# ID: svediakorp-gov2363
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 131,442
# sentences: 3,431
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL,
§5&mPM©IS lB3EKS»S4PÄBHDiaHI
PROTOKOLL
VID
Lagtima Riksdagen i Slockholm
A resa 1S50 och 1.8GO.
~-**$-4-S'ä89^444^-
SJUA lili SAMLlUQKil.
1 -8ta Afdelningen:
Lag-Utskottets Memorial, Utlåtanden, Betänka tiden
-
Å J 0 i» o TOr!«i
mimt■'’*>( ' - .■ nr:;;
.&»* . il Bil
■ 9 »v*-»
■ -vn&tiiiif.i.tä mtfJMi**
:*««4iiii»i ’ ’i
•• ■■ • . ■ ■ ... > . . ,
Lag-Utskottels Memorial N:o I.
I
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Nov. 185 0, kl. 1 e. m.
\
Memorial.
Lag-Utskottet, sorn, i enlighet med 24 § i Uiksdags-Ordningen, lill biträde antagit
en Sekreterare och en Kanslist, liar derjemte, enär detta biträde ansetts otillräckligt,
denna dag. i enlighet med Iliad tillförene egt rinn. ytterligare antagit en Kanslist;
och då Utskottet förordna! en af Kanslisterna att i egenskap af Notarie föra Utskottets
protokoll, samt <1 et dessutom lör behandlingen al de ärenden, sorn under riksdagens
lopp komma all handläggas al l tsknltels och andra Utskotts deputerade gemen
samt,
eljer all anledning erfordras biträde af en Notarie, föranlåtes Utskottet vördsamt
anhålla,
dels att utom del arfvode, sorn varder bestämdt för en Kanslist
i Lag-Utskottet, ett Notarie-arlvode mätte Utskottet beviljas att
från och med denna dag utgå, dels ock att, derest vid behand
lingen
af de ärenden, som af deputerade från Lag-Utskottet och
annat Utskott gemensamt komma att handläggas, särskildt biträde
skulle erlord ras. en Notarie mätte lä antagas med arfvode, beräknadt
frän antagningsdagen.
Stockholm den 4 November 1851).
,v Högiotlige Kidderskapet och Adelns vägnar: Å Högvördige Preste-Ständets vägnar:
Erik Sparre. L. A. Anjou.
A Välloflige Borgare-Ståndets vägnar; Ä Hedervärda Bonde-Ståndets vägnar:
Fr. Thollander. M. Pehrsson.
C. G. Strandberg.
Bih. till n. St. Prat. 4859 & 4860. 7 Samt 4 Afd. 4 Haft.
1
2
Lag-Utskottets Uttalande .\:o
2.
Ank. till Exp.-Utsk. don 9 Nov. 1859, kl. 1 e. nt.
Utlåtande, i anledning af vädd motion om upphiifvande qf 7
Kapitlet Byggninga-Balken.
Hos Hedervärd;! Bonde—Ståndet tiar Riksdagsfullmägligen /V. M. Peterson llän
Calmar län. med hvilken Riksdagsfullmägligen Johannes Andersson Irån Elfsborgs län
sig förenat, lili ingifvet memorial, som blifvit till Lag-Utskottet remitterad! oell denna
dag hit ankommit, föreslagit, att då skötseln af humblegårdar numera icke vore lönande,
7 Kap. Byggninga-Balken, hvilket innehåller föreskrifter huru humblegård skall läggas
och uppehållas samt stadgar böter för försummelse derutinnan, måtte upphöra att
vara gällande och det blifva en hvars ensak, att humble för eget behof eller till afsalu
odla.
Lag-Utskottet har dock funnil frågan om upphälvande af omlörmälda, uppenbarligen
endast i national-ekonomiskl hänseende meddelade stadgande!!, de der icke i
någon mån beröra rättsförhållanden mellan enskilde, vara ett rent hushållningsärende
och således icke falla inom omfånget för Ulskottets i 53 § Regerings-Formen och 33
§ Riksdags-Ordningen utstakade verksamhet. Den omständighet, alt berörde stadgande!!
influtit i 1734 års lag, synes icke ensam vara tillräckligt skäl för det antagande,
att dessa föreskrifter äro att hänföra under allmän civil- eller kriminal-lag. För ett
sådant antagande förefinnes icke något stöd i våra grundlagar. Lika litet derföre,
som hvarje sednare författning, den der ej har omedelbart afseende ä något i 1734
års lagcodex intaget lagbud, får anses tillhöra den ekonomiska lagstiftningen, lika litet
kan man antaga alt hvart i nämnde lagcodex förekommande stadgande är att hänföra
till hvad Regerings-Formen förslår med allmän civil-, kriminal- eller kyrkolag. Utskottet
får derföre till Hedervärda Bonde-Ståndet ifrågavarande memorial återlemna; hvilket,
enligt 44 § i Riksdags-Ordningen, hos samtliga Riks-stånden vördsamt anmäles.
Slockholm den 7 November 1859.
Lny-lJ/skotlrts Utlåtande N:o 2.
3
Reservationer:
af Herr Staaff': "En mängd af, ja nästan alla de ämnen, som utgöra föremål
för Byggninga-Balkens lagstiftning, innefattas väl morn den allmänna hushållningen,
men hafva tillika stort sammanhang med Civil-lagen oell äro al beskaffenhet alt på
del mest bestämda, ja, ofta nog direkta sätt inverka pä eganderätten, hvadan de visserligen
böra åtminstone så tili v ida anses ligga inom omfånget af Civil-lag, att de böra
af Lag-Utskottet till en början mottagas och behandlas. Jag vet väl att ByggningaBalken
ansetts till större delen innefatta ekonomi-lag och att ifrågasatta förändringar
deri oftast emottagits af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet. I konseqvens härmed
har också i de flesta ämnen, Bvggninga-Balken beiörer, Konung ensam lagstiftat,
såsom exempelvis rörande skiften, afvillringar, stängsel, skogar, fisken m. m. Jag är
likväl långt ifrån öfver ty garl alt rätteligen så skett. Få ämnen beröra nemligen så
direkt eganderätten, som exempelvis sladganden om dolningsgrund vid ett skifte samt
om jord- och slrand-eganderättens utsträckning till förmån för Kronan eller den enskilde,
med mera sådant; och inom omfånget af allmän lagstiftning synes mig likaledes
ligga frågan om inrättandet och organiserandet af nya domstolar, såsom till exempel i
skiftesväg Egodelnings-rätt och i alvittiingsväg Egoskillnads-rätt, — denna sistnämnda
tillkommen endast lör eganderätts-tvisters afgörande, dä de vid afvittring uppkomma, —
hvilka domstolar af Konungen ensam inrättats på förment grund af den ekonomiska
lagstiftningsrätten. Till en sådan lagstiftningsrätt för den ena Stalsmagten ensam leder
emellertid den inskränktare tydningen af ordet Civil-lag, som derifrån utesluter en stor
del af Byggninga-Balkens innehåll. Jag anser derföre att allt hvad som beröres af,
eller för alt begagna eli vanligare uttryck, "står i’"' 1734 års lag, bör af Lag-Utsköttet
upptagas, helst man derigenom icke förlorar möjligheten och rättigheten alt sedermera,
dä ett ärende tillika är af ekonomisk natur, bereda detsamma i sammansatt Utskott
dermed förenlig behandling, då deremot genom eli prompt undanskjutande, Lag-Utskottet
för den del oåterkalleligen afhändt Ständerna lagstiftningsrätten i ämnet.
I öfverensstämmelse härmed anser jag ifrågasatt uteslutande ur Byggninga
Balken
af 7 Kapitlet, rörande humblegårds läggande och uppehållande, afse en fråga,
soto bör af Lag-Utskottet upptagas; hvadan jag anmäler reservation mot Lag-Utskot
tets
i motsatt syltning lättade beslut.”
af Riksdagsfullmägtige Matts Pehrsson från Stockholms län, Johan Lekbery
från Nerike, Olof' Persson från Gefleborgs län och Johannes Nilsson från Götheborgs
och Bohus län, hvilka instämde i Herr Staaff» reservation.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 185‘J.
Lag-Utskottets Utlåtande M 3.
1
N:o 3.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 18 Nov. 1850, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring i Kongl. Brefvet den
5 Februari 1808 och Kongl. Kammar-kollegii derpå grundade
Kungörelse af den 29 i samma månad, rörande företrädesrätt
till besittning af Icrono-jord.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet memorial har Riksdagsfullmäktigen
Olof Nilsson från Westerbottens län, med hvilken Riksdagsfullmäktige Olof Lindström
och P A. Nyström från samma län sig förenat, på andragna skäl föreslagit, att omförmälda
författningar måtte sålunda rättas, att en nyodlare å krono-lägenhet lemnades
rättighet att försälja eller afstå lägenheten med lika rätt, han den innehade, åt hvem
han ville, skyld eller oskyld, eller åtminstone till det af sina barn, till hvilket han
hade det mesta förtroendet, dock med rätt för barnen, i händelse de blefvo förbigångna,
att, på sätt om börd vore föreskrifvet, få, mot erläggande af den betingade
köpeskillingen och utfästade förmåner samt de nödiga kostnader, köparen å hemmansdelen
nedlagt, densamma inlösa.
Detta memorial, hvaröfver Lag-Utskottets yttrande blifvit infordradt, har den 1 4
innevarande månad hit ankommit; men då omförmälde stadganden, hvilka afse hushållningen
med Kronans jord och beröra frågor, som ej utgöra föremål för Domstolarnas
pröfning, utan i administrativ väg handläggas och afgöras, icke äro att hänföra
till sådana ämnen, med hvilka Lag-Utskottet, enligt 53 § Regeringsformen och 33
§ Riksdagsordningen, eger att sig befatta, föranlåtes Utskottet att ifrågakomne memorial
till Hederv. Bonde-Ståndet återlemna; hvilket, jemlikt Riksdagsordningens 44 §,
för samtlige Riks-Stånden vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 17 November 1859.
Bih. lill U. St. Brot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 2 Häft.
1
2
Lag-Utskottets Utlåtande JYs 4.
N:o 4.
Alik. till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 1859, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af verkställd granskning af Rikets Ständers JustitieOmbudsmans
embetsberältelser, diarier och registratur under tiden
från förra till innevaroinde Riksmötes början.
Samtliga Riks-Stånden hafva till Lag-Utskottet öfverlemnat Justitie-Ombudsmannens
embetsberättelse för år 1857 samt hans vid innevarande riksmötes början afgifna allmänna
redogörelse för sin embetsförvaltning. Derjemte hafva hans diarier och registratur
för ifrågavarande tid blifvit till Utskottet inlemnade; och får Utskottet nu, efter
fullbordande af den i 33 § Riksdagsordningen anbefallda granskning af nämnda handlingar,
sitt utlåtande i anledning deraf afgifva.
Om, i ett sådant utlåtande, föregående riksdagars Lag-Utskott ansett sig böra fästa
uppmärksamhet å betydelsen af Justitie-Ombudsmannens embete, så förefinnes dertill
en ökad anledning nu, då embetet genomlefvat ett halft århundrade. Det blef årsbarn
med den återinförda lagbundna friheten och skapades såsom ett af denna frihets
säkraste värn. Yarnadt af erfarenheten från förflutna tider, derunder så täta ombyten
af styrelseformer egt rum, och öfvertygadt att all frihets yttersta grundval är lagen,
kunde fäderneslandet icke undgå att söka säkra garantier för beståndet af det nydanade
samhällsskicket. En af dessa garantier blef tillsättandet af en Justitie-Ombudsman.
Denna institution är således ett af uttrycken för den omsorg om lagarnas helgd,
den ömtålighet för maktmissbruk, som är ett egendomligt karaktersdrag hos det Svenska
folket. Den är ett nationens lefvande valspråk, som innebär, äfven det, att »land
skall med lag byggas». Den eger icke och har knappast egt sin motbild hos andra
folk, om man icke vill anse den för en ombildning i ädlare form af det Romerska
folktribunatet. Djup är derföre betydelsen af detta embete, högt det kall att vara ett
fritt folks ombud vid värnandet af dess heligaste rättigheter. Att skrifva detta embe
-
Lag-Utskottets Utlåtande M 4.
3
tes historia medgifver icke tillfället, om än sjelfva tidpunkten kunde synas mana dertill.
Källorna till en sådan teckning vore icke att söka endast i Justitie-Ombudsmannens
synliga verksamhet, — i hans embetsberättelser och dagböcker. Ty, liksom
tryckfriheten, verkar han redan genom sin blotta tillvaro. Ju mindre anledningar för
honom att gripa in med sin embetsmyndighet, desto säkrare är ändamålet med institutionen
uppnådt. Hvarhelst lag och rätt skipas af oväldige och samvetsgranna domare,
— hvarhelst förvaltningen går sin jemna gång, varsam att ej öfverskrida gränserna
för sin myndighet, — hvarhelst det fria ordet ostördt höjer sin stämma, —
der torde man ej kunna förneka ett, om ock ej synligt, inflytande af det embete, hvarom
nu är fråga. Dess historia ingår således i väsendtlig mån i hela samhällsskickets
historia under det sednaste halfva århundradet.
Ett så vigtigt embete måste medföra stora anspråk å dess innehafvare, — an
språk,
som dock blifvit uppfyllda jemväl under den förvaltning deraf, som nu utgjort
föremål för Utskottets granskning. Under den tidrymd, som nämnde granskning omfattat,
har embetet förvaltats af icke mindro än fyra särskilda personer, af hvilka den
nu varande innehafvaren beklädt detta kall föga mer än ett år, ehuru så väl embets
berältelsen
för år 1857 som den till riksmötet afgifna allmänna redogörelsen äro för
fattade
af honom. Den utredning af lagskipnmgens tillstånd, sorn är Justitie-Ombudsmannen
anbefalld, innefattas hufvudsakligen i redogörelsen för anställda åtal. Antalet
af dessa är för ifrågavarande tidrymd större än vanligt. Sådant har härrört af särskilda
i berättelsen angifna förhållanden, de der likväl äfven förorsakat en betydlig
minskning för året 1858 i antalet af ärenden, som påkallat Justitie-Ombudsmannens
embetsåtgärd, så att dessa för nämnde år utgjort endast 358 ifrån att år 1856 hafva
uppgått till 600. I hvilka fall Justitie-Ombudsmannens embets-åtgärd varit ifrågasatt,
men han ansett den icke höra ega rum, visa hans af Utskottet granskade diarier och
registratur. Det är härvid för Utskottet en tillfredsställelse att kunna för Rikets Ständer
tillkännagifva, det Justitie-Ombudsmannen i allmänhet synes hafva utgått från den
högre synpunkt, hvarur hans åklagarekall torde böra uppfattas, samt, utan att underlåta
beifrandet af sådana fel, som bort föranleda till hans embets-åtgärd, ådagalagt
all den hofsamhet, som med hans embetspligt varit förenlig. Hvilka brister eller skenbara
motsägelser än må förefinnas i redaktionen af den för denne embetsman utfärdade
instruktion, — brister, som i den till riksmötet afgifna allmänna redogörelsen blifvit
antydda, — så synes dock så väl instruktionens som grundlagarnas andemening vara
deruti klar, att. föremålen för Justitie-Ombudsmannens åklagaremakt hufvudsakligen endast
äro sådana fel, som hota att rubba sjelfva grundvalarna för samhällets moraliska
lif eller störande ingripa i det allmänna rättstillståndet Till beifrande af den tillfälliga
ovarsamheten eller bristen på nödig uppmärksamhet, äfven om en sådan förseelse försenade
att tillrättavisas, torde ett väktarekall, sådant som Justitie-Ombudsmannens, ej
böra användas. — Det synes vara med ledning af sådana grundsatser, som den nu
varande Justitie-Ombudsmannen i sin berättelse yttrar: »Gäller en vid granskning af
4
Lag-Utskottets Utlåtande M 4.
fångförteckningarna förekommen anmärkning ett oriktigt domslut, hvarigenom likväl endast
en eller två dagars fängelse blifvit utöfver hvad vederbort ådömdt den, som eljest
på lagliga skäl varit i häkte insatt, har jag, äfven om sådant inträffat med fängelsestraff
vid vatten och bröd, så snart klagan af den förorättade icke varit anmäld och
felet af ovarsamhet synbarligen tillkommit, trott mig kunna låta bero vid en sådan
min erinran om förhållandet, hvarigenom den tilltalade blifvit gjord uppmärksam på
det begångna misstaget. Om äfven dagarnas antal, vid begånget misstag af ofvannämnda
slag, någon gång stigit öfver det nämnda, dock icke med många dagar, och
den, som dertill varit vållande, sedan felet blifvit antydt, frivilligt godtgjort både Kronans
kostnad och den enskildes lidande, så har jag ansett saken dermed kunna afslutas.
»
Något alvikande från ofvan antydda uppfattning af Justitie-Ombudsmannens verksamhet
förefaller dock den i berättelsen influtna sats, att anställda åtal kunna »vinna
den åsyftade utgången att gillas, äfven om de icke alltid medföra för den åtalade
något ansvar: ty», heter det vidare, »då, såsom oftast händer, det är en oriktig åsigt
om lagtillämpning, som skall tillrättavisas, har man uppnått syftemålet med åtalet, så
snart domstolen förklarat, att den bekämpade åsigten saknar stöd af lag, eller att den
tilltalade domaren, exsekutorn eller förvaltande myndigheten har uti det ifrågavarande
fallet oriktigt förfarit.» — Så vidt dessa ord må innebära något omdöme om lämpligheten,
att genom åtal mot domare söka få en princip fastställd och således åstadkomma
enhet i lagskipningen, kan dock Utskottet icke instämma deruti. För uppnående af
ett sådant mål, hvilket visserligen kan vara af vigt, anvisar Instruktionen i 15 och
16 §§ åt Justitie-Ombudsmannen andra utvägar, och i allt fall torde Domaren kunna
ega billigt anspråk derpå, att icke såsom tilltalad ställas inför rätta för andra fel eller
misstag än sådana, som lagen belägger med straff. Ehuru således intet åtal torde
böra anses hafva vunnit »åsyftad utgång», der ej ansvar blifvit den tilltalade ådömdt,
så måste dock å andra sidan medgifvas, att ett misstag af åklagaren väl äfven kan
vara förlåtligt; och Utskottets anmärkning gäller icke någon Justitie-Ombudsmannens
åtgärd, utan har endast afsett att förekomma en irring, som, tillförene spord, redan
vid ett föregående riksmöte blifvit inom Utskottet angifven.
Den uppsigt öfver lagskipningens och förvaltningens gång, som blifvit Justitieombudsmannen
anbefalld, har äfven haft till följd åläggande för .honom att anmärka
brister i lagstiftningen och afgifva förslag till dess förbättring. Äfven denna föreskrift
har blifvit af den nu varande Justitie-Ombudsmannen, oaktadt bans korta förvaltning
af embetet, iakttagen, dervid han hufvudsakligen afsett rättegångars skyndsammare
afgörande. Erfarenheten från Justitie-Ombudsmannens embetsförvaltning synes ock derför
hafva varit ett fullgiltigt skäl. Ty om man ock i allmänhet, till heder för vår
embetsmanna-korps, måste medgifva, att flertalet af de åtal, Justitie-Ombudsmannen
anställt, icke rört fel af svårare beskaffenhet, så kan man likväl icke undgå att anmärka
-
Lag-UIskottets Utlåtande JM 4.
5
märka den ej ringa mängd af åtal för dröjsmål vid åtskilliga domstolar med afgörande
af tvistemål, synnerligast konkurser. Hvad Justitie-Ombudsmannen till befordrande af
skyndsammare afgörande utaf sistnämnde slags mål föreslagit, vill Utskottet framdeles
taga i öfvervägande, så vidt ej sådant genom antagande af ny Konkurslag, hvartill
förslag på Kongl. Maj:ts befallning nyligen blifvit utarbetadt, göres öfverflödigt. Utskottet
vill jemväl framdeles meddela yttrande öfver Justitie-Ombudsmannens i öfrigt
gjorda framställningar, så vidt de falla inom omfånget för Utskottets verksamhet. Men
Utskottet kan dock icke undgå att, i anseende till ämnenas vigt, fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på Justitie-Ombudsmannens åsigt i tvänne andra frågor. Den ena rörer
behofvet af verksamma åtgärder till påskyndande af måls afgörande i Konungens
Högsta Domstol, i hvilket afseende Justitie-Ombudsmannen, så vida man ej kan uttänka
annat sätt för ändamålets ernående, önskar framgång åt det nu hvilande förslaget
till ändring i 17 och 22 §§ Regeringsformen. Den andra frågan afser jemväl
ett hvilande grundlagsförslag eller det om uppskof i riksdag. Dess antagande anser
Justitie-Ombudsmannen vara af en särskild vigt för lagstiftningsarbetet inom representationen.
1 detta hänseende antydes svårigheten att med tillräcklig och odelad omsorg
kunna under det störande inflytandet af de mångfaldiga andra riksdagsbestyren
behandla lagfrågor af mera omfattande beskaffenhet. En sådan fråga, som, efter det
den nu pågående omarbetningen af brottmålslagen hunnit fullbordas, Justitic-Ombudsmannen
anser i första rummet förtjena uppmärksamhet, är rättegångsordningens förbättrande.
I detta fall anmärkes, det en väsendtlig förmån blefve vunnen, om man
antoge en rättegångsordning, hvarigenom Landtdomstolarna blefve i det närmaste permanenta,
dcrförinnan dock en ny reglering af domsagor och tingsställen vore nödig.
Slutligen har Justitie-Ombudsmannen hemställt om en mera lämplig lokal för Justitie-Ombudsmans-expeditionen
samt lämpligare förvaringsrum för alla till expeditionen
hörande handlingar. Öfver denna fråga tillkommer det icke Lag-Utskottet att meddela
utlåtande, utan får Utskottet
lill den behandling, sorn vederbör, hos Riks-Sländen vördsamt
anmäla berörde hemställan.
| [Hänvisande till hvad Justitie-Ombudsmannens berättelse i öfrigt innehåller beträffande
andra, icke här ofvan vidrörda ämnen, anser sig Utskottet, med föranledande
af den nu fullbordade granskningen, böra angående Justitie-Ombudsmannens verksamhot
i siri’’helhet uttala det förklarande,
u2> ...
alt Justitie-Ombudsmannen, genom nit, oväld och skicklighet i
sin embetsförvaltning, i allo motsvarat Rikets Ständers förtroende.
Stockholm den 7 November 1859.
Bih. till li. St. Vrot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 2 Häft.
STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrell, 1859
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.
4
N:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Nov. 1859, kl. 1 e, m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om föreskrifter
rörande underhållande i farbart skick af kyrkoväg samt afsynande
deraf.
Herr Kyrkoherden Ternström har uti ett till Högvördiga Preste-Ståndet ingifvet
memorial, deruti herr Prosten Lundholm sig förenat, fästat uppmärksamhet å
den brist i lagstiftningen, som skulle bestå deri, alt uti Bvggninga-Balkens 25 Kap.,
som stadgade huru vägar och broar skulle göras och byggas, icke annat förekom
om kyrko- eller s. k. sockneväg än hvad 2 § stadgade angående dess bredd, men
att om sådan vägs lagning och underhållande i farbart skick sommar och vinter
samt årliga afsyning i likhet med allmän landsväg icke något vore bestämdt hvarken
i berörde lagrum eller i 4 Kap. i § samma Balk; i anseende hvartill motionären
löreslagit, alt till sistnämnde § eller ock till 25 Kap. 11 | i åberopade Balk
måtte göras ett tillägg af denna lydelse:
”Väg till kyrka, som afsides ligger, skall räknas lika med all—
”män väg och hvarje årstid af de dertill skyldige hållas fullt
”farbar. Kronobetjening åligge att på samma gång allmän väg”granskning
företages, äfven syna så beskaffad sockne- och
”kyrkoväg samt att, om bristfälligheter förefinnas, tillhålla väg”lottsegaren
att skyndsamligen bättra, eller, om han tredskas,
”mot lega på hans bekostnad, låta arbetet verkställa. När snöfall
om vintern inträffar, skall kronobetjeningen likaledes ålig
Bih.
lill R. St. Brot. i859 f 1860. 7 Sami. 1 Åfd. 3 Häft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.
”ga att, hålla vård å kyrkoväg, så att den alltid är öppen och
”i farhart stånd.”
Della memorial, hvarå motionären hegärl remiss lill Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, har dock blifvit till Lag-Utskottet öfverlemnadt och den 19 innevarande
månad hit ankommit; men enär ifrågavarande förslag hufvudsakligen afser
kontroll af kronobetjeningen derå, alt en redan i lag föreskrifven väg, hvars underhållande
och årliga förbättrande likaledes är i lag, 25 Kap. C § ByggningaBalken,
jemförd med 11 och 15 §§ i samma Kap., anbefaldt, hvarje särskild årstid
hålles i lärhart skick, och den väckta frågan således är ett rent hushållnings-ärende
och icke hänförlig lill den lagstiftning, hvarmed Lag-Utskottet, enligt 53 § Regeringsformen
och 33 § P.iksdags-ordningen, eger alt sig befatta, föranlåles Utskottet
att omlörmälde memorial till ilögvördiga Presle-Ståndet återlemna; hvilket hos
samtlige Riks-Slånden vördsamt anmäles.
Stockholm den 21 November 1859.
Reservationer
äro anmälda af Herr Staaf]' samt Riksdagsfullmäktige Matts Pehrsson från Stockholms
län och Johan Lekberg från Nerike, hvilka åberopat grunderna i deras vid Utskottets
Utlåtande N:o 2 afgifna reservation.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.
3
N:o 6.
Auk. till Exp.-Utek. den 23 Dec. 1859, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till
sladganderne angående loiten.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet memorial, som Blifvit till Lagutskottet
remitteradt och den 21 innevarande månad hit ankommit, har lliks
dagsfullmäktigen
Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län, hemställt, att såsom til
lägg
lill Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844 måtte stadgas ansvar ej mindre
för myndighet, hvilken lemnade tillstånd lill lotteri i andra än de i lag tillåtna fall,
än äfven för den, som tryckte eller offentligen sprede inbjudning eller tillkänuagilvande
till deltagande uti olofligt lotteri; men då Utskottet funnit de ämnen, motionen
alser, icke vara hänförliga till den lagstiftning, hvarmed Utskottet, enligt 53 §
Regeringsformen och 35 § Rjksdags-ordningen, eger alt taga befattning, får Utskottet
omförmälde memorial till Hedervärda Bonde-Ståndet återlemna; hvilket, enligt
44 § Riksdags-orduingen, för samtlige Riks-Stånden vördsamt lillkännagifves.
Stockholm den 22 December 18 59.
4
Lag-Vtskoltets Betänkande N:o 7.
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Dee. 1859, kl, 1 e. m.
Betänkande, i anledning af gjord framställning om förklaring
af föreskrifterna angående verkställighet af straff-arbete.
Denna framställning är gjord af Rikets Ständers Justitie-ombudsman i bans
till riksmötet afgifna allmänna redogörelse. Justitie-ombudsmannen bade nemligen
lunnil, ali vid verkställande af ådömdt straff-arbete nödig enhet mellan de exekutiva
myndigheterna saknades. Först anmärker Justitie-ombudsmannen, hurusom af fångförteckningarne
från fängelserna i riket inhemlades, att för straff-arbete tidsbestämningen
en månad blifvit så olika förstådd, alt månaden inom några län beräknats till
20 dagar, inom andra efter kalendern och inom de öfriga till 50 dagar. För den
åsigt, att månaden motsvarade 20 dagar, kunde väl bernias någon grund af stadgandet
i Tryckfrihets-förnrdningens 5 § 15 inom., att om den, som efter samma
lag blifvit till böter fälld, saknade tillgång alt dem utgifva och förty borde i stället
umgälla sin förbrytelse med fängelse å fästning, hvarje månad af fängelsestraffet
skulle till 20 dagar räknas; och samma mening saknade ej heller stöd af 10 Kap.
1 § Utsöknings-Balken, enligt dess lydelse i 0 punkten af Kongl. Förklaringen den
23 Mars 1007, angående böters och vitens förvandling till fängelse. Dessa straffarter
syntes dock vara af väsendtligen olika beskaffenhet, äfven derföre att straffarbete
kunde, såsom för stöld, bedrägeri och förfalskning, ådömas på vida längre tid,
tio år eller till och med lifstid. Emellertid ansåg Justitie-ombudsmannen eli tydligt
lagstadgande i omförmälda hänseende vara af behofvet högeligen påkalladt, dervid
del kunde vara af mindre vigt hvilkendera åsiglen antoges, endast frågan blefve
klart och bestämdt afgjord.
Lag-lJiskottets Betänkande N:o 7.
5
Lag-Utskoltet, sorn det tillhör att meddela yttrande i anledning af denna
framställning, har, lika med Justitie-ombudsmannen, funnit lagstiftarens mellankomst
här vara nödig. Olika meningar kunna dock i sjelfva lagstiftningsfrågan uppstå.
För månadens beräknande lill 50 dagar synes ej förefinnas annat skäl än att straffet
derigenom, oberoende af olika månaders dagatal, blefve på dagen lika för alla.
Visserligen synes detta skäl talande; men detsamma gäller likaväl för hvarje annan
fix tidsbestämning, l. ex. månadens beräknande till 20 dagar, hvarför äfven stöd
kunde hemtas af det utaf Justitie-ombudsmannen åberopade förhållande i afseende å
böters förvandling enligt Tryckfrihets-förordningen och Utsöknings-balken. Denna
sistnämnda tidsbestämning kunde således tyckas närmast öfverensstämma med de i
vår kriminal-lagstiftning redan antagna grundsatser. Men utom det att ett förvandlingsstraff
är till sin grund väsendtligen olika med direkt ådömdt stralf-arbete, möter
härvid äfven den betänklighet att, vid månadens beräknande till 28 dagar, ett
dr komme alt innehålla till och med en dag utöfver Tretton månader, och att
således 13 månaders straffarbete komme att vara ringare än ett års; ty att äret
skall beräknas elter kalendern, derom synas meningarne ej vara delade. En sådan
oegentlighet, som den nu antydda, är dock allt lör förvillande för att kunna vinna
hägn i en lagstiftning, der straff-arbete på år redan är i så många fall stadgadt.
Utskottet anser således månaden i förevarande fall böra beräknas efter kalendern,
hvilket äfven öfverensstämmer med Lag-beredningens förslag till straff-balk. En sådan
beräkningsgrund medför äfven större reda och lätthet vid verkställandet af straff.
Den skilnad i strafftiden af en eller par dagar, som härigenom kan uppkomma för
särskilda, till straff-arbete på lika månadstal dömde personer, synes vara alltför obetydlig
alt förtjena något afseende. Man bör härvid ock taga i betraktande att straffarbete
aldrig ådömes på kortare tid än tvä månader; och såsom en allmän regel
torde få erinras, alt för en och samma förbrytelse tillämpning af ett för alla qvautilativt
lika straff är en omöjlighet. Så tyckes det väl som alt fängelsestraff, aftjenadl
under sommaren, borde för de fleste vara svårare än enahanda bestraffning,
verkställd vintertiden; men något afseende derå har lagstiftaren ej kunnat fästa.
På dessa grunder och då tiden för fängelsestraff, der ej annorlunda finnes
stadgadt, väl bör beräknas lika med tiden för straff-arbete, anser sig Utskottet böra
vördsamt tillstyrka,
det Rikets Ständer för sin del måtte besluta en författning af
följande innehåll:
”Dä tid för ådömdt straff-arbete skall räknas efter månad
eller är, varde den dag för slutdag ansedd, som genom sitt
nummer i månaden motsvarar den, från hvilken tidräkningen
börjas: börjas den pä dag, mot hvilken ej någon svarar i den
månad, hvarunder räkningen slutas; varde sista dagen i den md
-
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 7.
nåd för slutdag ansedd. Samma lag vare i afseende ä fängelsestraffder
ej annan beräkningsgrund finnes särskildt i lag
stadgad.”
Vidare har Justilie-ombudsmannen fästat uppmärksamhet å det förhållande,
att sedan genom 2 § i Kongl. Förordningen den 21 December 1857, angående
strafl-arbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, blifvit stadgadt, alt, om sådant
arbete, ådömdt för längre tid än tre månader, verkställes i enrum, från den
del af strafftiden, som öfverskjuter tre månader, skall afdragas en fjerdedel, villrådighet
uppstått jemväl i den frågan, huruledes de å strafftiden medgifna afdrag skulle
ske. Anloges månaden till 28 dagar, så kunde elt sådant tvifvelsmål icke ega rum,
emedan hvarje ljerdedels månad då, lätt räknadt, utgjorde sju dagar; men just derföre
att lagstiftaren uti Förordningens åberopade § vidare stadgat, dels att, om vid
sådant afdrag uppkomme brutet månadstal, en ljerdedels månad skulle till sju dagar
räknas, dels ock alt, derest afdrag skedde i dagatal och dervid i afdraget uppkomme
brutet tal, för det tal hel dag skulle å straff-tiden afräknas, hade omnämnda
tvifvelsmål föranledt de största skiljaktigheter i tillämpningen. Då, till exempel, den
fjerde stralfmånaden enligt kalendern innehållit 51 dagar, hade några exekutorer
bestämt afdraget till 7 dagar och således låtit den brottslige af fjerde månaden undergå
24 dagars fängelse, hvaremot andra beräknat trefjerdedels månaden, med sju
dagar å hvarje fjerdedel, till 21 dagar, så att den afdragna ljerdedels månaden kommit
att utgöra 10 dagar. Äfven hade, med tillämpning af stadgandet att brutet dagatal
skulle för hel dag läknas, stundom så tillgått, alt afdrag af fjerdedels månad
uträknats till 8 dagar och återstoden af månad å 51 dagar således till 25, samt
af månad å 50 dagar till 22 dagar. Justilie-ombudsmannen ansåg således behofvet
af en lagförklaring äfven i dessa delar vara ådagalagdt.
Utskottet kan dock icke instämma deruti, utan finner anförda sladganden,
rätt fattade, vara klara och bestämda. Föreskriften i 2 § af åberopade författning:
”uppkommer i sådant afdrag brutet månadstal, varde fjerdedels månad till sju dagar
räknad,” innebär tillräckligt tydligt, helst vid jemförelse af §:s innehåll i öfrigt, att
beräknandet af fjerdedels månad till sju dagar alser endast afdragstiden, men icke
månadens öfrige tre fjerdedelar. Således, då den månad, hvarifrån afdrag skall ske,
innehåller 51 dagar, bör någon tvekan icke kunna uppstå derom, att endast 7 dagar
skola afräknas och öfrige 24 dagar utgöra rätta strafftiden. Icke heller kan
Utskottet finna någon otydlighet i åberopade §:s fjerde moment, hvilket lyder: "Skall
afdrag i dagatal ske, och uppkommer i afdraget brutet tal; varde för det tal hel
dag å strafftiden afräknad.” Af detta stadgande, jemfördt med det förut anförda,
är dét uppenbart, att ”brutet dagatal” icke kan ifrågakomma, då den strafftid, hvarifrån
afdråg skall ske, är hel månad. Är det åter kortare tid, till exempel 21 da
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 7.
7
gar, så bör ingen kunna misstaga sig derom, att den fjerdedel, som skall afdragas,
bör beräknas lill 6 dagar.
Hvad Utskottet i det förra hänseendet eller i fråga om beräknandet af afdrag
från hel månad anfört, öfverensslämmer ock med den åsigt, Kongl. Maj:t uttalat
i ett den 50 sistlidne Augusti till Öfverståthållare-embetet och Kongl. Maj:ts
samtlige Befallningshafvande utfärdadt Cirkulär, hvilket dock ej blef i Svensk Författ—
nings-samling synligt förr än efter det Justitie-ombudsmannens berättelse redan var till
Rikets Ständer afgilven; och får Utskottet, på grund af hvad sålunda blifvit anförd t,
vördsamt
afstyrka någon lagstiflnings-ätgärd i anledning af Justitie-ombudsmannens
i sistberörda hänseenden gjorda framställning.
Slockholm den 27 December 1859.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1859.
Lag-Utskottets Utlåtanden N.ris 8 och 9.
1
ÄT:o 8,
Alik. till Exp.-Utsk. den 30 Dec. 1859, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till Handels-ordningen.
Till Lag-Utskottets behandling liar Välloiliga Borgare-Ståndet hänvisat ett af
Herr F, M. Wahlbom ingifvet memorial, deruti han hemställt, att »uti 1 § af 1
art. Handels-ordningen den 22 December 1846 måtte tilläggas en föreskrift derom,
att bevis öfver de kunskapsmått, som för rättighet att idka handelsrörelse erfordras,
böra, efter anstäldt förhör, meddelas af Lärare vid högre undervisnings-anstalt i stad
eller annan vetenskapligt bildad person, i afseende å skrif- och räkne-konst, och af
annan trovärdig person, om hvilken kändt är att han deruti eger insigt, angående
bokföring;» — men då den föreskrift, motionären sålunda föreslagit, icke är att hänföra
till allmän civil-, kriminal- eller kyrko-Iag, och således icke faller inom omfånget
för Utskottets i 33 § Regeringsformen och 33 § Riksdagsordningen utstakade
verksamhet, föranlåtes Utskottet att omförmälde, den 24 innevarande månad hit ankomna,
memorial till Välloiliga Borgare-Ståndet återlemna; hvilket för samtlige RiksStånden
vördsamt anmäles.
Stockholm den 27 December 1859.
tt:o ».
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Dec. 1859, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion dels om skärpta kontroller å
hommunal-myndigheter, dels ock om förändring i brottmåls-lagstiftningen.
Uti ett till Välloiliga Borgare-Ståndet ingifvet memorial, som blifvit till Lagutskottet
remitteradt, har Herr C. F. Ridderstad, med förmälan att Sveriges brottmålsBih.
till 11. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Samt. 1 Afd. 4 Haft.,
2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.
statistik utgjorde en mörk fläck bland de Europeiska staternas, hvartill orsaken vore
att finna ej mindre i den kriminela lagstiftningens brister, utan äfven i en ofullständig
tillämpning af våra kommunal-lagar, i hvad de afsåge kommunens pligt att taga vård
om demoraliserade personers barn, yrkat
dels skärpta kontroller å kommunalmyndigheterna, så att dem tillhölies att
göra sin skyldighet mot sådana olyckliga, som saknade en rättskaffens föräldravård;
dels
ock att domaren måtte få den föreskrift att ingå i pröfning,
icke blott af ett begånget brott, utan äfven af anledningarne dertill och, sä
snart mildrande omständigheter förefunnes, bestraffa ett sådant brott, der
värdet af det stulna icke öfvérstege Tio Riksdaler Riksmynt, med förvisning
till frivilligt arbetshus eller fem dagars enskildt fängelse; —
men enär motionären, i strid med SI § Riksdags-ordningen, i en och samma skrift
framställt förslag af väsendtligen olika beskaffenhet och af hvilka det förra, eller frågan
om skärpta kontroller å kommunalmyndigheter, uppenbarligen utgör ett ämne,
hvarmed det icke tillkommer Lag-Utskottet att taga befattning, föranlåtes Utskottet
att omförmälda, den 24 innevarande månad hit ankomna, memorial till Vällofliga Borgare-Ståndet
återlemna; hvilket för samtlige Riks-Stånden vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 27 December 1839.
N:o m.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Dec. 1859, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring i vissa delar af
Militie- Boställs-ordningen.
Uti ett till Vällofliga Borgare-Ståndet ingifvet memorial, som blifvit till Lagutskottet
remitteradt och den 24 innevarande månad hit ankommit, har Herr Alfred
Grenander föreslagit förändring af stadganderna i 23, 31, 68 och 71 §§ af Militie
Boställs-ordningen den 23 Januari 1836, sistnämnde § jemförd med Kongl. Kungörelsen
den 20 September 1841, äfvensom hemställt, huruvida icke Hof-rätt, såsom
öfverdomstol, kunde anses hafva svårt att afgöra tvister om husröte-brister samt om
icke husröta borde bestämmas af kompromissarier; — men då ordnandet af de utaf
Lag-Utskottets Utlåtande N:o ii.
3
motionären sålunda vidrörda ämnen tillhör den ekonomiska lagstiftningen, i följd hvaraf
likartade frågor tillförene äfven blifvit till handläggning af Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet hänvisade, får Lag-Utskottet, som således ej anser sig till följd af
remissen böra taga vidare befattning med ifrågavarande motion, densamma till Vallöf—
liga Borgare-Ståndet återlemna; hvilket, enligt Riksdags-ordningens 44 §, för samtlige
Riks-Stånden vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 27 December 4859.
A:« 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Dee. 1859, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring i Kongl. Brefvet den
5 Februari 1808 och Kongl. Kammar-Kollegii derpå grundade Kungörelse
af den 29 i samma månad, rörande företrädesrätt till besittning
af Kronojord.
Ilos Vällofliga Borgare-Ståndet har Herr Pehr Staaff uti ingifvet memorial yrkat
den förändring i omförmälda lagstiftning »att bördsrätten till åboskap å kronohemman
och kronolägenheter måtte helt och hållet upphöra», eller, om detta förslag
icke bilölles, »att kronohemman finge användas till betalning af åbos skuld och att,
om sådant hemman såldes, barn eller annan arfvinge, som förklarades berättigad att
öfvertaga hemmanet, skulle vara skyldig att, innan hemmanet tillträddes, hos Konungens
Befallningshafvande dels nedsätta köpeskillingen, med rättighet för köparen att
densamma lyfta, sedan han, i händelse sådant yrkades, inför domstol edeligen sannat,
att han på god tro så tingat och betalt, som köpebrefvet innehölle, dels ställa vederhäftig
borgen för den ersättning, hvartill köparen kunde för nedlagd nödig och nyttig
förbättring berättigas.»
Detta memorial, hvaraf motionären begärt remiss till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, har dock blifvit till Lag-Utskottet remitteradt och den 24 innevarande
månad hit ankommit; men Utskottet har funnit det väckta förslaget, hvilket
afser hushållningen med Kronans jord och berör frågor, som ej utgöra föremål för
domstolarnes pröfning, utan i administrativ väg handläggas och afgöras, icke vara att
hänföra till den lagstiftning, hvarmed Utskottet eger att sig befatta. I enlighet med
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.
denna åsigt har Utskottet ock, genom sitt Utlåtande N:o 5, till vederbörligt Riksstånd
återlemnat en annan i samma ämne väckt och till Lag-Utskottet hänvisad motion,
hvilken, enligt hit ankomna protokolls-utdrag, sedermera af Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden förklarats tillhöra annat Utskotts handläggning;
Och eger Utskottet derföre så mycket större skäl att Herr Staaffs omförmälda
memorial till Vällodiga Borgare-Ståndet återlemna; hvilket för samtlige Riks-Stånden
vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 27 December 1839.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rvmstedt, iö60.
Lag-Utskottets Betänkande M 12.
1
N:o 12.
Ant. till Exp.-Utsk. den 12 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring i lagens sladganden
angående dana-arf
Då någon dör, utnn att efter honom finnas skyldeman, som äro till arf berättigade,
tillfaller all hans egendom Kronan. Detta kallas dana-arf Nu har uti ett
lill Välloflige Borgare-Ståndet ingifvet memorial, som blifvit till Lag-Utskottet remitteradt,
Ilerr C. F. Carlson anmärkt, hurusom Rikets Ständer, efter ansökning af den
kommun, inom hvilken dana-arf fallit, nästan alltid brukade till förmån för kommunen
efterskänka Kronans rätt till sådant arf. Dessa beslut syntes motionären så
mycket lämpligare, sorn väl icke några skäl förefunnes derför, att då en person aflede
utan att efterlemna arfvingar samt utan att hafva om sitt bo lagligen förordnat, Staten
skulle till hans qvarlåtenskap hafva bättre rätt än den kommun eller församling, der
den aflidne vid dödsfallet haft sitt hemvist och der »han troligen oftast ärft eller
förvärft sina tillgångar», samt der han på sitt sista åtnjutit vänskap och vård. Tvertom
borde, enligt motionärens åsigt, det lilla enskildta samhället-uti ifrågavarande
hänseende ega förmånsrätt framför det stora gemensamma; och då lill en sålunda
oförmodadt uppkommen tillgång det ifrågavarande samhällets fattige borde anses mest
berättigade, hemställde motionären, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta, »att
Kronans och Statens rätt till så kalladt dana-arf, äfvensom sådant arf, som i 14 Kap.
2 § Arfda-Balken omförmäles, må för framtiden upphöra, och sådana arfsmedel i
stället tillfalla de fattige i den församling, der den aflidne personen, efter hvilken
arf fallit, vid dödsfallet haft sitt rätta hemvist, samt att vederbörande lagrum i 14
och 15 Kapitlen Arfda-Balken måtte ändras till öfverensstämmelse dermed.»
Bih. till II. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 1
o
Lag-Utsliottets Betänkande M 12.
Utskottet kan dock icke understödja detta förslag, hvilket innebär ett fullkomligt
upphäfvande af begreppet dana-arf, sådant det i vår lagstiftning af ålder förekommer.
Statens rätt till dessa slags arf är dock icke endast traditionel: den har
afven en förnuftsenlig grund. Det är Staten, som gifvit arflåtaren hägn och skygd,—
som betryggat hans borgerliga existens; och detta torde betyda mer, än den tillfälliga
omständighet att han, kanske endast sedan någon kortare lid, vid dödsfallet
bott i den ena eller andra kommunen. Såsom än mera tillfälligt bör väl det betraktas,
om den efterlemnade egendomen just inom samma kommun blifvit samlad;
och den af motionären jemväl åberopade omvårdnad, som tilläfventyrs blifvit den
aflidne under hans sista dagar bevisad, lärer väl oftast, der den egt rum, vara alt
tillskrifva, icke kommunen, utan enskildta personer. Icke heller torde Rikets Ständer
kunna anses hafva såsom allmän regel antagit, att alltid elterskänka dana-arf till förmån
för kommunerna. Fall kunna inträffa, — och hafva val icke heller hittills varit
sällsynta, — då bevekande skal tala för dessa medels disposition åt helt annat håll,
t. ex. åt efterlefvande maka, hvilken ej enligt lag är arfvinge, eller åt arfvinge, sorn
försummat alt i laga tid bevaka sin rätt, äfvensom då arfvet är af betydenhet och
större än kommunens behof. Genom motionärens förslag beröfvades likväl Rikets
Ständer denna för hvart särskildt fall önskvärda pröfningsrätt; — och då således en
förändring af ifrågavarande lagstiftning i den af motionären angifna syftning synes
vara hvarken nödig eller nyttig, kan Utskottet icke annat än vördsamt
afstyrka bifall till motionen.
Stockholm den 3 Januari 1860.
Lag-Utskottets Betänkande JYS 13.
3
N:o 13.
Auk. till Exp.-Utsk. den 12 Jan. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om utfärdande af en författning,
hvarigenom förklaras, att kronojord, som blifvit till skatte löst,
må i dens hand, som gjort skatteköpet, anses såsom aflinge.
Herr Pehr Staaff har Los Vallöf]. Borgare-Ståndet uti ingifvet memorial, som
blifvit till Lag-Utskottet remitteradt, väckt det förslag, hvars innehåll ofvan är angifvet.
Fråga om sålunda inlösta hemmans natur af aflinge eller arfvejord förekomme
ofta under lngskipningen, och den borde, enligt motionärens tanke, af lagstiftningen
besvaras. För dess besvarande på föreslagna sätt åberopade motionären, att den,
som skalteköpt ett kronohemman, onekligen också dertill förvärfvat sig eganderätten.—
filen ehuru Utskottet fullkomligt instämmer i den af motionären sålunda uttalade
grundsats, kan dock Utskottet icke understödja förslaget om densammas stadfästande
genom positivt lagbud. I lagskipningen är redan, såvidt Utskottet kunnat inhemta,
motionärens princip allmänneligen antagen; och då den väckta frågan i allt fall är af
beskaffenhet att böra besvaras icke af lagstiftningen, utan af doktrinen, anser sig
Utskottet ega fullgiltigt skäl för sin vördsamma hemställan,
att ifrågavarande förslag icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Slockholm den 3 Januari 1860.
4
Lag-Utskottets Utlåtande .11 14,
N:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Jan. 1800, kl. 2 c. ro.
Utlåtande, i anledning af remiss utaf Kongl.. Majds nådiga skrifvelse med
de af särskilda KommiUerade afgifna underdåniga förslag angående
kommunalstyrelser.
Denna nådiga skrifvelse, som, enligt hvad till Utskottets kännedom kommit, af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Välloll. Borgare-Ståndet remitterats till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet’, har deremot blifvit af Hö°:v. Preste-Ståndet samt
o Ö
Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet öfverlemnad; men då den fråga, som deruti
innefattas, icke är af beskaffenhet att kunna hänföras tili allmän civil-, kriminaleller
kyrkolag, utan är af natur att beröra de allmänna hushållnings-anstalterna i riket,
samt genom den nådiga skrifvelsen, hvilken icke innehåller någon Konungens
proposition, Kongl. Majit ej kan anses hafva åt Rikets Ständer öfverlemnat att gemensamt
med Honom något afgöra, utan endast, i följd af Rikets Ständers vid sistlidne
riksmöte gjorda underdåniga anhållan, till Rikets Ständers pröfning framlagt omförmälda,
i enlighet med berörde anhållan, utarbetade förslag, sådana de af Kommitterade
blifvit afgifna, har Lag-Utskottet, vid jemförelse af 89 § Regeringsformen med
53 § i samma lag och 33 § Riksdags-ordningen, funnit sig icke tillkomma att med
ifrågavarande ärende taga befattning, utan får Utskottet, som emottagit remissen från
Högv. Preste-Ståndet den 7 och från Hederv. Bonde-Ståndet den 10 i denna månad,
detta mål till nämnde begge Riks-stånd återlemna; hvilket, enligt 44 § Riksdagsordningen,
för samtliga Riks-stånden vördsamt tillkännagifves.
Stockholm den 12 Januari 1860.
Herr Kistner har begärt få antecknadt, att han ej i detta ärende deltagit.
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
j
N:o 15.
Anie. till Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1860, kl. 12 ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om giftomanna-rällens upphörande.
Uti ett lili Högloft. Ridderskapet och Adeln ingifvet memorial har Herr Friherre
Creutz, C. S., anmärkt att, ehuru qvinnans omyndighetstillstånd nu mera upphört
och henne medgifvits full frihet att råda öfver sin egendom, hon lill sin person likväl
ännu vore obehörigen fjettrad af vår lags stadganden i \ Kap. \—4 §§ samt
6 Kap. 1—4 §§ Giftermåls-Balken, hvilka dels bestämde för henne en giftoman och
dels medgåfvo ej mindre föräldrar, än äfven bröder och aflägsnare skyldeman att under
vissa förhållanden göra qvinnan arflös, om hon bruste i lydnad vid valet af
make. En märklig inkonseqvens hos lagstiftaren ansåg motionären förefinnas deri,
alt vid sidan af detta band å qvinnan, äfven sedan hon uppnått den i lag bestämda
ålder för äktenskaps ingående, den till man-vexta år hunne ynglingen gjorts så fri
uti ifrågavarande hänseende, att han deri icke behöfde lyda ens fader eller moder.
Denna sistnämnda princip vore ock, enligt motionärens tanke, fullt riktig. Under
förutsättning alt man för en motsatt åsigt ville hemta stöd af det fjerde budordet,
anmärkte motionären, att hvarken ordalydelsen eller rätta förståndet af detta bud innefattade
bestämmande af något lydnadsförhållande för fullvexla personer till fader
eller moder, utan att det endast hette att man skulle hedra dem. Lydnaden borde
eljest utsträckas till ålderdomens yttersta gräns. Än mindre ställdes qvinnan af detta
budord i något lydnadsförhållande till sambroder, halfbroder, faderbroder, moderbroder
eller någon af de öfrige såsom giftoman i vår lag uppräknade anförvandler.
Motionären hemställde derföre, att »giftomannarätten måtte, genom upphäfvande af
ofvannämnda lagrum, upphöra samt qvinnan förklaras fri att vara sin egen giftoman.»
Detta memorial har blifvit till Lag-Utskottet remitteradt jemte de yttranden,
hvartill detsamma inom Högloft. Ridderskapet och Adeln gifvit anledning; och får
G
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
Utskottet nu, efter tagen kännedom jemväl af dessa yttranden, sitt utlåtande i ämnet
afgifva.
Den fråga, som sålunda påkallat uppmärksamhet, är ett bland de vigtigaste
föremål för lagstiftarens pröfning. Den rörer nemligen familjens rätt, — familjens,
det första vilkoret för hela samhällets bestånd, jordmånen, jivarutur samhällets
finaste rotter hemta sin näring. Hvarje rubbning i denna rätt kan hafva betydelsefulla
följder, — och kan innebära frön till omgestaltning af alla samfundsförhållanden.
Här, om någonsin, är traditionen en magt: här, om någonsin, är folkets
från fadren ärfda föreställningssätt den högsta lagstiftaren. När delta föreställningssätt
är utplånadt, då, men icke förr, är traditionens magt bruten, och en lagförändring
är då endast ett upptecknande af de nya idéer, som hunnit mogna i folkets
bröst. Derföre se vi också huru hos nästan alla sjelfständiga folk deras familjelagar
långsamt undergått förändring, — huru dessas hufvudgrunder ännu efter århundraden
stå orubbade qvar, ofta egendomliga, ofta skarpt afstickande från andra
nationers, under det folken deremot närma sig hvarandra i allt annat och t. ex.
deras kreditlagar bära en rent kosmopolitisk prägel. Derföre visar oss också en
blick på vår egen lagstiftning, huru varsamt lagstiftaren gått till väga vid förändringar
i familjerätten. Emellan den tid, då qvinnan blef samarfva med broder, och
den, då hon derutinnan ställdes i full jemnbredd med honom, låg mer än ett halft
årtusende. Och denna förändring kunde genomföras, icke derföre att en teori fordrade
den, utan derföre att den var påkallad af folkets förändrade åskådningssätt.
Detta åskådningssätt har, enligt Utskottets öfvertygelse, i fråga om giftomannarätten,
ej ännu förändrats. Denna rätt, lika gammal som familjen, ingår ännu
hos oss såsom ett af de vigtigaste momenterna i familjens idé. Om, såsom Utskottet
vågar tro, detta ännu är det allmänna föreställningssättet, så kunde det
redan anförda vara nog för att afböja det väckta förslaget. Men Utskottet anser
sig derjemte böra antyda, på hvilka allmängiltiga grunder giftomannarätten hvilar och
hvad den egentligen innebär. Det är förståndet, stäldt vid sidan af känslan för att
afböja dess missledning, — det är erfarenheten, välvilligt bjudande sitt råd åt den
med lifvets yttre förhållanden mer obekanta qvinnan. Men detta råd måste, för att
uppfylla det dermed afsedda ändamål, kunna ikläda sig formen af ett förbud tills
vidare, af en Underrätts utslag, som dock aldrig vinner laga kraft. Det bör nemligen
ej förbises att detta förbud kan när som helst underställas domstolens pröfning.
Härigenom har giftomannarätten en väsendtligen olika karakter nu emot fordom.
Och när domarens mellankomst skall anlitas, är det icke qvinnan, som är
satt i nödvändighet att uppträda mot en anförvandt: det är den, hvilken begärt
henne till äkta, som det tillkommer att äska domarens utlåtande.
Såsom allt annat, kan giftomannarätten missbrukas. Men är väl detta ett skäl
för dess upphäfvande? Om man någon gång varseblifvit ett missbruk af en myn
-
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
7
dighet, lagd i en faders eller moders hand eller, i saknad deraf, i nära anförvandters,
af hvilkas kärlek man ej bör hafva anledning att befara missbruk, som dessutom,
om det dock skulle inträffa, kan rädas. — månne ej vådan vore större att
åt den af känslan, mer än af förståndet beherrskade qvinnan lemna oinskränkt rätt
att knyta en förbindelse, hvaraf hennes timliga väl eller ve helt och hållet beror?
Man räknar de fall, då missbruk skett, men man räknar icke dem, då giftomannens
vägran varit välgörande. Det är otvifvelaktigt att de sednare vida öfverväga
de förra.
Motionären har såsom en inkonseqvens i lagstiftningen anmärkt, att icke äfven
ynglingen, hunnen till den ålder att äktenskap är honom tillåtet, måste inhemta en
giflomans utlåtande. Orsakerna till denna skiljaktighet återfinnas i mannens ochqvinnans
olika skaplynne och känslodaning, — i den sednares häraf alstrade behof af välvilliga
råd eller ledning, — och i den olika betydelse, äktenskapet innebär för begge.
Ty detta band är för qvinnan ännu betydelsefullare än för mannen. Dennes handlingskraft
är af naturen sjelf riktad utåt, — hans verksamhetsfält är hela den yttre
verlden, och hvad han der verkar gagnande, belönar honom, äfven det, med en känsla
af tillfredsställelse. Qvinnan, om hon skall uppfylla sin bestämmelse såsom maka
och moder, måste hufvudsakligen sluta sin verksamhet inom hemmets krets, — hon
måste der söka belöningen för sina omsorger och sin sträfvan; och är detta hem
olyckligt, så är hela hennes lifs ändamål förfeladt, hennes väsende brustet.
Men om äfven Utskottet förutser, att det väckta förslaget, i den utsträckning,
motionären deråt gifvit, icke skall finna något öfvervägande antal försvarare, så skulle
dock den mening kunna söka göra sig gällande, alt qvinnan, som fylt 25 år och
i laga ordning anmält sig att vara myndig, jemväl borde få vara sin egen giftoman.
Utskottet har dock funnit betänkligt att understödja förslaget, äfven sålunda modifieradt.
Det redan anförda talar deremot; men Utskottet anser sig dervid äfven böra
göra några ytterligare erinringar. Den sparsamhet, den försigtighet hos qvinnan i
afseende på egendom, som anfördes såsom skäl för att medgifva henne rätt att vid
mognare ålder råda öfver sitt gods och som ansågs motväga den mindre erfarenhet,
hon vanligen besitter, kan icke anföras såsom skäl för att lemna henne oinskränkt
frihet vid valet af make. Också har giftomannarätten icke ansetts betingad af det
omyndighetstillstånd, hvari 1734 års lagstiftare alltid tänkte sig den ogifta qvinnan.
Detta visar sig klart deraf, att han först då, när inga skyldemän funnos, uppdrog åt
förmyndaren giftomannarättens utöfning. Med enka var åter ett annat förhållande.
Hon blef sin egen giftoman på den grund, att hon redan bildat sig en egen familj
och sjelf var familjemoder. — I de resolutioner, hvarigenom Kongl. Majit medgifvit
qvinna alt vid viss ålder vara myndig, blef också alltid giftomannarätten undantagen. Afven
Lag-beredningen har i dess förslag till civil-lag bibehållit denna rätt för myndig
qvinna. Och uti den af Konung och Ständer gemensamt beslutade, den 15
8
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
Juni '1858 utfärdade författning, hvarigenom ogift qvinna, som fyllt 25 år, medgafs
rätt att blifva myndig, stadgades uttryckligen, att derigenom «icke gjordes någon
förändring uti hvad allmänna lagen om giftomannarätt innehölle». Att nu rubba
denna princip, så kort tid efter dess proklamerande af den lagstiftande magten och
innan ännu verkningarne af denna författning hunnit visa sig, synes ej radligt, äfven
om en praktisk svårighet icke dervid motte Enligt nämnde Kongl. Förordning hillver
nemligen den tjugufemåriga qvinnan icke myndig i annat fall, än att hon derom
gör anmälan hos »den domstol, hvarunder hon i förmyndaremål lyder.» Sker anmälan
vid obehörigt forum, är hon fortfarande omyndig. Att finna rätt domstol i detta
fall, är dock stundom icke utan sin svårighet i följd af nu gällande lags obestämdhet
derutinnan. Äfven domstolarne gifva i det hänsendet icke sällan olika beslut. Huru
skulle man då billigtvis kunna ålägga presterskapet denna pröfning?
Emot giftomannarättens borttagande åter för den qvinna, som hunnit viss ålder,
utan afseende derå, om hon vore myndig eller ej, talar sjelfva giftomannarättens
ofvan angifna natur, äfvensom grunderna derför. Denna känslans öfvervigt, som just
gör qvinnan till qvinna, försvinner icke med åren, fastän den kan uppenbara sig
under olika former, — i den första ungdomen såsom svärmeri, i en mognare ålder
såsom passion; och under denna sistnämnda form lärer den väl icke vara minst vilseledande.
Väl kan invändas att känslans öfvervigt äfven är vådlig på affärslifvets
för den myndiga qvinnan öppnade tummelplats; men denna erbjuder icke samma
väckelse derför, — anslår icke samma sträng, som frågan om äktenskaps ingående.
Det är på sådana grunder, som Utskottet ej anser rådligt att öfverkorsa eller
förändra den första sidan, kanske en af de vigtigare, i vår lag-codex; och då erfarenheten
icke heller ådagalagt behofvet af någon förändring uti de öfriga lagrum,
hvilkas upphäfvande motionären yrkat, föranlåtes Utskottet vördsamt tillstyrka,
ali ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 3 Januari 1860.
Reservationer:
Lag-Ut$koltel$ Betänkande J\s 15.
9
Reservationer:
af Friherre Armfelt, Magnus:
»Lika med Utskottets pluralitet har jag icke kunnat tillstyrka bifall hvarken
åt det väckta förslaget i den utsträckning, motionären deråt gifvit, eller åt den
inom Utskottet framställda åsigt om giftomanna-rättens borttagande för qvinna,
hunnen till viss ålder, utan afseende derå, om hon vöre myndig eller ej. Men
deremot anser jag rättigheten att oberoende af giftomannens tillstånd ingå äktenskap
böra åtfölja myndigheten för qvinnan, likasom för mannen.
Att redan 1734 års lagstiftare ansågo giftomanna-rätten i viss mån, om
också icke helt och hållet, betingad af qvinnans omvndighets-tillstånd torde kunna
antagas, då nämnde lagstiftare, som alltid tänkte sig »mö» såsom omyndig,
medgåfvo den enda myndiga qvinna, den då stiftade lagen kände, nemligen enka,
att utan andra inskränkningar, än som gällde för myndig man, träda i äktenskap;
och jemväl från Giltermåls-Balkens stadgande att »om skyldeman ej lefva utan
förmyndare allena, då skall han vara mös giftoman,» synes den tanke ej ligga
långt borta, att qvinna, som är sin egen förmyndare, äfven bör få vara sin egen
giftoman.
Lag-kommittéen, som föreslog att qvinna skulle vara myndig vid 25 års ålder,
ansåg ock deraf följa att »hon efter nämnda ålder ej heller vidare borde stå
under förmynderskap i frågor, som angingo hennes person;» hvarjemte Kommitléen
yttrade: »föreställningen om en beständig oförmåga hos qvinnan, att, i möjlig strid
emellan böjelser och förnuft, besegra de förra, och om ett äfven i hennes mognare
år fortfarande behof af andras biträde, synes innefatta ett misskännande af
hennes värde och af erfarenhetens verkningar till hennes upplysning;» — och
då Lag-beredningen, som i sitt förslag till civil-lag återgått till den åsigt att ogift
qvinna, såsom regel, borde vara omyndig, derjemte föreslagit att för myndig förklarad
qvinna fordras till äktenskap giftomans bifall, så har Beredningen till motiverande
af nämnde afvikelser från Kommittéens förslag, utan allt gendrifvande af
Kommittéens skäl, endast anfört att det ansetts »betänkligt att frångå den i Sveriges
lag hittills gällande grundsats» samt att »den hittills följda grundsats synts böra
bibehållas, att ett sådant myndigförklarande ej medförer befrielse från beroendet
af giftoman.»
Bih. lill R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd, 5 lläft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
Ifrån den ena af de grundsatser, Lagberedningen sålunda bibehållit, ansåg
dock Kongl. Majit vid sednaste riksdag skäligt att afvika, då genom nådig Proposition
till Rikets Ständer föreslogs att, i enlighet med Lag-kommitléens åsigt, qvinnan
skulle vid 25 år varda myndig; och att den andra grundsatsen ej på samma
gång framställdes till förändring torde väl böra härledas derifrån att man hoppades
genom eftergift i det ena snarare vinna framgång åt det andra af dessa
båda, visserligen sammanhängande, men hvar för sig så vigtiga föremål. Vid den
Kongl. Propositionens behandling, stödde åtskdlige af dess motståndare sitt underkännande
deraf jemväl på den grund att det icke tillika medgåfve qvinnan rätt att
vid valet af make råda öfver sig sjelf, hvarigenom således till och med dessa
motståndare erkände konseqvensen af giftomanna-rättens upphörande med inträdandet
af qvinnans myndighet. Icke heller lärer väl en sådan konseqvens kunna anses
vara förnekad af Rikets Ständer derigenom att de, med någon modifikation,
antogo det Kongl, förslaget, så mycket mindre som vid samma riksmöte icke förefanns
någon grundlagsenlig anledning för Lag-Utskottet att föreslå eller för Rikets
Ständer att besluta någon förändrad lagstiftning angående giftomanna-rälten.
Bland skäl, som af Utskottet åberopas emot all inskränkning i nämnde rätt,
förekommer i första rummet det, som hemtas från familjens rätt och den varsamhet,
hvarmed man bör gå till väga vid förändringar deruti. Att denna rätt bör
hållas helig, derom finnes säkert blott en mening; ty på familjens helgd hvilar
hela samhällets bestånd. Men hvari består denna rätt? och hvilka äro dess gränser?
Åsigterna derom vexla med tiderna och synas bero af olika kulturstadier.
Från de tider, då familjefadren var enväldig herrskare öfver familjemedlemmarnes
lif och väl, och intill våra dagar — huru många skrankor uppställda kring den
förres maktutöfning! huru många hinder undanröjda för de sednares individuela
frihet! Det är civilisationens eller, som är detsamma, christendomens stora uppgift
att väcka till lif känslan af det moraliskt rätta, att befästa de inre banden
och, i den mån detta lyckas, lossa de yttre. Detta är en tanke, som genomgår
mensklighetens utvecklingshistoria och sammanhänger med det Christna personlighets-begreppet,
som ställer den nya tiden i så skarp motsats till den antika.
Det är denna tanke, som, först i våra dagar mera klart uppfattad, gjort den
ogifta qvinnan myndig,— gifvit henne frihet att förvalta sina egodelar, att välja
yrke och hemvist, oberoende af allt tvång utaf familjen. Det är ock denna samma
tanke, som nu fordrar att den myndiga qvinnan må befrias från familjens
tvång i den angelägenhet, som rörer henne sjelf närmast.
Men, invänder man, — och härmed kommer jag till ett af de ytterligare
skäl, Utskottet anfört för sin åsigt, — giftomanna-rätten »är erfarenheten, välvilligt
bjudande sitt råd åt den med lifvets yttre förhållanden mera obekanta qvinnan.
» Då frågas: är del ett råd, som man ej eger att utan» vidare omständigheter
följa eller förkasta? Svaret lärer blifva, att sådant är ett förbud eller en be
-
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
11
fällning; det är elt veto, om det ock, i detta fall, till följd af Domarens mellankomst,
kan blifva endast suspensiv!. Och det är dessutom just denna Domarens
mellankomst, ehuru anlitad icke af henne sjelf, utan af den, hvilken begärt henne
till äkta, som för den finkänsliga qvinnan är så motbjudande. Hellre än alt
vara föremålet för en rättegång mot kanske sin egen fader, söker hon förqväfva
sin böjelse, om också hennes lifs sällhet derigenom blefve förspilld. Detta är det
val, som vår lag nu lemnar qvinnan icke blott i hennes ungdom, då, såsom Lagkommitléen
yttrar, för missbruket af friheten i äktenskapsaflal genom passionernas
missledning eller lynnets flygtighet, fordras en motvigt, hvarigenom ungdomen
göres beroende af den mognare ålderns ledning och tillfälle för de kontrollerande
öppnas att rådfråga lärdomarne af en erfarenhet, den de sjelfva ännu icke
hunnit förvärfva,» — utan äfven i hennes mognare år, då hon i öfrigt är myndig.
Och att mången svår strid derigenom blifvit utkämpad i det tysta, torde icke ens
af någon vilja bestridas.
Utskottet anmärker vidare: »Den sparsamhet och försigtighet hos qvinnan
i afseende på egendom, som anfördes såsom skäl för att medgifva henne rätt att
vid mognare ålder råda öfver sitt gods och som ansågs motväga den mindre erfarenhet
hon vanligen besitter, kan icke anföras såsom skäl för att lemna henne
oinskränkt frihet vid valet af make.» Detta är fullkomligt sannt; men icke mindre
sannt torde vara att, — om den vid hvarje yrkande på utvidgad frihet för
qvinnan alltid åberopade satsen att hos henne känslan öfverväger förståndet, är i
sin utsträckning äfven till en mognare ålder, riktig, — så borde detta måhända
hafva utgjort elt hinder för qvinnan, då hon inträdde på aflarslifvets tummelplats,
der förståndet väl bör vara öfvervägande, men långt mindre då det är fråga om ingående
af en förbindelse, der det just är känslans röst, som, om ej uteslutande,
dock i första rummet eger anspråk att blifva hörd.
Slutligen har Utskottet anfört den praktiska svårigheten att efter nu gällande
lag få bestämd den domstol, hvarunder qvinna i förmyndaremål lyder, och
obilligheten att ålägga presterskapet alt, då qvinna, för bevisande af sin rätt att
utan samtycke af giftoman ingå äktenskap, företedde bevis att hon inför domstol
förklarat sig vilja myndigheten utöfva, pröfva domstolens behörighet alt för henne
elt sådant bevis utfärda. Men utom att denna praktiska svårighet väl icke kan
vara svårare att öfvervinna vid dessa, högst en gång i hvarje qvinnas lif förekommande,
fall, än vid alla andra tillfällen, då det redan nu kan vara af vigt att
få utredt behörigheten af den domstol, der qvinnan gjort sin myndighetsanmälan ,
på utredning hvaraf mångens ekonomiska välfärd kan bero, — så äro, i sammanhang
med det af en särskildt tillfördnad Kommitté utarbetade förslag till Förändringar i
kredit-lagstiftningen, hvilket, af enskild motionär inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln såsom eget upptaget, blifvit till Lag-Utskottet remitteradt, förändringar föreslagna,
sorn afse att närmare, än hittills skett, bestämma omförmälde behörighets
-
12
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
fråga, hvarföre, dä Utskottet säkert lika lifligt, som någon,. önskar och i sin mån
kommer att söka bereda framgång åt de af ifrågavarande Kommitté utarbetade
förslag, jag vågar hoppas att det efter nu pågående riksmöte skall blifva lättare
att utreda hvilket forum, som är beliörigt, jemväl i förmyndaremål.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra har jag icke kunnat instämma
i Utskottets betänkande; hvadan och då erfarenheten icke i öfrigt synes mig
ådagalägga behofvet af annan förändring än den ofvan antydda, uti de af motio
nären
åberopade lagrum, jag föranlåtes vördsamt hemställa,
det Rikets Ständer måtte förklara ifrågavarande motion icke
kunna i vidsträcktare mån bifallas, än att Rikets Ständer för
deras del besluta en författning, hvarigenom, med ändring af
hvad i Lag finnes stadgadt angående giftomanna-rätt, förordnas,
att ogift qvinna, som fyllt 25 år och i laga ordning anmält
alt hon myndigheten sjelf utöfva vill, icke längre står under
giftomans inseende; dock att hvad om enka stadgas i
6 Kap. 2 § Giftermåls-Balken äfven gäller för mö, som älmy
nd ig.»
Af Herr Lagerbjelke, C. O., med hvilken Riksdagsfullmäktigen Paul Andersson
från Jemtlands län sig förenat:
»Det kan icke förnekas, att första anledningen till giftomanna-rällens uppkomst
är att söka i den oinskränkta magt, som husfadren i äldsta tider hade öfver sina
barn, då han till och med emot sin dotters vilja ägde öfverlemna henne såsom
maka åt den han behagade; äfvensom att giftomanna-rättens utöfvande under en sednare
tid, då mannen borde, förr än han ingick giftermål, derom hafva inhemtat
sina närmaste fränders råd, och qvinnan hafva erhållit sina franders samtycke, utgjorde
en slägtangelägenhet; men sådan som giftomanna-rätten är bestämd i nu gällande
Lag, kan den icke anses åsyfta någon slägtens rättighet, att från svågerskapsförhållande
med densamma utestänga misshaglig person, eller afse något annat än
att till mös förmån, genom vägradt samtycke, hindra ett med henne sökt äktenskap,
så vida detsamma skulle blifva för henne skadligt. Fadrens, modrens, den af någondera
af dem nämnde, eller till följd af slägtskap berättigade, eller af Domaren
utsedde giftomannens rätt att vägra det sökta giftermålet, är helt och hållet betingad
och begränsad af hans skyldighet att härvid iakttaga allenast möns bästa.
Går han härutöfver och låter, hvilket icke så sällan lärer ske, af andra beräkningar
bestämma sig, så missbrukar han sin magt, och må ej åberopa familjens rätt såsom
ursäkt, om han ock genom att vägra en sidoskyld mö bifall till äktenskap skulle
bereda egna barn fördelar, och i så måtto afse familjens bästa. Att genom Domaren
härutinnan vinna rättelse är visserligen en af lagen anvisad utväg, men stolthet hos
mannen och försynthet hos qvinnan göra att den i de flesta fall icke blir anlitad.
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
13
Skalle så vara, att qvinnan icke någonsin kan vinna förmåga att vid äktenskapsaftal
iakttaga sitt eget bästa, om bon icke förut varit gift och detta äktenskap
blifvit 'genom döden eller skilnad upplöst, hur kort det ock må fortfarit, så vore
en sådan förmåga af en helt sällsam beskaffenhet. Betviflas måste dock både att
denna förmåga på sådant sätt alltid förvärfvas och att den på intet annat sätt kan
vinnas. Men om qvinnan, utan att förut hafva varit gift, sannolikt vid viss ålder
förvärfva! den erfarenhet och vunnit den stadga, att hon i en sådan fråga, som
innerligare än någon annan angår hennes person, kan sjelf derom klokt besluta, då
bör hennes rätt dertill af lagen erkännas En sådan tidpunkt tror jag böra antagas
inträffa då hon i allt annat anses skicklig att förestå sig och sitt gods.
Vid äktenskaps ingående är de blifvande makarnes tycke för hvarandra ett hufvudvilkor,
hvarförutan de hafva att motse en sorglig framlid, ehvad beräkningar på
gods eller andra timliga fördelar den ene eller den andra af dem gjort sig. För sådana beräkningar
torde qvinnan i allmänhet vaäa mera främmande än mannen, och vid sitt
tycke fästa mer afseende å hans moraliska och andra personliga egenskaper än hans
yttre samhällsställning. Med hennes benägenhet att göra sig underrättad om personliga
förhållanden af intresse, torde ock den myndiga qvinnan vara i tillfälle att
bedöma så beskaffade egenskaper hos en man, som vackt hennes uppmärksamhet,
vida bättre än hennes giftoman förmår. Icke eller är att befara, det hon vid den
åldern icke skulle förmå inse, att för bosättning och äktenskaplig sammanlefnad jemväl
fordras, att den blifvande familjens utkomst kan anses någorlunda betryggad.
Man invänder visserligen, alt ett blindt tycke skulle kunna förleda henne att ingå
äktenskap med en man, som icke vore henne värdig eller innan deras utkomst
kunde antagas vara tryggad; men med den vunna rätten att i sådana mål sjelf bestämma
öfver sig, och då hon icke vidare kunde i sitt sinne åberopa såsom ursäkt
giftomans skyldighet att tänka för henne, skulle säkert i detta fall hennes naturliga
betänksamhet hindra uppkomsten af ett så beskaffadt tycke, och om än det någon
gång kunde uppstå, afböja faran deraf. Troligen skulle hon ock vid ett så vigtigt
steg som giftermål icke försumma att inhemta föräldrars, eller, om de vore döda,
andra välviljande fränders råd, och i de flesta fall icke lemna det utan afseende,
fastän endast inre pligt härtill förbunde henne; men hon blefve befriad från beroendet
af magtspråk och den, som annars varit hennes giftoman, från misstanken att
hafva mer sett på fördomar och eget bästa, än hennes; och otvifvelaktigt skulle,
om qvinnan kunde hoppas att vid en viss ålder sjelf förfoga öfver sin hand; icke
så ofta som nu inträffa att hon, till följd af vägradt äktenskap med hvarje annan än
den af giftomannen utsedde, läte sitt begär efter eget hem förleda sig att knyta
förbindelse med en man, för hvilken hon icke hyste böjelse.
På dessa och de af Friherre Armfelt för öfrigt anförda skäl biträder jag det af
honom i detta ärende framställda förslag.»
14
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
af Herr Staaff: »Emot Lag-Utskottets betänkande, hvarigenom afstyrkts väckt
förslag om upphörande af giftomanna-rätten, måste jag mig reservera på grunder dem
jag här nedan går att utveckla.
Jag hade val ansett, att för qvinna, såsom allmän regel, viss ålder skulle kunna
stadgas, i och med hvilken hon upphörde att, i afseende på sin vigt igaste, sin dyrbaraste
rätt eller den, att förfoga öfver sitt hjerta och sin hand, skulle upphöra att
stå under annor persons, vore det äfven föräldrarnes, målsmanskap och lydno och
jag hade, för att icke synas gå för långt på denna nybeträdda bana, antagit tjugufem
års ålder såsom den, hvilken borde anses med full säkerhet kunna antagas hafva
hos qvinnan medfört den mognad i tänkesättet och den eftertanke, som skulle berättiga
henne, att i det för henne vigt igaste hanseendet sjelf bestämma öfver sitt
öde; men då jag inom Utskottet stod ensam om denna mening, har jag, med frånträdande
derifrån, anslutit mig till den åsigt, att qvinna, som begagnat rättigheten att
vara myndig, jemväl skulle i och med detsamma upphöra alt stå under giftomannaskap.
Då emellertid jemväl denna åsigt blifvit inom Utskottet undertryckt och efter
pluralitetens mening giftomannaskapet sålunda skulle i vår lag hädanefter qvarstå
i oförändrad gestalt, så har jag icke kunnat härtill medverka.
Ett äktenskaps-aftal måste, för att ega inför lag giltighet, vara stödt helt och
hållet på frihet i valet och ett otvunget samtycke hos båda kontrahenterna. Möjligheten
till en sådan frihet och ett sådant samtycke måste dock lida ett betydligt
afbräck af hvarje utom de kontraherande stående myndighet, som eger annorledes
än med råd tillhandagå kontrahenterna. Men då nu emellertid giftomannaskapet i dess
egentliga form, sådant det i lag bestämmes, innebär tillika för äktenskaps-aftalets giltighet
förutsättning af giftomannens samtycke, så lärer giftomanna-institutionen och
dess bibehållande, ehvad motiver derföre än åberopas, hufvudsakligen hvila på den
föreställning, alt qvinnan skulle sakna förmåga, att under böjelsernas inflytelse låta
förnuftet och eftertanken tala, kämpa emot och besegra känslans magt. Denna föreställning,
om den än kan rättvisas, så vidt den rörer qvinnan i dess första mera
svärmande ungdomsår, då erfarenheten ännu icke på henne öfvat sin nyttiga inflytelse,
kan dock endast billiga giftomannaskapets fortfarande för qvinnan i dessa hennes
första är. Deremot synes mig den, som vill hos qvinnan äfven i hennes mognare
år spåra fortfarande denna oförmåga och detta slafveri under känslan, helt och
hållet misskänna qvinnans värde och tillika, mot ali rimlighet, underkänna erfarenhetens
allt besegrande kraft.
Den lagstiftning, som anser — och detta med skäl — qvinnan skicklig att vid fyllda
år råda öfver sitt gods— en åsigt, som hvilar på den förutsättning, att qvinnan
.'id denna ålder vunnit erfarenhet af lifvet i alla dess särskilda grenar — måste
också antaga qvinnan skicklig att råda öfver sin person — ett ämne, åt hvilket hon
otvifvelaktigt skall egna den noggrannaste pröfning.
Lag-Utskottets Betänkande M 15.
15
Man har sagt, att förmedelst giftomanna-rättens upphäfvande eller inskränkande,
man menligt inverkar på familjen och dess innersta, okränkbaraste förhållanden. Jag
bestrider dock detta, emedan i fall, sådant, som det närvarande, der fråga icke är
om något brott, familjens helgd icke naturligen kan vidmagthållas genom tvångslagar.
Otvifvelaktigt är nemligen, att der ett normalt förhållande inom familjen förefinnes,
eller der familjefadren och familjemodren vetat att tillvinna sig barnens kärlek och
vördnad, der ingås af dessa sednare intet äktenskap utan föräldrarnes rådförande och
tillbörlig aktning åt deras grundade anmärkningar.
Vidare har man påstått, att giftomanna-rälten sällan missbrukas och detta är
visserligen sannt, så vidt missbrukens antal endast skall beräknas efter de fall, sorn
dragas inför Domarens pröfning; men just häri ligger ett misstag. Obehaget att
draga föräldrar och nära anhöriga inför domstol i frågor af den innerligaste och ömtåligaste
beskaffenhet, verkar derhän, att qvinnan, alltid uppoffrande, hellre afsäger
sig sin lefnads lycka för att lida i det tysta, än att tillåta den man, hon älskar, anlita
lagen för att tilltvinga sig ett utan skäl vägradt samtycke — en utväg, den qvinnans
blödiga sinne måste fatta såsom en upprörande skandal. Hvem täljer väl mängden
af de äktenskap, hvilka, i följd af föräldrars vilja, ingåtts utan böjelse, ja med motvilja,
och föranledt ett samlif fullt af den kyla och den likgiltighet, de der, kanske
med än mer skäl än uppenbart kif karakterisera ett olyckligt äktenskap. Hvem
räknar väl också mängden af de ägtenskap fulla af frid och välsignelse, som, i följd
af giftomanna-rättens tillvaro uteblifvit.
Jag instämmer i det förslag till lag i ämnet, som Baron Armfelt i sin reservation
afgifvit.»
Af Herr Kistner, med hvilken Herr Wennerström sig förenat:
»Enär, enligt den af Konung och Ständer gemensamt beslutade, den 15 Juni
1858 utfärdade, författning, ogift qvinna, som fyllt 25 år, medgifves rätt att blifva
myndig och i begreppet om myndighet innefattas icke blott rättigheten att råda öfver
sin egendom, utan äfven öfver sin person, har jag ansett Utskottet åtminstone så
till vida böra bifalla motionen, att Utskottet föreslagit en författning, hvarigenom,
med ändring af hvad i lag angående utöfningen af giftomanna-rätt finnes stadgadt,
förordnades, att ogift qvinna, som fyllt 25 år och i laga ordning anmält att hon
ville myndigheten sjelf utöfva, jemväl borde, på sätt i lag angående enka nu medgifvet
är, få vara sin egen giftoman.»
Herr Olivecrona, K., har ej i detta ärende deltagit.
16
Lag-Utskottets Betänkande M IG.
N:o 16.
Alik. till Exp.Utsk. den 16 Jan. 1860, kl. 12 in.
Betänkande, i anledning af vädel motion om förändring eller upphäfvande
af 2 Kap. 5 § Giftermåls-Balken.
Denna §, sådan den ursprungligen lydde i 1734 års lag, innehöll ovilkorligt
förbud att »i svågerlag å sidone gifta sig med sin broders enka; brodersons, eller
systersons, broders eller systers sonasons, eller dottersons enka; sin faderbroders,
eller moderbroders, faderfaders eller fadermoders broders enka; sin moderfaders,
eller modermoders broders enka;» eller med andra i §:n uppräknade, i enahanda svågerskapsled
befryndade personer. Genom Kongl. Förordningen den 10 April 1810
modifierades detta lagstadgande derhän, att Konungen kunde gifva lof till byggande
af äktenskap i omförmälda svågerlag. Ett sådant Konungens samtycke lärer emellertid
aldrig förvägras, och detta har gifvit Herr Kyrkoherden Ternström anledning att,
uti ett till Högv. Preste-Slåndet ingifvet memorial, fästa uppmärksamhet å den onödiga
omväg och de kostnader, som för kontraherande parter voro förenade med skyldigheten
att i anförda fall söka Konungen. Stadgandet kunde icke heller i öfrigt
försvaras. Antingen, yttrar motionären, är ifrågavarande äktenskap isig sjelft lofligt eller
är det så icke. Är det lofligt, — och bland de förbudna leder, som Moses uppställt,
funnes ingenstädes svågerlag räknadt, hvarföre då omgärda det med menskliga
tvångs- eller förbudslagar? Är det åter efter Guds ord olofligt, hvilket motionären
likväl holle för »osannolikt», huru kunde då Konungen gifva der lof till? På dessa
grunder och då lagen i ett likartadt fall, nemligen i fråga om syskonbarns giftermål
med hvarandra, blifvit ändrad, hvilket förhållande ock utgjorde ett skäl för förändring
jemväl af åberopade 5 §, hemställde motionären, att »Rikets Ständer för sin del
måtte besluta, att till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse med anhållan, det
Kongl.
Lag-Utskottets Betänkande M 16.
17
Kongl. Maj:t tacktes genom utfärdad kungörelse förklara, att Konungens lof till äktenskap
i svågerlag å sidone icke mera erfordras, om det skall anses för tillåtet,
eller ock, i motsatt fall, detsamma förbjuda.»
Lag-Utskottet, som, i följd af erhållen remiss, har att meddela yttrande i denna
fråga, har icke kunnat undgå att finna de skäl, motionären anfört för en friare lagstiftning
i ämnet, giltiga. Då 4 810 års lagstiftare borttog det ovilkorliga förbudet
uti ifrågavarande hänseende, var frågan af större vigt än nu. Den gällde då upphäfvande
af en urgammal princip i vår lagstiftning, och varsamheten fordrade att
modifiera öfvergången till fullkomlig frihet genom budet att begära Konungens lof.
Nu gäller frågan endast undanrödjande af en tom formalitet, hinderlig för alla, känbart
kostsam för den fattige. Ty såsom endast en formalitet lärer väl Konungens
sökande i dessa fall nu mera böra anses, då kändt är, att Konungen icke någonsin
vägrar bifall till ansökningar af ifrågavarande slag. Man misstoge sig mycket, om
man trodde att sådant endast vore en tillfällighet och att en tid kunde komma, då
detta Konungens veto kunde blifva användt. Sådant kan svårligen inträffa; ty det allmänna
tänkesättets ström, som ett hallt århundrade gått i samma riktning, vänder
icke tillbaka, och en vis regering skall icke motsätta sig dess billiga fordringar. Och
att det allmänna tänkesättet talar för full frihet i detta fall, bevisas bäst deraf, att
mången ej ens anar tillvaron af ifrågavarande förbud, ja, att icke sällan den, som
sjelf står i begrepp att knyta äktenskap inom anförda svågerskapsled, öfverraskas af
underrättelsen att han dertill måste begära Konungens bifall. Detta enkla faktum
förintar ock giltigheten af det emot ifrågaställa frihet anförda skäl, att exemplet af
könsförbmdelser inom dessa svågerskapsled vore för sedlighetens bevarande vådligt.
Men vid det förslag, Utskottet på grund af nu uttalade åsigter går att afgifva,
förutser Utskottet en anmärkning om inkonseqvens. Det skall måhända invändas att
samma skäl, som tala för upphäfvande af 5 § i Giftermåls-Balkens 2 Kapitel, äfven
gälla för upphäfvande af samma Kapitels 6 §, hvilken, sådan jemväl den blifvit modifierad
genom'Kongl. Förordningen den 10 April 1810, lyder: »ej eller må man
i andra svågerlaget, utan att Konungen dertill gifver lof, äktenskap bygga med sin
hustrus stjufmoder, eller sin stjuffaders enka; cj eller med sin döda dotters mans
enka, eller med sin stjufsons, eller stjufsons sons enka» Utskottet, begränsadt af
motionens uttryckliga innehåll, har ej egt någon grundlagsenlig anledning att föreslå
rubbning af sistnämnda §, men anser sig, i anledning af den förutsedda anmärkningen,
böra erinra, att nästan hvarje partiel lagförändring måste förorsaka en mer eller
mindre ögonskenlig inkonseqvens i det bestående lagsystemet och att den ifrågavarande,
om den ens är verklig, icke medför någon våda och på intet sätt är i tilllämpningen
förvillande. Det kan dock sättas i fråga, om nu anmärkta inkonseqvens
icke är mera skenbar än verklig. Till sin hustrus stjufmoder står man nemligen i
ett slags vördnadsförhållande, — en slags respectus parentelas, som ej eger rum
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 3
18
Lag-Utskottets Betänkande M 16.
emellan de enligt 5 § besvågrade personer; och denna uppfattning af förhållandena
torde icke jäfvas af det allmänna tänkesättet. Då dessutom äktenskap inom de i 6
§ omnämnda svågerskapsled torde vara lika sällsynta som giftermål enligt 5 § äro
vanliga, vöre ett förkastande af förslaget på grund af omförmälda förmenta inkonse
qvens
endast att uppoffra en praktiskt nyttig reform för en teori, om hvars ofelbarhet
meningarne kunna vara delade.
Utskottet anser sig'derföre ega fullt skäl till den vördsamma hemställan,
alt Rikets Ständer mätte för sin del besluta en författning, hvarigenom
förklaras, alt del i 2 Kap. 5 § Giflermåls-balken, sådan
den lyder i Kongl. Förordningen den 10 April 1810. förekommande
förbud för der uppräknade personer, att utan Konungens
tillstånd med hvarandra ingå äktenskap, upphört att vara
gällande; dock alt derigenom icke sker någon ändring i lagens
stadganden i 15 Kap 1 § Rättegångs-balken, om jäf emot domare,
och i 17 Kap. 7 § samma Balk, om jäf emot vittnen.
Stockholm den 3 Januari 1860.
Reservationer:
Af Herr Grefve Sparre, Eric. »Ehvad lagstiftningen förändras partielt eller på
en gång, måste, efter mm öfvertygelse, tillses, att lagen, som man säger, hänger
tillsammans, att icke förvillande inkonseqvenser inträffa, som rubba lagens sammanhang.
Minst bör Lag-Utskottet, hvars åliggande det är «att utarbeta inkomna förslag
till stiftande eller ändring af lagen,» underlåta att fästa uppmärksamheten dervid
En sådan inkonseqvens är det onekligen, att tillåta äktenskap emellan närmare an
förvandter
t. ex. med broders, brodersons eller systersons enka: men låta förbudet
qvarstå mot äktenskap med fjermare, t. ex. emellan en man och hans hustrus stjufmoder,
eller hans döda dotters mans enka . emellan hvilka något, särdeles vördnadsförhållande
ej gerna kan åberopas. Om, såsom Utskottet yttrar, mången ej inser
grunden till förbudet i förstnämnda hänseende, skall man, sedan detta förbud är
upphäfvet, ännu mindre kunna ana till det sednare; och en lag, hvars orimlighet är
uppenbar, kan ej hos folket bibehålla den aktning, som är ett af vilkoren för sam
hällets
bestånd. Då Utskottet ansåg dess pröfning enligt grundlagen vara begränsad
Lag-Utskottets Betänkande M 16.
19
af den uttryckliga inskränkningen i motionen till 5 § af 2 Kap. Giftermåls-Balken
och jag för min del ej ser någon våda i att uppskjuta bifall af lagförändringen till
dess den kan ske med iakttagande af erforderligt sammanhang, så har jag ansett
mig böra afstyrka bifall till motionen.»
Af Herr Friherre Armfelt, Magnus, och Herr Thollander, hvilka instämt med
Herr Grefve Sparre.
Af Herr Biskopen, f. d. Stats-rådet Anjou: »Jemte det jag instämmer i den af
Herr Grefve Sparre afgifna reservation i hvad den rörer olämpligheten af att föreslå
upphäfvandet af ifrågavarande § utan att på samma gång kunna taga under pröfning,
huruvida icke följande § 6 äfven bör upphäfvas, får jag tillägga följande skäl, som
hindrat mig att för min del godkänna det beslut, hvartill Utskottet med afseende
på Kyrkoherden Ternströms motion kommit.
Att äktenskap inom leder af svågerlag å sidone saknar allt förbud i Mosaiska
lagen, är icke så klart, som motionären antagit. Ovisshet eller motsatt öfvertygelse
har tillhört ganska många, som sysselsatt sig med undersökning af denna fråga. Och
denna tvekan inom vetenskapens område har äfven medfört varsamhet vid tillämpningen.
Onekligen har öfvertygelsen om hvad i gudomlig lag vore förbjudet eller tillåtet
hufvudsakligen bestämt de stadganden, som, rörande de slägtskapsleder, inom hvilka
äktenskap ej måga byggas, innehållas i 1734 års lag. Men lika onekligt synes vara,
att denna grund icke ensam varit gällande, utan att man ock ur andra hänseenden
bedömt frågan. Detta ådagalägges tydligen af Kap. 2 § 3 Giftermåls-Balken, hvarest
förbjudes, att syskonebarn må taga hvarandra till äkta, utan att Konungen gifver der
lof till. Öfvertygelsen om ovilkoriigt förbud genom gudomlig lag hade naturligtvis
ej kunnat förenas med det medgifvande, att förbudets giltighet skulle kunna upphäfvas.
Och när det i 1734 års lag ovilkorliga förbudet emot äktenskap inom de i
Kap. 2 § 5 Giftermåls-Balken uppräknade lederna af svågerlag å sidone förändrades
genom Kongl. Förordningen den 10 April 1810, så att Konungen må gifva lof till
äktenskap inom dessa leder, så måste man ock hafva ansett, att, om än äktenskap
inom dessa leder ej äro att hänföra till de ovilkoriigt förbjudna, skäl dock förefinnas
att icke räkna dem till de allmänt tillåtna.
Den af Kongl. Majit förordnade Lag-kommittéen anför såsom motiv för bibehållande
af ovilkoriigt förbud emot äktenskap inom vissa skyldskaps- och svågerlagsleder,
att möjligheten och exemplet af könsförbindelser mellan närmare anförvandter
skulle hafva ett menligt inflytande på uppfostran och det uppvexande slägtets sedlighet,
och det således hvarken vöre Staten värdigt eller med dess sanna väl öfverensstämmande
att tillåta sådane personer med hvarandra ingå äktenskap. Och med
afseende på ett af de fall. om hvilka nu är fråga, nemligen äktenskap med broders
enka, anför Lag-kommittéen, att som förhållandet mellan den ena maken och den
andras syskon lemnar rum för ett mera fritt och förtroligt umgänge, samt omsor
-
20
Lag-Utskottets Betänkande M 16.
gen om sedlighetens bevarande således icke medgifver ovilkorlig tillåtlighet af äktenskapsförbindelser
i delta svågerlag, vilkoret af dispens för sådant fall i Lag-kommittéens
förslag bibehållits.
Dessa af Lagberedningen i dess år 1847 utgifna förslag till Giftermålsbalk äfven
godkända motiver ega ännu full giltighet. Inskränkningen i äktenskapstillåtlighet
vid vissa äfven något aflägsnare slägtskapsgrader är ett skydd för familjeumgängets
både renhet och frihet. Och äfven med afseende på ifrågavarande svågerskap är
till stor del tillämpligt, hvad omsorgen för släglets både andeliga och fysiska helsa
och styrka fordrar till förekommande af äktenskap mellan närmare anförvandter.
Exemplet deraf, att numera Konungens lof ej behöfves för äktenskaps ingående
mellan syskonebarn, kan icke vara afgörande. Der var fråga om den såsom äktenskapshinder
yttersta leden af skyldskap å sidone: här är fråga om närmaste leder af
svågerlag å sidone. Lag och sed hafva ock af ålder ansett dem olika, så att 1734
års lag tillåter äktenskap mellan syskonebarn, men ovilkorligen förbjuder sådant i
ifrågavarande leder i svågerlag å sidone, och äfven med strängare stral!' belä gger lägersmål
mellan de i detta svågerlag beslägtade, än mellan syskonebarn
Lag-Utskottet vid riksdagen 1844—1845 ansåg ock, när det tillstyrkte bifall
till väckt fråga om upphäfvande af stadgandet, att Konungens lof borde sökas för
äktenskap mellan syskonebarn, skäl ej vara för handen att tillstyrka den äfven dä
föreslagna utsträckningen af tillåtelsen till de nu ifrågavarande slägtskapslederna. Och
då förslaget äler väcktes vid riksdagen 1847—1848 afstyrktes det äfven då af Lagutskottet.
Icke heller finnér jag skäl till lagens förändring i den anförda omständigheten
att Konungen aldrig vägrar sökt tillåtelse till äktenskap inom detta svågerlag. Om
så är, så beror detta af den undersökning af förhållandet, som vid hvarje förekom
mande
fall föregår tillåtelsens meddelande. Och deraf att sådane ansökningar i allmänhet
beviljas, följer icke, att ej fall kunna förekomma, då lof kan och bör vägras.
Deremot måste jag erkänna det vigtigaste skäl till bifall vara, att utverkandet
af Konungens lof till ifrågavarande äktenskap medförer en för den fattige kännbar
kostnad. Men ehuru stor vigt jag tillerkänner detta skäl, får det likväl så mycket
mindre förändra min åsigt af hvad enligt ännu vigtigare grunder är rätt och billigt,
som Staten utan tvifvel har både tillfälle och förpligtelse att utan dessas uppoffring
bereda den fattiga lika tillgång med öfriga medborgare till åtnjutande af de i lag
medgifna förmåner.
Jag anser af dessa skäl motionen hafva bordt lemnäs utan afseende.»
Af Herrar Domprosten Björling och Professoren Sundberg, bvilkat förenat sig
med Herr Stats-Rådet Anjou.
Herr Olivecrona, K., och Herr Domprosten Knös hafva ej i detta ärende deltagit.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Lag-Utskottets Betänkande M 17.
1
N:o 17.
Ank. till Exp.Utsk. den 19 Jan. 1860, kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om antagande af ett stadgande
derom, alt vid arfskifte mellan syskon afseende bör jästas å erhållen
uppfostran och uppnådd ålder.
Dessa motioner liro väckta inom Högv. Preste-Ståndet af Herr Komminister
Svartengren samt inom Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Anders Jonsson
från Skaraborgs län, med hvilken Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson från
Elfsborgs län sig förenat. Enligt motionärens omdöme, låge det en orättvisa deruti,
att då föräldrar dö och efterlemna flera barn, af hvilka några redan erhållit uppfostran
och hunnit den ålder att de kunde försörja sig sjelfve, desse ändock hade
lika rätt i föräldrarnes qvarlåtenskap, som de barn, hvilkas uppfostran ännu icke
vore fullbordad och som sålunda måste med sina arfsmedel bekosta densamma.
Herr Komminister Svartengren har tillagt: att antydda förhållande kunde blifva en
orättvisa äfven mot samhället, enär, om de oförsörjdas arfsandel icke vore tillräcklig
till deras underhåll, de föllo fattigvården till last; — att bortgångne föräldrar
hade en helig skuld till oförsörjda barn att äfven bereda dem underhåll tills de nått
sjelfförsörjningens ålder; — och att, enligt gällande lag, äkta barn icke egde samma
rätt till underhåll af föräldrars qvarlåtenskap, som vore oäkta barn tillerkänd.
Det har derföre föreslagits:
af Herr Komminister Svartengren ett lagstadgande af följande innehåll: »Dör
man eller qvinna och efterlemnar barn under 15 år, så skall, innan arf skiftas, afsättas
uppfostringshjelp åt alla barn under denna ålder, och skall uppfostringshjelp
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 6 Haft.
2
Lag-Utskottets Betänkande M J7.
bestämmas af sockennämnden i den kommun, dit barnet hörer, till samma penningebelopp,
som till fostran af fattige barn i samma ålder vanligen bestås. Den sålunda
afsatta uppfostringshjelpen skall af förmyndare utgå med lika förmånsrätt, som lag
stadgar om öfrige förmyndaremedel.» — samt
af Anders Jonsson: Datt innan arf delas efter 2 Kap. 1 § och 12 Kap. 3 §
Arfda-balken syskon emellan, ett billigt uppfostringsbidrag varder först yngre syskon,
som äro under 15 år, tilldeladt, motsvarande den uppfostran, de äldre erhållit.»
Lag-Utskottet, hvars yttrande i ämnet blifvit infordradt, kan dock icke understödja
de väckta förslagen, hvilka åsyfta en fullständig rubbning af sjelfva de grunder,
hvarpå våra arfslagar hvila. Då föräldrar dö. öfvergår nemligen, genast vid
dödsfallet, på hvart af barnen en lika andel i den efterlemnade egendomen. Af
denna egendom skola väl de aflidnas skulder först gäldas; men barnens naturliga
anspråk på uppfostran af sina föräldrar har dock ej ansetts vara af beskaffenhet, att
de ojemnheter, som derutinnan uppstått, må kunna grundlägga ett fordringsanspråk i
boet. Grunden härtill har varit lagstiftarens omsorg att söka förekomma det split
och de nästan olösliga tvister, som eljest lätteligen skulle emellan syskon uppkomma;
ty motionärernes princip, konseqvent genomförd, leder derhän, att, äfven om alla
barnen voro fullvexta, de, hvilkas uppfostran varit mindre kostsam än de andras,
skulle derför njuta ersättning. Denna lagstiftarens visa omsorg att förebygga oenighet
emellan närskvIda framgår klart vid en jemförelse af 9 och 10 §§ i 12 Kap.
Ärfda-balken. I den förra föreskrifves, att om fader eller moder gifvit åt sina barn
något förut, sOm är af värde, och ej annorlunda derom stadgat, det skall vid arfskifte
beräknas; hvaremot i 10 § förklaras, att hvad föräldrar kostat på sina barn,
tili deras nödtorftiga föda, kläder, upptuktelse och bröllopskost, ej må. i beräkning
komma. I det förra fallet synes nemligen ej i allmänhet samma tvist om grunderna
för afdraget eller beloppet deraf böra uppstå, som deremot blefve följden af ett likartadt
stadgande i sednare fallet. Men sistnämnde § innehåller jemväl, att det står
föräldrarna fritt, om de vilja, att lägga de andra sina barn något till, som mindre
njutit halva. Härigenom har lagen gifvit rättsinniga föräldrar tillfälle att jemna de
olikheter, som i följd af uppfostran m. m. emellan barnen kunna uppstå, — och
detta synes vara allt hvad den positiva lagen i förevarande hänseende kan åtgöra.
Det af den ena utaf motionärerne åberopade förhållande, att oförsörjda barn
kunna falla fattigvården till last, kan uppkomma af mångfaldiga andra orsaker än de
af motionären antydda, och är af allt för tillfällig art, att nöjaktigt motivera den
äskade förändringen i arfslagarna. Samme motionär har äfven åberopat den rätt till
underhåll af föräldrars qvarlåtenskap, som blifvit oäkta barn tillerkänd. Men denna
rätt, medgifven i stället för arfsrätt, är af en alldeles skiljaktig natur, och hvad på
grund deraf utgår ur ett sterbhus, är närmast att betrakta såsom en godtgörelse för
ett af lagstiftaren ogilladt förhållande, — såsom infriande af en förbindelse till om
-
Lag-Utskottets Memorial JW 18.
3
vårdnad om dem, hvilka man gifvit lifvet, jemförligt med lagens stadgande om laglott
för äkta barn.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då, vid sednaste riksmöte, ett
förslag i enahanda syfte som de nu väckta blef, i enlighet med då varande Lag
Utskotts
hemställan, af Rikets Ständer afslaget, anser sig Utskottet böra vördsamt
afstyrka bifall till ifrågavarande motioner.
Stockholm den 9 Januari 1860.
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Jan. 1860, kl. lif, m.
Memorial, i anledning af åteiremiss af Utskottets Betänkande M 7 ,i fråga
om förklaring af föreskrifterna, angående verkställighet af straffarbete.
Af omförmälda Betänkande har förra delen, hvarigenom Utskottet tillstyrkt en
föifattning i afseende å beräknande af tid för straff-arbete eller fängelsestraff, hvartill
på månad eller år dömdt är, blifvit af Vallöf]. Borgare-Ståndet, som dock godkänt
sednare delen deraf, till Lag-Utskottet återremitterad; men som betänkandet i
sin helhet blifvit bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt af Högv. PresteStåndet
den 7 och. af Hederv. Bonde-Ståndet den 4 innevarande månad, samt tre
Stånds mening i frågor af förevarande beskaffenhet, jemlikt 87 § Regeringsformen
och 3 punkten 49 § Riksdagsordningen, utgör Rikets Ständers beslut, anser Utskottet
något vidare utlåtande i anledning af återremissen ej erfordras; hvilket Utskottet
härmed får hos Vällofl. Borgare-Ståndet vördsamt anmäla.
Stockholm den 12 Januari 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell 1860.
Lag-Viskottets Betänkande M 19.
I
N:o 19.
Anie. till Exp.-Utsk. den 28 Febr. 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om antagande af ny lag angående
skilnad i äktenskap.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr Pehr Staaff, uti ingifvet memorial, anmärkt,
att, ehuru på sednare tid mycket blifvit gjordt till förbättrande af våra lagar
och borttagande af onödig stränghet i desamma, någon uppmärksamhet likväl ej blifvit
egnad åt den del af lagstiftningen, i följd hvaraf en stackars qvinna, fastkedjad vid
en rå, utsväfvande och våldsam man, vöre urslåndsatt att göra något för att skydda
sig sjelf för misshandling samt att för sig och barnen rädda något af boets egen
dom,
utan tvärtom ofta vore den, som ensam finge underhålla äfven sin lastbare make.
»Hvilken domare» , yttrar motionären, »har ej mångfaldiga gånger upprörts vid anblicken
af två makar, mötande hvarandra inför domstolen, qvinnan nedtryckt af
misshandling, svält, arbete och nattvak, mannen försupen och rå,— qvinnan fruktande
och rädd, mannen fräck och våldsam!» Domaren nödgades likväl ofta, i anseende
dertill att de många i lagen stadgade varningsgrader ej blifvit genomgångna;,
afvisa qvinnans klagan, huru upprörande han än funnit mannens behandling af henne
och barnen. Han måste säga till henne: »sedan du, efter att förgäfves hafva haft
din man inför församlingens prest, förgäfves låtit honom varnas inför Consistorium,
ytterligare mot honom vunnit tre rättegångar å rad, så kan du, derest du ännu
lefver, några ar härefter påräkna alt, — icke genom min åtgärd, men af Kongl.
Nåd — befrias från vidare misshandlingar och undfå skilsmessa.» Det läge dock
ett hån mot den värnlösa qvinnan i den lagstiftning, som ej medgåfve annat svar;
och många tusende vore de qvinnor, som hvarje år gjorde en bitter erfarenhet
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd, 7 Höft. 1
2
Lag-Utshottcts Betänkande JVs 19.
deraf. I andra länder kunde Domstol döma till skilnad för misshandling, — kunde
tillåta hustrun att bo afskiljd från mannen, förpligta honom att utbetala bidrag till
bennes och barnens underhåll, förbjuda honom vid svårt straff att uppsöka henne
i hennes nya tillflyktsort samt räcka den slösande och utsväfvande mannens hustru
en hjelpsam hand till räddande af hennes och barnens tillgångar och till bevarande
af hvad hon med sitt arbete förtjenade. Så vore deremot icke förhållandet hos oss.
Ofullständigheten i våra äktenskapsskilnads-lagar vållade ock dessa sårande, ofta förekommande,
tillställningar, der diktade äktenskapsbrott framlades för offentligheten i
ändamål att få äktenskapet upplöst. — Och Domstolarnes protokoller hade icke sällan
att uppvisa fall, då mordet i dess skiljaktiga, men alltid lika fasansfulla former
tillitats för att vinna en skilsmessa, den våra lagar omöjliggjort eller åtminstone i
högsta grad försvårat. Motionären hemställde derföre, »att Rikets Ständer måtte genom
sitt Lag-Utskott låta utarbeta och derefter till Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse
i underdånighet öfverlemna förslag till lagförändring, afhjelpande omförmälda brister
i vår lagstiftning och beredande qvinnan i alla afseenden ett rättvist skydd.»
Denna motion, hvari åtskilliga af Vällofl. Borgare-Ståndets ledamöter instämt,
har blifvit till Lag-Utskottet öfverlemnad; och har Utskottet sedermera, från samma
Riks-Stånd, jemväl erhållit remiss å ett af Herr Staaff, såsom tillägg till hans om
förmälde
motion, afgifvet förslag till t,Lag om skilnad i äktenskap», hvilket förslag
är af följande innehåll:
§ 1-
Varder ene maken förvunnen att hafva anstiftat brott mot den andras lif, eller
att till sådant brott hafva hulpit eller försök gjort, eller i stämpling deraf deltagit;
då skall äktenskapet upplösas, ehvad den oskyldige det yrkar, eller ej. Gör ene
maken sådan handling, som innebär uppenbart och verkligt hot mot den andres
lif; då må äktenskapet upplösas, om den oskyldige det äskar.
§ 2.
Gör ene maken hor, och vill den andre dermed ej öfverse, utan talar derå,
inom sex månader, sedan han eller hon det veta fick, och hafva de ej ifrån den
tid sängelag med hvarannan haft; då skall ock äktenskapet upplösas. Ej må dock
till skilnad dömas, förthy att make horsbrott å sig tager, der ej annan bevisning
dertill kommer.
§ 3-
Varder ene maken dömd till straff för otukt, sorn mot naturen stridande är; då
ege den andre skilnad i äktenskapet vinna, der han eller hon ej haft sängelag med
den dömde, sedan gerningen honom eller henne kunnig blef.
Lag-Utskottets Betänkande M 1!).
3
§ 4-
Dömes ene maken lill straffarbete å tio år; då må skilnad i äktenskapet beviljas,
der den andre det påstår.
§ 5.
Ar ene maken dömd till straffarbete å viss tid under tio år, eller är straffarbete
å lifstid, genom Konungens nåd, till viss tid under tio år nedsatt, oell vill
den saklöse maken skiljas; förordne Konungen derom. Lag samma vare, der ene
maken blifvit dömd för brott, som vanfrejd medförer.
§ 6.
Nu vill hustru äktenskapsskilnad söka, förthy att mannen henne öfvergifvit, då
må hon det hos Rätten anmäla: styrker hon med bevis af Kyrkoherden i församlingen,
att mannen bortrest utan veterligt ärende, och att han inom år och dag ej
låtit af sig höra, och är det ej förut kunnigt eller varder vid Rätten upptäckt, då
offentlig efterfrågan derom göres, att han å viss ort inom Riket sig uppehåller; låte
Rätten efter honom lysas å predikstolarne i häradet, eller i staden, om han der
boende varit, så ock i närmaste socknar derintill; kungöre ock lysningen tre gånger
i allmänna tidningarne: har år och dag förflutit efter lysning och kungörande, som
sednast skett och har ej eller under den tid kunnigt blifvit, att mannen å viss ort
inom Riket vistas, eller finnes han utomlands, men visar ej giltigt skäl, hvarföre han
sig der uppehåller; döme då Rätten till skilnad. Samma lag vare, der hustru öfvergifver
mannen.
§ 7-
Har mannen rest utom Riket i veterligt ärende, såsom för Konungens eller
Rikets tjenst, handel eller annat lofligt företag, och kommer han ej åter inom år
och dag sedan ärendet slutades, eller vet man ej om ärendet slutadt är, och har
mannen ej på fyra år låtit af sig höra; då må hustrun det hos Rätten anmäla; och
låte Rätten tre gånger i allmänna tidningarne införas kallelse å mannen att sig inställa
eller förfall visa: gör han ej någotdera och vill hustrun från honom skiljas;
döme då Rätten till skilnad, sedan år och dag förflutit, ifrån det kallelsen sista gången
kungjordes.
Har, enär lysning ågått efter hvad i 6 § sägs, make, som den andre öfvergifvit,
visat giltigt skäl att utrikes sig uppehålla, men kommer sedan ej åter; då må
ock så förfaras, som nu sagt är.
4
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
Faller ene maken i vansinnighet, då kan skilnad af den andre sökas; Ratten
kalle den vansinniges närmaste skyldeman, eller förordne, der skyldeman ej finnas,
god man; och imdersöke sedan, huru makarne sammaniefvat: finnes det ej, att sökanden
genom hardt bemötande eller annat sådant vållande, beredt eller påskyndat
vansinnigheten, och har den i fulla tre år oafbrutet fortfarit, utan att läkaren gifver
förhoppning, att den vansinnige bättras kan; då må skilnad beviljas.
§ 9.
Angifver den ene maken den andre för våldsam behandling eller annat förolämpande
och söker förthy skilnad i äktenskapet; då skall Rätten, der dess egne
föreställningar ej hjelpa, förvisa makarne till Kyrkoherden i församlingen, alt varnas.
Ar varning skedd, och fullföljes ändå klagan hos Rätten, ransake Rätten huru
makarne sammaniefvat; finnes det, att hat och bitterhet dem emellan råder, och att
den ena är skuld dertill, genom ofta upprepade utbrott af våldsamt sinnelag eller
annat hardt bemötande, så att våda vore för den oskyldiges lif eller välfärd, der
deras sammanlefnad fortfore; döme då Rätten till skilnad i säng och säte på ett år.
Hafva makarne under de tid ej föriikte blifvit, och yrkar den oskyldige äktenskapsskilnad,
anmäle sig åter hos Rätten: kunna de ej eller då förlikas, må skilnad i
äktenskapet ske. Hafva de sammanflyttat , sedan skilnaden lill säng och säte beviljad
blef, eller göres ej anmälan hos Rätten, inom år och dag, sedan skilnadstiden tilländagick,
åge äktenskapsskilnad ej rum, på de förhållanden och åtgärder, som då
föregått.
§ l0-
Vilja makar skiljas, för dem emellan uppkommen vedervilja, utan att någondera
beskyller annan för vållande dertill, inställen sig hos Rätten personligen. Förklara
de gemensam och allvarlig åstundan att skiljas, gifve Rätten det Kyrkoherden i församlingen
tillkänna. Kyrkoherdens omsorg vare, att tillse huru de sammanlefva, och
att genom föreställningar dem till sämja förmå. Framhärda de i sitt uppsåt att
komma till Rätten åter, sedan sex månadnr förflutit, ifrån det de första gången sig
inställde, vardén förviste tili Kyrkoherden, att varnas i närvaro af deras föräldrar
eller fränder, som i orten vistas, så ock några af församlingens ledamöter. Rätta
de sig ej elier deraf, då må de, när sex månader förflutit ifrån den dag varningen
skedde, åter infinna sig hos Rätten; och skilje dem Rätten åt till säng och säte på
ett år. Hafva de under den tid eller sedan ej sammanflyttat och yrka begge inom
ett år efter samma tid, äktenskapsskilnad och kunna ej eller då vid Rätten förlikas,
varde den skilnad beviljad.
Lag-Ulskottcts Betänkande JM 19.
§ 11-
Skilnad, som i 10 § sägs, må ej sökas, der ej mannen fyllt tjugufem och
qvinnan (juguett år; ej eller i äktenskap, som ej minst tre år varat.
§ 12.
Då till skilnad i säng och säte enligt 9 § dömes, må domaren förbjuda den
brottsliga maken vid vite af fängelse på viss tid att besöka den oskyldige.
§ 13
Då till skilnad i säng och säte dömes, stadge Rätten huru med hustrus och
barns underhåll af boets tillgångar eller mannens förtjenst förfaras skall.
§ I*-
Då till skilnad i äktenskap dömdt är, vare den, som skilnaden vunnit, pligtig
att gifva det Kyrkoherden i församlingen tillkänna; och teckne Kyrkoherden det i
kyrkans bok.
Utskottet har åt denna vigtiga lagstiftmngs-fråga egnat den omsorgsfulla
pröfning, som det ömtåliga ämnet kråft. Dervid har Utskottet icke någonsin
lemnat ur sigte den djupa betydelse, äktenskapet såsom en sedlig institution innebär.
Det är nemligen grundvilkoret för fastheten af alla andra sedliga band,
ja, för samhället sjelft. Ty der äktenskapets helgd vårdas, der förlänar det ock
ål hvarje del af samhällsorganismen en lifskraft och spänstighet, nödiga för det
helas bestånd och utveckling, men som derförutan ej skulle kunna framkallas.
Och ser man på de stater, som gått sin upplösning till mötes, och söker man
upphofvet till deras undergång, så måste man tränga djupare än till de jäsande
elementer, som i en sådan undergångsprocess först möta ögat: man måste tränga
ned till familjen. Så finnér man säkrast orsaken till Romerska väldets fall,
förebådadt i de straffsånger, hvarigenom kejsartidens yppersta förfaltare uppträdde
emot den rådande slappheten i äklenskapsbanden. Och ursprunget till den
nyare tidens våldsammaste omstörtning ligger måhända klarast uttryckt i' några
skådespel, hvari en snillrik författare nyss förut blottade sin nations sedeförderf
och dess fullkomliga saknad af all aktning för äktenskapets helgd.
Och dock var vid denna tid i Frankrike, liksom ännu i katolska länder,
äktenskapet af lagen ansedt såsom oupplösligt, — en omständighet, som innebär
c
Lag-Utskottets Betänkande JV? 19.
en mlir kl,g varning för lagstiftaren att icke tro sig hufvudsakligen kunna befästa
äktenskapets idé genom det yttre bandet eller söka fasthålla andan genom den
juridiska formen. Denna form får icke i vara annat än en bekräftelse derpå,
att äktenskapets idé ännu är lefvande. Inlägger lagstiftaren deri en annan
betydelse, då ger han sjelf upphof till detta moraliska gift, som olyckliga äktenskap
sprida inom samhället, och han liksom framkallar dessa upprörande scener,
dem motionären skildrat och hvilka ty värr! icke sällan möta oss i verkligheten.
Individens rätt blir derföre ock, såsom motionären antydt, ett vigtigt moment
i lagstiftningen om äktenskapsskilnader, eller, rättare, hela lagstiftningen
är icke annat än ett reglerande af denna rätt. Icke såsom skulle Utskottet vilja
ställa individen öfver institutionen. Den förres rätt kan ej skiljas från begreppet
om den sednares helgd. Att tala om ett öfver elier ett under, då fråga är
om en institution, som mer än någon annan närmast afser just individernas sällhet,
vore en förvillande oegentlighet och kunde lätt leda till den antika åsigten,
som så underordnade individen under det hela, att staternas yttre glans slutligen
endast var ett förhänge för en förtviflan och ett menskligt elände, som ej kunde
försonas med mindre än hela fornverldens upplösning. Det är det ur kristendomen
utgångna personlighelsbegreppet, som omgestaltat samhällena och detta måste
ock genomtränga hvarje del af ett kristet lands lagstiftning.
Utgående från dessa åsigter, anser sig dock Utskottet böra till en början
erinra, att de af motionären tecknade missförhållanden icke i allo kunna genom
någon lagstiftning förekommas, ehuruväl till tiden för deras fortfarande begränsas.
Och om någon skulle finna det resultat, hvartill Utskottet kommit, vara
alltför ringa för att, så vidt genom lagstiftningen kunnat ske, befordra det genom
motionen uttryckta syfte, så torde dock sådant rättfärdigas af den ytterliga
varsamhet, hvarmed ett lagstiftningsämne, sådant som det förevarande, bör
behandlas, samt af den borgerliga ordningens kraf, att icke gifva lättsinnet till
fälle
att bryta en förening, hvars inre idé ännu kan vara lefvande.
Det var dock ett folk, — hvars heliga skrifter äfven af oss vitsordas, —
som ej ansåg för den borgerliga ordningens bevarande och äktenskapets helgd nödigt,
att dess upplösning gjordes beroende af den borgerliga maktens mellankomst
eller af domstols beslut. Detta folk var det Judiska. Så yttrar sig Moses:
»Om någon tager sig hustru och äktar henne, och hon icke finner ynnest
för hans ögon, för någon olust skull; så skall han skrifva ett skiljobref och få
henne i handena, och låta henne utur sitt hus.» (5 Bok 24: 1.) Den enda här
föreskrifna formalitet var således utfärdande af ett skiljobref, hvars gifvande var
beroende endast af mannens tycke, ehuruväl andra stadganden i Moses lag visa
hans syfte att försvåra äktenskapsskilnader, såsom föreskrifterna, att, om den
frånskiljda hustrun blifvit tagen af en annan, och denne ock skiljt henne från
sig eller dött, den första mannen ej fick återtaga henne, samt att rättigheten till
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
7
skilnad var förlorad, oni mannen hade förfört qvinnan, medan hon ännu var
mö, och han i följd deraf, såsom enligt lagen kunde ske, förpligtats att taga
henne till äkta. Äfvenså torde, såsom en uttolkare anmärker, det föreskrifna
skriftliga skiljobrefvet ej alltid kunnat uppsättas utan anlitande af de lagklokes
biträde, hvarigenom tid till besinning gafs och varningar måhända ej heller uteblefvo.
Emellertid synes det vara otvifvelaktigt, att äfven Moses betraktade en äktenskapsskilnad
utan mer grundade skäl till missnöje såsom ett moraliskt ondt
eller hvad man på teologiskt språk kallar synd, från hvilket mer omfattande begrepp
noga bör skiljas det, som enligt den borgerliga lagen ar otillåtet; ty ingen
verldslig lagstiftare kan förbjuda allt, sorn är moraliskt orätt. Man synes
dock hafva sammanblandat dessa skiljaktiga begrepp, då man i det Nya Testamentet
velat finna de enda grunder, hvarpå den borgerliga lagen borde tillåta äktenskapsskilnad,
nemligen, enligt Evangelisterna, hor och, enligt Paulus, egenvilligl
öfvergifvande. Men då det hos Matheus (5 Kap.) i sammanhang med förklarandet,
att »hvilken som ser på en qvinna till att begära henne, han häfver allaredan
gjort hor med henne i sitt hjerta,» vidare heter: »hvilken som helst öfvergifver
sin hustru, ulan för hors skull, han kommer henne till att göra hor,» så bör det
derigenom medgifna ski 1 nadsskäl anses närmast tyda på skilnadens berättigande
enligt en högre lag än den af mensklig lagstiftare skrifna. Härvid bör äfven
noga bemärkas, att enligt denna högre lag skilnaden är tillåten äfven i det fall,
att juridisk bevisning om begången otrohet ej kan förebringas. Och då, på Fariséernas
fråga, huru Moses kunde tillåta att gifva skiljobref och öfvergifva hustrun,
svaret blef: »för edert hjertås hårdhets skull tillstadde Moses, att I måtten
öfvergifva ed ra hustrur, inen af begynnelsen var det icke så,» (Math. 19: 8) —
så innebär detta ett otvetydigt gillande af Moses lagstiftning i ämnet, såsom ett
med afseende å den menskliga naturen nödvändigt ondt; men just detta motiv
»hjertats hårdhet» visar tydligt att här icke var fråga om skiljobrefs gifvande
jör hors skull, hvilket dessutom hos Judarne icke gerna kunde ifrågakomma,
enär, enligt deras lag, en med otrohet beträdd hustru skulle stenas.
Kyrkoreforrnatorerne antogo emellertid, på grund af bibelordet, hor och
egenvilligl öfvergifvande (desertio malitiosa) såsom de enda lagliga skilnadsorsaker,
och äfven hos oss blef efter reformationen denna åsigt uttalad i k yr kolagstiftningen
, dit man hänförde dessa frågor. Derifrån infördes samma grundsats i 1734
års lag, hvarigenom likväl denna angelägenhet hufvudsakligen förvandlades till en
rent civil ifrån att förnämligast hafva varit en kyrklig. Sistnämnde lag upptager
således icke egentligen andra sk il nadsskäl än de begge nyss anförda, så vida nian
icke deribland särskildt vill räkna det, att mannen rest utom riket i nödigt ärende,
men blifvit länge borta samt, ehuru kallad och saknande laga förfall, ändock
ej vill återkomma — cn omständighet, som dock jemväl synes utmärka egen
-
8
Lag-Utskottets Betänkande J\i 19.
villigt öfvergifvande. Utom dessa i I , i och 6 §§ af 13 Kap. Giftermåls-Bulken
gifna sladganden, uppräknar väl lagen några andra fall, då äktenskapet återgår.
såsom då endera maken är af naturen vanför och till äktenskap obeqväm, eller
förtegat obotlig smittosam sjukdom, m. in.; men dessa till annullering af ett äktenskap
verkande omständigheter äro, såsom stödjande sig på helt andra grunder,
icke att anse för hvad man i egentlig mening förstår med äktenskaps-skilnadsskäl,
då man antager att äktenskapet från början varit i alla afseenden lagligt.
Det dröjde dock icke länge, innan denna lagstiftning visade sig för trång,
och Konungen nödgades genom dispenser tillfredsställa det allmänna tänkesättets
fordran i detta hänseende. Detta tänkesätt borde dock hafva sitt uttryck i lagen,
och måhända hade man redan då kommit till erfarenhet deraf, att de begge
enda lagliga skilnadsskälen icke voro för lättsinnet svåra att gäcka. Så uppstod
Kongl. Förordningen rörande äktenskapsskilnader den 27 April 1810, dervid
man synes hafva med vissa inskränkningar följt den Preussiska Algemeine
Landt-Reclit, äfvensom Gode Napoléon. Genom nämnde Kongl. Förordning tillädes
flera nya skilnadsskäl, hvilka äro indelade i två klasser, nemligen dels sådana,
som berättiga domstol, att döma till skilnad i äktenskap, och dels sådana,
som gifva laglig anledning att söka skilnaden hos Kongl. Majit.
De förra skälen äro följande: 1:o när den ene maken blifvit dömd på lifs
tid
lill fängelse eller landsflykt; 2:o när den vid domstol blifvit förvunnen
att hafva stämplat eller anställt försåt emot den andra makans lif; samt 3:o om
den fallit uti verklig galenskap, sora efter säkra bevis oafbrutet fortfarit i fulla tre
år, och enligt behörig läkares intygande någon förhoppning icke är om den vansinniges
återställande till helsan. Dock äro härvid nåera särskilda vilkor fästade,
såsom att den sökande ej varit på något sätt delaktig i den andra makans brott
ra. m.
De anledningar åter, som berättiga att söka skilnad hos Konungen, angifvas
i författningen med eli såsom och torde derföre endast vara att anse såsom
exempel. De uppräknade fallen äro följande: 1 :o när den ena makan blifvit genom
laga kraftvunnen dom till lifvets eller ärans förlust skyldig känd, om den ock
genom Kongl, nåd fått förskoning från dödslraffet eller äran återskänkt; 2:o när
den blifvit förvunnen till annat groft eller verkligt vanfrejdande brott, eller
dömd till fästningsstraff på bestämda år; 3:o när den ena makan beträdes med slöseri,
dryckenskap och våldsamt sinnelag; samt 4:0 när en sådan stridighet i
lynne och tänkesätt hos begge makarne sig vppar, som, under beständiga tillfällen
till utbrott, slutligen öfvergår till afsky och hat. I sistnämnde begge fall
måste dock bevis öfver undergångne stadgade varningsgrader företes, hvarefter
Kongl. Maj:t, sedan Domkapitlet med vederbörande Presterskaps betyg och
eget underdånigt utlåtande inkommit, sitt beslut öfver ansökningarne, efter
Högsta Domstolens hörande, uti Stats-Rådet fattar. Den
Lag-Ulskoltels Betänkande M 19. 9
Den sålunda verkställda reform, hvari någon rubbning sedermera ej skett,
var i förhållande till lörut gällande lagstiftning ganska genomgripande; men att
äktenskapsbanden derigenom i någon mån slappats, lärer icke kunna påstås. Det
är tvärtom obestridligt att aktningen för äktenskapets helgd var vida ringare under
den strängare lagstiftningen i slutet af förra århundradet. 1810 års lagstiftare
byggde ock på en upphöjd åsigt af äktenskapets betydelse. Denna återfinnes i
de betänkanden, dåvarande Lag-Utskott afgaf i ämnet, och deri det bland annat
heter, att »Utskottet ansåge äktenskapsbandet för heligt, och att till dess upplösning
tillfälle ej borde öppnas, utan alt trängande nödvändighet det påkallade.
Men,» Iillägges det, »Utskottet tror derjemte, att det egentligen heliga deruti
ligger i den sinnesförfattning, för hvilken Utskottet ansett inbördes aktning vara
ett vilkor, och att, fastän en stor mängd menniskor icke kunna i teoretisk vä»
göra sig reda för ett sådant ideal, detsamma dock icke saknar en praktisk realitet,
som är lifligen känbar hos livar och en äfven mindre kultiverad men
niska,
hvars moraliska känsla icke blifvit genom ofta förekommande skändlig
eflerdömen förvänd, samt att lagstiftaren följaktligen icke bör lemna ett sådant
ideal ur ögonsigte och allraminst afvika derifrån på den grund, att detsamma
hos flera för förnuftet och sedligheten förlorade varelser synes overksamt.»
Delande dessa åsigter , anser dock Utskottet en helt och hållet ny lag angående
äktenskaps-skilnadev, sådan såsom motionären föreslagit och hvilken synes
hufvudsakligen öfverensstämma med Lag-kommitténs oall Lag-beredningens forsla»
till Civil-lag, icke vara så af trängande behof påkallad, att dess antagande stöde
tillsammans med den återhållande varsamhet, hvarmed Utskottet anser detta lagstiftningsämne
böra behandlas. Den uppmärksamme granskaren undfaller det ock
icke, hurusom flertalet af de föreslagna stadgandena redan återfinnas, om också
icke alldeles oförändrada, i gällande lagstiftning, och bland de öfriga har Utskottet
befarat att t. ex. det i 1 § föreslagna sk il nadsskä I, att den ena makan gör
»sådan handling, som innebär uppenbart och verkligt hot mot den andras lif,)) kunde
bereda lättsinnet utväg att genom en tillställning, som hade skenet af verkligt
hot, få äktenskapet brutet. Och de vidsträckta stadgandena i 1 § om »försök»
af ena makan till brott mot den andras lif samt i 3 § om »straff för otukt, som
emot naturen stridande är,» tillkännagifva begge sitt sammanhang med ett lagsystem,
som icke är det hos oss gällande. Deremot har Utskottet funnit motionärens
framställning i andra delar, synnerligast i afseende å det fall att hat och
bitterhet uppkommit mellan äkta makar, vara förtjent af lagstiftarens synnerliga
uppmärksamhet och en revision af lagstiftningen derutinnan vara högt af behofvet
påkallad. Det är ock på detta fall, som motiveringen i motionen hufvudsakligen
syftar.
Då såsom ofvan blifvit antydt, äktenskapets väsende består i den inbördes
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd, 7 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande M 10.
kärlek, aktning och förtroende, som emellan äkta makar bör råda, följer ock deraf,
att när dessa känslor äro utsläckta, då är ock äktenskapet faktiskt upplöst; och
hvarföre då bibehålla namnet på det, som ej längre är sak? hvarföre vårda skalet,
då det inre endast är aska? Ett sådant yttre tvång vore då icke allenast utan ändamål:
det vore äfven rättskränkande och för samhällsordningen störande. Ty
äktenskapet blefve derigenom, för att begagna ett uttryck af Lag-kommittéen, »förvandladt
till en straffanstalt,» och exemplet verkade som en pestsmitta så väl å öfriga
samhällsmedlemmar som i synnerhet å barnen, å hvilkas sinnen de första intrycken
verka med en liflighet, som ofta bestämmer den moraliska halten af hela deras lefnad.
Men om den yttre sammanhållningen af äktenskapet under antydda förhållanden ålen
rältskränkning, så blir deraf en gifven följd att äktenskapets upplösning då
äfven bör vara en rättighet och icke göras beroende af nåd eller Konungens dispens.
Och härmed har Utskottet angifvit en af de förändringar i gällande lagstiftning, som
motionärens förslag oafvisligen påkallar. Ty rättighet är ej det, som beror af nåd,
och, om äfven denna icke oskäligen nekas, så medförer dock Konungens sökande i
detta fall en omgång och kostnader, hvarmed ingen utan skäl bör betungas. Denna
Konungens dispensrätt i afseende å oförsonliga makar är ock borttagen af Lag-kommittéen
i dess förslag tifl Civil-lag, som i stället uppdragit äktenskaps-skilnadens bestämmande
åt domstol; och samma åsigt delades jemväl af Högsta Domstolen vid
granskning af Lag-kommittéens förslag, äfvensom af Lag-beredningen. Alla dessa
tre auktoriteters sammanstämmande tanke synes böra betaga all fruktan för någon
våda af en förändring i ifrågavarande syfte. Icke destomindre har Utskottet i detta
hänseende föreslagit ett ytterligare korrektiv, innebärande att Domstolen ej må draga
sin slutsats om oenigheten och hatet emellan makarne allenast af deras erkännanden
eller uppgifter, ulan alt äfven annan bevisning dertill erfordras.
Ville man invända att en domstol endast kan bygga på objektiva skäl, hvilka i
detta fall kunna vara vilseledande, men att Konungen deremot vid utöfvande af siri
dispensrätt kunde mer följa subjektiva intryck och bevis, så hyllade man en lära,
som icke står väl tillsammans med det konstitutionela samhällsskicket, och man misstoge
sig dessutom mycket om arten af domstolens pröfningsrätt. — Ty ingen domstol
vågade väl, på grund t. ex. af vittnens intyg om en häftig ordvexling eller ett
tillfälligt slagsmål emellan tvänne makar, förklara att »afsky och hal» dem emellan
uppkommit. Utskottets förslag visar tydligen att domstolen skall draga sin slutsats
om makarnes sinnesstämning på grund af de vid hvart särskildt fall skiftande yttre
omständigheter. Detta är icke annat än en redan nu af domstolarna nästan dagligen
utöfvad funktion, t. ex. vid alla de brott, der straffet mates efter de inre driffjedrarne
dertill; och Giftermåls-balkens '13 kap. 3 § uppdrager åt domstol en på sitt
sätt till och med än finkänsligare pröfningsrätt än den ifrågavarande, nemligen att,
då skilnad skett, pröfva hvilkendera af makarne är mest »fallen alt förese barnen))
eller huruvida »någon annan dem till sig taga må.»
Lag-Utskottets Betänkande JSi 19.
11
En annan fråga åter ar den, huruvida åt domstol jemväl borde uppdragas
äktenskaps-skilnadens besttimmande i de öfrige fall, då, enligt 1810 års åberopade
författning, sådan skilnad nu må sökas hos Konungen. En dylik förändring har dock
Utskottet funnit betänklig och icke heller af trängande behof påkallad. Lag-kommittéen
har ock bibehållit Konungens dispensrätt för det fall att den ena maken blifvit
dömd till straffarbete å viss tid — (öfver tre år) —• eller för brott, som vanfrägd
medförer. — Äfven Lag-beredningens förslag innehåller ett likarladt stadgande, oaktadt
Högsta Domstolen vid granskning af Lag-kommitléens förslag ansåg ovilkorlig rätt till
äktenskaps-skilnad äfven i dessa fall böra medgifvas. Man bör dock härvid taga i
betraktande alt den för brott dömde ändock kan hafva visat sig vara den ömmaste
make och att Konungen, hvilken ensam äger benådningsrätten i brottmål, bäst bör
kunna bedöma, om och i hvad mån nåd bör gifvas åt den brottslige, och häraf
åter torde i väsentlig mån bero pröfningen deraf, huruvida äktenskapet må anses till
sitt inre väsende vara genom den af lagen såsom brott stämplade handlingen upplöst.
Då den ena makan åter blifvit dömd på lifstid till fängelse eller landsflykt',
är det, såsom Lag-beredningen antydt, icke brottet, utan straffets utsträckande till
lifstiden, som motiverar den ovilkorliga rättigheten till äktenskaps-skilnad. —
Utskottet får derföre vördsamt hemställa,
del mätte Rikets Ständer för sin del besluta en författning, så
•»Med ändring af livud i Kongl, Förordningen den 27
April 1810 för nedannämnde fall finnes stadgadt, förordnas,
att domstol må ega att döma lill skilnad i äktenskap jemväl
när den ena makan beträdes med. slöseri, dryckenskap och våld
samt
sinnelag, samt när en sådan stridighet i lynne och tänkesätt
hos hegge makarna sig yppar, som, under ständiga utbrott,
slutligen öfver går till uppenbart hat; dock bör domaren förut
noga ransaka om makarnas sammanlefnad och ej grunda
sitt utslag på deras uppgifter allena, ulan att andra omständigheter
dertill komma, samt ej heller bevilja skilnaden, med
mindre bevis företes om undergångne sådane varningsgrader,
14 Kap. 1 § Giftermåls-balken bestämmer.»
Dernäst har Utskottet funnit beskaffenheten af de i gällande lagstiftning för
oeniga makar, såsom en förberedelse till äktenskapsskilnad, föreskrifna varningsgrader
synnerligen påkalla en revision af lagstiftaren. Dessa varningsgrader återfinnas dels
i Kyrkolagen, jemförd med förordningen om Kyrkoråd, och dels i 14 Kap. Giftermåls-balken.
De förra föreskrifva först en varning af Pastor, derefter en inför Kyrkorådet,
och sedermera ett förhör inför Domkapitlet. Kunna makarna ändock ej
sämjas, skall, enligt Giftermåls-balken, Rätten pröfva, huruvida endera eller begge
makarna oenigheten vållat, och döma den brottslige att af sin lott i boet böta första
12
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
gången tjugufem daler och andra gången femtio daler. Låta de sig ej heller deraf
rätta, då skall Rätten döma till skilnad »på någon lid» till säng och säte. —Således
är det icke mindre än fern särskilda varningsgrader, som skola genomgås, innan
domstol må döma till skilnad i säng och säte, och denna skilnad kan af domstolen
göras huru lång eller huru kort som helst. Icke heller finnes något förbud för
makarne att under skiinadstiden besöka hvarandra. Derigenom har en våldsam man
det yppersta tillfälle att under hela denna tid fortsätta sin misshandling af en svag
och värnlös hustru.
Utskottet har icke kunnat undgå att finna denna lagstiftning i hög grad olämplig
och föråldrad. Det dermed afsedda syfte, att förhindra ett lättsinnigt brytande
al äktenskapets yttre band, så länge det till sitt inre väsende ännu icke är upplöst,
samt återbringa tillfälligt oeniga makar till frid och försonlighet, synes kunna vinnas
på annat sätt än genom en lagstiftning, som så blottställer ena makan och — hvad
måhända är än värre — förlänger de bedröfligaste exempel för barnen, hvilkas sorgfälliga
uppfostran dock är ett bland äktenskapets vigtigaste momenter. Icke såsom
skulle Utskottet vilja förkorta den nu vanliga tid för skilnads vinnande i detta fall.
— Det är tvärtom just af tiden, — sjelfpröfningens väckare, — som Utskottet anser
det säkraste resultat i detta hänseende vara att förvänta. — Ett års skilnad
till säng och säte har Utskottet derföre ansett vara det säkraste korrektiv.
Det oaktadt har dock Utskottet icke förbisett vigten af en varning, gifven af
religionens tolk, — den nemligen, som närmast bör känna makarnas husliga lif och
bör anses kunna på dem öfva det största inflytande. Förslag i sådant syfte är derföre
af Utskottet framstäldt. Äfvenledes har Utskottet bibehållit varningen inför
Kyrkorådet, hvars medlemmar, såsom i orten bosatte, äfven böra antagas personligen
känna begge makarna och deras inbördes förhållanden och hvarigenom någon
större offentlighet åt makarnes oenighet icke kan anses gifvas, — en omständighet,
sorn, der den eger rum, onekligen mer förbittrar än förbättrar. Men, lika med
Lag-kommittéen och Lag-beredningen, kan Utskottet ingalunda finna nödigt eller ens
lämpligt att bibehålla den nu brukliga varningen inför Domkapitlet. Ser man rätt
pa stadgandet i Kyrkolagens 16 Kap 11 §, skall man ock finna att makarnes inställande
för Domkapitlet mer afser ett förhör än en varning. Der heter nemligen
att om med Pastors varning intet uträttas, skola makarna »stämmas till Domkapitlet,
och saken der tillbörligen ransakas och förhöras» Denna föreskrift om ransakning
och förhör inför Domkapitlet bär prägeln af en åsigt om kyrkans myndighet, som
icke delas af vår tid. Men äfven om man ansåge nämnda föreskrift 'hufvudsakligen
tyda på en varning, så står dock det fast, att denna varning icke var afsedd såsom
en förberedelse till äktenskaps-skilnad, utan såsom ett moment af kyrkotukten
eller en föregångare till verldsligt straff; ty kyrkolagen är af år 1686, men ifrågakomma
skilnadsanledmng var af lagen okänd till år 1810. — Äfven den Kommitté,
som år 1846 afgaf förslag till ny Kyrkolag, synes hafva betraktat oeniga makars
Lag-Utskottets Betänkande JYs 19.
13
inställelse inför Domkapitlet säsom öfverflödig och olämplig, hvaremot Kommittéen stadgat
varning inför Kyrkoråd. Ostridigt är ock, att dessa Domkapitlens varningar i
de flesta fall visat sig ingenting uträtta, ehuru sådant visserligen icke kan laggas kapitlen
till lnst; och der Oeniga makar någon enda gång blifvit försonade efter dessa
varningar, återstår att bevisa att sådant skett i följd af desamma, äfvensom att skilnaden
till säng och säte icke i dessa undantagsfall äfven skulle verkat försoning.
Härvid bör jemväl tagas i betraktande Domkapitlens från makarnes hemvist ofta aflägsna
säte, så att makar, lemnande barnen utan vård, stundom i de norra provinserna
nödgas färdas hundrade mil och kanske offra allt det lilla, de ega, på en resa,
som är helt och hållet utan ändamål.
Lika litet har Utskottet funnit lämpligt att bibehålla de i i 4 Kap. Giftermålsbalken
stadgade böter för oenighet i äktenskap. Ett sådant bölfällande synes mer
motverka, än befordra endrägten mellan makar, och straffet drabbar nästan alltid,
der böterna utgå, lika tungt den oskyldiga som den brottsliga makan. Utskottets
åsigt i detta hänseende torde icke ens af någon bestridas. Icke heller bör någon
tvekan kunna uppstå om lämpligheten af Utskottets förslag att, då till skilnad isäng
och säte dömes, Rätten bör förbjuda makarna, vid vite af fängelse, att hvarandra
under liden besöka. Ett sådant, i andra länders lagstiftning förekommande, stadgande
har här ett dubbelt ändamål, nemligen dels att ytterligare väcka makarna till
besinning och dels att från våld och förolämpningar skydda den oskyldiga.
Enahanda böter, som i 1 § af I i Kap. Giftermåls-balken stadgas för oenighet
emellan äkta makar, föreskrifvas i 2 § af samma Kapitel för det fall, att den ena
makan egenvilligt öfvergifvit den andra och håller sig i landet uppe eller ock den
ena makan drifvit den andra ur hus och bo. Förändringen af 1 § har derföre
synts Utskottet påkalla en likartad förändring äfven af den 2 §, dertill förslag ock
blifvit af Utskottet framstäldt. De i sistnämnda § förutsatta omständigheter beteckna
nemligen, lika oförtydbart som något annat, hat och bitterhet emellan makar.
På grund af hvad sålunda i dessa delar blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt
föreslå,
del Rikets Ständer måtte för sin del besluta en författning af
detta innehåll:
y>Med upphöfvande af ej mindre 16 Kap. 11 § Kyrkolagen,
i hvad den innefattar föreskrift om ransakning och förhör
inför Domkapitlet med äkta makar, än äfven 1 och 2 §§
i 14 Kap. Giftermålsbalken, för ordnas alt sistnämnde begge lagrum
hädanefter lyda som följer:
\ §.
Der hat och bitterhet emellan man och hustru uppkommit,
och endera derom hos Presterskapet gör anmälan eller del
14 Lag-Utskottets Betänkande M U).
eljest kunnigt varder; då skola makarne af Kyrkoherden i församlingen
varnas, efter tky i Kyrkolagen säges. Sämjas de ej
ändå; vardén inför Kyrkorådet ytterligare varnade. Låta de
sig ej heller deraf rälta; döme dä Rätten till skilnad på ett år,
till säng och säle: förbjude ock, vid vile af fängelse, makarne
att hvarandra under den lid besöka.
§
Skiljer mannen sig sjelf ifrån hustrun, eller hustrun [rån
mannen, lill säng och säle, af hat eller illvilja, och håller sig
i landel uppe, från hem och hustru, eller drifver man hustrun,
eller hustru mannen ur hus och bo, och nyttjar der begges
gods och egendom; för fores som i förra § sagdl är, och (ylle
den brottsliga skadan.»
Stockholm den 28 Februari 4860.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, E., med hvilken Herr Grefve Taube, H. E., sig förenat.
»Emot det i förra delen af Utskottets Betänkande framställda förslag måste jag nedlägga
min reservation. Afven om, såsom Utskottet påstått, det vore rationelt riktigt
att uppdraga äktenskaps-skilnadens bestämmande åt domstol i det fall, att »afsky
och hat» uppstått mellan äkta makar, så föijer dock icke deraf, att Utskottets berörda
förslag bör bifallas. Ty detta upplager jemväl såsom ovilkorligt skiinadsskäl
det i Kongl. Förordningen den 27 April 184 0 såsom anledning till slulnads sökande
hos Konungen förekommande fall, att den ena makan »beträdes med slöseri, dryckenskap
och våldsamt sinnelag» Af dessa omständigheter borde åtminstone icke
slöseri vara ens någon skilnads-anledmng, knappt nog heller dryckenskap. De förekomma
ej heller såsom skiinadsskäl i Lag-komittéens och Lag-beredningens förslag.
Uttrycket våldsamt sinnelag, så naket som det här förekommer, utan att det ens uttryckligen
förutsattes, att detta sinnelag gifvit sig luft mot den andra makan, synes mig så
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
15
sväfvande, att det vore alltför vådligt att derpå grunda ovilkorlig rätt till äktenskapsskilnad.
Beträffande åter det fall att, i följd af stridighet i lynne och tänkesätt
samt under ständiga utbrott deraf, uppenbart hal inträdt emellan makar, så eger väl
dervid ett annat förhållande rum; men jag har funnit betänkligt att understödja förslaget
äfven i den delen. Hela 1810 års åberopade författning är nemligen mindre
redig och bestämd, synnerligen den sednare hälften deraf, — der bestämmes t. ex.
icke ens, huruvida makarna för att, i anseende till oenighet, kunna vinna äktenskaps-skilnad,
böra åter hafva sammanflyttat ejler skilnaden till säng och säte, —
och att partielt förändra berörda förordning, såsom Utskottet föreslagit, utan att
tillika afhjelpa dess brister, finnér jag olämpligt, helst något trängande behof af en
sådan förändring icke torde för ögonblicket förefinnas. Hade Utskottet deremot visat
sig böjdt alt fullständigt revidera och, såsom motionären föreslagit, i en enda
ny författning sammanföra och ordna alla skäl till äktenskaps-skiinad, skulle äfven
jag hafva tillsett, huruvida jag ej bort med min röst understödja förslaget om utsträckning
af de ovilkorliga skilnadsskälen, i enlighet med Lag-kommittéens, Högsta
Domstolens och Lagberedningens åsigter. Alt deremot en förändring af 11 Kap.
1 och 2 §§ Giftermåls-balken, som sednare delen af förslaget innehåller, är af behofvet
högeligen påkallad, är jag långt ifrån att bestrida.»
Af Herr Olivecrona, K.: »Då jag icke kunnat instämma i det beslut, hvari
Lag-Utskottets pluralitet slädnät, anser jag mig böra deremot inlägga min reservation;
och vill jag tillika anföra några af de skäl, hvilka stadgat min öfvertygelse, rörande
det ämne, som betänkandet afhandla!'.
Uti sin till Borgare-Ståndet inlemnade motion, hade Herr Staaff hemställt om
upphäfvandet af 13 Kap. Giftermåls-balken och Kongl. Förordningen den 27 April
1810 och att, med någon jemkning i redaktionen, 6 Kap. Giftermåls-balken af Lagkommittéens
forslas; till allmän Civil-las i stället skulle antagas. Men då motionen i
O O o
denna utsträckning inom Utskottet rönt allt för starkt motstånd, har motionären sedermera
funnit skäligt modifiera sitt förslag derhän, att, med ändring af berörde
förordning och 14 Kap. 1 § Giftermåls-balken, skulle stadgas:
1:0 »att domstol må lill skilnad döma, när endera makan beträdes
»med slöseri, dryckenskap och våldsamt sinnelag, samt när en
»sådan stridighet i lynnen och tänkesätt hos håda makarne sig
y>yppar, som under ständiga utbrott slutligen öjvergår till uppenbart
hat; dock att sådan skilnad ej må ega rum, med mindre
»bevis företes om undergåendet af de varningsgrader 14 Kap.
»1 § Giftermåls-balken stadgar;» samt
2:0 »att der hat och bitterhet mellan man och hustru uppkommer
skulle för framtiden varningsgraderna inskränkas till varning
inför Pastor i församlingen, varning inför Kyrkorådet, samt
slutligen att makarne dömas lill skilnad till säng och säte på ett år.
10
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
Beträffande nu till en början den förra delen af Herr Staaffs förslag, som Utskottets
pluralitet för sin del godkänt, åsyftas dermed att åtskilliga af de i Kongl.
Förordningen den 27 April 1810 uppräknade giltiga anledningar för ena makan, att,
hos Kongl. Majit, såsom 'Svenska kyrkans öfverhufvud, supplicando anhålla om äktenskapets
upplösning, skola förvandlas till sådana egentliga skilnadsorsaker, hvilka
deremot lemna åt ena makan en oafvislig rättighet lill äktenskapsskilnad,, så snart
den faktiska grunden för dylik rättighet vore inför den allmänna domstolen vederbörligen
styrkt. Förändringen i detta fall torde för de fleste synas vara utan vigt.
Men så är likväl icke förhållandet. Den skall tvärtom, om den af laastiftande ma°>
O O
ten godkännes, utan tvifvel medföra följder af beklagansvärd beskaffenhet, skadliga
för det allmänna och kränkande den äktenskapets helgd, som lagstiftaren, genom
hvarje åtgärd i lagstiftningsväg, icke bör försumma att söka upprätthålla. För att rätt
inse betydelsen af lagförändringen, torde emellertid icke vara ur vägen att kasta en
hastig blick på den föregående lagstiftningen i ämnet samt på de lagstiftningsförsök
i främmande länder, som berört frågan om äktenskaps-skilnad.
1734 års lagstiftare hafva i 13 Kapitlet Giftermåls-balken egentligen upptagit
blott två skilnadsorsaker, hvilka berättiga ena malcan att vid domstol erhålla äktenskapsskilnad,
utom de i samma kapitel och åtskilliga andra lagens rum uppräknade
så kallade nuliitets-orsaker, för hvilka ett äktenskap kan gå åter, när det ifrån början
varit ogiltigt. Dessa skilnadsorsaker äro horsbrott och egenvilligl öfvergifvande.
De uro hemtade ifrån den kyrkliga lagstiftningen, och författarne af så väl 157 1
års Kyrko-ordnmg som 16S6 års Kyrkolag hafva dervid följt de åsigter, hvilka i
detta hänseende finnas uttalade i kyrko-reformatorernas skrifter. Då nemligen Luther
uppträdde emot den katholska lärans dogm, att äktenskapet är ett sakrament, och
af sådan orsak oupplösligt, blef ock nödigt, alt, med erkännande af möjligheten af
en skilsmessa, medan begge makarne lefva, också anföra de orsaker, på grund
hvaraf en äktenskaps-skilnad skulle kunna tillåtas. Under åberopande af den Heliga
Skrift, angåfvo derföre Kyrko-reformatorerna nämnde begge orsaker, hvarförutan de
tillerkände åt kyrkans Öfverhufvud i hvarje land rättigheten att, i analoga fall, der
äktenskapet kunde, i anledning af förekommande omständigheter, anses faktiskt upplöst
och dess fortfarande i det yttre endast verka skadligt för samhället, meddela
dispens eller tillåta äktenskaps-skilnad. På grund häraf och ehuru 1734 års lag
icke yttrar något om en sådan Konungen tillkommande dispensrätt, har densamma
dock hos oss varit erkänd och utöfvad såsom en följd af hans egenskap att vara
svenska kyrkans Öfverhufvud. Som emellertid, under loppet af sednare hälften af
förra seklet, ifrågavarande rätt synes hafva blifvit beaagnad på ett sätt, som någon
gång allt för mycket hotade den allmänna sedligheten, fann man vid 1809—10
årens riksdag nödigt, att, i en särskild lag, närmare bestämma denna rättighet, och
frukten häraf är Kongl. Förordningen den 27 April 1810. Genom denna författning
-
v
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
17
ning tillädes också Irenne nija skilnadsorsaker, för hvilka domstol skulle ega att döma
till äktenskaps-skilnad; och man uppdrog derjemte en tydlig gränslinie emellan
1) skilnadsorsaker, hvilka berättiga ena makan alt vid domstol påyrka äktenskapsskilnad;
samt
2) skilnadsorsaker, som blott lemna ena makan en gillig anledning att hos
Kongl, Majit begära alt äktenskapet må af gunst och nåd upplösas.
Till den senare kategorien hänför författningen, bland annat, »när ena makan
»beträdes med slöseri, dryckenskap och våldsamt sinnelag, samt ntir en sådan slri
»digliet
i lynne och tänkesätt hos begge makarne sig yppar, som, under beständiga
»tillfällen till utbrott, slutligen öfvergår till afsky och hat» — det är just de orsaker,
som Lag-utskottet nu önskar hänföra till den förra kategorien.
Vid 1809 —10 årens riksdag synes man, vid den nya äktenskapsskilnads-lagens
stiftande, hafva tagit till mönster dels Preussens Allgemeine Landreclit af år 1794
dels Frankrikes Code Civil. Den förre af dessa lagar är isynnerhet frikostig på
skilnadsorsaker och medgifver ganska lätt skiljsmessa vid domstol, såsom t. ex. på
grund af ömsesidigt samtycke, så snart äktenskapet är barnlöst, eller på grund af
ena makans oöfvervinnerliga afsky för den andra o. s. v. Och, mig veterligen,
finnes för närvarande icke någon gällande lag i det civiliserade Europa, som mera
gynnar äktenskaps-skilnad, än Preussens Allgemeine Landrecht. I Frankrike utkom
den 20 September 1792 en lag, hvari äktenskapet förklarades vara ett blott civilt
kontrakt, hvilket kunde, i likhet med andra kontrakt, upplösas genom blotta samtycket.
Men den massa af äktenskaps-skilnader och ytterlig sedeslöshet, som häraf
blef en följd, nödgade Napoleon I att i Code -civil, då äktenskaps-skilnad der förklarades
tillåten, så väl på grund af vissa bestämda orsaker (causes déterminées), som
i anledning af ömsesidigt samtycke, i sednare fallet vidfoga sådana restriktioner, att
skiljsmessa af dylik orsak ytterst sällan skulle kunna ifrågakomma. Det i Preussen
år för år växande antalet af äktenskaps-skilnader har emellertid länge utgjort för landets
regering en ständig anledning till oro och bekymmer; och två särskilda lag
förslag,
innehållande betydande inskränkningar i allmänna Landrättens stadganden i
ämnet, hafva i senare tider åren 1842 och 1854 varit lagde under den lagstiftande
maktens pröfning. Och såsom en för lagstiftarens uppmärksamhet särdeles vigtig
omständighet hafva flere af Preussens utmärktaste jurister framhållit det af erfarenheten
bekräftade förhållandet, att äktenskapsskilnads-mål, som behandlas vid allmänna
domstolar, sällan komma att handläggas med det allvar och den ytterliga varsamhet,
som likväl äktenskapets helgd och upprätthållandet af institutionens anseende
kräfva.
Att för oss icke kan vara skäligt följa Preussens exempel genom att, vidare
än 1810 års förordning redan innehåller, ännu ytterligare underlätta äktenskaps
skilnader,
visar följande summariska jemförelse.
Bih. lill R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami, 1 Afd. 7 Häft, 3
18
Lag-V(skottets Betänkande M 19.
I Sverige år 1836 upplöstes genom skilsmessa 114 äktenskap
» 1837 » » » 89 »
och » 1838 » 3 » 128 »
^T^3U
således i medeltal 110 äktenskaps-skilnader om året, på en folkmängd af 3,026,000
menniskor.
I Preussen deremot (om man undantager Neu Vor-Pommern och distriktet Koblenz,
der clas gemeine är gällande) upplöstes 1836 — 3,024 äktenskap
1837 — 3,256 »
1838 — 3,379 »
H 9,659,
eller i medeltal 3,220 äktenskaps-skilnader årligen pä en folkmängd af 13,800,000
menniskor, det är: för Preussen 1 äktenskapsskilnad på 4,524 personer, under det
samtidigt i Sverige skett 1 äktenskaps-skilnad på .27,509 personer, eller att i det
förra landet sker äktenskaps-skilnad ungefärligen sex gånger oftare, än i vårt fädernesland.
Och då år 1837 i Berlin allena skedde 268 äktenskaps-skilnader, ådagalägger
ett sådant förhållande, att ensamt i Preussens hufvudstad upplöstes mer än dubbelt
så stort antal äktenskap under loppet af ett år, som antalet äktenskap, hvari samtidigt
skilnad egde rum i hela Sverige. *)
Förhållandet visar sig också ännu ofördelaktigare för Preussen, när man öfverväger,
att bland befolkningen finnes 5j millioner katholiker, för hvilka, tili följd af
religiösa föreställningssätt, äktenskaps-skilnad måste betraktas såsom nästan icke möjlig.
Också har man beräknat, att, då i de Preussiska Rhenprovinserna, hvarest Code Civil är
gällande, 1 äktenskaps-skilnad inträffar på 109,987 innevånare, sker deremot i provinsen
Brandenburg, hvarest das allgemeine Landrecbt med sina slappa bestämmelser
om äktenskaps-skilnad är gällande lag, 1 skilsmessa på 2,168 personer. Följderna
häraf på den allmänna sedligheten och i synnerhet på det uppvexande slägtets uppfostran
torde vara öfverflödigt att här vidare utveckla.
I Frankrike hafva allt sedan restaurationen alla de artiklar i Cocle Civil, som
handla om äktenskaps-skilnad, varit upphäfna genom lagen af den 8 Maj 1816, en
lag, stiftad egentligen af konsideration för katholicismen, hvilken märkvärdigt nog,
äfven protestanterna i Frankrike äro underkastade.
I den nya äktenskapsskilnads-lagen för England af den 25 Augusti 1857
(20 & 21 Victori* Cap. 85), har man sökt att mycket noga begränsa de fall, då
skiljsmessa må tillåtas. Den erkänner icke, såsom vår lag, hal och bitterhet mellan
makar, ännu mindre dryckenskap eller slöseri eller våldsamt sinnelag, å ena makans
*) Uppgifterna äro hemtade ur Hofrätts-Eådet Ziemsens skrift: Ober Etie tind Ehescheidung
nach sclnvedischen Rechte. Greifswald 1841.
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
19
sida, såsom giltiga anledningar att söka äktenskapsskilnad. Den förklarar, att begge
makarne kunna begära skilnad lill säng och säte (judicial separation) på grund af
horsbrott (adultery), grym behandling (cruelty) eller egen villigt öfvergifvande under
minst 2 år (desertion without cause for Iwo years and upwards); men att äktenskapsskilnad
(dissolution of marriage) allena kan sökas, af mannen på grund af hustruns
otrohetsbrott, och af hustrun i anledning af incestuöst horsbrott (incestuous
adultery), våldtägt (rape), tvegifte (bigamy), tidelag (bestiality) eller horsbrott i förening
med grym behandling (adultery coupled with cruelty) å mannens sida. Och
utan tvifvel är det den stränghet i åsigterna om äktenskaps-skilnad, som utmärker
England, hvilken der bidragit att upprätthålla en renhet i familjelifvet och en aktning
för äktenskapet, såsom sedlig institution, hviken man mera sällan träffar på kontinenten.
I Nordamerikas Förenta Stater, hvilkas lagar till hufvudsaklig del äro bildade
efter Englands, är äktenskaps-skilnad förenad med många svårigheter. Ingåendet
af äktenskap är deremot särdeles mycket underlättadt. Och med säkerhet torde
kunna antagas, att det är nämnde svårigheter i afseende på upplösningen, som i
detta land väsendtligen förhindra ett alltför lättsinnigt afslutande af äktenskaps-för
biridelser.
Då nu Utskottets majoritet föreslagit en ändring i vår lagstiftning angående
äktenskaps-skilnad, i tydlig afsigt att underlätta skilsmessa, framställer sig naturligen
den frågan: är en sådan underlättnad hos oss af behofvet påkallad? och vidare:
kan den leda till några i verkligheten goda resultat-? Ömtåligare ämne, än det ifrå
gavarande,
kan ej underställas lagstiftarens pröfning, och jag fruktar att Utskottets
majoritet icke fullständigt i hela dess vidd öfverskådat förhållandena. Hvad som härvid
i första rummet icke får förbises är det, att äktenskapets väsende består till en
stor, ja till sin vigtigaste, del icke i ett rättsligt, utan i ett sedligt förhållande. Om
derföre lagstiftaren bör åt makarnes personliga rätt skänka genom lagen ett erforderligt
skydd och jemväl på den iodividuela friheten fästa tillbörligt afseende, så
måste dock i främsta rummet komma bevarandet af helgden af äktenskapet såsom
sedlig institution. Helgden af det innerligaste föreningsband på jorden sättes likväl
på spel hvarje gång man vill, under sken af att blott tillintetgöra en olycklig förbindelse,
upplösa äktenskap, der ena makan eller begge makarne måhända hysa
planer, som allena syfta på ingåendet af någon ny äktenskaplig förening. Icke heller
lärer en större lättnad i äktenskaps-skilnad, än som nu eger rum, enligt vår gällande
lag, förekomma olyckliga äktenskap och af denna orsak kunna anses nödvändig eller
rättfärdigad. Det är visserligen sant, att de äktenskap, som, till följd af individernas
immoralitet, äro olyckliga, icke omedelbart genom någon tvångslag, som binder makarne
vid hvarandra, kunna göras lyckliga. Men å andra sidan lärer dock icke kunna
förnekas, att en indirekt helsosam verkan genom lagen är möjlig; och just denna
indirekta inverkan bör lagstiftaren icke lemna utan uppmärksamhet. Yid de allra
20
Lag-Utskottets Betänkande M 10.
flesta olyckliga äktenskap, torde nemligen felet ifrån början ligga i den lättsinnighet,
hvarmed de blifvit ingångna. Om nu lagen alltför mycket gynnar äktenskaps-skilnad,
om skilsmessa kan erhållas utan särdeles stora svårigheter eller omgång, så
ligger redan i medvetandet af den lätta upplösningen en verksam orsak alt många
förbindelser tanklöst knytas, hvilka, vid närmare besinnande, eljest uteblifvit. Den
oenighet mellan makar, som vanligen gör deras äktenskap olyckligt, är oftast en
följd af blott elakt lynne, egennytta, råhet eller passioner, som, med en måttlig sjelfbeherrskning
böra kunna besegras. Ett i lagen nedlagdt tvång kan härvid mången
gång bringa individen till den sjelfbeherrskning och besinning, som erfordras för att
återställa den emellan makarne störda friden Men medgifver lagen med lätthet
skilsmessa, väckes tanken snarf derpå och erfarenheten visar då, att sådan utväg
också begagnas i stunder af uppbrusande elakt lynne eller oförsonlighet, der tiden
eljest kunnat åstadkomma försoning och tyglat all åstundan efter äktenskaps-skilnad,
om lagen icke varit för slapp och eftergifvande och liksom sjelf gifvit anvisning på
skilsmessa. Och de alldeles icke så sällsynta händelser, att makar, som varit lagligen
skiljda åt, efter några år ånyo ingå äktenskap med hvarandra, gifva ett slående
bevis, att felet bör sökas äfven i lagen. Men tiden försonar mycket. Afven den
bittraste fiendskap mildras eller upplöses af tiden, och mångå missförstånd inom det
husliga lifvet dö bort och glömmas med åren. Tror man sig derföre genom lättnad
i äktenskaps-skilnad hafva funnit ett botemedel emot olyckliga äktenskap, är fara
värdt att botemedlet är värre än sjelfva sjukdomen.
Utskottets majoritet har, bland annat, till stöd för nödvändigheten af en lättnad i
äktenskaps-skilnadsmål åberopat dels individens rätt, dels, såsom det synes, erfarenhetens
vittnesbörd. Utskottet yttrar: »Individens räll blir derföre ock, såsom motionären antydt,
»ett vigtigt moment i lagstiftningen om äktenskaps-skilnader, eller rättare, hela lagstiftningen
är icke annai än ett reglerande af denna rätt.-» Denna grundsats torde, vid
närmare eftersinnande, befinnas vara mindre riktig. Ty, så vida man icke förnekar, att
äktenskapet är familjens grundläggning och att familjen sjelf är den fastaste grundvalen
för samhällelsbestånd, måste man tvifvelsutan erkänna, att individens rätt bör subordineras
under samhällets pligt att upprätthålla den sedliga institutionens helgd. Vill man
såsom princip framhålla, att »hela lagstiftningen (om äktenskaps-skilnad) icke är annat
än ett reglerande af individens rätt», fruktar jag, att man konseqvent måste antaga,
att det må bero af den individuela viljan, eller af begge makarnes samtycke att
godtyckligt upplösa ett äktenskap likasom hvarje vanligt kontrakt.
Om Lag-Utskottet vid denna riksdag trott sig kunna åberopa erfarenheten, så
har Lag-Utskottet vid flere förutgående riksdagar äfven gjort detsamma, men dervid
kommit till ett helt annat resultat. Som jag högeligen betviflar, att erfarenheten
under de Iva sista åren kunnat visa ett alldeles motsatt förhållande, än hela tiden
förut, tillåter jag mig att här anföra ur Lag-Utskottets Betänkande JVZ 9 vid sistlidne
riksdag löljande ord, hvilkas sanning jag fullkomligt erkänner: »Erfarenheten
Lag-Utskottets Betänkande M 10.
21
Itiren, yltrade Utskottet, vall allt för mycken lätthet att upplösa äktenskap leder till
vett lättsinnigt ingående deraf Dessutom tillhör det lagstiftaren, om jin han bör
»bereda en utväg för makar, hvilkas sammanlefnad blott är en källa till ömsesidig
»bitterhet och som omöjligen kunna förenas, att blifva hvarandra qvitt, att härvid
»gå till viiga med den varsamhet, att icke nycken, den tillfälliga missämjan eller lätt
»sinnets
förvillelser gifvas för stort utrymme. Han måste låta tiden utöfva sitt in»flytande
på de tilläfventyrs blott tillfälligtvis uppbrusande passionerna och alltså
»städse kräfva en längre besinning, innan han går att bryta ett band af den vigt
»och betydelse, som det, hvilket förenar makar». Yid riksdagen 1853 —1854 yttrade
likaledes Lag-Utskottet i en likartad fråga (Betänkandet J\l 20) »Böra utvägarne
vatt vinna skilnad i äktenskap göras lättare? — Utskottet hyser likväl betänklighet
»emot hvarje lagförändring, som kunde verka på så sätt». Och utan tvifvel med
stöd af enahanda erfarenhet har äfven Lag-Utskottet vid riksdagen 1828 —1830 i
sitt Betänkande JV2 16 anfört »att bevarandet af allmänna tänkesättet om äktenskapets
»helgd och den deraf följande angelägenheten ali ej lätta utvägarne till vinnande af
»äktenskapsskilnad, synas fordra, det allmänna domstolarnes rättighet att bevilja
»sådan skilnad ej utsträckes öfver den gräns, som i allmänna lagen och första punk»ten
af Kongl. Förordningen den 27 April 1810 är utstakad.»
Att förklara slöseri, dryckenskap, våldsamt sinnelag hos ena makan elier oenighet
emellan begge makarne, som öfvergått till uppenbart hat, vara skilnadsorsaker,
hvilka af domslolarne skola pröfvas, är, enligt min tanke, en lagförändring, mot hvilken
flera betänkligheter framställa sig. Må det tillåtas mig att närmare belysa några
af dessa, innan man tager ut det afgörande steget.
Bland jurister i främmande länder har det länge varit ansedt med många olägenheter
förenadt, att äktenskaps-skilnadsmål vid allmänna domstolar handläggas.
Hvad vårt land beträffar, tror jag, att dessa olägenheter icke heller kunna förnekas.
Det låter sig nemligen svårligen göra, att vid dessa domstolar, sådane de äro organiserade,
iakttaga på en gång allt det allvar och all den grannlagenhet, som
erfordras både för bevarandet af äktenskapets anseende och det enskilda familjelifvets
fridlysta förhållanden. Ransakning vid domstol verkar dessutom bestämdt hinderligt
emot makarnes möjliga försonande med hvarandra. Ty när makar nödgas att inför
publiken vid allmän rättegångsdag uppträda såsom parter emot hvarandra, gör sådant
vanligen ett på menigheten högst vidrigt intryck, som meddelar sig åt makarne
och sedermera hos dem alstrar en förbittring, hvilken aflägsnar all tanke på
vidare försoning. I Preussen hade man länge hänvisat äktenskaps-skilnadsmål till
Öfverdomstolarne; numera höra dessa mål till de allmänna underdomstolarnes jurisdiction,
och man beklagar denna förändring. I England har man af lätt begripliga
skäl genom den nya äktenskaps-skilnadslagen af den 25 Augusti 1857 i London
inrättat en special-domstol, kallad: vThe Court för Divorce and malrimonial causesv.
hvilken uteslutande sysselsätter sig med skilnadsmål och dermed sammanhängande
22
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
frågor. Skulle nu ofvanberörda skilnadsorsaker bos oss blifva föremål för ransakning
vid våra underratter, betviflar jag att några fördelar deraf kunna uppstå för
den sedliga institutionen. Man kan snarare frukta motsatsen, nar man betraktar det
sätt, hvarpå förhandlingen nu tillgår vid våra domstolar, då äktenskaps-slulnad sökes
på grund af horsbrott eller egen villigt öfvergifvande.
Betänker man vidare, att domstolarne äro bundna af den i 17 Kap. Rättegångsbalken
uppställda legala bevisningslheori, så torde man lätt inse den fara, som äfven
häraf är att vänta. Så snart nemligen kärande parten förebragt erforderlig
bevisning för sitt käromål, måste domstolen, om skilnadsorsaken hör till dess ompröfning,
döma till skilnad i äktenskap. Skulle derföre Utskottets förslag blifva gällande lag,
erfordrades, för alt vinna äktenskaps-skilnad, ej vidare, än att ena makan instämde
den andra makan med påstående om skilsmessa i anledning deraf, alt den sednare
vid några tillfällen varit af starka drycker öfverlastad och att denne erkände delta,
och att det kunde i öfrigt med vittnen styrkas. På samma sätt, i händelse mannen
blifvit för misshushållning under förmyndarevård ställd, skulle hustrun genast
kunna göra påstående om äktenskaps-skilnad. Och när i dessa begge fall den faktiska
grunden för käromålet vore lagligen styrkt — att ena makan blifvit beträdd
med dryckenskap eller med slöseri —• skulle domstolen alltid nödgas döma till skil.
nåd. Ville makarne med hvarandra öfverenskomma om skiljsmessa, behöfdes ej mera,
än att i vittnens närvaro upprepade gånger tillställa uppträden, hvilka skulle ådagalägga
hos ena maken ett våldsamt sinnelag eller hal och bitterhet hos begge — och
domaren, bunden af den legala bevisningen, måste döma till äktenskaps-skilnad, ehuru
både domaren och allmänheten kände, att allt vore blott en tillställning;. Utskottets
pluralitet yttrar visserligen, att »ingen domstol vågade väl, på grund t. ex. af viltnens
intyg om en häftig ordvexling eller ett tillfälligt slagsmål emellan 2:ne makar
förklara alt »afsky och hat» uppkommit.» Men då man erinrar sig den ringa bevisning,
som anses erforderlig, för att få ett äktenskap upplöst i anledning af egenvilligt
öfvergifvande, har man dubbel orsak att frukta följderna af den af Utskottets
pluralitet föreslagna lagförändringen.
Man får icke heller förbise, alt det är en märklig åtskilnad mellan vanliga
tvistemål, angående egendomsrättigheter och dylikt och äktenskaps-skilnadsmål. 1
förra fallet är det alltid tvänne parter, hvilka hvar för sig bevaka och iakttaga sin
rätt och sill intresse. I sednare fallet deremot finnes, utom makarnes enskilda intressen,
äfven ett offentligt intresse — bevarandet af den sedliga institutionens
helgd — för hvilket, då saken ageras vid våra domstolar, tyvärr icke finnes någon
målsman. Makarne, ofta blott skenbart hvarandras motparter, skola förena sina bemödanden
att förebringa bevisning om de fakta, hvilka utgöra grunden för äktenskaps-skilnaden,
— hvad den ena påstår, skall den andre villigt erkänna o. s. v. —
och det offentliga intresset, som afser den sedliga institutionens upprätthållande och
oberoende af det privata godtycket, befinner sig i denna strid utan allt försvar.
Lag-V'Iskotlels Betänkande M 19.
23
De bevisningsmedel, åt hvilka raan i en vanlig rättegång mellan tvänne parter med
särskilda intressen kan skänka fullt förtroende, sakna derföre samma öfvertygande
kraft i en äktenskaps-skilnadsprocess, der ofta blott ett enda intresse är representeradt
af begge parterna, der den rätta skilnadsorsaken omsorgsfullt fördöljes, men
en annan för syns skull åberopas, och der begge makarnes gemensamma sträfvande
är att föra domaren bakom ljuset just i afseende på verkliga anledningen till deras
begäran om skilsmessa. Och hvarje gång ifrågavarande skilnadsorsaker med framgång
begagnas såsom förevändning att få ett äktenskap godtyckligt upplöst, skall ej
mindre äktenskapets anseende än domstolens värdighet gifvas till spillo.
Lag-Utskottets pluralitet har nu visserligen anfört, att både Lag-kommiltéen och Lagberedningen
ansett äktenskaps-skiinadsmål böra öfverflyttas på domstolarne. Men härvid
måste erinras, dels att dessa Kommittéer dock icke funnit skäligt föreslå att
alla skilnadsorsaker skola blifva föremål för de allmänna domstolarnes pröfning, dels
att i de nya lagförslagen äro hvarken slöseri eller dryckenskap upptagna såsom giltiga
orsaker till skiljsmessa i äktenskap.
Det är utan tvifvel ur legislativ synpunkt riktigare, att, såsom 1810 års lagstiftare
gjort, låta ifrågavarande skilnadsorsaker fortfarande bero på den högre pröfning,
som Kongl. Majit kan utöfva, då han afgör huruvida samhällets väl nödvändigt
brafver en afvikelse frän de grundsatser, som vår religion har uppställt angående
äktenskapets sedliga betydelse. Allra minst synes det vara skäl att nu afvika från
denna princip, då Utskottets pluralitet erkänner, att Kongl. Majits pröfningsrätt ändock
för några skilnadsorsaker bör bibehållas
Vidkommande slutligen den föreslagna förändringen i de så kallade varnmgsgraderna,
till följd hvaraf varningen inför Domkapitlet skulle försvinna, finner jag icke,
att några giltiga skäl blifvit anförda för en förändring i sådan riktning. Man har
föreburit, att det skall medföra kostnad och tidspillan för makar att nödgas begifva
sig till den stad, der Domkapitlet har sitt säte. Men äfven resor till ting äro för
enade
med samma olägenheter. Hvad som är säkert är det, alt om också en varning,
allvarligt gifven af Domkapitlet i orten, ofta icke medfört önskad verkan, har
dock erfarenheten tillräckligt bestyrkt, att en sådan varning i ganska många andra
fall fört makarne till besinning och till försoning med hvarandra. Utan tvifvel äro
kyrkans tjenare mest lämplige att meddela en kraftig förmaning till sämja och en
drägt
och att i religionens namn väcka makar lill eftertanka på deras pligter. Att
minska varningsgradernas antal och icke sätta något i stället för det, som skulle borttagas,
är icke heller, enligt min tanke, rådligt, enär man säkerligen icke bör lemna
alla utvägar obegagnade, att, om möjligt, förekomma en fullständig brytning af det
äktenskapliga bandet mellan mannen och qvinnan.
Enligt min uppfattning böra de så kallade varningsgraderna icke betraktas såsom
någon inledning till äktenskaps-skilnad, utan såsom utvägar att söka bringa
oeniga makar till försoning. Dessa varoingsgrader böra derföre icke vara för få till
24
Lag-Utskottets Betänkande JH 10.
anlalet, icke heller för hastigt på hvarandra följande, emedan liden, såsom jag förut
anmärkt, är ett mäktigt försonande element; de böra ock hufvudsakligen vidmagthållas
af kyrkans tjenare, såsom kyrkotuktens vårdare. Af denna orsak anser jag
ock varning inför Domkapitel böra i lag qvarstå; och man bör icke heller öppna
en allt för gen väg till skilnad till säng och säte, enär, sedan detta sista steg är taget,
sällan försoning är vidare att påräkna. Deremot anser jag de i 'I i Kap. 1 § Giftermåls-balken
stadgade böter, såsom varande olämpliga i egenskap af varningsgrader,
böra försvinna. Jag får derföre vördsamt föreslå det Rikets Ständer, för sin
del, måtte besluta utfärdandet af en författning, hvarigenom, med upphäfvande af
14 Kap. 1 och 2 §§ Giftermåls-balken, i stället må stadgas:
§ i
Der
hat och bitterhet emellan man och hustru uppkommer och
endera derom hos Kyrkoherden i församlingen gör anmälan,
eller det eljest varder kunnigt, ege då Kyrkoherden kalla makarna
och varna dem, efter thy 16 Kap. 11 § Kyrkolagen
bestämmer. Fortfar ändock osämja mellan makar, då skall Kyrkoherden
inför Kyrkorådet dem ytterligare varna och genom
föreställningar söka till enighet förmå. Har äfven sådan varning
fruktlöst aflupit, då skola makarna förvisas till Domkapitlet, som
än ytterligare eger dem varna, på sätt Kyrkolagen innehåller.
Rätta de sig ej heller deraf, då må, sedan sex månader från
den dag varningen skedde, framflutit, Rätten efter stämning
pröfva hvad endera eller begge den osämja vålla samt makarne
emellan till skilnad till säng och säte döma från och med ett till
och med lod år; förbjude ock då makarne, vid vite af fängelse,
alt hvarandra under tiden besöka.
§ 2.
Lika med Utskottets förslag.
Af Herr Biskopen, f. d. Statsrådet Anjou: »Den gräns Kongl. Förordningen den
21 April 1810 uppdrager emellan de orsaker till äktenskaps-skilnad, hvilkas godkännande
endast beror på fullkomlig bevisning inför domstol om deras tillvaro, och
dem, hvilkas giltighet bör af Konungen pröfvas och godkännas, bestämmes genom
en klar uppfattning af deras väsendlliga olikhet. Vid de förra har. genom den
ena makans skiljande från den andra för lifstiden genom fängelse eller landsflykt,
genom dess i stämplingen, om än icke i utförandet begångna mord på den andra,
genom
Lag-Utskottets Betänkande M t9.
25
genom obotlig galenskap, äktenskapet såsom makars sammanlefnad upphört. Den
ene maken kan sägas vara död för den andre, och dessa skilnadsorsaker sluta sig
närmare intill dem, som på kristendomens grund mensklig rätt af ålder uppställt
såsom giltiga.
De sednare åter äro sam (lige af den beskaffenhet att de icke upphäfva, om ej
för kortare tid, möjligheten af äktenskaplig sammanlefnad I de i Kongl Förordningen
först nämnda af dessa fall — när en brottsling fått förskoning från dödsstraff,
fått äran återskänkt, eller när han blifvit dömd till fängelse på bestämda år — har
borgerliga samhället förlåtit den felande, är med honom försonadt, efter det han för
någon tid beröfvats den frihet och frid han som medborgare och familje-medlem egt.
Med skäl förutsätter detta samhälle att inom en makas hjerta större och bittrare
oförsonlighet icke bör vara rådande. Med skäl har det derföre stadgat, att skilsmessa
icke må medgifvas, förrän den högste vårdaren äfven af samhällets religiösa
och sedliga angelägenheter pröfvat huruvida omständigheterna äro sådane, att ett undantag
må ega rum från den lag, som bjuder kärlek i nöd och lust.
I de öfriga fallen — slöseri, dryckenskap, våldsamt sinnelag och stridighet i
lynne och tänkesätt, hvarom här är fråga — angifvas såsom skilnadsorsaker fortfarande
sedliga fel och lyten hos den ena makan. En förbättring måste i allmänhet
vid sådane förhållanden vara möjlig, och lagen medgifver icke att ens fråga om skilsmessa
uppstår, förrän sig visat att under äktenskapets fortsättande en förbättring ej
är att hoppas. Icke sällan torde ock i sådana fall den andre maken ej vara utan
al! skuld, och yrkandet på skilsmessa förråder stundom brist på det tålamod, som
räknas bland ett kristligt sinnes skönaste prydnader. Och mer än en gång hafva
omtanke, mildhet och foglighet slutligen besegrat den tanklöshet, det utsväfningsbegär.
den ovilja, som samlat olycka och ofrid öfver den husliga sammanlefnaden.
Denna seger hoppas man i det längsta, under det Kyrkan och Staten träda emellan,
den förra för att genom bön, förmaning och undervisning förbättra, den sednare för
att genom yttre tvångsmedel skydda de lidande, maka och barn, för våld, kif och
armod.
Dessa skilnadsorsaker, om hvilka fråga kan uppstå huruvida de ur kristlig synpunkt
kunna erkännas, måste, då de nu i lagen äro gifna, endast betraktas såsom
undantag från budet om äktenskapets helgd och oupplöslighet, så att blott Statens
öfverhufvud, religionens och sedlighetens högste vårdare, kan i samhällets namn medgifva
skilsmessa. Äktenskapets helgd är en oumbärlig grundval för samhällets bestånd
och sedliga väl. Dess upplösning utan tillräckliga skäl är en rättskränkning
emot samhället, med hvilken ingen rättighet för den enskilde kan sammanstå, är så
vådlig, att med allt skäl den slutliga pröfningen förbebålles samhällets högsta myndighet.
Att förlägga denna pröfning i underdomstols hand är att förklara för en rätt, eller
för en nåd som ej kan vägras, ett medgifvande som, om det är en rätt, endast
Bih. till R. St. Prot. 185!) & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 4
26
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
under synnerliga omständigheter kan vara det, och, om det är en nåd, icke kan
gifvas annat än af den myndighet, i hvilkens hand allena benådningsrätt med skäl
är lagd.
Men icke heller böra de varningar, som skola föregå äktenskapsskilnad i dessa
fall, inskränkas till den felandes själasörjare och kyrkoråd allena. Det må kallas den
enskilda själasörjarens och församlingens ensak, så länge man ännu hoppas deras varningar
vara tillräckliga till sämja och förbättring. Men då fråga uppstår om behofvet
af äktenskapets upplösning, gäller denna fråga Kyrkan såsom gemensamhet. Denna
tillämpar de allmänna grunderna för sin verksamhet på de särskilda församlingarne,
och öfvervakar deras iakttagande inom dessa genom stiftsstyrelsen, hvilken måste i
dessa vigtiga fall ega både förpligtelse och rätt att pröfva och varna i den gemensamma
kristliga och sedliga ordningens namn. Den bör ega tillfälle att, såsom den
Konungen närmast stående kyrkliga myndighet, undersöka och bedöma, huruvida,
med hänseende till makarnas sinnelag och deras religiösa och sedliga behandling, ställningen
inom den olyckliga familjen är sådan, att äktenskapets fortfarande kan anses
vara en större vanhelgd af den heliga stiftelsen, än dess upplösning. Utskottets
åsigt, att inställelsen inför Domkapitlet mera afser, enligt kyrkolagen, ett förhör än
en varning, är tillräckligt vederlagd genom de näst efter de af Utskottet anförda
följande orden: »Vill icke heller det hjelpa,» hvilka knappast torde kunna sägas om
ett blott förhör.
Visserligen har föreskriften en något annan betydelse, än den som nu kan gälla
i kyrkolagen, som icke erkänner nu ifrågavarande fall såsom orsaker till äktenskapsskilnad.
Men ännu hafva vi icke kommit derhän, att allt samband mellan kyrkans
särskilda delar är upplöst, att dess organisation såsom enhet upphört. Och i detta
hänseende gälla kyrkolagens föreskrifter ännu i dag.
Besinnar man derjemte att den af Utskottet yrkade bevisningen att Domkapitels
varning någonting uträttat hvarken är mindre elier mer möjlig att åstadkomma än
bevisning för motsatsen, att varning af högre myndighet ofta är djupare gripande,
att fleres försök kan gifva större sannolikhet att någon gång den sida hos den
felande träffas, som för varning och råd är öppen och tillgänglig, att redan tanken
på denna oundvikliga inställelse kan väcka besinning och försonlighet, så torde knappast
något skäl för borttagande af denna varningsgrad återstå.
Möjligen skulle dock ännu ett kunna sökas i ett eller annat stifts stora vidsträckthet,
och deraf följande olägenheter för aflägset boende makar, som till domkapitlet
instämmas. Detta gäller dock blott för ett ringa antal fall, och Kongl. Majit
har stundom, när sådane förekommit, på vederbörande domkapitels hemställan, tillåtit
förfoganden, som minskat eller afhjelpt denna olägenhet.
På anförda skäl och med åberopande derjemte af Herr Olivecronas reservation,
anser jag ifrågavarande motion i dess hufvudsakliga syftning hafva bort lemnäs utan
afseende.»
I
Lag-Utskottets Betänkande M 19.
27
Af Herrar Domprostarne Knös och Björling samt Professor Sundberg, hvilka
instämt i de af Herr Olivecrona och Herr Stats-Rådet Anjou afgifna reservationer.
Af Herr Staaff, med hvilken Herr Kistner sig förenat. »Mot Lag-Utskottets
betänkande rörande ändrade stadganden om äktenskapsskilnad får jag anmäla min
reservation, så vidt genom samma betänkande Utskottet icke godkänt och antagit af
mig väckt förslag derom, att 3 § 14 Kap. Giftermåls-balken måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
»Nu kan så illa åtbäras, att man eller hustru, af vrede och ondska, slå hvarandra
blå eller blodiga, lama eller lytta; plikte då som i Missgernings-balken skiljs.
Förnyas det våld, ege då den misshandlade att från den brottslige flytta; anmäle
dock förhållandet, för laga åtgärd, hos vederbörande presterskap och kronobetjent.»
Motivet till mitt berörda förslag, hvars nya del stadgar rätt för en misshandlad
maka att genom flyttning från den felaktige söka och vinna skydd mot vidare
våld, ligger i öppen dag och består just i behofvet af ett sådant skydd. Då anmälan
till laga åtgärd är stadgad att ega rum i sammanhang med flyttningen, är också
all möjlig olägenhet af stadgandet undanröjd.»
Herr Friherre Armfelt, M„ har ej i detta ärende deltagit.
Rättelser:
sid. 3 rad. '1 nedifr. står: sagt läs: sagdt
» 4 » 17 uppifr. » de tid » den tid
sid. 8 rad. 14 uppifr. » Algemeine Landi-Recht » Allgemeine Land-recht
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
1
tf:o 90.
Ank. till Exp.-Utsk. den S Mars 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
med förslag till Förordning angående mord, dråp och
annan misshandel, dels ock enskilda motioner i enahanda
ämne.
Till Lag-Utskottets behandling hafva samtliga Riks-Stånden hanskjutit omförmälda
Nådiga Proposition, hvilken ar af följande lydelse:
”Genomgripande ändringar inom vissa delar af brottmåls-lagstiftningens
område hafva redan till en del banat vägen för en förbättrad strafflag. De förbättringar,
hvilka hittills egt rum, hafva likväl föga berört den del af brottmålslagen,
som angår våld mot person, men äfven för denna del påkallas icke mindre
än för den, som angår brott, riktade mot andras egendom, lagstiftningens särskilda
behandling förr, än de väsentligaste hindren för en fullständig ny strafflag
må anses undanröjda. I följd häraf och då den vigtigaste, i gällande lag tillika
mest bristfälliga, delen af omfånget för lagstiftningen rörande brott mot person
är den, som angår annans förnärmande till lif eller helsa, har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med de grunder, som innefattas i det för Rikets Ständer tillförene
vid särskilda riksmöten framlagda förslag till ny strafflag och vid sednare ändringar
af brottmålslagen blifvit iakttagne, låtit utarbeta förslag till lag angående bestraffandet
af mord, dråp och annan misshandel å person. Pör de i detta förslag
förekommande afvikelser från omförmälda strafflags-förslag finnas anledningarne
uppgifne i härvid bifogade Stats-Råds Protokoll.
Efter att i ämnet hafva hört Högsta Domstolen, hvars protokoll jemväl
bifogas, vill Kongl. Maj:t alltså, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Rikets Ständers
antagande framställa följande:
Bih. till B. St. Prot. 1859 Sf 1860. 7 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
F ordlag1
till Förordning angående mord, dråp och annan misshandel.
Med upphäfvande af ej mindre 12 Kap.; 14 Kap. 1 och 2 §§; 15 Kap. 1, 2,
5 och 6 §§; 16 och 17 Kap.; 18 Kap. 1, 3, 5, 6 och 7 §§; 20 Kap. 1, 2, 3, 4, 5, 8
och 10 §§; 21 Kap. 3 och 6 §§; 22 Kap. 7 §; 24, 25, 26 och 27 Kap.; 28 Kap. 1,
2, 3, 4 och 5 §§; 20, 30, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38 och 30 Kap. MissgerningsBalken;
4 Kap. 3 § Straff-Balken och Kongl. Maj:ts Förbud angående dueller
och slagsmål den 22 Augusti 1682, än äfven, med nedan nämnda undantag, alla
öfriga stadganden, som ändra eller förklara berörda lagrum och författning eller
dervid något tillägga eller innefatta bestämmelse om straffarbeten af brott och
handlingar, som i denna Förordning omförmälas, varder stadgadt, som följer:
Om mord och dråp.
§ I
Den
som, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon lifvet, miste,
för mord, lif sitt.
§ 2.
Har någon gjort försök till mord, och hlef endast genom omständigheter,
som voro af gerningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; varde
han dömd, om af gerningen kom svår kroppsskada, till straffarbete på lifstid,
och i annat lall till sådant arbete från och med sex till och med tio år. Kom al
gerningen ringa eller ingen skada, må tiden för straffarbetet till två år nedsättas.
§ 3.
Hvar som, med uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar annan
lifvet, dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid.
Yar gerningsmannen, utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig
misshandel, af den dräpne till vrede retad; då må straffarbetet inskränkas
till viss tid från och med sex till och med tio år.
§ 4.
Har någon, genom uppsåtlig misshandel, dödat annan, den han ej dräpa
ville, och skedde den misshandel med berådt mod; dömes dråparen till straffarbete
på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.
Var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan
deraf, ej väntas kunde; då må straffet nedsättas till straffarbete i fyra år.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
3
§ 5.
Varder någon dråpen, såsom i 4 § sågs, och skedde misshandeln af hastigt
mod; dömes dråparen till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
Var han, utan egen skuld, till vrede af den dräpne retad, såsom i 3 § sägs,
eller var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf,
ej väntas kunde; då må straffet nedsättas till straffarbete i två år.
§ 6.
Begår lifstidsfånge dråp, som i 3 eller 4 § sägs, utan de mildrande omständigheter,
som för livartdera fallet äro nämnda; håfve han förverkat lifvet.
§ 7.
Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf någon ljutit döden; då skall en
hvar, som tillfogat den döde lifsfarlig skada, och, der ej viss skada var i sig sjelf
lifsfarlig, en hvar, som tillfogat den döde någon af de skador, hvilka i förening
orsakat döden, dömas till det straff, hvartill han, om den af honom åstadkomna
skadan ensam varit dödande, gjort sig förfallen. Den, som å den döde gjort ringare
misshandel, straffes efter 61 Kap. 2 § Missgernings-Balken, der ej gerningen
eljest är med högre straff belagd.
§ 8.
Kan ej utrönas hvilken eller hvilka tillfogat den döde skador, som i och för
sig eller i förening varit lifsfarliga; vare straffet för den, som i uppsåt att döda
gjort våld å den dräpne, straffarbete i högst sex år; för den, som med berådt
mod, men utan sådant uppsåt, som sagdt är, deltagit i misshandeln, straffarbete
i högst fyra år; och för den, som af hastigt mod och utan uppsåt att döda varit
i gerningen delaktig, straffarbete i högst två år.
§ 9.
Är någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,
vållande till annans död; dömes till böter från och med femtio till och med femhundra
Riksdaler eller fängelse från och med två till och med sex månader.
Var vållandet synnerligen groft; då må till straffarbete från och med sex
månader till och med två år dömas.
§ io.
För dråp, som pröfvas hafva timat mera af våda, än af vållande, skall ej
någon till straff dömas.
Om såramål och ringare misshandel.
§ 11-
Har någon gjort sådan misshandel å annan, att han deraf mistat talförmåga,
syn eller hörsel, eller fått svårt lyte eller annat svårt kroppsfel eller stadig
-
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20,
varande svårt men å sin helsa, eller råkat i lifsfarlig sjukdom; dömes, om skadan
skedde med berådt mod, till straffarbete från och med sex till och med tio år, och
om den skeddo af hastigt mod, till straffarbete från och med två till och med
sex år.
§ 12.
Har någon misshandlat annan, såsom i 11 § sågs, utan uppsåt att åstadkomma
sådan skada, som i samma § nämnd är; då skall gerningsmannen dömas,
om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och med två till
och med sex år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och med
två månader till och med två år.
§ 13-
Gör någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att deraf kommer mindre
lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom, än i 11 § sägs; dömes till straffarbete
från och med två månader till och med två år eller böter från och med
tio till och med femhundra Riksdaler.
§ 14-
För uppsåtlig misshandel, hvarå ringare eller ingen skada följt, vare straffet
böter från och med fem till och med tvåhundra Riksdaler eller fängelse från
och med två till och med sex månader.
§ 15.
Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf kommit skada, som i 11 eller 13
§ sägs; då skola, vid straffets bestämmande, de grunder, som i 7 § äro stadgade,
tillämpas.
Kan ej utrönas af hvilken eller af hvilka skadan blifvit gjord; då skall en
hvar, som i misshandeln deltagit, dömas, om skadan var af beskaffenhet, som i
11 § sägs, till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, och,
om skadan ringare var, till böter från och med fem till och med ett etthundra
Riksdaler.
§ io.
Den som, i uppsåt att göra skada, eller eljest i vredesmod, emot annan
drager knif eller svärd, spänner bössa, eller reser annat lifsfarligt vapen, straffes,
der ingen skada sker, med böter från och med tio till och med femtio Riksdaler.
Kommer skada, må straffarbete från och med två till och med sex månader ådömas,
der eljest blott till fängelse eller böter dömas skulle.
§ 17.
Ku kan så hända, att någon, under utöfning af laga rättighet att aga den,
sorn under hans lydnad står, tillfogar honom skada, och är den så ringa, som i
14 § sägs, derför må han ej till straff fällas.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
§ IB
Är
någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,
vållande till sådan kroppsskada, som i 11 § nämnd är; stratfes med böter från och
med tio till och med tvåhundra Riksdaler eller fängelse från och med två till och
med sex månader.
Å vållande till skada, som i 13 § sägs, vare straffet böter från och med
fem till och med femtio Riksdaler.
§ 19.
För sår eller annan kroppsskada, som sker mera af våda, än af vållande,
skall ej straff ådömas.
Om förgiftning.
§ 20.
Har någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom skada, och dör han
deraf; varde, ändå att förebäras skulle, att ger ningen ej skett i uppsåt att döda,
straffad efter 1 § såsom för mord. Kommer af den förgiftning svår kroppsskada;
dömes till straffarbete på lifstid. Följer deraf ringare eller ingen skada, eller
stadnar brottet vid försök; då skall till straffarbete från och med fyra till och
med åtta år dömas.
Har någon, i uppsåt att annan till lif eller helsa skada, tillredt gift eller
dylikt, men gitter ej att till fullbordandet af sitt uppsåt göra försök; varde han
till straffarbete från och med två månader till och med två år dömd, der han ej
af egen drift och förr, än brottet blef upptäckt, giftet förstört.
§ 21.
Förgiftar någon, i uppsåt att skada andra till lif eller helsa, varor, som
till salu hållas, eller hvad annat som helst, så att allmän fara för menniskors lif
eller helsa deraf kommer; dömes till straffarbete från och med sex till och med
tio år. Får någon af den förgiftning död eller svår kroppsskada; vare lag, som
i 20 § skils.
§ 22.
Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 21 § sägs, och söker ej,
ändå att han det varse blifvit, att faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja;
vare förfallen till straffarbete från och med sex månader till och med två år. Får
någon af förgiftningen svår kroppsskada, då skall till straffarbete från och med
två till och med sex år dömas. Ljuter någon deraf döden; dömes till straffarbete
från och med sex till och med tio år.
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
Den, sorn genom försäljning eller utlemnande af veterligen förfalskade lifseller
läkemedel ouppsåtligen vållar sjukdom, kroppsskada eller död, straffes på sätt
särskildt stadgadt är.
§ 23.
Bryter den, som till försäljning af gift berättigad är, mot föreskrift, som till
förekommande af missbruk eller skada deraf blifvit gifven, eller säljer eller utlemnar
den gift, som dertill oberättigad är, och får någon af giftet döden; dömes
till fängelse från och med två till och med sex månader eller straffarbete från
och med sex månader till och med två år. Får någon af giftet svår kroppsskada;
då skall till fängelse från och med två till och med sex månader dömas.
Om försäljning eller utlemnande af gift, så ock om olofligt innehafvande
af arsenik, gälle hvad särskildt stadgadt är.
Om barnamord oell fosters fördrifvande, så och om utsättande af barn eller
annan, som värnlös är.
§ 24.
Har qvinna med uppsåt dödat sitt oäkta barn, vare sig genom handaverkan,
eller underlåtenhet af det, som till barnets bibehållande vid lif nödigt var, och
skedde den handaverkan eller underlåtenhet vid födseln eller straxt derefter; dömes,
för barnamord, till straffarbete från och med fyra till och med tio år.
§ 25.
Har qvinna uppsåtligen och med berådt mod, vid födseln eller straxt derefter,
gjort försök att döda sitt oäkta barn, och hl ef endast genom omständigheter,
som voro af hennes vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad, eller har
hon, vid födseln eller straxt derefter, utsatt sitt oäkta barn eller det uppsåtligen
ifrån sig skilt och i hjelplöst tillstånd försatt, och fanns barnet vid lif igen; varde
hon dömd till straffarbete från och med sex månader till och med två år. Fick
barnet svår kroppsskada, kan tiden för straffarbetet förhöjas till högst fyra år.
Sättes barnet ut å sådant ställe eller under sådane omständigheter, som i 34 §
sågas; vare lag, som der stadgas.
§ 20.
Har qvinnan sökt enslighet vid födseln, och varder barnets död, utan hennes
uppsåt, orsakad af det hjelplösa tillstånd, deri hon sig försatt; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med två år.
§ 27.
Har qvinna, som af oloflig beblandelse hafvande varit, födt i enslighet och
fostret förstört eller å lön lagt; dömes, om hon den enslighet sökt, till straffarbete
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
7
från och med två till och med fyra år, och, om hon den ej sökt, till straffarbete
från och med sex månader till och med två år, der ej i något af dessa fall utrönes,
att fostret omkommit utan modrens vållande, eller att det varit dödfödt
eller så ofullgånget att det ej med lif framfödas kunnat.
§ 28.
Qvinna, som i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster nyttjar invärtes
eller utvärtes medel, som sådan verkan hafva kan; varde dömd, om fostret kommer
utan lif eller ofullgånget fram, till straffarbete från och med två till och med
sex år, och i annat fall till sådant arbete eller fängelse från och med två till och
med sex månader.
§ 29.
Den som, med q vi unans vilja, söker döda eller fördrifva hennes foster, på
sätt i 28 § sägs, straffes såsom i samma § stadgadt är.
§ 30.
Ilar någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes foster, på
sätt i 28 § sägs; dömes, om fostret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till
straffarbete från och med sex till och med tio år, och i annat fall till sådant arbete
från och med sex månader till och med två år. Fick qvinnan af gerningen
svår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid: fick hon deraf döden; miste
gerningsmannen lifvet.
§ 31.
Föröfvar någon å qvinna, den han vet hafvande vara, sådan misshandel, att
fostret förgås eller kommer ofullgånget fram, och hade han ej uppsåt att fostret
skada; dömes, om misshandeln skedde med berådt mod, till straffarbete från och
med två till och med fyra år, och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete
från och med sex månader till och med två år; dock må, der brottet är med syn
nerligen
förmildrande omständigheter förenadt, straffet kunna nedsättas, i förra fallet
till straffarbete i sex månader, och i sednare fallet till fängelse i två månader.
§ 32.
Har någon i annat fall, än i 25 § sägs, uppsåtligen satt ut barn, det han
pligtig var att vårda och som sig sjelf ej hjelpa kunde, eller det eljest uppsåtli
gen
från sig skilt och såmedelst i hjelplöst tillstånd försatt, och skedde det å sådant
ställe eller under sådana omständigheter, att gerningsmannen ej med sannolikhet
kundo vänta barnets räddning; dömes till straffarbete från och med två till
och med sex år. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och
med sex till och med tio år: ljöt det döden; dömes till straffarbete på lifstid.
8
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
§ 33.
Blef barnet utsatt å sådant ställe eller under sådana omständigdieter, att fara
för dess lif eller helsa väl var för handen, men gerningsmannen dock med sannolikhet
kunde vänta dess räddning; då skall till straffarbete från och med två månader
till och med två år dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete
från och med två till och med sex år : ljöt det döden; vare gerningsmannen
förfallen till straffarbete från och med sex till och med tio år.
§ 34.
Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter, att fara
för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen; då skall till böter från och med
tjugu till och med trehundra Riksdaler eller fängelse från och med två till och
med sex månader dömas. Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete
från och med sex månader till och med två år: ljöt det döden; dömes till
straffarbete från och med två till och med fyra år.
§ 35.
Har någon, på sätt i 32 § sägs, utsatt eller från sig skilt sjuklig, bräcklig
eller eljest hjelplös person, den han pligtig var att vårda, och skedde det å ställe
eller under omständigheter, som i 32, 33 eller 34 §§ sägas; vare lag, som der för
hvarje fall stadgadt är.
§ 36.
Sätter någon ut eller öfvergifver den han sig åtagit eller eljest pligtig är
att fortskaffa eller ledsaga, och sker det å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
som i 32, 33 eller 34 §§ sägas; vare ock lag, som der för hvarje
fall stadgas.
Om misshandel å föräldrar, maka eller förmän.
§ 37.
Begår någon dråp, som i 3 eller 4 § sägs, å skyldeman i rätt uppstigande
led; miste lifvet. Begår någon dråp, sorn i 5 § sägs, å sådan skyldeman; dömes
till straffarbete på lifstid. Sker dråp å maka, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar,
förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad man står; varde den
omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd; och må ej i dessa fall, den i
3, 4 och 5 §§ medgifna mildring af det i allmänhet stadgade straffet ega rum.
§ 38.
Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande
led; då må straffet ej sättas lägre än sex månaders straffarbete, som vid försvårande
-
Lag-Utslcottets Betänkande Nio 20.
9
rande omständigheter kan, der straffarbete eller fängelse å viss tid eljest är stadgadt,
förhöjas till straffarbete - på lifstid om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd
till tio år, och i annat fall till två års straffarbete utöfver den i allmänhet
bestämda högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan af de personer, som
i 97 § äro nämnda; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd;
och må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.
§ 39.
Förbryter man sig, såsom i 10 § sägs, mot någon af de personer, som i 37
§ äro nämnda; varde, der ingen skada skei', ändock straffad med fängelse från och
med två till och med sex månader.
Örn, våld å den, som i offentligt värj är stadd; så och om våld,
hvarigenom fridsbrott sker.
§ 40.
Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsärende, eller
för att honom till någon embetsåtgärd tvinga eller derifrån hindra, eller att å
honom för sådan åtgärd hämnas; dömes till straffarbete från och med två till och
med sex år.
Med embetsman förstås här den, som med Konungens fullmagt å embetet
försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i sådan embetsmans
ställe lagligen satt är; så ock domare, ändå att han ej blifvit af Konungen förordnad.
§ 41.
Hvad i 40 - § om sådant brott, som der sägs, stadgadt är, galle ock för det
fall, då ledamot i Taxerings- eller Pröfnings-kommitté eller i Styrelse öfver allmänt
Perk eller allmän Inrättning, eller den, som i Nämnd eller Jury sitter, var*
der i eller för utöfningen af sådan befattning våldförd.
§ 42.
Förbryter sig någon, såsom i 40 § sägs, emot tjensteman eller annan, den
der icke innehafver embete eller sådant uppdrag som i samma § omtalas, men är
förordnad eller vald att offentligt tjensteärende förrätta eller annan allmän befattning
utöfva, eller kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå; dömes till straffarbete
från och med två månader till och med två år, eller fängelse från och med
två till och med sex månader.
§ 43.
Gör man våldsgerning å den, som bivistar .Gudstjenst; dömes till straffarbete
' från och mod sex månader till och med två år. Yar våldet ringa, och
Bih. till 11. St. Prot. 1859 / 1860. 7 Sami. 1 A/d. 8 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
kom ej deraf synnerlig förargelse; då må till fängelse från och med två till oell
med sex månader eller böter från och med femtio till och med femhundra Riksdaler
dömas.
§ 44.
Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i lmfvudstaden eller
annorstädes i slott, hus eller gård, der Konungen vistas, eller å rum, der Rikets
Ständer eller deras Afdelningar eller Utskott församlade äro, eller inför sittande
Rätt, Konungens Befallningshafvande eller annat allmänt Embetsverk; vare lag,
som i 43 § sägs.
§ 45.
Den som, i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod, emot annan
drager knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat lifsfarligt vapen vid
sådant tillfälle eller å sådant ställe, som i 43 eller 44 § sägs; varde, der ingen
skada sker, ändock straffad med böter från och med femtio till och med femhundra
Riksdaler.
§ 46.
Gör man våldsgerning å annan för det han i sak inför Råtta, hos Konungens
Befallningshafvande eller vid annat Embetsverk, sin eller annans talan fört,
eller vittnesmål aflagt, eller för att honom från sakens utförande eller vittnesmålets
afläggande hindra; dömes till straffarbete från och med två månader till
och med två år.
§ 47.
Misshandlar man annan för att tvinga honom till bekännelse i någon sak;
vare lag, som i 46 § skils. Är brottet med synnerligen försvårande omständigheter
förenadt; då må till straffarbete från och med två till och med fyra år dömas.
§ 48.
Har man, i uppsåt att våldföra annan, brutit någons hemfrid, i ty att man
med våld eller eljest mot någons vilja inträngt i hans hemvist, vare sig gård, hus
eller fartyg, eller ock dit sig insmugit, eller der gömt sig undan ; dömes, ändå att
uppsåtet ej varder fullbordadt, till fängelse från och med två till och med sex
månader eller till straffarbete från och med två månader till och med två år.
§ 49.
Har man, utan sådant hemfridsbrott, som i 48 § sägs, gjort våld å annan i
hus eller gård, der han sitt hemvist hade, eller dit han i fara sin tillflykt tog,
eller å fartyg, ehvad han till besättningen hörde, eller eljest hade lof eller lega
för sig, eller ute å mark, då han sitt arbete förrättade; varde den omständighet,
vid straffets mätande för våldet, såsom försvårande ansedd.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
11
§ 50.
Gör man våldsgerning å annan vid valförrättning, uppbörds- eller sockenstämma,
läsförhör, landtmäteriförrättning eller annan sådan offentlig sammankomst
eller då allmänt ärende eljest förehafves; då skall ock den omständighet, vid straffets
mätande för våldet, såsom försvårande anses.
Lag samma vare*, der någon våldför annan å allmän väg, gata eller torgplats,
eller der allmän marknad hålles.
Orri envig.
§ 51.
Hafva tvenne, efter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra, och varder någon
deri dödad; dömes dråparen till straffarbete från och med sex till och med
tio år. Yar det aftal gjordt, att enviget ej skulle utan enderas död slutas, och
kommer död deraf; dömes till straffarbete på lifstid. Får någon i envig svår
kroppsskada; vare gerningsmannen förfallen till straffarbete från och med två till
och med sex år: skedde ringare eller ingen skada; dömes till fängelse från och
med sex månader till och med två år.
§ 52.
Den, sorn utmanar annan till envig, eller slik utmaning antager, skall, ändå
att enviget ej kommer till verkställighet, straffas med fängelse från och med sex
månader till och med två år.
§ 53.
Förfar någon vid envig svikligen, och får den andra deraf död; vare lag,
sorn om mord i 1 § sägs. Blef genom den enas svikliga förfarande svår kroppsskada
den andra tillfogad; dömes gerningsmannen till straffarbete från och med sex
till och med tio år. Kom deraf ringare skada; dömes till straffarbete från och
med två till och med sex år.
§ 54.
Låter någon bruka sig till biträde vid uppgörande af aftal om envig, eller
till vittne vid sådan strid; varde straffad med fängelse från och med sex månader
till och med två år.
Om nödvärn.
§ 55.
Yarder man af annan med våld eller hot så öfverfallen, att fara är för lif
eller helsa, eller sker våld eller hot, för att någon till otukt tvinga, eller olofligen
12
Lag— Utskottets Betänkande N:o 20.
beröfva någon hans frihet; då ege man rätt till nödvärn och vare saklös för all
skada, som man deri gjort, der man ej sträckt värnet längre än till farans afvärjande
nödigt var.
§ 56.
Emot den, sorn begår inbrott eller eljest olofligen och med våld tränger sig
in i annans rum, hus, gård eller fartyg nattetid, eller, ehvad det är natt eller dag,
söker föröfva rån, eller sätter sig till motvärn emöt den, som sitt värja eller å bar
gerning återtaga vill, må ock det våld brukas, som nöden kräfver.
§ 57.
Hymmer fånge eller häktad person, eller sätter han sig till motvärn emot
fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller emot föreståndare
eller uppsyningsman vid straffinrättning eller häkte, då denne honom till
ordning inom inrättningen eller häktet hålla skall, eller sätter sig någon, sorn
häktas skall, till motvärn emot den, som eger häktningen verkställa eller dervid
biträder; då må ock det våld brukas, sorn till rymningens förekommande, ordningens
bibehållande eller häktningens verkställande nödigt är.
Lag samma vare, der annan, ån fånge, häktad person eller den, som häktas
skall, sätter sig med våld eller hot emot den, sorn rymningen hindra, ordningen
bibehålla eller häktningen verkställa vill.
§ 58.
Finnes någon i fall, som i 55, 56 eller 57 § sagdt är, hafva gjort.större
våld, än nöden kräfde; pröfve Domaren, efter omständigheterna, om han för uppsåtlig
gerning eller blott såsom för vållande stralfas bör.
Yar så trängande nöd eller fara för handen, att han sig ej besinna kunde;
då må han från straff frias.
§ 59.
Kommer någon den till hjelp, som finnes i nöd stadd, efter ty förut sagdt
är; vare ock för honom lag, som hade han sjelf i den nöd sig befunnit.
§ 60.
Huruledes vid uppror eller upplopp, så ock i vissa fall vid angrepp å dem,
som till krigsmagten höra, våld må med våld mötas, derom är särskildt stadgadt.
Örn skadestånd.
§ 61.
Ersättning för den skada, som någon genom misshandel, hvarom sagdt är,
tillfogat annan, vare den brottslige pligtig att gälda, ehvad gerningen skett med
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
13
uppsåt eller af vållande; och skall under skadeståndet räknas icke endast läkarelön
och annan kostnad, utan äfven ersättning för hinder eller brist i den skadades
näring, för sveda och värk, så ock för lyte eller annat stadigvarande men,
om sådant blifvit honom tillfogadt.
§ 62.
Komma maka eller barn efter den, som dödad blifvit, att genom hans frånfälle
sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med afseende å så väl den
brottsliges tillgångar, som andra omständigheter, skäligt pröfvas, tilläggas såsom
skadestånd hvad för makan eller barnen tarfvas till dess de sig eljest försörja kunna;
ocb må det skadestånd, efter omständigheterna, sättas att utgå på cn gång
eller å särskilda tider.
Gemensamma bestämmelser,
§ 63.
I afseende å delaktighet i brott, som i denna författning omförmälas, komma,
der annat bär ej finnes särskildt stadgadt, do angående delaktighet i missgerningar
i allmänhet gällande föreskrifter att tjena till efterrättelse.
§ 64.
Med svår kroppsskada förstås i denna Författning sådan skada, som i
11 § sägs.
§ 65.
Har man, vid dråp eller annan misshandel, träffat annan, än den man döda
eller misshandla ville; straffes som Arore gerningen föröfvad emot den, åt hvilken
den ämnad var; dock skall ej, till straffets förhöjning, afseende å särskild
egenskap hos denne eller å särskildt förhållande emellan honom och gerningsmannen
göras annorlunda, än såsom å en försvårande omständighet.
§ 66.
Den sorn, genom uppsåtlig misshandel, eller genom vållande, tillfogat annan
sådan kroppsskada, att denne deraf ljutit döden, varde såsom baneman ansedd,
ändå att döden ej var omedelbar följd af sjelfva handlingen, utan af annan, genom
den handling i verksamhet satt orsak, eller handlingens dödliga verkan kunnat
genom tidigt användt botemedel förekommas, eller handlingen, för särskild
kroppsbeskaffenhet bos den döde, eller för tillfälliga omständigheter, hvarunder
skadan honom tillfogades, orsakat döden.
Blef skadan dödsorsak endast i förening med omständigheter, de der, utan
gerningsmannens skuld, efteråt tillkommit, såsom särskild sjukdom, dröjsmål med
begagnande af botemedel, sedan sådant användas kunnat, vårdslöshet eller oskick
-
14
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
lighet vid botemedels användande, eller annat dylikt ofall; då må, för dråpet, ej
till högre straff dömas, än efter ty i 9 § sägs.
§ 67.
De grunder, som i 66 § sägas, skola ock tillämpas i mål, som angå kroppsskada,
hvaraf död ej följt.
§ 68.
Ar för einbets- eller tjensteman, som gör våld eller misshandel å annan,
särskildt stadgad embetets eller tjenstens förlust för viss tid eller för alltid; lände
ock det till efterrättelse.
§ 69.
I fråga om dråpares rätt till arf, morgongåfva eller giftorätt, gälle hvad
derom i lag är stadgadt.
§ 70.
Har någon genom en handling begått två eller flera af de i denna författning
omnämnda brott, och är straffet å ettdera svårare, än å annat; då skall det
svåraste straffet tillämpas: är hvartdera brottet belagdt med samma straff; varde
det straff tillämpadt. I båda dessa fall skall brott, hvarför särskildt straff ej ådömes,
betraktas såsom försvårande omständighet. Der för någotdera brottet sådan
7 O o
påföljd, som i 68 § sägs, bör ega rum, varde ock den ådömd.
Innefattar en handling brott, som i särskilda afseenden är med olika straff
belagdt, vare ock lag, som i denna § sägs.
§ 71.
De i Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 för vissa fall gifna föreskrifter
till kyrkotuktens upprätthållande skola tillämpas jemväl å den, som gjort sig skyldig
till ansvar för dråp, som ej är med dödsstraff belagdt, eller för vållande till
annans död.
§ 72.
Huru den skall straffas, som förgriper sig med våld eller misshandel å Konungen
eller annan medlem af Konungahuset;
eller vid upplopp eller uppror gör våld å person; eller uppsåtligen sätter
eld i annans hus eller gård och derigenom vållar någons död;
eller öfverfaller annan för att rån föröfva;
eller genom öfverträdelse af föreskrift, som blifvit gifven till skyddande af
kanal-, sluss- eller jernvägsanlåggning, vållar död eller svår kroppsskada; derom
är särskildt stadgadt.
Genom denna Förordning sker ej holler någon ändring af de i krigslag förekommande
ansvarsbestämmelser i afseende å deni, som till krigsmagten höra.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
15
§ 73.
Misshandel, som i 13 eller 14 § sägs, ändå att den skett mot maka, stjufeller
svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan förman, så
ock brott efter 16 eller 39 §, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsegande
brottet till sådant åtal angifver, eller det blifvit föröfvadt under sabbat eller vid
sådant tillfälle eller å sådan ort, som i 50 § omförmäles.
Yäflande, hvarom i 18 § sågs, må ej åtalas af annan än målsegande. Lag
samma vare om brott, som i 48 § sägs, der det ej af målsegande till åtal angifves.
§ 74.
Hafva två år förflutit sedan brott, hvarom i denna Förordning förmäles,
blef föröfvadt, må ej talan om ansvar derför anställas, der ej straffarbete å brottet
följa kan.
§ 75.
Böter, som i denna Förordning finnas stadgade, beräknas i Riksmynt. Saknar
den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse vid vatten
och bröd, motsvarande en tredjedel af det ådömda bötesbeloppet.
§ 76.
Brott, som föröfvas innan denna Förordning kungöres, men för hvilket straff
då ej är bestämdt genom Utslag, som vunnit laga kraft eller ej öfverklagadt varder,
skall ock efter denna Förordning straffas, om det straff, som enligt den bör
å brottet följa, är lindrigare än det, som derför i äldre lag eller författning stadgadt
varit.”
Derjemte har Utskottet erhållit del af Stats-Rådets och Högsta Domstolens
i ämnet förda protokoll; och bar Utskottet i sammanhang härmed till behandling
förehaft särskilde till Utskottet remitterade motioner, väckte
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Herr Brakel, M., hvilken yrkat
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta upphäfvande af det s. k. Duellsplakatet,
— i anledning af hvilket yrkande Herr Friherre Raab, A. G., inom nämnde
Riks-Stånd afgifvit ett till Utskottet jemväl ankommet yttrande; samt
inom Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtigen Johan Lönn från Jönköpings
län, hvilken hemställt, att 27 Kap. Missgcrnings-Balken, angående dulgadråp,
måtte upphöra att vara gällande.
Nedanstående utlåtande kommer alltså att omfatta såväl Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, som omförmälda särskilda framställningar.
16
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
Bchofvet af brottmåls-lagarnes förbättring är sedan länge hos oss allmänneligen
erkändt. Ett sådant behof gör sig också gällande öfverallt, der kriminallagarne
härleda sig från en tid med kultur och seder väsendtligen olika den närvarande.
Ty ett folks strafflagar äro, såsom ofta blifvit anmärkt, en bland de säkraste
gradmätare på folkets bildning. Af denna bildning bero icke allenast
åsigterna om vissa handlingars straffbarhet och deras plats på straffskalan, utan
äfven — och isynnerhet — sjelfva straffens arter. Hvad en förfluten tid ansåg
för ett jemförelsevis lindrigt straff, kan förefalla en sednare generation barbariskt,
och hvad vi anse för en sträng straffpåföljd, skulle måhända af en annan tid icke
ens räknats för straff. En allmängiltig regel blir således att på ingen tid och i
intet land få straffen vara sådana, att de såra sederna eller stöta det allmänna
tänkesättet. Afskyn för brottet förvandlas derigenom till afsky för lagen, — och
der lagen icke är aktad, der är ett allmänt laglöshets-tillstånd icke långt borta.
Men det är ej nog att inse att en lag behöfver förbättras, — att de gamla
straffen böra försvinna: lagstiftaren måste äfven veta, hvad han utan våda kan
sätta i stället. Och vådligt är äfven på detta område allt, hvilket icke eger stöd
af folkets föreställningssätt, som är lagstiftarens lefvande instruktion. Detta föreställningssätt
upptager icke så hastigt eller på en gång de rättslärdas teorier, om
än aldrig så sanna, om än aldrig så bevisande för några mer upplysta individer.
Deraf nödtvånget för en vis lagstiftare att genom partiela förändringar af lagen
småningom bana väg för ett helt nytt system. Ett sådant, på en gång antaget, kunde
deremot, såsom hos oss Högsta Domstolen vid granskning af ett äldre lagförslag
anmärkt, ”råka i strid med den grund, hvarifrån lagen borde utgå, folkets tänkesätt,
vanor och behof, eller åtminstone länge förblifva främmande icke allenast
för allmänheten, som likväl skulle efterlefva lagen, utan äfven för Domaren, som
borde tillämpa den, men icke förmådde att genast i hela dess vidd uppfatta ett
alldeles nytt system med alla dess mångfaldiga detaljer.” Emellertid hafva hos
oss spridda röster skarpt klandrat denna metod att fortgå genom partiela lagförändringar;
och att äfven en sådan metod kan medföra olägenheter, måste erkännas.
Men ingen ensidig förkärlek för det ena eller andra systemet borde hindra
det medgifvande, att ifrågakomne metod visat sig hos oss vara den enda möjliga
och i följd deraf den bästa. En blick på utvecklingen af vår sednare kriminallagstiftning
bestyrker ock detta. Den flyktiga öfversigt deraf, Utskottet nu går
att lemna, är äfven påkallad af det vigtiga lagförslag, hvars pröfning är liufvudföremålet
för detta Betänkande.
1734 års lag var icke, såsom mången kanske föreställer sig, ett alldeles nytt
lagverk med helt och hållet nya principer. De flesta af dess grundsatser voro redan
förut adopterade i lagstiftningen, och de öfriga voro länge förberedda i allmänna
tänkesättet. Detta lagstiftningsarbete var således hufvudsakligen endast
ett ordnande, ett sammaujemkande, eller modifierande af hvad förut var antaget
eller godkändt. Särskildt gäller detta om den del deraf, som innehöll den egentliga
strafflagen, eller Missgerning^- och Straff-Balkarna. Yäl var äfven genom denna
kriminal-lag en hyllning åt tidens förändrade civilisation gifven, — väl voro de
fordna kroppsstraffen mildrade i mycket. Men sedd med vår tids öga, hvimlar
likväl denna lag af dödsstraff samt spö- och ris-straff till en grad, som väcker vår
häpnad. Det dröjde ej heller länge innan en ytterligare mildring i denna lagstiftning
sökte göra sig gällande. Den s. k. frihetstiden, rik på skuggsidor, men ock på
stora glänsande förmågor, gaf genom dessa sistnämnda en mäktig impuls åt tidens andliga
-
Lag-Utskotteto Betänkande N:o 20.
17
liga krafter. Den var, ur denna synpunkt sedd, morgongryningen till den dag, som
uppgick med Gustaf den III, hvilken, sedan han bundit yran och återgifvit fäderneslandet
en stark konungamakt, mildrade sederna och fullkomnade nationens intcllektuela
utveckling. Sådant kunde icke blifva utan inflytande på lagstiftningen. Också är
ett af de vackraste minnesmärken från denne så skoningslöst och i många hänseenden
så orättvist klandrade Konungs tid hans omsorg om brottmålslagarnes förbättrande,
ehuru han derutinnan visserligen icke lyckades åstadkomma allt hvad han önskade.
Det lagförslag, hvaröfver Utskottets utlåtande nu skall afgifvas, ger en osökt anledning
att fästa uppmärksamhet på det kanske mindre bekanta förhållande, att Gustaf
111 hade för afsigt att i allmänhet afskaffa dödsstraffet och endast bibehålla detsamma
för några få af de aldra grofsta brotten, såsom förräderi och fadermord, —
en tanke, som hade det felet att komma ett århundrade förtidigt och derföre icko
kunde i allo genomföras, fastän, såsom Rådsprotokollerna för år 1778 utvisa, den
i viss mån understöddes af Riks-Rådet. Frukten af konungens bemödanden hlef
emellertid Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, hvilken innehar en i förhållande
till tiden ganska genomgripande reform. Straffet för trolldom upphäfdes,
— dödsstraffen inskränktes, — den juridiska presumtionen om barnamord mot
qvinna, som födt oäkta foster och lagt det å lön, borttogs, — påföljden af ärans
förlust för vissa brott afskaffades, — och, hvad som icke var minst betydelsefullt
för framtiden, frihets-straffet, högst sparsamt föreskrifvet af 1734 års lagstiftare,
vann en utsträckt tillämpning. Detta är den mest omfattande förändring, som egt
rum i vår brottmålslagstiftning intill de dagar, som ligga oss närmast.
Oaktadt den sålunda skedda förbättring var denna lagstiftning likväl ännu alltför
bristfällig och med sina många kroppsstraff stridande mot den bildningsgrad hvartill
nationen blifvit höjd. Efter Konung Gustaf III:s död synes dock någon större uppmärksamhet
ej blifvit egnad åt den började lagförbättringen förr, än sedan genom regementsförändringen
af år 1809 folket återvaknat till ett friskare lif. Ty såsom något synnerligt
steg till kriminal-lagarnes förbättring lärer man svårligen kunna anse
Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, hvarigenom, bland annat, den sedermera
så förhatliga kyrkoplikten vann ytterligare stadga och utveckling. Men 1809 års
Ständer fästade genast sin uppmärksamhet på hehofvet af en genomgripande reform på
detta lagstiftningsområde och anhöllo hos Kongl. Maj:t om nedsättande af en Kommitté
för ändamålet. En sådan Kommitté förordnades ock år 1811, och uti underdånigt betänkande
hemställde Kommitterade, om ej flere af gällande straffarter, synnerligast spö
och ris, borde såsom ändamålsvidriga försvinna och kroppsstraffen i allmänhet utbytas
emot fängelse, arbets- och korrektions-straff, hvilka voro använda hos Europas mest
upplysta folk. Detta förslag godkändes af Kongl. Majit och hlef af Honom öfverlemnadt
till Rikets år 1815 församlade Ständer, hvilka förklarade, ”att rättsläran
och en vis lagstiftnings grunder till alla delar talade för förslagets antagande,
samt att Rikets Ständer derföre lemnade Kommittéen öppet, att efter en sådan
plan föreslå så beskaffade bestraffningar, som instämde med tidens hyfsning och
som, skiljda från förra tiders barbari, voro afpassade efter en bättre hildning, till
upplysning och känsla hos hvarje individ af dess eget värde.”
Detta förklarande af folkets representanter var ett nytt uppslag i vår kriminallagstiftnings
historia. Lag-Kommittéen fortsatte sina arbeten på do sålunda gillade
grunder. Det var vid denna tid, som det så kallade penitentiär- eller förbättrings-systemet
sökte göra sig allt mer gällande. Som bekant är sönderfaller
Bih. till R. St. Prot. 1852 1860. 7 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 3
18
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
detta system i två underafdelningar, det äldre eller Auburnska, så benämndt efter
straffanstalten vid Auburn i Nordamerikanska Staten Newyork, oell det yngre eller
1’hiladelphieka, som fått sitt namn efter straffanstalten i Philadelphia. Det föria
fordrade såsom hufvudvilkor dels fångarnes inneslutande hvar i sin cell nattetid,
dels ock sträng tystnad under gemensamt arbete om dagen. Det sednare åter,
hvilket icke räknar sin ålder längre tillbaka än från slutet af år 1829, hvilade
på principen af fångarnes fullständiga afskiljande från hvarandra både dag och
natt. Af dessa systemer var endast det Auburnska mer allmänt kändt, då Lagkommittéens
arbete fortgick, och på detta var ock bygdt det förslag till kriminallag,
sorn, under benämning af Straff-Balk, Lag-kommittéen år 1832 från trycket
utgaf och som, efter ytterligare undergången revision af samma Kommitté, ånyo
allmängjordes år 1839. I detta förslag voro endast fyra straffarter upptagna, nemligen
enkelt dödsstraff, straffarbete, fängelse och böter. Förslaget granskades sistnämnde
år af Högsta Domstolen, som, jemte framställande af åtskilliga detaljanmärkningar,
derjemte hemställde att det under tiden mer utbredda och bepröfvade
Philadelphia-systemet måtte, i stället för det Auburnska, läggas till grund
för en blifvande ny strafflag.
Emellertid blef Lag-kommittéens arbete ganska snart af praktisk betydelse
för lagstiftningen, då, i följd af Rikets Ständers beslut och Konungens sanktion,
särskilda författningar, utgifne den 10 Juni 1841, dels afskaffade alla qvalificerade
dödsstraff, dels förbjöd att, i brist af tillgång hos sakfälld person till böter,
dessa finge förvandlas till spö- eller ris-straff, dels ock i vissa andra fall inskränkte
användandet af sistnämnde straffarter. Rikets Ständer hemställde ock vid
Riksmötet 1840—1841, under förmälan, att ”hela landet fästade den högsta vigt
vid frågan om ett förbättradt lagverk, särdeles i afseende på brottmåls-lagstiftningen,
der behofvet deraf blefve med hvarje dag mera bjudande,” det Kongl. Majk måtte,
innan Lag-kommittéens förslag till slutlig pröfning förekom, förordna en Beredning
att ytterligare öfverse och jemka förslaget. En . sådan Beredning blef ock
tillsatt och afgaf år 1844 ett förslag till strafflag upptagande endast tre straffarter,
nemligen döds-straff, fängelse, antingen i gemensamt ruin eller i enrum, och böter.
Detta förslag, som sålunda icke var uteslutande bygdt hvarken på det ena eller
andra af förutnämnda straffsystemer, blef, efter åtskilliga smärre af Kongl. Majk
deri beslutade afvikelser, genom Kongl. Proposition framlagdt för Rikets Htänder
vid riksmötet 1844—1845.
För första gången på mer än hundrade år hade alltså representationen sig
förelagdt ett lagförslag af den vigt och omfattning som det förenämnda. Men
huru stort förtroendet än var till de män, som under en följd af år nedlagt sina
krafter på fullbordandet af det nya lagverket, var dock representationen icke böjd
att på grund af en blind auktoritetstro obetingadt antaga detsamma. Deri ville
sjelf pröfva hvad don skulle stadfästa såsom lag. Man måste högakta ett sjelfständigt
folk för denna ömtålighet om sin lagstiftningsrätt. Man bör besinna att hvarje
lag, för att blifva lefvande, måste äfven i principernas tillämpning vara ett uttryck
af folkets egna tänkesätt och icke endast af dess rättslärdås. Men härtill kom
jemväl en annan omständighet, Den föreslagna strafflagen var nemligen bygd på
så godt som alldeles nya principer saint till form och uppställning högst väsentligen
olika den gällande. Bland dessa principer var icke allenast sjelfva straffsystemet
nytt: många andra grundsatser voro det äfven och deribland det så kallade
latitud-systemet, hvilket innebär rätt för domaren att inom vissa af lagen bestämda
gränser, ett maximum och ett minimum, bestämma straffet efter de mil
-
La,;/- Utskottet# Betänkande N:o 20.
19
drande eller försvårande omständigheterna vid brottet. Denna princip, hvilken
endast såsom undantag framskymtar i 1731 års lag', var här regel, —- och såsom
sådan kunde den icke undgå att väcka tvekan. Emellertid framlade då varande
Lag-Utskott för Rikets Ständer ett Betänkande, deri fullständigt redogjordes för
de väsendtligaste af de principer, hvarpå förslaget var bygdt. Dessa godkändes
väl af Rikets Ständer, men tiden medgaf då icke en vidare pröfning af förslaget.
I nämnde godkännande fann Kongl. Majit likväl anledning att för 1818 års
Ständer ånyo framlägga lagförslaget. Men från godkännandet af en princip till
medgifvande! af dess tillämpning är vägen stundom lång, hvarpå exempel äfven
torde finnas i andra grenar af lagstiftningen. Lag-Utskottet ansåg sig ej heller
kunna tillstyrka förslagets antagande oförändradt, utan uppgjorde ett nytt, visserligen
i mycket öfverenstämmande med det förra, men likväl i åtskilligt väsentligen
af vikande derifrån. Största afvikclsen ägde rum i afseende å straffarten fängelse.
Utskottet sökte nemligen i detta frihets-stralf inlägga olika karakterer och
indelade sålunda frihetsstraffet i straffarbete och fängelse samt detta sistnämnda i
två underafdelningar, enkelt fängelse och fängelse vid vatten och bröd. Emellertid
förföll så väl det Kongl, förslaget som det af Utskottet uppgjorda. Två Riksstånd
medhunno nemligen icke granskningen, och de öfriga två afslogo begge förslagen,
likväl med erkännande af det trängande behofvet af brottmålslagens förbättring
och med uttryckande af den åsigt att början lämpligast kunde ske med lagstiftningen
om stöld och rån samt bedrägeri och förfalskning, äfvensom, och förnämligast,
med ordnande af straffsystemet, i synnerhet hvad anginge frihets-straffen.
Denna utgång innebar en tillräcklig antydan om den enda väg, som kunde
beträdas för att nå det af alla efterlängtade målet. Den innebar, att, — med afseende
å våra representativa former, med bevarande af representationens sjelfetändiga
pröfningsrätt i lagstiftningsfrågor och med nödvändigheten att höra icke allenast
teoriens, utan äfven erfarenhetens säkrare vittnesbörd om det nya, som skulle
antagas, — ingen annan väg var möjlig än den partiela lagförbättringens. Denna
åsigt stadgade sig ock alltmer, ehuru det var naturligt att mången skulle tycka,
det den högt påkallade lagreformen icke gick tillräckligt fort. Korn så 1853 års
riksmöte, och med detta ingick ett nytt skifte i vår kriminal-lagstiftnings häfder.
Enskilde motionärer väckte väl då förslag om antagande af hela den utaf LagBeredningen
utarbetade strafflag; men varnadt af erfarenheten från föregående
riksmöten, ansåg sig Lag-Utskottet icke böra äfventyra ett lagstiftningsförsök i
sådan omfattning. I stället företog sig Utskottet, i enlighet med jemväl gjordt
yrkande, att utarbeta förslag till författning om ansvar för stöld och snatteri samt
rån, dervid Utskottet väl egde ledning af Lag-beredningens förslag men ej kunde
uteslutande bygga derpå. Ty vid denna partiela lagförbättriug kunde, såsom Utskottet
ock anmärkte, icke blifva fråga om uteslutände antagande af ett nytt
straffsystem, utan endast om öfvergång från ett system till ett annat. Emellertid
var genom Utskottets förslag en vidt utsträckt tillämpning gifven åt fri hets-straffet,
under benämning af straffarbete, äfvensom latitudsystemet antaget; hvarjemte Utskottet
föreslog upphälvando helt och hållet af spö- och ris-straffen samt af
kyrkoplikten. Samtliga dessa förslag blefvo af Rikets Ständer, ehuru efter någon
modifikation i fråga om lagen för stöld och rån, antagna och derefter af' Kongl.
Majk under den 4 Maj 1855 sanktionerade.
Detta var den vigtigaste förändring i afseende å vår kriminal-lagstiftning,
som egt rum sedan 1779, och innebar en kraftig väckelse till lagreformens ytterligare
fortskyndande på den beträdda banan. De rent affiiktiva kroppsstraffen voro
20
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
afskaffade, frihets-straffet antaget såsom regel och det så mycket fruktade latitudssystemet
äfvenledes såsom regel införd t i lagstiftningen. Alla dessa genomgripande
förändringar visade sig ock i tillämpningen gagneliga, och detta gaf Kongl. Majit
anledning att låta utarbeta och vid sednaste riksmöte för Rikets Ständer framlägga
förslag till en ytterligare partiel reform, nemligen i afseende å lagstiftningen
om bedrägeri och förfalskning. Med någon förändring blef äfven detta förslag af
Rikets Ständer antaget och promulgerades såsom lag den 7 September 1858.
Denna författning är visserligen byggd på hufvudsakligen enahanda principer i
fråga om straffsystemet som den förutnämnda; men den uppmärksamme granskaren
märker dock lätt hurusom, genom 1858 års författning, mer stadga blifvit gifven
åt karaktererna af frihets-straffet, hvilket derigenom blifvit indeladt i straffarbete
och fängelse, hvarjemte fängelse vid vatten och bröd icke förekommer såsom
sjelfständigt straff, utan endast såsom för va n d 1 i ngsstr aff, i brist af tillgång till böter.
Latitudsystemet är ock genom samma författning ytterligare bekräftadt.
På de sålunda stadgade grunder i fråga om straffsystemet och straffets afmätande
efter särskilda omständigheter vid brottet, är äfven bygdt det förslag till
”Förordning angående mord, dråp och annan misshandel”, som blifvit nu församlade
Ständer förelagdt och som bildar tredje flocken af de större particla reformer
i kriminal-lagstiftningen, hvilka underställts representationens pröfning. Skulle,
hvad dock Utskottet icke vill förmoda, fråga uppstå om förkastande af detta förslag
på den grund, att den lagförbättring, det afser, endast är partiel, föranlåtes
Utskottet erinra, att förutom det att denna förbättringsmetod redan år vid särskilda
tillfällen af Rikets Ständer godkänd, härvid jemväl förekommer dels att,
såsom nedan närmare skall angifvas, en förändring i lagstiftningen om ansvar för
O ' ö O O
våld å person är af trängande behof påkallad och icke utan våda kan uppskjutas,
dels ock att Utskottet icke eger någon grundlagsenlig anledning att förelägga Rikets
Ständer en helt ny kriminallag, hvars utarbetande Utskottets tid i allt fall
säkerligen icke medgåfve. Af Regeringen hade det måhända ock varit mindre välbetänkt,
att vid detta riksmöte ånyo förelägga Rikets Ständer det redan förut
tvenne gånger framlagda lagförslaget. Detta förutsätter nemligen uppbäfvande af
vissa ännu qA7arstående straffarter, om hvilkas lämplighet eller olämplighet det icke
kan antagas att representationens åsigter ännu blifvit stadgade. Sådant är isynnerhet
förhållandet med landsförvisnings-straffet, hvars borttagande Rikets sednast
församlade Ständer icke medgåfvo, oaktadt Kongl. Majrts derom gjorda framställning.
Ensamt detta förhållande — mångå andra omständigheter att förtiga —
synes hafva varit ett fullgiltigt skäl för Konungen att för närvarande icke ifrågasätta
straff lagsreformens genomförande i hela dess vidd. Mot nu ifrågasatta partiela
förbättring hafva väl, vid granskning inom Högsta Domstolen af förslaget,
tvenne af nämnde Domstols ledamöter yttrat betänkligheter; och att den partiela
förbättringsmetoden måste, liksom hvarje annan, medföra sina svårigheter, är redan
af Utskottet medgifvet. Men ingalunda kan Utskottet inse, att antagande af
en särskild författning om ansvar för dråp och annan misshandel skulle medföra
större olägenheter än de redan utfärdade särskilda författningarne om stöld och
rån samt bedrägeri och förfalskning, hvilka, så vidt Utskottet kunnat inhämta,
icke åstadkommit någon ”oreda i lagskipningen” eller minskat ”domarens anseende”
och ”aktningen för lag”, — en åsigt, som äfven bekräftas deraf, att de öfrige fern
ledamöter af Högsta Domstolen, som i granskningen af lagförslaget deltagit, icke
gjort någon anmärkning i anförde syftning. Minst kan Utskottet beklaga saknaden
af de allmänna bestämmelser och reglor angående vissa omständigheters indy
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
21
tande på strafftillämpningen, sorn blifvit i Lag-beredningens förslag intagna. De
flesta af dessa satser äro nemligen af beskaffenhet att falla inom doktrinens område,
och kunna således icke upptagas i positiv lag utan våda att stänga de friare
vyer, som rättsvetenskapen allt mer bör öppna för domaren. Stelnade i lagen,
blifva de förvillande, bortblåsa ur domarens sinne hvarje fläkt af vetenskaplig
anda — och i stället för jurisprudensen inträder då den blinda bokstafstolkningen.
Denna betänklighet i afseende å Lag-beredningens förslag autyddes ock af 1848
års Lag-Utskott; och vårt grannrike Norges yppersta rättslärda beklaga högt den
missriktning i lagskipningen, hvartill dylika satsers införande i den Norska kriminallagen
gifvit anledning.
Det är ofvan anmärkt att en förändrad lagstiftning angående ansvar för
våld å person år af trängande behof påkallad. Ingen del af vår gällande lagstiftning
bär kanske tydligare än denna dragen af en förfluten tid. Å ena sidan en öfverdrifven
stränghet, å den andra cn lika vådlig slapphet. Den gamla regeln ”lif
för lif” är med den strängaste konseqvens tillämpad på samma gång som de flesta
andra slag af förgripelser' mot person, äfven de, som medföra de svåraste lyten,
kunna försonas med penningeböter, de der genom penningevärdets fall blifvit än
obetydligare än ursprungligen var afsedt, I sistnämnde hänseende kan man ej
heller undgå att anmärka den skärande inkonseqvens, som uppkommit genom den
af sednast församlade Ständer beslutade och af Konungen utfärdade författning
angående misshandling af djur, enligt hvilken grymhet i behandling af kreatur
blifver i dc flesta fäll strängare bestraffad än enahanda behandling af personer.
Men om vår tids förändrade åskådningssätt, våra mildrade seder, vår aktning för
menniskorått och personlighetens helgd, högt påkalla skärpta ansvarsbestämmelser
för äfven ringare misshandel å person, så att den förolämpade, viss att lagen
lemnar honom fullständig upprättelse, må betagas lockelsen till sjelfhäinnd, så
fordra dessa samma omständigheter lika oeftergifligt, att ur lagen, detta uttryck af
folkets tänkesätt, bortrensas den mängd af dödsstraff, som längesedan förlorat sin
rot i den allmänna meningen. Det är allmänt kändt, hvilken för lagarnes anseende
högst betänklig utsträckning Konungen på sednare tider måst gifva åt
sin benådningsrätt, — och då frågan härom är af ett särdeles vigtigt inflytande
på bedömande af förevarande lagförslag, är det nödigt att ega en klar uppfattning
af denna rätts betydelse och do grunder, på hvilka don hvilar.
I ett konstitutionelt samhälle kan utöfvandet af regentens rätt att benåda
ingalunda få vara beroende af personlig gunst eller af godtycke. Den ställer icke
regenten öfver lagen; ty lagen, såsom det högsta i samhället, står öfver regenten
sjelf. Den är icke ens ett nödvändigt attribut till Majestätet; ty dess helgd vore
lika stor, benådningsrätten förutan. Men denna rätt är ett lefvande supplement
till lagen: dess utöfning mäste vara ett uttryck af lagstiftarens innersta tanke,
den han ej förmått i den skrifna lagen uttala. Kundo nemligen lagstiftaren, då
lian uppställer det abstrakta f lagbudet, förutse alla skiftningarna af de konkreta
fall, som derunder skola hänföras, — kunde han på förhand beräkna alla möjliga
omständigheter, hvarunder ett brott kan begås, alla driffjedrar, som kunna leda
dertill, alla nyanseringar i förhållandet mellan förbrytaren och den förorättade, —
22
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
och kunde han uttrycka allt detta i ett språk, som ej vöre underkastadt misstydning,
— då vore all benådning öfverflödig och regenten horde ej tilläggas denna
rätt, sorn snarare är att anse för en pligt och, för cn samvetsgrann monark, en
af de tyngsta. Men någon sådan lagstiftare har ännu icke uppstått och skall säkerligen
aldrig framträda, — och derföre har man åt samhällets högsta myndighet
uppdragit denna magt att tolka lagstiftarens innersta tanke.
Nåd är således icke gunst, än mindre ett personligt ynnestbevis af regenten:
det är den högsta rätt, som i samhället kan erhållas. Det är en yttring af.
lagens samvete, klappande i regentens harm. Men ingalunda innebär benådningsrätten
makt att stifta cn lag in casu, med principer främmande för gällande lagstiftning.
Den afser icke att göra en dålig lag utkärdelig: den afser att fullkomna
cn god.
Att denna uppfattning af nåderätten äfven är enlig med andan af hela vårt
samhällsskick, lärer icke kunna bestridas. Den ligger ock till en del uttryckt i
Grundlagens bud, att öfver alla nåde-ansökningar skall ”Högsta Domstolen höras
och Konungen sina beslut uti Stats-Rådet fatta.”
Men ju heligare en rättighet är, desto större blifva vådorna af dess missbruk.
Och ringa är i sanning icke faran af cn missbrukad benådningsrätt. Utsträckt
öfverallt, äfven dit, der inga ovanliga omständigheter äro förhanden, undergräfver
den lagarues anseende, betager dem deras kraft — och de stå der snart
såsom spöken, dem ingen fruktar, — såsom föremål, icke för vördnad, utan för
åtlöje. Domstolarnes anseende sjunker i samma mån; ty deras utslag blifva endast
en formalitet. Under-rätten afkunnar t. ex. en dödsdom, — Ofver-rätten fastställer
densamma, — den högsta domstolen likaså: dock kan missdådaren vara
lugn: exekution skall ej följa: man vågar ej verkställa lagen. Och då det ingalunda
är orimligt att nåderätten gör sig gällande likaväl vid de minsta, som vid
de grofsta brott, så kunna ordningen och rätts-tillståndet i samhället snart vara
upplösta.
Det kan beklagligen icke nekas att hvad som nu blifvit anfördt i viss mån
eger tillämplighet på do närvarande förhållandena hos oss. Vår kriminal-lags bristfällighet,
dess många föråldrade, mot vår tids bildning stridande, st ralf bestämm elser
hafva nödgat Konungen att gifva sin benådnings-rätt en utsträckning, som
med denna rätt icke är afsedd. Nåd har i många fall blifvit regel, och lagens
tillämpning undantag, — ja, än mer, lagen kan till och med i icke få fall anses
vara alldeles upphäfd genom de regelmässiga benådningarna, hvilka till och med
utbildat sig till ett helt lagsystem för sig. — Mau får ej klandra en regering derföre
att den förbjudit uppresande af alla dessa stupstockar, dem en barbarisk lagstiftning
fordrat; ty, såsom en af den nyare tidens skarpsinnigaste tänkare anmärkt,
det är farligare att såra ett folks seder än dess lagar. Men härigenom har lagstiftaren
ock erhållit don kraftigaste väckelse att förbättra lagen och ställa den i
harmoni med sederna. En god lag blir således den, som gör nåden, så vidt möjligt
är, öfverflödig. Och detta är ock, som det vill synas, tendensen af alla nyare
kriminal-lagstiftningar; ty hvad innebär väl det numera allmänt antagna latitudsystemet,
om icke en af de skarpaste protester mot benådningsrättens utsträckning?
Dessa äro do grundsatser, som i väsendtlig mån ledt Utskottet vid bedömandet
af förevarande lagförslag, — och Utskottet har funnit detsamma hufvudsakligen
afhjelpa de anmärkta bristerna i denna del af vår lagstiftning. Det synes
egnadt att i allmänhet bryta det för vidt utsträckta nådesystemot, men på
samina gång inlägga nödigt allvar i bestraffningen. Ansvarsbestämmelserna för
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
23
lindrigare våld å person äro, i enlighet med tidens fordringar, betydligt skärpta,
hvaremot dödsstraffet är alldeles borttaget i åtskilliga fall, der det är af gällande
lag stadgadt, såsom för alla arter af enkelt dråp, äfvensom för barnamord. Faktiskt
innebär dock förslaget i detta hänseende icke någon nyhet. Ty allt hvad
det derutinnan innehåller är redan genom de regelbundna benådningarna sanktioneradt.
Straffsystemet i öfrigt är ej heller nytt. Det har, såsom ofvan blifvit
anmärkt, redan vunnit häfd i vår lagstiftning. Karaktererna å de särskilda brotten
synas i allmänhet klart och bestämdt angifna, visserligen i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Lag-Beredningens förslag, men dock i åtskilligt afvikande
derifrån. Detta är ock en nödvändig följd af den Europeiska Kriminal-rättens
ständigt fortgående utveckling. Denna rätt är nemligen, såsom vetenskap, ännu
helt ung: den begränsas af detta århundrades början, och den har sålunda ännu
alltjemt nya landvinningar att göra. Och lagstiftaren får icke vara blind för dessa
rättsvetenskapens dagliga framsteg. Derföre hafva ock de nyare Europeiska Kriminallagarne,
i synnerhet den Österrikiska, hvilken är långt yngre än Lag-Beredningens
förslag, icke kunnat undgå att utöfva inflytande på det lagförslag, som
nu blifvit Rikets Ständer förelägdt.
Men ehuru Utskottet anser detta förslag hufvudsakligen uppfylla tidens fordringar
på en god kriminal-lag, skulle dock Utskottet illa uppfylla sin pligt att
häfda representationens sjelfständiga lagstiftnings-rätt, om det ryggade tillbaka för
att uttala de anmärkningar, hvartill förslaget gifvit anledning, och föreslå de modifikationer
deruti, som Utskottet funnit nödiga och nyttiga. De åsyfta icke några
mer genomgripande förändringar. Hufvudsakligen hänvisande till de motiver, som
innehållas i de vid den nådiga Propositionen fogade och till Riks-Ståndens ledamöter
utdelade protokoll, hållna inför Högsta Domstolen och Stats-Rådet, äfvensom till
Lag-beredningens jemväl i tryck tillgängliga motiver, går Utskottet att här nedan
under de särskilda afdelningar, som äro uppställda i det Kongl, förslaget,
redogöra för de afvikelser derifrån, Utskottet funnit nödiga. Förut anser sig dock
Utskottet böra särskildt angifva grundén för den första och vigtigaste af dessa
afvikelser, helst densamma eger inflytande på åtskilliga af do följande.
Såsom af den Kongl. Propositionen synes, har dödsstraffet blifvit för vissa
brott bibehållet. Om rättmätigheten af detta straff hafva ända från Beccarias
dagar och intill vår tid stridiga åsigter bekämpat hvarandra. Men vore äfven denna
strid slutad inom vetenskapens verld och segern vunnen för den åsigt, att detta
straff bordo alldeles försvinna, så vore det dock vådligt för lagstiftaren att genomföra
denna teori förr än den jemväl upptagits utaf och införlifvat sig med det allmänna
tänkesättet, hvaraf lagen städse bör vara ett uttryck. Och att den allmänna
meningen ej ännu hos oss uttalat en ovilkorlig förkastelsedom öfver dödsstraffet
torde med visshet kunna antagas. Derföre, om ock Utskottet ansåge den
tid komma, då detta straff kunde alldeles afskaffas, skulle dock Utskottet tveka
att nu borttaga detsamma, utan delar Utskottet således i detta hänseende Kongl.
Mi ij:ts åsigt. Ett faktum är emellertid att en betydlig inskränkning i straffets
användande högt påkallas af den allmänna rösten, och statistiska uppgifter bekräfta
ovedersägligt att, äfven i länder med nyare kriminal-lagar, en stor mängd af de
dödsdomar, sorn af domstolarne afkunnas, genom nåd förvandlas i annat straff.
Icke minst talande är i detta hänseende vår egen erfarenhet. Det är hos oss ingalunda
sällsynt och har äfven på sednaste tider inträffat, att dödsstraff, ådömdt
för mord, hvaribland äfven giftmord, blifvit efterskänkt genom Kongl. nåd. Men
om detta varit fallet hittills, då lagen vid begreppet mord fästat de stränga karak
-
24
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
terer, att det skett försåtligen och i löndom, skulle väl benådningsrätten än oftare
komma att efterskänka dödsstraffet för mord, då, såsom förslaget innehåller, detta
brotts karak terer hädanefter skulle blifva jemförelsevis mer omfattande och utgöras
af uppsåt att döda och berådt mod, hvarigenom begreppet mord i sjelfva verket
erhåller en ej obetydlig utsträckning. Att det likväl för lagens helgd är af
yttersta vigt att, så vidt möjligt är och utan våda kan ske, inskränka nåderättens
utöfning, är redan af Utskottet antydt. Och då tendensen af denna rätt är,
att oftast göra sig gällande A id de grofsta brotten, blir det ock lagstiftarens pligt,
att genom nödig elasticitet i straffbestämmelserna för dessa brott, öfverlemna åt
domstolarna tolkningen af den lagstiftarens mening, hvars uttryck eljest måsto
blifva nåden. Derföre har Utskottet ansett sig höra, jemte bibehållande af dödsstraffet
såsom ovilkorlig påföljd för fadermord, föreslå det tillägg i förslagets 1 §,
hvilken afser annat mord, att der ”brottet är under synnerligen mildrande omständigheter
föröfvadt, må till straff-arbete på lifstid kunna dömas.” Härvid bör noga
märkas, att straff-arbetet icke är stäldt såsom ett likberättigadt alternativ vid sidan
af dödsstraffet, utan att detta sistnämnda fortfarande är regel och frihetsstraffet
undantag. Villo man fråga, hvilka ”synnerligen mildrande omständigheter”
kunna förekomma vid ett dråp, föröfvadt med fullt uppsåt och berådt mod, så
kunde hrottmålslagskipningens annaler derpå gifva mångfaldiga och tillfredsställande
svar. Utskottet vill endast erinra om ett, beklagligen icke sällan återkommande,
fall, nemligen det, att en i armod försänkt fader, förtviflande öfver sina
barns utkomst, med fullt uppsåt och berådt mod beröfvar deni lifvet, till hvilket
brott lockelserna äro större i samma mån som han håller barnen kära. Det torde
vara utan exempel att dödsstraff för ett sådant mord på långliga tider tillämpats.
Utskottet betviflar icke att den sålunda föreslagna förändring skall, om den
blifvcr llikets Ständers beslut, jemväl af Kongl. Maj:t sanktioneras. Den riktning,
som uppenbarade sig vid 1848 års riksmöte, att skärpa straffbestämmelserna i det
då framlagda lagförslaget, har måhända i viss mån utöfvat inflytande på do, enligt
Utskottets tanke, stundom väl stränga straffpåföljderna i nu förevarande förslag,
och tilläfventyrs utgjort ett hinder för Kongl. Majk att sjelf ifrågasätta omförmälda,
af Utskottet nu föreslagna tillägg.
Utskottet öfvergår nu till närmare motiverande af de öfriga förändringar,
Utskottet funnit nödiga i den Kongl. Propositionen, och dervid först till afdelningen
under rubrik
Om mord och dråp,
hvars första § ofvan är vidrörd.
2 § stadgar ansvar för försök till mord. På de af Herr Justitie-Statsministern
till Stats-Rådets protokoll anförda skäl, har äfven Utskottet funnit försöket
till detta grofva brott böra beläggas med straff och ansett att, på sätt föreslaget
blifvit, den större eller mindre skada, försöket åstadkommit, hör tagas till
grund för straffets afmätande, så mycket heldre som det just är skadan, hvilken
tydligast utmärker i hvad mån brottet närmat sig tiil fullbordan, en bevisning,
som eljest ofta kan vara vansklig. Men då, enligt ofvannämnda tillägg till 1 §,
det fullbordade brottet i visst fall skulle kunna försonas med lifstidsarbete, fordrar
konseqvensen att för försöket, äfven då det medfört ”svår kropps-skada”, icke hel
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
25
ler ovilkorligen bör stadgas straff-arbete på lifstid. I enlighet med denna åsigt
är förslag till förändring af denna § af Utskottet gjordt. Att dervid icke uttryckligen
omnämnts, att kropps-skadans egenskap af svår eller mindre svår bör utöfva
inflytande på bestraffningen, har härledt sig af omsorgen att göra redaktionen så
onkel som möjligt; men torde nödig tydlighet icke derigenom vara åsidosatt, då
§:ns sista moment uppenbarligen utmärker att en mindre skada bör anses såsom
en mildrande omständighet vid straffets bestämmande.
I anledning af stadgandet om ansvar för försök till mord har inom Utskottet
uppstått fråga, huruvida ej äfven försök till dråp borde såsom ett sjelfständigt
brott upptagas och bestraffas, — en fråga, som dock Utskottet, lika med Kongl.
Majt, nekande besvarat. Alla de anmärkningar, som blifvit gjorda beträffande
vådorna af blotta försöks bestraffande i allmänhet, ega nemligen företrädesvis tillämpning
vid frågan om försök till dråp; ty såsom sådant skulle lätteligen kunna stämplas,
åtminstone af åklagaremagten, nästan hvartenda slagsmål, der, såsom vanligen
sker, slagen riktas åt dc öfre delarne af kroppen. För öfrigt bör härvid bemärkas,
att försök till dråp, der det verkligen egt rum, i allt fall blir bestraffad!:,
och stundom ganska strängt, enligt de under rubriken ”om såramål och ringare
misshandel” i förslaget upptagna §§.
Det af Utskottet föreslagna tillägg angående ”synnerligen mildrande omständigheter”
i 3 och 4 §§:s sista momenter är hetingadt såsom konseqvens af
tillägget till 1 §. — I 4 § har Utskottet dessutom funnit en annan förändring nödig.
Då nemligen med det i 1 § förekommande uttryck ”uppsåt att döda" icke,
emot vanligt språkbruk, bör kunna förstås annat än att gerningsmannens uppsåt
varit bestämdt riktadt på döden, såsom effekt af handlingen (dolus deter minatus),
så innebär deremot 4 §:s uttryck ”den han ej dräpa ville” lika tydligt att blott en
ringare skada var med gerningen afsedd och att det således var emot gcrningsmannens
vilja, som döden följde. Deremot synes i förslaget saknas det fall, att
effekten af den handling, som förorsakat döden, var gerningsmannen likgiltig och
att hans uppsåt följaktligen icke var uteslutande och bestämdt riktadt på hvarken
den ena eller andra följden (dolus indeterminatus). Donna brist kan dock blifva i
lagskipningen förvillande, och det är den, som Utskottet sökt afhjelpa genom att
utbyta orden i 4 § ”den han ej dräpa ville” mot det mer omfattande uttrycket
”utan afsigt att dräpa”, hvarunder begge de sist vidrörda fallen kunna hänföras.
Förändringen i sednare momentet af 5 § är betingad af enahanda förändring
i 3 och 4 §§:s sista moment; och i följd deraf har äfven redaktionen bort göras
enklare.
I 7 §, som afser det fall att flero deltagit i misshandel, hvaraf någon ljutit
döden, har Utskottet ansett det böra tydligare uttryckas, att ”den, som å den döde
gjort ringare misshandel” icke, för den händelse att han varit i samma vilja med
hanemannen, undslipper med det i 2 § af (il kap. Missgernings-balken stadgade
lindrigare straff.
Om såramål och ringare misshandel.
Då till karaktcrcrna af det i 11 § omförmälda grofva brott jemväl hörer,
att sådan slags skada, som inträffat, äfven var åsyftad, (do lus de ler min a tus), har
Utskottet funnit denna vigtiga omständighet ock böra i § tydligen uttryckas och
Bih. till B. St. Brot. 1850 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 4
26
Log-Utskottets lietiinlande N:o 20.
icke, såsom i don Kongl. Propositionen, först blifva klar genom läsningen af den
följande eller 12 §.
Om förgiftning.
Då första raden i 20 § tydligen utmärker, att det deri omförmälda giftmord
karakteriseras redan genom blotta uppsåtet att göra skada, synes tillägget ”ändå
att förebäras skulle, att gerningen ej skett i uppsåt att döda”, vara öfverflödigt oell
således böra utgå. Det af Utskottet deremot föreslagna tillägg i §:n, afseende det
fall att, vid åstadkommen svår kroppsskada, omständigheterna dock finnas synnerligen
mildrande, är icke annat än en konseqvens af tilläggen till 1 och 2 §§.
Om barnamord och fosters fördrifvande, så ock om utsättande af barn etter
annan, sorn värnlös är.
Lika med Kongl. Maj:t har Utskottet funnit det vara både teoretiskt riktigt
och i praktiskt hänseende fördelaktigast att icke bland karaktererna på barnamord
inlägga någon fix tidsbestämning i afseende på brottets föröfvande. Men då det i
2d och 25 §§ förekommande uttryck ”vid födseln eller strcuvt derefter” synts Utskottet
innebära eh nog skarp begränsning och lemna runi för det antagande, att
dermed åsyftats till och med en vida trängre tidrymd än den af Lag-beredningen
föreslagna, ett dygn efter födseln, har Utskottet i omförmälde §§ utbytt ordet straxt
mot det något mer omfattande ordet snart. Derigenom sker i allt fall en inskränkning
i nu gällande lagstiftning, som icke uttryckligen angifver någon tidsbegränsning
i ifrågavarande hänseende.
Tillägget i slutet af 30 § angående straffets nedsättande i händelse af ”synnerligen
mildrande omständigheter” vid det der omförmälda brott, är en tydlig
konseqvens af det dermed likartade tillägg till 1 och 2 §§.
Om misshandel å föräldrar, maka eller förmän.
Ehuru det visserligen skulle kunna tänkas och genom exempel ur lagskipningens
annaler bekräftas, att ett mord oller med fullt uppsåt och berådt mod begånget
dråp å skyldeman i rätt uppstigande led vore förenadt med så mildrande
omständigheter, att det icke, emot andan i detta lagförslag, borde straffas med lifvets
förlust för förbrytaren, så har dock Utskottet, med afseende å det mer ån
vanligt upprörande i detta grofva brott och de lyckligtvis högst sällsynta fall, då
det inträffar, ansett betänkligt att ej stadga ovilkorligt dödsstraff derför. Deremot
har Utskottet funnit de för en förändring af 1 § anförda motiver äfven gällande
för en likartad förändring i 37 §, så vidt den afser enkelt dråp å sådan skyldeman,
som nämnd år. I enlighet dermed är ock en förändrad redaktion af denna
§ föreslagen af Utskottet. — I sista punkten af samma § stadgas, att om dråp
sker å maka, stjuf- eller svärföräldrar m. fl., den omständighet skall såsom synnerligen
försvårande anses; ”och må ej i dessa fall”, tillägges det, ”den i 3, 4 och
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
21
5 §§ medgifna mildring af det i allmänhet stadgade straffet ega rum.” Denna sistnämnda
mening har Utskottet ansett böra utgä, såsom dels, med afseende å det
förra stadgandet, öfverflödig, dels oek möjligen förvillande och föranledande den
slutsats, att en af de i 3, 4 och 5 §§ omförmälda synnerligen mildrande omständigheter
icke skulle få anses uppväga eller annullera den ”synnerligen försvårande omständighet”,
som förklarats ligga i förhållandet mellan dråparen och den drapne.
Det i 38 § för uppsåtlig misshandel å skyldeman i rätt uppstigande led
stadgade minsta straff eller sex månaders straffarbete, har Utskottet funnit Tara
alltför strängt, helst erfarenheten torde gifva vid handen, att flertalet af dessa förbrytelser
inskränka sig till slag utan åkomma, skuffningar o. s. v. Utskottet liar
derföre ansett sig lämpligen kunna föreslå straff-minimum i detta fall till endast
två månaders straffarbete. För öfrigt har Utskottet sökt gifva denna § en förenklad
redaktion, dervid hör märkas att det i den Kongl. Propositionen förekommande
uttryck ”der straffarbete eller fängelse å vuss tid eljest är stadgadt” blifvit
uteslutet såsom öfverflödigt, enär för ali misshandel, som ej medförer döden, straffarbete
eller fängelse är, om också endast såsom alternativ, i förslaget stadgadt.
Om väld ä den, sorn i offentligt värf år stadd; så och om väld,
hvarigenom fridsbrott slcer.
Denna rubrik har icke synts Utskottet nog omfattande med afseende å de
derunder hänförda fall. Uttrycket ”är stadd” hänvisar nemligen icke på den händelse,
att någon efteråt hämnas å Embetsman för hans embetsåtgärd. Utskottet
har derföre ansett första delen af öfverskriften höra lyda: ”Om våld å annan i
eller för honom anförtrodt offentligt värf.”
I 41 § har Utskottet ansett en straffnedsättning kunna ske för det fall, att
omständigheterna äro synnerligen mildrande. För en ringa knuffning, tilldelad en
ledamot i någon nämnd, synes nemligen sex månaders straffarbete ofta höra innebära
en fullt tillräcklig tillrättavisning.
Det i förslagets 47 §, angående någons tvingande till bekännelse, använda
ordet misshandla, har Utskottet ansett sig böra utbyta mot det i gällande lagstiftning,
20 Kap. 8 § Missgernings-balken, redan häfdvunna uttrycket pina, hvilket
ock är af Lag-kommittéen för ifrågavarande fall bibehållet.
Om envig.
Såsom af ingrossen till förevarande nådiga lagförslag synes, förutsätter detsamma
upphäfvande af Kongl. Maj:ts Förhud angående dueller och slagsmål den
22 Augusti 1682, eller just det, som HeiT Brakel i sin ofvanomförmälda motion
yrkat, — och Utskottet tvekar icke att understödja hvad sålunda blifvit, föreslaget.
Nämnda författning, allmännast känd under benämningen ”Duells-plakatet”, innehåller
särdeles stränga straffpåföljder för förolämpningar, begångna inbördes emellan
frälsemän, krigsbefälet och deras vederlikar, hvarmed förstås alla de, som äro
med Kongl, fullmagt försedda. Denna gamla' författning har dock för längesedan
öfverlefvat sig sjelf, eger icke mer något stöd i det allmänna tänkesättet och
'28
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
är derföre icke sedan länge tillämpad. Tidens nivellerande hand har för alltid
kullslagit denna afbalkning, som delade samhällsmedlemmar ne i två klasser, och
den har skrifvit en för alla gemensam hederslag. Man kan, ur olika synpunkter,
tänka olika om denna jemkningsande, som genomgår verlden; men en af dess
vackraste uppenbarelser är dock dess sträfvan att göra alla lika inför lagen. Af
denna Utskottets åsigt följer ock, att Utskottet icke kan understödja hvad Herr
Friherre Raab genom sitt förutnämnda anförande synes hafva åsyftat eller att, i
sammanhang nied duellsplakatets uppliäfvande, en ny särskild lag borde stiftas för
förnärmelser krigsbefälet emellan inbördes.
Beträffande nu de föreslagna straffbestämmelserna i afseende å envigesbrotk
så tinner Utskottet flera, redan af Lag-kommittéen anförda, skäl tala för ett mildare
bedömande af det våld, som under duell utöfvas mot annan, äfvensom särskilda
bestämmelser uti ifrågavarande ämne vara nödiga. Icke såsom skulle Utskottet
vilja på ringaste sätt, genom en slapp lagstiftning, uppmuntra till dueller;
meningen är tvärtom, att genom ansvar för blotta utmaningen belägga sjelfva förberedelserna
till brottet med ett straff, som för förberedelserna till de flesta andra
förbrytelser ej eger rum och hvilket ej skulle kunna ske utan en särskild lagstiftning
i ämnet. Men det låter sig icke förnekas, att den känsla, som dikterar t, ex.
on utmaning, lian till sin grund ofta vara ädel: den är icke sällan harmen öfver
en vanhederlig handling, fastän den tager den för samhällsordningen vådliga riktning
att vilja sjelf uppträda såsom hämnare. Och i en lag, hvilken, såsom den
förevarande, hufvudsakfigen mäter straffet efter det uppsåt, som föranledt den yttre
handlingen, måste äfven de särskilda driffjedrar, som vanligen leda till ifrågavarande
förbrytelse, utöfva ett väsentligt inflytande på straffbestämningen. Utgående
från dessa åsigter och med afseende å det förhållande, — som det är af vigt att
här icke någonsin släppa ur sigte, — nemligen att förevarande lagstiftning är ämnad
att utsträckas till alla medborgare, äfven de minst bildade, har Utskottet icke
kunnat undgå att finna de föreslagna straffen i viss mån alltför stränga. I den
51 § föreslås nemligen, att äfven om en ringare eller till och med ingen skada
skett vid duell, derför ändock skall dömas till fängelse från och med sex månader
till och med två år. Och i 52 och 54 §§ stadgas enahanda ansvar för blotta utmaningen,
äfven om enviget ej kommer till verkställighet, samt för dem, som biträdt
vid uppgörelsen om aftalet eller varit vittnen vid striden. Jemför man nu
förstnämnda stadgande med 16 §, enligt hvilken hot med lifsfarligt vapen endast
är belagdt med böter, såvida ingen skada sker, och tager man derjemte i betraktande,
att utmaningen endast är en aflägsen förberedelse till ett brott, men att sådana
förberedelser eljest i de allra flesta fall icke medföra något ansvar, så synes
Utskottet ega fullt skäl för sin hemställan att straffets minimum uti ifrågavarande
fall må bestämmas till endast två månaders fängelse och dess maximum, utom hvad
51 § angår, till fängelse i sex månader.
Men ehuru Utskottet, som ansett det vara af yttersta vigt att förekomma
upplifvandet af dueller, af sådan orsak ansett blotta utmaningen och antagandet
deraf icke kunna lemnäs ostraffade, inträder likväl ett annat förhållande, om kontrahenterne
frivilligt afstå från enviget. Då detsamma af sådan orsak uteblir, synes
ingenting vara billigare än att äfven straffet för sjelfva aftalet annulleras, helst
vissheten om en sådan straff-frihet äfven i sin mån kan förekomma envigets fullbordan.
Flera Europeiska kriminal-lagar innehålla ock stadgande i sådant syfte;
och har Utskottet derföre, med sammanförande af 52 och 54 §§ till en enda, tillagt
en ny 54 § af denna lydelse:
La-g-Utskottcts Betänkande N:o 20.
29
"Hufva tvenne trä flat afta! om envig, men afstå de frivilligt derifrån, sä att
del i] till verkställighet kommer; varén för straff fria; och ege i Ig fall ansvar ej
heller rum för dem, sam vid afta/ets uppgörande biträd t."
Denna § upphäfyer således ej straffbarhet en för den utmanande, i fall utmaningen
ej antagits, äfvensom §:n innebär att om enviget inställes af annan orsak
än de tvistandes fria vilja, ej heller de, som biträdt vid aftalets uppgörande, gå
ansvarsfrie, hvilket torde vara så mycket billigare sorn dessa oftast åro de brottsligaste,
såsom upphof till förbrytelsen, och derföre väl böra, om de ock sedan
ångra sig, få skylla sig sjelfva för följderna af aftalet, derest de ej lyckas få detsamma
annulleradt. — Om ”vittnen vid striden" har i denna § naturligtvis ej behöft
ordas; ty det är klart, att der ingen strid varit, der har ei heller funnits vittnen
dervid.
Utskottet förutser dock vid denna § en annan anmärkning. Det kan invändas,
att dess uppställning lemnar rum för den tolkning, att om blott den ena
af de tvistande frivilligt afstår från enviget och t. ex. den andra, okunnig derom,
inställer sig på platsen, denne då skulle blifva straffad, under det den förre genom
en trolöshet ginge ansvarsfri. Härtill kunde svaras, att lagstiftaren måste
anse hvart envig för ett brott och att, om af tvenne personer, som stämt möte i
afsigt att begå en förbrytelse, den ene icke inställer sig, denna hans uraktlåtenhet
ingalunda kan stämplas såsom omoralisk. Men härvid bör dessutom erinras,
att den enes blotta inställelse på platsen, vore det äfven med vittnen, som bära
stridsvapen, ingalunda utgör full juridisk bevisning derom, att icke äfven han frivilligt
afstått från enviget. Således lärer väl ock denne, i förutsatta lall, blifva
fri från ansvar, såvidt han ej framhärdar i sin föresats att bringa enviget till verkställighet,
i hvilket fall åter han är sitt straff värd.
Om nödvärn.
Detta ämne är en bland kriminal-lagstiftningens mest grannlaga frågor och
dess reglerande i den positiva rätten fordrar lagstiftarens yttersta varsamhet. Rättigheten
till nödvärn eller sjelfförsvar, hvilket noga bör skiljas från begreppet sjelfhiimnd,
ligger redan i den naturliga rätten och är i individens sjelfmedvetande ofta
långt klarare än den någonsin kan blifva i det positiva lagbudet. Dess allmännaste
vilkor har angifvits dermed, att den rättighet, som genom hot eller olaga våld
angripes, är så beskaffad, att ersättning för förlusten deraf ej kan genom anlitande
af Statens skyddsmålet vinnas. Detta hot och detta våld kunna uppenbara sig
under mångfaldigt skiftande former, omöjliga att af lagstiftaren förutses, och effekten
deraf kan icke heller någonsin på förhand beräknas: den blir icke ens alltid
densamma af alldeles samma slags våld. Häraf nödvändigheten för lagstiftaren att
så litet som möjligt reglementera i detta ämne, hvilket är ett af de få, sorn påkalla
undantag från den i öfrigt så vigtiga princip, att icke införa allmänna rättsgrunder
eller doktrinära satser i den positiva lagen. Genom för mycket reglementerande
äfventyrar här lagstiftaren att råka i strid med den naturliga billighetskånslan
och upphäfva sjelfva den grundsats, hvarifrån han utgår. I detta fall
måste han således öfverlemna åt domaren en mer än eljest vidsträckt pröfningsrätt.
Med dessa åsigter har Utskottet icke kunnat undgå att tinna de i förslagets
55 § gifna bestämmelser vara nog trånga och i visst hänseende äfven tvety
-
30
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
diga. Der heter: ”Varder man af annan med våld eller hot så öfverfallet att fara
är för lif eller helsa" o. s. v. Hvad här bör förstås med ordet helsa är allt för
tvifvelaktigt, och det lemnar lätt rum för en inskränktare tolkning af ordet än
måhända dermed varit afsedd. Denna farhåga är så mycket mer berättigad som
derefter tillägges: ”eller sker våld eller hot för att någon till otukt tvinga", hvaraf
således oförtydbart följer, att försök till våldtägt, eller annat i afseende å farans
vidd dermed jemförligt våld, ej i allmänhet skulle få anses innebära fara för helsa;
ty i sådant fall hade anförda tillägg varit öfverflödigt. Tager man åter ordet helsa
i den bemärkelse att det icke afser det kroppsliga välbefinnandet eller den personliga
friden för tillfället, utan endast motsatsen af en verklig', längre eller kortare tid
fortfarande, sjukdom, då råkar man i strid med den allmänna billighetskänslan och
nödvärnsrätten blefve då ofta utan ali betydelse; ty den öfverfallne kunde oftast
ej veta vid hvilket moment af våldet detta antoge en för helsan vådlig karakter.
Om till exempel en person blefve med våld hållen och våldsverkaren började
tilldela honom slag på något mindre ömtåligt ställe af kroppen, — egde
han då, enligt denna §, rätt till nödvärn eller ej? och huru länge skulle han låta
misshandla sig innan tidon vore inne, då han strafflöst kunde möta våld med våld?
Måhända var våldsverltarens mening ingalunda att gifva upphof till en sjukdom,
och kanske skulle en lugn åskådare äfvenledes funnit någon sådan följd af våldet
ej vara att helara. Men skulle den våldförde derföre nödgas tåligt uthärda misshandlingen
och trösta sig med hoppet om en upprättelse af lagen, som dock blefve
omöjlig, derest våldet, hvad icke på förhand kunde beräknas, gingc till ytterlighet?
En så sträng åsigt anser Utskottet icke böra vinna hägn i vår lagstiftning.
Men, på sätt redan är antydt, man bör från sjetfförsvarel noga skilja tjelfhärnnden.
Den sednare bestraffar och går lagen i förväg samt är derföre sjelf straffvärd.
Det förra bestraffar icke, lemnar åt lagen att hämnas en redan tillfogad
skada, men afvärjer sjelf en, som hotar. Derföre måste ock dess utöfning begränsas
af hvad till detta afvärjande är nödigt.
En annan oegentlighet i förevarande §, som af en ledamot i Högsta Domstolen
ock blifvit framhållen, är uttrycket ”olofligen beröfva någon hans frihet."
Det är obestridligt att, till exempel, en kronobetjent, som utan laga skäl häktar
en person, olofligeti häröfver denne friheten. Men på ett sådant fall lärer denna
§ icke syfta. Det vilseledande i uttrycket bör emellertid undanrödjas.
På dessa grunder och då de sista orden i §:n ”der man ej sträckt värnet
längre än till farans afvärjande nödigt var" synas med afseende å innehållet af
58 j vara alldeles öfverflödiga, har Utskottet ansett sig böra gifva åt 55 § denna
lydelse: "barder man af minan öfver fallen med våld eller hot, sorn innebär trän
gande
fara; då ege man rätt till nödvärn och vare saklös för den skada, som man
till farans afvärjande gör." Härvid får Utskottet jemväl fästa uppmärksamhet
derpå att uttrycket hot, som innebär trängande fara redan är af Rikets Ständer
godkändt såsom lämpligare än uttrycket ”fara för lif eller hälsa”, nemligen genom
lagen om ansvar för stöld och snatteri samt rån, i hvars 22 § det af Utskottet nu
använda uttryck förekommer bland karaktererna på rån, i stället för det af Lagberedningen
begagnade ”fara för lif eller helsa,” Äfvenså vill Utskottet erinra, att
inom Lag-beredningen flera röster med värma höjt sig emot den af Lag-beredningens
pluralitet föreslagna inskränkning i nödvärnsrätten, hvilken inskränkning
är enahanda mod den i Kongl. Maj:ts nu förevarande förslag stadgade.
Förslagets 56 § utsträcker nödvärnsrätten äfven till sådane fall, då egendomsförlust
hufvudsakligast tyckes vara att befara, såsom då någon begår inbrott
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
31
nattetid m. m. Denna grundsats, hyllad redan i äldsta tider, såsom hos Romarne
i de Tolf t a floman lag-, är äfven i vår lagstiftning antagen, ehuru hittills inskränkt
till det fall att afsigten varit att begå stöld. Som denna afsigt dock oftast år omöjlig
att på förhand utreda, kan Utskottet ej annat än gilla den utsträckning, denna
§ gifvit åt sjelfförsvaret. Men då redaktionen i ifrågavarande, från Lag-beredningens
förslag hämtade § är, såsom en ledamot af Högsta Domstolen ock antydt,
särdeles tung och invecklad, har Utskottet sökt gifva densamma en enklare uppställning,
dervid i följd af förändringen utaf föregående §, orden sliker föröfva rån
kunnat ur 56 § utgå.
Vid de under öfverskriften
Om skadestånd
hänförda stadganden har Utskottet icke funnit skäl till någon anmärkning.
Gemensamma bestämmelser.
Utskottet, som redan förut framhållit vigten deraf, att ur lagstiftningen
(den positiva rätten) utesluta allt, som tillhör doktrinen eller rättsvetenskapen,
har i enlighet dermed funnit första momentet af 66 § höra utgå. Sjelfva ordställningen
eller språket i detta moment hän tyder redan derpå, som skulle den deri
uttryckta sats vara uttalad, icke af lagstiftaren, utan af rättsläraren. Satsen är
ock redan antagen i lagskipningen och således här öfverflödig. Men den är öfverflödig
äfven derföre, att det af Utskottet bibehållna sista momentet af §:n för den
uppmärksamma granskaren indirekt tillkännagifver, hvad genom det första velat
uttryckas. — Redaktionen af de sista orden i denna § är af Utskottet något jemkad
för harmoni med följande §.
Herr Brakels förutnämnda motion är redan af Utskottet, besvarad.
Beträffande Johan Lönns yrkande om upphäfvande af 27 kap. Missgerningsbalken,
får Utskottet hänvisa till ingressen i förevarande förslag, hvarigenom
nämnde kapitels upphäfvande äfven är af Kongl. Maj:t föreslaget. Utskottet understödjer
ock detta så mycket heldre, som den åsigt, hvilken föranledde lagstiftaren
att, der dråpare ej inom natt och år kunde upptäckas, ålägga Häradet böter
för det sålunda timade, med namnet dulgadråp betecknade brott, redan längesedan
förlorat sin ursprungliga betydelse.
32
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
På grund af hvad Utskottet- sålunda anfört, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
det wälle Rikets Ständer, med förklarande att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande Proposition ej kan oförändrad bifallas, får sin
de! besluta en författning angående word, dräp och annan misshandel,
så lydande:
"Med upphä/vande af ej mindre 12 Kap.; 14 Kap. 1 och
2 §§; 15 Kap. 1, 2, 5 och b' §§; 16 och 17 Kap; 18 Kap.
1, 3, 5, 6 och 7 §§; 20 Kap. 1, 2, 3, 4, 5, 8 och 10 §§; 21
Kap. 3 och 6 §§; 22 Kap. 7 §; 24, 25, 26 och 27 Kap.;
28 Kap. 1, 2, 3, 4 och 5 §§; 29, 30, 32, 33, 34, 35, 36,
37, 38 och 39 Kap. Missgernings-Balkcn; 4 Kap. 3 § Straff -  balken och Kongl. Maj:ts förbud angående dueller och slagsmål
den 22 Augusti 1682, än äfven, med nedan nämnda undantag,
alla öfriga stadganden, som ändra eller förklara berörde lagrum
och författning eller dervid något tillägga eller innefatta bestämmelse
om straffbarheten af brott och handlingar, som i denna
Förordning omförmälas, varder stadgadt, som följer:
Om mord och dröp.
§ !•
Den som, i uppsåt att döda, med berådt mod beröfvar någon
lifvet, miste, för mord, lif sitt. Ar brottet under synnerligen
mildrande omständigheter föröfvadl; då må till straffarbete
på lifstid kunna dömas.
§ 2.
Biar någon gjort försök till mord, och blef endast genom
omständigheter, som voro af g er ning smannens vilja oberoende,
brottets fullbordan förhindrad; varde han dömd till straffarbete
på lifstid eller, der mildrande omständigheter förekomma, till sådant
arbete från och med sex till och med tio år. Kom af gerningen
ringa eller ingen skada; då må tiden för straffarbetet kunna
till två år nedsättas.
§ 3.
Hvar som, i uppsåt att döda, men af hastigt mod, beröfvar
annan lifvet, dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid.
Var gerningsmanncn, utan egen skuld, genom svår förolämpning
eller synnerlig misshandel, af den dräpne till vrede
retad, eller är o omständigheterna eljest synnerligen mildrande;
då
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20. 33
då må straffarbetet kunna inskränkas till viss tid från och med
sex till och med tio är.
§ 4.
Ilar någon, gemm uppsåtlig misshandel, dödat annan, och
skedde den misshandel 'med berådt mod, men utan afsigt att dräpa;
dömes g er ning smannen till straffarbete på lifstid eller från
och med åtta till och med tio år.
Var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom
sannolik verkan deraf, ej väntas kunde, eller äro omständigheterna
eljest synnerligen mildrande; då må straffet kunna nedsättas
till straffarbete i fyra år.
§ 5.
Varder någon dräpen, såsom i 4 § sägs, men skedde
misshandeln af hastigt mod; dömes dråparen till straffarbete från
och med fyra till och med åtta år.
Förekomma sådana mildrande omständigheter, sorn i 3
eller 4 § omförmälas; då ma straffet kunna nedsättas till straffarbete
i två år.
§ 6.
Begår lifstidsfånge dråp som i 3 eller 4 § sägs, utan de
mildrande omständigheter, sorn för hvartdera fallet äro nämnda,
håfve han förverkat lif vet.
§ 7.
Hafva flere deltagit i misshandel, hvaraf någon ljutit döden;
då skall en hvar, som tillfogat den döde lif sfarlig skada,
och, der ej viss skada var i sig sjelf lif sfarlig, en hvar, som tillfogat
den döde någon af de skador, hvilka i förening orsakat
döden, dömas till det straff, hvartill han, om den af honom åstadkomna
skadan ensam varit dödande, gjort sig förfallen. Den,
som å den döde gjort ringare misshandel, straffes efter 61 Kap.
2 § Missgernings-balken, der han ej varit i samma vilja med
banemannen eller gerningen ej eljest är med högre straff belagd.
§ 8.
Kan ej utrönas hvilken eller hvilka tillfogat den döde
skador, som i och f ör sig eller i förening varit lifsfarliga; vare
straffet för den, som i uppsåt att döda gjort våld å den dräpne,
straffarbete i högst sex år; för den, som med berådt mod,
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 5
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
men utan sådant uppsåt, som sagdt är, deltagit i misshandeln,
straffarbete i högst fyra år; och för den, som af hastigt mod och
utan uppsåt att dödai varit i gerning en delaktig, straffarbete i
högst två år.
§ 9.
Ar någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet
eller försummelse, vållande till annans död; dömes till böter från
och med femtio till och med femhundra liiksdaler eller fängelse
från och med två till och med sex månader.
Var vållandet synnerligen groft; då må till straffarbete
från och med sex månader till och med två år dömas.
§ 10.
För dråp, som pröfvas hafva timot mera af våda, än af
vållande, skall ej någon till straff dömas.
Om såramål och ringare misshandel.
§ 11-
Har någon misshandlat annan så, att han deraf mistat
talförmåga, syn eller hörsel, eller fått svårt lyte eller annat svårt
kroppsfel eller stadigvarande svårt men å sin helsa, eller råkat
i lif sfarlig sjukdom, och var sådan skada åsyftad; dömes, om
gerningen skedde med berådt mod, till straffarbete från och med
sex till och med tio år, och, om den skedde af hastigt mod, till
straffarbete från och med två till och med sex år.
§ 12-
Har någon misshandlat annan, såsom i 11 § sägs, utan
uppsåt att åstadkomma sådan skada, som i samma, § nämnd är;
då skall gerning smannen dömas, om misshandeln skedde med berådt
mod, till straffarbete från och med två till och med sex år,
och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och med
två månader till och med två år.
§ 13.
Gör någon uppsåtligen sådan misshandel å annan, att
deraf kommer mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom,
än i 11 § sägs; dömes till straffarbete från och med två månader
till och med två år eller böter från och med tio till och med
femhundra Riksdaler.
Lag-TJtskottets Betänkande N:o 20.
35
§ 14-
För uppsåtlig misshandel, hvarå ringare eller ingen skada
följt, vare straffet böter från och med fem till och med tvåhundra
riksdaler eller fängelse från och med två till och med
sex månader.
§ 15-
Hafva flera deltagit i misshandel, hvaraf kommit skada,
som i 11 eller 13 § sägs; då skola, vid straffets bestämmande,
de grunder, sorn i 7 § äro stadgade, tillämpas.
Kan ej utrönas af hvilken eller af hvilka skadan blifvit
gjord; då skall en hvar, som i misshandeln deltagit, dömas, om
skadan var af beskaffenhet, som i 11 § sägs, till straffarbete i
högst två år eller fängelse i högst sex månader, och, om skadan
ringare var, till böter från och med fern till och med ett hundra
Riksdaler.
§ 16.
Den sorn, i uppsåt att göra skada, eller eljest i vredesmod,
emot annan drager knif eller svärd, spänner bössa, eller
reser annat lifsfärligt vapen, straffes, der ingen skada sker, med
böter från och med tio till och- med femtio Riksdaler. Kommer
skada; må straffarbete från och med två till och med sex månader
ådömas, der eljest blott till fängelse eller böter dömas
skulle.
§ 17-
Nu kan sä hända, att någon, under utöfning af laga
rättighet att aga den, som under hans lydnad står, tillfogar honom
skada, och är den så ringa, som i 14 § sägs, derför må han
ej till straff fällas.
§ IB
Ar
någon ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet
eller försummelse, vållande till sådan kroppsskada, som i 11 §
nämnd är; straffes med böter från och med tio till och med två
hundra Riksdaler eller fängelse från och med två till och med
sex månader.
För vållande till skada, som i 13 § sägs, vare straffet
böter från och med fem till och med femtio Riksdaler.
§ 19.
För sår eller annan kroppsskada, som sker mera af våda,
än af vållande, skall ej straff ådömas.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
Om förgiftning.
§ 20.
Ilar någon gifvit annan gift eller dylikt för att honom
skada, och dör han deraf-, straffes g er ning smannen efter 1 §
såsom för mord. Kommer af den förgiftning svår kroppsskada;
dömes till straffarbete på lifstid eller, der omständigheterna äro
synnerligen mildrande, till sådant arbete från och med åtta till
och med tio år. Följer af gerningen ringare eller ingen skada,
eller stannar brottet vid försök; då skall till straffarbete från
och med fyra till och med åtta år dömas.
Har någon, i uppsåt att annan till lif eller helsa skada,
tillredt gift eller dylikt, men gitter ej att till fxdlbordandet af
sitt uppsåt göra försök; varde han till straffarbete från och med
två månader till och med två år dömd, der han ej af egen drift
och förr, än brottet blef upptäckt, giftet förstört.
§ 21.
Förgiftar någon, i uppsåt att skada andra till lif eller
helsa, varor, som till salu hållas, eller hvad annat som helst, så
att allmän fara för menniskors lif eller helsa deraf kommer;
dömes till strafarbete från och med sex till och med tio år. Fätnågon
af den förgiftning död eller svår kroppsskada; vare lag,
som i 20 § skils-.
§ 22.
Har någon, utan uppsåt, orsakat förgiftning, som i 21 §
sägs, och söker ej, ändå att. han det varse blifvit, att faran deraf,
så vidt ske kan, genast afvärja; vare förfallen till straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Får någon af
förgiftningen svår kroppsskada; då skall till straffarbete från
och med två till och med sex år dömas. Ljuter någon deraf
döden; dömes till straffarbete från och med sex till och med
tio år.
Den, som genom försäljning, eller utlemnande af veterligen
förfalskade lifs- eller läkemedel ouppsåtligen vållar sjukdom,
kroppsskada eller död, straffes på sätt särskildt stadgadt är.
§ 23.
Bryter den, som till försäljning af gift berättigad är, mot
föreskrift, som till förekommande af missbruk eller skada deraf
blifvit gifven, eller säljer eller utlemnar den gift, som dertill obe
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
37
rättigad är, och får någon af giftet döden; dörnes till fängelse
från och med två till och med sex månader eller straffarbete
från och med sex månader till och med två år. Får någon af
giftet svår kroppsskada; då skall till fängelse från och med två
till och med sex månader dömas.
Om försäljning eller utlemnande af gift, så ock om olofligt
innehafvande af arsenik, gälle hvad särskildt stadgadt är.
Om barnamord och fosters fördrifvande, så ock om
idsättande af barn eller annan, som värnlös är.
§ 24.
Har qvinna med uppsåt dödat sitt oäkta barn, vare sig
genom handaverkan, eller underlåtenhet af det, som till barnets
bibehållande vid lif nödigt var, och skedde den handaverkan eller
underlåtenhet vid födseln eller snart derefter; dömes, för barnamord,
till straffarbete från och med fyra till och med tio år.
§ 25.
Har qvinna uppsåtligen och med berådt mod, vid födseln
eller snart derefter, gjort försök att döda sitt oäkta barn, och
blef endast genom omständigheter, som voro af hennes vilja oberoende,
brottets fidlbordan förhindrad, eller har hon, vid födseln
eller snart derefter, utsatt sitt oäkta barn eller det uppsåtligen
från sig skilt och i hjelplöst tillstånd försatt, och fanns barnet
vid lif igen; varde hon dömd till straffarbete från och med sex
månader till och med två år. Fick barnet svår kroppsskada,
må tiden för straffarbetet förhöjas till högst fyra år. Sättes
barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter, som
i 34 § sägas; vare lag, sorn der stadgas.
§ 26.
Har qvinnan sökt enslighet vid födseln, och varder barnets
död, utan hennes uppsåt, orsakad af det hjelplösa tillstånd, hvari
hon sig försatt; dömes till straffarbete från och med sex månader
till och med två år.
§ 27.
Har qvinna, som af oloflig beblandelse hafvande varit,
födt i enslighet och fostret förstört eller å lön lagt; dömes, om
Lag-Utskottats Betänkande N:o 20.
hon den enslighet sökt, till straffarbete från och med tvä till och med fyra
år, och, om hon den ej sökt, till straffarbete frän och med sex månader till
och med tvä år, der ej i något af dessa fall utrönes, att fostret omkommit
utan modrens vållande, eller att det varit dödfödt eller så ofullgånget
att det ej med lif framfödas kunnat.
§ 28.
Qvinna, sorn i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster nyttjar
invärtes eller utvärtes medel, som sådan verkan hafva kan; varde dömd, om
fostret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till straffarbete fran och
med två till och med sex år, och i annat fall till sådant arbete eller
fängelse från och med två till och med sex månader.
§ 29.
Ben som, med qvinnans vilja, söker döda eller fördrifva hennes
foster, på sätt i 28 f sägs, straffes såsom i samma § stadgadt är.
§ 30.
Ilar någon, utan qvinnans vilja, sökt döda eller fördrifva hennes
foster, på sätt i 28 § sägs; dömes, om fostret kommer utan lif
eller ofullgånget fram, till straffarbete från och med sex till och med
tio år, och i annat fall till sådant arbete från och med sex månader
till och med två år. Fick qvinnan af gerningen svår kroppsskada;
dömes till straffarbete på lifstid: fick lion deraf döden; miste germngsmannen
lif vet; dock må, der brottet år med synnerligen mildrande omständigheter
förenadt, kunna dömas i förra fallet till straffarbete på
tio år och i det sednare till sådant arbete på lifstid.
§ 31.
Föröfvar någon å qvinna, den han vet hafvande vara, sådan
misshandel, att fostret förgås eller kommer ofullgånget fram, och hade
han ej uppsåt att fostret skada; dömes, om misshandeln skedde med
berådt mod, till straffarbete från och med två till oeh med fyra år,
och, om den skedde af hastigt mod, till straffarbete från och med sex
månader till och med två år; dock må, der brottet är med synnerligen
mildrande omständigheter förenadt, straffet kunna nedsättas, i förra
fallet till straffarbete i sex månader, och i sednare fallet till fängelse
i två månader.
§ 32.
Ilar någon i annat fall, än i 25 § sägs, uppsåtligen satt ut
barn, det han pligtig var att värda och sorn sig sjelf ej hjelpa kunde,
eller det eljest uppsåtligen från sig skilt och såmedelst i hjelplöst tillstånd
försatt, och skedde det å sådant ställe eller under sådana om
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
39
ständigheter, att gerning smannen ej med sannolikhet kunde vänta barnets
räddning; domes till straffarbete från och med två till och med
sex år. Fick barnet svår kroppsskada; domes till straff arbete från
och med sex till och med tio år: ljöt det döden; dömes till straffarbete
på lifstid.
§ 33.
Blef barnet utsatt å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
att fara för dess lif eller helsa väl var för handen, men gerning
smannen dock med sannolikhet kunde vänta dess räddning; då skall
till straffarbete frän och med två månader till och med tvä ar dömas.
Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och med två
till och med sex år: ljöt det döden; vare g er ning smannen förfallen till
straffarbete från och med sex till och med tio år.
§ 34.
Sattes barnet ut å sådant ställe eller under sådana omständigheter,
att fara för dess lif eller helsa ej syntes vara för handen;
då skall till böter från och med tjugu till och med trehundra Riksdaler
eller fängelse från och med två till och med sex månader dömas.
Fick barnet svår kroppsskada; dömes till straffarbete från och
med sex månader till och med två år: ljöt det döden; dömes till straffarbete
från och mod två till och med fyra år,
§ 35.
Har någon, på sätt i 32 § sägs, utsatt eller från sig skilt
sjuklig, bräcklig eller eljest hjelplös person, den han pligtig var att vårda,
och skedde det å ställe eller under omständigheter, som i 32, 33
eller 34 § sägas; vare lag, som der för hvarje fall stadgadt är.
§ 36.
Sätter någon ut eller öfvergifver den han sig åtagit eller eljest
pligtig är att fortskaffa eller ledsaga, och sker det å sådant ställe
eller under sådana omständigheter, som i 32, 33 eller 34 § sägas:
vare ock lag, som der för hvarje fall stadgas.
Om misshandel å föräldrar, maka eller förmän.
§ 37.
Begår någon mord å skyldeman i rätt uppstigande led; miste
lifvet. GÖr man dråp, som i 3 eller 4 § sägs, å sådan skyldeman:
håfve ock förverkat lifvet: är dråpet sådant, som i 5 § sägs; dömes
La g-Utekottets Betänkande N:o 20.
till straffarbete pä lifstid; dock må, der omständigheterna är o synnerligen
mildrande, straffet kanna nedsättas i förra fallet till straffarbete
pä lifstid och i sednare fallet till sådant arbete från och med åtta
till och med tio år. Sker dråp å maka, stjuf eller svärföräldrar,
fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad
man står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd.
§ 38.
Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt
uppstigande led; då må straffet ej sättas lägre än två månaders straffarbete:
åro omständigheterna försvårande; då må straffarbetet förhöjas
till sådant arbete pä lifstid, om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd
till tio år, och i annat fall till två ar utöfver den i allmänhet
bestämda högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan af de
personer, som i 37 § äro nämnda, varde den omständighet såsom synnerlig
en försvårande ansedd, och må ej till lindrigare straff än fängelse
dömas.
§ 39.
Förbryter man sig, såsom i 16 § sägs, mot någon af de persotter,
sorn i 37 § äro nämnda; varde, der ing ett skada sker, ändock
straffad med fängelse från och med två till och med sex månader.
Om våld å annan i eller för honom anförtrodt offentligt
värf; så och om våld, hvarigenom fridsbrott sker.
§ 40.
Gör någon våld eller annan misshandel å embetsman, i embetsärende,
eller för att honom till någon embetsåtgärd tvinga eller derifrån
hindra, eller att å honom för sådan åtgärd hämnas; dötnes till
straffarbete från och med två till och med sex år.
Med embetsman förstås här den, som med Konungens fullmakt
ä emletet försedd är, eller embete af lika värdighet innehafver, eller i
sådan embetsmans ställe lagligen satt är; så ock domare, ändå att han
ej blifvit af Konungen förordnad.
§ 41.
Hvad i 40 § om sådant brott, som der sägs, stadgadt är,
gälle ock för det fall, då Ledamot i Taxerings- eller Pr öfning s-kommitté
eller i Styrelse öfver allmänt Verk eller allmän Inrättning, eller den,
som i Nämnd eller Jury sitter, varder i eller för utöfningen af sådan
befattning
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20. 41
befattning våldförd; dock må, der omständigheterna i dessa fall är o synnerligen
mildrande, tiden för straffarbetet kunna till sex mannder nedsättas.
§ 42.
Förbryter sig någon, såsom i 40 § sägs, emot tjensteman eller
amian, den der icke innehafver embete eller sådant uppdrag, som i samma
§ omtalas, men är förordnad eller vald att offentligt tjensteärende
förrätta eller annan allmän befattning utöfva, eller kallad att vid offentlig
förrättning tillhandagå; dömes till straffarbete från och med
två månader till och med två år, eller fängelse från och med två till
och med sex månader.
§ 43.
Gör man våldsgerning å den, som bivistar Gudstjenst; dömes
till straffarbete frän och med sex månader till och med två år. Var
väldet ringa, och kom ej deraf synnerlig förargelse; då må till fängelse
från och med två till och med sex månader eller böter frän och
med femtio till och med femhundra Riksdaler dömas.
§ 44.
Gör man våldsgerning å annan inom Konungens slott i hufvudstaden
eller annorstädes i slott, hus eller gård, der Konungen vistas,
eller å rum, der Rikets Ständer eller deras Afdelning ar eller Utskott
församlade äro, eller inför sittande Rätt, Konungens Befallningshafvande
eller annat allmänt Embetsverk; vare lag, som i 43 § sägs.
§ 45.
Ben som, i uppsåt att skada göra, eller eljest i vredesmod,
emot annan drager knif eller svärd, eller spänner bössa, eller reser annat
lifsfarligt vapen vid sådant tillfälle eller å sådant ställe, som i
43 eller 44 § sägs; varde, der ingen skada sker, ändock straffad med
böter från och med femtio till och med femhundra Riksdaler.
§ 46.
Gör man våldsgerning å annan för det han i sak inför Rätta,
hos Konungens Befallningshafvande eller vid annat Embetsverk, sin eller
annans talan fört, eller vittnesmål aflagt, eller för att honom från sa
kens
utförande eller vittnesmålets aflägg ande hindra; dömes till straffarbete
från och med två månader till och med två ar.
B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
§ 47.
Pinar man annan för att tvinga honom till bekännelse i någon
sak; vare lag, som i 46 § skils. ylr brottet med synnerligen försvårande
omständigheter förenadt; då må till straffarbete från och med
två till och med fyra år dömas.
§ 48.
Ilar man, i uppsåt att våldföra annan, brutit någons hemfrid,
ity att man med väld eller eljest mot någons vilja inträngt i hans
hemvist, vare sig gård, hus eller fartyg, eller ock dit sig insmugit, eller
der gömt sig undan; dömes, ändå att uppsåtet ej varder fullbordadt,
till fängelse från och med två till och med sex månader eller till straffarbete
från och med två månader till och med två år.
§ 49.
Ilar man, utan sådatit hemfridsbrott, sorn i 48 § sägs, gjort
våld å annan i hus eller gård, der han sitt hemvist hade, eller dit
han i fara sin tillflykt tog, eller å fartyg, ehvad han till besättningen
hörde, eller eljest hade lof eller lega för sig, eller ute å mark, då han
sitt arbete förrättade; varde den omständighet, vid straffets mätande
för våldet, såsom försvårande ansedd.
§ 50.
Gör man våldsgerning å annan vid valförrättning, uppbördseller
sockenstämma, läsförhör, landtmäteri-förrättning eller annan sådan
offentlig sammankomst, eller då allmänt ärende eljest förehafves; då
skall ock den omständighet, vid straffets mätande för våldet, såsom försvårande
anses.
Lag samma vare, der någon våldför annan å allmän väg, gata
eller torgplats, eller der allmän marknad hålles.
Om envig.
§ 51.
Safva tvenne, ejter aftal, inlåtit sig i envig med hvarandra,
och varder någon deri dödad; dömes banemannen till straffarbete från
och med sex till och med tio år. Var det aftal gjordt, att enviget ej
skulle utan enderas död slutas, och kommer död deraf; dömes till straffarbete
på lifstid. Får någon i envig svår kroppsskada; vare gemingsmannen
förfallen till straffarbete från och med två till och med sex
år: skedde ringare eller ingen skada; dömes till fängelse från och med
två månader till och med två år.
Lag- Utskottets Betänkande N:o 20.
43
§ 52.
Förfar någon vid envig svikligen och får den andra deraf död;
vare lag, som om mord i 1 § sägs. Blef genom den enas svikliga förfarande
svår kroppsskada den andra tillfogad; dömes gerning smannen
till straffarbete från och med sex till och med tio år. Kom deraf
ringare skada; dömes till straffarbete från och med två till och med
sex år.
§ 53.
Ben, som utmanar annan till envig, eller slik utmaning antager,
skall, ändå att enviget ej kommer till verkställighet, straffas med
fängelse från och med tvä till och med sex månader.
Samma lag vare, der någon låter bruka sig till biträde vid
uppgörande af aftal om envig eller till vittne vid sådan strid.
§ 54.
Hafva tvenne träffat aftal om envig, men afstå de frivilligt
derifrån, så att det ej till verkställighet kommer; vare för straff frie;
och ege i ty fall ansvar ej heller rum för dem, sorn vid aftalets uppgörande
biträdt.
Om nödvärn.
§ 55.
Varder man af annan öfverfallen med våld eller hot, som innebär
trängande fara; då ege man rätt till nödvärn, och vare saklös för
den skada, som man till farans afvärjande gör.
§ 56.
Rätt till nödvärn ege ock rum, då någon begår inbrott eller
eljest tränger sig olojligen in i annans rum, hus, gärd eller fartyg nattetid,
eller sätter sig till motvärn, ehvad det är natt eller dag, emot
den, som sitt värja eller å bär gerning återtaga vill.
§ 57.
Rymmer fånge eller häktad person, eller sätter han sig till
motvärn emot fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra
vill, eller emot föreståndare eller uppsyningsman vid straffinrättning
eller häkte, då denne honom till ordning inom inrättningen eller häktet
hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall, till motvärn
emot den, som eger häktningen verkställa eller dervid biträder; då må
Lng-Utskottets Betänkande N:o 20.
ock det våld brukas, som till rymningens förekommande, ordningens bibehållande
eller häktningens verkställande nödigt är.
Lag samma vare, der annan, än fänge, häktad person eller den,
som häktas skall, sätter sig med våld eller hot emot den, som rymningen
hindra, ordningen bibehålla eller häktningen verkställa vill.
§ 58.
Finnes någon i fall, som i 55, 56 eller 5 7 § sagdt är, hafva
gjort större våld, än nöden kraf de; pröfve Domaren, efter omständigheterna,
om han för uppsåtlig gerning eller blott såsom för vållande
straffas bör.
Var så trängande nöd eller fara för handen, att han sig ej
besinna kunde; då må han från straff frias.
§ 59.
Kommer någon den till hjelp, som finnes i nöd stadd, efter ty
förut sagdt är; vare ock för honom lag, som hade han sjelf i den nöd
sig befunnit.
§ 60.
Huruledes vid uppror eller upplopp, så ock i vissa fall vid angrepp
å dem, som till krigsmagten höra, våld må med våld mötas, derom
är särskildt stadgadt.
Om skadestånd.
§ 61.
Ersättning för den skada, som någon genom misshandel, hvarom
sagdt är, tillfogat annan, vare den brottslige pligtig att gälda,
ehvad gerningen skett med uppsåt eller af vållande-, och skall under
skadeståndet räknas icke endast läkarelön och annan kostnad, ritan äfven
ersättning för hinder eller brist i den skadades näring, för sveda och
värk, så ock för lyte eller annat stadigvarande men, om sådant blifvithonom
tillfogadt.
§ 62.
Komma maka eller barn efter den, som dödad blifvit, att genom
hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall deni, efter ty, med
afseende å så väl den brottsliges tillgångar, som andra omständigheter,
skäligt pröfvas, tilläggas såsom skadestånd hvad för makan eller barnen
tarfvas till dess de sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd,
efter omständigheterna, sättas att utgå på en gäng eller å särskilda
tider.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
45
Gemensamma bestämmelser.
§ 63.
I afseende å delaktighet i brott, som i denna författning omförmälas,
komma, der annat här ej finnes särskildt stadgadt, de angående
delaktighet i missgerningar i allmänhet gällande föreskrifter att
tjena till efterrättelse.
§ 64.
Med svår kroppsskada förstås i denna Författning sådan skada,
som i 11 fj sägs.
§ 65.
Ilar man, vid dråp eller annan misshandel, träffat annan, än
den man döda eller misshandla ville; straffes som vore gerningen för öfvad
emot den, åt hvilken den ämnad var; dock skall ej, till straffets
förhöjning, afseende å särskild egenskap hos denne eller å särskildt förhållande
emellan honom och gerning smannen göras annorlunda, än såsom
å en försvårande omständighet.
§ 66.
Mar någon, genom uppsåtlig misshandel, tillfogat annan sådan
kroppsskada, att denne deraf ljutit döden, men blef skadan dödsorsak
endast i förening med omständigheter, de der, utan gerning smannens
skuld, efteråt tillkommit, såsom särskild sjukdom, dröjsmål med begagnande
af botemedel, sedan sådant användas kunnat, vårdslöshet eller
oskicklighet vid botemedels användande, eller annat dylikt ofall; då må
för dråpet ej till högre straff än såsom för dråp af vållande dömas.
§ 67.
De grunder, som i 66 § sägas, skola ock tillämpas i mål, som
angå kroppsskada, hvaraf död ej följt.
§ 68.
Ar för embets- eller tjensteman, som gör våld eller misshandel
a annan, särskildt stadgad embetets eller tjenstens förlust för viss tid
eller för alltid; lande ock det till efterrättelse.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
§ 69.
Ifråga om dråpares rätt till arf, morgongåfva eller giftorätt,
galle hvad derom i lag är stadgadt.
§ 70.
Har någon genom en handling begått två eller flera af de i
denna författning omnämnde trott, och, är straffet å ettdera svårare,
än å annat; dä skall det svåraste straffet tillämpas: är hvartdera brottet
belagdt med samma straff; varde det straff tillämpadt. I låda
dessa fall skall brott, hvarför särskildt straff ej ådömes, betraktas såsom
försvårande omständighet. Ber för någotdera brottet sådan påföljd,
som i 68 § sägs, bör ega rim, varde ock den ådömd.
Innefattar en handling brott, som i särskilda afseenden är med
olika straff belagdt, vare ock lag, sorn i denna § sägs.
§ 71.
Be i Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 för vissa fall gifna
föreskrifter till kyrkotuktens upprätthållande skola tillämpas jemväl
å den, sorn gjort sig skyldig till ansvar för dråp, som ej är med dödsstraff
belagdt, eller för vållande till annans död.
§ 72.
Huru den skall straffas, som förgriper sig med våld eller misshandel
å Konungen eller annan medlem af Konungahuset;
eller vid upplopp eller uppror gör våld å person; eller uppsåtligen
sätter eld i annans hus eller gard och derigenom vållar någons
död;
eller öfverj'aller annan för att rån föröfva;
eller genom öfverträdelse af föreskrift, som blifvit gifven till
skyddande af kanal-, sluss- eller jernvägs-anläggning, vållar död eller
svår kroppsskada; derom är särskildt stadgadt.
Genom denna förordning sker ej heller någon ändring af de i
Krigslag förekommande ansvarsbestämmelser i afseende å dem, som till
Krigsmakten höra.
§ 73.
Misshandel, sorn i 13 eller 14 § sägs, ändå att den skett mot
maka, stjuf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde
eller annan förman, så ock brott efter 16 eller 39 §, må ej åtalas af
allmän åklagare, der ej målsegande brottet till sådant åtal angifven,
eller det blifvit föröfvadt under sabbat eller vid sådant tillfälle eller å
sådan ort, son i 50 § omförmäles.
Vållande, hvarom i 18 § sägs, må ej åtalas af annan än målsegande.
Lag samma vare om brott, som i 48 § sägs, der det ej af
målsegande till åtal angifves.
Lag-Utskottets Betänkande N:o SO,
47
§ 74.
Hafva två år förflutit sedan brott, hvarom i denna förordning
förmdles, lief föröfvadt, må ej talan om ansvar derför anställas, der
ej straffarbete å brottet följa kati.
§ 75.
Böter, sorn i denna förordning finnas stadgade, beräknas i Riksmynt.
Saknar den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas
till fängelse vid vatten och bröd, motsvarande en tredjedel af det
ådömda bötesbeloppet.
§ 76.
Brott, som föröfvas innan denna förordning kungöres, men för
hvilket straff då ej är bestämdt genom utslag, som vunnit laga kraft
eller ej öfverklagadt varder, skall ock efter denna förordning straffas,
om det straff, som enligt den bör å brottet följa, är lindrigare än det,
som derför i äldre lag eller författning stadgadt varit.”
Stockholm den 24 Febr. 1860.
Reservationer:
Af Herr Olivecrona, Ii.: ”Alt vid en partiel förbättring af vår brottmålslag en
mängd inkonseqvenser och oegentiigheter i bestämningar icke kunna undvikas, inser jag
till fullo. Om derföre sådana förefinnas i det lagförslag, som nu underställes Rikets
Ständers pröfning, bör dock denna omständighet, enligt min åsigt, hvarken betraktas
såsom en gillig anledning till klander af den metod för lagens förbättrande, som under
de sednare åren blifvit följd, eller såsom en tillräcklig orsak att nu i sin helhet underkänna
ifrågavarande förslag. Några af dessa inkonseqvenser och oegentiigheter bar jag
dock ansett mig bär böra påpeka, emedan de, enligt min öfvertygelse, kunnat undanrödjas
och lagförslaget derigenom ännu bättre motsvara det alsedda ändamålet, att
nemligen afhjelpa en af de mest kännbara bristerna i vår lagstiftning.
Den föreslagna författningen afbandlar icke allenast om dråp, såramål och
hvarjehanda våldsgerning ar emot annons person, utan ock om sådane förbrytelser,
hvilkas brottsliga karakter egentligen bestämmes deraf att Statens embetsmål) eller offentliga
funktionärer genom våld kränkas i eller för deni anförlrodt offentligt värf eller
ock så, att genom gerningen ett fridsbrott sker. Då författningen skall ega ett så
vidsträckt omfång, har det synts mig mindre lämpligt att rubriken lyder: ”Förordning
48
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
angående mord, dråp och annan misshandel.'1'1 Mord torde icke böra betraktas annorlunda
än såsom ett species af dråp, och species bör väl icke nämnas först framför
genus-begreppet. Ordet misshandel är dessutom ett ord, som förut icke vunnit häfd
eller ens begagnats i vårt lagspråk; och i lagförslaget förekommer det derjemte i mångahanda
betydelser, som lemna rum för mycken tvetydighet.
Af "2:dra afdelningen, hvars rubrik är: r'Om såramål och ringare misshandel”,
inhemtar man i 12 §, alt det är misshandel, om någon gjort annan svårt lyte och af
14 §, att det äfven är misshandel, ehuru af ringare beskaffenhet, om blott en skufning
eller eU slag utan åkomma egt rum. Af rubriken till 5:te afdelningen: ”Om misshandel
å föräldrar, maka eller förmän’', jemförd med § 37, som börjar med orden: ”Begär
någon mord” etc. och den nästföljande §38, så lydande: ”Begår någon uppsåtligen annan
misshandel” (nemligen än mord eller dråp) finner man deremot, att misshandel äfven
betecknar dråp; jemföras härmed kunna ock orden i § 65: ”dråp eller annan
misshandel.” Går man vidare till 6:te afdelningen i förslaget: ”Om väld ä annan i
eller för honom anförlrodt offentligt värf; så ock om våld, hvarigenom fridsbrott sker”,
anträffar man der orden våld (§§ 40, 49, 56, 57, 58) och våldsgerning (§§ 43, 44,
46, 50) utmärkande detsamma och kanske ännu mera än hvad i de föregående kapitlen
eller afdelningarne är kalladt misshandel. Men hvad sorn ökar tvetydigheten är
det alt i § 40 är våld släldt i motsats till misshandel, då der heter: ”Gör någon våld
eller annan misshandel å embetsman” etc. Och då härtill kommer all ordasätten:
”göra misshandel'’ (§§ 13, 38), ”misshandla” (§§ 11, 12, 65), ”föröfva misshandel”
(§ 31), ”göra våld eller annan misshandel” (§ 40), ”göra våhl eller misshandel” (§68),
”göra våldsgerning” (§§ 43, 44, 46, 50), ”göra vå/d" (§ 49, 58, 72), ”våldföra” (§§
48, 50), ”förgripa sig med våld eller misshandel” (§ 72), nyttjas lemligen om hvarandra,
befarar jag att, genom denna ombyllighet eller inkonseqvens i lagspråket, rätt
många olägenheter vid tillämpningen skola uppstå. Jag har haft tillfälle alt flera gånger
inom Lag-Utskottet höra delade meningar uttalas om skilnaden mellan misshandel
och väld, om misshandel är ett vidsträcktare begrepp än våld eller tvärtom och om
det ena eller det andra bör betraktas såsom genus eller species. Och när en sådan
meningsskiljaktighet redan inom Utskottet visat sig, är all anledning alt den bland lagens
lillämpare blir ännu större, om icke ett lika lagspråk konseqvent användes hvarje
gång man vill uttrycka alldeles lika juridiska begrepp.
Enligt min uppfattning är våld ett vidsträcktare begrepp än misshandel och i
§§ 40—50 är ordet väld eller våldsgerning påtagligen begagnadt i denna vidsträcktare
mening. Och då, såsom redan nämndt är, mord icke är annat än en art af viljadräp,
hade det, enligt min tanke, varit rättast att författningens rubrik erhållit följande lydelse:
Förordning angående dråp, såramål och andra vå/dsgerningar emot annans
person.
I afseende på ämnenas anordning synes ock bristande konseqvens med skäl
kunna anmärkas. Sedan nemligen i lista afdelningen blifvit afhandladt ”om mord och
dråp” och i den andra ”om såramål och ringare misshandel”, följer sedermera i 3:dje
afdelningen den qvalificerade art af dråp, som kallas förgiftningsmord, samt derefter
barnamord; slutligen i 5:te afdelningen kommer ytterligare om qvalificerade dråp å föräldrar,
maka eller förmän samt derefter qvalificerade såramål å sådane personer. Rättast
hade. enligt min tanke, här varit, att i lagen först framställa enkelt viljadråp,
derefter alla de arter af dråp, som begås under försvårande eller mildrande omständigheter,
förgiftning, dråp å föräldrar, maka och förmän, barnamord, derefter dråp af vållande,
Lag-Utskottets Betänkande N-.o 20.
49
lande, sami slutligen såramål m. m., eller den ordning, som Lag-beredningen i det närmaste
följt i 17 Kap. af förslaget till ny strafflag.
Efter dessa allmänna anmärkningar, tillåter jag mig att vid de särskildta §§:ne
i förslaget göra följande erinringar:
§ 2-
På de af Högsta Domstolens ledamöter anförde skäl anser äfven jag denna §
böra ur förslaget utgå.
§§ 11 ocb 12.
För dessa begge §§ föreslår jag följande förändrade redaktion, hvilken, utan alt
innebära någon ändring i sak, enligt min tanke, bättre framhåller den subjektiva sidan
af brottet, hvaraf olikheten i straffbestämmelserna är beroende:
§ 11.
Har någon med berådt mod och nj fullt uppsåt misshandlat
(innan så, att han deraf mislat talförmåga, syn eller hörsel, edler
fått annat svårt lyte eller kropps fel eller stadigvarande svårt
men å sin hetsa, eller råkat i lifs farlig sjukdom, dömes till straffarbete
från och med sex lill och med tio år. Skedde gerningen
af hastigt mod, dömes till sträf arbete Jrån och med två
till och med sex år.
§ 12.
Har någon med berådt mod misshandlat annan, såsom i 11 §
sägs, men utan uppsåt att åstadkomma sådan skada, sorni samma
§ nämnd är, dömes till straffarbete frän och med tvä till och
med sex år. Skedde gerningen af hastigt mod, dömes tilt straffarbete
från och med. två månader till och med två år.
§ 14.
Om det är en sanning att i allmänhet lagstiftaren bör undvika att exempelvis
anföra uttryck, som skola utmärka begrepps-skiljaktigheler, och alt det är bättre att
använda generella termer, så kan likväl någon gång ett undantag ifrån regeln vara nödigt
och försvaras såsom åstadkommande större tydlighet. I § 14 är ordet misshandel
begagnadl såsom en generel term, för alt dermed beteckna en skaffning eller stöl, eller
annat ringare våld, men sådant strider uppenbarligen emot anlaget vanligt språkbruk.
Mig synes derföre att saken skulle kunna uttryckas mycket klarare, utan klandervärd
vidlyftighet, om §:n erhåller följande lydelse:
För bugg, slag, knuffning eller dylik förgripelse emot annans
person, deraf icke någon eller blott ringare skada följt,
vare straffet böter från och med fem till och med tvåhundra
riksdaler eller fängelse från och med två till och med sex
månader.
Bih. lill R. St. Brot. 1859 & 1860. 7 Sami. I /tfd. 8 Haft. 7
50
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
§ 24.
Denna § bör, enligt min tanke, bibehållas vid den lydelse, som den eger i Kongl.
Majlis nådiga Proposition N:o 39. Orden ”vid födseln eller strnxl derefter” äro tvifvelsutan
ett bättre uttryck än den af Lag-Utskottets pluralitet antagna ordslällningen:
"vid födseln eller snart dereftersom kan lemna rum för en möjligen alltför mycket
vacklande tolkning oell lagtillämpning.
§ 25.
Af nyss förut anförda skäl anser jag också att första punkten i denna § bör
ega samma lydelse, som den Kongl. Propositionen innehåller.
§ 37.
Denna § föreslår jag må erhålla följande lydelse:
Begår någon mord å skyldeman i rätt uppstigande led eller
å sitt maka; miste lifvet. Gör mun dråp, sorn i 5 elter 4 §§
sågs, å sådan skyldeman eller å sin maka. håfve ock förverkat
lifvet. Ar dråpet etc. — — — Sker dråp å stjuf- eller svärföräldrar
etc. — — (= med förslaget) ansedd.
Jag är nemligen af den mening, ali lagen bör lika strängt bestraffa om man
dräper sin hustru eller hustru sin man, som om endera skulle begå dråp på någon af
sina ascendenter. Det invändes visserligen häremot, att fadermord är ett af de aldra
grofsta brott, som lagstiftaren kan tänka sig, emedan den brottslige i thy fall på del
djupaste kränkt hvad som bör vara föremål för bans vördnad och barnsliga tillgifvenhet,
då han sträckt en mördande hand mot den, som han har alt sjelf tacka för lifvel;
men att deremot emellan man och hustru icke existerar ett sådant vördnadslorhållande.
Likväl om detta också är fullkomlig sanning, kan dock icke förnekas, att
emellan makar måste antagas existera en på ömsesidig högaktning grundad kärlek, som
på det innerligaste bör förena dem vid hvarandra med band, lika heliga och betydelsefulla
sorn dem, hvilka vördnaden upprättat mellan barn och deras föräldrar. I alla de
fall der någon pligtförgäten maka vågar, genom ali beröfva den andra makan lifvet,
upplösa hvad äktenskapets Höge Stiftare förenat, har han säkerligen lika så djupt
kränkt både gudomlig och mensklig ordning som fadermördaren, så att hans straff följaktligen
icke bör blifva ringare än dennes. Från denna uppfattning hafva också 1734
års lagstiftare utgått, då de i 14 Kap. 1 § Missgerningsbalken med lika ansvar ansett
dråp i ena eller andra fallet; och jag har trott del vara riktigt att icke afvika ifrån
denna i vår hittills gällande lagstiftning uttalade grundsats.
§ 57.
Den 8:de afdelningen i lagförslaget (§§ 55—60) har till rubrik nm nödvärn.
Men då man betraktar den 57 § finner man snart, att den upplager ett fall, som alldeles
icke är nödvärn i den mening, som rättsvetenskapen och vår lag hittills fästat
vid delta begrepp. Den 57 § innehåller nemligen i Usta mom. att '"rymmer fånge elter
häktad person — ■— då må ock det våld (saklöst) brukas, som till rymningens förekommande
nödigt är.” Följaktligen skulle, om förslaget antoges, en af läns
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
51
man eller fjerdingsman å landet eller polisbetjent i siad för ett ringa brott alldeles
oskyldigt häktad person, hvilken under forslingen till häktet begagnade tillfället alt fly,
då hans väktare lemnade honom ulan uppmärksamhet, kunna med skjut- eller kastvapen
ansvarslöst dödas eller skadas (ill lemmar eller helsa. Men om ock åt fångförare,
kronobetjening eller uppsyningsman lemnäs en så vidsträckt rätt öfver sina medmenniskors
lif, så är dock ett dödande eller sårande af en rymmande person, då denne
springer undan och ej salt sig (ill motstånd, icke ett dödande eller sårande under utöfning
af nödvärn; ty fångföraren eller kronobeljenten förutsättes icke vara öfverlalle
o af fången eller den häktade personen. Nödvärn är nemligen försvar emot ett
rättsvidrig t angrepp, som redan är begynt eller hotande öfverhänger någon; och nödvärn
kan, enligt hittills antagna grundsatser, icke tänkas utan ett sådant rättsvidrig!
angrepp. Mig veterligen har icke någon strafflag förut rubricerat en rymmande persons
dödande eller sårande såsom dråp eller såramål i nödvärn. Och uttalandet af en
dylik grundsats i den nu föreslagna lagen kan, enligt min öfvertygelse, ej annat än
leda till en ytterligare förveckling af den redan förut nog mycket invecklade theorien
om nödvärn. Vill man derföre bibehålla 57 § oförändrad, synes mig nödigt att åt rubriken
gifva en större utsträckning, så alt afdelningens öfverskrift utmärker att de följande
§§ innehålla alla de fall, då, enligt den ifrågavarande författningen, ansvar icke
eger rum för dråp eller andra våldsgerningar, hvilka eljest äro med straff belagde.
Beträffande sjelfva frågan huruvida det må anses riktigt, ur legislativ synpunkt,
att, genom ett uttryckligt stadgande, lemna i händerna på kronobetjening och fängbevakningspersonal,
som hafva häktade personer eller fångar under uppsigt, ett sådant
jas vitte el necis, som 57 §:s första moment, på sätt nyss anfördes, innehåller, delar
jag i hufvudsaken alla de betänkligheter, som Justitie-råden Södergren och Iggeström,
Under förslagets granskning i Högsta Domstolen den 18 Februari sistlidet år, uttalat
(se Kongl. Maj:ts Proposition pag. 38—44). Den förre yttrar bland annat: ”Tillåtelsen
att, lill Jörekommandc af befarade vådor för samhällsordningen af fångars rymning,
låta dessa af bevakningen nedskjutas, synes mig icke rätt förenlig med den i närvarande
lagförslag hyllade grundsats, som icke tillåter lifvets alhändande såsom straff
i den större mängden af de läll, der sådant hitintills varit i lagen stadgadt såsom för
allmänna rättstillståndet nödvändigt.” Och den sednare tillägger: "Ulan att förbise eller
för ringa uppskatta svårigheten för en enskild fångvaktare eller fåtalig bevakning alt
hindra och omintetgöra rymningar, finner jag det likväl ganska betänkligt att i fångbevukningens
skön lägga hvarje, äfven en för ringa brott eller endast såsom försvarslös
eller för ransakning? skull häktad, möjligen oskyldig persons lif eller död genom ett
lagbud, så aflatladt, att det berättigade fångbevakaren att, exempelvis, skjuta en redan
på flykten kommen fånge.” Man bör dessutom taga i öfvervägande att den häktade
personens eller fångens förseelse att rymma icke står i något förhållande till den svåra
påföljd, som skulle kunna drabba honom. Hans förseelse består i 'olydnad emot offentlig
myndighet, då lian, hänförd af det naturliga begäret efter friheten, begagnar sina
bevakares försumlighet för att fly undan. Men att en sådan olydnad under alla förhållanden
skall kunna medföra äfventyret af ett så ytterst strängt ansvar, som möjligen
lifvets förlust, synes icke vara med sunda rättsprinciper väl öfverensstämmande,
helst då man besinnar, alt om flera personer ’’med förenadt våld sätta sig upp emot
verkställighet af offentlig myndighets bud,” eller, med andra ord, begå ett så groft
brott som uppror, är det straff, som af domstol kan ådömas, vida ringare, ja upprorsmän,
som deltagit i uppror, kunna till och med i visst läll från straff blifva helt och
hållet fria.
52
Lag-Utskottets Betänkande N:o Hl).
Jag erkänner likväl att en skilnad både kan och bör göras emellan till straff
redan dömde fångar, som äro intagna på allmänna straffanstalter, och fångar, som blott
äro under ransakning, eller personer som blifvit häktade på angifvelse eller lagua i förvar
såsom försvarslöse. Emot fångar, som äro af domstol dömde lill straff och å allmän
straffanstalt förvaras för straffets undergående, bör en större stränghet af samhället
kunna ulöfvas i händelse desse söka rymma undan från det ställe, der de äro
insatte eller der de förrätta arbete. Om derföre, i stället för 57 §, införes en § af lika
ordställning, som den, hvilken i 7 Kap. 8 § af Lag-Beredningens förslag till Straff-Balk
finnes intagen, vill jag förorda antagandet af en särskild §, att, om straff-fånge försöker
rymma, del våld må emot honom brukas, som till rymningens förhindrande nödigt är.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå:
l:o att rubriken till 8;de afdelningen erhåller följande lydelse:
Om de fall, då ansvar enligt denna lag icke eger rum.
2:o att de särskilda §§ komma att lyda sålunda:
§ 55 (= med Utskottets förslag).
§ 56 (= med Utskottets förslag).
§ 57.
Sätter sig fånge eller häktad person till motvärn emot fångvaktare eller annan,
som honom från rymning hindra vill, eller emot föreståndare eller uppsyningsman vid
straffinrällning eller häkte, då denne honom till ordning inom inrättningen eller häktet
hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall, till motvärn emot den, som eger
häktningen verkställa eller dervid biträder; då må ock del våld brukas, som till rymningens
förekommande, ordningens bibehållande eller häktningens verkställande nödigt
är.
Lag samma etc. etc. (= med 2 mom. af Utskottets förslag 57 §)—
verkställa
skall.
§ 58.
Söker straff-fånge att rymma, då må emot honom det våld brukas, som till
rymningens hindrande nödigt är.
§ 59 (= med Utskottets förslag 58 §).
§ 60 (= med Utskottets förslag 59 §).
§ 61 (= med Utskottets förslag 17 §).
§ 62 (— med Utskottets förslag 60 §).
Antages detta förslag måste alla efterföljande §§:s nummerordning omändras.”
Af Herr Lagerbjelke, C. 0.:
§ 11.
”Den i 11 § af Utskottet vidtagna redaktionsförändring, som innefattas i orden:
”Och var sådan skada åsyftad, dötnes, om gerningen skedde med berådt mod” etc.,
har jag ansett böra lyda: ”Och var sådan skada åsyftad, diimes om den fitrö/vades
med berådt mod" etc.; så att, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit och de grundsatser
som blifvit följde vid bestämmandet af skilnaden emellan mord och dråp, endast
vid det fall att så beskaffad skada, som i §:n omförmäles, blifvit föröfvad med berådt
mod, den hårdare bestraffningen enligt denna § rfrågakommer; men att deremot om gerningen,
eller, som är detsamma, misshandeln skett med berådt mod, men skadan af ha
-
Lag-Utskottets Betänkande ZV.-o SO.
53
stigt mod, straff efter 12 § borde ådömas. Det i 11 § af förslaget beskrifna brott
skulle, om Utskottets redaktionsförändring gillas, komma att omfatta icke blott, såsom
det bör, det nidingsverk som i 12 Kap. 3 § Missgernings-balken omtalas och der med
lifvets förlust bestraffas, utan äfven (lere andra enligt nu gällande lag med jemförelsevis
lindrigare straff belagde brott.
§ 16.
Då vid de i 16 § uppräknade fall dragandet af knif eller svärd, spännande
af bössa eller resande af annat lifsfarligt vapen, icke sladnar dervid, utan
den brottslige jemväl hugger till med vapnet eller aflossar detsamma på ett
sådant sätt att afsiglen att döda annan derigenom tydligen ådagalägges, ehuru hans
styng eller skott felar sitt mål, och han således begått försök till dråp, torde en bestraffning
af böter från och med tio till och med femtio Riksdaler vara allt för lindrig.
Äfven andra fall kunna förekomma, såsom vid iteration, då bötesbestraffningen icke kan
anses till fy llestgörande. Jag föreslår derför alt 16 §;s sednare moment "kommer skada
etc.” måtte erhålla följande lydelse:
''Sker skada eller förekomma annars synnerligen försvårande omständigheter,
må straffarbete från och med två till och med sex månader ådömas, der eljest blott
till fängelse eller böter dömas skulle.”
Om jemte dessa försvårande omständigheter tillika skulle inträffa, alt förbrytelsen
skett emot personer eller vid tillfälle eller ä ställe sorn i 39 och 45 §§ afses, torde
70 §:ns bestämmelser lemna Domaren tillräcklig ledning vid straffmätningen, hvilket
också eger rum om blott de i 39 och 45 §§ nämnde fall konkurrera.
§ 55,
Genom den af Utskottet föreslagna förändring af 55 § i Kongl. Maj:ts Proposition,
skulle, om man af annan blefve öfverfallen med våld eller hot, som iunebure trängande
fara, den öfverfallne vara saklös för den skada, som han till farans afvärjande
gjorde. Då ingen annan begränsning af (äran förekommer, än att denna skulle vara
trängande, hvilket ord på intet sätt utmärker beskaffenheten af de personliga rättigheter,
som voro i fara att störas, följer ock deraf alt den öfverfallne, om han icke på
annat sätt skulle kunna freda sig för den trängande faran, egde rätt alt till och med
döda den öfverlällande, hur ringa ock den rättighet vore, som denne sökte förnärma.
Så skulle, enligt ett å pluralitelens sida inom Utskottet anfördt exempel, en person, som
blefve med våld hållen af annan och af honom slagen på något mindre ömtåligt ställe
af kroppen, äga att till och med begå dråp, om han ej annorledes kunde undgå faran
af att blifva ytterligare slagen. En sådan utsträckning af nödvärnsrätlen anser jag i
ett ordnadt samhälle vara betänklig. Väl må hvar och en i allmänhet bibehålla den
naturliga rättigheten, att, i sådane fall, der samhället icke kan mellankomma eller bereda
ersättning, med våld förhindra en påbörjad rätlskränkning; men obestridligen måste
samhället jemväl ega att moderera detta våld, så att icke för afvärjande af en ringare
rätlskränkning, denna må vara aldrig så trängande, hvilket våld som helst skulle fä utöfvas,
om rättskränkningen icke kunde annorledes eller med ett ringare våld förekommas.
1 öfverensstämmelse med den åsigt alt Slaten äger inskränka nödvärnsrätlen, äro
ock beslämmelserne i 16 Kap. 8 § Jorda-balken, 28 Kap. 10 § Byggninga-balken, 22
Kap. 1 §, 23 Kap. och 26 Kap. 4 § Missgernings-balken af 1734 års Lag, äfvenså i
Kongl. Maj:ls Proposition ifrågavarande 55 §, hvilken är hufvudsakligen lika med 7
Kap. C § Slraff-balken i Lag-beredningens Förslag.
54
Lag-Ulskoltels Betänkande N:o 20.
Lag-kommittéen, hvars förslag till denna § i så måtto skiljde sig från Lagberedningens,
att i Kommitléens förslag förekomme orden: ”och kan faran ej annorlunda
än med väld afvärjas”— anför i sina motiver till denna § följande:
”Såsom ett vilkor för nödvärnet, förutsälles allmännast, att den rättighet, som
genom olaga våld angripes, är så beskaffad, att ersättning för förlusten deraf ej kan,
genom anlitandet af Statens skyddsmakt, vinnas. Våld, som sätter i fara den angripnes
lif eller helsa, eller hvarmed man vill tvinga annan lill otukt, eller olofligen beröfva
honom dess frihet, berättigar således den angripne till nödvärn.”
Emot de inskränkande bestämmelserne i besk ii lii ingen på de rättigheter, som
skulle våldföras om nödvärn finge användas, har, så vidt angår de kännetecken, som
från Kommittéens förslag äro bibehållna i 55 § af Kongl. Maj:(s Proposition och jag
kunnat erfara, hvarken inom Kommittéen eller Beredningen reservation egt rum eller
vid granskning af Kommittéens förslag anmärkning blifvit gjord.
Väl hlefvo vid 1854 års riksdag från beskrifningen på det fysiska våld, som skulle
utgöra kännetecknet på rån och bestå i hot, som innebar trängande (ära för lif och
helsa, uteslutne orden "för lif och helsa”, emedan ett hot kunde innebära trängande
lära af den mest svåra art, utan att vara riktadt emot den öfverlännes lif eller helsa;
men dervid bör erinras, att redan i 1734 års lag andre kännetecken förekomma å rån,
än å det våld som berättigar till användande af nödvärn, och i 56 § af förevarande
lag äro intagne bestämmelser då faran afser förlust af egendom.
Genom den af Utskottet vidtagna förändring af 55 § har icke nog tydligt blifvit
utmärkt, att deri omlörmälda våld får ulöfvas då lära uppstår för ens rätt lill sin person,
till skilnad från det i 56 § der angreppet närmast alser ens egendom.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag bifall till 55 § i Kongl.
Majds Proposition.
§ 57.
I 57 § har Utskottet tillstyrkt, att då fånge eller häktad person rymmer, skulle
ock det våld få brukas, sorn lill rymningens förekommande vore nödigt. Härigenom
är rättighet lemnad att nedskjuta hvar och en rymmande fänge, äfven den som lill följd
af bevakningens vårdslöshet, sprungit undan vaktare, ulan alt fången användt det ringaste
våld, oell utan alt det ens fordras att fången är en för allmänna säkerheten vådlig
person. Det är nog att vaktaren ej kan springa honom fatt eller annan person är
till hands att gripa lången. Ja älven bysältningslången och den som införes till länshäktet,
för att i brist af tillgång till böter undergå fyra dagars enkelt fängelse samt en
helt och hållet olagligen häktad person, om han får det infallet alt löpa från bevakningen,
får nedskjutas. Likaledes den fånge, som målseganden gripit eller låtit gripa och,
som det i 19 Kap. 2 § Missgernings-balken heter, i ”göino” häfver och hvilken han enligt
1 Kap. 3 § Straff-halken skall lemna underhåll, ty äfven sålunda gripen person är
en fånge, änskönt han icke ännu blifvit aflemnad till kronobeljeningen eller i det offentliga
fängelset, utan är i den enskildas ”gömo”, ett uttryckssätt, begagnadt sedan
privata häkten blifvit afskaffade. Jag kan icke fatta att samma lagstiftare, som med
den högsta samvetsgrannhet skonar menniskolif, då fråga är om straffs utsättande, kan
finna det förhållande, att en fånge utan användande af våld begagnar ett honom oftast
af försummelse gifvet tillfälle att sätta sig i frihet, skulle vara ett så svårt brott emot
samhället eller för detsamma medföra en så stor våda, alt del i allmänhet skulle berättiga
till att nedskjuta fången för alt förekomma rymningen. Upprorsmakare!), sorn
slörer hela samhällets lugn skall varnas innan han får nedskjutas, men med fången
erfordras icke ens det, om han söker rymma, äfven om det sker utan våld och han
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
55
vore en främling, häktad endast och allenast derför, att han ej kunnat göra sig begriplig
för några landtjunkare, komna från en glad tillställning, eller all han vore en arbetare,
sorn hade olyckan alt bära samma namn, som den hvilken misstänktes att hafva
begått en stöld. Att af slika skäl häktade ock befunnits bland fångars antal, visa
Svenska donistolarnes protokoller.
Icke heller lärer någon annan eller ens en fånge, som icke fått kunskap om den
ringa uppskattningen af hans lif, af sitt blotta förnuft kunna ana tillvaron af en lag,
enligt hvilken han äfventyra!' alt mista lifvet om han sätter sig i frihet. Deremot finner
jag ali del skulle vara ganska beqvämt för fångförare, att genom ett skott ersätta
bristen på egen vaksamhet och förekomma bestraffning af egen vårdslöshet. Vådligheten
af en så beskaffad, i den verkställande maktens mest underordnade och minst bil
dade
handllangares skön nedlagd, rättighet har ock blifvit insedd af Rikets vid 1823 och
1830 årens riksdagar församlade Ständer, på sätt närmare kan inhemtas af inom Högsta
Domstolen afgifvet yttrande, förekommande å sidorna 38 och följande i den tryckta
Kongl. Propositionen, och lill hvilket hänvisas. Lika litet vid utöfningen af omförmälda
rätt, som vid nödvärnsrätlens begagnade, lärer kunna fordras annan bevisning för all
rättigheten ej blifvit obehörigen ulöfvad, än att förekommande omständigheter sådant
styrka; men del är tydligt, att, i samma mån man utsträcker omförmälda rättigheters
begagnande till sådane fäll, der intet märke af föregången strid erfordras, der måste
allt mindre bindande omständigheter såsom tillfyllest bevisande godkännas, och följaktligen
blifver det allt svårare och svårare alt kontrollera rättighetens behöriga begagnande.
Della åter kan icke annat än föranleda dess missbrukande; ty det är icke
otänkbart alt en målsegande eller annan helst skulle önska att göra processen kort
med fången. Domaren skulle likväl, om han ock anade att ett sådant missbruk egt
rum, säkerligen draga i betänkande att derför ådöma straff, så vida icke med fulla
skäl kunde ådagaläggas, att missbruket verkligen skett.
Hittills har Lagen icke tillåtit spillande af en fånges lif med mindre han salt
sig till motvärn, och detta under liden då fängelserna och fångföringen varit oändligen
mindre fullkomnade och dyra än nu. Jag kan derföre icke tro, alt detta spillande af
menniskolif vanligen skulle erfordras nu mera än förr. Att man fortfarande, på samma
sätt som hittills, är berättigad använda det våld, som utan dödande är nödigt till häktande
af en förrymd fånge, och hvar och en annan som häktas må, derom kan väl
intet tvifvel ega rum: men det är ej detsamma, som att skjuta ned honom som ett
osjäligt djur.
Del särskilda förhållande äger likväl rum med straff-fångar, haline till arbete
utom fängelset, och, hvilket sker både för Statens och deras eget hästa, att deras bevakande
icke skulle kunna ulan allt för dryga omkostnader låta sig verkställas, så vida
det icke vore tillåtet all nedskjuta dem, om de sökte alt rymma, och annat medel till
rymningens hindrande ej förefunnes. Tid och tillfälle att förut underrätta dem om ett
sådant äfventyr saknades icke, och tilldragelsen skedde offentligt. Den träffade en
dömd förbrytare och en person som icke bort lemnäs eller kunde antagas vara okunnig
om nämnde äfventyr.
Jag vägar derföre föreslå ali början af 57 § måtte erhålla följande med 7 Kap.
8 § i Lag-beredningens förslag öfverensstämmande lydelse :
"Satler sig /änge elter häktad person till motvärn emot etc.
äfvensom att efter 57 § mätte tilläggas en ny § af följande innehåll:
”Söker straff-långe att rymma, då han utom fängelset (ill
”arbete hålles, vare lag som i 57 § sägs, ändå alt han ej till motvärn
sig sätter. Skall förrymd fänge eller annan person häktas,
56
Log-Ulskollets Belänkande N:o SO.
”Aå må ock det våld brukas, som för häktningens verkställande
"nödigt är, der ej svårare skada än i 14 § sägs genom våldet
”uppkommer.”
Af Herr Domprosten Knäs:
Mot det af Ltskollets pluralitet vid slutet af 1 § gjorda tillägget: ’’Är brottet
under synnerligen mildrande omständigheter föröfvadt; då må till straffarbete på lifstid
kunna dömas’’; får jag reservera mig af följande skäl: l:o. Detta tillägg innehåller
en för Svensk lagstiftning hittills okänd nyhet, som strider icke allenast mot vår nu
gällande lags stadganden om straff för mord, ulan ock mot ordalydelsen och syftningen
i Lag-kommilléens Förslag till allmän Kriminal-lag, Lag-beredningens Förslag till
Straff-balk och det af Kongl. Maj:t nu i nåder afglida Lagförslaget, eftersom i alla
dessa lagförslag den ifrågavarande paragraphen förekommer i alldeles enahanda ordalag
och utan det ofvananförda af Utskottets pluralitet gjorda tillägget; 2:o. Della tillägg
kan icke anses ega fast grund i det allmänna rättsmedvetandet, då hvarken de högre
domstolar, som öfver Lag-kommittéens förslag lili allmän Kriminal-lag utlåtanden afgifvit,
eller Högsta Domstolen, vid granskning af det nu förevarande Kongl. Lagförslaget,
yttrat ett ord om nyttan och behöflighelen af ett sådant tillägg; 3:o. Detta tillägg
svnes mig innebära en inre motsägelse, eftersom bestämmelsen: "synnerligen mildrande
omständigheter”, icke, efter min uppfattning deraf, kan sammanslå med den i den närmast
föregående satsen gifna definitionen på mord, hvarjemte, om ock motsägelsen
skulle kunna bortförklaras, följden blefve, att hvad som hör betraktas såsom sällspordt
undantag, skulle i viss mån till regel upphöjas; 4:o. Icke heller synes mig af olikheten
i den definition på mord, som är gifven i 1734 års lag (”försåtligen och i löndom”)
och den, som i det Kongl. Lagförslaget förekommer (”i uppsåt alt döda, med
berådt mod”) skäl för det gjorda tillägget kunna bernias, ty, om än i visst hänseende
den förra definitionen är inskränktare, så är den ock i annat hänseende både obestämdare
och vidsträcktare, emedan, såsom Lag-kommilléen i dess förslag lill allmän Kriminal-lag
bifogade motiver sid. 48 yttrar, "af orden försåtligen och i löndom ej följer,
att gerningsmannen åsyftat den andras död, eller ens föreställt sig den, såsom en möjlig
påföljd af gerningen”; 5:o. Delta tillägg utgår från en sammanblandning af rättens
och af nådens begrepp, hvilkas olikhet lagstiftningen icke kan misskänna, utan att löpa
i strid mot håde de religiösa och de philosophiska principer, pä hvilka rättsvetenskapen
ytterst hvilar och hvilkas tillämpning äfven fordrar, att det största och svåraste brott
måste beläggas med det största oell svåraste straff såsom konstant regel, frän hvilken
endast från nådens, men icke från rättens synpunkt, undantag kan medgifvas; 6:o. Om
ock genom del ifrågavarande tillägget, så framt del skulle komma att i lagen inlagas,
en lindring i den högsta domaremagiens göromål och ansvar kunde beredas, så skulle
denna lindring åstadkommas endast genom att till de lägre domstolarnes bedömande
öfverflytta hvad som måste förutsätta den vidsträcktaste och allsidigaste öfverblick af
hela rättstillståndet i landet äfvensom den klarsyntaste och mognasle pröfning af hvarje
särskildt fall, en öfverblick och en pröfning, som endast, hos lagens och samhällsordningens
högste Vårdare och hans rådgifvare kan med full säkerhet påräknas. Endast
härigenom kan ock full enhet och likstämmighet vid afgörande af dylika ytterst magtpåliggande
och stundom mycket invecklade mål beredas. Häraf följer ock, att jag äfvenledes
mäste reservera mig mot sådane i 2, 3, 4, 5, 20, 30 och 37 §§ förekommande
straffnedsätlningar, som blifvit der intagne såsom konsequenser af ofvannämnde vid i §
gjorda tillägg."
Hvarjemte Herr Domprosten Knös förklarade sig i afseende å 24, 25 och 37
§§ i Förlältningsförslagel förena sig med Herr Olivecrona, och i fråga om 55 § instämma
uti den af Herr Lagerbielke afgifna reservation.
Af
Lag-Uiskollels Betänkande N:0 SO.
57
Af Herr Biskopen, f. d. Slals-rådet Anjou:
I följande delar af det lagförslag Utskottet nu går att förelägga Rikets Ständer,
har jag ej kunnat biträda Utskottets beslut, och får mot detsamma mig reservera:
instämmande i Herr Domprosten Knös’ reservation anser jag andra momentet
af § 1 böra utgå. Detta moment upphäfver den eviga och oföränderliga lag, sorn vid
mord fordrar lif för lif. Så snart brottet måste stämplas som mord, kan den öfvertygelse
om betydelsen af lag och räll, som i deras kraf icke ser blott föranstaltanden
för varning och för bättring, utan ock en försoning för öfverträdelse!) af samhällets djupaste
och heligaste grundlagar, icke erkänna annat straff än döden. Det ligger icke
blodtörst lill grund för denna öfvertygelse, men strängaste aktning för den rättvisa,
hvilken skyr alt genom slapphet i lagen eller dess tillämpning, såsom man fordom plägade
uttrycka sig, samla blodskuld öfver landel.
Men mensklig lag kan omöjligen så noga bestämma ett brotts kännetecken att
icke undantag från dess tillämpning olla kunna vara den högsta rättvisa. Denna kallar
man, såsom Utskottet rätteligen anmärkt, nåd. Den är genom Regerings-formens
§ 25 lagd i Konungens hand och hör ej derifrån förryckas. Den mördare, som efter
pröfning af samhällets högsta myndighet, benådas till lifvet, går mera fri och renad
från det mest alskyvärda i hans brott, än om denna pröfning, lättare blottställd för
påtryckningen af omständigheter, som på brottets bedömande icke boil inverka, förlägges
till underdomstol. Det synes mig ock som skulle den olycklige icke sakna rätt
att begära denna högre pröfning för alt både inför egel samvete och inför det samhälle,
hvars frid han kränkt, vinna ursäkt.
Ehuru jag är långt ifrån att gilla den stränghet i nu gällande lag, som med
skäl kan sägas, då Konungen alltför ofta nödgas använda sin benådningsrätt, göra
lagens stadganden till undantag, och undantagen till regel, är jag dock öfvertygad
derom, att med den inskränkning användandet af dödsstraff fått i förevarande lagförslag,
äfven om detta andra momentet af i § utgår, Konungens benådningsrätt icke
bar för vidsträckta gränser.
Då jag ej kan godkänna Utskottets förslag i denna punkt, kan jag ej heller för
min dol godkänna de förändringar i §§ 2, 3, 4, 20, 30, 37, som af llskotlet motiveras
genom det tilläsjs, som i första S skett lill det i Kongl. Maj:ls nådiga Proposition
meddelade lagförslag.
Genom § 10 är all enligt nu gällande lag stadgad vådabot upphäfd. Enligt
min lanke hade den, huru lindrig den än må bestämmas, dock boil vara bibehållen.
Uti dråp, som sker mera af våda än af vållande, ingår dock till någon del äfven det
sednare. En vådobot tillfredsställer samhällets fordran på godlgörelse, och är för den,
genom hvilken olyckan limat, lugnande genom vissheten att hafva godtgjort inför lagen
sitt fel.
1 afseende på § 37 instämmer jag i den af Herr Olivecrona afgifna reservation.
Den lydelse sorn gifvils åt § 55 med förändring af denna §:s lydelse i det af
Kongl. Majit framställda förslaget, är så obestämd och vådlig att jag icke kan tillstyrka
den. . Det åberopade uttrycket i Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 om rån, angifvet'
dock i hvad hänseende tvingande fara kan anses vara för handen. Här är
detta lemnadt obestämdt och torde komma alt medföra en ytterst svår eller temligen
godtycklig tillämpning af lagens föreskrift. Jag förenar mig således med Herr Lager
bjelke
i afstyrkande af den af Utskottet antagna redaktion af denna §.
Slutligen kan jag ej undgå att anmärka den olika betydelse som orden mord
och dråp i lagförslaget erhållit emot den de hittills haft. Gällande lag och språkbruk
tillägger det sednare ordet en vidsträcktare betydelse än det förra. Allt mord är dråp,
Bih. till It. St. Prot. 1859 & '1860. 7 Sami. i Afd. 8 Haft. 8
58
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
men icke hvarje dråp är mord. Äfven i förevarande förslag förekommer i § 69 ordet
dråpare i denna vidsträcktare mening. Flera lagrum i 1734 års lag och sednare
författningar, hvilka genom detta förslag ej upphäfvas, gifva det densamma. Det hade
derföre varit riktigare att öfverlemna åt den slutliga granskningen af vår lag eller åtminstone
af vår broltmåls-lag att gifva de nja bestämmelserna åt dessa ord. En ändring
i öfverskriften genom uteslutande af ordet mord, och i § 1 genom alt insätta
ordet dräpa i stället för döda, hade afhjelpt den förvirring, som kan förorsakas af
samma ords olika betydelse i samtidigt gällande lagrum.”
Af Herr Domprosten Björlin" :
”Vid 2 §.
Enligt hvad vid 1 § blifvit anmärkt af Domprosten Knös, i dess reservation,
i hvilken jag instämt, anser jag alt inga mildrande omständigheter vid 2 § böra ifrågakomma.
Utskottet har genom della tillägg dessutom gjort paragrafen otydlig och obestämd
och derigenom, efter mitt omdöme, i delta afseende försämrat det nådiga förslaget.
Men jag kan ej uraktlåta att vid detta tillfälle reservera mig emot det sätt, på
hvilket sjelfva det nådiga förslaget i denna § a Ilia odla t försöket lill mord. Straffbestämmelser
för försök till brott finnas i allmänhet ej upptagna i 1734 års lag, och
detta är ulan tvifvel en brist, som erfarenheten gjort alltmera kännbar; och anser jag
derföre alt det nådiga förslaget förfarit mycket rätt, då det, i likhet med de flesta utländska
lagar, stadgat straff för försök till mord. Vid behandling af detta grannlaga
ämne är dock framför allt nödigt ali noga fasthålla den grundsatsen att försöket skall
straffas i den mån det uti yttre hänseende är mer eller mindre fulländadl eller närmar
sig sin fullbordan, tj eljest förvirrar och fördunklar man begreppet af försök.
Till della fel har det nådiga förslaget gjort sig skyldigt, då del vid stadgandet af straffbestämmelser
för försök till mord endast gör afseende på den större eller mindre skada,
som försöket åstadkommit, ty denna skada är ingalunda någon mätare af försökets
större eller mindre brottslighet, hvarföre ock det fulländade försöket till mord, som
händelsevis åstadkommit mindre eller ingen skada, skall, efter det nådiga förslaget,
träffas mindre än det ofulländade försöket, som tillfälligtvis åstadkommit större skada,
men som i sig sjelf är mindre brottsligt än det förra. Äfven är den beskrifning, som
i det nådiga förslaget göres på försök (ill mord, nemligen att gerningsmannen blef från
brottets fullbordan hindrad genom omständigheter, som voro af hans vilja oberoende,
så obestämd alt man vid tillämpningen mäste räka i villrådighet, huruvida ej blotta
förberedelserna till mord äfven skola såsom försök straffas. Af dessa anledningar anser
jag alt det nådiga förslagets andra paragraf bör omarbetas i öfverensstämmelse
med de åsigter Lag-beredningen uti sitt förslag till Straff-Balk uttalat i denna sak.
Vid 3 §.
Då det nådiga förslaget, derigenom att det i andra paragrafen utsatt straff för
försök till mord, godkandt den grundsatsen alt försök lill de grofsta brotten ej böra
vara strafflösa, fordrar konseqvensen alt straff äfven bör i lagen stadgas för försök till
dråp; och bör lagstiftningen ingalunda afhållas frän detta stadgande af de svårigheter,
Lag-VIskotlets Betänkande lS;o 20.
59
sorn vid tillämpningen möjligen kunna ifrågakomma. Dessa svårigheter har man förnämligast
sökt uti en förment brist på bevisning. Men om denna blist ock skulle vid
några fall förefinnas, så skola dock många andra fall inträffa, då bevisningen är klar och
tillförlitlig, och de sednare böra ej lemnäs strafflösa derför att de förra ej kunna bestraffas.
Lag-Utskottets påstående att försök lill dråp skulle uti det nådiga förslaget
vara beslraffadt, enligt de under rubriken om såramål och ringare misshandel uppställda
paragrafer, är ej grundad), emedan enligt dessa paragrafer skulle ej sjelfva försöket
till dråp blifva beslraffadt ulan blott den skada, som genom försöket åsladkommes; och
om detta försök oek vore lill sin form fulländad! och fullt bevisadt, men ej åstadkom
någon skada, skulle det ei kunna beläggas med högre straff än böter till ett belopp af
50 K:dr Knnt, enligt 16 '§.
Med anledning häraf anser jag att en paragraf om försök till dråp bör tilläggas
i öfverensstämmelse med de åsigter, som jag här ofvan uttalat vid andra paragrafen
om försök till mord.
För öfrigt instämmer jag uti Professor Olivecronas reservation emot 37 § samt
uti Herr Lagerbjelkes reservation emot förändringarne uti 55 §.”
Härförutan har Herr Domprosten Björling förklarat, det han för sin del ej heller
godkände den af Utskottets pluralitet i den del af författningen, som handlade om
envig, föreslagna straffnedsätlning och öfriga deri vidtagna förändringar.
Af Herr Professoren Sundberg, hvilken instämt i fråga om § 1 med Herr Domprosten
Knös, — i afseende å 2 och 3 §§ med Herr Domprosten Björling, — i fråga
om 37 §, hvars förändrade Ijdelse jemväl i öfrigt af Herr Professoren ogillats, med
Herr Olivecrona, — samt beträffande 55 § med Herr Lagerbjelke.
Af Herr Thollander, hvilken förenat sig med Herr Olivecrona i fråga om förändringen
af 37 §.
Af Herr Histner: ”Då de stora, med uppoffring af konseqvens, reda och
ordning tillkomne olägenheter, hvilka åtfölja sättet alt delvis förändra den allmänna
strafflagen, af ingen lärer kunna bestridas, hade, sedan vid de tvänne föregående riksmötena
ganska väsendlliga och omfattande delar af strafflagen blifvit omarbetade och
antagna, man nu bordt ega grundade skäl alt hoppas, det åtminstone vid denna riksdag
ett förslag till omarbetning af strafflagen i sin helhet kunnat föreläggas Kikets
Ständer till antagande och att icke, på sätt som nu skett, vid ifrågaställde fortsättning
en slik fragmentarisk omarbetning af strafflagen än vidare skulle komma i fråga, helst
vid nu gjorda fortsättning olägenheterna af denna partiela förändring tydligare och
bjerlare än förut visat sig.
Enär emellertid en lagförbällring i afseende å våld emot person är af högsta
behof påkallad och ett förkastande af hela förslaget, på de af mig nu uppgifna grunder,
skulle kunna verka derhän att laglörbättringen i de ämnen, som utgöra föremål
för Utskottets förslag, under måhända många år skulle komma alt uppskjutas, har jag
ansett dessa betänkligheter emot lagförslaget i sin helhet böra vika samt i stället velat
förorda dess antagande, med ändringar likväl af de §§, jag här nedan går att föreslå:
§ 57.
Ett stadgande af beskaffenhet som det, hvilket förekommer i denna § och hvarigenom
en fångvaktare berättigas att exempelvis skjuta en redan på ftyklen kommen
fånge, anser jag slpidande emot rätls-idéen och begreppet om civilisation. Endast i så
-
GO
Latj-Utskottels Betänkande N:o 20.
dant fall alt en fånge sätter sig till motvärn emot den, som vill rymningen förekomma
och rymningen icke kan på annat sätt än genom våldsamma medel hindras, böra sådana
medel få användas; men alt i lagstiftningen medgifva alt äfven en för ringa brott
eller endast såsom försvarslös häktad person, som, ledd af det hos hvarje menniska
inneboende naturliga begäret att återvinna förlorad frihet, dertill måhända en försumlig
fångvaktares underlåtenhet att behörigen vaka öfver fången gifvit anledning, skall
utsättas för påföljden alt mista lifvet — en straffpåföljd, som endast drabbar samhällets
grofsta brottslingar — ka 11 icke ur rättsgrund försvaras.
De betänkligheter Utskottets majoritet framhållit emot en förändring af ifrågavarande
§ i den syftning, jag antydt, hafva varit svårigheterna för fångvaktare att,
ulan den nu i §:ii medgifna rättighet till vålds användande, förekomma rymning af
fångar, då de i och för gemensamt arbete hällas utom fängelse. Med fäsladt afseende
å dessa betänkligheter och erkännande vigten af dem har, för att undanrödja betänkligheterna,
men i öfrigt göra min ofvan antydda åsigt gällande, jag inom Utskottet yrkat
att, i stället för 57 § i Utskottets förslag, §:n skulle erhålla denna lydelse:
‘Sätter sig fånge eller häktad person tili motvärn emot fångvaktare
eller annan, som honom från rymningen hindra vill, eller
emot föreståndare eller uppsyningsman vid straffinrältning eller
häkte, då denne honom till ordning inom inrättningen eller häktet
hålla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall till motvärn
emot den, som eger häktningen verkställa eller dervid biträder;
då må ock det våld brukas, som till rymningens förekommande,
ordningens bibehållande eller häktningens verkställande nödigt är.
Lag samme vare, der annan, än fånge, häktad person eller
den, som häktas skall, sätter sig med våld eller hot emot den,
som rymningen hindra, ordningen bibehålla eller häktningen verkställa
vill.”
Hvarefter i en nästpåföljande § skulle stadgas:
”Rymmer fånge, då han utom fängelset till arbete hålles;
vare ock lag, som i 57 § sägs, ändå att han sig till motvärn ej
sätter. Rymmer eljest fånge eller häktad person; då må ock det
våld brukas, som till rymningens hindrande nödigt är, der ej svårare
skada än i 14 § sägs genom våldet uppkommer.*
§ 73.
1 denna § omförmäles i hvilka läll åtal för brott enligt ifrågakomne författning
ej må af allmän åklagare lå ega rum. — Härvid har jag ansett, i likhet med hvad
Lag-beredningen föreslagit och Högsta Domstolen hemställt, någon inskränkning böra
göras i allmän åklagares rätt att åtala förgripelser af barn emot föräldrar eller andre
skyldemän i rätt uppstigande led; och ehuru för bibehållande af vördnadsbandet emellan
barn och föräldrar samt med afseende å det förargelseväckande och för samhälls
ordningen
vådliga exemplet deraf alt en fader kunde komma att bära ett lyte, tilldelad
t honom af en derför ej straffad son, betänkligheter hos mig uppstått alt låta åtalet
af ett sådant brott bero af en öfverseende, måhända ytterligare misshandling fruktande
Lag-Utskottets Betänkande N:o 20.
61
och frid och försoning åter blifvit rådande inom familjen, vore den felaktiges ryckande
derutur och bortsläpande i fängelse icke annat än en ytterligare kränkning af familjens
helgd och straffet drabbade ofta lika tungt föräldrarna som barnet. I enlighet med
dessa åsigter har jag derföre inom Utskottet föreslagit ett tillägg till l-.sta mom. i denna
§ så lydande: ”Lag samma vare om sådan förbrytelse som i 14 och 39 §§ sägs, del
den
skett emot skyldeman i rätt uppstigande led.”
Dervid har jag icke förbisett den inkonseqvens, som skulle uppstå i lagstiftningen,
derest allmän åklagare fortfarande blefve berättigad att åtala smädeord af barn
emot föräldrar —• ett ämne, som icke utgör föremål för detta betänkande; men jag anser
mig i anledning deraf böra erinra att i händelse milt i nu förevarande hänseende
framställda förslag blifver Rikets Ständers beslut, en likartad inskränkning i rättigheten
att väcka åtal för smädeord jemväl vid detta riksmöte kan af Rikets Ständer beslutas.”
Af Riksdags-fullmägtigen Olof Persson från Gefleborgs län : ”Om jag än hade
betänklighet vid att gilla flere delar af ifrågavarande förslag till förordning angående
mord, dråp och annan misshandel, så är det dock endast i ett enda afseende jag ansett
mig icke kunna underlåta att gifva mina enskilda tankar tillkänna. Det ar nemligen
i fråga om stadgandet i 73 §:n angående hvilka brott, som icke få af allmänna
åklagare åtalas.
Enligt så väl Lag-kommiltéens som Lag-beredningens, af Högsta Domstolen, vid
granskningen af förevarande förslag, biträdda åsigt, borde våld och ringare misshandel,
som omförmälas i 13 och 14 §§, äfven om det skett emot skyldeman i rätt uppstigande
led, undantagas från offentligt åtal, derest de ej af målsegande dertill angifvas.
I denna fråga hafva meningarna inom Utskottet varit delade; och vid frågans första
behandling beslöt Utskottet, med 8 röster emot 6, den modifikation, att endast de uti
14 § förekommande mindre förbrytelser borde ifrån offentligt åtal undantagas. Då Utskottets
första beslut endast var provisoriskt, så blef, vid betänkandets justering, samma
beslut upphäfdt genom votering och den förseglade sedelns öppnande.
Då jag anser, att föräldrar och förfäder, hvilka blifvit i en så ringa grad
förfördelade, som 14 § innehåller, böra hafva rättighet att bestämma, huruvida barnen
för sitt beteende skola ställas till ansvar inför domstol, samt att allmän åklagare ej borde
få intränga i familjen och anställa en för densamma alltid vanhedrande rättegång; så
har jag i öfverensstämmelse med hvad ofvannämnda auktoriteter tillstyrkt, och på sätt
Utskottet först beslutade, yrkat ett så lydande tillägg till Usta morn. af 73 §:
”Lag samme vare om sådan förbrytelse, som i 14 § sägs, der
den skett emot skyldemän i rätt uppstigande led.”
Härjemte har Olof Persson tillkännagifvit sig i fråga om 57 § vara af enahanda
mening som Herr Kistner.
Af Herr Staaff: ”Jag reserverar mig mot Utskottets förslag i hvad beträffar 57
och 73 §§; åberopande i dessa delar innehållet af Herr Kistners och Riksdags-fullmägtigen
Olof Perssons reservationer.’’
Af Riksdags-fullmägtige Mats Pehrsson från Stockholms län och Johannes Nilsson
från Göteborgs och Bohus län, hvilka instämt med Olof Persson, äfvensom, beträffande
57 §, med Herr Kistner.
Af Riksdags-fullmägtigen Johan Lekberg från Nerike, hvilken instämt med Herr
Olivecrona i fråga om förändringen af 37 § samt med Olof Persson beträffande 73 §
af förslaget.
Bih. till B. St. Prot. 1850 & 1860. 7 Sami. i Afd. 8 Haft,
9
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
»
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
1
N:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj.is nådiga
Proposition med förslag till förordningar, angående dels ändring
i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder
till eller utsprider villfarande lära, dels och främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, än äfven enskilda motioner i
samma ämnen.
Omförmälde nådiga Proposition, hvilken blifvit af samtliga Riks-Stånden till LagUtskottets
behandling öfverlemnad, är af följande lydelse:
»Svenska folket har i kyrkliga frågor länge varit skonadt från inre söndringar
af större betydenhet. I följd häraf hafva de ansvarsbestämmelser för affall från den
evangeliska läran, hvilka i lagarne influtit, under tider, då samvetsfriheten ännu ej var
till fullo erkänd, sällan kommit i fråga att tillämpas och utan särdeles olägenhet kunnat
oförändrade qvarstå, äfven efter det en större fördragsamhet i tros-saker vunnit in
steg
i allmänna tänkesättet såväl inom som utom riket.
De rörelser inom Svenska kyrkan, som i sednare tider gifvit sig tillkänna, hafva,
så vidt de visat en mot kyrkans lära och ordning stridande riktning, visserligen icke
heller varit af synnerligen vidsträckt omfattning; men antalet af dem, som anslutit sig
till tros-samfund, hvilkas lärosatser mer eller mindre afvika från statskyrkans, har likväl
blifvit större, än att den i lag för sådan öfvergång stadgade påföljd af landsförvisning
och förlust af all arfsrätt här i riket rimligen skulle kunna å dem alla tillämpas, äfven om
svårighet för straffets verkställande ej mötte. Meningarne torde också nu mera vara ense
derom, att hvarken denna påföljd för affall frän kyrkan längre bör bibehållas eller något
Bih. till R. St. fröt. 1859 1860. 7 Sami. 1 Åfd. 9 Käft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i.
annat verldsligt straff sättas i stället. — Kongl. Maj:t har derför ansett sig böra för
Rikets Ständer föreslå upphäfvandet af omförmälde lagbud medelst en Förordning, hvarigenom
tillika straffet af landsflykt för utspridande af villfarande lära utbytes mot ansvarsbestämmelser,
som närmare öfverensstämma med grunderna för brottmåls-lagens
omarbetning i öfriga delar.
Men ehuru upphäfvandet af lagens straffbestämmelser mot affall, till följd af
dessa bestämmelsers otillämplighet, i och för sig är af vigt, får det likväl icke förbises
att på samma gång, som det tillätes dem, hvilka från Svenska kyrkan öfvergå till annat
tros-samfund, att fortfarande i riket vistas, inträder ett oafvisligt behof att genom lag
bestämma deras ställning i Staten och ordna deras förhållanden till kyrkan.
Bland de skäl, som föranledde Rikets Ständer att ej antaga Kongl. Maj:ts vid
sistlidne riksdag framställda Proposition, angående en utvidgad religions-frihet, anfördes
ock, att det nådiga förslaget ej syntes innefatta tillfyllestgörande stadganden för ordnandet
af dissenters förhållanden och rättigheter. — Kongl. Majit, som funnit föreskrifter i
detta ämne icke böra sammanföras med ofvannänmde ändringar i allmänna brottmålslagen,
har derför låtit i ett särskildt lagförslag angående främmande trosbekännare och
deras religionsöfning intaga sådana stadganden, som af närvarande förhållanden påkallas
och Kongl. Maj:t icke, på grund af 89 § Regerings-Formen, anser sig böra omedelbart
sjelf meddela.
Under förutsättning att sistberörde förslag icke antages till lag utan att jemväl
det förstnämnda förslaget godkännes, vill Kongl. Majit alltså, med öfverlemnande af de
i Högsta Domstolen och Stats-Rådet angående dessa frågor hållna Protokoll, härmed, enligt
87 § Regerings-Formen, föreslå Rikets Ständer antagandet af följande författningar,
nemligen:
1:0. Förordning, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar
för den, som träder till eller utsprider villfarande lära.
Till kraft och verkan upphäfves deis 1 Kapitlet 3 och 4 §§ Missgerniugs-Balken,
7 Kapitlet 4 § Ärfda Balken och 1 Kapitlet 2 § Kyrkolagen, sistnämnde lagrum, så vidt
det afser annan än prest eller innefattar annan straffbestämmelse än den om embetets
förlust, dels ock hvad om ansvar för villfarande lärosatsers utspridande eljest finnes stadgadt;
och förordnas, som föijer: *
§ 1.
Den, som offentligen förkunnar eller till annans förledande annorledes utsprider
lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro, straffes med böter från
och med femtio till och med trehundra Riksdaler, eller fängelse från och med två månader
till och med ett år; dock sker ej härigenom någon inskränkning i den frihet i
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i. 3
religions-öfning oell undervisning, som bekännare af annan lära, än den rena evangeliska,
medgifven är.
Varder prest beträdd med utspridande af villfarande lärosats, — derom är särskildt
stadgadt.
§ 2.
Söker någon genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar
förmå annan till affall från den rena evangeliska läran, vare förfallen till böter från och
med etthundra till och med trehundra Riksdaler eller fängelse från och med två månader
till och med ett år.
Lag samma vare om någon, hvilken af föräldrar eller målsman fått sig anförtrodt
att uppfostra eller undervisa barn, sorn tillhör Svenska kyrkan, söker under utöfningen
al sådant uppdrag bibringa barnet annan tro, än den, som med den rena evangeliska
läran öfverensstämmer.
§ 3.
Har den, som ej är Svensk medborgare, blifvit för brott, som i 1 eller 2 § sägs,
till ansvar fälld; vare honom ej tillåtet att, efter undergånget straff, i riket vistas.
§ 4.
Hvar som till deltagande i främmande trosbekännares andaktsöfning nödgar eller
lockar den, som minderårig är, eller under hans lydnad står, och (ill Svenska kyrkan
hörer, bote från och med tjugufem till och med tvåhundra Riksdaler.
§ 5.
Böterna beräknas i Riksmynt och fördelas till hälften emellan åklagaren och de
fattige. Saknar den bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse efter
de grunder, som för förvandling af böter enligt Utsöknings-Balken stadgade äro.
§ 6.
Mål angående öfverträdelse af denna Förordning skola upptagas och afdömas af
allmän Under-Rätt, hvars Utslag, der den för brott mot 1 eller 2 § tilltalade varder åt
saken fälld, underställes Hof-Rätts pröfning.
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i.
§ 7.
För villfarande lärosatsers utspridande, efter ty i 1 § sägs, må ej åtal ega rum
med mindre Dom-kapitlet, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang,
förklarat skäl till åtalets anställande vara för handen.
2:o. Förordning, angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.
Med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 24 Januari 1781 och med ändring
af hvad för öfrigt i strid mot nedan nämnde bestämmelser finnes stadgadt, varder förornadt
som följer:
§ 1.
Vilja Christna trosbekännare af annan lära, än den rena evangeliska, förena sig
i församling; gore derom hos Konungen ansökning och uppgifve dervid sin trosbekännelse
och församlings ordning.
Finner Konungen, efter vederbörandes hörande, skäl att ansökningen bifalla, ege
sålunda tillätet främmande tros-samfund rätt till fri religionsöfning inom de af lag och
sedlighet bestämda gränser; dock må offentliga kyrkobruk och andakis-öfningar endast
inom dylik församlings kyrka, bönehus eller kyrkogård förrättas.
Enahanda rätt tillkomme ock de på grund af hittills gällande författningar redan
bildade församlingar af främmande trosbekännare.
§ 2.
Församling, som i 1 § sägs, vare oförhindrad att sjelf kalla prest eller lärare.
Hvarje församling anställe såsom föreståndare en välfrejdad person, hvars vård
hennes angelägenheter anförtros kunna, och gore derom anmälan, i Slockholm hos ÖfverStåthållare-embetet,
och annorstädes i riket hos Konungens Befallningshafvande.
§ 3.
Varder rättigheten till fri religions-öfning missbrukad, eller underlåter församlingen
att iakttaga hvad i afseende å föreståndaren är i 2 § stadgadt; då må, efter Konungens
förordnande, församlingen upplösas.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
5
§ 4.
Föreståndaren åligge att noggrant föra de anteckningar, som af Konungen föreskrifvas;
att desamma inför Domstol, Konungens Befallningshafvande eller Öfver-Slåthållare-embelet
vid anfordran förete; att inom en månad efter hvarje års slut till Konungens
Befallningshafvande eller Öfver-Stålhållare-embetet aflemna förteckning å församlingens
medlemmar samt under årets lopp ingångna äktenskap eller inträffade födelser eller dödsfall
i församlingen; att på sätt, som för Svenska kyrkans presterskap är stadgadt, utfärda
betyg och till offentliga myndigheter lemna upplysningar om församlingens medlemmar;
samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse lag och de särskilda föreskrifter,
som af vederbörande honom meddelas.
Underlåter föreståndaren att iakttaga hvad honom enligt denna författning åligger:
straffes med böter frän och med tjugo till och med trehundra Riksdaler eller fängelse
från och med två månader till och med ett år.
§ 5.
Innan något hus eller rum af församlingen begagnas till Gudstjenst eller andaktsöfning
skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet hos Kronofogden i orten, och i
staden hos Poliskammaren, der sådan finnes, men i annat fäll hos Magistraten.
Vid församlingens Gudstjenst elier andakts öfning må ej den offentliga myndigheten
i orten tillträde förvägras.
§ 6.
Ej tillåtes någon munk- eller nunne-orden eller inrättande af kloster.
§ 7.
Förvärfvande af fast egendom i riket vare främmande trosbekännares församlingar,
inrättningar eller stiftelser förbjudet: dock må tillåtet främmande religions-samfund,
hvarom i 1 § sagdt är, med Konungens tillstånd förvärfva eganderätt till den jord, som
för utrymme till kyrka eller kyrkogård erfordras.
1 allmänna begrafningsplatser må främmande trosbekännare hädanefter, likasom
hittills, erhålla lägerstad för sine döde.
§ 8.
Skolor och andra undervisnings-anstalter må ej af främmande trosbekännare inrättas
eiler upplåtas för andra, än bekännare af deras egen troslära eller deras barn.
6
Lag- Utskottets Betänkande N:o 2i.
Sker annorledes; varde skolan eller undervisnings anstalten stängd och föreståndaren för
densamma dömd till böter från och med femtio till och med trehundra Riksdaler.
Vid enahanda bot vare ock främmande trosbekännare förbjudet att vid sammankomst
till andakts-öfuing af Svenska kyrkans medlemmar hålla föredrag.
5 9.
Lysning till äktenskap skall, ändå att såväl mannen som qvinnan äro af främmande
trosbekännelse, afkunnas i den till Svenska kyrkan hörande församling, inom
hvars område bruden är boende; dock att lysningen, der begge äro medlemmar af tillåtet
främmande religions samfund, af dess föreståndare utfärdas.
Vigseln må i det lall. att både mannen och qvinnan tillhöra främmande religionssamfund,
som tillåtet är, förrättas efter dess bruk. Är blott endera medlem af sådant
samfund, skall vigsel ske af Svenska kyrkans presterskap.
5 10.
Barn af äkta makar, som begge tillhöra främmande men tillåtet religions-samfund,
må af föräldrarne uppfostras i den lära de bekänna. Är blott endera makan medlem
af sådant samfund; då skall barnet, om fadren tillhör Svenska kyrkan, uppfostras i
den rena evangeliska läran: Är modren af denna lära, och har skriftligt aftal om barnens
uppfostran blifvit emellan makarne träffadt före äktenskapet och inför Konungens
Befallningshafvande eller Öfver-Ståthåliare-embetet uppvisadt; lände då det till efterrättelse:
har ej sådant aftal skett; vare fadren efterlåtet att uppfostra barnet i den troslära
han bekänner.
Oäkta barn, som njuter underhåll af allmänna medel, skall, änskönt föräldrarne
äro medlemmar af tillåtet främmande religions-samfund, uppfostras i den rena evangeliska
läran.
§ 11.
Främmande trosbekännare skall ej anses oberättigad att embets-åtgärd af
Svenska kyrkans presterskap påkalla; dock att vid sådan förrättning kyrkans handbok
brukas. Med lärotvist, som kan samvetet bekymra, må prest i ty fall ej besvära: ej
heller skall han sin embetsåtgärd någon medlem af tillåtet främmande religionssamfund
påtvinga
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2f.
7
§ 12.
De för särskilda kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till Svenska kyrkan
eller hennes presterskap eller betjening vare ej medlem af tillåtet främmande religionssamfund
pligtig att gälda i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans egen begäran
verkställd.
§ 13
Med de inskränkningar och undantag, sorn af Grundlag och denna Förordning
bestämmas elier betingas, skall ej från skiljaktighet i Christen trosbekännelse härledas
någon skilnad i Svenska medborgares rättigheter eller skyldigheter.
Är främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer honom att aflägga
i lag föreskrifven ed, då den erfordras; förordne Konungen, sedan Högsta Domstolen
blifvit hörd, huru förfaras bör.
§ 14.
Faller någon af från den rena evangeliska läran och låter ej af sine själasörjares
undervisning och förmaning sig rätta, varde han af Dom-kapitlet eller dess förordnade
ombud varnad. Framhärdar han ändå i sin villfarelse och önskar att från Svenska kyrkan
öfvergå till främmande religions samfund, gore han personligen hos Kyrkoherden i
den församling, hvartill han hörer, anmälan derom tili anteckning i kyrkoboken; dock
skall han ej anses från kyrkan skiljd förr, än han, efter uppnådd ålder af aderton år,
blifvit i annat i riket tillåtet religions-samfund upptagen.
Varder affälling från Svenska kyrkan upptagen i främmande religions-samfund
förr, än han uppnått aderton års ålder och, efter undergången varning af Domkapitlet
eller dess ombud, personligen anmält hos Kyrkoherden i deli församling, hvartill han
hörer, sin önskan att ur Svenska kyrkan utträda; vare den honom upptagit förfallen till
böter från och med femtio till och med trehundra Riksdaler.
Om affällings upptagande i främmande religions-samfund skall föreståndaren för
detsamma inom två månader derefter underrätta Kyrkoherden i den församling, hvartill
den affällige hört.
§ 15.
Främmande trosbekännare, eller den, sorn till utträde ur Svenska kyrkan sig
anmält, må ej i annat fall, än Grundlagens stadgande om utöfning af Riksdagsmannarätt
föranleder, deltaga i behandling eller afgörande af frågor, som kyrkan eller den offentliga
undervisningen röra.
8
Lag-Utskoltels Betänkande N:o 21.
Innehar den, sorn till utträde ur Svenska kyrkan sig anmält, offentlig tjenst;
varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet, att han utan afseende ä sin
trosbekännelse kunnat till densamma nämnas samt Konungen eller den myndighet, som
eger att tjensten tillsätta, finner skäligt att honom dervid bibehålla.
§ 16.
Genom denna författning sker ej någon ändring af hvad i afseende å Mosaiska
trosbekännare stadgadt är.
§ 17.
Böter, som i denna Förordning äro stadgade, beräknas i Riksmynt och fördelas
(ill hälften emellan åklagaren och de fattige. Saknar den bötfällde tillgång till böterna,
skola de förvandlas till fängelse efter de grunder, som gälla för förvandling af böter
enligt Utsöknings-Balken.
Derjemte har Utskottet erhållit del af Högsta Domstolens och Stats-Rådets i
ämnet hällne protokoll, äfvensom af de inom Riks-Stånden i anledning af den nådiga
Propositionen afgifna yttranden.
I sammanhang härmed har Utskottet til! behandling förehaft särskilda till Utskottet
remitterade förslag i detta ämne, väckte inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln
af Herr Ribbing, A-, inom Högv. Preste Ståndet af Herr Kontrakls-prosten Rundgren
samt inom Väilofl. Borgare-Ståndet af Herr F. Rosenqvist.
Af dessa motionärer har Herr Ribbing föreslagit, att till det sista af ofvanintagna
författningsförslag måtte göras ett tillägg af denna lydelse: »Ingen inom riket,
ung eller gammal, i eller utom skola, må vägras fritt begagnande af Guds heliga ord i
Bibeln eller Gamla och Nya. Testamentet.»
Herr Kontrakts-prosten Rundgren åter har, med förmälan att han för sin del
icke vågade tillstyrka antagande af någondera af de utaf Kongl. Maj:t föreslagna Förordningar,
i stället hemställt:
»l:o att Lag-Utskottet måtte anmodas utarbeta och till Rikets Ständers pröfning
vid innevarande riksdag framlägga ett förslag till förordning angående ändring i
gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära,
grundadt på samma förutsättningar i fråga om upphäfvande af hittills gällande ansvarsbestämmelser
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
9
bestämmelser om affall och 1 öfrigt af samma Innehåll som det af Kongl. Maj:ts vid innevarande
riksdag framställda förslags förra del, men med följande tillägg:
a) förbindelse för lärare, sora uppträder med andliga föredrag, att hos Pastorsembetet
inom församlingen anmäla tiden när och stället hvarest han ämnar med dylikt
föredrag uppträda;
b) rättighet för Kyrko-rådet inom församlingen att förbjuda sådan lärare 1 berörde
egenskap vidare uppträda inom församlingen, så framt hans föredrag är antingen
af den art, som i Kongl Maj ts nådiga Förordning af den 26 Oktober 1858 omförmäles
eller mot den rena evangeliska läran stridande;
c) stegrad ansvarsskyldighet för person, som fortfarande utsprider eller förkunnar
villfarande lära, sedan han blifvit för dylik förbrytelse till ansvar fälld;
d) förlust af röst och talan i kyrkans och skolans angelägenheter, af de borgerliga
rättigheter, som äro beroende af medborgerligt förtroende samt af offentlig tjenst
för villfarande, som, efter att hafva undergått föreskrifna varningar, förklarar sig vilja
såsom affälling anses; och
e) att sådan affälling fortfarande skall stå under kyrkans omvårdnad.
2:o att Riksens Ständer, jemte omförmälande af de betänkligheter, som möta antagandet
af Kongl. Maj;ts nådiga Proposition angående främmande trosbekännare och
deras religionsutöfning, för sin del besluta utfärdandet af en Förordning af det hufvudsakliga
innehåll att
a) Dom-kapitlen i riket, sedan vederbörande Pastor och Konfrakts-prost derom
afgifvit utlåtanden, skola hos Kongl. Maj:t anmäla, om på någon ort affall från den rena
evangeliska läran inträffat till den vidsträckta omfattning, att, oaktadt träget arbete till
de villfarandes återförande, en längre lids erfarenhet gifvit vid handen, det dels utsigt
till de affallnes återgång till kyrkan icke längre förefinnes, dels ett ordnande af de sålunda
affallnes kyrkliga förhållanden är af behofvet påkallad;
b) Kongl. Maj:t, med anledning af sådan anmälan, eger att, sedan de affallnes
trosbekännelse blifvit infordrad och Dom-kapitlets i fpsala yttrande deröfver inhemtadt,
medgifva sådana kristna trosbekännare af annan lära än den rena evangeliska läran
rättighet att på en gifven ort under egna lärare sammankomma till andaktsöfning och
förvalta sakramenien i öfverensstämmelse med afgifven tros bekännelse, utan att genom
dylikt medgifvande någon annan förändring sker i sådan trosbekännares förhållande till
Staten eller kyrkan, än den i momentet d. af här ofvan framställda förslag är stadgad;
c) Sådan samfundsmedlem eller dess lärare straffes med böter, om han i samfundet
upptager medlem af Svenska kyrkan, förr än han, efter fyllda 21 år, undergått
de genom Lag och Författningar föreskrifne varningsgrader;
3;o att Riksens Ständer mätte i underdånig skrifvelse anhålla att Kongl. Majit i
nåder täcktes:
Bih. till R. St. Fröt. 1859 $ 1860. 7 Sami. 1 Åfd. 9 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
a) genom vederbörande embetsmyndigheter låta anställa sä fullständiga undersökningar,
som möjligt, angående såväl utsträckningen af de sekteriska och separatiska
rörelserna som den trosbekännelse dess anhängare antagit, den församlingsordning, de
inom sig upprättat, och det uppförande, de i sedligt och borgerligt hänseende i allmänhet
visat sig iakttaga, och
b) med ledning såväl häraf som af den erfarenhet, hvilken i fråga om behofvet
af utrymme för främmande trosförvandters religionsutöfning under tiden kunnat vinnas,
för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga en utredning af de kyrkliga förhållandena
inom riket, samt,
c) om sådant visar sig vara af behofvet påkai adt, framställa förslag angående
de vilkor, under hvilka å orter, der främmande trosförvandter till större antal förefinnas
det må tillåtas dem att bilda egna församlingar, äfvensom angående det förhållande till
Svenska samhället, hvari medlemmar af sålunda uppkommande, i riket erkända Dissenterförsamlingar
böra ställas."
Deremot har Herr Rosenqvist yrkat antagande af en sä lydande Dissenter-lag.
t?§ 1. Dissenter eller sådane, som bekänna Christi lära, utan att vara medlemmar
af Stats kyrkan, hafva fri offentlig religionsöfning inom Grundlagarnes, Allmänna
lagens och sedlighetens gränser, och kunna bilda församlingar under ledning af egna
prester eller föreståndare.
§ 2. Nämnde prester eller föreståndare böra, innan de i sådan egenskap erkännas,
för den civila myndigheten på stället styrka, att de af vederbörande samfund
äro antagna, samt derjemte till samma myndighet ingifva en skriftlig ed eller försäkran,
att de i sin befattning vilja och skola ställa sig Statens alla lagar till efterrättelse
samt vara sina pligter mot samhället trogne
De skola nöjaktigt föra de protokoll, som af Kongl. ilaj:t anordnas, samt framlägga
dem, när sä fordras, för vederbörande myndighet. Vid hvarje års slut böra de till
vederbörlig auktoritet ingifva förteckning uppå församlingens medlemmar samt de under
årets lopp ingångna äktenskap, äfvensom nativitets- och morfalitets tabeller. De äro
derjemte förpligtade alt utfärda attester och meddela öfverheten upplysningar rörande
sina församlingar i likhet med hvad Stats kyrkans prester åligger.
§ 3. De till sådana församlingar hörande Dissenter äro frikallade från andra
utskylder till Stats-kyrkan och dess tjenstemän, än tionde samt de vid egendomar, hvaraf
de kunna vara i besittning, häftande afgifter eller pålagor.
§ 4. Innan någon byggnad för Gudstjenst af Dissenterförsamling begynnes, skall
det anmälas för vederbörlig civilmyndighet på stället. Allmän Gudstjenst må icke hållas
för slutna dörrar.
För öfverträdelse af någon af dessa bestämmelser straffas preslen, föreståndaren
eller den, som vid sammankomsten hållit föredrag, med böter från 5 lill 50 Riksdaler.
Lag-VIskotlets Betänkande N:o 21.
H
§ 5. Dissenter, antingen de tillhöra en ordnad församling eller icke, böra för
pastor loci anmäla barns födelser och dödsfall inom en månad sedan de hafva inträffat,
vid vite af 20 Riksdaler för hvar vecka anmälningen derefter uteblifver. Vid anmälandet
af barns födelse skall barnets födelsedag, kön och namn, äfvensom dess föräldrars
namn uppgifvas.
Dissenter, som tillhöra en ordnad församling, böra derjemte inom tre månader,
vid samma ansvar, för sin egen prest eller föreståndare anmäla såväl barns födelse och
dödsfall, som ock ingångna äktenskap.
§ 6. Äktenskap emellan Dissenter stiftas med laga kraft blott derigenom, att
för närmaste Domhafvande på det ställe, der vederbörande man eller qvinna uppehåller
sig, upprättas ett dokument, hvari de förklara sig vilja taga hvarandra till äkta. Förrän
detta kan tillslädjas, har berörde embetsman att fordra samma legitimationer, som prest
fordrar vid äktenskaps ingående i Stats-kyrkan; dock fordras ingen lysning eller bevis
öfver dop och nattvardsgång. Om det ingångna äktenskapet bör domhafvanden inom 8
dagar göra anmälan hos pastor på stället, der de äktade taga sitt hemvist.
Till följd af ofvanberörde bestämmelse må, vid älagdt vite, från 10 till 100
Riksdaler, ingen vigsel eller annan vid äktenskaps ingående öflig akt företagas, innan
äktenskap pä förberörde sätt är stiftadt.
§ 7. Äktenskap mellan en Lutheran och Dissenter stiftas med Stats-kyrkans
vigsel, i hvilket fall dock icke fordras bevis öfver Dissenterns dop och nattvardsgång.
§ 8. Rarn af äkta makar, af hvilka den ene tillhör Stats-kyrkan, anses hörande
till denna, så framt löräldrarne ej afgifva en uttrycklig förklaring om motsatsen. Barn
af äkta makar, som begge äro Dissenler, anses icke tillhöra Stats kyrkan, med mindre
föräidrarue derom afgifva en uttrycklig förklaring. Lefva föräldrarne åtskilde eller äro
de döde, afgifver den som besörjer barnens uppfostran, giltig förklaring i berörde hänseende.
Sistnämnde regel gäller också med hänseende till oäkta barn, hvars moder ej
tillhör Stats-kyrkan. Förklaringen afgifves för pastor loci och införes i Kyrkoboken.
§ 9. Barn, sorn icke skola upfostras i den Evangelisk Lulherska läran, kunna
på anmälan fritagas från undervisningen i densamma i de offentliga skolorna, hvaremot
Skol styrelsen pä hvarje ställe eger tillse, att barnens undervisning ej heller i afseende
på religionen varder försummad.
§ 10. De, hvilkas trosbekännelse icke tillåter ed under någon form, afgifve
vid de tillfällen, då ed kräfves, löfte eller bekräftelse pä det sätt, som Kongl. Majit
bestämmer, hvilket skall anses lika gällande, som om ed af dem varit aflagd. De, hvilkas
trosbekännelse icke tillåter ed i den form, som är bestämd för Stats-kyrkans medlemmar.
aflägga den i sådan form, som Kongl. Maj:t bestämmer.
§ 11. Ombud eller beställningar i Stats-kyrkan kunna icke uppdragas åt
Dissenter.
Lag-Viskottets Betänkande N:o 21.
§ 12. De fattigväsendet, skolor eller andra offentliga inrättningar i anledning af
vissa kyrkliga handlingars företagande pålagde afgifter böra af Dissenter erläggas i de
fall, då berörde kyrkliga handlingar för dem skulle hafva blifvit utförde, så framt de hade
varit medlemmar af Siats-kyrkan. Är någon andel i dylika afgifter tillagd kyrkan eller
dess tjenstemän, frikallas Dissenter ifrån att erlägga denna andel.
S 13. De med hänseende lill lugnet och hämmandet af industrien under Statskyrkans
sön- och helgedagar gällande bestämmelser äro också förbindande för Dissenter.
§ 14. Vilja Dissenter icke beijena sig af de af Siats-kyrkan inrättade kyrkogårdar,
äro de likväl underkastade sundhetspolisens föreskrifter angående begrafningar,
gåsom ock öfverbetens närmare bes ämmelse i afseende på valet af begrafningsplats.
§ 15. Ingen erkännes i allmänhet hafva utträdt ur Stats kyrkan, förr än den,
efter att hafva uppnått myndighetsåldern, har personligen infunnit sig hos vederbörande
pastor loci och anmält sitt utträdande till införande i kyrkoboken. Huruvida i enskilda
fall undantag med afseende på åldern eller uppskof med ifrågavarande persons confirmation
må äga rum, bestämmes af Kongl. 51aj:t.
§ 16. När en Dissenter vill träda öfver till Stats-kyrkan, bör han deröfver
vända sig till en kyrkoherde. För så vidt han icke är döpt, förfares efter kyrkoritualens
föreskrifter rörande vuxna personers dop. I motsatt fall är det tillräckligt, att ifrågavarande
person för kyrkoherden i förening med tvänne af hans embetsmedhjelpare i
församlingen och en annan tillkallad andelig styrker, att han har tillräcklig kunskap i
Stats kyrkans trosläror, samt alt deras intyg derom jemte ifrågavarande persons förklaring
att vilja träda öfver till Siats-kyrkan, införes i kyrkoboken.
§ 17. Hvar och en, som genom användande af bevekelsegrunder, hvilka stå i
strid med allmän sedlighet, genom löfte om timliga fördelar, bedrägliga medel eller hotelser
söker att bringa någon öfver från en trosbekännelse till en annan, blifver, så vidt
gerningen för öfrigt icke medför högre straff, enligt gällande lag, med böter från 100
lill 300 Riksdaler, och vid förnyad dylik förbrytelse med fängelse från 1 till 3 år eller
fördubblade böter belagd, allt efter sig företeende omständigheter och domarens pröfning.
§ 18. För så vidt Grundlagarnes bestämmelse icke medföra undantag, förorsakar
den olika Christliga trosbekännelsen ingen olikhet i pligter och rättigheter.
§ 19. Genom denna Dissenterlag upphäfvas alla de lagbud, stadgar, författningar,
förordningar och förklaringar m. m., hvilka, på ett eller annat sätt, strida emot
Grundlagarnes bokstafliga föreskrifter och denna lags innehåll.»
Det är öfver samtliga dessa framställningar, som Lag-Utskottet nu går att
meddela utlåtande.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
13
De söndringar inom Svenska kyrkan, hvlika sednast förflutna årtionden bevittnat,
hafva obestridligen i viss mån varit förorsakade af ett djupare religiöst behof, som vaknat
hos folket. Detta behof har vid sträfvandet efter tillfredsställelse dels funnit Svenska
kyrkans former för trånga, dels ansett dess lära, i mer eller mindre väsentliga delar,
oriktig. Genom tvenne efter sednaste riksmöte utfärdade författningar, angående rätt att
sammankomma tili andaktsöfningar samt lossande af sockenbandet, har dock ett friare
utrymme för utveckling af det andliga lifvet inom kyrkan nu mera äfven genom lagstiftningen
blifvit öppnadt. Skiljaktigheterna i fråga om kyrkoordningen och liturgien synas
ock alltmer träda i bakgrunden, i samma mån de olika åsigterna i fråga om dogmerna
framträda, och dessa påkalla oafvisligen en förändrad lagstiftning i ämnet. Förslag i
sådant hänseennde blef ock, såsom bekant är, vid förra riksmötet af Kongl. Majit förelagdt
representationen; men hvarken detta eller ett annat af då varande Lag-Utskott uppgjordt
lyckades vittna den i grundlagarne föreskrifna röstöfvervigt för att blifva Kikets
Ständers beslut. Oaktadt den splittring i åsigter, som då hållna diskussioner uppenbara,
finner man dock af dem klarligen den mening vara allmän att frågan icke kunde falla,
och att lagen i detta hänseende måste förändras. Det är till nu församlade Ständer,
som lösningen af denna fråga gått i arf, — och en sådan lösning kan icke längre utan
våda uppskjutas.
I hvilken riktning denna lösning måste ske, kan ej vara tvifvelaktigt. Den allmänna
meningen, understödd af protestantiska trosförvandters anrop jemväl från aflägsna
länder och exemplet af lagstiftningarne hos andra folk, hvaribland de öfriga Skandinaviska,
visar tydligt den väg, som bör beträdas. Det är religionsfrihetens stora grundsats,
hvars tillämpning måste af lagstiftaren medgifvas, ehuru med den varsamhet i sättet,
som hvarje öfvergång i lagstiftningen kräfver och som framför allt påkallas af ett
ämne, så ömtåligt som det förevarande. Man har tvistat derom, huruvida nämnde grundsats
redan vore i våra Grundlagar erkänd eller ej, — och det är Regerings-Formens 16
§, som dervid utgjort föremal för olika tydningar. A ena sidan har man af förhandlingarna
inom representationen vid denna §:s antagande funnit lagstiftarnas egen mening
klar deruti, att en fullständig religionsfrihet var åsyftad. Deremot har man å andra sidan,
genom att söka historiskt förklara tillkomsten af detta grundlagsbud, trott sig deruti
finna endast en bekräftelse på den religiösa frihet, som redan förut, fastän inskränkt,
var af lagen medgifven. Men är väl en bestämd tolkning af nämnde § nödig för lösningen
af förevarande lagstiftningsämne ? kan ifrågakomne grundsats, äfven om den ej ligger
uttryckt i lagen, anses derföre vara för vårt land främmande? Sådant får icke antagas;
ty begreppet om rätt till forskning jemväl i trosfrågor och deraf härrörande fördragsamhet
ligger redan i protestantismens väsende och är samraanväfdt med dess äldsta minnen.
Redan Luthers theser, spikade på kyrkodörren i Wittenberg, inneburo ett plakat om frihet
i nämnde hänseende, och Luthers verk bekräfiades med vår störste Konungs blod på
slagfältet vid Lutzen. Det var genom den då förda strid, som vårt fädernesland egde en
14
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
verldshistorisk betydelse, »väl endast», säger en häfdatecknare, »för ett ögonblick, men
nog för ett odödligt minne». Om den djupa betydelsen af denna kamp och af protestantismens
innersla tanke, hvilken ingalunda mä anses främmande för nu väckta fråga, yttrar
sig på följande sätt en utaf Svenska kyrkans högst uppsatte, tillika en af Sverges
mest frejdade män: »Hvarföre», frågar han,'»stridde och föll Gusta/ Adolf ? Vi veta
det alla: för protestantiska kyrkans bestånd, för den rena evangeliska lära, som vi alla
bekänna. Men hvad innebär denna lära egentligen? Hvarigenom skiljer den sig ifrån
andra? Visserligen också genom flera, mer och mindre vigtiga, mer och mindre omtvistade
lärosatser; men detta är ingalunda hufvudsaken. För några skolformler, hvarmed
de skriftlärde i alla tider kastat boll sins emellau, drager icke en man som Gustaf Adolf
sitt svärd, för dylika obetydligheter sätter han icke på spel sitt eget lif och sitt rikes
välfärd; och de, som betrakta hans krig från en sådan synpunkt, begripa i sanning ingenting
af hans stora och klarsinnade ande. Utan hufvudsaken i protestantiska trosbekännelsen,
den ledande tanken i hela dess lärobegrepp, är ju den, alt ingen mensklig
myndighet, ingen mensklig sägen skall binda vår tro, att tanken skall vara fri inom de
vidsträckta gränser, som uppenbarelsen utstakat, att forskningen skall släppas lös i alla
riktningar, och menskliga förnuftet, som också är en uppenbarelse, ha sin pröfningsrätt
oförkränkt. Denna tanke är mensklighetens stora fribref, den är Guds kungaförsäkran
till jorden, den är kristendomens innersta merg och kärna. Utan den tanken är ingen
utveckling möjlig af menniskoslägtets bästa anlag, menniskobildningen står still som ett
förruttnadt vatten, eller också öfvergär den endast till ett förfinadt och flärdfull! barbari;
och der andens frihet saknas, der kan ej heller någon borgerlig frihet trifvas,,.
En så upphöjd åsigt af den protestantiska lärans betydelse kan ej undgå att
finna genklang hos dess bekännare, minst hos det Svenska folket. Frihet i religöst hänseende
ligger således i protestantismens idé : den kände behofvet deraf vid sitt första
andedrag, och den kan ej förneka denna frihet, utan att förneka sig sjelf, förneka sitt
ursprung, förneka alla sina segrar. Och så mäktig är denna reformationens grundtanke,
att, såsom rätteligen blifvit anmärkt, efter den intet katolskt land funnits i den bemärkelse,
som före densamma, — ja, att mer än ett sådant land. i strid mot hufvudprincipen
för den kyrka, som kallar sig den enda saliggörande, och med uppoffrande af alla
dess traditioner, nödgats medgifva eller åtminstone i lagarna erkänna en religiös frihet,
som säkert, om ock långsamt, undergräfver sjelfva denna kyrkas bestånd; ty ingen stor
tanke dör bort eller slutar sin verksamhet förr, än han eröfrat verlden. Att tvifla derpå,
vore att tvifla på historien, på sanningens makt. pä försynen.
Man skall härvid kanske fråga: har då Svenska folkets trosbekännelse under
dessa tre århundraden icke varit sannt protestantisk, dä dess lagar så skarpt begränsat
den religiösa friheten? Svaret är lätt funnet: dessa lagar hafva tillkommit för att skydda
protestantiska kyrkan vid dess första uppkomst emot en ständigt vaksam och öfvermäktig
fiende, och de hafva kunnat oförändrade qvarstå endast derföre, att behofvet af deras
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i.
15
förändring först på sednare tider sprungit i dagen. Man måste nemligen erinra sig att
dessa lagar härflyta frän en tid, då den protestantiska läran icke ännu ansågs djupare
rotfäslad i vårt land och innan för öfrigt den allmänna meningen ännu hade klart uppfattat
allt hvad protestantismen verkligen innebär. Att ett folk erhåller större fasthet
och styrka genom religiös enhet, — liksom krigarnes leder, när en och samma ande
lifvar dem alla, — är en obestridlig sanning, som ock finnes antydd i Upsala mötes beslut
af år 1593. Det synes vara från nämnde grundsats, man utgått, då man utbildade
lagstiftningen om affall frän den rena evangeliska läran, sådan den finnes stadgad genom
Kyrkolagen af år 1686, hvarifrån den infördes i 1734 års lag. Men med den fria forskningen,
som är vår tids lösen, står det ej tillsammans att söka befästa religiös enhet
genom kyrkligt tvång, — upprätthålla en gemensam tro genom strafflagens hot, äfven om
sådant för öfrigt vore möjligt. Den fördragsamhet i trossaker, som dock i sjelfva verket
utmärker Svenska folket, kanske framför de flesta andra nationer, visar sig bäst deraf,
att så snart en större frihet i detta fall hos oss varit af behofvet påkallad, en sådan
ock blifvit villigt medgifven. Så tillerkändes redan i sjuttonde århundradet fri religionsöfning
åt de bekännare af den Grekiska kyrkan, som genom fredsslut med Ryssland blifvit
Svenska undersåter. Så tillförsäkrades, genom en Kongl. Kungörelse af år 1741, likaledes
fri religionsöfning åt de medlemmar af den engelska och reformerta kyrkan, som
nedsatte sig i Sverge, jemte rättighet att, under vissa vilkor, bygga egna kyrkor och i
öfrigt åtnjuta alla medborgerliga rättigheter. Och genom Kongl. Kungörelsen den 24
Januari 1781 förunnades religionsfrihet jemväl åt öfriga kristna trosförvandler, som hit
inflyttade; och icke blott allmänt medborgerliga, utan i viss mån äfven politiska rättigheter
blefvo dem beviljade. Genom sistnämnde författning går en flägt af högsinthet,
som ej lefunar rum för något tvifvel derom, att samma frihet i trossaker äfven skulle
blifvit utsträckt till rikets öfriga innebyggare, i händelse behofvet deraf varit lika trängande
då som nu. Emellertid voro, genom anförda stadganden, enahanda rättigheter tillerkända
äfven de främmande trosbekännarnes här i riket födda barn, — och grundsatsen
om kyrklig enhet var derigenom i sjelfva verket öfvergifven.
Icke destomindre qvarstår ännu i allmänna lagen straff af landsförvisning för
den, som affaller ifrån den rena evangeliska läran, äfvensom för den, hvilken utsprider
»villfarande lärosats» och, efter varning, dermed ej afstår. Affälling förlorar ock rätt
att taga arf i riket. Det är dessa stadganden, och i synnerhet landsförvisningsstraffet,
som, på sätt Herr Justitie-Stats-Ministern till Stats-Rådets protokoll anmärkt, »påtryckt
nationen en oförtjent prägel af ofördragsamhet.» Nämnde straffart, olämplig till sjelfva
sin natur redan derföre, att den, mer än andra slag af straff, drabbar olika individer olika
härdt och hårdast den, hvars känsla är varmast för fosterlandet, blir än mer olämpligt, enär
straffet ofta icke kan verkställas, utan de landsflyktiga återsändas af den främmande
stat, dit de sig begifvit. Äfven vi hafva egt exempel derpå, — och att denna straffart
16
Lag-VIskottets Betänkande N:o 2i.
således bör alldeles försvinna, derom torde meningarna inom representationen icke vara
delade.
Men dervid uppstår då den fråga, huruvida annat straff bör i ifrågakomna fall sättas
i stället, — en fråga, som, hvad affall angår, Kongl. Maj:t genom förevarande nådiga
Proposition nekande besvarat. Äfven i detta hänseende borde någon synnerlig menings-splittring
ej kunna uppstå. Ingen mensklig lag kan befalla öfver samvetet och tanken:
de äro fria äfven i det mest despotiska land. Och att få ega en religiös tro, men
icke få bekänna densamma, — att få ega ett samvete, men icke få dyrka sin Gud såsom
detta samvete bjuder, vore detsamma som rättigheten att få lefva, utan att få andas.
Samvetsfrihet utan bekännelsefrihet är följaktligen en absurditet, och en lag, som bestraffade
affall, bestraffade i sjelfva verket ingenting annat än bristen på hyckleri och
tillstadde en förställning i stort, der Siats-kyrkan sjelf hade svårt att igenkänna sina verkliga
vänner.
I fråga åter om ansvar för utspridande af lärosats, som ej öfverensstämmer med
de af Svenska kyrkan antagna dogmer, skulle väl särskilta menings-skiftningar snarare
kunna väntas. Men derom borde dock alla vara ense, att den fria forskningens rätt bör
med yttersta omsorg af lagstiftaren vårdas. Forskningens frihet är ett vilkor för dess
möjlighet, och forskningen är statens andliga lifselement: utan den vore detta lif snart
utsläckt. Rastlös sträfvan af menniskoanden är det första vilkoret för all utveckling:
lägger den sig till hvila på vunna lagrar, så är den död, och lifvet afstannar i alla dess
riktningar. — Skulle väl kunskapen om de himmelska sanningarna härifrån göra ett undantag?
skulle ingen vidare utveckling på detta fält vara möjlig? Man bör härvid noga
skilja emellan det gudomliga ordet sjelft och den menskliga uppfattningen deraf. Det
förra är icke mäktigt af någon utveckling, ty det behöfver ingen, utan förblifver i evighet
detsamma. Men den menskliga uppfattningen, begränsad såsom allt ändligt, kan ej
heller här vara ofelbar, utan måste kunna allt mer fullkomnas. Det är dock en sådan allt
klarare insigt i det för menniskan dyrbaraste, som man hindrade genom en lag, hvilken
med straff belade hvarje yttradt tvifvel om riktigheten af den utläggning, menniskotanken
en gång gjort af bibelordet. Och ej blott religions-läran, utan äfven andra vetenskaper
hämmades derigenom i sin utveckling. Detta gäller, bland annat, i viss mån om historieforskningen,
men framförallt om den filosofiska spekulationen, hvars resultater, der den
gifver några, nästan aldrig helt och hållet sammanfalla med det uppenbarade ordet. Ty
metafysiken kan ej utgå från uppenbarelsen, utan att i viss mån förvandlas till empirism.
Huruvida den skulle förlora pä en sådan förvandling, är en annan fråga; men dess rätt
till sjelfständig forskning bör väl icke i någon mån inskränkas.
Dessa ur protestantismen utgångna grundsatser — rätt att strafflöst bekänna sin
religiösa tro och rättighet till fri forskning äfven inom religionslärans område — äro de
hörnstenar, hvarpå Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag,
ansett
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
17
ansett en förändrad lagstiftning i detta ämne böra byggas. Tillämpningen af dessa grundsatser.
långt ifrån att försvaga Stals-kyrkan, synes tvärtom böra gifva densamma mer
inre fasthet och lifskraft. Men med antagande af nämnde principer inträder ock ett
oafvisligt behof att genom lag reglera vissa andra förhållanden, som i följd deraf uppstå
eller kunna befaras uppkomma, — och det är för sådant ändamål, som de sp< ciela stadgandena
i de af Kongl. Maj:t framlagda begge lagförslag tillkommit. Den fria forskningen
kan missbruka sin yttranderätt och öfvergå till proselytmakeri, och såsom sådant kan den
icke längre tolereras. Ty utom det att detta stöde i strid med den i våra Grundlagar
uttalade grundsatsen om en Stats kyrka, är omvändelsenitet oftast ingenting annat än en
mask för sträfvandet att vinna verldsliga afsigter och verldsligt maklinllyiande samt är
således störande för den borgerliga ordningen i samhället. Och sättet, hvarpå proselytmakaren
utöfvar sin verksamhet, betager nästan alltid den mindre upplyste all sjelfständig
pröfning och verkar sålunda med ett andligt tvång, som står i den uppenbaraste strid
med sjelfva den princip, hvarpå Utskottet ansett att lagstiftningen i detta ämne bör vara
bygd. Sådana ofog mäste derföre af lagstiftaren stäfjas. Bekännelse-friheten åter
alstrar behof att genom lag bestämma de dissenterande samhälls medlemmarnas ställning
i staten och förhållande till dess kyrka, äfvensom uppställa garantier root den religiösa
frihetens missbruk. I hvad mån och på hvad sätt detta bör ske, derom synas meningarna
vara delade, och Herr Kontrakts-prosten Rundgrens samt Herr Rosenqvists motioner
anvisa i detta hänseende väsentligen olika vägar. Emellan begge står Kongl.
Maj:ts Proposition, och det är den, som Utskottet ansett kunna, efter vissa jemkningar»
bäst uppfylla anspråken pä en efter tidsförhållandena lämpad och med protestantismen
öfverensstämmande lagstiftning i detta ämne.
Mest skiljaktigt från de i den nådiga Propositionen uttalade grundsatser är Herr
Prosten Rundgrens ofvaniniagna förslag, och i hvad Utskottet redan yttrat ligger det
hufvudsakliga skälet, hvarföre Utskottet icke kan understödja detsamma. Men det är i
allt fall att bemärka, att detta förslag i sjelfva verket icke löser förevarande fråga, utan
endast undanskjuter densamma. Motionären utgår, såsom af hans anförande inom Högv.
Preste-Ståndet synes, från det antagande, att de främmande trosbekännare, som för närvarande
hos oss med fullt skäl skulle kunna ega anspråk på att förena sig i församling,
endast äro de s. k. Baptisterna■ Vore detta antagande riktigt, så borde väl, särskildt
för dem och i afseende å deras religiösa frihet, en lag i den ordning, 87 § RegeringsFormen
bestämmer, af Konung och Ständer gemensamt stiftas. Men motionären synes
sjelf tveksam om riktigheten af nämnde antagande, då han, i tredje afdelningen af sitt
förslag, förordar en utredning af de separatistiska rörelsernas omfång samt »den trosbekännelse,
dess anhängare antagit.» En sådan utredning vore, för att blifva tillförlitlig,
icke gerna möjlig förr än separatisterna vågade ansvarsfritt framträda och gifva sig tillkänna.
Sådant skulle dock sannolikt icke inträffa, om motionärens förslag blefve lag;
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 7 Sami 1 Åfd. 9 Haft. 3
18
Lag-Ulskoltels Betänkande N:o 21.
ty enligt detta skulle den, sora omfattade en annan trosbekännelse än den rena evangeliska
läran och, efter varning, ej öfvergåfve denna sin tro, drabbas med förlust af »de
borgerliga rättigheter, som äro beroende af medborgerligt förtroende.» Detta förslag,
stridande ej mindre mot 1781 års redan omförmälde religions-plakat, utan äfven emot
Grundlagens bud, som medgifver bekännare af en främmande lära, nemligen den reformerta,
att tili oell med utöfva riksdagsmanna-kallet, — ett af de yppersta medborgerliga
förtroenden, — skulle utan tvifvel hålla undangömda alla andra dissenterande än dem, sorn
för att vinna martyrskapets ära icke tvekade att låta sätta brännmärket på sin panna.
Utskottet anser derföre, att genom antagande af Herr Prosten Rundgrens motion förevarande
lagstiftningsfråga icke blefvo pä ett tillfredsställande sätt löst.
Beträffande åter Herr Rosenqvists förslag, hvilket han sjelf angifver såsom
»nästan blott en afskrift af den Norska Dissenterlagen,» så sammanfaller detta lill de
flesta af sina hufvudprinciper i väsentligare mån med Kongl. Maj:ts förslag än motionären,
att döma af hans anförande i frågan inomVällofl. Borgare ståndet, sjelf syues föreställa
sig. En jemförelse mellan de begge förslagen ådagalägger för den uppmärksamme
granskaren, hurusom nästan alla de inskränkningar, det sednare innehåller, i sjelfva
verket icke lägga något band på den religiösa friheten, utan endast äro reglementariska
föreskrifter, betryggande samhällsordningen, hämmande proselylmakarens verksamhet
samt återhållande lättsinnet, men icke den lefvande öfvertygelsen, frän att öfvergifva den
kyrka, som af Grundlagarna blifvit sanktionerad såsom Sverges Stals-kyrka. Erfarenheten
från de begge öfriga Skandinaviska rikena jäfvar ingalunda nödvändigheten af
dessa föreskrifter. Det är dock en hufvudprincip, hvari omförmäkla tvenne förslag synas
väsendtligen afvika från hvarandra. Det är i fråga om rättigheten för främmande trosbekännare
att bilda egna församlingar, hvarför Kongl. Maj:ts förslag fordrar såsom vilkor
Konungens bifall. Härvid bör dock erinras att rättigheten att fritt bekänna sin religiösa
tro är något helt annat än rättigheten att efter behag förena sig i församling.
Detta sednare tillkommer icke ens medlemmar af Svenska kyrkan, ja, äfven för föreningar
med rent materiella syftemål fordras i vissa fall Konungens tillstånd. Skulle nu
trosbekännare, hvilkas både läror och församlingsordningar voro fullkomligt okända, få
utan all föregående kontroll från statens sida koncentrera sina krafter i slutna samfund,
så egde man icke den ringaste garanti derför, att ej dessa syftade till samhällsfientliga
mål; och om det än lyckades polismyndigheterna att i tid uppdaga sådana syften, och
dessa samfund i följd deraf borde kunna upplösas, så skulle i allt fall sjelfva upplösningen
otvifvelaktigt ganska ofta förorsaka en viss rubbning och oreda i samhället, som
det är af vigt att undvika. Äfven den strängare polisuppsigt, som i sådant fall måste
utöfvas öfver alla främmande trossamfund, skulle u?an tvifvel för åtskilliga af dem med
skäl kännas tryckande och förnärmande. Ifrågakomne restriktion är sålunda i rent
borgerligt intresse, och det är alldeles oantagligt att derigenom något baud skulle kunna
läggas på den verkligt religiösa friheten; ty ett antagande att något konungamaktens
Lag-Utsliottets Betänkande N:o 21.
19
beslut skulle hos oss blifva beroende af gunst eller godtycke vore belt och hållet stridande
mot det konstitutionella samhällsskicket. Och ej mindre andan, än sjelfva ordställningen
i Kongl. Maj:ts förslag visar uppenbart att ur religiös synpunkt ingen annan
omständighet än trosbekännelsens egenskap af kristen betingar tillståndet att bilda församling.
Lika uppenbart är ock, att pröfningen af församlingsordningen endast kan ske
ur borgerlig synpunkt. Men af dessa förhållanden föijer, att skilnaden i denna del
emellan Kongl. Maj:ts förslag och den Norska Dissenterlagen är mera skenbar än verklig
eller, rättare, mera rörer form än sak. Ty äfven enligt sistnämnde lag tillkommer
rättigheten att bilda egna församlingar endast kristna trosbekännare, och deras rätt till
offentlig religionsöfning är inskränkt inom »lags och sedlighets gränser.» En församling
hvars medlemmar icke äro kristna, — och såsom sådana vill man, som bekant är,
icke anse t. ex. Mormonerna, — eller som missbrukar sin frihet, tolereras ej heller i
Norge, och lärer väl äfven der af regeringen upplösas.
Emellertid har äfven Utskottet, såsom nedan närmare skall visas, funnit åtskilliga
ändringar eller förtydliganden nödiga i Kongl. Maj:ts förslag. De vigtigaste af dessa
— och hvilka Utskottet hoppas minst skola ogillas af dem, som eljest varit böjda att
omfatta Herr Rosenqvists förslag, — röra dels straffbarheten af hvad gällande lag benämner
»utspridande af villfarande lärosats,» dels samvets- och bekännelsefrihet äfven
för dem, som ej omfatta Svenska kyrkans trosbekännelse, men ej heller vilja sluta sig
till annan tillåten församling, dels ock rättigheten för främmande trosbekännare att inrätta
skolor och andra undervisningsanstalter. Genom dessa förändringar eller tillägg,
hvilka ingalunda kunna anses stridande mot andan i Kongl. Maj:ts förslag, utan tvärtom
såsom konseqvenser framgå ur dess ofvan utvecklade hufvudprinciper, hoppas Utskottet
kunna sammanjemka meningsskiftningarna hos alla dem, hvilka inse hela vigten af den
väckta frågans lösning på ett med civilisationens och samhällsordningens fordringar öfverensstämmande
sätt och som för uppnående af detta stora mål äro beredda att göra
ett offer af förutfattade meningar, icke i hufvudsak, utan i detaljer, — icke i grundsatserna,
utan endast i fråga om sättet för deras tillämpning. Det är detta mål, Utskottet
sökt uppnå, — dervid troget aktgifvande pä det allmänna tänkesättet samt följande den
Helleniske lagstiftarens betydelsefulla vink, som, på fråga om de lagar, han gifvit sina
landsmän, voro de bästa, berättas hafva genmält, att han gifvit dem de för folket
lämpligaste■ I hvad mån Utskottet lyckats närma sig detta mål, beror af Rikets Ständer
att afgöra.
20
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
Utskottet öfvergår nu till en närmare redogörelse för den modifikationer, Utskottet
funnit nödiga i de af Kongl Maj:t framlagda begge lagförslag, dervid Utskottet anser
sig jemväl böra i korthet bemöta några af de inom Riks-Stånden, vid remissen af den
Kongl Propositionen, deremot gjorda detaljanmärkningar. Det första af dessa författningsförslag
är det, som bar till öfverskrift:
Förordning, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för
den, som träder till eller utsprider vill [ar ande lära.
Såsom ingressen till detta laglörslag utvisar, förutsätter detsamma upphäfvande
bland annat, af landsförvisnings-straffet ej mindre för affall, än äfven för utspridande af
villfarande lärosats. I förra hänseendet är, såsom redan blifvit anmärkt, icke något
annat straff föreslaget att sättas i stället. Deremot är det i sednare hänseendet, som
förslagets särskilda stadganden tillkommit. Dessa sladganden, såsom varande af ren
kriminal lags natur, synas ock böra bilda en författning för sig. De åsyfta, såsom Utskottet
trott sig kunna antaga, bufuidsakligen endast att bestraffa proselytmakeri.
Med denna utgångspunkt blir det dock af vigt att i lagen söka uppdraga en
skarp gränslinie emllan nämnde förbrytelse och den fria yttranderätten, — att tillse, det
forskningen icke vingklippes, utan att olika meningar fritt få gifva luft ät sina spörsmål,
jemväl i trossaker. Ty det är oftast blott genom olika meningars friktion som
sanningens gnista framspringer. Och, såsom ofvan blifvit antydt, kan ingen mensklig
kuuskap någonsin anses fulländad, icke ens den om rätta tolkningen af det uppenbarade
ordet. De många olika sekter och särskilda religionssystemer, som alla åberopa sig på
Bibeln, bevisa bäst detta. Ett tvifvel, offentligen uttaladt, kan ock lättare vederläggas
och är vida mindre vådligt än det i skymningen framhviskade. Men med dessa åsigter
har Utskottet icke kunnat undgå att finna de i den Kongl. Propositionens 1 § uppställda
karakterer på det der, såsom Utskottet trott sig böra antaga, afsedda brott vara alltför
elastiska och kunna inträffa jemväl på forskningen, då den, utan ringaste lanke på försök
att locka någon till affall från hans religion, »offentligen [örkunnam en sats,
som strider mot Stats kyrkans dogmer. Man invände icke, att åklagaremagien i detta
fall ej skulle komma att missbruka sin rätt lill anställande af åtal och att en garanti
mot ett sådant missbruk är uppställd i förslagets 7 § Att vara beroende af åklagaremagten.
vore det äfven den högsta, kan ej anses öfverensstämma med ett väl ordnadt
samhällsskick: lagen sjelf måste vara klar och bestämd. Och sväfvande beskrifningar
på brott äro derföre bland de vådligaste bristerna i en kriminal lag. Ifrågavarande 1 §:s
början lyder: »Den, som offentligen förkunnar eller till annans förledande annorledes
utsprider lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro« etc.
Det tvetydiga uti uttrycket offentligen förkunna, dervid icke ens förutsättes att förkunnandet
skett till annans förledande, minskas icke deraf att från den uppställda
regeln ansetts nödigt att sedermera i samma § göra ett enstaka undantag, nemligen i
afseende å den främmande trosbekännare medgifna religionsöfning och undervisning.
Lag-Utskotlets Betänkande N:o 21.
21
Och om ett föredrag i en universitets stads auditorier icke bör anses för ett offentligt
förkunnande, månne väl förhållandet förändras, om föredraget i stället hålles i en annan
landsort eller i en sal inom hufvudstaden? Eller skulle åhörarnes större eller mindre
antal vara bestämmande? och, i sådant fall, hvilken siffra vore den afgörande?
Minst lärer någon skilnad i detta fall böra bero deraf, huruvida den föredragande är försedd
med Statens fullmakt alt vara lärare, — en sådan borde då till och med anses
brottsligare, — eller huruvida talaren visar sig mer eller mindre hemmastadd i vetenskapernas
terminologi. Sådant upphäfde i detta fall helt och hållet grundsatsen om den
fria forskningen och dess yttrande-rätt. Ty bildningen stänges icke mer inom fakulteter
eller de lärdes studiikamrar, utan äfven till de stränga vetenskaperna hafva i våra dagar
lentnats vigtiga bidrag af mången, som kanske ej erhållit något lärdomens diplom. —
Men äfven uttrycket »till annans förledande» har Utskottet ansett kunna blifva förvillande.
En hvar som förkunnar en ny sats, — hvilken som helst, — gör väl anspråk
på att öfvertyga eller blifva trodd, och hans afsigt skulle således kunna sägas vara den
att förleda.
Då således nya uttryck i detta hänseende bort väljas, har Utskottet icke tvekat
att antaga de, nära till hands liggande, som klart och oförtydbart uttrycka lagstiftarens
mening, och har derföre föreslagit att 1 §:ns början skulle lyda så: »Den, som i afsigt
att förmå annan till affall från den rena evangeliska läran, utsprider lärosats,
som deremot stridande är» etc. Skulle någon klandra denna uppställning på den
grund, att en sådan afsigt kunde blifva svår att bevisa, så får Utskottet dervid erinra,
dels att nämnde svårighet ingalunda kan anses större i detta fall än i de mångfaldiga
andra, der, enligt våra lagar, just afsigten karakteriserar en handling såsom brott, —
dets att svårigheten att åstadkomma bevisning om en till ett brott hörande karakter icke,
i något fall, får föranleda dertill, att man förklarar en sådan bevisning öfverflödig eller
antager en mot andan i hela vår lagstiftning stridande présumtion om brottslighet, —
dels ock att om någon svårighet i fråga om bevisning i detta, liksom i öfriga fall, skulle
(örefinnas, sådant beror af rättegångsordningens bristfällighet och följaktligen bör afhjelpas
genom en förbättring af hela bevisnings-systemet. Minst bör någon tvekan i antydda
hänseende kunna uppstå hos dem, som anse Kongl. Majds förslag i denna del innebära
detsamma, som Utskottet föreslagit; ty i sådant fall qvarstode ju alltid, äfven enligt det
förra förslaget, skyldigheten för åklagaren att bevisa den tilltalades afsigt att förmå till
affall. För öfrigt anser sig Utskottet böra erinra, dels att dess redaktionsförslag i denna
del är i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det, som framställdes af Högsta Domstolens
fleste ledamöter vid granskning af Kongl. Maj:ts vid sednaste riksmöte representationen
förelagda förslag i förevarande ämne, dels ock att ifrågavarande stadgande icke afser
och icke kan afse någon förändring i Tryckfrihets-förordningen, i följd hvaraf spridande
af villfarande lärosats genom tryckt skrift fortfarande är straff underkastadt i de fall
som Tryckfrihets-förordningen bestämmer.
22
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
En följd af den sålunda af Utskottet föreslagna förändring har varit den, alt ur
§:n bort uteslutas orden: »dock sker ej härigenom någon inskränkning i den frihet i religionsöfning
och undervisning, som bekännare af annan lära, än den rena evangeliska, medgifven
är». Dessa ord kunde nemligen, med afseende å redaktions-förändringen i början af §:n,
blifva vådligt förvillande, och de äro i allt fall fullkomligt öfverflödiga. — I sista punkten
af förevarande § har Utskottet gjort en mindre redaktions-förändring, som innebär, att om
prest, som utspridt villfarande lärosats, dermed haft för afsigt att förmå någon till affall
från den rena evangeliska läran, han jemväl bör straffas efter denna lag och icke undslippa
med allenast den i Kyrkolagen stadgade påföljd af embeieis förlust. För en obefordrad
och mot kyrkan så fiendtlig prestman, vore nemligen förlusten af embetet
i de flesta fall icke ens något straff. — Hvad för öfrigt emot denna § blifvit anmärkt
derom, att den icke innehåller skärpt straff för iteration, anser sig Utskottet böra bemöta
med den erinran att sådant är öfverflödigt i följd af latituden i straffbestämningarna,
— äfvensom, hvad angår gjord anmärkning att bötesbeloppet i denna § vore för
högt, Utskottet får erinra, att det i detta fall, så vida lagbudet skall hafva någon kraft,
icke kan sättas lägre, helst efter den af Utskottet föreslagna förändring i §:n.
I 2 §, som afser det fall att någon genom bedrägliga medel söker locka till
affall, har Utskottet funnit straffets maximum, ett års fängelse, eller detsamma som i
1 § stadgas, vara jemförelsevis allt för ringa i förhållande till brottet och böra förhöjas
till fängelse i två år, så mycket heldre som straffets minimum, etthundra Riksdalers böter,
är dubbelt högre än straflfminimum i 1 §.
Uttrycket minderårig i 4 § har Utskottet ansett kunna blifva tvetydigt, då något
bestämdt juridiskt begrepp dervid icke är i vår lagstiftning fästadt; hvarföre Utskottet
utbytt detta uttryck mot uden, som ej fyllt 21 år», hvilken ålder Utskottet, på skäl
som nedan skola anföras, ansett böra bestämmas för rättigheten att få utträda ur Svenska
kyrkan.
Lika med Kongl. Maj:f, har Utskottet ansett anställande af åtal för brott emot
1 § icke böra iå bero af en lägre, måhända mindre bildad, åklagare allena, utan att
högre myndighet pröfvat skäl till åtal vara för handen. Men Utskottet har ingalunda
funnit lämpligt att, såsom Kongl. Majit föreslagit, uppdraga denna högre pröfningsrätt
åt Dom-kapitlen• Det må väl vara sannt att ordställningen i §:n icke bestämdt tillstädjer
Dom-kapitlen annat än att undertrycka ett sillämnadt åtal; men det är dock
för dessa kyrkliga myndigheters anseende af högsta vigt, att de inför allmänheten icke
ens hafva skenet af polisinstitutioner. Utskottet förmodar ock. att dessa myndigheter
sjelfva helst önska undgå ett så besvärande uppdrag. Att de skulle missbruka en sådan
makt till anställande af oskäliga åtal, är Utskottet långt ifrån att befara. En fruktan
att många rättmätiga åtal derigenom skulle undertryckas vore väl snarare befogad. Men
äfven detta vore vådligt, helst då, såsom Utskottet hemställt, ifrågavarande brott skulle
hufvudsakligen karakteriseras genom afsigten att förmå till affall. Det är således
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
23
icke vidare fråga om villfarande lärosatsers utspridande i och för sig, utan om det dermed
förenade, för samhällsordningen störande, ändamålet att värfva proselyter. Sådana
ofog böra väl utan skonsamhet näpsas. Utskottet har derföre, samt för att gifva nödig
enhet åt åklagaremagiens verksamhet i detta fall, föreslagit, i likhet med hvad hittills
för visst fall varit stadgadt, att ifrågakomne pröfuingsrätt skulle uppdragas åt Konungens
Justitie-kansler. Att denne eger, der han så nödigt aktar, infordra Dom kapitlens
utlåtande, har ej ansetts behöfva särskildt uttryckas.
Det andra af de utaf Kongl. Majit framlagda lagförslag benämndt
Förordning, angående främmande trosbekämiare och deras religionsöfning,
afser att angående dessa trosbekännares rättigheter och skyldigheter samt deras ställning
i staten och förhållande till Svenska kyrkan meddela sådana stadgauden, som, enligt
87 § Regerings-Formen, tillhöra Konungs och Ständers gemensamma lagstiftningsrätt.
Således äro deruti i allmänhet icke upptagna sådana föreskrifter, hvilkas meddelande,
enligt Regerings-Formens 89 §, tillkommer Konungen allena. Detta, i ingressen
till Kongl. Maj:ts Proposition uttryckligen antydda, förhållande är det af vigt att, vid
granskning af förevarande lagförslag, icke lemna ur sigte. Derigenom förfalla ock åtskilliga
af de anmärkningar, som mot förslaget blifvit gjorda, såsom att der saknades
närmare föreskrifter angående statistiska förteckningar öfver främmande trosbekännare
och delgifvande deraf till Svenska presterskapet, — att främmande tillåtna församlingar
icke voro förpiigtade att hålla skolor för deras egna medlemmars barn, — att föreskrift
ej funnes om sättet, huru Stats-kyrkans presterskap skulle erhålla underrättelse om
Dissenters ledighet lill ingående af äktenskap m. m.
Det är dock en annan brist i Kongl. Maj:ts förslag, som ej är af beskaffenhet
alt dess afhjelpande kan anses beroende af Konungens ekonomiska lagstiftningsrätt, men
som ej kan förbises, ulan alt grundsatsen om samvetsfriheten och den derifrån oskiljaktiga
bekännelsefriheten öfvergifves. Förslaget medgifver nemligen väl utträdande ur
Svenska kyrkan, då det sker tiil annat religionssamfund, som tillåtet är; men om den
dissenterande icke finner något sådant samfund, hvars lärosatser han gillar, synes han,
enligt 14 §, fortfarande böra qvarhållas inom Svenska kyrkan, — och detta oaktadt
hans åsigter kanske äro mest stridande mot hennes, — oaktadt han med den varmaste
tro omfattar en annan lära än denna kyrkas. Men hvar är då samvetsfriheten? hvar
bekännelsefriheten? På alldeles samma skäl borde då allt utträdande ur Stats kyrkan
förbjudas. Utskottet förfäktar icke lättsinnets, sjelfsvåldets eller indifferentismens sak.
Ty det är väl ej lättsinne eller sjelfsvåld att icke lyckas finna några med sig liktän
-
24
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
kande, sora äro nog talrika att kunna bilda egen församling; och den indifferente kan
Stats-kyrkan beklagligtvis vara säker att få behålla inom sig. Det är blott den lefvande
öfvertygelsen, det är blott samvetets manande röst, som synes kunna förmå någon att
underkasta sig de] varniugsgrader, hvilka Utskottet, lika med Konsl. Majit, i afsigt ait
återhålla lättsinnet, ansett vara oundgängligt nödiga vilkor för rättigheten att utträda ur
Svenska kyrkan. Men den lefvande öfvertygelsen får icke våldföras, samvetets röst får
icke qväfvas. Den främmande trosbekännare, som påkallar einbetsåtgärd af Svenska
kyrkans presterskap, är, enligt förslagets 11 §, tillförsäkrad, att ej dervid af prest blifva
besvärad med »lärotvist, som kan samvetet bekymra.» äfen den dissenterande, som ej
kan omfatta någon tillåten främmande församlings lära, skulle ej få åtnjuta samma frihet
från samvetstvång! En ;å sträng lagstiftning anser Utskottet ej böra antagas. Minst
bör någon tvekan för en förändring i denna del kunna komma från kyrkans sida. Det
är blott sjelfva alfallet i och för sig, som rörer kyrkan, och det är detta, bon skall
genom varning och undervisning söka förekomma. När hennes varningar ingenting
uträtta, måste hon, för att ej förnärma samvetsfriheten, lossa de synliga band, hvarmed
hon faslhåller individen. Men ej tillhörer det henne, att liksom ledsaga den affällige in
i ett annat religionssamfund. Och hvilken vore väl vinsten för kyrkan sjelf att
få behålla inom sig dessa dissenterande, som kanhända vore de mot henne mest fientliga
eller hvilkas tro och sedliga lif hindrade deras emottagande i annat religionssamfund?
Kyrkan bör visserligen icke förskjuta någon; men hon bör ej heller fasthålla
någon emot hans vilja. Split och söndringar uppstode derigenom inom henne, och hon
förlorade sålunda den koncentrerade kraft, som kunde göra henne mäktig att värna sig
sjelf. Och äfven inom församlingen kunde dessa dissenterandes qvarhållande icke und
gä att väcka oro och förargelse. Oaktadt uppenbart fientliga mot kyrkan, skulle de
dock fortfarande få deltaga i behandlingen af frågor, som rörde kyrkan eller den offentliga
undervisningen, äfvensom i prestval; ocb deras röst kunde dervid ofta vara den afgörande.
Det är fara värdt att sådana exempel kunde locka andra att, i afsigt att få
bilda egna församlingar, utträda ur en kyrka, som förvandlats till en tummelplats för
en mängd emot hvarandra fientliga partier.
Det är dock en invändning af skenbar vigt, som emot Utskottets åsigt i denna
fråga skulle kunna framställas. Det vore den, att Staten, genom att tillåta utträdande ur
kyrkan, ulan att den affällige inträdde i annat tillåtet religionssamfund, visade en
vådlig likgiltighet om samhäilsmedlemmarnes religiösa lif och deras själavård. Men
härvid bör framför allt erinras, att en sådan invändning förutsätter en alltför krass uppfattning
af kyrkans betydelse och verksamhet. Ty skall kyrkan rätt uppfylla sin bestämmelse,
måste hon vara detsamma som statens andliga luftstreck: hennes inflyiande
måste vara såsom klimatets, hvilket ingen kan undandraga sig, fastän det verkar olika
på olika individer. Och hvad lagarnas tvång icke förmår, det förmår kärlekens aldrig
tröttnande
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
25
tröttnande Johannes-stämma: det förmår ordets tjenare, då han, följande budet »går ut
och lärer allt folk,» gör sitt hela lif till en oafbruten missionsverksamhet, - till en
kedja af ständigt nya Apostia-gerningar. Att varna och undervisa dessa för sig sjelfva
stående, till ingen kyrklig församling hörande, samhällsmedlemmar, blifver icke proselytmakeri,
utan en kristlig pligt. Men den dissenterandes samvetsfrihet är bevarad, då han
ej nödgas bekänna sig till en lära, som han icke anser riktig. — Vidare bör, i anledning
af den utaf Utskottet förutsatta invändning, erinras, att någon synnerlig garanti för
själavård väl icke heller vinnes derigenom att en dissenterande sluter sig till annan tilläten
församling. Ty icke ligger en sådan garanti i uppgiften om trosbekännelsen, och
svårligen lärer den heller kunna inläggas i församiingsordningen. — Ytterligare bör, såsom
icke minst vigtig, äfven framhållas den omständighet, att samma svårighet, som nu
blifvit förutsatt, möter äfven med bibehållande af Kongl. Maj:ts förslag oförändradt. Ty
detta innehåller ingen föreskrift, huru förfaras bör, om den, som utträdt ur Svenska
kyrkan och slutit sig till främmande tillåten församling, sedermera utträder jemväl ur
denna och ej inträder i någon annan, eller om en sådan församling, enligt 3 §, helt och
hållet upplöses. Att tro alla dessa dissenters böra tvingas att inträda i Svenska kyrkan,
vore så mycket orimligare, som de till den sednare kategorien hänförliga kanske aldrig
varit bekännare af denna kyrkas lära, utan blifvit uppfostrade i annan tro. Förslagets
tystnad i detta hänseende lärer väl icke få tolkas annorlunda än såsom innebärande tolerans.
Men då eger ock nämnde förslag en väsentlig brist, som Utskottet sökt afhjelpa
genom stadgandet att barn af sådana för sig sjelfva stående dissenters skola uppfostras
i den rena evangeliska läran. Efter detta stadgande, jemnfördt med förslagets innehåll
i öfrigt, lärer väl ingen, utan uppenbar förtydning, kunna påslå att Utskottets förslag
skulle medgifva uppammande af hedningar inom samhället, då alla, utan undantag för andra
än Mosaiska trosbekännare, till 21 års ålder måste tillhöra kristen församling. Att
Staten, lika väl som sjelfva kyrkan, mäste hysa inom sig sådana, som äro hedningar till
sina tänkesätt, lärer beklagligen icke kunna genom någon lag förekommas.
Slutligen anser sig Utskottet, till stöd för sin åsigt i denna fråga, jemväl
böra erinra, att, utan den af Utskottet härutinnan föreslagna förändring i Kongl. Majis
förslag, detta, om det blefve lag, skulle vara utan all betydelse i det fall, då lagens medgifvanden
kanske först toges i anspråk, eller i händelse de s. k. Baptisterna ville förena
sig i församling. Så vidt Utskottet kunnat inhemta, finnes nemligen för närvarande icke
i värt land någon lagligen organiserad Baptist-församling. Aila bekännare af denna lära
måste derföre och då de vid domstol ej blifvit ens tilltalade för affall frän Svenska kyrkan,
de jure betraktas såsom ännu tillhörande densamma. Ville nu likväl dessa Baptister
förena sig i församling, — huru skulle väl sådant enligt Kongl. Maj:ts förslag låta
sig göra? Att medlemmar af Svenska kyrkan skulle kunna hos Kongl. Majit, under förutsättning
att de ej låta sig rättas af själasörjarens och Domkapitlets förmaningar och
Bih. till B. St. Prot. 1859 $ 1860. 7 Sami. 1 Åfd. 9 Haft. A
26
Lag-lJtskottels Betänkande N:o 2i.
att de i följd deraf kunde komma att skiljas från kyrkan, begära och erhålla tillstånd
alt bilda egen församling, vore icke allenast enligt allmänna rättsgrunder formvidrig!, utan
äfven stridande emot 1 §:ns tydliga innehåll, hvilken talar om trosbekännare af annan
lära, än den rena evangeliska, under hvilket uttryck väl icke kunna förstås andra
trosbekännare än de, som enligt lag böra betraktas såsom främmande. I allt fall kunde
väl den främmande församlingen icke anses bildad elier finnas till förr, än dess medlemmar
redan utträdt ur Svenska kyrkan. Men ett sådant utträdande skulle dock enligt
Kongl. Maj:(s förslag ej få ske utan till ett redan tillåtet, verkligen existerande, religions-samfund.
Huru nu förlika detta? Ej kan meningen vara, att dessa trosbekännare
först skulle sluta sig till någon annan redan bildad församling, t. ex. en katolsk, för att
sedan derifrån utträda' och få förena sig i särskilt samfund. Lika litet kan det vara
meningen, att en hvar, som efter den nya författningens utfärdande förklarar sig redan
derförut hafva affailit frän Svenska kyrkan och slutit sig t. ex. till Baptisterna, skulle i
följd af en sådan sin blotta uppgift redan anses från Svenska kyrkan skild, utan att
hafva genomgått de i förslagets 14 § föreskrifna varningsgrader. I sådant fall gåfves
ett alltför fritt spelrum åt lättsinnet, och hela den nuvarande generationen skulle under
den kommande tiden, när som helst och utan vidare omständigheter, kunna förklara sig
redan vara skild från Svenska kyrkan.
Beträffande åter sättet för upptagande af dessa dissenters i statistiska längder
samt kontroller för erhållande af sådana upplysningar om förändringar i deras familjeförhållanden,
som enligt lag böra i offentliga handlingar vara att tillgå, får Utskottet
erinra, att förhållandet med lagstiftningen derutinnan är alldeles detsamma sorn i afseende
ä alla andra främmande trosbekännare, och att äfven i ifrågavarande fäll Kongl. Majit
icke lärer underlåta att, på grund af sin ekonomiska lagstiftningsrätt, meddela alla erforderliga
föreskrifter. Utskottet anser sig härvid jemväl böra upplysa att, enligt hvad
till Utskottets kunskap kommit, Chefen för Statistiska Central-byrån redan fästat uppmärksamhet
å antydda möjligen uppstående förhållanden och till Regeringen ingått med
memorial i ämnet.
Den förändring i Kongl. Maj:ts förevarande förslag, som, i enlighet med nu uttalade
åsigter, Utskottet funnit nödig, återfinnes hufvudsakligen i 14 §; men Utskottet har
ansett sig först böra vidröra nämnde förändring, enär den i viss mån måste ega inflytande
på författningens innehåll i öfrigt. Utskottet öfvergår nu tili framställande af de
anmärkningar i afseende å förslagets detaljer, som af omständigheterna kunna anses
påkallade.
Grunden för stadgandet i 1 §, att Konungen skall gifva tillstånd till bildande af
främmande församling, är redan ofvan, vid besvarande af Herr Rosenqvists motion, anförd;
I öfrigt har Utskottet ej funnit skäl till annan förändring i denna § än att Utskottet,
då det är af vigt att samma ord måtte för uttryckande af samma begrepp här
blifva användt, i §ms andra punkt ändrat ordet »tros-sawfund» till »församling.» Väl
Lag-Utskottets Betänkande N.o 21.
27
har blifvit yrkadt, att de i nämnde punkt förekommande orden »efter vederbörandes
hörande^ måtte uteslutas; — och att denna föreskrift, såsom sammanfallande med RegeringsFormens
10 §, i allmänhet kan synas öfverflödig, må medgifvas. Men då Kongl. Majit
ansett densamma äfven här nödig och den icke på ringaste sätt afser någon utsträckning
af Konungens makt, har Utskottet trott den icke böra af Rikets Ständer borttagas.
Hvilka för öfrigt böra såsom vederbörande anses, lärer lika litet här, som i andra fall,
lämpligen kunna pä förhand bestämmas. Är fråga om bildande af en församling, hvars
uppgifna (ros-lära icke delas af någon annan redan bestående, torde någon kyrklig eller
teologisk myndighet behöfva höras lör afgifvaode af utlåtande om trosbekännelsens egenskap
af kristen. Eljest torde väl »vederbörande» i de flesta fall blifva endast den, som
har högsta uppsigten öfver den borgeriiga ordningen i orten, såsom Konungens Befallningshafvande.
f i
Den magt, som genom 3 § tillägges Konungen alt upplösa en församling, hvilken
missbrukar sin rätt till fri religionsöfning, är en följd af Konungens rätt att sanktionera
församlingarna, och kan, med afseende å de konstitutionella garantierna och allmänna
opinionens makt, ingalunda anses vådlig. Att församlingen icke kan upplösas,
om den ej gjort sådant missbruk af sin religionsöfning, att den derigenom stört samhällets
lugn eller allmän förargelse åstadkommit, ligger uppenbart i Regerings-Formens
16 §, hvilken tydning man än i öfrigt deråt må gifva. Ett försök att särskildt i lag
uppställa de fall, dä ifrågakomna rättighet må anses missbrukad, skulle säkerligen icke
vara i församlingarnes intresse. Ty bland dessa fall borde väl då äfven upptagas öfverträdande
af de i 1 § stadgade förbehåll, hvarigenom åter kunde hända att en församling
borde upplösas, om den utom sin kyrka, bönehus eller kyrkogård förrättat det ringaste
offentliga kyrkobruk, t. ex. anställt en procession några steg öfver en gata. —
I öfrigt får Utskottet, som bibehållit denna § oförändrad, ytterligare erinra derom, att
samvets- och bekännelsefriheten är något helt annat än rättigheten att bilda församling.
1 4 § har Utskottet ej gjort annan förändring än den af meningen uppenbart
påkallade, att i stället för ordet eller på tvänne ställen sätta samt och och. Några af
de i denna § för främmande församlings föreståndare gifna föreskrifter skulle väl kunna
synas hemfalla under den administrativa lagstiftningen. Men då föreskrift om tillsättande
af en föreståndare måst i denna författning intagas, har Utskottet, lika med Kongl. Majit,
funnit de allmännaste dragen af denna föreståndares skyldigheter jemväl böra här inflyta,
så mycket hellre som krimiaelt ansvar för underlåtenhet att densamma uppfylla
jemväl bort i §:n stadgas.
Den förändring, Utskottet föreslagit i 5 §, är hufvudsakligen i enlighet med
Herr Rosenqvists förslag. Ett sådant förbud för främmande församlingar att hålla sin
gudstjenst inom slutna dörrar bör ej kännas mer tryckande för dem, än bruket hös de
Svenska församlingarna att öppna sina dörrar för en hvar kännes tryckande för dessa;
men denna anordning, tillika vittnande om en viss liberalitet å både Statens och de
28
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2/.
dissenterandes sida, bidrager äfven till bättre kontroll öfver dessa. Och en kontroll af
hela allmänheten har mindre utseende af misstänksamhet än en i lag föreskrifven särskild
kontroll af polismyndighet. Äfven har Utskottet funnit böter för öfverträdande af
de i denna § stadgade föreskrifter böra bestämmas, på sätt nedan intagna förslag utvisar.
I 8 § af Kongl. Maj:ts förslag stadgas, att »skolorock andra undervisnings-anstalter
ej må af främmande trosbekännare inrättas eller upplåtas för andra, än bekännare
af deras egen troslära eller deras barn.» Syftet med detta stadgande är klarligen
det, att förhindra proselytmakeri, och erfarenheten manar ock högt till försigtighet i detta
hänseende. Att inskränka ifrågavarande förbud till meddelande allenast af kristendomsundervisning,
skulle icke i någon mån medföra åsyftad verkan; ty erfarenheten lärer, att
de, som mest oförtrutet hängifva sig åt proselytmakarens yrke och såsom fält för sin
verksamhet inrätta skolor, derstädes sällan, om ens någonsin, genom direkt religions undervisning
sträfva till sitt mål, utan sker sådant nästan alltid under sken af undervisning
i andra ämnen, såsom historia, antiqviteter m. m. Men lika vigligt, som det är att förekomma
sådana tilltag, lika vigtigt är det ock att icke i vidsträcktare män än förhållandena
oundgängligen kräfva, lägga hinder i vägen för någon medborgares fria verksamhet.
Det är på sådan grund, som Utskottet funnit betänkligt att i alio gilla denna §. Det
vidsträckta uttrycket skolor och andra undervisnings-anstalter torde väl, enligt vanligt
språkbruk, kunna anses omfatta jemväl sådana undervisnings anstalter som sängskolor,
fäktskolor, simskolor m. fl. Men för utsträckande af förbudet äfven till dem synes icke
något giltigt skäl förefinnas. Utskottet har derföre valt uttrycket »skolor och andra läroanstalter,
der undervisning ej uteslutande meddelas i särskilda öfningar och slöjder,»
hvilka sista ord Utskottet ansett otvetydigt utmärka motsatsen af allmän humanistisk
bildning. Men äfven en annan förändring har Utskottet ansett sig böra i denna § föreslå,
eller den, att äfven andra skolor än de nyssnämnde må kunna af främmande trosbekännare
för allmänheten öppnas med Konunqens t llstånd Förhållandena kunna nemligen
ofta visa att någon fara för proselytmakeri alldeles icke är för handen, t. ex. om en
reformert vill öppna en skola, — och att dock göra sådant alldeles omöjligt genom lagen,
vore en öfverdrifven, nästan orimlig siränghet. Minst böra de, som ej frukta att
uppdraga åt Konungen magt att upplösa en hel dis-enter-församling, kunna tveka att
tillägga honom rätt att medgifva inrättande af en skola. Skulle någon emot det af Utskottet
sålunda föreslagna stadgande invända, att den allmänna opinionens påtryckning
på Regeringen kunde blifva så stark, att dea nödgades oftare än endast undantagsvis
meddela sådana tillstånd, så ger man endast ett nytt skäl för behölligheten af detta stadgande;
ty lagen bör ju icke någonsin stå i strid med den allmänna meningen, utan tvärtom
vara uttrycket af folkets rättsbegrepp. Förnekar man äter detta, då förnekar man
lagstiftningens första grund och hela dess historia —- samt har dermed ställt sig utom
kretsen af all argumentation.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
29
Emot 9 § Lar inom Högv. Preste-Ståndet blifvit anmärkt att der skulle
saknas föreskrift om sättet för lysnings utfärdande för det fall att blott endera
af kontrahenterna är främmande trosbekännare. Utskottet har emellertid funnit lagen
tillräckligt tydligt utmärka, att lysningen i nämnde fall skall utfärdas af Svenska
kyrkans presterskap. Huru detta presterskap åter skall erhålla underrättelse om den
dissenterandes ledighet till äktenskap, är, såsom redan blifvit antydt, en fråga, sorn icke
får med denna lag sammanblandas, utan kummer att af Konungen afgöras i den ordning,
89 § Regerings-Formen bestämmer. Deremot har Utskottet funnit en mindre förändring
nödig i slutet af denna §. Der stadgas nemligen icke, huru med vigsel skall förhållas i
det fall att ingendera af kontrahenterna tillhör främmande tillåtet religions-samfund, såsom
om begge varit medlemmar af en upplöst dissenter-församlig eller utträdt ur Svenska
kyrkan, utan att inträda i annat samfund. Äfven i detta fall har Utskottet ansett
vigseln böra ske af Svenska kyrkans presterskap. Att något hinder ur evangeliskt religiös
synpunkt deremot skulle förefinnas, Kan Utskottet icke inse. Är det lämpligt för
Svensk prest att läsa brudvigseln öfver en dissenterande, så bör han väl äfven kunna
göra det öfver två. Den undervisning och de förmaningar, som vårt vigsel-formulär innehåller,
lära väl för öfrigt vara lika mycket pä sin plats, om kontrahenterna kunna
misstänkas för vilsefarande åsigter äfven i fråga om äktenskapets betydelse. Och den
välsignelse, som uttalas öfver brudparet, torde väl icke heller i ifrågakomna fall strida
emot den lära, som tili och med bjuder: »välsigner dera, som eder förbanna!»
Den i 10 § uttalade grundsats, angående den lära, hvari dissenters barn böra
uppfostras, är antagen redan i 1781 års religionsplakat, och Utskottet har ansett någon
afvikelse derifrån icke böra ske. I §:ns sednare moment äro deremot några förändrin
gar
af Utskottet föreslagna. Uttrycket »barn, som njuter underhåll» har Utskottet
funnit tvetydigt i så måtto att dermed skulle kunna förstås äfven bidrag till underhåll,
hvilket dock måhända ej varit meningen, hvarföre Utskottet förändrat detta uttryck
till vbarn, sorn underhålles». Men i följd af denna begränsning har det ock varit
nödigt att utsträcka stadgandet äfven till äkta barn; ty det allmänna bör väl ej heller
i detta fall belastas med ytterligare utgifter och besvär för anskaffande af särskildta lärare,
som kunde undervisa barnet i föräldirarnes religion. Vidare har Utskottet funnit
uttrycket allmänna medel lätt kunna mssförstås så, att dermed skulle afses endast
statsmedel, men icke jemväl bidrag af kommunerna, hvarföre ett tillägg i sådant syfte
är af Utskottet föreslaget. Slutligen har Utskottet i denna § tillagt ett stadgande om
uppfostrande i Stats-kyrkans lära af barn, hvars fader ej är medlem hvarken af Svenska
kyrkan eller af annat tillåtet religionssamfund. Statens pligt att tillse, det ingen af dess
medlemmar uppfostras utan religionsundervisning, motiverar tillräckligt detta tillägg,
hvars lämplighet icke för öfrigt torde af någon bestridas.
Redaktionsförändringen i slutet af 11 § är en konseqvens af 14 §:ns förändring.
12 § samt 1 morn. af 13 § i Kongl. Majis förslag har Utskottet ansett sig
30
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
böra sammanföra till en enda § och göra redaktionen mera bestämd. Ty enligt Kongl.
Majits förslag skulle måhända tvekan kunna uppslå derom, huruvida t. ex. likstol, efter
afliden främmande trosbekännare borde utgöras till Svenska presterskapet, derest detta
ej verkställt begrafningsakten. Att så likväl bör ske, derom torde skiljaktiga meningar
ej uppstå; ty denna afgift är ej af samma natur som afgifterna t. ex. för barndop eller
vigsel och hvilka endast tillkomma den prest, som verkställt förrättningen. Att Utskottet
för öfrigt uteslutit stadgandet om dissenters likställighet med Svenska kyrkans medlemmar
i allmänt medborgerliga rättigheter, härleder sig ingalunda deraf att Utskottet velat
beröfva dem dessa rättigheter eller någon enda af dem, utan helt enkelt deraf att sådant
ändock ligger i sakens natur och att det bör vara en orubblig regel för lagstiftaren att
ej i en lag säga mer än som oundgängligen behöfves, minst deruti uppställa allmänna satser.
Grunden för den hufvudsakligaste förändringen i 14 § är redan ofvan af Utskottet
angifven. De föreslagna stadgandena hafva synts Utskottet oundgängligen nödiga
för att förhindra den lättsinnige eller tillfälligt missnöjde att i dag utträda ur Statskyrkan
för att kanske i morgon åter söka inträde deri. Men för detta ändamål synas
nämnde stadganden ock tillfyllestgörande. Varning af själasörjaren, derefter en månads
betänketid, och slutligen en varning inför Dom-kapitlet böra väl anses såsom tillräckliga
band på lättsinnet. Och en ytterligare garanti torde väl ligga i den ingalunda angenäma
ställningen att vara isolerad i kyrkligt hänseende och i den uppsigt, som måhända i
viss mån blir nödig frän Statens sida öfver de dissenters, som ej sluta sig till någon
tilläten församling. Men för den djupare öfvertygelsen deremot blifva de uppställda varningsgraderna
endast medel till ytterligare sjelfpröfning. — Den för rättigheten att utträda
ur Svenska kyrkan erforderliga ålder har Utskottet ansett böra blifva densamma som
myndighets-åldern för man, eller 21 år, så mycket hellre som det ingalunda är ovanligt
att mången ej förr än ungefär vid nämnde tid blifvit konfirmerad och erhållit klar insigt
i kyrkans lära, likasom för ett sä vigtigt steg full stadga i tänkesättet icke i allmänhet
torde kunna förutsättas före nämnde ålder.
Beträffande Herr Ribbings yrkande om ett tillägg till sistberörde författningsförslag
derom, att ingen måtte vägras fritt begagnande af Bibeln, så har Utskottet ansett
ett sådant tillägg alldeles öfverflödigt. Då något förbud i berörde hänseende hvarken i
kyrkolagen eller i öfriga allmänna lagar förefinnes, är deraf en gifven följd att Bibelns
läsning är i vårt land tillåten för alla. Skulle en dissenter-församling besluta annorlunda
för sina medlemmar, är ett sådant beslut utan all kraft och verkan.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i.
31
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under erinran, i likhet med hvad
Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen antydt, att det sednare af nedan intagna författ
ningsförslag
ej kan antagas, utan att det förra jemväl godkännes, får Utskottet vörd
samt
hemställa,
det mätte Rikets Ständer, med förklarande att Kongl. Maj.ls
Proposition ej kan oförändrad bifallas samt med förkastande af
Herrar Ribbings, Konlrakls-prosten Rundgrens och Rosenqvists
framställningar, den sistnämnde i hvad den icke öfverensstämmer
med nedanstående förslag, för sin del besluta:
l:o en författning angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för
den som träder till eller utsprider villfarande lära, så lydande:
»Till kraft och verkan upphäfves dels 1 Kapitlet 3 och 4 §§ Missgernings-Balken,
7 Kapitlet 4 § Ärfda-Balken och 1 Kapitlet 2 § Kyrkolagen, sistnämnde lagrum, sä vidt
det afser annan än prest eller innefattar annan straffbestämmelse än den om embetets
förlust, dels ock hvad om ansvar för villfarande lärosatsers'utspridande eljest finnes stadgadt;
och förordnas, som föijer:
§ 1
Den, som i afsigt att förmå annan till affall från den rena evangeliska läran
utsprider lärosats, som deremot stridande är, straffes med böter från och med femtio till
och med trehundra Riksdaler, eller fängelse från och med två månader till och med
ett år.
Varder prest beirädd med utspridande af villfarande lärosats, — galle jemväl
hvad särskildt derom är stadgadt.
§ 2.
Söker någon genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar
förmå annan till affall från den rena evangeliska läran, vare förfallen till böter från och
med etthundra till och med trehundra Riksdaler, eller fängelse från och med två månader
till och med två år.
Lag samma vare om någon, hvilken af föräldrar eller målsman fått sig anförtrodt
att uppfostra eller undervisa barn, som tillhör Svenska kyrkan, söker under utöfningen
af sådant uppdrag bibringa barnet annan tro, än den, som med den rena evangeliska
läran öfverensstämmer.
52
Lag-Utskotlets Betänkande N:o 2i.
§ 3.
Har den, som ej är Svensk medborgare, blifvit för brott, som i 1 eller 2 § sägs,
till ansvar fälid; vare honom ej tillåtet att, efter undergånget straff, i riket vistas.
§ 4.
Hvar som till deltagande i främmande trosbekännares andaktsöfning nödgar eller
lockar den, som ej fyllt tjuguett är, eller under hans lydnad står, och till Svenska kyrkan
hörer, böle från och med tjugufem till och med tvåhundra Riksdaler.
§ 5.
Böterna beräknas i Riksmynt och fördelas till hälften emellan åklagaren och de
fattige. Saknar den bölfällde tillgäng till böterna, skola de förvandlas till fängelse efter
de grunder, som för förvandling af böter enligt Utsöknings-Balken stadgade äro.
§ 6.
Mål angående öfverträdelse af denna Förordning skola upptagas och afdömas af
allmän Under-Rätt, hvars Utslag, der den för brott emot 1 eller 2 § tilltalade varder åt
saken fälld, underställes IIof-Rätts pröfning.
§ 7.
För villfarande lärosatsers utspridande, efter ty i 1 § sägs, må ej åtal ega rum
med mindre Konungens Justitie-kansler, efter erhållen underrättelse om saken och dess
sammanhang, förklarat skäl till åtals anställande vara för handen.»
2:0 en författning angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning,
af detta innehåll:
»Med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 24 Januari 1781 och med ändring
af hvad för öfrigt i strid med nedannämnde bestämmelser finnas stadgadt, varder förordnadt
som föijer-.
§ 1.
Vilja kristna trosbekännare af annan lära, än den rena evangeliska, lorena sig
i församling, gore derom hos Konungen ansökning och uppgifve dervid sin trosbekännelse
och församlings-ordning.
Finner
Lag-V(skottets Betänkande N:o 21.
53
Finner Konungen, efter vederbörandes hörande, skäl att ansökningen bifalla, ege
sålunda tillåten församling rätt till fri relig'ons-öfning inom de af lag och sedlighet bestämda
gränser; dock må offentliga kyrkobruk och andakts-öfningar endast inom dylik
församlings kyrka, bönehus eller kyrkogård förrättas.
Enahanda rätt tillkomme ock de på grund af hittills gällande författningar redan
bildade församlingar af främmande trosbekännare.
§ 2.
Församling, som i 1 § sägs, vare oförhindrad att sjelf kalla prest eller lärare.
Hvarje församling anställe såsom föreståndare en välfrejdad person, hvars vård
hennes angelägenheter anförtros kunna, och göre derom anmälan, i Stockholm hos Öfver-Ståthållare-embetet,
och annorstädes i riket hos Konungens Befallningshafvande.
§ 3.
Varder rättigheten lill fri religions-öfning missbrukad, eller underlåter församlingen
att iakttaga hvad i afseende å föreståndaren är i 2 § stadgadt; då må, efter Konungens
förordnande, församlingen upplösas.
§ 4.
Föreståndaren åligge att noggrant föra de anteckningar, som af Konungen föreskrifvas;
att desamma inför Domstol, Konungens Befallningshafvande eller Öfver-Ståthållare-embetet
vid anfordran förete; att inom en månad efter hvarje års slut till Konungens
Befallningshafvande eller Öfver-Ståibållare-embetet aflemna förteckning å församlingens
medlemmar, under årets lopp ingångna äktenskap samt inträffade födelser och dödsfall
i församlingen; att på sätt, som för Svenska kyrkans presterskap är stadgadt, utfärda
betyg och till offentliga myndigheter lemna upplysningar om församlingens medlemmar;
samt att för Öfrigt ställa sig till efterrättelse lag och de särskilda föreskrifter,
som af vederbörande honom meddelas.
Underlåter föreståndaren att iakttaga hvad honom enligt denna författning åligger;
straffes med böter från och med tjugo till och med trehundra Riksdaler eller fängelse
från och med två månader till och med ett år.
§ 5.
Ej må något hus eller rum af församlingen begagnas~till Gudstjenst eller andaktsöfning
innan föreståndaren derom gjort anmälan, å landet hos Kronofogden i orten, och i
staden hos Poliskammaren, der sådan finnes, men i annat fall hos Magistraten.
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 7 Sami. 1 Åfd. 9 Haft. 5
34
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i.
Församlingens Gudstjenst eller andakts-öfning må ej inom slutna dörrar hällas.
öfverträdas dessa föreskrifter, och kan sådant ej läggas föreståndaren till last;
straffes presten eller den, som vid andakts-öfningen hållit föredrag, med böter från och
med tjugo till och med trehundra Riksdaler,
§ 6.
Ej tillåtes någon munk- eller nunne-orden eller inrättande af kloster.
§ 7.
Förvärfvande al fast egendom i riket vare främmande irosbekännares församlingar,
inrättningar eller stiftelser förbjudet; dock må tillåtet främmande religions-samfund,
hvarom i 1 § sagdt är, med Konungens tillstånd förvärfva eganderätt till den jord, som
för utrymme till kyrka eller kyrkogård erfordras.
Å allmänna begrafningsplatser må främmande trosbekännare hädanefter, likasom
hittills, erhålla lägerstad för sine döde.
§ 8.
Skolor och andra läro-anstalter, der undervisning ej uteslulande meddelas i särskilta
öfningar och slöjder, må ej, utan Konungens tillstånd, af främmande trosbekännare
för andra än bekännare af deras egen troslära eller deras barn inrättas eller upplåtas.
Sker annorledes; varde skolan eller läro-anstalten stängd och föreståndaren för
densamma dömd till böter från och med femtio till och med trehundra Riksdaler.
Vid enahanda bot vare ock främmande trosbekännare förbjudet att vid sammankomst
till andakts-öfning af Svenska kyrkans medlemmar hålla föredrag.
§ 9.
Lysning till äktenskap skall, ändå att såväl mannen som qvinnan äro af främmande
trosbekännelse, afkunnas i den till Svenska kyrkan hörande församling, inom
hvars område bruden är boende; dock att lysningen, der begge äro medlemmar af tillåtet
främmande religions-samfund, af dess föreståndare utfärdas.
Vigseln må i det fall, att både mannen och qvinnan tillhöra främmande religionssamfund,
som tillätet är, förrättas efter dess bruk. Är ingendera, elier blott den ena,
medlem af sådant samfund, skall vigsel ske af Svenska kyrkans presterskap.
Lag-Ulskotlels Betänkande N:o 21.
55
§ 10.
Barn af äkta makar, som begge tillhöra främmande men tillåtet religions-samfund,
må af föräldrarne uppfostras i den lära de bekänna. Är blott endera makan medlem
af sådant samfund; då skall barnet, om fadren tillhör Svenska kyrkan, uppfostras i
den rena evangeliska läran: Är modren af denna lära, och har skriftligt aftal om bar
nens
uppfostran blifvit emellan makarne träffadt före äktenskapet och inför Konungens
Befallningshafvande eller Öfver-Stäthållare-embetet uppvisadt; lände då det till efterrättelse:
har ej sådant aftal skett; vare fadren efterlåtet alt uppfostra barnet i den troslära
han bekänner.
Barn, som underhålles af församling, tillhörande Svenska kyrkan, eller af allmänna
medel, skall, änskönt föräldrarne äro medlemmar af tillåtet främmande religionssamfund,
uppfostras i den rena evangeliska läran. Samma lag vare i afseende ä barn,
hvars fader ej är medlem hvarken af Svenska kyrkan eller af annat tillåtet religionssamfund.
§ 11.
Främmande trosbekännare skall ej anses oberättigad att embets åtgärd af
Svenska kyrkans presterskap påkalla; dock alt vid sådan förrättning kyrkans handbok
brukas. Med lärotvist, som kan samvetet bekymra, må prest i ty fall ej besvära: ej
heller skall han sin embetsåtgärd någon främmande trosbekännare påtvinga.
§ 12.
Den, som ej tiil Svenska kyrkan hörer, vare derföre"ej fritagen från deafgifter,
hvilka skulle honom ålegat, derest han varit medlem af samma kyrka.
§ 13.
Är främmande trosbekännare af sådan lära, som ej (dllstädjer honom att aflägga
1 lag föreskrifven ed, då den erfordras; förordne Konungen, sedan Högsta Domstolen blifvit
hörd, huru förfaras bör.
§ 14.
Faller någon af från den rena evangeliska läran, och anmäler han för sin själasörjare
att han förty vill ur Svenska kyrkan träda; då skall han undervisas och förmanas
af själasörjaren, som förelägge honom en månads tid att sig betänka. Framhärdar
36
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
han ändå i sin villfarelse; varde, efter anmälan, ytterligare varnad af Dora kapitlet eller
dess förordnade ombud. Blifver den varning ock utan verkan, och har han uppnått tjuguett
års ålder; förklare Kapitlet honom från Svenska kyrkan skild.
Varder affälling från Svenska kyrkan upptagen i främmande religions-samfund, i
annan ordning än nu stadgad är; vare den honora upptagit förfallen till böter från och
med femtio till och med trehundra Riksdaler.
Om affällings upptagande i främmande församling, som tillåten är, skall föreståndaren
för densamma inom två månader derefter underrätta Kyrkoherden i den Svenska
församling, hvartill den affällige hört.
§ 15.
Främmande trosbekännare, eller den, som till utträde ur Svenska kyrkan sig anmält,
må ej i annat fall, än Grundlagens stadgande om utöfning af Riksdagsmannarätt föranleder,
deltaga i behandling eller afgörande af frågor, som kyrkan eller den offentliga
undervisningen röra.
Innehar den, som till utträde ur Svenska kyrkan sig anmält, offentlig tjenst;
varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet, att han uran afseende å sin
trosbekännelse kunnat till densamma nämnas, samt Konungen eller den myndighet, sora
eger att tjensten tillsätta, finner skäligt att honom dervid bibehålla.
§ 16.
Genom denna författning sker ej någon ändring af hvad i afseende å Mosaiska
trosbekännare stadgadt är.
§ 17.
Böter, som i denna Förordning äro stadgade, beräknas i Riksmynt och fördelas
till hälften emellan åklagaren och de fattige. Saknar den botfällde tillgång (ill böterna,
skola de förvandlas till fängelse efter de grunder, som gälla för förvandling af böter enligt
Ulsöknings-Balken.»
Stockholm den 12 April 1860.
Lag-Ulskoltet$ Betänkande N:o 2i.
37
Reservationer:
af Herr Olivecrona, K. »Om i allmänhet lagstiftaren, vid hvarje ifrågasatt
lagförändring bör tilivägagå med all tillbörlig varsamhet och städse med fästadt afseende
på redan befintliga förhållanden, är en sådan varsamhet utan tvifvel i synnerhet af nöden
vid fråga om en ny lag angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för
den, som träder till eller utsprider villfarande lära, och om främmande trosbekännare
och deras religionsöfning. Under en tid af mer än trenne århundraden har den Svenska
Evangeliska kyrkan vunnit stadga och utveckling på samma gång den främjat enhet i
religiös bekännelse; och man kan icke, utan orättvisa emot kyrkan, förneka den lycka,
som vårt fädernesland intill sednare lider, just genom Kyrkans bemödanden, åtnjutit, att
nemligen blott i ringa män hafva erfarit verkningarne af religiösa söndringar och de
dermed nära sammanhängande oordningarne äfven i borgerligt hänseende. Men sedan i
våra dagar religiösa rörelser uppsiått, hvilka dels framgått ur ett djupt andligt behof,
som sökt sin tillfredsställelse och som derföre med den största aktning bör bemötas,
dels ock blifvit uppkallade af hycklares eller bedragares djerfva försök att förleda en
lättrogen menighet att omfatta vilseledande religionsläror, är tvifvelsutan tidpunkten inne,
alt, genom den borgerliga lagens bestämmelser, stadga en viss ordning, som pä samma
gång den Öppnar vägen för liktänkande Christne, att, vid sidan af den Svenska Evangeliska
Kyrkan, sluta sig till hvarandra i fullständigt organiserade församlingar, hejdar ett
af sjelfviska afsigler föranledt proselytmakeri att vidare sprida oro och förargelse i
landet. 1 fråga om en ny lags stiftande för ordnandet af berörde förhållanden, är det
säkerligen lagstiftarens pligt, att tillse det ett tillbörligt afseende fästes på fridens och
ordningens upprätthållande inom den af den stora massan af nationen omfattade Evangeliska
Kyrkan; och att härutinnan hafva träffat den rätta medelvägen, anser jag vara
en obestridlig och stor förtjenst hos Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer vid innevarande
riksdag aflåtna nådiga Proposition i ämnet. Jag kan derföre icke annat än djupt beklaga,
det Lag-Utskottet icke velat, med några mindre detalj förändringar, hos Rikets
Ständer förorda antagandet af Kongl. Maj:ts i samma nådiga Proposition framlagda förslag
till ny lag. Ty hade sådant skett, skulle också utan tvifvel större framgång, än
som nu är att hoppas, kunnat beredas ät ett lagförslag, hvilket, enligt min öfvertygelse,
är bygdt på fullt riktiga, och till hvarandra i behörigt sammanhang stående, principer.
Då emellertid Utskottets pluralitet, efter omröstning, funnit skäligt föreslå flere till den
grad genomgripande förändringar i dessa principer, att värdet af det i den Kongl. Propositionen
framställda förslaget så godt som tillintetgöres och det hela derigenom fått
38
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
karakteren af ett stympadt, osammanhängande lag-projekt, nödgas jag emot Utskottets
beslut nedlägga min reservation i efterföljande punkter, nemligen vid
l:o. Förordning, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för
den, som träder till eller utsprider villfarande lära.
§ 1.
I stället för orden i 1 mom. af Kongl. Maj:ts förslag till 1 §, så lydande.-  »Den, som offentligen förkunnar eller till annans förledande annorledes
•»utsprider lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro» etc., har
Utskottets majoritet antagit följande ordställning, nemligen:
»Den, som i afsigt alt förmå annan till affall från den rena evangeliska iäran,
»utsprider lärosats, som deremot stridande är» etc
De skäi, som Utskottet andragit för en sådan förändring, hafva ingalunda för
mig varit öfvertygande. De synas verkligen sakna all vigt, då de hufvudsakligen hvila
på förutsättningen, att den fria forskningen och yttranderätten vid våra offentliga undervisningsverk
skulle löpa någon fara, om § 1 antoges i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition. Den tid är likväl säkerligen förbi, då fruktan för tvång på
den vetenskapliga forskningen skulle kunna göra nationens representanter tveksamma
vid antagandet af ett lagförslag, utgånget, såsom det ifrågavarande, ifrån regeringens
sida. Och att icke någon verklig fara i detta hänseende förefinnes, bevisas bäst deraf
alt, i våra dagar, universitetslärare, under offentliga föreläsningar öfver religionsfilosofien,
fritt kunnat uttala äsigter, som måhända i ett eller annat afseende varit för den
evangeliska Lutherska Kyrkans dogmer främmande, utan att det fallit, någon in att
stämpla sådant såsom ett brott, hvilket borde med kriminelt ansvar beläggas.
Uti Kongl. Maj ts Proposition är med rälta skiljdt emellan det offentliga förkunnandet
af lärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande äro, och att
till annans förledande annorledes utsprida dylika lärosatser. Begge dessa handlingar
böra utan tvifvel, hvar för sig, såsom brottsliga anses. Blotta offentliga predikandet
-- vare sig på torg, gator, eller i offentliga samlingsrum — af lärosatser, stridande
emot den Evangelisk-Lutherska läran, måste väcka oro och förargelse inom den Svenska
Kyrkan; likaså det utspridande af sådana satser, som sker privatim af proselytmakare,
till enfaldiges vilseledande. Det är egentligen blott från en ringa minoritet af
baptister, kalholiker och mormoner, som man kan befara dylika oroväckande handlingar;
men för tillfredsställandet af deras begär att oupphörligen göra nya proselyter genom
att, dels offentligen förkunna villfarande lära, (utan sammanhang med den frihet i
religionsöfning och undervisning, som ät christne trosbekännare alltid bör vara förbehållen),
dels på enskild väg utsprida dylik lära, är säkerligen icke riktigt, att gifva
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
39
friden och lugnet inom hela landet till spillo. Man har hos oss haft exempel derpå, att
under det att den lutherska presten i kyrkan pä Söndagen predikat, har samtidigt en
baptist-proselytmakare straxt utanför kyrkan på kyrkovallen inför den samlade menigheten
offentligen förkunnat sina vilseledande lärosatser. Då nu emedlertid landsförvisningsstraffet
med rätta blifvit utdömdt såsom ett alldeles olämpligt straffmedel för en dylik handling,
synes det verkligen vara i sin ordning, att, såsom den Kongl. Propositionen innehåller,
ett annat emot brottets beskaffenhet bättre svarande straff i stället i lagen införes, på
samma gång lagen vidhåller, att det offentliga förkunnandet af lärosatser, som äro
stridande emot den rena evangeliska läran, skall fortfarande betraktas och straffas såsom
ett brott.
På det sätt Utskottets majoritet uppställt §, 1 är jag fullt öfvertygad
derom att lagen, om den emot förmodan skulle komma att erhålla den lydelse, som
Utskottets betänkande innehåller, aldrig skall vinna tillämpning, utan blott förblifva en
död bokstaf. Enligt Utskottets förslag skall nemligen handlingen, sä vida den skall karakteriseras
såsom brott, ske i afsigt att förmå annan lill affall ifrån den rena
evangeliska läran. Alt en så speciel afsigt icke kan ledas i bevis, så att den brotts
lige
kan åt saken fällas, utan frivillig bekännelse eller att gerningen under en lång
tidsföljd blifvit fortsatt eller itererade gånger upprepad eller att gerningsmannen begagnat
sådane medel, som i 2 § omförmälas, är ej svårt att inse. Med antagandet af Utskottets
förslag skall derföre en proselytmakare under en ganska läng tid vara oåtkomlig för lagen,
enär det väl lärer dröja länge, innan Konungens Justitie-Kansler, på sätt § 7 innehåller,
förklarat skål till åtals anställande vara för handen; och ännu mera osannolikt lär
det blifva, att den brottslige någonsin sakfälles, då detta allena skall bero af full
juridisk visshet om existensen af förutnämnde speciela afsigt. Det kan, under vissa
förhållanden, vara temligen lätt att af omständigheterna bedöma, huruvida en gerning
skett i uppsåt att göra skada, men att finna yttre bevis på tillvaron af en afsigt, med
speciel hänsyftning derpå att förmå andra till affall ifrån den Evangelisk-Lutherska tros
bekännelsen,
torde i de aldra flesta fall blifva ytterst svårt, om icke rent af omöjligt.
För egen bekännelse om rätta afsigten skola nog proselytmakare akta sig; de skola nog
komma att förebära, såsom de hittils vanligen gjort, att de allena talat af Andans ingifvelse
eller under inflytelsen af ett högre tvång. Jag förutser derföre, att en lagparagraf,
så skrifven, som Utskottets majoritet föreslagit, mäste blifva utan all kraft och
verkan. Och hvartill tjenar väl en lag, om hvilken man tydligen kan se, att den aldrig
skall komma alt tillämpas? Det är likväl, enligt min åsigt, ett gäckeri att stifta sådana
lagar, om hvilka man inom sig är öfvertygad att de icke kunna komma att verkliggöras.
40
Lag-Ulskottets Betänkande N:o 2t.
§ 7.
Utskottets majoritet kar här i så måtto afvikit ifrån Kongl. Maj:ts Proposition, att
Utskottet ansett frågan, om skäl äro för handen att anställa åtal för brott emot l:a §,
böra pröfvas af Konungens Justitie-Kansler och icke «/ Domkapitlet i orten. Häruti
uppenbarar sig utan tvifvel en obehörig misstro emot de särskilda Dom-kapitlen i Riket.
Man bör nemligen ihågkomma, alt frågan gäller, icke att lägga i händerna pä Dom-kapitlen
en makt att förordna om åtals anställande, ulan allena att »efter erhållen underrättelse
om saken och dess sammanhang», förklara, huruvida skäl förelinnas eller icke att
anställa något åtal. Det ligger utan tvifvel i Dom-kapitlens eget välförstådda intresse,
att rättegångar, angående brott emot 8 1, icke utan de giltigaste orsaker må anhängiggöras,
utan att tvärtom den förargelse, som skett, må genom andra tjenliga medel kunna
utplånas. Och så länge Dom-kapitlen skola, enligt kyrkolagen, handhafva den högsta vården
om den kyrkliga ordningens upprätthållande inom stiften, synes det ock tillbörligt
att Dom-kapitlen sättas i tillfälle att få afgifva ett så beskaffadt yttrande, som Kongl.
Majlis Proposition i ämnet innehåller. Att, på sätt Utskottet förfarit, med förbigående af
Dom-kapitlet, hänskjuta hela frågan till Konungens Justitie Kansler, synes mig mindre
lämpligt, enär Dom kapitlet i orten säkerligen är i bättre tillfälle att bedöma omständigheterna
i hvarje särskildt fall, än Konungens Justitie Kansler, som är boende i hufvudstaden.
Vill man nödvändigt anförtro pröfningen af frågan åt denne embetsman, borde
åtminstone föreskrift lemnäs om Dom-kapitlets hörande i ämnet och § följaktligen erhålla
följande förändrade lydelse:
För villfarande lärosatsers utspridande, efter ty i 1 § sägs, må ej åtal ega rum,
med mindre Konungens Justitie-Kansler. sedan Dom kapitlet i orten, efter erhållen underrättelse
om saken och dess sammanhang, förklarat skäl till åtals anställande vara för
handen, förordnat allmän åklagare att åtal i laga ordning utföra.
2:o. Förordning, angående främmande trosbekännare och deras religions-öfning.
§ 8.
Den af Utskottets majoritet föreslagna afvikelse ifrån den Kongl. Propositionen,
rörande denna §, kan jag icke finna leda till något godt resultat. Den 8 §:n i Kongl.
Maj:ts förslag till ny lag är tydligen skrifven 1 sådana ordalag, att man dermed afsett
att förekomma användningen af medel, som erfarenheten i andra länder visat ofta anlitas
för att ibland ungdom vinna anhängare för främmande trosbekännelser. Den kathol
ska
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
41
ska propagandan begagnar i synnerhet »skolor och andra undervisnings anstalter», —
till utseendet rätt oskyldiga medel — att vinna anhängare hvarhelst det lyckats katho.
licismen att fä en fast fot. Sålunda upprättas friskolor, der fattiga barn njuta kostnadsfri
undervisning, stundom äfven kläder och föda, men der de uppfostras till kalhodker.
På samma sätt anlägges stundom andra undervisnings-anstalter, t. ex. för undervisning
i sång eller någon viss slöjd, men der detta icke är hufvudsaken, utan en bedräglig skylt
att under ett annat namn kunna bringa ungdom tillsammans och småningom ingifva densamma
håg att öfvergå till katholska läran. Med kännedom af den katholska propagandans
sätt att sålunda gå till väga i andra länder och med minnet af ett och annat försök
i nämnde riktning, äfven här inom fäderneslandet, torde det derföre af Kongl. Maj:t
vara pä ganska goda grunder föreslaget, att »skolor och andra undervisnings-anstalter ej
må af främmande trosbekännare inrättas eller upplåtas för andra, än bekännare af deras
egen troslära eller deras barn». Utskottet har visserligen sökt hjelpa saken genom
den föreslagna föreskriften att undervisnings-anstalter, ader undervisning ej uteslutande
meddelas i särskilda öfningar och slöjder, ej må utan Konungens tillstånd inrättas.»
Men härigenom är föga annat vuunet än att. sedan en dylik undervisnings anstalt blifvit
med Konungens tillstånd upprättad, men tillståndet blifvit missbrukadt, sätta Konungen i
den obehagliga nödvändigheten att förordna om undervisnings-anstaltens upplösande, hvilket
icke gerna kan ske utan stort uppseende och först sedan mycken förargelse skett
och stort ofog under längre tid blifvit bedrifvet.
§ 14.
Det förslag, som Utskottet i § 14 framlagt, anser jag vara af högst betänklig
beskaffenhet. Genom antagandet af samma förslag såsom gällande lag skulle snart här
i landet komma att finnas en mängd personer, icke tillhörande något religions-samfund,
personer utan all religion eller] om hvilkas religiösa tro icke någon skulle hafva pligt
att taga kännedom. Religiös tro sammanhänger dock så noga med individens sedlighet
och aktning för lag och samhällsordning, ait det ingalunda kan vara Staten värdigt eller
med dess ändamål förenligt att tillåta individer att slita alla band med kristen församling,
för att, ställda utom gemenskap med den Svenska kyrkan eller något annat erkändt
tros-samfund, förblifva från kyrkan helt och hållet skiljde och af dess inflytande alldeles
oberoende. Om man på det sociala området måste ogilla allt lösdrifveri, såsom allena
ledande till hvarjehanda oordningar, så måste man af likartade skäl äfven förkasta lösdrifveriet
på det kyrkliga gebietet. Men genom antagandet af Utskottets förslag skulle
utan tvifvel uppkomma ett slags religiösa lösdrifvare, — ordet må förlåtas mig, men jag
kan ej finna ett lämpligare — om hvilkas religiösa öfvertygelse och moralitet Staten saknade
all garanti. På det uppvexande slägtet skulle häraf isynnerhet visa sig en förderflig
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 7 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 6
42
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i.
verkan. Ty föräldrar, som träda ur den Svenska kyrkan och icke heller vilja träda till
annat erkändt kristet tros-samfund, lära vara föga egnade att söka ingifva sina barn någon
aktning för religion eller vördnad för gudomlig och mensklig ordning. Visserligen
har Utskottet sökt i 10 8 2 mom. inlägga ett korrektiv häremot genom föreskriften att
barn af fader, som hvarken är medlem af Svenska kyrkan eller annat tillåtet religionssamfund,
skall uppfostras i den rena evangeliska läran. Men föräldrarnes exempel, deras
uttalade förakt för den Svenska kyrkan genom att träda derutur och ändtligen deras
omedelbara uppmaningar, så snart barnen uppnått myndig ålder, lära väl snart förmå
barnen att träda i föräldrarnes fotspår. Om man på detta sätt, under förevändning att
låta samvets-friheten blifva en sanning, råkar att genom lagstiftningen allena främja religiöst
sjelfsvåld, har man säkerligen begått ett misstag, hvilket icke kan annat än för
framtiden medföra ganska menliga följder. Dessutom är det, enligt min öfvertygelse, en
oriktig uppfattning af samvets-friheten att åt detta ord gifva den betydelse att dermed
förstås en frihet för individen, att, afkastande sig alia religiösa band, äfven stå utanför
all kyrka eller kristen församling.
Uti samtliga nu anmärkta §§ får jag vördsamt tillstyrka bifall till motsvarande
§§ i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition.»
Af Herrar Biskopen f. d. Stats-rådet Anjou, Dornprostarne Knös och Björling
samt Professor Sundberg. »Då det i allmänhet är en regei för all lagstiftning att hvarje
sådan bör nära ansluta sig till den förhandenvarande lagen, den häfdvunna seden, den
beslående ordningen, i hvilka hvarje folk finner uttrycken af hvad intill den tid, då lagens
förändring eller vidare utbildning blifver behöflig, aktats vara det sanna och rätta, införlifvat
sig med det allmänna tänkesättet, sammanvext med samhällsorganismen och genomträngt
alla samhällsförhåliandeu, så framför allt vid lagstiftningen inom religionens
och kyrkans helgade Område gäller denna regel. Hvarje afvikelse derifrån, främst om
den sker inom detta område, kan medföra ett störande afbrott, en hotande upplösning,
betänklig i samma mån som religionen är för menskliga samhället icke blott i utvärtes
måtto det fastaste stödet, utan ock i invärtes hänseende den lifgifvande kraften. I hvarje
dylik lagstifuingsfråga niå man ock derföre gå med varsamhet till väga och vid hvarje
föreslaget nytt lagstadgande tillse huruvida detta finner sin grund i ett oafvislig!, i det
dåvarande tidsmomentet sig yppande behof, och huruvida detta behof derigenom blifver
utan någon betydligare rubbning af den förut bestående ordningen afhulpet. Denna grundsats
synes hafva varit den hufvudsakligen ledande vid uppgörandet af de genom Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition framlagda båda lagförslag, hvilka äro föremål för detta Utskotts
Betänkande. Deremot kan man icke undgå att anmärka, att Utskottet vid pröfningen af
lagförslagen i vigtiga delar .'frän densamma afvikit genom flera väsendtiiga i särskilda
stadganden vidtagna dels utvidgningar dels inskränkningar, hvilkas godkännande vi för
vår 4el måste afstyrka, och mot hvilka vi på nedananförda skäl nedlägga vår reservation.
Lag-V'(skottets Betänkande N:o 21.
43
Betänkligheter kunna härvid så mycket snarare uppstå, som i allmänhet de motiver,
på hvilka Utskottet stödjer sitt utlåtande i denna fråga, synas sakna full klarhet
och sanning.
Utskottet antager att frihet i religiöst hänseende ligger i protestantismens idé.
Ehuru riktigt detta yttrande är om den opposition emot Romersk-katolska kyrkan, som
yrkade dess rening ifrån menskliga stadgar för att återställa den på dess rena, gudomliga
grundval, och om de kyrkor, hvilka reste sig bredvid densamma, ehuru riktigt det
är med afseende på begreppet om rätt till forskning jemväl i trosfrågor, och deraf härrörande
fördragsamhet, så kan det icke godkännas om man, såsom Utskottet både i grundsats
och tillämpning synes vilja göra, icke skiljer, inom det kyrkliga området lika väl
som det måste ske inom det borgerliga, mellan forskning och samhällslif, utan vill låta
yttrandet gälla äfven om opposition emot ali kyrklig sammanhållning, om den enskildes
godtycke i en gemensam mensklig angelägenhet. Allraminst gäller det i sådan utsträckning
om den Evangelisk-Lutherska bekännelsen, och kan i allmänhet icke gälla om en
kyrklig trosbekännelse. För en religionsfrihet, som skulle kunna innebära ända lill frihet
ifrån all religion, voro Luthers theser långt ifrån att vara ett plakat, och Gustaf Adolf
den Store, som med största stränghet uppehöll stadgandet om kyrklig enhet ibland
sitt folk, endast med undantag af den del af hans undersäter, som med annan fäderneärfd
tro kommit under hans spira, gaf icke tor en sådan frihet sitt lif på slagfältet
vid Lutzen.
Utskottet medgifver såsom en obestridlig sanning, att ett folk genom enhet i religionen
erhåller större fasthet och styrka och antager att öfvertygelsen härom legat till
grund för lagstiftningen om affall. Denna sanning ej blott antydes i Upsala mötes beslut
år 1593, utan var beslutets grundval. Så sannt detta verkligen är, sä litet kan det sammanslå
med det antagandet att denna lagstiftning skulle endast hafva sin grund deri att
man ännu icke klart uppfattat allt hvad protestantismen verkligen innebär. Ty så obestridligt
det är att Svenska folkets trosbekännelse under sistförflutna tre århundraden varit
verkligen protestantisk, så litet kan det begrepp om religionsfrihet man nu kallar protestantiskt,
höra till den Evangelisk-Lutherska protestantismens väsende. Svenska folket har uppehållit
denna grundsats om religiös enhet, oaktadt det redan i sjuttonde århundradet medgaf
religionsfrihet åt de Grekiska kyrkans bekännare, som blifvit lagde under Svenska Kronan,
oaktadt det ifrån reformationens början medgifvit den ät inflyttade främlingar, och
först sednare än två århundraden efter dess införande utsträckte denna frihet till sådana
främlingars barn och efterkommande. Och det var intill dess, oberoende af utvecklingen
af kyrkliga protestantismens sanna väsende, begreppet om det innersta föreningsbandet
i ett folks gemensamma lif — ja, ock sjelfva begreppet om betydelsen af ordet fädernesland
— förändrats, icke oproteslantiskt af ett folk att bekänna sig till grundsatsen
af religiös enhet och af trohet mot fädrens tro, det var icke ett fel att befästa religiösa
44
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i.
enheten genom tvånget af landsförvisning för affällingar. Detta blifver först då ett fel,
när politisk nödvändighet måste gifva det denna stämpel.
Det vigiiga syftemålet med det första af de af Kongl. Maj:t frams!ällda lagförslag,
nemligen Förordning, angående äadring i gällande bestämmelser örn ansvar för den
som träder till eller utsprider villfarande lära, är afskaffandet af det hittills för affall
från den rena evangeliska läran stadgade landsförvisnings straffet, och införandet af andra
lagbestämmelser till hämmande af proselytmakeri. I denna principfråga måste det
framställda förslaget gillas, eftersom landsförvisning såsom påföljd för affall icke kan
af flera ofta upprepade och allmänt kända skäl längre i lagen qvarstå, och om den der
qvarstode, måste vid tillämpningen möta allt mera vexande svårigheter- ålen då en så
betydlig lagförändring måste ske, ligger stor vigt derpå, att de lagbestämmelser, som skola
träda i stället för den hittills gällande, erbjuda de bästa möjliga garantier för den religiösa
vårdens för borgerliga ordningens och den allmänna sedlighetens upprätthållande.
Sådana erfordras i vår tid så mycket mera som religionspartier och religionsläror framträda,
hvilkas syftemål är att undergräfva ali ordning och sedlighet. Dylika garantier
har förslaget till ofvannämnde förordning velat bereda, sådant detta förslag lyder i Kongl.
Maj-.ts Proposition, men ingalunda kunna de vara tillräckliga, sådana de förekomma i 1
och 7 §§ af Utskottets förslag. I lista § hafva nemligen de i det den Kong!. Propositionen
åtföjande lagförslaget förekommande orden: »Den som offentligen förkunnar eller
till annans förledande utsprider iärosatser, som mot den rena evangeliska läran stridande
äro, straffes m. ro.» blifvit förändrade till: »Den sora, i afsigt att förmå annan
till affall från den rena evangeliska läran, utsprider lärosats, som deremot stridande är,
straffes m. m.»
Såsom motiver för denna förändring anföres att derigenom skall vinnas dels en
större bestämdhet, dels ett skydd för den vetenskapliga forskningens frihet, dels skall
ock derigenom förslaget närmare öfverensstämma med det af Högsta Domstolens pluralitet
vid sistlidne riksdag omfattade. Detta sistnämnda torde dock så mycket mindre vara
gifvet, som det af Högsta Domstolens pluralitet föreslagna stadgandet motiveras endast
genom att det ej mera för brottsligt anses, att någon som har åliggande att meddela undervisning,
angående ej blott Lutherska läran utan älven andra troslärors beskaffenhet
och utveckling, i dessa ämnen häller offentliga föredrag. Det afser således skyddande
af en frihet, som nu ifrågavarande lagförslag ej åsyfiar att inskränka. Genom den af
Utskottet antagna redaktionen af denna § kommer för det ifrågavarande fallet nära nog en
fullkomlig strafflöshet att proklameras eftersom all bevisning om öfverträdelse af det i
dessa ordalag affattade lagstadgandet blifver nästan omöjlig och följaktligen det vidsträcktaste
utrymme lemnäs åt proselytmakeriet. Knappast torde nemligen då någonsin, utom
i de fall 2:dra § omförmäler, proselytmakaren kunna öfverbevisas att hafva uppträdt »i
afsigt att förmå annan till affall». Sällan, om någonsin, lärer han sjelf vilja erkänna
denna afsigt. Har, oaktadt hans uppträdande såsom förkunnare af villfarande lära, affall
Lag-Vtskottets Betänkande N:o 2i.
45
till den läran icke skett, så skall han åberopa detta förhållande såsom bevis att han icke
åsyftat bereda dylikt affall. Har deremot hans uppträdande föranledt affall, så skall han
säkerligen framkomma med den försäkran, att sådant skett utan eller mot hans »afsigt»,
blott till följd af den affallnes egen vilja och öfvertygelse, äfvensom att han icke vändt
sig särskildt till denna eller annan viss person för att »förmå» den personen »till affall»
utan blott i allmänhet och för dem, som velat höra honom, förkunnat den lära han omfattat
och de grunder, på hvilka hau omfattat den läran. Mot sjelfva förkunnandet och
hufvudsakligen mot det offentliga förkunnandet af villfarande lära måste derföre förbudet
riktas, ty endast detta förkunnande är egentligen det i förevarande fall för lagen åtkomliga.
Med allt skäl har derför just detta blifvit främst omnämndt i det af Kongl. Maj:t
framställda förslaget. Den invändningen att härigenom skulle den vetenskapliga forskningens
frihet kunna lida intrång, kan så mycket mindre finnas befogad, som åtskilnaden
mellan vetenskaplig forskning och sekteriskt proselytmakeri är mycket stor och klart
i ögonen fallande. Det sammanhang, hvari uttrycket: »offentligen förkunna» här förekommer,
utvisar tydligt, att om vetenskaplig forskning och framställande af dennas resullater
icke här är fråga. Den fria forskningen har ock h Itills i vårt Iand icke blifvit undertryckt
och ännu mindre lärer vara tänkbart att hädanefter inskränkning i denna frihet
kan mera komma i fråga för det mundtliga föredraget, än för framställning i tryck, hvarom
de i Tryckfrihets-förordningen gifna stadganden, såsom Utskottet rätteligen anmärker,
fortfarande blifva gällande. Men då den fria forskningen kan, såsom det heter i Utskottets
betänkande, missbruka sin yttrande rätt och öfvergå till proselytmakeri, så bör ett
missbrux, hvarigenom den för biafsigter uppoffrar sin egentliga karakter, icke ohämmadt
tillåtas. Den ofvannämnda invändningen kan derföre under förebärande af ett ingalunda
behölligt skydd för vetenskapsforskningens frihet, endast leda till strafflöshet för
proselytmakeriet, genom nedbrytande af de visst icke betydliga skrankor, som till ordningens
och sedlighetens skydd kunna deremot uppställas.
I 7 § af ofvannämnda af Kongl. Majit framlagda lagförslag förekommer: »För
villfarande lärosatsers utspridande, efter ty i 1 § sägs, må cj åtal ega rum med mindre
Domkapitlet, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang, förklarat skäl
till ålals anställande vara för handen.» Utskottet har ansett ordet Domkapitlet böra
utbytas mot Konungens Justitie-Kansler. Denna föiändring synes af följande skäl be
tänklig.
Utskottet har, enligt hvad det yttrar, gjort denna förändring i likhet med hvad
förut för ett visst fall varit stadgadt. Men att bedöma trosfrågor och öfvervaka den
Evangeliska lärans renhet, ligger helt och hållet utom Justitie-Kanslerens embetssfer,
likasom ock den befattning honom, till följd af Kongl. Brefven den 15 Dec. 1762 och
den 20 Januari 1837, varit uppdragen med afseende på det numera upphäfda Konventikelplakatet,
så mycket mindre bör kunna åberopas såsom skäl för den ofvannämnda ändringen,
som icke hvad i egentlig mening benämnes sekterism (d. ä. omfattande och utspridande
af villfarande läror) ulan endast separatism (d. ä. förnämligast yttre religiösa
46
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
söndringar) var i Konvenlikel-plakatet afsedd, och upprätthållandet af de i denna syftning
deri gifna stadganden borde betraktas såsom öfvervakande af den yttre ordningen i samhället:
åtal för villfarande iäror eller" affall från kyrkan beböfde icke förordnas af
Justitie-Kansleren.
Domkapitlen deremot hafva, hvarje inom sitt stift, genom Kyrko-lagen och
många sedermera i enlighet med denna utfärdade författningar, den ansvarsfulla skyldighet
sig ålagd att utöfva tillsyn öfver lärans renhet och medelst undervisning och förmaning
söka verka till dennas upprätthållande, att hafva närmaste uppsigt och vård om
allt som rörer det kristliga lifvet och den kristliga församlingsordningen. Häri skulle
dock en väsendtlig rubbning ske, om, Domkapitlet oåtspordt eller mot dess tillstyrkande,
åtal af ofvannämnda art någorstädes komme att anställas. För de allraflesta dylika fall
vore nemligen troligt ali stiftets Domkapitel, hvilket egde och kunde erhålla vida fullständigare
och tillförlitligare underrättelser om verkliga sakförhållandet, än dem JustitieKansleren
genom sina underordnade kunde inhemta, och som härvid måste betrakta frågan
ur en högre synpunkt än endast den borgerliga ordningens vidmagthådande, skulle,
såsom ock erfarenheten under de sednare åren nogsamt bestyrker, anse anställande af
åtal vara obehöflig! och skadligt verkande, samt att andra medel, såsom undervisning och
förmaning, någon utmärktare, kunskapsrik och begåfvad lärares anställning på en ort,
sora för förvillelse vore blottställd, m. m., vore de rättaste och tillfyllestgörande. Skulle
åter Justitie Kansleren förmodas först efter inhemtande af vederbörande Domkapitels
utlåtande komma att uti ifrågavarande fall besluta, så innebär detta en blott förmodan,
som, om den besannas, skulle åstadkomma icke blott, ett förlamande af Domkapitlens verksamhet,
eftersom de svårligen kunde i ofvannämnda syftning vidtaga några mera betydande
åtgärder, innan Justitie Kanslerens beslut blefve bekant, utan ock en i dylika fall
högst menlig osäkerhet och tidsutdrägt, hvaraf prosely makaren skulle, under afvaktande
af ett ifrågasatt åtal, väl veta att bereda sig gagn. »Den nödiga enhet» Utskottet trott
sig böra söka för sådana måls behandling, kan föga blifva annat än formel, under det
man vill förneka kyrkan tillfälle att söka lagens skydd emot obehörigt intrång inom
dess fridlysta område, så vida icke hos Konungens Justitie Kansler benägenhet förefunnes
att det lemna.
I det andra lagförslaget, hvilket benämnes förordning om främmande trosförvandter
och deras religions-öfning, framstår såsom i främsta rummet anmärkningsvärd^
att Utskottet, med förkastande af den för det af Kongl. Majit framlagda lagförslaget ledande
grundsatsen, uppställt en annan, som mot denna står i uppenbar strid. Då nemligen
det af Kongl. Majit framställda förslaget utgår från den princip, att till Svenska
kyrkan fortfarande skola höra alla de, som icke, på sätt 1 § omnämner, äro medlemmar
af sådan församling, som med Kongl. Majits tillstånd blifvit bildad af »kristna trosbekännare
af annan lära än den rena Evangeliska,» och då följaktligen rättighet alt bilda egen
församling blifvit betraktad såsom ett medgifvande åt dem, hvilka kunna ställa den i lag
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i.
47
förslaget såsom vilkor för sådan rättighet fordrade garanti för särskild religionsundervisning
och religionsvård, så liar deremot det af Utskottet framlagda lagförslaget hufvudsakligen
genom ny redaktion af 1 och 2 mom i 14 § (jfr- ock 9 och 10 §§) uppställt
såsom princip, att hvar och en som, efter uppnådda 21 års ålder, anmält sig vilja
ur Svenska kyrkan utträda, och på hvilken den i 14 § föreskrifna undervisning, förmaning
och varning blifvit utan verkan, skulle från Svenska kyrkan förklaras skiljd, oaktadt
han icke tillhörde annan tillåten kristlig församling, och således icke ställt någon
sådan garanti, som den nyssnämnda.
Genom den princip, Utskottet sålunda omfattat, har det gifvit religionsfriheten
en väsendtlig utsträckning äfven utöfver den religionsfrihet, som i Norge är medgifven åt
dissenterande, hvarmed der endast förstås »sådane som bekänna sig till kristna religionen,
utan att vara medlemmar af Stats-kyrkan.» Den af Utskottet uppställda grundsats,
som icke är sålanda inskränkt, kan i sin tillämpning leda till införande af en ny hedendom
i vårt land.
Denna princip innebär ock ett fullkomligt misskännande af kristna kyrkans betydelse
och bestämmelse. Den kristna kyrkan är nemligen icke, såsom ålskillige i vår
tid förmena, en efter eget behag och ömsesidig öfverenskommelse af liksinnade personer
ingången fri förening, likasom en annan association eller ett bolag, utan den är en af
Gud stiftad nådeanstalt, ett pä denna stiftelse hviiande samfund, hvilket, enligt Guds ord
och vår kyrkas bekännelseskrifter, icke blott omfattar de troende och fullkomliga, utan
ock till svaga och ofullkomliga medlemmar af detsamma sträcker andelig omvårdnad.
Den Guds förbarmande kärlek, som icke förskjöt de affälliga menniskorna, utan i nåd dem
fördrager, söker och upplager, den kärlek, som allting tror, hoppas och lider, tillåter
icke kyrkan att sorglöst kasta ifrån sig hvar och en, som ej är värdig att taga del i
fullheten af dess förmåner och välsignelse. En stor och väsendtlig åtskilnad är emellan
att förklara någon vara helt och hållet skiljd ifrån kyrkan, och att anse honom utesluten
från åtnjutande af större eller mindre del af dess förmåner. Han slår i sednare fallet
dock qvar inom kyrkans råmärken, om ock utanför dess helgedom. Sjelfva det större
bannet har alltid så väl i den äldre som i den protestantiska kyrkan varit betraktadt
endast såsom en temporär åtgärd till upprättelse, icke till förkastelse. Och att ålägga
Domkapitlen och Svenska kyrkans presterskap att, såsom 14 § i det af Utskottet framlagda
lagförslaget innehåller, i der nämnda fall förklara någon vara från Svenska kyrkan
skiljd, således ställd utom dess tillsyn och omvårdnad, utan att vara upptagen i annat
kristligt religionssamfund, är att af dem fordra hvad de svårligen skola kunna förena
med det begrepp om kyrka, som finnes i Guds ord och Evangelisk Lutherska kyrkans bekännelseskrifter.
Hittills har man betraktat ett sådant affall som det, hvarom här är fråga,
såsom en vetenskaplig eller sedlig förvillelse, och har med tålsamhet behandlat det såsom
en sådan. Och hädanefter bör vä! på samma sätt tillgå.
48
Lag-Utskottets Betänkande N:o 2i.
Man tror sig finna en svårighet vid att icke tillåta utträde ur kyrkan, utan öfvergång
tili annat religionssamfund, uti ovissheten huru det skall tillgå när en af främmande
trosbekännare bildad församling skall upplösas. Månne, frågar man, om flere eller färre
af dess medlemmar icke vilja inträda i vår kyrka eller i annan, på sätt 1 § innehåller,
bildad församling, icke då åtminstone åt dessa måste medgifvas att de ställas utom kyrkan
och all kyrklig gemenskap? Innebär icke den tystnad det af Kongl. Maj:t framställda
lagförslaget härom iakttager, ett sådant medgifvande, ett erkännande af denna princip ?
Svaret är dock lätt gifvet. Tillåtelsen att bilda en församling måste, enligt ordalydelsen
och andan af nämnda lagförslag, betraktas såsom ett på vissa vilkor åt främmande trosbekännare
medgifvet undantag från den gällande regeln, att Svenska medborgare tillhöra
Svenska kyrkan. När vilkoren icke vidare uppfyllas, återtages medgifvande!, upphörer
undantaget, och den allmänna regeln återinträder i gällande kraft. De sorn tillhört den
upplösta församlingen, ställas"derföre äter, så vida de ej i annan tillåten församling inträda,
under Svenska kyrkans uppsigt och vård. Dylika stilla separatister och sekteriske
hafva från långliga tider tillbaka funnits i vårt land utan att oroas. Nära ett århundrade
fanns en sådan sekt, Skevikarne, på Wermdön. Enstaka dylika exempel från äldre och
nyare tider äro välbekanta. Svenska presterskapet har alltid bemött sådana personer
med kärleksrik omvårdnad och fördragsamhet. Samma förhållande kan ock hädanefter
icke uteblifva. Och större eller annan bekännelsefrihet, än den desse åtnjutit, kunna
icke de sora, enligt Utskottets förslag, ur Svenska kyrkan utträdt men icke anslutit sig
till annat tillätet trossamfund, med skäl vänta eller fordra.
Lika litet som i nyssnämnde fall lärer någon svårighet möta för det fall att en
person, som tillhört församling af annan bekännelse än den rena evangeliska, antingen
sjelfmant utträder ur denna församling eller derifrån utstötes.
Icke heller kan det inträffa att, såsom Utskottet anmärkt, Kongl. Maj:ts förslag
skulle vara utan all betydelse i »det fall dä lagens medgifvande kanske först tages i
anspråk, eller i händelse de s k. Baptisterne ville förena sig i församling». Visserligen
finnes icke för närvarande i vårt land någon lagligen organiserad baptistförsamling, d.
ä. en sådan, som består af utländningar, eller af barn och efterkommande af främmande
trosförvandter, som blifvit till Svenska medborgare upptagna. Men om, enligt lagförslagets
14 §, någon önskar att »från Svenska kyrkan öfvergå till främmande religions-samfund»,
så skall han dock ej anses från kyrkan skiljd förr än han blifvit i »annat i riket
tillåtet reiigions-samfund upptagen». Och hvarken denna § eller den första lägger
ringaste hinder för möjligheten eller tillåtligheten att flera, som samtidigt anmäla en
sådan önskan, äfven framlägga sin trosbekännelse och församiingsordning, sådan den
förra är i den stund, de önska öfvergå tili främmande reiigions-samfund, och kommer alt
förblifva, om de i denna önskan framhärda, och sådan den sednare är ämnad att blifva
i fall derom hos Konungen gjord ansökning bifalles. Då det vore orimligt att någon
skulle
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
49
skulle vilja öfvergå från Svenska kyrkan till annat trossamfund, utan att veta till hvilket
han vill gå, och då den undervisning och förmaning han bör emottaga, äfven måste innebära
en undersökning om han rätt känner icke blott den tro, hvars bekännelse han
vill öfvergifva, utan ock den han i stället omfattat, så är han ju ock redan och så länge
han i sin villfarelse framhärdar, kristen trosbekännare af annan lära än den rena evangeliska,
ehuru kyrkan ännu betraktar och behandlar honom såsom villfarande, icke såsom
affälling, till dess han blifvit upptagen i aunat tillåtet religions samfund. Och i
ett sådant blifver han upptagen, så snart Kongl. llaj:t tillåtit dess bildande, och det i
öfverensstämmelse med ifrågavarande lagförslags stadganden blifvit bildadt.
I nära sammanhang med den ändring, Utskottet företagit med 14 §, slår det besynnerliga
stadgande, som intagits i 9 §., att om ingendera eller blott endera af makarne
är medlem af främmande religions-samfund, skall vigsel förrättas af Svenska kyrkans
presterskap. Detta stadgande innebär nemligen möjligheten af att också ingendera
af makarne tillhörer Svenska kyrkan, ja alt ingendera har någon kristlig tro och
bekännelse. Om vigseln ock ej är för oss ett sakrament, så är den dock en kristligt
religiös handling, hvilken hos dem, som sammanvigas, förutsätter kristendomskunskap
och kristendomstro. Men om icke ens det yttre bekännandet af kristendom finnes, kan
Staten lika litet pålägga prest att helga äktenskapet genom vigselns religiösa och kyrkliga
handling, som presten skulle kunna taga på sitt samvete att en sådan fordran
fullgöra. Genom antagande af Utskottets förslag skulle nemligen vigseln förklaras
icke vara ett kristligt och kyrkligt religionsbruk. Hvad härvid i betänkandet anföres
om lämpligheten af den i vår kyrkas vigselritual förekommande undervisning, förmaning
och välsignelse äfven för dem, som stå utom kyrkan, kan visserligen i allmänhet medgifvas,
men att utala denna välsignelse öfver sådana, som uppenbart bekänna sig deri
blott se en civil akt för borgerligt ändamål, måste anses otillbörligt och otillåtet, såsom
ock väl ingen kristen kyrkas prest kunnat tillåta sig att sammanviga två Muhamedaner,
hedningar eller Mormoner. Annorlunda är förhållandet med s. k. blandade äktenskap,
ty vigsel gäller då egentligen den makan, som tillhör vår kyrka, hvarföre ock för dylika
äktenskap regeln allestädes är att vigseln förrättas två gånger, efter de båda ifrågavarande
trossamfundens ritual och af bådas församlingslärare.
Den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelsen af 8 §, »skolor och andra undervisningsanstalter
må ej af främmande trosbekännare inrättas eller upplåtas för andra, än bekännare
af deras egen troslära eller deras barn», har af Utskottet ändrats till att »skolor
och andra läroanstalter, deri undervisning ej uteslutande meddelas i särskilda öfningar
och slöjder, må ej utan Konungens tillstånd af främmande trosbekännare för andra än
bekännare af deras egen troslära eller deras barn inrättas och upplåtas». Denna § måste
anses vara främst riktad emot katholicismens proselytmakeri, hvilket, såsom andra
länders erfarenhet bevittnar, och äfven hos oss icke saknar exempel, begagnar skolunBih.
till R. St. Prol. 1859 $ 1860. 7 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 7
50
Lag-Utskottets Betänkande N:o 21.
dervisning såsom synnerligen verksamt medel för sina ändamål, hvarföre ock nödigt är
att, vid aftåttandet af det härom handlande stadgandet, största varsamhet iakttages. En
sådan finnes i det af Kongl. Majit, men icke i det af Utskottet framställda förslaget.
Gränsen melian olika slag af undervisnings anstalter är svår att bestämma, och ganska
lätt att oförmärkt öfverskrida. Äfven i läroanstalter för särskilda öfningar och slöjder
kan ej ringa proselytmakeri bedrifvas. Tider kunna ock komma, då ansökningar om
undantag från detta stadgande blifva allt talrikare och ifrigare, och då Konungen icke
bör blottställas för obehaget att vara medlare mellan vexande anspråk, å ena sidan, och
Svenska kyrkans rättmätiga kraf, ä den andra. Af dessa skäl bör stadgandet i detta
ömtåliga ämne göras så enkelt och bestämdt, sä begränsadt och oförtydbart, som det
blifvit affättadt i det af Kongl. Majit framställda förslaget.
I alla här ofvan anmärkta punkter af §§ 1 och 7 i det förstnämnda, och §§ 8,
9 och 14 i sednare lagförslaget yrka vi således att det af Kongl. Majit framställda lagförslag
måtte, med ogillande af de af Utskottet i nämnda hänseenden gjorda ändringar,
godkännas».
Af Riksdags-fullmägtigen Johan Lekberg från Örebro län: »Vid behandlingen
af Kongl. Majits nådiga Proposition med förslag lill Förordning, angående dels ändring i
gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära,
dels ock främmande trosbekännare och deras religionsöfning, har jag med min röst icke
kunnat biträda Utskotts-majoritetens beslut, synnerligast derför, enär Utskottet uppställt
rakt stridande grundprinciper emot hvad innehålles i de Kongl. Förslagen, hvarföre jag
är nödgad nedlägga en allvarlig protest emot majoritetens beslut uti följande §§.
Hvad först angår förordningen, angående ändring i gällande bestämmelser om
ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära;
1 § i Kongl. Majtts nådiga förslag innehåller: »Den, som offentligen för hun
nar
eller till annans förledande annorledes utsprider lärosatser, som mot den
rena evangeliska läran stridande äro; straffes etc.
Majoriteten inom Utskottet har beslutat att borttaga ofvanstående bestämmelse
och i stället infört: »Den, som, i afsigt att förmå annan till affall från den rena
evangeliska läran, utsprider lärosats, som deremot stridande är, straffes med
böter etc.
Jemför man dessa bestämmelser mot hvarandra blir lätt att se, att hvad det
Kongl, förslaget förbjuder, det har Utskottet velat medgifva; 1 § i Kongl, förslaget har
till regel att det icke är tillätet för någon att offentligen uppträda eller medelst skrift
förkunna villfarande lära; mig synes det ett sådant stadgande är högst nödvändigt, så
vidt man vili medgifva dem som önska att fritt få affalla från vår Svenska kyrka, om de
ingå i ett annat religions-samfund, så bör man ock förbjuda allt proselytmakeri; men icke
blir det ens möjligt eller tänkbart blifva qvitt dem genom Utskottets beslut; ty huru och
på hvad sätt vill man bevisa, att det var den eller dens afsigt, som utsprider villfarande
Lag-V Iskottets Betänkande N:o 21.
51
lära, att han gjorde det roed full afsigt att förleda nägou till affall. Jag tror det blefve
en absolut omöjlighet; ty om än en åklagare dermed gjorde försök, så behöfver blott
den tilltalade upprepa Utskottets ord: nej, ingalunda var det min afsigt, — och härmed
vore åtalet slut. Genom detta beslut befrämjas ock, hvad Svenska kyrkan hittills välbetänkt
afskytt, det Katholicismen skall vinna framgång.
Vidkommande härnäst förordningen angående främmande trosbekännare och dess
religionsöfning, så får jag slutligen afgifva min reservation emot den förändring, Utskottet
vidtagit uti 14 §. Denna §, sådan den lyder i det Kongl, förslaget, innehåller en sann
och riktig grundprincip: nemligen den att för affall ifrån vår Svenska kyrka fordras det
vilkor, att den som affaller derifrån, är pligtig ingå i ett annat tillåtet religions-samfund;
detta vilkor har Utskottet behagat borttaga och i stället lemnat fritt åt den affallna att
stälia sig utom all religion.
Medvetet eller omedvetet synes mig Utskottet sträckt denna sin frihetsidé långt
utöfver en tillbörlig gräns, så vidt icke meningen dermed är, att helt och hållet omintetgöra
religionsfrågans lösning vid denna riksdag, då Utskottet med oförtydbara ord
uttalat den åsigt, att det kan vara sak samma räkna sig till hedning eller bekänna
sig till en kristen religion. Betraktar man hvarthän en sådan frihetsidé kan leda, finner
man genast det den undergräfver all sann kristlig religion, hvilken är den enda
grundval, hvarpå samhällets bestånd och välbefinnande hvilar, så i religiöst, moraliskt,
som medborgerligt hänseende; ja, den rubbar ock allmänna säkerheten i så väsendtlig
del, att de största brott kunna saklöst begås. För att visa det behöfves blott erinras,
det vår gällande Rättegångs ordning bjuder det ingen är vittnesgild med mindre han
kan sin kristendom, synnerligen uti de stycken, som angå edens vigt: häraf följer tyd
ligen,
att den som utträder utur vår kyrka och icke ingår i något annat tidätet religionssamfund,
icke får vittne bära; denna i Utskottet framställda sats har majoriteten icke
kunnat förneka. Mycket mera kunde emot Utskottets beslut anföras, men jag har ansett
mig sagt nog för lättande af mitt samvete.
På grund häraf hemställes, att Utskottets beslut i ofvan anförda delar må afslås:
och att Rikets Ständer antaga så väl 1 § i första Förordningen, som 14 § i den
sednare, sådana de lyda i Kongl. Maj:ts nådiga förslag, samt i öfrigt återremittera Betänkandet,
med förständigande för Lag Utskottet att rätta de bestämmelser, som häraf
blifva en fö'jd».
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 4 860.
Lag-Utskottet* Betänkande N:o 22.
1
Ant. till Kxp.-Utsk. den 19 April 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i’ anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, med
förslag lill stadga angående Högsta Domstolens tjenstgöring pä
två afdelningar.
Denna nådiga Proposition är af följande lydelse:
rJ anseende till det betydliga antalet af de mål, sorn på Högsta Domstolen'
pröfning för närvarande är beroende, klafver omsorgen för lägskipningens jemna
gäng, att den genom en grundlags-förändring nyligen beredda utväg, att medelst
ett förstärkt antal ledamöter försätta Högsta Domstolen i tillfälle att arbeta på tvä
afdelningar, utan uppskof varder anlitad. Då emellertid behofvet af Högsta Domstolens
arbete ä tvä afdelningar möjligen kan komma att upphöra, när den nuvarande
balansen hunnit afarbeta*,• har Kongl. Majit, ansett, dels att ledamöternas antal
för närvarande icke bör okas utöfver sexton, hvilka med full säkerhet äro behöflig»
intill dess vid nästa riksdag ny reglering efter omständigheterna kan förelagas.
och dels att. förändringen af den nuvarande organisationen bör i öfrigt sä
verkställas, att en återgång till densamma utan alltför stora svårigheter må kunna
ega rum.
På dessa i b il agde Statsråds-protokoll närmare utvecklade grunder, har ett
förslag till stadga blifvit upprättadt, innefattande de bestämmelser, som, jemlikt 17
S Rogerings-Formen, ansetts erforderliga: Och vill Kongl. Majit, som i ämnet hört
Högsta Domstolen, pä sätt dess jemväl bifogade protokoll utvisar, alltså, jemlikt
87 § Regeriilgs-Forinen och under förutsättning, att Rikets Ständer jemväl anvisa
medel till de i följd af den nya organisationen behöflig» löner och arfvoden. sorn
Kongl. Maj:t i särskild Proposition denna dag äskar, härmed till Rikets Ständers
antagande ’ framställa följande förslag till stadga angående Kongl. Maj:ts Högsta
Domstols tjenstgöring pä två afdelningar.
Kongl. Maj:ts Högsta Domstol skall, intill dess annorlunda förordnas, arbeta
pä två afdelningar och utgöras af sexton Justitie-råd.
Bih. till B. St. Fröt. 1859 & 1800. 7 Sand. 1 Afd. 10 Höft.
3
Lag-Utskottet* Betänkand* N:o 22.
§ 2.
Båda afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till Högsta Domstolens
handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den ordning,
hvari desamma, enligt gällande föreskrifter, anmälas.
§ 3.
^Under sex månader hvarje år skola båda afdelningarne tjenstgörn: öfriga
sex månader tjenstgör en afdelning i sender; Och eea Justitie-råden att, med iakttagande
häraf, sig emellan tjenstgörings-skyldigheten fördela.”
Lag-Utskottet, till hvars behandling berörde nådiga Proposition blifvit af
alla fyra Riks-Ständen öfverlemnad, har derjemte erhållit del af Stats-Rådets och
Högsta Domstolens i ämnet hällne protokoll.
Då behofvet att, genom en förstärkning i antalet af Högsta Domstolens ledamöter,
sätta denna Domstol i tillfälle att arbeta på tvenne afdelningar allmänneligen
är insedt och redan blifvit af nu församlade Ständer såsom ”högst nödigt eller
nyttigt” erkändt genom antagande af det grundlags-stadgande, som gjort en sådan
förstärkning möjlig, torde de omständigheter, som närmare motivera ifrågasatta anordning,
icke behöfva af Utskottet anföras. De återfinnas dessutom i Konstitutionsutskottets
vid förra riksmötet afgifna Memorial i ämnet, äfvensom i Herr .TustitieStats-Ministerns
yttrande till Stats-Rådets omförmälda protokoll, hvilket redan blifvit
i tryck bland Riks-Ståndens ledamöter utdeladt. De i förevarande förslag intagna
stadganden äro de, som, enligt 17 § Regerings-Formen, för ifrågakomne förändring
erfordras, — och Utskottet har icke funnit desamma till någon anmärkning
föranleda. Den enda betänklighet, som synts Utskottet möjligen kunna uppstå, vore
i afseende å stadgandet i förslagets 2 §, att de begge afdelningarne skola vara ”lika
behöriga att upptaga de till Högsta Domstolens handläggning hörande ärenden”.
— hvarvid skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke en fördelning elter ärendenas
beskaffenhet vore för lagskipningen fördelaktigare. Vid närmare besinnande torde
dock en sådan betänklighet förfalla. Ty om det än må anses fördelaktigt, att i
första instansens domstolar, der målen erhålla sin egentliga form och der ransakningen
samt äfven domslutet i ett brottmål förutsätta helt andra egenskaper hos
domaren, än utredandet och afgörandet t, ex. af en jordatvist, särskilta domare
kunde fä uteslutande egna sig åt vissa grenar af lagskipningen. så vore deremot
fördelen af en sådan anordning för reviderande af målen i högre instanser, der i
viss man helt andra egenskaper hos ledamöterna erfordras, ganska tvifvelaktig. Och
enhet i lagskipningen har. i följd af ombyte utaf ledamöter, visat sig icke alltid
ega rum ens i domstolar, som utgjorts blott af en enda division, utan synes denna
enhet böra eftersträfvas på annat sätt, nemligen genom doktrinens utbildning och
en säker teoretisk underbyggnad. Men i allt fall skulle, för en fördelning af ärendena
efter deras beskaffenhet emellan ifrågasätta tvenne afdelningar af Högsta Domstolen,
så stora praktiska svårigheter möta, att tanken på en sådan fördelning synes
böra alldeles uppgifvas. Dessa, i Herr Justitie-Stats-Ministerns ofvannämnde
yttrande närmare angifna svårigheter, äro, bland annat, omöjligheten att efter teoretiskt.
riktiga grunder någorlunda jemnt fördela arbetsqvantiteten emellan de
begge afdelningarna, äfvensom det förhållande, att om, såsom väl i förutsatta fall
borde ske, alla brottmålen tilldelades den ena afdelningen, dess ledamöter ej skulle
kunna under hela året erhålla någon verklig, af så ansträngande befattningar lik
-
Lag-Utskottets Memorial N:c 23.
3
väj oafyisligen påkallad, ledighet, utan att mål rörande häktade personer längre tider
måste ligga nere. Utskottet anser sig derföre, under den af Kongl. Majit gjorda
förutsättning, att Rikets Ständer jemväl anvisa medel till de i följd af den nya organisationen
behöfliga löner och arfvoden, böra vördsamt
tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande Proposition.
Stockholm den 19 April 1860.
JW 33.
Ank. till Exp.-lTtsk. den 19 April 1860. kl. 1 e. n>.
Memorial, i anledning af återremxss utaf Utskottets Betänkande. N:o 16. x
fråga om förändring eller uppbo frände af 2 kap. ö § Giftermåls-balken.
Omförmälde Betänkande, hvarigenom Utskottet tillstyrkt npphätvande af
ofvan berörde lagrum, har. på grund af gjorda anmärkningar, blifvit af vällofL Borgare-Ståndet
till Utskottet återremitterad}; men dä samina betänkande, hvilket blifvit
den 25 sistlidne Januari af hedervärda Bonde-Ständet bifallet, deremot är vordet
samma dag af högloll. ltidderskapet och Adeln samt högv. Preste-Ståndet af»Jaget.
och den väckta frågan således, jemlikt 87 § Regerings-Formen och 75 g Riksdags-Ordniugen
förfallit, anser Utskottet något utlåtande i anledning af de framvällda
anmärkningarna ej erfordras; hvilket för vällofl. Borgare-Ståndet härmod
vördsamt anmäles.
Stockholm den 19 April 1860.
4
Bag-Vtskottet* Betänkande N:o 24
.M «*•
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 April 186(1, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om upphäfvande af 2 kap. C $
Giftermåls-balken.
Sedan, i anledning af gjord framställning, Lag-Utskottet genom sitt Betänkande
N:o IG föreslagit Rikets Ständer, att förklara det i 2 kap. 5 § Giftermålsbalken.
sådan den lydde i Kongl. Förordningen den 10 April 1810, förekommande
förbud för der uppräknade personer, att utan Konungens tillstånd med hvarandra
ingå äktenskap, hafva upphört att vara gällande: sä oell efter det nämnde Betänkande
blifvit den 25 sistlidne Januari af hcderv. Bonde-Ståndet bifallet, har, i sammanhang
dermed och under åberopande af Riksdags-Ordningens 5G §, Riksdagsfullmäktigen
Nils Larsson frän Jemtlands län uti ett till samma Riks-Stånd ingifvet
memorial, — med afseende ä den inkonseqvens, sorn skulle i lagstiftningen uppstå,
om Rikets Ständer, med bibehållande af det i förberörde kapitels 6 §, sådan äfven
den lydde i Kongl. Förordningen den 10 April 1810, förekommande förbud för personer.
som till hvarandra stöde i ett aflågsnare svägerskaps-förhållande, att med
hvarandra ingå äktenskap, skulle förklara det närmare svågerlag, som i 5 5^ omtalas,
icke utgöra hinder för äktenskaps ingående äfven utan Konungens tillstånd. —
föreslagit, det Rikets Ständer mätte i fråga om förbudet i G g af 2 kaj) Giftermålsbalken
fatta enahanda beslut, sorn Utskottet genom förenämnda Betänkande tillstyrkt
i afseende ä förbudet i 5 £ af samma kapitel och balk.
1 följd af erhållen remiss åligger det Lag-Utskottet, att meddela yttrande
öfver detta förslag: och sorn detsamma blifvit väckt ondast under förutsättning att
Utskottets i Betänkandet N:o IG gjorda hemställan skulle blifva Rikets Ständers
beslut, men det sålunda förutsatta fall icke inträffat, utan berörde Betänkande blifvit
af höglofl. Ridderskapet och Adeln samt hogv. Preste-Ståndet afslaget. och den
deri vidrörda fråga således, jemlikt 87 g Rego rings-Formen och 75 § Riksdags-Ordningen.
förfallit, torde Rikets Ständer finna
ifrågavarande motion icke Lill någon lagstiftnings-åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 April 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1S6:
Lag-TJtskottets Betänkande N:o 25.
1
J«:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 April *1860, kl. 2 e. in.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring i Kongl. För
ordningen,
angående handelsböcker och handelsräkningar, den 4
Maj 1855.
Dessa, till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade, motioner hafva blifvit väckta
inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Herr Friherre von Schwerin, C. J., inom Vällofliga
Borgare-Ståndet af Herrar L. J. Hierta, A. W. Björck, A. L. Holmqvist och C. G.
Bydin, samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af ltiksdags-fullmägtigen B. F. Gross från
Calmar län, hvarförutom inom sistnämnde Riks-Stånd Riksdags-fullmägtigen Per Tjernlund
från Wester-Norrlands län upptagit Herr Friherre von Schwerins motion såsom
sin egen. Innan en närmare redogörelse för dessa motioners innehåll af Utskottet
lemnäs, torde det dock, för att lätta öfversigten deraf, vara lämpligt att i korthet an
tyda,
huru lagstiftningen i detta ämne hos oss utbildat sig. Utskottet vill endast på
förhand erinra, att samtlige dessa motioner, med undantag af Herr Björcks, hufvudsakligen
afse att inskränka det handelsbok nu tillagda vitsord såsom bevisningsrncdel,
hvaremot sistnämnde motionärs framställning i detta ämne berörer frågan, huruvida
ej äfven förlagsgifvare borde upptagas bland dem, som äro förpligtade att hålla bok
öfver sin rörelse och berättigade att åt boken såsom bevisningsmedel vitsord erhålla.
Sedan, i enlighet med handelsbruken på kontinenten, handelsböcker tidigt och
åtminstone redan i 47:de århundradet hos oss kommit i bruk, stadgades i 17 Kap.
2 § Rättegångs-Balken af 1734 års lag, att der böcker öfver handel och köpenskap
funnos innehålla både hvad borgadt och betaldt var, med dag och år, då det skett,
utan någon ändring, och den, som söktes, ej kunde visa fel deri, eller att allt ej rätteligen
upptecknadt var, eller andra omständigheter, som boken eller personen misstänkta
gjorde, så gällde den bok för fullt bevis, der han, som boken hållit eller hålla
låtit, den med ed sannade. Ett så vidsträckt emot alla öfriga bevisningsgrunder stridande
stadgande kunde ej undgå att hafva menliga verkningar, — locka till oredlighet
och gifva anledning till split och tvister. Ett försök att förekomma dessa vådor
gjordes genom Kongl. Förordningen den 28 Juni 4798, hvars 2 §, skiljande
den mindre handeln från den större, stadgade, dels att räkuing på borgade varor
lith. till It. St. Prut. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
borde åtminstone hvart år utskrifvas och gäldenären emot bevis tillställas, med skyldighet
för denne att antingen genom påskrift den godkänna eller inom sex månader
efter delfåendet densamma i laga ordning klandra, vid påföljd att räkningen eljest ansåges
lika utmätningsgild som förfallet skuldebref, dels ock att den, som tillhandlade
sig varor partivis och dervid betingade sig tre eller flere månaders anstånd med betalningen,
vore pligtig genast derå sitt skuldebref till säljaren utgifva. Att genom
dessa föreskrifter, för hvilkas åsidosättande någon bestämd påföljd icke var stadgad,
de från den förra lagstiftningen härflytande olägenheterna ej skulle afhjelpas, är lätt
förklarligt, då roten till det onda, eller handelsbokens bevisningskraft, qvarstod orubbad.
Emellertid blef ifrågakomne lagstiftning fortfarande gällande intill år 1848 utan
annan förändring än den, att genom Kongl. Förklaringen den 15 Oktober 1810 det
vitsord, som tillkom handlande för deras böcker, utsträcktes jemväl till varutillverkare
och förädlare, hvilka öfver sin rörelse höllö bok och räkning.
Men sedan vid 1844—1845 årens riksmöte flere enskilde motionärer fästat
uppmärksamhet å förevarande lagstiftningsämne, dervid till och med yrkats att allt
vitsord måtte betagas handelsbok i fråga om transaktioner emellan köpmän och ickeköpmän,
samt då församlade Ständer beslutat en ny författning i ämnet, hvilken dock
ej vann Konungens sanktion, så blef frågan genom Kongl. Proposition vid nästföljande
riksmöte ånyo gjord till föremål för representationens pröfning. I enlighet med då
fattade beslut utfärdades Kongl. Förordningen angående handelsboks vitsord den 6
Oktober 1848. Derigenom skedde i förut gällande lagstiftning den väsendtliga förändring,
att ordentligen förd handelsbok förklarades endast ega det vitsord att den, som
söktes, var pligtig med ed sig fria, der han ej hellre ville öfverlåta åt handlanden
eller den, som boken fört, att fordringens riktighet edeligen sanna, eller ock Rätten,
i anseende till särskilda orsaker, funne skäl, att edgången åt handlanden eller bokfö
raren
uppdraga. Derjemte antyddes tydligare än hvad förut gällande lag gaf vid handen,
att det endast var i afseende å fordran för borgade varor, som handelsbok egde
något vitsord. I öfrigt meddelades föreskrifter dels om utskrifning af handelsräkningar,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1798 års åberopade författning, men med
tillägg att om dessa föreskrifter ej fullgjordes, handelsboken förlorade det vitsord, som
den eljest tillkom, dels angående klander af sålunda utskrifven och kommunicerad
räkning; hvarjemte förklarades, att författningens stadganden skulle lämpas jemväl till
den, som drefve »bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande eller förädling
af råa ämnen gjord inrättning.»
Emellertid visade sig snart, med handelns och industriens allt snabbare utveckling,
äfven den sålunda antagna lagstiftning icke vara tillfredsställande. Man fann
nemligen, att der saknades ej mindre närmare bestämmelser i afseende å hvilka borde
anses för sådana köpmän oell industri-idkare, hvarpå lagen syftade, än äfven föreskrifter
om sättet, hvarpå bokföring borde ske, — ja, sjelfva skyldigheten för köpmän
och rörelse-idkare att hålla böcker var ej annorlunda uttalad än genom konkurslagens
straffhot för den händelse att en i konkurstillstånd försatt köpman eller annan rörelse
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
5
idkare befanns icke hafva fört ordentliga böcker, eller fört falska sådana, eller sina
böcker förstört. Och i fråga om det vitsord, som borde ordentligen förd handelsbok
tillkomma, anmärkte man en brist deruti, att lagstiftningen icke gjorde skilnad på
transaktioner köpmän emellan inbördes och affärsförhållanden emellan köpmän och andra.
Det var hufvudsakligen för att afhjelpa dessa olägenheter och brister, som den
i ämnet nu gällande lag, Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, tillkom. Dess 1 §
uppställer den generella regel, att en hvar, som i den ordning särskilta författningar
innehålla, i stad eller på landsbyggden, till sitt yrke gjort att i gross eller i minut
handel såsom näring idka, är pligtig att föra ordentliga handelsböcker, och att detsamma
gäller äfven för den, som gjort till sitt yrke, att varor till försäljning tillverka
eller bearbeta. Den 2 § deremot uppställer åtskilliga bestämda kategorier af rörelseidkare,
som ovilkorligen skola inbegripas under stadgandet i 1 § och hvaribland äfven
förekomma idkare af bok-förlagsrörelse, hvaremot nämnde 2 § uttryckligen undantager
från 1 §:ns stadgande vissa andra, hvaribland idkare af grufvedrift och bergsmannahandtering.
Vidare innehåller Förordningen stadganden angående hvilka böcker
skola af köpman och rörelse-idkare hållas, samt huru de skola föras. Det öfriga af
Förordningens innehåll rörer hufvudsakligen det vitsord, som ordentligen förd handelsbok
tillkommer. Dervid skiljes emellan tvister inbördes emellan köpmän, hvarunder
hänföras äfven alla andra, som enligt 1 och 2 §§ äro pligtige att hålla handelsböcker,
samt tvister emellan köpmän och icke-köpmän. I det förra hänseendet är
handelsbokens vitsord ganska vidsträckt; ty det omfattar dervid alla handelsärenden,
hvarom i boken vederbörlig anteckning förekomma bör (44 §), och således icke endast
fordran för utborgade varor: och sjelfva bevisningskraften af boken är i dessa
fall hufvudsakligen densamma, som, enligt 17 Kap. 2 § Rättegångs-Balken, tillkom
handelsbok i alla tvister, eller att den kan gälla för fullt bevis, då köpmannen eller
den, som boken fört, den med ed sannar m. m. (16 §). Företes deremot, i tvister
emellan köpmän inbördes, böcker å ömse sidor, och befinnas de i den omtvistade
frågan strida emot hvarandra, eger Domaren pröfva, huruvida böckernas vitsord bör
förfalla, eller om sådana omständigheter äro för handen, att någondera öfvervägande
trovärdighet må förtjena (15 §). — I fråga åter om handelsboks vitsord i tvister
emellan köpmän och icke-köpmän äro stadgandena i 1848 års förutnämnda Författ
ning
hufvudsakligen bibehållna i den nu gällande. Boken eger nemligen i dessa fall
icke något vitsord i fråga om annat än utborgning af varor, och dervid är dess bevisningskraft
den, att, der ej särskilda omständigheter äro för handen, den sökte skall
med ed sig fria (20 §). — För öfrigt stadgas, att räkning å utborgade varor i allmänhet
skall tillställas gäldenären sednast inom tre månader efter utgången af det år,
hvarunder det utborgade i handelsboken inskrefs, vid äfventyr att något vitsord eljest
ej må boken tillkomma (23 och 25 §§), samt att, om gäldenären ej inom tre månader,
sedan han räkningen emottog, klandrat densamma, den då är lika utmätningsgild
som förfallet skuldebref (24 §}. Slutligen är (i 26 §) den princip stadfästad,
att om motbok varit hållen och köpmannen densamma, afslutad, gäldenären tillställt,
4
La g-Ut skottets Betänkande N:o 25.
motboken är att anse såsom en utskrifven och tillställd handelsräkning, hvarjemte
(i 27 stadgas, att om gäldenär vägrar att motbok förete, då han kräfves, eller om
motboken utan något köpmannens vållande förkommit eller fått sådant fel, att den
ej kan i det, hvarom tvistas, för tillförlitlig anses, köpmannen eller bokföraren eger
handelsboken med ed styrka.
Sedan Utskottet sålunda angifvit hufvudmomenterna af gällande lagstiftning i
ämnet, så vidt den nu blifvit gjord till föremål för ytterligare granskning, öfvergår
Utskottet till en närmare redogörelse för de väckta motionernas innehåll. Såsom redan
blifvit anmärkt, åsyfta de alla, med undantag af Herr Björcks, att inskränka det
handelsbok nu tillkommande vitsord; men i fråga om beskaffenheten och vidden af denna
inskränkning, äro väsendtligen skiljaktiga framställningar gjorda. Endast Herrar Holmqvist
och Hierta synas derutinnan hufvudsakligen öfverensstämma. Dessa motionärer
anse nemligen, att, med bibehållande af handelsboks vitsord i tvister inbördes emellan
köpmän, eller alla dem, som äro förpligtade att hålla bok öfver sin rörelse, bokens
vitsord deremot bör helt och hållet försvinna emot alla andra eller icke-köpmän.
Såsom skäl derför har åberopats: att lagstiftningen i nyssberörde hänseende verkade
förderfligt, såsom uppmuntrande benägenheten att lefva på kredit och föranledande en
mängd utborgningar, som eljest skulle uteblifvit; — att denna lagstiftning jemväl
vore högst menlig för minuthandlanderne och handtverkarne, enär de, i täflan att
värfva kunder, måste visa allt större lätthet i utborgningarna och medgifva allt längre
betalningsterminer, hvarigenom de sjelfve åter blefvo nödgade att köpa sina varulager
på kredit; — att osäkerheten om tiden för bokfordringarnas gäldande förhindrade
minuthandlanden att, genom accept å vexel eller löpande förskrifning, utfästa bestämd
tid för betalning af sin skuld till grosshandlanden eller fabrikanten, och att hela
handeln således kommit i olag genom förevarande lagstiftning. Det är derföre
föreslaget
af Herr Holmqvist: att utur 12, 20, 23, 24 och 25 §§ af Kongl. Förordningen
den 4 Maj 1855 måtte borttagas alla de föreskrifter och bestämmelser, hvilka
tillägga handelsböcker och handelsräkningar vitsord och exsekutiv giltighet emot förbrukare
eller alla andra än dem, som sjelfve, enligt nämnde förordning, böra öfver
sin rörelse föra bok; — samt
af Herr Hierta, med hvilken tvänne andra ledamöter af Vällofliga BorgareStåndet,
Herrar Palander och Cedergren, instämt: att ur nyssberörda författnings 12
§ orden »såväl» och »som emellan köpmän och andra» måtte uteslutas; att utur 23
§ orden »eller till annan än köpman» likaledes måtte utgå; att uti 24 § i stället
för orden »är räkningen gäldenären vederbörligen tillställd» måtte införas »är sådan
räkning, hvarom föregående § handlar, gäldenären vederbörligen tillställd;» att i
följd deraf 25 § mätte sammanföras med den 24, med följande lydelse i början:
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
5
»Har köpman försummat att sådan räkning gäldenären tillställa», och orden »å utborgade
varom såsom öfverflödiga försvinna; och att i följd deraf 26 och 27 §§ måtte
helt och hållet uteslutas; varande dock af Herr Hierta förklaradt, det han nöjdes med
de från berörde redaktionsförändringar skiljaktiga, som Utskottet kunde föreslå, blott
hufvudsyftet med motionen vunnes.
Riksdags-fullmägtigen Gross åter, som jemväl antydt vådorna af den nu gällande
lagstiftningen i ämnet, såsom verksamt bidragande till lyxartiklars spridande inom
landet, har yrkat »att det i 23 § af Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 handelsbok
tillagda vitsord måtte helt och hållet upphöra att vara gällande, så väl hvad köpmän
som fabrikanter och handtverkare i afseende på utborgningar angå.»
Deremot har Herr Friherre von Schwerin, med anmärkning att utom det skadliga
inflytande på sparsamheten i allmänhet, sorn ifrågakomne lagstiftning utöfvade,
densamma ock utgjorde det egentliga hindret för införande af en ordnad vexelrörelse,
på grund deraf föreslagit: »l:o att köpmannens bokförda fordringar, äfvensom handtverksräkningar
af äldre dato än en månad förlora rättigheten att lagligen indrifvas; —-  2:o att denna förändring, om den bifalles, först träder i kraft efter lämplig tid, t. ex.
ett år efter kungörandet;» — varande denna, af Riksdags-fullmägtigen Tjernlund från
Wester-Norrlands län inom Hedervärda Bonde-Ståndet såsom egen upptagna, motion
af åtskillige representanter inom samma Riks-Stånd understödd.
Herr Bydin åter har hufvudsakligen fästat sig vid de olägenheter, som nu
vanliga utborgningar medförde för minuthandlanden och handtverkaren, hvilka ej på
länge och icke ens på bestämda tider erhöllo betalning för sina utborgade varor,
utan måste under en lång tid anse sina bokförda fordringar såsom ett död t kapital,
hvaraf de ej på något sätt kunde sig betjena. För att afhjelpa dessa olägenheter,
»utan att förstöra handeln mot bokfordran», har motionären framställt följande förslag,
med anhållan att dess uppställande i lagform måtte verkställas af Lag-Utskottet:
»Året indelas i fyra qvartaler. Det första qvartalet innehåller Januari, Februari, Mars
månader; det andra April, Maj, Juni; det tredje Juli, Augusti, September; det fjerde
och sista Oktober, November, December. Inom första månaden i hvarje qvartal
skola räkningar å bokfordringar utskrifvas och tillställas gäldenärerna, hvilka före qvartalets
slut äro skyldige uppgöra liqvid med reela penningar eller, då fordringsegaren
det medgifver, med accepterad räkning, löpande skuldförbindelse eller annat värdepapper.
Har liqvid ej skett inom sagde tid, vare fordringsegaren pligtig, att inom
första månaden af påföljande qvartal vid vederbörlig domstol utsöka sin fordran. Uraktlåtes
detta, vare han sin bokfordran förlustig och gäldenären sin skuld qvitt. Accepterad
räkning, hvarå bestämd betalningstid ej blifvit utsatt, är till betalning förfallen
efter det löpande qvartalets slut.»
Slutligen har Herr Björck, i sammanhang med väckt förslag om förändring
uti och tillägg till nu gällande stadganden om förlag, hvaröfver i annat Betänkande
yttrande kommer att af Utskottet meddelas, tillika, enär tvister emellan förlagsgifvare
och förlagstagare vore ett ämne, som vid en revision af förlagsförfattningarna så myc
-
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
ket mindre kunde förbigås, som särskilda bestämmelser för utredande af sådana tvister,
härledda från de inbördes räkningarna, funnos gifna, ansett sig böra föreslå efterföljande
förändringar i lagstiftningen om handelsboks vitsord, dervid bör bemärkas
att de deri gjorda åberopanden af Handelsbaden hufvudsakligen syfta på de förändringar
i nämnde Balk, som motionären, för att ordna lagstiftningen om förlag, jemväl
påyrkat. Motionärens nu ifrågakomne förslag är af denna lydelse:
»Förändringar i Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855, angående handelsböcker
och handelsräkningar,
§ 2.
Under stadgandet i 1 § inbegripas: de, som gifva sådant förlag, hvarom i
Handelsbaden skils; de — — — — — — — — — — — — — — —
§ 20.
Mot andra än köpmän ege handelsbok ej vitsord i fråga om annan fordran
än den, som grundar sig på utborgning af varor eller på intecknadt förlag, hvarom
i Handelsbaden skils.
2 momentet bibehålies oförändradt.
§ 23.
Denna § erhåller ett nytt moment, så lydande: Räkning öfver intecknadt förlag,
hvarom i Handelsbaden skils, skall för hvarje år, inom tre månader efter dess
utgång, förlagstagaren af förläggaren bevisligen tillställas.
§ 24.
Är räkningen gäldenären vederbörligen tillställd och bar han ej inom tre månader,
sedan han den mottog, tillsagt köpmannen, att räkningen ej godkännes, eller
ock klander derå instämt till Rätten, hvarunder gäldenären eller, om räkningen angår
intecknadt förlag till drifvande af bergverk, fabrik eller annan inrättning för råa ämnens
förädling, verket, fabriken eller inrättningen lyder; vare då räkningen lika utmätningsgild
som förfallet skuldebref. Har gäldenären genom sin påskrift räkningen
godkänt, vare lag samma.
§ 25.
Har köpman försummat att räkning, hvarom i 23 § stadgas, gäldenären tillställa
eller honom derför hos Rätten eller Konungens Befallningshafvande söka inom
tid, som den § bjuder; så må för den fordran handelsbok något vitsord ej tillkomma.
§ 26.
Är emellan köpman och någon, till hvilken han varor utborgat eller gifvit
intecknadt förlag, hvarom i Handelsbalken skils, motbok hållen, och — — — UPP~
fördt är.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25,
7
1 händelse handelsboks vitsord mot icke-köpman i allmänhet upphäfves, skola
dessa förändringar ändock ega rum, med undantag lör 20 och 23 §§, hvilka då
erhålla följande lydelse:
§ 20.
Mot andra, än köpman, ege handelsbok ej vitsord i fråga om annan fordran,
än den, som grundar sig på intecknadt förlag, hvarom i Handelsbalken skils.
2 momentet bibehålles oförändradt.
§ 23.
Det moment, som tillägges, erhåller följande lydelse: Räkning öfver intecknadt
förlag, hvarom i Handelsbalken skils, skall för hvarje år, inom tre månader efter dess
utgång, förlagstagaren af förläggaren bevisligen tillställas.
Denna förordning får gällande kraft: för de fall, der förlagsår ej räknas lika
som kalenderår, der första dagen af det förlagsår, som börjas under loppet af år
1861: för andra fall den 1 Januari 1861.»
Efter uppläsande inom Vällofliga Borgare-Ståndet af berörde motion, har dock
Herr Björck, enligt från nämnde Riks-Stånd till Utskottet ankommet protokollsutdrag,
gjort den förändring i sitt förslag, att då, enligt hvad motionären erfarit, den mening
vöre allmänt omfattad, att en hvar, som i något hänseende betraktades såsom köpman,
skulle anses skyldig föra bok, omfattande och utvisande alla hans affärer, det måtte,
i stället för den i motionen ifrågasatta ändring i omförmälde förordnings 2 §, till
den 28 § deri göras ett tillägg af denna lydelse: »Förläggare, som icke, på grund
af 1 och 2 §§, hr skyldig att hålla handelsböcker, varde ändå, med afseende på för
laget,
såsom köpman ansedd, och förty skall han deröfver hålla handelsbok, så inrättad
att deraf tydligen skönjas kan, hvad i förlag gifvet och hvad derå betaldt blifvit,
med dag och år, när det skett; och gälle om sådan handelsboks vitsord hvad förut
sagdt är.»
Vid pröfning af de sålunda väckta förslag i fråga om inskränkning af det
handelsbok nu tillkommande vitsord, har Utskottet icke kunnat undgå att finna motionärernas
framställningar om de genom denna lagstiftning vållade olägenheter vara
med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Det låter sig nemligen icke förnekas,
att just ifrågavarande lagstiftning i ganska väsendtlig mån bidragit till uppkomsten och
utbredandet af detta skuldsättnings- och utborgnings-system, som, utan motstycke i
något annat land, hos oss gripit omkring sig bland alla samhällsklasser, — från embetsmannen
till studenten, från egendomsegaren till dagakarlen, — och som underhållit
en yppighet i lefnadssätt, den der icke står i något skäligt förhållande till nationens
tillgångar. Inkomsterna för dagen förslå icke att tillfredsställa de många konstlade
behofven. Man borgar derföre för att kunna lefva: man drager vexel på morgon
-
8
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
dagen, men morgondagen accepterar icke, och förskrifningen kommer åter med protest.
Ny skuldsättning måste då lörsökas, nya källor anlitas, tilldess slutligen alla äro
uttömda och en fullständig ekonomisk ruin är för handen. Lika förderfligt verkar
detta system i moraliskt hänseende. Man vänjer sig att betrakta krediten såsom
icke hufvudsakligen betingad af redbarhet och ett öppet, ömsesidigt förtroende, utan
man anser vinnandet af densamma mera såsom en konst att öfvertala eller blända
genom skenfagra löften eller förespeglingar; och punktlighet i betalning, der den eger
rum, anses mindre nödig i och för sig, än såsom medel att befästa krediten för att
kunna ytterligare lefva på densamma. Men denna punktlighet måste, i följd af sakernas
egen natur, blifva alltmer sällsynt, och omständigheternas tvång drager stundligen
in allt flera i hvirfveln af detta olycksbringande system, som lockar i hvarje butik,
likasom i hvarje verkstad. Icke minst vådliga äro, såsom åtskilliga af motionärerna
antydt, dessa förhållanden för rörelse-idkarne sjelfva och för affärslifvet i allmänhet.
Den lörsigtige minuthandlanden, — den, som icke ville gifva sina utborgningar samma
utsträckning som andra, — skulle snart förlora sina kunder, — och hela handeln
blir således ytterst beroende af en slump, som ingalunda ligger i dess natur,
nemligen af konsumenternas större eller mindre beredvillighet och förmåga att gälda
hvad de redan längesedan förtärt eller förbrukat. Ganska betydliga förluster uppkomma
derigenom ofta, och en alltid säker följd är den, att minuthandlanden icke
kan med någon visshet beräkna tiden, då han erhåller betalningen för sina varor.
Häraf följer åter, att grosshandlanden, som jemväl på kredit nödgats utlemna det till
minutören utborgade varulagret, blifver besviken i sin väntan på betalning och sjelf
i sin ordning nödgas svika andra affärsvänner. En opålitlighet och en saknad af
ordhållighet, som för affärsverksamheten är bland det vådligaste af allt, har härigenom
i mer eller mindre mån spridt sig till alla rörelsens grenar; och betecknande i
detta hänseende är, bland annat, det förhållande, att uttrycket kontant betalning ingalunda
alltid inom affärsspråket utmärker detsamma, som eljest dermed förstås, utan
endast häntyder på en något inskränkt betalningstermin. Sjelfva språket liar således
börjat blifva en osanning.
Att alla dessa missförhållanden uppkallats af ifrågavarande lagstiftning allena,
vill Utskottet visserligen icke påstå; men att denna lagstiftning i högst väsendtlig mån
medverkat dertill och att den fortfarande är ett af de förnämsta hindren för ett
bättre sakernas skick, torde icke kunna bestridas. Den kunde i viss mån försvaras
under förflutna tider, då penningetillgången var ringare än nu och då bristfälligare
kommunikationer försvårade varu-omsättningen, synnerligast för landtmannen, hvilken
då nödgades vissa tider af året anlita krediten hos minuthandlanden, för att sedan
betala med produkterna af sitt jordbruk, ehuru detta förhållande onekligen i viss
mån nedtryckte priset på landtmannens varor och gjorde honom beroende af handlanden.
De förmåner deremot, som denna lagstiftning numera skulle kunna medföra,
äro alltför obetydliga för att kunna komma i jemförelse med de olägenheter, som
deraf
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
9
deraf uppstå. Lagen måste således förändras, — och för att en sådan förändring
skall kunna medföra åsyftad verkan, har Utskottet funnit den böra ske på det af
Herrar Hierta och Holmqvist anvisade sätt.
Dessa motionärers förslag hvilar ock på en rationelt riktig princip, nemligen
skilnaden emellan handelsrätt och civilrätt. Denna skilnad, hvilken, lik en griinsllod,
genomgår de utländska lagstiftningarne, har hos oss blifvit lemnad nästan utan afseende,
och den sammanblandning af dessa begge vidt skilda lagstiftningsämnen, som
ännu eger rum i vår iagcodex, har verkat högst menligt så väl för affärsverksamheten,
som för öfrige medborgare vid ordnandet af deras angelägenheter och lefnadssätt.
Affärslifvet har nemligen behof af en enkelhet i former och en raskhet i lagtillämpning,
som ej utan våda kunna utsträckas till alla öfriga rättsförhållanden emellan
ett samhälles medlemmar och som derföre i väsendtlig män blifvit i vår lagstiftning
• i i •
åsidosätta. Det har vidare behof af krediten, såsom varande det första vilkoret för
dess lifskraft och utveckling, hvaremot för öfrige medborgare — enstaka undantag
upphäfva icke regeln — en utsträckt kredit i allmänhet icke kan anses nödig eller
ens nyttig. Skulder äro derföre ock, såsom med rätta blifvit anmärkt, för rörelseidkare
en nödvändighet, för icke-rörelseidkare ett positivt ondt. Men då man nu hos
oss insett vigten att äfven genom lagstiftningen underlätta krediten för handeln och
näringarna, har man begått det misstag att göra kreditlagstiftningen generel, gällande
för alla medborgare, och derigenom på sätt och vis lockat icke-köpmannen att kasta
sig in på denna för honom så vådliga väg. Att lockelsen blifvit följd, derpå äro
ofvan tecknade förhållanden ett sorgligt bevis. Det är dessa förhållanden, hvilkas
fortvaro och ytterligare utveckling Utskottet, lika med motionärerna, funnit af yttersta
vigt att hämma, så vidt sådant genom lagstiftningen kan ske.
Af hvad nu blifvit anfördt följer, att Utskottet i allo gillar så väl den uti
1855 års ifrågakomne författning antagna princip att skilja på tvister emellan affärsmän
inbördes och tvister emellan affärsmän och andra, som stadgandena om den
bevisningskraft, hvilken i förra hänseendet blifvit handelsbok tillerkänd. Dervid eger
ock full jemlikhet i förmåner och olägenheter rum; ty svarandens böcker, om de äro
ordentligen förda och några särskilda omständigheter eljest icke förekomma, bevisa då
lika mycket som kärandens. Helt annorlunda är förhållandet i tvister emellan köpmän
och icke-köpmän. Att dervid till förmån för käranden tillägga en af honom
sjelf gjord anteckning, hvilken svaranden icke eger att med en likartad anteckning
annulera, kraften af halft bevis, strider så emot andan af hela vårt bevisnings-system
i öfrigt, att en sådan lag knappt synes kunna försvaras ens ur synpunkten af den
allmänna kreditens intresse. Men nu är den, såsom Utskottet redan visat, skadlig
äfven för denna, och bör derföre så mycket hellre alldeles försvinna. Utskottet anser
derföre att ifrågavarande utborgningstvister böra bedömas efter allmänna bevisningsreglor,
och Domaren blir således oförhindrad att, enligt dem, i hvart särskildt fall
pröfva om och i hvad mån en ordentligen förd handelsbok något vitsord tillerkännas
Jiih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
må. Att med uttryckliga ord inrymma ett dylikt stadgande i ifrågakomne författning,
har dock Utskottet ansett både vara onödigt och möjligen kunna blifva förvillande.
Det är onödigt; ty att pröfva om en åberopad handling innefattar någon
bevisning eller ej, dertill är Domaren redan genom 17 Kap. 1 § Rättegångs-Balken
förpligtad, och i hvad mån åter den medför bevisningskraft, måste ju i allt fall bedömas
efter de allmänna i Rättegångs-Balken lagda grunder. Men ett sådant specielt
stadgande kunde äfven blifva förvillande och leda till den föreställning att Domaren
skalle ega tillägga boken jemväl i dessa fall samma vitsord, som den eger i tvister
emellan affärsmän inbördes och således nära nog kraften af full bevisning.
Men med handelsboks vitsord faller ock vitsordet åt de derutur gjorda utdrag,
eller handelsräkningar och motböcker; ty motböcker äro nemligen ej annat än utskrifna
handelsräkningar. Att bibehålla nu gällande vitsord åt dessa, men beröfva
sjelfva handelsboken detsamma, vore icke allenast en skärande inkonseqvens, utan tillintetgjorde
helt och hållet verkan af ifrågasatta reform.
Vill man invända att genom denna reform ali utborgning ändock icke kunde
förekommas, utan fortfarande skulle komma att ega rum emot köparens skuldebref
eller annat af honom utgifvet skriftligt bevis, så är sådant visserligen sannt, och att
förbjuda detta, vore ett obehörigt band på aftalets sedliga frihet. Men härvid bör
märkas, att man i allmänhet nogare betänker sig innan man undertecknar ett skuldebref,
än innan man sänder sin motbok till minuthandlanden eller muntligen hos
denne reqvirerar de önskade varorna; hvarförutan sjelfva det besvär, som ett tätt och
ofta upprepadt utgifvande af utmätningsgilda betalningsbevis nödvändigt måste medföra,
säkerligen skall i viss mån verka återhållande på lättsinnet. Äfven sjelfva ned
skrifvandet
synes liksom mana till eftertanke. Men äfven om man antoge det ytterst
osannolika, att utborgningarna i allt fall skulle fortfara i samma utsträckning som
hittills, så vore dock redan genom de af köparen utfärdade betalningsbevis ganska
vigtiga fördelar vunna; ty dels blefve handlandens fordringar derigenom rörliga och
kunde måhända icke sällan af honom sjelf användas såsom betalningsmedel, dels ock
inskränktes derigenom i betydlig mån de nu nästan dagligen förefallande rättegångar
derom, huruvida bokförda varor verkligen bekommits af de derför debiterade personer,
— om rätta beloppet af varorna, — om de derför uppförda priser m. m.
De åsigter, Utskottet sålunda uttalat till stöd för ett hufvudsakligt gillande af
Herrar Hiertas och Holmqvists framställningar, innebära äfvenledes svar å öfrige motioner
i samma ämne. Af dessa åsigter följer nemligen, dels att då Herr Rydins
förslag icke åsyftar att bryta, utan endast i viss mån inskränka eller reglera det i
följd af handelsboks vitsord nu rådande utborgnings-system, detta förslag icke kan till
sitt sylte af Utskottet gillas, vid hvilket förhållande Utskottet icke anser nödigt att
framställa de anmärkningar, hvartill förslagets detaljer kunde gifva anledning, — dels
ock att Utskottet icke heller kan understödja Herr Friherre von Scheverius och Riksdags-fullmägtigen
Gross framställningar, så vidt de afse jemväl tvister emellan affärsmän
inbördes. Dessutom är det af den förre föreslagna äfventyr, att bokförda för
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
11
dringar af äldre dato än en månad skulle förlora rättigheten att lagligen indrifvas, —
således äfven i det fall att annan bevisning om fordringens riktighet kunde företes, —
alltför strängt, och synes icke kunna ur någon rättsgrund försvaras. Hufvudsyftet af
begge dessa motioner synes dock vinnas genom det förslag, Utskottet går att här nedan
förelägga Rikets Ständer.
I öfrigt och för den händelse att betänklighet skulle uppstå vid att nu förändra
en lagstiftning, som för ej längre tid tillbaka än år 1855 var föremål för en
förnyad revision af den lagstiftande makten, vill Utskottet erinra, att emellan oss och
nämnde tid ligger, med alla sina lärdomar, en våldsam omstörtning inom affärsverlden,
som sträckte sina verkningar äfven utom densamma; och genom stora motgångar
mognar erfarenheten hastigt så väl hos folken som hos individerna. Denna omstörtning
innebar ett anrop till folken att skyndsamt revidera sina kreditlagar och till
individerna att inskränka sina behof. Afven den manar således till den lagförändring,
som nu blifvit ifrågasatt. Men på det denna förändring icke måtte åstadkomma någon
våldsam eller oförmodad rubbning i bestående förhållanden, har Utskottet ansett
sig böra föreslå en något rymlig tid innan förändringen träder i kraft. Derigenom
vinnes således tid så väl för köpmännen och varuförädlarne att indrifva sina bokförda
fordringar som för en hvar att ordna sina angelägenheter så, att han, så vidt möjligt
är, måtte undvika att för de dagliga lefnadsbehofvens tillfredsställande anlita krediten.
Slutligen har Utskottet att meddela yttrande öfver Herr Björcks hemställan om
stadganden i afseende å skyldighet för förlagsaifvare att föra handelsbok och bokens
vitsord såsom bevisningsmedel emot förlagstagaren. Utskottet har dock icke funnit
full anledning att understödja denna hemställan. Ty utom det att förlagsgifvare väl
ändock i de Hesta fall äro personer, hvilka idka sådan rörelse, att de, enligt 1 eller
2 §:n i 1855 års ifrågakomne författning, äro till bokföring förpligtade, skulle stadganden
i den af motionären föreslagna syftning jemväl stå i strid med de åsigter,
Utskottet bär ofvan uttalat. Handelsboks vitsord uti tvister inbördes emellan dem,
som sjelfva äro pligtige att hålla böcker, grundar sig nemligen, såsom redan blifvit
anmärkt, på full jemnlikhet i förmåner och olägenheter af bokens bevisningskraft. Men
nu äro från bokföringsskyldighet uttryckligen undantagna, bland andra, äfven några
af dem, som ganska ofta hafva behof af och emottaga förlag, nemligen idkare af
grufvedrift och bergsmannahandtering. Med den af Utskottet antagna grundsats stöde
det således icke tillsammans att emot dessa förlagstagare tillägga förlagsgifvarens bok
vitsord. Ett sådaut vitsord synes ock i allmänhet icke vara för denna verksamhet
oumbärligt. Ty nu mera utgöras väl förlag vanligen af kontanta försträckningar,
och sådana synas böra utan olägenhet kunna i de flesta fall göras på sådant sätt, att
annan bevisning derom blir möjlig. Dessutom bör härvid noga tagas i betraktande
de väsendtligen olika förhållanden, som skilja förlagsgifvaren från köpmannen och an
-
12
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
dra rörelse-idkare. Köpmannen mäste förutsättas begagna sig af krediten och följaktligen
hafva skulder, men detta betingas deremot icke af förlagsgifvarens verksamhet.
Köpmannen mäste ingå transaktioner med mänga; ty en köpman med t. ex. blott
en enda affärsvän eller kund kari icke tänkas; hvaremot begreppet förläggare alldeles
icke förutsätter transaktion med flera än en enda. Köpmannens ställning, hans debet
och kredit, måste antagas vexla med hvarje dag, under det förlagsgifvarens kan
under längre tider vara oförändrad. Deraf för köpmannen ett oafvisligt behof att
föra böcker, hvilket deremot icke i lika mån eger rum för förlagsgifvaren, som kan
tänkas på annat sätt kontrollera sin ställning och sina fordringar. Ett enda undantag
i afseende å förlag är dock i lagstiftningen gjordt, nemligen för idkare af bokförlagsrörelse.
Men dessa förläggare ega med andra förlagsgifvare knappast något annat
gemensamt än namnet; ty bokförläggaren köper det färdiga manuskriptet af författaren,
låter trycka det och försäljer vanligen sjelf upplagan, vare sig hel och hållen
på en gång eller exemplar för exemplar. En bokförläggare, som gjort sådan rörelse
till sitt yrke, är således i allmänhet handlande — och deraf skyldigheten för denne
att föra böcker öfver sin rörelse.
Hvad sålunda blifvit af Utskottet anfördt, föranleder Utskottet att till Rikets
Ständer vördsamt hemställa,
l:o att Herr Björcks omförmälda framställning icke mätte till någon lagstiftningsåtgärd
föranleda; —
2:o att Herr Rydins ifrågakomne motion icke måtte bifallas; — samt
3:o att Rikets Ständer, i anledning af öfrige ofvanberörde motioner, mätte
för sin del besluta en författning af denna lydelse:
»Med uppluifvande af 20, 26 och 27 §§ i Kongl. Förordningen angående
handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855, samt med ändring
af 12 och 23 §§ i samma Förordning, förordnas att sistnämnde
tvänne §§:r erhålla följande förändrade lydelse:
12 §•
Handelsböcker, som vederbörligen förde äro, kunna i handelstvister emellan
köpmän inbördes såsom bevisningsmedel tjena, efter hvad derom här nedan
sägs.
23 §•
Räkning å varor, utborgade till köpman, utan aftal om öppen kredit, skall,
vid den påföljd 25 § utsätter, gäldenären bevisligen tillställas sednast inom
tre må
-
Lag-Utskottets Betänkande N:o 25.
1?
tre månader efter utgången af det år, hvarunder det utborgade i handelsboken
inskrefs, der ej annorlunda uttryckligen aftaladt är.
Hvad genom denna Förordning stadgadt är, skall ej blifva gällande i mål,
som göras anhängiga före den 1 Januari 1862.»
Stockholm den 24 April I860.j
Reservation:
af Herr Staaff: »Mot det af Utskottet framställda förslag tili förändring i gällande
lag om handelsboks vitsord, får jag anmäla min reservation:
Jag anser nemligen 12 § böra få följande lydelse: »Handelsböcker, som vederbörligen
förde äro, kunna i handelstvister emellan köpmän inbördes såsom bevisningsmedel
tjena, på sätt nedan stadgas. I tvister mellan köpmän och icke-köpmän
må det ankomma på domaren om och i hvad mån ordentligen förd handelsbok kan
såsom bindande omständighet och liknelse anses.»
Då jag tror att, i följd af Utskottets förslag, derest det blifver lag, handelsbok
emot icke-köpmän aldrig skulle kunna, om än så ordentligt förd, såsom stöd för
en talan af domaren åberopas, men en sådan följd skulle innebära en betänklig afvikelse
från en mycket gammal handels-sed, hvilken i vissa orter af särskilda förhållande
framkallats, så har jag med mitt förslag sökt undanrödja den anmärkta olägenheten.
»
Herr Ekholm har begärt få antecknadt att han ej i afgörandet af detta
ärende deltagit.
Bih. lill II St. Prat. 1850 1800. 7 Sami 1 Afd. 11 Höft.
3
Stockholm, tryckt hos Sam. Homstedt, iseo.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.
1
X:<> 26.
Ank. lill F.xp.-TJtsk. den 8 Maj I8G0, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af åtcrremiss utaf Lag-Utskottets betänkande N:o 15,
i fråga om giftomannarättens upphörande.
Omförmälde betänkande, hvarigenom Utskottet afstyrkt bifall till en af Herr
Friherre Creutz, C. S., hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion i ofvan
angifna syftning, har, på grund af gjorda anmärkningar, blifvit af alla fyra Riks-Stånden
till Utskottet återremitteradt. Emellertid synas nästan alla representanter, som i
frågan sig yttrat, hafva gillat Utskottets åsigt i liufvudsaken, hvilken var och måste
vara det i motionen framställda förslag. Och detta afsåg att helt och hållet upphäfva
giftomannarätten samt lemna qvinnan oinskränkt frihet att redan vid femton års
ålder, utan inhemtande af giftomans råd, ingå äktenskap. Rikets Ständer hafva dock,
lika med Utskottet, ansett giftomannarätten böra bibehållas såsom regel, hvaremot
ilertalet af representanter inom hvart af Riks-Stånden ansett ett undantag från denna
regel böra göras för qvinna, som fyllt tjugufem år och i laga ordning blifvit myndig.
En sådan åsigt framställdes jemväl inom Utskottet vid frågans förra behandling
derstädes, och förslag till stadgande i sådant syfte blef ock af Herr Friherre Armfelt,
genom en vid Utskottets betänkande fogad reservation, framlagdt. De skäl, som hindrade
Utskottet att biträda nämnda åsigt, voro, bland annat, dels att Utskottet ansåg
sig icke kunna antaga, att det behof af motvigt mot känslans missledning, som
nu äfven Rikets Ständer, i likhet med Utskottet, synas hafva ansett förefmnas hos
qvinnan intill hennes tjugulemte år, skulle just vid nämnde tidpunkt upphöra, dels
ock att en alldeles motsatt princip var för föga mer än ett och ett halft år sedan af
lagstiftande magten proklamerad, nemligen genom lagen om qvinnans myndighet den
15 Juni 1858; hvarförutom Utskottet ansåg vår lags stadganden om giftomannarätten
icke vara betingade af samma lags föreskrifter om mös omyndighet, — en åsigt, hvars
riktighet torde vara uppenbar deraf, att om enka blifver under förmyndare ställd, hon
derföre icke upphör att vara sin egen giftoman. För de inom representationen uttalade
åsigter om nyttan och nödvändigheten af en lagförändring uti ifrågavarande
hänseende, mäste dock Utskottets derifrån skiljaktiga tanke vika, och Utskottet har
således att, med ledning af Riks-Ståndens diskussion i ämnet, söka sammanjemka
Bih. till B. St. Prot. 1859 A 1860. 7 Samt. 1 Afd. 12 Haft.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.
meningarne och, med tillseende att konseqvens i lagstiftningen vinnes, uppställa i
lagform den tanke, som må anses vara elier kunna blifva af Riks-Ståndens pluralitet
omfattad.
Denna tanke har Utskottet trott sig finna vara den i Herr Friherre Armfelts
omförmälda reservation uttryckta, eller att ogift qvinna, som fyllt 25 år och i laga ordning
anmält, att hon myndigheten sjelf utöfva vill, jemväl må vara sin egen giftoman.
De hållna diskussionerna visa nemligen, hurusom af de representanter, som yttrat sig i
ämnet, ett högst betydligt flertal ej mindre inom Vällolliga Borgare-Ståndet, än inom
Hedervärda Bonde-Ståndet omfattat nämnde mening, och denna har jemväl blifvit
förfäktad af pluraliteten af talare inom Ridderskapet och Adeln, hvarförutom för densamma
tlere röster höjt sig inom Högvördiga Preste-Ståndet. Det oaktadt har dock
Utskottet icke förbisett, utan till granskning jemväl förehaft de yrkanden om vissa
modifikationer i berörde förslag, som af åtskillige representanter, hufvudsakligen inom
sistnämnde begge Riks-Stånd, blifvit framställda. Det har nemligen blifvit föreslaget,
dels att giftomannarättens utöfvande fortfarande borde förbehållas föräldrar, — ett
förbehåll, som några talare ansett jemväl böra utsträckas till andra ascendenter, till
fosterföräldrar eller till dem, som af föräldrar förordnats till giftomän, — dels ock
att ett sådant förbehåll borde åtminstone stadgas vilkorligt eller på det sätt, att, derest
föräldrar eller fosterföräldrar nekade sitt samtycke till begärdt äktenskap med mö,
äktenskapet icke finge byggas förr, än viss tid förflutit, efter det en sådan begäran
blifvit framställd. Till några inskränkningar i nämnde syfte har dock Utskottet ingalunda
funnit skäl; ty utom det att sådana inskränkningar, — att döma af pluralitetens
inom tre Riks-Stånd uttalade åsigter, — sannolikt icke skulle blifva Rikets
Ständers beslut, förekommer jemväl, att ett dylikt stadgande innebure en inkonseqvens
i vår lagstiftning, som framför allt bör undvikas. Då nemligen, såsom Utskottet redan
i sitt förra betänkande antydt, giftomannarätten numera, i följd af förändrade
förhållanden och olika åsigter om familjefadrens rättigheter öfver familjens medlemmar,
eger en väsendtligen olika karakter emot fordom, så synes den enda grund,
hvarpå giftomannarätten numera hvilar och med fullt skäl kan försvaras, vara den af
Utskottet antydda och jemväl af Lag-kommittéen antagna, nemligen qvinnans behof af
ledning och råd utaf en erfarenhet, som hon sjelf icke kan antagas hafva förvärfvat.
Men anser man nu, att åt qvinna, som fyllt 25 år och anmält sig att vara myndig,
utan våda kan uppdragas, att sjelf råda öfver sin hand, då föräldrarne äro döda, —
hvarföre skulle hon ej ega samma förmåga att råda sig sjelf, om föräldrarne händelsevis
ännu äro i lifvet? Eger lion deremot denna förmåga, då blir hvarje band på
henne i detta fall obehörigt. Och hvarföre är väl hela denna fråga väckt och af representationen
i viss mån understödd, om icke för att bereda en större frihet åt
qvinnan? Det är denna utgångspunkt man måste välja och i konseqvens dermed
genomföra lagförändringen eller ock afstå derifrån. — Minst synes vördnadsförhållandet
emellan föräldrar och barn påkalla ifrågasatta inskränkning. Ett barn brister icke
i vördnad emot sina föräldrar derföre, att det hyser en från deras skiljaktig åsigt
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.
3
om hvad som bör bereda deras lifs sällhet. Eller skulle nu gällande lag tillstädja ett
sädant bristande i vördnad, då den medgifver ynglingen att, utan faders eller moders
samtycke, ingå äktenskap eller då den anvisar qvinnan utväg att, emot föräldrarnes
bestämda vilja, utverka domarens bifall till sitt giftermål? — Den sanna vördnaden,
det sanna förtroendet inom familjen, upprätthålles dessutom icke genom lagarnes
tvång: de kunna icke ens bevara skenet deraf. Men der förhållandena inom familjen
äro hvad de böra vara, der kan ock en fader eller moder vara viss att öfver sin
dotters beslut i förevarande hänseende utöfva ett inflytande, vida större än lagen någonsin
kan medgifva, och hvarifrån någon appel till domstol icke ifrågakommer. Det
är derföre icke för att upprätthålla vördnadsbandet inom familjen, utan för att söka
förhindra en ung oerfaren qvinna från att ingå ett olyckligt äktenskap, som lagen
bör hibehålla giftomannarätten såsom regel.
Men då ifrågasatta inskränkning i giftomannarätten således endast bildar ett
undantag, kan lagbudet derom blifva ganska enkelt och i afseende å ordalagen göras
så generelt, att ett särskildt uppräknande af alla de lagrum, från hvilka ett undantag
derigenom medgifves, blifver öfverflödigt, helst dessa lagrum fortfarande qvarstå orubbade
såsom regel. De ordalag, Utskottet valt, utmärka uppenbart, att öfverallt, der
i lag ordet giftoman förekommer, der inträder mö, som fyllt 25 år och i laga ordning
anmält att hon myndigheten sjelf utöfva vill, i alla en giftomans funktioner.
Således blifver hon äfven berättigad, bland annat, att sjelf upprätta äktenskapsförord,
enligt 8 kap. Giftermåls-Balken. Endast ett enda lagrum har Utskottet, i likhet
med hvad Herr Friherre Armfelts omförmälde reservation innehåller, funnit böra i
den nya författningen särskildt omnämnas, nemligen 6 kap. 2 § Giftermåls-Balken,
hvilken innehåller, att om son eller dotter, som är enka, gifter sig mot föräldrars
vilja, medan han, eller hon, i deras hus vistas och bröd deras ater, och det sker af
förakt och sidvördnad, eller med den, som ej häfver godt namn och rykte, fader eller
moder eger rätt att göra sonen eller dottern arflös. Att detta äfven bör sträckas
till mö, sorn sjelf utöfvar giftomannarätten, torde för enhvar vara uppenbart; men
sådant synes dock, i anseende till anförda lagrums bestämda ordalydelse, böra uttryckligen
stadgas.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt
tili Rikets Ständers pröfning och antagande framlägga följande förslag till
författning, angående ogift qvinnas rätt att i visst fall sjelf utöfva giftomannarätten;
»Med
ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt
angående giftomans inseende öfver mö, förordnas som följer:
Ogift qvinna, som fyllt tjugufem år och i laga ordning anmält, att
hon myndigheten sjelf utöfva vill, ege ock utöfva den rätt, som hennes
giftoman eljest enligt lag tillkommit; dock att om sådan mö jemväl gäller
hvad i 6 kap. 2 § Giftermåls-Balken i afseende å enka stadgadt år.»
Stockholm den 50 April 1860.
4
L :g-Utskoltets Utlåtande N:o 26.
Reservat ion er:
af Herr Grefve Sparre, E.: »Dä jag lika litet nu, som första gången detta
ärende hos Utskottet förevar, kunnat inse nödvändigheten eller ens lämpligheten af
en lagförändring i den af motionären angifna syftning, anser jag min pligt såsom representant
fordra att fortfarande afstyrka allt afseende å motionen. Men äfven om
jag derutinnan hyste en motsatt åsigt, skulle jag dock ingalunda kunna med min
röst understödja det af Utskottet nu framlagda förslag. Ty, ehuru jag visserligen är
ense med Utskottet deruti, att det vore en inkonseqvens i lagstiftningen att, såsom
ifrågasatt blifvit, förklara en myndigblifven mö vara, i afseende å ett tillämnadt
giftermål, i behof af sina föräldrars råd, i händelse de lefva, men eljest icke behöfva
någon ledning, så anser jag det deremot både vara teoretiskt oriktigt och i praktiskt
hänseende olämpligt att göra giftomannarättens upphäfvande beroende af den tjugofemåriga
qvinnans myndigförklarande. Det vore teoretiskt oriktigt; ty af denna hittills
i vår lagstiftning fullkomligt okända princip skulle väl följa, att om en sålunda myndigblifven
qvinna sedermera af domstol förklarades omyndig, hon då åter borde komma
under giftomans inseende; men detta lärer icke vara Utskottets mening och stöde
dessutom i strid med hvad som nu gäller i afseende å enka, hvilken, om hon än
förklaras omyndig, likväl fortfarande är sin egen giftoman. Men än större praktiska
svårigheter skulle en lag, sådan som Utskottet föreslagit, medföra. Enligt Kongl.
Förordningen den 13 Juni 1838 mäste nemligen ogift qvinna, som fyllt 23 år och
vill myndigheten sjelf utöfva, derom göra anmälan hos den Rätt, hvarunder hon i
förmyndaremål lyder, och, enligt författningens uttryckliga ord, är hon, »intilldess
sådan anmälan skett, omyndig ansedd.» Gör hon sålunda anmälan vid obehörig domstol,
— och Rätten pröfvar icke vid inprotokollerandet deraf sin kompetens, — så
är hennes anmälan utan all verkan. Men nu är, såsom hvarje jurist känner, vår lag
högst ohestämd i fråga om rätt domstol i förmyndaremål, så att jemväl Ofver-Rätter
derutinnan icke sällan meddela emot hvarandra stridande beslut. Huru ville man då
med någon billighet fordra, att Presterskapet skulle förstå bedöma, om qvinnans anmälan
skett vid behörig domstol eller ej? Den enskilde, som ingår transaktioner
med en qvinna, hvilken påstår sig vara myndig, får skylla sig sjelf, om han ej ser
sig före, utan missledes, ty han eger frihet att aftala eller icke-aftala med henne.
Men prest skulle få sig såsom en skyldighet pålagd prölningen i ifrågavarande fall,
och om han obehörigen vare sig utfärdade eller vägrade lysningen, så gjorde han sig,
i hvilketdera fallet som helst, skyldig till ett tjenstefel. Säkert är, att split och missbelåtenhet
derigenom icke sällan skulle uppstå emellan församlingens medlemmar och
Presterskapet; men en ännu betänkligare fråga, den om ett, efter en sålunda obehörigen
utfärdad lysning, tillkommet äktenskaps bestånd, framställer sig, — och till en
lag, som framkallar något sådant, anser jag mig böra på det högsta afstyrka bifall.»
af Herr Olivecrona, K.: »Då den ifrågasatta lagförändringen första gången behandlades
i Utskottet, var jag ej der närvarande. Vid diskussionen hos Ridderskapet
Lag-Ulshotlels Utlåtande N:o 26.
5
och Adeln yttrade jag, att giftomannarätt i den utsträckning, som nu gällande lag
upptagit denna institution, kunde vidtåla en jemkning, men att giftomannnrätten dock
alltid borde qvarstå för föräldrar. Då nu likväl, i detta sednare hänseende, min uttalade
åsigt icke i Lag-Utskottet lyckats vinna bifall, återstår för mig oj annai, än
att emot Utskottets beslut nedlägga min reservation.
Vill man hos oss åstadkomma en reform i lagen om giftomannarätt, bör man,
eidigt min tanka, först och främst utgå ifrån en viss, antaglig princip, som bestämmer
grunden både för giftomannarättens tillvaro och för dess upphörande, och sedan
i andra rummet se till, att man icke heller på ett betänkligt sätt rubbar pietetsförhållandet
median barn och föräldrar.
Anser man giftomannarätt böra qvarstå i lag, måste detta vara på grund af
ett hos qvinnan supponeradt behof af ledning genom råd af personer, hos hvilka man
kan förmoda en mera mogen erfarenhet, lugnare besinning och tillika verklig välvilja
för qvinnan, då hon skall taga ett steg, som bestämmer helo hennes framtid. Anser
man den närvarande giltomannarätten kunna tåla någon inskränkning, så bör det ske
af den anledning, alt den upplysta opinionen i landet nu mera tilltror qvinnan vid
en viss ålder ega den mognad i omdöme, att hon ej vidare behöfver stödet af andra
personers råd i nyssnämnde hänseende; men ingalunda bör en sådan lagförändring,
på sätt Lag-Utskottets majoritet föreslagit, göras beroende af den omständigheten
huruvida qvinnan, efter fyllda 23 år, i vederbörlig ordning gjort anmälan,
att, såsom myndig, sjelf vårda sin egendom. Ty qvinnans omyndighet i afseende på
dispositionen af hennes förmögenhet, å ena sidan, och hennes behof af giftomans biträde
vid fråga om ingående af äktenskapsaftal, å den andra, stå icke till hvarandra
i oskiljaktigt sammanhang; ja, hon kan mycket väl vara i omyndighets-tillstånd med
hänseende till sina förmögenhets-förliållanden, men oförhindrad, att, utan inhemtande
af någon persons råd, fritt bestämma sig vid aftal om blifvande äktenskap. Detta
synes äfven Utskottet hafva erkänt, då Utskottet sjelf anlor, att, enligt nu gällande
lag, en enka, som för slöseri blifvit under förmyndare ställd, likväl är sin egen gifto
man,
om hon vill ingå nytt äktenskap. Enligt Utskottets förslag, om det antages
såsom lag, skulle också säkerligen en mö, som, efter fyllda 25 år, i laga ordning
anmält sig sjelf vårda sina förmögenhets-angelägenheter, men sedermera, på egen begäran,
återigen blifvit omyndig förklarad, likaledes icke vidare vara beroende af någon
giftoman. Och vid sådant förhållande, då Utskottet ställt den ogifta qvinnans
befrielse ifrån giftomannaskap i sammanhang med hennes myndighet, visar detta att
Utskottets förslag icke hvilar på en säker och fast princip, utan leder till besynnerliga
inkonseqvenser. Jag hr också lilligt öfvertygad derom, att, vill man frånträda
den i 1754 års lag uttalade grundsats, skall man icke finna någon annan giltig rätts
grund
att förklara qvinna befriad ifrån skyldigheten att inhemta sin giftomans yttrande,
då hon vill ingå i äktenskap, än alt uppställa en viss ålder såsom bestämmande
norm för ett lagstadgande i sådan syftning.
Att giltomannarätt lör fader och moder bör i lag qvarstå, anser jag vara
6
La g-Ut skottets Utlåtande N:o 26.
högst nödigt, så vida man vill vidmagthålla vördnadsförhållandet mellan barn och föräldrar.
Ty skulle en dotter, sina föräldrar alldeles oåtsporde, kunna knyta en äkta
förening, måste sådant utan tvifvel uppfattas såsom ett betänkligt förbiseende af den
vördnad, som dottern är skyldig sina föräldrar. Lagen bör åtminstone icke uppmuntra
dertill genom borttagandet af föreskrifter, som hvila på en fullt sedlig grund.
Då Utskottet likväl söker förklara att »ett barn icke brister i vördnad mot sina för»äldrar,
derföre att det hyser en från deras skiljaktig åsigt om hvad som bör be»reda
dess lifs sällhet,» så bör härvid erinras, att det icke är hysandet af en olika
åsigt, men att förbigå föräldrarnes råd vid fråga om äktenskap, som å barnets sida
ådagalägger bristande vördnad.
Att helt och hållet borttaga föräldrars giftomannarätt öfver döttrar, sedan
dessa blifvit myndiga, dertill saknas äfven anledning af den omständigheten att främmande
lagar, hvilka man så gerna hos oss vill åberopa såsom efterföljansvärda exempel,
ännu i dag nästan öfverallt bibehålla en sådan giftomannarätt, ja till och med
stadgat en mycket strängare i det afseende, att äfven söner måste inhemta sina föräldrars
bifall, då de ämna ingå äktenskap. — Christian V:s Norske Lov af år 1687
bjuder i 5:dje boken 18 kap. 1 art.: »Hwo Hustrue vill havé, bede hende af For»celdre
eller roette Vcerge, dog med hendes ja och Villie;» och denna föreskrift har
ej undergått någon förändring genom 1845 års lag, enligt hvilken norsk qvinna blir
myndig vid 95 års ålder. Enahanda stadgande förekommer äfven i Christian F.s
ännu i Danmark gällande lag af år 1685. I Preussens atlgemeine Landrecht II: 1:
§ 45. heter det: »Kinder aus einer Ehe zur rechten Hand können sich öhne Ein
willigung
ihres leiblichen Vaters nicht giiltich verheirathen;» § 49. »Bey noch minderjährigen
vaterlosen Waisen ist die Einwilligung der Mutter und des Vormunds
nothwendig.» Och enligt grundsatserna i das gemeine Hecht, der denna ännu har
gällande kraft i Tyskland, kunna håde fader och moder på giltiga skäl förvägra bifall
till sitt barns giftermål. I Frankrike har likaledes den gällande Code Napoleon
i art. 148—160, under liera detaljerade föreskrifter, tillerkännt en slags giftomannarätt
ut fader och moder öfver sina barn, eller, i händelse af föräldrarnes frånfälle
eller oförmåga att kunna förklara sin vilja, åt farföräldrar och morföräldrar. De
nya lagar i Holland, Schweitz och Italien, som äro bildade efter mönstret af Code
Napoléon, hafva med några mindre modifikationer upptagit enahanda stadganden. I
England och dess kolonier blir qvinnan visserligen vid 21 år fullt myndig och derjemte
vid denna ålder af lag oförhindrad att ingå äktenskap, utan att förut behöfva
inhemta sina föräldrars samtycke dertill. Men sedens magt i detta land är så stark,
att seden i detta fall supplerat en föreskrift, som saknas i den skrifna lagen. Och
i den vidsträckta testamentsrätt, som i England är erkänd, ligger också ett strängt
band på barn att icke gifta sig utan föräldrars samtycke, enär barn, som sådant göra,
äfventyra att blifva förlustige arf efter sina föräldrar.
Enligt min tanka bör, såsom jag förut anmärkt, giftomannarätten alltid qvarstå
för föräldrar. Om man befarar några missbruk af den magt, som sålunda fort
-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.
7
farande bör tillkomma föräldrar, vore likväl ganska lätt att i lagen inlägga sådana
korrektiv, att missbruken skola göras ytterst sällsynta eller nära nog omöjliga. Emellertid
då Utskottets majoritet icke velat lyssna till förslag i sådan riktning, kan jag
af de skäl, jag nu anfört, icke annat än afstyrka bifall till Utskottets förslag.»
af Herr Biskopen, f. d. Stats-rådet, Anjou, hvilken förklarat, att då den fråga
om inskränkning i stadgandena oin giltomannarätt, som, med anledning af RiksStåndens
återremiss af Utskottets förra betänkande i ämnet, nu blifvit föremål för
pröfning, icke förut varit inom Utskottet väckt, Herr Stats-rådet nu instämde i den
af Herr Olivecrona afgifna reservation.
af Herr Domprosten Björling: »Då Lag-Utskottet af Ständernas återremiss i
detta ämne ingalunda varit förbundet att föreslå en från dess förra beslut så alvi—
kande lagstiftning, och denna dessutom är i sig sjelf oformlig och måste leda till
ganska mycken oreda, så får jag reservera mig emot samma lagstiftning och afstyrka
dess antagande.»
af Herr Professoren Sundberg, med tillkännagivande, det han fortfarande ej
ansåg någon ändring i gällande lag rörande giftomannarätt behöflig, samt att den
motsatta mening, som inom Riks-Stånden sig yppat, åtminstone icke bort föranleda
ändring i annan syftning, än den Herr Olivecrona i sin reservation uttalat; i följd
hvaraf och då en sådan åsigt icke inom Utskottet vunnit bifall, Herr Professorn förenade
sig med förbemälde reservant att till Utskottets förslag afstyrka bifall.
af Herr Staaff: »Då jag funnit den af mig i min vid Utskottets förra betänkande
i detta ämne fogade reservation uttalade åsigt att ogift qvinna, som fyllt tjugofem
år, borde skäligen kunna befrias från giltomans inseende, oberoende deraf om
hon förklarat sig myndig eller ej, icke sakna allt understöd inom representation, anser
jag mig böra bär ånyo upptaga denna min åsigt, så mycket hellre, som tvifvel
försports om lämpligheten af Utskottets nu framställda förslag, i anseende till svårigheten
att afgöra om qvinnas myndighetsanmälan skett vid behörig Domstol och hon
således i sjelfva verket vore att såsom myndig anse. Det kan ock med skäl ifrågasättas
hvartill den formalitet skulle tjena, att en tjugofem-årig qvinna som ville sjelf
utöfva giftomannarätten, först skulle ingifva en skrift till Domstol, deruti hon förklarade
sig myndig, — fastän hon kanske i öfrigt icke ville sjelf utöfva myndigheten,
en myndighet af föga vigt i en tidpunkt, då qvinnan i allt läll omedelbart derpå ej
vidare deraf vore i behof. Jag vågar derföre mot Utskottets betänkande anmäla min
reservation, i det jag vördsamt till Rikets Ständers bepröfvande framställer följande
förslag till
förordning, angående rätt för ogift qvinna att vid viss ålder sjelf utöfva
giftomannarätten.
Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt angående
giftomannarätt, lörordnas som följer:
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.
Ogift qvinna, som fyllt tjugufem är, ege sjelf utöfva den rätt, som hennes
giftoman eljest enligt lag tillkommit; dock att om sådan mö äfven
gäller hvad om enka i 6:te kap. 2 § Giftermåls-Balken stadgadt är.»
af Herr Thollander: »Ehuru jag, lika med hvad Utskottet i detta betänkande
yttrar, anser att för de inom representationen uttalade åsigter, om nyttan och nödvändigheten
af en lagförändring uti ifrågavarande hänseende, Utskottets derifrån skiljaktiga
tanke måste vika, kan dock denna skyldighet icke sträcka sig derhän, att Utskottet
bör föreslå ett lagstadgande, som ej står tillsamman med grunderna för lagstiftningen
i öfrigt rörande samma ämne. Det principvidriga uti att göra ogift qvirinus
rätt att oinskränkt förfoga om sin hand, beroende af hennes rätt att sjelf vårda
sina ekonomiska angelägenheter, är af flere andre reservanter tillräckligen ådagalagdt,
och jag får derföre instämma i det förslag, Herr Staaff uti sin reservation framställt.»
Herr Domprosten Knös har begärt få antecknadt alt lian ej i detta ärende
deltagit.
Stockholm, tryckt iios Sam. Rumstedt, 1800.
Lag-Vtskoltets Betänkande M 21-
1
M 27
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Maj 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion om förklaring af
Kongl. Förordningen angående ej mindre lifstids-stådja och
undantags-aftal, än ock all annan afhandling om nyttjanderätt
till fast egendom å landel, den 9 November 1844.
Denna Förordning stadgar i 1 g, att, på sätt angående arrende-afhandlingar,
ingångna för viss tid, är föreskrifvet, skall ock annan handling, hvarigenom besittnings-
eller nyttjanderätt till hus eller jord å landel blifvit på viss tid eller på
lifstid upplåten, hos Härads-rätten intecknas och inteckningen behörigen förnyas,
lör att, emot egande- eller intecknings-rätt, hvilken tillkommer annan, än den, som
upplåtit eller lika med honom förbunden är, hafva bestånd. I 2 § af samma Författning
föreskrifves åter, att om den, som å annan öfverlåtit sin eganderätt till
fast egendom å landet, dervid såsom undantag förbehållit sig nyttjanderätt till
större eller mindre del af samma egendom, eller afkomst deraf, han eger säkerhet
derför i den öfverlåtna egendomen, med den förmånsrätt, allmänna lagen i 11
Kap. 2 § Jorda-Balken obetald köpeskilling tillägger; men försummar han att,
inom den i berörda lagrum utsatta tid, afhandlingen, hvari förmånerna betingade
äro, för Härads-rätten uppvisa och i inlecknings-protokollet intaga låta, eller att
inteckningen derefter behörigen förnya, njuter han ej sedan bättre rätt, än för annat
fordrings-anspråk.
Dessa stadganden skola dock, enligt hvad Riksdags-fullmägligen Anders Jonsson
från Wermlands län uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet memorial
påstått, vara ofullständiga och i högsta behof af förklaring, i hvilket afseende motionären
anmärkt: att författningen endast talade om hus eller jord samt fast egendom
å landet, men deremot icke om qvarnar och vattenverk, oaktadt dessa voro
så väl genom vår lagbok, som genom äldre och nyare författningar till begreppet
Bih. till B. St. Prat. 1859 & 1860. 7 Samt. 1 Afd. 13 Höft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande M 27.
alldeles skilda från de förra; — samt att dessutom i författningen endast nämndes
upplåtelse, undantag eller förbehåll på viss tid eller på lifstid, men ej sådana
rättigheter för everldliga tider. Derutaf hade ock inträffat, att sedan ett eller flera
byalag, som egt en större forss eller vattenfall, deruti byggt en husbehofsqvarn,
och vid försäljning af vattenfallet till någon, som der uppfört icke blott qvarnar,
utan jemväl sågar och jernbruk, förbehållit sig för everldliga tider fri husbehofsmaining,
så hade, i uppkommen tvist emellan byamännen och nya egare till bruksegendomen,
angående beståndet af de förres omförmälde förbehåll, det der icke blifvit
intecknadt, domstolarna stannat i skiljaktiga beslut i så måtto, alt en Underrätt
ansett 1844 års ifrågakomna författning icke vara på ett sådant fall tillämplig,
hvaremot Hof-rätten hyst en motsatt åsigt. I följd deraf och då helgden af
en hel menighets gamla och häfdvunna rätt vore af större vigt än en eller två
bruksegares fördelar, yrkade motionären »en sådan förklaring af nämnde Kongl.
Förordning, alt den ej må afse för everldliga tider förbehållen tullfri husbehofsmalning
vid qvarnar eller likaledes förbehållen fri sugningsrätt vid sågverk.»
Vid pröfning af detta, till Lag-Utskottets behandling hänskjutna, förslag anser
Utskottet det vara af vigt, att noga skilja emellan de begge väsendtligen olika
frågor, som blifvit af motionäien framställda och af hvilka den första är den, huruvida
vattenverk, såsom qvarnar och sågar, äro för läst egendom att anses. Delta
synes af motionären besvaras nekande; men häruti ligge uppenbarligen ett misstag.
Flerestädes i våra lagar och författningar utmärkes otvetydigt, att vattenverk
äro i omförmälda hänseende att anse lika med jord. Denna grundsats uttalades,
bland annat, i 10 Kaj). 2 § Giftermåls-Balken af 1734 års lag; och den förändring,
som nämnde lagrum sedermera undergått i afsigt att bereda hustru lika
giftorätt med mannen, har så mycket mindre rubbat ifrågavarande princip, som
denna qvarstår på andro ställen i lagen, såsom i 18 Kapitlet Jorda-Balken. Någon
tvekan härom har ej heller, så vidt Utskottet kunnat inhemta, i praxis egt
rum. Att hvad i 1844 års åberopade författning stadgas, i afseende å jord eller
hus samt fast egendom, således äfven äger tillämplighet i fråga om vattenverk, anser
Utskottet vara utom allt tvifvel; och den lagförklaring, som motionären i motsatt
syfte påyrkat, vore sålunda en lagförändring, scm stöde i strid med de i vår
lagstiftning i öfrigt stadgade grunder och hvilken förändring Utskottet derföre icke
kan tillstyrka.
Den andra af motionären vidrörda fråga, eller huruvida omförmälda förordning
jemväl alser lör everldliga tider gjorda upplåtelser af nyttjande-rätt till fast
egendom å landet, kan, med afseende å förordningens innehåll, möjligen synas mer
tvifvelaktig, ehuruväl författningens öfverskrift talar om all afhandling om nyttjanderätt
lill sådan egendom. Dylika upplåtelser, hvilka betecknas med namnet realservituter,
kunna vara af llerehanda slag, hvaribland, förutom de af motionären omförmälda,
icke sällan förekomma mänga andra, t. ex. rätt för egare af vattenverk
Lag-Ulskoltets Betänkande M 28.
att hälla vättnet i en ofvan liggande sjö uppdämdt till viss höjd m. m. All var
lag, i fråga om sältet att betrygga dessa servitu ts- rättigheter, är ofullständig, må
medgifvas. 1734 års lagstiftare anvisade derför hufvudsakligen blott eli enda medel,
nemligen urminnes häfd, hvarom stadgas i 13 kap. Jorda-balken. Under tidernas
lopp hafva dock real-serviluterna erhållit en större betydelse, än de fordom
egde, — och att, i följd deraf, en bestämdare lagstiftning i ämnet kan vara nödig,
vill Utskottet icke förneka. Men Utskottet eger för närvarande icke någon
grundlagsenlig anledning att förelägga Rikets Ständer ett fullständigt lagförslag
della ämne. Motionären har endast vidrört frågan om ett visst slag af servituler,
belastande ett visst slag al fastigheter, nemligen målnings- och sågningsrätt vid
qvarnar och sågverk. Men att stifta en särskild lag för endast dessa läll, vore
olämpligt och förvillande. Om vattenverk måste nemligen i ifrågavarande hänseende
gälla detsamma, som om all annan fast egendom, — och i dessa förhållanden
anser sig Utskottet ega lillfyHest görande skäl för sin vördsamma hemställan,
alt ifrågavarande motion icke md lill någon lagsliftnings-ålgärd
föranleda.
Slockholm den 14 Maj 1860.
M 28.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 22 Maj 1860. kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels upphäfvande,
dels ock inskränkning af rättigheten all horda
jord ä landet.
Dessa motioner äro väckta inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Herr
Dalman, W. samt inom Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmäglige Anders
Jonsson från Wermland och Paul Andersson från Jemtland. Samtlige motionärerna
äro dock i siria yrkanden från hvarandra skiljaktiga. Herr Dalman har
nemligen föreslagit, »att med ändring af hvad 6 kap. Jorda-balken innehåller i
afseende på dem, som rätt till börd ega, måtte stadgas, att bördemän endast äro
säljarnes barn och bröstarfvingar.» Riksdags-fullmägtigen Anders Jonsson åter liar
4
Lag-Utskottets Betänkande JM 28.
endast hemställt, att »bördsrätten till jord å landet mätte inskränkas till säljarens
föräldrar, syskon och bröstarfvingar i rätt nedstigande led samt att sido-arfvingar
mätte uteslutas från densamma.» Deremot har Riksdags-fullmägtigen Paul Andersson
framställt det yrkande, att »alla i nu gällande lag och särskilda författningar
gjorda bestämmelser och stadganden om rätt till börd på landet måtte helt och
hållet upphöra att vara gällande.n
Såsom stöd för de väckta förslagen hafva samtliga motionärerna åberopat de
missbruk, som ega rum af bördsrätten, — i hvilket afseende blifvit anmärkt, att
den numera sällan begagnades af annat än egennyttiga beräkningar och såsom ett
medel till prejeri, samt att den sålunda verkade demoraliserande och dessutom medförde
en osäkerhet i egendoms-besittning, som på jordbruks-näringen utöfvade ett
högst skadligt inflytande. Paul Andersson har derjemte erinrat, att samma skäl,
som kunde anföras för bördsrättens bibehållande i afseende å arfvejord, jemväl talade
för dess utsträckning till aflingejord, enär ett barn borde till och med högre
värdera samt med större tacksamhet emottaga den torfva, som föräldrarna med
svett och arbete förvärfvat, än den jord, som dem i arf tillfallit. Deremot hafva
Herr Dalman och Anders Jonsson fästat uppmärksamhet å den inkonseqvens, som
skulle uppstått i lagstiftningen derigenom, att ehuru, enligt den af Rikets sednast
församlade Ständer beslutade och af Konungen sanktionerade förändring i stadgandena
om testamente och gåfva af fast egendom, skilnaden emellan arfvejord och
aflingejord i dessa hänseenden bortfallit, en sådan skilnad likväl ännu qvarstode i
fråga om börd. »Då sålunda», säger Herr Dalman, »en hvar, som icke eger barn
eller bröst-arfvingar, enligt nu gällande lag har rättighet att, utan klander af sina
skyldemän, genom testamente eller gåfva afhända sig all sin egendom, ehvad den
är ärfd eller förvärfd, så synes väl deraf ovilkorligen följa, att han jemväl bör
hafva frihet att sälja samma egendom, utan att sådant skall kunna blifva föremål
för klander af andra skyldemän, än barn och bröst-arfvingar.»
Samtliga dessa motioner hafva blifvit till Lag-Utskottets behandling öfverlem
nade;
och har Utskottet derjemte erhållit del af den diskussion, som egt rum inom
Hedervärda Bonde-Ståndet vid remissen af Paul Anderssons motion.
Det är icke första gången, som förslag i omförmälda syftning utgjort föremål
för representationens pröfning. Mångfaldiga gånger förut väckta, hafva de dock
alltid rönt motstånd och förfallit, — ett bevis, huru djupt rotfästad bördsrätten
städse varit i det allmänna tänkesättet. Yäl hvilar icke denna rätt nu mera på
samma grund som i fordna tider. Den var då ett nödvändigt vilkor för den all
männa
odalrätt, som åter var oskiljaktig från sjelfva samhällsskicket. Staten var
då en förening mera af slägter, än af medborgare, — och jorden ansågs tillhöra
slägten: att beröfva den jorden, var att beröfva den dess vigt och betydelse i samhället.
Statsskicket förändrades dock småningom; hvarje spår af den fordna odal—
rätten försvann slutligen alldeles, men bördsrätten qvarstod ändock. Den kärlek
Lag~Ulskollets Betänkande M 28.
S
för fäders jord, hvaråt odalrätten gifvit styrka och näring, qvarlefde ännu, och pä
den grundades den nyare bördsrätten, sådan den infördes i 1734 års lag. Kunde
nu antagas, alt denna kärlek vore hos folket förkolnad, ,borde bördsrätten visserligen
icke längre bibehållas; men Utskottet har icke funnit skäl till ett sådant antagande.
Tvertom har Utskottet af redan omförmälda diskussion inom Hedervärda
Bonde-Ståndet funnit, hurusom ett betydligt antal representanter af detta Stånd
kraftigt uttalat sig emot rubbning af ifrågakomna institution, — och till denna
åsigt, uttalad just inom det Stånd, som i representationen företrädesvis måste betraktas
såsom representerande jordbruks-näringen, har Utskottet icke kunnat undgå
att lyssna. Det må medgifvas att bördsrätten kan missbrukas, på sätt motionärerna
anmärkt; men denna brist eger den gemensam med alla menskliga institutioner.
Det må jemväl medgifvas, att, såsom ock blifvit erinradt, samma skäl,
som tala för dess utöfning i fråga om arfvejord, äfven i viss mån kunde gälla för
dess utsträckning till aflingejord; men då gällande lagstadgande i detta fall är en
inskränkning i bördsrätten, lärer denna inkonseqvens icke böra klandras af dem,
som önska hela institutionens upphäfvande. Vid upptagandet deraf i vår gällande
lag var det för öfrigt icke fråga om att utbilda ett rationelt rättsbegrepp: det var
en uråldrig, med folkets föreställningssätt sammanväxt, tradition, som man ej ansåg
sig kunna bryta, men väl något inskränka. Och om än bördsrätten nu icke
skulle kunna försvaras såsom en nyhet, så är det dock något helt annat, att ur
lagen utmönstra en sekelsgammal institution, som ännu synes uppbäras af en känsla
och ett föreställningssätt hos folket, som förtjena lagstiftarens synnerliga aktning.
Med bördsrätten i stad var åter ett annat förhållande. Den slödde sig icke
på någon sådan grund som bördsrätten på landet, och den föll derföre, — föll,
utan att knappt en enda röst höjdes deremot.
Men, jemte det Utskottet sålunda anser betänkligt att tillstyrka bifall till
Riksdags-fullmägtigen Paul Anderssons framställning, har Utskottet funnit än mindre
skäl att förorda de af Herr Dalman och Anders Jonsson väckta förslag. Ty
utom det att dessa icke innebära den ringaste garanti för upphörande af de utaf
motionärerna sjelfva anmärkta missbruk vid bördsrättens utöfvande, förekommer
jemväl, att dessa förslag icke hvila på någon rationelt riktig princip, — och en
sådan borde väl följas, om, med bördsrättens bibehållande, någon förändring i stadgandena
derom borde ske. Det låter sig nemligen icke försvaras, hvarföre t. ex.
ett syskonbarn till en säljare af arfvejord skulle presumeras ega mindre kärlek till
den sålda jorden än säljarens son, i händelse jorden nyss förut, såsom genom lottning
vid arfskifte, tillfallit säljaren efter hans och syskonbarnets gemensamma farfader.
Syskonbarnet stöde tili och med i sådant fall, så att säga, ett led närmare
den försålda arfvejorden än säljarens egen sou. Den sammanställning, som dessa
motionärer för öfrigt gjort af ifrågavarande lagstiftning med lagen om gåfva och
testamente af fast egendom, är mindre riktig. Ty, såsom Lag-kommittéen rätte
-
<»
Lag-Utskottets Betänkande M 28.
ligen anmärkt, har sammanhanget emellan arfvejords-systemet och bördsrätten varit
brutet alltifrån den stund, de ej mera utgingo från den fordna, för dem båda
gemensamma, principen, nemligen odalrätten. Å ena sidan var det billighets—
grundsatsen, att man ej fick bortskänka hvad man ej sjelf förvärfvat, men å den
andra åter den presumerade kärleken till slägt jord, som dikterade de särskilda lagstiftningarna,
— skiljaktiga från hvarandra jemväl i fråga om de till klander berättigade
slägtled, äfvensom i afseende å den klander underkastade jorden, dervid
i fråga om rätt att tillvinna sig bortgifven jord ingen skilnad gjordes, ifrån hvad
stam den än kommit, hvaremot, beträffande börd, det hette och fortfarande heter:
»ej må säljarens fädernefränder börda säljarens mödernejord» etc. Vidkommande
Herr Dalmans i öfrigt, såsom ofvanberördt är, gjorda anmärkning om inkonseqvens
i dessa delar af lagen, får Utskottet endast erinra, att, enligt 8 § i Kongl Förordningen
den 21 December 1837, all jord å landet, som, derest den blifvit såld,
varit börd underkastad, äfven må, om den genom gäfva eller testamente bortgifven
är, i börd lösas. Rättigheten att sälja jord är således icke på ringaste sätt
mer inskränkt än rättigheten att genom gåfva eller testamente deröfver förfoga.
De af Utskottet sålunda uttalade åsigter föranleda till den vördsamma hemställan,
att ifrågavarande motion mätte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 14 Maj 1860.
Reservationer:
af Herr Grefve Sparre, E., med hvilken Herr Olivecrona. K., sig förenat:
»På de skäl, som blifvit vid Lag-Utskottets under senaste riksmöte i ämnet af
gifna
Utlåtande M 32 anförda, får jag vördsamt föreslå:
att, med ändring af 1 § och 1 morn. 3 § af 6 kapitlet Jorda
Balken
och upphäfvande af Kongl. Resolutionen den 15 September
1756, berörda lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse:
§ *•
Iifirdeman äro säljarens barn och bröst-arfvingar, sä länge de till
äro: sedan föräldrar, så ock syskon. Den, som med säljaren d
Lag-Utskottets Belänkande M 28.
7
fäderne skyld är, må dock ej börda hans mödernejord, ej eller den,
som å möderne skyld är, hans fädernejord; och vare börd ej eller
tillåten, der jord säljes till bördeman.
§ 3 mom. i.
Ar jord lill annan än bördeman såld och tvista män om företräde
lill börd deraf; vare den närmare att lösa i börd, som närmare,
är alt laga arf, allt efter som i 2 och 3 kapitlen Arfda-Balken
sagdt är.»
af Herr Friherre Armfelt, M., med hvilken Herr Lagerbjelke, C. O., instämt:
»Med min röst har jag icke kunnat biträda Utskottets ifrågavarande hemställan,
enär jag hell och hållet delar den i Riksdags-fullmägtigen Paul Anderssons motion
uttryckta åsigt att bördsrätten jemväl till arfvejord å landet nu borde upphöra;
och anser jag mig, hellre än att försöka i andra ord utveckla grunderna för denna
min åsigt, böra anföra de skäl, hvarpå Lag-beredningen stödt sin i denna del från
Lag-kommittéens skiljaktiga mening, och hvilka skäl återfinnas i motiverna till 12
kapitlet af Beredningens förslag till Jorda-balk, så lydande:
»När bördsrätten 1826 bibehölls och, med åtskilliga inskränkningar, upptogs
i 11 kapitlet af Lagförslaget, skedde det derföre, att Lag-kommittéens pluralitet
ansåg denna qvarlefva från vårt äldsta samhällsskick, ehuru den ej mera, såsom
fordom, egde sitt rotfäste i sjelfva statsförfattningen, utan troddes hemta sin grund
från en nyare princip, kärleken till förfäders jord, likväl vara genom denna princip
så införlifvad med Svenska jordbrukarens sympathier och så beslägtad med
fosterlandskänslan i allmänhet, att lagstiftningen, för att foga sig efter folkets lynne,
borde låta den, utan afseende å de allmänt kända och erkända olägenheterna af
denna föråldrade institution, ännu längre fortfara. Redan 1827, då Hof-rätten
öfver Skåne och Blekinge afgaf sina anmärkningar vid lagförslaget, hade denna
Ofver-rätt gjort den erfarenhet, att bördsrättens utöfning under en sednare tid,
om den någon gång haft sitt upphof i kärleken till förfädrens jord, dock oftare
härledt sig från den oiidlare bevekelsegrunden af egennyttiga beräkningar; och Beredningen
är öfvertygad, att en sådan erfarenhet, i de sällsyntare fall der bördsrätten
numera begagnas, blifvit under de sist förflutna tjugu åren besannad af de
liesta högre och lägre domstolar i riket. Det ligger ock i sakens natur, att i
samma mån jordbruket framgår och utbildas såsom hufvudnäring för en vexande
folkmängd, i samma mån skola dess idkare mer efterfråga hvad jorden för närvarande
duger till och hvad högre värde arbetet deråt kan gifva, än af hvilka ättfäder
den under en föregången tid varit trampad och bebodd; och man må ej
föreställa sig, alt den sanna fosterlandskänslan har ett starkare stöd i forntidens
minnen, än i framtidens förhoppningar. Efter noga öfvervägande häraf, och enär
8
Lag-Utskottets Betänkande M 28.
bördsrätten icke, för det syfte af enskild vinning, hvari den nu, då den någon
gång kommer i fråga, gemenligen utöfvas, synes förtjena att i lagen qvarstå, med
den störande verkan på friheten i aftal, som derifrån är oskiljaktig, har Beredningen
ansett sig böra tillstyrka, att denna tvångsrätt till åtkomst af fast egendom
må helt och hållet upphöra.»
af Herr Thollander: »Det torde knappt finnas någon skiljaktig mening der
om,
att bördsrätten ej mera har sin grund i vår statsförfattning, sedan denna
undergått sådan förändring, att Staten icke, såsom fordom, utgör en förening af
slägter, utan en förening af medborgare. Sedan således bördsrättens ursprungliga
grund bortfallit, har man påfunnit såsom skäl för bibehållandet, att denna rättighet
skall hvila på eller åtminstone mägtigt främja en af de ädlaste känslor: kärleken
till förfädrens jord, till fosterlandet. Men huru är det tänkbart, att en lag,
som alstrar missnöje hos minst lika många som den tillfredsställer, som vållar skada
och förlust för flere än den tillskyndar båtnad, som vållar osäkerhet i eganderätten
och ofta leder till missvårdande, åtminstone för en tid, af den jord, som omtvistas,
och ofta till förstöring af skog, — huru är det tänkbart, att en sådan
lag skall väcka eller bidraga till underhållande af fosterlandskärleken? Bördsrättens
utöfning under sednare tider, isynnerhet den sednast förflutna, då priset å fast egendom
varit onaturligt uppstegradt, har möjligen någon gång undantagsvis haft sin
grund i kärleken till förfäders jord, men oftast, om icke uteslutande, varit föranledd
af egennyttiga beräkningar. Redan år 1827 har cn af Rikets Hof-rätter,
uti sitt utlåtande öfver Lag-kommittéens förslag, uttalat detta omdöme såsom af
erfarenheten vitsordad t. Att de sedermera förflutna 30 årens tilldragelser icke
gifvit anledning att jäfva, utan tvertom att bekräfta detta omdöme, derom skall
säkerligen en hvar, som befattat sig med domarevärf, vara med mig ense. Till
följd häraf har ock bördsrättens helgd mer och mer fallit i allmänna omdömet och
jemväl de efter antagandet af 1734 års lag i frågan tillkomna sladganden synas
mig otvetydigt förråda afsigt hos lagstiftaren att i möjligaste måtto försvåra anställandet
af bördstalan.
Då en lag upphört att vara behöflig med hänsyn till öfriga stats-institutioner,
då den icke uppbäres af allmänna omdömet, då den alstrar missnöje, förtrytelse
och skada för flere än den tillfredsställer och i de allra flesta fall icke tillitas,
utan såsom täckmantel för så låga lidelser som afund och egennytta, då är
ock tiden inne att afskaffa denna lag.
På dessa skäl har jag ej kunnat instämma i Utskottets beslut och tillstyrker
för min del bifall till Paul Anderssons motion.»
af Herr Staaff, med hvilken Herr Kistner sig förenat: »Mot Lag-Utskottets
beslut, hvarigenom Utskottet afstyrkt bifall till Riksdags-fullmägtigen Paul Anderssons
-
Lag-Utskollets Betänkande M 28.
ä
sons iriin Jerm lands län motion, angående upphälvande af bordsrätten till jord å
landet. lår jag anmäla min reservation,
emedan numera icke något det ringaste skäl förefinnes för börds—institutionen,
som dessutom aldri;; varit stödd på någon verklig rättsgrund,
emedan erfarenheten tydligen visat, att bördsrätten nu aldrig gagnas annat
än lör tillfredsställande af egennvttiga beräkningar,
emedan jordbrukets utveckling i betänklig män motarbetas af den ovisshet i
egunderält, som alstras af bördsrätlens tillämpning,
emedan, efter hvad jag i strid mot Utskottet vägar tro och påstå, den ifrågavarande
lilivaron al eli sådant, af Utskottet antaget, stöd bevisas ingalunda af Bondeståndets
diskussion vid motionens remitterande, om eljest ens eb sådan föregående
diskussion kan anses medföra någon tillförlitlig kännedom 0111 Ståndets opinion,
benna diskussion utvisar nemligen icke ringaste föreställning bos de värde talarne
derom, att institutionen vore räti dis. men väl derom att d<jn vore gagnelig, enär
enskilda personer genom densamma innehade medel, att i vissa fall tillskynda sig
slem vinning och i och med detsamma bereda minskadt anlitande af fattigvården,
— grunder, utur hvilka hvarje slags förvärf skulle kunna rättvisas.
För alt ett lolkets föreställningssätt skail kunna åberopas till stöd för lag, så
bör detta föreställningssätt uppenbara si>; såsom rättskänsla, rhen icke såsom en
tillfredsställelse öfver beredd möjlighet till vinning, eller, med andra ord, det allmänna
föreställningssättet bör, lör att rättvisa egenskapen af lagstiltnings-grund,
säga att den löreslagna lagen är rättvis och icke endast att den för individen kart
vara nyttig.
För min del tillstyrker jag bifall till Paul Anderssons motion och att sålunda
bördsrätten jemväl till arfvejord å landet måtte upphöra.»
af Riksdags-lulimägtigen Baul Andersson från Jemtland: »Mot Lag-Utskot
tets
Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels upphälvande, dels ock
inskränkning af rättigheten att börda jord ä landet, finnér jag mig desto hellre
pligtig alt afgifva min reservation, som de af Utskottet anförda skäl icke kunnat
bringa mig uågou annan öfvertygelse, än den jag redan förut hyste, då jag såsom
motionär i detta ämne yrkade, att all rätt till börd af jord å landet måtte helt
och hållet upphöra att vara gallande.
Under statsförfattningens och samhällets fortgående utveckling har den hufvudgrund,
hvarpå bördsrätten först bygdes, likasom de skäl, hvilka under en
längre tid talade lör dess bibehållande, helt och hållet förfallit. Sjelfva institutionen
är följaktligen långt för detta att anse såsom ahtiqverad. och hvad som en
gång fordomdags, under helt andra förhållanden, var en förmän, qvarstår numera
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Samt. 1 A/d. 13 Häft. 2
Lag-Utskottets Betänkande M 28
•endast såsom en samhällsfiendtlig utvext på vår lagstiftning —- Utom det att nutidens
rättsbegrepp fordra oantastlighet af ett, på god tro förvärfvadt och annans
bättre rätt icke förnärmande laga fång, och bördsrätten således, om än aflag tolererad,
likväl redan är af den allmänna rättskänslan utdömd, förekomma i öfrigt mot densamma
så mångå och vigliga anmärkningar, att dess upphörande månsen riksdag
före denna hade bort vara sjelfskrifven sak. Jag nämner bland dessa anmärkningar
särskildt den vid våra domstolar vunna erfarenhet, att bördsrätten i sednare
tider aldrig eller åtminstone högst sällan begagnats annorledes än såsom ett
p n P ~
medel för egennyttan och vinstbegäret, i sammanhang hvarmed mångfaldiga köp
varit åtföljda af vinglerier å säljares och köpares sida, likasom i andra fall af prejerier
å bördemannens. — En annan olägenhet af bördsrättens bibehållande visar
sig deri, att då ett börd underkastadt hemman genom köp öfvergått i annan egares
hand. har denne, osäker om hemmanets besittning under hela den långa lagfartstiden,
icke velat verkställa de odlingar oell öfriga förbättringar, om hvilka han
icke visste huruvida han eller någon annan skulle få skörda vinsten.
I betraktande af dessa skäl och på det att de anmärkta missbruken måtte
blifva så få som möjligt, föreslog sista riksdags Lag-Utskott en sådan förändring
i 6 kap. Jorda-balken. att inga andra skulle vara bördernän än säljarens barn och
brösl-arfvingar, så ock föräldrar och syskon. Detta förslag, om än icke tillfyllestgörande,
innebar dock ett steg framåt; och detta steg, en gång taget, gifver
åt Lag-Utskottets åtgörande vid denna riksdag karakteren af ett steg tillbaka.
Vän hvarken af ett stillastående, och ännu mindre af ett tillbakaskridande i åsigter.
som angå frågor på hvilkas lyckliga lösning samhällets vidare utveckling och
trefnad i väsendtlig mån bero, har jag icke kunnat dela pluralitetens inom Utskottet
mening, och jemte det jag til! Högvördiga Preste-Ståndets särskilda behj"rtande
vågar hemställa huruvida icke, ju förr dess hellre, ett sådant lagstadgande
må upphäfvas, hvaraf numera endast egennyttan, trätgirigheten och den
slemma vinningen laga båtnad, får jag nu såsom reservant förnya det förslag, jag
i della ämne motionsvis förut väckt, eller
att alla i nu gällande lag och sär skilda författningar gjorda bestämmelser
och stadganden om rätt till börd på landet mätte helt
och hållet upphöra att nara gällande.»
STOCKHOLM, THYCKT HOS J O H. BUCKMAN, H860.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 29.
I
J¥:o 29.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juni 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om en lagförklaring af
innehåll, att föreskrifne uppbud af fast egendom å landet
ovilkorligen skola meddelas å ting, som å råd följa hvarandra.
Hedervärda Bonde-Ståndet har infordrat Lag-Utskottets Utlåtande öfver denna
af Riksdags-fullmägtigen Per Tjernlund från Wester-Norrlands län väckta motion,
deri motionären anmärkt, hurusom, vid jemförelse af 1 och 2 §§ i 4 kap. JordaBalken,
enligt hvilka fast egendom skulle uppbjudas å landet “på tre allmänna
häradsting1' och i staden “å tre måndagar, fyra veckor emellan hvart uppbud,“
man ovilkorligen måste komma till den slutsats, att lagstiftarens mening varit, det
uppbuden skulle ske vid tre ting å rad och att det alltså icke skulle få bero på
köparen alt, sedan första uppbudet erhållits, fördröja vidare lagfart, så länge han
behagade. Kongl. Förordningen om lagfart och börd af jord på landet den. 13
Juni 1800 hade ock, såsom i inledningen förklarades, till sitt ändamål att, så vidt
möjligt var, undanrödja de olägenheter, hvilka den i afseende på fastigheter å landet
långa lagfartstiden medförde, och det vore alltså orimligt att tillämpa densamma så,
lith. till 11. St. Brot. »859 $ 1800, 7 Sami. 1 Afd. 14 Iläft.
2
Lag-Uukottets Betänkande N-.o 29.
att andan och meningen i de bestämmelser af 1734 ars lag, hvilka syntes åsyfta
en regelbunden till viss tid begränsad lagfart, alldeles uppoffrades, ehuruväl ordalagen
i nämnda Förordning, likasom förut lagtexten, ej voro så bestämda, att j«
icke tillämpningen af desamma kunnat blifva sådan den i allmänhet vore, och hvilket
haft till följd att, i anseende till försummelse att fullfölja lagfart, bördsanspråk
kunnat framställas 20 å 30 år efter köpet. Det ginge icke an att invända, det
en köpare finge skylla sig sjelf, om han underläte att bereda sig säkerhet genom
att fullända lagfarten; ty med en sådan åsigt hade lagstiftaren ej bort stadga en
viss tid inom hvilken första uppbudet skulle tagas. Emellertid hjelptes allt genom
en förnuftig tolkning af redan befintliga stadganden. Man borde derföre så förstå
1800 års Förordning, att uppbud af fast egendom å landet skulle ske vid tre ting
å rad, eller två ting å rad i de orter, der allenast ett ting om året hölles, och att
den bördeman, som försummat att köparen instämma lill det ting, då, efter sådan
ordning, laglarten skulle anses slulad, hade förlorat sin talan. Men då en sådan
tolkning icke vore i lagskipningen allmänneligen antagen, yrkade motionären en
lagförklaring af nyssberörde innehåll, med föreskrift tillika, att det skulle åligga vederbörande
domare att besörja lagfartens fortgång, sedan ett köpebref blifvit för
sådant ändamål till Rätten inlemnadt. Men i händelse Rikets Ständer skulle anse
denna tolkning icke framgå ur de redan derom gällande föreskrifter, löresloge motionären
ny lagbestämmelse i enahanda syfte; och då i sådant fall en viss tid tilläfventyrs
borde stadgas, inom hvilken de, som nu förmenades hafva bördestalan
öppen a äldre fastighetsköp, å hvilka första uppbudet erhållits och lagfarten redan
kunnat vara slutad, men för hvilka ett eller annat uppbud ännu återstode, skulle
sådan talan anhängiggöra, hemställde motionären, att dertill måtte bestämmas det
lagtima ling, som infälle näst efter tio veckor från den nya förordningens kungörande.
Lika med motionären, anser Utskottet att olägenheterna af långa uppskof
med fullföljd af börjad lagfart “kunna hjelpas genom en förnuftig tolkning af redan
befintliga stadganden “, och just deruti ligger hufvudsakliga skälet, hvarför Utskottet
anser sig icke höra understödja det väckta förslaget. Detta är nemligen,
vid antydda förhållande öfverflödigt, och skiljaktiga tolkningar af en lag, hvars
grund och mening är klar och bestämd, böra förekommas på helt annat sätt än
genom lagstiftarens mellankomst. Lagar och författningar skulle eljest vexa till en
oerhörd mängd, och följden deraf blefve snarare oreda än reda, hvarförutan de
mångå lagförklaringarna skulle blifva hämmande band på doktrinens fria utbildning.
Ehuru nu Utskottet visserligen icke kan instämma i den åsigt, motionären synes
hysa, att första uppbudet å fast egendom icke skulle hafva en vidsträcktare betydelse
än de följande, — ty det första afser jemväl uppenbarligen det redan i äldsta
tider brukliga offentliggörande af ombyte utaf egare till fast egendom, till känne
-
Lag-Utskottets Betänkande X:o 29.
3
dom för en hvar, tordeman eller icke, — så anser dock äfven Utskottet de åberopade
stadgandena böra tolkas så, att den, som erhållit ett uppbud å fastighet å landet,
är pligtig att taga det eller de följande å näst derefter infallande lagtima ting och icke
må efter behag uppskjuta med lagfartens fullföljande. I de flesta domsagor torde ock sålunda
tillgå, att då ett köpebref blifvit till Rätten inlemnadt och första uppbudet erhållits,
detsamma förvaras hos Rätten, som vid följande ting meddelar ytterligare uppbud,
utan särskild begäran af sökanden. Vill deremot denne redan efter första tinget
återfå sitt köpebref, hvilket kan vara nödigt i händelse köpet skall lagfaras vid flere
domstolar, så kan sådant honom icke förvägras; men domstolen eger dock tillse
att lagfarten icke alstadnar, utan bör kunna vid vite tillhålla en försumlig köpare
att densamma fullfölja. Att åter domstolen skulle meddela de sednare uppbuden,
utan att ega tillgång till köpebrefvet, hvarå bevis öfver hvart särskildt uppbud skall
tecknas, synes mindre lämpligt att såsom regel stadga. I fråga åter om bördemans
rätt, så har, så vidt Utskottet kunnat inhemta, den mening blifvit, efter utfärdandet
af 1800 års omförmälde författning, i lagskipningen allmänneligen antagen, att
om i orter, der t. ex. tre ting årligen hållas, köparen erhållit tredje uppbudet och
bördeman icke instämmer talan om börd till det näst derefter infallande ting, bördemannen
förlorat sin talan, ehvad köparen då erhåller fasta eller icke. Men att,
såsom motionären synes åsyfta, den bördeman, som icke instämde sin talan till
fjerde tinget, skulle vara deraf förlustig, äfven om andra och tredje uppbuden icke
skett, vore helt och hållet stridande mot ändamålet med dessa uppbud, och synes
äfven mindre nödigt, om domstolen, som sig bör, tillser att uppbuden lagligen
fortgå. Då Utskottet såledeles anser syftet med motionen kunna vinnas genom en
rätt tillämpning af redan gällande stadganden, föranlåtes Utskottet vördsamt
afstyrka bifall till ifrågavarande framställning.
Stockholm den 7 Juni 1860.
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 80.
N:o SO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juni 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Betänkandet N:o 21, öfver ej mindre
Kongl. Majtls nådiga Proposition med förslag till Förordningar,
angående dels ändringar i gällande bestämmelser
om ansvar för den, som träder till eller utsprider
villfarande lära, dels ock främmande trosbekännare och deras
religionsöf ning, än ock enskilda motioner i samma ämnen.
Enligt till Utskottet ankomna Protokolls-utdrag halva samtlige Riks-Stånden
godkänt berörda Betänkande i de delar deraf, som innefatta afstyrkande af Herrar
Ribbings, Kontraktsprosten Rundgrens och Rosenqvists framställningar i ämnet.
Beträffande åter de tvänne särskilda af Utskottet afgifna författningsförslag,
har det ena, angående ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande
lära, blifvit endast af Vällofl. Borgare-Ståndet h»ifallet, och den andra, om främmande
trosbekännare och deras religionsöfning, af samma Riks-stånd återremitteradt,
hvaremot öfriga Riks-Stånden, med ogillande af Utskottets båda förslag, antagit
de af Kongl. Majit föreslagna förordningarna i oförändradt skick; och som i
frågor af omförmälda beskaffenhet tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut,
finner Utskottet förutnämnde återremiss till någon vidare åtgärd icke föranleda,
hvilket för Vällofl. Borgare-Ståndet härmed vördsamt anmäles.
Stockholm den 12 Juni 1860.
STOCKHOLM. G. E. Ljunggren, 1860.
Lag-Utskottcls Betänkande M 31.
I
N:o 31.
Auk. till Exi).-Ut6k. den 26 Juni 1860, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om föreskrifter till betryggande
af besittningsrätt lill fast egendom och af intecknings-säkerhel.
Framställningar i detta syfte äro gjorda inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln
af Herr Grefve Sparre. E., och inom Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdags-fuIImägtige
Anders Gudmundsson från Hallands och Erik Christensson från Götheborgs och Bohus
län.
Herr Grefve Sparre har anmärkt, hurusom ett af de förnämsta vilkoren för ett
lands framåtskridande och näringarnes utveckling vore ett starkt skydd af lagen för
äganderätt och real-kredit. Saknaden af ett sådant skydd hämmade tillgången på penningar
för jordägaren och afhölle utländningen från att härstädes placera de kapitaler,
hvarför han i sitt land uppbure en högst ringa ränta. Ett steg till förbättring i detta
hänseende innefattades i det af särskilde Kommitterade, i sammanhang med förslaget
till ny Konkurslag, afgifna förslag till förändring i lagens stadganden om förmånsrätt
i fast egendom. Men dermed vore ändamålet icke till fullo uppnådt, så länge de,
med andra länders jemförliga, institutioner saknades, hvarigenom full trygghet i äganderätten
till fast egendom och realsäkerheten garanterades, nemligen ordentliga s. k.
Grund- och Hypoteks-böcker, hvadan motionären, med åberopande af de utaf Lag-beredningen,
i dess förslag till Jorda-balk 8 Kap. 19 § och 9 Kap. 52 § intagna stadganden,
hemställde, det Rikets Ständer måtte besluta antagande af sådana Grund- och
Hypoteks-böcker, samt hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om vidtagande af
erforderliga åtgärder för institutionens införande.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & ISBO. 7 Sami. 1 Afd. 15 Haft. \
2 Lag-Utskottets Betänkande M 31.
Äfven Riksdags-fullmägtigen Anders Gudmundsson har hemställt, att det måtte
förordnas, i likhet med hvad i de flesta Europeiska länder ägde rum, att vid hvarje
Under-rätt skall vara en faslighelsbolc, deruti, efter gifvet formulär, antecknas alla under
Rättens dom värjo belägna fasta egendomars namn. natur och gravationer samt
egendomarnes ägare och hvarje förändring i äganderätten, hvarjemte motionären yrkat,
»att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet begära, att Kongl.
Majit ville, genom skicklige och erfarne män, låta utarbeta formulär till sådana böcker,
samt föreskrifva, huru de första gången borde uppläggas och öfver deras ordentliga
förande och vård kontroll hållas skulle.»
Riksdags-fullmägtigen Erik Chrisleyisson åter har hufvudsakligen fästat uppmärksamhet
å de förhållanden, som i följd af stadgandena om lagfart och svårigheten att
anskaffa de för vinnande deraf nödiga åtkomstbandlingar uppstått, nemligen att en
mängd fastighetsägare icke kunnat vinna den med lagfartssökandet åsyftade säkerhet i
besittningen af den jord, de köpt och betalt. samt att sökt lagfart ganska ofta mäste
af domstolar förvägras, i brist af handlingar, som styrkte förre ägares åtkomst till
försålde fastigheter. I detta hänseende har motionären särskildt anmärkt, att, ehuru numera
vore genom lag stadgadt, att hvar som fått fast egendom genom testamente, vore skyldig
att med det fång lagfara, på sätt om köp, skifte och gåfva sagdt vore, lagfart å ärfd
jord likväl icke vore föreskrifven, och att, innan en sådan föreskrift meddelades, man
icke skulle uppnå den visshet i afseende å äganderätt till jord, som för allmänna
krediten och den enskildes förkofran vore af så stor vigt. Motionären har derföre
föreslagit följande stadganden:
1:o »Hvar som fast egendom genom arf fått häfver, skall med det fång lagfara,
på sätt om köp, skifte, gåfva och testamente stadgadt är; dock må uppbud ej meddelas
innan arfskiftet vunnit laga kraft.»
2:0 »Söker någon uppbud å fast egendom, som genom köp, skifte, gåfva, testamente
eller arf fallit honom till, men förmår ej anskaffa fullständiga handlingar till
styrko, för sin fångesmans lagliga åtkomst, och visas det, att denne sednare sednast
varit i verklig besittning af egendomen, äge domstolen att genom offentlig stämning
kalla den eller dem, som till hemmansdelen förmena sig äga bättre rätt, att i staden
å viss dag efter 6 månader och på landet å andra rättegångsdagen af det ting, som
näst efter 6 månader infaller, inför domstolen sitt anspråk fullfölja, vid påföljd att
eljest hafva sin talan förlorat; börande denna stämning anslås å Rättens dörr och kungöras
i Post- och Inrikes Tidningarna 3 gånger, första gången inom en månad efter
beslutet om stämningen och sedermera en månad emellan hvarje gång. Klandras ej
sökandens fång inom utsatt tid, varde första uppbudet meddeladt och gånge lagfarten
fort, på sätt i allmänhet stadgadt är, bördemans rätt oförkränkt.»
3:o »Försummar den, som fäst egendom förvärfvat, att söka lagfart, i staden
inom 3 månader samt å landet sist vid det ting, som infaller näst efter 6 månader,
sedan köp, skifte eller gåfva skett eller testamente eller arfskifte vunnit laga kraft,
Lag-Utskottets lietänkande JM 31.
3
bote så mycket som svarar emot värdet af det stämplade papper, hvarmed ålkomstbrefvet
förses bör, eller, om handlingen är för stämpladt papper fri, 20 R:dr, allt
till tveskiftes emellan åklagaren och socknens fattige, och fullgöre lika fullt skyldigheten
att med stämpladt papper sitt åtkomstbref belägga; åliggande det domstolen att
genom föreläggande af viss tid och vite tillhålla den försumlige att lagfarten fullfölja.»
Dessa framställningar, hvaröfver Lag-Utskottets yttrande blifvit iufordradt, har
Utskottet funnit äga det inre samband, att de lämpligen böra i ett Betänkande be
svaras. De afse nemligen samtlige att betrygga äganderätten till fast egendom, hvaraf
åter realkreditens stadga i så väsentlig mån är beroende, — och för ögonblicket
synas få lagstiftnings-ämnen inom civilrättens område vara mera än detta förtjenla af
lagstiftande magtens synnerliga uppmärksamhet.
Vigten af trygghet och säkerhet i ifrågavarande hänseende har redan länge varit
insedd; men de medel, man valt, synnerligen under den lagstiftnings-period, som
börjat med vår nu gällande lag, hafva ingalunda ledt till det sökta målet. I öfverensstämmelse
med de äldre Landskaps-lagarna, var i '18 Kap, Jorda-Balken af Landslagen
hufvudsakligen stadgadt, att en hvar, som ansåg sig äga bättre rätt till fast
egendom, än innehafvaren deraf, borde klandra dennes åtkomst inom tre år, vid påföljd
att åtkomsten eljest skulle anses fast och orubbad. Undantag var endast med
gifvet
till förmån för utrikes vistande, fånge, mö och öfvermage. Genom denna
lagstiftning var visserligen säkerhet gifven åt en innehafvare af fast egendom; men
man synes hafva ansett densamma icke i lika mån betrygga tredje mans rätt, ty
1734 års lagstiftare gjorde derifrån en högst väsendtlig afvikelse. De stadgade nemligen
ingen tid för återvinnande af olagligen afhänd jord, utan förklarade blott i 10
Kap. 1 § Jorda-balken, att klander å sådan afhändelse icke hindrades derigenom alt
uppbud och stånd derå kommit. Således kunde en innehafvare af fastighet, äfven
om han ansåg sin åtkomst dertill vara än så laglig, snart sagdt aldrig vara viss att
ändock ej blifva rubbad i sin besittningsrätt. En sådan osäkerhet blef emellertid
allt mer kännbar med jordbrukets stigande förkofran och ett ökadt behof af realkreditens
användande. Ämnet blef ock i början af detta århundrade öfverlemnadt
till då varande Lag-kommissions behandling, — och följden blef Kongl. Förklaringen
den 14- Maj 1805, angående lagens rätta förstånd och tillämpning ej allenast i mål
rörande klander å fast egendom, utan ock om hvad ytterligare vid lagfarts beviljande
iakttagas bör.
Genom denna författning är väl stadgad en preskriptionstid af tjugu år för
klander å jordafång; men den termin, hvarifrån häfdens början skall räknas, är icke
på ett tillfredsställande sätt bestämd, hvaraf följden ock blifvit den, att författningen
i det närmaste varit utan betydelse och ingalunda beredt den dermed åsyftade säkerhet.
Den föreskrifver nemligen, att all på god tro vunnen och med verklig besittning
förenad åtkomst till fast egendom, hvilken icke blifvit i behörig ordning
klandrad, af den förmente ägaren eller innehafvaren, som egendomen afhänd blifvit,
4
Lag-V I skot tels Betänkande M 31.
i hans lifstid, ej heller af hans arfvingar eller rättsinnehafvare inom tjugu år från
hans dödsdag, är, efter samma tids förlopp, från allt vidare åtal fri. Häraf synes
följa, dels att förste ägaren, under hela sin lifstid, äfven om den är längre än tjugu
år, äger rätt att egendomen återvinna, och dels att jemväl ägarens arfvingar hafva
rätt att inom tjugu år efter agarens död klandertalan i sådant afseende anställa. Om
således, anmärker Lag-Kommittéen, förste ägaren lefver 50, 60 till 70 år, sedan hans
egendom kommit i annans hand, blifver, med beräknande af arfvingarnas tid till
klander, häfden ej fullkomnad förr, än 70, 80 till 90 år ifrån den tid, då annan
man egendomen åtkommit, ja, någon gång kan ett helt århundrade eller längre tid
dertill erfordras. En sådan lagstiftning dömer sig sjelf, — och det fordras ingen
skarpsinnighet att inse, hvarför densamma icke förmått gifva nödig säkerhet åt jordbesittningen.
Men en lag, som tryggade denna besittning, skulle i allt fall icke uppfylla sitt ändamål,
om den ej tillika gjorde bevisningen om fastighetsinnebafvarens orubbliga besittningsrätt
lätt och säker. Afven i detta hänseende — och kanske än mer derutinnan
— lemnar vår gällande lagstiftning allt för mycket öfrigt att önska. En osviklig
och lätt erhållen bevisning om rätte ägaren till en fastighet är dock af yttersta vigt
så väl för jordägaren sjelf, då denne vill sälja eller låta inteckna sin egendom, som
för hvarje annan, hvars rätt kan vara deraf beroende. Ett offentligt kungörande af
hvart ombyte af ägare till fast egendom synes derföre vara nödigt Ett sådant kungörande
har ock, hvad köp, skifte och gåfva beträffar, ansetts erforderligt redan från
ä dsta tider, då i vittnens närvaro skulle ske den då öfliga symboliska tradition
af föryttrad jord, hvilken tradition stundom tillgick sålunda, att säljaren, stående på
den föryttrade jorden, lade något af samma jord i köparens kappa, den vittnena höllö i
hand, och dervid förklarade att han öfverlät jorden åt köparen med full ägande rätt.
Sedermera, då skrifkonsten blifvit allmännare, försvann det symboliska traderandet
af försåld jord, såsom öfverflödigt, och äganderätten öfvergick genom det skriftliga
samtycket; men offentliggörande af äganderättens öfverflyttning var dock föreskrifvet
genom stadgandena om lagfart. Sådana stadganden intogos ock i vår nu gällande
lag, hvilken föreskrifver att köp, skifte och gåfva skola vid Rätten lagföljas; men till
nämnda slags fång voro föreskrifterna om lagfart inskränkta, och någon annan utsträckning
deraf har ännu icke skett än att, genom Kongl. Förordningen den 21
December 1857, dessa föreskrifter förklarats gällande jemväl i afseende å det med
gåfva likartade fånget testamente.
Ändamålet med stadgandena om lagfart synes dock hufvudsakligen endast hafva
varit betryggande af bördemans rätt, och man har derföre antagit att laga fasta endast
förhindrade bördsanspråks framställande, men icke väckande af annan klandertalan,
uti hvilken sistnämnda åsigt likväl blifvit, ehuru i strid med Kongl. Förklaringen
den 17 December 1818, någon gång ifrågasatt en sådan modifikation, att
den, hvilken jord blifvit olagligen afhänd, skulle vara skyldig, att, derest en annan
Lag-Utskottets Betänkande M .31.
5
derå fått fastebref, först, i den ordning 25 Kap. 22 § Råttegångs-Balken bestämmer,
elier inom natt och år från den dag, han det veta fick, öfverklaga beslutet
om fastans meddelande och sålunda få densamma undanröjd. Detta tyder åter derpå,
att genom lagfarten äfven skulle vinnas en bekräftelse på äganderätt, och denna,
med folkets rättsuppfattning jemväl öfverensstämmande åsigt vinner i viss mån stöd
af sednare författningar, hvilka otvetydigt utmärka att lagfarten fått en vidsträcktare
betydelse, än den ursprungligen ägde, och erhållit en ökad vigt för den allmänna
rättssäkerheten. Ty då, för vinnande deraf, 1734 års lagstiftare endast fordrade
företeende af den handling, hvarpå sökanden grundade sin åtkomst, stadgades deremot
i 1805 års ofvan åberopade förklaring, att »när lagfart derefter söktes, de handlingar,
som styrkte förre ägarens åtkomst, ovilkorligen borde uppvisas», hvarjemte
samma författning innehåller en »allvarlig påminnelse till domhafvande, att vid lagfarts
beviljande noga tillse, att, uppå olaga åtkomst, uppbud ej varder meddeladt». Det
synes vara på grund af detta stadgande som 1818 års lagstiftare tilltrodde sig kunna
meddela det för rättssäkerheten så vigtiga stadgande, att inteckning må beviljas i
fastighet, som förvärfvats genom sådant fång, hvarmed lagfaras bör, då uppbud derå
vunnits. Man synes sålunda hafva ansett äganderätten försäkrad genom uppbuds
erhållande. Emellertid finnes ingenstädes bestämdt hvilka handlingar böra såsom laga
åtkomsthandlingar anses, och denna brist, jemte svårigheten för lagfartssökande att
styrka förre ägarens åtkomst, föranledde åtskilliga domstolar, att då uppbud söktes
å försåld egendom, men åtkomsthandlingar saknades, kungöra försäljningen i tidningarna,
med föreläggande för den, som derå ville tala, att sin talan, vid förlust deraf,
inom viss tid anställa. Detta förfaringssätt, som blef allt allmännare, föranledde dock
till osäkerhet och oordning, och, i enlighet med Rikets Ständers begäran, utfärdades
Kongl. Brefvet den 9 November 1838, hvarigenom Hof-rätterna förständigades anbefalla
de under dem lydande Domare att noggrannt iakttaga de uti 1805 års förklaring
meddelade föreskrifter. I enlighet dermed blefvo och cirkulärer af Hof-rätterna utfärdade.
Af dessa de allmännaste dragen af gällande lagstiftning, så vidt den äger inflytande
på bedömandet af nu väckta frågor, skönjer den uppmärksamme granskaren
lätt, dels huru ringa säkerhet vår lag i sjelfva verket gifver åt jordbesittningen,
dels ock, der denna besittning må vara tryggad, huru svårt, för att icke säga
hardt nära omöjligt, det : allt fall är, att med full juridisk bevisning ådagalägga en
persons verkliga äganderätt till en fastighet. En sådan kan nemligen, såsom redan
är antydt, möjligen blifva innebafvaren franvunnen af en pretendent, om hvars rätt
ingen på ett århundrade eller längre tid tilläfventyrs haft den ringaste aning; och
om dessa fall än må vara sällsynta, så kunna de dock inträffa, och redan denna
möjlighet verkar högst menligt på förtroendet till fastighets-hypotek, likasom på rättssäkerheten
i öfrigt. Följden af dessa förhållanden har ock blifvit en allt mer ökad
misstro till dessa säkerhetspapper, och jordbrukaren har derigenom ofta gått miste
(j
Lag-Utskottets Betänkande M dl.
om de för bans jordbruks utveckling nödiga kapitaler, hvilket åter hämmande inverkat
på nalionalvälmågan i dess helhet. Men om ganska många jordbruksidkare
sålunda erfarit olägenheterna af att se sina värdepapper å affärsmarknaden kasserade,
så har dock all utsigt till lån å ärfd eller förvärfvad fastighet varit beröfvad de
många, som ej kunnat på något sätt styrka sin egen eller förra ägares åtkomst till egendomen.
Bouppteckningar, kyrkoböcker, som utvisa slägtskap, med flere för styrkande
af en laga åtkomst nödiga handlingar gå nemligen ofta under tidernas lopp förlorade,
och till och med en vunnen lagfart kan icke alltid styrkas, enär den derför nödiga
forskningen i lagfartsprotokollerna ej kan begränsas inom någon viss tidrymd och
derföre ofta icke leder till målet. Afslag å lagfartsansökningar höra derföre till ordningen
för dagen, och Utskottet äger intet skäl alt betvifla riktigheten af en utaf
Erik Christensson i motionen gjord uppgift, nemligen att inom ett härad i riket,
der egendomshandeln är ganska liflig, förhållandet är sådant, att utaf 30 till 40
lagfartsansökningar, som göras vid hvart ting, sällan flera än 5 eller 6 kunna bifallas
och att en betydlig del af allmogen hvarken har eller kan få fasta å sin jord.
Ett sådant tillstånd af villervalla och osäkerhet bör icke längre kunna få fortfara,
utan synes det vara hög tid att en omfattande revision af ifrågavarande lagstiftning
företages. Såsom första vilkoren för ett bättre sakernas skick har Utskottet
ansett stadganden böra meddelas dels om offentligt kungörande, genom lagfart, af
hvarje ombyte af ägare till fast egendom, dels ock om införande af sådana Grund
och
Hypoteks-böcker, som Herr Grefve Sparre och Riksdags-fullmägtigen Anders Gudmundsson
i sina motioner förordat.
Den af Utskottet i förra hänseendet ifrågasatta förändring tillstyrktes redan år
1804, uti en till då varande Lag-kommission ingifven promemoria, af en utaf nordens
utmärktaste rättslärde. den berömde Calonius. Bland de fång af fast egendom, som,
jemte de af vår nu gällande lag stadgade, enligt hans tanke, jemväl borde lagfaras,
nämnas skatteköp af kronojord, transport af kronorusthåll, arf, giftorätt och morgongåfva,
hvarjemte föreslogs att i lagfartsprotokollet jemväl borde antecknas frånvarande
arfvinges fasta arfslott, som af annan till förvaltning emottages. så ock förening
af arfvingar, som besluta lefva samman i oskift bo, deri fastighet finnes. Till
dessa fång kunde måhända äfven läggas förlikning, hvilket, såsom Lag-Kommitéen anmärker,
torde rätteligen böra betraktas såsom ett särskildt fång, om det än må närma sig
till egenskap antingen af gåfva eller af köp. Emellertid synes Calonii framställning
blifvit lemnad utan vidare afseende, till dess samma åsigt sedermera hufvudsakligen
upptogs ej mindre af Lag-Kommitléen, än af Lagberedningen, hvilkas förslag till JordaBaik
innehåller föreskrift om lagfart af all laglig åtkomst till fast egendom. Det är
denna åsigt, som äfven Utskottet anser böra göras gällande i vår lagstiftning i afsigt
att förekomma ofvan tecknade oreda och osäkerhet i fråga om jordbesittning, —
och Utskottet anser öfverflödigt att såsom stöd derför tillägga något annat än en erinran
derom, att så snart man i lagfarten inlägger en vidsträcktare betydelse än en
-
Lag-Utslcoltds Betänkande M 31.
7
dast den, alt skydda bördemans rätt, icke något giltigt skal förefinnes att från föreskrifterna
om lagfart göra undantag för vissa slags fång, utan att man tvärtom synes
böra konseqvent utveckla den i vår lagstiftning till en del redan antagna princip,
att liksom sakrätt i lös egendom i allmänhet vinnes genom tradition, så måste ock,
hvarje öfvergång af rätt till fast egendom, vare sig ägande , nyttjande-eller panträtt,
erhålla bekräftelse genom inprotokollerande deraf hos offentlig myndighet.
Men genom vidtagande af denna reform skulle dock föga vara vunnet för åstadkommande
af ordning och reda i ifrågavarande hänseende, om icke tillika hos oss
infördes de af Herr Grefve Sparre och Riksdags-fullmägtigen Anders Gudmundsson förordade
Grund- och Hypoteks-böcker. Då denna i flera andra länder inföida institution
måhända är för flertalet af representanter föga känd, torde en kort antydan
af dess beskaffenhet och ändamål här vara på sin plats. Ifrågakomne fastighetsböcker
böra i juridiskt hänseende vara ungefär detsamma som jordeböckerna äro i kameralt.
Hvar fastighet bör hafva sitt särskilda folium, eller flera efter hvarandra följande,
allt efter behof; och der bör säker och bestämd upplysning vara att finna om allt,
som i rättsligt hänseende kan vara eller blifva nödigt att angående fastigheten känna
och hvarom underrättelse vid domstol bör kunna väntas. Under hvarje egendom
bör derföre i särskilda redigt uppställda afdelningar eller kolumner, som lätt falla i
ögat, upptagas: först ägarens namn, hans åtkomst-titel och egendomens värde; —
vidare alla inskränkningar i ägarens dispositionsrätt, såsom genom gåfvo-bref eller
testamente utstakade vilkor, m. m., — och slutligen, på ena sidan, alla intecknade
skulder, undantagsförmåner, arrenden, m. m., och, på den motstående, dödande,
postposition eller relaxering af inteckningarna. Och uti allt hvad boken sålunda
innehåller måste fullt vitsord åt densamma tillerkännas, önskligt är ock, att, der
så ske kan och såsom på åtskilliga ställen inom Tyskland redan äger rum, vid denna
bok fogas en geometrisk karta, utvisande hvar särskilt fastighets jordområde. En
sådan anordning skulle måhända hos oss i den närmaste framtiden icke möta så särdeles
stora hinder, i händelse den ställdes i sammanhang med det nyligen beslutade
sockenkarte-verkets fullbordande.
En väl ordnad Grund- och Hypoteksbok blir sålunda, såsom rätteligen är vordet
anmärkt, en tafla, der man med en enda blick öfverskådar hela raden af ägare
lill hvarje fastighet, ser dess omvexlande värden för olika tider, och förvissar sig om
beloppet af de skulder, som dervid häfla, eiler beskaffenheten af de öfriga gravationer,
som följa egendomen åt. Vid försäljning är ägaren befriad från allt bekymmer
att anskaffa åtkomsthandlingar: den enkla anteckningen i hypoteksboken är tillräckligt
bevis om äganderätten, och köparen kan, om säljaren i Grundboken finnes antecknad
såsom ägare utan inskränkning i dispositionsrätten, alltid vara viss att lagfart
beviljas. Vid upptagande af lån åter är en bestyrkt afskrift af egendomens
folium i hypoteksboken likaledes tillräckligt äganderätts-bevis och tillika det säkraste
gravationsbevis, — och vid denna afskrift kan långifvaren fullt trygga sig. Inteck
-
8
Lag-Utskottets Betänkande M 31.
ningarna vinna således äfven det värde, som de naturligen äga, och skola I affärsmarknaden
utan tvifvel eftersökas såsom de yppersta värdepapper, — en omständighet,
som äfven skall bidraga att höja fastighetsvärdet i allmänhet och lätta möjligheten
för hvarje jordägare att på jordbrukets fullkomnande använda de kapital, sorn
försigtighet och en klok beräkning bjuda.
Beträffande lagfarts- och intecknings-protokollerna, så blefvo de genom ifråga
varande
institution visserligen icke öfverllödiga, men de förlorade dock sin nuvarande
betydelse. De skulle sedermera endast utvisa sältet, huru en anteckning i hypoteksboken
tillkommit, och vara ett slags bihang till denna.
Det har redan blifvit anmärkt, att ifrågavarande institution är införd i åtskilliga
andra länder. Detta är, bland annat, förhållandet i flere af Tysklands stater: i några
af dem var den till och med införd redan i förra århundradet. I Frankrike
åter, der en synnerlig oreda i ifrågavarande förhållanden länge varit öfverklagad, är
dock nu mera äfven grunden lagd till ett bättre sakernas skick i detta hänseende,
nemligen genom en den 23 Mars 4 855 utfärdad lag, benämnd Loi sur la Tran
scription
en maliere hypothécaire. Denna lag, hämtad från ett förslag, som redan
4854 hade genomgått andra läsningen i Franska nationalförsamlingen, då denna upplöstes,
synes i det närmaste reglera förhållandena i enlighet med det i åtskilliga Tyska
stater vidtagna sätt, och om än den Fransyska författningen icke är i alla hänseenden
fullständig, förklaras den likväl af en Fransk rättslärd vara den vigtigaste
lag, som i detta ämne derstädes utkommit efter Code Napoléon. Fördelen af en
sådan institution äfven hos oss har länge varit insedd af åtskillige rättslärde. Redan
Lag-Kommittéen gjorde framställning derom i ett särskildt förslag till notariats-mrättning
på landet. Lag-Beredningen upptog äfvenledes samma fråga, men ansåg den icke
hafva oskiljaktigt sammanhang med notariats-institutionen, utan införde i sitt förslag
till Jorda-balk, 8 Kap. 49 § och 9 Kap. 52 §, stadganden om fastigbetsböcker.
Men så väl Kommittéen som Beredningen betraktade dessa böcker endast såsom register
till protokollerna eller tabellariskt sammandrag deraf, hvarföre icke heller nå
gon
föreskrift om uteslutande vitsord åt fastighetsböckerna var meddelad, äfvensom
Lagberedningens förslag stadgade en särskildt bok för lagfarter och realservituter
samt en annan för inteckningar. Utskottet anser deremot, såsom redan blifvit an
tydt,
att blott en enda fastighetsbok bör hållas och att denna, så vida den skall
uppfylla sin bestämmelse, bör erhålla en högre betydelse och följaktligen vara hufvudsak,
vara den riks-likare, hvarefter alla rättsförhållanden i dessa hänseenden
böra mätas.
För genomförande af de utaf Utskottet nu föreslagna reformer — lagfart af
alla fång, hvarigenom fast egendom åtkommits, och inrättande af hvpoteks-böcker —
erfordras likväl mer omfattande lagförändringar och preliminära föreskrifter, än alt
Utskottets, af en ansenlig mängd andra göromål strängt anlitade tid, skulle medgifva
utarbetande
Lag-Utskottets Betänkande M 31.
9
utarbetande af förslag i dessa ämnen. Dertill hörde, bland annat, en revision af
alla nu gällande stadganden om lagfart och inteckning, dervid måhända borde tillses,
huruvida ej fasta kunde försvinna och uppbudens antal inskränkas, äfvensom huruvida
förnyelse af en vunnen inteckning vidare skulle erfordras. För hypoteks-böckernas
första uppläggning blifva väl äfven åtskilliga upplysningars infordrande och
föreskrifters meddelande af nöden, hvartill förslag icke lämpligen synes kunna från
Utskottet utgå Bland dessa föreskrifter anser sig dock Utskottet böra antyda en,
nemligen att, genom en allmän författning och tilläfventyrs speciella stadganden för
särskilda orter, bestämmes en viss preskriptionstid, den der måhända icke kan blifva
kortare än ett tiotal af år, inom hvilka en hvar, som vill göra anspråk på äganderätt
till fast egendom, som af annan såsom förment ägare innehafves, är pligtig att
sitt berörde anspråk till vederbörlig Domstol instämma, vid förlust af vidare talan.
En sådan generel, en hvar gällande anmaning, tilläfventyrs förnyade gånger kungjord,
synes ingalunda vara någon för rättssäkerheten vådlig åtgärd, hvilket deremot
vore förhållandet, om, såsom Erik Christensson föreslagit, Domstolarne skulle berättigas
att i speciella fall, genom anslag å Rättens dörr och kungörelse i tidningarne,
förelägga en okänd pretendent till en försåld fastighet att inom viss tid göra gällande
sitt anspråk, vid förlust deraf. En sådan kallelse kunde lätt förbises, och då åtgärder
af detta slag redan, enligt hvad ofvan är anfördt, blifvit såsom vådliga förbjudna,
kan Utskottet icke understödja Erik Christenssons berörda förslag, liksom Utskottet
finnér samme motionärs framställning i öfrigt icke lämpligen böra till någon särskild
lagstiftnings-åtgärd föranleda. Utskottet föranlåtes således vördsamt tillstyrka:
1 :o att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse, — med lillkännagifvande,
det Rikets Ständer för sin del anse, det en
hvar, som genom laga fång, af hvad beskaffenhet det vara må,
åtkommit fast egendom, bör förpligtas att derå söka lagfart,
samt att sådana Grund- och Hypoleks-böcker, som ofvan omförmälda
äro, böra hos oss införas, — hos Kongl. Majit anhålla,
det Kongl. Majit täcktes låta utarbeta samt, der så ske kan,
för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga förslag till
de stadganden, som i nämnde hänseenden kunna erfordras och
äro af beskaffenhet att böra antagas i den ordning 87 § Regering
s-Fonnen bestämmer; — men
2:o alt hvad Erik Christenssons framställning i öfrigt innehåller
icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Juni 1860.
lith. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 15 Baft.
2
10
Lag-Utskottets Betänkande JV$ 32.
N:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Juni 1800, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta förslag om meddelande af föreskrift derom,
att arjskiften skola lill förvar vid domstol ingifvas.
I sammanhang med den af Riksdags-fullmägtigen Erik Christensson från Göteborgs
och Bohus län inom Hederv. Bonde-Ståndet gjorda framställning om åtskilliga
föreskrifter till betryggande af besittningsrätt till fast egendom och underlättande af
lagfart derå, hvaröfver i näst föregående Betänkande meddelats yttrande, har nämnde
motionär äfven väckt det förslag, att stadgas måtte, det »alia arfskiften skola i stad
inom 3 månader efter deras upprättande och å landet å det Ting, som nast efter 3
månader från upprättandet infaller, hos domstolen i orten företes och i dess protokoll
intagas, vid bot för sterbhusdelägare af 20 R:dr, hälften till åklagaren och andra
hälften till socknens fattige.» Äfven för detta förslag har motionären såsom stöd
åberopat den svårighet, som under nu gällande lagstiftning ofta sig yppar, att anskaffa
åtkomsthandlingar till försåld fastighet, och den deraf härrörande ovisshet i
fråga om äganderätt till jord. Ett sådant lagbuds vigt jemväl i andra hänseenden,
såsom i tvister om rätt till arf, till börd m. m., har åter blifvit framhållen af Riksdags-fullmägtigen
Torkel Nilsson från Christianstads län, hvilken, likaledes inom
Hederv. Bonde-Ståndet, äfven gjort framställning i ifrågavarande syfte och yrkat att
»boutredningsmän eller sterbhusdelägare hädanefter skola vara pligtige till behörig
domstol inlemna arfskiften till förvar och inregistrering på enahanda sätt, som för
bouppteckningar i dylikt fall är föreskrifvet.»
Lag-Utskottet, till hvars behandling dessa förslag blifvit öfverlemnade och som
derjemte erhållit del af de inom Hederv. Bonde-Ståndet deröfver afgifna yttranden,
har dock icke funnit skäl att förslagen understödja. Den med ifrågasatta anordning
åsyftade fördel af trygghet och säkerhet för framtiden skulle hufvudsakligen endast
falla sterbhusdelägarne sjelfve till godo, — och vilja de komma i åtnjutande deraf,
Lag-Utskottets Betänkande M 32.
11
så är sådant dem icke enligt gällande lag förmenadt, enär det redan nu står dem
fritt att, såsom icke heller så sällan sker, låta upprättade arfskiftes-instrumenter till
domstolarne ingifvas. Men att föreskrifva detta såsom en skyldighet, vore ett slags
förmynderskap från Statens sida, som icke synes vara af trängande behof påkalladt
och hvilket i detta fall så mycket mindre torde böra äga rum, som det föranledde
till kostnader och besvär, de der måhända skulle kännas betungande för månget
sterbhus. För visshet om rätt ägare till fast egendom har Utskottet i sitt nästföregående
Betänkande föreslagit mer genomgripande åtgärder. Men i allt fall skulle för
kontrollen öfver efterlefnaden af ett sådant stadgande, som motionärerne åsyftat, möta
ganska betydande praktiska svårigheter, enär ingenstädes i lag finnes stadgad viss tid,
inom hvilken arfskiften skola hållas, och stundom uteblifva de till och med alldeles,
hvilket städse inträffar, då arfvingar besluta lefva samman i bo oskifto. Förklarade
nu arfvingar, som tillhöllos att förete arfskifte, det de icke upprättat något sådant,
så synes det som åklagare eller domstol icke skulle kunna något dervid åtgöra, —
och lagbudet blefve då utan betydelse. Det är för öfrigt att bemärka, det förut
okända tillgångar kunna yppa sig långt efter det ett arfskifte redan blifvet hållet, och
det borde naturligtvis vara lika vigtigt att äfven skiftet öfver de nya tillgångarne,
hvaribland kunde vara fast egendom, blefve till domstol ingifvet; men deröfver skulle
åter kontrollen vara än svårare, för att icke säga rent af omöjlig. Utskottet torde
således äga fullt skäl för sin vördsamma hemställan,
alt ifrågavarande förslag icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 4 5 Juni 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860,
*
Lag-Utskottets Betänkande M 53.
4
JfS 33.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Juni 1860, kl. 1 e. m.
Belänkande, i anledning af vackt motion om antagande af ny
Konkurs-lag samt nya lagur angående boskilnad och urarfvagörelse.
Under det halfva århundrade, som sednast förflutit, hafva icke mindre än tre
särskilda konkurs-lagar hos oss varit gällande, nemligen lagarna af 1798, 1818 och
1830, — och redan för sju år sedan höjdes med värma sakkunnige mäns röster
för antagande of en ny. Detta märkliga förhållande i afseende å en af kredit
lagstiftningens
aldra vigtigaste delar kan icke tillfredsställande förklaras allenast af
den hastigare vexling, som kreditlagar, jemförelsevis med andra, i allmänhet äro
underkastade. Felet mäste sökas deri, att man icke byggt konkurs-lagstiftningen
på rikliga grunder, — att man förbisett affars-verksamhetens behof och förgätit alt
konkurs-lagstiftningen bör hänföras till den speciela privat-rätt, som utgöres af
handels-rälten, — att man sökt en historisk kontinuitet der, hvarest ingen stått att
finna, och all man trott sjelfständigheten fordra, att fortfarande hålla kredit-lagstiftningen
byggd på en inhemsk grund, som dock för längesedan sjunkit undan och
hvarifrån vårt affärslif ingalunda uppspirat.
Handeln är nemligen till sin natur kosmopolit: den har varit det i alla lider;
och öfverallt, der den icke fört ett tynande lif, har denna dess natur trädl i dagen.
En handel med nationell lynne kan således icke tänkas. Men deraf blir ock en
följd, alt äfven handels-r'alten är till sin natur kosmopolit och alt den hos alla
handlande nationer bör hvila på enahanda principer. Detta insågs redan i de äldsta
lider. Man spårar det redan under det Rom höll verldshandelns trådar i sin hand
och än mer sedan dessa upptagits af medeltidens Italienska städer. De hos dem
utbildade handels-usancer spridde sig till alla handlande nationer och följdes såsom
lag, äfven der de icke voro a( lagstiftaren uttryckligen bekräftade, hvilket dock
ej sällan inträffade. Äfven den mäktiga Hansan måste böja sig för dessa bruk.
Bill. till B. St. Prat. 1839 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 16 Haft. i
2
Lag-Utskottets Betänkande M 83.
Så blefvo de bekanta i Sverige, och att de äfven här inom handelsverlden länge
följdes, visar sig nogsamt af flere i enlighet dermed vidtagna stadganden. 1 följd
af detta handelsrättens behof af allmängiltighet, kunde ock, under det Sverige stod
på höjden af magt och betydelse, Gustaf II Adolf, ulan att träda vår sjelfständighet
lör nära, i privilegierna för Göteborg upptaga vissa af den utländska handelsrättens
principer, t. ex. den om ackord i konkurs, och till och med medgifva att der i
staden finge dömas, dock endast »öfver borgrarne», äfven efter allmänna Kejserliga,
Nederländska och andra lagar. Dessutom gällde hos oss i sjuttonde seklet en särskild
lag för behandling af köpmäns konkurser, deri det s. k.^ tvungna ackordet
äfven förekom.
Handelsrätten var således på god väg att äfven hos oss virma en rationel
utbildning. Men fram emot medlet af förra århundradet, då Sverige nedsjunkit
från sin fordna betydelse och rikets finanser kommit i det bedröfligaste skick,
hämmades plötsligen denna utbildning: man slog in på en ny väg, öfvergaf de äldre
riktigare principerna, skiljde icke vidare det ringaste på civilrätt och handelsrätt,
och såg alldeles bort från de Europeiska coutumerna. Så uppkom hos oss detta
förvända kredit-lagstiftnings-svstem, hvari vi ännu stå snärjda och hvilket vi icke
haft mod att bryta, oaktadt vi känna olägenheterna deraf vid hvarje skakning inom
affärsverlden, — oaktadt vi dagligen se, huru del förorsakar oreda och osäkerhet
i affärsrörelsen, huru det lockar en hvar att begagna sig af krediten och lefva öfver
sina tillgångar, huru det är en outtömlig källa till oredlighet och bedrägerier. Det
är detta under Sveriges vanmaktsdagar antagna system, hvars bibehållande skulle
utvisa vår sjelfständighet! Det är detta egendomliga system, genom hvars ytterligare
utbildning vi skulle söka att reglera de nu mera hos oss uppkomna handelsbruk
och deraf härflytande rättsförhållanden, oaktadt vår nyvaknade handel, vår industriel
utveckling, hvarigenom vi inträdt på den stora verldsmarknaden, hämtat sina usancer
från den Europeiska affärsverlden och ingalunda inom Sveriges landamären! Hvilket
annat system som helst vore bättre än detta: vi hafva allt att vinna, ingenting att
förlora. Men det är ej svårt att finna det nya, som bör antagas. Den Europeiska
handelsrätten ligger öppen för oss och dess principer äro ingalunda för oss okända.
Att antaga dessa, är endast att återinträda på den väg, sorn vår lagstiftning en
gång beträdde, men alltför snart öfvergaf. Det är på den Europeiska handels
marknaden,
som handelsbrukens historiska kontinuitet är att finna: det är följaktligen
äfven der, som handelsrätten måste söka sin.
Då nu konkurs-lagstiftningen är en af handelsrättens vigtigaste delar, såsom
utgörande dess yttersta slutpunkt, följer ock deraf, att vår konkurs-lag bör vara
bygd på enahanda principer, som öfriga handlande nationers, och alt, vid stiftande
al en sådan lag, det är affärslifvets kraf, som i första rummet bör tagas i betraktande.
Den ytterliga vigt, som konkurs-lagstiftningen äger för affärsrörelsen, skönjes
redan vid en blick på denna vår lagstiftnings yttre historia. Så snart nemligen en
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
3
större rubbning inom penningeverklen ägt rum, har nästan alltid samtidigt dermed
en ny konkurs-lag blifvit utfärdad, liksom framkallad af omständigheternas tvång
eller af en lagstiftarens instinkt att konkurs-lagen bure skulden för en god del af
den allmänna förvirringen; men alla de nya lagstiftnings-försöken blefvo endast paI—
liativer, då man fortfarande byggde på samma grunder. Redan för liera år sedan
yttrades i en förtjenstfull uppsats rörande detta ämne följande träffande anmärkningar:
»Vid hvarje period af penningcväsendets förstöring hafva, i afsigt att framtvinga
ordning och redbarhet, stränga kredit-lagar påbjudits, och man har allt mer
alvik it från förra tiders riktigare grundsatser i afseende på utsöknings- och konkursrätten.
Redan i 1750 års konkurs-lag och de klagoskrifter och författningar, som
näst föregingo den, skönjer man dessa afvikelser i spåren af mynt-teckens-perioden
.... Efter Riksgälds-kontorets sedel-emissioner och näst före 1800 (1805)
års realisation utkommo de s. k. 1798 års Förordningar, dikterade af samma reaktionära
anda och bygdå på samma falska grunder som deras föregångare uti
exekutiv- och konkurs-processen. Ånyo vacklade myntvärdet, sedan, likasom vid
sjuåriga kriget, kostnaderna för 1808 års krig blifvit kastade på Banken. En ny
sedelllod öfversvämmade landet, diskontrörelsen utvidgades och straxt efter det gifna
moratorium följde 1818 års konkurs-lag, med bibehållande af alla grundfel från
sina föregångare, och i samma anda följde en ny, 1850, samtidigt med de ifriga
förberedelserna till 1854 års realisation.» Bagger man härtill, att 1857 års pcnningekris
knappt hade inträdt förr än gällande konkurs-lags bristfällighet på det
mest otvetydiga sätt sprang i dagen och genast fästade Rikets Ständers uppmärksamhet,
så torde konkurs-lagens egenskap of integrerande del af handelsrätten ligga
uppenbar för en hvar.
En erinran om detta förhållande gjordes redan af en år 1852 af Kongl. Maj:t
nedsatt Kommitté, som fätt i uppdrag alt utarbeta förslag till ordnande af kreditförhållandena
och låneanstalterna, så att »trygghet för framtiden kunde beredas emot
de hvälfningar i penningeväsendet, hvaraf riket i förra lider rönt kännbara olägenheter.
» Denna Kommitté, som arbetade under ordförandeskap af den i våra kreditförhållanden
klarseende Skogman och i April 1855 afgaf underdånigt betänkande,
ädagalade der, med en slående styrka i bevisningen, vådorna för allmänt och enskildt
väl af vårt gällande kredit-lagstiftnings—system och visade, alt det låg ett djupt
ingripande misstag eller grundfel uti de principer, som genomgingo handels-Iagstiftningen.
»Detta misstag», säger Kommiltéen, »denna prima föns et origo mali ligger
tvifvelsutan uti handelsrättens inblandning uti eller förblandning med civilrätten . . . .
Det är skilnaden dem emellan, så i grundsats som tillämpning, som i andra länder
förmått all införa en punktuel ordning vid liqvider, en för både gäldenärer och
borgenärer så lycklig skyndsamhet vid konkurser.» Med värma förordade Kommittéen
antagande af en ny konkurs-lag efter mönstret af den Fransyska, hvars principer
voro antagna i konkurs-lagstiftningarna i de liesta Europeiska länder, såsom
4
Lag-Utskottets lielänkande M 33.
Belgien, Holland, (lera af de Tyska staterna och nästan aila Italienska, Spanien,
Portugal, Grekland m. II.
Samma är som denna Kommitté afgaf sitt underdåniga Betänkande, uppdrogs
åt tre rätlsliirde ali utarbeta åtskilliga vigliga lagförslag inom handelsrättens område,
och redan i Februari månad 1854 var detta uppdrag fullgjordt Bland de
sålunda utarbetade lagförslag, af hvilka beklagligen blott ett enda ännu erhållit kraft
af lag, nemligen genom Förordningen om handelsböcker och handelsräkningar, vai
äfven förslag till ny Konkurs-lag. Detta, på den Europeiska handelsrättens principer
grundade, förslag var af synnerlig förtjenst, såsom det första, hvarigenom
nämnde principer inpassades i vår lagstiftning, och jemväl betydelsefullt för framtiden,
enär derigenom uppslaget var gifvet till ett nytt skifte i vår kredit-lagstiftning
och den enda väg var utvisad, som på detta område hädanefter kan komma
i fråga att beträdas. Förslaget underkastades granskning af Högsta Domstolen, som
dock yttrade betänkligheter mot vissa af förslagets principer, hvarförutan åtskilliga
detalj-anmärkningar jemväl framställdes; och förslaget förblef derefter hvilanda inom
Justitie-departementet.
Men 4857 års handelskris kom; den ena affärsmannen efter den andra nödgades
afträda sina tillgångar till borgenärers förnöjande och se sig underkastad en
lag, hvars oefterrättlighet gjorde den allmänna förvirringen än större och som, på
samma gång den stängde all utsigt tili räddning för den redlige, af konjunkturförhållandenas
omkastning störtade gäldenären, icke lemnade den rättsinnige borge
nären
annat hopp än att efter flerårig väntan såsom betäckning för sin fordran
erhålla några få ur skeppsbrottet bergade spilror, hvaremot samma lag gaf eli
ypperligt tillfälle lör sveket och oredligheten att rikta sig på andras bekostnad.
Och såsom betecknande för lagens orimlighet anmärktes jemväl att domstolarna
icke vågade tillämpa den i all dess stränghet, utan medgåfvo uppskof, der sådant
måhända icke lagligen bort äga rum. Under dessa förhållanden, hvilka närmade
sig till eli tillstånd al fullkomlig rättslöshet, fortgick förra riksmötet, och det
kunde ej fela att ett så vådligt tillstånd skulle ådraga sig representationens
uppmärksamhet. Man fann att genom vära kredit-lagar det allmännas väl icke
var bättre garanteradt än den enskildes äganderätt, och man fästade sig hufvudsakligen
vid de grundsatser, hvarpå gällande konkurs-lag var bygd. Pä hemställan
af enskilde motionärer ingingo derföre Rikets Ständer till Kongl. Majit
med en underdånig skrifvelse, deruti Ständerna, med förklarande, alt de ansägo
vår konkurs-lagstiftning böra bringas lill närmare öfverensstämmelse med
särskildt angifna, i (lera främmande länders lagar antagna grunder, tillika an~
höllo, att Kongl. Maj.t täcktes låta utarbeta och, der sä ske kunde, för Rikets
näst sammanträdande Ständer framlägga förslag till ny Konkurs-lag, äfvensom
till de delar af lagstiftningen i öfrigt, sora dermed stodo i oskiljaktigt sammanhang.
Lag-Ulskoltels lielänkande M 33.
3
I anledning deraf nedsattes af Kongl. Maj:t en särskild Kommilté, med uppdrag
all i den af Rikets Ständer åsjflade riktning utarbeta de af Ständerna äskade
lagförslag, hvarvid 1854 års redan omförmäida förslag, som i hufvudsaken öfverenssläpide
med de grunder, Rikets Ständer framställt, borde tjena Kommilterade
till ledning, dock med iakttagande af de ändringar, hvartill de emot nämnda förslog
i Högsta Domstolen framställda anmärkningar eller eljest förekomna omständigheter
kunde föranleda. Denna Kommittés verksamhet bestod således hufvudsakligen
endast i en revision af ett redan utarbetadt och granskadt lagförslag.
Grunderna för en ny konkurslag voro af Rikets Ständer utstakade och af Kongl.
Maj:t hufvudsakligen gillade, men Högsta Domstolens omförmäida anmärkningar
fingo ej heller af Kommitterade lemnäs ur sigte. Deri ligger ock måhända till
en del orsaken, hvarföre Kommittéens förslag lill konkurslag, som, jemte åtskilliga
andra dithörande författnings-förslag, under sommaren sistlidet år till Kongl. Majit
0fvcrlemnad.es,
förslagets principer, att något ytterligare modifierande deraf icke synes kunna
ifrågakomma, utan att dessa principer helt och hållet skulle uppoffras och reformen
således blifva utan åsyftad verkan. Kommitterades förslag blefvo ock, efter granskning
inom Justitie-departemenlet, remitterade lill Högsta Domstolen, för inhemtande
af dess utlåtande deröfver; men Högsta Domstolen, der ärendet började
föredragas redan i September månad förlidet år, lärer ännu icke afgifvit det infordrade
utlåtandet. Kongl. Majit är således fortfarande af Grundlagens bud förhindrad
alt uppfylla Rikets sednast församlade Sländers önskan att vid detta
riksmöte erhålla nådig Proposition i ämnet.
Nu har likväl Herr Dalman, W. F., ulr en hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion, i afsigt att bereda pröfning
hos Rikets nu församlade Ständer af dessa för det allmänna rättstillståndet så
vigtiga lagstiftnings-frågor, äfven om hinder skulla möta för erhållande af Kongl.
Majlis Proposition i ämnet, yrkat antagande af samtliga utaf nyssnämnde Kommitté
upprättade lagförslag, bland hvilka Uiskoltet såsom föremål för ett särskildt Betänkande
ansett sig lämpligen kunna välja förslagen till
1. Konkurslag;
*2. Förordning om boskilnad och undanskiflande af egendom i makars bo; samt
3. Förordning huru gäld vid dödsfall helalas skall och om urarfva-görclse,
sd ock angående undanskiflande af egendom i död makes bo.
I förslaget till konkurs-lag har dock Herr Dalman hemställt om åtskilliga
förändringar, för hvilka redogörelse här nedan skall lemnäs. Samtliga förslagen
jemte dertill hörande moliver hafva blifvit på allmän bekostnad tryckta, för att
bland Riks-Ståndens ledamöter utdelas.
Utskottet, som visserligen anser det hafva varit önskvärd!, om, till ytterligare
ledning för Utskottet, nådig Proposition i ämnet blifvit algil ven, åtföljd af Högsta
6
Lag-Utskoltets Betänkande JVs 33.
Domstolens utlåtande, har dock, i saknaden deraf, icke funnit något med Grundlagarnas
anda eller bokstaf öfverensstämmande skäl att undandraga sig en närmare
pröfning af Herr Dalmans motion, — så mycket mindre som de framlagda förslagen
äro resultater af särskilda Kommittéers verksamhet och, hvad förslaget till
konkurs-lag angår, dess principer ej mindre äro i långliga tider pröfvade af en
stor del af det öfriga Europa, hvars rättslärdas auktoritet väl äfven för oss bör
betyda något, utan jemväl, på det sätt, som ofvan är anly dt, blifvit godkända af
Rikets Ständer och af Kongl. Majit. I fråga om de öfriga förslagen åter bör
erinras, att de till hufvudsaklig del öro hemtade från Lag-Kommittéens och LagBeredningens
förslag till Civil-Iag. Hvad särskildt beträffar saknaden af Högsta
Domstolens utlåtande, så ehuruväl i de flesta andra länder ifrågasatts lämpligheten
för lagstiftningens fria utveckling och införande deri af mer genomgripande förändringar,
alt medgifva de lagskipande myndigheterna direkt inflytande pä den
lagstiftande magtens beslut, och lagarna derföre ej heller, så vidt Utskottet har
sig bekant, i knappt något annat land föreskrifva en domstols hörande öfver lagförslag,
så måste dock visserligen vår Grundlags bud derutinnan hållas i helgd;
men alt utsträcka denna grundsats om Högsta Domstolens hörande utöfver hvad
Grundlagen föreskiifver och göra Rikets Ständers lagstiftningsrätt i någon mån
deraf beroende, dertill synes icke något skäl förefinnas, och ett ifrågasättande
deraf vore detsamma som ett bestridande af representationens förmåga att sjelfständigt
lagstifta. Men i allt fall bör i nu ifrågavarande hänseenden bemärkas,
att, såsom redan är nämndt, Högsta Domstolen granskat 1834 års omförmälda
förslag, och denna ganska omfattande, i detalj sig sträckande, granskning finnes i
tryck tillgänglig *), likasom Högsta Domstolens protokoll öfver granskningen af
Lag-kommitténs förslag till Civil-Iag. Lägger man nu härtill, att det af Rikets
Ständer nedsalta Lag-Utskott egnat noggrann pröfning åt de framlagda förslagen,
äfven i deras minsta detaljer, så synes det i sanning, som skulle få lagförslag,
mer mångsidigt granskade och med större förberedelser än de ifrågavarande, kunna
komma att en lagstiftande församling föreläggas. Utskottet, som ytterligare får
erinia om den stora vigtcn af ett skyndsamt antagande utaf ny Konkurs-lag,
och ali hvarje års ytterligare uppskof dermed förlänger ett tillstånd af allmän
demoralisation och osäkerhet, samt kan vålla tusende individers lidanden, har derföre
icke tvekat att antaga, det Rikets Ständer, lör att främja allmänt och enskildt
väl, icke skola sky mödan att pröfva de framlagda förslagen, än mindre i saknaden
af nådig Proposition i ämnet se ett hinder för ulöfvandet af representationens
sjelfständiga lagstiftningsrätt.
Dä Utskottet ansett sig hufvudsakligen böra gilla ifrågavarande lagförslag,
och fullständiga motiver äfven för de liesta af delaljstadgandeua återfinnas i Korn
-
*) Juridiska Föreningens tidskrift. Tolfte häftet. Stockholm 1836. P. A. Norstedt & Söner.
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
7
mittéens frän trycket utgifna arbete, har Utskottet trott sig icke böra belasta detta
Betänkande med ett upprepande af alla de utaf Kommitléen anförda skäl. Ett
anförande af förslagens hufvudgrunder torde dock här böra finna rum, tillika med
skälen för de afvikelser från Kommiltéens förslag, som äro af någon betydenhet
och icke af sig sjelfva motiveras. Dessutom påkalla Herr Dalmans anmärkningar
Utskottets svar. Utskottet gör härvid början med
A. Förslaget till Konkurs-lag.
Bristerna i gällande Konkurs-lag träda bäst i dagen vid en blick på de
hufvudsakligaste afvikelser derifrån, som i förslaget äro gjorda. Dessa afvikelser äro:
1. Skilnad emellan affärsmän och andra, dock endast i fråga om anledningarna
till konkurs.
I alla länder med nyare konkurs-lagstiftningar — d. v. s. i nästan hela det
bildade Europa, med undantag af Sverige och Norge, ty äfven i Danmark är numera,
genom en utkommen författning, början gjord alt i konkurs-lagstiftningen
införa de Europeiska principerna, — i alla dessa länder är, i affärsverksamhetens
eget intresse, skilnad i fråga om konkurs gjord emellan affärsmän och andra gäldcniirer.
Än finnes för hvardera af dessa kategorier en särskild konkurs-lag,
strängare för köpmansklassen, än åter medgifver lagen, såsom i Frankrike, icke
konkurslvång mot några andra än köpmän eller rörelse-idkare. Denna skilnad är
djupt grundad i sakernas egen natur och anbefalld af den rättsjemlikhet, som
lämpar lagen efter olika förhållanden. Träffande yttras i detta ämne i motiverna
till 18S4 års konkurslags-förslag följande: »En affärsman befinner sig i en ställning,
som i många afseenden är olika med andra personers. Det är på ena sidan
en ständigt fortlöpande kedja af gäldförbindelser, hvari hans rörelse försätter honom,
under det att på den andra hans verksamhet fordrar en ständig ström af
inflytande penningar. Hufvudverktygen för hans yrke äro sålunda penningar och
kredit. Han behöfver kredit för att vinna penningar, och penningar för alt äga
kredit. Denna dubbla egenskap af ständig gäldenär och borgenär gör punktlighet
och noggrannhet så väl i fullgörandet af sina förbindelser som i utkräfvandet af
sina fordringar för bonom till en sträng nödvändighet. Han kan icke vara strängt
redlig gäldenär, utan att vara strängt noggrann borgenär. Delta ligger i sjelfva
väsendet af hans yrke, likasom deri ligger, att då krediten för honom i visst afseende
är ännu ett vigtigare verktyg än till och med penningarne, han så mycket
mindre, för att upprätthålla den, kan vara eftergifven vid sina fordringar. Saknar
han för tillfället tillräcklig penningetillgång, men äger väl befästad kredit, kan
fortgången af hans rörelse likväl upprätthållas. Men krediten fordrar ständig värd
och förfallotidema komma alltid åter, för att pröfva dess styrka. Brista för honom
både penningar och kredit, är på hans sida insolvensen inne, och konkurrensen
8
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
eller konkursen för borgenärerna öppen till hela hans förmögenhet, såsom utgörande
den yttersta garantien för fullgörandet af hans förbindelser.»
Om, såsom Utskottet vågar tro, ingen skall kunna jäfva riktigheten af dessa
grundsatser, så lärer än mindre någon betänklighet kunna uppstå i afseende å den
ytterst modifierade tillämpning deraf, som det nu framlagda förslaget innehåller.
Omförmälda skilnad är nemligen hufvudsakligen iakttagen endast i fråga om anledningarne
till konkurs, bland hvilka särskildt för köpmän upptagits inställelse af
hans betalningar. Skulle i detta, från främmande lagar lånade uttryck, ligga något
obestämdt och någon gång svårtillämpligt, så lärer väl denna obestämdhet ingalunda
kunna klandras såsom en stränghet, enär den faller gäldenären till godo.
Alldeles enahanda är förhållandet med uttrycket köpman, hvarmed, enligt hvad i
kapitlet om allmänna bestämmelser stadgas, förstås en hvar, som är skyldig alt
föra böcker öfver sin rörelse. I fråga om handelsboks vitsord och ansvar i konkurs
för underlåtenhet att föra ordentliga böcker, måste domstolarne således redan
nu pröfva, om en person är att anses för köpman eller ej, — och svårigheten af
en sådan pröfning är ej större, då fråga är om tvingande till konkurs; För öfrigt
lärer en hvar, som något känner våra domstolars varsamhet vid lagtillämpning,
icke ett ögonblick kunna befara, att de skulle till klassen af köpmän hänföra
någon, som ej eldigt lagens mening bör dit räknas.
Den väsendtligen olika ställning, som en icke-köpman deremot intager, är
närmare angifven i Kommilterades motiver, till hvilka Utskottet alltså får hänvisa.
Här må endast tilläggas den erinran, att den Fransyska lagens inskränkning af
rätt till konkurs-förfarande mot endast köpmän synes hvila på den rationelt riktiga
princip, alt blott rörelse-idkare hafva behof af personal-krediten, hvaremot för
icke-köpmän real-krediten är den enda, som bör ifrågakomma. Men den långifvare,
som gifvit försträckning på sådant sätt, d. v. s. mot pant eller hypotek,
har ingalunda behof att för erhållande of betalning tvinga gäldenären i konkurs,
utan erhåller sin rätt genom exsekulion, oberoende af konkurrens med öfrige borgenärer.
Hos oss synes deremot konkurs-tvång mot icke-köpmän fortfarande böra
äga rum, i anseende till den ringa utveckling, vårt hypoteks-väsende ännu vunnit.
I likartade förhållanden ligger ock, enligt cn Tysk rättslärds utsago, orsaken,
hvarföre den Preussiska Konkurs-Ordningen af år 1855 i vissa fall medgifver
icke-köpmäns försättande i konkurs-tillstånd.
2. Tillsättande af en Rättens ombudsman alt vaka öfver förvaltningen och
påskynda boets utredning.
Denna institution, hvartill mönstret äfven är hemladt från de nyare Europeiska
konkurs-lagarna, är af synnerlig vigt för afhjelpande af en utaf de största
olägenheterna af nu gällande lag. Det är beklagligen alltför väl kändt, huru
allmänt
Lag-lltskottets Betänkande M 33.
9
allmänt och rättvist man hos oss klagar öfver elen ytterst långsamma förvaltningen
och utredningen af konkursmassor, äfvensom öfver svårigheten att förmå försumlige,
kanske stundom äfven oredlige, sysslomän att fullgöra sina skyldigheter. Det är
väl sannt alt gällande lag anvisar borgenärerne utväg lill rättelses vinnande. Men
det besvär, den omgång och de kostnader, som dermed äro förknippade, hålla
borgenärerna tillbaka, och lyckas det dem, att mot sysslomännen vinna en rättegång,
så manar behofvet tilläfventyrs alt genast åter börja en ny o. s. v. i oändlighet.
Det finnes ett sätt att, under sken af lagens skydd, likväl beröfva borgenärerna
deras rätt, och det är att uttrötta dem. Det är detta, som synes hafva
blifvit en verkan af vår gällande lag. Förslaget deremot uppställer såsom korrektiv
i detta hänseende en af Rätten eller Domaren förordnad ombudsman, hvilken sjelf
icke lägger hand vid förvaltningen eller har sig anförtrodd någon uppbörd för
borgenärernas räkning, men hvars pligt del är att noga vaka öfver kuratorernas
åtgärder, och, om de beträdas med försummelse eller oredlighet, genast derför
ställa dem till rätta. Det är till honom, som borgenärerne skola anmäla sina
klagomål, och en enkel anmälan till ombudsmannen blifver då för dem af samma
verkan, som enligt gällande lag en kostsam och tidsödande rättegång. Förslaget
ålägger äfven denne ombudsman åtskilliga andra skyldigheter, såsom att föra ordet
vid borgenärernas sammanträden m. m., — och då, enligt hvad Utskottet tror sig
hafva inhemtat, icke någonstädes inom riket större svårigheter skulle möta alt finna
personer, lämplige till en sådan befattning, helst ombudsmannen kan väljas äfven
ibland Rättens ledamöter, har Utskottet icke tvekat att understödja förslaget i
denna del.
3 Offentlig stämnings utfärdande utan föregående förhör med borgenärerna,
ans/agslidens förkortande och konkurs-processens skiljande från domstol.
Afven dessa principer hafva till ändamål förebyggande af långsamhet vid
konkursers behandling. I förstnämnda hänseende är föreslaget, att då gäldenär
sjelf gjort afträdes-ansökning, stämningen skall utfärdas genast, i stad af Rätten
och å landet af Domhafvanden. Ar konkurs äter yrkad af någon borgenär, utfärdas
stämningen, sedan gäldenären blifvit hörd, hvilket bör ske inom lämpligen
kortaste tid. Nu har dock Herr Dalman i denna del anmärkt, att ifrågavarande
förändring innebure en större stränghet mot gäldenären än fördel för borgenärerne,
enär tidsbesparingen vore obetydlig; att förändringen ej sällan kunde hindra en
alltid önskvärd uppgörelse, hvarigenom konkurs kunde undvikas; samt att motionären
följaktligen ansåge det nu brukliga första förhöret böra föregå stämningens
utfärdande, men all ansökningen ej finge återkallas utan samtycke af alla
borgenärer, som vid förhöret tillstädeskommit. Härtill får Utskottet genmäla, att
tidsbesparingen, hvilken å landet ej kan räknas till mindre än 2 å 3 veckor,
lith. till Jt. St. Brot. 1859 »Sr 1860. 7 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkande M 33-
alldeles icke är någon obetydlighet, helst med afseende derå. alt den är i början
af konkursen, då intresset för saken hos borgenärerna alltid är lilligast och största
anledning är för handen, att de skola vidtaga kraftiga åtgärder för konkursens
bringande lill ett skyndsamt slut, hvilket äfven är en fördel för gäldenären; —
vidare, att en vänlig uppgörelse emellan gäldenären och borgenärerna ingalunda
förhindras of stämningens utfärdande, utan kan ske vid den inom kort tid infallande
inställelsedagen, intill hvilken tid konkursboet är i orubbadt skick, ty,
enligt förslaget, får realisering af boet ej verkställas förr än efter anslagslidens
slut, — en omständighet, hvarpå här bör läggas synnerlig vigt; — samt slutligen,
att icke alla borgenärer kunde vid ett första förhör lillstädeskomma, men att
dervid de frånvarandes rätt borde hållas lika helig som de tillstädeskomnas 1
öfrigt kan såsom en generel regel anmärkas, att en gäldenär får skylla sig sjelf,
om han lättsinnigt och utan noggrannare pröfning af sin ställning inkastar en
konkurs-ansökning, äfvensom att rättigheten att efter någon tids förlopp få återkalla
ansökningen lätteligen kunde missbrukas i afsigt att undandraga sig en hotande
utmätning Utskottet anser sig således icke kunna tillstyrka bifall till Herr
Dalmans framställning i denna del.
Anslagstiden är i förslaget bestämd till minst två och högst fyra månader.
Visserligen är denna tid betydligt längre än enligt utländska lagar, men den kan
måhända hos oss ej sättas lägre. En fördel af den längre tidsbestämningen är
ock, att man'derigenom undviker att inveckla systemet genom att, i enlighet med
Franska lagen, stadga två särskilda anmälningstider, en för inländska och en för
utländska borgenärer, med deraf beroende olika rättsverkningar. —• I anseende till
de dryga kostnader för boet, som äro förenade med tillställande af särskilda
kallelser till enskilde borgenärer, är någon föreskrift om sådana kallelser icke i
förslaget inlagen. Men ehuru Utskottet visserligen icke betviflar, att i de aldra
flesta fall tillräcklig offentlighet varder genom kungörelser i tidningarna åt konkursen
gifven, liar dock Utskottet, till borgenärernas ytterligare säkerhet i detta
hänseende, i likhet med livad i andra länder är antaget, föreslagit att kallelsebref
skola med posten till borgenärerna afsändas. Någon märkbar kostnad för boet
bör derigenom icke kunna uppstå.
Då ali konkurs, deri tvist icke uppstått, endast är en liqvidations åtgärd
emellan gäldenären och borgenärerne samt emellan dessa inbördes, och Rättens
dom i detta fall således är alldeles öfverflödig och endast förorsakar tidsutdrägt,
är, i öfverensstämmelse med den Europeiska konkurs-rätten, det formella konkursförfarandet
helt och hållet ' skildt från Rätten och öfverlemnadt åt borgenärerna
sjelfva under ledning och kontroll af en Rättens representant. Uppstår tvist om en
fordran, och kan denna tvist ej godvilligt uppgöras vid sammanträde inför Rättens
ombudsman, hänskjutes det tvistiga, men också endast detta, till Rättens pröfning.
Lag-Utskottets Betänkande Jf; 33.
II
Den vinst genom besparing af tid, som härigenom uppkommer för bade parter
och domstolar, torde ligga uppenbar för en hvar.
4. Upphörande af den offentliga stämningens preklusiva verkan.
Enligt gällande lag och antagen lagtolknings-princip förlorar den borgenär,
som ej å inställelsedagen anmäler sin fordran, sin talan icke allenast i sjelfva
konkurs-saken, utan äfven emot gäldenären för framtiden. Förslaget upphäfver
begge dessa påföljder; — medgifver borgenär att i framtiden utsöka sin fordran
af gäldenären, utan afseende derå om fordringen blifvit i konkursen bevakad eller
ej, samt uttalar den grundsats, att blott konkursens faktiska afslutande beröfvar
borgenären rätt att anmäla sig i konkursen, dock alt en efter inslällelsedagcn sig
anmälande borgenär icke äger något anspråk på den del af egendomen, som öfrige
borgenärer redan hunnit sig emellan fördela, hvarigenom således någon verklig
rättsviolalion för tidigare anmälde borgenärer icke uppkommer. Dessa principer
iiro antagna i hela den nyare Europeiska konkurs-rätten, och förslagets stadganden
öfverensstämma helt och hållet med den Fransyska konkurs-lagen (art 503). Nu
bar emellertid Herr Dalman, som dock gillat förslaget om fordrings-rättens bibehållande
för framtiden, mot stadgandet i öfrigt anmärkt, att det »dels förnärmade
borgenärerna, precist i samma mån som afskaffandet af preklusions-terminen i
andra rätlstvister skulle förnärma deras rätt, som i behörig tid anmält sina anspråk
eller sin klagan, dels ock tvifvelsutan vid många tillfällen skulle leda till trassel
och tvister samt ovilkorligen till fördröjd definitiv utredning af massan.» Häremot
kan såsom en generel regel erinras, att hvarje i lagen bestämd preskriptionstid,
efter hvilken en talan är afskuren eller en rättighet förlorad, är i och för sig
rättsvidrig och endast kan försvaras såsom af andra omständigheter oundgängligen
påkallad, — hvilket dock i förevarande fall ingalunda är förhållandet, sedan det
fordna benefcium ccssionis bonorum försvunnit. Vidare bör anmärkas, att konkursen
icke efter förslaget betraktas såsom en rältslvist, utan endast såsom en
liqvidations-åtgärd, der en hvar fordringsägare måste anses berättigad alt erhålla
betalning, när han sig anmäler, så vida ännu något finnes qvar att utdela. För
behörigheten atl tala uti de rättslvister, som under liqvidations-åtgärden uppstå,
är visserligen preklusion bibehållen. I öfrigt bör erinras, att för utländska borgenärers
rätt ifrågavarande grundsatsers antagande är af högsta vigt, äfvensom alt
de otvifvelaktig! utgöra den verksammaste sporre för borgenärerne att påskynda
boets utredning. Beträffande farhågan, att preklusionens borttagande skulle föranleda
sena bevakningar, de der åter kunde gifva anledning till långvariga rättegångar,
så torde denna farhåga försvinna vid en blick på förslagets stadganden i
öfrigt Kommilterade yttra härom i sina motiver följande: »Då en sig sednare
anmälande borgenär blifvit genom förslaget förpligtad atl gälda kostnaden för
förhör i anledning af hans bevakning, — då han ej får deltaga hvarken i val till
42
Lag utskottet* Betänkande M 55.
syssloman, eller i granskning af förut anmälda borgenärers fordrings-unspråk, eller
i öfverläggning och beslut om framstäldt ackords-förslag, — och dä han dessutom
äfventyrar att alla massans tillgångar redan kunna vara utdelade, så synes det, i
sanning, som skulle en borgenär ytterst sällan, om ens någonsin, försumma att
anmäla sig på inställelsedagen utan skäl, som, om det ej är laga förfall, dock slår
på gränsen deraf. Ej är det heller sannolikt, att en sådan sednare anmälan skulle
ske långt efter inställelsedagen, och sker den blott inom några månader derefter,
blir fordringen ändock lika tidigt anmäld, som enligt nu gällande lag, der anslagstiden
är vida längre än enligt Kommilterades förslag.»
På dessa skäl anser sig Utskottet böra vidhålla förslagets stadgandeu i
denna del.
S. Återgång af aftal, som till borgenärernas förfång blifvit af gäldenären
ingångna nyss före konkursen.
Möjlighet att få sådana aftal upphäfda är, hufvudsakligen i enlighet med den
Romerska rättens stadganden, inlagd i alla kontinentens nyare konkurs-ordningar;
och lill och med i Danmark, der man ännu ej hunnit utarbeta förslag till en
fullständig ny konkurs-lag, har man likväl, i afvaktan derå, ansett sig böra i lagstiftningen
införa ifrågavarande princip, såsom den, hvars saknad var mest känbar.
Äfven hos oss är dess skyndsamma antagande af den aldra största vigt: bristen
i detta hänseende är kanske den väsendtligaste i hela vår nu gällande konkurslagstiftning
och underhåller ett tillstånd af den vådligaste förvirring och rättslöshet.
Det är beklagligen alltför väl kändt, hvilken stormlöpning sker emot gäldenären
under den sista tiden före konkursens början, — huru de närboende borgenärerne
dervid, liksom under en allmän plundring, rycka åt sig såsom betäckning för sina
fordringar hvad helst de kunna öfverkomma, nedtystande både sitt och gäldenärens
samvete med det advokatoriska svepskälet att deras fordringar äro rikliga, men
förgätande att, då gäldenärens obestånd inträdt, äfven frånvarande borgenärers rätt
är lika helig och att hvarje betäckning är ett ingrepp i deras äganderätt. Det
är fåfängt att söka förekomma sådant genom straffhot mot gäldenären, hvilken,
nedslagen och rådvill, i det längsta närer hoppet att kunna undgå konkurs, och
derföre gerna sätter tro till borgenärens förledande förespeglingar. Det är således
mot borgenären, som lagen äfven måste vända sig: den måste beröfva honom just
det, som han icke skulle hafva erhållit, derest han, följande hederns bud och lagstiftarens
mening, i stället att skaffa sig ensam betäckning, bragt i konkurs den
gäldenär, hvars obestånd han insett eller bort inse. Det är på sådana grunder,
som förslagets stadganden i denna del hvila, — och Utskottet har funnit dessa
uppställda med en varsamhet, som i allmänhet synes större än den i främmande
lagar iakttagna, men som derföre också bör betaga all farhåga för förslagets innehåll
i denna del. I ett hänseende har Utskottet till och med funnit denna var
-
Lag-Utskottets Betänkande M 33,
13
samhet alltför stor, dä betalning med penningar af icke-förfallen gäld ej blifvit
underkastad klander och återgång. En sådan betalning lemnar alltid rum för misstanke
om borgenärens kännedom af gäldenärens obestånd; och är denna misstanke
ogrundad, sker ej genom betalningens återgång större skada än att borgenären försättes
i alldeles samma ställning, hvari han skulle befunnit sig, om det primitiva
aftalet angående förlällotiden hade blifvit emellan honom och gäldenären iakttaget.
I denna del är således rättelse af Utskottet föreslagen i 3 kapitlets andra <§, hvarjemte
Utskottet funnit nödigt att något utvidga den väl trånga tid, inom hvilken,
enligt förslaget, talan om återgång af aftal skulle väckas. För öfrigt får Utskottet
hänvisa lill de af Kommitterade i detta ämne anförda moliver.
6. Rätt för gäldenären att med en komplicerad majoritet af borgenärerna
ingå eli jemväl för minoriteten förbindande ackords-aftal.
Såsom i Kommitterades motiver till förevarande förslag rätteligen angifves,
utgör det s. k. tvångs-ackordet en af de principer, hvilka i början möta största
motstånd, men med hvilka man småningom försonar sig och hvilkas nödvändighet
man slutligen inser. Principen är ock antagen i alla länder med nyare konkursordningar,
hvaribland jemväl England, och äfven hos oss biel' den vid sednaste
riksmöte af Rikets Ständer godkänd. I enlighet dermed är den ock i förslaget
införd, meri, såsom 6:te kapitlets detaljstadganden utvisa, i en så ytterst modifierad
form, att sannolikt högst få betänkligheter deremot skola möta. Herr Dalman har
dock härvid i sin motion uppkastat ett annat spörjsmål, som visserligen kan vara
tiinkvärdt. Han säger sig nemligen icke vilja tillåta ett sådant ackord i andra än
affärsmäns konkurser, helst giltig anledning eller ursäkt för konkurs sällan torde
kunna förebäras af någon annan än en affärsman. Efter noggrannt öfvervägande
häraf har dock Utskottet funnit sig böra gifva företräde åt Kommitterades förslag i
denna del, enligt hvilket ackord kan förekomma jemväl i icke-affärsmäns konkurser.
Det är visserligen sannt, att de mångfaldigt vexlande konjunkturer, hvilka ej al
menskligt förutseende kunna beräknas och som dock ofta bestämma rörclse-idkarens
bestånd eller obestånd, kunna göra ett fallissement af honom helt och hållet ursäktligt;
men det är ej på sådan grund som ackordet hvilar. Ty af huru stor vigt
det än må vara för samhället, att en redlig, endast af olyckor störtad affärsman
må återförsättas i sin gagnande verksamhet, sä skulle dock detta svårligen vara en
giltig rättsgrund för medgifvande åt pluraliteten af borgenärerna att afgöra öfver
minoritetens rätt. Man vore då åter inne pä läran om det såsom rättsvidrigt nästan
öfverallt och äfven hos oss förkastade beneficium cessionis, hvarigenom en redlig
gäldenär, hvars obestånd var vålladt af olyckshändelser, befriades från allt framtida
ansvar för sin gäld. Ulan ackordet hvilar på den af Kommitterade jemväl angifna
grund, att i det tvungna bolag, som uppstår i följd af konkurs, lika litet som i en
annan bolagsföreriing, minoriteten må kunna förnärma eller förminska majoritetens
14
Lag-Utskottets Betänkande M 33-
räll. Funné nu majorileten antagandet af eli ackords-anbud vara för sig fördelaktigare
än emottagandet af den betalning, som efler boets realiser ing kunde derutur
erhällas, men minoriteten ägde rätt att förhindra detta, sä ägde den ju ock makt
alt förnärma majoritetens rätt. Minoriteten star dock här i ett vida bättre predika
ment
än i andra bolag, enär den äger makt att klaga hos domstolen, som kan
förvägra fastställelse af ackordet, i hvilket fall del blifver utan verkan. Att äfven
gäldcnärens fördel genom ackordet befrämjas, är ett lyckligt accessorium, men icke
den hufvudsakliga grunden för ifrågavarande inskränkning i den enskilde borgenärens
rätt. Men ur denna synpunkt betraktat!t, bör ackord ork kunna medgifvas i hvarje
redlig gäldenärs konkurs, — icke i den bedrägliges, ty der finnes alltid en pre
sumlion
derför, att alla tillgångarne icke komma i dagen och att majoritetens beslut
således skulle kunna innebära en verklig rättskränkning för minoriteten. Utskottet
gillar således den af Kommitterade hyllade princip i detta hänseende, hvilken äfven
öfverensstämmer med den Yngsta af nyare konkurs-ordningar, nemligen den
Preussiska af år 1855.
7. Större personlig frihet för redlig gäldenär och särskilt behandling af de
civila och af de hrimincla frägorna i konkurs.
I sin vid förra riksmötet lill Kongl. Majit aflålne underdåniga skrifvelse an
märkte Rikets Ständer, alt gällande konkurs-lags stadganden, som förbjuda gäldenären
att intilldess första dom i saken fallit vistas utom sitt bus och berättiga
borgenär att hålla gäldenären under bevakning, antydde tillvaron af ett anklagelsetillstånd,
som drabbade deri redlige lika väl som den oredlige. Utskottet har ock
funnit dessa stadganden både obilliga, såsom icke öfverensstämmande med våra öfriga
lagars aktning för den personliga friheten, och okloka, såsom erhållande en på obestånd
kommen gäldenär från ett skyndsamt afträdande af sina tillgångar, som dock
är eli af konkurs-lagstiftningens vigtigaste mål. Förslaget innehåller ock rättelse i
detta hänseende. På samma grunder, äfvensom för att befordra eli skyndsammare
afgörande af så vä! de civila som de kriminela frågorna i konkurs, har förslaget
skiljl behandlingen af dessa.
Förslagets nu anförda grunder iiro de väsendlligaste af afvikelserna från gällande
konkurs-lag och gifva i viss man, så att säga, en helt annan färg åt konkursprocessen
än den hittills haft. Men utom dessa nya hufvudprinciper förekomma
jemväl flere andra, som äro af synnerlig vigt och praktisk betydelse. Af dessa
anser sig Utskottet förnämligast böra fasta uppmärksamhet å följande:
befrielse för intecknings- och pant-hafvare att bevaka sin fordran i konkurs,
så vida han vill hålla sig till inteckningen eller panten allena, — ett för real -  kreditens stadga och säkerhet högst vigtigt medgifvande; —
upphörande af borgenärs-eden såsom ett ovilkorligl prceslandum och skyldighet
att den aflägga först sedan annan borgenär derom väckt yrkande; —
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
IS
närmare föreskrifter om utdelningen, utdelnings-längders upprättande och sältet
att dem klandra, — eli ämne, hvari gällande lag är ytterst ofullständig, — samt
stadgande om hvad till konkursbo rätteligen hörer.
I sistnämnda hänseende innehåller förslaget hufvudsakligen, alt lill konkursbo
äfven skall räknas hvad gäldenären under tiden från konkursens början till dess slut
ärfver eller genom giftorätt, gåfva, testamente eller annan tillfällig åtkomst erhåller,
derifrån dock undantaget hvad helst honom gifvet eller förlänadt är med vilkor, att
det ej må för hans gäld tillgripas. Gällande lag iakttager tystnad öfver detta ämne;
men tvifvel kan dock uppstå, huruvida ej förslagets stadgande är med lagens mening
öfverensstämmande, helst om man jemlör sista punkten i 1(5 Kap. 3 § Handelsbalken
med 56 § Konkurs-lagen, enligt hvilken sistnämnda, då gäldenär har tjenst
i riket, ifrågavarande piincip bestämdt uttalas i afseende å en del af hans lön.
I allt fall har Utskottet funnit denna princip, som i den nyare Europeiska konkursrätten
ock vunnit häfd, vara riktig, såsom hvilande derpå, att borgenärerne under
konkursen representera gäldenärens bo och att de följaktligen måste vara berättigade
att omhändertaga hvad i detta bo inflyter. Herr Dalman har dock ej velat godkänna
detta stadgande, enär del skulle innebära en orättvisa mot gäldenären, såsom
fördröjande konkursens afslutande, så länge ännu någon förhoppning förefunnes, att
konkursboet kunde tillvinna sig andra tillgångar än de afträdda. Härvid synes dock
motionären icke hafva fästat uppmärksamhet vid 127 g i Kommitterades förslag,
som innehåller ganska bestämdt stadgande derom, att sedan all boets tillgängliga
egendom blifvit i penningar förvandlad och utdelning deraf skett, konkursen skall
anses alslulad och gäldenären vara berättigad derom erhålla bevis. Och öfver detta,
så väl som öfver skyndsam realisation af boet, tillkommer inseendet ytterst llätten.
Missbruk af dessa stadganden kunna således ej tänkas, utan att man antager Rätten
deri vara delokiig. Väl har Herr Dalman framställt det alternativa förslag alt en
viss kortare tid efter konkursen skulle bestämmas, t ex. sex månader, hvarunder
till konkursboet skulle ingå hvad gäldenären genom arf, gåfva eller testamente tillfälle.
Utskottet har dock hyst betänklighet vid att antaga detta förslag, såsom
icke hvilande på någon rationelt riktig princip. I öfrigt får Utskottet fästa uppmärksamhet
å den förändrade redaktion, Utskottet gifvit åt 3 kapitlets första §,
hvarigenom åtskilliga betänkligheter mot ifrågavarande stadgande torde förfalla, äfvensom
erinra att stadgandet är af högsta vigt för att ej gifva utrymme åt sveket och
skandalen eller lätta utvägen för en gäldenär, hvars obestånd redan blifvit offentligen
förkuunadt, att till de förra borgenärernas förfång nedsänka sig i ny skuldsättning,
innan han gjort de äldre borgenärerna rätt, och ytterligare förvirra förhållandena
genom en eller flera nya konkurser, innan ännu den första blifvit afslutad. Yi
hafva haft nog af allt det moraliska förderf, hvartill gällande konkurs-lag gifvit
upphof. Må vi då i en ny lag söka att förekomma sådant, så vidt det genom
lagstiftningen kan ske!
16
Lag-lltskottets Betänkande M 33.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva, att uteslutandet af hvad i 2 och 40 §§
i Kommitterades förslag förekommer om lösöreköp, härrörer deraf, att Utskottet i
särskildt, samtidigt med detta utkommande, Betänkande, föreslagit upphäfvande af
lagstiftningen i omförmälda ämne.
B. Förslag till Förordning om boskilnad och undanskiflande af egendom i
makars bo.
Utskottet, som icke kunnat annat än gilla den fördelning, hvilken Kommitte
rade
gjort af de flera i gällande konkurs-lag sammanblandade, väsendtligen skiljaktiga
lagsliftnings-ämnen, liar i följd deraf äfven funnit stadgandena om boskilnad
och undanskiltande af egendom i lefvande makars bo lämpligen böra bilda en särskild
författning. Dessa stadgande!» höra ej heller till handelsrätten, utan äro af
ren civil-lags natur. Lagstiftaren måste således här ställa sig pä inhemsk grund,
och i vårt inre samfundslif söka utgångspunkten för utvecklingen af ifrågavarande
rätts-institution. Derföre innehåller ej heller förslaget till boskilnads-lag några nya
principer, som rubba gällande lags grundvalar i- detta ämne; och då Utskottet, med
ett par smärre redaktions-förändringar, ansett sig böra helt och hållet gilla före
varande
lagförslag, och fullständiga motiver derför äro i Kommitterades Betänkande
anförda, kunde ett enkelt hänvisande till dessa äfven vara tillräckliga motiver för
Utskottets tillstyrkande. Några kortfattade erinringar i afseende å förslagets hufvudpunkter
må dock bär finna plats.
I följd af den oegentlighet, alt gällande stadganden om boskilnad blifvit in
rymda
i konkurs-lagen, har icke sällan hos Domstolarna förmärkts villrådighet i
behandlingen af boskilnadsmål, som uppstått ulan sammanhang med konkurs. Man
synes nemligen hafva föreställt sig, att egendom äfven då vore afträdd till borgenärer,
— att gode män borde tillförordnas, — alt dom skulle meddelas öfver borgenärers
rätt till betalning m. m. En annan oegentlighet, som äfven missledt, har
varit den, att ordet boskilnad blifvit användt för alt uttrycka ej mindre det fysiska
klyfvande! af makars bo i två delar, än äfven rättigheten för ena maken att undanskilta
egendom för den andra makens gäld, och man synes i allmänhet mest hafva
fästat sig vid den sednare betydelsen af ordet, ehuru den förra är den egentligaste.
Utskottet har derföre såsom en synnerlig vinst af förslaget anmärkt, att det synes
egnadt att åstadkomma reda i anmärkta förhållanden och tydligare än gällande lag
utmärka, att domen i ett rent boskilnads-mål endast är en dom emellan begge
makarna och bestämmer huruvida det gemensamma boet får delas i två bon eller
icke, ehuruväl borgenärerna, såsom ett slags mellankommande parter, medgifvits att
blifva hörda, för alt efter befogenhet bestrida giltigheten af de för boskilnadens
vinnande uppgifna skäl.
Då
Lag-l)'iskottets Betänkande M 33.
17
Då ändamålet med en boskilnads-lag måste vara, att bereda den ena maken
skydd för den egendomsrätt, som genom allmänna lagen är samma make tillförsäkrad,
är deraf en gifven följd, att då denna egendomsrätt hotas, då bör ock boskilnad
kunna vinnas. Om nu ock gällande boskilnads-lag må anses i detta fall
skydda mannens rätt, så är dock hustruns långt ifrån bevarad. Hon äger nemligen
ingen dispositionsrätt öfver boets tillhörigheter, — och en hustru måste derföre nu
icke sällan åse, huru hennes egendom genom mannens åtgärder icke allenast hotas
med förstöring, utan verkligen dag från dag allt mer förskingras, utan att hon äger
makt att sådant förhindra. Och den af lagen nu anvisade tidpunkt för henne att
söka boskilnad blifver i allmänhet den, då ingenting vidare återstår att berga.
Så hård eller, kanske rättare, så ofullständig är gällande lagstiftning i ämnet, —
och denna brist träder desto skarpare i dagen vid de ingalunda sällsynta fall att
det just är hustrun, som i boet infört hela den af mannen förskingrade egendomen.
Af dessa orsaker och för att bereda hustrun i ifrågavarande hänseende lika skydd,
som mannen redan enligt lag äger, uppställer förslagets 2 g vissa kategorier, som
särskildt berättiga hustru att söka boskilnad, — och Utskottet har funnit dessa
stadganden vara af så stor vigt, alt ensamt saknaden af dem påkallar en ny boskilnads-lag.
Af lika stor vigt är dock äfven den i förslagets 12 och 13 gg uttalade
grundsats, att, i följd af boskilnaden och så länge denna varar (se 15 g), makarnas
ömsesidiga giftorätt upphör i sådan sednare tillkommen egendom, som de ej gemensamt
förvärfva. Denna princip omfattades af flera Ledamöter inom Lag-kommittéen
och antogs af Högsta Domstolen vid granskning af Lag-kommittéens förslag
till Civil-lag. 1 enlighet med de inom nämnde Kommitté uttalade grundsatser visas
äfven i motiverna till föreliggande förslag, hurusom omförmälde princip, långt ifrån
att strida emot grunderna i 1734 års lag, tvertom synes derur framträda. Billigheten
af detta stadgande är ock så påfallande, att någon tvekan derom ej borde
uppstå. Ty ehvad utvägar lagen än må anvisa för att vinna en boskilnad i rätt
tid, skall dock alltid, i följd af makarnas inbördes förhållanden, hädanefter som
hittills, ofta inträffa att den enda verkliga fördel af en vunnen boskilnad blifver
följderna deraf för framtiden. Har nu t. ex. mannen försänkt boet i gäld och en
gång förstört hustruns egendom, är väl intet billigare än att han förverkat del i
hvad henne sedermera tillfaller. Derförutan ägde ej heller reciprocitet i makarnas
rättigheter rum; ty om, efter boskilnaden, någon egendom genom arf eller testamente
tillfölle den gäldbelastade maken, ginge den utan tvifvel till bans borgenärer,
i enlighet med sista punkten i 16 Kap. 3 g Handels-balken, och den andra maken
finge ingen del deruti. — De rättsförhållanden, hvari makarna genom ifrågavarande
stadgande skulle komma till hvarandra, blifva således alldeles desamma som redan nu
när som helst kunna uppstå i de fall, att äktenskaps-förord är mellan makarna upprättadt.
Bih. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 3
is
Lag-Utskottets Betänkande JM 33.
Dessa äro hufvudpunkterna i den föreslagna nya boskilnads-lagen, — och de
hafva synts Utskottet vara af den vigt, att Utskottet anser sig böra fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet derä, att detta lagförslag kan antagas, äfven om, emot
Utskottets förmodan, Rikets Ständer icke skulle kunna förena sig om antagande af
en, dock lika högt af behofvet påkallad, ny Konkurs-lag.
C. Förslag till Förordning huru gäld vid dödsfall betalas skall, och om
urarfvagörelse; så ock angående undanskiftande af egendom i död
makes bo.
Äfven detta, från 7:de kapitlet i Lag-beredningens förslag till Ärfda-balk
hufvudsakligen hämtade, lagförslag är af ren civil-lags natur och rubbar icke på
något sätt de grunder, på hvilka gällande lagstiftning i ämnet hvilar, utan äro
till och med flere af de vigtigaste detalj-stadgandena fullkomligt enahanda med
de nu gällande. Emellertid äro åtskilliga stadganden af ganska mycken vigt
tillagda, och bland dessa äro 2 §:ns föreskrifter de vigtigaste och af behofvet mest
påkallade.
Saknaden af en lag, som bestämmer vilkoren för fordringars utsökande i ett
sterbhus samt vidsträcktheten af sterbhusdelägares rätt att disponera öfver boet,
innan liden till urarfvagörelse är ute, har nemligen länge varit allmänneligen insedd,
och klagan öfver denna brist förspörjes snart sagdt dagligen. Ifrågavarande 2 §
uppställer derföre, till rättesnöre för sterbhusdelägare och till synnerlig trygghet för
borgenär, som är frånvarande eller hvars fordran icke är förfallen, den regel att
innan tid till urarfvagörelse är ute, betalning för fordran i boet ej må erhållas
annorledes än emot borgen eller annan säkerhet, äfvensom att inteckning, som under
samma tid sker i den dödes fasta egendom, varder utan verkan, der konkurs inom
sagda tid uppstår. Nyttan och nödvändigheten af dessa föreskrifter torde icke blifva
tvist underkastade.
Klagan har äfven försports öfver svårigheten för sterbhusdelägare att få ett
sterbhus utredt, så vida deri finnes gäld, som icke förrän efter längre tid förfaller,
och fordringsägaren ej före förfallotiden vill emottaga betalning. Detta
förhållande är genom 4 § i förslaget regleradt på ett sätt, som synes förena
en borgenärs billiga anspråk med sterbhusdelägares rätt att inom viss tid kunna
få boet utredt.
En testamentarie, som fått sig tillagd viss andel i den dödas qvarlåtenskap
eller obestämdt öfverskott, sedan andra rättsägare fått sina andelar ut, har, genom
förslagets 6 §, tillförsäkrats lika rätt som arfvinge att öfvertaga ett af annan arfvinge
till konkurs afträdt bo. De svekfulla tillställningar, som eljest genom ett
otidigt afträdande af boet skulle kunna göras af arfvingar i afsigt alt kränka testa
-
Laij-Ulskoltels Betänkande M 33.
1.0
mentariens rätt, ådagalägga behofvet af detta stadgande. Samma skäl ligga ock
till grund för det, af erfarenheten såsom behöfligt vitsordade, stadgandet i 28 §,
att sterbhusdelägare, som afträdd egendom tillträdt, är pligtig att derför redovisa
för de sterbhusdelägare, som voro omyndiga den tid, då egendomen tillträddes, eller
af laga förfall hindrade att före nämnda tid sin rätt bevaka.
Förslagets 20 § uttalar en från gällande lagstiftning skiljaktig princip, nemligen
den, att en arfvinge, som är från all delaktighet i den dödes bo utesluten eller
som, inom annan Rätts domsaga boende, ej vid bouppteckningen tillstädesvarit, och
ej heller, förut eller sedan, tagit befattning med boet eller af arfvet förmån njutit,
skall, utan urarfvagörelse, vara fri från ansvarighet för den dödas gäld. Denna
princip torde ock, vid närmare eftersinnande, befinnas särdeles billig. Den tillfälliga
omständighet, att en person står till en annan, den han tilläfventyrs aldrig sett
eller känt, i ett måhända aflägset skvldskapsförhållande, lärer väl icke utgöra till
räckligt
skäl för att belasta den förre med kostnaderna, besväret och risken vid
utredningen, omhändertagandet eller afträdandet af den sednares kanske alldeles
utfattiga bo. Att ålägga honom en sådan skyldighet till följd af hans eventuella
rättighet till del i boets behållning, deraf han dock icke vill sig begagna, eller, med
andra ord, på den grund att der rättigheter finnas, der måste man äfven underkasta
sig motsvarande skyldigheter, vore i detta fall ungefär detsamma som att påstå, att
t. ex. A. bör underkasta sig besväret med öfvertagande af sin utfattige skyldemans
bo, derföre att B. har den förmånen att vara en afliden rik skyldemans arftagare.
Motsvarighet i rättigheter och skyldigheter existerar således här icke i verkligheten,
hvadan Utskottet, som framdeles kommer att meddela yttrande om föreslagna åtgärder
till vård af död mans bo, instämmer i förslagets stadgande i ifrågavarande
hänseende, likväl med den utsträckning deraf, att det förbehåll, som ligger i orden
»inom annan Rätts domsaga boende», må utgå, såsom icke rationelt och ofta i
verkställigheten obilligt, emedan sterbhuset kan, äfven om det är inom annan jurisdiktion,
likväl vara mycket närmare till arfvingen än om det läge inom den domsaga,
der han sjelf är bosatt. En sådan restriktion förekommer ej heller i Lagberedningens
förslag, hvarifrån stadgandet för öfrigt är hämtadt.
Slutligen får Utskottet, med hänvisning i öfriga delar till Kommitterades motiver,
erinra, att då förevarande förslag, såsom äfven reglerande efterlefvande makes
rätt att undanskifta egendom, sammanhänger med och i vissa <§<§ hänvisar lill för
slaget
om boskilnad, det förra eller det nu ifrågavarande förslaget ej kan antagas
utan det sednare, men väl utan den föreslagna nya Konkurs-lagen. I sådant
läll blefve nemligen i afseende å sjelfva konkurs-förfarandet' den gamla lagens
föreskrifter fortfarande gällande.
20
Lag-Utskottets Betänkande M 33-
Det återstår för Utskottet, att fästa uppmärksamheten, särskildt Högloft. Ridderskapet
och Adelns, å deri omständighet, att de tvänne första af ifrågavarande
lagförslag förutsätta upphäfvande af det i 8 Kap. 2 § Rättegångs-balken förekommande
stadgande, att frälsemäns konkurs- och boskilnads-mål skola omedelbart
af Hof-rätt upptagas. Förslagen äro således i denna del, hvad Ridderskapet och
Adeln angår, af privilegii-natur. Men Utskottet har icke tvekat antaga, att nämnde
Riks-Stånd villigt skall bifalla förslagen i denna del, enär ifrågavarande privilegium,
som hvarken medför någon nytta eller utmärkelse för en på obestånd kommen
frälseman, deremot ofta är synnerligt hindersamt för många af dem, med hvilka
en frälseman står i affärsförhållanden, och bland hvilka särskildt må nämnas hans
tjenstehjon, hvilka hafva lönefordringar i konkursen att bevaka. I Norge tillhöra
ock de derstädes ännu qvarlefvande frälsemäns konkurser Under-rätts handläggning,
hvaremot åtskilliga andra desse frälsemän rörande mål fortfarande, liksom hos oss,
upptagas omedelbart af Öfver-rätt. Under förutsättning således af Ridderskapet
och Adelns bifall till förslagen i förevarande hänseende, får Utskottet vördsamt
hemställa,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta utfärdande af följande
författningar:
l:o en så lydande
Konkurs-Lag.
Med upphäfvande af 1 till och med 6 Kapitlen i Konkurs-Lagen den 12 Mars
1830 och de särskilda rörande konkursmål utfärdade Författningar, hvilka ej här
nedan i 83 och 93 §§ särskilt äro undantagna, samt med ändring af 8 Kap 2 §
8 mom. och 12 Kap. 6 § Rättegångs-Balken i hvad dessa lagrum afse konkursoch
urarfvamål, förordnas som följer:
1 KAP.
Ilin egendoms afträdande till konkurs.
§ 1-
Vill någon afträda egendom till konkurs; gifve ansökning derom in till UnderRätten
i den stad, eller, å landet, till Domaren i den ort, der gäldenär bör inför
Domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet.
Lag-Utskottets Betänkande JVi 33.
2t
§ 2
Borgenär äge ock söka, att gäldenärs egendom afträdas skall i följande läll,
nemligen:
7. då gäldenär är för skuld rymd, eller veterligen ur riket faren och anledning
är för handen, att han förblifver utrikes för att undgå borgenärers kraf;
2. då verkställighet af utmätning, hvarigenom all gäldenärs kända egendom medtagas
skulle, blifvit för annans fordran sökt;
3. då gäldenär i tre veckor varit och fortfarande är lör gäld bysatt; och
4. då gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, afhänder sig eller undanskaffar
sina tillgångar.
§ 3.
Har borgenär klar och förfallen fordran; äge jemväl söka, att gäldenärs egendom
afträdas skall: då gäldenären håller sig undan, och icke för sig ställt ombud,
som rätt för honom gör, eller lemnat känd egendom qvar, som mot hans veterliga
gäld synes svara; så ock då verkställighet af utmätning å gäldenärs egendom blifvit
af annan borgenär äskad, och skälig anledning är att befara, att, efter försäljning
af den egendom, tillgång till de öfrigas förnöjande ej finnes.
§
Är gäldenär köpman, och visas sådana omständigheter, på grund hvaraf antagas
kan, att han öfver en vecka sina betalningar inställt; då äge borgenär, ändå
att hans fordran ej förfallen är, söka, alt gäldenärs egendom afträdas må.
Har borgenär genom Notarius Publicus eller i vittnens närvaro uppmanat
köpman att betala klar och förfallen gäld, och är den gäld icke inom en vecka
derefter gulden; då äge ock den borgenär söka, att gäldenärs egendom till konkurs
afträdas skall.
§
Der likväl borgenärs fordran tillkommit sednare än de omständigheter, pä hvilka
han sin ansökning om egendoms-afträdet grundar; vare den ansökning utan verkan.
Har borgenär för sin fordran säkerket genom pant eller inteckning; äge ej
heller den rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld är, der han ej gitter visa, att panten
eller inteckningen till gäldande al hans fordran otillräcklig är.
§ 6.
7. mom. Nu är i stad konkursansökning af gäldenär gjord; utlärde då Rätten
genast eller sist nästa dag stämning å borgenärerna som framdeles sägs.
as
Lag-Ulskollels Betänkande M 33.
2. mom. Har i stad borgenär sökt, att gäldenärs egendom afträdas må; höre
Rätten deröfver gäldenären genast, eller, der han då ej träffas kan, sist inom två
dagar: vill han undvika konkurs; förnöje genast sökanden eller ställe antaglig borgen
för hans fordran; dock bör gäldenär, som köpman är, förfallen fordran straxt
gälda: gitter ej gäldenär fullgöra hvad nu sagdt är; beslute Rätten, att hans egendom
afträdas skall, och förfare som i nästföregående mom. sagdt är: kommer ej
gäldenär å dag, hvartill han kallad blifvit; pröfve Rätten ändå sökandens skäl.
3. morn. Nu är, i anledning af borgenärs ansökning, gäldenär med kallelse
sökt, der han hemvist, tjenst, näring eller kost häfver: finnes han ej der, eller hans
ombud, eller kan man ej på det eller annat sätt få kunskap hvar han vistas, och
är anledning, att han håller sig undan, eller är han rymd eller veterligen ur riket
faren; förelägge Rätten honom, genom kungörelse i allmänna tidningarna tre gånger,
viss tid af en till högst två månader från sista kungörandet att sig inställa:
late ock hans kända egendom under säker vård sättas: kommer han ej inom förelagd
tid; pröfve Rätten ändå sökandens skäl.
§ 7-
/. mom. Är å landet konkursansökning af gäldenär till Domaren ingilven;
utfärde denne genast stämning å borgenärerna.
2. mom, Är sådan ansökning gjord af borgenär; förelägge Domaren gäldenären
lämpligen kortaste tid och, der han är aflägset boende, högst en vecka efter
delfåendet, att sig deröfver förklara: och bör sökanden tillställa Domaren bevis öfver
delgifvandet sist inom fjorton dagar efter det ansökningen gjord är, eller vare
ansökningen förfallen, der ej sökanden styrker, att gäldenären ej anträffas kunnat.
Medgilver gäldenären borgenärens ansökning; förfare Domaren såsom i föregående
mom. sagdt är: gör gäldenären jäf emot ansökningen, eller blifver han med förklaring
ute; hänskjutes saken till Rätten, och vare lag som i 6 § 2 mom. sagdt är.
3. mom. 1 de fall, som i 6 § 3 mom. omförmälda äro, galle för Domaren
å landet, hvad om Rätten i stad sagdt är; dock varde, der gäldenär ej inom förelagd
tid sig inställer, saken till Rätten hänskjuten.
4. morn Skall konkursmål af Rätten handläggas; varde urtima ting af Domaren
utsatt att hållas sä fort ske kan och sist inom fjorton dagar, der ej lagtima
ting inom samma tid infafler, eller sökanden önskar, att ärendet ändå må till
lagtima ting anstå, och sådant ej af gäldenären bestrides.
§ 8.
Är konkurs å gäldenär sökt, och dör gäldenär, utan att han den ansökning
medgifvit, eller söker borgenär, att afliden gäldenärs bo till konkurs afträdas må;
förelägges delägarna i boet att sig deröfver förklara, der de kända och inländska
Lag-VIskottets Betänkande M 33.
25
äro, fjorton dagar eller högst en månad från delfåendet, och, der de okända eller
utrikes farna äro, en eller högst två månader efter det kungörelse blifvit tre gånger
i allmänna tidningarna införd: och varde saken så bedömd som om gäldenären
lefvat. Dör gäldenär, sedan han sökt att få sitt bo afträda; varde saken ej deraf
uppehållen.
§ 9-
Vid afträdesansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom och gäld,
med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de böcker och handlingar
som boet röra; och vare uppteckningen med edsförpligtelse uriderskrifven. Ar ej
bouppteckning bifogad, eller uppstår konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflemnar
ej gäldenär vid förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af Rätten
och å landet af Domaren, förordnande genast meddeladt Magistratsperson, Kronofogde,
Länsman, Rättens betjent eller annan lämplig person att uppteckningen utan
dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som till boet hörer, under edsförpligtelse
redligen uppgifva. Kan ej fullständig uppteckning genast ske; bör skriftlig
uppgift å borgenärerna och deras hemvist Rätten eller Domaren ofördröjligen tillställas.
Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person, som nu nämnd
är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som hans rörelse angå, under försegling
sätta eller i förvar taga, så ock, der Rätten eller Domaren så nödigt anser,
att låta konkursboets kända egendom under säker vård hållas, och boets angelägenheter
bevakas intilldess, såsom framdeles sägs, gode män utsedda blifvit. Är ej bouppteckning
af gäldenären ingifven; varde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid
meddeladt.
Varder annan än den, som domare- eller tjensteed aflagt, till förrättningsman
enligt denna g förordnad; svärje inför Rätten eller Domaren, att han det uppdrag
redligen fullgöra skall; och håfve sedan samma pligt och njute lika skydd, som enligt
lag tillkommer dem, hvilka Rättens ärenden gå.
§ 10.
Finner Rätten eller Domaren att konkursansökning ej kan upplagas, förty att
den är till orätt domstol ställd, eller af annan orsak; teckne det skriftligen å ansökningen.
Vill någon klaga deröfver att ansökning upptagen är; varde tiden för besvärs
anförande räknad från det stämningen blef i allmänna tidningarna första gången
kungjord. Ej må sådan klagan sedan föras.
S 11
Domaren å landet äge, ändå att hail jäfvig är, meddela påskrift å konkurs
-
24
Lag-Utskotlets Betänkande M 33.
ansökning att den ej upptagas kan, förelägga gäldenär att öfver borgenärs ansökning
om konkurs sig förklara, utfärda offentlig stämning, der gäldenär sjelf sökt att
lå sin egendom afträda eller medgifvit borgenärs yrkande derom, utsätta urtima ting,
der sådant i konkursmål erfordras, samt förordna om sådan åtgärd i afseende å uppteckning
och vård af gäldenärs bo, som i 9 § omlörmäld är: anmäle dock, der förordnande
för särskild domare tarfvas, jäfvet utan dröjsmål i Hof-rätten.
§ 12-
Konkurs anses börjad den dag, ansökning derom ingifven är, der konkurs på
den ansökning följer.
§ 13.
Hvad, efter konkursens början, i utsökningsmål mot gäldenären göres, vare
utan all verkan i konkurssaken, der ej intecknings- eller panthafvare vrkar försäljning
af egendom, hvari han förmånsrätt till betalning äger. Är lös egendom före
konkursens början utmätt, men ej försåld; upphöre Konungens Befallningshafvandes
eller utmätningsmans befattning dermed.
§ 14-
I den stämning, som, enligt hvad i detta Kap. sagdt är, å borgenärer utfärdas,
skall nämnas dagen, då konkursen börjad är, viss dag näst efter två, eller, der
särskilda omständigheter oundgängligen kräfva längre tid, sist före fyra månader, då
borgenärerna hafva att, innan klockan tolf på dagen, i stad å det rum, som dertill
varder bestämdt, och på landet å visst ställe inom Rättens domsaga, sina fordringar
anmäla och bevaka.
Är anledning antaga, att konkursbo å landet är så ringa, att der icke finnes
värde för ett tusen riksdaler; varde då inställelsen utsatt till viss dag under det
lagtima ting, som näst efter två månader i häradet infaller, ändå att dermed dröjer
längre än fyra månader efter stämningens utfärdande.
Har, på sätt särskildt är stadgadt, årsstämning blifvit utfärdad, och afträdes,
före den deri utsatta inställelsedag, egendom till konkurs; då skall i den stämning,
som i konkursen utfärdas, erinran ske derom, att årsstämning tillförene beviljad är,
och att den ej genom konkursstämningen förfallit.
§ 13.
Offentlig stämning, hvarom nu sagdt är, skall ofördröjligen å Rättens dörr anslås,
och varde kungörelse om densamma genast eller nästa postdag afsänd för att
införas i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången en månad före inställelsedagen,
Lag-Utslcottets Betänkande M 33.
25
dagen, samt, der sä ske kan, i tidning inom orten en gäng. Kronans ombudsman
och alin kända inländska borgenärer skola derjemte om stämningen underrättas genom
särskilda kallelsebref, hvilka Rätten eller Domaren läte till dem med posten
afsändas så tidigt, att kallelserna må kunna komma borgenärerna tillhanda minst en
månad för inställelsedagen
.§ 16.
Vill gäldenär i det fall, att konkurs å honom blifvit yrkad, söka ändring i beslut
om egendoms afträdande; håfve lof dertill; men beslutet gänge ej dessmindre i
verkställighet.
S 17.
Varder af Öfverrätt förklarad!, att stämning ej bort utfärdas, eller att konkurs
ej må äga rum; meddeles det Underrätten eller Domaren; och varde stämningen
från Rättens dörr nedtagen, så ock kungörelse derom i tidningarna införd, der stämningen
förut blifvit sålunda kungjord.
§ 18-
Ej må, sedan stämning gifven är, eller beslut om egendoms afträdande blifvit
af Rätten meddeladt, konkursansökningen återkallas utom i det fall, hvarom i 94 §
förmäles.
2 KAP.
Om gäldenären och hans skyldighet under konkursen emot sina
borgenärer, så ock om hans underhåll och hans
ansvarighet för gälden.
§ 19.
Ej må, från den dag, gäldenär gjort ansökning om sin egendoms afträdande,
eller medgifvit borgenärs yrkande derom, eller erhållit del af Rättens beslut, det
bans egendom afträdas skall, intilldess han uppteckningen af sitt bo med ed fästat
och boet till den, som, efter hvad i 9 § sägs, förordnas att detsamma omhändertaga,
eller till gode män öfverlemnat, gäldenären sig från sitt hemvist begifva vid
andra tillfällen, än då han besöker den offentliga gudstjensten, eller skall vid Rätten,
eller annorstädes, för meddelande af upplysningar rörande boet, på kallelse sig
inställa.
Bih. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 4
26
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
§ 20.
Ar gäldenär insatt i bysättningshäkte, då offentlig stämning å hans borgenärer
utfärdas; varde derutur lösgifven, sedan han bouppteckningen med ed fästat: ställe
sig dock till efterrättelse hvad i 19 § sagdt är.
§ 21.
Sedan gäldenären fullgjort hvad i afseende å bouppteckning och boets öfverlemnande
i 19 § föreskrifves; äge han jemväl vid andra än der nämnda tillfällen
utom sitt hus vistas; dock må han ej, utan borgenärernas samtycke, förr än två
månader efter inställelsedagen förflutit, sig från sitt hemvist längre bort aflägsna, än
att han kan, en vecka efter kallelse, vid Rätten eller annorstädes inom Rättens
domsaga personligen sig inställa till afgifvande af upplysningar rörande boet: vare
ock skyldig att för gode män eller sysslomän uppgifva stället, der han vistas, och,
om det utom domsagan är, viss derinom bosatt person, till hvilken kallelse å honom
må lemnäs.
% 22
Regifver sig gäldenär från sitt hemvist utan att hafva iakttagit hvad honom
efter 19 och 21 <§§ åligger; då må han bysättas till dess lian sådant åliggande
fullgjort: uteblifver han, dä han efter kallelse sig inställa borde; varde genast hemtad:
afviker han från det ställe, dil han kallad eller hemtad blifvit, medan hans
närvaro der erfordras; varde i bysättningshäkte förvarad under den tid, som för ändamålet
nödig pröfvas. Kostnaden för gäldenärens bysättande drabbe i dessa fall
konkursboet.
% 23-
Rymmer gäldenär för skuld, men varder ertappad; då skall han i häkte förvaras
till dess utredas kunnat, huruvida han till bedrägligt förhållande sig skyldig
fti^-
Har gäldenär, som rymt, Konungens lejdebref erhållit; förfares i enlighet dermed.
§ 24.
Då anledning förekommer att gäldenär i bysättningshäkte förvara, eller alt
tredskande gäldenär hemta, efter hvad i 22 § sägs; anmäle det Rättens ombudsman
hos Rätten eller Domaren, som derom förordnar.
§ 25.
Sedan uppteckning af gäldenärs bo skett, låte Rätten, eller Domaren, ändå att
han jäfvig är, genast kalla gäldenären att å viss dag, sist inom fjorton dagar, bo
-
Larj-Utsioftels Betänkande M 33. 17
uppteckningens riktighet med ed fästa. Å landet må sådan ed »Häggås inför Domaren,
der ej Ting snart infaller.
Är gäldenär bysatt, eller aflägset boende; då må Rätten eller Domaren tillåta
honom att edgången inför närmaste domstol fullgöra.
§ 26.
Ä den dag, som salunda utsatt blifvit, gifve gäldenären upp om och hvad mera
till boel hörer än som förut upplecknadl blifvit, och svärje sedan denna ed: »Jag
N. N. svär och betygar vid Gud och hans heliga evangelium, att den öfver mina
tillgångar och skulder, i anledning af min vid N. N. Rätt nu anhängig» konkurs,
förrattade uppteckning (med deri af mig nu gjorda tillägg) liktig är, så alt ej något
al hvad boet tillhörer är al mig sjelf, eller genom andra, mig veterligen, undantaget;
och detta är visst, så sanni mig Gud hjelpe till lif och själ.»
Skall eden alläggas af förmyndare eller målsman; varde den derefter lämpad.
§ 27.
Gäldenärs hustru gånge ock sådan ed, som omlörmäld är, der någon af borgenärerna
det äskar. Tjenare och andra, som om boets tillstånd kunskap äga,
äligge jemväl, der så äskas, att del uppgifva och uppgiften med ed fästa. Är gäldenär
död, eller han har vikit undan; äge Rätten ock förelägga barn, som lill laga
ålder komna äro, att bouppteckningen edeligen styrka.
Omyndig förklarad, hvars egendom till konkurs afträdes, vare ock pligtig bouppteckningsed
aflägga, der Rätten eller Domaren så skäligt pröfvar.
% 28-
Vägrar gäldenär att eden gå; varde i häkte insatt lill dess han edgången
fullgör.
§ 29.
Gäldenär vare pligtig gifva borgenärerna, deras gode män eller syssloman, de
underrättelser om konkursboets tillstånd och tillhörigheter, som af dem äskas: tredskas
han; äge Rätten eller Domaren, pä framställning al Rättens ombudsman, honom
förelägga, att det fullgöra vid äfventyr af bysättning.
% 30.
Gäldenär njute, der han sig ej annorledes försörja kan, af konkursboet nödigt
underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn under tvä månader från den dag, offentlig
stämning gifven är: kan ej inom nämnda tid bouppteckningen med éd fästas
SS
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
och boet till gode män öfverlemnas; njute gäldenären. till dess sädant skett, underhäll
som sagdt är. Gäldenären varde ock tilldeladl hvad som erfordras för resa och
uppehälle, då han, efter kallelse, har att inställa sig vid Rätten till förhör, eller annorstädes
till afgifvande af upplysningar rörande konkursboet, dock ej mer, om han
vistas utom Rättens domsaga, än som tarfvades, om han derinom, å ort der han
sist vistades, sig uppehälle. I öfrigt äge han från konkursboet för sig, hustru och
oförsörjda barn utbekomma och behålla nödiga gång- och sängkläder.
Kommer tvist upp i anledning af hvad nu stadgadt är; pröfve Rätteu hvad
gäldenären bestås må med afseende sä väl å hans behof och boets ställning, sorn å
bans onofsorg alt rätt för sig göra och beredvillighet att gode männen tillhandagå.
§ 31.
Afträdes embets- eller tjenstemans egendom till konkurs; varde det hans närmaste
förman ofördröjligen af Rätten eller Domaren kungjordt: och ankomme på
den myndighet, under hvilken gäldenären i och för tjensten lyder, alt pröfva huruvida
han förr, än fyra månader efter inställelsedagen förflutit, må i utöfningen af
tjensten åter inträda.
Af gäldenärens lön varde, efter afdrag af det, som utgår till den, tjensten i
hans ställe förestår, gäldenären så mycket tillagdt, som till hans eget, hans hustrus
och oförsörjda barns underhåll tarfvas: hvad öfrigt är, gånge till konkursboet.
§ 32.
Gäldenär svare med den egendom, han i framtiden ärfva eller förvärlva kan,
der ej annan öfverenskommelse i laga ordning träffad blifvit, till fulla gälden, ehvad
den i konkursen ar bevakad eller icke
§ 33-
Ej mä borgenär, sedan gäldenärs egendom blifvit afträdd till konkurs, den der
ej afslutats genom sådan förlikning, hvarom i 94 § förmäles, å gäldenär erhålla bysättning
för fordran, som blifvit i konkursen godkänd, eller kunnat i konkursen bevakas,
utan så är att borgenären visar skälig anledning, det gäldenären undandöljer
tillgång, som honom efter konkursen tillfallit, och gäldenären, i sådant lall, ej gitter
inför domstol eller Konungens Befallningshafvande, å lid, som honom föresättes, med
ed styrka, att han sådan tillgång ej äger.
§ 34.
Öfver beslut, som Rätten meddelar i frågor, hvilka i detta kapitel omförmälda
äro, må besvär hos Hofrätten anföras; men beslutet gånge ej dessmindre i verkställighet,
Lag-Utskottets Betänkande JM 33.
29
3 KAI'.
Om hvad till konkursbo rätteligen hörer och om återgång
af aftal.
§ 35.
Till konkursbo räknas all egendom, som gäldenären tillhörde den tid, då lian
sin afträdes-ansökning till Rätten eller Domaren ingaf, eller, i anledning af borgenärs
ansökning om konkurs, offentlig stämning utfärdades, så ock hvad honom
under konkursen tillfaller af sådan beskaffenhet, att det för gäld kan i mät tagas,
äfvensom hvad enligt 36 § till boet återvinnas kan. Ej må dock af hvad gäldenären
under konkursen genom eget arbete förvärfvar, boet tillkomma mera än
den behållning, som återstår, sedan afdrag skelt för all kostnad till förlag jemte
gäldenärens, hans hustrus och oförsörjda barns nödiga underhåll. Om gäldenärs
lön för embete eller tjenst är i 31 § stadgadt.
§ 36.
1 morn. Har gäldenär genom gåfva afhändt sig egendom af sådant värde
att borgenärerna deraf märkelig skada haft, och äro ej mer än tre månader före
konkursens början förflutna, sedan gäfva af lös egendom fullbordad, eller lagfart
å gåfva af fastighet sökt blifvit; äge konkursboet den egendom återvinna: samma
lag vare, der köp, byte, lega eller annat sådant aftal skett, och af missförhållandet
mellan de å ömse sidor utfästade vilkor skönjas kan, att aftalet hufvudsakligen
har egenskap af gåfva. Då egendom sålunda återvinnes, gälde konkursboet derå
gjord nödig kostnad, äfvensom, der något å andra sidan blifvit erlagdt, det sålunda
utgifna eller dess värde.
2 morn. Ilar under de trettio sista dagarna före konkursens början gäldenären
betalt gäld, som icke till betalning förfallen varit, eller har han under
samma tid annorledes än med penningar, vexlar, i köpenskap löpande förbindelser,
eller andra, med hänsyn till gäldenärens yrke, vanliga betalningsmedel, betalt förfallen
gäld; gånge den belalning åter, om borgenärerna derå tala; fordringsägaren
obetaget att i konkursen göra sin fordran gällande. I fråga om vexel, som på
gäldenären dragen är, må dock talan om återbäring af redan verkställd betalning,
som med penningar skett, ej kunna anställas mot annan än den, för hvars räkning
vexeln dragen är, eller, om detta är gäldenären sjelf, emot lörsta eraottagaren.
3 mom. Har under den tid. i nästföregående mom. sagd är, gäldenären
annorledes ingått aftal, hvarigenom han iklädt sig förbindelse eller afhändt sig
50
Lag-Ulskottets Betänkande ,ls 33.
egendom, borgenärerna till förfång och under sådana omständigheter, att den, med
hvilken altalet ingicks, haft skälig anledning att sådant antaga; gånge ock det
aftal, på borgenärernas åkäran, åter såsom i 1 mom. sägs.
4 morn. Ar under de sista trettio dagarna före konkursens början pant af
gäldenären lemnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej varit betingad;
vare pantsättningen utan verkan, der borgenärerna det påstå.
5 morn. Ilar under sist sagda tid lös egendom blifvit för någon borgenärs
fordran i mät tagen och försåld; vare lag som i 2 mom. sägs.
6 morn. Ar inteckning i gäldenärs egendom sökt eller vunnen för fordran,
vid hvars tillkomst gäldenären ej samtyckt att inteckning ske må, eller har, der
inteckning vid försträckningen utfäst blifvit, borgenär försummat att hos Rätten
söka inteckning, i stad inom en månad och å landet vid det ting, som först infaller
en månad efter det utfästelsen skedde; vare, der konkurs börjar inom trettio
dagar efter det inteckningen söktes, den inteckning ulan verkan, utom i det fal!
att fordringen är af sådan beskaffenhet, som i i i kap. 2 § Jorda-Balken omför
mäles. Lag samma vare om inteckning af nyttjande rätt, som under sagda lid
blifvit i gäldenärens egendom sökt
7 morn. Har egendom, hvartill borgenärerna äga återvinningsrätt. kommit i
annan mans hand genom sådant fång, att denne finnes berättigad egendomen behålla,
eller är egendomen eljest så förskingrad eller förstörd, att den ej återställas
kan; njute konkursboet ersättning för 'in förlust efter egendomens värde.
§ 37.
Vilja gode männen, sysslomännen eller borgenärerna egendom till boet enligt
36 § 1, 2, 3, 4, 5 eller 7 mom. återvinna; tage stämning och fortställe den
sist inom en månad efter inställelsedagen. Ilar å fast egendom, som gäldenären
sig afhändt, lagfart ej blifvit sökt förr än efter inställelsedagen; varde den klandertid,
nu sagd är, beräknad från den dag, lagfarten söktes. Enskild borgenär
äge ock rätt återvinnings-talan anställa, på sätt nämndt är: kungöre det dock,
innan saken vid domstolen förekommer, för gode männen eller sysslomännen: försummar
han det; då må hans talan ej till pröfning upptagas.
Vill den, emot hvilken återvinnings-talan anställd är, i följd deraf fordran i
konkursen bevaka, och är den talan ej så tidigt väckt, att han kunnat bevaka
fordringen å inställelsedagen; vare han berättigad att, sedan fordringen, der sa
äskas, blifvit med borgenärsed lästad, på hvad han lill konkursboet återbära skall
afräkna så mycket, som på fordringen belöpa bort, om den å inställelsedageu
bevakad blifvit.
I.a (/-Utskottets Betänkande M 33.
31
§ 38.
Har någon till gäldenären sålt varor, men betalning derför ej njutit, och äro
innan den tid, då giildenåren sin afträdes-ansökning till Rätten eller Domaren
ingaf, eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig stämning
utfärdades, varorna ej aflemnade till gäldenären eller till annan för hans räkning;
vare säljaren ej skyldig utgifva varorna, der borgenärerna dem ej betala.
4 KAF.
Om afträdd egendoms förvaltning.
§ 39.
Till det förhör inför Rätten eller Domaren, då, eldigt hvad i 25 § sagdt
är, gäldenären bör bouppteckningsed aflägga, varde ock i orten vistande och närmast
boende borgenärer kallade att utse gode män för att konkursboet till förvaltning
emottaga. Borgenärerna skola dervid uppgifva beloppet och beskaffenheten
af sina fordringar och, så vidt ske kan, förete de handlingar, hvarå fordringarna
sig grunda: sedan välje de inför Rätten eller Domaren tvä eller flera gode män,
helst bofaste och dem, som sjelfve äro sakägare: är boet af ringa beskaffenhet, och
vilja borgenärerna förvaltningen deraf åt blott en god man anförtro; vare det
tillåtet, der Rätten eller Domaren pröfvar att det ske må. Förordnande för gode
män skall af Rätten eller Domaren utfärdas.
I de fall, då, enligt 25 §, gäldenär må bouppteckningseden vid annan Rätt
allägga, varde dock borgenärerna, på sätt nu sagdt är, kallade till förhör inför
Konkurs-domaren eller den Rätt, der konkurs-saken är anhängig. Samma lag vare,
der. i följd af särskilda omständigheter, bouppteckningen till Rätten eller Domaren
icke inkommit inom en vecka från den dag, offentliga stämningen gafs.
§ 40.
Aro borgenärer, som tillstädeskommit, få, och äga de ringa fordringar, eller
kan ej konkursboets förvaltning de af dem valde gode män med säkerhet betros;
ligge till Rätten eller Domaren att utse annan skicklig och vederhäftig man, eller
flera, att med närvarande borgenärer, eller de af dem valde gode män, i förvaltningen
deltaga.
§ 41.
Då gode män utses, förordne ock Rätten eller Domaren en ärlig och förståndig
man, inom eller utom Rätten, att i konkurs saken vara Rättens ombudsman.
52
Lag-Utskottets Betänkande JM 33.
Honom åligge att öfver gode männens oell sysslomannens förvaltning hafva tillsyn:
att vid de borgenärernas sammanträden utom Rätten, der lian är tillstädes, föra
ordet: att hos Rätten eller Domaren anmäla de frågor, hvilka af konkurs-saken
uppstå och Rättens pröfning påkalla: och att i öfrigt vidtaga de åtgärder och
beslut, hvilka enligt denna lag på Rättens ombudsman ankomma.
Har den, som till ombudsman förordnas, ej förut aflagt domareed; gånge
sådan ed inför Rätten eller Domaren, innan han nämnde befattning tillträder.
§ 42.
På Rätten eller Domaren ankomme att, när så skäligt pröfvas, ombudsman
entlediga och annan i hans ställe förordna. Deröfver må klagan ej föras.
§ 43.
Sedan borgenärerna å inställelsedagen bevakat sina fordringar, välje de, inför
Ordföranden vid sammanträdet eller Rättens ombudsman, sysslomän, så mänga
som de efter boets beskaffenhet nödiga finna, att i gode männens ställe förvaltningen
af boet öfvertaga och besörja alla de ärenden, som borgenärernas gemensamma
rätt och bästa röra. Rätten eller Domaren utfärde förordnande för de
valde. Till sysslomän må väljas borgenärer eller andra skickliga män.
§ 44.
Borgenärerna äga att, då sysslomän väljas, eller sedermera, gifva dem föreskrift,
hvarefter de i förvaltningen sig rätta skola: stånde ock borgenärerna fritt
att bland sig välja en eller flera, för hvilka, i förening med Rättens ombudsman,
sysslomännen hafva att, när så fordras, visa reda. Rättens ombudsman äge ock
redovisning fordra, när han så nödigt finnér.
§ 45.
Ej må borgenär, som till god man eller syssloman är vald, eller sådant uppdrag
erhållit, som i nästföregående § sagdt är, den befattning sig undandraga,
utan han dertill visar giltiga skäl.
§ 46.
Gode män skola, så snart de förordnade blifvit, taga konkursboet under vård,
göra sig noga underrättade om boels tillstånd, afskilja hvad der finnes som annan
tillhörer, oell gifva det till ägaren ut, då hans rätt ostridig är, granska bouppteckningen,
Lag-Utskotlels Betänkande M 53.
35
teckningen, uppteckna hvad förut ej upptecknadt blifvit, bevaka boets rättegångar
och angelägenheter, indrifva fordringar och bereda boet till utredning.
§ 47.
Under anslagstiden läte gode männen fast egendom värderas, som i Ulsöknings-Balken
sägs. Ej må dock sådan egendom före inställelsedagen försäljas,
utan så är, att den för intecknad gäld utmätt blifvit.
§ 48.
Finnas i giildenärs bo sådana varor eller tillhörigheter, som förskämning eller
snar förstörelse eller hastigt fallande i värde underkastade äro, eller alltför kostsam
vård erfordra; äge gode männen, med samtycke af Rättens ombudsman och sedan
gäldenärens yttrande blifvit inhämtadt, det gods försälja låta, antingen å offentlig
auktion, eller under hand, efter som det för konkursboet fördelaktigast pröfvas.
Sker försäljning under hand; då skall godset förut af sakkunniga män värderas.
Äro boets tillgångar i reda penningar så ringa, att, till vinnande af erforderliga
medel för boets vård och förvaltning, nödigt blifver andra varor eller
lösören före inställelsedagen försälja; äge ock gode männen sådan försäljning verkställa,
dock ej utöfver hvad nödigt är. Ej må i andra fall, än nu sagda äro, lös
egendom före inställelsedagen försäljas, utan så är att gode männen, efter samråd
med Rättens ombudsman och sedan gäldenären hörd blifvit, anse nödigt, till förekommande
af synnerlig förlust för borgenärerna, att gäldenärens rörelse fortsätta,
der sådant enligt lag kan ske.
§ 49.
Gode männen skola, med ledning af gäldenärens böcker och andra konkursboet
rörande handlingar samt de omständigheter, hvilka dessutom öfver boets tillstånd
och anledningarne till obeståndet kunna upplysning lemna, derom uppsätta
skriftlig berättelse, som borgenärerna å inställelsedagen föreläggas skall. I den
berättelse varde särskildt anmärkt, hvilka böcker gäldenären hållit, och huru de
förda blifvit, så ock huruvida skälig anledning förefinnes dertill, att gäldenären
gjort sig skyldig till bedrägligt förhållande, annan oredlighet eller vårdslöshet mot
sina borgenärer.
§ 50.
Då sysslomän förordnade blifvit, åligge gode männen att för sysslomännen
visa reda för boets tillstånd och sin förvaltning samt boet med allt hvad dertill
hörer till dem öfverlemna. Är någon till syssloman vald, som förut god man var;
vise han reda för borgenärerna.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. i Afd. 16 Haft. 5
u
Lag-Utskottets Betänkande JVI 33.
% SI.
Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der ej alla vid
sammankomst närvarande borgenärer, så ock gäldenären, dertill samtycka. Ar
sådan egendom för gäld intecknad; då må ej försäljning utom offentlig auktion
ske, der ej de inteckningshafvare, hvilkas rätt må vara deraf beroende, bifall dertill
lemnat: sker försäljning å auktion; varde de inteckningshafvare, som kända äro,
dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendomen säljas under inteckningarnes
värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma, enligt
lag, bör ur egendomen utgå: kan försäljning sålunda ej ske; äge borgenärerna
aska försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit,
särskildt är stadgadt.
Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den der blifvit
lagligen kungjord, der ej alla vid sammankomst närvarande borgenärer, så ock
gäldenären, dertill samtycka: består den af varulager, och anses den kunna med
större fördel under hand säljas; beslute derom borgenärerna i den ordning, som
i 60 § stadgas; dock bör den, som i varorna bar panträtt, der sådan finnes, så
ock Rättens ombudsman, sedan han gäldenären hört, till försäljning under hand
bifall lemna: lag samma vare i afseende å ett eller annat stycke af annan lösegendom.
§ 32.
Sedan afgjordt är, att ackord ej kommer till stånd, må ej, emot någon borgenärs
eller gäldenärens vid sammankomst gjorda bestridande, försäljning af boets
egendom uppskjutas längre lid efter inställelsedagen, än som till kungörelse derom
nödig är, elter hvad om auktion å utmätt egendom är i lag stadgadt.
§ 53.
Om osäker eller tvistig tillgång må förliknings-anbud antagas af borgenärerna,
der gäldenären det bifaller: vägrar han bifall; då må han sjelf tvisten utföra, der
han ställer säkerhet för hvad i förlikning bjudes: kan han ej det; varde rättigheten,
såsom annan lös egendom, å auktion försåld, der borgenärerna så för godt finna.
Anbud om förlikning, som last egendom angår, må ej före inställelsedagen
af borgenärerna till pröfning företagas, der uppskof ske kan: kan ej uppskof äga
rum; då må förlikning afslutas, der borgenärerna och gäldenären derom ense äro,
och Rättens ombudsman förlikningen bifaller.
§ 54.
Ilar borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i handom, eller
är för hans fordran lös egendom före de tretio sista dagarne innan konkursens
Lag-Utskottets Betänkande JM 33-
5S
början i laga ordning i mät tagen oell i allmänt förvar eller under utmätnings
mäns
försegling satt; äge borgenären sjelf besörja, att den pant eller egendom å
offentlig auktion såld varder, der ej gode männen eller sysslomännen vilja den
lösa: läte dock dessa förut veta, när försäljningen skall ske, och vise lör dem reda
för hvad som influtit. Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu
sagdt är; äge sysslomännen derom besörja.
§ 55.
Gode män eller sysslomän mä, efter samråd med Rättens ombudsman, i mån
af influtna tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran, den der enligt 4 eller
5 § i M Kap. Handels-Balken med förmånsrätt utgå bör, att betalning derför
före tiden för fordringarnes granskning lyfta, dock bör borgenären förut hafva
gifvit sin bevakningsinlaga till Rätten eller Domaren in: vare ock pligtig ställa
borgen för hvad lian lyfter, der ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan
borgen medgifva.
§ 56.
Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmånsrätt för sina
bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt i nästföregående § sagdt är, att
betalning ur tillgångarne lyfta, sedan de, der edgång äskats, sådan fullgjort. Kronan
vare dock ej pligtig att borgen ställa.
% S7-
Vägras lyftning, der den enligt föregående §§ medgifvas må; äge borgenär
att sig derom hos Rätten anmäla, och gifve Rätten deröfver utslag.
§ 88.
Gode männen eller sysslomännen må, efter samråd med Rättens ombudsman,
sammankalla borgenärerna att höras öfver ämnen, som boel och dess förvaltning
röra. Rättens ombudsman äge ock för sådant ändamål borgenärerna sammankalla,
när han så nödigt finnér. Önskar fordringsägare eller gäldenär, alt samtlige borgenärer
höras må; äske det hos Rättens ombudsman, som äger pröfva om skäl
dertill är: afslår han den begäran; då må ansökningen fullföljas hos Rätten, som
beslut i ärendet meddelar.
§ 59.
Då, enligt hvad i nästföregående § sagdt är, borgenärer höras skola; varde de
till sammankomst å viss lid och ort kallade genom kungörelse, som i allmänna lid
-
36
Lag-Utskottels Betänkande Jfs 33.
ningarne tre gänger införas bör, första gången minst tio dagar före sammanträdet,
der ej Rättens ombudsman, med afseende å särskilda omständigheter, finner nödigt
annan tid för visst fäll bestämma. Sedan sysslomän förordnade blifvit, vare kungörelse
i tidningarne ej nödig, der alla borgenärer annorledes om sammankomsten
så tidigt underrättas, att de sjelfve eller genom ombud sig infinna kunna.
§ 60.
Vid val till gode män eller sysslomän, så ock uti alla andra mål, som röra
förvaltning af gäldenärs bo, gälle såsom beslut den mening, hvarom, bland närvarande
borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade utgöra största
beloppet, så framt dessa borgenärer derjemte utgöra minst en fjerdedel af de röstande:
kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas; varde yttrande inhämtadt af Rättens
ombudsman, och gälle den mening, han biträder. Ej må i frågor, som uppenbarligen
röra endast en eller några borgenärers rätt, annan borgenär i omröstningen
deltaga. Revakar medgäldenär eller löftesman jemte borgenären samma fordran;
åge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran: kunna de sig ej förena;
gälle borgenärens < mening, der ej de andra honom utlösa eller för hans fordran
ställa full säkerhet.
Menar någon borgenär, eller gäldenären, der hans rätt kan vara af beslutet
beroende, att detsamma olagligen tillkommit; åge deröfver hos Rätten, i stad inom
fjorton dagar och å landet inom en månad, besvär anföra; och förordne Rätten
eller Domaren, der så nödigt pröfvas, att öfrige borgenärer skola å sammankomst,
som af Rättens ombudsman utlyses, af besvären erhålla del för att å viss dag förklaring
deröfver inför Rätten afgifva, vid äfventyr, att ärendet ändå företagas skall:
dock gånge, utan hinder al de anförda besvären, borgenärernas beslut i verkställighet,
der ej förbud deremot från Rätten eller Domaren kommer.
§ 61.
Der borgenärer, i andra läll än i 6 kap. sägas, något besluta om en borgenärs
betalningsrätt, honom eller andra till förläng, som ej i beslutet deltagit, eller
om andra ämnen, som af Rätten pröfvas skola och till boets förvaltning ej höra;
vare det ogildt.
§ 62.
Vid borgenärernas sammankomster utom Rätten skall protokoll öfver deras
beslut hållas och uppläsas, sä ock af några bland dero underskrifvas: och varde det
af gode männen eller sysslomännen förvaradt, att vid påfordran Rättens ombudsman
och delägarne i konkursen tillhandahållas.
Lag-Utskuttels lielänkande JM 33.
37
§ 63.
Inom en vecka elter hvar månads slut, der ej borgenärerna annan tid bestämma,
skola gode männen eller sysslomannen till Rättens ombudsman aflemna
räkning öfver boets inkomster och utgifter i penningar under månaden, hvilken
räkning skall af ombudsmannen förvaras; och hör hvad af intlutna medel ej till
boets vård och förvaltning nödigt är af gode männen eller sysslomannen i allmänt
ränteri eller penningeverk insättas, der ej borgenärerna vid sammankomst besluta,
att penningar utlånas må mot säkerhet, som borgenärerna godkänt. Under anslagstiden
må dock penningar ej utlånas på längre tid än till inställelsedagen.
.§ 64.
Visa gode män eller sysslomän motvilja eller försummelse vid fullgörandet af
sitt uppdrag, eller vägra de att om boet och dess förvaltning meddela upplysningar,
när Rättens ombudsman, någon af borgenärerna eller gäldenären det äskar; då må
Kattens ombudsman förhållandet hos Rätten anmäla, och äge Rätten de försumlige
eller motvillige tillhålla att sina åligganden fullgöra, eller, efter omständigheterna,
dem från förvaltningen genast skilja^ 1 sistnämnda fall kalle Rättens ombudsman
borgenärerna tillsammans, att inför honom andra gode män eller sysslomän välja,
och anmäle valet hos Rätten eller Domaren till den åtgärd, som i 39, 40 och
43 §§ »ägs.
§ 65.
Vill borgenär eller gäldenär framställa sådan anmärkning mot gode män eller
sysslomän, som i nästföregående § omförmäld är; gore det hos Rättens ombudsman.
Varder den klagan af ombudsmannen lemnad utan afseende; stånde det klaganden
fritt att sin klagan Rättens pröfning underställa.
§ 66.
(jode män eller sysslomän varde konkursboets egendom och rätt, som sin egen,
eller gälde skadan. Äro flera gode män ellet sysslomän, och vilja de dela förvaltningen
sig emellan; beslämme, i fråga om gode män, Rätten och, i afseende å
sysslomän, borgenärerna, om och i hvad mån det ske må: hafva de förvaltningen
odelad; dä må de ej annorlunda än samfäldt vidtaga någon åtgärd, som för boel
någon förpligtelse medföra kan, eller någon rättighet detsamma afhända.
§ 67.
Arfvode för konkursboets förvaltning må borgenärerna utsätta antingen till visst
af hundrade, eller efter annan grund; dock må del ej för sysslomän efter tid räknas.
38
Lag-Utskottets Hetänkande JW 33.
Al det arfvode tage Rättens ombudsman, der ej Rätten annorlunda bestämmer, en
tredjedel, oell gode männen eller sysslomännen två delar. Nöjas de ej med borgenärernas
beslut derutinnan, eller menar någon borgenär, att arfvodel blifvit för högt
bestämdt; lagge Rätten dem emellan, som skäligt pröfvas. Ej må arlöode njutas
förr än gode män eller sysslomän slutlig reda för sig gjort.
Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri särskild förmånsrätt
eljest äger rum, skall, likasom kostnaden för den egendoms värd och försäljning,
af egendomens afgäld och köpeskilling utgå.
§ 68.
Hvad Rätten beslutar i frågor, som i detta Kap. omlörmälas, gånge i verkställighet,
ändå att beslutet öfverklagas, der det ej rörer ämne, som i 66 eller
67 nämndi är.
5 KAP.
Om Cord ringar»» bevakning vid konkurs oell om rätlegäug deri.
§ 69.
Pä den inställelsedag, som, enligt 14 §, varder genom den offentliga stämningen
för fordringars anmälande bestämd, skola tillstädesvara, i stad Rättens Ordförande,
eller annan af Rätten dertill utsedd Ledamot, och å landet Domaren, att
ordet vid förhandlingarne föra, så ock Rättens ombudsman, gode männen och gäldenären;
dock må de sednares utcvaro ej hindra ärendets handläggning. Ordföranden
uppläse gäldenärrns afträdesansökning eller, der egendomsafträdet tvunget är, den
derom förda skriftvexling, jemte beslutet derom, så ock öfriga handlingar, deraf
parterna om saken nödig kunskap få kunna. Derefter uppgifve hvar borgenär skriftligen
sin fordran med den rätt, han påstår: lägge ock de handlingar in, på hvilka
han sin talan grundar, eller afskrilter deraf, med åtecknadt bevis af Rättens betjente
eller af två andra trovärdiga män, att de med hufvudskrifterna lika äro.
Har borgenär löre inställelsedagen bevakningshandlingar allemnat, i stad till Rätten
samt, å landet, till Domaren, varde det ock tillkännagifvet.
§ 70.
Derefter företages, der ej någon af lillstädesvarande parter anstånd äskar,
granskningen af de anmälda fordringarne. Ordföranden redogöre dervid för fordringsanspråket
samt den rätt till betalning, som yrkas: framställe ock särskildt
lill parterna om de godkänna så väl yrkandet om betalningsrätt, som påstående
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
5!)
om förmånsrätt, der sådant blifvit väckt; och gore derom i protokollet an
teckning.
Ej må å hvad sålunda blifvit af samtlige tillstädesvarande parter, så ock af
gäldenären, der han när är, godkändt eller utan anmärkning lemnadt, talan af någon
part sedan äga runi; dock lände ej godkännande af yrkad förmånsrätt till förfång
af deras rätt, som enligt lag hafva företrädesrätt till betalning ur viss egendom.
§ 71
Vill någon å inställelsedagen närvarande borgenär, god man eller syssloman,
eller ock gäldenären, der han tillstädes är, jäf emot en eller flera af de bevakade
fordringarne göra, eller begär någon af dem rådrum att sitt beslut derom, efter
granskning af handlingarne, fatta; utsätte då Ordföranden viss dag inom två veckor
derefter, å hvilken anmärkningarne, skriftligen författade, sednast skola aflemnas
till Rätten eller Domaren. Ordföranden bestiimme ock å inställelsedagen, efter
samråd med Rättens ombudsman, ej mindre lämplig ort, hvarest handlingarne
under skriftvexlingsliden skola genom ombudsmannen parterna tillhandahållas, än
ock viss dag, minst en och högst två veckor efter tiden för anmärkningars af
lemnande,
samt lämpligt ställe för parterna att inför ombudsmannen samman -  komma, såsom i 74 § sägs. Begära borgenärer för anmärkningars afgifvande
och sammanträdet inför ombudsmannen längre tid än nu sagdt är, och är
saken vidlyftig; då må Ordföranden anstånd medgifva, dock ej utöfver hvad
nödigt pröfvas.
Ej må emot fordran, som å inställelsedagen anmäld är, jäf annorledes än i
nu stadgad ordning framställas.
§ 72.
Rättens ombudsman vare pligtig att, der handlingarnes granskning ej blifvit
å inställelsedagen afslutad, skyndsamt upprätta en förteckning, utvisande beloppet
af hvarje anmäld fordran, så ock, der förmånsrätt blifvit yrkad, den åberopade
grunden derför samt den plats i förmånsrätts-ordningen, som, enligt det framställda
yrkandet, skulle fordringen tillkomma. Den förteckning vare hos ombudsmannen
tillgänglig minst fyra dagar före utgången af den för anmärkningars aflemnande
bestämda tid
§ 73.
•
Nu hafva skriftligen författade anmärkningar i föreskrifven tid inkommit;
öfverlemne Rättens ordförande eller Domaren de skrifter till Rättens ombudsman
och bestämme dervid tillika viss dag, då parterna, derest förlikning ej träffas kan,
hafva att inför Rätten sammankomma, i stad inom fjorton dagar efter samman
-
40
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
trädet inför ombudsmannen och på landet å det efter nämnda sammanträde först
infallande lagtima ting, der urtima ting ej varder äskadt.
§ 74.
Vid sammankomst inför Rättens ombudsman, hvarom nu sagdt är, ingifve
den eller de borgenärer, mot hvilkas fordringsanspråk jäf blifvit gjordt, skriftligen
uppsatta svaromål: bifoge ock de handlingar, som deras talan styrka. Ombudsmannen
uppläse den förda skriftvexlingen och söke att parterna om det stridiga
förlika. Medgifva samtliga tillstädesvarande parter, alt gjordt jäf må förfalla, eller
inskränka de jäfvet; äge ej part, som uteblifvit, derå tala. Finnes jäf, derom
förlikning ej träffas kunnat; då skall frågan till Rätten hänskjutas, och kungöre
ombudsmannen tiden, då parterna hafva att utan vidare kallelse sig vid Rätten
inställa. Är det Härads-rätt; inhämte han dock först om urtima ting för sakens
behandling äskas, i hvilket fall tiden af Domaren kungöres i allmänna tidningarne
tre gånger, sista gången minst fjorton dagar före tinget.
Ombudsmannen tillställe derefter ofördröjligen Rättens ordförande eller Domaren
protokoll öfver sammanträdet, innehållande om och i hvad mån förlikning skett
och hvilka anspråk såsom stridiga återstå, äfvensom om förhör vid Rätten blifvit
af någon part äskadt. Det protokoll skall af ombudsmannen underskrifvas och
jemväl af två tillstädesvarande borgenärer påtecknas.
§ 75.
Nu äro tvistiga fordringsanspråk till Rätten hänskjutna; då skall Rätten dem,
utan hinder af parternas uteblifvande, ofördröjligen till afgörande företaga och, så
vidt ske kan, på en gång, med dom afhjelpa. Ej vare part tillåtet att inför
Rätten vidare i saken anföra, der ej sednast vid det sammanträde inför Rättens
ombudsman, hvarom i nästföregående § sagdt är, förbehåll derom blifvit gjordt,
eller Rätten eljest pröfvar nödigt att parter höra. Tarfva en del fordringar längre
tid för att utredas och styrkas; då skall dom öfver dem, som snarare afgöras
kunna, förr meddelas: ej heller må saken uppehållas förty att någon borgenärs
anspråk på annan Rätts pröfning beror, utan fastställe Ratten hans betalningsrätt
för det belopp, som genom dom i den särskilda rättegången bestämdt
varder.
§ 76.
Göres jäf mot bevakad fordran af en eller flera parter; det gälle ock för
de andra, ändå att de ej i jäfvet deltagit.
§ 77.
Lag-Utskottets Betänkande JW 53.
41
§ 77.
Vädjar någon mot Rättens dom; åligge Rätten eller Domaren, att alla handlingar,
som tvisten röra, lill Hof-rätten insända tre veckor förr än parterna skola
sig der inställa.
§ 78.
Ej må i högre Rätt andra bevis i konkurssnk gälla än de, som vid första
domstol i laga ordning företedda varit, der ej den högre Rätt pröfvar, att borgenärs
begäran om anstånd ulan skäl afslagen blifvit, eller att han ej fått tillräckligt
rådrum att bevis anskaffa. Är dom grundad å skäl, som af gäldenär eller
borgenär under skriftvexlingen ej anförda varit; då åge ock den missnöjd är, att
till bestyrkande af sin rätt nya bevis förete.
S 79.
Söker någon borgenär ändring i Rättens dom; det gälle ej för dem, som
ändring icke sökt.
§ 80.
Nu kan så hända, att någon borgenär vill efter inställelsedagen fordringsanspråk
anmäla; gifve siri inlaga in, i stad till Rätten och å landet till Domaren.
Rätten eller Domaren utsätte i anledning deraf förhör med parterna inom två
månader derefter: och varde saken dervid och jemväl sedermera så behandlad,
som här ofvan sagdt är om fordran, den der blifvit å inställelsedagen anmäld.
Till det förhör, som sålunda inför någon Rättens ledamot eller Domaren
hållas skall, läte han kalla Rättens ombudsman, så ock gäldenären, der han när
vistas, jemte sysslomännen, de sednare för att den anmälda fordringen granska:
läte ock förhöret tre gånger, sist fjorton dagar förut, i allmänna tidningarna
kungöra.
Ordföranden, Rättens ombudsman, så ock sysslomännen, der de när varit,
njule för inställelsen vid det förhör ersättning af den eller de borgenärer, hvilkas
fordringsanspråk der förevarit; och betale de likaledes kallelsekostnaderna. Varder
jemväl förhör inför Rättens ombudsman, enligt 71 §, nödigt; gäldes kostnaden
derför af de borgenärer, hvilkas bevakningar det förhör föranledt.
.§ 81.
Borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmäler, äge ej i saken tala förr
än förhör i anledning af hans bevakning blifvit, såsom i nästföregående § sagdt
är, inför någon Rättens ledamot eller Domaren hållet.
Bih. lill B■ St. Prot. 1859 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 16 Haft. <J
42
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
§ 82.
Yrkar gäldenär eller borgenär, att annan borgenär skall sin fordran med ed
fästa, vare denne dä pligtig sådan ed svärja: »Jag N. N. svär och betygar vid
Gud och Hans heliga evangelium, att jag, innan ansökningen om afträdande af
N. N:s egendom mig kunnig blef, på god tro varit innehafvare af den fordran,
jag nu uppgifvit, och att den icke, mig veterligen, af svek eller bedrägeri till
kommit,
utan riktig är, såsom den af mig uppgifven blifvit; så sannt mig Gud
hjelpe till lif och själ.»
Skall fordran bevakas af arfvinge, af ombud för Kronan, allmänt verk eller
allmän inrättning, eller af styrelse för bolag eller förening, hvars angelägenheter af
viss styrelse förvaltas; varde eden derefter lämpad. Samma lag vare, der fordran
bevakas af förmyndare eller målsman för omyndig eller den under målsmanskap
står, af god man eller syssloman i konkurs för gäldenär, eller af den, som det
eljest efter lag tillkommer att annans fordran i konkurs bevaka: vare ock i sådant
fall rätta sakägaren pligtig, att sjelf, om han dertill skicklig finnes, edgången fullgöra,
der någon borgenär det äskar och Rätten pröfvar skäl dertill vara.
§ 83.
Har borgenär uppgifvit större fordran än han sedan under eden begripa kan;
då må han, vid edens alläggande, rättelse i den bevakning göra.
§ 84.
Dör borgenär innan han sin fordran med äskad borgenärsed styrkt; skall
eden afläggas af den, som i hans ställe träder, och varde derefter lämpad.
§ 83.
Är någon borgenär af sådan lära, att han ej kan eden på föreskrifvet sätt
aflägga; förhålles dermed efter hvad för sådana fall särskildt är stadgadt.
§ 86.
Yrkande, att anmäld fordran med ed fästas skall, göres skriftligen, i den
ordning och inom den lid, som för jäf emot fordringar förr stadgade äro. Ej må
sådant yrkande i bevakningsinlaga väckas.
§ 87.
Då borgenär edgång fullgöra skall; gore det vid den Rätt, hvarunder konkurssaken
lyder, eller inför annan domstol. Vistas borgenär utom riket; då äge
Lag-Utskottets lielänkande JW 33.
43
han eden aflägga i landet, der lian vistas, antingen hos Svenska beskickningen
eller inför den domstol eller den myndighet, hos hvilken, enligt del landets lag,
sadan edgång fullgöras må.
Borgenär stånde ock fritt att eden aflägga före inslällelsedagen inför domstol
eller myndighet, som nyss nämnd är, så ock å inställelsedagen inför Ordföranden.
§ 88.
Borgenär, emot hvilken yrkande om edgång i laga tid framstäldt blifvit, vare
pligtig att inom en månad efter utgången af den tid, som i 86 § sagd är, till
Rätten eller Domaren ingifva bevis, alt han föreskrifven ed aflagt: kan det ej ske;
aumäle han inom samma tid sitt förfall för Rätten eller Domaren, och pröfve
Rätten, om längre tid honom föreläggas må. Försummar borgenär att edgängsbevis
inom föreskrifven tid ingifva; varde hans bevakning ulan afseende lemnad:
företer han det sedan; anses bevakningen då vara gjord.
§ 89.
Edgångsbevis, hvarom i nästföregående § sagdt är, varde af Rättens ordförande
eller Domaren tillstäldt ombudsmannen. Vill någon borgenär jäf emot det
bevis framställa; gore det skriftligen hos Rättens ordförande eller Domaren inom
fjorton dagar efter det beviset sednast ingifvas bort; och varde, för pröfning af
jälvet, utsatt tid, ,då parterna hafva alt hos Rätten sig infinna. Rättens ordförande
eller Domaren skall den tid tre gånger, sista gången minst fjorton dagar förut,
i allmänna tidningarna kungöra låta.
§ 90.
Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning i gäldenärens
fasta gods, njute, der han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt
lill betalning ur annan konkursboets egendom än panten eller den intecknade
fastigheten. Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas, att innan Iian betalning
ur panten eller fastigheten njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrifna
borgenärsed fästa. Äskas sådan ed; förelägge Rätten eller Domaren borgenären
viss tid från det han af föreläggandet erhållit del att till Rätten eller
Domaren ingifva bevis, att han föreskrifven ed aflagt. Sker del ej; dä må egendomen,
såsom annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen
omhändertagas, och utdelning derutur ske till andra borgenärer, som sina fordringar
lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning skett; vare vid
sin rätt till betalning ur panten eller fastigheten bibehålien.
ii
Lag-Ulskollels Betänkande A! 33.
§ Oi.
Den, som vill begagna fordran endast till qvittning mot skuld, hvarför han
hos gäldenären haftar, vare ej pligtig att sådan genfordran i konkursen bevaka.
Sökes hans skuld för konkursboet ut; åligge honom, der han qvittningsrätt njuta
vill, att, om så äskas, fordringen beediga, såsom i 82 g sagdt är.
§ 92.
Utan hinder af den ed, som borgenär gått, ege Rätten att pröfva giltigheten
af hvarje fordran, hvaremot jäf i laga ordning gjordt är.
§ 95.
Hvad om fordringars bevakande i delta Kap. sägs, gälle ej för fordran hos
bank eller allmänt penningeverk, efter sedel eller annan löpande förbindelse, som
tryckt eller graverad utgifves, utan lände derom till efterrättelse hvad i särskild
lag stadgas.
6 KAP.
ilin f örlikning weli ackord emellan gäldenären oell borgenärerna.
§ 94.
Har gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdd är, om betalningen af sin
gäld träffat öfverenskommelse med sina borgenärer; äge rätt att, sedan den i
stämningen utsatta inställelsetid förbi är, hos Rätten eller Domaren göra ansökning,
att konkursen nedläggas må. Ar skriftlig öfverenskommelse upprättad och af alla
borgenärer, som sig anmält, jemte gäldeniiren, undertecknad, eller har gäldenären
andra bevis, att han nämnda borgenärer förnöjt; gifve Rätten eller Domaren, sedan
gode männen eller sysslomannen hörde blifvit, bevis att konkursen nedlagd är: och
varde det emot borgenärer så ansedt, som om konkurs ej inträffat.
§ 95.
Vill gäldenär erbjuda ackord, efter hvad här nedan sägs; ingifve sednast å
inställelsedagen skriftligt förslag derom med alla vilkor dervid; och varde det förslag,
innan sammanträdet upplöses, af Ordföranden föredraget för borgenärerna.
Med pröfningen af ackordsförslaget skall anstå till det i 71 g omförmälda förhör
inför Rättens ombudsman: larfvas ej sådant förhör; utsätte Ordföranden och kungöre
å inställelsedagen för parterna viss, tid och ort, att inför ombudsmannen
Lag-Utskottets lielänkande M 55.
■15
sammankomma för att beslut i anledning af ackordsförslaget latta. Under tiden vare
förslaget för borgenärerna tillgängligt, såsom om bevakriingsinlagor i 71 § sagdt är.
§ 96.
Å den dag, dä ackordsförslag sålunda pröfvas skall, inställe sig gäldenären
personligen, och ej genom ombud, der han ej har laga förfall. Dervid må väl,
med gäldenärens begifvande, jemkning i förslaget äga rum; men ej må uppskof
med pröfningen ske, utun att sådant uppskof medgifves antingen af samtliga lillstädesvarande
borgenärer, eller ock af fyra femtedelar af dem och desse jemväl
bevakat fyra femtedelar af de vid ackord, enligt hvad här nedan sägs, röstberättigade
borgenärers i konkursen anmälda fordringsbelopp.
§ 97.
Dä ackordsförslag till pröfning förekomma skall, tillhandahålle Kattens ombudsman
skriftlig förteckning å alla röstberättigade borgenärer, jemte det belopp
af deras fordringar, som vid ackordet, enligt hvad nedan sägs, i betraktande komma
må.
§ 98-
I öfverläggning och beslut angående ackordsförslag må ej de borgenärer taga
del, hvilka förmånsrätt för sina bevakade fordringar yrkat, utan i den mån de det
yrkande återkalla. Annan borgenär må i röstningen deltaga, ändå att hans fordran
bestridd är.
§ 99.
Förslag till ackord skall såsom anlaget anses, derest antingen alla tillstädesvarande
borgenärer sig derom förenat och de bevakat två tredjedelar af samtliga
i konkursen anmälda fordringsbelopp, de der blifvit eller blifva till betalning godkända
och ej med förmånsrätt utgå, eller ock fyra femtedelar af de vid sammanträdet
tillstädesvarande borgenärer ackordsförslaget bilällit och desse borgenärer
jemväl bevakat fyra femtedelar af nyssnämnda fordringsbelopp.
§ * 00.
Ackordet är, fastän antaget eldigt nästföregående §, dock ej giltigt, sä framt
det ej af Källen lästslälles.
§ * 01.
Antages ackordsförslaget af borgenärerna, eller kan, i följd deraf alt jäf emot
någon af de röstberättigades fordringar gjordt, men ännu ej pröfvadt är, ej vid
J6
Lag-Ulskottels Betänkande M 33.
sammanträdet afgöras, om lörslaget är att såsom anlaget eller förkastad t anses; då
skall förslaget, jemte det vid sammanträdet förda protokoll och den i 97 § omförmälda
förteckning, sist inom en vecka af Ombudsmannen till Katten eller Domaren
inlemrias för ali af Rätten pröfvas.
§ 102.
Då, på sätt i nästföregående § sagdt är, ackordsförslag till Rätlens pröfning
inkommit, utsätte Rätten eller Domaren genast dag, dä ärendet skall vid Rätten
förekomma och läte den dag kungöras, såsom i 89 § loreskrifvet är.
Vill borgenär, på de i 104 g omförmälda grunder, fastställelse af ackordet
bestrida; gore det skriftligen hos Rätten eller Domaren sist en vecka förr än
ärendet skall vid Rätten förekomma.
§ 103.
Innan ackordsförslag af Rätten till afgörande företages, afgifve Rättens ombudsman
noggrann berättelse om de i konkurssaken förekomna omständigheter,
som gäldenärens förhållande, boels ställning och sakeus beskaffenhet i öfrigt närmare
beteckna.
§ 104.
Ackord må ej, ändå att det ej bestridt är, af Rätten fastställas: då beslutet
icke i laga ordning tillkommit: då gäldenär blifvit dömd för bedrägligt förhållande
mot sina borgenärer eller medan han under tilltal derför står: då anledning
är, att gäldenär hemligen gynnat någon borgenär vid ackordet, eller alt annat
svek dervid ägt rum: då ackordet ej gifver lika rätt åt alla borgenärer, som del
angår och som ej uttryckligen medgifvit att nöjas med mindre än de öfriga: dä
del uppenbarligen länder till skada för borgenärerna.
§ 105.
Finner Rätten, då ackordsförslag till dess pröfning hänskjutet är, att utgången
af borgenärernas omröstning öfver förslaget, enligt de i 99 § utstakade grunder,
blilver olika, då de fordringar, mot hvilka jäf qvarstår, samt de för dem afgifua
röster inberäknas, och då de icke beräknas, och anser Rätten i öfrigt skäl
vara för handen att fastställelse å ackordet meddela; döme då Rätten först öfver
de tvistiga fordriogsanspråken eller så mångå af dem, som erfordras för alt utgången
af borgenärernas omröstning blilver lika, ehvad öfriga omtvistade fordringar
lill betalning fastställas eller icke; och slånde i delta fall vid första Rätts
dom, så vidt den äger inflytande på frågan om hvilka fordringsägare och hvilka
belopp skola vid röstningen öfver ackordet alses.
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
47
§ 106.
Ej må ackordsförslag af borgenärer antagas, medan gäidenären står under tilltal
för bedrägligt förhållande enligt 8 Kap. denna lag. Besluta borgenärerna med
den öfvervigt af röster, som i 96 <§ sagd är, att med ackordsfrågan skall anstå
till dess dom öfver gäidenären fallit; må dock uppskof med försäljning af konkursboets
egendom ej ske, der ej borgenärerna med enahanda röstöfvcrvigt det bestämma.
Ar uppskof med ackordsfrågan beslutadt; åge gäidenären, sedan dom i
anledning af åtalet fallit och han förklarats ej kunna till ansvar fällas, nytt ackordsförslag
framställa: ingifve det dock lill Rätten eller Domaren inom fjorton
dagar efter det domen vunnit laga kraft: sker det ej; anses ackordsfrågan hafva
förfallit.
§ 1 07.
Nu har, på sätt i nästföregående § sagdt är, nytt ackordsförslag af gäidenären
ingifvits; kungöre Rätten eller Domaren, såsom i 89 § stadgas,Jviss lid och
ort för parterna alt inför Rättens ombudsman sammankomma för att öfver’förslaget
besluta. Under tiden vare förslaget hos Ombudsmannen för granskning tillgängligt.
Å sålunda utlyst sammankomst må ej ytterligare uppskof med ackordsförslagets
pröfning beslutas.
§ 108.
Ackord må ej beviljas bank eller allmänt penningeverk, som sedlar eller andra
löpande förbindelser, tryckta eller graverade, utgifvit och hvars egendom till
konkurs afträdd är.
,§ 109.
Dar Rätten fastställt ackordsaftal; vare detsamma bindande för alla de borgenärer,
kända eller icke, som ägt rätt att sina fordringar i konkursen bevaka,
utan undantag för andra än dem, hvilkas fordringar genom inteckning, pant eller
annan laga förmånsrätt försäkrade äro. Räcker ej den egendom, hvari borgenär
inteckning, pant eller annan särskild förmånsrätt äger, till gäldande af hans fordrans
fulla belopp; vare han för återstoden underkastad de vilkor, som genom
ackordet bestämda äro för dem, hvilka förmånsrätt ej äga.
§ HO.
Utan hinder deraf, att borgenär godkänt ackordsförslag, äge han mot gäldenärens
löftesmän eller medgäldenärer föra den talan, hvartill han eljest varit lagligen
berättigad; och förty må löftesman eller medgäldenär ackordet bestrida, ändå
att fordringen ej är af honom, ulan af borgenären allena bevakad.
48
Lag-Utsliottels Betänkande M 33-
§ lil.
Jäf, som mot anmäld fordran gjordt är, varde pröfvadt i den ordning, som
i denna lag stadgas, ändä att konkursen i följd af träffadt ackordsaftal förfallit.
§ H2.
1)8, i följd af konkursens nedläggande eller faslstäldt ackordsaftal, afträdd
egendom till gäldenären återställas skall, gifve gode männen eller sysslomännen honom
ofördröjligen redovisning för egendomens förvaltning. Vill gäldenären den
redovisning klandra; gore det genom stämning inom tre månader elter det han
redovisningen emollog.
§ H3
Varder, efter fastställelse af ackordsförslag, yppadt, alt gäldenären gjort sig
skyldig lill bedrägligt förhällande mot sina borgenärer eller vid ackordet hemligen
gynnat någon af dem; för falle den eftergift, som genom ackordet må vara gäldenären
tillerkänd.
7 KAP.
utdelning; oell redovisning;, så ock om afsliitande af
konkurs.
§ 114.
Sedan tiden för de å inställelsedagen anmälda fordringars granskning ute är,
och så myckel medel influtit att utdelning för bevakade fordringar, som ej utgå
med förmånsrätt, kan ske till fem för hundrade eller eljest lämpligen äga rum;
åligge sysslomännen alt, i samråd med Rättens ombudsman, uppgöra förslag till
sådan utdelning. Uppstå dervid skiljaktiga meningar emellan sysslomännen och
Ombudsmannen; varde förslaget enligt Ombudsmannens mening upprättadl.
S 113
Ilar borgenär bevakat fordran, för hvars betalning gäldenären jemte andra,
likaledes i konkurstillstånd försatta, medgäldenärer eller löftesmän, en för alla och
alla för en, häfta; vare berättigad till utdelning i en hvar af de ansvarigas konkursmassor
för hela sin bevakade fordran: äge dock ej uppbära mer än mot hans
fordran svarar. Uppstår öfverskott; gånge det till dem af medgäldenärernas eller
löftes
-
Lag-Utskoltets Betänkande M 33.
49
öftesmännens konkursmassor, frän hvilka större utdelning fallit än som, efter förbindelsernas
ordning och beskaffenhet, på dessa gäldenärers eller löftesmäns andel
i ansvarigheten dem emellan inbördes löper.
§ 116.
Nu hafva, utom borgenären, jemväl medgäldenärer eller löftesmän samma fordran
för sin del bevakat; då skall utdelning efter den gemensamma fordringens
hela belopp, ehvad den hel och hållen af en eller delvis af flera bevakad är, för
dem alla gemensamt beräknas, och tage deraf först borgenären hvad till full betalning
af hans fordran åtgår. Hvad sedan återstår tillfälle medgäldenärerna eller
löftesmännen, i den mån de, genom afbetalningar, hos gäldenären fordringsrätt erhållit.
Ar fordringen af medgäldenärer eller löftesmän elter konkursens början hos
fordringsägaren infriad; vare de berättigade till utdelning å samma belopp som
fordringsägaren, derest han ej betalning fått, ägt i konkursen bevaka; dock må
de ej uppbära mera än emot deras fordringar svarar.
§ 117.
/ mom. För fordringar, hvarå ränta är utfäst eller eljest lagligen äger rum,
upphöre, emellan fbrdringsägarne inbördes, räuteberäkning från den dag, offentlig
stämning gafs, der ej boet förslår till gäldande af ränta å alla bevakade fordringar,
utom böter. Räcker boet dertill; då beräknas å fordran, för hvilken ränta
ej är utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd, ränta efter fem för hundrade
om året från den dag, den offentliga stämningen gafs.
2 morn. Utgår fordran med förmånsrätt; njutes derå full ränta till den dag,
som för utdelning bestämmes, der borgenären ej dessförinnan fått uppbära betalning;
dock gälle ej i intecknad fastighet förmånsrätt till ränta, som upplupit före
den dag, offentliga stämningen gafs, för längre tid än tre år. Är för fordran,
hvarom nu sagdt är, ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde
ändå ränta till fem för hundrade om året derå beräknad från den dag, den offentliga
stämningen utfärdad blef.
3 morn. För fordran, som eljest ej förfallen vore, må utdelning eller qvittning
i konkurs ske: skall ränta ej gäldas före lörfallodagen; beräknas utdelningen
å det belopp, som efter en räntefot af fem för hundrade om året utgör sådan fordrans
värde den dag, då offentliga stämningen gafs, eller, der fordran utgår fullt
eller med förmånsrätt, den dag, som för utdelning bestämd är, om betalning dessförinnan
ej fått uppbäras.
Bill. lill B. St. Prut. 1859 dt 1860. 7 Samt. 1 Afd. 16 Haft. 7
so
Lag-Utskottets Betänkande M 33-
§118.
Dä förslag till utdelning uppriittadt är, kalle Rättens ombudsman, pä sätt i
59 § sägs, utan dröjsmål borgenärerna tillsammans att förslaget till granskning
företaga: och varde sammankomstens ändamål i kallelsen uttryckligen tillkännagifvet.
§ 119.
Varder förslaget af alla kända borgenärer, då de å sammankomsten tillstädes
äro, gilladt; då skall utdelning af massans tillgångar, i mån af hvarje borgenärs
godkända fordran, utan dröjsmål verkställas. Är borgenärs fordran godkänd genom
domslut, sorn ej laga kraft äger; vare han dock berättigad att emot borgen lyfta
hvad sålunda godkändt blifvit: är fordringen ogillad, eller beror den på pröfning;
varde så mycket, som på fordringen belöpa kan, afsatt till dess sig visat, om
lindring i domen blifvit sökt och vunnen, eller fordringen pröfvad blifvit.
§ 120.
Vill borgenär, som ej när varit å den sammankomst, hvarom ofvan sagdt är,
eller, dervid tillstädes, ej utdelnings-förslaget gillat, klander deremot väcka; anmäle
skriftligen hos Rätten eller Domaren sitt klander inom en månad efter sammankomsten;
och vare under den tid förslaget hos sysslomännen tillgängligt. Rätten
eller Domaren utsätte viss dag, då parterna hafva att hos Rätten sig inställa, och
läte den dag tre gånger, sisla gängen minst fjorton dagar förut, i allmänna tidningarna
kungöras, der ej Rätten eller Domaren finnér, att alla parter, som saken
rörer, annorledes kunna till förhöret lämpligen kallas. De för sakens pröfning
nödiga handlingar skola af sysslomännen, på anfordran, Rätten tillställas. Ej må
parts uteblifvande hindra dom öfver klandret.
Är ej förslaget af alla borgenärer gilladt; då må ej utdelning efter förslaget
annorledes än emot borgen ske förr än tid för klanders anställande försuten är
eller slutlig dom öfver väckt klander fallit.
§ 121.
Sedan utdelnings-förslag, på sätt nu sagdt är, laga kraft vunnit, eller af
domstol pröfvadt blifvit; gälle de derigenom bestämda grunder, i afseende å alla
i förslaget upptagna fordringar, jemväl vid ytterligare förslag till utdelning ur
konkursboet.
§ 122.
Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och hos syssloman
visar sig hafva bevaknings-handlingar till Rätten eller Domaren ingifvit; då
Lag-Utskottets Betänkande M 53.
51
skall i utdelnings-förslug, till hvars framläggande dag derefter kungöres, utdelning
å hans fordran beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad
och prölvad blifvit.
§ 123-
Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de konkursboets
tillgångar, som ej äro upptagna uti förut uppgjordt och till framläggande kungjordt
utdelnings—förslag, först, så vidt återstående tillgångar dertill förslå, erhålla utdelning
till sä stort belopp, som på hans fordran löper i förhållande till hvad de andra
redan uppburit, och tage sedan med dem del i det, som af tillgångarna kan
återstå: njule ock tillgodo den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.
§ 124.
Dä slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvaltning Iramläggas.
Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomannens åtgärder i ett
eller annat afseende klandra; instämme klandret till den Rätt, under hvars dom
konkurs-saken lyder, inom tre månader från den dag, å hvilken den för redovisningens
granskning utsatta sammankomst upplöstes; och varde klandret pröfvadt,
ändå att konkurs saken i högre Rätt fullföljes.
§ 125-
Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar förvandlad,
och den för slutliga utdelningen deraf bestämda dag tilländagått, anses konkursen
afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga fordringar ej fallen är, eller någon
ytterligare tillgång, i följd af rättegång eller annorledes, sedermera för boet uppkomma
kan. Yppas sådan tillgång; varde den, på sätt förut stadgadt är, bland
borgenärerna fördelad.
Då konkurs således bör såsom afslutad anses; gifve sysslomännen bevis derom
till gäldenären, om han det äskar. Vägra de det, pröfve Rätten, efter det om
budsmannen
hörd blifvit, om laga skäl för den vägran är.
§ 126.
Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller sednare, uppenbart, att konkursboets
tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utredning och konkurssakens
behandling; då skall Rättens ombudsman, med företeende af gode männens
elier svsslomännens derom afgifna framställning, förhållandet hos Rätten anmäla,
och äge Rätten förordna, att vidare behandling af konkurs-saken ej äger rum,
52
Lag-Utskollels Belänkande M 33.
derest ej inom trettio dagar borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel
för konkurs-sakens fortsättning äro att tillgå. Meddelas sådant beslut; medföre
dock afträdes-ansökningen i fråga om bvsättning å gäldenären samma verkan, som
om saken fortgått.
Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offentliga stämningens
kungörande och kailelsebrefs afsändande; njute Rätten eller Domaren ersättning
af allmänna medel, för hvad till sådant ändamål förskjutet blifvit.
§ 127.
Vid allmän underrätt skall föras förteckning öfver alla der anhängiga konkurser,
utvisande dagen, då hvarje konkurs börjat, och de dermed vidtagna åtgärder,
så ock tiden för dess afslutande.
Rattens ombudsman åligge att årligen, i stad inom första hälften af Januari
månad, och på landet å första lagtima rättegångsdag, till Rätten ingifva skriftlig
uppgift å de konkurser, hvaruti han föregående år varit ombudsman, hvilken uppgift
bör utvisa, särskildt för livar konkurs, alla de deruti vidtagna åtgärder för
förvaltningens bringande till slut samt, der ej slutlig utdelning skett, fullständig
upplysning om orsakerna dertill. På Rätten ankomme derefter att pröfva huruvida
ombudsmannen må vid nämnda befattning bibehållas.
8 KAP.
Om ansvar i konkurs för bedrägligt förhållande,
annan oredlighet och vårdslöshet.
§ 128.
Har gäldenär brukat svek och list mot sina borgenärer, såsom att han:
under lånad t namn köpt egendom och den bland tillgångarna ej uppgifvit, eller,
under sken af köp, gåfva eller annat aftal, egendom frän konkursboet undandragit,
eller annorledes svikligen förskingrat, undandolt eller ur vägen skaffat något af
sina tillgångar;
eller i hemligt förstånd med någon föregifven borgenär uppgifvit eller vidgått
falsk skuld;
eller öfver sin handel eller rörelse fört falska böcker, eller uppsåtligen sina böcker
förstört, undanstuckit, förändrat eller oläsliga gjort;
varde, för bedrägeri, dömd till straffarbete från och med två till och med sex år
och förklarad ovärdig alt i allmän tjenst eller förrättning brukas, och alt taga del i
val, som medborgerligt förtroende utmärker, eller dervid sjelf komma under omröstning.
Lag-Utskollets Betänkande M 33.
53
§ 129.
Har gäldenär, borgenärer till skada, annan oredlighet mot dem brukat, såsom
att han,
sedan han sjelf sökt att fä sin egendom afträda, eller, der konkursen tvungen
är, sedan borgenärs ansökning derom honom kunnig biel’, något af egendomen,
borgenärerna till förfång, dock utan sviklig afsigt att bereda sig fördel, sålt, upp
såtligen
förstört eller annorledes förskingrat;
eller, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att rätt för sig göra,
genom gåfva eller annan åtgärd, som till sin följd dermed lika är, afhändt sig
egendom af sådant värde, att borgenärerna deraf märkelig skada haft eller få kunnat;
straffes i dessa och dylika fall med straffarbete eller fängelse från och med sex
månader till och med två år och förklares ovärdig att i allmän tjenst brukas, sä
ock förlustig medborgerligt förtroende, såsom i nästföregående § sagdt är. Styrker
inför Rätten gäldenär, den der blifvit dömd för sådan oredlighet, hvarom i denna
§ förmäles, att han sina borgenärer till fullo förnöjt; varde han dock i med
borgerligt
anseende återställd.
§ 130.
Har gäldenär visat uppenbar vårdslöshet mot sina borgenärer, derigenom
att han:
till sitt hushåll eller sina personliga utgifter användt, eller på spel eller andra
dermed jemförliga företag, der utgången berott af ren tillfällighet, eller genom
vingleri i vexelrörelse eller lättsinnigt ingångna ansvarighets-förbindelser. förlorat
belopp, som icke stått i något skäligt förhållande till hans ställning eller tillgångar;
eller, inom de sista trettio dagarna förr än han sin egendom afträdde, eller
borgenärs ansökning derom honom kungjord blef, indragit penningar, borgat varor
eller sålt egendom och ej kan nöjaktig reda derför visa;
eller, der han idkat handel eller annan rörelse, hvaröfver bok hållas bör, sådan
bokföring icke ordentligen fullgjort;
eller, sedan han på sådant obestånd kommit, att han inse bort, det han ej
kunde rätt för sig göra, i uppenbar afsigt att fördröja konkursens utbrott, sin
rörelse fortsatt och derunder penningar eller varor upplånat, eller genom försäljning
af egendom till uppenbart underpris eller på annat sådant sätt beredt sig penriingetillgång,
eller gynnat någon borgenär lill de öfrigas förfång med betalning, pant
eller annan säkerhet för fordran, som ej förfallen varit eller hvarför viss förfallotid
ej varit utsatt och kraf ej heller hos gäldenären skett;
straffes med fängelse från och med två månader till och med två år. Styrker
sådan gäldenär, att han sina borgenärer till fullo förnöjt; vare från allt vidare
ansvar fri.
Lag-Utskuticls Betänkande J\s 33.
§ 131.
Hymmer gäldenär för skuld och kommer lian ej äter inom sex månader från
det han rymde eller, der han erhållit Konungens lejd, inom den tid, honom förelagd
varit, eller har gäldenär, för vägran att gifva borgenärerna, deras gode män
eller sysslomän underrättelser om konkursboets tillstånd och tillhörigheter, varit en
månad bysatt och ej deraf sig rätta låtit; vare lag som i 129 § sagd t är.
§ 132.
Varder någon öfvertygad att, i hemligt förstånd med gäldenären, hafva
hulpit honom att, borgenärerna till förfång, dölja eller undansticka fast eller lös
egendom, eller under falskt förebärande minska något af det, som konkursboet
bort tillkomma;
eller bevakat, eller genom andra låtit bevaka falsk fordran;
anses lika med bedräglig gäldenär, eldigt 129 §.
§ 133.
Har någon borgenär för sin röst vid borgenärers sammankomst betingat sig
särskilda fördelar af gäldenären eller af annan pä gäldenärens vägnar, eller eljest
med gäldenären hemligen träffat aftal om någon, särskild förmån för sig; bote
halfva värdet af hvad han sig förbehållit, konkursboets ensak, eller straffes med
fängelse från och med en månad till och med ett år.
§ 134.
Har gäldenär, som för bedrägligt eller oredligt förhållande eller för vårdslöshet
anklagas, sig på flykt begifvit; gånge ändå dom öfver honom. Dom öfver bedräglig
gäldenär, så ock öfver den, som rymt, varde, sedan domen laga kraft,
vunnit, i allmänna tidningarna kungjord. Innehar sådan gäldenär, eller den, som
för annan oredlighet eller vårdslöshet mot borgenärer dömd är, embete eller tjenst;
varde domen, innan den verkställes, insänd till det embetsverk, hvarunder han lyder.
§ 135.
Åtal emot gäldenär för bedrägligt eller oredligt förhållande, eller för vårdslöshet,
varde särskildt från de tvister, som om fordrings-anspråken och bättre rätt
emellan borgenärerna kunna uppkomma, utfördt och afdömdt. Sådant åtal skall
utföras inför den domstol, under hvilken konkurs-saken lyder.
§ ‘36.
Dä konkurs uppstått, gifve Rätten eller Domaren genast derom underrättelse
Lag-Utskottels Betänkande M 33. SS
till allmänna åklagaren i orten; och åge han hos gode männen eller sysslomännen
tillgång till alla handlingar, som boet röra och om gäldenärens förhållande kunna
upplysning lemna.
§ *37-
Uppgifves i den berättelse, hvarom i 49 § stadgadt är, anledning vara att
antaga, det gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer
eller är af någon borgenär i bevaknings-inlaga eller annan skrift sådan angifvelse
gjord; då skall Rätten eller Domaren låta allmänna åklagaren derom
underrättas.
§ 138
I afseende å tid lör anställande af åtal mot gäldenär för vårdslöst förhållande
gälle hvad i 47 § al Kongl. Förordningen om förfalskning, så ock om bedrägeri
och annan oredlighet, den 7 September 1838 stadgadt är.
9 KAP.
Allmänna bestämmelser.
§ 139.
Med köpman förstås i denna lag en hvar, som idkar eller under loppet af
ett år, innan ansökning om konkurs gjordes, idkat sådan handel eller rörelse,
hvaröfver han, enligt hvad särskildt är stadgadt, är pligtig alt handelsböcker föra.
§ *40.
Är gäldenär, hvars egendom till konkurs afträdes, gift; förordne Rätten god
man att hustrun biträda.
§ 441.
Alla handlingar i konkursmål skola tvefaldt inlemnas. ehvad det sker till
Rätten, Domaren eller Rättens ombudsman. Försummar det någon; gälde lösen
för afskrift af den eller de handlingar, som ej sålunda ingifvits.
S 142.
Då i stad rättegångsdag ej är, och någon ej finnes satt att å Rättens vägnar
inlagor emottaga, må ansökningar och andra skrifter, som enligt denna lag skola
till Rätten ingifvas, aflemnas till Rättens ordförande.
S6
Lag-Utskottets Betänkande, M 55.
§ 143.
De i konkurssak till Rätten, Domaren eller Rättens ombudsman ingifna handlingar,
så ock protokollen vid alla i denna lag föreskrifna sammanträden inför
någon Rättens ledamot eller ombudsmannen, skola i Under-rättens arkif förvaras,
så vidt de ej redan blifvit, enligt 77 §, till Hof-rätten insända.
§ 144.
Då Domaren eller någon Rättens ledamot vidtagit någon åtgärd eller meddelat,
något beslut i fall, der sådant enligt denna lag på honom ankommer, må klagan
deröfver genom besvär hos Hof-rätt anföras inom den tid, som lör besvär olver
Under-rättens i orten utslag är i lag stadgad: dock gånge beslutet ej dessmindre i
verkställighet, der ej förbud deremot från Hol—rätten kommer
§ 145.
Denna Lag skall icke blifva gällande i de mål. som göras anhängiga före utgången
af December månad nästkommande år. (Året elter det, hvarunder denna
Lag utfärdas.)
2:o en så lydande
Förordning om boskilnad och undanski[tande af egendom i makars bo.
Med upphäfvande af hvad Konkurs-lagen den 42 Mars 4830 samt 8 Kap.
2 § 8 mom. Rättegångs-Balken innehålla angående boskilnad-emellan äkta makar,
förordnas som följer:
§ 1
Är ena maken skyldig till betalning, för hvilken den andra makens giftorätt
eller enskilda egendom ej svarar, elter hvad i 41 Kap. Giltermåls-Balken sägs, och
kan sådan betalning ej fullgöras, utan att den giftorätt eller enskilda egendom tillgripes;
då må den make, som giftorätt eller enskild egendom undanskifta vill, boskilnad
söka.
Sådan ansökning skall ingilvas till Under-rätt i den stad, eller, å landet till
Domaren i den ort, der mannen hör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld
i all
-
Lag-Utskottets Betänkande M 33.
57
i allmänhet. Är i stad ej rättegångsdag, och finnes ej någon satt att å Rättens
vägnar inlagor emottaga; då må ansökningen ingifvas till Rättens Ordförande.
§ 2.
Hustru äge ock rätt alt boskilnad söka i de fall, alt
makars gemensamma bo är belastadt med så stor gäld, att den ej kan betalas
med den egendom, som i boet samfälld är, och den enskilda, som för samma gäld
bör svara;
eller mannen, genom försummelse eller vanvård af boets angelägenheter, eller
boets belastande med gäld utan motsvarig nytta, kan anses sitt målsmanskap missbruka;
eller
han af ondska eller motvilja hustrun öfvergifvit eller föilupit, och ej kommit
åter inom sex månader;
eller han blifvit under förmyndare ställd.
§ 3.
Nu är ansökning om boskilnad af ena maken gjord, som i 1 eller 2 § sägs;
late Rätten, eller dess Ordförande, eller Domaren, ändå att han jäfvig är, genast
kalla makarna att å viss dag, sist inom tre veckor, sig vid Rätten inställa. Besfrides
ej ansökningen, eller visas till densamma skälig anledning; förordne Rätten, att
uppteckning af makarnas tillgångar och gäld å viss dag verkställas skall, och utfärde
offentlig stämning å makarnes samtliga borgenärer att före klockan tolf å utsatt
dag, näst efter tre eller, der särskilda omständigheter kräfva längre lid, sist inom
fyra månader, hos Rätten sig inställa för att öfver ansökningen höras: är boet å
landet, och äskas ej urtima ting; då må inställelsen utsättas till det lagtima ting,
som näst efter tre månader infaller. Stämningen vare så kungjord, som om
offentlig stämning i konkurssak är stadgadt. Bouppteckning, hvarom ofvan
nämndt är, skall till Rätten skyndsamligen ingifvas och af begge makarna med
ed fästas; och hålle Rätten hand deröfver. Då bouppteckningen besvuren är,
och borgenärerna, efter stämningen, hörda blifvit; lagge Rätten makarna emellan
enligt lag.
§ 4-
Då boskilnad sökt är, förordne Rätten god man att hustrun biträda.
§ »•
Är egendom i boet till konkurs afträdd, och vill make boskilnad söka; gifve
Bih. till B. St. Prof. 1839 & 1860. 7 Sami. 1 Afd. 16 Baft. 8
Lag-Utskottets Betänkande M_ 35.
siri ansökning in sist å tid, som för inställelse i konkursen är i stämningen utsatt:
sker det ej; äge make icke emot borgenärer rätt att egendom sig tillegna.
S 6.
Den egendom, som man eller hustru undanskifta vill, varde under särskild
vård satt, till dess öfver ansökningen dömdt blifvit; äge dock sökanden lyfta eller
tillträda egendomen, der för densamma ställes borgen, som af Rätten godkännes.
Då boskilnad af hustru sökt är, varde den egendom, som hon lyfta eller tillträda
får, ställd under hennes gode mans förvaltning. Ar sådan egendom för gäld
intecknad eller pantsatt; utgöre ej boskilnadsansökningen hinder för egendomens utmätning
eller försäljning: äge dock sökanden rätt att öfverskott al köpeskillingen
emot borgen lyfta.
§ 7.
Emot borgenär njute ej ena maken vederlag för såld odaljord eller ersättning
för hvad till betalning af andra makens gäld ur samfälda boet gått.
§ 8.
Nu har hustru boskilnad sökt: äro penningar eller lösören förvandlade, de der
henne, efter förord eller annorledes, enskildt tillhört, eller finnas sådana lösören
pantsatta, och kan det ej visas, att den förvandling eller pantsättning med hennes
bifall skett; då bafve hon, i konkurs med mannens borgenärer, lördringsrätt derlör,
der den fordran i konkursen bevakas.
§ 9.
Borgenär äge, ändå att boskilnad sökt är, den rätt til! utsökning af fordran,
som honom eljest enligt lag tillkommit.
Dä makars bo till konkurs aflrädt är, må ena makens ansökning om nndanskiftande
af giftorätt ej hindra samfäld egendoms försäljning: äge dock den, som
boskilnad sökt, så mycket af köpeskillingen mot borgen lyfta, som mot den giftorätt
svarar.
§ io.
Ar makars bo till konkurs afträdt, och uppstår fråga om boskilnad och undanskiftande;
varde, sedan borgenärerna, på sätt i Konkurs-lagen om granskning af
bevakade fordringsanspråk sägs, lemnats tillfälle att i frågan sig yttra, densamma
till Rättens pröfning öfverlemnad och efter lag af Rätten bedömd, ändå att jäf deremot
af borgenär ej gjordt är.
