# ID: svediakorp-gov2361
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 116,118
# sentences: 2,676
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


KIHANti
ULL
s^mnniiBoa wnssaBVÄsioNiai
PROTOKOLL
V1I>
Lagtima Riksdagen I Itocklmlm
Åren 1859 »ela 1860.
SJETTE SAJtllilJUCiKlW.
lhU ifd(‘Siiins<‘u:
Banko-Utskottets Memorial' Utlåtanden och Betänkandes
JJÖMOTOfll
ii
■ H<
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
1
A:o 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Nov. 1859, kl. 10 f. ra.
Memorial med hemställan om ar frodén till Notarier och
Kanslister.
Banko-Utskottet, sorn beslutat att lor den förberedande behandlingen af de
Utskottet tillhörande ärenden fördela sig på två Afdelningar och att såsom Notarier
& Afdelningarne anställa de två Kanslister, som Utskottet, jemlikt 24 § 1 mom.
Riksdags-Ordningen, eger antaga, får, af sådan anledning och då för Kansligöromålen
i öfrigt erfordras två Kanslister, härigenom vördsamt hemställa,
att från och med denna dag lå använda 2 Notarie- och 2
Kanslist-arfvoden.
Stockholm den 1 November 1859.
På Högloft. Ridderskapets
och Adelns vägnar
W. F. Tersmeden.
P& Vällofl. BorgareStåndets
vägnar
Robert Ditzinger.
F. Riehter.
På Högvördiga PresteStåndets
vägnar
Isr. Bergman.
På Hedervärda BondeStåndets
vägnar
Olaus Ericsson.
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 1 Baft.
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 2.
N:o 2.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Nov. 1859, kl. 10 f. ui.
Memorial, med öfverlemnande af Banko-Fullmäktiges till
Utskottet afgifna berättelse.
Enligt 2 § i den för Banko-Utskottet gällande Instruktion, åligger det Utskottet
att, till befordrande af en fullständig kännedom om Bankens ställning vid
Riksdagens början, skyndsamligen meddela Rikets Ständer, jemte andra upplysningar,
den berättelse, angående Bankens tillstånd och rörelse, som Utskottet vid sitt
första sammanträde eger att af Banko-Fullmägtige emottaga.
I följd häraf varder Fullmägtiges omförmälda berättelse, hvilken denna dag
kommit Utskottet tillhanda, till Rikets Ständer härmed vördsamt öfverlemnad; hvarvid
Utskottet, i likhet med hvad vid början af föregående riksmöten egt rum, ansett
sig böra redogöra för förhållandet, enligt den till Fullmägtige sednast inkomna
rapport, mellan Bankens metalliska kassa samt utelöpande sedlar och depositionsskuld
jemte obegagnade andelar af kreditiv- och låneförlag.
Berörde förhållande visade sig den 29 nästlidne Oktober på sätt som följer:
Sedelskuld:
Utelöpande sedlar  35,252,433: 36.
Utelöpande invisningar och insättningsbevis:
emellan Depositions- och Kassa-Aldelnin
garne
76: 38.
emellan Låne- och Kassa-Afdelningarne . 109,033: 53. 35^31^543; 27.
Depositions skuld :
Behållning tillhörande allmänna verk och inrättningar samt bolag
och enskilde personer  6,336,279: 20.
Sedel- och depositionsskuld 41,697,822: 47.
Transport 41,697,822: 47.
Banko-lJtskottets Memorial N:o 2. 3
Transport 41,697.822: 47.
Obegagnade andelar af kreditiv- oell iåneförlag:
tillhörande Depositions-Afdelningen .... 4,493,802: 66.
„ Lime- d» .... 3,345,638: 57. ^
Siimmi. Hulr 49,537,263: 70.
Härifrån afgå:
Riksgälds-Kontorets kreditiv  1,500.000:
Vexlingsförskott till landsorterne  73,400:
Inlösta otydliga sedlar  5,125:
Förskott till Postremissmedelsräkningen .... 3,000,000: ^ gtyg 5^5-
Summa R:dr 44,958,738: 70.
Skillnad häremellan och maximibeloppet af sedelstock, beräknad
enligt 116 § i Banko-Reglementet  280,887: 53.
Summa Rmt R:dr 45.239,626: 23.
Bankens guld- och silfver till gång:
Duka ter. K:dr Silfver i Kint.
Myntadt, gångbart, i kassa liggande .... 27,543. 4,508,728: —
Utländskt mynt, efter evalvation
609,940: 44.
Omyntadt, efter prof och uträkning .... 12,386 20/l0(t 7,031,997: 76.
Ilos Kongl. Myntet inneståendc  43,544. 169.616: 68.
/100
Sgr 83,473 «/,
Dukatsumman 83,473 2%00 efter afdrag af dukatskulden 50,
belöpande sig till 83,423 2%oo utgör å 8,25 per dukat . 688,241: 40.
Sgr 13,008,524: 28.
På utrikes ort inneståendc:
hos Handelshuset S. Heine . .... 294,517: 67.
d:o P. Siemsen  95,721: 71.
d:o J. H. & G. F. Baur . . . 135,409: 8. 525,648: 46.
Transport 13,534,172: 74.
4 Banko-Utskottets Memorial N:o 2.
Transport 13,534,172: 74.
Oremitterade vexlar  1,301,752: 32.
Protesterade vexlar  121,673: 27.
Utestående lån på guld och silfver:
i Stockholm
55,382: 24.
' Wisby  820: ~ 56,202: 24.
Sgr 15,013.800: 57.
Statslånefonden tillhöriga och hos Handelshuset J. II. & G. F.
Baur innestående medel  225,825: 66.
Summa R:dr Silfver i Rint. 15,239,626: 23.
Jemlikt Banko-Reglementets 117 § får sedelstocken derutöfver
högst utgöra  30,000,000: —
Summa Rmt R:dr 45,239,626: 23.
Stockholm den 1 November 1859.
Berättelse till Rikets Högloft. Ständers Banko-Utskott,
angående Rikets Ständers Banks förvaltning; gifven
i Stockholm den 20 Oktober 1859.
Som de af Rikets Ständers åren 1857 och 1858 samt innevarande år lörsamlade
Revisorer afgifna berättelser, angående Banko-verket, innefatta upplysning
icke allenast om de hos Banko-Fullmägtige förekomna hufvudsakliga ärenden, utan
äfven om Bankens ställning under den tid, som förflutit sedan decharge blifvit Uull—
mägtige meddelad, eller från den 16 Oktober 1856; hafva Fullmägtige i den berättelse,
de nu, till åtlydnad af föreskriften i 20 § af gällande Banko-Reglemente,
till Höglofl. Utskottet afgifna, för undvikande af vidlyftighet, med få undantag, icke
Banko-Viskottets Memorial N:o 2.
5
vidrört andra i Revisorernas berättelser redan upptagna och den förflutna tiden tillhörande
ärenden, än sådana, hvilka funnits böra föranleda lill särskilda framställningar.
Af omförmälda berättelser inhemtas, att Bankens och Tumba Bruks räkenskaper
för åren 1855 med 1858 blifvit, utan anmärkning, granskade och att Herrar
Revisorer tillstyrkt full decharge för Bankens förvaltning till och med sistnämnde
års utgång, äfvensom för de beslut och åtgärder, Fullmäktige intill den 16 Augusti
detta år vidtagit och hvarför redovisning innefattas i Fullmägtiges protokoll.
Öfver de i Herrar Revisorers berättelser förekommande yttranden och anmärkningar
hafva Fullmägtige i skrifvelser till Rikets Höglofl. Ständer afgifvit utlåtande
och förklaring; och i denna berättelse är, såsom tillförene, iakttagen den
ordning, hvartill Banko-Reglementets uppställning föranleder.
§ 1.
De förändringar, Bankens Öfverstyrelse undergått, äro omförmälda i Herrar
Revisorers berättelser.
§ 2.
Inventering af Bankens Kassor och ölriga förvaringsrum har i öfverensstämmelse
med 6:te § i Reglementet blifvit verkställd; hvarvid äfven besigtning af Bankens
hus och inventarier egt rum.
§ 3-
Kikets Ständers år 1858 lörsamlade Revisorer fästa, i 4 § af berättelsen,
Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att Fullmägtige till särskildta protokollet hänfört
andra ärenden, än som, enligt gällande föreskrifter, böra deri upptagas.
Åberopande den förklaring, Fullmägtige, i anledning häraf afgifvit och hvilken
är vidhäftad nyssnämnde berättelse, anhålla Fullmägtige alt Höglofl. Utskottet
behagade taga i öfvervägande, huruvida icke till den § i blifvande Banko-Reglemente,
som kommer att motsvara 12 § i det nuvarande, bör fogas något tillägg,
inrymmande rättighet för Fullmägtige att kunna till särskilda protokollet hänföra
äfven andra ärenden, än som i berörde § omförmälas. Det kan nemligen inträffa,
att till Fullmägtiges pröfning aflemnas förslag till förändringar i ett eller annat
hänseende, med dervid fästadt förbehåll, att desamma ej få offentliggöras; och
Fullmägtige skulle, i sådant fall, efter hvad erfarenheten nu visat, ej kunna, utan
att ådraga sig anmärkning från de granskandes sida, intaga sådana förslag jemte
öfverläggningen derom i det särskildta protokollet.
§ 4.
i 17 § af Reglementet stadgas, att uti de Fullmägtiges pröfning tillhörande
mål Understyrelsens utlåtanden skola infordras, derest Fullmägtige anse så
-
6
Banko-Utskottets Memorial i\:o 2.
dant för målets utredning nödigt, hänvisande denna § till 5 § i den för Fullmäktige
under den 19 Augusti 1845 utfärdade Ansvarighets-Lag, der det bland
annat heter: “Underlåter Fullmägtige att vid någon fråga af vigt höra Understyrelsen,
hvars skriftliga utlåtande derom bör Fullmägtiges protokoll biläggas, = = ==
förhålles med deras ansvarighet = = = på sätt i 2 § om förm ales.
Denna stridighet föreskrifterne emellan, uppkommen deraf att, vid beslutad
ändring af berörde stadgande i Reglementet, den åberopade § i Ansvarighets-Lagen
lemnades oförändrad, kan lätteligen hos de förvaltande åstadkomma tvekan, hvars
orsak torde böra för framtiden på det sätt undanrödjas, att sistnämnde § undlår
en med föreskriften i Reglementet öfverensstämmande uppställning.
§ 5.
De på grund af Reglementets 20 § till Högloll. Utskottet afgifna berättelser
af:
l:o Direktionerna öfver Banko-Diskont-Verket härstädes och Lånekontoren i orterna,
om dessa Diskont-inrättningars rörelse :
2:o Under-styrelsen, om den samma styrelse äfvensom departemental-styrelserna
åliggande förvaltning, och
3:o Bankens Fiskals-Embete, om de till samma embetes befattning hörande ämnen,
varda härjemte öfverlemnade.
§
Öfver förment lidande vid befordringar eller andra Bankens embets- och
tjenstemän samt betjente rörande, al Fullmägtige vidtagna åtgärder och beslut, äro
besvär icke hos Högloll. Utskottet anförda.
Inom den i 39 § al Reglementet stadgade tid. äro nedanupptagna ansökningar
inkomna, hvilka i enlighet med löreskriftcn i 2 mom. af 22 §, skola med
bifogade utlåtanden till Högloll. Utskottet aflemnas, nemligen:
af Bankens, Diskont-Verkens t Stockholm och orterna samt lumba Bruks
embets- och tjenstemän samt vaktbetjente, om rätt till bibehållande afvid sednaste
Riksdag beviljad löntillökning;
af åtskilliga på Bankens pensionsstat lörflyttade tjenstemän, om förhöjning i
innehafvande pension;
af Bankens Kassörer om högre missräkningspenningar;
af Tryckeriföreståndaren i Banken, Professoren J. Bagge, om lönförhöjning, samt
Bauko- Vt skof le t x Memorial Ayo ?. 7
af Verkmästaren vid Tumba Bruk J. Bladin, om ersättning för en till utrikes
orter företagen resa i ändamål att inhemta närmare kännedom angående papperstillverkning.
§ 8.
Linder åberopande af de elter hvarje halfårs utgång upprättade, tryckta och
med allmänna tidningarne utdelade uppgifter öfver förhållandet emellan Bankens
metalliska kassa samt utelöpande sedlar och depositions-skuld, jemte obegagnade
andelar af kreditiv och låneförlag; fä Fullmägtige nu, till upplysning om Bankens
tillgångar i metallisk valuta å ena sidan och ansvarighet å den andra, meddela
uppgift öfver nämnde förhållande för dcu 15 i denna månad.
Sedel skuld:
Utelöpande sedlar och invisningar m. m  36,142,121: 20.
Depositionsskuld :
Behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar samt bolag
och enskilde personer
4,749,381: 37.
Sedel- och Depositionsskuld 40,891,502: 57.
Obegagnade andelar af Kreditiv
och tåne-för lag:
tillhörande depositions-afdelningen .... 4,82.4,749: 52.
d:o låne-afdelningen  3,103,427: 82. 7 cpjg 477- 34
Summa R:dr 48,819,679: 91.
Härifrån afgå:
Riksgälds-Kontorets kreditiv  1,500,000: —
Vexlingsförskott till landsorternc  65,472: 50.
Inlösta otydliga sedlar  5,125: —
Förskott till Postremiss-medels-räkningen . . 3,000,000: — 4
Summa R:dr 44,249,082: 41.
Skillnad häremellan och maximi-beloppet af Sedelstock, beräknad
enligt 116 § i Banko-Reglementet  242,422: 58.
Summa R:dr 44,491,504: 99.
8 Banko-Utskottets Memorial N:o 2.
Bankens guld- och silfver-tillgång:
Dukater. R:dr Silfver i Rust.
Myntadt, gångbart i kassa liggande  28,930. 4,568,728: —
Utländskt mynt, efter evalvation
605,783: 58.
Omyntadt, efter prof och uträkning  12,386 2%oo 7,031,997: 76.
hos Kongl. Myntet  43,087. 169,613: 63.
Sgr 84,403 2%0o
Dukat-summan 84,403 20/ioo elter afdrag af dukat-skulden 50,
belöpande sig till 84,353 20/ioo utgör å 8,25 per dukat . 695,913: 90.
Sgr 13,072,036: 87.
På utrikes ort innestående:
hos Handelshuset S. Heine  201,184: 33.
d:o P. Siemsen  95,721: 71.
d:o J. H. & G. F. Baur . . . 89,328: — ggg 234: 4
Oremitterade vexlar  620,896: 91.
Protesterade d:o
121,673: 27.
Utgifna lån på guld och silfver:
i Stockholm  64,018: 24.
* Wisby  820: — 64,838: 24.
14,265,679: 33.
Stalslåne-fonden tillhöriga och hos Handelshuset J. H. & G. F.
Baur innestående medel  225,825: 66.
Summa B:dr Silfver i Rmt 14,491,504: 99.
Likmätigt Bariko-Reglementets 117 § får Sedelstocken derutöfver
högst utgöra  30,000,000: —
Summa Rmt 44,491,504: 99.
För att
Banko^Ulskottets Memorial N:o 2.
9
För att visa, hurusom under åren 1856—1858, förminskningen, af Bankens
vid anfordran betalbara förbindelser förhållit sig till metalliska kassans för
minskning,
meddelas följande jemförelse:
Den 31 December 1855 uppgick metalliska kassan till . R:mt 52,000,031: —
och samma dag 1858 till  22,454,303: —
Förminskning alltså under ifrågavarande tre år . . . . R:mt 29,545,728: —
Förstberörde dag utgjorde Sedelskulden, eller utelöpande sedlar och invisningar
m. m. . .
R:mt 59,207,780: —
och Depositions skulden, eller behållningen, tillhörande allmänna
verk och inrättningar, bolag och enskilde personer, postremissmedels-räkningens
deri inbegripen  15,262,318: —
Sgr 74,470,0987 ~"
hvarifrån dock, såsom egande motsvarighet i dels hos Lånekontoren
inneliggande Riksbanks-sedlar för af Banken infriade
postanvisningar och i dels behållningar å berörde postremissmedels-räkning,
bör afräknas förskottet till sistnämnde räkning
600,000: —
Sedel- och Depositions-skuld 73,870,098: —
Den 31 December 1858 hade Sedelskulden nedgått
till  40,259,417: —
och Depositions-skulden till  7,642,530: —
Sgr 47,901.947: —
och utgjorde, efter afräkning af då utestående
förskott till postremiss-medels-räkningen . 3,000,000: —
ett belopp af  44,901,947: —
hvadan Sedel- och Depositions-skulden under samma tidrymd
nedgått med  28,968,151: —
som således med  577,577: —
understeg metalliska kassans förminskning R:mt 29,545,728: —-
Denna samma återfinnes sålunda:
obegagnade andelar af kreditiv och läneförlag, utgörande den
31 December 1855
9,595,210: —
och samma dag 1858
8,810,914: —
hade förminskats med  784.296:
Transport 784,296: — 29,545,728: —
Bih. till R. St. Prof. 1859 (fe 1860. 6 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 2
10
Banko-Utskottets Memorial N:o Z.
V' „ j i Transport 784,296: — 29,545,728: —
och då härifrån afräknas:
dels skillnaden emellan Sedelstocken och maximibeloppet
af densamma, vid sistnämnda tidpunkt
uppgående till  321,357: —
och samma skillnad den 31 December
1855
. 142,409: —
eller R:mt 178,948: —
och dels skillnaden emellan afdragsposterna
med undantag af
förskottet till postremiss-medelsräkningen
den 31 December
1855
107,686: —
och enahanda afdragsposter
den 31 December
1858. . 79,915: — 27,771: — 206,719: —
sä utvisar återstoden ofvan upptagne R:dr . . . 577,577: —
Angående Bankens hela ställning äro, efter hvarje års bokslut, öfvursigter
upprättade, tryckta och med allmänna tidningarne utdelade.
Af dessa öfversigter inhemtas, bland annat, att Banken under åren 1857
och 1858 vnnnit en kapitaltillvext af 3,880,495: 04 och att vid nästlidet års utgång
fordringarne öfverstego skulderna med 23,217,487: 85.
Fullständig utredning i berörde hänseende för innevarande år kan ej åstadkommas
förr än räkenskaperne blifvit afslutade, men antagas för att behållna vinsten
för året kommer att uppgå till minst 1,500,000 R:dr.
Banko-lJtskottets Memorial N:o 2.
11
Banken» metalliska kassa utgjorde den 31 December
1858
R:mt 22,454,303: 56.
eller efter afdrag af:
depositions-skulden i dukater  2,334: 75.
beloppet af protesterade vexlar  499,475: 74.
och lånen mot pant af guld och silfver . . . 16,368: 69. ^g. ^g
en summa af R:mt 21,936,124: 38.
Af den här ofvan förekommande uppgift, angående samma
kassa för den 15 dennes, inhemtas att kassan nedgått
till
14,491,504: 99.
eller med afräkning af:
protesterade vexlar .... 121,673: 27.
och lånen på guld och silfver . 64,838: 24. ^gg g-j^. g^
till R:dr 14,304,993: 48.
utgörande förminskningen under året således .... R:mt 7,631,130: 90.
i hvilket belopp likväl ingå ränte- och kapital-afbetalningarne å Statslånet omkring
3,700,000 R:dr.
Denna förminskning är visserligen stor, men bör dock icke, för närvarande,
ingifva någon farhåga för realisationens bestånd, enär Bankens ansvarighet nedgått
i jemnbredd med den metalliska valutan.
Silfver-uttagen synas ock hafva för detta år upphört, under det att kassan
numera tillvexer genom köp af vexlar, betalbara å utrikes ort; uppgående beloppet
af de från medlet af nästlidne September till denna dag denna dag uppköpta
vexlar till 800,000 Mark Hamb. B:ko.
Emellertid kunde metalliska kassans nedsjunkande ej undgå att uppväcka
bekymmer; och Fullmägtige våga vid detta tillfälle uttala den förhoppning, att
vid granskningen af Fullmägtiges åtgärder på det hein efter nästförllutna Riksdag,
den rättvisa skall Fullmägtige vederfaras, att de, vid fattandet af sådana beslut,
hvilka halt afseende å metalliska kassans ställning, tillvägagått med den varsamhet,
att, å ena sidan, Bankens kredit och anseende både inom och utom landet kunnat
upprätthållas och, å den andra, att handel, näringar och industri icke lidit den
störande inverkan, som skulle halva härflutit från förminskning af Bankens egen
låne- och kreditiv-rörelse, på samma gång, som sedlar ingingo till Banken för uttagande
af metallisk valuta och för verkställandet af första afbetalniogen å statslånet.
Banho-Utthottet* Memorial N:o 2.
|T,# r>.S
-
Af det .å utrikes ort upptagna Statslån .... R:mt 12,000.000:
är den i kontraktet föreskrifna första afbetalning den 15 näst
-
skall under nästkommande år, å tre terminer, med ‘/a hvardera terminen återbetalas,
infallande första terminen den 15:de instundande Juni.
I Statslåne-obligationer, inköpta för Statslånefondens räkning, innehar Banken,
för närvarande, llamb. B;ko Mark 44,000 af hvardera serien eller tillhopa
132,000 Mark, motsvarande i Riksmynt 176,000 R:dr, som förminska hvarje afbetalning
med 58,666: 67 Rmt, och skillnaden emellan återstoden af Statslånet
...... f . R:dr 9,000,000: —
och värdet af innehafvande obligationer  176,000; —
eller
R:dr 8,824,000:~
Den för nu gjorda första afbetalning erforderliga indragning från rörelsen
af omkring Tre millioner R:dr har visserligen, utan märkbar svårighet kunnat ega
rum, oansedt, samtidigt dermed, minskning i Bankens sedelstock uppkommit, i följd
af derunder nästan ofbrutet fortgående silfveruttag; men FuBriiägtige befara att,
derest1 ej Banken fortfarande, såsom nu är händelsen, kan komma i tillfälle att,
genom köp af vexlar, utgifva sedlar, de nästa år förestående inbetalningarne svårligen
kunna ske. utan att högst skadligt inverka på landets penningeställning; dock
torde det ännu vara för tidigt att i detta hänseende uttala ett bestämdt omdöme.
J 8 § af 1858 års Revisions-berättelse hafva Herrar Revisorer, i sammanhang
med omförmälandet af Fullmägtiges beslut att nedsätta räntan och provisionen
vid utlåning från Statslåne-fonden till 8 procent för alla lån, som från och
med den 31 Maj nästlidet år komme att beviljas, till Rikets Ständers bifall förordat
en hos Fullmägtige då väckt fråga, att redan varande låntagare i Statslånefonden,
vid deii dädanefter hvar 6:te månad deni åliggande inbetalning i förskott
af ränta och provision, kunde fa tillgodonjuta den lindring, som, enligt nyssnämnde
beslut, skulle blifvande låntagare tillgodokomma och sålunda vid berörde inbetalningar
skillnaden emellen 6 och 9 procent eftergifvas.
Då endast i de täll, att lånen upptagits å tolf månader och derutöfver, särskilda
ränte- och provisions-förbindelser ifrågakommit, skulle antagandet af det
lidne September verkställd med
Återstoden
3,000,000: —
. . R:dr 9,000,000: —
Banko-Utskottet* Memorial X-o 2,
13
väckta förslaget föranleda dertill, att lindring i ränte- och provisions-vil koren icke
tillkomme de flera låntagare, hvilka undfått lån å kortare tid, än tolf månader,
hvadan Fullmägtige skolat tillstyrka, att låntagare i Statslånefonden må af räntan
och provisionen för den lånetid, som öfverskjuter sex månader, eftergifva skillnaden
emellan 8 och 9 procent; och jemte det Fullmägtige bort anmäla, att samtlige
Diskont-Direktioner blifvit anmodade att meddela Höglofl. Utskottet underrättelse
om den eftergift i ränta och provision, som å hvartdera Diskontverket belöpte, derest
bifall lemnäs till Fullmägtiges berörde framställning, få Fullmägtige upplysa, att
ränte- och provisions-eftergifter för den af Fullmägtige omedelbart verkställda utlåning,
i (hy fall, komme att uppgå till 586 R:dr 25 öre Rmt.
§ io.
Sedan, i anledning af det åtal, Rikets Ständers Herr Justitie-Ombudsman
låtit mot torre Riksdagsfullmägtigen från Christianstads Län Ola Månsson i Gårdlösa
anställa för det Ola Månsson, efter hvad Direktionen öfver Lånekontoret i
Malmö för Fullmägtige tillkännagifvit och Fullmägtige hos Herr Justitie-Ombudsmannen
anmält, skall, under den tid, Ola Månsson tjenstgjort i egenskap af Direktör
vid bemälda Lånekontor, hafva såsom kommissionär med låneansökningar derstädes
tagit befattning och dervid jemväl egennyttigt förfarit, Kongl. Maj:t, uppå
de af Herr Justitie-Ombudsmannen anförda besvär öfver Kongl. Svea Hofrätts utslag
af den 24 sistlidne Mars, i nådigt utslag af den 28 derpåföljde Juni sig utlåtit,
all sorn genom de i målet företedda handlingar och Ola Månssons erkännande
är vordet lagligen utredt, att sedan han intriidt i den honom anförtrodda befattning
såsom Direktör vid Lånekontoret i Malmö, för hvilken vuiit gällande, bland andra,
de i 78 § af Reglementet för Bankoverkets styrelse och förvaltning, den 10 Mars
1858 meddelade föreskrift, hvarigenom ledamöterna i samtliga Diskont-Direktionerne
blifvit uttryckligen förbjudet att såsom kommissionärer taga någon befattning
med låneansökningar hos det Diskontverk, i hvars styrelse de deltaga, Ola Månsson,
tid efter annan, under loppet af nämnde år, af ett större antal personer i
deras hembygd emottagit deras för ansökning om lån hos Kontoret i Malmö upprättade
handlingar jemte sådana fullmakter, på grund af hvilka ansökningarnes ingifvande
och beviljade lånesummans uttagande kunde utan sökandernes vidare åtgärd
ombesörjas, samt deruppå icke allenast föranstaltat, att dessa handlingar blifvit
genom annan, af Oia Månsson derom anlitad person hos Lånekontoret företedda,
utan ock, efter det lånen blifvit beviljade af Direktionen, från hvars förhandlingar
i de Hesta af dessa fall Ola Månsson icke sig afhållit, uttagit lånebeloppen,
lör egen räkning behållit viss del deraf såsom arfvode för sitt sysslande
samt återstoden till låntagarne öfverlemnat; alltså och då dessa Ola Månssons åtgärder
med låneansökningarne och lånebeloppen otvifvelaktig! innefattade öfverträdelse
af ofyapberörde föreskrift i Reglementet, och vid betraktande af den betyd
-
14
Banko-Utskottets Memorial N-.o 2.
liga fördel i penninge-inkomst, Ola Månsson genom detta sysslande för lånsökande
sig beredt och hvad för öfrigt i detta ämne blifvit under rättegången anmärkt och
förklaradt, det måste anses vara uppenbart alt Ola Månsson af egennytta samma
lagöfverträdelser begått, pröfvade, enär den ansvarighetslag, som under den 4 November
1851 blifvit antagen och utfärdad, enligt ordalydelsen mäste antagas gälla
efterlefnaden äfven af ofvannämnda § i Reglementet, Kongl. Maj:t, i förmågo af
1 och 2 §§ i samma ansvarighetslag, rättvist att, med ändring ai Kongl. IJof-Rättens
utslag, förklara Ola Månsson skiljd från ifrågavarande befattning såsom Direktör
vid Lånekontoret i Malmö samt förlustig så väl Rikets Ständers, som ol annat
allmänt medborgerligt förtroende; och samma nådiga utslag blifvit af Herr Justitie-Ombudsmannen,
jemte skrifvelse af den 2 sistlidne September, till Fullmägtige
öfverlemnadt; hafva Fullmägtige den 8 i samina månad förordnat att Kongl.
Maj:ts högstberörde nådiga utslag skulle meddelas Hedervärda Bonde-Ståndets KansliDirektion
äfvensom Direktionen öfver Lånekontoret i Malmö.
§ 11.
Angående Diskontverkens förvaltning, hänvisa Fullmägtige till de särskilda
berättelser, Direktionerne öfver dessa Verk till Högloft. Utskottet afgifvit, och är
för samma förvaltning, under nästlidet år, decharge vederbörande meddelad, dock,
hvad Lånekontoret i Malmö angår, först den 29 nästlidne September och efter det
Direktionen nöjaktigt förklarat anmärkta skiljaktigheter emellan sifferuppgifterne i
Lånekontors-Revisorernes berättelse och Bankens räkenskaper, i de delar, desamma
kunnat med hvarandra jemföras.
§ 12.
För de förändringar, metalliska kassan undergått till och med den 19 nästlidne
September redogöres i Herrar Revisorers berättelser, och jemte det Fullmägtige
åberopa hvad 8 § här ofvan derom innehåller, få de nu tillägga att, från
nämnda dag till den 15 dennes, genom Special-kassorna blifvit utvexladt Sil Iver—
mynt, till belopp af R:dr Silfver 17,100 och att sistberörde dag tillgången i myntadt
Silfver utgjorde:
af ‘/s R:dr Silfver-Specie  R:mt 318,000: —
af 4 R:dr Rmt-slycken  1,948.800: —
af
2
V
d:o
d:o
477.000: —
af
1
??
d:o
464,400: —
af
50
öre
d:o
d:o
238,800: —
af
25
d:o
d:o
d:o
794,400. —
af
10
d:o
d:o
d:o
181,200: —
Sgr R:dr 4,422,600:
Banko-Utskottets Memorial \:o 2.
15
§ 13.
Som Revisions-berättelserna innefatta upplysning angående så val beloppet
af inköpt utländskt mynt, som försäljningen af Silfver i omyntad form, hafva Fullmägtige,
med hänvisning dertill, skolat anmäla, att den rätt lill nedsättning af
priset å dylikt silfver, som genom 99 § i Banko-Reglementet blifvit Fullmägtige
lemnad, ej behöft att anlitas.
§ 14-
För Bankens vexel-handel är till och med den 14 nästlidne September
redovisning lemnad i detta års Revisions-berältelse § 21.
Sedermera och till denna dag har behållningen, i följd af ytterligare köp af
vexlar och afbetalning å protesterade sådana, undergått den förändring, att räkenskaperna
samma dag utvisade:
Innestående behållning:
hos Handelshuset Sal. Heine .
50,296: 4. —
„ d:o P. Siemsen & Komp  23,930: 20. 6.
„ d:o J. H. & G. F. Baur  30,998: 32. -
Sgr Silfver R:dr 105,225: 8. 6.
204,426: 40. _
30,418: 15. —
Summa Silfver R:dr 340,070: 15. 6.
Härvid få Fullmägtige anmäla, det anledning sig företer att vexelköpen skola
fortgå.
Vid sednast den 29 nästlidne September förrättadt val utsågos fortfarande
till Deputerade för Bankens vexel-ärenden i Stockholm undertecknade F. Schartau
och C. D. Arfwedson, och till Ombud för vexel-ärendena i Göteborg Herrar
Grosshandlarne Chr. Arvidson och And. Levgren samt, i händelse af inträffande
förfall för någon af dem, Suppleanten för Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamot
i Göteborgs Lönekontors Direktion, Grosshandlaren och Rådmannen Joh. Olof
Gréen.
§ 15.
Enligt förestående § utgjorde beloppet af protesterade, ännu ej infriade
vexlar Silfver R:dr 30,418: 15 sk. eller i R;mt  121,673: 27.
Ytterligare afbetalning är med säkerhet att påräkna till belopp af 15,750: 09.
Oremitterade vexlar
Protesterade d:o
Å återstoden
R:mt 105,923: 18.
10
Banko-Utskot/ets Memorial N:o 2-
bör val, genom utdelning i ännu ej utredda konkursmassor inom landet och genom
inbetalning frän vederbörande acceptanter i Hamburg, något inflyta; men äfven
med antagande af ett motsatt förhållande, blifver Bankens förlust på de protesterade
vexlarnc högst obetydlig, såsom af nedanstående närmare inhemtas.
Vid inköpet af vexlar, hvilka sedermera blifvit protesterade, bereddes Banken
en kursvinst af omkring Runt 23.000: —
.4 de under nästlidet år slutbetalda protesterade vexlar uppgick, enligt
Bankens räkenskaper, vinsten till  42,964: 35.
och den i år redan influtna vinst å så beskaffade vexlar utgör . . 38,328: 78.
Sgr R.dr 104,293: 13.
Häraf visar det sig att högsta möjliga förlust för Banken å protesterade
vexlar kommer att inskränka sig till 1,630: 05 R:mt.
Visserligen hafva Fullmägtige härvid icke tagit i beräkning att i liqvid för
en ringa del af nämnde vexlar emottagits till nominalvärde! obligationer, hvilka för
närvarande kunna inköpas till ett detsamma understigande pris; men enär berörde
obligationer bära Fyra procent ränta och sannolikt komma att förblifva i Bankens
ego intilldess desamma, efter utlottning, infrias, sjnes, i betraktande af den
obetydliga ränte-afkomst, Banken åtnjuter af åtskilliga lane- och kreditiv-försträckningar,
det vara för tidigt att nu i förevarande fall beräkna någon förlust. Deremot
visar det sig af den i 21 § af innevarande års Revisions-berättelse intagna utredning
öfver inkomst och utgilt i följd af vexelhandel)! under nästlidet år att, efter
afräkning från inkomsterna af den här ofvan utförda vinst lör sistberörde år å slutbetalda
protesterade vexlar, R:dr 42,964: 35, Bankens behållning å vexelhandel
samma år utgjort icke mindre än 84.760 R:dr 34 öre Runt.
1 den förklaring.; Fullmägtige afgifvit öfver anmärkningen i 22 § af 1858
års Revisions-berättelse, angående inberäkning i Bankens metalliska kassa af beloppet
utaf protesterade icke infriade vexlar, hafva Fullmägtige förmält sig ej kunna, utan
särskildt förordnande af Rikets Ständer, från metalliska kassan utesluta Bankens på
dessa vexlar grundade fordran.
Högloll. Utskottet behagade således härmare skärskåda denna fråga, och Fullmägtige
afbida Rikets Ständers beslut huru för framtiden skall förfäras i så beskalfade
fall. som det förevarande, hvilket, alltsedan Bankens vexelhandel är 1845 vidtog
-
Banko-Utskottets Memorial N:q 2. 17
tog, aldrig inträffat förr än i slutet uf 1857; åberopande Fullmägtige härvid den
förklaring, Fullmägtige afgifvit med anledning af sednast församlade Herrar Revisorers
yttrande i 22 § af berättelsen, angående protesterade vexlars inberäkning i
metalliska kassan.
§ 16.
Enär Kongl. Mynt-verket, i och för undergående af reparation, varit under
flere månader afstäldt, har myntning af silfver för Bankens räkning icke kommit
i fråga.
Tillgången af silfvermynt har emedlertid varit fullt tillräcklig för vexlingsbehofvet.
För sednast tilländalupna qvartal har räkning öfver det hos Kongl. Myntet
innestående, Banken tillhöriga silfver och guld till Banken allemnats.
§ 17.
Revisorernes berättelse för detta år innefattar i 29 § underrättelse om tiden,
då Bankens sedlar med valörer i Riksmynt blifvit i rörelsen utlemnade; och ett
upprepande deraf torde sålunda vara öfverflödigt, hvadan Fullmägtige har blott åberopa
det i nämnde berättelse bifogad skrifvelse afgifna utlåtande öfver Herrar Revisorers,
i sammanhang med nämnda underrättelse, gjorda anmärkning vid beskaffenheten
af det papper, som till tlertalet af sedelvalörerne å Riksmynt hitintills är
vordet begagnadt.
§ 18.
Enligt den till Fullmägtige sednast inkomna rapport, utvisade postremisskassan
följande behållning, nemligen:
Hos Bankens Depositions-afdelning  1,285,942: 41.
„ Lånekontoret i Göteborg  1,158,148: 74.
d:o i Malmö  743,593: 3.
„ d;o i Wisby  39,210: 76.
Af det till postremiss-medels-räkningen i Depositions-afdelningen anordnade
förskott kunde väl, sedan behållningen numera stigit till det ofvan utförda beloppet,
någon del återlemnas; meri Fullmägtige anse sig böra uppskjuta förordnandet
härom intilldess Lånekontorens behållningar, genom förväntade remisser af makulerade
sedlar, ytterligare minskats och Stockholms enskilda Bank liqviderat den under
sednare hälften af denna månad dragna summa.
Bih. tilt R. St. Prof. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afl. 1 Haft. 3
18 Banko-Ut »kottets Memorial N:o 2.
§ 19.
Låne- och Kreditiv-rörelsen utvisar den 8 i denna månad följande ställning:
! Upp- och Af-
Utestående.
Oanvändt.
Förlag.
skrifnings och
Deposit-medeJ.
Lån mot pant af fast egendom,
i
å landet..
7,495,694
i 3
]
V
i städerna
1,180.25278
23,553
19
8,767,500
.
och återbetaln. i silfver, approxim.
68,000
1
till TTilinl-hflnlrpn i
/i ort nnn
1 —
/lOH AATi
Borås
fin nnn'—
nn nnn
---
y*
yy
yy
Calmar ...
’435!000
_
435,000
Carlshamn
onn nnn!—
200,000
yy
yy
yy
yy
Christian-
stad ....
500,000;—
500.000
—
—
Gefle
nnn ooo
nnn nnn
yy
yy
yy
yy
Helsingborg
250.000
_
OUU,UUU
250.000
■ ■
yy
yy
Lund
500,000
500,(XX)
—
yy
yy
Nyköping .
170,000
30,000
200,000
—
yy
yy
Skaraborgs
län
450,000
450,000
—
Sund civjill
koo i no
«<nn \ nn
yy
yy
uuiiuo v ali •
Uddevalla
Ovvjl-vv
60,000
nn nnn
yy
yy
yy
yy
U UUC < OUft •
Westerbot-
DU,UUU
tens län.
355,000
20,000
375.000
———
,
"Wisby «. ♦»
40 000
40.000
60.000
yy
•y
yy
yy
Örebro län
60,000
zzz
Kreditiv till Filial-banken i Bie-
f
kinge ...
56,800
—
153,200
210,000
yy
yy
Borås
30,000
30,000
—
yy
yy
Calmar ...
134,000
—
83,500
217.500
yy
yy
Carlshamn
53,800
46,200
—
100,000
yy
yy
Christian-
stad ....
51,050
198,950
250,000
—
>y
yy
Gefle
121,150
28,850
150,000
—
yy
yy
Helsingborg
94,700
—
30,300
125,000
—
yy
yy
Hudiksvall
152,950
34,550!
187,500
——
—
yy
yy
Lund
134,600
115,400
250,000
yy
yy
Nyköping .
3,300
—
96.700
100,000
———
—
yy
yy
Skaraborgs
län
50,500
—
174.500:
225.000
—
yy
yy
Sundsvall .
79,250
170,650
249.900
———»
yy
yy
Uddevalla .
14,100
15,900
30,000
—
yy
yy
Westerbot-
tens län .
127,800
—
59,700
187,500
—
—
Transport j
14,418,046
81
1,311,953
19
15,730,000
—
1
Banko-Utskottets Memorial N:o 2.
19
Transport
Kreditiv till Filtal-banken i Wisby
,, „ örebro....
d:o till Riksgälds-kontoret
d:o „ Kgl. Kommers-kollegium
d:o ,, Jernkontoret
Vid Bankodiskont-Ver/tel :
Diskonterade vexlar
Lån på löpande förskrifning....
d:o „ aktier och publika papper
d:o ,, vågförda eifekter
å beviljade kassakreditiv till R:dr
3,243,200 lyftade
Utlåning med omsättningsrätt *).
Vid Länekontoret i Götheborg:
Diskonterade vexlar
Lån på löpande förskrifning
d:o „ aktier och publika papper
d:o vågförda effekter
å beviljade kassakreditiv till R:dr
1.135,000. lyftade
Utlåning med omsättningsrätt..
Vid Länekontoret i Malmö:
Diskonterade vexlar
Lån på löpande förskrifning....
d:o „ aktier och publikapapper
å beviljade kassakreditiv till R:dr
755.400, lyftade
Utlåning med omsättningsrätt
Vid Länekontoret i Wisby:
Diskonterade vexlar
Lån på löpande förskrifning
å beviljade kassakreditiv till R:dr
190.400. lyftade
Utlåning med omsättningsrätt ..,
14,418,04681
8,900
200
500,000
2,107,35215
822,520-
1,881,57328
2,597,387 80
392,690
2,647,677
2,111,521
6,270,921
41,941
2,000.088
112,000
1,041,010
788.710
2,761,098
138.593
1,324.550
31,200
537,750
1,384,873
90.897
31,900
141,640
149,030
71
18
22
40
40
Summa R:dr 144,334.07306
1,311,953
11,100
29,800
1,000,000
367,647
77,480
13,901
19
85
82
126 60
10,562 60
970
2.823.54206
47,157,615: 12.
*) Tillfällig utlåning öfter fond, R:dr 921: 88.
15,730,000— — _
20,000 — —
30,000 —
1.500.000
2.475.000 —
900,000 —
7,200,000 - 2,430,850 29
6,270,000 —
3,900,000 — 83,749 75
2,775,000-
1,400,000 — 592,093 22
1,385,000—
275,000—
150,000 —
44,050,000 — 3,106.693 26
47,156^693: 26
921: 86
47457^615^2.
20 Banko-Utskottet* Memorial l\r:o 2.
Efter den 8:de till och med den 15:de dennes har Rikets Ständers Riksgäldskontor
å kreditivet lyftat ytterligare 200,000 R:dr, så att bemäldta kontors
skuld till Banken sistnämnda dag utgjorde 700.000 R:dr Rmt.
Det såsom oanvändt upptagna belopp af Filial-bankernas kreditiv motsvaras
till största delen af utelöpande Filial-bankens assignationer, enär, i allmänhet,
Fiiial-bankerna genast assignera hvad å kreditivräkningarne i Riksbanken, tid efter
annan, insättes.
§ 1.'
Af den i förestående § upptagna tabeilariska uppställning inhemtas, att fonden
lör utlåning emot inteckning i fast egendom nedgått till 8,767,500 Rd:r, hvaraf
belöpte på lån å fast egendom på landet 7,575,500 R:dr och i städerna 1,192,000
R:dr. Sedermera och till och med den 15 dennes äro ytterligare från nämnde
fond lill reservfonden öfverförda 23,500 R:dr.
§ 21.
Af skiftes- och odlings-lånen utestodo den 8:de dennes 84,923 R:dr 46
öre; varande skillnaden emellan denna summa och de till dylika lån tillförene anvisade
120,000 R:dr aflemnad til! Bankens reserv-fond.
§ 22.
I fördelningen af Handels- och Närings-diskontfonden är förändring ej vidtagen,
men af de förstärkningar, som Fullmägtige anvisat till berörde fond, äro,
sedan Filial-bank i Wisby blifvit bildad, från Lånekontoret derstädes återfordrade
tillhopa 60,000 R:dr, deraf 35,000 R:dr äro intill närvarande tid återbetalda.
Den Banko-diskontverket i Maj månad detta år beviljade förstärkning af
500,000 R:dr kan visserligen för tillfället undvaras, men med afseende å det vid
skeppningstidens utgång innevarande år förväntade stora tillopp af ansökningar om
lån mot pant af jern m. fl. vågförda effekter, hafva Fullmägtige ansett Bankodiskontverket
tills vidare böra vid nämnde förstärkning bibehållas.
§ 23.
I 154 § mom. 1 af Reglementet stadgas: “Räntan vid diskontering och
utlåning från Handels- och Närings-diskontfonden utgör minst Fyra, högst Sex
Banko-Vlskoltets Memorial Avo 2.
21
procent, och bestämmes af Fullmägtige med afseende å penningestäilningen och
andra omständigheter, som till räntans höjning eller sänkning kunna föranleda.
Med stöd häraf, hafva Fullmägtige ock förändrat räntan vid berörde diskontering
och utlåning, så att densamma som från och med början af 1858 till den
20 Oktober samma år utgjorde sex procent, derefter utgick med fem procent till
den 11 April detta år, då räntan höjdes till lem och en half procent och sedermera,
från och med den 16 påföljde Maj, till sex procent, hvarvid densamma ännu
bibehålies.
Som, åtminstone vid vissa tillfällen, lån mot real-säkerhet borde få meddelas
mot lägre ränta, än den vid diskontering och å löpande förskrifning gällande,
men åberopade föreskrift icke berättigar Fullmägtige att bestämma olika ränta för
försträckningar på de olika säkerheter, hvilka i Handels- och Närings-diskonten få
belånas, hafva Fullmägtige härå velat fästa Höglofl. Utskottets uppmärksamhet, för
den händelse det skulle anses lämpligt att jemnka föreskriften i omförmälte syftning.
§ 24.
Utöfver de till försträckning åt Filial-banker före sednaste riksdag anvisade
R:dr 3,450,000.
ega Fullmägtige, enligt 173 § 3 mom. i Reglementet, att dertill använda
5,550,000.
Sgr R:dr 9,000,000.
Häraf äro beviljade:
Till Filial-banken i Blekinge:
Lån  420,000:
Kreditiv  210,000: 630,000:
„ d:o i Borås:
Lån  60,000:
Kreditiv ^ 30,000: 90,000:
„ d:o i Calmar:
Lån  435,000:
Kreditiv 217,500: 652,500:
„ d:o i Carlshamn:
Lån  200,000:
Kreditiv  100,000: 300,000:
Transport 1,672,500: 9,000,000:
Banko-Vttkottel* Memorial N:o 2.
Transport 1,672,500: 9,000,000:
Filial-banken i Christianstad:
Lån  500,000:
Kreditiv  250,000: ^gg ggg.
d:o i Gefle:
Lån  600,000:
Kreditiv  150,000: -750 000-
d:o i Hudiksvall:
Kreditiv  187,500:
d:o i Helsingborg:
Lån . . . . . . . 250,000:
Kreditiv  126,000: g^g qqq.
d:o i Lund:
Lån  500,000:
Kreditiv  250,000: ^gg qqq.
d:o i Nyköqing:
Lån  200,000:
Kreditiv  100,000: ggg qqq.
d:o i Skaraborgs Län:
Lån  450,000:
Kreditiv  225,000: giyg qqq.
d:o i Sundsvall:
Lån  500,100:
Kreditiv  249,900: 750,000:
d:o i Uddevalla:
Lån  60,000:
Kreditiv . . . •. . . 30,000: 90,000:
d:o i Westerbottens Län:
Lån  375,000:
Kreditiv  187,000: 562,000:
Transport 6,862,500: 9,000,000:
Banko-Utskottets Memorial N:o 2.
23
Transport 6,862,500: 9,000,000:
Till Filial-banken i Wisby:
Lån  60,000:
Kreditiv  30,000: qq qqq.
„ d:o i Örebro:
Lån  60,000:
Kreditiv  30,000: qn aaa. _
j  90,000. 7.042.500:
Af anslaget återstod således den 15 dennes  R:dr 1,957,500.
Bestyrelse:] för deri i Jönköping oklrojerade Filial-bank har anmält, att
nämnde Filial-bank icke kommer att träda i verksamhet och att i följd deraf det
bildade bolaget blifvit upplöst. Af öfrige utaf Kongl. Maj:t redan i nåder oktrojerade
Filial-banker halva de i Wenersborg och Östersund ännu ej anmält sig till
erhållande af försträckning; hvaremot för Filial-banken i Hernösand ombud är
vordet ulsedt att, å Riks-bankens vägnar, deltaga i granskning af säkerhetshandlingarne.
I händelse dessa tre Filial-banker hvardera ej erhålla mera än 90,000
R:dr såsom försträckning, skulle dock af anslaget ytterligare medtagas 270,000 R;dr:
och behagade Höglolliga Utskottet finna att för närvarande, med afseende å Bankens
säkerhet, reserv-fondens ställning icke medgifver att vidare använda någon
del deraf till ifrågavarande föremål, der penningarne varda för liera år Riks-banken
undandragna.
§ 25.
Som, angående Tumba Bruks förvaltning, Herrar Revisorers Berättelser
innefatta fullständiga upplysningar, anse Fullmägtige sig endast böra anmäla, att
Fullmägtige framdeles komma att underställa Högloft. Utskottets bepröfvande åtskilliga
framställningar i frågor, hvilka ännu äro pä utredning beroende.
Då den berättelse, Fullmägtige härmed afsluta, omfattar en tidrymd, hvarunder
metalliska kassan, derförut, i följd af hvarjehanda inträffade omständigheter,
uppdrifven till en förr aldrig uppnådd höjd, oafbrutet minskats, oansedt de för Statens
räkning upptagna utländska lån lemnat en betydlig vexeltillgång; hade möjligen
Höglofliga Utskottet förväntat, att Fullmägtige framlagt förslag till några så
24
Banko-Utskottets Memorial iV:o 2
beskaffade förändringar i ordnandet af Bankens förvaltning, hvarigenom det kunde
förmodas, att mera säkerhet för realisationens orubbliga bestånd stöde att vinna,
än som nu, i betraktande af metalliska kassans ställning, anses vara händelsen:
men enär de, angående nämnda kassas bibehållande och förstärkning, för närvarande,
till efterrättelse gällande föreskrifter, enligt Fullmägtiges öfvertygelse, motsvara
det åsyftade ändamålet att bibehålla stadga i myntvärdet, särdeles om Banken
befriades från åliggandet att ständigt öka de låne- och kreditiv—förlag, hvarifrån
medlen, i behofvets stund, svårligen kunna återtagas, och finge använda redan
besparad och vidare ingående vinst till förminskning af sin sedelansvarighet, då
sådant, utan men för den allmänna rörelsen, kunde verkställas; så har det synts
Fullmägtige, som skulle förändringar i den här olvan förutsatta syftning hvarken
böra eller kunna ifrågakomma förr, än sig visat, dels om och hvilka beslut må
kunna fattas till framtida orduande af Hypotheksföreningars och enskilda Bankers
rörelse, af hvilka låne-inrättningar Riks-banken i viss mån är beroende, dels hvilka
särskilda åtgärder, som må kunna vidtagas i och för liqvid af återstoden utaf Statslånet
och dels huru Rikets Ständer finna godt förordna om användandet af redan
influten och vidare ingående vinst å Bankens rörelse. Stockholm som ofvan.
C. B. Lilliehöök. C. Printzensköld. O. Nordensvan.
N. H. Selander. Th. Wensjoe. J. Nordlund.
Frans Schartau.
C. D. Arfwedson.
Erik Mallmin.
M. Pehrsson.
J. Holm.
C. O. Ossbahr.
STOCKHOLM, trtckt hos Q. E. Ljonoorrn, 1859
Rättelser
i Banko-litskottets Memorial N:o 2, Haft. I.
Sid. 4 rad. 1 nedifrån står: afgifna; läs: afgifva.
„ 12 „ 3 „ „ emellen 6 och 9 procent
eftergifva.1}. „ emellan 9 och 8 procent ef
tergift’as.
„ "20 „ 7 uppifrån „ Filial-bankens; „ Filial-banks.
Bih. tiU B. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami, 1 Afd. 2 Haft.
1
STOCKHOLM, tryck t hos isaac Marcus, 185.).
Rättelser
i den B.vnko-Utskottcts Memorial N:o
Banks förvaltning'.
d
(Sid
bifogade Berät telse angående Rikets Stän
-
4 sista raden uppifrån
6 raden 3 uppifrån
8 „ 15
9 „ 15 „
„ „ '24
„ sista raden „
10 första „
„ 5 „ nedifrån
11 iä ”, ’’
12 0 „ uppifrån
„ efter 14 „
, 18 „ „
.. 8
13
13
„ 9
14 4
12
16
23
13
26
nedifrån
uppifrån
nedifrån
uppifrån
19
20
21
22
8
10
12
16
står:
afgifna
Underlåter
386,234: 4.
behållningar
3,000,000:
29,545,728:
29,545,728:
vnnnit
för
läses:
afgifva
Underlåta
386,234: 4.
behållnin gen
3,000,000:
vunnit
bör
denna dag denna dag denna dag
terminen
nedifrån
terminen
är till hela beloppet utlånad,
ofbrutet oafbrutet
den 31 Maj den 31 Mars
6 och 9 9 och 8
eftergifva eftergifvas
eftergifter eftergiften
Gårdlösa Gårdslösa
iånesummans lånesummors
lagöfvcrtrftdelsor lagöfverträdelso
ai af
förordnat förordnat,
har här
behållning behållningar
3,243,200 3,243,200,
1,400,000 1,440,000
Filia 1-bankens Filial-banks
§ 1. § 20.
emot mot
densamma densamma,
187,500, hvilken summa bör utföras i kolumnen.
126,000: 125,000:
Nyköqving Nyköping
187,000: 562,000: 487,500: 562,500:
Bih. till Ii. St. Prof. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 3 Håff.
STOCKHOLM, tryckt bos Isaac Marcus, I85U.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 3.
1
*:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Dec. 1859, kl, 2 e a.
Utlät&de, i fråga om afskrifning af åtskilliga frän Lånekontoret
i Göteborg ulgifna diskontlån, äfvensom af derstädes
balanserade öfverränlor å dylika lån.
Uti den berättelse Utskottet från Direktionen öfver Lånekontoret i Göteborg
emottagit är hemstäldt, att ur räkenskaperna matie få afskrifvas dels 51 särskilda
lån, ulgifna från allmänna diskonlfonden, dels 6 stycken lån tillhörande handels- och
närings-diskontfonden, och dels sammanlagda beloppet af upplupen öfverränla å 4
lån, för hvilka, sedan kapitalbeloppen blifvit indrifna, ytterligare liqvid icke kan vinnas.
Af de för hvarje särskildt lån meddelade redogörelser har Utskottet inhemtat:
l:o att kapital-återstoderne på 30 stycken af lånen ur allmänna diskontlonden,
äfvensom de G lånen från handels- och närings-diskontfonden, äro af den
beskaflenhet, att icke något vidare kan derå indrifvas, enär så väl låntagarne som
löftesmännen eller hypoteks-utgifvarne antingen redan i utfattigt tillstånd aflidit, eller,
der de ännu lefva, äro tiggare, boende inhyses och saknande det nödvändigaste, eller
åtnjuta understöd af fattigvårds-inrättningar, eller i alldeles medellös städning
begifvit sig till okänd ort, utan alt upplysning sedermera kunnat erhållas, hvar de
sig uppehålla, och (Je öfriga i många år, vid år efter år hållna kostsamma undersökningar,
befunnits sakna all förmåga alt rätt för sig göra, hvadan ifrågavarande
lån blifvit under åren 1851—1855 såsom osäkra förda inom linien samt af lånekontorets
revisorer öfver 1856 och 1858 års förvaltning föreslagna till afskrifning;
Bilt. till R. St. Brot. 1859 # 1860i 6 Sami. 1 Afd, 4 Haft. 1
2
Banko- Utskottets Utlåtande N:o 3.
2:o att beträffande det återstående af de till afskrifning föreslagna 31 lånen,
sorn tillböra Allmänna diskontfonden, bcviljadt Jonas Pettersson i Antorp å 300
Riksdaler Banko, förekommer, att Sedelvexlaren S, A. Holmgren erhållit uppdrag alt
uttaga och qvittera lånet, men öfverlålit berörde uppdrag på Bokhållaren W. Holmgren,
som detsamma fullgjort, dervid han affemnat S. A. Holmgrens qvitto alt
medlen kommit denne tillhanda, hvarefter tvist uppstått om låntagarens skyldighet
att lånet återgälda, hvilken tvist är vorden genom Wahlbo häradsrätts utslag den
12 Februari 1853 sålunda afgjord alt, då riktigheten af S. A. Holmgrens till W.
Holmgren algifna qvitto å lånebeloppet blifvit bestridd, och det icke kunnat ådagaläggas,
alt S. A. Holmgren samma qvitto utgifvit, gäldenären och hans löftesmän
från betalningsskyldigheten befriats; att. som lånekonlorets genom Konungens Befallningshafvande
i Elfsborgs län förordnade ombud i della mål försummat erlägga vad
emot berörda utslag, stämning å ombudet uttagits lill förenämnde häradsrätt, med
påslående om hans förpligtande alt hålla lånekontorct skadeslöst för dess genom
hans försummelse lidna förlust, men att häradsrätten genom den 5 ! Mars 1855 gifven,
af Kongl. Götha hofrätt den 1 1 April 1850 faststäld dom, käromålet ogillat;
ali, då den brist i'bevisningen, som, enligt hvad ofvan förmäies, medfört gäldenärens
befrielse från ansvarighet för iånets gäldande, härledt sig derifrån, att Sedelvexlaren
Holmgrens qvitto icke varit bevittnadt, men ett ovilkorligt stadgande om
bevittnande af alla qvittenser, som anginge lånekontorets rörelse, hvarken vore till
efterrättelse meddeladt eller lämpligen kunde ifrågakomma i afseende på eli penningeverk
af den omfattning som lånekontoret i Göteborg, helst erfarenheten nogsamt
visat, att en sådan föreskrift icke vore tillräcklig alt under alla förhållanden skydda
emot förlust, somt då härtill komme, att icke allenast Kongl. Majit i 3:ne likartade
mål frikänt svaranderna från betalningsskyldighet, utan äfven att Rikets sednast församlade
Ständer, på ofvan upptagna skäl, medgifvit afskrifning ur räkenskaperna af
5:ne lån, Lånekontorets revisorer öfver 185G års förvaltning funnit annan åtgärd
beträffande det nu ifrågavarande lånet icke kunna vidtagas, än att öfverföra detsamma
till räkningen öfver osäkra fordringar, hvarjemte och då S. A. Holmgren afvikit
ur riket, utan att efterlemna några tillgångar, samt W. Holmgren, hvilken hos Lånekontoret
uppburit medlen, med döden afgålt och beloppet icke kunnat till någon
del utgå ur hans urarfvabo, der det blifvit till betalning faststäldl, Revisorerne tillstyrkt
alt samma lån, i likhet med de trenne nyss omförmälda, måtte utur räkenskaperne
få afskrifvas;
3:o att i afseende på den till afskrifning föreslagna öfver-ränlebalansen å
419 R:dr 4 öre, befmnes att 200 R:dr 52 öre utgöra öfver-räntor på tvänne emot
sedermera falska befunne dokumenter utgifna lån, hvilka efter målens utredning, blifvit
vid anfordran till kapitalbeloppen återguldne af lånedokumentens inlemnare, som,
enligt Kongl. Maj:ts i dylika frågor gifna nådiga beslut, icke äro skyldige erlägga
Banko-Ulskoltets Utlåtande N:o 3.
3
annan ränta än 5 procent från den dag de, efter inträdandet af deras betalningsskyldighet,
blifvit för sina förbindelser sökte; att 5 R:dr 74 öre återstå såsom öfverränta
på ett lån, för hvars gäldande all tillgång bos så väl
låntagare sorn löftesmän
saknas, och att öfriga 214 R:dr 78 öre förskingrats af vederbörande exekutor, hvilken,
såsom nu mera utfattig, ej kan medlen
ringaste
mån ersätta.
Under sådana förhållanden, och då fortsatt bevakning af samtliga förenämnde
fordringar endast skulle medföra onödiga utgifter för Lönekontoret, anser Utskottet
sig böra vördsamt tillstyrka, alt nuvarande kapital-återstodcrna å följande 38 stycken
lån, nemligen:
från Allmänna diskont fonden:
å
lånet N:o
5,382
A. Christenson . . .
. förfallet 1827
R:dr
1,500
—
>)
55 5 5
8,696
J. Neycammer .
55
1851
55
450
—
55
55 55
4,482
C. Neycammer .
55
1852
55
600
—
5?
')} 55
4,949
dito . . .
55
55
55
720
—
5)
55 55
2,942
L. Andersson
1854
55
607
—
55
5 5 5 5
6,598
J. Ljungqvist . . .
* 55
1856
55
600
—•
55
5 5 5 5
8,507
J. C. Osterman .
55
. -55 •
)>
450
—-,
15
55 55
69
dito
3 5
1858
55
300
—
5?
5 5 5 5
1,262
dito . . .
55
55
55
600
—
55
55 55
7,430
E. Blomberg ....
55
55
600
—
55
55 55
1,968
J. Andersson . . .
55
1840
55
195
—
55
5 5 5 5
2,746
A. Johansson . . .
55
55
55
180
—
55
55 J 5
1,686
J. Andersson . .
• • 55
1841
270
—
55
55 5 5
8,560
A. S. Persdotter
55
1842
55
91
—
55
55 5 5
9,507
J. Svensson ....
55.
55
372
75.
55
55 5 5
7,2 11
N. Olsson ....
\
55
1843
55
630
—
55
55 55
11,321
J. Lagerlöf ....
55
55
55
600
-—
55
55 55
4,548
E. A. Carlsson .
55
1845
55
900
—
55
5 5 5 5
6,681
A. I*. Hellstenius .
55
1858
55
734
75.
55
55 55
547
C. J. Friberg . . .
55
1841
55
276
75.
55
5 5 55
9,537
J. Winberg ....
55
1845
55
150
—
55
5 5 55
9,461
E. Svensson ....
1844
55
815
50.
55
55 55
7,731
S. Carlsson ....
55
1845
55
120
-—
55
55/ 55
5,496
A. B. Malmberg . .
55
1845
55
210
—
55
55 55
8,151
dito
55
55
55
330
—
55
55 55
3,845
M. L. von Schwerin .
55
1842
55
3,525
50.
55
55 5 5
2,176
J. P. Langlet . . .
55
1845
55
1,482
50.
Transport R:dr 17,310
75.
4
Banko-UIskottets Ullätande N:o 5.
Transport
R:dr
17,510: 75.
å lånet
Nio
8,870
B. Nilsson
. . . förfallet 1845
77
210: —
7) 75
77
6,785
G. F. Thelin
. . . „ 1847
77
16: 81.
7) 77
77
9,255
Ingrid Johansson
77 77
7?
164: 81.
7 7 7 7
77
5,168
J. Petersson .
CO
OT
o
77
450: —
(R:dr 4 8,152: 57 öre.)
och frän Handels- och Nälin gs- diskon t fonden:
å lånet N:o
450
B. C. Skogström . .
. . förfallet 1845
R:dr
722
77 75 77
250
A. Broddelius & Komp.
. . „ 1840
77
750
7) 77 77
192
dito
7? 77
77
1,500
77 77 '77
461
B. Oisson . >
. . „ 1845
77
5,027
77 7? 77
429
O. Scherdin
1845
7?
951
77 77 77
479
C. F. Lindberg . . .
??
2,964
(R:dr 9,915: 61 öre.)
må rnetl tillhopa Riksmynt R:dr 28,067: 98.
från räkenskaperna få afföras;
äfvensom alt för öfver-räntorna å nedannämnde lån från Allmänna diskontfonden,
nemligen:
N:o 9,285 S. Granstrand förfallet 1852 R:dr 70: 56.
„ 7,858 J. Jonsson „ 1855 „ 129: 96.
„ 6,551 A. Rasmusson.
1852 „ 5: 74.
och „ 2,192 C. M. Dahlöf 1845_  214: 78.
afskrifning utur räkenskaperna med tillsammans
Riksmynt R:dr 419: 4.
malte beviijas.
Stockholm den 15 December 1859.
Banko-JJtskolte(s Utlåtande N:o 4.
5
N:o 4.
Ank, till Exp.-TJtsk. den 15 Dec. 1859, kl 2 c. m.
Utlåtande i fråga om afskrifning af 5 särskilda från
Läne-konloret i Malmö utgifna diskontlån.
Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö har i dess berättelse till Utskottet
hemställt, alt nedannämnda fem lån? för hvilka någon vidare godtgörelse icke är att
förvänta, måtte med 2,714 R:dr 59 öre få afskrifvas ur Låne-kontorets räkenskaper,
der de äro såsom osäkra förda inom linien, nemligen:
lånet N:o 1,558 P. M. Moberg förfallet 1855 R:dr 504: 10.
„ „ 596 P. A. Userman  „ 1831 „ 1,099: 62.
„ 5,202 J. Klintorph  „ 1832 „ 799: 58.
„ 2,961 J. Larsson  „ 1836 „ 127: 52.
„ 5,961 P. Mattsson  „ 1842 „ 184: 17.
Och enär Låne-kontorets revisorer öfver nästlidne års förvaltning upplyst
alt samtliga ännu lefvande gäldenärer för dessa lån befinna sig i utfattigt tillstånd
och pa grund deraf understöd! Direktionens förslag om lånens afskrifning, finner
Utskottet sig böra vördsamt tillstyrka,
att ofvan uppräknade fem lån må till deras återstående belopp
2,714 R:dr 59 öre Riksmynt ur räkenskaperne få afföras.
Stockholm den 13 December 1859.
6
Banko-Ulskoltets Ullålande N:o 5.
N:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Dec. 1859 kl. 2 e. m.
Utlåtande öfver Verkmästaren vid Tumba bruk F. Bladms
ansökan om ersättning för en resa i ändamål att inhemta
upplysningar om pappers-fabrikationens framsteg i främmande
länder.
Verkmästaren vid Tumba bruk F. Bladin har, med öfverlemnande af berättelse
om en af honom till åtskilliga utrikes orter nästlidne sommar på egen bekostnad
verkställd resa, för att inhemta upplysningar om pappers-fabrikationens
framsteg och dermed 1 gemenskap egande ämnen, uti en till Banko-fullmäglige in—
gifven, till Utskottet ställd skrift, anhållit, alt Utskottet, med afseende derå, att
Tumba bruk komme att draga nytta af den företagna resan, måtte bevilja honom
ersättning för densamma med Ett tusen Riksdaler Riksmynt; hvilken anhållan blifvit
af Fullmäktige lios Utskottet till bifall förordad.
Utskottet har i afseende å denna fråga inhemtat: alt, sedan Verkmästaren
Bladin, af anledning att pappers-tillverkningen i främmande länder på sednare ti—
iler tillegna! sig en mängd nya inrättningar, hvilka voro okända vid Tumba pappersbruk,
under år: 4858 hos Fullmäktige anhållit om ett understöd af 2,0011 R:dr
för eh utrikes resa i ändamål att praktiskt inhemta de nyare förbältringarne i pappers-fåbrikationén
och förvärfva sig förökade insigter i sill yrke, men Fullmäktige i
Maj .månad samma år funnit sig icke kunna berörde ansökning bifalla, hufvudsakligen
af skäl, alt rättighet till beviljande af anslag för dylikt ändamål icke vore dem
lemnad; så hade Bladin, för alt komma i tillfälle alt företaga den tillämnade resan,
under innevarande år hos Fullmäktige sökt ett bidrag af 4,000 R:dr, eller, om sådant
ej kunde bifallas, åtminstone tvänne månaders tjenstledighet, i hvilket sednare
fall han sjelf ville anskaffa medel till resekostnaden under förhoppning om Fullmäktiges
förord hos Banko-ulskoltet att, efter återkomsten, varda af Tumba bruks
lianko-Utskottets Utlåtande N:o 5.
kassa för samma kostnad ersatt, hvilken ansökan blifvit den 14 sistlidne Maj, i så
matto bifallen, att hänne månaders tjenstledighet för resans företagande Bladin beviljades,
hvaremot bans begäran om rese-understöd, af samma skäl som förra året,
alslogs; alt Bladin derefter Irån Slockholm alresl öfver Lubeck; Hamburg, Berlin,
Dresden, Halle, Cassel, Frankfurt arn Mayn, Mainz, Köln till Paris, och tillbaka genom
Iluij, Lultich, Aachen, Doren, Köln, Magdeburg, Berlin och Stellin lill Slockholm,
hvarunder de förnämsta jiappcrs—fabriker, som lago i vägen, blifvit af honom
besökta, samt att Bladin angående sina under rosan gjorda iakttagelser sammanfattat
den berättelse, hvilken är vorden till Utskottet öfverlemnad.
Tumba bruks förvaltare, hvars yttrande öfver Bladlus ifrågavarande ansökning
blifvit in fordrad t, har anfört bland annat, alt, ehuru, elter hans tanke, Bladins
meddelanden väl icke torde föranleda någon större och märkbarare förändring uti
pappers-lillverkningen vid Tumba, hans detalj-iakttagelser likväl i flera alseenden
lörtjeuade uppmärksamhet och lofvade att blifva bruket till nytta, dels genom besparing
af dagsverken och dels till erhållande af ett felfriare arbete, äfvensom till
minskning af utskotts-papper, så att resan borde komma alt medföra ej allenast
vackrare produkt vid Tumba, utan äfven ökad behållning af bruks-rörelsen; att åtskilliga
af Bladin elter hemkomsten föreslagna förändringar redan blifvit vid bruket
vidtagna, hvilka befunnits ändamålsenliga, att andra voro under utförande, och alt
ännu flera blifvit af Bladin ifrågasatta, hvilka syntes erikla och lämpliga och torde
komma alt vid bruket lillvägahringas, i den mån tid och omständigheter det medgåfve;
samt alt, om genom dessa förändringar endast en ringa arbets-besparing
vunnes eller om arbets-methoderna så förbättrades, att utskolts-papperet minskades
med blott en procent, så blefve, vid en tillverkning för 100,000 B:dr Riksmynt,
hvarutöfver densamma de sednare åren uppgått, bruksvinsten på ett enda år ökad
med 1,000 R:dr, eller ett belopp, motsvarande den af Bladin begärda resekostnadsersätlning;
på grund hvaraf bruksförvaltaren å ansökningen tillstyrkt bifall. Enahanda
tillstyrkande liar älven • inspekterande Fullmäktigen vid bruket afgifvit och till
stöd derför åberopat, all Bladin vore en för sin befattning särdeles lämplig man,
som med erforderlig skicklighet lörenadc ett utmärkt nit så väl för brukets bästa
och förkofran i allmänhet som särskildt för de detaljer, hvilka tillhörde hans tjenst;
att Bladin företagit den ifrågavarande resan icke för alt af densamma draga någon
enskild vinst, utan för alt utvidga sina insiglcr i de göromål, som åligga honom i
hans vid bruket innehafvande befattning och för alt derigenom blifva för bruket dessinera
gagnelig; att den nytta, bruket redan haft och efter all sannolikhet ännu
mera komme alt erhålla af Bladins genom rese-iakttagelserna utvidgade erfarenhet,
säkerligen skulle fullt motsvara den sökta ersättningen, samt att Bladins ekonomiska
ställning icke vore sådan, att han ulan alltför stor uppoffring kunde vidkännas de
för resan ullagde kostnader.
Banko-Utskottets Utlåtande iV.o 5.
Då det, enligt Utskottets tanke, är af stor vigt, att Banken söker att vid
sitt pappersbruk, tillegna sig sådana förbättringar i de för pappers-tillverkningen
nödiga apparater och maskiner samt arbetsmetoder, som i sednare tider blifvit utomlands
införda, samt upplyst är, att Bladin med sin ifrågavarande resa baft för afsigt
att befordra berörde för Tumba bruk angelägna ändamål, och att åtskilliga af
Bladin, på grund af hans under resan förvärfvade insigter och erfarenhet, föreslagna
nya anordningar vid bruket dels redan medfört, dels sannolikt komma alt leda till
gagn vid pappers-tillverkningen derstädes, anser Utskottet det vara med billighet öfverensstämmande,
att Bladin tilldelas någon ersättning för omförmälde af honom pä
egen bekostnad företagna resa, hvaraf resultaten sålunda komma bruket till nytta,
och får alltså, i enlighet med Fullmäktiges hemställan, vördsamt tillstyrka,
att verkmästaren vid Tumba bruk F. Bladin må af brukets
medel tilldelas en resekostnads-ersällning af Ett tusen riksdaler
riksmynt.
Stockholm den 45 December 1859.
Reservation:
af Friherre Stjernstedt, A. W. ''Som af den berättelse, Herr Bladin om sin
resa under nästlidne sommar afgifvit, icke kan inhemtas, att den ökade kännedom,
angående pappers-tillverkning, han derunder må hafva vunnit, kan komma att leda
till någon väsentlig fördel för Tumba pappersbruk; samt de förslag han afgilvit till
införande af utaf honom ansedde förbättringar rörande verkets ekonomi ännu ej
blifvit af Fullmäktige pröfvade, och således ännu icke kunna anses leda till de åsyltade
resultaten; så linner jag allt lör tidigt att lör närvarande Bladin må anses vara
förtjent af någon ersättning för ifrågavarande utrikes resa, hvilken han ännu åtminstone
måste betraktas hafva verkställt hufvudsakligen i enskilda angelägenheter."
I denna reservation har Riksdags-fullmäktigen Anders Gudmundson från Kallands
län instämt.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 4859.
Banko- Utskottets Berättelse M 6.
i
M 6.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Dec. 1839, kl. 4 e. m.
Berättelse, angående Rikets Ständers Banks styrelse och
förvaltning.
Likmätigt 4 § i den för Banko-Utskottet gällande Instruktion åligger det
Utskottet att .undersöka och granska Banko-verkets tillstånd och huru detsamma
efter sistförflutna Riksdag styrdt och förvaltadt blifvit; att dervid med synnerlig
uppmärksamhet följa de Banko-styrelsens åtgärder, som afse silfverutvexlingens
fortgång och bestånd, samt att, efter fulländande af berörde granskning, på sätt
i 32 § Riksdags-ordningen föreskrifves, berättelse deröfver till Rikets Ständer
afgifva.
Vid den undersökning och granskning af Banko-verkets tillstånd, styrelse
och förvaltning, som Utskottet till fullgörande häraf verkställt och som omfattat
tiden från och med den 16 Oktober 1836, intill hvilken dag decharge blifvit
Fullmägtige beviljad, till och med den 13 Oktober innevarande år, har Utskottet
icke allenast genomgått dels de af Rikets Ständers åren 1837, 1838 och 1839
församlade Revisorer afgifna och till Utskottet öfverlemnade berättelser, rörande
granskning af Bankens och Tumba bruks förvaltning och räkenskaper, dels Full—
mägtiges till Utskottet ställda och jemte Utskottets Memorial N:o 2 Rikets Ständer
meddelade berättelse, angående Bankens förvaltning, dels ock de särskilda berättelser,
Direktionerne öfver Banko-diskonlverket i Stockholm samt Låne-kontoren
i Götheborg, Malmö och Wisby, Under-styrelsen och Bankens Fiskais
embete
till Utskottet allemnat, utan äfven läst samtlige hos Fullmägtige under
ofvan omförmälda liderymd förda särskilda protokoll, i hvad de angått beslut och
åtgärder med afseende å den reela fondens vidmakthållande och förstärkning,
äfvensom Fullmägtiges allmänna protokoll efter den tid, den 13 nästl. Augusti,
hvartill Revisorerne sträckt sin granskning, till och med den 13 påföljde Oktober.
Då Revisorernes och Fullmägtiges ofvanberörda berättelser, jemförda med
Utskottets åberopade Memorial N:o 2, innefatta erforderlig upplysning om så väl
de hos Fullmägtige förekomna hufvudsakliga ärenden, som Bankens och de under
Bih. lill R. St. Prol. 1859 A 1860. 6 Sami, 1 Afd. 5 Höft. 1
Banko-Ulskoltels Berättelse M 6.
Fullmägtiges
särskilda
protokoll.
densamma ställda Inrättningars tillständ vid innevarande riksdags början, har Utskottet
ansett sig, i den berättelse Utskottet nu går att afgifva, böra, pä sätt jemväl
vid nästföregångna riksmöten egt rum, upptaga endast sådana frågor, uti
hvilka särskildt utlåtande från Utskottets sida påkallats; varande härvid iakttagen
den ordningsföljd vid ärendenas behandling, hvartill Banko-reglementets och
Revisions-berättelsernes uppställning föranleder.
§ *
(1858 års Rev.-ber. § 4 och Fullrn. fork 1. sidd. 97—98.
1859 års » § 4. Fullm. Ber. § 5.)
Af Rikets Ständers år 1858 församlade Revisorer har i 4 § af deras Be
rättelse
blifvit anmärkt, att ehuru, jemlikt föreskrifterna i § 12 och §109, mom.
10 af Banko-Reglementet, endast sådana frågor, som hafva afseende å den reela
fondens vidmakthållande och Bankens vexelrörelse, böra hemliga hållas och Fullmägtiges
öfverläggningar och beslut derom i särskildt protokoll upptagas, Fullmägtige
detta oaktadt till det särskilda protokollet hänfört jemväl ärenden af annan
egenskap, såsom t. ex. frågor om förfärdigande af pappersformar till Bankens
sedlar å R:dr R:mt, tillverkningen af nämnde sedelpapper, tryckningen och skärningen
af dessa sedlar, kostnaden för anskaffande af dertill erforderliga machiner
och effekter m. m.; hvilket haft till följd, att en utaf enskild person hos Fullmägtige
framställd anhållan, att emot lösen utbekomma utdrag af deras protokoll
i hvad det rörde en dylik fråga, blifvit af Fullmägtige afslagen på den grund,
att samma fråga upptagits i det särskilda protokollet.
Uti häröfver afgifven ■ förklaring hafva Fullmägtige, såsom skäl för den anmärkta
afvikelsen från Reglementets föreskrifter, hufvudsakligen anfört, att, i händelse
icke särskildt protokoll funnits att tillgå, hvaruti kunnat upptagas de, vid
fråga om förändring i sedeltillverkningen, till Fullmägtige inkomna förslag till iakttagelser,
hvarigenom afsetts att förebygga papperets och tryckets eftergöring, och
hvilka förslags hemlighållande, af vederbörande vanligen betingad!, naturligtvis påkallats,
för att icke, i händelse|förslagen befunnits antagliga, lemna eljest saknad
ledning för den eftergöring, meningen varit att förekomma; skulle Fullmägtige
nödgats antingen att utom protokollet behandla de delar af sedeltillverknings—förslagen
, åt hvilka offentlighet ej finge eller borde gifvas, eller ock låta protokollet
derom blifva ojusteradt intilldess förslagens ändamålsenlighet hunnit utrönas, hvilka
utvägar Fullmägtige likväl ansett mindre lämpliga än de nu begagnade; tilläggande
Fullmägtige, alt många af de, sedeltillverknings—frfigan rörande, i det särskilda
protokollet upptagna ärenden visserligen utan skada för sjelfva hufvudsaken
kunnat införas i det allmänna] protokollet, men att derigenom ett för granska
-
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
3
ren af Fullmägtiges åtgärder nyttigt samband utan ändamål skulle hafva blifvit
stördt.
Ehuru Revisorerne i Reglementets åberopade föreskrifter onekligen egt grundadt
skäl för den gjorda anmärkningen, har Utskottet likväl funnit förhållandet, hvaruti,
efter hvad 1859 års Revisorer anmält, nödig rättelse då mera blifvit vidtagen, vara
af Fullmägtige nöjaktigt förklarad!; och får, med tillkännagifvande häraf, Utskottet
meddela, att Utskottet framdeles vill laga i öfvervägande, huruvida, på sätt Fullmägtige
i deras berättelse hemställt, till den § i blifvande Banko-reglemente, som kommer
att motsvara 12 § i det nuvarande, bör fogas något tillägg, inrymmande rättighet
för Fullmägtige alt kunna till det särskilda protokollet hänföra äfven andra
ärenden, än som i berörde g omförmälas,
§ 2.
(Fullm. Ber. § 4.)
Öfver Fullmägtiges i denna § gjorda framställning om ändring af 5 § i den Ändring i
för Fullmägtige den 19 Augusti 1845 utfärdade Ansvarighets-lag till närmare
verensstämmelse med stadgandet i 17 § af Banko-reglementet, angående Under- Fullmägtige.
styrelsens hörande i frågor, som på Fullmägtiges pröfning ankomma, vill Utskottet
äfven framdeles till Rikets Ständer sig utlåta.
§ 3
(1858 års Rev.-ber. § 8. 1859 års Rev.-ber. § 7.)
Så val nästlidne som innevarande års Revisorer hafva, uti förenämnde §<§ af statslåne
deras
Berättelser fullständigt redogjort för icke allenast de omständigheter, hvilka fondenvarit
förenade med upptagandet af det i Januari månad 1858, på grund af Kongl.
Maj;ts och Rikets Ständers beslut, för Svenska Statens räkning med Bankirhuset
Salomon Heine och Nord-Tyska Banken i Hamburg afslutade lån å 9,000,000
mark Hamb. Banko jemte vilkoret) derför, utan äfven de åtgärder, Fullmägtige vidtagit
för att till verkställighet befordra de af Rikets Ständer meddelade föreskrifter
i fråga om sättet för Stats-lånets användande samt huru Slatslåne-fonden blifvit
af Fullmägtige och vid de särskildta Diskont-verken förvaltad m. m.
Banko-Utskottet, som ansett sig icke tillkomma att ingå i bedömande af frågan
om det sätt, hvarpå förevarande angelägenhet, så vidt den lånets upptagande
angår, blifvit utförd, har deremot granskat öfriga förhållanden, som med detta ärende
ega gemenskap; hvarvid Utskottet icke kunnat undgå fästa särskild uppmärksamhet
derå, att, oaktadt Rikets Ständer i § 30, punkt. 6 af Banko-reglementet till iakttagande
vid utlåningen från Statslåne-fouden föreskrifvit, bland annat, att lån före,-
A
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
Eftergift å
ränta och
provision till
vissa låntagare
i Statslåne-fonden.
trädesvis lemnäs mot säkerheter, som antingen grunda sig på inteckning i fast egendom
eller utgöras af förskrifningar, utfärdade af Föreningar med solidarisk eller på
annat tillförlitligt sätt garanterad gemensam ansvarighet eller ock bestå af i säkert
förvar nedsatta varor af den beskaffenhet, som i åberopade punkt närmare angifves,
så har likväl, efter hvad 1839 års Revisions-berättelse gifver vid handen, af det
från Statslåne-fonden vid Låne-kontoret i Malmö under år 1838 utlevererade lånebelopp
2,982,150 R:dr icke mindre än 2,138,450 R:dr i 732 särskilda lån blifvit
mot namnsäkerhet beviljade; såsom orsak hvartill Låne-kontorets Direktion, uti infordrad
förklaring, väl hufvudsakligen anfört, att' Direktionen, som i början genom
tillämpning af Rikets Ständers omförmälda vilkorlig» föreskrift sökt att framtvinga
real-säkerheter och från dén 3 Mars, då första utlåningen skedde, intill den 24 i
samma månad icke utgifvit något lån utan mot inteckning i fast egendom, likväl
sedermera, i nödvändig följd af svårigheten för de lånsökande i allmänhet att under
den allt jemnt sig ökande förlägenheten, då snar hjelp var af yttersta behof påkallad,
kunna skyndsamt anskaffa säkerheter af ifrågavarande beskaffenhet, trott sig bäst
befrämja näringarnes, särdeles jordbrukets, fördel genom utlemnande af lån mot borgen,
der annan säkerhet ej funnits att tillgå; men hvilket Direktionens förfarande
Utskottet funnit vara destomera anmärkningsvärd! som äfven med antagande deraf,
att omständigheterne i många fal! kunnat undantagsvis påkalla låne-understöds skyndsamma
meddelande endast mot namnsäkerhet, förhållandena likväl icke synas hafva
bort föranleda dertill att, såsom Utskottet inhemtat, lån mot säkerhet af Direktionen
beviljats på en tid af ända till 24 månader och derutöfver; dock som Lånekontorets
Revisorer för 1858 års förvaltning meddelat Direktionen decharge och
denna, jemlikt § 5 i bemälde Revisorers instruktion, redan blifvit af Fullmägtige
godkänd, har Utskottet ansett
hvad i omförmälda måtto anmärkt blifvit icke kunna till någon vidare
åtgärd föranleda.
§ 4-
(18ä8 års Rev.-ber. § 8. Fullm.; ber. § 9.)
I sammanhang med omförmälande af Fullmägtiges beslut att nedsätta räntan
och provisionen vid utlåning från Statslåne-fonden från 9 lill 8 procent för alla lån,
som från och med den 3J Mars 1858 kornme att beviljas, hafva Revisorerne till
Rikets Ständers bifall förordat ett hos Fullmägtige då väckt förslag, att redan varande
låntagare i Statslåne-fonden vid den dädanefter hvar sjette månad dem åliggande
inbetalning i förskott af ränta och provision, kunde få tillgodonjuta den lindring,
som, enligt nyssnämnde beslut, skulle blifvande låntagare tillgodokomma, och
sålunda vid berörde inbetalningar skilnaden mellan 9 och 8 proc. eftergifvas; hvil
-
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
S
ket förslag Fullmägtige uti deras till Utskottet afgifna berättelse i så måtto biträdt,
att de tillstyrkt, att låntagare i Statslåne-fonden må af räntan och provisionen lör
den lånetid, som öfverskjuter 6 månader, eftergifvas skilnaden mellan 9 och 8 procent;
uppgående, enligt Utskottet tillhandakomna uppgifter, beloppet af den eftergift
i ränta och provision, som, genom bifall till Fullmägtiges berörda framställning, skulle
ifrågakomma
å den genom Fullmägtige omedelbart verkställda utlåning till R:mt R:dr 586: 25.
» utlåningen vid Banko-diskont-verket i Stockholm » » 17,529: 36.
» d:o vid Låne-kontoret i Göteborg » » 813: 46.
» d:o vid Låne-kontoret i Malmö, » » 1,456: 50.
» d:o vid Låne-kontoret i Wisby » » 95: 8.
tillsammans R:mt R:dr 20,480: 65.
Då på bedömandet af frågan om den föreslagna eftergiftens beviljande det
måste inverka, huruvida förevarande låne-operation kommer att för Stats-verket medföra
vinst eller förlust, men någon utredning i detta afseende icke kan verkställas
förr än Stats-lånet blifvit liqvideradt och alla hit hörande förhållanden hunnit afslu
tas,
har Utskottet ansett
det vara för tidigt att till hufvudsaklig pröfning nu företaga ofvanberörde
fråga.
§ 5-
(1838 års Rev.-ber. § 9. 1859 års Rev.-ber. § 8.)
Sedan 1858 års Revisorer fästat uppmärksamhet å den lättnad, som skulle Utsträckning
allmänheten beredas genom expeditions-tidens utsträckning i allmänhet så väl inom uons-tiden.
Banken som vid Låne-kontoren i Göteborg och Malmö till åtminstone några eftermiddagar
i veckan under en eller annan timma; hafva Fullmägtige, efter inhemtande
af Under-styrelsens äfvensom Direktionernes öfver förenämnda Låne-kontor utlåtanden,
väl ansett berörda fråga böra förfalla, hufvudsakligen af skäl, att den säkerhet,
som med iakttagande af nu föreskrifna kontroller vore förenad, genom omförmälda
förändring i arbetssättet skulle komma att i betänklig mån äfventyras; men, för att
likväl bereda ökad beqvämlighet för allmänheten, funnit godt förordna, att, från och
med den 1 nästlidne September, tjenstgör ingen inom samtliga Afdelningar, Kontor
och Expeditioner i Banko-verket skulle begynnas en half timma sednare på morgonen
och utsträckas en half timma längre på eftermiddagen, än förut varit stadgadt;
i följd hvaraf, från och med nämnde dag, Bankens vexlings-kassor hållits
öppna från klockan 10 förmiddagen til! klockan 2 eftermiddagen, expeditions-kassorna
från klockan 10 till klockan half till 2 eftermiddagen oell en af sistberörda
kassor till klockan 2 eftermiddagen.
6
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
Utskottet, som ansett sig för det närvarande böra låta bero vid den af Fullmägtige
sålunda vidtagna åtgärd, förbehåller sig likväl att framdeles få återkomma
till delta ämne, då Utskottet vill taga i öfvervägande, huruvida någon ytterligare
lättnad i afseende å expedition, än som inom Banko-verket nu kommit allmänheten
till godo, må kunna densamma i dess transaktioner med samtlige de nämnda verken
beredas.
% «
(1858 års Rev.-ber. § 11. 1859 års Rev.-ber. g 12.)
Förflyttningar De i ofvanberörde af Revisions-berätlelserna omförmälda, af Fullinägtige
p pet"st'ons'vidtagna åtgärder, att på pensions-stat förflytta Banko-kommissarien /i. C. R. Carlqvist
och åt honom anordna hela lönen såsom pension, fastän han icke uppnått föreskrifna
lefnads- och tjenste-3r, samt att vid afskedstagande i årlig pension tillägga
Vaktmästaren vid Banko-diskont-verket i Stockholm Lars Ström, som ej heller uppnått
de för pensions erhållande föreskrifna lefnads- och tjenste-år, ett belopp, motsvarande
två tredjedelar af den utaf honom förut innehafda lön, har Utskottet funnit
vara med gällande föreskrifter öfverensstämmande.
§ 7.
(1859 års Rev.-ber. § 15 och Fullm. Förkl. sid. lil.)
Arfvoden till Då, för besörjande af Låne-konlorens angelägenheter i Stockholm, alltsedan
Fåne-konto- LSne-kontorens inrättande varit bland Bankens tienslemanna-nersonal utsedde särrens
Koni- J *
mitterade i skilde Kommitterade, hvilka derför uppbära arfvoden lill belopp, som af Fullmäktige,
Ranken. mef| afgeen(je § göromålens omfång, årligen bestämmas, och för nästlidna år utgingo
från Låne-konloret i Göteborg med 750 R:dr, från Låne-konloret i Malmö med
500 R:dr och från Lane-kontoret i Wisby med 200 R.dr, oaktadt de för Banken
och Låne-kontoren fastställde aflönings-stater ej upptaga något anslag för berörda
ändamål, hafva innevarande års Revisorer, för den händelse att Rikets Ständer skulle
finna skäligt medgifva utbetalning jemväl för framtiden af dylika arfvoden, och således
de bestyr, hvilka det åligger ofvanbemälde Kommitterade att besörja, icke skulle
kunna, såsom Revisorerne för deras del ansett, åt vissa af Bankens tjenstemän uppdragas
utan åtnjutande derför af särskild ersättning, hemställt, att tillåtelse för Fullmägtige
att bevilja ifrågavarande arfvoden inom det belopp, Rikets Ständer lära bestämma,
måtte uti Banko-reglementet intagas.
Efter inhemtad kännedom af den förklaring, Fullmäglige afgifvit öfver Revisorernes
sålunda gjorda hemställan, får Utskotlet anmäla, alt Utskottet vill framdeles
till Rikets Ständer inkomma med yttrande i fråga huruvida ofvariberörda bestyr må,
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
7
kunna Släggas vissa Bankens tjenstemän såsom tjenstepligt, eller, på sätt Fullmägtige
tillstyrkt, Låne-kontorens Kommitterade må bibehållas vid åtnjutande af vissa derför
bestämda arfvoden.
S «■
(1839 års Rev.-ber. § 19 och Fullm. Förkl. sidd. 112—114.)
Under förmälan, hurusom Fullmägtige funnit sig föranlåtne nedsätta Bankens invexiings
invexlings—pris
på dukaler den 28 Oktober 1858 från 8 R:dr 50 öre till 8 R:dr pr^a(p(?r du"
40 öre, den 16 Juni 1859, från och med den 1 Juli räknadt, till 8 R:dr 30 öre
samt den 21 i sistnämnde månad från och med den 1 Augusti, till 8 R:dr 20 öre
för dukat, hafva sednast församlade Revisorer, uti § 19 af deras berättelse, gifvit
tillkänna, att af Fullmägtiges protokoll icke kunnat inhemtas hvarföre ej de den 16
Juni och 21 Juli innevarande år beslutade nedsättningar i dukat-priset genast från
beslutens fattande tillämpats i likhet med hvad som vid pris-nedsättningen i Oktober
månad nästlid ne är egde rum och hvarigenom leverering till Banken af guld emot det
högre priset under tiden kunnat förebyggas.
1 anledning häraf hafva Fullmägtige uti meddelad förklaring anfört hufvudsakligen,
att, enär Bankens guldförråd vid slutet af nästlidne Maj månad nedgått till
det jemförelsevis låga beloppet af omkring 44,000 dukater, syntes tillfället att bereda
förstärkning deraf äfven till då gällande invexlingspris icke böra lemnäs obegagnadt;
men som den dåvarande låga kursen på pund sterling gaf anledning befara
någon spekulation att i större partier till riket indraga guld, hvarigenom vexeltillgången
kunnat komma att lida den förminskning, att silfver måst från Batiken
uttagas för verkställande af utländska liqvider, hvartill, i annat fall, de till guld förvandlade
vexlarne å pund sterling funnits att anlita, hade Fullmägtige med guldprisets
nedsättning afsett att åt vederbörande gifva en väckelse att icke allt för långt
utsträcka dylika spekulationer, hvilket syftemål, vid betraktande af de relativt ganska
obetydliga partier guld, som till Banken aflernnades, äfven vunnits; att som
emellertid vid prisnedsättningarne den 16 Juni och 21 Juli Fullmägtige egt sig bekant,
att guld, ämnadt för leverering till Banken, antingen redan blifvit inlemnadt
eller i närmaste dagarne komme att inlemnas å Kongl, myntet för den behandling,
som skall föregå levereringen till Banken, skulle det, enligt Fullmägtiges åsigt, kun
nat
anses mindre grannlaga, derest Fullmägtige genom tillämpning genast af beslutad
prisnedsättning föranledt skada för den eller dem, som endast under förutsättning
att gällande invexlingspris icke allt för snart förändrades, sökt alt genom indragning
af guld möjligen skydda sig mot förlusten på då varande låga kurs å pund
sterling, samt alt Fullmägtige derföre med beslutets tillämpning vid hvartdera tillfället
låtit anstå en tid, som varit tillräcklig för att erhålla redan inbekommet guld
A Kongl, myntet behandladt, men otillräcklig för uppgörande af någon ny affär.
t*relesterade
växlar.
8 Hanka-Utskottets Berättelse JVs 6.
Af Fiillmägtiges berörda förklaring synes otvetydigt följa, att det anmärkta
iippskofvet med tillämpningen af de den 16 Juni och 21 Juli innevarande Sr beslutade
nedsättningar i Bankens invexlingspris å dukater föranledts af särskildt emellan
Fullmägtige och vederbörande, som hade guld att lill Banken leverera, träffade
aftal derom, att berörda leveranser skulle fä verkställas emot förutvarande högre
pris, hvilket af Fullmägtige gjorda medgifvande åter kan antagas hafva egt sin grund
deri alt, enligt gällande föreskrifter, guld i omyntad form icke i Banken emottages
utan efter föregången undersökning och probering deraf å Kongl. Mvnlet, hvarmed
någon tidsutdrägt alltid är förenad; och ehuru vid hvarje dylikt på enskild väg
uppgjordt aftal med skäl kun anmärkas, att detsamma, bindande för Banken såsom
köpare, deremot icke medför ovilkorlig förpligtelse för säljaren att aftalet fullgöra,
derest sådant, i följd af under tiden inträffade förändrade förhållanden, ej skulle
blifva med hans fördel öfverensstämmande, har Utskottet likväl, i betraktande al
ofvananförda omständigheter, funnit
Fullmägtiges förklaring för nu ifrågavarande särskilda fall vara tillfyllestgörande.
§ 9-
(18S8 års Rev.-ber. g 21. FilUm. Ber. g lä.)
Af 1858 års Revisions-berättelse inhemtas, att sammanräknade beloppet af de
för Bankens räkning köpta vexlar, hvilka vid den i November månad 1857 inträffade
allmänna penningeförlägenhet blefvo protesterade, uppgick till R:dr R:mt 1,472,124: 17.
och uti Fullmägtiges till Utskottet vid riksdagens början
afgifna berättelse förmäles, bland annat, att’ beloppet af
protesterade, då ännu ej infriade vexlar utgjorde ... » 121,673: 27.
att ytterligare afbetalning vore med säkerhet att påräkna för » 15,750: 9.
att på återstoden R:dr R:mt 105,923: 18.
något visserligen borde inflyta genom utdelning i hittills
icke utredda konkursmassor inom landet och genom inbetalning
från vederbörande acceptanter i Hamburg, men att,
äfven om ett motsatt förhållande antoges, så komme, med
beräkning af dels den kursvinst som uppstått vid inköpet
af vexlar, hvilka sedermera blifvit protesterade, dels vinsten
å de under nasti, och innevarande år slutbetalda så beskaffade
vexlar, utgörande tillsammans R:dr R:mt 104,293: 13.
den högsta möjliga förlust för Banken å protesterade vexlar
att inskränka sig till
» 1,630: 5.
Efter
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
!)
Efter inhemtad kännedom om beskaffenheten och omfånget af Bankens vexeltransaktioner
under år 1857 hafva ofvanbemälde Revisorer uttalat det omdöme, att
om äfven, vid betraktande af stadgandet i Banko-reglementets 107 § litt. h, att
i metalliska kassan får inberäknas beloppet af de uppköpta vexlar, hvilka icke til!
liqvid förfallit eller blifvit för inkassering afsända till Bankens utländska handelshus
— ett stadgande, som naturligtvis för utsatte nödvändigheten deraf, att dylika
köp endast med yttersta försigtighet och varsamhet må ega rum — det icke kunde
nekas, att Bankons Vexel-deputerade, vid dc vexelköp, som under sednare delen af
år 1857 föregingo den inträdda penningeförlägenheten, i vissa fall syntes hafva
sträckt sitt förtroende nog långt till de personers vederhäftighet, sorn för vexlarne
voro ansvarige; så borde ej heller, å andra sidan, lemnäs ur sigte, att denna förlägenhet,
hvilken hotade att medföra en nästan fullkomlig upplösning af alla pä
förtroende grundade affärsförbindelser, var lika oförväntad, som till sina verkningar
förstörande, samt att i bredd med de kraftiga åtgärder, som, efter föranledande af
Vexel-deputerade, genom Banko-styrelsen vidtogos för att under dåvarande betryckta
penningeställning underlätta rörelsen, Deputerade haft ali möda ospard att genom
säkerheters anskaffande minska de i följd af ofvannämnde förhållanden möjligen inträffande
förluster på Bankens vexelrörelse, hvilken förut under en tid af mera än
12 år blifvit af samma Deputerade besörjd ulan att någon den ringaste förlust derå
för Banken uppstått.
Utskottet, som anser de stora vexelköp, hvilka under sednare hälften af September
samt Oktober och November månader 1857 egde rum, icke hafva varit
påkallade för det uti 1 mora. 109 § af Banko-reglementet antydda syfte, och
måhända ej heller under då varande finauciela förhållanden blifvit med nog varsamhet
beräknade, har för öfrigt funnit sig böra uti det af Revisorerna här ofvan
uttalade omdöme instämma.
Utskottet anser sig härigenom äfven hafva meddelat yttrande i anledning af
ett utaf Herr Flach, Johan Fredrik Philip, hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
afgifvet och den 50 nästl. November till Utskottet remitteradt anförande, innefattande
uppmaning till Utskottet att förskaffa sig vissa upplysningar lill vinnande af fullständig
utredning om alla de förhållanden, som med Bankens vexeltransaktioner
under tiden från sednaste riksdag egt gemenskap.
§ 10.
(1858 års Rev.-ber. § 22 och Fullm. fork], sidd. 99—100. 1839 års Rev.-ber. § 22 och Fullm. fork!.
sidd. 114—115. Fullm. Ber. § 15.)
Sorn Utskottet ansett Fullmägtiges, af 1858 och 1859 årens Revisorer an- Protesterade
märkta åtgärd alt låta i Bankens metalliska kassa inberäkna beloppet af förfallna'räknande i
Bih. till fl. St. Brot. 1850 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 5 Uäft. 2 metalliska
10
Banko-UlskotCets Berättelse M 6.
Vexehransak'
tioner med
Kredit-föreningen
i
Stockholm.
och för bristande betalning protesterade vexlar icke allenast vara oförenlig med
begreppet om hvad som till egenskapen af metallisk valuta må kunna hänföras,
utan äfven strida med tydliga innehållet af den i § 107 litt. h af Banko-reglementet
meddelade föreskrift, hvilken endast medgifver, att såsom metallisk kassa får
anses och beräknas beloppet af de uppköpte vexlar, som icke till liqvid förfallit
eller blifvit för inkassering afsända till de af Banken antagna utländska handelshus,
hvaremot de vexlar, om hvilka här är fråga, redan långt före detta förfallit lill
betalning och med protest återkommit från de handelshus, dit desamma blifvit
öfversända för att inkasseras; så har Utskottet, på grund af § 5 i den för Utskottet
gällande Instruktion, beslutat och Fullmägtige till iakttagande meddelat, alt
de protesterade vexlarnes belopp bör från metalliska kassan ofördröjligen afföras;
hvilket Utskottet skolat för Rikets Ständer härigenom anmäla.
§ 11
(1838 års Rev.-ber. g 23.)
Den våldsamma rubbning i affärslifvets alla förhållanden, som i November
månad 1837 här inträffade, föranledde äfven utomordentliga åtgärder till alböjande
af de stora olyckor, som den allmänna förlägenheten hotade att utbreda. Ibland
sådana åtgärder omförmäles i 1838 års Ilevisions-berättelse bildandet i Stockholm
af en Kreditförening, med ändamål att till liqviders möjliggörande försträcka penningar
och vexlar emot erbjuden pröfvad och godkänd säkerhet; och då det biträde
Banko-styrelsen fann sig föranlåten att lemna denna Förening för befordrande af
dess nyssberörde ändamål, var af ovärdig och anmärkningsvärd beskaffenhet, har Utskottet
ansett sig böra åt denna fråga esna särskild uppmärksamhet.
Re visorernas berättelse innehåller i afseende å förevarande ämne hufvudsakligen,
att sedan Kreditföreningen beredt sig tillfälle att få sina vexlar i Hamburg
accepterade, oell Bankens Vexel-deputerade med kännedom derom, att dessa vexlar
grundade sig på fullgoda säkerheter, efter en kurs af 127 sk. uppköpt af nämnde
å 90 d. d. ställda vexlar, under de 3 första dagarne, då köpen skedde, ett sam
manräknadt
belopp af 1,333,000 Mark Hamb. Banko, hvilken åtgärd Fullmägtige,
vid Deputerades den 3 December derom gjorda anmälan, ansett sig icke kunna
annat än godkänna, samt Deputerade vidare den 10 i samma månad — jemte
anmälan, att de efter förenämnde kurs och å enahanda tid ytterligare uppköpt
Kreditföreningens vexlar för 730,000 Mark — hos Fullmägtige hemställt, huruvida
och till hvad belopp köpen finge fortsättas; så hade Fullmägtige i anledning häraf
sig utlåtit, att då genom vexelköpen Bankens sedelstock ökades, utan alt åtminstone
förr än efter viss tids förlopp motsvarande metallisk valuta blefve tillgänglig, och
denna tillökning i utelöpande sedlar i sin mån kunde bidraga till att underlätta de
Banko-Utskottets Berättelse JYi 6-
11
större silfveruttag från Banken, som, derest ej förändrade förhållanden mellankomma,
med sannolikhet vore att emotse vid sjöfartens början följande år, så kunde, om
frågan betraktades endast från synpunkten af metalliska kassans ställning och sedelstockens
förhållande, en fortsättning af vexelköpen under dåvarande omständigheter
visserligen mola åtskilliga betänkligheter, i synnerhet om vexlarnes förfallotider allt
för långt framflyttades; Men enär, å andra sidan, förekomma, att Banken hotades af
betydliga förluster icke blott å förut köpta vexlar, hvilka, med protest återkomne,
skulle af trassenterne infrias, utan äfven i särskilda delar af sin lånerörelse; att
dessa förluster kunde i väsendtlig mån förebyggas derigenom att Banken, medelst
uppköp af Kreditföreningens vexlar, underlättade utvägarrie att verkställa liqvider,
hvilka eljest, under för handen varande bekymmersamma penningeställning, i många
fall måste uteblifva i följd af de betalningsskyldiges inträffande obestånd och konkurser;
att nyssnämnda vexlar, med afseende å dels den säkerhet i varor eller
inteckning i fast egendom, som ställdes för de af Kreditföreningen beviljade försträckningar,
dels den ansvarighet till belopp af omkring 9 millioner R:dr R:mt,
Kreditföreningens medlemmar tecknat för möjligen uppkommande förluster, och dels
slutligen de ledamöters af Föreningen kända soliditet, som vexlarne utfärdade, borde
medföra all trygghet för Banken, och att åtgärden att köpa dessa vexlar således
i sjelfva verket utgjorde ett medel för Banken att till en säker tillgång förvandla
åtskilliga af Bankens fordringar, som, i följd af den inträdda allmänna förlägenheten,
redan vore eller kunde blifva osäkerhet underkastade; så höllö Fullmägtige före
att vexelköpen, om desamma med tillbörlig varsamhet och ett noggrannt aktgifvande
å förhållandena verkställdes, — genom att förekomma annars oundvikliga förluster
och genom att åtminstone i någon mån minska de vidare omstörtningar i affärslifvet,
som till ytterligare skada för Banken och det allmänna vore att befara, —■
borde leda till Bankens egen fördel och bästa; hvadan Fullmägtige förklarade sig
icke hafva något att erinra deremot, att ifrågavarande vexelköp fortsattes tills vidare
och så länge sådant funnes vara med Bankens säkerhet förenligt, hvilket Fullmägtige
vid Deputerades för hvarje gång skeende anmälan om af dem verkställda köp blefve
i tillfälle att bedöma; och har, enligt de redogörelser, Deputerade tid efter annan
hos Fullmägtige afgifvit, sammanräknade beloppet af de vexlar, Banken af Kreditföreningen
inköpt, uppgått till 5,273,000 Mark Hamb. Banko, deraf åtskilliga summor
sedermera blifvit genom köp af nya vexlar omsatta.
Då Revisorerna funnit det vara med deras pligt enligt, att dessa åtgärder hos
Rikets Ständer anmäla, hafva de tillika meddelat den från Fullmägtiges protokoll för
den 29 Juli 1858 hemtade upplysning, att samtlige ofvanberörde vexlar dåmera
blifvit till hela beloppet infriade, och att Banken på ifrågavarande vexeltransaktioner
tillskyndats en vinst af omkring 156,000 R:dr Riksmynt.
Utskottet har visserligen ej kunnat förbise, att de med Kreditföreningen
inledda vexelköp icke öfverensstämt med det ändamål, hvarför, enligt 109 § 1
12
Banko-Utskoltels Berättelse Jtä 6.
Lättnad vid
liqvid af protesterade
vexlar.
morn. i Banko-reglementet, köp af vexlar för Bankens räkning får ega rum, eller
den metalliska kassans bibehållande och förstärkning, utan att fasthellre åberopade
Reglemenls-stadgande fått träda tillbaka för det vid ifrågavarande tidpunkt
allt mer och mer påträngande behofvet af snar och kraftig hjelp för att afvärja
den öfverhiingande fara, hvaraf allmänna välfärden hotades; men Utskottet hyser
derjemte den öfvertygelse, att under då varande förlägenhet och innan de verksamma
åtgärder till allmänna penningeställningens underlättande hunno vidtagas,
som genom Statens egen medverkan, medelst det för dess räkning upptagna utländska
lån, blefvo beredda, utgjorde Bankens vexeltransaktioner med Kreditföreningen,
hvars verksamhet endast genom Bankens mellankomst och biträde möjliggjordes,
ett snart sagdt nödvändigt vilkor för alt skydda Banken mot högst betydliga
förluster icke blott å förut kopia med protest återkomna vexlar utan äfven
å meddelade penningeförsträckningar i Bankens särskilda lånerörelsegrenar;
hvarföre och vid betraktande af den skicklighet och framgång,^hvarmed ifrågavarande
transaktioner blifvit utförda och det gynnsamma resultat, som deraf för
Banken uppstått, Utskottet anser sig ega skäl hemställa,
att Rikets Ständer, med afseende å då varande utomordentliga
förhållanden, måtte vid de vidtagna åtgärderna låta bero.
§ 12.
(1838 års Itev.-ber. § 24. 1839 års Rev.-ber. g 23.)
Efter hvad dessa Revisions-berättelser i förenämnde §§ gifva vid handen, hafva
Fullmägtige, i anledning af hos dem gjorda framställningar, ansett sig böra
medgifva, att Bankens på grund af protesterade vexlar hos 4 särskilda handelshus
i Stockholm egande och i deras konkurser bevakade fordringar, uppgående
til! ett sammanräknadt belopp af i33,500 Mark Hamb. Banko jemte ränta och
ricambio-kostnader med undanlag endast af provision, finge, efter en kurs af
128 sk. Banko pr R:dr Hamb. Banko, liq videras med Svenska Hypotheksförenings-obligationer
ftill * motsvarande beloppj^efter nominal-värdet beräknade;
hvilka liqvider ock blifvit under innevarande år af samtlige vederbörande fullgjorda,
dels medebt afiemnande till Banken af dylika på utloltning ställda och
med 4 procents årlig ränta löpande obligationer till ett nominalbelopp af tillsammans
15S.700 Mark Ha mb. Banko, och dels genom kontant infriande af den
särskilda förbindelse, som i 1859 års Revisions-berättelse förmäles hafva blifvit till
Banken aflemnad för en del af Bankens omförmälda fordringar.
Ehuru, på sätt 1858 års Revisorer äfven erinrat, Fullmägtige, genom att i
liqvid emottaga till nominal-värdet obligationer, hvilka för närvarande kunna inköpas
till ett detsamma understigande pris, i sjelfva verket beviljat ackord, hvar
-
lianko-Utskotlels lierättelse M 6
15
till Fullmäktige hvarken genom Banko-reglementet eller särskildt meddelade föreskrifter
varit berättigade; likväl och då i betraktande tages, att ofvanbemälde
gälderiärers konkursmassor, efter hvad upplyst blifvit, lemnado tillgång endast till
jemförelsevis ringa utdelning åt oprioriterade fordringsegare, hvaremot Banken, om
den, såsom med sannolikhet kan antagas, kommer att i sin ego behålla omförmälda
obligationer intilldess desamma efter utlottning till hela nominal-värdet infrias,
varder fiir kapitalet till fullo godtgjord, samt Banken dessutom genom obligationernas
emottagande i liqvid genast blifvit beredd en årlig ränte-afkomst, hvilken,
i händelse ifrågavarande uppgörelse ej kommit till stånd, måhända aldrig och
helt säkert icke förr än i en aflägsen framtid kunnat hos gäldenärerna uttagas, så
har Utskottet, i öfverensstämmelse jemväl med den af Revisorerna yttrade mening,
ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte vid Fullmägtiges ofvanberörde åtgärder
låta bero.
§ ™
(1858 års Rev.-ber. g 25 och Fullm. fertil, sidd. 100—102. 1859 års Rev.-lier. § 21.)
1838 års Revisorer hafva erinrat att, ehuru de hinder för att bringa Ban-Vexelhandel!)
kens vexelhandel i Göteborg till verkställighet, som Fullmägtige alltjemt ansett ' GötcborS'
ligga i de genom föregående Banko-reglementen uti detta ämne meddelade föreskrifter,
i det att dessa föreskrifter, enligt Fullmägtiges lanke, skulle afsett endast
Stockholm och således saknat tillämplighet i fråga om vexelköp på Göteborgs
börs, blifvit vid sednaste riksdag undanrödja genom Rikets Ständers då fattade
och i 109 § 6 mom. af gällande Banko-reglemente intagna beslut, hade likväl
någon vexelhandel i Göteborg för Bankens räkning under den tid, som legat
inom bemälde Revisorers granskning, icke kommit till stånd, och detta oaktadt
Banken genom det för Statens räkning upptagna lån egt en betydlig behållning
i Hamburg att medelst vexeltrassering disponera samt kursen i Göteborg stått
högre än i Stockholm; med anledning hvaraf Fullmägtige förklaring afgifvit, innefattande
hufvudsakligen att Banken vid ofvan anmärkta tidpunkt ej egt annan
behållning å utrikes ort, än den genom statslånet beredda, om hvars förräntande
Fullmägtige med vederbörande öppnat underhandling, och att enär, genom erhållande
af ränlegodtgörelse, hvarom Fullmägtige hvste säker förhoppning, möjlighet
för dem uppstode att något nedsätta den vid utlåning från Statslånefonden inom
landet då bestiimda höga ränta utan att derigenom ådraga Staten förlust, det varit
nödvändigt att söka undvika behållningens förminskning, hvarföre Fullmägtige
inskränkt vexelförsäljningen till Stockholms börs, och sålunda trasserat endast det
belopp, som ovilkorligen erfordrats.
14
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
Ulan alt inga i närmare bedömande, huruvida Fulimägtige i för handen varande
förhållanden egt tillfyllestgörande skäl för deras åtgärd, att på Stockholms
börs aflåta vexlar å Bankens genom statslånet beredda tillgång i Hamburg, anser
Utskottet sig här böra anmäla, att som, efter hvad 1859 års Revisions-berättelse
innehåller, vexelköp för Bankens räkning under September månad nästföregående
året blifvit å Göteborgs börs påbörjade, hvilka köp i den mån kursen dertill gifvit
anledning, sedermera fortgått, och Rikets Ständers beslut om Bankens vexelhandel
i Göteborg således omsider blifvit af Fulimägtige satt i verket, Ut
skottet
funnit
1858 års Revisorers ifrågavarande erinran icke böra till någon
vidare åtgärd föranleda.
§ 14
(1859 års Rev.-ber. § 25. Fullm. Ber. § 16.)
Myntning af Innevarande års Revisorer hafva uti förestående § af deras berättelse anmält,
6sUfverb att vederbörande å Kongl. Mynt-verket underlåtit alt fullgöra dem gifvet förstän
digande
att i myntadt guld och silfver till Banken inleverera dess hos Kongl.
Myntet i nämnde metaller innestående fordran;, men då af berörde Berättelse såväl
som af den utaf Fulimägtige till Utskottet afgifna, derjemte inhemtas, icke
allenast att omförmälda underlåtenhet varit föranledd af en inom Kongl. Myntet
under loppet af flera månader pågående vidlyftig reparation, hvarunder all myntning
derstädes måst inställas, utan äfven att, oaktadt den uteblifna leveransen,
någon brist på silfvermyut för Bankens vexlingsbehof icke sig yppat, har Utskottet
ansett
den af Revisorerna gjorda anmälan icke böra till någon åtgärd
föranleda.
§ lä ^
(1857 års Rev.-ber. § 23. 1858 års Rev.-ber. § 31 och Fullm. förkl. sidd. 102—104. 1859 års
Rev.-ber. § 29 och Fullm. förkl. sidd. 115—118. Fullm. Ber. § 17.)_
Bankens nya Uti Revisions-berätlelserna för åren 1857 och 1858 äfvensom i den för
secilar' innevarande år äro anmärkningar framställda mot Fulimägtige för det sätt, hvarpå
de fullgjort Rikets Ständers dem lemnade uppdrag alt för Bankens räkning anskaffa
sedlar med valörer i Riksmynt; i hvilket afseende förnämligast förts Fulimägtige
till last, dels den långsamhet, hvarmed detta ärende behandlats, dels de
stora kostnader, som blifvit nedlagda på anskaffande af papper och tryck till
nämnde sedlar, dels ock slutligen det otillfredsställande resultat, sorn detta oaktadt
i hufvudsaken vunnits.
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
43
Vid öfvervägande häraf, och efter tagen kännedom jemväl af de utaf Full—
mägtige i ämnet afgifna förklaringar, liar Utskottet i främsta rummet funnit anmärkningsvärdt,
att, ehuru i sammanhang med det vid 4833—4834 årens riksdag
fattade beslut om det nya räknesättets införande stadgades, alt, vid tiden för
nämnde räknesätts tillämpning, Banken skulle utgifva sedlar å de föreskrifna valörerna
i Riksmynt, samt i det för Banko-\erkets styrelse och förvaltning sistnämnde
år utfärdade reglemente åt Fullmägtige jemväl ölYerlemnades alt besluta
och till efterrättelse fastställa de förändringar i systemet för tillverkningen af Bankens
sedlar, sorn i följd häraf blefve erforderliga, det likväl kunnat inträffa, att
de nya sedlarne icke allenast icke hållits allmänheten tillhanda vid den tid, då det
nya räknesättet började att tillämpas å såväl Statens som Bankens räkenskaper,
eller med 1858 års ingång, utan till och med att en del af desamma först efter
1 och ’/;! års förlopp från nämnde tid och de öfriga valörerna ännu sednare blifvit
tillgängliga, då deremot, på sätt 4 858 års Revisorer jemväl anmärkt, samtlige
sedelutgilvande enskilda Banker långt före Riksbanken anskaffat och i rörelsen
ullemnal sedlar å Riksmynt-valörer, till hvilka sedlar papperet för de flesta Banker
blifvit tiliverkadl vid Riksbankens eget pappersbruk Tumba, samt tryckningen för
en del af nämnde Banker verkställts å Riksbankens eget sedeltryckeri.
Till förklarande af det långa dröjsmålet med Riksmynt-sedlarnes utgifvande
har af Fullmägtige väl blifvit anfördt, alt den slutliga verkställigheten deraf varit
beroende af förberedande arbeten utaf konstnärer, kemister och teknici, för hvilkas
underlåtenhet att på utfästa tider fullgöra de åt dem lemnade uppdrag Fullmägtige
icke kunde anses ansvariga; och om denna omständighet i någon mån
och hvad angår de konstnärer, som i utlandet måst anlitas, må lända Fullmägtige
till ursäkt, så qvarstår dock såsom ännu olörklaradt och för Utskottet äfven
oförklarligt, att de Bankens egna tjenstemän, åt hvilka det varit uppdraget att
besörja papperets förfärdigande och de för sedlarnes tryckning erforderliga arbeten,
kunnat tillåtas att med den långsamhet fullgöra sina skyldigheter i detta afseende,
som af de i 4857 och 4858 årens Revisions-berättelser afgifna redogörelser
öfver frågans hela behandling visar sig hafva varit fallet, och som torde
kunna tillskrifvas hufvudsakligen bristande nit och samverkan hos bemälde tjenstemän,
hvilket ock kan antagas hafva varit väsendtligaste orsaken till sedlarnes
fördröjda utgifvande, utan att några kraftiga åtgärder till beredande af rättelse i
detta förhållande blifvit af Fullmägtige vidtagna.
Beträffande vidare de kostnader, som med de nya sedlarnes anskaffande
varit förenade, så och då af den specifikation på de särskilda utgiftsposterna, som
finnes intagen i Fullmägtiges vid 4 859 års RevisionS-berättelse fogade förklaring,
inhemtas, alt det utgifna beloppet icke blifvit användt allenast på anställda förberedande
försök, ulan att en betydlig del deraf åtgått till inköp af sådana för sedlarnes
förlärdigande erforderliga formar, pressar m. fl. effekter, som äfven framgent
16
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
komma att blifva behöflig», vore dervid egentligen icke något att anmärka, såvida
nemligen det visat sig, att det med dessa kostnader åsyftade ändamål, att erhålla sedlar
af god och hållbar beskaffenhet, vunnits; men då tverlom erfarenheten ådagalagt,
att under den korta tiden af sex månader, som t. ex. sedlarne å valören
1000 R:dr R:mt, hvilka val måste antagas mindre än öfriga valörer vara i allmänna
rörelsen begagnade, och följaktligen äfven mindre än dessa utsatta (ör nötning,
varit i omlopp, till Ranken ingått såsom förslitna icke mindre än ‘28,59
procent af det utgifna antalet sedlar; så erhålla nämnda kostnader, vid jemförelse
med det uppkomna ofördelaktiga resultatet, en vida större betydelse, hvars vigt ej
kan förringas ens af de utaf Fullmägtige uttalade förhoppningar, att det nya sedelpapperet,
vid fortsatt tillverkning, skall erhålla de hos detsamma nu helt och hållet
saknade egenskaper af seghet och smidighet, hvarigenom det anses kunna komma
alt uthärda jemförelse med det förr begagnade sedelpapperet.
På grund af hvad sålunda förekommit anser sig Utskottet cga fullt skäl att
till alla delar instämma icke blott i de af Revisorerna uttalade anmärkningar i
afseende å det ifrågavarande ärendets behandling och slutliga resultat, utan särskildt
i den af detta års Revisorer framställda erinran om angelägenheten deraf
att Fullmägtige, så fort ske kan, vidtaga åtgärder tili införande af nödiga förbättringar
vid sedelpapperets tillverkning, så att Banken till sina sedlar må erhålla ett
papper af i möjligaste måtto tjenlig och ändamålsenlig beskaffenhet.
§ 16.
(1858 års ftev.-ber. § 53. 1859 års Rev.-ber, § 81.)
Utlåning mot Under anförande deraf, att utlåningen mot pant af guld och silfver borde
'och sUr^or!'1 lända både till Bankens och allmänhetens fördel, men att ifrågavarande lånerörelse,
på de vilkor, som nu äro stadgade, hittills varit endast i ringa mån anlitad, hafva
Revisorerna ansett berörde vilkor böra så förändras, att rörelsens begagnande
derigenom kommer att för allmänheten underlättas; — öfver hvilken framställning
Utskottet blifver i tillfälle att framdeles sig yttra.
§ 17.
(Fullm. Ber. § 23.)
Räntan vid di- Med anledning af stadgandet i 184 § 1 mom. af Banko-reglementet, att
skönt inCT h
uUåning" Rån räntan vid diskontering och utlåning från Handels- och Närings-diskout-fonden
Handels- och utgör minst 4, högst 6 procent och bestämmes af Fullmägtige med afseende å
s^m-romRn. penningeställningen och under omständigheter, som till räntans höjning eller sänkning
-
flanko-Utskottets Berättelse M 6.
17
ning kunna föranleda, hafva Fullmägtige fästat Utskottets uppmärksamhet derå
att, enligt deras tanke, lån mot real-säkerhet borde, åtminstone vid vissa tillfällen,
få meddelas till lägre ränta, än som gäller vid diskontering och utlåning å
löpande förskrifning, men alt Banko-reglementet icke berättigar Fullmägtige att
bestämma olika ränta för försträckningar på de olika säkerheter, hvilkas belåning
i Handels- och Närings-diskonten är medgifven.
Vid uppgörande af det förslag till reglering af Bankens låne- och kreditivrörelse,
som det åligger Utskottet att afgifva, skall Utskottet taga denna Fullmägtiges
framställning i öfvervägande och derom till Rikets Ständer meddela yttrande.
§ 18.
(1859 års Rev.-ber. g fil.)
Uppå Banko-diskorit-direktionens framställning, huruvida efter den förändring afJWäkning af
grunderna för belåning af vågförda effekter, som vid sednaste riksdag egde rum. de iränta för l3!'
, o o root pant ai
67 punkten af Banko-ordningen den 22 Sept. 1668 och 6 punkten af Kongl. För- vågiörda
ordningen den 18 Fehr. 1755 meddelade föreskrifter, på grund hvaraf låntagare mot '“(Tckiei-.
dylik pant alltid affordrals ränta för minst en månad, oaktadt han derförinnan å
länet gjort afbetalning eller detsamma slutligen liqviderat, kunde anses fortfarande
tjena lill efterrättelse, hafva Fullmägtige förklarat att berörde föreskrifter icke
blifvit upphäfda eller ändrade genom de beslut, Rikets sednast församlade Ständer
beträffande utlåningen mot pant af vågförda effekter vidtagit, utan att Bankodiskont-direktionen
hade i afseende å ränte-beräkning för lån mot så beskaffad
pant att enligt samma föreskrifter förfara, likväl med det undantag, att för omsatta
lån ränta ej må påföras för längre tid, än till af- och slutbetalnings-dagarne,
äfven om dessa inom en månad efter lånens omsättning inträffa.
Denna fråga vill Utskottet jemväl taga under pröfning vid uppgörande af
förslag till reglering af Bankens låne- och krediti v-rörelse.
§ 19
(1859 års Rev.-ber. g 65 och Fullm. förkl. sidd. 118—120)
Berörde § i 1859 års Revisions-berättelse upplyser alt sedan, vid föredrag-A nvändande
ning hos Fullmägtige den 12 Maj samma år af Direktionernas öfver Filial-ban- al Banker\s
. T....... •• . reserv lönn.
kerna i Jonkoping och Orebro ansökningar om försträckning, fråga uppstått, att
Fullmägtige, innan försträckning åt nya Filial-banker beviljades, borde bestämma
om icke, med afseende å den då för handen varande penningeställningen, någon
förstärkning af Handels- och Närings-diskontfonden vid Banko-diskontverket i
Stockholm kunde, på grund af stadgandet i § 174 af Banko-reglementet, från
Bih. till B. St. Pral. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afcl. 5 Häft. 5
1K
Banku-Ulskottets Berättelse M 6.
Bankens reservfond medgifvas; så hade Fullmägtige, sorn ansett sig af omförmälda
stadgande vara oförhindrade att, i följd af det inträdda b.ehofvet, en sådan
förstärkning från reservfonden meddela, oaktadt det till försträckning åt Filialbanker
vid sednaste riksdag anvisade belopp ännu icke blifvit för delta ändamål
till fulla beloppet från reservfonden utgifvet, beslutat, att en summa af 500,000
ll:dr skulle från reservfonden till förenämnde Handels- och Närings-diskontfond
utanordnas; hvarefter Fullmägtige förklarat sig för det då varande icke böra af
reservfondens återstående tillgångar, utgörande omkring 2,600,000 R:dr, såsom
försträckning åt nya Filial-banker afse högre sammanräknadt belopp än cirka
600,000 R:dr eller högst 90,000 R:dr, allt R:mt, ål hvarje dylik Filial-bank.
Revisorerna yttra i anledning häraf, att Banko-reglementets 174 §, i hvad
den innefattar föreskrifter om användandet af Bankens reservfond, visserligen icke
angåfve någon bestämd ordning, uti hvilken de i reservfonden tillgängliga medel
böra anvisas att utgå till de särskilda föremål, hvarför fonden då varder anslagen
och ibland hvilka föremål försträckningar till Filial-banker främst uppräknas, men
att om med berörde föreskrifter jemfördes det i åberopade § förut meddelade
stadgande, att från Handels- och Närings-diskontfonden borde, efter hand och i
den mån allmänna rörelsen medgåfve, återtagas och till reservfonden öfverföras
medel, som vid sednaste riksdag blifvit såsom förstärkning åt förstnämnde fond
anvisade; och om vidare toges i betraktande, att hela det belopp af dylika förstärkningsmedel,
som vid samma riksdag öfverlemnades till Banko-diskontverket i
Stockholm, redan under år 1858 blifvit derifrån ålerlevererade och på reservfonden
insalta, så ville det synas Revisorerna, som hade vid ofvanberörde tillfälle,
den 12 nasti. Maj, då framställningar om anslags beviljande så väl till nya Filial-banker
som till Handels- och Närings-diskontfonden samtidigt blifvit gjorda och voro på
Fullmägtiges pröfning beroende, reservfondens tillgångar icke bort, på sätt som
skett, i första rummet tagas i anspråk till just det föremål eller Handels- oell
Närungs-diskontens förstärkande, hvarifrån, till åtlydnad af reglementets stadgande,
indragning af medel till reservfonden förut egt rum; i sammanhang hvarmed
Revisorerna, beträffande Fullmägtiges åtgärd att icke bevilja någon ny Filial-bank
större försträckning än 90,000 R:dr, uttalat den åsigt, alt det skulle hafva bättre
gagnat allmänna rörelsen, i händelse de i reservfonden tillgängliga medel blifvit
på färre händer, men till högre belopp åt Filial-banker, som ställt erforderlig
säkerhet, af Fullmägtige disponerade, under iakttagande deraf att, på sätt förut
tillgått, ordningen särskilda Filial-banker emellan för försträcknings erhållande bestämts
efter tiden, då en hvar af dem hos Fullmägtige sig anmält och visat sig hafva
fullgjort hvad Banko-reglementet såsom vilkor för försträcknings åtnjutande föreskrifver.
1 en sådan tolkning af Banko-reglementets 174 §, som legat till grund
för Revisorernas omförmälda anmärkning, eller att reservfondens tillgångar ej
borde användas till förstärkning af Handels- och Närings-diskontfonden förr än
Banko-Utskottets Berättelse JVs 6.
\ 9
Filial-bankernas anspråk på försträckning inom det dertill afsedda högsta belopp
blifvit tillfredsställda, hafva Fullmägtige, uti afgifven förklaring, ansett sig icke
kunna instämma. Åberopade § innehölle nemligen den föreskrift, att reservfonden
må användas dels till försträckning af Filial-banker, dels till infriande af
de assignationer Diskontverkens Direktioner kunna komma att å reservfonden
utfärda, dels slutligen, i den mån allmänna rörelsen sådant påkallar, till förstärkande
af Handels- och Närings-diskontfonden samt till inköp af räntebärande
papper; och af denna §:ns uppställning finge, enligt Fullmägtiges tanke, den slutsats
icke dragas, att reservfondens tillgångar skulle användas i den ordning de
särskilda föremålen finnas uppräknade, ty om detta varit meningen, bade här,
likasom i ett annat stadgande uti reglementet, ordningen bestämdt angifvits och
det föremål, hvartill medel aldrig finge saknas, eller till infriande af Diskontverkens
assignationer, blifvit satt i första rummet. Fullmägtige, som på grund häraf ansett
det varit åt dem öfverlemnadt att i anmärkta hänseende efter omständigheterna
förfara, hafva vidare, till stöd för åtgärden att förstärka Handels- och Näringsdiskontfonden,
anfört hurusom erfarenheten visat, att nära hälften af hela det å
upp- och afskrifnings-räkning vid Banko-diskontverket innestående belopp understundom
kunde disponeras så att säga af en enda vilja, hvilket förutsatte nödvändigheten
att för denna räkning hålla större kassa än som eljest erfordrats; att
vid den tid, då ifrågavarande förstärkning lemnades, penningemarknaden befann
sig i en tryckt ställning, samt att särdeles med afseende å angelägenheten för
Riks-banken att kunna till reservfonden snart återföra derifrån anvisade medel,
i fall Bankens ställning det fordrat, Fullmägtige ansett vederbörande Filial-bankers
begäran om försträckning ej böra undanskjuta meddelandet af en utaf allmänna
rörelsens behof påkallad förstärkning af Handels- och Närings-diskontfonden; hvarförutom
Fullmägtige slutligen, i anledning af Revisorernas yttrande att allmänna
rörelsen bättre befrämjats, derest anvisningarne till Filial-banker skett å färre
händer men till högre belopp, erinrat, att, genom de tillgängliga medlens spridning
(lere orter inom riket af dem dragit nytta, än om allt lemnats till en eller
två Filial-banker, ehuru det vore obestridligt att för aklie-egarne i dessa Banker
och för allmänna rörelsen i de orter, hvarest de voro ämnade att utveckla sin
verksamhet, fördelen varit gifven om delningen uteblifvit.
Hvad först angår Revisorernas anmärkning derom, att Fullmägtige, vid pröfning
den 12 Maj innevarande år af hos dem samtidigt gjorda framställningar om
anslags beviljande till så väl nya Filial-banker som Handels- och Närings-diskontfonden,
beslutat att till det sednare af dessa begge föremål, eller Handels- och
Närings-diskontens förstärkande, i främsta rummet använda af reservfondens tillgångar,
så anser Utskottet alt ordalydelsen i § 17-1 af Banko-reglementet visserligen
kunnat gifva Revisorerna anledning till ifrågavarande anmärkning, men
att Fullmägtige öfver densamma på nöjaktigt sätt sig förklarat,
20
Banko-Utskottets Berättelse M 6-
ilial-banken
Sundsvall.
I alseende dernäst å Fullmägtiges åtgärd, att tills vidare icke anvisa högre
försträckning än 90,000 R:dr R:mt till någon ny Filial-bank, så instämmer Utskottet
i Revisorernas åsigt, att det skulle bättre gagnat allmänna rörelsen i händelse
de i reservfonden tillgängliga medel blifvit på färre händer men till högre belopp
åt nya Filial-banker, som ställt erforderlig säkerhet, af Fullmägtige disponerade;
men då föreskrift icke blifvit Fullmägtige lemriad huru förhållas borde i det här inträffade
läll att flere Filial-banker hos Fullmägtige sig anmält till erhållande af försträckning
till större sammanräknadt belopp än som, med afseende å reservfondens
ställning, för tillfället kunde derifrån meddelas, har Utskottet ansett sig
icke böra öfver Fullmägtiges omlörmälda åtgärd uttala något klander.
% 20.
(1858 års Kev.-ber. § 68. 1859 års Rev.-ber. § 6.9.)
Revisorerna hafva omförmält hurusom vid Filial-batikens i Sundsvall förvaltning
blilvit anmärkt, dels att Filial-bankens delegare af det tecknade beloppet icke inbetalt
mera än 50 procent, oaktadt, enligt Fullmägtiges förmenande, hela teckniugssumman
bort vara erlagd; dels att Filial-banken, utan dertill lemnad rättighet, upplånat
penningar på tryckta så kallade »räntebärande obligationer», hvardera å 500
R:dr, ställda till innehafvare!) på 6 månaders ömsesidig uppsägning och daterade
den 31 December 1856 samt åtföljda af räntekupon-blad för 10 är, och dels att
Filial-banken vid särskilda tillfällen ä dess kreditiv-räkning i Riks-banken utställt
assignationer till högre sammanräknadt belopp, än Filial-banken å räkningen haft i
behåll; att sedan Fullmägtige för rättelses vinnande hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält hvad i förstnämnde (vänne afseenden förekommit, Kongl. Majit, uti nådigt
Bref den 5 Mars 1858, funnit anmärkningen om delegarnes underlåtenhet att
inbetala hela tecknings-summan icke föranleda till någon åtgärd, men deremot förklarat
utfärdandet af ofvanberörde räntebärande obligationer vara främmande för Filial-bankens
i reglementet bestämda rörelse, i följd hvaraf ock samtlige af Filialbanken
utgifna så beskaffade obligationer sedermera under året blifvit inlöste och
dylika obligationer ej vidare från Filial-banken utlemnats, samt att Fullmägtige, vid
det förhållande att Rikets Ständer icke stadgat något särskildt äfventyr för öfverassignering
å Filial-banks kreditiv i Riks-banken, inskränkt sin åtgärd i följd af den
begångna öfver-assigneringen till en allvarlig varning till Direktionen öfver Filialbanken
i Sundsvall att hädanefter låta komma sig till last hvad i sådant afseende
anmärkt blifvit.
I anledning häraf anser Utskottet sig nu endast böra tillkännagifva, att Utskottet,
vid granskning af de i Ranko-reglementet meddelade föreskrifter, angående
förteckningar till Filial-banker, icke skall underlåta att taga i betraktande om och
lianko Utskottets Berättelse M 6-
21
hvilka ändringar eller tillägg i berörde föreskrifter, med afseende ä här ofvan förekomne
förhållanden, må kunna vara af omständigheterna påkallade.
§ 2».
(1859 års Rev.-ber. § 75 och Fullm. förlil. sid. 191.)
Revisorerna hafva här anmärkt, att, ehuru i mom. c. af Banko-reglementets Ersättning
181 § finnes föreskrifvet, att för hvarje l,000:de sedlar af valörerna under 50 rfkrrjf^g
Riksdaler, utöfver det belopp, hvars expedierande kan medhinnas af vederbörande i
Sedel-kontoret, må såsom ersättning för kommissarie-underskriften och kontrasignation
utgå tillsammans 4 Riksdaler, ersättning likväl för alla under revisions-årel
skrifna sedlar af valörerna under 50 R:dr från Banken utbetalts.
Häröfver är af Fullmägtige afgifven den förklaring, att ofvanberörda föreskrift,
sorn, i hvad densamma angår åliggandet för vederbörande i Sedel-kontoret att utan
särskild ersättning underskrifva sedlar, oförändrad bibehållits sedan längre tid tillbaka,
kunnat ända intill Banko-verkets sednaste organisation, i så måtto åtlvdas, att
sedel-underskrifningen tidtals och till högst 1,000 stycken sedlar dagligen blifvit
utan ersättning i kontoret verkställd, men att, sedan tjenstemanna-personalen derstädes,
hvilken tillförene utgjordes af 3 Kommissarier, 1 Kamererare, 4 Bokhållare
och 6 Kontors-skrifvare, vid berörde organisation blifvit förminskad till 2 Kommissa
rier,
1 Kamererare, 2 Bokhållare och 3 Kontors-skrifvare, hvilka 8 personer det numera
åligger att besörja alla de göromål, som förut delades emellan 14, sedelunderskrilning
såsom tjenstepligt destomindre kunnat dem åläggas, som göroroåleu
för nya sedlars tillverkning och förslitna sedlars emottagning och vidare behandling
inom Sedel-kontoret så betvdligt ökats, att anställandet af särskilda biträden, mot
godtgöreise af Bankens medel, tid efter annan, funnits ovilkorligen nödigt.
1 anledning af hvad sålunda blifvit anförd t, vill Utskottet framdeles taga i öfvervägande,
huruvida någon ändring i det för vederbörande i Sedel-kontoret nu stadgade
åliggande att, utan särskild ersättning, verkställa underskrifning af Bankens sedlar
må vara af omständigheterna påkallad.
§ 22.
(1859 års Itev.-ber. § 88.
Jemte uttalande af sin åsigt om behofvet af genomgripande förändringar i de Rcmganisalör
Banko-verkets styrelse och förvaltning nu stadgade grunder, hafva Revisorerna lionv"1l.^pa|nko
hemställt, att Rikets Ständer, genom tillsättande af en kommitté af sakkunnige män
eller på annat lämpligt sätt, måtte låta utarbeta förslag till en fullständig reorganisation
af Banken.
22
Banko-lJtskottets Berättelse M 6.
Decharge.
Dä särskilda förslag i detta ämne blifvit vid innevarande riksdag väckta och
till Utskottets behandling hänskjulna, kommer Utskottet att i sammanhang med dem
yttra sig öfver Revisorernas förevarande hemställan.
Vid den af Utskottet verkställda granskning har Utskottet funnit Fullmägtiges
förvaltning af Banko-verket under den tid, som är i fråga, och hvarunder särdeles
brydsamma financiela förhållanden inträffat, hafva i allmänhet vittnat om nit och
omtanka; och Utskottet anser sig således, utan afseende å de anmärkningar, som
här ofvan förekommit, böra vördsamt tillstyrka,
att Fullmägtige måtte meddelas full decharge för de frän den IS
Oktober '1856 till och med den 15 Oktober 1859 vidtagna beslut
och åtgärder.
Stockholm den 22 December 1859.
Reservationer:
vid § 3
af Herr Wallenberg.
vid § 4
af Herr Friherre Tersmeden, W. K, som biträd t 1858 års Revisorers af Fullmägtige
understödda förslag, att låntagare i Stats-lane—fonden må af räntan och provisionen
för den lånetid, som öfverskjuter sex månader, eftergifvas skillnaden mellan
8 och 9 procent, samt till stöd derför åberopat den af bemälde Revisorer anförda
mening, att de äldre låntagarne i Stats-låne-fonden syntes icke böra betungas med
hårdare vilkor, än som drabba dem, hvilka under en sednare tids-period undfått
försträckning från samma fond, enär de förre kunnat undgå fortsatt erläggande af
den högre räntan, derest de från början tagit försträckning på kort tid och sedermera,
efter det ränte-nedsättningen skett, lån ånyo upptagit.
af Herr Björnstierna, O. M.
af Herr Riks-arkivarien Nordström: »Den af Herrar Revisorer för året 1858,
uti deras berättelse, 8, tillstyrkta nedsättning af räntan på de lån från Stals
-
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
25
låne-fonden,. som före den 31 Mars nämnda år blifvit beviljade, synes i allo vara
icke blott billig, ulan ock fullt rättvis.
Pä de före den 31 Mars utgifna lånen hade räntan blifvit bestämd till 9 procent,
att betalas förskottsvis hvarje örte månad. Skälet för denna höga ränta uppgals
bland annat vara det, att de med stats-lånets uppgörande och indragande förenade
kostnader fordrade, för att blifva beläckta, så hög ränta.
Från och med den 31 Mars beslölo Herrar Fullmägtige att nedsätta räntan
på de derefter utgående lånen till 8 procent. Anledningen till denna nedsättning
var den, att Fullmägtige då hade lyckats, att på det belopp af stuts-länet, som tills
vidare qvarstanuade hos Bankens affärshus på utrikes ort betinga Banken tillgodo
en ränta af dels 2, dels 1V2 procent, hvarigenom omkostnaderna för slals-lånet i
samma förhållande minskades; och då i följd häraf Staten utan förlust kunde åtnöjas
med lägre ränta, än före den 31 Mars, så borde denna nedsatta ränta med
lika stort skal tillgodokomma ej allena dem, som efter nämnde dag er höllö lån från
Stats-låne-fonden, utan ock, räknadt från samma dag, dem, som derförinnan hade
från nämnda fond undfått låne-undersiöd mot 9 procent.
Staten kan ej gerna antagas vilja uppträda såsom ockrare vid sina låne-under
stöd
till afhjelpande af en allmän förlägenhet i affärslifvet. Får han sina kostnader
betäckta, så är del allt hvad rimligen kan fordras.
Tillfälle, att låta låntagarne före den 51 Mars få tillgodonjuta ränte-nedsättningen
från denna dag, lika med andra låntagare efter den tiden, erbjöd sig, dä de
förre nästa gång derefter inställde sig, för att förskottsvis betala halfårs-räntan; och
som denna nedsalta ränta ändock öfverstiger den lagliga, borde väl Staten vara den
lörsta ali, så vidt det utan förlust kan ske, söka att åter närma sig den.
Hade låntagarne före den 31 Mars upptagit sina lån till en böljan endast på
halft år, skulle de obestridligen vid nästa omsättning fåll tillgodonjuta den nedsatta
räntan. Kan det då vara förenligt med Statens höga ställning, att begagna en juridisk
öfvervigt till att betunga några med högre ränta, än andra personer i samma
kategori erlägga? Säkerligen icke. Revisorernas af Herrar Fullmägtige understödda
förslag förtjenar i allo Rikets Ständers bifall.»
Uti denna reservation hafva instämt: Herr von Ehrenheim, P. J, och Herr
Lallerstedt.
af Herr Doktor Sandberg; »Med anledning af föreskriften i Banko-reglementets
30 § 2 mom. hade Herrar Banko-lullmägtige beräknat ränta och provision för
det utländska stats-lånet till 7% procent om året. För att tillika kunna hetäcka
upplånings-, indragnings- och förvaltnings-koslnaden hade Ständerna medgilvit en tillökning
derutöfver af högst 2 procent. Man kan då ingalunda säga, att Fullmägtige
24
Banko -Utskottets Berättelse JVs 6.
uppstegrade kostnaden lör högt, när de tilläde blott l'/4 procent och bestämde räntan
för utlåningen ur denna fond till 9 procent om äret. Detta skedde den 14
Februari 4 858; och häremot har icke heller Utskottets pluralitet gjort någon an
märkning.
Under Februari och påföljande Mars månad utlemnades åtskilliga lån äfven p;1
längre tid, vid hvars erhållande låntagaren måste vidkännas afdrag af ett halft års
ränta efter 9 procent och sedermera i förskott för hvarje halfår erlägga lika hög
ränta under hela den öfverenskomma tiden.
Men i slutet af Mars lyckades det Banko-fullmägtiges nit och omtanka, att
för den icke indragna delen af Stats-iåne-fonden på utrikes ort betinga Banken en
ränta af 1V-. ä 2 procent. Derigenom blek det möjligt att, utan fruktan för förlust,
för alla derefter utgående lån nedsätta räntan till B procent, hvilket syntes
äfven vara påkalladt deraf, att blott 3,000,000 R:dr mot den högre räntan blifvit
utlånade.
Genom detta beslut uppkom det missförhållande, alt de sorn förut erhållit lått
på längre tid skulle under hela lånetiden erlägga 9 procent, hvilket Herrar Bankofullmägtige
med skäl ansågo obilligt och hemställde derföre, att dessa äldre låntagare
väl skulle vidkännas 9 procent för de lörsta 6 månaderna, men sedermera i likhet
med de öfriga efter 8 procent erlägga förskotts—räntan för hvarje halfår, tills betalning
skedde,
Ett sådant förslag har af Banko-revisorerna blifvit förordadt, och enär meniagen
väl icke kan vara att låta säkre och vederhäftige låntagare betala en högre
ränta, än billigt är, för att derigenom bereda sig tillgång att betacka möjliga förluster
pä andra, ser jag icke tillräckligt skäl att uppskjuta beslutet härom till skulden
blir till fullo liqviderad. Fördenskull och dä detta Herrar Banko-fullmägtiges
förslag synes mig vara öfverensstämmande med rättvisa och billighet, får jag lör
min ringa del vördsamt tillstyrka dess antagande.»
af Herr Ditzinger,
Flerr Friherre Stjernstedt, A. JU., har begärt att få antecknadt, det lian icke
deltagit i Utskottets i förevarande fråga fattade beslut.
Af Herr Lallerstedt, som ansett Utskottet böra yttra sig »ifver Fullmägtiges
åtgärd att till en början bestämma räntan och provisionen vid utlåning från Statsläne-
fonden till 9 procent. Om berörde ränta och provision, på sätt en Fuilmägtig
yrkat, blifvit satt till lägre procent, hvaremot de af Rikets Ständer i afseende
på utlåningen Fullmägtige meddelade föreskrifter icke innefattade hinder; så hade, i
Herr
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
Lallerstedts tanke det med statslånets upptagande åsyftade ändamål bättre befordrots,
samt den höga räntefot, som under sednare tiden varit gällande och ulöfvat
en så förlamande inverkan på handeln och rörelsen, helt säkert kunnat
undvikas.
vid § 9.
af Herr Friherre Tersmeden, W, F.
» » von Ehrenheim, F. ./.
» » Åkerman, Fredrik:
»Enligt Grundlagar och Instruktion är del Utskottets åliggande att noggrannt
och sorgfälligt granska Herrar Banko-fullmägtiges utöfning af det vigtiga kall, som
blifvit dem anförtrodt. Om således det redan i följd häraf är Utskottets pligt att
egna en serdeles uppmärksamhet åt de vigtigare momenterna af deras förvaltning,
bör vid denna riksdag densamma tagas i anspråk med ökad kraft, i afseende å
ett Herrar Fullmägtiges tillgörande, som länge utgjort föremål för olika bedömande
inom allmänheten.
Angående de i November är 1857 af Herrar Fullmägtige med Direktionen
lör Stockholms Kredit-förening ingångna penningetransaktioner, hvarom lörmäles i
1858 års Stats-revisorers berättelse, har Utskottet yttrat: att Utskottet vid betraktande
af den skicklighet och framgång, hvarmed ifrågavarande transaktioner
blifvit utförde, och det gynnsamma resultat, som deraf för Banken uppstått, ansett
sig ega skäl hemställa, att Rikets Ständer, med afseende å dåvarande utomordentliga
förhållanden, måtte vid de vidtagna åtgärderna låta bero.
Jag har biträd t detta omdöme destohellre, som, med afseende ä de löljder
den beslutade åtgärden, om den misslyckats, kunnat för Herrar Fullmägtige med
föra,
de rättvisligen böra anses vid detta tillfälle halva ådaglugt mod, rådighet och
intresse för Bankens fördel.
Men då jag sålunda bedömer denna åtgärd, uppstår deraf en gifven nödvändighet
att tillse, huruvida åtgärden var föranledd af yttre af herrar Fullmäg
tiges
tillgöranden oberoende anledningar, eller om de förluster, hvarmed Banken
hotade6, borde, om de inträffade, lillskrifvas Banko-förvaltningen.
Vid en undersökning härom, hvaruti Utskottets samtlige ledamöter jemte mig
deltagit, tror jag mig hafva funnit, att de faror man med allt skäl ansett nödigt
söka besvärja, härrört från del sätt, hvarpå vexeluppköpen blifvit utförde under
tiden September-medio November 1857, af de för denna rörelses bedrifvande
ibland Fullmägtige utsedde Deputerade.
Nyssnämnda tidpunkt inträffade näst före utbrottet härstädes af den kris
inom den handlande och industriella verlden, som småningom antog större dimen
Bih.
till B. St. Brot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 5 Haft. -i
26
Banko-Utskottets Berättelse J\s 6.
sioner, intill dess den under sednare hälften af November hann sin kulminationspunkt,
samt såväl annorstädes som här förorsakade sår, af hvilka månget ännu är
oläkt. Men deri kom icke alldeles oförberedd för dem, som velat eller bort uppmärksamma
åtskilliga tilldragelser å Europas större handelsplatser. En sådan be
traktare kunde icke hafva undgått erfara, huru i följd af flere omständigheter, som
det blefve för vidlyftigt att här omnämna, föreställningen om hotande faror gaf
sig tillkänna i London och Hamburg eller de handelsplatser, med hvilka vi hafva
våra flesta varu- och penninge-utbyten, under form af penningeräntans eller discontos
hastiga stigande Detta disconto, -— under vanliga förhållanden å dessa
städers börser uppgående tili 2 å 3 proc., någon gång derunder, för goda papper
— hade,^ redan vid början af Oktober månad hunnit i Hamburg 6V2 och i
London öV2 proc., men ökades derutöfver inom en månads förlopp sålunda, att
den sattes
i Hamburg den 7 Oktober till 7V2 proc.,
» 17 Oktober » 9 proc.
och den 20 Oktober » 9V2 proc.;
sami i London den 9 Oktober » 6 proc.,
» 12 Oktober » 7 »
» 19 Oktober » B »
och den o November lill 9 proc.
Dessa förhållanden kunde icke och fingo icke vara obekanta för herrar Vexeldeputerade,
och borde alltså hafva vid de vexelköp, som skedde för Bankens räkning,
framkallat ökad försigtighet; men en granskning af de skedda vexelköpen
ådagalägger icke sådant, snarare motsatsen deraf. Man finner nemligen vid genomgående
af den så kallade Inventarieboken öfver oremitterade vexlar, alt, sedan
icke några vexeluppköp under sommarmåuaderne eller ifrån den 29 Juni till den 24
September egt rum, vexlar från och med nämnde dag till betydligare belopp börjat
uppköpas, samt fortgått ända till krisens utbrott: att nämnde belopp uppgått
den 15 Oktober till 179,125 Mark Banko; den 22 ! samma månad till
107,000 Mark samt den 2, 5 och 12 November tillsammans till 650,160 Mark;
samt att dessa vexelköp skett för omkring 800,000 Mark af personer, som kort
efter krisens utbrott stoppade eller gjorde cession och af hvilka ingen enda, efter
hvad kändt är, befattat sig med exportaffärer, så att inköpen af deras vexlar kan
antagas hafva skett i ändamål att för dem underlätta indragningen af fordringar
för ifrån Sverige till utlandet utförda produkter.
Om denna granskning gifvit mindre tillfredsställande resultat, så ökas anled -  ningarne till betraktelser deraf, att Banken icke vid ifrågavarande tidpunkt för
egna Iiqvider utrikes var f behof af att köpa vexlar, utan handlade härvid endast
i följd af stadgandet i Reglementets 109 §, som bemyndigar Fullmägtige alt för
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
27
metalliska kassans förstärkande uppköpa vexlar af välkända och solida trassenter
elier endossenter.
Dessa upplysningar, nödvändiga för bedömande af Fullmägtiges handlingssätt
vid transaktionen med Stockholms Kreditförening, har af minoriteten inom Utskottet
ansetts icke böra undanhållas Rikets Ständer, som, efter erhållen känne ■
dom deraf, sannolikt skola finna Utskottets majoritet hafva alltför lindrigt bedömt
det sätt, hvarpå Bankens vexelaffärer blifvit bedrifna under tiden näst före den i
slutet af år 1857 härstädes inträffade handels- och penningekrisen»
Uti Herr Åkermans reservation hafva instämt:
Herr Grefve Lewenhaupt. C. M. C.,
» Friherre Stjernstedt, A. W.
» Flach, J. F. Ph., så vidt reservationen rörer Vexel-deputerades åtgärder;
vice Talmannen Herr Schwan och Herr Ditzinger.
af Herr Lallerstedt, som åberopade den utredning, hvilken finnes i Herr
Åkermans reservation intagen, och ansåg att Utskottet, vid bedömande af de för
Bankens räkning under September til! medlet af November månad 1857 verkställda
vexelköp, företrädesvis bort fästa sig vid den omständigheten att dessa
köp skett utan aktgifvande på den financiella kris, som, redan långt förut bebådad,
just samtidigt med början af dessa vexelköp utbröt i Förenta Staterna och
under deras fortsättning mer och mer närmade sig till Sverige.
af Herr Ekman, hvilken åberopat såsom sin mening följande inom Utskottet till
öfverläggning framställda förslag til! jttrande, nemligen: »att vexelköp under tiden
medio Septembcr-medio November år 1857 icke skett med tillräcklig uppmärksamhet
på de tecken inom den financiella verlden, som bebådade en förestående kris, hvartill
för Bankens Vexel-deputerade förefunuits ökad anledning i stadgandet i 109 § af
Banko reglementet, angående vexelköp, hvilken icke innefattar något åliggande för
Fullmägtige i detta afseende utan endast ett bemyndigande för dem att för bibehållande
och konsoliderande af Bankens metalliska kossa uppköpa vexlar af solida
trassenter eller endossenter; i hvilket sednare hänseende förekommer, dels att
större delen af de köpta vexlarnes beskaffenhet icke gaf anledning förmoda, att
trassenterne dermed alsåge att indraga utrikes egande fordringar, dels ock alt
Bankens Vexel-deputerade, på sätt 1858 års Revisorer anmärkt, i vissa fall synas
hafva sträckt deras förtroende nog långt lill de personers vederhäftighet, som för
vexlaruc voro ansvarige.
af Herrar Gahn och Rinman samt Riksdags-lullmägtigen Liss Lars Olsson
från Stora Kopparbergs län.
Vid § 7,9.
af Herr Kontrakts-prosten Almqvist, »Jag har icke kunnat instämma uti
Banko-fJlskotlels Berättelse M 6.
och inlägger derföre reservation emot det omdöme, hvari Utskottet stannat öfver
Fullmägtiges åtgärd, att, då framställningar den 12 sisllidne Maj om anslags beviljande
så väl till nya Filial-banker som till Handels- och Närings diskontens
förstärkning samtidigt gjordes, reservfondens tillgångar i första rummet användes
icke till försträckning åt Filial-banker enligt 174 § Banko-reglementet, utan till
förmån för Handels- och Närings-drskontfonden, från hvilken, enligt sista riksdags
beslut, indragningar förut hade skett just med hänseende till beslutet om Filialbanker.
Detta beslut, som 175 § af Banko-reglementet innehåller, att utöfver
de före sista riksdag till försträckning åt Filial-banker redan utgifna 3,450,000
R:dr, Fullmägtige egde att dertill från Bankens reservfond anordna 5,550,000,
hafva Fullmägtige så behandlat, att de flera ansökningar, som på grund af beviljade
oktrojer och sanktionerade reglementen af organiserade bolag blifvit gjorde
om försträckningar af Rikets Ständers till Filial-banker anslagne medel, i sednare
tid fått åtnöjas med en ringa handpenning, oaktadt ännu öfver 2 millioner återstå
af dessa medel odisponerade.»
af Herr Doktor Sandberg: »Alt Herrar Banko-lullmägtige handlat i full
komlig
öfverensstämmelse med sin förnämsta pligt, då de under förhanden varande
penningeställning icke pä 10 års lid utlemuade 500,000 ftrdr lill Filial-bankerna
mot 23 procents ränta, utan i dess ställe använde dem i Handels- och Närings
diskonteu,
hvarest de gåfvo omkring 6 procent och derjemte kunde när som helst
inom 6 månader indragas, är min fulla öfvertygelse, för hvilken jag har sökt utveckla
skälen uti en utförlig reservation, som är bifogad 1859 års Banko-reviso
rers
tryckta berättelse sid. 106—110.
När efter oväntadt stora uttagningar på upp- och alskrifnings-räkningen utlåningen
i Handels och Närings-diskonten för någon kort tid måste inställas,
hördes deröfver ett högljudt missnöje. Alt denna fond, som äfven bestrider jernbelåningen,
blifvit mycket anlitad af landsorternas possessiouater och affärsmän, utvisa
räkenskaperna. Utlåningen derifrån räddade mången enskild från undergång
och gaf utväg åt flere af Bankens egne gäldenärer att uppfylla sin betalningsskyldighet.
Om Banko-styrelsen låtit en inskränkt tolkning af ordalydelsen i
Banko-reglementets 17.3 och 174 §§ föranleda en motsatt åtgärd, skulle med
skäl kunnat anmärkas, att icke nog uppmärksamhet blifvit fästad vid Bankens säkerhet
och den för handen varande yenningeställningen. Ty det har väl aldrig
kunnat vara Ständernas mening med dessa paragrafers antagande, att deras Fullmägtige
skulle till Filial-bankerna ovilkorligen utlemna hela det belopp af 5,550,000
R:dr, som de, enligt 173 § litt. M. mom 3, eg a att dertill ytterligare använda,
äfven om realisationen derigenom skulle råkat i den yttersta fara, ty då hade åter
den vägen varit beträdd, sorn förr ledi till myntförsämring och bankrutt. Emellertid
har Banko-Utskottet rättvisligen erkänt, att här ifrågavarande åtgärd, sorn
Hanko-Utskottets Herättelse JW 6.
89
innevarande års Revisorer klandrat, är af Herrar Banko-lullmägtige nöjaktigt förklarad.
Jag ville tillägga att de, genom det sätt hvarpå de gatt till väga för
att ulan märkbar känning kunna i behörig tid liqvidera första fjerdedelen af
statslånet, gjort sig förtjente af Ständernas tacksamhet.
Men Utskottet har i förbigående klandrat fördelningen af de tillgängliga medlen
med 90,000 R:dr till hvardera af de Filial-banker, som begärt försträckning.
Äfven denna åtgärd synes mig vara fullkomligen nöjaktigt förklarad, när det heter:
»genom medlens spridning hafva flera orter deraf dragit nytta, än om allt
»lemnats till en eller två Filial-banker, ehuru det är obestridligt, att för aktie
O
’
»egarne i desse banker och för allmänna rörelsen i de orter, hvarest de skolat
»utveckla sin verksamhet, fördelen varit gifven, om delningen uteblifvit» — Om
t. ex. en enda Filial-bank erhållit hela tillgängliga beloppet 600.000 R:dr, sä
skulle visserligen dess delegare kunnat påräkna 15 å 20 procent pä sina insatta
penningar. Deremot med blott 90,000 R:drs försträckning måste Filial-bankernas
verksamhet förnämligast grunda sig på upp- och afskrifning, på deposit- och
kreditiv—rörelse m. m., hvilka väl äro mindre vinstgifvande, men uppfylla de enskilda
bankernas egentliga ändamål, som är: att, såsom förmedlande anstalter
emellan långifvande och lånebehöfvande, fruktbargöra förhanden varande kapitaler;
men ingalunda att genom en från Riksbanken erhällen öfverflödig penningetillgåug
underhålla lyx och öfverflöd, uppjaga alla egendoms- och varupriser och framkalla
svindlande spekulationer.
Lätom oss antaga, att Herrar Banko-fullmägtige handlat i öfverensstämmelse
med det Höglofliga Banko-Utskottets här uttalade åsigt och lemnat alla medlen
lill en eller högst tvä af de många Filial-banker, som liktidigt och nästan på en
gång begärde försträckning: hvilka verop skulle man då icke nu fått höra af aktieegare,
gynnare och målsmän för alla de öfriga, som ingen ting kunnat erhålla,
öfver Banko-fullmägtiges obilliga och orättvisa förfarande, deras väld och mannamån!
Det är sannerligen icke angenämt alt under sådana förhållanden vara
ledamot af Banko-styrelsen.»
Uti denna reservation hafva instämt: Herr af Wirsén, Th., Herr Doktor /.
Norström och Herr Kyrkoherden Heigman.
af Riksdags-fullmägtige Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus län, Nils
Svensson från Christianstads län och fars Guslaf Andersson från Elfsborgs län.
Vid § 20.
af Herr Akerman, F.
» » Doktor Sandberg: »Det har blifvit sagdt att Filial-bankerna vid
de sednaste riksdagarne varit Ständernas skötebarn. Detta är en obestridlig sanning,
och mången blef förledd till allt för stor ömhet om dessa anstalter af det
30
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
i
hopp att de skulle röra sig ensamt med Rikets Ständers mynt och uttränga de
sedelutgifvande bankernas små kreditpapper ur rörelsen. Men ingen förhoppning
har blifvit mera grundligt bedragen än denna. Under sin tillväxt visade sig dessa
skötebarn icke synnerligen välartade, aldraminst mot sin närmaste fosterfader
Riksbanken, som för deras fortkomst i verlden måste göra stora uppoffringar.
Ibland dessa har likväl Filial-banken i Sundsvall öfverträffa! alla sina kamrater.
Ty först fann den på att, utan grund i sin oktroj, utgifva tryckta räntebärande
obligationer, åtföljda af räntecoupons-blad för 10 år — en prisvärd omtanka för
framtiden —, öfver hvilket ofog Riksbanken nödgades beklaga sig hos Kongl.
Maj:t, som genom nådigt bref af den 5 Mars 1858 stäfjade detsamma.
Sedermera företog sig samma Filial-bank att utgifva assignationer på Rikets
Ständers Bank till ett vida större belopp än som motsvarades af det beviljade
kreditivförlaget. Det är i afseende på detta sednare förhållande, som jag tycker,
alt Herrar Banko-fullmägtige kunnat gå nägot allvarsammare tillväga än som skett.
Ty sedan, genom jemförelsen emellan sammanräknade summan af bemälde banks
adviserade invisningar och dess i Riksbanken beviljade kreditiv, öfverträdelsens
verklighet ovedersägligen var ådagalagd, synes någon förklaring icke behöft infordras,
utan Banko-styrelsen genast bort meddela Filial-banks-direktionen i
Sundsvall den omförmälda varningen, och om rättelse derpå icke följt inom förelagd
dag, straxt derefter utan uppskof vidtaga den åtgärd, som i Bauko-reglementets
173 § slutet af mom. I) föreskrifves.
Häruti hafva instämt Herr af Wirsén, Th, Herr Doktor I. Norström och
Herr Kyrkoherden Bergman.
Vid decharge-meningen:
af Herr Riks-archivarien Nordström.
af Herr Professoren Agardh: »Jag bar inom Utskottet mer eller mindre tillhört
den majoritet, som formulerat de särskilda beslut, hvilka innehållas i detta
Betänkande, och hvaraf flera, såsom man finnér, med icke sä särdeles lätt hand
öfverfara de af Herrar Banko-fullmäktige under den tilländalupna, för både Banken
och landet bekymmerlulla tiden, vidtagne åtgärder. Jag har likväl icke kunnat
instämma med den i sista stunden, genom en tillfällighet, till majoritet plötsligt
upphöjda minoriteten i dess totalomdöme öfver Bankens förvaltning i dess helhet,
en förvaltning, hvilken, om man alser de i financielt hänseende utan like brydsamma
förhållanden den omfattar, och den framgång hvarmed den slutligen krönts,
jag anser från Rikets Ständers sida förtjena ett annat och ett bättre vitsord än
det hvartill Utskottet kommit. När faran är förbi, glömmer man lätt dess vidd
och dess storhet, och detta desto djupare ju längre tiden för dess förhanden
-
iTanko-Utskottets Berättelse M 6.
31
varande ligger aflägsen, oell det har i sanning för Banko-styrelsen icke varit
det mest fördelaktiga förhållandet, alt bedömandet af åtgärder, hvilka af utomordentliga
tilldragelser framkallats, först två hela år efter dessa tilldragelser inträder.
För att rättvist bedöma det förflutna måste man således för det närvarandes
minne framkalla en så vidt som möjligt trogen bild af detta förflutna,
och då det är i förflutna förhållanden som ligga i detta förflutna jag förnämligast
stöder min från Utskottet afvikande mening, vill jag inom det trånga omfånget af
och den korta tiden för en reservation söka uppkasta en sådan bild.
De massor af guld, som Kalifornien och Australien under det sednast förflutna
årtiondet skickat i verldsmarknaden och hvilka med öfver 30 procent ökat
verldens dittillsvarande guldförråd, hade till en ovanlig höjd uppjagat alla priser
och derigenom framkallat en i alla riktningar till ytterlighet uppdrifven spekulation.
Denna öfverspekulation var naturligtvis störst i den verldsdel, som låg
härden för dessa guldmassor närmast, Amerika. Den såkallade krisen bröt således
först ut i Nya Verlden och den o September 1857 ankom till England underrättelsen
om lällissementet af det stora bolaget »Ohio Life and Trust Company»
i New-York. Med korta mellanskof följde på hvarandra underrättelserna om
fallissementerna af nära samtlige banker i staten New-York och af flera hundrade
handelsfirmor i samma stat. Annu förmärktes dock inom vår verldsdel ingen annan
ovanlig financiel företeelse än den, som alltsedan Pariserfreden egt rum, nemligen
en temligen hög diskontränta på alla de stora handelsplatserna. Englands-banken,
verldens förnämsta penning-inrättning, gick sin gång lugn fram och hade den 16
Juli till och med sänkt sin ränta \ procent; först den 10 Oktober höjde denna
bank räntan från 5^ till 6 procent, för att derigenom söka stäfja den alltjemnt
pågående gulduttagningen från banken. Denna tilltog likväl i alltjemt vexande
proportioner och nu följde hastigt på hvarandra slag på slag. Fallissementet af
några bland Englands och 2 af Skottlands större banker, de sednare med tillsammans
170 filialafdelningar, och af flera mycket betydliga handelsfirmor följde
tätt på hvarandra; bankens guldvaluta hade under 7 veckor minskats med 36
procent eller nedgått från 10,110,000 pund Sterling till 6,484,000 pund Följden
häraf biel' räntans successiva och hastiga höjande; den 17 Oktober höjdes den
således lill 7 procent, den 24 lill 8 proc., den 4 November till 9 proc. samt
slutligen den 11 Nov. till 10 proc., hvarvid den förblef till den 24 December.
Dessa räntans häftiga höjningar visade sig likväl kraftlösa att minska tryckningen
pä banken och den 12 November såg sig regeringen tvungen suspendera 1844
års banklag, som stadgar ett visst maximum för Englands-bankens utelöpande
sedelstock. Då den skrifvelse, som i detta hänseende af Förste Lorden af Skattkammaren
och Skattkammarkausleren afläts till Direktionen öfver Englands-banken,
i sin mån belyser dåvarande ställningen i England, tager jag mig friheten här
meddela den.
52
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
Downing Street Nov■ 12.
»Genllemen! Hennes Maj:ts Regering har med stort bekymmer förnummit de
allvarsamma följder, hvilka uppstått genom nyligen timade fallissementer af vissa
banker i England och Skottland äfvensom af några stora handelsfirmor, som hufvudsakligen
voro sysselsatte i Amerikanska handeln.»
»Det misstroende och den misströstan, som af dessa tilldragelser blifvit en
följd, synes, jemte dragandet ur rörelsen af ett stort belopp af den pappers-cirkulation,
som genom gällande bank-akter är legaliserad, göra det för Hennes Maj:ts
regering till en nödvändighet att underrätta Englands-banken om att, i händelse
den under närvarande bekymmersamma ställning skulle blifva ur stånd att, utan
öfverskridande af gränserna för don cirkulation, som af 1844 års bank-akt föreskrifvas,
tillfredsställa alla fordringar på diskonteringar och förskotter mot fullgoda
säkerheter, regeringen är beredd förelägga Parlamentet er frikännelsebill för hvarje
sålunda utlemnadt öfverbelopp.»
»I afsigt att förekomma utsträckningen af denna lagens tillfälliga suspenderande
utöfver det närvarande tillfällets tvingande nödvändighet, är Hennes Maj:ts
regering af den mening, att bankens diskont eri ngsvil kor icke bringas under de
för närvarande fastställda (10 procent)»
»Hennes Maj:ts regering är fullkomligen öfvertygad om vigten att upprätthålla
lagens bokstaf äfven under tider af stor merkantil föilägenhet, men den
hyser derjemte den öfvertygelsen, att en åtgärd, som den nu föreslagna, är nödvändig
för att aflägsna farhågor, hvilka hafva verkat hämmande på penningetransaktionerna,
och den öfverlemna!' åt bankdirektionens klokhet orh urskillning
att begränsa dess utsträckning inom de trånga gränsorna af det närvarandes
trängande fordringar.»
Undertecknadt Palmer ston.
G. C. Lewis.
För att fatta betydelsen af ett sådant steg, som del här vidtagna, måste
man något känna Engelska förhållanden. När Englands-banken någon gång har
i rörelsen nödgats utsläppa nära maximum af sin tillåtna sedelstock (14 millioner
utöfver dess metalliska kassa) och ailmänheten således börjar befara, att banken
kan nödgas inställa sina diskonteringar, så störta alla som hafva behållningar
stående vare sig i banken eller hos enskilda bankirer till, för att uttaga dem
och insätta dem i Englands-banken, der man väl ej erhåller någon ränta, men det
enda ställe, der man under en sådan kritisk tid anser dem vara i full trygghet.
Följden häraf blir att alla banker och enskilde diskontörer störta på Englandsbanken
med ansökningar om diskonteringar, för alt kunna möta den på dem
gjorda starka påtryckningen. De sedlar, som genom de enskilda depositionerna
gå in i banken, gå således åter ut i diskonleringsväg och resultatet blir, att
banken
Banko-Utskottets Berättelse M d.
banken har hela sin tillåtna sedelstock ute i rörelsen, men derjemte en ofantlig
depositionsskuld, som när som helst kan uttagas och tvinga banken att öfverskrida
maximum för sedelstocken. När regeringens ofvannämnda skrifvelse anlände,
hade således Englands-banken i depositioner, som vid depositionsbevisets uppvisande
kunde uttagas, ett belopp af 18,250,000 Pund och för att möta en
sådan skuld en sedel-reservfond af endast 581,000 Pund. Huru öfverhängande
läran var för ett tvunget banklagens öfverträdande synes tydligen af detta förhållande.
Också yttrar sig Englands förnämsta financiela organ »The Economist» på
följande sätt öfver denna suspension af banklagen, den 14 November:
»Ingen enda, som undersöker bankens ställning, sådan den uppgjordes natten
till Onsdagen, och som har någon kännedom om hvad som inträffade Thorsdagsmorgon,
kan i aflägsnaste mån sätta i fråga, att ju icke skrifvelsen från Förste
Lordeu af Skattkammaren och Skattkammar-kansleren rörande banklagens upphäf—
vande kom just i råttan tid, för att rädda oss från en stor national-olycka och
bespara oss den oersättliga förlusten af mångfaldiga enskildes timliga välfärd.»
På ett annat ställe yttrar samma organ, »att regeringen skulle hafva begått det
största fel, om den en enda timma dragit i betänkande att upphäfva banklagen
och genom denna åtgärd rädda både banken och landet från den outredliga förvirring,
hvilken skulle hafva blifvit en följd af ett tvunget i stället för ett frivilligt
banklagens suspenderande.
Man ser således häraf på hvilken spets sakerna i England voro bragta.
Vända vi oss nu till Hamburg, hvad se vi der? Vexlar dragna af utlandet
på och accepterade af Hamburgs bankirer till ett belopp, som i en korrespondens
till Journal des Débat» under denna tid uppgifves till 800 millioner Mark Banko;
hvilka före slutet af Januari månad borde inlösas. Förskräckelsen bemägtigade
sig till följd häraf hela börsen; icke blott hus af första och andra ordningen
ramlade i hundratal, utan de aldrastarkaste skakades i sina innersta fogningar och,
hvad sora hittills varit utan exempel i Hamburgs historia, en af Senatens egna
medlemmar nödgades gifva upp sin stat. Ett af Senaten den 27 November
framställdt och samma dag antaget förslag, att stadens skattkammare skulle bemyndigas
lemna förskott till 50 å 66f procent af värdet ä varor eller värdepapper,
med ett sammanräknadt belopp från HO till 15 millioner Mark, verkade
som droppen i hafvet. Hedan andra dagen var denna hjelpkälla alldeles uttömd.
Commerce-deputationens, af borgerskapet understödda, förtviflade förslag att utgifva
pappersmynt och belägga detta med tvångskurs, afslogs af Senaten, som deremot
tillät den såsom prejudikat icke stort mindre vådliga åtgärden att använda
Hamburger-bankens hittills under alla stormar och alla kriser oantastade silfver—
valuta för diskonteringar. En diskontkassa inrättades nemligen, för hvilken banken
Bih. till It. St. Prof. 1859 & 1860. 6 Sami i Afd. 5 Höft. 5
34
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
öppnade ett konto pä S millioner mark banko, men för dessa 3 millioner faunS
icke silfver i dess hvalf, utan endast aktier och statspapper: 10 millioner skalle
dessutom genom upplåningar anskaffas till diskontkassans vidmakthållande.
Kom sedan ordningen till Köpenhamn och Stockholm; förstörelsen på båda
ställena var både våldsam och vidtomfattande.
Hvilka voro de åtgärder, som hos oss i första häpenheten föreslogos till stormens
besvärjande? Inom det Riks-Ståud, der farans både omfång och beskaffenhet
bäst borde kunna öfverskådas, väcktes den 8 December af en bland representanterna
från rikets första handelsstad följande motion:
»att de, som till Rikets Ständers Bank häfta i skuld, som till betalning förfallit
efter den 30 sistlidne November eller som förfaller till och med slutet af
nästinstundande Mars månad, måtte med betalning af dessa skulder erhålla anstånd
i 3 månader, räknade från förfallodagen.»
1 sitt afgifna svar å denna motion yttrade Banko-Utskottet, sedan det hört
Banko-Fullmägtige, bland annat, följande: »Förslaget synes Utskottet blifva till sina
följder af den mest betänkliga beskaffenhet, i det att detsamma ofelbart kommer
att på allmänna förtroendet inverka mera störaude samt medföra vida större vådor,
än som af den närvarande förlägenheten, huru bekymmersam denna än är, kunna
befaras. Det torde nemligen vara klart, att ett af Rikets Ständer medgifvet betalningsanstånd
för Bankens giildenärer skall framkalla anspråk hos andra gäldenärer
på enahanda eftergift och vora tillräckligt att. hos kapitalisten verka en rädsla,
som, mera än nu är fallet, kommer att från rörelsen undandraga kapital-tillgångar
och derigenom förvärra det onda man med förslaget afser att hindra och förekomma.
»
På ett talrikt bevistadt sammanträde å Stockholms börs Söndagen den 7
December beslöts, under ordförandeskap af en af hufvudstadens representanter och
chef för en af börsens förnämsta firmor, att en petition tili Regeringen skulle skyndsamt
uppsättas, att Kongl. Maj:t behagade hos Rikets församlade Ständer föreslå:
»l:o att Riksgälds-kontoret måtte bemyndigas utställa obligationer till ett
belopp af 10 millioner R:dr, hvilka inom 2:ne år skuile inlösas och nu utsläppas
i allmänna rörelsen mot säkerhet af varor och andra hypothek.»
»2:o att ett uppskof af t. ex. en månad utöfver förfallotiden måtte beviljas
med betalning af vexlar, som för non-accept eller non-betalning från utlandet
återkomma.»
Här väcktes således, som det vill synas, fråga om att uppväcka från det döda
de redan länge jordade riksgälds-sedlarne och med dem de financiela oredor, som
äro icke konvertibla sedlars osvikeliga följeslagare.
Petitionen, undertecknad af börsens förnämsta firmor, inlemnades i FinansDepartementet
redan, som jag tror, dagen derpå, men föranledde ej till någon
åtgärd å Kongl. Maj:ts sida.
Banko-Utskottets Berättelse JW 6.
35
Att i minnet återkalla dessa tilldragelser har blifvit en nödvändighet, för att
göra skildringen af dåvarande utomordentliga financiela förhållanden trogen, och
för att antyda huru varsamt man bör klandra, när så insigtsfulla och så framstående
ledamöter af vår första börs ej haft andra botemedel att bjuda på än de
i föregående förslager innehållna.
Att Riksbanken med sina vexelköp och sina betydliga vexeldiskonteringar
afven skulle träffas af den allmänna förstörelsen var naturligt, men genom åtgärder,
vidtagna med ett mod och en beslutsamhet, som ser allting annat än sig sjelf
och sin egen fara, och fullföljda med en af nästan exempellös framgång krönt
klokhet, har Eanko-styrelsen, och derom är man temligen ense, lyckats rädda icke
ensamt banken från förluster, utan äfven mångfaldiga enskilde från ekonomisk
undergång. Och detta mod, denna beslutsamhet, denna klokhet skulle nu från
Rikets Ständers sida icke kunna förtjena något annat erkännande än det underhaltiga,
som ligger deri, att Fullmägtige i allmänhet ådagalagt nit och omtanka i
förvaltningen af Bankoverket.» Delta indirekta klander, som med uttrycket »i allmänhet»
på detta sätt uttalas, kan, som jag redan nämnt, svårligen förklaras af
annat än of det förhållande, att de vidtagna åtgärderna icke här, såsom i England,
kommo att bedömas månaden efter då de blifvit anbefallda, då hafvet ännu
vräkte högt efter den nyss öfverståndna stormen. I England besvarades äfven den
sedan vordne Finansministern, D’Israelis, skarpa uppträdande mot frikännelsebillen
af Underhuset endast med ett öfvervägande bifall till Regeringens förslag. Afven
hos oss ser man huru mycket mildare de äret efter sammanträdande Revisorerne
bedöma Fullmägtiges tillgöranden än Utskottet och ännu mera mildt än minoriteten
inom detsamma.
Låtorn oss för några ögonblick i siffror jemföra förvaltningen af Rikets Ständers
Bank under denna brydsamma och för allt hvad banker hetat ödesdigra tid,
med förvaltningen af Banken i vårt grannrike. Det visar sig då, att:
Rikets Ständers Bank innehade protesterade vexlar till
ett belopp af  R:dr R:mt 1,472,124.
National-banken i Köpenhamn hade (enligt räkenskapen
för bank-året från 1 Augusti 1857 tili 31 Juli
1858) den 31 Juli 1858
a) protesterade vexlar i Danskt Riksmynt 1,779,038.
b) protesterade vexlar i Hamburger B:ko 1,661,651.
c) protesterade vexlar i Sterling . . . 23,852.
Danskt Riksmynt 3,464,541 = Svenskt R:mt 6,929,082.
Detta sednare var, som man finner, beloppet af oiiqviderade protesterade vexlar
7 å 8 månader efter krisens utbrott, vid hvilken tid Rikets Ständers Bank fått
öfver hälften af det ursprungligen protesterade beloppet liqvideradt. När förlusten
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
för Rikets Ständers Bank i denna stund uppgår tili ett eller annat tusen Riksdaler,
så hade Danska National-banken den 26 Augusti innevarande år ännu utestående
oliqvideradt ett belopp af 4,576,088 Svenskt Riksmynt. Och dock är Danska bankens
styrelse uppdragen endast åt affärsmän ex professo, för hvilka denna styrelse
är ett hufvudsakligt åliggande och ett uppdrag vanligen för lifstiden, då deremot
styrelsen af Rikets Ständers Bank är ett ambulatorisk och nära nog kommunalt
uppdrag. När aktierna i Danska National-banken genom de förluster, som gjordes
under krisen, fallit från 180 procent till 127 procent, så lemnar Rikets Ständers
Bank sina delegare, Rikets Ständer, samma utdelning efter krisen, som före densamma.
Men, säger man slutligen, det är ej Banko-styrelsens förvaltning efter krisen,
utan dess bristande förutseende före krisen, och de vexelköp, hvilka af detta bristande
förutseende föranleddes, som vi klandra. Men detta bristande förutseende,
som man i Sverige 2 år efter tilldragelserna varseblifver och anmärker, delar, som
jag sökt visa, Svenska Bankens styrelse med styrelsen öfver verldens första bank,
med affärsmännen i kontinentens förnämsta handels-stad och med styresmännen öfver
en af de, som man hittills ansett, bäst förvaltade banker i Europa, Danska Nationalbanken.
Anledningarne till detta anmärkta bristande förutseende ligga, jag antager
det åtminstone för min del, väl således något djupare än att de kunna skrifvas på
räkningen af bristande uppmärksamhet på vexlingarne i diskont-räntan på de stora
handelsplatserna; denna, om man så vill kalla det, bristande uppmärksamhet, gemensam
för allt hvad bank-förvaltning heter under det kritiska året 1857, har sannolikare
sin förklaring i en företeelse, som sedan upptäckten af Potosis rika silfver—
erzer står utan exempel i verldshistorien, i den företeelsen nemligen, att verldens
förråd af de till mynt begagnade ädla metallerna så plötsligen förökats och i de
ännu outredda verkningarna på menskliga samlunds-förhållandena, hvilka af denna
hastiga tillväxt blifva en följd. Aret 1847 nödgades man äfven suspendera bankakten
i England, och dock var detta ett af de i kommercielt hänseende mest gynnsamma
år för oss.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra vågar jag för min del vördsamt
tillstyrka Rikets Ständer att, med uteslutande af orden »i allmänhet», déchargen för
Banko-styrelsen mätte i följande ordalag affaltas:
Vid den af Utskottet verkställda granskning har Utskottet funnit Fullmiigtiges
förvaltning af Banko-verket under den tid, som är i fråga, och hvarunder särdeles
brvdsaroma financiella förhållanden inträffat, hafva vittnat om nit och omtanka: Och
Utskottet anser sig således, utan afseende å de anmärkningar, som här ofvan förekommit,
böra vördsamt tillstyrka,
att Fullmägtige måtte meddelas full decharge för de från dens 15
Oktober 1856 till och med den 15 Oktober 1859 vidtagna beslut
och åtgärder.
Banko-V t skottets Berättelse M 6.
37
I denna reservation hafva instämt:
Herr Biskop Bergman och Herr Kyrkoherden Bergman.
af Herr Doktor Sandberg: »Efter att, både såsom Utskotts-ledamot och ännu
mera såsom ledamot i den föregående Banko-revisionen, hafva så noggrannt som
möjligt genomgått hit hörande protokoller och handlingar, kan jag för min del ingalunda
instämma i något slags klander emot Ständernas Fullmägtige för bristande
nit och omtanka uti förvaltningen af Kikets Ständers Bank Snarare synas mig
deras vigtigaste och mest maktpåliggande åtgärder, under en tid af betryck och
trångmål utan like, vittna om särdeles nit. stor omtanka och ospard möda. — Emellertid
har Banko-Utskottets majoritet med 15 röster emot 14 förklarat sig »hafva
funnit Fullmägtiges förvaltning i allmänhet vittna om nit och omtanka.» Minoriteten
ville utesluta orden i allmänhet, emedan deruti ligger en insinuation, att nit
och omtanka icke alltid blifvit fidagalagde, eller att flere eller färre åtgärder uti
den egentligen financiela förvaltningen blifvit vidtagne, som skulle vittna om brist
på nit och omtanka. Ett sådant omdöme synes mig vara både hårdt och orättvist
emot de män, som haft Ständernas förtroende att under svåra och brvdsamma tider
förvalta rikets förnämsta och vigtigaste penningeverk.
Det kan icke nekas att vid min hitkomst lästes och hördes åtskilligt, som ville
visa, att uti Riksbankens förhandlingar icke allt gått så till som vederbort. För
min del var jag dock alltid öfvertvgad, att orsakerna till den bekymmersamma ställningen
måste sökas annorstädes. Man klandrade Banko-deputerades många vexel
köp,
före krisens utbrott, af trassenter, som sedermera gjorde cession. De som voro
här närvarande under sista riksdagen, både före och under krisen, minnas väl hurusom
månget affärshus föll, som förut ansetts fullkomligen säkert; — hurusom mycket
försigtiga män, icke förledda af Bankens vexelköp, utan af fullt förtroende till
de betalnings-ansvarige, köpte många vexlar. som återkommo med protest; — huru
blomstrande landels ställning afmålades äfven af dem, som i financiela frågor borde
hafva det bästa omdöme och det största förutseende; — huru utmärkte män af
börsen försäkrade att den närvarande tryckningen snart skulle gå öfver och intet
hus i Stockholm falla; — huru Riksgälds-kontorets Fullmägtige vid samma tid underhandlade
om det stora jernvägs-lånet med en då ansedd firma, sorn sedermera
straxt gick öfverända; ja, huru till och med Rikets Höglofliga Ständer heviljade
anslag, beslutade storartade företag och upptagande af utländska lån med en frikostighet,
sorn aldrig förr egt rom, och med en tillförsigt och en visshet om landets
uppblomstrande välstånd, som var förvånande och af ingenting kunde rubbas. Betänker
man allt detta och hurudan den rådande sinnesstämningen då var hos alla,
utom hos de få, som man medlidsamt ansåg för pessimister, så kan man icke med
skäl klandra Fullmägtige i Banken derföre att de icke kunde se längre än andra
och icke heller voro allvetande. — Tv förutsatt, att de handlat annorlunda; — att
58
Banko-Utslcottets Berättelse M 6.
de, nar penninge-förlägenheten kändes tryckande på sommaren och hösten 1857,
hade vägrat att köpa dem erbjudna vexlar till den kurs Banko-reglementet medgaf,
och om genom en sådan stoppning krisen hos oss möjligen utbrutit några månader
förr än nu skedde; — månne detta då icke skulle framkallat anklagelser mot Riksbanken
derföre att den i nödens stund ingenting ville göra eller våga, utan af otillbörlig
fruktan höll sig tillbaka, då den bort hjelpa, och att dess Fuilmägtige just
genom bristande nit och omtanka för landets räddning utur en tillfällig förlägenhet
förorsakat många enskildas undergång och föra nied t den olyckliga ställning, hvaruti
vi råkat? Detta skulle sannolikt blifvit påföljden af eli sådant förfarande å Riksbankens
sida.
Beträffande Riksbankens vexel-transaktioner roed Stockholms Garanti- eller
Kreditförening, så hafva de äfven varit föremål för olika omdömen. Men både nödvändigheten
och framgången deraf har Utskottet funnit för godt att erkänna: och
mig synes, att härutinnan hafva Banko-fullmägtige ådagalagt både mod och klokhet
uti en högst brydsam ställning, hvarigenom de med särdeles nit och omtanka räddat
många enskilda fran undergång och, hvad som för dem var hufvudsaken, räddat
Riksbanken från eljest oundvikliga förluster.
Betänker man äfven den utomordentliga förskräckelse, som efter krisens utbrott
bemägtigade sig alla sinnen; — huru hvarje post medförde underrättelser om stora
och mägtiga hus i London och Hamburg, som inställt sina betalningar; -— huru
här i Stockholm under en månads tid stundom 2 å 3 affärsfirmor om dagen förklarade
sig nödgas göra konkurs; — huru till och med en af de äldsta Privatbankerne
(hvilka eljest aldrig anse sig behöfva hjelp) per telegraf hitsände ett nödrop,
att om icke ett understöd af en half million Riksdaler inom 24 timmar kunde
erhållas, måste den slå igen luckan — (och många bröder skulle då hafva gjort
sällskap); — huru andra länders vida rikare'- och starkare banker derunder gjort
stora förluster: — betänker man allt detta, så kan man sannerligen förundra sig
öfver den lycka och framgång, som krönte Svenska Bankens styrelse-åtgärder vid
genomgåendet af en sådan penninge-kris, hvars like ingen af oss öfverlefvat, att hela
den verkliga förlust, som vår Riksbank kommer att vidkännas, icke öfverstiger
1,600 R:dr.
Slutligen önskar jag att den dyrköpta erfarenhet^-lärdom, sorn den förflutna
och närvarande tidens olyckor och trångmål meddelat, icke måtte gå förlorad vid
ordnandet af enskilda och allmänna angelägenheter för den kommande tiden.
Uti förestående reservation hafva Herr af Wirsén, Th. och Herr Doctor I.
Norström sig förenat.
af Herr Kock: »Emottagaren af ett stort medborgerligt förtroende måste, som
rättskaffens man, anse sig förbunden att vid dess utöfning ständigt anlita allt det
Banko-Utskottets Berättelse M 6.
5»
nit och hela den omtanka, hvaraf han är mäktig. Han kan begå misstag, eller
brista i uppfattning al det rätta eller ock rent af sakna förmåga att fullgöra alla
med uppdraget förenade anspråk och likväl vinna sina hufvudmäns både erkännande
och öfverseende; men visar det sig uppenbart, alt någonsin hans nit blifvit åsidosatt
eller hans omtanka uraktlåten, då har han ock icke blott ådragit sig rättvist klander,
utan jemväl gjort sig saker till ansvar. För Banko-verkets förvaltning uuder
nu ifrågavarande period har Banko-Utskottets tillfälliga pluralitet uti deri Rikets
Ständer ofvan tillstyrkta décharge icke ansett sig kunna tillerkänna Banko-fullmägtige
att hafva ådagalagt nit och omtanka annorlunda, än »i allmänhet», således betecknat,
om också på omväg, att tillfällen gifvits, dä dessa oeftergifliga pligter blifvit
af dem försummade. Emot denna beskyllning, iner än genomskinlig i framställningens
form, får jag mig härmed vördsamt reservera. Inom Utskottet har jag mer
och mindre bilrädt de anmärkningar och yttranden, som enligt detta betänkande
härflutit från Fullmägtiges beslut och åtgärder, och dervid funnit, att under högst
ovanliga och högst bekymmersamma förhållanden, mot hvilka ingen föregående förvaltning
har någonting jemförligt att uppvisa, Fullmägtige ömsom hållit sig nog
strängt tili Banko-reglemeulets bokstaf och ömsom, fastän kanske icke alltid lyckligt,
tolkat dess anda och mening; funnit utomordentliga mått och steg vidtague
snart sagdt vid sidan af detta Reglemente, och hvilka, ehuru krönta med lysande
framgång och alltid med Bankens gagn och bästa till syftemål, endast omständigheterna
och den lika utomordentliga ställningen kunna rättfärdiga; men ingenstädes
har för mig uppeubarat sig det ringaste spår till bristande nit och omtanka, och ej
heller Utskottet har förmått att påpeka hvarest häruti de till uttrycket: »t allmänhet»
förutsatta undantag äro till finnande.
Rikets Ständer och deras Utskott böra så afväga sina omdömen, rörande nöjaktigt
fullgjorda förtroende-uppdrag, att icke deraf utan skäl kunna dragas tvetydiga
slutsatser öfver hederns och anseendets fridlysta område, emedan annars de
vigtigare bestyren, bland hvilka förvaltningen af Rikets Ständers Bank är ett af de
främsta, löpa fara att komma i händerna på Ivcksökeriets och parti-andans koryféer.
I följd häraf tillåter jag mig föreslå, att Rikets Ständer behaga, med uteslutande
af de anmärkta orden: »i allmänhet», i öfrigt antaga den af Banko-Utskottet
för Banko-fullraägtige tillstyrkta décharge.
Häruti hafva instämt: vice Talmannen Ola Svensson från Malmöhus län samt
Riksdags-fullmägtige Nils Svensson från Christianstads län och Per Östman från
Wester-Norrlands län.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
Banko-Utskottets Memorial N:o 7.
1
i\:o t.
Ank. till Exp.-Utsk. don 9 Jan. 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, med hemställan att Bankens, Diskont-verkens och Tumba
Bruks embets- och tjenstemän samt betjente måtte för år
fSOO bibehållas vid dem beviljad tillfällig löneförhöjning.
Genom bifall till Banko-Utskottets vid scdnaste riksdag i Memorialet N:o
42 gjorda framställningar medgåfvo Rikets då församlade Ständer, att följando
löneförbättringar åt Bankens, Diskont-verkets i Stockholm, Lånc-kontorcns i Göteborg
och Malmö samt Tumba Bruks embets- och tjenstemän samt betjente finge,
från och med början af år 1857 till och med slutet af år 1859, utgå, nemligen:
a) en tredjedels förhöjning å den en hvar af Bankens embets- och tjenstemän,
konstidkarc, öfver-vaktmästare och vaktbetjening, enligt Banko-reglementet,
tillkommande lön å lönestat;
b) en förhöjning af 250 Rall- Rant å det i samina lönestat för hvardera af
Bankens sex kassaskrifvare upptagna årliga arfvode, stort 900 R:dr nämnde mynt;
c) en tillökning från 300 R:dr till 400 R:dr Rant i det, såsom ersättning
för ökade hyreskostnader, åt Bankens Brand-chef pä supplementar-stat anvisade årliga
anslag; hvaremot do å supplementar-stat utgående tjenstgörings-penningar, arfvoden
och öfrige anslag skulle vid oförändrade belopp bibehållas;
d) en tredjedels förhöjning ej mindre å den för hvar och en tjensteman,
vaktbetjent och husdräng vid Banko-diskont-vcrket i Stockholm samt Låne-ltontoren
i Göteborg och Malmö i Banlco-reglemcntet upptagne lön, än äfven å de
för Banko-ombuden vid berörde två lånekontor bestämda arfvoden, dock under
iakttagande deraf, att omförmälda löntillökning, hvad auginge Banko-diskont-verkets
kansli, borde, intilldess detsamma kunde regleras till öfverensstämmelse med
Rikets Ständers vid 1853—1854 årens Riksdag fattade beslut, tillkomma
T.e Ombudsmannen å en lön af R:mt 1,800.
2:a Ombudsmannen å en lön af  „ 1,200.
2:ne Kanslister, å en lön af 750 R:dr för hvardera  „ 1,500.
Bill. till It. St. Brot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 1
2
Banko- Utskottets Memorial N:o 7.
och beträffande Låne-kontoret i Göteborg, skulle beräknas
för 3:dje Bokhållaren å Bunt 1,000,
för 2:dre Registratom å  „ 800,
intilldess sistnämde tjensteman afgingc och en kontors-skrifvare i hans ställe blefve
vid Låne-kontoret tillsatt, samt
e) en tredjedels förhöjning i den kontanta lönen för Tumba Bruks tjenstemän,
jemte den för besörjande af Brukets angelägenheter i Stockholm anställde
vaktmästare.
Såsom af § 7 i Fullmäktiges till Utskottet afgifna berättelse inhemtas,
hafva förbemälde ernbets- och tjenstemän samt betjente, uti särskilda ansökningar,
inom den i § 39 af Banko-reglementet föreskrifna tid begärt att för framtiden
varda bibehållne vid ifrågavarande löne- och arfvodes-förhöjning; till stöd hvarför
blifvit hufvudsakligen andraget, att do orsaker, hvilka påkallade och föranledde
förhöjningen och som förmodades vara öfvergående, ingalunda under den
sedermera förflutna tiden upphört att vara gällande, utan ännu i oförminskad kraft
qvarstodo; att prisen på lefnadsförnödeuhcter m. m. om ock nu i ett eller annat
fall något lägre än vid den tid, då förhöjningen af Rikets Ständer beviljades, i
andra fall likväl ganska betydligt stigit och således på det hela icke undergått
någon nedsättning, som med skål och billighet borde eller kunde föranleda minskning
i den nu utgående aflöningen; att någon antaglig anledning icke heller förefunnes
till den förmodan att lefnadskostnaden i Stockholm, Göteborg eller Malmö,
i hvad denna kostnad berodde af lifsförnödenheterues pris, skulle under den närmaste
framtiden blifva mindre hög ån den för närvarande vore, att dessa pris,
ehuru föga märkbart, dock under sednastc två å tre årtionden varit i ett fortsatt stigande,
särdeles de sista åren, och att en oupphörligt tillvexandc folkmängd i förening
med allt mera underlättade kommunikationer emellan nämnde orter och det
öfriga landet samt utlandet, jemte åtskilliga andra förhållanden innebure grundade
anledningar till det antagande, att denne fortsatta prisstegring, långt ifrån att vara
på återgång, fasthellre ännu icke uppnått sin höjdpunkt.
Fullmäktige, sorn vid öfverlemnande till Utskottet af ofvanberörde ansökningar,
uppå anförda skäl tillstyrkt, att omförmåldc tillfälliga förhöjning i löner
och arfvoden måtto å stat uppföras, hafva derjemte af anledning att nämnde förhöjning
icke är vorden beviljad längro än till 1859 års slut, under det att Statens
embets- och tjenstemän samt betjente vid sednaste riksdag beviljats lönetillökning
äfven för året 1860, anhållit att, då billigheten syntes fordra, att Bankens, Diskont-verkens
och Tumba Bruks löntagare komine i åtnjutande af enahanda förmån,
som blifvit vederbörande i Statens verk beredd, Utskottet, före pröfningen
af sjelfva hufvudfrågan, ville hos Rikets Ständer föreslå, att den vid förra riksdagen
beviljade tillfälliga förhöjning i löner och arfvoden måtte jemväl för år 1860
få utgå i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, hvilket fortfarande egde
full tillämplighet, enär Banko-diskont-verkcts kansli ännu ej kunnat organiseras
enligt den af Rikets Ständer lemnade föreskrift och vid Låne-kontoret i Göteborg
Andro Registratorn i tjensten qvarstodo.
Lika med Fullmäktige tinner Utskottet det vara med billighet öfverensstämmande
att, då Statens embets- och tjenstemän samt betjente vid sistförflutna
riksdag undfått lönetillökning äfven för år 1860, enahanda förmån må tillgodokomma
deras vederlikar i Banken och Diskont-verken samt vid Tumba Bruk.
Visserligen hafva dessa sednare åtnjutit en särskild fördel derutinnan, att hela den
beviljade förhöjningen till dem utgått från och med år 1857 och sålunda ett år
Banko-Utskottets Utlåtande N:o S.
3
tidigaro, än hvarunder Statens embets- och tjenstemän samt betjente tillerkänts
deras lönotillökning, hvilken af Rikets Ständer anvisades för den tid nu gällande
statsreglering omfattar, eller åren 1858, 1859 och 1860, men härvid bör dock erinras
att sistnämnde löntagare vid förlidne riksdag jemväl för året 1857 i forin
af gratifikation beviljades förbättring uti innehafvande aflöningsförmåner till ett
belopp motsvarande 50 procent af den medgifna lönetillöleningen, hvarigenom alltså
Statens embets- och tjenstemän samt betjente då erhöllo förbättrade aflöningsvilkor
för en tid af tillsammans 4 år eller af ett år mera, än som tillkom de under
Banko-verket lydande.
Med afseende härå har Utskottet, som framdeles kommer att taga i öfvervägande
och till Rikets Ständer afgifva yttrande i anledning af Fullmäktiges
framställning om uppförande å stat af do belopp, hvarmed vederbörandes löner
och arfvodon vid sednaste riksdag blefvo tillfälligtvis förökade, ansett sig nu böra
vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande af Rikets sednast församlade Ständer beviljade
tillfälliga förhöjning i löner och arfvoden åt Bankens,
Diskont-verkets i Stockholm, Låne-kontorens i Göteborg och
Malmö samt Tumba Bruks embets- oell tjenstemän samt betjente
måtto äfven för år 1860, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers ofvanberörde beslut, få utgå.
Stockholm den 5 Januari 1860.
Alik. till Exp.-Utsk. den 9 Jan. 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om belåning o/ gtdd och
silfver i Rikets Ständers Bank och dess Lfine-kontor.
Sedan den belåning af arbetadt eller oarbetadt guld och silfver, som från
längre tid tillbaka inom Riks-banken egt rum, i följd af Rikets Ständers beslut
vid 1853—1854 årens riksdag, blifvit med sistnämnde års utgång afskaffad, så föranledde
de under förlidne riksdag inträffade brydsamma förhållanden inom affärslifvet
Rikets då församlade Ständer att, uppå Banko-Utskottets förslag, medgifva,
det omförmålda lånerörelse finge i Banken åter införas samt jemväl till Bankens
Låne-kontor utsträckas i afsigt att dymedelst i någon mån för allmänheten underlätta
den betryckta penningeställmngen; hvarvid uti 144 § af då utfärdade Bankoreglemente
för denna lånerörelse fastställdes hufvudsakligen följande grunder: att
det lägsta bolopp, hvartill lån finge utgifvas, vore å panter, vägande 3 skålp., eller
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
300 ort silfver, och, hvad guld anginge, 20 dukater, med ett utlåningsvärdo af 50.
R:dr It:mt för hvarje skålp. silfver och 7 R:dr 78 öre nämnde mynt för en dukat
i guld; att räntan skulle beräknas från den dag, lånet utgått, efter 5 procent årligen;
att den belånade panten borde utlösas inom 3 månader, vid äfventyr att
densamma eljest hemfölle till Banken, likväl med rättighet för vederbörande att
bevilja omsättning af dylikt lån; samt slutligen, att alla sålunda meddelade försträckningar
skulle vara återgäldade inom 1859 års slut.
Jemte redogörelse för de åtgärder, Fullmäktige vidtagit för att bringa ifrågavarande
lånerörelse till verkställighet, samt huru densamma, efter dess sålunda
beslutade återinförande, är vorden bedrifven, hafva 1859 års Revisorer af Bankoverket
i 51 § af deras till Rikets Ständer afgifna berättelse uttalat den mening,
att, då utlåningen mot pant af guld och silfver, enligt Revisorernes åsigt, bordo
lånda både till Bankens och allmänhetens fördel, men nämnde lånerörelse, på nu
stadgade vilkor, endast varit i ringa mån anlitad, berörde vilkor borde så förändras,
att rörelsens begagnande derigenom komme att för allmänheten underlättas.
I enahanda syftning hafva jemväl vid innevarande riksdag motioner blifvit
inom Riks-Stånden väckta och till Utskottet remitterade, nemligen:
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln af Friherre Greutz, Steffan, sorn ansett
att, då lånerörelsen mot pant af silfver och guld alltifrån dess begynnelse åsyftat
att afhjelpa tillfälliga behof, i synnerhet för dem, hvilka saknade fastighet, på
hvilken de kunde erhålla större eller mindro stående lån, det vore hvarken billigt
eller rättvist, att just nu, då dylika penningebekof kunde anses vara mera trängande
än under flera föregående år varit händelsen, tilltäppa denna hjelpkälla,
helst om man besinnade, att berörde låneanstalt icke medfört och ej heller kunde
komma att medföra någon förlust för Banken, utan att denna fast hellre genom
belåning af guld och silfver bereddes tillfälle att förstärka sin metalliska kassa,
samt att det derföre borde vara för Rikets Ständer angeläget att, utan ringaste
dröjsmål, förordna om utlåningens fortsättande, äfvensom att anställa en revision
af de vid sistlidne riksdag i detta ämne meddelade föreskrifter, hvarvid, i motsats
till hvad som då beslutades, minimum för låns erhållande borde bestämmas så lågt
som möjligt, på det att de, hvilka allmännast voro i behof af lån, kunde komma
i tillfälle att draga nytta af denna anstalt; varande af motionären särskildt anmärkt
den för låntagare alltför stränga föreskrift, att då pant icke inlöses på bestämd
dag, den skall hemfalla till Banken, hvilket stadgande, såsom till sjelfva sin
princip oriktigt, enligt motionärens åsigt borde upphäfväs, och att inbetalningsterminen
borde snarare utsträckas än inskränkas samt, der inbetalning icke skedde,
det belånta silfret eller guldet på öppen och allmän auktion försäljas och det öfverskott
som dervid kunde uppkomma, till pantegaren eller dess rättsinnehafvare
återställas; samt
hos Ilögvördiga Preste-Ståndet af Herr Doktor Sandberg, som, i
betraktande af Riks-bankcns stora behof af utvägar att föröka sin metalliska valuta,
och på det de, som hade guld- och silfverpanter i Banken, icke genom ett
tvärt afbrytande af rörelsen vid 1859 års slut måtte göra förluster, föreslagit följande
föreskrifter:
l:o att mot pant af guld och silfver, hvars intrinscca värde är kändt,
lån eidiållcs i Rikets Ständers Bank emot 5 procents ränta efter år räknadt;
2:o att den pant, som emottages, cj må understiga 100 ort eller 1 skålp.
silfver oller 10 dukater i guld;
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
3:o att lånetideu bestämmes till G månader med omsättningsrätt, dock beroende
af Fullmäktiges pröfning, och
4:o att lånebeloppets storlek icke öfverstiger pantens värde i händelse den
förvandlas till mynt.
Af de utlåtanden, som Fullmäktige, i anledning af Revisorernas ofvanberörda
yttrande, från ej mindre Direktionerna öfver Låne-kontoren i Göteborg,
Malmö och Wisby, än Bankens Understyrelse infordrat och till Utskottet öfverlemnat,
har Utskottet inliemtat, att den ifrågavarande lånerörelsen icke varit anlitad
hvarken i Göteborg eller Malmö samt i Wisby endast af frenne personer;
att Lånekontors-direktionerna i do 2:ne förstnämnde städerna derföre ansett rörelsen
icke vara för allmänheten inom orten behöflig, och i fall den likväl skulle
blifva anlitad, ej heller fördelaktig för Banken, enär densammas besörjande tvifvelsutan
leonline att medföra större omkostnader, än som af inkomsterna kunde bctäckas;
att Direktionen öfver Lånc-kontorct i Wisby uttryckt den förmodan, att
om minimi-beloppct nedsattes till 100 ort silfver och G1 dukater i guld, ett betydligt
hinder för rörelsens begagnande skulle blifva hafvet, samt att understyrelsen,
med vidblifvande af sin förut till Fullmäktige uttalade åsigt örn denna låneanstalts
olämplighet, föreslagit åtskilliga förändrade bestämmelser för densamma i
händelse den skulle anses fortfarande böra bibehållas; och hafva Fullmäktige, under
åberopande af de skäl, som blifvit anförda så väl för indragning sorn mot
återinförande af merberörde utlåning hos Utskottet tillstyrkt, att Revisorernas
framställning ej måtto till vidare åtgärd föranleda.
Då såsom förut är nämndt, Rikets sednast församlade Ständer förordnat att
utlåningen mot pant af guld och silfver i så väl Banken som Låne-kontoren skulle
upphöra vid 1859 års slut, men förslag nu blifvit väckt om utlåningens fortfarande
efter nämnde tid, har Utskottet ansett sig destohellre böra denna fråga särskildt
behandla oberoende af det förslag till reglering af Bankens låne- och krcditivrörelse,
hvilket det åligger Utskottet att afgifva, som någon viss fond för guldoch
silfverbelåning icke är vorden af Bankens medel afsatt, utan, enligt Rikets
Ständers föreskrift densamma får ske till hvilket belopp som helst, under iakttagande
deraf, att panterne till det värde, hvartill de blifvit belånade, inboräknas i
Bankens metalliska kassa; hvaraf följer att för ifrågavarande lånerörelse, i händelse
den komme att fortsättas på samma sätt som hittills, större eller mindre del af
Bankens för andra föremål afsedda tillgångar icke behöfde tagas i beräkning.
De hufvudsakligaste skäl, sorn lågo till grund för Rikets Ständers vid
1853—1854 årens riksdag fattade beslut om afskaflande af den dittills i Banken
besörjda belåning mot pant af guld och silfver, och hvilka skäl äfven efter den
förändring i grunderne för denna rörelse, som vid sednaste riksdag fastställdes,
qvarstå i oförminskad kraft, voro: att nämnde belåning ingalunda lämpar sig för
en Riks-banks verksamhet utan rätteligen utgör föremål för s. k. assistans-inrättningar
och särdeles om den skulle i Banken få verkställas till så lågt minimum,
som nu blifvit ifrågasatt, vore att betrakta egentligen såsom en undsättnings- eller
välgörenhets-anstalt för de mindre bemedlade folk-klasserne inom liufvudstaden och
i dess granskap, men att Stockholms stad eger en dylik inrättning, hvarest personer
af alla klasser kunna mot pant af guld och silfver erhålla lån; att i Göteborg,
efter hvad Låne-kontorcts Direktion upplyst, dylika lån meddelas i så väl
Spar-banken som en allmän dervarande pantlåne-inrättning, och att jemväl i flera
andra städer inom riket Spar-banker lära utgifva lån mot pant af guld och silfver;
hvarförutom ifrågavarande lånerörelse för Riks-bankeu medför jemförelsevis
G
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
betydliga förvaltningskostnader. Äfven Banko-Utskottet vid scdnaste riksdag, då
det framställde sitt af Rikets Ständer gillade förslag om guld- och silfver-belåningens
återinförande, uttalade öppet den åsigt, att denna belåning icke borde i Banken
permanent bibehållas, ehuru densamma, betraktad såsom ett tillfälligt medel
att för en kortare tid i rörelsen framkalla tillgångar, som eljest skulle förblifva
ofruktbara, syntes icke böra blifva utan gagn för det allmänna.
Under åberopande häraf, och då de särskilda förhållanden, hvilka vid sistförflutna
riksdag föranledde Rikets Ständers omförmälda beslut sedermera förändrats,
och samma skäl som då lågo till grund för åtgärden att återinföra en vid
föregående riksmöte såsom olämplig afsk aflad lånerörelse, icke vidare förefinnas,
har Utskottet ansett sig så mycket mindre cga anledning att tillstyrka denna rörelses
fortsättande, som, efter livad Utskottet inhemtat, vid nästlidet års slut i
Banken återstod såsom oinlösta endast 11 panter till det jemförelsevis obetydliga
värdet af tillsammans 3,022 R:dr 28 öre Runt; och hemställer Utskottet alltså
vördsamt
att hvad så väl af Revisorerna som i ofvanbcrörde motioner
blifvit föreslagit ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 5 Januari 1860.
RESERVATIONER:
af Herr af Wirsen, Th.
af Herr Doctor Sandberg:
”Emot Banko-Utskottets beslut, som fattades med 15 röster emot 14, att
all belåning af silfver och guld skulle i Banken upphöra med detta årets slut får
jag inlägga en vördsam reservation.
Denna rörelse är gammal. En lång tid meddelades lån ända ned till 2
R:dr B:co. Yid 1844—1845 årens riksdag fann man med skäl detta minimum för
lågt, och höjde det till 10 R:dr B:co. Sådant förblef det till 1853—1854 årens
riksdag, då en tilltagande penningerikedom vidgade åsigterna och Riks-bankcns
tillgångar började tagas i anspråk till förlag för godt köp åt enskildas aktiebanker,
hvilka derigenom kunde gifva sina delegare en vida större vinst på Riks-bankens
bekostnad. Då fann man belåningen af guld och silfver icke vara bankmessig —
för småaktig för en Riks-bank — och i stället för att bestämma det minsta lånebeloppet
något högre, hvartill kunnat vara skäl, skulle rörelsen alldeles upphäfvas.
— Den var dock icke, äfven med sina mindre lån, ofördelaktig för Banken, ty
under sista året af sin tillvaro, 1854, då blott 4 procents ränta erlades, inbragte
Banko-Utslcottets Utlåtande N:o 8.
7
(lexi cn räntovinst af 13,209 R:dr 34 sk. 7 r:st Banko oell liela förvaltningskostnaden
uppgick till 4,270 R:dr samina mynt.
Kom så penningekrisen vid 1857 års slut med cn förfärlig omstörtning i
alla affärsförhållanden. Då i nödens stund väcktes åter ett sådant förslag, för att
utur tillfällig penningcförlägenhet rädda mången eljest välbehållen man, genom
utväg att hl belåna sitt silfver i Banken. Förslaget omfattades genast med särdeles
bevågenhet. Men sedan första förskräckelsen var förbi, vidgades åter blicken;
man började ångra sin svaghet för så lumpna intressen och fästade derföre vid denna
belåning så hårda vilkor att den föga kunnat begagnas. Vid sista Bankorevisionen
tillstyrkte Revisorerna cn sådan förändring i vilkoren att låneutvägen
måtte kunna anlitas. I dess ställe bar Utskottet äfven på det skäl att den blifvit
föga begagnad, med 1 rösts majoritet tillstyrkt dess fullkomliga uppbäfvandc
och lemnat utan afseende do motioner som yrkat dess bibehållande eller rättare
sagdt dess införande under nuvarande stora penningebchof, på mora billiga och
antagliga vilkor.
I detta beslut bar jag för min del icke kunnat instämma af följande skäl:
Man belånar i Banken jern, koppar och alla andra metaller; men de ädla
metallerna, guld och silfver, få icke belånas. — Man talar mycket om företrädet
af lån på realsäkerhet framför lån på namn; och jag vet icke någon redare pant
än guld oell silfver, särdeles för en bank, som med silfver skall inlösa sina sedlar.
— Man säger att Banken icke skall förvandlas till en pantlånc-inrättning.
Men den meddelar ju dagligen och stundligen lån mot pant af inteckningar, obligationer,
löpande förskrifningar, aktier, med flere andra hypoteker, oell jag kan
icke finna att guld och silfver äro några sämre hypoteker. — Man hänvisar till
assistans-inrättningar. Till följe af sin natur kunna dessa anstalter blott lemna
små lån och på ytterst betungande vilkor till 10 å 12 procent. Och bär är icke
fråga om att i Riksbanken återgå till det förra låga lånebeloppet af 15 R:dr, ännu
mindre till 3 R:dr, utan till belåning af 1 skålp. oller 100 ort silfver oell 10
dukater i guld, såsom den minsta pant, som emottages. — Man säger att sparbankerna
böra sköta en sådan lånerörelse. Ja, dessa välgörande inrättningar äro
do onda privat-banker i vårt land, som någonsin bort oktrojeras och uppmuntras,
ty deras rörelse är byggd på ilen rigtiga grunden, en sammansatt upp- och utlåning,
och medföra cn väsendtlig nytta. Men de skötas utaf sina principaler utan lön
och utan vinst, och man kan icke af dem fordra en större uppoffring. De gifva
på de insatta penningarne, hvarmed de röra sig, den högsta möjliga ränta och
Riks-bankcn disponerar räntefritt sina egentliga utlåningsfonder.
På samma gång man förmodat att denna låncgreu skulle i alla händelser
föga anlitas, bar man talat om det stora utrymme som för de många panterna
skulle erfordras. Kunde den otaliga mängden af småpantcr fordom bär inrymmas,
så måtto mindre rum fordras, då endast större panter få inlemnas. Bankohuset
är ju nu icke mindre än förr, och dess förvaringsrum äro sannerligen icke öfverfyllda
af ädla metaller; men rum saknas alltid för den gäst man icke vill herbergera.
Den stora vådan för Bankens realisationsförmåga, som skulle uppstå af dessa
guld- och silfver-panters inräkning uti metalliska fonden, kan jag omöjligen begripa.
När en guld- eller silfverpant inlemnas i Banken, så utlcmnas sedlar på densamma
såsom lån på 6 månader. Denna pant kan aldrig uttagas, utan att samma
sedelbelopp, tillökadt med upplupen ränta, åter i Banken inlemnas. Efter G månader
kan lånet indragas eller omsättas efter vederbörandes pröfning. Skulle pan
-
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
ten icke utlösas, utan hemfalla till Banken, så liar panten, förvandlad till mynt,
ett värde som fullt motsvarar lånet, för hvilket Bankon dessutom under tiden åtnjutit
5 procents ränta. I sådan händelse ökas härmed Bankens metalliska fond
för vida mindre kostnad än med det silfver, som enligt 109 och lil §. §. i
Baukoreglcmcntct, får indragas från utrikes ort; och i allt detta kan jag omöjligen
so någon fara, aldraminst då det jemföres med åtskilliga andra åtgärder, som
utan betänkande vidtagas, ehuru de förekomma mig verkligen vara i högsta grad
äfventyrligä. Detta likasom mycket annat, påminner ofta om det gamla ordspråket:
”sila mygg och svälja kameler.”
Men vill man åter nödvändigt undvika att på G månader i sender inberäkna
dessa guld- och silfver-panter uti Bankens metalliska fond, som jag hört förespeglas
såsom så farligt, så är ingenting lättare. Yid sista riksdag blefvo Baultofullmägtige
icke förpligtade men berättigade att, utom 3.j millioner, sorn redan voro
utlcmnade, utlemna ytterligare 5.J millioner såsom försträckningar till filialbanker,
i fall penningeställningen sådant kunde medgifva. Häraf behöfde blott några hundra
tusen Riksdaler intill nästa riksdag afsättas till fond för denna belåning och
vara fullt tillräckliga. Då skedde icke någon scdelutgifning på dessa pantsatta
guld- och silfvervalutor, och Banken fick i alla fall emottaga dem såsom den hästa
säkerhet. Den lilla fonden medförde för Riks-banken större vinst än om den
skulle tilläggas de stora kreditiv förlagen åt filialbankerne: Lånen kunde indragas
efter G månader, om så vöre nödigt, då filialbankerna fasthålla meddelade försträckningar
uti minst 5 och ända till 10 år.
Många skulle vid påkommande penningförlägenhet kunna få hjelp på hilliga
vilkor genom den ifrågavarande utvägen att för 5 procents ränta erhålla penningelån
mot pant af en redbar egendom, hvars dagliga bruk de kunde undvara,
men hvars egande de icke ville afhända sig; mången handtverkare skulle under
on missgynnande tidpunkt härigenom utan allt för stor uppoffring kunna bereda
sig medel till fortsättning af sitt yrke. Han kunde då undvika den ruinerande
utvägen att vända sig till enskilda personer, som drifva pantlåning med beräkning
på don största möjliga vinst, Genom den i Banken vidtagna förändring, att
hvarje låntagare skall uppgifva och låta anteckna sitt namn, skola sådana svek
förek ommas, som förr någon gång blifvit öfverklagade, ehuru de, äfven då låntagaren
fick vara okänd, voro högst obetydliga. Ingen kan härpå förlora. Både
banken och allmänheten skulle deraf hafva fördel. Fördenskull får jag vördsamt
hemställa till de höglofliga Riks-Stånclens pröfning att denna lånerörelse må
intill nästa riksdag få fortfara i Riks-banken på följande hufvudsaklig^, vilkor med
de närmare bestämningar sorn kunna anses lämpliga:
l:o. Att mot pant af guld och silfver, hvars intrinseca värde är kändt,
lån erhållas i Rikets Ständers Bank emot 5 procents ränta efter år räknad.
2:o. Att den pant som emottages ej må understiga 1 skålp. eller 100 ort
silfver, eller 10 dukater i guld.
3:o. Att lånetiden bestämmes till G månader med omsättningsrätt, dock
beroende af fullinågtiges pröfning.
4:o Inom en månad efter förfallodagen skall panten vara inlöst eller lånet
med vederhörandes bifall omsatt. Försummas detta är panten hemfallen till
Banken.
o:o.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8. y
5:o. Lånebeloppet må oj öfverstiga det värde, hvartill panten kan beräknas
sedan den blifvit förvandlad till mynt. Det föreslås till 50 R:dr R:mt för 1
skålp. kontrollhaltigt silfver och 7 R:dr 80 öre för 1 dukat i guld.
G.o. Lånen utgå oafkortadc till pantens hela belåningsvärde.”
Häruti hafva instämt Riksdagsfullmägtige Olaus Eriksson från Göteborgs
r* Sm8 Pehr Ostman från Wester-Norrlands län, Lars Gustaf Andorsson
fran Jidrsborgs län, Nils Svensson från Christianstads län;
af Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs län,
af Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län, och
af Anders Gudmundsson från Hallands län.
Bih. till B. St. Prof. 1851) & 1800. 6 Sand. 1 Afd. 6 Tldft.
Rättelser
uti Banko-Utskottets Berättelse N:o 6.
pag. 4 rad. 6uppifr. står: utlevererade lånebelopp Läs: utlemnade lånebelopp
„ „ „ 21 „ „ mot säkerhet „ mot dylik säkerhet
„ 14 „ 2 „ „ att på Stockholms Börs ^ att endast på Stockholms Börs
,16 „ 1 nedifr. „ och under omständigheter , och andra omständigheter
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, ISOG.
Banko-Utskottets Memorial M 9.
i
m 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Jan. 1860, kl. 12 midd.
Memorial om utseende af Revisorer och Suppleanter för granskning
af Diskont-verkens räkenskaper och förvaltning.
Enligt gällande föreskrifter skola revisionerne af Banko-diskontverkets i Stockholm
samt LSne-kontorens i Göteborg och Malmö räkenskaper och förvaltning
taga sin början den 1 Mars och af Låne-kontorels i Wisby den 1 Juni hvarje år.
Med anledning häraf har Utskottet, som, i likhet med hvad förr varit vanligt,
kommer att granska Banko-diskontverkets i Stockholm räkenskaper och för
valtning
för år 1859, skolat vördsamt hemställa,
att grunderne för val af Revisorer och Suppleanter till granskning
af nyssnämnde Verks räkenskaper och förvaltning för innevarande
och följande år intill nästa Lagtima Riksdag måtte bestämmas och
för Kongl. Majit i underdånighet uppgifvas, på det att två Revisorer
för hvartdera Riks-Ståndet må blifva till omförmälda förrättning
utsedde och kallade.
Vidare får Utskottet, som inhemtat att Högvördiga Preste-Ståndet redan utsett
Revisorer och Suppleanter till granskning af Låne-kontoren för år 1859,
härigenom föreslå,
att Höglofliga Ridderskapet och Adeln, Vällofliga Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet måtte till granskning af Lånekontorens
räkenskaper och förvaltning för 1859, och samtlige
Riks-Stånden till enahanda granskning för hvart och ett af följande
åren intill nästa Lagtima Riksdag, utse en Revisor och en
Suppleant för hvartdera Låne-kontoret,
Stockholm den 13 Januari 1860.
Bih. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 7 Hafi.
t
Banko-Utskottets Memorial JV§ 10-.
M 10.
Ank. till Exp.-Utsk, den 17 Jan. 1860, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om prägling af guldmynt
å 10 och 20 Riksdaler Riksmynls valör under benämning
af enkla bch dubbla Caroliner.
Uti en hos Högloflige Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad
motion har Herr Friherre von Schulzenheim, David, föreslagit, att Rikets
Ständer måtte besluta, det prägling af Svenska dukaler hädanefter skall upphöra
samt i stället präglas och i rörelsen utiemnas guldmynt af 10 och 20 R:dr
Riksmynts valör, under benämning af enkla och dubbla Caroliner, att vid anfordran
af Banken med silfver inlösas; i hvilket afseende motionären ansett Caroli—
nernas vigt böra så beräknas, att ringa eller ingen vinst af deras utbytande mot
silfver kunde uppstå, och att, i händelse guldet fortfarande komme att falla, denna
vigt vid myntningen borde småningom förändras. Utom nyttan af ett portativt
och i handeln beqvämt mynt, hvars verkliga värde derjemte vore så stort, att
dess invexling i Banken mot silfver kunde antagas sällan eller aldrig komma att
ega rum, skulle, enligt motionärens tanke, den föreslagna förändringen medföra
äfven andra fördelar, såsom att rörelsen er holle ett guldmynt med fixt värde i
stället för de nu varande dukaterna, hvilka, i anseende till skilnaden i Bankens
in- och utvexlingspris derå, vore för rörelsen oanvändbara; att allmänheten, genom
vanan vid metalliskt mynt, som bättre än pappersmyntet lämpade sig för att vårdas
och gömmas, skulle lära sig att iakttaga större sparsamhet, och att härigenom
under gynnsamma år och handelsförhållanden inom landet kunde bildas en tillgång
på metallisk valuta, som vid ogynnsamma tider bättre än besparadt pappersmynt
komme att gagna rörelsen och bidraga till befästande af realisationens
bestånd.
Då ett ibland de förnämsta ändamålen med det föreslagna nya guldmyntets
prägling och utgifvande, enligt hvad af motionen synes, skulle vara att i rörelsen
erhålla ett mynt af nämnde metall med det ständiga värde, som funnes genom
prägeln åsatt, föranlåtes Utskottet erinra, att enär guld i förhållande till silfver
är underkastadt föränderlighet i värde, den gifna följden deraf äfven måste blifva,
Banko - Utskottets Memorial JY2 10.
5
att ett af guld prägladt mynt, det må nu vara visst värde åsatt eller icke, komme
att till sitt intrinseka värde bero af guldpriset på den utländska marknaden
och rälta sig derefter. Detta har ock blifvit förutsedt af motionären, hvilken i
anledning deraf och såsom ett medel lill att bibehålla det ifrågasatta guldmyntet
vid dess en gång bestämda värde föreslagit, alt, vid inträffande prisfall § guld,
Carolinens vigt skulle småningom förändras; men det torde knappast behöfva erinras,
att en sådan åtgärd, förutsättande nödvändigheten att tid efter annan följa
olika grunder för utmyntningen, komme att i högsta måtto menligt inverka på
det nya myntets kredit och endast af detta skäl måste anses vara i allo olämplig.
En annan utväg funnes visserligen, den nemligen att gifva nämnde mynt en så
kallad tvångskurs genom stadgande, att detsamma alltid skulle efter prägelvärdet
emottagas, men denna utväg, såsom uppenbarligen ledande till på förhand oberäkneliga
förluster både för den enskilde och det allmänna, vore tvifvelsutan lika förkastlig
som den förra. Vid dessa förhållanden skulle Banken naturligtvis, för att
skydda sig mot dylika förluster, blifva nödsakad att, i likhet med hvad som i afseende
å dukaterna nu eger rum, lämpa sitt irivexlingspris å Carolinerna efter de
varierande guldprisen på utrikes orter, hvarigenom således värdet i det nya guldmyntet
komme att omvexla alldeles såsom förhållandet för närvarande är med
dukalen.
Med erkännande så väl af det önskvärda deri, att metalliskt mynt funues
allmänt spridt inom landet, som ock att guldmynt å 10 och 20 R:drs valör
skulle i dagliga rörelsen utgöra ett ganska beqvämt bytesmedel, vill det likväl
synas Utskottet som dylikt mynt icke kunde hafva att hos oss påräkna någon
egentlig cirkulation, åtminstone ej lörr än silfvermynt vunnit större spridning än
hittills. Under närvarande omständigheter torde något verkligt behof of guldmynt
för den inhemska rörelsen icke förefinnas, och för utländska liqvider, hvartill Bankens
guldförråd nästan uteslutande anlitas af resande, synes den Svenska dukaten,
såsom egande enahanda värde med den i handelsverlden allmänt kända Holländska,
otvifvelaktigt vara att föredraga framför de föreslagna Carolinerna, om hvilkas
rätta värde utländningen sannolikt först efter lång tids förlopp skulle blifva i tillfälle
att vinna en tillförlitlig allmännare kännedom.
Med afseende å hvad nu anfördt blifvit får Utskottet vördsamt hemställa,
alt motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Januari 1860.
4
Banko-Utskottets Memorial M 11.
M 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Jan. 1860, kl. 12 mida.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag, dels om indragning af
sedlar d 1 R.dr R:mt, dels om utlemnande i rörelsen af
sedlar å 2 R.dr Banko eller 3 R.dr R:mt, och dels om
skyldighet för Ranken att alltid i vexling tillhandahålla
hela Specier.
Uti en hos Vällofliga Borgare-Ståndet väckt oell till Ulskottet remitterad motion
har Herr L. ./. Hierta fästat uppmärksamheten å det önskvärda och ej mindre
för det allmänna än den enskilde fördelaktiga förhållande, som skalle uppkomma
derigenom, alt det bytesmedel, vi benämna penningar, och som till några
och Femtio millioner R:dr erfordrades för rörelsens och omsättningens vidmakthållande
här i landet, i stället att, såsom för närvarande är händelsen, beslå af
skuldförbindelser, utgifna dels af Rikets Ständers Bank, dels af enskilda banker,
funnes hos folket tillgängligt i metallisk valuta; och då ett närmande till detta
mål småningom kunde ega rum genom alt indraga och med silfver ersätta de
mindre sediarne, som mest förekomma vid liqvider för de dagliga förnödenheterna,
har motionären, i ändamål derjemte alt bereda rättelse i den inkonseqvens, hvartill,
enligt hans åsigt, Rikets Ständer gjort sig skyldiga, då de, vid fastställande af
den nya så kallade mynt-enheten, icke tillika beslutat, att denna enhet skulle utgöras
endast af silfver, utan förordnat att sedlar på så ringa belopp, som i R:dr
R:mt, skulle af Banken utlemnas, framställt följande förslag:
1:o att Bankens sedlar på En Riksdaler Riksmynt må indragas och tillräckligt
förråd af motsvarande silfvermynt i stället hållas allmänheten tillhanda till
vexling; och
2:o alt Banken må förpliglas, att tili den, som sådant åslundar, hädanefter alltid
hålla hela Specier tillhanda i vexling.
1 sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en från Högvördiga
Preste-Ståndet till Utskottet remitterad motion af Herr Prosten Berlin,
som beklagat, att, enär vid införandet af det nya myntsystemet, detta system icke
Banko-Utskottets Memorial M 11.
ä
med större stränghet vidhållits, än att i rörelsen utlemnats sedlar å ej allenast
En, utan Fem, Femtio och Femhundra Riksdaler Riksmynts valörer, man icke
vid samma tillfälle utsträckt denna frikostighet äfven till sedlar å valören 2 R:dr
Banko, motsvarande 3 R:dr Riksmynt, hvilka sedlar deremot blifvit ur rörelsen
indragna till mycken afsaknad och obeqvämlighet synnerligast för dem, som hade
att uppgöra liqvider med ett större antal tjenare, handtverkare eller lösa arbetare,
och som för detta ändamål nu i stället nödgades använda sedlar å 1 R:dr R:mt
samt silfvermynt till så mycket högre belopp. Då derjemte vid innevarande riksdag
blifvit yrkad t af en motionär, att Riksdalers-sedlarne mätte indragas, och af
en annan, att Tio Riksdaler Riksmynt mätte blifva den minsta sedel-valören; men
en sådan förändring vore mindre välbetänkt, med afseende först och främst på
Bankens ringa förråd af metallisk valuta, och dernäst, på den stora obeqvämlighet
och den högljudda missbelåtenhet, som deraf måste blifva en följd hos det stora
flertalet af nationen, eller hos derti, som med sitt sunda förnuft veta att högre
värdera hvad som är praktiskt fördelaktigt och beqvämt, än hvad som kan kallas
konseqvent och princip-enligt eller systematiskt, har motionären föreslagit, att, jemte
fortsatt lifgifvande af sedlar å En Riksdaler och Fem Riksdaler, mätte oförtöfvadt,
från Banken utlemnas sedlar å Tre Riksdaler Riksmynt, samt att, sä vida ännu i
Bankens förvar funnos några brukbara sedlar å Två Riksdaler Banko, dessa må i
allmänna rörelsen utgifvas, intilldess sedlar å fre Riksdaler Riksmynt hinna tillverkas.
Hvad först angår Herr liierias förslag om indragning af Bankens sedlar å
En Riksdaler Riksmynt, så har denria fråga vid föregående riksmöten och sednast
under förliden riksdag utgjort föremål för ölverläggningar ej mindre inom Utskottet
än hos Rikets Ständer; och de skäl, som vid dessa tillfällen blifvit anförda
för nämnde sedlars bibehållande, häfva äfven vid den behandling af frågan, som
nu egt rum, hos Utskottet gjort sig gällande. Sålunda har Utskottet ansett, alt
genom indragning af Bankens utelöpande sedlar å 32 sk. Banko och i R:dr R:mt,
hvilka, enligt, räkenskaperna, den 31 December förlidet år uppgingo till ett sammanräknadt
belopp af 4,250,326 Riksdaler Riksmynt, Bankens metalliska kassa
skulle, för ersättandet af detta belopp med en ungefär motsvarande summa i silfvermynt,
komma att i högre grad tagas i anspråk, än med afseende å dess närvarande
ställning vore önskvärd t; att ehuru nyttan för ett land att. ega metalliskt
mynt, allmänt spridt i rörelsen, må medgifvas, det likväl med skäl torde kunna
sättas i fråga, huruvida Banken, då dess sedlar af allmänheten begärligt emoltagas,
bör bemöda sig att indraga dem, uttvinga silfver i rörelsen i deras ställe och sålunda
försvaga sin metalliska fond; att. den högst, väsendtlign minskning i beqvämlighet
för allmänheten vid alla mindre liqvider och vexlingar, remisser med po
sterna
o. s. v., som de ifrågavarande sedlarnes borttagande ur rörelsen onekligen
Jkomme att förorsaka, skulle hos samma allmänhet framkalla ganska stor missbe-*
6
Banko-Utskottets Memorial M 11.
låtenhet med den vidtagna åtgärden; samt att, hvilket ej heller bör förbises, om
än för den enskilde någon gång uppstår förlust derigenom, att sedlar alldeles förstöras
eller i följd af nötning blifva så obrukbara att de icke kunna till inlösen
godkännas, så tillskyndas likväl Banken härigenom en motsvarande vinst, hvaremot
allt det silfvermynt, som går förloradt, medför en oersättlig förlust icke blott för
den enskilde, utan äfven för Staten; och är det på grund af dessa med de flere
tillförene anförda skäl, som Utskottet finnér sig böra vördsamt
l:o
afstyrka bifall till förslaget om upphörande af utgifning från Banken
af sedlar å 1 R:dr R:mt.
Härmed anser sig Utskottet jemväl hafva besvarat den del af Herr Friherre
von Sehwerins, C. J., till Utskottet remitterade motion, angående ordnande af penningeväsendet
i riket, som innefattar förslag derom, att, för införande af reel valuta
eller klingande mynt i allmänna rörelsen, alla sedlar under 10 R:drs valör
mätte indragas och denna valör blifva den lägsta i rörelsen.
Vidkommande derefter Herr Prosten Herlins ofvan omfÖrmälda motion, så och
då Rikets Ständer, vid antagande under 1853—1854 årens riksdag af nu gällande
myntsystem, tillika föreskrifvit, att sedlar å valören 3 R:dr R.mt, såsom
icke inpassande i detta system, ej vidare skulle från Banken utgifvas, samt behofvet
af sedlar å nämnde valör icke heller synes vara större, än alt detsamma ganska
väl kan fyllas af sedlarne å I R:dr, hvilkas bibehållande Utskottet härofvan tillstyrkt;
så anser Utskottet sig jemväl böra å Herr Prosten Berlins motion, i hvad
den afser utlemnande i allmänna rörelsen af sedlar å Två R.dr Banko och Tre
R:dr Riksmynt,
2:o
afstyrka Rikets Ständers bifall.
Beträffande slutligen det af Herr Hierta i olvanberörde motion framställda
yrkande, att Banken måtte förpligtas att, till den som sådant åstundar, hädanefter
alltid liålla hela Specier tillhanda i vexling; får Utskottet anmäla, att den skyldighet,
som i detta afseende är vorden Banken ålagd, innefattas uti 96 § af
Banko-reglementet, lydande som följer:
»Enligt § 1 i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, jemförd
med §<§ 1 och 2 i Lagen, angående mynt-bestämningen af samma dag, är
Banken ovilkorligen skyldig att, när så påfordras, dess sedlar med Svenskt silfvermynt
af de sorter, hvarå tillgång finnes, inlösa efter den grund, att 128 skillingar
Banko eller 4 Riksdaler Riksmynt gälla lika med En Riksdaler i silfver, efter den,
ftanko-Ulskoltets Memorial Jfö 11.
7
med afseende å slagskattens beräkning i myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
förändrade 1664 års myntfot»;
Vid granskning af berörde Reglements-föreskrift har Utskottet icke kunnat
undgå finna, alt de deri förekommande orden: af de sorter, hvarå tillgång finnes,
kunna gifva rum för misstydning och fördenskull böra från Reglementet uteslutas;
men då möjligheten för Banken att i vexlingsväg tillhandahålla silfvermynt af hvarje
särskild valör understundom kan blifva beroende deraf, huruvida Fullmägtiges reqvisitioner
å dylikt mynt kunna vid Kongl. Myntverket inom förelagd tid fullgöras,
anser Uskottet Bankens åliggande, att i vexling utlemna silfvermynt af samtlige
valörerne, icke skäligen kunna göras mera ovilkorligt, än genom införande uti
blifvande Banko-reglemente af en mot § 96 i det nu gällande Reglementet svarande
§ af denna lydelse:
3:o.
Enligt § i i Lagen för Rikets Ständers Bank af den i Mars
1830, jemförd med §§ 1 och 2 i Lagen, angående mynt-bestämningen
af samma dag, är Banken ovilkorligen skyldig att, när så
påfordras, dess sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa efter den
grund, alt 128 skillingar Banko eller 4 R:dr Riksmynt gälla lika
med En Riksdaler i silfver, efter den, med afseende å slagskattens
beräkning i myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade
1664 års myntfot; börande Fullmägtige tillse, att priigladt silfverin
v n t af alla fastställda .sorter städse finnes i förråd.
■j
Stockholm den 13 Januari 1860.
Reservationer:
Vid 1 :a punkten.
af Herr Friherre Stjernstedt, A. W.: »Emot Utskottets genom votering med
19 mot 14 röster tillkomna beslut får jag härmed mig reservera. Denna fråga
om l-R:dr-sedlarnes indragning förevar vid 1833—1834 årens riksdag,* men förföll
efter votering i förstärkt Banko-Utskott. Samma fråga är äfven från sist
-
8
Banko-Utskottets Memorial JYI 11.
lidne riksdag en gengångare och torde så för framtiden förblifva, intilldess sundare
financiela åsigter förmå besegra vanans eller rättare ovanans magt, som förordar
ett beqvämlighets-stadgande, hvilket står i strid med en förnuftsenlig bank-förvaltning.
Sedan äfven vid sistförflutna riksdag i denna fråga två Stånd stadnat
mot två, enär Adeln och Bondeståndet återremitterade Banko-Utskottets Utlåtande
JVs 8!, som afstyrkte förslaget om upphörande af J-R:drs-sedlarnes utgifning, men
Preste- och Borgare-Stånden biföllo samma utlåtande, så ansågs frågan således äfven
då förfallen. De egentliga skäl, som både förr och nu anförts emot dessa små
sedlars indragning, torde kunna sammanfattas i följande punkter, nemligen:
l:o den beqvämlighet, som desamma vid smärre liqvider anses lemna och
särdeles vid penningars afsändning med posten. Men häremot kan invändas, att
de många tal, som förekomma vid liqvider, varande dels under 1 R.dr, dels deremellan
och 2 R:dr, måste ju ändock på annat sätt än medelst sedel betalas,
hvadan således denna remiss-lättnad genom l-R:drs-sedeln är af alltför underordnad
vigt för att böra tagas i betraktande vid en i öfrigt medgifven nyttig förändring,
hel?t ett mer allmänt bruk af mindre postremiss-vexlar, postkontoren emellan,
å högst 5 R:dr på ett fullkomligare sätt ersätter det inskränktare behofvet
af l-R:drs-sedIar vid penninge-afsändningar. 2:o Att silfver är alltför obeqvämt
emot sedlar att vid dagliga smärre liqvider medföras. Denna invändning gjordes
äfven vid skiliing-sedlarnes ifrågasatta indragning, med tillägg dervid, att silfver
ej kunde i den vanliga plånboken förvaras, utan måste i särskild börs medtagas.
Om nu denna särskilda börs måst för silfvermynt under 1 R:drs värde tillitas, så
är ju i den mindre dagliga rörelsen långt beqvämare alt derjemte äfven inlägga
l-R:drs-stycken, hvarigenom man kan lättare helt och hållet undvika att medtaga
sedelboken. Den som känner huru i utlandet allmänheten högst sällan begagnar
annat än hård t mynt i den dagliga rörelsen, vet ock, att hvarken han sjelf deraf
funnit någon obeqvämlighet eller försport att andra deröfver beklagat sig, 3:o Den
förlust, som skulle drabba Staten, såväl genom silfvermyntets nötning, som derigenom
att detsamma någon gång kan gå helt och hållet förloradt, hvaremot förlorade
sedlar tvärtom utgjorde en vinst för Banken. Härpå kan svaras, dels att
silfvermynt i någon mängd icke torde kunna gå helt och hållet förloradt på annat
sätt, än att det faller i sjön, dels ock att så väl slitnings-förlusten som präglings-kostnaden
af silfvermyntet är så ojemförligt mycket ringare, än kostnaden
för den stora sedel-tillverkningen, att detta skäl helt och hållet talar lill fördel
för silfvermynts begagnande, helst då detta erhållit den hårdhet och hållbarhet,
sora nuvarande 12-lödiga blandning innehar; dels ock slutligen, hvad beträffar
den vinst, som skulle tillskyndas Banken genom förlorade sedlar, och hvilka på
mångfaldigt sätt och i stor mängd kunna förstöras, så borde detta skäl aldrig
omnämnas, enär detsamma frammanar ett än kraftigare motskäl, nemligen det
genom
Banko-Utskottets Memorial Jf? 11.
9
genom sedlars mer än vid silfvermynts begagnande ökade äfventyret för den enskilde
att förlora sina penningar, hvilket det bör vara lagstiftningens omsorg att
försöka sä mycket som möjligt förekomma, medelst utgifvande af verkligt mynt,
hvilket icke är, säsom myntsedlarne, underkastadt så mänga sätt och tillfällen att
förstöras. 4:o Att genom l-R:drs-sedels-indragningen det skulle lemnäs större
tillfälle för enskilda banker att få sina sedlar i omlopp. Om denna farhåga egde
verklig grund, skulle jag visserligen icke vilja förorda något, som kunde innebära
en sådan påföljd, men jag tror, att om, såsom hittills, de enskilda bankerna icke
lå utgifva sedlar å lägre värden än Riksbanken, eller 3 R:dr, så skall ju härefter
älven finnas samma tillfälle att ur Riksbanken få tillvexla sig samma slags sedlar,
o o 7
som från de enskilda bankerna. 5:o Såsom det förnämsta skälet åberopas, att
Bankens metalliska kassa nu icke befunne sig i det tillstånd, att den ifrågavarande
sedel-indragningen för närvarande lämpligen skulle kunna försiggå. Det torde
härvid först kunna antagas, att icke bela den nuvarande sedelstocken å i-R:drssedlar,
till belopp af något öfver 4 millioner Riksdaler, skulle komma att mot silfver
invexlas, enär vid l-R:drs-sedlarries indragning, 3-R:drs-sedlarne troligen mer
än nu komme att uttagas. Och derjemte bör ihågkommas, att de utländska Ian,
som mer än sannolikt vid denna riksdag komma alt beslutas, skola blifva till betydligare
belopp indragne i silfver, hvarigenom således den metalliska kassan vinner
den tillökning, att efter i-R:drs-sed!arnes indragning någon fara för Bankens
förmåga att iidösa sina öfriga sedlar icke kan förefinnas. Härmed har jag nu således
sökt vederlägga de mot den ifrågasatta sedel-indragningen förebragta skälen
och öfvergår nu till anförande af de skäl, som tala för densamma.
Dessa skäl äro, enligt min uppfattning af frågan, så ofantligt öfvervägande,
att skälen deremot kunna anses vara af en jemförelsevis högst underordnad vigt.
Härvid kan då först anföras, att genom den sålunda i allmänna rörelsen ökade
tillgången på hårdt mynt, alla enskilda banker kunde åläggas att med sådant mynt
inlösa sina sedlar, hvarigenom ock dessa banker mer än hittills blefve intresserade
uti att metalliska kassan vidmagthölles, samt tillika att rikets myntvärde upprätthölles.
Men det vigtigaste och förnämsta skälet för l-R:drs-sedlarnes indragning
är naturligtvis den, genom silfvermynts begagnande i större mängd, allmänheten
bibragta riktiga uppfattningen af hvad med mynt rätteligen bör förstås, nemligen
den metalliska valutan och icke dennes representant, papperslappen. Med en sådan
kännedom skulle allmäuheten måhända mer än nu uppmärksamma de lagstiftnings-åtgärder,
som berörde denna del af landets tillgångar, och man skulle kanske
i sådant fall dervid tillvägagå med större försigtighet och klokhet än förr, då
allmänheten icke fick kännedom om en Stats-bankrutt förr än det redan var för
sent att kunna, om ej förekomma densamma, dock i någon mån förminska dess
skadliga följder. Ty om silfver vore mer allmänt i rörelsen begagnadt, skulle vid
Bih. till Ii. St. Brot. 1859 <fé 1860. 6 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 8
40
Banko-Utskottets Memorial M il.
en annalkande Stats-bankrutt denna pä förhand bebädas genom det osvikliga och
alltid sig dervid visande kännetecknet att silfvermyntet blef mera sällsynt, emedan
man visste sig deri äga en verklig valuta — och derföre gömde detsamma tillsvidare.
För allt det silfvermynt, som vid sådana kriser vore i rörelsen utelöpande,
sluppe allmänheten således gä in i Bankens konkurser, i hvilka vanligen gifvits
kreditorerne dåliga ackord, de der i sednare tider fått namn af realisationer. En
realisations beställd beror eller upprätthälles visserligen icke endast deraf, att en
större mängd silfver är i allmänna rörelsen utelöpande, men de menliga följderna af
Bankens oförmåga att i en framtid kunna med silfver inlösa sina sedlar, förminskas
i samma mån som silfvermynt är i rörelsen utelöpande. Man hör vä! medgifvns
nyttan deraf, alt allmänheten bibringas denna riktiga föreställning om ett mynts
rätta betvdelse, genom silfvermynlets spridande i rörelsen; och, säger man, genom
skillings-sedlarnes indragning kan detta ändamål anses »vara åtminstone till någon
del vunnet.» Men ligger icke just i denna förklaring ett ytterligare skal för afven
i-R:drs-sedlarnes indragning, enär derigenom det afsedda ändamålet i än vidsträcktare
mån naturligtvis mäste anses vara ernådt, likasom ock erfarenheten visat,
alt det hårda myntet icke kan komma till ett allmännare begagnande i rörelsen,
så länge sedlar å alltför låga värden från Banken utgilvas. Men, invänder man,
det är ju för realisationens bestånd ingen fara å färde, för att man skall behöfva
vidtaga en åtgärd, som anses innebära ett så stort förminskande af den beqvämlighet,
som l-R:drs-sed!arne vid liqvider gifva, och hvilken åtgärd derföre skulle
komma att framkalla ett stort missnöje. Beklagliga kortsynthet och lättrogenhet!
Har icke en trehundra-årig, bedröflig erfarenhet om de sex våldsamma myntreduktioner
och sju Stats-bankrulter eller s. k. realisationer, genom hvilka sistnämnde
den med 4 mark i560 inlösbara Specien nu måste med motsvarande 192
mark inlösas, kunnat tillintetgöra de sangviniska förhoppningarne om den sednaste
realisationens alltjemt fortfarande bestånd? Eller behöfves väl mera än ett krig,
eller blott ett verkligt missvext-år, för att hägringen af den tillitsfulla penningeställningen
skall försvinna och densamma visa sig i sin rätta dager, med alla våra
milliouer — i skuldsedlar, såsom den enda qvarstående nakna verkligheten! Må
bank-lagstiftningen framför allt annat alltid sträfva derhän, att — om icke omöjliggöra,
det står ej allena i dess magt — men åtminstone så mycket som möjligt
försöka förringa de skadliga följderna af en Stats-bankrutt, som i en framtid är
lika sannolik, som erfarenheten visat att i en förfluten tid den varit ofta förekommande.
På de nu af mig anförda grunder får jag således vördsamt föreslå,
att all utgifning från Rikets Ständers Bank af sedlar å lin R:dr
Riksmynt skall hädanefter helt och hållet upphörs.»
åf Herr Riks arkivarien Nordström: »Utskottets efter flertalets mening af
-
Banko-Utskottets Memorial 11.
11
fattade beslut att afstyrka bifall till det vid denna, likasom vid de tvä närmast
föregäende riksdagarne, väckta förslaget att inställa utgifningen af sedlar på Eri
Riksdalers valör, förtjenar utan tvifvel att skärskådas äfven ur en annan synpunkt,
än allena den, flertalet vidhållit. Om det är en sanning, att banksedlar till sin
grund icke äro annat än anvisningar på metallisk valuta, hvilkas större användbarhet
i den allmänna rörelsen endast deruti har sin förklaring, att de lättare i
fråga om större belopp kunna transporteras, försändas och handteras, än det tunga
metalliska myntet, så blir ock deraf en följd, alt denna bank-sedlarnes större användbarhet
förlorar hela sin betydelse i fråga om små belopp och de små myntvalörer.
som understiga den egentliga mynt-enheten, hvilken i vårt myntsystem är
Specie-riksdalern, då deremot Riksdaler!) Riksmynt i sjelfva verket ej är annat,
än den fastställda rahne- enheten. Af sådana räkne-enheter uti sedlar äro, enligt
Riks-bankens räkenskaper, lör det närvarande omkring fyra millioner Riksdaler i
omlopp, och kostnaden för tillverkningen af denna massa sedlar mäste naturligtvis
betydligt öfverstiga hvilken annan massa sedlar som helst, sorn i högre valörer
representerar samma belopp Riksdaler i mynt. Ju högre valörerna äro, desto mindre
blifva kostnaderna; ju lägre valörerna, desto högre, jemförelsevis, kostnaderna;
och då härtill kommer, att de lägre sedel-valörerna alltid befinna sig i vida starkare
och mångfaldigare cirkulation, än jemförelsevis de högre, och således äfven oftare
måste, såsom förslilna, utbytas mot nya. sä bidrager delta förhållande ännu ytterligare
alt i betydlig mån öka kostnaderna för de lägre, och bland dessa företrädesvis
de lägsta, eller en Riksdalers, sedel-valörernas tillverkning.
Detta obestridliga förhållande ådagalägger alltså redan för sig, huru litet begagnandet
af sedlar såsom representanter af mycket låga valörer öfverensstämmer
med en klok och välberäknad hushållning. Flere andra, ännu vigtigare financiela
skäl finnas, som tala emot ett sådant begagnande af sedel-representanter för små
valörer.
Det är ett öfverallt och i alla lider återkommande erfarenhetsrön att, der så
väl sedlar som metalliska myntpieser på samma valörer utsläppas i den allmänna rörelsen,
sedlarne snart uttränga eller åtminstone till större delen uttränga de metalliska
pieserna. Detta har sin grund, icke deruti alt sedlarne skulle inom cirkulationen
vara begärligare, utan tvärtom deruti, att myntpieserna, såsom innehållande
verklig valuta, äro begärligare; — och likasom man i det dagliga lifvet
eller i daglig handel och vandel hellre begagnar ett till materien mindre godt instrument,
om det åsyftade ändamålet dermed fullkomligen kan vinnas, än ett till
materien mera dyrbart, så begagnar man ock inom cirkulationen sedeln hellre än
myntpiesen, emedan det låter sig göra, och gör deremot den sednare, i anseende
till dess inre verkliga värdehalt, til! föremål för flera slags andra spekulationer,
hvaribland i synnerhet spekulationen på export utmärker sig. Myntpieserna försvinna
sålunda småningom ur rörelsen, och sedlarne stanna qvar. På sådana ope«
12
Banko-Utskottets Memorial M 11.
rationer kan samhället ej annat än förlora, om ock mången enskild derpå kan
göra vinst.
Men samhället kan derpå förlora äfven i flere andra afseenden. Om export
eller nedsmältning af silfvermyntpieser på omförmälda sätt uppmuntras, så verkar
sådant ej allenast på möjligheten att upprätthålla hvad man kallar dess sedlars realisation,
utan ock på dess mynts värde i sig sjelft så till vida som det genom
sedlar skall representeras, och häraf kunna åter alla egendomsvärden, värdet af alla
på viss, i synnerhet längre, tids förbindelser m. m. komma att lida; med ett ord,
det kan uppkomma ett agio under olika former emellan verkligt mynt och sedlar,
och ingen kan dåmera med säkerhet säga hvad han i sedlar eger eller i den all
männa
rörelsen emottager.
Vid sådant förhållande är det isynnerhet den obemedlade, den stora massan
af folket, som företrädesvis kotnme att lida, — dessa många tusende, som lefva
af sin arbetsförtjenst och för de små produkterna deraf nödgas emottaga sin betalning
i sedlar, som ega ett vacklande och föränderligt värde, och som aldrig gifver
dem full säkerhet, att de derigenom fått eller i morgon ega det värde, hvartill de
dem emoltagit. På sådana möjligheter gifver vår egen, fordna, bedröfliga finanshistoria
slående bevis och exempel af mångfaldig art; och är det fördenskull klokt
och välberäkriadt, att i tid, och så länge det ännu utan skada och rubbningar
låter sig göra, söka aflägsna och aflägga de bruk och omständigheter, som göra
sådana äfventyr möjliga, och som hos oss ännu med en viss värme omfattas
endast till följd af vanans magt, men icke af något annat skäl, som lörtjente att
hålla uppå.
Ett raskt steg framåt i riktning att aflägga dessa gamla, ganska äfventyrliga,
vanor innefattar bifall till förslaget att inställa ali vidare tillverkning och utsläppning
af sedlar på en Riksdalers valör. Derigenom skulle småningom silfvermyntpieser på
en Riksdaler till ett belopp, tills vidare, af fyra millioner Riksdaler, komma att
ingå i den allmänna rörelsen, och, ehuru ute i rörelsen, för sedel-realisationens upprätthållande
icke allenast göra samma gagn, som om en motsvarande massa silfver
läge uti Riksbankens hvalf för silfverutvexlingens behof, utan ock i viss mån ännu
mer, emedan de, just derföre att de af cirkulationen ständigt komme alt hållas
förvarade i allmänhetens fickor, i följd deraf blefve mindre åtkomliga för export, och
hvartill dessutom ännu den vigtiga omständigheten kommer, att, om sedelvärdet i
förhållande till silfver åter någon tid skulle sjunka eller blifva vacklande, det i
landet befintliga myntvärdet dock alltid skulle vid oförändradt pris bibehålla de
tusende små besparingar, som finnas i menige mans händer, och för öfrigt äf\en
i allmänhet hindra, att sjunkandet eller vacklandet finge gå alltför långt.
På dessa skäl föreslås,
att Rikets Ständer må besluta, alt utgifning från Banken af sedlar
å En Riksdaler Riksmynt skall upphöra, samt öfverlemna åt Banko
-
Banko-Utskottets Memorial M 11.
13
Fullmägtige att bestämma när sådant, med afseende å Bankens
ställning, kan ega rum.»
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Friherre Tersmeden, W. /'., Herr
Akerman, F„ Herr Lagercrantz, C. G-, samt Herrar Ekelund, Kock, Gahn och
Wallenberg.
Vid andra punkten:
af Herr Doktor Sandberg: »Emot Höglofl. Banko-Utskottets beslut att afstyrka
bifall till Prosten Berlins motion om bibehållande och ett fortsatt lifgifvande
af sedlar på 3 R:dr R:mt får jag mig reservera.
Bland alla uppgifna skäl till det utrotningskrig sorn med sådan ifver fortsättes
emot Riksbankens mindre sedelvalörer, iiro väl dessa tvänne de hufvudsakligaste, att
denna åtgärd skall förstärka realisationen samt framkalla sparsamhet och bättre
hushållning hos folket.
Hvad nu det första skälet angår, eller att de lägre sedlarnes indragning skall
förstärka realisationen, så må dervid anmärkas att enligt halfårs-uppgiften af d. 30
sistlidne Juni funnos i rörelsen af 52 sk:r Banko 3,063,496 R:dr och af 2 R:dr
Banko 4,671,256 R:dr eller tillsammans öfver 8,330,000 R:dr R.mt. Nu utgör
Bankens metalliska fond 16,530,000 R:dr R:mt. Skulle nu alla (örenämnde
småsedlar indragas och ett motsvarande belopp af silfvermynt uttvingas i rörelsen,
så medtager detta hälften af Bankens närvarande metalllbnd. Hvad som
derefter skulle återstå är 2 millioner mindre än det minsta belopp af metallisk
kassa som måste finnas i Banken. Är det på detta sätt som realisationen skall
förstärkas?
Vidare heter det, att silfvermynt i rörelsen skall befordra sparsamhet. Att
skillings-sedlarne ersattes med silfvermynt var nyttigt, ty det besparade Riksbanken
(det vill säga det allmänna) en årlig utgift på 60,000 R:dr. Men har Svenska
folket sedan det skedde blifvit sparsammare? Hvad säger de sista årens erfarenhet
om det lefnadssätt som mer och mer utvecklat sig? Hvad vittna Tullspecialernas
importlistor, silfvertackornas utvandring till Hamburg och den utländska skuldsättningen?
Den sorn i stället för sedlar vill skaffa sig blänkande silfver- och guldmynt
att förvara och beskåda, står det fritt att fä så mycket han behagar.
Öfriga skäl sorn anföras synas vara af ännu mindre vigt, ty jag vili icke tro
meningen vara att, sedan Riksbankens lägre sedelvalörer blifvit indragne, ropet på
småsedlar såsom beqvämare för den mindre rörelsen skulle tillfredsställas af Privatbankernas
kreditsedlar på de låga valörer man saknade.
Och samma skäl som förefinnas till bibehållande af sedelvalören på 1 R:dr
tala ännu starkare för valören på 3 R:dr. Det är icke den ringaste konseqvens att
förkasta den sednare, när man bibehåller den förre. Man har talat om kostnaden
14
Banko-XJlskottets Memorial JW 11.
för tillverkningen af sedlarne på 1 R:dr, som mycket begagnas och snart utnötas.
Denria kostnad blir ju tredubbel om de förutnämnde utelöpande 4V2 millioner R:dr
uti sedlar på 3 R:dr skola indragas och ersättas med 3 gånger så stort antal sedlar
på 1 R:dr. — Jag hörde sägas alt dessa små sedlar skulle vara högst obeqväma
för den större penningerörelsen, som deraf får ihop liela tunnsäckar, hvilka skola
insättas i Riksbanken. Denna olägenhet, om den eljest är verklig, skulle ju blifva
vida mindre, om 3 Riksdalers sedlar fingo bibehållas i rörelsen. Skola nu treorna
indragas, så blifva väl ettorna så många, att ej tunnsätekar förslå alt bära dem till
Riksbanken. — En sedel på 5 R:dr passar icke in uti decimalsystemet, säger
man. När decimalsystemet antogs, så uppstod en verklig olägenhet derigenom att
48 icke är en jemn aliquot af 100; men alt någon den minsta olägenhet kan
uppkomma deraf alt 3 Ii:dr icke gå jemnt upp i 10 eller 100, är för mig obegripligt.
Man måsté ju, decimalsystemet till trots, utbetala 3, 9, 12 R:dr o. s. v.,
och det står ju icke i ringaste strid med eller berörer på minsta sätt detta beqväma
tiotals-system, om jag verkställer denna liqvid endast med 1 R:drs sedlar eller med
sedlar på 3 R:dr.
Men för alt icke förlänga reservationen vill jag i korthet uttrycka narn
öfvertygelse. Om man fortfarande medgifver enskilda penninge-bolag draga
till sig landels förmögenhet, öfverfylla rörelsen med sina mynt-representativer
och frånrycka Riksbanken förmågan att reglera sedelstocken; — Om man, genom
utländsk skuldsättning, omätlig import, ett luxuriöst lefnadssätt och svindlande spekulationer,
hvartill hypoteksföreningar, privatbanker och filialbanker gifva den bästa
uppmuntran, spränger realisationen och tvingar Riksbanken till en ny bankrutt; så
är det en ringa tröst för nationen att några millioner R:dr mera i silfvermynt finnas
ute i landet. De lära väl också, i ett sådant olyckligt fall, utan allt tvifvel snart
hopsopas och äfven utföras öfver hafvet för utländsk gäld.
Dessutom förekommer det mig motbjudande att lagstifta under den förutsättning
att Riksbanken förr eller sednare nödvändigt skall komma på obestånd och
blifva insolvent. Ranken står och faller med 72 § i Regerings-Formen. Alt dess
innehåll bokstafligen uppfylles är den första financiela högmålssak för Rikets Ständer.
Realisationens styrka bestar deruti att hvar man med visshet vet och kan
trygga sig vid att den Riksbanks-sedel han har i sin ficka är lika god som motsvarande
värde i silfver, Och sä länge denna trygghet finnes, kan Banken, utan
minsta fara, inom gränserna af sin sedelstock, utgifva så många sedlar på 1 och
3 R:dr sorn den mindre rörelsen någonsin önskar och behöfver. — Dessa låga
sedelvalörer fasthållas af rörelsen och blifva sannerligen icke de första som uppvisas
i Banko-luckan för erhållande af resepass åt Bankens silfverplantsar tili utrikes ort-»
Häruti har Herr Doktor Björkman hufvudsakligen instämt.
Banko-Utskottets Memorial M 12.
IS
M 12.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Jan. 1860, kl- 12 m.
Utlåtande i anledning af vackt motion om förändrad beskaffenhet
af Riks-Bankens och de enskilda Bankernas sedlar;
äfvensom om upphörande af prägling af silfvermynt å
lägre valör än 25 öre.
Hos Höglo!]. Ridderskapet oell Adeln har Hans Excellens Herr Grefve Carl
Löwenhjelm, uti motion, sorn till Banko-Utskottet blifvit remitterad, homställt, att,
enär misstag lätteligen kunde föranledas af den likhet, som skall förefinnas emellan
särskilda valörer af de i allmänna rörelsen förekommande Riksmynts-sedlarne, Rikets
Ständer, till afhjelpande af denna olägenhet, mätte besluta, alt Riksbankens sedlar
ä 1000 Riksdaler och 1 Riksdaler skola bibehållas sådane de nu äro, att deremot
å sedlarna af 500 R :drs valör tryckningen skall anbringas på tvären emot hvad
nu eger rum, samt att 100 Riksdalers sedlarne skola tryckas på gult papper, de
ä 50 Riksdaler likaså men på tvären, sedlarne å 25 Riksdaler på rödt, å 10
Riksdaler på grönt, och å 5 Riksdaler på blått papper men af större dimensioner
än de hittills varande Tre-riksdnlers-sedlarne. Derjemte har motionären ansett det
böra leda till väsendtlig förbättring, derest de enskilda bankernes sedlar trycktes
vid Tumba Bruk och tillhandahölles nämnde banker emot så lindrig betalning som
möjligt, hvilka sedlar då kunde erhålla enahanda färg som Riksbankens och blifva
dem så lika, att de endast genom »Provincialbankens vapen och inskrift» kunde från
dem åtskiljas; Och har i sammanhang härmed blifvit föreslaget, att Banken hädanefter
icke må luta mynta silfver å lägre valör än 25 öre.
I fråga först om förändring al Riksbankens sedlar, får Utskottet erinra, att
Utskottet, enligt hvad § 15 af dess till Rikets Ständer under JV3 6 afgifna Berättelse
innehåller, redan yttrat sig om angelägenheten deraf, att Bankofullmägtige så
fort ske kan måtte vidtaga åtgärder till införande af nödiga förbättringar vid sedelpapperets
tillverkning, så att Banken till sina sedlar må erhålla ett papper af i
möjligaste måtto tjenlig och ändamålsenlig beskaffenhet; men för verkställande af
någon vidare förändring i afseende på de så nyligen i rörelsen utgifna riksmyntssediames
beskaffenhet och utseende synes skäl åtminstone icke lör närvarande förefinnas,
helst Utskottet icke kan dela den af motionären, till stöd för förslaget, an
-
16
Banko-Utskottets Memorial M 13.
förda mening, att de särskilda sedelvalörerna skulle sinsemellan ega sä stor likhet,
att förblandning dem emellan lätteligen kan ega rum.
Med anledning åter af hvad motionären anfört rörande de enskilda bankernas
sedlar, anser Utskottet sig endast böra fästa uppmärksamhet derå, att de för
nämnde banker af Kongl. Maj:t i näder meddelade oktrojer innehålla, bland unnat,
att papperet lill enskilda bankernas sedlar skall vara hvitt ofärgadt, eller färgadt,
enligt hvarje Bank-bolags godtfinnande, men i sednare fallet icke af sådan färg, som
eger likhet med de sedlar, hvilka från Riksbanken utgifvas, ej eller al olika färg
för olika sedelvalörer; att genom samma nådiga oktrojer blifvit åt enskilda bankerna
öfverlemnadt att besluta om deras sedlars tryckning och gravering, samt att vid
Tumba Bruk, der papperet till Riksbankens och de flesta enskilda bankernas sedlar
tillverkas, någon sedeltrvckning deremot icke verkställes.
Hvad slutligen angår förslaget, att Banken icke hädanefter måtte låta prägla
silfvermynt å lägre valör än 23 öre, så kan Utskottet desto mindre biträda detta
förslag, hvarför något skäl ej eller blifvit i motionen anfördt, som genom afskaffande
af silfvermyntet å 10 öre rörelsen tvifvelsutan skulle tillskyndas stora olägenheter.
På grund häraf, får Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 13 Januari 1860.
JW 13.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Jan. 1860, kl. 12 midd.
tillåtandei anledning af vackt motion om rättighet får Hypoteksförening
arne i riket att utgifva depositionsbevis m. m.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion har Riksdagsfullmägtigen
Ola Lasson från Christianstads län, med afseende icke allenast derå att beredande
af tillräckligt rörelsekapital utgjorde ett ibland de kraftigaste medlen att befordra
ett lands utveckling och välstånd, ulan äfven å angelägenheten för den åkerbrukande
jordegaren att i händelse af behof kunna göra sin förmögenhet till större eller
mindre del af rörlig beskaffenhet, föreslagit, att de särskilda Hypoleksföreningarne
i Riket
Banko-Utskottets Memorial M 15■
n
i Riket måtte tillåtas att å de värden, hvartill delegarne hafva belåningsrätt, som
icke begagnas, få utgifva depositionsbevis åt samma delegare å 5 R:dr R.mt valör,
att i allmänna rörelsen gå och gälla lika med de enskilda bankernas sedlar, äfvensom
att det på bemälde delegare kunde få bero att genom vederbörande Hypoteksföreriings
Direktion diskontera dessa summor, eller med andra ord att Hvpoteksföreningarne
måtte tillerkännas enahanda sedelutgifnings- och utlåningsrätt, som de
enskilda bankerna, hvilket för Hypoteksföreningarnes delegare borde medföra en
väsendtlig fördel och jemväl syntes vara fullt rättvist, då de säkerheter nämnde
delegare nedsatte voro af lika och någon gång måhända af bättre beskaffenhet, än
de som ställdes af delegare uti de enskilda banker.
Denna motion, som först blifvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterad, men af bemälda Utskott ansetts icke tillhöra dess behandling, utan till
Bonde-Ståndet återlemnats, är sedermera af samtliga Stånden, enligt protokollsutdrag
den 28 December nästlidet år, lill Banko-Utskottets utlåtande hänvisad; och anser
Banko-Utskottet i anledning deraf sig endast böra anföra, att då Hvpoteksföreningarnes
ändamål är att för jordegare bereda tillfälle att mot inteckning i deras
egendomar på så fördelaktiga vilkor som möjligt erhålla lån, ställda att först under
längre tid så småningom återbetalas, men med detta ändamål ingalunda kan öfverensstämma
att Hypoteksförenirigarne, på sätt föreslaget blifvit, få utgifva vid anfordran
betalbara förbindelser eller tillåtas att bedrifva bankrörelse, hvilken, fremmande
för dessa föreningars verksamhet, kunde inleda dem i företag, som möjligen
komme att ofördelaktigt inverka på förtroendet till ifrågavarande föreningar och sålunda
förringa det gagn desamma, rätt förvaltade, kunna bereda sina delegare; så
och enär motionen för öfrigt icke antyder huru Hypoteksföreningarne, i händelse
af dem beviljad sedelutgifningsrätt, skulle fullgöra skyldigheten att sina sedlar inlösa,
hemställer Utskottet vördsamt,
att motionen ej måtte till något afseende föranleda.
Stockholm den 15 Januari 1860.
Bik. till II. St. Prol. 1851) & 1S60. 6 Sami. 1 Af<l. 7 Höft.
5
STOCKHOLM, T LYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1860.
Ban!;o-Utskottets Memorial N:o Ii.
1
]¥:« 14.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 21 Jan. 1860, kl. 10 f. m.
Memorial, angående sättet för behandling af frågan om Banko-vinstens användande.
Kongl. Majits den 17 November 1859 till Rikets Stander allåtna nådiga Proposition
örn anskaffande af medel för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader, jemte
andra dermed sammanhang egande ämnen, har af samtlige Riks-stånden blifvit till
Ilöglofliga Stats-Utskottet remitterad; hvarvid likväl Högv. Preste-Ståndet och Hederv.
Bonde-Ståndet förklarat, att samma nådiga Proposition, i hvad den Rikets Ständers
Bank anginge, borde af Banko-Utskottet behandlas.
Sedermera har Stats-Utskottet, i följd af Högloll. Ridderskapet och Adelns,
Högv. Preste-Ståndcts och Välloll. Borgare-Ståndets fattade och Banko-Utskottet delgifna
beslut af den 28 December nästlidet år och den 7 innevarande månad, blifvit anmodadt
att till behandling oförtöfvadt företaga Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition;
hvilken anmodan måste antagas innebära att äfven Banko-Utskottet bör skyndsamt
handlägga den af två lliks-Stånd till Utskottet remitterade del af den nådiga
Propositionen, hvaruti föreslås, bland annat, att af Bankens vinstmedel det belopp, som
Rikets Ständer kunna finna för ändamålet disponibelt, må användas till bildande af en
reserv-fond för Banken genom uppköp af stats-obligationer, utgifna dels i utländsk
myntsort, dels på Svenska språket och i Svenskt mynt för det lån, som till jernvägsarbetenas
fortsättning skulle komma att, för Statens räkning, upptagas; men som i
§ 2 punkt. 4 af den för Banko-Utskottet gällande instruktion, hvilken skall tjena till
efterrättelse intill dess Rikets Ständer, efter Utskottets hörande, någon ändring deruti
besluta, är vordet föreskrifvet, att Utskottet, i sammanhang med det förslag till reglerimr
af Bankens låne- och kreditiv-rörelse, som Utskottet har att till Rikets Ständer
afgifva, bör meddela yttrande och förslag om användande af den sedan 1857 års början
upplupna Banko-vinst, har hos Utskottet tvekan uppstått, huruvida Utskottet, utan
Rikets Ständers dertill särskildt lemnade samtycke, må ega att, oberoende af låne- och
kreditiv-rörelsens reglering, i afseende hvarå Utskottet först längre fram under Riksdagens
lopp blifver i tillfälle att framlägga fullständigt förslag, behandla och till Rikets
Ständer sig utlåta om Banko-vinsten må användas för det af Kongl. Majit afsedda,
här ofvan uppgifna, ändamål.
Bih. till B. St. Brot. 1850 & 1860. 6 Samt. 1 Afd. 8 Höft.
Banko-Utskottets Memorial JS:o 11.
• Af sadan anledning, och dä en sträng tillämpning af äberopade föreskrift uti
Instruktionen skulle obehörigen fördröja afgörandet af den nådiga Propositionen i sin
helhet oell sålunda, till skada för sjelfva saken, tillintetgöra verkan af 3:ne Riks-Stånds
beslut om ärendets skyndsamma behandling, hemställer Utskottet vördsamt,
det Rikets Ständer måtte bemyndiga Banko-Utskottet att, utan hinder af
föreskriften i 2 § 4 punkt, af den för Utskottet gällande Instruktion, öfverväga
och till Rikets Ständer afgifva särskildt utlåtande om användande af
den sedan 1837 års början upplupna Banko-vinst.
Stockholm den 19 Januari 1860.
Reservation:
Af Herr Doktor Sandberg: »Man klagar ej utan skäl öfver det vacklande och
ombvtliga uti Rikets Ständers lagstiftnings-åtgärder. Mest förderflig har denna opålitlighet
och föränderlighet uti fattade beslut visat sig vara uti det som rörer Riksbanken.
Att hvad som för dess betryggande blifvit stadgadt vid den ena riksdagen skall
vid en följande upphäfvas, så snart minsta påtryckning förnimmes, kan icke annat än
väcka misstroende.
Sedan man erfarit huru betänkligt och oförsigtigt det var, att alltid, utan någon
närmare undersökning om Bankens rörelse och ställning, vid en riksdags början
liksom bortslumpa Banko-vinsten, så stadgades vid sista riksdagen, att Banko-Utskottet
bör i sammanhang med regleringen af lane- och kreditiv-rörelsen yttra sig om
Banko-vinstens användande. Detta beslut var försigtigt och välgrundad!. Men huru
länge skulle det ega bestånd? — Det har ännu icke hunnit tillämpas, och vid den
första riksdag, då dess iakttagande skulle komma i fråga, tillstyrker Utskottet Rikets
Ständer, att för tillfället upphäfva detsamma eller bemyndiga till dess öfverträdande.
Sådant bidrager icke att stärka förtroendet tili Bank-lagstiftningens orubblighet, och
jag har för min del icke kunnat instämma uti hvad som föreslås.
Om också Banko-vinsten för de 3:ne sista åren kan till siffran beräknas, så
vet man ändå icke hvarest den är fästad, ej heller huruvida eller till hvad belopp den
är disponibel. — Man säger väl att den till 1839 års slut upplupna och möjligen
fästade Banko-vinst ingalunda behöfver lösgöras, utan den skall successivt utbetalas
med den vinst, som inflyter vid slutet af hvart och ett af de 3:ne påföljande åren.
Men denna sednare vinst är ännu mera osäker. Den beror ju helt och hållet af sättet,
hvarpå Bankens låne- och kreditiv-rörelse för de nästföljande åren kommer att
ordnas. I detta afseende äro ju frågor väckta om stora förändringar, såsom fastig—
hetsbelåningens öfverllyttande till Ilypotheks-föreningarne, — hela allmänna Diskontrörelsens
skiljande från Riksbanken, jemte flere andra genomgripande förslag, hvilkas
afgörande måste utöfva ett betydligt inflytande på de nästföljande 3:ne årens banko-vinst.
Och under en sådan äfventyrlig och bekymmersam tid som den närvarande,
då Rikets utländska skuldmassor hopa sig år från år, kan man dessutom icke våga,
Banko-Utskottets Memorial N:o ii.
3
utan någon noggrannare pröfning och närmare besinning, att på förhand och nu genast
gifva invisning på de vinstmedel, som möjligen kunna vara att tillgå vid slutet
af detta och af de påföljande 2:ne åren. — Faran för realisationens bestånd kan
verkligen helt oförmodadt blifva så stor, att dessa inflytande vinstmedel ingalunda
kunna åter utlemnas i allmänna rörelsen, utan att på samma gång tillsluta utvexlingsluckan
för metallisk valuta.
Efter min öfvertygelse bör aldrig frågan om Banko-vinstens användande särskildt
afgöras, utan i sammanhang med lane- och kreditiv-rörelsens ordnande; och
fruktan för- de (mandela omstörtningar, som vi utan tvifvel gå till mötes, mana nu
till vida större försigtighet än under vanliga förhållanden.
Slutligen ber jag vördsamt få fästa uppmärksamhet vid det som förekommer
i slutet af Banko-fullmägtiges Berättelse (Banko-Utsk. Memorial N:o 2 sid. 24), hvarest
ganska eftertänkligt förklaras, det Bankens förmåga att upprätthålla sina sedlars myntvärde
skall vara beroende äfven deraf, huruvida redan besparade och vidare ingående
Banko-vinst får användas till förminskning af Bankens sedel-ansvarighet o. s. v.
Härpå ligger, efter mitt förmenande, en ganska stor vigt, och jag skulle derföre vilja
vördsamt hemställa, det Höglofliga Banko-Utskottet måtte förständigas att först inhemta
Herrar Banko-fullmägtiges utlåtande i ämnet, innan något förslag uppgöres rörande
Banko-vinstens användande.»
Stockholm, tryckt iios Sam. Rumstedt, 1860.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Febr. 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning aj ett lill U skottet aflemnadl
prof på nytt sedelpapper.
Uii en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion, som lill Banko-Utskottet
blifvit remitterad, har Friherre Ribbing, C., med erinran om angelägenheten deraf,
att Banko-fullmägtige mätte låta till Bankens sedlar anskaffa papper af bättre beskaffenhet,
än det som dertill för närvarande användes, öfverlemnat prof på sedelpapper, som
skulle ega de för ändamålet erforderliga egenskaper, under hemställan tillika, att uppfinnaren
deraf, »som nu i utlandet söker sin utkomst, måtte här i sitt fädernesland få utföra
sedeltryck, Sveriges Bank tilt nytta och uppfinnaren till fromma och gagn.»
I anledning häraf får Utskottet meddela, att fråga om användande till Bankens
sedlar af det slags sedelpapper, hvarå motionären aflemriat prof. och hvars förnämsta
utmärkande egenskap synes vara, att i papperet finnes anbragt vattenmärke af mörk färg,
hvilket endast då det hålles emot dagern kau skönjas, redan utgjort föremål för Bankofullmägtiges
pröfning, men att Fullmägtige, pä grund af inhemtade upplysningar, funnit
nämnde papper icke vara för ändamålet antagligt. Sedan nemligen under nästiidne är
Grefve P. A. Sparre erbjudit sig att emot 50,000 Riksdaler Riksmynt lili Banken öfverlåta
rättigheten att begagna ett af honom uppfunnet sedelpapper, hvilket, alldeles likt det
ifrågavarande profvet, förmenats ega, utom andra fördelar, äfven den att icke kunna eftergöras,
så hafva Bankens Tryckeri föreståndare och Förvaltaren vid Tumba bruk, häröfver
hörde, ej allenast upplyst, att den vid samma pappers förfärdigande begagnade
metod blifvit för omkring 30 år sedan här i Sverige försökt, men mäst såsom oanvändBih.
lill li. St. Prot. 1859 fy 1860. 6 Samt. 1 Afd. 9 Haft.
2
Banko-V iskottets Memorial N:o 16.
bär öfvergifvas, utan äfven medelst företedde prof, som jemväl blifvit Utskottet förevisade,
ådagalagt, att det i papperet befintliga, endast mot dagern synliga vattenmärket kan med
lätthet eftergöras utan behof af kostsamma anstalter och verktyg eller af någon ovanlig
konstfärdighet ; i följd hvaraf Fullmägtige förklarat sig icke kunna å Grefve Sparres omförmälda
erbjudande fästa afseende. Vid sådant förhållande, och dä Rikets nu församlade
Ständer, i enlighet med Utskottets i § 15 af dess Berättelse N:o 6 gjorda framställning,
ansett åtgärder böra af Fullmägtige vidtagas för införande af nödiga förbättringar vid
det nuvarande sedelpapperets tillverkning, samt detta Rikets Ständers beslut nu mera
blifvit af Utskottet för behörigt iakttagande Fullmägtige meddeladt, hemställer Utskottet
vördsamt
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 27 Januari 1860.
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utslc. den 9 Febr. 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Hiks-Ståndens beslut öfoer
Utskottets Utlåtande N:o 11.
Enligt ankomna protokolls-utdrag för den 28 nästlidne Januari och den 1 innevarande
månad har l:sta punkten af berörde utlåtande, hvari Utskottet afstyrkt bifall till
väckt motion om upphörande af utgifning från Banken af sedlar å 1 R:dr R:mt, blifvit af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, på grund af deremot gjorda anmärkningar, till Utskottet
återremitterad; men som Högv. Preste-Slåndet, Vällofl. Borgare-Ståndet och Hederv. BondeStåndet
godkänt denna punkt, och i frågor af förevarande beskaffenhet tre Riks-Stånds
sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut, anser Utskottet
Ridderskapet och Adelns återremiss icke föranleda till någon åtgärd.
Banko-Ulskotfets Memorial N:o 16.
3
2-.dra punkten, afstyrkande bifall till väckt förslag om utlemnande i allmänna
rörelsen af sedlar å 2 R:dr Banko ocb 3 R:dr R:mt, är af samtlige Riks-Stånden gillad.
Uti S.dje punkten hade Utskottet föreslagit, att den § i blifvande Banko-reglemente,
som kommer att motsvara § 96 i det nu gällande, måtte erhålla följande lydelse:
»Enligt § 1 i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, jemförd med
§§ 1 och 2 i Lagen, angående myntbestämningen af samma dag, är Banken ovilkorligen
skyldig att, när sä påfordras, dess sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa efter den grund,
att 128 skillingar Banko eller 4 R:dr Riksmynt gälla lika med En Riksdaler i silfver,
efter den, med afseende å slagskattens beräkning i myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer förändrade 1664 års myntfot; börande Fullmägtige tillse, att prägladt silfvermynt
af alla fastställda sorter städse finnas i förråd.»
Detta förslag hafva samtlige Riks-Stånden jemväl godkänt, Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet likväl med förklarande, att efter de i slutmeningen förekommande
orden: »börande Fullmägtige tillse att» skulle tilläggas, enligt Ridderskapet och
Adelns beslut, orden: »såvidt ske kan» och enligt Preste-Ständels »såvidt möjligt är».
I anledning häraf har Utskottet skolat inbjuda nyssnämnde tvä Riks-Stånd att
Instämma i Utskottets ofvanberörde af Borgare- och Bonde-Stånden i sin helhet bifallna
förslag; men för den händelse, att denna inbjudning icke skulle af någotdera Riks-Ståndet
antagas, tillstyrker Utskottet, att frågan må genom omröstning i Förstärkt Bankoutskott
afgöras, samt får; under förutsättning att Preste-Ståndet i afseende å det beslutade
tillägget biträder de af Ridderskapet och Adeln begagnade ordalag, föreslå, följande
voterings proposition:
Den som bifaller Utskottets i 3:dje punkten af Utlåtandet N:o 11 framställda samt
af Borgare- och Bonde-Stånden gillade förslag, röstar
Ja.
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej gillas berörde förslag med den förändring, att slutmeningen erhåller
följande lydelse: »börande Fullmägtige tillse att, så vidt ske kan, prägladt silfvermynt
af alla fastställda sorter städse finnas i förråd.»
Stockholm den 6 Februari 1860.
Rättelse
i Sta(s-Utsko(tets utlåtande N:0 47. angående l:sta Hufvudiiteln:
pag. 4, 7,de punkten, 8:de raden, slär: nuvarande Riks-stat anslagen
läs: nuvarande Riksstats-anslagen
Rättelse
i StatsUlskottets utlåtande N:o 49, angående 2:dra Hufvudiiteln:
pag. 3, 26:te raden, står: ofvannämnda särskilda betänkande N:o 49.
läs: ofvannämnda särskilda betänkande N:0 48.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 5860.
Banko-Utskottets Utlåtande M 17.
4
JM il.
Ank. till Exp.-Otsk. den 7 Febr. 1860, k), a e. m.
Utlåtande, i anledning af vackla förslag om Banko-vinstens
användande, samt om Bankens deltagande i ett utländskt län.
Sedan Kori"!. Maj:ts deri 17 November 1859 till Rikets Ständer aflåtna Nådiga
Proposition om anskaffande af medel för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader,
jemte andra dermed sammanhang egande ämnen, blifvit af samtliga Riks-Stånden
till Ilöglofl. Stats- Utskottet remitterad, dervid likväl Högvörd. Preste-Ståndet och
Hederv. Ronde-Ständet förklarat, att berörde Nädiga Proposition, i hvad den Rikets
Ständers Bank anginge, borde af Banko-Utskottet behandlas; samt Slals-Utskottet
sedermera af 3:ne Riks-Ständ anmodats att till behandling oförtöfvadt företaga samma
Nädiga Proposition; så har, enär denna anmodan innebure att älven Banko-Utskottet
borde skyndsamt handlägga den till Utskottet remitterade del af den Nådiga Propositionen,
deruti förslag är vordet väckt om användande af Bankens vinstmedel till
inköp af stals-obligationer för det lån, som Kongl. Majit till jernvägs-arbetenas
fortsättning ansett böra för Statens räkning upptagas, Banko-Utskottet, uti dess till
Rikets Ständer afgifna Memoiial JV2 14, hemställt örn bemyndigande för Utskottet
att, utan hinder af föreskriften i <§ 2, punkt. 4 af deri för Ut>kottet gällande Instruktion,
öfverväga och till Rikets Ständer särskildt sig utlåta om användande af
den sedan 1857 års början upplupna Banko-vinst; och som, enligt Utskottet tillhandakomma
protokolls-utdrag al den 25 och 28 nästlidne Januari samt den 1 innevarande
månad, Högloll. Ridderskapet och Adeln, Högvörd. Presle-Slåndet och Välluf].
Borgare-Ståndet bilallit nyssnämnde, af Hederv. Bonde-Ståndet deremot ogillade
* u
hemställan, får Utskottet, efter frågans bepröfvande, sitt utlåtande deri till Rikets
Ständer nu afgifva.
Uti Högstberörda Nådiga Proposition har Kongl. Maj;t. som ansett ali, till
jernvägs-arbetenas fortsättning under åren 1800 —1863, borde, utöfver Inad som
under tiden kunde inflyta såsom behållning af rörelsen på jernbanorna, anvisas ett
Bih. till R. St. Prut. 185U & 1860■ 6 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 1
Banko-Utskottets Utlåtande JY§ 17.
belopp af 25,000,000 R:dr, och att denna summa borde genom upplåning emot
fonderade stats-obligationer anskaffas, hufvudsakligen i utlandet, men äfven till någon
mindre del inom landet, hvarigenom åtminstone en början kunde göras med införande
af ett s. k. inhemskt fondsystem, — derjemte uttryckt den mening, att de ifrågasatta
låne-åtgärderna erbjöde en lika enkel, som i alla hänseenden fördelaktig utväg
att förstärka Rikets Ständers Bank, hvars fullkomliga och oförminskade säkerhet utgjorde
en lifsfråga för hela landet.
Då man nemligen besinnade, att den verkliga kapital-förmögenhet, som Banken
egde, sedan alla dess skulder och förbindelser blifvit afdragna, vid slutet af sistlidet
år uppgick till ett belopp, i rundt tal, af 23,217,000 R:dr, eller mera än 8,000,000
utöfver den summa af 15,000,000, hvartill grundfonden blifvit bestämd, och
då dertill komme, att, genom vinstmedel, kapitalet ytterligare tillvexte med omkring
2,000,000 om året; så syntes det vara klart, att, med hänsigt till Bankens förmåga
att, i händelse af en utredning, fullgöra alla sina förbindelser, icke det ringaste
tvifvel om den fullkomligaste säkerhet kunde uppstå. Men Riks-Banken hade, förutom
sin allmänna ovilkorliga skyldighet att, liksom hvarje annan anstalt eller person,
vid en möjlig slutliqvid göra hvar man rätt, äfven såsom sedelutgifvande Bank,
hvars sedlar åtojöte det vigtiga, i grundlagen fastställda privilegium, att gälla såsom
lagligt mynt i riket, och sålunda voro underkastade tvångskurs, en häremot svarande
förpligtelse att alltid vid anfordran inlösa dessa sedlar med silfver; och deraf följde
också, att en särskild, synnerlig uppmärksamhet måste egnas åt de medel, som
Banken egde, att under alla omständigheter kunna fullgöra detta åliggande, hvaraf
icke blott enskild rätt och välfärd, utan ock hela samhällets ekonomiska ställning
vore i högsta grad beroende. Någon ökad säkerhet i detta afseende, eller att Bankens
vexlingsförmåga aldrig skulle brista, ej ens för ett ögonblick, vunnes emellertid
icke endast derigenom att grundkapitalet förstärktes. Ty, såvida denna förstärkning,
såsom förr nästan alltid varit händelsen, åter användes i Bankens lånerörelse
och sålunda komme att bestå i fordringar hos enskilda, kunde en större eller mindre
tillökning i dessa fordringars belopp icke lör Banken blifva ett medel alt, vid
förefallande behof, anskaffa silfver till förstärkande af sin vexlingskassa. Härtill fordrades,
att åtminstone någon del af kapital-öfverskottet hölles i en sådan form, att
densamma med lätthet kunde förvandlas till silfver, d. v. s. bestode i sådana valutor,
sora, när behofvet så fordrade, kunde realiseras pä den utländska marknaden. Visserligen
skulle i sådant afseende några af Europas mest kända och betryggade
värdepapper, såsom t. ex. Engelska Consols, kunna anses bäst uppfylla ändamålet;
och önskligt hade måhända varit, om vid den tid, då en öfverflödig vexel- och
silfver—tillgång hade gjort en sådan åtgärd lätt verkställbar, ett lämpligt belopp
dylika papper blifvit af Banken inlösta.
Men, då möjligheten af ett sådant uppköp för framtiden blefve beroende, bland
annat, af yttre omständigheter, såsom kurs och vexellillgång, samt då Sverige dess
-
Banko-Utskottets Utlåtande JU /7.
3
ulom nu skulle komma att sjelf utgifva statspapper, och det icke borde betviflas,
att äfven dessa, — vare sig de, sorn ställdes i utländskt mynt, eller de, sorn tillhörde
ett inhemskt fondsystem, — skulle, sedan de hunnit blifva kända, tillvinna sig
det förtroende, att desamma, vid förefallande behof, lätteligen kunde utomlands afsättas
mot klingande valuta; sä vöre det i alla afseenden lämpligast, att den reservfond,
hvars vigt för Banken i det föregäende blifvit visad, komme att bestå af
Svenska slats-obligationer. Till Rikets Ständers disposition funnes för närvarande den
Banko-vinst, som för åren 1857—1859 influtit, uppgående till omkring 6,000,000
R:dr, hvartill emellertid kunde läggas ytterligare omkring 2,000,000, derest, såsom
Kongl. Maj;t ansåge rättast, äfven 1860 års vinst toges i beräkning, så att hädanefter
den tid, för hvilken inflytande Banko-vins! disponerades, komme att öfverensstämma
med tiden för den löpande stats-regleringen. Af dessa medel borde nu,
enligt Kongl. Maj:ts tanke, en summa, som det tillhörde Rikets Ständer att bestämma,
men som förslagsvis antagits till 6,000,000 R:dr, successivt användas till inköp af
Svenska statspapper, för att sålunda bilda den nyss omförmälda reserv-fonden; hvarigenom
skulle vinnas de förenade fördelarne, alt Bankens ställning, hvilken
härvid i främsta rummet borde afses, blefve pä ett synnerligen verksamt sätt konsoliderad
(utan att dess framtida ränle-inkotnsl borde blifva mindre, än om samma
medel på enskilda händer utlånades) samt att en de! af statsskulden, när så kunde
ske, placerades på ett sätt, att räntorna lör densamma, i form af ökad Banko-vinst,
komme Staten tillgodo. 1 sjelfva verket skulle genom en sådan anordning ingenting
annat ske, än att en del af den disponibla Banko-vinsten användes till jernvägs
byggnadernas
utförande, fastän med det väsendtliga vilkor, att Banken er holle ett
häremot svarande belopp stats-obligalioner, hvilka gåfve Banken inkomst, och hvilka,
i händelse af behof, kunde användas till förstärkande af dess metalliska kassa; och
har Kongl. Majit, på grund af del sålunda anförda, föreslagit, bland annat, att af
Rikets Ständers Banks vinstmedel det belopp, sorn Rikets Ständer kunde finna för
ändamålet disponibelt, och som förslagsvis upptagits tili 6,000,000 R:dr, måtte
användas till bildande af en reserv-fond för Banken, genom uppköp af Svenska
stats obligationer; samt att af nyssnämnda summa eller förslagsvis 4,000,000,
må nedläggas i obligationer, ställda i utländsk myntsort, och V3, eller 2,000,000, i
stals-obligationer på Svenska språket och i Svenskt mynt, uppsägbara på låntagarens,
men icke på långifvarens sida, och hvarå amortering skedde genom uppköp af
obligationer.
Rörande Banko-vinstens användande äro derjemte inom respektive Riks-Ståndeo
väckta ocii till Utskottet remitterade särskilda motioner, för hvilkas hufvudsakliga
innehåll Utskottet nu går att redogöra, nemligen:
af Friherre von Schwerin, C. J., som i sammanhang med af honom väckt förslag
om ordnande af Rikets penninge-väsende, tillstyrkt att det lån, hvilket nu
komme att för Statens räkning på utrikes ort upptagas, måtte göras så stort, att
4
Banko-Utskottets Utlåtande M 17.
utöfver hvad som erfordrades lill jernviigs-arbetenas fortsättande, blefve att tillgå ett
belopp, motsvarande Bankens besparade vinst, för hvilken Bunken borde i länet ingå,
emot erbfillande af derför utfärdade obligationer;
af Herr Lefrén, J. P., som anfört: att. då realisationens bestånd ovilkorligen
mäste upprätthällas derigenom att Banken oafbrutet med silfvermynt inlöste sina
sedlar; då Bankens fordringar, ehuru vida öfversligande dess skulder, likväl utgjordes
af inrikes utlånta kapitaler, hvilka icke när som helst kunde indrifvas, än mindre
ögonblickligt förvandlas lill reel valuta, men skulderne deremot bestodo i myntsedlar,
dem Banken hvarje stund vore skyldig alt med silfver inlösa; och då i afseende å
den fond, som Banken, för fullgörandet af denna skyldighet, städse måste hafva i
beredskap, Rikets Ständer, med frånträdande af den vid realisationen stadgade försigtiga
grundsats, att berörde fond borde stå i ett visst förhållande till sedelstocken,
i stället bestämt ett visst belopp, nemligen 30,000,000 R:dr R:mt, hvarmed sedelskulden
finge öfverstiga silfverlonden, i följd af hvilket stadgande, vid en möjligen
inträffande tidpunkt, då metalliska kassan nedgått till sitt bestämda minimum af
10,000,000 R:dr, stora svårigheter torde möta lör kassans förstärkning; så vore
det, eldigt motionärens tanke, af vigt att, lill realisationens betryggande, ändamålsenliga
åtgärder i tid vidtoges, hvarvid motionären i främsta rummet fästat uppmärksamhet
å angelägenheten af ett förståndigare framlida användande af Bankens så
kallade, länevinst, än som under framfarna tider egt rum.
Såsom ledning för bedömandet af förevarande fråga har motionären till en
början dels meddelat en öfversigt af Svenska myntväsendets historia, utvisande att
genom sju särskilda under en tiderymd af 213 år företagna s. k. realisationer, det
kurserande myntet hvarje gäng försämrats och stor oreda åstadkommits i penningeföihållandena
inom landet, och dels i minnet återkallat, huru de kapitaler bildats,
från hvilka Banko-vinsten här flöte, hvarigenom motionären sökt ådagalägga, att uppkomsten
af de ullånta kapitaler, hvilkas räntor nu utgöra Bankens vinst, från början
tillkommit genom utlåning af Vexel- och Depositions-bankens medel, hvaraf åter
skulle följa, att, då Vexel-banken nu befunne sig i behof alt använda denna vinst
till förstärkande af sin reela fond, ingen annan än finn finge eller riittsenligt kunde
göra anspråk pä Banko-vinsten, således hvarken Stats-verket eller Låne-banken;
hvarjemte motionären förmält:
att, efter sista realisationen, Rikets Ständer användt Banko-vinsten, dels till
Stnts-vcrkets biträde under en tid, då ett sådant biträde icke erfordrats, dels till
förökande af Bankens reserv-fond, hvilken emellertid ej motsvarade sin benämning,
enär densamma, ehuru hufvudsakligen afsedd tili reserv för reela fonden, dock,
såsom utlånad inom landet, hvarken vore dertill användbar, eiler kunde i behofvets
stund indragas och, äfven om detta läte sig göra, endast skulle bereda
en tillgång i Banko-sedlar, de der icke genom vexelköp kunde till silfver realiseras
i det ögonblick Bankens reela fond behöfde förstärkas; helst det just vore
Banko-Ulskoltets Ullålande M /7.
vexelbrist, som föranledde silfvers uttagande ur Banken och förorsakade behofvet af
rcela fondens förstärkning;
alt, om en rcserv-lbud skulle kunna i verkligheten göra skäl för namnet, den
måste vara utlånad på ulrikee ort mot ränta och fullgod säkerhet, t. ex. utländska
stats-obligationer. i hvilket enda fall den, när behofvet inträffade, borde i silfver indragas
utan förminskning af Bankens utlåning och utan att tryckning åstadkommes
på handelns v exel-tillgång;
att en sålunda bildad reserv-Ibnd, som ständigt vexte genom de räntor den
bure och genom ett fortsatt, användande af Banko-vinsten, skulle inom 15 å 20 år
hafva så tillvcxt, att den, jemte Bankens liggande reela fond, fullt motsvarade Bankens
hela sedelskuld och följaktligen för alla tider betryggade realisationens bestånd;
att, när reserv-fonden uppnått ett belopp af 50,000,000 R:dr, skulle såväl den
derefter inflytande årliga Banko-vinsten, sorn räntorna af den utrikes stående reservfonden
kunna årligen användas både till Låne-bankens förstärkning för utlåningar
inom riket och till Stats-verkets biträde; men
att klokheten bjöde, att äfven sedan reserv-fonden uppgått till sistnämnde summa,
bankovinsten samt reserv-londens räntor anvisades till fondens ytterligare förökning,
helst Banken då. utan fara för realisationens bestånd, kunde utgifva nya
banko-sedlar till samma belopp som det, hvarmed reserv-fonderi öfverstege 30 millioner,
och använda dessa nya sedlar ej mindre till förstärkande af låne-rörelsen
inom landet, än äfven till Stats-verkets biträde och sålunda i naturlig ordning årligen
föröka landets rörelse-kapital.
Slutligen och för alt åskådliggöra en sådan reserv-fonds bildande genom att
dertill af Banko-vinsten årligen använda i.000,000 K:dr, har motionären, under förutsättning
alt utländska 3-procent-obligationer derför inköptes till 75 °/0 af nominalvärde!,
vid motionen fogat åtskilliga beräkningar, utvisande, bland annat, att reservfonden
vid 2i:sta årets slut skulle hafva stigit lili 40,715,707 R:dr i dylika obligationer,
hvilka, realiserade till inköpspriset, borde gifva en behållning af 50,556,780
R:dr och således med 536,780 R.dr öfverstiga det belopp, sorn reserv-fonden skulle
ega för att fullt motsvara Bankens sedelskuld utöfver dess reela fond. För den
händelse åter att 1,500,000 R:dr årligen finge öfveriöras till reserv-fonden, skulle
densamma redan vid 15:de årets slut utgöra 40,313,760 R:dr, hvilken, till inköpspriset
realiserad, lemnade en behållning af 50.235,320 R:dr, som med 235,520
R:dr öfverstege det behöiliga beloppet 50,000,000; Och som den Banko-vinst, Rikets
Ständer vid innevarande riksdag egde att disponera, tvifvelsutan komme att betydligt
öfverstiga 1V2 million Riksdaler om äret, har motionären antagit, att minst
denna summa måtte till ifrågavarande angelägna ändamål ärligen anvisas, under hemställan
tillika alt Banko-styrelsen måtte berättigas att dertill få disponera äfven återstoden
af Banko-vinsten, jemte de grundfonds-medel, sora kunde vara att tillgå;
af Herr Ehrenhoff, G. H., som uti särskild motion, upptagande åtskilliga an
-
e
Banko-Ulskoilels Ullålande Jtf /7.
dra framställningar, om hvilka här icke är fråga, tillstyrkt alt Banko-vinsten måtte
användas i enlighet med Herr Lefréns nyssnämnda förslag;
af Herr Doktor Sandberg, hvilken, —• jemte framställning af de hufvudsakligaste
åtgärder, som efter myntbeslämnings-lagens utfärdande den I Mars 1830
blifvit vidtagna för reglerande af förhållandet mellan Bankens reela fond och dess
sedel-ansvarighet, och som skulle ådagalägga, hurusom den sednare varit, i ett ständigt
stigande i jemförelse med den förra, under det att Rikets Ständer riksdag från
riksdag systematiskt afhändt Banken större delen af dess vinst, — uttalat den åsigt,
att det äfventyr liga maximum, hvarmed sedelstocken nu finge öfverskjuta metalliska
kassan, borde förminskas eller, med andra ord, förhållandet mellan Bankens reela
tillgång och dess sedelskuld förbättras, och att i främsta rummel dertill borde användas
1859 års Banko-vinst, som stöde till närvarande Ständers disposition. Del
nyss uppgifna ändamålet kunde emellertid, enligt motionärens lanke, icke ernås hvarken
genom att, såsom förut, anslå Banko-vinsten till Stats-verkets behof, eller genom
dess användande såsom tillökning i lånerörelsen. Alt derför inköpa säkra obligationer
vore väl det mest ändamålsenliga, om nemligen dessa obligationer derjemte
vore lätt realisabla, eller af den beskaffenhet, alt de med visshet när som helst,
utan betydligare förlust, kunde säljas på den utländska penningmarknaden och sålunda
omedelbarligen förvandlas til! silfver; men i händelse de icke egde denna
egenskap, utan vore så beskaC.<de, att, då de i behofvets stund uppsades, de borde
af landets egna innebyggare inlösas, kunde, i tider af penningenöd, deras realiserande
framkalla en strypning, som blefve kännbar och svår i mån af beloppets
storlek.
För motionärens uppfattning framställde sig deremot Ivaline alternativer, som
med säkerhet förde till det önskade målet, det ena, att genom en småningom skeende
indragning, motsvarande åtminstone någon del af Banko-vinsten, efterhand förminska
den nuvarande sedel-ansvarigheten; det andra, att använda vinstmedlen till
reela fondens förökning genom vcxelköp för silfver-indragning, hvarigenom den utelöpande
sedelstocken icke skulle iida någon förminskning; — varande denna sednare,
eller den, enligt motionärens tanke, minst motbjudande utvägen af honom förordad
genom framställande af det förslag, att den Banko-vinst, som uppkommit från
1856 Ars slut, icke må på annat sätt utsläppas i allmänna rörelsen än genom upp
köp
af säkra vexlar, när kursen så medgifver, i ändamål att derför erhålla silfver
lill förstärkning af metalliska fonden; och har motionären i öfrigt förmält, att, i
händelse detta eller något dylikt förslag skulle vinna framgång, det komme att bero
på Utskotts och Rikets Ständers pröfning, huruvida det inköpta silfret skulle indragas
i Bankens hvalf eller emot högsta möjliga ränta insättas hos Bankens säkra hus
i Hamburg eller också till större eller mindre del användas till att förskaffa Banken
säkra räntebärande papper, antingen inländska, ställda pä utländskt språk och
säljbara på utländsk börs, eller säkra utländska stats-obligationer.
Banko^Utskotlets Utlåtande JYs 17.
y
af Riksdags—fullmägtigen Erik Christensson från Göteborgs och Bohus län, som,
jemte tillstyrkande, alt de vinstmedel, Banken nu innehade och framdeles intill slutet
af nästa riksdag kunde sig bereda, måtte åt Banken reserveras, för så vidt de
icke erfordrades för utbetalning af hvad som vid sistförflutna riksdag blifvit till Riksgälds-konloret
anvisadt, hemställt, att dessa vinstmedel måtte från lånefonderne småningom
skiljas och för dem inköpas sådana räntebärande obligationer, sorn genast,
dä omständigheterna det fordra, kunna realiseras och sålunda användas till metalliska
kassans förstärkning;
of Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson från Skaraborgs län, som föreslagit,
det Rikets Ständer mätte besluta, att så väl den nu disponibla som blifvande
Banko-vinst mätte oafkortad till Banken och dess Styrelse öfverlemnas, vare sig till
metalliska kassans förstärkning eller, efter sig företeende omständigheter, till uppköp
af räntebärande papper och bildande af Filial-banker, der dylika erfordras;
samt af Riksdags-fullmägtigen Anders Nilsson från Hallands län, som hemställt,
att Banko-vinsten mätte användas til! förstärkning af fonderna för fastighetslån
och allmänna diskonten, med iakttagande af den fördelning dem emellan, att
tre fjerdedelar anvisades till fastighetslån och en fjerdedel till allmänna diskontlån;
Och har slutligen vice Talmannen Herr J. G. Schwan uti en, med stöd af
56 § Riksdags-Ordningen, väckt och till Utskottet hänvisad motion föreslagit, att
Utskottet, i sammanhang med behandlingen af Kongl. Maj:ts ofvannämnda Nådiga
Proposition, i hvad den angår användandet al Bankens vinstmedel, måtte til! pröf
ning
företaga frågan om ändamålsenligheten deraf, att för hela Banko-vinsten uppköpes
af Riksgälds-kontoret å utländskt mynt utgifna obligationer, allt i öfverensstämmelse
med Herr Schwans den 30 sistlidne November väckta och lill Höglo!!. Stats -  Utskottet remitterade motion.
Vid jemförelse mellan de sålunda väckta särskilda förslagen om Banko-vinstens
användande, befinnes att det af Herr Lefrén framställda skiljer sig (rån de öfriga
bland annat deruti, alt det alser vinstens anvisande till ett bestämdt ändamål, icke
blott för tiden intill nästa riksdag, utan äfven under en längre följd af år derefter.
Herr Lefréns förslag går nemligen derpå ut, att Bankens vinst, jemte räntan å den
årligen sig ökande behållningen, skulle oafbrutet användas 'ill inköp af vexlar; att
för den derigenom erhållna metalliska valuta borde anskaffas utländska räntebärande
statspapper, af hvilka skulle i Banken bildas en reserv-fond med uteslutande bestämmelse
alt i behofvets stund vara att tillgå för att kunna till silfver förvandlas; att
en dylik kapitalisering af Banko-vinsten borde fortgå lill en början åtminstone intilldess
reserv-fonden stigit til! 30 millioner R:dr eller det belopp, hvartill den del af
sedelstocken, som icke eger motsvarighet i metallisk valuta, enligt nu gällande stadgande,
får uppgå, samt att Banken på sådant sätt borde inom 15 å 20 år komma
att ega en tillgång dels i ädla metaller och dels i valutor, som dertill kunde lätt
realiseras, motsvarande Bankens hela sedel-ansvarighet,
a
Banko-Ulskotlets Utlåtande JW 17.
Utskottet medglfver alt hufvudsyftemålet nied Herr Lefréns förslag att genom
Banko-vinstens kapitalisering bilda en för betryggande af Bankens vexlings-förmåga
tillräcklig reserv-fond, bestående af sådana räntebärande papper, hvilka när som helst
kunna i silfver förvandlas, är fullt riktigt; men då motionen, såsom redan blifvit
antydt, förutsätter, alt Bankens år efter år hopsamlade vinst skulle under alla förhållanden
användas till anskaffande af dylika papper, föranlåtes Utskottet erinra om
de hinder och betänkligheter, som deremot mota och som, efter hvad Utskottet tror
sig utan svårighet kunna ådagalägga, äro af den beskaffenhet att förslaget, om det,
sådant oaktadt, utfördes, icke skulle leda lill Bankens eller landets fördel.
Under en tidpunkt, då, i följd af gynsamma handelsförhållanden eller andra
orsaker, vexel-öfverskott förefinnes, innefattar Herr Lefréns förslag, att använda
Bankens årliga vinst uteslutande till inköp af vexlar och att för dero anskaffa goda
räntebärande papper, hvilka lätteligen kunna pä utrikes ort i silfver realiseras, onekligen
en ändamålsenlig och verkställbar utväg till Bankens konsoliderande, emedan
Banken i sådant fall för sina vinstmedel beredes en tillgång, som representerar motsvarande
metallisk valuta, utan att sedelstocken okas med mera än just det belopp
i sedlar, hvilket förut såsom vinst tili Banken indragits. Annorlunda blifver deremot
förhållandet, om det skulle såsom ovilkorlig regel föreskrifvas, att de ifrågasatta operationerne
skola ske under alla förhållanden och i en lång följd af år, icke blott då
vexel-öfverskott, utan äfven då vexelbrist är för handen. Ty det är uppenbart att
i sednare fallet, eller då vexelbrist eger rum och tillfälle att köpa vexlar således
saknas, Banken icke kan förvärfva sig utländska statspapper utan alt dertill, vare
sig direkt eller indirekt, använda sin egen reela fond; hvadan ock under en dylik
för Banken och landet ofördelaktig period, då den metalliska kassan redan befunne
sig i eli sjunkande tillstånd, denna kassa skulle för inköp af omförmälda värdepapper
behöfva att af Banko-styrelsen sjelf ytterligare anlitas. En åtgärd, hvarigenom
Banken således med förminskande af sin verkliga silfver-valuta förskaffade sig utländska
statspapper, hvilka, huru betryggande de än må anses vara, dock alltid omvexla
i värde, skulle påtagligen leda snarare till att förringa, än att stärka Bankens
vexlings-förmåga; och då derföre en sådan åtgärd under ogvnsamma handels- och
penninge-förhållanden icke kunde till Bankens fördel vidtagas, så och enär vinstmedlens
användande i Bankens lånerörelse, enligt motionärens åsigt, ej eller borde få
ega rum, återstode icke annan utväg än att i Banken reservera berörde medel intilldess
måhända först efter lång tids förlopp tillfälle till vexelköp ålerkomme och
vinsten då kunde på föreskrifvet sätt till det afsedda ändamålet användas. Men
det torde icke behöfva bevisas, att vinstmedlens reserverande i Banken under en
längre tidrymd, ehuru ett kraftigt medel att betrygga Bankens egen säkerhet, deremot,
genom förminskning af landets rörelse-kapital, just då penninge-ställningen
snarare behöfde upphjelpas än underkastas en ytterligare tryckning, skulle verka
skadligt
Banko.Utskottets Utlåtande M il.
$
skadligt på allmänna rörelsen, och sålunda utöfva ett särdeles menligt inflytande
på landets hela näringsliv
l betraktande häraf anser Utskottet
4:o
ett stadgande om Banko-vinstens framtida användande under alia
förhållanden i den af Herr Lefrén angifna syltning icke lämpligen
kunna elier böra meddelas.
Derest åter, vid bedömande af Herr Lefréns motion, frågan, såsom Utskottet
anser, inskränkes till den redan upplupna Banko-vinsten, eller den Öfver hvilken
Rikets nu församlade Ständer endast kunna förordna, sä vida icke en af de hufvudgrunder
skall rubbas, hvarpå Bankens närvarande organisation hvilar, eller att
Rikets Ständer vid hvarje riksdag tillkommer att disponera den vinst, som från
föregående riksmöte å Bankens rörelse uppstått, får Utskottet fästa uppmärksamhet
derå, att Herr Lefréns motion i väsendtlig mån öfverensstämmer med Kon°l.
. - ®
Maj:is ofvanberörde nådiga Proposition, enär i denna föreslås, att större delen of
den nu behållna vinsten måtte användas till inköp af sådana Svenska Statens räntebärande,
i utländskt mynt ställda och på den utländska penninge-marknaden gångbara
obligationer, hvilka när som helst kunna lill metel Isk valuta realiseras.
Egentliga skilnaden i detta afseende emellan de begge förslagen är blott den att.
då, enligt Herr Lefréns motion, den ifrågasatta reserv-fonden borde bildas af utländska
statspapper, för hvilkas anskaffande antingen måste köpas ttextar eller, vid
bristande tillgång dertill, Bankens egen silfver-valula anlitas, så innefattar Kongl.
Maj:ls Proposition deremot att reserv-fonden skulle utgöras af Svenska statspapper,
ställda i utländskt mynt, hvilka, löpande med högre ränta än de utländska i
allmänhet och antagligen lika lätt realisa bie som dessa på utrikes ort, kunde af
Banken erhållas i omedelbart utbyte mot disponibel vinst, således mot erläggande
betalning i Hankens egna sedlar, och detta utan att Banken drabbades af kurslörlusler
och särskilda prov isions-kostnader, som vid inköp af utländska statspapper
ifrågakomma. Då nu jemte dessa fördelar äfven loges i betraktande att Svenska
statspapper, åtminstone efter den uppfattning af förhållandena, som bör råda
här i landet, måste anses vara underkastade mindre värdeförminskning och följaktligen
erbjuda Banken större säkerhet än utländska statspapper; att derigenom
att Banken blifver både köpare och säljare af ifrågavarande i utländskt mvnt
ställda Svenska obligationer, dessa böra kunna uppehållas vid en jemn kurs, hvilket
måste bidraga till stärkande af Svenska Statens utländska kredit — en omständighet
af stor vigt med hänseende till möjligen skeende framtida upplåningar —
samt att i den mån Banken kommer att deltaga i det af Kongl. Maj:t föreslagna
Ät/i. till 11. St. Prat. 1859 A 1860. G Samt. f Afd. 10 Haft. 2
iö
Banko-Utskottets Utlåtande M 17.
utländska län, den verkliga upplåningen utomlands kan lill beloppet förminskas,
har Utskottet, enligt hvars lonke det dessutom skulle innebära en särdeles anmärkningsvärd
åtgärd om samtidigt med upptagande för Svenska Statens räkning
af ett dylikt lån, Banken, åsidosättande tillfället att sjelf deri deltaga, nedlade sin
insamlade vinst uti främmande länders stals-papper, funnit Kongl. Majits nådiga
Proposition i denna del ega ett obetingadl företräde framför det af Herr Lefrén
framställda och af Herr Ehrenhoff understödda förslog.
Ilvad i afseende å sist berörda förslog nu blifvit anfördt åberopar Utskottet
hufvudsakligen äfven i anledning af Herr Doktor Sandbergs motion, emedan, då,
enligt densamma, Bankens influtna vinst icke skulle få i rörelsen åter utlemnas
annorledes än genom uppköp af vexlar, när kursen det medgåfve, i ändamål att
erhålla silfver till förstärkning af den metalliska kassan, berörde motion således,
iika som Herr Lefréns, i sig innebär, alt vid tider då vexelbrist (örelunnes, vinstmedlen
borde i Banken innehålla-, hvarigenom under en redan ofördelaktig penninge-ställning
landels omsättnings-kapita! Lomme alt ytterligare förminskas och
rörelsen att tillskyndas deraf härflytande kännbara olägenheter. Under förutsättning
åter alt förhållandena tilläte Banken alt köpa vexlar, för hvilket fall Herr
Doktorn sjelf ansett det vara ändamålsenligast, att den derigenom förvärfvade valutan
förvandlades till säkra räntebärande obligationer of den beskaffenhet, att desamma
när som helst utan betydligare förlust kunde på den utländska penningemarknaden
försäljas och silfver för dem erhålla-, kan Utskottet för sin del ej finna
annat, än att delta förslag, på omförmäldu sätt tillämpadt, måste leda lill samma
mål, som i den Kongl. Propositionen åsyftas; hvarvid Utskottet likväl återkommer
till sin förut gjorda erinran derom, alt Banken, genom att deltaga i det utländska
lån, om hvars upptagande för Svenska Statens räkning nu är fråga, beredes för
delen
af alt kunna för sin behållna vinst omedelbart erhålla obligationer af ifrågavarande
beskaffenhet med undvikande af sådana kurs-förluster och provisionskostnader,
som torde blifva oskiljaktiga från omvägen att för vinstmedlen först
köpa vexlar, för alt sedermera åt Banken förvärfva obligationer.
Vid öfvervägande af dessa och öfriga förut anförda förhållanden, liar Utskottet
ansett den af Kongl. Majit föreslagna utväg att. oberoende af kurs och vexeltillgång
samt utan rubbning i det för Bankens sedelstock bestämda normala belopp,
förskaffa Banken en tillgång i säkra räntebärande obligationer, genom hvilkas
försäljning ut- eller inrikes, allt efter som omständigheterna föranleda, kan
beredas, i förra fallet förstärkning af metalliska kassan och i det sednare förminskning
af Bankens sedel-ansvarighet, böra verksamt bidraga till Bankens kon
soliderande;
Och då Utskottet följaktligen biträder berörde förslag, hvilket ock i
hufvudsaken öfverensstämmer med hvad af Herr Friherre von Schwerin samt Biksdags-fullmäglige
Erik Christensson och Johannes Andersson uti de af dem väckta
motioner tillstyrkt, återstår endast för Utskottet att yttra sig öfver det belopp af
Banko-Utskottets Utlåtande .VS 17-
ti
den sedan 1857 års början upplupna Banko-vinst, som till ifrågavarande ändamål
må kunna lämpligen anvisas.
I delta afseende får Utskottet upplysa, att Bankens behållna vinst utgjort:
enligt 1857 års bokslut Bunt 2.165,000: 75.
» 1858 års »  t . . . . » 1,717,494: 29.
samt för år 1859, enligt en Utskottet tillhandakommen
approximativ kalkyl deröfver  » 1,641,570: 54.
eller tillsammans H:mt 5.522,065: 58;
men som Utskottet genom anställda beräkningar tillika utrönt, att af äldre vinstmedel
eller den från år 1856 utöfver grund-fonden återstående behållning, i Bankens
hufvudräkning upptagen till 4.536,992 R dr 81 Öre, ett belopp »f omkring
500,000 R:dr hittills icke blifvit, i följd af Rikets Ständers beslut, disponeradt,
så uppgår den behållna Banko-vinst, om hvars användande Rikets nu församlade
Ständer hafva alt förordna, till minst 6,000.000 R:dr R:mt.
Af denna summa anser Utskottet, i enlighet med hvad i Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition blifvit föreslaget, 4,000,000 R:dr R:mt böra ufses till Bankens
deltagande i det föreslagna utländska länet: hvaremot Utskottet förbehåller sig att
framdeles taga i öfvervägande och lill Rikets Ständer afgifva förslag i fråga om
sättet för användande af återstoden af den behållna vinsten, då Utskottet blifver
i tilslulle alt yttra sig öfver så väl Kongl. Maj:ts förslag om uppköp för Bankens
räkning af inhemska Stats-obligationer, som de till Utskottet remitterade, här ofvan
omförmälda motioner, uti hvilka tillslyrkes vinst-medlens anvisande til! förstärkning
af vissa utaf Bankens låne-fonder.
Utskottet hemställer alltså vördsamt, det Rikets Ständer nu mätte besluta,
2:o
all, om, för Svenska Statens räkning, ett lån till fortsättning af
Statens jernvägs-byggnader kommer att på utrikes ort upptagas.
Rikets Ständers Bank må under de vilkor i öfrigt, som i kontraktet
med de utländska långifvarne bestämmas, uti ifrågavarande
lån deltaga för en summa af 4,000,000 R:dr R:mt, sorn, emot
erhållande af för lånet utfärdade obligationer, af Bankens sedan
1857 års början upplupna disponibla vinst utbetalas med V3 ärligen
vid slutet af hvortdera året 1860, 1861 och 1862,
Under föi utsättning att ett utländskt lån nu kommer att för Statens räkning
upptagas, liar i sammanhang härmed fråga inom Utskottet blifvit väckt, huru
-
Banko-VIskottels Utlåtande M 17.
vida icke detta tillfälle borde begagnas äfven för att ät Banken anskaffa för lånet,
utfärdade obligationer i utbyte mot någon större de! af de obligationer i Svenskt
mynt, Banken innehar.
•> ' -
Bankens tillgång i obligationer vid 1859 års slut utgjordes af:
Riksgälds-kontorets för återstoden of Stats-verkets skuld till Banken för derifrån
förskjutna mede! til! 1808—1809 årens krigskostnader utfärdade obligationer,
550 st. till antalet ä 4000 B:dr Banko hvardera . . Runt 3,300,000: —
af hvilka obligationer, jemlikt Rikets Ständers vid 1840 —1841
årens Riksdag fattade och uti § 134 af Banko-reglementet . intagna
beslut, 22 st. ä 88.000 R:dr Banko eller 132,000 R:dr
Runt skola årligen infrias, jemte erläggande af ränta å 4 proc.
enligt obligationerna vidfogade ränte-kuponer; varande tillika af
Rikets Ständer föreskrifvet att, i händelse Banken behöfver afyttra
berörde obligationer, den del deraf, som icke blifvit af Riksgäldskontoret
infriad, skall nämnde Kontor till inlösen hembjudas förr
än obligationerne varda af Banken å annan man öfverlåtne.
Arméens Ackords-amortérings-fonds obligationer med 4 proc.
ränta, ställda alt efter utlottning betalas  2,016,600: —
hvaraf Banken under år 1846 från Riksgälös-kuntoret inlöst tillsammans
570,400 R:dr Banko eller 855,600 R:dr Runt.
Skånska llypotheks-föreningens å 4V<> proc  622,500: —.
Och äro af dessa obligationer ställda att betalas
6 månader efter uppsägning Runt 405,000.
6 » » d:o, Irån den 1 September
1860 räknadt ...» 35.000.
6 » » d:o, från den 1 December
1860 räknadt ... » 184,500
Sgr Runt 622,500.
Skånska II g pot heks-fö reningens å 10.900 Mark Hämb. Banko
å 4 proc., att efter utlottning betalas under 40V.j år, inköpte för 14,553: 33.
Östgötha IJypotheks-förenings ä 495,000 Mark Homb. Banko
å 4 proc., att efter utlottning betalas under 40V-2 år Irån If lU,
inköpte för  620,400: —
Östgötha llgpotheks-förenings :i 971,300 R:Jr Kunt å 4
proc., att efter utlottning betalas 40 är från 1854, inköpte för 891.839: —
Målare-provinsernas llgpotheks-förenings ii 157.000 R:dr
Runt å 4 proc., att efter utlottning betalas 40 år från 1854,
joköpte för ,  142,870: —
Transport 7,608,742: 33,
Banko-Utskottets Ullålande JU! 11.
IS
Transport 7,608,742: 33
Mätaré-provinsernas Uypotheks-förenings å 54,900 Mark
Humb. Banko ii 4 proc, att efter utloltning betalas under 40l/->
är från 1855, inköpte för
Smalands och Hallands i Itjpol helis-för erlings å dels 176,800
R:dr å 4 proc., ätt efter utlottnin betalas under 40 är från
1854, inköpte för 160,888 R:dr. dels å 15,000 R:dr ii 41/,
proc., ställda på 6 månaders uppsägning
Smålands och Hallands Hgpolhels-förenings å 263,500 Mark
Hamb. Banko å 4 proc., att efter ut lottning betalas under 40%
år från 1849, inköpte för  .
Wermlands Hypothels-fö<enings A 134,500 R:dr K:mt å 4
proc., att efter utlotlning betalas under 40 är Irån j855, inköpte
löi
Summa R:dr Runt 8,307,310: 33.
Häraf visar sig alt af de obligationer, Banken vid nästlidne års slut innehade,
uppgillgo de i utländskt mynt ställda, enligt det pris Banken vid deras inköp erlagt.
till endast 1,035,218 R:dr 33 öre eller till icke lullt !/s al hela beloppet, hvaremot
samtliga de öfriga obligationerna voro utfärdade på Svenska språket och i
Svenskt mynt.
I det föregående torde tillräckligt talande skäl redan vara anförda till stöd för
Utskottets åsigt, att Banken till betryggande af sin vexlingsförmåga alltid bör ega
erforderlig tillgång pä sådana papper, sorn, i händelse af behof, kunna å utrikes ort
lätt förvandlas till silfver, äfvensom att obligationer, utgifna på Svenska språket och
i Svenskt mynt, icke uro härtill användbara, emedan desamma svårligen och åtminstone
icke utan betydlig förlust kunna alvttras annorstädes uu inom landet, hvar
J
C? *
igenom Banken väl sättes i tillfälle att förminska sin sedel-ansvarighet, men icke att
förstärka sin metalliska fond. Rikets Ständer hafva ock uti 176 § al Banko-reglementet
föreskrifvit, att Banken skåll, så vidt sig göra låter, ständigt innehafva
6,567,500 R:dr i latt realisahla räntebärande förbindelser, men så länge den ojemförligt
storsta delen af Bankens tillgäng i obligationer är af den beskaffenhet, sorn
nyss omförmäles, kan denna föreskrift icke anses vara iakttagen. Ett tillfälle att
at Banken förvärfva sådana förbindelser, sorn i åberopade § afses, i utbyte mot
redan iniiehäfvande obligationer, hvilka icke kunna till ofvan uppgifna vigtiga ändamål
användas, erbjuder sig nu du Svenska Staten står i begrepp att upptaga lån
mot obligationer, ställda i utländskt mynt. och delta gynnsamma tillfälle bör, enligt
Utskottets tanke, icke lemnäs obugugnadt. Beloppet a! Riksgälds-kontorets till Banken
utfärdade obligationer för de lill 1808—1809 arens krigskostnader af Banken
l^rskjutna medel utgjorde vid nästlidne års slut 5,300,000 H;dT, och örn dessa oblU
72,666: 67.
175,888: —
327,618: 35.
122,395: —
14
Banko-Utskottets Utlåtande M 17
gationer med tillägg af sä stor del af de f Bankens ego varande Arméens Ackordsamorterings-fonds
obligationer, som funnes erforderlig för alt uppbringa summan till
4.000,000 R:dr, konverterades till obligationer, utfärdade för det utländska länet
och sålunda realisabla pä ilen utrikes penningemarknaden, borde derigenom Bankens
fördel och säkerhet tvifvelsutan i väsendtlig mån befrämjas. Genom denna konvertering
skulle det utländska länet val komma att nominell ökas med 4,000,000 R:dr
utöfver den summa, som pröfva» nödig att upptaga för jernvagsarbetenas fortsättande,
men någon ökad upplåning utom landet biefve dock icke häraf en följd. Först i
den händelse att Banken nödsakades att utrikes realisera större eller mindre del af
de ei hållna obligationer ne till den metalliska kassans förstärkning, skulle ökad skuldsättning
utomlands till motsvarande belopp uppkomma; och i fall omständigheterna
tvingade Banken alt verkställa en sådan upplåning lärer det vara klart, alt denna
borde lättare och med större framgång kunna utföras genom att för ändamålet
använda nyssnämnde obligationer än om Banken, utan att ega tillgång på valutor
af dylik beskaffenhet, skulle söka att begagna ilen i Banko-reglementets 114 §
anvisade utväg att å utrikes ort upplaga lån eller bereda sig kreditiv-rätt. Icke
eller från Stats-verkets sida synes någon betänklighet böra möta för antagande af
det framställda lörslaget; men dä det är möjligt, att de utländska långifvarne såsom
vilkor för Bankens deltagande i länet utan motsvarande förbindelse att för de erhållna
obligationerne tillhandahålla valuta, betinga att dessa obligationer icke skola få
på den utländska marknaden spridas förr är* måhända ett eller annat år efter lånets
afsiutande, anser Utskottet verkställigheten af det ifrågasatta utbytet böra ankomma
på de bestämmelser, som i läne-kontraktet meddelas beträffande tiden för Bankens
rätt att obligationerne i berörde afseende disponera, så alt Banken kommer att
behålla de till utbyte (öresiagna förbindelserna intilldess nämnde dispositionsrätt
öfver de nya stats-obligationernc för Banken inträder.
På grund häraf tillstyrker Utskottet vördsamt
o:o
att det ifrågavarande utländska lånet måtte bestämmas nominelt
till 4,000,000 R:dr Runt mera än som behöfves för fortsättning
af Stålens jernvägsbyggnader. hvilka 4,000,000 R;dr i obligationer
lemnäs till Banken i utbyte mot dels det återstående beloppet af
Riksgälds-konlorets räntebärande obligationer, som finnes i Bankens
ego, dels så stor del af Banken tillhöriga Arméen» Ackords-amorterings-fonds
obligationer, som efter uträkning erfordras för att
fylla ofvanniimnde summa, 4.000.000 R:dr R.mt; dock att delta
utbyte ej får ske förr än Banken, enligt det med de utländska
långifvarne afslutade kontrakt, egor rättighet att omförmälda obligationer
å den utrikes marknaden disponera.
Stockholm den 7 Februari 1860
Banko-Utskottets Utlåtande M ti.
Reservat loner:
vid 2:dra punkten:
af Herr Friherre Stiernstedt, A. IF.: »Då ja" na går alt reservera mig emot
Utskottets beslut i afseende pä Bankens deltagande i del blifvande nya jernviigs-länet,
vill jag först redogöra för min uppfattning af huru Bankens ärligen samlade vinstmedel
böra användas. Detta anser jag böra ske pä ett sätt, alt det förnämsta ändamälet med
Kiks-bankens hela tillvaro, eller dess förmåga att kunna upprätthålla del efter
många svårigheter och uppoffringar för 30 år sedan ändtligen åter stadgade myntvärdet,
ma ovilkorligen för all framtid vara betryggad. — Så länge dock våra
banklagar befinna sig i det skick, som för närvarande är händelsen, och särdeles så
länge den nuvarande 72 § Regerings-fortnen ' fortfarande förblifver gällande, finner
jag ej mer än ett säkert och osvikligt medel alt under alla förhållanden betrygga
Bankens förnämsta åliggande, att alltid kunna vid anfordran med silfver inlösa sina
sedlar, och detta medel, hvarigenom Banken göres oberoende af alla slags brytningar
och vexlingar, vare sig i politiskt, kommersiell eller industriell hänseende,
det är alt bringa Bankens metalliska valuta mot dess sedelstock i ett sådant jemtivigtsförhållande,
att af sedelstocken den överskjutande del, sorn under alla förhållanden
icke kan anses vara lör allmänna rörelsen ovilkorligen nödvändig, må helt och
hållet vara motsvarad af metallisk valuta, vare sig i Bankens hvalf eller ännu bättre
i allmänhetens händer. Ett sådant jern n vigtsför halla tide anser jag för närvarande
ingalunda cga rum. Om man går tillbaka till 1830 års riksdag, dä sista realisationen
beslöts och vår ännu gällande mvntbestämniugs-lag stiftades, så finner man
huru i samma års banklag försigtigheten då ansågs fordra, att den metalliska valutan
borde förhålla sig till sedelstocken som minst 3 lill 8. Sedan man intill 1834 års
riksdag, oaktadt många bemödanden, icke lyckats att uppbringa delta förhållande
högre än till något öfver 1 till 2, sattes realisationen i verkställighet genom Bankens
öppnande lör silfvervexling den 1 Oktober 1834. Redan i 1835 års Bankoreglemente
finnes förhållandet mellan silfvervalutan och sedelstocken vara förändradt
till minst 2 mot o, hvarvid det förblef till 1845 års riksdag, då det lättberäkneligare
nu gällande stadgandet infördes af metalliska valutans bestämmande till minst
10 millioner, och att utöfver silfvervalutan högst 30 millioner fick i sedlar utgifvas,
Härigenom var sålunda en möjlighet medgifven af metalliska valutans förhållande till
sedelstocken som 1 till 4. Rikets Ständer ansågo sig då tvungne lill bestämmande
af förstnämnde under kritiska tider alltför vådliga förhållande mellan silfver och
sedlar, emedan missgynnsamma konjunkturer, särdeles de i Finland utelöpande Svenska
sedlarnes iulösen 1841, 1842 och 1843 till belopp af mellan 6 och 7 millior
-
18
Banko-Utskottet* Utlåtande JYs it.
ner R:dr R:mt, hade nedtryckt metalliska kassan 1844 tili omkring 12 millioner
R:dr R:mt, hvaremot Bankens sedelstock samma år uppgick till 38 millioner och
Privat-bankernes till 6 millioner R:dr allt R:mt Detta missförhållande mellan silfver
och sedlar Iean för närvarande ega rum i än högre grad, när man besinnar så
väl att Privat-bankernas sedelstock nu är åtminstone fyrdubblad emot hvad den
var 1844, som ock att jemlikt 172 § af nu gällande Banko reglemente eo
summa af 3,800,000 R:dr B:rot Iean utgifva»] utöfver maximum', af 30 millioner
B:dr R.mt.
Jag anser således ®U, för åstadkommande af det utaf mig nödvändigt ansedda
jemnvigtsförhållandet mellan Bankens metalliska valuta och dess sedelstock, Bankens
för de sednast förflutup 3mp åren samlade vinstmedel böra företrädesvis användas för
en sådan småningom skeende indragning af Bankens utelöpande sedlar, att maximum
deraf, utöfver metallisk valuta, stadnar vid 23 millioner R:dr R:mt. Intilldess ett
sådant förhållande inträder, anser jag under nu varande lagstiftning för Banken alla
andra åtgärder för realisationens fortfarande betryggande vara i mer eller mindre
mån endast palliativer, för det afsedda ändamålet tillfyllestgörande endast så länge
icke någon verklig och stark brytning inträffar, som tar i anspråk Bankens förmåga
att invexla sina sedlar, samt så länge en fortsatt skuldsättning i utlandet är möjlig,
hvarigenom en vexeltillgång för silfver» anskaffande kan beredas. Ehuruväl jag
förutsett att detta under närvarande förhållanden enda rationella medel för realisationens
betryggande, hvarken i Utskottet, likasom ej heller inom Riks-Stånden hade
att vänta framgång, så har jag dock här velat öppet uttala min fasta öfvertygelse
härutinnan, i hopp att åtminstone någon gång i framtiden man antingen må andra
Bank-lagstiftningen till ett bättre, eller ock vidtaga åtgärder i nu antydda rigtning,
för att en stats-bankrutt må med mera säkerhet än nu kunna förebygga».
Det är för öfrigt anmärkningsvärd!, att flere representanter, både inom och utom
Banko-Utskottet, medgifvit rigligheten af den nu utaf mig uttalade grundsatsen,
meri finna densamma för närvarande icke kunna utan olägenhet för affärslifvet utföras,
enär derigenom en »strypning» skulle orsakas. Men huru kan med något
verkligt skäl denna förskräckande besvär jnings-formel nu finna någon rimlig tillämpning,
då förutsättas kari, att ett utländskt statslån kommer till det belopp indragas,
att den derigenom beredda vexel-tillgången skall fullkomligt ersätta den
minskning i rörelse-kapitalet, som den af mig förordade åtgärden skulle lörorsaka.
Delta väsentliga skäl emot den i öfrigt rigtig ansedda åtgärden torde således böra
förfalla.»
af Herr Aderman, F.: »Då Stnts-Utskoltets Betänkande, i fråga om beloppet
af det lån, sorn bör sökas utrikes för att bereda medel till bekostande af Statens
jernvägsbyggnader, innefattar bffall till Kongl. Älajrts i ämnet afgifua nådiga Propo*
sition,
Banko-Utskottets Utlåtande M 17.
sition, enligt hvilken, under förutsättning att Banken skulle häri deltaga för 4 millioner,
och 9 millioner af utrikes länet användas till liqvid af återstoden å det i
början af år 1858 i Hamburg kontraherade lånet å 12 millioner, den utländska
skuldsättningen skulle inskränkas til! 7 millioner R:dr R:mt, kan jag för min del
icke biträda Banko-Utskottets nu afgifna förslag. Af skäl, till cn del af mig redan
anförda inom det Riks-Stånd jag tillhör, hvilka skulle blifva för vidlyftiga att i
en reservation fullständigt framhålla, anser jag så val med afseende å landets
flnanciela ställning som ock med Statens rätt förstådda fördel mest förenligt,
att Staten under nu existerande förhållanden bor afstå från alla försök att
upplaga ett inhemskt lån, och att den utländska upplåningen bör omfatta ej blott
det beiopp 25 millioner, som Kongl. Maj:t föreslagit att för jernvägsbyggnader användas
under nu förestående statsreglerings-period, utan derutöfver 10 millioner, eller
det belopp, sora, enligt uppgift, erfordras för att fullborda de beslutade hufvudstambanorna.
Med en inskränkning af utländska skuldsättningen till 7 millioner,
hvaraf sannolikt aldra största delen kommer att användas för liqvid af jernvägs
materiel,
som måste upphandlas utrikes, uppstår föga eller ingen indragning
af iånet, beredande en vexeltillgång, den Banken kunde tillegna sig för ökande af
sin metalliska kassa vid inträffande behof; och måhända intagas i kontraktet med
de utländska fordringsegarne sådana vilkor i afseende på tiden för spridande af de
obligationer, Banken genom sitt deltagande i lånet skulle erhålla, alt Banken, som
pä förut bestämda terminer borde för obligationerna utgifva sina sedlar, icke kan,
i händelse af behof, samtidigt å utländska fondmarknaden realisera ifrågavarande
obligationer. Jag vågar alltså, oaktadt jag till fullo instämmer i Utskottets yttrande
om den säkerhet och den användbarhet dessa obligationer under allmänna förhållanden
ega, icke biträda det slut, hvari Utskottet slädnät, utan hade Utskottet, enligt
min åsigt, hos Rikets Ständer bort anmäla, att om Rikets Ständer gilla det af
Stats-Utskotlet framställda förslag, icke något af Bankens räntevinst kan till deltagande
i det utländska statslånet användas, men att ett sådant användande, utan
fara för Bankens realisations-förmåga, kan ega runi till ett belopp af 5 millioner,
om det utländska lånet bestämmes nominelt till 25 millioner, och af Bankens hela
upplupna oanvända vinst med 6 millioner, i fall det utläudska lånebeloppet nomi-*
nelt fastställes lill 55 millioner R:dr.»
Uti Herr Åkermans reservation hafva instämt Herr Grefve Lewenhaupt. C.
31. C., Herrar Lagercrantz, C. G. och Bogeman, C. A., samt Herr II. P. \V. Gahn.
af Herr Björnstjerna, 0. 31., som, instämmande i Herr Åkermans reservation,
likväl ansett sig icke kunna obetingad t medgifva, att det i utländskt mynt stålblå
lånet till Statens jernvägsbyggnader bör företrädesvis bestämmas lill så högt belopp
som 35,000,000 R:dr.
Bih. lill It. St. Prat. 1S59 & ISOG. 6 Samt. i Afd. 10 Hafi. 3
IS
Banko-Utskottets Utlåtande 17.
af Herr Dokfor Sandberg: »Såsom en af de motionärer, hvilkas förslag till
Banko-vinstens användande blifvit underkände, torde jag i en reservation få utveckla
min mening.
Det är rigtigt och ostridigt att Banko-vinsten icke kan användas til! förstärkning
af silfverfonden vid andra tillfällen, än då kursen medgifvcr vexelköp.
Men en sådan konjunktur är just nu för handen. Vexlar köpas och metalliska
fonden vexer. Hvarpå denna förhanden varande vexeltiilgång grundar sig,
hörer ej hit att undersöka, endast vexlarne äro säkra.
Denna tillvext minskar dock icke sedel-ansvarigheten, ty vexlar köpas nu
alltid för nya Bankosedlar. Banken ökar sin reela tillgång, men endast, genom
att för hvad den erhåller utgifva nya skuldsedlar, hvarigenom den icke blir rikare.
Om deremot någon del af Banko-vinsten dertill användes, så förminskades
det maximum, hvarmed sedelstocken öfverst ige r metalliska valutan, och Banken
vunne en verklig konsolidering. Icke heller skedde härigenom någon strypning.
ty vinstmedlen, som nu ligga i reserv-fonden, komme genom vexelköpen åter ut
i rörelsen. Att härli!! använda en eller åtminstone en half million af de såsom
Banko-vinst influtna sedlarne borde, efter mitt förmenande, Banko-fullmägtige ofördröjligen
bemyndigas. Detta är hvad min vördsamma motion innehåller och åsyftar,
och icke egentligen inköp of reaiisabla obligationer förr än i andra rummet
och efter noggrann pröfning.
Ett par ord torde derföre ock tillåtas mig alt nämna om förträffligheten af
de Stats-obligationer, som Banken nu skall erhålla af Riksgälds-kontoret, hvarutinnan
jag icke kan dela Utskottets åsigt.
Jag vill dock nu icke fästa mig vid det sätt, hvarpå Staten förut har betalt
sina län af Banken, ej heller vid det stora företräde, som dessa nya Riksgäldssedlar
skola hafva framför de gamla, dem Banken blef tvungen att utan ersättning
iidösa. Dessa nya på stora valörer har den åtminstone fått inlösa pd
förhand.
Dessa obligationer i utländskt mynt skola vara förträffliga till Bankens konsolidering,
ty när behof uppstår att förstärka Bankens siifverfond, så kunna de
utan omväg på utländsk ort realiseras till silfver. Meri när ett sådant behof uppstår,
så är penningenöden stor i landet. Då uppkommer ett allmänt behof både
för Hvpotheks-föreningarne och andra verk att få sälja Svenska obligationer. Den
utländska penninge-marknaden blir deraf öfverfylld, och följden blir att de falla i
vanpris.
Utskottet säger väl, att deras värde skall upprätthållas derigenom att Banken
kan uppträda såsom både säljare och köpare. Det förekommer mig dock
något svårt att inse, huru det skall blifva möjligt för Banken, när den för sitt
sjelfbestånd blir nödsakad att sälja sina obligationer, att på samma gång uppträda
och inköpa dem för att upprätthålla deras värde. — Härtill kommer ännu en
Banko-Ulskottets Utlåtande JY2 il.
19
omständighet. Om den utländske långifvaren betingar sig det vilkor, att de Statsobligationer,
som han erhåller, först skola försäljas innan Banken får utbjuda någon
enda of dem hon innehar, so kunna dessa sednare kanske icke pä 3 å 4 år
blifva realisabla til! något pris, och hvad nytta har då Banken of dem, om under
liden det aldra största behof af metalliska fondens förstärkning skulle uppstå?
Jag skulle likväl afven för min del velat bifalla, att 4 millioner af Bankovinsten
öfverlemnas till Statsverket i utbyte mot dylika obligationer (ty de måtte
väl ändå kunna tillskynda Banken någon större fördel, än om Banko-vinsten, såsom
förr har skett, helt och hållet bortskänktes til! Statsverket), om endast dervid
kunnat fästas det vilkor, att den öfriga delen af det utländska lån, som nu
skall upptagas, icke måtte öfverstiga 9 millioner R:dr B.mt. Dessa äro nödvändiga,
ty 4 2-millioner—lånets återstod kan icke utan alltför stor svårighet på annat
sätt under innevarande år liqvideras. Hvad som deraf är utlånad t inom landet kan
derefter användas lill jernvägsbyggnadernas fortsättning, och när 4 3 millioner
således blefvo tillgängliga för detta ändamål, borde detta vara nog intill nasta riksdag.
När lån skalf upptagas, bör väl en klok man tänka på den möjliga utväg
han har att kunna betala, och derefter rätta både lånets storlek och det arbetsföretag,
som med lånet skall verkställas.
Jag vet vä! att detta icke tillhör Banko-Utskottet att omorda ; men det kan
dock icke förnekas, att, liksom stats-skuld trycker landet, så är ingenting farligare
för realisationen, än utländsk skuld i allmänhet, och faran vexer I jemnbredd
med skulden, då jag omöjligen kan antaga hvad erfarenheten hos oss vederlägger,
eller alt välståndet vexer och exportens öfverskott utöfver importen tilltager i
samma män som flere utländska lån upptagas och landet allt mera skuldsättes hos
utländningen. — Den genom utländska lån onaturligt ökade penninge-tillgången
skall hädanefter såsom hittills föranleda stora stals-anslag till hvarjehanda föremål
— den skal! underhålla ett öfverflödigt lefnadssätt — befordra en deraf förorsakad
import af utländska varor — uppmuntra svindlande spekulationer — uppdrifva
varupriser och egendomsvärden samt tvinga oss att fortfarande upptaga utländska
lån till dess kreditens ankartåg brister och en ny Stats- eller Bankbankrutt
står för dörren.
Slutligen synes mig, att till föjd af det vidsträckta bemyndigande, som 3:ne
Riks—Stånd gifvit Utskottet, att yttra sig öfver hela Banko-vinstens användande,
anledning hade varit alt förklara, det Utskottet anser sig icke kunna något föreslå
i afseende på den återstående delens användande, ulan i sammanhang med
regleringen så väl af Bankens tåne- och k red iliv-rörelse, som af dess sedelstock
och öfrige till Bankens hufvudsakliga ändamål hörande frågor.
Det af Herr Grosshandlaren Wallenberg inom Banko-Utskottet väckta och
af pluraliteten antagna förslag, att Banken skall i utbyte mot sina nu innehafvande
Riksgälds-konlorets och Arméens ackords-amorterings-fonds obligationer
20
Banko-Utskottets Utåtande M 17.
emottaga Svenska Stats-obligationer i utländskt mynt för ännu ytterligare 4 millioner
R:dr, fruktar jag förr eller sednare skola medföra en ännu större tillökning
i den utländska skuldsättningen och har således icke kunnat biträda detsamma.»
vid 3:dje punkten:
af Herr Doktor Björkman; »Höglofliga Banko-Utskottets förslag, att det denna
riksdag ifrågasatta utländska jernvägs-lånet skulle ökas med ytterligare 4 millioner
R:dr, på det Banken skulle af Riksgälds-kontoret bekomma lättare realisa bia obligationer,
än de enligt 154 och 176 gg i Banko-reglementet till Banken redan aflemnade,
kan jag ej gilla. Förslaget innebär nemligen att till Banken liqvidera
återstoden af 1808—1809 års krigs-kostnader med Statens, i utlandet af Banken
säljbara obligationer, i stället för att berörda kostnader nu amorteras med 152,000
R:dr Riksmynt årligen, enligt Rikets Ständers år 1841 fattade beslut. Detta vore
icke att öka utländska länet för jernvägar, icke att dermed bygga en aln jernväg*
utan endast att stärka Bankens förmåga att framdeles i nödens stund lättare öka
sin metalliska valuta. Men en sådan nöd bör vä! minst nu ifrågasättas, dä Staten
redan på utländsk ort lånat 20 millioner och ytterligare nu är sinnad låna 20
millioner Riksmynt i silfver, för att dermed öka landets rörelse-kapital. Ifrågavarande,
til! Riks-banken aflemnade, men sannolikt icke länge der qvarliggande, utan
i utlandet snart sålda 4 millioner Stats-obligationer Öka onekligt, utan tvingande
behof, landels utländska skuldsättning, en skuldsättning, som redan för -jernvägsbyggnadens
skull af nationen emotses med grundadt bekymmer. Kommer Riksbanken
framdeles i verkligt behof af metalliska kassans förstärkning, så äro utvägar
dertill på andra, redan af Rikets Ständer i Banko-regleraentet föreskrifna sätt antydda.
»
af Herr Kock; »Jag kan icke inse det vara behöfligt eller blifva af särdeles
gagn att, på sätt Höglofliga Banko-Utskottet föreslagit, konvertera Riksgälds-kontorets
obligationer för Bankens försträckningar till 1808 och 1809 års krigs-kostnader
uti andra samma Verks obligationer, ställda å utländskt mynt och inbegripna i
det lån, som kommer att i utlandet upptagas för fortsättning af Statens jernvägsbyggnader,
och delta af följande skäl:
i:o att Bankens nu innehafvande obligationer blifva af Statsverket till fullo
inlösta efter tjugofem år. med 152,000 R:dr R:mt årligen, medan konversionen
skulle utsträcka denna liqvid till fyratio år;
2:o att transaktionen skulle icke allenast höja siffran på landets utländska
skuld, om ock för ögonblicket blott nominelt, med fyra millioner Riksdaler, utan
såsom en konstlad och för utlandet mindre lättfattlig åtgärd måhända väcka uppmärksamhet,
om icke misstroende, hos utländske långifvare vid en förestående låtieförliaudliug;
3:o
-
Banko-Utskottets Utlåtande JM 17.
£1
3:o att redan blifvit tillstyrkt, att Rikets Ständers Bank ingår uti det utländska
lånet för fyra millioner Riksdaler af sina upplupne vinst-medel;
4:o att om de obligationer, som erhållas för delta sednare belopp, befinnas
otillräckliga för att bibehålla Bankens metalliska kassa vid dess stadgade minimum, jag
anser det för ändamålet både mera verksamt och lör landet gagnande, att Fullmagtige
anlita någon af de i 114 och 115 af Bmko-reglementet anvisade utvägar,
synnerligen någon af de sednare, än alt upprätthålla den utelöpande sedelstocken
genom realisation af dertill formerade kredit-papper, i nära likhet med hvad som
allt för ofta sker och derföre ogillas i det enskilda alTärslifvet; och slutligen,
5:o att förestående af Herr A. O. Wallenberg inom Utskottet Iramställda förslag,
som utgör en lösryckt del af en af honom inom Vallofliga Borgare-Ståndet
väckt och lill Stats—Utskottet remitterad motion, hvilken der redan blifvit behandlad
och utan afseende lemnad, icke bort af Banko-Utskottet allena till behandling upptagas,
helst ärendet jemväl angår ett, annat Statens verk, nemligen Rik«giilds-konto
ret,
hvars angelägenheter utgöra föremål för utredning och utlåtande af Stuts —
Utskottet.»
Uti nästföregående 2:ne reservationer hafva instämt: Herr Biskop Bergman.
Herr Doktor 1. Norström, Herr Professor Agardh, Herr Doktor Sandberg, Vice
Talmannen Ola Svensson samt Riksdags-fullmägtigc Olaus /iriksson. Sven Heurlin,
Liss Lars Olsson, Gustaf Bjerkander, Lars Guslaf Andersson och Anders Gudmundsson.
Bih. till B. St. Brot. 1850 & 1860. 6 Sami. 1 Afd, 10 Baft.
4
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
JJanko-UtikotUti Memorial N:o IS.
1
JW m.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Mars 1860, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till vissa förändrade föreskrifter, angående förvaltningen
och utlåningen af Stats-lånefondens medel.
Med anledning af Kongl Maj:ts den 17 November nästlidet år till Rikets
Ständer aflätna nådiga Proposition om anskaffande af medel för fortsättning af Statens
jernvägsbygnader samt Stats-Utskottets pä grund deraf afgifna betänkande
N:o 51, hafva Pikets Ständer numera beslutat, bland annat:
att, till Statens jcrnvägsbyggnaders fortsättande under åren 1800—1803. må,
emot Svenska å utländskt mynt utfärdade stats-obligationer, upplånas en summa,
motsvarande 25,000,000 Riksdaler Riksmynt, med tillägg af de med upplåningens
verkställighet förenade kostnader;
att af de medel, som utom riket varda emot nyssberörde stats-obligationer
upplånade, ett belopp, motsvarande den återstående ännu obetalda delen, eller
9,000,000 Riksdaler, utaf det till underlättande af penningeställn ngen och rörelsen
inom landet vid sednaste riksdag beslutade och i böljan af är 1858 i Hamburg,
lor Svenska Statens räkning, upptagna lån å 12,000,000 Riksdaler, må användas
till omförmälda återstående länesummas liqviderande å de, enligt afslutadt kontrakt,
derför bestämda tider;
att, i stället för de sålunda till sistnämnde statslåns återbetalning anslagna
medel, må ett deremot svarande belopp af den s. k. Stats-lånefondens behållningar
och inbetalningarne ä samma fonds fordringar anvisas såsom tillgång för bedrifvande
af Statens jernvägsarbete!); samt
att räntevinsten ä Stats-länefonden, sedan den utländska skuld, som motsvarar
densamma, blifvit liqviderad, kommer att tillfalla Riksgälds-kontoret, hvaremot
också möjligen härå uppkommande förluster, i öfverensstämmelse med hvad i detta
hänseende redan är bestämdt, skola ersättas af samma Verk, så att n gon minskning
i det belopp, som för jern vägsarbetena derifrån påräknas, icke kommer att
ega rum.
Beträffande Stats-lånefonden, är i Kongl. Maj:ts högstberörde nådiga Proposition
derjemte föreslaget, dels att sorn de nämnde fond tillhörande medel, hvilka
Bih. tUl B. St. Brot. 1859 & 1S60. 6 Sami 1 Afd. 11 Iläft 1
2
Banko-Utskottets Memorial K:o 18.
nu äro till största dolén utlånta. och sorn enligt gifna bestämmelser skola vara före
1860 års utgång till fullo återbetalda, icke torde behöfva vid denna tid för jernvägsarbetet
användas, utlåningen af samma fond må komma att tills vidare fortfara
och indragningen af dithörande medel fördelas i män af behof och öfriga omständigheter
pä åren 1860—1863; dels ock att förvaltningen af Stats-länefondens omförmälda
medel, — hvarå räntan efter 1860 års slut, dä det temporära statslånet
blifvit till fullo liqvider dt, torde genom upphörande af den särskilda provision,
som nu utgår för dessa lån, böra blifva lika med den vanliga diskont-räntan —
fortfarande må besöijas af Riks-banken enligt de närmare föreskrifter, som äro eller
vidare kunna komma att blifva meddelade.
Då, såsom Stats-Utskottet jemväl erinrat, frågorna om sättet och vilkoren för
utlåningen af Stats-länefondens medel vid sednaste riksdag blifvit behandlade af
Banko-Utskottet, samt förvaltningen af dessa medel hittills tillhört, och, enligt Kongl.
Maj:ts förslag, äfven hädanefter skulle komma att besörjas af Pikets Ständers Bank,
har Banko-Utskottet ansett sig böra taga Kongl. Maj:ts ofvanberörde framställningar
i öfvervägande och, efter i sammanhang härmed verkställd granskning af de rörande
ifrågavarande medels utlånande och förvaltning af Rikets sednast församlade
Ständer meddelade och i 30 § af Banko-reglementet intagna föreskrifter, sitt utlåtande
i anledning deraf nu afgifva.
Härvid får Utskottet till en början, med instämmande i Kongl. Maj:ts förslag
derom, att Stats-länefondens förvaltning må af Rikets Ständers Bank fortfarande
besörjas, anmäla, att, enligt 10 § i kontraktet angående det för Svenska Statens
räkning den 29 Januari 1868 i Hamburg alslutade län ä 9,000,000 Märk Hamburger
Banko eller 12,000,000 Riksdaler Riksmynt, skall den ännu oguldna Helen deraf,
motsvarande 9,000,000 Riksdaler Riksmynt, under innevarande är, 1860, liqvideras
pä följande terminer, nemligen:
den 15 Juni med i Svenskt mynt R;dr R:mt 3.000,000,
den 15 September » » » » 3,000,000,
den 15 December » » » » 3,000.000;
hvarvid dock må erinras, att lånekontraktet tillika innefattar det förbehåll, att de
för länets liqviderande och räntcbetalningarne erforderliga silfver- eller véxel-remissor
skola i Hamburg inträffa sednast .14 dagar före de respektive förlälloterminerne.
Hvad äter angår betalningen af de frän Stats-länefond> n till de särskilda
Diskont-verken anvisade och derifrån inom landet utlånade medel, sä hafva Bankofullmägtige
derom meddelat föreskrifter, i stöd af hvilka de medel, som icke redan
blifvit till Banken äterguldne för fullgörande af den i nästlidne September månad ä
länet verkställda första inbetalning af 3,000.000 Riksdaler, skola utur rörelsen indragas
och till Banken aflemnas i 3 ungefärligen lika stora delar, deraf en i Maj,
en i Augusti och en i November månad detta är; varande, såsom följd häraf, längsta
utl^ningstiden bestämd till den 1 i sistnämnde månad.
Återbetalningen afomförmälda 9,000.000 Riksdaler, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, skulle i mån af behof och öfriga omständigheter fördelas på
åren 1860—1863, synes Utskottet lämpligen böra verkställas under åren 1860, 1861
och 1862 med en tredjedel, eller 3,000,000 Riksdaler ärligen, sä att ifrågavarande
liqvider må varda afslutade det år, dä Rikets Ständer skola till nästa lagtima riksmöte
sammanträda. Härigenom skulle väl utlåningen från Stats-länefonden upphöra
ett är tidigare, än Kongl. Maj: t föreslagit, men denna förkortning af utläningstiden
bör icke komma att medföra något menligt inflytande pä penningeställningen i
landet, emedan de till Banken indragna medel skola derifrån till KiksgKlds-konto
-
JBanko-TjtskoitrU Memorial K:o 18.
3
ret aflemna*, flir att användas till jemvägsarbetenas bedrifvande, och kunna, i händelse
medlen icke skulle härför genast' effurdras, af Riksgälds-kontorets Styrelse under
tiden i lane väg disponeras, hvarigenom desamma i hvilketdera fallet som helst
komma allmänna rörelsen tillgodo.
Då i afseende å frågan örn tiden för verkställande af den inbetalning till Riksgälds-kontoret.
af :i,000,000 Rtdr, sorn sålunda, enligt Utskottets tanke, bör ega ruin
under innevarande år, förekommer, att, efter hvad de till Fulimägtige sednast ingångna
rapporter gifva vid handen, utestående beloppet af de frän Ståts-lånefonden
utleiiinade län uppgår till endast 7.978.565 R:dr 82 öre, hvadan mera än 1.000.000
R: !r för närvarande äro af fondens tillgångar oanvände, samt, att, till följd af Fullmagt
iges ofvanberörde föreskrifter, utlåningen af Siats-lånefondens medel blifvit
verkställd med beräkning att omkring en tredjedel af fondens hela återstod, eller
3.000.000 R:dr, skall till Banken ingå redan under instundande Maj månad, har Utskottet,
i betraktande derjemte af för handen varande penningeställnirg, sorn synes tillåta
en indragning till något större belopp, utan att. rörelsen deraf förorsakas kännbar
olägenhet, ansett omlörinälda inbetalning böra fördetta år ske pä en gäng medelst
summans aflemnandé till Riksgälds-kontoret vid början af instundande Juni
månad, eller å den tid, dä ett motsvarande belopp bör i liqvid hållas de utländske
längifvarne tillhanda. De återstående inbetalningarne till Rjksgälds-kontoret af
3.000.000 R.dr för hvartdera äret 1861 och 1862 torde deremot fä verkställas efter
hand med 750.000 R;dr vid slutet af hvarje tredje månad, hvilket sätt för medlens
återtagande bör, hurudan penningeställningen under dessa år än må blifva, komma
att derå verka minst tryckande. Emellertid och dä förhållanden möjligen kunna
inträffa, som skulle göra det både för Banken och Riksgälds-kontoret 'fördelaktigare,
derest åfsinbetalningarné frän det förra till det sednare Verket komine ätt ske å andra
än nu uppgifna terminer, synes Banko-fullmägtige böra lemnäs frihet att med
Fulimägtige i Riksgälds-kontoret öfverenskomma om den eller de förändringar i berörde
betalningsterminer, sorn af båda Verkens ömsesidiga fördel efter sig företeende
omständigheter kunna betingas, dock alltid med vilkor, att den för h vartdera af de 3
åren bestämda summa af 3,000.000 Ridr varder till Riksgälds-kontoret under äret
ättemnad.
Genom nådigt Bref den 9 Februari 1858 har Kongl. Majit, i sammanhang
med ratificerande och stadfästande af det angående ifrågavarande utländska län afslutade
kontrakt, öfverlemna^ ät Banko-fullmägtjge att verkställa indragningen och
liqviden af länet samt vidtaga alla i sådant afseende erforderliga åtgärder; hvarförutan,
i anledning af föreskriften i 14 § af samma kontrakt, bland annat, derom
att sådana utgifter och omkostnader, som lånetransaktionen medförde, skulle drabba
Kongl. Svenska Stats-kontoret, med hvilket länöfvertagarne hade att sätta sig i
skriftlig förbindelse och öppna löpande räkning. Kongl. Majit, enligt nådigt Bref
den 5 påföljde Märs, ansett den befattning med länet, sorn härigenom blifvit Statskontoret
förbehållen, böra på Banko-fullmägtige öfverflytta,s samt låtit derom förständiga
längifvarne, likväl utan att desse egde härå grunda något anspråk pä ytterligare
provision än den. som vore i kontraktet bestämd. Någon ändring i det
Banko-fullmägtige sålunda gifna uppdrag att ombesörja de utländska liqvid erna ni
länet synes hvarken hafva varit åsyftad eller blifva nödig i följd af Rikets Ständers
vid innevarande riksdag fattade beslut, att det temporära Statslånets återstod skall
gäldas af de medel, som utom riket komma att upplands emot det nya jernvägslänet
tillhörande och i utländskt mynt ställda Svenska stats-obligationer; hvaremot,
äf sistnämnde beslut följer, att Riksgälds-kontoret bor å de i kontraktet bestämda
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 18.
förfall oterminer tillhandahålla Banken nödig valuta för de utländska Jiqvidernas
verkställande.
Enligt Rikets sednast församlade Ständers i 2 morn. af Banko-reglementets
30 § intagna beslut skall för försträckningar från Stats-lånefonden erläggas ränta
och provision, sorn med tillsammans 2 procent för året må öfverstiga hvad som i
ränta och provision för det utländska lånet, efter är räknadt, betalas; på grund hvaraf
räntan och provisionen vid utlåning från denna fond ursprungligen blifvit af
Fullmägtige bestämd tili 9 och, efter deri verkställd nedsättning, ännu utgör 8 procent.
Sorn Rikets Ständers beslut om skyldighet för läntagare i Stats-lånefonden
att. jemte ränta erlägga särskild provision tillkommit endast för att skydda Staten
mot förlust på de med det temporära utländska länets upptagande, indragning och
liqviderande förenade kostnader, sä kommer detta skäl för provisionens beräknande
följaktligen att helt och hållet förfalla så snart ifrågavarande län blifvit till fullo
betaldt. Vid sådant förhållande, och då meningen med provisionens bestämmande,
enligt hvad forhandtingarne vid sednast^ riksdag äfven ådagalägga, aldrig varit att
derigenom betacka säd ane. förluster, som på sjelfva utlåningen kunde uppstå, eller
med andra ord, att den säkre och vederhäftige låntagaren i fonden skulle godtgöra
hvad den osäkre ej mägtade betala, finnér Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Maj t föreslagit, det böra stadgas, att efter 1860 års slut, dä full liqvid af det
utländska länet skeft, provisionen bör upphöra samt för försträckningar frän Statslånefonden
beräknas enahanda ränta, sorn vid utlåning och diskontering från Handels-
och Närings-diskont-fonden, hvilken ränta, enligt nu gällande föreskrift i 154
§ af Banko-reglementet, utgör minst 4, högst 6 procent och af Fullmägtige bestämmes
med afseende ä penningeställningen och andra omständigheter, som till räntans
höjning eller sänkning kunna föranleda.
Af föreskrifterne i 30 § af Banko-reglementet, befinnas vissa hafva blifvit
meddelade med specielt afseende å de under sednaste riksdag inträffade utomordentliga
förhållanden, som föranledde det temporära statslånets upptagande. Så
t. ex. förekommer uti dessa föreskrifter berättigande för Fullmägtige dels att anvisa
någon del af Stats-!änefondens tillgångar såsom omedelbar försträckning till
sådane inom riket befintlige penningeförvaltande verk och inrättningar samt större
bolag och föreningar, som af Fullmägtige ansågos erbjuda fullkomlig säkerhet, —
i afseende hvarå Utskottet skolat upplysa, att dylika försträckningar endast i några
få fall blifvit beviljade, och att af dem endast en numera återstår oliqviderad. —
dels att såsom metallisk kassa få genast beräkna det utländska lånet sä snart aftal
derom på säker hand blifvit träffadt. Under nuvarande förändrade förhållanden lära
likartade bestämmelser ej vidare erfordras, äfvensom Utskottet anser den Fullmägtige
lemnadc tillåtelse att för besörjande af Stats-länefondens utlåning, i man af
behof, förstärka Diskont-direktionerne med tjenlige personer m. in. kunna upphöra
sedan fondens samtlige tillgångar redan långt före detta blifvit i låneväg utgifna.
Med hufvudsakligt bibehållande af hvad för öfrigt finnes i Banko-reglementets
} 30 § stadgadt och med tillägg af en särskild föreskrift, angående revision af
Stats-länefondens förvaltning vid de särskilda Diskontverken, hemställer Utskottet
vördsamt, pä grund af det anförda, att Rikets Ständer mätte besluta följande:
l:o att förvaltningen af Stats-lånefondens medel kommer att fortfarande
besörjas af Rikets Ständers Bank, i hvars räkenskaper
denna fond, såsom hittills, bör särskildt upptagas och redovisas;
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 18,
5
2:o att ifrågavarande medel må. efter sig företeende omständigheter
och behof, af Banko-fullmäktige fördelas melian Bankens
olika lånedistrikter tili utlåning genom de särskilda Diskontverken:
3:o
att vid denna utlåning må, intill 1860 års slut, erläggas ränta
och provision i enlighet med hvad som i 30 § 2 mom. af 1858
års Banko-reglemente finnes stadgadt, hvaremot, frän och med.
1861 års början, berörde provision kommer att upphöra och
för försträckningar frän Stats-Iånefonden att beräknas enahanda
ränta, som för tillfället gäller vid utlåning och diskontering
från Handels- och Närings-diskontfönden;
4:o att utlåningen i öfrigt må, under Banko-fullmägtiges tillsyn och
kontroll samt enligt af dem meddelade föreskrifter, af vederbörande
Diskont-direktioner verkställas utan hinder af de bestämmelser,
sorn äro gällande för andra delar af Bankens lånerörelse,
likväl med iakttagande deraf, att län företrädesvis lemnäs
mot säkerheter, som antingen grunda sig pä inteckning i fast
egendom eller utgöras af förskrifningar, utfärdade af föreningar
med solidarisk eller pä annat tillförlitligt sätt garanterad gemensam
ansvarighet, eller ock bestå af sådana, i säkert förvar
nedsatta varor, som antingen äro inom landet producerade,
dock med undantag af spirituösa drycker, eller utgöra råämnen
för den inhemska varuförädlingen, äfvensom saltupplag:
5:o att Banko-fullmägtige berättigas anvisa de arfvoden och öfriga
förvaltnings-utgifter, som i följd af ifrågavarande utläningsröreise
blifva af nöden;
6:o att. de Stats-Iånefonden tillhörande medel till nu återstående
belopp af 9.000,000 R:dr, i den ordning, som af Banko-fullmägtige
närmare bestämmes, skola indragas för att till Riksgäldskontoret,
levereras med 3,000,000 R:dr vid början af Juni månad
1860 samt med en lika summa under hvartdera året 1861
och 1862 sålunda, att 750.000 R:dr, allt Riksmynt, under sistnämnde
två år till Riksgälds-kontoret aflemnas vid slutet af
hvar tredje månad; dock med rättighet för Banko-fullmägtige
att kunna med Fullmägtige i Riksgälds-kontoret öfverenskomma
om de för hvarje är bestämda inbetalningarnes verkställande
äfven å andra än förenämnde terminer, i fall sådant skulle
finnas vara för båda Verken mera fördelaktigt; allt emellertid
under förutsättning deraf, att Riksgälds-kontoret pä de i kontraktet
föreskrifna förfallotider tillhandahåller Banko-fullmägtige
nödig valuta för fullgörande af de utländska liqviderna.
hvilka, enligt Kongl. Majis nådiga Bref den 9 Februari 1858.
skola af sistbernälde Fullmägtige besörjas; och
7:o att Stats-lånefondens räkenskaper och förvaltning vid de särskilda
Diskont-verken skola granskas af samma Revisorer, sorn
ärligen utses till granskning af den vanliga diskont-utlåningen.
Stockholm den 1 Mars 1860.
6
Banko-VUkottets Memorial X:o 18,
Jlcservationer :
Af Herr Friherre Stjernstedt. A. IV.: ”Uti Utskottets tillstyrkande i 3:rlje, 4:de
och 6:te punkterna kan jag icke in-tärnma. I 3:dje punkten föreslås, att för åren 1861
och 18G2 skulle räntan ä återstående beloppen af Ståts-lånefonden beräknas i enlighet
nied den ränta. ”som för tillfället gäller vid utlåning celi diskontering från Handels-
och Närings-diskonten"; men mig synes att. dä Jantagarne i nämnde fond befrias
från den dryga provisionen af 2 procent, så borde, i händelse de ville begagna
sig af den förlängning i betalningsterminen, som blifvit dem för åren 1861 och" 1862
förunnad, de åtminstone vara förbundne att ä berörde län betala 6 procent, hvarigenom
i allt fall en betydlig lindring i räntebetalning blifvit dem beredd. — I
4:de punkten tillstyrkes, att län ur Stats-lånefonden skulle ”företrädesvis” utgifvas
mot den i samma punkt uppgifna realsäkerhet, men jag finnér icke några, talande
skäl vara uppgifna derför, att äfven mot näinnsäkcrhet borde utgifvas län från ifrågavarande
fond. hvarföre ock efter min förmening, ordet ”företrädesvis” borde ur bestämmelsen
i denna punkt utgå, så att lånen endast mot den föreskrilna realsäkerheten
borde utlemna». I 6:te punkten förutsattes möjligheten deraf, att, efter öfverenskommelse
mellan Banko- och Riksgälds-fuljmägtige, äfven för 1860 inbetalningen
af de då bestämda 3,000,000 R:dr kunde å annan tid än Juni månads början försiggå:
men då ett bestämdt belopp af 3.000,000 R:dr skall vid sagde tid af detta
statslån afbetala», anser jag ingen anledning vara för handen, att äfven för 1860
medgifva Banken en betalning.slatitud, i likhet med den, sorn för ren 1861 och 1862
blifvit såsom möjlig förutsatt.’’
Af Herr Doktor Sandberg: ”Sora jag icke kunnat till alla delar instämma
uti 6 mom. af Utskottets förslag, torde mig tillåtas anföra skälen för min afvikande
mening.
Dä Kongl. Maj:t i siri nådiga Proposition föreslagit, att de utaf Stats-lånefonden
inom landet utestående medel, 9,000,000 Riksdaler, skulle efter hand indragas
under fyra års tid eller under åren 1860, 1861, 1862 och 1863, sä var utan tvifvel
Dess nådiga afsigt att dessa medel skulle få användas i Bankens lånerörelse så
länge möjligt vöre och endast fråndraga» densamma i den män penningarne blefvo
nödvändiga till jernvägs-arbetets fortsättning.
Utskottet har afslagit denna nådiga Proposition och, såsom mig synes, utan
tillräckliga skäl inskränkt tiden till frenne år, sä att. dessa medel icke skulle få af
Banken användas i dess lånerörelse längre än till 1862 års slut,
Hufvudsaklig» skälet dertill är, att nästkommande Ständer må kunna se huru
denna låne-aöär slagit ut. Men läne-affären såsom utländsk blir ju till fullo uppgjord
med innevarande ars slut, och då finner man hvad slutsumman af alla kostnaderna
för det utländska lånets upptagning, indragning, förpantning och slutliga
liqvid ering utgjort, och kan dermed jemföra hvad det inbragt genom utlåning inom
landet till 8 å'9 procents ränta till och med 1860.
Med 1861 års början skall den utestående delen förvaltas och utlånas af
Diskont-verken mot samma ränta, som i Handels- och Närings-diskonten, hvaraf den
sedermera utgör en del. samt underkastas samma granskning sorn öfriga diskont
-
B an ko-Utskottets Memorial N:o 18.
7
fonder, hvilkas vinst och förlust de arlida revisionerna omförmäla. Och det är icke
att förvänta, att hvarenda läntagare, vare sig uti d.n ena eller andra fonden, äfven
under en mindre tryckt penningeställning än den närvarande, skall kunna utan lagsökning
och tidsutdrägt pä förtal odagen till fullo inbetala sitt län.
Man har väl sagt, att när dessa medel blifva af Banken indragna, så öfverletnnas
de till Riksgälds-kontoret, som kan äter såsom län utlemna dem i allmänna
rörelsen; men då synes mig, att Banken lika väl kan förvalta utlåningen af återstoden
under det fjerde året, som under de föregående, tills de behöfva» för jernväga)
ne. För min del ser jag ingen fördel kunna vinnas genom, bemödandet att så mycket
möjligt är frånhända lHJcts-bauken sin lånerörelse och öfverlemna den till andra inrättningar.
En allmän klagan höres öfver svårigheten att erhålla kontanta penningar på
de säkraste inteckningar, Sä länge något af Stats-lanefonden får utlånas af Banken,
så ega innehalVarne af dylika goda dokumenter, enligt föregående morn., företrädesrätt
till läns erhållande utur densamma.
Att Utskottet tillstyrkt indragning af 3,00.0,000 Riksdaler under innevarande
ar och det pä en gäng i slutet af Maj månad, kan hafva sina grundade skäl. Ty
först och främst är öfver J,000.000 Riksdaler redan indragen. Vidare lärer, enligt
hvad uppgifvet är, det återstående af förstnämnde summa vära till betalning uppsagdt
eller förfallet uti instundande Maj månad; och slutligen är det alldeles nödvändigt
för Banko-fullmägtige, som skola den J instundande Juni hälla den utländske
långifvare!! tillhanda andra tredjedelen af länet, elier 3.000.000 Riksdaler, att
dertill hafva tillgäng för ilen händelse det dertill eiforderliga beloppet af det nya
jernvägslänet, som skall upptagas, icke inom den tiden blir disponibelt.
Men hvad angar de återstående (i,000.000 Riksdaler, så synes mig en skyndsammare
indragning deraf utur Bankens lånerörelse icke vara af någon nödvändighet
påkallad, och vill jäg derföre, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
vördsamt föreslå den förändring uti 6 inom., att det skulle innehålla:
Att af den vid 1860 års slut utestående delen af Stats-lånefonden,
eller 6.000,000 Riksdaler, skola utur lånerörelsen indragas
och till Riksgälds-kontoret öfverlemna» 2.000,000 Riksdaler om
äret, under åren 1861, 1862 och 1803 pä de tider, dä behof
och öfrige omständigheter sådant påkalla och medgifva-»
Uti denna reservation har Herr Bogeman, C. A., instämt.
Af Herr A. O. Wallenberg: ”Då jag i olikhet med Högloft Banko-Utskottet
uppfattat hvad som nu kunde vara ändamålsenligt att iakttaga, för att utan någon
svårare tryckning möjliggöra Ståts-lånefondens indragning utur den allmänna lånerörelsen,
så utbeder jag mig att min särskilda mening, pä detta sätt må komma tili
Rikets Ständers kunskap.
Stats-länefonden var, dä den inrättades, en tillfällig Jänetiilgäng, och änskönt
den dä bestämda tiderymd måhända var alltför kort att amortera sä betydliga flytande
skulder, som allmänna rörelsen 1857 iråkat, sä torde numera icke skäl förefinnas
att genom ny utlåning frän Stats-länefonden gifva densamma än mera permanent
natur och aflägsna tidpunkten för en slutlig utredning.
Mig éytiés som Kongl. Maj:ts nådiga afsigter att bereda lättnad för Stats-lånefondens
gäldenärer bäst motsvarades genom att besluta, att berörde gäldenärer må
successive under ytterligare ett par års tid afbörda sin skuld.
8
Manko-Utskotteti Memorial N:o 18,
Begynner man efter innevarande års utgång en alldeles ny utlåning, så är
det ganska möjligt att denna andra serie låntagare hos 1862 års Ständer begära
en ny förlängning eller respit, och det vill synas, som om Ståts-lånefonden på detta
sätt skulle blifva en andra upplaga al den allmänna Diskonten.
Det är otvifvelaktig! att, då Stats-lånefonden först öppnades för allmänheten,
det hade varit både billigt och klokt, att sätta räntan lägre än hvad som skedde.
Mig synes att om t. ex. 6 procent då blifvit bestämdt, och man sedermera för hvarje
6:te månad höjt räntan procent, så hade denna fond sjelfmant dragit sig ur rörelsen
i den män. som penningar pä andra häll bléfvo billigare. Men om det hade
varit billigt att till en början bereda alla lättnader för lånesökande, så förefinnas
icke samma anledningar, sedan man önskar fä fonden dragen ur rörelsen, och redan
beslutat hvartill den bör användas.
Att således nu göra en förändring i gällande ränta och provision synes ingalunda
välbetänkt, såvida man verkligen vill Stats-länefonclens upphörande inom en
närliggande framtid.
Att sätta räntan för Stats-lånefonden i beroende af räntan på Handels- och
Närings-diskonten har till påföljd, att Fullmägtige aldrig rimligtvis kunna nedsätta
disconto, äfven om penninge-stäilningen eljest sådant föranledde. Så länge särskilda
fonder finnas under Kikets Ständers Banks förvaltning, böra de vara af hvarandra
oberoende i anseende till speciela föreskrifter. Eller huru vill man att Fullmägtige
skulle förfara, om llandels-diskonten visade en betydligare outlänad behållning, men
Stats-lånefonden en mängd otillfredsställda lånesökande? Skulle dä räntan nedsättas
på begge fonderna eller höjas pä dem begge?
I afseende pä de säkerheter, som blifvit i Stats-lånefonden antagna, hafva såväl
Rikets Ständers Revisorer, som Höglofl. Banko-Utskottet haft åtskilligt tänkvärdt
att anföra. Ku mätte det således ej anses för tidigt att införa sådana bestämmelser,
som hindra utlemnandet af län från denna fond mot borgen saint pä längre tid
lin högst 6 månader; vederbörande Lane-direktioner dock obetaget att bevilja omsättning
mot någon afbetalning, som af Direktionen bestämmes.
Då det icke är fråga om att Stats-läne ondens hela belopp skall genast dragas
utur rörelsen, sä finnes likväl en möjlighet att göra de förestående förändringarne
mindre kännbara, än på sätt Utskottet nu har föreslagit. Om t, ex. det helt
enkelt öfverlemnades till Banko-fuilmägtige att, i den män medlen inflyta, göra afbetalningar
tili Riksgälds-kontoref, så ser jag ingenting som hindrar att nu genast
aflemna till Riksgälds-kontoret den million R:dr R:mt. sorn ligger outlänad.
Otvifvelaktig! skulle denna, fruktbaigjord genom Riksgälds-kontoret, underlätta inbetalningen
af de öfriga 2 millionerna, som skola inom Juni månad indragas.
Riksgälds-kontoret har visat sig kunna fruktbargöra om händer halda medel
till och med pä ganska kort tid, och skulle det äfven icke lyckas Riksgälds-kontoret
att förränta den nu ifrågavarande millionen under berörde 3 månader, sä är ju
ingen skada skedd: ty den ligger ofruktbar der den nu befinner sig.
Jag hemställer således att Utskottets förslag i 3:dje punkten måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
att vid denna utlåning må fortfarande erläggas ränta och provision
i enlighet med hvad i 30 § 2 mom. af nu varande Banko
reglemente
finnes stadgadt;
samt
Banko-Utskottets Memorial N:o 18.
samt från Utskottets förslag i 4:de punkten måtte uteslutas ordet
”företrädesvis”, så att lydelsen i denna punkt blifver: ”att lån
lemnäs mot säkerheter etc.”
Äfvensom att näst efter 4:de punkten måtte, under nytt moment, tilläggas följande
stadgande:
Ej må lån på längre tid än 6 månader, eller nya lån efter
innevarande års utgång från Stats-länefonden utgifvas; vederbörande
Låne-direktioner dock medgifvet att bevilja omsättningar
af vid 1860 års utgång utestående län, i den män beslutad
indragning kan sådant tillåta.
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. C Sami. 1 Afd. 11 Haft. 2
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1S60.
Banko-Utskottets Utlåtande M 19.
1
M 19.
Ank. till Exp.-litsk. den 8 Maj 1860, kl, 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af ett utaf Enkan Carolina Lofgren gjordt
ackords-anbud.
Uti en till Utskottet ingifven skrift har Repslagaren i Sundsvall J. F. Löfgrens
enka, Carolina Löfgren, anhållit om eftergift och afskrifning af upplupen
öfver-ränta å det lån i Banko-diskonten, för hvilket hennes man i lifstiden ingått
borgen för Handlanden J. Stafverberg, samt i sådant afseende vid ansökningen fogat
icke allenast bevis, att Enkan Löfgren vid nu mera uppnådda SO års ålder
är sjuklig och svag till krafter samt i följd deraf oförmögen till strängare arbete,
utan äfven en af Handlanderne P. 0. Wiström, L. P. Söderberg, P. F. Heffner
och F. Bunsow samt Collega Scholae M. Sylvin, en för alla och alla för en, afgifven
skriftlig förbindelse att, såvida Enkan Löfgrens berörde ansökning bifalles, till
Banko-diskonten inbetala den återstående kapital-skulden, 1,543 R:dr 38 öre Riksmynt,
inom en månad efter erhållen del af beslutet.
Banko-diskont-direktionen, häröfver hörd, har meddelat, att ifrågavarande, af
Handlanden J. Stafverberg hos Banko-diskont-verket under J\s 9,668, mot borgen
af Repslagarne Thom. Rönholm och ./. F. Löfgren, upptagna och den 16 April
1835 till betalning förfallna lån å 3,000 Riksdaler Banko, hvilket redan år 1839
såsom osäkert fördes inom linien, bevakats och till betalning fastställts i samtlige
gäldenärernes vid Sundsvalls Rådstulvu-rätt anhängiggjorda konkurser; att innan
slutlig utredning af Rönholms konkursmassa, i anseende till densamma rörande
rättegångar, kunde ske, Sysslomannen i konkursen, numera ailidne Rådmannen Dalenius,
jemväl afträdde sin egendom till borgenärers förnöjande, i följd hvaraf bevakning
anställdes i Dalenii konkurs, hvaruti Diskont-verket genom dom tillerkändes
betalning för hvad å verkets fordran med ränta utur Rönholms konkursmassa
sig belöpte och som hos Dalenius kunde innestå; att, sedan Rönholm aflidit, DiBih.
till H. St. Prof. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 1
9 IJankp-lltskottels Utlåtande M 1.9.
skont-verkets elfl Återstående fordran äfven i det efter honom anhängiggjorda urarfva-mäl
bevakades och blef till betalning fastställd; att de slutredovisade konkursmassorna
lemnat följande fl länet afförda utdelningar, nemligen:
J. Stafverbergs konkursmassa R:mt R:dr 1.534: 50.
J F. Löfgrens d:o
» » 566: 82.
aflidne Dalen i i d:o
» » 259: 25.
och aflidne Runholms d:o
» » 796: 5.
eller tillsammans R:mt Rulr 2,956: 62,
så att Banko-diskontens nu återstående kapital-fordran
nlgör Runt R:dr 1,543: 38;
alt vid sedermera anställda utmätnings-försök så viii Stafverberg som Löfgren be
funnits
sakna all tillgång, och angående Stafverberg den upplysning tillika vunnits,
att han åtnjuter underhåll al Handels-societeten i Sundsvall, samt hostad, vård och
löda hos sin mflg, Landthandlande!! N. E. Forssberg, och slutligen, att Löfgren,
o n n
sorn år 1849 varit för skulden bysatt, i Augusti månad nasti idet år med döden
algått.
Enar hufvud-gäldenären J. Stafverberg, den ende lefvande af de för ifrågavarande
lån ansvarige personer, befinnes i den utblottade belägenhet, att med visshet
kan antagas, det någon vidare godlgörelse a lånet icke är af honom att förvänta,
samt anledning icke eller förekommer, att Repslagaren Löfgrens eflerlemnade
tillgångar skola lemna Diskont-verket så stor utdelning, som det belopp, hvilket
nu är vordet Verket erbjudet, har Diskont-direktionen ansett sig böra ansökningen
till bifall förorda; och får Utskottet, med instämmande deri, hos Rikets Ständer
vördsamt hemställa,
att, såvida, för liqviderande af kapital-återstoden å föfenämnde lån,
till Bauko-diskont-verkel inbetalas 1,543 R:dr 38 öre Riksmynt
inom en månad från den dag, Rikets Ständers härom fattade beslut
blifvit Enkan Carolina Löfgren delgifvet. Verkets räntefordran
å samma lån mätte få efterskänkas och utur räkenskaperna afskrifvas.
Stockholm den 30 April 1860.
Banko-Utskottet* Utlåtande M 20.
JW 20
Ank. lill Kip.-Ut|k. Hen 8 Haj rsfio, kl. K f. m.
Utlåtande öfver ett af Enkan A. W. Hohnberg framstdldt
ackord s-art Intd.
Hos Utskottet Itai Sladsrnäk lar en i Gelle C. Holmbergs eflerlemnade enka
Ajtotl. Wilhelmina Holmberg, född af Uhr, uti ingifveo skrift med öfverlemnande
af ett transsumt af den efter hennes aflidne man hållna bouppteckning, utvisande,
att skulderna, hvaribland till Banko-diskonl-verket för återstående kapital och upplupna
räntor, uppgående efter beräkning till 31.641 R:dr 61 öre Riksmynt, skulle
med 36,561 R:dr 22 öre öfverstiga boets tillgångar, anfört, ali, alldenstund Baukodiskont-verkets
fordran befunnes stå i sådant förhållande till sterbhusets tillgångar,
att dess utkräfvande ovilkorligen skulle medföra de efterlefvaudes ekonomiska obestånd
samt enkan nödgas att för sig och sina Irenne barn, af hvilka två döttrar
voro oförsörjda, söka urarfva-förmån, några af hennes aflidne mans vänner erbjudit sig
att, så vida befrielse vunnes från riinteskuldens erläggande, bereda henne utväg att
liqvidera det återstående kapitalet, hvaraf hon förklarat sig villig att erlägga ena
hälften om 3 månader och den andra om 6 månader från den dag, Rikets Ständers
bifall till ansökningen blifvit henne meddeladt.
Uti häröfver infordradt utlåtande liar Direktionen öfver Banko-diskonl-verket
upplyst, att aflidne Stadsmäklaren Holmbergs sterbhus lill Banko-diskonten hällar
för l:o tviinne af Isac Uhr & K:i emot Holmbergs borgen upptagna lån, nemligen:
JVs 5,428 å 1,200 R:dr Banko, förfallet till betalning den 17 Oktober 1825 och
nu utgörande i återstående kapital R:mt R.dr 771: 94.
samt J\ft 4,175 å 2,400 R:dr Banko, hvilket förföll den
28 Oktober 5 825 och hvarå kapital-återstoden är » » 2,294: 67.
kapital-återstod tillsammans R:mt R:dr 3,066: 61.
2:o 3:ne till Holmberg sjelf, emot borgen af Isac Uhr & K:i, utgifna län. som lill
kapitalet blifvit betalda, men hvarå öfver-räntorna qvarstå lill nedanuärwida belopp,
nemligen:
4
Banko-Utskottets Utlåtande M 20.
å M 4,722, stort 800 R:dr Banko, förfallet den fl
November 1823 R:mt R:dr 1,138: 9.
ä M 4836, stort 2,000 R:dr Banko, förfallet sistnämnde
dag
» » 4,011: 96
och å 7,604, stort 400 R:dr Banko, förfallet den 11
Februari 1826
» » 433: 74.
Öfver-räntebelopp a sistnämnde Irenne lån tillsammans . Runt R:dr 3,603: 79.
hvartill komme öfver-ränta från förfollodagarne.V på de förstnämnde två lånen under
N:ris 3,428 och 4,175; att, innan ifrågavarande, redan år 1834 såsom osäkra
inom linien förda fem lån, utgörande primitivt i kapital tillsammans 6,800 R:dr
Banko, kunde genom lagsökning indrifvas, begge gäldenärerne afstått all sin egendom
till borgenärers förnöjande, i följd hvaraf dessa Diskont-verkets fordringar
blefvo i konkurserna bevakade och till betalning fastställda, hvarefter i utdelning
ingått
från Uhr & K:is konkursmassa Banko R:dr 1,182: 25.
och från Holmbergs d:o
» » 1,200: —
tillsammans Banko R:dr 2,382: 25;
att någon ytterligare liqvid för kapital-återstoden, 4,417 R:dr 23 sk. Banko, jemte
räntor, oaktadt vidtagna indrifnings-åtgärder, icke kunnat erhållas hos den ene gäldenären,
Isac af Uhr, efter hvilkens år 1843 timade död sterbhus-delegarne sökt
och erhållit urarfva-förrnån; hvaremot — sedan anledning förekommit, att Holmberg
kunde godtgöra någon del af sin skuld, och Holmberg, efter mot honom framstäldt
yrkande om bvsättning, hos Direktionen anhållit, att, emot tillgodonjutande
af personlig frihet, få årligen afbetala 100 R:dr samt Banko-Utskottet under den
13 December 1834, på dåvarande Riksdags-fullmägtigen för Gelle stad Walleijs
i ofvanherörde afseende väckta motion, förklarat det böra öfverlämnäs åt Diskontdirektionen
att elter sig företeende omständigheter i denna likasom i andra dylika
fall förfara, — Direktionen, enar genom flera auktoriteters intyg blifvit vitsordadt,
att Holmbergs ekonomiska ställning vöre sådan, att den påyrkade bvsättningen
icke skulle leda till det dermed åsyftade ändamål, bifallit, det Holmberg tillsvidare
finge åtnjuta personlig frihet, emot det att Holmberg, på sätt han sig åtagit,
erlade 100 Riksdaler Banko om Arel, hvilka afbetalningar ock blifvit alltifrån
1836 års början af Holmberg ordentligt fullgjorda till och med första qvartalet
af sistlidet år och för de tvänne påföljde qvartalen ingått från hans sterbhus, hvarigenom
de* al .Holmberg upptagne tre länen under J\s 4,722 å 800 Riksdaler,
4,856 å 2,000 Riksdaler och -M 7,604 å 400 Riksdaler till kapitalen fullt liqviderats,
och Diskont-verkets kapital fordringar, som efter erhållna utdelningar från
Uhrs och Holmbergs redovisade konkursmassor, såsom här ofvan blifvit uppgifvet,
Banko-Utskottets Ullätande M 21.
utgjorde 4,417 R:dr 23 sk. Banko, motsvarande 6,626 R:dr 22 öre Riksmynt,
förminskats till 3,066 R:dr 61 öre.
Eldigt numera inkommet bevis, hafva Stadsmäklaren C. Holmbergs sterbhusdelegare
af Rådstufvu-rätten i Gefle beviljats att, emot afträdande af boets samtliga
tillgångar, vinna befrielse frän dess skulder, i följd hvaraf Rådstufvu-rätten under
den 31 nästlidne Oktober å samtlige borgenärerne utfärdat offentlig stämning;
och då Diskont-direktionen, efter inhemtad kännedom af den efter Holmberg hållna
bouppteckning, funnit det med säkerhet kunna antagas, att tillgångarne i boet,
sedan förmånsrätt egande fordringar och omkostnaderne för urarlva-boets utredning
blifvit godtgjorda, icke komma att å Diskont-verkets fordran lemna en utdelning,
motsvarande det belopp, som nu blifvit erbjudet, har Utskottet, som, lika
med Direktionen, anser Diskont-verkets fördel komma att bäst befrämjas genom
det gjorda anbudets antagande, skolat hos Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
att, derest finkan A poll. Wilhelmina Holmberg till Banko-diskontverket
inbetalar återstående kapital-beloppen å de tvänne af Isac
Uhr & K:i upptagna lån, JV2 3,428 å 1,200 R:dr Banko, till betalning
förfallet den 17 Oktober 1823, och JVs 4,175 å 2,400
R:dr Banko, förfallet den 28 i samma månad och år, med tillsammans
3,066 R:dr 61 öre Riksmynt, sålunda, att hälften af sist—
berörda summa Iiqvideras inom tre månader och återstoden inom
sex månader, räknadt från den dag, då Rikets Ständers beslut blifvit
henne meddeladt, de upplupna öfver-räntorna så väl å nyssnämnde
tvänne län, som å de trenne af C. Holmberg upptagna, till
kapitalen betalda lånen JVs 4,722 ä 800 R:dr Banko, J\l 4,856 ä
2,000 R:dr och JVs 7,604 ä 400 R:dr Banko, må få efterskänkas
och utur räkenskaperna afskrifvås.
Stockholm den 30 April 1860.
M 21.
Ank. till Kx p.-Ut sk. den 8 Maj 1860, kl. II f. tn.
Utlåtande, i anledning af eli utaf Kanslisten Kr. W. Bonté gjordt
ackords-anbud.
Förre Fabriks-idkaren, nu mera Kanslisten Fredrik Wilhelm lionu/,, har uti
en till Utskottet ingifven skrift anhållit, att, emot det att han på en gång erlade
(i
Banko-Utskottets Utlåtande M SI.
återstoden al sin kapital-skuld till Banko-diskont-verket, utgörande 731 R:dr SO
öre, varda från betalnings-skyldighel för all å samma skuld upplupen ränta frikallad,
i hvilket ändamål Bonté bifogat en af Stads-aktuarien i Stockholms Rådstufvu-rätt
G. Djurberg och Grosshandlaren M. Stolpe den 29 December nästlidet
år afgilven förbindelse, hvaruti de, en för begge och begge för en, såsom
för egen skuld förbundit sig ansvara derför, att. såvida Bontés berörde ansökning
vunne bifall, Diskont verkets kapital fordran skulle inom en månad efter
erhållen del al beslutet blifva liqviderad; varande i öfrigt, lill stöd för ansöknin
gen,
anfördt, att Bonté, som år 1830 vunnit inträde i Stockholms stads embetsverk
och 7 är derefter erhållit en. ehuru ringa, löne-inkomst såsom kanslist i
Stads-aktuarie-kontoret, sedermera under 22 år nödgats afstå hälften af nämnda
lön för afbetalning å sina skulder till Banko-diskont-verket samt Manufaktur-diskonten,
å hvilken sednare skuld Kongl. Maj:t redan den 16 November 1838 beviljat
eftergift af all ränta; att Bonté, sjuklig och närmare 65 år gammal, hade
hustru och 4 oförsörjda barn, af hvilka del äldsta utöfver 16 år varit behäftadt
med obotlig sjukdom; och att det för honom ej vore möjligt att genom ytterligare
indragning i lefnadskostnaden bereda utväg lill sina skulders betalande, så mycket
mindre som något hopp om vidare befordran, vid hans långt hamskridna lefnadsälder,
icke förelunnes.
Uti häröfver infordradt utlåtande har Banko-diskont-direktionen upplyst, att
F. W. Bonté häftar för 2:ne den 25 Augusti 1826 under N:ne 1,696 oell 1.865
förfallna förbindelser, den förra för eget lån på 800 R:dr, med borgen af fadren,
i lifstiden Fabrikören J. F- Bonté, och den sednare såsom ensam löftesman för
lädrens lån på 1,300 R:dr, allt Banko; att begge gäldenärerne redan år 1826
afträdt sina tillgångar till borgenärernes gemensamma förnöjande, hvarefter konkursmålen,
med fastställande af Diskont-verkets kraf, blifvit af Stockholms Rådhusrätt
år 1827 afdömde, utan att likväl någon den ringaste utdelning af de gäldbundna
boen Verket tillfallit; att, Fabrikören J. F. Bonté sedermera aflidit och att
fordringarne blifvit bevakade i hans urarfva—mål. deri dom meddelades år 1832,
men hvarifrån, enligt sysslomanna-bevis af den S7 Januari 1837, Diskont-verket
icke kunde erhålla någon utdelning för dess fastställda fordringar, alldenstund den
ringa tillgången ej ens var tillräcklig till godtgörande af förmånsrätt egande borgenärer;
samt att, sedan sökanden F. W. Bonté sistnämnde år vunnit anställning
såsom kanslist vid Stockholms Rådhusrätt, införsel blifvit sökt och beviljad uti hans
i sådan egenskap innehafvande lön, hvarigenom det förra lånet, på 800 R:dr B:ko,
är vordet slulbetaldt till kapitalet den 13 December 1831, intill hvilken dag upp
lupna öfver räntan å samma lån utgjorde 1,192 R:dr 9 sk. 4 rst Banko, samt,
genom successiva afbelalningar. det sednare lånet minskats till 731 R:dr 30 öre
Riksmynt, hvartill Diskont-verkets återstående oguldna kapital-fordran således nu
mera uppgick.
Banko-Utsltottels Utlåtande M 22.
1 fråga om den sökta afskrifningen ilar Diskont-direktionen anfört, att, enär
Kongl. Maj:t redan år 1838, beträffande Manufaktur-diskontens fordringar hos
Kanslisten Bonté, beviljat enahanda eftergift, som den, hvarom nu vore fråga, och
Bonté, i anseende till hans framskridna alder och sjuklighet, sannolikt icke kunde
under sin återstående lifstid genom de ringa afbetalningar, som från hans lön årligen
utginge, liqvidera sin kapital skuld till Diskont-verket, syntes det vara med
billighet och Verkets egen fördel öfverensstämmande, att det nu framställda ackordsanbudet
antages.
Utsk otlet, som instämmer uti hvad Diskont-direktionen sålunda yttrat, får,
på grund deraf, vördsamt tillstyrka,
alt. derest Kanslisten F. W. Bontés ofvanberörde kapital-skuld, 731
R.dr 50 öre Riksmynt, till Diskont-verket inbetalas inom en månad
efter det de personer, som för fullgörande af samma inbetalning
ikliidt sig ansvarighet, undfått del af Rikets Ständers härom
fattade beslut, öfver-ränlorna å ifrågavarande tvänue lån måtte få
eftergiIvas och utur räkenskaperna afskrilYas.
Stockholm den 1 Maj 1860.
M 22.
Arik. lill Exp.-Clsk. den 8 Maj 1860, kl tl f. m.
Ullålande, i anledning af eli å f. d. Ryttmästaren F. A. Bjorhenstams
vägnar framsläldt achords-anbud.
Assessoren i Kongl. Svea Hofrätt G. Fr. Almqvist bar, uti en till Utskoltet
ingifven skrift, anfört, att, då f. d. Ryttmästare!! Fredrik Auqust Björkenstam år
1850, i följd af sina för f. d. Ryttmästare!! C. \¥. Hammarsköld ingångna förbindelser,
försattes i konkurstillstånd, Banko-diskont-verket, på grund af Björkenstams
dels med borgen af Hammarsköld försedda och dels för Hammarsköld tecknade
och till honom lemnade förbindelser, hade att hos Björkenstam fordra ett i konkursen
bevakadt och faststäldt kapital-belopp, stort 15,680 R.dr Banko; att Björkenstams
och hans hustrus tillgångar väl ganska betydligt öfverstigit deras enskilda
skulder, men att, som Björkenstam derutöfver, till följd dels af gemensamma förbindelser
med Hammarsköld och dels af borgen för honom, häftat i ansvarighet
för ungefär 350,000 R:dr Banko, tillgångarne i hans bo icke lemnat högre ut
-
Ii
Banko-Utskottets Utlåtande JYi 22-
delning än 333/4 procent på de skulder, för hvilka hans hustru jemte honom ansvarade,
och HV2 procent på dem, hvilka härleddes från hans borgensförbindelser;
att Björkenstam för sin oförsigtighet att lemna alltför stort förtroende till en kamrat
och ungdomsvän, som likväl, intill sista liden för sin verksamhet, allmänt ansågs
vara vederhäftig och åtnjöt en vidsträckt kredit, piik tat med uppoffring af sitt
ekonomiska välstånd, men dock, i den mån det varit honom möjligt, beredt borgemirerne
afbetalningar genom de medel, syskon och anhöriga till honom aflemna! ;
att, med kännedom om anledningen tili Björkenstams obestånd och om hans bemödande
att minska borgenärernes förlust samt i betraktande af omöjligheten för
honom alt kunna förvärfva tillgångar till någon större afbetalning på hans så betydliga
skulder, de enskilde borgenärerne, äfvensom ganska många kassor och inrättningar,
emot en på nämnde sätt beredd tillgång af 3 procent utöfver hvad
konkursmassan lemnade, medgifvit Björkenstam frihet från vidare kraf; samt att
sedermera från särskilda håll sammanskjutits och till Assessoren Almqvist, hvilken
om händer haft utredningen af Björkenstams och hans numera aflidna hustrus bo,
öfverlemnats ytterligare medel, för att erbjudas såsom ackord å Diskont-verkets
fordran, och hvilka för sådant ändamål sammanbragta medel, med inberäkning af
förrberörde 3 procent, motsvarade ‘23 procent af Diskont-verkets primitiva kapitalfordran
; i anledning af hvilket allt Assessoren Almqvist, enligt det uppdrag, som
han förmält sig hafva emottagit, hemställt, att Banko-Utskottet mätte hos Rikets
Ständer göra framställning derom, att, emot det att Diskont-verket erhölle omförmälda
tillgång, utgörande 3,880 R:dr Riksmynt, f. d. Ryttmästaren Björkenstam
må befrias från vidare betalnings-ansvar för Diskont-verkets uti hans år 1830 inträffade
konkurs bevakade fordringar; varande härvid fogadt ett af Hammarsköld
den 6 Augusti 1857 afgifvet skriftligt förklarande, att, om ackords-anbudet för
Björkenstam antoges, den förre erkände sig för de skulder, från hvilka Björkenstam
vunne befrielse, fortfarande häfta i lika betalnings-ansvar, som honom förut ålåge.
Banko-diskont-verkets Direktion, hvars utlåtande öfver denna ansökning blifvit
infordradt, har upplyst, att Verkets fordringar hos Björkenstam härleda sig från
följande förbindelser, nemligen:
2:ne af Björkenstam emot borgen af C. W. Hammarsköld upptagna lån, med omsättningsrätt,
JV2 6,360 år 1849 å R:mt R:dr 3,600: —
JYs 13,669 år 1850 å  » » 3,000: —
3:ne af C. W. Hammarsköld emot Björkenstams borgen
år 1850 undfångna lån, äfven med omsätlningsrätt,
M
15,106
å . . .
» » 1,320: —
M
11,799
å . . .
M
13,341
å
Transport R:mt R:dr 14,520: —
Banko-Utskottets Utlåtande M 22.
Transport
och ett af C. W. Hammarsköld är 1850 hos Handels
och
Närings-diskonten erhällel län ä
emot hypothek af Björkenstams revers, försedd med borgen
af numera aflidne Kaptenen Wilh. von Ehrenheim,
tillsammans å
hvilket i Björkenstams konkurs bevakade och till betalning
fastställda kapital-belopp, genom utdelningar från
hans och Hammarskölds konkurser samt från Kaptenen
von Ehrenheims slutredovisade konkurs och urarfvabo,
blifvit minskadt med tillsammans ....
R.mt
R:dr
14,520:
—
R:mt
R:dr
9,000:
—
R:mt
R:dr
23,520:
»
))
13,485:
35
R:dr
10,036:
65,
W
»
5,880:
—
till
så att. om det nu gjorda ackords-anbudet blefve antaget
och, i följd deraf, å Björkenstams skuld till Diskontverket
i afräkning ytterligare inbetaltes
återstoden af den i Björkenstams konkurs bevakade kapital-skulden
komme att utgöra R:mt R:dr 4,156: 65.
Beträffande det framställda ackords-anbudet har Diskont-direktionen yttrat,
att, enär det icke lärer kunna antagas, att, i händelse af vägran dertill, Diskontverket
skulle kunna på annan väg erhålla det belopp, som till förminskning af
Björkenstams skuld till Diskont-verket blifvit under ofvanberörde vilkor erbjudet,
samt då Verkets rätt till betalning af Hammarsköld är vorden betryggad genom
det af honom afgifna, här förut omförmälda, särskilda förklarande, syntes det Direktionen
vara med Diskont-verkets fördel närmast förenligt, alt ackords-anbudet
antages.
Och som Utskottet delar denna af Diskont-direktionen anförda åsigt, får Utskottet
hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
att, derest, i ytterligare afräkning å f. d. Ryttmästaren Fredrik
August Björkenstams skuld till Banko-Diskont-verket, Femtusen
Åttahundra Åttio Riksdaler Riksmynt inbetalas inom en månad
från den dag, Assessoren Almqvist undfår del af Rikets Ständers
beslut. Björkenstam må varda befriad från vidare betalnings-ansvar
för Bauko-Diskont-verkets uti hans år 1850 inträffade konkurs
bevakade fordringar.
Stockholm den 1 Maj 1860.
Hilt till H. St. Brot. 1859 * 1860. ti Sami. 1 Afd. 12 Höft.
2
10
Banko-Utskotte!s Utlåtande JYi 23.
M 23.
Arik. lil! Exp.-Utsk. d. 8 Maj 18SO, kl. it f. m.
Utlåtande, i anledning af ett utaf Handlanden t Göteborg C. A.
Dahlgren gjordt ackords-anbud.
Uti en till Utskottet ställd ansökning, öfver hvilken Låne-kontorets i Göteborg
Direktion afgifvit infordradt utlåtande, har Handlanden derstädes C. A.
Dahlgren anhållit om eftergift af upplupen ränta å ett af honom år 1842 hos
nämnde Låne-kontor upptaget lån, hvarå för närvarande 700 R:dr Riksmynt återstå,
emot det att berörde kapital-återstod af honom till Låne-kontoret inbetalas.
Af Låne-kontorets Direktion är upplyst, att omlörmäida lån, som till belopp
af 5 000 R:dr Banko är vordet af Dahlgren upptaget den 24 November
1842, emot pant af Göta-kanal-aktier af l:sta klassen å ett nominelt belopp af
22,000 R:dr samma mynt jemte borgen, såsom för egen skuld, för den brist,
som vid pantens försäljning kunde uppstå, af Handlanden Simzon Koch, blifvit redan
vid förfallotiden, den 24 Maj 1843, till lagsökning utremitteradt; att, sedan
försäljning af panten å offerillig auktion egt rum, hade för den brist i Låne-kontorets
fordran, som dervid uppkommit, icke allenast bevakning skett i då mera
aflidne Simzon Köchs konkurs- och urarfva-mål, utan äfven utmätning verkställts
hos Dahlgren, hvars enda tillgång, bestående af en i aflidne Köchs konkursmassa
bevakad fordran, då blifvit för Låne-kontorets räkning i mät tagen, hvaremot, vid
sedermera hos Dahlgren anställda utmätnings-försök, bevis städse erhållits om bristande
tillgång, efter det tillika utrönt blifvit, att hos honom befintliga möbler och
husgeråd icke voro haus egna, utan, jemlikt företedt kontrakt, af honom förhyrda;
att i afräkning å lånet, utgörande 3,000 R:dr B:ko eller 7,500 R:dr R:mt, följande
afbetalningar ingått, nemligen 4.389 R:dr 67 öre för de på offentlig auktion
försålda aktierna. 1,492 R:dr 7 öre såsom utdelning i Simzon Köchs konkurs
och urarfvabo, samt 918 R:dr 26 öre i särskilda poster, som tid efter annan
blifvit af Dahlgren sjelf allemnade, och att länet, hvarå upplupna räntan den
31 sistlidne Januari uppgick till 1,782 R:dr 35 öre. är vordet vid 1855 års revision
öfverfördt till Låne-kontorets osäkra fordringar; tilläggande Direktionen, att
under den långa tid, lånet utestått, Dahlgren icke förmått derå göra afbetalningar
till större sammanräknadt belopp, än ofvannämnde 918 R:dr 26 öre, hvilka, på
sätt han uppgifvit, måste antagas hafva utgjort hvad han på sin kommissions
-
(lanko-Uukoltets Ull ätande .M 23-
II
rörelse kunnat inbespara, enär vid de undersökningar, som hos honom under denna
tid blifvit hållna, andra tillgångar till skuldens gäldande icke förefunnits, samt att
några kraftigare åtgärder för liqvidens åstadkommande under sådane omständigheter
ansetts icke böra vidtagas, emedan de skolat medföra afbrott i Dahlgrens verksamhet,
hvarmedelst Låne-kontoret skulle gått i mistning af den enda återstående
möjligheten att genom mindre afbetainingar, som af honom i män af tillgång blifvit
villigt erlagde, få skulden småningom nedsatt.
Vid detta förhållande, och då, med afseende på Dahlgrens numera framskridna
ålder och derigenom aftagande verksamhet och arbetsförmåga, ringa utsigt är
förhanden, att han i framti len skall kunna bereda full liqvid för ifrågavarande lån,
och det af sådan orsak torde vara fördelaktigare för Låne-kontoret alt med
uppoffrande af upplupna räntan antaga det framställda anbudet och sålunda nu
få det återstående kapitalet på en gäng godtgjordt, än att låta liqviden af hela
lånet till kapital och ränta blifva beroende af en lång och oviss framtid, derunder
ytterligare kostnader för lånets bevakande varda erforderliga; samt den omständighet,
att Dahlgren, efter hvad ett ansökningen bifogadt bevis gifver vid handen,
icke sjelf hemtat något gagn af lånet, emedan detsamma helt och hållet af Löftes
mannen
uppburits, ehuru icke förringande Dahlgrens betalnings-skvldighet, likväl i
förening med den beredvillighet han i öfrigt visat att skulden godtgöra, synes
i sin mån tala till hans fördel, anser sig Utskottet, i enlighet med hvad Lånekontorets
Direktion tillstvrkt. böra hos Kikets Ständer vördsamt hemställa,
att, så framt Dahlgren, före innevarande års slut, inbetalar iånets
nuvarande kapital—återstod. 700 R:dr Riksmynt, han må njuta
eftergift af den på lånet upplupna ränta.
Stockholm den i Maj 1860.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860.
Banko-Utskottets Utlåtande JW 24.
1
JVs 24.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1860, kl- 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om präglande af en
skådepenning till åminnelse af Hans Maj:t Korning Carl XV:s
och Dess Hoga Gemåls Kroning.
Till Utskottets behandling hafva Höglo!]. Ridderskapet och Adeln samt Högvörd.
Preste-Ståndet remitterat af Herr Montgommerie-Cederhielm, Robert Nils Germund,
och Biskop Anjou väckta motioner, att en skådepenning af vanlig storlek
samt med lämplig inskrift och sinnebild måtte, genom Banko-Styrelsens försorg och
på Rikets Ständers Banks bekostnad, varda präglad till åminnelse af Deras Majiter
Konungens och Drottningens Kröning, den 5 Maj innevarande år.
Med anledning häraf och då Utskottet jemväl för sin del anser minnet af
ifrågavarande högtidliga och för så väl det Höga Konungaparet som Nationen betydelsefulla
akt, hvilken Rikets Ständer, uppå nådig kallelse, öfvervarit, böra, på
nu föreslagna, med äldre tiders bruk öfverensstämmande sätt, åt efterkommande
bevaras, får Utskottet hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
att, i anledning af Deras Kongl. Maj:ter Konungens och Drottningens
Kröning, en skådepenning, med lämplig inskrift och sinnebild, måtte,
i likhet med hvad som vid dylika högtidliga tillfällen förut egt rum,
genom Banko-Styrelsens försorg och uppå Rikets Ständers Banks
bekostnad, präglas till enahanda storlek, som i sådana fall tillförene
varit bruklig, och att exemplar deraf måtte, på vanligt sätt, å
Rikets Ständers vägnar, öfverlemnas i guld till Deras Kongl. Majtter
och öfriga medlemmar af det Kongl. Huset, och utdelas i silfver
till Deras Excellencer Rikets Herrar, Svenska och Norska StatsRådets
Herrar Ledamöter, Herr Landtmarskalken och de 3:ne ofrälse
Ståndens Talmän vid detta riksmöte samt Universiteterna i Upsala,
Lund och Christiania, Kongl. Myntkabinettet, de högre elementar
Bih.
till Ii. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 1
Banko-Utskottets Betänkande JYs 25.
läroverk, som hafva myntsamlingar, Kongl Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-Akademiens Sekreterare och Bankens Myntkabinett, samt
genom Riddarhus-Direktionen och de ofrälse Riks-Ståndens KansliDirektioner,
tillställas i bronz hvar och en af de vid innevarande
riksdag antecknade Riksdagsmän.
Stockholm den 29 Maj 1860.
M 25.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 1 Juni 1860, kl, 3 e. m.
Betänkande, med förslag till reglering af Bankens lane- och
kreditiv-rörelse saint om användande af upplupen odisponerad
Bankovinsl.
Deri vid sednaste riksdag för Banko-Utskottet utfärdade instruktion ålägger
Utskottet i sista punkten af 2:a §:n att lill Rikets Ständer afgifva förslag till
reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse och att i sammanhang dermed
meddela yttrande och förslag om användande af den sedan 1857 års början upplupna
Banko-vinst.
Åliggandet i sistnämnda afseende liar, på grund af Rikets Ständers vid
innevarande riksdag särskildt fattade beslut, redan blifvit af Utskottet fuligjordt så
till vida, alt Utskottet i Utlåtandet 17 föreslagit, hvad Rikets Ständer äfven
bifallit, att af ifrågavarande vinstmedel en summa af 4,000,000 R:dr R:mt må
med en tredjedel årligen vid slutet af hvartdera året 1860, 1861 och 1862 användas
lill deltagande i det lån, som Rikets Ständer beslutat att, för Svenska Statens
räkning, lill fortsättning af Statens järnvägsbyggnader å utrikes ort upptaga.
Det tillhör således Utskottet nu att framlägga förslag till dels reglering af
Bankens låne- och kreditiv-rörelse under kommande tiden intill nästa riksdag, dels
användande af den del af Bankens sedan 1857 års början upplupna behållna vinst,
hvilken icke, på sätt nyss är nämndt, redan blifvit af Rikets Ständer disponerad.
Till fullgörande häraf har Utskottet genomgått och granskat 6:te Artikeln af
Banko-reglementet och dervid tillika tagit, i Öfvervägande de från respektive RiksStånden
till Utskottet remitterade motioner eller eljest till Utskottet inkomna fram
-
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
3
ställningar, som innefatta förslag till ändringar eller tillägg i nu gällande föreskrifter
angående låne- och kreditiv-rörelsen.
Härvid anser sig Utskottet till en början böra anmäla, att uti tvänne af de
till Utskottet hänvisade motioner, afgifna den ena af Friherre von Schwerin, C. J., och
den andra af Herr Åkerman, Fr., förslag framställts om väsendtliga förändringar i
de grunder hvarpå Riks-bankens hela organisation för närvarande hvilar; såsom att
Rikets Ständer icke vidare skulle uteslutande förbehålla sig ordnandet och utöfningen
af Bankens förvaltning, utan lemna enskilde personer tillfälle att såsom delegare i
Banken ingå; att den i Grundlagen för Banken bestiimda Styrelse af 12 Fullmägtige
väl borde fortfarande bibehållas, hufvudsakligen för bevarande af den säkerhet,
hvarom Rikets Ständer egde tillförsäkra sig med anledning af deras för Banken
ingångna garanti, men att Banko-verkets direkta förvaltning skulle uppdragas åt
en Direktion, bestående af en Ordförande, utsedd af Kongl. Maj:t, samt Ledamöter,
valde dels af Rikets Ständer eller deras Fullmägtige, dels af de enskilde akticegarne;
att i sammanhang härmed vissa af Bankens utlåningar skulle från densamma
alldeles afski!jas och att jemväl i öfrigt åtskilliga reformer borde vidtagas i
Bankens närvarande funktioner såsom icke blott Låne- utan äfven Depositions- och
Vexel-bank.
De förslag, som uti förenämivnde motioner blifvit framställda, äro af den om
fattning och genomgripande beskaffenhet, att för deras noggranna pröfning och
bedömande, en sorgfällig utredning af alla dithörande förhållanden oundgängligen
påkallas. En sådan utredning har Utskottet hittills icke varit i tillfälle att uppgöra,
och äfven örn omständighelerne sådant medgifvit, skulle Utskottet tvekat att till
Rikets Ständer afgifva yttrande öfver de vigtiga frågor, hvilka i motionerne afhandlas,
förr än Utskottet erhållit del af det förslag till Riks-bankens ombildning och dermed
sammanhang egande förhållanden, som, efter hvad Utskottet inhemtat, är
under behandling hos den af Kongl. Maj:t i nåder tillsatta Kommitté för utredning
af Fäderneslandets ställning i ekonomiskt och financielt hänseende samt lör granskning
af de lagar och inrättningar, som med penninge- och kredit-väsendet ega gemenskap.
Icke eller lära de i motionerne åsyftade förändringar, hvaribland företrädesvis
den om enskilde personers upptagande såsom aktie-egare i Riks-banken
och om tillsättande lör denna Bank af en särskild Styrelse vid sidan af den i
Grundlagen nu föreskrifna, vara af egenskap att, om också Rikets Ständer dertill
lemnade sitt bifall, kunna redan vid innevarande riksdag bringas till verkställighet.
Utskottet har derför ansett nu ifrågavarande 2:ue motioners behandling ej böra
undanskjuta eller fördröja uppgörande af det förslag till reglering af Bankens låneoch
kreditiv-rörelse, som Utskottet har att till Rikets Ständer afgifva; hvaremot
Utskottet, efter inhemtad kännedom af Finans-kommittéens ofvanberörde förslag,
hvilket snart torde vara att in förvänta, vill i ett sammanhang till pröfning företaga
de frågor, som afse förändring af Bankens närvarande organisation, samt för den
4
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
händelse, att Utskottet icke skulle blifva i tillfälle att åt dessa frågor gifva den
fullständiga utredning, som är nödvändig för att Rikets Ständer nu må kunna deröfver
fatta definitiva beslut, underställa Rikets Ständers bepröfvande förslag till de
förberedande åtgärder, hvilka under tiden till nästa riksdag böra i detta afseende
vidtagas.
Banko-Reglementets 6:te Artikel innehåller 6 särskilda Afdelningar, nemligen:
Afdelning I, om utlåningar från Banken,
Afdelning II, om kreditiv från Banken,
Afdelning III, om Diskont-rörelsen,
Afdelning IV, om ersättande af upphörd Privat-bank samt om försträckningar till
Filial-banker,
Afdelning V, om Bankens Reserv-fond,
Afdelning VI, om Bankens grund-fond samt användande af den å Bankens rörelse
inllutna vinst.
Jemte anmälan, att de föreskrifter, Utskottet i det följande ansett sig böra
till antagande föreslå, äro, i likhet med hvad som vid föregående riksmöten iakttagits,
så uppställda, att samma föreskrifter, derest de af Rikets Ständer godkännas,
kunna i blifvande Banko-reglemente införas utan den föregångna fastställelse, som
i 8:de §:n af Utskottets instruktion omförmäles, går Utskottet i den ordning, hvartill
Reglementets närvarande uppställning föranleder, att nu sig yttra; hvadan först
förekommer
Utlåningar från Banken.
De härom meddelade föreskrifter igenfinnas uti §§134—144 af Banko-reglementet.
Då någon ändring hvarken genom väckta motioner blifvit ifrågasatt eller af Utskottet
funnits erforderlig i följande bland dessa §§, hvilka, till undvikande af
onödig vidlyftighet, här endast till hufvudinnehållet anmärkas, nemligen
§ 134, angående de af Riksgälds-kontoret till Banken utfärdade Obligationer för
förskjutna medel till 1808 —1809 årens krigskostnader;
§ 133, angående Bankens hos Stats-verket egande, inom linien förda fordringar;
§ 136, angående Bankens fordran hos Södertelje Kanal-bolag;
§ 138, angående lån mot pant af Lånebanko-obligationer;
§ 139, angående lån mot inteckning i fast egendom och återbetalnings-skyldighet
i silfver, och
§ 142, angående lån mot pant af intecknade och på Banken transporterade
skuldebref,
så hemställer Utskottet,
Banko-Utskollets Betänkande M 25.
5
l:o
att nyssuppräknade §<§ måtte i utfärdande Banko-reglemente bibehållas
vid deras nuvarande lydelse.
I § 137, som handlar om det vid sednaste riksdag Kongl. Myntverket beviljade
räntefria lån, erfordras endast någon förändring i redaktionen, hvartill Utskottet
får afgifva följande förslag:
2:o
Det räntefria lån, stort 30,000 R:dr R:mt, som vid 1836—1838
riksdag blifvit Kongl. Myntverket af Banken beviljadt, skall, enligt
dervid fästadt vilkor, till Banken återbetalas under 10 på hvarandra
följande år med Vio:c^ årligen, räknadt från och med 1860 års
början.
Vid granskning af § 140, hvilken rörer lån till städer och korporationer, har
Utskottet förehaft en af Riksdags-fullmägtigen Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs
Län väckt motion, hvaruti han fästat uppmärksamhet på angelägenheten deraf, alt
Landtförsamlingarne inom riket måtte beredas tillfälle att på annan väg än genom
de nu brukliga insamlingarne medelst stamböcker erhålla understöd till uppbyggande
af nya eller ombyggnad och reparation af gamla kyrkor. Deu hjelp, som på delta
sätt kunde åstadkommas, motsvarade i allmänhet icke i värde det besvär och den
uppoffring af tid, som allmogen derför finge vidkännas, och äfven om sådan tidspillan
stundom, genom särskilda anordningar, kunde undvikas, vore det dock naturligt,
att insamlingen, särdeles under knapp penningetillgång, i anseende till den stora
mängd af stamböcker, som årligen utsändes, måste för hvarje särskild kyrkobyggnad
blifva af ganska ringa betydenhet. Med afseende härå och då det kunde antagas,
att Stats-verkets tillgångar vid denna likasom vid föregående riksdagar skulle i så
betydlig mån komma att tagas i anspråk till andra föremål, att en framställning
om understöd för ofvanberörda angelägenhet icke hade att från nämnde håll påräkna
någon framgång, är af motionären föreslaget:
att der kyrka skall byggas ny, eller gammal kyrka ombyggas eller utvidgas,
och kostnadsförslag blifvit i behörig ordning pröfvadt och godkändt, Församlingen
må, om den så Önskar och behöfver, i Rikets Ständers Bank kunna erhålla amorterings-lån
på samma vilkor, som för landtfastighels-lån i allmänhet varder stadgadt;
att lånesumman ej må' öfverstiga tre fjerdedelar af det kontanta utgiftsbelopp,
som enligt kostnadsförslaget erfordrades, sedan dagsverken, körslor och andra naturaprestationer
blifvit afräknade; samt
att, till säkerhet för både kapital och ränta, Församlingen skulle afgifva en
gemensam förbindelse, för hvars fullgörande socknens samtlige hemmansegare borde
en för alla och alla för en ikläda sig betalningsansvar såsom för egen skuld, och
hvilken förbindelse i öfrigt skulle affattas efter den ordalydelse, som Banko-fullmägtige,
på grund af dertill erhållet bemyndigande, funno lämpligt föreskrifva.
6
Banko-Utsholiets Betänkande M 25.
I anledning häraf anser Utskottet sig böra erinra, att dä vid 1834 —1835
årens riksdag förslag i enahanda syftning med det nu framställda var å bane,
Banko-Utskottet, i stöd af den åsigt, att Bankens utlåningar borde antingen vara
ställda på kort tid eller åtminstone grunda sig på sådana fordringshandlingar, som,
i fall Bankens ställning det påkallade, kunde utan allt för mycken svårighet försäljas
eller hypothiseras, förklarade sig finna, att i sistnämnda hänseende förbindelserna
för de lån, som af vissa städer och korporationer under kollektiv ansvarighet
för ränte- och kapital-betalning innehades, vore ofördelaktigare, än de egentliga
fastighetslånen till viss man mot lemnad intecknings-säkerhet. Också blef vid
nämnde riksdag det stadgande infördt i Banko-reglementet, som allt sedan der
oförändradt qvarstått, eller att någon utlåning från Banken till städer och korporationer
icke vidare eger rum, hvilket stadgande synes Utskottet innebära en af
Ilikets Ständer en gång för alla uttalad grundsats, angående olämpligheten af försträckningar
från Rikets Ständers Bank af ifrågavarande beskaffenhet. Denna grundsats
anser Utskottet sig nu ega sä mycket mindre skäl att frånträda, som densamma
vunnit ytterligare styrka af Rikets Ständers vid sedermera förflutna riksmöten
vidtagna åtgärder att från Banken helt och hållet afskilja eller ock småningom
förminska sådana lånerörelsegrenar, som funnits icke vara med dess ändamål
rätt förenliga; hvadan, och då det ej heller vore med Bankens säkerhet öfverensstämmande
att, såsom motionären föreslagit, endast mot namnsäkerhet bevilja
lån, hvilka icke förr än efter en lång följd af år skulle blifva återguldna, Utskottet,
ehuru med erkännande af det önskvärda deri, att församlingarne för det af
motionären uppgifna vigtiga ändamål må kunna från det allmännas sida beredas
mera kraftigt och verksamt understöd, än som kan vinnas genom insamling af penningebidrag
medelst s. k. slamböckers kringsändande, föranlåtes hemställa,
3:o
att Rikets Ständer, med afslag å Riksdags-fullmägtigen Lars Gustaf
Anderssons ofvanberörda motion, mätte besluta att Banko-reglementets
140 § skall förblifva så lydande:
Mom. 1. Någon utlåning från Banken till städer och korpora
tioner
eger hädanefter ej rum.
Mom. 2. I afseende på lånebifräden till städer och korporationer,
mot enskildes ansvars-förbindelser, ehvad inteckning till större
eller mindre del blifvit lemnad, skall fortfarande iakttagas, att, i
läll betalning ej inom behörig tid varder verkställd, icke hela lånet,
utan endast det belopp, hvilket för året bort inbetalas, må såsom
förfallet anses- och indrifvas.
Mom. 3. De till städer och korporationer redan utgifna lån,
nemligen:
Banko-Utskottets Betänkande M 25-
7
Till Kalmar Dom-kapilel, enligt beslut vid
1818 års riksdag B:ko R:dr 25,000: —
» reparation af Kalmar domkyrka, enligt
beslut vid 1828— 1850 årens
riksdag  » » 16,666: 52.
» Landskrona stadskyrka, enligt beslut
vid samma riksdag  » » 12,000: —
skola till deras återstående belopp liqvideras, enligt lydelsen af de,
för hvart och ett utaf dessa lån, utgifna skuldförbindelser.
I afseende å Bankens utlåning mot inteckning i fast egendom, hvarom stadgas
i Banko-reglementets 141 <§, bör Utskottet först meddela, att, sedan den här förut
omnämnda, af Kongl. Majit i nåder tillsatta Finans-kommitté under den 2 sistlidne
Februari afgifvit underdånigt betänkande och förslag angående förändrad organisation
af IJypotheks-föreningarne i riket och i sådant afseende hemställt, bland annat,
om upprättande af en allmän Hypotheks-bank och att denna borde öfvertaga
den i Biks-banken till utlåning mot pant af fastigheter på landet nu anvisade fond
af 7V2 millioner R:dr och i stället lemna Biks-banken sina obligationer, löpande
med samma ränta, som för fastighetslå nen utgöres, så har Kongl. Majit, enär frågan
om öfverflyttning af Riks-bankens fastighets-lånerörelse stöde i oskiljaktigt sammanhang
med de på Rikets Ständer allena ankommande beslut, rörande samma
Banks förvaltning, samt uppå i öfrigt anförda skäl, medelst nådig Skrifvelse den
15 påföljde April, öfverlemnat omförmälda förslag till Rikets Ständers pröfning.
Ofver Kongl. Majits högstberörde nådiga Skrifvelse kommer, i följd af RiksStåndens
remisser, sammansatt Stats- och Bariko-Utskott att till Rikets Ständer
afgifva utlåtande; men då, äfven i den händelse att ifrågasatta öfverflyttning af
Riks-bankens landtfastighets-fond till den föreslagna allmänna Hypotheks-banken
skulle vid innevarande riksdag komma att beslutas, denna förändring icke lärer
kunna genast bringas till utförande och verkställighet, samt vid sådant förhållande
nödigt är att de vilkor, hvarunder fastighets-belåningen skall i Riks-banken fortfarande
besörjas, nu varda uppgjorda och bestämda, har Banko-Utskottet funnit
sig, oberoende af det utaf Kongl. Majit till Rikets Ständers pröfning aflemnade förslag,
böra behandla de till Utskottet hänvisade motioner, som afse ändring i gällande
stadganden för ifrågavarande låne-rörelse.
De förslag, som härom blifvit väckta, äro följande, nemligen:
l:o / fråga om det belopp, hvartill fastighets-lånefonden må bestämmas.
a) af Riksdags-fullmägtigen Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län,
som anfört, att då i närvarande tid så mycket ordades om angelägenheten
af att anskaffa tillgångar för handeln, näringarne och den större
rörelsen samt att afhjelpa dessas till stor del sjelfförvållade förlägenhet,
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
borde det äfven tillses, att denna omtänksamhet icke utsträcktes derhän,
att den komme att menligt inverka på lånetillgången för den rörelsegren,
som vore den allmännaste, emedan den omfattade hela landet, och
tillika den vigtigaste, emedan alla öfriga deraf berodde, nemligen det
egentliga jordbruket. Rättigheten alt mot första inteckningen i fastighet
å landet erhålla lån i Riks-banken vore lika gammal som Banken
sjelf, och vigten af denna låneutväg, i synnerhet för den mindre hemmansegaren,
erfordrade icke någon bevisning. Deremot ville motionären på
förhand bemöta en anmärkning, hvarmed man vanligen sökte nedtysta
dem, som förordade fastighets-belåningen, nemligen att densamma icke
vore bankmessig och att Banken i stället borde vara innehafvare af lätt
realisabla förbindelser. — Hvarje väl ordnad Bank-inrättning, åtminstone
en sedelutgifvande, som icke kunde påräkna att dess silfver-valuta ständigt
bibehölle sig vid oförändradt belopp, måste nödvändigt ega en grundfond
af andra handlingar, som under alla förhållanden vore säkra och
jemväl i behofvets stund kunde realiseras, och någon större säkerhet
kunde väl icke erbjudas, än första inteckningarne inom halfva taxeringsvärdet
uti fastigheter å landet, särdeles de mindre, hvarå uppdrifna och
fingerade taxeringsvärden icke ifrågakomme. Föreställningen att dessa
förbindelser icke, när helst så påfordrades, kunde realiseras, vore helt
och hållet grundad på ett misstag, enär hvarje skuldebref, som för dylika
lån utfärdades, innefattade skyldighet för låntagaren att, om Banken
det fordrade, efter ett halft års förlopp återbetala hela skulden, samt
Banken dessutom egde rätt öfverlåta och transportera skuldebrefvet på
annor man. Säkerheten för de så kallade värdepapper, man nu ville förskaffa
Banken i stället för fastighetslånen, hvilade äfven ytterst på inteckningar,
men alldeles icke på så goda inteckningar, som för nyssnämndelån
erfordrades, och hvad räntevinsten beträlfade, så måste erinras, att Riksbanken
å de medel, hvilka åt Filial-bankerne lemnades såsom försträckning,
icke åtnjöte ens 3 samt å största delen af inköpta Hypotheksförenings-
m. fl. obligationer icke mera än 4 proc. ränta.
Då, efter hvad motionären sålunda sökt visa, — och hvartill, enligt
Utskottet tillhandakommet Protokolls-utdrag, vid motionens föredragning
inom Hedervärda Bonde-Ståndet ytterligare blifvit, i ändamål
att ådagalägga nödvändigheten af fastighets-belåningens bibehållande i Banken,
af motionären mundtligen uppgifvet, att i Smålands m. fl. provinsers Hypotheks-förening
icke kunde vinnas inträde för mindre fastighetsvärde, än
6,000 R:dr, och att följaktligen snart sagdt hela allmogen inom den
trakt, motionären tillhörde, med sina små gårdar till värde af 2 a 3,000
R:dr
Banko-Utskottets Betänkande JYl 25.
9
R:dr och derunder vore alldeles utesluten från förmånen att hos nämnde
Hypotheks-förening erhålla amorteringslån, som sålunda endast kommo
de större jordbrukarne tillgodo, — det ej kunde förnekas, att ju Bankens
fastighets-lånerörelse icke allenast vore af synnerlig vigt för landet,
utan ock för Banken innebure största fördel och säkerhet, så har mo
tionären,
jemte det han bestridt all vidare rubbning af denna rörelse,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte besluta, att fonden till utlåning mot
inteckning i fast egendom skall återföras till det före sednaste riksdag
för densamma bestämda belopp af 9,750,000 R:dr Riksmynt, att efter
förut gällande grunder fördelas mellan landet och städerna;
b) af Riksdags—fullmägtigen Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län, som
föreslagit, att Bankens landtfastighets-fond måtte återfå de 975,000 R:dr,
som under de sednast förflutna tre åren blifvit derå innehållna, och sålunda
hestämmas till sitt förra belopp, 8,475,000 R:dr; varande till
stöd för denna framställning åberopadt det förändrade förhållande, som
sedan sista- riksdagen inträffat, att nemligen denna fond, hvarå då förefanns
en behållning af omkring 120,000 R:dr, oaktadt 230,000 R:dr
blifvit från fonden till andra Bankens lånerörelsegrenar öfverflyttade, nu
vore till hela beloppet utlånad och penninge-efterfrågan derutöfver så
stor, att lånsökande, hvilkas handlingar blifvit godkända, nödgades vänta
i åratal på utbekommande af dem beviljade lån;
c) af Riksdags-fullmägtigen Anders Nilsson frän Hallands län, som föreslagit,
alt % af Bankens behållna vinst måtte användas till fastighetslånefondens
förstärkning; och
d) af Riksdags-fullmägtigen Olof Lindström från Westerbottens län, som, i
betraktande af det stora behof af understöd, hvaruti landets modernäring,
jordbruket, för närvarande sig befunne, äfven föreslagit, att landtfastighets-fonden,
om möjligt, mätte med något högre belopp förstärkas.
2:o Angående grunden för lånesummans bestämmande.
Af Riksdags—lullmägtigen Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län, som,
förnämligast al det skäl, att Rikets Ständer medgifvit Filial—bankernes
aktie-egare att såsom hypothek för försträckningar från Riks-banken aflemna
inteckningar, beräknade till egendomens fulla taxeringsvärde, ansett
lån från landtfastighets—fonden, hvilka, enligt nu gällande stadgande,
utgå endast till hälften af 1850 års taxeringsvärde, böra få meddelas
till belopp, motsvarande % eller åtminstone 2/3 af det uppskattningsvärde,
som den intecknade egendomen 5 år förut innehaft.
3:o Beträffande det högsta belopp, hvartill lån må till en låntagare ut gifvas.
Bih. lill /{. St. Prat. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 2
10
Banko-Utskottels Betänkande M 25.
•Af Riksdags-fullmägtigeri Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län,
som, i sammanhang med sin härofvan omförmälda motion, angående lånefondens
återbringande till hvad den före sistlidne riksdag utgjorde, föreslagit,
alt högsta lånesumman, nu bestämd till 6,600 R:dr, jemväl måtte
återföras till det belopp, den före nämnde tid utgjorde, eller 9,000
R:dr; samt
4:o Körande årliga inhetalnings-skyldigheten.
Af Riksdags-fullmägtigen Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län, som,
med afseende å närvarande låga spanmålspriser och tryckta penningeställning,
hemställt, att nämnde inbetalning måtte bestämmas till hvad
den var före sistlidne riksdag, eller 6 för hundra om året.
Vid pröfning af dessa förslag har Utskottet trott sig böra i minnet återkalla
de åsigter, som i fråga om Bankens utlåning mot inteckning i fast egendom vid
sistförflutna riksdag gjorde sig 'gällande. Med anledning af åtskilliga i detta ämne
då väckta motioner, åsyftande, bland annat, landtfastighets-lånens öfvertagande af
redan varande och framdeles uppkommande Hypotheks-föreningar, yttrade nemligen
Banko-Utskottet i Betänkandet M 37, att, ehuru Utskottet, med afseende synnerligast
å de kännbara olägenheter, som under för handen varande förhållanden
och intill dess Hypotheks-föreningarne kunde blifva i tillfälle att i betydligare mån
nedsätta minimum lör sina utlåningar, skulle tillskyndas de mindre jordbrukarne,
derest dem betoges utvägen att få i Banken belåna sina fastigheter, icke kunde
tillstyrka upphörandet af utlåningen mot pant af fast egendom å landet, Utskottet
likväl, inseende olämpligheten deraf, att Banken bedrefve en med dess ändamål så
föga förenlig rörelse, som den förevarande, hyste den öfvertygelse, att någon minskning
i den till samma rörelse anvisade fond kunde och borde beslutas, särdeles
om utlåningen så ordnades, att den blefve till gagn hufvudsakligen för endast egare
af mindre jordegendom. Likaledes ansåg Utskottet en förminskning böra ega rum
i den till utlåning mot pant af fastighet i städerna afsedda fond, och detta med
så mycket större skäl, som föregående tiders erfarenhet ådagalagt, att jemförelsevis
betydliga förluster för Banken uppstått på lån, som från denna fond utiemnals;
dock som innehållningarne å båda dessa fonder borde ske blott småningom
och till mindre belopp, hemställde Utskottet, alt hela fonden, utgörande 9,730,000
R:dr R:mt, deraf 8,475,000 R:dr för inteckningar i egendom å landet och i,275,000
R:dr för inteckningar i hus och jord i städerna utom Stockholm, måtte sålunda
minskas, att af landtfastighets-fonden iunehöllos 525,000 R:dr under år 1857 och
225.000 R:dr under hvartdera äret 1858 och 1859, samt af stadsfastighets-fonden
50.000 R:dr under hvart och ett af åren 1858, 1839 och 1860. I sammanhang
härmed och till befordrande af det åsyftade ändamålet att endast de små
jordegarne, och af dessa så många som möjligt, skulle af fondens tillgångar blifva
delaktige, föreslog Utskottet, att den högsta lånesumman, som mot inteckning i
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
II
fast egendom finge någon meddelas, måtte i stället för 9,000 R:dr, som den förut
utgjorde, bestämmas lill 6,000 U:dr, äfvensom alt årliga inbetalnings-skyIdigheten
måtte förböjas från 6 till 7 procent af lånets primitiva belopp, hvarigenom tiden
för lånets liqviderande skulle komma att förkortas från 28 till 21V2 år och, genom
den till föijd häraf uppkammande lilligare omsättning, fonden blifva jemförelsevis
mera tillräcklig för lånbehöfvande.
Samtlige dessa af Utskottet föreslagna förändringar blefvo ock af Rikets Ständer
godkända och återfinnas i 141 § af nu gällande Banko-reglemente.
Deremot åsyfta de här ofvan upptagna motionerna att återföra fonden till
utlåning mot inteckning i fast egendom till det belopp, den före sistlidne riksdag
utgjorde, samt att förändra de hufvudbestämmelser, som då blefvo för nämnde utlåning
fastställda; och hafva motionärerne, såsom skäl för omförmälda förslag, hufvudsakligen
åberopat jordbrukets stora behof af låneunderstöd och den närvarande
betryckta penningeställuingen.
Att dessa förhållanden i och för sig må vara förtjenla af behjertande, medgifver
Utskottet gerna, men, sammanställda med anspråk på Rikets Ständers Bank
att afhjelpa den anmärkta bristen på nödiga låneförlag till jordbrukets bedrifvande,
förlora de till största delen sin giltighet. Riks-banken har ett annat och för hela
landet vigtigare ändamål, än det ofvan antydda, att i främsta rummet uppfylla,
och att ernåendet af detta ändamål i väsendtlig mån försvåras genom att för
längre tid nedlägga Bankens kapital-tillgångar i en lånerörelse af sådan beskaffenhet,
som den ifrågavarande, är äfven en sanning, som mer och mer synes göra
sig gällande.
Denna åsigt, och ej den omständighet, att en del af landtfastighets-lånefonden
för tillfället fanns odisponerad, var det ock som vid sistlidne riksdag ledde
Banko-Utskottet, då det, efter noggrannt bepröfvande jemväl af alla de förhållanden
i öfrigt, hvilka uti de nu väckta motionerne angifvas, framställde sitt förslag
om fondens minskning; och enär, genom alt antaga berörde förslag, Rikets Ständer
redan visat sig godkänna den grundsats, hvarpå detsamma hvilade, samt, sedt
från synpunkten af Bankens verkliga fördel, några antagliga skäl icke blifvit af
motionärerne anförda, hvarföre Rikets Ständer skulle öfvergifva en nyss beträdd
bana, som visserligen långsamt, men också just derföre utan några kännbara rubbningar
i bestående förhållanden, synes leda till ett för Banken nyttigt mål; så har
Utskottet ansett sig icke kunna understödja de af Riksdags-fullmägtige Anders
Juhan Sandstedt, Lars Gustaf Andersson, Anders Nilsson och Olof Lindström gjorda
framställningar om tillökning i fonden till utlåning mot inteckning i fast egendom,
utan fasthellre trott sig, med fortsatt tillämpning af den utaf Rikets Ständer gillade
och antagna grundsats, böra föreslå,
12
Banko-Utskotlels Betänkande M 25.
4:o
att indragning å denna fond må fortfarande ega rum på det sätt,
att af landtfastighets-fonden innehållas 123,000 R:dr under livart
dera
af åren 1860, 1861, 1862 och 1865 och af stadsfastighets
fonden
40,000 R:dr under hvartdera året 1861 och 1862 samt
45,000 R:dr under år 1865,
genom hvilka innehållningar den förra fonden, nu utgörande 7,500,000 R:dr, skulle
förminskas med 500,000 R:dr till 7,000,000 R:dr, och den sednare, som vid innevarande
års slut, efter verkställandet af den utaf Rikets Ständer derå redan beslutade
indragning, kommer att uppgå till 1,125,000 R:dr, skulle blifva ytterligare
nedsatt med 125,000 R:dr till 1,000,000 R:dr, samt fonden på del hela sålunda
vid 1865 års utgång bestämd till 8,000,000 R:dr R:mt.
Då såsom följd af hvad nu blifvit föreslaget, och af samma skäl, som vid
sistlidne riksdag anfördes, Utskottet funnit sig jemväl böra tillstyrka, att såväl maximum
lör låns beviljande som den årliga inbetalnings-skyldigheten må förblifva
vid det belopp, hvartill de då bestämdes, äfvensom Utskottet, med afseende å de
i sednare åren högt uppdrifna taxeringsvärdena å en del fastigheter, ansett det
vara för Bankens säkerhet mest betryggande att under den tidsperiod, hvilken här
är i fråga, bibehålla nu varande stadgande, som bestämmer att lån mot pant af
last egendom å landet och stadsjord må utgå till hälften och lån mot pant af hus
i städerna till en tredjedel af 1850 års taxeringsvärde, så hemställer Utskottet,
5:o
att hvad af Riksdags-fullmägtige Lars Gustaf Andersson och Anders
Johan Sandstedt blifvit i dessa delar föreslaget icke heller måtte af
Rikets Ständer bifallas.
Förutom de motioner, hvaröfver Utskottet nu sig yttrat, hafva följande förslag,
beträffande Bankens fastighets-lånerörelse, blifvit framställda, nemligen:
af Riksdags—fullmägtigen, förre vice Talmannen Per Eriksson från Wermland,
som hemställt, att då stadgandet i 141 §:ns 2 mom. litt. b) af Banko-reglementet,
att »grunden för lånesummans bestämmande blifver 1850 års taxeringsvärde,
»enligt behörigen styrkta utdrag af vederbörandes taxeringslängder», hittills blifvit
så tillämpadt, att dylika utdrag, äfvensom de i Banko-styrelsens tryckta underrättelser
om hvad för fastighetslåns erhållande i Riks-banken bör iakttagas, särskildt
föreskrilna jordeboks-utdrag, rörande de pantförskrifna fastigheternas natur, icke
godkänts med mindre de varit meddelade antingen af Konungens Befallningshafvande
eller Kongl. Kammar-kollegium och Kammar-rätten, — den föreskrift nu
måtte lemnäs, att såsom giltiga skola antagas taxerings-längds-och jordeboks-utdrag,
utfärdade jemväl af vederbörande Häradsskrifvare; samt
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
15
af Riksdags-fullmägtigen Olof Lindström från Westerbottens Län, som, till
undvikande af den tidsutdrägt och de kostnader, sorn nu vore förenade med
låns erhållande från landtfastighets - fonden, föreslagit, att densamnaa måtte fördelas
på länen efter hemmantal eller folkmängd och aflemnas til! Filial-bankerne i de
särskilda orterna, inför hvilka, såsom närmare belägna de lånsökande, desse med
mindre uppoffring af tid och penningar kunde dokumentera sin säkerhet.
Öfver den förstnämnda af dessa motioner har Utskottet inhemtat yttrande af
Kommissarierne i Låne-kansliet; och som Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad
af bemälde Kommissarier blifvit anfördt, funnit något äfventyr för Banken icke böra
uppstå genom antagande af det framställda förslaget, hvilket deremot bör leda till
lindring i besvär och kostnad för de lånsökande, särdeles de från hufvudstaden och
läns-residenserne aflägset boende, så har Utskottet, på grund af § 5 i den för
Utskottet gällande instruktion, beslutat och till iakttagande meddelat Fullmägtige
den förklaring, att med det i 142 § 2 mom. litt. b) förekommande ordet vederbörande
bör förstås icke allenast, såsom hittills, Kongl. Kammar-kollegium och Kam
mar-rätten
samt Konungens Befallningshafvande, utan äfven Häradsskrifvare; med
anmodan derjemte til! Fullmägtige att uti den tryckta promemoria, som tillhandahåll
es lånsökande i fastighets-lånefonden, låta införa en dermed öfverensstämmande
för eskrift i afseende å ej mindre taxerings-bevis än jordeboks-utdrag.
Hvad åter angår Riksdags-fullmägtigen Olof Lindströms nyssberörda förslag,
så och då, utom det att Filial-banker icke finnas inom rikets samtelige län, hvarifrån
fastighets-lån i Riks-banken upptagas, det i alla händelser synes föga antagligt,
att dessa Banker skulle vilja befatta sig med en för deras ändamål så alldeles
Irämmande lånerörelse, som den förevarande, samt, äfven om några svårigheter härför
icke mötte, den af motionären föreslagna grund för fördelningen af fondens tillgångar
ingalunda synes lämplig, enär, efter hvad erfarenheten ådagalagt, behofvel af låne
understöd
inom de särskilda länen icke är beroende af dessas större eller mindre
folkmängd eller hemmantal, utan af andra förhållanden, anser Utskottet
6:o
detta förslag ej böra till någon åtgärd föranleda.
Fä grund häraf hemställer Utskottet, att de delar af 141 g, om ändring
hvari fråga nu varit väckt, måtte i utfärdande Banko-reglemente er hålla följande
lydelse:
7:o
Mom. 7. Fonden till utlåning mot inteckning i fast egendom,
deruti inberäknadt beloppet af de från Banken utgifna, ännu oguldna
lån mot återbetalnings-skyldighet i silfver, hvilka följaktligen i mån,
som de inflyta, tili denna lånefond ingå, är bestämd till 3,625,000
R:dr, hvaraf tillhandahållas 7,500,000 R:dr för inteckningar i egendom
å landet och 1,125,000 R:dr för inteckningar i hus och jord
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
i siäderne alom Stockholm; likväl med åliggande för Fullmägtige
att innehålla af landtfaslighels-fonden 125,000 R:dr under hvartdera
äret 1860, 1861, 1862 och 1863 samt af stadsfastighets-fonden
40.000 R:dr under hvartdera året 1861 och 1862 samt 45,000
R:dr, allt Riksmynt, under år 1863.
Mom. 2. Vid denna belåning gälla följande hufvudsa k liga be -  stämmelser:
a) Hvar och en i Sverige bosatt och under Svenska lagarne
lydande medborgare är berättigad att af lånefonden erhålla delaktighet,
då den erbjudna panten finnes roed författningarne enlig
och innebär den för Banken nödiga säkerhet.
b) Grunden för lånesummans bestämmande blifver 1850 års taxerings-värde,
enligt behörigen styrkta utdrag af vederbörandes taxerings-längder;
och må, efter pröfning i hvarje särskildt fall, hälften
af detta värde kunna såsom lån meddelas mot pant af fast egendom
på landet samt stadsjord, men allenast en tredjedel af samma värde
mot pant af hus i städerne utom Stockholm; dock under iakttagande,
att maximi-summan för låntagare ej i något fall får öfverskridas.
Ar pant, derå lån sökes, besvärad med inteckning, egande förmånsrätt
framför det sökta lånet, afdrages beloppet af samma inteckning,
jemte 3 års ränta derå, från den del af taxerings-värdet,
hvarutöfver lån icke får meddelas.
c) Af denna fond må högst 6,000 R:dr R:mt till en låntagare
utgifvas. Lån beviljas icke å mindre belopp än 300 R:dr R:mt,
eller annorlunda än å hela tiotal Riksdaler derutöfver.
Till innehafvare af förut i Banken belånad fastighetspant utgifves
ej, såsom nytt lån, större summa, än hvad som utgör skilnaden
emellan hans redan innehafvande lån och nämnde maximi-belopp af
6.000 R:dr R:mt
I afseende på lån, som af bolagsmän samfäldt sökes, gäller det
stadgande, att den bolagsman, som förut enskildt häftar för lån till
ringare belopp än 6,000 R:dr R:mt, kan för sin andel i bolaget
erhålla så mycket, som fordras tili fyllnad i denna summa, eller,
om han åtagit sig delaktighet uti bolagets gemensamma lån, derjemte
ega sin enskilda lånerätt öppen, för hvad utöfver hans andel
i sådant lån belöper, samt att lör öfrigt i de fall, då intressenter
antingen redan häfta för fulla lånebeloppet, eller icke kunna styrka
sig vara fria från förmynderskap, uppbörd m. m. eller på annat sätt
brista i erforderliga prestanda, afdrag sker å dessas andelar, utan
inskränkning af de öfriges lånerätt.
Banko-Utskoltels Betänkande M 25. 15
d) Å lånen beräknas 4 procent ränta.
e) Årliga inbetalnings-skyldigheten utgör 7 för hundra af lånets
primitiva summa och fortfar oafkortad till dess allt är liqvideradt;
åliggande det dock Bankens Kommissarier att derförutan, vid omsättningar
af beviljade lån, infordra en större inbetalning, derest det
skulle befinnas, att den pantsatta egendomen betydligt fallit i värde.
Upplupen ränta och förskjutne låne-påkoslnader godtgöras vid hvarje
skeende betalning, och hvad deraf sedan öfrigt är minskar kapitalskulden.
De från Banken utgifna lån, mot årlig inbetalnir»gs-skyldighet af
6 för 100 af ursprungliga lånebeloppet, komma att liqvideras efter
skuldförbindelsernas innehåll och i enlighet med förut meddelade
föreskrifter.
f) Låntagare vare oförhindrad att, i afräkning å skulden, göra
afbetalning utöfver hvad han i förbindelsen sig utfäst, dock att
sådan öfverbelalning, der den särskildt för sig eger rum, sker i fullt
riksdalertal och ej till mindre belopp än Tio R:dr R:mt.
Då i afseende å de i denna § vidare förekommande bestämmelser några förändringar
dels icke blifvit yrkade, dels icke af Utskottet ansetts behöfliga, har Ut
skottet
skolat föreslå:
8:o
att de öfriga mom. i 141 g måtte få bibehållas oförändrade vid
den lydelse de nu hafva.
Vidare tillstyrker Utskottet, att § 143, rörande lån till skiften och odlingar,
måtte, med någon redaktionsförändring, få uti det nya Banko-reglementet intagas, sålunda
9:o
Lån till skiften och odlingar beviljas icke från Banken. I af
seende
på återbetalningen af utgifna dylika lån gäller till efterrättelse
hvad derom är stadgadt.
Deremot och som utlåningen från Banken och Låne-kontoren mot pant af
guld och silfver med 1839 års slut upphört, hvarvid de panter, som icke blifvit
utlösta, hemfallit till Banken, samt Rikets Ständer vid innevarande riksdag afslagit
väckta förslag om berörde utlånings återinförande i Banken och Låne-kontoren, kommer
10:o
§ 144 att från blifvande Banko reglemente uteslutas.
Kreditiv från Banken.
Enligt §§ 143, 146 och 147 i Banko-reglementet äro på Banken anvisade
särskilda kreditiv till Riksgälds-kontoret, till manufaktur er nes och fabrikernes understöd
samt till Jern-kontoret.
16
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
Innan Utskottet yttrar sig i frågan om fortsatt begagnande af dessa kreditiv,
jemte viikoren derför, anser Utskottet sig-böra till besvarande upptaga en af Herr
A. O. Wallenberg väckt motion, hvaruti han, med åberopande af ett vid sistförflutna
riksdag af honom framstäldt förslag om anvisande på Banken af ett kreditiv å
2,000,000 R:dr, att under vissa vilkor af Kongl. Stats kontoret begagnas, hvilket
förslag då likväl icke blifvit af Rikets Ständer bifallet, erinrat hurusom ett Verk
med den betydliga penningeförvaltning som Kongl. Stats-konforet vore nödsakadt,
så vida icke något kreditiv till lämpligt belopp ställdes till dess disposition, att
ständigt hålla större kontant kassa än behofvct fordrade. Tillförene hade den brist,
som vid jemförelse mellan Stats verkets beräknade inkomster och utgifter uppstått,
blifvit anvisad att af Riksgälds-kontoret, i mån af behof, till Stats—verket utbetalas,
under benämning af Stats-fyllnadssumma, hvilken i sjelfva verket varit att betrakta
såsom ett kreditiv på Riksgälds-kontoret, hvadan ock Stols-kontoret, så länge någon
betydligare de! af densamma hos Riksgälds kontoret innestå*t, ej behöft innehafva
någon särdeles stor kassabehållning. Detta måste deremot blifva en nödvändighet,
då någon Stats-fyllnadssumraa numera icke funnes och det ej kunde på
förhand bestämmas vid hvilka tider Stats kontoret hade att verkställa detsamma
åliggande utbetalningar. Af dessa orsaker, och enär det icke kunde vara för allmänna
rörelsen gagneligt att betydliga summor skrinlädes endast för att i händelse
al behof kunna disponeras, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte på
Banken, under Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma garanti, anvisa ett
kreditiv al 2.000,000 R:dr R:mt, att af Stats-kontoret begagnas mot skyldighet
för detta Verk att erlägga ränta af tre procent efter år räknadt å hvad som
blefve lyftadt på kreditivet, hvilket vid hvarje års slut borde vara till fullo inbetaldt.
Af Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition
angående Stats-verkets tillstånd och behof inhemtas, att sedan Stats-kontoret,
med' anledning af inträffad betydlig tillvext i dess rörelse och på grund af sednaste
tids erfarenhet i detta afseende, hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning om
behofvet att genom lämplig förstärkning af detta Verks förskotts-kapital eller kassatillgång
bereda nödig säkerhet för penninge-rörelsens jemna och obehindrade gång
samt i detta ändamål hemställt, att på Riksgälds-kontoret måtte till Kongl. Majrts
disposition ställas ett kreditiv å 2,000,000 R:dr; så har Kongl. Maj:t förklarat, alt
som Kongl. Maj:t funne rättelse böra ske i bränvinsbrännings-afgiftens bokföring, så
att densamma hädanefter upptoges i räkenskaperna för det år, under hvilket den
beskattade tillverkningen egde rum, och Stats-kontoret derigenom koinme för framtiden
att disponera en del af den för året beräknade bränvins-skatt redan i början
af samma år, ansåge Kongl. Maj:t någon annan åtgärd för omförmälda ändamål
icke vara af behofvet påkallad.
Då
Banko-Vtskollels Betänkande JYs 25.
17
Dä frågan om anvisande åt Stats-kontoret af ett särskildt kreditiv alt användas
vid möjligen inträffande brist i detta Verks kassabehållning sålunda utgjort föremål
lör Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, och Kongl. Maj:t dervid, efter meddeladt förordnande
om förändring i sättet för bränvinsbrännings-afgiftens bokföring, funnit
något sådant kreditiv icke vara för Stats-kontoret behöfligt och följaktligen icke
heller derom till Rikets Ständer gjort framställning, saknar Utskottet anledning att
understödja det i motsatt syftning nu väckta förslag, och hemställer alltså
11:0
det Herr Wallenbergs ofvanbcrörde motion ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
I vilkoret! för begagnande af det Riksgälds-kontoret beviljade kreditiv å Banken
har annan förändring ej blifvit ifrågasatt, än alt, enligt förslag af Herr Wallenberg
i dess nyssomförmiilde motion, Kontoret skulle för de å kreditivet lyftade summor
erlägga 3 procent ränta, efter år räknadt; men enär ifrågavarande kreditiv allt hitintills
hållits Riksgälds-kontoret räntefritt tillhanda, och förhållandena icke synas nu
mera än tillförene påkalla att Banken bör för detta kreditiv beräkna sig ränta till
godo, finner Utskottet sig ej ega skäl att förenämnda förslag biträda, utan tillstyrker,
att det i Banko-reglementets 145 § intagna stadgande måtte bibehållas så
lydande:
12:o
För bestridande af Riksgälds-kontoret åliggande utbetalningar eger
detta Verk att i Banken räntefritt begagna kreditiv till belopp af
högst 1,500,000 R:dr R:mt från den 1 September det ena året
till den 30 Juni det nästpäföljande, då de å kreditivet lyftade
summor alltid ovilkorligen skola vara till Banken liqviderade.
Fullmägtige åligger att. då Bankens ställning sådant fordrar, detta
kreditiv uppsäga, dock ej förr än i sista rummet och sedan andra
utvägar blifvit begagnade.
Sådan uppsägning leder till den påföljd, att kreditivet månatligen
till den sista påföljande Juni indrages till så stor andel, som motsvarar
antalet af de för kreditiv-rättighetens begagnande till sist
nämnde
dag återstående fulla månader.
Sedan vid nästförflutne riksdag Rikets Ständer beslutat, att det till Manufak
turernes
och Fabrikernes understöd anvisade kreditiv af 2,700,000 R:dr skulle
under hvartdera året 1858, 1859 och 1860 minskas med 150,000 R:dr, hvarigenom
kreditivet kommer att vid detta års slut utgöra 2,250,000 R:dr, så har,
under innevarande riksmöte, förslag blifvit väckt om hela kreditivets indragning och
i sammanhang dermed om Manufaktur-diskontens upphörande. Detta förslag är
framstäldt af Herr A. 0. Wallenberg, som hufvudsakligen anfört, att Manufaktur
Bih.
till It. St. Prof. 1S59 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 3
18
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
diskonten, stiftad år 4756, härledde sin tillvaro frän en tid, då skrå-författningar
och skrå-anda allmänt voro rådande, och hvaraf den ännu fortfarande
bure prägeln. Dess ursprungliga ändamål hade varit att medelst lån understödja
de fabriksidkare och manufakturister, som tillverkade väfnader af silke,
bomull, lin och kamelhår samt fina eggjerns-smiden och ännu i dag voro dessa
fabrikater, med tillägg af klädes-tillverkningen, i denna låne-anstait företrädesvis
gynnade. Det tilltagande antalet manufakturier och fabriker hade dock i längden
gjort det omöjligt att gynna alla lika, hvarföre man beslutat att indela vissa näringar
i klasser, bestämda efter som de ansågos förtjenta att med lån understödjas,
hvarefter åt hvarje klass anvisats högre eller lägre procent såsom lån af Diskontens
för hela året tillgängliga lånesumma. Sålunda fördelades i Manufaktur-diskontens
reglemente af den 8 Februari 1844 de lånberättigade fabrikerne, med afseende å
deras olika art och behof af lånebiträde, i Irenne klasser, hvarvid främst i första
klassen ställdes klädesfabrikerne och sist i den tredje mekaniska spinnerier.
Enligt motionärens tanke borde fördelen af ifrågavarande lån, som utlemnades
på högst 9 månader emot 4 procent ränta, förefinnas hufvudsakligen i sjelfva kapitalets
erhållande, men låneanstalten, hvars tillvaro och verksamljet kunde försvaras
under en tid, då man lånade efter stånd och klasser, medförde deremot under numera
inträdda förändrade förhållanden icke någon båtnad för samhället, utan verkade
snarare menligt på den kraft, som förmår att sjelf utveckla sig. Om åter låneförmånen
egentligen läge blott i den lägre räntan, vore den under vanliga förhållanden
obehöflig, och under tillfälliga svårare penningekriser, då räntan stege, orättvis
med hänseende till andra lånsökande. Det förhållande att, till följd af både de
låneberättigades ökade antal och af den i sig sjelf allt mer och mer tillvexande produktionen
inom fabriks- och manufaktur-näringarne, lånerätten, bestämd till en viss
procent af tillverknings-värdet, småningom minskats, så att, då den år 1840 utgjorde
i l:sta klassen 17 procent, i 2:dra 12% och i 3:dje 81/2, den år 1858 i de 3:ne
särskilda klasserna uppgick till endast 9%, 7V2 och 4% procent af detta värde,
bevisade tillräckligt, att den ifrågavarande diskont-inrättningen icke längre kunde
uppfylla sitt ändamål att nöjaktigt understödja fabrikerna. Af tillgängliga uppgifter
öfver inrättningens fordringar, inkomster och utgifter under åren 1819—4 850 inhemtades
dessutom att utgifterna tillvext i större förhållande än inkomsterna; att
beloppet af osäkra fordringar ökat sig, samt att åtskilliga summor tid efter
annan afskrifvits med belopp, som under åren 1820—1850 i medeltal utgjort
2,985 R:dr om året; hvarförutan förvaltnings-kostnaden för Manufaktur-diskonten
jemte Ull-diskonten årligen uppginge till det betydliga beloppet af 24,600
R:dr R:mt.
I stöd af det nu anförda och följande den af Rikets Ständer sjelfve lemnade
anvisning, då de, såsom ofvan blifvit nämdt, vid förra riksdagen beslutade kreditivets
minskning, har motionären föreslagit:
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
19
att Rikets Ständer måtte besluta, att Riks-bankens åt Manufaktur-diskonten
lemnade kreditiv bör indragas, och att detsamma således skall på bestämda tider
till Banken återbetalas;
att i den mån Manufaktur-diskontens lånerörelse sålunda komine att upphöra,
denna rörelse i stället må på förändrade lämpliga vilkor af Handels- och Näringsdiskonten
öfvertagas; samt
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit, i sammanhang härmed, täcktes dels medgifva, att Mnnufaktur-diskont-inrättningen
finge upphöra och dess egna behållning öfverflvttas lill vård och förvaltning
af Stats-kontoret, för att, enligt Kongl. Majits föreskrifter, fortfarande användas till
förlags-lån eller annorledes till ett tidsenligt främjande af större industriela företag;
dels ock i nåder förordna om de öfriga åtgärder, som af Manufaktur-diskontens
upplösning påkallades.
Den af Herr Wallenberg sålunda väckta motion tillika med de i anledning
deraf afgifna yttranden är af Välloll. Rorgare-Ståndet remitterad till Banko-Utskottet,
under förklarande, att delta Utskott icke lärer underlåta att för frågans behandling
sammanträda med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i den mån sådant
finnes erforderligt.
Banko-Utskottet, som ansett sig böra ensamt behandla den del af motionen,
som angår kreditivets indragning, får, i afseende derå, yttra, att Utskottet visserligen
delar den af Banko-Utskottet vid sednaste riksdag anförda åsigt, att anvisandet pä
Banken af särskilda låne- elier kreditiv-förlag, för att anlitas uteslutande af vissa
samhällsklasser, oro äfven i fordna tider, då Riks-banken var den enda allmänna
låneinrättningen i landet, tilläfventyrs lämpligt och för industriens befrämjande nödvändigt,
dock icke öfverensstämmer med en riktig Bank-förvaltning eller är af behofvet
påkalladt i samma män som förut, sedan genom Bank-inrättningars bildande
och spridande öfver landet, utvägarne att erhålla låneunderstöd för en hvar underlättats.
Men då Utskottet icke kunnat undgå finna, att indragning af Manufaktur
diskontens kreditiv, hvaraf denna Inrättnings upphörande hlefve sannolika följden,
tvifvelsutan skulle, under för handen varande penningeställning, medföra väsendtliga
olägenheter för det stora antal näringsidkare och manufakturister, som i Manufakturdiskonten
ega lånerätt, och sålunda förorsaka betänkliga rubbningar i deras affärsförhållanden,
har Utskottet, efter hvars tanke utförandet af en sä genomgripande förändring
som denna bör afpassas efter tidsomständigheterna, pä det att verkningarne af
densamma må för den enskilde blifva så litet störande som möjligt, ansett tiden nu
icke vara lämplig för den ifrågasatta åtgärdens vidtagande, hvadan Utskottet hemställer
15:o
att Rikets Ständer, jemte förklarande, att den väckta frågan om indragning
af Manufaktur-diskontens kreditiv för närvarande ej må till
någon åtgärd föranleda, måtte rörande nämnde kreditiv besluta följande:
20
Banko-Utskottels Betänkande M 25.
Till manufakturernes och fabrikernes understöd ar anvisadt ett
kreditiv af 2,230,000 R:dr R:mt, hvilket intill nästa riksdag hålles
Kongl. Kommersekollegium tillhanda mot samma vilkor, som
varit stadgade för de hittills å Ranken, för berörde ändamål, an
visade
låneunderstöd, samt under förbehåll:
l:o alt Banken för hela det belopp, som å kreditivet kan varda
uttaget, eger säkerhet i Manufaktur-diskontens alla fordringar samt
egna behållna tillgångar;
2:o alt, i händelse Fullmägtige, med afseende å Bankens ställning,
finna sig nödsakade alt kreditivet eller någon del deraf uppsäga,
Kongl. Kommerse-kollegium då skall, efter 9 månaders förlopp
och sedan derom sex veckor förut blifvit tillsagd t, till Banken
återbetala hvad som derå är vordet lyfta dl; och
3:o att, för de å kreditivet uttagna summor, Banken eger att
beräkna 3 procent årlig ränta, som, enligt deröfver uppgjorda li
qvider,
vid hvarje halft års slut, till Banken inbetalas, vid äfventyr
att, i annat fall, kreditivet. anses uppsagdt.
Jemte förmälan, att det kreditiv, stort 900,000 R:dr R:mt, Rikets Ständer
vid sistförllutna, likasom vid hvarje föregående riksdag allt sedan år 1818, afBankeos
medel upplåtit till Jern-kontorets disposition, fortfarande visat sig vara af
verklig nytta för jernhandteringen i riket, samt alt de för kreditivets begagnande
föreskrifna vilkor städse blifvit behörigen uppfyllda, har, uti väckt motion, Friherre
Alströmer, C. J. 0.. föreslagit, att berörda kreditiv måtte på samma vilkor som
hittills få, till och med nästkommande riksdag, af Jern- kontoret innehafves.
I betraktande, bland annat, deraf, alt den afkomst omförmälda kreditiv lemnar
Jern-kontoret, skall särskildt redovisas och användas lill rön och försök med
hvad mera som till jern-industriens framgång och förkofran kan lända, samt följaktligen
är vorden afsedd till befrämjande af ett allmänt nyttigt ändamål, har Ut
skottel,
med instämmande uti motionen, ansett sig böra hemställa, att föreskriften
i 147 g af Banko-reglementet måtte oförändrad få tjena till efterrättelse:
14:o
Det vid 1817—1818 årens riksdag Jern-kontoret beviljade kreditiv
å Banken, stort 900,000 R:dr R.mt, ega Fullmägtige i samma
Kontor, mot förut bestämd 3 procent ränta att, i följd af deras
under den 20 Oktober 1818 lill Banken ulfärdade skuldebref och
mot derå tecknad förila rande ansvarsförbindelse, till nästa riksdag
disponera; beroende det af bemälde Fullmägtige att, i Öfverensstämmelse
med det af Banko-fullmägtige stadfäslade Reglemente,
bestämma på hvad sätt och i hvad ordning detta kreditiv bäst må
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
ai
till bruksrörelsens nytta och båtnad användas, under noggrann! iakttagande
af de vilkor och förbehåll, Rikets Ständer vid 1823 års
riksdag fastställt, nemligen:
l:o att en del af kreditivet, minst 130,000 R:dr R:mt, icke
må i vanlig låneväg permanent disponeras, utan särskildt afsättas
eller innestå såsom reserv-fond, användbar egentligen vid de terminer,
då köpslut om jern vanligen eger rum, på det att, derest konjunkturen
för tillfället gåfve anledning till ofördelaktiga anbud, tillverkarens
derigenom iråkade förlägenhet måtte, genom Jern-kontorets
mellankommande åtgärd, kunna särskildt underlättas, och
2:o att den vinst, som uppkommer genom differensen i räntebetalningen
till Banken mot räntan af den, genom Bankens biträde
tillökade fond, bör särskildt redovisas och anses såsom tillgång,
disponibel för Jern-konlorets Fullmägtige till ändamål, som med
näringens framgång och förkofran genom anställande rön och försök
m. m. hafva gemenskap, men ej utgöra någon tillvext i Jernkontorets
enskilda lånefond; och kommer framdeles, såsom hittills,
Banken att uti den årliga revisionen öfver ofvannämnde fond deltaga
genom ett dertill utsedt ombud.
Under § 148 upptager Banko-reglementet Rikets Ständers vid sistförflutna
riksdag fattade beslut om upphörande, från och med 1838 års början, af den
Fahlu Bergslag medgifna kreditiv- eller lånerättighet i Banken å så kallade kopparsedlar.
Detta beslut erfordrar nu mera icke någon åtgärd, och då samtlige
förbindelser för de till Bergslaget utgifna så beskaffade lån redan under loppet af
år 1858 blifvit infriade, kommer
15:o
nyssnämnde § 148 att ur blifvande Banko-reglemente utgå.
Diskont-rörelsen.
Banko-reglementet innehåller i afseende å denna rörelse först vissa Allmänna
Sladganden, §§ 149 —158, och sedermera särskilda bestämmelser, 159—171,
rörande hvart och ett af de olika föremål, som Diskont rörelsen omfattar.
Utskottet har, vid granskningen af omförmälda Allmänna Sladganden, till
en början tagit under öfvervägande tvänne af Herr Ehrenhoff, G. U. och Riksdags-
fullmägtigen Anders Gudmundsson från Hallands län väckta motioner, i hvad
de innefatta förslag, att nya Låne-kontor mätte af Riks-banken inrättas, der sådant
kunde anses nödigt, i hvilket afseende sistbemälde motionär uppgifvit städerna
Norrköping och Gefle, såsom de orter, hvarest behof af Låne-kontor torde
22
Banko Utskottets Betänkande M 25.
redan förefinna» eller åtminstone snart komma att uppstå; och, får Utskottet
anledning häraf anföra, att som, oberäknadt de nuvarande Låne-kontoren, antingen
sedel-utgifvande eller icke sedel—utgifvande enskilda banker eller afdelnings-koutor
af de förra nu mera äro å nästan alla större affärsplatser inom riket, deribland
äfven i ofvanuppgifna tvänne städer, tillvägabragta och i allmänhet torde
medföra det gagn och den lättnad för rörelsen, som dessa inrättningar hafva för
ändamål att befordra, så lärer frågan om nya Låne-kontors inrättande ej kunna
tillmätas så stor vigt, som den tvifvelsutan skulle hafva förtjenat, derest icke, genom
enskilda bankers uppkomst och spridande öfver landet, anstalter redan blifvit på
så många orter vidtagna till näringarnes och industriens underlättande och utveckling
samt till befrämjande af en tiyttig och gagnande affärs-verksamhet. Men
derjemte vill det synas Utskottet som skulle enskilda banker, inrättade och förvaltade
efter riktiga grunder, kunna bereda allmänna rörelsen större fördelar än
som genom nya Låne-kontors anläggande komme att uppstå. Ty det ligger i
sakens natur att allmänna läne—inrättningar, som under stränga kontroller måste
förvaltas i öfverensstämmelse med bestämda reglementariska föreskrifter och af dertill
ståndsvis valde ombud med biträde af offentliga tjenstemän, svårligen kunna
handla och röra sig med den frihet, som utgör ett oeftergifligt vilkor för hvarje
bank-förvaltning så vidt den skall kunna rätt motsvara sin bestämmelse; hvaremot
enskilda bank-styrelser, som icke äro så strängt bundne af noggranna detaljbestämmelser
för utöfvande af deras verksamhet, böra, med icke allenast nära kännedom
om lånsökandes ställning och affärsförhållanden utan äfven det egna intresse,
de sjelfve hafva att bevaka, vara bättre i tillfälle att bedöma de olikartade
omständigheter, hvaraf personlig kredit beror, och att ordna sin rörelse på ett sätt,
som för hvarje ort medför det största, så väl allmänna som enskilda gagn; och
då härtill kommer, att allmänna låne-inrättningar icke torde kunna organiseras med
den besparing i förvaltningskostnad, som vid en så beskaffad enskild anstalt är
möjlig, anser Utskottet sig ega tillfyllestgörande skäl till den hemställan,
16:o
att förslaget om inrättande af ytterligare Låne-kontor icke må lill
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Föremålen för Diskont-verkens rörelse bestämmas i ISO § af Banko-reglementet,
och i afseende derå har Utskottet endast, — med anledning af Riksdagsfullmägtigen
Anders Gudmundssons från Hallands län framställning, alt i så väl
Banken som Låne-kontoren må inrättas så kallad giro-rörelse, eller att enskilde,
som hålla räkning derstädes, måtte kunna af- eller påskrifva summor direkte från
Banko-Vt,skottets Betänkande JVi 25.
25
eller till andras räkningar, — nu skolat tillkännagifva, alt då giro-röreisen egentligen
afser att underlätta öfverföringar från den ene räkningshafvarens konto till
den andres, hvarigenom de besvär och omgångar, som åtfölja liqviders verkställande
med kontanta penningar, kunna undvikas, Utskottet här nedan kommer att i föreskrifterne
för medels emottagande på upp- och afskrifnings- samt deposit räkning
emot ränta föreslå sådana lättnader och förändringar, hvarigenom det med
ofvanberörde framställning åsyftade hufvudsakliga ändamål kan vinnas utan att vidare
bestämmelser derom torde behöfva af Rikets Ständer meddelas.
Handels- och Närings Diskont-fonden utgör, enligt 151 § i Banko-reglementet
11,323,000 R:dr och är på de särskilda Diskont-verken sålunda fördelad,
att
Banko-diskont-verket i Stockholm innehar R:dr 6,700,000.
Låne-kontoret i Götheborg » ....... » 3,230,000.
Låne-kontoret i Malmö »
» 1,130,000.
Låne-kontoret i Wisby »
» 223,000.
Direktionerne öfver Låne-kontoren i Götheborg och Malmö hafva, uti deras
till Utskottet afgifna berättelser, förmält, att de till Handels- och Närings-diskontrörelsens
bedrifvande vid dessa Låne-kontor anvisade summor, äfven med de förstärkningar
deri, som från Bankens reserv-fond erhållits, och de tillgångar, som
kunnat beredas genom penningars emottagande på upp- och afskrifnings- samt
deposit-räkning mot ränta, icke motsvarat det behof af rörelse-medel, som en ökad
liflighet och företagsamhet i handel och näringar på ofvannämnde orter kräfde;
hvadan Direktionerne hemställt om förhöjning i Handels- och Närings-diskontfondens
belopp, hvilken förhöjning af Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö
blifvit för detta kontor föreslagen med åtminstone 330.000 R:dr.
Då Banko-fullmägtige, på grund af den i 174 § af Banko-reglementet intagna
föreskrift, hvilken Utskottet ansett i denna del böra fortfarande tjena till
efterrättelse, äro berättigade att, i den mån allmänna rörelsen sådant påkallar,
använda de i Bankens reserv-fond tillgängliga medel, bland annat, till förstärkande
af Handels- och Närings-diskont-fonden; i följd hvaraf dylika förstärkningar från
reserv-fonden för närvarande äro lemnade lill Låne-kontoret i Götheborg å 630,000
R:dr, till Låne-kontoret i Malmö å 290,000 R:dr och till Låne-kontoret i Wisby
å 80,000 R:dr, så synes någon tillökning i ordinarie anslaget för Handels- och
Näririgs-diskont-rörelsen icke vara af omständigheterne påkallad, utan torde de
summor, som för detta ändamål i Banko-reglementet nu upptagas, böra för de särskildta
Diskont-verken bibehållas oförändrade.
24
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
I fråga åter om Allmänna Diskont-rörelsen och beloppet af den dertill anvisade
fond iiro motioner i olika syftning vid innevarande riksdag väckta. Sålunda
hur, under åberopande hufvudsakligen deraf, att denna fond visat sig vara så otillräcklig
för låne-behofvet, att beviljade lån först efter längre tids förlopp kunnat utgifvas,
hvilket fortfarande vore förhållandet, tillökning i fonden blifvit föreslagen af
Riksdags-fullmägligen Anders Pehrsson från Malmöhus län med i,000,000 R:dr
och af Riksdags-fullmägtigen Anders Nilsson från Hallands län med en fjerdedel
af Bankens behållna vinst, hvarjemte Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö uti
dess ofvanomförmälda berättelse hemställt, att, om icke någon förhöjning i fondens
belopp kunde erhållas, Låne-kontoret åtminstone måtte få bibehålla den andel af
densamma, som för närvarande vore ät Kontoret anvisad; under det att yrkande af
Herr Ehrenhoff, G. II, framställts derom, att fonden till utlåning med omsättnings-rält
måtte småningom minskas och slutligen alldeles indragas.
Vid öfvervägande af dessa i motsatt syftning till hvarandra gjorda framställningar
har hos Utskottet någon tvekan ej bort uppstå om hvilkendera af de föreslagna
utvägarne nu hör af Utskottet förordas. En tydlig anvisning för bestämmande
af Utskottes mening i detta fall är nemligen redan gifven genom Rikets
Ständers i afseende å allmänna diskont-rörelsen vid de tvänne sednaste riksdagarne
vidtagna beslut. Jemlikt dessa beslut har fonden med omsättnings rätt blifvit under
åren 1855—1859 förminskad med 300,000 R:dr årligen, och skall en indragning
å fonden till sistnämnde belopp ega rum äfven under innevarande år, vid
hvars slut densamma, som år 1855 utgjorde 12,000,000 R:dr, således kommer
att nedgå till 10,200,000 R:dr. Att här upprepa alla de skäl, som legat till
grund för Rikets Ständers omförmälda åtgärder, torde icke vara nödigt; de synas
kunna i korthet sammanfattas deruti, att en utlåning, hvilken lik denna verkställes
på minst 2^ års tid, är föga förenlig med en sedelutgifvande banks ändamål och
verksamhet, enär hvarje sådan bank bör ställa sin rörelse så, att de utlånade medlen
kunna ulan uppehåll indragas om och när omständigheterna det påkalla, samt
att de låne-understöd, som från ifrågavarande fond meddelas, efter hvad erfarenheten
visat, merendels icke användas till så beskaffade företag, hvarigenom produktion
och industriel verksamhet till allmänt och enskildt gagn underlättas och befrämjas.
Hufvudsyftet med allmänna diskont-fondens successiva förminskande har
emedlertid varit att till andra för näringarne och industrien mera gagnande rörelsegrenar
efter hand öfverflytta de till nämnde fond anvisade medel, för att omsider
kunna inställa hela denna utlåning. Den grundsats, Rikets Ständer sålunda omfattat
till åstadkommande af ett bättre ordnande af Riks-bankens låne-rörelse, är,
enligt Utskottets tanke, allt för vigtig att böra öfvergifvas derföre, att närvarande
penniuge-ställning icke synes vara rätt fördelaktig för verkställande af en fortsatt
indragning på fonden; men då sistnämnde förhållande äfven bör vid detta tillfälle
tagas i betraktande, så får Utskottet tillstyrka,
17;o
Banko-Ulsltottets Betänkande M 25.
23
17:o
att Rikets Ständer, med afslag å Riksdags—fullmägtige Anders Pehrssons
och Anders Nilssons ofvan omförmälde motioner angående tillökning
i allmänna diskont-fondens belopp, måtte besluta, att å denna
fond skall för de kommande tre åren 1861, 1862 och 1863 innehållas
en summa af 200,000 R:dr om året, dock att någon minskning
af den till Låne-kontoret i Wisby anvisade andel af fonden,
utgörande 150,000 R:dr, nu lika litet som tillförene må ega rum.
Uti 153 § af Banko-reglementet bestämmes såsom allmän grund för fördelningen
på de särskilda Diskont-verken af den till utlåning med omsättnings-rätt
vid sistförflutna riksdag anslagna fond 11,100,000 R:dr, att Banko-diskontverket
i Stockholm skulle tillhandahållas R:dr 6,787,500.
Låne-kontoret i Göteborg »
» 2,775,000.
Låne-kontoret i Malmö »
» 1,387,500.
Låne-kontoret i Wisby »
» 150,000.
S:r R:dr 11,100,000.
I följd af de utaf Rikets Ständer redan beslutade innehållningar kommer, såsom
förut är upplyst, denna fond vid innevarande års utgång att förminskas till
10,200,000 R:dr; och enär fondens fördelning torde, med ofvannämnda undanlag
för Låne-kontoret i Wisby, böra för följande tre åren ske i enlighet med den proportion,
som i Banko-reglementets åberopade 153 § finnes bestämd, så skulle, med
summornas utförande i jemna tal, tillkomma Banko-diskont-verket i
Stockholm R:dr 6,230,000.
Låne-kontoret i Göteborg » 2,550,000.
Låne-kontoret i Malmö » 1,270,000.
Låne-kontoret i Wisby  » 150,000.
S:r R:dr 10,200,000.
Genom 154 § 1 mom. Banko-reglementet är vordet stadgadt, bland annat,
att räntan vid diskontering och utlåning från Handels- och Närings-diskont-fonden
utgör minst fyra, högst sex procent och bestämmes af Fullmägtige med afseende å
penninge-ställningen och andra omständigheter, som till räntans höjning eller sänkning
kunna föranleda.
Bih. lill R. St, Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 4
26
Banho-Ulskottels Belänkande JM 25.
1 berörde stadgande hafva Banko fullmiigtige hemställt om den ändring att,
enär åtminstone vid vissa tillfällen lån mot real-säkerhet borde få meddelas mot
lägre ränta, än den vid diskontering och å löpande förskrifning gällande, Fullmägtige
måtte berättigas att bestämma olika ränta för försträckningar på de olika säkerheter,
hvilka i Handels- och Närings-diskonten få belånas.
Det af Fullmägtige sålunda framställda förslag synes visserligen förtjena uppmärksamhet
i så måtto, som detsamma i tillämpningen borde komma att befordra
något mera utsträckt begagnande af real-säkerheter i Handels- och Närings-diskonten
än hittills i allmänhet varit fallet; men Utskottet befarar, att en Fullmägtige
lemnad tillåtelse att efter omständigheterna bestämma olika ränta för lån mot
olika säkerheter i nämnde fond lätteligen kunde föranleda dertill, att någon del af
fonden komme att afses uteslutande för utlåning mot vissa slag af säkerheter,
hvarigenom af Handels- och Närings-diskont-fonden skulle tillskapas särskilda fonder
för särskilda föremål samt följaktligen just det förhållande inträffa, som Rikets
sednast församlade Ständer åsyftade att förebygga genom beslutet att till den ifrågavarande
gemensamma fonden sammanföra de flere olika låne-fonder, hvilka förut
voro till vissa bestämda ändamål anvisade; och har Utskottet, i betraktande häraf,
ansett sig
18:o
icke böra FuIImägtiges ofvanberörde förslag biträda.
Såsom af 1859 års Revisions-berättelse ;§ 61 och Utskottets till Rikets
Ständer afgifna Berättelse § 18 inhemtas, hafva Banko-fullmägtige, — uppå Bankodiskont-direktionens
framställning, huruvida efter den förändring af grunderna för
belåning af vågförda effekter, som vid sednaste Riksdag egde rum, de i 67 punkten
af Banko-ordningen den 22 September 1668 och 6 punkten af Kongl. Förordningen
den 18 Februari 1735 meddelade föreskrifter, på grund hvaraf låntagare
mot dylik pant alltid affordrats ränta för minst en månad, oaktadt han derförinnan
å lånet gjort afbetalning eller detsamma slutligen liqviderat, kunde anses fortfarande
tjena till efterrättelse, — förklarat, att berörde föreskrifter icke blifvit upphäfda
eller ändrade genom de beslut, Rikets sednast församlade Ständer beträffande utlåningen
mot pant af vågförda effekter vidtagit, utan att Banko-diskont-direktionen
hade i afseende å ränte-beräkning för lån mot så beskaffad pant att enligt samma
föreskrifter förfara, likväl med det undantag att för omsalta lån ränta ej må
påföras för längre tid, än till af- och slutbetalnings-dagarne, äfven om dessa inom
en månad efter lånens omsättning inträffat; hvilken af Fullmägtige meddelade förklaring
Revisorerne ansett sig böra till Rikets Ständers bepröfvande hänskjuta.
Med anledning häraf får Utskottet tillkännagifva, att Utskottet, utan att ingå
i pröfning af frågan, huruvida ofvan åberopade Författningar blifvit i anmärkta hänseende
ändrade eller upphäfda genom Rikets Ständers vid sednaste riksdag i ämnet
Banko-Utskottets Betänkande M 25■
27
lattade beslut, för sin del finnér det vara skäligt att ränta å lån mot pant af vågförda
effekter beräknas och utgår under någon viss tid och således jemväl i det
fall, att lånet före den utsatta terminens förlopp skulle till någon del eller till fulla
beloppet varda inbetaldt; och då den tid af en månad, som i detta afseende blifvit
bestämd, synts Utskottet vara lämplig och jemväl öfverensstämmer med hvad som
vid försträcknings meddelande hos Diskont-verken mot annan säkerhet än pant af
vägförda effekter iakttages, har Utskottet ansett
19:o
Revisorernes ifrågavarande anmälan ej böra till någon vidare åtgärd
föranleda.
Vid utlåning från Allmänna Diskont-fonden är, jemlikt 154 § 2 mom ;
Ranko-reglementet, räntan fastställd til! 5 procent.
Som penninge-räntan i allmänhet under längre tid varit och fortfarande är 6
procent, kan Utskottet ej inse något giltigt skäl att för de lån, som från Allmänna
Diskont-fonden utlemnas, bibehålla 5 procent ränta; och Utskottet tvekar destomindre
att tillstyrka, det nämnde ränta må, på sätt punkten 27, morn. 2 här nedan innehåller,
tili 6 procent förhöjas, som tillåtelsen att få dessa lån omsätta i allt fall synes
utgöra tillräckligt stor fördel för låntagaren och det ej bör betviflas alt ju icke
Allmänna Diskont-fonden, äfven med den af Utskottet nu föreslagna förhöjning i
ränte-foten, skall fortfarande, såsom hittills, komma att af allmänheten med begärlighet
anlitas.
Någon särskild bestämmelse i afseende å bevillnings-afdrags tillgodonjutande
har Utskottet ej funnit nödigt att i efterföljande förslag till »Allmänna Stadganden»
införa, dä, enligt gällande Bevillnings-förordning, Diskont-verken äro från skyldigheten
all dylikt afdrag godtgöra befriade.
1 den genom 156 § 1 mom. af Banko-reglementet för Diskont-verkens låntagare
i allmänhet stadgade skyldighet att anskaffa och förete vederbörligt bevis om
egen och löftesmäns vederhäftighet, der denna icke är af Diskont-direktionen känd,
bär väl Riksdags-fullmägtigen Johan Carlsson från Östergötlands län ifrågasatt den
förändring, att dylikt bevis ej må behöfva vid hvarje omsättning af lån från Allmänna
Diskont-fonden förebringas, alldenstund, enligt motionärens förmenande, personernes
förmögenhets-vilkor icke skulle kunna »under några månader» så särdeles
förändras; men Utskottet, som hyser en af erfarenheten nogsamt bekräftad motsatt
öfvertygelse, kan följaktligen
28
Banko-Utskottets Betänkande .M 25.
20:o
icke understödja Riksdags-fullmägtigen Johan Carlssons omför
miilda
förslag.
Af nyssbemälde motionär är derjemte föreslaget, att lånehandlingar, hvilkas
underskrifter voro bevittnade af häradshöfding, kronofogde eller länsman i orten
eller pastor i församlingen, der lånsökanden egde sitt hemvist, och med häradets
sigill eller socknens stämpel försedda, »eller ock af annan trovärdig af Fullmägtige
känd person» skulle få insändas omedelbart til! Diskont-verket och af dervarande
tjenstemän föredragas och expedieras, utan att särskild kommissionär derför behöfde
anlitas, samt att Diskont-verkets tjenstemän å det sökta och beviljade länet icke
skulle ega att afdraga mera, än som erfordrades till rekommendations-afgift och
postporto.
Anmodade att öfver berörde förslag afgifva yttrande och, i händelse detsamma
skulle befinnas icke vara lämpligt, taga under öfvervägande och till Utskottet
sig utlåta, huruvida ej det af motionären åsyftade ändamål kunde på annat
än det af honom uppgifna sätt vinnas samt om och hvilka lättnader i det ena
eller andra afseendet kunde beredas allmänheten vid dess transaktioner med Diskont-verken,
utan att något äfventyr för Banken derigenom komme att föranledas,
hafva Banko-fullmägtige till Utskottet öfverlemnat från samtliga Diskont-direktionerne
i ämnet infordrade utlåtanden, hvaruti åtskilliga betänkligheter emot förslagets
antagande framställas. Sålunda har blifvit erinradt hurusom, enligt 1S6 §
3 mom. i Banko-reglementet, en hvar, som till ena eller andra Diskont-verket
inlemnar något låne-dokument, skall vara skyldig att derå teckna sin ansvarighet
för detsammas riktighet. Genom eftergifvande af nämnda ansvarighet, hvilket
blefve den oundvikliga följden i händelse motionärens förslag vunne bifall, enär
de Diskont-verkens tjenstemän, som då fingo sig uppdraget att emottaga och inlemna
ankommande låne-dokumenter, icke tillika kunde åläggas att för desamma
ikläda sig dylik ansvars-förbindelse, skulle Diskont-verken sannolikt komma att
tillskyndas betydliga förluster. Detta kunde så mycket mindre betviflas, som, vid
mångfaldiga tillfällen, då falska låne-handlingar blifvit i Diskont-verken belånade,
och hvilket, äfven med iakttagande för framtiden af de utaf motionären föreslagna
försigtighetsmått, icke torde kunna förekommas, erfarenheten nogsamt vitsordat
behöfligheten för nämnde verk att ega inlemnarnes ansvarighet för dokumentens
riktighet att trygga sig vid. Men oberäknadt nu antydda förluster, skulle Diskont-verken,
åtminstone det i Stockholm, komma att genom förändringen betungas med
ganska dryga direkta utgifter för aflönande af den tillökade tjenstemanna-personal,
som, i och för brefvexling med låntagare samt bokföring, redovisning och kontroll
af ingångna penningar, blefve oundgängligen erforderlig; och likväl kunde det med
allt skäl ifrågasättas, huruvida, oaktadt dessa uppoffringar från Bankens sida, allmänheten
i sjelfva verket skulle genom den nya ordningen tillskyndas något egent
-
lianko-Utskottets Betänkande M 25.
29
ligt gagn, synnerligast om man besinnade, att i lane-frågor al mera grannlaga beskaffenhet,
hvarjehanda upplysningar, tjenande till att vid förnyad föredragning al en
alslagen låneansökning bereda densamma framgång, lätteligen kunde på enskild väg
meddelas, men icke gerna syntes kunna blifva föremål för officiela skrifvelser trän
ett publikt Verk, äfvensom att, vid uppkommande brist i remitterade medel, ett
enskildt ombud, genom att förskjuta det bristande beloppet, kunde undvika annars
nödvändig brefvexling och dermed förenad tidspillan samt sålunda i många lall bevara
en eljest förlorad lånerätt.
Då häraf torde vara tillräckligt ådagalagdt, att det af motionären framställda
förslag skulle i verkställigheten komma att ådraga Diskont-verken både förluster,
hvilkas vidd ej kan på förhand beräknas, och kostnader, främmande för dessa Verks
förvaltning, samt att, om äfven, utan hänseende till dessa förluster och kostnader,
särskilda tjenstemän vid Diskont-verken anställdes för besörjande af enskilde personers
löneförhandlingar derstädes, de lånsökande sjelfve af en dylik anstalt sannolikt
komme att hafva mera skada än gagn, lår Utskottet, i öfverensstämmelse jemväl
med hvad Ranko-fullmägtige hemställt,
21 :o
afstyrka Rikets Ständers bifall äfven å Riksdags-fullmägtigen Johan
Carlssons ifrågavarande förslag.
För att emellertid bereda allmänheten all möjlig lättnad vid dess beröring med
Diskont-verken, har Utskottet, uppå Fullmägtiges framställning, ansett sig böra besluta,
att lånsökande, som personligen ombesörjer sina lånetransaktioner vid Diskontverken,
skall vara befriad från skyldigheten att vid lånereversal med tillhörande
handlingar och vid vexel, då diskontering deral sökes, foga s. k. anmälningssedel,
hvars författande skall åligga Verkets tjenstemän, utan rättighet att derför beräkna
eller ens emottaga någon godtgörelse; om hvilken al Utskottet beslutade åtgärd, som
blifvit Fullmägtige till iakttagande meddelad, Utskottet härmedelst skolat hos Rikets
Ständer göra anmälan.
Med afseende ä de olägenheter, som för Diskont-verken uppslå i följd deraf,
att låneansökningar i Allmänna Diskonl-londen löretagas till pröfning äfven när tillgång
saknas att lånen genast utgifva, hvarigenom olta inträffar, att godkända lånedokumenter
måste förnyas innan lånens ulassignering kan komma i fråga, har Direktionen
öfver Låne-konlorel i Göteborg ansett någon inskränkning böra göras i
föreskriften om dylika låneansökningars obegränsade emottagande vid Diskont-verken
och i sådant afseende hemställt, det stadgas måtte alt, då beviljade men för bristande
tillgäng hvilande låneansökningar i Allmänna Diskonten uppgå till ett belopp,
alt omkring 3 månader anses åtgå innan lånen kunna utgilvas, nya ansökningar icke
30
Banko-Utskottels Belänkande M 25.
vidare få emottagas lörr än de hvilande lånen till största delen hunnit meddelas,
och att allmänheten vid hvarje sådant tillfälle malte genom kungörelse i ortens
tidningar underrättas då mottagning af låneansökningar åter får ega rum.
I hvad Låne-kontorels Direktion sålunda yttrat instämmer Utskottet så till vida,
att Utskottet finner det vara särdeles olämpligt att låneansökningar prölvas oell beviljas
äfven vid tillfällen, då tillgångarne icke medgifva att de beviljade lånen kunna
genast utassigneras. Ty det kan väl icke annat än strida mot god ordning att en
allmän penningeinrättning, oaktadt dess lånetillgångar för tillfället äro alldeles medtagna,
likväl beviljar eller, rättare sagdt, utlofvar att framdeles lemna lån på dokurnenter,
hvilka, när tillgångarne omsider medgifva löftets uppfyllande, af en eller
annan orsak befinnas oantagliga. Förbud mot ett dylikt förfaringssätt, värdigt i
Allmänna Diskonten och någon gång tillämpadt äfven vid utlåning från Handelsoch
Närings-diskontfonden, synes med allt skäl böra meddelas och förslag dertill är
här nedan, i punkten 30. mom. 2. framstäldt; hvaremot Utskottet, i olikhet med
IJnekontors-direktionen, anser lånsökande i Allmänna Diskonten hädanefter, såsom
hittills, böra ega att, när helst de sådant åstunda, till Diskont-verken inlemna sina
ansökningar och der få dem hvilande, för att, då tillgång yppas, undergå pröfning
i den ordning, hvaruti desamma inkommit. Den härom nu gällande föreskrift,
intagen uti 171 § 2 mom. af Banko-reglementet, torde följaktligen böra bibehållas
på sätt Utskottet, vid de särskilda bestämmelserne, rörande utlåningen med orasätlningsrätt,
kommer i tillfälle att vidare föreslå.
Banko-reglementets 158 § 1 morn. innefattar bland annat den föreskrift, att,
om betalning eller omsättning af lån med omsättningsrätt efter förfallodagen uteblifver
utöfver den i !71 § medgifna Beståndstid, skall beloppet utan uppehåll utsökas;
och i afseende å här nämnda anstandstid stadgar 6 mom. af sistberörde §,
att för omsättning af dylika lån efter förfallodagen bibehållas två så kallade respitmånader
för de lån, som varit upptagna på sex månader, och en respit-månad för
de lån, som varit upptagna på kortare tid.
Del torde icke gerna kunna förnekas, att ett stadgande, hvilket såsom detta
uttryckligen tillstädjer dröjsmål med betalningen af förfallen skuld, måste motverka
punktlighet och ordning vid affärsförbindelsers uppfyllande; och måhända har den
tillåtelse, som allt ifrån Diskontens första inrättande varit dess låntagare förunnad
att kunna å förfallodagen uteblifva med utfäst betalning för alt först vid lägligare
tillfälle densamma erlägga, icke förfelat att i sin män underhålla den oordentlighet
i liqvider, som inom vårt land så allmänt och så rättvist öfverklagas. Såsom ett
medel att förmå Diskontens gäldenärer till ordentligt fullgörande af sina förbindelser
var fordom för den försumlige stadgad påföljden att efter förfallotiden intilldess
Banko-Utskottets Betänkande JVI 25.
31
liqvid skedde betala en mycket hög så kallad straffränta, ursprungligen 12 procent
å lånesumman; men denna påföljd, i och för sig olämplig, har genom Rikets Ständers
lid efter annan vidtagna beslut blifvit allt mer och mer modifierad, så att efter
1847 —1848 årens riksdag öfverräntan utgjort, hvad den ännu är, blott 6 procent,
eller samma belopp, hvartill, enligt Utskottets ofvan afgifna förslag, ordinarie räntan för
lån från Allmänna Diskont-fonden skulle komma att bestämmas. Då vid försträckningars
återgäldande till de enskilde bankerne någon respit-tid icke är medgifven, men
liqviderne det oaktadt icke mindre noggrant der verkställas, kunde det visserligen
synas vara obehöfiigt att för låntagare hos Diskont-verken fortfarande tillåta ett undantags—förhållande
i afseende å liqviderande af förfallna skulder, som, efter hvad Utskottet
yttrat, måste ofördelaktigt inverka på affärsförhållandena i allmänhet; men
som ett upphäfvande nu genast af hvad i detta hänseende varit af ålder medgifvet
sannolikt skulle föranleda dertill, att betalning på förfallotiden komme att uteblifva
för en betydlig del af Diskont-verkens ifrågavarande fordringar, till hvilkas indrifning
Iagsöknings-åtgärder skulle behöfva vidtagas, och att jemförelsevis stora förluster
för Banken härigenom skulle uppstå, har Utskottet, efter hvars tanke den så kallade
respit-tiden rätteligen bör betraktas, icke såsom medförande en ovilkorlig rättighet
för låntagare att under viss tid fördröja med liqviden af förfallen skuld, utan såsom
ett anstånd hvarunder lagsökning för samma skuld ej må ega rum, ansett sig böra
i nedaninlagna punkt 31 föreslå, att lån från Allmänna Diskont-fonden, som icke
inbetalas eller genom omsättning liqvideras inom en månad efter förfallodagen, bör
genast utsökas; hvaremot de bestämmelser 171 § af Banko-reglementet innehåller
i fråga om begagnande af respit-tid skulle upphöra att vidare gälla till efterrättelse.
Under åberopande af hvad nu blifvit vttradl, hemställer Utskottet, att Rikets
Ständer, angående Bankens Diskont-rörelse, måtte besluta följande
Allmänna Stadganden:
22:o
Diskont-rörelsen bedrifves genom Diskont-verket eller Låne- kontoret
i Göteborg för provinserna Westergötland, Dalsland, Bohus län
och Halland; Diskont-verket eller Låne-kontoret i Malmö för provinserna
Skåne och Blekinge; Diskont-verket eller Låne-kontoret
i Wisby för Gotlands län, samt Diskont-verket i Stockholm eller
Banko-diskont-verket för rikets alla öfriga delar.
23:o
Diskont-verkens rörelse omfattar:
A. Diskontering af vexlar;
B. Utlåning utan omsättningsrätt mot hypothek af löpande förskrifningar
samt aktier och publika papper;
Banko-Ulskollets Betänkande M 25.
C. Utlåning vid Diskont-verken i Stockholm och Göteborg mot
pant af vågförda effekter;
D. Kassa-kreditiv åt enskilda personer och Sparbanker;
E. Medels emottagande på upp- och afskrifnings— samt depositräkning
mot ränta;
F. Utlåning med omsättningsrätt.
24:o
Mom. 1. Till de i nästföregående § under Litt. A, B, C och D
uppgifna föremål är anvisad en gemensam fond af 11,325,000 R:dr
Riksmynt, hvilken fond, benämnd Handels- och Närings-diskontfonden,
antages böra i allmänhet på de särskilda Diskont-verken
fördelas sålunda, att deraf tillhandahållas
Banko-diskont-verket R.'dr 6,700,000.
Låne-kontoret i Göteborg  » 3,250,000.
Låne-koutoret i Malmö
. » 1,150,000.
Låne-kontoret i Wisby  » 225,000.
Fullmägtige dock förbehållet att, efter sig företeende omständigheter,
kunna dessa summor mellan Diskont-verken annorlunda fördela.
Mom. 2. De till Handels- och Närings-diskont-fonden anvisade
medel ega Diskont-direklionerne att, under Fullmägtiges tillsyn och
kontroll samt enligt af dem meddelade allmänna föreskrifter, förvalta
och utlåna på sätt Direktionerne, efter eget bepröfvande och med
rättvist afseende å de olika lånebehofven, finna för orternes rörelse
mest gagneligt, dock under iakttngande deraf, att vexel-diskontering
sker företrädesvis framför utlåning mot hypothek af löpande förskrifning
eller accepterad invisning, samt att å någon betydligare del af
fondens tillgångar kassa-kreditiv alltid beviljas till det belopp, Direktionerne
bestämma.
25:o
I den rörelse, som med Handels- och Närings-diskont-fonden
bedrifves, ega Diskont-direktionerne jemväl att, på sätt och med de
vilkor nästföregående punkt mom. 2 omförmäler, använda de medel,
som på upp- och afskrifnings- samt deposit-räkning mot ränta vid
hvartdera Diskont-verket inflyta; börande härvid iakttagas, att af de
influtna medlen i kassa eller på räkning bibehålies det belopp, som
för skeende uttagningar må anses erforderligt, och att, om vid något
tillfälle uttagningarne skulle öfverstiga nyssberörda belopp, vederbörande
Diskont-direktion må för det bristande beloppet afgifva
anvisning på Bankens Reserv-fond, hvilken brist, så fort sig göra
låter,
Banko-Utskollets Betänkande M 25.
33
låter, fy lies genom innehållning af de i diskonterings-, låne- och
kreditiv-rörelsen inflytande medel.
26:o
Mom. 7. Till utlåning med omsättningsrätt är anvisad en fond
af 10,200,000 R:dr Riksmynt under benämning af Allmänna diskontfonden;
och tjenar såsom grund för denna fonds fördelning på de
särskilda Diskont-verken till efterrättelse att
Banko-diskont-verket tillhandahållas .... R:dr 6,230,000.
Låne-kontoret i Götheborg  » 2,330,000.
Låne-kontoret i Malmö  » 1,270,000.
Låne-kontoret i Wisby  » 130,000.
varande dock Fullmäglige förbehållet att, efter sig företeende om
ständigheter,
kunna förordna om annan fördelning Diskont-verken
emellan af fondens tillgångar, än den sålunda i allmänhet antagna.
Morn. 2. Af allmänna Diskont-fonden skola Fullmägtige, under
hvartdera året 1861, 1862 och 1863, innehålla 200,000 R:dr
Riksmynt, hvilken innehållning verkställes på sätt och i den ordning
Fullmägtige lämpligast anse, dock under förbehåll att någon
minskning icke sker af den andel utaf fonden, sora med 130,000
R:dr är för Wisby Låne-kontor afsatt.
27 :o
Morn. 1. Räntan vid diskontering och utlåning från Handels- och
Närings-dis/iont-fonden utgör minst Fyra högst Sex procent, och
bestämmes af Fullmägtige med afseende å penningeställningen och
andra omständigheter, som till räntans höjning eller sänkning kunna
föranleda; skolande allmänheten, genom kungörelse i tiduingarne,
om räntefotens förändring underrättas. Räntan vare alltid lika vid
samtliga Diskont-verken.
Mom. 2. Vid utlåning från Allmänna diskont-fonden är räntan
fastställd till Sex procent.
Mom. 3 Utom vid belåning af vågförda effekter, kommer räntan
å penninge-försträckningar från Diskont-verken alt vid det
beviljade beloppets utgifvande afdragas.
Mom. 4. För de summor, som å kassa-kreditiv lyftas eller insättas,
beräknas å kreditiv till enskilda personer Fem och å kreditiv
till sparbanker Fyra procent ränta.
Mom. 5. För de lån, som ej inbetalas inom 14 dagar efter
Bih. lill B. St. Brot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 5
Banko-Utskottels Betänkande M 25.
förfallodagen, denna oräknad, elier liqvideras genom omsättning, der
sädan får ega rum, samt för de kassa-kreditiv, som icke betalas
vid kreditiv—tidens utgång, beräknas från förfallodagen Sex procent
ränta.
28:o
Mom. 1. Svensk medborgare, som är bosatt utrikes, fär icke
såsom låntagare eller löftesman antagas.
Mom. 2. Ingen må erhålla lån af annat Diskont-verk, än det,
inom hvars låne-distrikt han är mantalsskrifven, med undantag
likväl för ledamöter i Direktionerne vid Låne-konloren och dervarande
tjenstemän, på sätt § 78 bestämmer; äfvensom låntagare, hvilken,
efter att vid ett Diskont-verk hafva lån erhållit, till annat
lånedistrikt. afflyttat och vid dervarande Diskont-verk lån upptager,
må vid omsättningsrätten bibehållas.
Morn.. 3. Vexel-, förskrifnings- eller invisnings-utgifvare, acceptant,
endossent eller löftesman må kunna antagas, äfven om han ej
tillhör lånedistriktet.
29:o
Mom. 1. Hvarje reversal, ehvad det utgifves för nytt lån eller
omsättning af redan erhållet, skall, derest de derå såsom låntagare
eller löftesmän tecknade personers vederhäftighet ej är af Direktionen
känd, eller den erbjudna panten icke, ensam för sig, anses
innefatta fullgod säkerhet, vara försedt med antingen officielt intyg
af Länsstyrelsen, eller, å landet, af Domhafvanden i orten, eller, i
stad, af Magistraten eller Borgmästaren, den sednare å embetets
vägnar, eller ock med af enskild man, för hvilken Direktionen hyser
fullt förtroende, utfärdadt bevis om hvardera personens vederhäftighet
för det sökta lånet, och, i fall personen förut för låneelier
borgens-förbindelse lill någotdera Diskont-verket häftar, jemväl
för beloppet af sådan äldre förbindelse.
I öfrigt åligger det Direktionen att, med afseende å hvarje sökt
iånebelopp, pröfva antagligheten af de derför erbjudna lånehandlin
gar
samt med uppmärksamhet och noggrannhet tillse, att Verkets
säkerhet genom desamma betryggas; och må Direktionen icke underlåta
att, för vinnande af detta ändamål, förskaffa sig alla de
upplysningar, som kunna inverka på omdömet om lånsökandes ställning
och förmåga att i allo uppfylla ingångna förbindelser.
Mom. 2. Då låntagare eller hypotheks-utgifvare eller löftesmän
icke sjelfve kunna skrifva, eller icke hafva för Direktionen
Banlto-Utskottets Betänkande M 25.
känd namnteckning, skall underskrifternes erkännande eller egenhäudighel
alltid vara bestyrkt af två trovärdige män, och således,
i händelse domaren namnteckningens riktighet intygat, annan person
densamma jemväl bevittna.
Mom. 3. En hvar, som till ena eller andra Diskont-verket inlemnar
något låne-dokumeut, skall derå teckna sin ansvarighet for
detsammas riktighet.
Men ehuru Direktionen således eger att af inlemnaren fordra
ersättning för hvad som utgifves å ett dokument, hvilket sedermera
styrkes vara falskt, bör likväl Direktionen icke af förtroende
lil! honom, hvem han än vara må, underlåta att sorgfälligt iakt
taga
den granskning af ingifna lånehandlingar, hvarigenom både
förlust för Verket och andra personers oför skylda lidande säkrast
förekommes.
Morn. 4. För lyftning af annan persons lån erfordras länsökandens
fullmagt, hvilken, efter dennes eget godtfinnande, må ställas
antingen å innehafvare!), eller å viss man, eller ock å viss man
eller den han dertill i sitt ställe förordnar.
30:o
Mom. 7. Lån må ej utgå till annan eller mindre summa än
den, hvarå reversalet lyder.
Mom. 2. Ej heller må vid något tillfälle iåne-ansökningar profves
och beviljas till högre belopp, än som kan genast utassigneras.
51:o
Mom. I. Derest vexel, som blifvit af någotdera Diskont-verket
till diskontering anlagen, ej å förfallodagen infrias, vidtage Direktionen
genast alla nödiga åtgärder till beloppets utbekommande.
Vid underlåten betalning af lån mot hypothek af aktier och
publika papper eller af vågförda effekter, förCares med panten på
sätt Banko-ordningen i afseende å förfallna lösa panter föreskrifver.
Utebli Iver å förfallodagen betalning af lån utan omsättningsrätt,
eller uteblilver under en månad efter förfallodagen betalning eller
omsättning af län med omsättningsrätt, eller underlåter någon att,
inom föreskrifven tid, inbetala hvad å beviljadt kassa—kreditiv blifvit
lyftadt, late Direktionen, utan uppehåll, beloppet utsöka; och vare
Direktionen obelaget att, när sådant för verkets säkerhet nödigt
pröfvas, genast efter förfallodagen göra Verkets rätt genom lagsök
-
56
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
ning gällande, jemväl i afseende på lån, hvarför omsättning eljest
är medgifven.
Mom. 2 Diskont-verken ega alt af så väl Ofver-ståthållareembetet
i Stockholm, sorn samtlige Konungens Befallningshafvande
oell öfriga exekutorer, skyndsamligen erhålla laga handräckning i
alla de utsökningsmål, som af Diskont-verkens utlåningar härröra,
med åliggande för bemälde myndigheter att, efter skuldens indrifvande,
de influtna medlen skyndsamt till Diskont-verken insända.
Efter dessa Allmänna stadganden följa i ordningen särskilda bestämmelser för
Diskont-verkens olika lånerörelse-grenar, hvaribland i första rummet — §§ 159—
16! af Banko-reglementet — för diskontering af vexlar och utlåning utan omsättningsrätt
mot hypothek af löpande förskrifningar samt aktier och publika papper.
De aktier, hvilka hos Diskont-verken såsom hypothek antagas iiro, enligt 160
§ 1 mom. 3 punkten, följande, nemligen:
a) aktier i Hjelmare Kanal- och Slussverks-bolag till SO proc. af aktiekapitalet
;
b) aktier i Södertelje Kanal- och Slussverks bolag till SO procent af det
ursprungligen tecknade kapitalel, belöpande sig till 10 procent af den summa nuvarande
aktier upptaga; och
c) aktier i Götha Kanal-bolag, af lörsta klassen, till 25 procent å primitiva
aktie-kapitalet; allt likväl under vilkor att antaglig borgen tillika ställes för den
brist, som vid hypothekets användande möjligen kan uppkomma
Det för aktier i Götha Kanal-bolag af lista klassen fastställda belånings--
värde å 25 procent å primitiva aktie-kapitalet är ännu detsamma, som tjeriade tili
efterrättelse under den tid, då dessa aktier, lemnande ingen eller i bästa fall en
procent utdelning åt aklie-egarne, i allmänhet såldes lill 11 å 12 procent. Efter
hvad Utskottet inhemtat hafva ifrågavarande aktier sedermera så stigit i värde, att
desamma, lydande å 100 K:dr Banko hvardera, i hvars mans hand gälla 50 R:dr
Rimt och blifvit sednast betalda med 52 R:dr pr aktie, oberäknadt utdelningen derå,
hvilken nu utgör 5 R;dr samma mynt Med afseende å denna förhöjning i Götha
Kanal-aktiernes värde och då i allt fall vid beläning deraf hos Diskont verken
skall till dessas säkerhet ställas antaglig borgen för möjligen uppkommande brist
vid hypothekets realiserande, synes nämnda aktiers belåningsrätt kunna utan äfventyr
för Banken höjas och bestämmas till högst 53' :1 procent pr aktie; i sammanhang
hvarmed Utskottet ansett det böra bestämdt uttryckas, alt de i reglementet
nu utsatta belåningsvärden å Hjelmare och Södertelje Kanal- och Slussverks
bolags
aktier äfven äro de högst medgilna,
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
37
Utskottet, sorn vid bestämmelserne i 139—161 §§ af Reglementet för öfrigt
icke funnit anledning till annan erinran, iiri att från 160 § 2 mom. orden:
»oell utan omsättning» torde böra uteslutas såsom öfverflödig», då rubriken till
denna del af Diskont-rörelsen uttryckligen augifver, att omsättning al de lån, om
hvilka bär är fråga, icke får ega rum, hemställer således det följande mätte stadgas,
angående
Diskontering af vexlar och utlåning ulan omsättningsräll mot hgpothek af löpande
för skrifningar samt aktier och publika papper.
52:o
Morn 1. Diskontering tillätes allenast af vexel, som är ställd
i Svenskt mynt på högst 6 månader, dragen af inom riket bosatt
Svensk undersåte på annan inländsk man, samt inrättad i enlighet
med den i Vexel-lagen den 23 Augusti 1831, för inrikes vexlar,
stadgade form och behörigen accepterad.
Morn. 2. Är acceptanten icke bosatt ä diskonterings-orten, skall
i accepten uppgifvas namnet på en derstädes boende person, hos
hvilken betalningen vid lörfa! lot i den tillhandahålles.
Mom. 3. Diskontering af vexel u lägre belopp än 230 R:dr
Riksmynt, eller å kortare lid än trelio dagar, är ej medgifven.
33:o
Morn. 7. Utlåning sker mot lånsökandes förbindelse, åtföljd af
hypothek. bestående al
antingen löpande förskrifning eller accepterad invisning, motsvarande
minst hela den reverserade länesumman,
eller ock nedannämnde aktier och publika papper till följande
belånings—värde, nemligen:
l:o lill högsl nittio procent af kapital-beloppet.
Obligationer med 4 procent ränta, och deröfver, utfärdade af
Riksgälds-konloret. Arméens ackords-amorteringsfond, Stockholms
stads Drätsel-kommission, Götheborgs stad, Götha Kanal-bolag, Bruksegares
hypotheks-kassa, Trollhätte nya Kanal-bolag, samt alla redan
varande Svenska hypotheks-föreningar och de enahanda föreningar,
hvilka hädanefter pä likartade grunder kunna bildas, och som blifva
af Kongl. Maj.t i nåder stadfästade samt af Fullmäktige finnas innebära
nödig säkerhet;
2:o till högst sjutiofem procent af kapital- beloppet.
Ofvanberörde obligationer med lägre ränta, än 4 procent;
58
Banko-Vlåkö Unis Betänkande M 25.
Fullmägtige obetaget att, i händelse omständigheterna skulle
dertill föranleda, nedsätta belånings-värdel å de i l:a och 2:a
punkterna omförmälda obligationer.
5:o mot tillika ställd antaglig borgen för den brist i Verkets
fordran, som vid hypothekets användande möjligen kan
uppkomma:
a) Aktier i Hjelmare Kanal- och Slussverks-bolag till högst 50
procent af aktie-kapitalet;
b) Aktier i Södertelje Kanal- och Slussverks-bolag till högst
50 procent af det ursprungligen tecknade kapitalet, belöpande sig
till 10 procent af den summa, nuvarande aktier upptaga; och
c) Aktier i Götha Kanal-bolag, af första klassen, til! högst 33' ;t
procent å primitiva aktie-kapitalet.
Morn. 2. Lånen meddelas å en tid af högst sex månader.
Mom. 3. Låu mot hvpothek af löpande förskrifning eller accepterad
invisning utgifves icke å mindre summa, än 1,000 Rrdr
Riksmynt, samt mot hvpothek af aktier och publika papper å
lägre belopp, än 200 R:dr samma mynt, eller annorlunda än å
hela tiotal Riksdaler derutöfver.
54:o
Högsta tillåtna skuldsättnings—beloppet, för hvilket någon såsom
låntagare och acceptant får blifva häftande, deruti ej inbegripet
hvad han kan vara skyldig i egenskap af trassent, endossent, hypotheks-utgifvare
eller löftesman, eller i och för kassa-kreditiv, eller
mot pant af vågförda effekter, må icke öfverstiga 200,000 R:dr
Riksmynt.
Då den utlåning mot pant af vågförda effekler, hvilken vid Diskont-verken
i Stockholm och Götheborg bedrifves, enligt Utskottets åsigt, hvarken kan eller
bör afse andra effekter, än sådana, som äro af Svensk tillverkning, torde, enär
införsel till riket af så väl tackjern som stångjern och stål af alla slag nu mera
är tillåten, Banko-reglementets föreskrifter böra i nyssnämnde afseende förtydligas.
Derjemte anser Utskottet, att ibland belånbara effekter bör upptagas icke allenast
jernvägs-skenor och annan smidd eller valsad jernvägs-materiel, helst det torde
kunna antagas att inhemsk tillverkning deraf måhända snart nog skall komma till
stånd, utan äfven gjutstål, af hvilken artikel under sednare tider icke så obetydliga
qvantiteter blifvit till utlandet exporterade. För öfrigt har Utskottet vid
granskning af Reglementets 166‘ §, deri omförmäles, att från belåniugsrätt äro
Banko-Utskottets Betänkande JVs 25.
uteslutna effekter, upplagda på extra vågar eller lastageplatsen som icke äro med
vederbörliga privilegier och ansvarige embetsman försedde, fästat uppmärksamhet
vid de här begagnade orden: »vederbörliga privilegier», hvilka ord, efter Utskottets
tanke, böra från blifvande Banko-reglemente utgå, enär för inrättande af
extra vågar eller lastageplatser särskilda privilegier ej erfordras.
Med iakttagande af nu anmärkta förändringar föreslår Utskottet, att nedannämnde
bestämmelser måtte meddelas för
Utlåning mot fant af vågförda effekter.
3 äro
Mom. 1. Vid Diskont-verken i Stockholm och Götheborg utgifvas
lån mot lånsökandes förbindelse och pant, enligt medföljande,
på Diskont-verket öfverlåten vågattest, af nedaunämnde, på vågar
inom riket upplagda effekter al Svensk tillverkning, nemligen:
stångjern, bergsmansjern, bultjern, smidt bandjern, valsadt bandjern,
skärjern, knippjern, saltpanneplåtar, smidda jernplåtar, valsade jernplåtar,
plogämnen, skyfflar, jernankare, ankarkedjor och kettingar,
smältstycken elier ämnen för valsjern, jernvägs-skenor och annan
smidd eller valsad jernvägs-maleriel, storspik, småspik, förtennt
jernbleck, garfstål, brännstål, gjutstål, arko- eller gjutmessing, latunroessing,
messingstråd, garkoppar, smidd koppar, valsad koppar,
kopparspik, alun och bly; börande, uti vågattester från Stockholms
och Göteborgs vågar, panten upptagas till namn, sort och vigt, samt
uti attester från öfriga vågar äfven till stämplar, dimensioner,
stång- eller stycketal, med uppgift tillika, huruvida panten finnes
antingen i sjelfva våghuset eller å annat förvaringsställe.
Mom. 2. Lånen utgifvas å fullt Riksdalertal till högst trefjerdedelar
af pantens försäljnings-värde, enligt mäkiare-attest eller
eljest kända förhållanden, och Fullmägtige bestämma, i Juni och
December månader hvarje år, beiåningspriset för påföljande halfår.
Mom. 3. Lånetiden är bestämd till högst sex månader; ankommande
på Diskont-direktionernes pröfning, huruvida omsättning
af lån må få ega rum.
36:o
Morn. 1. Svenskt tackjern, som, i enlighet med gällande författningar,
är behörigen stämpladt och markt samt upplagdt antingen
å Stockholms tackjernsvåg, å vågen i Götheborg, eiler å öfriga
inom riket befintliga jernvägar, hvilka äro försedda med vågmästare
samt sta under tillsyn och ansvarighet af städernas Magistrater,
40
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
må jemväl vid Diskont-verken i Stockholm och Götheborg belånas
mot lånsökandes förbindelse, åtföljd af behörig våg-attest, som,
innehållande bestämd uppgift på den bergslags namn och den hyttas
stämpel, hvarest tackjernet är tillverkadt, dess vigt samt antalet
af galtar eller stycken, bör genom åtecknad transport på
Diskont-verket öfverlåtas.
Morn. 2. Lane beloppet, som före slutet af hvarje år fastställes
till grund för det nästföljande årets utlåning, bestämmes af Fulimägtige,
med afseende å konjunktur och öfriga omständigheter, till
högst tvåtredjedelar af det pris, som årligen för hvarje bergslags
särskilda tillverkningar, såsom lösen för Kronans tioude-tackjern,
af vederbörande embets-verk fastställes.
Mom. 3. Lånen utgifvas å fullt Riksdalertal och på högst sex
månader, med Diskout-direktionerne förbehållen rätt att pröfva,
huruvida omsättning af lån må få ega rum.
37:o
Med så väl utgifning och slut-betalning af lån mot pant af de
i punkten 35 uppräknade effekter samt tackjern, som panternas
relaxering eller frigifvande, förhålles i enlighet med hvad för när
varande
stadgadt är, eller framdeles kan af Fullmägfige föreskrifvet
varda.
38:o
Diskont-direktionerne ega, hvar för sitt distrikt, att, så ofta
och på det sätt Direktionerne finna lämpligast och för Diskontverkens
säkerhet nödigt, låta anställa inventeringar å de på vågarne,
för dessa Verks räkning, pantsatta effekter.
59:o
Från belånings-rätt äro uteslutne effekter, upplagda på extra
vågar eller lastage-platser, som icke äro med ansvarige embets
män
försedde, tackjern, förvaradt i enskilde personers utom stä —
dernes vågar befintliga bodar, samt stamp-, skrot- och klotjern.
Med tillkännagifvande, hurusom Kongl. Maj:t under sednare åren, vid förekomna
frågor om fastställelse å underdåniga förslag till Reglementen för åtskilliga
spar
-
Banko Utskottets Betänkande JYi 25.
41
sparbanks-inrättningar, funnit sådana förslag, med hänsigt till inrättningarnes inskränktare
verknings-krets, icke böra blifva föremal för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
utan öfverlemnat desamma till Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshaf\ande
med uppdrag att derå meddela den stadfästelse, som med lag och författningar
öfverensslämde, samt att Kongl. Maj:t, i anledning af gjord förnyad framställning
om Nådig stadfästelse å föreslagna reglor för en af Spar-bankerne i Riket, genom
beslut den 16 nästlidne Mars, förklarat sig anse omförmälda numera antagna form
för fastställandet af reglementen för Sparbanks-inrättningar vara den lämpligaste,
har Chefen för Kongl. Finans-departementet, till följd af Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag,
i skrifvelse af nyssnämnde dag fästat Banko-Utskottets uppmärksamhet på berörde
förhållande, på det att, då sparbankers rätt att uti Rikets Ständers Bank erhålla
kreditiv, enligt gällande Banko-reglemente, vore beroende af det vilkor, att deras
stadgar äro med Kongl Maj.ts nådiga stadfästelse försedda, Utskottet måtte taga
i öfvervägande, huruvida någon förändring af de uti 167 § af berörde reglemente
upptagna bestämmelser, angående vilkoren för sparbankers rätt til! erhållande af
kreditiv i Riks-banken, må för framtiden anses vara af omständigheterna
påkallad.
Då sparbank, i likhet med hvarje enskild person, är förbunden att för
kassa-kreditiv ställa godkänd säkerhet, lärer den omständighet att sparbanksinrättnings
stadgar blifvit icke af Kongl. Maj:t utan af Dess vederbörande Befallningshafvande
stadfästade, ej böra utgöra hinder för sparbanken att kreditiv vid
Diskont-verken erhålla, hvadan Utskottet ansett de i 167 § 2 mom. förekommande
orden: »hvilka äro med af Kongl. Maj:t i nåder stadfästade stadgar försedde»
böra utbytas mot orden: »hvilka äro försedde med stadgar, stadfästade af
vederbörlig myndighet;» och som i afseende å öfriga i denna § upptagna bestämmelser
några förändringar hvarken blifvit i motions-väg yrkade eller af Utskottet
ansetts erforderliga, hemställer Utskottet, att följande föreskrifter måtte fastställas för
Kassa-kreditiv åt enskilda personer och sparbanker.
40:o
Mom 7. Med kassa-kreditiv förslås rättigheten att, inom visst
bestämdt maximum, kunna af Banken undfå låne-understöd för
tillfälligt begagnande på sådant sätt, att ränta påföres för hvad af
det medgifna beloppet tid efter annan lyftes, men enahanda ränta
åter godtgöres kreditiv-hafvaren för derå efter hand skeende återbetalningar.
Mom. 2 Mot säkerhet, som af vederbörande Direktion pröfvas
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Samt. 1 Afd. 13 Baft. 6
42
Banko-Utskottets Betänkande J? 25.
och godkännes, ega enskilde personer och de sparbanker, hvilka
äro försedde med stadgar, sladfästade af vederbörlig myndighet,
att undfå kreditiv på högst ett år, räknadt från den dag, kreditivet
blifvit förunnadt
Mom. 3. Såsom inträdes-afgift erlägge enskild person en half
procent af kreditivets hela belopp; sparbank vare från dylik afgift
befriad.
Mom. 4. Kreditiv meddelas icke någon enskild person till högre
summa än 30,000 R:dr Riksmynt, eller å lägre belopp än 1,000
R:dr Riksmynt; börande i öfrigt kreditiv-beloppet lämpas efter beskaffenheten
och omfånget af den rörelse, kreditiv-sökanden bedrifver.
Mom. 5. Såsom kreditiv åt sparbanker må beviljas högst
50.000 R:dr för Stockholms, 20,000 R:dr för Götheborgs och
10.000 R:dr, allt Riksmynt, för hvar och en af de öfriga sparbankerne,
som dertill sig anmäler.
Morn. 6. Utassigneringar och afbetalningar få, i mån af behof,
verkställas, dock aldrig på mindre summa hvarje gång än 100
R:dr Riksmynt, och derutöfver endast på hela tiotal R:dr.
Mom. 7. För utassigneringar få allenast begagnas på viss man
ställda invisningar, å hvilka summa, dalum och alla personers namn
äro handskrifne.
Mom. 8. Krcditiven skola, enligt deras egentliga bestämmelse,
användas och få sålunda ej begagnas såsom stående lån, vid äfventyr
för kreditiv-hafvaren att, för kommande kreditivår, kreditiv
ej erhålla.
Mom. 9. I händelse Bankens säkerhet sådant fordrar, kunna
k reditiven uppsägas till inbetalning, i öfverensstämmelse med föreskriften
i (§ 115)
Vid granskning af de uti <§§ 168, 169 och 170 i Banko-reglementet meddelade
bestämmelser för upp- och. af skrif ning s- samt deposit-röre/sen vid Diskontverken,
har Utskottet jemväl till pröfning förehaft följande motioner, nemligen af:
l:o Herr Ehrenhoff, G. //., som, då det vore en känd sak, att, ehuru Bolag
och Allmänna Inrättningar icke egde begagna upp- och afskrifnings-räkning
i Rikets Ständers Bank, enskilda banken i Stockholm detta oaktadt på sina bolagsmäns,
direktörers och tjenstemäns namn plägade insätta betydliga summor
på dylik räkning, ansett sig, sin pligt likmätigt, böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på nämnde förhållande, under hemställan, att Rikets Ständer måtte
Banko-Utskottels Betänkande M 25
45
besluta ett tillägg i 168 § af Banko-reglementet, som frän upp- och afskrifnings—rätt
uteslöte bolagsmän och direktörer öfver de enskilda bankerna samt
deras tjenstemän.
2:o Herr Professor Agardh, som erinrat, hurusom Rikets år 1834 församlade
Ständer, jemte det de af de tidtals inträffade grofva och betydliga poströfverierua
föranlätos att införa den nu i gång varande postrcmiss-rörelsen emellan
Stockholm och de orter, der Banken har Låne-kontor, tillika uppdrogo åt Bankofullmägtige
att söka med privat- och filial-banker träffa sådan öfverenskommelse, att
penninge remisser emellan de orter, der sådana banker vore eller kunde varda
inrättade, samt hufvudstaden och de orter, hvarest Rikets Ständers Bank egde
Låne-kontor, mätte kunna i möjligaste måtto undvikas och genom anvisningar de
särskilda bankerne och Låne-kontoren emellan ersättas; men att någon så beskaffad
öfverenskommelse ännu icke kommit till stånd. Emellertid kunde hvar och
en lätteligen inse, att penninge-remisser med posterne endast derigenom skulle
kunna undvikas eller bringas till sitt minsta möjliga belopp, all alla orter, som
hade sådana remisser att göra, utsågo en gemensam kassör för hela orten och att
alla dessa sålunda utsedde särskilda ort- eller special-kassörer öfverenskommo om
en gemensam general-kassör, som holle räkning med och uppgjorde liqvider för
dem alla. Enligt motionärens tanke, borde Rikets Ständers Bank blifva den nämnda
general-kassören, och de numera vidt kringspridda bankerne special-kassörernc,
eller Riks-banken borde, med andra ord, blifva en Giro-bank för alla Sveriges liqvider
inrikes orter emellan. Stockholm vore redan förut medelpunkten för Sveriges
penninge-rörelse och såsom sådan särdeles lämplig som general-kassörens residens.
Alla banker hade ständiga penninge-remisser att göra till Stockholm, filial-bankerue
för att infria sina assignationer, och privat-bankerne för att hålla sina vexlings-ombud
med kassa; alla borde således med begärlighet omfatta tillfället att,
i stället för de med kontanta remisser förenade kostnader och olägenheter, för
skaffa
sig säkra vexlar, betalbara i Slockholm.
För att bringa detta förslag till verkställighet fordrades endast att tillåta bankerne,
hvad som ej vore lörmenadt någon enskild, att öppna löpande räkning med
Riks-banken och erhålla för på denna räkning innestående medel samma ränta, som
enskilde räkningshalvare tillgodonjuta. Den i Banko-reglementet för räkningshafvare
meddelade inskränkande föreskrift att alla insättningar och uttag skola ske i hela
hundratal Riksdaler, borde för räknings begagnande i del angifna syftemålet bort
tagas,
enär de belopp, som ifrågakomma att med posten försändas, kunde komma
att sluta på hvilka riksdalers- och öre-tal som helst. Deremot kunde man gerna,
för enkelhet i ränte-beräkniugurne, föreskrifva att ränta beräknas endast för det
hela hundratal, sorn är närmast under Bankens tiligodohafvande. Hvad beträffade
del belopp, som In arje bank på detina räkning skulle mot ränta få hafva innestå
ende, så borde delta fastställas olika för de olika bankerna oell rätta sig efter
u
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
penninge-försändningarnes storlek på den ort, der banken vore förlagd. Sora ett
minimum kunde 75,000 eller 100,000 R:dr fastställas, och åt Fullraägtige öfverlemnas
att i särskilda fall höja detta belopp, äfvensom att med Bank-styrelserna
uppgöra de närmare öfverenskommelse^ som af denna anordning kunde blifva en
följd; och har motionären, på grund af det anförda, föreslagit, att, till undvikande
af pennioge-remisser med posterna, det må tillåtas filial-banker och privat-banker
att i Bankodiskont-verket insätta penningar på upp- och afsk riffi in gs-räkning till
belopp, som af Fullmägtige bestämmes, och derför tillgodoräkna sig samma ränta,
som Bankens öfriga räkningshafvare, äfvensom att insättningar och uttag å denna
räkning må få ske på hvilket riksdalers- och öre tal som helst.
3:o Herr J. Sundvallson, som, enär den enskilda personer medgifna rättighet
att mot ända till 5 procent ränta i Riks-banken insätta penningar på uppoch
afskrifnings—räkning hvarken kunde anses bankmessig eller värdig en på egna
valutor sedelutgifvande Stats-bank, samt upp- och afskrifnings-rörelsen, enligt motionärens
förmenande, endast förorsakat stora ränte-förluster för Riks-banken, som allenast
med största svårighet skulle kunna fruktbargöra de å deposit—räkning på bestämd
tid insatta medel och således ännu mindre de å upp- och afskrifnings-räkning
stående penningar, hvilka när som helst kunde återfordras samt äfven understundom
återfordrats till så betydligt belopp på en gång, alt den jemna och regelmessiga
penninge-omsättningen deraf kunnat lida betänkligt mehn, — yrkat, alt den nu
lemnade tillåtelsen för enskilde personer att å upp- och afskrifnirigs-depositioner i
Riks-banken erhålla ränta, måtte med det första upphöra; samt
4:o Riksdags—fullmägtigen Anders Gudmundsson från Hallands län, som åter
föreslagit, att upp- och afskrifnings-räkningen i Riks-banken må fortfara, hvarvid
räntan borde lämpas efter hvad allmänna penninge-rörelsen medgåfve.
Derjemte och sedan hos Banko-fullmägtige fråga blifvit väckt att, med ändring
af 168 (§ mom. litt. a) i Banko-reglementet, insättningar och uttag å upp- och
afskrifnirigs-räkning matte lå verkställas i brutna tal, hvarvid ränta dock, för enkelhetens
skull, kunde godlgöras räkningshafvaren endast å närmast lägre tiotal R:dr af haus
behållning, hafva Fullmägtige, efter det Bankodiskont-direktionen, häröfver hörd, den
ilrågasatta ändringen lörordat, hos Utskottet gifvit tillkänna, alt Fullmägtige väl
funnit någon ändring af omförmälda föreskrift nödig, men ansett densamma kunna
inskränkas dertill, att, om insättningar finge ske å fulla tiotal R:dr utöfver 100
R:dr, uttag deremot borde få verkställas i brutna tal, med den jemkning i afseende
på ränte-beräkningen, som blifvit föreslagen. Det syntes nemligen Fullmägtige vara
för räknings-hafvare vida lättare att ordna insättningar till fullt tiotal R:dr, än att
derefter afpassa uttagningar, och det skulle, utan förfelande af det ändamål, som
genom ändringen åsyftades, eller ett allmännare anlitande af tillfället att hälla uppoch
afskrifnings-räkning, leda till icke ringa förminskning i göromålen, derest in
-
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
sättningarne voro å fullt tiotal R:dr; i följd hvaraf Fullmägtige föreslagit, att i 168
§ af Banko-reglementet följande ändringar måtte vidtagas, nemligen:
l:o att insättningar få ske å 100 R:dr och derutöfver endast å hela
tiotal R:dr;
2:o att uttag få ske å 100 R:dr och derutöfver i brutna tal, samt
3:o att ränta godtgöres räkningshafvare å närmast lägre tiotal Il:dr af hans
behållning.
Då Rikets Ständer vid föregående riksmöten, efter noggrann undersökning och
pröfning af förhållandena, funnit det vara med Riks bankens fördel öfverensstämmande
att på upp- och afskrifnings- samt dcposit—räkning mot ränta emottaga penningar
af enskilda personer, vill det visserligen synas som kunde Utskottet i fråga
härom inskränka sig till ett åberopande af de skäl, hvarpå Rikets Ständers beslut
i ämnet sig grundat. Men som uti en af de väckta motionerna är vordet uppgifvet,
bland annat, att den nuvarande upp- och afskrifnings-rörelsen icke skulle vara
med Riks-bankens ändamål förenlig och att densamma skulle förorsakat Banken stora
ränteförluster i följd af svårigheten för Banken att de insatta medlen fruktbargöra,
föranlåtes Utskottet erinra, att, då en bank, så vidt den skall motsvara sin bestämmelse,
bör vara en medlare mellan dem, som för sina näringar och företag behöfva
penninge-förslräckningar på kortare tid, och dem, som kunna vara benägna att dertill
öfverlemna sina besparingar utan att likväl för bestämd längre tid frånsäga sig rättigheten
alt äfven sjelfva af dem draga nytta, så utgör upp- och afskrifnings-rörelsen
just ett medel för Riks-banken, liksom för hvarje annan bank-inrättning, till
vinnande af berörde vigtiga ändamål; att denna åsigt, hvad Riks-banken beträffar,
blifvit uttalad redan uti 1668 års Banko-ordning, der upplåning af ofruktbart liggande
kapitaler och deras återgifvande i låneväg åt rörelsen uttryckligen anföras
ibland hufvudföremålen för Bankens verksamhet såsom låne-anstalt, samt att det
så mycket mindre kan antagas att ifrågavarande rörelse för Riks-banken medfört
förlust, som, efter hvad hos Fullmägtige under deras öfverläggningar i detta ämne
blifvit upplyst, icke mera än omkring i/{:del af upp- och afskrifnings-medlen vid
något tillfälle behöft innehållas för att fullt motstå uttagningarne på icke allenast
upp- och afskrifnings- utan äfven kreditiv-räkningen; hvaremot återstoden kunnat
genom Handels- och Närings-diskonten i låneväg utgifvas emot en ränta af i allmänhet
6 procent. De betänkligheter, som i Herr Sundvallsons motion blifvit
yttråde till stöd för förslaget om upphörande af rättigheten för enskilde personer
att på upp- och afskrifnings—räkning vid Diskont-verken insätta penningar mot ränta,
lära följaktligen icke vara af beskaffenhet att böra till något afseende föraideda;
utan synas fastheldre öfvervägande skäl numera tala för en utsträckning af omlörmälda
rättighet. I denna syftning hafva ock framställningar blifvit gjorda icke allenast
af Herr Professor Agardh i dess ofvanberörda motion, utan äfven af Bankodiskont-direktionen,
hvilken sednare ansett föreskrifterna i 168 och 169 §§ af
46
Banko-Utskollets Betänkande M 25.
Banko-relgementet böra i så måtto ändras att, förutom enskilde personer, äfven
enskilda korporationer, bolag och kassor må kunna af upp- och afskrifnings- samt
deposit-räkningen sig begagna. Vid öfvervägande häraf har Utskottet ej kunnat
förbise att, om äfven till en början och innan ännu erfarenhet vunnits om de större
eller mindre belopp, som kunde komma att på upp- och afskrifnings- samt depositräkning
insättas, eller om möjligheten att kunna fruktbargöra tillräckligt stor del
deraf för att skydda Banken mot ränte-förlust, försigtigheten fordrade att endast åt
enskilda personer medgifva rättigheten att med Banken öppna dylik räkning, så har
det likväl sedermera visat sig att Diskont-verken i allmänhet kunna fruktbargöra
de mot ränta dit ingångna medel och att låne-rörelsen till en ganska betydlig del
är byggd på dessa tillgångar. Det äfventyr, som med upp- och afskrifnings-rörelsen
onekligen under vissa förhållanden kan vara förenadt, rnåste alltid blifva af mindre
betydenhet för en bank, hvilken, lik Riks-banken, ej har till hufvudsvfte att
bereda sig den största möjliga vinst på sin rörelse, och nämnde äfventyr synes dessutom
böra i väsendtlig män förringas om sådana föreskrifter i afseende å upp- och
afskrifnings—räknings begagnande blefve meddelade, hvarigenom insättarnes antal ökades,
emedan sannolika följden deraf borde blifva att fluktuationerne på räkningen
komme att jemförelsevis minskas. Bankodiskont direktionens förslag afser att befrämja
detta ändamål, äfvensom det af Herr Professor Agardh i dess motion åsyftade
— undvikande af kontanta penningars remitterande med posterne — skulle
genom antagande af samma förslag vinnas. Hvad särskildt beträffar frågan om
tillåtelse för filial- och privat-banker att på upp- och afskrifnings-räkuing vid Bankodiskont-verket
insätta penningar mot ränta, må här blott anmärkas, alt då under
närvarande förhållanden det icke kunnat förhindras sådana enskilda penninge-inrättningar,
som varit i tillfälle att för ändamålet betjena sig af enskilde personers namn,
att på sidan af Banko-rcglementet begagna upp- och afskrifnings-räkningen, hvaremot
något förbud, på sätt af Herr Ehrenhoff blifvit föreslaget, icke lämpligen lärer
kunna meddelas, så synes tiden nu vara inne att öppet lemna ifrågavarande tillåtelse
ål samtlige dylika inrättningar, genom hvilket medgifvande Riks-bankeris Styrelse
äfven borde mera än hittills komma i tillfälle all vinna en både önskvärd och behöflig
kännedom om Diskont-verkens verkliga räkningshafvare.
Omförmälda tillåtelse bör emellertid enligt Utskottets tanke icke göras ovilkorlig,
utan torde på Fullmägtiges pröfning i hvarje särskildt fall böra ankomma
att bestämma det belopp, hvartill såväl korporationer som enskilde räkningshafvare
m. 11. må få tillgodonjuta ifrågavarande förmån, emedan i motsatt fall denna utsträckning
af rättigheten att på upp- och afskrifnings-räkning insätta penningar
möjligen skulle kunna komma att ofördelaktigt inverka på rörelsens jemna gång
inom Diskont-verken. Stadgandet i mom. litt. e) af 168 §, alt Fullmägtige ega
afgöra å huru stort på en gång innestående belopp ränta må räkningshafvare
i allmänhet tillgodoföras, har Utskottet således ansett böra förändras derhän, att
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
47
Fullmägtige tillerkännes rättighet att allt efter sig företeende omständigheter bestämma
å huru stort på en gång innestäende belopp hvar och en af de särskilda
räkningshafvarne må ega att erhålla ränta, hvarigenom ränte godtgörelse kunde
komma att lemnäs för större belopp af de medel, som påräknades komma att under
längre tid i Fanken qvarstå, och som derföre med större fördel kunde i Diskont-rörelse
användas, än af sådana, som med kortare mellantider till betydligare
belopp insattes och åter uttogos.
Uti Herr Professor Agardhs ofvanberörda motion har blifvit föreslaget, att
insättningar och uttag på upp- och afskrifnings-räkning, som, enligt stadgandet
i mom. litt. a) af ofvanberörde 168 §, nu få ske endast å hela 100—tal R:dr
R:mt, hädanefter måtte få verkställas i brutna tal, hvaremot Fullmägtige ansett
att uttag väl borde få ske i brutna tal utöfver 100 R:dr, men insättningar i endast
fulla tiotal R:dr utöfver nämnde belopp. Det skäl, som af Fullmägtige blifvit
andraget för den af dem förordade inskränkning i nämnde rättighet, nemligen
befarad tillökning i göromålen vid Diskont-verken, synes Utskottet ega allt för
ringa betydelse i jemförelse med de fördelar, som borttagandet af närvarande stadgande
skulle tillskynda icke blott hvarje enskild förmedelst den härigenom uppkommande
lättnad i penningerörelsen, ulan äfven det allmänna, för hvilket deri
förminskning af penninge försändningar med posterna, som Herr Professor Agardh
genom sin motion afsett att befrämja, alltid måste betraktas som en icke oväsendtlig
fördel, men hvilken endast står att vinna genom den ifrågaställa utvidgningen;
dock anser Utskottet, till beredande af enkelhet vid ränle-beräkningen, den
bestämmelse böra meddelas, att ränta godtgöres räkningshafvare endast å högsta
fulla 100-tal R:dr af hans behållning.
Enligt mom. litt. c och d i 168 § ega räkningshafvare att för uttag på
upp- och afskrifnings-räkning begagna, utom vexel, ställd å viss man eller order,
äfven handskrifven invisning; men då erfarenheten ådagalagt, alt handskrifna invisningar
icke användas för dessa uttag samt då folierade och numererade vexelblanketter
ständigt emot qvitto algiftsfritt tillhandahållas räkningshafvare vid de särskilda
Diskont-verken, har det synts Utskottet, som skulle nu lemnade tillåtelse till iuvisnings
begagnande dcstoheilre kunna upphöra, som genom användande af endast
vexlar ökad lättnad vid redovisningen beredes.
I afseende å föreskrifterne 169 §, rörande rättigheten att på deposit-räkning
mot ränta insätta penningar, har någon annan förändring hvarken blifvit föreslagen
eller af Utskottet ansetts erforderlig, än den här ofvan tillstyrkta utsträckningen
af nämnde rättighet äfven till enskilda korporationer, bolag och kassor. Deremot
har Utskottet ansett, att, i händelse Utskottets förslag i denna del skulle
vinna Rikets Ständers bifall, den i § 170 sparbankerne särskildt lemnade tillåtelse
att hos Diskont-verken mot 3 procent ränta insätta medel att återbetalas
efter sex veckors uppsägning, icke vidare erfordras, såsom redan inbegripen under
4!S
Banko Utskottets Betänkande M 25.
den i 169 § enskilda korporationer, bolag och kassor beviljade rättighet att depositräkning
begagna; och fär Utskottet, på grund af hvad Utskottet nu anfört, föreslå,
alt, med afslag å de af Herrar Ehrenhoff oell Sundvallson väckta motioner
och med uteslutande ur Banko reglementet af 170 §, de föreskrifter som innefattas
i 168 och 169 §§, angående
Medels emottagande pä tipp- och afshrifnings- samt deposit-räkning mot ränta
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
41 :o
Fullmägtige berättigas att, vid Diskont-verken, på upp- och
afskrifnings-rakning af såväl enskilde personer, som enskilde korporationer,
bolag och kassor emottaga penningar, under följande hufvudsakliga
vilkor, nemligen:
a) Insättningar och uttag få ske å 100 R:dr och derutöfver
äfven i brutna tal;
b) A insättning meddelas qvitto, hvilket icke kan å annan
öfverlåtas.
c) För uttag begagnas å viss man eller order ställd vexel, hvilken
icke får in blanko transporteras; börande behörigen folierade
och numererade vexelblanketter räkningshafvare vid de särskilda
Diskont-verken, emot qvitto, tillhandahållas, utan afgift;
d) Vexel är betalbar vid uppvisandet, under förutsättning, att
å räkningen finnes behållning, motsvarande vexelns belopp;
e) Å insatta medel beräknas, från och med första helgfria dag
efter insättningen, högst tre procent ränta, med rättighet för Fullmägtige
att, efter sig företeende omständigheter, icke allenast vid
samtliga eller något eller några af de särskilda Diskont-verken räntan
nedsätta, dock icke under en procent, utan äfven bestämma å
huru stort, på en gång innestående belopp ränta må hvarje särskild
räkningshafvare godtgöras. Ränta godtgöres räkningshafvare
å högsta fulla 100-tal R:dr af hans behållning; och skall all
mänheten,
genom kungörelse i tidningarne, om räntefotens förändring
underrättas.
42:o
Likaledes bemyndigas Fullmägtige att låta, vid Diskont-verken,
emottaga penningar af såväl enskilde personer, som enskilde korporationer,
bolag och kassor, att återbetalas antingen å bestämd dag
efter
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
49
efter insättningen, eller efter viss på förhand bestämd ömsesidig
uppsägning, under följande vilkor:
a) insättning får ske endast å hela 100-tal Riksdaler R:mt;
l>) öfver insättning meddelas bevis, hvilket skall återställas då
penningarne lyftas;
c) räntan bestämmes till högst fem procent.
Utskottet får i sammanhang härmed anmäla, alt, sedan Banko-diskont-direktionen
väckt fråga om den förändring i arbetssättet inom Banko-diskont-verket,
att kontanta medel må vid insättning å så väl upp- och afskrifnings- som deposit-
och kreditiv-räkning i nämnde verk emottagas, hafva Fullmägtige, jemte upplysning
att, enligt nu antagna arbetsordning, kontanta medel väl vid uttag å berörde
räkning tillhandahållas vederbörande, men att insättare deremot är skyldig
att i någondera af Bankens kassor inlemna de kontanta medlen mot attest, hvilken,
efter derå vid kassa-specialen erhållen annotation, i Banko-diskonten utbytes
mot insättnings-qvitto eller depositions - bevis, hemställt att, enär vid alla tillfällen,
då insättare medförde lätt och skyndsamt uppräknad penningesumma, han borde
befrias från omgången af densammas inlemnande i Bankens kassor, det mätte föreskrifvas,
att vid insättning å såväl upp- och afskrifnings- som deposit- och kreditiv-räkning
i Banko-diskont-verket kontanta penningar emottagas, då insättaren
icke sjelf verkställer insättning i Bankens kassor; dock med rätt för vederbörande
tjensteman i Banko-diskont-verket att lill nämnde kassor hänvisa insättare, som för
insättning vill använda sedlar af mindre valörer till den myckenhet, att uppräkning
deraf alltför länge uppehåller eller alldeles undanskjuter handläggningen af öfriga
expeditions-göromål. Och då väsendtlig lättnad för allmänheten vid dess transaktioner
med Banko-diskont-verket härigenom skulle komma att beredas, har Utskottet
ansett sig böra Fullmägtiges ofvanberörde förslag till förändring i arbetssättet vid
nämnde verk till iakttagande godkänna; hvilket Utskottet härmed skolat för Rikets
Ständer anmäla, med tillkännagifvande, att Utskottet framdeles vill sig utlåta
öfver Fullmägtiges tillika gjorda framställning om bemyndigande att vid Bankodiskont-verket
anställa och aflöna det ytterligare tjenstemanna-biträde. som genom
tillökning i göromålen derstädes kan komma att påkallas.
Jemlikt 171 § 1 mom. i Banko-reglementet, verkställes utlåningen från Allmänna
Diskont-fonden mot lånsökandes förbindelse, försedd med borgen eller åtlöljd
af hypothek, bestående af enskildes skuldsedlar af löpande egenskap.
Med öfvertygelse om olämpligheten af den utlånings-rörelse mot reverser med
endast personligt borgens-ansvar, som Riks-banken i så stor utsträckning bedrifBih.
till R. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 7
no
Bankc-Utskotlets Betänkande Jis 25.
ver, hafva Rikets Ständer, såsom i det föregående blifvit erinrad t, redan vid sistförflutna
tvänne riksdagar beslutat en successiv minskning af Allmänna Diskontfonden,
och förslag i enahanda syftning är äfven för nästkommande tre år af Utskottet
framstäldt. Men Utskottet har derjemte trott sig böra tillse, huruvida
icke genom någon förändring i sjelfva grunderne för ifrågavarande utlåning, densamma,
så länge den i Riks-banken fortfar, må på ett bättre och för så väl Banken
som den enskilde mera ändamålsenligt sätt, än det närvarande, kunna ordnas.
I detta afseende har hos Utskottet kommit i betraktande att, då utlåningen från
Allmänna Diskont-fonden under närvarande förhållanden sker nästan uteslutande
mot borgen och då stor svårighet ofta möter att äfven mot fullgod inteckningssäkerhet
erhålla penningar, det borde medföra väsendtliga fördelar derest tillfälle
lemnades att mot inteckning i fast egendom upptaga lån i förenämnde fond.
Härigenom skulle nemligen icke allenast fondens tillgångar mera än hittills blifva
för den mindre fasiighets-egaren tillgängliga, utan äfven en nyttig och nödig inskränkning
beredas i det vid denna fond allmänt begagnade utlåningssätt mot
borgen. Båda dessa ändamål äro onekligen af den vigt att deras befrämjande
förtjenar att verksamt och kraftigt understödjas från Riks-bankens sida, och Ut
skottet
har derför ansett sig böra tillstyrka, att lån från Allmänna Diskont-fonden
må lemnäs företrädesvis mot säkerheter, som grunda sig på inteckning i fast
egendom.
Banko-fullmägtige, som af Utskottet blifvit anmodade att sig yttra om och
hvilka särskilda bestämmelser, i följd af ifrågasatta ändring i utlånings-grundeme,
må kunna påkallas, hafva med anledning deraf anfört, att i afseende på utlåningen
från Stats-låne-fonden Banko-reglementet visserligen föreskrifver, att lån skola
företrädesvis lemnäs, bland annat, mot sådana säkerheter, som grunda sig på inteckning
i fast egendom, men deremot icke innefattar särskilda bestämmelser, angående
den grund, som vid låne-summans bestämmande bör följas, eller beskaffenheten
af de bevis och öfriga handlingar, hvilka skola af lånsökande företes; att
då emellertid de flesta lån från Stats-Iåne-fonden utgifvits mot dylik säkerhet,
ville det synas som skulle för besörjande af lika beskaffad utlåning från Allmänna
Diskont-fonden särskilda bestämmelser kunna undvaras, ehuru för de pröfvande
myndigheterne besväret lättades och ansvaret minskades derest, genom regiements
föreskrift,
icke allenast grunden för lånesummans bestämmande blifvit på förhand
stadgad, utan äfven uppgift lemnats å de handlingar, hvilka borde åtfölja den såsom
säkerhet erbjudna intecknade förbindelsen, samt att ett mera detaljeradt reglementerande
i detta fall skulle kunna undvikas och ändamålet ändock vinnas, om
i afseende å intecknings säkerhetens pröfning de föreskrifter, angående belåning i
Banken af fast egendom, som för nu ifrågavarande utlåning äro tillämpliga, finge
tjena till efterrättelse. I sammanhang härmed hafva likväl Fullmägtige, som hyste
den öfvertygelse, att, om den af Utskottet föreslagna ändring i grunderne för utlå
-
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
SI
ningen från Allmänna Diskont-fonden vunne Rikets Ständers bifall, nämnde fond
skulle, efter en ej särdeles aflägsen tid, komma til! största delen, om ej hel och
hållen, att upptagas af lån mot inteckning i jordegendom, fästat uppmärksamhet
derå att med Diskont-direktioner nes närvarande sammansättning det icke gerna
vöre tänkbart att bemälda Direktioner, med den noggrannhet, som vederborde, skulle
medhinna pröfningen af ansökningar om lån mot intecknings-säkerhet, i fall sådana
skulle i mängd till Diskont-verken inlemnas, hvilket kunde antagas blifva händelsen,
då dylika lån skulle ega företrädesrätt framför lån mot namnsäkerhet. Antalet
af nya lån från berörde fond, som söktes vid Banko-diskont
verket,
utgjorde i medeltal omkring . , 134 stycken
och antalet af omsättningar »
277 »
eller tillsammans 411 stycken
för vecka räknadt. ' Den förberedande granskningen af dessa på borgens säkerhet
sig grundande lån kunde endast med största ansträngning medhinnas; och då
granskning af intecknings-handlingar toge vida mera tid och uppmärksamhet i anspråk,
vore det lätt att inse, att ett ungefärligen lika stort antal lån mot sistnämnde
slags säkerhet ej skulle inom samma tidrymd kunna af nuvarande personal
handläggas. Vid Låne-kontoren vore, i förhållande till låne-fondens belopp,
låne-anlalet större än vid Banko-diskont-verket, och verkställigheten af det ifrågasatta
nya utlånings-sättet skulle äfven af andra orsaker der möta (lere svårigheter
än i Stockholm.
Då Banko-fullmägtige, efter hvad ofvan förmäles, funnit några särskilda bestämmelser
icke ovilkorligen vara af nöden för besörjande af den utlåning mot
inteckning i fast egendom, som Utskottet ansett böra från Allmänna Diskontfonden
verkställas, lärer något vidare yttrande i denna del från Utskottets sida ej
erfordras; och hvad åter angår den af Fullmägtige uppgifna omständighet, alt
omförmälda utlåningssätt icke skulle vara verkställbar med Diskont-direktionernes
närvarande sammansättning, så anser Utskottet sig nu endast böra tillkännagifva,
att, derest Rikets Ständer skulle finna förslaget vara lämpligt och nyttigt samt
alltså förordna om detsammas antagande, Utskottet icke skall underlåta tillse
om och hvilka särskilda förvaltnings-åtgärder må behöfva vidtagas, för att bringa
saken till utförande och verkställighet.
Lån från Allmänna Diskont-fonden meddelas, enligt nu gällande stadganden i
3 och 5 mom. af Banko-reglementets 171 §, på högst 6 månader, med låntagaren
lemnad tillåtelse att kunna lånet omsätta på jemna 6 månader med minst
V.-,:dels afbetalning efter ursprungliga kapitalet och i förhållande derefter vid kortare
omsättningstider till och med 5 månader, då afbetalningen skall utgöra minst Vi„,
under hvilket belopp ingen inbetalning får ega rum, om också omsättning skulle
sökas på kortare tid än 3 månader.
82
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
Häruti är ändring föreslagen af Riksdags-fullmägtigen Anders Gudmundsson
från Hallands län, hvilken hemställt, att lån från Allmänna Diskont-fonden må
omsättas hvar 3:dje månad med V5 eller hvar 6:te månad med V3 af primitiva
kapitalet, samt af Riksdags-fullrnägtigen Johan Carlsson från Östergötlands län,
som tillstyrkt, att dylika lån må beviljas på 40 månaders tid med skyldighet för
låntagaren att hvar 4:de månad afbetala V10 eller hvar 8:de månad V5 af ursprungliga
lånesumman.
Då skäl icke synes vara för handen att nu föreskrifva vare sig förminskning
eller utsträckning af den lånetid jemte dermed förenade inbetalnings-skyldighet,
som hittills varit för lån med omsättningsrätt bestämd, kan Utskottet icke biträda
någotdera af omförmälda förslag.
Ej heller anser Utskottet den af bemälde Johan Carlsson gjorda framställning
att, derest löftesman med döden afgår eller kommer på obestånd innan länet
blifvit till fullo liqvideradt, låntagaren skall vara skyldig att inom 3 månader
derefter anskaffa ny vederhäftig borgen, vid äfventyr att hela lånet eljest kommer
att genast utsökas — böra från Rikets Ständers sida föranleda till meddelande af
någon särskild reglements-föreskrift, enär Diskont-direktionerne redan uti förutsatta
fall äro oförhindrade att vägra låns omsättning och för öfrigt kunna vidtaga
åtgärder, som leda till betryggande af Diskont-verkens säkerhet.
Deremot har Utskottet, såsom följd af den redan verkställda och af Utskottet
nu tillstyrkta ytterligare förminskningen i Allmänna Diskont-fondens belopp,
trott sig ega giltigt skäl att understödja Riksdags-fullmägtigen Anders Pehrssons
från Malmöhus län motion derom, att det högsta belopp, för hvilket någon får i
nämnde fond häfta dels såsom låntagare och dels såsom löftesman, må från 9,000
R:dr nedsättas till 6,000 R:dr, hvarigenom äfven bör vinnas det af motionären
åsyftade ändamål att personer, tillhörande de klasser, som idka större rörelse och
äro i behof af låneunderstöd till jemförelsevis betydliga belopp, må komma att
söka och upptaga desamma i Handels- och Närings-diskont-fonden, samt de i
Allmänna Diskont-fonden befintliga tillgångar blifva mera tillräckliga till den mindre
jordbrukarens och näringsidkarens understödjande.
På grund af hvad nu blifvit anfördt och Utskottet förut yttrat rörande uteslutande
från Banko-reglementet af bestämmelserne om s. k. respit-tids begagnande,
får Utskottet
43:o
jemte hemställan, att Riksdags—fullmägtige Anders Gudmundssons
och Johan Carlssons ofvanomförmälda förslag ej må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda, tillstyrka, det följande föreskrifter
måtte meddelas i afseende å
Banko-Utskottets Betänkande JVs 25.
Utlåning med omsättningsrätt.
Mom. 1. Län från den härtill anslagna fond meddelas företrädesvis
mot säkerheter, som grunda sig på inteckning i fast egendom,
samt för öfrigt mot borgen eller hypothek, bestående af enskildes
skuldsedlar af löpande egenskap.
Mom. 2. Iniemnas till någotdera Diskont-verket ansökningar om
lån från denna fond å större sammanlagdt belopp, än tillgångarne
medgifva, beviljas lånen i den ordning, anmälan derom ingått, under
iakttagande af hvad i 30:de punkten 2 mom. finnes föreskrifvet.
Mom. 3. Lånetiden får ej öfverstiga sex månader, men lånen
må, såsom hittills, omsättas, dock på högst sex månader hvarje gång.
Mom. 4. Lån må ej utgifvas å mindre belopp, än 200 R:dr
ILmt, eller annorlunda, än å hela tiotal Riksdaler derutöfver.
Mom. 5. Vid omsättning på jemna sex månader fordras minst
en femtedels afbetalning efter ursprungliga kapitalet, samt i förhållande
derefter vid kortare omsättningstider, till och med tre månader,
då afbetalriingen blifver minst en tiondedel; och får ingen inbetalning
till ringare, än detta sistnämnda belopp, ega rum, oaktadt
omsättning skulle sökas på kortare tid, än tre månader.
Mom. 6. Skulle, vid omsättning af diskont-lån, någon felaktighet
på det inlemnade reversalet förefinnas, får ett sådant dokument mot
ett nytt fullständigt reversal utbytas, likväl under vilkor, att den
föreskrifna inbetalningen blifvit vid första dokumentets inlemnande
verkställd, att Diskont-verkets säkerhet i öfrigt är behörigen förvarad
samt att det nya dokumentet i fullständigt skick till Verket
ingifves sednast inom en månad efter lånets förfallodag.
Mom. 7. Till denna lånefond får ej någon häfta för högre belopp,
än 6,000 R:dr R:mt såsom låntagare, och 6,000 R:dr R:mt
såsom löftesman; och skall, vid beräkning häraf, hypothiserad enskild
skuldförbindelse anses lika med borgen af densammas utgifvare.
Om ersättande af upphörd Privat-bank samt försträckningar till Filial-banker.
Den genom Ranko-reglementets 172 § stadgade skyldighet för Riks-banken
att i der uppgifna händelser ersätta upphörd Privat-bank anser Utskottet vara af vigt
att fortfarande bibehålla. Det är nemligen uppenbart, att i förutsatta fall allmänna
rörelsen i den eller de orter, hvarest Privat-bank komme att upphöra, skulle, utan
Riks-bankens mellankomst, tillskyndas de kännbaraste olägenheter, hvilka icke kunde
undgå att sträcka sina verkningar äfven till andra delar af riket samt dymedelst
Banko Utskottets Betänkande M 25.
utöfva ett menligt inflytande på penningestältningen inom hela landet. Och om än
anledning saknas till det antagande att, under tiden till mästa riksdag, någon
Privat-bank skall inställa sin verksamhet och Riks-banken behöfva uppträda till
ersättande af det derigenom minskade rörelse-kapital, så torde likväl ifrågavarande
stadgande, såsom innefattande en försigtighets-åtgärd, böra i Banko-reglementet
qvarstå; hvadan ock Utskottet hemställer om dess fortfarande, af denna lydelse:
44:o
I händelse Privat-bank antingen helt och hållet inställer, eller
ock, i följd af fattadt beslut att upphöra, i betydlig män inskränker
sin verksamhet såsom låneanstalt, åligger det Fullmägtige att, derest
icke å sådan ort enskildt, bolag skulle bilda sig för bedrifvande af bankrörelse
med Riks-bankens sedlar, pä sätt nästföljande punkt stadgar,
antingen derstädes inrätta en afdelning af Rikets Ständers Bank, för
att, under den förvaltning, Fullmägtige finna godt förordna, och
enligt af dem meddelad instruktion, bedrifva låne- och kreditiv—
rörelse samt hålla upp- och afskrifnings-räkning, enligt ungefärligen
enahanda grunder, som den Privat-bank, hvilkens rörelse skall ersättas,
eller ock, om sådant anses mera lämpligt, för berörde ända
mål
och i mån af det genom Privat-banks indragning minskade
rörelse-kapital, anvisa nödiga medel åt Bankens vederbörande Lånekontor;
och ega Fullmägtige att för detta ändamål, utöfver det i
(417) § bestämda maximum för sedelstock, använda 3,800,000 R:dr
Bänt, hvilka fördelas på de särskilda låne-inrältningarne, i förhål
lande
till det medeltal af utelöpande sedlar, efter afdrag af behållningen
i Riks-bankens mynt, hvartill den eller de Privat-bankers
sedel-utgifning, som skall ersättas, uppgått under de tre år, hvilka
förflutit näst före den lid, då beslut fattats, att sådan eller sådana
Privat-banker skola upphöra.
I sammanhang härmed liar Utskottet, med anledning af ett utaf Herr Ehrenhoff,
G. H, framstäldt förslag, att inga kreditiv eller undsättningar till Privat-banker
må hädanefter frän Riks-banken beviljas, skolat erinra, att Rikets Ständer vid sednaste
riksdag visserligen berättigade Banko-fullmägtige att anvisa någon del af
Statslåne-fondens tillgångar såsom omedelbar försträckning till sådana inom riket
befintliga penninge-förvaltande verk och inrättningar samt större bolag och föreningar,
som af Fullmägtige ansågos erbjuda fullkomlig säkerhet, på grund hvaraf
ock en Privat-bank i Statslåne fonden upptagit lån; men att Banko-reglementet
för öfrigt icke medgifver, att Riks-bankens medel må användas till Privat-bankers
understödjande i form af vare sig kreditiv eller lån; att, enligt hvad Utskottet
under granskningen af Banko-verkets förvaltning efter sednaste riksdag varit i till
-
Banko-Utskottets Betänkande Jtä 25.
fälle inhemta, så beskaffadt understöd icke heller af Fullmägtige blifvit någon Pri—
vat-bank lemnadt, samt alt Utskottet ej funnit anledning att hos Rikets Ständer
föreslå utfärdande af någon särskild föreskrift i detta afseende; hvadan
■iä:o
förenämnde förslag ej torde böra till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda;
Och anser sig Utskottet härigenom äfven hafva besvarat en af Herr Grefve Löwenhielm,
C., väckt motion, åsyftande, att Riks-banken, för erhållande af ökad vinst på
sin rörelse, skulle såsom delegare uti enskilda sedelutgifvande Banker ingå.
Hvad dernäst angår frågan om försträckningar till Filial-banker, i hvilket
afseende blifvit uti väckta motioner hemstäldt:
af Herr Ehrenhoff, G. H., att anslag till dylika Banker ej vidare må från
Riks-banken anvisas;
af Riksdags-fullmägtigen Anders Gudmundsson från Hallands län åter, att sådane
åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom Filial-bankers bildande må fortfarande
uppmuntras och underlättas, samt
af Riksdags-fullmägtigen Johannes Andersson från Skaraborgs län, att Bankens
behållna vinst måtte, efter sig företeende omständigheter, till sistnämnde ändamål
användas,
så har Utskotttet, som öfver dessa framställningar, för så vidt de röra anvisande af
medel till nya Filial-banker, kommer här nedan att afgifva yttrande, trott sig först
böra taga i öfvervägande hvilka förändringar i de för försträcknings meddelande till
Filial-banker uti 175 § 1 mom. af Banko-reglementet stadgade vilkor må finnas
vara af omständigheterne påkallade, emedan, om äfven Rikets Ständer vid inne
varande
riksdag icke skulle finna skäl att bevilja ytterligare anslag till Filial-banker,
det synes vara destomera angeläget att Rikets Ständer nu åtminstone besluta under
hvad vilkor försträckningar till Filial-banker må från Riks-banken af de för ändamålet
redan anslagna medel kunna lemnäs, som, då en af nuvarande Filial-banker
eller den i Gelle blifvit den 27 Mars 1832 oklrojerad på 10 års tid och denna
oktroj före nästa lagtima riksdag tilländagår, sistomförmälda vilkor böra tjena till
efterrättelse i läll förnyad oktroj skulle nämnde Filial-bank i nåder beviljas och
denne hos Banko-fullmägtige söka och erhålla fortsatt försträckning.
De delar af nu gällande Filial-banks—lagstiftning, hvarvid Utskottet företrädesvis
fästat uppmärksamhet, äro: att Filial-bank, hvars delegare icke äro pligtige att
kontant inbetala mera än V4 eller 23 procent af tecknings-summan, kan från Riksbanken
undfå försträckning till beloppet motsvarande hela återstoden eller 73 procent,
sedan säkerhet derför blifvit ställd; att denna försträckning, som för Filial-bank kan
uppgå ända till 730,000 R:dr, meddelas lill % i form af lån och till V3 såsom
kreditiv, samt att den ränta, som Filial-bank till Riks-banken erlägger, är bestämd
S6
Banko-Utskottcls Betänkande M 25.
till endast 3 procent å så val lånet som de på kreditivet lyftade summor, hvarvid
likväl iakttages, att minsta ränte-afkomst, som Riks-banken för kreditiv påför, utgör
en procent af kreditivets hela belopp efter år räknadt.
En närmare granskning af de vilkor, hvarunder Riks-banken sålunda meddelar
försträckning till Filial-banker, kan, efter Utskottets tanke, ej annat än leda till den
slutföljd, att dessa vilkor för Filial-bankerne innefatta allt för öfvervägande fördelar
i förhållande till Riks-banken; och Utskottet anser derföre det vara angeläget, att
sådana jemkningar och förändringar uti nu ifrågavarande stadganden vidtagas, att
Riks-bankens och det allmännas gagn och nytta derigenom komma för framtiden
att mera än hittills befrämjas, utan att likväl Filial-bankerne betagas skälig vinst
på deras rörelse.
Den första och hufvudsakligaste ändring, som i detta afseende synes vara af
nöden, är, enligt Utskottets åsigt, att af Filial-banks tecknings-summa en större
andel, än den nu föreskrifna af minst 23 procent, bör af delegarne kontant inbetalas,
och att för återstoden, hvarför godkänd säkerhet ställes, försträckning från
Riks-banken kommer att lemnäs endast i form af kreditiv. Om, såsom Utskottet
anser, det stadgades, att af tecknings-summan minst hälften eller 30 procent borde
i rikets gällande mynt erläggas, skulle sådant, i förening med nyssnämnde förändrade
form för försträckningens meddelande, tvifvelsutan verka dertill, hvilket för penningerörelsen
i allmänhet vore af synnerlig vigt, att Filial-banker komme att uppstå blott
i orter, hvarest sådana inrättningar funnos vara af verkligt behof påkallade, då
deremot under närvarande förhållanden denna omständighet någon gång torde mindre
än påräknad vinst för aktie-egarne hafva utgjort egentliga driffjedern till Filial
banks
bildande. Som Riks-banken, i händelse densamma tillhandahölle Filial-bankerne
allenast kreditiv, icke behöfde att för hvarje dylik Rank afse så stort försträcknings-belopp,
som nu erfordras till både lån och kreditiv, skulle förändringen
vidare medföra den väsendtliga fördel, att de medel, Riks-banken hade att använda
till Filial-bankers förläggande och hvilka nu visat sig icke kunna motsvara de
framställda anspråken på försträckning, blefve för ändamålet mera tillräckliga och
följaktligen kunde komma flera orter till godo än hittills varit fallet. Den ifråga
varande
formen för Filial-bankers understödjande medelst kreditiv från Riks-banken
synes äfven, i och för sig betraktad, vara med naturen af en riktig bank-organisation
mest öfverensstämmande. Filial-bank, hvilken nu i utlåning fäster största delen af
den försträckning, som från Riks-banken meddelas, skulle nemligen bättre motsvara
sitt ändamål att vara medlare mellan den kapital-egande och den kapital-behöfvande
i orten, derest hela försträckningen utginge såsom kreditiv, emedan Filial-banken
derigenom försattes i tillfälle att städse kunna emottaga alla de medel, som erbjödes
Ranken, utan fara att vid inträffande oförutsedda uppsägningar eller uttagningar
af de insatta medlen råka i förlägenhet.
Med
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
57
Med antagande deraf, att maximum för Filial-banks tecknings-summa skulle,
lika som för närvarande är stadgadt, komma att utgöra 1,000,000 R:dr, har Utskottet
ansett Filial-bank kunna, såsom försträckning från Riks-banken, erhålla kreditiv
till beloppet motsvarande hälften af berörde summa, eller högst 800,000 R:dr;
och bör Utskottet, i anledning af detta förslag, för öfrigt anföra, att den af Utskottet
förutsatta skyldighet för Filial-banks delegare att kontant inbetala andra hälften af
tecknings-summan innefattar den säkraste garanti derför att kreditiv icke skall af
någon Filial-Bank hos Riks-banken sökas till högre belopp, än som för Filial-bankens
rörelse är nödvändigt; hvaremot kreditivets bestämmande ända till 800,000 R:dr
bör för redan oktrojerade Filial-banker, hvilka innehafva ännu större försträckning,
underlätta utvägen att, vid deras oktroj—tiders slut, ingå på de nya vilkor, som för
undfående af försträckning blifvit af Utskottet föreslagna.
I fråga åter om den ränta, Filial-bank bör för kreditivet erlägga, har Utskottet,
nogsamt inseende svårigheten att i detta afseende kunna framlägga ett förslag,
som hvarken genom bestämmande af en för låg ränta leder dertill att kreditivet
kommer, i strid med dess ändamål, att begagnas såsom stående lån, eller, i följd af
en för hög ränte-godtgörelse till Riks-banken, kan alldeles motverka Filial-bankers
uppkomst, likväl trott att Riks-bankens fördel skulle med Filial-bankernes bäst förenas
om räntan fastställdes till 4 procent för de å kreditivet lyftade summor och
örn tillika stadgades en minimi-ränta af 2 procent å kreditivets hela belopp, efter
år räknadt, hvilken det alltid skulle åligga Filial-bank att godtgöra.
Förutom hvad nu blifvit föreslaget, med de jemkningar i redaktionen, sorn
deraf föranledas, torde följande ändringar och tillägg i 173 <§ 1 mom, af Bankoreglementet
böra beslutas, nemligen:
att Filial-bank må för assignering å sitt kreditiv på Riks-banken berättigas
att, jemte utfärdande af assignationer å valörerne 100, 800 och 1,000 R:dr, i
öfverensstämmelse med hvad i moro. f) för närvarande finnes stadgadt, äfven begagna
till viss man eller order ställda och vid uppvisandet betalbara vexlar å 100 R:dr
och derutöfver äfven å brutna tal; hvilket bör komma att medföra väsendtlig fördel
icke blott för Filial-banken, som derigenom försättes i tillfälle att medelst en enda
vexel kunna å kreditivet draga hvad belopp som helst utöfver 100 R:dr, då den
hittills tillåtna assignerings-rätten deremot medgifvit assignalioners utställande endast
å här uppgifna bestämda valörer, utan äfven för den enskilde, som vid
remitterande med posten af till viss man eller order ställda vexlar, hvilka icke
skulle få in blanko transporteras, kan undvika utgifter för assyrans och rekommendation,
men, enär assignationerne äro ställde lill innehafvaren och sålunda utan
föregången transport gälla i hvars mans hand, ej kan vid deras försändande med
posten undgå dylika kostnader, så vida han vill vara mot möjliga förluster be
tryggad;
Uti,
, till l{. St. Brot. 1S5!) & 1860. G Sami. 1 Afd. 13 Haft. «
SR
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
att, i sammanhang med nu föreslagna tillåtelse för Filial-bank att på sitt
kreditiv utställa vexlar äfven å brutna tal, må, till beredande af enkelhet vid
ränteberäkningen och lindring i göromålen inom Riks-banken, föreskrifvas, att
ränta alltid beräknas å högsta fulla -1 OO-tal R:dr af hvad på kreditivet blifvit
lyftadt, i öfverensstämmelse med hvad för räntegodtgörelse å medel, insatta på uppoch
afskrifnings-räkning, är vordet af Utskottet i 41 punkten bär ofvan tillstyrkt;
att den tid af icke mindre än 3 år med ett års föregången uppsägning, som
nu är stadgad för återbetalande af Filial-bank lemnad försträckning i fall Riksbankens
ställning skulle sådant fordra, må förkortas till hälften, hvarigenom Riksbanken
kan blifva i tillfälle att från Filial-bankerne återtaga dit försträckta medel,
åtminstone lika snart som de från Allmänna Diskont-fonden utlånade medel genom
denna rörelses fullkomliga inställande kunna indragas;
alt Ranko-fullmägtige må berättigas att äfven mellan de årliga revisionerne,
när omständigheterne kunna dertill föranleda, genom ombud på stället taga kännedom
af Filial-bankernes räkenskaper och förvaltning, för hvilka ombud kostnaderne,
likasom vid revisions-förrättningarne, böra af Riks-bankens medel godtgöras;
att, till vinnande af närmare upplysning om Filial-bankernes ställning och
rörelse, än som kan inhemtas af de årliga revisions-bcrättelserne, desse Ränker må
vid hvarje räkenskaps-års slut till Ranko-fullmägtige, enligt faststäldt formulär, aflemna
fullständiga uppgifter i nämnde afseende, om hvilka uppgifters meddelande
till allmänhetens kunskap genom officiela tidriingarne Fullmägtige böra besörja;
samt
att, då stadgandet i momentet I., att, derest icke Filial-banks Direktion iakttager
»af Kongl. Maj:t i nåder faststäldt reglemente eller de vilkor, som vid försträckningens
erhållande blifvit fästade, och af sudan anledning vid revisionen göres
anmärkning, som af Fullmägtige godkännes, bör rättelse i anmärkta hänseendet
beredas» — förutsätter att anmärkning, för att kunna leda till påföljd, skall vara
vid revision framställd, men deri omständighet, att Fullmägtige på annan väg erhålla
kännedom om något vid Filial-banks förvaltning förelupet förhållande, som
påkallar rättelse, icke bör utgöra hinder för Fullmägtige att derom förordna, så
torde åt ofvananförda stadgande böra gifvas en härmed öfverensstämmande förändrad
uppställning.
Genom Rikets sednast församlade Ständers beslut, intaget i mom. 3 af 173
§:n, berättigades Ranko-fullmägtige att, utöfver de till försträckning åt Filial-banker
redan utgifna 3,430,000 R:dr, dertill ytterligare använda 3,330,000 R:dr.
Af den till försträckning åt Filial-banker sålunda anvisade summa af sammanräknadt
9,000,000 R:dr hafva intill närvarande tid nedannämnde Filial-banker
från Riks-banken undfått försträckning till följande belopp, nemligen:
Banko-Utskottets Betänkande Al 25.
Filial- banken
i
Blekinqe:
Ilin
. 420,000.
kreditiv ....
. 210,000.
630,000.
»
»
Borås:
lån
. 200,000.
kreditiv ....
. 100,000.
300,000
»
»
Calmar:
Ian
. 439,000.
kreditiv ....
. 217,900.
692,900.
»
»
Carlshamn:
I3n
. 200,000.
kreditiv ....
. 100,000.
300,000.
»
»
Christianstad:
kin
. 900,000.
kreditiv ....
. 290,000.
790,000.
»
»
Gefle :
lån
. 600,000.
kreditiv ....
. 190,000.
790,000.
»
»
Hudiksvall:
kreditiv ....
187,900.
»
Helsingborg:
län
. 290,000.
kreditiv ....
. 129,000.
379,000
»
»
Hernösand:
Uln
. 200,000.
kreditiv ....
. 100,000.
300,000.
»
»
Lund:
ian
. 900,000.
kreditiv ....
. 290,000.
790,000.
»
»
Nyköping:
lån
. 200,000.
kreditiv ....
. 100,000.
300,000.
»
»
Skaraborgs län:
län
. 490,000.
kreditiv ....
. 229,000.
679,000.
Summa 9,970,000.
60
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
Transport 5,970,000.
Filial-banken i Sundsvall:
lån  500,100.
kreditiv  249,900.
» » Uddevalla:
lån  200,000.
kreditiv  100,000. 500,000.
» » Westerbottens län:
lån  375,000,
kreditiv  187,500. 502,500.
» » Wisby:
lån  60,000.
kreditiv  50,000. <jq
» » Örebro län:
lån  200,000.
kreditiv  100,000. 500 000
» » Östersund:
lån  140,000.
krediliv  70'00Q- 210,000.
Sgr 8,182,500,
hvadan af hela anslaget för närvarande finnes oanvändt ett
belopp, stort  817,500.
Sgr 9,000,000
Med anledning af den till beloppet jemförelsevis låga försträckning, som blifvit
vissa Filial-banker lemnad, har Herr Paul Berg, uti väckt motion hemställt, att,
— då dessa Filial-banker icke kunde med så ringa försträcknings-belopp utrifva
någon egentligt gagnande verksamhet och delegame i samma Banker, hvilka, i förtroende
till gifna löften, deponerat säkerhets-handlingar och penningar, måste umbära
de förra, som på nyttigare sätt kunde användas, och förlora ränta på de
sednare samt jemväl torde blifva nödsakade ali tillskjuta medel till förvaltningskostnadernes
betäckande, så vida icke högre försträckning dem beviljades, — Rikets
Ständer måtte besluta, alt försträckning till nya Filial-banker icke får meddelas
innan de redan organiserade undfått det försträcknings-belopp, som genom
Rikets Ständers beslut blifvit en hvar af dem tillförsäkradt, eller % af hvarje
Banks tecknings-summa.
Efter hvad Utskottet inhemlat, hafva Filial-bankerne i Blekinge, Christianstad,
Gefle, Hudiksvall, Flelsingborg, Lund, Skaraborgs län, Sundsvall och Westerbottens
Banko-Utskollets Betänkande M 25.
(il
län från Riks-banken redan utbekommit de försträcknings-belopp, för hvilka de
ställt godkänd säkerhet. Till de öfriga Filial-bankerne åter har hittills anvisats
endast större eller mindre del af den en hvar af dem tillkommande försträckning;
och uppgår beloppet af de säkerheter, som af sistnämnde Filial-banker blifvit aflemnade,
utöfver hvad som i försträckning från Riks-banken dem beviljats, till circa
1,227,000 R:dr.
Då de Filial-banker, hvilka ännu icke undfått mera än en del af sökt försträckning,
synas, på grund af Rikets Ständers föregående beslut, som, i fråga om
försträcknings åtnjutande, icke bestämmer något företräde särskilda Filial-banker
emellan, utan i delta afseende tillägger dem lika rätt, ega giltiga anspråk på att,
en hvar i förhållande till beloppet af ställd vederbörligen godkänd säkerhet, erhålla
tillökning i redan beviljad försträckning så långt de af Rikets Ständer för ändamålet
anvisade medel dertill förslå, samt af dessa medel, efter hvad ofvan är vi~
sadt, en summa af 817,300 R:dr för närvarande återstår oanvänd, har Utskottet
ansett denna återstod böra lill ofvanbemälde Filial-banker utlemnas efter den fördelning
dem emellan, som Fullmägtige pröfva skäligt att bestämma, och hvarvid de
uti 173 g af nu gällande Banko-reglemente stadgade vilkor och förbehåll, hvilka
tjenat till iakttagande vid de förra försträcknings-beloppens utanordnande till dessa
Filial-banker, torde fortfarande böra lända till efterrättelse.
Vid öfvervägande åter af frågan huruvida några medel böra vid innevarande
riksdag anvisas till Filial-banker, som hädanefter kunna varda oktrojerade, har
Utskottet tagit i betraktande icke allenast Herr Ehrenhoffs samt Riksdags-fullmägtige
Anders Gudmundssons och Johannes Anderssons här ofvan omförmälda framställningar
i detta ämne, utan äfven en af Herr J. Brun väckt motion, hvaruti är
vordet föreslaget att, äfven om något allmänt anslag till nya Filial-banker icke
komme att vid denna riksdag beviljas, Rikets Ständer likväl målte för en Filialbank
i Luleå inom Norrbottens län, der aktieteckning till bildande af en sådan
Bank redan egt rum, anvisa så stort belopp, som enligt Banko-reglementet kunde
Filial-bank tillgodokomma; till stöd för hvilket förslag åberopats dels ortens aflägsenhet
från hufvudstaden, hvarifrån dess rörelse-kapital förnämligast hemtades, dels
den stora fördel, som under den lifliga handels-förbindelsen med Finland skulle för
hela länet uppstå, om utväg funnes att vid en Bank-inrättning derstädes kunna
erhålla snar tillgång på erforderliga rörelsemedel.
För sin del hyser Utskottet äfven den åsigt, att Norrbottens län, i följd af
sitt afskiljda läge jemte öfriga förhållanden, är i kännbart behof af någon allmän
löne—anstalt; och då, efter hvad Utskottet erfarit, ett under år 1837 uppgjordt
förslag om inrättande af en privat-bank i Luleå icke blifvit af Kongl. Majit gilladt,
och Utskottet i det föregående funnit sig ej kunna tillstyrka, att nya Afdelnings-kontor
af Riks-banken må i orterna tillvägabringas, så synes den väckta
frågan om bildande af en Filial-bank i Luleå förtjena framgång och understöd från
62
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
det allmännas sida. Af sådan anledning och med öfvertygelse tillika derom, att
Filial-banker, inrättade efter de förändrade grunder, som af Utskottet här ofvan
blifvit föreslagna, skola bättre än nuvarande Filial-banks-inrättningar komma att
uppfylla sin bestämmelse och sålunda motsvara de anspråk, som både Riks-banken
och allmänheten å desamma ega, har Utskottet ansett sig böra hemställa, det Rikets
Ständer, såsom försträckning åt sådana Filial-banker, som hädanefter kunna varda
oktrojerade, deribland företrädesvis åt en Filial-bank i Luleå och för öfrigt åt Filial-banker
i orter, der annan Bank-inrättning förut ej finnes, måtte anvisa
1,000,000 R:dr, hvarigenom Riks-bankens hela anslag till Filial-banker komme
att utgöra 10,000,000 R:dr. I afseende å den företrädesrätt lill försträcknings
erhållande, som Utskottet för den tillämnade Filial-banken i Luleå tillstyrkt, torde
likväl, till förekommande deraf, att medel för detta ändamål må behöfva under en
obestämd tidrymd i Riks-banken reserveras och såmedelst undandragas Filial-banker,
som i andra orter kunna bildas och fullgöra vilkoren för undfående af kreditiv
frän Riks-banken, det förbehåll böra fästas, att omförmälda företrädesrätt kommer
all fortfara endast under någon viss tid, som synes kunna lämpligen bestämmas
till den 30 Juni 1861, hvarförinnan den ifrågasatta Filial-banken i Luleå
alltså bör för kreditivs erhållande i Riks-banken hafva ställt godkänd säkerhet.
På grund af det nu anförda hemställer Utskottet, att Rikets Ständer, rörande
försträckningar till Filial-banker, måtte besluta följande:
46:o
A/om. I. Bolag, som genom aktieteckning i stad bildas, för att,
utan rätt till utgifvande af egna tryckta eller graverade kreditsedlar,
eller andra, såsom mynt, löpande förbindelser, bedrifva bankrörelse,
vare sig lill ersättande af upphörd Privat-bank, eller för
att eljest underlätta allmänna rörelsen i någon ort, samt under
namn af Filial-bank utgöres af minst tretio personer, hvilka, en för
alla och alla lör en, ansvara för Filial-bankens förbindelser, må
kunna från Rikets Ständers Bank undfå försträckning i form af
kreditiv till nedan upptagna belopp, under följande dervid fästade
vilkor och förbehåll, nemligen:
a) Af tecknings-summan erlägges minst hälften eller 50 procent
i rikets gällande mynt.
För den del af tecknings-summan, som icke utgöres af rikets
gällande mynt, afgifve delegarne en till Filial-banken eller order
ställd förbindelse, betalbar efter sex månaders uppsägning samt åtföljd
af hypothek, bestående af myntadt eller kontrolleradt guld
eller silfver, eller publika papper, beräknade till det värde, hvartill
de i Rikets Ständers Bank belånas, eller inteckningar inom J850
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
63
års taxeringsvärde i fastighet å landet och sjelfegande stadsjord,
eller inom tvä tredjedelar af brandförsäkrings-värdet ä fastighet
i stad.
Säkerheten pröfvas och god kännes af delegarne, jemte ett af
Fullmägtige utsedt ombud, och skola förbindelserne med åtföljande
hypothek, antingen i länets ränteri eller å säkert ställe i stad, der
Direktionen har sitt säte, förvaras i kassakista, hvartill Direktionen
och ett af Fullmägtige utsedt ombud hafva hvar sin nyckel, eller
ock, enligt de föreskrifter, Fullmägtige i sådant afseende meddela,
allemnas till förvar i Riks-banken. Tillsynen deröfver, att säkerhets-handlingarne
bibehållas vid gällande kraft, åligge Direktionen.
b) Kreditiv från Riks-banken meddelas på en tid af högst 10
år, till belopp motsvarande den del af tecknings-summan, hvarför
säkerhet blifvit ställd; dock icke någon Filial-bank till högre summa
än 500,000 R:dr R:mt.
c) Å kreditivets hela belopp afgifver Filial-banken, genom dess
Direktion, en till Riks-banken eller order ställd förbindelse, i hvilken,
till Riks-bankens säkerhet, Filial-banken pantförskrifver lill
enahanda belopp de förbindelser, med hypothek, Filial-bankens delegare
aflemnat, samt jemväl underkastar sig alla de vilkor och förbehåll,
som blifvit fästade vid rättigheten för Filial-bank att kreditiv
hos Riks-banken begagna.
d) På kreditivet eger Filial-bank att, efter behof, utfärda icke
allenast till viss man eller order ställda och vid uppvisandet betalbara
vexlar å 100 R:dr och derutöfver, äfven i brutna tal, utan
ock assignationer å valörerne 100 R:dr, 500 R:dr och 1,000 R:dr;
och gäller härvid för öfrigt till efterrättelse att till så väl vexlar
som assignationer begagnas tryckta blanketter, hvilka uppå reqvisition
mot betalning från Fullmägtige utlemuas; att vexlarne icke
få in blanko transporteras, samt alt, med först afgående post efter
vexlarnes eller assignationernes utfärdande, förteckning å desamma,
med uppgift å deras nummer, datum och summa, till Riks-banken
insändes.
e) För de summor, som å kreditivet lyftas, erlägger Filial-bank
till Riks-banken fyra procent ränta, hvilken alltid beräknas å högsta
fulla 100-tal R:dr; dock så att minsta ränte-afkomst, som Riksbanken
för kreditiv påför, blifver två procent af kreditivets hela
belopp, efter år räknadt.
f) Filial-banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande
Banko-Utskottets Betänkande J\s 25.
af kreditiv, på sätt närmare bestämmes genom af Kongl. Maj:t i
nåder faststäldt reglemente.
g) Filial-bank beviljadt kreditiv skall till Riks-banken återbetalas
sednast å den dag, den för Filial- banken bestämda oktroj—lid
lilländagår. Före oktroj-iidens slut skall kreditiv, i efterföljande
fyra fall, lill Riks-banken återbetalas, nemligen:
l:o derest Filial-bank skulle derförinnan upphöra, i hvilken
händelse Filial-banken skall k red it i vet inbetala sex månader efter
den dag, då Filial-banken med sin utlånings rörelse upphört;
2:o derest Fullmägtige, i öfverensstämmelse med § (t I 5), skulle
pröfva Riks-bankens säkerhet sådant fordra, då den Filial-bank beviljade
kreditiv-rätt, efter (> månaders förutgången uppsägning hos
Filial-bankens Direktion, kommer att förminskas med en femtedel
hvar 6:le månad; Filial-banken dock förbehållet att, om Direktionen
sådant äskar, kunna den förlorade kreditiv-rätten återfå när
Riks-bankens ställning det medgifver;
3:o derest Filial-banks Direktion försummar att, inom stadgad
tid, fullgöra föreskrifven ränteliqvid till Riks-banken, då Fullmägtige
ega att, om de så för godt finna, k red itivet till större eller
mindre del uppsäga till återbetalning inom ett år, efter det Direktionen
derom af Fullmägtige erhållit uppsägning; och
4:o af den anledning och i den ordning, punkten litt. k) omlörmäler.
h) I den revision, som årligen bör förrättas öfver Filial-banks
räkenskaper och förvaltning under det förutgängna året, skall ett
af Fullmägtige u t sed t ombud deltaga; egande Fullmägtige dessutom
att när som helst genom ombud taga kännedom om Filial-banks
räkenskaper och förvaltning.
i) Vid hvarje räkenskaps-års slut skall Filial-bank, angående
sin dervid befunna ställning samt rörelse under förflutna året, lill
Riks-banken aflemna uppgift enligt vederbörligen faststäldt formulär,
hvilken uppgift genom Fullmägliges försorg uti officiela tidningarne
meddelas, -
k) Iakttager ej Filial-banks Direktion af Kongl. Maj:t i nåder
faststäldt reglemente eller de vilkor, som vid kreditivets erhållande
blifvit fästade, och derom vid revisionen eller eljest göres anmärkning,
som af Fullmägtige godkännes, bör rättelse i anmärkta hänseendet
beredas. Följer ej rättelse, vare Fullmägtige berättigade
att
Banko-Utskottets Betänkande J\s 25.
GS
att uppsäga, till större eller mindre del, det Filial-banken beviljade
kreditiv till inbetalning inom ett är.
I) Kostnaderne för de ombud, som, enligt punkterne litt. a)
och h), af Fullmägtige utses, bestridas af Riks-banken.
Mom. 2. Det belopp, som återstår oanvändt af de till försträckning
åt Filial-banker vid föregående riksdagar anvisade 9,000,000
R:dr R:mt, må, efter Fullmägtiges bepröfvandc och under de i 173 §
af 1838 års Banko-reglemente stadgade vilkor, såsom försträckning
meddelas sådana redan oktrojerade Filial-banker, som till försträcknings
erhållande äro berättigade.
Mom. 3. Dessutom ega Fullmägtige att använda 1,000,000
R:drR:mt såsom kreditiv till sådana Filial-banker, som hädanefter kunna
varda oktrojerade, hvaribland företrädesvis till en Filial-bank i Luleå,
i fall dylik Bank skulle der komma till stånd och inom den
30 Juni 1861 för kreditivs erhållande från Riks-banken ställa godkänd
säkerhet, samt för öfrigt till Filial-banker i orter, hvarest
Bank-inrättning förut ej finnes.
Om Bankens Reserv-fond
samt
Om Bankens grundfond och användandet af den å Bankens rörelse in/lutna vinst.
Af de härom meddelade föreskrifter, intagna uti 174—177 §<§ af Bankoreglementet,
synes den som angår Bankens reserv-fond, elier 174 §, böra sist i
ordningen till pröfning förekomma.
Utskottet öfvergår derföre genast till granskning af öfriga nu omnämnda Reglements
§§ och får dervid till en början hemställa, att föreskriften i 175 §, rörande
grundfondens belopp, måtte, med hufvudsakligt bibehållande af sin nuvarande
ordalydelse, blifva följande:
47:o
Bankens grundfond skall, utan beräkning af Bankens fasta egendom
och inventarier, mynt- och medalj-kabinettet deruti inbegripet,
utgöra en summa af Femton millioner Riksdaler Riksmynt,
hvadan möjligen inträffande kapital-förminskning under året af vinsten
ersättes.
Bih. lill It. St. Prat. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 13 liäft. 9
66
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
Genom 176 § i Reglementet är vordet stadgadt, att Banken skall, så vidt
sig göra låter, alltid vara innehafvare af lätt realisabla förbindelser till belopp af
6,367,900 R:dr R:mt, hvilka löpa med minst 4 procent ränta och äro utgifna
af Riksgälds-kontoret eller andra Verk och Inrättningar, hvilkas obligationer Fullmägtige
anse lemna full säkerhet; börande Fullmägtige, när omständigheterna sådant
medgifva, medelst anskaffande af dylika räntebärande papper ersätta den
minskning, som genom infriande eller försäljning af obligationer uppkommer.
Jemte förmälan, hurusom ändamålet med detta stadgande, på grund hvaraf
Banko-fullmägtige åt Ranken anskaffat obligationer till det betydliga beloppet af
mera än 8,000,000 R:dr, syntes hafva varit, att Fullmägtige, vid inträffande behof,
skulle kunna genom obligationernes försäljning ut- eller inrikes, i förra fallet
bereda tillökning af den metalliska kassan och i det sednare minska den utelöpande
sedelstocken och såmedelst bringa densamma i ett lämpligt förhållande till
nämnde kassa, men att erfarenheten skulle visat att de obligationer, Banken egde,
icke vore, hvad de borde vara, lätt realisabla, enär desamma ej kunde utan betydlig
förlust afyttras inom landet och deras försäljning utrikes äfven vore med
svårighet och uppoffringar förenad, har uti väckt motion Riksdags-fullmägtigen
Nils Pettersson från Calmar län föreslagit icke allenast att stadgandet i 176 §
af Banko-reglementet måtte upphäfvas och Fullmägtige i stället förbjudas att hädanefter
belasta Banken med dylika, enligt motionärens yttrande, onyttiga valutor,
utan äfven att, då Smålands, Skånska, Wermlands och Östgöta Hypolheks-föreningarne
nyligen kontraherat lån till höga belopp, Fullmägtige måtte åläggas att, så
fort som möjligt, söka träffa aftal med Direktionerne öfver nämnde Föreningar om
infriande af de utaf dem utfärdade obligationer, som Banken innehar, till samma
pris, för hvilket de blifvit af Banken inköpta.
Utskoltet bör i anledning häraf upplysa, att af de obligationer, Banken vid
1859 års slut innehade till belopp af 8,307,310 R.dr 33 öre, voro utfärdade
af Riksgälds-kontoret för Statsverkets skuld till Banken för derifrån
förskjutna medel lill 1808—1809 årens krigskostnader . 3,300,000: —
af Arméens Ackorcls-amorterings-fond  2,016,000: —
hvaremot återstoden  2,991,310: 33.
utgjordes af särskilda Hypotheks-föreningars obligationer. Hvad nu beträffar dessa
sistnämnde obligationer, hvilka synas egentligen vara de, som i ofvanberörde motion
afses, så ligger det i sakens natur att värdet å desamma måste vara beroende
af konjunkturerne, likasom förhållandet är med värdepapper i allmänhet.
Obestridligt är dock, att vid den tid, då största delen af omförrnälda obligationer
för Bankens räkning inköptes, de allmänt ansågos kunna utan svårighet eller förlust
för Banken realiseras, och i fall en dylik realisering nu mera icke skulle
kunna med samma fördel som dä verkställas, torde sådant icke böra verka derhän
att, såsom i motionen åsyftas, Banken borde afhända sig ifrågavarande obligationer,
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
<57
af hvilka åtminstone de på utländskt mynt ställda, uppgående vid <839 ars slut,
enligt det pris Banken vid deras inköp erlagt, till 1,033,218 R:dr 33 öre, för
närvarande lära utgöra de enda i Bankens ego befintliga papper, hvilka, om också
med någon uppoffring, kunna å utrikes ort afyttras. Efter Utskottets tanke bör
i allt fall på Fullmägtiges pröfning ankomma att, med afseende å konjunkturer
oell öfriga omständigheter, besluta om försäljning till större eller mindre del af de
Hypotheks-förenings-obligationer, hvaraf Banken är innehafvare, må ega rum, och
något åläggande för Fullmäglige att en sådan försäljning verkställa, synes Utskottet
derför icke lämpligen böra komma i fråga att meddelas.
Den summa i lätt realisabla förbindelser, som Banken alltid skall innehafva,
är för närvarande bestämd till 6,367,300 R:dr. Då, såsom ofvan blifvit uppgifvet,
Banken vid nästlidet års slut egde obligationer till värde af 8,307,310 R:dr
33 öre, hvartill kommer den tillgång i obligationer, som under tiden till nästa
riksdag för Banken ytterligare uppslår genom dess deltagande, för 4,000,000 R:dr,
i det, enligt Rikets nu församlade Ständers beslut, till fortsättning af Statens jern
vagsbyggnader
af Riksgälds kontoret å utrikes ort upptagna lån, så anser Utskottet
lörenämnda minimum, hvilket utgör samma belopp i obligationer, som Banken innehade
vid 1844 års slut och med ledning hvaraf beräkningarne öfver Bankens
sedel-ansvarighet vid 1844 —1843 årens riksdag uppgjordes, nu kunna uppbringas
till en summa af 7,300,000 R:dr, motsvarande hälften af grundfondens belopp;
och hemställer Utskottet, i följd häraf,
48:o
att Rikets Ständer, under förklarande, att Riksdags-fullmägtigen
Näs Petterssons ifrågavarande motion ej må till någon åtgärd föranleda,
mätte, med ändring af 176 § i nu gällande Banko-reglemcnle,
besluta följande stadgande:
Banken skall, så vidt sig göra iåter, vara innehafvare af lätt
realisabla förbindelser lill belopp af 7,300,000 R:dr R:mt, hvilka
löpa med minst 4 procent ränta och äro utgifna af Riksgälds
kontoret
eller andra Verk och Inrättningar, hvilkas obligationer
Fullmägtige anse lemna full säkerhet.
Enär föreskriften i 177 § af Banko-reglementet, att af Bankens vid 1836
års utgång upplupna disponibla vinst ett belopp af 300,000 R:dr R:mt skulle,
vid slutet af hvartdera året 1837, 1838 och 1839, från Banken, i och för
Statens allmänna behof, till Riksgälds-kontoret aflemnas, nu mera blifvit full
gjord,
lär er
49:o
omförmälda § 177 böra från nästa Banko-reglemente uteslutas.
08
Banko-Utshultels Betänkande M 25.
i fråga åter om användande af den del utaf Bankens från och med 1857
års början upplupna vinst, som icke redan blifvit disponerad, tillkommer det nu
Utskottet att yttrande och förslag till Rikets Ständers afgifva.
Behållna vinsten har, enligt Bankens bokslut utgjort
för
år 1857
R:mt R:dr
2,163,000:
75.
»
» 1858
1,717,494:
29.
»
» 1859
1,738,036:
57.
5,618,531:
61.
hvarjemte den hittills odisponerade vinsten från föregående
år, enligt den utredning som här ne
-
' 'D  '  O D
dan lemnäs, uppgår till
R:mt
R:dr
677,891:
98.
S:r
R:mt
R:dr
6,296,423:
59.
Och då härifrån afräknas de till Bankens deltagande
i det utländska jern vägslänet of Rikets Ständer
redan anvisade
R:mt
R:dr
4,000,000:
blifver återstoden
R:mt
R:dr
2,296,423:
59.
Uti detta Betänkande är förut redogjordt för de vid innevarande riksdag
väckta förslag om banko-vinstens användande dels till förstärkning af Bankens
fastighets-låne-fond och allmänna Diskont-fonden, dels till ytterligare försträckning
åt Filial-banker. Då Utskottet icke kunnat tillstyrka någon förhöjning i
nyssnämnde låne-fonders belopp, utan tvärtom hemställt, att desamma måtte årligen
förminskas, följer deraf, alt, enligt Utskottets åsigt, banko-vinsten hvarken till
större eller mindre del bör till förökande af omförmälda utlåningar användas. Till
ytterligare försträckning åt Filial-banker har Utskottet väl föreslagit att 1,000,000
R:dr måtte anvisas, men då de af Utskottet tillstyrkta innehållningar å fastighetslåne-fonden
och allmänna Diskont-fonden, utgörande å den förra 625,000 R:dr
och å den sednare 600,000 R:dr, öfverstiga förstnämnda summa, behöfver någon
del af banko-vinsten icke eller tagas i beräkning för beredande af tillgång till
det ifrågasatta försträcknings-beloppet åt nya Filial-banker.
Under Utskottets öfverläggningar i förevarande ämne har deremot fråga blifvit
väckt om anvisande af någon del af Bankens odispouerade vinst till ett annat
ändamål, som synts Utskottet vara af synnerlig vigt både för Banken och det allmänna.
Inorn Utskottet har nemligen uti afgifven motion uppmärksamhet lastats
å de stora fördelar, som skulle fäderneslandet tillskyndas om all den jernvägsmateriel,
som här erfordras, kunde erhållas af inhemsk tillverkning och om således
de derför nödiga medel, i allmänhet uppgående till nära V3 af hela anläggningskostnaden,
komme att stadna inom landet. I afseende å sättet att uppnå detta
önskvärda mål erbjöde sig tvänne utvägar, den ena att genom öfverbetalniug eller
premier för effekter af inhemsk tillverkning söka framlocka en dylik industri;
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
69
den undra, att genom meddelande af låne-uriderstöd på billiga vilkor underlätta
läbriks-anläggningar för ändamålet, hvilkas produkter derefter borde betalas endast
till det värde, de verkligen egde i jemförelse med derå gällande pris i ut
landet.
Då en tillverkning, som på förslnämnde sätt kunde uppstå, efter ali sannolikhet
blefve af mera tillfällig egenskap och i samma stund något premium ej
vidare erlades komme alt upphöra, utan att, genom de af Staten emellertid gjorda
uppoffringar, någon ny industrigren för framtiden tilldanats, så skulle deremot
meddelande af direkta låne-understöd till uppförande af nya och fullständiga verkstäder
utan förbindelse från Statens sida att till öfverpris köpa deras tillverkningar,
framkalla en af Slaten såsom afnämare oberoende industri, helst dessa verkstäder
genast från början blefve nödsakade att tillegna sig alla de mekaniska hjelpmedel,
hvilka vid utländska verkstäder begagnas, för alt med dem täfla i afseende
å varans så väl godhet som pris. Under nuvarande financiela förhållanden vore
dock nära otänkbart att någon så beskaffad fabrik, hvarför anläggnings-kostnaden
kunde beräknas till ‘2 å 300,000 R:dr, skulle här i landet uppslå utan medverkan
af Staten, hvilken ensam vore i tillfälle att lemna låne-understöd på sådana
vilkor, som betryggade anläggaren mot de plötsliga vexlingar i penninge-marknaden,
hvilka för ett dylikt företag, deraf någon jemn och vinstgifvande afsättning
först efter flere års förlopp vore att påräkna, så lätt kunde blifva förstörande.
Motion i delta ämne, tillstyrkande ett anslag af 600,000 R:dr att, efter Kongl.
Maj:ts pröfning, under vissa vilkor lemnäs såsom lån till 3:ne fabriks-anläggningar
för omförmälda ändamål, vore för närvarande beroende på Stats-Ulskotlets pröfning;
men då Statsverkets tillgångar måhända icke medgåfvo anvisande af den
äskade summan, syntes utväg dertill böra beredas på det sätt, att Banken till
Statsverket öfverlemnade någon del af sin besparade vinst; och delta så mycket
hellre som det för Banken borde vara af synnerligt intresse, med alseende å den
metalliska kassans bibehållande och realisationens bestånd, att icke hädanefter, såsom
redan allt för länge skett, flera millioner årligen ginge till utlandningen för
inköp af effekter, hvilkas tillverkning vore så naturlig för vårt eget land och i
framtiden jemväl borde för Sverige blifva en värdefull export-artikel, i sin mån
bidragande till att minska den tryckning på Bankens metalliska fond, som återbetalningen
af de för jernvägsarbelena upptagna utländska lån alltid komme att
medföra. I betraktande häraf, och då den odisponerade banko-vinsten åtminstone
icke lill hela beloppet syntes erfordras för Bankens ytterligare konsoliderande, är
vordet föreslaget, alt af omförmälda vinstmedel nu måtte till Statsverket öfverlemnas
en million R:dr R.mt, för alt användas till framkallande af anläggningar
lör tillverkning af rails och jernvägs-materiel af olika slag
Då, jemlikt Rikets Ständers redan fattade beslut, en summa af 4,000,000 R:dr
af Bankens behållna vinst kommer alt användas till anskaffande åt Banken af säkra
och lätt realisabla obligationer, ställda i utländskt mynt, och så väl härigenom, som
70
Banko Utskottets Betänkande M 25
i följd af andra vid innevarande riksdag vidtagna åtgärder, det torde kunna anses
vara tillräckligt sörjdt för Bankens konsoliderande, samt då hela den återstående
vinstens reserverande i Banken, enligt Utskottets tanke, icke är af nöden hvarken
för att bereda tillökning i Bankens utlåningar eller för den utelöpande sedelstockens
förminskande, hvilken sednare utväg skulle på allmänna penninge ställningen och
rörelsen i landet utöfva ett menligt inflytande, sä hyser Utskottet den åsigt, alt
det ofvan föreslagna beloppet af 1,000,000 R:dr af Bankens besparade vinst kan
och bör från Banken till Statsverket öfverlemnas. Utskottet är derjemte öfvertygadt
att det, under för banden varande förhållanden, skulle både för Banken
och det allmänna medföra väsendtliga fördelar, om nyssnämnde summa komme att
användas för att inom landet framkalla och befordra en fortgående tillverkning af
sådan för jernvägs-anläggningarne erforderlig materiel, för hvars anskaffande högst
betydliga summor nu måste från riket årligen utbetalas, och hvarigenom en tryckning
på Bankens metalliska kassa föranledes; men då Banko-Utskottet, i fråga om
sättet för banko-vinstens användande, icke torde böra till Rikets Ständer afgifva
förslag i annat fall, än för så vidt vinsten skall till något Bankens egel ändamål
anvisas, och Utskottet således anser det icke vara för sig lämpligt att i afseende
å dispositionen af den vinslsumma, som kan komma att till Stats-verket aflemnas,
föreslå några vilkor eller särskilda bestämmelser, inskränker sig Utskottet till den
hemställan,
50:o
att af Bankens sedan 1857 års början upplupna hittills icke
disponerade vinst en summa af 1,000,000 B:dr R:mt må med V3
vid slutet af hvarldera året 1860, 1861 och 186‘2 från Banken
till Riksgälds koutoret allemnas.
Hvad sedermera angår Bankens reserv-fond, så har Utskottet, som anser densamma
rätteligen böra utgöras af det belopp, hvarmed Bankens till sedclulgifning användbara
tillgångar öfverstiga de af Rikets »Ständer derå anvisade förbindelser,
velat till närmare förklarande häraf framlägga en i enlighet med berörde åsigt uppgjord,
på Bankens räkenskaper grundad, fullständig utredning öfver reserv-fondens
ställning vid 1859 års slut.
I sådant afseende upptagas följande:
Banko-Utskottets Betänkande JVf 25.
71
Tillgängar.
l:o
Bankens kapital:
a) grundfond
1 3,000,000: —
I>) behållning derutöfver .
9,935,524: 42.
24,955,524
42
2:o
Innestående medel:
a) mot ränta,
på grund af utgifna Låne-banko-
obligationer,
i kapital
478,782: 74.
i outtagna räntor
21,236: 96.
500,019
70
b) räntefria:
Auktions-öfverskoll
3,977. 39.
Auktions-umgälder
837: 39.
Innehållningar i Banko-statens
löner
96: 4.
Skilnad vid evalvering af dukat-
bråk
1: 32.
Låne-afdelningens observations-
konto
4: 19.
Vinstmedel af Statslåne-fonden .
162,177: 94.
167,094
27
3:o
Sedelutgifnings-rätt utöfver hvad som
eger motsvarighet i metallisk
valuta, jemlikt U7 § i Banko-
reglementet
30,000,000
Summa Riksmynt
55,622,638
39
Förbindelser.
1 :o
Lån till Kongl. Mynt-verket .
50,000: —
2:o
Lån mot inteckning i fast egendom
8,675,000: —
3:o
Kreditiv till Manuläktur-diskonten
2,400,000: —
4: o
Kreditiv till Jern-koutoret....
900,000: —
5:o
Handels- och Näringsdiskont-fonden
11,325,000: —
6:o
Allmänna Diskont-lönden . . . .
10,500,000: —
7:o
Försträckningar till Filial banker.
7,102,500: —
8:o
Räntebärande obligationer ....
6,367,500: —
Transport R:mt 47,320,000: —
i 55,622,638
39
72
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
Transport R:mt
47,320,000: —
55,622,638
39
9:o Lån för skiften och odlingar 79,749: 21.
» till städer och kor-
porationer . . . 5,864:72.
» på äldre IJne-banko-
obligationer . . 23,100: 87.
108,714: 80.
47,428,714
80
Reservfonden utgjorde således vid 1859 å
rs slut
.
8,193,923
59
Detta belopp redovisas sålunda:
»)
Oanvända medel, i räkenskaperna upp-  tagna
under rubriken: Bankens reserv-  fond
5,394,220: 51.
det belopp, hvarmed
sedelstocken under-  stiger det i Banko-  reglementets 117 §
derför bestämda ma-
ximum .... 140,726: 19. *)
3,534,946: 70.
b)
Förstärkning till Bankodiskont-verket .
500,000: —
c)
» till Låne-kontoret i Göthe-
borg
650,000
—
d)
e)
» till » i Malmö
290,000
—
» till » i Wisby
20,000
—
f)
Räntebärande obligationer
1,939,810
55.
s)
Obetalda räntor
743,221
79.
b)
Kopparskiljemynt
166,675
70.
i)
Bokförda värden, förskott
och depositioner:
Transport R:mt 7,844,654: 52.
8,193,923
59
*) Denna post är i den från trycket utgifna Hälfårs-uppgift för den 31 December 1859
orätt upptagen till R:mt 147,736: 19.
Skilnaden  7,050: —
S:r 140,726: 19.
igenlinnes i dels beloppet af en vid 1839 års slut hos Låne-kontoret i Wisby qvarvarande,
till Banken hemfallen, silfverpant, som först år S860 blifvit, tillika med bela förskottet för
guld- och silfver-belåningen, af Låne-kontoret redovisad med R:mt 130.
dels boklörings-värdet för ränte-kuponer, tillhöriga af Banken uppköpta Statslåne
obligationer
och qvarliggande hos Nord-Tyska Banken i Hamburg  6,880.
S:r 7,0.30.
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
7 3
Transport R:mt 7,844,654: 52.
8,193,923
59
Behållning i magasinet för
stämpladt papper . . 21,718: 91.
Fordran hos Stats-kon-
toret för levereradt
stämpladt papper . . 141,364: 34.
Behållning i Bankens
pappers-magasin . . 12,246: 43.
Fordran för försåldt pap-
per
280: 80.
Förskjuten realisations-
afgift för Lånebanko-
obiigationer.... 13: 90.
Förskjutne brandförsäk-
rings-afgifter . . 24: 62.
Förskjutne lånepåkoslna-
der 4,917: 24.
Förskott för guld- och
silfver-belåningen vid
Låne-kontoren . . . 50,000: —
Förskott till Bankens
fiskals-embete för om-
kostnader i vexelären-
der  1,000: —
Förskjuten ränta vid upp-
köp af obligationer . 37: 17.
Fordran för protesterade
vexlar  107,212: 27.
Obetalda folii-afgifter . 1,134: 30.
Fordran hos Gravören J.
E. Åkerbergs konkurs-
massa  9,319: 9. 349,269: 7.
8,193,923
59
Som likväl Rikets Ständer vid föregående riksdagar till
försträckning åt Filial-banker .anslagittillsammans 9,000,000: —
men vid 1859 årsslut häraf blifvit från Reserv-
fonden utanordnade endast  7,102,500: —
så bör skilnaden
1,897,500
—
Transport R:mt
| 6,296,423
59
Bih. till R. St. Prot. i859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 13 lläft. 10
74
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
Transport R:mt
6,296,423
59
såsom varande af Rikets Ständer anvisad att från Reserv-fonden
utgå, afräknas från dennas belopp
då Reserv-fonden vid 1859 års utgång blifver
6,296,423
59
Enär förestående utredning på samma gång den utvisar Reserv-fondens belopp,
den del deraf som är genast disponibel och huru öfriga till fonden hörande medel
äro använda, tillika upplyser i hvad mån en ytterligare sedel-utgifning från Banken
kan ega rum utan öfverskridande af det för sedelstocken bestämda maximum, och
sålunda innefattar en enkel och åskådlig redogörelse för Bankens hela sedelansvarighet,
hvarom meningarne under föregående riksmöten ofta varit ganska skiljaktiga,
har Utskottet ansett de grunder, uppå hvilka ifrågavarande utredning blifvit uppgjord,
böra för framtiden noggrannt iakttagas vid beräkningarne öfver Reserv-fondens
ställning.
I öfverensstämmelse med den af Utskottet anförda åsigt om hvad som med
Bankens Reserv-fond rätteligen bör förstås, har i efterföljande förslag till föreskrifter,
angående denria fond och densammas användande, Utskottet, under förutsättning att
Rikets Ständer bifalla Utskottets i det föregående gjorda framställningar, upptagit
och beräknat å ena sidan de tillgångar, som till Reserv-fonden höra efter hand öfverfors,
och å den andra de anvisningar, som derå komma att ega rum och af
hvilka anvisningar en del är af ovilkorlig beskaffenhet och de andra åter böra hero
på Reserv-fondens ställning och allmänna rörelsens behof, på sätt hittills varit i 174
§ af Banko-reglementet stadgadt; varande det förslug till föreskrifter, som i detta
afseende till Rikets Ständers pröfning och godkännande nu hänskjutes, af följande
lydelse:
51:o
Det belopp, hvarmed Bankens till sedelutgifning användbara tillgångar
öfverstiga de af Rikets Ständer derå anvisade förbindelser,
upptages i Bankens räkenskaper såsom en särskild fond, benämnd
Bankens Reserv-fond.
Jemlikt den af Banko-Utskottet vid innevarande riksdag i Betänkandet
N:o 25 lemnade utredning uppgick Reserv-fonden vid 1859
års slut till R:mt 8,193,923: 59.
Till Reserv-fonden skola från och med 1860
års början öfverföras
l:o inbetalningarne å det vid 1856—1858
årens riksdag Kongl. Mynt-verket beviljade
räntefria lån, stort 50,000 R:dr, hvaraf V10
Banko-Ulskotlets Betänkande Al 25.
76
skall årligen erläggas från och med år 1860
räknadt;
2:o inbelalningarne å utestående lån lill
skiften och odlingar, till städer och korporationer
samt på äldre Låne-banko-obligalioner;
3:o
af fonden till belåning af fast egendom
å landet 125,000 R:dr för hvartdera
året 1860, 1861, 1862 och 1863 . . R:mt 500,000: -
4:o af fonden till belåning af fast egendom
i städerna 50,000 R:dr för år 1860,
40,000 R:dr för hvartdera året 1861 och
1862 samt 45,000 R:dr för år 1863 . . » 175,000: —
5:o af kreditivet lill manufakturernes och
iäbrikernes understöd för år 1860 ...» 150,000: —
6:o af Allmänna Diskont-fonden 300,000
R:dr för år 1860 och 200,000 R:dr för
hvartdera året 1861, 1862 och 1863 . . » 900,000: —
samt
7:o all redan influten och vidare inllytande
vinst på Rankens rörelse;
Och berättigas Fullmägtige derjemte att, om och när någon
del af Fastighets-Iånefonden, Handels- och Närings-diskont-fonden
eller Allmänna Diskont-fonden befinnes obegagnad, öfverflytta de
icke använda medlen till Reserv-fonden, med förbindelse för Fullmägtige
att dessa medel återställa, då de varda för det ursprungliga
ändamålet erforderliga.
Ifrån Reserv-fonden skall utanordnas
l:o den andel af Rankens sedan 1857 års början upplupna disponibla
vinst, eller 4,000,000 R:dr, som, enligt Rikets Ständers
beslut vid innevarande riksdag, skall användas till Bankens delta
gande
i det af Riksgälds-kontoret för Svenska Statens räkning, till
fortsättning af Statens jernvägs-byggnader, å utrikes ort upptagna
lån; börande, dessa 4,000,000 R:dr utbetalas med V;s årligen vid
slutet af hvartdera året 1860, 1861 och 1862 emot erhållande
af Riksgälds-kontorets för länet utfärdade obligationer;
2:o den summa af 1,000,000 R:dr, som Rikets Ständer vid
innevarande riksdag beslutat att af Bankens omförmälda, sedan
1857 års början, upplupna disponibla vinst till Riksgälds-kontoret
76
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
anvisa, och hvilken summa likaledes från Banken utbetalas med V3
vid slutet af hvartdera året 1860, 1861 och 1862;
3:o beloppet af de assignationer Diskont-verkens Direktioner, enligt
punkt. 23:o, kunna komma att å Reserv-fonden utfärda; och
4:o skilnaden emellan de belopp i lätt realisabla förbindelser,
som Banken, enligt 176 § i 1838 års Banko-reglemente och
§ i delta Reglemente (punkten 48 här ofvan), bör, så vidt sig
göra låter, innehafva, utgörande 1,132,300 R:dr.
Dessutom må Reserv-fonden, i den män medel blifva tillgängliga
och Fullmägtige, med afseende å Bankens säkerhet, finna Reserv-fondens
ställning det medgifva, af Fullmägtige användas
3:o till försträckning åt redan oktrojerade Filial-banker med
det belopp, som ännu innestår af det till försträckning åt Filialbanker
vid föregående riksdagar anvisade anslag af 9,000,000 R:dr;
6:o till Kreditiv åt sådane Filial-banker, som hädanefter kunna
varda oktrojerade, till det belopp, punkten 46:o mom. 3 bestämmer;
äfvensom — i den mån allmänna rörelsen sådant påkallar —
7:o till förstärkande af Handels- och Närings-diskont-fonden,
samt till inköp af sådana räntebärande papper, som i punkten 48:o
omförmälas; allt under vilkor att det i § (117) stadgade maximum
för Bankens sedelstock ej öfverskrides; börande för öfrigt iaktta
gas,
att de summor, som, enligt punkterne 1, 2, 4, 5 och 6 från
Reserv-fonden utanordnas, skola, i den mån sådant sker, från Reserv-fonden
afföras och således icke vidare utgöra del af samma
fond.
Slutligen får Utskottet anmäla, att inom Utskottet förslag blifvit väckt att
Reserv-fondens disponibla tillgångar må, i den mån Banko-Fullmägtige finna sådant
lämpligt och för Banken fördelaktigt, användas äfven till inköp af säkra vexlar å
Pund Sterling, dragna på London, under iakttagande deraf, att någon sedel-utgif
ning
från Banken icke komme att grundas på den metalliska valuta, som genom
berörda vexelköp erhöiles; öfver hvilket förslag, såsom egande oskiljaktigt sammanhang
med Banko-reglementets föreskrifter, angående Bankens metalliska kassa samt
de utvägar, som till bibehållande och förstärkning af densamma må begagnas, Utskottet
förbehåller sig att framdeles, efter granskning af nvssomförmälda föreskrifter,
få til! Rikets Ständer yttrande afgifva.
Stockholm den 31 Maj 1860.
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
77
Reservationer:
Vid 4:de punkten och 7:de punkten, mom. 1, angående förminskning af Bankens
fastighet s-lånefond:
af Herr Doklor Sandberg: »Under den rika penningetillgångeri vid sistför
llutne
riksdag, befunnos i denna fond 530,000 R dr obegagnade, hvarföre man
ock dä beslutade en successiv indragning under trenne år af 1,123,000 R:dr, så
att fonden, som förut var 9,730,000 R:dr, för närvarande utgör blott 8,623,000
Riksdaler.
Nu är likväl förhållandet helt annorlunda än det då var. Det fordna öfverflödet
är förvandladt till penningenöd. Svårigheten att erhålla stående lån emot
små inteckningar, om de ock äro aldrig så säkra, är nu större än någonsin.
Lånefonden är också nu otillräcklig, och lånesökande få nu vänta 8 å 9 månader,
och om ytterligare indragning skall ske, blir väntetiden olver ett år, sedan handlingarne
blifva godkända, innan lånen kunna utfalla. Derföre hafva också en större
eller mindre tillökning uti denna fond vid denna riksdag blifvit begärd af flere
motionärer inom Bonde-Ståndet, hvars ledamöter af dessa lån hafva den största
nyttan.
Men i stället att gå dessa önskningar till mötes och i någon mån afhjelpa
ett högt uttaladt|behof, har Utskottet tvärt deremot tillstyrkt en ytterligare förminskning
på V2 million i landt-fonden och V8 million i stads-fonden intill nästa
riksdag.
Detta synes mig vara obilligt, att ej säga orättvist, särdeles emot det stora
antalet af mindre jordegare, för hvilka så beskaffade lån medföra en verklig fördel.
Ty genom denna utväg kunna många små uppsägbara skulder förvandlas till amorteringslån;
— mången bror dermed utlösa syskon ur en liten ärfd jordlott; —
och jordbruket på många små hemmansdelar förbättras. — Men dessa lån blifva
aldrig så stora, att dermed kan, såsom det sker med flere andra, spekuleras på
ytterligare hemmansköp.
Mig förekommer det ock förmånligare för riket, alt Svenska hemman pantförskrifvas
för lån i Svenska Banken, än att de genom Hypotheks-föreningarne medelbarligen
sättas i pant hos utländska kapitalister, hvilka derigenom suga till sig
alkastningen af den Svenska jorden.
Den stora olägenheten för Riks-banken att bibehålla denna lånerörelse skall
ligga deruti, att dess kapitaler, som böra vara rörliga, härigenom fastläsas uti
21l/2 år. Men Bankens grundfond skall ju utgöra 15 millioner R:dr. Och någon
mera betryggad egendom i vårt land kan väl icke finnas, än dessa låne
-
78
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
dokumenter, för hvilka en osviklig säkerhet är grundad på första inteckning i
Svenska jorden till endast hälften af dess låga taxeringsvärde. — Och dessa säkra
papper gifva Riks-banken derjemte en ränte-inkomst af 4 procent, som också forsenar
att tagas i betraktande.
Dessutom är det ett misstag att dessa lån äro mera än andra under 21 års
tid ouppsägbara. Uti skuldsedeln förbinder sig låntagaren uttryckligen, att »om
Hanken så fordrar, efter ett halft års förlopp återbetala hela skulden». Att sådant
icke bör komma i fråga, utan i det aldrastörsta nödfall, ligger i sakens natur,
ehuru jag tror, alt för de hemmansegare, som icke hafva andra skulder än dessa
små inteckningar, återbetalningen ingalunda skulle blifva så äfventyrlig, som man
förespeglar. Men Riks-banken bör väl icke afhända sig sina bästa och säkraste
tillgångar, så länge han har något annat att använda
Fördenskull torde mig tillåtas, både i Riks-bankens och allmänhetens intresse,
få vördsamt föreslå,
att fonden för utlåning emot pant af fast egendom på landet må
intill nästa riksdag bibehållas vid 7,500,000 R:dr.
Hvad deremot stadsfastighets-fonden angår, så gäller väl icke helt och hållet,
i afseende på säkerheten för sådana lån, detsamma som för landtegendoms-län;
men då, under närvarande tid, behofvet härutinnan är ännu större (emedan väntetiden
för lånens erhållande är vida längre) och lånen meddelas blott till en tredjedel
af 1850 års taxeringsvärde, så vågar jag äfven vördsamt hemställa,
att fonden för utlåning emot pant af stadsfastighet må intill nästa
riksdag bibehållas vid sitt nuvarande belopp, eller 1,125,000 R:dr »
al vice Talmannen Ola Svensson samt Riksdags—fullmägtige Olaus Eriksson
från Göteborgs och Röhus län, Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs län och
Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län.
Herr af Wirsén, C. Th., har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i Utskottets
beslut om fortsatt indragning på Bankens fastighels-Iånefond.
Vid 13:de punkten, angående kreditivet lill Manufaktur-diskonten:
af Herr C. Ekman.
af Herr Wallenberg, A. O.: »Till stöd för bibehållandet i sin helhet af Ma
nufaktur-diskonten
under Kommerse-kollegii styrelse och vård, har ingenting annat
kunnat anföras, än alt »tiden ännu icke var inne» för vidtagande af en genomgripande
förändring. Jag vill icke upprepa de många och giltiga skäl, som uti
min motion blifvit anförda. Endast ett par af de motiver, hvilka under diskussionen
förekommit, ber jag att få lill vederläggning upptaga. Man påstår, att in
gen
kan känna manufakturisternes vederhäftighet så väl som Kommerse-kollegium
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
79
Men det är en väl bekant sak att samma manufakturister uppträda som låntagare
i Diskonterna och de Enskilda Bankerna, hvarjemte det blifvit ådagalagdt, att ingen
bank-inrättning jemförelsevis till omfånget af sin rörelse drabbats af flere förluster
än just Manufaktur-fonden.
Vidare uppgifves det, att indragning af kreditivet hade hela inrättningens upphörande
till sannolik följd. Denna uppgift, som jag icke vill bestrida, torde mera
än något annat vittna om ändamålsvidrigheten af det sätt, på hvilket lånerörelsen
bedrifves. Ty hvarföre skulle ej den fonden, likaväl som otaliga andra kassor, kunna
utlånas utan att uppsvälla rörelsen genom en ytterligare försträckning från Riksbanken,
då det icke är fråga om annan bankrörelse än diskontering, d v. s. man
lånar ut precist hvad som i kassan influtit.
Om emellertid Rikets Ständer ej heller skulle anse tiden vara inne att nu
bifalla min motion i sin helhet, så torde väl åtminstone alla skäl saknas för bibehållandet
af denna utväxt på Riks-bankens rörelse oförminskad, då indragning
skedde säväl å detta kreditiv, som ock å allmänna diskont-fonden och fastighets-låne—
fonden vid nästlidne riksdag. Å dessa 2:ne sistnämnde fonder har Utskottet jemväl
nu föreslagit lämpliga indragningar, hvarföre jag vördsamt hemställer, det Rikets
Ständer behagade besluta
en indragning å kreditivet till Manufaktur-fonden af 230,000 R:dr
under loppet af åren 1861 och 1862.»
Vid 17:de punkten och 26:te punkten, 2:dra morn., angående fortsatt indragning
å Allmänna Diskont-fonden :
af Herr Doktor Sandberg: »Då den utelöpande sedelstocken är stor och
penninge-tillgången är ymnigare, än den nyttiga och gagneliga industrien för tillfället
behöfver, är det ulan tvifvel i sin ordning att minska lånerörelsen och äfven
för en tid göra indragning på lånefonderna. Sådan var ställningen vid 2:ne nästföregående
riksdagar, hvadan också då äfven denna allmänna diskont-fond efter
1853 och 1854 årens riksdag förminskades ifrån 12,000,000 R:dr R:mt, som
den länge hade varit, till 11,100,000 R:dr, och sedermera ifrån sista riksdag
blifvit ytterligare förminskad, så att den vid 1860 års slut kommer att utgöra
10,200,000 R:dr.
Men enär förhållandet nu är helt och hållet förändradt och lånebehofvet större
än någonsin, så att denna fond, som utgör en tillflykt i behofvets stund för alla
samhällsklasser, är för närvarande så otillräcklig, att lånesökande med godkända
dokumenter få vänta i 5 å 6 veckor innan lånen utfalla, så synes sannerligen icke
varu skäl att nu tillstyrka en ytterligare förminskning.
Mig förekommer det till och med nästan otillbörligt, alt man icke fästat
minsta afseende på de motioner, som begärt tillökning i denna fond, utan gått en
80
Banko-Utskottets Betänkande J\i 25.
alldeles motsatt väg; och ehuru äfven Låne-kontoret i Malmö beklagat sig öfver
otillräckligheten af den dit anvisade fond, och oaktadt Banko-Utskottet måste uttryckligen
erkänna att närvarande förhållande icke är fördelaktigt för en fortsatt
indragning, samt derjemte förklara, att lånefonden i Wisby, såsom otillräcklig för
bebofvet, icke kunde tåla någon förminskning; så har likväl Utskotts-majoriteten
föreslagit en fortsatt indragning af 200,000 R:dr om året under påföljande 5:ne
år, hvarigenom alltså en förminskning skulle ske så väl vid Diskontverket i Stockholm,
hvarest, såsom förut nämndt är, likasom i Wisby, den nuvarande fonden är
alldeles otillräcklig, som ock vid de öfriga Låne-kontoren, der samma förhållande
eger rum.
Ibland skälen för denna indragning har man anfört, att Riks-banken icke bör
hafva sina kapitaler fästade för så lång tid som 2V2 å 3 år. Men detta är ingalunda
förhållandet; ty en femtedel deraf ingår oupphörligen hvar 6:te, hvar7:de
eller åtminstone hvar 8:de månad. Och det kan väl icke heller vara så allvarligen
menadt med förebärandet of en sådan orsak. Ty Filial-bankerna göra icke
ringaste kapital-afbetalning och få dock på ytterst billiga vilkor behålla sina undfångna
penninge-försträckningar, uppgående till 9 millioner Riksdaler, oförminskade
uti 10 års tid; hvilka penningar endast i yttersta nödfall kunna uppsägas till successiv
inbetalning på fem år.
Vidare har man sagt att dessa omsättningslån icke användas för produktion
och industriel verksamhet. Ehuru det icke kan nekas, att mången lånar för att
kunna fortsätta ett yppigt och öfverflödigt lefnadssätt, så gäller det lika mycket
om all slags lånerörelse. Ingenstädes kan långifvaren öfvervaka de utlånta penniugarnes
användande. Att missbruket af lån ur denna fond skulle vara större än
ur andra, lärer väl icke kunna ådagaläggas. Det torde lika ofta inträffa uti de
rörelsegrenar, der stora lån meddelas, och äfven i enskilda låne-anstalter, der man,
jemte säkerheten, förnämligast afser Iångifvarens fördel.
Det vanliga förhållandet med all skuldsättning torde väl i allmänhet vara följande:
man kommer i förlägenhet, antingen för betalning af gammal skuld, eller
för sina lefnadsbehof, eller för sin rörelse; man söker och erhåller lån, der de lättast
och billigast kunna fås; stundens förlägenhet afhjelpes; och det beror sedan
af låntagarens omtanka huru lånet skall återgäldas.
Under deri nuvarande tryckta penningeställningen, som kännes svårast för
dem som behöfva mindre lån på längre tid, och då allmänna Diskonten gifver utväg
att med icke allt för korta mellantider få efter hand återbetala sin skuld,
hvilket utgör en väsendtlig förmån för det största antalet af landets lånebehöfvande
innevånare, hvilkas bästa Rikets Ständers Bank både kan och bör afse, får jag
fördenskull vördsamt föreslå,
att
Banko-Utskottets Betänkande JVs 25.
81
att Allmänna Diskont-fonden till utlåning med omsättningsrätt må,
utan någon vidare förminskning, bibehållas vid det belopp, som den
utgör vid 1860 års slut.»
af vice Talmannen Ola Svensson.
Vid 27:de punkten, 2:dra morn., angående förhöjning af räntan till 6 procent
för lån från Allmänna Diskont-fonden:
af Herr af Wirsén, C. Th., och Herr FL P. V. Gahn.
af Herr Doktor Sandberg: »Det var en hjelp och lättnad, som hittills stod
öppen för alla samhällsklasser, att i Rikets Ständers Bank erhålla lån till mindre
belopp på billiga vilkor. Räntan för sådana lån har från långa tider tillbaka varit
5 procent, men nu skall den förhöjas till 6 procent, som äfven skola i förväg afdragas
för ett halft år.
Att lånen i alla fall blifva begärliga, såsom Utskottet säger, är väl att förmoda,
emedan Iånebehofvet är stort under en allmän penninge-förlägenhet, särdeles
ibland allmogen.
Men icke kan det vara nyttigt för landet och dess näringar, ej heller är det
nödigt för Riks-banken, att vara den som uppstegrar den allmänna penningeräntan;
ty det är just Riks-banken, som ensamt eger förmäga att i någon mån motverka
en alltför hög ränta, hvilket ock är dess åliggande, enligt stiftelse-urkunden
af år 1668 (se nu gällande Banko-reglemente, sid. 44).
Härvid torde ock böra tagas i betraktande hvilka åtgärder vid sista riksdag
blefvo vidtagne i afseende på räntans bestämmande, så vidt den skall inbetalas till
Riks-banken, och dess fastställelse för en lång följd af år. Man beviljade nemligen
då, såsom bekant är, åt alla Filial-banker, som ville bilda sig, en försträckning
från Riks-banken af 9 millioner Riksdaler emot högst 5 procent ränta, utan
att likväl på förhand afdragas, hvilka Banker, genom ett klokt begagnande af sin
kreditiv-rätt på Riks-banken, vanligen nedsätta sin verkliga ränte-betalning till
blott 2V3 procent på hela det kapital-förlag, som hålles dem tillhanda; under det
de sjelfva kuuna utlåna penningarne emot 6 procent ränta, som i förväg afdrages,
och dessutom för den kreditiv-rätt, som de bevilja åt andra, fordra 1 procent:
och dessa fördelaktiga vilkor komma att fortfarande åtnjutas, utan att någon förminskning
eller den ringaste kapital-afbetalning, utom i yttersta nödfall, kan komma
i fråga under hela deras 10-äriga oktroj-tid.
När man så liberalt och frikostigt gått till väga emot Filial bankerna och
deras delegare, hvilka väl tillhöra landets bättre lottade innevånare, så synes det
mig vara i hög grad obilligt och orättvist, att nu så hårdt betunga de lånebe
höfvande,
som vända sig till Riks-banken för att hjelpa sig ur penninge-förlägenhet
Bilt. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 1 1
J{2
Banko-Utskottets Betänkande M 25 J
genom erhållande af mindre lån, hvilka alltid inom 2V2 högst 5:ne år skola vara
till fullo inbetaide: — det är efter min öfvertygelse för hårdt att ålägga dem i
förväg betala 6 procent ränta för hvarje halfår, jemte den halfårsvis skeende kapitalafbetalningen.
Så länge oktroj-tiden varar för de Filial-banker, som åtnjuta förenämnde fördelaktiga
vilkor, bör väl Riks-banken icke uppstegra räntan för sina enskilde låntagare;
fördenskull vågar jag vördsamt föreslå, att åtminstone intill nästa riksdag uti
Banko-reglementet måtte få qvarstå det nu gällande stadgandet, så lydande:
att vid utlåning från Allmänna Diskonten är räntan fastställd till
Fem procent,
sådan deri igenfinnes sid. 173 i <§ 154, mom. 2.»
af vice Talmanneu Ola Svensson: »Emot Höglofliga Utskottets beslut: »att vid
utlåning från Allmänna Diskont-fonden bestämma räntan till sex procent», får jag
reservera mig.
Då det nu gällande stadgandet i Usta momentet af 154 § Banko-reglementet,
hvarigenom ränta å lån från Handels- och Närings-diskonten finnes bestämd till
minst fyra, högst sex procent, är bibehållet oförändradt, har Utskottet saknat giltig
anledning att från fem till sex procent höja räntan å lån från Allmänna Diskont
fonden;
— och, under förhoppning det Rikets Ständer icke skola godkänna ett
förslag, som innebär en så uppenbar orättvisa emot låntagare i sistnämnda fond, får
jag föreslå: att 2:dra momentet i 154 § af nu gällande Banko-reglemente, som
bestämmer räntan å lån fran Allmänna Diskont-fonden till fem procent, må förblifva
oförändradt.»
Häruti hafva Riksdags-fullmägtige Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus
län, Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs län och Lars Gustaf Andersson från
Elfsborgs län sig förenat.
Vid 30:de punkten 2 morn., angående förbud för Diskont-direktionerne alt
pröfva och bevilja låneansökningar till högre belopp än som kan genast utås
signer as:
af Herr Doktor Sandberg: »Genom denna förändring uti nu gällande Bankoreglemente
har man, såsom mig synes, onödigtvis ökat olägenheterna för de lånesökande.
Såsom det nu är, blifva ingifna lånehandlingar pröfvade vid Diskontdirektionens
nästa sammanträde och de lånesökande kunna derefter få veta, huruvida
deras dokumenter blifvit godkända och i sådant fall äfven ungefärliga tiden, när
lånen kunna utassigneras Detta är för dem en stor fördel, ty derefter kunna de
ställa sina öfriga affärer, och mången lagsökning och utmätning har genom en sådan
underrättelse kunnat förekommas eller inställas.
Banko-Utskottets Betänkande JYi 25.
115
Men om nu det ifrågavarande förslaget blir antaget; så kunna de låne—
behöfvande icke erhålla någon kunskap om sina inlemnade låne-dokumenters beskaffenhet
eller deras större eller mindre antaglighet förr än Diskont-fondens tillgångar
medgifva penningarnes utassignering och ordningen kommer till dem, hvarmed
dröjsmålet blir ännu längre efter införandet af denna förändring. Under
hela denna tid äro de som söka och behöfva lånen i fullkomlig okunnighet
och ovisshet om utgången, hvilket för dem måste blifva ganska olägligt och bekymmersamt.
Den föreslagna förändringen synes icke heller i någon mån vara behöflig.
Skulle, genom den förminskade lånefondens otillräcklighet, väntetiden blifva allt för
lång, så kan ju Diskont-direktionen infordra ett nytt lånedokument eller nyajvederhäftighets-betyg
innan penningarne utlemnas. Så skedde en tid i början af år 1858.
Befinnes då säkerheten oförändrad, hvilket vanligen måste blifva förhållandet, så fås
då genast penningarne.
Man säger väl att säkerheten hos de lånsökande eller deras borgensmän kan
under väntetiden förändras. Att sådant är möjligt bestrides icke, men det kan
dock blott sällan och undantagsvis ega rum. Ovissheten derom kan, på det sätt
förut nämndt är, lätt undanrödjas. Och dessutom kan en förändring i säkerheten
äfven inträffa under den till 3 eller 6 månader inskränkta lånetiden, utan att man
derföre bör förkorta den så, att lånet icke kan medföra något gagn för låntagaren.
, Det nu gällande stadgandet, som finnes i § 171, mom. 2, sid. 186 uti sista
riksdagens fastställda Banko-reglemente, har följande lydelse:
Inlemnas till någotdera Diskont-verket ansökningar om lån från
denna fond (fonden till utlåning med omsättningsrätt) å större sammanlagdt
belopp än tillgångarne medgifva, beviljas lånen i den ordning
anmälan derom ingått.
Sådana i öfrigt godkända reversal, som, i anseende till bristande
tillgång, icke kunna genast belånas, komma att, efter sökandens
eget godtfinnande, antingen åtcrlemnas, eller ock vid Diskontverket
förvaras, intill dess verket blifver i tillfälle att i nyssnämuda
ordning lån derå meddela.
Detta stadgande synes mig i alla hänseenden vara fullt ändamålsenligt. Diskont-direktionen
har full frihet att härutinnan gå till väga på ett sätt, som betryggar
Banken mot förluster och derjemte gör det möjligt, att utan uågot synnerligt
dröjsmål meddela de lånsökande upplysning huruvida deras ingifna lånedokumenter
äro så beskaffade att de kunna godkännas eller blifvit afslagne; hvarföre jag
vördsamt hemställer, att förutnämnda stadgande må oförändradt bibehållas.»
Vid 31:sta och 43:dje punkterne, angående den s. k, respit-tidens förkortande
från 2 till 1 månad:
84 Banko-Utskottets Betänkande M 25.
af Herr Doktor Sandberg: »Den motvilja, att icke säga afvoghet, som i sednare
åren systematiskt utbildat sig emot all Riks-bankens lånerörelse, hvarifrån smärre lån
meddelas, och som således afser den största mängden af lånebehöfvande och deras
bästa, har också nu föranledt majoriteten inom Utskottet til! det förslag, att den
respit-tid af två månader, som alltid förut varit medgifven innehafvare af omsättningslån,
hädanefter skall inskränkas till en månad. Hittills har det varit en utväg för
låntagaren att få begagna de lanta penningarne uti 8 månader emellan hvarje omsättning,
när han funnit sig vid att för de 2:ne sista månaderna erlägga ränta efter
6 procent. Äfven denna förmån har man nu velat ytterligare kringskära, och göra
omsättningstiden en månad kortare, än den nu är och hvarvid man varit van sedan
långa tider tillbaka.
Att det, genom en sådan lånetidens förkortning, skall blifva lättare för lån ■
tagaren att på bestämd dag göra sina afbetalningar, är högeligen att betvifla; och
hvad har man då vunnit genom förändringen?
Närvarande tidsförhållanden äro visst icke lämpliga att förknappa eller försvåra
ålerbetalnings-terminerna, hvarföre det synes önskligast vara att nu gällande föreskrift
äfven i detta afseende mätte bibehållas.
Men om detta icke kan medgifvas, så bör väl icke förändringen tillämpas
på de låntagares omsättningar, hvilkas lån blifva utassignerade före den tid, då
det nya Banko-reglementet erhåller gällande kraft. Dessa låntagare kunna påräkna
och hoppas få åtnjuta samma förmåner, som voro medgifna då de sökte
lånen; och det synes icke heller blifva till Bankens fördel att för dem stadga
en kortare omsättningstid, än den som nu är af dem känd och hvarvid de
äro vana.»
Vid 33 punkten l:sta mom. l:o, angående de obligationer, som hos Diskontverken
få belånas:
af Herr A. O. Wallenberg: »Jag hemställer om den redaktions-förändring,
hvarför några motiver icke torde behöfva anföras, att, nemligen, i stället för: Stockholms
stads Drätsel-kommission, må införas: Stockholms stad.»
Vid 33 punkten l:sta mom. 3:o, angående belånings-värdet å vissa aktier:
af Herr Friherre Tersmeden, W- F., samt Herrar C. Ekman och A. O. Wallenberg,
hvilka ansett det böra stadgas, att aktier uti Hjelmare, Södertelje och Götha
Kanal-bolag ovilkorligt få belånas till här uppgifna värden, och att sålunda det
framför dessa värdebelopp nu tillsatta ordet högst bör utgå.
Vid 33:dje punkten 3 morn., angående minimum för lån från Handels- och
Näring s-diskont-f‘onden:
Banko-Ulskottets Betänkande JK 25.\
«3
af Herr Riks-arkivarien Nordström, som ansett enahanda minimum böra bestämmas
för län mot hypothek af sä väl löpande förskrifning eiler accepterad invisning,
som aktier och publika papper.
Uti denna reservation hafva instämt Herr Grefve Lewenhaupt, C. M. C., Herr
af Wirsén, C. Th., och Riksdags—fullmägtigen Olaus Eriksson från Götheborgs och
Bohus län.
Vid 35:te punkten, angående vågförda effekter, som hos Banken och Lönekontoret
i Götheborg få belånas:
af Herr C. Ekman, som ansett den här intagna specifikation på belånbara
effekter vara olämplig och böra uteslutas, samt i stället endast stadgas, att till
belåning antages: »smidt och valsadt jern, jern-manufaktur, stål, messing och koppar
af alla slag samt alun och bly.»
Vid 41:sta punkten e), angående räntan för medel, insatta på upp- och afskrifning
s-räkning :
af Herr Friherre Tersmeden, W- F., Herr von Ehrenheim, P., och Herr
G. Lallerstedt, hvilka ansett räntan för dylika medel böra af Fullmägtige få
bestämmas till högst 2 procent.
af Herr A. O. Wallenberg: »Det har varit nödvändigt att med en premie,
i form af ränta, uppmuntra allmänheten att begagna bank-räkning. Men ju förr
upp- och afskrifnings-räkningen återföres till en verklig giro-räkning, desto bättre;
och det torde vara utom allt tvifvel, att Riks-banken får högst betydliga summor
på denna räkning äfven till en lägre ränta, sedan det medgifvits kassor m. fl. att
begagna denna beqvämlighet. Lika säkert är att Riks-banken i delta, som i de
Hesta andra fall, bestämmer räntan, som gifves eller tages af de enskilda bankerne,
af hvilka likväl en och annan redan nedsatt upp- och afskrifnings-räntan till två
procent. Jag hemställer derföre vördsamt, att
upp- och afskrifnings-räntan må bestämmas till högst två procent.»
Vid 43:dje punkten 1 morn., angående företrädesrätt till erhållande af lån
frän Allmänna Diskont-fonden mot hypothek af inteckning i fast egendom:
af Herr Doktor Sandberg: »Hittills har denna lånefond varit öppen för alla
samhällsklasser, hvilkas medlemmar kunnat vara hulpne med lån till lägre belopp.
Egare af små jordlotter, af stort antal i vårt land, — handtverkare och mindre
industri-idkare, — lägre tjenstemän med knappa löner m. fl. hafva härigenom
kunnat få hjelp i nödens stund. Ja, jag vet mången Studerande, särdeles inom
»6
Banko-Utskottets Betänkande M 25,
Läkarekorpsen, dur kursen är lång och kostsam, sorn hafi välkända vänner och
slägtingar och, genom deras förbindelser för dylika lån, beredt sig en framtid.
Genom detta nya stadgande, som man nu vill tillägga, blir förhållandet i väsendtlig
mån förändradt, och en stor del af landets innevånare blifva helt och hållet
uteslutne från möjligheten att någonsin erhålla nugot län uti Rikets Bank.
Den första olägenheten häraf blir att ingen jordbrukare kan någonsin blifva
delaktig af ett hjelplån på kort tid, utan att förut hafva skaffat sig en inteckning,
som betydligt ökar kostnaden för ett sådant lån, och denna inteckning måste ock,
sedan en större del af skulden genom halfårs-inbetalningarne är liqviderad, qvarligga
i Diskonten till dess sista skillingen blir betalad.
Vidare: när nu äfven inteckning i stadsfastighet tillägges enahanda företräde
lill låns erhållande, så är det sannolikt under närvarande penningebehof, att husegare
i Stockholm och i flere andra städer och köpingar inkomma med en mängd
inteckningar för att erhålla lån till det högsta medgifna beloppet af 6,000 R:dr,
så att den redan nu otillräckliga fonden blir helt och hållet medtagen.
. Och den slutliga följden af detta stadgande blir ovedersägligen, att sedermera
ingen af landets innevånare kan få hjelp af något lån i Allmänna Diskonten, äfven
emot den aldrasäkraste borgen, så snart han icke har en inteckning att erbjuda.
Fördenskull, och då, enligt den upplysning, som i Betänkandet meddelas, pröfningen
af en sådan myckenhet intecknings-handlingar icke kan verkställas med
Diskont-direktionernes nuvarande sammansättning, utan att dertill fordras en tillökning
i tjenstemanna-personalen, så hemställer jag vördsamt, att det må förblifva vid hvad
som nu finnes stadgadt i gällande Banko-reglemente, § 171 mom. 1, eller
att utlåning från denna fond sker mot lånsökandens förbindelse,
försedd med borgen eller åtföljd af hypothek, bestående af enskildes
skuldsedlar af löpande egenskap.
Uti denna föreskrift innehålles också rättigheten för en lånsökande, att, i stället
för borgen, bilägga den löpande förskrifningen med en inteckning såsom säkerhet,
utan att denna likväl erhåller en företrädesrätt, som skulle uttränga alla andra lånebehöfvande,
och utan att erfordra någon större förvaltningskostnad i Banken.»
af Herr G. Lallerstedt.
Vid 46 punkten 1 morn., angående försträcknings meddelande till Filial-banker
endast i form af kreditiv:
af Herr Doktor Björkman: »Det förslag, som af Kansli- och Finans-afdelningen
först uppgjordes och som hufvudsakligen öfverensstämmer med hittills gällande
stadganden för Filial-banker, vill synas mig vida förmånligare för dessa Banker, än
det af Höglofl. Banko-Utskottet nu antagna. Det förra befrämjar, efter mitt förmenande,
bättre Filial-bankers uppkomst, fortfarande bestånd och nyttiga verksamhet,
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
87
iin det sednare. Nuvarande Filial-banker erhålla af Riks-banken mot 3 procent en
låneförsträckning af ända till 800,000 R:dr och derjemte krediliv-rättighet för 280,000
R:dr, men den förra af dessa förmåner skulle, enligt Höglofl. Utskottets förslag, hädanefter
för alla nya eller ny oktroj sökande dylika Banker ovilkorlig! upphöra och endast
kreditiv dem beviljas mot 4 procent för hvad å kreditivet lyftes; dock så, att Riksbankens
ränte-inkomst af hela kreditiv-beloppet skulle bestämmas till minst 2 procent.
Den, som verkligen vill befrämja landsorternas fördel och således önskar
Filial-banker spridda till alla från Riks-banken och dess Låne-kontor mera aflägsna
provinser, samt dervid icke förnämligast vill gynna Privat-bankerna, bör, såsom mig
synes, ingalunda beröfva Filial-bankerna den dem hittills beviljade rättigheten till
låneförsträckningar mot billig ränta. Att de behöfva äfven ett sådant understöd,
åtminstone i alla provinser t. ex. Norrbotten m. fl. med ringare kapital-tillgångar,
bevisas deraf, att af de många redan oktrojerade Filial-bankerna endast en enda
kunnat nöja sig allenast med af Riks-banken beviljadt kreditiv. Alt de till Filialbankers
understöd af Höglofl. Utskottet föreslagne 10 millioner böra kunna fylla alla
för landet behöfliga Filial-bankers rättmätiga anspråk på både låne- och kreditivförsträckningar,
synes mig också ovedersägligt. Äfven torde böra erinras, att Riksbanken
för ifrågavarande låneunderstöd, hvilka, efter behörig uppsägning, kunna, då
så erfordras, af Riks-banken småningom indragas, aldrig äfventyrar några förluster
eller några afdrag för lånerörelsens bedrifvande; och att Riks-banken således bör
vara fullt belåten med 3 procent säker ränte-inkomst af de lån, som bäst befordra
hela landets förkofran och förebygga ocker och obilliga intressens beräknande enskilde
emellan. (Se 1668 års Banko-ordning, § 84 och följande.) Det af Höglofl.
Banko-Utskottets Kansli- och Finans-aldelning uppgjorda, af mig härmed förordade,
förslag lyder sålunda:
Mom. 1. Bolag, som genom aktieteckning i stad bildas, för
att, utan rätt till utgifvande af egna tryckta eller graverade kreditsedlar,
eller andra, såsom mynt, löpande förbindelser, bedrifva
bankrörelse, vare sig till ersättande af upphörd Privat-bank, eller
för att eljest underlätta allmänna rörelsen i någon ort, samt under
namn af Filial-bank utgöres af minst tretio personer, hvilka, en för
alla och alle för en, ansvara för Filial-bankens förbindelser, må
kunna från Rikets Ständers Bank undfå försträckning till nedan
upptagna belopp, under följande dervid fästade vilkor och förbehåll,
nemligen:
a) Af tecknings-summan erlägges minst en fjerdedel, eller 23
procent, i rikets gällande mynt.
För den del af tecknings-summan, som icke utgöres af rikets
gällande mynt, afgifve delegarne en till Filial-banken eller order
ställd förbindelse, betalbar efter sex månaders uppsägning samt ut
-
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
följd af hypothek, bestående af myntadt eller kontrolleradt guld
eller silfver, eller publika papper, beräknade till det värde, hvartill
de i Rikets Ständers Bank belånas, eller inteckningar inom 1850
års taxeringsvärde i fastighet å landet och sjelfegande stadsjord,
eller inom två tredjedelar af brandförsäkrings-värdet å fastighet
i stad.
Säkerheten pröfvas och godkännes af delegarne, jemte ett af
Fullmägtige utsedt ombud, och skola förbindelserne, med åtföljande
hypothek, antingen i länets ränteri eller å säkert ställe i stad, der
Direktionen har sitt säte, förvaras i kassakista, hvartill Direktionen
och ett af Fullmägtige utsedt ombud hafva hvar sin nyckel, eller
ock, enligt de föreskrifter, Fullmägtige i sådant afseende meddela,
allemnas till förvar i Riks-banken. Tillsynen deröfver, att säkerhets-handlingarne
bibehållas vid gällande kraft, åligge Direktionen.
b) Försträckning från Riks-banken meddelas på en tid af högst
10 år, till belopp motsvarande den del af tecknings-summan, hvarför
säkerhet blifvit ställd; dock icke någon Filial-bank till högre
summa, än 750,000 R:dr R:mt.
c) Å försträckningens hela belopp afgifver Filial-banken, genom
dess Direktion, en till Riks-banken eller order ställd förbindelse, i
hvilken, till Riksbankens säkerhet för samma försträckning, Filialbanken
pantförskrifver till enahanda belopp de förbindelser, med
hypothek, Filial-bankens delegare allemnat, samt jemväl underkastar
sig alla de vilkor och förbehåll, som blifvit fästade vid rättigheten
för Filial-bank att försträckning hos Riks-banken begagna.
d) Af försträckningen skola två tredjedelar utgå i form af lån
och återstående en tredjedel såsom kreditiv; men åtriöjes Filial
bank
med försträckning ej öfverstigande 200,000 R:dr R:mt, må
densamma till hela beloppet såsom kreditiv utgå.
e) Den del af försträckningen, som meddelas i form af lån,
utgifver Riks-banken på grund af reqvisition, och skall lånet ovilkorligen
inom 2 år, efter det Filial-bank trädt i verksamhet, vara
till hela beloppet från Riks-banken uttaget.
f) På kreditivet åter eger Filial-bank att, efter behof, utfärda
icke allenast till viss man eller order ställda och vid uppvisandet
betalbara vexlar å 100 R:dr och derutöfver, äfven i brutna tal,
utan ock assignationer å valörerne 100 R:dr, 500 R:dr och 1,000
R:dr; och gäller härvid för öfrigt till efterrättelse, att till så väl
vexlar som assignationer begagnas tryckta blanketter, hvilka, uppå
reqvisition
Banko^Utskottels Betänkande M 25.
89
reqvisition, mot betalning frän Fullmägtige utiemnas; att vexlarne
icke få in blanko transporteras, samt att, med först afgående post
efter vexlarnes eller assignationernes utfärdande, förteckning å desamma,
med uppgift å deras nummer, datum och summa, till Riksbanken
insändes.
g) Filial-bank erlägger till Riks-banken å lånet 3 procent ränta.
För de summor, som å kreditivet lyftas, vare räntan 5 procent;
dock så att minsta ränte-afkomst, som Riks-banken för kreditiv
påför, till en procent af kreditivets hela belopp, efter år räknadt,
bestämmes.
h) Filial-banks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande
af kreditiv, på sätt närmare bestämmes genom af Kongl. Majit i
nåder faststäldt reglemente.
i) Filial-bank lemnad försträckning skall till Riks-banken återbetalas
sednast å den dag, den för Filial-banken bestämda oktroj—
tid tilländagår, med Filial-bank förbehållen rätt att, under sista
året af oktroj-tiden, å försträckningen göra afbetalningar. Före
oktroj-tidens slut, skall försträckning, i efterföljande fyra fall, till
Riks-banken återbetalas, nemligen:
l:o derest Filial-bank skulle derförinnan upphöra, i hvilken händelse
Filial-banken skall de af Riks-banken försträckta medel återbetala
sex månader efter den dag, då Filial-banken med sin utlånings-rörelse
upphört;
2:o derest Fullmägtige, i öfverensstämmelse med § US, skulle
pröfva Riks-bankens säkerhet sådant fordra, då Filial-bank skall,
efter 6 månaders förutgången uppsägning hos dess Direktion, försträckningen
återgälda med en femtedel hvar 6:te månad; Filialbanken
dock förbehållet att, om Direktionen sådant äskar, kunna
dessa inbetalningar återbekomma när Riks-bankens ställning det
medgifver;
5:o derest Filial—banks-direkt ion försummar att, inom stadgad
tid, fullgöra föreskrifven ränte—liqvid till Riks-banken, då Fullmägtige
ega att, om de så för godt finna, försträckningen till större
eller mindre del uppsäga lill återbetalning inom ett år, efter det
Direktionen derom af Fullmägtige erhållit uppsägning; och
■4:o af den anledning och i den ordning, punkten litt. ro) oroförmäler.
Bih. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 6 Sami. I Afd. 15 Haft. 12
90
Banko-Ulskottets Betänkande M 25.
k) I den revision, som årligen bör förrättas öfver Filial-banks
räkenskaper och förvaltning under det förutgångna året, skall ett
af Fullmägtige utsedt ombud deltaga; egande Fullmägtige dessutom
att när som helst genom ombud taga kännedom om Filial-banks
räkenskaper och förvaltning.
I) Vid hvarje räkenskapsårs slut skall Filial-bank, angående sin
dervid befunna ställning samt rörelse under förflutna året, till Riksbanken
meddela uppgift, eldigt af Fullmägtige faststäldt formulär,
hvilken uppgift genom Fullmägtiges försorg uti officiela tidningarne
meddelas.
m) Iakttager ej Filiai-banks direktion af Kongl. Majit i nåder
faststäldt reglemente eller de vilkor, som vid försträckningens erhållande
blifvit fästade, och derom vid revisionen eller eljest göres
anmärkning, som af Fullmägtige godkänues, bör rättelse i anmärkta
hänseendet beredas. Följer ej rättelse, vare Fullmägtige berättigade
att uppsäga, täll större eller mindre del, den Filial-banken
lemnade försträckning till inbetalning inom ett år.
n) Kostnaderne för de ombud, som, enligt punkterne litt. a)
och k), af Fullmägtige utses, bestridas af Riks-banken.»
Vid 40 punkten 1 mom. e) angående räntan å Filial-banks kreditiv.
af Herr C. J. Kock.
»Jag reserverar mig emot Utskottets beslut att föreslå räntan för kreditiv åt
Filial-banker till endast 4 procent, i stället att den, efter min mening, bort bestämmas
till 3 procent. Genom den lägre räntan kan framkallas det missbruk,
att Filial-bank uttager hela kreditiv-beloppet för utlåning efter 6 procent, oberäknad!
minst en half procent af dess egna krediti v—tagare, hvarigenom syftet med
den i öfrigt nyttiga förändringen af Riks-bankens försträckning åt Filial-banker
varder till stor del för felad t. Afven till S procent uppstår icke ringa fördel deri
genom,
att Riks-banken icke beräknar ränta från vexels- eller anvisningsutgifningsdag,
utan först då inlösen eger rum, under hvilken ofta långa mellantid Filialbank
har det anvisade beloppet fruktbärande, medan Riks-bankens enskilda kreditiv-tagare,
hvilka dessutom erlägga kreditiv-afgift, genast påföras ränta.
Skall för Filial-banks kreditiv af Riks-banken stadgas ett ränte-minimum för
år räknadt, så bör detta minimum vara 2 procent, men jag ser hellre att föreskriften
derom utgår, emedan man svårligen kan befara en lägre afgäld sedan försträckning
äfven i form af lån upphör.»
Uti Herr Kocks reservation hafva instämt: Herr Friherre Tersmeden, IF. F.,
Herr Stuart, C. G., Herr af Geijerstam, C. och Herr von Ehrenheim, P.
Banko-Utskottets Betänkande M 25.
«)1
af Herr A. O. Wallenberg.
»Jag föreslår vördsamt att sednare delen af detta moment, innehållande:
»dock så att minsta ränte-afkomst, som Riks-banken för
kreditiv påför, blifver 2 procent af kreditivets hela belopp, efter
år räknadt» måtte utgå.
Genom detta tillägg är den vigtiga princip, att en bank aldrig bör understödja
en annan bank, annorledes än genom tillfälligt lån eller kreditiv, upphäfd.
Utskottet tvingar blifvande Filial-bank att begagna halfva kreditivet som lån, oaktadt
alia de goda skäl, som Utskottet sjelft anfört för hela beloppets utanordnande
i kreditivform.»
Vid 50 punkten, angående öfverlemnande till Riksgtilds-kontoret af 1,000,000
B:dr af Bankens odisponerade vinst.
af Herr Friherre Stjernstedt, A. W., Herr af Wirsén, C. Th. och Herr Doktor
Sandberg, hvilka ansett den här ifrågavarande summan icke böra till Riksgälds-
kontoret allemnas, utan från Banken sjelf omedelbart utlånas för åstadkommande
af inhemsk tillverkning af jernvägs-materiel.
af Herr A. O. Wallenberg, som, då det, enligt hans tanke, vore alldeles olämpligt
att Staten blefve förläggare för industriela företag, reserverat sig emot de
motiver, som af Utskottet blifvit till stöd för förslaget anförde; och
Vid 51 punkten, angående beräkningen af Bankens reserv-fond, af Herr Mannerskantz,
C. A.
STOCKHOLM, TltYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1860.
Banko-Utskottets Ullålande M 26.
4
JM 26.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Juni 1860, kl. 2 e. m.
IJtlälande, med förslag till vissa förändrade föreskrifter, angående
Bankens vexlings-, kassa- och depositions-rörelse.
Banko-Utskottet har granskat de i 5:te Artikeln af Banko-reglementet under
§§ 96 —133 intagna föreskrifter, som angå Bankens vexlings-, kassa- och depositionsrörelse,
samt dervid jemväl till bepröfvande förehaft nedanomförmälda till Utskottet
remitterade motioner eller eljest hos Utskottet framställda förslag, hvilka åsyfta
ändring i en del af berörde föreskrifter; och får Utskottet sitt utlåtande i anledning
häraf lill Bikets Ständer nu afgifva, under anmälan, att de <§§ i omförmälda 5:te
Artikel af Reglementet, i afseende å hvilka Utskottet i det efterföljande icke föreslagit
någon förändring, af Utskottet ansetts böra i utfärdande Banko-reglemente
bibehållas vid den lydelse, dessa för närvarande ega.
1 följd af Utskottets framställningar i Utlåtandet J\s 11, punkten 3, och Memorialet
M 16 hafva Rikets Ständer redan beslutat, att den § i blifvande Bankoreglemente,
som kommer att motsvara § 96 i det nu varande, skall lyda sålunda:
Enligt § 1 i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, jemförd
med §§ 1 och 2 i Lagen angående myntbestämningen af samma dag, är Banken
ovilkorligen skyldig att, när så påfordras, dess sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa
efter den grund, att 128 skillingar Banko eller 4 Riksdaler Riksmynt gälla lika
med En Riksdaler i silfver efter den, med afseende å slagskattens beräkning i
myntet, af Kongl. Majit och Rikets Ständer förändrade 1664 års myntfot; börande
Fullmägtige tillse att, så vidt ske kan, prägladt silfvermynt af alla fastställda sorter
städse finnes i förråd.
Och får Utskottet, med tillkännagifvande häraf, anmäla, alt Utskottet, på grund
af Rikets Ständers sålunda fattade beslut, anser en af Herr Ehrenhoff, G. IE,
väckt motion, hvari föreslås, att utvexling af silfvermynt å högre valör än 50 öre
bör sparsamt medgifvas samt endast i mindre poster på en gång och alltid först
Bih. till 11. St. Prof. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 1
2 Banko-Utskottets Utlåtande M 26.
efter i hvarje fall förutgången pröfning om ett verkligt behof i och för användande
inom landet,
1 :o
icke föranleda till någon vidare åtgärd.
Då Banko-fullmägtige, enligt Utskottets tanke, höra vara oförhindrade att, om
och när tillfälle dertill sig erbjuder, kunna i Banken och Låne-konloren i Göteborg
och Malmö till invexling emottaga äfven andra utländska silfvermyntsorter, än de i
99 § I mom. af Banko-reglementel uppräknade, eller Holsteinska, Danska och
Norrska specier, Engelska kronor, Tyska konventions-specier, Spanska piastrar eller
Amerikanska dollars, Franska fem-francs-stycken. Preussiska thaler, Ryska rubler
slagne efter år 1810 samt Liineburger eller Mecklenburger Zweidritt.el-styeken; så
har Utskottet ansett den i berörde § och mom. intagna specifikation å de utländska
silfvermynt, hvilkas invexling nu är medgifven, böra från Reglementet uteslutas och åt
Banko-fullmägtige öfverlemnas att efter de pris, Fullmägtige, med ledning af officiela
upplysningar, finna för godt bestämma, låta invexla utländska silfvermynt i allmänhet,
härifrån dock undantagne skiljemyntsorter, såsom nästan alltid varande al
lägre halt.
I afseende på 2:dra momentet af 99 § är af Herr Ehrenhoff, G. H, föreslaget,
att förbud måtte meddelas mot försäljning i Banken af omyntadt silfver;
men som, på sätt Banko-Utskottet vid sednaste riksdag, i anledning af då gjord
framställning i enahanda syftning, erinrat, myntningen medför kostnader både för
Statsverket och Banken, samt det dessutom sannolikt icke skulle blifva möjligt för
Kongl. Myntverket att vid alla tillfällen medhinna den utmyntning af silfver, som
erfordrades för vexlingens upprätthållande, så måste det leda till besparing i utgifter
för det allmänna, att Banken med omyntadt silfver kan inlösa sina sedlar på samma
gång som det, efter hvad erfarenheten ådagalagt, för den trafikerande utgör en fördel
att kunna med dylikt silfver verkställa liqvider å utrikes ort.
Utskottet hemställer således
2:o
att Rikets Ständer, med afslag å Herr Ehrenhoffs nvssberörda förslag,
måtte besluta, att 99 § skall erhålla denna lydelse:
Mom. 1. Så väl i Banken, som vid Låne-kontoren i Göteborg
och Malmö, invexlas mot Bankens sedlar ej mindre Svenskt silfvermynt
efter den i § (96) lör utvexlingen deraf fastställda grund,
utan äfven utländska silfvermyntsorter, med undantag af skiljemynt,
efter de pris, som Fullmägtige, med ledning af officiela upplysningar,
hafva att bestämma, samt under iakttagande i öfrigt deraf
Banku-UIskottets Uttalande M 26.
5
att minsta belopp af någon utländsk myntsort, som på en gång
invexla*, utgör ett skålpund.
Morn. 2. Åt Fullmägtige öfverlemnas att, uppå derom gjord
anhållan och när de, efter särskild pröfning för hvarje fall, finna
sådant, med afseende å förekommande omständigheter, lämpligt och
för Banken fördelaktigt, kunna, i stället för Svenskt sillvermvnt,
från Banken utgifva icke allenast utländska silfvermyntsorter emot det
vid hvarje tillfälle af Fullmägtige fastställande utvexlingspris, utan
äfven silfver- och guld-plantsar, de förre emot 57 R:dr Runt,
motsvarande, efter en kurs af 4 R:dr R:mt, 27 Mark 12 skill.
Hamb. Banko för hvarje mark finsilfver, Kölnisk vigt, som det
omyntade sillret, enligt Hamburger-prof, innehåller, eller mot lägre
pris, dock icke understigande det i Myntbestämnings-lagen för hvarje
Riksdaler i silfver stadgade af 128 skill. Banko eller 4 R:dr R:mt,
med tillägg af slagskatten, % procent, samt de sednare eller guldplantsar
efter det vid utvexlingen gällande pris å dukater, likaledes
med tillägg af slagskatten, 3/10 procent.
Genom 109 § i Banko-reglementet äro Fullmägtige, för bibehållande och
förstärkning af Bankens metalliska kassa, bemyndigade att af välkända och solida
trassenter eller endossenter, efter en kurs af 4 R:dr R:mt eller derunder för hvarje
Riksdaler Ha mburger Banko, å Stockholms och Göteborgs Börser låta uppköpa
vexlar, dragna på 90 dagar eller kortare lid, i Hamburg eller Altona betalbara;
hvarjemte Fullmägtige, på sätt åbeiopade § närmare bestämmer, ega alt i Stockholm
och Göteborg afgifva vexlar å Bunkens i Hamburg eller Altona innestående
behållning.
Denna rättighet att i rikets 2:ne förnämsta städer för Bankens räkning köpa
och försälja vexlar hafva Fullmägtige ansett böra utsträckas äfven till staden Malmö.
Uti den framställning, Fullmägtige den 15 nästlidne Mars till Utskottet härom algil vit,
hur, med hemtad anledning af den betydliga skeppning af spanmål, som under fortidet
års höst egt rum frän Skånes hamnar till utrikes orter, och då enahanda för
hållande
äfven framgent kunde vara att emotse, blifvit anfördt, hurusom den redan
verkställda skeppningen, utom andra fördelar, som mera uteslutande kommit provinsen
Skåne tili godo, beredt tillgång på vexlar, af hvilka en del, ehuru på omvägar,
af Banken uppköpts och ökat dess metalliska valuta. Nämnde omvägar,
föranledda deraf att, då exportören icke kunde på stället afyttra sin utländska fordran,
han måste begagna ombud för att annorstädes få densamma i Svenskt mynt
förvandlad, medförde för spanmåls-producenten olägenheterna af fördröjd afsättning
Banko-Utskottets Utlåtande M 26.
och nedtryckta pris, såsom följd af dels den tidsförlust, dels den uppoffring i kurs,
provision, ränta m. m., som exportören finge vidkännas för fordringarnes förvandling
frän utländskt till Svenskt mynt. Dessa hinder och olägenheter kunde undvikas,
derest i någon ort inom Skåne tillfälle alltid funnes att sälja utländsk vexelfordran,
och ett sådant tillfälle syntes bäst och lämpligast kunna beredas om Direktionen
öfver Låne-kontoret i Malmö, som, jemlikt Banko-reglementets föreskrift, sammanträder
två gånger i veckan för låne-ärendens pröfning, finge för Bankens räkning
köpa vexlar, hvarigenom det för exportören blefve möjligt att, utan kostnad och
tidsförlust, för sin utländska fordran undfå Svenska penningar för att dermed verkställa
ytterligare spanmålsköp till export. I Malmö funnes väl icke Börs, men sådant
borde ej utgöra hinder att för Bankens räkning derstädes köpa och försälja vexlar,
enär i begge fallen kursen skulle bestämmas af Fullmägtige, och gällande vexel-lag
medgåfve köp och försäljning af vexlar när och hvar som helst, med eller utan
mäklares biträde.
Delande den åsigt alt en utsträckning till staden Malmö af Bankens hittills
besörjda vexelrörelse bör komma att medföra väsendtlig fördel för en provins, hvars
i allmänhet betydliga skeppning af spanmål till utrikes orter sistlidet år visat sig
vara i märkbart stigande och i följd deraf framkallat en liflig; omsättning, har Utskottet
ansett sig böra omförmälda förslag biträda och får sålunda tillstyrka,
3:o
det Fullmägtige må berättigas att äfven i staden Malmö genom Läoekontors-direktionen
derstädes, för Bankens räkning, köpa och försälja
vexlar å Hamburger Banko.
Inom Utskottet har derjemte förslag blifvit väckt om bemyndigande för Fullmägtigc
att uppköpa vexlar å Preussiska Thaler, betalbara i Berlin, Hamburg eller Allona.
Ofver detta förslag hafva Banko-fullmiigtige, efter anmodan, till Utskottet afgifvit
utlåtande samt deruti, jemte upplysning att under åren 1849—1858 de ä
Stockholms Börs anmälda vexelslut i B:dr Preussisk Courant uppgått till följande belopp,
nemligen:
5,621
10,430
19,293
7.674
1849
1850
185
1852
1853
5.317
1854
33,012
1855
88,857
1856
27,774
1857
23,188
1858
81,592
Säger 302,758: —
Banko-Utskottets Utlåtande M 26.
S
och att å Göteborgs Börs något sådant vexelslut under nämnda tio år icke ar
vordet anmäldt, fästat uppmärksamhet derå, att medeltalet af vexelsluten å Stockholms
Börs sålunda uppgått till 30/275% R:dr, men skulle löga öfverstigit ‘20,000
R:dr årligen, om från beräkningen uteslötes den af Rikets Ständers Riksgälds-kontor
verkställda trassering, hvadan affärerna i denna myntsort voro af den obetydlighet,
att, sedan Riksgälds-kontorets trasseringar i följd af sednast afslutade jernvägslåri
upphört, föga om ens något skulle för Banken genom vexelköp vara att i denna
myntsort erhålla. 1 händelse nu Riksgälds-kontoret kunde i Preussiska Thaler lill
Banken aflåta ett belopp al' exempelvis Två å Tre millioner och Banken kunde
på utrikes ort mot ränta nedsätta och undvara dessa medel intilldess desamma
för Riksgälds-kontorets ränte- och kapital-liqvider erfordrades, så skulle visserligen
derigenom någon fördel beredas både Riksgälds-kontoret och Banken; men det
vore icke möjligt att på förhand beräkna, ä ena sidan, huruvida Riksgälds-kontoret
lunne lämpligt ali, för nämnde liqvider, inköpa större eller mindre del af Bankens
sålunda förvärfvade behållning till en kurs, som lemnade Banken någon vinst eller
åtminstone skyddade Banken mot förlust, och å den andra, huruvida Banken vore
i tillfälle eller funne med fördel och säkerhet förenligt, att låta denna behållning
under längre tid, kanske flera år, qvarstå å utrikes ort. Derest Banken bahöfde
alt tillgodogöra en större behållning i Preussiska Thaler, skulle sådant, med afseende
å den ringa efterfrågan, nämnda myntsort i den egentliga affärsverlden här på
platsen röner, icke låta sig göra på annat sätt, än att Banken måste antingen
indraga beloppet i hårdt mynt, eller ock nöja sig med det pris eller den kurs,
som erbjödes af Riksgälds-kontoret, den ende köparen af denna myntsort i större
parti, enär för endast omkring 20,000 Thaler i medeltal årligen andra afnämare
vore att påräkna. Alt indragning af Preussiska Thaler i hårdt mynt komme alt
medföra större förlust än indragning af omyntadt silfver från Hamburg visade sig
af Thalernas värde samt den afgång och den kostnad, som med deras ommyntning
vore förenad; i hvilket afseende Fullmägtige meddelat följande upplysningar:
Jemlikt konungariket Preussens myntlag af den 30 September 1821 utmyntas
af en Kölnisk mark fint silfver 14 Preussiska Thaler, med en halt af 77i00 silfver,
och värdet af 100 Thaler Preuss. Courant utgjorde alltså R:dr R:mt 261: 90 V2.
eller, då remedium 5/iooo • 'igt och 'i4%ooooo i halt toges
i beräkning, minst  » 259: 68 /2.
Likmätigt myntfördraget af den 24 Januari 1857
och myntlagen af den 4 Maj samma år, utmyntas 2 Pfund
(= 1 kilogramm = 2,58,25 Svenskt skålpund) till 60
Thaler, med en halt af 9/10 silfver; hvadan 100 Thaler i
värde uppginge till  » 261: 59.
eller, med beräkning af remedium 3/iooo i halt och 3/iooo
i vigt, till minst  » 259: 82.
(i
Banko-lllskoltrlsi Ullålande M 26.
Medium al dessa fyra värden vöre för 100 Preussiska
Thaler Hulr Hunt 200: 70.,
hvarvid tillika borde anmärkas, att vid ommvntning afdroges, förutom myntskatt 3/4
procent, dels smällningskostnad 10 öre H:mt per skålpund samt dels smältnings
lörlust
och smuts omkring Viooo. hvilka sistnämnda begge aldragsposter naturligtvis
ej ilrågakommo då för myntningen användes finsilfver; och hafva Fullmägtige slutligen
förklarat, att ehuru det för Banken möjligen komme att leda till fördel,
derest Fullmägtige voro berättigade att öppna räkning hos ett eller flera ansedda
hus i Berlin, Fullmägtige likväl afstyrkte bifall lill det väckta förslaget om
bemyndigande för Fullmägtige att till viss kurs låta uppköpa vexlar å Preussiska
Thaler.
Af det anförda visar sig, att Fullmägtige vid förevarande förslag gjort hufvudsakligen
den erinran, att efterfrågan å Preussiska Thaler här på platsen vore af
jemlörelsevis ringa betydenhet, till stöd hvarför Fullmägtige anfört de låga belopp,
hvartill vexelsluten i denna myntsort på Stockholms Börs under en längre tidrymd
uppgått. Men, enligt Utskottets tanke, kunna dessa siffror icke anses utmärka hvad
som åsyftats att med dem bevisa. Del är nogsamt kändt, hvad af officiela handlingar
äfven vitsordas, att Sveriges export till de orter, der Preussiska Thalern är
det vanliga liqvid;»tionsmedlet, äfvensom importen från dessa orter, är i stigande samt
redan uppnått en ganska hög ståndpunkt, och den omständighet att, det oaktadt,
vexelsluten i Thaler härstädes varit så låga, ådagalägger således i sjelfva verket icke
annat än all vederbörande för verkställande af sina liqvider i Thaler nödgats lör
det mesta använda annan myntsort, genom hvars förvandling till Thaler kostnader
lör Svenska handeln och rörelsen varit oundvikliga. I följd af de för Statens
räkning af Riksgälds kontoret upptagna utländska lån komma dessutom högst
betydliga liqvider i Preussiska Thaler under en läng följd af år att föranledas,
och vid dessa förhållanden borde det, efter Utskottets öfvertygelse, leda icke
blott till fördel för affärsverlden i allmänhet, utan särskildt till lättnad vid fullgörande
af Statsverkets omförmälda låneförbindelser. derest de utländska liqviderna
uti ifrågavarande myntsort kunde omedelbart lå verkställas och sålunda de kostnader
förminskas idler besparas, som för närvarande äro med dylika liqvider för landel
förenade. Detta ändamål skulle i möjligaste måtto befrämjas derigenom att Banken
tillätes köpa och sälja vexlar i Thaler — en myntsort, som redan är den mest
gångbara inom en stor del af Tyskland och som måhända inom en icke aflägsen
framtid blifver det allmännaste betalningsmedlet uti hela detta land. Å denna
myntsort, ehuru så väl känd och så behöflig både för Statsverkets och enskildes
J O
liqvider i utlandet, finnes hos oss endast undantagsvis kursnotering. Saknaden deraf
medför under närvarande förhållanden känhara olägenheter, och dessa olägenheter
måste blifva ännu större och mera påträngande, då liqvider för Svenska Stats obligationer
ä Preussiska Thaler framdeles ifrågakomma mellan Riksgälds-kontoret samt
Banko-Utskottets Utlåtande M 26.
Banken och andra inhemska obligations-innehafvare. Genom Bankens uppträdande
såsom köpare och säljare af vexlar å Thaler skulle omförmälda brist blifva afhjelpt
och på samma gång åt affärsmannen lemnäs anvisning att för verkställande af utländska
liqvider beträda en annan väg. än den nu snart sagdt uteslutande begagnade
öfver Hamburg. Utom den direkta fördel, som på detta sätt vunnes genom att
undvika de omgångar och kostnader, som äro förknippade med konverteririgen af
vexlar från Hamburger Banko till Thaler, skulle en förändring i nu angifna riktning
af affärernas gång sannolikt icke förfela att utöfva ett helsosamt inflytande på våra
handels- och affärsförhållanden i allmänhet. Tillfället att få köpa vexlar i Thaler
efter viss bestämd kurs skulle tvifvelsutan också föranleda dertill, att icke ringa belopp
i myntadt silfver, som nu af resande till utrikes orter från Banken uttages och
användes i följd deraf att vexlar å nämnde myntsort endast till en jemförelsevis hög
kurs kunna här erhållas, komme att stadna inom landet. Det torde ej eller böra
förbises, att tilldragelser kunna inträffa, som göra det äfventyrlig! för Banken att
hafva sina utrikes behållningar lastade på en enda plats; och då härtill kommer,
att förslaget innebär icke något åläggande för Fulimägtige att köpa vexlar å Thaler,
utan endast ett bemyndigande för dem att verkställa dylika köp, när sådant funnes
vara med Bankens verkliga fördel förenligt, såsom ändamålet varit med Bankens
köp af vexlar å Hamburger Banko, så synas de af Fulimägtige emot förslaget i
öfrigt anförda betänkligheter icke vara af beskaffenhet att böra lägga hinder i vägen
för detsamma* antagande, härvid dock alltid förutsatt att köpen icke komma att
ega rum till högre kurs, än hvartill Thalerns rätta värde föranleder.
Enligt de upplysningar, Utskottet inhemtat ur allmänt kända arbeten, angående
utländska myntförhållanden, uppgår delta värde till omkring 2 R:dr 62 öre, hvilket
ock i det aldra närmaste öfverensstämmer med det af Fulimägtige angifna värde å
Preussiska Thaler, slagne efter den äldre myntfoten, af hvilka 100 st. af Fulimäg
tige
upptagas till 261 R:dr 90V2 öre R:mt, utan beräkning af reroedia i vigt och
halt. Emellertid har Utskottet, i öfverensstämmelse med den af Fulimägtige yttrade
mening, ansett någon viss kurs vid inköp af Thalers-vexlar för Bankens räkning ej
böra fastställas, utan torde kursen både vid köp och försäljning deraf få af Fulimägtige
efter omständigheterna för hvarje fall bestämmas till det belopp, de finna
vara för Banken fördelaktigt. Bokföringsvärdet i Bankens räkenskaper åter synes,
på grund af ofvan meddelade upplysningar, kunna upptagas till 2 R:dr 62 öre
R:ml per Thaler.
Med stöd häraf föreslår Utskottet:
4:o
att Banko-fullmägtige måtte bemyndigas att på Stockholms Börs,
när sådant med fördel för Banken kan ske, efter den kurs Fulimägtige
för hvarje tillfälle bestämma, låta köpa och sälja vexlar
å Preussiska Thaler, betalbara i Berlin, Hamburg eller Altona.
n
Banko-Utskotlets Ullålande M 26.
Jemte de ändringar och tillägg i nu gällande sladganden för Bankens vexei
rörelse,
som blifva en följd af Utskottets i föregående tvänne punkter gjorda fram
ställningar
om köp och försäljning så väl i staden Malmö af vexlar å Hamburger
Banko, som i Stockholm af vexlar å Preussiska Thaler, har Utskottet ansett dels
att, då 1 mom. i 109 § bestämmer att vexlar, som af Banken köpas, icke få vara
dragna på längre tid än 90 dagar, men vexlar å många platser nu mera i allmänhet
aflåtas på fulla 3 månader och Bankens köp böra afse jemväl sådana vexlar,
nyssberörde moment bör till öfverensstämmelse dermed förändras; dels att Bankoreglementets
föreskrifter böra erhålla det förtydligande, att Fullmägtige må finna sig
oförhindrade att för Riks-bankens räkning emottaga depositioner äfven hos utländska
Bank-inrättningar, som af Fullmägtige pröfvas erbjuda fullkomlig säkerhet; och dels
att som det icke synes vara af nöden att i Banko-reglementet bibehålla nuvarande
föreskrift, att Bankens utländska korrespondenter skola underrättas om val af Vexeldeputerade
m. 11, och om de förändringar, som ibland dem kunna inträffa, sista
punkten i 8 morn af 109 § bör från blifvande Reglemente uteslutas; hvaremot
Utskottet så mycket mindre kan biträda ett af Herr Ehrenhoff, G. IL, väckt förslag
om upphäfvande af det genom 10 mom. i samma § nu stadgade förbud att,
utan Banko-Utskotts eller Fullmägtiges tillstånd, offentliggöra Banko-styrelsens i
vexelfrågor hållna protokoll, som dessa frågor i allmänhet röra enskilda personers
förhållanden till Banken, hvilka, enligt sakens egen natur, äro af beskaffenhet, att
böra hemliga hållas, dertill ock så väl Banko-Utskottets Ledamöter och Rikets
Ständers Revisorer som Banko-fullmägtige och Bankens samtlige tjenstemän genom
ed sig förpligta.
Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt hemställer Utskottet att, rörande
köp och försäljning af vexlar för Bankens räkning, måtte stadgas följande:
3:o
(motsvarande 109 §.)
Mom. 1. För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska
kassa bemyndigas Fullmägtige att af välkända och solida trassenter
eller endossenler låta köpa dels å Stockholms och Göteborgs
Börser samt i staden Malmö, efter en kurs af högst 4 R:dr R:mt
för hvarje R:dr Hamburger Banko, vexlar å denna myntsort, dragna
på 3 månader eller kortare tid, och i Hamburg eller Altona betalbara,
dels ock på Stockholms Börs, när sådant med fördel för
Banken kan ske, efter den kurs, Fullmägtige för hvarje tillfälle bestämma,
vexlar å Preussiska Thaler, likaledes dragna på 3 månader
eller kortare tid och betalbara i Berlin, Hamburg eller Altona.
Mom. 2. Fullmägtige bemyndigas likaledes att på tjenligaste vis
disponera den fond, som genom föregångna vexelköp eller andra
aftal
Banko-Utskottets Utlåtande Jtf 26.
9
aftal finnes i Hamburg, Altona eller Berlin för Bankens räkning
stående, antingen medelst afgifvande af vexlar eller indragning af
silfver. Vexlar å Hamburger Banko afgifvas dock icke förr än
vexelbrist gifver sig tillkänna genom kursens stigande så högt, att
remittenter hafva mera fördel af uttagande och användande af silfver
för sina utländska liqvider, än af vexlar, och da sålunda silfverexport
kan i följd af en sådan åtgärd lörekommas. Så väl beloppet
af de vexlar, hvilka få afgifvas, som kursen a desamma bestämmes
af Fullmägtige.
Silfver indrages till Banken när Fullmägtige så nödigt pröfva;
och skall införskrifvet silfver alltid mot sjöfara assureras.
Mom. 3. För alt vinna de förbindelser i Hamburg, Altona och
Berlin, som för ifrågavarande affärers bedrifvande blifva nödiga,
vidtaga Fullmägtige lämpliga åtgärder; egande Fullmägtige der
jemte
att bestämma hos hvilket eller hvilka handelshus eller bankinrättningar
i berörde städer depositioner för Bankens räkning få
ega rum.
Mom. 4. Fullmägtige hafva att, i afseende å bokföringen och
redovisningen, meddela de föreskrifter, hvarigenom reda och enkelhet
i räkenskapen, i förening med säker kontroll, bäst må kunna
vinnas.
Mom. 5. För utöfningen af de med vexelköp och försäljning
i Stockholm förenade göromål och bestyr utse Fullmägtige inom
sig två såsom deputerade.
Mom. 6. Enahanda göromål och bestyr i Göteborg må Fullmägtige
kunna uppdraga åt två eller tre der bosatte, sakkunnige
och redbare män, som vilja ett sådant uppdrag sig åtaga, och af
hvilka åtminstone en bör vara Ledamot af Direktionen öfver dervarande
Låne-kontor.
För dessa Ombud ega Fullmägtige fastställa instruktion, hvarvid
tillses att nödigt samband mellan vexel-ärendena i Stockholm och
Göteborg må vinnas.
Liqviden af de i Göteborg köpta vexlar ombesörj s af dervarande
Låne-kontor, som för sådant ändamål må af Fullmägtige
berättigas att, på sätt de lämpligast finna, utställa in visningar
på Banken.
Mom. 7. Köp och försäljning af vexlar i Malmö besörjas af
Direktionen öfver Låne-kontoret derstädes i enlighet med de föreskrifter,
som af Fullmägtige meddelas.
Bih. till R. St. Prot. 185.9 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 2
to
Banko-Utskottets Utlåtande M 26.
Mom. 8. Deputerade, hvilka sig emellan fördela de dem till
hörande
göromål, såsom dem lämpligast synes, skola vid hvarje
tillfälle, då Fullmägtige sammanträda, för de under tiden från föregående
sammankomst besörjda vexel-ärenden redogöra
Deputerade så väl som Ombuden i Göteborg ega antaga och
entlediga nödigt biträde i göromålen, men på Fullmägtige ankommer
att bestämma beloppet af det arfvode, som för sådant biträde
kan påkallas; egande Fullmägtige i öfrigt att anvisa de arfvoden,
som för vexelhandel kunna erfordras.
Mom. 9. Val till Deputerade och Ombud i Göteborg anställes
före hvarje qvartals utgång, då de afgående kunna åter inväljas.
Mom. 10. Fullmägtige, Deputerade och Ombuden i Göteborg
samt Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö äro för deras utöfning
af ifrågavarande vexelhandel ansvarige enligt allmän lag och
särskildt gällande författningar.
Mom. 11. De protokoller, som i afseende på denna rörelse
föras hos Fullmägtige, hållas hemliga och få icke, utan särskildt
af Banko-Utskottet eller Fullmägtige lemnadt tillstånd, offentlig
göras.
Morn. 12. Åt Fullmägtige öfverlemnas att, med afseende på
omfånget af de göromål, som tillkomma Deputerade och Ombuden
i Göteborg, bestämma det arfvode för bemälde Deputerade och
Ombud, hvaraf de arnes hafva gjort sig förtjente.
Morn. 13. De kostnader, som vid uppköp och försäljning af
vexlar samt indragning af silfver uppkomma, drabba vinst- och
förlust-räkning.
Mom. 14. Vid bokföring i Bankens räkenskaper beräknas
Preussiska Thaler till 2 R:dr 62 öre R:mt stycket.
I händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet i föregående punkt föreslagit
om rättighet för Fullmägtige att köpa vexlar äfven å Preussiska Thaler samt att
öppna räkning hos så väl handelshus som bank-inrättningar i Hamburg, Altona
och Berlin, böra bestämmelserna derom iakttagas vid redaktionen af de §§ i blifvande
Banko-reglemente, som komma att motsvara §§ 107 och 110 i det nu
varande, och af hvilka den förra bestämmer hvad som får anses och beräknas
såsom Bankens metalliska kassa, samt den sednare angår maximum för Bankens
behållning på utrikes ort. Enär den vid sistförflutna riksdag i Banken och Låne
-
Banko-Ulskottels Utlåtande JVI 26.
It
kontoren införda guld- och silfver-belAning med 1859 års slut upphört, bör från
förstnämnde eller 107 § derjemte uteslutas mom. litt. i), enligt hvilket moment i
metalliska kassan får inberäknas »guld- och silfver-panter till det värde, hvartill
de blifvit i Banken och Låne-kontoren belånade»; och kommer motsvarande
uteslutning att ega rum i 108 §, hvilken vid bestämmande af minimum för Bankens
metalliska kassa till 2,300,000 R:dr i silfver, från detta minimum undantager,
utom andra tillgångar, äfven dylika guld- och silfver-panter.
Med iakttagande häraf föreslår Utskottet, det följande föreskrifter måtte meddelas,
nemligen:
6:o
(motsvarande 107 <§.)
Såsom Bankens metalliska kassa anses och beräknas:
a) gångbart Svenskt silfvermynt;
b) Svenska och Holländska dukater;
c) allyst Svenskt silfvermynt;
d) utländska silfvermyntsorter;
e) omyntadt silfver och guld;
f) silfver- och guld-poster, dem Kongl. Myntverket af Banken
eller andra för Bankens räkning, enligt dit ingångna, af Myntverket
utgifna qvittenser och bevis, emottagit och under sin
vård eger;
g) det silfver, vare sig Hamburger Banko eller Preussiska Thaler,
som genom vexelköp blifvit hos något eller några kända och
säkra handelshus eller bank-inrättningar i Hamburg, Altona
eller Berlin för Bankens räkning nedsatt, samt det silfver,
som är under transport från utrikes ort till Banken; och
A) beloppet af uppköpta vexlar, hvilka icke till liqvid förfallit
eller blifvit för inkassering till de i nästföregående moment
omförmälda handelshus eller bank-inrättningar afsända.
7:o
(motsvarande 108 §.)
Bankens metalliska kassa må ej bibehållas vid ett belopp, som
understiger 2,300,000 R:dr i silfver, oberäknadt den del af
nämnde kassa, som i punkten 6:o mom. litt. g) och h) omförmäles;
börande Fullmägtige, när kurs eller andra förhållanden
gifva anledning alt befara uttag af metallisk valuta, i tid begagna
de utvägar, som blifvit dem lemnade, för att afböja metalliska
kassans nedsjunkande till berörda minimum af 2,500,000
R:dr i silfver.
12
Banko-Utskottets Utlåtande 26.
8:0
(motsvarande HO §.)
Fullmägtige ega att i Hamburg, Altona eller Berlin hafva för
Bankens rakning stående ett belopp, motsvarande Två millioner Riksdaler
Hamburger Banko, med rättighet likväl för Fullmägtige att
under vintermänaderne låta den utländska behållningen uppgå till
Tre millioner R:dr samma mynt, under vilkor, att, när årstiden sådant
medgilver, Fullmägtige sjöledes till Banken indraga den del af
behållningen, som öfverstiger förstnämnda belopp.
Uti algifven motion har Herr Grefve Liljencrantz, G F., fästat uppmärksamhet
derå, att så väl nu gällande Reglemente för Riksbankens styrelse och förvalt
ning
som alla sådana, hvilka efter sednast verkställda realisation utfärdats, innefattade
föreskrifter huru förhållas borde då, i följd af väsendtlig minskning af Bankens
metalliska kassa, våda uppstode för myntvärdets upprätthållande, men att i alla dessa
Reglementen deremot saknades anvisning huru Bankens Styrelse borde tillvägagå då,
med anledning af metalliska kassans väsendtliga tillvext och sedelstockens deraf föranledda
ökning, missförhållanden inträffade, som till sina följder måste blifva lika betänkliga
och framkalla alldeles samma vådor, som i förstnämnda fall föranleddes.
Den rubbning i det någorlunda jemna förhållande, sorn penningerörelsen inom landet
företedde från realisationen år 1834 till slutet af år 1833, likasom den förlägenhet
och det trångmål, hvaraf rörelsen lidit under de sednaste tre åren, hade icke sin
upprinnelse från någon på en gång uppkommen brist på bytesmedel, utan från motsatsen
eller det öfvermått af sådana, som under en del af åren 1854 och 1856
samt året 1855 förefanns; och olägenheterne af sedelstockens fluktuationer till den
vidd, som under sednare åren egt rum, då denna sedelstock omvexlat emellan
64,000,000 och 112,000,000 R:dr, voro så uppenbara och till sina följder för en
hvar vanligen så påfallande, att motionären ansåg sig icke vidare behöfva utveckla
skälen till det förslag, att i Banko-reglementet måtte införas ett stadgande af ungefärligen
följande lydelse: »Skulle genom inköp af silfver för Bankens räkning eller
genom Bankens vexelhandel sedelstocken vinna sådan förökning att anledning förekommer,
att densamma icke för näringarnes behof är erforderlig, böra Fullmägtige,
med ledning derjemte af den anvisning, som i viss mån må vara att hemta från
ett inskränktare anlitande af vissa lånegrenar, efter omständigheterne göra indragning
af Bankens lånerörelse.»
Med anledning häraf får lltskottet till en början anmärka, att den indragning
af sedelstocken genom lånerörelsens förminskning, hvilket) af motionären blifvit såsom
ett åliggande för Banko-Styrelsen föreslagen, gör sig sjelfmant under tidpunkter, då
Banko-Utskottets Utlåtande JM 26.
15
metalliska kassan befinner sig i ett stadigt och fortgående stigande. Utskottet tillåter
sig i detta afseende endast anföra förhållandet vid de båda tidpunkter, då metalliska
kassan under de sednaste åren varit i sitt maximum och i sitt minimum.
Den förra tidpunkten inträffade omkring slutet af år 1855, den sednare omkring
slutet af September månad förlidet år. Vid förra tidpunkten uppgick Bankens metalliska
kassa till det högsta belopp, den alltsedan realisationens början utgjort, eller
lill öfver 52 millioner R:dr Riksmynt. Enligt halfårs-uppgiflen för den 31 December
samma år utgjorde de på Bankens depositions-afdelning insatte medel samt de obegagnade
andelarne af låne- och kreditiv-förlagen, med tillägg af det belopp i sedlar,
som kunde från Banken ytterligare utgifvas utan öfverskridande af det för sedelstocken
fastställda maximum, en sammanräknad summa af 22,900,000 R:dr oell
Bankens hela utelöpande sedelstock, den enda som utgör det fullt verksamma rörelsemedlet,
uppgick till 59,100,000 R:dr. Riksbankens liela utelöpande sedelstock
öfversteg således den inneliggande metalliska kassan med endast 7,100,000 R:dr.
Vid den andra tidpunkten åter, eller den 31 September 1859, då metalliska kassan stod
på den lägsta punkt, hvarå den sedan år 1844 befunnit sig, och endast var
13,800,000 R:dr, utgjorde Bankens utelöpande sedelstock 36,400,000 R:dr,
hvilken således med 22,600,000 R:dr eller med ett mera än 3 gånger så stort
belopp som år 1855 öfversteg metalliska kassan. Häraf visar sig, att tidpunkter
finnas, då allmänna rörelsen på långt när icke förmår använda den penningtillgång,
som erbjudes densamma, och att den sedelstock, som under sådana tider mot metallisk
valuta från Banken utsläppes i rörelsen, till stor del på annan väg äter ingår
i Banken.
Att genom reglementariska föreskrifter ytterligare vilja reglera hvad som sålunda
enligt Utskottets tanke, på naturlig väg, reglerar sig sjelf, kan Utskottet dessutom
af flera skäl, hvaraf Utskottet här vill åberopa tvänne, icke tillstyrka.
Enligt grunderna i nu gällande Banko-reglemente är Fullmägtiges första pligt
natt upprätthålla Bankens sedlar vid deras rätta värden. Genom ett stadgande i
den syftning, motionären föreslagit, skulle Fullraägtige få ett annat hufvudåliggande,
det alt tillse att allmänna rörelsen icke blefve, så att säga, öfvermättad med rörelsemedel,
och Fullmägtige skulle, enligt motionärens förslag, i 2:ne alldeles motsatta fall
vidtaga samma åtgärd, nemligen att minska utlåningen eller Bankens förbindelser.
Banken skulle således göra indragningar både under den goda och under den svåra
tiden. Motionären har likväl icke anly dt huru Bankens Styrelse, i händelse hans
förslag bifölles, borde förhålla sig, då metalliska kassan började sjunka ifrån att länge
och starkt hafva stigit. Skulle då åt allmänna rörelsen så småningom återlemnas
hvad som i den goda tiden undandragits densamma, så ökades Bankens förbindelser
på samma gång som den för dessa förbindelsers infriande afsedda fond vore stadd i
förminskning, och en sådan åtgärd skulle således stå i strid med Banko-Styrelsens ofvan
omförmälda lörsta pligt. Att åter under mindre gynnsamma penniugeförhållan
-
14
Banlio-Ulskuttets Ullålande M 26.
deri icke återgifva rörelsen hvad som under mera gynnsamma undanhållits densamma,
komme att leda till en successiv minskning af rörelsekapitalet, hvilken i längden
skulle vid sidan af Rikets Ständers Bank framtvinga kredit-inrättningar utöfver dem,
som redan finnas.
En i Banko-reglementet intagen föreskrift om indragning på Bankens lånefonder
under de af motionären antydda förhållanden, skulle, enligt Utskottets tanke, endast
hafva til! följd, att de enskilda sedel-utgifvande bankerna eller utlandets bankirer
komme att förse rörelsen med samma belopp, som Riksbanken indroge, och desse
skulle då på Riksbankens bekostnad skörda en räntevinst, som Banken sjelf, utsn
ringaste fara för sitt bestånd, kunde sig tillegna. Riksbanken skulle, med andra ord,
till sin egen förlust endast blifva en overksam åskådare af sin oförmåga att
kunna förekomma vexlingarne i rörelsekapitalets belopp. Motionärens lörslag utgår
från den förutsättning, att det är Riksbanken ensam, som reglerar sedelstocken
inom landet. Huru litet detta likväl är förhållandet vill Utskottet genom några
exempel, hemtade från månaderna näst före och näst efter den år 1857 inträffade
handelskrisen, ådagalägga. Riksbankens utelöpande sedelstock utgjorde den 30:de
Juni år 1857 46,700,000 R:dr Riksmynt; privatbankernas åter, med frånräknande
af deras riksmynts-kassa, vid samma tidpunkt 14,200,000 R:dr; den 30 September
samma år, således straxt före krisens utbrott här i landet, uppgick Riksbankens utelöpande
sedelstock till 45,600,000 R:dr och privatbankernas till 24,100,000 R:dr;
metalliska kassan uppgick vid de båda nämnda tidpunkterna till 25,000,000 R:dr
och 20,100,000 R:dr Riksmynt. Den 31 Mars år 1858 utgjorde Riksbankens utelöpande
sedelstock 46,100,000 R:dr, dess metalliska kassa 23,000,000 R:dr och
privatbankernas utelöpande sedlar endast 11,200,000 R:dr. Landets effektiva sedelstock
uppgick således vid ifrågavarande tre tidpunkter till 60,900,000 R:Jr, 69,700,000
R:dr och 57,300,000 R:dr, och i den under loppet af 3 månader till 14 procent
uppgående förökningen näst före krisen, likasom i den under loppet af ett halft år
till 18 procent uppgående förminskningen i sedelstocken hade, såsom häraf inhemtas,
Riksbanken icke någon del.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, och då hvarje omtänksam bankstyrelse
naturligtvis lämpar lånerörelsen efter förhanden varande omständigheter och med behörigt
aktgifvande å desamma än minskar och än ökar den utelöpande sedelstocken,
hemställer Utskottet,
9:o.
att Herr Grefve Liljencrantz^ ifrågavarande motion ej må till någon
åtgärd föranleda.
Jemlikt 4 mom. i Banko-reglementets 125 § skulle af de förut varande sedlarne
å färgadt papper, ställda i Banko, fortfarande få från Banken ulgifvas den eller
Banko-Utskottets Utlåtande JY$ 26.
15
de valörer, som lör rörelsen erfordrades, intilldess samma valörer kunde med de nya
Riksmynts-sedlarne ersättas, hvarjemte i åberopade moment finnas intagna föreskrifter,
angående förstnämnde sedlars bokföring i Bankens räkenskaper.
Då Riksmynts-sedlar å samtliga föreskrifna valörer nu mera från Banken utkommit
och, samtidigt med deras utlemnande i allmänna rörelsen, utgifningen från
Banken af de förra sedlarne med valörer i Banko upphört, lära de bestämmelser,
som ofvanberörde moment innefattar, icke vidare böra i Banko-reglementet qvarstå,
hvarföre Utskottet hemställer,
10:o
att samma moment måtte från blifvande Reglemente få uteslutas.
I afseende å Riksmynts-sedlarnes inlösen när de, förnötta och bristfälliga, i Bankens
kassor företes, innehåller 3 mom. af 126 §, att grunderne derför skulle af
Fullmäktige bestämmas Sådana grunder hafva ock blifvit af Fullmäktige uppgjorda
och, uppå deras underdåniga anhållan, af Kongl. Majrt- uti nådig Kungörelse den 4
Februari 1859 till allmänhetens kännedom meddelade. Af denna anledning föreslår
Utskottet, att motsvarande moment i näst-utfärdande Banko-reglemente måtte
erhålla denna förändrade lydelse,
liro
Rörande inlösen af sedlar å Riksdaler Riksmynt gäller till efterrättelse
hvad i Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1859 är stadgadt.
Enligt Rikets Ständers i 132 § af Banko-reglementet intagna beslut är, till
undvikande af peuningeförsändningar med posterne emellan Stockholm och de orter,
hvarest Riksbanken bar Låne-kontor, en hvar tillåtet att i Banken samt Låne kontoren
i Göteborg, Malmö och Wisby insätta penningar, att lyftas å uppgifven ort;
hvarvid, utom andra bestämmelser, skall iakttagas:
a) att öfver insättning, som får verkställas å alla summor från och med 100
R:dr R:mt, utfärdas anvisning, innehållande att N. N. Bank (Lånekontor) al N. N.
mottagit 00 R:dr 00 öre, att hos N. N. Bank (Lånekontor) emot qvitto å anvisningen,
vid anfordran, utbetalas till N. N., eller den han dertill i sitt ställe befullmägtigar;
och
b) att för hvarje anvisning å summor, understigande 2,000 R:dr Rrmt, betalar
insättaren 10 öre och lör summor, uppgående till 2 000 R:dr och derutöfver, likaledes
10 evre för hvarje fullt l,000:de-tal Rrdr; från erläggande af hvilken afgift
allmänna verk, inrättningar och myndigheter, som ega fribrefsrätt, dock äro befriade.
Till ytterligare befrämjande af det ändamål, Rikets Ständer åsyftat att vinna
genom beslutet om anvisningars utfärdande mellan Banken och Låne-kontoren, hafva
Banko-fullmägtige ansett ändring af ofvanintagna föreskrifter vara af nöden och i så
-
16
Banko-Utskottets Utlåtande M 26.
dant afseende anfört, hurusom föreskriften i punkten a) att öfver insättning utfärdas
anvisning å beloppet att hos Banken eller namngifvet Låne-kontor lyftas af uppgifven
person eller hans befullmägtigade ombud, förutsatte icke allenast att anvisning skulle
ovilkorligen infrias af trassaten, utan äfven att öfverlåtelse från en lill annan person
icke finge ega rum, hvaraf ater följde, att anvisning ej gerna kunde ställas till
disposition å person å annan ort, än den, hvarest Banken eller det Låne-kontor,
hvarå anvisningen dragits, vore belägen. Dessa olägenheter, motverkande ett mera
allmänt begagnande af tillfället alt undvika penningeförsändningar med posterne, skulle
väsendtligen undanrödjas derigenom att anvisningarne infriades af Banken eller hvilketdera
Låne-kontoret, der anvisning i sådant ändamål företeddes, och således jemväl
af anvisningsutgifvaren, samt voro betalbara lill viss man eller order. Genom så beskaffad
förändring kunde i hvilken stad som helst, der Filial-bank eller annan enskild
bank eller afdelnings kontor deraf funnes, liqvid verkställas med anvisning, utfärdad
af Riksbanken eller nägotdera af dess Låne-kontor, emedan de enskilda bankerne,
som alltid hade penningeremisser till Stockholm antingen för insättning å kreditiv
i Riksbanken eller för invexling härstädes af egna sedlar, sannolikt komme att
med begärlighet emottaga dylika anvisningar, de der voro att anse såsom Riksbankens
mynt. Beträffande åter den genom punkten b) stadgade afgift hafva Fullmägtige,
jemte upplysning, att den inkomst, Riksbanken åtnjutit för utfärdade anvisningar,
varit särdeles obetydlig och exempelvis för år 1839 uppgått
i Stockholm lill R:dr R:ml 228: 80.
i Göteborg »  » »1,114: 22.
i Malmö »  » » 301: —
i Wisby »  » » 22: 20.
eller tillsammans R:dr R:mt 1,666: 22.
yttrat den mening, att, då så kallade postvexlar nu mera af enskilda banker och
personer tillhandahållas allmänheten kostnadsfritt, kunde skyldigheten att till Riksbanken
och Låne-kontoren för anvisningar erlägga afgift ej annat än motverka denna rörelses
begagnande derstädes, hvarföre Fullmägtige ansågo nämnda afgift böra upphöra.
Vid de af Fullmägtige sålunda föreslagna förändringar i gällande föreskrifter
angående postremiss-rörelsen har Utskottet funnit sig föranlåten göra den erinran, att
ändamålet skulle bättre befordras derest vexlar i stället för anvisningar öfver gjorda
insättningar komme att utfärdas. Skälet härtill är, att den förra eller vexellörmen
måste för rörelsen vara mera betryggande, än den sednare. Ty påtagligen förefinnes
större säkerhet i en vexel, som icke finge in blanco transporteras, utan skulle från
man till man öfverlåtas, då emottagaren alltid hade att förtro sig åtminstone till
siste öfverlåtarens namn, än i en assignation, hvarå en tecknad transport icke medför
samma ansvarighet, som endossenten af en vexel sig ikläder; och det är derföre
antag
-
Ranko-Utskottets Utlåtande M 26.
17
antagligt, att postremissvexlar, utfärdade af Riksbanken och Lånekontoren, skulle i
rörelsen erhålla större gångbarhet, än de ifrågasatta anvisningarne.
Med allenast denna jemkning i Fullmägtiges förslag hemställer Utskottet, som
i öfrigt detsamma biträder, alt följande förändrade föreskrifter med afseende å postremiss-rörelsen
måtte af Rikets Ständer meddelas, nemligen:
12:o
(motsvarande 132 §.)
Till undvikande af penningeförsändningar med posterne särskilda
orter emellan, ege en hvar att i Banken och Lånekontoren insätta
penningar å belopp från och med 100 R:dr R:mt emot erhållande
af till viss man eller order ställd vexel, att vid uppvisandet inlösas
antingen i någotdera Lånekontoret eller i Banken; och gäller, i afseende
å denna rörelse för öfrigt, till iakttagande följande, nemligen:
o) Postremissvexel får ej in blanco transporteras.
b) Sådan vexel skall, då den af Banken utställes, med först afgående
post adviseras Lånekontoren. Lika beskaffad advis åligge det
Lånekontor, som vexel utfärdat, att till Banken och öfrige Lånekontor
insända.
c) Öfver rörelsen i sin helhet; föres i Banken sammanfattad och
fortgående räkenskap.
d) De penningar, som för ifrågavarande ändamål insättas i Banken
och Lånekontoren, få icke under något vilkor i låne- eller kreditiv-rörelse
användas.
e) Om vid någotdera Lånekontoret penningar insättas till högre
belopp, än som för postremissvexlars infriande anses erforderligt, åligge
det Fullmägtige att sådana medel derifrån till Banken infordra,
med Fullmägtige lemnad rätt att kunna, der så nödigt anses, tillåta
vederbörande Lånekontor Direktion att, vid afsändning af Bankens
sedlar, desamma makulera genom derå med trycksvärta anbragta ord:
»Inlöst vid Lånekontoret i N. N.»
f) Företes till inlösen vid någotdera Lånekontoret postremissvexlar
å större summa, än hvartill de hos Kontoret gjorda insättningar uppgå,
ege Lånekontoret att för liqvidens verkställande utgifva assignationer
å Banken; gällande härvid till efterrättelse hvad som i afseende
å Lånekontorens assignering i öfrigt är eller varder stadgadt.
g) I händelse åter de i Banken insatta medel skulle vid något
tillfälle vara otillräckliga för infriande vare sig af postremissvexlar,
eller af sådana assignatiooer, som, enligt föregående moment, kunna
Uib. tilt R. St. Prat. 1859 & 1860. 6 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 3
la
Banko^Ulskotlets Utlåtande M 26.
af Låne-kontoren utfärdas, må Fullmägtige genom anordning pä Låneafdelningen
begagna förskott, hvilket genast dä tillgången det rnedgifver
till Låne-afdelningen återbetalas.
Stockholm den 2fi Juni 1860.
Reservation:
af Herr C. J. Kock: »Ändamålet med Rikets Ständers Bank i dess nuvarande
form är, enligt gällande Banko-reglemente, att vara en depositions- och
lånebank. Att utsträcka dess verksamhet till att bedrifva vexelrörelse i annat syfte,
än 109 § i samma reglemente omförmäler. eller för bibehållande och förstärkning
af Bankens metalliska kassa, anser jag mindre förenligt med dess organisation och
styrelse, och alltså att, om derutöfver ett försök skall göras, detta bör ske till en
början iuom stadgad begränsning och endast för att underlätta förbindelsen med
det land, med hvilket Sverige har sin största och lifligaste affärsberöring, nemligen
England. Enligt hvad sålunda blifvit antydt, är jag med Utskottet af skiljaktig
mening beträffande dess tillstyrkan att genom Banken låta köpa och sälja vexlar i
Thaler Preussisk Courant, betalbara i Berlin. Skälen för denna tillstyrkan iiro
hufvudsakligen tvänne: dels den »höga ståndpunkt», som Utskottet uppgifver att
våra handelsförhållanden skola stå till de orter, der Preussiska Thalern är det
vanliga liqvidatiorismedlet, och dels de liqvider i denna myntsort, hvilka under
många år komma att föranledas i följd af de för Statens räkning upptagna utländska
lån.
Om, såsom Utskottet förmenar, vårt land haft med Preussen något omfattande
utbyte af produkter, så skulle detta sannolikt af sig sjelf hafva framkallat direkta
vexellransaktioner enskilde emellan, i likhet med hvad som redan eger rum med
åtskilliga andra länder; men i stället upplyses genom af Fnllmägtige i ämnet afgifvet
utlåtande, att de å Stockholms Börs anmälda vexelslut på Berlin under tio år
utgjort i medeltal endast 50,275 Thaler årligen, men skulle föga öfverstigit 20,000
Thaler årligen, om från beräkningen uteslötes den af Rikets Ständers Riksgälds-kontor
verkställda trassering; att under ett uppgifvet år blott 5,317 Thaler blifvit omslutade,
och att i Göteborg, vår kanske största handelsstad och åtminstone andra
vexelplats, under tio år intet enda vexelslut å sagde myntsort är vordet anmäldt.
Banko-Utskottets Utlåtande M 26.
19
Medan silfvervärde! för en Riksdaler Preussisk Courant utgör icke fullt 2 R:dr 60
öre Riksmynt, voro de sednaste noteringarue derå på Stockholms Börs 2 R:dr 72 öre
samma mynt, hvilket tyckes ådagalägga, att de vexelslut, som göras i förenämnde
myntsort, endast äro undantagsfall, de der icke tarfva någon särskild lagstiftningsåtgärd
eller mellankomst af Rikets Ständers Bank, om icke, såsom ett af de anförda
skälen angifver, för att i denna sednare tillhandahålla tjenligt mynt åt rese
närer
från hufvudstaden.
Det har inom Utskottet äfven blifvit förespegladt, att Sverige, genom att göra
Banken till regulator för vexelrörelse med de delar af Tyskland, der Preussiska
Thalern är gångbar, skulle frigöra sig från det penuingevälde, som Hamburg, i egenskap
af medelpunkt för Nordens handelsliqvidationer, förmenas här utöfva. För
min del tror jag icke på tillvaron af någon sådan supremati, hvilken, der den försöktes,
snart skulle tillintetgöras af den starka täflan, som råder inora alla grenar af
näringslifvet, och anser i alla fall att ingen konstlad åtgärd, icke ens med Rikets
Ständers Bank till häfstång, förmår leda rörelseströmmen från sitt naturliga och
redan seklersgamla mål. När handelns behof så kräfver, följer ändring i liqvida
tionssättet
efter, utan initiativ af lagstiftningen, hvilken väl förmår att underlätta
gången af ömsesidiga förbindelser, men icke att framkalla dem.
Det andra och troligen egentliga skälet för förslaget är att bespara Riksgäldskontoret
omgång och kostnader vid indragning och annuitet af Svenska Statens
i Preussiskt mynt upptagne jernvägslån. Hela det första af dessa lån är indraget,
och det torde till föga eller intet båta att vidtaga ett sådant särskildt förfogande
för den del, som af det sednare återstår odisponeradt, om man lika med mig före
ställer
sig att hvad derigenom ett af Rikets Ständers verk, Riksgälds-kontoret, insparade,
skulle i det närmaste, kanske alltsammans, komma att tynga det andra
verket, Banken. Omflyttning af vinst eller förlust från en räkning till en annan
drabbar här ytterst samma hufvudman. Utskottet har genom sitt förslag utsträckt
vexelrörelsen så väl till myntslag som till vexelplatser, och bibehållit oförändradt det
belopp Fullmägtige ega, enligt ilO § Banko-reglementet, att hafva för Bankens
räkning på utrikes ort stående. Att utom detta belopp göra i Berlin en större
nedsättning, afsedd endast till statslånens annuitet, skulle visserligen icke vara
försigtigt, emedan rörligheten i nutidens politiska förvecklingar och förnyad erfarenhet
af fredsbrott samtidigt med de högtidligaste fredsförsäkringar kunna ingifva
varning att icke förtro alltför stor ekonomisk välfärd åt så godt som en och samma
punkt i främmande land; men dervid möler då att berörde, med Thalerköpet
väntade fördel icke vinnes, eller, om man vill förfoga i detta syfte, att Fullmägtige
mäste, synnerligen vintertiden, blifva mycket inskränkte i den hittills lönande vexelhandeln
på Hamburg och Altona, ty det är klart att den på ena stället nedsatta
delen af maximifonden stundom kommer att förhållningsvis återhålla vexelköpen på
det andra.
20
Banko-Utskottets Utlåtande M 26.
Indragning genom Banken af det Preussiska myntet, vare sig för att nedsmältas
eller i afsigt att som annuitet föras tillbaka, skulle, efter min tanke, ådraga lika
stora kostnader, som Riksgälds-kontoret annars måste ikläda sig för transaktionen
öfver Hamburg, helst Banko-fullmägtige hittills icke uraktlåtit och ej heller lära
underlåta alt dervid bereda alla de lättnader, hvilka på dem kunna ankomma.
Mina förhoppningar på verkan af förslaget sträcka sig icke så långt att det, sedan
indragning skett af hela lånebeloppet, kan skaffa för annuiteten ny tillgång genom
vexelköp i samma myntsort, grundadt på vår utrikes handel, hvilken icke för något
Banko-reglementets stadgande förändrar sina, icke ensamt af oss beroende usancer.
Man har erinrat, att Fullmägtige icke blifvit ålagde, endast bemyndigade att,
när Bankens fördel dertill föranleder, inlåta sig i den föreslagna vexelhandel!), hvarigenom,
om ingen sådan kommer till stånd, det nya lagstadgandet vore helt oskyldigt.
Minnet från riksdagens början af den elastiska tydningen af detta bemyndigande
manar mig att söka afvärja införandet i Reglementet af en föreskrift, hvilken
troligen finge stå der endast som en död bokstaf, lemnande öppet spelrum för
meningssplit och ett deraf följande lika beskaffadt klander mot Bankens nuvarande
Öfverstyrelse, som dennas närmaste föregångare hade att uppbära.
På grund af dessa i korthet anförde skäl tillåter jag mig hemställa,
att Rikets Ständer behaga afslå det af Banko-Utskottet afgifna
förslag att genom Banken låta köpa och sälja vexlar i Thaler
Preussisk Courant.
För att, såsom meningen tyckes vara, i någon mån utvidga Bankens vexelrörelse
och på ett sätt som, efter min föreställning, icke innebär någon af ofvananförde
olägenheter, utan fast heldre skulle lända så väl Banken som det allmänna
till fördel, upptager jag i stället ett af Kansli- och Finans-afdelningen tillstyrkt förslag
af följande lydelse:
»Beträffande åter frågan om köp af vexlar å Pund Sterling, hafva Fullmägtige
anfört, att Sveriges utrikes handelsrörelse, så väl export som import, föranledde till
största delen liqvider medelst vexlar i guld, och när större silfverexport ifrågakomme,
vore sådant ofta en följd af behof af Pund Sterling. Ehuru Bankens vexelhandel
egentligen hade till ändamål att sätta Banken i tillfälle att bibehålla det silfver,
som finnes i landet, och att vid behof öka detta samt bespara de kostnader, som
skulle förorsakas genom silfrets transporterande fram och tillbaka; så kunde likväl,
lill löljd af den i Banken anordnade silfverhandeln, vexelköpen jemväl anses åsyfta
att tillgodogöra inom landet de fordringar i utländskt myntslag, som enskilde hade
att disponera, och att derigenom nedsätta de utgifter, som eljest i ökad mån komme
utländningen till godo. Alla dessa ändamål vunnos företrädesvis då Banken å ena
sidan köpte de vexlar, hvilka blefve att tillgå såsom omedelbar betalning för landets
exportvaror, och å den andra sattes i tillfälle att försälja sådana vexlar, som erfordrades
för en likaledes omedelbar liqvid af landets skulder för importartiklar.
Hanko-Utskoltels Utlåtande JYs 28.
21
Möjligheten för Banken att förstärka den metalliska kassan ökades genom den större
tillgång på antagliga vexlar, som borde uppstå, då Banken köpte både silfver och
guld; äfvensom vexelköpen lättades med hänsigt till den säkerhet mot förlust, som
dervid måste afses, emedan de solidaste trassenterne icke behöfde konvertera sina
vexlar från guld till Hamburger Banko för att få desamma afyttrade. Banken
skulle sålunda på dubbelt sätt jemväl minska de kostnader, som för ifrågavarande
liqvider nu falla landet till last. Men om ett större begär efter vexlar i silfver
någon gång skulle ådagalägga att silfver oundgängligen erfordrades för liqviderne,
kunde Banko-styrelsen lätt och oftast utan verklig uppoffring, genom remitterande
af vexlar på London, förskaffa sig silfver att genast disponeras i Hamburg, och
under vanliga förhållanden syntes det äfven blifva lättare att i London erhålla högre
ränta, än den som Banken hittills fått tillgodoräkna sig i Hamburg. I betraktande
af dessa omständigheter hafva Fullmägtige understödt förslaget om bemyndigande
för dem icke allenast att, efter sig företeende omständigheter, af välkända och solida
trassenter eller endossenter låta uppköpa vexlar å Pund Sterling, betalbara i
London, utan äfven att derstädes öppna räkning hos ett eller flere ansedda hus.
Då emellertid nu stadgade begränsning af guldtillgången till V10 af metalliska
kassan ej syntes blifva lämplig, derest köp af vexlar å guld medgåfves, emedan
genom beslutet derom det skäl bortfölle, som gifvit anledning till denna begränsning,
eller att, då guld i Bankens hand vöre att betrakta såsom en handelsvara,
Banken ej heller borde deraf innehafva mera än som erfordrades för att kunna
tillfredsställa behofvet inom landet af guld i myntad form, så hafva Fullmägtige i
sammanhang härmed tillstyrkt den förändring af 112 g i Banko-reglementet, att
guld eller vexlar å guld ej må inköpas när tillgången deraf uppgår till V5 af
Bankens metalliska kassa, under förbehåll derjemte att tillgången af myntadt och
omyntadt guld samt vexlar å denna standard aldrig må sammanräknadt öfverstiga
ett belopp, motsvarande Fyra millioner R:dr R:mt.»
»Utskottet delar den åsigt, att Bankens uppträdande såsom köpare och säljare
af vexlar å Pund Sterling, borde medföra icke ringa nytta för vår utrikes handel
genom den lättnad vid enskildes liqvider i utlandet, som derigenom skulle beredas,
och dessutom föranleda förbindelser inom den Engelska penningemarknaden, hvilka
ur mera än en synpunkt kunde blifva af gagn för Banken. Men med afseende
derå, att guldets värde i förhållande till silfrets är underkastadt slör föränderlighet
och att i följd deraf förluster för Banken genom köp och försäljning af vexlar ä
Pund Sterling kunna uppstå, har Utskottet ansett försigtigheten bjuda att Fullmägtige
åtminstone till en början icke tillerkännas rättighet att köpa vexlar å denna
myntsort till högre belopp än inom det i 112 § af Banko-reglementet redan
stadgade maximum för den del af metalliska kassan, som får utgöras af guld, eller
Vio af nämnde kassa. Genom en sådan inskränkning för vexelköpen å Pund Sterling
borde förluster för Banken på ifrågasatta operationer blifva förebyggda och i
22
Banko-Utskottels Utlåtande JU 26.
slikt fall vore hela åtgärden i sjelfva verket att betrakta endast såsom ett försök
alt få utredt med hvad större eller mindre fördel för Banken omförmälda vexelhandel
kunde bedrilvas, grundande en erfarenhet, som lemnade den säkraste vägledning
för Rikets Ständers framtida beslut och åtgärder i förevarande afseende.
Hvad angår den maximi-kurs, hvarefter köpen skulle fä ega rum, har Utskottet,
i betraktande deraf att, såsom ofvan blifvit anmärkt, värdeförhållandet mellan silfver
och guld omvexlar, funnit någon bestämning härutinnan icke lämpligen kunna meddelas,
utan att åt Fullmägtige bör öfverlemnas att verkställa köpen när sådant med
fördel för Banken kan ske och sålunda efter den kurs, Fullmägtige för hvarje tillfälle
bestämma — en frihet, som jemväl synes böra Fullmägtige tillkomma vid
trassering af vexlar å Pund Sterling. Vid bokföringen i Bankens räkenskaper af
vexlar å denna myntsort torde deremot vara af nöden att något visst värde tjenar
till iakttagande, och anser Utskottet detta värde böra beräknas efter nu gällande
bokföringsvärde å dukater, utgörande 8 R:dr 23 öre Runt per dukat.»
På grund häraf föreslår jag, att Rikets Ständer matte besluta
att för bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska kassa
Fullmägtige må bemyndigas att af välkända och solida trassenter eller
endossenter låta köpa på Stockholms Börs, när sådant med fördel
lör Banken kan ske, efter den kurs Fullmägtige för hvarje tillfälle
bestämma, vexlar å Pund Sterling, dragna på tre månader eller
kortare lid, och betalbara i London, under iakttagande likväl af
stadgandet i § 112, att inköp af guld lill Banken icke får ega
rum, då tillgången deraf uppgår till en tiondedel af Bankens metalliska
kassa.»
Uti denna reservation har Herr //. P. V. Gahn instämt.
Rankn-Utskottels Memorial M 27.
2.3
Jtä 27.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Juli 4860, kl. 1 e. m.
Memorial, i fråga om det belopp Banken må hafva på utrikes
ort nedsatt.
Sedan Utskottet uti dess den 26 nästlidne Juni till Rikets Ständer afgifna
Utlåtande M 26 punkten 8 hemställt, att i blifvande Banko-reglemente måtte
införas den föreskrift, att Banko-fullmägtige skulle ega att i Hamburg, Altona eller
Berlin hafva för Bankens räkning stående ett belopp, motsvarande Två millioner
Riksdaler Hamburger Banko, och att under vintermånaderne låta den utländska
behållningen uppgå till Tre millioner Riksdaler samma mynt, under vilkor att, när
årstiden sådant medgåfve, Fullmägtige sjöledes till Banken indroge den del af behållningen,
som öfverstege förstnämnda belopp; så har Utskottet denna dag från
Fullmägtige fått emottaga en framställning om förhöjning af berörde maximisummor,
hvilken framställning Utskottet ansett böra föranleda till någon jemkning i
Utskottets ofvan omförmälda, af Rikets Ständer ännu icke pröfvade förslag.
Fullmägtige hafva nemligen anfört, att ehuru de, i ändamål hufvudsakligen
att söka underlätta ännu fortgående underhandlingar om placering i Hamburg eller
Altona af Bankens derstädes tid efter annan uppstående behållningar, till Banken
nyligen i tre särskilda poster indragit silfver i omyntad form till värde af cirka
900,000 Mark Hamburger Banko, och ehuru Banken i den verkställda andra afbetalningen
å 1858 års tillfälliga statslån deltagit med 1,000,000 Mark, hade
dock, såsom följd af de nästan oafbrutet fortgående vexelköpen, behållningen dels
å utrikes ort och dels i oremitterade, under loppet af Juli, Augusti och till en
del äfven September månader förfallande vexlar, stigit och utgjorde den 27 nästlidne
Juni ett sammanräknadt belopp af 4,561,657 Mark 5 sk. Hamburger Banko, så
att blott 1,438,342 Mark 11 sk:r återstode af den summa Två millioner Riksdaler
eller Sex millioner Mark, Fullmägtige finge hafva å utrikes ort för Bankens
räkning nedsatt. Genom det vexelöfverskott, som uppkomme i följd af Riksgäldskontorets
fortsatta indragning af det vid denna riksdag beslutade jernvägslån, kunde
nämnde summa snart nog vara uppnådd, och egde Fullmägtige anledning antaga
att äfven derutöfver Banken i den närmaste tiden skulle erhålla Två å Tre
millioner Mark. Af sådan anledning och då Fullmägtige för säker placering i
24
Banko-V(skottets Memorial M 27.
Hamburg af cirka Fyra millioner Mark empttagit ett för Banken särdeles fördelaktigt
anbud samt då Bankens närvarande förråd af myntadt och omyntadt silfver,
uppgående i värde till omkring 12,300,000 R:dr R:mt, borde motsvara vexlingsbebofvet,
syntes det vara Fullmägtige lämpligare att nu stadgade maximum
för Bankens behållning på utrikes ort blefve förhöjdt, än att, för beredande af tillfälle
för Banken att utan hinder af berörde maximum köpa vexlar, verkställa ytterligare
silfverindragning. Denna sistnämnda åtgärd medförde för Banken kostnader,
af hvilka de flesta kommo utländningen till godo och hvarför ersättning ej
vore att påräkna, äfven om silfret i omyntad form åter afyttrades. Enahanda kostnader
återkommo andra gången och fördubblades således, då trafikanten, i saknad
af vexlar, nödgades att, för betäckande af utländsk skuld, från Banken uttaga och till
utrikes ort återföra det af Banken derifrån indragna silfret. Alla dessa omkostnader
och uppoffringar skulle för Banken och trafikanten besparas i händelse Banken
bereddes tillfälle att för de utländska liqviderne tillhandahålla vexlar när sådana
icke funnos å Börserne inom landet att tillgå, och för Banken skulle dessutom
härigenom uppkomma en betydlig vinst så väl i ränta å den utländska behållningen,
som i skilnaden emellan den kurs, hvartill de vexlar, som bildat be
hållningen,
blifvit köpta, och den kurs, som vid vexlarnes aflåtande betingats. Från
synpunkten af Bankens och det allmännas fördel borde en föreskrift, som lemnade
Fullmägtige fria händer att i likartade fall med det förevarande efter omständigheterna
förfara, blifva af stor vigt, och då Fullmägtige, att döma af det här ofvan
omnämnda hos dem gjorda anbud, kunde för skeende depositioner i Hamburg eller
Altona påräkna en osviklig säkerhet, ansågo Fullmägtige sig böra hemställa om
åtminstone den förändring i Banko-reglementets ofvanberörde föreskrift, att deri
upptagna maximisummor af Två och Tre millioner måtte hvardera förhöjas med
En million R:dr Hamburger Banko.
Det förslag, Utskottet till Rikets Ständer redan afgifvit, rörande maximum för
Bankens behållning på utrikes ort, öfverensstämmer med hvad som i 110 af
Banko-reglementet finnes stadgadt, och detta stadgande synes äfven för vanliga förhållanden
vara lämpligt och tillfyllestgörande samt bör derför, enligt Utskottets
tanke, såsom allmän regel fortfarande tillämpas. Men Utskottet har, i anledning
af Fullmägtiges förevarande framställning, fästat särskild uppmärksamhet derå, att
indragningen af det vid denna riksdag beslutade jernvägslån kan påkalla ett undantag
från omförmälda allmänna regel. Genom nämnde indragning kommer nemligen
att för landet uppstå en större vexel-tillgång, än som vanligen är alt påräkna,
och vid sådant förhållande skulle det tvifvelsutan leda till fördel för allmänna
rörelsen om Fullmägtige voro oförhindrade att, när omständigheterne kunde
dertill föranleda, inköpa den del af nämnde vexeltillgång, som icke för utländska
liq vider erfordrades, och att hafva den derigenom uppkommande behållningen
stå
-
Banko-Utskottets Memorial M 27.
25
stående på utrikes ort, för att vid framtida vexelbehof disponeras Till befrämjande
af detta ändamål bar Utskottet ansett sig böra Fullmägtiges framställning i sä
rnälto biträda, alt maximum för Bankens behållning på utrikes ort må, under den
tid indragningen af omförmälda lån fortfar, kunna uppgå till de af Fullmäktige nu
tillstyrkta belopp, och under förutsättning, att Rikets Ständer gilla Utskottets i
Utlåtandet M 26 punkten 8 upptagna förslag, hemställer Utskottet således att
Rikets Ständer nu mätte dervid besluta följande tillägg:
Så länge indragning pågår af det utländska lån, hvilket, på grund
af Rikets Ständers beslut vid innevarande riksdag, blifvit till fort
sättning
of Statens jernvägsbyggnader upptaget, ega Fullmägtige att
på utrikes ort hafva för Bankens räkning nedsatt ett belopp, motsvarande
Tre millioner Riksdaler Hamburger Banko, och att låta
behållningen under vintermånaderna uppgå lill Fyra millioner Riksdaler
samma mynt.
Stockholm den 2 .Juli 1860
Bil), till B. St. Brot. 1859 & ISBO. 6 Sami. 1 Afd. 1/, lläft.
4
STOCKHOLM, TKYCKT HOS JOII. BKCIJMAK, 1860.
Ranko-Ulskotlets Berättelse M 28.
1
M 28.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Juli 1860, kl. 2 e. m.
Berättelse, angående förrättad revision af Banko-Diskontverkels
räkenskaper och förvaltning för är 1859.
Till fortsättning af den uti Rikets Ständers sednast församlade Revisorers berättelse
intagna redovisning för hufvud-resultaten af 1858 års diskontrörelse, får
Utskottet, som genom dertill inom sig utsedda ledamöter granskat Banko-Diskontverkets
räkenskaper för år 1859, härmedelst vördsamt meddela följande öfversigt
af delta Diskontverks särskilda rörelsegrenar för sistnämnda år.
I. Ilandets- och Närings-Diskontfonden.
Denna fond, som vid 1858 års utgång uppgick till det i Banko-reglementets
151 § bestämda belopp af R:mt R:dr 6,700,000,
blef af Banko-fullmägtige förstärkt dels den 11 Mars 1859, af den
anledning och för det ändamål, som i 152 § af samma reglemente
omförmäles, med 500,000 R:dr, hvilka den 15 derpåföljde April åter
betaltes,
och dels den 13 Maj med  500,000
så att densamma vid 1859 års slut utgjorde .... R:mt R:dr 7,200,000.
A. Diskontering af Vexlar.
Det vid årets början utestående beloppet af diskonterade
vexlar var R:mt B:dr 1,483,031: 86.
hvaraf 31,949 R:dr 50 öre, för 7 vexlar, berodde på konkursutredningar.
Under året blefvo diskonterade 1,729 särskilda vexlar å ett
sammanlagdt belopp af  5,410,505: 92.
R:mt R-dr 0,893,537: 7^.
Å denna summa har under året influtit  4,761,428: 15.
Bih. lill Ii. St. Fröt. 1859 & 1860. 6 Sami. I Afd. 15 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Berättelse M 28.
Vid slutet af året utgjorde således det för vexel-diskonte
ring
utestående beloppet R:mt R:dr 2,132,109: 63,
hvaraf 11,771 R:dr 21 öre, för 3 vexlar, voro beroende på konkurs-utredningar.
B. 1. Utlåning emot hypotek af löpande för skrifhingar.
Oberäknadt de inom linien förda lånen, för hvilka särskild redovisning bär
nedan meddelas, uppgick summan af utestående lån under denna titel vid årets
början till R:mt R:dr 3,196,018: 34.
Under året äro utgifna 1,004 lån å 3,972,270: —
R:mt Rldr 9,168,288: 34.
Då härifrån afdrages beloppet af de under året verkställda
inbetalningar  6,595,356: 5.
så visar sig, att balansen vid årets slut utgjorde R:mt R:dr 2,774,752: 29.
och voro häraf 33 lån, å tillsammans 85,702 R:dr 28 öre, under lagsökning och
bevakning.
Af en följaktig tabell (Bil. JVs 1) inhemtas i hvad mån de utgifna lånen
tillgodokommit särskilda näringar och yrken, äfvensom huru lånen varit fördelade
emellan Stockholms stad och de till Ranko-Diskontverkets låne-distrikt hörande
län.
Diskontverkets såsom osäkra ansedda och derföre inom linien förda fordringar,
grundande sig på lån emot hypotek af löpande förskrifningar, uppgingo vid
årets början lill R:mt R:dr 30,532: 8.
hvarå under året inbetalts  461: 4.
så att de vid årets slut utgjorde R:mt|R:dr 30,071: 4 öre.
B. 2. Utlåning emot hypotek af aktier och publika papper.
Summan af de från föregående året utestående lånen, oberäknadt ett, som
blifvit fördt inom linien, utgjorde
Runt
R:dr
315,270
—
Under år 1859 äro utgifna 173 lån å .
1,054,240
—
R:mt
R.dr
1,369,510
—
Inbetalningarne under samma tid hafva uppgått
till .
902,540
—
hvadan till år 1860 utbalanserades
R.mt
R:dr
466,970
—
Ä nyssberörde inom linien förda lån, uppgående vid 1858 års slut till 807
R:dr 48 öre, har någon inbetalning icke egt rum.
Banko-Utskottets Berättelse M 2S. 3
l)e lör ofvannämnde 173 särskilda lån hypotiserade säkerhetshandlingar hafva
utgjorts af
—
Antal lån.
Lånesumma.
Göla-kanal-aktier
26
R:dr
86,360
Wermlands hypoteksförenings obligationer
18
»
210,340
Göteborgs och Elfsborgs dito dito
1
»
13,800
Smålands dito dito
32
»
117,810
Mälare-provinsernas dito dito
32
»
201,400
Östgöta dito dito
19
»
125,700
Skånska dito dito
21
»
160,600
Rruksegares hypotekskassas dito
9
»
86,400
Arméens ackords-amorteringsfonds dito
7
»
11,220
Göta kanal bolags dito
6
»
7,910
Stockholms stads drätsel-kommissions dito
2
»
32,700
Summa
173
1,054,240
C- Utlåning emot pant
af vågförda e
ffekter.
Verkets utestående lordringar emot
dylik säkerhet
utgjorde
vid
årets bör-
jan R:mt R:dr 3,777,923: 29.
Utlåningen år 1839 har medelst utgifna 433 län uppgått
till  4,312,800: —
Runt R:dr 8,090,723: 29.
hvarå genom al- och slutbetalningar influtit  4,884,698: 30.
och uppgick i följd deraf del vid årets slut utestående beloppet
till R:mt R:dr 3,206,024: 79.
Sedan räntan för diskontering och utlåning från Handels- och Närings
Diskontfonden,
som vid årets början var bestämd till 3 procent, blifvit af Ranko
fullmägtige
förhöjd från och med den 11 April till 31/-. procent samt från och
med den 16 Maj till 6 procent, har densamma intill årets slut vid sistnämnda
belopp bibehållits.
D. Kassa-kreditiv.
Till begagnande på högst ett års tid, räknad från och med nedannämnde
terminer år 1839, äro kreditiv åt enskilda personer och Sparbanker beviljade:
Från Januari månad till 133 enskilda personer å R:dr 893,300.
» Februari » 64 » och 2 sparbanker . » 424,000.
» Mars » 41 » och 1 sparbank ... » 298,300,
Transport 260 enskilda och 3 sparbanker
ä R:dr 1,618,000-
4
Banko-Ulskotlels Berättelse M 28.
Transport 260 enskilda och 3 sparbanker å R:dr 1,618,000.
Frän April månad till 68 » och 1 sparbank . . » 368,000.
» Maj » 36 »  » 240,000.
» Juni » 14 »  » 62,000.
» Juli » 43 »  » 246,000.
» Augusti » 23 »  » 127,600.
» September » 29 »  » 163,600.
» Oktober » 39 »  » 249,000.
» November » 21 »  » 123,000.
» December » 27 »  » 163,000.
Summa 660 enskilda och 4 sparbanker R.dr 3,340,000.
Sparbankerna i Stockholm, Westervik, Södertelje och Hudiksvall hafva af
kreditiv sig begagnat.
Beloppet af utestående kassa-kreditiv vid årets början
uppgick till R:dr 1,244,071: 12.
Uttagningar
18,266,430: —
R:dr 19,609,501: 12
Insättningar  17,890,969: 36.
Utestående vid årets slut R:dr 1,618,641; 76.
hvaraf återstoden å innevarande år förfallande kreditiv utgjorde
R:dr 1,697,220: —
samt beloppet af hvad som dels berodde på
utsökning och dels vid 1869 års slut var
till lagsökning förfallet uppgick till . . . 21,321: 76. 1,618,541: 76.
Enligt hvad härofvan är utredl, utestodo vid 1859 års slut
för diskonterade vexlar ...
2,132,109: 63.
» lån på löpande förskrifningar  2,774,752: 29.
» » aktier och publika papper  466,970: —
» » vågförda effekter  3,206,024: 79.
» » kassa-kreditiv  1,618,541: 76.
Tillsammans R:dr 10,198,598: 47.
Härtill var användt ofvanberörde förlag från Rikets Ständers
Bank  7,200,000: —
och utgjordes återstoden IUdr~2,998,398: 47,
af medel, insatta på upp- och afskrifnings- samt deposit-räkning, hvilka medel,
Banko-Utskottets Berättelse M 28. 8
enligt 152 § i Banko-reglementet, få användas i den rörelse, sorn med Handelsoch
Närings-diskontfonden bedrifves.
E 1. Upp- och Afskrifnings-rörelsen
Käkningshafvarnes innestående kapital-behållning utgjorde
vid årets början  R'-dr 4,061,100
Under loppet af året äro på 392 särskilda räkningar insatte 29,130,500
R:dr 33,191,600
och lyflade “  30,356,000
hvadan räkningshafvarnes behållning vid årets slut uppgick’till R:dr 2,835,600
E2. Depostt-räkningen.
Från föregående året innestod på denna räkning en summa
af R:dr 44,600: —
Under år 1859 äro insatta
af Stockholms Sparbank  100,000: —
af enskilda personer
988,100: — 1,088,100: —
Summa R:dr 1,132,700: —
men deremot infriade 10 st. depositionsbevis, utfärdade
år 1858, å  • 26,400: —
36 dylika bevis å medel, som under året blifvit
insatta
284,800: — 311,200: —
så alt Diskontverkets till år 1860 balanserade skuld för emot
tagna
deposit-medel utgjorde R:dr 821,500: —
af hvilket belopp 310,300 R:dr voro af 66 deponenter till betalning uppsagda.
Efterföljande tabell visar huru kassabehållningen på räkning i Bankens Deposilions-afdelning
under olika tidpunkter af året förhållit sig lill dels beloppet af
medel, innestående på upp- och afskrifnings- samt deposit-räkning, och dels obegagnade
andelar af beviljade kassa-kreditiv.
(i
Bnnko-Utskottets Berättelse »%' 28
1
i
Kassa för Han-  dels- och Närings-  diskontens utlå-  ningar samt för
uttag å upp- och
afskrifnings-, de-  posil- samt kassa-  krediliv-räkning.
Inneståentk
medel på
Obegagnade
delar af be
jade kassa
kreditiv.
an-
41-
-
Upp- och afskrif-  ningr-räkning.
Deposit-
räkning.
Januari . . .
V
937,782
57
4,439,300
44,600
1,594,308 88
Februari . . .
4
2,054,350
3
5,492,450
—
48,000
—
1,708,198
24
Mars
4
719,207
43
4,594,850
—
52,000
—
1,648,348
24
April
i
762,285
71
3,592,150
—
52,000
—
1,594,268
24
Maj
6
510,869
36
2.888,550
—
78,800
—
1,465,562
24
Juni
3
1,665,545
74
3,644,350
—
315,500
-—
1,400‘248
24
Juli
1
1,061,079
70
2,948,750
—
410,200
—
1,340,558
24
Augusti . . .
5
1,049,032
28
2,800,350
—
447,000
—
1,374,908
24
September . .
2
1,357,692
2
2,950,450
—
565,500
—
1,304,158
24
Oktober . . .
7
1,675,546
99
3,373,700
—
634,500
—
1,131,678
24
November . .
4
1,376,668
57
2,689,800
—
717,900
—
1,332,628
24
December . .
2
1,467,171
74
3,124,300
773,100
—
1,349,838
24
Under granskning af de till Ombudsmännens handläggning remitterade län
Irän Handels- oell Närings-diskontfondnn har Utskottet funnit
1) att eli är 1850 och tvänne år 1851 förfallna lån, hvilkas nuvarande
kapital-återstod utgör tillsammans 1,766 R:dr 5 öre, äro af den osäkra beskaffenhet,
att de icke kunna anses innefatta någon egentlig tillgång och således icke
heller böra inberäknas i verkets för utlåning bestämda kapitalfond;
2) att å tvänne, såsom osäkra, inom linien förda lån, förfallna dol ena år 1841
och det andra år 1843, lill eli återstående kapital af tillsammans 5,768 R:dr
34 öre, någon vidare godtgörelse icke kan erhållas, sedan gäldenärerne atlidit i
utblottade omständigheter;
3) att någon vidare inbetalning elter all sannolikhet icke heller kan påräknas
för återstoden 5,511 R:dr 77 öre af tvänne under åren 1841 och 1842 förfallne
län, sedan låntagaren för det ena och hypoteks-utgifvaren för det andra lånet allidit
i utfattigt tillstånd, samt de öfriga gäldenärerne, efter att hafva till sina borgenärers
förnöjande alstått all sin egendom, lemnat riket, utan att underrättelse om deras
vistelseort, i fall de ännu lefva, kunnat erhållas;
4) att å ett år 1850 utgifvet lån, hvars kapitalbelopp blifvit till fullo betaldt,
öfverränta finnes balanserad med 919 IUdr 95 öre, till godtgörande hvaraf all tillgång
hos gäldenärerne saknas.
Banlio-Utskoltets Berättelse M 28.
7
Med anledning häraf, och sedan Utskottet, pä vederbörandes framställning,
medgilvit, att de i första punkten omnämnda Irenne lån mä ifrån kapital-räkningen
afföras och å balans-extraktet för inom. linien förda lån upptagas, anser Utskottet
sig höra, i enlighet med Banko-diskont-direktionens derom gjorda hemställan, tillstyrka,
i:o
att afskrifning må beviljas ej mindre för återstående beloppen af de
uti 2:a och 3:e punkterna upptagna fyra lån, med tillsammans
11,280 R:dr 11 öre, än äfven för den uti 4:e punkten omnämnda
öfverränta, 919 R:dr 95 öre Riksmynt.
II. Allmänna Diskont-fonden.
Vid årets början utgjorde fonden för denna utlåning . . R:dr 6,350,000. —
Under årets lopp har, jemlikt stadgandet i 2 mom. af
§ 153 i Banko-reglementet samt Fullmägtiges derå grundade
föreskrift, återbetalts medelst insättning å räkningen: Bankens
Reserv fond » 100,000. —
så att förlaget för denna lånerörelse vid 1859 års slut utgjorde R:dr 6,250,000. —
Summan af de från år 1858 utestående lånen — de såsom osäkra inom linien
förda häruti icke inberäknade — uppgick till R:dr 6,331,711: 12.
Nya lån hafva under året utgifvits till belopp af. . . » 3.544,610: —
R.dr 9,876,521: 12.
När härifrån afriiknas de under året verkställda kapital
afbetalningarne
» 3,643,267: 53.
så utgör lånebalansen vid 1859 års slut R:dr 6,233,053: 59.
Af sistnämnda belopp voro på lagsökning, konkurs-utredningar och rättegångar
beroende 231 särskilda lån å R:dr 158,813: 58 öre, hvaraf utestodo hos gäldenärer
i
Stockholms
stad
23 stycken å
tillsammans
R:dr
18,930: 49.
Stockholms
län
3
»
»
5,527: —
Upsala
»
9
»
»
5,963: 73.
Kronobergs
»
14
»
»
9,732: 32.
Jönköpings
»
5
»
»
4,100: —
Westmanlands
»
8
»
»
6,110: 42.
Ostergötlands
»
12
»
»
14,559: 82.
Kalmar
»
106
»
»
50,588: 49.
St. Kopparbergs
»
13
»
»
7,423: 70.
Transport 193 stycken län å tillsammans R:dr 122,955: 97.
8
Banko-Utskottets Berättelse M 28.
Transport
193
stycken lån å tillsammans R:dr 122,935:
97.
Örebro län
9
»
» 7,571:
36.
Wermlands »
20
»
» 15,124:
41.
Gefleborgs »
2
»
» 4,401:
84.
Westerbottens »
1
»
» 2,400:
—
Jemtlands »
2
»
» 1,260:
—
Norrbottens »
2
»
», 1,400:
—
Göteborgs och Bohus »
1
»
» 3,000:
—
Malmöhus »
1
»
» 720:
—
Tillsammans
231 stycken lån till belopp af R:dr 158,813:
58.
hvilken summa med 13,937 R:dr 47 öre öfverstiger beloppet af allmänna diskontfondens
vid 1858 års slut på lagsökning beroende fordringar.
Då af förestående tabell visar sig att lagsöknings-balansen är högst inom
Calmar län, torde böra nämnas, att dit utgått ett stort antal lån mot skuldsedlar,
som sedermera befunnits vara falska, hvilket förhållande, hvarom rättegång ännu
pågår, dock förmodas icke komma alt medföra förlust för Diskontverket, enär den
ansvarige inlemnaren af berörde skuldsedlar anses vara för beloppet vederhäftig.
Vid 1858 års utgång uppgingo Diskontverkets såsom osäkra inom linien förda
kapitalfordringar för lån från allmänna fonden till .... R:dr 137,282: 40.
Genom influtna af- och slutbetalningar har detta belopp
under år 1859 blifvit minskadt med » 1,880: 21.
och utgjorde alltså vid slutet af året R:dr 135,402: 19.
Bilagan JVs 2 utvisar ej mindre huru de från allmänna fonden under året
utgifoa nya lånen varit fördelade emellan hufvudstaden och de till Banko-diskontverkets
lånedistrikt hörande län, än äfven hvilka näringar eller yrken, de personer
tillhört, som åtnjutit lånebiträde.
Vid granskning af de denna fond rörande lagsöknings-ärcnden har Utskottet
inhemtat:
1) att 5 särskilda af de för indrifning och bevakning till Ombudsmännen öfverlemnade
lån, förfallna till inbetalning under loppet af åren 1850—1858, å hvilka
återstår obetaldt ett belopp af tillhopa 930 R:dr 99 öre, äro till beskaffenheten så
osäkra, att de icke kunna anses utgöra någon egentlig tillgång för Diskontverket
och följaktligen icke heller böra i dess kapitalsumma inberäknas;
2) att i afseende å 8 stycken inom linien förda lån, förfallne under åren
1825—1851 till ett återstående kapital af tillsammans 4,677 R:dr 45 öre, förekommer,
att så väl låntagare som löftesmän i utblottade omständigheter med döden
afgått, och att allt hvad å länen varit alt i laglig väg erhålla, Diskontverket redan
tillgodokommit;
3) att
Banko-Utskottets Berättelse JVs 28.
9
3) att 8 28 andra, jemväl inom linien förda lån, som förfallit under åren
1832—1852 och för närvarande äro balanserade med tillhopa 27,276 R:dr 9 öre,
någon ytterligare afbetalning utöfver hvad som redan till Diskontverket influtit, icke
rimligtvis är att förvänta, ehuru en eller annan af de för lånen ansvarige gäldenärer
ännu lefver; hvadan ock Banko-diskont-direktionen ansett dessa låns fortsatta bevakande
komma att för Verket medföra icke någon lördel utan endast ökade kostnader;
och
4) att å 6 stycken till kapitalet fullt betalda lån återstående öfverräntor finnas
balanserade med ett sammanräknadt belopp af 1 630 R:dr 98 öre, hvarför någon
vidare godtgörelse af gäldenärerne icke kan erhållas.
Jemte anmälan härom får Utskottet, som, med bifall lill vedei hörandes framställning,
medgifvit, att de i första punkten omförmälda 3 lån må från kapital-räkningen
afföras och upptagas å balans-extraktet öfver inom linien förda län, ansett
sig, i öfverensstämmelse med hvad Banko-diskont-direktionen hemställt, böra hos
Rikets Ständer tillstyrka,
2:o
att afskrifning må beviljas, så väl för återstående beloppen af de
i andra och tredje punkterna omnämnda 36 stycken lån med tillsammans
31,933 R:dr 34 öre, som ock för de i fjerde punkten
upptagna öfver-räntor, utgörande 1,630 R:dr 98 öre riksmynt.
Inkomsten
af Banko-diskontverkets rörelse under år 1859 har utgjort:
Af utlåningen för handel och näringar.
å Vexel-diskonteringen:
Förskotts-ränta  89,574: 75.
Öfver-ränta  1,501: 85. 90,876: 60.
å utlåningen emot hypotek af löpande förskriluingar:
Förskotts-ränta  131,333: 71.
Öfver-ränta  1,352: 91.
Dito å inom linien förda lån . . 282: 30.
Kapital-afbetalningar 8 dito . . . 461: 4. 133,429: 96.
Transport R:dr 224,306: 56.
BUi. litt B. St. Prof. 185.9 cfc 1860. 6 Sami. / Afd. 15 Häft. 2
10 Banko-lltskotlets Berättelse J\i 28.
Transport R:dr 224,306: 56
å utlåningen emot hypotek af aktier och publika papper:
Förskotts-ränta  21,532: 61.
Öfver-ränta  213: 30. 21,745: 91
å utlåningen emot hypotek af vågförda effekter:
Ränta  184,406: 73.
Öfver-ränta  2,115: 14. 186,521: 87.
å kassa-kreditiv-rörelsen:
Kreditiv-afgifter  16,325: —
Ränta till förfallotiderna .... 80,532: 64
Öfver-ränta  404: 52. 97,262: 16.
R:dT529,836: 50.
Härifrån afgår:
Ränta å medel, som innestått på upp
och
afskrifnings-räkning .... 105,140: 89.
Ränta å medel insatta af Sparbanker . 562: 50.
Ränta å medel, som innestått på de
posit—räkning
5,269: 99.
Återställd för högt beräknad ränta. . 20: — 110,993: 38 418 843- 12
Af allmänna diskontfonden.
Förskotts-ränta  247,239: 91.
Öfver-ränta  63,925: 12.
Dito å lån, förut till kapitalet inbetalda 517: 11.
Dito å lån, förda inom linien . . . 367: 98.
R:dr 312,050: 12.
Kapital—afbetulningar å inom linien
förda lån  1,880: 21.
Skilnad vid evalvation från banko- till
riksmynt
5. 313,930: 36
Från denna vinstsumma afgår:
Aflöning  48,400: —-
Omkostnader  15,869: 40.
Lagsöknings-kostnad  5,755: 60. 68,023: — 245,907: 36.
Den å Banko diskontverkets rörelse behållna vinsten, som qvartalsvis
blifvit till Ranken lefvererad, har följaktligen utgjort . R:dr 664,750: 48.
Banko-Ut skottets Berättelse M 28. Ii
1 sammanhang med förenämnda revision har Utskottet, jemlikt 7:de punkten i
dess af Rikets Ständer gillade Memorial M 18, genom delegerade jemväl granskat
de särskilda räkenskaper, hvilka för år 1859 blifvit förda, öfver den utlåning af
Stats-lånefonden, som genom Banko-diskontverket egt rum, samt får på grund deraf
och såsom fortsättning af den i 7 utaf Rikets Ständers år 1859 församlade Re
visorers
berättelse förekommande redogörelse, vördsamt meddela följande:
Den till Banko-diskontverket anvisade andel af Ståts-lånefonden utgjorde vid
1859 års början R:dr 6,515,000: —
Efter verkställda inbetalningar å de medel, som varit af
Banko-fullmägtige omedelbart utlånade, har Banko-diskontverkets
andel af fonden blifvit förstärkt
den 27 Maj med  45,000: —
och den 28 Oktober med  100,000: — 145,000: —
R:dr 6,660,000: —
hvaremot till Bankens Låne-afdelning återbetalts
den 3 Februari, för inköp af Statslånc-obligationer 300,000: —
och den 10 September, vid då förestående ka
pital-afbetalning
å Statslånet  1,546,000: — 1,846,000: —
så att summan af de för utlåning genom Banko-diskontverket vid
1859 års slut anvisade medel utgjorde R:dr 4,814,000: —
Vid årets början utestodo 431 särskilda lån å ett sammanräknadt be
-
linder året äro utgifna 416 lån å.
5,764,095:
82.
»
5,022,620:
—
R:dr
10,786,715:
82.
Då härifrån afräknas under samma tid inbetalda 458 lån
å  5,994,100: —
och hvad som i afräkning å 8 lån influtit . . 22,613: 5. 6,016,713: 5.
visar det sig, alt summan af de vid årets slut utestående lån,
389 till antalet, utgjorde R:dr 4,770,002: 77,
samt alt det då outlånade beloppet uppgick till R:dr 43,997: 23 öre.
Inkomster.
Innehållen ränta och provision  178,975: 75.
hvaraf dock, i följd af Rikets Ständers af Kongl. Majit
gillade beslut, att ränta å lån, som meddelas på 12
Transport R:dr 178,975: 75.
12 Banko-Ulskollcls Berättelse M 28.
Transport R:dr 178,975: 75.
månader och derutöfver, må afdraga® för endast 6
månader i sender, blifvit, emot afgifna särskilda förbindelser,
lill låntagarne återställde  9,062: 15. 169,913: 60.
Inbetald ränta och provision för lån meddelade på 12 månader och
derutöfver  173,735: 39.
Öfver-ränta
17,007: 78.
Tillsammans R:dr 360,656: 77.
Utgifter.
Arfvoden  8,145: 83.
Omkostnader ...
252: 80.
Lagsöknings-ulgifter  513: 60. 8,912: 23.
Vinst under året 351,744: 54.
Efter tillägg af innestående vinst för 4:de qvartalet är 1858 114,730: 84.
har af sammanlagda beloppet Lt:dr 466,475: 38.
under år 1859 blifvit till Bankens Låne-afdelning qvartalsvis
levereradt tillhopa » 582,391: 38.
hvadan vid årets slut af vinsten inneslod R:dr 84,084: —
Beloppet af utestående räntefordringar emot afgifna särskilda förbindelser utgjorde
vid årets början  219,909: 58.
Under året har emot dylika förbindelser blifvit till låntagarne
återställde  9,062: 15.
R:dr 228,971: 73.
Då härifrån afdrages dels beloppet af de under samma tid liqvidera
de ränteförbindelser  173,735: 39.
och dels i anseende till särskildt förhållande med ett
före förfallotiden infriadt hypotek, af Diskont-direktionen
medgifven eftergift af icke upplupen ränta och
provision  226: — 173,961: 39.
så uppgår det till år 1860 utbalanserade beloppet af så beskaffade
förbindelser till R:dr 55,010: 34.
Banko-Vtskotlets Berättelse M 28.
15
En närlagd tabell (Bil. M 3) visar huru summan af de under uäsllidet år
utgifna lån varit fördelad emellan de särskilda län, som tillhöra Diskonlverkets
distrikt, samt, hvad lånen emot endast namnsäkerhet angår, äfven i hvad mån
medlen tillgodokommit olika näringar och yrken. Beträffande lånen emot inleckningssäkerhet,
har panternas belägenhet, och hvad de öfriga lånen vidkommer låutagarnes
boningsort, utgjort grunden för lånebeloppens fördelning på de olika länen.
För de lån, hvilka i tabellen äro uppförda, såsom utgifna emot pant af obligationer,
hafva säkerhelshandlingarne utgjorts af
Stockholms Garanti-förenings obligationer 24,000.
Hypoteks föreningars dito
140,670.
Brandstods-bolags dito  10,OSO.
Skånes enskilda Banks skuldsedlar  200,000,
R:dr 374,720.
Emot pant af varor hafva endast Ivänne lån å tillsammans 41,000 B:dr blifvit
utlemnade, för hvilka säkerheten bestått af stångjern.
Jemte det Utskottet vitsordar den ordning och noggrannhet, hvarmed räkenskaperna
blifvit förda och säkerhetshandlingarne vårdade, får Utskottet, i afseende
på Banko-diskontvcrkets styrelse och förvaltning under ifrågavarande tidrymd, inför
Rikets Ständer tillkännagifva, att Direktionen sorgfälligt iakttagit till efterrättelse
meddelade föreskrifter; hvarföre Utskottet låtit meddela Direktionen frikännelse från
allt framtida ansvar för 1859 års förvaltning
Stockholm den 2 Juli 1860.
ii
Banko-Ulskotlets Memorial JM 29.
Jtä 29.
Ank. lill Exp.-Utsk, den 6 Juli 1860, kl 2 e. m.
Memonal, med hemställan om en gratifikation till Vaktmästar ne
vid Banko-diskonlverket.
Med anledning al en utaf Banko-diskonlverkets S Vaktmästare gjord ansökning
att de, som vid de årliga revisionerne af detta Verk för uppassning hos Revisorerne
undfått ett arfvode af 40 å 30 R:dr hvardera, hvilket arfvode af dem blifvit på
räknadt
såsom en väsendtlig biförtjenst, matte äfven efter den af Utskottet afslutade
Diskont-revision hugnas med någon gratifikation, har Utskottet, enär under den nu
verkställda revisionen bemiilde Vaktmästare i så måtto fått vidkännas ett ökadt
besvär, som deras biträde påkallats vid uppbäring och afhemtning af böcker och
verifikationer, hvilka dagligen varit behöfliga uti Banko-diskontens lokal, ansett sig,
i öfverensstämmelse med hvad vid flera föregående riksdagar egt rum, böra vördsamt
tillstyrka,
att ett belopp af SO R:dr R:mt må, såsom gratifikation, från Bankodiskontverkets
omkostnads-räkning få ut gifvas lill lika fördelning
mellan Verkets 5 Vaktmästare.
Stockholm den 2 Juli 1860.
fianko-Ulitkotlets Memorial M 50
JW 30.
Ank. lill Exp.-Utsk. ilen 6 Juli 1860, ki. 2 e. m.
Memorial, angående afskrifning af 10 st. från Låne-kontoret i
Malmo utgifna lån.
Direktionen öfver Låne-kontoret i Malmö har hos Utskottet hemställt, alt
nedunnämnda, såsom osäkra, inom linien förda tio st. lån, för hvilka någon ytterligare
godtgörelse icke vore att förvänta, måtte med tillsammans 5,110 R:dr 75 öre varda
ur Kontorets räkenskaper afförda, nemligen
Länet M
2,307 till
Abraham Börjessor
, förfallet år 1827
. R.dr 375
,
»
1,092 »
Ola Nilsson,
»
1830
» 255
»
462 »
Sven Persson,
»
1832
» 618
55
»
1,380 »
Jöns Nilsson,
»
1833
» 420
___
»
3,105 »
Per Svensson,
»
1834
» 270
»
3,939 »
Jöns Eriksson,
»
1834
» 268
34.
»
1,104 »
Mårten Månsson,
»
1841
» 304
»
1,395 »
Anders Månsson,
»
1841
» 231
66.
»
3,224 »
Jon Jönsson,
»
1843
» 762
64.
»
2,398 »
Måns Nilsson,
»
1843
» 1,605
56.
Och
som Utskottet af de för hvartdera lånet
meddelade
upplysningar inhemtat,
II J o
>
att åtskillige af gäldenärerne i fattigdom aflidit, andra åter sedan längre tid tillbaka
begifvit sig till okänd ort, och de öfriga äro stadda i sådan medellöshet, att någon
utsigt till vidare godtgörelse af dem ej förefinnes, får Utskottet, i enlighet med Lflne
kontors-direktioncns
framställning, vördsamt tillstyrka,
att ofvan omförmälda tio st. lån må till deras återstående kapitalbelopp,
5,110 R:dr 75 öre Riksmynt, få utur Låne-kontorets räken
skaper
afskrifvas.
Stockholm den 2 Juli 1860.
S TÖCKHOLM , TRYCKT HOS .1 O H. B ECKMAN, 1860
Bil. lX:o 1.
Vid Banko-Diskontverket utgifna lån mot hypothek af löpande förskrifning ar under loppet af är 1859.
Jordbrukare
Bergsbruksidkare
TT q hriJr c_
Handt-
verkare.
utom
Bonde-Ståndet.
utom
Bonde-Ståndet.
inom Bonde-  Ståndet.
idkare.
Handlande.
Husegare.
Summa.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
St.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
Stockholms Stad
. . .
—
—
—
.—
—
—
25
91,970
355
1,893,950
28
109,500
36
280,250
442
2.575.650
D:o
Län
SO
191,100
50
191,100
Nyköpings
d:o
55
194,900
8
38,000
—
—
5
15,100
5
18,000
—
—
1
2,000
52
268,000
Upsala
d:o
25
163,500
5
16,500
—
—
2
9,000
3
9,000
—
—
—
—
53
198,000
Westerås
d:o
l/i
85,400
15
131,000
—
—
1
6,000
5
10,500
—
—
-
—
35
252,900
Orebro
d:o
21
128,000
31
187,500
16
65,200
6
22,470
22
68,000
5
27,500
—
—
101
496,670
Wermlands
d:o
20
152,000
61
585,100
—
—
2
10,000
5
29,000
—
—
—
—
88
776.100
St. Kopparbergs
d:o
2
2,500
16
143,800
2
9,000
—
—
4
16,500
—
—
_
—
24
171.800
Gefleborgs
d:o
2
8,500
18
254,000
—
—
1
5,000
11
65,500
—
52
513.000
Wester-Norrlands d:o
—
—
—
•—
—
—
—
—
1
5,000
—
—
—
—
1
5,000
Westerbottens
d:o
1
3,000
5
56,000
—
—
—
—
4
20,000
—
—
—
—
10
59,000
Norrbottens
d:o
—
—
1
9,000
—
—
—
—
4
23,500
—
—
—
—
5
52,500
Ostergötlands
d:o
55
194,600
18
162,600
—
—
15
96,500
5
29,000
—
—
—
—
71
482,700
Jönköpings
d:o
10
64,750
1
1,000
—
—
5
18,500
5
51,500
1
3,000
4
18,000
24
156,750
Kalmar
d:o
10
65,000
4
27.000
—
—
—
—
16
60,100
—
—
—
—
50
152,100
Kronobergs
d:o
3
8,000
2
55,000
—
—
—
—
1
4,000
—
—
—
—
6
67,000
Malmöhus
d:o
2
14,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
14.000
Summa j230
1,275.250
183
1.626,500
18
72,200|58
274.540
420
2,285.550|3ij I40,00o|6lj
300,250|
1,004
5,972.270
Hör till Banko-Utskottets Berättelse, 1859 & 1860. JJ? 28.
Bit. V:a 2.
Vid Banko-Diskontverket utgifna nya Lån af Allmänna Fonden under loppet af år 1859.
Jordbruka
r e
Bergsbruksidkare
Fabriksidkare.
Handlande.
Handtverkare
och andra
Borgare.
Embets-
och Tjenstemän.
Diverse.
Summa.
utom Bonde-  Ståndet.
inom Bonde-  Ståndet.
utom Bonde-  Ståndet.
inom Bonde-  Ståndet.
Ecklesiastike.
Militäre.
Civile.
st.
R:dr.
st.
B:dr.
st.
R:dl\
st.
R:dr.
st.
Rdr
st.
R:dr.
St.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
St.
R:dr.
Stockholms Stad.
—
—
—
—
—
12
24,250
56
74,100
50
81,300
7
8.700
85
99,200
183
168,500
55
24,300
408
480,350
»
Län
37
70,800
81
80,450
—
2
5,100
7
3 0,220
5
5,600
6
4,300
8
6,550
10
11,150
8
4,700
164
198,870
Nyköpings
d:o
9
20,900
3
4,900
3
16,000
—
—
—
2
5,000
2
1,900
4
2,650
10
14,550
4
6.600
—
—
37
72,500
Upsala
d:o
14
27,400
106
66,500
—
—
—
5
5,000
8
10.909
8
5,050
10
9.650
5
4.950
56
49,850
42
28.600
252
207,700
Westerås
d:o
9
19,900
52
52,300
1
3,000
4
4,000
—
—
6
15 960
8
9,400
4
5.950
7
6,850
9
13,650
7
6,500
107
135 510
Örebro
d:o
»5
49,300
128
153,900
5
7,000
102
99,600
5
7,750
14
51,250
8
12,900
5
6,000
6
9,400
18
23.150
8
8,050
320
408,300
Carlstads
d:o
25
51,300
165
139,770
8
23,500
5
9,250
1
1,000
9
10,000
7
9,850
2
2,000
6
3,550
15
20,000
4
3,300
247
273,520
St. Kopparbergs
d:o
4
8,900
289
115,500
2
7,000
8
8,750
<2
4,500
4
7,500
5
1,700
5
7,750
7
6,500
7
7 300
2
1,900
353
175,300
Gefleborgs
d:o
—
5
4,450
o
9,000
—
—
1
700
5
7.200
2
1,650
2
2,500
2
1,300
7
6,350
—
—
24
33,150
Wester-Norrlands
d:o
—
—
1
1,000
—
—
. —
—
—
—
—■
—
—
—
1
300
—
—
6
8,550
—
—
8
9,650
Jemtlands
d:o
1
1,600
41
31,870
—
—
—
2
2,700
4
11,000
5
4,200
1
600
2
1,750
12
9,700
—
—
68
63,420
Westerbottens
d:o
—
—
14
8,200
—
—
—
5
5.300
—
—
—
—
3
4,350
2
1,700
—
—
22
19,550
Norrbottens
d:o
1
800
18
14.250
2
6,000
—
—
1
500
8
20,300
5
3,400
—
6
11,300
7
7.050
1
1,500
49
64,900
Linköpings
d:o
33
76,400
172
218,550
4
13,000
—
—
7
12,000
6
14,000
9
10,650
15
13,600
10
11,100
18
20,300
5
4,400
277
594,000
Jönköpings
d:o
21
43,500
173
155,450
1
3,000
—
—
5
4,500
7
8.000
11
14.500
3
1,550
8
8,800
21
24,050
4
7,250
282
270,580
Kronobergs
d:o
12
19,500
415
291,220
—
—
—
—
6
5,200
9
13,700
5
5,000
7
6,300
4
5,500
16
16,900
—
—
474
361,120
Kalmar
d:o
15
32,400
338
247,660
1
2,000
—
—
9
13,400
23
46.260
9
5,570
8
7,750
3
5,100
12
14,950
1
500
419
575,590
Wisby
d:o
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
600
—
—
1
2.000
—
—
2
2,600
S u m
m a |
204,
422,700 |
2,001
1,583,750
27 |
89,500 |
119
121,600 |
54 |
86,400 j
149
288,690 1137
172.670 |
79 j
80,200 |
172
196,550 |
404;
411,550 |
117
91,000
3,463
3,544,610
Hör till Banko-Utskottets Berättelse, 185(1 & ISBO, JYi 28.
lii/. IVto 3.
Utgifna Lån från Statslåne-fonden vid Banko-Diskontverket under år 1859.
Pantans helå^enhet
eller
Lån
emot
P 3
n t al
e a 1 s
ä k e r h e
t.
Summa lån mot
Lån mot pant al' löpande förskrifninga
r eller endast namnsäkerhet, utgifne till
Summa lån mot
Snrn ina
låntagarens hemvist.
Inteckning i landt-  egendom.
Inteckning i Bruk
Verk och Inrätt-  ningar.
Inteckning i
stadsegendom.
Förlags-
inteckning.
Aktier och
obligationer.
Varor.
pant al real-  säkerhet.
Fabriksidkare.
Handlande.
Handtverkare
och Husegare.
Jordbrukare
utom
Bonde-Ståndet.
Jordbrukare
inom
Bonde-Ståndet.
[Bruksegare.
endast namn-  säkerhet.
Summarum.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R:dr.
st.
R-.dr.
st.
R:dr.
St.
R:dr.
st.
R:dr.
Stockholms Stad o. Län
34
462,700
2
25,500
64
394,700
—
—
5
164,000
2
41,000
107
1,087,900
4
125,500
15
270.900
4
13,500
11
100,900
1
5,000
10
82,000
45
597,800
152
1,685,700
Nyköpings
Län
3
16,000
17
430,500
20
446.500
20
446,500
Upsala
d:o
3
72,000
—
—
3
12,000
—
—
—
—
—
—
8
84,000
—
—
—
—
—
—
1
5,000
—
—
—
—
1
5,000
9
89,000
Westmanlands
d:o
3
82,300
2
36,000
—
—
—
—
—
—
—
7
138,500
3
31,000
3
31,000
10
169,500
Örebro
Wermlands
d:o
d:o
11
14
107,100
98,400
8
8
125.000
127.000
16
3
84,200
27,000
—
—
—
—
—
55
25
316,300
252,400
—
—
1
3,000
—
—
2
10,000
4
22,000
4
4
55,000
85,500
11
4
90,000
85,500
46
29
406,300
357,900
St Kopparbergs
d:o
—
—
1
12,000
—
—
1
15,000
—
—
—
2
27,000
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
28,000
2
28,000
4
55,000
Gefleborgs
d:o
—
—
2
100,000
—
—
—
—
1
10,050
—
—
5
110,050
—
—
7
300,000
—
—
—
—
—
1
22,500
8
322,500
11
432,550
Wester-Norrlands
d:o
—
—
1
25,000
—
—
3
54,000
—
—
—
—
4
79,000
4
79,000
Westerbottens
d:o
—
—
2
50,000
2
50,000
0
50.000
Norrbottens
d:o
—
—
4
55,000
3
14,000
7
49,000
7
49,000
Östergötlands
d:o
19
130,050
—
—
4
46,500
—
—
—
—
—
—
25
176,550
.4
20,000
—
—
—
—
12
87,600
22
83,250
—
—
38
190,850
61
367,400
Kalmare
d:o
1
2,000
—
—
6
31,500
—
—
—
—
—
—
7
33,500
—
—
4
45,000
—
—
1
3,500
7
25,900
—
—
12
74,200
19
107,700
Jönköpings
d:o
5
23,400
—
—
4
63,500
—
—
1
670
—
—
10
87,570
1
2,000
1
4,000
o
8,000
1
6.000
3
12.500
—
—
8
32,500
18
120,070
Kronobergs
d:o
—
—
1
45,000
1
45,000
—
—
—
—
—
—
7
77,500
—
—
1
30,000
8
107,500
9
152,500
Jemtlands
d:o
—
—
1
10,500
1
10,500
i
10,500
Skaraborgs
d:o
2
110,500
—
2
15,000
4
125,500
—
—
—
—
—
t
10,000
—
—
—
—
1
10,000
5
135,500
Christianstads
d:o
1
6,000
—
1
6,000
1
6,000
Malmöhus
d:o
3
37,500
4
85,000
—|
—
— 1
—
1
200,000
—
—
8
322,500
8
322,500
S u m
m a
103) 1.148.130
53|
l,126,500j
105)688,400|
4|
69,000j
8|
374,720|
2I
41,000(275 3,447,770j 9 147,500|28 622,900| 6
21.500
36 300.500j37! 148.650j25|334,000jl 41
1,574,850(416
5,022,620
7 1
lior till Banko-Utskottets Berättelse, 1859 & 1860, M 28.
Banko-Utskottets Utlåtande JYi 31.
1
M 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juli 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver Betän
kandet
M 25, med förslag till reglering af Bankens låneoch
krediliv-rörelse sam t om användande af upplupen, odisponerad
Banko-vinst.
Genom protokolls-utdrag af den 20, 22 och 30 nastiidne Juni samt den 1,
4 och 7 innevarande månad har Utskottet erhållit underrättelse om de beslut, RiksStånden
fattat i anledning af Utskottets ofvanberörde Betänkande JV2 23 samt de
inbjudningar, hvilka af Borgare- och Bonde-Stånden, hvar för sig, blifvit till de öfriga
Riks-Stånden gjorda, att instämma uti hvad Borgare- och Bonde-Stånden i afseende
å vissa af de i nämnde Betänkande upptagna frågor beslutat; och sedan
Utskottet jemväl fått emottaga de hos vederbörande Riks-Stånd hållna öfverläggnin
gar
i de delar af Betänkandet, hvilka till Utskottet blifvit återremitterade, har Ut
skottet
detta ärende till förnyad behandling förehaft och får nu redogöra för RiksStåndens
beslut samt tillika afgifva det yttrande, hvartill Utskottet funnit samma
beslut böra förardeda.
De förslag, Utskottet framställt i punklerne 1; 2; 3 ingressen saint mom. 1
och 2; 5; 6; 7 mom. 2; 8; 9; 10; 11; 12; 14; 15; 16; 18; 19; 20; 21;
22; 23; 24; 25; 26 mom. 1; 27 mom. 1, 3 och 5; 28; 29 mom. 1, 3 och
4; 30 mom. 1; 51 mom. 2; 32; 33 mom. 2 och 3; 34; 35 mom 2 och 3;
37; 38; 39; 40; 41 ingressen samt mom. litt. a), b), c) och d); 42; 43 ingressen
samt mom. 4, 5 och 7; 44; 45; 46 mom. 1 med undantag af litt. c)-,
47; 48 samt 49, äro af samtliga Riks-Stånden godkända.
Ilih. till B. St. Brot. 1859 å 1860. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft.
1
8
Banko-Utsliottels Utlåtande M 31.
I efterföljande punkter Ster iir ändring eller återremiss af ett Riks-Stånd beslutad,
nemligen:
i punkten 13 af Borgare-Ståndet, som, med afslag å Utskottets tillstyrkande
i fråga om beloppet af Manufaktur-diskontens kreditiv, beslutat en indragning å berörde
kreditiv af 250,000 R:dr under loppet af åren 1861 och 1862;
i punkten 27 mom. 4 af Preste-Ståndet, hvilket ansett att för de summor,
som a kassa—kreditiv till enskilde personer lyftas eller insättas, skall beräknas 5%
i stället för af Utskottet föreslagna 5 proc. ränta.
i punkten 29 mom. 2 af Preste-Ståndet, som i det af Utskottet här föreslagna
stadgande, att »dä låntagare, hypoteksutgifvare eller löftesmän icke sjelfva kunna
skrifva eller hafva för Direktionen känd namnteckning, skall underskrifternas erkännande
eller egenhändighet alltid vara styrkt af två trovärdiga män, och således, i
händelse domaren namnteckningens riktighet intygat, annan person densamma jemväl
bevittna,» vidtagit den förändring, att slutorden: »och således — — bevittna» blifvit
utbytta mot orden : »eller af domaren å embetets vägnar»;
i punkten 51 mom. 1 af Bonde-Ståndet, som, med ogillande af Utskottets
förslag, att lån med omsättningsrätt, som icke inom en månad efter lörfallodagen
inbetalas eller omsättes, skall utan uppehåll utsökas, beslutat, att Banko-reglementets
nuvarande stadgande om respit-tiri vid diskontlåns liqviderande skall oförändradt
bibehållas;
i punkten 33 mom. 1 af Borgare-Ståndet, som ansett att ibland här uppräknade
obligationer, som hos diskontverken få belånas, bör upptagas obligationer,
utgifna af Stockholms stad, i stället för af Stockholms stads Drätsel-kommission, såsom
momentet innehåller;
[ punkten 36, angående belåning af tackjern; hvilken punkt är vorden af
Borgare-Ståndet återremitterad;
i punkten 41 mom. litt. c) af Bidderskapet och Adeln, som ansett det böra
tillkomma Banko-fullmäktige att icke blott sjelfve, såsom detta moment förutsätter,
utan äfven genom Diskont-direktionerne bestämma, å huru stort belopp af på en
gång innestående upp- och afskrifningsmedel ränta må hvarje särskild räkningshafvnre
godtgöras;
i punkten 45 mom. 3 af Preste-Ståndet, som beslutat, att vid detta moment,
hvilket, beträffande utlåningen med omsättningsrätt, innehåller, att »lånetiden får ej
öfverstiga 6 månader, men lånen må såsom hittills omsättas, dock på högst 6 månader
hvarje gång», skola tilläggas orden: »och emot då gällande ränta»; hvarförutom
Bonde-Ståndet ansett att näst efter 46 punkten 5 mom. bör, i öfverensstämmelse
med nämnde Riks-Stånds vid 51 punkten 1 morn. fattade, här ofvan omlörmälda
beslut, införas nu gällande föreskrift i Banko-reglementets 171 § 6 mom. af
detta innehåll: »För omsättning af lån efter förfaliodagen bibehållas två så kallade
Banko-Utskottets Utlåtande M 31.
3
respit-månader för de Ian, som varit upptagne på sex månader, samt en respit*
månad för de lån, som varit upptagna på kortare tid;»
i punkten 46 mom. I litt. ej af Ridder skåpet och Adeln, som beslutat alt åt
det liär upptagna stadgande bör gifvas följande förändrade lydelse: »För de summor,
som å kreditivet lyftas, erlägger Filial-bank till Riks-banken lern proc. ränta,
hvilken alltid beräknas å högsta fulla 100-tal Riksdaler,» samt
i punkten 46 mom. 2 och 3, angående det belopp, hvilket från Riks-banken
må utgilvas såsom försträckning till Filial-banker, som redan äro och framdeles
kunna varda oktrojerade; hvilka begge momenter blifvit af Rid der sk apel och Adeln
återremitterade.
Då likväl Utskottets i dessa punkter och momenter gjorda framställningar blifvit
af öfriga Riks-Stånden gillade och i frågor af ofvannämnde beskaffenhet tre
Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut, sä kan den ändring
eller återremiss, som, efter hvad nu blifvit an förd t, är vorden i särkilda delar af eli
Riks—Stånd beslutad,
1 :o
icke föranleda till någon åtgärd
Af anledning att det från Banken till Landskrona stads kyrka vid 1828 —
1830 årens riksdag beviljade lån, stort 12,000 R:dr Banko, numera blifvit lill
fullo betaldt, halva Ridderskapel och Adeln samt Preste- och Ror g are-St änden beslutat,
att från Utskottets förslag i 3 punkten 3 morn., hvilket af Ronde-Ståndet
är vordet gilladt, skall uteslutas den del, som angår nyssnämnde lån; kommande, i
följd af tre Riks-Ståuds sålunda fattade beslut, ifrågavarande moment att erhålla
denna lydelse:
2:o
Mom. 3. De till städer och korporationer redan utgilna län,
nemligen:
till Calmar Domkapitel, enligt beslut vid 1818 års
riksdag B:ko R:dr 26,000: —
och till reparation af Calmar domkyrka,
enligt beslut vid 1828—1830 årens
riksdag  » » 16,666: 32.
skola till deras återstående belopp liqvideras, enligt lydelsen af de
för hvart och ett utaf dessa lån utgilna skuldförbindelser.
4
Bankc-Utskottets Utlåtande M 51.
Utskottets hemställan i 4 punkten, att indragning å Bankens fond till belåning
af fast egendom må fortfarande ega rum på det sätt, all af landlfastighelsfonden
innehållas 125,000 R:dr under hvartdera året 1860, 1861, 1862 och
1863, samt af stadsfastighets-fonden 40,000 R:dr under hvartdera året 1861 och
1862 samt 45,000 R:dr under år 1863, är bifallen af Preste- och Boigare-Stånden,
men deremot afslagen af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, hvilka
två sistnämnde Riks-Stånd ansett fastighets-lånefonden böra bibehållas vid det belopp
densamma, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut, vid innevarande
års slut kommer att utgöra, eller 7,500,000 R:dr för utlåning mot pant af läst
egendom å landet och 1,125,000 R:dr för utlåning mot pant af stadsfastighet;
och hafva, såsom följd häraf, Preste- och Borgare-Stånden älven bifallit 1 momentet
af 7 punkten, innefattande lörslag till Reglements-föreskrift, angående såväl
fastighets-Iånefondens belopp, som nu ifrågasatta indragning derå, Ridderskapet och
Adeln godkänt förra delen af samma moment, men ansett sednare delen, som rörer
fortsatt innehållning å fonden, böra utgå, samt Bonde-Ståndet, hvilket, såsom redan
är nämndt, beträffande denna innehållning, slädnät i lika beslut med Ridderskapet
och Adeln, till Utskottet återremitterat ofvanberörde momeut.
Med anledning häraf och då sålunda två Stånd stadnal mot två samt förevarande
fråga är af beskaffenhet att icke kunna förfalla, anser Utskottet sig böra inbjuda
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet att instämma i Utskottets, af
de två andra Riks-Stånden gillade mening om fortsatt indragning å Bankens fastighet
s-1 å 11 c fond, och får, i händelse denna inbjudning icke, vare sig af Ridderskapet
och Adeln eller Bonde-Ståndet, skulle antagas, föreslå att frågan må genom omröstning
i förstärkt Banko-Utskott afgöras, enligt följande voterings-proposition:
3:o.
Den, som i öfverensstämmelse med Utskottets, af Preste- och Borgare-Stånden
gillade förslag, anser ett sä lydande stadgande böra i blifvande Banko-reglemente
intagas, nemligen:
»Fonden till utlåning mot inteckning i fast egendom, deruti inberäknadt beloppet
af de från Banken ulgilna, ännu oguldna lån mot återbetalnings-skyldighet i
silfver, hvilka följaktligen i mån som de inflyta till denna lånefond ingå, är bestämd
till 8,625,000 R:dr, hvaraf tillhandahållas 7,500,000 R:dr för inteckningar i egendom
å landet och 1,125,000 R:dr för inteckningar i hus och jord i släderne utom Stock -  holm; likväl med åliggande för Fullmägtige att innehålla af landtlästighets-fonden
125,000 R:Jr under hvartdera året 1860, 1861, 1862 och 1863, samt af stadsfastighetsfonden
40,000 R:dr under hvartdera året 1861 och 1862 samt 45,000
R:dr, allt Riksmynt, under år 1863,» röstar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
