# ID: svediakorp-gov2359
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 106,851
# sentences: 3,104
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Beinllnings-Ut skottets Betänkande JV« 23.
37
oell svårligen någonsin kunde blifva föremål hvarken för import eller export, måtte
utgå ur taxan och rubriken »Stärkelse. alla slag,» ändras till: »Stärkelse af hvete,
potates (s. k. potatesmjöl) eller andra växtämnen . . 6 öre per s.»
Att stärkelse af potates bör förtullas lika med annan stärkelse, hvarifrån den
dessutom svårligen kan skiljas, är utan tvifvel fullkomligen riktigt. Men då potatesmjöl,
obestridligen utgör ett naturligt födoämne och fördenskull, i händelse det blifver
föremål för införsel, icke bör förlora den tullfrihet, som för varan i sådant skick
hittills egt rum, finner Utskottet, som sålunda icke kan tillstyrka, att rubriken »Potatesmjöl»
ur Tull-taxan uteslutes, sig endast böra genom redaktions-förtydliganden
gå motionärens syfte till mötes, i hvilket afseende föreslås,
att ifrågavarande 2:ne artiklar må i larifen upptagas på följande
sätt:
»Potatesmjöl, eller malen potates, .... Fritt;»
»Stärkelse, af hvete, potates eller andra vegetabiliska
ämnen, . . . . • . 1 & 6 öre.»
Om tillämpningen af den i taxan förekommande rubriken »Redskap och Maskinerier.
eller delar deraf, ej specificerade» har’, enligt hvad General-Tullstyrelsen förmält,
tvist tidt och ofta uppstått emellan Tullverket och vederbörande godsegare, som yrkat
att till nämnda rubrik få hänförde och i följd deraf kunna tullfritt disponera
sådana enkla redskap och maskiner, som rätteligen tillhöra andra taxe-rubriker. —
För att i denna del af taxan kunna åvägabringa en likstämmig tillämpning och, med
bibehållande af nuvarande taxe-redaktion, i möjligaste måtto förekomma tvist om
hvad taxan rätteligen förstår med redskap och maskinerier, har Styrelsen derföre
föreslagit,
att under merberörde rubrik i taxan måtte införas följande:
y>Anm. Under denna rubrik äro att hänföra mera invecklade
eller af flera olika delar sammansatta fabriks-maskiner
eller jordbruksredskap, samt sådana delar deraf, som
icke kunna användas, utan att inpassas i ett visst redskap
eller maskinen.»
Och hemställer Utskottet, att detta förslag måtte af Rikets Ständer
antagas.
Artikeln Rigabalsam är uti nuvarande Tull-taxa särskildt upptagen med en införselstull
af 10 öre per men då ifrågavarande artikel väsendtligen utgöres af
bränvin, försatt med åtskilliga kryddor eller örter och alltså synes böra, allt efter
tillsatsens beskaffenhet, erlägga tull antingen såsom Bränvin och Sprit eller såsom
Likör, hvilket tullbehandlingssätt ock vore det enda, som kunde ifrågakomma, derest
icke artikeln funnes i taxan särskildt upplagen; anser Utskottet sig böra hemställa,
Redskap och
Maskinerier.
Rigabalsam.
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
Salpeter.
Salt.
att artikeln Rigabalsam måtte ur Införsels-tarifen uteslutas och,
i följd deraf, den i noten under bokstafven B intagna hänvisningen:
»Balsam,» Riga-; se Rigabalsam, jemväl utgå.
Sorn, enligt hvad Utskottet inhemtat, oskalad Ris, eller Paddy stundom inkommer
blandad med mer eller mindre afskalade gryn af samma produkt, men den
sålunda till en del förarbetade varan icke synes böra, lika med det oblandade råämnet,
åtnjuta tullfrihet, har Utskottet, i betraktande deraf, att fullständigt skalade Risgryn
äfvensom Rismjöl draga en införselstull af 2 öre per <&, ansett en tull af 1 öre
lämpligen kunna och böra det ifrågavarande halffabrikatet åsättas, hvadan Utskottet
tillstyrker,
att artikeln Ris må erhålla följande redaktion:
»Ris, oskalad eller Puddy  Fri;
blandad med mer eller mindre fullständigt
afskalad Ris 1 tt 1 öre.
Då den, enligt nuvarande taxa för Salpeter, oraffinerad eller raffinerad, från och
med år 4859 medgifna tullfrihet torde komma att fortfara, lärer
denna rubrik i blifvande Taxa böra erhålla följande lydelse:
»Salpeter. oraffinerad eller raffinerad .... Fri;
Chilisk etc. »
För Kok- och Bergsalt har, på sätt förut är nämndt, Riksdags-fullmägtigen
Sandstedt, likasom för saltad Sill, föreslagit tullfri införsel;
Och har, beträffande artikeln Salt, derjemte hos Höglofi. Ridderskapet och Adeln
Herr af Georgii, C. E., uti afgifven motion hemställt, att rubriken »ralfineradt Salt»
jemte dess nuvarande tullsats måtte alldeles utgå och att, med undantag af medicinskt
Salt, allt annat Salt, matsalt eller koksalt m. m., måtte under en enda rubrik
och med en enda tullsats af 10 öre per kubikfot blifva i taxan uppförd.
I afseende på artikeln Kok- oell Bergsalt inf räffa ungefär enahanda förhållanden,
som här ofvan blifvit i fråga om saltad Sill anförda. Förstnämnde artikel utgör
nemi. en bland de oundgängligaste förnödenhetsvaror för alla samhällsklasser, äfvensom
ett ytterst behöfligt råämne vid icke blott vissa fabriksnäringar, utan
ännu mera vid jordbruket och ladugårdsskötseln samt fiskerierna. Men enär tullen
derå, fastän låg, likväl inbringar en betydlig statsinkomst, hvilken med så mycket
mera säkerhet är att påräkna, som koksalt hvarken kan umbäras eller smugglas,
samt då denna tull dessutom icke i någon väsendtlig mån inverkar på de särskilda
varuprisen för den stora förbrukande allmänheten, synes någon särdeles
giltig anledning lill dess afskaffande icke vara för handen. Det var ock hufvudsakligen
på dessa skäl, som Rikets Ständer vid sednaste riksdag ansågo sig icke
Bevillnings-Utskottets Betänkande J\s 23.
39
kunna biträda Kongl. Majrts då gjorda framställning om salt-tullens upphörande,
och Utskottet hemställer vid sådant förhållande äfven nu, om icke,
med afslag å den härom väckta motion, nuvarande införselstull
för Kok- och Berg-salt må bibehållas oförändrad.
Beträffande härefter Herr af Georgiis förslag om nedsättning af införselstullen
å raffineradt salt till samma belopp som den å koksalt, anser Utskottet sig icke
kunna tillstyrka en dylik nedsättning af tullen på den förädlade varan; och hemställer
alltså,
att icke heller sistnämnde motion må till någon förändring i
nu gällande tullbestämmelser för artikeln Salt föranleda;
hvaremot, och då s. k. Liverpool-salt, hvilket, mjölfint beredt, i England
uti särskildt dertill gjorda formar hoppressas till fasta massor i stycken eller
kakor, lärer, vid införseln här i riket, af en del Tullkamrar ansetts och tullbehandlats
såsom vanligt Koksalt, Utskottet, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis
uti nådigt Bref den '10 Juli 1857 meddelade förklaring och General-Tullstyrelsens
derpå grundade Cirkulär af den 5 Augusti samma år, hemställer, att, till förebyggande
af vidare misstag i detta afseende,
den under hufvudrubriken Salt upptagna underafdelningen
»raffineradt» må erhålla följande förtydligande redaktion:
»raffineradt bordsalt, hvarmed förstås hvitt, mjölaktigt salt,
ehvad det inkommer i särskilda emballager eller i sammanpressade
lösa stycken eller kakor, »
Artikeln Silke är i taxan indelad uti 2:ne kategorier, nemligen: rått, Silke,
ofärgadt, som är tullfritt, samt färgadt, hvilket drager en tull af I R:dr 50 öre
per På grund häraf hafva, enligt hvad General-Tullstyrelsen förmält, icke
obetydliga qvantiter tvinnadl, ofärgadt Silke inkommit och blifvit tullfritt behandlade,
men då den i taxan medgifna tullfrihet för rått, ofärgadt silke, enligt Styrelsens
antagande, icke afser sådant Silke som, ehuru ofärgadt, finnes vara tvinnadt
och, antingen i det skick det inkommer eller efter föregående färgning,
utgör vanligt i handeln förekommande Sy-silke och äfven är användbart till förfärdigande
af Snörmakeriarbeten och för flera andra ändamål, har Styrelsen
hemställt, om icke detta slags Silke borde draga den tull, som för färgadt är bestämd,
i hvilket fall under rubriken Silke efter ordet «färgadt» borde tillkomma
orden: »eller tvinnadt.»
Emot delta General-Tullstyrelsens förslag, hvilket uteslutande afser s. k.
Sy-silke, är från Väfnadsfubrikanters sida det inkast gjordt, att allt uppspunnet
Silke, äfven det finaste, som för blotta ögat förekommer enkelt, i sjelfva verket
utan undantag är »tvinnadt;» och då det ifrågavarande Silket är såsom råämne
för vissa väfnader användbart, och vid det anmärkta förhållandet, om hvars verk
-
40
BeviUnings-Utskottets Betänkande J)i 23.
Skor: ”af
yllefilt.
Skyfflar,
m. m.
Socker.
lighet Utskottet gjordt sig’ förvissadt, svårighet möter för bestämmande af gränsen,
der tullpligtigbeten skulle vidtaga, hemställer Utskottet,
att tullfriheten för tvinnadt Silke, som icke är färgadt, mfltle
få fortfara, och tarifen sålunda i denna del förblifva oförändrad.
I enlighet med General-Tullstyrelsens förslag hemställer Utskottet,
att i noten måtte tilläggas
»Skor af yllefilt, utan lädersulor; förtullas såsom Yllefilt»;
äfvensom alt, på enahanda grund, som härofvan blifvit i fråga om Liar anförd,
i noten jemväl måtte införas:
»Skyfflar, Skäror och Spadar; se Jern, Manufaktur-och Handtverkssmide,
ej specificeradt.»
Uti -1854 års tulltaxa var artikeln Socker upptagen på följande sätt:
Mascovad-, eller brunt och gult, ordinärt Terres- och Tetes
samt
hvitt puder-socker I ® 2 sk. 3 rst.
Krossadt lump-, Havanna-Terres-, samt
andra till sockerhalten lika slag . . . » » 5 » — —
Topp-, Kandi- ock Kak- » » 5 » — —
Uti det af ofvanbemälde Kommitté år 1856 afgifne underdåniga förslag till
ändringar i nämnde tulltaxa hade Kommittéen i afseende på denna artikel föreslagit
följande bestämmelser:
Råsocker, alla slag 1 tt 8 öre;
Raffineradt, alla slag, såsom Topp-, Kandi- och
Kak- äfvensom Krossadt eller Pulveriseadt
socker » 13 öre;
Emot detta redaktions-förslag erinrade Sockerbruks-idkarne i Stockholm och
Göteborg, att Havanna-terres-socker, ehuru utgörande en till viss grad raffinerad
vara, skulle komma att tullbehandlas såsom råsocker, hvarigenom den inhemska
socker-tillverkningen beröfvades skydd och Statsverket inkomst; hvarförutan det
vore svårt, om icke omöjligt, att skilja Havanna-terres från krossad raffinad och
s. k. krossad lump, med hvilken det ock i sockerhalt vore fullt jemngodt.
Kommers-kollegium och General-Tullstyrelsen, uti afgifvet utlåtande, ansågo
jemväl nämnde sockerslag böra, såsom dittills, tullbehandlas lika med raffineradt
socker, serdeles som Havanna-terres egde betydligt högre värde, än vanligt råsocker
och vore af den renhet, att det kunde omedelbart ingå i en allmännare
förbrukning samt således i viss mån ersätta raffinad-socker; hvadan nämnde
embetsverk föreslogo en så lydande redaktion:
»Rå-socker ;
raffineradt,
lie villnings-Ulskot tels Betänkande M 23.
41
»Råsocker;
raflineradt, alla slag, såsom Topp-, Kandi- och Kak- äfvensom
Havanna-terres samt allt krossadt eller pulveriseradt
socker.»
Teknologiska institutet, som jemväl, i anledning af sockerbruks-idkarnes påminnelser,
fått tillfälle att afgifva yttrande, redogjorde deruti för betydelsen af de
olika benämningar, med hvilka särskilda slag socker utmärkas, och hvilka benämningar,
hemtade från de skiljaktiga berednings-sätten, icke angåfvo den högre eller
ringare socker-halten. »Endast denna,» yttrade Institutet, »men icke de olika berednings-metoderna,
kunde i allmänhet på vetenskaplig väg utrönas; och för bedömande
af varu-värdet vore kännedomen af det begagnade renings-sättel föga
upplysande. Hos en del terres kundo halten af k ristal liserba rt socker vara större,
än hos de raffinerade sockerslagen lump och farin, och likaså hos icke terreradt råsocker
större, än hos en stor del terres och farin.» Institutet, som ansåge det
icke möjligt att för socker uppställa så bestämda tull-rubriker, att ju icke vid
deras tillämpning svårigheter i vissa fall kunde möta, var derför af den mening,
att en viss halt af kristalliserbart socker skulle bestämmas såsom gräns emellan
den högre och lägre afgifts-kategorien. Men som äfven socker-hallen, på vetenskapernas
närvarande ståndpunkt, icke kunde med större noggrannhet, än på I
proc. när bestämmas, och för de sämre råsocker-slagen icke ens med denna grad
af noggrannhet, skulle icke sällan inträffa, att man ej med säkerhet kunde afgöra,
huruvida ett förekommande socker-profs verkliga halt af kristalliserbart socker
låge öfver eller under den fastställda gränsen. Ville man i sådan händelse icke
antaga den grundsatsen, att i tvetydiga fall alltid pålägga den högre afgiften
hemställde Institutet, »om icke i sådana fall en medeltull mellan den högre
och den lägre kunde anses lämplig.» Jemte det Institutet, på dessa och i öfrigt
anförda grunder, ansåg rubrikerna i tulltaxan böra blifva:
»Raflineradt, hvitt och andra dermed tili socker-halten lika
slag, samt allt Kandi .
1 '13 öre;
alla andra slag I & 8 öre,
föreslog alltså Institutet alt i tulltaxe-underrättelserne måtte intagas stadganden,
»att allt inkommande socker, som icke angåfves till den högre afgiften, skulle
underkastas besigtning och, om det, efter afdrag af hygroskopiskt vatten och i
vatten olösliga ämnen, innehölle 97 proc. kristalliserbart socker eller deröfver,
anses efter den högre, samt, om det bestämdt understege nämnde sockerhalt, efter
den lägre afgiften, men i tvetydiga fall åter beläggas med en medeltull af 11 öre
skålpundet»
Då likväl detta förslag, ehuru vetenskapligt riktigt, vid tullbehandlingen kunde
komma alt leda till villrådighet och stora praktiska svårigheter, samt hvad de i
Bih. till R. St. Prof. 1859 å 1860. 5 Sami. 1 Afd. 16 Baft. 6
42
Bevillnings-UIskottets Betänkande M 23.
ämnet hörde embetsverkeo yttrat och i öfrigt förekommit sammanstämde deri, att
vissa slag af rå-socker, så väl till utseende sorn socker-halt, äro med raffinad närmast
jemförliga, men någon på vetenskaplig analys beroende gränsskilnad emellan
de olika sockerslagen desto mindre borde i författningen uppställas, som en sådan
gräns icke skulle kunna med erforderlig visshet praktiskt iakttagas, föreslog Kongl.
Majit i Dess Proposition lill Rikets Ständer af den '13 Febr. 1857, alt artikeln
Socker måtte på följande sätt i införsels-tarifen upptagas:
»Raffineradt, alla slag, såsom Topp-, Kandi- och Kak- samt
krossadt eller pulveriseradt socker, äfvensom Havanna-terres
och dermed till socker-halten lika slag. 4 & '13 öre;
andra slag
... ■/ B 8 öre;»
och att, i sammanhang härmed, uti tulltaxe-underrättelserna måtte föreskrifvas,
»att allt hvitt socker, hvilket icke angifvits såsom raffinad eller dermed lika tullbeskattadt,
skulle underkastas besigtning af sakkunnige och ojäfvige personer,
och, derest olika meningar om varans rätta beskaffenhet yppades, frågan bänskjutas
til! General-Tullstyrelsens pröfning.» Och blefvo de sålunda af Kongl. Maj:t
föreslagne bestämmelser vid nästlidne riksdag af Rikets Ständer godkända; hvadan
de ingått i den tulltaxa, som från och med år 1858 varit gällande.
I det härofvan ofta omförmälda, af General-Tullstyrelsen den 10 September
sistlidet år afgifna förslag till redaktions-förändringar och tillägg i sistnämnda taxa,
har Styrelsen i afseende på rubriken Socker icke föreslagit annan förändring, än
att, enligt hvad Kongl. Majit, med godkännande af Styrelsens underdåniga ytt
rande,
i ett särskildt fall under den 12 Augusti 1858 beslutat, efter orden »andra
slag» måtte tilläggas: »jemväl i flytande form.»
Sedermera har emellertid, enligt nådig Remiss af den 10 sistlidne Februari,
Utskottet fått till sig öfverlemnadt, för att vid behandling af tullbevillningen tagas
i öfvervägande, ett af General-Tullstyrelsen den 1 i samma månad afgifvet underdånigt
utlåtande med förslag till förändrad redaktion i tulltaxan af artikeln Socker,
föranledt af Kongl. Maj:ts, uti nådigt Bref af den 1 3 sistlidne Januari, Styrelsen
meddelade befallning att, med afseende å den tvekan, som visat sig angående
rätta betydelsen af den under förenämnde artikel upptagna rubriken »Havannaterres
och dermed till sockerhalten lika slag,» i underdånighet sig yttra, huruvida
och på hvad sätt den dermed afsedda sockerbalt borde och kunde till
handlandes och allmänhetens kännedom och efterrättelse närmare bestämmas och
tulltaxan således i denna del erhålla behöflig förklaring.
Uti detta utlåtande har General Tullstyrelsen i underdånighet anfört, att, då
på sednare tid inträffat, alt köpmän, och ej såsom förut endast fabrikanter, införskrifva
råsocker och dermed drifvit handel, hade fabrikanterne, af farhåga att
Beril! nings-Utskottets Betänkande M 23.
43
sådant socker, om det vore af vackert utseende och högre sockerhalt, skulle,
ulan vidare förädling, blifva en allmännare konsumtions-artikel och sålunda ingå
i konkurrens med raflinad-sockret, åt beskaffenheten af det för köpmäns räkning
inkomna socker egnat en större uppmärksamhet och till stöd för dervid gjorda
anmärkningar åberopat, dels att, sedan Havanna-terres redan länge varit underkastadt
lika tull som raffinad-socker, uti sednaste tulltaxorna jemväl till enahanda
behandling upptagits »dermed till sockerhalten lika slag», dels ock att i 9 § af
Underrättelserna till 1857 års tulltaxa vore föreskrifva, att allt hvitt Socker,
hvilket icke angifvits såsom raffineradt eller under samma tullbestämning hänförligt
slag, skall å införsels-orten underkastas besigtning af sakkunnige och ojäfvige
personer. — Af den kontroll-tillsyn, hvilken, i följd häraf blifvit utöfvad ömsom
af fabrikanter mot handlande, ömsom ock af de sednare å sockerlaster, som fabrikanter
låtit införa, hade tvister uppstått, som af tulltjenstemännen icke kunnat
slitas, enär desse ej vore i tillfälle att sjelfve vetenskapligen utröna varans sockerhalt;
och då man i dylika fall icke haft annan utväg, än att genom andras
biträde underkasta varan kemisk analys, hade deraf förorsakats ett tidsuppskof,
stundom flera månader långt, derunder varan hvarken kunnat attesteras eller af
importören disponeras, i ovisshet om den högre eller lägre tullsats hvarmed den
komme att beläggas. Vid de flera tillfällen, då sådana tvister, jemlikt 8 och 9
§§:ne i Tulltaxe-underrättelserna, blifvit hänskjutne till General-Tullstvrelsens pröfning,
hade Styrelsen, med afseende å det i författningen förekommande uttrycket
»till sockerhalten lika slag», funnit sig förpligtigad att, såsom norm för bedömandet
af varans hänförlighet till den högre eller lägre tullkategorien antaga en
viss procent af kristalliserbart socker, i hvilket ändamål Teknologiska, institutet
efter anmodan undersökt insända prof samt derom lemnat intyg. Härvid förekomme
emellertid, såsom ock bemälda Institut uti sitt angående redaktionen af tulltaxan
år 1857 afgifna utlåtande anfört, att sockerhalten, på vetenskapernas närvarande
ståndpunkt, icke kunde med större noggrannhet, än på 1 procent när,
bestämmas, och för de sämre råsockerslagen icke ens med denna grad af noggrannhet,
så att man i vissa fall ej kunde med säkerhet afgöra, huruvida ett sockerprofs
verkliga halt af kristalliserbart socker läge öfver eller under en i afseende
på tullbehandlingen fastställd gräns. Också hade i de tvistemål, som under
den sednaste tiden till behandling förevarit, de största svårigheter mött för en tillfredsställande
tillämpning af den antagna normen. Denna erfarenhet, i förening
med angelägenheten att söka undanrödja det betungande hinder och uppehåll, som
för en loflig importrörelse kunde uppstå derigenom, att tullbestämmelserna icke
egde tillfyllestgörande tydlighet, hade numera hos General-Tullstyrelsen stadgat
den öfvertygelse, att tulltaxe-redaktionen i fråga om artikeln Socker tarfvade
förändring.
Bcvillnings-Utskotlcts Betänkande M 23.
Enär således den hittills följda grunden för t ullbehandlingen icke vidare ansetts
ändamålsenlig, hade General-Tullstyrelsen trott det i praktiskt hänseende vara lämpligast
att taga till rättesnöre den klassifikation af råsocker, som i den stora verldshandel
vore antagen köpare och säljare emellan. Denna klassifikation bestod i en
Holländsk s. k. Standard, uppställd i 20 numror efter sockrets olika färgnyanser,
från och med brunt till och med hvitt. Färgen, som berodde på sockrets större
eller mindre sirupshalt, vore otvifvelaktigt det väsendlliga, hvarpå värdet berodde,
hvilket ock visade sig af priskuranter; och vore det efter standard-numrorna, som,
äfven i Sverige, inportörer af sådant socker verkställde sina införskrifningar. I England
och Frankrike hade på detta salt redan länge tullsatserna för råsocker varit
bestämda i förhållande till färgen; och i Norrige vore nu enahanda grund för Iullbehandlingen
föreslagen att antagas.
Sedan Styrelsen för rådplägning rörande detta ämne tillkallat Öfver-direktören
vid Teknologiska institutet, jemte andre sakkunnige man, utsedde bland Stockholms
Grosshandlande och Socker-raffinadörer, hade desse alla instämt i den ofvan yttrade
meningen att till ledning vid tullbehandlingen af råsocker företrädesvis borde antagas
varans färg och den anvisning, som i detta hänseende vore att hemta från Hollands
standard; hvarjemte de, i fråga om det nummer af denna måttstock, som borde
tagas till skiljegräns emellan den högre och lägre tullsatsen, lika med General-Tullstyrelsen,
ansett, att, i öfverensstämmelse med behandlingssättet i England och förslaget
i Norrige, endast det socker borde till den lägre kategorien hänföras, som
vore mörkare än N:o 18, hvarå fördenskull normalprof skulle vederbörande Tullkamrar
af General-Tullstyrelsen tillsändas; och har Styrelsen, som tillkännagifvit sig
hafva redan under någon tid haft i sin ego en fullständig omgång af de till förutnämnde
Standard hörande 20 numror af råsocker, förvarade uti förseglade smärre
flaskor af hvitt glas, förmodat, att någon svårighet för anskaffande från Holland af
så beskaffade normalprof i erforderligt antal exemplar icke skulle möta.
I sammanhang härmed har dock Styrelsen, till förebyggande af missbruk, trott
den föreskrift, i likstämmighet med hvad i vissa främmande länders tullförfattningar
finnes stadgadt, böra meddelas, att, om ett och samma colly innehåller särskilda
sockerslag, som äro underkastade olika tuliafgifter, den högre tullsatsen skall för hela
innehållet tillämpas.
Til! följd af hvad sålunda blifvit anfördt, har General-Tullstyrelsen föreslagit
följande förändrade redaktion i tulltaxan af artikeln
Socker:
»raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi-, och kak-, samt
krossadt eller pulveriseradt socker — — —
oraffineradt:
a) till färgen icke mörkare än få 18 af den i verldshandel
gällande Holländska Standard, hvarå normalprof genom
llevillnings-Utskottels Betänkande JYs 2,'i.
45
General-Tullstyrelsens försorg hålles vederbörande Tullkamrar
tilhanda . . (samma tull som för raffinerad!.)
b) till färgen mörkare, än nämnde Slandardnummer, — äfven
om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd,
(med den lägre tullen.)
Anm. Derest ett och samma colly innehåller särskilda sockerslag,
underkastade olika tullafgifter, tillämpas den högre tullsatsen
för hela innehållet;»
och har General-Tullstyrelsen ansett, att, ifall detta förslag godkändes, en ovilkorlig
föreskrift om inkommande hvitt sockers besigtigande å införselsorten »af sakkunnige
och ojäfvige personer» icke vidare vore af nöden, utan att, i sådant fall, äfven i
afseende på socker kunde få bero vid det allmänna stadgandet i Tulltaxe-underrättelsernas
8:de §, att, vid uppkommande tvist om en varas rätta art och benämning,
Styrelsen eger att, dess instruktion likmätigt, och sedan, der så erfordras, sakkunnige
personer blifvit hörde, frågan afgöra; hvadan Styrelsen, i sammanhang med afgif
vandet
af nämnda förslag, tillika hemställt, att nuvarande 9 § i Tulltaxe-underrältelserna
måtte alldeles utgå.
Yid öfvervägande af denna fråga har Utskottet, med afseende å hvad dervid
förekommit och i betraktande af hvad General-Tullstvrelsen uti nu omförmälda underdåniga
utlåtande anfört, funnit sig böra till alla delar instämma i de af bemälde
Styrelse framställda förslag, hvadan, och då, på sätt tillförene är nämndt, Utskottet
ansett de af såväl Herr Björnstjerna som Kontraktsprosten Janzon gjorda framställningar
om, bland annat, förhöjd införselstull å artikeln Socker icke böra till någon förändring
af nu gällande bestämmelser i detta hänseende] föranleda, Utskottet alltså
hemställer,
att, med uteslutande ur Tulltaxe-underrätlelserna af nuvarande
9 §, rubriken Socker må i Införsels-tarifen erhålla följande lydelse:
»Socker:
raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandioch
kak-, samt krossadt eller pulveriseradt
socker, \ $ \ 3 öre.
oraffineradt:
a) till färgen icke mörkare än M 18 af den
i verldshandel gällande Holländska Standard,
hvarå normalprof genom General-Tull-styrelsens
försorg hålles vederbörande Tullkamrar
tillhanda 4 & 13 »
b) till färgen mörkare än nämnde Standard
-
40
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
nummer. — äfven om varan inkommer i
upplöst eller flytande tillstånd, — . 1 & 8 öre.
Anm. Derest ett och samma colly innehåller
särskilda sockerslag, underkastade olika tullafgifter,
tillämpas den högre tullsatsen för hela innehållet.»
I händelse af bifall härtill, får Utskottet, enär den sålunda föreslagna förändringen
i tulltaxan icke afser någon förhöjning af de för Socker nu gällande tullsatser,
utan endast ett noggrannare bestämmande af beskaffenheten utaf de olika sockerslag,
som kunna till förtullning ifrågakomma, vördsamt hemställa,
att den ifrågavarande förändringen uti Införsels-tarifen äfvensom
upphäfvandet af 9 § i Tulltaxe-underrätlelserna må genast vinna
tillämpning, samt att, i sådant afseende, särskild skrifvelse an
gående
Rikets Ständers derom fattade beslut, må till Kongl.
Majit i underdånighet aflåtas.
Strumpor Ac. Då för artikeln »Strumpor &c., andra slag,» finnas i nuvarande taxa utförda
olika tullsatser för åren '1858, 1859 och 4 860, men den för sistnämnda år till 1
R:dr bestämda lärer böra bihehållas,
torde redaktionen af rubriken »andra slag» böra sålunda förenklas:
»andra slag '1‘tE'l R:dr.»
sågblad. I det afgifna oftanämnda förslaget till redaklionsförändringar i tulltaxan har
General-Tullstyrelsen äfven anmärkt att, i samma taxa väl förekommer artikeln »Sågblad»,
med en tullafgift af 15 öre per &, men att deremot ej finnas omnämnda
Sågbladsämnen, d. v. s. ouppskurna eller otaggade sågbladskhngor. Då likväl sådana
utgöra föremål för införsel, har Styrelsen ansett denna artikel äfven böra erhålla
plats i taxan med en varan åsatt skälig tullafgift, den Styrelsen föreslagit till 10
öre per r.
Mot detta förslag har inom Vällofl. Borgare-Ståndet anmärkning blifvit framställd
af Herr Björck, som, enär ifrågavarande otaggade Sågbladsämnen kunde, oaktadt
deras form, betraktas såsom Stålplåtar, samt dessutom icke kunde till full god
het
inom landet tillverkas, ansett desamma böra vara vid införsel tullfria.
Utskottet, som, lika med General-Tullstyrelsen, ansett »Sågbladsämnen» böra i
taxan särskildt upptagas, har emellertid funnit den derför af Styrelsen föreslagna tull
väl hög, och derföre ansett nämnde tull böra endast till hälften af det utaf Styrelsen
föreslagna beloppet, eller till 5 öre pr &, bestämmas; och tillstyrker alltså,
att näst efter artikeln Sågblad måtte i taxan införas en ny rubrik,
så lydande:
»Sågbladsämnen, eller otaggade Sågblad, 1 "5 5 öre.»
sigar, 1 sammanhang härmed har Utskottet äfven att omförmäla ett inom Vällofl.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 61.
47
Borgare-Ståndet af Herr Ekelund, uti hans förr omnämnda motion framstäidt förslag,
att, på det Sågar, d. v. s. med ställning, skaft eller handtag försedda sågblad, icke
mätte hänföras under »Redskap och maskinerier» och sålunda tullfritt införas, för deras
tullbehandling måtte hänvisas antingen till »Sågblad» eller till »Verktyg.»
Utskottet, som erhållit den upplysning, att Sågar, då de aro aplerade med skaft
af träd eller annat främmande ämne, efter gifven föreskrift, tullbehandlas såsom »Verktyg)),
anser sig, i anledning af det gjorda förslaget, endast böra hemställla,
att under linien må såsom not antecknas:
»Sågar, försedda med skaft; se Verktyg».
I enlighet, med General-Tullstyrelsens derom framställda förslag, Tennsalt,
torde likaledes få i noten tilläggas: m- *»•
»Tennsalt och Klortenn, äfvensom Trädattike-syradt Jern; se
Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade.»
Sedan Kongl. Majit uti nådigt Bref af den 18 Februari sistlidet år förklarat, att Tidningar &c.
Tidningar och Tidskrifter, äfven då de äro tryckta pä Svenska språket, böra under
vissa vilkor åtnjuta tullfrihet, har General-Tullstyrelsen hemställt,
alt en ny rubrik af följande lydelse, måtte, i öfverensstämmelse
med högstberörda nådiga Bref, i taxan införas, nemligen:
»Tidningar och Tidskrifter, äfven då de äro tryckta på Svenska
språket, så framt i detta fall de, adresserade till Svenskt
Postkontor, med allmän post inkomma . . Fria.»
Och tillstyrker Utskottet bifall till detta förslag.
För artikeln oarbetad Tobak, eller »Blad och Stjelk», hvarför införselstullen i Tobak.
gällande taxa är bestämd till 22 öre pr «, hafva, såsom förut är nämndt, såväl oarbetad.
Herr Björnstjerna, som Kontraktsprosten Janzon föreslagit förhöjda tullsatser, nemligen
den förre 40 och den sednare 30 öre pr &.
Då Utskottet, på sätt här nedan omförmäles, funnit skäligt att för flertalet af de
få artiklar, hvilka ännu finnas med utförselstull belagde, föreslå nedsättning i samma
tull till hälften af nu stadgadt belopp, samt för artikeln Ved fullkomlig tullfrihet,
har Utskottet jemväl varit betänkt att på något lämpligt sätt söka motväga den minskning
i tullinkomsterna, som häraf möjligen, kunde blifva en följd; och har Utskottet
ansett ett dylikt ändamål kunna med minsta olägenhet vinnas genom en lindrig förhöjning
af införselstullen å oarbetad Tobak. Då nemligen Tobak icke är någon förnödenhets-,
utan fastmera en öfverflödsvara, men ändock utgör en allmänt begärlig förbrukningsartikel,
hvadan en betydlig import, särdeles af råvaran, eger rum, har Utskottet trott en ringa
tullförhöjning å denna sednare hvarken kunna anses innebära någon väsendtlig rubbning
i den af Utskottet i allmänhet följda grundsats,' att icke^föreslå några förhöjda tullafgifter, ej
48
Bevillning-utskoltets Betänkande M 23.
heller komma alt ställa afgiften i något missförhållande till de äfven relatift härtill ansenligen
höga tullsatserna å tobaksfabrikaten. Utskottet har derföre, vid ämnets öfvervägande,
ansett sig böra föreslå den ifrågaställa förhöjningen i införselsafgiften för
råtobak till 3 öre, hvarigenom tullen skulle komma att blifva 25 öre pr *5. Denna
obetydliga förhöjning, hvilken utgör icke fullt |:del af nuvarande tull och sålunda
icke gerna kunde komma att på importen inverka, skulle emellertid, om denna sednare
beräknas till samma belopp, som år 1858, komma att inbringa en tillökning i
tullinkomsten af denna artikel med icke mindre än 138,000 R:dr.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, anser Utskottet sig böra vördsamt
hemställa,
alt införselstullen å artikeln »Tobak, oarbetad, Blad och Stjelk»,
må förhöjas till 25 öre pr skålpund.
“råd, Jern- Uti sin förr omnämnda motion har inom Vällofl. Borgare-Ståndet Herr Ekelund
och Stål-, äfven hemställt, att: till skyddande af den inhemska tillverkningen af Jern- och Ståltråd,
för hvilken sednare tillverkning, eller den af Ståltråd, ett större manufakturverk
blifvit i trakten af Westervik anlagdt, ifrågavarande nu tullfria artiklar ånyo måtte
med införselstull beläggas till ett belopp af 8 öre pr
Likaledes har inom Hedervärda Bonde-Ståndet Sven Gustaf Johansson från Jönköpings
län, med hvilken Johannes Andersson från samma län, till följd af erhållet
uppdrag från åtskillige sine kommittenter, sig förenat, uti afgifven motion yrkat, att,
såsom skydd för den tillverkning af Jerntråd, hvilken inom åtskillige socknar af nämnda
län utgjorde en väsendtlig binäring, artiken Jerntråd måtte med en införselstull af
20 öre pr ® beläggas.
För ifrågavarande artikel, hvilken, enligt 1854 års tulltaxa var belagd med en
införselstull af 4 sk. 6 rst. Banko pr skålp., blef af 1856 års Tullkommitté föreslagen
en nedsättning i tullen till 8 öre, tilläggsafgifterna deri inberäknade, hvarefter,
och sedan Bevillnings-Utskottct vid sistlidne riksdag för densamma föreslagit fullkomlig
tullfrihet, sistnämnda förslag blef, medelst omröstning i Förstärkt Bevillnings-Utskott,
af Rikets Ständer antaget; och, ehuru nuvarande Bevillnings-Utskott erkänner giltigheten
af det för den då medgifna tullfriheten anförda hufvudsakligaste skäl, eller att
den förevarande artikeln utgör ett nyttigt och i flera industrigrenar användt material,
har Utskottet likväl, med anledning af de nu väckta motionerna, trott sig kunna tillstyrka,
att en införselstull af 6 öre per skålp. må artikeln Jern- och
Ståltråd åsättas.
Deremot, och i enlighet med hvad General-Tullstyrelsen i sitt meranämnda förslag
hemställt, tillstyrker Utskottet, att då af jern- och ståltråd förfärdigade arbeten',
hvilka i mångfaldiga former, såsom fönster-jalusier m. m. till riket inkomma, icke
synas böra åtnjuta en dylik förmån,
i taxan
Bevillninys-Utskottets Uttänkande, JH 23.
49
i taxaa mätte under rubriken »7Vac/,,» efter artikeln »Jern- och
Stål-» tilläggas:
»Arbeten deraf draga den tull, som Taxan bestämmer för Manufaktursmide
eller Stålarbeten.»
Afven i öfverensstämmelse med General-Tullstyrelsens förslag,
torde i noten få tillkomma:
»Tråd af metall, öfverspunnen med silke eller tråd; se karkasser.»
Under anförande, hurusom bland import-artiklar äfven förekomme skopligg af
Träd, men att saknaden af denna rubrik i Tull-taxan ofta skulle föranleda skiljaktighet
i förtullnings-sättet, då det vore svårt att urskilja, af hvilket trädslag omförmälde
skopligg vore gjord och om den sålunda borde draga 3 eller 10 öre per & i tull,
har Herr Ekelund i sin förenämnde motion jemväl föreslagit, att under artikeln
»Trädvaror» måtte såsom ny rubrik införas »Skopligg», med en Inföi sels-tull af 10
öre per &
Utskottet, som i motsats till hvad motionären antydt, anser Skopligg af Furu
och Gran lätteligen böra kunna åtskiljas från dem af andra trädslag och sålunda
finner det föreslagna tillägget obehöfligt. hemställer alisé,
att ifrågavarande framställning icke må till någon förändring i
taxan föranleda.
I enlighet med hvad General-Tullstyrelsen föreslagit, hemställes,
att i noten mätte införas:
»Tumstockar; se Instrumenter, Mathematiska.»
General-Tullstyrelsen har jemväl föreslagit, att i noten måtte införas: »Tungspat;
se Blyhvitt.»
Deremot har uti afgifven motion hos Vällofl. Borgare-Ståndet Herr Lindeström,
på anförda skäl hemställt, att Tungspat, malen eller omalen, måtte, i likhet med
kalk och gips, blifva i taxan upptagen såsom vid införsel tullfri.
Då malen Tungspat, efter hvad Teknologiska Institutets Föreståndare vitsordat,
hufvudsakligen användes till uppblandning af blyhvitt, chromgult m. fl. färger, och
de mest begagnade blyhvitts-slagen uppgifvits innehålla 50 — 75 procent deraf, har,
enligt hvad Utskottet inhemtat, General-Tullstyrelsen, på framställning om Tulltaxans
tillämpning å denna nya import-artikel, förklarat den böra tullbehandlas lika med
blyhvitt, hvarifrån, då denna ännu ej är med olja till målare-färg beredd, malen
Tungspat till utseendet icke heller lätt åtskiljes. —- Enär emellertid Tulltaxan med
införselstull belägger endast 4 arter af färger och färgningsämnen, men bestämmer
tullfrihet för andra slag, ej specificerade; så, och då till dessa jemväl är att räkna
s. k. Permanenthvitt, som, på sätt Chefen för Teknologiska Institutet upplyst, lika
med Tungspat, består af svafvelsyrad Baryt, torde tillfyllestgörande skäl förefinnas
att äfven hänföra Tungspat till den tullfria kategorien; hvadan Utskottet hemställer,
Bih. till B. St. Prat. 185!) k ISCO. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 7
Träd varor.
(Skopligg.)
Tumstockar.
Tungspat.
50
Bevillnings-Utskottcts Betänkande JH 23.
Vagnar.
Vantar.
Vaxarbeten.
Väfnader.
att under linien i Införsels-tarifen å vederbörligt ställe må
införas en not af följande innehåll:
»Tungspat, omalen; se Sten oarbetad;
malen; hänföres till Färger och Färgningsämnen, ej specificerade.»
Till förtydligande af rubriken »Vagnar och Åkdon, synbart brukade, som af
resande medföras &c ,» hemställer Utskottet,
att efter ordet »resande» må tilläggas orden: »för eget behof.»
Likasom för en del förut omnämnda artiklar, äro äfven för artikeln »Vantar:
andra slag,» olika tullsatser utförda för åren 1858, 1859 och 1860. I anledning
häraf hemställes, att, med bibehållande af den för det sistnämnda året bestämda
tullsats,
omförmälde afdelning under artikeln Vantar må erhålla följande
redaktion:
»andra slag . . . , . . ,1^1 fi:dr.»
Enligt taxan är »Vax, alla slag» tullfritt, men deremot finnes ingenting bestämdt
med hänsigt till Vaxarbeten; och då dessa äro af väsendtligt olika beskaffenhet
och värde samt svårighet således möter att åsätta dem tull efter vigt, hemställes,
i enlighet med General-Tullstyrelsens derom framställda förslag,
att under linien måtte såsom not införas:
»Vax: arbeten deraf hänföras till sista rubriken i Införsels
tarifen.
»
För Helsiden-, Halfsiden- och Bomulls-Väfnader, andra slag, äro jemväl i taxan
utförda olika tullsatser för åren 1858, 1859 och 1860; och då äfven för dessa
artiklar de för sistnämnde år bestämda tullsatser lära böra bibehållas, hemställes,
att taxan i afseende å nämnde artiklar må erhålla följande redaktion:
»Väfnader:
helsiden-:
andra
slag, Guld- och Silfvertyg
derunder inbegripna, . . . 1 ® 6 R:dr
halfsiden-:
andra slag: 1 » 3 R:dr
bomulls-:
andra slag
oblekta och ofärgade. . . 1 » 40 öre
blekta eller färgade. . . . 1 » 70 öre
tryckta eller pressade . . . 1 » 90 öre.»
Bevillnings-Utskottets Betänkande JVs 23.
51
Enligt föreskriften under artikeln »Bomulls-väfnader med blandning till större
elier mindre del af Lin eller Hampa,» skola »andra slag,» än Bolstervar, Damast
och Dräll tullbehandlas såsom lika beskaffade tyger af bomull allena. Efter hvad
till Utskottets kunskap kommit, har under sednaste tid någon gång importerats
Maltväjnad af hampa med obetydlig tillsats af bomull, hvilken vara alltså måst underkastas
den för »färgade bomullsväfnader, andra slag» bestämda tull, utgörande numera
70 öre per <£. Då häruti obestridligen ligger ett missförhållande, enär Yilemattor
draga blott 40 och Mattväfnad af hampa i förening med annat i taxan ej
speci/iceradi ämne endast 18 öre per & i tull, hemställer Utskottet,
att under afdelningen »Bomulls-väfnader med blandning till större
eller mindre del af Lin eller Hampa,» måtte upptagas:
»Mattväfnad . . . . , . . 1 18 öre.»
Sedan till förhydninng af fartyg redan länge begagnats bleck och spik dels af Zink.
Koppar, dels af Marinmetall eller annan metallkomposition, har man för samma ändamål
numera börjat i betydligare mån använda plåtar och spik af Zink; och då gällande
Tull-taxa under bufvudrubrikerna »Koppar» och »Metaller, sammansätta,» upptager
förberörde förhydningsmaterial såsom vid införsel tullfritt, har Utskottet ansett
sig böra hemställa.
att jemväl under artikeln »Zink,» hvilken oarbetad och i plåtar
redan förut åtnjuter tullfrihet, såsom särskild underafdelning
måtte införas:
»Bleck och spik till fartygs förhydning Fria.»
I sin förr omnämnda motion har Herr Lindeström äfven anfört: att, då i Tull- Ättika,
taxan icke blifvit på Ättika utsatt någon styrka eller halt af syra, hvarefter den
skall förtullas, utan alla slag draga en lika tull af 25 öre per kanna; men ättikan,
som består af vatten och ättiksyra, har sitt värde endast utaf halten af den sednare
eller syran, hvilken hos den ättika, som begagnas i hushållningen, uppginge till
högst 5 procent, så hade, efter det man utrikes lärt sig tillverka en ättika af långt
större styrka, denna ättika, som utomlands kallades ättiksprit, börjat att i stigande
mängd införtullas under rubriken ättika. Den närmaste följden häraf vore en
tullförsnillning; ty då en kanna ättiksprit, blandad med 2 kannor vatten, gåfve tre
kannor ättika, så hade för dessa tre kannor blifvit i tull erlagdt blott 25 öre i
stället för 75, som rätteligen skulle hafva erlagts. Men äfven andra och ännu menligare
verkningar följde häraf. Alldenstund ättika numera tillverkades af bränvin eller
andra alkoholhaltiga vätskor, så kunde de inhemska ättiksfabrikanterne, hvilka måste
begagna det genom bränvinsskatten eller Införsels-tullen hos oss fördyrade bränvinet,
icke konkurrera med de utländska, sorn hade sitt råämne mycket billigare, isynnerhet
i de länder, der restitution af bränvinsskatten lemnades vid export af sådana
varor, såsom ättika, för hvilka bränvinet är råämne. En icke obetydlig import a^
Bevillninys-Utskottets Betänkande M 23.
ättiksprit från Stettin och Lubeck, der stora fabriker uppstått, hufvudsakligen för
export på Sverige, hade också redan visat sig och ansågs snart komma att så t ill vexa r
att vi innan kort finge liela vårt behof af denna vara fvlldt från våra närmaste
O . . u
grannar och således en stor qvantitet bränvin i form af ättika införd, utan en motsvarande
tull, under det vi sjelfve icke kunde på någon utländsk ort afsätta vårt
inhemska bränvin. — Motionären har derföre hemställt, att den nuvarande tullsatsen
25 öre per kanna måtte bibehållas för ättika till och med 5 procents halt af ättiksyrehydrat,
men att på starkare ättika, eller s. k. ättiksprit måtte sättas en tull af
75 öre per kanna. Skälet för den sednare tullsatsen vore, att det hittills icke lyckats
att med fördel tillverka ättiksprit af högre syrehalt, än 15 procent, samt att,
vid export utifrån hit, för fraktbesparing m. m. troligen skickades den starkaste vara,
som kunde åstadkommas. — Skulle bränvinsskatten komma att från 60 öre per
kanna förökas, så ansåge motionären tullsatsen på 5 procents ättika och ättiksprit
böra höjas i proportion derefter.
Enär denna fråga funnits kräfva tekn! k utredning, har Utskottet satt sig i
beröring med Ofverdirektören vid Teknologiska Institutet, hvilken i anledning deraf
meddelat skriftligt yttrande, hvaraf inhemtas: att ättikas styrka, eller halt af attiksyrehydrat,
icke lika lätt och säkert som bränvinets, kan medelst areometer utrönas;
att nemligen den ättika, som är beredd af icke distillerade vätskor, alltid innehåller
en mängd ämnen, hvilka öka dess specifika vigt, hvadan, om man medelst areometer
söker bestämma sådan ättikas styrka, densamma angifves för hög, och detta i
samma mån sorn halten af förenämnde ämnen är betydlig; att åter brån vinsättika,
så framt den icke är gammal, oftast innehåller alkohol, hvarigenom specifika vigten
nedsättes och ättiksyrehalten alltså af profvaren visas för låg; och att fördenskull, i
fall ättika skulle komma att förlullas efter dess styrka, sådan denna angifves af en
areometer, det vore fara värdt, att ättika vid import försattes roed bränvin, helst
alkoholen deri, om ättikan får ligga någon tid, förvandlas till ättiksyra; — i anseende
hvartill, och då de andra metoder, man eger för att profva ättika, icke äro
så enkla, att deras begagnande vid varans tullbehandling vore tillrådligt, Ofverdirektören
uttalat den mening att »icke mer än en tullsats bör för ättika fastställas.»
Vid betraktande deråt att ättikas vigt, i motsats till hvad med bränvin är
förhållandet, tilltager relatift tili varans styrka, har inom Utskottet fråga uppstått att
grunden för denna varas tullbehandling må förändras från rymd- till vigt-beräkning,
på sätt redan i Norge och flera främmande länder eger rum. Uppå häraf föranledd
framställning har bemälde Öfverdirektör, jemte förklarande alt något hinder mot en
sådan förändng icke förefinnes, sig utlåtit: att, då en kanna ättika, innehållande 5
procent ättiksyrebydrat, väger 6,19 <£, och en kanna ättiksprit om 15 procents
halt väger 6,28 <5, man kan antaga medelvigten per kanna af den ättika, som hit
importeras, vara omhring 6,25 <t±; att efter nu gällande tullsats, 25 öre per kanna,
tullen för 1 <5 ättika alltså för närvarande utgör 4 öre; — att om tullen å 1 ®
Bevillnings-UtskoUets Betänkande 23.
53
attika anses böra blifva lika med tullen ii den qvantitet bränvin, som för dess tillverkning
erfordras, och man antager, att ättiksprit af ända till 15 procents halt
kan komma att hit införas, tullen å 1 ättika bör bestämmas till TV af tullen å
1 alkohol, emedan af 1 ® alkohol erhålles, vid tillverkning i stort, omkring 7^
= ’,/ <eg ättiksprit af nämnde styrka; — samt att om tullen å alkohol, 4-5 öre per
1, bibehålies oförändrad, tullen å 1 & ättika följaktligen skulle blifva 6 öre.
Med ledning af detta yttrande, har Utskottet ansett sig böra föreslå,
att nu ifrågavarande artikel må i Införsels-tarifen upptagas på följande
sätt:
».Attika, alla slag 1 ® G öre.»
il. Tarifen för Utförsels-tullen,
På sätt redan i detta Betänkande blifvit anfördt, har Herr Friherre Sprengtporten,
under den diskussion, som hos Ridderskapet och Adeln föregick remissen af
Kongl. Maj:ts, rörande förändringar i Tull-taxan, aflåtne nådiga Skrifvelse, påyrka
att, såsom en motvigt mot den vidt utsträckta importfriheten, borde medgifvas »fri export
af alla handelsprodukter,» dervid Herr Friherren såsom en felaktighet anmärkt
att, under det en obegränsad frihet medgifvits utlandet att på vår inhemska marknad
täfla med våra egna producenter af råvaror och i allmänhet allt hvad jorden
frambringar, så bibehölles exporttull på tackjern, malmer och åtskilliga trävaror; och
har Herr Friherren fästat uppmärksamheten derpå att, så framt en obegränsad tullfrihet
skulle ega rum för import af jordbrukets produkter, fordrade konseqvensen
att förenämnde export-tullar äfven afskaflfades.
Då enligt nu gällande Tull-taxa endast några få artiklar äro med utförsel-tull
belagde, eger denna afgift, såsom stats-inkomst, numera jemnförelsevis så ringa betydelse.
att, från sådan synpunkt, bifall till Herr Friherre Spengtportens förslag utan
synnerlig olägenhet kunde lemnäs. Men då friheten att utföra vissa för landet i det
hela eller för särskilda näringar nödvändiga rå-ämnen fortfarande torde böra underkastas
den inskränkning, som utförsels-tullen innebär, samt en undersökning af de förhållanden
, som till en sådan inskränkning kunna föranleda, alltså torde böra ega rum,
har Utskottet, som följaktligen anser sig böra för hvarje särskildt fall till Rikets
Ständers pröfning hemställa, om och i hvad mån nedsättning i eller borttagande
af nu gällande utförselstull bör ifrågakomma,
funnit sig icke kunna till Herr Friherre Sprengtportens förslag
om »fri export för alla handelsprodukter», så vidt dermed afses
oinskränkt tullfrihet vid utförseln, tillstyrka bifall.
54
Bevillnings-Utskotlets Betänkande M 23.
I motsats till den frihet Herr Friherre Sprengtporten sålunda påyrkat har Herr
Ehrenhoff, G. II., uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln vackt, och till Utskottet
remitterad motion, föreslagit att Rikets Ständer måtte besluta exportförbud å
Silfver såväl i myntad, som omyntad form, hvarförutom Hans Exc. Herr Grefve Löivenhjelm,
Carl Axel, uti en jemväl hos sistnämnde Riks-Stånd väckt och till Utskottets
behandling remitterad motion föreslagit:
1:o att utgående tull måtte till belopp af 2 procent åläggas all Guld och Silfverexport;
2:0
alt alla från utrikes ort kommande skepp, såväl svenska som andra länders,
må erlägga alla »bamnutgälder» uti det metalliska mynt, som gäller uti det land, hvarifrån
de sednast komma; samt
3:o att Tull-styrelsen borde månadtligen i Banken insätta hela beloppet af de
från främmande länder ingående skepps »hamnutgälder,» hvaremot det borde åligga
Banken att till vederbörande Städers styrelse ersätta de af dem dervid påräknade
inkomster, men uti Riks-bankens sedlar.
Innan Utskottet öfver dessa förslag afgifver sitt utlåtande, torde Utskottet böra
tillkännagifva att, ehuru Herr Ehrenhoff med sitt yrkande om exportförbud å Silfver
förnämligast synes afse, att betrygga myntvärdet, samt vid motionens remitterande
fråga, på sådan grund, uppstått om densammas öfverlemnande till Banko-Utskottets
behandling, Utskottet likväl, i enlighet med den åsigt, som af pluraliteten inom Ridderskapet
och Adeln yttrats, desto hellre ansett sig behörigt att företaga motionen
till hufvudsaklig behandling, som densamma icke afser någon förändring i föreskrifterna
om Bankens skyldighet att med Silfver inlösa sina förbindelser, utan blott en
inskränkning i den enskildes rätt att fritt disponera öfver det Silfver, hvaraf han är
innehafvare, ehvad han genom byte med Rikets Ständers Bank, eller på annat sätt
deraf kommit i besittning.
Utskottet anser sig derjemte böra upplysa, att frågan om inskränkningar i den
enskildes rätt att fritt använda de ädla metallerna ingalunda är någon nyhet inom
den svenska lagstiftningen. Sålunda finner man redan i Calmar Recess af år 1474,
förbud för Guldsmeder och alla andra att nedsmälta Rikets mynt, vid ansvar alt
■»brännäs ulan miskund», hvarförutan 9:de punkten af »Riksens Rådz och Mäns Stadga
och Försäkring gjord i Tälge år 1491» föreskrifver att »ingen före Riksens mynt
»ut, utan sine rälta Thcerepenningar, och ej Sölf utriges, vid Lif och gods.»
Vidare heter det i Kongl. Stadgan af den 24 Januari 1540 »att mäst alle köp»män
här i Riket håfve nu i många år handlat ganska otillbörligen med Cronones
»mynt, hvilket mäste the allesammans hafva fört utaf Rijket och till Danmark, till
»the Tyske städer, Riga, Refle, Dantzigk, Lybeck och annorstädes.» ==== =
»Hvarför bjuder Hans Kongl. Maj:t alfvarligen att inge Köpmän eller andre skola efter
»thenne dagh föra något Mynt här utaf Rijket; hvilken ther med beslagen varder,
»skall utan alle nåder till sitt Lijf, Godz och ägodelar straffader blifva»
Bevillnings-Utskottets Betänkande JYs 23.
55
Någon förmildring i straffet för förbrytelser i afseende på mynt-utförsel egde
väl rum genom den 1686 utfärdade förnyelsen af 1681 års mynt-plakat, men sjelfva
förbudet qvarstod dock. Uti nämnde förnyelse förbjudes »vid Confiscation till giö»randes,
såväl kopparplåtarnes, som allt annat myntz utförsel» och stadgas vidare:
»fördristar sig någon häremot handla, anten i then ena eller andra måttan, then sam
»me
förklare Wij härmed att han utan nåder eller anseende till personen, skall blifva
»afstraffad som en Cronones tjuf.»
Det blefve för vidlyftigt att uppräkna aila de stadganden, som under 18:de seklet
blifvit utfärdade i afsigt att inom landet qvarhålla myntet. Här torde dock kunna
omnämnas:
a) Kongl. Förbudet den 17 April 1742, som, för utförsel af Guld- eller Silfvermynt,
stadgade varans förlust jemte böter af fyra-dubbelt dess värde, angifvarens
ensak, eller, i brist af böterne, kroppsplikt och derefter landsflykt.
b) Förnyadt förbud af den 30 Juli 1744, deri för den, som utförde Guld- och
Silfvermynt eller myntade kopparplåtar, stadgades att afsändaren skulle mista varan
och dömas »såsom en publique tjuf ifrån äran»; hvarjemte föreskrefs dels att om
»någon undersåte i de Tyske Provinserne skulle fördrista sig att emottaga sådant ut»praktiseradt
Guld- och Silfvermynt, vare äfven samma straff underkastad», dels att
Skeppare eller Forman, som till sådant mynts utförande blefve brukad, skulle böta
fyradubbelt det Kapital, som han utpraktiserat och dessutom arbeta i all sin öfriga
lifstid på något Cronones Slått eller smedja.
c) Ytterligare förbud af den 15 Februari och den 4 September 1745, deri
klagas deröfver att förra förbuden ej efterlefdes.
d) Kongl. Privilegiet för Ostindiska Compagniet af den 17 Juni 1746, deri det
stadgades att Compagniet, utom det Silfver Compagniet sjelf från utrikes ort till riket
införde, icke finge ur riket utföra eller utföra låta något annat svenskt eller utländskt
i riket varande Guld- eller Silfvermynt, icke heller förarbetadt eller oförarbetadt Guld
eller Silfver eller något annat stämpladt mynt, som det icke sjelf låtit inkomma, och
sådant allt vid Privilegiets förlust, hvilket stadgande jemväl förekommer i det förnyade
Privilegiet af den 7:de Juni 1762.
Ehuru dessa förbud, oaktadt de stränga straffbestämmelserna för öfverträdelser,
icke synas blifvit noga efterlefde, voro dock följderna af desamma för Riket högst
olycksbringande. Uti Secreta Utskottets till Rikets Ständers Plena aflåtne Protokoll af
den 22 Mars 1765, deri Utskottet för Rikets Ständer anmälde en del af de oredor
som sig_ tid efter annan insmugit i Bankoverket, heter det:
»Aren 1742, 1744 och 1745 blef allt Speciemynt samt myntad och omyntad
»koppar vid hardt straff till utförsel förbudet — — — — — — — — Alla
»dessa författningar hafva allt mer och mer bidragit till vexelcoursens stegrande; Tv
»sedan den motvigt var borta, att kunna betala en vexel med mynt, när vexelhand»laren
eller Exporteuren begärde större agio för dess vexel, än omkostnaden kunde
56 Bevillnings-Utskoltets Betänkande J\s 23.
»blifva på myntets utförsel, så fick Exporteuren magt att styra Coursen, och hvilken
»magt blef i den proportion förökt, som antalet af Exporteurer minskades, och remit»tenter
ökades, emedan utöfningen af denna magt var lättare i få, än flera personers
»händer.»
Emellertid synas, enligt hvad tulltaxorna af '1782, 1799 och 1816 gifva vid
handen, förbuden emot utförsel af Silfvermynt och oarbetadt Silfver fortfarande bibehållits,
om ock de stranga straffbestämmelserna fallit i glömska.
Enligt 1824 och 1826 årens taxor fortfor förbudet mot utförsel af Silfvermynt,
men oarbetadt Silfver fick utföras, enligt förra taxan mot 25 procent af värdet
och enligt den sednare mot 12 sk Banko pr lod.
Uti Stats- och Banko-Utskottens, i fråga om myntvärdets upprätthållande, den
2 Juni 1829 afgifne Betänkande M 1, hvilket bland annat innefattar en historisk
framställning af Sveriges penningeväsende, från 1656 samt i öfrigt grundläde Rikets Ständers
Beslut om realisationen, förekommer bekräftelse på det ofvan antydda förhållandet
att Silfver, oaktadt de från äldre tider fortfarande förbuden, alltid varit föremål lör
utförsel, när sådant af handels-förhållandena påkallats.
Sedan nämnde Utskott i ofvanberörde Betänkande föreslagit Rikets Ständer grunderna
för den blifvande realisationen, yttrade Utskotten uti det följande Betänkandet
2, hvilket angick de åtgärder, som borde ega rum innan Silfver-utvexligen kunde
företagas, bland annat följande:
»Som i öfrigt det synes vara af vigt att Silfverrörelsen under tiden före realisationen
i möjligaste måtto befordras; men Utskotten finna anledning befara, alt
före utvexlmgens början Silfver icke torde lemnäs åt allmänna rörelsen, utan särskild
försäkran åt dess innehafvare, att deröfver kunna fritt disponera, få Utskotten
härmedelst tillstyrka», = = = = = = = »att Silfverutförsel hädanefter må blifva
lika fri som Silfverinförsel för det närvarande är».
Genom Rikets Ständers bifall härtill blef först den fullkomliga frihet i detta hänseende
medgifven, af hvilken landet allt sedermera varit i ostördt åtnjutande, så att
innehafvare af de ädla metallerna kunnat, utan att blifva lagbrytare, använda dem
till varu-utbyte, äfven utom riket.
Jemte det Utskottet i afseende på förhållandet med Bankens metalliska kassa
under de sista 25 åren hänvisar till den uppgift derom, som Utskottet i början af
detta Betänkande meddelat, anser sig Utskottet här böra lemna en ur Kongl. Kommerse-kollegii
Berättelser hemtad uppgift öfver in- och utförseln af Guld och Silfver
under de sednaste 20 år, för hvilka sådana berättelser utkommit:
Guld
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23
57
Guld och Silfver i Mynt och Planisar.
1839
Införsel:
Utförsel.
1,421,000
33,000
1840
1,165,000
90,000
1841
866,000
1,818,000
1842
5,000
5,238,000
1843
2,000
2,531,000
1844
993,000
100,000
1845
3,681,000
20,000
1846
1,863,000
9,000
1847
7,606,000
332,000
1848
14,000
4,833,000
1849
3,000
2,086,000
1850
3,000
459,000
1851
548,000
164,000
1852
1,000
168,000
1353
5,307,000
1,732,000
1854
, 12,350,000
2,077,000
1855
4,703,000
25,000
1856
264,000
8,062,000
1857
80,000
7,806,000
1858
1,376,000
607,000
Summa
B: ko 42,251,000 R:dr
38,190,000
Af denna uppgift, jemförd med den om Bankens metalliska kassa , synes det
vara obestridligt att ut- och införseln af de ädla metallerna. likasom af hvarje annan
vara, rättat sig efter behofvet, samt att, om ock fluktuationer i ut- och införseln
deraf under olika år varit ganska betydlig, skilnaden dem emellan under denna period
på det hela dock varit jemförelsevis ganska ringa.
Då det icke lärer vara behöfligt att här ingå i någon vidlyftigare undersökning
om de ädla metallernas utmärkande egenskap af allmänt bytesmedel, inskränker
sig Utskottet till den erinran, att just denna deras egenskap synes berättiga dem
att, framför hvarje annan vara, få fritt in- och utföras. Och då, utom det att förbud
mot Silfver-utförsel vore stridande mot den sednast verkställda mynt-realisationens
hufvudgrunder, Utskottet, dels genom anförandet af de vådor, som en hämmad
silfver-export i medlet af förra seklet medförde och dels genom de lemnade
uppgifterna om förhållandet med Bankens metalliska valuta samt om in- och utförseln
af Guld och Silfver under de sednaste 20 åren, anser sig hafva ådagalagt, å ena sidan,
faran af att inskränka den nu medgifna utförsels-friheten och, å den andra, huruleBih.
lill R St. Prof. 1859 & 188(1 5 Sami. I Afd. 10 Haft. ’ 8
58
Bevillnings-Uiskottets Betänkande JVs 23.
Jern', gjutet.
des tillgången å denna, likasom å alla andra varor, som icke underkastas onödigt
tvång, reglerar sig efter behofvet, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att ej mindre Herr EhrenhofTs yrkande om exportförbud å
Silfver, vare sig i myntad eller omyntad form, än äfven Hans
Excellens Herr Gefve Löwenhjelms förslag att 2 procents tull
bör åläggas all guld- och silfver-export, måtte lemnäs utan afseende,
Beträffande derefter Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelms förslag, dels att
alla från utrikes ort kommande skepp, såväl Svenska, som andra länders, måtte erlägga
alla »hamnutgälder» uti det metalliska mynt, som gäller i det land, hvarifrån
de sednast komma, äfvensom att särskilda föreskrifter med anledning häraf måtte Tull- och
Banko-styrelserna meddelas, så, och om äfven i fordna tider, synnerligast då Riksbanken
varit stängd för utvexling af Silfver eller dess förmåga att upprätthålla vexlingen
varit hotad, beslut om tull- och hamn-umgälders erläggande i klingande mynt
ansetts för det allmänna förmånlig, lärer likväl, under nuvarande förhållanden och
så länge Rikets Ständer »allena ega rätt att genom Banken utgifva sedlar, som för
mynt i riket må erkännas,» det hvarken kunna anses billigt att någon del af rikets
innevånare skulle undantagas från rättigheten att med Bankosedlar få erlägga
sina utskylder till Staten eller förmånligt för denna att, i stället för i rikets mynt,
nödgas emottaga en betydlig del af sina inkomster i utländsk valuta. Vid sådant förhållande
finner Utskottet
sig icke eller ega anledning att till de 2:ne sednare punkterna
i Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelms motion tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
Utskottet öfvergår nu till de uti gällande utförselstarif upptagne artiklar.
På sätt i början af detta Betänkande är nämndt, har, uti en inom Hedervärda
Bonde-Ståndet väckt motion, Roberl Fedrik Gross från Calmar län föreslagit,
att enahanda in- och utförsels-tull af högst 20 å 25 öre per centner måtte åsättas
artikeln tackjern. Härförutom har, uti en inom samma Stånd väckt motion, G. Hultman
från Örebro län yrkat, att utförsels-tullen å tackjern måtte nedsättas till tio
öre per centner.
Efter öfvervägande af de omständigheter, som å ena och andra sidan förekomma,
finner väl Utskottet betänkligt att i fråga om artikeln Tackjern nu öfvergå till
fullständig tullfrihet vid utförsel; men då onekligen de inhemska tackjernsproducenterne
ega giltiga skäl för sitt yrkande att numera, sedan utländskt tackjern är fritt
till införsel, nedsättning af utförsel-tullen å samma vara bör ega rum, får Utskottet
vördsamt tillstyrka,
att den nu gällande utförsel-tullen å Jern: gjutet: Tack- och
Hevit Itu n g s- Ut sk ot tels Betänkande M '23. 59
Barlast, jemte ^öfriga under denna rubrik i nu gällande Taxa
upptagne jerneflekter måtte bestämmas för 1 centner till . 25 öre.
Med åberopande af de skäl, som för nedsättning af tullen å tackjern nyss
blifvit anförda', får Utskottet, beträffande artikeln Koppar, vördsamt hemställa,
att den derå nu gällande utförsel-tull måtte till hälften nedsättas
samt denna artikel i utförsel-tarifen alltså erhålla följande lydelse:
Koppar:
rå . . . . .1 centner 2 R:dr 50 öre
gårad samt Kopparskrot, alla
slag, äfvensom Kopparaska . I centner — 30 öre.
Såsom skäl för föreslagen tullfri utförsel af Lumpor åberopade 1856 års
Kommitterade enahanda skäl, som för dylik hemställan i afseende på artikeln oarbetade
Ben blifvit af dem anförda, eller att ulförselsskatten träffade just den allra fattigaste
och minst arbetsföra samhällsklass, hvilken med varans uppsamlande försenade
ett knappt lifsuppehälle, samt att redan de höga magasinerings- och fraktkostnaderna
för samma voluminösa och svårhandterliga vara betydligt fördyrade expor
ten,
hvarigenom den inhemske förbrukaren egde företrädet af långt billigare pris,
än den utländske. Utskottet, som delar dessa åsigter, har likväl, hvad beträffar artikeln
Ben, trott de anläggningar, som inom flera delar af landet blifvit gjorda, för
att till s. k. Benmjöl förvandla nämnde råvara, ännu någon tid vara i behof af den
inskränkning i exporten af samma vara, som genom den nuvarande utförsels-tullen kan
beredas; hvaremot, och ehuru Utskottet icke heller förbisett behofvet för den inhemska
pappers-tillverkningen af den tillgång på lumpor, som inom landet förefinnes,
Utskottet dock, i afseende på sistnämnde artikel ansett sig kunna föreslå
nedsättning til! hälften, eller till 1 R:dr per centner, af den
derför nu stadgade utförsels tull.
I afseende å artikeln Malm har Herr Holmqvist, A. L , uti en hos Vällofl. BorgareStåndet
väckt motion yrkat att alla Svenska malmer, med undantag af jernmalm måtte blifva
befriade från exporttull; hvarförutan Herr von Kock, N. S , uti en hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln väckt motion föreslagit att export-tullen å Kopparmalm måtte borttagas.
I likhet med hvad i afseende å öfrige redan behandlade utförsels-artiklar blifvit
föreslaget, hemställer Utskottet
att nedsättning måtte beviljas till hälften af nu gällande utförselstull
för Malm rå och osmält, i Införsels-tarifen ej specificerad,
eller för ...... 1 centner 25 öre.
Beträffande artikeln Trädvaror hafva följande motioner blifvit afgifne nemligen:
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
1:o af Herr Roos, A. E., som föreslagit:
a) att utförsels-tullen på sparrar, sorn nu utgör 20 öre per stycke, måtte förhöjas
till 30 öre och att till sparrar måtte räknas den sorts plankor, hvilkas bredd
Koppar.
Lumpor.
Malti.
Trädvaror.
00 Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
understiger 8 tuni och hvilkas tjocklek öfverstiger 3i turn till 8 tuni, utöfver hvilken
tjocklek benämningen bjelke inträdde;
b) att utförsels-tull för plankor och bräder under 8 tums bredd samt för sågade
läkter och ribbor måtte bestämmas:
för 1 tolft 3 tums å 2^ tunis tjocklek . . . till 20 öre.
» » 2 » » 1 i » » .... 15»
» » 1^ och öfriga tunnare bräder .... 10 »
samt för sågade läkter och ribbor af 3 tums bredd och
derunder samt 3 tums tjocklek eller derunder  5 »
2:o) af Herr Grefve Hamilton, II. W., som föreslagit att exporttullen å ved
måtte upphäfvas;
inom Vtillo fl. Borgare-Ståndet:
af Herr Kistner, L.R., sorn yrkat förbud mot utförsel af sparrar under sex tums
diameter;
inom Hedera. Bonde-Ståndet,
af Josef Oscar Almqvist, som föreslagit:
a) att läkter och sparrar måtte till utförsel blifva förbjudne eller, om detta
icke vunne bifall, att en utförsels-tull af En R:dr 50 öre måtte åsätlas hvarje läkt
eller sparre, som innehölle mindre, än 8 tum i fyrkant;
b) att, för bestämmande af hvad med sparre borde förstås, i Tulltaxan måtte
stadgas, att sådant fyrkantigt virke, hvaraf plankor och bräder af vanliga dimensio
ner
kunna tillverkas, ej må såsom sparre anses.
De af ofvanbemälde motionärer gjorda framställningar afse i allmänhet att genom
förhöjning i utförsels-tull å sparrar. läkter och annat smärre virke motverka ungskogens
förödande.
Huruvida detta ändamål kan härigenom vinnas, torde dock vara ganska tvifvelaktigt.
Redan vid 1853—1854 års riksdag, då Rikets Ständers uppmärksamhet
påkallades å den betydliga afverkning och försäljning af sparrar. som från de nordliga
länen under nästlöregångna åren egt rum, samt på angelägenheten att, i följd
deraf, vidtaga förändringar uti bestämmelserna rörande utförsels-tullen på trädvaror,
anmärktes alt restriktiva åtgärder mera skadade, än gagnade en god skogshushållning.
I sådant hänseende erinrades, bland annat, att skogen vårdades i samma
mån, som egaren vunne insigt om värdet deraf, men alt detta värde genom förböjda
export-tullar nedtrycktes, hvarigenom dessutom skogsegaren, som påräknat en
viss årlig afkastning, nödgades att hugga och föryttra så mycket mera skog till fyllande
af sitt behof. Olika mark gåfve mer och mindre växtlig skog, och mångenstädes
uppnådde skogen aldrig större än sparrens vidd. På annan mark visade sig
åter större ekonomisk vinst af sparrhuggning 2 gånger, än af fullmoget sågtimmers
afverkning en gång under samma tid. Efter den antagna rationela skogshushållningsprincipen
vore trakthuggning företrädesvis riktig, men denna method äfvensom den
Bcvillnings-Uiskallets Betänkande M 23.
61
jern väl i vissa fall nödvändiga utgallringen motverkades, om afsältningen af sparrskogen
blefve försvårad. Försöket att genom lagstiftningen ingripa i den enskilda hushållningen
hade i alla tider misslyckats. Hvad som vore misshushållning på ett ställe,
vore klok hushållning på ett annat, och lagstiftningen kunde icke, utan orättvisa ingripa
i dylika frågor. Den så mycket öfverklagade exporten af sparrar medtogo
dessutom en ojemförligt ringa del af den skog. till hvars förödelse, utan verklig
nytta för landet, vissa af våra ekonomiska lagar föranledde. I följd af stängsel-skyldigheten,
måste årligen nedhuggas unga träd, till ett, på grund af officiela uppgifter.
beräknadt antal af icke mindre än 100 millioner. Skiftesstadgans föreskrift om
afverkning inom 10 år af all skog, som vid laga skifte icke kan utbytas, skulle, om
flen föreslagna restriktionen mot utförsel af sparrar godkändes, nödga skogsegaren att
till ved sönderhugga eller alldeles låta bortruttna den afverkade skogen. Statens mellankomst
till skogens skyddande hade långt vidsträcktare och lämpligare fält för sin
verksamhet både genom afskaffande af lagar, som nödga till skogsafverkning, och
genom befrämjande af åtgärder till skogens vård och återväxt; och den nu ifrågasatta
orättvisa inskränkningen vore den sista utväg, som borde anlitas.
Bevillnings-Utskottet vid förenämnda riksdag ansåg ock att, huru angeläget det
vöre, att en förbättrad skogshushållning infördes, hvaraf både inbyggarnes trefnad
och rikets sannskyldiga nytta för framtiden i väsendtlig mån vore beroende, det likväl
hvarken skulle leda till ett sådant mål eller stå tillsammans med rättvisa emot
flera delar af riket, att vidtaga förhöjning i utförsels-tullen å ifrågavarande slags virke.
Utskottet uppgaf vidare att exporten af sparrar under 8 tums tjocklek år 1852
utgjort från hela riket 24-3,759 stycken, hvaraf från länen norr om Stockholm
148,506 stycken och från de sydligare länen 95,253. Beloppet kunde väl synas
betydligt, men i förhållande till landets öfriga trädvaru-export och ännu mera i förhållande
till den skogsförödelse, som af inhemsk, åtminstone på flera orter, slösaktig
förbrukning framkallades, utgjorde de exporterade sparrarne en så ringa del, att
skogarnes bestånd derigenom visserligen icke äfventyrades. Denna export inbringade
emellertid både i och för sig, och ännu mera såsom fyllnad i sorterade och derigenom
lättare afsättliga trädvaru-skeppningar, ganska betydliga kapitaler, hvilka man,
derest förhöjd export-tull skulle uppfylla det åsyftade ändamålet, afsade sig, under
det deremot den inhemska misshushållningen med skogs-effekter snarare uppmuntrades,
än hämmades, genom det nedtryckta priset. Der, såsom icke sällan inträffar,
sparrar toges af den smalare delen utaf sådana träd, som till sågtimmer nedhuggits,
vore det ock både orättvist och ändamålslöst att förhindra tillgodogörandet af sparrarne.
Då nuvarande Bevillnings-Utskott i allo delar dessa åsigter och i följd deraf anser
de i nu gällande utförsels-tarif för trävaror gällande tullsatser tillräckligt höga,
har Utskottet, som hur nedan kommer att meddela särskildt yttrande öfver Herr
Grefve Hamiltons yrkande om tullfrihet vid utförseln af artikeln ved, funnit sig,
i anledning af öfrige ofvan omförmälde trenne motionärers framställningar,
62
BeviUnings-Utskottets Betänkande JVi 23.
icke böra uti de nu gällande tullbestämmelserna för ifrågavarande
trädvaru-artiklar föreslå någon förändring.
Ehuru arbeten, som tillverkas af Snickare och Svarfvare, äro och böra vara
från utförseltull frikallade, öfverensstämmer det med antagna grundsatser, att sådant
inhemskt träd virke, som utgör råämne för dylika arbeten, är underkastadt tull vid
utförsel. Dock anser Utskottet afgiften, som för detta virke nu är bestämd till 10
procent å värdet, utan skada kunna nedsättas till hälften; hvadan Utskottet vördsamt
föreslår, att för
Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget: Alm, Ask, Bok, Björk,
Ek och andra ej specificerade sådane trädslag, som vexa inom
landet, afgiftsbestämmelsen i utförsels-tarifen måtte upptagas sålunda
B:dr 100 B:mt 5 B:dr,
Enär tillhugget timmer är att hänföra till sådana artiklar, hvilka, då de icke såsom
sparrar finnas i utförsels-tarifen särskildt till tullafgift upptagne, kunna tullfritt
utföras, har Utskottet ansett sig böra, till undanrödjande af olika tolkning uti tillämpningen,
hemställa att, i tarifen för utförsel-tullen vid den tullpligtiga artikeln »Furuoch
Grantimmer», må, enligt förhållandet i äldre tulltaxor, tilläggas epithetet »otillhugget»,
och att således redaktionen må blifva
Furu- och Grantimmer otillhugget, af mindre än &c.
Vidare hemställer Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad GeneralTullstyrelsen
föreslagit,
att vid rubriken Bandslakar af furu och gran måtte tilläggas
Bålshaksskaft och Bärlingar om 15 ä 20 fots längd och 1,2
å 1,6 tums diameter i lilländan samt denna rubrik alltså erhålla
följande lydelse:
»Bandstakar af furu och gran, samt Båtshaksskaft och Bärlingar
om 15 å 20 fots längd och 1,2 å 1,6 tums diameter i lilländan
tullbehandlas såsom Läkter, huggne eller täljde.»
I anledning af Herr Grefve Hamiltons yrkande, att exporttullen å ved måtte
borttagas, anser sig Utskottet böra i minnet återkalla att Bevillnings-Utskottet vid
sistförflutne riksdag tillstyrkt samt att tre Riks-Stånd då besloto tullfrihet för denna
vara; men att, vid votering i förstärkt Bevillnings-Utskott, Vällofl. Borgare-Ståndets
beslut om tull å ved till de i nu gällande taxa införde belopp segrade med 61 röster
mot 58, som voro för bifall till Utskottets förslag. Då emellertid något skäl
icke torde vara förhanden att bibehålla utförsels-tull för en vara, som i anseende till
de i förhållande till varans värde dryga kostnader, hvarmed transporten deraf alltid
är förenad, icke kan föranleda någon för landet menlig skogsförödelse, får Utskottet
vördsamt föreslå
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
63
att artikeln ved måtte vid utförsel från tull befrias, samt att i
följd deraf nämnde artikel med sina under-afdelningar, äfvensom
den dertill hörande anmärkning, må ur Tull-taxan uteslutas.
I händelse af bifall härtill torde jemväl uti anmärkningen under artikeln årträd
orden »4 famnar ved och) böra utgå.
Yid slutet af utförsels-tarifen finnes i nuvarande Tull-taxa anmärkt, att med tum
i nämnde tarif »menas verktum efter gamla måttsystemet.» Då emellertid, med afseende
å föreskriften i Kongl. Maj:ts nådiga Stadga af den 31 Januari 1855, Utskottet
funnit de i såväl in- som utförsels-tarifen förekommande måttbestämmelser
efter gamla systemet böra numera utbytas emot närmast motsvarande dylika efter
det nya, hemställes,
att, med uteslutande af nyssnämnde vid utförsels-tarifen intagna
anmärkning, följande i omförmälda afseende nödiga redaktionsförändringar
må i taxan ega rum, nemligen:
att, i Införsels-tarifen, under rubriken Drefmat orden: »af
högst 2 famnars längd» utbytes mot: »af högst 42 fots längd;»
samt
under rubriken Jern, smidt eller valsadt,» i samma tarif,
orden: »Spik af 2 tums längd» mot: »Spik af 1,6 tums längd;
att, i utförsels-tarifen, under rubriken Jern orden: »öfver
1 tums tjocklek» utbytes mot: »öfver 0,8 tums tjocklek»; samt
under rubriken Trådvaror i sistnämnde tarif, orden: »af
mindre än 10 tums diameter» mot: »af mindre än 8,3 tums
diameter»; orden »8 tum midtpå» mot 6,6 tum midtpå; äfvensom
de i anmärkningen under sparrar förekommande siffrorna
10, 6 och 8, mot 8, 4 och 6-
III. larifen för Kredit-upplaget och Transito-afgiften.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, uti det på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
ännu beroende, af vederbörande afgifna förslag till en allmän Tullstadga, blifvit, i
öfverensstämmelse med 1856 års Tull-kommittés af Rikets Ständer å sistlidne riksdag
biträdda hemställan, bland annat, tillstyrkt, att nederlags- oeh kreditupplags-rättigheterna
måtte sammanföras till en gemensam upplagsrält, under namn af »nederlag;»
64 Bevillnings-Ulskottcts Betänkande M 23.
har Utskottet, under förutsättning att omförmälda tillstyrkande varder af Kongl Majit
godkändt, ansett sig böra hemställa,
att såväl den i Tull-taxan nu intagna tarif för kredit-upplaget
och transito-afgiften, som, i sammanhang dermed, 11 och 18
§§:ne i Tulltaxe-underrättelserna, må ur blifvande taxa och underrättelser
uteslutas.
Underrättelserna till Tull-taxan.
§ 2. Med afseende å Utskottets härofvan gjorda hemställan om utbytande af de nu
i taxan förekommande måttbestämmelser efter gamla måttsystemet mot närmast motsvarande
dylika efter det nya, föreslås,
ett 2 § i Underrättelserna till Tull-taxan må erhålla följande
förändrade lydelse:
»Med de i taxan förekommande mått- och vigt-bestämmelser
förstås de, som uti Kongl. Maj:ts nådiga Stadga den 31 Januari
1855 äro föreskrifna.»
§ 9. För 9 § har General-Tullstyrelsen uti sitt härofvan ofta omförmälda underdå
niga
utlåtande af den 10 September sistlidet år, på anförda skäl, föreslagit elt förtydligande
i redaktionen; men som ifrågavarande § nu är af Utskottet föreslagen att
alldeles utgå,
lärer General-Tullstvrelsens förslag i berörda afseende böra förfalla.
Under förutsättning, alt Utskottets här ofvan upptagna förslag om förhöjning
till 25 öre af införsels-tullen å oarbetad Tobak varder af Rikets Ständer bifallet, har
Utskottet ansett en härefter lämpad förhöjning äfven böra ega rum i den enligt
nuvarande 13 § i Tulltaxe-underrättelserna medgifna tullrestitution för arbetad
Tobak af utländskt råämne; och hemställes i sådant alseende,
att nämnde tullrestitution måtte bestämmas till 14 öre per
Med anledning af väckt fråga, huruvida icke den i 16 § omförmälda s. k.
»föring,» hvilken, enligt 1748 års Reglemente, i vissa fall tillkommer Skeppare och
Besättningar å Svenska kravelfartyg, kunde upphöra att, på sätt nu eger rum, till
dem utgå, och i stället användas sorn bidrag till en pensionsinrättning för Svenska
handelsflottans Skeppare, Styrmän och Sjöfolk, får Utskottet, som inhemtat, alt ett härom
vid 1853—54 års riksdag väckt förslag ännu är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
beroende, hemställa,
§ 13.
§ 16.
Bevillnings-Utskottets Uttänkande M 23.
6a
att ifrågavarande 16 § må, under afvaktan på det beslut, som
i ämnet kan varda af Kongl, Maj:t fattadt, tillsvidare förblifva
oförändrad.
Enligt en från Tulldistrikt-chefen i Vestra distriktet under den 19 sistlidne
November till General-Tullstyrelsen ingången skrifvelse, deraf Utskottet erhållit del,
hafva, vid tillämpningen af 17 § Tulltaxe-underrättelserne, i hvad den beträffar särskild
tullbehandling af införda varor, som undergått förskämning, sådane omständigheter
förekommit, hvilka ådagalägga behofvet af fullständigare föreskrifter till kontroll
derå, att undantagsstadgandet icke må, i strid mot både Kronans och assuradörers
rätt, utsträckas till andra fall än lagstiftaren afsett. För sådant ändamål och då tulllindring
enligt denna författning icke bör medgifvas för annat gods, än sådant »som
under transporten genom tillfällighet tagit skada», hvarom det synes vara i sin ordning
att affordra skepparen ett laggiltigt dokument, har Utskottet trott sig böra
föreslå,
att början af förenämnde 17 § må erhålla följande omständligare
lydelse:
»För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit
skada, må ej någon minskning i tullen tillåtas, så vida godsegaren
sjelf vill detsamma disponera. Anser godsegaren en sålunda
förskämd vara icke kunna draga den i införselstarifen utsatta
tull, må han, sedan skepparen lill upplysning om förhållandet
afgifvil sjöförklaring, äska laga besigtning å godset, hvil
ken
då skall af Magistratsperson, med biträde af två sakkunnige
och ojäfvige män. verkställas i närvaro af vederbörande Tullkammare-föreståndare,
som eger att, under tjenstemanna-ansvarighet,
för bevakande af Kronans rätt, besigtningsåtgärden kontrollera;
hörande ock, derest godset är mot sjöskada försäkradt,
assuradörernes ombud, om sådant i orten finnes alt tillgå, genom
Magistratens försorg bevisligen kallas lill besigtnings-förrällningen,
likväl utan ali denna genom ombudets frånvaro må uppehållas.
— Befinnes godset — — —»
Vid utfärdandet af Tulltaxan den 23 Oktober 1841 förklarade Kongl. Majit,
genom nådig Kungörelse af samma dag, att, då uti nämnda Taxa det dittills för
vissa varuartiklar stadgade förtullningssätt efter vigt vunnit en allmännare tillämpning,
Kongl. Maj:t, som ansett några ökade kostnader för handeln härigenom icke böra
föranledas, funnit godt i nåder förordna, att intilldess en förändrad reglering i afseBih
till li. St. Prof. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 9
66
BevUlnings-0 tskottels Betänkande Jt? 23.
ende på de städerna tillkommande vågafgifter kunde blifva tillvägabragt, dylika afgifter
ej måtte uppbäras för andra i nya Tulltaxan till förtullning efter vigt upptagna
varor, än sådana, för hvilka enahanda förtullningssätt enligt 1835 års Tulltaxa egt
rum, och utfärdades vid fastställandet af 1845 års Tulltaxa nådig Kungörelse af
enahanda innehåll.
I enlighet härmed, och då Utskottet i sitt nu afgifna Betänkande äfven föreslagit
några nya vigtbestämmelser i Tulltaxan, nemligen dels för de nya artiklarne: färgadt,
trensadt elier upprispadt Gräs, Skostift af gjutet Jern, samt Maskin- och Vagnssmörja,
och dels för artikeln Ättika, hvilken hittills förtullats efter rymd, anser Utskottet
sig böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, ifall nämnda förslag varda antagna eller andra sådane
förändringar komma att i Tulltaxan införas, Kongl. Majit måtte i
nåder meddela en dylik föreskrift angående befrielse från vågafgifters
erläggande, som den nyss omförmälda.
Sedan revisionen af Tulltaxan sålunda inom Utskottet blifvit fulländad, har Utskottet
här äfven att omnämna en utaf Herr Friherre Sprengtporten, J. W., väckt motion,
att Bevillnings-Utskottet måtte vid afgifvandet af sitt förslag till Tulltaxa bestämdt
uttrycka sin mening, huruvida denna författning uteslutande skulle betraktas såsomen
finanslag, hvars enda ändamål vore att bereda Staten inkomster, eller, om densamma
derjemte borde anses ega egenskapen af en lagstiftning, som hade för ändamål att,
i hvad behöfligt är beskydda den inhemska näringsfliten samt befordra jemnvigt och lika
rättigheter i handelsförhållanden emellan Sverige och andra länder, så att landet måtte
veta, om det hyllade ett frihandels- eller skyddstulls-system.
Med anledning häraf och då, såsom i det föregående sig visar, Utskottet i allmänhet
vidhållit de grundsatser, på hvilka nu gällande tullbeskattning hvilar, har Utskottet
endast att åberopa hvad i afseende på grunderna för tullagstiftningen är, dels
i särskilde Kommitterades år 1856 afgifna Betänkande och dels i det med Kongl.
Majits till nästlidne riksdag aflåtna nådiga Proposition om förändringar i lagstiftningen
angående tull och dermed förenade afgifter den 13 Februari 1857 följaktiga StatsRåds-protokoll,
fullständigt anfördt, under hänvisande hvartill Utskottet alltså
anser något särskildt yttrande i följd af Friherre Sprengtporten
omförmälde motion icke erfordras.
Slutligen och då, med anledning af vissa yttranden, som inom Riks-Ständen vid
tullfrågornas remitterande förekommit, Utskottet trott det för Rikets Ständer vara af
något intresse att åtminstone approximativ få utredt, hvilka importvaror vanligen äro
de mest tyngande på handelsvågen, får Utskottet vördsamt bifoga en tabellarisk upp
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande JYs 23.
67
gift (Bil. Litt. B) i runda tal å värdebeloppen af de året 1858, eller det år för hvilket
Kongl. Kommerse-kollegmm sednast afgifvit berättelse om Sveriges utrikes handel
och sjöfart, från främmande orter införda sådane varuartiklar, som uppgått till 100,000
R:dr R:mt eller deröfver, uti hvilken uppgift, utarbetad med biträde af Kongl. General-Tullstyrelsens
Revisionskontor, värdeberäkningarne skett efter sednast för varorna
antagna tull-värden.
Stockholm den 3 April 1860.
Reservationer:
1:o. af Herr Wolffelt, M. E.: »Reserverande mig emot hela det system, som
med mer och mindre konseqvens Utskottets majoritet tillämpat i vår tullagsstiftning,
får jag särskildt reservera mig deremot, att Utskottet icke lemnat sitt tillstyrkande
af bifall till någon af de i så väl Herr Thams som Riksdagsman Sandstedts mo
tioner
gjorda yrkanden.
Ehuruväl alla de deri uppräknade artiklarne voro förtjente att med importtull
dels å nyo beläggas, dels att nuvarande tullen derå förändrades, anser jag
dock af största vigt att nedanstående produkter
följande importtullar, nemligen
15 öre per kub.-fot, eller
25 » » » » »1
45 » » centner » —
75 » » » »—
5
4
af landets modernäring åsättas
Spanmål, Råg .
Hvete
Mjöl, Rågmjöl .
Hvetmjöl
Viktualier, Smör
Ost .
»
»
»
»
94*
67*
9
15
80
ore per tunna.
» » »
» » L
» » »
» »
öre » »
an
Om man till ledning för bedömandet af Sveriges handel med utlandet, hvad
r landtbrukets alster, tager Kommerse-kollegii berättelse för 1859, deri ett
sammandrag är gjordt af export och import för de 10 åren från och med 1849
till och med 1858, så finnér man följande:
68 liemllninys-U Iskot tets Betänkande M 23.
Hvete, utfördt under de tio åren  1,778,027 kub.-fot.
in ford t  1,265,397.
Hvetmjöl, infördt . . 173,550 centner,
utfördt . . . 18,913 »
Bristen 154,637 centner,
förvandlad till kub.-fot säd från mjöl
med beräkning af 12 L& fint mjöl ur
6a kub.-fot, eller ur tunnan . . . 405,921. ^ gy.j B )}
Export öfver import för I 0 år 106,709 kub.-fot,
eller i medeltal för år . . 10,670 kub.-fot;
d. v. s. en årlig export öfver importen af endast omkring 1,694 tunnor.
I hvad mån de högst ovanliga konjunkturerna, hvilka för exporten af hvete
förefunnos under åren 1854—1855 härpå inverkat, och huru förhållandet, dessa
årens export förutan, skulle sett ut, kan bedömas deraf att nämnde två år utgjorde
exporten tillsammans  1,089,554 kub.-fot.
och importen  49,354. » »
hvadan exporten öfver importen för allenast dessa år var 1,040,200 kub.-fot.
Råg, utfördt under 1849—58
10,020,518 kub.-fot.
infördt  7,322,618.
Rågmjöl infördt , 1,564,570 centner,
utfördt . 10,417 »
Bristen 1,554,153 centner,
förvandlad till kub.-fot säd med beräkning
af 2| centner på 6-& kub.-fot. . 4,079,653. 11,402,271 kub.-fot.
Här uppstår en brist hvarmed exporten understigit importen
för 10 år, gående till  1,381,753 kub.-fot,
eller i medeltal hvarje år •
138,175 kub.-fot;
d. v. s. en årlig brist af 21,932 tunnor.
Huru stor denna brist skulle blifvit om export och import följt samma förhållande
under 1854—55, som under de öfriga 8 åren, kan slutas deraf att de förstnämnda
åren var
exporten af Råg  6,830,359 kub.-fot.
importen  458,080. » »
hvaraf synes att exporten öfversteg importen under dessa
åren med ej mindre än  6,372,279 kub.-fot.
Hevillnings-Utskottets Betänkande M '2,3.
Häraf är under de '10 åren utfördt . . 7,395,336 kub.-fot.
och infördt 2,008,055 » »
Här uppstår ett öfverskott af 5,387,281 kub.-fot.
På detta öfverskott bör afräknas:
Gryn, importerades . . 5,582 centner,
exporterades . 5,092 »
Bristen 490 centner,
motsvarande Korn i kub.-fot med beräkning
af 9 L® Gryn ur tunnan eller 6^ kub.-fot 1,713 kub.-fot
Ris eller Paddy under de 10 åren infördt . 271,571 » »
Af Gryn, utom af Spanmål, hufvudsakligast
Risgryn, är infördt. . 25,078,127 a.
reexporteradt . . 646,597 a.
visande en öfverimport af 24,431,530 a,
hvilken, förvandlad till kub.-fot säd med
beräkning af 1 60 a på 6a kub.-fot, motsvarar 961,991 1 235 221
hvadan öfverskottet egentligen belöper sig till 4,152,060
för 10 år, det vill säga i årligt medeltal 415,206 kub.-fot eller 65,905 tunnor.
Åren 1854—55 utfördes  2,567,010 kub.-fot,
och infördes  46,519 » »
Hafva: Hvad detta spanmålsslag beträffar har ingen import blifvit i berättelsen
omnämnd.
Exporten under de 10 åren har utgjort .... 26,986,474 kub.-fot;
eller i medeltal årligen 2,698,647 kub.-fot, eller 428,356 tunnor årligen.
I hvad förhållande exporten af detta sädesslag ökats visar sig deraf, att under
femårs-talet 1844—48 var årliga medium af export . . 1,188,558 kub.-fot
1849-53
1,555,709 » »
1854—58
3,841,587 » »
■varande exporten 1854
2,610,096 » »
1855
4,089,799 » »
1856
2,563,678 » »
1857
3,912,924 » »
1858
6,031,437 » »
Smör: Af denna artikel infördes under femårs-talet
1849—53 . . . 3,774 centner, eller medium årligen . 755 centner.
1854—58 . , . 62,396 centner eller medium årligen 12,479 centner.
70
Bevillnings-Utslcottets Betänkande Jtä 23.
Ost: Af denna artikel infördes under femårs-talet
1849—53 . . . '19,271 centner, eller medium årligen 3,854 centner.
1854—58 . . . 50,586 centner, eller medium årligen 10,117 centner.
Betraktar man dessa faktiska förhållanden ser man att af sädesslagen råg och
hvete, hvaraf det förra lemnat en årlig stor brist och det sednare ett högst obetydligt
öfverskott i export, landets produktion icke förslår till fyllande af de inhemska
behofven. Att af korn och malt ett stort öfverskott till export finnes
och att vår egentliga exportartikel af säd är hafran, hvars utförsel i en märkbar
grad årligen tilltager. Man kan häraf med skäl draga den slutsats att produktionen
af korn och synnerligast af hafra är för landtmannen fördelaktigare än produktionen
af de ädlare sädesslagen, eller, med andra ord, att priset på dessa, i
förhållande till deras produktionspris, är lägre, än förhållandet emellan salu- och
produktionspris å hafran.
Då det otvifvelaktig! för land och folk är af vigt att de ädlare sädesslagens
relativa produktion icke minskas, måste man söka att höja medel-saluvärdet derå
i ett förmånligare förhållande till produktionsvärdet, än hvad nu synes ega rum.
Det allmännas pligt blir då, att på samma gång det genom undervisnings-anstaller
bereder tillfälle att förvärfva kunskap och insigt i jordbruksyrket och genom
lättade kommunikationer bereder sänkning i transportpriset, det äfven genom måttliga
importtullar något höjer medelpriset å åtminstone de ädlare sädesslagen.
Detta är ingen nyhet. Sverige har i långliga tider haft import-tull på span
nmål
och nästan alla civiliserade länder hafva det ännu.
Den fria konkurrensen, hvilken Utskottets majoritet velat lägga till grund förvissa
varors prisbestämmelser, och hvilken gjort sig gällande vid beslutet om tullfrihet
å jordbrukets alster, innebär för den Svenska jordbrukaren en verklig orättvisa,
när alla andra länder skydda sina jordbruksalster med importtullar. Jemförom
den Svenska jordbrukarens ställning i detta hänseende med jordbrukaren, t.
ex. inom Tyska Tullföreningens länder, der tullen på en tunna spanmål är 1
R.dr 80 öre. När de båda exportera spanmål kunna de för den hafva att påräkna
ett lika pris, men när deras respektive länder behöfva importera, så har den
Tyska jordbrukaren för sin spanmålstunna 1 R:dr 80 öre mera än den Svenska, och sålunda
skall alltid medelpriset för den förre blifva högre än medelpriset för den sednare. —
Är detta fri konkurrens, är detta rättvisa och billighet — då i alla fall den Svenska
jordbrukaren arbetar under vida ofördelaktigare konjunkturer, beroende dels
af vårt klimat, dels af våra pekuniära och industriela förhållanden och dels af
tyngden af de onera, som trycka den Svenska jorden.
Att öka hafre-exporten på samma gång, som produktionen af de ädlare sädesslagen
i allmänhet icke fyller landets behof, leder icke till något för detsamma
gynnsamt mål, Hafre-odlingen förutsätter den minsta och lägsta graden af jordens
kultur, fordrar föga af odlarens intelligens och, exporterad i stort, leder till
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
71
jordens utsugning. Odlingen af de ädlare sädesslagen fordrar en vida högre och
omsorgsfullare jordens kultur, kräfver mera insigter och förstånd hos odlaren och
manar till ett mera intensift och sålunda för framtiden mera nyttigt jordbruk.
Af h vad jag ofvan anfört är äfven lätt att hemta skäl för min begäran att
tull må åsättas ladugårdarnes förnämsta artiklar, smör och ost.
Smör förtullas per Svenskt L® i England med 76 öre, i Frankrike med
33 öre och i Tyska Tullföreningen med '1 R:dr 66 öre. Ost förtullas per Svenskt
L'it i England med 38 öre, i Frankrike med 93 öre och i Tyska Tullföreningen
med 'i R:dr 66 öre. Här, om någonsin, hämmar den fria konkurrensen, som,
då Sverige nu icke har någon tull på viktualier, är så orättvis mot våra landtmän,
ladugårds-industriens utveckling. I ofvannämnde med flera länder, hvilka icke
anse sig kunna undvara skyddstullar för sina ladugårds-produkter, eger Iandtmanna-befolkningen
en, sedan sekler förvärfvad, insigt uti och vana vid denna
gren af landtmannanäringen, då denna deremot hos oss, efter att länge hafva
legat i dvala, först genom Finska traktatens upphörande och de då genom tullsatser
relatift stegrade priser, vaknade till lif. Hos oss mäste boskapen vinterfodras
8 och grönfodras 4 månader, ja ofta mindre, af året. I de södra länderna
är det nästan alldeles tvertom, och då vmterfodringen är vida dyrare, fordrar
mera arbete, större åbyggnader för skördarnes förvarande, så är det tydligt att
skall tull för något lands ladugårds-alster sättas, så är det för vårt land af högsta
behof.
Den gamla åsigten, att ladugården är ett nödvändigt ondt, att den är blott
medel till alstrande af spillning för jordens gödning och icke kan vara ett mål
för sig, som nu under några decennier varit tyst, börjar nu åter höja sin röst.
Skulle den vinna gehör på samma gång, sorn en pekuniär fördel manade till företrädesvis
export af hafra, hvilken, genom sin kemiska sammansättning, bäst lämpar
sig till utfodring på mjölk-boskapen , så går, efter min tro, detta lands åkerbruk
icke någon gagnande framtid till mötes, och är det för att motarbeta en sådan
rigtning, som jag påyrkat ofvan föreslagna tullbestämmelser.
Slutligen beder jag få fästa uppmärksamheten på nedanstående utdrag ur de
sednaste sex tulltaxorna.
72
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
Tulltaxe-utdrag.
1842
1846
1849
1852
1855
1858 i
i
R:gS
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr j
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk.
R:dr
sk. |
Boh vete .
per t:a
1
24
1
24
i
6
1
6
1
6
Fri
Bafra ....
» »
1
—
i
—
—
36
36
36
Fr
Hvete ....
» »
3
—
3
—
2
12
2
12
2
12
Fri
Korn och Malt .
» »
'i
24
1
24
1
6
1
6
1
6
Fri
Linser....
» »
3
—
3
—
2
12
2
12
2
12
Fri
Råg ....
» »
2
—
2
—
1
24
1
24
1
24
Fr
vicker . , .
« »
1
36
I
36
1
15
1
15
1
15
Fri
Ärter ....
» »
2
—
2
—
1
24-
1
24
1
24
Fri
Gryn och Mjöl af
panmål lika med
spanmål
med
10 proc
. förhöjnig
Fri
Potatismjöl
p. L<&
—
36
—
36
—
36
—
36
—
36
Fri
Fläsk ....
» »
2
—
2
—
1
6
1
6
—
36
Fri
Smör ....
» »
3
36
3
36
2
—
2
—
1
—
Fri
Ost
» »
3
—
3
—
1
24
1
42
1
24
Fri
Kött . . . Färskt » »
1
—
1
—
—
30
—
30
—
30
Salt
per t:a
10
—
10
—
6
—
6
—
p. L«
12
Fr.
Torrt » Llt
2
—
2
—
1
—
1
—
—
30
Talg ....
» »
—
36
—
36
—
36
—
36
—
24
Fri
Ull, grof . .
» <EE
—
3
—
3
—
3
—
3
j
F
r i
all annan.
■» »
—
12
—
12
—
12
—
9
Hampa, Blår
»Sk<sc
9
—
9
—
3
36
3
36
3
36
Fri
Häcklad .
» »
1
24
1
24
1
24
—
36
—
36
Fri
Ohäcklad .
» »
1
24
1
24
—
36
Fri
Fri
Fri
Lin, Blår .
» »
15
15
—
7
24
7
24
3
36
Fri
Ohäcklad .
» »
1
36
! 1
36
1
36
I
36
—
12
Fri
Häcklad .
» »
3
3
3
i —
3
—
—
24
Fri
Medvurst . . .
per $
i —
|12
I -
112| -
12
12
—
6
—
5
I hvad mån den så ofta inom Utskottet framhållna grundsatsen af stabilité
i tull-lagstiftning gjort sig gällande, när fråga var om minskning och borttagande
af tullen på jordbrukets alster, visar sig häraf. Intet civiiiseradt land har väl
att framvisa en sådan raskhet i tullsatsernas bortagande, och en sådan kolumn,
som tullsatserna för 1858 i utdraget intager, har väl aldrig haft sin like.»
Uti
Bevillnings-Utskottcts Betänkande M 23.
73
Uli (Jenna reservation, såvidt den rörer malen sparimål, liar Riksdags-fullmägtigen
Olof Lagergren från Gottlands län sig förenat.
2:o. af Herr Fåhreeus, J. F.: »Sedan Rikets Ständer nästlidne riksdag beslutat
tullfrihet för inkommande Jern- och Ståltråd, finner jag mig förpligtad anmäla min
reservation emot Utskottets genom omröstning nu tillkomma förslag att åter med
införselstull belägga denna allmänt erforderliga och nyttiga artikel, tillika utgörande
ett material, som i flera industrigrenar användes. Efter ärendets behandling å förra
riksdagen hafva, mig veterligen, omständigheterna härutinnan icke på annat sätt förändrats
än att, vid en fabriks anläggning här i landet, tillverkning af sådan vara
kommit i gång, hvilket, helst då detta kunnat ske, tullfriheten oaktadt, synes mig
icke innefatta tillfyllestgörande skäl till förändring af tullagstiftningen. Den föreslagna
afgiften är ock, för en vara af sådan beskaffenhet, alltför hög, såsom i vissa 'fall
motsvarande ända till 33^- procent af värdet. Genom bifall till förslaget skulle dess
utom
ett anmärkningsvärdt missförhållande uppstå, i det att Utskottet icke desto mindre
bibehållit tullfriheten för Koppar- och annan ej specificerad metalltråd, »andra
slag» (än förgyld, försilfrad eller pläterad), hvilken artikel dragit högre tull än Jernoch
Ståltråd, men. vid samma tillfälle som denna, från tull befriades.»
Häruti hafva instämt: Grefve Lagerbjelke, G., Friherre Silfverschiöld, C. 0.,
Herr Lagerhjelm, G. B., Friherre von Schwerin, C. J., Herr Brakel, M., Herr von
Kramer, A. B., Herr vice Talmannen J. G. Schwan, Herr N. P. Lindeström,
Herr B. Cramér, Herr J. Ödmanson, Herr A. F. Ericson. Herr J. K. L. Eneman,
samt Riksdags-fullmägligen Nils Olsson från Malmöhus län.
3:o. af Herr Komminister Beckman: »Jag önskar få antecknadt, att jag icke
i alla afseenden och minst i afseende på den starka tullnedsättningen för utförda
varor har delat Bevillnings-Utskottets äsieler.»
O O
4:o. af Herr Prosten Sondén: »De grundsatser, hvarpå vår tullagstiftning i
allmänhet är byggd, äro så enkla och klara, att äfven den i national-ekonomien föga
bevandrade måste kunna dem fatta och, om han är opartisk, skänka dem sitt bifall.
De äro: för råvaror i allmänhet eller föga bearbetade nödvändighetsvaror, tullfrihet
eller en så ringa tull, att den för konsumenten vid dess inköp i minut ej medför
någon ökad utgift; men deremot för mer eller mindre bearbetade varuartiklar någon,
om ock lindrig tull, hvilken, ehuru högst då den gäller öfverflödsvaror, aldrig sättes
så hög, att införsel blir omöjlig. Härigenom beredes åt konsumenter en lätt tillgång
på lefnadsförnödenheter, åt den inhemska industrien möjlighet att täfla med den utländska,
och åt Staten behöfliga inkomster, hvilket sistnämnda torde få anses såsom
tullens hufvudändamål i allmänhet taget.
Erkännandet af nämnda grundsatser har dock bos mig icke verkat odeladt bifall
åt deras tillämpning i nu gällande tulltaxa, hvilken Utskottet nu framlägger i det
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 16 Häft, 10
74
Bevillnings-Utskottets Betänkande JVs 23.
närmaste oförändrad till Rikets Ständers godkännande. Mig synes den innehålla
åtskilliga afvikelser från den ledande grundsatsen, synbara genom påtagliga inkonseqvenser.
Att ju förr dess hellre afhjelpa dessa kan icke annat än befrämja den
stabilitet i tulllagstiftningen, hvilken Utskottets pluralitet åsyftat, och hvilken för
framtiden är önskvärd. Det kan väl nemligen icke dragas i tvifvel, att sådana
ojemnheter i tulltaxan, om de oclc vid denna riksdag genom pluralitetens obestridda
makt bibehållas, likväl skola qvarstå såsom ämne till nya strider vid en eller flere
kommande riksdagar, ända till dess de afhjelpas.
Några sådana, såsom mig synes, bjert framstående ojemnheter tager jag mig
friheten att till rättelse anmäla.
Såsom lefnadsförnödenheter, måhända äfven såsom naturalster, hvilka icke utan
vidare bearbetning kunna användas till förbrukning, har man beviljat tullfrihet åt
spanmål — äfven de sydländska slagen ris (paddy) och majs — potatis och andra
ätbara rötter; vidare åt bomull, hampa, lin, ull, hår (utom tagel), fjäder och dun.
Om födoämnenas billiga pris har man varit så angelägen, att man utsträckt
tullfriheten till de enkla fabrikat, som kallas gryn och mjöl, hvilka för detta ändamål
ingå under råvarans rubrik och kallas malen spanmål.
1 strid mot denna liberalitét beskattas malen ris, d. v. s. gryn eller mjöl af detta
sädesslag, med 2 öre per <5 ; andra slags gryn med 4 öre per ® och mjöl af vegetabilier
med icke mindre än '12 öre per <&.
Till jemförelse kan ock tjena en annan vara, icke tillhörande födoämnen, men
som ändock väsendtligen bidrager till snygghet och trefnad inom de fattiges kojor,
nemligen krita. Omalen är denna vara tullfri, malen skall den draga en tull af 20
öre per centner.
Dessa tullsatser på risgryn och malen krita äro, ehvad man vill vidkännas en
sådan afsigt eller icke, ett ganska betydligt skydd för de qvarnar inom vårt land,
hvilka utifrån måste hemta allt det råämne, det må heta paddy eller krita, som de
förädla. För min ringa del kan jag ej inse, hvarför den ena mjöl- eller grynqvarnen
skulle mera förtjena ett sådant skydd än den andra; den, som förmaler utländsk
säd, mer än den, som förmaler den inhemska. Vill man följdriktigt tillämpa den
grundsatsen, att en till omedelbar förbrukning bearbetad vara bör draga något, om
än obetydligt högre, tull än dess råämne, emedan den har större värde, så kunde
mjöl och gryn af sådan spanmål, som vårt land frambringar, bära en tull af t. ex.
50 öre per centner, d. v. s. i mot risgrynens och 2i gånger kritmjölets tull, såvida
man ej hellre vill göra äfven dessa varor tullfria.
Samma omsorg om tillgång på födoämnen har åstadkommit tullfrihet äfven för
bröd och bouillon de poche samt ladugårds-produkterna kött, fläsk, smör, ost, ister
samt ägg; ehuru man icke tvekat att för stats-inkomstens skull lägga en obetydlig tull
på den fattiges oumbärligaste s. k. sofvel: sillen. Med omsorgen om den fattiges
Hemlin i nytt- Utskottets Betänkande JVs 23.
75
busta kan således leke tull-frilieten på ost, smör och ägg försvaras. Man förebär
visserligen dagsverkarens dagliga bruk af ost. Men den ost, som till dagsverkskost
utom Stockholm fortares, tynger säkerligen icke hårdt på handelsvågen. Den utifrån
förskrifna Eidamer- och Parmesan-osten stadnar på de förmögnares bränvinsbord,
och den inhemska skummjöiks-osten i dagsverkarens skräppa, utan att någonsin korsa
hvarandras väg. Utan fara för obillig prisstegring skulle man derföre, ifall inkomsten
för staten beböfves, kunna på nämnda tre viktualieartiklar sätta en tull af t. ex. 1
öre pr
Lika behöfliga, som födoämnen, äro äfven kläderna på kroppen. Råämnena
dertill, Bomull, Hampa, Lin, Lil, ja till och med Silke, äro tullfria vid införsel. Det
är sannt, att de mer och mer bearbetade draga en högre och högre tull, så
att t. ex. af bomull ett skålpund oblekt garn förtullas med 12 öre, dito blekt, eller
färgadt 20, träd 40, väfnader — med undantag af segelduk, som kostar blott 6 öre —
oblekta 40, blekta elier färgade 70, tryckta 90 öre per S och finare, mera tjenliga
för prydnad än skydd, 1 R:dr ä 2 R:dr 25 öre; sammaledes äfven fabrikater
af lin, hampa, ull och silke; men råvarorna äro fria.
I strid härmed är å en råvara, torra oberedda hudar, åsatt en tull af 2 R:dr
50 öre ä 1 R:dr 25 öre per centner eller 2^ å 1y öre per &. Den bättre råvaran,
våtsaltade hudar, är visserligen tullfri, men får man tro ett års erfarenhet, så utestänges
icke derigenom den sämre från våra fabriker. Har man åsyftat ett behöfligt
förmynderskap öfver dessa fabriker, så är åtminstone ännu syftemålet förfeladt.
Återstår blott inkonseqvensen att, när man lemnat alla andra råvaror, hvaraf
beklädnad åsladkommes, fria, blott beskatta skodonens. Denna stridighet kan ej, såvidt
jag förstår, häfvas på annat sätt än det,
att hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk, oberedda, alla
slag, förklaras tullfria.
Följer man samma vara ytterligare genom tulltaxan under dess mera bearbetade
former, så befinnes sulläder draga en tull af 25 öre per saffian m. m. 75 och
andra slag 40 öre. Vidare förtullas skomakare-arbeten af de mest begagnade sorterna
af skinn med 1 R:dr 25 öre, af tyger, saffian m. fl. finare skinnsorter med 2
R;dr 50 öre per &. Så grofva skyddstullar för garfverier och skomakare-verkstäder
torde bättre än något annat kunna förklara beskaffenheten af vårt inhemska läder
samt deraf förfärdigade arbeten. Af beredda hudar och skinn har väl någon införsel
skett, men af skomakare-arbeten ingen, som Kommerse-kollegium ansett värd att
i dess jemförelsetabell omnämna. Deraf synes mig skäl nog förefinnas till följande ändringar
i tulltaxan:
Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk — — —• —•
Oberedda, alla slag Fria.
Beredda: Sulläder och bind
-
70
Bevilinings-Utskoltets lie Hinkan de M 23.
sulläder samt — — — — skinn i .skålp. 20 öre.
Skomakare-arbeten:
af siden — — — — (oförändradt) 1 skålp. 3 R:dr
af andra tyger samt — — — — — — —
— — tryckta skinn . \ skålp. 'I R:dr 20 öre.
Becksöms — — — stöflar I par — 25 öre.
Andra slag 75 öre.
Genom en sådan nedsättning i fabrikaternas tuli lärer ingen minskning i Statens
tullinkomst vara att befara. Deremot måste en sådan uppstå genom tullfrihet för de
oberedda budarne, och denna minskning kan uppgå till omkring 70,000 R:dr. Huruvida
Statsverket utan skada kan vidkännas denna och flera minskningar i dess inkomster,
kan svårligen afgöras, innan statsbristsumman är känd och man beräknat
de tillgängliga medlen att den fylla. Men med mycken sannolikhet kan man förutse
att den nya regleringen af allmänna bevillningen äfven kommer alt, till en början
åtminstone, medföra för Staten en icke ringa förlust. Stämpelpappers-afgiften kan, så
vida Utskottets rättvisa och billiga förslag vinner Rikets Ständers bifall, icke lemna
o O
betydligt öfverskott öfver hvad Kongl. Majit af denna inkomstkälla påräknat; icke heller
bränvins-tillverknings-afgiften. — Derföre synes det af behofvet högeligen påkalladt
att åt Rikets Ständer förvara rättigheten, att i mån af behof, höja tullsatserna på några
varuartiklar. Skulle nu på förhand genom Rikets Ständers beslut tullen bestämmas
för låg, så är möjligheten afskuren att för instundande statsreglerings-period ytterligare
anlita denna naturliga och beqväma inkomstkälla.
Då vore nästan bättre att bestämma den några tusen R:dr för hög; Kongl. Majit
har i alla fall i sin makt att borttaga de obehöfliga tullsatserna.
För att hålla frågan öppen angående ersättning af tullen lör försvunna statsin
komster,
vågar jag föreslå alt, af skäl som redan blifvit nämnda, artiklarne gryn, mjöl,
ost, smör och ägg
må till ny behandling af Utskottet återremitteras.
Genom partielt bifall till Cederskogs motion om förhöjd tull å öfverflödsvaror
kan äfven en sådan ersättning beredas. Biand dem torde tobak i, första rummet böra
ihogkommas. Tullen derå, föreslagen till 25 öre. i närmaste likhet med den
Norska, lärer, utan fara, med ännu ett eller annat öre kunna höjas.
Så länge införseln af nordligare länders spanmål är tullfri, lära icke ris och
majs komma att utgöra födoämne för vår fattigare befolkning. De kunna således
gerna åsättas någon lindrig tull.
Kläder af silke kunna hvarken i billigt pris eller gagn jemföras med dem, som
äro af bomull, hampa, lin eller ull. Sjelfva det råa silket kan utan våra fabrikers
undergång draga någon tull.
BeviUnings-Ulskoltels Betänkande M 23.
77
Leksaker eller s. k. Nurnbergerkram äro, om de iiro förfärdigade af trä, redan
högt fönullade, nemligen med 1 R.dr 50 öre per skålpund; förfärdigade af
tenn, bly, zink m. m. vidkännas de ej högre tull än andra, tunga och grofva saker
af samma ämne, ehuru deras handelsvärde, per skålpund räknadt, troligen öfversliger
de sednares mångfaldiga gånger. Dessa leksaker, hvilka, om de aldrig visade
sin glans för förbrukarens ögon, säkerligen skulle till fullo ersättas af andra mindre
dyrbara, såsom skogens kottar och markens stenar, torde vara synnerligen egnade
alt bära en något hög tull.
Af nu anförda skäl tillstyrker jag vördsamt, att äfven artiklarne
tobak, ris, majs, silke och leksaker, af andra ämnen än trä,
rnå blifva till förnyad behandling inom Utskottet återremitterade,
på det att Utskottet rnå taga i öfvervägande om och i hvad
mån tullen å dessa artiklar behöfver höjas.
Genom en sådan åtgärd synes mig föreskriften i 31 § Riksdagsordningen
kunna och böra uppfyllas, att Bevillnings-Utskottet skall föreslå sältet för bevillningens
ökande, sedan Statsverkets behof blifvit utredda och bestämda.
Skulle man åter, enligt hvad ett med nämnda § föga öfverensstämmande bruk
stadgat, innan Statsverkets behof blifvit bestämda, besluta om hela tulltaxan, så hemställes
att tull må åsättas ofvannämnda artiklar till följande belopp;
Bis, oskalad eller paddy ... I centn. 50 öre.
Gryn och mjöl . . . . . 1 d:o 50 öre.
Ost, smör, ägg . . . 1 skålp. 1 öre.
Tobak . . . . . . I d:o 28 öre.
Leksaker eller s. k. Nurnbergerkram af
trä (såsom hittills)  1 R:dr 50 öre.
Andra slag förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de
hufvudsakligen bestå, med 50 procent förhöjning.
Silke, rätt, fem procent af värdet.»
5:o. af Herr vice Talmannen Schwan: »Tullkommitterade anförde uti deras under
den 2 Maj 1856 afgifna underdåniga betänkande följande om utförselstull i allmänhet:
»Om, på sätt Kommitterade antagit, införsels-afgifterna böra betraktas såsom en
bevillning, ålagd förbrukningen af artiklar, hvilka, der de tillverkats inom landet, skola
i tillverkarens vinst beskattas, utgöra åter utförsels-afgilterna en beskattning å den inhemska
producenten, utöfver hvad han skolat till Statsverket betala, i mån af vinsten å
sin rörelse, ty då den utförda varan allestädes på verldsmarknaden har främmande
medtäflare och följaktligen måste nöja sig med der gängse pris, torde det icke vara
någon motsägelse underkastadt, att de afdrag, som vid utförseln ega rum, med ett
motsvarigt belopp minska den behållning, som derförutan kunnat af försäljningspriset
uppkomma. Att den Svenska tillverkaren af exportartiklar härigenom underkastas
en beskattning, hvarifrån tillverkaren af varor, som förbrukas hemma i landet, är
78
Bevillnings-Utskoltets Betänkande AS 23.
fritagen, låter således lika litet förneka sig, som att utförselstullen är ett band, hämmande
den del af landets rörelse, hvarmed införda utländska varor skola betalas.
Man har derföre mer och mer inskränkt utförsels-afgifterna till endast sådane artiklar,
hvilkas qvarhållande inom landet helt och hållet eller för vidare förädling ansetts böra
genom lagstiftning regleras;»
samt vidare särskildt om »Ben» oarbetade samt förmalde eller
s. k Benmjöl, följande:
»Den utförselskatt af öfver 3 sk. Banko per L®, hvarmed denna vara nu är belagd,
träffar just den allra fattigaste och minst arbetsföra samhällklass, hvilken med
benuppsamlingen förtjena!- ett knappt lifsuppehälle; och då redan de höga magasinerings-
och fraktkostnaderna för en vara af så voluminös och svårhandterlig beskaffenhet,
som den ifrågavarande, betydligt fördyrar exporten samt obestridligt är. att inhemska
jordbruket derigenom eger företrädet af långt billigare pris än den utländska
förbrukaren, hafva Kommilterade ansett sig böra föreslå tullfrihet vid utförsel för artikeln
»Ben».
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, får jag föreslå, att all utförselstull
måtte upphöra, och det blad, som sid. 47 och 48 upptar larifen för utförselstull,
alldeles försvinna. Skulle Rikets Ständer ej vilja härtilll lemna bifall, så yrkar jag
åtminstone, att, till en början och för vinnande af likställighet i utförselstarifen, utgående
tullen på ben, andra slag än elfen- och hvalfisk, oarbetade, må nedsättas från
50 till 25 öre per centner. Den minskning i tullintraderna, som skulle uppstå genom
upphäfvande af all utförselstull, kommer Statsverket rikligen till godo genom en större
och mera vinstgifvande export.
Häruti hafva förenat sig: Grefve Lagerbjelke, G., Herr N. P. Lindeström, Herr
A. F. Ericson, samt Riksdags-fullmägtige Johan Bergström från Kopparbergs, Magnus
Falk från Skaraborgs och Nils Olsson från Malmöhus län.
6:0. af Herr N. P. Lindeström.: »P’ör principens skull måste jag reservera
mig mot Utskottets beslut att artikeln Kamfert fortfarande skall vara belagd med en
införselstull af 25 öre per ffi. På mitt förslag blef tulltaxan rensad från de flesta
medicinalier, som der förekommo, såsom Assa Foetida, Kinabark m. fl., hvilka förflyttades
bland apoteksvaror och derigenom gjordes tullfria; men hvad Kamfert angick
lyckades ej detta, emedan Utskottet fruktade att beröfva Staten en tullintrad
af omkring 2,500 R:dr, som denna artikel inbringade. Är satsen riktig att födoämnen
och råämnen böra vara tullfria, hvilket jag ingalunda betviflar, då bör väl
också obestridligt vara rätt att läkemedel äfven äro det. Nog är väl den sak åtminstone
lika nödvändig, som räddar lifvet, som den hvilken endast uppehåller det.
På denna grund vågar jag vördsamt hemställa hos Rikets Ständer, att artikeln Kamfert
måtte förklaras tullfri. Att profitera på den sjukes lidanden anser jag icke
Staten värdigt.»
C
Bevillnings-Ulskottels lielänkande JVs 23.
79
7:o. af Herr L. Wistelius: »Emot den af Utskottet föreslagna tull af 25 öre
per ® för så väl Tobaksblad som Tobaksstjelk, får jag reservera mig på de skäl. att
jag anser det vara så väl statsekonomiskt skadligt, då derigenom befordras import
af den dyrare varan Blad, som ock obilligt, då derigenom en vara af så ringa inköpsvärde
som Stjelk får draga lika tull med den förstnämnda.
Jag får derföre föreslå att tullen bestämmes å Tobaksblad till 30 öre och å Stjelk
till 22 öre per &, samt att tillika måtte stadgas, att för collies, som möjligen inne
hålla
både Blad och Stjelk, tullen erlägges lika som för Blad, eller 30 öre; och får
jag till ytterligare stöd för denna min reservation, åberopa en af åtskillige Tobaksfabrikanter
i Stockholm i ämnet afgifven promemoria, så lydande:
I den händelse att vid innevarande riksmöte fråga skulle uppstå, att ytterligare
stegra den redan höga tullen på »Tobaksblad» och »Stjelk», tillåta vi oss alt fästa
uppmärksamheten på det oriktiga och för landet i ekonomiskt afseende ofördelaktiga
deri, att tuilsatserne å nämnde artiklar, derest de komma att höjas, ställas lika. Skall
en förhöjning ega rum, bör den, enligt vår öfvertygelse, bestämmas så. att tullen
på blad blifver högre, än den på stjelk. Yi vilja i korthet vidröra de skäl, hvarpå
vi grunda denna åsigt.
Under tiden från den vid sista riksdagen beslutade högre tullafgiften på tobaksblad
och stjelk intills nu, äro endast 2:ne sorter stjelk importerade, nemligen »Kentucky»
och »Richmond Virginia». Enligt bilagde originalfakturor kostar den förra
sorten H c. och den sednare 2i c. per &, som. om den jemförelsevis obetydliga
importen af Richmond-stjelk äfven antages till J af det hela, gifver ett medelpris
af 1f c. eller 7 öre per ■&, Af blad äro deremot införskrifna mångfaldiga sorter
till högst olika pris — från Havanna-bladet, deraf skålpundet kostar 3 Thaler Louisd’r,
eller närmare 9 R:dr R:mt, till Virginia-tobaken, varierande i pris från c. till 9|
c. per ffi, såsom af de bilagde fakturorna inhemtas. Enär det, vid dylika prisvariationer,
är svårt alt bestämma ett tillförlitligt medelpris, antaga vi det lägsta möjliga,
eller 50 öre för ett skålpund blad. Det visar sig således, att, enligt nu gällande
tullbestämmelser, en artikel, hvars primitiva värde är 7 öre, drabbas af lika
hög tull som den, hvilken på produktionsorten betingar ett med sexhundra procent
öfverstigande pris!
Skulle tullen på blad och stjelk nu undergå en ytterligare, lika förhöjning, skall
det ofvan anmärkta förhållandet hafva till följd, att importen af blad kommer att
ökas på bekostnad af stjelkimporten. Antaga vi nu, att endast de billigaste Kentuckyblad,
eller de, som kunna köpas till 21 öre per ffi, blifva införskrifna i stället
för stjelk; så komma dock att ur landet utgå för hvarje importeradt skålpund 21
öre i stället för 7 öre; och vi kunna, utan att göra oss skyldiga till någon öfverdrift
påstå, att den summa, som för det närvarande utgår till betäckande af tobaksimporten,
sålunda skall i en ej långt aflägsen framtid, minst fördubblas. Grunden
för detta vårt antagande är den, att då stjelk, såsom rudimaterie är, efter inköps
-
80
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
pris, beräknad, 200 proc. sämre i värde än blad och derjemte drar en tull som ar
trenne gånger högre än inköpspriset; skall fabrikanten finna sin uträkning vid, att
införskrifva det ädlare råämnet, blad, i stället för det sämre, stjelk, helst han deri
genom
blifver i tillfälle att åstadkomma ett, om också dyrare, dock i förhållande
till priset, bättre fabrikat. Härigenom skall otvifvelaktig! hos den stora massan af
förbrukare framkallas ett allt större behof efter en dyrare vara. och den tid vara
att emotse, då allmogen i hela landet — i likhet med den i Östergötland, Skåne,
ra. fl. provinser — villigt betalar en Riksdaler, måhända mer för ett skålpund Snus,
för hvilket den hittills ej behöft utgifva mera än 50 ä 55 öre.
En annan följd af ett, genom förhöjd tull, stegradt pris på ordinärt snus blir
den, att förbrukningen af spunnen tobak kommer att, i ännu högre grad än som
redan egt rum, inkräkta på snuset och derigenom ännu mera öka det kapital, som
går ur landet, enär de blader, som erfordras till spinntobak, stå 16 å 18 öre högre
i pris än de, som användas till snus.
Såsom ett ytterligare stöd för vårt påstående att en förhöjd, lika tullsats på
blad och stjelk skall betydligt öka de summor, som till betäckande af tobaksiraporlen
utgå ur landet, kunna vi anföra, att Amerikansk Stjelk i balar, som på platsen kostar
2 å 3 öre per <&, sedan sista tulluppsättningen, så vidt oss veterligt är, ej blifvit
hit införskrifven.
Stockholm den 10 Februari 1860.
Jac. Fr. Ljunglöf. E. A. Rosén & Strömberg.
Brinck, Hafström & Comp. Cantzler & Comp.
W. Hellgren & Comp. J Rosenlind.
Uti Herr Wistelii reservation hafva instämt: Herrar N. P Lindeström och Ii. Cramér.
8:o af Riksdags-fullmägtigen Christensson från Göteborgs och Bohus, A. J.
Sandstedt från Jönköpings, Pehr Byström från Jemtlands, C. G. Cederskog från
Östergötlands, Olof Olsson från Wermlands och Olof Lindström från Westerbottens
län:
»Ehuru vi till alla delar instämma i den reservation Herr Major Wolffelt afgifvit
mot Utskottets beslut att fortfarande lemna landtmannens produkter utan allt
skydd mot en i många afseenden skadlig konkurrens med utlandets, hafva vi dessutom
velat härtill foga ett uttryck af vår synnerliga ledsnad deröfver, att Bevillningsutskottet
med tystnad förbigått och lemnat utan allt slags afseende de flera motioner
i berörde ämne, som inom de respektive Riks-Stånden blifvit väckte och till Utskottets
behandling öfverlemnade. — Och enär det är vår öfvertygelse och oförgnpliga
mening, att hvarje industri eller näring i hvad gren som helst bör ega erforderligt
skydd, så anse vi oss befogade yrka, det Rikets Ständer ville för sin del besluta,
att de införselstullumgälder, som för väfnader och andra dylika fabriks- och
manufaktur
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande JYs 23.
SI
manufakturvaror varit gällande åren 1858 och 1859, äfven nu måtte finnas lämpliga
och af Rikets Ständer godkännas. Enligt Kommers-kollegii uppgifter utgör värdet
af tillverkningen af berörda varor, förutom af husslöjden, hvars värde ej med
säkerhet kan beräknas, mer än 20 millioner. Det synes derföre ej vara skäl att
undergräfva en industrigren, hvaraf så många menniskor hemta sin utkomst och som
hedrar landet, hvilket torde blifva händelsen om de med året 1860 ytterligare nedsatta
tullar få fortfara. För öfrigt manar vår ekonomiska och financiela ställning
att icke onödigtvis beröfva stats-kassan behöfliga inkomster och befordra landets förut
nog långt drifna smak för utländskt kram och öfverflödsvaror.»
9:o af Riksdags-fullmägtigen Nils Olsson från Malmöhus län:
»Ehuru jag icke gillar den princip, att lägga tull på varor, sorn för menniskans
nödtorft äro behöflige, har jag dock ansett nödigt, att sätta tulk på malen span mål,
icke såsom skydd för landtbruket, icke heller för qvarnegarne, utan hufvudsakligen
för att hämma importen af Ryskt rågmjöl, i afsigt att kastas i bränvinspannorne.
Med den bränvinslagstiftning, som nu af Rikets Ständer är föreslagen till antagande,
kunna de små brännerierne icke vidare existera, utan endast de stora, hvilka, vanligen
belägna i stad, med lätthet kunna få sitt behof fvldt om höstarne, ja lättare
än motsvarande produkter från landet. På dessa skäl och för att i någon mån
minska bränvinstillverkningen, får jag vördsamligen föreslå, att en tullsats af 10 öre
måtte åsättas hvarje L& malen spanmål af hvad sädesslag som helst.
Då Utskottet vidare ansett nödigt att bibehålla tull å sådane förnödenhetsvaror,
som salt och sill, såsom varande kassa-artiklar, har jag äfven ansett fullt konseqvent,
att tull åsättes ost, som väl ej kan bestämdt anses som den fattiges spis, utan,
isynnerhet den som införes från utlandet, ofta är en läckerhet, och får jag alltså
yrka en tullsats af 3 öre per & å Ost, alla slag.»
Häruti hafva instämt Johan Bergström från Kopparbergs län och E. M. Falck
från Skaraborgs län.
10:o af Riksdags-fullmägtigen Carl Ifvarsson från Hallands län:
»Enär Utskottet ansett införselstull böra ega rum å den, minst af alla importartiklar
umbärliga varan Sall, på samma gång tullfri införsel å en mängd andra,
långt mindre nödvändiga varuslag af utländskt ursprung, blifvit föreslagen, samt Ut
skottet
dessutom antagit, att de inhemska fabrikaterne i allmänhet böra genom tull
å med dessa likartade från utrikes ort inkommande varor, skyddas från intrång,
men likväl, i rak motsats dertill, ansett det Svenska jordbruket, som väl icke med
skäl kan sägas vara af naturen mera gynnadt än fabrikationen i riket, ej vara i behof
af enahanda skydd; så kan jag icke gilla de sålunda hvarandra motsägande grundsatser,
som härvid gjort sig gällande.
Utgår man från den synpunkten, att tullen endast bör betraktas såsom en inkomstkälla
för Staten — såsom en beskattningsåtgärd — då, men också endast
Bih. till R. St. Prof. 1839 & 1860. 5 Sami. t Afd. 16 Haft. 11
82
Bevillning.‘i-U t skol tels Betänkande M 23.
då och i förening med tall å alla andra inkommande varuslag, kan salttullen med
någorlunda giltiga skäl försvaras; dock tror jag likväl icke, att stats-inkomst ensamt
kan antagas såsom fullgiltigt skäl för tulls åsättande, ej ens å någon vara, emedan,
om tullen icke vore behöflig i andra afseenden, än för penninge-inkomstens skull,
beskattningen då onekligen skulle kunna ske på långt mindre kostsamt sätt, än genom
underhållandet af en talrik och drygt aflönad tulltjenstemannapersonal. Att öfvergifva
hela tullsystemet är likväl icke min mening, och sådant kan förmodligen
icke heller falla någon in, så länge andra, af naturen och omständigheterna långt
mera än Sverige gynnade stater i allmänhet förskansa sig genom tullar i nära nog
alla möjliga afseenden; men att grunda tullagstiftningan på skydd i förening med
stats-inkomst, och detta oskiljaktigt, är hvad jag under närvarande förhållanden anser
både erforderligt och bäst ledande till rätta ändamålet, nemligen, att i någon mån
hindra en allt för storimport af utländska obehöfliga varor, på samma gång silfver-exporten
äfven i sin mån hindras, den inhemska produktionen uppmuntras och Staten
likväl får en betydande inkomst; och bygges nu lagstiftningen på denna sammansatta
grundval, och söker nu sagda ändamål; så måste följden blifva: att alla sådana utländska
varuslag, som antingen äro obehöfliga eller ock af hvilka likartade finnas
inom egna landamären att tillgå efter behof, företrädesvis komma att bära tull; att
andra, i någon mån erforderliga, varor dernäst tullbeläggas, samt att oumbärliga, ej
inora riket tillgängliga varuslag, såsom salt och vissa apoteksvaror, få tullfritt införas.
Detta i afseende på grunderna för tulltaxan i allmänhet. Uti specialiteter
vill jag icke ingå. utom i några vigtigare fall; dock vill jag i förbigående nämna,
att åtskilliga, antingen öfverflödiga, eller kanske rent af onyttiga, saker, troligtvis
borde bära något högre tull, än nu; men då jag icke tror mig kunna riktigt bedöma
sådant, lemnar jag detta derhän.
Saltet, en vara lika oumbärlig för hvarje medlem inom samhället, som omöjlig
att i riket producera, åtminstone i någon större skala, tycks i främsta rummet
böra förskonas från en tull, som icke allenast i sig sjelf innebär en förhöjning i
priset, utan som ännu mer, genom den i följd af tullen uppkommande behandlingen,
ökar utgiften för köparen, långt öfver Statens inkomst af varan.
Svenska jordbruket, som borde kunna mer än tillräckligt förse hela riket med
ladugårds-produkter,— och som äfven kan det, blott ladugårds-skötseln blir lönande ~—
behöfver uppmuntras, isynnerhet nu, sedan husbehofs-bränvinsbränningen kan antagas
helt och hållet komma att upphöra; och jag vet icke skäl, hvarföre rikets hufvudnäring
ej likaväl bör skyddas och upphjelpas, som binäringarne; ej heller kan jag
finna något skäl, hvarföre t. ex. den fina utländska osten, som merendels begagnas
till bränvinsbordet och af hvilken vara en ej obetydlig del införes, skall få tullfritt
inkomma, då t. ex. sillen drager tull.
Med anledning af dessa skäl och förhållanden, samt för att åtminstone i någon
mån komma ofvananförda förenade grundsats något närmare, än hvad Utskottets
Hevillnings-U(skoltets Betänkande M 23.
sa
majoritet tycks kommit den, anser jag att artikeln Salt bur få lill riket tullfritt införas;
men att deremot införselstull bör åsättas: Hästar, utom Hingstar, 20 R:dr;
Oxar 4 R:dr; Kor och Ungboskap 2 R.dr; Kalfvar och Svin, utom Fargaltar, 1
R:dr; andra fyrfota djur 50 öre, allt per stycke, samt Kött 'I R:dr per centner;
Fläsk 1 R:dr 50 öre per centner; Ost 5 öre per Talg 3 öre och Smör 2 öre
per
Slutligen tror jag mig ock böra nämna att, sedan nederlagsrättigheten nu kommer
att upphöra för Bränvin och Geniever, så bära spritvarorna Konjak, Rumm och
Årrak, för hvilka nederlagsrättigheten kommer att qvarstå, i sjelfva verkligheten en
ringare tull än förstnämnde varor, fastän tullen är till siffran lika för alla spritvaror.
Detta förhållande uppkommer dels deraf, att importören både har räntefritt anstånd
med tullumgäldernas erläggande så länge varorna finnas på nederlags-magasinet, blott
tiden derför icke sträcker sig utöfver ett år, och tillgodonjuter förmånen att få i
ganska små poster uttaga och förtulla dem när som helst under tiden, och dels
deraf, att berörde, nederlagsfrihet förunnade, spritvaror, i sig sjelfva ega ett högre
värde, än bränvinet. Billighet och rättvisa fordra således att, så framt de utländska
spritvarorne icke anses mindre rusgifvande, än de inländske, eller ock utländningarné
skola gynnas framför rikets egna invånare — tullen å Konjak, Rumm och Årrak
något förhöjes, såsom från 45 till 50 öre per ® alkohol, eller (i fall bränvinsbränmngsafgiften
höjes och tullen å bränvin i följd deraf äfven kommer att höjas)
så att tullen å oftanämnde trenne spritvaruslag i alla fall blifver åtminstone några
öre per & högre, än på bränvinet. Häremot kan visserligen invändas, att genom
förhöjning i tullen åstadkommes ökadt Jurendrejeri; ett förhållande, som väl i allmänhet
måste erkännas, men som, sedan tillverkning och försäljning af bränvin inom
riket blifvit, för nykterhetens befrämjande, så högt beskattadt, som för närvarande,
likväl icke gerna kan såsom hufvudsakligt skäl få göra sig gällande vid tullbestämmelser
å spritvaror; ty skulle tullen å dessa sättas så låg, att lurendrejeriet i följd
deraf skulle, såsom icke lönande, af sig sjelf upphöra, då skulle säkerligen all bränvinstillverkning
inom riket hämmas och endast utländska spritdrycker komma att här
i riket användas. Huru nykterheten då skulle befrämjas eller rikets finanser komma
att se ut, kan hvar och en tänka, samt i följd deraf också se, att lurendrejeriet.
med spirituosa måste hämmas på andra sätt, än genom nedsättning i tull — förutsatt
att den nuvarande bränvins-beskattningen, eller likartad, qvarstår. — Således
torde det icke vara större fara med några öres förhöjning i tullen å sagde varor,
än med den redan befintliga beskattningen å sprit i allmänhet.»
Uti denna reservation har Johannes Andersson från Elfsborgs län förenat sig till
alla delar, samt Olof Lagergren från Gottlands län, i hvad angår yrkandet om tullfrihet
för salt.
84 Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
Herr J. E. Bäcklin har anmält, att han ej varit närvarande vid Tulltaxans behandling
i Utskottet.
RÄTTELSE
uti
Bevillnings-Ulskottels Betänkande JV2 23.
Sid. 23 rad. '18 uppifr. står: In- och Utförsels-tarifer, hvaruti afvikelserna från nu
gällande Taxa finnas med kursiv stil utmärkta. — läs: In- och Utförselstarifer,
hvaruti de varu-artiklar, i afseende å hvilka Utskottet föreslagit någon
afvikelse från nu gällande Taxa, finnas med en asterisk (*) utmärkta.
Bil. Litt. B., till Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
85
Uppgift, i runda tal, å värdebeloppet af de år 1858 från utrikes orter
införda varuartiklar, som uppgått till 100,000 R:dr R:mt eller deröfver.
Reräkningeu gjord efter sednast antagna tullvärdcn.
'Riksmynt
Råsocker .........
6,421,000
Kaffe
5,291,000
Bomull .........
4,976,000
Stenkol .........
2,103,000
Ylleväfnader, ej specificerade ......
2,042,000
Saltad Sill .........
1,788,000
Råtobak .........
1,349,000
Koksalt . .......
1,348,000
Talg
1,167,000
Jernvägsskenor ........
1,144,000
Årrak .........
1,089,000
Vin, på fat, ........
1,062,000
Ofärgadt bomullsgarn .......
961,000
Oarbetadt silfver ........
955,000
Tryckta bomullsväfnader ......
819,000
Ull
811,000
Rumm .........
701,000
Redskap och Maskinerier ......
667,000
Färger, ej specificerade . . . . .
666,000
i Smör . ........
543,000
Oberedda hudar, osaltade ......
542,000
Färgade bomullsväfnader ......
517,000
Räs
497,000
Oljor ..........
458,000
Oberedda Hudar, saltade ......
442,000
Hampa ..........
433,000
Torr Fisk. Gråsidor .......
423,000
Frö, ej specificerade .......
411,000
Rån ofärgadt Silke .......
365,000
Helsidenväfnader ........
365,000
Hvetemjöl
339,000
8(> liil. Lill. U , till Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
Riksmynt.
Indigo .........
338,000
—
Ullgarn, ofärgadt ........
287,000
—
Halfsidenväfnader ........
274,000
—
Kläder .........
255,000
—
Hvete .........
255,000
—
Fönsterglas .........
251.000
—
Konjak .........
250,000
—
Tran och Späck ........
243,000
—
Soda ..........
240,000
—
Jernvägseffekter ........
239,000
—
Lera ..........
237,000
—
Strumpor
237,000
—
Fasonerade bomullsväfnader ......
234,000
—
Ost ..........
217,000
—
Vin, på buteljer
216,000
—
Linne och Hampväfnader ......
213,000
—
Förtenta Jernplåtar .......
207,000
—
Oberedda Hudar, våtsaltade ......
191,000
—
Glas, andra slag ........
190,000
—
Färgadt Ullgarn ........
184,000
—
Färgadt bomullsgarn .......
179,000
—
Tackjern .........
171,000
—
Russin .........
169,000
—
Färger, blyhvitt etc. .......
168,000
—
Kött ..........
166,000
—
Fläsk ..........
161,000
—
Yllemattor och Filtar .......
161,000
—
Thé
160,000
—
Risgryn .........
149,000
—
Sidenband .........
149,000
—
Toppsocker .........
143,000
Metaller, arbetade, andra slag .....
138,000
Gutta percha, arbetad
137,000
—
Mandel .........
135,000
—
Rand, andra slag .......
134,000
—
Peppar .........
133,000
—
Sprit
128,000
—
Bil. Litt. Btill Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
87
Riksmynt.
Bomullsgarn, färgadt, »andra slag». ....
127,000
Cigarrer .........
126,000
Björkved .........
126,000
Cichorie-rot.........
124,000
Humle .........
123,000
Segelduk .........
120,000
Böcker, på främmande språk ......
110,000
Fisk, torr: långor och torsk ......
105,000
Porslip, äkta, förgyldt eller måladt. ....
103,000
Apoteksvaror .........
100,000
—
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
SAMMANDRAG, utvisande beloppet af införd och utförd Spanmål under åren 1854—1859.
Bil. Lil. A.
Hafre.
Hvete.
Korn.
Håg.
Vicker.
Arter.
Total-
Summa
Öfverskott
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott
Införsel.
Utförsel.
Öfverskott
l-H
0
g
Öfverskott
1—1
B
3?
a
Öfverskott
Ofverskott
af
1854.
Omalen Spanmål. .
>3
b
B
CL.
h
B
B
B
o
H O3
S= B
g i
2 S
r* p
£
CO*
►Ö
B
0
Hä
a
0
0
O
H co
0 0
0 g
g B
pä
P
S s.
§ 3
r* ^
g,
f d
g i
© 73
K
co"
►Ö
B
D
pu
H
0
0
0
O
co
5 c
B B
p 1
£
co"
►Ö
0
0
P-.
H3
B
B
B
O
B
i-3 co
B B
g B
£ 3
r* p
P
■-♦i
§ 5,
§ 3
r5 re
P
d
0
» 8?
o g*
H co
CD
r
-B
B
B
B.
►e
B
B
B
O
H3 cg
§ 1
O E
r* p
£
co"
fö
0
0
fu
H
0
0
0
O
i-i
1-3 05
B B
g |
o 3
P
§ £
B O:
o
co
CD
P
£ d
P ST
0 O:
O £
K
co
*0
0
0
&*
i-3
B
B
B
O
H CG
0 0
5 5
o B
h-S ja
d
co"
►0
0
0
Pj
i-3
B
B
B
O
B
1-3 co
1 B
§ 1
P
1-3
0 B8
§ §•
cö
CD
P
g s
11
CD__
| 1
h3
cö
cd
h3
P
S ~
B O?
2 3
• CD
p
s a
o
CD
CD
H
H!
cö
CD
H
P
e ?
0 ZT
B 3?
O H
co
• CD
P
p cj
0 ST
0 g?
O <-i
H CO
CD
P
l_j i-h
0 HH
B B
g f
CD <
B
S K
g g*
H CO
CD
Utförseln
Tuunor.
42
414,301
l 6,544
2)
87,789
3,744
160,771
35,933
339,767
66
823
372
22,775
Gryn ........
1,501
375
793
l 1
132
20
3
-
692
115
1,116
186
Mjöl
42
414,676
!
414,634
555
61
6,738
7,405
823
88,615
81,877
3,859
160,957
157,098
28,058
2,338
38,271
8.478
706
340,473
302,202
757
22,403
978,971
978,971
1855.
Omalen Spanmål .
318
1 649,173
17
1,676
85,156
3,640
“>4fi fini
36,984
744,417
1,015
3,697
90
25,971
l)
Gryn .
Mjöl
1856.
49
176
12
22
352
966
242
649,432
649,080
f 1,057
i 39
5,510
l 176
1 6
612
2)
2,470
8,921
991
86,147
83,677
172
66
29
7
3,676
2,572
750
429
75
247,195
243,519
43,656
3,638
40,622
130
11
744,428
703,806
2,682
25,881
1,708,645
1,708,645
•
Omalen Sparmål
7,043
j 406,933
l 396
')
1 8
t 62,575
V
( 1,480
1 28.925
2)
52,708
113,664
173,440
294,100
161
1,034
19,918
7,305
Gryn . .
140
1,174
404
293
50
( 473
l 79
44
7
2.377
396
241
40
Mjöl . . .
242
30
7,213
407,672
400,459
1 732
333,544
| 122
37,060
2)
99,844
2,301
256
30,668
69,176
265
27
53,131
113,704
60,573
3,893,355
324,446
497,886
3,974
331
294,431
203,455
873
12,613
285,244
461,905
176,661
1857.
Omalén Spanmål . .
8,589
j 621,099
i 423
')
1 9
1 39,654
2)
13,505
72,517
186,966
174,169
29,374
2,303
146
15,760
8,115
3,323
831
1,081
270
j 66
j 11
72
12
5.055
842
2,958
493
^liöl
9,433
622,111
612,678
i 1,740
282,115
l 290
2)
35,093
3,899
17,416
53,895
1,893
189
73,548
187,459
113,911
2,613,282
217,773
391,942
65,853
5,488
34,862
357,080
2,157
7,645
420,777
726,589
or»FC O 11)
101
13
2,553
319
31,346
71,311
t)U«),ö A ^
1858.
Omalen Spanmål . .
1,058
957,370
1 5
1 17,027
2)
37,191
3,062
236,320
49,646
139,178
237
182
701
9,294
Gryn
Mjöl
1,039
312
260
39
1,357
740
185
957,555
956,198
f 335
1 476
185,385
( 56
1 79
20.598
2)
37,765
| 55
23,125
i --
2,569
2)
39,769
2,004
1,757
240
293
24
3,379
910
152
236,472
233,093
41,190
3.433
53,079
170
14
139,192
86,113
55
8,593
55
1,286,001
1,285,946
1859.
Omalen Spanmål . .
1,273
1,039,163
1
£,148
■
83,737
9,040
321,829
32,876
143,600
944
1,403
179
37,649
Gryn
910
228
1,520
380
f 535
1 145
164,045
f 89
l 24
18,227
——
1,965
328
1,500
250
175
1,523
1,039,543
1 O38H20
"0,488
5,235
582
84,313
03,831
290
29
9,397
322,079
312,682
108,940
9,078
41,954
80
7
143,607
101,653
459
37,470
1,554,115
1,554,115
Summa
19,920
4,090,989
4,071,069
238,616
346,934
123,071
231,389
146,990
1,267,866
1,120,876
1,063,754
1,696,993
560,535
1.193-774
2,212
4,771
20,258
94,347
706,076
6,716,226
6,010,150
Öfverskott af Utförsel under ofvan-,
4,071,069
678,511
108,318
18,053
1,120,876
186,812
\
633,239
105,540
2,559
426
74,089
12,348
stående 0 är . . .
Medium för år . .
——
—
•
1,001,692
I) Blandsäd. 2) Bohvete.
Uti ofvanstående Sammandrag äro Gryn och Mjöl förvandlade från L$t till Tunnor, enligt de uti 1854 års Tulltaxa utsatte vigtbestämmelser, så att 4 Lft Gryn af Hafre och 6 Gryn af andra sädesslag svara mot en Tunna säd samt af Hvetemjöl 9 L$E, af Hågmjöl 12 LSE, af Kornmjöl 10 Lffi och af Hafremjöl 8 L« svara mot en Tunna Säd af samma slag.
Förutom ofvan upptagne qvantiteter Spanmål, har införts strandad Spanmål, upptagen till nedanstående värden:
Hafre.
R:dr Runt.
Hvete.
K:dr
Korn.
R:dr R:mt.
Råg.
R:dr R:mt.
Arter.
R:dr R:mt.
Summa
R:dr R:mt.
För år 1856
„ „ 1857
174
7',827
8,334
—
3,246
17,272
4,307
—
211
—
4,063
—
22,059
5,610
389
—
29,753
30,709
36,164
—
» » 1858
—
—
838
—
22,296
—
—
Summa R:dr R:mt
16,335
—
24,825
—
1,049
—
26,359
—
28,058
—
96.626
—
Tillhör Bevillnings-Utskottets Betankande M 2‘i. För år 1859 har uppgift ännu icke kunnat erhållas öfver beloppet af införd strandad Spanmål.
•mm •»
Förslag till Tulltaxa.
1
WnrHlug till Tulllnacn,
att lända till efterrättelse från och med den ....
I. Tarif för Införselstullen.
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Agat, oarbetad
Fri.
arbetad, oinfattad
1 skålp.
1
50
infattad med Guld eller Silfver, väges med in-
fattningen och förtullas såsom den;
med andra ämnen, tullbehandlas såsom Bijouteri-
varor.
* Alabaster, oarbetad
Fri.
arbetad, ej specificerad:
hvit
1 skålp.
60
andra slag
1 skålp.
60
Alun, alla slag
Fri.
Ambra
Fri.
Angelika
Fri.
Anis .
1 skålp.
7
'■ Antimonium crudum eller spetsglans och regulus . . .
1 skålp.
3
Apelsiner
1 skålp.
6
Apoteksvaror alla i taxan ej specificerade, enkla eller
sammansatta, till införsel af apotekare eller dem,
som erhållit Sundhetskollegii tillstånd att med
sådana varor idka bandel, eller efter Sundhetskol-
legii, Yetenskaps-akademiens eller vederbörande
universitets-fakultets hörande, af vetenskapsmän
till begagnande för vetenskapliga ändamål, eller
ock, efter Kommerskollegii pröfning, af närings-
Affall; se Spillning. Aiguillctter; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Affall vid klädesberedning; se Stofft. Aloe; hänföres under Apoteksvaror.
flik. till B. St. Prot. 1859 Sf 1860. 5 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 1
2
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet
Införsöls-
för Tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
B: dr.
^ ore.
idkare, sorn styrka sig hafva behof af dylika va-
ror för åstadkommande af sina tillverkningar . . .
Fria.
Arsenik, till införsel af apotekare och, efter erhållet till-
stånd af Kommerskollegium, för fabriksinrättningar .
1 skålp.
2
Aska, rå, af träd eller andra vegetabilier
Fri.
pott-, vållad eller oraffinerad, äfvensom raffinerad el-
ler kalcinerad
Fri.
Askar och Dosor tullbehandlas lika med det ämne, arbe-
tad t, hvaraf de hufvudsakligen bestå;
af sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade
ämnen
1 skålp.
30
Balsam, kopaive-, peruviansk och annan nativ (flaskornas
15
vigt inbegripen)
1 skålp.
*Band:
silkessammets-
1 skålp.
4
50
siden-
1 skålp.
G
—
halfsiden-
1 skålp.-
3
—
Anm. Ingen skilnad i tullafgiften göres, om uti halfsidenband
silket utgör blott en ringa beståndsdel.
andra slag, derunder inbegripna sådana, äfven af silke,
hvari kautschuk, gutta percha eller likartade ämnen
ingå
1 skålp.
75
Bark, alla ej specificerade slag
Fri.
Bast och Bastrep
Fria.
Bastmattor
Fria.
Beck och Bedkolja
Fria.
Ben:
oarbetadt, alla slag, derunder inbegripna tangent-
skifvor till s. k. klaviaturer, klufvet, spjelkadt och
sågadt ben samt förmalda ben eller s. k. benmjöl
Fria.
arbetadt:
elfen- och hvalrosständer
1 skålp.
1
50
andra slag
1 skålp.
40
Bensvart, Benkol eller Bister
1 centner.
1
50
Berberisrötter
Fria.
Bernsten, rå och oarbetad
Fri.
arbetad, oinfattad
1 skålp.
1
50
infattad med Guld eller Silfver, väges med infatt-
ningen och förtullas såsom den;
med andra ämnen, tullbehandlas såsom Bijouteri-
varor.
Architektoniska arbeten; se Bildhuggeriarbeten.
Argentan eller Nysilfver; hänföres under metaller,
sammansatta.
Årrak; se Bränvin.
Aska, tenn- och bly-; se Tennaska.
Aska, koppar-; se Kopparskrot.
Asfaltfilt, hänföres under Papper: förhydningsoch
press-.
•Assa foetida (Dyfvelsträck);
teksvaror.
hänföres under Apo
-
Auripigment; hänföres under Färger, ej specificerade.
Barometrar; se Instrumenter, optiska m. fl.
•Bayerskt- eller Tyroler-beck; hänföres under Harts.
Benspån; hänföres under Spillning.
Bister; se Bensvart.
Förslag till Tulltaxa.
3
Bijouterivaror af annat ämne än guld och silfver, enkla
eller sammansatta, såsom armband, bröstnålar, kedjor,
kors, ringar, sigiller, spännen, urhakar m. m. .
*Bildhuggeriarbeten, som utgöra konstnärsarbeten . . .
andra slag och arkitektoniska arbeten af ämne, hvilket,
såsom arbetadt, ej är i taxan speeificeradt
Bin i kupor
Biscuit, arbeten deraf
Bleckslagare-arbeten, ej specificerade:
olackerade
lackerade
Blod, kreaturs-, alla slag
Blodiglar
* Blommor, naturliga
konstgjorda, af tyg, papper eller halm
delar af konstgjorda blommor
*Blomster, torkade
Blomsterlökar
Bly:
oarbetadt, i tackor eller rullar
arbetadt, ej speeificeradt:
omåladt och olackeradt
måladt eller lackeradt.
Blyerts
Blyertspennor:
timmermans-
andra slag
Blysocker
Blår: hamp- och lin-
Bläck, skrif-
Bläckpulver eller Substans
Bokstafsstämplar samt Boktryck och Stilar
förslitna och obrukbara eller s. k. Stilskrot . . .
Bok- och Koppartrycksvärta
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata
Bomull
Borax
Boraxsyradt Natron eller Tinkal
Borstbindarearbeten:
med infattning af opoleradt eller måladt träd eller jern
med infattning af poleradt eller lackeradt träd . . .
med infattning af ben, horn eller andra ämnen . .
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. I öre.
1 I
Fria.
. 25
Fria.
18
25
40
Fritt.
Fria.
Fria.
22 | 50
7 | 50
Fria.
Fria.
Fritt.
1 skålp.
5
1 skålp.
20
Fr.
1 skålp.
15
1 skålp.
50
1 skålp.
3
Fria.
1 kanna
50
1 skålp.
15
1 skålp.
10
Fria.
1 skålp.
10
Fri.
Fri.
1 skålp.
4
Frit
t.
1 skålp.
25
1 skålp.
50
1 skålp.
1
—
Blauholtz; hänföres till Färgträd.
Blonder; se Spetsar.
Blyglete; se Glete.
Bokbindarecloth; hänföres till Väfnader, bomulls-.
Bokguld; se Guld.
Boksilfvcr; se Silfver.
Borst; hänföres till Hår, andra
4
Förslag till Tulltaxa.
Bouillon de pocke
Broderade arbeten draga lika tull med det tyg, hvarå broderiet
är anbragt, med följande tillägg:
af 20 procent för broderadt alngods, såsom gardinstyger,
klädningstyger m. m.
af 50 procent för fullfärdiga, broderade persedlar eller
delar deraf, såsom shawlar och dukar, kragar,
remsor, slöjor, manchetter, färdiggjorda eller i våder
tillklippta klädningar m. m.; samt
af 100 procent för med guld eller silfver broderade
tyger eller persedlar.
Broderduk, Marle och Stramalj:
af silke
af silke med tillsats af annat material
af ull
af papper
andra slag, enkla eller blandade
Anm. Påbörjade eller halfiardiga tapisseriarbeten förtullas lika
med duken, hvarå de äro anbragte, med tillägg af 20 procent.
Brodermönster
Brunsten
*Bränvin och Sprit, alla slag
Anm. Finnes varan försatt med socker eller annat främmande
ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves origtigt å profvaren,
erlägges tull såsom för Likör.
Bröd, alla slag
Buskar
* Böcker:
på främmande språk tryckta; lexica, deri något främmande
språk ingår; samt not- och vitböcker . .
på svenska språket tryckta biblar, gifna till svenska
bibelsällskapet
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta,
då de reklameras af författaren eller förläggaren,
eller då två besigtningsman, af hvilka minst den
ene bör vara boktryckare, intyga att böckerna äro
i Sverige tryckta .
på svenska språket i Finland tryckta och af finske
undersåter författade
andra på svenska språket tryckta
Qvantitet jj
för Tullberäk
ningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
skålp. alkohol
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. | öre.
Fri.
25
18
20
Fri.
45
Fritt.
Fria.
Fria.
\
Fria.
I
, I
Fria.
\
Fria.
115
Bouteljer; se Glas.
Bresilja; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
ej specificerade.
Britanniametall; hänföres under Metaller, sammansatta.
Bronz; hänföres under Metaller, sammansatta.
*Bronzpulfver; hänföres under Metaller, sammansatta,
arbetade, andra slag.
Brundier; se Plommon.
Brynstenar; se Sten.
Bäfvergäll; hänföres under Apoteksvaror.
Bär; se Frukter och Bär.
*Bärsaft, med tillsats af socker och sprit; se Likör;
utan sådan tillsats; hänföres till Cider.
Förslag till Tulltaxa.
5
* Böcker:
med inbundet, rent eller linieradt papper draga lika
tull som papperet, med tillägg af 50 procent.
Bönor, alla slag
Cacao, Caffe, m. fl. se under bokstafven Iv.
Cement
Chocolad
Cider tullbehandlas lika med Yin.
Cilcorierot
Citroner
Citronsaft
Citronsalt eller kristalliserad Citronsyra
Citronskal, torra
Dadlar
Deglar hänföras till Redskap oell Maskinerier.
Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom Ornamenter,
ej specificerade, tullbehandlas lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Dividvi eller Libidvi (Garfskidor)
Dref
*Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 12 fots
längd sönderhugget tågvirke
Dricka:
porter
öl och andra slag
Dun, alla slag
Emalj, i massa
Enbär
Etuis, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, såsom
arbetade, ej specificerade ämnen
Fartyg och Båtar, utländska, med tillbehör
Fenkol
Fernissa
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 kanna.
1 kanna.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
*Calmus, Camclhar, m. fl., se under bokstafven K.
Cassia Fistula; hänföres under Apoteksvaror.
Chagrin-skinn; hänföras under Hudar och skinn.
Champignoner; hänföras under Svampar, ätbara.
Cheniljer; hänföras under Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Chrystalli Tartari; se Vinsten.
*Cigaretter; hänföras under Tobak, karfvad.
Cinders; se Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; hänföras under
Instrumenter, matematiska, etc.
Coakes; se Stenkol.
Cremortartari; hänföres under Vinsten.
Curcuma, Gurkmeja; hänlöres under Färger och
Färgningsämnen, ej specificerade.
Desman; se Muscus.
1 skålp.
30
1 skålp.
2
1 skålp.
6
1 kanna.
10
1 skålp.
35
1 skålp.
6
1 skålp.
15
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr.
Fria.
Fritt.
Fria.
Fritt.
I
Fritt.
I
1 40
1 20
Fritt.
Fri.
Fria.
I
——! 75
kria.
7
10
Dosor; se Askar.
Drakblod; hänföres under Färger och Färgningsämnen,
ej specificerade.
*Duktygsväfnader; se Väfnader.
*Dyfvelsträck; hänföres under Apoteksvaror.
Ekollon; se Knapergall.
Elfenben; se Ben.
Enbärsmos; hänföres under Apoteksvaror.
Enbärsolja; hänföres under Oljor, feta, ej specificerade.
Essenser; se Oljor, flygtiga.
Estamper; se Kopparstick.
Etuis, derunder förut inbegripne Penningebörsar;
återfinnas under Portföljer.
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Fayence; se Porslin.
(5
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
nmgen.
Biksmynt.
B: dr.
öre.
Fikon
1 skålp.
7
Filar och Baspar
1 skålp.
12
Fingerborgar och Springar af andra ämnen än guld och
silfver
1 skålp.
40
Fisk:
färsk
Fri.
saltad eller inlagd:
anjovis, sardeller och thonfisk
1 skålp.
25
lax
1 centner.
1
10
sill
1 centner.
25
strömming
1 centner,
25
ali annan
1 centner.
75
torr eller rökt:
gråsidor eller sej
1 centner.
1
25
lax och ål
1 centner.
6
—
långor och torsk med derunder inhegripne rot-
schel’, samt klipp-, stock- och platt- eller hred-
fisk
1 centner.
1
50
andra slag
1 centnex*.
2
50
Fiskskinn, oberedda eller beredda
Fria.
Fjedrar, ej specifierade, förtullas lika med det ämne, ar-
betadt, hvaraf de bestå.
Fjäder, ospritad
Fri.
sp ritad
1 skålp.
...
15
Fjäll, hvalfisk- eller Ossa Sepia:
bria.
Flaskfoder förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå.
Anm. Flaskorna med deras innehåll förtullas särskildt.
Flintsten
Fri.
Flintor, huggna, utom agat
Fria.
Flyttsaker:
reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda, då de af
vederbörande tullkammare eller tullinspektion fin-
nas ej öfverstiga hans behof under resan ....
Fria.
inkomna för sådane svenske undersåters räkning,
som varit å utrikes ort bosatte, så framt de vid
införseln finnas gamla och brukade samt, på sär-
skild anmälan hos Generaltullstyrelsen, pröfvas ej
öfverstiga egarens behof
bria.
öfrige inkommande gamla och brukade husgeråds-
eller andra lösörepersedlar (hvilkas införsel, äfven
såsom nya, ej genom denna taxa är i allmänhet
medgifven tullfritt, eller emot lägre tull, än högst
Filtrerstenar; hänföras under Sten, arbetad, ej specificerad.
Fiskben; se Ben.
Fjedrar, ur-; hänföras till delar af ur, ej specificerade.
Flottholz; hänföres under Korkbark.
Flugor, spanska; hänföras under Apoteksvaror.
Förslag till Tulltaxa.
7
Flyttsaker:
10 procent af värdet, då sådan förtullningsgrund
bör tillämpas) när de vid införseln, på särskild anmälan
hos tullkammare eller tulldistrikt-ckefer,
vid 300 R:dr Riksmynts värde eller derunder, samt
hos Generaltullstyrelsen, då värdet öfverskjuter
300 R:dr Riksmynt, pröfvas icke öfverstiga egarens
behof
Fläsk
Fnöske, heredt.
Foglar, lefvande . . . .
slagtade, hänföras under Kött.
Folier, tenn-, eller Stanniol
Formar, af jernbleck eller annat ämne för sockerbruken,
äfvensom tryck- och pappersformar, hänföras till Redskap
och Maskinerier.
Fosfor
Frukter och Bär, ej specificerade:
friska
inlagde i bränvin eller ättika
torra
Frö:
kanarie-
andra slag
Fyrverkeriarbeten
Färger och Färgning sämnen:
blyhvitt, zinkhvitt och kremzerhvitt
kochenilj
indigo
spanskgröna
Anm. Nämnda färger, med olja eller annorledes beredda, må införas
mot den för råämnet stadgade tull.
andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda .
Färglådor, med färger och annat tillbehör, äfvensom färger
i musslor, glas o. s. v
Anin. Afdrag i vigten göres ej för lådan, glaset, musslan eller
annat tillbehör.
Färgmossa, alla slag
Färgträd, helt och oraspadt, alla slag, saint andra till
färgning användbara, oboredda växter och växtdelar,
i taxan ej specificerade
Gallmeja
Qvantitet I Införselsför
Tullberäk- | tull.
Riksmynt.
R:dr. öre.
ningen.
R:dr 100 R:mt.
1 skålp.
1 skålp.
1 centner.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
10
Fritt.
Fritt.
Fria.
15
15
50
30
G
Fria.
25
35
9
8
Fria.
35
Fri.
Fritt.
Fri.
Fläder-mos och saft; hänföras under Apoteksvaror.
Flätor till Hattar; se Hattflätor.
Fogellim; hänföres under Lim, andra slag.
Foglar, preparerade till Naturaliesamlingar, hänföras
till Naturalier.
Fransar; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Frukter, insyltade; hänföras under Konfityrer.
Fallar; hänföras under Hudar och Skinn, pelsverk.
Galangarot; hänföres under Apoteksvaror.
Gallipat; hänföres under Harts.
8
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet
Införsels-
för Tullberök-
tull.
mngen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Galläpplen
Fria.
Gardiner, rull-, af bomulls-, linne- eller hampväfnad,
målade eller tryckta
1 skålp.
40
Garn:
bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i karfvor eller å
bobiner:
ofärgadt
1 skålp.
12
färgadt, alla slag
1 skålp.
20
Anm. I händelse hos vederbörande tulltjensteman villrådighet upp-
står, huruvida icke en under benämning af dubbleradt bomulls-
garn angifven vara rätteligen bör till bomullstråd hänföras, ålig-
ger godsegaren, såsom vilkor för tillgodonjutande af de för dub-
bleradt bomullsgarn stadgade lägre tullumgälder, med sakkun-
nige personers, efter besigtning å godset, afgifna betyg styrka,
att varan utgör garn af sistnämnda beskaffenhet.
kamel- och ull-, alla slag:
ofärgadt
1 skålp.
15
färgadt
1 skålp.
20
linne-:
ofärgadt och oblekt
1 skålp.
25
färgadt eller blekt
1 skålp.
40
segel- och bind-
1 skålp.
10
Anni. För garn, dubbleradt af till färg och råämne olika garn-
sorter, hvilka hvar för sig draga olika tull, beräknas införsels-
tullen, utan hänsigt till den större eller mindre andel, hvarmed
den ena eller andra garnsorten deri ingår, efter den högre af-
giftsbestämmelsen.
Gevär:
dubbelbössor
1 stycke.
4
—
enkelbössor
1 stycke.
2
—
pistoler
1 par.
1
—
delar af gevär förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
Gips
.
Fritt.
Gipsarbeten, ej specificerade
1 skålp.
25
Gipssten
Fri
* Glas:
bunkar, burkar, buteljer och flaskor
1 centner.
75
Galloner; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Garfskidor; se Dividvi.
*Garn, bomulls-, tryckt; hänföres under färgadt;
ull-, brillant; se färgadt Ullgarn;
af vegetabilier (gräsgarn) förtullas lika
med Segel- och Bindgarn.
Gaude; hänföres till Färger, ej specificerade.
Gelatine; se Lim.
Gelé; hänföres till Konfityrer.
Genever; hänföres till Bränvin.
Gentianarot; hänföres under Apoteksvaror.
Gjutstenar; se Sten.
*Glas: Apotekare-ståndkärl, med inbränd signatur;
hänföras under bunkar, burkar etc.
Glasögon, Lorgnetter och andra monterade optiska
glas; se Instrumenter, matematiska, optiska
etc.
Förslag till Tulltaxa.
9
Glas:
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, på hvilka varor
inkomma, och som icke, enligt särskildt stadgande
i taxan, inbegripas uti vigten för tullberäk
ningcn
fönster-, alla slag
kemiska
ljusk ron-
optiska, lösa och oinfattade
patent- och glastakpannor
spegel-:
rå och oslipade eller s. k. glasämnen
slipade, ofolierade
folierade
ur
-
andra slag, karafiner och pressade eller slipade flaskor
derunder inbegripna,
Glasflusser:
oslipade samt slipade, men oinfattade
infattade med Guld eller Silfver, vägas med infattningen
och förtullas såsom den.
infattade med andra ämnen, tullbehandlas såsom
Bijouteri varor.
Glasvaror, försedda med flätning, som icke utgör varu
emballage
Glasgalla
Glasskärf eller Krasglas
Glete eller Glitt, alla slag
Glober
Granatäppleskal
Grifjlar af sten
Gryn, utom af spanmål:
ris-, äfvensom rismjöl
andra slag
*Gräs, ej specificeradt, oarbetadt
färgadt, trensadt eller uppristadt
Gräsmattor och Gräsrep
Grönsaker, friska
inlagda i bränvin eller ättika
torkade
Guano
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
Tull.
Riksmynt.
R:dr.
Fria.
Fria.
12
25
Fria.
18
40
20
60
20
Fri.
Fritt.
i ■
Fria.
Fria.
Fria.
1 skålp.
?
1 skålp.
1 ^
Fritt.
1 skålp.
1 3
Fria.
1 centner.
! 50
1 skålp.
— 32
1 skålp.
1 6
Fritt.
Glaubersalt; se Salt.
Glycyrrhiza; se Lakritsrot.
Grains d’Avignon; hänföras till Färger,
ficerade.
ej speci
-
Gramaner; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Granatäpplen; se Frukter och Bär, ej specificerade.
Gryn af spanmål; se Spanmål.
Gitarrer; se Instrumenter, musikaliska.
BiK. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 A/d. 17 Häft.
10
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
nmgen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Guld, oarbetadt
Fritt.
arbetad t
1 ort.
50
bolt-, äkta
1 ort.
4
oäkta
1 ort.
i
Anm. Yigten för pappersbladen,
mellan hvilka guldet •
ligger, inberäknas.
musiv-, puder- eller unsen- . . .
1 ort.
2
Gulddrag ar earbeten af guld eller silfver:
kantiljer och paljetter:
1 ort.
6
äkta eller lialfäkta
oäkta
1 ort.
2
fransar, galoner, gramaner, snören och andra ej
specificerade:
1 ort.
16
äkta eller halfäkta
oäkta
1 ort.
8
Gummi, alla slag, ei specificeradt . . .
1 skålp.
i
Gutta percha, oarbetad eller i skifvor utvalsad ....
fri-
arbeten deraf, ei specificerade och som ej äro hänför-
1 skålp.
50
liga till redskap och maskinerier,
eller delar dera!
Hagel
1 skålp.
8
Halm
tri.
Ilalsdulcsvallcar
1 skålp.
1
—
Hampa, ohäcklad och häcklad ....
Fri.
Handskar, alla slag
1 skålp.
8
—
Handskskinn, tillskurna till handskar .
1 skålp.
1
50
Harts
1 skålp.
—-—
I
* Hattar:
af halm eller strä
1 stycke.
1
50
af siden eller annan väfnad, utom felb, samt i all-
mänhet monterade fruntimmershattar
1 stycke.
4
—
af ull, hår eller felb
1 stycke.
2
—
andra slag
1 stycke.
40
Hattflätor af halm eller strå, samt öfriga halmarbetcn, ej
50
specificerade
1 skålp.
1
Hattfoder och Hattkullar, af siden eller annan väfnad, i före-
ning med annat material . . . .
1 skålp.
1
50
Hattformar och Hattstommar, med eliel
utan styfning,
tullbehandlas lika med det ämne, arbetadt, hvartill
de närmast kunna hänföras.
Honing
1 skålp.
4
Guld, Spinn-; se Tråd.
Gördelmakarearbeten; hänföras under Metaller!
Guldtyg; hänföres under Väfnader, siden-.
sammansatta, arbetade.
Gummi elasticum; hänföres under Kautschuk.
Hammarflit; tullbehandlas såsoln filtar af ylle un-
Gummi gutta; hänföres under Färger, ej specifi-
der art. Väfnader.
cerade.
Handtverkerivaror, ej specificerade;
se Slöjdvaror.
Harpoes; tullbehandlas såsom Harts.
Förslag till Tulltaxa.
11
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
K: dr.
öre.
Horn:
oarbetadt eller raspadt
jFritt.
arbetad t:
platter
Fria.
skifvor till lyktor, m. m
1 skålp.
•20
knappar, nied eller utan fernissning
1 skålp.
40
andra slag
1 skålp.
1
—
Hudar oell Skinn:
ej liänförliga till pelsverk:
oberedda:
torra, osaltade och ohestrukna
1 centner.
2
50
saltade eller bestrukna
1 centner.
1
25
våtsaltade och andra slag ........
Fria.
beredda:
sulläder och bindsuleläder samt hvitgarfvade
(alunerado) äfvensom sämskade hudar och
skinn
1 skålp.
25
pergaments-, färgade, pressade och tryckta skinn,
saffian, alla slag, äfvensom finaro skinn för
tillverkning af handskar och etuiarbeten . .
1 skålp.
75
andra slag, derunder inbegripna lackerade hudar
och skinn
•
1 skålp.
40
pelsverk:
beredda och oberedda:
get-, ren- och skälskinn
1 skålp.
10
får- och lammskinn:
grå krimska samt äkta svarta kalmuck- . .
1 skålp.
40
andra slag
1 skålp.
15
björn-, jerf- eller filfras-, kanin-, lo-, räf-, sjupp-
och vargskinn
1 skålp.
25
andra slag
1 skålp.
1
—
hopsydda, äfvensom fullfärdiga persedlar med pels-
verk till öfvertyg, såsom skinnpelsar, muffar,
boas m. m., förtullas lika med pclsverket, hvaraf
de bestå, med tillägg af 50 procent.
Humle
rn.
Hummer
fri
Hvalraf eller Spermaceti
1 skålp.
Fri
Hår, häst-, eller Tagel
8
andra slag, ej specificerade
1 skålp.
fria.
Hår- och Tagelarbeten, med eller utan infattning och lås.
4:
—
Häktor, Hakar och Hyskjor
1 skålp.
50
Hängslen och delar deraf:
1 skålp.
25
af siden eller halfsiden
2
andra slag
, . . . .
1 skålp.
75
Anm. För spännen och ringar medgifves ieke något afdrag i vigten.
Husblås; sc Lim.
| Hållrot; hänföres under Apoteksvaror.
12
Förslag till Tulltaxa.
Hö
Ingefära:
torr
6yltad
Instrumenter:
fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska och navigations-,
med eller utan fodral, alla slag, derunder
inbegripna monterade optiska glas samt barometrar
och termometrar
musikaliska:
flöjter, klarinetter och oboer
gitarrer och lutor
violer
violonceller och kontrabasar
valdhorn och trumpeter
post- och signalhorn
trummor och pukor
klavér och positiv
harpor
• •
fortepiano: tafflar samt stående s. k. kabinetts
ifyglar
flygel-
speldosor
Anm. Utgöres infattningen af Guld, Silfver eller Sköldpadd, tullbehandla»
hela dosan såsom arbeten af nämnda slag.
orgelverk
ej specificerade, förtullas lika med sådana bland
ofvanuppräknade, hvarmed de närmast kunna
jemt öras.
Anm. Särskildt inkommande tillbehör förtullas efter 15 procent
af värdet.
Inventarier, skepps-:
nya, ej specificerade, icke hänförliga till husgerådssaker
eller beklädnadspersedlar
brukade å förolyckade eller sjöskadade utländska fartyg
*Ister, alla slag
*Jern:
gjutet:
tack- och barlast- samt kasserade kanoner, bomber,
mörsare och kulor
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
stycke.
stycke.
stycke.
stycke.
stycke.
stycke.
stycke.
stycke.
stycke.
1 stycke.
1 stycke.
1 skålp.
R:dr 100 R:mt,
R:dr 100 R:mt,
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. I öre,
Fritt.
7
40
2
1
4
3
1
3
7
15
60
120
1
15
40
75
50
50
50
Fria.
Fritt.
Fria.
Indigo; se Färger.
Insekter; hänföras under Naturalier.
Instrumenter, Handtverks-; se verktyg, ej specificerade.
Ipecacuanha; hänföres under Apoteksvaror.
Jalappa; hänföres under Apoteksvaror.
Jern, gjutgods till maskinerier eller delar deraf;
se Redskap.
Jern, gjutgods finare, såsom nålar, kors, ringar,
kedjor m. m.; se Bijouteri-varor.
Förslag till Tulltaxa.
13
Qvantitet.
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
*Jern:
ningen.
Riksmynt
gjutet:
R:dr.
öre.
bomber och kulor, champlunerade till visst mått
och renfilade, kanoner, stycken, nickhakar och
mörsare, stämplade och borrade, saint finare och
gröfre lavetter
25
1 centner.
1
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostämp-  lade och oborrade, samt hällar, lod och lödjor
50
1 centner.
grytor, pannor, kittlar, kakelugnar, spisar och ka-
bysser, gallerverk samt dertill apterade stolpar
och ledstänger, äfvensom slussportar ....
1 centner.
1
—
gjutgods, allt annat, ej spccificeradt:
gröfre, såsom mortlar, strykjern, pressjern, axlar
1 skålp.
och tappar, balanser m. m
■
3
finare, såsom basreliefs, blomstervaser, byster,
fruktskålar, korgar, lampor, ljusstakar, me-  daljonger, pappershållare, presonterbrickor, rö-
kelsekar, urställningar m. m., med eller utan
25
målning och lackering
1 skålp.
knappar, olackcrade eller lackerade
1 skålp.
■
6
skostift
1 skålp.
3
smidt eller valsadt:
ankare
1 centner.
1
—
kettingar
1 centner.
75
kedjor med länkjernet under samt till och med
0,2 tums diameter
1 centner.
5
—
draggar, armbultar, hammare, roderjern, skepps-
knän och smedjestäd
1 centner.
1
—
stång-, platt- och band-, jernvägsskenor, bult-,
galler- och sänksmide, rundt eller kantigt, knipp-
och fyrkant- samt skär- och klippjern, äfvensom
Fr
smältstycken
ia.
plåtar, förtente och oförtente
trin.
skostift, klippt eller skuren
1 skålp.
5
spik af 1,6 tums längd och deröfver
1 centner.
1
50
all annan spik, samt allt annat manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt:
25
poleradt eller lackeradt
1 skålp.
andra slag, med eller utan bestrykning . . .
1 skålp.
15
Jernslcrot, gjutet, smidt eller valsadt
Frill.
Jord, foler-
Fi
•i.
Juveler, oinfattade och infattade
Fria.
*Jäst, alla slag
_—
Fi
i.
Kaffe
1 skålp.
10
brändt och alla till kaffesurrogat användbara brända
15
växter
1 skålp.
1
Jerå, pläteradt; hänföres under Metaller, samman- Jutter; hänföres under Hudar oell Skinn, beredda
satta. andra slag.
Jerntråd; se Tråd. Kalmus; hänföres under Apoteksvaror.
14
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet
1 Införsels-
för Tullberäk-
1 tull.
nmgen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Kakao
1 skålp.
10
Kakel, alla slag
1 skålp.
2
Kalk, osläckt och släckt
Fri.
Kalksten , . . . .
Fri.
Kamfer, oraffinerad och raffinerad . . .
1 skålp.
25
Kanel, Kanelknopp och Cassia Lignea
1 skålp.
30
Kapris
1 skålp.
25
Kardborrar eller Stråkardor
——
Fria.
Kardemummor
1 skålp.
40
Kardor och Kardläder hänföras till Redskap och Maskine-
rier, ej specificerade, eller delar deraf.
Karkasser och Karkassband
1 skålp.
50
Kartor
Fr
ta.
Kastanier
1 skålp.
6
Kautschuk:
oarbetad
Fi
i.
arbeten deraf, ej specificerade och som ej äro hänför-
liga till redskap och maskinerier eller delar deraf.
1 skålp.
50
Kaviar
1 skålp.
——
00
Kemiskt-teknislca preparater, ej specificerade
5
—
för medicinska behof, hänföras till apoteksvaror ei
specificerade.
Kimrök
1 skålp.
0
Kli, alla slag
rritt.
*Klorkalk
1 skålp.
2
* Kläder, ej specificerade:
nya gångkläder, äfvensom nya färdigsydda duktyg,
handdukar, lakan, örngott m. fr.
dylika hushålls-
persedlar, omärkta eller märkta, förtullas med 50
procent förhöjning i den tull, som
är bestämd för
tyget, hvaraf klädes- eller hushållspersedeln huf-
vudsakligen består.
Anm. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tullberäk-
ningen; men uppstår svårighet att bestämma hufvudbestånds-
delen, tages till beräkningsgrund det material, som drager hög-
sta tullafgift.
för kläder eller delar deraf, som äro försedda med
guld- eller silfverbroderier eller galoner, eller med
Kamelhår; hänföres under Hår.
*Kinabark och Kinarot; hänföres under Apoteks-
Kantarider; hänföres under Apoteksvaror.
varor.
Kantilj er; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
*Kitt; hänföres till Blyhvitt under art. Färger och
*Karduan; se Saffian under art. Hudar och Skinn.
F ärgningsämnen.
Karmin; hänföres under Färger, ej specificerade.
Klinker; hänföres under Tegel.
Karott; se Tobak.
Klorsyradt Kali; hänföres under Salt, medicinskt.
Kedjor till innanverk i ur: se Ur, delar deraf.
Klöfvar; hänföras under Horn, oarbetadt.
Förslag till Tulltawa.
15
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt»
R:dr.
öre.
fransar, spetsar eller blonder, förhöjes tullafgiften
med 100 procent i den för tyget bestämda.
för oljado eller fernissade kläder, derunder ej inbe-
gripna sådana, som äro öfverdragna med kautschuk
eller gutta percha, beräknas tullafgiften efter hvad
för tyget är bestämdt, utan förhöjning.
kläder, som utgöras af knutno eller stickade eller
på strumpstol tillverkade persedlar, såsom hufvor,
tröjor, underkläder m. m., äfven om dessa äro fär-
digsydda, försedda med knappar och band o. s. v.
förtullas, utan förhöjning, efter hvad för art. Strum-
por och strumpstolsarbeten är bestämdt.
gångkläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när
de äro synbart brukade eller, af egarne sjelfve med-
förda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga be-
hof. . '
Fria.
Knallhattar
1 skålp.
G0
Knapergall och Ekollon, malen och omalen
Fri
Knappar, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specifi-  cerade ämnen
1 skålp.
00
Anm. Då knappar af Glas, Horn, Metall, Perlemor eller Stenkol
icke annorlunda äro af sammansatta ämnen tillverkade, än att
öglan är olikartad, böra de förtullas på sätt taxan stadgar för
det ämne, arbetadt, hvaraf sjelfva knapparne äro förfärdigade.
Knif var:
rak-, med eller utan fodral
1 skålp.
50
penn-
1 skålp.
1
12
tälj-, sjömans-, eller gröfre arbets-
1 skålp.
.
15
bords- och andra slag, ej specificerade, samt gafflar;
med skaft af silfver, pläter, ebenholtz, elfenben
1 skålp.
1
med skaft af andra ämnen
1 skålp.
25
Kobolt-malm och metall
Fi
i.
Koeffyrer
1 stycke.
3
—
Kol, träd-
Fria.
Konfityrer
1 skålp.
40
Konserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl förvarade
ätbara varor
1 skålp.
50
Koppar:
rå eller garad
F,
/.
smidd, valsad eller gjuten:
plåtar och andra ämnen för bearbetning ....
——
Fria.
Kochenilj; se Färger och Färgningsämnen.
Kolsyradt Natron; se Soda.
Kompasser; hänföras under Instrumenter, navigations
etc.
Konjak; hänföres under Bränvin.
Kopal; hänföres under Gummi, alla slag, ej speoificerade.
*Kopiepressar; hänföras under Jern, Gjutgods, ej
specifieeradt, gröfre.
Kopparrök; hänföres under Vitriol, andra slag.
16
Förslag lill Tulltaxa.
Koppar:
smidd, valsad eller gjuten:
bleck och spik till fartygs förhydning
andra helfiirdiga arbeten, opolerade
polerade
Kopparnickel
Kopparskrot eller gammal koppar, endast användbar till
omsmältning, samt kopparaska
Kopparstick, Estamper och Litografiska arbeten, som utgöra
tillbehör till tryckta verk
andra slag, oinfattade
infattade, se Tafvelramar.
Koraller, äkta, oarbetade
arbetade, oinfattade
infattade med Guld eller Silfver, vägas med infattningen
och förtullas såsom den
infattade med andra ämnen, tullbehandlas såsom Bijouteriarbeten.
Korgar och Korgmakarearbeten:
af osltalade qvistar och spån
af skalade, men oklufna qvistar
af klufvet vide eller strå, rör och andra finare slag .
Koriander
Korinter
Korkar, skurna, utan beslag, äfvensom korksulor . . .
med beslag
Korkbark
Kort, spel-
Anm. Om hvad i afseende å korten ridare är att iakttaga, innan
de till egaren utlemnas, är särskildt stadgadt.
Kreatur, alla slag
Krita, hvit, och kritsten, omalen
malen
röd och svart
pastellkrita
Krokar, till fiske
Krukmakarearbeten, ej specificerade:
oglaserade och omålade
glaserade eller målade, äfvensom terra cotta och terralith
burkar och krus, på hvilka varor inkomma och sorn
icke enligt särskildt stadgande i taxan, inbegripas
uti vigten för tullberäkningen
Kummin
■ • • • • • • • • •
Koppartrjcksvärta; se Boksvärta.
Koppartråd; se Tråd.
Korf; hänföres under Metvurst.
Kransögon; hänföres under Apoteksvaror.
Krats; se Tester.
Kristallarbeten; hänföras under Glas, andra slag.
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
gross
1 centner
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
t skålp.
centner.
Införsels
tull.
Riksmynt.
K: dr. | öre.
Fria.
20
50
Fri.
I
Fri.
I
Fria.
18
Fria.
50
4
25
12
5
9
15
50
Fri.
18
Fria.
Fri.
20
2
10
15
3
10
Fria.
—| 5
1 j 50
Kromsyradt Kali; hänföres under Färger, ej specificerade.
*Kubeber, hänföres under Apoteksvaror.
*Kulör eller s. k. Vintinktur:
blandad med vatten; hänföres under Sirop;
blandad med sprit; se Likör.
Förslag till Tulltaxa.
17
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
nmgen.
Riksmynt.
It: dr.
öro.
Käppar, alla slag
1 skålp.
1
15
Kött, alla slag
Fritt.
Lack
1 skålp.
40
Lackerade arbeten, ej specificerade
1 skålp.
1
—
Lackmus
1 skålp.
4
Lagerblad oell Lagerbär
1 skålp.
3
8
Lakrits
1 skålp.
Lakritsrot eller Glycyrrhiza
1 skålp.
3
Lampor och Lyktor förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf do hufvudsakligen bestå.
Anm. Medföljande glaskupor förtullas särskildt efter hvad för glas,
andra slag, är bestämdt.
Leksaker eller Nurnberg erkram:
af träd eller sammansatta ämnen, med eller utan
betsning, målning eller lackering
1 skålp.
1
50
andra slag förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Lera
Fri.
Likör
1 kanna.
3
—
Lim:
husblås och gelatine
1 skålp.
75
andra slag
1 skålp.
6
Lin, ohäckladt och häckladt
Fritt.
Ljus:
8
talg-
1 skålp.
palmitin-
1 skålp.
■4
stearin- och margarin-
1 skålp.
0
andra slag
1 skålp.
15
Ljuskronor eller delar deraf, ej specificerade, förtullas lika
med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen
bestå, och utan afdrag i vigten för påsatta glas.
40
Luktvatten, alla slag (flaskornas vigt inbegripen) . . .
1 skålp.
Lumpor
Pria.
Lunta
Fri.
Läder arbeten, ej specificerade, förtullas med 50 procents
förhöjning å tullen för det läder, hvaraf arbetet huf-
vudsakligen består.
Läster till skoarbeten
1' na.
Lök, alla slag, ej specificerade
1 skålp.
a
.Liitcuu. vjummi; nuiiiores luiuur urumiiu, cuia, siag.
Lackerade arbeten: af bleck; se Bleckslagarearbeten.
af bly; se Illy, arbetadt.
af läder ; se Läderarbeten,
af papp; se Papparbeten,
af tenn: se Tenn, arbetadt.
af träd; se Träd, arbetadt, ej
specificeradt.
af zink; se Zink, arbetadt.
Lahn, oäkta; se Metaller, sammansatta.
Bih. till R. St. Prot. 1859 1860.
JUtUlipVUA.clJL , SC VCiVCJ.1.
Latun eller Trådband; se Metaller, sammansatta.
Lerpipor; hänföras under Piphufvuden.
*Liar; se Jern, manufaktur- och handtverks-smide,
ej speciflceradt.
Limoner, friska; hänföras under Citroner.
salta; hänföras under Frukter, inlagda.
Limonsaft; hänföres under Citronsaft.
Linser; se Spanmål.
Litografier; se Kopparstick.
5 Sami. 1 Åfd. 11 Häft. 3
18
Förslag till Tulltofta.
Magnetsten, oinfattad
Mais
Malm, alla slag, ej specificerad
Malmstuffer
Mandel
Marienglas
Marmor, oarbetad eller i block
arbetad, tullbehandlas såsom Bildhuggeriarbete!!, eller
såsom Sten, arbetad.
Masker
*Maskin- och Vagnssmörja
Mattor, af strå eller rötter
Medaljer, alla slag
Metaller, sammansatta:
marinmetall eller annan komposition i form af bleck
och spik, till förhydning af fartyg
andra slag:
oarbetade, latun och trådband derunder inbegripna
arbetade, alla slag, gjutna, smidda eller pressade,
oäkta lahn och metallduk derunder inbegripna:
förgyllda, försilfrade eller pläteradc ....
andra slag
skrot samt gammal och brukad metall, sammansatt,
endast tjenlig till omsmältning
Metvurst
Mineralier för naturalicsamlingar
Mjöd
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier, som ej kunna inbegripas
under spanmål eller hänföras till medicinalier
Munlack
Musikalier
Muskött, torr, och Muskottblomma
Muskus oller Desman
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 skålp.
1 stycke.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 kanna.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. | öre.
Fri.
Fri.
Fri.
Fria.
—112
Fritt.
Fri.
15
2
3
Fria.
Fri.
I
Fria.
75
40
Fritt.
1 10
Fria.
25
! 12
1 00
Fria.
1 40
Fri.
Litzari; liänföres till Färger, andra slag, cj specificerade.
Läder; se Hudar och Skinn, beredda.
Maskinerier, ej specificerade; se Redskap.
Magnesia; liänföres under Apoteksvaror.
Magnetsten, infattad; se Instrumenter, fysiska.
Manna; liänföres under Apoteksvaror.
^Manometrar; se Instrumenter, fysiska.
Marinmetall; se Metaller, sammansatta.
Marcasit; hän fores under Vismut.
Marle; se Rrodcrduk.
Mastix, tullbehandlas såsom Gummi.
Mattor, bast-; se Bastmattor,
golf-; se Väfnader,
gräs-; se Gräsmattor.
Mercurius; se Qvicksilfver.
Messing; liänföres under Metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Metronomer eller musikaliska taktmätare ; hänföras
till Instrumenter, matematiska.
Mikroskoper; hänföras till Instrumenter, optiska.
Mjöl af Spanmål; se Spanmål.
*Mjöl af Arrow-rot; se Mjöl af vegetabilier.
Mosaikarbeten; hänföras till Sten, arbetad.
Muffar; se Hudar och Skinn, pelsverk, persedlar
deraf.
Mullbärssaft; liänföres under Apoteksvaror.
Murklor; se Svampar, atbara.
Mursten; liäuföres under Tegel, alla slag.
Muskött, insyltad; tullbehandlas såsom Konfityrer.
Myntkoppar; hänföres under Koppar.
Myrrha; hänföres under Apoteksvaror.
Förslag till Tulltaxa.
19
Musslor, friska
insyltade eller saltade
Mynt, guld-, silfver- och koppar-
Målningar oell Ritningar, oinfattade
Nattsäckar och Kappsäckar
Naturalier till vetenskapliga samlingar
Neglikor
Nålar, af annat ämne än guld och silfver, och ej hänförliga
till bijouteri varor
Näfver
Nät, alla slag, fortullas lika med det Garn, hvaraf de äro
gjorda, med tillägg af 50 procent.
Nötter:
kokos-
hassel-, val- och andra slag
Oliver
Oljor :
feta:
bom-, hamp-, kokosnöt-, palm- och spermacetiandra
till apoteksvaror ej hänförliga eller eljest
icke specificerade slag
flygtig» eller essencer, ej specificerade (flaskornas vigt
deri inbegripen)
Oljekakor
Ost, alla slag
Papp
Papp- och Pappersarbeten, alla slag:
olackcradc
lackerade, arbeten af papier maché derunder inbegripna
* Papper:
förhydnings- och press-
kardus- och sug-, färgadt eller ofärgadt; makulatur-;
tryck-, olimmadt; tapet- och polér- eller smorgelskrif-,
kopie-, planche- och alla andra slag hvitt, ej
specificeradt
post-, alla slag
Qvantitet
för Tullberäkningen.
1 kanna.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 stycke.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. | öre.
Fria.
1 40
Fritt.
Fria.
1 40
Fria.
118
1 40
Fri.
8
10
2
3
25
Fria.
Fri.
2
40
65
.1
Fritt.
12
15
Målningar; infattade; se Tafvelramar.
Mössor och Kasketter; tullbekandlas såsom Kläder,
ej specificerade.
'Mössfoder och kullar; se Hattfoder.
Natron, kolsyradt; se Soda.
Negerhead; se Tobak.
Nickel; se Kopparnickel.
Nicht eller Tutia; liänföres under Apoteksvaror.
Nys- eller prustrot; hänföres under Apoteksvaror.
Nysilfver; hänföres under Metaller, sammansatta.
Olein; hänföres under Tran.
*01ja: kamfin-, nafta-, fotogénc-, stenkols-, m.
fl. till lyse begagnade vätskor, ej specificerade;
se Terpentinolja,
terpentin-; se Terpentin-olja.
vitriol-; se Svafvelsyra.
Ornamenter, arkitektoniska; se Bildhuggeriarbeten.
Ossa Sepia;; se Fjäll, hvalfisk-.
Ostron; hänföras under Musslor.
Paddy; se Ris.
Paljetter; se Gulddragarearbeton.
20
Förslag till Tulltaxa.
—
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
mngen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
* Papper:
färgadt, pressadt, glaceradt, tryckt, figureradt, försilf-
radt eller förgyldt
1 skålp.
18
Papperstapeter och Börder
1 skålp.
40
Paraplyer och Parasoller:
af siden eller halfsiden, utan afseende i sednare fallet
på silkets större eller mindre qvantitet . .
1 stycke.
i
50
andra slag
1 stycke.
—
50
delar deraf:
ställningar
1 skålp.
25
öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas lika med
det Väfnadsslag, hvaraf de äro gjorda, med tillägg
af 10 procent.
fodral er:
af läder, lösa eller påsatta
1 skålp.
—
50
af tyger, lösa, förtullas lika med Väfnaden, hvaraf
de äro gjorda, med tillägg af 10 procent,
Pennor, skrif-, alla slag
1 skålp.
—
25
Anm. Askars och kartors vigt inbegripes.
Penslar
1 dussin.
—
30
Peppar, alla slag
1 skålp.
—
11
Perlemor, oarbetad
—_
Fri.
arbetad, oinfattad
1 skålp.
1
50
infattad med Guld och Silfver, väges med in-
fattningen och förtullas såsom den.
infattad med andra ämnen; se Bijouteri varor.
Perlor, äkta, oinfattade eller infattade
Fria.
oäkta: glas-
1 skålp.
40
andra slag
1 skålp.
2
—
infattade med andra ämnen än guld och silf-
ver; se Bijouterivaror.
Perukmakarearbeten
1 skålp.
0
—
Pimpsten
Fri.
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
1 skålp.
1
—
andra slag
1 skålp.
40
Plantor
Fria.
Platina, oarbetad eller arbetad
Fri.
Plommon, Brunetter och Sviskon
1 skålp.
■
6
Puradiskorn; hänföres under Apoteksvaror.
Pa»tellkritor; se Krita.
•Pmtiljer; se Konfityror.
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Pennor, Blyerts-; se Blyertspennor.
Pergamentsskinn; se Hudar och Skinn.
Persikokärnor; hänföras under Apoteksvaror.
Pinsbach; hänföres under Metaller, sammansatta.
Pipor, Tobaks-; hänföras under Piphufvuden.
Pistacier; hänföras under Frukter och Bär, ej specificerade,
torra.
Pistoler; se Gevär.
Platåer; se Dekorationer.
Förslag till Tulltaxa.
21
Plymer:
struts- och andra slag
'•Pomada, burkarnes vigt inberäknad
Pomeranser
Pomeransknoppar och Skal
Porslin:
oäkta, sten- eller fayence:
hvitt eller enfärgadt, men omåladt:
talrickar
andra pjeser
måladt eller tryckt:
talrickar
andra pjeser
äkta:
kvitt eller enfärgadt
förgyldt eller måladt i figurer eller med blommor
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin för farmaceutiska eller
vetenskapliga behof må, sedan beskaffenheten och qvantiteten
blifvit hos Sundhetskollegium, Vetenskapsakademien eller vederbörande
Universitetsfakultet uppgifna och godkända, af apotekare
och vetenskapsmän fritt införas.
Portföljer, Penning ebor s ar, Ridikyler och Väskor:
af hel- eller halfsiden
andra slag
Potates
* Potatesmjöl, eller malen potates
Pozzolana
Qvicksilfver
* Redskap och Maskinerier, eller delar deraf, ej specificerade
Anm. Under denna rubrik äro att hänföra mera invecklade eller
af flera olika delar sammansatta fabriksmaskiner eller jordbruksredskap,
samt sådana delar deraf, som icke kunna användas, utan
att inpassas i ett visst redskap eller maskineri.
'•Ris, oskalad eller Paddy
blandad med mer eller mindre fullständigt afskalad ris
Russin
Russinstjelkar
Qvantitet
för Tullbcräkningen.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. öre.
15
50
6
7
5
10
10
18
20
40
2
1 50
Fri.
Fritt.
Fri.
—| 15
bria.
I
Fri.
1 1
1 6
Fria.
Pläter; hänföres under Metaller, sammansatta.
Porfyr; hänföres till Sten, ej specificerad.
Portemonnaier; se Portföljer.
Porter; se Dricka.
Pottaska; se Aska.
Puder; tullbehandlas såsom Mjöl, ej spccificeradt,
af vegetabilier.
Qvarnstenar; se Sten.
Qvercitron; hänföres till Färger, ej specificerade.
Kaspar; se Filar.
Rabarber; hänföres under Apoteksvaror.
Ridikyler; se Portföljer.
Risgryn; se Gryn.
Rismjöl; se Gryn.
Rosmarin; hänföres under Apoteksvaror.
Rotting; se Rör.
Rumm; se Bränvin.
Räfkakor eller Räfkryddor; hänföras under Apoteksvaror.
22
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
mngen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Rör:
bambu- oell spanska
1 skålp.
6
rottingar, vass och andra slag
Rötter, ätbara, alla slag
1 skålp.
1
Fria.
Sadelmakarearbeten, ej specificerade:
med äkta förgylda, försilfrade eller pläterade beslag.
1 skålp.
75
andra slag
1 skålp.
50
Saffran
1 skålp.
2
—
Salmiak
1 skålp.
3
*Salpeter, oraffiuerad eller raffinerad
chilisk eller salpetersyrad t natron
Fri.
Fri.
Salpetersyra och Skedvatten
1 skålp.
5
* Salt:
oraffineradt:
kok-, berg- och glaubcr-, vattenfritt
1 kubikfot.
10
raffineradt bordsalt, hvarmed förstås livitt, mjölaktigt
salt, ehvad det inkommer i särskilda emballagcr
eller i sammanpressade lösa stycken eller kakor .
1 skålp.
3
medicinskt
1 skålp.
3
Saltsyra
1 skålp.
1
Sand
Fri,
Saxar:
öfverskärare- samt saxar till klippning af plåtar och
bleck; hänföras till Redskap och Maskinerier.
skräddare-, trädgårds- och ull-
1 skålp.
15
andra slag: opolerado
1 skålp.
25
polerade
1 skålp.
50
Segel:
införselstullen bestämmes efter den å Yäfnaden, hvaraf
de bestå.
Senap:
1 skålp.
omalen
malen och preparerad
1 skålp.
25
Serpentinsten:
oarbetad
—-—
Fri.
arbetad; se Sten, arbetad.
Siktar och Såll
1 skålp.
25
Rödfärg; hänföres under Färger, ej specificerade.
Rör af jern eller annan metall, äfvensom tegelrör;
hänföras till Redskap och Maskinerier.
Rothe; se Färger, ej specificerade.
Rötter för apotekares behof, ej specificerade, hänföras
under Apoteksvaror.
Sablar; hänföras till Stålarbeten.
Saccarum Saturni; se Blysocker.
Saffian; se Hudar och Skinn, beredd».
Sagogryn; se Gryn.
Sandarak; se Gummi.
Sandel; se Färger, ej specificerade.
Sassafras; hänföres under Apoteksvaror.
Schellack; se Gummi.
Segel, bergade från främmande förolyckade fartyg;
se Inventarier.
Segelduk; se Väfnader.
Sejdergarn; se Garn, segel- och bind-,
Senetsblad; hänföras under Apoteksvaror.
*Sha'wrlar, Shawletter och andra Dukar; se Väfnader.
Siktduk: af Metall: se Metaller, sammansatta, andra
slag, arbetade,
af annat än Metall; se Väfnader.
Förslag till Tulltaxa.
23
Qvantitet
för Tullberäkningen.
Silfver, oarbetadt
arbetadt, förgyldt eller oförgyldt
bok-, äkta och oäkta
musiv-, målare-, puder- eller unsen-
Silke, rått, ofärgadt
färgadt
Sirop, alla slag
Skafgräs
Skomakarearbeten:
af siden
af andra tyger samt af saffians-, karduans-, färgade,
pressade och tryckta skinn
becksöms- och så kallade sjöstöflar
andra slag
Skriftajlor, alla slag
Skrubblor, alla slag; hänföras till Redskap och Maskinerier.
Sköldpadd, oarbetad
arbetad
Slöjdvaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufakturvaror,
i taxan ej nämnde, förtullas lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå, eller, om
detta ej kan bestämdt urskiljas
Smergel
Smink och Sminkflor
Smör
Snörmakarearbeten, såsom fransar, galoner, gramaner, aigilletter,
snoddar, snören, m. fl. ej specificerade:
af hel- och halfsiden
andra slag
* Socker:
raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kalv-,
samt krossadt eller pulveriseradt socker ....
oraffineradt:
a) till färgen icke mörkare än N:o 18 af den i
verldshandeln gällande holländska standard,
hvarå normalprof genom Generaltullstyrelsens
försorg hålles vederbörande tullkamrar tillhanda
1 ort.
1 skälp.
1 skälp.
1 skålp.
1 skålp.
1 par.
1 skålp.
1 skålp.
R:dr 100 R:mt.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr. | öre.
Fritt.
1 7
Fritt.
Fritt.
Fritt.
1 | 50
-H 4
vritt.
50
25
1
Fria.
\
Fri.
5
20
Fri.
J 65
Fritt.
50
13
13
Silfverglitt; se Glete.
Sjökort; se Kartor.
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier och 12 § i Taxeunderrättelserna.
Skiffer; se Sten.
Skinn; se Hudar och Skinn.
Fisk-; se Fiskskinn.
Skjälspäek; se Tran.
*Skor af yllefilt, utan lädersulor, förtullas såsom
yllefilt.
*Skyfflar och
*Skäror; se Jern, Manufaktur- och Handtverkssmide,
ej specificeradt.
Slipstenar; se Sten.
Snickarearbeten; se Triidvaror; arbetade, ej specifieera.
de.
Snus; se Tobak.
Snäckor; se Naturalier.
24
Förslag till Tulltaxa
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
nmgen.
Biksmynt.
B: dr.
öre.
* Socker:
oraffineradt':
b) till färgen mörkare än nämnde standardnum-
mer, — äfven örn varan inkommer i upplöst
eller flytande tillstånd
1 skålp.
8
Anin. Derest ett och samma Colly innehåller särskilda socker-
slag, underkastade olika tullafgifter, tillämpas den högre tull-
satsen för hela innehållet.
Soda eller kolsyradt Natron
.—.—
Fr
#
Soja oell Såser
1 kanna
1
50
Solfjädrar
1 skålp.
3
-
Spanmål, alla slag, malen eller omalen
Fri.
Speglar och Lampetter
1 skålp.
25
Spetsar, Uddar och Blonder:
silkes- och linne-
1 skålp.
6
andra slag
1 skålp.
2
Spillning, Affall och Spån, ej specificerade
Fri
Spännhalsdukar, äfvensom andra på valk sydda halsdukar:
af hel- eller halfsiden
1 skålp.
5
af andra tyger
1 skålp.
1
50
af läder
1 skålp.
75
Stearin
1 skålp.
4
Sten:
cornwalls-, eldfast, gjutstcnar samt mergel- och skiffer-
sten till stentryck, takskiffer, qvarnstenar, bryn-,
olje- och slipstenar samt all annan, ej specificerad,
oarbetad eller i block
Fri.
all annan, arbetad, ej specificerad
1 skålp.
1
Stenkol, Stenkolsstybb eller Cinders samt Coalces eller afsvaf-
lade stenkol ....
Fria.
Stenkolsarbeten, oinfattadc eller infattade med annat ämne
än guld och silfver: se Bijouteri varor.
infattade i Guld och .Silfver, vägas med infattningen
och förtullas såsom den.
Stenkolstjära
1 centner.
25
Stoft, ofärgadt eller färgadt, till begagnande vid tapettill-
verkning
Fritt.
Snören; se Gulddragare- oell Snörmakarearbeten.
Tarm-: se Strängar, andra slag.
Solfjäderspapper; se Papper, färgadt, m. m.
*Spadar; se Jern, Manufaktur- och Handtverkssmide,
ej specificeradt.
Spanska flugor; hänföras under Apoteksvaror.
Speldosor; se Instrumenter, musikaliska.
Spermaceti-olja; se Oljor, feta.
Spiauter; se Zink.
Spiesglans; se Antimonium.
Spiritus vini _ och annan Sprit; se Bränvin.
Spiritus, vitriol-; se Svafvelsyra.
Spån; se Spillning.
*Spån för bokbindning, tillverkning af värjslidor
m. m.; hänföres till fanérskifvor under artikeln
Träd varor.
Späck; se Tran.
Stanniol; se Folier.
Sticktyg eller Piqué; se Väfnader, bomulls-.
Stilar; se Boktryck.
Storax; hänföres under Apoteksvaror.
Förslag till Tulltaxa.
25
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
i
R:dr.
öre.
*Strtimpor och andra på strumpstol eller genom stickning
tillverkade arbeten, ej specificerade:
helsiden- eller halfsiden- ....
1 skålp.
4
50
andra slag
1 skålp.
1
—
Strump stickor
1 skålp.
25
Strängar:
af metall
1 skålp.
20
andra slag
1 skålp.
1
—
Stål, alla slag
Fritt.
Stålarbeten, ej specificerade
1 skålp.
50
*Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska äm-
nen
1 skålp.
6
Svafvel:
sicilianskt - . , . .
Fritt.
andra slag
i skålp.
1
Svafvelblomma
1 skålp.
2
Svafvelsyra
1 skålp.
1
Svampar:
ätbara och andra slag
1 skålp.
50
Sågblad
1 skålp.
15
* Sågblads ämnen, eller otaggade sågblad .
1 skålp.
5
Såpa .
•
1 skålp.
3
Säckar, nya, tomma; införselstullen bestämmes efter den
för Yäfnaden, med 10 proc. förhöjning.
med varor fyllda, såsom embalage
Fria.
Sängkläder beläggas med den tullafgift,
sorn är bestämd
för Yäfnaden, hvaraf öfvertyget består.
tillhöriga sjöfarande eller resande, när de äro syn-
bart brukade eller, af egarne sjelfve
medförda, pröf-
vas icke öfverstiga deras personliga behof . . .
Fria.
Tafvelramar förtullas lika med det ämne,
arbetadt, hvaraf
de hufvudsakligen bestå, utan afdrag i vigten för taf-
lan, derå anbragt glas, m. m.
Anm. Skulle sådane ramar inkomma, som böra tullbehandlas efter
värde, må dook denna behandling icke sträcka sig till den in-
fattade målningen eller ritningen, som egaren har att tullfritt
utbekomma.
Talg
Fri.
Tamarinder .
1 skålp.
4
Stramalj; se Brodérduk.
Sviskon; se Plommon.
Strutsfjädrar; se Plymer.
Svärta, bok- och koppartryck-; se Boksvärta.
Stuckarbeten; tullbehandlas såsom Sten, arbetad,
Synalar; se Nalar.
ej specificerad.
Syringar; se Fingerborgar.
Strakardor; se Kardborrar.
*Sagar, försedda med skaft; se Verktyg.
Ståltråd; se Tråd.
Saser; se Soja.
Substans; se Bläckpulver.
Tagel; se Har.
Succat; se Konfityrer.
Talgljus; se Ljus.
Bih. till B. St. Brot. 1859 $ 1860. 5 Sami. 1 A/d. 17 Haft. 4
26
Förslöf»; till Tulltaxa.
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
Tull.
ningen.
Rik smynt.
Tegel, alla slag
R:dr. | öre.
Fritt.
Tenlikar
1 skålp.
30
Tenn, oarbetadt samt arbetadt, gammalt ocb sönderbrutet
Fritt.
arbetadt, nytt:
olackeradt och omåladt
1 skålp.
25
lackeradt eller måladt
1 skålp.
40
Tenn- ocb Blyaska
Fri.
Terpentin
1 skålp.
2
Terpentinolja och Terpentinspiritus
1 skålp.
4
Terra Sigillata
Fri.
Tester eller Krätz
Fi
i.
Thé
1 skålp.
50
* Tidningar ocb Tidskrifter, äfven då de äro tryckta på
svenska spåket, så framt i detta fall dc, adresserade
till svenskt postkontor, med allmän post inkomma .
Fria.
Tjära, Tjärbärma ocb Vraktjära
Fria.
* Tobak:
oarbetad:
blad ocb stjelk
1 skålp.
25
arbetad:
cigarrer
1 skålp.
1
80
karfvad
1 skålp.
50
malen eller snus
1 skålp.
55
spunnen eller ncgerhead
1 skålp.
35
stänger och karotter
1 skålp.
00
Tonkabönor
Fria,
Tran ocb Späck, alla slag
1 skålp.
1
Trippel
Fri.
* Tråd:
guld- ocb silfver-
1 ort.
12
jern- ocb stål-
1 skålp.
6
arbeten deraf draga den tull, som taxan bestäm-  mer för manufaktursmide eller stålarbeten,
koppar- och annan ej specificerad metall-:
försyld, försilfrad eller pläterad
1 skålp.
1
25
Tapeter af papper; se Papperstapeter.
Taskböcker; se Portföljer.
^Tennsalt och Klortenn, äfvensom Trädättiksyradt
Jern; se Kemiskt-teckniska preparater, ej specificerade.
Tennfolier; se Folier.
Terra Cotta, Terralith, arbeten deraf; se Krukmakarearbeten.
Teriak; hänföres under Apoteksvaror.
Termometrar; se Instrumenter, fysiska, m. fl.
Tinkal; se Boraxsyradt natron.
Tobakspipor af lera eller porslin; se Piphufvuden,
andra slag.
Tomback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Trapp; behandlas såsom Lera.
Tricot ( 0
Tricotage j se Strumpor m. m.
Trummor och Trumpeter; se Instrumenter, musikaliska.
Tryffel; se Svampar, ätbara.
Tråd, jern-, stål- och messings- till instrumenter;
se Strängar.
*Tråd af metall, öfverspunnen med silke eller tråd;
se Karkasser.
Trädfrukter; se Frukter och Bär.
Förslag till Tulltawa.
27
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk- j
tull.
ningen.
Riksmyut.
R:dr. |
öre.
*Tråd:
koppar- och annan ej specificerad metall-:
andra slag
Fri.
bomulls-, alla slag
1 skålp.
40
linne-:
oblekt
1 skålp.
40
blekt eller färgad
1 skålp.
50
Träd, friska, alla slag .... . .
Fria.
Trädvaror:
virke, oarbetadt, alla slag ....
bandstakar
bjelkar och sparrar, alla slag . . .
bräder och plankor, sågade, alla slag
enträd och enstafrar
_
gevärstocksämnen
handspakar och handspaksämnen .
Fria.
lister och läkter, alla slag ....
——
master, bogspröt, spiror och pumpträd, alla slag . .
ribbor, alla slag
stäfver, lagg- och botten-, alla slag.
tunnband
ved, alla slag
årträd
fanérskifvor draga hälften af den tull, som är be-
stämd för snickarearbeten af samma trädslag;
svarfvarearbeten, ej specificerade, med eller utan bets-
ning, målning eller lackering . .
1 skålp.
1
—
alla mer eller mindre arbetade träd varor, ej specifi-
cerade, derunder inbegripno snickare- och stolma-
karearbeten:
af furu eller gran, med eller utan betsning, mål-
ning eller lackering ....
1 skålp.
3
af alm, ask, björk, bok, ek, valnöt och andra in-
hemska trädslag, med eller utan betsning, mål-
ning eller lackering, eller med fanering af
10
nämnde trädslag
1 skålp.
af mahogny, jacaranda och andra utländska träd-
)
15
slag, massiva eller dermed fanerade: ....
1 skålp.
försedda med äkta eller oäkta förgyllning. . .
J
Anm. Är arbetet sammansatt af flere trädslag, sker förtullnin-
gen efter det slag deribland, som drager högsta tullafgift.
♦Tumstockar; se Instrumenter, matematiska.
Tusch; hänföres till Färger, ej specificerade.
♦Tungspat:
Tutanego; se Zink.
omalen; se Sten, oarbetad;
Tutia; hänföres under Apoteksvaror.
malen; hänföres till Färger och Färgnings-
Tälgsten; se Sten, ej specificerad.
ämnen, ej specificerade.
28
Forslat] litt Tulltaxa.
1
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
K: dr.
öre.
Trädvaror:
möbler, försedda med stoppning, men utan öfvertyg-,
förtullas efter ofvanstående bestämmelser, utan för-
höjning-.
försedda med stoppning- och öfvertyg-, förtullas efter
nämnda bestämmelser, med 50 procents förhöjning.
Tvål:
parfymerad
1 skålp.
50
andra slag
1 skålp.
8
Tågvirke, nytt
1 skålp.
3
Ull, alla slag
Fr
7.
Ur:
fick-:
med guldboött
1 stycke.
4
—
med boett af andra matcrialier
1 stycke.
1
—
boetter, lösa, förtullas såsom det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå,
skeppskronometrar
1 stycke.
20
—
vägg- och studsare i foder:
af bronz eller annan metall, äfvensom af alabaster
eller porslin
1 skålp.
75
af träd eller andra slag
1 skålp.
40
urfoder, lösa, lod till ur, äfvensom tornur eller delar
deraf, förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå.
lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej spe-
cificerade
1 skålp.
3
—
Urland och Urkedjor af anuat ämne än guld och silfver
hänföras till Bijouterivaror.
Vadd:
silkes-
1 skålp.
1
50
andra slag
1 skålp.
25
* Vagnar och Åkdon:
tvåhjuliga samt di-oskor, trillor och slädar . . . .
1 stycke.
37
50
öfriga slag
1 stycke.
100
—
synbart brukade, som af resande, för eget behof, med-
föras eller som blifvit ur riket bevisligen utförda .
——
Fr,
a.
1 skålp.
5
50
* Vantar:
hel- eller halfsiden-
1 skålp.
4
50
andra slag
1 skålp.
1
—
öfverkladda med skinn, tullbehandlas lika med Hand-
skar.
Vatten, mineral-
1 kanna.
15
Urglas; se Glas.
Violrot; hänföres under Apoteksvaror.
Förelag till Tulltaxa.
29
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
nmgen.
Riksmynt
R:dr.
öre.
Vax, alla slag
Fritt.
Vekar, lamp- och ljus-
1 skålp.
70
Verktyg för slöjderna och handtverkerierna, ej specifice-
rade
5
—
Vin, alla slag:
på fastager
1 skålp.
14
på buteljer
1 kanna.
1
75
Vindruf, torr
Fi
•/’.
Vindru/vor .
1 skålp.
20
Vinsten, rå eller renad
1 skålp.
—__
3
Vinstenssalt
1 skålp.
14
Visitkort . •
1 skålp.
25
Vismut
1 skålp.
14
Vitriol:
grön
1 skålp.
1
andra slag
1 skålp.
3
* Väfnader:
helsiden-:
fel b och plys
1 skålp.
1
50
sammet
1 skålp.
4
50
Anm. Då hela ytan utgöres af silke, bör väfnaden, ehuru frånsidan
utvisar bomull, tullbehandlas såsom helsiden.
andra slag, guld- och silfvertyg derunder inbegripna
1 skålp.
6
—
halfsiden-:
felb och plvs
1 skålp.
1
50
andra slag
1 skålp.
3
—
bomulls-:
felb och plys, äfvensom filtar och parkum . . .
1 skålp.
40
gaz, lialflinon, musslin, nettelduk, dimity och batist
1 skålp.
1
—
segelduk
1 skålp.
6
tyll
1 skålp.
2
25
andra slag:
oblekta och ofärgade
1 skålp.
40
blekta eller färgade
1 skålp.
70
tryckta eller pressade
1 skålp.
90
bomulls-, med blandning till större eller mindre del
af lin eller hampa:
bolstervar
1 skålp.
40
damast
1 skålp.
90
dräll
1 skålp.
——
65
mattväfnad
1 skålp.
18
Violsirap; hänföres under Sirop.
Vitriololja; se Svafvelsyra.
Vagnmakarearbeten, ej specificerade; hänföras under
Slöjdvaror, ej specificerade.
Valnötter; se Nötter.
Vatten, lukt-; se Luktvatten.
Vau; hänföres under Färger, ej specificerade.
“"Vax: arbeten deraf; hänföras till sista rubriken i
Införselstarifen.
Vaxljus; se Ljus.
Vicker ; hänföres under Spaumål.
Värjor och Värjklingor; hänföras under Stålarbeten.
30
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet
Införsels-
för Tullberäk-
tull.
mngcn.
Riksmynt.
* Väfnader:
R:dr.
öre.
bomulls-, med blandning till större eller mindre del
af lin eller hampa:
andra slag tullbehandlas såsom lika beskaffade
tyger af bomull allena.
ylle-: af ull allena eller blandade till större eller
mindre del med bomull, lin, eller andra ämnen,
utom silke:
filtar och mattor
1 skålp.
—
40
pressduk
1 skålp.
12
andra slag
1 skålp.
1
50
linne- och hamp-:
blaggarn, buldan, kanfas och sadelgjordsväf . .
1 skålp.
15
bolstervar
1 skålp.
40
batist, flor, kammarduk och linön
1 skålp.
3
lärft, alla slag, äfvensom damast
1 skålp.
1
mattväfnad af hampa, eller af hampa i förening
med annat i taxan ej specificeradt ämne . .
1 skålp.
18
segelduk och tältduk
1 skålp.
8
andra slag, drällsväfnader derunder inbegripne .
1 skålp.
65
hår- och tagel-
1 skålp.
50
vaxade och lackerade:
mattor
1 skålp.
10
andra slag
1 skålp.
25
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta ge-
nom upplösning af kautschuk, gutta percha m. m.
1 skålp.
75
Ympvax
'fZink, Tutanego och Spiauter:
——
Fritt.
oarbetad och i plåtar
Fri
bleck och spik till fartygs förhydning
Fria.
arbetad:
!
omålad och olackerad
1 skålp.
7
målad eller lackerad
1 skålp.
20
förgyld, försilfrad eller pläterad
1 skålp.
75
Zinkblende
Fritt.
Ångmaskiner och Ångpannor
Fria.
Ada
Fria.
* Ättika, alla slag
1 skålp.
6
Varor, som icke kunna hänföras under någon af de i
donna införsel stari ff upptagne bestämmelser:
råämnen
Fr
ia.
mer eller mindre arbetade
20
-
Zaffer; hänföres under Färger, ej specificerade. Ängskära; hänförcs under Färger, ej specificerade.
Zitverrot; hänföres under Apoteksvaror. | Öl; se Dricka.
Förslag lill Tulltaxa. 31
II. Tarif för Vit försel» tullen.
Qvantitet
Utförsels-
för Tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre-
Ben, andra slag än elfen- och hvalfisk-, oarhetade . . .
1 centner.
50
*Jern:
gjutet:
tack- och barlast-, kanoner, stycken, nickhakar och
mörsare, ostämplade och oborrade, hällar öfver
0,8 tums tjocklek, jemte lod och lödjor till vig-
25
ter af större tyngd än 1 centner
1 centner.
* Koff ar:
50
rä
1 centner.
2
garad samt kopparskrot, alla slag, äfvensom kop-
30
paraska
1 centner.
*Lumpor
1 centner.
1
*Malm, rå och osmält, i införselstarifen ej specificerad
1 centner.
——
25
* Trädvaror:
virke, oarbctadt, sågadt eller tillhugget: alm, ask,
hok, björk, ek och andra ej specificerade sådana
trädslag, som vexa inom landet
5
—
furu- och grantimmer, otillhugget, af mindre än 8,3
tums diameter i lilländan, äfvensom master, bog-
spröt, spiror och telegrafstolpar samt pumpträd,
1 stycke.
20
oborrade...
bandstakar af furu och gran, samt båtshakeskaft och
bärlingar om 15 å 20 fots längd och 1,2 å 1,6 tums
diameter i lilländan, tullbehandlas såsom läkter,
huggne eller täljde.
1 tolft.
50
läkter, huggne eller täljdo
sparrar af furu och gran af mindre tjocklek än 6,6
1 stycke.
20
tum midtpå
Anm. Sparrar af furu och gran kunna utföras både liksidiga
och platta. Dimensionen af deras tjocklek bestämmes efter
ijerdedelen af deras totalomfång midtpå, så att t. ex. en sparre,
som på två motsatta sidor innehåller 8 tums tjocklek och på
de öfriga endast 4 tums, kommer att vid tullklareringen be-
handlas lika med en, hvars alla fyra sidor tvärtöfver innnehålla
hvardera 6 tum.
Årträd eller ämnen till åror
1 par.
15
Anm. Fartyg må till skeppsbehof tullfritt intaga 2 st. urämnen
T
för hvarje 20 läster af fartygets drägtighet och derunder.
Alla andra varor än de i denna tarif upptagne . .
Fria.
Rättelse
uti
Bevillninga-TJtskottets Utlåtande N:o 19.
Sid. 8 rad. 8 neditr. står: kände — läs: erkände
„ 12 „ 7 uppifr. „ 7 — „ 7,si
Tab. N:o 2 „ 3 „ „ Statens— „ Stadens
STOCKHOLM, tryckt kos Isaac Marcus, 1860.
Bevillning*- Utskot/e/s Utlåtande S:u 24
I
JVso 24.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 18G0, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner. angående folksko/eafgiftens
utgörande.
Vid 1844—1845 årens riksdag nedsatte Rikets Ständer den personliga skyddsafgiften
lill hälften, men anslogo tillika ett deremot svarande belopp, eller 12 sk.
Banko för man och 6 sk. samma mynt för qvinna, att till folkundervisningens
befrämjande inom hvarje församling utgå; och skulle denna afgift, i sammanhang
med kronouppbörden, uttagas oell levereras i Ränterierna sami derifrån, efter reqvisition
och anordning, till vederbörande skolstyrelser allemnas. Med bifall härtill
behagade Kongl. Maj:t utfärda nådiga Kungörelser, först under den 13 Mars 1846,
angående en allmän afgift i och för folkskole-undervisningens befrämjande och sedermera
under den 19 September 1848 angående samma afgifts fortfarande utgående
intill dess derom kunde varda annorlunda förordnadt. Sedan den tiden har i
hufvudsaken något nytt förordnande icke blifvit utlärdadt och afgiften, känd under
namn af folkskole-afgift, har ock sedan 1847 kommit folkskole-inrättningen till
godo.
Nu har inom Högv. Preste-Ståndet, uti väckt motion, hvilken blifvit till Bevill—
nings-Utskottet remitterad, Herr Kontrakts-prosten Tegnér — under anförande, att
landet med tacksamhet erkänner, att folkskolan i väsendtlig mån har denna afgift
att tacka flerestädes för sin uppkomst, öfver allt för sin utvidgning och fortgång —
erinrat, hurusom af denna afgifts uppkomst, det ock ville synas, som hade denBih.
lill R. SI. Prot. 1859 $ 1SC0. 5 Samt. 1 Afd. 18 Haft.
2
Becillnings-Utskoltets Utlåtande N:o 24.
samma alltid bort komma att bestämmas och utgå till enahanda belopp med den personliga
skyddsafgiften, såsom ursprungligen utgörande dess andra hälft. Något
sådant hade dock icke inträffat, utan hade skyddsafgiften blifvit ökad, under det
folkskole—afgiften oförändradt bibehåliits vid samma belopp. Ty då vid 1856—■ 1858
årens riksdag den personliga skyddsafgiften bestämdes för hvarje mansperson till
40 öre och för hvarje qvinna till 20 öre, hade, beträffande folkskole—afgi 1'ten, ingen
särskild föreskrift meddelats, hvarföre ock sistnämnde afgift för närvarande utdebiterades
tiil det ursprungliga beloppet, detta endast evalveradt till nuvarande myntbestämnirig
eller 37 öre för man och 19 öre för qvinna. Dessa tal passade dock
icke i decimal-systemet, försvårade räkningen och kontrollen. Med anledning häraf
har motionären, för vinnande af enhet och reda i förening med en ekonomisk fördel
för folkskolan, föreslagit att folkskole—afgiften måtte bestämmas till lika belopp
som personliga skyddsafgiften elier 40 öre för man och 20 öre för qvinna, med
enahanda bestämmelse i afseende på personernas ålder, som för skyddsafgiftens
utgörande förcskrifves. Genom bifall till detta förslag skulle, utan något kännbart
betungande för de skattskyldige, en tillökning i inkomst för folkskolan beredas,
hvilken tillökning icke vore att försmå och säkert äfven skulle af folkskolan tacksamt
erkännas, helst den föreslagna förhöjningen skulle för 1,000 personer, hälften
al hvartdera könet, hvilka densamma utgöra, inbringa hvarje skolkassa 20 R:dr,
äfvensom Rikets Ständer derigenom skulle lägga ett nytt bevis lill de många, förut
varande, af omvårdnad och välvilja för undervisningens och skolans angelägenheter.
Utskottet, som tagit ifrågavarande motion uti öfvervägande, har, på de af motionären
anförda skäl, ansett sig böra vördsamt tillstyrka,
att folkskole-algiften må, lika med personliga skyddsafgiften,
utgå af hvar och en i mantalslängd upptagen person, som enligt
gällande författning skall utgöra mantalspenningar, med
40 öre för man och 20 öre för qvinna, äfvensom att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
allmän Kungörelse derom måtte varda i nåder utfärdad.
Derjemte har äfven inom bemälda Riks-Stånd Herr Komminister Svartengren,
uti till Utskottets behandling öfverlemnad motion, anfört, att den befrielse till hälften
från bevillning efter l:sta och 2:dra artiklarne, som, enligt § 145 af gällande Revillnings-förordning,
är medgifven allmogen i Herjeådalen, Öster- och Vester-Dalarne,
Ofvan och Nedan Siljans lögderi och Gagnefs socken af Säters fögderi i Kopparbergs
län, äfvensom Elfdnhls och Fryksdahls Finnskog i Vermlands län, hade föranledt
dertill, att den folkskole—afgift, som med kronouppbörden inflyter och hvilken rättade
sig efter lista artikelns bevillning, kommit att i nämnde delar af riket utgå till
hälften mindre än annorstädes, änskönt dessa delar af riket, just i följd af sin lokala
beskaffenhet, hade större svårighet att ordna sitt folkskoleväsen och dertill behöfde
ökade medel. Vermlands finnskogar, som vore i förenämnda stadgande inbe
-
Beeiflningn-Ulekottets Utlåtande N:o 24.
3
gripna, utgjorde blott undantagsvis isolerade bygder. De flesta finnskogar hörde
till åtskilliga socknar, uti hvilka 2:ne särskilda mantalslängder måste upprättas,
nemligen en för de hemman, som utgjorde finnbygden och en för de hemman, som
utgjorde svenskbygden, hvardera med olika folkskatt. Härigenom inträffade, att
folkskole-afgiften, i förhållande till personalens antal, blefve hälften mindre af befolkningen
på de finska än på de svenska hemmanen inom samma socken, till stor
orättvisa och tyngd för de sednare. I följd häraf har motionären föreslagit att
den folkskole—afgift, som med kronouppbörden inflyter, måtte, oberoende af 145 § i
nu gällande Revillnings-förordning, utgå till lika belopp af hvarje mantalsskrifven
person inom liela riket.
Utskottet, som ansett omlörmälda lindring i bevillningen böra för framtiden
upphöra, har fördenskull uti det förslag till ny bevillnings-stadga, som under denna
dag till Rikets Ständers pröfning öfverlemnas, icke upptagit det åberopade stadgandet
i 145 § af gällande Bevillnings-förordning; och kommer, i fall Rikets Ständer
bifalla att denna lindring icke vidare får tillgodonjutas, folkskole-afgiften till följd
deraf att inom förberörde delar af riket utgå med enahanda belopp, som i allmänhet
är eller kan varda bestämdt. Meri om deremot den hittills beviljade lindringen
i bevillningen skulle anses böra fortfarande medgifvas, synes ett stadgande i afseende
pä folkskole-afgiften i den syftning motionären föreslagit endast föranleda till
inreckiing af föreskrifterna för de särskilda personela afgifternas debiterande. Utskottet,
anser sig
vid sådant förhållande böra hemställa, att sistnämnda motion
må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 12 April 1860.
STOCKHOLM. G. E. Ltokcgbbk, 1860.
Bevillning »-Utskottets Memorial N:o 25.
i
RT:o 25.
Ank. till
Memorial, i anledning af återremiss utaf Betänkandet N:o angående
Poslbcvillningen och dermed sammanhang egande
frågor.
Enligt Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag hafva Rikets Ständer, vid
behandlingen af ofvanberörde Betänkande, stadnat uti följande beslut, nemligen:
l:o. Beträffande Kongl. Majis uti Nådig Proposition af den 27 Oktober
sistlidet är gjorda förslag dels att enkla brelviglen för inrikes bref mätte bestämmas
till tre ort och porto-moderalion för bref olver 21 orts vigt ega rum i enlighet
med en, såväl i den Nådiga Propositionen, som i Utskottets Betänkande intagen
tarif, dels att för utrikes bref den enkla brefvigten, der den nu är bestämd
till V2 lod, må förändras lill IV* ort, och der den hittills varit 1 lod till 3 ort,
dels att högsta tillåtna vigten för lösbref må blifva 25 ort och för lokaibref 12
ort; har Utskottets framställning om bifall härtill blifvit af Preste- och Bonde-Stånden
gillad, men af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterad;
2:o.
I fråga om Herr Palanders inom sistnämnde Stånd väckta förslag
att enkla porto-afgilten för inrikes bref måtte nedsättas till 10 öre, hafva Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden gillat Utskottets hemställan att
nämnde förslag icke måtte vinna Rikets Ständers bifall; hvaremot betänkandet jemväl i
deufla del blifvit Borgare-Ståndet återremitteradt;
Bih. till H. Sl. Prut 1859 # 1860. 5 Sami. 1 Afd. 19 Hä/t. 1
2
Beirillningg-Utskollets Memorial AT:o 25.
3:o. Vidkommande Herr Palanders yrkande dels att undersökning måtte
företagas huruvida icke nedsättning kunde ega rum i afseende å porto-afgiflerna för
bref, som tili utlandet afgå och derifrån ankomma, dels att porto för utländska
tidningar måtte göras så billigt som möjligt, har Bonde-Ståndet gillat Utskottets
åsigt, alt berörde yrkanden ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda;
hvaremot de öfriga tre Riks-Stånden återremitterat ärendet till förnyad handläggning
af Utskottet; och har slutligen
4:o. Utskottets hemställan att såväl Prosten Lundholms motion om fri—
brefsrätt lör kyrkoherdar och deras vikarier, som Riksdags-fulimägligen Nils Janssons
från Östergötlands län motion om fribrefsrätt för länsmän mätte lemnäs utan
afseende, blifvit af samtlige Riks-Stånden gillad.
Emot Utskottets hemställan om bifall till Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga
Proposition har hufvudsakligen blifvit anmärkt: att då den nuvarande enkla
brefvigten 1V* lod motsvarade 3,90fi ort, skulle genom denna vigts bestämmande
till 3 ort en betydlig nedsättning i den nu tillåtna vigten för ett enkelt bref komma
att ega rum; att denna nedsättning blefve ännu kännbarare då fråga vore om
bref af större tyngd, enär ett bref, som nu afgår mot dubbelt porto, linge väga
något öfver 7 ort, men efter den föreslagna viglbestämmelsen ej skulle få öfverstiga
6 ort, o. s. v.; alt om äfven, såsom Utskottet uppgifvit, den föreslagna vigten
af 3 ort medgåfve att mot enkel afgift afsända ett postpappersark, inneslutet
i med lack försegladt kuvert af vanligt konceptpapper, eller ock ett med lack försegladt
bref bestående af två postpappersark eller ett ark konceptpapper, härtill
likväl erfordrades att papperet mäste vara af särdeles tunn beskaffenhet; att i
följd häraf det ock lätteligen kunde inträffa att ett bref, som icke innehöll mer
än ett ark konceptpapper eiler två postpappersark, öfverstege den föreslagna enkla
brefvigten, om papperet vore af något tjockare beskaffenhet; att härigenom för deri
korresponderande allmänheten förorsakades osäkerhet huruvida ett vanligt bref
kunde afgå för enkelt porto eller icke, och alt denna osäkerhet föranledde icke
ringa olägenhet, synnerligast då man ville, medelst användande af frimärken, begagna
de å allmänna platser uppsatte postlådor.
Ehuru flera skäl onekligen tala för antagande, utan förändring, af det utaf
Kongl. Maj:t framställda och i Utskottets Betänkande förordade förslaget att bestämma
den enkla brefvigten för inrikes bref till 3 ort, helst, enligt Utskottets
förmenande, den egentliga olägenheten deraf komme att inskränka sig dertill att
korrespondenter, för att få tillgodonjuta enkel portoberäkning, nödgades begagna
tunnare papper, än nu någon gång torde vara händelsen, hvilket åter komme att
medföra lättnad för de postskjutsskyldige, har likväl, med anledning af de inom
2:ne Riks-Stånd yttrade åsigter, Utskottet ansett sig icke böra förbise det förhållande
att, enligt äldre föreskrifter, bref, som i vigt ej uppgått till lullt l1/* lod5, fått
Bevillnings-U/sko/fets Memorial N:o 25. 5
afgå mot enkelt porto, samt att för hvarje öfverskjutande lod af brefvets vigt likaledes
skulle erläggas ett enkelt porto.
Enär anledningen lill dessa föreskrifter synes hafva varit alt, då den enkla
postvigten egentligen vore 1 lod, man ville, för att förebygga osäkerhet om vigten,
medgifva en öfvervigt, så att korrespondenten alltid mätte egn visshet derom, att
brefvet finge för det bestämda portobeloppel afgå, blott icke öfvervigten steg till
wera un fjerdedelen al enkel brefvigt, har Utskottet trott sig böra hemställa,
dels att, på sätt Utskottet i det återremitterade Betänkandet redan
föreslagit, enkla brefvigten för inrikes bref må bestämmas till tre
ort och porto-moderation iakttagas för bref öfver 21 orts vigt, sålunda,
att bref, vägande till och med 3 ort, underkastas enkelt porto,
olver 3 till och med 6 ort, dubbelt porto,
rt
(5
rt
V)
9
rt
3
enkla
rt
w
9
V!
r>
12
V)
4
«
n
r>
12
«
n
15
rt
5
V)
rt
r>
15
rt
r>
18
rt
6
V)
ry
vt
18
rt
V
21
V)
7
Vt
rt
rt
21
Vt
rt
25
r>
8
n
rt
r>
25
Vt
r>
30
T)
9
rt
*
rt
30
T)
n
40
n
10
n
n
Vt
40
rt
7)
50
r>
11
vt
vt
T)
50
V)
T)
60
V)
12
r>
n
r>
60
V)
rt
70
n
13
vt
v
vt
70
T)
T)
80
v>
14
rt
n
r>
80
rt
V)
90
rt
15
7)
rt
Vt
90
r>
yy
10.
rt
16
rt
rt
1
f(.
rt
7)
IV4
rt
17
r»
yt
17
4 0.
V»
rt
17.
0.
18
vt
rt
och alt för vigt deröber erlägges ett enkelt port©
mer för hvarje 3 ort mer;
dels att, då bref i vigt öfverstiger Ire, men icke uppgår till
fullt fyra ort, brefvet må befordras mot enkelt porto, samt att
bref, som öfverstiger 6, men icke uppgår till fullt 7 ort, må
befordras mot dubbelt porto 0. s. v., så att icke den högre
portosatsen tillämpas förr, än brefvet väger fullt 1 ort utöfver
den i tarifen för närmast underliggande porlosats utsatte högsta vigt.
Som någon anmärkning icke blifvit gjord i afseende på Utskottets hemställan
att Kongl. Maj:ts förslag rörande vigtbestämmelserna för utrikes bref samt
fér lösbref och lokalbref måtte gillas, får
Utskottet förnya sin derom gjorda hemställan.
4
Bertlin i n gs- UlttkoU elit Memorial N:o 25.
Beträffande derefter det väckta förslaget, att enkia porto-afgiften för inrikes
bref måtte nedsättas till 10 öre; så enär Utskottets i denna del gjorda hemställan
bl ifve t af tre Ständ godkänd, anser sig Utskottet böra vidblifva sin härutinnan
redan yttrade åsigt
att den föreslagna nedsättningen till 10 öre af det enkla brefportot
icke må vinna Rikets Ständers bifall.
Hvad derefter angår U skottets i 3:dje punklen gjorda hemställan, så afser densamma
2:ne frågor, nemligen, dels om anställande af undersökning huruvida nedsättning
må ega rum i afseende å porto-algifterna för bref, som till utlandet afgå och derifrån
ankomma, dels att porto för utländska tidningar må göras så billigt som
möjligt. I afseende på den förra af dessa frågor har, såvidt af de till Utskottet
aflemnade diskussions-protokoller i ämnet kunnat inhemtas, någon erinran mot
Utskottets hemställan icke blifvit gjord; och Utskottet får alltså, med hänvisning
till hvad i denna del förut blifvit af Utskottet anförd t, tillstyrka,
alt Herr Palanders yrkande om undersökning ifråga om portoafgifterne
lör bref, som till utlandet afgå och derifrån ankomma
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vidkommande slutligen frågan om porto för utländska tidningar, har
blifvit erinradt, att denna fråga utgör föremål för behandling äfven al Stats-Utskottet,
som i sitt Utlåtande N:o 13, i afseende på de rörande Postverket i Revisionsberättelserna
för 1837 och 1858 förekommande anmärkningar, yttrat, att Statsutskottet,
som väl instämde i de af Revisorerne uttalade åsigter om viglen af skyndsamma
förbättringar i postanstalterna och fördenskull ansägc de af Revisorerne
anmärkta och, såsom det syntes Utskottet, af General-Poststyrelsen på ett mindre
tillfredsställande sätt förklarade förhållanden vara förtjenle af uppmärksamhet från
Rikets Ständers sida, likväl för närvarande funne sig icke böra meddela något
yttrande i ämnet, enär Utskottet vid blifvande granskning af 1859 års Revisionsberättelse
finge tillfälle taga närmare kännedom om de åtgärder, som den sednaste
tiden blifvit i ofvannämnde hänseende vidtagne; och ville Utskottet alltså, i sammanhang
med sitt Betänkande i anledning af 1859 års Revisions-berättelse, till
Rikets Ständer afgifva utlåtande öfver Revisorernes ofvanberörde framställningar.
\ id sådant förhållande och då frågan om och hvilka åtgärder må från
Rikets Ständers sida vidtagas för vinnande af det utaf motionären åsyftade ändamål,
för närvarande är under handläggning af annat Rikets Ständers Utskott, hvar*
Betänkande i ämnet, stödt pä de ytterligare upplysningar, som dels af sednaste Revisions-berättelse
dels eljest kunna vinnas, är att förvänta, anser sig Utskottet böra
hemställa, det Rikets Ständer måtte förklara,
att Herr Palanders yrkande i fråga om porto för utländska
tidningar icke nu påkallar något särskildt beslut.
Stockholm den 1 Maj 1860.
Bevillnings-UtskolteU Utlåtande \:o 26.
3
J%:o 26.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Maj 1860, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende
å Betänkandet N:o 24, angående skatt för hundar.
A( särskilda lill Utskottet ankomna protokolls-utdrag för den 4 och 7 sist—
lidno April har Utskottet inhemtat, att omlörmälda Betänkande blifvit af Ridderskapel
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden bifallet, men att PresteSlandet,
som godkänt Utskottets tillstyrkan att Herr Roos’ i ämnet väckta förslag
icke mätte vinna Rikets Ständers bilall, deremot alslagit hvad Utskottet i ölrigt
hemställt, dels i fräga om rättighet för hvarje särskild stad och församling å landet
att ålägga inom kommunen boende person, som innehar hund, en årlig till
kommunen ingående skatt, icke öfverstigande Fem Riksdaler Riksmynt för hvarje
hund, dels om underdånig framställning att Kongl. Maj:t måtte täckas utfärda Nådig
författning i ämnet samt dervid meddela de närmare föreskrifter, som finnas af
behofvet påkallade.
I anledning hära! får Utskottet
inbjuda Preste-Ståndet att, med frånträdande af sitt skiljaktiga
beslut, antaga Utskottets i denna fråga afgifna, af de öfriga
Riks-Stånden godkända förslag.
Stockholm den 1 Maj 1860.
Bih. till R. St. Prof. 1859 # 1860. 5 Sami. t Afd. 19 Haft.
2
STOCKHOLM. G. E. Ljunggren, 1860.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 27.
1
\:o 97.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Juli 1860, kl. 2 e. tn.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss i vissa delar af Betänkandet
N:o 25, angående tullbevillningen.
Enligt Utskottet tillhandakomne Protokolls-utdrag har, vid omförmålda
Betänkandes behandling inom Piks-Stånden, detsamma i nedan nämnde delar blifvit,
på grund af gjorda anmärkningar, till Utskottet återremittera dt; och får Utskottet,
i anledning deraf, nu afgilva sitt utlåtande.
I. Tarifen för införselstuilen.
I afseende på artikeln Fisk: saltad Sill, för hvilken Utskottet föreslagit
bibehållande al den nu gällande tullen af 25 öre per centner, har i Bonde-Ståndet
blifvit yrkadt, att densamma, såsom utgörande en vigtig beståndsdel af de fattigare
folk-klassernas vanliga föda måtte från tull vara befriad.
Utskottet, som villigt erkänner att ifrågavarande artikels beläggande med
tull icke står i sträng öfverensstämmelse med den af Utskottet hyllade allmänna
grundsatsen att lifsförnödenheter höra vara tullfria, har uti det i denna del återremitterade
Betänkandet redogjort för de skäl, som föranledt Utskottet att uti
förevarande fall från nämnde grundsats göra ett undantag. Dessa skäl äro förnämligast:
att den ytterst låga tull af 25 öre per centner, hvarmed denna vara
är belagd och som, enligt författningen om handelsgemonskapen med Norige, i
allmänhet beräknas blott till hälften häraf, knappast kan, åtminstone i minuthandeln,
anses i någon mån inverka på varupriset, hvaremot densamma, i anseende
till den stora importen af ifrågavarande nödvändighetsvara, medför en icke ringa
, statsinkomst. Då Utskottets förslag dessutom blifvit af Ridderskapct och Adeln
samt Preste- och Borgare-Stånden godkändt, finner Utskottet sig
höra vidblifva hvad Utskottet uti Betänkandet N:o 23, angående
Artikeln Fisk: saltad Sill, hemställt, hvadan Utskottet
Bih. till JR. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 20 Haft. \
2
JBevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 27.
inbjuder Bonde-Ståndet att i de öfriga Riks-Ståndens beslut
sig förena.
Utskottet har vidare föreslagit att bibehålla den nu gällande tullfriheten
för
Koppar:
rå eller garad; '
smidd, valsad eller gjuten:
plåtar och andra ämnen för bearbetning;
bleck och spik till fartygs förhydning;
äfvensom för
Kopparnickel; och
Kopparskrot;
Detta förslag, som af Ridderskapct och Adeln samt Preste- och BorgareStånden
blifvit gilladt, liar af Bonde-Ståndet blifvit till Utskottet återremitterad!,
med yrkande att en, efter de särskilda sorternas värde lämpad, med den stadgade
utförselstullen å nyssnämnda slag al koppar jemförlig tullsats, måtte varda bestämd.
De skäl, som föranledde Rikets sednast församlade Ständer att lör ifrågavarande
artiklar bevilja tullfrihet, voro förnämligast, att införseln deraf i allmänhet
icke varit af någon betydenhet och att, då koppar utgjorde en hufvudsaklig
exportartikel, införseln af denna vara torde uteslutande afse sådana tillfälliga behof,
hvilkas fyllande det icke kunde vara skäl att genom tullbeskattning fördyra.
Då Utskottet anser dessa skäl fortfarande ega full tillämplighet, torde till bevis
på införselns obetydlighet här endast böra lemnäs följande ur Koni m ers e-Ko ] 1 eg ii
Berättelser hemtade uppgift på de qvantiteter af ofvanberörda vafor, som under
de sednaste åren blifvit tull behandlade. Enligt nämnde Berättelser infördes:
Koppar:
1855 1856 1857 1858.
rå eller garad  — — — —
smidd valsad eller gjuten:
plåtar och andra ämnen för bearbetning
i Sk^ i Skar. 8 Skar. isif Skar.
Bleck och Spik till fartygs förhydning 12 Skar. 7 Skar. 28 Skar 32 //.
Kopparnickel
2 ar. 5 ^ — —
Kopparskrot 3 Skar. 41 Skar. 29 Skaf. 9| Skar.
Utskottet vidblifver således
sitt af tre Stånd godkända, ofvan omförmälda förslag.
Utskottets förslag, att Potatesmjöl och Stärkelse borde i tarifen upptagas på
följande sätt:
Potatesmjöl eller malen potates
Fritt.
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen 1 af. 6 öro
Bevillnings-Utslcottets Utlåtande N:o 27.
3
har blifvit gilladt af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, hvaremot
Preste-Ståndet väl antagit Utskottets förslag angående tullbestämmelserna för
stärkelse, men för potatesmjöl eller malen potates, bestämt en införselstull af 25
öre per centner; och innehåller det från Bonde-Ståndet till Utskottet ankomne
Protokolls-utdrag, att ”förslaget rörande Potatesmjöl, Stärkelse återremitterades
med förklarande att Ståndet ansåg, det icke någon särskild rubrik i tulltaxan
skulle upptagas under benämning Potatesmjöl eller malen potates, utan borde
denna inbegripas under rubriken Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska
ämnen.”
Då tre Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste- och BorgareStåndet,
gillat hvad af Utskottet i fråga om artikeln Stärkelse blifvit föreslaget
samt Bonde-Ståndet, så vidt af det Utskottet tillbandakomna Protokolls-utdraget
kan inhemtas, icke heller mot den föreslagna tullbestämmelsen för artikeln Stärkelse
synes baft något att invända, anser sig Utskottet böra
vidblifva hvad Utskottet i afseende på artikeln Stärkelse
föreslagit.
Beträffande derefter artikeln Potatesmjöl, så och då Utskottets förslag blifvit
af 2:ne Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet antaget,
men de båda andra Riks-Stånden, hvilka icke gillat Utskottets förslag, sins
emellan
slädnät i olika beslut, anser sig Utskottet böra, jemte det Utskottet vidblifva’
sitt i ämnet, gjorda förslag,
inbjuda Preste- och Bonde-Stånden att sig deruti förena.
Emot Utskottets förslag att Tidningar och Tidskrifter, äfven då de äro
tryckta på svenska språket så framt i detta fall de, adresserade till svenskt Postkontor,
med allmän post inkomma, må vara tullfria, bar inom Borgare-Ståndet
blifvit erinradt, dels att då förslaget medgaf tullfrihet för tidningar och tidskrifter,
endast så framt de äro adresserade till svenskt Post-kontor och inkomma med
allmän post, ovisshet förefunnes huru förfaras borde med tidningar eller tidskrifter,
som på annat sätt till riket inkomma; dels att då tidningar och tidskrifter,
som inom Sverige utgifvas, äro underkastade stämpelafgift, men utrikes på svenska
språket tryckta tidningar och tidskrifter icke erlade sådan afgift, en fördel
bereddes dessa sednare, som icke Arore förunnad de förra och att i följd deraf antingen
tull- eller stämpel-afgift måtte ifrågavarande skrifter påläggas : samt dels
att då 4 § 10 mom. af nu gällande Tryckfrihetsförordning stadgade, att föryttrare
af utifrån inkomna skrifter på svenska språket vore underkastad samma skyldighet
och ansvar, som i 2:dra mom. af denna § är för Boktryckare bestämd, utan
att någon skilnad härvid vore gjord emellan böcker och periodiska skrifter, det
kunde ifrågasättas om icke, genom antagandet af Utskottets förslag i denna del,
postmästarne skulle komma att underkastas slikt ansvar för det de till prenumeranter
utsände sådane skrifter, hvilket ingalunda vore lämpligt och billigt; och
bar Ståndet, i anledning af de sålunda gjorda anmärkningarne, till Utskottet återremitterat
detta förslag, hvilket af de öfriga tre Riks-Stånden blifvit gilladt.
Yidkommande först den förmenta ovissheten, huru förfaras bör med tidningar
eller tidskrifter, som på annat sätt, än mod allmänna posten till riket inkomma,
så synes det ligga i sakens natur och har älven hittills alltid iakttagits, att tid
-
i
Tevillnings-TJtskottets Utlåtande N:o 27.
ningar och tidskrifter, som på annat sätt, än med allmänna posten, till riket inkomna,
böra tullbehandlas såsom böcker.
Beträffande åter anmärkningen dervid att i Sverige tryckta tidningar och
tidskrifter äro underkastade stämpel-afgift, så utgör det icke föremål för tulllagstiftningen
att bestämma örn och i livad mån tidningar oell tidskrifter, som från
utlandet inkomma, böra med stämpel förses eller icke. Då emellertid tidningar
och tidskrifter, tryckta på utländska språk, icke varit vid ankomsten till Sverige
underkastade stämpling, samt anbringandet af stämpel derå skulle fördröja deras
utdelande bland allmänbeten, anser Utskottet att samma befrielse från stämpelafgift,
utan synnerlig uppoffring från Statens sida, äfven kan förunnas tidningar
och tidskrifter, som äro å utländsk ort tryckta på svenska språket.
Hvad slutligen angår frågan huruvida och i hvad mån ansvar enligt 4 §
10 moni. af nu gällande Tryckfrihets-Förordning bör drabba postmästare för det
att do till prenumeranter utsända en möjligen brottslig skrift, så tillkommer det
icke Bevillnings-Utskottet att ingå i undersökning, huruvida nämnde grundlag i
ett eller annat uppgifvet fall eger tillämplighet eller icke. Dock hyser Utskottet
den öfvertygelse att, derest sådana missbruk af tryckfriheten skulle, i följd af den
medgifna tullfria införseln af utrikes tryckta tidningar och tidskrifter, förefalla,
hvilka icke kunde hänföras under bestämmelserna i nu gällande tryckfrihetslag,
Kongl. Maj:t icke lärer underlåta vidtaga nödiga åtgärder, till förekommande af
de olägenheter, som af ett sådant förhållande kunna anses påkallade.
Då Utskottet af nu anförda skäl icke finner anledning frånträda sitt af tre
Stånd antagna förslag, får Utskottet,
som vidblifver samma beslut,
hemställa att, till undvikande af all otydlighet om rätta sättet för tullbehandling
af tidningar och tidskrifter, som inkomma annorledes än med allmänna posterna,
Rikets Ständer måtte besluta att i noten införes:
Tidningar och tidskrifter, som inkomma annorlunda än med
allmänna posten; se höcker.
Utskottets förslag att de uti nu gällande tulltaxa såsom tullfria upptagna
Trä-varor äfven hädanefter skulle förblifva fria, har af - Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Borgare-Stånden blifvit gilladt, hvaremot Bonde-Ståndet för dc
uti Tulltaxeförslaget pag. 27 såsom tullfrio uppräknade trä-varor bestämt ”en
tullsats jemförlig med utförselstullen å samma artiklar.”
Jemte det Utskottet ansett sig höra upplysa, att icke alla de uti införselstarifen
särskildt upptagne tullfric trä-varor finnas uti utförselstarifen uppräknade
samt att Utskottet således saknar ledning för föreslåendet af de tullsatser, som
tilläfventyrs må anses "jemförlige med utförselstullen å samma artiklar” får Utskottet,
under hemställan till Bondc-Ståndet att uti förevarande ämne fatta bestämda
beslut,
inbjuda Ståndet att härutinnan antaga Utskottets af de öfriga
Riks-Stånden gillade förslag.
Den af Utskottet för Ättika föreslagna tull af 6 öro per skålpund har Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallit, hvaremot Preste- och BondeStåndcn
återremitterat frågan härom, förnämligast på den grund, att ättika borde,
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 27.
5
på samma sätt som eger rum med bränvin, förtullas efter sin styrka samt att,
sedan frågan förevar hos Utskottet en tillförlitlig Attiksprofvare skulle vara uppfunnen
och till Teknologiska Institutets granskning inlemnad, genom hvars begagnande
en rättvisare tullsats, än den Utskottet föreslagit, skulle kunna bestämmas.
I anledning häraf liar Utskottet ånyo inhemtat Föreståndarens för Teknologiska
Institutet yttrande i ämnet; och har Utskottet deraf funnit, att den nämnda
Ättiksprofvaren lärer vara en så beskaffad areometer, som omförmäles pag. 52 i
Utskottets Betänkande N:o 23, hvadan de skäl, som blifvit anförde emot förtullning
af ättika efter profning med areometer, synas jemväl gälla nämnde profvare.
Äfven med antagande deraf att den nu ifrågavarande ättiksprofvaren eller
någon annan kundo blifva fullt ändamålsenlig för utrönande och bestämmande af
varans sprithalt, bör Utskottet icke tillbakahålla den anmärkning, att en sådan
undersökning af varans beskaffenhet icke står väl tillsammans med den allmänt
godkända grundsatsen af enkelhet i tullbehandlingen, och således synes böra undvikas,
derest icke synnerligen vigtiga skäl föranleda ett undantag från denna
regel. Af alla de främmande tulltaxor, som för Utskottet varit tillgänglige, föreskrifver
icke heller någon för ättikas förtullning annan norm, än antingen efter
rymd, eller, såsom i de flesta är fallet, efter varans vigt. I öfrigt har bemälde
Föreståndare anfört flere skäl, hvarför han vidhölle den åsigten, att den föreslagna
tullsatsen för ättika voro fullt tillräcklig, derest icke bränvinsskatten och, i
sammanhang dermed, tullen å bränvin komme att böjas, i hvilket foll äfven tullen
för ättika borde ökas i samma förhållande, så att den utgjorde omkring af tullen
å alkohol, allt räknadt per //., såsom förut blifvit föreslaget,
Utskottet, som vid sådane förhållanden fortfarande anser, att tullen å ättika
bör beräknas efter vigt, ehvad ättikan är starkare eller svagare, finner likväl att,
för den händelse att tullen å bränvin skulle komma att ökas utöfver 45 öre per
'//. alkohol, en motsvarande tillökning af tullsatsen för ättika efter här ofvan angifna
beräkning jemväl bör ega runi ; och Utskottet tår, på sådan grund, hemställa
att Rikets Ständer måtto på det sätt gilla Utskottets i fråga om Ättika framställda
förslag att,
såvida bränvinsskatten förblifvcr oförändrad, tullsatsen å Ättika,
alla slag bestämmes för 1 //. till 6 öre; men att, om
tullen å bränvin kommer att förhöjas, Utskottet bör hos Ri
kets
Ständer föreslå den förändrade tullsats för ättika, som,
efter förenämnde beräkning, bör ega rum, så att tullen för
1 //. ättika fortfarande kommer att utgöra ungefär ,2S af tul
len
för 1 €(. alkohol.
II. Tarifcu för Utförsdstullcn.
I anledning af Herr Hos', A. E., Herr Kistners, L. R. och Riksdagsfullmäktigen
J. O. Almqvists motioner om förhöjning i utförselstullen för sparrar,
läkter och annat dylikt virke af smärre dimensioner, har Utskottet uti det återremitterade
Betänkandet förklarat sig icke finna skäl att uti de nu gällande tullbestämmelserna
för ifrågavarande trävaruartiklar föreslå någon ändring; och har
Utskottets yttrande i denna del blifvit af Ridderskapet och Ädeln samt Presteoch
Borgare-Stånden gilladt, hvaremot Bonde-Ståndet förbehållit sig öppen rätt
6
Bevillnings- Utshoitets Utlåtande N:o 27.
att framdeles besluta om tullfrihet eller nedsätta tullbestämmelser å de i nämnde
motioner omtalade sliogseffekter.
I anledning häraf och då Bonde-Ståndet i fråga om utförselstullen å ofvanberörda
artiklar ännu icke fattat sitt beslut, får Utskottet,
jemte hemställan till Bonde-Ståndet att härutinnan definitift
besluta, inbjuda nämnde Stånd att, lika med de öfriga liiksStåndcn,
godkänna Utskottets ofvan omförmälde yttrande.
Stockholm den 2 Juli 1860.
Reservation:
af Herr Prosten Sondén, mot sista punkten al Införsels-,larifen: ”Af upplysningar, som
kommit Utskottet tillhanda, anser jag tillräckliga skäl förefunnits till en annan tillstyrkan
änden Utskottet nu upprepat. Dessa upplysningar äro på Utskottsledamöters
begäran meddelade dels af Professor Er. Edlund samt dels af Professor C. Ullgren,
om man ock icke skulle vilja fästa ringaste afseende på hvad Professor N.
A. Wilander, sjelf ättik-fabrikant, förevisat do Utskottsledamöter, som velat och
haft tillfälle att om ättiksprofning inhemta egen kännedom.
Då värdet af ättika beror af dess styrka eller med andra ord dess halt af
ättiksyrehydrat, så att t. ex. 10 procents ättika är värd dubbelt mot 5 procents,
så skulle otvifvelaktigt den rättvisaste förtullning åstadkommas, om tull bestämdes
för hvarje skålpund ättiksyrehydrat, sorn den införtullade varan innehåller, på
samma sätt, som bränvin erlägger tull för hvarje //. ren alkohol.
En sådan förtullning efter ättikans styrka afråder dock Professor Edlund.
Ehuru, såsom han utlåter sig, .”syrehalten i en blandning af ättiksyra och vatten, hvil”ken
icke innehåller några främmande ämnen, som märkbart inverka på blandningens
specifika vigt, angifves med tillräcklig noggrannhet af areometern” befarar
han att ”om tullsatscn bestämmes efter ättikans styrka, sådan den angifves
”af areometern, så kommer den ättika, som importeras, utan tvifvel att blandas
”med alkohol, emedan ättikans skenbara, genom areometern bestämda styrka derigenom
blir mindre. En sådan förfalskning kan endast i det fall med areome”tern
upptäckas, då tillsatsen af alkohol är så stor, att blandningens specifika vigt
”är mindre än vattnets.” Nämnde Vetenskapsman tillstyrker derför ”att låta
”ali ättika förtullas lika, hvarvid tullsatsen torde höra bestämmas så, att den svarar
”mot importerad ättika af starkaste slaget." Hvilket detta starkaste slag är, eller
huru tullsatsen derå bör bestämmas, omnämner ej bemälde Professor, emedan han
ej derom blifvit rådfrågad. Deremot upplyser i detta hänseende Professor Ullgren,
efter att hafva angifvit åtskilliga orsaker till förlust af alkohol vid den vanliga
ättikberedniugen i stort, att ”vid fastställandet af den myckenhet ättika, hvilken
”såsom medelresultat af en längre tids tillverkning erhålles af en mängd alkohol, man
”träffar det sannolikaste förhållandet, åtminstone för närvarande eller tills att ättik”bildningsmctoden
hunnit ytterligare fullkomnas, om man antager, att i närmaste
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 27.
”öfverensstämmelse med Ballings uppgift 1 €t alkohol ger upphof till 61 //. ättik”sprit
med en halt af 15 Jj ättiksyrehydrat.” Ättika af ”starkaste slaget” hör efter
detta antagande förtullas åtminstone med A af alkoholstullen, d. v. s. med minst
7 öre, i fall tullen på alkohol blir oförändrad 45 öre per '//. Då har man icke beviljat
de inhemska fabrikerna något skydd utöfver råämnets tull, så vida man
icke såsom skydd vill uppskatta skilnaden af A öre per '//.
I ett särskildt tillägg till sitt utlåtande, yttrar Pi’ofessor Edlund:
”Om en och samma tullsats bestämmes för all sorts ättika, och denna tullsats
sättes för låg, så kan man med skäl befara, att don ättika, som importeras,
”uppblandas med alkohol, för att af inhemska fabrikanter förvandlas till verklig
”ättika, emedan vinsten af ett dylikt förfarande blir i samma mån större, som
”den på detta sätt såsom ättika insmugglade alkoholen kommer att stå den inhemska
ättikfabrikanten till billigt pris.”
Häraf visar sig den stora svårigheten, att äfven vid den lika tullen å ättika
förekomma ifrågavarande smuggling. Den starkaste ättika kan nemligen uppblandas
med lika stor volum sprit af 80 procents alkoholhalt utan att genom lukt
eller smak ge förfalskningen tillkänna. Hvilken betydlig vinst det skulle bli, att
efter den af TJtskottet föreslagna tullsats importera en sådan blandning kan ses
af följande jemförelse.
100 kannor starkaste ättika väga 628 W;; tull ä 6 öre Bernt Bedr 37,68
.100 kannor sprit å 80g alkohol 531 //; tull å 36 öre „ „ 101,ig
Summa 1,159 €(. blandning borde dra tull 228,84
Förtullad som ättika å 6 öre per &. drar den 69,54
Yinst af smugglingen 159,50.
Man lärer väl häremot vilja invända, att ingen sådan smuggling är känd.
Härtill svaras: då intet prof blifvit ålagdt än mindre verkställdt, kan den icke
vara känd; och den kan aldrig blifva det, så länge lukt och smak äro de enda
prof tulltjenstemännen hafva att begagna. Skulle ock vid en så grof förfalskning,
som den ofvan beräknade, någon ringa alkohollukt af en fin näsa kunna upptäckas,
så är detta omöjligt om t. ex. lika känntal 50 procents bränvin blandas till
starkaste ättika, som hittills blifvit importerad, d. v. s. den som håller 12 J procent
syrehydrat.
Mig synes derför vara af synnerlig vigt, att för ättikans förtullning lemna
sådana föreskrifter, att icke man nödgar den ärlige inlremske fabrikanten att lemna
rum för den, som icke gör sig något samvete af att på ofvannämnda sätt begagna
tulltaxans brister att förskaffa sig sitt råämne alkohol för godt pris.
Vill man nu förskona tulltjenstemännen från den otvifvelaktig! besvärliga
profningen med areometern, och vederbörande vetenskapsmän från de undersökningar,
hvilka i tvifvelaktiga fall skulle blifva nödvändiga, så lärer ingen annan
utväg finnas än l:o den att efter Professor Edlunds råd sätta tullen hög, och föreslås
derföre
att tullen å ättika må bestämmas till 8 öre per €t.
Men då derigenom varans uppblandning med alkohol, hvilken i sådant fall
inkomme för denna tull, icke kan förebyggas, lärer det befinnas oeftergifligen
8
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 28.
nödvändigt, att 2:o till förekommande åtminstone af en allt för stark sådan spädning
stadga-:
Ättika blandad mod så mycket bränvin, att den icke är tyngre
än vatten, förtullas så, som holle den halfva sin vigt alkohol.
Det prof, som härtill erfordras, är så enkelt, att det. af ett barn kan verkställas
med hvilken areometer som helst, blott den är så inrättad, att den kan
simma i rent vatten.
Införes i tulltaxan ett sådant stadgande, i likhet med det som under artikeln
bränvin är infördt, så kan ej späduingen bli starkare än omkring 18 procent,
då den annars kan uppgå till 100.“
N:o 88.
Alik. lill Exp.-Ulsk. ilen 2 Juli 1860, kl. 1 e. ni.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga, beslut, angående
tullbevillningen.
I likhet med hvad vid de sednaste riksdagarne egt rum, har Bevillningsutskottet,
som under denna dag afgifvit särskildt Utlåtande (N:o 27) rörande de
delar af Utskottets Betänkande Nio 23 angående tulibevillningen med dervid fogade
förslag till In- och Utförsels-tarifer, hvilka blifvit till Utskottet återremitterade
eller eljest icke af samtliga liiks-Stånden definitivt afgjorda, ansett sig böra,
för påskyndande af de till Utskottets handläggning hörande ärendens gång, nu
samtidigt afgifva förslag till sammanjemkning af de redan fattade beslut, hvarvid
skiljaktighet förefinnes, samt till de voteringspropositioner, öfver hvilka, der sammanjemkning
icke kan tillvägabringas, omröstning lärer böra anställas i förstärkt
Bevillnings-lJtskott; och får Utskottet härvid tillika anmäla, att de delar af ofvannämnda
Betänkande och förslag, hvilka hvarken i förrberörda, under denna dag
äfgifna, utlåtande finnas upptagne eller här nedan oinförmälas, blifvit af samtlige
Riks-Stånden gillade och godkände.
Beträffande såväl inbjudningen till sammanjemkning' af de skiljaktiga besluten,
som uppställningen af voterings-propositionerna, har Utskottet följt enahanda
grunder, som vid de 2:ne sednaste riksdagarne blifvit tillämpade, nemligen:
a)
Bevillhings-U(skottets Utlåtande N:o 28.
9
a) i afseende på inbjudningarne:
att, då tre Stånd varit om ett beslut ense, Utskottet inbjudit det fjerde att,
med frånträdande af sitt skiljaktiga beslut, instämma i de öfriga Ståndens;
att, om två Stånd i någon fråga bifallit Utskottets förslag, men de två
andra fattat, deriirån afvikande, sinsemellan öfverensstämmande eller skiljaktiga
beslut, Utskottet inbjudit dessa två sistnämnda Stånd att med de förra sig förena; och
att, om tre Stånd fattat från Utskottets förslag och sinsemellan skiljaktiga
beslut, eller af dessa tre Stånd två varit ense om samma beslut, Utskottet inbjudit
de sålunda skiljaktiga Stånden att instämma med det ijerde Ståndet, som godkänt
Utskottets förslag; samt
b) i afseende på omröstningarne:
att, såvida förslagen till sammanjcmkning icke antagas, omröstningar böra
ega rum i alla de fall, der Stånden stadnat i olika beslut om in- och utförselsafgifternas
belopp eller om taxe-rubrikernas indelning och lydelse, såvida lullbevillningens
belopp deraf ansetts beroende; äfvensom
att, till lättnad vid öfversigten af de olika besluten, iakttagits, att Utskottets
förslag, då detsamma bort i omröstningen ingå, alltid blifvit intaget i ja-propositionen
och dervid omförmälts, huruvida tre, två eller blott ett Stånd i enlighet
dermed beslutat.
Vid den nu följande framställningen rörande de skiljaktiga besluten, har
Utskottet, såsom vanligt, följt den ordning, hvartill uppställningen af tulltaxan
föranleder.
I. Iiiförscls-tarifeu.
Utskottets förslag att för artikeln Fläsk, liksom för de flesta öfriga lefnads- Fläsk.
förnödenheter och landtmannaprodukter, fortfarande bibehålla nu gällande tullfrihet,
har blifvit af Hidderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Ståndm bifallet,
hvaremot Bonde-Ståndet för denna vara bestämt en införselstull af 3 öre per skålpund.
Utskottet inbjuder Bonde-Ståndet att, med frånträdande af detta sitt beslut,
förena sig med de öfriga Stånden, och föreslår, för motsatt fall, följande omröstning:
l:o.
Den, som bifalley Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att Fläsk skall
vara vid införsel tullfritt, röstar
Ja;
Bih. till It. St. Prot. 1859 Sf 1860. 5 Sami. 1 Afd. 20 Häft.
2
10 lievilfnings- Utskottets Utlåtande N:o 28.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, Fläsk att vid
införsel draga en tull af 3 öre per Skålpund.
Hudar och
_ För artikeln Hudar och Skinn, oberedda, våtsaltade och andra slag, hade
Skinn. Utskottet föreslagit fortfarande af den nu gällande tullfriheten vid införsel. Detta
förslag har blifvit af liidderslcapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden godkändt,
hvaremot Bonde-Ståndet åsatt den ifrågavarande artikeln en införselstull af
50 öre per Centner.
Derest tionde-Ståndet vidblifver detta sitt skiljaktiga beslut, lärer följande
omröstning böra anställas:
z:o.
Den som vill, att, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, Hudar
och Skinn, oberedda, våtsaltade och andra slag, skola vara vid införsel tullfria,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, ifrågavarande
artikel att beläggas med en införselstull af 50 öre per Centner.
Humle. Bidderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden hafva gillat Ut
skottets
förslag om fortfarande tullfrihet för Humle, men Bonde-Stånclet har derför
bestämt en införselstull af 1 R:dr 50 öre per Centner.
Utskottet hemställer, att Bonde-Ståndet måtte frånträda detta sitt beslut
och instämma med de öfriga Stånden, samt föreslår, för annan händelse, följande
omröstning:
3:o.
Den, som, i enlighet med Utskottets af tre Stånd godkända förslag, anser,
att Humle fortfarande bör vara vid införsel tullfri, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 28. 11
Vinner Nej, kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, att för Humle stadgas
en införselstull af 1 R:dr 50 öre per Centner.
Den för artikeln Jern-, gjutet: tack- och barlast-, samt kasserade kanoner, Jern, tackbomber,
mörsare och kulor, nu gällande tullfrihet vid införsel hade Utskottet an- och barlaBtsett
fortfarande böra medgifvas, hvilket ock blifvit af Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden gilladt. Deremot har B onde-Ståndet beslutat åsätta
nämnde artikel en införselstull af 15 öre per Centner.
Utskottet hemställer, att Bonde-Ståndet ville låta sitt beslut härom falla och,
i likhet med de öfriga Stånden, antaga Utskottets förslag. Derest detta icke bifalles,
måste följande omröstning anställas:
4:o.
Den, som anser, att Jern, gjutet, tack- och barlast-, samt kasserade kanoner,
bomber, mörsare och kulor, bör, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit och
tre Stånd beslutat, vara vid införsel tullfritt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. antages, enligt Bonde-Ståndets beslut, för den ifrågavarande
artikeln en införselstull af 15 öre per Centner.
För artikeln Klorkalk hade Utskottet föreslagit en nedsatt införselstull al KiorkM.
2 öre per Skålpund. Denna tullsats har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Bonde-Stånden antagen, hvaremot Borgare-Ståndet ansett den ifrågavarande
artikeln böra vara vid införsel tullfri.
I fall Borgare-Ståndet icke skulle vilja frånträda denna sin särskilda mening
och antaga Utskottets af de öfriga Stånden godkända förslag, föranledcs följande
omröstning:
5:o.
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att för Klorkalk
bestämmes en införselstull af 2 öre per Skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Kreatur.
Kött.
12 Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 28.
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, artikeln Klorkalk
att blifva vid införsel tullfri.
För Kreatur, alla slag, hade Utskottet, i enlighet med nu gällande bestämmelse,
föreslagit tullfrihet vid införsel. Detta förslag har blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden bifallet, hvaremot Bonde-Ståndet beslutat
åsättande af särskilda införselstullar till följande belopp, nemligen: för ”Hästkreatur”
10 ll:dr, Oxar 4 R:dr, Kor och Ungboskap 2 R:dr, andra fyrfotade djur
1 R:dr per stycke; dock att Hingstar, Tjurar och Fargaltar borde vara vid införsel
tullfria.
Utskottet hemställer, att Bonde-Ståndet måtte frånträda detta sitt skiljaktiga
beslut och instämma med de öfriga Stånden, samt föreslår, för annan händelse,
följande omröstning:
G:o.
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd antagna förslag, att kreatur, alla
slag, skola vara vid införsel tullfria, röstar
Ja;
Den det ei vill, röstar
Ng;
Vinner Nej, antagas för kreatur följande af Bonde-Ståndet beslutade införselstullar
:
Hästar, utom Hingstar 1 stycke 10 R:dr
Oxar  „ 4
Kor och Ungboskap  „
Hingstar, Tjurar och Fargaltar  ,, Fria
Andra fyrfotade djur  „ 1
9
Äfven för Kött, alla slag, har den af Utskottet föreslagna fortfarande tullfrihet
vid införsel blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
bifallen, hvaremot Bonde-Ståndet åsatt samma förnödenhets-artikel en införselstull
af 1 R:dr per Centner.
Såvida icke Bonde-Ståndet vill frånträda detta sitt beslut och förena sig med
de öfriga Stånden, föranledes alltså följande omröstning:
7:o.
Den, som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att Kött, alla
slag, skall vara vid införsel tullfritt, röstar
Ja;
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 28. 13
Den det ej vill, röstar
Neji
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för Kött
bestämmas en införselstull af 1 R:dr per Centner.
För artikeln Lin, okäckladt och häckladt, har likaledes Utskottets förslag
om fortfarande tullfrihet vid införsel blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Borgare-Stånden godltändt, men ogilladt af Bonde-Ståndet, som derför bestämt
en införselstull af 1 11:dr 50 öre per Centner.
Utskottet inbjuder Bonde-Ståndet att, med frånträdande al detta beslut, instämma
med de öfriga Stånden, och föreslår, för motsatt fall, följande omröstning:
8:o.
Den som vill, att Lin, ohäckladt och häckladt, skall vid införsel åtnjuta
tullfrihet, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, röstar
Ja;
Den det ei vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, Lin, ohäckladt och häckladt,
att åsättas en införselstull af 1 R:dr 50 öre per Centner.
Vidare har, i afseende på artikeln Ost, alla slag, Utskottets förslag om fortfarande
tullfrihet blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
bifallet, hvaremot Bonde-Ståndet derför beslutat en införselstull af 3 öre per
Skålpund.
Bonde-Ståndet inbjudes att förena sig med de öfriga Stånden om bifall till
Utskottets förslag; kommande, i motsatt fall, följande votering att anställas:
9:o.
Den, som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att Ost, alla
slag, skall vara vid införsel tullfri, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, en införselstull
af 3 öre per Skålpund att denna artikel åsättas.
Lin.
Ost.
14
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 28.
Xis. För artikeln Ris hade Utskottet föreslagit följande bestämmelser:
Ris, oskalad eller Paddy  Fri.
blandad med mer eller mindre fullständigt afskalad ris 1 //. 1 öre.
Detta förslag har blifvit af Iiidderslcapet och Adeln samt Preste- och BorgareStånden
i sin helhet godkänd t, hvaremot Bonde-Ståndet äfven för oblandad Paddy
beslutat införselstull, till belopp af £ öre per Skålpund.
Så framt Bonde-Ståndet icke skulle vilja frångå detta från de öfriga RiksStåndens
afvikande beslut, lärer omröstning böra ega rum enligt följande proposition:
10:o.
Den som, mod godkännande af Utskottets utaf tre Stånd bifallna förslag i
afseende på artikeln Ris, anser, att Ris, oskalad eller Paddy, bör vara vid införsel
tullfri, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, Ris, oskalad
eller Paddy, att beläggas med en införsel stull af !, öre per Skålpund.
Salt, Kok- Iiidderslcapet och Adeln samt Preste- oell Borgare-Stånden hafva bifallit Ut
och
Berg-, skottets hemställan att för artikeln Kok- och Bergsalt bibehålla nuvarande införselstull
oförändrad ; men Bonde-Ståndet har ansett, att denna artikel bör vara från
införselstull fri.
Utskottet inbjuder Honde-Stårulet att frånträda detta sitt beslut och instämma
med de öfriga Stånden, och föreslår, för motsatt fall, följande omröstning:
ll:o.
Den, som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att Kok- och
Bergsalt fortfarande skall draga en införselstull af 10 öro per kubik-fot, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, Kok- och Bergsalt att
blifva vid införsel tullfritt.
Bevillning 8- Utskottets Utlåtande N:o 28.
15
Utskottets förslag att i afseende på artikeln Silke bibehålla nu gållande bestämmelser
oförändrade, har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
godkändt, hvaremot Bonde-Ståndet beslutat, att “tvinnadt, o färgad t “,
silke skall draga en införselstull af 50 öre per Skålpund.
Utskottet hemställer, att Bonde-Ståndet måtte, med frånträdande af detta sitt
särskilda beslut, instämma med de öfriga Stånden; men, för don händelse denna
inbjudning icke skulle antagas, får Utskottet, med framställande tillika af den förändrade
redaktion af rubriken Silke, som, ifall Bonde-Ståndets mening vinner framgång,
synts Utskottet blifva den lämpligaste, iörcslå omröstning enligt följande
proposition:
12:o.
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att utan förändring
bibehålla bestämmelserna i nu gällande Jnförsels-tarif för artikeln Silke, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för tvinnadt,
ofärgadt Silke bestämmas en införselstull af 50 öre per Skålpund, och larifen i
afseende på artikeln Silke att, i följd deraf, erhålla följande uppställning:
Silke:
ofärgadt:
rått  Fritt.
tvinnadt
1 <tt. — 50 öro
färgadt 1 , 1:50 9
I enlighet med Utskottets förslag, hafva Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Borgare-Stånden hcslutat bibehållande af nu gällande tullfrihet vid införsel för
artikeln Smör, men Bonde-Ståndet har derför bestämt en införselstull af 3 öre per
Skålpund.
Med anledning häraf, och ifall Bonde-Ståndet icke skulle vilja frånträda detta
sitt beslut och förena sig med de öfriga Stånden, måste följande omröstning anställas:
13:o.
Den, som vill att, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit och tre Stånd
beslutat, Smör skall vara vid införsel tullfritt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Sitte.
Smör.
Socker.
Soda.
16 Bevillning s-Utskottets Utlåtande N:o 28.
Vinner Nej, antages, enligt Bonde-Ståndets beslut, för Smör en införselstnll
af <3 öre per Skålpund.
I sammanhang med det i betänkandet N:o 23, sidd. 45 och 46 afgifna förslag
till förändrad redaktion af artikeln Socker, hvilket förslag blifvit af samtliga
Riks-Ståndon godkändt, hade Utskottet tillika hemställt, att den sålunda föreslagna
förändringen, äfvensom, i följd deraf, upphäfvande af 9 § i Tulltaxe-underrättelserna,
måtte genast vinna tillämpning, och, i sådant afseende, särskild skrifvelse
angående Rikets Ständers derom fattade beslut till Kongl. Maj:t i underdånighet
aflåtas. Denna sednare hemställan, som äfven blifvit bifallen af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden, har deremot blifvit af Preste-Ståndet afslagen;
men då den fråga, som i samma hemställan innefattas, icke är af beskaffenhet,
att bevillningens belopp kan anses deraf beroende,
lärer Utskottets förslag i detta hänseende, såsom af tre Stånd
bifallet, böra utgöra Rikets Ständers beslut, och den förenämnda
underdåniga skrifvelsen alltså få, så fort sig göra låter, till
Kongl. Majit afgå.
I Utskottets förslag är den för Soda eller kolsyradt Natron nu gällande
tullfrihet vid införsel bibehållen, och detta har blifvit godkändt af Ridderslcapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden, men Bonde-Ståndet har åsatt ifrågavarande
artikel en införselstull af 25 öre per Centner.
Utskottet får derföre, i fall Bonde-Ståndet icke skulle vilja förena sig med
de öfriga Stånden, föreslå följande omröstning:
14:o.
Den. som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att Soda, eller
kolsyradt Natron, skall vara vid införsel tullfri, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för nämnde
artikel stadgas en införselstull af 25 öro per Centner.
Spanmåi. I enlighet med hvad nu gällande Tulltaxa bestämmer, hade Utskottet före
slagit,
att Spanmåi, alla slag, omalen eller malen, skulle vara vid införsel tullfri.
Detta
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o ‘28.
17
Detta förslag har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallet;
hvaremot Preste-Ståndet för Spanmål, malen, alla slag, beslutat en införselstull af
50 öre per Centner och B onde-Ståndet: för Hvete, Råg, Vicker och Ärter dylik tull
af 12 öre per kubik-fot, tor Korn, Malt och Linser 9 öre per kubik-fot, samt för
Mjöl och Gryn 30 öre per Centner.
Då sålunda tro Stånd beslutat att omalen Spanmål bör vid införsel vara
tullfri, hemställer Utskottet att Bonde-Ståndet måtte uti detta beslut sig förena.
För motsatt fall får Utskottet föreslå följande omröstning:
15:o.
Den sorn gillar Utskottets af tre Stånd bifallna förslag att Spanmål, omalen,
alla slag, skall vara tullfri, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut att för Hvete, Råg, Vicker och
Ärter bestämmes införselstull af 12 öre per kubik-fot, samt iör Korn, Malt och
Linser 9 öre per kubik-fot.
I fråga om Spanmål malen, hemställer Utskottet att Preste- och BondeStånden
måtte, med frånträdande af sina förenämnda beslut antaga Utskottets af
de 2:ne öfriga Stånden godkända förslag. För annat fall, anser Utskottet sig böra
föreslå följande omröstningar:
a) om kontraproposition:
10:0. ’ 1
Den som till kontraproposition i hufvudvoteringen antager Bonde-Ståndets
förslag, att Spanmål, malen, alla slag, skall åsättas en införselstull af 30 öre per
Centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar ' :
Nej;
Tinner Nej, antages till kontraproposition Preste-Ståndets beslut, enligt hvilket
för Mjöl och Gryn bestämmes införselstull af 50 öre per Centner.
b) i bufvudsaken:
17:o.
Den, som bifaller Utskottets af två Stånd godkända förslag, att Spanmål
malen, 'alla slag, skall vara vid införsel tullfri, röstar
Ja;
Bih. lill B. St. Prat. 4859 & 4860. 5 Sami. 4 Afd. 20 Haft.
3
Talg.
Tråd: Jernoch
Stil-,
18 Bevillning s-Utekottets Utlåtande N:o 28.
Dea det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages
(l:sta alternativet). Bonde-Ståndets beslut.
(2:dra alternativet). Preste-Ståndets beslut
För artikeln Talg, derå Utskottet föreslagit fortfarande af nu gällande tullfrihet
vid införsel, hvilket blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
gilladt, har Bonde-Ståndet deremot bestämt en iuförselstull af 2 öre
per Skålpund.
Derest Bonde-Ståndet icke vill frånträda detta sitt beslut, bör följande omröstning
anställas:
18:o.
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd gillade förslag, att Talg bör vara
vid införsel tullfri, röstar
Ja\
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för Talg
bestämmas en injörselstull af 2 öre per Skålpund.
För don nu tullfria artikeln Jern- och Ståltråd hade Utskottet i Betänkandet
N:o 23, med anledning af väckta motioner, föreslagit en införselstull af 6 öre
por Skålpund. Detta förslag har blifvit af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden godkändt,
hvaremot Ridderskapet och Adeln beslutat, att ifrågavarande artikel fortfarande
skall vara från införselstull befriad.
Utskottet inbjuder Ridderskapet och Adeln att, med frånträdande af detta
sitt beslut, förena sig med de öfriga Stånden om antagande af Utskottets förslag;
och föreslår, för motsatt fall, följande omröstning:
19:o.
Don som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag att Jern- och
Ståltråd skall åsättas en .införselstull af 6 öre per Skålpund, röstar
Ja;
Bevilhvtnge- Utekottets Utlåtande N:o 28. 19
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, i enlighet med Riddcrskapet och Adelns beslut, Jernoch
Ståltråd att blifva vid införsel tullfri.
I afseende på artikeln Väfnader, hade Utskottet för rubrikerna Helsiden-,
Halfsiden- och Bomulls-, andra slag, föreslagit bibehållande af de tullsatser, som
i nu gållando tulltaxa finnas för år 1860 bestämda. Detta förslag år af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden bifallet, hvaremot Bonde-Ståndet
beslutat, att omförmälde väfnadsslag skola ånyo åsättas dc tullsatser, som för åren
1858 och 1859 finnas för dem i nämnda taxa utförda.
Utskottet hemställer, att Bonde-Ståndet måtte, med frånträdande af detta beslut,
instämma mod de öfriga Stånden, men föreslår, för annan händelse, följande
omröstning:
20.o.
Den, som antager Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att för Väfnader:
helsiden-, halfsiden- och bomulls-, andra slag, skola bibehållas samma införselstullsatser,
som i nu gällande tulltaxa finnas för år 1860 bestämda, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej; <
Vinner Nej, komma, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för nämnda
väfnadsslag bestämmas de tullsatser, som i nuvarande taxa finnas för åren 1858
och 1859 utförda,
II. Utförsels-ta rilen.
För artikeln Ben, andra slag än elfen- och hvalfisk-, oarbetade, hade Utskottet
icke föreslagit någon förändring i nu gällande utförselstull. Detta har blifvit
af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden gilladt, hvaremot
Borg are-Ståndet nedsatt nämnde tull från dess nuvarande belopp, 50 öre per Centner,
till hälften deraf eller 25 öre.
I fall Borgare-Ståndet icke skulle vilja frånträda detta sitt beslut och förena
sig med de öfriga Stånden, bör alltså följande omröstning anställas:
21:o.
Den, sorn bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag att för Ben, andra
slag än elfen- och hvalfisk-, oarbetade, bibehålla nu gällande utförselstull af
50 öre por Centner, röstar
Ja;
Väfnader.
Ben.
20 Bevillnings-UisTcottets Utlåtande N:o 28.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, utförselstullen
å ifrågavarande artikel att nedsättas till 25 öre per Centner.
Utskottets förslag att för de näst efter rubriken Ben i Utförselstarifen följande
artiklarne Jern, gjutet, tack- ocb barlast-, etc., Koppar, såväl rå, som garad,
etc., samt Lumpor, nedsätta utförselstullen till hälften af de nu stadgade beloppen,
hafva, blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden antagna
hvaremot Preste-Ståndet för nämnde artiklar bibehållit nu gällande utförselsafgifter.
•
Jemte hemställan, att Preste-Ståndet ville frånträda dessa sina särskilda
beslut och förena sig med de öfriga Stånden om antagande af Utskottets förslag,
får Utskottet, för den händelse denna inbjudning icke skulle i ett eller flera hänseenden
antagas, föreslå följande omröstningar:
22:o.
jern, tack- etc. Den, sorn godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att utförsels
tullen
för Jern: gjutet: tack- och barlast-, kanoner, stycken, nickhakar och mörsare,
ostämplade och oborrade, hällar öfver 0,8 tums tjocklek, jemte lod och lödjor
till vigter af större tyngd än 1 Centner, skall från dess nuvarande belopp af 50
öre nedsättas till 25 öre per Centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, utförselstullen
å nämnde artiklar att bibehållas vid dess nuvarande belopp.
23:o.
Koppar. Den som, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat,
vill, att utförselstullen å koppar skall från dess nuvarande belopp, nemligen 5 R:dr
per Centner för rå, och 60 öre per Centner för garad samt kopparskrot, alla slag,
äfvensom kopparaska, nedsättas till hälften häraf, eller 2 R:dr 50 öre för den förra
och 30 öre för den sednare kategorien, röstar
Ja;
Jern.
Koppar.
Lumpor.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 28.
21
Tinner Nej, kommer, enligt Preste-Ståndets beslut, utförselstullen å koppar
att vid de nu stadgade beloppen bibehållas.
24:o.
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att utförselstullen
å Lumpor skall från dess nuvarande belopp af 2 R:dr per Centner nedsättas
till 1 R:dr, röstar .
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej; kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, utförselstullen
å Lumpor att bibehållas vid dess nuvarande belopp.
Den af Utskottet jemväl för artikeln Malm, rå och osmält, i Införselstarifen
ej specificerad, föreslagna nedsättning af utförselstullen, till hälften af dess
nuvarande belopp 50 öre, eller till 25 öre per Centner, har i sin helhet endast
blifvit bifallen af Borgare-Ståndet, hvaremot Bonde-Ståndet ytterligare nedsatt samma
tull till 15 öre, liidderskapet och Adeln bifallit den af Utskottet föreslagna
nedsättningen endast för kopparmalm, men för öfriga slag bibehållit nu gällande
tullsats, samt Preste-Ståndet åter beslutat att utan all förändring bibehålla Utförselstarifens
nuvarande bestämmelse i afseende på artikeln Malm.
Utskottet inbjuder Bidderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden
att, med frånträdande af sina förenämnda särskilda heslut, förena sig med BorgareStåndet
om antagande af Utskottets förslag, och föreslår, för annan händelse, följande
omröstningar:
a) om kontraproposition:
25:o.
Den, som vill att till kontraproposition i hufvudsakliga omröstningen, angående
utförselstullen å artikeln Malm, antages Bonde-Ståndets förslag, att denna
tull skall nedsättas till 15 öre per Centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer särskild omröstning att anställas, huruvida till kontraproposition
skall antagas antingen Ridderskapet och Adelns heslut, att för kopparmalm
nedsätta utförselstullen till 25 öre per Centner, men för öfriga slag bibehålla
nu gällande tullsats, eller Preste-Ståndets förslag att, i afseende på artikeln
Lumpor.
Malm.
22
Bevillning s- Utskottets Utlåtande N:o 28.
Malm, utan ali förändring bibehålla Utförselstarifens nuvarande bestämmelse; och
skulle denna särskilda omröstning då blifva följande:
26:o.
Den, aom till kontraproposition i hufvud voteringen, angående utförselstull en
å artikeln Malm, antager Ridderskapet och Adelns beslut, enligt hvilket rubriken
Malm bör i Utförselstarifen erhålla följande uppställning:
Malm, rå och osmält, i Införselstarifen ej specificerad:
Koppar 1 Centner 25 öre,
Andra slag * . . 1 Centner 50 öre,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, antages till kontraproposition Preste-Ståndets beslut att, i afseende
på artikeln Malm, utan all förändring bibehålla Utförselstarifens nuvarande
bestämmelse.
b) i hufvudsaken:
27:o.
Den, som bifaller Utskottets af Borgare-Ståndet antagna förslag, att utförselstullen
för malm, rå och osmält, i Införselstarifen ej specificerad, bestämmes
till 25 öre por Centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej:
Tinner Nej, antages
(huta alternativet). Bonde-Ståndets beslut.
(2:dra alternativet), Ridderskapet och Adelns beslut.
(3:dje alternativet). Preste-Ståndets beslut.
I afseende på artikeln Trädvaror, hade Utskottet för underafdelningen Tirke,
Trä-varor, oarbctadt, sågudt eller tillhugget etc. jemväl föreslagit nedsättning till hälften af
Virke. ^varande utförselstull, eller till 5 R:dr för 100 R:drs värde. Detta förslag har
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden bifallet, men
Preste-Ståndet har beslutat bibehållande af nu gällande utförselstull.
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 28.
23
För den händelse Preste-Ståndet icke skulle vilja frånträda detta beslut
och instämma med de öfriga Stånden, föreslås derföre följande omröstning:
28:o.
Den som, i enlighet med Utskottets af tre Stånd godkända förslag, vill, att
för Yirke, oarbetadt, sågadt eller tillhugget: alm, ask, bok, björk, ek och andra ej
specificerade sådana trädslag, som vexa inom landet, utförselstullen skall nedsättas
till hälften af dess nuvarande belopp, eller till 5 R:dr för 100 R.drs värde, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, kommer, enligt Preste-Ståndets beslut, nu gällande utförselstull
för omförmälda trä-varuslag att oförändrad bibehållas.
Stockholm den 2 Juli 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1860.
B evillnings-Utskottets Utlåtande N:o 29.
i
N:o 29.
Ank. till Exp.-Utsk, den 9 Juli 1860, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot
vissa delar, dels ock Biks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende
ä andra delar af Betänkandet N:o 22, angående stämpelpappersafgiften
samt afgiften för stämpling af tidningar, andra periodiska
skrifter och tryckta afhandlingar.
Vid behandling inom Riks-Stånden af ofvan!omförmälda Betänkande har detsamma,
jemte dervid fogade författnings-försiag, blifvit af samtliga RiksStånden bifallet, med undantag
af följande delar deraf, hvilka dels blifvit till Utskottet återremitterade, dels föranledt
från Utskottets förslag skiljaktiga beslut, öfver hvad sålunda förekommit får
Utskottet härmed afgifva Utlåtande.
Ridderskapet och Adeln har återremitterat Utskottets, pag. 9, gjorda hemställan,
dels att all tillverkning af stämpelpapper å hela ark hädanefter skulle upphöra, dels att
Rikels Ständer mätte godkänna så väl Utskottets förslag rörande de särskilda slagen af
stämpelpapper, som ock det af Utskottet föreslagna stadgande, att stämpelpapper å 25
och 50 öre i hela ark skulle, så länge något sådant papper funnes att tillgå, tillhandahållas,
på sätt i 8 § 17 mom. af Utskottets förslag till Förordning närmare föreskrifves;
i sammanhang hvarmed såväl § 2, som ock 17 mom. af § 8 i författnings-förslåget jemväl
blifvit af bemälda Riks-Stånd återremitterade. Som likväl Utskottets berörda hemställan
jemte de dermed öfverensstämmande stadganden i författnings-förslaget blifvit af
de öfriga Riks-Stånden godkände samt i denna fråga, hvilken icke eger inflytande'på
stämpelafgiftens belopp, tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut,
kan återremissen icke föranleda till någon åtgärd.
Bih. till R. St. Prot. 1859 $ 1860. 5 Sami. 1 Afd. 21 Häfl. 1
2 Bevillning s-Utskottets Utlåtande N:o 29.
Den uti 2 § af förslaget till författning angående stämpelpappers-afgiften meddelade
hänvisning lill 18 mom. i § 8 har af Bonde-Ståndet blifvit rättad till 8 paragrafens
17 mom.
Då denna oriktighet redan finnes såsom tryckfel rättad, pag- 31, uti Utskottets
Betänkande, lärer
någon vidare åtgärd från Utskottets sida i anledning häraf icke
erfordras.
§ 3.
Borgare-Ståndet har bestämt stämpeln å utnåmningsbref för Riddare af Konung
Carl XIILs Orden till lika belopp med den, hvarmed utnämningsbref för Kommendörer
af Kongl. Svärds-, Nordstjerne- och Wasa-Orden böra förses. Som likväl Utskottets förslag,
enligt hvilket stämpelbeloppet å förstnämnda utnämningsbref skulle fastställas till
40 R:dr R:mt, blifvit af de öfriga Riks Stånden godkändl, får Utskottet inbjuda BorgareStåndet,
att, med frånträdande af sitt skiljaktiga beslut, antaga Utskottets
af de öfriga Riks-Stånden godkända förslag.
Utskottets i denna § gjorda förslag rörande »Fullmagter, Konstitutorialer och
Förordnandenit (sid. 2 och 3), »Konstitutorial eller Förordnande på behaglig tidt) (i
slutet af sid. 3), samt nFörordnande eller Resolution på Transport eller Byten (sid. 4)
hafva af Bonde-Ståndet blifvit ogillade, med förklarande, alt stämpelafgiften för de fullmagter,
konstitutorialer, förordnanden och resolutioner, som i dessa momenter afses,
borde utgå efter de uti nu gällande författning bestämda grunder; och har bemälda Riksstånd
i sammanhang härmed jemväl beslutat, att de fullmagter å paslorater, som af Konsistorierna
utfärdas, — och i afseende å hvilka Utskottet (sid. 17 i Betänkandet) föreslagit,
att nu gällande stadgande om erläggande af vissa afgifter, i stället för kansligebfihr,
måtte upphöra att vara gällande, — borde framgent beläggas med stämpladt
papper tili det belopp, som för sådana fullmagter hittills varit stadgadt.
Då emellertid hvad Utskottet i ofvanberörda hänseenden föreslagit blifvit af de
öfriga Riks-Stånden godkändt, samt några giltiga skäl till frånträdande af Utskottets förslag
i denna del icke synas vara anförda, får Utskottet inbjuda Bonde-Ståndet,
att, med frånträdande af sina här anmärkta skiljaktiga beslut, uti
omförmälda delar antaga Utskottets af de öfriga Riks-Stånden gillade
förslag.
1 fråga om stämpeln å Fullmagter, Konstitutorialer och Förordnanden, har Utskottet
bibehållit det i nu gällande Stämpelpappers-förordning förekommande stadgande,
att extra-ordinarie inkomster eller sportler af ständig egenskap böra ingå uti löneberäk
-
Bevillnings-Utskollets Ullätande N:o 29.
3
ningen sarai att i detta fall, äfvensom då lönen är underkastad förändring, stämpelbeloppet
bör beräknas efter medeltalet af de sista fem årens, tjensten åtföljande och till
taxering utgifna löneförmåner, för hvilka bevillning efter andra artikeln blifvit erlagd.
I afseende på detta stadgande har Ridderskapet och Adeln beslutat att orden: »och till
taxering uppgifna;) (sid. 3, första raden) skola ur författningen utgå.
Då dessa från nu gällande författning bibehållna ord möjligen kunna gifva anledning
till någon tvetydighet, för den händelse bevillning efter 2:dra artikeln blifvit påförd
och erlagd, utan att grunda sig pä de till taxeringen uppgifna löneförmåner, får
Utskottet hemställa,
att Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden måtte uti Ridderskapet
och Adelns berörda beslut sig förena,
Utskottets förslag i afseende pä stämpel å fullmagt, öppet Bref eller Resolution
å högre namn, heder och värdighet eller karakter, har blifvit af Borgare-Ståndet återremitteradt;
och har Utskottet, såvidt af diskussions-protokollet kunnat inhemtas, funnit anledningen
till denna återremiss hemtad dels från det förhållande, att den del af Utskottets
Betänkande rörande allmänna bevillningen, som angår karakters-fullraagter, blifvit af bemälda
Riks-Ständ återremitterad, på det att Utskottet måtte taga under öfvervägande, huruvida
icke, i fall beskattning för karakters-fullmagler ansåges böra ifrågakomma, denna
beskattning skulle utgå genom förhöjning af stämpladt papper å dylik fullmagt, dels från
den omständigheten att uttrycket »Resolution på karakter» skulle innefatta en oegentlighet,
samt förefalla tvetydigt och dunkelt.
Utskottet, som för sin del anser beloppet af den stämpel, hvarmed ofvanantydda
slag af fullmagter böra förses, och som för vissa fall uppgår ända till 67^ procent af löneinkomsten
för motsvarande tjenst, tillräckligt hög, och som i afseende å den anmärkta
tvetydigheten icke finner något behof af förtydligande vara för handen, får, vid det förhållande
att Utskottets förslag 1 ofvan omförmälda delar är af 3:ne Stånd bifallet, med vidbi
ifvande af samma förslag, hemställa,
att Borgare-Ståndet måtte godkänna hvad Utskottet härutinnan
föreslagit.
S§ 3 och 4.
Bonde-Ståndet har bestämt stämpelbeloppet för sådana Doktorsbref, som utan
föregånget prof utfärdas, antingen af Kongl. Maj:t (§ 3, sid. 4) eller offentlig myndighet
(§ 4, sid 8), till 80 R:dr.
Då Utskottets förslag, enligt hvilket dylika Doktorsbref skola förses med stämpel
till belopp af 40 R:dr, blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkändt, hemställer Utskottet,
att Bonde-Ståndet måtte, med frånträdande af sitt skiljaktiga beslut,
jemväl antaga Utskottets förslag.
4
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 29.
§ 4.
Hvad Utskottet föreslagit rörande stämpel dels å fullmagt, öppet Bref eller Resolution
å titel eller namn, heder och värdighet, af embete eller tjenst, dels å afsked,
då den afskedstagande hugnas med förhöjning ä karakter, har blifvit af Borgare-Ståndet
återremitteradt, hufvudsakligen pä enahanda skäl, som här ofvan i afseende på stämpel
å karakters-fullmagter, hvilka af Kongl. Maj:t utfärdas, finnas anförda. Som Utskottets
förslag i dessa delar blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkändt, får Utskottet, med vidblifvande
af sitt förslag, hemställa,
att detsamma måtte af Borgare-Ståndet godkännas.
Bonde-Ståndet har beslutat, att fullmagt för Kyrkoherde att vara Prost öfver
egen församling skall förses med stämpel till belopp af 15 R:dr; men då Utskottets förslag,
att dylika fullmagter endast skola förses med stämpel till belopp af 6 R:dr,
blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkändt, får Utskottet
inbjuda Bonde-Ståndet att frånträda sitt skiljaktiga beslut och förena
sig med de öfriga Riks-Stånden uti antagande af Utskottets förslag.
8 5.
I fråga om stämpel å Kongl. Maj:ts Domar, Desertions-domar, Konfirmationer
på förlikning och Resolutioner, har Utskottet, med hufvudsakligt bibehållande af den uti
nuvarande Stämpelpappers-författning antagne grundsats, föreslagit, att, då värdet af hvad
som omtvistats icke vore bestämdt, eller icke öfverstege 3,000 R:dr, desamma borde beläggas
med stämpel för hvarje exemplar  13 R:dr,
men att stämpeln borde, då den omtvistade summan vore bestämd, rättas efter densammas
belopp, sålunda, att, då detta belopp uppginge till
öfver 3,000 R:drs värde, stämpeln borde bestämmas till  16 R:dr
» 9,000 n d:o d:o
22 »
v 15,000 v d:o d:0
26 »
» 30,000 n d:0 d:0
50 n
och för hvarje fulla 1,000 R.dr derutöfver 1 R.-dr 50 öre.
Häremot har inom Borgare-Ståndet blifvit anmärkt, att ett dylikt stadgande egentligen
härledde sig från 1720 års taxa, enligt hvilken ensamt den vinnande parten, med
afseende å det högre värdet, ålades en högre afgift utöfver då stadgade Chartae-Sigillatae
recognition; att det i allmänhet vore svårt att bedöma värdet af det, som omtvislas, —
t. ex. betalnings- och företrädesrätt i konkurs, der, oaktadt fordringen faststäiles, osäkert
vöre, om den utginge, tillämpningen af ingångna aftal, tvister om servituter vid egendo
-
Bevillnings-Ulskottels Utlåtande N:o 29.
5
mar, teslaments- och fideikommiss-tvister m. m ; — att vid sådant förhållande grunden
för afgiftens debitering vore i högsta måtto tvifvelaktig; alt dä det ålåge Expeditionshafvanden,
vid ansvar, att tillse Kronans rätt, det vore för honom ytterst svårt att i detta
hänseende fullgöra sin skyldighet; att tillämpning af föreskriften i följd häraf sällan
ifrågakomme, samt att densamma derför syntes destoheldre kunna utan olägenhet ur författningen
utgå, som derigenom vunnes en förenkling i de föreslagna föreskrifterna; och
har Borgare-Ståndet, pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt, till Utskottet återremitterat
ifrågavarande stadgande.
Då Utskottets i denna del gjorda förslag blifvit af Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Bonde-Stånden godkänd t,
anser Utskottet sig böra detsamma vidblifva.
§ 6.
Utskottets, sidan 12, gjorda förslag i fråga om beloppet af stämpeln å bouppteckningar
har blifvit återremitteradt af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet;
hvaremot Preste-Ståndet antagit den tarif för stämpeln, som finnes intagen i Prosten
Sondéns vid Utskottets Betänkande fogade reservation, hvarförutan sistnämnde Stånd beslutat
ett sä lydande tillägg: nEfterlefvande maka befrias från stämpel-afgift å den andel
i boet, som densamma tillfaller.» Bonde-Ståndet har uti ifrågavarande hänseende
godkänt Utskottets förslag.
Mot detta sistnämnda har förnemligast blifvit anmärkt: att progressiv-afgifter
vore mindre lämpliga, såsom föranledande till allt för ojemn beskattning; att då man i
afseende pä allmänna bevillningen fränträdt den progressiva beräkningsgrunden och
bestämt, att en viss procent skall utgöras af all inkomst, ehvad densamma vore större
eller mindre, vore allt skäl för handen att äfven i afseende på stämpeln å bouppteckningar
iakttaga samma princip; samt att då grunden för beskattning af den egendom,
som död person lemnar efier sig, vore den, att eganderätten öfvergår från en person
till en annan, men i det fall, att den aflidne efterlemnade maka, det endast vore den
förres andel i boet, som förändrade egare, följaktligen endast denna del i boet borde
vara föremål för beskattning.
Hvad först angår sistberörda anmärkning, hvilken äfven synes hafva legat till
grund för det af Preste-Ståndet beslutade tillägg, anser sig Utskottet böra erinra, att i
sådana sterbhus, der eflerlefvande make har enskild fast egendom, denna i bouppteckningen
upptages inom linien och således i afseende å stämpelpappers-afgiften ej tages i
beräkning, samt att, i fråga om boets gemensamma egendom, det först är sedan delning
af boet blifvit förrättad, som kännedom erhålles, huru stor andel af boets tillgångar,
som, efter skuldens gäldande, utgör hvardera makans behållna lott. Då nu icke i lag
6
Bevillnings-Utskottels Utlåtande N:o 29.
finnes beslämd någon viss tid efter dödsfallet, inom hvilken bodelning i allmänhet bör
vara förrättad, skulle ock, derest efterlefvande makas andel i boet från slämpelafgift befriades,
tiden för utrönande af beloppet utaf den stämpel,! hvarmed bouppteckningen borde
förses, kunna obehörigen uppskjutas, så att någon möjlighet att i fråga om afgiftens utgående
vinna nödig kontroll helt och hållet försvunne.
Enär Utskottet, i följd häraf, anser sig icke kunna understödja förslaget derom,
att efterlefvande makes andel i boet skall från stämpel vara fri,
får Utskottet inbjuda Preste-Ståndet att frånträda sitt i delta hänseende
fattade beslut.
Vidkommande derefter frågan huruvida den beskattning, som genom stämpel ä
bouppteckningar anses böra ega rum, skall utgå efter en progressiv procentberäkning, eller
efter viss lika procent af boets behållning, ehvad denna är större eller mindre, anser
Utskottet, att de skäl, hvilka i fråga om ärlig beskattning å inkomst af kapital eller arbete
kunna anföras mot införande af progressiv beskattning, sakna giltighet, då fråga är om
Statens rätt att erhålla någon del af den behållna qvarlåtenskapen efter död man. Det
torde nemligen i allmänhet kunna antagas, att, i den mån behållningen i ett sterbhus är betydlig,
kunna ock sterbhusdelegarne med mindre afsaknad till Staten afstå en större
procent af denna behållning, än om behållningen utgör ett ringare belopp. Af delta skäl
synes ock billigheten fordra att i sterbhus, der behållningen är ringa, procenten sättes
låg, men att den ökas i den mån behållningen är betydligare.
Ehuru Utskottet således anser att den uti nu gällande Stämpelpappers-förordning
antagna grundsats, att stärapelafgiften för bouppteckningar skall utgå efter en progressiv
procentberäkning, i mån af behållningens storlek, bör bibehållas, har likväl, vid det förhållande,
att mot den af Utskottet föreslagna tarif anmärkningar blifvit gjorda såväl hos
Ridderskapet och Adeln, som hos Borgare-Ståndet samt att Preste-Ståndet, med ogillande
af samma tarif, antagit den utaf Prosten Sondén i dess ofvanotnförmäida reservation
intagne tarif. Utskottet funnit sig böra frånträda sitt i detta ämne gjorda förslag och i
stället föreslå antagandet af sistnämnde tarif; hemställande Utskottet alltså, att Rikets
Ständer måtte besluta,
för behållning öfver 100 R:dr till och med 1,000 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr — 10.
att stämpeln å bouppteckningar skall utgå efter behållningen i boet
sålunda:
n
n
T)
af t. o. m. 5,000 R dr för hvarje fulla 100 R:dr
I) 10,000 » » n n
» 20,000 » » v *
n 30,000 d ti n n
» 40,000 n v n v
71 50,000 77 77 77 71
20.
30-
40.
50.
60.
70.
Bevillnings-Ulskotlets Utlåtande N:o 29.
7
R:dr öre.
för behållning af t. o. ra 60,000 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr  — 80.
n n n 80,000 71 7) 71 77
—• 90.
öfverstigande 80,000 n „ n n
1: —
Hvad Utskottet i öfrigt föreslagit dels i fråga om den författning, som vid stämpelbeloppets
bestämmande bör tillämpas, dels om beräkningsgrunden, dä afliden person
på flera orter efterlemnat egendom, torde
vinna Rikets Ständers bifall.
Ridderskapet och Adeln har återremitterat Utskottets, sidan 21, gjorda hemställan
angående stämpel å kontrakter samt den punkt i § 6 af författnings-förslaget, sora innefattar
stadganden derom, äfvensom i sammanhang härmed jemväl återremitterat dels Utskottets
yttrande med anledning af en utaf Friherre Paykull väckt motion, dels Utskottets
förslag angående stämpel å certepartier; hvarvid blifvit anmärkt, att Statsverket
skulle, genom bifall till Utskottets förslag i berörda hänseenden, Iida en betydlig förlust.
På de skäl, som i Utskottets Betänkande redan blifvit anförda och dä Utskottets
förslag härutinnan blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkändt,
anser sig Utskottet böra detsamma vidblifva.
Likaledes har Ridderskapet och Adeln återremitterat det å sid. 15 förekommande
stadgande, så lydande:
nKöpe-, Bytes- och Gåfvobref om skepp, fartyg och båtar af öfver 10 lästers
drägt samt köpeafhandlingar om andra lösören, hvilka i säljarens vård qvarstadna, äfvensom
afhandlingar, hvarigenom skog från hemman på viss lid föryttras, böra jemväl, för
att vara gällande, beläggas med stämpel i förhållande till värdet, efter ofvanstående beräkning.
n
Berörde stadgande har blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkändt, med undantag
deraf att orden, nför att vara gällande» blifvit af Borgare-Ståndet uteslutna.
Dessa ord återfinnas i den nu gällande författningen, och hafva af sådan anledning
inkommit i Utskottets förslag; men då, på sätt hos Ridderskapet och Adeln ock
blifvit anmärkt, det icke kan vara rätt att förklara, det ett kontrakt, som, derest det
muntligen ingås, kan ega lagligen förbindande kraft, skulle, då det skriftligen affattas,
för att vara gällande beläggas med stämpel, hemställer Utskottet, att Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden,
i likhet med Borgare-Ståndet, jemväl måtte besluta att orden nför
alt vara gällanden skola ur författningen utgå.
Utskottets, sid. 16, gjorda förslag i afseende å Notariatsbref har blifvit af Borgare
Ståndet återremitteradt, i anledning af gjord erinran derom, att dylika handlingar
borde förses med lika stämpel, ehvad de utfärdades till Svenska undersåter, eller till
utländningar. Utskottet anser dock icke skäl
att uti sitt, af tre Stånd i denna del godkända förslag göra ändring.
8
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 29.
Den uti författnings-förslaget, sidan 17, förekommande rubriken »Testimonia Academica-n
har Bonde-Ståndet ansett böra förändras till någon motsvarande, ur Svenska
språket hemtad, benämning; men då ifrågavarande benämning, som vid universiteterna
begagnas för vissa slag af derifrån utgående betyg, är att anse såsom särdeles betecknande,
och svårighet möter att finna något lämpligt, fullt motsvarande, Svenskt uttryck,
anser Utskottet, hvars förslag i berörda afseende blifvit af de öfriga tre Riks-Stånden
godkändt, Bonde-Ståndets härutinnan framställda anmärkning
icke böra till någon åtgärd föranleda.
8 § 11 mom.
Borgare-Ståndet har ansett de här förekommande orden »den tjensteman, af hvilken
dessa handlingar kontrasignera»» böra utbytas emot orden: »den tjensteman, som
för expeditionen ansvarar.»
Enär Utskottets förslag blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkändt, och i denna
fråga tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut,
lärer Borgare-Ståndets ifrågavarande åsigt böra anses hafva förfallit.
8 § 15 mom.
Utskottets förslag, att Ordförande i Magistrat är ansvarig för att Borgare- och
Mästarebref blifva behörigen med stämpel försedda, har blifvit återremitteradt af Borgareståndet;
hvarvid anmärkts, att det nu mera funnes få Magistrater, der Ordföranden vore
expeditioushafvande, utan ålåge skyldigheten att ansvara för Magistratens expeditioner
Magistrats-sekreteraren eller Notarien; och då, enligt 11 punkten, desse voro förpligtade
att för riktig kartering af utgående handlingar ansvara, borde man icke belasta Ordföranden
med ansvar särskildt för de i detta mom. omförmälda handlingar. Som likväl,
utom det att den ifrågavarande kontrollen icke kan medföra särdeles stort besvär, Utskottets
förslag blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkändt, och sålunda är att anse såsom
ett Rikets Ständers beslut, lärer återremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
15 § 1 mom.
Detta stadgande, som innehåller föreskrift om den myndighet, hvarest öfverträdelse
af ifrågavarande författning skall pröfvas och afdömas, har blifvit af Borgare
Ståndet
-
Bevillnings-Ulskoltets Utlåtande N:o 29.
9
Ståndet återremitteradt, på den grund att detsamma skulle vara mindre tydligt; men
jemte det att ifrågavarande stadgande, hvilket återfinnes oförändradt i äldre, rörande detta
ämne ufgifna författningar, icke, såvidt Utskottet har sig bekant, gifvit anledning till någon
ovisshet hos vederbörande om lagstiftarens mening, anser Utskottet, vid det förhållande
att Utskottets förslag blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkändt, och sålunda är
att anse för Rikets Ständers beslut,
sig endast böra detta förhållande tillkännagifva.
Slutligen får Utskottet anmäla att Riks-Stånden fattat skiljaktiga beslut i anledning
af Utskottets, sidan 6 och 7, gjorda hemställan: »att den uti Utskottets förslag till
»Bevillningsstadga utsatta bevillning för fideikommiss, äfvensom för gåfva af fastighet
»samt för testamente af fast eller lös egendom med full eganderätt till sjelfva egendo»men
måtte förhöjas frän fyra till fem procent; men att deremot testamenten och fideivkommissbref
mätte från all stämpelafgift befrias och de derom uti nu gällande stämpel»pappersförordning
intagne stadganden från den nya författningen i detta ämne helt och
hållet uteslutas;» och skall Utskottet uti särskildt utlåtande rörande denna fråga afgifva
sitt yttrande.
Stockholm den 9 Juli 1860.
Reservation:
Af Friherre Rehbinder, F. W.
»Emot Utskottets beslut, att bibehålla progressiv beskattning å bouppteckningar,
vid dessa handlingars beläggning med stämpelpapper; ett beslut, tilikommet med endast
en rösts öfvervigt, får jag anmäla min reservation.
I afseende å allmänna bevillningen har Utskottet antagit den grundsats, att en
viss procent skall utgå af all inkomst, det vare sig större eller mindre, så snart denna
inkomst öfverstiger hvad som anses erfordras för de mest oundgängliga lefnadsbehof.
Ehuru här är fråga om beskattning ä förmögenhet, i stället för å inkomst, så
bör rimligtvis ofvannämnde princip göra sig gällande, enär samma beskattning äfven
utgör en bevillning.
Då denna sednare bevillning dock icke torde böra antagas allt för hög, får jag
vördsamt föreslå, att ifrågavarande punkt må erhålla följande lydelse:
Bouppteckningar, då behållningen i boet uppgår till fulla tvåhundra R:dr, eller
deröfver, för hvarje fulla 100 R:dr  25 öre.»
Häri hafva instämt Grefve Lagerbjelke, G., och Herr Fåhreeus, J.F.
I förestående reservation, i hvad den afser principen af viss procent utaf boets
Bih. tilt R. St. Prol. 1859 p 1860. 5 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 2
10 Bevillnings-UIskottets Memorial N:o 30.
behållning i stället för progressiv skala, hafva Herrar Rudolf Cramér, C. F. Carlson
och P. C. Lamberg instämt.
N:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Juli 1860, kl. 3 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande vilkoren för bränvinstiliverkning.
Vid förstärkta Bevillnings-Utskottets sammanträde denna dag har Utskottet anställt
omröstning öfver följande uti Sammansatta Bevillnings-, Lag- och Ekonomi-Utskottets
Memorial N:o 10 afgifna och, enligt ankomna protokolls-utdrag, af samtliga Riks-Stånden
godkända voterings-propositioner:
i:sia Omröstningen.
Den som godkänner Sammansatta Utskottets af Borgare- och Bonde Stånden
gillade förslag, att afgiften för bränvinstiliverkning skall utgå med 60 öre R:mt för hvarje
tillverkad kanna, bränvinet beräknadt till den styrka, som i § 4 af Utskottets förslag
till förordning omförmäles, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner nej, kommer afgiften för bränvinstiliverkning att, i enlighet med Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Ståndets mening, utgå med 75 öre R:mt för hvarje tillverkad
kanna bränvin af förutnämnda styrka.
Omröstningen har utfallit med 69 Ja mot 50 Nej; hvadan Rikets Ständer alltså
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 30.
41
2:dra Omröstningen.
Den som bifaller Sammansatta Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att om
tillverkning under en termin med mera än T\j öfverskjuter det belopp, hvarför anmälan
skett, afgiften för hela öfverskotts-tillverkningen skall utgå med \ förhöjning utöfver
hvad i 19 § finnes bestämdt, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej-,
Vinner nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns mening, 22 § 1
mom. att erhålla följande lydelse:
Skulle tillverkning under en termin öfverskjuta det belopp, hvarför anmälan skett,
utgår afgiften för detta öfverskott med £ förhöjning utöfver hvad i 19 § finnes bestämdt.
Som denna omröstning utfallit med 69 Ja mot 49 Nej, sedan en sedel blifvit
kasserad, hafva Rikets Ständer alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll;
Hvilket Förstärkta Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 9 Juli 1860.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
UiviUninys- Ut.iliöllcls Memorial A:o 31.
t
Af o SI.
Alik. till Exp.-Utsk. den 24 Juli 18(50, kl. II é; m.
Memoria/, angående verkställd omröstning, i anledning af Hil-sS
t ändens skiljaktiga beslut, rörande tullbevillningen.
Ofver följande af Bevillnings-Utskottet uti Memorialet N:o 28 föreslagna
och af .samtliga Riks-Stånden gillade voterings-propositioner liar Förstärkta Bevillnings-Utskottet,
jemlikt öl § Riksdags-Ordningen, anställt omröstning:
I. Illlöisols-Éaä‘itl‘11:
i:sta omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att, Fläsk skall
vara vid införsel tullfritt, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, Fläsk att vid införsel draga en
tull af il öre per skålpund.
Omröstningen har utfallit med 76 Ja och 43 Nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
Hill. lill II. St. /'rot. 1SS9 A 1860. S Sami. I A[d. 22 Halt. t
Fläsk,
lindur
och
Skinn.
linm it
-
Jern. tackocIi
barlast-.
hlorkalk.
2 llnrillninys-lilsknttets Memorial S-.n 31.
S:dra omröstningen:
Den som vill, att, pä sätt Utskottet föreslagit och tre Ständ beslutat, Hudar
och Skinn, oberedda, vätsaltade och andra slag, skola vara vid införsel tullfria,
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Stämlets beslut, ifrågavarande artikel att beläggas
med en införselstull af 50 öre per centner.
Denna omröstning har utfallit med 8ti Ja emot 33 Nej; hvadan Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
o i lije omröstningen:
Den, som, i enlighet med Utskottets af tre Stånd godkända förslag, anser,
att Humle fortfarande bör vara vid införsel tullfri, röstar Ja; den det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, att för Humle stadgas en införselstull af
1 R:dr 50 öre per centner.
Som denna omröstning utfallit med 80 Ja emot 33 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
■'i:<le omröstningen:
Den, som anser, att Jern, gjutet, tack- och barlast, samt kasserade kanoner,
bomber, mörsare och kulor, bör, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit
och tre Stånd beslutat, vara vid införsel tullfritt, röstar Ja; den det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej,
antages, enligt Bonde-Ståndets beslut, för den ifrågavarande artikeln en införselstull
af 15 öre per centner.
Omröstningen har utfallit med 73 Ja och 46 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
5:te omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att för Klorlcalk
bestämmes en införselstull af 2 öre per skålpund, röstar Ja; den det ej
vill, röstar Nej;
Bevillnings-Ulskollcls Memorial N:o 31. 3
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, artikeln Klorkalk att blifva vid
införsel tullfri.
Enär denna omröstning utfallit med 78 Ja och 41 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
6: te om rosinia isen:
O
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd antagna förslag, att Kreatur, alla Kreatur.
slag, skola vara vid införsel tullfria, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
antagas för Kreatur följande af Bonde-Ståndet beslutade införselstullar:
Hästar, utom Hingstar 1 stycke 10 R:dr.
Oxar  n 4 »
Kor och Ungboskap  » 2 »
Hingstar, Tjurar och Fargaltar ... » Fria.
Andra fyrfotade djur  » 1 »
Omi •östningen har, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med 81 Ja och
37 Nej; och hafva Rikets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Japropositionens
innehåll.
7 :de omrös Inia gen :
Den, som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att Kött, alla hatt.
slag, skall vara vid införsel tullfritt, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för Kött bestämmas en införselstull
af 1 R:dr per centner.
Denna omröstning har utfallit med 75 Ja och 44 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
8:de omröstningen:
Den. som vill, att Lin, ohäckladt, och häckhult, skall vid införsel åtnjuta Lin.
tullfrihet, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, röstar
Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut. Lin, ohäckladt och häckhult, att åsättas
en införselstull al 1 R:dr 50 öre per centner.
Som omröstningen utfallit med 85 Ja emot 34 Nej, hafva Rikets Ständer
såsom sitt beslut antagit Ja-jnopositionens innehåll.
4
Jlevillninys-Ul-iliotlils Memorial N:o 31.
Ost.
flis
-
hult, Koktth
liei-g-.
Silke.
9-.de
Den, sorn godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att Ost, alla
slag, skall vara vid införsel tullfri, röstar Ja; den det ej vill, röstar J\ej;
Vinner Nej,
kominer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, en införselstull af 3 öre per
skålpund att denna artikel åsättas.
Omröstningen har utfallit med 53 Ja och 66 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
•/ 0:de omröstningen:
Den, sorn, med godkännande af Utskottets utaf tre Stånd bifallna förslag i
afseende pä artikeln Ris, anser, att Ris, oskalad eller Paddy, bör vara vid införsel
tullfri, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, Ris, oskalad eller Paddy, alt
beläggas med en införselstull af J öre per skålpund.
Enär omröstningen utfallit med 69 Ja emot 50 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
'1 lite omröstningen i
Den. solli godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att Kok- och
Bergsalt fortfarande skall draga en iulörselstull af 10 öre per kubikfot, röstar
Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, Kok- och Bergsalt att blifva vid införsel
tullfritt.
Denna omröstning har utfallit med 76 Ja och 43 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
/ 2: le omröstningen i
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att utan förändring
bibehålla bestämmelserna i nu gällande inlörselstarif för artikeln Silke,
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för tvinnadt, ofärgadt. Silke
bestämmas en införselstull af 50 öre per skålpund, och tarifen i afseende pä
artikeln Silke att. i följd deraf, erhålla följande uppställning:
licvillrunys-Ll skallets Memorial N:<> 31
Sille:
o färgad t:
rått  Flitt.
tvinnadt 1 skalp. — 50 öre.
färgad t 1 » I: 50 v
Som oiiiröstniiigen utfallit med 80 Ja och 30 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i öfverensstänmielse nied Ja-propositionens innehåll.
i5u/e omröstningen:
Den, som vill att, i enlighet med livad Utskottet föreslagit och tre Stånd Smör.
beslutat, Smör skall vara vid införsel tullfritt, röstar Ja; den det ej vill, röstar
Nej ;
Vinner Nej,
antages, enligt Bonde-Ståndets beslut, för Smör en införselstull af 3 öre per
skålpund.
Omröstningen har, sedan en voterings-sedel blifvit kasserad, utfallit med 68
Ja och 50 Nej; till följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i enlighet med Japropositionen.
i 4:de omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att Soda eller Soda.
kolsyradt Natron, skall vara vid införsel tullfri, röstar Ja; den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för nämnde artikel stadgas
en införselstull af 25 öre per centner.
Denna omröstning har utfallit med 81 Ja och 38 Nej; och hafva alltså
Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
7 5:de omröstningen:
Den, som gillar Utskottets af tre Stånd bif ilina förslag, att Spanmål, orna- Spanmål
len, alla slag, skall vara tullfri, röstar Ja ; den det ej vill, röstar Nej; omalen.
Vinner Nej,
antages Bonde-Ståndets beslut att för Hvete, Råg, Vicker och Arter bestämmes
införselstull af 12 öre per kubikfot, samt för Korn, Malt och Linser 0 öre per
kubikfot.
Enär denna omröstning utlällit med 70 Ja emot 40 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Spanmål,
malen.
'lalg.
Träd: J«rnoch
Stål-.
^ Hevillnings-Ulsknllets Memorial Nu» 31.
a) om kontraproposition:
i 6:<lc omröstningen:
Don, som till kontraproposition i hufvudvoteringen antager Bonde-Ståndets
förslag, att Spanmål, malen, alla slag, skall åsättas en införselstull af 30 öre
per centner, röstar Ja; den det ej vill, röstar JSej;
Vinner Nej,
antages till kontraproposition Preste-Ståndets beslut, enligt hvilket för Mjöl och
Gryn bestämmes införselstull af 50 öre per centner.
Denna omröstning liar utfallit med 52 Ja och 07 Nej ; hvadan Kikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
b) i hufvudsaken:
i7:de omröstningen:
Den, sorn bifaller Utskottets af två Stånd godkända förslag, att Spanmål,
malen, alla slag, skall vara vid införsel tullfri, röstar Ja; den det ej vill, röstar
JSej ;
Vinner Nej,
antages Preste-Ståndets beslut, att Mjöl oell Gryn åsättes en införselstull af 50
öre per centner.
Enär denna omröstning utfallit med 56 Ja och 63 Nej, hafva Kikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
iS:Je omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd gillade förslag, att Talg bör vara
vid införsel tullfri, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för Talg bestämmas en införselstull
af 2 öre per skålpund.
Denna omröstning liar utfallit med 76 Ja och 43 Nej; hvadan Kikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
i 9:r/e omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets al tre Stånd godkända förslag, att Jern- oell
Ståltråd' skall åsättas en införselstull af 6 öre per skålpund, röstar Ja; den det
ej vill, röstar Nej;
Hrvillnings-Ulxlioltets Memorial I\'.o 31. 7
Vinner Nej,
kominer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, Jern- och Ståltråd att
blifva vid införsel tullfri.
Som omröstningen utfallit med 79 Ja emot 40 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
20:de omröstningen:
Den, som antager Utskottets af tre Stånd hifallna förslag, att för Väfnader: Väfnader.
helsiden-, halfsiden- och bomulls-, andra slag, skola bibehållas samma införselstullsatser,
som i nu gällande tulltaxa finnas för år 1860 bestämda, röstar Ja;
den det ej vill, röstar Nej:
Vinner Nej,
komma, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, att för nämnda väfnads-slag bestämmas
de tullsatser, som i nuvarande taxa finius för åren 1858 och 1859
utförda.
Omröstningen har utfallit med 57 Ja och 62 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
II. Utförsels-tarifcn.
Hiss ta omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att för Ben, * evandia
slag än elfen- och hvalfisk-, oarbetade, bibehålla nu gällande utförselstull
af 50 öre per centner, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, utförselstu lien å ifrågavarande
artikel att nedsättas till 25 öre per centner.
Enär omröstningen utfallit med 83 Ja och 36 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
2i:dra omröstningen:
Den, som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att utför- Jern, uc.uselstullen
för Jern: gjutet: tack- och barlast-, kanoner, stycken, nickhakar och etc‘
8
llcvillnings-Vtskollels Memorial N:o 31.
Koppar.
Lumpor.
Mahn.
mörsare, ostämplade och oborrade, hällar öfver 0,8 tunis tjocklek, jemte lod och
lödjor till vigter af större tyngd än l centner, skall från dess nuvarande belopp
af 50 öre nedsättas till 25 öre per centner, röstar Ja; den det. ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, utförselstullen å nämnde artiklar
att bibehållas vid dess nuvarande belopp.
Denna omröstning har utfallit med 86 Ja och 33 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
23:<lje omröstningen:
Den, som, i enlighet med hvad Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat,
vill, att utförselstullen å Koppar skall från dess nuvarande belopp, nemligen 5
R:dr per centner för rå, och 60 öre per centner för garad samt kopparskrot,
alla slag, äfvensom kopparaska, nedsättas till hälften häraf, idler 2 R:dr 50 öre
för den förra och 30 öre fiir den sednare kategorien, röstar Ja; den det ej vill,
röstar Nej ;
Vinner Nej,
kommer, enligt Preste-Ståndets beslut, utförselstullen å Koppar att vid de nu
stadgade beloppen bibehållas.
Som denna omröstning utfallit med 91 Ja emot 28 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
24:tle omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att utförselstullen
å Lumpor skall från dess nuvarande belopp af 2 R:dr per centner nedsättas
till 1 Ralr, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, utförselstullen å Lumpor att bibehållas
vid dess nuvarande belopp.
Denna omröstning har utfallit med 75 Ja och 44 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
a) Om kontraproposition:
25:le omröstningen:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående utförselstullen
å artikeln
Bevilining.1-1 I skot t eli Memorial V:o 31. fl
i artikeln Millin. antager Riddciskåpet och Adelns beslut. enligt hvilket rubriken
Malm bör i Utförsols-t;iriten erhålla följande uppställning:
Mahn. rå och osmält, i lnförsels-tarifen oj specificerad.
Koppar 1 centner 23 öre,
andra slag I “ :>0 öre.
röstar Ju; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
antages till kontraproposition Preste-Ståndets beslut att, i afseende på artikeln
Mahn. utan all förändring bibehålla Utförsels-tarifens nuvarande bestämmelse.
Omröstningen bar utfallit med 31 Ja emot 8S Nej; och hafva Rikets Ständer
alitsa beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
b) i hnfvudsaken:
S6:/e omröstningen ■
Den, sorn bifaller Utskottets af Borgare-Ståndet antagna förslag, att utförselstullen
för Malm, rå och osmält, i lnförsels-tarifen ej specificerad, bestämmes
till 25 öre per centner, röstar Ju; den det ej viii, röstar Nej;
Vinner Nej,
antages Preste-Ståndets beslut, att, i afseende på artikeln Malm, utan all förändring
bibehålla Utförsels-tarifens nuvarande bestämmelser.
Enär denna omröstning utfallit med 81 Ja och 35 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
g/.v/c omröstningen:
Den, som, i enlighet med Utskottets af tre Stånd godkända förslag, vill, Trävaror,
att för Virke, oarbetadt, sågadt. eller tillhugget : alm, ask, bok. björk, ek och an- 'ir!l*'
dra ej specificerade sådana trädslag, som vexa inom landet, utförselstullen skall
nedsättas till hälften af dess nuvarande belopp, eller till 5 R:dr för 100 Rulrs
värde, röstar Ju; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, enligt Preste-Ståndets beslut, nu gällande utförselstull för omlörmiilda
trävaruslag att oförändrad bibehållas.
Denna omröstning har utfallit med 81 Ja och 38 Nej: i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen;
Hvilket Förstärkta Utskottet får lids Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 2 1 Juli 1860.
/tili till Ii- Si. 1‘rut IS jin * tStiö. n S ami. I Aftl. tä Jliifi.
■2
STOCKHOLM, TYVOORA VISKA FÖR15MXOVAS BOKTRYCKKHI, 186(1
Bevillnings-Utsknttets Memorial JM 32.
l
JfS 32.
Sill.
Ank. till Exp.-Utsk. den Sfi Juli 18G0, kl. 12 midd.
Memorial, rörande vissa annu icke afgjorda lullbevillningsfrdgor.
Efter erhållen del af de beslut, som, vid föredragning af Bevillnings-Utskottets
Utlåtande JVs 27, i anledning af erhållen återremiss i vissa delar af Betänkandet
M 23, angående lullbevillningen, blifvit af Riks-Stånden fattade, får Utskottet
afgifva yttrande rörande de uti nämnda Utlåtande behandlade frågor, som
ännu icke blifvit af Rikets Ständer slutligen afgjorda.
Utskottets till Bonde-Ståndet framställda inbjudning om antagande af Utskot- Fisk, saltad,
tets utaf Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden godkända förslag,
att den i nu gällande tulltaxa för artikeln fisk: saltad, sill, stadgade införselstull
af 25 öre per Centner måtte fortfarande bibehållas, har af förstnämnda Stånd
blifvit afslagen, med förklarande att Ståndet vidblef sin förut yttrade åsigt om tullfrihet
för denna vara.
I följd häraf får Utskottet föreslå, att omröstning i förstärkt Bevillnings-Utskott
må ega rum, enligt följande voterings-proposition:
l:o.
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att den uti nu
gällande tulltaxa för artikeln saltad sill stadgade införsels-tull af 25 öre per Centner
fortfarande skall bibehållas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Bonde-Ståndets beslut, sallad sill alt blifva vid
införsel tullfri.
Bih. lill B. St. Prof. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 23 Haft.
2
Bevillnings-Utskottets Memorial M 32.
Potatesmjöl,
Stärkelse.
Ättika.
Utskottets förslag, alt potatesmjöl och stärkelse borde uti införsels-tarifen upptagas
sålunda:
Potatesmjöl eller malen potates Fritt,
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen . . 1 S 6 öre,
har, sedan Preste-Ståndet antagit Utskottets inbjudning alt med Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet derom sig förena, således numera blifvit af tre Stånd
godkändt, hvaremot Bonde-Ståndet alslagit inbjudningen samt vidblifvit sitt beslut, att
artikeln potatesmjöl icke borde under särskild rubrik i tulltaxan upptagas, utan hänföras
under rubriken stärkelse, samt sålunda, lika med denna sednare, draga en
tull af 6 öre per fö
Af sådan anledning får Utskottet, för omröstning i förstärkt Bevillnings Utskott,
framställa följande voterings-proposition:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd gillade förslag att potatesmjöl och
stärkelse skola uti införsels-tarifen upplagas på följande sätt:
Potatesmjöl eller malen potates Fritt,
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen . . \ fö G öre,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, artikeln potatesmjöl
icke under särskild rubrik i tulltaxan upptagas, utan hänföras under rubriken
stärkelse, samt sålunda, lika med denna sednare, draga en lull af 6 öre per fö.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva gillat Utskottets i fråga
om ättika framställda förslag att, såvida bränvinsskalten förblifver oförändrad, tullsatsen
å ättika, alla slag, måtte bestämmas för I fö till 6 öre; men alt, om tullen
å bränvin komme att förhöjas, Utskottet borde hos Rikets Ständer föreslå den
förändrade tullsats för ättika, som borde ega rum, så att tullen för i fö ättika
fortfarande komme att utgöra ungefär 2/iä af tullen för 1 fö alkohol. Då Rikets
Ständer numera beslutat, att afgiften för brnnvinstillverkning fortfarande skall utgå
med 60 öre Runt för hvarje tillverkad kanna, samt, i följd deraf, frågan om förhöjning
i tullen å bränvin förfallit, har sålunda, genom ofvanbemälda två RiksStånds
beslut, tullsatsen å ättika, alla slag, blifvit bestämd för 1 fö till 6 öre;
hvaremot Preste- och Bonde-Stånden beslutat, alt tullen å ättika skall fastställas
till 8 öre per fö, samt alt derjemte måtte stadgas att ättika, blandad med så mycket
bränvin, att den icke är tyngre än vatten, skall förtullas så, sorn holle den
halfva sin vigt alkohol
Beoillnings-Utskotlets Memorial JH 33.
5
Jemte det Utskottet ansett sig böra fästa uppmärksamheten derpå, att någon
föreskrift icke finnes gifven huru ättika, som håller halfva sin vigt alkohol, skall
förtullas samt alt följaktligen, derest sistnämnda beslut skulle vinna Rikets Ständers
bifall, en sådan föreskrift blefve af behofvet påkallad, får Utskottet hemställa, att
Preste- och Bonde-Stånden måtte, med frånträdande af sina förenämnda beslut, antaga
Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet godkända förslag,
alt tullen å ättika, alla slag, ma bestämmas för 1 till 6 öre. För annat fall
anser Utskottet sig böra föreslå följande omröstningar i förstärkt Bevillnings utskott:
3:o.
Den, som antager Utskottets af två Stånd godkända förslag alt tullsatsen ä
ättika, alla slag, bestämmes för 1 1$ till 6 öre, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer tullen å ättika att fastställas till B öre per It.
4:o.
Den som vill att i tulltaxan skall införas det stadgande, att ättika, blandad
med sä mycket bränvin, alt den icke är tyngre än vatten, skall förlullas sä, som
holle den halfva sin vigt alkohol, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej ;
Vinner Nej, kommer icke något sådant stadgande att i tulltaxan inflyta.
Slockholm den ‘26 Juli 1860.
M 33.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Juli 1860, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af Riks-Ständens skiljaktiga beslutangående
slarnpelpappers-afgiften.
Enligt Bevillnings-Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag, hafva, vid behandling
af Utskottets under M 29 afgifna Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar
emot vissa delar, dels Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende på
X
Bevillnings-Utskotlets Memorial M 33.
andra delar af Betänkandet JVs 22, angående stämpelpappcrs-afgiften, Riks-Stånden
i nedanomförraälda hänseenden stadnat i olika beslut; och får Utskottet, med anmälan
såväl härom, som ock att Utskottets yttranden och förslag i öfrigt blifvit
godkända, eller, der, till följd af förut fattade beslut, annat ej erfordrats, lagda till
handlingarna, nu afgifva förslag såväl till de skiljaktiga beslutens sammaojemkning,
som ock till voterings-propositioner i de delar, der omröstning i förstärkt Bevillningsutskott
bör ega rum.
Utskottets till Borgare-Ståndet framställda inbjudning, att, i fråga om stämpeln
å utnämningsbref för Riddare af Konung Carl XIUs orden, hvilken stämpel
Borgare-Ståndet bestämt till 50 R:dr, eller lika belopp med den, hvarmed utnämningsbref
för Kommendörer af Kongl. Svärds-, Nordstjerne- och Wasa-orden böra
förses, frånträda sitt beslut och antaga Utskottets af de öfriga tre Riks-Stånden
godkända förslag, enligt hvilket stämpelbeloppet å förstnämnda utriämningsbrcf skulle
fastställas till 40 R:dr, har af Borgare-Ståndet blifvit lagd till handlingarna, med
förklarande att Ståndet vidblef sitt beslut.
1 följd häraf föreslår Utskottet följande omröstning:
l:o
Den, som godkänner Utskottets af tre Stånd bilällna förslag, enligt hvilket
stämpelbeloppet å utnämningsbref för Riddare af Konung Carl Xllbdes orden blifvit
fastställd till 40 R:dr R:mt, röstar
Ja,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, stämpeln å ulnämningsbréf
för Riddare af Konung Carl XIH:s orden alt bestämmas till 50 R:dr,
eller lika belopp med den, hvarmed utnämningsbref för Kommendörer af Kongl.
Svärds-, Nordstjerne- och Wasa-orden böra förses.
I olikhet med öfriga Riks-Stånden, hvilka godkänt Utskottets förslag, rörande
»Fullmagter, Konstitutorialer och Förordnanden» (sid 2 och 3), »Konstitutorial eller
Förordnande på behaglig tid» (slutet af sid. 3) samt »Förordnande eller Resolution
på transport eller byte» (sid. 4), har Bonde-Ståndet förklarat, att stämpelafgiften
för de fullmagter, konstitutorialer, förordnanden och resolutioner, som i dessa momenter
afses, borde utgå efter de i nu gällande författning bestämda grunder; och
har bemälda Riks-Stånd, i sammanhang härmed, jemväl beslutat, att de fullmagter å
Pastorater, som af Konsistorierne utfärdas, borde framgent beläggas med stämpelpapper
till det belopp, som för sådana fullmagter hittills varit stadgadt.
Bevillning s-Utskottets Memorial M 33■
S
Då Bonde-Ståndet afslagit Utskottets inbjudning alt antaga Utskottets uti omförmälda
delar framställda och af de öfriga Riks-Slånden gillade förslag, torde följande
omröstning ega rum:
2:o
Den, som gillar Utskottets i § 3 gjorda, af tre Stånd godkända förslag, rörande
»Fullmagter, Konslitutorialcr och Förordnanden» (sid. 2 och 3), »Konstitutorial
eller Förordnande på behaglig tid» (slutet af sid. 3) samt »Förordnande eller
Resolution pä transport eller byte» (sid. 4), äfvensom hvad Utskottet (sid. 17 i
Betänkandet JM 22) föreslagit i fråga om fullmagter ä Pastoraler, sora af Konsistorierna
utfärdas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, stämpel-afgiften
för de Fullmagter, Konstitutorialer, Förordnanden och Resolutioner, som i olvanberörda
momenter afses, att utgå efter de uti nu gallande författning bestämda
grunder.
Utskottets förslag, att sådana Doktorsbref, som utan föregånget prof utlärdas,
antingen af Kongl. Maj:t (§ 3, sid. 4) eller af offentlig myndighet (§ 4, sid. 8),
borde förses med stämpel till belopp af 40 R:dr, har blifvit gilladt af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden, hvaremot Bonde-Ståndet, som bestämt
stämpelbeloppet för dylika Doktorsbref till 80 R:dr, afslagit Utskottets inbjudning
örn antagande af Utskottets förslag.
Omröstning torde alltså böra verkställas öfver följande voterings-proposition:
3:o -
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag att sådana Doktorsbref,
som, utan föregånget prof, utfärdas antingen af Kongl. Majit eller af offentlig
myndighet, böra förses med stämpel till belopp af 40 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, stämpelbeloppet
för dylika Doktorsbref att bestämmas till 80 R:dr.
6
Bevillnings-Utskoltets Memorial M 33.
Bonde-Ståndet, som afslagit Utskottets inbjudning om antagande af Utskottets
utaf de öfriga Riks-Stånden gillade förslag, att fullmagt för Kyrkoherde att vara
Prost öfver egen församling bör förses med stämpel lill belopp af 6 R:dr, har i
stället fastställt stämpelbeloppet för dylik fullmagt till 15 R:dr.
Häraf föranledes följande omröstning:
4:o
Den, sora gillar Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att Fullmagt för
Kyrkoherde att vara Prost öfver egen församling bör förses med stämpel till belopp
af 6 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, stämpelbeloppet
för dylik fullmagt att fastställas till 15 R:dr.
Utskottets förslag, att stämpeln å bouppteckningar skall utgå, elter behållningen
i boet, sålunda:
R:dr. öre.
för behållning öfver 100 R:dr till och med 1,000 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr — 10.
» » af t. o. m. 5,000 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr — 20.
» » » 10,000 » » » »  — 30.
» » » 20,000 » » » »  — 40.
» » » 30,000 » » » »  — 50.
» » » 40,000 » » » o  — 60.
» » » 50,000 » » » »  — 7 0.
» » » 60,000 » » » »  — 80.
» » » 80,000 » » » »  — 90.
ölverstigande 80,000 » » » »  1: —
har blifvit godkändt af Preste- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet beslutat att stämpeln å bouppteckningar skall, dä behållningen
i boet uppgår till fulla 200 R:dr eller deröfver, för hvarje fulla 100 R:dr beräknas
till 25 öre.
Jemte hemställan att Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet ville frånträda
detta beslut och förena sig med de öfriga två Stånden om antagande af Utskottets
förslag, får Utskottet, för annan händelse, föreslå följande omröstning:
5:o
Den, som bifaller Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända förslag,
att stämpeln å bouppteckningar skall utgå efter behållningen i boet sålunda:
Bevil Ininga-Utskottets Memorial M 33.
7
R:dr. öre.
för behållning öfver 100 R:dr till och med 1,000 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr — 10.
))
af t. o. m
. 5,000 R:dr
för hvarje
fulla
JOO R:dr .
... — 20.
»
»
»
10,000 »
»
»
» ...
... — 30.
»
»
»
20,000 »
»
»
» ...
. — 40.
))
»
»
30,000 »
»
»
» ...
... — 50.
»
»
»
40,000 »
»
»
» ...
... — 60.
))
»
»
50,000 >i
»
»
» ...
... — 70.
))
»
60,000 »
»
»
» ...
... 80.
))
»
»
80,000 »
»
»
» ...
90.
öfverstigande
80,000 »
»
»
» . . .
. . 1: —
röstar
Ja;
Den
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt BorgareStåndets
beslut, stämpeln å bouppteckningar, då behållningen i boet uppgår till fulla
200 R:dr eller deröfver, att för hvarje fulla hundra R:dr beräknas till 25 öre.
Utskottets uti Betänkandet M 22 gjorda förslag, att Certcpartic eller fraktslut
om fartyg, endast då hör med stämpel förses, när detsamma inför domstol eller
exsckutor företes samt att stämpeln, ehvad Certepartiet är upprältadt inom eller
utom landet, bestämmes till 30 öre för hvarje fulla hundra R:dr af den betingade
fraktsumman, äfvensom Utskottets tillstyrkande att hvad i nu gällande författning
stadgas, angående skyldigheten att förse kontrakter om fast egendom å landet och
i städerna med stämpelpapper vid andra tillfällen, än då de för domare och exsekutor
till laglig åtgärd företes, måtte ur författningen utgå, och att kontrakter
i öfrigt höra förses med stämpel, på sätt Utskottets förslag i denna del gifver vid
handen, har blifvit gilladt af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet
och Adeln beslutat, att hvad om Certepartier och konlrakter för närvarande
finnes stadgadt, fortfarande skall vara gällande.
Utskottet inbjuder Ridderskapet och Adeln att, med frånträdande af dess beslut,
förena sig med de öfriga Riks-Stånden om antagande af Utskottets förslag, och
föreslår, för annan händelse, följande omröstningar:
6:o
Den, som gillar Utskottets af tre Stånd godkända förslag, alt Certepartie eller
fraktslut om fartyg endast då skall med stämpel förses, när detsamma inför domstol
eller hos exsekutor företes, samt att stämpeln, ehvad Certepartiet är upprättadt inom
8
Bevillnings-Ulskottets Memorial J\i 33.
eller utom landet, bestämmes till 50 öre för hvarje fulla 100 R:dr af den betingade
fraktsumman, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, hvad om
Certepartier för närvarande finnes stadgadt att fortfarande vara gällande.
7:o
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd gillade hemställan, att hvad i nu
gällande författning stadgas, angående skyldigheten att förse kontrakter om fast egendom
å landet och i städerna med stämpelpappcr vid andra tillfällen, än då de för
domare och exsekutor till laglig åtgärd företes, bör ur författningen utgå, samt att
kontrakter i öfrigt böra förses med stämpel, på sätt Utskottets förslag till författning
i denna del gifver vid handen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;'
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, hvad om
kontrakter för närvarande finnes stadgadt alt fortfarande vara gällande.
Slockholm den 26 Juli 1860.
STOCKHOLM, TKYCKT IIOS .10II. BECKMAN, 1860.
Bevillnings-Ulskottcts Utlåtande M 34.
1
JVs 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Aug. 18G0, kl. 3 e. m.
UHalände, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock Riks-Stdndens skiljaktiga beslut i afseende
å andra delar af Betänkandet Jfs 20, angående Allmänna
Bevillningen.
Vid behandling af Utskotlets Betänkande JV2 20, angående allmänna bevillningen,
jemte dervid fogade förslag till Bevillnings-stadga samt Instruktion för
taxeringsförrättningarne, äfvensom till Förordning angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande, hafva Riks-Stånden i nedannämnde hänseenden dels fattat sinsemellan
eller från Utskottets förslag skiljaktiga beslut, dels återremitterat ärendet till
Utskottets förnyade handläggning, dervid Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
såsom en allmän föreskrift beslutat, att Utskottet, vid förnyad handläggning af ifrågavarande
förslag, skulle ega att vidtaga alla de ändringar äfven uti de godkända §§
af samma förslag, hvilka kunde finnas behöfliga för att bringa dem till öfverensstämmelse
med de förändrade stadganden, som, till följd af återremisserna, komme
att föreslås; och får Utskottet, efter tagen kännedom af de diskussioner, som rörande
de återremitterade delarne inom Riks-Stånden egt rum, samt med tillkännagifvande
att Utskottets förslag i de delar, som icke här nedan finnas särskildt omförmälda,
blifvit af samtliga Riks-Stånden godkändt, nu härmed i ämnet afgifva
utlåtande.
l.o Förslaget till Hemllnings-stadga.
Ingressen till Bevillnings-stadgan jemte det yttrande, som derom pag. 19 i
Betänkandet förekommer, hafva, i anledning af gjorda anmärkningar derom, alt den
blifvande bevillnings-summans belopp borde uti ingressen inflyta, blifvit of Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet återremitterade. Ett uteslutande af detta
belopp skulle nemligen hos den stora mängden af skattskyldige alstra en oriktig
föreställning om hvad som afsåges att medelst den nya Bevillnings-stadgan uttaga,
Hill- till It. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 24 Iläft. 1
2
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande M 3å.
och dä dessutom förut alltid varit brukligt att bevilloings-summans belopp uti
ingressen upptagits, borde utan giltiga skäl någon afvikelse frän detta bruk icke
ega rum.
I sitt ifrågavarande Betänkande har Utskottet uppgifvit de skäl, hvarför Utskottet
icke funnit bevillnings-summans belopp böra uti ingressen lill stadgan inflyta.
Flere talare inom ofvanbemäide Riks—Stånd hafva oek, ^med godkännande af Utskottets
åsigt, erinrat, att de skatlskyldige erhålla kännedom om bevillnings-summan
genom riksdagsbeslutet, som från predikstolarne i rikets alla kyrkor uppläses. Och
om, såsom Utskottet förmodar, bevillningsprocenten vid innevarande riksdag kommer
att i icke obetydlig mån nedsättas, torde sjelfva Bevillnings-stadgan gifva vid handen,
att dermed icke afses att uttaga större bevillning, än under hittills varande
förhållanden utgått. Då dessutom, såvidt af de till Utskottet ankomna protokollsutdrag
kunnat inhemtas, inom de 2:ne öfriga Riks Stånden några anmärkningar uti
nu ifrågavarande syftning icke blifvit framställda, liar Utskottet, som här nedan skall
afgifva yttrande, huruvida den nya Bevillnings-stadgan må för år 1861 blifva gällande
eller om annat årtal bör uti ingressen inflyta, funnit sig böra
i öfrigt vidblifva sitt i berörda hänseende afgifria förslag.
Art I.
Med förklarande alt Bonde-Ståndet, för sin del, ansåge yrkesafgift böra af alla
dem. som icke erlägga bevillning efter 2:dra artikeln, utgöras med de belopp, som
kommitterode för upprättande af förslag till ny Bevillnings-stadga föreslagit, har bemälda
Riks-Stånd återremitterat Utskottets uti Betänkandet, pag. 20, yttrade åsigt,
att det af bemälde Kommitterade väckta förslaget om dylik afgift borde förfalla;
men då de trenne öfriga Riks-Stånden gillat denna Utskottets åsigt, anser sig Utskottet
böra hemställa,
alt Bonde-Ståndet måtte, lika med de öfriga Riks-Stånden, besluta
att förslaget om yrkesafgift bör förfalla.
Art. II.
Under pag. 21 i Betänkandet yttrade Utskottet, att, ehuru uti 2:dra och 6:te
§§ af stadgan en viss procentberäkning för bevillningens utgörande blifvit utsatt,
dermed likväl icke afsåges att Rikets Ständer genast borde definitivt antaga nämnda
procentberäkning, utan att det skulle ankomma på en blifvande utredning af den
bevillnings-summa, som kunde erfordras för fyllande af Statens behof, om och i hvad
mån ökning eller minskning af nämnda procentberäkning borde ega rum; och hemställde
Utskottet, att Rikets Ständer måtte förklara, alt de procentberäkningar, som
i nämnda hänseende blefve af Rikets Ständer antagna, endast skulle anses angifva
Bevillnings-Utskotlels Utlåtande M 54.
3
det inbördes förhållandet emellan beloppet af den bevillning, som borde erläggas
dels för jordbruksegendom, dels för annan fust egendom samt dels för inkomst af
kapital och arbete; men att, om, vid bevillnings-summans slutliga fastställande, den
förslagsvis antagna procentberäkningen behöfde ökas eller minskas, förhållandet emellan
dessa procentberäkningar icke finge rubbas, utan borde bihållas, så att, om t.
ex. bevillningen af inkomst skulle ökas från en till två procent, bevillningen för
jordbruksegendom likaledes borde höjas från 3 till 6 öre för hvarje hundra Riksdalers
uppskattningsvärde samt för annan fastighet frän S till 10 öre, o. s. v.
Berörde framställning har blifvit bilailen af Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet,
äfvensom af Borgare-Ståndet, som likväl uteslutit sisla meningen, innefattande
det anlörda exemplet samt äfven i öfrigt förkortat sitt beslut dertill, natt de
»procentberäkningar, sorn nu varda af Rikets Ständer antagna, endast skola anses
»angifva det inbördes förhållandet emellan de olika bevillningsbcloppen; men att, om
»vid bevillnings-summans slutliga fastställande, den nu förslagsvis antagna procent»beräkningen
bchöfver okas eller minskas, förhållandet emellan dessa procentberäk»ningar
icke får rubbas, ulan bör bibehållas». Deremot har Utskottets framställning
blifvit af Preste-Ståndet återremitterad på den grund, att de af Utskottet
uppställda förslagsberäkningar kunde komma alt rubbas, till följd af de utaf bemälda
Ständ, vid pröfning af §§ 6 — B, beslutade återremisser.
Då emellertid Preste-Ståndet, lika med de öfriga Riks-Stånden, torde gilla den
grundsats Utskottet uti ofvanomförmälda hemställan velat uttrycka och som jemväl
innefattas uti Borgare-Ståndets beslut, eller att om, vid bevillnings-summans slutliga
fastställande, de antagna proeentberäkningarne behöfva ökas eller minskas, denna
ökning eller minskning skall ske i ett proportioneradt förhållande emellan de af
Rikets Ständer förslagsvis antagna procentbeloppen, så anser sig Utskottet böra
hemställa,
ali öfriga Riks-Stånden äfven för sin del behagade antaga BorgareStåndets
ofvaninförda beslut.
A) Bevillning af fast egendom.
m 2-».
Utskottets förslag att bevillning för fast egendom skäll utgå:
l:o lör jordbruks fastighet med tre öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler af
uppskattningsvärdet; och
2:o för all annan fastighet med fem öre för hvarje lulla Etthundra Riksdaler
af samma värde,
har blifvit oförändradt bifallet af Bonde-Ståndet. De öfriga>Riks-Stånden hafva deremot
i denna fråga fattat sinsemellan stridiga och från Utskottets förslag skiljaktiga
4
Bevillnings-Ulskotlets Utlåtande M 34.
beslut, sålunda, att Preste-Ståndet förhöjt de för jordbruks-fastighet till utgående
föreslagne 3 öre till 4 öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet,
men i öfrigt gillat Utskottets förslag; hvaremot Borgare-Ståndet beslutit, att
lika stor bevillning skall bestämmas för jordbruks- och annan fastighet, samt att
denna bevillning bör utgå med fyra öre för hvarje fulla 100 R:dr af fastighetens
uppskattade värde; och har slutligen Ridderskapet och Adeln, på grund af gjorda
anmärkningar, återremitterat berörda förslag, äfvensom i sammanhang dermed §§ 2,
3 och 4 i Bevillnings-stadgan.
Under den diskussion, som föregått denna återremiss, hafva så olika yrkanden
och förslag blifvit framställda, att någon Ridderskapet och Adelns gemensamma tanke
i frågan icke kan deraf utrönas. Val har en och annan stämma höjt sig för bifall
till Utskottets framställning, men för öfrigt synes man hafva velat undanskjuta hela
förslaget och i sådant afseende yrkat, att Rikets Ständer skulle i underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte erhålla
uppdrag att, efter länens Hushållnings-sällskaps hörande, granska förslaget, hvarefter
detsamma vid en kommande riksdag skulle af Rikets Ständer tagas i förnyadt öfvervägande.
Under tiden skulle nuvarande Bevillnings-förordnirigs föreskrifter fortfarande
blifva gällande, men algiften nedsättas från 1 R:dr till SO öre per mille af
fastighetsvärdet. Dessutom borde minimi-tarifen borttagas, på det jemnare taxeringsvärden
skulle erhållas. Andra yrkanden hafva gått derpå ut, dels att bevillningen
af jordbruks-fastighet skulle beräknas efter behållna årsinkomsten, liksom det blifvit
föreslaget i afseende å bevillningen af kapital eller arbete; dels ock att för såväl
jordbruksfastighet, som annan fastighet, bevillningen mätte bestämmas till lika belopp
af 4 öre för hvarje fulla 100 R:dr of uppskattningsvärdet, dels slutligen att, med
bibehållande af föreslagna 3 öre för jordbruks-fastighet, all annan fastighet skulle
utgöra blott 4 öre för hvarje fulla 100 R:drs uppskattningsvärde. Dessutom' har
förslag blifvit väckt derom att den nya Bevillnings-stadgan icke skulle tillämpas förr
än från den 1 Januari 1862, men beredningarna redan under år 1861 bildas för
att insamla erforderliga uppgifter och upplysningar samt upprätta förslag till påföljande
årets taxering.
Utskottet, som här nedan skall närmare yttra sig angående det väckta förslaget
om uppskof till 1862 af den nya Bevillnings-stadga, som vid innevarande riksdag
al Rikets Ständer kommer att fastställas, får, hvad beträffar yrkandet, att Rikets
Ständer skulle i underdånighet anhålla, att Landshöfdingarne och länens Hushåll—
nings-sällskaper måtte lå afgifva yttranden öfver förslaget, här anföra hvad deremot
blifvit af flere ledamöter inom bemälda Riks-Stånd erinradt, eller att Rikets Ständer
hittills vid dylika frågors behandling icke velat att någon embetsmyndighet
skulle ingripa i Rikets Stunders beskattningsrättigheter. Vid sista riksdag hade
Rikets Ständer icke heller utbedt sig något förslag af Kongl. Maj:t eller något yttrande
af vederbörande, utan endast att en Kommitté måtte utses och densammas
BeviUnings-Ulskotlets Utlåtande M 34.
8
förslag för Rikets Stander framläggas. Det utlåtande, Kammar-rätten afgilvit, hade
ock endast berört det formela af frågan, men icke sjelfva beskattningsgrunderna
Men om äfven, på sätt begärdt blifvit, den ifrågavarande granskningen skulle kunna
åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppdragas, så kunde dock dessa embelsmyndigheter,
hvilkas tid är af så mångfaldiga andra ärenden upptagen, svårligen medhinna
en så fullständig utredning af ärendet, alt derpå något med full säkerhet kunde
byggas. Fast hellre skulle det kunna antagas, att deras yttranden måste blifva
mot hvarandra mycket stridande och i följd deraf antingen vilseledande eller utan
nytta för ett blifvande Bevillnings-Utskott. Likaledes kunde det dragas i tvifvelsmål
huruvida Hushåilnings-sällskaperne vore så sammansatta, att af deras ledamöter
kunde förväntas den speciela kännedom om alla de omständigheter, som vid bevilIningsfrågors
behandling borde tagas i betraktande. Då erfarenheten under flera
riksdagar gifvit vid handen, att det ändamål, som med bevillnings-författningarne
åsyftats, i allmänhet icke vunnits, enär den jemlikhet och rättvisa i beskattning, som
man velat tillvägabringa, icke kunnat åstadkommas, samt de tid efter annan gjorda
jemkningarne i förut befintliga stadganden icke heller medfört önskade resultater, så
kunde Rikets Ständers meéing med nedsättande af den Kommitté, som afgifvit förslag
i ämnet, icke vara den, att blott åstadkomma ändring af en eller annan bestämmelse
i förut gällande Bevillnings-stadga, utan måste Kommittéen haft till uppgift
att framställa andra och mera oförtydbara föreskrifter, än de gamla författnin
garne
innehållit. Ty då hittills en hög procent på högst otillförlitliga taxeringsvärden
utgått, hade Kommitterades afsigt varit, att taxeringsvärdena skulle blifva en
sanning och procenten i sammanhang dermed kunna nedsättas.
Utskottet har i det återremitterade Betänkandet, pag. 22 och 25, redogjort
för de skäl, hvarför afkastningen af jordbruksfastighet icke borde antagas till högre
belopp, än tre procent af uppskattningsvärdet och bevillningen följaktligen, efter den
förslagsvis uppställda 1-procentsberäkningen, utgå med 3 öre al hvarje fulla 100
Riksdaler af uppskattningsvärdet, likasom Utskottet ock antvdt, att de förhållanden,
som föranledt till denna lägre inkomstberäkning för jordbruksfastighet icke egde
rum å annan fastighet; och torde någon närmare utveckling af dessa skäl nu icke
vara erforderlig, då 3:ne Riks—Ständ i frågan fattat definitiva beslut.
Som emellertid ett af dessa Riks-Stånd godkänt Utskottets förslag samt de
2:ne andra, med ändring deraf, fattat sinsemellan skiljaktiga beslut, har Utskottet,
vid sådant förhållande och då Ridderskapet och Adeln icke uttryckt någon bestämd
åsigt i frågan, ansett sig böra
vidblifva sitt ofvanberörda förslag; alt bevillning för fast egendom
skall utgå:
l:o för jordbruks-faslighet med tre öre för hvarje fulla Ett
hundra
Riksdaler af uppskattnings—värdet; och
6
Bevillnings-Utskollels Utlåtande M 34
2:o för all annan fastighet med fem öre för hvarje fulla Etthundra
Riksdaler af samma värde.
Med ogillande af redaktionen utaf de i § 2 förekommande undantags-stadganden,
har Preste-Ståndet antagit det förslag till lydelse af samma stadgande!), som
förekommer i Prosten Sondéns, vid Betänkandet N:o 20 fogade reservation. Denna
afser dels den förändring att stadgandet om Statens befrielse från skyldigheten alt
för sina egendomar erlägga bevillning, hvilket stadgande förekommer i gros början,
borde nedflyttas lill det moment, som handlar om befrielse för kommuner och fromma
stiftelser att för vissa byggnader erlägga bevillning, dels ock ett förtydligande af
stadgandet rörande sistnämnde befrielse.
Beträffande den förra förändringen, får Utskottet fästa uppmärksamheten derpå,
att orden »med undantag af Statens», sorn förekomma pä första raden i § 2, der
fått sin plats, emedan de innefatta ett undantag endast från föreskriften derom, att
det är egaren af fast egendom, som för densamma skall erlägga bevillning. Det
är desto nödvändigare att detta undantag der inflyter, som nästa moment innehåller
föreskrift derom, att innehafvarén af en del Staten tillhörig egendom skall, i Statens
ställe, erlägga bevillning för samma egendom. Att nedflytta undantaget till näst
det sista momentet är således icke tjenligt, enär det icke är »Statens egendomar»
som befrias från skyldigheten att utgöra bevillning, utan blott Staten sjelf, hvilken,
såsom egare, är fri derifrån, ehuru innehafvaren bör, i de fall som § föreskrifver,
erlägga afgiflen.
Beträffande åter det förtydligande, som afses i fråga om befrielsen från skyldigheten
att erlägga bevillning för vissa till allmänt ändamål afsedda byggnader, har Utskottet,
med hufvudsakligl antagande af den uti Prosten Sondéns reservation i delta hänseende
afsedda mening, uppgjort nytt förslag till redaktion af ifrågavarande §, och hemställer
alt Riks-Stånden, med frånträdande af sina i afseende å 2:dra §:s
ordalydelse fattade beslut och yttrade åsigter, behagade godkänna
§:n, sådan densamma uti bilagda förslag finnes intagen.
§ 3
Mom. I af § 3 har, på sätt förut är nämndt, blifvit återremittcradt af Ridderskapet
och Adeln. Under den särdeles vidlyftiga öfverläggning, som rörande
detta moment egt rum, har något annat positivt förslag till förändring icke blifvit
framstäldt, än att, med hänsigt lill jordegendoms uppskattning, landet borde indelas
i vissa zoner efter olika klimatiska förhållanden och beskattningen bestämmas, med
tillika fästadt afseende ä växtlighet och jordmånens beskaffenhet, efter arealen, med
viss för hvarje zon bestämd afgift för tunnlandet. Dessutom har anmärkts, alt
köpeskillingar under normala förhållanden väl kunde tjena till utfinnande af fastigheters
värden, men icke för närvarande, då, såsom allmänt vore kändt, fastigheters sednaste
försäljningspris, tili följd af särskilda förhållanden, i många fall vida ölverstege
deras verkliga värde. I stad borde icke heller uteslutande brandförsäkringsvärdet
[levil Ininga-Ut skottets Utlåtande M 31.
7
eller sista köpeskillingen bestämma egendomars värde; ty derigenom blefve de hus,
hvilka icke nyligen gatt i köp eller blifvit brandförsäkrade till sitt ungefärliga värde,
lägre taxerade än andra, med hvilka berörda förhållanden inträffade. En säkrare
uppskattningsgrund gåfve deremot hyresbeloppen. Då det i allmänhet vore af vigt
att föreskrifterna i en lag vore så enkla och lätta att följa, som möjligt, borde den
fasta egendomens värde icke bestämmas med ledning af så många handlingar, som
Utskottet föreslagit. Beskattnings-kommiltéerne komme derigenom att godtyckligt
fästa afseende, än vid det ena slaget af handlingar, än vid ett annat.
Vid besvarande af den utaf H. E. Herr Grefve Löwenhielm väckta motion,
angående förändradt sätt för jordegendomars uppskattning, liar Utskottet fästat uppmärksamhet
å de förhållanden, till följd af hvilka en dylik uppskattning icke låter
verkställa sig efter indelning i vissa klasser eller zoner med särskilda belopp för hvarje
tunnland. Flera ledamöter af Ridderskapet och Adeln hafva ock under öfverläggningen
ytterligare utvecklat Utskottets åsigt om olämpligheten och svårigheterna vid
en dylik uppskattningsgrund samt derjemte ådagalagt, hurusom, med ledning af de
utaf Utskottet föreslagna föreskrifter, egendomsvärdena lämpligast borde kunna utrönas.
Den vidsträcktare pröfningsrätt af förhållandena, som derigenom lemnäs
Beskaltnings-kommittéerne, de der skola handla efter bästa förstånd och samvete,
torde också innebära tillräcklig trygghet mot befarad, ensidig eller godtycklig uppskattning.
Då Ridderskapet och Adeln dessutom godkänt det slut, hvartill Utskottet
kommit i afseende å H. E. Herr Grefve Löwenhielms omförmälda motion, synes
egentliga anledningen till nu ifrågavarande återremiss vara till finnandes uti de an
märkningar,
som under öfverläggningen jemväl blifvit gjorda mot följdriktigheten att
besluta öfver uppskattnings-grunderna, då frågan om sjelfva bevillnings-procenten,
hvilken fråga stöde i nära sammanhang med frågan orri uppskattnings-grunderna,
blifvit af Ståndet återremitterad.
Enär Utskottets förslag till ifrågavarande moment blifvit godkändt af Presteoch
Borgare-Stånden, äfvensom af Bonde-Ståndet, endast med tillägg af ordet »behållna»
framför ordet »afkastning», har Utskottet, som anser sig sakna skäl tillstyrka
antagandet af detta tillägg, funnit sig
böra förslaget vidblifva;
hemställande Utskottet derjemte om icke Bonde-Ståndet skulle finna skäligt att, med
uteslutande af nämnda tillägg,
antaga Utskottets ifrågavarande förslag.
Mom. 2 i § 3, hvilket handlar om sältet huru frälseränta bör kapitaliseras,
har jemväl af Borgare-Ståndet blifvit återremilteradt. Såväl inom nämnda Stånd,
som äfven hos Ridderskapet och Adeln har anmärkts, alt stadgandet vore otydligt, i
det de der begagnade uttrycken oriktigt angåfve den mening, att frälseräntans kapitalvärde
skulle motsvara fem procent af räntans belopp, hvilket uppenbarligen innefattade
en förblandning af begreppen kapital och ränta. Dessutom har hos Ridderskapet och
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande M 34.
Adeln blifvit erinradt att, enligt § 14 i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1835,
frälseränta kan utgå efter rnedel-markegångspris och icke blott efter årets markegång
samt att det således vore orätt att ovilkorligen föreskrifva, att kapitaliseririgen borde
ske efter årets markegångspris, om inkomsten verkligen åtnjötes efter annan grund.
Utskottet, som erkännner befogenheten af de gjorda anmärkningarne, har, på
grund deraf, åt ifrågavarande stadgande gifvit en förändrad lydelse, på sätt bifogade
förslag utvisar och hemställer
att denna förändrade lydelse må af Rikets Ständer godkännas.
§ 4.
Mom a) af denna § har endast på grund af det sammanhang, hvari det
ansetts stå till föregående §§ 2 och 3, blifvit af Ridderskapet och Adeln återremitteradt;
men då de 3:ne öfriga Riks-Stånden godkänt detsamma, anser
Utskottet sig böra vidblifva hvad deri är föreslaget.
I afseende å momentet b) har hos Ridderskapet och Adeln blifvit yrkadt, att
särskild taxering af sådana byggnader å landet, hvilka synas öfverflödiga, icke skulle
ega rum. Genom detta stadgande öppnades nemligen ett alltför vidsträckt fält för
Revillnings-kommittéerna att bedöma hvilka byggnader, som äro nödvändiga för
jordbruksrörelsen. Likaledes borde ej heller sådan lägenhet, som för viss tid är afsöndrad
från annan egendom, ovilkorligen underkastas bevillning. Då afsöndringen
grundade sig på kontrakt mellan lägenhetens innehafvare och egaren af den fastighet,
hvarifrån densamma vöre afsöndrad, borde det blifva beroende på det aftal, som
skett, hvem som skulle betala bevillningen antingen egaren eller innehafvaren.
Utskottets förslag afser blott att sådana byggnader, som användas för annat
föremål, än jordbruket tillhörande näringar, skola särskildt taxeras. Och då användandet
förutsätter, att' vinst eller inkomst deraf skall uppkomma, lärer det äfven
vara billigt att bevillning derför utgöres. Att någon beskattning skall ifrågakomma
för sådana byggnader, som icke användas eiler snarare äro till lunga, än till egentlig
nytta vid en egendom, såsom förhållandet stundom kan vara med alltför stora
och dyrbara karaktershus, torde så mycket mindre böra antagas, som Utskottet i
§ 4 af Instruktionen för Taxerings-förrättningarna tydligen uttryckt, att, vid uppskattning
af jordbruks-fastighet, afseende icke skall fästas pä sådana byggnader, som
på egendomens afkastning icke hafva något egentligt inflytande.
Hvad åter beträffar sådana lägenheter, som äro för viss tid från egendom afsöndrade,
torde det vara klart, att för dem, likasom för all annan fast egendom,
bevillning bör utgöras. Fråga är bär endast, att de skola särskildt taxeras. Huruvida
bevillningen skall erläggas af den, som innehafver lägenheten eller af egaren
till det hemman, från hvilket afsöndringen egt rum, kan visserligen understundom
vara beroende af den öfverenskommelse, som vid afsöndringen blifvit träffad, men
kan icke inverka till förminskning i Kronans rätt, att af den som vederbör, erhålla
den
Bevillnings-Utskottets Ull ätande M 54.
9
den stadgade bevillnings—afgiften. Utskottet, hvars förslag blifvit af de 3:ne öfriga
Riks—Stånden godkändt, har alltså ansett sig böra hemställa,
att förslaget äfven af Ridderskapet och Adeln mätte varda gilladt.
B) Bevillning för inkomst af kapital eller arbete.
SS 6-10.
I afseende å denna afdelning af förslaget har inom Preste-Ståndet blifvit yrkadt,
att då en förnyad uppskattning af all fast egendom vid den nya bevillningsstadgans
första tillämpning komme att företagas samt vederbörande taxerings-myndigheters
tid lill följd deraf blefve tillräckligt tagen i anspråk, borde under nästkommande
statsreglerings-period anstå med tillämpningen af det föreslagna förändrade
sättet för utgörande af bevillning för inkomst af kapital eller arbete. Att
principen om jemlik beskattning af all inkomst vore riktig, bestredes icke, men principen
vore ett och tillämpningen ett annat. Det vore icke heller nödvändigt, att
förändringen uti nu ifrågavarande hänseende skedde liktidigt med den för fast egendoms
bevillning. Tillämpningen blefve ock lättare, säkrare och af mera enhet och
sammanhang, då man fått något rådrum att begrunda systemet, än om detsamma
genast skulle användas. För öfrigt har äfven blifvit anmärkt, att de brister, med
hvilka lörslaget vore behiiftadt, gjorde det angeläget att närmare öfverväga dess
innehåll.
Då, på sätt Utskottet redan gifvit tillkänna, Utskottet, framdeles vill yttra sig
i anledning af väckta förslag om uppskof till 1862 års början med hela den nya
Bevillnings-stadgans tillämpning, anser Utskottet sig kunna underlåta att här vidare
till besvarande upptaga berörde inom Preste-Ståndet gjorda yrkande och öfvergår
till redogörelse för de hufvudsakliga anmärkningar, som mot nu ifrågavarande afdelning
af förslaget i öfrigt blifvit framställda.
Sålunda har deremot blifvit anmärkt, att Utskottet sammanfört till en enhet
och gjort till föremål för lika beskattning så olika inkomstkällor, som lön, kapital
och industriela företag. Principen vore visserligen vacker, emedan den syntes skipa
rättvisa, men om tillämpningen icke blefve jemn, hade man i sjelfva verket åstadkommit
en orättvisa. Olägenheterna af ett sådant sammanförande skulle måhända
för närvarande mindre visa sig, men säkerligen framträda så mycket bjertare, i händelse
Statens behof fordrade en ökad bevillning. Svårighet, ja omöjlighet, vid verkställigheten
skulle alltid uppstå och förslaget dessutom hos den stora allmänheten
väcka motvilja och obehag, genom den syftning detsamma innebure till forskande
efter snart sagdt hvars och ens, äfven den minst bemedlades ekonomiska ställning.
Det syntes derföre, till undvikande af sådana olägenheter, vara nödvändigt, att för
en stor mängd personer, hänförliga till den tjenande eller arbetsklassen, bibehålla
Bih. till B. St. Prat. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 24 lläft. 2
10
Bevillnings-Utskottets Utlåtande JYi 34.
vissa bestämda, men låga afgifter, likasom äfven de s. k. minimi-afgifterne för handlande
och handtverkare.
Den grundsats om jemlik beskattning af all inkomst, Utskottet uti sitt förslag
sökt, sä vidt möjligt är, göra gällande, har till sin riktighet icke blifvit bestridd.
Att denna grundsats uttalas pä det ställe i författningen, der inkomst-bevillningen
förekommer, äfvensom att Utskottet under benämningarne kapital och arbete sammanfört
de olika källor, hvarifrån inkomst kan härflyta, synes icke rimligen böra
klandras. Författningens anda blir derigenom mera tydlig och sammanställningen
är både klar för begreppet och systematisk i formen. Något annat sammanförande
eger icke rum. Grunderna för beräkningen af inkomsterna från de olika förvärfskällorna
afhandlas särskildt såväl i stadgan, som i instruktionen för Taxerings-förrättningarne.
Att nuvarande mininai-afgifter verkat skadligt och dessutom icke stått
i något på rättvisa och giltiga grunder bygdt förhållande till hvarandra, så väl inom
de särskilda klasserna, som vid jemförelse af dessa med hvarandra, torde vara en
erfarenhet, som svårligen lärer kunna förnekas; och hvad beträffar de fixa afgifterne,
så, om ock debiteringen af sådane är enkel och lätt att verkställa, torde dock inom
de samhällsklasser, af hvilka dessa afgifter erläggas, olikheter i afseende å behållen
inkomst förefinnas, hvilka förtjena att uppmärksammas. De förändrade förslag
dels i afseende å lindring i inkomst-bevillningen, dels i fråga om de skattskyldiges
uppgifter, som Utskottet i §§ 8 och 27 funnit sig föranlåtet framställa, torde ock,
såsom Utskottet hoppas, vara af beskaffenhet att borttaga anledningarne till de i
ålerremisserna uttryckta klagomålen öfver den föreslagna inkomst-beskattningens förmenta,
hårda och inqvisitoriska egenskap.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört finnér Utskottet
de gjorda anmärkningarne icke kunna föranleda till någon ändring
i Utskottets förslag.
§ 6.
Hvad angår den af Utskottet uti 1 mom. af denna § föreslagna kapital-beskattningen,
så hafva de anmärkningar, som deremot anförts, blifvit så fullständigt
besvarade af åtskillige talare inom de 2:ne Riks-Stånd, Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet, som återremitterat frågan, att Utskottet icke har något att dervid
tillägga; och då två Stånd godkänt förslaget, anser Utskottet sig
böra detsamma vidblifva.
Under förutsättning att direkt bevillning komme att för räntebärande kapitaler
utgöras, hemställde Utskottet, vid besvarande af i ämnet väckta motioner, att de i
33 och 34 §§ af nu gällande Bevillnings-stadga i afseende å det s. k. bevillningsafdraget
meddelade föreskrifter borde upphöra. Denna hemställan, som förekommer
pag. 24 i Utskottets Betänkande, har blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare- och Bonde-Stånden. Preste-Ståndet har deremot icke särskildt yttrat sig
Bevilinings-Utskottels Ullålande M 34.
11
olver ifrågavarande framställning, hvilken alltså måste anses hafva blifvit af nämnde
Stånd återremitterad i sammanhang med § 6 uti förslaget till Bevillnings-stadgan.
Då Utskottet här ofvan förnyat sitt förslag om direkt bevillning å kapitaler,
har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Preste-Ståndet mätte godkänna Utskottets af de öfriga RiksStånden
gillade förslag om det s. k. bevilinings-afdragets upphörande.
2:dra och 3:dje mom. af § 6 hafva af Bonde-Ståndet blifvit godkända, men
af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden återremitterade. Inom
nämnde Stånd har anmärkts, att dessa moment vore uppställda såsom om meningen
vore att gifva en definition på hvad med inkomst af kapital och arbete förstås,
samt att densamma, i sådant läll, vore ofullständig. Då momenten borde anses
blott innefatta exempel, skulle ordalydelsen vara följande: »Till inkomst af kapital
(arbete) räknas:» Dessförutom har ordställningen i 2:dra mom. ansetts kunna för
anleda
dertill, att för utdelning å aktier i bolag bevillning kunde komma att påföras
såväl aktie-egarne, som sjelfva bolaget.
Till undanrödjande af anledningen till dessa anmärkningar, har Utskottet gifvit
momentet den förändrade redaktion, bilagde förslag utvisar; hvarförutom Utskottet,
på grund of inom Riks-Stånden gjorda yrkanden, i 3:dje mom. tillagt, att till inkomst
af arbete jemväl räknas sådan inkomst, som erhålles af bränvins-brännerier
och penninge-rörelse; hemställande Utskottet,
att dessa redaktions-förändringar och tillägg må af Rikets Ständer
godkännas.
Då det ansetts mindre lämpligt att i Bevillnings-stadgan särskildt omnämndes,
alt Norrmän, anställde vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska magier,
skulle erlägga bevillning för hvad de från Svenska stats-kassan uppbära, har
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet beslutat att 4:de mom. af § 6 skulle
erhålla följande, i mera allmänna ord uttryckta lydelse: Vid de förenade Rikenas
beskickningar hos Utländska magter anställda, jemte alla öfriga under Utrikes Departementet
lydande embets- och tjenstemän erlägga inkomst-bevillning för den aflöning
de frän Svenska stats-kassan uppbära. Bonde-Ståndet åter har godkänt
Utskottets redaktions förslag och hos Preste-Ståndet, som återremitterat hela § 6,
har, såvidt af dess diskussions protokoll kan inhemtas, intet yttrande rörande 4:de
momentet förekommit.
Utskottet anser den af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet beslutade
lydelsen af ifrågavarande stadgande hufvudsakligen kunna antagas, dock med den
förändring i uttrycket, att bevillningen skall erläggas för den del af deras aflöning,
som motsvarar Svenska stats-verkets bidrag till samma aflöning; och får Utskottet,
med frånträdande af sitt förra förslag, hemställa,
att ifrågavarande stadgande må erhålla den förändrade lydelse, som
förekommer i bifogade förslag.
12
Bevilinings-Utskoltvts Utlåtande As 34.
5:te eller sista momentet af § 6 har jemväl återremitterats såväl af Ridderskåpet
och Adelil, som af Preste- och Borgare-Stånden, men gillats af BondeStåndet.
Uti detta moment hade Utskottet föreslagit, att arrendatorer af Kronan
tillhörig last egendom skola erlägga bevillning för den inkomst de af dessa arrenden
åtnjuta. Häremot har blifvit anmärkt, dels att påläggande af bevillning för
redan afslutade arrenden af Kronan tillhörig läst egendom, skulle innefatta en
orättvisa mot arrendatoren, som vid arrende-kontraktets alslutande utan tvifvel
tagit i beräkning förmånen att från bevillning för arrendet vara befriad, dels att
åläggandet af dylik bevillning för arrenden, som framdeles afslulades, komme att
föranleda till en deremot svarande minskning i arrende-beloppen. Bevillningen
vore äfven orättvis, då arrendatorer af andra allmänna inrättningars, såsom akademiers,
hospitalers m. fl., äfvensom af enskildes jordegendomar vore derifrån
befriade.
Enligt Utskottets i § 2 framställde förslag skall för all inom riket belägen
läst egendom, med undantag af Statens, af egaren erläggas bevillning. I enlighet
med delta stadgande kommer alltså bevillning att utgöras för den jord, som tillhör
fromma stiftelser och andra dylika inrättningar. Delta är också anledningen
hvarföre arrendatorer af så väl enskildes, som fromma stiftelsers egendom ansetts
böra från bevillning för inkomst af arrendet befrias, men deremot inkomst-bevillning
brira utgöras af krono arrendatorer. En väsendtlig skilnad förefinnes ock emellan
dylika och andra arrendatorer och denna skilnad ligger förnämligast i den
långa lid, som de förres konlrakter vanligen omfatta, äfvensom i den optionsrätt
till arrendet, som numera är dem tillerkänd. Då uppskattningsvärdet å den enskildes
egendom i följd af derå nedlagde kostnader och verkställda förbättringar
stiger, kommer i sjelfva verket alt deraf utgå en högre bevillning, ehuru grunden
för dess beräkning är densamma. Det synes derföre också vara billigt att arrendatorer
af Kronans egendom, i den mon de deraf hafva behållen inkomst, derför
erlägga någon afgift till Staten. De kontrakter, som emellan Kronan och den
enskilde ingås, kunna och böra egentligen icke hafva något samband med den bevillning,
som Svenska folket genom Rikets Ständer vid hvarje riksdag sig åtager.
Utskottet hyser således fortfarande den åsigt, att innehafvare af sådane fastighetsorrenden,
som med Kronan äro afslutade, böra för siri inkomst deraf betala bevillning
Beträffande åter sjelfva redaktionen af det ifrågavarande stadgandet, får Utskottet,
till undvikande af den tvetydighet, som eljest skulle förefinnas i afseende
å arrendatorer af boställen, för livi ka boställs-innehafvaren betalar bevillning, med
vidbli!vande i hufvudsaken af sitt ifrågavarande, utaf Bonde ståndet gillade förslag,
hemställa
att ifrågavarande stadgande må erhålla följande lydelse:
Arrendatorer af sådan Kronan tillhörig fast egendom, för hvilken
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande M 54.
13
bevillning enligt § 2 icke utgöres, erlägga bevillning för den inkomst
de af dessa arrenden åtnjuta.
§ 7.
Uti punkten l:o af 7 hade Utskottet, bland annat, föreslagit, att, i fråga
om den inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras, följande kostnader oell utgifter
finge afräknas, nemligen:
a) ränta å det för rörelses bedrifvande upplånade kapital;
b) arrende eller hyra för de i och för rörelsen arrenderade eller hyrda lägenheter,
fabriks- och magasins-byggnader samt öfriga lokaler;
c) drift- och underhålls-kostnader för gående verk eller begagnade maskiner;
d) aflöning, föda och öfriga kostnader lör de i och för rörelsens bedrifvande
använda biträden och arbetare;
äfvensom att, då till rörelses bedrifvande användes egendom, lägenhet eller
åbyggnad, för hvilken fastighets-bevillning erlägges, skäligen beräknad arrendeeller
hyres-afgilt finge afdragas från den inkomst rörelsen lemnar.
Ridderskapet och Adeln samt Presle-Slåndet hafva lill Utskottet återremitterat
hela § 7. II vad särskildt angår de nyss åberopade momenten deraf, så har Borgare-Ståndet
antagit följande lydelse å det under litt. a) förekommande stadgandet,
nemligen: »När inkomst beräknas af ränta å utlunadt kapital, får afdrag ske för
ränta, som den skattskyldige ulbeialt ä upplånadt kapital, jemte de kostnader, som
genom kapitalets förräntande förorsakas.» Deremot har Bonde-ståndet afsiagit det
under litt a) upptagne stadgandet, att ränta å det för rörelses bedrifvande upplänade
kapital må från inkomsten afräknas; och hafva sistnämnde begge Stånd i
öfrigt godkändt de här ofvan intagne moment. Uti det från Ridderskapet och
Adeln ankomne diskussions protokoll förekommer ock elt yrkande att, för tydlighets
skull, borde i § 7 insättas ett särskildt mom. hufvudsakligen af enahanda
lydelse med hvad Borgare-Ståndet i afseende å litt. a) beslutat. Hos Preste-Sstån -  det har hufvudsakligen blifvit anmärkt, att de föreslagna afdragen skulle, i händelse
de godkändes, föranleda till så många kontraräkningar och afföringar, att
slutligen i många fall ingen beskattningsbar inkomst äterstode. Dylika afdrag
borde icke heller medgifvas näringsidkare, då man icke ansett sig kunna medgifva
att molsvariga afdrag skulle få tillgodoberäknas embets- och tjenstemän samt pensionstagare
för deras uppoffringar and' r långa läroår och en lång, lönlös tjenstgöring
såsom extra-ordinarier.
Utskottet har vid förnvadt öfvervägande af nu ifrågavarande stadganden ansett
dem samtlige helt och hållet öfverflödiga. Utaf den i § 6 uttalade grundsats,
att bevillningen skall beräknas å behållna inkomslbeloppet, måste det nemligen
ovilkorligen följa, att detta belopp icke kan till siffran utrönas, innan alla de för
14
Bevillnings-Utskottets Ullålande JYs 34.
röelses bedrifvande oundgängliga kostnader blifvit afräknade. Utskottet finnér sig
derföre böra hemställa,
att Rikets Ständer mätte besluta, att de uti § 7 'punkten l:o under
litt. a) b) c) och d) föreslagna stadganden till och med orden
»den inkomst rörelsen lernnart), böra ur § helt och hållet uteslutas;
Och torde, i händelse af bifall härtill,
det af Borgare-Ståndet i afseende å litt, a) fattade beslut få anses
hafva förfallit.
Det näst efter nyss omhandlade stadganden förekommande förslag, att näringsidkare,
som under året näst före det, för hvilket bevillning påföres, gjort sådana
förluster, att någon behållning å rörelsen icke uppkommit, likväl skall erlägga bevillning,
beräknad efter hvad en rörelse, jemförlig med den han drifvit, anses i
allmänhet afkasta, har blifvit godkiindt endast af Bonde-ståndet, hvaremot de öfriga
Riks-stånden återremitterat detsamma. Dervid har, å ena sidan, anmärkts, att
stadgandet slode i strid med grundsatsen om beskattning efter behållen inkomst
och innefattade dessutom en så uppenbar orättvisa, att den icke kunde annat än
väcka stor ovilja hos den skattskyldige, som deraf drabbades. Denna orättvisa
vore ock desto mera anmärkningsvärd, som, enligt § 8, en person, hvilken egde
400 R dr i inkomst, vore från bevillning derför befriad. A andra sidan har det
funnits betänkligt, att borttaga ali bevillning för en näringsidkare, som tillfälligtvis
under något år gjort förluster och, på grund deraf, har det yrkats, dels att förslaget
borde modifieras så, att bevillningen under berörda förhållanden skulle utgöras
för blott halfva den summa, rörelsen ansåges i allmänhet afkasta, dels ock
att taxerings-männen skulle ega, att i det antydda fallet ålägga en viss minimiafgift,
dels att medeltalet af tre års inkomster skulle tagas till grund för bevill—
ningens beräknande, dels ock slutligen att förlusterna borde få afräknas från den
skattskyldiges kapital-förmögenhet.
Härförutom har blifvit föreslaget, att, i stället för nu ifrågavarande stadgande,
i punkten 3:o skulle göras ett tillägg af följande innehåll: »Hafva under året
»näst före det, för hvilket bevillning skall påföras, sådana särskilda förhållanden
»inträffat, antingen i afseende å betydligare vinst eller förlust för skattskyldig, alt
»det löpande årets inkomst icke derefter skäligen kan beräknas, eller har den
»skattskyldige föregående året icke drifvit lika beskaffad rörelse, då skall taxering
»ske efter hvad en rörelse, jemförlig med den skattskyldiges, anses i allmänhet
»afkasta.»
De skäl, som förmått Utskottet att intaga nu ifrågavarande stadgande i sitt
förslag, äro i Betänkandet N:o 20 (pag. 23) anförda och torde det derföre icke
vara nödvändigt här åter upprepa desamma, helst de blifvit af flere ledamöter
inom de Riks-Stånd, som beslutat återremissen af stadgandet, ytterligare utvecklade.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande JYs 34.
Utskottet, som i hufvudsaken vidblifver sitt ifrågavarande förslag, har likväl,
pä grund af hvad i återremisserna, förekommit,
ansett stadgandet böra frän punkten l:o helt och hållet uteslutas
och i stället intagas i 2:dra momentet af punkten 3:o, med följande
förändrade lydelse:
Näringsidkares inkomst för löpande året får dock icke, äfven om
han under nästföregångna året gjort förluster, beräknas till lägre
belopp, än hvad en sådan rörelse, som den han drifver, i medeltal
anses afkasta.
Vidare har Utskottet i g 7 under punkten l:o föreslagit, att förluster, af
hvilka kapital drabbats, skulle afräknas från egarens kapital-förmögenhet och bevillningen
erläggas för den afkastning, återstående kapital-beloppet ansåges afkasta.
Detta stadgande har bifallits af Bonde-Ståndet. I Bidderskapet och Adelns
återremiss förekommer ett yrkande, att detsamma borde ur Bevillnings-stadgan
utgå, men, så framt det eljest ansåges böra godkännas, qvarstå i Instruktionen
för Taxerings-förrättningarna, hvarest det jemväl (pag. 8) vore intaget och dit det
egentligen hörde, såsom afseende endast uppskaltnings-sättet.
Med vidblifvande af sjelfva förslagets innehåll, har Utskottet, som icke kan
underkänna giltigheten af berörda yrkande, trott sig böra hemställa,
att ifrågavarande föreskrift må ur Bevillnings-stadgan utgå, men
deremot qvarstå uti Instruktionen för Taxerings-förrättningarna.
Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet sålunda i fråga om punkten
l:o i § 7 föreslagit, hemställer Utskottet,
att nämnde punkt må erhålla följande lydelse:
l:o I fråga om den inkomst af kapital eller arbete, för hvilken
bevillning skall utgöras, får afdrag icke ske för den skattskyldiges
och hans familjs lefnadskostnader eller dertill hänförliga utgifter.
Med anledning af inom Preste-Ståndet gjordt yrkande, att bland de afdrag,
som få ega rum vid beräkning af löntagares inkomster, äfven borde införas märita
och amorteringsbidrag till öfverbyggnads-amorlerings-fonden för prestgårdarne i
Skåne», har Utskottet, då upplyst blifvit att denna ränta och amortering, som på
mänga ställen uppgår till omkring 1,000 R:dr, utgör en oundviklig utgift för tjensteinnehafvaren,
trott sig böra hemställa,
att det yrkade tillägget må i 2 mom. af punkten 2:o införas.
I afseende på uppställningen af punkten 3:o, hvilken innefattar 3:ne moment,
anser Utskottet den förändring böra ega rum, att 2:dra och 3:dje momenten
16
Bevillnings-Ulskotlets Utlåtande JYs 34.
framflyttas framför l:sla momentet, hvilket torde böra afsluta g, och hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer härtill behagade lemna bifall.
De i öfrigt vid § 7, punkterna 2:o och 3:o framställda anmärkningar hafva
icke varit af den betydenhet eller så allmänt uttalade, att desamma kunna anses
hafva till äterremisserna föranledt, hvadan Utskottet, då dessa 2:ne punkter dessutom
iiro af Borgare- och Bonde-Stånden gillade, anser
sig böra förblifva vid hvad deri är föreslaget.
§ 8.
På det att inkomstbevilluing icke skulle komma att drabba den, som icke eger
större inkomst, än som oundgängligen fordras för fyllande af de nödvändigaste
lefnadsbehofven, föreslog Utskottet, att bevillning för inkomst af kapital eller arbete
icke skulle ega rum, när alla de utaf kapital eller arbete uppkomna årsinkomster,
sammanräknade, icke öfverstiga 400 R:dr.
Detta förslag har blifvit återremitteradt af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet.
Borgare-Ståndet har beslutat, att, när alla de utaf kapital eller arbete
uppkomna årsinkomster, sammanräknade, icke öfverstiga 1,200 R:dr, skola 400
R:dr deraf vara fria från bevillning. Bonde-Ståndet har deremot beslutat, dels att
nedsätta det belopp, Utskottet föreslagit såsom fritt från bevillning, från 400 R:dr
till 300 R:dr, dels att ibland undantagen i § 8 eller, på annat lämpligt ställe, borde
införas stadganden om så beskaffade lindringar, som uti 145 § af gällande Bevill—
nings-förordning förekomma, så vidt nemligen skälen för dessa lindringar icke äro
eller blifva under ingående statsreglerings-period undanröjda; för hvilket ändamål
samt för nödig ändring i rubriken m. m., § 8, hvilken i allt öfrigt godkändes, blifvit
af sistnämnde Stånd till Utskottet återremitterad. Dessutom har från Bonde
Ståndet
till Utskottet öfverlemnats ett af Riksdags-fullmägtigen Per Byström från
Jemtlands län till Ståndet ingifvet skriftligt anförande angående bibehållande af den
bevillningslindring, som, enligt 145 ^ i nu gällande Bevillnings—stadga, hittills varit
allmogen i Härjeådalen förunnad.
Uti återremissen har mot ofvanberörda förslag hos Ridderskapet och Adeln
blifvit anfördt, alt detsamma lemnade rum för tre väsendtliga anmärkningar. Först
skulle, på sätt i den af Herr Fåhreeus vid Utskottets Betänkande fogade reserva
tion
blifvit ådagalagdt, inkomstbevillningen för löntagare, hvilkas vilkor vore beräknade
blott för lifvets nödvändigaste behof, komma att ökas ända till 4 å 4V2 gånger
dess nuvarande belopp. Vidare förekomme den omständigheten, att, då maximum
af inkomst, för hvilket föreslagits skattefrihet, blifvit bestämdt så högt, som 400
R:dr, det lätteligen kunde inträffa, att en stor mängd till arbetsklassen hörande personer
-
Bevillnings-Utskottets Ullålande Jtä 34.
17
söner, såsom gesäller och sjömän, hvilka nu erlägga stadgade minimiafgifter, komme
att från all bevillning befrias. Slutligen horde ock tagas i betraktande behofvet af
lindring i skatten för sådana mindre bemedlade personer, som befinna sig i äktenskap
och hafva minderåriga barn att försörja —, en lindring, hvilken svntes innefatta
en billig gärd åt humanitetens fordringar.
På grund af dessa anmärkningar hafva hos Ridderskapet och Adeln följande
olika yttranden blifvit framställda, nemligen:
att, på sätt Herr Lindeström i sin reservation vid Utskottets Betänkande föreslagit,
den skattskyldige, hvars alla årsinkomster, sammanräknade, icke öfverstege
1,500 R:dr, skulle vara fri från bevillnings erläggande enligt § 6 för följande del
af inkomsternas belopp, nemligen ogift man eller enkling för 250 R:dr, ogift qvinna
eller enka för 150 R:dr, äkta makar gemensamt för 400 R:dr samt föräldrar
dessutom för 50 R:dr för hvarje eget äkta barn under tolf år, som af dem uppfostras;
att,
i enlighet med Herr Swartz’ reservation och Borgare-Ståndets dermed
öfverensstämmande beslut, när alla de utaf kapital eller arbete uppkomna års
inkomster,
sammanräknade, icke öfverstege 1,200 R:dr, 400 R:dr deraf skulle vara
fria från bevillning;
att i sistnämnde förslag den ändring måtte ske, att högsta beloppet från
hvilket afdrag finge ske, höjdes från 1,200 R:dr till 1,800 R:dr,
samt slutligen att, när alla de utaf kapital eller arbete uppkomna årsinkom
ster,
sammanräknade, icke öfverstege 1,500 R:dr, 500 R:dr deraf skulle vara fria
från bevillning.
Inom Preste-Ståndet har, på hufvudsakligen samma skäl, som hos Ridderskapet
och Adeln anförts, blifvit vrkadt, dels bifall till det af Herr Lindeström
afgifna förslag, med den förändring, att för ensam qvinna, likasom för ensam man,
300 R:dr måtte fritagas från bevillning samt att den afsedda förmånen för familjer
måtte utsträckas till dem, som egde till och med 1,800 R:dr årsinkomst;
dels ock att Herr Swartz’ ofvanomförmälda förslag, såsom lättare verkställ—
bart, måtte antagas.
Det lärer icke kunna bestridas att, enligt Utskottets nu ifrågavarande förslag,
större delen af tjenstemannaklassen eller de, hvilkas inkomster understiga
1,800 R:dr, skulle komma att drabbas af en förhöjd bevillning, på sätt Herr
Fåhraeus i sin reservation ådagalagt, liksom att åtskillige personer, hvilka enligt
nu gällande Bevillnings-stadga erlägga bestämda afgifter, i många fall komme att
undgå all bevillning för inkomst. Men Utskottet bestämdes vid afgifvande af
sitt förslag af tvänne omständigheter, nemligen å ena sidan af farhåga, att Statens
inkomster af bevillningen skulle lida alltför stor minskning, hvilket i Utskottets
tanka lätt kunde inträffa om bevilIningsfriheten utsträcktes längre, än till
llih. till B. St. Brot. 1851) & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 5
118
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande M 34-
400 R:dr, samt å andra sidan af omtanka att underlätta taxeringsverket och icke
göra sjelfva beskattningen förhatlig och tryckande genom sträfvandet att åtkomma
äfven de minsta inkomster, hvilket blefve en följd af det bevillningsfria beloppets
bestämmande till en lägre summa, än 400 R:dr. Då emellertid betänkligheter
i ofvan antydda hänseende måste antagas icke förefinnas inom Ridderskapet och
Adeln eller Preste- och Borgare-Stånden, finnér Utskottet sig ega anledning i viss
mån förändra sitt förra förslag. Att, såsom yrkadt blifvit, bestämma till beloppet
olika lindringar för man och qvinna, gift eller ogift, skulle dock i betydlig grad
försvåra och inveckla taxerings- och debitei ings-bestyret, samt för Statsverket medföra
ökade kostnader. Deremot har Utskottet ansett sig, på grund af hvad i öfrigt
förekommit, böra,
med frånträdande af sitt förra förslag, hemställa, att Rikets Ständer
måtte besluta, att, när alla de utaf kapital eller arbete uppkomna
årsinkomster, sammanräknade, icke öfverstiga Ett tusen åttahundra
Riksdaler, Trehundra Riksdaler deraf skola vara fria från bevillning.
Dessutom eger skattskyldig, i sådant fall, att för hvarje hemmavarande
äkta barn under tolf års ålder åtnjuta befrielse från bevillning
för Femtio Riksdaler af den taxerade inkomsten.
Hvad åter angår frågan om bibehållande af de i 145 § af nu gällande Bevillnings—förordning
stadgade lindringar, så har Bonde-Ståndet inbjudit de öfriga
Riks-Stånden att förena sig i Ståndets rörande denna fråga fattade beslut. Ehuru
denna inbjudning icke blifvit af något Riks-Stånd antagen, har dock Ridderskapet
och Adeln, vid behandlingen af § 91 i förslaget till Bevillnings-stadga, hvilken §
angår afkortningarne, beslutat att till Utskottets ytterligare pröfning öfverlemna
frågan om lindring i utgörande af bevillning för innebyggarne i Näsgårds och
Wester-Bergslags fögderier af Kopparbergs län, så länge de utgöra den s. k.
kungsgårdshjelpen vid Näs kungsgård Då emellertid, efter hvad hos Utskottet
blifvit upplyst, berörde tjenstbarhet endast till följd af misstag ännu utgöres, synes
en påkallad rättelse i berörde hänseende snarare böra vidtagas, än att, vid det
antydda förhållandet, låta bevillnings - lindringen fortfara; och då för öfrigt 3:ne
Riks-Stånd, lika med Utskottet, ansett samtliga i 145 § af gällande Bevillningsförordning
hittills medgifna lindringar för framtiden böra upphöra, finner Utskottet
sig
icke ega anledning att, på grund af Bonde-Ståndets beslut och
Ridderskapet och Adelns återremiss, någon åtgärd tillstyrka.
Då de under Utrikes-departementet lydande tjenstemän för närvarande äro
fiikaliade från bevillning för den andel af deras löner, sorn från Norska statskassan
utgår, har Utskottet, som ansett denna befrielse fortfarande böra ega rum, funnit
lämpligt att, såsom jemväl yrkadt blifvit, mom. c) erhåller en sålunda förändrad
Bevillnings-UtslioHets (Mälands .1' 34.
1!)
lydelse, att dels denna åsigt blir tydligare uttryckt, dels ock momentet fullt
öfverensstämmande med hvad i 6 § 4:de mom. blifvit föreslaget; hemställande Utskottet
alltså,
att berörde moment må erhålla följande förändrade lydelse:
Vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska magter
anställde, jemte öfrige under Utrikes-departementet lydande
embets- och tjenstemän, för den del af deras aflöning, som
motsvarar Norska Statsverkets bidrag till samma aflöning,
samt främmande magters härvarande beskickningar och konsulater
tillhörande personer, jemte deras betjening, så vida de
icke äro Svenska undersåter eller inom riket drifva handel
eller utöfva annat yrke.
§ 9.
Uti denna § hade Utskottet föreslagit, att bevillning för inkomst af kapital
eller arbete skulle påföras, bland andra, fabriksegare, handlande eller annan näringsidkare,
der fabriken vore belägen, handeln, yrket eller näringen idkades, såvida
den behållna inkomsten deraf öfverstege 400 R:dr.
Detta förslag har blifvit återremitleradt af Ridderskapet och Adeln, godkändt
af Borgare-Ståndet samt äfven af Preste- och Bonde-Stånden hufvudsakligen gilladt,
dock med den förändring, att Preste-Ståndel uteslutit orden: »såvida den
behållna inkomsten deraf öfverstiger 400 R:dr», samt att Bonde-Ståndet, i följd
af sitt vid lista mom. i 8:de § fattade beslut, nedsatt den i förslaget nämnda
summan 400 R:dr till 300 R:dr.
Uti Ridderskapet och Adelns återremiss har mot ifrågavarande stadgande
blifvit anmärkt, att, enligt detsamma, det vore beloppet, hvartill den behållna inkomsten
uppginge, som bestämde stället, hvarest rörelsen skulle beskattas. Häraf
kunde dock flera olägenheter uppstå. Större svårigheter mötle derigenom för Beskatlnings-kommittéerna
i den ort, hvarest fabriken vore belägen, att öfvervaka
det bevillningen verkligen blefve den ifrågavarande rörelsen påförd; och, i händelse
berörda Kommittéer toge befattning med samma rörelses beskattning, kunde
dubbel sådan komma att ega rum. Fabriksrörelse borde derföre beskattas pä det
ställe, der den ulöfvades, utan afseende å det belopp, hvartill behållna inkomsten
uppginge. Härigenom vunnes äfven större säkerhet samt jemnare och rättvisare
beskattning.
Då Utskottet funnit de i berörde hänseende anförda skäl, hvilka äfven synas
legat till grund för Preste-Ståudets beslut, förtjena afseende, har Utskottet, med
frånträdande af sitt förut gjorda förslag, ansett sig böra föreslå den förändring,
som, af Preste-Ståndet antagen, jemväl åsyftas i Ridderskapet och Adelns återremiss,
och hemställer alltså,
£0
Bemllnings-Utskollets Utlåtande JU 34.
att orden: »sävida Jen behållna inkomsten deraf öfverstiger 400
R:dn; mätte fiån ifrågavarande stadgande uteslutas.
Emot öfriga delar af § 9 har hos Ridderskapet och Adeln någon anmärkning
icke förekommit och då desamma äro af 5:ne Riks-Stånd godkända, anser Utskottet
sig böra
vid hvad deri är föreslaget förblifva.
§ 10.
Denna g har blifvit återremitterad af Ridderskapet och Adeln, på den grund
att den stöde i sammanhang med åtskilliga föregående återremisser, samt af Borgare-Ståndet,
i anledning af anmärkt otydlighet i deusammas uppställning, men bifallen
af de begge öfriga Stånden.
På grund af det förändrade förslag som i § 9 nu blifvit af Utskottet afgifvet,
har Utskottet funnit det vara nödvändigt, till förekommande af olägenheter vid taxeringen
och uppbörden, att, med uteslutande af det i § 10 förekommande stadgande,
intaga den föreskrift, att för inkomst, som beskattas få annat ställe, än den skatlskyldiges
mantalsskrifnings-ort, får befrielse eller lindring efter mom. 1 i § 8 icke
tillgodonjutas; och hemställer Utskottet
att berörde förändrade stadgande må af Rikets Ständer godkännas.
Art. lil.
A) Bevillning af frälse-egendomar.
§ 11
Uti denna § bade Utskottet, lika med Kommitterade bibehållit de stadganden,
som igenfinnas uti g 22 af nu gällande Bevillnings—stadga. Häremot har inom
Bonde-Ståndet en ledamot anmärkt, att uti förslaget fattades föreskrift, huruvida
antingen frälse-egaren eller ränte-tagaren skulle betala de från frälse-egendomar
utgående rust-tjenstemarker, samt yrkat, att föreskrift måtte meddelas, att räntetagaren
borde betala ali rusttjenst-bevillning. Likaledes hafva andra ledamöter förmenat,
att, ehuru sätes- och ladugårdar hittills åtnjutit befrielse från särskild bevillning
af nu ifrågavarande beskaffenhet, dem likväl, i förhållande lill de större förmåner,
som de åtnjuta, borde dylik bevillning åläggas; och har §, i följd af dessa
framställningar, blifvit återremitterad.
Likaledes har återremiss från Borgare-Ståndet blifvit beslutad, i anledning af
gjord erinran derom, att, då i sista momentet af denna § förekomme ett stadgande,
som anginge ett visst slag af qvarnar, frågan derom stöde i sammanhang med den
på Rikets Ständers pröfning beroende frågan om förändrade grunder för mjöl- och
sågqvarnars beskattning.
I
Bevillnirigs-Utskuttcts Utlåtande 54.
<!1
Hvad försl beträffar den inom Bonde-Ståndet gjorda erinran, att i stadgan
saknades föreskrift, huruvida ifrågavarande särskilda bevillning borde af frälse-egaren
eller af ränte-tagarne betalas, så torde någon otydlighet i detta hänseende icke förefinnas,
då Utskottet föreslagit, att för frälse-egendomar afgiften fortfarande skall beräknas
och utgöras pä samma sätt som hittills, samt i detta hänseende ordagrannt
bibehållet de uti 22 § af nu gällande Bevillnings-stadga meddelade föreskrifter.
Den ifrågavarande särskilda Bevillnings-afgiften har nemligen från långliga tider tillbaka
varit uti Bevillnings-förordningarne föreskrifven samt ansetts vara af »grundshatls-nalur»;
och det torde således med visshet kunna antagas, att de derom meddelade
föreskrifter utan svårighet hädanefter, såsom hittills, kunna af vederbörande
tillämpas.
Vidkommande åter frågan, huruvida förenämnde särskilda bevillning borde
utgå äfven för sätes- och ladugårdar, så har Utskottet destomindre ansett anledning
vara för handen, att uti nu gällande föreskrifter härutinnan föreslå någon förändring,
som just deri egenskap af grundskatt, hvilken ansetts tillhöra oftaberörde
afgift, innefattar tillräckligt skäl för ett oförändradi bibehållande af de på äldre författningar
grundade föreskrifterna.
Hvad slutligen angår den från Borgare-Ståndet erhållna återremissen, så rnedgifver
Utskottet visserligen, alt då §:ns sista moment, hvilket handlar om särskild
bevillning för skattlagda, af frälse-natur varande qvarnar i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohuslän, innehåller, att bevillningen skall erläggas med 53 öre för hvarje
tunna hardt korn af den åsätta räntan, frågan om denna särskilda bevillning slår
i ett nära sammanhang med den väckta frågan om förändrade grunder för qvarnars
beskattning; och Utskottet anser sig derföre böra hemställa,
att Utskottet framdeles må, derest sådant skulle finnas af behofvet
påkalladt, afgifva förslag till den förändring af sista momentet utaf
ifrågavarande §, sorn kan blifva en följd af Rikets Ständers beslut
i fråga om förändrade grunder för qvarnars beskattning.
I enlighet med hvad här ofvan blifvit anförd t, hemställer Utskottet, att ifrågavarande
§, som blifvit af Hidderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänd,
äfven måtte af Borgare- och Bonde-Stånden varda gillad.
D) Bevillning för Dylta bruks tillverkningar.
% 14.
I afseende på ifrågavarande <§, som blifvit af Riddcrskapet och Adelö samt
Preste- och Bonde-Stånden gillad, har inom Borgare-Ståndet ingen annan anmärkning
blifvit gjord, än att densamma icke kunde komma att tillämpas förr än den
på Rikets Ständers pröfning beroende frågan om regleringen af Dylta bruks förmåner
22
Bevillnings-Ulskottcls Ullålande M 34.
och skyldigheter blifvit afgjord; och har sistnämnde Ständ, pä sadan grund, åter
remitterat
densamma.
Uti Betänkandet Jtä 20, sid. 28, har Utskottet redan hemställt att, i händelse
en reglering af Dylta bruks förmåner och skyldigheter kunde komma att, på sätt
uti KoDgl. Majlis nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer af den 29 Oktober 1839 är
föreslaget, tillvägabringas och hvarvid, bland annat, den särskilda bevillningen för
brukets tillverkningar skulle försvinna, stadgandet i § 14 rörande denna bevillning
borde anses hafva förfallit. Denna hemställan har blifvit af de (re öfriga RiksStånden
godkänd; och torde, enär Rikets Ständer ännu icke fattat sitt beslut i fråga
om ofvannämnda reglering,
Borgare-Ståndet, lika med de öfriga Riks-Stånden, godkänna ifrågavarande
§ med det förbehåll, som innefattas i ofvanintagne, sidan
28 i Betänkandet JVs 20, gjorda särskilda hemställan.
E) Bevillning af Bank-bolag med sedelutgifnings-rätt.
§ I*.
Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkändt de här meddelade stadganden,
hvilka deremot blifvit af Ridderskapet och Adeln återremitterade. Såvidt
al Utskottet tillhandakomna diskussions-protokoller kunnat inhemtas, har emot den
ifrågavarande beskattningen hufvudsakligen blifvit anmärkt, att den föreslagna afgif—
ten af två R:dr för hvarje tusen R:dr utaf det högsta belopp af bankens sedlar,
sorn på en gång under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen, skulle innefatta
en orättvisa, enär beskattningen icke grundades på den verkliga inkomst, hvarje
bank dragit utaf rörelsen i sin helhet, utan blott pä den omständigheten, huruvida
banken haft ett större eller mindre belopp egna sedlar utelöpande; att, i följd deraf,
de enskilda banker, som lör siri rörelse nödgades sätta i omlopp en större mängd
sådana sedlar, men möjligen på rörelsen hade en jemförelsevis ringa inkomst, finge
vidkännas en större beskattning, än de banker, som hade en mångfaldigt större behållning,
men en ringa sedel—utgifning. Vidare har mot Utskottets förslag blifvit
anmärkt, att den betydliga inkomst, Staten eldigt nu gällande Bevillnings-stadga
kunde påräkna af de enskilda bankerna, sannolikt koinme att, efter Utskottets förslag,
betydligen minskas samt slutligen, att §:ns ordställning kunde gifva anledning
till tvekan, huruvida med yttrandet »nästföregående året» menades kalender-år eller
det år, som hvarje särskild banks räkenskap omfattade.
Till bemötande af dessa anmärkningar har, å andra sidan, blifvit anfördt, alt
de för de enskilda bankernas beskattande uti nu gällande Bevillnings-förordning meddelade
föreskrifter vöre i hög grad orättvisa, enär de dels grundade sig på progressiv
beräkning, dels ålade en betydligt högre procent-afgift för inkomst af bankrörelse,
än som ansetts billig för beskattning af inkomst utaf annan dermed jern
-
Bevillnings-Utskottets Ullätande JW 34.
25
förlig rörelse; att Utskottet i sitt förslag afskaffat denna olikhet genom att föreslå,
det bank-rörelse, i liket med andra näringar, skulle påföras bevillning af en procent
af den behållna årliga inkomsten, så att, om inkomsten blefve större, blefve äfven
skatten i samma förhållande större; att då likväl de sedel-utgifvande bankerne,
jemte det att de drefve en bankir-rörelse, som hvarje enskild egde lika rätt att
idka, hade sig ensamme förbehållet det privilegium att få utgifva egna kredit sedlar,
det vore billigt att dessa banker för ett sådant monopolium, utöfver bevillningen efter
2:dra artikeln, finge erlägga en särskild afgift, beräknad i ett visst förhållande
eftersom detta monopolium begagnades; att, om således afgiften för den ena banken
blefve större, än för den andra, sådant icke innefattade någon orättvisa, då antagas
kunde att, om sedelutgifnings-rätten begagnades mera af den ena, än af den andra,
sådant skedde derför, att begagnandet af denna rätt på den ena banken utöfvade
ett fördelaktigare inflytande, än på den andra, hvarför, då sålunda rättigheten vore
af större värde för den ena, än för den andra, det vore billigt, att de, som i högre
grad begagnade densamma, betalade mera, än de, som ej ansäge med sin fördel
förenligt att i lika hög grad deraf göra bruk; att, om ock den nu föreslagna beskattnings-gruuden
komme att medföra en mindre stats-inkomst af de enskilda bankerna,
än elter nuvarande Bevillnings-stadga, denna olägenhet icke uppvägde den,
att bank-rörelse skulle beskattas strängare, än andra rörelse-grenar; samt att, då
man i allmänhet öfverallt i förslaget och för all bevillning beräknat kalender-år,
samma beräkning borde iakttagas i afseende på denna hvilket vore desto lättare,
som, ehvad tiderymd hankernas räkenskaper omfattade, det alltid vore lätt all uppgifva
det högsta beloppet sedlar, sorn banken under föregående kalender-året haft
på en gång utelöpande.
Utskottet, som icke finner behof att, till hvad sålunda blifvit anfördt till försvar
för Utskottets förslag, göra något tillägg, får, med vid blifva ude af berörde, utaf
tre Hiks-Stånd godkända förslag, hemställa,
att detsamma äfven af Ridderskapet och Adele mätte varda antaget.
F) Bevillning af utländske handlande och handels-expcditer.
§ 16.
Hvad här blifvit föreskrifvet har Borgare-Ståndet afslagit, Ridderskapet och
Adeln återremitterat, men de öfriga båda Riks-Stånden bifallit. Såsom skäl till afslaget
har hos Borgare-Ståndet blifvit hufvudsakligen anfördt, att stadgandet om
särskild beskattning för utländske handlande och handels-expediter ofta gifvit anledning
till obehöriga trakasserier mot utländska resande; att merändels okunnighet om
skyldigheten att utgöra den stadgade afgiften gifvit anledning dertill att den ej blifvit
erlagd; att resande, som af okunnighet om sitt åliggande i detta hänseende underlåtit
betala afgiften, ändock, när de blifvit af allmän åklagare dragne inför rätta,
24
Bevillnings-Utskollels Utlåtande M 34.
mäst utgifva de stadgade böterna; att den inkomst Staten af denna beskattning erhåller
vore en obetydlighet, som ej kunde tagas i öfvervägande såsom skäl för densammas
bibehållande; alt ifrågavarande lagstiftning utgjorde lemning af ett system,
som numera icke erkändes såsom grund för våra internationela förhållanden; samt
att de Svenskar, som resa utrikes för att sälja våra exportvaror, ingenstädes vore
underkastade en dylik afgift.
Flos Ridderskapet och Adeln har såsom skäl för begäran om återremiss anförts,
att, då Rikets Ständer tillkännagifvit sin önskan, att skyldigheten att hafva
pass för resor inom landet malte upphäfvas, det icke vore konseqvent att utan förändring
antaga ifrågavarande .§, der en stor del af kontrollen i afseende på afgiftens
erläggande grundade sig på föreskrifter om den resandes pass; att, om man
ej kunde komma derhän, att helt och hållet afskaffa särskild bevillning för utländska
handlande, man åtminstone icke borde höja den till en sådan grad, som nu
vore föreslaget, utan i stället bibehålla den i likhet med Kommitterades förslag;
att uppställningen dels gåfve anledning till den föreställning, som skulle personerne
förtullas, dels äfven i öfrigt i åtskilliga detaljer kunde gifva skäl till anmärkning.
Ehuru Utskottet icke förbisett vigten af hvad inom Borgare-Ståndet bfifvit anfördt
för borttagande af ifrågavarande afgift, har likväl Utskottet, vid det förhållande,
att åsigterna såväl inom Preste- och Bonde-Stånden, hvilka antagit Utskottets förslag,
som inom Ridderskapet och Adeln, som återremitterat detsamma, synas i allmänhet
vara eniga derom, att särskild bevillning utaf utländske handlande och handels-expediter
bör erläggas, ansett sig icke kunna frångå principen om dylik bevillnings
bibehållande. Men då den inom Ridderskapet och Andelo samt Borgare-Ståndet
förda diskussion gifvit anledning till ytterligare öfverläggningar om lämpligaste
sättet att, derest afgiften bibehålies, vinna nödiga kontroller i afseende på afgiftens
behöriga erläggande, bar Utskottet ansett sig böra gifva § en ny redaktion; och
hemställer Utskottet att Rikets Ständer behagade
gilla den uppställning <§ enligt bifogade förslag erhållit.
G) Bevillning af utländingar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar.
§ 17.
Ilos Ridderskapet och Adeln har i afseende på ifrågavarande § blifvit framställd
samma anmärkning, som inom bemälda Riks-Stånd gjordes i fråga om nästföregående
§, eller att kontrollen på afgiftens erläggande grundade sig på föreskrifter
om den resandes pass. Derjemte har blifvit yrkadt, att, enär fiskaler och länsmän
redan vore af tjenste-göromål tillräckligt sysselsatta, någon skyldighet icke borde
dem åläggas, att utöfva kontroll i afseende på ifrågavarande afgift; och har, såväl
bos Ridderskapet och Adeln, som inom Borgare-Ståndet blifvit anmärkt att, efter
orden:
Bevillnings-Ulskottets Ullålande M 34.
23
orden: »skolande det åligga i stad fiskaler och i köping», borde tilläggas: »samt
pä landet.»
Inom Borgare-Ståndet har vidare blifvit erinrndt, dels att föreskrifterna om
passpåskrifter borde borttagas och egentliga kontrollen ligga deri, att afgiften betalades,
innan någon representation finge ega ruin; att närmare borde bestämmas
hvilka slags föreställningar, som skalle vara underkastade afgift, så alt uttrycket
»med mera» kunde ur föreskriften uteslutas; att afgiften vore väl hög; att, då meningen
icke kunde vara att beskatta andra än dem, som gåfve föreställningar i större
skala och i dertill särskildt förhyrd eller apterad lokal, men icke den, som t. ex.
under bar himmel visar några taskspelarkonster eller breder ut en matta på torget,
för att gå på händerna o. s. v., det vore angeläget alt genom en förändrad ordställning
åstadkomma en demarkationslinea emellan sådana förevisningar, som afse
en större inkomst af publiken, eller sådana, som egentligen framkallades af behofvet
att sålunda erhålla ett knappt lifsupphälle för konstnärens egen person.
Då inom ofvanbemälda tvänne Riks-Stånd, hvilka lill Utskottet återremitterat
ifrågavarande §, diskussionen egentligen afsett att nödiga ansedda bestämmelser måtte
meddelas, dels om hvilka personer vore skyldiga erlägga ifrågavarande afgift, dels
om sättet för densammas kontrollerande, har Utskottet, hvars förslag blifvit af Preste-
och Bonde-Stånden gilladt, ansett sig, med hufvudsakligt bibehållande af den uti
§:n uttryckta mening, böra åt densamma lemna en något förändrad redaktion, och
hemställer
att den uppställning, ifrågavarande §, enligt bilagda förslag, erhållit,
måtte af Rikets Ständer varda gillad.
H) Bevillning af gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd.
§§ 18-21 och § 24.
Då Utskottet funnit lämpligast att uti särskildt Utlåtande, af denna dag afgifva
yttrande rörande de frågor, som i dessa <§§ afhandlas,
får Utskottet här endast hänvisa till nämnda särskilda Utlåtande.
Den af Utskottet uti Betänkandet N:o 20, sid. 31, gjorda anmälan, att Ut
skottet
icke funnit skäl föreslå bibehållande af den uti nu gällande Bevillnings-förordnings
3:dje artikel stadgade afgift för karakters-fullmagter, har hos Borgare-Ståndet
föranledt en längre diskussion, derunder, å ena sidan, blifvit framställd den åsig
ten,
att de, som göra sig väl förtjente om sitt fädernesland, derför ega den bästa
belöningen i eget medvetande och i ett allmänt erkännande af deras bemödande
från nationens sida; att det ofta inträffade, att förtjenster, som belönades genom en
hög titel, vore för hela landet obekanta; att deremot, i de fall, der belöningar för
nationela tjenster vore på sitt rätta ställe, der vore de ock öfverflödiga; att titlar
Bih. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 4
20
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 34.
utöfvade icke ringa inflytande i embetsmannalifvet, der de ock mest förekomme1
att deri embetsman, som erhölle en titel, med thy åtföljande rang utöfver det embete
han innehade, derigenom komme i en falsk ställning både till förmän och kamrater;
att detta medförde svårigheter isynnerhet inom militärståndet, der subordinations—förhållandet
måste strängt iakttagas; att inom den närings-idkande samhällsklassen,
der man tillförene visade sig angelägen att erhålla embetsmanna-titlar, begäret
derefter i allmänhet försvunnit; alt, såsom belöningsmedel, titelväsendet vore
skadligt för tjenstemännen och öfverflödigt för andra; samt att, sedan man öfverstått
den strid, som utkämpats, innan ett stadgande om bevillning för karakters-fullmagter
kunde komma till stånd, man icke, utan synnerligen talande skäl, borde borttaga
en bestämmelse, som visat sig särdeles tjenlig för det dermed åsyftade ändamål,
att verka hämmande på fåfängan.
Å andra sidan hafva ungefär enahanda skäl, som finnas anförda uti Kommitterades
Betänkande, pag. 93, blifvit åberopade för afskaffande af ifrågavarande beskattning.
Kommitterade hafva derom yttrat: att, om det vore oriktigt, att dylika full -
magter utdelades, så borde utdelandet förbjudas. Vore det åter nyttigt, alt eli
sådant belöningsmedel funnes, så syntes särskild skall icke böra derå läggas. Men
kunde man icke besluta sig för någondera af dessa utvägar, utan ville fortfarande
genom skatt antingen förebygga förmenta magtmissbruk eller åtkomma fåfängan, så
kunde detta ske på bättre sätt, än genom att låta dem, som erhållit en förtjent
eller oförtjent utmärkelse, underkastas en godtycklig, oviss och hvarje riksdag föränderlig
skatt. Billigare vore utan tvifvel, alt stadga en något högre, på förhand
bestämd och känd, såsom stämpladt papper utgående, afgift vid fullmagtens utfär
dande,
ty den, som hugnades med utmärkelsen, visste då, innan den emottoges,
hvad han derför hade att betala, och vore ej, såsom nu, underkastad äfventyr af
hvart tredje år återkommande undantags-lagstiftning; och hafva Kommitterade slutligen
upplyst, att ifrågavarande bevillnings—afgift de sednare åren utgått med omkring
3,000 K:dr årligen.
Utskottet, som, på nu anförda skäl, fortfarande hyser den åsigt, att bevill -
nings-afgift för karakters-fullmagter icke bör bibehållas, anser sig, då tre Stånd gil
lat
denna åsigt,
böra dervid förblifva.
Bevillnings-Utskottels Ullålande Al 34.
2 7
JFöreskrifter, angående Allmänna Sferiiinmgens
påförande, upphörd, afkortning och redovisning.
A) Uppgifter, rörande fast egendoms värde samt beloppet af hvarje skattskyldigs
inkomster.
§ 23.
De uti denna § föreslagna stadgande!) halva blifvit af samtliga Riks-Stånden
godkiinda, med undantag, dels af det under lit. a) upptagna momentet 2:o, samt
det under lit. b) införda momentet 2:o, hvilka båda momenter blifvit af Borgareståndet
återremitterade, dels af momentet 5:o under lit. b), hvilket moment samtliga
Riks-Stånden beslulat böra erhålla följande lydelse:
»5:o af vederbörande tullkammare: summarisk uppgift ä hvarje handlandes
»export och import af varor, till slag och myckenhet».
Beträffande Borgare-Ståndels berörde återremiss, så afser densamma blott
den förändring, att vederbörande hypotheks-inrättnings-direklioner skola lemna
uppgift icke blott om det värde, hvartill hvarje inom inrättningen »belånad» egendom
blifvit uppskattad, utan ock på värdet å sådane egendomar, som blifvit till
belåning anmälda, om ock lån derå ännu icke blifvit meddelade. Då denna utsträckning
i afseende på ifrågavarande uppgifter torde finnas ändamålsenlig, har
Utskottet ansett sig böra hemställa,
att ofvanberörde 2:ne momenter må erhålla den förändrade lydelse,
som bilagde förslag utvisar.
§ 26.
Ridderskapet och Adeln har återremitterat, men de öfriga tre Stånden hafva
godkänt hvad Utskottet i föreslående § föreslagit; och är anledningen till återremissen
hemtad från den utaf en ledamot framställda erinran, att en del utaf
de uppgifter, som, enligt föreskrifterna uti § 25, skola hvarje år allemnas. icke
komme i fråga att begagnas mera än hvart tredje år, i följd hvaraf det vore nödigt,
att föreskrift meddelades, huru dessa uppgifter skulle under tiden förvaras,
för att kunna tillhandahållas Beredningen det år, då uppgifterna borde begagnas.
Utskottet, som dels funnit sig böra, uti § 7 af Instruktionen för Taxeringsförrältningarne,
föreslå en sådan förändring, att uppgifterna angående brandförsäkrings-värdet
komma att hvarje år läggas lill grund för taxeringen, dels medgifver
behofvet deraf, att öfriga uppgifter angående fast egendom så vårdas, att de kunna
tillhandahållas äfven kommande års Bevillnings-beredningar, har, för detta ändamål,
till § 26 gjort eli tillägg och hemställer
att detsamma måtte af Rikets Ständer godkännas.
Bcvillnings-Utskultels Utlåtande M 34.
§ 27-
Uti § 27 hade Utskottet sammanfört föreskrifterna om alla de uppgifter,
sorn enligt Kornmitterades förslag ansetts böra af deri skattskyldige meddelas till
ledning vid uppskattningen af hans egendom oell inkomster. Lika med Kommitterade
ansåg Utskottet, att i allmänhet af skattskyldig icke ovilkorligen borde fordras
andra uppgifter i dessa hänseenden, än sådana, hvilka al offentliga eller tillgängliga
handlingar kunde kontrolleras samt att inga sådana inqvisitoriska eller
vexatoriska medel borde användas, hvarigenom skattskyldig frestades lill osanna
och bedrägliga uppgifter och lagen blefve förhatlig. Vid granskning af det utaf
Kommitlerade i förenämnde afseende uppgjorda förslag, fann Utskottet jemväl den
förra al dessa grundsatser vara, i allmänhet, och den sednare, utan undanlag,
tillämpade. !)e föreslagna uppgifterna äro nemligen i de liesta fall af den beskaffenhet,
att de skulle kunna af offentliga eller för Béreduiogs-kommiltcerna lätt
tillgängliga handlingar kontrolleras och, der undantag härutinnan egt rum, syntes
föreskriften vara af den beskaffenhet, att uppgiften icke borde innebära något för
de skattskvldige förnärmande.
Under de vidlyftiga diskussioner, som rörande denna § blifvit hos RiksStånden
förda, har inom samtliga Riks Stånden, men isynncihet hos Borgareståndet,
uttryckts missbelåtenhet med hvad deruti blifvit föreslaget. Samtliga de
ledamöter af sistnämnda Stånd, hvilka i frågan sig yttrat, hafva uti mer och mindre
stränga ordalag klandrat, dels §:n i sin helhet, dels särskilda delar deraf och
detta sednare har jemväl inträffat såväl hos Ridderskapet och Adeln, som hos
Bonde-Ståndet. Borgare-Ståndet har afslagit hela §:n, hvilken jemväl af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet blifvit återremitterad, hvaremot 1’resteStåndet
endast återremitterat de under lit. b) meddelade föreskrifterna, men i öfrigt
gillat §:ns innehåll.
Inom Borgare-Ståndet har hufvudsakligen blifvit anmärkt, att en bland de
förnämsta anledningarna till klagomål öfver nu gällande Bevillnings-stadga just afsåg
föreskrifterna angående de skattskyldiges uppgifter, hvilka föreskrifter visat sig
onyttiga och olämpliga. Erfarenheten hade nemligen ådagalagt, att dessa uppgifter
ingalunda vore så tillförlitliga, att de kunde läggas lill grund för bevillningsalgifternas
bestämmande. Man hade derför förmodat, att dessa föreskrifter skulle
helt och hållet borttagas. I stället funne man, att de uppgifter, som enligt nya
förslaget borde af den enskilde lemnäs, blifvit långt flera, än enligt nu gällande
stadga. De officiela uppgifter, som enligt § 25 böra lemnäs, vore utan tvifvel
tillräckliga till ledning vid bestämmande, al bevillnings-afgiftens belopp och dessa
vore ock de enda, Staten egentligen egde rätt alt infordra. Dessutom vore i §
5 af förslaget till förordning angående mantals- och skatlskrifningåhies förrättande
stadgadt, att hvar och en skall vid mantalsskrifningen uppgifva den fusta egen
-
BeuiUnings-Ulskoltets Utlåtande M 34.
29
dom Iian eger, den rörelse och näring eller det yrke, lian idkar o. s. v., hvarigenom,
om detta förslag antoges, de vigtigasle omständigheterna 'för bedömande af
personers ställning sålunda komme till allmän kännedom Om dessa uppgifter ansåges
otillräckliga, kunde de göras fullständigare, utan att, såsom i förevarande
§ föreslagits, det må fordras, att den skattskyldige skall, till ledning för bevillningsafgiftens
bestämmande, ingifva en fullständig tablå öfver sin ekonomi Helt annat
vore, om den skatlskyldige sjelf skulle finna nödigt lemna vidare upplysningar.
Dertill borde han, såsom i § 30 af Utskottets förslag redan funnes stadgadt, ega
full rätt. Då deremot bestämmelserna i § 27 vöre öfverflödiga, såvida § S af
förslaget till författning angående mantals- och skatt-skrifningarne bifölles, blefve
del desto angelägnare att hell och hållet borttaga förstnämnde §, som, derest
densamma qvarstode, de deruti meddelade föreskrifter skulle göra hela författningen
förhatlig för större delen af de skattskyldige samt väcka allmän motvilja, enär
meddelandet af de påbjudna uppgifterna af ganska många skulle komma att anses
för ett större onus, än utgörandet af sjelfva skatten.
Äfven inom Ridderskapet och Adeln har den åsigten yttrats, att, om några
mindre betydliga tillägg vid förordningen om mantals-skrifningen gjordes, man
skulle kunna utesluta nu ifrågavarande § samt alt, om så icke kunde ske, man
åtminstone borde, så mycket som möjligt, bespara de skattskyldige allt besvär uti
förevarande hänseende.
Inom Bonde-Ståndet, der anmärkningar mot spridda delar af förslaget blifvit
gjorda, har man, bland annat, anmärkt svårigheten för allmogen och en mängd
mindre skrifkunniga personer att ens kunna anskaffa nödiga materialier för ifrågavarande
uppgifter, och ännu mer att skriftligen uppsätta desamma, en anmärkning,
som äfven inom Preste-Ståndet blifvit gjord under diskussionen om hvad uti
§ '29 föreslagits.
Utskottet, som noga ölvervägt hvad emot ifrågavarande § blifvit anfördt, har,
under förutsättning att de uti förslaget till förordning angående mantals- och
skattskrifningarne intagne bestämmelser komma alt, på sätt Utskottet här nedan
skall föreslå, erhålla några nödiga tillägg i afseende på de uppgifter, som vid mantals-skrifningen
skola af den skattskyldige lemnäs, ansett sig böra hemställa,
att ulla uti § ‘27 meddelade föreskrifter, med undantag endast af
de, hvilka innefattas uti del under punkten b) upptagna momentet
3:o, må helt och hållet uteslutas samt ifrågavarande § erhålla följande
lydelse:
»Direktionen eller Styrelsen för hvart och ett bolag, som fått
»sina bolagsreglor af Kongl. Majit stadfästade, och antingen slår
»under offentlig kontroll eller har inskränkt ansvarighet, enligt
»Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, skall det åligga att
»före April månads utgång hvarje år, på sätt i § 26 finnes föreskrif
-
50
Beoillnings-Utskoltets Utlåtande JM 34.
»vet, insända bestyrkt utdrag af samma bolags sednast afslulade
»räkenskaper, utvisande beloppet af den, under det är dessa räken»skaper
omfatta, för bolaget uppkomna vinst.»
§ 28.
I sammanhang med ålerremissen af föregående § har äfven § 28 blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Rorgare-Ståndet återremitterad, för att erhålla den
förändrade lydelse, som kunde blifva en följd af förändringarne uti uppställningen
af § 27; och får Utskottet, då några uppgifter af enskilde skatlskyldige, enligt
Utskottets nyss framställda förslag, icke ovilkorligen behöfva aflemnas, hemställa,
att sednare momentet uti § 28 må uteslutas samt §:n erhålla den
lydelse, som bilagda förslag utvisar.
§§ 29 och 30.
Af samma skäl, som vid § 28 finnas anförda och i anledning af erhållen
återremiss, får Utskottet hemställa,
dels att från § 29 måtte uteslutas den del al §, som börjar med
orden: »skattskyldig» och slutar med orden »tre Riksdaler», dels att
såväl i § 29 som i § 30 må vidtagas några andra smärre redaktions
förändringar, på sätt bilagda förslag närmare utvisar.
Derest bifall lemnäs till hvad Utskottet i afseende på § 29 föreslagit, lärer
det vara klart, att hvad Utskottet pag. 33 uti Betänkandet N:o 20 yttrat i
fråga om Herr Hiertas och Riksdags-fullmägtigen C. A. Larssons motioner, angående
borttagande af allt ansvar för underlåtenhet att aflemna taxerings-uppgifter, förfallit;
hvadan deri från Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet erhållna återremissen
ä samma yttrande
icke påkallar något vidare utlåtande.
B) Bevilliiiiigs-afgifteriias påförande.
I :o Bevillning s-beredningarna ■
§ 31-
Denna §, som blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet bifallen
och äfven af Preste-Ståndet godkänd, endast med tillägg i slutet af §:n af orden:
»äfvensom mindre socknar kunna lill eli Berednings-distrikt sammanslås», har af
Bonde-Ståndet blifvit återremitterad, dervid Ståndet ansett det tillägg böra göras:
BevUlnings-Ulskoltets Utlåtande JYt 34.
31
nall två eller flera socknar, om de sä önska, kunna förenas till ett berednings»distrikt».
Dä, enligt § 43, flera smärre pastorater kunna, der Konungens Befallningshafvande
pröfvar sådant lämpligt, sammanslås till ett enda gemensamt taxeringsdistrikt,
torde ock, der omständigheterna sådant påkalla, två eller flera socknar böra
till ett berednings-distrikt kunna förenas; och Utskottet hemställer alltså,
att öfriga Riks-Stånden behagade förena sig i det beslut, att två
eller flere mindre socknar må kunna till ett Berednings-distrikt sammanslås,
samt att {§:n i följd deraf må erhålla den lydelse, som af
bifogade förslag inhemtas.
§ 32.
Ridderskapet och Adeln har bifallit § 32 endast med den förändring att 3:dje
meningen, som börjas med orden: »Pä landet bör Bevi/lnings-beredningen utgöras
»af Kronofogden eller annan af Konungens Befallningshafvande förordnad person»
etc., borde erhålla följande lydelse: »Pä landet bör Bevillnings-beredningen utgö»ras
af någon utaf Konungens Befallningshafvande förordnad person» etc. Af
Preste-Ståndet har sistnämnde § jemväl blifvit gillad, endast med tillägg på 7:de och
8:de raderna af orden: »och der Magistrat ej finnes, inför Ordnings-nämnden eller
»Stadsstyrelsen». Af Bonde-Ståndet har § i sin helhet antagits. Deremot har
densamma blifvit af Borgare-Ståndet återremitterad efter en diskussion, derunder å
ena sidan hufvudsakligen anmärkts, att stadgandet derom, att ledamöterna i Bevillnings-beredningarne
i städerna utom Stockholm skulle utväljas af de på sockenstämma
röstberättigade och efter samma grund för röstberäkningen, som der är gällande,
icke skulle vara för alla städer fullt lämplig, då grunden för röstberäkningen å sockenstämma
icke allestädes vore densamma. Vidare har yttrats samma åsigt, som
synes legat till grund för Ridderskapet och Adelns beslut, eiler att stadgandet derom,
att Kronofogden alltid borde vara ordförande i Beredningen, skulle vara overkställbar
t, ehuru det vore önskligt, att en tjensteman, genom hvilken kontinuiteten i afseende
på Beredningens verksamhet bibehölles, så vidt ske kunde, ulsåges till
ordförande.
Beträffande den af Ridderskapet och Adeln beslutade förändring, så har Utskottet
destoheldre trott sig kunna biträda nämnda förändring, som det i allt fall,
enligt den ordalydelse, Ridderskapet och Adeln beslutat, skulle stå Konungens Befallningshafvande
öppet att, om sådant funnes lämpligt, dertill förordna nämnde tjensteman;
och Utskottet anser sig derför böra hemställa,
att berörda af Ridderskapet och Adeln beslutade förändring må vid
§:ns uppställning få iakttagas.
Hvad sedermera angår det af Preste-Ståndet gjorda tillägg, så och enär Ut
-
,32
Bevillnings-Utskoltels Utlåtande M 34.
slottet anser, att i de städer, der Magistrat ej finnes, Stads-styrelsen bör ombesörja
allt hvad som, enligt Bevillnings-stadgan åligger Magistraterne, har Utskottet, i stället
att i hvarje särskild §, der ordet Magistrat förekommer, införa ett sådant
tillägg, som det Preste-Ståndet vid denna § beslutat, ansett sig böra föreslå,
att i slutet af 96 § må införas följande tillägg:
»I de städer, der Magistrat ej finnes, skola alla de bestyr och
åligganden, nämnde myndighet, enligt denna stadga, fått sig upp
dragna,
tillhöra Stads-styrelsen».
I händelse af bifall härtill, torde Preste-Ståndets vid § 31 gjorda tillägg
få anses hafva förfallit.
Vidkommande derefter Borgare-Ståndets återremiss, så anser sig Utskottet, till
uudanrödjande af all tvetydighet i afseende på röstberäkningen, böra hemställa,
att grunden för röstberäkningen skall vara densamma, som enligt
förordningen om sockenstämmor är gällande.
Slutligen får Utskottet, i anledning af det vid § 31 föreslagna tillägg, föreslå,
att, om två eller (lera socknar äro förenade till ett Berednings-distrikt,
skall för hvarje socken väljas en ledamot i Beredningen.
De af Utskottet sålunda föreslagna förändringar finnas intagne i bilagda förslag
till § 32,
hvilket torde varda af Rikets Ständer gilladt.
§ 34-
Hos Borgare-Ståndet, som återremitterat denna §, har anmärkning blifvit gjord
vid sednare delen af <§:n, deri föreskrifves, att de emottagna exemplaren af Bevillnings-stadgan
och instruktionen för Taxerings-förrättningarne skola, när Beredningen
slntat sina arbeten, återställas, hvarförutom erinrats, att i §:n borde utsättas, att exemplaren
borde af Riksgälds-lcontoret tillhandahållas Konungens Befallningshafvande.
Beträffande förstnämnde anmärkning torde böra erinras, att det stora antal exemplar,
som för ifrågavarande ändamål erfordras, kommer att föranleda icke obetydliga kostnader;
hvadan och då Utskottets förslag i denna del är af tre Stånd godkändt,
dervid torde böra förblifva.
Vidkommande åter det förtydligande, som afses uti den sednare anmärkningen,
så och då §:n äfven i öfrigt torde böra undergå någon förändring, enär de formulärer,
som af de skattskyldige skola begagnas, i följd af förändringen utaf § 27,
komma att igenfinnas vid Förordningen om mantals- och skatt—skrifningen, af hvilken
författning så väl Beredningarna, som de skattskyldige torde behöfva inhemta
närmare kännedom, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att § 34 må erhålla den förändrade lydelse, som bilagda förslag
utvisar.
§ 35.
Bevillning s-Utskottets Utlåtande M 34.
53
§ 35.
I anledning af beslutet rörande § 27 har Borgare-Ståndet återremitterat §
35; och får Utskottet hemställa,
att förra delen af denna <§ mä erhålla den förändrade lydelse,
som innefattas i bilagda förslag.
§ 36
Uti denna af Ridderskapet och Adeln återremitterade, men af de öfriga Riks—
Stånden godkända <§ har Utskottet, dels i anledning af den inom förstnämnda
Riks-Stånd gjorda erinran, att Berednings-sammanträdena alltid borde hållas inom
distriktet, dels i följd af några vid andra §§ nödiga ansedda förändringar i fråga
om tiden för Taxerings- och Pröfnings-kommittéernas sammanträden, funnit sig
böra föreslå en något föräudrad ordalydelse; och hemställer Utskottet,
att det förändrade förslaget måtte af Rikets Ständer varda antaget.
§ 37.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva återremitterat, men de
öfriga båda Riks-Stånden bifallit ifrågavarande §, Preste-Ståndet likväl med den
ändring, att orden »skriftligen afgifven» borde tilläggas efter det på näst den sista
raden förekommande ordet »rhenirig».
Hos Ridderskapet och Adeln har erinran blifvit gjord dervid alt, om rösterna
utfalla lika, ordförandens röst skall vara afgörande, dels dervid att ordförandens
mening, då densamma icke inom Beredningen gjort sig gällande, skall i förslaget
upptagas, dels dervid att icke bestämdt blifvit stadgadt, att ordförande eller ledamot
bör afträda, då fråga om bestämmande af hans egen bevillnings-skyldighet
inom Beredningen förekommer; hvarförutan blifvit anmärkt, att det vore onödigt
stadga, att ledamot egde rätt att, om han så önskade, få sin särskilda mening
för Taxerings-kommittéen anmäld, enär sådant borde ligga i sakens natur.
Inom Borgare-Ståndet har åter erinrats, att icke blifvit utsatt, inom hvilken
tid mantals-längden borde till Beredningen aflemnas, hvilket ansetts böra
ega rum i början af Februari, hvarjemte anmärkning gjorts i afseende på ord
förandens
afgöranderätt, då rösterna äro lika.
Utskottet, som vid förnyad öfverläggning rörande denna § funnit nödigt att,
i afseende på möjligheten att förändra bestämmelserna dels om tiden för mantalslängdens
aflemnande, dels om tiden för afslutande af Bevillnings-beredningarnas
samt Taxerings-kommittéernas arbeten m. m. inhemta närmare upplysning af sakkunnig
person, har, efter dessa upplysningar, ansett nödigt gifva ifrågavarande §
Bih. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 5
54
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande M 34.
ett i flera hänseenden förändradt innehåll, dervid tiden för mantalslängdens aflemnande
till Beredningen blifvit utsatt lill medlet af April månad samt för fastighets-taxerings-längdens
till slutet af Mars månad, hvarjemte dagaböler för underlåtenhet
härutinnan blifvit föreslagna. Vidare har närmare bestämmelse blifvit
meddelad, dels om Beredningens skyldighet att uti taxeringslängd öfver inkomstbeviiluingen
införa de personer, Beredningen anser böra sådan bevillning erlägga,
dels om rätt för städernas Beredningar att härvid erhålla biträde af vederbörande
tjensteman; och har slutligen tillägg blifvit gjordt, dels i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Presle-Ståndels beslut, derom att ledamot, som önskar få sin särskilda
menin" för Taxerings-kommittéen anmäld, bör densamma skriftligen afgifva,
dels derom att ordförande och ledamot bör afträda, när fråga om bestämmande
af hans egen bevillnings-skyIdighet förekommer.
Utskottet, som hemställer att dessa förändringar måtte gillas, får
till Rikets Ständers godkännande öfverlemna förslag till förändrad
lydelse af ifrågavarande §.
§ 58=
Denna § har blifvit af samtliga Riks-Stånden godkänd; men då densamma
står i oskiljaktigt sammanhang med § 37, får Utskottet, som funnit angeläget,
att den i §:n föreskrifna tid af tre veckor inskränkes till fjorton dagar, hemställa,
att Rikets Ständer behagade medgifva den förändring, att orden
»tre veckor» utbytas mot »fjorton dagar».
Det af Preste-Ståndet vid denna § beslutade tillägg efter ordet »Magistraten»
af orden »eller, der den ej finnes, till Stads-styrelsen», torde, i följd af det
tillägg vid § 96, som af Utskottet blifvit föreslaget,
få förfalla.
§ 40.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva bifallit denna §, sådan
den finnes uppställd sidan 71 uti Betänkandet M 20, hvarvid dock Ridderskapet
och Adeln beslutat, att lista momentet borde nedflyttas under det 2:dra samt alt
ordet »annan» i början af sistnämnda moment borde uteslutas; hvarförutan Presteoch
Bonde-Stånden, som i öfrigt bifallit §:n, beslutat, att sista meningen borde
ändras till följande lydelse: »Tjenstgörande prestman äfvensom utom distriktet
»bosatt person är icke, utan sitt eget medgifvande, skyldig att sådan befattning
»sig åtaga.»
Då tre Stånd gillat Utskottets förslag, i hvad detsamma rörer §:ns uppställning,
anser sig Utskottet, i anledning af Ridderskapet och Adelns beslut,
icke böra deruti föreslå någon förändring.
Bevillnings-Utskottels Ullålande M 34.
55
Beträffande äter det af Preste- och Bonde-Stånden beslutade tillägg, enligt
hvilket prestman icke skulle vara skyldig att, inom det distrikt der han är boende,
utan sitt eget medgifvande åtaga sig befattningen att vara ordförande eller ledamot
i Bevillnings-beredning, så, enär hvar och en tjensteman, som af sin tjenstgöring
är hindrad att uppdraget fullgöra, mäste anses ega laga förfall och, på
sådan grund, vara befriad från skyldighet att ifrågavarande uppdrag sig åtaga, får
Utskottet, med vidblifvande af sitt utaf två Stånd gillade förslag,
inbjuda Preste- oeh Bonde-Stånden att med de öfriga Riks-Stånden
sig derom förena.
§ 41
Denna § har blifvit bifallen af Preste-, Boigare- och Bonde-Stånden, men af
Ridderskapet och Adeln återremitterad, i följd af anmärkningar i afseende på bötesbeloppets
storlek. Ehuru Utskottet, enär bötesbeloppen blifvit af tre Stand god
kände,
ansett sig icke kunna deruti föreslå någon förändring, har Utskottet likväl,
med fästadt afseende å vigten deraf, att icke taxerings-förrättningarna må varda
uppehållna i brist på tillgång till Beredningens förslag och öfrige dertill hörande
handlingar, funnit sig böra föreslå, alt ordförande i Bevillnings-beredning, hvilken
underlåter att inom föreskrifve» lid aflemna Beredningens förslag och öfriga handlingar,
skall vara underkastad samma bötesansvar, som derest han underlåter vidtaga
erforderliga åtgärder för Beredningens sammanträde;
och torde § 41, med den förändrade ordalydelse, som af nämnda
tillägg påkallats, varda af Rikets Ständer godkänd.
2:o. T ax er in g s-kommittée r n a.
§ 43.
Ridderskapet och Adeln har återremitterat denna <§, i anledning af gjord
erinran derom, att Taxerings-kommitté borde omfatta större distrikt och att Konungens
Befallningshafvande ej borde fä bestämma, om de må sammanslås; men
då §:n, hvilken är af reglementarisk! innehåll, blifvit af de öfriga Riks-Stånden
godkänd, anser Utskottet sig endast böra
detta förhållande tillkännagifva.
§ 44,
Denna § är af samtliga Riks-Stånden bifallen; men, i följd af det sammanhang,
hvari den här bestämda tid för taxerings-förrättningarnes afslutande står till
de uti §§ 36 och 37 meddelade föreskrifter, dels om liden då mantalslängden
56
Ucvillnings-Utskotlets Utlåtande JVs 31
bör vara till Bevillnings-beredningen aflemnad, dels om tiden, då Beredningarnes
arbeten skola vara afslutade, anser sig Utskottet böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte besluta, att den uti § 44 till Juni
månads slut bestämda tid för taxerings-förrättningarnes alslutande
må utsträckas till Juli månads utgång.
§ 45.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden hafva bifallit hvad
i denna § är föreslaget, dervid Presle-Ståndet efter ordet »Magistraten» tillagt
orden: »eller Stads-styrelsen»; och har §:n blifvit af Borgare-Ståndet återremitterad
på skäl, som föranledt återremiss af det i § 32 meddelade stadgandet, i fråga om
röstheräkningen vid val lill ledamöter i Bevillnings-beredningen.
Till följd af det tillägg till § 96, som af Utskottet blifvit föreslaget, lärer
det af Preste-Ståndet beslutade tillägg till § 45,
få förfalla.
Deremot torde, i likhet med hvad vid § 32 är föreslaget, äfven i § 45
böra införas, att grunden för röstberäkningen skall vara densamma, som enligt förordningen
oro sockenstämmor är gällande; hemställande Utskottet,
att §:n måtte, med denna förändring, varda gillad.
8 47.
Preste , Borgare- och Bonde-Stånden hafva bifallit denna § i dess helhet,
hvaremot Ridderskapet och Adeln, som gillat f:sta, 2:dra och 4:de momenten,
återremitterat 3:dje momentet, på grund deraf att § 41, som innefattar stadgande
om ansvar för uteblifvande från Bevillnings-beredning, blifvit återremitterad. Då
sistnämnde återremiss icke föranledt till något förändradt förslag från Utskottets
sida, samt då nu ifrågavarande moment blifvit af tre Stånd godkändt, torde återremissen
deraf
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
§ SI.
Den utaf Ridderskapet och Adeln beslutade återremiss af denna g, hvilken
af de tre öfriga Riks-Stånden blifvit bilällen, har Utskottet funnit
icke kunna föranleda till någon åtgärd från Utskottets sida.
§ S2.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare Ståndet hafva återremitterat denna §
för uy behandling i sammanhang med den förändrade lydelse §§ 27 och 35
Bevillnings-Utskottels Utlåtande JYI 34.
37
kunde komma att erhålla. I anledning häraf får Utskottet hemställa, att § 82,
hvilken af de öfriga begge Riks-Stånden blifvit gillad,
måtte erhålla den förändrade lydelse, som bilagda förslag innehåller.
§ 54.
Preste-Ståndet, som i öfrigt gillat ifrågavarande <§, har dock ansett, att den
här omförmälda omröstning icke borde vara öppen, utan i stället beslutat, att den
skall ske med slutna sedlar. Då likväl de öfriga tre Riks-Stånden gillat Utskottets
förslag,
anser sig Utskottet icke häruti kunna föreslå någon ändring.
§ 58.
I anledning af Rorgare-Ståndets i fråga om 27 fattade beslut, har bemälda
Riks-Stånd återremitterat ofvanstående §; och får Utskottet, i öfverensstämmelse
med sitt rörande § 27 väckta förslag, hemställa,
att § 38 må erhålla den förändrade lydelse bilagda förslag utvisar.
§. 56
Preste-, Rorgare- och Ronde-Stånden hafva gillat denna §, hvilken jemväl af
Ridderskapet och Adeln blifvit godkänd, med undantag af Usta momentet, som
ansetts böra erhålla följande lydelse: »Regärd upplysning om den af Taxeringskommittéen
påförda bevillnings-afgift skall skattskyldig på stället meddelas.»
Utskottet, hvars förslag blifvit af tre Stånd godkändt, hvadan detsamma utgör
Rikets Ständers beslut, har endast ansett sig böra
detta förhållande anmäla.
§ 62.
Roude-Ståndet har återremitterat ifrågavarande §, i anledning af gjord framställning
derom, dels att antalet af Pröfnings-kommittés ledamöter borde inskränkas
till tjugo, dels att minst halfva antalet borde utgöras a.f egare af fast egendom
på landet
Som likväl de öfriga Riks-Stånden gillat Utskottets förslag, kan
äterremissen icke till någon åtgärd föranleda
§ 65.
Ofvanstående § är af Ridderskapet och Adeln bifallen med den förändring,
alt slutorden i 2:dru momentet: »den, sorn för det allmänna är förmånligast»,
38
Bevillnings-Utskollets Utlåtande M 54.
utbytts mot orden: »den, sorn länder lill den skattskyldiges förmån»; och hur
Borgare-Ståndet återremitterat §:n, i anledning af gjord framställning om enahanda
förändring härutinnan, som den Ridderskapet och Adeln sålunda beslutat. Presteoch
Bonde-Stånden hafva bifallit §:n, dervid dock Preste-Ståndet beslutat, att omröstningen
borde »ske med slutna sedlar.»
Utskottet, som anser sig sakna anledning att sitt afgifna förslag frånträda,
hemställer,
att detsamma måtte varda utan förändring gilladt.
§ 67.
Ridderskapet och Adeln har beslutat, att förenämnde § skulle erhålla följande
lydelse: »Konungens Befallningshafvande eger att, för upplysningars meddelande,
till Pröfnings- kommittéer) inkalla en eller liera af ordföranderne i Bevillnings-beredningarna.
»
Som likväl Utskottets förslag blifvit af de öfriga tre Riks-Stånden gilladt
och sålunda utgör Rikets Ständers beslut, har Utskottet
endast skolat sådant anmäla.
§ 71
Utskottets i denna § framställda förslag, att besvär öfver Pröfnings-kommittés
beslut icke må anföras, har blifvit bifallet endast af Borgare-Ståndet, men återremitteradt
af Preste- och Bonde-Stånden samt afslaget af Ridderskapet och Adeln,
som beslutat att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad uti § 122 af nu
gällande Bevillnings-förordning finnes stadgadt, rätt att öfverklaga Pröfnings-kommittés
beslut fortfarande skulle medgifvas; och har sistbemälda Riks-Stånd anmodat
Utkottet att uppgöra och inkomma med förslag till ny, med sagda beslut öfverensstämmande
redaktion af ifrågavarande §.
Utaf diskussionen inom de båda Riks-Stånd, som återremitterat ifrågavarande
ärende, inhemtas, att de ledamöter, som i frågan sig yttrat, i allmänhet varit af
den åsigt, att besvär emot Pröfnings kommittés beslut väl borde få anföras, men
deremot hafva tankarne varit delade huruvida denna besvärsrätt borde utsträckas
till alla de fall, der anledning till klagan kunde förefinnas, eller om besvärsrätten
borde inskränkas, dels så, att endast de skattskyldige, men icke Kronans ombud,
skulle ega rätt att söka ändring, dels alt den skattskyldige skulle ega rätt lill
klagan blott i de fall, då Pröfnings-kornmitté förhöjt bevillnings-afgiften öfver dess
af Taxerings-kommittéen fastställda belopp eller ålagt bevillning, som sistnämnde
Kommitté ansett icke böra utgöras, dels att ändrings-sökande endast då borde
ega rum, när formfel eller uppenbart oriktig tillämpning af Bevillnings-sladgan
vore för handen.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 34.
30
Såsom skäl för bibehållande af deri i nu gällande Bevillnings-stadga i allmänhet
rnedgifna besvärsrätten öfver Pröfnings-kommittés beslut, har blifvit anfördl,
att Svenska folkets af Grundlagen erkända rätt att sig sjelft beskatta, enligt 57 §
Regerings-Formen utöfvades af Rikets Ständer allena vid allmän riksdag, men ingalunda
vore en åt kommunalnämnder medgifven rätt, att i sista instansen tillämpa
de af Rikets Ständer bestämda beskattningsgrunder. Dessutom kunde i beskattningsfrågor
förekomma formela fel och misstag af den beskaffenhet, att hela beslutet
blefve en nullitet; och rätt att i sådant fall söka ändring deri borde ej
kunna någon deraf lidande betagas. Då misstag i fråga om författningens rätta
tillämpning, i synnerhet innan en fullständig och noggrann kännedom om densamma
hunne inhemtas, lätt kunde inträffa, vore det destomera skäl att icke inskränka
besvärsrätten, som det i Svensk lagstiftning vore något ovanligt alt
underordnade kommunala myndigheter skulle kunna afgöra öfver Statens eller den
enskildes väl, utan att appell till högre instans finge ega rum. Det kunde icke
heller förnekas, alt Bevillnings-stadgan, såsom ny, väl behöfde att i afseende pä
tillämpningen vårdas så, att likhet dervid, så vidt som möjligt, må kunna tillvägabringas;
men detta kunde icke ske annorledes, än derigenom att en och
annan auktoritet i sista hand utgjorde skiljedomare uti alla tvistefrågor om författningens
rätta tillämpning. Tänkesättet hos den stora allmänheten fordrade
ock, att rättigheten att hos Kongl. Maj:t söka ändring borde stå öppen vid hvarje
tillfälle.
Vidare har å den sidan, som ansett en inskränkning i besvärsrätten böra
ega rum, blifvit anfördt, att, då Pröfnings-kommittéen icke allenast egde afgöra
besvär öfver Taxerings-kommittéens beslut, utan ock hade rätt att, utan anförda
besvär, höja eller minska skatten, sä skulle den skattskyldige komma att dömas
alldeles ohördan, ifall ingen högre instans funnes att tillgå. Deremot och då
Krono-ombuden skulle vara närvarande vid både Taxerings- och Pröfnings-kommiltéerna
och der kunde bevaka Kronans rätt, förefunnes för Kronan intet behof
alt öfverklaga Pröfnings-kommittés beslut i fråga om sjelfva beskattningens belopp.
I andra afseenden åter borde såväl Kronans ombud, som den enskilde ega rätt
att klaga, såsom då Pröfnings-kommittéen förfarit lagstridigt genom en oriktig
tillämpning af författningen o. s. v. I sådana fall borde man få söka myndigheter,
som bättre kände författtningarne och de i dessa ämnen utfärdade föreskrifter.
Då sålunda icke blott inom Ridderskapet och Adeln, som velat bibehålla den
enligt nu gällande författning rnedgifna oinskränkta besvärs-rätlen, utan ock inom
de båda Riks-Stånd, hvilka återremitterat ifrågavarande §, åsigterna synas vara timligen
ense derom, att besvär öfver Prölnings-Kommittés beslut må kunna anföras,
har Utskott et, med afseende å de skäl, som blifvit anförda för bibehållande af den
40
Bevillnings-Utskottels Utlåtande M 34.
uti nu gällande Bevillnings-stadga medgifna oinskränkta besvärs-rätten, upprättat
förslag till stadgande i berörda hänseende; och hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte besluta, att § 71 bör erhålla den förändrade
lydelse, som bilagda förslag innehåller.
§ 74.
Ehuru denna § blifvit af samtliga Riks-Stånden godkänd, torde dock, i anledning
af den förändring i uppställningen af § 71, som bär ofvan blifvit föreslagen,
sista punkten af § 74 böra erhålla den förändrade lydelse, att Bevillningsfråga
icke eller må till Pröfnings Kommittés förnyade behandling återförvisas, och
att icke någon förklarings-skyldighet må nämnde Kommitté åläggas; hemställande
Utskottet,
alt § 74 må erhålla den förändrade lydelse, som Utskottet nu föreslagit.
§ 75.
I afseende på förestående § hafva återremisser egt rum från Ridderskapet och
Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden, för ärendets behandling i öfverensstämmelse
med den förändring, som föreskrifterna i § 27 komme att erhålla; och får
Utskottet hemställa,
att från § 75 må uteslutas de i början af 4:de raden förekommande
orden »eller särskildt infordrade», men § i öfrigt bibehållas
oförändrad.
§ 76.
Preste- och Borgare-Stånden hafva godkänt § 76 jemte Utskottets i samman -  hang dermed gjorda hemställan angående Riksdags-fullmägligen Måns Månssons motion,
och hafva nämnde § ocb hemställan jemväl af Ridderskapet och Adelil blifvit
bifallna, likväl med iakttagande, att de föreslagna procent-beräkningarna skulle utbytas
mot dem, som finnas intagna uti § 80 af Kommitlerades förslag lill Bevillnings
stadga, enligt hvilken blifvit anslagna för Stockholms Stads Pröfnings-Komrnitté,
första året fem procent och hvart ocb ett af de påföljande åren 2% procent,
samt för öfriga Pröfnings-Kommitléer, första året 6 procent ocb för hvart
och ett af de följande åren tre procent. Inom Bonde-Ståndet, som återremitterat
lista ocb 3:dje momenten, men bifallit de öfriga, har jemväl yttrats den åsigt,
att de föreslagna procent-beräkningarna skulle vara för högt tilltagna, och att ungefär
samma beräkning, som af Koinmilterade blifvit föreslagen, borde fastställas.
Då enligt momentet 4:o uti ifrågavarande § blifvit stadgadt, att den uti §§ 42
och 70 bestämda rese- ocb iraklamentskostnads-ersättning bör, ulan sammanblandning
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 34.
41
ning med de uti § 76 omförmälda taxerings-kostnader och arfvoden med flere
utgifter, utbetalas af Riksgälds-kontorets medel, har Utskottet ansett sig, med från
trädande
af sitt förra förslag, böra hemställa,
att hvarje Pröfnings-kommitté, med undantag af Stockholms stads,
må, för de i momentet l:o uppgifna ändamål, använda och fördela
ett belopp, motsvarande, för det år denna Bevillnings—stadga första
gången skall tillämpas, högst sex och för hvart och ett af de följande
åren högst tre procent af den summa, hvartill hela länets
allmänna bevillning för samma år uppgår; samt
att Stockholms stads Pröfnings-kommitté må härtill använda och
disponera ett belopp, som svarar mot högst fem procent af nämnda
stads hela bevillnings-summa för det första och högst två och en
half procent af samma stads bevillnings-summa för hvart och ett af
de påföljande åren.
Under förutsättning af bifall härtill, hemställer Utskottet jemväl
att bilagda förslag måtte varda antaget.
§ 77.
Med bifall till hvad i denna § blifvit föreslaget, har Ridderskapet och Adeln
deri endast gjort den ändring, att §:ns början skulle erhålla följande lydelse: Den
som vill öfver Taxerings- eller Pröfnings-kommittés beslut etc.; och hemställer Ut
skottet,
alt, då ifrågavarande § står i oskiljaktigt sammanhang med § 71, de öfriga
tre Riks-Stånden, hvilka bifallit Utskottets förslag,
måtte förena sig om antagande af den utaf Ridderskapet och Adeln
uti § 77 beslutade förändringen och att samtlige Riks-Stånden
måtte medgifva, att de på sista raden förekommande orden »bemälda
Kommittés» får ändras till »vederbörande Kommittés».
§ 78.
1 ändamål alt uti § 78, eller på annat lämpligt ställe, få införda de föreskrifter,
som, till följd af Bonde-Ståndets vid <§ 71 fattade beslut, kunde finnas erforderliga
i fråga om besvär öfver Pröfnings-kommittés beslut, har bemälda Stånd till
Utskottet återremitterat förstnämnde §, hvilken af öfriga Riks-Stånden blifvit bifallen.
Som likväl de föreskrifter, hvilka angå besvär öfver Pröfnings-kommittés beslut,
enligt Utskottets förslag, skulle komma att inflyta uti § 71,
kan återremissen af § 78 icke till någon åtgärd föranleda,
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 6
Bevillnings-Utskotlets Utlåtande Jis 54.
§ 79.
Ridderskapet och Adeln har, med bifall i öfrigt af förestående <§, beslutat att
borttaga slutorden: »eller emot de af bemälde Kommittéer för öfrigt vidtagne beslut» ;
men då § blifvit af de öfriga tre Riks-Stånden godkänd, lärer Ridderskapet och
Adelös i förberörda hänseende fattade beslut
icke till någon åtgärd föranleda.
§ 80.
lili momentet 3:o af denna, utaf samtliga Riks-Stånden bifallna §, får Utskottet,
till följd deraf alt Utskottet på annat ställe föreslagit alt bölerne i vissa
fall skola tillfalla åklagaren, hemställa,
att Rikets Ständer måtte besluta den förändring, att momentet komme
att erhålla följande lydelse:
»3:o Omförmälda böter tillfalla, der icke annorlunda är särskildt
föreskrifvet, de fattige inom den församling, der den bötfällde är
mantalsskrifven.»
§ 82.
Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt denna hvilken deremot
blifvit af Ridderskapet och Adeln återremitterad, med yrkande, dels att uti momentet
b) måtte stadgas, att i debetsedeln äfven borde utsättas sjelfva beloppet, hvarpå
afgiften vore beräknad, dels att från sista meningen i <§ mätte utgå orden »deruti
ändring genom besvär kan vinnas». Som likväl dessa förändringar icke äro oundgängligen
påkallade af de utaf Utskottet nu gjorda framställningar, kan, då § är
af tre Stånd godkänd,
återremissen icke lill någon åtgärd föranleda.
% 83.
Uti § 83 bar hos Ridderskapet och Adeln blifvit anmärkt ett tryckfel, bestående
deruti, att det på 3:le raden förekommande ordet »skattskyldige» borde heta
»skattskyldig»; och torde
Rikets Ständer medgifva, att behörig rättelse af nämnda tryckfel må
ega rum.
§ 84.
Denna § har af samtliga Riks-Stånden blifvit bifallen, endast med den utaf
Ridderskapet och Adeln beslutade förändring, att tiden för debelsedlarnes nflern
-
Bevillnings-Utskottels Utlåtande M 34.
43
nantie blifvit förändrad från »14 dagar» till »fyra veckor», Då tre Ständ oförändradt
godkänt Utskottets förslag, anser Utskottet
dervid böra förblifva.
§ 8S.
Preste-Ståndet har återremitterat, men de öfriga tre Riks-Stånden bifallit hvad
i denna § blifvit föreslaget. Vid delta förhållande anser Utskottet, då frågan icke
står i sammanhang med annan paragraf, deri ändring föreslagits,
åtcrremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
§ 88.
Förenämnda §, som af Riddcrskapel och Adeln blifvit återremitterad, har af
de öfriga Riks-Stånden blifvit godkänd. Då likväl uti mom. 4:o stadgas »enahanda
ansvar, som för underlåten uppgift till Taxerings-kommitlé är stadgadt», får Utskottet,
i följd af den föreslagna förändringen i § 27, hemställa,
att berörde ansvar ina förändras till böter af 3 R:dr, samt momentet,
i följd deraf, erhålla den förändrade lydelse bil agda förslag utvisar.
Beträffande öfriga delar af ifrågavarande §, som icke stå i sammanhang med
annat stadgande, hvari ändring af Utskottet föreslagits, kan, dä desamma äro af
tre Stånd gillade,
återremissen icke till någon åtgärd föranleda.
§ 89.
Preste- och Bonde-Stånden hafva bifallit 89, hvaremot de öfriga båda Riks -  Stånden återremitterat densamma, dock med undantag af mom. 3:o, hvilket (norn af
Borgare-Ståndet blifvit godkändt. Hos Ridderskapet och Adeln har återremissen
föranledts af anmärkning dervid, dels att <§:n stöde i sammanhang med andra
i afseende å hvilka Ridderskapet och Adeln ännu icke fattat beslut, dels att i §:n
begagnades ordet »krono-utskylder» i stället för »bevillning»; och har hos BorgareStåndet
anmärkning blifvit gjord, dels dervid, att uti morn. l:o närings-idkaro berättigats,
genom afdrag å lön eller arbels-förljenst, godtgöra sig för hvad han måst
utbetala, i följd af sin ansvarighet för hos honom anställda personers krono-utskylder,
dels dervid att uti momentet 2:o blifvit stadgadt, att den skattskyldigc arbetaren
icke egde undfå pass för all till annan ort sig begifva, innan han företett bevis,
att krono-utskylderna för löpande året blifvit betalde.
Utskottet, som i anledning af de gjorda anmärkningarne tagit ifrågavarande
§ under förnyad granskning, har ansett de uti momenten 2:o och 4:o meddelade
44
Bcvillnings-Utskottels Utlåtande M 34.
stadganden lämpligen kunna sammanföras till ett moment; och får Utskottet, med
öfverlemnande af nytt förslag till ifrågavarande g, hemställa,
att detsamma målto af Rikets Ständer varda giliadt.
3:o. Afkortningarna.
§ 91-
l’å sätt vid § 8 blifvit anmäldt, har Ridderskapet och Adeln, i sammanhang
med pröfningen af § 91, hvilken af bemälda Riks-Stånd blifvit bifallen, till Utskottets
ytterligare pröfning öfverlemna! frågan om lindring i utgörande af bevillning
för innebyggarne i Näsgårds och Wester-Bergslags fögderier af Stora Kopparbergs
län, så länge de utgöra den s. k. kungsgårds-hjelpen vid Näs kungsgård; och har
Bonde-Ståndet återremitterat j§:n, med förklarande att de i § H”! af gällande Bevillnings-
förordning medgifna afkortningar fortfarande borde ega rum. Af Presteoch
Borgare-Stånden har § 91 blifvit bifallen.
Beträffande den uti Ridderskapet och Adelns beslut afsedda fråga om fortfarande
af den uti § 145 af nu gällande Bevillnings—stadga innebyggarne i Näsgårds
och Wester-Bergslags fögderi förunnade lindring, har Utskottet vid behandlingen
af § 8 afgifvit yttrande. Hvad åter angår det uti Bonde-Ståndets återremiss
meddelade förklarande, i afseende å fortfarandet af de uti nu gällande Bevillnings-förordning
för vissa personer medgifna afkortningar af 10 öre riksmynt
för hvarje barn, då barnens antal öfverstiger tre, så torde Utskottet böra erinra,
att, då dessa personer, enligt Kongl. Förordningen den 8 Mars 1770, äro frikallade
från skyldigheten att erlägga mantals-penningar, blifva de ock, enligt den förändrade
lydelsen af § 1 uti nu föreslagna Bevillnings—stadga, helt och hållet
frikallade från den personliga skydds-afgiflens utgörande. Att derutöfver medgifva,
att ifrågavarande afkortning må afdragas å bevillningen för den egendom eller inkomst,
de skattskyldige ega, torde icke finnas lämpligt; och Utskottet får derföre,
med vidhållande af sitt utaf tre Stånd gillade förslag, hemställa,
att äfven Bonde-Ståndet måtte detsamma godkänna.
2:o. Förslaget Ull Instruktion för Tajceringsförrättning
arn e.
§§ 1-3-
De 3 första §§ uti detta förslag äro af Ridderskapet och Adeln, samt Preste-
och Borgare-Stånden bifallna, men af Bonde-Ståndet återremitterade. Som
likväl de uti dessa §<§ innefattade stadganden helt och hållet äro af reglemente
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 34.
risk beskaffenhet och icke stå i omedelbart sammanhang med någon af de §§ i
Bevillnings-stadgan, i hvilka Utskottet föreslagit ändring,
kan återremissen icke till någon åtgärd föranleda.
§§ 4 och 5
hafva blifvit återremitterade af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, men
bifallna af Preste- och Borgare-Stånden, (dervid dock Preste-Ståndet beslutat att
det vid slutet af § 4 förekommande stadgande, som begynnes med orden: »Då
fast egendom, som under sistförflutna tio ur» elc. borde erhålla följande lydelse:
»Utan särskilda i taxerings-handlingarne eller Kommittéens protokoll antecknade
skäl, får fast egendom, som under sistförflutna tio år blifvit såld eller undergått
ofvan omförmälda värdering, icke uppskattas lägre, än den sednast betingade köpeskillingen
eller den godkända värderings-summan. Åbyggnader å stadsegendom» etc.
(lika med Utskottets förslag).
Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets återremisser afse i allmänhet,
alt §:n skulle undergå de förändringar, som af besluten rörande Bevillnings-stadgan
kunna vara påkallade; hvarförutan hos förstnämnde Stånd uppmärksamhet
blifvit fästad derå, alt särskild taxering af byggnader å landel ej borde ske, samt
att husbehofsqvarnar borde från sådan uppskattning vara undantagna. Hos BondeStåndet
har särskildt yrkats, att den behållna inkomsten borde läggas till grund
för fastighets—värdets bestämmande.
Utskottet, som tagit innehållet af förevarande §§ under förnyad granskning,
har dervid, för sin del, funnit desamma icke erfordra annan förändring, än att närmare
bestämmelse meddelas derom, dels att värdet af kreatur, redskap och andra
inventarier eller förlager vid jordbruks—fastighet icke må vid fastighets—värdets bestämmande
tagas i beräkning, samt dels att, i de fall då uti fast egendoms uppskattnings-värde
ingå sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas för
jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, uppskattnings-värdet bör fördelas
så, att särskildt utsättes värdet af jordbruks-fastigheten med dc till jordbruket
och dess binäringar hörande byggnader och inrättningar samt särskildt värdet af
alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning anses böra utgöras;
och får Utskottet, med bifogande af nytt förslag till ifrågavarande §, hemställa,
att detsamma mätte af Rikets Ständer godkännas.
§ 6.
Emot denna §, som blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
återremitterad, men af de öfriga båda Riks-Stånden godkänd, har blifvit anmärkt,
att, i följd af den olika grund, som, enligt §§ 2 och 3 uti Bevillnings-stadgan,
blifvit bestämd för beskattning af frälseränta, mot grunden för beskattning af jord
-
46
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande M 34.
bruks-fastighet, skulle, dä frälseränta förenats med eganderätten till jorden, tvetydighet
uppkomma, huruvida bevillningen för fastigheten borde ökas med det belopp,
hvartill bevillningen för frälseräntari, enligt derför stadgade grunder, uppginge.
Utskottet, som anser, att, då frälseränta förenas med den jord, hvaraf sådan
ränta dittills utgått, jordegendomens värde bör förhöjas med ett belopp, motsvarande
den förbättring egendomen anses vinna genom räntans upphörande, har, lill
förtydligande af det ifrågavarande stadgandet, dertill uppgjort nytt förslag, hvilket
Utskottet hemställer
måtte varda af Rikets Ständer gilladt.
§ 7.
Äfven denna § har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
återremitterad, men af de öfriga Riks-Slånden godkänd. Utskottet, sorn anser,
att, på sätt vid Bevillnings-stadgans 26 § blifvit antydt, de årliga uppgifterna ä
brandförsäkrings- värdena för sådana hus och byggnader, som omförmälas i § 4,
momentet 4:o, af Instruktionen, böra årligen tagas under öfvervägande, på det att
föreskriften i slutet af sidan 2 och början af sidan 5 uti förslaget till Instruktion
för Taxerings-förrältningarne må kunna tillämpas, har ansett sig böra uppgöra
förslag till förändrad ordalydelse af § 7; hemställande Utskottet,
att detta förslag måtte af Rikets Ständer varda gilladt.
<§§ 8 och 10.
Utan annan uppgifven anledning, än blott den, att ifrågavarande §§ stöde i
sammanhang med förut återremitterade frågor, hafva nämnde §§ blifvit af Ridderskapet
och Adeln återremitterade. Då emellertid de öfriga tre Riks-Ståndcn godkänt
Utskottets förslag, hemställer Utskottet,
att detsamma äfven måtte af Ridderskapet och Adeln varda gilladt.
§ 9-
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva återremitterat § 9, dervid
uti det förra Ståndet anmärkts, att §:n icke skulle stå i öfverensstämmelse
med hvad i § 27 af Bevillnings-stadgan vore föreskrifvet, samt uti det sednare
erinrats, att frågan möjligen kunde stå i beroende af Kongl. Maj:ts sanktion å
Rikets Ständers beslut, angående hammarskattens upphörande; hvarförutan inom
sistnämnde Stånd ett särskildt förslag jemväl väckts i fråga om afdrag för restsmide.
Som Utskottet uti Betänkandet N:o 20, sid. 43, hemställt, att i händelse beslutet
om hammarskattens samt tionde-tackjerns-afgiftens upphörande varder af
Kongl. Majit stadfästadt, ifrågavarande § i Instruktionen skall utgå, samt då g,
Bevillnings-Utslwttets Ullålande M 34.
för den händelse densamma kommer att qvarstå, icke torde erfordra någon ändring,
har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att densamma, med förenämnde dervid gjorda förbehåll, mätte af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet varda godkänd.
§ n.
Preste- och Borgare-Stånden hafva återremitterat ifrågavarande § i afvaktan
på det beslut, som kunde komma att fattas i afseende på den väckta frågan om
förändrade grunder för qvarnars beskattning, hvaremot de öfriga begge Riks-Stånden
bifallit Utskottets förslag. Då emellertid Utskottet uti Betänkandet N:o 20,
sid. 43, hemställt, att stadgandet i sednare delen af § 11 borde framdeles ställas
i öfverensstämmelse med det beslut, som uti nämnde fråga varder af Rikets Ständer
fattadt samt denna hemställan blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Bonde-Stånden gillad, torde
ifrågavarande §, med det uti berörde hemställan gjorda förbehåll,
varda af Preste- och Borgare-Stånden bifallen.
§ 12.
Samtliga Riks-Stånden hafva godkänt hvad i § 12 är vordet föreslaget, endast
med den af Ridderskapet och Adeln beslutade ändring, att orden »under
hela urets lopp», borde hela »under hela det förflutna årets lopp». Ehuru § i
sitt närvarande skick synes tydligen utmärka, att här menas det förflutna året, har
dock Utskottet, till undanrödjande af den tvetydighet, som densamma ansetts innefatta,
funnit sig böra hemställa,
att uttrycket »under hela årets lopp» må förändras till: »under
hela det nästförflutna årets lopp».
§ 13.
Ridderskapet och Adeln har på den grund återremitterat förenämnde §, att
Ståndet ännu icke beslutat huruvida Skeppare m. fl. uti samma § uppgifna personer
skulle på ifrågavarande sätt taxeras. Då emellertid § i3 blifvit af tre
Stånd gillad, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att äfven Ridderskapet och Adeln måtte densamma bifalla.
§ 14.
Denna § har blifvit återremitterad af Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Borgare-Stånden, men bifallen af Bonde-Ståndet. Så vidt af de till Utskottet
allemnade diskussions-protokoll kunnat inhemtas, har anledningen till återremissen
48
Bevillnings-Utskottets Utlåtande JW 34.
förnämligast hemtats derifrån, dels att det skulle vara olämpligt att rörelse, som
samma handlande eller närings-idkare samtidigt idkade på särskilda ställen, skulle
pä ett ställe eller i mantalsskrifnings-orten taxeras, dels att, då de här meddelade
stadganden stöde i sammanhang med föreskrifterna i § 27 uti Bevillnings-stadgan,
det vore nödigt att nu ifrågavarande § ändrades i öfverensstämmelse med
sistnämnde föreskrifter.
Utskottet, som anser den föreslagna förändringen i § 27 af Bevillnings-stad
gan
icke föranleda ändring uti förevarande §, har deremot, i anledning af den
förändring, som blifvit föreslagen uti §§ 9 och 40 af nämnde Stadga, funnit sig
böra hemställa,
att den mening, som börjas med orden: »Vid de fall» och slutas
med orden »der yrket idkas» må utur §:n utgå, men § i öfrigt
godkännas med den lydelse, bifogade förslag utvisar.
§ 13.
Första momentet af förestående § har blifvit bifallen af Borgare-Ståndet,
som deremot återremitterat 2:dra momentet deraf, och har § i sin helhet blifvit
återremitterad af Bidderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men bifallen af
Bonde-Ståndet. Anledningen till återremisserna har blifvit hemtad derifrån, att
§ innehölle samma föreskrift, som innefattas uti momentet l:o af § 7 uti Bevillnings-stadgan,
hvilket moment blifvit af tre Stånd återremitteradt.
Då det icke torde vara nödigt att samma föreskrift förekommer både uti
Bevillnings-stadgan och uti Instruktionen för Taxerings-förrättningarne, har Ut
skottet,
under förutsättning att det tillägg till mom. 3:o i § 7 af Bevillningsstadgan,
som af Utskottet blifvit föreslaget, varder af Rikets Ständer bifallet, ansett
sig böra hemställa,
att sednare momentet i ofvanberörde § 45 må utur Instruktionen utgå.
§§ 46 och 47.
Dessa §<§ hafva blifvit bifallna af Ridderskapet och Adeln samt Borgareoch
Bonde-Stånden, men återremitterade af Preste-Ståndet, i följd af det sammanhang
desamma ansetts ega med § 45. Då likväl den uti sistnämnde § föreslagna
ändring icke inverkar på innehållet af de återremitterade §§, får Utskottet
hemställa,
att Preste-Ståndet, lika med de öfriga Riks-Stånden, behagade gilla
hvad i §§ 46 och 47 blifvit föreslaget.
§ 18.
Ridderskapet och Adeln har återremitterat, men de öfriga Riks-Stånden bifallit
-
Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 34.
49
fallit denna <§. Af diskussionen har Utskottet inhemtat, att en ledamot ansett
§:n icke slå i full öfverensstämmelse med § 9 uti Bevilinings-stadgan.
Ehuru anledning icke synes vara för handen att, i följd af hvad i berörde
hänseende blifvit erinradt, uti förevarande § göra någon ändring, får dock Utskottet,
som funnit den uti § 2 af Bevilinings-stadgan meddelade föreskrift i Iråga
om bevillning »lör särskilda byggnader, som äro till boställen anslagna,» tarfva
en närmare bestämmelse, huruvida antingen fastighets- eller inkomst-bevillning bör
erläggas, då icke hela byggnaden är lill boställe upplåten, hemställa,
att slutet af § må erhålla det tillägg, som bilagda förslag innehåller.
§§ 19 och 20
hafva blifvit återremitterade af Ridderskapet och Adeln, men af de öfriga Stånden
bifallna; och då något annat skäl för återrernissen icke framställts, än den af en
ledamot gjorda erinran, alt, »i afseende på sporllerne och deras beräkning, olika
åsigter vid denna fråga gjort sig gällande,» hemställer Utskottet,
alt Ridderskapet oell Adeln måtte, lika med öfriga Riks-Stånden,
gilla Utskottets förslag.
S 21-
Preste- och Bonde-Stånden hafva bifallit hvad i denna § blifvit föreslaget.
Deremot är densamma återremitterad af Ridderskapet och Adeln. Borgare-Ståndet,
som godkänt första momentet, bär återremitterat hvad § i öfrigt innehåller.
Såväl hos Ridderskapet och Adeln, som hos Borgare-Ståndet, har anmärkning
blifvit gjord vid den af Utskottet föreslagna grund för lefnads-kostnadernas beräknande
i visst förhållande till den hyra, som af den skattskyldige erlägges; och har
dessutom i Borgare-Ståndet yrkats ogillande af stadgandet att, sedan förluster, af
hvilka kapitalet drabbats, afräknats från egarens kapital-förmögenhet, han skall erlägga
bevillning för den ränta, återstående kapital-beloppet anses lemna.
Beträffande den förra af dessa anmärkningar, torde böra erinras, att föreskriften
om inkomsternas beräknande efter hyresbeloppet ingalunda är ovilkorlig, enär
förslaget innehåller, att laxerings-männen ega taga i betraktande, huruvida särskilda
förhållanden nödsakat lill begagnande af flera eller dyrare rum, än vanligt. Vidkommande
åter den sednare anmärkningen, så har Utskottet, som vid § 7 uti
Bevillnings-förordningen föreslagit att densamma skall uti Instruktionen för Taxerings
• förrältningarne qvarstå, ansett sig nu endast böra hemställa,
att densamma måtte erhålla följande, med S fi uti Bevillnings-förordningen
mera öfverensstämmande lydelse;
»Förluster, af hvilka kapitalet drabbats under året näst före det,
Bih. till It. St. Prot. 1839 & 1860. 5 Sami. t Afd. 24 Haft. 7
SO Bevillnings-Utskottets Utlåtande M 34.
»hvarför bevillning påföres, ufräknas från egarens kapital-förmögenhet
»och erlägges bevillning för den afkastning, återstående kapitalbe»loppet
anses lemna.»
I)å de i § 27 af Bevillnings-stadgan föreslagna förändringar förutsätta, att
den skattskyldige icke har något åliggande att uppgifva sin ställning, anser sig Utskottet
höra hemställa,
att utur § måtte utgå följande, der förekommande mening:
»Det måste nemligen alltid, dä skattskyldig söker dölja sin ställming,
antagas, att han under året minst har lika stor inkomst
som utgift.»
1 öfrigt får Utskottet tillstyrka,
att hvad uti förevarande <§, sorn af två Stånd är godkänd, blifvit
föreslaget, måtte af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
gillas.
3:o Förslaget till Förordning angående mantalsoch
ska flsk i 'i (ning in •nes förrättande.
§ 4.
Preste- och Bonde-Stånden hafva bifallit förenämnda § i dess helhet, hvaremot
Ridderskapet och Adeln, som gillat punkterna l:o, 2:o och 4:o, återremitterat
punkten 3:o; och har Borgare-Ståndet bifallit hvad i § blifvit föreslaget, med undantag
af 2:dra momentet i punkten 5:o, hvilket moment afslagits samt 5:dje momentet,
som återremitterats.
Emot de uti punkten 3:o föreslagna stadgnnden har hufvudsakligen blifvit anmärkt,
att det borde vara tjenstehjonets, men icke husbondens skyldighet, att till pastor
aflemna tjenstehjonets prestbetyg; att det vore särdeles olämpligt ålägga disponent
af fast egendom, synnerligast i städerna, skyldighet alt affordra och till pastor aflemna
preslbevis för hvarje till hans egendom inflyttad husbonde; saint att några
böter i de fall bär vore i fråga, ingalunda borde drabba husbonde för en underlåtenhet,
till hvilken tjenaren, men icke husbonden, vöre orsaken. Då husegare understundom
kunde vara så qvalificerad, alt honom ej borde tillerkännas rätt att affordra
hyresgästen en för denne så angelägen handling, som hans prestbetyg, läge
äfven deruti ett skäl, hvarför något stadgande härom icke borde meddelas.
Å andra sidan har blifvit erinradt om angelägenheten deraf, att anteckningar
rörande flyttning från en ort till en annan blefve så fullständiga, som möjligt, hva
-
Beoillnings-Utskottecs Utlåtande As 34.
51
dan och då icke någon lämpligare utväg att vinna detta mål kunnat utfinnas, förslaget
hordo, såsom af behofvet påkalladt, godkännas.
Utskottet, hvars ifrågavarande förslag blifvit af två Stånd giliadt, får nied vid—
blifvande af detsamma, hemställa,
att Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet ville, lika med
öfriga Riks-Stånden, förslaget bifalla.
§ s.
Ridderskapet och Adeln samt Ronde-Ståndet hafva återremitterat, men PresleStåndet
bifallit § 5, hvilken jemväl af Borgare-Ståndet godkänts, med undanlag af
punkterna 2:o och 5:o, ,i afseende å hvilka Borgare-Ståndet beslutat ålerremiss.
Emot de i denna § framställda förslag har i allmänhet blifvit anmärkt, att uppgifterna
skulle vara alltför minutiösa, samt att då en del af desamma skulle äfven
allemnas till Bevillnings-beredningen, den skattskyldige onödigtvis besvärades med
dubbla uppgifter. Dessutom har, hvad särskildt angar punkterna 2:o och S:o, inom
Borgare-Ståndet blifvit erinradt, dels att det skulle vara obehöfligt, att den skattskvldige
skall å mantalsskrifnings-orten lemna uppgift å sin på annan ort belägna
egendom samt der idkade rörelse eller innehafvande befattning, dels att det vore
omöjligt för egare eller huvudredare för fartyg alt uppgifva styrmän och maskinister
å samma fartyg, enär dessa personer vanligen antagas af befälhafvareo, samt
efter hvarje fullbordad resa afmönstras.
Då emellertid Utskottet föreslagit borttagandet af de uppgifter, som, enligt §
27 i Bevillnings-stadgan, skulle af de enskilde aflemnas, samt denna förändring till
stor del grundade sig på antagandet att de erforderliga upplysningarne skulle kunna
erhållas genom de uppgifter, som vid mantals- och skatt-skrifningarne borde aflemnas,
har Utskottet icke funnit sig kunna förorda någon befrielse för de skattskyldige
att lemna de uti denna § föreslagna uppgifter, utan fastmera ansett, att
desamma borde i så måtto tillökas;
att husbonde skal! meddela uppgift angående beloppet af hvar och en af sina
tjenares löneförmåner, när detsamma öfverstiger 300 R:dr för år;
att husegare eller den hans ställe företräder, bör uppgifva beloppet af den
årliga hyra, som af hvar och en hyresgäst erlägges;
att egare af utarrenderad eller uthyrd faslighet på landet jemväl skall upp
gifva
beloppet af del årliga arrendet eller hyran för den utarrenderade eller uthyrda
egendomen; samt
att egare eller hufvudredare för fartyg bör, såvidt ske kan, uppgifva skeppares
eller befälhafvares samt styrmäns och maskinisters årliga löneförmåner, derest desamma
öfverstiga 300 R:dr; dock har Utskottet funnit egare eller redare för fartyg
icke ovilkorligen böra åläggas att uppgifva styrmän och maskinister å sina
BevUlnings-Utskoltets Ullålande M 34.
fartyg samt derför inskränkt föreskriften dertill, att samma uppgift bör, »så vidt
möjligt är», lemnäs.
Utskottet, som bifogar förslag till den förändrade lydelse ifrågavarande g,
enligt Utskottets åsigt, bör erhålla, får alltså hemställa,
att berörda förslag måtte af Rikets Ständer varda gilladt.
Vidkommande den af Ridderskapet och Adeln, i sammanhang med återremissen
af g 5 beslutade återremiss af Utskottets å sidan 43 gjorda hemställan
i afseende på Riksdags-fullmägtigen Johan Lönns motion om skyldighet för hemmansegare
på landet, hvilka tillhört annat Riks-Stand, än Ronde-Ståndct eller innehall
ordinarie tjenst, att vid mantalsskrifningarne sådant uppgifva och styrka,
lärer, vid det förhållande, att Utskottets berörda hemställan är af de öfriga tre
Riks-Stånden bilällen samt sålunda utgör Rikets Ständers beslut.
återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda
§ 8.
Denna § har af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet blifvit bifallen.
Deremot har Preste-Ståndet återremitterat momentet i:o, men i öfrigt gillat §:ns
innehåll; och tiar Borgare-Ståndet, med gillande af §:ns öfriga delar, återremitterat
momenten l:o och 3:o.
Inom Preste-Ståndet har hufvudsakligen blifvit yrkadt, att bestämdare föreskrifter
borde meddelas i afseende på stället, der den skattskyldige skall mantals-
och skattskrifvas, enär det ofta vore svårt att utröna, hvar en person är
bosatt eller större delen af äret sig uppehåller. Ilos Borgare-Ståndet har den
erinran blifvit gjord, att då i mom. 5:o föreskrifves, att i tjenst anställd person,
med bestämd tjenstgöringsort, borde vara derstädes mantalsskrifven, understundom
inträffade att tjensteman, som läte mantalsskrifva sig å tjenstgöringsorten, men
hela äret uppehölle sig pä annan ort, derigenom undandroge den kommun, i hvilken
han bosatt sig, alla efter bevillning utgående kommunala afgifter.
Utskottet, som åt frågan om den rätta mantalsskrifnings-orten egnat mycken
uppmärksamhet, har icke funnit sig kunna föreslå några lämpligare stadganden i
ämnet, än de, hvilka innefattas uti ifrågavarande §, och får Utskottet, hvars förslag
blifvit af två Stand godkändt och till större delen äfven af det tredje bifallet,
hemställa,
att detsamma måtte af Pieste- och Borgare-Stånden varda i sin
helhet godkändt.
§ 10.
Första momentet af denna § är af samtlige Riks-Stånden godkändt, men
del andra, hvilket af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden
Bevillnings-Utskottets Utlåtande Jtf 34.
S5
blifvit bifallet, har deremot af Borgare-Ståndet återremitterats, till följd af gjord
erinran derom, att då Bevillnings-beredningen, enligt §§ 36 och 38 i Bevillningsstadgan,
borde hafva slutat sina arbeten sä tidigt, att dess förslag kunde sednast
3 veckor före Taxerings-kommittéens sammanträde aflemnas, men sistnämnde Kommittés
arbete, enligt Bevillnings-sladgans 44 §, borde vara afslutadt före Juni
månads utgång, det vore nödigt, att tiden för mantals-längdens aflemnande till
pastor framflyttades till Januari månads utgång, enär eljest Bevillnings-berednin -  garna, som, i saknad af denna handling, icke kunde träda i verksamhet, icke skulle
erhålla tillräcklig tid för handläggningen af de göromål, som nämnde Beredning
fått sig uppdragne. Dessutom har blifvit anmärkt, att det på 5:te raden från
slutet af sidan 15 förekommande uttrycket: »Bevillnings-taxeriugen» borde ändras
till: »Bevillnings-beredningen».
Utskottet, som på sätt vid § 37 i Bevillnings-stadgan blifvit nämndt, al sakkunnig
person inhemtat närmare upplysning i fråga om möjligheten att förändra
föreskrifterna, dels om tiden för mantals-längdens aflemnande, dels om tiden för
afslutande af Bevillnings-beredningarnas samt Taxerings-kommittéernas arbeten, har
dervid fått den upplysning, att bestämmelsen om liden för mantals-längdens aflem
nande
omöjligen kan, såvida den skall åtlydas, undergå någon förändring. Vid
detta förhållande och då Utskottet icke kunnat undgå inse vigten deraf, att nödig
tid må finnas för Bevillnings-beredningarnas arbeten, har för Utskottet någon annan
utväg icke återstått, än att, på sätt vid §§ 36, 37, 38 och 44 i Bevillningsstadgan
är föreslaget, hemställa om förändring af föreskrifterna om de tidpunkter,
då Beredningarnas och Taxerings-kommittéernas arbeten böra vara afslutade; och
anser Utskotet att, genom hvad sålunda blifvit föreslaget, något behof att framflytta
tiden för mantals-längdens aflemnande icke vidare förefinnes. Då likväl
mycken vigt ligger derpå, att den i detta hänseende bestämda yttersta tidpunkt
icke öfverskrides, har Utskottet ansett sig böra föreslå,
att Rikets Ständer måtte stadga ett bötesansvar af 3 R:dr för hvarje
dag, som utöfver Mars månads utgång med aflernnandet af man
talslängden
fördröjes.
Beträffande den ifrågasatta förändringen af uttrycket »Bevillnings-laxeringen»,
så och enär detta uttryck, i den ordställning detsamma förekommer, icke är oriktigt
samt §:n i denna del blifvit af tre Stånd godkänd, anser Utskottet sig
härutinnan icke kunna tillstyrka någon ändring.
I händelse af bifall till hvad Utskottet sålunda föreslagit,
torde bilagde förslag till förändrad lydelse af ifrågavarande § varda
bifallet.
§ H
Denna § är af Preste- och Borgare-Stånden och i de flesta delar äfven af
54 Bevillnings-Utskoltets Utlåtande M 54.
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallen. Sistnämnda Stånd har dock
återremitterat momentet 5:o, hvaremot Ridderskapet och Adeln, som gillat nämnde
moment, återremitterat momenten 6:0 och 9:o.
I)å momentet 6:0 står i sammanhang med de §§, hvilka afse de skattskyldiges
uppgifter, har Utskottet, ehuru dess förslag är af tre Stånd godkändt, ansett
sig kunna taga detsamma under förnyedt öfvervägande; dervid Utskottet funnit sig
böra hemställa,
att mom. 6:0 mä erhålla deu förändrade lydelse, som bilagda förslag
utvisar.
Vidkommande åter momentet 9:o, så och enär detsamma helt och hållet är af
reglementarisk natur samt dess uppställning icke står i omedelbart beroende af något
sådant stadgande, deri Utskottet nu föreslagit ändring, anser Utskottet, hvars
förslag blifvit af tre Stånd bifallet,
återremissen deraf icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Ffter att sålunda hafva afgifvit utlåtande öfver de delar af Utskottets förslag
ej mindre till Bevillning s-stadga samt Instruktion för Taxerings-förrättningarne,
än ock till Författning angående mantals- och skatlskrifningarne, hvilka blifvit lill
Utskottet återremitterade, eller i afseende å hvilka Riks-Stånden slädnät i skiljaktiga
beslut, återstår för Utskottet att afgifva yttrande i anledning af väckt fråga
derom, huruvida den nya Bevillnings-stadga, Rikets Ständer vid innevarande riksdag
antaga, skulle med början af nästkommande år komma alt lända til! efterrättelse,
eller 0111 med tillämpningen af densamma til! större eller mindre del borde upp
skjutas.
Utskottet, sorn tagit denna fråga i noggrannt öfvervägande, har dervid icke
kunnat förbise, ali fullständig kännedom om innehållet af denna författning, hvilken
skall tillämpas af en stor mängd personer, svårligen torde kunna vinnas under den
korta tiden från densammas antagande intill nästa års början. Då dertill kommer alt
äfven Förordningen angående mantals- och skatlskrifningarne borde redan före den
nya Bevillnings-stadgan vara salt i tillämpning samt då de officiel» uppgifter, som
lör taxeringarna erfordras, svårligen torde hinna införskaffas i tillräckligt god tid
lör att redan nästa år kunna begagnas, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer målto besluta:
l:o att nu gällande Bevillnings-stadga fortfarande skall äfven under
år 1861 vara gällande och tillämpas; dervid dock Utskottet
förbehåller sig att, sedan den summa, sorn till fyllandet af
Statsverkets behof för instundande statsreglerings-pcriod blifvit
BeviUnings-Ulskoltels Ullålande JV? 34. SS
bestämd, få i samma Bevillnings-stadga föreslå de förändringar,
som deraf kunna finnas påkallade;
2:o alt den nya Bevillnings-sladga, jemte Instruktion för Taxerings-förrältningarne,
till hv.ilka författningar Utskottet nu afgifvit
förslag och som vid innevarande riksdag kunna varda af
Rikets Ständer antagna, först med år 1862 skola träda i gällande
kraft.
I sammanhang härmed hemställer Utskottet jemväl,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att den Förordning angående mantals- och skatlskrifningarnes förrättande,
som varder af Kongl. Maj:t i nåder beslutad, måtte utfärdas
sä tidigt, alt dcusamrna från och med nästkommande år må
kunna tillämpas.
I händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet sålunda föreslagit,
bör uti ingressen till den nya Bevillnings-stadgan årtalet 1861
förändras till 1862.
Slutligen och då de särskilda stadganden, hvilka för närvarande äro gällande
i fråga om mantalspenningarnes utgörande samt om befrielse derifrån för vissa fall,
finnas spridda uti en mängd, äldre och yngre, författningar samt Kongl. Skrifvelser,
har Utskottet, enär dertill kommer, ali hvad i nämnde hänseende för närvarande
finnes uti Bevillnings-stadgan intaget, kommer alt ur den nya Stadgan hell
och hållet utgå, ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer må uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majrt
anhålla, ali Kongl. Maj:t täcktes i en enda Förordning låta sammanföra
do i ofvannämnda hänseende gällande föreskrifter, äfvensom
i nåder tillse i hvad mån en förenkling af dessa föreskrifter
må finnas af behofvet påkallad, samt, derest Kongl. Maj:t skulle
finna en sådan förenkling erfordeilig, derom till Rikels näst sammanträdande
Ständer allåta nådig framställning.
Stockholm den 7 Augusti 1860.
86
Bevillnings-Utskutlets Utlåtande JV? 34-
Reservationer:
l:o af Herr Komminister J. W. Reckman: »Bevillnings-Utskottet har med
en ovanlig sjelfrådighet vidblifvit sin åsigt uti § 2 af förslag till Bevillnings—stadga
att ifiån jordbruks-fastighet bevillning skall utgå blott med tre öre för hvarje fulla
Ett hundra R:dr af uppskallnings-värdel och med fem öre af all annan fastighet,
ehuru tvänne Riks - Stånd i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Bevillnings-kom
iniltéens
förslag beslutat, att af förstnämnde fastighet skall utgöras fyra öre, och
dessutom återremitterandet af paragrafen ifrån Ilöglofliga Ridderskapet och Adeln
betecknar ett ogillande af framställningen, hvartill kommer, att flere röster inom
välbemälde Riks—Stånd bestämdt uttalat sig emot tre och för fyra öre såsom bevillning
ifrån samma slag af fastighet. Reservanten kan icke med Utskottet lemna
de högrespektive principalernes åsigt utan afseende, och låta invagga sig af det
inom Utskottet ofta hörda språk, att denna Bevillnings-procent af jordbruket, lägre
än för någon annan näringsgren, ofelbart skall medföra en fullt samvetsgrann taxering
till bevillnings utgörande. Exemplen i detta afseende, särdeles efter sista nedsättningen
af bevillnings-procenten, äro, hvad jordbruket beträffar, icke synnerligen
öfvertygande. Menniskorna lära väl blifva sig ungefärligen lika, så väl efter som
före år 1860.
Beträffande bevillningen af fem öre för all annan fastighet, bar Utskottet visserligen
på sin sida tvänne Riks-Stånd, och kan således icke med skäl klandras för
vidblifvande af sitt förslag, men destomera förkastligt är det vanliga inom Utskottet
framdragna skälet, alt med fyra öre för hundrade skulle sådan fastighet komma alt
åtnjuta en allt för stor lindring, emedan den redan nu är uppskattad lill nära sitt
verkliga värde. Den lagstiftning står icke på moralisk grund, som, med afseende
på förutvarande förhållanden, icke låter rättvisan falla jemnt, utan är mera hårdhändt
emot den samhällsklass, som, med eller emot sin vilja, röjt en bättre hållning, lin
emot den, som röjt en sämre.
Reservanten är fortfarande af den öfvertygelse, att man icke hade bort öfvergifva
den gamla billiga åsiglen, att fastighet af hvad slag som helst, afkastar fyra
procent, utan att man hade bort bestämma 4 öre för hundrade af all slags fastighet,
motsvarande en procent af den antagna behållna afkastningen.
För den så starkt nedsatta bevillnings-procenten inom alla samhällsklasser med
undantag af embets- och tjenstemanna-klassen, har man lyckats finna bifall, hvaremot
reservanten i allmänhet icke har något att erinra, och för att framkalla detta
bifall hade så väl Bevillnings-kommittéen som Utskottet uti Betänkandet M 20,
§ 27, föreslagit aflemnande till Taxerings-auktoriteterne af florehanda uppgifter, som
skulle
Bevillnings-Ulskotlets Utlåtande M 34.
37
skulle tjena till ledning vid taxerings-arbetet. Men sedan detta bifall nu i allmän
het
har väl vunnits, företager sig Utskottet, med mer eller mindre anledning af paragrafens
återremitterande, att till största delen utstryka dessa uppgifter, så att Bevillnings-beredningarna
och Taxerings-kommittéerna skola i många afseenden komma
att famla uti fullkomligt mörker. De få, som blifvit bibehålIne, har Utskottet förvisat
till mindre lämpligt ställe, eller uppgiften till mantals- och skattskrifningen.
Reservanten anser, att ännu en och annan af dessa uppgifter hade varit högst magt
påliggande,
och hade bort ingifvas såsom taxerings-uppgift till Bevillnings-bered
ningen.
»
2:o af Herr Prosten Sondén: »Det i Beviiinings-stadgan § 7, mom. 3:o andra
punkten föreslagna stadgande, af tre Stånd återremitteradt, anser jag böra utdömas,
emedan det icke kan försvaras, hvarken ur rättvisans eller den praktiska nyttans
synpunkt.
Då man för att finna en lämplig bevillning för fast egendom lagt dess »verkliga
värde» till grund och deraf beräknar en viss procent såsom årlig inkomst, så
utgör den sålunda beräknade års-inkomsten påtagligen ett medelvärde af flere föregående
års sins emellan ganska olika afkastning. Hvarken en tillfällig missvext
eller en tillfällig ovanligt rik skörd verkar någon ändring i denna taxerade inkomst
och deraf beroende bevillning.
Deremot har man för att beräkna inkomsten af kapital och arbete stadgat, att
den i allmänhet bör beräknas på grund af förhållandet under det nästförgångna
året, hvarmed lika påtagligen åsyftas, att större inkomst under ett år bör under
nästföljande år föranleda större bevillning, och mindre inkomst mindre bevillning.
Mot rättvisan af detta beskattnings-sätt kan icke heller något med skäl invändas.
Men nu händer det understundom, att ett års arbete ger alldeles ingen inkomst, utan
kanske förlust. Efter ett för industri-idkaren så hårdt år, hvarunder han måste lefva
antingen af sitt redan hopsparade kapital eller af krediten »får dock hans inkomst
icke beräknas till lägre belopp än hvad en sådan rörelse, som den han drifver, i
medeltal anses afkasta.» Likasom hans eget eller kreditorers kapital måst anlitas
för hans lelnads-omkostnader, så vill Staten såsom bevillning för hans lönlösa arbete
tillegna sig en del af detta kapital. Orättvisan är så uppenbar, att det mäste väcka
en skälig förundran, att den ej genast fäller en hvar i ögonen.
Utskottet är dock ännu förblindadt af de skäl det i Betänkandet JVe 20, sid.
25, anfört. De lyda: »Då en rörelse, ehuru bedrifven i vidsträckt omfattning, likväl,
till följd af ogynnsamma förhållanden eller inträffade förluster under något år
icke lemnat någon behållning, skulle, under sådana omständigheter, af dylik rörelse,
oaktadt densamma företrädesvis tager stats-inrättningarnes medverkan och skydd i
anspråk, samt i sjelfva verket kan i sig innebära en betydlig förmögenhet, någon
Bih. till Ii. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 8
58
Bevillnings-Utskottels Utlåtande M 34.
afgift till Staten icke erläggas, likasom ock rörelse-idkaren till följd deraf komme i
saknad af de medborgerliga rättigheter, som grunda sig på bevillningen.»
Hvad man härmed menar, är ej så lätt att utreda. Knappast kan man väl
på alfvar vilja påstå, att en rörelse, som icke lemnar någon behållning, företrädesvis
tager stats-inrättningarnes medverkan och skydd i anspråk. Då borde den naturligtvis
äfven företrädesvis beskattas och således bevillningen för lidna förluster blifva
större än bevillningen för inkomst. Ar det åter rörelsens stora omfattning, som före
trädesvis
fordrar ifrågavarande medverkan och skydd, så borde man icke till de små
industri-idkarne, fabrikören med en väfstol och skutskepparen m. fl., utsträckt den
dryga extra skydds-afgift, som man affordrar de stora, som drifva sin rörelse i hundrafaldig
omfattning mot dessa. — En sådan rörelse »kan i sig innebära en betyd
lig
förmögenhet», menar Utskottet. Jag skulle likväl förmoda, att en hvar vore
färdig att undanbedja sig den förmögenhet, som en utan all vinst eller med förlust
drifven rörelse i sig innebär. Utskottet förblandar här arbetet, rörelsen, med det
för arbetets bedrifvande erforderliga, i maskinerier, förlag, m. m. nedlagda kapital,
hvaraf mycket kan återstå efter ett ogynnsamt års förluster. Af ofruktbara kapi—
täler fordrar Bevillriings-stadgan annars ingen afgift; den vill blott beskatta inkomst
af kapital. Och detta med allt skäl. Att lägga skatt på sjelfva kapital-förmögen
heten,
hvar den finnes, skulle på en gång vara den orättvisaste, förhatligaste och
oklokaste åtgärd man i beskattnings-väg kunde vidtaga. Den skulle helt visst blifva
omöjlig att verkställa, så vida icke en sådan nödens och farans stund vöre inne, att
en hvar vore beredd att med hvad uppoffring som helst, köpa fäderneslandets fortfarande
sjelfständighet.
Att, då ingen fara är för handen, vilja i några fall göra en sådan förmögenhets-afgift
till regel, blir icke mindre orättvist, och jag vågar tillägga, icke mindre
praktiskt oklokt.
Må vi fästa ett ögonblicks uppmärksamhet dervid, huru beskattningen af rörelse
och näring med eller utan detta stadgande kommer att ske. Står det qvar,
så kan ingen Beredning eller Taxerings- eller Pröfnings-kommitté ålägga den närings-idkare,
som af rörelsen haft ingen inkomst att skatta för en mer eller mindre
betydlig inkomst, annat än under det tysta förbehåll, att man under mera
gynnsamma år låter honom erhålla en motsvarande lindring. Hela den allmänna
regeln, att beräkna hans inkomst efter förhållandet under det nästföregående år, blir
derigenom förryckt, så att den kommer att sakna all tillämpning. Man kommer att
år från år leta efter ett medeltal af inkomst, och, då detta icke så lätt låter sig
finna, stadnar beskattningen långt under detta medeltal. Så hämnas allt för dryga
och orättvisa fordringar från Statens sida dermed, att den får vida mindre än den,
utan att uppställa sådana fordringar, skulle hafva erhållit. Förflutna tiders erfarenhet,
då man af näringsidkare fordrade 5 eller 2V2 procent af hela deras årsinkomst
Bevillning s-UIskottets Utlåtande M 34.
59
i bevillning, borde i detta hänseende lända till en varning, hvilken åtminstone vid
det riksmöte, då man söker afskaffa denna obilliga fordran, icke borde fÖTgätas.
Tag bort all dylik fordran, huru kommer då beskattningen att gestalta sig?
Skola Beskattnings-kommittéerna blifva angelägna att genom befrielse från all bevillning
beröfva någon »de medborgerliga rättigheter, som grunda sig på bevillningen».
Det fruktar visst ingen skattskyldig i hela Sverige. Möjligtvis kan en och
annan, om ifrågavarande stadgande utstrykes, sjelf anmäla sin önskan att bli all bevillning
och thy åtföljande medborgerliga rättigheter qvitt. Men nog kan man med
visshet förutse, att en sådan utväg ogerna tillgripes af den, som drifver en rörelse
af vidsträckt omfattning, och i hvilken en betydlig kapital-förmögenhet blifvit nedlagd.
Heldre än man genom ett sådant tillkännagifvande, hvilket bestyrkt skulle
kanske bestyrka husets insolvens, blottar1 sin ställning, betalar man för en inkomst,
som man icke haft. Staten — och kommunen — erhålla då oftast frivilligt af
den betalande, hvad man genom ifrågavarande stadgande förgäfves bjuder till att
alltid utkräfva. Ehvad jag betraktar saken ur rättvisans eller blott ur den prak
tiska
klokhetens synpunkt, måste jag tillstyrka,
att ofvannämnda stadgande må ur författningen uteslutas.»
Häruti hafva Herrar N. P. Lindeström, S. Renström, A. F. Ericson och J.
K. L. Eneman instämt.
3:o. Af Herr Swartz. »Hvad Utskottet föreslår i första punkten af § 8
uti det förnyade förslag till Bevillnings-stadga, som Utskottet går att framlägga,
innebär dels att bevillning skall påföras skattskyldig för huru litet belopp som
helst, hvarmed dess års-inkomst öfverskjuter 300 Riksdaler, dels ock att skattskyldig
skall åtnjuta lindring, motsvarande ett afdrag å bevillningen af 50 öre,
för hvarje dess hemmavarande minderåriga barn. Enär jag anser det vara ett
stort misstag att, der så kan undvikas, göra småsaker till föremål för så omständlig
behandling, som taxering, en förrättning, hvarmed Beredningar, Kronoombud,
Taxerings- och Pröfnings-kommittéer — korteligen, en stor mängd personer,
uti en mängd instanser — hafva att taga befattning, och jag fruktar, att
taxerings-väsendets hufvudsakliga ändamål på ett högst betänkligt sätt äfventyras,
derigenom att man sålunda gifver taxerings-förrättningarne en alltför stor omfattning,
får jag mot dessa beslut vördsamt anmäla min reservation. Det sammanjemnknings-förslag,
som jag under öfverläggningarne inom Utskottet yrkat skulle
i stället antagas, var af följande lydelse:
»Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum, när alla de
utaf kapital eller arbete uppkomna år s-inkomster, sammanräknade, icke uppgå till
Fyrahundra Riksdaler.
När alla de utaf kapital eller arbete uppkomna års-inliomster, sammanräknade,
icke öfverstiga Ett tusen Åttahundra Riksdaler, är o Trehundra Riksdaler
deraf fria från bevillning.»
60
Bevillnings-lil skottets Utlåtande M 34.
Med ett sådant stadgande, sorn detta, skulle minsta bevilinings-afgiften blifva
En Riksdal er, — och för mindre afgift torde det väl icke löna mödan att göra
sig besvär med inkomst-taxering.»
Uti denna reservation hafva instämt Herr Grefve Lagerbjelke, samt Herrar
J. Ödmansson och C. F. Carlson.
4:o. Af Herr C. F. Carlson. »Emot Utskottets beslut i 16 punkten, an
gående
bevillning af i handelsärenden kringresande utlänningar, får jag mig reservera.
Kommittéen för upprättande af förslag till ny författning angående utgörande
af allmänna bevillningen har, i öfverensstämmelse med nu gällande Bevillnings—förordning,
föreslagit att utlänning, som reste omkring i riket och för
egen, eller, såsom utskickad för annans räkning bjöde ut eller slutade handel om
utländska varor, skulle vid ankomsten till riket erlägga Femtio Riksdaler, samt
dessutom Tjugo Riksdaler för hvarje månad, som han utöfver en tid af tre månader
i riket qvardröjde. Kongl. Kammar-rätten har uti infordradt utlåtande på
andragne skäl yttrat, angående denna fråga, att den rörelse, som af dylika utländska
handels-resande inom landet utöfvas, är af beskaffenhet att tåla en förhöjd
bevillnings afgift, och har Utskottet nu fördubblat ifrågavarande afgifter.
Ehuru jag, r likhet med hvad Kongl. Kammar-rätten antagit, är öfvertygad
om »att genom dessa resande köp om utländska varor afslutas till särdeles be
»tydliga
belopp, vida större än man kanske vid första betraktande vill föreställa
»sig», så är jag derjemte, lika fullt förvissad att såväl den ålagda beskattningen,
som rese-omkostnader och dylikt, hvilket desse personer här i landet få vidkännas,
blifver af dem taget i beräkning vid de affärer och köpslut de härstädes uppgöra.
sålunda att hvad man än pålägger dem, denna beskattning dock i sjelfva
verket kommer att drabba landets egna innevånare. Jag anser det derföre olämpligt
att höja ifrågavarande bevillnings-afgifter, utan anhåller att desamma måtte
blifva bestämda till hvad de för närvarande äro, och att 16 § i förslaget till
nya Bevillnings-stadgan sålunda måtte få denna lydelse:
Utlänning, som reser omkring i riket och för egen eller, såsom
utskickad, för annans räkning bjuder ut eller slutar handel om
utländska varor, skall vid ankomsten till riket erlägga Femtio Riks
daler
samt dessutom Tjugo Riksdaler för hvarje månad, som han
utöfver en lid af tre månader i riket qvardröjer; börande etc.
etc. — — —.»
Häruti har Herr af Klintberg, L. F., instämt.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1860
Förnyad! Förslag
tili
Bevillnings-Stadga.
Sveriges liikes Ständers Bevillnings-Stadga
för år 1862 och påförande år,
intill slutet af del år — — — — — •—
Art. M.
Personlig skvdds-afgift.
§
Art. BE.
A) Bevillning af fast egendom.
§ 2.
För all inora Riket belägen fast egendom — med undantag af Statens —
erlägges af egaren bevillning efter fastighetens uppskattade värde.
Bih. till R. St. Prot. 1859 å 1860. 5 Sami. 1 Afd. 25 Haft. J
o
Förnyade Förslag till Bevillnings-Stadga.
Af vederbörande innehafvare erlägges bevillning:
a) för kronohemman och kronolägenheter, hvilka besittas med åborätt;
b) för Staten tillhöriga hemman, hemmansdelar och lägenheter eller särskilda
byggnader, som antingen äro till boställen eller eljest på lön anslagna,
eller ock till begagnande mot lifstids-städja upplåtna.
Denna bevillning utgår:
l:o för jordbruks-fastighet med tre öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler af
uppskattnings-värdet; och
2:0 för all annan fastighet med fem öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler
af samma värde.
Från utgörande af ofvanstående bevillning befrias menigheter, akademier, vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk och barmhertighets-inrättningar för dem
tillhöriga byggnader, så framt dessa i hyror eller på annat sätt icke lemna egaren
någon inkomst; men, i motsatt fall, uppskattas sådane byggnader till värde i förhållande
till inkomstens belopp och utgöres bevillning derför efter ofvan bestämda
grunder.
Frälseränta räknas till sådan fastighet, som upptages i mom. 2:0 af denna §.
§ 3-
Fast egendom — — — — — — — —
.— — — — — — — — — iakttagas.
Frälseränlas kapitalvärde uppskattas till tjugo gånger det belopp, hvartill samma
ränta efter nästföregående års markegång uppgått, så framt icke räntan, i enlighet
med § Ii i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris,
i hvilket fall detta sednare bör läggas till grund för beräknandet af räntans
belopp. Dock iakttages, att frälseräntas kapital-värde alltid utsättes i fullt Riksdalerstal,
så att möjligen öfverskjutande öresbelopp icke beräknas, derest icke detsamma
öfverstiger 50 öre, i hvilket fall värdet ökas till fullt Riksdalertal.
Förnyadl Förslag till Bevillnings-Stadga.
B) Bevillning för inkomst af kapital dios- arbete.
§ 6.
För all inkomst vare sig af kapital eller arbete, erlägges bevillning nied En
procent, beräknad å behållna inkomst-beloppet.
Till inkomst a/ kapital räknas: ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer
nedlagda eller hos penninge-förvaltande verk eller enskilde insatte penningar,
äfvensom ränta och sådan vinst å rörelse, som icke kan inbegripas under benämning
inkomst af arbete.
Till inkomst af arbete räknas: all den inkomst, som erhålles af rörelse, yrke
eller tjenst, såsom vinst af bergsbruk jemte dertill hörande verk, inrättningar och
näringar, af mjöl- och sågqvarnar, fabriker, mekaniska verkstäder, bränvins-brännerier,
samt andra för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar, penningerörelse,
handelsrörelse, skeppsrederi eller sjöfart, handtverk eller annan, jordbruket icke tillhörande
näring, samt hvad utöfver dermed förenade kostnader förvärfvas genom
utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd, äfvensom aflöning, arfvoden och traktamenten,
sportler eller andra med allmän eller enskild tjenstebefattning förenade förmåner,
samt pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsförmån.
Vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska Magter anställda, jemte
alla öfriga under Utrikes Departementet lydande embets- och tjenstemän erlägga inkomst-bevillning
för den del af deras aflöning, som motsvarar Svenska Statsverkets
bidrag till samma aflöning.
Arrendatorer af sådan Kronan tillhörig, fast egendom, för hvilken bevillning
enligt § 2 icke utgöres, erlägga bevillning för den inkomst, de af dessa arrenden
åtnjuta.
§ 7.
Grunder för inkomsternas beräknande
Uo I fråga om den inkomst af kapital eller arbete, för hvilken bevillning skall
utgöras, får afdrag icke ske för den skattskyldiges och hans familjs lefnadskostnader
eller dertill hänförliga utgifter.
2:o Uti den mkomsl ~~ — ***■ — — — —
— — — — __ — å deras boställen.
4
Förnyadl Förslag till Bevillnings-Stadga.
Likaledes må a/drag ske för följande utgifter, nemligen: aflöning eller annan
ersättning till vikarie eller tjenstebiträde, presterskapets s. k. Gärden och Taxen,
ränta och amorterings-bidrag till Öfver-byggnads-amorterings-fonden för prestgårdarne
i Skåne, de af Landshöfdingars och officerares löner utgående ackords-, ränte- och
amorterings-afdrag samt kostnader för sådana anbefallda tjensteresor, för hvilka ersättning
icke är särskildt anvisad.
3:o Inkomst genom bruks-, fabriks- och handelsrörelse, sjöfart, handtverk
eller annat yrke samt de med tjenstebefattning förenade obestämda eller extra inkomster
taxeras för det löpande året och böra i allmänhet beräknas på grund af
förhållandet under näst föregångna året.
Näringsidkares inkomst för löpande året får dock icke, äfven om han under
nästföregångna året gjort förluster, beräknas lill lägre belopp, än hvad en sådan rörelse,
som den han drifver, i medeltal anses afkasja.
Indelta, likasom andra i spanmål eller persedlar utgående, löner upptagas till
det kontanta belopp, de efter sednast för orten faststäldt markegångspris utgöra.
Vid beräkningen af behållen inkomst af arbete iakttagas för öfrigt de i dessa
hänseenden meddelade bestämmelser och närmare föreskrifter, sorn ofvan åberopade
instruktion för bevillnings-taxeringarnes verkställighet innehåller.
§ 8-
Undanlag f rån de i § 6 meddelade stadga riden.
När alla de utaf kapital eller arbete uppkomna årsinkomster, sammanräknade,
icke öfverstiga Ett Tusen Atta Hundra Riksdaler, äro Tre Hundrade Riksdaler deraf
fria från bevillning. Dessutom eger skattskyldig, i sådant fall, att för hvarje hemmavarande
eget äkta barn under tolf års ålder åtnjuta befrielse från bevillning för Femtio Riksdaler
af den taxerade inkomsten.
Vidare äro från utgörande af inkomst-bevillning frikallade:
a) Staten, — — — — -— — — —
— — — — — — — bevillning erlägga;
b) medlem af — — — — — — af kapital;
c) vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska Magter anställda, jemte
alla öfriga under Utrikes Departementet lydande embets- och tjenstemän, för den
del af deras aflöning, som motsvarar Norska Statsverkets bidrag till samma aflöning,
samt fremmande Magters härvarande beskickningar och konsulater tillhörande
Förnyadt Förslag till Bevillnings-Stadga. 5
personer jemte deras betjening, såvida de icke äro Svenske undersåter eller inom
riket drifva handel eller utöfva annat yrke;
d) utländsk man, — — — — — — — —
— — — — — — — — — anställd.
§ 9-
Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres:
bolag, der bolagets rörelse förnämligast drifves, eller, i fall sådan bestämd ort icke
förefinnes, der bolaget har sin styrelse;
fabriksegare, handlande eller annan näringsidkare, der fabriken är belägen, eller
handeln, yrket eller näringen idkas; dock skola handlande i Stockholm
för den handelsrörelse, de derstädes idka, taxeras inom den församling,
der de äro mantalsskrifne;
egare af fartyg, hvaruti flere hafva del, der hufvud- eller korrespondent-redaren,
eller, om sådan ej finnes, der skepparen är mantalsskrifven;
hvar och en annan skattskyldig, der han är mantalsskrifven.
§ *0-
För inkomst, som beskattas på annat ställe, än den skattskyldiges mantalsskrifningsort,
får befrielse eller lindring i bevillningen efter mom. 1 i § 8 icke tillgodonjutas.
Ari. IIS.
A) Bevillning af friilse-egendomar.
S \\
B) Bevillning för Post- och Lotshemman.
§ 1*.
G
Förnyade Förslag till Bevillnings-Sladga.
C) BovilIning för rättighet till skogsfång på nlhnäuiiiiignr.
§ 13.
D) Bevillning för Dylta bruks tillverkningar.
S 14.
E) Bevillning af Bank-bolag med sedel-utgifningsrätt.
S 15.
F) Bevillning af utländske handlande och handels-expcditer.
§ 16.
Utlänning, som reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för
annans räkning bjuder ut eller slutar handel om utländska varor, skall, vid ankomsten
till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna skriftlig uppgift huru
länge han ämnar här qvarstanna samt dervid erlägga Etthundrade Riksdaler för rättigheten
att under en tid af högst tre månader idka dylik handel; åliggande det
honom att, derest han efter nämnde tid vill samma rättighet utöfva, förskottsvis betala
ytterligare Fyratio Riksdaler i månaden, hvilken afgift skall antingen för längre
tid på en gång eller för minst en månad om sender, men alltid för full månad,
inbetalas till Kronans uppbördsman i stad inom det län, der han vid betalningstiden
sig uppehåller; skolande qvittenset å den erlagda afgiften vara meddeladt å tryckta
blanketter, som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra af Riksgälds-kontoret Konungens
Befallningshafvande tillsändas, för att Kronans uppbördsman i städerna tillhandahållas
och hvilka blanketter, som skola lyda dels å Etthundrade Riksdaler, dels å
Fyratio Riksdaler hvardera, böra innehålla erinran om behörigt iakttagande af hvad
Allmänna Lagen i 5 och 7 Kap. Handels-Balken samt särskilda författningar i afseende
å dylik handel stadga.
Förnyadt Förslag till Bevilinings-Stadga.
Den utlänning, som, utan att hafva den stadgade afgiften behörigen erlagt, beträdes
med att bjuda ut eller sluta handel om utländska varor, skall, jemte afgiftens
erläggande, böta Femhundrade Riksdaler. Förbrytelser' häremot upptagas af poliskammare,
der sådan finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda
böterna lika mellan åklagaren och de fattiga.
De sålunda uppburna bevillnings-medlen åligger det uppbördsmännen att under
titel: »Bevillning af utländske handlande och handels-expediter,-» såsom andra kronomedel
i behörig ordning uti länets ränteri leverera; hvarförutan vid hvarje års slut
bör uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas redovisning för de
emottagne qvittens-blanketterna, hvilka redovisningar, sedan desamma blifvit till riktigheten
af Konungens Befallningshafvande styrkta, böra inom Januari månads slut
det följande året till Riksgälds-kontoret insändas, för att med ränteriförslagen jemföras
och derefter aflemnas till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, för att tjena
till ledning vid räkenskapernas granskning.
För de ifrån Riksgälds-kontoret till Konungens Befallningshafvande afsände qvittens-blanketterna,
hvilka, intilldess desamma till uppbördsmännen utlemnas, skola i
landt-ränteriet förvaras, bör jemväl inom Januari månads utgång behörig redovisning
till Riksgälds-kontoret insändas.
Hvad i denna § är stadgadt, rörande särskild bevillnings-afgift af utlänning, som
utbjuder eller försäljer utländska varor, gäller icke, för Norrman, som idkar handel
med Norska produkter.
G) Bevillning af utlänningar för konserter och dramatiska
eller andra föreställningar.
§ 17.
Utländsk man eller qvinna, som med vederbörligt tillstånd, emot inträdesafgift
för egen räkning gifver konsert eller annan musikalisk tillställning, uppförer skådespel,
förevisar konstridning, lindansning, mekaniska eller andra konster, kosmoramor, pa;
noramor och andra optiska konsstycken, vaxkabinetter, samlingar af djur och naturalier
m. m., erlägger för hvarje särskild konsert eller hvarje dag, då skådespel eller
annan föreställning gifves, i Stockholm och Göteborg Tre Riksdaler och å annan
ort inom riket En Riksdaler femtio öre; börande sådan konsertgifvare, teaterföreståndare,
konstidkare eller förevisare, innan tillståndet meddelas, styrka antingen att
den stadgade afgiften, för den tid eller det tillfälle tillståndet omfattar, blifvit till
fullo betald, eller att godkänd säkerhet derför blifvit till vederbörande uppbördsman
aflemnad; och skall, i sednare händelsen, afgiften alltid vid hvarje månads slut för
8
Förnyadt Förslag till Bevillnings-Stadga.
samma månad till fullo liqvideras, åliggande det den betalningsskyIdige att, vid det
tillfälle sådan liqvid erlägges, till uppbördsmannen jemväl öfverlemna bevis, i stad
från vederbörande fiskal och i köping eller på landet från länsmannen i orten, om antaletgifna
konserter eller förevisningsdagar, hvilket bevis bör åtfölja uppbördsmannens redovisning
öfver de influtna afgifterna. Uppbördsmannens qvitto å erlagd betalning för
sednast inom riket gifna representationer bör dessutom ovilkorligen af hvar och en
sådan utländning, då han i sagde ändamål till annan inrikes ort ankommer, företes
innan nytt tillstånd honom meddelas.
Till kontroll derå att ifrågavarande afgift blifvit i behörig ordning erlagd, skall
det åligga, i stad fiskal och i köping eller på landet länsman eller den, som der
innehar motsvarande befattning, att, efter hvarje halft års utgång, till Konungens
Befallningshafvande i länet skriftligen uppgifva, huru många föreställningar af förenämnda
beskaffenhet derstädes blifvit under tiden gifna, eller, om någon sådan ej förekommit,
det likaledes anmäla; hvarjemte uppbördsmannen skola inom Januari månads
utgång det påföljande året till Konungens Befallningshafvande insända redovisning
för de under förflutna året influtna afgifter af ifrågavarande beskaffenhet; börande
dessa redovisningar och uppgifter åtfölja kronoräkenskaperna, då de till Kammarrätten
insändas.
H) Bevillning af gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd.
§§
(Se särskildt förslag, bilagdt Utlåtandet JVs. 35.)
I) Bevillning för spelkort.
s n.
K) Bevillning för tidningar och periodiska skrifter.
Förnyadt Förslag till Bcvillnings-Stadga.
§ 24.
(Se särskildt förslag vid Utlåtandet M 35.)
Föreskrifter, angående Allmänna IScvilluiiigcus
påförande, uppbörd, afkortning* oell
redovisning’.
A) Uppgifter, rörande tast egendoms värde samt beloppet
af hvarje skattskyldigs inkomster.
§ 25.
Till upplysning och ledning vid bestämmande af de bevillnings-afgifters belopp,
som skola utgöras, böra, före den 15 Mars nedannämnde år, följande officiela uppgifter
meddelas, nemligen:
a) del år, då allmänna bevillningen förslå gången kommer alt enligt denna Stadga
påföras:
1:o — — — — — —r- — — — —
2:o af hvarje inom riket bildad hypolheks-inrättnings direktion: uppgift å det
värde, hvartill hvar och en af samma hypotheks-inrättning till belåning anmäld egendom
blifvit uppskattad, vid derå, under loppet af nästföregångna tio år, för dylikt
låns erhållande anställd och godkänd värdering; och
3:0 — — — — — — — — —
b) hvarje år:
1:0 — — — — — — — — — —
2:o af hvarje inom riket bildad hypotheks-inrättnings direktion: uppgift å det
värde, hvartill hvar och en i samma hypotheks-inrättning under föregående året till
belåning anmäld egendom blifvit uppskattad;
4:o — — — — — — —
Bih. till R. St. Prol. 2859 & 1860. b Sami. 1 Afd. 25 Baft. 2
10 Förnyadt Förslag till Bevillnings-Stadga.
5:o af vederbörande tullkammare: summarisk uppgift å hvarje handlandes export
och import af varor till slag och myckenhet;
0:o — — — — — — — — — —•
§ 26.
De i näst ofvanstående § föreskrifna uppgifter böra, der sådant utan synnerlig
svårighet sig göra låter, upprättas församlings- eller socknevis; och inom olika län
eller i särskilda städer belägna egendomar få lika litet, som de i särskilda län eller
städer bosatte lön- och pensionstagare å en och samma uppgift sammanföras. Omförmälda
uppgifter skola inom stadgad tid antingen tillsändas Konungens Befallningshafvande
i länet eller omedelbart tillställas i stad Magistraten och på landet vederbörande
Kronofogde för att till Bevillnings-beredningarna öfverlemnas; skolande de
bland dessa uppgifter, som afse fast egendom, derest desamma taxerings-längden
icke bifogas, sedan Beredningen afslutat sina arbeten, till Magistraten eller Kronofogden
återställas för att nästkommande års Bevillnings-beredning tillhandahållas.
§ 27.
Direktionen eller Styrelsen för hvart och ett bolag, som fått sina bolags-reglor
af Kongl. Maj:t stadfästade och antingen står under offentlig kontroll eller har inskränkt
ansvarighet enligt Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, skall det åligga
att före April månads utgång hvarje år, på sätt i § 26 finnes föreskrifvet, insända
bestyrkt utdrag af samma bolags sednast afslutade räkenskaper, utvisande beloppet af
den, under det år dessa räkenskaper omfatta, för bolaget uppkomna vinst.
§ 28.
Derest i §§ 25 och 27 föreskrifven uppgift icke varder inom stadgad tid aflemnad,
eller, om erhållen uppgift befinnes ofullständig eller origtig, bör, der sådant för
bevillnings-taxeringens vederbörliga verkställighet anses behöfligt, saknad, fullständig
eller rättad uppgift ofördröjligen infordras genom Bevillnings-beredningens ordförande.
§ 29.
Vid i underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i ofvanstående §§ 25 och 26
är stadgadt, rörande der omförmälda officiela uppgifter, vare vederbörande tjenstemän
underkastade ansvar, som för annan försummelse i tjensten. Skulle sådan uppgift,
som i § 27 är föreskrifven, oaktadt derom gjord erinran, icke inom då förelagd tid
Förnyadt Förslag till Be vi lin in gs-Sta dg a.
11
aflemoas, skall bolaget böta ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning
eber 2:dra artikeln, som varder bolaget påförd.
Utan hinder af uleblifven uppgift eger Bevillnings-beredningen att föreslå samt
Taxerings- och Pröfnings-kommittéerna att påföra och fastställa den bevillning, som
anses böra af skattskyldig utgöras.
§ 30.
Hvar och en skattskyldig må, om han dertill finner sig befogad, meddela upplysning
om sina inkomsters och tillgångars verkliga belopp, samt dervid likaledes
uppgifva de afdrag, som han vid bevillnings-afgiftens bestämmande anser sig berättigad
att tillgodonjuta. Sålunda — — — —- — — —
— — — — — — — — emottagit.
Enahanda — — — — — — — — —
— — — — — — — — skola meddelas.
B) Bcvillnings-algiftenias påförande.
l:o Bevillnings-beredningarne.
§ 31.
De _________
omfatta. Likaså må på landet större socknar af Konungens Befallningshafvande fördelas
i två eller flera Berednings-distrikter; äfvensom två eller flera mindre socknar
kunna till ett Berednings-distrikt sammanslås.
§ 32. •
Hvarje Bevillnings-beredning bör i stad bestå af tre, högst fyra personer, nemligen
en af Konungens Befallningshafvande till ordförande och föredragande förordnad
magistrats- eller annan härtill lämplig person samt två eller tre inom Berednings-distriktet
boende personer, som under sednast förflutna år derstädes utgjort
allmän bevillning efter då gällande Bevillnings-stadgas 2:dra Artikel. Dessa ledamöter
utväljas i Stockholm af sockenstämmo-nämnden eller den myndighet, som framdeles kan
komma att motsvara densamma, samt i öfriga städer inför Magistraten af de på
sockenstämma röstberättigade och efter samma grund för röstberäkningen, som enligt
förordningen om sockenstämmor är gällande. På landet bör Bevillnings-bered
-
12
Förnyade Förslag till Bevillnings-Sladga.
ningen utgöras af någon utaf Konungens Befallningshafvande förordnad person, som
eger tillförlitlig kännedom om ortens ekonomiska ställning och industriel förhållanden
och hvilken skall vara ordförande och föredragande, samt två eller tre på allmän
sockenstämma utsedde, i orten bosatte personer, af hvilka under sist förlidna
år bevillning inom samma socken eller pastorat blifvit erlagd efter då gällande Bevillnings-stadgas
2:dra Artikel. Äro flera socknar förenade till ett Berednings-distrikt,
skall för hvarje socken väljas en ledamot i Beredningen. Vid samma tillfälle, som
de ordinarie ledamöterna i Bevillnings-beredningen utses, skola äfven, så i stad som
på landet, en eller två suppleanter på enahanda sätt, som de ordinarie ledamöterna,
utväljas.
8 33.
§ 34.
På det Bevillnings-beredningens ordförande och ledamöter må ega tillfälle att
inhemta nödig kännedom om sina åligganden bör ett tillräckligt antal exemplar af
denna Stadga, äfvensom af förordningen angående mantals- och skattskritningarnes förrättande,
jemte den del af de till dessa författningar hörande formulärer, som skall af
Beredningarna och de skattskyIdige begagnas, äfvensom af den för taxerings-förrättningarna
gällande instruktion, uppå Konungens Befallningshafvandes reqvisition, genom
Biksgälds-kontorets försorg öfversändas lill Konungens Befallningshafvande, som
låter öfverlemna erforderligt antal exemplar deraf i stad till Magistraten och å landet
till Pastor, lör att genast efter valet tillhandahållas Beredningens ordförande,
hvilken meddelar ett åt hvarje dess ledamot; börande dock dessa exemplar, när
Beredningen för året afslutat sina arbeten, till vederbörande Magistrat eller Pastor
återställas, för att nästa år för enahanda ändamål kunna begagnas.
§ 35.
Uti ofvanberörda kungörelse erinras vederbörande om aflemnandet af de uppgifter,
som i afseende på den förestående bevillnings-taxeringen skola meddelas och
af Beredningen emottagas; åliggande det Beredningens ordförande att, der sådan
uppgift eller annan för bestämmande af bevillnings-afgiftens belopp behöflig upplysning
saknas, på sätt § 28 stadgar, densamma från vederbörande infordra.
§ 36-
Med iakttagande — — — — — — — —
— — — — — — — — — underrätt
Förnyadt Förslag till Bevillnings-Stadga.
13
telse. Berednings-sammanträdena, hvilka alltid skola hållas inom distriktet, böra utsättas
så tidigt, att samtliga Beredningarna sednast inom Maj månads utgång må
hafva afslutat sina arbeten.
§ 37.
Till Bevillnings-beredningens ordförande bör å landet Häradsskrifvaren och i stad
vederbörande tjensteman inom Mars månads utgång, vid bot af 3 R.dr R:mt för hvarje överskjutande
dag, hafva aflemnat på mantalslängden grundade och enligt härvid fogade
formulär uppställda längder, för införande af den fastighets-värdering, som kommer
att af Beredningen föreslås. Dessutom böra, vid samma tillfälle, till Beredningens
ordförande aflemnas tillräckligt antal tryckta blanketter till Taxeringslängden öfver
inkomst-bevillningen efter 2:dra artikeln, uti hvilken, enligt bilagde formulär uppgjorda
längd, Beredningen införer alla de personer, som Beredningen anser skyldiga
att dylik bevillning erlägga. I stad böra Beredningarna till dessa längders upprättande
och kompletterande åtnjuta nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan
dertill utsedd tjensteman.
I öfverensstämmelse med den för taxerings-förrättningarna utfärdade särskilda
instruktion, och under tillämpning af de i denna förordnings 2:dra artikel stadgade
grunder för bestämmande af hvarje skattskyldigs bevillnings-afgift, åligger det Beredningen
att föreslå och uti förberörda längder införa det fastighets-värde och det inkomst-belopp,
jemte den bevillning, hvilken enligt åberopade artikel skall inom Berednings-distriktet
påföras hvarje skattskyldig; och bör Beredningen härvid följa den
inom samma ort sednast upprättade mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall,
sedan densamma blifvit i föreskrifven tid och ordning granskad, jemte alla dertill
hörande uppgifter och handlingar, ofördröjligen och sednast inom medlet af April
månad, tillställas ordföranden i ortens Bevillnings-beredning.
Beslut må icke af Bevillnings-beredningen kunna fattas med mindre ordföranden
och minst två ledamöter äro närvarande, och bör i de fall då ordinarie ledamot i
Beredning, som skall bestå af fyra ledamöter, är frånvarande, vederbörande suppleant
ofördröjligen tillkallas.
Derest, vid föreslående af fastighetsvärde — — — — —
— — — — — — — — — ; varande det
jemväl hvar och en af de öfrige Berednings-ledamöterna obetaget att få sin särskilda
mening för Taxerings-kommittéen anmäld, såvida densamma skriftligen till Beredningens
ordförande aflemnas.
Ordförande eller ledamot i Beredning bör afträda, då fråga om bestämmande
af hans egen bevillnings-skyldighet inom Beredningen förekommer.
14
Förnyadt Förslag till Bevillnings-Stadga.
§ 38.
Bevillnings-beredningens förslag bör, sednast fjorton dagar innan ortens Taxerings-kommitté
sammanträder, aflemnas i stad till Magistraten och på landet till Pastor;
hvarefter, genom Magistratens eller Pastors försorg, så skyndsamt ske kan, kungöres,
att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt och aflemnadt, samt att kännedom om detsammas
innehåll kan på angifvet ställe inhemtas. Sedermera — — —
— — — — — — dit medföra.
§ 39.
§ 40.
§ 41.
I fall ordföranden i Bevillnings-beredningen, utan att af laga förfall vara hindrad,
icke vidtager erforderliga åtgärder för Beredningens sammanträde eller underlåter
att inom föreskrifven tid aflemna Beredningens förslag och öfriga handlingar,
har han gjort sig skyldig till böter af Sextio Riksdaler. Infinner han sig icke å den
af honom för Beredningens sammanträde utsatta ort och tid, bote Tretio Riksdaler.
Ledamot af Beredningen eller tillkallad suppleant, som utan laga förfall från sam
manträde
uteblifver, bote Tio Riksdaler.
8 42.
2:o Taxering s-kommittéerna.
8 43.
Efter dertill — — — — — — — — —
— — — — — — — sammanträden. Vid
Förnyadt Förslag till Bevillning s-Stadga.
15
denna tidsbestämmelse bör afses, att på landet vederbörande Kronofogde och Häradsskrifvare
kunna öfvervara hvarje Taxerings-kommittées sammankomst, samt att de
bemälda Kommittéer åliggande taxerings-förrättningar före Juli månads utgång kunna
vara afslutade.
Inom — — — — — — — — —
— — — — — — — — — Ekonomi
kollegium.
§ 45.
Så fort — — — — — — — församling.
På enahanda sätt förhålles med dessa val i Stockholm; men i öfriga städer ske valen
inför Magistraten af de på sockenstämma röstberättigade och efter samma grund
för röst-rättens beräknande, som enligt förordningen om sockenstämmor är gällande.
§ 46.
47.
48.
§ 49.
50.
§ 51.
§ 52.
Skulle Taxerings-kommittéen vid granskningen och pröfningen af Bevillmngsberedningens
taxerings-förslag jemte dertill höfande uppgifter och de mot samma
16
Förnyadt Förslag till Bevillnings-Stadga.
förslag framställda erinringar, finna sig föranlåten att från embetsverk och myndigheter
eller bolag inhemta ytterligare uppgifter och upplysningar, rörande sådana förhållanden,
som vederbörande, med hänsigt till Bevillnings-taxeringen, skola uppgifva,
förfares på enahanda sätt, som i afseende på uppgifters eller upplysningars införskaffande
åt Bevillnings-beredningen i § 35 är stadgadt. Uraktlåter bolag att, angående
de i § 27 omförmälda förhållanden, vederbörligen affordrad uppgift eller
upplysning Taxerings-kommittéen meddela, vare bolaget underkastadt samma påföljd,
som dylik uraktlåtenhet vid Bevillnings-beredningen enligt § 29 medför.
S 53.
54.
§ 55-
Taxerings-kommittéernas sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock äro
skattskyldige berättigade inför Kommittéerna företräda för att meddela upplysningar
i afseende på de bevillnings-afgifter, som af dem böra erläggas. Ledamot af Taxerings-kommittéen
bör afträda, då fråga om bestämmandet af hans egen, hans föräldras,
barns eller syskons bevillning förekommer.
§§ 56—70.
§ 71.
Öfver Pröfnings-kommittéens beslut, må såväl af Kronans ombud, som af 'den
skattskyldige anföras besvär, hvilka, ställda till Kongl. Kammar-rätten, böra, för att
varda till pröfning upptagna, inom Tre månader från af beslutet erhållen del, till
Konungens Befallningshafvande ingifvas. Sedan öfver de anförda besvären utlåtande
blifvit från vederbörande infordradt, afsänder Konungens Befallningshafvande handlingarne
i målet till Kongl. Kammar-rätten, med tillägg af de upplysningar och erinringar,
som besvären anses påkalla; hvarefter samma mål kommer att i laga ordning
af Kongl.
Förnyade Förslag till Bevillnings-Stadga.
17
af Kongl. Kammar-rälten handläggas och afgöras. Dock få anförda besvär icke uppehålla
uppbörden af hvad, enligt Pröfnings-kommittéens beslut, blifvit påfördt; hvaremot,
derest det öfverklagade beslutet ändras, hvad som blifvit för mycket erlagdt
kostnadsfritt återbekornmes.
§ 72.
4:o Allmänna föreskrifter.
8 73.
§ 74.
Af Bevillnings-beredning, Taxerings- eller Pröfnings-komrnitlé behandlad bevillnings-fråga
må icke, till följd af gjord anmärkning eller anförda besvär eller af annan
anledning, återförvisas till samma Berednings eller Kommittés förnyade behandling.
Ej eller må någon förklarings-skyldighet bemälda Beredning eller Kommittéer åläggas.
§ 75.
Ledamot af Bevillnings-beredning, Taxerings- eller Pröfnings-kommitté och dervid
biträdande tjensteman få icke, utom vid Beredningens eller vederbörande Kommittés
sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs enligt § 30 meddelade uppgift,
angående hans inkomst och rörelse m. m., så vida den skattskyldige förklarat, att
han icke medgifver samma uppgifts offentliggörande; och må de under öfverläggningarne
inom sagda Beredning eller Kommittéer lemnade upplysningar och yttrade åsigter
rörande enskildes ekonomiska ställning icke på något sätt utspridas.
— — — — — — — — — meddelas.
§ 76.
l:o Till kostnader för tryckningen af formulärer och blanketter till taxeringslängder
jemte sammandrag deraf samt arfvoden åt Kronans ombud och för protokollsfönngen
samt andra anteckningar under Pröfnings-kommittéens sammankomster, med
flera likartade utgifter, äfvensom till skälig, af vederbörande Taxerings-kommittéer förBih.
till R. St. Prat. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 25 Baft. 3
18
Förnyadt Förslag till Bevillnings-Sladga.
ordad vedergällning, ej mindre för sådana, till ledning vid bevillningsafgifternas bestämmande
aflemnade, officiela uppgifter, som icke utan genomgåendet af vidlyftiga
handlingar eller räkenskaper kunnat meddelas, än till ordföranderne i Bevillningsberedningarna,
äfvensom för det vid taxeringsförrättning för öfrigt lemnade biträde af
tjenstemän eller andra personer, som icke ega att vid samma förrättning beräkna reseoch
traktaments-kostnadsersättning, må hvarje Pröfnings-kommitté, med undantag af
Stockholms stads, för hvilken nedanstående särskilda stadgande gäller, använda och
fördela ett belopp, motsvarande för det år, då denna Bevillnings-stadga första gången
skall tillämpas, högst sex och för hvart och ett af de följande åren högst tre procent af den
summa, hvartill hela länets allmänna bevillning för samma år uppgår. Dock får,
om än denna bevillningssumma sedermera skulle visa sig öfverstiga dess af Pröfningskommittéen
beräknade belopp, hvarken någon ytterligare kostnadsersättning och vedergällning,
än den då beviljade, för samma år utdelas, eller ett sådant öfverskott tagas i
beräkning vid bestämmande af enahanda ersättning och vedergällning under ett följande
år.
3:o Till de i mom. 1:0 af denna paragraf uppräknade kostnaders bestridande samt
till der omförmäld vedergällning för meddelade officiela uppgifter och vid taxeringsförrättningarne
lemnadt biträde må af Stockholms stads Pröfnings-kommitté användas
och disponeras ett belopp, som svarar mot högst fem procent af nämnde stads hela
bevillningssumma för det första och högst två och en half procent af samma stads
bevillningssumma för hvart och ett af de påföljande år, derunder denna Bevillningsstadga
kommer att tillämpas; gällande jemväl för bemälda Pröfnings-kommitté det i
åberopade moment gjorda förbehåll för det fall, att bevillnings-summan skulle komma
att öfverstiga Pröfnings-kommittéens beräkning. Som det till taxeringskostnader med
flera utgifter för bevillningsafgifternas bestämmande inom Stockholms stad afsedda belopp
kommer att omedelbart utgå från Riksgälds-kontoret, så bör detta Verks styrelse,
genom utdrag af Pröfnings-kommittéens protokoll, underrättas om det beviljade
kostnadsersättnings- och vedergällnings-beloppet samt dess verkställda fördelning
4:o — — — — — — — — — —
§ 77.
Den, som vill öfver Taxerings- eller Pröfnings-kommittés beslut anföra besvär,
är berättigad att, då han i sådant afseende anmäler sig hos vederbörande tjensteman,
kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts öfverklagande erforderligt utdrag af taxeringslängden
samt Kommittéens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokolls-utdrag
och expeditioner, som till följd af vederbörande Kommittés beslut böra
utfärdas.
Förnyadt Förslag till Bevillnings-Stadga.
10
CC
Z/K)
§ 79.
§ 80.
1:o Då, till följd — — — — — — — —
— — — — — — — — — kan påkalla.
2:0 Den, som icke — — — — — — — —
— — — — — — — — del af samma beslut.
3:o Omförmälda böter tillfalla, der icke annorlunda är särskildt föreskrifvet, de
fattige inom den församling, der den bötfällde är mantalsskrifven.
Uppbörd, afkortning och redovisning.
l:o Uppbördsboken och debetsedlarne.
§ 81.
§ 82.
§ 83.
Med undantag^af skattskyldigs hustru och hemmavarande barn samt andra till
hans hushåll hörande eller hos honom skattskrifna och på hans debetsedel upptagna
personer, som icke skola utgöra bevillning efter denna Stadgas 2:dra artikel, bör
hvar och en skattskyldig erhålla särskild debetsedel; men, vid ansvar, såsom för tjenstefel,
får icke mer än en debetsedel utfärdas för de, skattskyldig inom samma taxerings-distrikt
åliggande, bevillningsafgifter; varande dock husbonde berättigad att
efter derom gjord begäran, erhålla särskilda debetsedlar för de hos honom skattskrifna
och på hans debetsedel uppförda tjenstehjon. Fastighets-egare — —
20
Förnyadt Förslag till Bevillmngs-Stadga.
§ 84-
§ 85-
2:o Uppbörden.
§ 86.
§ S7-
§ 88-
1:o Skepps-ombudsmannen — — — — — beloppet.
2:o I de städer, — — — — — — utskylder.
3:0 Sjömän, hvilka — — — — — uppbördsman.
4:o Kustboer och andre, som idka sjöfart, utan alt låta in- och utmönstra
sig å sjömanshus, förbjudas vid böter af Tre Riksdaler att begifva sig från orten
på sjöresa förr, än de derom anmält sig till anteckning hos församlingens pastor,
sorn meddelar denna uppgift till vederbörande häradsskrifvare, hvilken det åligger
vaka deröfver, alt de personela utskylderna varda sådane personer, för de år sjöfart
af dem idkas, behörigen påförda, för att uttagas vid deras återkomst till orten.
§ 89-
1:o Handlande, — — — — — sig godtgöra.
2:0 Husbonde häftar för de å hans debetsedel upptagne tjenstehjons utskylder;
varande husbonde jemväl, vid bristande tillgång hos den skattskyldige, ansvarig
för sine landtbönders och torpares, äfvensom för de å hans ägor bosatte arbetares
utskvlder; dock är han icke underkastad sådan ansvarighet för sistnämnde personer,
derest med utdrag af det vid sockenstämma förda protokoll eller annat dervid
meddeladt intyg styrkes, att de äro fattige och oförmögne att genom arbete
förvärfva nödtorftigt uppehälle för sig och de sina.
Förnyade Förslag till Iievillninrjs-Stadya.
21
3:o Flyttar, efter mantalsskrifningen, handelsbetjent, tjenstehjon, landtbonde,
torpare eller annan arbetare, vare husbonde eller arbetsgivare, sådant oaktadt,
skyldig gälda den flyttade personens kronoutskylder; dock med rättighet att
derför bereda sig ersättning genom afdrag å innestående lön och arbetsförtjenst;
börande, i sådant fall, bevis den flyttande meddelas, att hans kronoutskylder för
det löpande året blifvit innehållna; och skall det jemväl åligga husbonde eller arbetsgivare,
hos hvilken samme skattskyldige sedermera anställes eller erhåller arbete, att,
under ofvanberörda vilkor, ansvara ej allenast för hans nämnde utskylder, så framt
ej bevis om redan skedd innehållning företes, utan ock dessutom för de utskylder,
som i följd af hans sednare anställning må böra särskildt utgöras.
§ 90.
3:o Afkortning arna.
§ 91.
§ 92.
4:o Redovisningen.
§ 93.
§ 94.
§ 95.
§ 96.
Med benämningen
i stad. I de stä
-
22 Förnyadt Förslag till Instruktion för Taxerings-förrättningarna.
der, der Magistrat ej finnes, skola alla de bestyr och åligganden, nämnde myndighet,
enligt denna stadga, fått sig uppdragna, tillhöra Stadsstyrelsen.
Till yttermera visso håfve Wi ofvanstående stadganden med Wära underskrifter
bestyrkt och bekräftat Stockholm den ....
Förslag till
Instruktion för Taxerings-förrättningarna
vid de under allmänna bevillningen inbegripna och af taxering
beroende afgifters föreslående och fastställande.
§§ 1-3
Uppskattningen af fast egendoms värde.
§ 4.
Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:
4:o den för sådan — — — —■ — — — —~
värde; börande, vid bestämmande af detta värde, afseende icke fästas å beskaffenheten
af sådane byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva något egentligt
inflytande; likasom värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlager
vid jordbruks-fastighet icke heller må, vid fastighets-värdets bestämmande, tagas i
beräkning.
2:o — — — — — -— — — —- —
3:o — — — — — — — — — —
4:0
Förnyadt Förslag till Instruktion för Taxerings-för rut In ing arna. 23
5:0 — — — — — — — — — —
6:0 lägel och arealen — — — — förmåner.
Då fast egendom, som under sistförflutna tio åren blifvit såld eller undergått
ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än den sednast betingade
köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, böra de särskilda skäl, hvilka
dertill föranledt, i taxerings-handlingarne eller Kommitléens protokoll antecknas. Åbyggnader
å stadsegendom samt öfriga i denna §:s 4:de punkt uppräknade hus och
byggnader få ej heller, utan på enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning,
upptagas till lägre värde, än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän
braodförsäkrings-inrättning emot brandskada försäkrade.
I de fall, då uti fast egendoms uppskattnings-värde ingå både jordbruks-fastighel
och sådane byggnader eller • inrättningar, hvilka icke begagnas för jordbruket
och dess binäringar tillhörande rörelse, och hvilka, jemlikt § 2 uti Bevillnings-stadgan,
skola beskattas efter annan grund, än för jordbruks-fastighet är bestämd, skall hela
det uppskattade fastighets-värdet fördelas, så att särskildt utsättes värdet af sjelfva
jordbruks-fastigheten med de till jordbruket och dess binäringar hörande byggnader
och inrättningar, samt särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för
hvilka bevillning anses böra utgöras.
S 5.
§ 6.
Då fast egendoms — — — — — — —
— — — — — — — — jemförlig egendom.
Då frälseränta förenats med eganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills utgått,
skall, vid bestämmande af fastighetens värde, detsamma ökas med ett belopp,
motsvarande värdet af den förbättring, egendomen genom räntans upphörande vunnit.
Vid uppskattningen af boställe ■— — — —
.
— — —1 — — — — — behållna afkastning.
Sedan fast egendom det år, då allmänna bevillningen med tillämpning af utfärdad
ny Bevillnings-stadga första gången påförts, blifvit, enligt föreskrifna taxeringsgrunder,
till sitt verkliga värde uppskattad, må delta värde, under tre år, bibehållas
24
Förnyadt Förslag till Instruktion för Tåxetings-förrättningarna.
oförändradt, såvida icke brandförsäkrings-värdet å byggnader i stad och på dess område
eller å öfrige i § 4, mom. 4, uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt eller
minskadt, eller egendomens värde antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya
fabriks-anläggningar eller andra inrättningar blifvit under tiden i betydligare mån förhöjdt,
eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller of annan dylik anledning
märkligen förminskats; i hvilka fall sagda värde bör jemkas efter de förändringar,
egendomen undergått; men hvari tredje år skall förnyad uppskattning ega rum.
Uppskattning af inkomst utaf bergsbruk och dertill Körande näringar
samt qvarnar och fabriker m. jl. verk och inrättningar.
§§ S-H. ‘
Uppskattning af inkomst genom skeppsrederi, sjöfart, handel och
handtverk samt annan jordbruket icke tillhörande näring.
§ 12-
Med ledning af — — — — — — — —
— — — — — förmånlighet. Då fartyg under hela del
nästförflutna årets lopp icke varit upptackladt eller utrustadt och begagnadt samt
följaktligen icke för dess egare medfört någon inkomst, bör ej heller bevillning påföras.
S 13.
§ H.
Den inkomst — — — — — — — —
— — — — — — — — rättvisa beskattning.
Den bevillning, gårdfarihandlande och andre i handelsärenden resande personer böra
erlägga för inkomsten af sådan handelsrörelse, taxeras till hela sitt belopp å de
skattskyldiges mantalsskrifnings-ort.
§ H.
Förnyadt Förslag till Instruktion för Taxerings-förrättningarna. 25
§ ,5-
Hvar och en — — — — — — —
— — — — — — detsammas idkande.
SS 16—17.
Uppskattning af de i allmän eller enskild tjenst anställde personers
inkomster.
§ 18-
1 allmänhet bör — — — — — — — —
— — — — — - — — anses ega.
Den med — — — — — — — — —
— — — — — — bostad på samma ställe.
Deremot bör icke fastigbets-bevillning påföras, så framt icke hela byggnaden är
åt en och samma person till boställe upplåten.
S 19
20.
Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här
ofvan icke omförmälda tillgångar.
§
Sedan all annan — — — — — — — —
lefnadskostnader. Skilnaden eller det belopp, hvarmed lefnadskostnaderna kunna
finnas öfverskjuta nämnda sannolika års-inkomster, anses då utgöra den skattskvldiges
inkomst af kapital.
Bih. till R. St. Prat. 1859 å 1860. 5 Sami. 1 Afd. 25 Baft. 4
26 Förnyadt Förslag t. Förordn. ang. Mantals- o. Skattskrifna förrättande.
Vid beräkning af — — — — —
— — — — — — — — hyresbeloppet.
I afseende å den — — — —
— — — — — — — lägenheter.
I öfrigt böra — — — —
—■ — — — — — — — till beräkning
af högre inkomst.
Förluster, af hvilka kapitalet drabbats under året näst före det, hvarför bevillning
påföres, afräknas från egarens kapital-förmögenhet och erlägges bevillning för
den afkastning, återstående kapital-beloppet anses lemna.
När vederbörande bolags — — — — — —  .
•— — — — — — —- — samma bolag eller
inrättning.
Förslag till
Förordning angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande.
WI CARL &c. - —
— — — — som följer:
§§ 4-4
5.
4:0 Vid mantals-skrifningen — — — — — inverkande
bräcklighet. Derjemte skall hvar och en meddela uppgift om den fasta egendom
han eger, den rörelse och näring eller det yrke, han idkar, samt den eller de tjen
-
Förnyadt Förslag t. Förordn. ang. Mantals- o. Skattskrifna förrättande. 27
stebefattmngar, han innehar; och åligger det — — —
— — — — — — — — namn och bostad.
Dessutom skall det åligga husbonde, att meddela uppgift angående beloppet af hvar
och en af sina tjenares löne-förmåner, när detsamma öfverstiger 300 R:dr för år.
2:o- — — — — — — — — — —
3:o Hvar och en, som eger eller förvaltar fast egendom, skall dessutom
meddela uppgift å alla derstädes boende personer, af hvilka, enligt denna paragrafs
1:a morn., särskilda mantals-förteckningar skola afgifvas, äfvensom å beloppet, af den
årliga hyra, som af hvar och en hyresgäst erlägges; börande i stad mantals-förteckningarne
för de inom samma hus boende personer samlas och aflemnas af husets
egare eller den, som dennes ställe företräder. Egare af utarrenderad eller uthyrd
faslighet på landet skall jemväl uppgifva beloppet af det årliga arrendet eller hyran
för den utarrenderade eller uthyrda egendomen.
4:o — — — — — — — — — —
5:o Egare af eller huvudredare för fartyg skall, jemte uppgifvande af fartygets
lästetal och byggnads-materiel samt driftkraften af derå anbringad ångmaskin,
vid mantalsskrifningen inom den ort, dit fartyget hörer, jemväl uppgifva skeppare
eller befälhafvare samt, så vidt möjligt är, styrmän och maskinister å samma fartyg,
äfvensom desses mantalsskrifningsort och årliga löneförmåner, derest desamma öfverstiga
300 R:dr.
7:o — — — — — — — — —
SS 6—9.
§ 40-
l:o — — — — — — — — —
2:o Denna sålunda underskrifna mantalslängd skall, med dertill hörande uppgifter,
äfvensom den i § 4 föreskrifna förteckning, före slutet af nästföljande Mars
månad, vid bot af Tre R:dr R:mt för hvarje dag, som dermed fördröjes, af Häradsskrifvaren
aflemnas till vederbörande Pastor; och åligger det derefter honom att
å nästa söndag utlysa allmän sockenstämma för mantalslängdens granskning samt
dervid äfven tillkännagifva, hvarest längden dessförinnan finnes att tillgå till genom
-
28 Förnyadt Förslag t. Förorda, ang. Mantals- o. Skattskrifna förrättande.
seende af församlingsboerne. Vid denna — — — — krono-räkenskaperna
bifogas.
§ lizi
:o — — — — — — — —
2:0 — — — — — ___ — _
3:o _________
4:o — — — — — — — — —
6:o Den, genom hvars origtiga eller ofullständiga uppgift någon skattskyldig
kommer att ur mantalslängden uteslutas eller undgå att stadgade skattebidrag erlägga,
skall böta Två Riksdaler och ersätta hela det skatte-belopp, hvaraf Staten derigenom
gått i mistning.
7:o - ________
8:o — — — — — — — — —
9:0 — — — — — — — — —
10:o — — — — — — — — —
§ 12.
§ 13.
STOCKHOLM, tryckt hos K. Westrell, 1860.
Hernlin i/ngs- Ui skof tels Utlåtande \:o 3ö.
L
J\’:o $5.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 7 Aug. J 8 (> 0, kl. II o. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Strindens skiljaktiga beslut, dels i
frii ga om bevillning af' gåfva, testamente, fideikommiss,
arf och fynd, dels angående upphörande af föreskrifterna
om stämpelpapper ä testamenten och fideikommissbref.
Uti sitt don 12 sistlidne April under N:o 20 afgifna Betänkande, angående
Allmänna Bcvillningen, hade Utskottet anmält, att Utskottet, på de skäl, sorn
finnas anförda uti motiverna till §§ 25 och 26 af Kommitterades förslag till Bevillnings-stadga,
ansett sig böra föreslå nedsättning i den, enligt § 36 af nu
gällande Beviilnings-stadga, bestämda bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss
och arf, nemligen: för gåfva, testamente och äldre fideikommiss till 4, i
stället för nu stadgade 6 procent; för första emottagare!! af nystiftadt fideikommiss
äfven till 4, i stället för nu föreskrifna, men sällan eller aldrig erlagda 10
procent; samt för arf till fjermare skyldeman till 2, i stället för nu stadgade 3
procent; hvarjemte Utskottet för testamente af årlig afkomst eller ränta, utan
eganderätt till den egendom, eller det kapital, af hvilket afkomsten eller räntan
utgår, bibehållit den uti nu gällande Beviilnings-stadga bestämda afgift af tvä
procent å kapitalet. Dock hemställde Utskottet derjemte, att, som förslag vore
väckt och på Utskottets handläggning beroende, angående upphörande af skyldigheten
att belägga testamenten med stämpladt. papper, Utskottet, i händelse
någon förändring eller eftergift af denna skyldighet blefve af Rikets Ständer beJlih.
till II. St. Pral. 1839 A !SCO. S Sunil. 1 Afd. 26' Heijl. 1
2
HeviUnings-ltskotlets Ullålande N;o 33.
slutad, måtte få inkomma med torsia» till den förändring i afseende på proeentberäkningen
af bevillning för testamenten m. m., hvartill omständigheterna kunde
anses föranleda.
Sedermera har Utskottet, uti sitt, angående stämpelpappers-afgiften den 24
i samma månad afgifna, Betänkande N:o 22, erinrat, huruledes enligt 3:dje momentet
af 4:de § i nu gällande Stämpelpappers-förordning, det vore stadgadt,
dels att fideikommiss-bref och andra dylika förordnanden skola förses med stämpelpapper
till frdels procent af den bortgifna egendomens värde, dels att testamenten
vid första uppvisandet inför Domstol väl icke behöfva förses med högre
stämpel, än 20 öre; men att, då testamentet vunnit laga kraft eller genom dom
blifvit st ad fästad t, borde, såsom ett vilkor för begagnandet, stämpelafgift beräknas
och utgöras efter behållna värdet af det bortgifna, enligt bouppteckning, såvida
värdet uppginge till 450 R:dr, nemligen:
l:o för egendom med full eganderätt till J:dels procent; och
2:o för egendom, son» ej vore med eganderätt, utan endast med njttjande
rätt
öfverlåten, j:dels procent af dess värde;
och borde, om stämpel-afgiften icke genast kontant deponerades på enahanda
sätt, som i afseende på beviilningens erläggande för testamenten stadgas i Kongl.
Kungörelsen den 11 December 1811, borgen för stämpel-afgiften ställas och bevis
derom vid testamentets bevakande företes.
Efter att vidare hafva redogjort för de föreskrifter, som enligt nyssnämnda
Kongl. Kungörelse iiro gällande i afseende på kontrollen å bevillningen af testamente,
gåfva, arf och fideikommiss, erinrade Utskottet, att, då otnförmälda
Kongl. Kungörelse äfven skulle tillämpas i afseende på stämpel-afgiften för testamenten,
mäste hvar oeh en, som erhållit så beskaffadt testamente, att bevillning
och stämpelafgift derför borde erläggas, ställa särskild löftesförbindelse för
hvardera af dessa afgifter, hvarefter det åläge såväl uppbördsmännen, att, på
föreskrifvet sätt, afgifva särskilda redovisningar för de förbindelser, som afsåge
bevillningen och särskilda för dem, som anginge stämpelpappers-afgiften, enär de
förra skulle ingå till Riksgälds-kontoret, men de sednare till Stats-kontoret.
Härigenom förorsakades dubbel omgång och besvär icke blott för vederbörande
tjenstemän, utan äfven för alla dem, som skulle anskaffa dessa förbindelser; och
då såväl testaments-tagaren, sorn uppbördsmännen besvärades, den förre med
anskaffande och den sednare med emottagande och redovisning af särskilda förbindelser
för hvardera afgiften, hade hos Utskottet fråga blifvit väckt, att härutinnan
åstadkomma en lätt verkställbar förenkling, bestående deruti, att stämpelafgiften
för testamenten och fideikommiss-bref helt och hållet borttoges och bevillningen
till deremot svarande lämpligt, belopp förhöjdes.
Då, på sätt ofvan är nämndt, bevillningen för fideikommiss äfvensom för
testamente med full eganderätt, enligt Utskottets förslag, skulle komma att ned
-
Hevillnings-Ulsliollels Ull&laude N:o 3S
3
sättas fran sox till fyra procent, nion deremot för testamente af årlig afkomst
eller ränta, utan egandorätt till kapitalet, fortfarande erläggas med två procent
af kapital-beloppet, skulle visserligen, om stämpel-afgiften bibeliölles vid sitt nuvarande
belopp, Staten erhålla i bevillning och stämpel-afgift, i förra fallet tillhopa
4| procent och i det sednare 2^ procent; men, om man toge i betraktande,
att en betydlig nedsättning blifvit föreslagen i afseende å bevillningen för
testamente, då full eganderätt erhålles, men att ingen sådan nedsättning skulle
eg a rum, då blott nyttjanderätt meddelades, vore det icke obilligt, om stämpelafgiften
i forra fallet ökades till jeinnt I procent och i det sednare helt och
hållet förfölle. Enär de flesta testamenten afsåge egendom med full eganderätt,
skulle i allt fall, om stämpel-afgiften för testamente utaf ränta eller årlig afkomst
helt och hållet borttoges, men deremot för fideikommiss samt för testamente med
lull eganderätt förhöjdes från f till 1 procent, en större inkomst, än som nu i
stämpel-afgift erhålles, tillfalla Staten. Af dessa skäl och för att, utan någon
förlust för det allmänna, tillvägabringa den ofvan antydda förenklingen, hemställde
Utskottet, att den uti förslaget till Bevillnings-stadga utsatta bevillning för fideikommiss,
äfvensom för gåfva af fastighet samt för testamente af fast eller lös
egendom med full eganderätt till sjelfva egendomen, måtte förhöjas från fyra till
fem procent; men att deremot testamenten och fideikommiss-bref måtte från all
stämpel-afgift befrias och de derom uti nu gällande Stämpelpappers-förordning
intagna stadganden från den nya författningen i detta ämne helt och hållet uteslutas.
Vid ofvanomförmälde frågors behandling inom Riks-Stånden, hafva Stånden
härom stadnat i så skiljaktiga beslut, att Utskottet, på sätt i dess Utlåtanden
N:o 29 och N:o 34 blifvit anmäldt, funnit sig böra uti särskildt utlåtande härom
afgifva förnyadt yttrande.
Ridderskapet och Adeln har nemligen i fråga om den uti mom. l:o, 2:o
och 3:o af § 18 i Utskottets förslag till Bevillnings-stadga bestämda bevillning
dels för gåfva af fast egendom, med full eganderätt, dels för testamente af fast
eller lös egendom, kapital eller fordringar, med full eganderätt till sjelfva egendomen
eller kapitalet, dels för fideikommiss, beslutat, att de i dessa moment
förekommande orden: fyra för hundra borde utbytas mot en för hundra samt
att i momentet 4:o, som handlar om bevillning för testamente af årlig afkomst
eller ränta, utan eganderätt till kapitalet, orden sen half för hundras borde
inforas i stället för orden: nivå för hundras• dock med det af Utskottet å sidan
30 i Betänkandet föreslagna förbehåll i händelse förändring eller eftergift
af stämpelpappers-afgiften för testamenten och fideikommiss-bref skulle komma
att ega rum. Beträffande åter Utskottets i Betänkandet N:o 22, rörande nämnda
förändring väckta förslag, så har detsamma blifvit af Ridderskapet. och Adeln
bifallet, dock så, att bevillningen för fideikommiss, äfvensom för gåfva af fastig
-
4
IJcvillnings-Utskoltets llhllande N:n 35.
het samt af fast och lös egendom skulle, fran den af Ståndet, vid pröfning af
Betänkandet N:o 20, angående allmänna beviilningen, bestämda en procent förhöjas
till två procent.
Vidare har Ridderskapet och Adeln dels till Utskottet återremitterat momentet
b:o uti § 18 af förslaget till Bevillnings-stadga, hvilket moment handlar
om befrielse, i vissa fall, från afgiftens utgörande, dels uti § 19, som i öfrigt
bifallits, utbytt orden två » för hundra”, mot orden ven holf för hundra*. Beträffande
§ 20 har Ridderskapet och Adeln bifallit lista momentet, afslagit det
2:dra och antagit det 3:dje, med följande lydelse: »i afseende å kontrollen af
»al! gåfvo-, testaments- och arfs-bevillnings vederbörliga beräkning, erläggande
»och redovisning, kommer att iakttagas hvad i derom särskildt utfärdad författning
är stadgadt.» Vidkommande åter § 21 har nämnde Riks-Stånd bifallit
densamma med den förändring, att orden: v fyra för hundra» blifvit utbytte
mot orden: ven för hundra»; och har slutligen § 24 blifvit af Ridderskapet
och Adeln oförändrad bifallen.
Af Borgare-Ståndet, som gillat § 21 i förslaget till Bevillnings-stadga, hafva
§§ 18, 19, 20 och 24 i samma förslag, äfvensom Utskottets, sidan 30 i Betänkandet
N:o 20 samt i slutet af sidan 6 och början af sidan 7 i Betänkandet
N:o 22, afgifna yttranden blifvit återremitterade-.
Preste- och Bonde-Stånden hafva deremot, med gillande af Utskottets å
sidan 30 i Betänkandet N:o 20 afgifna yttrande, godkänt §§ 18, 19, 20, 21
och 24 uti förslaget till Bevillnings-stadga samt bifallit hvad Utskottet i slutet
af sidan 6 och början af sidan 7 uti Betänkandet N:o 22 föreslagit.
Då sålunda, dels i fråga om upphörande af stämpelpappers-afgiften för testamenten
och fideikommiss-bref, dels beträffande det belopp, hvarmed bevillningen
i ofvan omlörmälda fall bör utgå, Utskottets förslag blifvit af två Stånd gilla
dt, får Utskottet, med hufvudsakligt vidblifvande af samma förslag, hemställa,
att Riks-Ständen mätte besluta,
l:o att testamenten och fideikommiss-bref skola från ali
stämpel-afgift befrias och de derom uti nu gällande Stämpelpappers-förordning
intagna stadganden från den nya författningen
i detta ämne helt och hållet uteslutas;
2:o att
a) för gåfva af fast egendom, med fuli eganderätt
till sjelfva egendomen,
b) för testamente af fast eller lös egendom, kapital
eller fordringar med full eganderätt till sjelfva
egendomen eller kapitalet, samt
lievillntngs-Ulskollels Ullålande N:o 33.
c) för fideikommitterad egendom eller såsom fideikommiss
anslaget kapital,
skall erläggas Fem för hundra i bevillning;
3:o att för testamente af årlig afkomst, eller ränta,
utan eganderätt till den egendom, eller det kapital, deraf
räntan utgår, skall erläggas Två för hundra af egendomens
värde eller kapitalets belopp :
4:o att från de i förenämnda fall stadgade bevillningsafgifter
befrielse skall tillgodonjutas, på sätt i Utskottets förslag
finnes föreskrifvet;
5:o att för arf af fast eller lös egendom, som icke öfvergår
till skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, syskon
eller deras afkoinlingar, utan till fjermare arfvingar,
skall erläggas Två för hundra i bevillning, när arfs-beloppet
uppgår till Ett tusen Riksdaler; samt
6:0 att för anträffadt fynd skall erläggas bevillning med
Fyra för hundra af detsammas värde, på sätt och under vilkor,
som i § 21 finnas intagne.
Beträffande åter det uti 2:dra momentet af § 20 föreslagna stadgande i
fråga om kontrollen, då fideikommiss öfvergår till person, som är skyldig att
derför erlägga bevillning, har Utskottet, i anledning af de deremot framställda
anmärkningar, ansett sig, med frånträdande af sitt förra förslag, böra hemställa,
att nämnda moment må erhålla följande förändrade lydelse:
»Då fideikommiss öfvergår tili person, som, enligt mom.
3:o i § 18, är skyldig derför erlägga i bevillning, bör nye
lideikonnniss-innehafvaren, inom ett år från fideikommissets
tillträdande hafva till vederbörande uppbördsman antingen
inbetalt den stadgade bevillningen eller ock, derest tvist om
fideikommiss-rätten uppstått, ställt godkänd borgen för bevillningens
erläggande sednast inom ett år, sedan tvisten blifvit
genom laga kraftegande beslut afgjord. Underlåter han sådant
fullgöra, bote 10 procent af bevillningens belopp, hvilka
böter tillfalla åklagaren.»
Vidkommande slutligen det uti § 24 meddelade stadgande, rörande orten,
hvarest bevillningen för testamente, arf eller fideikommiss skall erläggas; så och
enär det hädanefter, såsom hittills, torde böra tillåtas testaments-tagare, arfvinge
och fideikommissarie att äfven å annan ort, än der testamentsgifvaren eller den,
som ärfves, bott eller der den fideikommitterade egendomen är belägen, ställa
6
JJevillnings-Utskotlets Utlåtande N:<> 35.
borgen för bevillningens erläggande, har Utskottet, med ändring af sitt förra
förslag härutinnan, ansett sig böra hemställa,
att ifrågavarande stadgande må erhålla den förändrade lydelse,
att bevillning af testamente eller arf skall erläggas,
antingen der den person, som efterlemnat den testamenterade
eller arlfallna egendomen, sednast varit mantalsskrifven eller
ock der behörigen godkänd borgen för afgiften blifvit ställd;
äfvensom att för fideikommiss bevillningsafgiften skall utgöras,
antingen der den fideikommitterade egendomen finnes
eller ock å annan ort, der dylik borgen för afgiften blifvit
aflemnad.
Jemte det Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit hemstäldt,
upprättat bilagde förslag till den lydelse §§ 18—21 samt § 24 i Bevillnings-stadgan
böra erhålla, får Utskottet slutligen hemställa,
att berörda förslag mätte af Rikets Ständer varda godkändt.
Stockholm den 7 Augusti 1860.
ttevillnings-UlsMtets Utlåtande A'.o 3S.
7
FöinyiuU lörslag lill de §§ I ISeviBlniiigs-sladgan,
som afse bevillning af gåfva, testamente,
fideikommiss, ari och fynd.
II.) Bevillning af gåfva, testamente, fideikommiss, a rf oell fynd.
§ 18.
i:o. För gåfva af fast egendom, med fall eganderätt till sjelfva egendomen,
erläggas Fem för hundra i bevillning.
2:o. För testamente af fast eller lös egendom, kapital eller fordringar,
med full eganderätt till sjelfva egendom eller kapitalet, erläggas Fern för hundra
i bevillning.
3:o. För fideikommiss erläggas af hvar och en, som tillträder eller mottager
fideikommitterad egendom eller såsom fideikommiss anslaget kapital, Fem
för hundra i bevillning.
4:o. För testamente af årlig afkomst eller ränta, utan eganderätt till
den egendom, hvaraf afkomsten erhålles, eller det kapital, deraf räntan utgår,
erläggas, det år, då den testamenterade afkomsten eller räntan första gången
tillgodonjutes, i bevillning Två för hundra af egendomens värde eller kapitalets
belopp.
5:o. Från de i denna § stadgade bevillningsafgifter befrias:
a) efterlefvande maka;
b) skyldemän i rätt upp- eller nedstigande led, äfvensom syskon eller deras afkomlingar;
e)
annan fjermare arfvinge, för sin lagliga arfslott, äfvensom för allt hvad derutöfver
är gifvet, som icke uppgår till Ett tusen Riksdaler kapital;
8
BeviUnings-UlskoUets Utlåtande A:o ,?(i.
(I) kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola, eller annat allmänt undervisningsverk,
stipendii-fond. pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvård s-inrätt
ning,
jemte annan from stiftelse; samt
e) hvar och en annan, då värdet af den gifna egendomen eller kapitalet icke
uppgår till Ett tusen Riksdaler, eller då den anslagna afkomsten eller räntan
icke uppgår till Ett hundra riksdaler, för år räknadt.
§ 19-
För «// af fast eller lös egendom, som icke öfvergår till skyldeman i rätt
upp- eller nedstigande led, syskon eller deras afkomlingar, utan till fjermare
arfvinge, erläggas Två af hundra i bevillning, när arfsbeloppet uppgår till Ett
tusen Riksdaler.
§ 20.
Vid utgörande af bevillning för gäfva, testamente, fideikommiss eller arf,
beräknas värdet ä fast egendom efter sednaste bevillnings-taxering och å lös
egendom efier skedd bouppteckning, mätis-manna-ordom eller domarens pröfning.
Då fideikommiss öfvergår till person, som, enligt 3 mom. i § 18, är skyldig
derför erlägga bevillning, bör nye fideikommiss-innehafvaren inom ett år från
fideikommissets tillträdande hafva till vederbörande uppbördsman antingen inbetalt
den stadgade bevillningen eller ock. derest tvist om fideikommissrätten uppstått,
ställt godkänd borgen för bevillningens erläggande sednast inom ett år sedan
tvisten blifvit genom laga kraftegande beslut afgjord. Underlåter han sådant
fullgöra, bote 10 procent af bevillningens belopp, hvilka böter tillfalla
åklagaren.
För öfrigt kommer, i afseende på kontrollen af all gåfvo-, testaments- och
arfs-bevillnings vederbörliga beräkning, erläggande och redovisande, att iakttagas
hvad i derom särskildt utfärdad författning är stadgadt.
§ 21.
För an träffad t fynd. erlägges bevillning med Fyra för hundra af detsammas
värde, såvida detta uppgår till Ett tusen Riksdaler. Från denna afgift äro likväl
sådana fynd, som ega antiqvariskt och historiskt intresse, befriade.
§ 24.
Den för Bank-bolag, enligt denna artikel, stadgade bevillning påföres och
erlägges i den stad, der banken är inrättad eller har sitt hnfvudkontor. Bevillningen
af testamente eller arf erlägges, antingen der den person, som efter
1
em nät
Bevttlnings-UlshoUelt Utlåtande N:o 36. 9
lemnat elen testamenterade eller arf-fallna egendomen, sednast varit mantalsskrifven,
eller ock der behörigen godkänd borgen för afgiften blifvit ställd. För fideikommiss
skall bevillningsafgiften utgöras der den fideikommitterade egendomen
finnes, eller ock å annan ort. der dylik borgen för afgiften blifvit aflemnad.
jX:o Sfi.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Augusti 1860, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af åter remiss utaf en del af Utskottets Utlåtande
N:o 24, angående folliskole-afgiftens utgörande.
Enligt Utskottet tiilhandakomna protokolls-utdrag hafva, vid föredragning
af olvanberörda Utlåtande, Utskottets deri gjorda framställningar blifvit af Preste-,
Borgare- och Bonde-Stånden bifallna, hvaremot Ridderskapet och Adeln,
som gillat Utskottets i sednare delen af Utlåtandet förekommande hemställan,
återremitterat det i förra delen deraf gjorda tillstyrkande, »att folkskole-afgiften
»må, lika med personliga skyddsafgiften, utgå af hvar och en i mantalslängd
»upptagen person, som, enligt gällande författning, skall utgöra mantalspenningar,
med 40 öre för man och 20 öre för qvinna, äfvensom att Rikets Ständer
»måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att allmän kungörelse derom
»mätte varda i nåder utfärdad.»
Emot hvad Utskottet sålunda tillstyrkt har hos Ridderskapet och Adeln
blifvit anmärkt, att. efter Utskottets förslag, en mängd personer skulle blifva
från erläggande af folkskole-afgiften befriade, hvilka, enligt Kongl. Kungörelsen
den 13 Mars 1846, äro skyldige att denna afgift erlägga. Uti nämnda, på
Rikets Ständers vid 1844—45 års riksdag fattade beslut grundade, kungörelse
stadgades nemligen, att ifrågavarande afgift bör utgöras af alla, som äro underkastade
personlig skyddsafgift, jemte den ej värfvade delen af gemenskapen vid
Hill. lill II. St. Brot. 1839 A 1860. S Sand. 1 Afd. 36 Haft. 2
10
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 35.
arméen och flottan. Då nu nämnde gemenskap, enligt författningarne, vore fri
från mantalspenningars utgörande, så klefve, enligt Utskottets förslag, ett antal
af omkring 40,000 personer, hvilka kunde hänföras under nyss åberopade kategori,
från erläggande af sådan afgift befriade, hvilket icke kunde vara meningen
med den motion, som gifvit anledning till Utskottets i ämnet afgifna utlåtande.
Då Utskottets ofvan berörda tillstyrkande endast afser att förhöja folkskoleafgiften
från dess nuvarande belopp till likhet med den personliga skyddsafgiften,
men icke att härutinnan medgifva någon befrielse för den ej värfvade delen
af gemenskapen vid arméen och flottan, som, enligt ofvanberörde Kongl. Kungörelse.
för närvarande har skyldighet att folkskole-afgiften utgöra, har Utskottet,
som uti särskildt utlåtande af denna dag hemställt, att den nya Bevillnings-stadga,
Rikets Ständer vid denna riksdag komma att antaga, först från och med år
1862 skall träda i gällande kraft, funnit sig böra, till förtydligande af sitt i
ofvanberörde hänseende framställda förslag, vördsamt hemställa,
att folkskole-afgiften må, lika med personliga skyddsafgiften,
från och med är 1862 utgå med 40 öre för man och 20
öre för qvinna ej mindre af hvar och en i mantalslängd
upptagen person, som, enligt gällande författning, skall utgöra
mantalspenningar, än ock af den ej värfvade delen af
gemenskapen vid arméen och flottan; samt att Rikets Ständer
mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att allmän
kungörelse derom måtte varda i nåder utfärdad.
Stockholm den 7 Augusti 1860.
STOCKHOLM, typografisk a föreningens boktryckeri, 18ti0
lievillnings-VtskoUels Memorial N:o 37.
1
N:o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Augusti 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, rörande verkställd omröstning, angående vissa ännu icke
af gjorda lullbeinllnings-frågor.
Öf ver följande af Bevillnings-Utskottet uti Memorial N:o 32 föreslagna och
af samtliga Riks-Stånden gillade voterings-propositioner har Förstärkta Bevillnings-Utskottet,
jemlikt 31 § Riksdags-Ordningen, denna dag anställt omröstning:
1:sta omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att den uti nu Fisk, saltad,
gällande tulltaxa för artikeln saltad sill stadgade införselstull af 25 öre per Cent- 1 '
ner fortfarande skall bibehållas, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kominer, enligt Bonde-Ståndets beslut, saltad sill att blifva vid införsel tullfri.
Som denna omröstning utfallit med 73 Ja och 46 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
S:dra omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd gillade förslag, att potatesmjöl
och stärkelse skola uti införsels-tarifen upptagas på följande sätt:
lith. till R. St. Prot. 18S9 & 1860. S Sami. 1 Afd. 27 JM/t. 1
é
Ättika.
2 BeviUnings-Utskotlets Memorial N:o 37.
Potatesmjöl eller malen potates
Fritt,
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen . . 1 skålp. 6 öre,
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, artikeln potatesmjöl icke under
särskild rubrik i tulltaxan upptagas, utan hänföras under rubriken stärkelse, samt
sålunda, lika med denna sednare, draga en tull af 6 öre per skålp.
Denna omröstning har utfallit med 76 Ja emot 43 Nej; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
3:Jje omröstningen:
Den, som antager Utskottets af två Stånd godkända förslag, att tullsatsen
å ättika, alla slag, bestämmes för 1 skålp. till 6 öre, röstar Ja; den det ej
vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer tullen å ättika att fastställas till 8 öre per skålpund.
Då omröstningen, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med 60 Ja och
58 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
4:de omröstningen:
Den, som vill att i tulltaxan skall införas det stadgande, att ättika, blandad
med så mycket bränvin, att den icke är tyngre än vatten, skall förtullas
så, som holle den halfva sin vigt alkohol, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer icke något sådant stadgande att i tulltaxan inflyta.
Som denna omröstning utfallit med 69 Ja och 50 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Hvilket Förstärkta Bevillnings-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla. *
Stockholm den 16 Augusti 1860.
Ucvillnings-Ulshollels Memorial N:o 38.
J\:o 38,
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Augusti 1860, kl. 2 e. m.
Memoria/, rörande verkställd omröstning, i anledning af ftiks-Standens
skiljaktiga beslut, angående s tämpe!papper s-afgifte n.
Sedan de i Bevillnings-Utskottcts Memorial N:o 33 framställda voteringspropositioner
blifvit af Rikets Ständer godkända, har Förstärkta Bevillnings-Utskottet,
jemlikt 31 § Riksdags-Ordningen, öfver dessa propositioner denna dag
anställt följande omröstningar:
lista omröstningen:
Den, som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, enligt hvilket
stämpelbeloppet å utnämningsbref för Riddare af Konung Carl XIIIis orden blifvit
faststäldt till 40 R:dr R:mt, röstar da; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, stämpeln å utnämningsbref för
Riddare af Konung Carl XIII:s orden att bestämmas till 50 R:dr, eller lika belopp
med den, hvarmed utnämningsbref för Kommendörer af Kongl. Svärds-,
Nordstjeme- och Wasa-orden böra förses.
Då denna omröstning utfallit med 34 Ja och 85 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
Hulr a omröstningen:
Den, som gillar Utskottets i § 3 gjorda, af tre Stånd godkända förslag, rörande
rFullmagier, Konstitutorialer och Förordnanden» (sid. 2 och 3), » lion
-
4
Hevi lin in ga- lil skot tets Memorial A:o 3!{.
stitutorial eliev Förordnande på behaglig lid« (slutet af sid. 3) samt r>Förordnande
eller Resolution på transport eller byteo (sid. 4), äfvensom hvad
Utskottet (sid. 17 i Betänkandet N:o 22) föreslagit i fråga om fullmagter å Pastoratet■,
som af Konsistorierna utfärdas, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, stämpel-afgiften för de Fullmagter,
Konstitutorialer, Förordnanden och Resolutioner, som i ofvanberörda momenter
afses, att utgå efter de uti nu gällande författning bestämda grunder.
Omröstningen har utfallit med 79 Ja och 40 Nej; till följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
3:dje omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att sådana
Doktors-bref, som, utan föregånget prof, utfärdas antingen af Kongl. Majit eller
af offentlig myndighet, böra förses med stämpel till belopp af 40 Rtdr, röstar
Ja; den det ej vill, röstar A ej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, stämpelbeloppet för dylika Doktors-bref
att bestämmas till 80 Rtdr.
Enär denna omröstning utfallit med 54 Ja och 65 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
4:de omröstningen:
Den, sorn gillar Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att Fullrnagt för
Kyrkoherde att vara Prost öfver egen församling bör förses med stämpel till
belopp af 6 Rtdr, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, stämpel-beloppet för dylik fullmagt
att fastställas till 15 Rtdr.
Omröstningen har utfallit med 51 Ja och 68 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
B:le omröstningen:
Den, som bifaller Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända lörslag,
att stämpeln å bouppteckningar skall utgå efter behållningen i boet sålunda
:
för
!tet)Hillings-l!t skalle 1 s Memorial N:0
38.
R:dr.
5
öre.
för behållning öfver 100 R:dr t. o. m. 1,000 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr —
10.
„ „ af till och med 5.000 R:dr
..
v
53
33
33
20.
51 55 55 55 55 55 1 0,000 ,,
33
53
33
3 3
33
30.
55 55 55 55 51 55 20,000 ,,
33
33
33
33
33
40.
55 55 55 55 51 55 30,000 ,,
33
33
..
33
50.
„ ,, ,. „ ,. .. 40,000 .,
53
*3
; 3
5?
3)
60.
5 5 55 „ „ „ 50.000 „
33
33
33
33
33
70.
,5 „ ,5 5, 60,000 „
33
33
33
33
33 "
80.
5, „ 5, ,5 80,000 „
33
33
35
35
33
90.
,, öfveistigande 80,000 „
röstar Ja; den det ej vill, röstar I\ej;
33
33
33
33
,5 i:
—
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Ridderskapet oell Adelns samt Borgare-Ståndets beslut,
stämpeln å bouppteckningar, då behållningen i boet uppgår till fulla 200 R:dr
eller deröfver, att för hvarje fulla hundra R:dr beräknas till 25 öre.
Enär denna omröstning utfallit mod 60 Ja emot 59 Nej, hafva Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
6:te omröstningen :
Den, som gillar Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att Certepartie
eller fraktslut om fartyg endast då skall med stämpel förses, när detsamma inför
domstol eller hos exekutor företes, samt att stämpeln, ehvad Certepartiet
är upprättad t. inom eller utom landet, bestämmes till 30 öre för hvarje fulla
100 R:dr af den betingade fraktsumman, lösfar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, hvad om Certepartier
för närvarande finnes stadgadt att fortfarande vara gällande.
Omröstningen har utfallit med 99 Ja och 20 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
7 :de om ros t ningen :
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd gillade hemställan, att hvad t
nu gällande författning stadgas, angående skyldigheten att förse kontrakter otn
fast egendom å landet och i städerna med stämpelpapper vid andra tillfällen,
än då de för domare och exekutor till laglig åtgärd företes, bör ur författningen
utgå, samt att kontrakter i öfrigt böra förses med stämpel, på sätt Utskot
liih.
till It. St. Prut. 1839 j lutio. .1 Sami I Aftl. 27 iltift. 3
G
llnviUnings-llskollels Memorial A :o 3S.
tets förslag till författning i denna del gifve»1 vid handen, röstar Ja; den det
ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut, hvad 0111 kontrakter
för närvarande finnes stadgadt att fortfarande vara gällande.
Som denna omröstning utfallit med 98 Ja och 21 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Hvilket allt Förstärkta Bevillnings-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 16 Augusti 1860.
STOCK MOLM, typografiska föreningens boktryckeri. 1860.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 39.
1
N:o 59.
Ank. till Exp,-Utsk.*den 7 Sept. 1860, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till votering s-propositioner, i anledning
af Riks-Ståndens olika beslut i afseende ä förändrade
föreskrifter om Allmänna Bevillningens utgörande samt angående
mantals- och skattskrifning arnes förrättande.
Sedan Bevillnings-Utskottet, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock Riks-Slåndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af Betänkandet
N:o 20, angående Allmänna Bevillningen, under N:is 34 och 35 afgifvit Utlåtanden; så
hafva, enligt Utskottet tillhandakomna Protokolls-utdrag, Riks-Ständen, vid föredragning
af berörda Utlåtanden, i nedan omförmälda hänseenden stadnat i olika beslut; och får
Utskottet, med anmälan så väl härom, sorn ock att Utskottets yttranden och förslag i öfrigt
blifvit godkända, eller, der, till följd af förut fattade beslut, annat ej erfordrats, lagda
till handiingarne, nu afgifva förslag till voterings-propositioner i de delar, i afseende ä
hvilka, enligt grundlagens föreskrift, omröstning i Förstärkt Bevilinings-Utskott bör
ega rum,
l:o. Förslaget till Bevilhungs-Stadga.
Beträffande ingressen till denna stadga har Ridderskapet och Adeln, med bifall
i öfrigt till Utskottets derom afgifna förslag, beslutat att efter orden: vårlig Allmän
Bevillningv skulle utsättas den blifvande Bevillningens belopp. Som likväl de öfriga
Riks-Ständen gillat Utskottets förslag, enligt hvilket nämnda belopp icke borde uti ingressen
inflyta samt tre Stånds sammanstämmande beslut i denna fråga utgör Rikets
Ständers, har Utskottet
endast skolat sådant anmäla.
Bill. till B. St. Brot. 1859 §' 1860. 5 Sami. 1 Afd. 28 Iläfl. 1
2
Bevillnings-Utskottels Memorial N:o 39.
§ 2.
Utskottets förslag, att bevillning för fast egendom skall utgå:
l:o. För jordbruksfastighet med tre öre för hvarje iulia
Etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet; och
2:o. För all annan fastighet med fem öre för hvarje fulla
Etthundra Riksdaler af samma värde,
har blifvit gilladt af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden; hvaremot
Borgare-Ståndet, med vidblifvande af sitt förut fattade beslut angående lika bevillning
för all fastighet, bestämt bevillningen derför till fyra öre för hvarje fulla Etthundra
Riksdaler af uppskattningsvärdet; och får Utskottet, i anledning häraf, föreslå följande
omröstning:
1:0.
Den som, pä sätt tre Ständ beslutat, anser att bevillning för fast egendom
skall utgår
l:o. För jordbruksfastighet med tre öre för hvarje fulla
Etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet; och
2:0. För all annan fastighet med feni öre för hvarje fuiia
Etthundra Riksdaler af samma värde, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Borgare-Ståndets beslut, bevillningen för ali fastighet
att utgå med fyra öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden hafva gillat Utskottets
i § 2 framställda förslag att frälseränta skall räknas till sådan fastighet, som upptages
i mom. 2:0 af denna §; hvaremot Borgare-Siåndet ansett sista meningen i § 2 böra erhålla
följande förändrade lydelse: Frälseränta räknas såsom fast egendom. Då denna
redaktions-förändring helt och hållet grundar sig på sistnämnda Stånds beslut derom, att
bevillningen för ali fastighet skall utgå med fyra procent, i hvilket fall stadgandet om
frälseränta onekligen bör erhålla den lydelse, Borgare-Ståndet beslutat, får Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer måtte besluta,
att i den händelse bevillningen för alf fastighet bestämmes till fyra
öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet,
Bevillnings-Utsholtets Memorial N:o 39.
3
stadgandet om frälseränta i § 2 skall erhälla följande lydelse:
»iFrälseränta räknas såsom fast egendom;» men att, i motsatt fall,
Utskottets förslag i denna del anses vara af Rikets Ständer godkändt
§ 3.
Utskottets förslag, att 77fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde, med
Tiledning af köpe-afhandlingar, arrende- eller hyres-afgifter, värderingar för samma egendoms
belåning eller försäkring mot brandskada samt öfriga om hvarje särskild egendoms
beskaffenhet och afkastning erhållna uppgifter eller inhemtade upplysningar,» har
blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden. Deremot
har Bonde-Ståndet, som i öfrigt gillat Utskottets förslag, vidblifvit sitt förut fattade beslut,
att ordet »behållna» skulle införas framför ordet » afkastning». I följd häraf lärer
följande omröstning böra ega rum:
2:0.
Den, som gillar Utskottets af tre Stånd godkända förslag, enligt hvilket 1 mom.
i § 3 skulle erhålla följande lydelse: ti Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga
nvärde, med ledning af köpeafhandlingar, arrende eller hyres-afgifter, värderingar för
ti samma egendoms belåning eller försäkrande mot brandskada samt öfriga om hvarje
77särskild egendoms beskaffenhet och afkastning erhållna uppgifter eller inhemtade upp77lysningar;
börande dervid de i sådant afseende meddelade stadganden uti den för be»villnings-taxerings-förrättningarne
utfärdade instruktion noga iakttagas?); röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, ifrågavarande moment
erhålla den förändrade lydelse, att ordet »behållna» införes framför ordet: »afkastning.»
Uti sednare momentet af § 3 har Utskottet, bland annat, föreslagit att Frälseräntas
kapitalvärde skall uppskattas till tjugo gånger det belopp, hvartill samma ränta efter näst föregående
års markegång uppgått, så framt icke räntan utgår efter medelmarkegångspris, i
hvilket fall delta sednare bör läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Detta förslag
har blifvit gilladt af Ridderskapet och Adeln saint Preste- och Bonde-Stånden. BorgareStåndet
har ock antagit ifrågavarande moment, men med den förändring, att början skulle
lyda sålunda: »Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till 25 gänger det belopp» etc.
För den händelse Borgare Ståndet icke skulle vilja frånträda detta skiljaktiga
beslut samt förena sig med de öfriga Riks-Stånden om antagande af Utskottets förslag,
lärer alltså omröstning böra anställas öfver följande voteringsproposition:
4
Bevillnings-Ulskottets Memorial N:o 39.
3:0.
Den, som antager Utskottets af tre Stånd gillade förslag, att frälseräntas kapital
värde skall uppskattas till tjugo gånger det belopp, hvartill räntan efter markegång uppgått,
på sätt i 2 mom. af § 3 finnas närmare bestämdt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare Siåndets beslut, början af ifrågavarande
moment, att lyda sålunda: »Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugofem
gånger det belopp» etc.
§ 7.
Utskottets uti punkten 3:o intagne förslag, att närings-idkares inkomst för löpande
året icke får, äfven om han under nästföregångna året gjort förluster, beräknas
till lägre belopp, än hvad en sådan rörelse, som den han drifver, i medeltal anses af
kasta,
har blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde Stånden,
men afslaget af Borgare-Slåndet. Jemte det Utskottet inbjuder sistnämnda Ständ att, i
likhet med de öfriga, gilla della förslag, får Utskottet, för den händelse inbjudningen
icke antages, föreslå att följande omröstning må ega runi:
4:o.
Den, som vill att, i likhet med hvad Utskottet föreslagit och tre Stånd godkänt,
uti punkten 3:0 af § 7 skal! intagas ett så lydande stadgande:
»Näringsidkares inkomst för löpande året får dock icke,
äfven om lian under nästföregångna året gjort föluster, beräknas
till lägre belopp, än hvad en sådan rörelse, som den han drifver,
i medeltal anses afkasta,» röstar
Ja;
Den det ej vili, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, på sätt Borgare-Ståndet beslutat, della stadgande att utur
författningen uteslulas.
Med afslag å Utskottets öfverst å sidan 18 gjorda hemställan, hafva Ridderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, att l:s(a momentet uti § 8
skall erhålla följande lydelse:
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 30.
5
»Bevillning för inkomst af kapital elier arbete eger icke
ruin, nar alla de utaf kapital eller arbete uppkomna års-inkomster,
sammanräknade, icke uppgå till Fyrahundra Riksdaler. När alla
de utaf kapital eller arbete uppkomna års-inkomster, sammanräknade,
icke öfverstiga Ett Tusen Åttahundra Riksdaler, äro Trehundra
Riksdaler deraf fria från bevillning.»
För den händelse att Preste Ståndet, som gillat Utskottets förslag, icke skulle
vilja förena sig med de öfriga tre Riks-Stånden om antagande af ofvan införda stadgan
de,
föreslår Utskottet följande omröstning:
5:o.
Den, som gillar Utskottets af Preste-Ståndet antagna förslag, enligt hvilket lista
momentet uti § 8 skall erhålla följande lydelse:
»När alla de utaf kapital eller arbete uppkomna årsinkomster,
sammanräknade, icke öfverstiga Ett Tusen Åttahundra Riksdaler,
äro Trehundra Riksdaler deraf fria från bevillning. Dessuiom
eger skattskyldig, i sådant fall, att för hvarje hemmavarande eget
äkta barn under tolf års ålfier åtnjuta befrielse från bevillning för
Femtio Riksdaler af den taxerade inkomsten», röstar
Ja;
Den det ej vill röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer ofvanberörda moment att, i enlighet med Ridderskapet och
Adelns samt Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, lyda sålunda:
Bevillning för inkomst af kapital elier arbete eger icke
rum, när aila de utaf kapital eiler arbete uppkomna års-inkomster,
sammanräknade, icke uppgå till Fyrahundra Riksdaler. När alla
de utaf kapital eller arbete uppkomna års-inkomster, sammanräknade,
icke öfverstiga Ett Tusen Åttahundra Riksdaler, äro Trehundra
Riksdaler deraf fria från bevillning».
Vid behandlingen af Utskottets Betänkande Nio 20, hade Bonde-Ståndet beslutat,
»att, bland undantagen i § 8, eller på annat lämpligt ställe, borde införas stadganden om
sä beskaffade lindringar, som uti § 145 af gällande Bevillnings-förordning förekomma, sä
vidt skälen för dessa lindringar icke äro eller blifva under ingående statsregierings-period
undanröjda»: och hade nämnda Ständ inbjudit de Öfriga Riks Stånden att i detta beslut
6
Bevillning*-Utskottets Memorial N:o 39.
sig förena. Ehuru denna inbjudning icke af något Riks-Stånd antogs, beslutade dock
Ridderskapet och Adeln, vid behandlingen af § 91 i Förslaget till Bevillnings-stadga,
hvilken § angår afkortningarue, att till Utskottets ytterligare pröfning öfverlemna frågan
om lindring 1 utgörande af bevillningen för inbyggarne i Näsgårds och Vester-Bergslags
fögderier af Stora Kopparbergs län. I anledning häraf har Utskottet uti Utlåtandet N:o
34 (sidan 18), på anförda skäl, yttrat, att Utskottet funnit sig icke ega anledning att,
på grund af Bonde-Ståndets beslut samt Ridderskapet och Adelns återremiss. någon åtgärd
tillstyrka.
Vid detta yttrande har Ridderskapet och Adeln »låtit bero» och har detsamma
af Preste-Ståndet blifvit bifallet samt af Borgare- och Bonde-Stånden lagdt till handlingarne.
Dä sålunda måste antagas, alt sistnämnda Stånd vidblifvlt sitt i ämnet förut
fattade beslut, lärer följande omröstning böra verkställas:
6:o.
Den som, i öfverensstämmelse med Utskottets af tre Stånd gillade yttrande, anser
att de uti § 145 af nu gällande Bevillnings-stadga medgifua lindringar i bevillningen
»eke böra uti den nya Beviilnings stadgan bibehållas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut,tuli § 8 eiler på annat
lämpligt ställe att införas stadganden om så beskaffade lindringar, som uti $ 145 af nu
gällande Bevillnings förordning förekomma, sä vidt skälen för dessa lindringar icke äro
eller blifva under ingående statsreglerings-period undanröjda.
§ 16.
Utskottets i denna § intagna förslag, angående bevillning af utländske handlande
och handels-expediter, har blifvit gilladt af Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Bonde-Stånden, men afsiaget af Borgare-Ståndet.
Utskottet, som inbjuder sistnämnda Stånd att förena sig med de öfriga om an
tagande af Utskottets ifrågavarande förslag, får, för den händelse alf inbjudningen icke antages,
föreslå följande omröstning:
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 39.
7
7:0.
Dea som gillar Utskottets, i § 16 af det förnyade förslaget till Bevillnings-stadga,
sidd. 6 och 7 intagna och utaf tre Stånd godkända förslag, angående bevillning af utländske
handlande och handels-expediter, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer hvad uti förenämnda hänseende blifvit föreslaget, att, i enlighet
med Borgare Ståndets beslut, utur den nya Bevillnings-stadgan uteslutas.
Rldderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde Stånden hafva gillat den utaf
Utskottet yttrade åsigt, att bevillning för karakters-fulimagter icke bör bibehållas; hvaremot
Borgare-Ståndet, med afslag af Utskottets härom å sidan 26 uti Utlåtandet N:o 34
afgifua yttrande, beslutat, att nu gällande föreskrifter för bevillning å karakters-fullmagter
fortfarande böra tjena till efterrättelse.
För den händelse Borgare-Ståndet icke skulle vilja frånträda detta beslut, får
Utskottet föreslå följaude omröstning:
8:0.
Den sorn godkänner Utskottets af tre Stånd gillade åsigt, att bevillnings-afgift
för karakters-fulimagter icke bör bibehållas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare Ståndets beslut, nu gällande föreskrifter
för bevillning ä karakters-fulimagter att fortfarande tjena till efterrättelse.
§ 27.
Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden hafva gillat det utaf Utskottet framställda
förslag tili $ 27, sådan densamma finnes intagen uti det vid Utlåtandet N:o 34 fogade,
B
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 39.
förnyade förslaget till Bevillnings-stadga: hvaremot Ridderskapet och Adeln beslutat, att
denna § skulle erhålla följande lydelse:
»Till Magistrat eller vederbörande tjensteman i stad, samt till Kronofogde
eller annan ledamot af årets bevillnings beredning inom
samma socken ä landet bör, inom den 15 Mars hvarje år, afbruks
och
fabriksidkare jemte andra, jordbruket icke tillhörande, verks
och inrättningars egare samt handlande och handtverkare med flere,
som, enligt denna stadgas 2;dra artikel, böra erlägga bevillning
för inkomst af rörelse, näring eller yrke, uppgift aflemnas ä den
rörelse och näring, han idkat samt den inkomst han deraf njuter.
Börande dessutom den handlande eller näringsidkare, hvars rörelse
under nästföregående tiden drifvits inom annat bevilinings-taxeringsdistrikt,
aflemna bestyrkt uppgift å den bevillning, som för sislförflutna
år varit honom derstädes påförd.»
Då likväl ifrågavarande stadganden äro af reglementarisk beskaffenhet samt Ut
skottets förslag till 8 27 blifvit af tre Stånd gilladt, hvadan detsamma uigör Rikets
Ständers beslut, har Utskottet
endast skolat sådant anmäla.
§ 35.
Til! denna af samtliga Riks-Slånden godkända § har Borgare-Ståndet beslutat
följande tillägg:
»Det åligger publika embetsverk att ovägerligen lemna de uppgifter,
som äskas.»
Som detta, af endast ett Stånd beslutade, tillägg är af reglementarisk natur,
lärer ifrågavarande beslut icke kunna till någon åtgärd föranleda.
§ 52.
Samtliga Riks-Stånden hafva gillat hvad uti denna 8 blifvit föreslaget; dervid
dock Preste- och Borgare-Stånden beslutat, att efter ordet »stadgadt,» som förekommer
å 5:te raden af sidan 16 i det förnyade förslaget till Bevillniugs-stadga, borde inflyta
ett så lydande tillägg: »egande Taxerings-kommiltéerna ovägerligen af dessa embetsverk
och myndigheter undfå de upplysningar, som kunna erfordras.»
Derest
Bevillnings-Ulskotlets Memorial N:o 39.
9
Derest icke sistnämnda två Stånd skulle vilja förena sig med de båda Öfriga om
oförändradt antagande af Utskottets förslag, föreslår Utskottet följande omröstning:
9:0.
Den, som vill att Utskottets uti § 52 framställda, af Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet godkända, förslag skall, utan tillägg, antagas, röstar
Ja;
Den det ej vili, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Preste- och Borgare-Ståndens beslut, efter ordet
»stadgadt», sorn förekommer å 5:te raden af sidan 16 i det förnyade förslaget till Bevillnings-siadga,
att inflyta följande tillägg: ^egande Taxerings kommittéerna ovägerligen
af dessa embetsverk och myndigheter undfå de upplysningar, som kunna erfordras.::
§ 65.
Sednare momentet af § 65 innehåller det stadgande, att, om under Pröfniugskommittéens
öfverläggningar. skiljaktiga meningar uppslå och omröstning i följd deraf
måste anställas, omröstningen skal) vara öppen, och om rösterna utfalla lika, den mening
blifva gällande, som för det allmänna är förmånligast.
I afseende på detta stadgande hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
vidblifvit sina förut fattade beslut, nemligen Ridderskapet och Adeln: att slutorden uden
som för det allmänna är förmånligast» borde utbytas mot orden uden som länder till
den skattskyldiges förmånu, samt Preste-Ståndet: att omröstningen icke skal! vara öppen,
utan uske med slutna sedlarv; varande § i öfrigt af samtlige Riks-Stånden godkänd.
Då frågan, huruvida omröstningen skall vara öppen eller ske med slutna sedlar,
icke är af bevillnings natur, mäste densamma anses vara genom tre Stånds sammanstämmande
beslut afgjord; hvilket Utskottet
endast skolat anmäla.
Beträffande åter frågan huruvida, då rösterna inom Pröfnings-kommittéen utfalla
lika, den mening, som för det allmänna är förmånligast, eiler den, som länder till den
skattskyldiges förmån,- skall blifva gällande, så lärer, för den händelse Ridderskapet och
Adeln icke skulle vilja frånträda sitt skiljaktiga beslut och förena sig med de Öfriga
Riks-Stånden om antagande af Utskottets förslag, följande omröstning böra ega runi:
Bih. till Ii. St. fröt. 1859 f 1860. 5 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 2
10
Bevillning s-U(skottets Memorial N;o 39.
10:0.
Den sorn, i enlighet med Utskottets af tre Stånd gillade förslag, anser att, om
rösterna inom Pröfnings-kommittéen utfalla lika, den mening skall blifva gåilande, som
för det allmänna är förmånligast, röstar
Ja-,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Ridderskapet och Adelns beslut, de uti 2:dra mom.
af § 65 förekommande slutorden-, »den, som för det allmänna är förmånligast,» att utbytas
mot orden: »den, sorn länder till den skattskyldiges förmån.»
§ 76.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare och Bonde-Stånden hafva gillat hvad
Utskottet uti Utlåtandet N:o 34, sid. 41, rörande denna § hemställt, eller att hvarje Pröfnings-kommitté,
med undantag af Stockholms stads, skulle ega, för de i mom. l:o uppgifna
ändamål, använda och fördela ett belopp, motsvarande, för det år, då denna Bevillnings-stadga
första gången skall tillämpas, högst sex och för hvart och ett af de följande
åren högst tre procent af den summa, hvartill hela länets allmänna bevillning för
samma år uppgår, samt att Stockholms stads Pröfnings-kommitté härtill må använda och
disponera ett belopp, som svarar mot högst fem procent af nämnde stads hela bevillnings-summa
för det första och högst två och en half procent af samma stads bevillnings
summa
för hvart och ett af de påföljande åren. Preste-Ståndet har deremot, med afslag
å Utskottets förändrade förslag, vidhållit sitt i fråga om denna § förut fattade beslut,
enligt hvilket Stockkolms) stads Pröfnings-kommitté skulle ega för ofvan omförmälda ändamål
disponera för första året högst sex och för hvarje af de följande åren högst tre
procent, samt öfriga Pröfnings-kommittéer för första året högst tio och för hvarje af de
följande åren högst fem procent af bevillnings-summan.
Då ifrågavarande stadgande hvarken afser grunderna för bevillningen, sättet för
deras tillämpning eller bevillningens fördelning, lärer
Utskottets, af tre Stånd godkända, förslag böra anses vara af
Rikets Ständer antaget.
Bevillnings-Vtskottets Memorial N:o 39.
11
2:©. Förslaget till Instruktion för Taxerings-förrättningarne.
§§ 4 & 5.
Hvad uti dessa §§ blifvit föreslaget är af samtliga Riks-Stånden bifallet. Dock
bar Bonde-Slåndet godkänt Utskottets förslag »under vilkor af den rättelse, hvartill Ståndets
förut fattade beslut kan föranleda.»
Det från Bonde-Ståndet till Utskottet expedierade protokolls-utdrag antyder väl
icke, hvilket eller hvilka af nämnde Riks-Stånds förut fattade beslut Ståndet ansett vara
af beskaffenhet att föranleda rättelse i ofvannämnda §§; men då Utskottet af diskussionen
öfver Betänkandet N:o 20 funnit att, vid återremissen af samma §§, inom BondeStåndet
blifvit yrkadt, att enär, vid behandlingen af § 3 uti förslaget till Bevillningsstadga,
Ståndet beslutat att behållna afkastningeu borde tagas till grund för bestämmandet
af fastighets uppskattningsvärde, ett med detta beslut öfverensstämmande tillägg jemväl
måtte införas antingen i 4:de eller i 5:te 8 af Instruktionen för Taxerings-förrättningarne,
torde det kunna antagas, att det vilkor Bonde-Ståndet fästat vid godkännandet af
sistnämnda §§ afser, att enahanda tillägg rörande behållna afkastningen, som, enligt Ståndets
beslut, skulle ingå i § 3 af Bevillnings-stadgau, jemväl borde inflyta uti någondera
af berörde §§ i Instruktionen.
Enär likväl, derest vid den af Utskottet härofvan föreslagna omröstning,
Bonde-Ståndets beslut om ofvannämnde tillägg till § 3 uti Bevillnings-sladgan skulle
blifva Rikets Ständers beslut, något behof icke kan förefinnas, att äfven uti Instruktionen
för Taxerings-förrättningarne införa samma tillägg samt då frågan huruvida en utj
Bevillnings-stadgan meddelad föreskrift jemväl bör uti Instruktionen upprepas, icke inverkar
på grunderna för bevillningen eller deras tillämpning och Bevillningens fördelning,
lärer, vid det förhållande att Utskottets förslag till §§ 4 och 5 uti nämnda Instruktion
är af tre Stånd godkändt, samma förslag vara af Rikets Ständer antaget; hvilket Utskoltet
ansett sig böra anmäla.
§ 9.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden hafva godkänt denna
§, hvilken äfven af Borgare-Ståndet blifvit antagen, men med det tillägg, so m omförmä
d2
Bevillnings-U (skottets Memorial N:o 39.
les i nedanstående voteriugs-proposition. Utskottet, som inbjuder sistnämnda Stånd att
förena sig med öfriga Riks-Ständen om oförändradt godkännande af Utskottets förslag,
får, för den händelse att denna inbjudning icke antages, föreslå följande omröstning:
11:0.
Den, som vill att Utskottets uti § 9 framställda förslag skal!, såsom tre Stånd
beslutat, utan tillägg godkännas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kotnmer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, berörde § att erhålla
följande tillägg:
»För de stångjernsbruk, der restsmide eger rum, sker afdrag derför på det sätt,
att skeppundtalet af restsmidet förvandlas till penningar efter medium af de för åren
1851—1860 fastställda lösningspris för Kronans bammarskatlsjern, hvaraf anses utgöra
bruksegaren vinst. Denna uträknas till kapital efter fem procent, och af den kapitalsumma,
som derigenom uppkommer, beräknas en för tusende, hvilket afdrages från
bruksegarens bevillning för rörelsen. Dock må ej mer, än hälften af beviliningen för
något år afdragas.»
§ 21.
Denna §, sora iunehålier föreskrifter angående uppskattning af inkomst genom
räntebärande kapital samt andra uti Instruktionen icke omförmälda tillgångar, har blifvit
bifallen af Preste- och Bonde-Stånden; hvaremot Kidderskapet och Adeln, sora i öfrigt
godkänt Utskottets förnyade förslag till ifrågavarande §, uteslutit den del deraf, som
börjar med orden: » Vid beräkning af skattskyldigs okända lefnadskostnadern och slutar
jned gorden: vlemnar anlednimg till beräkning af högre inkomst.» Borgare-Ståndet har
giilatjj^förslaget till oftanämnda §, dock med uteslutande af detta moment: »Förluster,
af hvilka kapitalet drabbats under året näst före det, hvarför bevillning påföres, afråknas
från egarens kapital-förmögenhet och erlägges bevillning för den afkastning, återstående
kapitalbeloppet anses lemna.»
Utskottet inbjuder Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Slåadet, att frånträda
sina skiljaktiga beslut och förena sig med de öfriga Riks-Ståuden om antagande af Utskottets
förslag och får, för annan händelse, föreslå följande omröstningar:
Bevillnings-Utskotlets Memorial N:o 39.
13
12:0.
Deli, sora gillar Utskottets, af (re Stånd godkända förslag, att uti § 21 skall inilyta
följande sladganden:
»Vid beräkning af skattskyldigs okända iefnadskostnader uti stad må desamma
aldrig, utan att laxeriugsmännen till protokollet derför uppgifva särskildt skäl, anses
vara lägre, än i nedanstående förhållande till beloppet af den årliga hyra, den skattskyldigc
erlägger för de af honom och hans egen familj begagnade rum och lägenheter eller
sålunda, att, när denna hyra icke öfverstiger 300 R:dr, iefnadskostnaderna och således
äfven den skattskyldiges årsinkomster anses uppgå till minst 3 gånger hyrans belopp;
när hyran är
högre än 300 t. o. m. 500 R:dr, lefnadskoslnadernajanses vara 4 gånger hyrans belopp;
n n 500 n » n 1,000 » » » » 5 » » »
» » 1,000 » » p 1,500 » n n » 6 » n »
samt när hyran är högre än 1,500 R:dr, iefnadskostnaden anses uppgå till minst 7 gånger
hyresbeloppet.
1 afseende å dem, som bebo egna hus, uppskattas hyresvärdet för de rum och
lägenheter, hvilka de för sig och familj begagna, genom jemförelse med andra lika beskaifade
lägenheter.
I öfrigt böra laxeringsmännen härvid (aga i betraktande, huruvida talrik familj,
cmbetsåiiggande eller annat förhållande nödsakat till begagnande af flera eller dyrare
rum än vanligt, och om af sådan anledning kan vara skäligt att bifalla yrkad nedsättning
i den efter nyssnämnda grunder beräknade inkomst, eller om underhåll af hästar och
åkdon, talrik betjening m. m., som, då sådant icke för den skattskyldiges yrke erfordras,
utmärker ett yppigare lefnadssätt, lemnar anledning till beräkning af högre inkomst;»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. komma berörde sladganden att, i enlighet med Ridderskapet och
Adelns beslut, utur Instruktionen för Taxerings-förrättninearne uteslutas.
13:0.
Den, som gillar Utskottels af tre Stånd godkända förslag, att uti § 21 skall inflyta
ett så lydande stadgande:
»Förluster af hvilka kapitalet drabbats under äret näst före
det, hvarför bevillning påföres, afräknas från egarens kapital
-
14 Bevillnings-Utskoltets Memorial N:o 39.
förmögenhet och erlägges bevillning för den afkastning, återstående
kapitalbeloppet anses lemna,)! röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Borgare-Ståndets beslut, något sådant stadgaude icke
att uti Instruktionen för Taxerings-förrältningarne inlagas
3:o Förslaget till Förordning, angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande.
§ 4.
Denna §, sådan den lyder uti det vid Betänkandet N:o 20 fogade Förfatfningsförslaget,
har blifvit gillad af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden(
hvaremot Borgare-Ståndet, sora i öfriga delar godkändt §:s innehåll, afslagit 2:dra momentet
i punkten 3:0 samt i samma punkts 3:dje moment uteslutit ordeu »eller disponent».
Som likväl ifrågavarande § är af reglementarisk beskaffenhet, lärer
Utskottets af tre Stånd godkända förslag utgöra Rikets
Ständers beslut.
§ 5.
Beträffande § 5 hafva Riks-Sländen i följande hänseenden slädnät i skiljaktiga
beslut:
a) mom. ho:
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva ogillat den i detta mom.
gifna föreskrift, att husbonde skall meddela uppgift, angående beloppet af hvar och en
af sina tjenares löneförmåner, när detsamma öfverstiger 300 R:dr för år.
b) mom. 2:o:
Uti detta moment, hvari, bland annat, stadgas att »inom den församling eller
»det distrikt, hvarest fastighetsegare, näringsidkare eller tjenste-innehafvare är bosatt och
»bör vara mantalsskrifven, skall jemväl ali hans å annan ort belägna egendom samt hans
»der idkade rörelse eller innehafvande befattning uppgifvas,» har Ridderskapet och Adeln
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 39.
15
gjort den förändring, att efter orden: »skall jemväl», borde införas orden: »uppgifvas
den taxering, som sednast blifvit åsatt,» samt att ordet »uppgifvas,» hvilket slutar perioden,
skulle utgå.
c) mom. 3:o:
Från momentet 3:0 har llidderskapet och Adeln uteslutit följande stadgande:
negare af utarrenderad eller uthyrd fastighet på landet skall jemväl uppgifva beloppet af
det årliga arrendet, eller hyran, för den utarrenderade eller uthyrda egendomen.»
dj mom. 5:o:
Uti detta moment, som, enligt Utskottets vid Betänkandet N:o 20 fogade förslag,
hade följande lydelse:
»Egare af eller hufvudredare för fartyg skall, jemte uppgif»vandetaf
fartygs lästetal samt driftkraften af derå anbringad ångmaskin,
vid mantalsskrifningen inom den ort, dit fartyget hörer,
»jemväl uppgifva skeppare eller befälhafvare samt styrmän och ma»skinister
å samma fartyg, äfvensom dessas mantalsskrifningsort,»
hade Utskottet, enligt det förnyade förslaget, som åtföljde utlåtandet N:o 34, i så måtto
gjort ändring, att efter ordet »lästetal» införts orden »och byggnadsmateriel» samt att
sista delen af meningen erhållit följande lydelse: »jemväl uppgifva skeppare och befälhafvare
samt, såvidt möjligt är, styrmän och maskinister å samma fartyg, äfvensom dessas
mantalsskrifningsort och årliga löneförmåner, derest desamma öfverstiga 300 R:dr.»
I afseende å detta moment har Ridderskapet och Adeln antagit detsamma, sådant
det lyder i ofvaninförda, vid Betänkandet N.o 20 fogade förslag, hvaremot Borgare-Ståndet,
som i öfrigt gillat momentet i enlighet med det vid utlåtandet N:o 34 bilagda förslaget,
derifrån uteslutit orden: »samt såvidt möjligt är, styrmän och maskinister ä
samma fartyg, äfvensom dessas mantalsskrifningsort och ärliga löneförmåner, derest desamma
öfverstiga 300 R:dr.»
Öfriga delar af § 5 hafva af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet blifvit
gillade och har §:n, sådan densamma lyder i förslaget vid Utlåtandet N:o 34, i sin helhet
blifyit godkänd af Preste-Ståndet, sorn dock dervid beslutat ett tillägg af innehåll:
»att handlande samt fabrikör eller annan näringsidkare bör uppgifva, jemte ständiga
arbetare, anställde i hans rörelse eller näring, äfven antalet dagsverken, utförda af tillfälliga
arbetare samt jemväl huruvida till rörelsens bedrifvande användas egna eller hyrda
lokaler och, i sistnämnda fall, hvilket hyresbelopp, som derför betalas.»
Af Bonde Ståndet har det förnyade förslaget till § 5 jemväl blifvit i dess helhet
gilladt, »med vilkor af den rättelse, hvartill Ståndets förut fattade beslut kunde föranleda.»
Hvad nu först angår Bonde Ståndets beslut, får Utskottet anmäla, att Utskottet,
för sin del,
funnit nämnda Stånds förut fattade beslut icke föranleda till någon
ändring af hvad i § 5 blifvit föreslaget.
16
Bevillnings-Utskotlets Memorial N:o 39.
Vidkommande derefter det af Preste-Ståndet beslutade tillägg, så enär de stadganden,
som deruti innefattas, äro af reglementarisk natur samt då icke något af de öfriga
tre Riks-Ständen beslutat ett dylikt tillägg, lärer detsamma
icke böra uti författningen inflyta.
Beträffande sedermera det uti mom. 1:0 införda stadgande, att husbonde skail
meddela uppgift angående beloppet af hvar och en af sina tjenares löneförmåner, när
detsamma öfverstiger 300 R:dr för år, så torde, vid det förhållande att förslaget härom
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet ogilladt, men af de öfriga två
Riks-Stånden godkändt, samt enär någon föreskrift om skyldighet för husbonde att meddela
uppgift om beloppet af sina tjenares löneförmåner för närvarande icke finnes meddelad,
frågan derom, på grund af 75 § Riksdags-ordningen,
hafva förfallit och stadgandet följaktligen böra ur förslaget utgå.
Hvad vidare angår de utaf Ridderskapet och Adeln beslutade förändringar
i afseende pä momenten 2:o och 3:o, så och enär Utskottets förnyade förslag till dessa
moment är af tre Ständ bifallet och således utgör Rikets Ständers beslut, anser sig
Utskottet
endast böra sådant anmäla.
Vidkommande slutligen momentet 5:o, så äro samtliga Riks-Ständen derom ense,
att egare af eller hufvudredare för fartyg skall, jemte uppgifvandet af fartygets lästetal
samt driftkraften af derå anbringad ångmaskin, vid mantals-skrifningen inom den ort, dit
fartyget hörer, jemväl uppgifva skeppare eller befälhafvare. Dessutom hafva två Stånd,
nemligen Preste- och Bonde-Stånden, ansett, att, så vidt möjligt är, styrmän och maskinister
å samma fartyg, äfvensom såväl dessas, som skeppares och befälhafvares mantalsskrifningsort
böra uppgifvas, hvilket jemväl af Ridderskapet och Adeln blifvit beslutadt,
dock utan tillägg af orden: »så vidt möjligt år»; och hafva Preste-, Borgare- och BondeStånden
gillat förslaget att fartygs byggnadsmateriel bör uppgifvas, hvilket sistnämnda
förslag deremot af Ridderskapet och Adeln icke blifvit antaget. Slutligen hafva Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet ansett, att skeppares eller befälhafvares samt
styrmäns och maskinisters årliga löneförmåner icke behöfva uppgifvas, hvilket åter af
de båda andra Riks-Stånden blifvit beslutadt.
Då nu i sistnämnda hänseende två Stånd stadnat emot två,
lärer stadgandet, i hvad det rörer skyldigheten ati uppgifva skeppares
eller befälhafvares samt styrmäns och maskinisters löneförmåner,
hafva förfallit.
Beträffande åter frågan, huruvida styrmän och maskinister äfvensom såväl dessas,
som skeppares och befälhafvares mantalsskrifningsort, skall uppgifvas, så lärer Ridder
skåpet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden desto heldre få antagas öfverenstämma
1 den åsigt, att sådant, »så vidt möjligt år», bör ske, som förstnämnda Stånd icke
ens ansett nödigt att orden »så vidt möjligt är», borde i föreskriften inflyta.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 39.
17
1 öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt anser Utskottet det vara
genom dels tre. dels samtliga Riks Ståndens beslut afgjordt, att mom. 5:o skall erhålla
följande lydelse:
»Egare af eller huvudredare för fartyg skall, jemte uppgifvande*
af fartygets lästetal oeh byggnadsmateriel samt driftkraften
af derå anbringad ångmaskin, vid mantalsskrifningen inom den
ort, dit fartyget hörer, jemväl uppgifva skeppare eller befälhafvare
samt, såvidt möjligt är, styrmän och maskinister ä samma fartyg,
äfvensom dessas raantalsskrifningsort;»
hvilket Utskottet ansett sig böra vördsamt anmäla,
§ 11.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden hafva bifallit Utskottets
förslag till följande förändrade lydelse af mom. 6 i denna §: »Den, genom hvars orik»tiga
eller ofullständiga uppgift någon skattskyldig kommer att ur mantalslängden ute»
»slutas eller undgå att stadgade skattebidrag erlägga, skall böta Två Riksdaler och er»sätta
hela det skattebelopp, hvaraf Staten derigenom gått i mistning.» Deremot har
Borgare-Ståndet antagit nämnda moment i enlighet med det vid Utlåtandet N:o 20 fogade
förslag, deri samma moment hade följande lydelse: »Den, genom hvars oriktiga eller
»ofullständiga uppgift, någon skattskyldig kommer att ur mantalslängden uteslutas och
»undgå att stadgade skattebidrag erlägga, skall böta Två Riksdaler och ersätta hela det
belopp, den uteslutne personens skattebidrag utgöra.»
Som i denna fråga tre Stånd gillat Utskottets vid Utlåtandet N:0 34 fogade förnyade
förslag, är detsamma genom Rikets Ständers beslut antaget;
hvilket Utskottet endast skolat anmäla.
Stockholm den 7 September 1860.
Reservation:
af Komminister J. W. Beckman:
Uppställningen af den 2:dra voterings-propositionen, som omfattar så väl jordbruksfastighet
som all annan fastighet, lärer icke kunna gillas af andra än dem, som
för sjelfviska ändamåls uppnående använda hvilka medel som helst. Genom detta sammanslående
skall voteringen i ämnet befinnas omöjlig för mången samvetsgrann ledamot
i det Förstärkta Utskottet, nemligen för hvar och en, som å de motsvarande slagen af
fastighet vili sätta bevillning af 3 och 4 eller 4 och 5 öre för hvarje fulla Ett hundra
R:dr af uppskattningsvärdet. Dessa tvänne olika åsigter vill Utskottet genom frågans
Bih. till R. St. Brot. 1859 $ 1860. 5 Sami. 1 Åfd. 28 Haft. 3
18
Bmllnings-Utskollels Memorial N:o 39.
summariska behandling alldeles undertrycka, hvilket dock genom olika voterings propo
sitioner för de olika slagen af fastighet icke skulle ega rum, nemligen genom en votering
emellan 3 och 4 öre för det förra och en emellan 4 och 5 för det sednare slaget
af fastighet, vid hvilka 2:ne voteringar de fyra olika meningsskiljaktigheterna skulle
fullt kunna uttala sig, sä väl de, som yrka 4 öre för 100 R-.dr, utan åtskilnad på de
olika slagen af fastighet, som de, hvilka vilja bestämma 3 och 4, 3 och 5 eller 4 och
5 öre för motsvarande fastighetsslag. Tvänne omständigheter har Utskottet icke förak
tat att, till stöd för sitt förfarande, göra sig till godo, nemligen så väl ärendets upptagande
uti ett; sammanhang under en enda §, nemligen den 3:dje. uti Bevillnings-kom
mittéens förslag, utan att detsamma velat fästa afseende deruppå, att här föreslås ali
deles enahanda bevillningsafgift för ali fast egendom, eller 40 öre för hvarje tusen R:dr
af egendomens värde, men att förhållandet deremot så väsendtligen förändrat sig, sedan
man har ändrat bevillningsprocenten, att de olika slagen af fastighet snarare borde före
komma under olika §§, hvilken åsigt ock till förebyggande af den nu öfverkiagade vote
ringspropositionens
framträdande, en och annan Utskotts-ledamot, lika som Reservanten,
sökte göra gällande vid öfverläggningarne om Bevillnings Utskottets Utlåtande N:o 34,
som ock det formela utslaget med öfvervigten af endast en röst, ett erkändt misstag vid
voteringen inom det Högvördiga Ståndet, hvarigenom detsamma kunnat, med antagande
af Utskottets ifrågavarande hemställan i detta Utlåtande, anses hafva fiånträdt sitt förut
med 32 röster emot 16 i alldeles motsatt riktning fattade beslut, utan att minsta upp
märksamhet inom Utskottet egnats deråt, att vid öfverläggningarne så väl inom välbernälde
Stånd, som inom de öfriga Högrespektive Riks-Stånden, möjligtvis med undanlag af
Bonde-Ståndet, det af Utskottet sammanförda ärendet, hvarje gång det har förevarit,
blifvit gjordt till föremål för framställande af tvänne åtskiljda voterings-propositioner.
Reservanten tiliäter sig vördsammast hemställa, att Bevilinings-Utskottet
mätte åläggas, att i afseende på låstighets-bevillningen
uppställa tvänne voterings-propositioner, l:mo rörande jordbruksfastighet
emellan 3 och 4 öre. och 2:0 rörande all annan
fastighet emellan 4 och 5 öre för hvarje fulla Etthundrade R:dr
af fastighetsvärdet.
Rättelser
uti det vid Utlåtandet N:o 34 fogade förnyade förslag till Bevillnings stadga:
Sid. 9, raden 17 uppifrån, står: hvar och en af samma hypolheks-inrälfning, — läs:
hvar och en i samma hypotheks-inrättning.
Sid. 10, raden 4 nedifrån, står; Vid i underlåtenhet, — läs: Vid underlåtenhet etc.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 1860.
Bevillnings-Vlskottets Memorial N:o 40.
1
JW 40.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Sept. 1860, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af väckt fråga om■ förtydligande af Rikets Ständers
beslut, angående tull å Attika.
På sätt BevilInings-Utskottet uti Memorial N:o 32 anmält, hade Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet bestämt tullsatsen å ättika, alla slag, för 1 71 till
6 öre; hvaremot Preste- och Bonde-Stånden beslutat, att tullen å ättika skulle fastställas
till 8 öre per // samt att derjemte måtte stadgas »att ättika, blandad med så
mycket bränvin, att den icke är tyngre ån vatten, skall förtullas så, som holle den halfva
sin vigt alkohol.» Jemte det Utskottet, i anledning häraf, fästade uppmärksamheten
derpå, att någon föreskrift icke finnes gifven huru ättika, som håller halfva sin vigt
alkohol, skall förtullas samt att följaktligen, derest sistnämnda beslut skulle vinna
Rikets Ständers bifall, en sådan föreskrift blefve af behofvet påkallad, hemställde
Utskottet, att Preste- och Bonde-Stånden måtte, med frånträdande af sina förenämnda
beslut, antaga Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt. Borgare-Ståndet godkända
förslag derom att tullen å ättika, alla slag, borde bestämmas för ett till
6 öre. För annat fall föreslog Utskottet att genom omröstningar i förstärkt Bevillnings-Utskott
måtte afgöras, dels huruvida tullsatsen för ättika skulle fastställas
till 6 eller till 8 öre per g", dels huruvida det af Preste- och Bonde-Stånden beslutade
tillägget i fråga om ättika, blandad med bränvin, borde i tulltaxan inflyta
eller icke.
Yid anställda omröstningar i förstärkt Bevillnings-Utskott blef, med 60 röster
mot 58, tullen för 1 ‘S ättika bestämd till 6 öre samt, med 69 röster mot 50,
beslutadt, att i tulltaxan skulle inflyta ett så lydande stadgande:
”Ättika, blandad med så mycket bränvin, att den icke är tyngre
än vatten, skall förtullas sä, som holle den halfva sin vigt
alkohol.”
I anledning af detta beslut har Herr Lindeström, uti en hos Vällofliga BorgareStåndet
väckt motion, fästat uppmärksamhet' derpå, att en ny och hittills fullkomligt
okänd artikel ”Ättika, blandad med bränvin,” blifvit i tulltaxan införd och att
det vore åt importören öfverlåtet att, efter eget godtycke, verkställa blandningen
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 29 Häft.
o
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 40.
bäst han behagade, blott ined det förbehåll att, om blandningen blefve tyngre än
vatten, derföre skulle erläggas en tull lika med ättikans, eller 6 öre per 8", men att,
om den vore lika tung eller lättare än vatten, tullen skulle blifva 22 ^ öre per
Då vatten vid olika temperatur har olika vigt, läge redan deruti en svårighet för
tillämpningen af det ifrågavarande stadgandet. Några reduktionstabeller, utvisande
förhållandet emellan ättika af all möjlig styrka och beskaffenhet, blandad med sprit
af all möjlig styrka, funnes icke och skulle svårligen kunna upprättas så, att de för
praktiska ändamål blefve användbara. Första försöket att tillämpa det nya stadgandet
skulle alltså möta nästan oöfvervinneliga svårigheter. Det vore ock ovisst
huru många procent alkohol en blandning, som är lika tung med vatten, innehöll.
Men, med antagande af den meddelade uppgiften att en blandning af 15 procents
ättika och 80 procents sprit af den qvantitet att blandningen finge samma specifika
vigt med vatten, skulle innehålla 18 % alkohol, borde, enär alkohol, enligt både nu
gällande och vid denna riksdag beslutade tulltaxa, skall draga 45 öre i tull per 8, ättika,
som innehåller 18 % alkohol, förtullas med 8,1 öre per 8", hvaremot ättika, blandad med
18 % alkohol, komme, derest icke föreskriften blefve förtydligad, att förtullas efter 6
öre per TI. Denna vätska blefve dock ett förträffligt rudimaterial för ättikfabrikanterne,
som derigenom erhöllc sitt utländska bränvin med blott 33| % förhöjning af bränvinsskatten,
då den verkliga tullen derå vöre bestämd till 80 %. Annu värre utfölle resultatet, i
fall importören reqvirerade ättika, som är blandad med så mycket sprit, att blandningen
är lättare än vatten. Det vore omöjligt bestrida, att om en blandning af ättika
och sprit finge lagligen förtullas, vore 1 kanna ättika och 99 kannor sprit en lika
laglig blandning, som 99 kannor ättika och 1 kanna sprit. Denna blandning kunde
importören, om stadgandet lemnades utan förtydligande, lagligen få förtulla efter
22 i öre per 8", ehuru den, såsom nästan endast innehållande alkohol, borde förtullas
efter 45 öre per 8. Nu vore bränvinsskatten, efter 60 öre per kanna, endast
25 öre per 8 alkohol och således skulle bränvin kunna inkomma i landet för en
tull, som vore icke obetydligt mindre, än bränvinsskatten. Detta kunde icke hafva
varit Rikets Ständers mening med det uti det förstärkta Utskottet lättade beslutet,
Med samma skäl. som en blandning af ättika och bränvin finge förtullas, sorn
om den holle halfva sin vigt alkohol, borde man ock låta en blandning af spanmäl
och kaffe förtullas såsom holle den halfva sin vigt kaffe. Men i sådant fall kunde
man ock vara säker derpå, att näppeligen något annat kaffe skulle inkomma, än
sådant, i hvilket man i hvarje bal inkastat några korn hvete eller andra sädesslag;
och hälften af den betydliga tullintraden, som nu erhålles för artikeln Kaffe, skulle
härigenom gå förlorad.
Af hvad sålunda blifvit anfördt. ansåg motionären uppenbart löija, att en
förklaring öfver eller ett förtydligande af det fattade beslutet vore af behofvet påkalladt.
Såvidt motionären kunnat fatta meningen med beslutet, ginge det blott ut
på att förhindra insmuggling af bränvin på ättika, genom att belägga detta bränvin
med en högre tull än vanligt och i sådant fall borde beslutet erhålla den'förklaring,
att om ”vid ättikas förtullning anledning förekomme att ättikan är uppblandad med
”bränvin, borde kemisk undersökning verkställas för att utröna mängden af den
”inblandade alkoholen, som borde beläggas med dubbel tull mot hvad annars är
”föreskrifvet;” dock har motionären öfverlemnat åt Utskottet att på lämpligaste sätt
redigera den erforderliga förklaringen.
Utskottet, sorn genom utdrag af Vällofliga Borgare-Ståndets Protokoll för den
18 sistlidne Augusti erhållit del af ofvanberörde motion jemte ett af Herr Rydin, i anledning
deraf, afgifvet anförande, har öfver hvad sålunda förekommit, infordrat
Bemllnings-Utskottets Memorial N:o 40.
3
Kongl. Teknologiska Institutets Utlåtande, och har Föreståndaren för nämnde Institut,
uti en till Utskottet insänd skrifvelse, hufvudsakligen anfört följande:
”Emot det ifrågavarande beslutet, att ”ättika, blandad med sä mycket bränvin,
att den icke är tyngre än vatten, skall förtullas sä, som holle den halfva sin
vigt alkohol”, torde till en början kunna anmärkas, att af beslutets ordalydelse icke
är tydligt, huruvida en sådan blandning skall beläggas med en tull af 22 \ öre per
fö, eller om äfven tull skall beräknas särskildt för ättikan deri, samt blandningen
alltså förtullas efter 25 J öre per fö. Enligt samma beslut skulle det vidare blifva
tillåtet att, emot en tullafgift af endast 6 öre per fö, införa blandningar af ättika
och alkohol, som äro tyngre än vatten, samt, emot en tull af högst 25 \ öre per fö,
alla sådana blandningar af förenämnda vätskor, hvilka antingen äro lika tunga eller
lättare än yatten. I följd häraf skulle sprit i vissa blandningar med ättika kunna
införas emot en vida lägre tull, än för sprit eljest är fastställd. Om man nemligen
blandar 100 fö ättika, om 13 procents halt af ättiks-syre-hydrat, med 14 fö sprit innehållande
80 volymprocent alkohol, erhåller man en vätska, sorn vid + 15 graders
temperatur har i det närmaste samma täthet som vatten, och en blandning af 100
fö dylik ättika med 13 fö sprit af förenämnda styrka, skulle således, såsom tyngre
än vatten, få införas emot en tull af 6 öre per fö eller 6 rdr 78 öre, hvaremot, om
ättikan och spriten förtullades särskildt, de tillsammans skulle draga en tull af 10
R:dr 30 öre. Blandade man åter 100 fö sprit med t. ex. 20 fö ättika, begge af samma
styrka som i förra fället, erhölle man en blandning, som innehölle öfver 2 % ättikssyre-hydrat,
och tullen för blandningen skulle högst kunna blifva 0,255 X 120 = 30
R:dr 00 öre, under det att för blandningens beståndsdelar, förtullade hvarför sig. i
tull borde erläggas 33,09 + 1,20 34 Kalr 29 öre. I fall priserna å den utländska
marknaden skulle medgifva importörerna att blanda sprit och ättika af större styrka
än vid dessa beräkningar blifvit förutsatt, blefve deras vinst naturligtvis ännu större.
En ättikfabrikant, som ville införa sprit, för sin tillverkning, hade alltså en gifven
fördel af att införa den i blandning med ättika, utan att han behöfde minska ättiktillsatsen
så mycket, att vid förtullningen ringaste tvist om dess närvaro kunde uppstå:
men äfven till beredning af bränvin är det icke osannolikt, att dylik ättikblandad
sprit skulle komma att importeras. I bränvin innehållande en ringa mängd
ättiksyra, kan dennas närvaro för smaken lätt göras omärklig, genom att neutraliseras
med något alkali; och till och med utan denna åtgärd skulle måhända ett sådant
bränvin af mången med begärlighet förtäras, isynnerhet om detsamma försättes
med socker, eller något annat ämne, sorn mildrade den syrliga smaken.
Den anmärkta omständigheten, att i beslutet icke är föresknfvet, vid hvilken
temperatur och på hvad sätt blandningen af ättika och sprit skall profvas, torde
icke vara af den vigt, att detsamma af denna anledning behöfde förändras, enär
nödiga bestämmelser i detta hänseende lämpligen kunde meddelas af Kongl. General-Tullstyrelsen.
Det ifrågavarande, beslutet är tydligen tillkommet, för att i möjligaste mån
förhindra införsel af sprit i blandning med ättika, och, såsom det vill synas, under
förutsättning, att tulltaxan förut saknade hvarje föreskrift, som på en dylik blandning
vore tillämplig; men i tulltaxan; finnes redan under rubriken ”bränvin och
sprit, alla slag”, ett generelt stadgande, som skulle kunna tillämpas pä all ättika,
hvilken innehåller en större alkoholhalt, än vid tillverkningen vanligen deri qvarlemnas,
samt för dess hållbarhet är nödig, men hvilken i allmänhet icke behöfver
öfverstiga 1 vigtprocent.
4 Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 40.
Under berörda rubrik stadgas nemligen, att för bränvin, som är försatt med
något sådant ämne, hvarigenom alkoholhalten oriktigt angifves å profvaren. skall
erläggas samma tull, som för likör; och ättika är just ett sådant ämne.
Någon särskild tullsats eller speciel föreskrift för förtullning af ättika, blandad
med sprit, har jag i främmande länders tulltaxor förgäfves eftersökt.
Herr Lindeströms förslag att, då ättika befinnes uppblandad med bränvin, belägga
alkoholen deri med ”dubbel tull emot hvad annars är föreskrifvet” anser jag
icke vara nog strängt, för att afskräcka från försök till underslef, och ju oftare sådana
förekomma, desto varsammare måste tulltjenstemännen blifva, och desto oftare
föranledas de att låta undersöka inkommande ättika, hvilket naturligtvis alltid måste
medföra olägenheter, sä väl för auktoriteter, som varuegare. Som alkoholens
närvaro i ättika lätt kan undgå tulltjenstemännens uppmärksamhet, så framt dess
mängd icke är temligen betydlig, och sannolikheten att densamma skall upptäckas
är mindre, i samma mån som dess halt är ringa, synes det lämpligare, att ä ättika,
uppblandad med sprit, satta en hög och läst tull, utan afseende å alkoholhalten,
hvars noggranna bestämmande dessutom i detta fall är temligen mödosamt.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, anser jag att något särskildt tillägg, under
rubriken ättika i tulltaxan, för att förhindra import af ättika blandad med sprit,
icke hade varit af behofvet påkalladt; men då Rikets Ständer funnit ett sådant nödigt,
synes mig detsamma lämpligast hafva bordt erhålla följande lydelse: ”För
ättika, innehållande 2 vigtprocent eller derutöfver alkohol, erlägges samma tull,
som för likör.”
Utskottet, som tagit under öfvervägande hvad sålunda förekommit, finner väl,
på sätt uti Memorialet N:o 32 redan blifvit anmäldt, att af Rikets Ständers ifrågavarande
beslut påkallas en föreskrift derom huru ättika, som håller halfva sin vigt
alkohol, skall förtullas. Som likväl Utskottet anser sig icke ega att i Rikets Ständers
redan fattade beslut föreslå någon ändring, finner sig Utskottet hvarken kunna
tillstyrka bifall till det af Herr Lindeström framställda förslag eller till den förändrade
lydelse af beslutet, hvilken af Teknologiska Institutets Föreståndare blifvit
föreslagen. Deremot anser sig Utskottet böra hemställa,
det Rikets Ständer behagade till Kongl. Majit aflåta underdånig
skrifvelse med förklarande, att, enär meningen med det beslutade
tillägget i tulltaxan endast varit att förebygga oloflig
införsel af bränvin och icke att i något fall för en vara, innehållande
blandning af ättika och bränvin, föranleda en lägre tullbestämmelse,
an som, tillägget förutan, skulle egt rum, detta
tillägg blott afsett en föreskrift derom, att inkommande ättika,
blandad med sä mycket bränvin, att den icke är tyngre än
vatten, skall förtullas med tillämpning af hvad tulltaxan i afseende
på artikeln Bränvin stadgar, under iakttagande af
taxans dervid förekommande anmärkning, att, när bränvinet finnes
försatt med annat främmande ämne, hvarigenom alkoholhalten
angifves oriktigt ä profvaren, tullen erlägges, som för
likör.
Stockholm den 18 September 18(10.
Bevillnings-Uiskottets Betänkande N:e 41.
JW 41.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Sept, 1860, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående städernas salu-accis.
Enligt Rikets Ständers vid flere föregående riksdagar fattade beslut hafva
de städer, uti hvilka rättighet att utan afgift införa och försälja kött, bröd och
dricka ännu icke blifvit landtmannen medgifven, ansetts böra fortfarande erlägga
den genom Kongl. Kungörelsen den 30 November 1810 för dessa städer stadgade
salu-accis-ersättningsafgift, intilldess införsels- och försäljningsfrihet af nämnde iörnödenhets-artiklar
uti någon af dessa städer medgåfves, då året derefter staden
skulle från afgiftens utgörande befrias. Beloppet af salu-accis-ersättningen beräknades
vid sednaste riksdags statsreglering till 400 R:dr R:mt, hvilket belopp Kongl.
Maj:t i Sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, ansett
jemväl vid nu skeende statsreglering kunna påräknas.
Efter hvad Utskottet inhemtat, hafva sedan sistlidne riksdag följande städer,
uti hvilka försäijningsfrihst för berörde lefnadsförnödenheter blifvit medgifven, erhållit,
befrielse från salu-accis-ersättningen, nemligen frän och med 1858: staden
Warberg, enligt Kongl. Brefvet den 24 Juli, Åmål, enligt Kongl. Brefvet den
9 Oktober, och Söderhamn, enligt Kongl. Brefvet den 30 December 1857, samt från
och med 1860 staden Norrtelje, enligt Kongl. Brefvet den 23 November 1859; hvarjemte,
på grund af Kongl. Brefvet den 23 Mars innevarande år, staden Philipstad
från och med är 1861 kommer att från denna afgift befrias.
Som emellertid uti åtskilliga städer rättigheten att utan afgift införa och försälja
kött, bröd och dricka ännu icke blifvit landtmannen medgifven, har Utskottet,
i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid föregående riksdagar fattade beslut
i denna fråga, funnit sig böra föreslå,
att sistnämnde städer fortfarande må erlägga ifrågavarande saluaccis-ersättningsafgift,
, intilldess sådan införsels- och försäljningsfrihet,
uti någon af dessa städer varder beviljad, då året
derefter samma stad från berörde afgifts erläggande befrias.
Då frän det belopp, 667 R.dr 50 öre, hvartill salu-accis-ersättningen enligt
den vid sistförflutne riksdag fastställda tarif upptogs, afdrages hvad nyssberörde
städer, hvilka frän och med 1858 från denna afgift befriats, förut tillsammans er
-
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 41.
lagt, eller 142 R:dr 50 öre, återstår en summa af 525 R:dr; och anser sig Utskottet
böra hemställa,
att salu-accis-ersättningen af städerna mä vid den statsreglering,
som vid innevarande riksdag kommer att uppgöras, upptagas
till 400 R:dr, att utgå enligt härhos fogade tarif, hvilken,
i händelse den af Rikets Ständer godkännes, torde böra
såsom bilaga åtfölja dén blifvande nya Bevillnings-stadgan.
Stockholm den 18 September 1860.
TARIF
till fördelning af salu-accis-ersättning utaf de städer, som böra sådan
afgift erlägga.
R:dr
öre'
Linköping
150
— |
Borås
30
—i
Christinehamn
60
—'
Söderköping
37
50
Mariestad
30
—■
Wadstena
45
Lidköpin0-
75
30
Marstrand -
■
Skenninge
37
50
Engelholm
7
50;
Kongsbacka
22
50
Suni m a
525
—!
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 42.
7
JW 4*.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Sept. 1860, kl. 3 e. m.
Memorial till Högvördiga Preste-Slåndet, i anledning af dess skiljaktiga
heslut, i fråga om Utskottets i Memorial N:o 39 afgifna förslag
till volerings-proposilioner, angående förändrade föreskrifter
om allmänna bevillningens utgörande.
Enligt Bevillnings-Utskottet tillhandakommet utdrag af Högvördiga PresteStändets
Protokoll för den 15 innevarande månad har Högvördiga, Ståndet vid föredragning
af Utskottets Memorial N:o 39, ined förslag till voterings-propositioner i anledning
af Riks-Ståndens olika beslut i afseende å förändrade föreskrifter om allmänna
bevillningens utgörande samt angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande,
ogillat den af Utskottet föreslagna voterings-propositionen N:o 1 samt
beslutat förelägga Utskottet att inkomma med förslag till 2:ne särskilda voteringspropositioner,
uppställda i öfverensstämmelse med hvad Komminister Beckman uti
sin Memorialet bifogade reservation hemställt och yrkat; men då Utskottets förslag
tili ifrågavarande voterings-proposition blifvit af de öfriga tre Riks-Stånden godkändt
och således utgör Rikets Ständers beslut, får Utskottet vördsamt anmäla,
att Högvördiga Ståndets förenämnda beslut icke kan till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 September 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. NORMAN, 1860.
Bevillnings~Vtikollels Memorial N:o 4 3.
1
iVo 43.
Alik. till Exp.-Utsk. den 20 Sept. 1860, kl. 3 e, in.
Memorial, angående verkställda omröstningar, i anledning af Riks*
Ståndens olika beslut, i afseende å förändrade föreskrifter
om Allmänna Bevillningens utgörande.
Sedan de i Bevillnings-Utskottet uti Memorial N:o 39 framställda förslag
till voterings-propositioner blifvit af Rikets Ständer godkända, har, jemlikt 31 §
Riksdags-Ordningen, Förstärkta Bevillnings-Utskottet denna dag anställt följande
omröstningar:
l:o Förslaget till Bevillnings-Stadga*
1:sta omröstningen.
Den som, på sätt tre Stånd beslutat, anser att bevillning för fast egendom
skall utgå:
l:o. För jordbruksfastighet med tro öre för hvarje
fulla Etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet;
2:o. För all arman fastighet med fem öre för hvarje
fulla Etthundra Riksdaler af samma värde,
röstar Ja) den det ej vill, röstar IS ej)
Vinner ./Ve/,
kommer, enligt Borgare-Ståndets beslut, bevillhingen för all fastighet att utgå
med fyra öre för hvarje lulla Etthundra Riksdaler af uppskattningsvärdet.
/tili. till II. St. Fröt. 1859 S[ 1860. S Sami. 1 Afd. 36 Haft.
llevillmngs-Ulsliollels Memorial N:o 43.
Omröstningen har utfallit med 63 Ja och 56 Nej: hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
S:dra omröstningen.
Den, som gillar Utskottets af tre Ständ godkända förslag, enligt hvilket 1
inom. i § 3 skulle erhålla följande lydelse:
»Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde,
med ledning af köpe-afhandlingar, arrende- eller hyres-afgifter,
värderingar för samina egendoms belåning eller försäkrande
mot brandskada samt öfriga om hvarje särskild egendoms
beskaffenhet och afkastning erhållna uppgifter eller inhemtade
upplysningar; börande dervid de i sådant afseende
meddelade stadgande!» uti den för bevillnings-taxerings-förrättningarne
utfärdade instruktion noga iakttagas» ;
röstar Ja; den det. ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, ifrågavarande moment att erhålla
den förändrade lydelse, att ordet »behållna» införes framför ordet: »afkastning.»
Som denna omröstning utfallit med 87 Ja och 32 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
5:dje omröstningen.
Den, som antager Utskottets af tre Stånd gillade förslag, att fräiseräntas
kapitalvärde skall uppskattas till tjugo gånger det belopp, hvartill räntan efter
markegång uppgått, på sätt i 2 mom. af § 3 finnes närmare bestämdt, röstar
Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, början af ifrågavarande moment
att lyda sålunda: »Fräiseräntas kapitalvärde uppskattas tili tjugofem gånger det
belopp» etc.
Denna omröstning har utfallit med 91 Ja och 28 Nej; och hafva alltså
Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
4:de omröstningen.
Den, som vill att, i likhet med hvad Utskottet föreslagit och fre Stånd godkänt,
uti punkten 3:o af § 7 skall intagas ett så lydande stadgande:
»Närings-idkares inkomst för löpande året får dock icke,
äfven om han under nästföregångna året gjort förluster, be
-
Ilcvillnings-lllskoltets Memorial N:o i3. 3
räknas till lägre belopp, än hvad en sådan rörelse, sorn ilen
lian drifver, i medeltal anses afkasta»,
röstar 'Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej.
kommer, på sätt Borgare-Ståndet beslutat, detta stadgande att utur författningen
uteslutas.
Enär omröstningen utfallit med 76 Ja och 43 Nej. har alltså Ja-propositionens
innehåll blifvit Rikets Ständers beslut.
b:te omröstningen.
Den. som gillar Utskottets af Preste-Ståndet antagna förslag, enligt hvilket
1 moni. uti § 8 skall erhålla följande lydelse:
»När alla de utaf kapital eller arbete uppkomna årsinkomster,
sammanräknade, icke öfverstiga Ett Tusen Åttahundra
Riksdaler, äro Trehundra Riksdaler deraf fria från
bevillning. Dessutom eger skattskyldig, i sådant fall, att för
hvarje hemmavarande eget äkta barn under tolf års ålder åtnjuta
befrielse från bevillning för Femtio Riksdaler af den
taxerade inkomsten»,
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer ofvanberörda moment att, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt
Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, lyda sålunda:
»Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke
rum, när alia de utaf kapital eller arbete uppkomna års-inkomster,
sammanräknade, icke uppgå till Fyrahundra Riksdaler.
När alla de utaf kapital eller arbete uppkomna årsinkomster,
sammanräknade, icke öfverstiga Ett Tusen Åttahundra
Riksdaler, äro Trehundra Riksdaler deraf fria frän
bevillning.»
Omröstningen har utlällit- med 29 Ja och 90 Nej; till följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
G:te omröstningen.
Den sorn, i öfverensstämmelse med Utskottets af tre Stånd gillade yttrande,
anser att de uti g 145 af nu gällande Bevillnings-stadga medgifna lindringar
i bevillningen icke böra uti den nya Bevillnings-stadgan bibehållas, röstar Ja;
den det. ej vill, röstar Nej;
4
Hevit In inys-Ulskotlels Memorial A:o 43.
Vinner Nej,
kommer, i enlighet med Bonde-Ståndets beslut, uti § 8 eller på annat lämpligt
ställe att införas stadganden om så beskaffade lindringar, som uti § 145 af nu
gällande Bevillnings-förordning förekomma, så vidt skälen för dessa lindringar
icke äro eller blifva under ingående statsreglerings-period undanröjda.
Denna omröstning har utfallit med 85 Ja emot 34 Nej; och hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
7:dc omröstningen.
Den, som gillar Utskottets, i § 16 af det förnyade förslaget till Bevill—
nings-stadga, sidd. 6 och 7 intagna och utaf tre Stånd godkända förslag, angående
bevillning af utländske handlande och handels-expediter, röstar Ja; den det
ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer hvad uti förenämnda hänseende blifvit föreslaget, att, i enlighet med
Borgare-Ståndets beslut, utur den nya Bevillnings-stadgan uteslutas.
Som omröstningen utfallit med 94 Ja och 25 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
8:de omröstningen.
Den, som godkänner Utskottets af tre Stånd gillade åsigt, att bevillnings
afgift
för karakters-fullmagter icke bör bibehållas, röstar Ja; den det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej,
komma, i enlighet med Borgare-Ståndets beslut, nu gällande föreskrifter för bevillning
å karakters-fullmagter att fortfarande tjena till elterrättelse.
Omröstningen har, sedan en voteringssedel blifvit kasserad, utfallit med 52
Ja och 66 Nej: och hafva således Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nejpropositionen.
9:(la omröstningen.
Den. som vill att Utskoltets uti § 52 framställda, af Ridderskapet och Allein
samt Bonde-Ståndet godkända förslag skall, utan tillägg, antagas, röstar Ja; den
det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, enligt Preste- och Borgare-Ståndens beslut, efter ordet. « stadgadt'’, som
förekommer å örte raden af sidan 16 i det förnyade förslaget till Bevillnings
-
Bevillnings-Utskotleti Memorial N;o 43. 5
stailga, att inflyta följande tillägg: »egande Taxerings-kommittéerna ovägerligen af
dessa embetsverk och myndigheter undfå de upplysningar, som kunna erfordras.»
Då denna omröstning utfallit med 32 Ja och 87 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
/ 0:ile omröstningen.
Den som, i enlighet med Utskottets af tre Stånd gillade förslag, anser att,
om rösterna inom Pröfnings-kommittéen utfalla lika, den mening skall blifva gällande,
som för det allmänna är förmånligast, röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, enligt Ridderskapet och Adelns beslut, de uti 2 inom. af § 65 förekommande
slutorden: »den, som för det allmänna är förmånligast», att utbytas
mot orden: »den, som länder till den skattskyldiges förmån.»
Omröstningen har utfallit med 59 Ja och 60 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
2:o Förslaget till Instruktion för Taxeringsförrättningarne.
11:te omröstningen.
Den, som gillar Utskottets, af tre Stånd godkända förslag, att uti § 21 skall
inflyta följande stadganden:
»Vid beräkning af skattskyldigs okända lefnadskostnader
uti. stad må desamma aldrig, utan att taxeringsmännen till
protokollet derför uppgifva särskildt skäl, anses vara lägre,
än i nedanstående förhållande till beloppet af den årliga
hyra, den skattskyldige erlägger för de af honom och hans
egen familj begagnade rum och lägenheter eller sålunda, att,
när denna hyra icke öfverstiger 300 Riksdaler, lefnadskostnaderna
och således äfven den skattskyldiges årsinkomster
anses uppgå till minst 3 gånger hyrans belopp; när hyran är
högre än 3001, o. m. 500 R:dr, lefnadskostnaderna anses vara
4 gånger hyrans belopp;
» » 500 » 1,000 » » 5 » » »
» » 1,000 » 1,500 » » 6 » » *
samt när hyran är högre än 1,500 R:dr, lefnadskostnaden
anses uppgå till minst 7 gånger hyresbeloppet.
(i
Bcvillningt-Ulskoltels Memorial N:o 43.
I afseende å dem, som bebo egna hus, uppskattas hyresvärdet
för de ruin och lägenheter, hvilka de för sig och familj
begagna, genom jemförelse med andra lika beskaffade
lägenheter.
I öfrigt böra Taxeringsmännen härvid taga i betraktande,
huruvida talrik familj, embetsåliggande eller annat
förhållande nödsakat till begagnande af flera eller dyrare rum
än vanligt, och om af sådan anledning kan vara skäligt att
bifalla yrkad nedsättning i den efter nyssnämnda grunder beräknade
inkomst, eller om underhåll af hästar och åkdon,
talrik betjening m. m., som, då sådant icke för den skattskyldiges
yrke erfordras, utmärker ett yppigare lefnadssätt,
lemnar anledning till beräkning af högre inkomst”;
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
komma berörda stadganden att, i enlighet med Ridderskapet och Adelns beslut,
utur Instruktionen för Taxerings-förrättningarne uteslutas.
Omröstningen har utfallit med 89 Ja och 30 Nej; och har Ja-propositionens
innehåll alltså blifvit Rikets Ständers beslut.
i2:le omröstningen.
Den, som gillar Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att uti §21 skall
inflyta ett så lydande stadgande:
”Förluster af hvilka kapitalet drabbats under året näst
före det, hvarför bevillning påföres, afräknas från egarens kapitalförmögenhet
och erlägges bevillning för den afkastning,
återstående kapitalbeloppet anses lemna”,
röstar Ja; den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej,
kommer, enligt Borgare-Ståndets beslut, något sådant stadgande icke att uti Instruktionen
för Taxerings-förrättningarne intagas.
Sorn denna omröstning utfallit med 80 Ja och 39 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Hvilket Förstärkta Bevillnings-Utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla»
Stockholm den 20 September 1860.
Bevillning*-Vukoltels Memorial A:o 4 4.
7
X:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Sept. 1800. kl. 1 e. ni.
Memorial, i anledning af verkställd omröstning, angående ifrågasatt
särskild bevillnings-afgift för cigarrer och cigaretter■,
som till salu hållas.
Förstärkta Bevillnings-Utskottet har denna dag verkställt omröstning öfver
följande af Sammansatta Bevillnings-, Lag- och Ekonomi-Utskottet uti Memorialet
N:o 16 föreslagna och af samtliga Riks-Stånden gillade voterings-proposition:
»Den som, i enlighet med hvad Preste- och Bonde-Stånden beslutat, antager
den af Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
i Betänkandet N:o 15 föreslagna författning, angående särskild bevillnings-afgift
för cigarrer och cigaretter, som till salu hållas, röste Ja; den det ej
vill, röste Nej;
Yinnner Nej,
har frågan om särskild bevillnings-afgift för cigarrer och cigaretter, som till salu
hållas, förfallit.»
Voteringen har utfallit med 48 Ja emot 71 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmslse med Nej-propositionen; hvilket Förstärkta Utskottet
får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 20 September 1860.
■ Ii-ti. «.: *■ «■■.«■■■ .. —  ,+ . ■
STOCKHOLM, typografisk*, föreningens boktryckeri, 1860.
Bevillning s-t)t skottets Memorial N:o 45.
1
\:o 45.
Alik. til! F.\p.-Ul.sk. den 20 Sept. 1860, kl. 3 e. m.
Memorial, med förslag till de formulärer, som böra bifogas den föreslagna
Förordningen angående Mantals- och Skattskrifningarnes
förrättande.
Sedan Rikets Ständer numera fattat beslut rörande den föreslagna Förordningen
angående Mantals- och Skattskrifningarnes förrättande, får Bevillnings-Utskottet
härjemte afgifva förslag till de formulärer, som torde böra samma förordning bifogas;
och hemställer Utskottet,
att berörde formulärer, sådane de af Rikets Ständer godkännas, måtte,
jemte författningsförslaget, till Kongl. Magit i underdånighet öfverlämnäs.
Stockholm den 25 September 1860.
lith. lill K. St. Prut. iS59 6t 1860. 5 Sami. I Aid. 31 Haji
Formulär.
Lit. a.
Uppgift till Mantals- och Skattskrifning i N. N. Socken, för år 18 . .
Personernas namn.
Undertecknad Bruksegare
1818
Aug.
4
Hustru N. N
1826
Sept.
9
Söner: N. N
1846
Jan.
10
N. N
1848
Febr.
7
Döttrar: N. N
1844
Dec
10
N. N
1850
Okt.
3
1838
April
6
Guvernanten N. N
1836
Juli
2
Inspektoren N. N
1830
Sept.
20
1838
Nov.
1
Son N. N
1859
Mars
5
Bokhållaren N. N
1840
Maj
16
1835
Juni
19
Hustru N. N
1836
Juli
16
1838
Jan.
3
1835
Sept.
10
N. N
1837
Juni
7
1830
Mars
3
Hustru N. N.
1832
Okt.
17
Fabriksmästare» N. N
1831
Juli
4
1836
Febi'.
10
Dotter N. N
1857
Nov.
14
Hammarsmedsmästare» N. N
1834
Mars
10
Hustru N. JV. .
1835
April
23
1837
Aug.
30
Hustru N. IV
1836
Juni
7
Son N. N
1858
Febr.
13
Vid Brotorp boende:
Torparen N. N
1806
Aug.
17
Hustru N. N
1812
Sept.
20
Son
1838
Nov.
23
Inhyseshjonet N. N
1793
Jan.
13
I min rörelse anställde, men hos mig icke
mantalsskrifne personer:
Bokhållaren N. N., boende vid Alby Klä-
desfabrik.
Klädesväfvare» N. N., boende vid d:o.
Sågaren N. N., boende vid sågen.
Tegelslagaren IS. N., boende vid Tegelbruket.
Inom Socknen eger jag följande fastigheter,
nemligen:
Alby, frälsen, 3 mantal, utarrenderadt mot
ett årligt arrende af 00 R:dr.
Stångjernsbruk.
Klädesfabrik.
Mjölqvarn om 4 par stenar.
Sågqvarn.
Tegelbruk.
Kumla, skatte, I mantal.
Stentorp, frälse, | mantal.
Mig tillhörande fartyg:
Briggen N. N. om 00 läster, byggd af ek.
Besättningen derå:
Skepparen IV. N., skattskrifven i N. N. socken.
Styrmannen N. N., d:o i N. N. socken.
Fartyget N. IV. om 00 läster, bygdt af jei n,
försedt nied ångmaskin om 00 hä-
stars kraft.
Befälhafvare N. N.
Styrman N. N.
Maskinist N. N.
Å min egendom inom ofvannämnde socken,
bo följande personer, hvilka aflemna sär-
skilda uppgifter:
Vid Alby:
Kaptenen N. N. mot årlig hyia af 00 R:dr.
Vid Stentorp, utan hyresafgift:
f. d. Inspektoren N. N.
Sekreteraren N. N.
På ifrågavarande egendom bo dessutom:
Löjtnanten N. N’., mantals- och skatt-
skrifva) i N. N. socken.
Inom socknen arrenderar jag:
N. N., skatte, y mantal.
Derstädes bosatte:
Rättaren N. N
1817
Juli
20
Hustru N. N
1828
April
3
Son N. N
1850
Juni
7
Drängen N. N
1835
Dec.
12
För öfrigt eger jag följande fastigheter, hvilka
inom annat mantalsskrifnings-distrikt
beskattas:
I N. N. socken af N. N. härad:
N. N., skatte, l mantal.
I N. IV. socken af N. IV. härad:
N. N., frälse, i mantal.
Tegelbruk.
Sågqvarn.
Födelse
-
månad. dag.
Anteckningar.
Assessors karakter, enligt fullmagt af den
Svagsint.
Lam i båda annai au.
Blind.
Öfverårig.
Formulär.
Lit. b.
Uppgift till Mantals- och Skattskrifningen i IM. IM. Stad och IM. IM. Församling,
för år 18..
Personernas namn.
Födelse
-
Undertecknad idkar grosshandels- och klädesfabriksrörelse
samt är räkenskapsförare
med arfvode i N. N. Direktion
Hustru N. N
Söner: N. N
N. N
Döttrar: N. N
N. N
Handelsbokhållaren N. N
Hushållerskan N. N
Fabriksmästare!! N. N
Hustru N. N
Dotter N. N
Väfvaren N. N
Spinnaren N. N.
Fabriksarbetaren N. N
Drängen N. N
Pigor: N. N
N. N
/ nini rörelse anställde, utom Inis boende
i ofvannämnda församling:
Bokhållaren N. N
Skepparen N. N
Hustru N. N
Son N. N
/ min rörelse anställde, nien hos mig icke
mantalsskrifne personer;
Fabriksarbetaren N. N
Gesällen N. N
I min rörelse anställde, inom annan
församling boende:
Bokhållaren N. N., bor i N. N. församling,
huset N:o 00 vid N. N. gata.
Fabriksarbetaren N. N. dito i dito.
Gesällen N. N. dito i dito.
Inom församlingen eger jag :
Huset N:o 00 i qvarteret N. N. vid N. N.
gata (torg).
Klädesfabrik.
Mig tillhörande fartyg:
Briggen N. N. om 00 läster, byggd^nf furu.
Besättningen derå:
Skepparen N.N., skattskrifven i N.N. stad.
Styrmannen N. N., dito i N. N. socken.
Fartyget N. N. om 00 läster, bvgdt af jern,
försedt med ångmaskin om 00 hästars
kraft.
Befälhafvare N. N., boende i huset N:o’00.
Styrman N. N. dito.
Maskinist N. N. dito.
Hos mig bo följande hyresgäster, sorn i
årlig hyra erlägga nedananteclcnade
belopp och för hvilka särskilda manmantalsuppgifter
bifogas:
N. N.  200 R:dr.
N- N  400 R:dr.
Hos mig bo såsom resande:
N. N. från N. N.
N. N. från N. N.
För öfrigt eger jag följande fastigheter,
som inom annat mantalsskrifningsdistrikt
beskattas:
Inom staden)N. N. huset N:o 00 uti A. X.
församling, qvarteret N. N. vid N. N.
gata (torg).
I N. N. socken af N. N. härad:
N. N., 1 mantal frälse, utarrenderadt
mot ett årligt arrende af 00 R:dr.
N. N. mjölqvarn om 3 par stenar.
år. månad. dag.
1817
1820
1848
1849
1846
1847
1830
1832
1836
1837
1858
1838
1836
1859
1835
1832
? 857
1832
1827
1830
1851
Aug.
Nov.
Apr.
Nov.
Jan.
Febr.
Nov.
Jan.
Mars
Maj
Juni
Apr.
Juli
Sept.
Okt.
Dec.
F^ebr.
Apr.
Juni
Aug.
Apr.
Anteckningar.
13
18
3
15
6
14
9
17
4
14
3
20
22
1
12
19
10
3
10
27
14
Kommerse-råds karakter, enligt fullmagt af
den
bor i bust t A: o 00, qvarteret N.N.
bo i Imst t N:o00, qvarteret N. N.
vid N. N. gata.
vid N.N. rata.
bor i linset N:o 00, qvarteret N.N.
bor i lin-et N:o 00, qvarteret N.N.
vid N. N. gata.
vid N. N. gata.
Hör till B ev.-Ut sk. Mern., 1859 4 1860', N;o 45,
Hör lill Bev.-Utsk. Mern., 1859 & 1860, A :o 45.
Formulär.
Lit. d.
SAMMANDRAG öfver N. N. Fögderis, i N. \. Län,
och Skattskrifniiigs-läiigd tor år 1862.
Antal personer, som äro fria fran skyldighet att erlägga
mantalspenningar och personlig skyddsafgift.
Antal personer, som
böra erlägga mantalspenningar
och
personlig skyddsafgift.
Hemman,
S u m m a.
Öfverårigc samt
inhyses- och
backstuguhjon,
Anteckningar.
Underårigc.
Summa.
Härad,
Socken,
Hela
folk
mäng
den.
Qvin
kön
-
Man
kön.
Sum
ma.
Qvin
kön.
Man
kön.
Qvin
kön.
Man
kön.
29
288
645
194
505
1,150
94
197
N. N.
N. N.
93
200
557
15
20
37
15
N. N.
N. N.
N. K
N. N.
Summa
Summa
Hör till Bev.-Utsk. Mern., 1859 & 1860, N:o 45.
Stockholm, tryckt uos Sam. Rumstedt, 1*60.
Utski ifnings
manskap.
MANTALS- och SKATTSKUIFNINGS-LÄNGI) i
Formulär.
Lit. c.
Socken af
Harad (stahl och
Län, för år (1802).
Hemman eller lägenhet.
Hemmans
Natur.
Aludden
Nytorp
Broby
Soldattorpet JV2 56 .
Kristineholm
Sjövik
Båtsmanstorpet JV3 14
Slängom
Summa
Personer.
Egare Nils Larsson 20, hustrun Anna 28, barnen Gustal' 49, Anna 51,
Per 53, drängen Anders Jansson 41 \j, pigorna Greta 30, Lisa 36.
Torpare Per Nilsson 16, hustrun Greta 18, barnen Nils 48, Anders
50, Anna 53, Maria 56, sviirfadren Anders Larsson 90, systern
Greta 19
Egare f. d. Inspektoren Garl Malmström 96, hustrun Maria 06, sonen
Carl 36, dottern Lina 40, drängen Per 19, pigorna Stina, 34,
Lotta 40
Soldat Magnus Sköld 25, hustrun Stina 50, barnen Per 52, Anna 54,
Nils 56, Oscar 58, Sofia 60, inhyses: Jonas Persson 89 . . .
Egare Brukspatron Bergström på Sjönäs i Kyrksunds socken.
Brukare Lars Jönsson 12, hustrun Lisa 19, sonen Per 50, dottern
Greta 53, drängen Carl Larsson 4i,:,0, pigan Stina 41, inhyses
Per Pålsson 20
Brukare Anders Persson 10, hustrun Lena 12, barnen Gustaf 49,
Anna 51, Lisa 55, Maria 57, Greta 60, drängen August 52, pigorna
Lotta 39, Johanna 40
Torpare Lars Olsson 10, hustrun Sofia 15, sönerna Per 39, Lars 41,
drängen Gabriel 18, svärmodren Maja 85, brödren Nils 19 . . .
Båtsman Per Flagga 21, hustrun Johanna 22, barnen Nils 51, Per 53,
Anna 56, Lotta 58, August 60
Backstugusittaren Nils Persson 99, hustrun Lisa 12
Summa
Antal personer, sorn
höra erlägga mantalspenningar
och personlig
skyddsafgift.
<C
13
Antal personer, sorn äro frie från erläggande af
mantalspenningar och personlig skyddsafgift.
Öfverårige (aldri
in (0 är) samt
inhyses och
backstuguhjon,
m. fl.
Mankön Qvinkön
14
27
Underärige
(yngre ;in 18 år).
Mankön Qvinkön
3
Summa.
Mankön
6
12
20
Qvinkön
Skatt
frie.
17
Särskilda Anteckningar.
Systern Greta ofärdig.
37
Per Pålsson utfattig.
Brödren Nils vanför.
Summa
Summa Mankön 33.
Qvinkön . .
31.
Hela folkmängden 64.
<•»> Via upp,»Handel „ Mantan- «* .k»l..lrifni„g,l,„sd Pk md »W •», 1 aUUlM Br of.»»»tående Ul,„„„e. för Unaman Mini dm Hnna., "atu. och »rulningsdel.r, infor», qvarteret, nnnrn mntl lime,, »Ilar gä,Jen,
2,0) 11. uppi»*.. -I»
, ann., i»,»lik, Kongl. Förordningen de» 8 Mnr, 177», »ro I,er»,
frän innrvtal spenn ingars erläggande.
Bör M Bevillnings-Vtskottets Memorial, 1859 A 18:0, N:o 45.
Utskrifningsmanskap
Revillnings-Utskottels Memorial M 46.
M 46.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Sept. 1860, kl. 3 e. m.
Memorial med förslag till de formulär er, som bora bifogas
den af Rikets Ständer vid innevarande riksdag beslutade
nija Bevillning s-stadga.
Sedan Rikets Ständer numera till slutlig pröfning förehaft de utaf Bevill -  nings-Utskottet framställda förslag till Bevillnings-stadga och Instruktion för Taxerings-
förriittningarne, får Utskottet, i öfverensstämmelse med sin i Betänkandet
N.o 20, pag. 43, gjorda hemställan, härjemte öfverlemna förslog till de formulärer,
hvilka böra den nya Bevillnings-stadgan bifogas; och torde dessa formulärer
af Rikets Ständer varda gillade.
Stockholm den 25 September 1860.
ttih. till II. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 52 Haft.
Formulär
l:o.
Bevillningstaxeririgslängd öfver fast egendom i Stad och Län för år 18..
Den skattskyldige.
Nummer å uppgift eller
annan bilaga.
Egendomens beskaffenhet.
Qvarter.
1 Hus- eller Gårdsnummer.
Meddelade officiela
uppgifter
Af B e v i 11 n i n g s - b e r e d n i n g e n
Af Taxerings-kommittéen
§ i Taxerings-kommittéens
protokoll.
Af Pröf-  nings-  kom-  miltéen
ändrade
parti-  värden.
§ i Pröfnings-kommittéens
protokoll.
Särskilda anteckningar
om
sednaste
köpe-
skillin-
gens
belopp.
om
hypo-
theks-
värde-
ring.
om
gillande
brand-
försäk-
rings-
värde.
uppskattadt värde
föreslagen bevillningsafgift
uppskattadt värde
påförd bevillningsafgift
å jordbruks-  fastighet.
å annan
fastighet.
för jord-  bruks-  fastighet
å 3 öre
för
100 R:dr.
för
annan
fastighet
ä S öre
för
100 K:dr.
Summa
R:mt.
å jordbruks-  fastighet.
å annan
fastighet.
för jord-  bruks-  fastighet
å 3 öre
för
100 R:dr.
för
annan
fastighet
å 5 öre
för
100 R:dr.
Summa
R:mt.
Parti-
summa.
Hufvud-
summa.
Parti-
summa.
Hufvud-
summa.
Parti-
summa.
Hufvud-
summa.
Parti-
summa.
Hufvud-
summa.
Grosshandlaren N. N.
3
Huset vid Salttorget . .
Lejonet.
7
1
40,000
45,000
45,000
Tomten
—
1
—
—
—
—
1,000
Tomten tillhör Staden
Magasinet vid hamnen .
Sjöbodarne.
G
—
—
—
—
—
4,000
Stadsjord 0 tunnland . .
—
—
—
—
—
3,000
Landeriet Marielund . .
—
-—
—
—
—
4,000
Dito för lustbyggnader .
—
—
—
—
7,000
1,000
51,000
0
10
25
50
27
60
—
7,000
—
51,000
2
10
25
50
27
60
Fabriksbolaget N. N.
4
Huset vid Drottninggatan
Hästen.
11
_
25,000
30,000
_
_
_
35,000
30,000
10
Tomten
—
;Ki.(inii
—
—
500
—
—
—
—
—
—
—
1,000
500
10
Fabriksbyggnad vid Tull-
gatan
Vägvisaren.
5
150,000
—
60,000
—
—
60,000
—
—
---
—
—
—
—
58,000
Tomten
—
1
—
—
—
—
8,000
—
—
—
—
—
—
—
14,000
Beteshage å utmarken .
—
—
—
—
—
—
600
98,500
—
18
49
25
49
13
—
600
108,000
—
18
54
—
54
18
12
Summa
7,600
149,500
2
28
74
75
77
3
7,600
159,000
2
28
79
50
81
78
Anmärkningar: l:o. Den skattskyldiges samt egendomens beskaffenhet, qvarterets namn och husets eller gårdens nummer böra vara af vederbörande tjensteman införda, då Längden till Beviilnings-beredningens Ordförande allemnas.
2:o. Sedan Pröfnings-kommittéen slutat sin förrättning, bör, genom Landskontorets försorg, från nämnde Kommittés Längd i Taxeringslängden införas de förändringar i uppskattningsvärdet, sorn al Pröfnings-komrnittéen blifvit
beslutade, så att Taxeringslängden alltid för hvarje uppskattad fastighet innehåller tillförlitlig uppgift på det verkliga uppskattningsvärdet.
Hör till Iler.-Utah, Mern., 18511 61 1800, Afl 40,
