# ID: svediakorp-gov2362
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 34,708
# sentences: 860
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banko-Utskotlets Utlåtande M 51.
8
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapets och Adelns samt BondeStåndets
beslut, någon minskning å Bankens fastighets-lånefond icke att ega rum,
utan i blifvande Banko-reglemente att införas följande stadgande:
»Fonden lill utlåning mot inteckning i fast egendom, deruti inberäknadt beloppet
af de från Banken utgifna, ännu oguldna lån mot återbet alu i ngs—sk yldighet i
silfver, hvilka följaktligen i mån som de inflyta till denna lånefond ingå, är bestämd
till 8,628,000 R:dr, hvaraf tillhandahållas 7,800,000 R:dr för inteckningar i egendom
å landet och 1,128,000 R:dr för inteckningar i hus och jord i städerne utom
Stockholm.»
Äfven i fråga om den af Utskottet, enligt 17 punkten och 26 punkten 2
morn., föreslagna innebållning ä Allmänna Diskontfonden med 200,000 R:dr under
hvartdera året 1861, 1862 och 1863, företer sig det förhållande, att två Riksstånd,
nemligen Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, bifallit berörde förslag,
då deremot de begge andra, eller Preste- och Bonde-Stånden, med ogillande
af förslaget, beslutat att Allmänna Diskonlfonden till utlåning med omsättningsrätt
må, utan någon vidare förminskning, bibehållas vid del belopp, hvartill den vid
1860 års slut uppgår; och får med föranledande häraf, Utskottet inbjuda Presteoch
Bonde-Stånden att biträda Utskottets, af de öfriga Riks-Stånden gillade förslag
samt, i fall denna inbjudning icke skulle antagas af någotdera af förenämnde
två Riks-Stånd, tillstyrka frågans afgörande genom omröstning i förstärkt Bankoutskott
efter denna voterings-proposition:
4:o.
Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
godkända förslag om införande uti blifvande Banko-reglemente af följande stadgande:
»Af Allmänna Diskontfonden skola Fullmägtige under hvartdera året 1861,
1862 och 1863, innehålla 200,000 R:dr R:mt, hvilken innehållning verkställes på
sätt och i den ordning Fullmägtige lämpligast anse, dock under förbehåll alt någon
minskning icke sker af den andel utaf fonden, som med 180,000 R:dr är för
Wisby Låne-kontor afsatt,» röstar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Preste- och
Bonde-Ståndens mening, att Allmänna Diskontfonden skall, utan någon vidare förminskning,
bibehållas vid det belopp, hvartill densamma vid 1860 års slut uppgår,
och att följaktligen olvanupptagna stadgande icke kommer att uti blifvande Bankoreglemente
införas.
6
Banlio-Utskotlels Utlåtande M 51-
Sedan Utskottet i 27 punkten I mom. hemställt, att räntan vid diskontering
och utlåning från Handels- och Närings-diskont-fonden skulle, i öfverensstämmelse
med hvad i 1 mom. af 454 § af Banko-reglementet för närvarande finnes stadgadt,
utgöra minst Fyra, högst Sex procent och bestämmas af Fullmägtige med afseende
å penningeställningen och andra omständigheter, som till räntans höjning eller sänkning
kunde föranleda, hade Utskottet i 2 momentet af samma punkt föreslagit, att
räntan vid utlåning från Allmänna Diskont-fonden skulle fastställas till Sex procent.
Sistnämnde förslag är icke bifallet af någotdera Riks-Ståndet, utan hafva Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat att, vid utlåning från Allmänna
Diskont-fonden, räntan skall, med afseende å de i föregående moment omnämnda
förhållanden, af Fullmägtige bestämmas till minst 3, högst 6 procent; hvaremot
Borgare- och Bonde-Stånden ansett räntan vid utlåning från ifrågavarande fond böra
utgöra 5 procent.
Vid sådant förhållande och för den händelse att hvarken Borgare- eller Bondeståndet
skulle instämma uti Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
hvilket med Utskottets förslag närmast öfverensslämmer, tillstyrker Utskottet att, för
frågans afgörande, omröstning i Förstärkt Banko-Utskott måtte ega rum, enligt
följande voterings-proposition:
3:o
Den som, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
anser alt i blifvande Banko-reglemente bör införas detta stadgande:
»Vid utlåning från Allmänna Diskont-fonden bestämmes räntan af Fullmägtige,
med afseende å de i föregående moment [mom. 4 i 134 § af 4838 års Bankoreglemente)
omnämnde förhållanden, tili minst 3, högst 6 procent,» röstar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej; kommer, jemlikt Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, att i blifvande
Banko-reglemente stadgas följande:
»Vid utlåning från Allmänna Diskont-fonden är räntan fastställd till 3 procent.»
Det af Utskottet i 30 punkten 2 morn. framställda förslag att låne-ansökningar
hos Diskont-verken icke må vid något tillfälle pröfvas och beviljas lill högre
belopp, än som kan genast utassigneras, är vordet bifallet al Borgare-Ståndet, men
deremot afslaget af Preste- och Bonde-Stånden samt återremittcradt af Ridderskapet
och Adeln med afseende hufvudsakligen å de olägenheter, som, efter hvad hos sislbemälda
Riks-Stånd är vordet erinradt, skulle genom antagande af Utskottets förslag
tillskyndas den lånsökande, enär det för honom vore af stor vigt att genast och icke
Banko-Utskotlels Utlåtande M 31.
7
först efter flere veckors eller månaders väntan erhålla underrättelse om hans ansökning
blifvit bifallen, i hvilken händelse han med större lätthet än eljest kunde, i
afvaktan å det beviljade diskont-lånets utfallande, på annat håll få låna den erforderliga
summan och sålunda förhjelpa sig ur en tillfällig förlägenhet; hvarförutom
anmärkts, att Utskottets förslag icke stöde i öfverensstämmelse med hvad som vore
stadgadt i afseende å beviljande af fastighets-lån, hvilka ofta, i brist på tillgängliga
medel, utassignerades först långt efter det lånehandlingarne blifvit godkända; att om
det skulle anses vara mot god ordning stridande att hos Diskont-verken pröfva låneansökningar,
för hvilka penningar icke genast kunde erhållas, så borde enahanda
förfaringssätt iakttagas äfven vid pröfning af lån från fastighets-lånefonden, men att
någon ny eller förändrad föreskrift hvarken i ena eller andra afseendet syntes vara
af nöden och att, derest någon sådan i allt fall skulle meddelas, denna kunde in
skränkas
dertill att, i enlighet med hvad Direktionen öfver Låne-kontoret i Göteborg
föreslagit, Diskont-direktionerne skulle, då beviljade men för bristande tillgång hvilande
ansökningar i Allmänna Diskonten uppginge till särdeles högt belopp, ega
kungöra att nya låne-ansökningar tills vidare icke emottogos.
Då, efter hvad nu blifvit omförmäldt, Utskottets ofvariberörde förslag är vordet
af två Riks-Stånd afslaget och af ett Riks-Stånd återremitteradt på grund af an
märkningar
i den syltning att ifrågasatta föreskrift måtte borttagas och således icke
i utfärdande Banko-reglemente inflyta, har Utskottet ansett sig böra frånträda sin
i förevarande afseende gjorda, af endast ett Riks-Stånd godkända framställning, och
tillstyrker följaktligen
6:0
att förslaget i 30 punkten 2 momentet måtte få förfalla.
Efter det Utskottets förslag i 35 punkten 1 mom. angående vågförda effekter,
som hos Diskont-verken få belånas, blifvit godkändt af Ridder skåpet och Adeln samt
Preste- och Bonde-Stånden oförändradt och af Borgare-Ståndet åter med den
ändring i redaktionen, som innehålles uti Herr C. Ekmans mot berörde moment
algifna reservation; så hafva, efter skedd inbjudning, Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet instämt uti Borgare-Ståndets beslut, under det att Preste-Ståndet,
vid det förhållande, att frågan redan blifvit af tre Riks-Stånd afgjord, ansett inbjudningen
böra läggas till handlingarne; och då Ridderskapet och Adeln samt
Borgare- och Bonde-Stånden sålunda sammanstämmande beslutat ifrågavarande redaktionsförändring,
kommer föreskriften i 35 punkten 1 momentet att undfå följande
lydelse:
7:o
Vid Diskont-verken i Stockholm och Göteborg utgifvas lån mot
lånsökandes förbindelse och pant, enligt medföljande, på Diskont
-
8
Banko-Utskottets Utlåtande M 31.
verket öfverlåten vågattest, af nedannämnde, på vågar inom riket
upplagda effekter af Svensk tillverkning, nemligen: smidt och valsadt
jern, jernmanufaktur, stål, messing och koppar af alla slag, samt
alun och bly; börande uti vågattester från Stockholms och Göteborgs
vågar panten upptagas till namn, sort och vigt. samt uti attester
från öfriga vågar äfven till stämplar, dimensioner, stång eller stycketal,
med uppgift tillika huruvida panten finnes antingen i sjelfva
våghuset eller å annat förvaringsställe.
Beträffande utlåningen med omsättningsrätt hade Utskottet i 43 punkten
1, 2 och 6 momenten framställt följande förslag:
»Mom. 1. Lån från den härtill anslagna fond meddelas företrädesvis mot säkerheter,
som grunda sig på inteckning i fast egendom samt för öfrigt mot borgen
eller hypotek, bestående af enskildes skuldsedlar af löpande egenskap.»
»Mom. 2. Inlemnas till någotdera Diskont-verket ansökningar om lån från
denna fond å större sammanlagdt belopp, än tillgångarne medgifva, beviljas lånen i
den ordning, anmälan derom ingått, under iakttagande af hvad i 30 punkten 2 mom.
finnes föreskrifvet;» och
»Mom. 6. Skulle, vid omsättning af diskont-lån, någon felaktighet på det inlemnade
reversalet förefinnas, får ett sådant dokument mot ett nytt fullständigt
reversal utbytas, likväl under vilkor, att den föreskrifria inbetalningen blifvit vid
första dokumentets inlemnande verkställd, att Diskont-verkets säkerhet i öfrigt är
behörigen förvarad, samt att det nya dokumentet i fullständigt skick till Verket ingifves
sednast inom en månad efter lånets förfallodag.»
Förslaget i I momentet har väl blifvit gilladt af Bonde-Ståndet, ulan annan
förändring än att orden: »företrädesvis» och »i öfrigt» skulle uteslutas; mea då de
tre öfriga Riks-Stånden, med afslag å berörde förslog, sammanstämmande förklarat,
att stadgandet i 171 § 1 mom. af Banko-reglementet fortfarande skall lända till
efterrättelse, kommer ifrågavarande moment uti blifvande Banko-reglemente att lyda
som följer:
8:o
Morn- 1. Utlåning från den härtill anvisade fond (Allmänna
Diskont-fonden) sker mot lånsökandes förbindelse, försedd med borgen
eller åtföljd af hypotek, bestående af enskildes skuldsedlar af löpande
egenskap.
2:dra momentet är återremitterade af Ridderskapet och Adeln, bifallet af
Preste-Ståndet med den förändring att slutorden: »under iakttagande af hvad i 30
punkten
Banko-TJtskottets Utlåtande M 31.
9
punkten 2 mom. finnes föreskrifvet» skulle uteslutas, t sin helhet gilladt af BorgareStåndet,
men afslaget af Bonde-Ståndet, hvilket, såsom sitt beslut, antagit nu gällande
stadgande i 171 § 2 mom. af Banko-reglementet med dervid förekommande
tillägg, af detta innehåll: »Sådana i öfrigt goda reversal, som, i anseende till bristande
tillgång, icke kunna genast belånas, komma att, efter sökandens eget godtfinnande,
antingen återlemnas eller ock vid Diskont-verket förvaras intilldess Verket
blifvor i tillfälle att i nyssnämnde ordning lån derå meddela.»
Sedan Utskottet här ofvan hemställt, alt förslaget i 30 punkten 2 mom. måtte
få förfalla, har Utskottet, då denna af Utskottet nu tillstyrkta förändring öfverensstämmer
med så väl Preste- som Bonde-Ståndets i afseende å föreskriften i 43
punkten 2 momentet fattade beslut, och då sistberörde moment af Ridderskapet och
Adeln återremitterats endast i följd af de anmärkningar, som vid förslaget i 30
punkten 2 momentet förekommit, ansett sig, i enlighet med hvad Preste- och BondeStånden
sålunda sammanstämmande beslutat och i den syftning Ridderskapet och
Adelns återremiss angifver, böra tillstyrka, det föreskriften i 43 punkten 2 mom.
må blifva af följande innehåll:
9:o
Mom. 2. Inlemnas till någotdera Diskont-verket ansökningar om
lån från denna fond å större sammanlagdt belopp, än tillgångarne
medgifva, beviljas lånen i den ordning anmälan derom ingått.
Finnande Utskottet det vid förestående moment af Bonde-Ståndet gjorda särskilda
tillägg, såsom varande af allenast ett Riks-Stånd beslutadt,
10:o
icke kunna till någon åtgärd föranleda,
öde momentet åter har af Preste-Ståndet blifvit godkändt med endast den
förändring, att de i slutet förekommande orden: »efter lånets förfallodag» skulle
utbytas mot orden: »efter den dag, då det felaktiga reversalet blifvit af Direktionen
ogilladt;» äfvensom Borgare-Ståndet antagit detta moment med följande lydelse:
»Skulle, vid omsättning af diskont-lån, någon felaktighet på det inlemnade reversalet
förefinnas, får ett sådant dokument inom en månad derefter emot ett nytt fullständigt
reversal utbytas, likväl under vilkor att den föreskrifna inbetalningen blifvit vid
första dokumentets inlemnande verkställd och alt Diskont-verkets säkerhet i öfrigt
är behörigen förvarad;» hvaremot momentet är vordet af Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet återremitteradt, af sistbemälde Riks-Stånd för att bringas i
öfverensstämmelse med Ståndets beslut om bibehållande af nu medgifna respit-tid vid
diskont-låns liqviderande.
Som likväl Ridderskapet och Adeln sedermera, efter skedd inbjudning, biträdt
Borgare-Ståndets beslut, hvilket jemväl i hufvudsaken öfverensstämmer med det af
Preste-Ståndet fattade, anser Utskottet sig böra hemställa, att föreskriften i 43
Bih. till R. St. Prot. 1859 A 1860. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande M 31.
punkten 6 momentet måtte erhålla den lydelse, som Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet antagit, nemligen:
ll:o
Mom. 6. Skulle, vid omsättning af diskont-lån, någon felaktighet
pä det inlemnade reversalet förefinnas, får ett sådant dokument, inom
en månad derefter emot ett nytt fullständigt reversal utbytas, likväl
under vilkor att den föreskrifna inbetalningen blilvit vid lörsta dokumentets
inlemnande verkställd och att Diskont-verkets säkerhet
i öfrigt är behörigen förvarad.»
Uti 50 punkten var af Utskottet föreslaget att af Bankens sedan 1857 års
början upplupna hittills icke disponerade vinst en summa af 1,000,000 R:dr R:mt
må med V3 vid slutet af hvartdera året 1860, 1861 och 1862 från Banken till
Riksgälds-kontoret aflernnas.
Denna puukt är bifallen af Preste- och Borgare-Stånden, men afslagen al
Ridderskapet och Adeln, med föreläggande för Utskottet att inkomma med nytt
förslag, angående användandet af Bankens odisponerade vinstmedel, samt återremitterad
af Bonde-Ståndet på grund af anmärkningar, de der hufvudsakligen åsyfta dels att
Banken borde få behålla hela sin vinst för att användas antingen omedelbart i
egen utlåning eller till ytterligare försträckning åt Filial-banker, dels ock att då,
oaktadt Utskottet i motiverne till sitt förslag om öfverlemnande från Banken al
1,000,000 R:dr till Riksgälds-kontoret antydt, att denna summa borde användas
för att inom landet framkalla och befordra en fortgående tillverkning al jernvägsmateriel,
hvilket ock, enligt de Heste Ledamöters mening, som i ämnet sig yttrat,
förtjenade att medelst allmänna låneunderstöd uppmuntras, sjelfva förslaget likväl
icke innefattade att omförmälda vinstmedel skulle till berörde ändamål uteslutande
disponeras, så borde, till förebyggande deraf att medlen mätte dragas till andra
mindre angelägna föremål, Utskottet föreslå de bestämmelser, som vid medlens utlånande
genom Riksgälds-kontoret skulle tjena till efterrättelse så vida icke, elter
hvad någre talare ansett, det funnes lämpligare att denna utlåning verkställdes direkte
från Banken.
i anledning häraf föranlåtes Utskottet erinra, hurusom Rikets Ständer vid innevarande
riksdag redan förordnat, att af Bankens från 1857 års början till 1859
års slut upplupna vinst, utgörande, med tillägg af äldre odisponerade vinstmedel,
6,296,423 R:dr 59 öre, en summa af 4,000,000 R:dr skall för Bankens eget
behof användas, genom anskaffande åt Banken af säkra och lätt realisabla obligationer,
ställda i utländskt mynt, äfvensom att, enligt Utskottets förslag, Banken skulle
komma att behålla och i sin rörelse använda jemväl den öfriga upplupna vinsten,
med undantag af den million R:dr R:mt, om hvars öfverlemnande till Riksgälds
-
Uanko-Ulskotlets Utlåtande JYi 31.
11
kontoret Utskottet gjort framställning. Genom sina beslut i anledning af Utskottets
Betänkande JVs 25 hafva ock Rikets Ständer nu mera bestämt så väl beloppet af
Bankens särskilda lånefonder, som den summa, hvilken till ytterligare försträckning
åt Filial-banker får anvisas. Till något dylikt föremål lärer ofvanberörde en million
R:dr följaktligen nu icke kunna komma i fråga att disponeras, och att dessa medels
reserverande i Banken till den utelöpande sedelstockens förminskande under närvarande
förhållanden icke synes erfordras för att än vidare konsolidera Banken, men
väl skulle på allmänna rörelsen utöfva ett ofördelaktigt inflytande, tror Utskottet sig
i förenämnde Betänkande hafva tillräckligt ådagalagt. I betraktande häraf torde
något lämpligare sätt för återgifvande åt rörelsen af den hopsamlade och för Bankens
eget hufvudsakliga ändamål ej behöfliga vinsten knappast förefinnas, än att öfverlemna
densamma åt Riksgälds-kontoret, men i sitt förslag derom hade Utskottet
emellertid tydligt angifvit, huru denna vinst, med hänseende till både Bankens och
landets fördel, enligt Utskottets åsigt, skulle under för handen varande omständigheter
kunna lämpligast användas, ehuru Banko-Utskottet ansett och fortfarande anser sig
vara förhindradt att i afseende å detta användande föreslå några särskilda bestämmelser.
Utskottet förnvar således sitt, af två Riks-Stånd redan gillade tillstyrkande
i2:o
att af Bankens sedan 1857-års början upplupna, hittills icke disponerade
vinst en summa af 1,000,000 R:dr R:mt må med V3 vid
slutet af hvartdera året 1860, 1861 och 1862 från Banken till
Riksgälds-kontoret allemnas.
Hvad slutligen angår 51 punkten, innefattande förslag till föreskrifter angående
Bankens Reserv-fond och densamraas användande, hvilken punkt blifvit godkänd af
Preste-Ståndet med den ändring allenast, som föranleddes af Ståndets afslag å Utskottets
framställning om indragning å Allmänna Diskont-fonden, men af de tre öfriga
Riks-Stånden återremitterad; så och då lydelsen af denna punkt är beroende, bland
annat, af de beslut, Rikets Ständer komma att fatta i här förut nämnda frågor rörande
dels årlig förminskning af Fastighets-lånefonden och Allmänna Diskont-fonden,
dels öfverlemnande till Riksgälds-kontoret af en million R:dr af Bankens besparade
vinst, förbehåller sig Utskottet att, efter erhållen del af Rikets Ständers berörde beslut,
få i anledning af återremissen å 51 punkten med vidare yttrande till Rikets
Ständer inkomma.
Stockholm den 19 Juli 1860
STOCKHOLM, TKYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
Banko-Utskottets Memorial N:o 32.
1
N:o 32.
Ank. lill Exp.-Utsk. deri 24 Juli 1860, kl. 6 e. m.
Memorial, angående föreskrifterna i Usta,, 2:dra och i o:dje Artiklarne
af Banlco-reglementet.
Vid granskning af föreskrifterna i ofvannämnda Artiklar af Banko-reglementet,
omfattande, lista Artikeln, under §§ 1—30, Bankens Öfverstyrelse och några
särskilda åt densamma gifna uppdrag; 2:dra Artikeln, under §§ 31—34, Bankoverkets
indelning, dess Under-styrelse samt Embets- och Tjenstemännens ansvarighet,
samt 3:dje Artikeln, under §§ 35—74, Banko-statens löneförmåner, grunderne för befordringar
och pensionsberäkning samt ordnings-stadganden, har Utskottet ansett sig
böra hos Rikets Ständer göra följande framställningar:
I enlighet med hvad Utskottet i § 1 af den vid innevarande riksdags
början under N:o 6 till Rikets Ständer afgifna Berättelse, angående Bankens styrelse
och förvaltning, yttrat med anledning af 1858 års Revisorers anmärkning
vid Fullmägtiges åtgärd att till det särskilda Protokollet hänföra ärenden, rörande
tillverkningen af Bankens nya sedlar, har Utskottet, vid granskning af föreskriften
i Reglementets 12 §, ånyo tagit denna fråga i öfvervägande, och dervid funnit
det vara af omständigheterna påkalladt, att Fullmägtige, genom särskildt stadgande
i Reglementet, tillerkännas rättighet att, der så nödigt pröfvas, neka offentlighet
af de förslag, angående tillverkning af Bank-sedlar enligt nya methoder,
som till Fullmägtige ingifvas, äfvensom af deras deröfver förda protokoll, emedan
i annat fall lätteligen skulle kunna inträffa att, innan ännu Fullmägtige hunnit
göra sig förvissade om antagligheten af dylika förslag, enskilda personer, till skada
håde för Banken och det allmänna, tillegnat sig desamma; och då 86 § Regeringsformen,
jemförd med 2 § 4 mom. af Tryckfrihets-förordningen, icke synes lägga
hinder i vägen för införandet i Banko-reglementet af ett dylikt stadgande, tillstyrker
Utskottet,
att 12 § deri, enligt hvilken till hemliga ärenden för närvarande
räknas de Fullmägtiges beslut och åtgärder, som angå
Bilt. till H. St. Prat. 1859 & 1860. 6 Samt. 1 Jfd. 17 Haft. 1
■>
Banko-Utskottets Memorial JY:o 32.
elen reela fondens vidmagthållande, måtte erhålla följande
lydelse:
l:o.
Till ärenden, hvilka i Banko-verket böra hemliga hållas,
skola, enligt Rikets Ständers, med stöd af 86 § Regeringsformen,
jemförd med 2 § 4 mom. af Tryckfrihets-förordningen
den 16 Juli 1812, gifna förklarande, räknas de beslut och åtgärder,
Fullmägtige fatta och vidtaga i afseende på den reela
fondens vidmagthållande samt i frågor, som angå tillverkning
af Banksedlar enligt nya methoder, så att Fullmägtiges öfverläggningar
och beslut härom, hvilka uti särskildt protokoll
upptagas, ej få yppas förr än Fullmägtige anse sådant kunna
ske utan skada för Banken.
Sedan Rikets nu församlade Ständer uppå Utskottets i Memorialet N:o 18
framställda förslag, meddelat sitt beslut, angående fortsatta förvaltningen och utlåningen
af de Stats-lånefonden tillhörande medel til! då återstående belopp af
9,000,000 R:dr R:mt; så har, till åtlydnad af berörde beslut, en summa af 3,000,000
R:dr blifvit å fonden indragen och vid början af nästlidne Juni månad till Rilcsgälds-kontoret
levererad.
Mod iakttagande af den jemkning i Rikets Ständers beslut, som af den sålunda
verkställda liqviden föranledes, hemställer Utskottet,
att i blifvande Banko-reglemente måtte, i ställot för 30 § af
det nu gällande, rörande Stats-lånefonden stadgas följande:
2:o.
1 afseende å det lån till belopn motsvarande 12,000,000
R:dr R:mt, som, på grund af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
beslut vid sednaste riksdag, blifvit i början af år 1858
för Svenska Statens räkning i Hamburg upptaget och, under
benämning af Stats-lånefonden, ställd till Banko-fullmägtiges
disposition i ändamål att, genom utlåning från Banken, bereda
en af behofvet påkallad tillfällig förökning i förlagskapitalet
for handel och näringar, hafva Rikets Ständer vid innevarande
riksdag meddelat, bland annat, följande föreskrifter, nemligen :
l:o att förvaltningen af Stats-låuefondens medel kommer
att fortfarande besörjas af Rikets Ständers Bank, i hvars räkenskaper
denna fond, såsom hittills, bör särskildt upptagas
och redovisas;
2:o att ifrågavarande model må, efter sig företeende omständigheter
och behof, af Fullmägtige fördelas mellan Ban
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 32.
o
kens olika lånedistrikter till utlåning muoni dc särskilda
Diskont-verken;
3:o att vid denna utlåning må, intill 1860 års slut, erläggas
ränta och provision i enlighet med hvad som i 30 § 2
mom. af 1858 års Banko-reglemente fiunes stadgadt, hvaremot,
från och med 1861 års början, berörde provision kommer att
upphöra och för försträckningar från Stats-lånefonden att beräknas
sex procent ränta, som förskottsvis afdrages;
4:o att utlåningen i öfrigt må, under Fullmägtiges tillsyn
och kontroll samt enligt af dem meddelade föreskrifter,
af vederbörande Diskont-direktioner verkställas utan hinder
af de bestämmelser, som äro gällande för andra delar af Bankens
lånerörelse, likväl med iakttagande deraf, att lån företrädesvis
lemnäs mot säkerheter, som antingen grunda sig på
inteckning i fast egendom eller utgöras af förskrifningar, utfärdade
af föreningar med solidarisk eller på annat tillförlitligt
sätt garanterad gemensam ansvarighet, eller ock bestå af
sådana, i säkert förvar nedsatta varor, som antingen äro inom
landet producerade, dock med undantag af spirituösa drycker,
eller utgöra råämnen för den inhemska varnförädlingen,
äfvensom saltupplag;;
5:o att Fullmägtige berättigas anvisa de arfvoden och öfriga
förvaltnings-utgifter, som i följd af ifrågavarande utlåningsrörelse
blifva af nöden;
6:o att de Stats-lånefonden tillhörande medel till nu återstående
belopp af 6,000,000 B:dr, i den ordning, som af Fullmägtige
närmare bestämmes, skola indragas för att till Riksgäldskontoret
levereras med 3,000,000 R:dr under hvartdera året
1861 och 1862 sålunda, att 750,000 R:dr, allt Riksmynt, under
nyssnämnda två år till Riksgälds-kontoret aflemnas vid slutet
af hvar tredje månad; dock med rättighet för Banko-fullmägtige
att kunna med Fullmägtige i Riksgälds-kontoret öfverenskomma
om de för hvarje år bestämda inbetalningarnes
verkställande äfven å andra än förenämnde terminer, ifall sådant
skulle linnas vara för båda Yerken mera fördelaktigt;
allt emellertid under förutsättning deraf, att Riksgälds-kontoret
på de i kontraktet föreskrifna förfallotider tillhandahåller
Banko-fullmägtige nödig valuta för fullgörande af de utländska
liqvidcrna, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den
0 Februari 1858, skola af sistbemälde Fullmägtige besörjas;
och
7:o att Stats-lånefoudens räkenskaper och förvaltning vid
de särskilda Diskont-verken skola granskas af samma Revi
-
4 Sanko-Utskottets Memorial N:o 32.
sorer, som årligen utses till granskning af den vanliga Diskontutlåningen.
Uti 33:dje § 2 mom. litt. e) af Banko-reglementet föreskrifves, att Okefeu
och biträdande Kommissarien i Låne-afdelningen skola, under gemensamt ansvar,
vårda de för Bankens räkning uppköpta, icke förfallna och remitterade vexlar,
skuldförbindelserna för lån till Stora Kopparbergs bergslag på så kallade kopparsedlar,
äfvensom förbindelserna för lån mot pant af vågförda effekter med de lånen
tillhörande våg-attester, intill dess sistnämnda utlåning blefve till Bankodisk
ont-v er ket ofverl emnad.
Då, jemlikt föreskriften i § 148 af Reglementet, den Fahlu bergslag medgifna
kreditiv- eller lånerättigket i Banken å så kallade kopparsedlar redan från
och med början af år 1858 upphört, och samtlige derför till flanken utgifna förbindelser
blifvit under nämnde år liqviderade, samt då utlåningen mot pant af
vågförda effekter, enligt Rikets Ständers beslut vid sednaste riksdag, är vorden
till Banko-diskont-verket öfverflyttad, bör följaktligen hvad i ofvannämnde mom.
litt. e) finnes stadgadt beträffande vården af de för dessa slags lån utfärdade
skuldförbindelser utgå, och torde således Reglementet i denna del erhålla följande
lydelse:
3:o.
Chefen och biträdande Kommissarien i Låue-afdeluingeu
vårda, under gemensamt ansvar, de för Bankens räkning uppköpta,
icke förfallna och remitterade vexlar.
Genom 35 § 4 mom. i Banko-reglementet blefvo Fullmägtige af Rikets sednast
församlade Ständer bemyndigade att göra den indragning af ledigblifvande
tjenster och de förflyttningar af tjenstemän från en till annan Afdelning inom Banken
samt att föreskrifva de ändringar i arbets- och redovisningssätt, som Fullmägtige
funno tjenliga och med Bankens fördel öfverensstämmande.
Enär, på sätt åberopade moment innehåller, omförmälda bemyndigande blifvit
Fullmägtige gifvet endast med afseende å den förändring af göromål inom Banken,
som af Rikets Ständers vid sednaste riksdag, angående Tåne- och kreditiv-rörelsen,
fattade beslut blefve en följd, samt Fullmägtige redan vidtagit de åtgärder,
som häraf påkallats, anser sig Utskottet höra hemställa
4:o
att 4 mom. af Banko-reglementets 35 § måtte från blifvande
Reglemente uteslutas.
Banko-Utskottets Memorial N:o 32.
5
Sedan Rikets Ständer, med bifall till Utskottets i Memorialet N:o 7 gjorda
hemställan, medgifvit, att den vid sistlörflutna riksdag intill 1859 års slut beviljade
tillfälliga förhöjning i löner och arfvoden åt Bankens, Diskont-verkets i Stockholm,
Låne-kontorens i "Göteborg och Malmö samt Tumba bruks embets- och tjenstemän
samt betjente finge äfven för år 1860, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
beslut vid nämnde riksdag, få utgå, har Utskottet i sammanhang med granskningen
af Banko-reglementets 36 §, som upptager Banko-statens löneförmåner, till
bepröfvande förehaft Bankens embets- och tjenstemäns samt betjentes hos Utskottet
gjorda och i Fullmägtiges berättelse till Utskottet under § 7 omförmälda ansökningar
att vid ofvanberörde löne- och arfvodes-förhöjning varda för framtiden bibehållne.
I anledning häraf hafva Fullmägtige uti afgifvet utlåtando erinrat, hurusom
Fullmägtige i den förmodan allenast, att de orsaker, som vid sednaste riksdag föranledde
då medgifna löneförhöjning, eller uppstegrade pris på lifsförnödenheter,
skulle vara öfvergående, ansett denna förhöjning icke böra utgå för längre tid än
till innevarande riksdag; men att det sedermera visat sig, att en fullkomlig återgång
till förr gällande pris å dylika förnödenheter icke kunde vara att emotse,
emedan, om äfven vissa af dessa redan något förminskade pris än vidare skulle
komma att nedgå, andra deremot såsom exempelvis å hyror, arbets-biträden m. m.
voro i oafbrutet stigande; vid hvilket förhållande den tillökning, som beviljades,
syntes destomindrc böra anvisas att utgå blott under vissa år, som löneinkomsterne,
sådana desamma med inberäkning af den tillfälliga löneförhöjningen för närvarande
voro bestämda, ingalunda finge anses större än sorn, äfven under förutsättning af
något sjunkande pris å de egentliga lifsmedlen, erfordrades för den del af embetsocli
tjenstemanna- samt vaktbetjenings-personalen, hvilken hade familj att försörja.
Tvärtom vore det obestridligt att nämnde del af personalen icke skulle hafva sin
tillräckliga utkomst af tjensten, derest ej tillfälle funnes till någon mindre inkomst
utöfver lönen, för vinnande hvaraf mången gång måste användas den tid, som borde
egnas åt hvilan; och då ifrågavarande tjenstemän, med få undantag, hela året
igenom voro dagligen upptagna i och för tjensten, hvilket för dem försvårade möjligheten
att kunna egna sig åt inkomstejfvande sysselsättningar utom Yerket, ansågo
Fullmägtige dem vara förtjente af något högre löneförmåner, än som i allmänhet
tillgodohommo deras vederlikar i Statens verk; tilläggande Fullmägtige att
personal-förminskningen inom Banken, i följd af de tid efter annan der verkställda
organisationer, aflägsnat ntsigterne till vinnande af befordran i detta Verk och tvingade
extra ordinarie tjenstemannen att söka sin utkomst på annat håll, hvarigenom
stundom uppstode icke ringa svårighet att erhålla lämplig vikarie för permitterad
tjensteman, och att Fullmägtige befarade att denna svårighet skulle förbytas till
omöjlighet, derest de fasta lönerne i Banken sattes lägre än i Statens Verk.
Utskottet medgifver visserligen, att de förhållanden, som vid sednaste riksdag
föranledde beviljande af en tillfällig löne- och arfvodes-förhöjning åt Bankons
embets- och tjenstemän samt betjente, och hvilka förhållanden förmodades vara af
öfvergående beskaffenhet, icke under den sedermera förflutna tiden upphört att vara
gällande, utan ännu qvarstå i hufvudsakligen oförminskad kraft, och att, då do aflöningsförmåner,
som vid nämnde riksdag för ifrågavarande personal bestämdes,
icke kunde anses vara större än som erfordras för tarflig bergning, omständigheterna
således tala derför att den då beviljade tillfälliga förhöjningen, i enlighet
med hvad Fullmägtige hemställt, må på ordinarie stat uppföras. Men, enär vid
innevarande riksdag särskilda förslag blifvit väckta om genomgripande förändrin
-
6
Banko-Utskottets Memorial N:o 32.
gar i Riks-bankeus organisation och dessa förändringar, i den män de kunna komma
att af Rikets Ständer beslutas samt derefter till verkställighet befordras, sannolikt
mäste föranleda indragningar af tjenster inom Banko-verket, har Utskottet
af detta förhällande funnit sig förhindradt att för närvarande och intilldess omförmälda
organisationsförslag blifvit af Rikets Ständer slutligen pröfvade, hvilket icke
vid denna riksdag lärer komma att ega rum, understödja Fullmägtiges hemställan
Hvad äter angär beloppet af de för Banko-staten nu bestämda löneförmåner
har Utskottet icke funnit anledning att deruti tillstyrka någon förändring, utom
beträffande de för Bankens Kassörer anslagna missräkningspenningar, hvaruti en
förhöjning från 450 R:dr till 750 R:dr blifvit af bemälde tjenstemän hos Utskottet
begärd.
Till stöd för denna anhållan hafva Kassörerne hufvudsakligen anfört dels
att vid Banko-verkets sednaste organisation, då reglering af tjcnstemanna-personalen
och dess löne vilkor uppgjordes och Bankens tjenstemän i allmänhet erhöllo
förbättrade inkomster, Kassörerne icke förunnades denna förmån i lika mått
som deras kamrater i samma tjenstegrad, emedan, ehuru lön och tjenstgöringspenningar
bestämdes till enahanda belopp för Kamererare och Kassörer, dessa sednare
vid omförmälda reglering gingo i mistning af 700 R:dr Banko, som de förut uppburit
i ersättning för förlorade sportler och i missräkningspenningar samt i stället
tilldelades sådana med endast 300 R:dr Banko eller 450 R:dr R:mt; dels ock att
möjligheten af förluster genom missräkningar för Kassörerne i hög grad ökats sedan
1857 års riksdag till följd af penningerörelsens under de sednare åren betydliga
tillvext, äfvensom derigenom att det nya sedelmyntet, hvars utgifning från
Banken under år 1859 tog sin början, i anseende till så väl den stora likhet vissa
valörer af de nya sedlarne sins emellan ega, som det betydliga antalet af icke mindre
än 15 olika valörer, ställda dels i Banko dels i Riksmynt, förorsakade ständiga
irringar och misstag hos Kassörerne, hvilka oftast voro öfverlupna af en mängd
personer, som alla fordrade skyndsam expedition, hvarvid missräkningar voro oundvikliga.
Uti häröfver afgifvet utlåtande har Under-styrelsen, bland annat, förmält att,
efter hvad erfarenheten ådagalagt, Bankens Kassörer, hvilka besörja all vexling och
till största delen all insättning och utbetalning af penningar i Banken, oaktadt
största uppmärksamhet och noggrannhet, icke kunde undvika förluster i följd at
missräkningar; att Kassörernes göromål på sednare tiden mycket ökats dels derigenom
att dessa tjenstemäns antal vid 1853—1854 årens riksdag blifvit förminskadt
från 7 till 6, och dels i följd af sedelrörelsens betydliga utsträckning samt utgifningen
från Banken af Riksmynts-sedlarne, ibland hvilka en del egde den förvillande
likhet med hvarandra att, då en mängd af deni på en gång inkomme, Kassörerne
lätteligen kunde misstaga sig på valören och sålunda tillskyndas stora för
-
tor sä vidt aen atser att ofvanberördc förhöjning i löner och arfvoden nu skulle
ior sa viar, aen aiser att ot van berörd e förhöjning i löner och ari voden
tilläggas egenskapen af fast aflöning, hvadan Utskottet endast tillstyrker
att Bankens embets- och tjenstemän samt betjente må för åren
1861, 1862 och 1863 få bibehålla den tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjning,
som vid sistförflutna riksmöte blifvit dem
beviljad.
lianko-Utskottets Memorial N:o -i2.
luster, hvarpå exempel icke eller saknats, samt att Kassörerne före år 1836 åtnjöto
200 R:dr Banko i missrak ni liggpenningar, ehuru då i Bankens kassor emottogos endast
sedlar å 3 R:dr valör och derunder. I betraktande af dessa omständigheter
har Under-styrelsen, ehuru under erkännaude att det i allmänhet vore med stor
svårighet förenadt att någorlunda tillförlitligt kunna bestämma, huruvida ett såsom
missräkningspenningar anslaget belopp må vara för ändamålet tillräckligt, likväl
ansett de åt Kassörerne för närvarande anslagna missräkningspenningar icke utgöra
full ersättning iör de missräkningar och förluster, för hvilka Kassörerne nu, mera
än tillförene, voro blottställde och i följd deraf tillstyrkt, att det härför i stat uppförda
anslag måtte för hvar och en af Bankens 6 Kassörer förhöjas med 250 R:dr
till i jemn summa 700 R:dr Runt; uti hvilket tillstyrkande Banko-fullmägtige sig
förenat.
För sin del finner Utskottet äfven billigheten tala för beviljande af den förhöjning
i Kassörerues missräkningspenningar, som af Under-styrelsen och Fullmägtige
blifvit enhälligt förordad. Genom nämnde förhöjning skulle sammanräknade
beloppet af en Kassörs lön med den derå beviljade tillfälliga förhöjning, samt tjenstgör!
ngs- och missräknings-penningar komma att utgöra 4,150 R:dr R:mt om året;
och detta inkomstbelopp för en dylik tjensteman synes Utskottet icke vara högre,
än som skäligt är, när i betraktande tages dels tjenstens ansvarsfullhet, dels nuvarande
aflöningsvilkor för likartade befattningar i andra peuningeverk och hos
enskilda personer, och dels äfven den af Fullmägtige anförda omständighet, att för
närvarande befordran till lägsta tjenstegrad inom Banken i allmänhet icke vinnes
förr än tjenstemaunen uppnått 40 år och att; de tjenstemän, hvilka vid blifvande
ledighet till Kassörs-befattning kunna komma i fråga till erhållande af befordran,
äro omkring 50 år gamla.
Utskottet hemställer såledos
6:o
att det för hvar och en af Baukens sex Kassöror såsom missräkningspenningar
nu bestämda anslag af 450 R:dr måtte till
700 R:dr Runt förhöjas.
Under förutsättning, att Rikets Ständer bifalla Utskottets i föregående tvänne
punkter framställda förslag, torde 36 § i blifvande Banko-reglemente, hvilken upptager
Banko-statens löneförmåner, böra erhålla följande lydelse:
7:o.
Lönctbrinånerne äro:
å Löne-stat:
Första tjenstegraden:
För de 7 äldste Kommissarierne och Banko
sekreteraren,
lön å 3,300 R:dr . . . 26,400: —
Tillfällig förhöjning derå å 33 £ proc. . . 8,800: —
Transport 35,200: —
Banko-Utskottets Memorial N:o 32.
Transport 35,200: —
För de 7 yngre Kommissarierne och Advokatfiskal,
lön å 3,000 R:dr .... 24,000: —
Tillfällig förhöjning derå å 331 proc. . . 8,000: — 67,200: ■
(Åtnjutande dock de Kommissarier, som
tjenstgöra i Banko-diskonten, deras löner
på detta Verks stat.)
Andra tjenstegraden :
För 7 Kamererare, 6 Kassörer och Sekreteraren
hos Under-stvrelsen, lön
å 2,250 R:dr " 31,500: —
Tillfällig förhöjning derå å 33f proc. . . 10,500: — 42,000: ■
Tredje tjenstegraden :
För 14 Bokhållare, 2 Revisorer, Registratorn
(tillika Aktuarie) samt 3 Notarier,
lön å 1,500 R:dr 30,000: —
Tillfällig förhöjning derå ä 33A proc. . .10,000:— 40,000:
Fjerde tjenstegraden:
För 12 Kontorsskrifvare och 5 Kanslister,
lön å 750 R:dr  12,750: —
Tillfällig förhöjning derå å 33.J proc. . . 4,250: — 17,000:
Extra ordinarie tjenstemän:
För 6 Kassaskrifvare, arfvode ä 900 R:dr 5,400: —
Tillfällig förhöjning derå å 250 R:dr . . 1,500: — 6,900:
Konst-idkare:
Tryckeri-föreståndare, lön  1,800: —
Tillfällig förhöjning derå å 33^ proc. . . 600: — 2,400:
Förvaltare vid Tumba bruk (uppbär sin
lön på Brukets stat).
Förste Sedeltryckare, lön  600:
Tillfällig förhöjning derå å 33.) proc. . . 200
2 Sedeltryckare, lön å 225 R:dr.... 450
Tillfällig förhöjning derå å 33). proc. . . 150
800:
600:
Transport 176,900: —
Öfver
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 32. 9
Transport 176,900: -  Öfvoryaktinästarc, tillika brandmästare, lön 000: —
Tillfällig förhöjning derå å 33^ proc. . . 200: — 800: -
(jemte fria husrum och nödig vedbrand.)
Vaktbctjening.
För 12 Vaktmästare, lön å 525 R:dr . . 6,300:
Tillfällig förhöjning derå å 33j proc. . . 2,100
För 10 Vaktmästare, lön å 450 R:dr . . 4,500:
Tillfällig förhöjning derå å 33j proc. . . 1,500: — 14,400:
192,100: ■
och u Supplemcntar-stat:
Tjenstgöxdngspenningar till
Första Tjenstegraden:
16 arfvoden å 600 R:dr 9,600: —
(hvaraf likväl de i Banko-diskonten tj en afgörande
Kommissariers ari voden utgå
på nämnde Verks Stat.)
Andra tjenstegraden:
14 arfvoden å 450 R:dr 6,300: —•
Tredje tjenstegraden:
20 arfvoden å 300 R:dr 6,000: —
Fjerde tjenstegraden:
17 arfvoden ä 150 R:dr  2,550: —
24,450. —
Öfvervaktmästaren, arfvode  75: —
12 Vaktmästare med 525 Riksdalers lön,
arfvoden å 75 R:dr  900: —
10 Vaktmästare med 450 Riksdalers lön,
arfvoden å 50 R:dr  500: — 25,925:
Transport 218,025: —
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 2
10
Banko-Utskottets Memorial N:o 32.
Transport 218,025: —
Särskilda arfvode» och anslag.
Till Cheferna för Kassa- och Depositionsafdelningarne,
Sedel-kontoret, Låneafdelningen,
Låne-kansliet samt Revisions-
och Ekonomi-afdelningen, arfvo
den
å 600 R:dr  3,600: —
Till Chefen för Kassa-afdelningen samt
Kamereraren i nämnde afdelning, rnissräkningspenningar
i egenskap af vårdare
utaf dagvoxlings-kassan å 300 R:dr 600: —•
Till Bankens Brand-chef, såsom ersättning
för de ökade hyreskostnader, han måste
vidkännas genom nödvändigheten
att ho i Bankens grannskap 300: —
Tillfällig förhöjning derå . . . 100: — 400: —
Till 6 Kassörer, missräkningspenningar
ä 700 R:dr  4,200: —
Till Garde des medailles  300: —
Till extrakt-arbeten samt lönlöse extra ordinarie
tjenstemäns uppmuntran . . 3,750: —
Till Öfvervaktmästaren, i hans egenskap
af brandmästare  375:— 13,225: —
Summa R:mt R:dr 231,250: —
Varande ofvanberörde tillfälliga förhöjning å såväl löner,
som de Bankens Brandchef och Kassaskrifvare anslagna arfvo
den
beviljad att utgå intill slutet af år 1863.
Hos Utskottet har i sammanhang härmed fråga uppstått, huruvida icke någon
jemkning må vara af omständigheterna påkallad i nu gällande föreskrift, att
den vid sednaste riksdag beviljade tillfälliga löneförhöjning icke får vid pensione
ring
af Bankens embets- och tjenstemän, konstidkare och vaktbetjening tagas i
beräkning, utan att pensionen hör bestämmas endast efter den lön, som den afgående
dervid å Löne- eller Indragnings-stat uppbär. Såsom redan är nämndt
har Utskottet funnit sig förhindradt att tillstyrka den tillfälliga löneförhöjningens
uppförande på ordinarie stat af det skäl, att vid innevarande riksdag förslag blifvit
väckta om reorganisation af Banko-verket ehuru hufvudsakligt beslut öfver
dessa förslag icke torde af Rikets nu församlade Ständer komma att fattas. Men
nyssnämnda skäl synes icke billigtvis böra föranleda dertill att den pensionsberättigade
skulle under tiden betagas en förmån, som, i fall icke omförmälda förslag
bragts å bane utan den tillfälliga löneförhöjningen upptörts på ordinarie stat, ovilkorligen
kommit honom till del. Vid afskedstagande^ går en Bankens tjensteman
alltid i mistning af tjenstgöringspenningar jemte åtskilliga andra förmåner,
och förlusten äfven af den nu ifrågavarande löneförhöjningen skulle vid betrak
tande
af å ena sidan de ordinarie lönernes och å den andra lefnadskostnadernes
belopp för honom blifva allt för kännbar. Icke eller kan det vara med Verkets
fördel förenligt att den ålderstigne tjenstemannen, för att skydda sig mot det
Banko-Utskottets Memorial N:o 32.
11
ekonomiska betryck, hvari han genom sitt afskedstagande skulle blifva försatt,
tvingas att med försvagade själs- och kroppskrafter i tjensten qvarstå. Utskottet
har derför ansett att, i de fall 54 och 55 §§ af Banko-Reglementet omförmäla,
eller då pensionering sker antingen vid fyllda 70 lefnads- eller 50 tjenste-år, eller
ock vid uppnådda 65 lefnads- och 40 tjenste-år samt då i sistnämnde fall behörigen
styrkes att den afskedssökande befinnes i ett sjukligt eller försvagadt helsotillstånd,
må under åren 1861, 1862 och 1863, eller den tid, hvarunder den tillfälliga löneförhöjningen,
enligt Utskottets förslag, skulle komma att fortfarande utgå, samma
förhöjning äfven tagas i beräkning vid pensionens bestämmande. Denna förmån
skulle således tillkomma blott de få ibland Bankens tjenstepersonal, som, enligt
nyss åberopade §§ i Reglementet, redan äro eller intill 1863 års utgång kunna
varda pensionsberättigade; hvaremot i öfriga uti Reglementet förutsatta fall, der
pensionering under ofvannämnde tidrymd kunde komma i fråga, pensionsbeloppet
skulle, hädanefter såsom hittills, lämpas och bestämmas efter allenast den
afgåendes innehafvande ordinarie lön.
På grund häraf hemställer Utskottet att i afseende på ofvanuppgifna grunder
för pcnsionsberäkning måtte meddelas följande föreskrifter, nemligen:
8:o.
Vid pensionering af Bankens cmbets- och tjenstemän,
konstidkare och vaktbetjening tjenar, såsom grund den för
deras, vid afgången, innehafvande tjenst, eller befattning å
Löne- eller Indragnings-stat uppförda lön.
9:o.
(motsvarande § 54.)
Den tjensteman, konstidkare eller vaktbetjent, som uppnått
70 års ålder eller tjenat 50 år, är berättigad att flyttas
på pensions-stat med åtnjutande i sin öfriga lifstid af liela lönen
såsom pension.
10:o.
(motsvarande § 55.)
Den tjensteman, konstidkare eller vaktbetjent som uppnått
65 års ålder och tjenat 40 år, eger undfå afsked med
bibehållande af hela lönen såsom pension, då genom läkarebetyg
behörigen styrkes, att han befinnes uti ett sjukligt eller
försvagadt helsotillstånd.
11».
För den eller dem, som under åren 1861, 1862 och 1863
på grund af § 54 eller § 55, kunna varda på pensions-stat
förflyttade, utgår pensionen till belopp, motsvarande så väl
hela lönen som den derå beviljade tillfälliga förhöjning.
12
Banko- Uskottets Memorial N:o 32.
Slutligen får Utskottet vördsamt anmäla, att i afseende å öfriga i Irsta,
2:dra och 3:dje Artiklarne af gällande Banko-Reglemente förekommande stadganden
någon ändring af Utskottet ansetts icke vara af nöden.
Stockholm den 20 Juli 1860.
Reservationer:
Yid ä.te punkten:
Af Herr Riks-arkivarien Nordström som tillstyrkt, det Rikets Ständer måtte
besluta,
att den Bankens emhets- och tjenstemän samt vakthetjente
vid sednaste riksdag beviljade tillfälliga löne- och arfvodesförhöjning
nu må på ordinarie stat uppföras, under vilkor att
den, som ingår på nya staten, skall vara förbunden att underkasta
sig den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning
i åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation
af Banko-verket eller eljest i allmänhet kan varda stadgadt.
Uti denna reservation hafva Herr Doktor Björkman, Herr Professor Agardh
och Herr Doktor Arrhenius instämt.
Yid ll:te punkteu:
Af Riksdags-fullmägtige Olaus diriksson från Götheborgs och Bohus län,
Per Östman från Wester-Norrlands län, Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län,
Olof Nilsson från Westerbottens län och Robert Fredrik Gross från Calmar län.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Banko-Utskottet» Memorial N:o 33.
1
Arik. lill Exp.-Ulsk. den 7 Augusti 1860, kl. 2 e. ra.
Memorial, i anledning af Riks-St ändens skiljaktiga beslut i frågan
om användande af upplupen, odisponerad Banko-vinst.
Uti punkten 50 af Betänkandet N:o 25 hade Utskottet afgifvit och uti punkten
12 af Utlåtandet N:o 31 förnyat det förslag, att af Bankens sedan 1857 års
början upplupna, hittills icke disponerade vinst en summa af 1,000,000 R:dr R:mt
må med j vid slutet af hvartdera året 1860, 1861 och 1862 från Banken till
Riksgälds-kontoret aflemnas.
Enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag af den 28 nästlidne Juli
samt den 1 och 4 innevarande månad har Ridderskapet och Adeln, som förut af*
slagit det i punkten 50 af Betänkandet N:o 25 framställda förslag, med föreläggande
för Utskottet att inkomma med nytt förslag, angående användande af Bankens
odisponerade vinstmedel, äfven nu ogillat Utskottets tillstyrkande i punkten
12 af Utlåtandet N:o 31; Pr este-Ståndet, som bifallit Utskottets förslag i punkten
50 af Betänkandet N:o 25, förklarat sig vidblifva detta sitt beslut och lagt punkten
12 i Utlåtandet N:o 31 till handlingarne; Borgare-Ståndet bifallit sistnämnde
punkt samt Bonde-Ståndet, med afslag å tillstyrkandet ’i samma punkt, beslutat,
att den deri omnämnda 1,000,000 Rxlr skall ställas till Banko-fullmägtiges förfogande
för att göras fruktbar efter sig företeende omständigheter och på det för
Banken och det allmänna bästa fördelaktigaste sätt.
Med anledning häraf anser Utskottet sig böra inbjuda Bonde-Ståndet att
instämma i Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden gillade förslag, samt får,
för den händelse att denna inbjudning icke skulle antagas, föreslå, att frågan må
genom omröstning i Förstärkt Banko-Utskott afgöras enligt följande voteringspropositioner:
Bih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 18 Häft.
2
Hanbo-Utskottets Memorial -N:o 33.
a) om kontra-proposition:
Den sorn till kontra-proposition i hufvudvoteringen antager Ridderskapet oeh
Adelns beslut, hvarigenom, med afslag å Utskottets hemställan om öfverlemnande
till Riksgälds-kontoret af 1,000,000 R:dr R:mt af Bankens behållna vinst med Jvid
slutet af livartdera året 1860, 1861 och 1862, Utskottet fått sig förelagdt att
inkomma med nytt förslag, angående användandet af Bankens odisponerade vinstmedel,
röstar
Ja;
Den, det icko vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, antages till kontra-proposition i hufvudvoteringen Bonde-Ståndets
beslut, att den i 12 punkten af Utlåtandet N:o 31 omnämnda 1,000,000 R:dr
R:mt skall ställas till Banko-fullmägtiges förfogande för att göras fruktbar efter
sig företeende omständigheter och på det för Banken och det allmänna bästa fördelaktigaste
sätt.
b) i hufvudsaken:
Den som bifaller Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden godkända förslag,
att af Bankens sedan 1857 års början upplupna, hittills icke disponerade
vinst en summa af 1,000,000 R:dr R:mt må med j vid slutet af hvartdera året
1860, 1861 och 1862 från Banken till Riksgälds-kontoret aflemuas, röstar
Ja;
Den, det icke vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, antages
(lista alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.
(2:dra alternativet) Bonde-Ståndets beslut.
Stockholm den 7 Augusti 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
Iianko- Utskottets Memorial N:o 34.
1
Xio 34.
Arik. tili Exp.-Ulsk. den 16 Augusti 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utlåtandet N:o 26.
Af Utskottets Utlåtande N:o 26, innefattande under 12 särskilda punkter
förslag till föreskrifter, angående Bankens vcxlings-, kassa- och depositions-rörelse,
har Borgare-Ståndet den 18 nästlidne Juli återremitterat 4:de punkten; 1, 2, 3
och 14 mom. af 5:te punkten; mom. litt, g. och h. af 6:te punkten samt 8:de och
12:te punkterne, med föreläggande för Utskottet att jemväl afgifva yttrande öfver
ett af Banko-fullmägtige uppgjordt förslag, rörande uppköp af vexlar å Pund
Sterling.
Men då nyssherörde punkter och momenter, enligt Utskottet tillkandakomna
protokolls-utdrag af den 13 och 18 nästlidne Juli, blifvit af öfriga Eiks-Stånden
bifallna och i frågor af förevarande beskaffenhet tre Kiks-Stånds sammanstämmande
mening utgör Rikets Ständers beslut, lärer Borgare-Ståndets återremiss
icke föranleda till någon åtgärd;
och har Utskottet, i anledning af Borgare-Ståndets ofvan omförmälda föreläggande,
ansett sig endast böra meddela, att förslaget om uppköp af vexlar å Pund Sterling
för Bankens räkning, vid innevarande riksdag, blifvit väckt genom en inom
Utskottet afgifven motion, och att, sedan Banko-fullmägtige med infordadt utlåtande
deröfver inkommit, Utskottet till pröfning förehaft berörde motion, men icke
funnit skäl densamma bifalla, hvadan den härom väckta fråga måste anses hafva
förfallit.
Stockholm den 14 Augusti 1860.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 A/d. 19 Haft.
1
2
Banko-Utslcottets Memorial N:o 35.
N:o 35.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Angusli 1860, kl. i e. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Memorialet N:o 27.
I Memorialet N:o 27 hade Utskottet hemställt, att i blifvande Bankoreglemente
måtte intagas den föreskrift, att Fullmägtige, så länge indragning pågår
af det utländska lån, hvilket, på grund af Rikets Ständers beslut vid innevarande
riksdag, bilfvit till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader upptaget,
skulle ega att på utrikes ort hafva för Bankens räkning nedsatt ett belopp motsvarande
Tre millioner Riksdaler Hamb. Banko och att låta behållningen under
vintermånaderne uppgå till Fyra millioner Riksdaler samma mynt.
Enligt Utskottet meddelade protokolls-utdrag af den 13, 18 och 28 nästlidne
Juli samt den 4 innevarande månad är berörde Memorial återremitterad t
af Borgare-Ståndet, men deremot bifallet af de tre öfriga Riks-Stånden, med följande,
af Preste-Ståndet beslutade samt, efter inbjudning från detta Riks-Stånd,
af Riddorskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet gillade tillägg, nemligen: ”hörande
det här ofvan föreskrifna förhållande återställas så snart sjöfarten efter det utländska
lånets indragning blifvit öppnad;” Och då i frågor af beskaffenhet sorn
den förevarande tre Riks-Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers
beslut, lärer Borgare-Ståndets återremiss
icke föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 14 Augusti 1860.
Banko-Utskottets Memorial N:o 36.
IV: o 36.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 16 Äng. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Rihs-Ståndens beslut öfver Memorialet
N:o 32.
Yid pröfning den 4 och 8 innevarande månad af Utskottets Memorial N:o
32, hvari Utskottet i ll:te punkten framställt åtskilliga förslag till föreskrifter att
införas uti Usta, 2:dra och 3:dje Artiklarne af Banko-reglementet, hafva Riks-Stånden,
enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag, fattat följande beslut:
Punkterne 1, 2, 3, 4, 8, 9 och 10 äro af samtlige Riks-Stånden bifallna.
Punkten 6, innefattande förslag ”att det för hvar och en af Bankens sex Kassörer
såsom missräkningspenningar nu bestämda anslag af 450 R:dr måtte till 700
R:dr R:mt förhöjas”, har blifvit afslagen af Bonde-Ståndet; men då de tre öfriga
Riks-Stånden gillat Utskottets förslag i denna punkt, så utgör detta följaktligen
Rikets Ständers beslut,
Punkten 5, uti hvilken Utskottet hemställt, ”att Bankens embets- och tjenstemän
samt betjente må för åren 1861, 1862 och 1863 få bibehålla den tillfälliga
löne- och arfvodes-förhöjning, som vid sistförflutna riksmöte blifvit dem beviljad”,
är bifallen af Borgare-Ståndet, men afslagen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-
och Bonde-Stånden, af hvilka likväl de två förra Riks-Stånden eller Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet såsom sin mening antagit det uti Herr Riksarkivarien
Nordströms reservation framställda förslag till beslut, att nemligen den
Bankens embets- och tjenstemän samt vaktbetjente vid sednaste riksdag beviljade
tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjning nu må på ordinarie stat uppföras, under
vilkor att den, som ingår på nya staten, skall vara förbunden att underkasta sig
den vidsträcktare tjcnstgörings-skyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en
blifvande förändrad organisation af Banko-verket eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad.
Ehuru häraf sig visar, att tre Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden, öfverensstämt deruti, att den ifrågavarande tillfälliga
*
4 Banko-Utskottets Memorial N:o 36.
löne- och arfvodes-förhöjningen skall under nästkommande tre år fortfarande utgå;
likväl och då den skiljaktighet emellan dessa Riks-Stånds beslut sig företer, att
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet ansett förhöjningen böra, med vissa
vilkor, uppföras på ordinarie stat, under det att Borgare-Ståndet bifallit Utskottets
förslag, samt då vidare förekommer, att Bonde-Ståndet, i motsats till de tre öfriga
Riks-Stånden, beslutat att den tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjningen skall med
innevarande års utgång upphöra, har Utskottet, enär sålunda tre olika meningar
i denna fråga gjort sig gällande, ansett sig böra hemställa, att omröstning i Förstärkt
Banko-Utskott må ega rum enligt följande voterings-propositioner:
a) om kontraproposition:
Den som till kontraproposition i hufvudvoteringen antager Utskottets, af
Borgare-Ståndet godkända, förslag, att Bankens embets och tjenstemän samt betjente
må för åren 1861, 1862 och 1863 få bibehålla den tillfälliga löne- och arfvodeslörhöjning,
som vid sistförflutna riksdag blifvit dem beviljad, röstar
Ja;
Den det icke vill,
Nej;
Tinner Nej, antages till kontraproposition i hufvudvoteringen Bonde-Ståndets
beslut, att ofvanberörde tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjning skall med innevarande
års slut upphöra.
b) i hufvudsaken:
Den som, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
beslut, anser den Bankens embets- och tjenstemän samt vaktbetjente vid sednaste
riksdag beviljade tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjning nu böra på ordinarie stat
uppföras, under vilkor, att den, som ingår på nya staten, skall vara förbunden att
underkasta sig den vidsträcktare tjenstgörings-skyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en blifvande förändrad organisation af Banko-verket eller eljest i
allmänhet kan varda stadgad, röstar
Ja;
Den det icke vill,
Nej;
Tinner Nej, antages
(lista alternativet). Borgare-Ståndets beslut.
(2:dra alternativet). Bomle-Ståndets beslut.
Det uti 7:de punkten framlagda förslag till reglements-stadgande, angående
beloppet af Banko-statens löner och arfvoden, är bifallet af Borgare-Ståndet oförändradt,
men af öfriga Riks-Stånden med de förändringar, som föranleddes af deras
beslut vid 5:te punkten och, hvad Bonde-Ståndet särskildt beträffar, af detta
Riks-Stånds beslut äfven vid 6:te punkten; med anledning hvaraf Utskottet förbehåller
sig att, sedan den i 5:te punkten upptagna fråga blifvit genom omröstning
i Förstärkt Banko-Utskott afgjord, få inkomma med det förslag till reglementsstadgande
rörande Banko-statens löneförmåner, som af Rikets Ständers beslut varder
en följd.
Hvad slutligen angår Utskottets förslag i ll:te punkten, att för den eller
dem af Bankens tjenstemän och betjening, som under åren 1861, 1862 och 1863,
på
Banko-Utskottets Memorial N:o 36.
5
på grund af 54 § eller 55 § i Banko-reglementet, kunde varda på pensions-stat
förflyttade, pensionen må utgå till belopp, motsvarande så väl hela lönen, som den
derå beviljade tillfälliga förhöjning, får Utskottet anmäla
att Ridderskapet och Adeln, i följd af dess beslut vid 5:te och 7:de punkterna,
ansett det i Tl:te punkten föreslagna stadgande böra utgå;
att Preste-Ståndet, af enahanda skäl, ansett förslaget i lide punkten hafva
förfallit; men för den händelse, att Utskottets tillstyrkanden i 5de och 7:de punkterne
skulle vinna de öfriga Riks-Ståndens bifall, har Preste-Ståndet förklarat sig
godkänna hvad Utskottet i ll:te punkten tillstyrkt;
att Bort/are-Ståndet åt ifrågavarande punkt gifvit denna lydelse: ”För den
eller dem, som under åren 1861, 1862 och 1863, på grund af §§ 54, 55 eller 57,
morn. 1, kunna varda på pensions-stat förflyttade, utgår pensionen till belopp, motsvarande
så väl hela lönen, som den derå beviljade tillfälliga förhöjning;” samt
att Bonde-Ståndet afslagit förslaget i lide punkten;
Och då frågan om de bestämmelser, som vid pensionering af Bankens
embets- och tjenstemän samt betjente böra iakttagas, är beroende deraf huruvida
don vid sednaste riksdag dem beviljade tillfälliga löneförhöjning nu kommer att
tilläggas egenskapen af fast lön, torde Utskottet, sedan Rikets Ständer härom
fattat sitt beslut, jemväl beträffande förslaget i lide punkten få med vidare yttrande
till Rikets Ständer inkomma. ,
Stockholm den 14 Augusti 1860.
Reservationer:
af Herr Stuart, C. G. ”Då Rikets Ständer vid innevarande riksdag, genom
3:ne Riks-Stånds i detta afseende sammanstämmande beslut, medgifvit att
aflöningen för den vid Rikets Ständers Bank anställda personal skall under kommande
åren utgå med samma belopp, som denna aflöning för närvarande utgör,
fastän ett af nämnde Stånd endast beviljat samma aflönings fortfarande under de
3:ne nästföljande åren, så anser jag frågan om sagde aflönings utgående under
dessa år vara af Rikets Ständer afgjord; hvadan, enligt min åsigt, den af BankoUtskottets
pluralitet föreslagna votering i förstärkt Banko-Utskott, genom hvilken
Bonde-Ståndets från de andra Ståndens skiljaktiga beslut, angående sagde aflönings
minskning med det belopp, som vid sednaste riksdag beviljades och hittills utgått
såsom tillfällig löneförhöjning, skulle kunna blifva gällande, icke öfverensstämmer
med hvad grundlagarne föreskrifva rörande de vid pågående riksdag redan afgjorda
ärenden. Med afseende å de förvecklingar och ändringar i förut fattade beslut,
ett sådant prejudikat, som den föreslagna voteringen om kontraproposition i nu
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami 1 A/d. 19 Häft. 2
6
Sanko- Utskottets Memorial N:ö 36.
förevarande fråga innefattar, skulle komma att medföra, har jag ansett mig böra
fästa Riks-Ståndens Ordförandes och ledamöters särskilda uppmärksamhet på denna
voteringsproposition.”
Häruti instämde Herr Biskop Bergman, Herr Doktor Björkman och Herr
Kyrkoherden Bergman.
af Herr Planting Gyllenbåga, C., Herr Kontrakts-Prosten Tegnér, Herr Konsul
Palander och Herr Rådmannen Fridstedt.
Herr Grefve Lewenhaupt, G. M. C., Herr von Ehrenheim, P., Herr Riksarkivarien
Nordström, Herr Doktor Widebeck, Herr Doktor I. Norström, Herr
Doktor Sandberg samt Herr Ekman hafva begärt få antecknadt att de i förevarande
beslut icke deltagit.
STOCKHOLM, try*kt hos Isaae Marcus, 1860.
Banko-Ulskottcts Memorial N:o 37.
i
ÄT:o 37.
AnV, till Exp.-Utsk, den 28 Äng, 18C0, kl. 2 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning öfver åtskilliga föreskrifter i det
nija Banko-reglementet.
Sedan, enligt ankomna protokolls-utdrag af den 28 nästlidne Juni samt den 1,
4, 14 oell 45 innevarande månad, samtlige Riks-Stånden godkänt de i BankoUtskottets
Utlåtande N:o 31 och Memorial N:o 53 afgifna förslag till voterings**
propositioner, så har Förstärkta Banko-Utskottet nedanstående dag anställt omröstning
öfver samma propositioner, nemligen:
l:sta Omröstningen:
Den som, i öfverensstämmelse med Utskottets af Preste- och Borgare-Stånden
gillade förslag, anser ett så lydande stadgande bör i blifvande Banko-reglemente intagas,
nemligen:
»Fonden till utlåning mot inteckning i fast egendom, deruti inberäknadt be»loppet
af de från Banken ulgifna, ännu oguldna lån mot återbetalnings-skyldighet
»i silfver, hvilka följaktligen, i mån som de inflyta, till denna lånefond ingå, är be»stämd
till 8,625,000 R:dr, hvaraf tillhandahållas 7,500,000 R:dr för inteckningar i
»egendom å landet och 1,425,000 R:dr för inteckningar i hus och jord i städerne
»utom Stockholm; likväl med åliggande för Fullmiigtige att innehålla af landtfastighets»fonden
125,000 R:dr under hvartdera året 1860, 1861, 1862 och 1863, samt
»af stadsfastighets-fonden 40,000 R:dr under hvartdera året 1861 och 1862 samt
»45,000 R:dr, allt Riksmynt, under år 1865,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt BondeStåndets
beslut, någon minskning å Bankens fastighets-lånefond icke att ega rum, utan
i blifvande Banko-reglemente att införas följande stadgande:
lith. lill li. St. Prot. 185!) A 1860. 6 Sami. 1 Afd. 20 Uötft.
2
Banlw-Utskottcts Memorial N:o 37.
»Fonden tili utlåning mot inteckning i fast egendom, deruti inberäknadt be»loppet
af de från Banken utgifna, ännu oguld na lån mot återbetalnings-skyldighet i
»silfver, hvilka följaktligen, i mån som de inflyta, till denna lånefond ingö, är be»stämd
till 8,623,000 R:dr, hvaraf tillhandahållas 7,500,000 R:dr för inteckningar i
»egendom å landet och 1,125,000 R:dr för inteckningar i hus och jord i städerne
utom Stockholm.»
Omröstningen har utfallit med 74 Ja och 45 Nej, och hafva Rikets Ständer
således beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
2:dra Omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
godkända förslag om införandet uti blifvande Banko-reglemente af följande stadgande:
»Af Allmänna Diskont-fonden skola Fullmägtige under hvartdera året 1861,
»1862 och 1863 innehålla 200,000 R:dr R:mt, hvilken innehållning verkställes på
»sätt och i den ordning Fullmägtige lämpligast anse, dock under förbehåll att någon
»minskning icke sker af den andel utaf fonden, som med 150,000 R:dr är för Wisby
»Låne-kontor afsatt,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Preste- och
Bonde-Ståndens mening, att Allmänna Diskont-fonden skall, utan någon vidare förminskning,
bibehållas vid det belopp, hvartill densamma vid i 860 års slut uppgår,
och att följaktligen ofvanupptagna stadgande icke kommer att uti blifvande Bankoreglemente
införas.
Omröstningen har, sedan en sedel kasserats, utfallit med 61 Ja och 57 Nej,
och hafva Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
3:dje Omröstningen:
Deri som, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut,
anser att i blifvande Banko-reglemente bör införas detta stadgande:
»Vid utlåning från Allmänna Diskont-fonden bestämmes räntan af Fullmägtige,
»med afseende å de i föregående moment (mom. 1 i 154 § af 1858 års Banko»reglemeute)
omnämnde förhållanden, till minst 5, högst 6 procent,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Banko-Utskottets Memorial N:o 37.
3
Vinner Nej, kommer, jemlikt Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, att i blifvande
Banko-reglemente stadgas följande:
»Vid utlåning från Allmänna Diskont-fonden är räntan fastställd till 5 procent.»
Och enär denna omröstning utlällit med 61 Ja och 58 Nej, hafva Rikets
Ständer således beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
4:de Omröstningen:
a) om kontra-proposition:
Den, som till kontra-proposition i hufvud-voteringen antager Ridderskapet och
Adelns beslut, hvarigenom, med afslag å Utskottets hemställan om öfverlemnande till
Riksgäids-kontoret af 1,000,000 R:dr Runt af Bankens behållna vinst med J vid
slutet af hvartdera året 1860, 1861 och 1862, Utskottet fått sig lörelagdt att inkomma
med nvtt förslag, angående användandet af Bankens odisponerade vinstmedel,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition i hufvud-voteringen Bonde-Ståndets
beslut, att den i 12:te punkten af Utlåtandet N:o 31 omnämnda 1,000,000 R:dr
Runt skall ställas till Banko-fuilmägtiges förfogande för att göras fruktbar efter sig
företeende omständigheter och på det för Banken och det allmänna bästa fördelaktigaste
sätt.
Omröstningen har utfallit med 49 Ja mot 70 Nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med ,Ve/-propositionen.
5:te Omröstningen
b) t hufvudsaken:
Den, som bifaller Utskottets af Preste- och Borgare-Stånden godkända förslog,
att af Bankens sedan 1857 års början upplupna, hittills icke disponerade vinst en
summa af 1,000,000 R:dr Runt, må med J vid slutet af hvartdera året 1860, 1861,
och 1862 frän Bunken till Riksgälds-kontoret ullemnas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut, att den i 12:te punkten af Utlåtandet
N:o 31 omnämnda 1,000,000 R:dr Runt skall ställas lill Banko-fullmägtiges
Banko-Utskottets Memorial N:o 37.
förfogande för att göras fruktbar efter sig företeende omständigheter och pä det för
Banken och det allmänna bästa fördelaktigaste sätt.
Som denria omröstning utfallit med 78 Ja oell 41 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen;
Hvilket Förstärkta Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 28 Augusti 1860.
Stockholm, trvckt hos Sam. Rumstedt, iseo.
Banko-Utskottets Memorial N:o 38.
1
JW 3».
Ank. till Éxp.-Utsk. den 5 Sept. 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, med förnyadt förslag till föreskrifter, angående Bankens reservfond.
Sedan Utskottets i 5J punkten af Betänkandet N:o 25 afgifna förslag till
föreskrifter, angående Bankens reserv-fond och densamrnas användande, blifvit
godkändt af Preste-Ståndet med allenast den ändring, som föranleddes af nämnde
Riks-Stånds afslag å Utskottets framställning om indragning å allmänna Diskontfonden,
men af de tre öfriga Riks-Stånden återremitteradt, förbehöll sig Utskottet
i Utlåtandet N:o 31 att, efter erhållen del af de beslut, Rikets Ständer komme att
fatta rörande dels den af Utskottet tillstyrkta förminskning å så väl iästighetslänefonden
som allmänna Diskont-fonden, dels Utskottets hemställan om öfverlemnande
till Riksgälds-kontoret af 1,000,000 R:dr af Bankens besparade vinst, få med
vidare yttrande i anledning af berörde återremiss till Rikets Ständer inkomma.
På sätt Förstärkta Banko-Utskottets Memorial N:o 37 gifver vid handen,
hafva Rikets Ständer nu mera bifallit hvad Utskottet i nyssnämnde delar tillstyrkt,
eller
att Fullmägtige skola innehålla af landtfastighets-fonden 125,000 R:dr under
hvartdera året iSGO, 1861, 1862 och 1863 samt af stadsfastighets-fonden 40,000
R:dr under hvartdera äret 1861 och 1862 och 45,000 R:dr under år 1863;
att af Allmänna Diskont-fonden jemväl skall under hvartdera året 1861,
1862 och 1863 innehållas ett belopp af 200,000 R:dr, på sätt och i den ordning
Fullmägtige anse lämpligast, dock under förbehåll, att någon minskning icke
sker af den andel utaf fonden, som med 150,000 R:dr är för Wisby Låne-kontor
afsatt; samt
att af Bankens sedan 1857 års början upplupna hittills icke disponerade
vinst en summa af 1,000,000 Hulr må, med vid slutet af hvartdera äret 1860,
1861 och 1862 frän Banken till Riksgälds-kontoret aflemnas.
Dä Utskottets härutinnan gjorda framställningar sålunda blifvit af Rikets
Ständer godkända, och Utskottet, under förutsättning af ett sådant godkännande,
Bih. till li. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 21 Käft. 1
2
-Banko-Utskottets Memorial N:o 38.
uppgjort det förslag till föreskrifter angående Bankens reserv-fond, sorn Sirsta
unkten af Betänkandet N:o 25 innefattar; så och enär någon anmärkning emot
erörde förslag i andra delar, än de nu omförmälda, icke vid frågans behandling
ho- Riks-Stämien förekommit, och Utskottet ej heller funnit de af Rikets Ständer
med afseende ä Bankens rörelse och förvaltning under innevarande riksdag i öfrigt
fattade beslut gifva anledning till någon förändring i samma förslag, liar Utskolat
härmed förnya sin i Sirsta punkten af Betänkandet Nro 25 upptagna hemställan,
att följande stadgande rörande Bankens reserv-fond måtte i blifvande
Banko-reglemente införas, nemligen
det belopp, hvarmed Bankens till sedelutgifning användbara
tillgångar öfverstiga de af Rikets Ständer derå anvisade förbindelser,
upptages i Bankens räkenskaper såsom en särskild
fond, benämnd Bankens resern-fond.
Jemlikt den af Banko-Utskottet vid innevarande riksdag
i Betänkandet Nro 25 lemnade utredning, uppgick reservfonden
vid 1859 års slut till Runt 8,193.923: 59.
Till reserv-fonden skola frän och med 1860
års början öfverföras:
1 'o inbetalningarnc ä det vid 1856—1858 årens
riksdag Kongl. Myntverket beviljade räntefria
lån, stort 50,000 Rrdr, hvaraf T'(T skall årligen
erläggas från och med år 1860 räknadt;
2:o inbetalningarne å utestående lån till skiften
och odlingar till städer och korporationer, samt
pä äldre Låne-banko-obligationer;
3:o af fonden till beläning af fast egendom ä
landet 125,000 Rrdr för hvartdera året 1860,
1861, 1862 och 1863
4:o af fonden till beläning af fast egendom i
städerne 50.000 Rrdr för år 1860, Kalr 40,000
för hvardera året 1861 och 1862 samt 45.000 Rrdr
för år 1863
5:o af kreditivet till inanulakturernes och fabri
kernes
understöd för år 1860
6:o af Allmänna Diskont-fonden 300,000 Rrdr för år
1860, och 200,000 Rrdr för hvartdera året 1861,
1862 och 1863
samt
Tro ali redan influten och vidare inflytande vinst
pä Bankens rörelse;
Oell berättigas Fullmägtige derjemte att, om och när någon
del af fastighets-lånefonden, Handels- och Näringsdiskont-fonden
eller Allmänna Diskont-fonden befinnes obegagnad,
öfverflytta de icke använda medlen till reserv-fonders,
med förbindelse för Fullmägtige att dessa medel återställa, dä
de varda för det ursprungliga ändamålet erforderliga.
Ifrån reserv-fonden skall utanordnas:
1 ro den andel af Bankens sedan 1857 års början upplupna disponibla
vinst eller 4,000,000 Rrdr. sorn, enligt Rikets Ständers
500,000: —-
175,000: —
150,000: —
900,000: —
Banko-Utslcottets Memorial N:o 38.
beslut vid innevarande riksdag, skall användas till Bankens
deltagande i det af Riksgälds-kontoret för Svenska Statens
räkning, till fortsättning af Statens jerilvägs-byggnader å utrikes
ort upptagna lån; börande dessa 4,000,000 K:dr utbetalas
med en ^ årligen vid slutet af hvartdera året 1860, 1861
och 1862, emot erhållande af Riksgälds-kontorets för lånet utfärdade
obligationer;
2:o den summa af 1,000,000 R:dr, som Rikets Ständer vid innevarande
riksdag beslutat att af Bankens omförmälda, sedan
1857 års början upplupna disponibla vinst till Riksgälds-kontoret
anvisa, och hvilken summa likaledes från Banken utbetalas
med ^ vid slutet af hvartdera äret 1860, 1861 och 1862;
3:o beloppet af de assignation er. Diskont-verkens direktioner,
enligt § — (punkt 25 i Betänkandet N:o 25) kunna komma att.
å reserv-fonden utfärda; och
4:o skilnaden mellan de belopp i lätt realisabla förbindelser,
som Banken, enligt § 176 i 1858 års Banko-reglemente och
§ — i detta reglemente (punkt 48, i Betänkandet N:o 25) bör,
så vidt sig göra låter, innehafva, utgörande 1,132,500 R:dr.
Dessutom må reserv-fonden, i den män medel blifva tillgängliga
och Fullmägtige, med afseende å Bankens säkerhet,
finna reserv-fondens ställning det medgifva, af Fullmägtige
användas
5:o till försträckning åt redan oktrojerade Filial-banker, med
det belopp, som ännu innestär af det till försträckning ät Filial-banker
vid föregående riksdagar anvisade anslag af
9,000,000 R:dr;
6:o till kreditiv åt sådana Filial-banker, som hädanefter kunna
varda oktrojerade, till det belopp § — (punkt. 46 mom. 3 i Betänkandet
N:o 25) bestämmer;
äfvensom — i den mån allmänna rörelsen sådant påkallar
—
7:o till förstärkande af Handels- och Närings-diskont-fonden
samt till inköp af sådana räntebärande papper, som i § —
(punkt. 48 i Betänkandet N:o 25) omförmälas; allt under vilkor
att det i § — (g 117 i 1858 års Banko-reglemente) stadgade
maximum för Bankens sedelstock ej öfverskrides; börande
för öfrigt iakttagas, att de summor, som, enligt punkterne 1,
2, 4, 5 och 6, från reserv-fonden utanordnas, skola, i den mån
sådant sker, från reserv-fonden afföras och således icke vidare
utgöra del af samma fond.
Då Utskottet i. Betänkandet N:o 25 afgaf förestående, af Utskottet nu förnyade
förslag, anmälde Utskottet tillika, hurusom inom detsamma fråga blifvit väckt
om bemyndigande för Fullmägtige att använda reserv-fondens disponibla tillgångar,
i den mån sådant funnes lämpligt och för Banken fördelaktigt, äfven till inköp af
säkra vexlar i Pund Sterling, dragna på London, under iakttagande deraf att någon
sedelutgifning frän Banken icke komme att grundas på den metalliska valuta,
som genom dylika vexelköp erhölles; hvarjemte Utskottet förklarade sig vilja häröfver
afgifva yttrande till Rikets Ständer, sedan Utskottet granskat Banko-regle
-
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 38.
men tets föreskrifter, angående Bankens metalliska kassa samt de utvägar, som till
bibehållande och förstärkning af densamma må begagnas.
Efter det omförmälda granskning nu mera blifvit af Utskottet fullgjord och
Rikets Ständer sina beslut i anledning deraf jemväl meddelat, har Utskottet tagit
den väckta frågan i öfvervägande och dervid ej kunnat linna annat, än att ofvan
uppgifna sätt för användande af reserv-fonden tillhöriga odisponerade medel bör
leda till Bankens fördel, emedan Banken derigenom försättes i tillfälle att för berörde
medel förvärfva sig en valuta i guld, hvilken, nedsatt på utrikes ort, borde
inbringa Banken ränta, och indragen till Banken skulle medföra en direkt tillökning
af den metalliska kassan. Enligt hittills gällande föreskrifter, har reserv-fonden
varit afsedd att användas, utom till andra bestämda ändamål, äfven i den mån
allmänna rörelsen sådant påkallat, till Handels- och Närings-diskont-fondens förstärkande
samt till inköp af räntebärande papper, och härtill skulle reserv-fondens
tillgångar, jemlikt Utskottets i det föregående framställda förslag, kunna af Fullmägtige
fortfarande disponeras. Det är likväl klart, att Banken, genom att i utlåning
fästa reserv-fondens medel, icke åt den metalliska kassan bereder någon förstärkning.
En sådan förstärkning skulle deremot vinnas i händelse för omförmälda
medel finge köpas vexlar ä Pund Sterling eiler, hvad som är detsamma, ä guld och
om denna valuta till Banken inginge. Jemte den omedelbara fördel, som Banken
häraf sjelf hemtade, skulle dessa köp äfven leda till gagn för det allmänna genom
en ökad lättnad vid enskildes liqvider i utlandet och besparing i sådana kostnader,
som under närvarande förhållanden för landet uppstå såsom följd deraf att vexelfordringar
i Pund Sterling, för att kunna till Banken afyttras, först måste till Hamburger
Banko förvandlas. Erfarenheten har ock visat, att allt sedan förlidne riksdag,
då beslutet om bildande af Bankens reserv-fond vidtogs, Fullmägtige föranlåtits
att af reserv-fondens tillgångar innehålla 2 å 3 millioner R:dr, och understundom
ännu högre belopp, hvilka medel sålunda varit allmänna rörelsen undandragne. För
Banken borde en så beskaffad reservation af fondens tillgångar blifva mindre nödig,
än den hittills ansetts vara, i fall Fullmägtige bemyndigades att, när omständigheterna
dertill föranledde, kunna, medelst köp af vexlar ä Pund Sterling, till metallisk
valuta förvandla större eller mindre del af berörde tillgångar. Fullmägtige
skulle nemligen då vara oförhindrade att, när tillfälle sig erbjöde, genom köp af
vexlar å denna myntsort underlätta rörelsen, och' i händelse de från reserv-fonden
utgifna medel behöfde till Banken åter indragas, skulle en sådan indragning kunna
lättare verkställas antingen genom försäljning af köpta, ännu icke förfallna vexlar å
Pund Sterling eller genom trassering af vexlar å den genom dylika köp beredda
behållningen på utrikes ort, än medelst förminskning af Handels- och Närings-diskont-fonden
eller realiserande af Bankens innehafvande obligationer, af hvilka begge
utvägar den förra skulle för rörelsen medföra många och kännbara olägenheter
och den sednare, under ofördelaktiga konjunkturer, säkerligen icke kunde vidtagas
utan förlust för Banken.
På det att reserv-fondens tillgångar ej må komma att dragas från de föremål,
hvarför denna fond egentligen är vorden bildad, torde emellertid böra stadgas,
att fondens användande till köp af vexlar å Pund Sterling får ske först i sista
rummet eller i det fall att tillgångarne icke för tillfället erfordras till något af
nyssberörde, i reglementet bestämdt uppgifna föremål. Härigenom skulle de ifrågavarande
vexelköpen i sjelfva verket blifva ett medel för Banken att under tiden,
då reserv-fondens tillgångar icke behöfde tagas i anspråk för sina egentliga ända
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 38. 5
mål, göra dessa tillgångar fruktbärande genom deras placering mot ränta hos ett
eller flere säkra och ansedda handelshus i London, och erfarenheten orri den större
eller mindre fördel, hvarmed dessa transaktioner kunnat för Banken utföras, kornme
tvifvelsutan att lemna den säkraste ledning för bedömande af frågan, huruvida det
må finnas lämpligt ät Fullmägtige för framtiden öfverlemna att för Bankens räkning
verkställa köp och försäljning af vexlar ä Pund Sterling i en större utsträckning,
än som kan ega rum med användande af allenast reserv-fondens odisponerade
tillgångar.
Uti det väckta förslaget är vordet förutsatt, att någon sedelutgifning från
Banken icke skulle få grundas på den metalliska valuta, som genom omförmälda
vexelköp erhölles. Detta borde ej heller blifva fallet så länge den genom köpen
lorvärfvade guldtillgång funnes pä utrikes ort nedsatt och således icke, enligt Bankoreglementets
föreskrifter, finge i metalliska kassan inberäknas, hvaremot, sedan guldtillgången
blifvit till Banken indragen och tillhörde nämnde kassa, hinder för
Banken naturligtvis icke borde möta att utgifva sedlar pä grund af samma metalliska
valuta, dock alltid med den i Banko-reglementets 112 § stadgade begränsning,
att metalliska kassan ej får till mera än en tiondedel bestå af guld.
I stöd af hvad nu blifvit anfördt, hemställer Utskottet, det Rikets Ständer
vid ofvanberörde stadgande angående Bankens reserv-fond måtte besluta ett så lydande
tillägg;
Derest Fullmägtige vid något tillfälle skulle anse reserv-fondens
disponibla tillgångar icke erfordras för de ändamål, hvartill
desamma, enligt ofvan gifna föreskrifter, fä användas, ega
Fullmägtige, när sådant med fördel för Banken kan ske, efter
den kurs Fullmägtige hvarje gång bestämma, för större eller
mindre del af omförmälda tillgångar, af välkända och solida
trassenter eller endosscnter, köpa vexlar å Pund Sterling, dragna
pä 3 månader eller kortare tid, i London betalbara, med
rättighet för Fullmägtige att hafva den härigenom uppkomna
behållningen för Bankens räkning nedsatt, hos något eller några
säkra handelshus i London, äfvensom att samma behållning
pä tjenligaste sätt disponera antingen genom afgifvande
af vexlar eller indragning till Banken i metallisk valuta; kommande
de belopp, som för dylika vexelköp af reserv-fondens
tillgångar blifvit använda, att, med iakttagande af hvad rörande
beräkningen af Bankens metalliska kassa är i allmänhet föreskrifvet,
till reserv-fonden återföras när Banken för ifrågavarande
vexlar erhåller valuta.
Stockholm den 3 September 1860.
Bih. till B. St. Prot. 1853 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 21 Håft.
2
G
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 39.
JW 3».
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Sept. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om inlösen af sedlar å Daler kopparmynt.
Sedan, i anledning af en utaf Herr E. D. Grape inom Borgare-Ståndet väckt
och till Stats-Utskottet hänvisad motion, att Rikets Ständer måtte medgilva inlösen
af, bland andra, 42 stycken sedlar å tillsammans 450 Daler kopparmynt, nämnde
Utskott, som, då dessa sedlar vore af Rikets Ständers Bank utfärdade, ansett det
icke tillkomma sig att med frågan om deras inlösen taga befattning, uti Utlåtandet
N:o 151 hemställt, att berörde motion icke mätte till någon åtgärd föranleda; så
har Herr Grape denna sin framställning förnyat uti en den 18 nästlidne Augusti,
med stöd af 5G § Kiksdags-Ordningen, afgifven motion, hvilken är vorden till BankoUtskottet
remitterad, tillika med ofvannämnde 42 stycken sedlar, hvartill sedermera
kommit 3:ne sedlar å tillhopa 33 daler, hvilka jemväl, i ändamål af inlösen, blifvit
af enskilde personer till Utskottet afiemnade.
Enligt intyg af vederbörande tjensteman i Bankens sedelkontor hafva, vid
derstädes anställd granskning, samtlige de ifrågavarande sedlarne, lydande å ett
sammanräknadt belopp af 483 Daler kopparmynt och motsvarande i Riksmynt en
summa af 40 R:dr 25 öre, befunnits rigtiga; och ehuru genom Kongl. Kungörelsen
den 6 Maj 1830 är bestämd en preskriptionstid af 10 är, räknad från samma dag,
efter hvars förlopp Bankens på Daler kopparmynt utgifna sedlar icke vidare af
Banken inlösas; likväl och då, efter nämnde tids utgång, inlösen af Daler-sedlar
egt rum, på grund af Rikets Ständers beslut vid 1840—1841 samt 1844—1845 årens
riksdagar, samt Rikets Ständer dessutom såväl vid föregående riksmöten, som äfven
under det nuvarande, beviljat gjorda ansökningar om inlösen af Riksgälds-kontorets
allysta kredit-sedlar, anser Banko-Utskottet sig böra tillstyrka,
att ofvanberörde, till Utskottet allemnade sedlar å Daler kopparmynt,
till ett antal af 45 och lydande å tillsammans 483
Daler nämnde mynt, nemligen 30 stycken å 12 Daler hvardera,
11 stycken ä 9 Daler och 4 stycken å 6 Daler, må med
motsvarande summa i Riksmynt, eller 40 R:dr 25 öre, af Rikets
Ständers Banks medel inlösas.
Stockholm den 3 September 1860.
STOCKHOLM, tryckt Uos A. L. NORMAN, 1860.
Banko-Utskoitels Ullålande JV:o in.
1
Ako 40.
Ank. till Exp.-litsle, den 8 Sept. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af gjorda achords-anbud för Bankens återstående
fordringar på grund af protesterade vexlar.
I följd af den i November månad år 1857 inträffade handelskris eger Rikets
Ständers Bank ännu vexelfordringar hos följande i konkurstillstånd försatta
handelsfirmor, nemligen Ullberg & Cramér och Chr. Matthias Schröder & C:i i
Hamburg samt Johns & C:i, J. H. Menk och W:m Brusewitz & C:i i Stockholm;
och då för samtliga dessa fordringar ackords-anbud under innevarande riksdag
blifvit dels till Utskottet, dels till Banko-fulltnägtige ingifne, har Utskottet,
efter inheintande af Fullmägtiges utlåtande deröfver, ansett sig böra omförmälde
anbud i ett sammanhang till bedröfvande företaga.
Enligt de upplysningar, Fullmägtige meddelat, hafva ifrågavarande fordringar
ursprungligen i kapital utgjort för:
af Johns & C:i trasserade och af Ullberg & Cramér accepterade
vexlar Ilamb. B:ko Mark 6,000: ■—
10,000: —
5,000: —
10,000:
11,500: —
5,500: —
8,000: — 56,000: —
af Johns & C:i trasserade och af C. M. Schröder &
C:i accepterade dito
8,025: —
Säger 64,025: —
Bill. till 11. St. Prut. ISS!) $ i800. 6 Sami. i Åfd. 23 iläfl.
2
banko-Utskottets Utlåtande N:o AO.
Transport 64.025: —
af J. H. Menk trasserade och af Ullberg & Cramér
accepterade dito 8,138: 11.
5,000: —
8,000: — 18,138: 11.
och af W. Brusewitz & C:i trasserade och af Ullberg
Cramér accepterade dito .
3,000: —
3,000: —
6,000:
—
Tillsammans Hamb.
B:ko Mark
88,163:
11.
Och häftade således i egenskap af acceplanter:
Ullberg & Cramér för Hamb.
B:ko Mark
80,138:
11.
och C. M. Schröder & C:i lör
■n n
8,025:
—
Säger M:k
88,163:
11.
Och såsom trassenter:
Johns & C:i för .
• .
64,025: —
J. H. Menk
18,138: 11.
och W. Brusewitz & C:i
6,000: —
88,163:
11.
I afräkning å dessa vexelfordringar
äro inbetalda:
af Ullberg & Cramérs konkursmassa
. Mark
4,022: 6.
» C. M. Schröder & C:is dito
845: 12.
4,868:
2.
» J. II. Menks dito
5,345: 15.
» W. Brusewitz & C:is dito
318: 12.
5,664:
11.
Säger Hamb
B:ko Mark
10.532:
13.
hvadan i kapital återstå ....
. .
.
77,630:
14.
lia m b
B:ko Mark
88,163:
11.
eller, med hänsyn till acceplanterne:
hos Ullberg & Cramér
» C. M. Schröder & C:i
7,179: 4.
77.630:
14.
och, med hänsyn till tv as sert te ine:
hos Johns & C:i dels
53,189: 8.
Dito dito
7,179: 4.
Säger Mark
60.368: 12.
hos J. H. Menk
1 1.882: 5.
och hos W. Brusewitz & C:i . .
5,379: 13.
77,630:
14.
De gjorda ackords-anbuden innefatta följande:
l:o af administratorerne i Ullberg & Cramérs konkursmassa, att, sedan en
afbetalning af 5 procent å de i nämnde massa bevakade fordringar redan blifvit
Banko-Utskollets Ullålande N:o 40.
3
verkställd, vore den vidare utredningen och slututdelningens storlek beroende af
så väl andra konkursniassors reglering, som ordnandet af åtskilliga invecklade
förhållanden, de der föranledda att slututdelning först efter längre tids förlopp
kunde verkställas; att, för påskyndande af konkursmassans utredning, personer,
som intresserade sig derför att firmans innehafvare åter må komma i verksamhet,
med vilkor att skuldernas uppgörande klefve verkstäldt inom förloppet af ett
år, stäilt till bemälde innehafvares disposition de medel, som erfordrades för att
kunna åt fordringsegarne ackordsvis, såsom ful! liqvid, erbjuda tio procent af fordringsbeloppen,
redan erlagda fem procent inberäknade; att fordringsegarne härigenom
genast erhöllo ett belopp, som fullkomligt motsvarade det slutresultat,
hvilket, efter en möjligast sträng och noggrann samt af Handels-rätten i Hamburg,
före meddelandet af dess tillstånd till och förordnande af ackordsförslaget, särskildt
granskad uppskattning först efter längre tid kunde emotses; att. härvid äfven
borde tagas i betraktande, att konkursmassans tillgångar ej allenast fullt motsvarade,
utan öfverstege sådana skulder, för hvilka valuta erhållits, så att firmans
obestånd uteslutande tillkommit genom åtagna förpligtelser, tili hvilkas fullgörande
densamma, i följd af en mängd samtidigt inträffade fallissementer, ej erhållit aftalad
och utlofvad betäckning och hvilka fallissementer just voro orsaken dertill,
att Rikets Ständers Bank för de å dess ursprungliga vexelfordran, B:ko Mark
547,120: 11 sk., återstående B:ko Mark 80,138: 11 sk. icke redan erhållit full
liqvid; att de skäl, som, enligt administratörernas förmenande, egentligen talade
för bifall till den gjorda framställningen, kunde sammanfattas i följande momenter,
nemligen: — — — — — — — — — —- — — —
-—• — att det nu erbjudna beloppet, utgjorde hvad som, vid fortsatt administration,
först efter en lång — mycket lång — tid kunde vid slutlig uppgörelse påräknas;
— — att, om Banken icke antoge ackordet, massans utredning väl fördröjdes och
firmans innehafvare beröfvades möjligheten att snart inträda i ny verksamhet, men
att ingen grundad utsigt vore för handen att derigenom en högre afbetalning
skulle vinnas; samt att det ifrågavarande ackordet redan skall vara antaget af en
stor del fordringsegare, hvaribland, utom åtskilliga aktiebolag i Sverige, äfven
Hamburgs Finans-förvaltning, Jernvägsbolagots direktion, de i Hamburg varande
aktiebanker, åtskilliga assur åns-kompanier och andra allmänna inrättningar; och
hafva, administratörerna, till stöd för de af dem lemnade uppgifter, åberopat särskilda
i Augusti månad 1859 och i Juli månad detta år till Handels-rätten i
Hamburg af G. M. C. Loehrs, i egenskap af edsvuren konkurs-bokförare för den
under med-administration varande firman Dilberg & Cramérs konkursmassa, afgifna
berättelser, innefattande upplysningar angående den fortgående utredningen af samma
massa och af hvilka berättelser den sistnämnda är vorden försedd med ett af
handelshuset Peter Siemsen & C:i i Hamburg meddeladt intyg, att bemälde Loehrs
är en ytterst sorgfällig, driftig och tillika strängt rättskaffens man, som städse
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 40.
varit anlitad för ordnande af de mest betydande och invecklade massor, hvilka
svåra uppdrag han alltid så fullgjort, att han åtnjuter ett allmänt och välförtjent
förtroende.
Det af administratorerne i Ullberg & Cramérs konkursmassa sålunda framställda
ackords-anbud åtföljes af en utaf Herr Justitierådet V. Cramér, Konsuln
och Grosshandlaren Rudolf Cramér, Possessionaten Wilhelm Ullberg och Stadsmäklaren
Johan Holm undertecknad skrift af den 28 sistlidne Juli, deri desse,
hvilka, såsom nära (runder och vänner till delegarne i firman Ullberg & Cramér,
förmält sig lifligt önska, att innehafvarne af bemälda firma, genom erhållande af
ackord, måtte sättas i tillfälle att åter komma i verksamhet, men befarade, att
det gjorda, anbudet icke skulle finnas för Banken antagligt, anhållit, att Utskottet
ville hos Rikets Ständer förorda och tillstyrka det medgifvande, att, derest inom
bestämd tid, som föreslagits till ett år efter det Rikets Ständers beslut blefve
Fullmägtige delgifvet, till Banken inbetalas, utöfver redan erlagda fem procent
och de af administratorerne såsom ackord erbjudna fem procent, ytterligare tio
procent ä de vcxlar, till belopp af B:ko Mark 80,138: 1 1 sk., hvarför firman Ullberg
& Cramér vore ansvarig, och hvilka 10 procent förrbemälde fyra personer
förbund it sig att liqvidera, nämnda firma och dess delegare måtte från all vidare
betalningsskyldighet befrias; och skulle Banken, genom antagande af dessa anbud,
i vidare afräkning å Ullberg & Cramérs skuld erhålla dels 5 procent å det i
konkursen bevakade fordringsbeloppet, med . . . B:ko Mark 4,022: 6.
och dels 10 procent å primitiva kapitalet . ,. » a 8,013: 14.
eller tillsammans B:ko Mark 12,036: 4.
I sammanhang härmed har Utskottet fått emottaga särskilda den 30 Maj och
27 Juli detta år afgifna skriftliga förklaranden,
dels af administratorerne i Ullberg och Cramérs och sysslomannen i W.
Brusewitz & C:is konkursmassor, att dessa massor ömsesidigt afsagt sig de fordringar,
den ena hos den andra kan ega, och likaledes ömsesidigt tillåtit att för
vexlar eller andra förbindelser, för hvilka begge massorna stå i betalningsansvarighet,
hvardera massan må för sig, utan den andras hörande, uppgöra och antaga
det ackord den kan finna för godt, utan att derigenom vederbörande fordringsegares
betalningsanspräk mot den andra massan, hvilken i ackords-aftalet
ej deltagit, skall förnärmas eiler minskas; och
dels af sysslomännen i J. II. Menks konkursmassa, att Menks betalningsansvar
för de vexlar, nämnde firma dragit å Ullberg & Cramér, icke kan förfalla
eller ens minskas derigenom att Ullberg & Cramér frän deras accept-ansvarighet
för samma vexlar vinna befrielse.
2:o af handelsfirman Chr. Matthias Schröder & C:i, genom William Graf,
att, till vinnande af befrielse från all betalnings-skyldighet för den af Johns &
Uanko-Ulskollets Utlåtande 40
5
C:i å Schröder & C:i dragna och af denna sednare firma accepterade vexel å
B:ko Mark 8,025, som Banken innehar, firman erbjöde sig att till Banken erlägga
40 procent af kapitalbeloppet, hvarvid uppmärksamhet tillika fästats derå, att,
enär Schröder & C:is stat utvisade vida större brist, än som betäcktes genom
40 procents utdelning, firman, enligt den i Hamburg gällande lag, ej kunde åläggas
att å skulden betala mera, än motsvarande 40 procent; hvadan, i händelse
det nu erbjudna ackordet ej antoges, Bankens anspråk icke i något fall kunde
sträckas utöfver nämnde procent-belopp, då likväl omkostnaderna, för att göra
anspråket i Hamburg gällande, konnne att för Banken medföra en förlust, som
kunde undvikas, derest ansökningen bifölles, emedan aekordssumman då kontant
utbetalades i Stockholm; uppgående berörde ackordssumma till B:ko Mark 3,210
eller, efter afdrag af redan inbetalda 845: 12, till B:ko Mark 2,364: 4 sk.
3:o af sysslomannen i Johns & C:i konkursmassa, Grosshandlarne J. F. Billing
och E. Ungewitter, att dä till deras kännedom kommit, att handelsfirman
Ullberg & Cramér framställt förslag om ackord för åtskilliga Bankens innehafvande,
af sistnämnda firma accepterade vexlar, men ett sådant ackord icke kunde
utan Johns & C:is konkursmassas bifall af Banken beviljas, såvida Banken ville
behålla sin rätt till betalning af denna massa för samma vexlar, sysslomannen,
för att bereda så väl Ullberg & Cramér bifall till det af dem erbjudna ackord,
som för att sätta Johns & C:i i tillfälle att jemväl kunna med sine borgenärer
träffa dylik öfverenskommelse, funnit sig föranlåtne till den framställning, att
ehuru, då utredningen af Johns & C:is konkursmassa vore til! en del beroende
på rättegångar celi huruvida personer, af hvilka massan egde fordringar, kunde
fullgöra dem åliggande framtida betalnings-skyldighet, det icke vore möjligt att
för närvarande bestämma den utdelning,' mässan kunde komma att lemna, men
sådan utdelning med säkerhet ej vore att beräkna till mera än 10 procent af
skuldsumman, — sysslomannen likväl personligen ville utfästa sig att, å enahanda
tid, tlå Ullberg & Cramér skola betala af dem erbjudet ackord, till Banken erlägga
12j procent å kapitalbeloppet af alla de vexlar, för hvilka Johns & C:is
konkursmassa till Banken häftade i ansvarighet, utgörande 12| procent ä B:ko
Mark 64,025, ett belopp af B:ko Mark 8,003: 2 sk.
4:o af Grosshandlaren J. II. Menk, att sedan hans konkursmassa leinnat.
en utdelning af 27§ procent å fastställda, icke förmånsrätt egande fordringar, så
kunde, enligt bifogadt intyg af massans sysslomän, dess återstående tillgångar,
hvilka till största delen bestodo af fordringar utan hypothek, sorn till betalning
förfalla först om 2 år härefter, sannolikt icke beräknas lenina större behållning
än motsvarande högst 2 procent å de oprioriterade fordringarna, vid hvilket förhållande
Menk, sorn vid en ålder af närmare 70 år, lidande al sjukdom och
svaghet, icke egde någon utsigt att. anskaffa medel till betäckande af Bankens
återstående fordran, anhållit att Banken för densamma, utöfver hvad redan är
6
lianko-Utskottets Utlåtande N:o iO.
vordet, inbetaldt, måtto åtnöja sig med ytterligare omkring 2 procent å ursprungliga
beloppet, eller tillsammans 1,000 R:dr Runt, hvilket belopp deltagande
borgenärer förmält sig vara villige att redan på förhand tillhandahålla, derest
Menk från vidare kraf från Bankens sida befriades; och skulle härigenom Menks
skuld B:ko Mark 11,882: 5.
förminskas med  » » 750: —
till B:ko Mark 11,132: b.
5:o af sysslomannen i W:m Brusewitz & C:is gäldbundna bo, Grosshandlarne
D. Erskine och II. Davidson, att denna konkursmassa, hvars alla tillgångar
blifvit realiserade, med undantag endast af aktier för 18,000 R:dr i en linberednings-anstalt
i Norrland och fordran å lika belopp hos P. Kleman i London
mot reverser, betalbara inom 4 är, i lyckligaste fallet kunde komma att vid
sistnämnda tid lemna, utöfver redan utbetalda 5 procent, ytterligare 5 procent;
att, med afseende härå och då Brusewitz, hvilken har stor familj att försörja och
för sin bergning måst antaga en bokhållare-syssla, svårligen någonsin kunde komma
i tillfälle att göra afbetalning ä ilen till 1,292,000 R:dr uppgående skuldsumman,
flertalet af hans borgenärer antagit ett dem genom vänners medverkan
erbjudet ackord af 5 procent och således såsom full liqvid tillhopa 10 procent;
men att, hvad Bankens fordran beträffade, sysslomannen enskildt vara villige till
en uppoffring genom erbjudande såsom ackord af 10 procent af det bevakade
beloppet, utöfver hvad som redan utur massan erhållits, hvarigenom å denna
Bankens fordran, utgörande B:ko Mark 5,379: 13.
skulle ytterligare inflyta ...” ” 637: 8.
då återstoden blefve B:ko Mark 4,742: ö.
Genom antagande af nu omförmälda anbud skulle, efter bygd här ofvan är
utredt, å Bankens återstående fordringar, på grund af protesterade
vexlar, B:ko Mark 77,630: 14.
vara att förvänta:
af Ullberg & Cramér ... k 12,036: 4.
» C. M. Schröder & C:i ........ 2,364: 4.
” Johns & C:i  8,003: 2.
» J. H. Menk & C:i  750: —
” W. Brusewitz & C:i  637: 8. 23,79 1: 2.
och Bankens förlust komma att uppgå till .... B:ko Mark 53,839: 12.
— 17,946 R:dr 28 sk. Hamb. B:ko — 71,786:^33 öre R:mt.
Med anledning häraf hafva Fullmägtige yttrat, att denna förlust, i och för
sig betraktad, visserligen icke vore obetydlig, men torde dock få anses ringa i
förhållande till det belopp på det hela af protesterade vexlar. Banken, vid början
af år 1858, såsom följd af den i November 1857 inträffade handelskris, inne
-
lianko-Ulskotlets Utlåtande A:o 40.
7
hade, oller 1,472,124 R:dr 17 öre K:rat, hvilket höga belopp nied skäl kundo
ingifva farhåga för en vida större förlust; att, ehuru FuIImägtige för bedömande
af vederbörande konkursmassors ställning icke haft. att tillgå andra upplysningar,
än som återfunnos i de inkomna handlingarne, FuIImägtige likväl deraf trott sig
finna, att Banken, genom vägran att antaga ackorden, icke skulle kunna i utdelning
af nämnde konkursmassor erhålla sammanräknadt större belopp, än som nu
erbjödes: hvaremot det kunde antagas, att en fortsatt bevakning af fordringarne,
särdeles hos gäldenärerne på utrikes ort, skulle medföra kostnader, hvilka komme
att icke obetydligt öka den slutliga och oundvikliga förlusten, samt att FuIImägtige,
af dessa förenade orsaker och då en snar uppgörelse , af ifrågavarande affärer
icke allenast för Banken, utan äfven och naturligtvis ännu mera för gäldenärerne
sjelfve, borde vara fördelaktigare, än undanskjutandet till en aflägsen framtid
af konkursmassornas slutliga utredning, ansett sig böra tillstyrka ackordsanbudens
antagande, med vilkor, att samtlige vederbörande inom en tid af två
månader efter det FuIImägtige erhållit del af Rikets Ständers beslut, verkställde
de inbetalningar, hvar och en af dem sig åtagit.
Utskottet, som vid öfvervägande häraf trott sig böra betrakta frågan om
antagligheten af de gjorda ackords-anbuden endast från synpunkten af Bankens
fördel, har dervid efter noggrann! bepröfvande ej kunnat finna annat, än att denna
fördel bör bäst befrämjas förmedelst anbudens godkännande och deraf följande
snar uppgörelse för Bankens samtliga ofvanberörda vexelfordringar. Af de angående
konkursmassornas ställning meddelade upplysningar synes det nemligen vara
»tvifvelaktigt, att genom anbudens förkastande Banken skulle icke allenast gå i
mistning af de inbetalningar å fördringsbeloppen. gäldenärernes vänner och anförvandter
erbjudit sig att erlägga utöfver hvad konkursmassorna efter all sannolikhet
kunna antagas komma att vid slutlig utredning lemna, utan äfven få vidkännas
utgifter för fordringarnes fortsatta bevakning, utan förhoppning att den i en
måhända långt aflägsen framtid inträffande slutredogörelsen skall gifva ett så fördelaktigt
resultat, som det nu erbjudna. Under sådana omständigheter, som de
förevarande, skulle i de aldra flesta fall den enskilde säkerligen icke draga i betänkande
att, såsom för sig fördelaktig, ingå på den öfverenskommelse, som här
blifvit föreslagen; och med öfvertygelse härom anser Utskottet sig endast handla
i Bankens sannskyldiga intresse då Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Bankofullinägtige
hemställt, vördsamt tillstyrker,
att FuIImägtige måtte bemyndigas att antaga de ackord för
Rikets Ständers Banks vexelfordringar hos handelsfirmorna
Ullberg & Cramér och Chr. Matthias Schröder & C:i i Hamburg
samt Johns & C:i, J. H. Menk och W:m Brusewitz
& C:i i Stockholm, hvilka nu blifvit erbjudna, så vida ackords
-
8
Uanko-Ulskotlels Ullålande N:o io.
beloppen till Banken eller för dess räkning till Bankens hus
i Hamburg kontant inbetalas inotn två månader efter det Fullm
äg t ige af Rikets Ständers beslut härom undfått del, samt
att Futlmägtige derefter må ega att låta i Bankens räkenskaper
afskrifva återstoden af Bankens omförmälda fordringar, på
grund af protesterade vexlar.
Stockholm den 3 September 18fi0.
Reservationer:
af Herr Riks-arkivarien Nordström, som ansåg skäl ej förefinnas att af de föreslagna
uppgörelserna antaga amira än den, som afsåg Christian Matthias Schröder
& C:is i Hamburg konkursmassa. Af framställningarne rörande de öfriga
visade sig visserligen, att något mer, än den dividend, som erbjudits, åtminstone
under en längre tid knappt vore att förvänta, och att det således, om frågan betraktades
allena ur financiel synpunkt, måhända vore för Riksbanken fördelaktigast
att äfven antaga dessa anbud. Men då det tillika vore omisskänneligt, att
ett allt för lättfärdigt bedrifvet vexelrytteri utgjort en hufvudorsak till dessa fallissementer,
och den förlust Riksbanken, genom afvisande af anbuden från förvaltarne
af dessa konkursmassor, kunde få vidkännas, utan tvifvel måste ur en annan
synpunkt anses betyda mindre, än vigten deraf, att berörda förhållande genom
Bankens åtgärder ej måtte gynnas, syntes det i alla afseenden här vara
lämpligast att låta lagen hafva sin gång.
Häruti hafva instämt Herr Stuart, C. G., Herr Grefve Lewenhaupt, C. M.
C., Herr Steuch, M., samt Riksdags-fullmägtige Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs
län, Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län, Olof Olsson från
Wermlands län och Olof Nilsson från Westerbottens län.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, 1860.
finnko-Uisliottfts Merum M \:o H.
I
Ao 41.
Alik. till Exp.-Utsk. den 24 Sept. 1800, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver Memorialet
N:o 36, rörande Banko-statens löneförmåner m. m.
Med anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, öfver Utskottets tillstyrkanden
i otte, 7:de och litte punkterne af Memorialet N:o 32 hade Utskottet,
i Memorialet N:o 36 dels afgifvit förslag till voterings-propositioner beträffande
.otte punkten om fortfarande af den Bankens embets- och tjenstemän samt vaktbetjent^
vid sistförflutna riksdag beviljade tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjning,
dels ock förbehållit sig att, sedan nyssberörde fråga blifvit af Rikets Ständer
slutligen afgjord, få till dem inkomma med vidare yttrande i afseende å
icke allenast 7:de punkten, innefattande förslag till reglements-föreskrift angående
Banko-statens löneförmåner, utan äfven 1 l:te punkten, hvari Utskottet hemställt,
att för den eller dem af Bankens tjenstemän och betjening, som under åren
1861, 1862 och 1863, på grund af 54 eller 55 §:n i Banko-reglementet, kunde
varda på pensions-stat förflyttade, pensionen måtte utgå till belopp, motsvarande
så väl hela lönen, som den derå beviljade tillfälliga förhöjning.
Af Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag för den 18 och 22 nästlidne
Augusti samt den 1, 5 och 8 innevarande månad har Utskottet inhemta!,
att Ridderskapet och Adeln, till följd af gjorda anmärkningar, återremitterat,
men Bonde-Ståndet deremot godkänt de föreslagna voterings-propositionerna;
Bill.
lill It. St. Pral. IS59 $ 1860. 6 Sami. t A fri. 2 3 Haft. 1
2
Uanko-Ulskollels Memorial N:o 41.
att, sedan Preste-Ståndet inbjudit Borgare-Ståndet att förena sig i PresteStåndets
beslut, hvarigenom sistnämnde Riks-Stånd, med afslag å Utskottets tillstyrkande
i 5:te punkten, för sin del icke allenast bifallit att den Bankens embets-
och tjenstemän samt vaktbetjente vid sednaste riksdag beviljade tillfälliga
löne- och arfvodes-förhöjning nu må på ordinarie stat. uppföras, under vilkor att
den, som ingår på nya staten, skall vara förbunden att underkasta sig den vidsträcktare
tjenstgörings-skyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande
förändrad organisation af Banko-verket, eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad, utan äfven godkänt Tule punkten med de förändringar, som föranleddes
af Preste-Ståndets vid örte punkten fattade beslut, och, såsom följd häraf, ansett
Utskottets förslag i 1 lrte punkten hafva förfallit; så har Borgare-Ståndet denna
inbjudning antagit och tillika förklarat, att de föreslagna voterings-propositionerna
kornrne att förfalla ;
alt Preste-Ståndet, efter inhemtad kännedom af Borgare-Ståndets berörda
beslut, jemväl ansett ifrågavarande voterings-propositioner hafva förfallit, och
alt Memorialet Nro 36 i öfrigt blifvit af samtlige Riks-Stånden lagdt till
handlingarne.
Hvad nu först angar Ridderskapet och Adelns återremiss af de uppställda
voterings-propositionerna i den fråga, hvarom 5:te punkten handlar; sä enär
Ridderskapet och Adelns i denna fråga förut fattade beslut, om uppförande pä
ordinarie stat af den Bankens em bets- och tjenstemän samt vaktbetjente vid sednaste
riksdag beviljade tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjning, i allo öfverensstäinmer
med Preste-Ståndets, samt Borgare-Ståndet, genom antagande af den
till detta Kiks-Stånd aflåtna inbjudning, jemväl i samma beslut sig förenat, bar
Utskottet, då omförmälda fråga således är genom tre Riks-Ständs sammanstämmande
mening afgjord, ansett de af Utskottet föreslagna voterings-propositioner
hafva förfallit och
Ridderskapet och Adelns återremiss följaktligen icke till vidare
åtgärd föranleda.
Under iakttagande af icke allenast nyssbemälda tre Riks-Stånds sammanstämmande
beslut rörande den nu utgående tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjningens
förvandling till fast lön, utan äfven den, enligt hvad Memorialet N:o 36
innehåller, af Rikets Ständer redan medgifna förhöjning från 450 R:dr till 700
R:dr i de åt en hvar af Bankens sex Kassörer anslagna missräknings-penningar,
liar Utskottet uppgjort det förslag till regiements-föreskrift, motsvarande § 30 i
nu gällande Banko-reglemente, som Utskottet, jemlikt dess vid 7:de punkten i
Memorialet N:o 32 gjorda förbehåll, härmed får till Rikets Ständers pröfning
och godkännande öfverlemna, så lydande:
Löneförmånerna äro:
Hanko-Utskollels memorial Kto 4/.
3
å Löne-stat.
Förslå tjenstegraden:
För öi* 7 äldste Kommissarierne och
Banko-sekreteraren, lön å 4,400
H:dr  35,200.
För de 7 yngre Kommissarierne och
Advokat-fiskalen, lön ä 4,000 . 32,000. 67,200
(Åtnjutande dock de Kommissarier, som tjenstgör
i Banko-diskonten, deras löner på detta
Verks stat.)
Andra tj enstegraden:
För 7 Kamererare, 6 Kassörer och Sekreteraren
hos Under-styrelsen, lön å 3,000 R:dr . . 42,000
Tredje tj ens tegraden:
För 14 Bokhållare, 2 Revisorer, Registrator!), tillika
Aktuarie, samt 3 Notarier, lön å 2,000
R:dr  40,000
Fjerde tjenstegraden:
För 12 Kontorsskrifvare och 5 Kanslister, lön å
1,000 R:dr  17,000
FjT.tr
För 6 Kassaskrifvare, arfvode å 1,150 R:dr. . 6,900
Konst-idkare:
Tryckeri-föreståndare, lön  2,400
Förvaltare vid Tumba bruk (uppbär sin lön på
brukets stat).
Förste Sedeltryckare, lön  800
2 Sedeltryckare, lön å 300 R:dr  600
Övervaktmästare, tillika Brandmästare, lön . . . 800
(Jemte fria husrum och nödig vedbrand.)
Transport 177,700
Uanbo-Vlslioiiels Memorial I\':o 4 2.
Transport 177,700*
Fahll eije ning:
För 1 2 Vaktmästare, Jon å 700 R:dr 8,400.
För 10 Vaktmästare, lön ä 000 R:dr 6,000. 14,400.
1927100.
och å Supplenicntar-stat:
'l-j e n s t g ö r i n g s p e n n i n g a r till
Forsla tjenste» raden:
16 arfvoden å 600 R:dr .... 9,600.
(Hvaraf likväl de i Bankodiskonten
tjenstgörande Kommissariers
arfvoden utgå på nämnda Verks
stat.)
Andra tjenstegraden:
14 arfvoden å 450
6,300.
Tredje tjenste»raden:
20 arfvoden å 300 R:dr .... 6,000.
Fjerde tjenstegraden:
17 arfvoden å 150 R:dr .... 2,550.
24,450.
Öfver vaktmästaren, arfvode .... 75.
12 Vaktmästare med 700 R:drs lön,
arfvoden å 75 R:dr . . . 900.
10 Vaktmästare med 600 R:drs lön,
arfvoden å 50 R:dr .... 500. 25.925.
Särskilda ar feoden och anslag.
Till Chefen för Kassa- och Depositions
a fdel ningarne, Sedel-kontoret,
Låne-afdelningen, Låne-kansliet
samt Revisions- ochEkonomiafdelningen,
arfvoden å 600 R:dr 3,600.
Transport 3,600. 218,025.
Ifunko-Ulskollds Memorial K:o 44.
5
Transport 3,600. 218,025.
Till Chefen för Kassa-afdelningen samt
Kamereraren å nämnda afdelning,
missräknings-penningar i egenskap
af vårdare utaf dagvexlings-kassan
å 300 R:dr . . . 600.
Till Bankens Brandchef, såsom er
sättning
för de ökade hyreskostnader,
han måste vidkännas genom
nödvändigheten att bo i Bankens
granskap  400.
Till 6 Kassörer, missräknings-pennin
gar
å 700 R:dr ..... 4,200.
Till Garde des medailles .... 300.
Till extrakt-arbeten samt lönlöse extra
ordinarie tjenstcmäns uppmuntran 3,750.
Till Öfvervaktmästaren, i hans egenskap
af Brandmästare .... 375. 13,225.
Summa R:mt R:dr 231.2a0.
Och torde derjemte i blifvande Banko-reglemente på lämpligt ställe få införas
det af Rikets Ständer, såsom vilkor för den tillfälliga löne- och arfvodeslörhöjningens
uppförande på ordinarie stat, föreskrifna vilkor förmedelst följande
stadgande:
Vid uppförande på ordinarie stat af den Bankens embetsoch
tjenstemän samt betjente under sednaste riksdag beviljade
tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjning, hafva Rikets
Ötander fästat det vilkor, att den, som ingår på nya staten,
skall vara förbunden att underkasta sig den vidsträcktare
tjenstgörings-skyldighet eller jemkning i åligganden, som
vid en blifvande förändrad organisation af Banko-verket eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad.
Beträffande slutligen förslaget i 11 :te punkten får Utskottet anmäla, att sedan
meromförmälda tillfälliga löneförhöjning nu mera tillagts egenskapen af last
lön, hvilken vid ifrågakommande pensionering tjenar till grund för pensionens
beräknande, så kommer berörda förslag, enligt hvilket äfven den tillfälliga förhöjningen
skulle i vissa fall få tagas i beräkning vid pensionens bestämmande,
att förfalla och något vidare yttrande i anledning deraf således icke från Utskottets
sida erfordras.
Stockholm den 21 September 1860.
G
Manlio-llhkollels MemoriaI A':o 42.
JM: o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Sept. 1860, kl. 2 e. ra.
Memorial, angående föreskrifterna i 4:de artikeln af Banko-reglementet.
Vid granskning af de i 4:de artikeln af nu gällande Banko-reglemente, under
§§ 75—96 meddelade föreskrifter, rörande Diskont-verkens organisation oell
förvaltning äfvensom dessa Verks aflöningss täler och de tjenste männen derstädes
i öfrigt tillkommande förmåner, har Utskottet funnit sig böra hos Rikets
Ständer göra följande framställningar.
Rikets Ständers sednast församlade Revisorer hafva i deras berättelse fästat
uppmärksamhet derpå, att alltsedan Lane-kontorens inrättande varit, för besörjande
af Låne-kontorens angelägenheter i Stockholm, bland Bankens tjenstemannapersonal
utsedde särskilde Kommitterade, hvilka derför uppburit arfvoden till belopp,
som af Banko-fullinägtige, med afseende å göromålens omfång, blifvit årligen
bestämda, oaktadt de för Banken och Låne-kontoren fastställda aflöningsstater
ej upptaga något anslag för berörda ändamål; af hvilken anledning Revisorerne,
för den händelse att Rikets Ständer skulle finna skäligt medgifva utbetalning
äfven för framtiden af dylika arfvoden och således de bestyr, hvilka
det åligger ofvanbemälde Kommitterade att besörja, icke skulle kunna, såsom
Revisorerne för sin del ansåge, åt vissa af Bankens tjenstemän uppdragas, utan
att derför få åtnjuta särskild ersättning, hemställt, att tillåtelse för Fullmägtige
att bevilja ifrågavarande arfvoden inom de belopp, Rikets Ständer bestämde, måtte
uti Banko-reglementet intagas.
Ilanko-Uiskollels Memorial N:o 42.
I anledning af denna Revisorernes hemställan hafva Banko-fulhnägtige i afgilvet
utlåtande yttrat: att, genom utsträckning af Låne-kontorens verksamhet de
göromål, som tillhörde Kommitterade för Låne-kontorens angelägenheter härstädes,
erhållit den omfattning, att desamma icke kunde, utan en för sådant ändamål
verkställd reorganisation af tjänster, såsom tjenstepligt åläggas någon eller
några af Bankens tjenstemän ; att Fullmägtige hyste den på kännedom om förhållandena
grundade öfvertygelse, att en förändring i den af Revisorerne angifna
syftning, hvarom någon framställning hvarken af Banko-Utskott, eller Revisorer
tillförene blifvit gjord, ej skulle leda till besparing i utgifter eller till fördel för
de låne-inrättningar, som af Kommitterades biträde sig betjenade; samt att, då
Fullmägtige således ansågo sig sakna skäl för det tillstyrkande, att, genom någon
förändrad reglering af tjenstemanna-personalen inom Banko-verket, Kommitterades
för Låne-kontoren bestyr, måtte förvandlas till tjenste-åligganden, Fullmägtige
deremot biträdde det förslag, att tillåtelse till utgifvande af arfvoden åt
Kommitterade måtte meddelas, vare sig åt Fullmägtige eller åt vederbörande
Låne-kontors direktioner.
Lika med Fullmäktige, anser Utskottet lämpligast, att ifrågavarande bestyr
fortfarande emot särskildt arfvode uppdragas åt Kommitterade, utsedde bland Bankens
tjenstemanna-personal; och då Diskont-direktionerne bäst torde vara i tillfälle
att bedöma omfånget af Kommitterades göromål samt derefter bestämma beloppet
af den ersättning, som för dessa bestyr bör Kommitterade tilldelas, hemställer
Utskottet
l:o
att efter mom. 6 i den § af blifvande Banko-reglemente, som
kommer att motsvara § 77 i det nu gällande, må införas ett
nytt moment, så lydande:
»Hvardera Direktionen eger att åt de Kommitterade, som
af Fullmägtige bland Bankens tjenstemanna-personal utses för
besörjande af Låne-kontorens angelägenheterfi Stockholm, vid
hvarje års slut bestämma arfvoden, med afseende å omfånget
af de göromål, som under året Kommitterade! ålegat.»
Sedan Rikets Ständer nu mera bifallit, att den för Bankens embets- och
tjenstemän samt vaktbetjente vid sednaste riksdag beviljade tillfälliga löne- och
arfvodes-förhöjning nu må på ordinarie stat uppföras, under vilkor, att den, som
ingår på nya staten, skall vara förbunden att underkasta sig den vidsträcktare
tjenstgorings-skyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande för
-
8
Hanko-Utsknllets Memorial N:o 4 2.
ändrad organisation af Banko-verket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
har Utskottet tagit i öfvervägande de ansökningar och framställningar i enahanda
syftning, sora från Banko-diskoutverkets samt Låne-kontorens i Göteborg och
Malmö tjenstemän och betjening till Utskottet inkommit; och då, hvad aflöningen
för tjenstemännen och betjeningen vid Banko-diskonten i Stockholm angår,
samma skäl tala för bifall till deras begäran att få den tillfälliga förhöjningen
deruti uppförd på ordinarie stat, som i afseende å Bankens tjenstepersonal förekommit
och gjort sig gällande, samt beträffande åter tjenstemännen och betjeningen
vid nämnde Låne-kontor, bland annat, anförts af Direktionen för Lånekontoret
i Göteborg; att under tiden från sistförflutna riksdag de i denna stad
gångbara priser på iifsförnödenheter visserligen i ett eller annat hänseende förändrats
och blifvit något lindrigare, men att med den derstädes tilltagande rörelsen
icke kunde förväntas, att desamma till någon hufvudsaklig del skulle komma
at.t nedgå, utan snarare än ytterligare stegras, i den mån verksamhet i handel
och näringar ökades; hvadan ock den löneförbättring, af omkring 33J procent,
hvaraf Göteborgs stads tjenstemän redan före sednaste riksdag kom i åtnjutande,
sedermera icke blifvit nedsatt, utan utginge fortfarande till oförminskadt belopp;
samt af Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö: att de höga lefnadskostnader,
som föranledde meromförmälda tillfälliga löneförhöjning, till väsendtlig del äfven
der på orten fortfore, och att Direktionen fördenskull ansåge det för sig utgöra
en pligt att tillstyrka bibehållandet af samma förhöjning; så och i öfverensstämmelse
med hvad Banko-fullruägtige uppå skäl, som i Utlåtandet N:o 32, sid. 5,
finnes närmare utvecklade, jemväl hemställt, får Utskottet tillstyrka,
2:o
att den tillfälliga löne- och arfvodes-förhöjnhig, som vid sednaste
riksdag beviljades för Banko-diskontverkets i Stockholm
samt Låne-kontorens i Göteborg och Malmö tjenstemän
och vaktbetjente, nu må på ordinarie stat uppföras under
enahanda vilkor, som Rikets Ständer bestämt vid bevil
jande
af lika beskaffad förmån åt Bankens einbets- och tjenstemän
samt vaktbetjening.
Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö har anhållit, att vid Låne-kontoret
måtte få anställas en Kassör med årlig lön af 1,2U0 R:dr, jemte derå möjligen
blifvande förhöjning samt åtnjutande af de till Låne-kontorets Kamererare
nu anslagna missräknings-penningar.
Till
llanko-Utskottets Memorial Abo 43.
9
Till stöd för denna sin anhållan har Direktionen anfört, att, med anledning
af de ökade göromål, Låne-kontorets tjenstemän genom upp- och afskrifnings-
samt deposit-rörelsen äfvensom utlåningen från Statslånefonden fått vidkännas,
Banko-fullmägtige, på Direktionens förnyade framställning, den 18 Mars
1858 medgifvit, att under nämnde år finge af Kontorets medel användas 900
R:dr, efter år räknadt, till åvägabringande af nödig tillökning i tjensfemannapersonalen
vid Låne-kontoret, hvarefter Direktionen tillsvidare antagit ett extra
biträde, att, för berörde arfvode, bestrida de göromål, som ‘förut ålegat andre
Bokhållaren, hvilken åter, emot åtnjutande af de Kamereraren tillkommande missräknitigspenningar
och sin bokhållarelön, förordnats att kassörsbefattningen vid
Kontoret under tiden förestå, samt att Banko-fullmägtige den 16 December samma
år tillåtit, att enahanda belopp finge jemväl under år 1859 för detta ändamål
disponeras. Till jemförelse mellan rörelsen vid Låne-kontoret under år 1852,
då andre Bokhållaren anställdes, och den nu varande rörelsen derstädes, har Direktionen
upplyst att, oberäknadt liqviderne i och för utlåningen från Statslånefonden,
kassarörelsen vid Kontoret ökats ifrån icke fullt 8 till närmare 24 millioner
R:dr, och således mer än tredubblats samt att, i anseende till tjenstemanna-personalens
högst betydligt ökade göromål, det numera vore omöjligt
för Kamereraren att, jemte sin befattning i denna egenskap, äfven bestrida kassörsgöromålen
på ett för Verkets säkerhet och allmänhetens billiga anspråk att
blifva skyndsamt betjenad fullt tillfredsställande sätt.
Uti häröfver infordradt utlåtande hafva Banko-fullinägtige förmält, att som,
efter hvad Direktionen ådagalagt, kassörsgöromålen vid Maimö Låne-kontor de
sednare åren betydligen ökats och ständigt vore i stigande, samt det under tiden
från 1858 års början begagnade särskilda tjenstemanna-biträde ej kunde
undvaras, Fullmägtige ansågo sig böra tillstyrka, att ifrågavarande biträde mätte
vid Låne-kontoret få tills vidare bibehållas, utan att likväl varda på ordinarie
stat uppfördt, enär sådana förändringar i Låne-kontorets rörelse kunde komma
att vidtagas, hvarigenom göromålens förminskning blefve en följd \ och får Utskottet,
med instämmande uti denna Fullmägtiges åsigt, hemställa,
3:o
att Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö må berättigas
att, till och med år 1863, använda ett belopp af 1,200
R:dr Riksmynt årligen, för att, jemte de åt Kamereraren vid
Låne-kontoret för kassörs-görornål hittills anslagna missräknihgspenningar
af 300 R:dr samma mynt, anvisas åt den
ttih. lill It. St. Proh 1SS0 <jf 1860. 6 Sami. 1 Afd. 33 tläfl. 9
10 Banko-Vtskotlels Memorial N:o 42.
tjensteman, som har att besörja de vid Låne-kontoret förefallande
kassörs-göromål.
I händelse näst föregående tvänne framställningar af Rikets Ständer bifallas,
och om lönen för Husdrängen vid Låne-kontoret i Malmö, nu upptagen till 333
R:dr 33 öre, får, såsom Utskottet nu tillika föreslår, utföras i jemnt tal till 335
R:dr, skulle de momenter uti blifvande Banko-reglemente, hvilka innefatta Diskontverkens
aflönin»-s-stater och motsvaras af mom. 1 och 2 af § 90 samt mom.
1 af § 91 i nu gällande Reglemente erhålla följande lydelse:
4:o
(Motsvarar § 90, mom. 1 och 2.)
Morn. 1. Banko-diskont-direktionens ledamöter, utom Koinmissarierne,
uppbära hvardera i årligt arfvode 750 R:dr
Riksmynt.
De af Bankens Kommissarier, som äro i Banko-diskonten
tjenstgörande, åtnjuta på Diskontens stat sin löne-inkomst,
efter den ålder, de inom Kommissarie-graden innehafva.
Mom. 2. De vid Banko-diskontverket anställde tjenste
män
äro:
/ Kansliet:
Ombudsmannen, lön  3,000.
arfvode  4 50.
3,450.
3 Kanslister, lön å 1,000
3,000.
arfvode å 150
450.
3,450.
I Kontoret:
Kamereraren, lön  3,000.
arfvode  450.
missräknings-penningar .... 450. o aaa
Kassören, för kassakreditiv-, deposit
samt
upp- och afskrifnings-rörelsen,
lön  3,000.
arfvode  450.
3,450.
Transport
14,250.
Uanlco-ölslcoltels Memorial N:o 42.
Transport
5
Bokhållare, lön å 2,000 R:dr
. 10,000.
arfvode å 300
. 1,500.
Reiristratorn, lön
2,000.
arfvode
300.
dito för trägen tjenstgöring
450.
2
Kontorsskrifvare, lön å 1,000
. 2,000.
arfvode å 150
300.
Vak tbetj emng:
2
Vaktmästare, lön å 700
. 1,400.
arfvode å 75
150.
3 dito, lön å 600
arfvode å 50
1,800.
150.
11
14,250.
11,500.
2,750.
2,300.
1,550.
1,950.
Summa R:mt R:dr 34,300.
De under lönerna utförde arfvoden och missräkningspenningar
skola åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebefatt
-
ningen.
5:o
(Motsvarar § 9 1 inom. 1.)
Aflönin^s-staten för Låne-kontoren i Göteborg och Mainu)
är fastställd på sätt som följer, nemligen :
A) För Låne-kontoret i Göteborg
vode, i ett för allt, 1,000 R:dr
Banko-ombudet, arfvode ....
Kamereraren, lön
arfvode
Kassören, lön . .
arfvode
missräknings-penningar
4,000.
• • •
4,800.
. 2,000.
600.
2,600.
1,600.
300.
500.
2,400.
Transport
13,800.
Hanko-Utskottets Memorial A'-'o 4S.
Förste Bokhållaren,
liin ....
Transport
. 1,600.
13,800.
arfvode
300.
Andre Bokhållaren.
lön ....
. 1.600.
1,900.
arfvode
150.
Tredje Bokhållaren,
lön ....
1,750.
- 1,600.
Registratorn, lön .
. 1.600.
arfvode
600.
Kontorsskrifvarcn
2,200.
800.
Ombudsmannen, |lön
.....
. 1.600.
arfvode
300.
Kanslisten, lön
- 1,900.
800.
1 Vaktmästare, lön
. . • .
600.
arfvode .
75.
1 dito. lön
500.
675.
arfvode .
75.
575.
Summa R:mt R:dr 26,000.
Dessutom ina
till Låne-kontorcts
personal,
såsom arf-
vode för belåning af
våglörda effekter,
utgå 600
R:dr Runt.
B) För Läne-kontoret i Malmö.
Direktörerno, utom Banko-ombudet, hvardera arf
vode, i ett för allt, 1,000 R:dr .... 4,000.
Banko-ombudet, arfvode  4,000.
Kamereraren, lön 2,000.
arfvode .
300.
2,300.
Förs‘e Bokhållaren, lön  1,600.
arfvode  300.
1,900.
Andre Bokhållaren, lön  1,600.
Registratorn, lön  1,600.
arfvode
300.
1.900.
Transport 15,700.
Banko-Ulskoiiels Memorial N:e 4 2.
13
Transport 15,700.
Ombudsmannen, lön  1,200.
Missräknings-penningar i och för kassörs-göromå
lens
förrättande  300.
Vaktmästaren, lön  600.
Husdrängen, lön  335.
Summa K:mt R:dr 18,135.
Derjemte eger Direktionen att, till och med år 1863, använda
ett belopp af 1,200 R:dr R:mt ärligen, för att, jemte
här ofvan upptagne missräknings-penningar, anvisas åt den
tjensteman, som har att besörja de viii Låne-kontoret förefallande
kassörs-göromål.
Och hemställer Utskottet, i sammanhang härmed, att i blifvande Bankoreglemente
jemväl måtte på lämpligt ställe uti nu ifrågavarande afdelning införas
följande stadgande:
6:o
Vid uppförande på ordinarie stat af den Banko-diskont-verkets
i Stockholm samt Läne-kontorens i Göteborg och Malmö
tjenstemän och betjente under sednaste riksdag beviljade tillfälliga
löne- och arfvodes-förhöjning, hafva Rikets Ständer fästat
det vilkor, att den, som ingår på nya staten, skall vara
förbunden att. underkasta sig den vidsträcktare tjensigöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande
förändrad organisation af Banko- och Diskontverket elier eljest
i allmänhet kan varda stadgad.
För Öfrigt har Utskottet funnit annan förändring i Banko-reglementets 4;de
artikel icke erfordras, än att det åt Banko-fullmägtige, enligt 94 §, hittills uppdragna
åliggande, att, då tjensteman vid någotdera Diskontverket af sjukdom
eller annat laga förfall hindras att tjensten besörja, efter förslag af vederbörande
Diskont-direktion bestämma arfvodesbeloppet för hans vikarie, må på Diskontdirektionerne
öfverflyttas. Genom denna förändring skulle dels en onödig omgång
undvikas och dels föreskriften bringas till likstämmighet med hvad förut
linnes stadgadt i fråga om bestämmandet af arfvoden för dem som vid sjukdoms
-
14
Banko-Ulskottels Memorial N:o 43.
förfall för tjenstemän i Banken förrätta desses tjenster, hvilka frågor, jemlikt §
62 inom. 1, Bankens Understyrelse eger afgöra. Utskottet föreslår derföre
7 :o
att 94 § i nu gällande Banko-reglemente må erhålla följande
förändrade lydelse:
Då tjensteman vid någotdera Diskontverket af sjukdom
eller annat laga förfall hindras att tjensten besörja, ankommer
det på vederbörande Diskont-direktion, att efter de grunder,
som i detta afseende äro inom Banken gällande, bestämma
arfvodesbeloppet för den, som varder till tjenstens
bestridande förordnad.
Stockholm den 21 September 1860.
]%:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Sept. 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, angående föreskriflerne i 8:de artikeln af Banko-reglemen
te t.
Utskottet har, vid granskning af nämnde artikel i Banko-reglemcntet, hvilken
omfattar stadganden rörande Bankens pappersbruk Tumba, icke funnit
annan förändring af nöden, än att de i 183 § förekommande orden »från och
med 1858 års början’> uteslutas, och att uti sista punkten af 184 § införes
datum å den instruktion, sorn af Banko-Utskottet vid sistförflutna riksdag utfär
-
Banko-Vlskollets Memorial N:o 43.
15
dades, att för Förvaltaren och öfriga Bruksbetjeningen tjena till efterrättelse;
och skulle, med iakttagande häraf, berörde §§ i blifvande Banko-reglemente erhålla
följande lydelse:
l:o
(motsvarar § 183.)
Den af Fullmägtige, som, enligt § 5, har det speciela
inseendet öfver bruket, åligger att en gång i månaden, eller
oftare, om så erfordras, inspektera bruket.
Såsom ersättning härför samt godtgörelse för resekostnaden,
eger inspekterande Fullmägtigen att uppbära 500 R:dr
Riksmynt årligen, hvilka från brukskassan utbetalas.
Kostnaden för den inspekterande Fullrnägtigens vistande
å Tumba skall likaledes af brukskassan godtgöras.
2:o
(motsvarar g 184.)
Brukets egentliga förvaltning besörjes på stället af en
Bruksförvaltare, som på förordnande tills vidare af Fullmägtige
tillsättes.
Förvaltaren skall för den uppbörd, som kan blifva honom
anförtrodd, ställa godkänd borgen eller annan säkerhet,
till det belopp, Fullmägtige bestämma.
Till Förvaltarens biträde äro anställde, för papperstillverkningen
en Verkmästare och en Pappersmästare, samt vid
räkenskapsgöromålen och den öfriga förvaltningen, en förste
Bokhållare och en andre eller Material-bokhållare, af hvilka
de tre förre tillsättas på förordnande tillsvidare af Fullmägtige,
uppå Förvaltarens förslag, men den sistnämnde, eller
Material-bokhållaren antages och afskedas af Förvaltaren, efter
eget godtfinnande.
För Förvaltaren och den öfriga Bruksbetjeningen gäller
till efterrättelse den af Banko-Utskottet den 15 December
1857 fastställda instruktion.
Till Utskottet hafva Banko-fullmägtige Öfverlemnat och med sitt förord beledsagat
ansökningar af Förvaltaren och öfriga Bruksbetjeningen vid Tumba om
lfi
Banko- Utskott ett Memorial K:o 43.
ilen vid sistförflutna riksdag dem beviljade till fälliga löneförhöjnings upptagande
bland de fasta lönerna; och enär en dylik förmån redan blifvit Bankens em
bets-
och tjenstemän samt vaktbetjente af Rikets Ständer tillerkänd och enahanda
skäl, som derför legat till grund, äfven ega tillämplighet å Tumba bruks
tjenstepersonal, anser Utskottet sig böra hemställa
3:o
att den Tumba bruks tjenstemän och vaktmästare vid sednaste
riksdag beviljade tillfälliga förhöjning uti innehafvande
kontant lön nu må på ordinarie stat uppföras, under det af
Rikets Ständer för en lika beskaffad förmåns åtnjutande af
Bankens embets- och tjenstemän samt betjente redan före
skrifna
vilkor, eller att den, som ingår på den nya staten,
skall vara förbunden att underkasta sig den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet. eller jemkning i åligganden, som vid
en blifvande förändrad organisation af Banko-verket eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad.
Derjemte har Utskottet från Banko-fullmägtige fått emottaga en af Skolläraren
vid Tumba bruk C. Eriksson hos dem gjord ansökning om förbättring af
de åt honom anslagna löneförmåner; till stöd för hvilken anhållan Eriksson anfört,
att hans nu innehafvande lön, 400 R:dr, jemte särskildt arfvode 150 R:dr
vore otillräcklig för lefnadsbehofvens fyllande för honom och familj; att priset
å nödvändighets-artiklar vore lika högt vid Tumba, som i Stockholm; att Skollärarens
befattning vore fullt jemförlig med den vid Tumba anställde andre Bokhållarens,
för hvilken, utom natura-förmåner, kontanta lönen utgjorde 950 R:dr;
att Skollärarens nuvarande lön, jemförd med den minimilön, som i Kongl. Folkskole-stadgan
vore bestämd för Folkskolelärare, visserligen kunde synas vara hög,
men att om i betraktande tages den tillökning i så väl penningelön som naturaförmåner,
Folkskolelärare i allmänhet boredes derigenom, att de med denna sin
befattning förenade orgelnist- och klockaretjenster, så skulle det visa sig, att
skolläraren vid Tumba icke vore bättre aflönad än andra folkskolelärare; att
Eriksson, emot hvad förhållandet vore med så väl desse sednare som de vid
nämnde bruk anställda, med honom likställiga personer, saknade både tid och
tillfälle till biförtjenst; hvarjemte Eriksson anhållit att, då det åt honom,
likasom
Vanko-L't»koUets Memorial N:o 43.
17
likasom åt bruksarbetare med hushåll, anslagna qvantum ved vore otillräckligt till
uppvärmande af hans bostad, det för honom bestämda årliga vedanslag måtte med
3 famnar förhöjas.
Efter att häröfver inhemtat Bruksförvaltarens utlåtande, hafva Fullmägtige
yttrat, att, ehuru skollärare-tjensten vid Tumba, att döma af det från början anslagna
mindre lönebeloppet, sannolikt icke varit afsedd att innehafvas af gift
man, samt denne lärares nuvarande lön, deruti inbegripen den vid sednaste riksdag
beviljade förhöjning, kunde anses Öfverstiga den aflöning, som i allmänhet
bestodes folkskolelärare, Fullmägtige likväl, med afseende å de af Eriksson anförda omständigheter,
äfvensom derå, att han med synnerligt nit och skicklighet, till full
belåtenhet, i snart 8 år skött sin mödosamma och vigtiga befattning, ansåge sig,
i enlighet med inspekterande Fullmägtigens förslag böra hemställa, att de åt Skolläraren
å stat uppförda, in natura utgående förmåner af 4 tunnor råg och 2
tunnor malt måtte förhöjas till enahanda belopp, som för andre Bokhållaren vore
bestämdt, eller 5 tunnor råg och 3 tunnor malt, samt vedanslaget ökas från 5
till 8 famnar, och kontanta lönen bestämmas till 450 R:dr, jemte 150 R:dr såsom
arfvode för undervisnings meddelande i söndags-skolan, hvaremot ljusanslaget,
utgörande 2 lispund, syntes böra bibehållas oförändradt.
Hvad Fullmägtige i omförmälda måtto tillstyrkt, har Utskottet ansett sig
böra biträda, och får, till följd deraf, hos Rikets Ständer föreslå:
4:o
att de åt Skolläraren vid Tumba bruk anslagna aflöningsförmåner
må i brukets stat upptagas som följer:
lön  450.
arfvde för undervisning i söndagsskolan
150.
600.
Natura-förmåner:
5 tunnor råg,
3 tunnor malt,
8 famnar ved och
2 lispund ljus.
Under förutsättning, att de af Utskottet i 3:dje och 4:de punkterne gjorda
framställningar varda af Rikets Ständer bifallna, torde
dels Utskottet få sig uppdraget att, i öfverensstämmelse dermed
utfärda och Banko-futlmägtige meddela den aflöningsllih.
Ull R. St. Prot 1839 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 83 Haft. 3
18
Banko-Uukolteti Memorial fi:o 44.
stat, som för Tumba bruks tjenstemän och vaktmästare kommer
att tjena till efterrättelse, dels ock i Banko-reglementet,
der brukets aflönings-stat för närvarande icke finnes omnämnd,
få under särskild § intagas följande stadgande:
I afseende å de Tumba bruks tjenstemän och vaktmästare
tillkommande löne- och öfriga förmåner, kommer den af
Banko-Utskottet, på grund af Rikets Ständers beslut, den . . .
utfärdade aflönings-stat att tjena till efterrättelse.
Stockholm den 21 September 1860.
N:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Sept. 1860, kl. 2 e. tn.
Memorial, i anledning af förre Förvaltaren vid Tumba pappersbruk
C. Möllers ansökning om erhållande af årligt understöd
från Banken.
Hos Banko-Utskottet vid sistförflutna två riksdagar har förre Förvaltaren vid
Tumba bruk, Kamereraren Claes Möller sökt att uti innehafvande pension, 1,350
R:dr, undfå förhöjning med 450 R:dr, hvarigenom pensionen skulle komma att uppgå
till det belopp af 1,800 R:dr, allt Runt årligen, som bort honom tillkomma, derest den
vid hans förflyttning på pensionsstat pågående reglering af Banko-statens löner varit
slutligen fastställd. Denna ansökning, hvilken af Banko-Utskottet vid 1853—1854
årens riksdag ansågs icke böra till någon åtgärd föranleda, förordades deremot
af sednaste riksdags Banko-Utskott till Rikets Ständers bifall, men enär Utskottets
berörde tillstyrkande af endast två Riks-Stånd gillades och frågan sålunda
förföll, har Möller nu förnyat sin omförmälde ansökning, med begäran att,
Utskottet måtte hos Rikets Ständer hemställa, det Möller, som sedan den 31
Mars innevarande åt ingått i sitt 70:de lefnadsår och saknade krafter till för
-
Banko-Ulskoltets Memorial K:o 44.
19
värfvande af någon biförtjenst, kunde, sedan hans obetydliga enskilda tillgångar
numera alldeles medtagits i följd af de sednare årens stegrade lefnadskostnader,
såsom fyllnadsbidrag i den för hans familjs underhåll otillräckliga pensionen,
från och med innevarande års början undfå ett årligt understöd af 450 Riksdaler
Riksmynt.
I Banko-Utskottets vid sednaste riksdag afgifna Memorial N:o 22 i anledning
af Möllers hos Utskottet då gjorda ansökning anfördes, att Möller, som är
född den 31 Mars 1791 och vid Tumba bruk tjenstgjort från den 16 Maj 1808
till Maj månad 1838, eller i 30 år, hvaraf de 11 sista åren såsom Förvaltare,
hvilken befattning han, enligt ansökningen bilagda betyg, till Banko-fullmägtigcs
fullkomliga belåtenhet bestrid t, allenast till följd af Banko-Utskottets beslut,
att till Förvaltare vid bruket borde förordnas en i papperstillverkningen kunnig
samt vetenskapligt bildad person, och således utan att Möller derom gjort ansökning,
blifvit den 14 December 1837 förflyttad på pensionsstat, likväl med
vilkor, att bruksförvaltningen skulle fortgå på Möllers ansvar tilldess hans efterträdare
kunde emottaga befattningen, hvilket egde rum först i derpåföljde
Maj månad, samt att Möller, hvilken såsom Förvaltare, förutom boställsrum, innehade
vissa löne- och andra förmåner utöfver ordinarie lönen, vid sin pensionering
tillädes såsom pension endast ett lönen motsvarande belopp, eller 900
Riksdaler Banko, hvarföre och med afseende jemväl å de ömmande omständigheter,
Banko-fullmägtige vid förordande af Möllers ansökning åberopat, Utskottet ansåg
billigheten tala för bifall till densamma och alltså hemställde, att Möller måtte
tilldelas ett årligt understöd af 300 R:dr Banko; hvilken hemställan bifölls af
Preste- och Borgare-Stånden, men deremot afslogs af Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet; i följd hvaraf frågan, såsom redan är nämndt, då fick förfalla.
Vid öfvervägande af de till stöd för Möllers ofvanberörda begäran anförda förhållanden
har nuvarande Banko-Utskott jemväl funnit desamma förtjena behjertande.
Utskottet har i detta afseende fästat särskild uppmärksamhet derå att, såsom
redan blifvit omförmäldt, Möller, oaktadt han under tjenstetiden, förutom lön,
900 R:dr B:ko, jemte särskildt arfvode af 180 R:dr samma mynt, åtnjöt åtskilliga
natura-förmåner, likväl vid sin förflyttning på pensionsstat icke tilldelades
större pension än ett den ordinarie lönen motsvarande belopp. Efter hvad Utskottet
inhemtat, utgjordes ifrågavarande, natura-förmåner, oberäknadt fria boställsrum
med dertill hörande trädgård och planteringsland, af 9 tunnor råg, 6 tunnor
malt, 10 famnar ved, 6 lispund ljus, 312 lispund hö, 320 lispund halm
och 4 tunnor hafre. Då nu värdet af dessa förmåner, hvarför någon ersättning
icke blifvit Möller beviljad, finnes i Tumba bruks räkenskaper upptaget t. ex.
för år 1836 till 352 R:dr 40 sk. 9 rst. och för år 1837 till 325 R:dr 13
sk. 11 rst., allt B:ko, och då härtill kommer, att Möller numera uppnått 69
20
Uanko-UtskoUets Memorial A7.-o ii.
års ålder samt är sjuklig och icke i tillfälle att med eget arbete bidraga till
sin och sin familjs uppehälle, anser Utskottet sig ega giltiga skäl till den vördsamma
hemställan,
att förre Förvaltaren vid Tumba pappersbruk, Kamereraren
Claes Möller må, under sin återstående lifstid, från Banken
undfå ett årligt understöd af 450 R:dr Runt, att beräknas
och utgå från och med innevarande års början.
Stockholm den 17 September 1860.
/
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, I8fi0.
Banko-Utskottets Memorial Ad 45.
l
M 45.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Okt. 1880, kl. 12 midd.
Memorialangående före skrif ter ne i 7 :de artikeln af Bankoreglementet.
Sedan Banko-fullmägtige vid riksdagens början meddelat Utskottet uppgift å
de från Banken utgående, i 7:de artikeln af Banko-reglementet omlörmälda anslag,
och dervid tillika yttrat sig om och hvilka så beskaffade anslag Fullmägtige
ansett böra under tiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst fortfara; har
Utskottet granskat berörde artikel af Banko-reglementet, och får härmed afgifva
förslag till de ändringar och tillägg deruti, som Utskottet funnit erforderliga.
Då i afseende å § 178, innefattande uppgift å de till åtskilliga personer
utom Banko-verket, för meddelandet af erforderliga upplysningar och biträden m.
m., utgående årliga gratifikationer, icke något förekommit att erinra, anser Utskottet,
i likhet med hvad Fullmägtige jemväl hemställt,
l:o
denna § böra förblifva oförändrad.
De i § 179 uppräknade ärliga välgörenhetsbidrag från Banken har Utskottet
jemväl ansett böra fortfarande utgå; men då det synes vara utan ändamål att,
såsom hittills skett, till beloppen särskildt specificera de anslag, Frimurare-barnhusen
i Stockholm och Göteborg från längre tid tillbaka åtnjutit och de år 1815
deruti beviljade tillökningar, utgörande för det förra 750 R:dr och för det sedrare
200 R:dr, får Utskottet föreslå att, med uppförande i en summa af det ursprungliga
och det tillökade beloppet för hvardera af berörde välgörenhets-anstalter,
ifrågavarande § måtte erhålla denna lydelse:
Bih. lill B. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 1
2
Banko-Utskottels Memorial Jtä 45.
2:o
Följande /Irliga välgörenhetsbidrag, nemligen:
a) Till Allmänna barnhuset i Stockholm . R:mt R:dr 4,300
L) Till Frimurare-barnhuset i Stockholm . » 2,250
c) Till allmänna fattigvården i Stockholm . » 1,500
d) Till Frimurare-barnhuset i Göteborg . » 450
e) Till Gustavianska barnhuset i Norrköping » 150
f) Till barnhuset i Gefle  » 150
g) Till barnhuset i Carlshamn .... » 150
h) Till Banko-statens enke- och pupill-kassa » 200
i) Till smärre julgåfvor åt fattiga, så väl i
hufvudstaden, som i orterna ... » 3,000
eller tillsammans R:mt R:dr 12,350: —
komma att intill nästa riksdag, under stadgade vilkor, utbetalas.
Jemte tillkännagifvande, att af de, enligt Reglementets 180 § 1 morn., från
Fullmägtiges s. k. dispositions-räkning utgående anslag, det å 200 R:dr årligen till
Stereotyperings- och Tryckeri-föreståndaren C. A. Brolings enka, S. M. Willberg,
genom hennes nu mera inträffade frånfälle, upphört, hafva Fullmägtige anhållit, alt,
för bestridande af de anslag, som redan äro och än vidare kunna varda beviljade
att från nämnde räkning utgå, 4,000 R:dr äfven hädanefter måtte, vid hvarje års
slut, få dit öfverföras från Bankens förvaltningskostnads räkning, hvilken anhållan
Utskottet ansett sig böra understödja.
I sammanhang härmed hafva Fullmägtige hos Utskottet anmält en af Hedvig
Charlotta Heurlin, född Lind, enka efter Advokut-fiskalen i Banken N. A■ Heurlin,
till Fullmägtige i Oktober månad förlidet år ingifven ansökning, att, från och med
månaden näst efter den, då hennes man afled, hvilket inträffade den 11 Mars
1858, och under sin återstående lifstid, undfå ett årligt anslag, motsvarande skilnaden
emellan den pension, stor 700 R:dr, hon nu från Banko-statens Enke- och
Pupill-kassa åtnjuter och den som tillkommer enka efter Kommissarie i högsta
lönegraden; till stöd hvarför blifvit hufvudsakligen andraget, att vid Advokat-fiskalen
Heurlins frånfälle boets tillgångar mäste till borgenärernes förnöjande afträdas;
att enkan med 8 oförsörjda barn härigenom skulle blifvit försatt i djupaste armod,
så framt ej den enskilda hjelpsamheten mellankommit och beredt henne tillfälle
dels att af det afträdda boet inköpa hvad som för ett tarfligt hushåll ovilkorligen
erfordrades, dels att under den sedermera förflutna tiden lifnära sig och barnen
samt till en början fortsätta deras uppfostran; att emellertid den framtida utkomsten
ännu icke vore betryggad för någotdera af barnen, och att den pension,
hon åtnjuter, vöre för deras underhåll och vidare uppfostran otillräcklig; samt att,
Banko-Utskottets Memorial M 45.
ehuru hennes man i lifstiden räknade tur i högsta Kommissarie-lönegraden, hon
ej hade att från Banko-statens Enke-kassa undfå högre pension, än som tillkommer
enka efter Kommissarie i lägsta lönegraden; — Och då nu uppgifna ömmande
omständigheter ej mindre än Advokat-fiskalen Heurlins i lifstiden, af Full—
mägtige vitsordade, välförhållande under sin långa tjenstetid inom Banken, synas
Utskottet vara förtjenta af behjertande, har Utskottet, i enlighet med Fullmägtiges
förslag, skolat tillstyrka,
3:o
att Advokat-fiskalen Heurlins enka, Hedvig Charlotta Lind, från och
med 1859 års början och så länge hon lefver ogift, må från Fullmägtiges
dispositionsräkning tilldelas ett årligt anslag af 175 R:dr
R:mt, samt att detta belopp, som motsvarar skilnaden emellan den
pension, hon från Banko-statens Enke-kassa nu åtnjuter och den,
som skulle hafva tillfallit henne, i händelse hon innehaft pensions
rätt
i likhet med enka efter tjensteman i högsta lönegraden, må
för den förflutna tiden på en gång och sedermera qvartaliter få
till henne utbetalas.
Som, efter hvad Utskottet inhemtat, pensions-anstalten för enkor och barn
eller tjenstemän och betjente vid Banko-diskonten, Låne-konloren och Tumba
bruk icke ännu kan anses hafva vunnit full stadga och säkerhet, torde Rikets
Ständer medgifva, alt Fullmäktige fortfarande må bibehållas vid den, enligt 2:dra
punkten i ofvanberörde §:s Irsta morn., dem medgifna rättighet att till understöd
åt samma pensions-anstalt vid hvarje års slut anvisa ett belopp af högst 900 Riks
daler
Riksmynt.
Jemlikt sednare delen i nyssnämnde 2:dra punkt, ega Fullmägtige att af de
på anslaget till dispositions-räkningen uppkommande besparingar utgifva godtgörelse
för utarbetande af fortsättning, intill närvarande tid, af det register öfver Bankens
handlingar, som till och med år 1822 blifvit upprättadt; och då, enligt hvad Fullmägtige
upplyst, fortsättning af nämnde arbete hittills icke följt, har Utskottet,
som nu anmodat Fullmägtige att derom föranstalta, ansett omförmälda föreskrift
böra förblifva oförändrad.
I händelse Rikets Ständer bifalla hvad här ofvan blifvit föreslaget, skulle den
§ i blifvande Banko-reglemente, som kommer att motsvara den 180:de i det nuvarande,
erhålla följande lydelse:
4:o.
Mom. 1. Af Fullmägtiges s. k. dispositions-räkning, till hvilken
en summa af 4,000 R:dr R:mt vid hvarje års slut, på sätt
hittills skett, från Bankens lörvaltningskoslnads—räkning öfverföres,
skola tills vidare utgå:
Banko-Utskottets Memorial JW 45.
l:o följande af Rikets Sländer fastställda, årliga anslag, under
de vid hvartdera fästade vilkor, nemligen:
a) Till Bokhållaren vid Banko-diskontverket G. A. Oudars enka,
Annette Rundqvist ....... R:mt R:dr 300: —-
b) Till Vaktmästaren vid Banko-diskontverket
Forssboms enka, Sara Gustafva Hagberg » 112: SO,
c) Till Kanslisten vid Banko-diskontverket
Assesoren Th Claessons enka, Wendela
Margareta Malmberg  » 22S: —
d) Tili Kamereraren vid Låne-kontoret i
Malmö S. G. de Marés enka H. C. Rede
uiegh
» 500: —
e) Till Bokhållaren vid Låne-kontoret i Göteborg
J. P. Anderssons enka, Charlotta
Tronell  » 300: —
f) Till Registratorn vid Låne-kontoret i
Malmö 11. Gullanders enka, Jacobina Christina
Nobelius  » 300: —
g) Till Vaktmästaren vid Banko-diskontverket
Erik Sjöbergs enka, Catharina Christina
Sundgren  » 73; —
h) Till Banko-ombudet vid Låne-kontoret i
Malmö Carl Adolf Nordströms enka, Clara
Sofa Nordström  » 47S: —
i) Till förre e. o. Kammardrängen och ved
sågaren
i Banken O. Lagerström ... » 180: —
k) Till Kamereraren i Banken A. A. Drakes
enka, S. Löfwenius  » 175: —
I) Till enkan Louise Wigström, född von
Schwerin  » 300: —
m) Till Advokat-fiskalen i Banken N. A. Heur
lins
enka, //. C. Lind  » 175: —
tillsammans R:mt R:dr 3,117: 50.
2:o till understöd åt pensions-anslalten för enkor och barn efter
tjenstemän och betjente vid Banko-diskonten, Låne-kontoren och
lumba bruk, ett belopp af högst 900 R:dr R:mt, som vid hvarje
års slut utbetalas, intilldess ifrågavarande pensions-anstalt vunnit
full stadga och säkerhet.
Kanko-Utskottels Memorial M 45.
5
Och ega Fullmägtige derjemte att, af besparingarne på anslaget
till ofvanberörde dispositions-räkning, utgifva ersättning för utarbetande
af fortsättning, intill närvarande tid, af det register öfver
Bankens handlingar, som till och med år 1822 blifvit upp
rältadt.
Mom. 2. (oförändradt).
Som sedlar med valörer i Banko icke vidare från Banken utgifvas, lärer från
mom. b) och c) i § 181 böra uteslutas hvad som der finnes stadgadt om er
sättning
för Kommissarie-underskrift och kontrasignation å dylika sedlar; hvarjemte
och då i § 21 af Utskottets under JM 6 afgifna Berättelse, angående Bankens
styrelse och förvaltning, blifvit upplyst, att någon sedelskrifning destomindre kan
såsom tjenstepligt åläggas Sedel-kontorets tjenstemanna-personal, som göromålen för
nya sedlars tillverkning och förslitna sedlars emottagning och vidare behandling
inom nämnde Kontor så betydligt ökats, att anställandet af särskilda biträden, mot
godtgörelse af Bankens medel, funnits ovilkorligen nödigt, Utskottet ansett den i
nyssberörde § stadgade skyldighet för vederbörande i Sedel-kontoret att verkställa
sedelskrifning, böra upphöra och §:n erhålla denna lydelse:
5:o.
Följande tillfälliga, föränderliga anslag, hvilkas årliga belopp icke
kan på förhand bestämmas, må än vidare utgå, nemligen:
a) För hvarje l,000:de annullerade och förslitna sedlar å valö
rerne
från och med 10 R:dr till och med 8 sk. Banko samt å 10,
5 och 1 R:dr R:mt, som blifvit af Kommissarierne granskade,
öfverkorsade, uppräknade och förseglade . R.mt R:dr 1: 35:
b) För hvarje l,000:de sedlar af valörerne å 1,000, 500, 100
och 50 R.dr R:mt:
Kommissarie-underskriften R:mt R:dr 3: —
Kontrasignation  » —
c) För hvarje 1,000 sedlar af valörerne under 50 R:dr R:mt:
Kommissarie-underskriften R:mt R:dr 2: 50.
Kontrasignation
» 1: 50.
Stockholm den II Oktober 1860.
6
Banko-Utskottets Utlåtande M 46.
M 46.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 12 Okt. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af [. d. Kamereraren A, W. Wasstroins
och f. d. Bokhållaren A. Köhlers ansökningar om pensions-tillökning.
Uti särskilda till Utskottet ingifna skrifter hafva förre Kamereraren i Banken,
A. W- Wäsström, och förre Bokhållaren derstädes, A. Köhler, anhållit om tillök
ning
i den pension, de i Banken uppbära, utgörande för den förre 1,800 R:dr,
och för den sednare 1,050 R:dr R:mt, samt lill stöd derför åberopat, Wäsström
sin höga ålder af 74 år, hvaraf 48 år uppoffrade i Bankens tjenst, och den betryckta
ekonomiska ställning, hvari han med talrik familj vore försatt sedan han
nödgats att till borgenärers förnöjande afträda sin egendom, och Köhler att lian,
sorn vore född den 17 Oktober 1793, nästan uteslutande egnat sina krafter åt
Bankens tjenst från år 1817, då han der anställdes, till år 1839, då han träffades
af en sjukdom, som gjorde det nödvändigt att amputera högra benet, hvarefter hans
helsa och krafter så försvagats, att han icke längre kunde med utöfningen af sin
tjenst fortfara, utan, på grund af läkarebetyg, måste år 1843 på Bankens pénsionsstat
förflyttas, samt att han, saknande enskild förmögenhet och arbetsförmåga, nu
mera befunne sig i särdeles torftiga omständigheter.
Häröfver hörd, har Bankens Under-styrelse sig yttrat: angående Wäsström:
att han städse ordentligt uppfyllt sina tjensteåliggandeu i Banken; att hans fram
skridna
ålder numera gjorde det omöjligt för honom att genom arbete i någon den
ringaste mån bidraga till sitt eget och sin familjs lifsuppehälle, och att Wäsströms
efter afskedstagande! inträffade konkurs antagligen uppkommit i följd deraf, att han,
som icke tjenstgjort eller åtnjutit lön på något annat ställe än i Banken, haft många
barn att uppfostra, nemligen två, som aflidit vid 20 års ålder, en son, som, efter
slutad gymnasiikurs, för 8 å 10 år sedan måst för sinnessvaghet intagas å Danviks
hospital, och trenne ännu hemmavarande döttrar, af hvilka den yngsta vore nära
blind, hvarförutom hans hustru befunne sig i sjukligt tillstånd; samt i afseende å
Banko-Utskottets Utlåtande M 46.
7
Köhler: att han, som städse med utmärkt nit och duglighet fullgjort sina tjensteåligganden
i Banken och endast genom en svär sjukdom, sannolikt ådragen i Bankens
tjenst, blifvit försatt i sin närvarande beklagansvärda belägenhet, allt sedan
han år 1843 förflyttades på pensions-stat, icke kunnat sjelf i ringaste mån genom
arbete bidraga till sin bergning; och att den honom tillkommande pension, särdeles
under de sednare åren, då prisen på alla lefnadskostnader i så hög grad stegrats,
varit för honom otillräcklig till följd, bland annat, deraf, att hans sjuklighet påkallade
nästan ständig läkarevård och att han icke utan andras hjelp kunde lemna sin
bostad; och har Under-styrelsen, på grund af det sålunda anförda, föreslagit att de
sökande måtte, under deras återstående lifstid, i Banken få uppbära ett tillfälligt
ärligt understöd, motsvarande en tredjedel af deras nuvarande pensioner, eller Wäsström
600 R:dr och Köhler 350 R:dr; hvaremot Fullmägtige väl funnit sig ega
grundad anledning att för ifrågavarande tvänne pensionärer tillstyrka särskildt anslag
utöfver pensionen, men, på det att icke, genom bifall härtill, något prejudikat
för framtiden måtte bildas, ansett beloppet af ett dylikt anslag böra bestämmas oberoende
af pensionens storlek, samt derför endast i så måtto biträdt Under-styrelsens
förslag, att af Bankens medel mätte få qvartaliter utgifvas ett årligt understöd till
Wäsström af 500 R:dr och till Köhler af 300 R:dr, att af dem personligen uppbäras
så länge de till pensions undfående äro berättigade.
De skäl, som för beviljande af understöd till ifrågavarande, för nit och ordentlighet
under tjenstetiden vitsordade, tvänne pensionärer blifvit anförda, synas Utskottet
vara af allt för ömmande beskaffenhet för att lemnäs utan afseende; hvadan
Utskottet, som likväl, i öfverensstämmelse med hvad Fullmägtige anfört, anser ett
sådant understöd icke böra utgå i form af pensions-tillökning utan endast såsom
tillfälligt anslag, hvilket, i händelse bemälde personers vilkor framdeles skulle förbättras,
åter må kunna upphöra, men som, så länge de fortfara, må komma endast
dem personligen tillgodo, skolat hemställa:
att förre Kamereraren i Banken, A. W. Wäsström, och förre Bokhållaren
derstädes, A. Köhler, måtte tillsvidare af Bankens medel
få uppbära, den förre 500 R:dr och den sednare 300 R:dr R:mt
årligen, samt att dessa anslag måtte komma att betraktas såsom
Wäsström och Köhler personligen beviljade understöd, hvarå deras
borgenärer icke ega något anspråk.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
8
Banko-Utskottets Memorial M 47.
M 47.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Okt. 1860, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af väckta förslag om förändrad organisation
af Rikets Ständers Bank.
Enligt hvad Utskottet i Betänkandet N:o 25 redan anmält, hafva, uti väckta
och till Utskottet remitterade motioner, Friherre von Schwerin, C. J. och Herr Akerman,
F. framställt förslag om åtskilliga förändringar i de grunder, hvarpå Riks-bankens
hela organisation för närvarande
skulle uteslutande förbehålla sig ordnandet och utöfningen af Bankens förvaltning,
utan lemna enskilde personer tillfälle att såsom delegare i Banken ingå; att den
i grundlagen för Banken bestämda Styrelse af 12 Fullmägtige väl borde fortfarande
bibehållas, hufvudsakligen för bevarande af den säkerhet, hvarom Rikets Ständer
egde tillförsäkra sig med anledning af deras för Banken ingångna garanti, men att
Banko-verkets direkta förvaltning skulle uppdragas åt en Direktion, bestående af en
Ordförande, utsedd af Kongl. Majit, samt ledamöter, valde dels af Rikets Ständer
eller deras Fullmägtige, dels af de enskilde aktie-egarne; att i sammanhang härmed
en del af Bankens utlåningar skulle från densamma afskiljas och att jemväl i
öfrigt vissa reformer borde vidtagas i Bankens närvarande funktioner, såsom icke
blott Låne- utan äfven Depositions- och Vexel-bank.
Med anledning häraf förklarade Utskottet i sitt ofvannämnda Betänkande, bland
annat, att Utskottet, innan det yttrade sig öfver de vigtiga frågor, som dessa motioner
innefatta, ansåg nödigt afvakta det förslag till Riks-bankens ombildning och
dermed gemenskap egande förhållanden, sora, enligt hvad Utskottet inhemtat, vore
under behandling af den utaf Kongl. Majit tillsatta Finans-kommitté, och att Utskottet,
efter inhemtad kännedom af Finans-kommittéens berörde förslag, hvilket förmodades
snart vara att införvänta, ville i ett sammanhang till pröfning företaga de
frågor, som afsåge förändring af Bankens närvarande organisation, samt för den
händelse att Utskottet icke skulle blifva i tillfälle att åt dessa frågor gifva den fullständiga
utredning, som vore nödvändig för att Rikets Ständer vid innevarande riksdag
måtte
Banko-Utskottets Memorial M 48.
9
dag måtte kunna deröfver fatta definitiva beslut, underställa Rikets Ständers bepröfvande
förslag till de förberedande åtgärder, hvilka under tiden till* nästa riksdag
borde i detta afseende vidtagas. Men, enär Finans-kommittéens ifrågavarande förslag
ännu icke lill Rikets Ständer inkommit och Utskottet följaktligen funnit sig
fortfarande förhindradt att de väckta motionerna behandla, har Utskottet, då Riksdagens
slut nu är nära för handen, ansett sig böra härom hos Rikets Ständer göra
anmälan, med hemställan, det Rikets Ständer som redan meddelat de föreskrifter,
hvilka vid Riks-bankens styrelse och förvaltning skola under tiden intill nästa riksdag
tjena till efterrättelse, måtte förklara
att ofvanberörde motioner nu icke må till någon åtgärd föranleda.
Utskottet får derjemte tillkännagifva, att till dess behandling blifvit från Borgare-Ståndet
hänvisad en af Herr J. Sundva/lson väckt motion, innefattande åtskilliga
förslag till myntvärdets betryggande, alla likväl grundade på den förutsättning,
att Rikets Stander vid innevarande riksdag skulle besluta den ändring i 72
§ Regerings-formen, att så väl silfver som guld skulle blifva Riks bankens standard;
hvadan och enär det härom väckta förslag till grundlags-förändring är vordet af
Rikets Ständer afslaget,
Herr Sundvallsons berörde motion måste anses hafva förfallit.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
M 48.
Amk. till Exp.-Utsk. den 12 Okt. 1860, kl. 12 midd.
Memorial, med förslag till Instruktioner för dels Rikets Ständers
Revisorer öfver Banko-verket, dels Rikets Ständers Revisorer
öfver Banko-Diskont-verket i Stockholm samt Länekontoren
i orterna.
Vid verkställd granskning af ofvanberörde tvänne Instruktioner, har Utskottet
ansett följande förändringar uti desamma böra ega rum.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 3
10
Banko-Utskottets Memorial M 48.
Enligt § 1 uti Instruktionen för Revisorerne öfver Banko-verket, äro desse
skyldige att, innan revisionen tager sin början, lifligen aflägga samt med sina
namn underteckna en ed, hvartill formulär finnes i samma § infördt, och hvarigenom
de förpligta sig att doldt och förtegadt hålla hvad som rörer enskilda
personers förhållanden till Banken, eller för öfrigt, i afseende å detta Verks förvaltning,
enligt Bikels Ständers beslut, tyst vara bör; men då hos de personer,
hvilka erhålla ett dylikt förtroende-uppdrag, alltid måste förutsättas en pligtkänsla,
tillräckligt lefvande och sann för att icke behöfva genom edgång upplifvas, och då
härtill kommer, att Rikets Ständers Revisorer öfver Riksgälds-verket icke aflägga
någon tysthetsed, oaktadt Riksgälds-kontorels Fullmägtige, lika väl som Bankofullmägtige,
med ed förpligta sig, bland annat, att hålla doldt och förtegadt hvad
vid förvaltningen förefaller, som tyst vara bör, så har det synts Utskottet vara
tillfyllestgörande om, i stället för nu befintliga föreskrift angående tysthetseds utläggande,
enligt derför faststäldt formulär, uti Instruktionen meddelas ett stad
gande,
som ålägger Revisorerne tystlåtenhet i de fall, som edgångs-formuläret upptager,
och hvilket stadgande Utskottet ansett lämpligast böra erhålla plats i § 4.
Då, genom Rikets Ständers beslut vid 1853—1834 årens riksdag, Revisionskommissarien
eller Chefen för Revisions afdelningen blifvit befriad från den honom
förut ålagda skyldighet att afgifva berättelse såväl till Rikets Ständers Revisorer
öfver Banko-verket, när de sammanträda, som till Banko-Utskottet vid hvarje
riksdags början, lärer det i 4:de punkten af § 2 i förevarande Instruktion ännu
qvarstående stadgande, att Revisorerne ega vid deras sammanträde emottaga berättelse
af bemälde tjensteman, böra från Instruktionen uteslutas.
Som det i litt. g. af g 3 förekommande uttryck: »befordringar samt tillökningar
i sysslor», synes mindre tydligt, har Utskottet ansett detsamma böra utbytas
mot de mera bestämda ordalagen: »tillsättningar af tjenster», samt en motsvarande
förändring jemväl i § 5 vidtagas.
I lista punkten af § 7 stadgas, att Revisorerne, efter fulländad förrättning,
skola deröfver låta författa berättelse till Rikets nästsammanträdande Ständer; men,
enär årliga revisioner numera förekomma, och då, i händelse Revisorerne afsluta
sin förrättning under pågående riksdag, berättelsen deröfver bör till Rikets då
församlade Ständer afgifvas, har Utskottet ansett ordet »nästsammanträdande» böra
från denna puukt utgå.
Likaledes, och då det synes vara öfverflödigt att uti Instruktionen för Rikets
Ständers Revisorer bibehålla en föreskrift, som bestämmer, att det justerade konceptet
till Revisorernes berättelse bör förvaras bland de öfriga revisionshandlingarne,
torde nämnde föreskrift kunna från 2:dra punkten i 7:de § uteslutas.
Med iakttagande af nu augifna förändringar, samt af några mindre väsendtliga
jemkningar i redaktionen för öfrigt, får Utskottet framlägga följande förslag till:
Banko- Utskottets Memorial JW 48.
Jt
\
Instruktion för Ilikets Ständers Revisorer öfver Banko-verket.
% *■
Revisorerne, utsedde och förordnade på det sätt och till det
antal, Riksdags-ordningen uti 68 och 70 §§ stadgar, skola å den
i förstberörde § bestämda tid i Banken sammanträda och styrka
sin behörighet att i revisions-lörrättningen deltaga.
§ 2.
Bevisorerne ega att, vid deras första sammanträde, emottaga
följande berättelser, nemligen:
l:o af Banko-fullmägtige, dels om Bankens tillstånd, rörelse
och förvaltning i sin helhet, dels ock om förvaltningen af Tumba
pappersbruk;
2:o af Direktionerne öfver Banko-Diskont-verket i Stockholm,
samt Låne-kontoren i orterne, om dessa diskont-inrättningars
rörelse;
3:o af Bankens Under-styrelse, om den bemälda styrelse ålig
gande
förvaltning; och
4:o af Bankens Advokat-fiskals-embete, om de till dess befattning
hörande ämnen.
§ 3-
Revisorerne åligger
a) att granska Banko-verkets tillstånd i alla dess delar, och
huru detsamma, efter den tid, som sednast församlade Bankoutskott
eller Revisorers granskning omfattat, blifvit styrdt och
förvaltadt;
b) att härvid noga tillse, huruvida så väl Fullmägtige, som
Bankens samtlige embets- och tjenstemän ställt sig de för detta
Verk gällande lagar, ordningar och reglementen till efterrättelse,
samt behörigen iakttagit och vårdat hvad dem för öfrigt ålegat
eller varit anförtrodt;
Banko-Utskottets Memorial M 48.
c) att, derest nägot skulle finnas vara försummadt eller eljest
kräfva rättelse, härå fästa Fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte
hos Rikets Ständer förhållandet anmäla samt föreslå de åtgärder,
som, till vinnande af behörig verkställighet eller rättelse härutinnan,
böra vidtagas;
d) att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så
beskaffade förseelser af Fullmägtige eller Bankens embets- och
tjenstemän, att Revisorerne anse åtal i anledning deraf böra ofördröjligen
anställas;
e) att öfver sådana frågor, derom Fullmägtige kunna vilja med
Revisorerne rådgöra, sina åsigter och utlåtanden Fullmägtige meddela;
f) att pröfva och afgöra besvär, som af Bankens embets- och
tjenstemän eller betjente blifvit i befordrings- eller andra, dem
rörande mål hos Revisorerne i föreskrifven ordning anförda; dock
kan genom Revisorernes i följd häraf fattade beslut någon befordran
icke återgå; och
g) att, om anledning dertill skulle förefinnas, äfven utan anförda
klagomål göra erinringar vid åtgärder och beslut, som i frågor
rörande tillsättning af tjenster, löner eller pensioner blifvit af vederbörande
styrelser vidtagne.
§ 4.
För öfrigt skola Revisorerne vid deras förrättning noggrannt
iakttaga hvad så väl Riksdags-ordningen i afseende å dem innehåller,
som den för Banko-fullmägtige utfärdade ansvarighets-lag
stadgar och förmår; börande Revisorerne doldt och förtegadt hålla
hvad som rörer enskilda personers förhållanden till Banken, eller
för öfrigt, i afseende å detta Verks förvaltning, enligt Rikets Ständers
beslut, tyst vara bör.
§ 5
Revisorerne vare det förbjudet att, med undantag af de i 8
och 9 §§ af denna Instruktion omförmälda arfvoden och ersättningar,
ingå i någon slags disposition af Bankens medel under
h\ad titel eller till hvad behof det vara må. Revisorerne ega icke
heller att på annat sätt än i ofvanstående 3 § stadgadt är, befatta
sig med befordrings-ärenden eller frågor om tillsättning af tjenster,
löner eller pensioner.
Banko-Utskottets Memorial JSi 48.
r 15
§ 6.
Till befordrande af revisions-förrättningens skyndsammare gång
kunna Revisorerne sammanträda på Afdelningar för ärendenas beredning,
men alla frågor om anmärkningar eller anmälanden skola
slutligen in pleno föredragas och afgöras. Uppstå vid öfverläggningarne
skiljaktiga meningar, skola Revisorerne till protokollet afgifva
sina röster, hvilka, enligt Riksdags-ordningens 66 §, beräknas
per capita, med afgörande röst för Ordföranden, då rösterne
äro lika; hvarje Ledamot dess reservations-rätt dock förbehållen.
§ 7.
Efter fullbordad förrättning låta Revisorerne deröfver författa
berättelse till Rikets Ständer, uti hvilken berättelse skall meddelas
fullständig underrättelse om Banko-verkets tillstånd, och huruvida
anledning till anmärkning vid någon del af förvaltningen förekommit.
Af berättelsen skola två exemplar utskrifvas, af Revisorerne
undertecknas samt allemnas, det ena under försegling till Riddarhusarkivet
och det andra till Banko-fullmägtige för att befordras till
trycket, och så fort sig göra låter, till allmänhetens kännedom med
ofliciela tidningarne utdelas.
§ 8.
Hvarje Revisor bestås skjuts efter två hästar från sitt hemvist
till Stockholm och åter, samt derjemte traktamente af sex R:dr
Riksmynt om dagen under så väl sjelfva revisions-förrättningen som
fram- och återresan efter beräkning af åtta mil för hvarje resedag,
och med iakttagande att, derest miltalet icke jemnt motsvarar
resedagarne, må för öfverskottet, så vida det uppgår tili minst en
mil, ytterligare beräknas en dags traktamente; kommande hädanefter,
likasom hittills, halfva beloppet af dessa traktamenten och
resekostnader att af Banken godtgöras
. § 9
Lämpliga arfvoden åt den i och för revisions-förrättningen vid
Banko-verket anställda kansli- och vaktbetjening ega Revisorerne
att, i mån af arbetets vidd och beskaffenhet, bestämma, samt
anordnandet deraf åt Fullmägtige uppdraga.
-y Banko-Utskottets Memorial M 48.
Hvad härefter vidkommer Instruktionen för Revisorerne öfver Banko-Diskontverket
i Stockholm samt Låne-kontoren i orterne, har Utskottet, under åberopande
af hvad här ofvan blifvit yttradt om upphörande af den för Revisorerne öfver Bankoverket
nu stadgade skyldighet att aflägga tysthetsed, ansett att äfven Revisorerne
öfver Banko-Diskont-verket och Låne-kontoren böra från dylik edgångs-skyldighet
befrias, mot det alt i Instruktionen i stället införes ett stadgande, som ålägger dem
att iakttaga tystlåtenhet i hvad som rörer enskilda personers förhållanden till nämnde
Verk; äfvensom Utskottet funnit lämpligt, att det nuvarande stadgandet i 7 §,
enligt hvilket hvarje Revisor eger att beräkna skjuts till och från revisions-orten,
bringas till öfverensstämmelse med föreskriften i g 8 af Instruktionen för Revisorerne
af Banko-verket, som innehåller, att hvarje Revisor bestås skjuts från sitt hemvist
till revisions-orten och åter; och torde lydelsen i öfrigt få blifva oförändrad af
omförmälda
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver Banko-Diskontverket
i Stockholm samt Låne-kontoren i orterne.
§ *
Revisorerne sammanträda i hvartdera Verket den 1 Mars hvarje
år, eller, om helgedag då infaller, nästföljande söcknedag, med undantag
af hvad angår Lårie-kontoret i Wisby, hvarest revisionen
börjar den 1 Juni hvarje år, eller, om helgedag då infaller, nästkommande
söcknedag. Revisions-arbetet bör vara verkstäldt och
afslutadt uti Banko-Diskont-verket inom en och en half månad, uti
Låne-kontoren i Göteborg och Malmö inom en månad, samt uti
Låne-kontoret i Wisby inom åtta dagar.
§ 2.
Revisorerne skola taga noggrann kännedom om Verkets styrelse
och förvaltning, samt granska det föregående årets afslutade
räkenskaper, kassabehållning, handlingar och lånedokument, dervid
sorgfälligt tillses: att lånen blifvit inom fastställda tider antingen till
fullo betalda, eller, med erläggande af föreskrifna kapital-afbetalningar,
omsatta; att förskotts- och öfver-räntor, riktigt beräknade,
kommit Verket lill godo; att lagsöknings-ärendena blifvit med all
erforderlig skyndsamhet och nit handlagda och bedrifna, samt Verkets
rätt och bästa, genom nödiga bevakningars anställande, med noggrannhet
iakttagna. Revisorerne tillkommer äfven att bestämma
hvilka lån skola, såsom osäkra, inom linien föras, samt, hvad Lane
-
Banko-Utskottets Memorial M i8.
15
kontoren angår, afgifva yttrande, angående de fordringar, sora af
Kontorens Direktioner hos Banko-Utskottet föreslås till afskrifning.
§ 3-
Finna Revisorerne under förrättningen sådana förseelser eller
afvikelser från gifna föreskrifter vara begångna, antingen af Direktionen
eller af Verkets tjenstemän och betjening, att åtal derå följa
bör, ega Revisorerne, i förra fallet, att derom omedelbart hos vederbörande
göra anmälan, och, i sednare fallet, att mot den eller
de felaktige åtal anbefalla.
§ 4.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut böra Revisorerne
tyst och förtegadt hålla hvad som rörer enskilda personers
förhållanden till Verket. Revisorerne vare derjemte förbjudet att
ingå i någon slags disposition af Verkets medel, under hvad titel
och till hvad behof det vara må, utöfver de anordningar, som här
nedan i 7 och 8 §§ omnämnas.
§ 3.
Vid förrättningens slut meddela Revisorerne, om anmärkning ej
förekommit, Direktionen decharge, hvilken dock, hvad Låne-kontoren
beträffar, kommer att till Banko-fullmägtiges godkännande öfveriemnas,
samt låta författa och Banko-fullmägtige tillställa berättelse
öfver det verkställda revisions-arbetet oeh Verkets dervid befunna
ställning, åtföljd af alla dit hörande protokoll, för att, genom Bankofullmägtige,
allemnas till Rikets Ständers Revisorers öfver Stats-,
Banko- och Riksgälds-verken närmare granskning.
§ 6.
De för året utsedde Revisorer för Låne-kontoren kunna ock,
under årets lopp, anställa improvisoriska revisioner, i hvilket afseende
de äro berättigade, att på stället taga kännedom af Låne-kontorens
alla handlingar och räkenskaper, dock under iakttagande, att derigenom
någon rubbning eller uppehåll i Kontorens vanliga göromål
icke må förorsakas; skolande dylika revisioner förrättas af minst
två Revisorer.
Banko-Utskottets Memorial M 48.
§ 7-
Hvarje Revisor bestås skjuts efter två hästar från sitt hemvist
till revisions-orten och åter, samt derjemte traktamente af sex R:dr
Riksmynt om dagen, så väl under sjelfva revisions-förrättningen, som
under fram- och återresan, efter beräkning af 8 mil för hvarje
resedag, och med iakttagande att, derest miltalet icke jemnt motsvarar
resedagarne, må för öfverskottet, så vida det uppgår till minst
en mil, ytterligare beräknas en dags traktamente; mpn skulle revision
al Banko-Diskont-verkets räkenskaper inträffa inom en tid af åtta
dagar efter det riksdag i Stockholm är afblåst, samt Riksdagsfullmäktig
vara utsedd, att i samma revision deltaga, åtnjuter sådan
Revisor icke ersättning för resekostnaden till hufvudstaden, hvaremot
honom tillkommer det traktamente, som ofvan sagdt är, från den
dag, riksdagen afblåses, till den, då revisions-förrättningen tager sin
början.
§ 8.
Lämpliga arfvoden åt den, i och för revisions-förrättningen,
anställda kansli- och vaktbetjening, ega Revisorerne att, i mån af
arbetets vidd och beskaffenhet, bestämma, samt anordnandet deraf
åt Direktionen uppdraga.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
Banko-Utskottets Memorial M 49.
17
M 49.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Okl. 1860, kl. 12 midd.
Memorial, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Banko
reglementet.
På det att de nya eller förändrade föreskrifter, sorn, i följd af Rikets Ständers
under innevarande riksdag fattade beslut, komma alt i blifvande Banko-reglemente
intagas, må i vederbörlig ordning bringas till allmänhetens kännedom, får Utskottet
hemställa, att, i likhet med hvad förut varit vanligt.
Rikets Ständer, med öfverlemnande af det Reglemente för Rikets
Ständers Banks styrelse och förvaltning, som Utskottet, enligt gällande
instruktion, har att vid innevarande riksdag utfärda, måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes
låta till allmänhetens kännedom och efterrättelse i nåder kungöra
de i berörde Reglemente befintliga nya eller förändrade föreskrifter,
för hvilkas tillämpning sådant kan anses erforderligt.
Stockholm den 11 Oktober 1860.
Bih. till R. St. Prot. 1859 A 1860. 6 Sami. 1 Afd. 24 Haft.
3
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
Banko-Utskottet» Memorial N:is 50 och 51.
1
X:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Memorialet N:o 44.
Ridderskapet och Adeln har återremitterat Utskottets Memorial N:o 44, innefattande
förslag om ett årligt understöd från Banken till förre Förvaltaren vid Tumba
pappersbruk C. Möller; men som berörda Memorial blifvit af Preste-, Borgare- och
Bonde-Slånden bifallet och i frågor af förevarande beskaffenhet tre Riks-Stånds sammanstämmande
mening utgör Rikets Ständers beslut, kan Ridderskapet och Adelns
omförmälda återremiss
icke föranleda till någon Utskottets åtgärd.
Stockholm den 41 Oktober 1860.
N:o 51.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Okt. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, angående Instruktionen för Rikets Stä7iders Banko-Utskott vid
nästa riksdag.
Enligt den för Utskottet utfärdade Instruktion, åligger det Utskottet att, före
riksdagens slut, med fästadt afseende å de angående Banko-verket vidtagna förändringar,
hos Rikets Ständer föreslå Instruktionen för Banko-Utskottet vid nästföljande
riksdag, hvilken Instruktion, sedan den blifvit af Rikets Ständer pröfvad och fastställd,
Bih. till II. St. Prot. 185g & 1800, 6 Sami. 1 Afd. 25 Raft,
2
Banko-Vt skottets Memorial N:o 51.
kommer att tjena till efterrättelse intill dess Rikets Ständer, efter Utskottets hörande,
någon förändring derutinnan besluta.
Till följd häraf har Utskottet genomgått och granskat nu gällande Instruktion,
hvarvid Utskottet af enahanda skäl, som i Memorialet N:o 48 blifvit anförda till stöd
för Utskottets hemställan, om borttagande af den för Rikets Ständers Revisorer öfver
så väl Banko-verket som Banko-diskonten och Låne-kontoren stadgade skyldighet att
aflägga tysthetsed, ansett Utskottets ledamöter böra från dylik edgång frikallas.
I händelse denna åsigt af Rikets Ständer gillas, lärer Instruktionens 1 §, som
innehåller föreskrift om tysthetseds afläggande enligt faststäldt formulär, böra från
blifvande Instruktion uteslutas och uti densamma i stället under ny §, här nedan upptagen
under 5:o, införas ett åläggande för Utskottets ledamöter att iakttaga tystlåtenhet
i de fall, der sådan, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut,
påkallas.
Som den från 1857 års början till 1859 års slut upplupna Bankovinst vid
innevarande riksdag blifvit till särskilda ändamål disponerad, erfordras uti Instruktionens
nuvarande 2 g den ändring, att det yttrande och förslag om Bankovinstens
användande, som Banko-Utskottet vid nästa riksdag har att till Rikets Ständer afgifva,
kommer att afse den sedan 1860 års början upplupna vinst.
Då Utskottet för öfrigt funnit endast några obetydliga jemkningar i redaktionen
vara af nöden i nyssnämnde ,§ 2, hvilken, såsom följd af här ofvan omnämnda
uteslutning, skulle uppflyttas till § 1, tillstyrker Utskottet att §§ 1 och 3 uti Instruktionen
för Banko-Utskottet vid nästa riksdag måtte erhålla denna lydelse:
§ 1.
Utskottet eger att vid sitt första sammanträde emottaga följande berättelser,
nemligen:
i:o) af Banko-fullmägtige, dels om Bankens tillstånd och rörelse i sin
helhet, dels ock om förvaltningen af Tumba pappersbruk;
2:o) af Direktionen öfver Banko-diskont-verket i Stockholm samt Lånekontoren,
om dessa Diskont-inrättningars rörelse;
3:o) af Bankens Under-styrelse, om den samma styrelse åliggande förvaltning;
och
4:o) af Bankens Advokat-fiskals-embete, om de till dess befattning hörande
ämnen; åliggande Utskottet att förstnämnde berättelser, jemte öfriga
upplysningar till befordrande af fullständig kännedom om Bankens ställning,
vid riksdagens början Rikets Ständer skyndsammeligen meddela. Och bör
Utskottet, i sammanhang med det förslag till reglering af Bankens låne- och
kreditiv—rörelse, som Utskottet har att till Rikets Ständer afgifva, meddela
yttrande och förslag om användande af den sedan 1860 års början upplupna
Bankovinst.
Banko-Utskottets Memorial N:o 51.
3
§ 3.
Utskottets ledamöter åligger att doldt och lörtegadt hålla hvad sorn rörer
enskilda personers förhållanden till Banken, eller för öfrigt, i alseende
å detta Verks förvaltning, enligt Rikets Ständers beslut, tyst vara bör.
Och hemställer Utskottet att Instruktionens öfriga delar, hvarvid Utskottet icke
haft något alt erinra, måtte
för nästkommande Banko-Utskott få tjena till efterrättelse.
Stockholm den 16 Oktober 1860.
Stockholm, tryckt nos Sam. Rumstedt, 1800.
Banko-Utskottets Memorial N:o 52.
1
W:o 52.
Ank. lill F.xp.-Utsk. den 23 Okt. 1860. kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af ulerremiss å Memorialet N:o 48.
Vid pröfning af Memorialet N:o 48, innefattande förslag till Instruktioner för
dels Rikets Ständers Revisorer öfver Banko-verket, dels Rikets Ständers Revisorer
öfver Banko-diskont-verket i Stockholm samt Läne-kontoren i orterne, har BondeStåndet,
med godkännande af Memorialets öfriga delar, till Utskottet återremitterat
§ 8 i sistnämnda Instruktion på grund af anmärkningar företrädesvis i den syftning,
att näst efter ordet »traktamente» å tredje raden nedifrån borde införas följande tillägg:
»Men skulle revision under riksdag inträffa samt Fullmägtig vid riksdagen blifva utsedd
att i bemälda revision deltaga, åtnjute sådan Revisor icke någon resekostnadsersättning,
utan endast dagtraktamente under revisionstiden.»
Som likväl ofvanberörda Memorial blifvit i sin helhet gilladt af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden, och i frågor af förevarande beskaffenhet
tre Riks—Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut, kan
Bonde-Ståndets omförmälda återremiss
till någon Utskottets åtgärd ej föranleda.
Stockholm den 23 Oktober 1860.
Bih. till It. St. Prot. 185!) A 1860. 6 Sami. 1 Afd. 26 llärt.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, isca,
REGISTER
öfver Banko-Utskottets afgifna Betänkanden, Utlåtanden och Memorial
under Riksdagen i Stockholm åren 1859 och 1860.
A.
Ackords-anbud. Se: Eftergift.
Afskrifning af lån oell öfverräntor vid Låne-kontoret i Göteborg 3.
— — » lån vid Låne-kontoret i Malmö  4, 30.
— — « län oell öfverräntor vid Banko-diskont-verket  28.
Anslag, årligt, till C. Möller  44, 50.
— — » II. C. Heurlin, född Lind
45.
— — »A. W. Wäsström
— — »A. Köhler
B.
Bankovinst, om sättet för behandling af frågan angående vinstens
användande  14.
— — , om Bankens deltagande dermed i jernvägslånet  17.
(25, (sid. 68—701
— — , om öfverlemnande af en del till Riksgälds-kontoret.... <31, (sid. 10—11]
(33, 37.
Behållning ä utrikes ort, Bankens, beloppet deraf
Berättelse, Banko-fullmägtiges, till Utskottet
2.
-— — , Utskottets, till Rikets Ständer
6.
, Utskottets, angående revision af Banko-diskont-verket 28.
Björkenstam, F. A. Se: Eftergift.
Bih. till R. St. Prat. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 27 Häft. 1
2
Bladin, F., om honom beviljad resekostnads-ersättning' .,
Bonté, F. W. Se: Eftergift.
Brusewitz & Komp. Se: d:o
C.
Carlqvist, B. C. R,, Se: Pensions-stat,
Caroliner, enkla och dubbla, prägling deraf. Se: Guld.
II.
Dahlgren, C. A. Se: Eftergift.
Decharge, för FuJImägtige
6.
— — , för Direktionen öfver Banko-diskont-verket  38.
Deposit-räkning. Se: Lånerörelse.
E.
Eftergift af Bankens eller Diskont-verkens fordringar, sökt af:
Holmberg, A. W
20.
Löfgren. Carolina  19.
Bonté, F. W
21.
Björkenstam. F. A  22.
Dahlgren. C. A  23.
Ullberg & Cramér
r
Chr. Math. Schröder & Komp j
Johns & Komp V[0.
Menk, J. II [
W. Brusewitz & Komp J
(i.
Gratifikation tili Yaktmästarne vid Banko-diskont-verket  29.
Grundfond, Bankens, och den del deraf, som bör bestå af lätt rea
lisabla
förbindelser
25, (sid. 65—67),
Guld, prägling af mynt i denna metall, under benämning af enkla
och dubbla Caroliner
10.
H.
Hemliga ärenden, hvilka skola såsom sådana anses
2, 32.
Heurlin, H. C., född Lind. Se: Anslag.
Holmberg, A. W. Se: Eftergift.
Hypotheks-föreningar, om rättighet för dem att utgifva deposi
tions-bevis
m. m  13.
Jernvägslån, Statens, om Bankens deltagande deri
17.
Instruktion för Revisorerne öfver Banko-verket  j
— — » » » Diskont-verket
°2.
—- — » Banko-Utskottet vid nästa riksdag
51.
Johns & Komp. Se: Eftergift.
Ii.
Kansli-betjening, Utskottets, angående arfvoden m. m  ].
Kassörer, Bankens. Se: Åfissräknings-penningar.
Kreditiv, om anvisande af ett sådant ät Stats-kontoret  25, (sid. 16).
— — , » indragning å Manufaktur-diskontens  j3j’ ^J* ^
-— — , » bibehållande af Jern-kontorets  26,' (sid. 20).
Kröning, Deras '[Majestäter Konungens och Drottningens, prägling
af en skådepenning i anledning' deraf
24.
Köhler, A. Se: Anslag.
L
Lån, mot pant af guld och silfver
8.
Låne-kontor, arfvode ät Kontorens Kommitterade i Banken
6, 42.
om inrättande af liera sådana
25, (sid. 21).
— — , i Malmö, om arfvode ät en Kassör
42.
Se vidare: Löneförhöjning.
Lånerörelse. Bankens, reglering deraf.  25,31,33,37, 38.
— — , om förminskning af fastighets-lånefonden  3?
— — , » » af allmänna diskont-fonden |3j’
•• »i o . o 25 fsid 27)
— — , » räntan vid utlåning fran allmänna diskont-fonden 3j’ gj'
— — , » befrielse för lånsökande i Diskont-verken att för
fatta
anmälnings-sedel, m. m
25, (sid. 29).
— — , » inskränkning i den s. k. respit-tiden g0^
— — , » förhöjning i beläningsvärdet. å Göta kanal-aktier 25, (sid. 36).
— — , « ändring i föreskrifterna, angående kreditiv till
Sparbanker  25, (sid. 40—42).
4
Lånerörelse, om rättighet för enskilda korporationer, bolag och
kassor att insätta penningar på upp- och afskrifnings-
samt deposit-räkning
25, (sid. 42—49).
— — , » emottagande vid Banko-diskont-verket af kontanta
medel till insättning å upp- och afskrifnings- samt
deposit- och kreditiv-räkning  25, (sid. 49).
— — , » föreskrifter för allmänna diskont-utlåningen  25, (sid. 49—53).
— — , » ersättande af upphörd privat-bank
25, (sid. 53).
— — , » förändrade föreskrifter, angående försträckning till
Filial-banker
25, (sid. 54—65).
— — , » Bankens reservfond och dess användande  jj^’ gg^" ^ ‘
Löfgren, Carolina. Se: Eftergift.
Löneförhöjning, tillfällig, ät Bankens, Diskont-verkens samt Tumba
bruks tjenstemän och betjening  7.
— -— , om dess uppförande pä ordinarie stat
32, 36, 41, 42.
M.
Menk. J. II. Se: Eftergift.
Metallisk kassa, hvad såsom sådan får anses och beräknas  26, (sid. ! 1), 34.
Minnespenning, prägling deraf i anledning af Deras Majestäter
Konungens och Drottningens kröning
24.
Missräknings-penningar, förhöjda åt Bankens Kassörer
32, (sid. 7), 36.
Möller, C. Se: Anslag.
Ö.
Organisation, Bankens, förslag om ändring deri
25. (sid. 3), 47.
P.
Pensions-stat, Carlqvists, B. C. R., förflyttning derå  6, (sid. 6).
— — , Ströms, L., dito dito  6, (sid. 6).
Se vidare: Anslag.
Postremiss-rörelsen, förändrade föreskrifter derom  26, (sid. 15), 34.
II.
Reglemente, Banko-, förändrade föreskrifter i art. 1  1
— — » » » »2  >32, 36, 41.
— — , Ä » » » 3  )
Regie
-
5
' Reglemente, Banko-, förändrade föreskrifter i art. 4
42.
— — , » » » » 5  26, 34.
—■ — , » » » » o  25, 31,33,37,38.
— — , » » » » 7  45.
— — , » » ' v> »8  43.
— — , » , om kungörande af åtskilliga föreskrifter  49.
. , „ , (25, (sid. 70—76).
Reservfond, Bankens
,3^ 3g
Revisorer för Banko-diskont-verkef oell Låne-kontoren, om val
deraf
9.
s.
Schröder, Chr. Math., & Komp. Se: Eftergift.
Sedelpapper, om prof på nytt sådant  15.
Sedlar, om indragning deraf å 1 R;dr samt om utgifvande af sedlar
å 3 R:drs valör
U, 16.
, om förändrad beskaffenhet af Riks-bankens och de enskilda
Bankernes  12.
, å Daler kopparmynt, inlösen deraf
39.
Silfver, omyntadt, om upphörande af försäljning deraf från Banken 26, (sid. 2).
Silfvermynt, om upphörande af prägling deraf å lägre valör än
25 öre
12.
— — , Bankens skyldighet att tillhandahålla sådant för vex
ling
11,16, 26 (sid. 1).
Specier, hela, om skyldighet för Banken att alltid i vexling tillhandahålla
sådana
11,16, 26(sid. 1).
Stats-lånefonden, förändrade föreskrifter angående förvaltningen och
utlåningen al dess medel  :  18, 32.
Ström, L. Se: Pensions-stat.
T.
Tumba bruk, om Verkmästaren F. Bladin beviljad resekostnads
ersättning
5.
— — , förhöjd aflöning åt Skolläraren
43.
Se vidare: Löneförhöjning.
u.
Ullberg & Cramér. Se: Eftergift.
Upp- och afskrifnings-räkning. Se: Lånerörelse.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 2! Haft. 2
6
w.
Wexlar, köp och försäljning deraf å Hamb. B:ko i staden Malmö 26, (sid. 3), 34.
> » » » å Preuss. Thaler » 26, (sid. 4), 34.
, » » » å Pund Sterling » Jj (sid‘ 76)’ 35’
> föreskrifter derom i öfrigt  26, (sid. 8), 34.
, protesterade, ackords-anbud derför  40.
Wäsström, A. W. Se: Anslag.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1860.
BIHANG
TILL
!A’ia^M©iS
PROTOKOLL
VID
Ija^ftnaa Riksdagen i stockholm
Åren 1850 oell 1860.
SJETTE SAMljftllOKSf.
2dra Afdelningen:
Banko- och La/j-Utskoltets (jernensamma Betänkande.
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1.
1
Aso 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Juni 1860, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om antagande af en författning, angående ränta vid försträckning
på viss kort tid, dels ock enskild motion i enahanda
ämne.
Sedan Lag-Utskottet, dit omförmälda nådiga Proposition blifvit af samtliga
Riks-Stånden öfverlemnad, med hänseende till det nära sammanhang, ifrågavarande
lagstiftningsämne egde med bankrörelsen inom landet och dess penningeväsende i
allmänhet, på grund af 43 § Riksdagsordningen, för ärendets behandling sammanträdt
med Banko-Utskottet, har sammansatta Banko- och Lag-Utskottet, förstärkt
till det antal ledamöter, som i 2:dra punkten af lista momentet i berörda § finnes
medgifvet, till handläggning upptagit den nådiga Propositonen, som är af följande
lydelse:
Sedan vid sistförflutna riksmöte Borgare-Ståndet uti underdånig skrifvelse
den 3 Mars 1858 anhållit, att Kongl. Majit täcktes till Rikets näst derefter samtiih.
till R. St. Brot. 1859 ^ 1800. G Samt. 2 Afd. 1 Haft. 1
2
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1.
manträdande Ständer aflata nådig Proposition om räntans frigifvande i allmänhet
och till den utsträckning, som funnes med landels bästa mest öfverensstämmande,
och denna skrifvelse blifvit till den af Kongl. Majit i nåder tillsatta Finans-kommi.
ttéen öfverlemnad för att tagas i öfvervägande vid utarbetandet af det underdåniga
betänkande, hvilket Kommitterade fått sig uppdraget att afgifva, angående de
förändringar, som kunde anses behölliga såväl i organisationen och sammanhanget
af de anstalter, hvilka med penninge- och kredit-väsendet halva gemenskap, som i
de lagar, hvilka dermed stå i förbindelse, så hafva Kommitterade den 8 Oktober
nästlidet år till Kongl. Majit inkommit med en underdånig skrifvelse, deruti de, på
anlörda skäl, tillstyrkt ej mindre räntans frigifvande under vissa vilkor, än ock andra
stadganden, åsyftande förändring i nu gällande kreditlagar.
Under godkännande af de skäi, hvilka blifvit för räntans frigifvande anförda,
och med afseende särskildt å de under den sednare tidens vexlingar i penningestäliningen
för affärsmännen i allmänhet uppkommande olägenheter af lagens stadganden
om bunden ränta, hvaraf ock blifvit en följd, att Kongl. Majit och Rikets
Ständer, med afvikelse från allmän lag, måst tillåta att å de lån, som blifvit utlemnade
ur den s. k. Slatslånefonden, fatt tagas högre ränta än sex procent, har
Kongl. Majit, som, i likhet med Kommitterade, anser, att grundsatsen om frihet i
ränteaftal endast med varsamhet må i lagstiftningen införas, låtit utarbeta ett förslag
till Förordning i ämnet, hvaruti, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
af
tans frihet, med vissa bestämningar, inedgifves vid försträckning pä viss tid, som ej
öfverstiger sex månader.
De af Kommitterade i öfrigt föreslagna lagförändringar hafva icko synts stå
i det omedelbara sammanhang med frågan om frihet i ränteaftal, att denna bordt af
de förra göras beroende, utan torde desamma framdeles kunna verkställas, i den
mån sådant af de förändrade förhållandena och lagstiftningens utveckling i öfrigt
påkallas.
Med öfverlemnande af de i Stats-Rådet och Högsta Domstolen i ämnet förda
protokoll, vill Kongl. Majit härmed, enligt 87 § Regeringsformen, till Rikets
Ständers antagande föreslå följande förslag till Förordning, angående ränta vid försträckning
på viss kort tid:
“Hvad i 9 Kapitlet 6 § Handels-Balken finnes stadgadt om förbud att taga
eller låta förskrifva sig större ränta, än sex för hundrade om året, ege ej till—
lämpning vid försträckning på viss tid, ej öfversligande sex månader. Aftal om
större ränta vare likväl ej gällande, der det ej med gäldenärens skriftliga förbindelse
stvrkes. Underlåter borgenär, sorn betingat sig större ränta, att inom en
månad från lörfallodagen, medelst gäldenären delgilveu lagsökning eller stämning,
Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1.
3
gniden kräfva, njute, för den tid lian efter förfnllodagen iir till ränta berättigad, ej
mer än sex för hundrade om året. Ej må tiil högre belopp ränta i fast egendom
intecknas.“
De skäl för räntans digifvande, Kongl. Majit förklarat sig godkänna, och till
stöd för det nådiga förslaget åberopat, äro, utom de ofvan särskildt angifna, att återfinna
dels i f. d. Lag-kommittéens förslag till Civil—lag, dels i Finans-kommiltéens
förutnämnda underdåniga skrifvelse, hvilken, från trycket befordrad, blifvit inom
Kiks-Ständen utdelad och till hvars innehåll, jemväl omfattande den historiska utredning,
hvarom sjelfva ämnets vigt och dess behöriga öfvervägande påkallar kännedom,
Utskottet alltså tillåter sig att hänvisa.
Utskottet har derjemte erhållit del af de inför Stats-Rådet och Högsta Domstolen
hällne protokoll i ärendet, samt de vid remissen inom Riks-Stånden afgifna
yttranden, och har under gemensam pröfning härmed jemväl förehaft en från Vällofliga
Borgare-Ståndet tiil sammansatt Banko- och Lag-Utskott remitterad motion
al Herr Renström.
Motionären har deruti, med åberopande af såväl hans egen som en annan
ledamots inom nyssnämnda Riks-Stånd vid sistförflutna riksmöte väckta, uti då
*i
...
varande sammansatta Utskottets Betänkande N:o 1 återgifua, motion om räntefrihet,
hufvudsakligen anfört, att den åsigt, det penningen ej borde betraktas annorlunda
än såsom en vara, derå det skulle lemnäs egaren obelaget att förskaffa sig högsta
möjliga vinst och att det följaktligen vore orättvist, att samma vinst af lagen inskränktes,
finge, såsom icke vederlagd, antagas hafva blifvit som rättsprincip erkänd;
att det väl vore svårt att bestämdt säga, huruvida opinionen inom landet
kunde vara gynsamt stämd för räntans frigörande eller icke, men att det förra vore
fallet med en stor del af allmänheten, synnerligast den som stöde i närmare beröring
med verldsmarknaden och tillhörde de industriela yrkena ansågs otvifvelaktig!
och att förhållandet varit sådant redan vid sista riksdag bevisades af dels det
stora antalet reservanter emot Utskottets då afgifna, räntefrihet afstyrkande, Betänkande,
dels Borgare-Ståndets med högst betydlig majoritet beslutade återremiss af
samma Betänkande, under yttrande, att räntan måtte förklaras fri åtminstone å ointecknade
skuldförbindelser på betalningstid af sex månader och derunder, dels slutligen
samma Riks-Stånds ofvanberörda, till Kongl. Maj:t i ämnet aflåtna, skrifvelse
med begäran om nådig proposition i nu föreslagen syftning; att farhågan förenabanda
följder af det berörde ränteförbudets borttagande hos oss med dem, som
under räntefrihets-perioden i Norge efter 1842 års lagstiftning derstädes visat sig,
syntes ogrundad med afseende på den vidsträcktare lånerörelse, som genom ett
vida större antal banker, än i Norge, vore hos oss beredd och den deraf följande
större konkurens i penningemarknaden; att, enligt motionärens öfvertygelse, räntan,
om den frigjordes, skulle “under vanliga lörhållanden* blifva lägre och ej högre,
4 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1,
än den nu i lag bestämda, och att räntefotens stegring vid inträffande penningekriser
ej kunde blifva så långvarig, att ej långifvaren heldre undveke att uppsäga sina
inteckningar än underkastade sig äfventyret att vid förfallotiden erhålla lägre ränte,
helst samma förhållande, som vid andra varors prisstegring visade sig, äfven här
skulle verka snar tillförsel af penningar, såsom under sednaste kris varit fallet i
London och Hamburg, då räntan på dessa orter stigit till ansenligare höjd; att det
vore en känd sak, att just i de länder, der räntan vore fri, penningar under vanliga
förhållanden erhölles emot den lägsta ränta, och äfven om den emellanåt biel—
ve högre, än den lagbestämda, lånebehöfvande i allmänhet dock vore mera belåtna
att erhålla penningar emot hög ränta på kort tid, än att nödgas sakna dem alldeles
och i allt fall lagens stadgande om ränte-raaximum på mångfaldigt sätt eluderades,
hvarförutan ränteaftalets frihet skuile hafva till följd de obestridliga fördelarne
att industri- och närings-idkare samt jordbrukare varnades att ej så ohejdadt, som
hittills, utsträcka sina på kredit grundade företag; att importen och konsumtionen
af lyxartiklar och dermed följande skuldsättning i betydlig mån hämmades genom
den försigtighet man skulle iakttaga att ej äfventyra hög räntebetalning för att
liqvidera sina skulder; att förekommasde penningekriser skulle, i följd af den fria
räntans förmåga att framlocka penningar, som eljest skrinlädes, och hitlocka penningar
från utlandet, blifva mindre svåra och af kortare varaktighet; att det ocker,
som i hemlighet bedrefves, skulle upphöra och mindre förmögna personer erhålla
penningar på billigare vilkor än nu, och att ordentlige och redbare affärsmän alltid
finge låna penningar emot lägre ränta, än de som saknade nämnda egenskaper,
i följd hvaraf en hvar skulle bemöda sig att genom ordentlighet och redbarhet förskaffa
sig sådan kredit, att penningar emot lägsta ränta erhölles.
En annan ännu vigtigare omständighet ansåg dock motionären vara af beskaffenhet
att nödvändigt påfordra räntans frigörande, nemligen den, att, under för
landet ogynnsamma handelskonjunkturer, i händelse för exempel, att, i följd af missvext,
spanmål finge importeras i stället att exporteras, Riksbanken, utan rättighet att
efter godtfinnande höja räntan, finge ganska svårt att kunna med metallisk valuta inlösa
alla till luckan inströmmande sedlar eller åtminstone för sådant ändamål komme
att vidkännas stor uppoffring. I de länder, der räntefrihet egde rum, vore alltid
fället, att bankerna, för att hämma utförseln af den metalliska valutan, successivt
höjde räntan och förkortade utlåningstiden i den mån deras utelöpande sedlar inginge
och metallisk valuta ultoges, och då Bankens förmåga att i berörda hänseende
fullgöra sina förbindelser, hvarpå myntvärdets upprätthållande och i följd deraf äfven
eganderättens helgd i väsendtlig mån berodde, vid frågan om fri ränta således borde
i första hand afses, har motionären jemväl anhållit, det Utskottet ville utreda, huruvida
den uttalade farhågan för Riks-bankens oförmåga i omförmälda afseende,
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1.
5
såvidt ej räntan frigjordes, vore grundad eller icke; och har, med stöd af hvad sålunda
blifvit andraget, af motionären föreslagits:
att Rikets Ständer, med upphäfvande af det i allmänna lagen,
9 Kapitlet 6 g Handels-Balken, stadgade förbud emot beräkning
af ränta, högre än sex för hundrade om året, malte besluta
att det må vara en hvar tillåtet att taga den ränta lör
penningar, hvarom han kan blifva ense med låntagaren,
eller om en sådan lagförändring skulle anses vara för mycket genomgripande,
att Rikets Ständer, såsom en öfvergång från begränsad ränta,
måtte besluta den förändring uti Handels-Balkens nyssnämnda
kapitel och §, att räntan för intecknade lån i fast egendom
ej får öfverstiga sex procent efter år räknadt, men att det deremot
må stå en hvar fritt, att för försträckning af penningar
emot förskrifningar, ställda på högst nio månaders betalningstid,
taga den ränta, som han al låntagaren kan betinga sig.
Det utlåtande, Utskottet, efter i ämnet slutad öfverläggning, nu går att afgifva,
afser sålunda både det Kongl, förslaget och den af Herr Renström gjorda
framställning.
Utskottet anser sig dervid böra till en början göra det förklarande, att inom
Utskottet vid frågans behandling fästats allt afseende å den så väl af statsvetenskapernas
idkare, som inom det praktiska lifvet temligen allmänt erkända grundsats,
att penningeräntan betecknar priset på penningar och att priset på denna, likasom
på hvarje annan vara, hufvudsakligast beror på tillgång och efterfrågan. Men jemte
dessa tvänne faktorer för bestämmandet af priset ingår en tredje, nemligen den större
eller mindre säkerheten för kapitalisten att på bestämda tider och utan älventyr
af hvarken tidsutdrägt eller förluster, dels utbekomma afkomsten, dels, i fall af
behof, hufvudstolen. Under erkännande ej mindre deraf, att afseende på denna säkerhet
ingår i hvarje yrke och inverkar på den vinst, som deraf måste beräknas,
än äfven att statens åtgärder i allmänhet böra inskränkas till att genom beredande
af säkerhet och trefnad åt näringar i allmänhet bidraga till ökandet af tillgången
på kapitaler och såmedelst endast indirekt verka till räntans nedsättande, bör man
likväl ej lemna obemärkt, att, i de liesta samhällen, som gått framåt i kultur, Staten
vinnlagt sig om att, till förmån för de näringar, som framför andra äro i behof af
6 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1.
fasta, det viii säga för längre tid fästade kapitaler, t. ex. jordbruk, bergsbruk,
större fabriker m. m. för dessa underlätta tillgången på sådana kapitaler genom ändamålsenliga
kredit-institutioner till tryggande af real-krediten. Att så icke skett
i Sverige, hvarest, till följd dels af de ännu i lagen qvarstående tysta förmånsrätterna,
dels af bristen på de i andra länder, till betryggande af ej mindre hypothek,
än äfven vilkoret derför: eganderält till fast egendom, införda så kallade Grunöoch
Hypotheks-böcker, realsäkerheter sakna erforderligt förtroende, torde icke behöfva
bevisas. Men häraf måste blifva en följd, hvad som också i Sverige inträffat,
att under det penningar villigt, ehuru emot hög ränta, utlånas på korta tider
emot personel säkerhet, lemnäs nästan icke på några vilkor penningar emot inteckning
och på längre tid, eller med andra ord att landets kapitaler, som naturligen
dela sig i fasta och rörliga, hafva en tendens att öfvergå från den förra lill den
sednare kategorien. Att ytterligare öka denna tendens genom antagandet af Kongl.
Maj:ts Proposition, som tillåter högre ränta än sex procent för de sednare, men
icke för de förra; alt såmedelst beröfva de näringsidkare, som äro i behof af lån
på längre tid, möjligheten dertill och försätta dem i nödvändigheten att hvar sjette
månad vara beredda på återbetalning af större delen af sitt förlags—kapital, anser
Utskottet för ingen del tillrådligt. Väl är det sanni, att denna utväg, för att bereda
inträde åt åsigterna om räntans frihet, blifvit använd i några främmande länder;
meri icke under sådana förhållanden, sorn, på sätt närnndt är, för närvarande
här ega rum. Den har också, der den blifvit försökt, efter få år lemnat rum för
den enda riktiga grundsats, att räntan på alla slags kapitaler af lagen lemnäs fri,
och torde icke kunna ur någon annan synpunkt än den angifna försvaras. Erfarenheten
har också visat, att den Kortgl. Propositionen blifvit just af de klasser, den
afsåg att skydda, med bekymmer och oro emottagen.
Utskottet anser sig fördenskull böra hemställa:
det måtte Rikets Ständer i underdånighet förklara sig icke
kunna bifalla Kongl. Majlis ifrågavarande nådiga Proposition.
Beträffande åter Herr Renströms motion, så gäller om dess sednare alternativ
detsamma, som blifvit sagdt i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition.
I fråga om det förra alternativet erkänner Utskottet dess företräde såsom
stödtpå en riktigare grundsats, och, på sätt nämndt är, för vissa yrken mindre skadligt;
men hyser likväl tvekan om lämpligheten af grundsatsens genomförande under
Sammansatta Banko- och Lag-Vtslcotlets Betänkande N:o 1. 7
nuvarande förhållanden, då den allmänna stagnationen i rörelsen och den höga
räntan redan hos näringsidkarne åstadkomma en oro och en förlägenhet, som ofelbart
komme alt ökas genom de uppsägningar och omsättningar, hvilka jemte en,
åtminstone tillfällig, stegring af räntan efter all sannolikhet biefve följden af lagens
förändrande. Så länge våra utsökningslagar ännu lemna så mycket tillfälle till tidsutdrägt;
så länge våra kredit-institutioner befinnas i sitt närvarande bristfälliga skick,
torde också föga utsigt vara för handen, att utländska kapitaler skola inströmma,
hvilkas tillopp förespeglas såsom följd af räntans digifvande och hvilka utgöra korektivet
emot en alltför hög stegring.
Man har emot ockerlagarne invändt, att de kringgås; men om också detta
sker af cn och annan, som ej ryggar tillbaka för ett lagbrott, så är likväl, på sätt Finans-kommittéen
yttrar: “aktningen för lagbudet så stark, att penningetillgången
skall hafva blifvit mycket uttömd, innan räntan under en eller annan form stiger
öfver den lagliga gränsen14. Behofvet att upphälva denna lagliga gräns är också
hos oss mindre än i liera andra länder, t. ex. våra grannstater, af det skäl, att den
i Sverige visligen blifvit bestämd lika för alla arter af lån, samt så hög, att behof
af dess öfverträdande i allmänhet taget sällan kommer i fråga. Oaktadt den
måhända mindre väl beräknade operationen med Statslåne-fonden, hvarigenom räntan
snarare hölls uppe än nedsattes, hafva under den sednaste tiden penningar från
alla privatbanker villigt lemnats, stundom jemväl till mindre än sex procent, och
med afseende å nuvarande förhållanden synes icke utsigt vara för handen, att räntan
skulle genom frigifvandet nedgå. Emot de exempel, som blifvit anförda på räntans
frigifvande i åtskilliga främmande länder, kunna åberopas andra, der grundsatsen
om räntans frihet ej gjort sig gällande, utan att någon skilnad i räntefoten
dessa länder emellan kunnat uppgifvas hafva blifvit en följd af de olika lagarne.
Om, till följd af ifrågasatta förändringar i våra hypotheks-inrättningar, den förlägenhet,
hvari jordbrukare, lill följd af dessa inrättningars oförmåga att anskaffa penningar,
nu befinna sig, kommer att minskas, om genom förbättrade kredit-lagar
och kredit-institutioner förtroende kan beredas åt de säkerheter, som erbjudas,
torde vid nästkommande riksdag man kunna våga att utan alltför kännbara olägenheter
underkasta näringsidkarne den rubbning och sättning i rörelsen, som en
förändring i lagstiftningen om maximum af ränta kunde medföra.
Hvad särskildt vidkommer Herr Renströms hemställan om utredning, huruvida
af honom befarad oförmåga för Riks-Banken att, utan frihet att efter behag
höja räntan, under för landet ogynnsamma handelskonjunkturer fullgöra sin förbindelse
att med metallisk valuta vid anfordran infria sina utelöpande sedlar, anser
Utskottet sig endast böra anmärka, alt med den allmänna öfversigt, Bankens förvaltning
bör ega af den så inom som utom landet rådande finans- och penningeställningen
samt derpå inverkande omständigheter, Banken alltid eger makt att på
8 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N-.o 1.
förhand, genom sparsam eller hämmad sedelemission, förkortning af låneterminerna,
inskränkning i sin rörelso i öfrigt och ej heller omöjligvarande förstärkning af den
metalliska fonden, förekomma så starkt sedel-anlopp, att ej samma fond blifverför
invexlingen tillräcklig. Skulle fri ränteförhöjning, emot förväntan, visa sig såsom
ytterligare hjelpmedel i berörda hänseende för Banken nödig, hvartill dock, efter
dess organisering i befintligt skick, något behof ej yppat sig, vore det utan tvifvel
lämpligare att, på sätt i Frankrike ock skett, genom stiftande af en special-lag,
bereda Banken sådan tillfäliighetshjelp, än att, emot den af Utskottet understödda
åsigten för ränteförbudets bibehållande, endast för Bankens skull borttaga detsamma;
och kan, vid sådant förhållande, först vid frågan om stiftandet af en dylik special-lag,
den Utskottet nu saknar anledning att förorda, på den af motionären äskade
utredning fästas något afseende.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser sig Utskottet böra tillstyrka:
att Herr Renströms motion så i ena som andra afseendet ickö
må till någon lagstiftningsåtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Juni 1860.
Reservationer:
af Herrar Ekholm och Thollander;
af Herr Wallenberg, med hvilken Herrar af Geijerstam, Staaff, Ekman, Kock,
Kistner och Palander sig förenat: “Då jag härmed vördsamt anmäler min re
servation
mot sammansatta Utskottets betänkande, angående räntefotens bestämmande,
har jag ej behof af någon vidlyftigare motivering. Jag har vid sista riksdagen
väckt fråga om ungefärligen detsamma, som innefattas i den af Kongl. Majit
nu aflåtna proposition. Och de sednare årens både erfarenhet och offentliga diskussion
lemna visserligen intet grundadt tvifvel öfrigt, rörande olämpligheten af en
lagstiftning, som, i strid mot tidehvarfvets hela riktning och den statsekonomiska
vetenskapens allmänt antagna läror, söker att vidhålla bestämmelser, hvilka hvarken
kunna göras gällande eller skulle gagna dem, hvilkas förmenta fördel dermed afses.
Finans-kommittéen har i sitt utlåtande ur historisk, financiel och rätts-synpunkt
fullständigt utredt frågan. Och lunnes icke denna utredning, borde endast
svagheten af de skäl, som sammansatta Utskottet anfört emot den nu jemväl af regeringen
föreslagna reformen i och för sig vara nog att öfvertyga äfven de mest
tveksamme om förkastligheten af den bestående lagen, som icke kan bättre försvaras.
I förbigående erkännande de oemotsägliga grunder, som tala för reformen,
har Utskottet skyndat att öfvergå till en oklar framställning om statens förbindel
-
Sammansatta Banko- ooh Lag-Utskottets Betänkande N:o 1. 9
ser i afseende å näringarne. Pä de mest lösa förutsättningar om något, som i
detta hänseende härstädes skulle, jord-, bergsbruks- och fabriksnäringarna till förfång,
vara underlätet samt under upprepande af några till trosartiklar upphöjda,
fåvitska klagomål öfver vårt kreditväsende, har Utskettet grundat sina betänkligheter
att medgifva en så inskränkt frihet, som den af Kongl. Maj;t föreslagna. En
vidsträcktare trihet, som af enskild motionär blifvit yrkad, förkasta säter på grund
af nu gängse förhållanden och när penningeställningen förbättras åberopar man
möjligheten af inträffande kriser.
Utskottet skulle säkert stå sig slätt vid besvarande af den frågan, hvilka de
länder äro, som, mera än vårt, genom särskilda inrättningar sökt bereda vissa huf
vudnäringar
låneunderstöd framför öfrige samhällsklasser. Hvar finnes en 4 procents
fastighets lånefond, såsom i Riksbanken, hvar ett Jernkontor o:h en metallbelåningsrätt,
såsom hos oss, hvar en mängd diskonter, alla understödda med statens
medel?
Och huru hänger väl det tillsammans, att man vill förhindra en kapitalist
att betinga sig högre ränta just derföre att exekutionsväsendet försvårar kapitalets
återfående? Hvar finnes den förnuftiga tanken i dylika argumenter?
Annu mera. Hvar finnes den praktiska blicken, då man tror sig kunna
påstå, att kapitalen hos oss ha tendens att öfvergå från fasta till rörliga? Det är
just, och beklagligen, motsatsen af detta, som här är så allmän och som kanske
mer än något annat bidragit till den rådande bristen på det rörelsekapital, som
kallas penningar. Finge dessa, likasom fastigheterna och hvarje annan vara, gälla
hvad de kunde, så skulle ock penningekapitalet såsom sådant bibehålla sig och lill—
vexa i jemnbredd med öfriga kapitalformer. Fixera genom lag priset på hvilken
vara som helst, och hon skall icke längre blifva föremål hvarken för spekulation
eller produktion. Sanningen häraf torde icke kunna förnekas.
Det hade icke heller bordt undfalla Utskottets uppmärksamhet — derest
man eljest vill hemta lärdom af sakernas egen natur och erfarenheten — att det
var just under det af stark penningebrist tryckta året 1857, som räntan i andra
länder definitivt eller provisoriskt frigafs. Det gifves likväl icke något mer talande
bevis för angelägenheten att icke längre hos oss uppskjuta denna reform, så vida
man icke heldre vill se egendom sköflas genom tvungna försäljningar, än tillåta
enhvar, som är stadd i förlägenhet, att lagligen, emot en jemförelsevis ringa ränteuppoffring,
rädda sitt ekonomiska oberoende. Ingen tid är dessutom i sjelfva
verket lämpligare för reformens genomförande, än just den, då, såsom nu, alla
aflärer och i följd deraf all penningeupplåning i möjligaste mån inskränkas. Vid
ett motsatt förhållande eller då företagsamheten vore litlig skulle en starkare penninge-efterfrågan
åtminstone med större skäl kunna åberopas emot den likväl under
alla förhållanden nyttiga och nödvändiga lagförändringen.
Bih. till R. St. Fröt. 1859 å( 1860. 6 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 2
10 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1.
Att en eller annan Privatbank under den sednast förflutna tiden Stnjöt sig
med 5 procents ränta bevisar så mycket mindre mot räntans Ingifvande, som förhållandet
har härrört antingen deraf att en sådan banks reglemente förbjudit en högre
ränteberäkning, eller ock att i den orten någon starkare penninge-efterfrågan icke
låtit förspörja sig.
Icke derföre att jag skulle hysa särdeles betänklighet emot räntans lullkomliga
frigifvande redan nu, men emedan också jag heldre vill i ali lagstiftning
iakttaga ett varsamt framåtgående, tillåter jag mig vördsamt yrka att den lagförundring,
Kongl. Majit* nådiga Proposition innehåller, måtte varda af Rikets Stander
godkänd11.
STOCKHOLM. G. E. Ljunggren, 1860.
