål verkade äfven, såsom rätteligen blifvit anmärkt, i
ganska väsendtlig mån Feodalismen, hvilken, sättande länsbandets sammanhållning öfver
allt annat, sträfvade att åstadkomma förmögenhetens fördelning på så få händer som
möjligt. Inflytandet deraf på de oäkta barnens ställning blef ock märkbart i samma
mån, som feodalismen slog mer eller mindre djupa rötter. Detta inflytande spåras
ännu i flera af de Tyska lagstiftningarne, och framför allt i det Engelska rättssystemet,
hvars omenskliga hårdhet emot de oäkta födde med skäl blifvit betecknad såsom
en af de mörkaste fläckarna i det Engelska samfundslifvet. I de flesta andra
kristna länder är dock arfsrätt nu mera oäkta barn tillerkänd. Danmark har, såsom
ofvan är nämndt, i detta hänseende förblifvit sin forntid trogen. Norige har gått ett
steg längre, och genom en den 31 Juli 1854 utfärdad författning är derstädes stadgadt,
att oäkta barn tager arf efter moder och mödernes fränder likasom äkta barn,
samt efter läder och fädernes fränder till hälften emot äkta barn, om sådant finnes,
och likasom äkta barn, om sådant ej är till, så framt fadern muntligen eller skriftligen
hos Rätten erkänt barnet såsom sitt.
Sverige står dock i detta hänseende ännu qvar på den under medeltiden af
katolska kyrkan lagda grund; och om än vår lag genom de utvägar, den anvisar en
fader att få sitt oäkta barn inför lag betraktadt såsom äkta, icke är fullt så hård
som den Engelska, på feodalistiska åsigter grundade, rätten, så är detta en följd af
inkonseqvenser i lagen och af saknaden utaf en följdriktigt genomförd princip. Eller
hvilken skulle väl denna princip vara? Icke är det den äldre Germaniska rättens
åsigt om familje-enheten såsom grund för arfsrätt; ty, såsom ofvan är nämndt, räknades,
enligt flera Germaniska lagstiftningar, oäkta barn till familjer) och togo arf
Lag-Utskottets Betänkande N:o 62.
deruti, då deremot, enligt 1734 års lag, dessa barn ej äro berättigade till arf, men
likväl icke kunna sägas vara ställda utom familjen i undra afseenden, såsom i fråga
om giftomannarätt och förmynderskap, hvarförutan föräldrarne ega rätt att ärfva dem.
Än mindre är det den Romerska rättens åsigt, hvilken, såsom grund för arfsrätt,
uppställde den aflidnas vilja, den der, i fall testamente ej skett, presumerades hafva
sin bestämning i blodskärleken, som ansågs vara starkare i mån af blodsförvandtskapens
närhet. Ingendera af dessa principer är heller åberopad af dem, som försvara
vår lagstiftning i denna del; men man har påstått att denna vöre byggd på en annan
grundsatts, nemligen den, att »endast lagligt äktenskap gifver laglig arfsrätt,» —
en grundsatts, från hvilken dock flera så väsendtliga undantag blifvit gjorda, att den
ingalunda förtjenar namn af en ledande princip. Ty först — och för att icke fästa
sig dervid, att barn, aliade med fästeqvinna eller under äktenskapslöfte, anses som
äkta barn — måste härvid erinras, att barn, som är afladt i lönskaläge och således
oäkta, får arfsrätt, om blott fadern sedermera tillsäger modern äktenskap. Man kan
väl invända, att tillsägelsen om äktenskap är att anse såsom en legitimation; men
östridigt är dock, att barnet var frukt af en förbindelse, som icke i sig innebar det
ringaste moment af ett lagligt äktenskapsband. — Vidare är barn, som blifvit afladt
under våldtägt, berättigadt att taga arf såsom äkta barn, ehuru qvinnan visserligen
icke erhåller laggift hustrus rätt. Till den arfsrätt, som sålunda blifvit nämnde barn
tillerkänd, kan väl en grund uppietas; men uppenbart är dock, att man genom detta
stadgande helt och hållet frångått principen om lagligt äktenskap såsom den enda
grunden för laglig arfsrätt. — Lika ohållbar visar sig nämnde princip deraf, att, enligt
stadgandet i 8 Kap. 8 § Ärfda-Balken, ett oäkta barns efterlemnade egendom
går i arf till föräldrarne, — ett stadgande, som icke blifvit infördt i de mer konse
qventa
lagstiftningar, hvilka beröfvat oäkta barn rätt att taga arf.
Men just detta stadgande, jemfördt med de lagbud, som, utan att göra skilnad
emellan äkta och oäkta börd, bestämma barns ställning till föräldrar, är synner
ligen
karakteristiskt för ifrågavarande del af vår lagstiftning. De oäkta barnen lemna
vid sin död sin egendom såsom arf till föräldrarne och hafva emot dem jemväl i öfrigt
samma skyldigheter som äkta barn, men rättigheterna äro långt ifrån desamma:
arfsrätten, hvilken blifvit betecknad såsom den mest utmärkande bland dessa rättigheter,
är dem beröfvad. De äro i detta hänseende ställda i alldeles samma kategori,
som, enligt Ärfda-Balkens 7 Kapitel 2 §, den som »blifvit biltog lagd eller rymt af
landet för grof missgerning» och hvilken derigenom förlorar sin arfsrätt. Men får en
sådan brottsling »frid», så är han, enligt samma lagrum, ock berättigad till arf. Och
tillsäger ett oäkta barns fader modren äktenskap, så blifver barnet arfsberältigadt;
men utan en sådan fridlysning af fadren får barnet icke ens ärfva sin moder, hvilket
således alltid blir förhållandet, om lädren dör innan han hunnit tillsäga om äktenskapet.
Kan väl en sådan lagstiftning på giltiga skäl försvaras? Och om den
verkligen vore byggd på principen om lagligt äktenskap såsom enda grunden för
arfsrätt, bevisas ej just derigenom felaktigheten af denna princip, så exklusiv, som
man velat göra densamma?
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 62.
Men man kan härvid ock fråga: är val vissheten att efter en faders eller moders
död få tillegna sig den allidnes egendom något väsendtligt moment i sammanhållningen
af familjebandet? Är väl det utmärkande draget för familjen detsamma
som för ett vanligt bolag, nemligen egendoms-gemensamheten? Skola ej tvärtom de
högre etiska momenterna klarare framträda, ju mer de tillfälliga, oväsendtliga, ställas
i bakgrunden? — Då oäkta födde först erhöllo det dem i flera stater tillförene beröfvade
medborgerliga anseende och berättigades att blifva använda i allmänna värf,
befarade utan tvifvel mången, att dörren derigenom öppnades för inträde af ett osedligt
moment i samhället och att samhällsbanden derigenom slutligen skulle brista.
Med samma blickar, hvarmed vi nu se tillbaka på denna farhåga, skall utan tvifvel
en framtid betrakta en då försvunnen tids fruktan för familjebandets upplösning genom
att tillägga dessa barn arfsrätt.
Utskottet förbiser icke att en princip, äfven om den är felaktig, icke utan
våda utplånas ur lagstiftningen, så länge den ännu uppbäres af den allmänna meningen.
Men Utskottet tror icke att detta är förhållandet i förevarande hänseende.
Väl kunna i denna, som i andra frågor, många skiljaktiga meningar uppstå; men om
folkets föreställningssätt och rättsmedvetande härutinnan kan, enligt Utskottets tanke,
något tvifvel icke ega rum. Bonde-Ståndets vid flera riksmöten uttalade och vidhållna
mening måste i ett ämne, som det förevarande, anses vara af synnerlig betydelse,
och äfven inom andra Riks-Stånd hafva enahanda åsigter flera gånger försports
och tillkämpat sig seger. De uppgjorda lagförslagen hafva dock ej vunnit tillräcklig
framgång för att blifva lag, och Utskottet kan ej undgå att anse orsaken dertill
i icke oväsendtlig mån hafva legat deri, att dessa förslag, såsom af deras motståndare
ock blifvit anmärkt, bjudit alltför obetydligt och icke hvilat på någon rationel
grund. Det förslag, Utskottet här nedan framställer, är, lika med den Norska
lagen, hufvudsakligen byggdt på den Romerska rättens princip, att grunden för
arfsrätt är den allidnes présumerade vilja, spårad i blodsförvandtskapens närhet. Fastän
uttalad af ett hedniskt folk, är denna princip icke desto mindre fullt kristen; ty den
synes grundad i rättvisans idé, och kristendomen är lika väl rättvisa, som kärlek och
försoning. Det är ock denna princip, som, så vidt den rörer förhållandet mellan föräldrar
och barn, Utskottet anser redan hafva vunnit insteg i den allmänna meningen
och hvilken icke i öfrigt åstadkommer någon rubbning i gällande arfsordning.
Det är således icke pä känslans eller de abstrakta teoriernas ståndpunkt, som
Utskottet i denna fråga ställt sig, ehuruväl ingendera någonsin kan eller bör
vid lagstiftningen lemnäs ur sigte. Från teorien har Utskottet tvärtom funnit
sig, i anseende till paternitetsbevisningens svårighet, böra föreslå ett ganska väsendtligt
undantag, nemligen för de barn, hvilka icke blifvit af fadern erkända,
— en inskränkning, gjord jemväl i andra länder, såsom i Norige, och hvarigenom
rättigheten till arf efter fadern blifver beroende af en slags legitimation
utaf denne. Utskottet tror, att jemväl detta, af praktiska skäl föranledda, stadgande
likaledes är med den allmänna meningen öfverensstämmande; hvaremot Utskottet icke
La g-Vt skottets Betänkande N:o 62.
7
funnit någon giltig anledning att, i likhet med den Norska lagen, tillägga ett sålunda
erkändt barn endast half arfslott efter sin fader, för den händelse att denne
jemväl efterlemnar äkta barn.
De inkast, som emot rättigheten för oäkta barn att taga arf vanligen framställas,
hafva till en del redan genom det anlörda blifvit vederlagda. Man har åberopat
kristendom och sedlighet såsom hinder för en sådan arfsrätt. Men det vore
en besynnerlig kristendom, som kunde fordra lagen vara sådan, att den ena brodern,
på grund allena deraf och icke af något testamente, finge ärfva millioner, medan
den andra brodern vore försänkt i armod. Detta vore ett högst eget medel att upprätthålla
den högre betydelse, äktenskapet såsom en sedlig institution innebär. Och
den allmänna sedligheten skall, enligt Utskottets åsigt, snarare belästas, än försvagas
genom föreslagna lagförändring, så vidt sådana yttre bud kunna föranleda till ett
sedligare lif. — Man har vidare åberopat den skandal inom familjen, hvartill en så
dan
lagstiftning kunde föranleda. Men, utom det att rättvisan väl icke någonsin får
uppoffras för en genom dess tillämpning möjlig skandal, — utom det att hvarje
brott, som af en familjefader eller familjemoder begås, beklagligen på detta sätt alltid
laller tungt öfver familjen, måste framför allt erinras, att skandalen väl ligger i
sjelfva felet, men icke i dess försoning, icke i de anspråk, som derutaf uppstå. — I
detta fall måste dock äfven erinras, att samma möjlighet till skandal är nedlagd redan
i gällande lag, enligt hvilken oäkta barn är berättigadt att ur aflidna föräldrars
bo utbekomma upplöstringshjelp. — Slutligen har man äfven anfört, att den utvidgade
testamentsrätt, som nu eger rum, skulle göra ifrågaställda laglörändring öfverflödig.
I detta inkast ligger dock en märklig circulus in demonstrando; ty här är
ju just fråga om dispositionen af en afliden persons bo, för den händelse att han
icke upprättat testamente. Med samma skäl kunde man då förklara all arfsordning
öfverflödig; ty är, i följd af testamentsfriheten, arfsrätten öfverflödig i ett fall, lärer
den väl äfven vara det i andra. För öfrigt borde man ej förbise de binder, som
emot testamentsrättens utöfning ofta uppstå, såsom genom oförmodade dödsfall, för
qvinnan kanske just under förlossningsarbetet, — bristande insigt om de nödiga formerna
för ett testamente m. m.
Då Utskottet, på grund af hvad nu blifvit anfördt, till Rikets Ständers pröfning
öfverlemuar nedanstående lagförslag, anser sig Utskottet icke böra underlåta att
fästa uppmärksamhet derå, att detsamma icke, såsom de af föregående riksdagars LagUtskott
framställda, gör något undantag för barn, aliade i hordom eller i förbudna
leder. Ett sådant undantag har städse blifvit af dem, som hyst betänklighet vid
en reform i denna del af lagstiftningen, anmärkt såsom en märklig inkonseqvens, dea
der icke blefve mindre, derföre att den igenfunnes i någon främmande lagstiftningar, —
och Utskottet har icke kunnat undgå att inse riktigheten af denna anmärkning. Någon
skilnad emellan nämnde barn och andra af oäkta säng födde är ej heller gjord
i gällande lag, så vida man ej vill räkna den obetydliga skilnad, som skulle ligga
deri, att 8 Kap. 8 § Ärfda-Balken, som stadgar rätt att ärfva barn, aliade i hor
-
Lag-Utskoltits Betänkande N:o 62.
dom eller lönskaläge, icke jemväl omförmäler de barn, som aflats i förbudna leder.
Då dessutom ett undantag i omförmälda syfte skulle strida mot den princip, hvarpå
Utskottet ansett en förändrad lagstiftning härutinnan böra byggas, hemställer Utskottet
vördsamt,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta en författning angående
oäkta barns arfsrätt, af följande innehåll:
»Med ändring af Iwad i 8 Kap. 7 § Arfda-Balken finnes stadgadt
derom, att barn, sorn äro aflade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller
i hordom, eller i förbudna leder, ej må taga annat arf än efter egna
barn och bröstarfvingar, förordnas att oäkta barn jemväl må, lika med
äkta barn, laga arf efter sin moder; så ock efter sin /ader, derest barnet
blifvit af honom inför Rätta eller i vittnens närvaro inför vederbörande
prest erkändt.»
Stockholm den 9 Oktober 1860.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, E.
af Herr Olivecrona, K.: »En riktig uppfattning af arfsrätten beror af en fullt
klar och sann uppfattning af familjen såsom sedlig institution. Ser man nemligen i
familjen en personlighet, upphöjd öfver individen, en institution, som utgör grundvalen
för allt samhälle, och som sjelf grundlägges af äktenskap, måste man ock följdriktigt
antaga, att de rättigheter, hvilka utgå från familjen, äro beroende af just det
moment, som skänker helgd åt hela institutionen. Om nu äktenskap, på sätt sed
och lag länge bjudit, är det moment, som gifver på en gång sedlig karakter och
laglig form åt den personliga förbindelsen för lifstiden mellan man och qvinna, lärer
deraf äfven vara klart, att ett fullständigt åtnjutande af familjerättigheter måste allena
tillkomma dem, hvilka genom en af lagen erkänd äktenskaplig förbindelse blifvit medlemmar
af sjelfva familjen. Och då nu rättigheten att, på grund af blodsband,
succedera till en afliden skyldemans qvarlåtenskap, är att anse såsom kanske den
vigtigaste af alla familjerättigheter, hvilken kan tillerkännas en medlem af familjen,
lärer det ingalunda vara likgiltigt att, på sätt Utskottet föreslagit, nu göra ett afsteg
ifrån principen och derigenom i familjen införa personer, hvilka sakna den sedliga
grunden för sambandet med familjens öfriga medlemmar.
Utskottets förslag innehåller att »alla oäkta barn», äfven de, som äro födde
»i hordom och i förbudna leder, skola ega, att, »lika med äkta barn taga arf efter moder,
sä ock efter fader, derest barnet blifvit af honom erkändt inför Rätta eller i vittnens närvaro
»inför vederbörande prest.» Och i motiveringen till detta förslag har Utskottet åberopat
både historiens vittnesbörd och främmande lagstiftningar. Det skulle föra mig
allt
Lag-Utskottets Betänkande N:o 02.
9
allt för långt ifrån ämnet att genom en fullständig kritik uppvisa hela skefhetcn i
Utskottets uppfattning af lagstiftningen i äldre tider sä 'äl hos oss, som hos andra
Europeiska nationer. Men dä Utskottet anmärker alt Utskottets eget förslag skulle
»hufvudsakligen vara byggdt pä den Romerska Rattens princip att grunden för arfs»rätt
är den aflidnes presumerade vilja, spårad i blodsförvandtskapens närhet,» och att
denna princip, »fastän uttalad af ett hedniskt folk, vore icke desto mindre fullt Uri»sten,
» kan jag ej underlåta att härvid löga den erinran, att hela denna anmärkning
synes härflyta från något missförstånd om deri Romerska Rättens stadganden i ämnet.
Den Romerska Rättens historia visar oss nemligen, beträffande oäkta barns rättsförhållanden,
att de till en början varit ställda helt och hållet utom familjen; ty om
dem gällde regeln »patrem non haben t»; att de sedermera genom den praetoriska
rättstillämpningen småningom tillerkändes rättighet att, under vissa vilkor, kunna succedera
efter sin moder och att, först sedan kristendomen börjat genomtränga det
Romerska samhällsskicket, den kristne Kejsaren Justinianus i fjerde seklet tilldelade
dem en viss rättighet ab intestato efter fadern. Vidare mäste ihågkommas, att den
Romerska Rättens ursprungliga princip för all succession var den aflidnes i ett lagligt
testamente förklarade vilja; och att blodslörvandternas utvidgade successionsrätt
egentligen bör tillskrifvas kristendomens inflytande på lagstiftningen; att den Romerska
uppfattningen af familjens begrepp berodde i väsendtlig mån af Romarnes egendomliga
uppfattning af lädersväldet (patria potestas), hvadan någon riktig jemförelse
i afseende på principer för familjerätten emellan Romersk och Svensk lagstiftning ej
är möjlig; att den yngre Romerska Rätten, eller den Justiniansk-Romerska Rätten,
sedan lagarne redan erkänt konkubinatet såsom en giltig förbindelse mellan man och
qvinna gjorde eri bestämd skilnad, å ena sidan, mellan barn lödde af en konkubin
(liberi naiurales), hvilka allena kunde legitimeras, och å den andra mellan barn, födde
med qvinna, till hvilken fadren icke stått i någon stadigvarande förbindelse (spurii,
vulgo qucesili) och barn, födde i förbjuden förening (ex damnalo coilu), såsom i hordom
och förbjudna leder (adulterini, incesluosi); samt alt det blott var åt barn afen
konkubin (liberi naiurales stricto sensuj och icke åt spurii eller vulgo gu cesil i, som
lagarne tillerkände en viss arfsrätt ab intestato efter fadern, men att barn aliade i
hordom och i förbudna leder alltid förblefvo utestängda från all successionsrätt. —
Däraf torde åtminstone vara klart, alt Utskottets förslag icke är byggdt på alldeles
samma principer, rörande oäkta barns arfsrätt, som de, hvilka återfinnas i den Romerska
Rätten, och att Utskottet synes hafva misstagit sig, då det velat åt ett hedniskt
folks lagar gifva äran af principer, som skulle vara äldre än kristendomen.
Då Utskottets majoritet likaledes yttrar såsom ett slugs klander alt under medeltiden
»man lyckades utbreda den åsigt att rättigheten för oäkta födde att taga
»arf vore ett erkännande af en osedlig princip», och att detta allena vöre en frukt
af katolicismen, »hvilken satte ktjrkan i stället för kristendomen», så vittnar detta äfvenledes
om en ofullständig kännedom om rättsinstitutionernas historiska utveckling.
iiih. till Ii. St. Prut. 1859 & 1800. 7 Sami. i Afd. 32 Raft 2
10
Lag-TJtskottets Betänkande N:o 62.
Man bör nemligen bedöma förhållandena efter den tids period, hvarunder de förekommit,
och följaktligen icke förbise, att på den lid, da kristendomen först uppträdde,
herrskade inom det Romerska verldsvälde en ytterlig sedeslöshet, hvilken var en
följd af det vid sidan af äktenskapet allmänna konkubinatet; att hos de germaniska
folken konkubinatet likaledes af sederna tolererades; och att, med kristendomens upphöjda
uppfattning af äktenskapet såsom ren monogami, det blef för kyrkan en nödvändighet
att med alla medel, som stodo till hennes förfogande, söka bekämpa konkubinatet
såsom den svåraste fienden till en större renhet i familjeförhållandena.
Först efter många århundradens förlopp lyckades verkligen kyrkan i sina bemödanden,
och den allmänna sedlighetskänslan började ogilla konkubinatet. Med denna
förändring i föreställningssättet löljde ock alt barn, födde af könsförbindelser utom
äktenskapet, ej längre kunde räknas till familjen, för hvilken äktenskap, enligt kristendomens
lära, var grundvalen. Och långt ifrån att man sålunda bör klandra kyrkan
för dess åtgöranden under medeltiden, torde det just böra räknas henne til! förtjenst
att hon kraftigt medverkat till en sedlig ordning och en renhet i familjeiifvet,
som var för fornåldern okänd.
Utskottet anmärker vidare, att, beträffande utvidgad arfsrätt för oäkta barn,
alla derom vid föregående riksdagar väckte förslag »bjudit allt för obetydligt». För
att godtgöra delta förmenta fel, är det utan tvifvel som Utskottet nu tagit steget
fullt ut och derföre föreslagit att alla oäkta barn, äfven de, som äro födde i hordom
och i förbudna leder, skola, lika med äkta barn, ärfva sin moder, så ock sin
fader, derest barnet blifvit af honom erkändt. Derigenom har Utskottet visserligen
gått längre än, mig veterligen, någon af de kristna, Europeiska lagstiftningarne, hvilka,
der de under vissa vilkor medgifva åt naturliga barn att erhålla något arf efter moder
eller någon gång äfven efter fader, dock alltid utestänga dem, sorn äro födde
efter ett begånget horsbrott eller i blodskam, åtminstone ifrån allt arf efter fadern.
Ja, Utskottet har till och med tagit ett steg framfördet Franska Revolutions-kon ventet;
ty då Konventet i dekretet af den 12 brumaire år II förklarade naturliga barn
hafva lika rättigheter med äkta barn, emedan, såsom det hette, under en styrelse,
grundad på friheten, borde icke individerna kunna vara offer för faderns felsteg,
»(dans un gouverncmcnt basé sur la libertés les individus ne peuvent étre la victime
»des fautes de leur pére)» så gjordes dock härifrån just det undanlag för barn, födde
i blodskam och i hordom, hvilket Lag-Utskottet nu funnit alldeles öfverflödigt. Utskottet
förklarar visserligen alt »den allmänna sedligheten skall, enligt Utskottets åsigt,
snarare befästas än försvagas genom deri förslagna lagförändringen,» och tillägger
att det icke är något tvifvel om »folkets föreställningssätt och rättsmedvetande» i
detta hänseende. Men jag, för min del, är af alldeles motsatt tanke. Jag tror att
den allmänna sedligheten måste förslappas när man, genom att gifva åt oäkta barn
arfsrätt, äfven erkänner dem såsom tillhörande familjen, när mari stillatigande visar
att man tolererar konkubinat, och när man låter sådana lämiljerättigheter som arfsrätt
uppkomma af annan grund än en sedlig. Tvärtemot Utskottets majoritet tror
Lag-JJlskottets Betänkande N:o 62.
11
jag äfven att den allmänna sedlighetskänslan skall stötas deraf att t. ex. ett barn,
som en qvinna framfödt efter blodskam med sin egen broder eller efter begånget
dubbelt horsbrott, berättigas taga arf efter henne jemte hennes äkta barn. Och Utskottet
har härvid, enligt min öfvertygelse, helt och hållet misstagit sig om »folkets
allmänna föreställningssätt och rättsmedvetande». När nu Utskottet, som klandrar
1734 års lag för inkonseqvens, säkerligen icke vill göra sig sjelf skyldigt till samma
fel, inser jag icke hvarföre ej Utskottet, för konseqvensens skull, åt oäkta barn äfven
föreslagit likhet i öfriga rättigheter, sålunda äfven rätt! för de oäkta barnen till
enahanda uppfostran, som de äkta; ty rätt till uppfostran af föräldrar är visserligen
för ett barn en fullt lika vigtig rättighet, som någonsin rättigheten att vid föräldrarnes
död succedera till deras qvarlåtenskap. För att derföre, såsom Utskottet säger,
»icke ställa sig på känslans eller de abstrakta theoriernas ståndpunkt,» borde också Utskottet,
enligt min tanke, hafva påyrkat för de oäkta barnen rättighet till samma
uppfostran, som de äkta. I fordna dagar, då sederna hos folket tolererade konkubinatet,
skedde äfven så, att frillobarnen uppfostrades, jemte de äkta barnen, hemma
i huset under familjefaderns ögon. Vill man nu vara konseqvent, bör man återgå
till detta bruk. Men månne det icke skulle stöta sedlighetskänslan om äkta barn
och barn aflade i hordom uppfostrades tillsammans? — Det torde icke heller böra
lemnäs utan all uppmärksamhet, att, då den Franska code civil tillägger åt erkiinda
naturliga barn (enfants légalement reconnus) en viss rätt till föräldrarnes qvarlåtenskap,
så heter det dock uttryckligen i lagen (art. 756) att de naturliga barnen icke åro
arfvingar (les enfants naturels ne sont point héretiers) — ett förklarande, som tydligen
utmärker alt lagstiftaren, för att icke slöta sedlighetskänslan, ej vill betrakta
dem såsom medlemmar af familjen.
Då Utskottets majoritet föreslagit, utan all inskränkning, att »oäkta barn må,
lika med äkta barn, taga arf efter sin moder,» kan af ett sådant stadgande uppstå
den följd, att en maternitets-bevisning kan öppnas, sorn för en afliden qvinnas heder
och hennes slägts anseende kan blifva ganska förklenande. Om nemligen en förmögen
qvinna skulle aflida, vore icke, efter Utskottets förslag, något hinder för en man
att framträda med påstående att han med henne aflat ett oäkta barn, hvars rätt han
nu ville göra gällande vid qvarlåtenskapens skiftande. Om det också icke kunde
lyckas honom att bevisa den faktiska grunden för käromålet, eller att hon varit hafvande
och framfödt just det ifrågavarande barnet, så skulle i alla läll en oförtjent
skugga kunna kastas på en aflidens minne. Icke så alldeles sällsynta exempel från
utlandets röltegångsannaler utvisa, att rättegångar i dylik syftning blifvit tillställda
allena för att åstadkomma skandal, eller i afsigt att af den aflidnas anlörvandter tilltvinga
sig penningar.
Slutligen kan jag ej underlåta att anmärka, att, då Utskottets majoritet föreslagit,
alt oäkta barn lika med äkta barn, må taga arf efter fader, derest barnet blifvit
af honom antingen inför Rätta eller i vittnens närvaro inför vederbörande prest
erkändt, häraf ofta nog torde blifva den följd att barnets rätt kan blifva beroende
Läg-Vt skottets Betänkande N:o 62.
af deri tillfälligheten, huruvida barnets fader vändt sig till den vederbörande presten
och ej till någon annan. Ty hvem är, i detta fall, vederbörande prest? Ar det
pastor i församlingen, der barnet är föd t ? eller pastor i den församling, der barnets
fader är boende eller mantalsskrifven? Och om fadren skulle på dödsbädden erkänna
sitt barn inför presten i en församling, hvilken han icke tillhört, är barnets rätt
i thy fall förlorad?
Då jag till alla delar anser Utskottets förslag till ändring i allmänna lagens
stadganden i 8 Kap. Ärfda-Balken icke vara af något behof påkalladt, får jag derföre
hos Rikets Ständer vördsamt föreslå
att Ii ikets Ständer, med a [slag på Utskottets Betänkande, måtte lenina
samtlige af motionärarne i ämnet väckta, förslag utan afseende.»
af Herr Domprosten Bjurling, med hvilken Herr Komminister Malmborg instämt:
»Emot
Utskottets ofvan anförda Betänkande får jag reservera mig.
Först och främst emedan det är obestridligt alt en kristlig stat måste fortfarande
anse äktenskapet för familjens sedliga grundval, och att den derföre ej kan,
med bibehållande af sin kristligt sedliga karakter, tillåta att lagen förklarar oäkta
barn lika berättigade till ari’, som de äkta.
För det andra emedan många stora skandaler skulle uppkomma vid tillämpningen
af den föreslagna lagbestämmelsen, om den blefve godkänd.
För det tredje emedan det i ekonomiskt hänseende redan är tillräckligt söijdt
för de oäkta barnen genom vår nuvarande lags stadgande i 8 Kap. 7 g ÄrldaBalken,
samt genom den år 1857 gjorda förändringen i testamentsrätten.»
af Herr Thollander.
Herr Friherre Armfelt, M., och Herr Professor Sundberg hafva ej i detta ärende
deltagit
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, tseo.
Lag-Utskottets Memorial N:o' 63.
1
JW ©s.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Okt. 1860, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af ålerremiss af Utskottets Betänkande N:o 42,
rörande förändrad lagstiftning i fråga om upprättande af bouppteckning,
äfvensom rörande vård af död mans bo.
Af omförmälde Betänkande, hvarigenom Utskottet dels afstyrkt bifall till
gjorde framställningar angående borttagande af eller förändrad beräkningsgrund för
det Magistratspersoner i städerna nu tillkommande arfvode för bouppteckningar och
arfskifte», äfvensom rätt för städernas innevånare, att, i likhet med Rikets öfriga
innebyggare, fä till boupptecknings- och arfskiftcs-förrättare sjelfve kalla deni, de
hafva förtroende för, dels ock, i anledning af väckta förslag till förändrad lagstiftning
angående vård af död mans bo, tillstyrkt antagande af en ny författning i
ämnet, har Högvördiga Preste-Ståndet återremitterat sednare delen, men bifallit
Betänkandet i öfrigt; i motsats hvartill Hedervärda Bonde-Ståndet, med antagande
af sednare delen af Betänkandet, återremitterat den förra delen. Men emedan Utskottets
Betänkande är vordet af Höglofliga Ridderskapet och Adeln och Vällofliga
Borgare-Ståndet bifallet i dess helhet, samt således hvarje del deraf blifvit af tre
Riks-Ständ godkänd; anser Utskottet något vidare utlåtande i anledning af äterrcmisserna
ej erfordras; hvilket Utskottet får hos Högvördiga Preste-Ståndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet vördsamt anmäla.
Stockholm den 12 Oktober 18GO.
JJih. till B. St. Prot. 1853 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 33 Haft.
1
2
Lag-Utskottets Memorial N:o 64.
JW ©4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Okt. 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, t anledning af ålerremiss af Utskottets Betänkande N:o 43,
i fråga om föreslagen ändring uti och tillägg till vissa delar
af 7 Kapitlet RäUegångs-Balken, sådant det lyder uti Kongl
Förordningen angående inteckning i fast egendom den 43
Juli 4818.
Af omförmälda Betänkande, hvarigenom Utskottet, i anledning af Rikets
Ständers Justitie-Ombudsmans derom gjorda framställning, tillstyrkt förändrad lydelse
af 23 g uti nämnda Kongl. Förordning; men deremot afstyrkt bifall till
öfriga, dels af Justitie-Ombudsmannen, dels ock af enskildte motionärer, väckta
förslag, äsyftande tillägg till 19 och 29 §§ i nämnda Kongl. Förordning, har
Hedervärda Bonde-Ständet återremitterat sistberörda del, men i öfrigt bifallit
Betänkandet. Dä detsamma likväl är i sin helhet af öfriga Riks-Ständen bifallet,
och i ämnen af beskaffenhet, som ifrågavarande, tre Stånds mening utgör Rikets
Ständers beslut, har Utskottet ansett något vidare utlåtande i anledning af äter
reinissen
ej erfordras; hvilket Utskottet härmed får hos Hedervärda Bonde
Ständet
vördsamt anmäla.
Stockholm den 12 Oktober 1860.
Lag-Utskottets Memorial N:« 65 och 66.
JW «5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Okt. 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af ålerremiss af Utskottets Betänkande N:o ii,
i fråga om ett tillägg till 18 Kapitlet I § Arfda-Balken, angående
bevakning af testamente.
Omförmälda Betänkande är af Vällofliga Borgare-Ståndet till Utskottet återremitteradt;
men emedan detsamma blifvit af de öfriga tre Riks-Standen bilallet
oedi den derigenom uttryckta mening således är Rikets Ständers beslut, anser
Utskottet något vidare utlåtande i anledning af återremissen ej erfordras; hvarom
Utskottet härmed får hos Vällofliga Borgare-Ståndet vördsamt göra anmälan.
Stockholm den 12 Oktober 18(50.]
JW «©.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Okt. 1860, kl. 2 e. ni.
Memorial, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 45, i fråga om ändring i 11 Kapitlet 4 och 7 §§ Rättegängs-Balken,
angående stämning.
Samtlige Riks-Stånden hafva godkänt nämnda Betänkande utom i hvad
angar det af Utskottet framställda förslag till förändrad lydelse af sista punkten i
7 § af 11 Kapitlet Rättegåirgs-Balken, hvilken del af Betänkandet är rtfrden af
4
Lag-Utskottets Memorial N:o 67.
Högvördiga Preste-Ståndet, på grund af gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitterad:
men som de öfriga tre Riks-Stånden godkänt jernv 1 berörda hemställan
af Utskottet, och tre Stånds mening i sådana frågor, som den nämnda, utgör Rikets
Ständers beslut, anser Utskottet något utlåtande öfver de inom Preste-Ståndet
gjorda anmärkningar icke erfordras; hvilket för Högvördiga Preste-Ståndet vördsamt
tillkännagifves.
Stockholm den 12 Oktober 1860.
JW ©3.
Alik. lill Exp.-Utsk. den 12 Okt, 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af ålerremiss af Utskottets Betänkande N:o 47,
angående ifrågasatt förändring i Domkapitlens organisation.
Ifrågavarande Betänkande har blifvit af Högvördiga Preste-Ståndet till Utskottet
åtcrremitteradt; men emedan detsamma är vordet af de öfriga tre KiksStånden
bifallet, samt tre Stånds mening i frågor af förevarande beskaffenhet utgör
Rikets Ständers beslut, anser Utskottet något vidare utlåtande”: anledning af återremissen
ej erfordras: hvilket Utskottet härmed får hos Högvördiga Preste-Ståndet
vördsamt anmäla.
Stockholm den 12 Oktober 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 68.
5
JW en.
Ank. till Exp.-Utsk. deli 12 Okt. 1860, kl. 2 e. ui.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om revision af och ändring
uti gällande lag och författningar rörande utsöJcnings-väsendet.
Frän samtliga Riks-Stånden hafva motioner uti berörda ämne blifvit till
Lag-Utskottet öfverlemnade, innefattande dels yrkande om utsökningslagarnes omarbetning
i deras helhet, dels ock förslag till förändringar uti eller tillägg till särskilda
delar af desamma.
Framställningar i förra hänseendet äro gjorda inom Höglofliga JRidderskapet
och Adeln af Herr Dalman, \V. F., sorn. åberopande dessa lagars behof af förenkling.
föreslagit, att. med upphäfvande af samtliga i ämnet nu gällande stadganden,
”Lag-Beredningens förslag till Utsöknings-Balk 1, 2, 3, 4, 5, G, 8, 9 och 10 Kapitlen
måtte varda, efter behörig granskning af Lag-Utskottet, antagna såsom lag uti de
deri afhandlade ämnen,” eller, om tid och omständigheter icke skulle medgifva fullständig
granskning vid innevarande riksdag af nyssberörda förslag, ”att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att efter granskning genom sakkunnige
personer af nu gällande lag och författningar i de till utsökningsväsendet hörande
ämnen, samt de till förändring deri af Lag-Kominittéen och Lag-Beredningen afgifna
förslag, Kongl. Majit måtte till Rikets härnäst församlade Ständer aflåta nådig
Proposition till ny lag angående utsökning;” inom Högvurdiga Preste-Ståndet
af Herr Doktor Sandberg, hvilken, hänförande sig till den klagan, som i motionärens
hemort fördes öfver exekutionsförfattningarnes bristfällighet och tillämpning
pä ett för de skuldsatte alldeles utarmande sätt, hemställt till Utskottet
att underkasta nämnde lagar förnyad granskning och tillse om icke förändringar
deruti kunde vidtagas, hvarigenom, utan att medföra minskad säkerhet
för borgenären, gäldenären kunde vid utmätning och försäljning af utmätt egendom
skyddas för större lidande än det han nödvändigt mäste vidkännas för godtgörande
af skulden och den för dess indrifvande alldeles oundvikliga kostnaden, eller, i fall
en omarbetning, äskad i så allmänna ordalag, ansåges icke böra företagas, ”att
exekutor egde hålla endast on närboende välkänd man till vittne eller biträde vid
förrättningen”, hvarförutan, med anmärkning, att de svåraste olägenheterna sannolikt
icke kunde afhjelpas, så länge exekutionsväsendet funnes uteslutande i kronobetjeningens
händer, blifvit ifrågasatt, om ej detsamma, särdeles pä landet och med
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 68.
afseende på lagsökta fordringar allmogen emellan, kunde anförtros åt tvänne redbara,
kunniga och förmögna män inom hvarje socken eller pastorat, hvarest dertill
pä lämpligt sätt kunde väljas sådana som förut egde socknemännens synnerliga förtroende
att förrätta sterbhus-utredningar och hålla auktioner; samt inom Vällofliga
B or gare-Ståndet af Herr Pehr Staaff, som under förmenande, det utsöknings-Jagarne
saknade en genomförd princip och lede af osäkerhet i tillämpningen
samt att i öfrigt stadgandena, sådana de nu voro, mäste sökas i mångfaldiga spridda
författningar och ingalunda garanterade säker och skyndsam exekution, hvarigenom
således ej heller alstrades det allmänna förtroende till exekutions-väsendet,
som erfordrades såsom grund för all slags rörelse, derest denna skulle komma till
möjligen högsta grad af Jifaktighet, föreslagit, ”att Rikets Ständer behagade hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och
för Rikets härnäst sammanträdande Ständer framlägga ett fullständigt förslag till
ny utsöknings-lag, lämpadt efter allmänna rörelsens kraf och tidsandans fordringar.”
Öfriga motioner vidröra speciela delar af den lagstiftning, hvarom fråga
är, och har i sådant hänseende blifvit föreslaget:
af Riksdags-fullmägtigen Carl Anders Larsson från Östergötland: att enär mycken
olikhet gjort sig gällande vid behandlingen af de s. k. promotorialmålen derigenom,
att vissa Konungens Befallningshafvande vägrade att emottaga och till verkställighet
befordra dylika mål samt numera ofta hände, att personer i det ena länet nödgades
anställa lagsökningar emot personer inom annat län, ! Kap. 1 § UtsökningsBalken
mätte erhålla följande tillägg: ”Börande Öfvcr-stäthållaren i Stockholm samt
Konungens Befallningshafvande i länen räcka hvarandra handen till fordringars indrifvande,
dä den sökande vid sin skrift fogar klart, ostridigt och förfallet fordringsbevis
samt nödigt kostnads-förskott;”
af Herr Staaff: att, då det i 8 Kap. 8 § Utsöknings-Balken stadgade ansvar af
40 Daler för qvarstadsbrott vore i förhållande till den vinst, det oftast medförde,
alldeles otillräckligt att freda godset frän egarens eller annan mans obehöriga till
-
omständigheterna: orkar han ej böta, plikte med fängelse vid vatten och bröd:”
af Riksdags-fullmägtigen Lars Rasmusson från Bohus län, hvilken med anmärkning.
det fä grenar af vår lagstiftning torde vara ä ena sidan sä ofullständiga och
otydliga och å den andra sä vigtiga och i eganderätts-förhällanden ingripande, som
de stadgar, hvilka bestämde ordningen och sättet för försäljningen af utmätt fast
egendom, detta sednare synnerligast i hvad det vore en följd af påbudet om fästighets-auktioners
förrättande i s. k. upp- och afslag, hemställt, ”att en fullständig
revision af de författningar, som röra auktion å utmätt fastighet, bland hvilka borde
nämnas, såsom ännu i mer eller mindre mån gällande, Förordningarne den 17 Febr.
1748, den 4 Mars 1752 samt den 29 November och den 18 December 1823, måtte
af Utskottet företagas och förslag till ny förordning i detta hänseende utarbetas att
för nu församlade Ständer framläggas, med vidtagande af möjligen behöfliga förändringar
härutinnan i allmän lag;” samt att ”stadgandet om auktion i upp- och
afslag måtte varda upphäfdt och uppslag ensamt påbjudet;”
villi<rt rubbar det gods, som Konungens Belallningshalvafvande latit i qvarstad satta,
Lag-TJtskottets Betänkande N:o 68.
7
af Riksdag s-fullmägtige Per Östman från Wester-Norrlands och Sven Haraldsson från
Blekinge län, af hvilka den förre, till undvikande af onödig tidsutdrägt och besvär
för borgenären saint drygare kostnader för gäldenärcn, ansett rättighet böra medgifvas
vederbörande fordringsegare att till den Länsman, inom hvars distrikt gäldenär
vöre boende, direkt aflemna utmätnings-resolution eller domar för att af
nämnde tjensteman till omedelbar verkställighet befordras, med skyldighet för honom
att, på sätt det ålåge Kronofogde, till Konungens Befallningshafvande ingifva
diarii-utdrag öfver om händer hafvande utmätningsmedel; samt Sven Haraldsson deremot,
utan att ifrågasätta ändring uti föreskriften om Kronofogdes skyldighet att
ansvara för verkställighet af utmätning och derför redovisa, anmärkt, det medgifvandet
af tre månaders rådrum för allemnande af sådan redovisning icke motsvarade
borgenärs billigaste anspråk på skyndsamt åtnjutande af sin rätt, äfvensom att
den för redovisnings-tidens öfverskridande stadgade påföljd af endast betalningsskyldighet
för Kronofogde vore alltför obetydlig, i anledning hvaraf sistnämnde motionär
föreslagit, att, med ändring i berörda afseenden af Kongl. Förordningen den
21 Mars 1835, mätte stadgas: ”att Kronofogde ålåge att sist inom tre veckor, efter
det han till verkställighet emottagit dom eller utslag,utmätning hos gäldenär företaga,
och, så snart denna åtgärd vunnit laga kraft, genom försäljning i stadgad ordning
af utmätt lösegendom eller genom anmälan hos Läns-styrelsen vid fastighetsutmätning,
ärendet till slut befordra, vid påföljd för underlåtenhet härutinnan af
det ansvar, som 1 Kap. 7 § Utsöknings-Balken' omlörmälde, och den ersättningsskyldighet
till fordrings-egaren, som förut funnes stadgad;”
af Herr P. C. Lamberg och Riksdags-fullmägtigen Lars Magnus Knutsson från
Östergötland: att, med bibehållande af hvad Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841
stadgar om Konungens Befallningshafvande:; rättighet att föreskrifva, att då gäldenär
vid delfäendet af ansökan om betalning för auktions-inrop erkänt krafvets riktighet.
beloppet genast må uttagas, derjemte måtte stadgas, enligt hvad Ilerr Lamberg
hemställt, att Magistraten tillerkännes rätt att, pä sätt i flera rikets städer
skulle vara brukligt, till vederbörande exekutions-förvaltare remittera auktionskammares
restlängder till laga indrifning, och, efter Lars Magnus Knutssons förslag,
att berörda Kongl. Förordning mätte erhålla ett tillägg, hvarigenom stadgades’, att,
såvida fordran för auktions-inrop understege ett visst minimi-belopp. t. ex, 15 eller
20 Riksdaler, fordrings-egare tiilätes, om lian heldre sä önskade, med sin ansökan
vända sig till Kronofogde, som egde att, emot lösen och ersättning för stamphult
papper, förständiga underlydande Länsman eller Fjerdingsman, att uttaga och redovisa
fordrade beloppet jemle förutnämnde kostnad af högst 1 R:dr 50 öre, dock att,
i händelse den sökte bestridde krafvet eller hade något att deremot invända, Iian
egde inom 8 dagar från delfäendet afgifva sin förklaring emot de honom tillställda
handlingarne till Konungens Befallningshafvande, som borde pröfva invändningen
och i målet meddela utslag, och skulle Kronofogde öfver dessa skuldfordringsmål,
likasom öfver andra utmätnings-ärenden till Befallningshafvanden ingifva diarium;
samt
af Riksdags-jullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län, med hvilken Riksdagsfullmägtigen
N. M. Pettersson frän samina län sig förenat: att, då den uti 18 § af
Ridderskapet och Adelns privilegier den IG Oktober 1723 med flera författningar
frälsemän medgifna rätt att hos deras bönder, torpare och betjente med förmånsrätt
och utan exekutors medverkan utpanta eller utpanta låta ”räntor och utskylder
samt för husröta och hvad de eljest kunna vara skyldiga”, numera, sedan egande
-
8
Lag-Utslcotlets Betänkande N:o 68.
rätt till frälsejord obehindradt finge öfvergå i hvilkens hand som helst, icke vore
lämplig att bibehålla, enär derigenom förtroendet man och man emellan rubbades,
inånga obehag förorsakades och nämnda rätt vore oförenlig med ett samhälles institutioner,
der hvarje medborgares lika rätt inför lagen borde vara betryggad, berörda
§ samt de Kongl. Bref och Förordningar, som dermed egde någon gemenskap,
mätte upphöra att vara gällande, och att, som följd deraf, någon enskild person,
frälseman eller annan, utan att dertill i behörig laglig ordning begära exekutors
handräckning, icke mätte vara berättigad till utmätnings- eller förmånsrätt hos underhafvande.
”
Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit föreslaget, går Utskottet nu att,
yttrande i anledning af de gjorda framställningarne utgifva.
Vigtiga delar af kreditlagstiftningen hafva vid detta riksmöte utgjort föremål
för representationens uppmärksamhet, och genomgripande förändringar deruti
hafva ock blifvit af Rikets Ständer föreslagna eller beslutade. Sä hafva, för realkreditens
stadga och utveckling, Rikets Ständer dels gjort underdånig framställning
till Kongl. Ma:jt om införande af grund- och hypotheks-böcker, dels antagit en ny
förmånsrätts-ordning, hvars mest framstående moment afscr stärkande af förtroendet
till fastighets-inteckningar, dels ock beslutat en författning om rätt till underpant
i lös egendom. I afseende åter ä personal- eller handels-krediten, hafva Rikets
Ständer, för dess ordnande på säkrare grunder samt bortskärande af vådliga utvexter
på densamma, dels beslutat upphörande af handelsboks vitsord såsom bevisnings-medel
emot icke-köpmän, dels upphäft bysättnings-tvånget emot icke tredskande
gäldenärer, dels ock antagit en ny lag angående preskription för fordringar,
hvarjemte Rikets Ständer beslutat en ny Konkurslag, byggd pä den Europeiska
handelsrättens principer och sorn är af betydelse isynnerhet för handels-kreditens
befästande och utbildning.
Dessa i långliga tider af behofvet påkallade förbättringar utgöra dock ämnen,
som pä det närmaste sammanhänga med exekutions- eller utsöknings-väsendet,
hvilket är en af hörnstenarne för kredit-lagstiftningen och det yttersta vilkoret för
trygghet vid transaktioner samt i följd deraf äfven för hela affärsrörelsens lif. Att
exekutions-lagarne icke hos oss uppfylla detta sitt ändamål, derom vittna de vid
föregående riksmöten framställda förslag till ändringar deruti, äfvensom de till
antalet icke mindre än elfva särskilda motioner, hvilka nu påkallat Utskottets
yttrande.
Detta antagande bestyrkes ock af en blick på vår Utsöknings-Balk och de
mångfaldiga dithörande särskilda författningar. Dessa utgöra, så att säga, en profkarta
pä en mängd brokiga lagstiftnings-försök, löst hoptråcklade med hvarandra.
Förgäfves sökes bär ett system, en ledande princip. Man synes icke hafva
vetat, hvarifrån man kommit eller hvart man ämnade sig. Ån har man funnit lagstiftningen
vara för slapp, och man har dragit åt banden. Ån har man tyckt dessa
trycka för hardt, och man har lossat på desamma. Man har sett än pä borgenärens
rätt, än på gäldenärens bästa, men icke på begge tillsammans, icke pä allmänna
rörelsens kraf, icke på verkan af lagstiftningen i dess helhet. Man har uppställt
en graderad skala för fordringars mer eller mindro stränga exekutiva kraft
och iätit
Lag-Utskottets Betänkande N:o 68.
9
och låtit denna hero af fordrings-anspråkets form, — vexel, löpande eller icke löpande
skuldebref, bokfordran, domfästad skade-ersättning m. in. Man har anbefallt
speciel skyndsamhet med indrifvande af vissa fordringar, såsom Kronans, publika
verks och inrättningars, hvaraf följer att samma skyndsamhet icke är anbefalld för
indrifvande af enskildes fordringar. Man har stadgat en utsöknings-process med tre
instanser, hvilken, om don än i den första löper med tillbörlig skyndsamhet, likväl
redan i den andra går trögare, tills den, vid fullföljden till och behandling uti den
tredje och sista instansen, följer nästan alla reglor och former för en vanlig civil
process: en handelsfordran pröfvas der lika långsamt som en jordatvist. Men har
en handelsfordran på detta sätt genomgått de tre exekutions-instanserna, så kan
den lätteligen, i följd af invändningar, likasom hvarje annan fordran, förvisas såsom
tvistig till domstol.dä åter tre instanser, med en fullkomligt vanlig civil process, ijro
att genomlöpa, — hvilket allt kan dröja och vanligen också dröjer i flera är. Afven
för verkställigheten af ett gifvet utslag, för sjelfva utmätningen, synes tillräcklig
skyndsamhet icke vara anbefalld, och ofta gifver utmätnings-förrättningen anledning
till tvister, hvilka jemväl hafva tre instanser att genomgå, innan utmätningen
kan bringas till slut. Och de tunga formerna för dessa förrättningar vålla äfven,
såsom några af motionärerne rätteligen antydt, obehörigt lidande för gäldenären
samt medtaga icke sällan de enda tillgångar, som kunde finnas för borgenärens
betäckande.
På samma gång således hela denna lagstiftning visat sig förderflig lör borgenären,
såsom kränkande hans eganderätt i afseende ä så väl tiden för utfäst betalning,
som sjelfva betalningen, samt för gäldenären, såsom ofta obehörigt utarmande
honom, hafva följderna deraf för den allmänna rörelsen visat sig i en alltmer kännbar
brist på punktlighet och ordhållighet, i affärer, i skrinlagda kapitaler samt i saknaden
af en ordnad inrikes vexelrörelse. Vexlar hafva nemligen en strängare exekutiv
kraft än andra fordringsbevis, — och en föga hedrande farhåga att utgifva
dessa, affärsrörelsen så underlättande, förbindelser har derföre ock blifvit alltmer
allmän.
Utskottet anser således en fullständig revision af hela utsöknings-väsendet
vara högt af behofvet påkallad, och endast i sammanhang dermed synas de partiela
förändringar deruti, som, på sätt ofvan är anfördt, nu blifvit föreslagna,
lämpligen kunna tagas i närmare skärskådande. Väl kunde Herr Staaffs yrkande
om skärpning i straffet för qvarstadsbrott anses såsom en mer fristående fråga,
den der särskildt kunde pröfvas; men Utskottet har icke ansett densamma vara
af den framstående vigt för ögonblicket, att någon lagstiftnings-åtgärd i anledning
deraf bör vidtagas annorlunda än i sammanhang med den nödiga
omarbetningen af hela ifrågavarande lagstiftning. För en sådan omarbetning
är dock Utskottets af riksmötets fortvaro begränsade tid icke tillräcklig. Och
hvad angår Herr Dalmans alternativt framställda yrkande om antagande af Lagberedningens
förslag till Utsöknings-Balk, sä, oafsedt den tid, som jemväl skulle
erfordras för granskniug af detta förslag, måste härvid ock tagas i betraktande,
att flera stadganden deri sammanhänga med de i Lag-beredningens förslag till civil-lag
uppställda nya principer och icke kunna antagas utan dessa, äfvensom det
med skäl kan ifrågasättas, huruvida nämnde förslag till utsöknings-lag på ett fullt
tillfredställande sätt uppfyller affärslifvcts behof af enkelhet i former och raskhet
i lagtillämpning. Härmed har Utskottet vidrört en fråga, som vid en revision af
Bih. till B. St. Prot. 1859 k 1860. 7 Sami. 1 Afd. 33 Haft.
2
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o 68.
utsöknings-lagarne, åtminstone torde förtjena det allvarligaste begrundande, nemligen
den om inrättande af särskilda handels-domstolar pä de ställen, der elementer
dertill finnas.
Om det än, såsom Utskottet redan antyd t, icke kan försvaras, alt sjelfva den
yttre lönnen eller beviset för en fordran gifver densamma en mer eller mindre
sträng exekutiv kraft, dä fordringen eljest är lagligen styrkt, torde dock sjelfva
aftalet eller fordringens verkliga beskaffenhet och de omständigheter, under
hvilka ilen tillkommit, icke fä af lagstiftaren lemnäs ur sigte. Och att handelsfordringar,
framför andra, kräfva en snabb exekution, borde vid någon eftertanke
blifva klart för en hvar. Punktlighet i uppfyllande af ingångna aftal är det första
vilkoret för affärsrörelsens lif, och för den är exekutionen af lika mycken vigt i afseende
ä tiden, dä den sker, som i afseende ä sjelfva beloppet, som utsökes. Och
en affärsman utan affärer, en köpman utan fordringar och skulder, kan icke tänkas.
Köpmannens vanvård af krediten är ofta för hela samhällslifvet lika vådlig sora
icke-köpmannens vanligen är för det hela utan betydelse. Men deraf också behofvet
af enklare törmer för afgörande af handelstvister och en snabbare lagtillämpning
i dessa fall. Insigt af ett. sådant, behof framskymtar redan i en aflägsen forntid.
Så fäster Montesquieu uppmärksamhet derå att, märkvärdigt nog, redan Xenophon
uttalat den önskan att särskild vedergällning måtte tillerkännas de domare,
som skyndsammast afgjorde handelstvister, oell att Plato anmärkt att i en stad, som
icke drefve sjöfart och handel, endast hälften så många lagar behöfdes som i en
annan stad. För egen del yttrar i detta ämne den berömde författaren till Esprit
des Lois, bland annat: ”Formaliteter lämpa sig föga för kommerciela affärer: dessa
äro handlingar af hvarje dag, som lör hvarje dag efterföljas af andra utaf samma
natur: de böra ock derföre kunna afgöras hvarje dag. Annorlunda är förhållandet
med de handlingar i lifvet, som väl utöfva ett vigtigt inflytande på framtiden, men
hvilka sällan återkomma. Man gifter sig vanligen icke mer än en gäng: man gör
icke alla dagar donationer och testamenten: man blir icke myndig mer än en gång.”
Och på följande sätt yttrar sig härutinnan den kommission, som, af Förste Konsuln
nedsatt, hade sig uppdraget att redigera den franska handelslagen: ”Kommerciela
förhandlingar skilja sig genom sin natur och isynnerhet genom sina verkningar så
väsendtligen frän civila, att det är allmänneligen erkändt, att äfven lagstiftningen
bör grundas på skiljaktiga, utaf de olika förhållandena betingade, principer. Det
är derföre nödvändigt, att lagens tillämpning ställes under särskilda former....
Huru kan man hoppas att domare, ovana vid handelsaffärer, skola vara skickliga
att afdöma tvister, der beskaffenheten af ett tyg och de invecklade detaljerna af
en mängd operationer, eller der granskningen af en räkning ofta utgöra tvistens
grund? Domare, vande vid alla de former, som den civila lagskipningen fordrar,
huru skulle de vexelvis kunna förändra system och dagligen öfvergå från de vanliga
långsamma civilprocedurerna till skyndsamheten af de kommerciela? Vi tro
att det skulle vara att fordra, mer än billigt är, en den mest böjliga uppmärksamhet,
och att deraf skulle härflyta en olägenhet, lika stor som om man ville gifva
åt rättvisan två slags mått och mål, och att det skulle förstöra all den lagskipningens
enhet, som man velat åstadkomma. — Seklers erfarenhet har bekräftat nyttan
af specialdomstolar för handelsärenden. De hafva motstått hvarje anfall af
privatintressen, de hafva bibehållit sig midt i revolutionernas hvirfvel.”
Lägger man härtill att sådana domstolar alltmer börjat införas i de Europeiska
länderna, och att åtminstone en, för att icke säga tva, svenska Kommittéer
redan förordat införande deraf jemväl hos oss, så torde, äfven om på åtskilliga or
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 68.
11
ter inom riket hinder skulle möta för inrättande af handelsdomstolar, och handelstvisterna
på dessa ställen således fortfarande komma att handläggas af de allmänna
domstolarna, på sätt ä dylika orter i utlandet sker, Utskottet likväl ega tillräckligt
stöd för sin åsigt att denna fråga är förtjent af lagstiftarens synnerliga uppmärksamhet;
och torde föröfrigt icke bestridas, att densamma eger nära samband
med exekutionslagarne eller, rättare, sjelf ingår deruti.
I enlighet med hvad ofvan blifvit anfördt, får Utskottet alitsa vördsamt
föreslå, .
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit, i underdånig skrifvelse,
anhålla, det Kongl. Majit täcktes låta utarbeta och, der så
ske kan, för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga förslag
till ny Utsökning slag.
Stockholm den 12 Oktober 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 69.
\
M:o ©9.
Ank. till F.xp.-Utsk. den 16 Okl. 1860, kl. 2 e. ra.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om föreskrifter, rörande ränteheräkning
för omyndigs medel.
I detta syfte äro förslag väckta inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtige
Josef Smedberg från Elfsborgs län och A. W. Uhr 1 rån Nerike.
Den förre motionären har anmärkt, att ehuruväl i 22 Kap. 4 § Ärfda-Balken
stadgades, att de lösören, som omyndig sjelf ej behöfde, borde till hans nytta
föryttras och hans redbara penningar af förmyndaren så förräntas som bäst och säkrast
prölvades, saknades likväl föreskrift, inom hvad tid förmyndaren borde utlåna den
intlytandö räntan eller, som det vanligen helte, lägga räntan till hufvudstolen. Denna
ofullständighet i lagstiftningen hade gifvit anledning till otaliga rättegångar och
föranledt olika beslut, till och med i högsta instansen. Sedan genom Kongl. Förordningen
den 19 Maj 1845 blifvit stadgadt att förmyndare skulle för hvarje är
upprätta räkning, hade mången förmyndare ansett sig skyldig att hvarje år lägga
räntan till kapitalet, hvarigenom förlust för förmyndaren vanligen uppstode, enär det
oftast hände att räntan icke inflöt den dag, då den vore förfallen, och i allt fall låntagare
icke genast funnes. Andra - förmyndare åter vidhöllo den gamla praxis att
lägga räntan till hufvudstolen blott hvart tredje år. Motionären ansåge derföre ett
tydligt lagstadgande härutinnan vara af nöden, i anseende hvartill han hemställde, att
»Lag-Utskottet ville uppgöra och till Rikets Ständer inkomma med förslag till nytt
lagstadgande i ofvanantydda syftning, bygdt på de grunder, som f. d. Lag-kommittéen
och Högsta Domstolen i detta hänseende antydt.»
Enahanda skäl, som sålunda åberopats för behofvet af ett lagstadgande i detta
ämne, hafva ock blifvit anförda af Riksdags-fullmägtigen Uhr, hvilken, jemte framställande
af förslag till särskilta föreskrifter, rörande reglering af förmyndarevården,
hvaröfver Utskottet genom sitt Betänkande N:o 37 redan meddelat yttrande, tillika
föreslagit ett stadgande af innehåll, att räntan å omyndigs kontanta tillgångar måtte
få af förmyndaren räntefritt innehafvas ett eller två år för att användas till löpande
utgifter, — två år, om utgifter funnos, men eljest blott ett år, hvilken tid ansåges
behöflig för indrifning och utlåning.
Lag-Utskottet, hvars yttrande öfver dessa framställningar blifvit infordradt, har
dock icke funnit fullt skäl att understödja desamma. Väl innehåller Lag-kommittéens,
Bih. till Ii. St. Fröt. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. U liäft.
2
Lag-TJtskottets Betänkande N:o 69.
af den ena motionären åberopade förslag, att förmyndare »ej skall vara skyldig att
förr svara för ränta än efter tre månader från den dag, medlen i hans händer kommit
eller komma kunnat, der ej vises, att han dem dessförinnan utlånt eller annorledes
fruktbara gjort,» och väl gjordes af Högsta Domstolen dervid ej annan anmärkning,
än att räntan ej skäligen borde beräknas förmyndaren till last, förr än 6 månader
efter hvarje års slut förflutit, till det belopp uppgjord sluträkning utvisade såsom öfverskott
utöfver hvad till utgifter för myndlingen erfordrades, med rättighet för förmyndaren
att, om tillfälle till dessa medels utlåning ditintills icke yppats, än vidare
njuta befrielse ifrån skyldighet att å dem godtgöra ränta, derest han sådant hos Rätten
inom viss tid tillkännagaf, — derifrån likväl undantagna vissa fall, såsom då det
visades att förmyndaren tidigare utlånt medlen m. m. Men Utskottet anser dock,
att för bestämmande af en viss tid i förevarande hänseende alltför stora betänkligheter
förefinnas, förnämligast deruti, att en sådan tidsbestämning alltid komme att blifva
godtycklig och att den, i följd deraf, säkerligen i de flesta fall komme att förnärma
antingen förmyndarens eller myndlingens rätt. Förmyndaren skall »vårda barnagodset
sorn sitt eget eller gälda skadan,» — detta är den här tillämpliga, i ‘i2
Kap. 1 § Arfda-Balken uttalade regel, och längre synes den positiva lagen icke kunna
komma. Lika litet derföre som förmyndaren bör kunna anses berättigad att i
åratal lemna den omyndiges influtna räntor ofruktbara, lika litet kan han anses ovilkorligen
pligtig att dem inom en bestämd kortare tid förränta Hans åtgärder i detta
fall måste alltid blifva beroende af mångfaldigt skiftande omständigheter, — af de
influtna räntemedlens belopp, af de väntade utgifterna för myndlingen, af tillgången
på lånesökande och den säkerket, som erbjudes, m. m. I en ort, der säkra Banker
och penningeverk finnas, kan det tilläfventyrs vara förmyndarens pligt att genast på
upp- och afskrifningsräkning insätta influtna medel, tilldess tillfälle yppas att placera
dem mot högre ränta. På ändra ställen åter kan myndlingens rätt bäst vara betryggad
dermed, att medlen någon tid förvaras hos förmyndaren. Allt detta synes
icke lämpligen kunna på förhand genom någon lag regleras, — och då genom
ett stadgande i det syfte, sorn det nu föreslagna, den materiela rättvisan således
oftast skulle komma att uppoffras för en blott formel, kan Utskottet icke
annat än vördsamt
afstyrka bifall till ifrågavarande förslag.
Stockholm den 16 Oktober 1860.
Reservation:
af Herr Thollander, med hvilken Riksdags-fullmagtige Matts Pehrsson från Stockholms
län, Jotiéf Sonedberg från Eflsborgs län och Erik Jö)iSson från Westmanland
sig förenat:
»Då, enligt min tanke, olägenheterna af en sådan föreskrift, som flen af motionärerne
äskade, äro Vida mindre än de vådor, sorti genom saknaden deraf upp
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 70.
3
komma, får jag hemställa, det Rikets Ständer ville, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Lag-beredningens förslag innehåller, besluta en så lydande författning:
Med ändring af 1 punkten i 4 § af 22 Kap. Ärfda-Balken förordnas
som följer:
Hvad af omyndigs medel till dess underhåll och uppfostran, eller till andra
för honom nödiga utgifter, ej behöfver användas, skall förmyndaren så förränta och
förkofra, som bäst och säkrast pröfvas; vare dock ej skyldig att förr svara för ränta
å inkomst eller ränta, som under löpande året inflyter, än efter sex månader från
dag räkning afslutad blifvit, såsom i 23 Kap. 1 § Ärfda-Balken sägs, der ej vises
att förmyndaren dessförinnan sådan inkomst eller ränta utlånt eller annorledes fruktbar
gjort. Finnes det, att han ej kunnat, å tid då det ske bort, den omyndiges
medel förränta; svare då för ränta endast från den dag, han dem förränta kunnat.»
i\:o
Ank. lill Fxp.-tJtsk. den 16 Okl. 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om bestämmande af visst arfvode
för förvaltning af förmynderskap.
Hedervärda Bonde-Ståndet har infordrat Lag-Utskottets yttrande öfver en af
Riksdags-fullmägtigen Olof Olsson från Gersheden i Wermlands län väckt motion,
deruti blifvit anfördt, att då Förmyndare-Ordningen den 17 Mars 1669, hvilken innehöll
föreskrilt om visst arfvode för förmyndare, måste anses vara genom 1734 års
lag upphäfd, något bestämdt stadgande i berörda hänseende nu mera icke förefunnes,
enär det i 23 Kap. 5 § Ärfda-Balken endast hette, att »den, som förmynderskap
väl och troligen förestått, skulle njuta den lön och vedergällning, som Rätten pröfvade
skälig, utan han sig annorledes åtnöja läte.» Denna brist i lagstiftningen hade
dock gifvit anledning till mycken skiljaktighet i fråga om beräkningsgrunden för förmyndare-arfvodet,
och detta förhållande kunde hvarken för omyndige eller förmyndare
vara nyttigt eller rättvist. Motionären förordade derföre till antagande Lag-beredningens
förslag i dess Ärfda-Balks 13 Kap. 21 §, så lydande: »Förmyndare ege
rätt till arfvode för sin möda; dock må det arfvode i allmänhet ej högre tagas, än
till sjettedelen af den omyndiges årliga räntor och inkomster. Har han ej haft sådan
ränta eller inkomst, att det arfvode, nu sagdt är, mot förmyndarens möda svarar;
sätte då Rätten arfvodet ut, efter ty som skäligt pröfvas, då tvist uppstår: sam
-
4
Lag-(Jtskottets Betänkande N:o 70.
ma lag vare, der det arfvode, förmyndare sig beräknat, större är, än som emot hans
möda skäligen svara kan, ändå att det ej öfverstiger sjettedelen af den omyndiges
räntor och inkomster. Finnes förmyndare hafva den omyndiges egendom oredligen
förvaltat; vare allt arfvode qvitt. Har han försatt den omyndiges medel, och gitter
dem ej till fullo återgälda; gånge bristen i afräkning på det arfvode, han eljest njuta
skulle.» Och såsom tillägg härtill har motionären föreslagit, att det måtte bestämdt
uttryckas, att förmyndare vöre berättigad att njuta särskild ersättning för resor, tidspillan
och skrifvarebiträde, äfvensom dagtraktamente, då hel dag i den omyndiges
ärenden måste tillsättas, såsom vid bouppteckning, arfskifte, auktioner och de rättegångar,
som icke i oträngdt mål af förmyndaren blifvit anställde.
Utskottet kan emellertid icke inse behofvet eller nyttan af den äskade lagförändringen.
Granskar man närmare Lag-beredningens, af motionären åberopade förslag,
och jemför man det med ofvananförda stadgande i nu gällande Arfda-Balk, skal!
man finna att det förra i sjelfva verket icke är bestämdare eller säger synnerligt mer
än det sednare. I det förstnämnda finnes nemligen icke heller någon viss procent
bestämd, — hvarken ett minimum eller något ovilkorligt maximum. Det heter nemligen
endast, att arfvodet »t allmänhet ej må högre tagas,» etc. Detta är således
blott en antydan, hvars lämplighet dock torde kunna betviflas, helst ett stadgande af
sådant innehåll säkerligen skulle gifva anledning dertill* att den sålunda, endast såsom
det allmännaste maximum, antydda procent alltid skulle blifva beräknad, äfven för de
lättast skötta förmynderskap. De hinder, som för öfrigt förefinnas emot bestämmande
i lag af ett visst arfvodes-belopp i ifrågavarande hänseende, ligga, såsom lätteligen inses,
i den vanligen högst väsendtliga olikheten af särskilda förmyndarebefattningar.
Samma skilnad, som vanligen eger rum emelian den ena individens affärer och den
andras, lärer väl ock i fråga om förmynderskap förefinnas; och der tiligångarne äro
små, kan förmyndaren dock ofta hafva ett vida större besvär och således vara förtjent
af ett jemförelsevis högre arfvode än i de läll, då myndlingens tillgångar äro
stora. 1 följd häraf och då hvad motionärens förslag i öfrigt innehåller icke utgör
ämnen, sorn synas tarfva närmare bestämmelser i den positiva rätten, hemställer Utskottet
vördsamt,
det ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 46 Oktober 4860.
Rättelser
t Lag-Utskottets Betänkande N:o 62.
Sid. 4, i‘ad. 12 uppiIV., star.' dem läs: den — Sid. 9, rad. 14 uppifr., star: fjerde
läs: sjette — Sid. 10, rad. 11 ned i fr., star: libertés läs: liberte.
Stockholm, trvckt nos Sam. Rumstedt, iööo
Lag-Utskottets Betänkande N:o 71.
I
Alik. till Exp.-rjtsk. den 22 Oku 1860, kt. 12 inidd.
Betänkande, i anledning af vackt motion om ett tillägg till 15 Kap. 2 §
Rättegångs-Balken, i fråga om fullmägtigskap.
Riksdags-fullmägtigen Olof Pehrsson från Gefleborgs lån har, uti ett till Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifvet Memorial, som blifvit till Lag-Utskottet öfverlemnadt,
anmärkt, hurusom en hvar, hvilken vore bosatt i någon längre bort från Hofrätt belägen
landsort och haft mål att fullfölja i nämnda Rätt, utan tvifvel hade sig bekant,
hvilka svårigheter mötte att i Hofrättens residensstad finna fullt pålitliga kommissionärer
eller sakförare. Till Hofrätten sjelf egde part ej insända handlingar med posten,
ty i sådant fall upptogos de ej till pröfning, och det ombud, till hvilket han, enligt
andras anvisning, vändt sig, hade ofta brustit i redbarhet. Motionären hemställde derföre,
alt, med tillägg till lagens stadganden i 15 Kap. 2 § Rättegångs-Balken och
dithörande författningar, Hofrätt måtte bemyndigas, att åt vissa personer, hvilkas lämplighet
vore af Hofrätten pröfvad och deribland äfven Hofrättens egna betjente, derom
meddela ett intyg, som berättigade dem att inför domstol eller andra myndigheter
såsom fullmägtige uppträda, — uttalande motionären jemväl den förmodan, att nämnda
intyg sedermera, till ledning för rättssökande, skulle blifva i tidningarne infördt.
Utskottet har funnit denna framställning förtjent af uppmärksamhet. De olägenheter,
som, genom saknad af kännedom om pålitliga sakförare, uppstå för parter,
de der af en eller annan orsak icke äro i tillfälle att sjelfva bevaka sin rätt, äro
obestridliga och hafva redan tillförene blifvit öfverklagade, icke minst af främmande
länders undersåter, hvilka nödgats härstädes anhängiggöra rättegångar. Ytterst få
torde ock de Europeiska länder nu mera vara, der icke, under en eller annan form,
en ordnad sakförare-korps finnes. Till en sådan, för både parter och domare nyttig
institution finnes dock hos oss knappt något spår, ehuru det nästan vill synas, som
om ett frö dertill blifvit nedlagdt i 1734 års lag. Deri stadgas nemligen, i 15 Kap.
2 § Rättegångs-Balken, såsom ett vilkor för rättigheten att få till fullmägtig »a//-
Bih. till II. St. Prat. 1859 A 1860. 7 Sami. 1 Afd. 35 Haft.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 71.
männeligao brukas, att man skall vara af Rätten »godkänd» och 'ofatt lof» till ett sådant
sakförarekall. Att med delta stadgande afscs ett uttryckligt tillstånd, en gång
för alla, och icke blott en tyst pröfning för hvarje gång, blifver så mycket klarare,
om man med nämnda stadgande jemför 9 g i samma Kapitel, hvilken innehåller,
att »den, som fått af Rätten lof, att rättegängssaker drifva, är skyldig, att utan betalning
hjelpa de fattiga för Rätta, då domaren det pålägger», — en skyldighet, hvartill
väl icke de kunna förbindas, hvilka endast tillfälligtvis såsom ombud uppträda.
Dessa stadganden synas dock i det närmaste hafva fallit i glömska, och de hafva icke
framkallat de resultater, hvilka kunnat deraf härflyta.
Säkrare frukter synas dock vara att förvänta af en sådan anordning, som blifvit
föreslagen af Lag-kommittéen och Lag-beredningen, hvilka begge Kommittéer,
inseende olägenheterna för rätlssökande af bristen på kända och pålitliga sakförare,
hemställt, alt »vid hvarje Rätt skulle minst två skickliga män förordnade vara att
såsom fullmägtige de parter tillhandagå, som dem anlita.» Det är denna föreskrift, —
hvilken naturligtvis icke upphäfver rättigheten för part att sjelf uppträda eller välja
annan lämplig person till sitt ombud, — som Utskottet lagt lill grund för sitt nedanstående
förslag. Och torde med säkerhet kunna antagas, att brist icke skall upp
stå
på tjenliga personer, som äro villige att, utan arfvode af det allmänna, åtaga sig
ett sådant uppdrag, hvilket ©tvifvelaktigt skall väcka förtroende hos de rättssökande
och, i följd deraf, äfven blifva inbringande. Men derför är ock nödvändigt att domstolarne
berättigas att till dessa befattningar utse personer äfven bland Öfver-rälternas
betjening. Hinder deremot finnes dock i 5 § af 15 Kap. Rättegångs-Balken, hvilken
innehåller, bland annat, att Öfver-rätts »betjent, som årlig lön njuter, ej må låta
bruka sig till fullmägtig, der, eller vid någon Under-rätt, som derunder lyder, utan
så är, att han talar för skyldeman sin till och med syskonebarn, eller för omyndig,
den han är målsman före.» Motionärens förslag förutsätter upphäfvande af detta
stadgande, och Utskottet tvekar icke att understödja hvad sålunda blifvit föreslaget.
Lämpligheten af detta förbud har redan tillförene blifvit ifrågasatt, och det tillämpas
ej heller med stränghet af alla Öfver-rätter. Det lärer ej heller behöfva befaras, att
dessa betjente skulle kunna utöfva något inflytande på besluten, och det förhållande,
ett de skulle kunna gå parterna tillhanda med råd och upplysningar i anledning af
hvad under öfverläggningarne inom Rätten förekommit, lärer val snarare inträffa, om
de, af lagen förhindrade att uppträda såsom synliga ombud, välja den utväg, att låta
annan i sitt ställe framträda, under det de sjelfve likväl leda processen och författa
de skrifter, sorn deri ingifvas. Ett sådant förhållande, om ock i moraliskt hänseende
förkastligt, kan dock icke af någon lag förekommas; och hemställer Utskottet alltså
vördsamt,
det Bikets Ständer måtte för sin del besluta en så lydande författning:
»Såsom tillägg till hvad lagen i 15 Kapitlet Bättegångs-Balken angående
laga fullmägtig innehåller, samt med upphäfvande af det i 5 § af
samma Kapitel stadgade förbud för Öfverrälls betjent, som årlig lön
Lag-Uttkottets Betänkande 2V:o 71. 3
njuter, att låta bruka sig till fullmägtig, der eller vid någon Underrätt,
som derunder lyder, förordnas som följer:
Vid hvarje allmän Domstol skola minst två skickliga män förordnade
vara alt såsom fullmägtige de parter tillhandagå, som dem anlita. Dessa
allmänna fullmägtige skola nämnas, vid Hofrätt och Underrätt af Rätten
sjelf och vid Högsta Domstolen af Konungens Nedre Juslitie-revisionj>
Stockholm den 22 Oktober 1860.
Ilcrr Kistner har begärt fä antecknadt, att han ej i detta ärende deltagit.
Stockhol*, tryckt hos Sam. Rdhstidt, 1860.
1
Register
öfver de af Rikets Ständers Lag-Utskott vid 1859—1800 årens riksdag afgifna
Betänkande!), Utlåtanden och Memorial.
Expedi
tionens
A.
0 nummer.
Aflingejord: huruvida såsom sådan må anses den kronojord, man löst till skatte 15.
Arfskifte: förslag, att instrumentet deröfver bör till förvar vid domstol ingifvas 32.
— förslag, att vid arfskifte mellan syskon afseende må fästas å erhållen
uppfostran och uppnådd ålder 17.
Arfsrätt: för oäkta barn
62.
Arfvode: för förmynderskap
70.
18.
Barn: arfsrätt för oäkta  62.
Bevakning: af testamente (se Testamente).
Beväringsinrätlningen: Votering derom i Förstärkt Lag-Utskott 57.
Bo: förändrad lagstiftning om vården af död mans .
42.
— Svar på återremiss
63.
Borgenärer: ändring i stadgandena om deras företräde för hvarannan till gäldenär
egendom
37.
— Svar på återremiss
53.
Boskillnad: förslag till ny förordning derom 33.
— Svar på återremiss
48.
Bouppteckning: förändrad lagstiftning om upprättande deraf 42.
— Svar på återremiss 65.
Brottmålslagstiftning: förslag om förändring deri
9.
Bysättning: upphäfvande deraf
41.
— Svar på återremiss 55.
Bördsrätt: förslag om upphäfvande deraf
28.
— Svar på återremiss ........... .... 49.
—- i afseende på kronojords besittning
. 5 & 11.
18.
Dana-arf: föreslagen ändring i lagen derom 12.
Danmark: (se nästföljande)
Bih. tili R. St. Brot. 1859 4 1860. 7 Sami. 1 Afd. 36 Haft. 1
Expedition
ens
nummer.
Dom: verkställighet af Dansk domstols
61.
Domkapitlen: ändring i deras organisation
47.
— Svar pä återremiss
67.
Dråp: förslag till Förordning om mord, dräp och annan misshandel .... ‘20.
— Svar på återremiss
59.
— Voteringspropositioner
. 46.
— Memorial om voteringens utgång i förstärkt Utskott
56.
K.
Exsekutwnsväsendet: revision och förändring af gällande lag och författningar derom 68.
F.
Fullmägtig: tillägg till 15 Kap. 2 § Rättegångs-balken och upphäfvnnde af
förbudet i 3 § för Rättens betjente att låta sig bruka dertill . 71.
Fängelsestraff: förklaring al föreskrifterna om verkställighet deraf  7.
— Svar på återremiss
18.
Förlag: förändrad lagstiftning derom
. 35.
— Svar på återremiss ........... 51.
Förmånsrätt: (se Borgenärer).
Förmyndarevård: förändrad lagstiftning derom
57.
— Svar på återremiss 52.
Förmynderskap: bestämmande af visst arfvode derför
. 70.
Förnyelse: (se Inteckning).
d.
Giftermålsbalken föreslagen ändring af 2 Kap. 5 § 16.
— Svar på återremiss 23.
— föreslagen ändring af 2 Kap. 6 §
24.
— (se vidare Äktenskapsskillnad).
Giftomannarätt: upphörande deraf
15.
— S»ar på äterremiss
26.
Grundböcker: (se Lagjarl).
II.
Handel: om lösören (se Lösegendom).
Handdsbulken: ändring i 17 Kap.
38.
Handelsbok och / ..... r„ r . ,
rr ... ! lorandnng i lorlatlrungen derom
25.
Handelsräkning j ° °
Handelsordningen: förslag om tillägg till densamma  8.
Humblegård: upphörande af skyldigheten att under!.ålla sådan  2.
3
Expetfi
lioncns
tfi/potheksböcker:
(se Lagfart). nummer.
Högsta Domstolen: dess tjenstgöring på två afdelningar ........ 22.
1. .J.
Inteckning: af nyttjanderätt till fast egendom: förklaring af Kongl. Förordningen
den 9 November 1844
27.
—' förslag till betryggande af inteckningssäkerhet . . . . . . 31.
— dess förmånsrätt beräknas fiån den dag, ej från det Ting, då den
sökes
38.
— ändring i vissa delar af 7 Kap. Rättegångsbalken och Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1818 43.
— Svar på återremiss
84.
Justitie-Ombudsmannen: granskning af dess berättelse, diarier m.
4.
14.
Kanslibiträde: Utskottets
i
Kommunal-lagstiftning:
Kongl. Majlis nådiga Skrifvelse med förslag derom . . 14.
Kommunalmyndighet: förslag om skärpta kontroller derå 9.
Konkurslag: förslag till ny . .
53.
— Svar på återremiss
48.
— ytterligare Memorial derom
• S8.
Kriminal-lagstiftning: förslag om ändring deri
9.
Kronojord: företräde till besittning; bördsrätt dertill m. m 3 & 11.
— förslag, att den man löst till skalle, må anses såsom aflinge i dens
hand, sorn skattelöst .
13.
Köp: af lösören (se Lösegendom).
Ei.
Lagfart: förslag, dels att lagfart bör sökas å allt slags laga fång af fast egendom,
dels om införande af så kallade grund- och hypotbeksbÖcker . . . 31,
— verkan emot inteckning: beräknad från den dag, ej från det Ting,
då den sökes
54.
— annat lörslag till förändring eller förklaring af stadgandena derom . . 29.
lÄfstidsstädja: förklaring af Kongl. Förordningen derom den 9 November 1844 27.
Lotteri: tillägg till stadgandena derom 8.
Lösegendom: lag örn underpant deri
55.
— Svar på -återremiss
51.
— upphnfvande af Kongl. Förordningen den 20 November 1845 i
afseende på bandel om lösören
56.
— Svar på återremiss
59.
4
Expedi*
tionens
nummer.
Militie-boslällsordnmg: förslag om ändring deri 10.
Misshandel: (se Dråp).
Mord: (se Dråp).
nr.
Nyttjanderätt: till fast egendom å landet: förklaring af Kongl. Förordningen
den 9 November 1844 27.
Omyndig: ränteberäkning å dess medel
. 69.
Oäkta harn: dess arfsrätt
62.
S».
Preskription: tioårig: förslag till ny lag derom
34.
— Svar på återremiss
. . , . 50.
Prioritet: (se Borgenärer).
o.
Qvarlåtenskap: vård af död mans
' 24.
— Svar på återremiss .......
63.
II.
Religionsfrihet: förslag till Förordning i ämnet 21.
—■ Svar på återremiss
30.
Ränta: på omyndigs medel
69.
Rättegångsbalken: ändring af 11 Kap. 4 och 7 §§ . . . . 45.
— Svar på återremiss
.
66.
—- tillägg till 15 Kap. 2 § och ändring af 15 Kap. 3 § . . 71.
S.
Sabbatsbrott: förslag om skärpt ansvar derför 60.
Straffarbete: förklaring af föreskrifterna om verkställighet deraf ..... 7.
— Svar på återremiss
18.
Stämning: ändring af 11 Kap. 4 och 7 §§ Rättegångsbalken 45.
— Svar på återremiss
66.
Svågerlag: (se Giftermålsbalken).
T.
5
Expeili
lioncns
T.
nummer.
Testamente: förslag om tillägg till stadgandet i 18 Kap. 1 § Ärfdabalken i
afseende å bevakning deraf  44.
— Svar på återremiss
65.
Trosbekännare: främmande (se Religionsfrihet).
U.
Undantagsaftal: förklaring af Kongl. Förordningen den 9 November 1844 . . 27.
Underpant: (se Lösegendom).
Uppbud: (se Lagfart).
Uppfostringsbidrag: (se Arfskifte).
Urarfvagörelse: förslag tili ny förordning derom . * 33.
— Svar på återremiss 48.
Utslag: (se Dom).
Utsökningsväsendet: revision af gällande lag och författningar derom .... 86.
V.
Verkställighet: af straff (se Straffarbete).
— af Domar och utslag, meddelade af Dansk Domstol (se Dom).
Villfarande lära: (se Religionsfrihet).
Väg: till afsides belägen kyrka: dess underhåll 5.
o &
A.
Arsstämning: förslag till ny Förordning derom 34.
— Svar på återremiss 80.
Ä.
Äktenskap: i svågerlag (se Giftermålsbalken).
Äktenskapsskillnad: ny lag derom 19.
— Svar på återremiss .
40.
Ärfdabalken: tillägg till 18 Kap. 1 § 44.
— Svar på återremiss 65.
Bih. lill II Sl. Trot. 1850 4 1800. 7 Sami. 1 Afd. 36 Haft.
TÖCKHOLM, TRYCKT 110^ S A M. Uu.MSTEDT, 18C0.
BIHANG
TI DL
IBIHKSoStfÅSfnMBItB
PROTOKOLL
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1§59 och 1§60.
SJU*IIK *lI?llJ*t»UV
2— Afdelningen:
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets gemensamma
Memorial Utlåtanden och Betänka/iden.
U* » a. a*Vi#»'*
• ;
k k£*
l. *5«51t '* ife. ■' v*•*'ä t "? im $L®'
> V! tHR wt.. B kB
Jp
V’ ' )]
X ■•:■,•;
i
Sammansatta Lag- samt Allm. Resa. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1. 1
,\:o t.
Anis. lill Exp.-Utsli. den 1(5 Jan. 1860, kl. 6 e. nt.
Betänkande, t anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse med öfverlemnande
af förslag till tvänne årgångar nya predikotexter
och till ny kyrko-handbok.
Denna nådiga skrifvelse, som af Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt af
Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit remitterad till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
af Högvördiga Preste-Ståndet till Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet och af Yällolliga Borgare-Ståndet till Lag-Utskottet, är af
följande innehåll:
»Sedan Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse den 18 Oktober 1848
anhållit, att Kongl. Majit täcktes, genom dertill utsedde tjenlige män, i nåder låta
ombesörja utväljande ur Nya Testamentets heliga skrifter af 2:ne nya årgångar predikotexter
samt utarbetandet af dertill hörande kollekter och böner, att vid den allmänna
Gudstjonsten begagnas jemte de nu påbjudna, hvilka jemväl skulle bibehållas,
och Kongl. Majit, med nådigt bifall till denna underdåniga anhållan, under den 6
Juli 1849 förordnat en särskild Kommitté att förslag i omförmälda hänseende meddela,
blef detta nådiga uppdrag af Kommitterade fuilgjordt och det anbefallda förslaget
den 3 Augusti 1850 till Kongl. Majit inlemnadt.
Kongl. Majit behagade derefter från Konsistorierna i Rikets stift och i Stockholm
infordra underdåniga utlåtanden i ämnet och anbefallde slutligen, genom nådig
skrifvelse den 21 Mars 1851, det då församlade Preste-Ståndet att öfver nämnda
förslag och yttranden underdånigt utlåtande afgifva, hvilken nådiga befallning af PresteStåndet
i underdånig skrifvelse den 11 Augusti samma år fullgjordes.
Då emellertid Preste-Ståndet vid den derefter följande riksdagen till pröfning
företog frågan om ny kyrko-handbok och till en sådan uppgjorde förslag, som af
Ståndet genom underdånig skrifvelse den 13 November 1854 till Kongl. Majit öfverlemnades,
förblef frågan om de nya predikotexterna hvilande, för att i sammanhang
med den om handbokens förändring till afgörande förekomma. Genom nådig
remiss den 4 Januari 1855 infordrades öfver Preste-Ståndets berörda förslag underdånigt
yttrande af Kommitterade för uppgörande af ny redaktion af kyrko-handboBih.
till R. St. Brot. 1859 & 1800. 1 Sami. 2 Afd. I Haft. 1
2 Sammansatta Lay- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskotlets Betänkande N:o i.
ken, hvilka den 1 November samma år ytterligare afgåfvo ett nytt förslag, i nära
öfverensstämmelse med det af Preste-Ståndet uppgjorda, men med vissa afvikelser,
för skälen hvartill i Kommitterades underdåniga betänkande redovisades, och blefvo,
sedan Kongl. Maj:t öfver Kommitterades förslag inhemtat underdåniga utlåtanden af
samtliga Konsistorierna i riket, alla dessa handlingar den 19 November 1856 öfverlemnade
till det då församlade Preste-Ståndet, hvars underdåniga utlåtande i ämnet
den 10 Oktober påföljande år afgafs.
Sedan de tvänne frågorna om nya predikotexter och om förändringar i kyrkohandboken
sålunda erhållit den förberedande behandling, som af föremålens höga vigt
varit påkallad, öfverlemnar Kongl. Maj:t desamma härmed till Rikets Ständers bepröfvande;
viljande Kongl. Maj:t, efter inhemtandet afj Rikets Ständers underdåniga yttrande,
dem till nådigt afgörande företaga.
Samtliga de till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, som med frågan kommer att taga befattning.»
Det första af de i berörde nådiga skrifvelse omförmälda förslag är så lydande:
FÖRSLAG
till tvänne nya årgångar Predikotexter.
Första Årifånyen.
1 Söiid. I Advent.
Högmessa: Joh. 18: 36, 37. Jesus svarade och sade till Pilatus ’)  röst.
Aftonsång: Eph. 1: 3—14. Välsignad — — — pris.
S Sond. t Advent.
Högm.: Luc. 12: 35—40. Jesus sade till sina lärjungar: Låter — — komma.
Aftons.: Ebr. 10: 35-39. Så kaster — — — själena.
3 Sond. i A <1 vent.
Högra.: Math. 11: 11—19. Sannerliga — — — barnom.
Aftons.: 2 Petr. 1: 19—21. Vi hafvom — — — anda.
4 Sond. i Advent.
Hö gm.: Joh. 3: 22—36. Derefter kom — — — honom.
Aftons.: 1 Joh. 1: 1—7. Det som — — — synder.
l) De med cursiv stil tryckta orden hafva blifvit tillagda eller utbytta, för att gifva texten
en lämplig början.
Sammansatta Lag- samt Allm, Bese. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1. 3
Juldagen.
Högm.: Joh. 1: i li. I begynnelsen — — — sanning.
Aftons.: Ebr. 1: 1—12. Fordom — — — ända.
Annandag Jul.
Högm.: Math. 10: 32—39. Jesus sade lill sina lärjungar: Hvar och en *— — —
finna det.
Aftons : I Petr. 4: 1.2—19- Mine käreste — — — gerningar.
Sondagen efter Jul.
Högm.: Luc. 12: 32. Frukta dig icke — — — riket.
Aftons.: I Joli. S: 19 21. Vi vete — — — amen.
Nyårsdagen.
Högm.: Joli. 14: 13. Jesus sade till sina lärjungar: Allt — — — Sonenom.
Aftons.: Ebr. 13: 8—15. Jesus Christus — — —- bekänna.
Söndagen efter lyår.
Högm.: Joh. 1: 29-31. Dagen derefter — — — Son.
Aftons.: Col. 2: 9—15. f Christo bor — — — sig sjelf.
Trettondedag Jul.
Högm.: Joh. 8: 12. Ater — -— — — ljus.
Aftons.: 2 Cor. 4: 3—6. Är nu — — — ansigte.
1 Sond. e. Trettond.
Högin.: Joli. 7: 14—18. Då nu — — — honom.
Aftons.: Ebr. 3: 1—8 * 2). Derföre J — — — hjertan.
't Sond. e. Trettond.
Högm.: Joh. 4: 5—26. Och när Jesus kom — — — med dig.
Aftons.: Eph. 2: 10—16. Vi äre Guds verk — — — sjelf.
3 Sond. e. Trettond.
Högm.: Joh. 4: 27—42. Och i detsamma — — — Frälsare.
Aftons.: Ebr. 11: 1—22. Men — — — ben.
4 Sond. e. Trettond. v
Högm.: Math. 21: 18—22. Om morgonen när Jesus gick — — — få.
Aftons.: Ebr. 11: 23—12: 4. Genom trona — — — syndene.
-) Tecknet * utmärker, att några ord af begynnelse- eller slut-versen blifvit utelemnade.
4 Sammansatta Lag- samt Allm. bese. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o
5 §«ihI. e. Trettond.
Högm.: Math. 13: 34—43. Detta allt — — — höre.
Aftons.: 1 Cor. 1: 9—18. Gud är — — — kraft.
§öii(l. Septuagesima.
Högm.: Math. 19: 27—30. Då svarade Petras och sade till Jesum: Si —
främste.
Aftons.: 1 Cor. 3: 7—23. Så är nu — — — Guds.
Sond. Sexagesima.
Högm.: Joli. 12: 35—43. Då säde Jesus till folket: Än — — — pris.
Aftons.: 1 Cor. 1: 20—25. Hvar äro — •— — menniskor.
Fastlags Söndag.
Högm.: Joli. 12: 23-33. Jesus svarade — — — dö skulle.
ft Sond. i Fastan.
Högm.: Math. 16: 21—23. Ifrå den — — — tillhörer.
S Sond. i Fastan.
Högm.: Luc. 7: 36—50. En af de Phariseer bad Jesum — — — frid.
ä Sond. i Fastan.
Högm.: Joli. 7: 19—31. Jesus sade till Judarne: Gaf — — — häfver?
Midfasta Söndag.
Högm.: Joli. 6: 24—30. När då — — — dock icke,
5 Sond. i Fastan.
Högm.: Joh. 11: 47 —57. Då församlade — — — honom.
Palm Söndag.
Högm.: Joh. 12: l —16. Sex dagar — — — honom.
Påskdagen.
Högm.: Joh. 20: 1—10. På den ena — — — igen.
Aftons.: 1 Cor. 15: 12—21. Är nu — — — uppståndelse.
Annandag Påsk.
Hö gm.: Joh. 20: 11—18. Men Maria — — — detta.
Aftons.: 2 Cor. 5*; 14—21, Om en är död — — ■— honom.
Sammansatta Lag
Högm.: Joli. 21: l
Aftons.: A. G. 3‘:
Högm.: Joh. 21: 15
Aftons.: 1 Petr. 5:
Högm.: Joh. 17: IAftons.
: Ebr. 4: 9
Högm.: Joh. 17: 9—
Aftons.: Ebr. 3: 1—
Högm.: Joh. 17: 18
Aftons.: Ebr. 7: 19
Hö gm.: Joh. 17: 21
Aftons.: Ebr. 10: l
Högm.: Joh. 13: 18
Aftons.: Col. 3: i
Högm.: Joh. 15: 10
Aftons.: Eph. 2: 17-
Högm.: Joh. 6: 44-  Aftons.: 1 Cor. 12:
Högm.: Joh. 15: l
Aftons.: 1 Joh, 3:
- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1. 3
1 Sond. e. Påsk.
14. Derefter — — — de döda.
12- 20. Petrus säde till folket: J män af Israel, Abrahams
och Isaaks — — — Jesum Christum.
% Sond. e. Påsk.
—25. Då de nu — — — amen.
1 i. Presterna — — —- krona.
5 Sond. e. Påsk.
-8. Detta talade — — — halver.
16. Derföre — -— — behöfves.
6 Sond. e. Påsk.
17. Jag beder — — — sanning.
10. Förty — — — sätt.
HSönesöndag.
-23. Såsom du — — — älskade.
-28. Lagen kunde — — — fullkomlig.
Christi Ilisalttelsfiirdsdag.
26. Fader — — — dem.
2—18. Jesus Christus, då han — — — synder.
O Sond. e. Påsk.
—27. Jesus sade till sina lärjungar: Om begynnelsen.
10. Om J — — — häfver.
Pingstdagen.
-17. Jesus sade till sina lärjungar: Om J — — — inbördes.
- 22. Christus Jesus är kommen — — — andan.
Annandag Pingst.
-51. Jesus sade: Ingen — — — lif.
: 12—31. Såsom — — — väg.
Trefaldighets Sondag.
-9. Jesus sade till sina lärjungar: Jag är — — — kärlek,
1-9. Ser till — — — Gudi.
6 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande
fl §ön<l. e. Trin.
Högm.: Luc. 12: 13—21. Då sade en af folket till Jesam: Mastar —
Aftons.: Rom. I: 1—17. Paulus — — —- tro.
® §önd. e. Trin.
Högm.: Luc. 14: 25-35. Och gick mycket folk med Jemm — —- —
Aftons.: Rom. i: 18—32. Ty Guds — — — göra.
5 §önd. e. Trin.
Högm.: Luc. IS: ll-32. Och han sade — — — igenfunnen.
Aftons.: Rom. 2: 1—16. Derföre — — — Evangelium.
fl §öinl. e. Trin.
Högm.: Joh. 8: l - ll. Då gick — — — härefter.
Aftons.: Rom. 2: 17-29. Si — — — Gudi.
ä §ni»(l. e. Trin.
Högm.: Job. 1: 35 51. Dagen derefter — — — Son.
Aftons.: Rom. 3: 1—20. Hvad — — — syndena.
6 §önd. e. Trin.
Högm.: Math. S: i? iy. Jesus sade till sina lärjungar: J skolén — -
melriket.
Al tons.: Rom. 3: 21—31. Men — — — lagen.
? §öii(t. e. Trin.
Högm.: Math. 16: ö -12. Och när Jesu lärjungar — — — lärdom.
Christi Forhlarin^sda^.
Högin.: Joh. 13*: 31—32. Jesus sade: Nu — — — honom.
§ §önd. e. Trin.
Högm.: Math. 7: 12-14. Jesus sade till sina lärjungar: Allt — — -  Aftons.: Rom. 4: 1-8. Hvad — — — tillräknar.
tfl §öinl. e. Trin.
Högna.: Luc. 12: 42—48. Då sade Herren — — — äskadt.
Aftons.: Rom. 4: 9—25. Mån — — — uppväckt.
40 §öii(l. e. Trin.
Högm.: Joh. 8: 21 -30. Då sade åter Jesus till Judarne: Jag — — -
Aftons.: Rom. S: 1—11. Medan — — — håfve.
N:o 1.
- höre.
— him
-
honom.
honom.
Sammansatta l.atj
Högm.
: Matil. 21: .st
Aftons.: Koni. 5: 12
Högm.: Math. 12: 33
Aftons.: Kom. 6: 1—
Hö gm.: Math. 5: 43-  Aftons.: Kom. 7: I —
Hö gm.: Joli. 5: 1—1-4
Aftons.: Rom. 7: 7-
Högm.: Luc. 10: 38-  Aftons.: Rom. 8: 1—
Högm.: Joli. 11: 1—4
Aftons.: Kom. 8: 18
Högm.: Marc. 2: 18
Aftons.: Rom. 9: l
Högm.
: Joli. 10: 23-  Aftons.: Rom. 9: 14-
Högm.: Joh. 9: 1—41
Aftons,: Kom. 10: l
Högm.: Math. 13: 44
Aftons.: Kom. 10: 1
samt Allm. Heso. och Ehon.-Utskottets Betänkande N:o i. 7
11 §öim1. c. Trin.
i-31. Jesus sade till de Ofverste Presterna och de Äldste i
folket: Hvad — — — J.
-21. Derföre — — — Christinn.
t‘S Nomi. e. Trin.
—37. Jesus sade till de Phariseer: Görer fördömd.
23. Hvad — — — Herra.
13 Sond. «*. Trin.
-6: 4. Jesus sade till sina lärjungar: J hafveri — — —
uppenbarliga.
fi. Veten — — — boksta fyen.
lä Nomi. e. 'SVin.
. Derefter — — — värre.
-25- Hvad — — — lag.
15 Somt. e. Trin.
-42. Men det begaf sig, då de vandrade, gick Jesus
—
tagas.
-17. Så — — — herrligheten.
115 Nomi. e. Trin.
15. Och låg en — — — gjorde.
-39. Ty — — — Herra.
19 Nomi. e. Trin.
3: 5. Och Johannes lärjungar — — — andra.
.13. Jag jag.
IN Nomi. c. Trin.
-38. Och Jesus — — — honom.
-33. Hvad — — — skam.
1» Nomi. c. Trin.
Och gick Jesus — — — synd.
—13. Bröder — — — salig.
ISO Nii ml. e. Trin.
—46. Jesus sade: Åter — — — henne.
4—21. Men — — — folket.
8 Sammansatta Lag- samt Ålim. liesv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1.
31 Slim!, e. Trin.
Högm.: Math. !6: 1—4. Då stego de Phariseer och Saduceer fram och frestade
Jesum — — — väg.
Aftons.: Rom. 11: i—12. Så — — — fullhet?
33 Sond. e Trin.
Ilögm.: Math. 18: 15—22. Jesus sade till lärjungarna: Men om — — — resor.
Aftons.: Rom. 11: 13—24. Eder — — — oljoträ.
38 Sond. e. Trin.
Högm.: Marc. 12: 41—44. Och satte — — — näring.
Aftons.: Rom. 11: 25—3(1. Käre — — — amen.
34 Sond. e. Trin.
Högm.: Joli. 6: 37—40. Jesus sade: Allt — — — dagen.
Aftons.: 1 Cor. lä: 35—58. Måtte — — — Herranom.
35» Sond. e. Trin.
Ilögm.: Math. 24: 1- 14. Då — — — komma.
Aftons.: 2 Thess. 2: i—12. Men <— — — orättfärdigheten.
36 Sond. e. Trin.
Högm.: Joh. 5: .22 —29. Jesus sade: Icke dömer Fadren — — — uppståndelse.
Aftons.: 1 Cor. lä: 22— 28. Såsom alle — — — allom.
3? Sond. e. Trin.
Högm.: Luc. 15: 22—29. Och Jesus gick — — — rike.
Aftons.: Uppb. 21: 9-22: 5. Och — — — evighet.
Myndelsmessodagen.
Högm.: Joh. 1: 16-18. Af Jesu Christi fullhet — — — kungjort.
liari a* Bebådelse da g.
Högm.: Luc. 1: 39—45. Uti de dagar — — — Herranom.
Aftons.: 1 Tim. 2: 13—15. Adam — — — kyskhet.
Johannis Ilöparens dag.
Högm.: Luc. 1: 5—25. Uti — — — menniskorna.
Aftons.: A. G. 17: 22—31. Då — — — döda. ....
Michaelis
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ulskottets Betänkande N:o i.
Michaelis dag.
Högin.: Marc. 10: 13—16. Och de hade barn till Jesum, att — — — dem.
All Helgona dag.
Ilögm.: Math. 5: 13—10. J arén — — — himmelen.
Andra /årgångem.
f Sond. i Advent.
Högmessa: Luc. 4*: 10—22*. Jesus gick om Sabbatsdagen — — — hans mun.
Aftonsång: Ebr. 8*: 8—13. Si de dagar — — — ihågkomma.
3 Sond. i Advent.
Högm.: Luc. 17: 20—30. Och då Jesus frågad — — — uppenbaras.
Aftons.: Jac. 5: 7—lo. Så varer — — — namn.
5$ Sond. i Advent.
Högm.: Luc. 3: 1—15. Uti — — — Christus.
Aftons.: Gal. 3: 23-29. Men förr — — — löftet.
1 Sond. i Advent.
Högm.: Joli. 5: 31—39. Jesus sade till Judarne: Om jag — — — om mig.
Aftons.: 1 Petr. 1*: 8—13. Så skolén J fröjda — — — uppenbarelse.
•S lildagen.
Högm.: Math. .1: 18—25. Jesu Christi — — — Jesus.
Aftons.: Tit. 2: 11—14. Guds nåd — — — beflitar.
Annandag «Vul.
Högm.: Math. 2*: 13 —18. Då uppenbarades — — — dem.
Aftons.: .Uppb. 14: 1—5. Och jag — — — stol.
Sond. e. Jnl.
Högm.: Math. 2: 19—23. Men när Herodes — — — Nazareus.
Aftons.: 1 Petr. 2: 1—9. Så lägger — — -— ljus.
Bih. till B. St. Prat. 1859 & 1860. 7 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 2
lo Sammansatta
Högm.: Luc. 13: cAftons.
: Uppb. 2:
Hö gm.: Math. 3: il
Aftons.: Eph. 3*:
Högm.: Math. 12‘:
Aftons.: 1 Tim. 3:
Högm.: Math. 12:
Aftons.: Ebr. 2: Il
Ilögm.: Luc.^19: i
Aftons.: 1 Cor. 1:
Högm.: Math. 8: 1<
Aftons.: 2 Cor. 1:
Högm.: Math. 14:
Aftons.: 2 Tim. 1:
Högin.: Marc. 4: 26
Aftons.: Eph. 4: U
Högm.: Luc. 17: 7
Aftons.: Phil. 3: 7
Högm.: Math. 9: 36
Aftons.: 2 Tim. 3:
Lag- samt Allm. Bese. och Ekon.-lJt skottets Betänkande N:o i.
Nyårsdag.
9. Säde Jesus ock — — — bort.
1—5. Och skrif — — — dig.
Niiml. e. Nyår.
—12. 1 den tiden predikade Johannes Dö paren och sade: Jag
— — — eld.
25—27. Christus älskade — — — ostraffelig.
Trettondedag «Vui.
15—21. Mycket folk följde Jesum och han — — — hoppas.
16. Utan tvifvel herrligheten.
i Sond. c. TretSond.
46—50. Vid Jesus ännu — — — moder.
—16. Efter den — — — på sig.
* Sond. e. Trettond.
10. Och Jesus drog — — — var.
26—31. Käre — — — Herranom.
3 Sond. e. Trettond.
—17. Och när — — — burit.
3—11. Välsignad — — — gifven är.
I Sond. e. Trettond.
22—36. Och strax — — — helbregda.
7—io. Gud häfver — — — Evangelium.
ä Sond. e. Trettond.
i—29. Och Jesus sade — — — för handen.
—16. Vi skolom icke mer vara — — —- kärleken.
Söndagen Septuagesima.
-lu. Jesus sade till sina lärjungar: Hvilken — — — göra.
-14. Det mig — — — Christo Jesu.
Söndagen Sexagesima.
—10: 16. Och när Jesus såg — — — dufvor,
10—4: 5. Men du — — — redeliga.
Sammansatta Lag- samt Allm. Bes v. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1. 11
Fastlags Snndag.
Högm.: Marc. 10: 32—45. Och de — — — många.
fl Stind, i Fastan.
Högm.: Luc. 10: 17—20. Men de — — — himmelen.
fä Stind, i Fastan.
Högm.: Marc. 9: 14—32. Då Jesus kom — — honom.
fä Stind, i Fastan.
i
Högm.: Luc. 4: 31—37. Och Jesus kom — —- — omkring.
JVIidfasto Söndag.
Högm.: Joh. 6: 32—71. Då kifvade — —- — tolf.
5 Stind. I Fastan.
Högm.: Joh. 8: 31—45. Då sade — — — intet.
Palne Söndagen.
Högm.: Luc. 22: 14 —22. Och då tid var, satte Jesus — — — förrådder.
Påskdagen.
Hö gm.: Math. 28: 1—8- Om sabbatsaftonen — — — lärjungar.
Aftons.: Eph. 1: 16—23. Jag vänder icke åter — — — uppfyller.
Annandag Påsk.
Högm.: Math. 28: 9—13. Och vid de — —- — dag.
Aftons.: 1 Petr. 1: 18—23. Veter — — — blifver.
fl Sond. e. Påsk.
Högm.: Luc. 24: 36—18. Som de nu — — — detta.
Aftons.: A. G. 13: 26— 41. Paulus sade till Judarne: J män — — — förtäljer.
fä Stind. e. Påsk.
Högm.: Joh. 10: l—10. Jesus säde: Sannerliga — — — hafva.
Aftons.: Ebr. 13: 20, 21. Fridsens — — — amen.
8 Stind. e. Påsk.
Högm.: Joh. 14: 1—12. Och Jesus sade — — — Fadren.
Aftons.: i Petr. 1: 3—8. Välsignad — glädje.
Sammansatta
Högm.: Joh. 7: 37-  Aftons.: 1 Joh. 3:
Högm.: Luc. 11: l
Aftons.: Jac. 5: 16
Högm.: Luc. 24:
Aftons.: Eph. 4: 7
Högm.: Luc. 12: 4
Aftons.: 1 Petr. 3
Hö gm.: Joh. 14: l
Aftons.: A. G. 2:
Högin.: Joh. 12: 4
Aftons.: 1 Joh. 4:
Högm.: Math. 28:
Aftons.: Col. 1: i
Högm.: Math. 16:
Aftons.: 1 Tim. <
Högm.: Luc. 9: 51-  Aftons.: 2 Petr. 1
Högm.: Math. 9: 9
Aftons.: Eph. 2*:
Lag- samt Allm. Besv. och Elcon.-Utskottets Betänkande N:o 1.
4 §oiui. «*. (Påsk*
-39. Men på — — — förklarad,
19—24. Deraf — — — häfver.
Köne Söndag.
—13. Och det begaf sig, att Jesus bad — — — honom.
-20. Bekänner — — — öfverträdelse.
Christi Himmelsfärdsdag.
19—53. Jesus sade till sina lärjungar: Si — — — amen.
-13. Men hvarjom — — — mått.
© Sond. e. Påsk.
1—12. Jesus sade till sina lärjungar: Men jag skolén.
: 15—22. Helger — — — underdåniga.
Pingstdagen.
5—21- Jesus sade till sina lärjungar: Alsken — — — mig.
14—41. Då stod — — — själar.
Annandag Pingst.
4—50. Då ropade — — — mig.
: 9—15. Derpå — — — Gudi.
Trefaldighets Söndag.
18—20. Och Jesus gick fram och talade med lärjungarnc och
— — — ända.
2—23 *. Tacken — — — äro.
1 Sond. e. Trin.
24—27. Då — — — gerningar.
i; 6—19. Men — — — lif.
3 Sond. e. Trin.
—62. Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att Jesus —
— — rike.
: l—li. Simon — — — rike.
$ Sond. e. Trin.
—13. Och — — — bättring.
1—9. J voren döde genom — —- — sig.
Sammansatta Lag
-
Högm.: Math. 7: 1-0
Aftons.: Rom. 14: l
Högm.: Math. 16: 13
Aftons.: A. G. 26: l
Högm.: Math. 6: 27—
Aftons.: Jac. 2: 8—30
Högm.: Luc. 14: l.
Högm.: Math. 17: 9
Högm.: Math. 7: 22-  Aftons.: 1 Joli. 4: l
Högm.: Luc. 16: loAftons.
: 2 Thess. 3:
Högm.: Math. 11: 30
Aftons.: Ebr. 3: li
-
llö gm.; Math. 23: i
Aftons.: 1 Joh. 1: 8
Högm.: Marc. 5: 1—
Aftons.: 1 Cor. 2*:
Högm.: Math. 11: 35
Aftons.: 1 Tim. 1: :
samt Allm. Besv. och Ekon.-U t skottets Betänkande N:o 1. 13
-fl §(Snd» e. Trin.
Jesus sade till sina lärjungar: Dömer — ■— — eder.
-13. Den svaga — — — förargar.
t
5 Sond. e. Tein.
19. Då kom — — — himmelen.
29. Då sade — — — banden.
© Soini. e. Trin.
43. Jesus sade till sina lärjungar: J håfven ■>
af dig.
Fullborden — — — död.
7 Sond. e. Trin.
15. Säde Jesus ock — — — rike.
f'kristi JFtfrklftriiuKMlag.
-13. Ocb när de — — — Döparen.
§ §öii(l. e. Trin.
29. På den dagen — — — Skriftlärde.
—0. Mine — — — anda.
SI §öinl. e. Trin.
-17. Den der trogen — — — falla.
10—13. Och då — — — godt är.
lil §iind. e. Trin.
—24. Då begynte Jesus till — — — dig.
-19. Ser — — — skull.
Ii §(>ii(l. e. Trin.
—12. Då talade — — — upphöjd.
—2: 2. Säge — — — verldenes.
f® §(>ml. e. Trin.
20. Så kommo Jesus och hans lärjungar öfver sig.
9—10. Det intet — — — sinne.
if§ §ön«1. e. Trin.
—30. I den tiden — — — lätt.
5—17. Hufvudsumman — — — amen.
14 Sammansatta Lag- samt Allm. Best), och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1.
fl §oih(. e. Trin.
Högm.: Luc. 4: 23—30. Då sade Jesus till folket: Visserliga — — — väg.
Aftons.: 2 Tim. 2: 19-21- Men verk.
Soini. «*. Trin.
Högm.: Math. 6: 19 23. Jesus sade till sina lärjungar: J skolén — — —- sjelft.
Aftons.: 1 Cor. 7*: 17—35. Hvar och en såsom ■— — — hinder.
i© Sorni. e. Trin.
Högm.: Joh. 5: 19—21. Da svarade Jesus och sade till Judarna — — — vill.
Aftons.: Phil.
fi 20—26. Jag vänter visserliga — — — eder.
fl? Sond. e. Trin.
Högm.: Marc. 7: 1 -23. Och till Jesum församlades — — — menniskona.
Aftons.: Gal. 5: 1 14. Så — — — sjelf.
4S Sond. e. Trin.
Högm.: Marc. 10: 17—27. Och då Jesus dädan — — — möjelig.
Aftons.: I Joh. 2: 7—23. Bröder — — — Fadren.
fl9 Sond. e. Trin.
Högm.: Luc. 13: 10-17. Och Jesus lärde — — — honom.
Aftons.: 2 Cor. 12: 2—10. Jag känner — — — stark
ÄO Sond. e. Trin.
Högm.: Math. 21: 33—46. Jesus sade till de Öfverste Presterna och de Äldste i
folket: Hörer — — — Prophet.
Aftons.: Ebr. 10: 19 31. Efter — — — händer.
SI Sond. e. Trin.
Hö gm.: Math. 9: 27—31. Och när — — — landet.
Aftons.: Col. I: 24—2: 7. Nu fröjdar — — — tacksamme.
38 Sond. e. Trin.
Högm.: Marc. 4: 22—25. Jesus sade till folket: Intet — — — halver.
Aftons.: 1 Thess. 5: 14—23- Men vi — — — tillkommelse.
SS Sftiul. e. Trin.
Högm.: Math. 17: 24— 27. Och när Jesus och hans lärjungar kommo dig.
Aftons,: Rom. 13: 1—7. Hvar — — — tillhörer.
Sammansatta Lag
Högm.
: Luc. 20: 27-  Aftons.: 2 Cor. 5: 1
Högm.: Math. 24: 35
Aftons.: 1 Thess. 5:
Högm.: Math. 13: 47
Aftons.: Uppb. 20: i
Högm.: Math. 23: 14
Aftons.: Uppb. 22: 1
Högm.: Math. 13*: ;
Högm.: Luc. 1: 46—5
Aftons.: Uppb. 21: l
Hö gm.: Marc. 6: 14-  Aftons.: A. G. 13: l
llögm.: Marc. 9: 33
Högm.: Luc. 6: ao—2
samt Allm. Besv. och Ekon-Utskottets Betänkande N.o i. 1
93 §öntl. e. Trin.
-40. Då gingo någre fram tili Jesum — — — lionom.
—H). Men — — — ondt.
95 §«n<l. e. Trin.
—4i. Jesus sade: Himmel — — — kommandes,
l—io. Men — — — honom.
96 Sond. e. Trin.
—50. Jesus sade: Åter — — — tandagnisslan.
—15. Och — — — sjön.
9? §on«l. e. Trin.
—30. Ty — — — tandagnisslan.
10—21. Och han — — — amen.
Hyiidelsntessodagen.
31—33. Jesus sade: Himmelriket — — — surt.
Mariae Belsätlelsetlag.
i5. Och Maria — — — tid.
—7. Och jag — — — son.
Joli. VBöparens ilag'.
-29. Och fick Konung Herodes detta höra, ty Jesu namn
— — honom.
6-26. Då stod — — — sandt.
Michaelis ilag.
50. Så kom Jesus till — — — inbördes.
A11 Helgona dag.
i’. Och Jesus lyfte — — — Propheterna.
Hi Sammansatta Lag- samt Altm. hesa. galt Iskon.-Utskottets Betänkande N:o 1.
FÖRSLAG
till Collecter och Böner med afseende på tvänne nya årgångar
Predikotexter.
lilvenfstiilen.
Collecta.
O Jesu Christe, Guds Son! Vi vänte efter Dig. Skynda Herre och dröj icke.
Förläna oss af höjden din kraftiga hjelp, att vi, som tro pä din barmhertighet, måge
af din ankomst rikeligen tröstade varda. Du, som lefver och regerar med Fadren
och den Heliga Ando, från evighet till evighet. Amen.
Bön.
Herre Gud, Himmelske Fader! Du, som af din förbarmande kärlek velat gifva
oss din Son, Jesum Christum, till en Konung och en Frälsare, och genom dina
Heliga Propheter och Johannes Döparen beredt Honom väg på jorden: Vi bedje Dig,
gif din Helga Anda i våra hjertan, att vi med en sann tro måge anamma Honom,
som kommen är och genom Ordet och Sacramenten ännu dagligen kommer, och förläna
oss nåd att med alla trogna, i vako och bön, Hans sista tillkommelse trösteligen
förbida. Amen.
lili i «leii.
Collecta.
Allsmiiktige Evige Gud! Du, som låtit Ordet blifva kött och dermed låtit ljuset
komma i verlden; Vi bedje Dig, att Du ock ville låta detta Ditt ljus genom
tron lysa i våra hjertan och i vår vandel. Genom din Son, Jesum Christum, vår
Herra. Amen.
Anmärkning: Då vår nuvarande evangelii-bok på Juldagen innehåller tvänne böner,
af hvilka den första sällan eller aldrig begagnas, så forde denna, sorn för hela Jultiden
är särdeles lämplig, här bäst kunna användas. Kommitterade bifoga dock följande förslag fil!
Bön.
Herre Gud, Himmelske Fader! Du, sorn nådeligen låtit din enfödde Son såsom
menniska komma på jorden, på det vi, genom Honom, skulle födas på nytt och
delaktige varda af det rätta barnaskapet hos Dig i himmelen: Vi bedje Dig, väck
och upplys våra hjertan, att vi denna din nåd rätt anamme, och om vi än här genom
nöd, lidande och anfäktning försökte varda, dock på sistone upptagas måge i din
himmelska herrlighet. Amen.
Trettonde
-
Sammansatta Lag- sami Allm. Besa. och Ekon.-Utskottets Betänkande. l\:o 1. 1?
VrcM<mdcdaf&s4i«lcii.
Collecta.
O Herre Gud! som låtit din af evighet enfödde Son här på jorden födas i syndelig
kötts liknelse: N i bedje Dig, att Du, genom Honom, som blifvit oss lik, nådeligen
ville oss så förvandla, att vi ock varda honom like. Hvilken lefver och rege
rar
med Dig och den Helga Anda, från evighet till evighet. Amen.
Bön.
Vi tacke Dig, Herre Gud, Himmelske Fader, att Du din nåds öfversvinneliga
rikedom i Christo Jesu uppenbarat, och de arme hedningar till ditt ljus och din käre
Sons delaktighet kallat häfver. Vi bedje Dig, att Du, genom din Helga Anda, ville
så styra och regera våra hjertan, att vi städse vandre i ditt Ords ljus, med all tillförsigt
hålle oss till vår dyre Frälsare och Honom äre, samt omsider med hedningar
nes
fullhet och det sanna andeliga Israél uti ditt himmelska rike evinnerligen salige
varda. Amen.
FasteSajs;sti<len.
Collecta.
Allsvåldige, Evige Gud! Du, som förtörnas öfver synden, men i nåd ser till
de botfärdigas ånger: Hör mildeligen ditt folks bön, och håll tillbaka din vredes
ris, det vi med våra synder förtjent håfve. Genom din Son, Jesum Christum, vår
Herra. Amen.
Bön.
O Herre Jesu Christe, Du Alismäktige Guds Son, som genom ditt heliga och
dyra blod och din oskyldiga pina och död oss arma förtappade syndare förlossat, förvärfvat
och vunnit häfver: Vi tacke dig af allt hjerta för din stora barmhertighet, och
bedje Dig: behåll oss i din kärlek, och gil' oss, genom din Helga Anda, nåd, att vi
i tron och tålamodet stärkte, i lydnaden villige och beständige varda. Hjelp oss, att
vi i din pinas delaktighet mer och mer korsfäste köttet och dö syndena, samt i vår
sisla stund oss med din förtjenst trösta och hugsvala kunne. Du som lefver och regerar
med Fadren och den Helga Anda till evig tid. Amen.
Collecta.
O Herre Gud, himmelske Fader! som genom din herrliga makt,- din Son, vår
Herra Jesum Christum, ifrån de döda uppväckt häfver: Gif oss din nåd, att vi
bär på jorden så; begå den Uppståndnes Åminnelse, att vi en gång till Honom i
Bih. till B St. Brot. 185!) * 1860. 7 Sami. 2 Afd. 1 Baft. 3
18 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1.
den eviga glädjen samlade varda, der Han lefver och regerar med Dig och den
Helga Anda, från evighet till evighet. Amen.
Bön.
O Herre Jesu Christe, Du Allsmäktige Gud och starke segerhjelte, som sönderbrutit
dödsens bojor och blifvit förstlingen bland dem som sofva. Vi tacke Dig,
att Du synden och döden besegrat häfver, och bedje Dig: Gif oss genom den
Helga Anda en fast tro derpå, att ock vi, i din uppståndelses kraft, på den yttersta
dagen skole uppstå. Låt oss uti detta hopp utan återvändo fröjdas, och såsom
en lydaktig hjord här troget efterfölja Dig, vår gode Herde, till dess vi i himmelen
få skåda Dig ansigte mot ansigte och evinnerligen njuta din heliga umgängelse. Amen.
Pingst.
Collecta.
O Herre Gud! som öfver Apostlarne utgjutit den Helga Anda, och genom
Honom din Christenhet kallat, församlat och helgat häfver: Vi bedje Dig, att Du,
genom samma Anda, ville hos oss och alla Christna krafteligen verka till trons förökelse,
till tröst, hugsvalelse och frid. Genom Jesum Christum, vår Herra, som
med Dig och samma den Helga Anda lefver och regerar i en Gudom, från evighet
till evighet. Amen.
Bön.
O Herre Jesu Christe, Du som sitter på Guds Faders högra hand och är när
oss alla dagar intill verldens ända: Vi tacke Dig, att Du genom den Helga Anda
grundat din kyrka på jorden, henne allt intill denna dag nådeligen bevarat, och oss
till hennes heliga gemenskap komma låtit. Vi bedje Dig, att Du med Ordet och
Sacramenten ville gifva den Helga Anda i våra bjerten, att Han leder oss i all sanning
och bevarar oss för all villfarelse, på det vi beständige i tron, kärleken och
hoppet, måge vaida en församling, den ingen fläck eller skrynka häfver, utan är helig
och ostraffelig inför Dig, Du, som med Fadren och den Helga Anda lefver och
regerar i evighet. Amen.
Ti'efni<li££lietsti<len?
till och med 23 Sond. efter Trinit.
Collecta.
O Herre, Allsmäktige Gud! Du, som häfver oss låtit födas på nytt till det
eviga lifvet, behåll oss faste uti din nåd och gif oss ljus af dino ljuse, att vi både
med vilja och gerningar måge Dig behaglige vara. Genom din Son,1 Jesum Chri
-
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o l. i 9
stum, vår Herra, som i en Gudom med Dig och den Helga Anda lefver och regerar
från evighet till evighet. Amen.
Bön.
Allsmäktige, Evige, Treeuige Gud, Fader, Sou och Helige Ande! Vi tacke Dig
af allt hjerta för din öfversvinneliga nåd, som Du i nya födelsens bad öfver oss
rikeligen utgjutit häfver. Vi bedje Dig: behåll oss vid ditt ord och i din sanning,
så att vi rätt måge känna Dig, i läst tro förtrösta på ditt Namn, i helig kärlek
lyda 'din vilja, och Dig af allo själ i din församling frukta och lofva. Styrk oss i
vår svaghet, och låt genom allt vårt verk, det ringaste såsom det största, ditt rike
allena sökt och främjadt, och ditt Namn allena prisadt och äradt varda. Amen.
IVefaSdlghetstlden,
frän och med den 24 Sond. efter Frunt.
Collecta.
O Herre, Barmhertige Gud! som oss till din eviga glädje nådeligen kallat häfver:
Gif, att vi, friade från all köttsens begärelse oeh all verldslig lusta, måge i tron
sfadeligen åtrå det himmelskt är. Genom din Son, Jesum Christum, vår Herra. Amen.
Bön.
Allsmäktige Gud, Himmelske Fader! Vi bedje Dig af allt hjerta: lär oss betänka,
att vi alle måste dö och hafvas fram för domen. Låt din Helga Anda så
styra och leda våra hjertan, att vi icke uti obotfärdighet samke oss sjelfva vredejpå
vredenes dag, utan i sann tro och dagelig helgelse samke oss en god grund framdeles,
och så med dem, som väl hafva gjort, få framgå till lifsens uppståndelse.
Du, som all dom häfver gilvit Sonenom, ikläd oss Hans rättfärdighet och förlänaToss
en evig salighet. Genom Jesum Christum, vår Herra. Amen.
Af det andra förslaget, eller det till ny kyrkohandbok, hafva tryckta exemplar
blifvit till Riks-Ståndens ledamöter utdelade, hvadan detsamma icke torde här behöfva
vidare anföras.
1 anledning af ofvanberörde remisser och med stöd af 43 § Riksdags-ordningen
har Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet till pröfning
förehaft detta ärende och går nu att affordradt utlåtande deri meddela.
Hvad dervid först angår förslaget till 2:ne nya årgångar predikotexter, hvilket,
enligt Rikets Ständers egen i ofvan antydda skrifvelse den 18 Oktober 1848
uttryckta önskan, blifvit utarbetadt efter den plan, att sammanhang bibehölls mellan
kyrkans calendarium och nämnde texter, de der ock äro ämnade att begagnas jemte
20 Sammansatta Lay- samt Allm. Besv. och Elwn-Ut skottets Betänkande N:o i.
de nu påbjudna, liar detsamma redan vid 1851 års riksdag varit till granskning meddeladt
Högvördiga Preste-Ståndet, hvars oi: döme om förslaget finnes uttaladt i dess
förenämnde underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 Augusti 1851. Efter
det utlåtande deri afgifvits öfver de allmänna åsigter och grundsatser, Kommitterade
ansett sig böra följa vid utförandet al det uppdrag dem blifvit lemnadt, äfvensom öfver
de i anledning deraf från Rikets Konsistorier inkomna påminnelser, yttras: »PresteStåndet
har trott sig böra taga både Kommitterades förslag och Konsistoriernas omdömen
i noggrannti! betraktande och måste i afseende på det förra vitsorda, att Kommitterade
med stor trohet mot grundsatserna, med den oförtrutnaste uppmärksamhet
och nied en fyndighet och skicklighet, som förtjena det mest odelade erkännande, föreslagit
de nya texterna. Föri,Preste-Ståndet har det varit en verklig tillfredsställelse att med
de gamla texterna jemföra de nya och förvissa sig om ändamålsenligheten af de sednare.
Denna ändamålsenlighet tillkommer i alimäuhet lika mycket de nyvalda aftonsångs-
som de nyvalda högmesso-texterna. 1 det gjorda urvalet förråder sig lika mycken
praktisk förfarenhet i kyrkans angelägenheter, som ett varmt christligt sinne och
en grundlig theologisk insigt. Valets förträfflighet skall först då för eu större all
mänhet
blifva fullkomligen uppenbar, när de nyvalda texterna bredvid de gamla framläggas
icke blott, såsom hittills skett, i citationer af Bibelställena, utan i fullständig
text. Preste-Ståndet hyser den vissa öfvertvgelsen, att en sådan textbok skall i ännu
rikeligare mått än den gamla Evangeliiboken varit det, blifva en källa för god christe
lig
insigt och uppbyggelse.»
Några få anmärkningar emot vissa delar af Kommitterades förslag har likväl
Preste-Ståndet ansett af den vigt, att Ståndet till Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning
om ändringar i följande afseenden:
l:o. Då Kommitterade till aftonsångs-texter för Trinitatis—tiden under den ena årgången
föreslagit de 11 första kapitlen af Romarbrefvet, fördelade på de
särskilda Söndagarne i en af Kommitterade uppgifven ordning; till hvilket
förslag ock hörde, att under de år, för hvilkas Trinitatis—tid Romarbrefvet
blifvit bestämdt att vid aftonsångerna i sammanhängande följd utläggas, de
aftonsångs-texter, hvilka till följd af inträffande Böne- eller mindre Helgdagar
icke kunde på de Söndagar, de egentligen tillhörde, blifva begagnade, hvar
för sig skulle nästföljande Söndag tillsammans med dennas aftonsångs-text
läsas och förklaras; men det något år hände, att evangelium om yttersta
domen komme att tillhöra 23:dje Söndagen efter Heliga Trefaldighetsdag,
då ock motsvarande aftonsångs-text borde begagnas, skulle det inträffa, att
det af Kommitterade till användande nämnde Söndag föreslagna slutet af
Romarbrcfvets ll:te kapitel blefve under sådana år obegagnadt. Enär detta
förhållande, i anseende lill det anderika slutet af berörde kapitel, deri de
svårigheter upplösas och försonas, hvilka i de närmast föregående kapitlen
förekomma, icke vöre önskvärdt och icke heller kunde antagas hafva varit
Kommitterades mening, har Preste-Ståndet, till undanrödjande af denna olä
-
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ulskottels Betänkande N:o I. 21
genhet, föreslagit, att, vid det förutsedda fallet, det för 25:dje Söndagen efter
Heliga Trefaldighetsdag föreslagna stycket af Romarbrefvct må, tillsammans
med det nästföregående, på 22:dra Söndagen efter Trefaldighetsdag
såsom aftonsångs-text läsas och förklaras.
2:o. Då begagnandet af Rom. i: 18 -32'såsom altonsångs-text på 2:dra Söndagen
efter Trefaldighetsdag mött betänkligheter samt till och med kunde gifva anledning
till öfverträdelse af 2 kap. 2 § Kyrkolagen, hvilket allt undanröjdes,
om texten afslutades med 25:te versen, har Preste-Ståndet i underdånighet
hemställt, att till aftonsångs-text å omlörmälda Söndag mätte begagnas allenast
18 -25 v. v. af nyssnämnde kapitel, och att nästföljande Söndag måtte
till aftonsångs-text erhålla början af Romarbrefvets 2:dra kapitel.
3:o. Aftonsångs-text på 4:de Söndagen efter Trefaldighetsdag, uti 2:dra årgången, har
Preste-Ståndet ansett kunna blifva icke blott Rom. 14: l—13, såsom Kommitterade
föreslagit, utan Rom. 14: 1—18, enär de sista fem verserna ega
sammanhang med de föregående och innehålla ord, som i alla hänseenden förtjena
att bland christliga menigheter. betraktas och utläggas.
4:o. Den af Kommitterade för 12:te Söndagen efter Trefaldighetsdag föreslagna
Bögmessotext, Marc. 5: i—20, elier den utförliga berättelsen om Jesu under
på en i de Gadareuers engd sig uppehållande, af den orene anden besatt man,
har af Preste-Ståndet ansetts innehålla åtskilligt, som väcker tvifvel om tjenligheten
af dess användande såsom text; i anledning hvaraf Ståndet föreslagit
dess utbytande mot Math. 15: 29-31.
5:o. Af enahanda anledning, eller att en del af den för lä:de Söndagen efter
Trefaldighetsdag föreslagna aftonsångs-text, I Cor. 7: 17—35, är mindre tjenlig
att såsom predikotext begagnas, har Preste-Ståndet hemställt, att endast
29—31 v. v. af sistnämnde kapitel må anvisas såsom aftonsångs-text på denna
Söndag.
6:0. Då, beträffande den för 22:dra Söndagen efter Trefaldighetsdag, 2:dra år
gången,
föreslagna bögmessotext, Marc. 4: 22 25, den 2!:sta versen synes ej
böra skiljas från de följande, helst densamma är medelst en causalpartikel
förbunden med den 22:dra, har Preste-Ståndet tillstyrkt, att denna pericop
må börjas med den 2i:sta versen.
Slutligen är
7:o. Vid aftonsångs-texten på 26:te Söndagen efter Trefaldighetsdag, enligt Kommitterades
förslag, Uppenb. 20: i 15, vordet anmärkt, att de första 10 verserna,
såsom i och för sig mörka och ofta lagde till grund för en föga inagt
påliggande,
icke sällan förvillande lära, icke väl lämpa sig till predikotext;
hvadan och enär det till dagen hufvudsakligen hörande innefattas i 11 — 15 v. v.,
Preste-Ståndet ansett sig böra tillstyrka, att blott dessa måtte komma att utgöra
nämnde Söndags aftonsångs-text.
22 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1.
Efter den granskning af nämnde förslag, som Utskottet deråt egnat, har Utskottet
ansett sig ej kunna annat än instämma ej mindre uti det omdöme öfver
förslaget i allmänhet, som Preste-Ståndet, på sätt ofvan förmäles, afgifvit, utan ock
uti samtlige dess deremot framställde nyss uppräknade, efter Utskottets förmenande,
tillräckligt motiverade anmärkningar; äfvensom Utskottet fullkomligt gillar Kommitterades
förfarande att dels för Långfredagen, då enligt gammal, på Kyrkolagens 2
kap. 8 § grundad praxis, såsom ständig predikotext begagnats Passionshistoriens båda
sista akter, hvilka af ingen annan text kunna fullt ersättas, icke föreslå någon ny
sådan, dels ock, af likartade skäl samt till följd af åberopade lagrum, icke för Söndagarne
i Fastan uppställa några nya aftonsångs-texter.
I fråga åter om sättet för de sålunda föreslagna nya texternas införlifvande
med vår nuvarande liturgi, torde sådant icke låta sig göra alldeles utan någon förändring
i gällande högmessoritual. Då nemligen det förslag om nya predikotexters
utväljande, hvilket vunnit Rikets Ständers godkännande och föranledt deras underdåniga
skrifvelse i ämnet till Kongl. Majit, innehöll den närmare bestämning, att de
nya texterna borde vara ordnade efter en viss plan och i ett visst sammanhang med
hänsigt till kyrkans calendarium och årliga högtider, samt de nya texterna äro ämnade
att jemte de nu påbjudna begagnas, lärer häraf desto heldre få dragas den mening,
att de gamla pericoperna, med hvilka kyrkans calendarium så oskiljaktigt sammanhänger,
böra qvarstå oförändrade och förblifva sina gamla sön- och högtidsdagars
egentliga evangelier och epistlar, som, på sätt Kommitterade, i sitt, förslaget åtföljande,
underdåniga betänkande utvecklat, ett försök i motsatt riktning skulle vara fiendtligt
mot den Lutherska kyrkans liturgiska principer och, genom att beröfva de särskilda
kyrkliga dagarne sin redan gifna individuel karakter, leda till upplösning af
den kyrkoårets enhet, fasthet och sammanhållning, som den Lutherska församlingen
af ålder bevarat såsom en ovärderlig skatt. Men för genomförandet af berörde grundsats,
— i enlighet med hvilken de nya pericoperna endast komme att anses, på sätt
de ock i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse benämnas, såsom predikotexter, de
der blifvit utsedda för att utbilda vårt redan förhandenvarande pericopsvstem och
således blott åsyfta att, hvar för sig, låta den tillhörande dagens af de gamla pericoperna
bestämda hufvudthema från nya sidor blifva homiletiskt utfördt och betraktadt,
— är det nödigt, att genom de nya pericopernas ställning och framträdande i
kulten det blir synligt, att desamma äro de gamla underordnade; och sådant kan
åter endast ske derigenom, att all den i egentligaste mening liturgiska betydelse och
användning, som af ålder inom Gudstjensten tillkommit de gamla pericoperna, för
framtiden varda åt dem förvarade, så att de blifva fasta, årligen återkommande texter
för den bibliska föreläsningen från altaret, och de nya deremot, i sträng öfverensstämmelse
med sin bestämda karakter af predilcotexter, endast komma att på predikstolen,
till omedelbart bruk för predikan, uppläsas; helst i annat fall, och vid det
förhållande, att, enligt nu gällande ritual, det endast är epistlarne, hvilka begagnas såsom
altartexter, det skulle inträffa, att de i liturgiskt hänseende förnämsta bland de
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1. 5.1
gamla pericoperna, nemligen evangelierna, komme att, tvertemot hvad önskvärdt och
nödigt är, under två år af tre alldeles försvinna ur liturgien Den obetydliga förändring
i nuvarande högmessoritual, som häraf blifver en följd, bestående deri, att,
på sätt icke allenast hos oss före antagandet af 1811 års handbok egde rum, utan
äfven inom andra christliga samfund, hvilka för oss ega någon liturgisk betydelse,
är brukligt, dagens evangelium, lika väl som epistlen, framför altaret uppläses, tvekar
Utskottet desto mindre att tillstyrka, som det lärer vara af alla sakkunnige insedt och
erkändt, att den genom nu gällande handbok införda förändring i omförmälda hänseende
innefattar ett verkligt liturgiskt misstag.
Beträffande den ordning i hvilken de gamla evangeliernas uppläsande skulle
förekomma, samt de i sammanhang dermed stående förändringar i högmessoritualet,
hvilka med anledning deraf lämpligen borde ega rum, föreslå Kommitterade alternativt,
antingen att l:o i stället för det trefaldiga »Helig», hvars plats vid sjelfva Gudstjenstens
början, enligt hvad ofta skulle blifvit anmärkt, vore både principvidrig och
ohistorisk, måtte träda en annan enklare, såsom inledning till syndabekännelsen mera
passande, måhända hufvudsakligen biblisk allocution, efter hvilken skulle följa 2:o Syndabekännelsen
med 3:o »Herre, förbarma dig öfver oss etc. och 4:o »Ara vare Gud
i höjden, i den utvidgade form, som i handboken före 1811 förefanns, hvarefter 5:o
församlingen skulle såsom responsorium uppstämma den i Esta versen af psalmeä
N;o 24 innehållna omskrifningen af englasången. Härpå skulle då omedelbarligen
följa 6:o »Herren vare med eder», jemte kollekten och 7:o epistlen samt, först efter
dess läsning, 8:o gradualpsalmen, så att denna, enligt sin rätta ursprungliga bestämmelse,
blefve inledning till 9:o evangeliet, efter hvars afhörande först 10:o tron rät
teligen
bekännes;
eller ock, derest denna anordning skulle anses innebära en alltför stor rubbning
af det, som för närvarande är stadgadt, den ändring, alt kollekten och episteln ställas
före gradual-psalmen, hvilken sedan skulle efterföljas af evangeliet, med tron; hvarvid
dä äfven den i Kommitterades lanke sä lämpliga versen: »Allena Gud i himmelrik»
m. m. kunde, om man så nödvändigt önskade, efter »Ära vare Gud» undvaras,
helst om det sistnämnda icke läses utan sjunges.
Utskottet, som af skäl, hvilka här nedan i fråga om antagandet af ny kyrkohandbok
närmare utvecklas, funnit sig icke kunna tillstyrka den större förändring i
högmessoritualet, sorn Kommitterades förra alternativ innefattar, utan trott en dylik
rubbning böra inskränkas till sådana nödvändiga anordningar, som blifva en följd allenast
af återinförandet af evangeliets läsning från altaret, har i sådant afseende, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kommitterades sednare alternativ, ansett ändamålet
kunna ernäs derigenom, att den s. k. gradualpsalmen sjunges, på sätt fordom
skett, näst efter epistelns läsning; att derefter läses evangeliet och till sist tron; samt
att (till följd af gradualpsalmens förflyttning från dess nuvarande plats) församlingen
efter »Ära vare Gud i höjden» etc. skulle såsom ett responsorium sjunga lista versen
24 Sammansätta Lag- samt Ålim. Bese. och Ekun.-Vlskottets Betänkande N:o 1.
af psalmen N:o 24: »Allena Gud i liimmelrik» m. vn., och derpå följa den vanliga
allocutionen »Ilerren vare med eder» o. s. v. i enlighet med nu gällande ritual.
Att genom en sådan anordning den olägenhet uppstår, att hvart tredje år, då
de gamla predikotexterna skola användas, samma evangelium kommer att uppläsas
håde Irån altaret och från predikstolen, liar Utskottet icke förbisett. Det lärer emellertid
icke kunna undvikas; och Utskottet finnér desto mindre betänklighet att låta
dervid bero, som, på sätt nyss blifvit erinradt, förhållandet är enahanda inom ändra
lutherska församlingar.
Vidkommande deremot förslaget till nya kollekter och böner, hvilket Kommitterade
utarbetat till följd deraf, att sådant hörde till det dem lenmade uppdrag, och
hvilket innefattar en kollekt och en bön för hvarje af följande högtids—cykler, nemligen:
Advents-tiden, Jultiden, Trettondedagstiden, Fastlagstiden, Påsktiden, Pingst-tiden,
Trefaldighets-tiden till och med 23:dje Söndagen, samt Treläldighets-tiden från och med
24:de Söndagen; så hafva ej mindre Kommitterade sjelfve, än äfven det vid 1831
års riksdag församlade Preste-Ståndet ansett ett sådant förslag öfverflödigt och de gamla
kollekterna och bönerna kunna bibehållas. Då det icke kan bestridas, att de nu brukliga
kollekterna och bönerna, af hvilka de förra äro af en ganska hög och vördnadsbjudande
kyrklig ålder, i allmänhet äro till sitt innehåll pä en gång enkla och rika på
den bönens och den christliga ödmjukhetens och förtröstans ande, som icke så lätt ingår
i nyare liturgier; då det är en afgjord, af alla sakkunnige erkänd sanning, att
på det liturgiska området allt gammalt, när det annars är godt, har, blott derföre
att det är gammalt, ett bestämdt företräde framför det nya; då vidare de äldre pe
ricoperna,
hvilka mycket tydligt afses i de föreslagna nya predikotexterna och med
hvilka de gamla kollekterna och bönerna hafva ett nära sammanhang, enligt det af
Utskottet nyss förordade förslag, skulle bibehållas såsom årliga altartexter; då alltså
antagandet af de nya predikotexterna icke i någon mån förhindras genom bibehållandet
af de gamla kollekterna och bönerna; och då slutligen något afseende torde,
när det utan skada för saken kan ske, böra fästas vid det missnöje, hvarmed
allmogen, efter hvad Hedervärda Bonde-Ståndets vid 1848 års riksdag i förevarande
ärende til! Kongl. Maj:t aflåtria underdåniga skrifvelse låter förmoda, skulle möta det
ifrågavarande förslaget, om allmänheten till följd deraf skulle nödsakas köpa nya evan
geliiböcker,
en nödvändighet, som uppstode derest nya serier af kollekter och böner
varda införde; hemtar Utskottet af dessa skäl tillräcklig anledning att förorda bibehållandet
af nu brukliga kollekter och böner.
Slutligen anser Utskottet sig böra tillkännagifva, att Utskottet, i fråga om den
lämpligaste form, hvari de nya texterna kunna sättas i församlingens händer, delar
den åsigt, som Högvördiga Preste-Ståndet i meranämnde underdåniga skrifvelse til!
Kongl, Maj:t den 11 Augusti 1831 uttalat, att nemligen dels ett officielt och normalt
aftryck af texterna, likväl endast citerade till sina bibelställen, kungöres i Svensk
Författ
-
Sammansatta Lag- samt Allm. lies», och, Lkon.-Utskottets Betänkande N:o 1. 2;>
Författnings-samling, dels att, i öfverensstämmelse med hvad Kommitterade föreslagit,
de nya texterna genom tydliga citationer anvisas i de års almanachor, då de skola begagnas;
då sannolikt, med den spridning, som Nya Testamentet numera i fäderneslandet
lyckligen vunnit, ingen skall sakna tillgång till de nya texterna; hvaremot särskilda
aftryck af desamma icke i någon form torde böra af Kyrkostyrelsen besörjas utan
kunna öfverlemnas åt den enskilda spekulationen.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet vördsamt tillstyrka:
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t förklara,
att Rikets Ständer, vid granskning af det dem nådigst meddelade förslag
till 2:ne nya årgångar predikot'exter, icke funnit detsamma föranleda
till andra anmärkningar, ån att
l:o) under de år, då evangelium om yttersta domen kommer att
tillhöra 23.dge Söndagen efter H. Trefaldighetsdag, och, till följd deraf,
den samma evangelium motsvarande aftonsång s-text skulle komma att
uttränga det i nya förslaget till aftonsångs-text anvisade slutet af Romarbrefvets
t Lie kapitel, eller verserna 25—36, dessa verser kunde tillsammans
med de näst föregående, på 22:dra Söndagen efter Trefaldighetsdag
såsom aftonsångs-text läsas och förklaras;
2:o) endast 18—25 v. v. af Romarbrefvets lista kapitel på 2:dra
Söndagen efter Trefaldighetsdag, uti första årgången, till aftonsångstext
torde böra begagnas;
5:o) till dylik text å 4:de Söndagen efter Trefaldighetsdag, i andra
årgången, torde böra anvisas Rom. 14: 1—18;
4:o) till högmesso-text å 12:te Söndagen efter Trefaldighetsdag, andra
årgången, kunde antagas Math. 15: 29—31;
ä:o) andra årgångens aftonsångs-text å 15 de Söndagen efter Trefaldighetsdag
torde böra utgöras endast af 1 Cor. 7: 29—31;
6:o) till högmesso-text å 22:dra Söndagen efter Trefaldighetsdag, andra
årgången, kunde anvisas Marc. 4: 21—25; och
7:o) aftonsångs-texten å 26:te Söndagen efter Trefaldighetsdag, andra
årgången, torde böra utgöras endast af Uppenb. 20: 11—15;
men att Rikets Ständer deremot i underdånighet anse, del de hittills
i församlingen bruklige, lill epistlarne och evangelierne hörande kollekler
och böner må vid Gudstjensten fortfarande bibehållas;
hvarjemte Utskottet vördsamt föreslår,
alt Rikets Ständer måtte i underdånighet hemställa, om icke publikationen
af de nya texterna lämpligast kunde ske genom Svensk Författningssamling
och genom anvisning till desamma, medelst citation af
bibelställena, införd i de års almanachor, då de skola begagnas.
Bih. tili B. St. Prat. 1859 & 1860. 7 Sami, 2 Afd. 1 Haft. 4
'?<> Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1.
Utskottet hemställer vidare,
att, derest de sålunda föreslagne nya predikotexterna varda aj Kongl,
Majit till begagnande i nåder anbefallde, den ändring i nu gällande
högmessorilual måtte varda föreskrifven, att sedan presten sjungit eller
läst: »Ara vare Gud» m. m., församlingen sjunger i.sta versen af psalmen
24: »Allena Gud i himmelrik &c., hvarpå följer »Herren vare
med eder»; samt att, sedan epistlen blifvit läst, sjunges en graaualpsalm,
och derefter läses eller sjunges af presten dagens af ålder nyttjade
evangelium, samt häruppå tron, o. s. v. i enlighet med nuvarande
ritual.
Beträffande sedermera det andra af de utaf Kongl. Maj:t till Rikets Ständers
bepröfvande öfverlemnade förslag, eller det till ny Kyrkohandbok, har Utskottet, i hvad
först angår anledningen till detta förslag, af de till Utskottet öfverlemnade handlingar
inhemtat, att å olika tider mellan åren 1844 och 1851 till Kongl. Majit ingifvits flera
särskilda, af ett större eller mindre antal personer från de nordligare länen undertecknade,
underdåniga ansökningar, innehållande klagomål öfver förmenta fel och villfarelser
i vår Kyrkas Handbok, Psalmbok och Kateches, — klagomål, hvilka, der de blifvit
mer eller mindre utvecklade, riktats hufvudsakligen dels emot dop-akten, hvari, enligt
sökändernas förmenande, »lagen blifvit så inblandad, att evangelii nåd i Christo
alldeles bortskymdes,» och hvarvid afsägelsen af djefvulen samt korstecknet genom
1841 års handbok obehörigen uteslutits; dels emot nattvards-ordningen, i afseende
hvarå förnämligast anmärkts, att »bindenyckeln» skulle »vara borttagen vid skriftermålet
och ingalunda ersättas genom den vilkorliga absolutionen» — i anseende till
hvilket allt klaganderne anhållit, att Kongl. Majit antingen ville medgifva dem bruket
af den gamla handboken af 1695, den gamla katechesen af O. Svebilius och den
gamla psalmboken vid allmän och enskild Gudstjenst, eller ock att Kongl. Majit ville
ålägga Rikets Biskopar och Presterskap att utarbeta nya kyrkoböcker, lika goda som
de gamla, eller, i den händelse sådant icke kunde beviljas, tillåta klaganderne att utträda
ur den Svenska Stats-kyrkan och bilda en egen församling samt förse sig med
sådane lärare, som, delande deras tro och öfvertygelse, kunde vara hugade att räcka
dem sin tjenst; att vidare Kongl. Majits Justitie-Kansler i början af sistnämnde år
till Kongl. Majit inkommit med en allmän framställning angående det s. k. läseriets
upphof och beskaffenhet samt de tjenligaste medel, hvilka kunde deremot vara att
använda; uti hvilken skrift Herr Justitie-Kanslern i underdånighet hemställt, bland
annat, att någon eftergift kunde göras å Kyrkans sida beträffande de gamla böckerna,
så att, när i någon församling personer, till följd af betänkligheter i afseende på den
antagna psalmbokens eller handbokens öfverensstämmelse med den rena evangeliska
läran, afhölle sig från den allmänna Gudstjensten, eller från Nattvardens anammande,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ut skottets Betänkande N:o 1. 27
eller vägrade att låta sina barn i föreskrifven ordning af Presterskapet döpas, vederbörande
Kontraktsprost, under vissa vilkor, kunde tillåtas förordna, att inom den församling,
der sådana företeelser egde rum, under en tid af högst fem år, hvarannan
Söndag eller Högtidsdag, andra psalmer icke skulle få vid allmänna Gudstjensten i
kyrkan nyttjas, än sådane, som jemväl igenfunnes i den gamla psalmboken, äfvensom
bestämma ett visst antal Söndagar, jemte de tillfällen i öfrigt, då Nattvardens utdelande
till ifrågavarande personer finge ega rum med begagnande af den före 1811
gällande handbok; hvarjemte det skulle tillåtas, att barn till sådane föräldrar, som al
ofvannämnde anledning skiljt sig ifrån den öfriga församlingen, finge af Presterskapet
döpas enligt samma äldre handbok; och har Kongl. Majit, efter att hafva från Konsistorierne
i Hernösand, Upsala och Lund infordrat utlåtanden öfver de först inkomna
framställningarna i omförmälda ämne, remitterat handlingarne rörande detsamma
till det år 1851 församlade Preste-Ståndet för att yttrande deruti afgifva. 1 anledning
häraf har bemälda Riks-Stånd, uti till Kongl. Maj:t afgifvet underdånigt utlåtande,
jemte det Ståndet ej mindre upptagit och sökt vederlägga de af ofvannämnde
klagander emot vår kyrkas böcker gjorda beskyllningar för irrlärighet, än ock sökt
ådagalägga olämpligheten af Herr Justitie-Kanslerns antydda förslag samt omöjligheten
för Kyrkan att tillfiedsstäila alla sådana anspråk, åt hvilka Herr Justitie-Kanslern åsyftade
att bereda eftergifter, likväl, under erkännande, att de nya kyrkoböckerna bära
spår af en, uti beskaffenheten af den oroliga tid, som gaf upphof åt vår Kyrkas handbok
och kateches, grundad, mindre noggrann uppfattning af lärobegreppet samt på
många ställen lida af matthet och oordning i tanke, svaghet och torrhet i uttryck —
brister, dem Preste-Ståndet likväl ansåg hafva blifvit af klandret öfverdrifne, — i underdånighet
hemställt, att Kongl. Majit täcktes i nåder uppdraga en revision af kyrkohandboken
åt skicklige män samt, sedan desse med ett förslag blifvit färdige, i nåder
föranstalta dess allmängörande och anbefalla kyrkliga myndigheter samt tillåta allmänheten
att underkasta detsamma den granskning, som borde föregå dess fastställande;
hvaremot Preste-Ståndet i afseende på katechesen utbad sig att få inkomma med särskildt
underdånigt utlåtande. Med bifall till berörde framställning behagade Kongl.
Majrt, genom nådig skrifvelse den 9 Juli 1852, förordna, att en ny redaktion af kyrkohandboken
skulle uppgöras, utan att denna boks innehåll hufvudsakligen förändrades;
hvilket arbete i nåder uppdrogs åt en Kommitté. Denna inkom den 6 Februari
1854 med ett underdånigt förslag i ämnet, hvilket vid riksdagen samma år ölverlemnades
till granskning af Högvördiga Preste-Ståndet. I anledning af och i närmaste
öfverensstämmelse med de anmärkningar, som Preste-Ståndet dervid framställde,
hafva Kommitterade utarbetat ett nytt förslag till kyrkohandbok, hvilket, efter att
hafva vid sistlidne riksdag undergått ytterligare granskning af Preste-Ståndet, är det,
som nu föreligger Rikets Ständer.
Den första och egentliga anledningen tili det ifrågavarande förslaget är således
att söka i de ofvan omförmälda klagomålen från en del personer, hvilka söndrat sig
från församlingen elim' äro på väg att göra det; vid sidan hvaraf gjort sig gällande
28 Sammansatta Lag- samt Allm. Bese. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o i.
de anmärkningar om bristfälligheter i nu gällande handbok, hvilka Högvördiga PresteStändet
inför Kongl. Maj:t uttalat.
Nu ehuruväl ätervinnandet till Kyrkan af ett antal med dess ritus missbelåtne
personer måste erkännas vara ett vigtigt och eftersträfvansvärdt mål, torde likväl, vid
valet af föreslagna medel dertill, böra dels tagas i betraktande hvad utsigt man kan
ega att med desamma ernå ändamålet, dels ock fästas afseende på önskningarne hos
den vida större del af församlingen, som är belåten med det beståndande, och för
hvilken en förändring deri skulle medföra en verklig öfverraskning. I det förra hänseendet
hyser Utskottet tvifvel, huruvida det åsyftade ändamålet kan vinnas genom de
mindre eftergifter och jemkningar det nya handboks-förslaget innefattar. Den söndring,
som under sednare årtionden visat sig inom den Svenska församlingen och som
mest bestämd framträdt i de Norrländska länen, rörer sig kring vigtiga punkter i
den evangeliska läran — punkter, i hvilka man icke tillfullo kunnat gifva de missnöjde
rätt. De skola vid granskningen af det nya handboks-förslaget snart upptäcka,
att, t. ex. vid döpelsen, deras anspråk i afseende på korstecknets användande och djefvulens
afvärjande blifvit lemnade utan afseende, och, vid absolutions-formuläret i det
allmänna skriftermålet, att botfärdighet ingår såsom vilkor för syndaförlåtelse; och,
långt ifrån att lugnas eller qvarhållas, skola deras rop på de gamla kyrkoböckernas
återinförande stegras, eller skola de verkställa sitt hot att utträda ur kyrkan och bilda
en egen församling.
Hvad åter den öfriga församlingen angår, hyser Utskottet den öfvertygelsen,
att den ifrågasatta reformen icke kan påräkna bifall, utan tvertom skall mötas med
missnöje af den stora allmänheten eller af de församlingens medlemmar, hvilkas omdöme
kan anses förtjena afseende, enär, så vidt Utskottet kunnat erfara, någon allmännare
obelåtenhet med nu gällande handbok icke låtit sig förnimma, eller något
ogillande af densamma gifvit sig tillkänna på sådant sätt, att det kan med fog antagas
såsom ett allmännare uttryckt yrkande på större eller mindre förändringar i
den ordning, som vid den allmänna Gudstjensten och öfriga kyrkliga handlingars offentliga
förrättande bör iakttagas. Det gamla och häfdvunna är kändt och kärt;
det har sammanväxt med det kyrkliga lifvet, som gerna med tillit omfattar de andaktens
medel och uttryck, i hvilka det vant sig att finna sin uppbyggelse. I syn
nerhet
torde Sveriges allmoge och menige man befinnas föga böjde för förändringen.
(Sjelfva den ofvan antydda separatismen är i viss mån ett bevis härför). De vilja ej
veta af, att det eviga ordet skall vara underkastadt den allmänna förgänglighetens
lag, de vilja ej se detsamma beroende af föränderliga omständigheter, särskilda yttre
förhållanden och menskliga hugskott. Det är dem väl bekant, att det ej är ordets
form, som ombyter ett folks tänkesätt, att den allmänna kristliga andan ej kommer
från ordets omklädnad.
Om Utskottet häruti icke misstagit sig, — och Utskottet har för sin uppfattning
af tänkesättet hos den större allmänheten funnit bekräftelse uti de från Presterskapet
i olika landsändar till Kongl. Majit insända underdåniga påminnelser emot
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o i. 20
det nya handboks-förslaget, — så, oell med tillämpning af den grundsats Kommitterade
sjelfve uttala, att hvarje liturgisk förändring, som icke framkallas af ett allmännare
insedt och erkändt behof, bör undvikas, skulle Utskottet redan i det anförda hafva
giltig anledning att afstyrka antagandet af nämnde förslag. Härtill förekomma likväl
ännu andra skäl. Det kan nemligen på goda grunder ifrågasättas, huruvida vår tid,
i anseende till den oro och söndring, som inom Kyrkan uppenbara sig, må anses
lämplig och passande för reformer af ifrågavarande art. Det lärer icke heller kunna
påstås, att enahanda skäl till förändrad redaktion af kyrkohandboken, som i fordna
tider stundom föranledt dess omarbetning, nu förefinnas. Att den, som sednast egde
rum, och af hvilken frukten blef nu gällande handbok, hade sitt berättigande uti tidell
varfvets smak och språkets vunna odling, derom öfvertygas man vid jemförelse
med den ett århundrade dessförinnan författade handbok. Förhållandet kan icke sägas
nu vara enahanda. Väl må, på sätt Högvördiga Preste-Ståndet i dess förenämnda
underdåniga skrifvelse erinrar, mer eller mindre grundade anmärkningar hafva
blifvit gjorda i afseende A de »mindre säkra liturgiska principer, hvarpå de i 1811
års handbok intagne förändringar befinnas grundade,» och derpå, att »vid val af ord
och uttryckssätt icke öfverallt tillräcklig varsamhet och full bestämdhet» iakttagits.
Sådant har likväl icke haft något verksammare inflytande på den allmänna meningen
utan stadnat hos den del af Presterskapet och andra mera kyrkligt sinnade
personer, som derom tagit kännedom. Den stora allmänheten fäster vid de uttryck,
hon nu i sin andakts utöfning använder, och med hvilka hon länge uttalat sina
högsta andliga behof och önskningar, alldeles samma betydelse, som vid dem man
vill sätta i deras ställe. De förra ega häfdens helgd och styrka: de kunna liknas
vid ett vuxet träd, hvilket väl genom odlarens omsorger från början kunnat erhålla
ett prydligare utseende och större symmetri i grenarnes utbildning, men hvilket, sedan
det nu en gång vuxit upp och uppfyller sin bestämmelse att skänka skugga och
svalka, man icke har hjerta att stympa. Derhän har det icke heller ännu kommit,
att 1811 års handbok hunnit blifva för gammal för vår tids språkodling eller stöter
dess bildade smak. De anmärkningar, som syfta ditåt, gälla uteslutande de ställen,
der sjelfva bibeltexten citeras. Men då en ny öfversättning af den Heliga Skrift
länge varit å bane och snart torde kunna förväntas, synes man icke böra gå den
samma
i förväg, utan åtminstone uppskjuta handbokens omarbetning, till dess det nya
bibelverket erhållits.
De åsigter, Utskottet sålunda i allmänhet uttalat, har, vid granskning af hvarje
särskild del af det nya förslaget, Utskottet funnit ega full tillämplighet. Den vig—
tigaste förändring Kommitterade föreslagit, torde vara den af handbokens lista kapitel,
enkannerligen inledningen till den allmänna Högmesso-Gudstjensten. Rörande lämpligheten
af denna har den största menings-skiljaktighet yppat sig ibland de sakkunnige
personer, hvilka haft tillfälle att yttra sig i ämnet. Utskottet har redan deri
funnit ett stöd för sin åsigt, att det gamla ritualet utan skada kan bibehållas, och
hemtar ytterligare skäl härför uti den omständigheten, att, ehuru Kommitterade, i
30 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ut skottets Betänkande N:o i.
likhet med många andra, erkänt riktigheten af den liturgiska grundsats, att »Syndabekännelsen»
alltid varit och måste vara att betrakta såsom den egentliga och rätta
början af Högmesso-Gudstjensten, och att det högstämda låf, som börjas med orden
»Helig, Helig, Helig, Heric Gud», och hvilket utgör ett liturgiskt stycke för sig, har
sin rätta plats först längre fram i mossan, — till följd hvaraf ock Kommitterades
först afgifna förslag innehöll en efter denna regel lämpad anordning, — det nu ifrågavarande
förslaget likväl, med frånträdande af samma princip, låter Gudstjensten inledas
med nämnde s. k. »trisagion», om än i förkortad form, ett sammanjemkningsförsök,
hvilket icke lärer tillfredsställa någondera meningen, helst de ord, som bilda
öfvergången till den derpå följande Syndabekännelsen, nemligen: »Inför Honom äro
vi församlade till att hålla vår Gudstjenst» o. s. v., ingalunda innehålla det höga altar—
språk stället kräfver. Utom denna förändring och den, som, pä sätt ofvan är vordet
omförmäldt, skulle blifva en följd af nya p red i k ote \ ters antagande, innehåller förslaget
i nu afhandlade kapitel ingen annan väsendtlig rubbning i det äldre ritualet, än
i afseende på några s. k. responsorier eller vexelsånger mellan Presten och Församlingen,
hvilka, såsom ledande till en af ingen påkallad förlängning af Gudstjensten,
Utskottet icke heller skulle vilja tillstyrka.
Då således, enligt Utskottets förmenande, den föreslagna ändringen i handbokens
förnämsta liturgiska stycke, eller högmesso-ritualet, icke bör ega rum, samt
de i öfriga kapitel af det nya förslaget förekommande redaktionsförändriugar, om
hvilkas företräde framför nu gällande formulär likväl meningarne inom Rikets Presterskap
jemväl äro ganska delade, finnas vara af mindre betydenhet, har Utskottet stadnat
i den åsigt, att inga dylika partiela förändringar i handboken böra förordas,
ehuru, hvad 2:dra kapitlet i densamma beträffar, Utskottet ansett sig icke kunna undgå
att erkänna, det ju Kommitterades förslag innehåller en mängd anderika och goda
böner, hvilkas införande till begagnande i den offentliga andakten icke möter annat
hinder, än att de sakna den öfverensstämmelse i uttryck och framställningssätt med
det öfriga ritualet, som Utskottet anser vara värd att bibehållas.
Ett undantag från det nu anförda bildar — oberäknadt det ofvan förutsedda
fallet, att under Högmesso-Gudstjensten evangeliet skulle uppläsas från altaret —
7:de kapitlet i Kommitterades förslag, handlande om enskild skrift, enligt Kongl.
Förordningen den 4 Maj 1855, och ämnadt att intaga den plats, som i nu gällande
handbok intages af 10:de kapitlet, hvilket handlar om sådan kyrkoplikt, som ge
nom
en annan Kongl. Förordning af samma datum blifvit afskaffad; och har Utskottet
funnit denna del af Kommitterades förslag stå i full öfverensstämmelse med
de i författningen gifna lagbestämmelser; hvadan deremot intet torde vara att anmärka.
Utskottet tillstyrker således vördsamligen, att Itikets Ständer måtte
i underdånig skri/velse lill Kongl. Magd anmäla, att Rikets Ständer anse
det dem till granskning nådigst meddelade förslag till ny kyrkohandbok
icke böra vinna nådigt bifall, med undantag allenast för 7:de kapitlet
Sammansatta Lag- samt Allm. Bese. och Ekon.-Ulskoltets Betänkande N:o 1. 31
i samma förslag, som, i enlighet med Preste-Standels dervid gjorda erinran,
kunde erhålla till öfverskrift: »Om enskild skrift, enligt Kongl. Förordningen
den 4 Maj 1855,» och emot hvars införande i nu gällande
handbok, i stället för det om kyrkoplikt handlande !0:de kapitlet, Rikets
Ständer ej hafva något att påminna.
Slockholm den S Januari 1860.
Reservationer:
Af Herr Biskop Anjou: »Sedan Rikets Höglofl. Ständer till Lag- och Ekonomiutskottets
förberedande handläggning öfverlemnat det förslag till ny kyrkohandbok,
hvilket Kongl. Majit för underdånigt utlåtandes afgifvande meddelat Rikets Ständer,
har Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet ansett sig icke böra tillstyrka detta
förslags godkännande i vidsträcktare mån, än att nu gällande handboks 10:de kapitel
måtte utbytas emot kap. 7 i förslaget, i den lydelse detta kapitel har i Högvördiga
Preste-Ståndets vid sistlidne riksdag afgifna underdåniga utlåtande.
Denna Utskottets åsigt har jag för min del icke kunnat dela. En förbättring
af vår nu gällande handbok är vida allmännare erkänd som behöflig, än hvad de
särskilda anledningar, som framkallade förordnandet af en granskning, gifva vid handen.
Åt förslaget, som af de dertill af Kongl. Majit förordnade män två gånger bearbetats
och vid två riksdagar varit under Preste-Ståndets pröfning, har den största sorgfällighet
blifvit egnad. Det har ock vunnit det erkännande utom våra landamären, att
en i Storfurstendömet Finland för samma ändamål förordnad Kommitté i nästan alla
väsendtlig» delar upptagit detsamma.
Visserligen måste jag beklaga, att inom Högvördiga Preste-Ståndet vid sistlidne
riksdag vid åtskilliga delar stor menings-skiljaktighet varit rådande rörande föreslagna
förändringars lämplighet. Men om denna menings-skiljaktighet, hvilken dock ingenstädes
lärer kunna undvikas vid frågor af sådan vigt som denna, kunde väcka betänklighet
vid förändring af de kapitel i handboken, vid hvilka den, eidigt. PresteStåndets
vid sistförfluten riksdag afgifna underdåniga utlåtande, isynnerhet egt rum,
så synes deremot så öfvervägande skäl tala för förändring i andra delar, att tillstyrkande
deraf, enligt min tanka, icke bort uteblifva, då Utskottet till granskning och
beslut genomgått hvarje särskildt kapitel.
Villigt erkänner jag de förtjenster, sorn utmärka vår från år 1811 begagnade
handbok, af hvilka den onekligen största är den, att den under den tid, då den
framkom, kunde så mycket hålla sig ren från inflytelserna af en tidsanda, som ansåg
sig, mer än visligt och billigt var, berättigad att förändra, och efter sitt eget
förmenande förbättra, utan hänseende tili Kyrkans bekännelse och häfdvunna skick och
ordning. Denna handbok kunde likväl icke undgå att i någon mån gifva rum för
dessa inflytelser, och erhöll derigenom förändringar och tillägg, hvilka sedermera, ju
längre tiden framskridit, dess mer blifvit föremål för oro, klander och önskan om
Sammansatta Lag- samt Allm. Bese. och Ekon.-Utskottets Betänkande K:o 1.
återförbättring. Vid sidan af handboken har fortgått den djupare kännedomen af Kyrkans
bekännelse och häfd; och bibelkunskaps- och äldre andakts- och undervisningsböcker
hafva underhållit kärleken till det gamla och ej tillåtit den att utdö, och hafva
tagit anstöt vid nya talesätt och uttryck, som, ehuru de kunna få en tillfredsställande
tydning, dock ej sakna tvetydighet.
Jag förbigår ritualen i denna handbok vid allmänna Gudstjensten, hvilken, med
all tillbörlig aktning för andras öfvertygelse, jag dock ej kan annat än anse aldrig
kunna undgå en sträng och ogillande granskning både från synpunkten af sakens
inre förhållanden och af Kyrkans uråldriga häfd. Man kan önska saken annorlunda
beskaffad, utan att finna sig i allo otillfredsställd af densamma i det skick den är,
och således utan missnöje eller obehag afvakta den tid, då ett allmännare erkännande
bereder ingång för en förbättring.
Men betänkligare synes mig att oförändradt bibehålla kapitlet om Döpelsen,
sådant detta förefinnes i 1811 års handbok. Ett föga välbetänkt lån ifrån, som
det synes, Engelska Kyrkans ritual införde i vår handbok den nu brukliga Dopliågan.
Icke utan skäl har man vid denna tagit anstöt och klandrat den såsom i
den framställning, den nu har, undanskymmande döpelsens sanna och egentliga betydelse
såsom en Guds nådehandling. Om än icke en förändring kan ske med eftergift
för fordringarne på fullkomligt upptagande af afsvärjelsen och afsägelsen, och emot
en sådan eftergift talar, att dessa formler icke äro väsendtliga, att den förras lämplighet
är inom Evangelisk-lutherska Kyrkan allt ifrån äldre tider omtvistad, och isynnerhet
att om kyrkan år 1811 syntes uppoffra sin frihet genom att eftergifva
för yrkandet på deras uteslutande, den icke nu ånyo bör göra en sådan uppoffring
genom att åter upptaga dem, så synes mig dock den förändring, som nya Handboks
förslaget
innehåller, sä billig att medgifva, helst då det otvifvelaktigt utan förargelse
kan ske, att den icke hade bort afstyrkas.
Det följande kapitlet: Huru förhållas bör då ungdomen första gängen skall
begå Herrans heliga Nattvard, var en nyhet i 1811 års handbok, som derigenom
först gaf föreskrift i detta ämne. Det har alltför mycken frändskap med samma
handboks döpelse-formulär, att icke dess utbyte emot Kommitterades förslag vore
en vinst. — Vid dessa kapitel, liksom vid alla öfriga, instämmer jag dock i Utskottets
beslut, att, om en förändring skall ske, det nya förslaget tillstyrkes i den lydelse
det har fått i Preste-Ståndets vid sistlidne riksdag afgifna underdåniga utlåtande.
Lika mycket, och ännu mera, anser jag det hafva varit angeläget all tillstyrka
kapitlerna 5 och 6 af Kommitterades förslag, handlande om allmänt och särskildt
skriftermål.
Föreskrift om sättet för skriftermåls anställande fanns icke före år 1811 i vår
Kyrkas handbok. År 1811 infördes ett kapitel om allmänt skriftermål. Förut vanligt
inom vår Kyrka och af Kyrkolagen ej ogilladt, har derigenom detta skriftermål
vunnit helgd såsom det enda för begående af Herrans heliga Nattvard med den
öfriga
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Ut skottets Betänkande N:o l. 33
öfriga församlingen tillåtliga. Man liar åtminstone kommit till en lätt förklarlig tvekan,
huruvida för detta ändamål särskildt skriftermål ännu vore medgifvet. Denna
tvekan eller denna åsigt har åter ökat och allmännare utbredt missbelåtenheten med
den formel för vilkorlig aflösning, som i handboken föreskrifves, och hvilken tyckes
ensam vara ämnad att äfven vid särskildt skriftermål användas, då icke heller någon
anvisning till begagnande af annan aflösningsformel gifves vid föreskriften om den
heliga Nattvardens meddelande åt sjuka. Om än hvarje aflösning, i hvilka ordalag
den än sker, är i något hänseende vilkorlig, så kan dock ej nekas, att genom kapitlen
5 och 6 i 1811 års handbok, antingen genom en inskränkande föreskrift
eller en oriktig uppfattning, borttagits den frihet, som före 1811 egde rum, och den
tröst, som bekymrade själar kunna hemta af eu ovilkorlig och, vid särskildt skriftermål,
en genom skriftfråga omedelbart till den aflösning begärande ställd aflösning.
Det nu ifrågavarande förslaget tillfredsställer deremot i dessa hänseenden alla billiga
önskningar.
En stor vinst vore ock antagandet af andra kapitlet af Kommitterades förslag,
Litanien och åtskilliga andra bönesätt. Knappast lärer någon, som jemfört dess innehåll
med motsvarande del af 1811 års handbok, kunna bestrida det stora företräde
nya förslaget har. Om dessa böner i allmänhet mera sällan förekomma, så skulle
ock förändringen väcka så mycket mindre uppmärksamhet, men icke derföre mindre
angeläget vara, att församlingen i största möjliga fullhet af unda och kraft upplyfter
hjertat till Gud.
Jag anser ingen del af förslaget vara, som icke till Kyrkans båtnad och uppbyggelse
skulle kunna upptagas i vår handbok. Men om äfven tvekan skulle ega
rum vid några, och andra icke hafva den framstående betydelse, att deras antagande,
oberoende af förslaget i dess helhet, bör ifrågakomma, så anser jag dock de ofvan
anförda kapitlens innehåll vara af den stora betydelse för Kyrkans sanning, uppbyggelse
och frid, att jag måste yrka åtminstone deras godkännande.
I omvänd ordning mot den, i hvilken ämnena förekomma i Höglofliga Utskottets
utlåtande, mäste jag äfven reservera mig mot det beslut, hvartill Utskottet kommit
i afseende på det till Rikets Ständers utlåtande äfven öfverlemnade förslaget till
nya predikotexter. Om jag redan allt ifrån den tid, fråga om dessa predikotexter
först uppstod, varit tveksam om sakens lämplighet eller behöflighet, så är jag det
ännu mera, om denna förändring nu vore lämplig eller behöflig.
Fråga har samtidigt uppstått om att genom handbokens granskning och förbättring
söka afhjelpa de olägenheter och det missnöje, som varit en följd af den nu
för 30 år sedan vidtagna förändring med denna handbok, och att genom antagande
af två årgångar nya predikotexter införa inom Kyrkans ordning en nyhet, hvilken icke
påkallas af något allmännare eller ens någorstädes yttradt missnöje med det beståenBih.
till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 5
34 Sammansatta Lag- samt Allm. Besa. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o i.
de, en nyhet, af hvilken man snarare, — att döma af Hedervärda Bonde-Ståndets
vid riksdagen år 1848, dä frågan först uppkom, i särkild till Kongl. Maj:t inlemnad
skrifvelse gjorda anhållan, att afseende på förslaget om nya predikotexters utarbetande
icke måtte fästas, — skulle befara missnöje. Den varsamhet, man vid behandlingen
af ämnen af så grannlaga och ömtålig beskaffenhet som dessa bör iakttaga, synes
mig förbjuda att, innan man ännu på ett tillfredsställande sätt kunnat lösa frågan om
handbokens förbättring, inympa på vår Kyrkas ordning en förändring, som icke har
någon rot eller näring i denna Kyrkas hittills varande skick och sed.
Skulle jag kunna öfvertyga m g derpm, att nu gällande 1811 års handbok
skulle framgent eller för en längre framtid kunna bibehållas, så vore min betänklig
het
mindre. Men då den förbättring, som, nu föreslagen, icke vunnit Utskottets bifall,
likväl efter min tanke ej kan länge uteblifva, så hafva anledningarne till denna
betänklighet ej förfallit.
Jag bekänner, att följderna af de förändringar, hvilka skett inom vår Kyrkas
ordning vid början af det halfva århundrade, som sednast förflutit, afskräcka mig ifrån
att fortgå vidare på samma bana. Jag erkänner ock, att jag finner det ganska orådligt
att, under det man söker afhjelpa olägenheterna af redan gjorda förändringar, man
på samma gång vill gå att söra nya, upphäfva den gamla ordningen, der den hittills
icke varit rubbad. Mig synes, som blottställde man sig derigenom för att förlora den
fasta grund, om ock af blott menskliga förfoganden, på hvilken vi hittills stått, —
eller att åtminstone göra den vacklande.
Visserligen måste alla betänkligheter vika, om man kan öfvertyga sig, att olägenheterna
af hvad som nu är gällande, äro så stora, att genom en förändring ingenting
kan förloras, men möjligtvis mycket vinnas. Jag har för min del ej varit
nog lycklig att kunna derom blifva öfvertygad.
De skäl, som för utarbetandet af två årgångar nya predikotexter anföras i Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 18 Oktober 1848, och hvilka äro de enda
af någon betydenhet, som kunna anföras, synas mig ej tillräckliga. Den utvidgade
kännedom af det saliggörande ordet, man påräknat att derigenom bereda, förefaller
mig såsom bibelläsning, — helst om man besinnar dennas nu mera vida allmännare
bruk vid bibelförklaringar och i folkskolorna, — vara alltför ringa, då man derigenom
endast kan bereda läsning och förklaring af några nya stycken ur den Heliga Skrift —
ur Nya Testamentet till en god del parallelställen med förut befintliga texter, ur Gamla
Testamentet, om jag ej missminner mig, en enda ny text — och dessa fördelade på
tre år.
Det kraftiga lifvande af läroståndets homiletiska verksamhet, man genom de
nya texterna velat bereda, och den omvexling, man hoppats derigenom skola gifva det
andliga föredraget, äro ändamål, som, der man söker vinna dem, måste sökas genom
helt andra och vida djupare inverkande medel, än det yttre och formalistiska af några
nya texter. Menar man, att de hittills varande predikotexterna äro otillräckliga för
att föranleda framställning och utveckling af christendomens trosläror och sedebruk,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1.
eller för att låta predikanten gifva sitt föredrag omvexling, så tviflar jag högeligen, att
detta, mot vittnesbördet af våra många ypperliga i tryck utgifna predikosamlingar,
kan bevisas. Men om ock så vore, så torde ock vara skäl, innan man derföre kastar
sig in på försöket att bilda nya textserier, att ännu en gång öfverväga, om ej,
så vida det gäller de nu varande evangelii-texterna, svårigheten lättare skulle afhjelpas
genom att i de kyrkor, hvarest blott en Gudstjenst söndagligen hålles, i viss begränsad
mån tillåta predikan hållas omvexlande öfver evangelii- och epistel-texten, dock
under förutsättning att begge vid Högmesso-Gudstjensten alltid läsas. Men om man
menar, att de nya texterna skola lifva homiletiska verksamheten och bereda föredragets
omvexling genom tvånget för presten att bereda sig för nya predikningar, så lärer
väl lika litet hädanefter som hittills genom sådana tvångsmedel något med oskickligheten
eller den pligtförgätna lättjan kunna uträttas. Dertill erfordras sannerligen
djupare väckelser eller strängare tvång.
Jag kan ej nog prisa det kloka och sansade sätt, hvarpå Kommitterade gått
till väga vid fullgörandet af sitt uppdrag. Men detta oaktadt kan jag ej dölja för
mig, att förslaget, ehuru icke genom deras förvållande, är otillfredsställande. Om man
ej kan åtnöjas med de texter vår Kyrka haft alltifrån den tid christendomen här först
började predikas, hvarföre skall man åtnöjas med den något tillökta portion deraf
som utmätes i dessa treåriga texter? Hvarföre skola tre årgångar vara nog? Icke betyder
detta tal något, då man öfvergifver den gamla i Kyrkans ordning grundade regeln
att låta samma texter ärligen kretsa omkring de Kyrkans stora årligen återkommande
och till sin betydelse oföränderliga högtider, som bestämma deras antal och
system. Man kan ju ock snart tröttna vid denna enformighet och begära ännu större
omvexling.
Vill man förändra, så må man efter min tanka så gerna genast taga sleget
fullt ut. Ty derhän måste man utan tvifvel, örn man öfvergifver den punkt, hvarpå
vi nu stå, förr eller sednare komma, och ifrågavarande förslag är hvarken af den art,
att det utgör ett nödvändigt stadium i en historisk utveckling, hvilkens slutliga mål
man ännu ej klart skönjer, eller en behöflig öfvergång till ett mål, som man klart
inser och sträfvar att uppnå, utan endast en föga prisvärd medelväg mellan två olika
metoder.
Jag är långt ifrån att vilja förorda oinskränkt frihet för presten vid valet af
predikotext eller fullkomlig skilsmessa från det gamla. Lika med Kommitterade och
i öfverensstämmelse med vår Kyrkas anda och grundsatser, äfvensom med den kärlek,
hvarmed jag tror Svenska folket ännu omfattar de kända söndags-evangelierna och
sön- och högtidsdags-texternas innehåll, anser jag de gamla texterna ovilkorligen böra
bibehållas, om icke såsom årliga predikotexter, dock såsom altaretexter och såsom anvisningar
vid valet af predikotext. Men det kunde tillåtas presten att sjelf för hvarje
predikodag välja denna, ehuru med hänseende till dagens genom den gamla texten
bestämda karakter. Faran för missbruk af denna frihet vore visst icke större, än den
nu kan vara af prestens frihet att med anledning af dagens text fritt välja sitt pre
-
o<3 Sammansatta Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 1.
dikoämne. Och då man önskat en vidsträcktare bibelläsning vid vår Gudstjenst, så
vöre detta derigenom i rikare mått vunnet. Och då man såsom skäl för de nu föreslagna
två årgångar predikotexter anfört behofvet af större tillfälle til! omvexling vid
det predikosätt, det analytiska, som närmare binder föredraget vid en fortgående textförklaring
och textutveckling, så vore äfven detta mål i rikare mått vunnet. Och det
behof af textfrihet, som i vårt vanliga predikosätt intvingat sig genom nu oftast brukliga
ingångsspråk, hade nått fullt utrymme.
Då nu icke är tillfälle att bestämma sitt val emellan de alternativer, som framstå
på ömse sidor af den medelväg man föreslagit, finner jag ock deri för mig ett
skäl att afvika från det beslut, hvari Utskottet i förevarande ämne stannat.»
Af Herr Professor Sundberg: »Då jag inom Utskottet ansett mig böra tillstyrka
antagandet af det till Rikets Ständer nu öfverlemnade handboks-förslaget i sin
helhet och med de förändringar, Högvördiga Preste-Ståndet vid sistlidne riksdag föreslagit,
nödgas jag reservera mig mot Utskottets beslut att, med undantag af ett enda
kapitel, nemligen det 7:de, afstyrka samma förslags antagande.
De skäl, på hvilka Utskottet grundar sitt beslut, äro hufvudsakligen tvänne:
l:o) att de liturgiska förändringar, handboks-förslaget vill införa, äro obehölliga, då
de s. k. läsarne, för hvilkas skull revisionen egentligen förmenas vara gjord, icke af
dem skola tillfredsställas, och inom Svenska församlingen för öfrigt icke någon allmännare
önskan om dylika förändringar gifvit sig tillkänna, och 2:o) att de just för sistnämnda
orsaks skull äro vådliga, då missnöjet med dem lätt torde framkalla nya brytningar
i vår redan förut hårdt skakade Kyrka. Dessa skäl skulle utan tvifvel vara
fullt giltiga för ett afslag, om de blott voro sanna, hvilken egenskap jag dock be
tvillar
att de ega. Hvad först den åberopade obehölligheten vidkommer, så är det
visserligen en sanning, att de s. k. läsarne, hvilka väl gifvit en anledning, fastän icke
den enda, till handboks-förslagets utarbetande, ej i detta förslag skola finna alla sina
anspråk tillfredsställda; men den omständigheten är i förevarande fråga af mindre vigt,
då afseendet på dessa anspråk hvarken kunnat vara eller varit d-en grundsats, efter
hvilken de män, som på Kongl. Maj:ts befallning utarbetat det nu framlagda förslaget,
bestämt de förändringar, som i Svenska Kyrkans ritual borde företagas. I de
fall, då de Kommitterade, såsom läsarne i allmänhet påyrkat, föreslagit återgång till
den äldre, före år 1811 antagna handboken, har sådant alldeles icke skett af någon
undfallenhet för en partimening, utan endast derföre, att liturgiska och dogmatiska
skäl visa det till återtagande sålunda föreslagna äldre vara det rätta, som aldrig bort
förändras och som derföre bör fortfarande bibehållas. Der således Kyrkans egna liturgiska
och dogmatiska kraf sammanstämt med läsarnes anspråk, der hafva verkligen
äfven de sednare genom det nya handboks-förslaget blifvit tillfredsställda; der detta
åter icke varit händelsen, hafva alltid anspråken lemnats utan afseende, och de förstnämnda
motiverna uteslutande varit de bestämmande. När så är, och då det kapitel
för kapitel kan visas, att ingen enda förändring i vår nu gällande handbok blifvit
föreslagen, som icke varit af någon liturgisk oformlighet eller dogmatisk löshet påkal
-
