# ID: svediakorp-gov2358
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 116,424
# sentences: 2,656
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


S&aiWlUMHB IBffiKSaSKPÅWfl&lBHB
PROTOKOLL
VID
Lagtima Rik§dagen f ilockliolin
Åren 1850 oeBi 1800»
FfiiOTE SAfMUblJlCiKlf
lsi“ Afdelningen:
Bevillniiujs-Utskottcts Memorial Utlåtanden och Betänkanden.
J JO HOT OJ! ‘I
iiMi0jiS,äi:-M!.^^ ; amilda Ji
:.;l ..v-rVf.<-
mktfru.nfi&M ®rmai
.
■ ■••. '.■■■•■. ■ >.■ . 'ti.
Bevillning s-Utskotlets Memorial N:o 1.
1
]¥:*> 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Nov. 1850, kl 5 e. m.
Memorial, angående tillökning af Utskottets tjenstemanna-personal.
Utom de tre Kanslister, som Utskottet, med stöd af 24 § Riksdags-ordningea,
antagit och hvilka i egenskap af Notarier anställas till tjenstgöring på Utskottets
tre Aldelningar, har Utskottet, på grund af den vid flera föregående riksdagar vunna
erfarenhet, funnit göromålens behöriga och skyndsamma gång påkalla biträde af ytterligare
tre Kanslister; hvarföre Utskottet hemställer,
att det må tillåtas Utskottet, att, utöfver den i Riksdagsordningen bestämda
kansli-betjening, antaga och, i mån af behof, i tjenstgöring inkalla
tre Kanslister.
Stockholm den 4 November 1859.
På Höglofl. llidderskapet och Adelns
Ledamöters vägnar:
G. Lagerbjelke
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
J. G. Schwan.
A. G:son Bennich.
På Ilögvördiga Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
J. Nordlund.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
J. Holm.
Lili. till B. St. Brot. 185!) 8 18110. 5 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
2
Bevillnings-Utskotlcts Memorial N:o 2.
&T:o 2.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 12 JNov. 1859, kl. 11 f. m.
Memorial, om återlemnande af en utaf Johan Johansson från Calmar
län inom Bonde-Ståndet väckt motion.
Från Bonde-Ståndet liar Bevillnings-Utskottet den 7 innevarande månad fått sig
tillsand en af Johan Johansson från Calmar län inom bemälda Riks-stånd väckt motion
om den förändring i tiden lör krono-utskyldernas erläggande på Oland, att personel
och bevillnings—afgiftcrtie, i stället för i Februari oell Mars måriader, skulle
erläggas inom November månads utgång, samt ordinarie räntan och öfriga på markegång
beroende skatter uppbäras i Juni eller Juli månader; men då Utskottet anser
denna fråga icke tillböra de ärenden, hvilka, enligt 70 § Regerings-forrnen och
31 § Riksdagsordningen, utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets handläggning, får
Utskottet, med stöd af 44 <§ 3 morn. Riksdagsordningen och under erinran derjemte,
att Stats-Ulskotlet vid flera föregående riksmöten behandlat väckta motioner
af ifrågavarande beskaffenhet, härmed vördsamt återlemna förenämnda motion, för den
åtgärd, som i sist åberopade § föreskrifves.
Stockholm den 10 November 1839.
Stockholm, tryckt iios Sam. Rumstedt, issa.
Bevillning s-Vt skottets Memorial N:o 3, 4.
1
Bko 3.
Alik. till Exp.-Utsk. den 30 Nov. 1859, kl. 12 midd.
Memorial, om återlemnande af en utaf Johan Persson från Upsala län inom
Bonde-Ståndet väckt motion.
Från Bonde-Ståndet har Bevillnings-Utskottet den 23 innevarande månad fått
emottaga en af Johan Persson från Upsala län inom bemälde Riks-Stånd väckt motion,
att slöjdskolor måtte inrättas, en i hvarje länsresidens-stad, eller på annat lämpligt
ställe, samt undervisning i smides- och snickeri-arbeten derstädes kostnadsfritt meddelas;
äfvensom att dessa skolor måtte ställas under uppsigt och ledning af länens
Hushållnings-sällskaper, hvilka skulle tillförbindas att af de statsmedel, som till dem
blifvit eller blifva anvisade, ombesörja skolornas organisation och aflöna föreståndare
och lärare vid desamma; men då Utskottet finner denna fråga icke tillhöra de ärenden,
hvilka, enligt 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordningen utgöra föremål
för Bevillnings-Utskottets handläggning, får Utskottet, med stöd af 44 g 3 mom.
Riksdags-ordningen, förenämnda motion återlemna för den åtgärd, som i sist åberopade
§ föreskrifves.
Stockholm den 29 November 1859.
i4.
Ank. till Exp.-Utsk. den, 30 Nov. 1859, kl. 12 inidd.
Memorial, om återlemnande af en utaf C. G. Cederskog från Östergötlands
län inom Bonde-Ståndet väckt motion.
Bevillnings-Utskottet har den 26 innevarande månad från Bonde-Ståndet erhållit
remiss af en utaf C. G. Cederskog från Östergötlands län inom bemälde RiksBih.
till n. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 1
2
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 5.
Stånd väckt motion om skärpta straffbestämmelser för oloflig införsel af varor; i hvilket
hänseende motionären yrkat, att smuggleri hädanefter borde anses likasom stöld,
samt smugglaren stånda tjufsrätt för beloppet af de tullumgälder han sökt undansnilla
; men då denna fråga icke tillhör de ärenden, som, enligt 70 § Regeringsformen
och 31 § Riksdags-ordningen, utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets handläggning,
får Utskottet, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, förenämnda
motion återlemna för den åtgärd, som i sist åberopade § föreskrifves.
Stockholm den 29 November 1839.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 30 Nov. 1859, kl. 12 midd.
Memorial, om återlemnande af en utaf Herr Alfred Grenander inom
Borgare-Ståndet vackt motion.
Från Rorgare-Ståudet har Bevillnings-Utskottet den 24 innevarande månad fått
emottaga en af Herr Alfred Grenander inom bemälde Riks-Stånd väckt motion, att
Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att staden Warberg må
tillerkännas nederlagsrätt; men som denna fråga icke kan hänföras till de ärenden,
som, enligt 70 Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordningen tillhöra BevillningsUtskottets
handläggning, utan innefattar ett önskningsmål, har Utskottet, med stöd af
44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, skolat förenämnda motion återlemna för den åt
gärd,
som i sist åberopade § föreskrifves.
Stockholm den 29 November 1859.
Stockholm, tryckt uos Sam. Rumstedt, 1859.
Bevillning s-Vt skottets Memorial N:o 6, 7.
I
Ank. (ill
Memorial, om ålerlemnande af en af Ola Lasson frän Christianstads
län inom Bonde-Ståndet väckt motion.
Från Bonde-Ståndet har Bevillnings-Utskottet den 5 innevarande månad fått
emottaga en af Ola Lasson från Christianstads län inom bemälda Riks-Stånd väckt
motion, deruti motionären, i afsigt att hämma insmuglandet i landet af med hög tull
belagda och till införsel skadliga varor, yrkat, att hvarje annat straff för lurendrejeri,
än det som består i varornas konfiskation för Statens räkning, måtte upphöra, samt
hvar och en Svensk medborgare berättigas att på kust och strand eller högst £ mil
derifrån göra beslag på så beskaffädt gods, då det egde minst 50 R:drs värde eller
utgjordes af minst 5 kannors rymd i våtvaror, samt, sedan beslagsgodset blifvit inom
viss tid anmäldt till laga behandling, derför erhålla |:del i beslagarelön; hvaremot
kropps- och hus-visitation skulle få verkställas endast af tullbetjent; men då denna fråga
icke kan hänföras till de ärenden, hvilka, enligt 70 § Regeringsformen och 31
§ Riksdags-ordningen, utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets handläggning, får Utskottet,
med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, förenämnda motion återlemna
för den åtgärd, sorn i sist åberopade g föreskrifves.
Stockholm den 12 December 1859.
KT:o ?.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Dec. 1859, kl. 2 e. m.
Memorial, om återlemnande af en utaf Blåns Månsson från Calmar lån
inom Bonde-Ståndet väckt motion.
Från Bonde-Ståndet har Bevillnings-Utskottet den 6 innevarande månad fått
emottaga en af Måns Månsson från Calmar län inom bemälda Riks-Stånd väckt moBih.
till 11 St. Prut. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 3 Baft.
2
Bevillnings-Uiskottets Memorial N:o 8.
tion om förhöjning i fegan för den postforsling, som af posthemman bestrides, sålunda,
att för förskaffande af ordinarie poster skulle betalas 80 öre, för extra poster å landet
1 R:dr, från extra poster från stad 1 R:dr 20 öre samt för utöfver hemmantalet
bestridd postföring 1 R:dr milen för hvarje häst; men då denna fråga icke tillhör
de ärenden, hvilka, jemlikt 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordningen,
utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets handläggning, har Utskottet, med stöd af 44
§ 3 mom. Riksdags-ordningen, ansett sig böra återlemna motionen för den åtgärd,
som i sist åberopade .§ föreskrifves.
Stockholm den 12 December 1839.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Dec. 1859, kl. 2 e. m.
Memorial, om återlemnande af en utaf C. A. Larsson från Ostergötlands
län inom Bonde-Ståndet väckt motion.
Bevillnings-Utskottet har den 8 innevarande månad från Bonde-Ståndet fatt
emottaga en af C. A. Larsson från Östergötlands län inom bemälda Riks-Stånd
väckt motion, att alla Post-kontor i riket mätte på offentlig auktion utarrenderas, mot
de rättigheter och skyldigheter, som funnes nödige för så väl Staten och det allmänna,
som ock för enskildes bästa, hvarom förut upprättade kontrakter borde lända vederbörande
till efterrättelse; men då denna motion innefattar ett ämne, som icke
kan hänföras till de ärenden, hvilka, jemlikt 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordningen,
tillhöra Bevillnings-Utskottets handläggning, får Utskottet, med stöd
af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, förenämnda motion återlemna för den åtgärd,
som i sist åberopade § föreskrifves.
Stockholm den 12 December 1839.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 9, 10.
3
]$:© 9.
Auli. till Exp.-Utsk. den 12 Dee. 1859, kl. 2 e. m.
Memorial, om återlemnande af en utaf N. Fr. Andersson från Östergötlands
län inom Bonde-Ståndet väckt motion.
Från Bonde-Ståndet har Bevillnings-Utskottet den 9 innevarande månad fått
emottaga en af N. Fr. Andersson från Östergötlands län inom bemälda Riksstånd
väckt motion, att legan för all postforsling, som af posthemman bestrides,
måtte betalas med lika belopp, som om posten med gästgifveri-skjuts fortskaffades
samt att, för bestämmandet deraf, skulle tagas till rättelse skjutslegan vid den posthemmanet
närmast belägna gästgifvaregård, äfvensom att ersättning för väntning på
postens ankomst skulle, enligt Gästgifveri-ordningen, meddelas; men då denna fråga
icke kan hänföras till de ärenden, hvilka, enligt 70 § Regeringsformen och 31 §
Riksdags-ordningen, utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets handläggning, får Utskottet,
med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, förenämnda motion återställa
för den åtgärd, som i sist åberopade § föreskrifves.
Stockholm den 12 December 1859.
j$:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Dec. 1859, kl. 1 e. m.
Memorial, med återlemnande af en utaf Anders August Andersson
från Ostergötlands län väckt motion.
Den 12 innevarande månad har Utskottet emottagit omförmälda från Hederv.
Bonde-Ståndet remitterade motion, hvari, på anförda skäl blifvit föreslaget, dels att
4
Bevillnings-Ut skottets Memorial N:o 10.
alla medel, som genom bränvinstillverknings-afgiften komma att inflyta under nästa
Statsreglerings-period måtte uteslutande anvisas till fullbordande af de på Statens bekostnad
började jernvägs-arbeten äfvensom till fortsättning af redan utstakade jernvägs-stambanor
inom riket, dels ock att åtskilliga uppgifna ändringar uti Kongl. Förordningen
den 27 Nov. 1857, angående vilkoren för bränvinstillverkningen, måtte
varda vidtagna.
Då motionen sålunda emot 51 § Riksdagsordningen afser frågor af olika
beskaffenhet och förstnämnda förslag icke torde vara att hänföra till sådana ämnen,
som, enligt- 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordningen, tillhöra Bevillningsutskottets
handläggning, får Utskottet, härmed återställa nämnde motion, för den åtgärd,
hvartill motionens beskaffenhet må anses föranleda.
Stockholm den 13 December 1859.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1859.
lieri lin ings-Ut.skol tets Memorial N:is 'll orh 12.
1
]¥:« il.
Ank. lili Exp.-Utsk. den 20 Dec. 1859, kl. 1 e. m.
Memorial, om återlemnande af en utaf Olof Andersson och Johan Johansson
frän Calmar län inom Bonde-Ståndet väckt motion om
förhöjning af slcjuts-legan för postföringen på Öland till SO öre för
milen.
Ofvannämnde motion, som, efter remiss från Bonde-Ståndet, den 15 innevarande
månad kommit Bevillnings-Utskottet tillhanda, har Utskottet ansett icke kunna
hänföras till de ärenden, hvilka, jemlikt 70 § Regeringsformen och 51 § Riksdagsordningen,
tillhöra Bevillnings-Utskottets handläggning; hvadan Utskottet får, med stöd
af 44 g 3 mom. Riksdags-ordningen, återlemna densamma till den åtgärd, som i
sist åberopade § föreskrifves.
Stockholm den 20 December 1859.
IS.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 20 Dec. 1859, kl. 1 e. m.
Memorial, om återlemnande af en utaf Herr C. W. P alander inom BorgareStåndet
väckt motion.
Hos Borgare-Ståndet har Herr C. W. Palander, uti väckt motion, hvilken blifvit
lill Bevillnings-Utskottet remitterad och den 19 i denna månad kommit Utskottet
tillhanda, hemställt att Bevillnings-Utskottet samtidigt med behandlingen af tullagstiftningen
måtte egna synnerlig uppmärksamhet åt Tulltjenstemännens sportel-taxa, hvil—
Di/i. till Ii. St. Prof. 185!) & 1800. 5 Sami. 1 A/d. 4 Haft.
2
Bcvillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
ken ansetts i hög grad tryckande för rörelsen, derigenom att, efter sednast utfärdade
Tull-taxa, åtskilliga betydliga varu-artiklar numera förtullas efter vigt och hvilka ej
kunna tullbehandlas i Statens packhus.
Då Tulitjenstemännens sportel-taxa emellertid icke kan hänföras till de ärenden,
hvilka, jemlikt 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordningen tillhöra
Bevillnings-Utskottets handläggning, har Utskottet, med stöd af 44 § 5 mom.
Riksdags-ordningen, skolat återlemna omförmälda motion, för den åtgärd, som i sist
åberopade § föreskrifves.
Stockholm den 20 December 1839.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1859.
Bevillnings-Utskoltets Betänkande M 13.
1
N;o 13.
Ank. till Esp.-Utjk. den 30 Jan. 1860, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner angående dels den s. k. T olagens
utgående på sätt före sednasle Riksdag varit stadgadt,
och dels upphörande af Våg- och Stämpelpenningars erläggande,
m. m.
Bland de till Bevillnings-Utskottet vid innevarande riksdag remitterade frågor
rörande tullbevillningen och dermed sammanhangande ämnen förekommer —■ dels en
inom Hederv. Bonde-Ståndet af Nils Larsson från Jemtlands län väckt motion, att
det af Rikets Ständer vid sistförfluten riksdag fattade och sedermera af Kongl. Majit
fastställda beslut, enligt hvilket den, under benämning af Tolag, vissa städer förut
tillkommande afgift borde, emot godtgörelse af tullmedlen, såsom särskild beskattningstitel
upphöra och i stället inbegripas i den tullsats, som för varors in- och utförsel
i tulltaxan blefve bestämd, åter måtte upphäfvas, samt de stadganden angående
beräkningen och utgåendet af nämnde afgift, hvilka tillförene varit gällande,
ånyo vinna tillämpning, intilldess en allmän och ändamålsenlig reglering af alla de
utaf utrikes trafiken lill stapelstäderna utgående afgifter kunde till vägabringas;
dels ock ett hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Herr Tham, S. M., uti jemväl
afgifven motion, ibland annat, väckt förslag, »att antingen de stadganden, som berättiga
städerna till uppbärande af vågafgift och, särskildt för Stockholm och Göteborg,
af stämpelpenningar för från utrikes ort inkommande varor, måtte upphäfvas,
eller ock, i händelse det skulle finnas, att förlusten af denna för städerna Stockholm
och Göteborg, som hade stora utgifter att bestrida, påräknade inkomst, skulle
Bih. till 11 St. Prof. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 1
2
Bevillninys-Utskottets Betänkande M 13.
blifva kännbarare för dessa än öfriga städer, der inga stämpelpenningar finnas och
vågafgiflen utgör en obetydlighet, att Rikets Ständer, mot vilkor att våg- och stämpelpenningar
upphöra och städerna afstå från sin rätt och andel uti Tullverkets byggnader,
med 20.000 Riksdaler åt hvardera af städerna Stockholm och Göteborg
måtte öka det åt dessa städer af tullmedlen under namn af tolags-ersättning,
årligen utgående belopp; hvaraf skulle blifva en följd, att städerna borde befrias från
skyldigheten att bygga och underhålla tullhus, samt anskaffa och jemväl underhålla
våg-attiralj och stämpelbetjening m. m., hvilket bestyr skulle komma att på Tullverket
öfverflvttas.»
Med anledning häraf, och då Utskottet ansett Rikets Ständers åsigter rörande
så väl den ena som andra af förenämnda frågor komma att i väsendtlig mån
inverka på behandlingen af det förslag angående tullbevlliningen i allmänhet, hvilket
framdeles kommer att af Utskottet afgifvas, har Utskottet trott sig böra uppskjuta
afgifvandet af nämnda förslag, intilldess Rikets Ständer fattat beslut i anledning af
omförmälda tvänne motioner, hvilka, ehuru på visst sätt af motsatt syftning, likväl
begge afse en förändring af nu gällande stadganden rörande de i sammanhang med
tulluppbörden utgående s. k. tilläggsafgifterna.
Då Utskottet nu alltså går att, för egen del yttra sig öfver nämnda motioner
och de för desamma väsendligast anförde skäl, har Utskottet ansett sig till en början
böra i Rikets Ständers minne återkalla hvad tillförene rörande de frågavarande
ämnena hufvudsakligen förekommit.
Behofvet af en reform i afseende på tolags-afgiften hade länge varit insedt
innan beslut derom å sistlidne riksdag fattades. Redan vid 1844 års riksdag framställde
Kongl. Majit förslag om tolagens upphörande såsom en särskild stapelstäderna
direkt tillfallande, efter olika procentberäkning, ingående afgift å inkommande och
utgående varor, emot ersättning till dessa städer, genom bestämda anslag af tull
medlen,
hvarvid, enär genom den utredning af frågan, som Kommers-kollegium
åstadkommit, visat sig, att tolags-inkomsten den tiden motsvarade ungefärligen 10
procent af tulluppbörden, Kongl. Majit föreslog det allmänna stadgande, att, i sammanhang
med tullmedlens klarering, tio procent af tullafgifterna för så väl inkommande
som utgående varor borde, under benämning af tolags-ersättning, genom
Tullkamrarnes försorg debiteras, uppbäras och redovisas; men, på anförda grunder
och då, »utan att hafva ingått i någon pröfning, huruvida den föreslagna regleringen
vore förenlig med de stapelstäderna förunnade privilegier eller icke,» Rikets Ständer
ansågo de olägenheter, som af dess vidtagande kunde uppkomma, fullt motväga de
angifna fördelarne, förklarade Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 18 April
1845, alt »de trott sig icke böra till den nådiga Propositionen lemna bifall,» —
hvilket beslut var fattadt af tre Riks-Stånd, Borgare-Ståndet inbegripet.
Sedan de Svenska ledamöterne af den år 1855 nedsatta Kommitté, som utarbetat
förnyad förordning angående Sveriges och Norriges ömsesidiga handels- och
Bevillning.i-Ulskottets Betänkande, M 13.
sjöfarts-förbållanden, uti sitt den 2 Maj -1856 särskildt afgifna betänkande, med
förslag till ny Svensk tulltaxa m. m., fästat särdeles vigt vid den omständigheten,
att varuförseln mellan Sverige och utlandet vore, utöfver sjelfva tullafgiften, betungad
med särskilda, ehuru i sammanhang med tullumgälderna utgående, afgifter, samt,
för afhjelpande af de häraf uppkommande olägenheter, bland annat, äfven framställt
förslag lill tolagens upphörande såsom särskild beskattningstitel, samt sättet för städernas
godtgörande härför; hvaremot, beträffande våg- och stämpel-penningarne,
bemälde Kommitterade, af uppgifna skäl, förklarat sig icke vara i tillfälle att i afseende
å dessa afgifter ett dylikt förslag afgifva; — framställde Kongl. Majit, sorn i så väl
dessa, som öfriga af Kommittéen behandlade frågor inhemtat Kommcrs-kollegii och General-tullstyrelsens
underdåniga utlåtanden, uti Sin den 13 Februari 1857 till Rikets
sednast församlade Ständer aflåtna proposition om förändringar i lagstiftningen
angående tull- och andra dermed förenade afgifter, ett från så väl Kommitterades som
Kommers-kollegii hemställan i viss mån afvikande förslag angående tolagens reglering
i förut omförmälda syftning; hvarjemte Kongl. Majit, som äfven med anledning af
Kommitterades derom gjorda hemställan, föreslagit upphörande af den till Handels-och
Sjöfarts-fonden utgående afgift för inkommande varor, beträffande de flera andra
pä utländska handeln lagda afgifter till städerna, tillkännagaf Sig hafva anbefallt Kommers-Kollegium
att, efter vederbörandes hörande, inkomma med förslag äfven till
sistnämnda afgifters upphörande, eller utgående efter sådane grunder, som med lulllagsliftningen
närmare öfverensstämde.
Efter pröfning af omförmälda utaf Kongl. Majit afgifna förslag, förklarade dåvarande
Bevillnings-Utskott uti sitt angående tullbevillningen och dermed sammanhängande
ämnen afgifna betänkande, bland annat, att Utskottet, som ansett de med
förslaget afsedda fördelarne icke blott af enkelhet och lätthet vid tullbehandlingen,
utan ännu mera af handelns frihet att, oberoende af skiljaktiga ortafgifter, direkte
söka de hamnar, som för varuomsättningen bäst lämpade sig, vara i ögonen fallande,
fullkomligt delade den af Kongl. Majit uttalade åsigt, enligt hvilken rättvisa och billighet
kräfde, att den verkliga inkomst, hvarje stad af tolagen uppburit, blefve till
sitt fulla belopp ersatt, äfvensom att en tillökning i denna tolagsersättning borde
tillgodokomma hvarje stapelstad i mån af rörelsens till vext derstädes, med fem procent
af stadens stigande tulluppbörd, men att då, med obetingadt godkännande af
Kongl. Majlis förslag, skulle förknippas den oegenllighet, att en eller annan stad,
der rörelsen kunde komma att aftaga, ändock blefve vid sin nuvarande inkomst bibehållen,
intilldess Kongl. Majit och Rikets Ständer annorlunda förordnade, Utskottet
ansåge denna oegentlighet både kunna och böra i sammanhang med den förevarande
tolags-regleringen förebyggas, så att den alltid ömtåliga frågan om rubbning af
samma reglering måtte i möjligaste mån för framtiden undvikas; hvadan Utskottet
funne sig böra så vida afvika från Kongl. Majlis förslag, att, under det å ena sidan,
i enlighet med samma förslag, skulle stadgas, att hvarje stad skall för den tullupp
-
4
Bevillnitiys-Ut skottets Betänkande M 13.
börd, som öfverstiger medelbeloppet af samma stads lika beskaffade uppbörd under
åren 1853 —1855, undfå tillökning i sin tolags-ersätlning med fem procent af öfverstigande
tullbeloppet, å andra sidan borde bestämmas, att, vid en under nämnde
medelbelopp fallande tulluppbörd, afdrag å stadens tolags-ersättning skulle iakttagas
och beräknas efter samma procentförhållande, som egt rum emellan stadens lulloch
tolags-uppbörd under omförmälda åren 1853—1855, endast med jemkning
härå till närmaste fjerdedels procent; varande till ledning för dessa procentbestämmelser
af Utskottet begagnade för sådant ändamål uti Rommers-kollegium upprättade
tabeller. På dessa med flera anförde skäl, och i öfverensstämmelse för öfrigt med
Kongl. Maj:ts förslag, hemställde Utskottet alltså,
att (utom den till 10 procent å tullbeloppet för alla inkommande varor bestämda
afgift till Handels- och Sjöfarts-fonden, jemväl) den, under benämning, af
tolag, efter olika grunder till städerna utgående afgift borde såsom särskild beskattningstitel
upphöra mot godtgörelsen af tullmedlen, samt innefattas i den tullsats, som
för varors in- eller utförsel genom tulltaxan bestämdes;
att, med upphörande på nämnda sätt af omförmälda tolag, derunder inbegripen
såväl ordinarie, stads- och allmän tolag, som den i vissa städer särskildt utgående
inqvarterings-tolagen, fattigvårds-tolagen och öfverflöds-afgiften, hvilka umgälder,
der de hittills såsom tolag utgått, jemväl skulle komma att upphöra och i tullsatserna
inbegripas, följande stapelstäder måtte, från och med den blifvande tulltaxans
tillämpning, af tullmedlen undfå årlig godtgörelse:
I!e vili/ii ny s-Ul skot tels Betänkande Di 13.
5
Med
R:dr R:mt
Med tillökning
af 5 procent å
den tulluppbörd,
som i hvarje stac
öfverstiger
R:dr R:mt
I !
Med minskning
för hvad stadens
tull-uppbörd un-  derstiger vid stå-  ende belopp efter
följande procent
Calmar
8.700
270,500
3.25
Carlshamn '
6,900
114,300
6
Carlskrona
12,700
77,100
16,50
Christianstad
2,900
50,900
5,50
Gefle
13,000
119,900
1 0,75
Göteborg
303,600
3,570,700
8,50
Halmstad
5.400
78,500
7
Haparanda
3.700
79,200
4,75
Helsingborg
8,500
143,700
6
Hernösand
3,300
26,700
1 2,25
Hudiksvall . ,
900
15,500
6
Kongelf
30
200
12,50
Landskrona
15,600
342,600
4,50
Luleå
400
13,400
3
Malmö
14,000
385,200
3,75
Marstrand
600
2 800
21,50
Norrköping
44,600
467,100
9,50
Nyköping
1,700
4,300
40,50
Piteå
1,700
26,000
6,50
Stockholm
335,300
3,244,500
10,25
Strömstad
1,000
12,400
7.75
Sundsvall
3,500
38,100
9.25
Söderhamn
1,700
10,900
15,75
Söderköping
2,600
28,200
9,25
Uddevalla
1,800
43,200
4
Umeå
2,500
59,600
4,25
Warberg
5,500
38,900
14
Westervik
3,000
54,200
5,50
Wisby
2,900
48,200
6
Ystad
7,700
160,900
4,75
att utgå qvartalsvis på det sätt och i den ordning Kongl. Majit vidare kunde förordna;
-
B cvillnings-U tskottets Betänkande JYi 13.
att hvad gnginge redan befintliga, men till uppbärande af tolag nu icke
berättigade stapelstäder, Kongl. Majit måtte ega att, om anledning dertill vid pröfning
af hvarje särskildt fall förekomme, i stallet för tolag bevilja sådan stapelstad
ett anslag af tullmedlen, motsvarande fem procent af stadens årliga tulluppbörd;
alt denna tolags-ersättning icke finge, utan samtycke af Kongl. Majit och Rikets
Ständer förändras; samt
alt det förändrade sätt, hvarigenom städerna komme i åtnjutande af den fordna
tolagen, ej skulle medföra någon rubbning i städernas tillförsäkrade dispositionsrätt
öfver deras lolagsmedel och icke heller föranleda till förändring uti hittills gäl
lande
stadganden, angående tolagens användande och stapelstädernas pligt att hvart
tredje år till Kommers-kollegium insända bestyrkta uppgifter öfver beloppet och användandet
af de under nästförutgångna tre år influtna tolagsmedlen.
Detta förslag, hvaremot, utom andra, ofvanbemälde Nils Larsson från Jemtlands
län, såsom då ledamot af Bevillnings-Utskottet, afgaf reservation, hvilken äfven finnes
i hans nu väckta motion hufvudsakligen åberopad, blef, sedan Bonde-Ståndet
det ogillat, men de öfriga Riks-Stånden detsamma godkänt, genom omröstning i förstärkt
Bevillnings-Utskott, med 65 röster mot 54, till alla delar af Rikets Ständer
bifallet och sedermera under den 18 December 1857 jemväl af Kongl. Majit fastst
äldt.
Bland motiverna för sin framställning yttrar nu Nils Larsson främst, att, derest
vid förra riksdagen ingen annan förändring i Tulltaxan blifvit gjord, än att afgiflen
till Handels- och Sjöfarts-fonden tillädes då gällande tullsatser, och med antagande,
att trafiken förbiefve oförändrad, »skulle bruttouppbörden komma att ökas med jemnt
det belopp, som de tillagda afgifterna tillsammans utgjorde; och då städernas tolagsersättning
borde ökas med 5 procent af de belopp, hvarmed tulluppbörden ökades,
komme Staten att, utöfver den beräknade ersättningssumman, betala tolag ej allenast
för handels- och sjöfarts-afgiften med 37,500 R:dr, utan äfven för tolagen sjelf med
40,786 R:dr årligen» — Sakens enkla och klara förhållande är emellertid, att, när
brutto-tulluppbördén inskränker sig lill den normala summa, som beräknades efter medelbeloppet
af hvad den i de särskilda stapelstäderna utgjort för åren 1853—1855,
eller sammanräknadt 9,520,000 R:dr, tolags-ersättningen skall derutaf utgå med de
för hvarje stad normalt fastställda belopp, i medeltal för hela riket utgörande 81
procent, och att, när brutto-uppbörden öfverstiger normalsumman, städerna skola
af detta öfverskott såsom tolags-ersättning åtnjuta allenast 5 procent. Godtgörelsen
till Handels- och Sjöfarts-fonden erlägges såsom ett fixt anslag af tulluppbörden i sin
helhet utan förändring, såvida icke tullinkomsternas brutto skulle komma att öfverstiga
15.000,000 R:dr; och att Staten »betalar tolag för handels- och sjöfarts-afgiften.»
Bevillnings-Utskotlets Belänkande M 13.
7
och »för tolagen sjelf» kan med lika litet skäl sägas, som att tolags-ersättning utgår
på de öfriga afkortningar oell förvaltningskostnader, hvilka, af Rikets Ständer å nästlidne
riksdag förslagsvis beräknade till 1,600,000 R:dr, af de samfälda tullmedlen
utanordnas. — Af hvad nu blifvit anfördt visar sig ock tydligen, att vid det
förhållande, som under nästlidna år 1859 inträffat, eller att uppbörden med omkring
3 millioner R:dr öfverstiger den omförmälda normalsumman, staten undgår att af
detta betydliga öfverskott i tolags-ersättning utbetala mer än 5 procent, i medeltal
räknadt, i stället att, om ingen tolags-reglering egt rum, städerna varit berättigade
att för hela den tullpligtiga varu-in- och utförseln tillgodonjuta tolag efter den högre
procent, som förut vant gällande.
Motionären anmärker jemväl, att utförselstullen å Stångjern samt införselsafgifterna
å uppgifna 6 varuartiklar vid nästlidne riksdag voro föreslagna att försvinna,
utan att sådant vid tolags-regieringen togs i beräkning. Härvid möter emellertid
den erinran att för 3 af sistberörde artiklar, nemligen Sill, Gråsidor eller Sey, och
Salt, den föreslagna tullfriheten ej af Rikets Ständer antogs, hvadan ock motionärens
särskildt gjorda anmärkning rörande tolags-inkomstens hastiga fall i Nyköping år 1856,
såsom härrörande från den genom Kongl. Kungörelsen den 26 September året förut
medgifna tullfrihet för stadens förnämsta importvara, Fisk, sedermera, efter det
tullfriheten upphört, förlorat sin betydelse. — Den anmärkning motionären yttrar, att
tullen å spanmål och mjöl icke ingått bland de öfriga tullinkomsterna, är ej heller
riktig: dessa varor hafva, lika med andra, i de allmänna tulljournalerna upptagits
och de belöpande tullafgifterna ingått i den gemensamma uppbörden och redogörelsen,
men för hvarje år, sålänge införseltull egde rum, har Tullverkets Styrelse, i
följd af Kongl. Brefvet den 7 December 1841, låtit, efter berörde räkenskap, upp
rätta och till Stats-kontoret aflemna särskild räkning öfver hvad under året blifvit i
lull för spanmål erlagdt.
Den i motionen, under förutsättning af en sedermera icke medgifven tullfrihet,
beräknade tolags-ersättning, som af Statsverket skulle bekostas
för
Sill af
, . . R:mt R:dr 53,04-4: —
»
Salt
10,547: —
»
Gråsidor eller Sev
•j
» »
8,532: —
eller tillsammans
72,123: —
skall följaktligen, äfven om man eljest godkände motionärens sätt att uppställa beräkningarne,
från Statsverkets förmenta uppoffringar afräknas.
Men likasom motionärens antagande, att tolags-ersättnmgen komme alt utgå för
»handels- och sjöfarts-afgiften samt tolagen sjelf», efter hvad förut är visadt, bvilar
på en uppenbart oriktig grund, hvarföre också de af motionären under benämningen
af »tillöknings-afgifter» utförda belopp, tillsammans 110,947 Riksdaler ytterligare böra
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande JVs 13.
från Statsverkets förmenta förlust afdragas, så förhåller det sig äfven med hans sätt
att beräkna Statsverkets förlust på tolags-regleringen med hänseende till den förändring
af tull-lagstiftningen öfverhufvud, som vid sisthdne riksdag genomfördes. JJet
är visserligen sannt, att, om en lullpligtig vara gjorts tullfri, så skulle ock, eniigt
förut gällande stadganden, den för samma vara utgående tolag upphöra; och beloppet
af denna tolag låter äfven lätt till siffran beräkna sig. På detta sätt skall man
tvifvelsutan kunna uppsöka flera artiklar och uppställa åtskilliga summor, de der visade,
att högst betydlig minskning i städernas tolagsinkomster redan skolat inträffa
i följd af den friare riktning, i hvilken tull-lagstiftningen under flere föregående riksdagar
blifvit ändrad. Men allt intill sistlidne riksdag hade emellertid erfarenheten
ådagalagt, att icke mindre tull- än tolags-inkomsten varit i jemnt stigande. Detta
åter har härrört, icke ifrån förhöjning i afgifterna, ulan ifrån tillökning af de inoch
utförda varornes mängd. När nu tolagen, sådan den i äldre författningar var
städerna tillförsäkrad, i allmänhet utgick i mån af varuvärdet, men tullsatserna i förhållande
dertill nedsattes, så visar det sig uppenbart, att, om också en friare (ulllagstiftning
för vissa artiklar medgifvit tullfrihet och följaktligen äfven tolags-fnhet,
så hade likväl tolags-afgiften, der förra grunden för dess utgörande qvarstått, i regeln
stigit i starkare förhållande, än sjelfva tullinkomsten. Då t. ex. man tillförene
ansåg manufakturvaror böra draga en tull af 25 procent af värdet, så utgjorde tolagen,
om den beräknades till endast 2 procent af tullvärdet, 8 procent af tullbeloppet;
nedsattes åter tullafgiften till 20 procent, så steg tolagen till 10 procent
af densamma o. s. v. Häraf följer således ovedersägligen, att ju mera det antagna
friare tullsystemet fullföljdes, desto högre skulle städernas tolag.s-inkomsl efter förra
beräkningen hafva stigit i förhållande till tull-inkomsten och desto större kostnader
skulle Statsverket fått vidkännas om tolags-regleringen Iramskjutits till en kommande
tid; och att en reglering, som ordnade tolags-afgiften i enlighet med tull-lagstiftningens
grundsatser, förr eller sednare blifvit af behofvel oundgängligen påkallad, icke
för städernas skull, utan för handelns naturliga utveckling och för de skattskyldiges
befrielse från en mer och mer tryckande pålaga, derom kunna meningarne svårligen
vara delade.
Vid betraktande af den sistlidne riksdag genomförda regleringen och dess resultat
icke blott med hänsigt till en eller annan särskild artikel, eller ett eller annat
enstaka tidsmoment, utan med regleringens tillämpning på alla handels-artiklar tillsammans
och på en längre tidsföljd, är Utskottet af dessa och öfriga vid regleringens
genomförande anförda skäl, fullkomligen öfvertygadt, att hvarken Statsverket
eller landet i sin helhet pä den verkställda tolags-regleringen blifvit lidande, utan
fastheldre, att det bör anses såsom en lycklig följd af flere sammanstämmande gynsamma
förhållanden, att tolags-regleringen kunnat, på sätt som vid sistlidne riksdag
skedde, bringas till utförande; och Utskottet anser sig fördenskull böra hemställa,
att
Bevillning s-U tsliot te ts Betänkande M 13.
9
att Riksdagsfullmägtigen Nils Larssons omförmälda motion icke
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande vidare Herr Thams i motsatt riktning väckta förslag om våg- och
stämpel-afgifternas upphörande, utan eller emot ersättning af tullmedlen, så, enär
Utskottet inhemtat, att frågan om reglering af dessa afgifler, med föranledande af
derom redan i ofvanbemälde Kommitterades underdåniga betänkande väckt förslag och
sedermera i öfrigt rörande tullväsendet gjord framställning, för närvarande är under
förberedande handläggning hos Kongl. Kommers-kollegium, för att komma under
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, anser Utskottet, ehuru delande motionäiens åsigt, att
jemväl omförmälda, vid sidan af tullbeskattningen utgående utgifter, så vidt lämpligen
ske kan, böra upphöra,
sig i frågans närvarande outredda skick, icke kunna något bestämdt
förslag i detta hänseende framlägga och icke heller böra
tillstyrka Rikets Ständer att för närvarande till Kongl Majit aflåta
någon särskild underdånig framställning i detta hänseende.
Och då. hvad slutligen angår Herr Thams tillika väckta förslag om befrielse
för städerna från skyldigheten att bygga och underhålla tullhus, äfvensom att anskaffa
och underhålla våg-attiralj och stämpelbetjening m. m., sistnämnda förpligtelser ega
oskiljaktigt sammanhang med frågan om våg- och stämpel-afgifternas upphörande,
samt skyldigheten att bygga och underhålla tullhus åter utgör en af grunderna för
de städerna tillförene beviljade tolags-afgifter och den i deras ställe nu utgående, här
förut omförmälda tolags-ersältning, anser Utskottet
hvad Herr Tham i berörda hänseenden föreslagit, böra förfalla.
Stockholm den 26 Januari 1860.
Reservationen
1:o af Nils Larsson från Jemtlands län: »Emot Bevillnmgs-Utskottets utlåtande
i anledning af min motion om upphäfvande af den vid sistlidne riksdag
beslutade tolags-regleringen, får jag härmed anföra min vördsamma reserBih.
lill B. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 2
10
Bevillnings-Uiskottets Betänkande M 13.
vation; anseende jag mig likväl härvid både kunna och bora iakttaga den största
möjliga korthet, enär motionen i ämnet, till hvilken jag utbeder mig att
såväl i det bufvudsakliga, som i afseende på den närmare utredningen få hänvisa,
redan blifvit Riks-Ståndens respektive ledamöter särskildt meddelad och
derföre bör antagas vara till innehållet fullkomligt känd. Jag behöfver sålunda
också icke klaga deröfver att Utskottet, i strid mot hvad som annars brukar vara
vanligt och i allmänhet anses vara Utskottens pligt, icke redogjort för eller omnämnt
någonting annat, än allenast de punkter, mot hvilka Utskottet trott sig kunna framställa
anmärkningar.
Bland de punkter, söm sålunda i sistnämnda afseende ansetts förtjena någon
uppmärksamhet förekommer först det i motionen anmärkta förhållandet, att Staten
nu måste betala tolag på tolag och tolag på handels- och sjöfarts-afgiften, hvilken
anmärkning Utskottet, såsom det vill synas, tror sig hafva vederlagt med en strof
af följande lydelse: »Godtgörelsen lill Handels- och Sjöfarts-fonden erlägges såsom ett
fixt anslag af tulluppbörden i sin helhet utan förändring, såvida icke tullinkomsterna
brutto skulle komma att öfverstiga 15,000,000 Riksdaler; och att Staten betalar
tolag för handels- och sjöfarts-afgiften och för tolagen sjelf, kan med lika litet skäl
sägas, som att tolags-ersättningen utgår på de öfriga afkortningar och förvaltningskostnader,
hvilka, af Rikets Ständer vid nästlidne riksdag förslagsvis beräknade till
4,600,000 Riksdaler, af de samfällda tullmedlen utanordnas.» — Emot Utskottets
resonemang i detta afseende nödgas jag emellertid erinra, hvad jag eljest så gerna
skulle hafva önskat få anse såsom öfverflödigt, att det omförmälda beloppet af tullverkets
förvaltningskostnader, såsom äfven före tolags-regleringen inbegripet i den
egentliga tullen och ingående i brutto-tuliuppbörds-beräkningen, icke verkat någon
ändring i sistnämnde beräkning, hvarföre ock, då förhållandet med handels- och sjöfarts-afgiften
och tolagen varit i delta afseende alldeles motsatt, den af Utskottet
gjorda sammanställningen icke låter försvara sig.
Att vidare än som i motionen skett bevisa påståendet, att Staten måste, utom
den vid regleringen beräknade tolags-ersättningen betala tolag äfven för tilläggs-afgifterna,
sedan dessa numera ingå bland tulluppbörden och sålunda med sitt belopp
öka summan af denna, förefaller mig så, som om jag skulle vilja framlägga bevis
för t. ex. den satsen, att 2 till 10 gör 12; och jag öfverlemnar derföre gerna, utan
vidare ordande, den saken till hvars och ens bedömande; viss som jag är, att den
icke kan, genom hvilken bevisning som helst, blifva klarare än den i sig sjelf är.
Beträdande Utskottets yttrande derom, att, då tull-uppbörden under nästlidne
år 1859 med omkring 3 millioner Riksdaler öfverstigit den beräknade normalsumman,
Staten skulle undgå att af detta betydliga öfverskott i tolags-ersättning utbetala
mera än fem procent, i stället att, om ingen tolags-reglering egt rum, städerna varit
berättigade att för hela den tullpligtiga varu-in- och utförseln tillgodonjuta tolag
efter den högre procent, som förut varit gällande; så torde jag få erinra derom:
Bevillnings-Utshottets Betänkande JYS 13.
11
alt dessa 3 millioner till mera än hälften utgöras af tolags-, handels- och sjöfartsafgifter,
hvarå, enligt gamla beräkningsgrunderna, ingen tolag skolat erläggas, tillföljd
hvaraf nämnda, på 3 millioner erlagda 5 procent här torde förvandla sig till cirka
\\ procent, beräknade på den del af det ifrågavarande öfverskottet, som egentligen
bort vara tolag underkastadt; att tolagen på det hela, beräknad efter förut gällande
grunder, visat sig hafva till följd af medgifven tullfrihet för en stor mängd varuartiklar,
som i förhållande till värdet och den deraf beroende tolags-pligtigheten varit jemförelsevis
lågt tullbeskattade — i medeltal räknadt nedgått i icke obetydlig mån under
8^ procent af tullbeloppet. För öfrigt och för att här undvika en alltför stor
vidlyftighet, torde jag, för beräkningen af regleringens sannolika resultat under det
nu ifrågavarande året '1859, fä hänvisa tiil den under pag. 1 1 och \2 i motionen förekommande
approximativa beräkning, som är grundad på en i det närmaste lika tulluppbörd
med den för sistnämnda år uppgifna.
I afseende på Utskottets erinran derom, att den vid sistlidne riksdag föreslagna
och förutsatta tullfriheten för 3:ne af de i kalkylen upptagna artiklar, nemligen Sill,
Gråsidor och Salt, icke af Rikets Ständer antogs och att följaktligen de för dessa
artiklar upptagna poster borde från kalkylen uteslutas, kan naturligtvis så mycket
mindre någon tvist uppstå, som de också endast upptagits under den nämnda förutsättningen.
Utskottet söker vidare, i afsigt att visa fördelen deraf, att tolags-regleringen ju
förr ju heldre genomfördes, leda sig till den slutsatsen att, i följd af den friare riktning,
i hvilken tull-lagstiftningen under flera föregående riksdagar blifvit ändrad, tolagen,
der förra grunden för dess utgörande qvarstått, skulle hafva stigit i starkare
förhållande än sjelfva tullinkomsten. — Härvid framställer sig dock sjelfmant den
anmärkningen, att Utskottets hela argumentation i detta afseende ställer sig i uppenbar
strid med hvad erfarenheten ådagalagt. Utskottet uppgifver sjelf uti sitt betänkande,
att, enligt en af Kommers-kollegium åstadkommen och af Kongl. Majit uti
nådig proposition vid 1844 års riksdag åberopad utredning, det visat sig, att tolagsinkomsten
den tiden motsvarade ungefärligen 10 procent af tulluppbörden; och under
åren 1853—1855 utgjorde den, såsom kändt är, i medeltal 8^ procent. Sträcker
man nu undersökningen vidare, så befinnes det, att år 1857 (det sisla under
hvilket de gamla bestämmelserna för tolagsberäkningen följdes), då tulluppbörden i
de till tolag berättigade stapelstäderna — med undantag af Haparanda, Luleå och
Wisby, för hvilka tolags-uppgifter saknas — utgjorde 10,521,676 Riksdaler Riksmynt
och tolagen 723,570 Riksdaler samma mynt, den sednare sålunda blott uppgick
till 6f procent af den förra. Och det visar sig således, att Utskottet, vid sin
beräkning af tolagens förändrade förhållande till tulluppbörden, icke fästat tillbörligt
afseende på alla de faktorer, som böra i en sådan beräkning ingå.
Då Utskottet icke med ett _enda ord omnämner de faktiska förhållanden, som
emot slutet af motionen i ämnet äro framlagda och hvilka bättre än alla deduktio
-
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 13.
ner ådagalägga sakens rätta beskaffenhet, så torde det ursäktas mig att jag här anser
mig böra återupptaga framställningen af desamma.
Under år 4 857 — det sista för hvilket man af offentliga handlingar kan erhålla
upplysning om de tolagsbelopp, som, enligt de gamla beräkningsgrunderna för
dessa algifters utgående, stapelstäderna tillflutit, och under hvilket år vissa förnödenhetsartiklar
redan voro på grund af Kongl Maj:ts särskilda tillstånd tullfria — utgjorde
tolags-uppbörden, enligt derom af vederbörande Magistrater och Drätsel-kommissioner
till Kommers-kollegium algi foa berättelser:, i Stockholm 190,362 Riksdaler
Banko eller 285,543 Riksdaler Riksmynt; i Göteborg 179.080 Riksdaler Banko
eller 268,620 Riksdaler Riksmynt; i Norrköping 27,647 Riksdaler Banko eller
44,470 Riksdaler Riksmynt; i Gefle 3,060 Riksdaler Banko eller 4,590 Riksdaler
Riksmynt; i Malmö 10,051 Riksdaler Banko eller 15,076 Riksdaler Riksmynt; eller
tillsammans för nu uppräknade fem städer 615,299 Riksdaler Riksmynt. Om deremot
de bestämmelser, som genom den nya tolags-regleringen stadgades, skulle hafva
tillämpats under sistnämnda år, så skulle för det första, utan beräkning af tolag på
tolag och tolag på handels- och sjöfarts-afgiften, nämnda fem städer hafva af Staten
uppburit följande tolag-ersättningsbelopp, nemligen: Stockholm, på en tulluppbörd af
3,575,008 Riksdaler, 351,825 Riksdaler; Göteborg, på 3,700,546 Riksdalers tulluppbörd,
310,092 Riksdaler; Norrköping, hvars tulluppbörd utgjort 535,020 Riksdaler,
47,996 Riksdaler; Gefle, på en tulluppbörd af 127,560 Riksdaler, 13,383 Riksdaler;
och Malmö, på 506,044 Riksdalers tulluppbörd, 20,042 Riksdaler, allt Riksmynt,
eller tillsammans 743,338 Riksdaler och således 128,039 Riksdaler mera än som
tolagsafgifterna efter gamla tolags-beräkningsgrunderna visat sig hafva i nämnda fem
städer under det ifrågavarande året utgjort; och om nu, jemte den förhöjning, som
den nya regleringens tillämpning på samma sätt skulle hafva åstadkommit äfven för
alla de öfriga till tolag berättigade stapelstäderna, härtill lägges beloppet af den tolagsersättning,
som ytterligare skulle hafva tillkommit tillfölje af handels- och sjöfartsafgiftens
och tolagens inberäknande bland tulluppbörden; så är det faktiskt bevisadt,
att tolagsafgifterna för hela riket, under år 1857 skulle, om den nya regleringens
bestämmelser hade tillämpats, med mer än Tvåhundratusen Riksdaler Riksmynt hafva
öfverstigit det belopp, hvartill de, enligt förr stadgade beräkningsgrunder, i verkligheten
visat sig hafva under samma år uppgått.
Då emellertid, ehuru det sålunda anförda icke kunnat bestridas, förslaget att
helt och hållet återgå till de gamla bestämmelserna synes röna motstånd, samt då
ändamålet, en af rättvisa och billighet påkallad jemkning i Statsverkets uppoffringar,
på annat sätt torde kunna till väsendtlig del vinnas, utan att det genom regleringen
antagna systemet behöfver rubbas; så vågar jag hos Rikets Höglofliga Ständer vördsamligen
hemställa, att, lill undanrödjande åtminstone af den mest i ögonen fallande
orättvisan, som ligger uti det anmärkta förhållandet alt Staten nu måste betala tolags
ersä
ttning
Bevillnings-Ulskottets Betänkande As 13.
13
ersättning för de i tulluppbörden ingående tilläggs-afgifterna; de för tolags-beråkningen
normalt beräknade och i tolags-tarifen uppställda tulluppbörds-beloppen måtte hvar för
sig höjas med motsvarig andel af de vid regleringens genomförande normalt bestämda
tilläggs-afgijterna; dock sä, alt de pä detta sätt uppkommande beloppen jernnäs lill
närmaste hela hundradetal Riksdaler; så att t. ex. Calmar, som, enligt nu uppställda
tarif, på en tulluppbörd af 270,500 R:dr, erhåller en tolags-ersättning af 8,700 R:dr,
skulle åtnjuta sistnämnda belopp, då tulluppbörden uppginge till 300,500 R:dr, med
tillökning af 5 procent för hvad tulluppbörden i staden öfverstiger denna summa. —
Jag anhåller således vördsamligen att betänkandet mätte på denna grund till Utskottet
åter remitteras, med uppdrag för Utskottet att utarbeta förslag till en härmed
öfverensstämmande tarif för tolags-ersättningens beräkning. Och dristar jag särskildt
härvid förtröstansfullt vända mig till Höglofliga Borgare-Ståndet med vördsam anhållan
att äfven Höglofliga Ståndet måtte billiga min nu gjorda famställning och biträda
en allenast på nyssomförmälda grund stödd återremiss.»
Häruti hafva instämt: Josef Holm från Stockholms län, Erik Christenson från
Göteborgs och Bohus län, Anders Joli. Sandstedt från Jönköpings län, Erik Magnus
Falle från Skaraborgs län, Per Byström från Jemtlands län. Carl Gust. Ce
derskog
från Östergötlands län, Olof Olsson från Wermlands län, Olof Lindström
från Westerbottens län.
2:o af Nils Olsson från Malmöhus län. »Då erkännas måste, att det fordna
sättet för uppbärande af städernas tolag varit förenadt med mycken svårighet, onödig
tidsspillan, ojemn fördelning, så att varor gått onaturliga vägar, för att förtullas
eller, med andra ord, ersätta tolag, har jag visserligen hyst någon tvekan, att bifalla
motionen för såvidt den åsyftar återgång till den gamla methoden; icke heller finnes
någon utsigt att motionen skall vinna framgång inom Stånden; men då knappast
någon kunnat bestrida, långt mindre öfverbevisa motionären, att icke Staten gör
förlust genom det nu gällande förslag och skulle förlora ännu mer, om ytterligare
flere varor göras tullfria, och tullmedlen minskas, kan jag icke förena mig med
majoriteten om det afgifna betänkandet. — Jag anser således ej blott att deruti
bort inflyta ett uttryckligt erkännande om motionens obestridliga rättmätighet, utan
äfven att Utskottet bort tillstyrka Ständerne sådana åtgärder, genom hvilka det
obilliga i nuvarande system måtte kunna, utan återgång till det gamla, i största möjliga
mån jemkas och rättas intilldess att en allmän omreglering af icke allenast
denna, utan ock af städernas samtliga andra inkomster må kunna i ett sammanhang
verkställas.»
3:o af Carl Ifvarsson från Hallands län: »Ehuru jag icke kunnat så fullstän
digt
uppfatta den invecklade frågans beskaffenhet, som jag önskat, och ehuru jag
ingalunda kan förorda det gamla intrasslade och numera redan afskaffade uppbörds
Bih.
till R. St. Prof. 1859 å 1860. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 3
14
B ev il In in g s-Ut sk alte! s Betänkande M 13.
sättet af ifrågavarande tolags- och öfriga så kallade tilläggsmedel, så enär jag, dels
vid genomläsandet af sjelfva motionen och dels under den inom Utskottet förda
diskussion i ämnet, kommit till den öfvertygelsen, att meningen med den under
sistlidne riksdag vidtagna åtgärden endast varit att förenkla uppbördssättet för att
derigenom bereda lättnad i handels- och sjöfarts-trafiken, men det förhållande likväl
genom berörda åtgärd uppstått, att städerna fått sig tillerkände en ingalunda åsyftad
vinst, åtminstone deri, att tolag numera utgår äfven å den tolag, som fordom utgick
bredvid, men nu är inbegripen uti sjelfva tullen, har jag icke kunnat biträda
den mening, som inom Utskottet hufvudsakligen gjort sig gällande, nemligen att afstyrka
all åtgärd i ämnet. — Om den till 5 procent bestämda tillökning, i tolagsersättningen
icke utgått, såsom nu sker, af brutto-tullinkomsten, i hvad den öfverstiger
det antagna normalbeloppet af denna för hvarje stad särskildt, utan endast af
det belopp tullmedel, som utöfver berörda normalsumma kunde qvarstå, sedan den
till medium beräknade tolags-ersättningen blifvit afdragen; så hade man, enligt min
åsigt, kommit det rätta åtminstone något närmare, än som skett. En rättelse häruti
samt en billig jemkning i vissa andra delar, hvaribland äfven tycks böra ingå en
sådan jemkning städerna emellan, att hvarje stad finge en viss och lika procent af
ali derstädes skeende tulluppbörd, synes mig vara af rättvisa och billighet påkallad;
hvarföre, och då jag dessutom anser att våg-, stämpel-, bro- och hamnpenningar med
flera dylika afgifter lämpligen kunde, likasom tolagsafgiften till Handels- och Sjöfartsfonden,
ingå i tulluppbörden, jag alltså vördsamligen föreslår, att allt detta, såsom ock
motionärens hufvudsakliga syfte synes mig vara, på en gång och i ett sammanhang
utredes och bestämmes, samt ordnas så, att afgifterna till städerna komma att utgå
med vissa procent af alla tullmedlen; dock tror jag icke att en återgång till det
gamla uppbördssättet, under tiden medan berörda utredning sker, kan vara hvarken
nödvändig eller just så ändamålsenlig, att jag för min del vill tillstyrka den.»
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Bemllnings-Ulskottels Betänkande N:o 14.
4
N:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Jan. 1860, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner angående
upphörande af nederlagsrätt för bränvin och sprit; m. m.
Uti särskilda till Bevillnings-utskottet remitterade motioner har, i sammanhang
med framställda förslag rörande förändring i föreskrifterne angående tillverkning och försäljning
af bränvin samt afgiften derför, blifvit yrkadt, dels hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln af Herr Dalman, W. F.: att den för bränvin och .'igeniever;'medgifna nederlagsfrihet
mätte upphöra; dels, inom samma Riks-Slånd, af Herr von Mentzer, C. F.. att
nall nederlagsrätt för importeradt bränvin och spritdrycker» måtte upphäfvas, samt att
»tullumgälderna derför borde förskottsvis erjäggas till den lossningsplatsen närmast stationerade
tulltjensteman»; dels ock, inom Hedervärda Bonde-ståndet, af Atiders Trulsson
frän Blekinge län: att »all nederlagsrätt för spritvaror» måtte upphöra; äfvensom att
»den till 20 procent bestämda tharan å spritvaror måtte nedsättas till 10 procent;» —
Varande, såsom skäl för det föreslagna upphörandet af nederlagsrätten så väl af de särskilde
motionärerne, som vid den, i anledning af Herr Dalmans motion hos Ridderskapet
och Adeln förekomne diskussion, hufvudsakligen anfördt: att ett af de väsendtliga ändamål,
som åsyftats med den på sednare tider efter hand vidtagna förhöjning i bränvinsskatten,
eller alt genom bränvinets fördyrande hämma dess omåttliga förbrukning i betydlig
män motverkats genom medgifvandet af meranämnde nederlagsrätt för utrikes ifrån
införda spritdrycker, enär imporlörerne dymedelst bereddes tillfälle att, vid inträffad prisstegring
å det inhemska fabrikatet, åter nedtrycka priset genom att låta den på nederlag
befintliga varan derifrån lossas och utgå i marknaden; — samt att, då den inhemska
Bi/i. lill B. St. Brot. 1859 f 1860. 5 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 1
2 Bevillnings-Ulskottets Betänkande N:o ii.
producenten mäste betala sin skatt förskottsvis, importören af utländskt bränvin deremot
undginge att erlägga stadgade afgifler för den införda varan, förr än ban funné lämpligt
att realisera densamma, hvarigenom jemväl ett nödigt skydd för den inhemska fabrikationen
väsendtligen motverkades.
Sedan 1856 års Tull-kommitté, uti sitt afgifna betänkande, bland annat, föreslagit
särskilda grunder för ordnandet af kreditupplags- och nederlags rörelsen, samt Kongl.
Maj:t uti sin vid sistlidne riksdag aflålna nådiga Proposition angående tullbevillningen
upplyst, att denna fråga vore under behandling i sammanhang med utarbetandet af förslag
till en allmän tullstadga, som komme att Kongl. Maj:ts pröfning underställas; har
Utskottet nu inhemtat, att ett sådant förslag sedermera afgifvits, hvilket snart torde till
afgörande hos Kongl. Maj:t förekomma, och hvaruti i öfverensstämmelse med kommitterades
af Rikets Ständer å nästlidne riksdag biträdda hemställan, blifvit tillstyrkt, att de
i hänseende till vilkoren föga skiljaktiga nederlags■ och kredit upplags-rättigheterne
måtte sammanföras till en gemensam upplagsrätt, under namn af »nederlag».
I sin underdäuiga skrifvelse den 2 December 1857 hafva Rikets Ständer redan,
beträffande kredit-upplaget för den tid detsamma kunde komma att fortfara, uttalat den
mening, »att bränvin icke borde upplagas bland de artiklar, hvilkas införsel underlättas
genom anstånd med tullafgiftens erläggande»; men att härvid afsetts endast vanligt sädesbränvin
visar sig deraf, ati den vid nämnde skrifvelse bilagda tarif för kredi -upplaget
och transitoafgiften uttryckligen upptager de specifika arterna Genier er, Conjac,
Rumm och Arrac■ Alt fråu upplagsrätt utesluta de tre sistnämnda slagen vore ock, i
Utskottets tanka, desto olämpligare, som de utgöra hufvudsakliga föremål för verldshandeln,
till hvars förmånliga bedrifvande efter olika konjunkturs-förhållanden erfordras, att
varan från allmän nederlags inrättning, der sådan finnes, må kunna förtullas eller äter
utföras. En sådan rättighet för dessa tre artiklar har äfven i Sverige, sä länge nederlag
i detta land funnits och följaktligen långt innan förbudet mot sädesbränvins införande
upphäfdes, egt rum och varit begagnad. Om denna nederlagsrätt för Arrac, Conjac och
Rumm skulle upphöra, blefve deraf sannolikt en följd, att dessa varor icke vidare kunde
omedelbart från de aflägsna främmande produktionsorterna införas, utan måste hemtas
från närgränsande länders nederlag, dervid man säkerligen hade att befara enahanda benägenhet
till smuggling, som nu är att öfverklaga med hänsigt till sädesbränvin. Hvad
deremot särskildt beträffar »Geniever», har väl äfven denna artikel hittills åtnjutit både
kredit-upplags- ocs nederlagsrätt: men då denna vara, oaktadt derför använd tillsats, i
sjelfva verket utgör ett sädesbränvin, och således, i fråga om konkurrens med den sven
-
Beoillnings-Utskotlets Betänkande N:o 14.
5
ska tillverkningen, skäligen torde kunna hänföras under samma kategori med sådant
bränvin i allmänhet, finner Utskottet, som, med hänsigt till hvad Rikets Ständer redan
förra riksdagen i ämnet yttrat, biträder motionärernes framställningar i hvad de angå
upphörande af nederlagsrätt för bränvin och sprit af säd och potates, sig ega anledning
att utsträcka sitt tillstyrkande härutinnan till det slag af denna vara, som benämnes
Geniever.
I följd af hvad nu blifvit anfördt, föreslår Utskottet,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att »bränvin och sprit af säd och potatis, Geniever
deruti inbegripen», mätte från nederlagsrätt uteslutas,
och då, i fall detta förslag vinner nådigt bifall, något annat sätt för dessa varuslags
förtullning icke ifrägakommer, än att tullen skall genast efter varans ankomst erläggas,
torde den af Herr von Mentzer tillika gjorda hemställan i fråga om
liden för tullumgäldernas erläggande icke påkalla något särskildt
yttrande.
Beträffande slutligen Anders Trulssons hemställan om nedsättning till 10 procent af tharan
för bränvin; får Utskottet vördsamt upplysa, att Kongl. JI»j:t, uppå General-Tullstyrelsens
underdåniga förslag, grundadt på anställda pr ofr, äg ning ar, under den 1 Oktober 1858
fastställt följande thara beräkning, nemligen för Cognac, Hamm och frän andra orter än
Ostindien inkommande Arrac, 20 procent, för Arrac, inkommen direkte frän Ostindien,
25 procent, men för Bränvin och Sprit af säd, potates eller .andra jordfrukter, endast
15 procent: hvarom, på nådig befallning, allmän kungörelse under den 23 i samma
månad blifvit af bemälde Styrelse utfärdad; och anser Utskottet, vid sådant förhållande,
den i detta hänseende väckta frågan
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 Januari 1860.
4
Bevillnings-Ulskottets Betänkande N:o 15.
N:o 15.
Ank. till Exp.-Ut6k. d. 31 Jan. 1860, kl. 10 f. m.
Betänkande, angående den så kallade Kur hustafgiften.
Härom Lar Kongl. Maj:t under den 14 Oktober sistlidet är till Rikets Ständer
aflåtit nådig Proposition, hvilken blifvit till Utskottet remitterad.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag beslutat, att ifrågavarande afgift
årligen från och med 1859 till och med det år, då nästa riksdag slutades, skulle af
hvarje mantals-skrifven person utgöras för Stockholms stad med högst 50 Öre och minst
3 öre samt inom öfriga delar af riket med minst 3 öre och högst 25 öre, och Kongl.
Maj:t, i öfverenslämmelse härmed och med hvad Rikets Ständer i öfrigt stadgat, under
den 23 April 1858 utfärdat nådig kungörelse; så har Seraphimer-Ordens-Gillet, för att
ådagalägga i hvad mån ofvannämnde afgift fortfarande må vara för lasarettens och kurhusens
underhållande af nöden, till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat uppgjordt
sammandrag af inkomna summariska räkningar och revisionsberättelser angående kurhusmedlens
belopp samt länslasarettens och kurhusens öfriga inkomster och utgifter under
år 1857, utvisande detta sammandrag, att kurhus åfgiften för året utgjort 209,381
Rdr 19 sk. 3 rst och öfrige inkomster 127,936 Rdr 15 sk. samt att utgifterna uppgått
till 299,561 Rdr 38 sk. 5 rst allt banko; på grund hvaraf och då det vore uppenbart,
att ifrågavarande sjukvårds-inrättningar utan kurhus-afgiften icke kunde ega bestånd samt
berörde afgift vore bestämd att utgå endast till och med det år, hvarunder nu varande
riksdag slutade, Ordens-Gillet till Kongl. Maj-.t hemställt, att nådig Proposition om samma
afgifts fortfarande måtte till Rikets Ständer aflåtas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t uti omförmälda nådiga
Proposition föreslagit, att ifrågavarande kurhus-afgif1 må jemväl under nästa
Bevillnings-Vtskoltets Betänkande N:o 15.
s ta Is reg ler ing s period utgå på sätt och till de belopp, sorn blifvit af Bikels Ständer
vid sistförflulna riksdag bestämda och genom ofvan omförmälda Kongl. Kungörelse
den 23 April 1868 påbudna
Härjemte faar Borgare-Ståndet till Utskottet öfverlemnat ett af Herr Lindeström
vid remiss af Kongl. Maj:ts proposition afgifvet yttrande, hvari Herr Lindeström hufvudsakligen
anmärkt, att ifrågavande skatt, hvars benämning redan hade något för ärbarhet
och goda seder sårande, innebära ett verkligt hån mot den offentliga sedligheten derigenom
att den gjorts till en personel afgift; i anledning hvaraf Herr Lindeström, under
erinran derjemte om orättvisan i allmänhet af personela skatter, föreslagit, att titeln på
denna skatt måtte ändras till något mindre skymfligt såsom nkommunal-afgift» eller något
annat samt att samma skatt måtte uttaxeras icke som en personel afgift, utan med ett
eller annat öre på hvarje riksdaler, som erlägges i bevillning för förmögenhet eller inkomst.
Hvad angår sistnämnde yrkande, så torde här böra erinras, huru ifrågavarande
skatt lilikommit. Vid 1815 års riksdag anhöllo Rikets Ständer, det Kongl. Maj:t täcktes
anbefalla Landshöfdiogarne att sammankalla länens innevånare, för att öfverlägga om åtgärder
till veneriska smittans hämmande; och vid dessa sammankomster åtogo sig invånarne
i de flesta län för hvarje mantals-skrifven person en årlig afgift, lämpad efter bebofvet
af den inom länet för berörda ändamål erforderliga kostnad.
I fä, om ens i något annat fall torde ock den personela beskattnings-grunden
förekomma billigare och rättvisare än just här. De sjukvårdsanslalter, för hvilkas upprätthållande
skatten utgår, anlitas nästan uteslutande af obemedlade personer, som kostnadsfritt
eller mot ringa afgift erhålla en omvårdnad, hvilken af ekonomiskt lyckligare
lottade företrädesvis på annan kostsammare väg sökes.
Något allmännare missnöje med denna personela afgift har icke heller hittils,
så vidt Utskottet kunnat erfara, försports. Utskottet anser således skäl ej vara för
t anden ali föreslå nå ion ny grund för den ifrågavarande afgiflens uttaxering.
Hvad vidare angår namnet på denna afgift, så har detsamma nu mera vunnit
häfd. Det eger ock förljensten att uttrycka hvad dermed menas. Då afgilten derjemte
användas för ett så ädelt ändamål, som det att till helsan återhjelpa den lidande, synes
en sannt sedlig känsla ej böra finna sig sårad af den riktiga benämning, hvarunder afgiflen
utgår. Utskottet hemställer alltså,
det Herr Lindeslröms anförande icke heller i detta hänseende
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande Kongl. Maj:ts Proposition i ämnet får Utskottet, i öfverensstämmelse
dermed och på de af Seraphiraer-Ordens-Gillet anförda skäl, tillstyrka,
aU Rikets Ständer mätte besluta att, att till veneriska smittans
hämmande och bolande, en kur hur safgift må beviljas att fortfarande
lill och med det år, då nästa riksdag slutas, årligen
utgöras af hvarje mantals-skrifven person för Stockholms stad
6 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.
med högst 50 öre och minst 3 öre somt inom öfriga delar
af riket med högst 25 öre och
enahanda vilkor, sorn vid sist för flutna riksdag blefvo bestämda
och uti Kongl. Kungörelsen den 23 April 1858 innehållas
Stockholm den 27 Januari 1860.
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Jan. 1860, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af räckt förslag om förändring
i Kongl. Kungörelsen den 15 December 1854, angående hort
s tamp Jin gens verkställande.
Uti en inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt motion har Herr W. M. Ekelund
föreslagit den förändring i ofvan åberopade Kongl. Kungörelse, att tillåtelse måtte beredas
Kortfabrikant i stad, der Landtränteri ej finnes, att hos Magisiraten mot kontant
betalning erhålla kortkonvoluter, dock icke till mindre antal, än nu är föreskrifvet.
Till stöd härför har motionären anfört, att genom den föreslagna förändringen
skulle Kortfabrikanten besparas icke blott kostnad för penningars öfversändande till
Landtränteri, deras inbetalning dit genom Kommissionär, som för besväret dermed samt
för konvolulernas uttagande och afsändande måste särskildt godtgöras, utan äfven ränteförlust
på de penningar, som stundom måste utgifvas för onödigtvis inneliggande, för
storf, förlag konvoluter. Dessutom skulle genom en sådan förändring förekommas hvad
som någon gång skall hafva inträffat, att erforderligt antal konvoluter icke genast varit
att i Ränteriet tillgå, utan reqvirenten måste derpå vänta 2 å 3 veckor, genom hvilket
menliga förhållande hinder lätt kunde uppstå vid expedierandet af ingångna beställningar
ocb, i synnerhet höstetiden, då afsättningen vore lifligast, en kännbar förlust i följd af
hämmad sjöfart drabba Fabrikanten. Genom att ålägga Magistraten i de städer, der kort
-
Bevillnings-Utskotlets Betänkande N:o 16. 7
L'taaft.jaaiiUdBwö
fabrik men ej Landtränteri, funnes, skyldighet att från Riksgälds-kontoret reqvirera kortkonvoluler
och för dem redovisa, skulle ej heller, efter motionärens förmenande, någon
våda uppstå; och har motionären slutligen antydt, att, derest någon ersättning till den
Magistrats person, som erhölle nämnde bestyr, skulle utgå, den borde af Kortfabrikanten
godtgöras.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad motionären sålunda anfört och hvad
först angår den olägenhet, som skulle uppstått derigenom att konvoluter ej genast vid
reqvisition varit i Landränteri att tillgå, sä, enär ett sådant förhållande endast kunnat
inträffa genom försummelse å vederbörande tjenstemans sida, alt i tid frän Riksgälds
kontoret reqvirera erforderligt amal konvoluler, finner Utskottet nämnda omständighet,
hvari rättelse å laglig väg kunnat erhållas, ej innebära skäl till den föreslagna förändringen.
Ifrågavarande Kongl. Förordning den 15 December 1854 föreskrifver nemligen,
bland annat, det skall »genast efter det stadgad afgift blifvit i behörig ordning erlagd,
ett deremot svarande antal konvoluler tilldelas den, för hvars räkning denna afgift blifvit
inbetald.»
På grund af sistnämnde stadgande förfaller äfven motionärens klagan öfver den
ränte-förlust, som skulle uppkomma derigenom att Fabrikanten nödgades förse sig med
förlag af konvoluter. Sällan torde nemligen beställningar ingå af sä brådskande natur,
att ej åtta dagars anstånd med expedierandet medgifves och inom nämnde tid lära väl
konvoluter i allmänhet kunna erhållas från närmaste Landtränteri.
Hvad slutligen beträtfar den besparing i kostnader för korlfabrikanter, sorn genom
den föreslagna förändringen skulle uppstå, så tyckes motionären sjelf medgifva hvad
äfven billigheten fordrar, att det ökade besvär och den redovisnings skyldighet, sorn förändringen
komme att mediöra för Magistrater i de städer, der kortfabrik men ej Landtränteri
funnes, ej borde nämnde myndigheter åläggas utan motsvarande skälig ersättning
af den, som af förändringen droge fördel. Denna ersättning åter skulle väl ej kunna
blifva ringare än det arfvode, som nu bestås enskilda kommissionärer i och för konvoluternas
uttagande från Landränteriet och afsändande till Fabrikanten, hvarigenom alltså
någon besparing i den sistnämndes kostnader i sjelfva verket ej komme att inträffa.
På dessa skäl och då municipal-myndigheter icke utan i yttersta nödfall lära
böra betungas med uppbörd af Statsverkets medel och redogörelse derför, men någon
sådan tvingande omständighet här alls icke synes vara för handen, hemställer Utskottet,
att Herr Ekelunds ifrågavarande motion ej måtte tid någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 Januari 1860.
Stockholm, tryckt hos N. Marcus, 4 860.
Bevillnings-Utskottets Memorial 5M 17.
1
N:o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Febr. 1860, kl. 3 e. m.
Memorial, med hemställan alt ett af Kongl. Maj.ts och Rikets Kammar
rätt
afgifvet underdånigt utlåtande måtte få tryckas för att bland
Riks-Ståndens ledamöter utdelas.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Bevillnings-Utskottet remitterat den nådiga skrifvelse,
deruti Kongl. Maj:t till Rikets Ständer öfverlemnat det af särskildt i nåder
förordnade Kommitterade upprättade förslag till ny författning angående Allmänna
Bevillningens utgörande. Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln var denna remiss
åtföljd af ett yttrande af Herr Grefve Mörner, Carl Göran Detlof som fästade uppmärksamheten
å det underdåniga utlåtande, hvilket, enligt den nådiga skrifvelsens innehåll,
Kongl. Maj:t och Rikets Kammar-rätt afgifvit öfver bemälde Kommitterades
förslag; och då, efter Herr Grefve Mörners åsigt, detta utlåtande innehölle åtskilliga
anmärkningar, hvilka torde befinnas af den vigt att de borde komma till samtlige
Riksdagsmännens kännedom, hemställde Herr Grefven, huruvida icke Utskottet skulle
anse tjenligt att detta utlåtande, som komme att Utskottet tillhandahållas, blefve tryckt
och till Riks-Ståndens ledamöter utdeladt.
Bevillnings-Utskottet, som af det åberopade utlåtandet redan erhållit del, skall
icke underlåta att vid pröfningen af Kommitterades förslag egna Kammar-rättens anmärkningar
all den uppmärksamhet, desamma, med hänsigt så väl till det ifrågavarande
ärendets vigt, som sin egen beskaffenhet kunna förtjena. Men också för
Utskottet vill det emellertid synas, som skulle det icke vara utan nytta, om dessa
anmärkningar vore af Riks-Ståndens ledamöter kända, innan Bevillnings-Utskottets
Bi/i. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Samt. 1 Afd. 7 Haft.
Bcvillnings-Utshottets Memorial M 17.
förslag angående allmänna bevill ningen till Rikets Ständers pröfning framlägges;
och då, enligt de upplysningar, Utskottet inhemtat, kostnaderne för den ifrågaställa
tryckningen icke torde uppgå till fullt 300 R:dr R:mt, tvekar Utskottet icke att
tillstyrka
det Rikets Ständer måtte medgifva, att omförmälda utlåtande
genom Expeditions-Utskottets försorg till trycket befordras och,
liksom öfrigt riksdagstryck, till Riks-Ståndens ledamöter utdelas.
Stockholm den 7 Februari 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Bevillnings-Utskottets betänkande N:o fS.
i
J¥:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Febr. 1860, kl. 3 e. m.
Betänkande, rövande Postbevdlmngen och dermed sammanhängande ämnen.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. General-Poststyrelsen i underdånigt betänkande
hemställt, har Kongl. Maj:t uti nådig Proposition till Rikets Ständer den
27 Oktober 1859 föreslagit
det Rikets Ständer måtte medgifva, att från och med år 1863, då den nya
vigtberäkningen blifvit lill allmänt begagnande anbefalld, den enkla brefvigten för inrikes
bref må bestämmas till l’re ort och porto-moderation iakttagas för bref öfver
21 orts vigt, sålunda, att bref, vägande till och med 3 ort, underkastas enkelt
porto, öfver 3 till och med 6 ort, dubbelt porto,
»
6
»
))
»
9
»
3
enkla »
9
»
))
»
12
»
4
» »
»
12
))
»
»
15
»
5
» »
»
15
»
»
18
»
6
» »
))
18
»
)>
»
21
»
7
» ))
)>
21
»
))
»
25
»
8
» ))
»
25
))
»
»
30
»
9
» »
»
30
»
»
»
40
»
10
)) ))
))
40
»
))
»
50
»
11
» »
))
50
»
»
»
60
»
12
)) ))
»
60
»
))
»
70
»
13
» »
»
70
»
))
80
»
14
» ))
»
80
))
))
»
90
»
15
)) ))
))
90
))
))
»
1
16
)) ))
»
1
»
))
»
n
»
17
» ))
»
1J »
))
»
»
n
»
18
)) ))
vigt
deröfver
ett
enkelt porto
mer
för hvarje 3 ort mer;
att, beträffande utrikes bref, den enkla brefvigten, der den nu är bestämd till
J lod, må förändras till 1| ort och, der den hittills varit 1 lod, till 3 ort;
samt att högsta tillåtna vigten för lösbref, hvilka nu ej få öfverstiga 8 lod,
blifver 25 ort, och för lokalbref, som nu få uppgå till och med 4 lod, 12 ort.
Bih. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft.
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 18.
Vidare har till Utskottet blifvit remitterad en af Herr Palander, C. W., inom
Borgare-Ståndet väckt motion med yrkanden, att porto-afgiften för hvarje inom Sverige
afgående enkelt bref måtte nedsättas till 10 öre; att noggrann undersökning måtte
företagas, huruvida ej någon nedsättning kunde ske i de dryga porto-afgifterna för
till utlandet, isynnerhet aflägsnare länder, afgående och derifrån ankommande bref,
samt att åtgärder måtte vidtagas att göra portot för utländska tidningar så billigt
som möjligt.
Härförutom har Prosten Lundholm uti en inom Preste-Ståndet väckt motion
velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att Kyrkoherdar sakna den rikets
öfriga Embets- och Tjenstemän medgifna frihet från postporto för skrivelser i embetsärenden.
Väl hade en sådan frihet, i följd af Rikets Ständers vid sista riksdag fattade
beslut, blifvit Kontraktsprostar tillerkänd, men en vid samma riksdag väckt motion
om fribrefsrätt i embets-skrifvelser för Kyrkoherdar och Folkskole-styrelser hade
icke hos Rikets Ständer rönt framgång. Motionären har likväl funnit anspråket på
fribrefsrätt för det ordinarie Presterskapet och dess vikarier i fråga om embets-skrifvelse
grundadt på full rättvisa och billighet, i synnerhet som den utväg, hvilken genom
Kongl. Brefvet den 16 Juni 1813 och Kongl. Cirkuläret den 17 September
1834 stöde Presterskapet öppen, att få embets-skrifvelser till Konungens Befallningshafvande
genom Kronobetjeningen fortskaffade, vore förenad med obehag, lör att ej
säga förödmjukelse, och i sjelfva verket ej medförde någon minskning i kostnaden,
emedan afståndet till närmaste Kronobetjent vanligen vore så långt, att man heldre
betalade postporto för embets-skrifvelsen än bekostade en så långväga budskickning.
Härtill komme svårigheten för Prest att nu, då inga så kallade brefkartor vid postkontoren
upprättades, styrka att han i behörig tid afsändt en honom afFordrad embets-skrifvelse.
På grund af allt detta har motionären föreslagit, att fribrefsrätt för
alla embets-skrifvelser måtte förunnas Kyrkoherdar och deras vikarier, med rättighet för
Komministrar och andra ordinarie Prester elier deras vikarier inom pastoratet att få
sina embets-skrifvelser införde i Kyrkoherdens fribrefsbok.
Slutligen har Nils Jansson från Östergötlands län uti en inom Bonde-Ståndet
väckt motion, anfört, att Länsmän, hvilka för närvarande endast egde fribrefsrätt för
bref i tjenste-ärender till Konungens Befallningshafvande i länet och Kronofogden i
fögderiet, dessutom hade en icke obetydlig skriftvexling med Domare, Landtmätare,
Poliskamrar och Länsmän i andra distrikt, för hvilken korrespondens de nödgades först
sända brefven genom postkontoren till Kronofogdarne, för att sedermera under de
sistnämndes fribrefsrätt, ånyo passera postkontoren, innan de kommo vederbörande
tillhanda; och som dessa omvägar förorsakade de brefbäringsskyldige betydligt besvär,
hvilket borde kunna undvikas, har motionären föreslagit, att Länsmän måtte erhålla
fribrefsrätt för alla bref i tjenste-ärenden, på samma vilkor som Kronofogdar.
Vid öfvervägande häraf har, hvad först beträffar Kongl. Maj:ts ofvanberörde
nådiga Proposition, den deruti föreslagna nedsättning i portovigten väl inom Utskottet
väckt någon betänklighet: men sedan genom anställd vägning blifvit utrönt, att denna
Bevillninys-Utskottets Betänkande N:o 18.
3
nedsättning, uppgående för bref af enkel vigt till ^ ort, medgifver att mot afgift
för enkel brefvigt till inrikes orter afsända antingen ett postpappersark, inneslutet i
med lack försegladt kuvert af vanligt konceptpapper, eller ock ett med lack försegladt
bref bestående af två postpappersark, eller ett ark konceptpapper, hvadan denna nedsättning
i vigten ej komme att inverka på flertalets brefvexling; får Utskottet, dä
förslaget jemväl utgör en följdriktig tillämpning af Kongl. Maj:ts nådiga Stadga den
31 Januari 1855 angående mått och vigt, vördsamt hemställa,
det måtte Rikets Ständer bifalla Kongl. Majits ofvanberörda förslag angående
förändring i bestämmelserna rörande postvigten.
Hvad vidare beträffar Herr Palanders förslag om nedsättning tili 10 öre af
enkelt brefporto, så har Utskottet dels af Kongl. General-Poststyrelsens ofvan omlörmälda
betänkande angående förändring i bestämmelserna rörande portovigten, dels
genom upplysningar, som från Postverket blifvit Utskottet enskildt meddelade, inhemtat,
att Postverkets utgifter under de sednaste åren högst betydligt ökats så väl genom
Verkets Tjenstemän beviljad förbättrad aflöning, som genom nya och utvidgade
postkommunikationer, äfvensom genom sednaste förhöjning i postföringslegan; hvilket
allt vållat, att Postverkets utgifter under de två sistförllutna åren öfverstigit dess inkomster,
nemligen år 1858 med 196,682 R:dr 49 öre och år 1859 med ungefär
132,000 R:dr. Utan tvifvel komma Postverkets årliga utgifter att i betydlig mån
än ytterligare ökas. På sätt General-Poststyrelsen i sitt ofvanomförmälda betänkande
anfört, måste nemligen, i samma mån jernvägsnätet inom landet utgrenas, flera nya
sidoposter inrättas och förut befintliga poster utvidgas. Men i samma mån postinrättningens
verksamhet blifver mera omfattande, måste såväl Styrelsens och dess Underafdelningars
som postkontorens personal på flera ställen ökas, äfvensom utvidgade
lokaler anskaffas. Slutligen torde här böra erinras, att för verkställande af tidsenliga
förbättringar i post- och befordringsväsendet stora utgifter äro af nöden. Så skulle
t. ex. verkställandet af det af Kommitterade för skjutsväsendets ordnande i detta afseende
afgifna förslag erfordra ett årligt statsanslag för Postverket af 487,000 R:dr.
Under sådana förhållanden och då det enkla brefportots nedsättning till 10
öre skulle, derest brefvens antal före och efter nedsättningen beräknas lika, tillskynda
Postverket en högst betydlig minskning i inkomster, vågar Utskottet för närvarande
ej tillstyrka någon ytterligare nedsättning i det nu varande brefportot, utan hemställer,
att den af Herr Palander föreslagna nedsättning till 10 öre af det enkla
brefportot icke måtte vinna Rikets Ständers bifall.
Beträffande derefter Herr Palanders yrkanden om undersökning, huruvida ej
någon nedsättning kan ske i porto-afgilterna för den utrikes brefvexlingen samt om
nedsättning af portot för utländska tidningar, så innefattar frågan om nedsättning i
porto-afgifterna för den utrikes brefvexlingen, hvilka afgifter bestämmas genom konventioner,
som mellan de särskilda ländernas Regeringar afslutas, ett ämne, hvarom
Rikets Ständer endast i önskningsväg ega att hos Kongl. Majit göra framställning;
4
Bevillninys-Utskottets Betänkande N:o 18.
och då motionären icke närmare utvecklat behofvet af den utaf honom föreslagna undersökning,
ej heller antydt de grunder, efter hvilka den skulle ega rum, anser Utskottet
skäl ej vara för handen att till Kongl. Majit ingå med begäran om en dylik
undersökning.
Frågan åter om portot för utländska tidningar har, på sätt af Stats-Utskottets
betänkande vid innevarande riksdag Nio 13 inhemtas, nyligen varit föremål för anmärkning
af Rikets Ständers Revisorer. Uti sitt i anledning häraf afgifna underdåniga
utlåtande anföres af General-Poststyrelsen, bland annat, att priset å utländska
tidningar under loppet af mindre än 30 år undergått liera nedsättningar; att ytterligare
nedsättning ej kunde ske utan uppoffringar å Postverkets sida, hvartill den närvarande
tidpunkten i anseende till en mängd förestående vigtigare reformer, ej vore
lämplig, men att Styrelsen vore betänkt på att så snart som möjligt uppgöra nytt
förslag angående inrättande af en Postverkets tidnings-expedition för såväl in- som
utländska tidningar. De af Styrelsen i detta afseende anförda skäl har Utskottet funnit
giltiga och får alltså, på ofvan anförda grunder, vördsamt tillstyrka,
att Herr Palanders ofvan omförmälda yrkanden ej måtte lill någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Då, på sätt Utskottet ofvan sökt visa, Postverkets inkomster under den närmaste
framtiden för en mängd vigliga reformer till den grad tagas i anspråk, att för
deras verkställande betydliga statsanslag torde erfordras, anser sig Utskottet för närvarande
ej kunna förorda den minsta eftergift i Postverkets nuvarande inkomster och
får derföre hemställa,
det måtte såväl Prosten Lundholms motion om fribrefsrätt för Kyrkoherdar
och deras vikarier som Nils Janssons motion om fribrefsrätt för Länsmän
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 13 Februari 1860.
Reservationer:
Af Herr Lagerhjelm, Gustaf: »Sedan det Höglolliga Bevillnings-Utskottet fattat
beslut att tillstyrka Rikets Ständers bifall lill Kongl. Maj:ts nådiga Proposition af
den 27 Oktober 1859, hvari Kongl. Maj:t i nåder föreslår Rikets Ständer, att från
och med år 1863 förändrade bestämmelser rörande brefvigten må ega rum, enligt
hvad l:sta punkten af detta Betänkande närmare belyser, så hade det, enligt min
förmening, varit med full konseqvens öfverensstämmande att, jemlikt hvad en enskild
motionär inom det Vällolliga Borgare-Ståndet föreslagit, nedsätta portot för enkla
bref till 10 öre. De skäl, hvarpå Utskottet grundar sitt afslag på denna motion, är
förnämligast i den bestämda förutsättning, alt portots nedsättning skulle verka en
högst betydlig minskning i Postverkets inkomster, och försigtigtvis har Utskottet, till
stöd för denna sin öfvertygelse, fästat det vilkor, att brefvens antal, före och efter
jiedsättningen, skola beräknas lika. Under diskussionen härom inom Utskottet upp
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande 'N:o 18.
5
lystes äfven, att den förlust, som härigenom skulle drabba Postverket, kunde uppgå til!
öfver circa 200,000 R:dr Riksmynt, enligt uppgift från en i Postverket erfaren Tjensteman,
och att, då bemälde Verk måste aflöna sina Tjenstemän samt vidtaga nödiga
förbättringar m. m., så anser Kongl. General-Poststyrelsen sig för närvarande icke
kunna undvara en sådan summa.
Äfven om det skulle vara ett faktum att, genom en sådan operation, som
den föreslagna, Postverket verkligen skulle göra denna förlust, så är det i min
tanke icke något gällande skäl att, sedan en bestämd vigtnedsättning är besluten,
hvilken af Utskottet ock beräknas till ^0:dels ort för enkelt bref och naturligtvis
större i mån som brefven liro tyngre, genom en indirekt beskattning på den stora
allmänheten, lägga hinder i vägen för den utveckling uti intelligens samt andelig och
materiel förkofran, som ett lilligare meddelande menniskor emellan ovilkorligen befordrar,
och kan det ej heller vara lämpligt till den grad göra allmänheten beroende
af Postverket, att, för att denna institution må kunna uppfylla sin bestämmelse och
sina ändamål, vidtaga sådane utvägar, hvilka ofelbart verka qväfvande på det ömsesidiga
utbytet af idéer och meddelanden, hvaraf behofvet alltmer och mer gör sig
gällande i vårt tidehvarf.
Det må likväl här tillåtas mig att sätta i fråga, huruvida en sådan förlust
verkligen skulle komma att drabba Postverket, i händelse den föreslagna nedsatt ningen
i postportot till 10 öre skulle vinna Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers bifall,
eller om icke, i strid med såväl Utskottets bestämda förutsättning, som den erlärne
Tjenstemannens beräkning, nedsättningen af postportot just skulle blifva en fördel
ej allenast för allmänheten, utan äfven för sjelfva Postverket. Erfarenheten bestyrker
nemligen den sanningen, hvilken äfven är en oaflåtlig regel i alla slags
förhållanden, som röra den stora cirkulationen inom samhället, att trafiken ökar
sig i den mån, som afgifterna äro billiga, samt att problemets lösning ingalunda
ligger deri, att genom ett högre pris söka efter en högre inkomst, som
alltid blir osäker, utan i sättet att göra trafikens välgerningar tillgängliga i sin
största utsträckning för den stora massan af befolkningen. Denna sanning kan
icke bestridas och är dessutom erkänd ej allenast inom alla näringar i alla länder,
utan äfven inom de grenar af Svenska administrationen, som hafva till ändamål
att befordra det ömsesidiga utbytet man och man emellan — och kan deri nuvarande
tulltaxans verkningar på konsumtionen i ej så ringa grad tjena till ledning för
pröfningen af denna sannings praktiska tillämpning. Det hade således bort vara
Utskottet angeläget att, innan ett definitivt beslut fattades, skärskåda denna vigtiga
sak från alla dess sidor och dervid taga i betraktande ej allenast Postverkets förmenta
fördel, men i främsta rummet allmänhetens, — samt att undersöka om icke
förevarande motion just egnar sig att förena bådas intressen, — förutsatt att de
hunna vara oskiljaktige, och icke, såsom nu skett — alltför lätt och obetingadt förlita
sig på den lörespeglade förminskningen af Postverkets inkomster, den må grunda
sig på beräkningar, uppgjorda af den erfarue Tjenstemannen inom Postverket, hvilka
f>
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 18.
likväl icke varit tillgängliga för alla Utskottets ledamöter, eller på majoritetens bestämda
tro, för hvilken icke, mig veterligen, några skäl uti Betänkandet anföres.
Bet är likväl icke endast i allmänhetens intresse, som jag hyser mina betänkligheter
vid Utskottets fattade beslut. Det finnes inom vårt samhälle en klass medborgare,
hvilka icke kunna, i likhet med andra, inskränka sin korrespondens i mån
af sina tillgångar, utan äro ganska beroende af de afgifter och de bestämmelser, hvilka
röra Postverket inom riket, jag menar här de Embets- och Tjenstemän, hvilka i
och för sin tjenst mäste föra en ganska vidlyftig brefvexling, men icke ega fribrefs—
rättighet. En vigtnedsättning utan motsvarande nedsättning af postportot kan visserligen
»för ett enkelt bref» icke vara af någon särdeles anmärkningsvärd betydenhet
för dessa Tjenstemän; men då denna vigtnedsättning rörer de bref, som väga öfver
3 ort och derutöfver, så komma Embets- och Tjenstemännen att underkastas en
ganska stor och alldeles opåräknad utgift, isynnerhet som de handlingar, hvilka al
deni expedieras, i de aldratlesta fall betungas af en högre vigtbestämmelse. Då man
beräknar folkmängdens tillökning, det sociala lifvets allt större utveckling, Statens alltmera
ökade behof af detaljerade upplysningar, kontroller, uppgifter, rapporter, embetsskrifvelser
m. m., hvilka för hvarje år tilltaga, så kan det icke med skäl bestridas,
att tidpunkten är inne att göra sig full reda för, om icke rättvisa och billighet ovilkorligen
fordra, att äfven fästa afseende på dessa Tjenstemäns tysta, men icke derföre
mindre rättmätiga fordringar, isynnerhet som Statens anspråk, i följd af flerahanda omständigheter,
i detta afseende kan vara obegränsadt — och enskildes utgifter ganska ofta
gå relativt till stora summor utan ringaste ersättning, — hvarföre jag i denna min vördsamma
reservation har velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på detta missförhållande.
I anledning af det jag nu haft äran anföra angående nödvändigheten och billigheten
att nedsätta postportot till 10 öre, i enlighet med Utskottets fattade beslut
om vigtnedsättning för enkla bref från 1863 års början; så får jag vördsamt tillstyrka,
att den af Herr Palander väckta motion att nedsätta postportot för enkla
bref till 10 öre, från 1863 års början må af Rikets Ständer bifallas.»
Af Herr von Kramer, A. B.: »I Utskottets förslag att minska den nu tillåtna
vigten för enkelt bref, men deremot afstyrka den föreslagna nedsättningen i den
nuvarande portosatsen, har jag icke kunnat instämma. Jag tror, att dessa båda för
slag
hade bort betraktas i sammanhang med hvarandra och antingen båda tillstyrkas
eller båda för närvarande afstyrkas.
Den vigt, hvartill ett enkelt bref nu får uppgå, utan att för detsamma behöfver
erläggas mer än enkelt porto eller 12 öre, är 1£ lod, som, förvandladt till
det motsvarande i den nya decimala vigträkningen, utgör 3 ort 90§ korn. Enligt
Utskottets förslag skulle denna vigt nedsättas till endast 3 ort. — 1 lod är lika med
3^ ort eller 3 ort 121 korn. D. v. s. Utskottet tillstyrker den enkla brefvigtens
nedsättande från, som den nu är, lod till blott §*:dels lod. Men denna af Ut
-
lievillnings-Utskottets betänkande N:o 18.
7
skottet föreslagna nedsättning drabbar i sina följder ännu märkbarare, då fråga blir
om något tyngre bref. Ett dubbelt bref, eller ett, för hvilket erlägges 24 öre, får
nu väga 2} lod eller 7312 ort, då ett dubbelt bref efter Utskottets förslag blott
skulle få väga 6 ort. Ett tredubbelt bref får nu väga lod eller iO^ ort; efter
Utskottets förslag endast 9 ort. Efter Utskottets förslag blefve således vigten ned
satt
under det nu gällande: för enkelt bref, med 90J korn, för dubbelt bref med
13’2. ort, för tredubbelt bref med 1352 ort o. s. v.
Utskottet söker visserligen bevisa, att den nu tillåtna högre vigten för enkelt
bref ej skulle vara någon märkbar fördel för allmänheten — om fördelen deraf, att
dubbla, tredubbla o. s. v. bref nu få väga mer än efter Utskottets förslag, derom
yttrar Utskottet ingenting. För den stora mängden af brefskrifvare skulle det, enligt
Utskottets förmenande, vara detsamma, om ett enkelt bref får väga 1| lod eller blott
l|:dels lod. För att bevisa detta, i mitt tycke något vågade påstående, anför Utskottet
resultatet af åtskilliga vägningar af papper. Äfven med antagande af, att
dessa vägningar äro fullkomligt osvikliga, lärer väl hvarje sådant försök att bestämma
den mängd papper, en brefskrifvare vanligen kommer att använda, alltid blifva något
högst godtyckligt. Jag behöfver blott påpeka, att räkningar, connaissementer, penningar
m. m. ofta måste i bref inneslutas, samt att helt annat post- eller konceptpapper,
annat lack och andra kuverter, än de af Utskottet profvägda, kunna användas.
Det förefaller mig derföre svårt att på allvar bestrida, att den af Utskottet föreslagna
nedsättningen i brefvigten verkligen är att fråntaga allmänheten en fördel,
hvaraf den nu är i åtnjutande, och jag har trott, att detta ej borde ske förr än man
samtidigt kunde medgifva samma allmänhet en ersättning genom nedsättning af brefportot
från 12 öre till 10 öre. Utskottet, som förordar minskningen i brefvigten,
afstyrker dock helt och hållet hvarje nedsättning i brefportot. Mot nedsättning i
portot anför Utskottet åtskilliga skäl, hvilka det lämpliga omfånget af en reservation
förbjuder att här vidlyftigt upptaga, utan inskränker jag mig till att erinra om det
sväfvande i farhågorna för Postverkets ställning, helst de för åren 1858 och 1859
anförda bristsummorna, då den sednare är mindre, snarare tyckas antyda ett inträdande
biittre förhållande än tvärtom. Att jernvägsnätets utvidgande skulle anföras
som en af orsakerna till sagde farhågor var åtminstone öfverraskande, oaktadt talandet
om — ännu ej inrättade — biposter. I min tanke kommer den tätare och snabbare
postbefordringen på jernvägar tvärtom, enligt all sannolikhet, att så högst betydligen
öka brefantalet, att detta mångdubbelt kommer att betäcka en och annan nödig
ökning i Postverkets personal och materiel. Det ena antagandet såväl som det
andra, blir i alla fall blott en gissning. Skulle dock dels de af Utskottet anförda,
dels andra skäl befinnas afråda från att nu vidtaga en nedsättning af postportot, så
borde äfven med nedsättningen i vigten få anstå, till dess den tid inträffar, då dessa
åtgärder, såsom i min tanke billigheten fordrar, kunna vidtagas i ett sammanhang
och på samma gång beslutas.
8
Écvillnings-Utskottets Betänkande N:o 18.
Det ojeinna talet 5 ort 90-; korn måste dock naturligtvis jernnäs före den tid
då decimalräkningen i mått, mål och vigt skall allmänt tillämpas, eller år 1863. Att
den jemning, som skall ske, bör redan denna riksdag beslutas, framgår äfven af de
skäl, som i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition anföras; men det är ögonskenligt, att
jemningen åstadkommer mindre rubbning i nu bestående förhållanden, om den sker
derigenom, att den nuvaranda enkla brefvigten 1£ lod eller 3 ort 90| korn höjes
till jemt 4 ort, än genom dess nedsättande till 3 ort. Siffran 4 passar äfven lika
väl eller ock lika litet i decimalsystemet, som siffran 3. Ej heller möter genom antagandet
af 4 ort för enkel brefvigt någon allvarsam svårighet att uppgöra bestämmelserna
rörande porto-moderation. Flera förslag skulle lätt kunna i detta afseende
framställas; t. ex. i stället för Utskottets vigtföljd: 3, 6, 9, 12, IS, 18, 21, 2S,
30, 40, o. s. V. ort, en vigtföljd af: 4, 7, 10, 13, 16, 19, 22, 25, 30, 40 o. s. v.
ort, hvilken åtminstone skulle lia den fördel, att nästan allsicke förändra det nu gällande
förhållandet. Siffran 4 ingår äfven i Utskottets serie vid öfvergången från 21
till 25 ort. På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt föreslå:
att från och med år 1863, då den nya decimala vigtberäkningen blifvit
till allmänt begagnande anbefalld, den enkla brefvigten för inrikes bref bestämmes
till 4 ort och porto-moderation för bref af högre vigt i öfverensstämmelse
dermed uppgöres;
eller ock:
att, med bifall till hvad Utskottet föreslagit rörande postvigten, portot för
enkelt bref, från och med år 1863, då nedsättningen i den nu gällande
brefvigten i så fall skulle taga sin början, förändras från 12 öre till 10 öre.»
Häruti hafva instämt Friherre Silfverschiöld, C. O., Herrar Ericson, Bäcklin
och Cramér samt, i hvad reservationen rörer Betänkandets Usta punkt, Herr Wistelius,
Nils Olsson från Malmöhus län och E. M. Falck från Skaraborgs län.
Af Prostarne Lindberg, Melén, Kullman, Doktor Nordlander samt Anders
August Andersson från Östergötlands län emot l:sta punkten af Betänkandet.
Af Komminister Beckman, som anmält att, derest han varit närvarande, då
beslutet om Usta punkten fattades, han, på de af honom vid 1853—54 årens riksdag
'anförda grunder, skulle hafva bestridt detsamma; och
Af Herr Widell, som instämt i de af Herr von Kraemer, i dess reservation,
framställda alternativa förslag.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1860.
Betulininys-Utskottets Utlåtande N:o 19.
1
N:o 19.
Ank, till Exp.-Utsk. d. 23 Mars 1860 kl. 4 e. m.
Utlåtande, dels i anledning af ålerremiss å Betänkandet N:o 13, i
fråga om den så kallade lolagens utgående på sätt före
s ednäs te riksdag varit stadgadt, dels i anledning af ifrågasatt
ändring i de vid samma riksdag för tolagsersättningens
beräknande fastställde grunder.
Utskottets uti Betänkandet N:o 13 gjorda hemställan, i anledning al Riksdags-fullmägtigen
Nils Larssons motion att Rikets Ständers vid sistförllutne riksdag
lättade oell af Kongl. Maj:t fastställda beslut oin tolagsafgiftens upphörande och
inbegripande i tullsatserna lör in- och utgående varor, åter måtte upphäfvas, samt
alt de stadganden, angående beräkningen och utgåendet af nämnde afgift, hvilka
tillförene varit gällande, ånyo måtte vinna tillämpning, intilldess en allmän och
ändamålsenlig reglering af alla de utaf utrikes trafiken till stapelstäderna utgående
afgifter kunde tillvägabringas, har af Höglolliga Ridderskapet och Adeln blifvit bifallen,
men af de öfrige tre Riks-Stånden till Utskottet återremitterad, hvaremot Utskottets
Utlåtande rörande öfrige i Betänkandet behandlade frågor blifvit af samtlige
Riks-Stånden gilladt.
Bih. lill R St. Prot. 1859 åf 1860. 5 Sami. 1 Afd. 9 Haft. . ,
2
Bevillnings-Ulskottets Utlåtande N:o 19.
Utaf de Utskottet tillhandakomne Protokolls-utdrag angående detta ärendes
behandling har Utskottet inhemtat, att hvarken motionären eller någon annan bland
dem, som i frågan sig yttrat, påyrkat bifall till berörde motion; hvaremot åtskilige
talare instämt i det förslag motionären, uti sin vid ofvannämnde Betänkande
fogade reservation, framställt, eller “att de lör tolagens utgörande normalt beräknade
och i tolagstarifen intagne tulluppbördsbeloppen måtte livar för sig höjas med motsvarig
andel af de vid regleringens genomförande normalt bestämda tilläggsafgifterna;
dock så, att de på detta sätt uppkommande beloppen jemnades till närmaste hela
hundradetals riksdaler11.
Hvad nu först vidkommer sjelfva motionen, eller yrkandet alt Rikets Ständers
i [råga om tolagen vid sistförflutne riksdag fattade och af Kongl.
Majtt fastställde beslut äler mätte upphäfvas samt de stadganden, rörande
tolagens beräknande och utgående, hvilka tillförene varit gällande, ånyo vinna
tillämpning, så kunde visserligen Utskottet, vid det nyss anmälda förhållande, att
förslaget i denna del icke ens blifvit af motionären sjelf vidare försvaradt, inskränka
sig till ett blott åberopande af hvad i ämnet förut blifvit af Utskottet anfördt.
Men då under diskussionen inom Riks-Stånden den’åsigt sökt göra sig gällande att
Rikets sednast församlade Ständer, vid fastställandet af den äfven utaf Kongl. Maj:t
godkände tolagstarifen, skulle förbisett den omständigheten att, ehuru de förra särskilda
afgifterna elter regleringens införande kommo att inberäknas i tullsatserna,
normaltullbeloppen i larifen dock blifvit bestämda utan tillägg af dessa afgifter,
samt man på sådan grund förmenat, att en missräkning eller ett misstag vid tarifens
nppgöring blifvit begånget, har Utskottet ansett sig böra erinra, att Rikets
sednast församlade Ständer före frågans afgörande tagit de nu anmärkta omständigheterna
under öfvervägande samt att beslutet följaktligen icke tillkommit i följd
af ett förbiseende utaf de följder, hvartill detsamma komme att leda. Man finner
nemligen af Bevillnings-Utskottets vid förra riksdagen afgifne Betänkanden icke allenast,
att alldeles samma anmärkningar mot larifen då af motionären framställdes
uti hans mot Betänkande N:o 10 afgifna reservation, utan ock att dessa anmärkningar
af Utskottet upptogos till besvarande uti dess, i anledning aferhållen återremiss,
afgifna Betänkande N:o 16. Utskottet uppgifver nemligen mot slutet af sidan
2 i detta sednare Betänkande, att bland andra anmärkningar, som mot det
förra blifvit framställde, äfven förekommit den, “alt enär afgiften till Handels- och
Sjöfartsfonden samt tolagen skulle inberäknas i och tillöka tullsatserna, Staten komme
att till städerna erlägga fem procent älven å sjelfva dessa afgifter11. I anledning
af denna, jemte andra mot Utskottets förslag framställda anmärkningar, yttrade Utskottet,
bland annat följande: “De skäl, som loranledt ifrågavarande förslag, hvilket,
hvad tolagen angår, vid flere föregående riksdagar med mer och mindre väsendtliga
skiljaktigheter förekommit till behandling, äro eldigt Utskottets tanke så
öfvervägande att, om också en eller annan oegentlighet vore med förslagets anta
-
Bevillnings-UIskottets Utlåtande N:o 19.
3
ga lide förknippad, sådant ingalunda bör längre uppehålla förslagets genomförande.
Både i det underdåniga Betänkandet, som af Kommitterade blifvit afgifvet och i det
Stats-Rådsprotocoll, som åtföljde Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag i ämnet
aflåtna nådiga Proposition, finnas dessa skäl fullständigt utvecklade och flera af de
nu i Preste-Ståndet framställde erinringar äro redan i nämnde handlingar besvarade.
Utskottet har också i sitt återremitterade Betänkande ytterligare anfört grunderna för
förslaget, så till dess allmänna syfte som til! dess särskilda bestämmelser. Här må
dock vidare erinras, alt då Begeringen, hvad godtgörelsen till Handels- och Sjöfartsfonden
angår, och Borgare-Ståndet, i fråga om toiagsersättningen, visserligen
äro och måste vara företrädesvis intresserade i bevakandet af deras förmån, till
hvilka ersättningarne skola utgå, grundad anledning icke torde lörefmnas till de anmärkningar,
som emot Regeringens och Borgare-Ståndets redan uttryckta åsigt, gå
derpå ut, att ersättningarne i ena eller andra fallet vore för ringa. Att ersättningen
för tolagen vid en stigande tulluppbörd åter skulle oskäligt höjas derigenom,
att i tulluppbördcn äfven inginge de fordna särskilda afgifterna, är ett påstående,
som tillräckligt vederläggcs af det kända förhållandet, att tolagen, efter nu stadgade
grunder, öfverhufvud uppgår till mera än 8 procent af tulluppbörden och följaktligen
skulle, om regleringen förkastas, fortfarande utgöra en så betydlig beskattning
å den utländska i allmänhet stigande varutrafiken, då deremot, enligt förslaget,
denna beskattning uppginge till en vida lägre procent. Till hvilka stegrade
anspråk hvarje uppskof med regleringens genomförande måste leda, finner man ock
vid jemförelse af Kongl. Maj:ts Propositioner vid 1844 års och innevarande riksdagar.
I den förra upptogs toiagsersättningen till 370,200 Riksdaler, i den sednare
lill 543,820 Riksdaler, såsom ett medium af uppbörden åren 1853—1855, men
redan sistnämnde år uppgick städernas tolagsinkomst till 645,342 Riksdaler 33
skillingar saint är 1856, efter all sannolikhet, till mera än 800,000 Riksdaler, allt
Banko. Om också förhållandet under sistnämnde år må antagas för tillfälligt, lider
det likväl icke något tvifvel, att tola-suppbörden hädanefter sällan skulle komma
att understiga hvad den utgjorde år 1855. När nu, delta oaktadt, stapelstädernas
representanter genom Borgare-Ståndet godkänt den i financielt hänseende för städerna
visserligen mindre fördelaktiga tolagsregleringen, torde deraf kunna slutas till
en allmännare stadgad öfvertygelse, alt denna reglering för handelns naturliga utveckling
och förordnandet af tull-lagstiftningen eger företräden, vida öfvervägande
den financiela förlust, som städerna derigenom underkasta sig.“
Det synes således uppenbart, att det nu ånyo anmärkta förhållandet blifvit
taget i behörigt öfvervägande, innan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag fattade
sitt beslut, samt att Rikets Ständer, inseende vigten deraf att icke frågan ånyo finge
förfalla, ansågo Slaten hellre böra underkastas den utgift, som i den uppgjorde tarifen
finnes bestämd, än äfventyra att vid en kommande riksdag ännu ytterligare
stegrade anspråk skulle ifrågakomma.
4
Becillnings-Utshottets Utlåtande N:o 19.
De beräkningar motionären uppställt för att ådagalägga att Staten, i följd
af den skedda tolagsregleringen, kommer att vidkännas alltför stora uppoffringar, synas
hufvudsakligen grunda sig på den förutsättning att vid nästlidne riksdag “ingen
annan förändring i tulltaxan gjordes, än att algiften till Handels- och Sjöfartsfonden,
samt tolagen tillädes då gällande tullsatser, och att trafiken förblefve oförändrad.
11 Men den nämnda förutsättningen instämmer icke med verkliga iörhållandet.
Sådant visar sig uppenbarligen af de handlingar, som angå tulllaxe-regleringen
vid berörde riksdag. Vid denna reglering följde man, med ganska få undantag, det
förslag, som särskilde af Kongl. Maj:t lörordnade Kommilterade år 1856 algifvit.
Sålunda undergick ett stort antal af då gällande tullsatser mer och mindre betydliga
ned sättning ar. De af Kommilterade föreslagna hade, med tillämpning på de år
1854 förtullade varuqvantiteter (tillika motsvarande summariska medelbeloppet af
förtull bingarne åren 1853—1855), i Kommitterades Betänkande blifvit beräknade
till
740,183: 5. R:dr B:ko
eller, med- afdrag af partiela förhöjningar, .... 53,961: 32. „ „
till 686,221: 21. ~
svarande i jemnt tal mot  1,029.331: — R:dr R:mt.
Härifrån bör afdragas af Kommitterade beräknad tullminskning
å in- och utförselvaror, för hvilka af dem
föreslagen tullfrihet ej medgafs, tillhopa .... 204,755: —
hvarefter återstå 824,576: — R:dr R:mt.
Genom Kongl. Maj:ts nådiga Proposition föreslogos ock några förändringar,
ledande till ytterligare minskning i kalkylen, som dock bär förbigås, enär den hufvudsakligen
afsåg tullfrihet för sall, hvilken icke af Rikets Ständer beviljades.
Med antagande af alldeles lika in- och utförseitrafik efter nya tulltaxan,
som den i medeltal för åren 1853—1855 tullbehandlade, är således medelbeloppet
af dessa årens tullinkomst R:mt R:dr 9,527,700:
underkastadt en minskning af ofvanstående .... „ ,, 824,576:
hvadan samma trafik, om ingen tolagsreglering egt rum,
skulle i tull, utom tilläggsafgifterna, gifvit endast ... „ „ 8,703,124:
Enär denna tullsumma och det under åren 1853—1855 för enahanda trafik
i medeltal uppburna tolagsbeloppet 815,730 R:dr, sammanräknade, icke uppgå
till den vid regleringen antagna nornialuppbörden 9,527,700 R:dr, visar sig häraf
klart, att sistnämnde summa jemväl innesluter berörde såsom tolagsersättning fastställda
815.730 R:dr och att följaktligen påståendet, att den anvisade 5-procentgodtgörelsen
på öfverskjulande tullinkomst utgör “tolag på tolag11 är origtigt.
På nämnde 8,703,124 R:dr utgör den under åren 1853—1855 i medeltal
med 815,730 R:dr uppburna tolagen något mer än 9 V3 procent och i detta
procentförhållande till tulluppbörden, ehvad trafiken ökats eller minskats, skulle
Beri lin inga- U/skottets Utlät ande X:o 19.
5
alltså efter sednaste tullnedsättningar, tolagen öfverhufvud kommit alt befinna sig,
derest städerna bibehållit sina tolagstaxor; ty visserligen gjordes en och annan
varuartikel tullfri, som följaktligen icke heller skulle blifvit tolag underkastad, —
men deremot förekommer att liera mer och mindre väsentliga artiklar, som intill
sednaste reglering voro till in- eller utförsel förbjudne och vid sådant förhållande
då icke kunde inbringa någon tolag, numera lå mot tull in- och utföras och fördenskull
äfven skolat utgöra tolag, om icke den skedda regleringen mellankommit.
Kommitterade påräknade emellertid, såsom de i sitt underdåniga Betänkande
utvecklat, att den nya tarifen skulle, genom lättnader för den lofliga handelsrörelsen,
bereda Staten en ökad inkomst; och denna förväntan är af erfarenheten redan
bekräftad. För det sistlidna året, hvarunder handelsförhållandena i allmänhet
synas hafva varit temligen normala, har brutto-tulluppbörden uppgått till ett
belopp af omkring ..... R:dr R:mt 12,500,000.
När man härpå, summariskt för
hela riket, tillämpar de fastställda
grunderna för tolagsersättningen,
utgår för ........ „ „ 9,527,700.
såsom tolagsersätlning R:dr Runt 815,730.
hvarjemte för återstoden . . . „ „ 2,972,300.
utbetalas 5 procent ..... v  „ „ 148,615.
Summa tolagsersältning „ „ 964,345.
Om man deremot med frångående af dessa redan bestämda grunder, enligt
motionärens uttalade syfte, ifrån
brutto-tulluppbörden .... R:dr R:mt 12,500,000.
afdrager hvad som motsvarar de
normala ersättningarne till handels-
och sjöfartsfonden ooh städerna,
tillsammans .... „ ,, 1,565,730.
och beräknar tolagsersättningen
blott på återstoden .... ,, ,, 10,934,270.
men rättar förhållandet till tulluppbörden, såsom ofvan är
visadt, till 9*/3 procent, skulle denna ersättning uppgå till R:dr R:mt 1,020,525.
Vill man med afseende å beviljad tullfrihet lör
en och annan varuartikel nedjemka denna procentberäkning
till jemna 9 procent blefve ändock ersättningsbeloppet . „ „ 984,078,
eller nära 20,000 Riksdaler mera än nu i verkligheten utgår.
Af den omständighet att, vid regleringen', ersättningsprocenten, för hvad
som öfverstiger den fastställda normalsumman nedsattes under det i verkligheten
6
BepUlnings-Utskotlets Ullälandn S:o 19
befintliga förhål In ridet, nr lör öfrigt en följd att den ingångna förbindelsen utfaller
fördelaktigare för Staten, allt eftersom tulluppbörden ytterligare vexer.
Då stapelstäderna varit öfver förslaget till den sedermera fastställda tolagsregleringen
hörda, är denna reglering ali anse som ett med nämnde städer ingånget
aftal, der fördelarne och olägenheterna väl blifvit tagna i öfvervägande, utan
att man likväl med säkerhet kan beräkna de särskilda omständigheter, som kunna
leda till vinst ä ena eller förlust å andra sidan. Nu, då fråga lörekommit om
återgång eller åtminstone förändring af denna reglering, har det, till grund för
omdömet om behofvet eller lämpligheten af åtgärder i sådan rigtning, ålegat Utskottet
att tillse huruvida verkligen städerna, såsom motionären synes påstå, gjort
an oskälig vinst på Statens bekostnad.
Af de uträkningar Utskottet här ofvan vördsamljgen framlagt, torde vara
tillfyllest utredt, att så icke är, och att tolagsersältningarne under nuvarande uppbördsförhållanden
öfverhufvud ej öfverstiga de inkomster, som skolat Städerna tillfalla,
om tolagstaxorna fortfarit och å hvilka de sålunda kunna anses ega rättmätiga
anspråk.
Fördelarne för det allmänna af den verkställda regleringen hafva ock visat
sig sä öfvervägande att “en återgång till det gamla11 icke pä allvar vidare lärer
kunna väckas; och Utskottet anser sig derför med åberopande af hvad så väl under
sistförllutna som innevarande riksdag blifvit i denna fråga af Utskottet anfördt,
böra vidblifva sin förut gjorda hemställan
att Riksdags-fulimägtigen Nils Larssons omförmälde motion icke
malte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vidkommande derefter det af Riksdags-fulimägtigen Nils Larsson, uti dess
ofvanomförmälaa, vid Utskottets Betänkande N:o 13 fogade, reservation, framställde
förslag “alt de för tolagen normalt beräknade och i tolagstarifen uppställda tull—
uppbördsbeloppen malte hvar för sig höjas med motsvarig andel af de vid regleringens
genomförande normalt bestämda tilläggs—afgifterua, dock så att de på delta
sätt uppkommande beloppen jernnäs till närmaste hela hundradetals Riksdaler•% anser
sig Utskottet, vid det förhållande att, på sätt ofvan är visadt, de mot den af
Rikets Ständer antagna och af Kongl. Maj:t fastställda tolagsregleringen nu gjorda
anmärkningar, redan under sistlidne Riksdag blifvit pröfvade samt att giltig anledning
att i afseende på grunderna för tolagsersältningens utgående göra ändring,
för närvarande icke förefinnes, vördsamt böra hemställa
det Rikets Ständer måtte besluta alt det af Riksdags-fullmägtigcn
Nils Larsson i dess ofvanberörda reservation framställda
förslag icke heller må till någon åtgärd föranleda.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande iV:o 19.
7
Reservationer:
l:o af Herr Fåhreeus, ./. F. “Ehuru jag tillhört Utskottets majoritet i
heslutet alt afstyrka ändring af den för 2:ne är sedan fastställda tolagsregleringen,
har jag dock varit af olika mening i frågan om detta besluts formeln uppställning.
I de återremisser, som Utskottet frän tre Riks-Stånd emottagit, är icke bestämdt
uttryckt, huruvida de åsyfta godkännande af Riksdags-fullmägtigen Nils Larssons
motion eller af hans reservation, eller blott en närmare utredning af frågan
i sin helhet. Och då de motiver, som för afstyrkandet äro begagnade, ega lika
mycken tillämplighet, ehvad motionen eller reservationen tages i betraktande, helst
bägge hafva det gemensamma syltet att, i strid mot Utskotts-majorilelens mening,
frångå det beslående, har jag trott det vara mindre tjenlig! alt fördela Utskottets
slutliga framställning i 2 punkter, och lördenskull ansett både enklast och Ibrmenligast
att Betänkandet, efter motiveringens afslutande, borde inskränkas till följande
lydelse:
1 sådant sakens skick finner Utskottet sig icke heller nu ega
skäl alt tillstyrka någon rubbning af den skedda tolagsregleringen;
hemställande alltså Utskottet jemväl, att det af Riksdags-fullmägtigen
Nils Larsson i reservationen väckta nya förslag
måtte af Rikets Ständer lemnäs utan åtgärd.
Häruti hafva instämt Grefve Lagerbjelke, G., Friherre Silfverschjöld,
C. 0., Herr von Strokirch, Fr., Herr Lagerhjelm, Prostarne Lindberg
och Söderberg, samt Herrar Grape och Cramer.
2:o af Prosten Sondén: “Utskottets sätt att behandla den återremitterade
frågan — ett sätt, som lyckligtvis lärer finna få motstycken i vår riksdagshistoria,—
kan jag ej gilla. Det synes mig innebära ett uppenbart åsidosättande af dess genom
Riksdags-Ordningens 30 §, 3 mom. ålagda pligt, att efter erhållen del af
Riks-Ståndens anmärkningar “ytterligare granska och jemka-1 sitt förut afgiIna förslag.
Att, med frånträdande af sin förra mening, jemka den derpå grundade
hemställan, har man hittills ansett åligga ett Utskott då anmärkningar af likartadt
syfte från tre Stånd genom återremiss ingått.
I närvarande fall åter har lievillnings—Utskottet försummat till och med
att redovisa för de inom de Irenne Stånden gjorda anmärkningar, som äterremisserna
föranlcdt, ochj stadnat vid det oformliga resultat, att dels förnya sin förra
hemställan, men, med skäl Gillande om framgång häri, ytterligare tillägga, att en
Beeillnings-Utskottets Utlåtande .Y.-o 19.
del af livad det nyss i sin helhet afstyrkt icke heller må tiil någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda. I sin motion hade nemligen Nils Larsson anmärkt liera
missförhållanden vid den nya tolagsregleringen och föreslagit en utväg att afhjelpa
dem alla; i sin reservation åtnöjde han sig att påpeka ett al de omnämnda missförhållandena
och föreslå en utväg till dess afhjelpande.
I denna sednare mening öfverensstämde, såsom de förda diskussions-protokollerna
utvisa, så väl de talare inom Preste-Ståndet, hvilka yrkade återremiss, som
hela Bonde-Ståndet. Man anmärkte nemligen inom förstbemälda Stånd hufvudsakligen
att under de år, hvilkas tull och tolagsuppbörd för regleringen lades till
grund, hade tullen till Statsverket ingått med 9,527,700 R:dr R:mt, tolagen till
städerna med 815,730, hvarjemte afgiflen till Handels- och Sjöfartsfonden, som
under dessa år särskildt utgått med 10 procent af tullbeloppet, blifvit vid regleringen
bestämdt till en viss summa 750,000 R:dr, och att således en totalsumma
af nämnde trenne summors sammanräknade belopp, 11,093,430 R:dr, borde inflyta
på det att Staten, städerna samt Handels- och Sjöfartsfonden skulle få hvar sitt.
Genom förbiseende hade deremot regleringen bibehållit städernas tolag oförminskad
för en total uppbörd af 9,527,700 R:dr och beviljat fem procents förhöjning
af hvad samma totaluppbörd öfverstiger detta belopp, hvarigenom åt stapelstäderna
blifvit gifven en aldrig afsedd skänk på Statens bekostnad. Häruti yrkades
den rättelse, att de för tolagsberäkningen normalt beräknade och i toiagstarifen
uppställda tulluppbörds-beloppen mätte hvar för sig höjas med motsvarig andel af
de vid regleringens genomförande normalt bestämda tilläggsafgifterna, så att t. ex.
i Calmar, der normaltullen utgjorde
270,500 R:dr
normallolagen ,  8,700 „
efter tullen beräknad andel af afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden
21,300 „
borde summan häraf 300,500 R:dr
intlyta, för alt Calmar skulle åtnjuta den bestämda tolagen oförändrad, och der
utöfver
fern procent endast af det öfverskott, hvarmed en blifvande tulluppbörd kan
komma att öfverstiga nämnda summa.
Inom Borgare-Ståndet kände tvänne talare att vid tolagsregleringen en missräkning
skett, nemligen den ofvan anmärkta, hvilket af den ena talaren till och
med genom samma exempel förtydligades, hvarjemte han anmärkte att den minskning
en stads tolag vid minskad trafik borde vidkännas äfven vore felaktigt beräknad
till allt för hög procent. En talare yrkade återremiss af “grannlagenhetsskäl"
på det ej Ståndet skulle synas besluta i egen sak. Då dessa trenne ledamöters
vttrande föranledde Ståndets återremiss, så är klart att detta Stånds mening, sådan
den då uttalades, står i närmaste öfverensstämmelse med Preste- och Ronde-Stån
dens,
Berillnings-Utskotlels VHatande N:o 19.
9
dens, ehuru det nog är möjiigt och troligt att vid förnyad ompröfning af samma sak
det Vällolliga Ståndets grannlagenhet ger vika för ännu ömmare känslor.
Emellertid synes mig att Utskottet bort, till följe af den anmärkning, som
inom tre Ständ likstämmigt blifvit yttrad, med frånträdande af sin mening, tillstyrka
Rikets Ständer att vid tolags-regleringen för sin del önska den rättelse Nils Larsson
sednast föreslagit.
I stället har det gjort ännu ett försök att ställa den enkla sanningen af den
gjorda anmärkningen i skuggan. Väl erkänner man nu den “omständigheten“ att,
“ehuru de (orra särskilda afgifterna, efter regleringens införande, kumrrte alt inberäkna
s i tult satserna, nörmal-tullbeloppen i larifen doek blifvit bestämda utan
tillägg af dessa afgift er, “ men vill ej medgifva att ett förbiseende dervid egt
rum, utan svarar att Rikets sist församlade Ständer före frågans afgörande tagit de
nu anmärkta omständigheterna i öfvervägande. Derom lära dock Rikets nu församlade
Ständer vara åtminstone lika behöriga att döma som Höglofliga Bevillningsutskottet.
Ilade saken då varit klart utredd, så hade man äfven nu haft klarare
ord att anföra, än det anlörda stället af Betänkandet N:o 16, hvaraf endast en punkt
på 7 rader hörer hit, utan att synnerligen mycket bevisa.
Utskottet anser, att Nils Larssons beräkningar grunda sig på den förutsättningen,
att vid sistlidne riksdag ingen annan förändring i tulltaxan gjordes, än att
afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden samt tolagen tillädes då gällande tullsatser,
och att trafiken förblef oförändrad. När man så återger en opponents skäl, så är
det mer än tydligt att man icke bevärdigat dem med den uppmärksamhet som erfordras,
lör alt fatta, hvarom han egentligen talar. Ty uppsåtlig! har väl icke
Utskottet velat bortblanda sanningen, genom att införa tulltaxans stipulationcr och trafikens
gång i ett antagande, hvartill beräknaren blott för klarhets vinnande funnit
sig föranlåten.
Om jag säger: “Under normalåren 1853 —1855 var till exempel i Carlshamn
Statens tulluppbörd  114,300 R:dr.
Stadens tolag  6,900 „
Handels- och Sjöfartsfondens särskilda inkomst  9,000 ,,
Summa 130,20() R:dr.
Låt oss nu antaga att trafik och tullsatser blifva sig lika, så böra i Carlshamn
130,200 R:dr inflyta på det att staden må erhålla 6,900 R:dr, likasom Staten
114,300 R:dr samt Handels- och Sjöfartsfonden 9,000 R:dr“ — så är det
oväntadt, att man vill bestrida detta på den grund, att tullen sedermera blifvit
nedsatt eller trafiken förändrad. Om dessa tvänne möjligheter kunde hvarken den
ene eller andre vid 1857 års riksdag vara okunnig, men deremot kände väl ganska
få eller kunde fatta Bevillnings-Utskottets sätt att skydda Statens inkomster mot
städernas ingrepp då och nu.
Bih. till R. St. Prot. 1859 år 1860 5 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 2
10
Bevillnings-Utskottels Utlåtande A: o 19.
Rädfrågar man verkligen de handlingar, som angå tolag s-regleringen, ty om
dem är väl nu närmast fråga, så finner man att 1856 års Iiommitterade i sitt
underdåniga betänkande, sidan 11, lörordat: “att städerna mätte för framtiden
“undfå en ersättning för den inkomst, de hvar för sig af tolagen hittills
“uppburit, och att städerna tillika böra tillförsäkras att, i mån aj rörelsens ut“veckling,
komma i åtnjutande af någon viss, för alla enligt samma grund fastställd
“tillökning i den sålunda för tolags-inkomsterna utgående ersättning.“ Att bemälde
Kommitterade skulle med “rörelsens utveckling11 menat, bland annat, den åtgärden,
att låta tullkamrarne uppbära både tull- och tilläggs-afgifter, och således
velat tillegna städerna utöfver deras förra tolagsinkomst fem procent af dessa tillläggs—afgiftor,
kan man åtminstone af detta tillstyrkande icke ana.
I det vid Kongl. Majis Proposition N:o 51 till sistlidne riksdag vidfogade
Stats-råds-protokoll yttrar Föredraganden, sidan 19: “Frågan om — — —• —
“bestämmandet af tolags-ersättningen sönderfaller i tvänne: Den ena afser godtgö“relse
för hvad hvarje stad hittills i tolag åtnjutit, den andra åter godtgörelse
“för hvad städerna derutöfver kunde framdeles erhålla. I förra fallet synas både
“rättvisa och billighet kräfva, att den verkliga inkomsten — till sitt fulla belopp
“ersättes,“ en åsigt, hvilken den lidens Becillnings—Utskott säger sig fullkomligt
dela (Betänkandet N:q 10, sidan 8J. Föredraganden yttrar vidare till Stats—
råds-protokollet, sidan 20: “Då, enligt mitt här till sina hufvudgrunder underdå
“nigst
anförda förslag, fråga icke skäligen bör kunna uppslå att bevilja någon
“stad högre tolags-ersättning, än som motsvarar hvad staden hittills verkligen åt“njutit,
jemte en tillökning al 5 procent å stadens utöfver föregående årens
“medelbelopp stigande tulluppbörd,“ m. m. Här uttalas ju klart och tydligt, att
.endast en stigande tulluppbörd skulle berättiga städerna till en tillökning i hvad de
förut såsom tolag verkligen åtnjutit. Men alt förmoda, att Sveriges Finans-minister
skulle såsom en stigande tulluppbörd anse förändringen af namnen tolag och handels-
och sjöfarts—afgift till namnet tull, vore väl den grofsta förolämpning mot
hans insigt och nit om Statens bästa. Rikets då och nu församlade Ständer hafva
således omöjligt kunnat finna något annat syfte med tolags-regleringen än det af
Herr Finans-ministern tydligt uttalade, att städerna skulle erhålla l:o hvad de hittills
åtnjutit, nemligen så länge Statens tulluppbörd icke öfverstege medeiuppbörden
under åren 1853—1855, och 2:o fem procent af hvad derutöfver såsom tull kan
komma att inflyta.
Om någon minskning af tulluppbörden under de tre sistnämnda årens medelbelopp
är i ofvannämnda handlingar icke fråga, förmodligen emedan tullinkomsterna
år från år stigit. Tulltaxans samtidiga förändring omnämnes alldeles icke såsom
ett skäl att i proportion mot tulluppbörden höja tolagens belopp, en förhöjning, som
man icke ifrågasatte. Detta skäl är nu uppfunnet för att åstadkomma en beräkning,
åsyltande alt visa, att Staten icke lidit någon förlust till städernas förmån, oaktadt
Beviltnings-Utskottets Utlåt amie N:o 19.
11
det betydliga misstaget att såsom tull anse tull- och til läggs-a fgifter lillsammantagna,
och derefter bestämma tolagen.
Denna af Utskottet nu uppställda beräkning, hvarigenom man vill vända
uppmärksamheten (rån hvad städerna verkligen hittills såsom tolag åtnjutit —
det enda de begärt och man velat bevilja dem att få ersatt — lill hvad de efter
1858 års tulltaxa skulle under åren 1853—1855 hafva i medeltal uppburit i procent
af tullen, är likväl behäftad med ett grundfel, nemligen att den såsom tullnedsättning
upptager hela tullminskningen 824,576 R:dr. Tullminskning uppkommer
likväl af två orsaker: tullnedsättning och beviljad tullfrihet. Den förra
ökar tolagens procentiska förhållande till tullen, då tullen minskas men tolagen
qvarstår oförändrad; men tullfriheten, som tillika medför frihet för tolag, minskar
tvärtom nyssnämnda förhållande. Sedan 1855 hafva åtskilliga artiklar blifvit tull—
och lolagsfria, hvaribland stångjern, talg, våtsaltade hudar; hvilka tillsammans inbragt
i tolag 93,156 R:dr. När man nu efter 1858 års tulltaxa vill beräkna en
minskning af 824,576 R:dr i det under åren 1853—55 influtna tullbeloppet, så
borde man ock räkna en motsvarande minskning af vida mer än 93,156 R:dr i
tolagens belopp, som då skulle nedsättas från 815,730 lill mindre än 722,000 R:dr. Så
faller den beräknade 91/* procenten och med denna procent hela räkningen.-—Utskottet
hade i sanning gjort bättre om det, i stället för att med dylika beräkningar förvilla
sig sjelf och dem det borde upplysa, försökt att vederlägga eller visa något misstag
i den jemförelse Nils Larsson i sin motion framlagt mellan städernas verkliga
tolagsinkomst under år 1857 och den inkomst de under samma år skulle hafva
erhållit, om den nya regleringen då varit gällande. Han påstår att, då, t. ex.
Stockholm, under besagde år verkligen uppburit 285,543 R:dr Runt i tolag, skulle
det, enligt den nya regleringen, för en tulluppbörd af 3,575,008 R:dr erhållit
351,825 R:dr. Om denna beräkning säger Utskottet icke ett ord, förmodligen
emedan hvar och en kan kontrollera om den är riktig eller ej.
Anmärkningsvärd! är Utskottets försök att genom sin beräkning uti de
9,527,700 R:dr, hvilka utgjorde Statens tulluppbörd under normalåren, inpraktisera
tolags-ersättningen, 815,730 R:dr. Ett sådant försök, sedan man medgifvit att normal-tullbeloppen
blifvit i tarifen beräknade utan tillägg af tolag och afgiften till
Handels- och Sjöfartsfonden, visar mer än tillräckligt huru vådligt man anser detta
medgifvande för den sak man förfäktar. Rån man icke, oaktadt allt bemödande,
återtaga det helt och hållet, så vill man likväl, så godt sig göra låter, återtaga det
till hälften.
Utskottet åberopar först och sist att nu framställda anmärkning redan vid
sistlidne riksdag varit under Ständernas ompröfning. Deremot nödgas jag först
och sist erinra, alt den då, inblandad bland många andra mer och mindre vigtiga
och behandlad under i i fl i ga debatter om regleringen i sin helhet och alla dess detaljer,
omfattades med långt mindre uppmärksamhet än den försenade. I Rikets
12
Bevillnings-Utskottels Utlåtande N.o 19.
Ständers af Konungen gillade beslut om denna reglering, anvisas äfven ett sätt,
hvarpå den kan ändras. Till följe häraf vågar jag tillstyrka, att Rikets Ständer,
med anledning af den väckta Irågan, måga för sin del besluta,
att, med bibehållande för öfrigt af alla de grunder, hvarpå
tolags-regleringen vid 1856—58 årens riksdag uppgjordes,
den då fastställda larifen i så måtto förändras, att de der
uppställda tulluppbörds-beloppen må, hvar för sig, höjas med 7
procent, utgörande hvad som till Handels- och Sjöfartsfonden
skall utgå, jemte det i larilen lör hvarje stad utförda tolagsbelopp,
på sätt hilagda Tabell N:o 1 närmare utvisar, samt
den minskning, som hvarje stads tolag vid minskad trafik är
underkastad, må bestämmas i procent efter nämnda förhöjda
uppbörds-summa, och således hela tarifen få det utseende, som
bilagda Tabell N:o 2, behörigen granskad och godkänd, utvisar.
“
Uti denna reservation hafva Riksdags-fullmägtige Nils Larsson från Jemtlands
län, Olof Larsson Irån Örebro län, A. J. Sandstedt från Jönköpings län,
J. Holm från Stockholms län, Nils Olsson från Malmöhus län, Carl Ifvarsson
från Hallands län och Eric Falck från Skaraborgs län instämt.
Borgmästaren Ödmansson har anmält, att han icke deltagit i Utskottets ofvanstående
beslut.
STOCKHOLM, tryckt hos g. k. ljunggren, 1860.
Tal>. \:o 1.
Afgifter verkligen influtna åren 1853— 1855 i
medeltal årligen.
Tulluppbörd.
Afgift till
Handels- och
Sjöfarls-fonden,
jemkad och
nedsatt efter
Tolag.
Summa.
1857 års be-  slut.
Calmar
270.500
21,300
8,700
300.500
Carlshamn
114,300
9,000
6,900
130,200
Carlskrona
77,100
6,100
12,700
95,900
Christianstad
50,900
4,000
2,900
57,800
Gelle
119,900
9,400
13,000
■ 142,300
Göteborg
3,570,700
281,000
303,600
4,155.300
Halmstad
78,500
6,200
5,400
90,100
Haparanda
79,200
6,200
3,700
89,100
Helsingborg
143,700
11,300
• 8,500
163,500
Hernösand
26,700
2,100
3,300
32,100
Hudiksvall
15,500
1,200
900
17.600
Kongelf
200
;——
• :—
2000
Landskrona
342,600
27,000
• 15,600
•385.200
Luleå
13,400
1,100
■ -400
■ 14,900
Malmö
385,200
30,300
14,000
• 429,500
Marstrand . . . .
2,800
•200
• '600
3.600
Norrköping. . . . .
467,100
36.800
44,600
• 548,500
Nyköping
4,300
300
1,700
• 6,300
Piteå
26,000
2-, 000
1,700
29,700
Stockholm
3,244.500
255,400
335,300
3,835,200
Strömstad
12,400
1,000
1,000
14,400
Sundsvall
38.100
3,000
• 3,500
44,600
Söderhamn
10,900
•900
1,700
13,500
Söderköping
28,200
2.200
2,600
33,000
Uddevalla
43,200
3,400
1,800
48,400
Umeå
59,600
4,700
2:500
66,800
Warberg
38,900
3.100
5;500
47,500
Westervik . . . . . .
54,200
4,300
3,000
61.500
Wisby
48,200
" 3,800
2-, 900
54,900
Ystad
160,900
12,700
7,700
181,300
Summa
9,527,700
750,000 |
815,700 |
11,093,400
*) Summan för Kongelf skulle blifva 230 R:dr; men då, enligt de stadgade grunderna, endast jemna
hundradetal skola beräknas, kunna de 30 R:drna ej här, mer än annorstädes, tagas i beräkning.
Hör till B erilin.-Vtsk. Ull., 1859—60, N;o 19.
Tab. N:o 2.
Städernas Tolag bör utgå:
Med
H:dr R.mt.
Med tillökning af
5 procent å den
tulluppbörd, som
i hvarje stad öf-  verstiger R:dr
R:mt,
Med minskning för
hvad Statens tull-  uppbörd understiger
vidslående belopp
eller följande pro-  cent.
Calmar
8,700
300,500
3
Carlshamn
6,900
130,200
5,25
Carlskrona
12,700
95,900
13,25
Christianstad
2,900
57,800
5
Gede
13,000
142,300
9,25
Götheborg
303,600
4,155,300
7,25
Halmstad
5,400
90,100
6
Haparanda
3,700
89,100
4,25
Helsingdorg
8,500
163,500
5,25
Hernösand .
3,300
32,100
10,25
Hudiksvall
900
17,600
5
Kongelf
30
200
12,50
Landskrona .......
15,600
385,200
4
Luleå
400
14,900
2,75
Malmö
14,000
429,500
3,25
Marstrand
600
3,600
16,75
Norrköping
44,600
548,500
8,25
Nyköping
1,700
6,300
27
Piteå
1,700
29,700
5,75
Stockholm
335,300
3,835,200
8,75
Strömstad
1,000
14,400
7
Sundsvall
3,500
44,600
7,75
Söderhamn
1,700
13,500
12,50
Söderköping
2,600
33,000
8
Uddevalla
1,800
48,400
3,75
Umeå
2,500
66,800
3,75
Warberg
5,500
47,500
11,50
Westervik
3,000
61,500
5
Wisby
2,900
54,900
5,25
Ystad
7,700
181,300
4,25
STOCKHOLM, tryckt hos o. e. utrctGGRKN, 1880.
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
I
M 20.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 April 1860, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående Allmänna Bevillningen.
I sednare tider hafva så val vid Riksmötena genom väckta motioner och afgilna
yttranden, som uti allmänna tänkesättet alltmer och mer låtit förspörja sig
klagomål öfver den beskattning, som, under namn af Allmän Bevillning, till Statsbehofvens
fyllande utgår. Dessa klagomål hafva varit riktade ej mindre mot sjelfva
beskattningsgrunderna, än mot det sätt, hvarpå dessa grunder blifvit tillämpade.
Ehuruväl jemkningar i bevillningsföieskrifterna tid efter annan vidtagits och skattebeloppen
blifvit betydligt nedsatte, äfvensom lindringar och undantag medgifna, der
sådane af förhanden varande omständigheter synts påkallade; hafva likväl anspråken
på rättvis och jemnlik fördelning af skattebidragen i allmänhet icke kunnat derigenom
anses fullt tillfredsställda. Vid sednaste riksdag anhöllo derför hos Kongl. Moj:t Rikets
då församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 8 Mars 1858, att, då emot
rättvisan och lämpligheten af nuvarande grunder för allmänna bevillnirigens fördelning
flera anmärkningar, förtjenta af synnerlig uppmärksamhet, hos Rikets Ständer förekommit,
men denna fråga befunnits vara af så betydande omfattning och erfordra
så mångsidig utredning, att Rikets Ständer icke varit i tillfälle att dermed omedelbart
taga befattning, Kongl. Maj:t mätte låta upprätta och förelägga Rikets näst
sammanträdande Ständer förslag till grunder för bevillningens fördelning och sättet
för deras tillämpning, efter hvilka den af Rikets Ständer fastställda bevillningssumma
kunde på ett lämpligare och rättvisare sätt, än efter gällande Bevillnings-förordning,
utgöras. Med anledning häraf har Kongl. Maj:t, genom särskildt i nåder förordnade
Kommitterade, låtit upprätta förslag dels till ny Bevillnings-stadga, med tillhörande
formulärer, dels till instruktion för taxerings-förrättningarne vid de under
allmänna bevillningen inbegripna och af taxering beroende afgifters föreslående och
fastställande, dels ock till ny förordning angående mantals- och skatlskrifningarnes
förrättande. Sedan Kongl. Majrts och Rikets Kammar-rätt, elter erhållen remiss,
Bih. till B. St. Prot. 1S59 & 1860. 5 Samt. 1 Afd. 10 Baft. 1
2
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande .*? 50.
afgifvit underdånigt utlåtande öfver Kommilterades förslag i de delar, som ega mer
eller mindre oskiljaktigt sammanhang med de på Rikets Ständer ankommande bestämmelser
om allmänna bevillningens beräkning, påförande, uppbörd och redovisning.
har Kongl. Majit, genom nådig skrifvelse den 10 sistiidne Januari, jemte lörklarande
det Kongl. Majit vore betänkt att, efter inhemtande al Rikets Ständers
beslut I dessa delar, framdeles till nådig pröfning företaga frågan om nya stadganden
rörande mantals- och skattskrifning, till Rikets Ständer öfverlemnat ofvanbemälda
Kommilterades till trycket befordrade underdåniga Betänkande och förslag, för
att tjena till ledning vid behandlingen af de hos Rikets Ständer och deras Be vi 11-  nings-Utskott förekommande frågor angående allmänna bevillningen. Samtlige RiksStånden
hafva derefter till Bevillnings- Utskottet remitterat omförmälda nådiga Skrif -  velse; hvarförutom det af Kammar-rätten afgifna underdåniga utlåtande blifvit, enligt
den nådiga Skrifvelsens innehåll, Utskottet tillhandahållet samt, med Rikets Ständers
bifall till Utskottets i särskildt memorial derom gjorda framställning, till trycket
befordradt och bland Riks-Ståndens ledamöter utdeladt.
Innan Utskottet, jemlikt föreskrifterna i 70 § Regerings-formen och 31 §
Riksdags-ordniugen, till Rikets Ständers pröfning framlägger förslag till ny Bevillnings-stadga,
torde Utskottet böra i korthet här sammanfatta den del af ofvannämnda
Kommitterades Betänkande, sorn redogör för hufvudgrunderne till dpt af
Kommittéen uppgjorda förslag till dylik stadga. Efter att hafva lemnat en historisk
öfversigt af lagstiftningen i detta ämne från och med 1680 till och med 1858.
anmärka Kommitterade, att de, vid jemförelse emellan nu gällande och äldre Bevillnings-författningar
jemte utländska stadgandet) och framkastade förslagsmeningar.
funnit våra egna författningar innefatta vissa grunder för direkt beskattning, hvilka föga
torde öfverträffas af hvad på något ställe varit eller är gällande eller blifvit stadgadt.
Deremot hade dessa grunder i allmänhet med föga följdriktighet blifvit utvecklade
och tillämpade. Kommitterade hade derför sökt sorgfälligt utvälja och bevara allt
det rättvisa och goda, som utgör hufvudtanken i nuvarande författning, men afskiljt
de utvexter, hvarmed den genom tillfälliga förbiseenden eller enskilda intressens möjligen
någon gång öfvervägande inflytande, blifvit belastad. För ölrigl hade Kommitterade
sökt utfinna några så litet som möjligt förhatliga kontroller för att motverka
orättmätigt undandragande från tillbörlig andel i bevillningen.
Kommitterade hafva vidare till besvarande upptagit den invändning, som ofta
blifvit framställd, derom att nya beviliningsgrunder vöre obehöfliga, enär nu utgående
algifter äro så låga, att föga klagan öfver dem förspordes och man dessutom
blifvit så van vid de partiela orättvisorna, att man måhända lättare fördroge dem,
än nyheter, hvilkas resultat icke kunde beräknas; hvadan det knappast skulle löna
mödan att för fördelningen af ett, i förhållande till öfriga skatter och utskylder, så
ringa belopp, som nuvarande bevillning utgjorde, företaga någon förändring. Jemte
det Kommitterade, i anledning häraf, hänvisade till de klagomål angående bevillnin
-
Bevillnings-Utskotlets Betänkande Jtt 20.
3
gens fördelning, som riksdags-protokollerna innefatta, samt Rikets Ständers deraf
föranledda ofvanberörda underdåniga skrifvelse, fästade Kommitlerade uppmärksamheten
derpå, £att rättvisa alltid borde vara lagstiftarens första syftemål och att der
orättvisa, såsom fallet vore i fråga om vår nuvarande bevillning, å alla sidor blifvit
erkänd, wmåste det vara en oafvislig pligt att försöka afhjelpa densamma. Men om
ock orättvisan af en ojemnt utfallande beskattning fördroges utan knot, när skatten
vore'Jåg, kunde man dock icke påräkna, alt förhållandet blefve detsamma, dä skatten
i betydligare män måste höjas. Erfarenheten visade, att under olyckliga tillfälligheter,
såsom krig m. m., då handel och rörelse lida betydliga inskränkningar, de
indirekta beskattningskällorna utsinade och de vanliga statsinkomsterna befunnes otillräckliga
för de hastigt ökade utgifterna, man i allmänhet måste höja de direkta
skatterna. Med förbigående af äldre exempel, erinrade Kommitterade endast, huruledes,
vid den år 1848 hotande faran af ett fredsbrott, beviilningen härstädes mäste
för rustningskostnader höjas med 162/:j procent. Ett verkligt krig skulle sannolikt
tvinga detta, såsom andra länder, att flerdubbla de direkta skattebidragen. Men
tiden medgåfve då icke långa öfverläggningar för att utfinna rättvisa grunder för
allmänna beviilningen, utan Rikets Ständer blefve nödsakade att, såsom år 1848,
utgä från hvad som redan förefunnes, och ytterligare utskrifva en qvot och kanske
en multipel af den gamla beviilningen. Vore då denna ojemnt eller mindre rättvist
fördelad, så måste orättvisan kännas mera tryckande och missbelåtenheten blifva
desto större. Anledningen må vara hvilken som helst för Statens behof af ökade
inkomster och en deraf härledd ökad bevillning, — det måste dock alltid vara
magtpåliggande. alt bevillningsgrunderna vore rättvisa, och man återkomme derföre
också alltid till utgångspunkten i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse.
Mne, utom det förnämsta skälet, som är anspråket pä rättvisa, funnes äfven
andra vigtiga skäl att söka tillvägabringa en i möjligaste måtto jemn fördelning af
beviilningen efter 2:dra artikeln.
Främst bland dessa hafva Kommitterade erinrat derom, att flera medborgerliga
rättigheter och skyldieheter för närvarande grundades på denna bevillnings-artikel.
Rösträtten vid riksdagsmannaval hade nyligen för en stor del af rikets städer blifvit
bestämd i förhållande till beviilningen. Rösträtten vid sockenstämma beräknades,
i stad allmänt och å landet för alla, som icke rösta för hemmantal, enligt
bevillningstaxeringen. Bidragen till folkskolor och fattigvård utginge till betydlig
del och många andra kommunal-afgifter helt och hållet i förhållande till 2:dra
artikelns bevillning. I allmänhet syntes kommunerna hafva en benägenhet att, särdeles
för utgifter till nya företag eller vid väsendtliga förbättringar af äldre inrättningar,
antaga beviilningen till Staten såsom grund för bördornas fördelning. Sättet
vore enkelt och beräkningen lätt. Men den allmänt insedda ojemnheten vid bevillningens
fördelning hade haft till följd, att de flesta af de kommuner, hvilka på ett
ändamålsenligare och derföre vanligen kostsammare sätt velat ordna fattigvård eller
A
Bevillnings-Utskottets Betänkande J/i 20.
andra kommunen åliggande bestyr, funnit sig föranlåtna att frångå beräkningen efter
allmänna bevillning en- Merendels hade man då i stället åt särskilda samvetsriämnder
öfverlemnat att bestämma bidragen i mån af hvar och ens förmögenhet eller
inkomst. Man hade, med ett ord, i allmänhet blott sökt bereda sig en tillförlitligare
utväg att vinna just samma ändamål, som med Bevillnings-förordningen
åsyftats.
Det kunde med temlig visshet antagas, att, derest man lyckades utfinna lika
goda medel för den allmänna bevillningens jemnare fördelning, som ofvanberörda
kommuners samvetsnämnder ansetts utgöra för uttaxeringar inom kommunerna, och
hvarigenom de lemnat nyttiga anvisningar till ledning vid förevarande frågas behandling,
det särskilda beskattningssättet i dessa kommuner skulle bortfalla. Annu
vigtigare vöre, att, da många andra kommuner, inom hvilka man ännu icke kunnat
öfverenskomma om särskild taxeringsgrund, just deraf hittills hindrats vederbörligen
ordna sina angelägenheter, detta hinder borde genom en efter rättvisare grunder
uppgjord Bevillnings-stadga blifva undanröjdt, hvarigenom många nödiga och nyttiga
förbättringar både i stad och pu landet kunde komma till stånd.
Det vore äfven för det allmänna af stor vigt, att den andel af skatten, som
man ville uttaga efter beräkning af de skatlskyldiges inkomster, utginge på enahanda
sätt till Staten och lill kommunerna. Staten kunde knappast erhålla bättre
biträde till utbekommande af sin tillständiga rätt, än deri kontroll och uppsigt, hvar
och en vid uttagande af en betydligare afgift lill kommunen utöfvade å sina grannar;
och ju allmännare kommunalskatter utginge efter bevillningsgrund, desto allmännare
skulle dylik kontroll och uppsigt utöfvas. Då erfarenheten mera allmänt
gifvit vid handen, att icke blott enskilda personer, utan äfven hela kommuner, städer
så väl som distrikter på landet, beräknade såsom grund för beskattningen förmögenhet
eller inkomst lägre, än vederbörligt vore, och då sådant ingalunda kunde antagas
i de liesta fall härröra af egennytta eller ett klandervärdt sträfvande att undandraga
sig sin pligt emot det allmänna, utan snarare vore en följd af hvad man
trodde ega rum på andra orter inom fäderneslandet, att nemligen fastighetsvärdet
och inkomsterna allmänneligen blefve lågt beräknade, och att således det distrikt,
sorn ginge till väga på annat sätt och verkställde sin uppskattning strängt eller
beräknade inkomsterna till fulla beloppet, skulle begå en orättvisa emot sig sjelf
och pålägga sig en alltför stor beskattning i förhållande till andra distrikter; så och
då Staten i alla fall blelve af ett sådant förfaringssätt lidande, och det ingalunda
finge med likgiltighet åses, att afvikelser skedde från det rätta och sanningsenliga,
hvilka än bevekelsegrunderna dertill vore, ansåge Kommitterade det vara af vigt,
att hos hvar och en medborgare inskärptes angelägenheten af att förfara vid beskattningsfrågor
såsom vid alla andra förhållanden, utan att låta sig missledas genom
betraktelser öfver hvad man kunde antaga, att andre medborgare eller hela klasser
sig tillåta,
Bevillnings-Ulskottets Betänkande M 20,
Jemnlik beskattning af ali inkomst borde, enligt Kommitterades tanke, vara
regel och det mål, som skulle sökas. Nu gällande Bevillnings-förordning stadgade
1 109 §, att egendomars värden skola bestämmas »i ett rättvist förhållande både
till Statens kraf och medborgares anspråk på jemnlik beskattning», och på mångå
andra ställen i samma förordning återfunnes grundtanken af sådan beskattning.
Den allmänna regeln hade också alltsedan år 1815 varit och är ännu lika procent
af all inkomst. Af fastigheter, hvilka ansåges afkasta blott 4 procent, toges i
bevil ning för hvart tusen af egendomens uppskattade värde, eller af 40 R:drs inkomst,
1 U:dr, hvilket utgör 2'/2 procent af inkomsten. Detta vore ock den procent
man nu i allmänhet äskade af inkomst utaf näring och rörelse.
Emellertid hade, såsom antydt blifvit, till följd af en myckenhet undantag
från den allmänna regeln, äfvensom flera fe! vid dess tillämpning och utvexter å
systemet, tillkomna dels såsom förmodade botemedel mot brister, dels genom tillfälligheter
under strid mellan olika intressen, det förhållande i verkligheten inträdt,
att för närvarande knappast annat än på papperet något qvarstode af grundsatsen:
jemnlik skatt af all inkomst. Kommitterade hade således, såsom redan blifvit anmäldt,
funnit sin uppgift vara, icke att uti vårt beskattningsväsende införa några
nyheter, utan fastheldre att, vid blifvande en under nära ett halft sekel vid hvarje
riksmöte uttalad, fullt riktig grund, söka undanrödja hindren för denna grunds
tillämpning, borttaga de talrika undantagen och utfinna några få enkla och icke
motbjudande kontroller för att ernå regelns faktiska tillämpning.
Bland de afvikelser från grundsatsen af lika afgift, hvilka innefattades i hittills
gällande Bevillnings-förordning, hafva Kommitterade exempelvis erinrat derom:
att af fast egendom i allmänhet utginge 2l/2 procent; af frälseräntor (21 g), vissa
»fiskerier» (52 <§), äfvensom, efter det vanliga uppskattningssättet, af qvarnar, sågar,
tegelbruk m. m. 2 procent. Den, som till jordbruk eller annan vinstgifvande
rörelse använde upplånadt kapital, skulle för sin inkomst deraf betala bevillning
till Staten med 2V2 procent. Denna af låntagaren, såsom det heter, förskottsvis
erlagda bevillning vore långifvaren, när räntan blifvit bestämd till mer än fem för
hundra, skyldig att återgälda med dubbla beloppet. För bevillning af inkomst
genom ränta, som icke öfverslege fem för hundra, egde låntagaren deremot icke
rätt till någon ersättning af långifvaren. Kapitalisten vore således i förra fallet
belastad med 5 procents bevillning, men i det sednare alldeles skattfri (33 §
2 morn.). Af rörelse, näring eller yrke utginge i allmänhet 2V2 procent; men af
läkare, så vidt deras inkomst härflyter af praktik utom tjensten, med flere, endast
2 procent (8 §; 10 § 3 morn.). Af embets- och tjenstemän ulgjordes bevillningen
med 1 procent, men för inkomst, understigande 1,800 R:dr, utginge hvad man kallar
regressiv-afgilt, slutande med V3 procent för inkomst af 300 R:dr (2 § 1 morn.).
En ännu större ojemnhet vore en följd af minimi-afgifterna för vissa näringsgrenar
och yrken. Dessa afgifter syntes vara alldeles godtyckliga och någon gång
6
flevillnings-Ulskotlels lielänkande M 20.
halva berott af tillfällig gunst eller ovilja för vissa klasser. Man hade eljest svårt
att förklara, hvarföre t. ex. i Stockholm och Göteborg bevillningen för en gross
handlare
stadnade vid dä R:dr och för en annan handlande vid 30 R:dr, under
det en biljardegare måste för hvarje biljard erlägga H2l2, 75 eller minst 50
R:dr [9 och 10 §§), eller hvarföre en l:sta klassens klädmäklerska eller månglerska
skulle erlägga minst 57V2 R:dr (10 § 1 morn.). Om minimi-afgifternas
olämplighet vore dock så ofta och så mycket ordadt inom och utom Riks-Ståriden,
att Kommillerade till hvad redan blifvit yttrad t endast ville lägga den anmärkning,
att minimi-afgifterna i vissa klasser, likasom minimi-tarifen för uppskattning
af hemmansvärden inom de särskilda länen, icke sällan af dem, som vid laxeriogarne
egde mesta inflytandet, syntes hafva blifvit ansedda såsom de gränser, öfver
hvilka man ej bchöfde eller kanske i vissa läll ej borde taxera någon. Sålunda
hade dessa minimi-belopp mången gång berndt en obehörig lindring för fastighetsegaren
och den större näringsidkaren, som kunnat elier boit utgöra en högre
skatt, och ett obehörigt betungande lör handtverkaren och den mindre närings
idkaren,
som måhända haft verkligt behof af någon lindring.
Den höga bevillnings-procent, som under nuvarande bevillnings-grunders tillämpning
till och med år 1854 äskats, torde likvisst mer än allt annat hafva
bidragit till det allmänna eluderandet af föreskrifterna. Man fordrade nemligen
i allmänhet såsom bevillning icke mindre än 5 procent eller ' -20:del af den skattskyldiges
hela inkomst. När en afgift, vare sig af hvad slag som helst, är så
hög, att den anses obillig både af den skattskyldige och af dem, som skola ut
kräfva
skatten inträffade snart, liksom genom en tyst öfverenskommelse, att man
kringginge de angående skattens uttagande meddelade stadganden.
Resultaten af nu skeende bevillnings-taxeringar företedde ock en mångfald
af orättvisor, hvilka måste väcka den största förvåning hos en hvar. som ål ämnet
egnade någon uppmärksamhet. Sålunda utvisade General-sammandragen öfver bevillningen
att från år 1813 lill år 1857 taxerings-värdet stigit för fas! egendom
i stad från 67 till 190 millioner, och för årwås-egendom från 12 till 61 millioner,
men deremot för hemman å landet nedgått från 444 till 410 millioner R:dr.
De al Kommitlerode från Hof-rätterna och Kammar-rätten inhemtade upplysningar,
hvaröfver sammandrag finues bifogadt Kommitterades underdåniga Betänkande,
gåfve vid handen:
att år 1857 försäljnings-värdena i allmänhet lörhölle sig till taxerings värdena:
i Stockholms län såsom 4,066 till 1,802 eller ungefärligen såsom 2V4 till 1.
Upsala » » 1,350 » 644 » » »2 »i.
Södermanlands » » 1,439 » 503 » » » 3 » 1-
Örebro » » 2 624 » 795 » » » 3'/3 » 1
Wermlands » » 2345 » 1,105 » » » 2 » 1.
Westmanlands a » 878 » 377 » » » 21 •> » 1.
lievillnings-Utskottets Betänkande Ai 20.
7
i Kopparbergs län såsom 395 till 184 eller ungefärligen såsom 2 till 1.
Gefleborgs »
»
372 »
157
»
»
» 2 V,
B
1
Jemtlands »
»
262 »
116
»
))
b 2V2
B
1
Wester-Norrlands »
459 »
172
»
))
» 2%
B
1
Westerbottens »
»
43 »
23
»
»
B 2
B
1
Norrbottens »
»
124
91
»
»
B 1 V,
B
1
Gotlands »
»
iso
41
»
»
B 3%
»
1
Skaraborgs »
b
5,0 i 3
784
»
»
B 4
B
1
Kronobergs »
a
1,024
324
»
))
B 3
B
1
Jönköpings »
»
1,659
417
»
))
B 4
B
i
Ostergötlands »
»
4,465 »
1,282
»
)>
B 3 V2
B
1
Elfsborgs »
»
1,673
753
»
))
B 2
B
i
Calmar »
»
i,997
488
»
)>
8 4
B
1
Hallands »
»
482
180
»
))
B 2V2
B
1
Göteborgs och Bohus »
»
1,017
325
»
»
B 3
B
1
Malmöhus »
»
2,036
620
))
»
» 3‘.3
B
1
Christianstads »
»
2.168
448
))
))
B 5
B
1
Blekinge »
»
687
296
))
))
» 2 Vs
B
1
Enligt erhållna uppgifter från H\potheks-föreningarne, deröfver Kommitterade
låtit upprätta ett vid Betänkandet fogadt sammandrag, förhöllo sig de i samma
uppgifter omförmälda egendomars hypotheks-väi den till 1856 års taxerings värden
sålunda:
Stockholms !
än
såsom 1,457
till
559
eller
ungefärligen
såsom 2V2
til
1
Upsala
b
»
429
146
»
M
' B 3
B
1.
Södermanlands
B
B
1,252
>J
298
»
J>
B 4
B
1.
Örebro
»
B
1,870
»
271
))
' B 7
B
1.
Wermlands
)>
B
3,488
)>
1,073
))
D
B 3V4
B
1.
Westmanlands
))
B
651
>J
180
»
))
B 3V2
B
1.
Wester-Norrlands
»
B
299
»
46
»
t)
b 6V2
B
1.
Skaraborgs
»
B
1,388
»
400
»
»
b 3V2
B
1.
Kronobergs
J)
B
1,464
»
372
»
)>
» 4
B
1.
Jönköpings
))
B
2,694
)J
553
»
9
» 4 %
B
1.
Östergötlands
»
B
6,394
)>
1,836
»
»
B 3V2
B
1.
Elfsborgs jemte Göte-  borgs och Bohus
»
B
5,289
1,671
»
b 3
B
1,
Calmar
»
B
2,799
776
»
»
B 31;2
B
t
Hallands
))
B
1,101
1)
260
n
))
B 4%
B
1.
Malmöhus och
Christianstads
B
6,303
»
1,903
»
»
« 3V3
B
1
Blekinge
*
B
1,566
443
))
» 3V2
»
1.
8
Bevillnings-Utskotlets Betänkande M 20.
Samma ojemnhet, som sålunda visade sig i beskattningen af fastighet, röjde
sig ock i afseende å beskattningen af rörelse. Såsom exempel derå, hvad särskildt
fabriksrörelsen angår, hafva Kommilterade anfört det af krono-räkenskaperna inhemtade
förhållande, att af Lindholmens skeppsvarf (mekaniska verkstad) i Lundby
socken af Göteborgs och Bohus län, bevillning år 1857 utgick för behållen inkomst
med 250 R:dr, och utgjorde särskild bevillnings-afgift för fast egendom
med 100 li:dr, hvaremot samma år af Motala mekaniska verkstad endast erlades
lästighets-bevillning med 300 R:dr, allt Banko, men icke någon afgift för inkomsten
af den stora rörelsen vid denna verkstad. Såsom bevis derpå, att den anmärkta
ojemnheten i beskattningen egt rum äfven i rikets städer, hafva Kommitterade
hänvisat till en på General-sammandraget öfver 1857 års bevillning grundad,
i Betänkandet införd tabell, upptagande hvarje stads folkmängd vid 1855
års slut jemte den år 1857 taxerade bevillning särskildt för handel, sjöfart, handtverk,
fabriker och annan rörelse samt särskildt för handels-, handtverks- och
fabriks-betjening.
Under förutsättning att beloppet af allmänna bevillningen icke komme att
förändras, utan blefve lika som vid sislförflulna riksdag fastsälldes, Tvä millioner
Riksdaler, hafva Kommitterade föreslagit bevillnings-afgiften för inkomst till En
procent. Härmed öfverensstiimde ock den åsigt, som vid sistlidna riksdag af de
flesta motionärer och talare i ämnet omfattades. En särskild omständighet, som
äfven talade för delta förslag, vore att bevillningen af embets- och tjenstemän
blifvit bestämd till nämnda procent, hvilken bevillning det af många anledningar
blefve svårt och ingalunda vore behöfligt att under vanliga förhållanden förhöja.
Kommitterade hade ansett sig böra försöka att beräkna hvad i bevillning,
enligt de af Kommitterade föreslagna grunder, skulle inflyta. Dylika beräkningar,
hvilka naturligtvis vöre underkastade mycken osäkerhet, kunde verkställas på åtskilliga
sätt och under helt olika förutsättningar. Om de än hufvudsakligen vore
riktiga samt smärre felaktigheter antogos korrigera hvarandra, skulle, när alla detaljer
framlades, dock dessa, om man blott fäste sig vid en eller annan, lätt synas
felaktiga. Af de flera beräkningar, som inom Kommittéen blifvit uppgjorda, hade
Kommitterade derför icke ansett någon böra Betänkandet bifogas. Men Kommitterade
hade, efter flera särskilda beräkningssält, kommit till det resultat, att ett
bevillnings-belopp af Två millioner Riksdaler borde kunna påräknas att inflyta,
derest Kommiiterades förslag godkändes. Dervid antoge Kommitterade, att skydds—
afgiften, afgifterna af all fast egendom sammanlagda, äfvensom den särskilda grundskatts-afgiften
af frälse-egendomar, afgifterna af Dylta svafvelbruk, af dem som
hafva kolnings-friheter, af tionde af testamenten, fidei-kommisser och arf samt af
embets- och tjenstemäns löner skulle uppgå till ungefär lika belopp som nu, samt
att bevillningen för inkomst af kapital, rörelse, yrke eller enskild tjenstebefattning,
till
Bevillnings-Ulshotlels Betänkande JY! 20.
9
till c ii början eller under de första Arén, ehuru man i allmänhet påräknade högre
afgifter än hittills af betydligare näringsidkare och större kapitalister, likväl, i anseende
lill icke ringa nedsättning i bevillningen af nu genom minimi-afgifterna
hårdt tryckte, fattigare näringsidkare, komme alt sammanlagd blifva mindre, än hvad
som nu utginge för inkomst af rörelse. Nedsättningen i bevillningsprocenten och
öfrige föreslagne åtgärder skulle snart nog uppbringa afgifterna af rörelsen å 1
procent till det belopp, som för närvarande utginge efter 2V2 procent. Såsom en
öfvergångsåtgärd, intilldess man med säkerhet erfarit, huru mycket det nya beskattningssätlet
af rörelsen komme att inbringa och till beredande af ersättning för
den förlust procent-nedsättningen i förening med afskaffande af minimi-afgifterna möjligen
skulle medföra, hade Kommitterade ansett sig nödsakade att föreslå en särskild
afgift af hvar och en, som idkade yrke, till hvars utöfvande, enligt gällande
Handels- samt Fabriks- och Handtverks ordning, erfordrades förutgående behörig anmälan.
Denna afgift, af Kommitterade föreslagen till 3 R:dr för den, som drifver
yrke med biträde af annan mantalsskrifven person, men till blott 1 R:dr, om yrket
drilves utan sådant biträde, borde, enligt Komrnitterades tanke, försvinna, så
snart sig visat, antingen att bevillningen af rörelsen uppginge ungefärligen tili nuvarande
belopp al 700,000 R:dr, eller ock alt hela bevillnings-summan kunde
nedsättas.
I öfrigt hafva Kommitterade angi)vit mötiverna till de speciela stadganden,
Kommitterade föreslagit, i den ordning, hvari dessa stadganden i sjelfva förslaget
förekomma; hvarjemte Kommitterade lernnat en kort redogörelse för de hufvudsakliga
föreskrifter i nuvarande Bevillnings-förordning, som icke blifvit i Komrnitterades
förslag upptagna.
Slutligen och då nu gällande, sinsemellan til! en del stridiga, bestämmelser angående
mantals- och skattskrifningarna i riket återfinnas spridda dels i särskilda
författningar och dels i Bevillnings-förordningen, saust Kommitterade derför ansett
sig böra på ett ställe samla och ordna föreskrifterna i berörda ämne, hafva dessa
blifvit af Kommitterade sammanfattade i det ofvannämnda förslaget till ny förordning
angående mantals- och skattskrifningarnas förrättande.
Efter att sålunda hofva angifvit hulvudgrunderna för de af Kommitterade uppgjorda
förslag, anser sig Utskottet böra redogöra för de till dess behandling från
Riks-Stånden öfverlemnade motioner, som röra förändringar i föreskrifterna om allmänna
bevillningens utgörande. Dessa motioner — till antalet färre och till innehållet
mindre omfattande, än vid föregående riksdagar varit fallet, och hvartill förklaringsgrunden
torde förefinnas i de förväntade resultaten af ofvanbemälde Kom
mitterades
förslag — äro väckta:
inom Högloft. Ridderskapet och Adeln:
af Hans Excellens Herr Grefve Löwenhielm, Carl Axel, som dels förnyat ett
Bih. till B. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 2
10
Bevil Inings-Utsknttets Betänkande M 20.
vid flera föregående riksdagar af honom framstäldl förslag att embets- och tjenstemäns
löner och pensioner måtte befrias från all beskattning;
dels Yrkat, att för vinnande af rättelse i de högst otillförlitliga och sanningsiösa
taxeringsvärdena å fast egendom pä landet, hvilka, enligt hvad allmänt erkändi
vore, icke uppginge ens till tredjedelen af egendomarnes verkliga värden, hvarje
egendomsegare skulle vara pligtig uppgifva huru många tunnland åker och öppen
jord, artificiel och naturlig äng samt hage och skog, han ansåge sig ega; att, på
grund af dessa uppgifter, bevillningsafgiften, bestämd till vissa belopp pr tunnland,
borde af vederbörande Kronofogde debiteras; samt att, med hänsigt till dessa belopp,
egendomarne borde indelas i frenne klasser, omfattande hvarje klass vissa län;
förmenande motionären, som åt Bevillnings-Ulskottet öfverlemnade att föreslå beloppen
för jordens taxering efter denna metod, att med en maximi-afgift af 1 R.dr
Runt pr tunnland åker, 66 öre pr tunnland äng. 20 öre pr tunnland bagar och
10 öre pr tunnland skog, skatten skulle blifva icke mindre gifvande, men mera
rättvis än för närvarande;
dels ock hemställt, att nu stadgade rättighet för låntagare till s. k. bevillnings-afdrag
å ränta, sora är till mer än fem procent förskrifven, måtte upphöra,
enär detta afdrag, till beloppet alltför drygt, utginge lill förmån ej för Staten,
utan för låntagaren, hvadan lagstiftningen härom hell och hållet hvilade på falska
grunder;
samt af Herr Friherre Creutz, S., som, under åberopande af vigten och nödvändigheten
alt beskattningen framförallt drabbade lyx och öfverflöd, föreslagit att
alla titlar, som ej grundade sig på innehafvande slatstjenst eller embete, mätte upphöra,
eller, om de skola fortfara, att en revision af nuvarande rangordning måtte
företagas samt hvarje] med rang förenad titel, af hvem eller hvarhelsl den innehades,
måtte med årlig skatt beläggas;
inom Högvördiga Presle-Ständet:
af Herr Kongl. Hofpredikanten Nordlund, som anfört, att Stockholms stad, i
afseende på såviil mantals- och skattskrifning som uppbörd indelad i särskilda distrikter,
hufvudsakligen efter de olika församlingarna, vore i della, liksom i flere
andra hänseenden, att betrakta såsom ett län och de särskilda uppbörds-distrikterna
såsom fögderier, äfvensom hvarje leriitorial-försam ling såsom ett pastoral på landet.
Nu hade väl idkare af fabriker och andra yrken, likasom egare eller innehafvare af
fastighet, rättighet att låta mantalsskrifva sig der de voro boende och derföre äfven
i annan församling eller annat uppbörds-distrikt, än der verket, hvari rörelsen drefves
och fastigheten vore belägen. Ilen allmänna föreskriften att bevillningen skall
påföras och utgå der fastigheten eller verket äro belägna, hade emellertid i hufvud—
staden blifvit tillämpad olika för fastigheter och för de i 24 § af nu gällande Bevillnings-förordning
alsedda verk och inrättningar. Faslighets-bevillningen hade rätte
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande J\s 20.
ii
ligen alltid påförts i det uppbörds-distrikt, der fastighet!» vore belägen; men deremot
hade bevilIningen af verk, fabriker m. m. påförts idkaren i det distrikt, der han
varit mantalsskrifven, äfven om verket varit i annat distrikt beläget, äfvensom, då
flere halt del i ett verk, bolaget icke blifvit på en gång taxeradt, der verket funnits,
utan hvar bolagsman för sig, der han varit mantalsskrifven. Om hufvudstaden
vore i afseende på alla kommunalafgifter en »urin eller kommun, så kunde
ock berörde olikhet anses mera likgiltig, men då staden i afseende på flera och
ganska betydliga kommunalutskylder, t. ex. till kyrka, folkskola m. m., i sjelfva
verket bestode af flera kommuner eller »orter», hade förberörde tillämpning af Bevillnings—förordningens
föreskrifter medfört förluster af påräknade inkomster för en
del af hufvudstadens församlingar. De flesta af hufvudstadens kommunalafgifter utginge
nemligen med beräkning efter 2:dra artikelns bevillning; och då en mängd
fabriksidkare vore boende och följaktligen låte mantalsskrifva sig i de inre, mera
bemedlade församlingarne, men utöfvade sin rörelse och hade hela sin arbetspersonal
boende i de yttre fattigare malmlörsamlingarne, så inträffade att, enär bevillningsafgilterna
af nyssberörde fabriker påfördes i de förra församlingarne, de sednare
förlorade en del kommunalafgifter, beräknade efter 2:dra artikeln, hvilka borde
dem tillkomma. Verkan häraf vore densamma, som om å landet afgiftcn af en fabrik,
belägen inom den ena församlingen, påfördes i den andra.
Då, vid betraktande af föreskrifterna i Bevillnings-förordningens 13, 43, 73
och 78 det visade sig att en sådan för somliga kommuner menlig följd af
nämnde stadgande!» uppenbarligen icke varit af Rikets Ständer afsedd, men sagde
menliga följd kunde genom ett förtydligande förebyggas, har motionären föreslagit
att till stadgandet i nu gällande Bevillnings-förordnings 13 § 2 morn., hvilket
innehåller att den, som å särskilda orter drifver handtering eller rörelse, skall å
hvartdera stället påföras bevillning för den inkomst, han der anses hafva, måtto
fogas det tillägg, att samma stadgande skulle tillämpas i afseende på Stockholms
stads olika uppbördsdistri k ter för de i 24 ^ af samma förordning uppräknade, i
staden varande verk, manuläkturier, fabriker m. II. inrättningar;
inom Vä/lo/l. Borgare-Ståndet:
al Herrar L. J. Hierta och V. F. Ridderstad, hvilka, hvar för sig, föreslagit,
att de så kallade minimi-afgifterna för yrkesidkare i städerna, hvilka afgifter vid
sednaste riksdag fördubblades och uppsattes till de belopp, hvartill de varit bestämda
under den tid, då bevillningen at handel och rörelse ännu utgick med fem
procent af den behållna inkomsten, måtte, så framt de icke, såsom af Herr Hierta
alternativt yrkats, kunde helt och hållet upphöra, åter nedsättas till hälften. Deri
skedda förhöjningen vore, enligt motionärernes åsigt, så mycket orättvisare, som
den drabbade den minst bemedlade, den fattigaste delen af den rörelseidkande befo!k—
12 fievillnings- Utskottets lielänkande M 20.
ningen, och i sina verkningar blefve ännu härdare, derigenom att afgifterne till
kommunen, som i allmänhet utgå i visst förhällande till be vill ni rigen. också med ens
fördubblades. Följderna af åtgärden hade ock visat sig derutinnan, att under år
1859 flere hundrade mindre bemedlade personer i hufvudstaden blifvit af oförmåga
att fullgöra sina borgerliga utskvider till staden förklarade sitt burskap förlustige.
Om deremot dessa skäl icke ansåges innefatta tillräcklig anledning till den föreslagna
nedsätlningen af minimi-afgifterne, yrkades al Herr Ridderstad alt hela bevillriingen
efter andra artikeln måtte återgå till hvad dpn var löre sednast?, förändringen,
och således komma att utgå efter samma beräkningsgrunder som före år 1853;
och har Herr Hierta dessutom föreslagit att de i Bevillnings-förordningen föreskrifna
böter af Tre Riksdaler Runt för försummad uppgift till bevillnings-taxeringen måtte
upphöra, då dessa böter i de flesta fall icke motsvarade ändamålet, men deremot
stundom vore rätt tryckande för de minst bemedlade, som tilläfventyrs al okunnighet
om författningen underläte alt infinna sig med den påbjudna uppgiften, hvars
åstadkommande dessutom alltid förorsakade tidspillan och för den mindre skrif kunnige
en särskild kostnad. Det syntes motionären dessutom vara Staten ovärdigt,
att, då den toge skatt af sina medlemmar, dermed icke vara nöjd, utan äfven belägga
dem med straff, derföre att de icke å viss dag inställde sig för alt lemna
en uppgift, på hvilken taxeringsmännen i allt fall icke vore skyldige att fästa alseende.
Vidare har inom sistnämnde Riks-Stånd Herr J. Sundvallson uti väckt motion
anfört, att, sedan det s. k laga försvaret afskaffades, hvarefter frie arbetare kunde
sjelfständigt mantalssluifvas och beskattas, såsom hvarje annan fullmyndig medborgare
i samhället, det syntes vara oformligt och orättvist mot arbetsgifvaren att, på
sätt i nu gällande Beviilnirigs-förordning är föreskrifvet, förpligta honom gälda arbetarens
kronoutskylder Förmodligen hade man, efter det laga lörsvarets borttagande,
funnit mycken svårighet att uppbära dylika personers kronoutskylder samt
velat hålla Kronan skadeslös genom detta stadgande. Men en sådan afsigt kunde
dock icke rättfärdiga ett förfarande, som föranledde till den orättvisan, att arbetsgifvare
måste vid uppbördstiden vidkännas ganska betydliga uppoffringar för arbetare,
hvilka då längesedan öfvergifvit sitt arbete, utan att hafva kunnat bespara något
till kronoutskvlderna. Också egde arbetsgivare i lag ingen rätt att förmena
arbetare afsked på den grund, att han icke i detta hänseende rätt för sig gjort.
Med anledning häraf har motionären föreslagit att, med upphäfvande af olvannämnde
åliggande för arbetsgivare, arbetare skola ega sjelfve svara för sina kronoutskylder
erläggande vid uppbördstiden, såsom hvarje annan sjelfständig och fullmyndig medborgare,
eller ock att afsked må kunna dylika förvägras tills kronoutskvlderna blifvit
godlgjorda;
inom Hedervärda Bonde-Ståndet:
af C. A. Larsson från Östergötlands län, som yrkat,
Bevillnings-Utskoltets Betänkande M 20.
dels att Presterskapet och öfrige till Ecklesiasktik-staten hörande tjenstemän
mätte för sinn löneinkomster, hvilka till en stor del äro beroende af jordens afkastning,
åläggas en högre, mot Preste-Ståndets andel i lagstiftnings- och beskattnings-rätten
mera svarande bevillning; och har motionären i sådant afseende föreslagit,
att bevillning skulle erläggas af Erkebiskopen, Biskopar och Pastorer med
fem procent af deras löneinkomster samt af Akademie-, Gymnasii- och Skol-staterne
samt alla andra ecklesiastike embetsman, som egde rösträtt vid riksdagsmannaval,
med två procent ef deras löneinkomster;
dels ock att, till hämmande af den öfverhandtagande införseln af utländska
öfverflödsvaror, synnerligast viner och andra spirituosa, tobak samt åtskilliga uppräknade
och med dem jemlörliga manufakturvaror, all handel med dylika varor borde
åläggas förhöjd bevillning, hvilken motionären, uti sedermera i samma ämne ytterligare
väckt motion (öreslagit till fern procent al behållna inkomsten; och borde
bevillnings-afgiften, hvad särskildt beträffade Gårdfarihandlare, som till salu utbjuda
sådana utländska varor, dem påföras i skattskrifningsorten.
Vida re her samme motionär föreslagit, att, då vexelsvstemet blifvit i allmänna
rörelsen inlördt samt Rikets Stander vid sista riksdagen privilegierat en lånefond,
som egt taga 8 procent ränta utan bevillningsafdrag, stadgarne i nu gällande Be~
villning>s—förordning om bevillningsafdrag å ränta, som är till mer än fem procent
förskrifven, måtte, såsom öfverflödige, upphäfvas;
samt slutligen, att böter icke måtte ådömas för uteblifvande från mantalsoch
skattskrilningar, enär en sådan uraktlåtenhet icke kunde föranleda till någons
uteslutande ur mantalslängden, då densamma skulle på stället med husförhörsboken
jemföras och dessutom å sockenstämma granskas och godkännas; äfvensom att, då
särskild uppgift till Taxerings-komrnittéen angående äganderätt till fastighet icke
borde ifrågakomma, enär anteckning derom alltid skedde vid mantalsskrifningen, de
för underlåtenhet i detta hänseende stadgade böter mätte borttagas;
af Ola Lasson från Christianstads län, hvilken föreslagit, att hvar och en
som handlar med utländska manufakturvaror och lyxartiklar, måtte särskildt lör
denna handel åläggas bevillning till belopp af 1,500 R:dr utöfver de för handelsrörelse
i ölrigt stadgade utskylder. Denna beskattning skulle, enligt motionärens
åsigt, utgöra en skälig ersättning till Staten för de varor, som af desse handlande
möjligen insmugglades, och i förhållande till vinsten å dylik handel vore beloppet af
skatten ingalunda obilligare, än den afgift, sorn erlades af dem, som i minut handlade
med bränvin;
af Anders Andersson från Wermlands län, som ansett att större erfarenhet
och sakkännedom i bevillningsfrågor alltid skulle kunna påräknas inom Pröfningskommittéerne,
om ett visst antal af nämnde Kommittéers ledamöter förut innehaft
detta uppdrag, samt fördenskull föreslagit, att stadgas mätte, det halfva antalet af
dessa ledamöter skulle i två år vid befattningen bibehållas. Sedan första året, då
14
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
det nya stadgandet trädde i kraft, genom lottning inom hvarje stånd och klass
blifvit bestämdt hvilka ledamöter då borde qvarstå, skulle de följande åren de,
som två år efter hvarandra innehaft uppdraget, utgå och nya ledamöter i deras
ställe inväljas;
af Måns Månsson från Calmar län, som föreslagit, att de arfvoden Prölningskommittéen,
enligt 118 § af gällande Bevillnings-förordning, egde disponera för
biträden vid taxerings-förrättningarne m. m., skulle för städernas uppbördsmän
och Häradsskrifvarne lämpas efter beloppet af hvars och ens redovisnings-summa,
hvarigenom fördelningen komme att ske efter en gifven grund och icke, såsom
nu stundom vore fallet, efter godtycke.
Dessutom har till Utskottet blifvit nmitteradt ett af Bonde-Ståndets vice
Talman Ola Svensson från Malmöhus län, med föranledande af det genom Kongl.
Maj:ts omförmälda nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer öfverlemnade förslag till
Bevillnings-stadga, afgifvet skriftligt anförande, uti hvilket Ståndets samtlige närvarande
ledamöter förklarat sig instämma; och har vice Talmannen deruti fästat
uppmärksamheten å de i nämnda förslag intagna föreskrifter angående sättet
alt bestämma de värden, hvilka skola ligga till grund för bevillningen af
fast egendom på landet oell sökt ådagalägga dels vanskligheten att på den väg
och från de utgångspunkter, Kommitterade föreslagit, komma till det önskade
målet — ett jemförligt värde af jorden — och dels att, då någon allmän förhöjning
i bevillningens belopp icke vore åsyftad, delta mål kunde på ett enklare,
men för folket mindre obehagligt sätt uppnås. Kommitterades förslag att grunda
jordvärdena på köpeskillingar för de under de tio sistförllutna åren försålda fastigheter,
på hyres- eller arrende-belopp, hypotheks-värderingar, arealen af åker och
äng, skog och betesmark, innehure bevis om mer och mindre obekantskap med
de inom särskilda orter rådande olika förhållanden. De pris, hvartill jordegendomar
under åren näst före den s. k. penningekrisen försålts, vore så ytterligt
uppstegrade, att köpare numera icke kunde påräkna mer än två procent af köpeskillingen.
De härtill bidragande orsakerna vore till finnandes hufvudsakligen i
ökad befolkning och följaktligen större behof af bosätlningstillfällen med deraf föranledd
hemmansklyfning, i ymnigare tillgång pä penningar uti allmänna rörelsen,
i underlättade utvägar till låns erhållande m. m.; men egendomars pris hade dessutom
icke sällan bestämts af deras läge och åbyggnader, hvilka sednare stundom
kunde vara värda mera, än sjelfva jorden, ehuru de icke gåfvo någon inkomst.
Då det måste antagas alt de sålunda ofta till mer än dubbelt af jordens verkliga
värde uppjagade egendomsprisen skulle, när de tillfälliga orsakerna till stegringen
upphört, återigen nedgå inom mera naturliga gränser och redan betydligt fallit
Beviilnings-Vlskotlels Betänkande M 50.
IS
snmt ännu mer mäste göra det till följd af orimliga skuldsättningar samt i den
män köpares egna förlag hunnit bortsmälta, vore det högst missledande att på
sådana grunder fastställa en allmän beskattning. Hyror komme blott undantagsvis
i fråga på landet och arrendebeloppen innefattade icke heller någon tillförlitlig
måttstock för allmänna jordvärdet, enär dessa berodde af en mängd skiljaktiga
omständigheter, såsom jordegares olika omtanka om underhafvandes och arrenda
torers
bergning, arrendatorer större eller mindre behof af brukningsställen, arrendetidernas
längd, undantagsvilkor, jordens befintliga skick vid arrendetiden*
början m. m. Hypotheks-värderingarne, verkställde efter de särskilda föreningarnes
olika instruktioner, ville man gerna tillerkänna något större vitsord; men äfven
dessa, såsom till största delen förrättade under deri dyraste tiden, hade blifvit
öfverdrifna och saknade derföre tillförlitlighet för det fall, hvarom nu vore fråga,
fastän de för hypotheks-lånen, som i de flesta fall meddelades endast till halfva
värdet och årligen minskades genom amortering, kunde i allmänhet innebära skälig
säkerhet. Men äfven i sistnämnde hänseende förekomme, att jordegare, som sjelfve
bekostade en sådan värdering och vanligen vore i behof af större lån, icke sällan
uppgåfve afkomsten högre, än dess verkliga belopp, och då kontrollen för värderingsmänuen
ofta vore ganska svår, hade följden också blifvit den att, oaktadt den
ringa belåningsrätten, vissa föreningar redan funnit åtskilliga värden så höga att risk
kunde befaras Arealen af åker, äng, skog och betesmark efter upprättade ego
kartor
eller egarnes ungefärliga uppgifter, gåfve väl någon, men högst ofullständig
ledning för bedömande af värdet, i anseende till jordarternas skiftande beskaffenhet
samt jordens olika bördighet; men svårt vore det att bestämma någon grund för
uppskattning af obegagnade vattenfall och lorfmossar, som icke gåfve egaren den
ringaste inkomst. Läget medförde visserligen fördel för den större jordegaren
genom underlättad och förmånlig afsättning af hans produkter; men för den mindre
och obemedlade fastighetsegare!!, som ingenting hade att afyttra, vore fördelen af
laget ringa. På de, af Kommilterade föreslagne sätt, kunde således en fullt jemförlig
eller rättvis beskattning af jorden icke ernås, och, med kännedom om den
möda, tidspillan och kostnad, som uppoffrades år 1810 i och för åsättande af
taxerings-värden, vore det icke välbetänkt att blottställa landet för det besvär och
de kostnader, som skulle uppkomma genom en förnyad uppskattning af jorden,
helst derigenom icke vunnes något säkert resultat.
Till följd af hvad sålunda blifvit anfördt och då icke blifvit ifrågasatt att
höja beloppet af den utaf fast egendom nu utgående bevillning, hvilket dessutom
skulle innebära en obillighet i anseende till de onera af flerfaldig beskaffenhet, som
hvilade på jorden, utan endast en jemnare fördelning orter och hemman emellan
afsåges, har vice Talmannen ansett detta mål kunna, utan kostnad för Staten,
lika tillfredsställande vinnas genom Bevillnings-tuxerings- och Pröfnings-kommittéerna,
samt i sådant afseende föreslagit, att det nuvarande sammanräknade taxe
-
16
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
rings-värdet å jo'degendom inom hvarje län måtte bestämmas såsom minimi-värde
samt den nu asalia bevillnings-procenten fortfarande utgå; oeh skulle sedermera
på länens innevånare bero alt, i den mån sådant ansåges nödigt, inom det bestämda
området rätta och jemka jordvärdena så rättvist som möjligt emellan härader,
socknar och särskilda hemman. Emot den föreslagna åtgärden kunde väl
den anmärkning väntas alt sammanräknade taxerings-värdet för hela riket likväl
icke utgjorde jordens verkliga värde. Detta vore visserligen sannt; men verkliga
värdet komme alltid alt bero af jordens behållna netto-inkomst och icke af dess
tillfälliga handelsvärde, och då den nu utgående hevi lin ingen komme att fortfara,
kunde ett sådant inkast icke anses förtjena afseende.
Om emellertid detta förslag icke vunne framgång, återstode, efter vice Talmannens
tanke, ingen annan utväg, än att med stor möda och kostnad verkställa
en fullständig uppskattning af all jord, lill utrönande af dess verkliga afkomst ;
och skulle en sådan uppskattning lämpligast kunna verkställas af Kronofogden och
två å sockenstämma för hvarje socken eller taxerings-distrikt valde jordegare.
Såsom grunder för en sådan uppskattning borde stadgas: att hvarje hemman, hemmansdel
eller lägenhet värderades efter dess afkastning i medeltal af spanmål, ladugårdsprodukter
samt andra förmåner; att spanmålsvärdet beräknades efter nästföregående
tio årens medei-markegång för länet och det öfriga efter ortens pris; samt att
från de sålunda uppkomna brutto-inkomsterna afräknades:
a) fem procents ränta för det till jordens brukning erforderliga förlags—
kapital;
b) minst tio procent af brukningsredskapens inköpspris för dess genom nötning
årligen minskade värde;
c) hemmanets eller lägenhetens alla onera och utskvlder, äfvensom fördel eller
undantag så länge sådant furtfore;
d) byggnads- och underhålls-kostnad för till jordbruket erforderliga hus; samt
e) jordens aila bruknings-kostnader;
efter hvilka afdrag den netto-behållning uppkomma, för hvilken bevillningen borde
utgöras efter samma grund, som för den behållna inkomsten af andra näringar
kunde varda bestämd. Ville man derjemte efter fyra procent kapitalisera berörde
netto-behållning, uppkomme egendomens rätta kapitalvärde.
Samtlige dessa motioner hor Utskottet vid behandlingen af frågan om den allmänna
bevillningen tagit i noga öfvervägande, och skall här nedan öfver hvar och
en af dem särskildt sig yttra. För det af Kommitterade algifna förslag torde någon
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20-
17
gon närmare redogörelse nu icke vara nödvändig, då samma förslag, genom trycket
offentliggjord t, redan en längre tid varit för Riks-Ståndens ledamöter tillgängligt.
Utskottet, som egnat detta förslag den största uppmärksamhet, har under den granskning
deraf, som Utskottet företagit, funnit detsamma i allmänhet bygdt på den ofvanuppgifna,
enligt Utskottets åsigt riktiga grundsatsen, att hvar och en bör erlägga
lika bevillning efter måttet af sin inkomst. Under öfverläggningarne, rörande det
ifrågavarande vigtiga ärendet har Utskottet ock vunnit allt lastare öfvertygelse om
det oafvisliga behofvet deraf, att lagstiftningen rörande allmänna bevillningens utgörande
nu ordnas på sådant sätt, att alla giltiga anledningar till klagomål öfver
ojemnhet i beskattningen må undanrödjas samt att rättvisa, billighet och jemlikhet
i detta hänseende icke blott såsom grundsatser åberopas, utan ock i författningens
alla delar igenfinnas. Såsom Kommitterade anmärkt, äro dessa grundsatser visserligen
på flera ställen i nu gällande Bevillnings förordning uttalade, ehuru det icke
torde kunna förnekas, att desamma med högst ringa följdriktighet blifvit tillämpade.
Jemlik beskattning af all inkomst anser Utskottet, lika med Kommitterade,
vara det mål, lagstiftningen uti ifrågavarande ärende bör söka uppnå. Men för att
vinna detta mål är det nödvändigt, att alla afvikelser från den antagna grundsatsen,
hvilka för närvarande ega rum, rättas samt de talrika undantagen i möjligaste måtto
inskränkas; att bevillnings-procenten bestämmes lika för alla och så låg som möjligt;
att beskattningen i allmänhet göres beroende af taxering samt att följaktligen
nu stadgade fixa och minimi-afgifter borttagas; äfvensom ock i synnerhet att förändrade
föreskrifter meddelas angående dels beskaffenheten af de uppgifter, som skola
tjena till grund och ledning för taxeringarna, dels ock de åtgärder, som för dessa
sednares noggranna och behöriga verkställande äro af behofvet påkallade. Efter
dessa åsigter och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Kommitterade afgifna
förslag äro ock de förslag till Bevillnings-stadga äfvensom till instruktion för Taxeringsförrättningarne
upprättade, hvilka härhos af Utskottet till Rikets Ständers pröfning
öfverlemnas.
På sätt här ofvan är nämndt, hafva motioner blifvit väckta dels af Hans Excellens
Herr Grefve Löwenhjelm om befrielse från bevillning för Statens embets- och
tjenstemäns löner och pensioner, dels af Riksdags—fullmägtigen C. A. Larsson att
Presterskapet och öfrige till ecklesiastik-staten hörande embets- och tjenstemän skulle
för sina löneinkomster utgöra högre bevillning än andra löntagare, dels slutligen såväl
af sistnämnde motionär, som af Riksdags-fullmägtigen Ola Lasson att hvar och
en, som handlar med utländska manufakturvaror och öfverflödsartiklar, måtte derför
åläggas särskild bevillning.
Bih. lill B. Si. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 3
Bevillninifs-Ulskottets Betänkande .V 20.
Beträffande först Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelms förslag att Statens
embets- och tjenstemän måtte för löner och pensioner befrias från bevillning, så
kunna visserligen skcäl anföras både för och emot en sådan befrielse. Men om å
ena sidan såsom oriktigt anmärkes, att Staten, som "ifver tjenstemannen lönen med
deri ena handen, såsom bevillning återtager med den andra en del af hvad han
gifvit, så kan å andra sidan icke förnekas, att embets- och tjenstemännen lika med
andra medborgare böra hafva så vä! skyldighet som rättighet, att, i förhållande till
sin inkomst, icke blott bidraga till statsbehofvens fyllande, utan ock utgöra kommunala
afgifter, hvilka vanligen utgå i visst förhållande till den taxerade bevillningen.
Förutsatt att lönerna icke äro alltför otillräckliga för en anständig bergning, kan
det också ifrågasättas, huruvida den yrkade skattefriheten vore med tjänstemännens
verkliga förde! öfverensstämmande; ty icke utan skäl torde kunna befaras att vid
möjligen ifrågakommande löneförbättringar mer än tillbörligt afseende skulle komma
att fästas å denna förmån. En annan invändning, som emot detta förslag kan framställas,
torde ock förtjena något afseende. En mängd tjenstemän uppbära sina löne
inkomster
från städers, korporationers och allmänna inrättningars kassor och, ehuru
med hänsigt till inkomster i enahanda ställning, som Statens tjenstemän, skulle dessa
tjenstemän dock i fråga om beskattning komma att behandlas olika. Men om
hevillnings—friheten utsträcktes äfven till dessa, vore det nära nog omöjligt att bestämma
den gräns, der man i sådant fall borde stanna. I betraktande af allt
detta har Utskottet
ansett sig icke böra till det väckta förslaget om befrielse från bevillning
för Statens embets- och tjensteroäns löner och pensioner
tillstyrka bifall.
Hvad derefter angår C. A. Larssons yrkande i fråga om de till ecklesiastikstaten
hörande embets- och tjenstemäns bevillning samt ej mindre sistnämnde motionärs,
än äfven Ola Lassons förslag om särskild bevillning för den, som handlar
med utländska öfverflödsvaror, äfvensom de al Herrar Hierta och Ridderstad väckta
motioner om nedsättning eller upphäfvande af nu stadgade minimi-afgifter för handtverkare
och andre näringsidkare, så har Utskottet, med afseende på alla dessa fram
ställningar,
endast skolat åberopa hvad här ofvan blifvit aufördt rörande de allmänna
grunder, på hvilka Ulskottets förslag till bevillniugs stadga är upprättadt; och torde
alltså något vidare yttrande öfver berörde motioner icke erfordras.
Då Utskottet nu ölvergår till en närmare redogörelse för det af Utskottet uppgjorda
förslag till Bevillnings-stadga, torde Utskottet böra, beträffande förslagets
uppställning, i korthet antyda att, efter en kort ingress,
Bevilinings-Ulskoltets Betänkande JYI 20. lf)
Art. I
angår, likasom nuvarande Bevilhnngs-stadga, den personliga skyddsafgiften, hvilken
icke är underkastad taxering;
Art II.
alser alla de algifter, hvilka äro föremål för taxering och hvilka böra utgå:
A) af fast egendom
med en viss procent af egendomens uppskattningsvärde; och
B) för inkomst af kapital eller arbete
med en viss procent utaf inkomstbeloppet;
Art III.
omfattar under tio hufvudruhiiker lika många slags algilter af Bevillnings-nalur,
hvilka icke äro al taxering beroende, utan utgå efter de lör hvar och en al dem
särskildt stadgade giunder.
Derefter följa föreskrifterna angående allmänna bevillningens påförande, uppbörd,
afkortning och redovisning.
Motiverna till de speciela sladganden, förslaget innehåller, äro i de hufvudsakhgaste
delarne angilne i olvanbemälde Kommitterades Betänkande, hvartill Utskottet
således i allmänhet får hänvisa; men då Utskottets och Kommitterades förslag i ett
och annat alseende befinnas sins emellan skiljaktige, skall Utskottet, der sådant kan
finnas al behofvet pakalladt, närmare redogöra för de åsigter, som legat till grund
för Utskottets förslag, likasom Utskottet pä vederbörliga ställen skall besvara de bland
ofvan omförmälda motioner, som med de särskilda stadgandena ega sammanhang.
Uti Ingressen till Beoillnings-stadgan har Utskottet, i öfverensstämmelse med
59 och 60 gg Regerings-Formen samt .31 g Riksdags-Ordningen, antydt att såväl
Statens ordinarie inkomster, som öfriga i 60 g Regerings-Formen uppräknade bevillningar
blifvit tagne i beräkning, innan beloppet af allmänna bevillningen blifvit definitivt
bestämd. Utskottet har likväl ansett att uti ingressen icke bör utsättas nämnde
belopp, enär .31 § Riksdags-Ordningen. enligt sin nuvarande 0'dalydelse. icke utesluter
möjligheten, att Bevillnings-stadgan skulle kunna, äfven om bevilinings-beloppet
framdeles behöfde höjas eller minskas, af kommande Ständer antagas att i allt
öfrigt förblifva gällande, enär dertill endast erfordrades att ändra de uti fä:dra Artikeln
bestämde procent-beräkningar för bevillningens utgörande.
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
Art. I.
§ *•
Denna §, sorn motsvarar l:stn § i Kommitterades förslag, angår den personliga
skydds - algiften, hvilken, enligt 1 § i nu gällande Bevillnings—förordning, erlägges
af hvarje mansperson från och med fyllda 18 till och med fyllda 60 år, med 40 öre
och af hvarje qvinna från och med fyllda 18 til! och med fyllda 60 år, med 20 öre;
samt efter fyllda 60 år af alla dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom
undantagsbeting vid afhandling om öfverlåtelse af egendom, ega ISO R:drs årlig inkomst,
äfvensom af dem, hvilka efter 2:dra artikeln utgöra bevillning för fast egendom
of öfver 300 R:drs värde.
Då Rikets Ständer vid sistförflutne r iksdag medgåfvo, att mantalspenningar ne
hädanefter må beräknas från fyllda 18 år och, — i de fall, då, enligt förut gällande
stadganden, befrielse derifrån efter 63 års ålder egde rum, — upphöra med fyllda 60
år, torde föreskrifterna om den personliga skyddsa(giftens utgörande numera i allt öfrigt
böra ställas i fullkomlig öfverensstämmelse med de stadganden, som gälla för
mantalspenningarnes erläggande, helst de olikheter härutinnan, hvilka ännu i vissa
fall ega rum, visserligen i afseende på beloppen äro af ringa betydenhet såväl för
Staten som för de skattskyldige, men förorsaka icke obetydligt besvär vid uppbörden.
Utskottet får derför, lika med Kommilterade, hemställa, att, på sätt 1 § af
förslaget innehåller,
utaf hvar och en i mantalslängd upptagen person, som, enligt gällande
författningar, skall utgöra mantals-penningar, erlägges personlig
skyddsafgift för man med ...  40 öre.
och för qvinna med 20 »
Deremot har Utskottet icke kunnat finna giltig grund att, utöfver personliga
skyddsafgiften, ålägga en till viss summa bestämd afgift för den, som drifver sådant
yrke, hvarom anmälan enligt gällande handels- eller fabriks- och handtverks ord
ning
bör göras; och Utskottet anser derför
att det af Kommitterade väckta förslaget om yrkesafgilt bör förfalla.
Art. II.
Under denna artikel förekomma, såsom ofvan är nämndt, föreskrifterna rörande
den bevillning, hvilken skall utgå efter taxering, och motsvaras af 2:dra artikeln i
nu gällande Bevillnings-förordninjg, hvilken sednare likväl dels innefattar en mängd
stadganden, som icke stå tillsammans med de ofvan uppgifne hufvudgrunderna för
Utskottets förslag och derför blifvit derifrån uteslutne, dels igenfinnas under 3:dje
artikeln i samma förslag.
Ehuru Utskottet uti 2:dra och 6:te § utsatt en viss procentberäkning för be~
vijlningens utgörande, afses deimed likväl icke. att Rikets Ständer skulle nu defini
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20
21
tift antaga nämnde procent-beräkning, utan torde det fä ankomma pä en blifva ned
utredning af den bevillnings-summa, som kan erfordras för fyllande af Statens behof,
ora och i hvad män ökning eller minskning af nämnda procent-beräkning må ega
rum. Utskottet fär alltså hemställa, att Rikets Ständer behagade förklara,
att de procent-beräkningar, som i nämnda hänseende nu varda af
Rikets Ständer antagne, endast skola anses angifva det inbördes förhållandet
emellan beloppet af den bevillning, som bör erläggas dels
för jordbruksegendom, dels för annan fast egendom samt dels för
inkomst af kapital eller arbete; roen att, om vid bevillnings-sum
mans
slutliga fastställande den nu förslagsvis antagne procent-beräkningen
behöfver ökas eller minskas, förhållandet emellan dessa procent-beräkningar
icke fär rubbas, utan bör bibehållas, så att, om
t. ex. bevillningen af inkomst skulle ökas från en till två procent,
bevillningen för jordbruks-egendom likaledes bör höjas fr ån 3 till
6 öre för hvarje hundra R:drs uppskattningsvärde, samt för annan
fastighet från 3 till 10 öre o s. v.
A) Bevillning af fast egendom.
§ 2-5.
Dessa motsvara §§ 3—6 i Kommitterades förslag samt i mer och mindre
mån §§' 6, 17, 19, 20, 21, 24, 30 och 32 samt 5 mom af 142 ,§ uti
nu gällande Bevillnings-förordning.
Den uttalade grundsatsen att bevillningen bör utgå med lika procent af all
behållen inkomst, skulle, konseqvent genomförd, äfven tillämpas på fast egendom,
sålunda att deraf härflytande afkomst årligen till värde uppskattades. Men för en
sådan uppskattnings behöriga verkställande möta så många svårigheter, alt något
praktiskt resultat deraf icke torde vara alt påräkna. Då de fleste egare af jordbruksfastighet,
i anseende till bristande eller ofullständig bokföring, icke ens sjelfve
kunna uppgifva sin behållna afkomst, skulle en beräkning deral, verkställd genom
andre personer, naturligtvis blifva ännu mer vacklande och otillförlitlig. Det af Hans
Excellens Herr Grefve Löwenhjelm väckta, här ofvan omförmälda förslag att, enligt uppgjord
klassindelning af de särskilda länen, bestämma bevillningen af jordegendomen
inom de olika klasserna till vissa, särskilda belopp för hvarje tunnland åker, äng,
skog och betesmark, synes icke heller hvila på någon fullt tillämplig eller rättvis
grund; ty dels äro många egendomar icke till arealen sä noggrannt uppmätta, som
detta förslag förutsätter, dels måste, till följd af egendomarnes läge, jordarternas
skiljaktiga beskaffenhet med flere andra förhållanden, jordvärdena äfven inom samma
klass blifva högst vexlande. För Utskottet har det synts vara lämpligast alt, pä
sätt hittills egt rum, bevillningen af läst egendom beräknas efter dess kapitalvärde,
22
lie vill n in g s - Ut s kotte Is Betänkande M 20.
uppskattadt efter mera allmängiltiga och tillförlitliga grunder än hittills, men med
fästadt afseende å de för hvarje egendom förekommande särskilda förhållanden.
Äfven af andra, deribland statistiska skäl, torde vara af vigt att dylika värden
finnas, likväl noggrannare bestämda än för närvarande är fallet. Att, på sätt vice
Talmannen Ola Svensson alternativt föreslagit, antaga summan af nuvarande taxeringsvärden
inom hvarje län, såsom minimivärdcn, vore elt alltför godtyckligt förfaringssätt,
då det icke ku nät bestridas att nuvarande taxeringsvärden äro långt
ifrån de verkliga. Det må visserligen icke förnekas, att jordegendomars försäljningspris
under de sed/inre åren varit högt uppstegrade, men med visshet kan dock
antagas, alt dessa pris stå till de verkliga värdena i ett närmare förhållande än de
nuvarande taxeringsvärdena. Till ådagaläggande af jordegendomens orimligt låga
taxering i förhållande till verkliga värdet torde vara tillräckligt att endast hänvisa
till det ofvanomförmälda, på general-sammandragen öfver beviIlningen grundade
sakförhållande, att från år 1813 till år 1837 taxeringsvärdet lör hemman ä landet
nedgått från 444 till 410 millioner Riksdaler. Vid detta förhållande torde
nödvändigheten af en förnyad uppskattning af jordegendoms-värdet icke skäligen
kunna bestridas. Utskottet har dock icke velat ovilkorligen gruuda en sådan uppskattning
på betingade köpeskillingar eller godkända hypotheks-värderingar, utan
blott ansett dem böra dervid tjena till ledning. Detta är ock tydligen uttryckt
så väl i 3 § af stadgan, som uti instruktionen för taxerings-förrättningarne, deruti
jemväl blifvit föreskrifvet, att vid uppskattningen af egentlig jordbruksfastighet
afseende icke skall fästas å sådane byggnader, som på egendomens afkastning icke
hafva något egentligt inflytande.
Sedan, after de uti 3 och 4 §§ af förslaget till Bevillnings-stadga samt 4 7
§§ uti Instruktionen för Taxerings-förrättningarne angifne grunder för uppskattningen,
verkliga värdet af hvarje egendom blifvit utrönt, skulle detsamma, så vida
särskilda omständigheter icke förekomma, enligt 7 § uti Instruktionen för Taxerings-förrättningarne,
bibehållas oförändradt under tre år samt beräknas afkasta en
viss procent i årlig inkomst, hvarpå bevillningen, efter den gemensamma procenten,
skulle utgå. Hittills hafva jordbruksfastigheter ansetts i allmänhet afkasta
fyra procent, och med nuvarande låga taxerings-värden har en sådan beräkning
visserligen icke varit för hög. Men då det måste antagas att taxerings-värdena
hädanefter skola komma att betydligt stiga, har en jemkning i inkomst-beräkningen
ansetts påkallad, för att vid bevillningens utgörande bereda något afdrag för
de kostnader, som med jordbruks-näringens bedrifvande äro förenade, eller för det
deri nedlagda förlags- ka pita I. Beloppet af detta kapital, oftast beroende af del
mer eller mindre rationela sätt, hvaipå jordbruket bedrifves, torde icke efter någon
allmän grund kunna beräknas till viss proportion af egendomsvärdet; och att
bevilja afdrag för ränta å all den intecknade skuld, hvaraf jordegendomarne äro
graverade, synes så mycket mindre kunna medgifvas, som inteckning i fastighet
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
2.3
icke ovilkorligen kan anses innefatta bevis på tillvaron af motsvarande skuld. En
stor mängd inteckningar äro nemligen dels obegagnade, dels af egendoms-egare
sjelfva inlösta, ehuru icke dödade, dels belånade endast till en del af den intecknade
summan. Ett annat skäl, som synes tala derför, att afkastningen af jordegendom
icke beräknas allt för högt, kan hemtas från den omständigheten, att dylik
egendom i allmänhet förvärfvas mindre i beräkning att å köpeskillingen erhålla
en hög ränta, än för att af en redan förvärfvnd förmögenhet med trygghet kunna
påräkna en stadigvarande, om än måttligare inkomst. Med en tilltagande folkmängd,
blifva ock de mindre jordpossessionerna, hvilka sammanräknade utgöra största
jordrymden, mer och mer eftersökta och vid deras inköp lästas ofta ännu mindre
afseende vid den afkastning, de lemna, då köparens behof och önskan att förvärfva
egen bostad härvid hufvudsakligen bestämma försäljningspriset. För städernas
invånare är deremot behofvet af egen gård icke på långt när så allmänt, som
för landets. Tillfällen att mot hyra få bebo annans egendom i stad saknas i allmänhet
icke. I följd häraf rättar sig ock köpeskillingen för stadsfastighet i allmänhet
mera efter den afkastning sådan egendom lemnar.
Af alla dessa skäl har det synts Utskottet lämpligast, att årliga afkomsten
af jordbruks-fastighet icke antages till högre belopp, än tre procent af det uppskattade
värdet; men att för annan fastighet, i afseende hvarpå nu antydda förhållanden
icke inträffa, densamma antages till fem procent af uppskattnings-värdet. Det
är på dessa grunder och under förutsättning, att bevillningen förslagsvis antages
till en procent af inkomsten, Utskottet ansett sig höra hemställa,
att bevillningen för fast egendom skall utgå:
l:o) för jordbruksfastighet med tre öre för hvarje fulla Etthundra
Riksdaler af uppskattnings-värdet; och
2:o) för all annan fastighet med fem öre för hvarje fulla Etthundra
Riksdaler af samma värde.
De undantag, som i 2 § blifvit gjorda för Statens fastigheter, äfvensom för
kommuner och fromma stiftelser tillhöriga byggnader, så framt de i hyror eller
på annat sätt icke lemna någon inkomst, äro, enligt 5 morn. i 142 § af nu gällande
Bevillnings-stadga, redan för närvarande medgifna, ehuru Utskottet funnit sig
icke böra föreslå alla de undantag, som i sistnämnda moment finnas intagne.
Frälseränta har Utskottet ansett, hädanefter såsom hittills, enligt hvad i 21
§ i nu gällande Bevillnings-förordning är föreskrifvet, böra vara underkastad bevillning
såsom för fast egendom, hvarvid räntans kapitalisering bör ske efter fem
för hundra af det belopp, hvartill densamma efter nästföregående års markegång
uppgått. Då frälseräntas värde kan säkrare utrönas, än, i de flesta fall, annan
fastighets, har Utskottet ansett, att frälseränta skall räknas
till sådan fastighet, som upptages i mom. 2 af 2:dra § i Utskottets
förslag.
£4
Bevillnings-Utskotlets lielänkande M 20.
I händelse af bifall lill hvad Utskottet ali 3:dje och 4:de §§ föreslagit, torde
Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjetms och vice Talmannen Ola
Svenssons olvanomförmälda förslag till jord-egendomens beskattning
icke böra tiil någon åtgärd föranleda.
B) bevillning för kapital eller arbete.
§ 6.
l)et sätt, hvarpå räntebärande kapitaler för närvarande beskattas, torde med
hänsigt till sä väl beskattningsgrunden som den inkomst Staten deraf tillskyndas
svårligen kunna försvaras. Utskottet har derföre ock, lika med Koimnitterade, ansett,
att egare af kapitaier böra för den inkomst, de deraf åtnjuta, utgöra direkt
bevillning. Häraf mäste naturligtvis blifva en löljd att, på satt uti väckta motioner
af Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelm och Biksdags-iullmägtigen C.
A Larsson blifvit yrkadt,
de uti 33 och 34 §§ al nu gällande Bevillnings-stadga i afseende
på det s. k. bevillnings-aldraget meddelade föreskrifter böra upp
häfvos.
Då likväl ojemnheter i beskattningen måste uppkomma om kapitalbevillningen
påföres enligt särskilda grunder, har Utskottet, till undvikande deraf, sammanfört
stadgandena om bevillning af all inkomst, vare sig af kapital eller arbete,
hvilka lill större delen finnas intagne uti 7:de och 8:de §§ af Kommitterades
förslag, samt åt dessa stadganden sökt gifva så mycken enkelhet och tydlighet
som möjligt.
Genom Kongl. Brefvet den 24 September 1847 är väl redan föreskrifvet, att
alla till de förenade Rikenas beskickningar hos utländska magter hörande personer,
Svenskar eller Norrmän, skola till Svenska Staten erlägga bevillning för den
beräknade Svenska andelen i deras löner; men Utskottet har dock ansett lämpligt,
att berörde stadgande, i hvad det afser Norrmän, i den blifvande nya bevillningsförordningen
införes.
Ehuru af fast egendom, tillhörig Kronan, bevillning icke utgår, torde deraf
icke böra löija, att arrendatorer al dylik egendom skola, för inkomst af arrendet,
vara hell och hållet befriade från all bevillning och dermed ofta följande kommunala
afgifter. Men att, på sätt Kommitterade föreslagit, ålägga dem fastighets—
bevillning, om ock blott lill någon del af den i allmänhet bestämda, synes icke
varu lämpligt; utan har Utskottet ansett sig böra föreslå
att Krono-arrendatorer skola utgöra bevillning för den inkomst, de
af sina arrenden anses åtnjuta.
§ 7.
Bevillnings-Ulskottets Betänkande M 20.
25
§ 7.
Uti denna § har Utskottet, med några förändringar, sammanfört de stadganden
i afseende på grunderna för inkomsternas beräknande, hvilka förekomma uti
9:de, H:te och 12:te §§ af Kommitterades förslag.
Enligt den allmänna grundsatsen att bevillningen bör utgå efter behållen inkomst,
har, vid beskattning af rörelse, afdrag för vissa kostnader skäligen bort
medgifvas, på sätt lörslaget närmare gifver vid handen. Under vissa förhållanden
synes dock denna grundsats icke kunna eller böra i sin fulla vidd tillämpas. Då
nemligen en rörelse, ehuru bedrifven i vidsträckt omfattning, likväl till följd af
ogynnsamma förhållanden eller inträffade förluster under något år icke lemnut någon
behållning, skulle under sådane omständigheter af dylik rörelse, oaktadt densamma
företrädesvis tager statsinrättningarnes medverkan och skydd i anspråk samt
i sjelfva verket kan i sig innebära betydlig förmögenhet, någon afgift till Staten
icke erläggas, liksom ock röreiseidkaren till följd deraf komme i saknad af de medborgerliga
rättigheter, som grunda sig på bevillningen. Enahanda blefve ock förhållandet,
då en kapitalist drabbats af sådana förluster, att någon inkomst af hans
utlånade kapitaler icke uppkommit. "Vid öfvervägande häraf har Utskottet trott
det vara så väl med Statens rätt, som med den enskildes fördel mest öfverensstämmande,
att i det antydda fallet bevillningen beräknas för näringsidkare efter
hvad en rörelse, i omfattning jemförlig med den han drilvit, i allmänhet kan anses
afkasta, samt att förluster, hvaraf kapital drabbats, afräknas från egarens kapitalförmögenhet
och bevillning erlägges för den inkomst återstående kapitalbeloppet
anses lemna. I enlighet härmed äro stadganden i § 7 af förslaget införda.
Kommitterades lörslag i § 10 att med bevillning belägga endast den del af
aktiebolags vinst, hvilken till delegarne utdelas och sålunda från bevillning befria
hvad, som afsättes till iörökande af bolagets inventarier, fastigheter m. m. har
Utskottet icke kunnat tillstyrka, då Utskottet ansett rättsenligt att för omlörmälde
bolag enahanda bevillningsgrund följes, som för all annan inkomst af rörelse blifvit
föreslagen. Ty antingen årets vinst disponeras till ökande af de för rörelsen
nödiga förlager eller, efter utdelning, användes till för rörelsen främmande ändamål,
lärer den icke kunna förlora sin egenskap af att verkligen vara en vinst.
Om det å ena sidan anrnärkes, alt genom det föreslagna beräkningssättet bildandet
af reservfonder uppmuntras, kan å andra sidan med större skäl invändas, att
man derigenom komme att uppmuntra bolag att bilda sig med otillräckliga grundfonder.
Ett bankbolag t. ex. skulle finna sin uträkning vid att, i stället för att
från början tillskjuta ett tillräckligt kapital, hvars afkomst, årligen utdelad, kommu
att i sin helhet draga bevillning, sammanskjuta endast ett mindre kapital, i afsigt
att efter hand öka detsamma medelst årligt reserverande af betydliga, från bevillBih.
t,11 B. Si. Brot. 1859 &. 1860. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 4
26
Bevillnings-litskottets Betänkande M 20
ning fria andelar af den på rörelsen uppkommande vinsten; men då befrielse från
bevillning för sådnne reserverade vinstmedel icke synes böra medgifvas bolag, mer
än enskilde personer lör deras samlade besparingar, har Ulskottet af dessa skäl
ur sitt förslag uteslutit ifrågavarande stadgande.
Deremot bar Utskottet uti 15 § intagit de i 21 § af Kommitterades förslog
meddelade föreskrifter angående Bevillning af Bank-bolag med sedel-utgifningsrätt.
§ 8.
Då inkomst-beskattning skäligen icke bör ifrågakomma för den, som blott eger
så små tillgångar, att de oundgängligen erfordras till lifvets nödtorftiga uppehälle,
har Utskottet vid öfverläggningen rörande frågan om det högsta belopp, sorn, till
följd deraf, må bestämmas såsom gräns för det icke beskattningsbara området,
bort mot hvarandra noga afväga så väl Statens behof af inkomst, som de skatt—
skyldiges förmåga alt utgöra de stadgade bidragen. Hvar denna gräns än må bestämmas
har ölvergången synts Utskottet alltid blifva i mer eller mindre mån märkbar
och ojemn, älven om, såsom uti 8 § af Kommitterades förslag, blifvit iakttaget,
man skulle försöka alt på en omväg gradvis och småningom närma sig densamma,
så att t. ex. al inkomst, som icke öfverstege 1,000 Rdr, 400 Rdr skulle
vara fria från bevillning. Den jemnlikhet, som i delta afseende bör eftersträfvas,
skulle tvifvelsutan säkrast ernås, genom stadgande att ett visst belopp för de nödvändigaste
lefnadsbehofvens fyllande alltid finge från all beskattningsbar inkomst aldragas.
Men då Utskottet befarar att, så väl derigenom, som genom det af Kommitterade
framställda förslag, en icke obetydlig minskning i Statens påräknade inkomster
af bevillningen skulle uppkomma, i synnerhet örn, såsom det är att förmoda,
bevillningsprocenten derjemte vid innevarande riksmöte komme att nedsättas,
har Utskottet ansett sig icke kunna föreslå utsträckningen af undantaget längre,
än att bevillning för inkomst af kapital eller arbete icke skall ega rum, när alla
de utaf kapital eller arbete uppkomna årsinkomster sammanräknade icke öfverstiga
400 Rdr.
I öfrigt torde böra erinras, att då Utskottet, lika med Kommitterade, anse
undantagen från den allmänna grundsatsen om lika beskattning böra i möjligaste
målto inskränkas, Utskottet funnit åtskilige af de uti 140—146 §§ af nu gällande
Bevillnings-stadga införda undantag och lindringar i bevillningens utgörande
icke böra bibehållas.
§ 9-
l öfverensstämmelse med 14:de § i Kommitterades förslag har Utskottet funnit
det böra stadgas, att inkomstbevillning skall påföras fabriksegare, handlande och
Bevtllnings-Ulskollels Betänkande JW 20.
£7
annan näringsidkare der fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller näringen
idkas, dock endast såvida den behållna inkomsten deraf öfverstiger 400 R:dr.
Denna föreskrift öfvcrensstämmer ock, i hvad den rörer fabriks- och näringsidkare,
med det yrkande, som, uti vackt motion, hvilken här ofvan är omförmäld, blifvit
af Herr Kongl. Hofpredikanten Nordlund framstäldt. Men då, efter hvad kändt
är, de fleste handlande i Stockholm hafva sina kontorslägenheter uti Storkyrkoförsamlingen
och således skola anses derstädes utöfva sin handelsrörelse, har Utskottet,
uppå bemälde motionärs inom Utskottet gjorda hemställan, tili beredande
af jemnare fördelning af belöpande kommunal-ulskylder mellan vederbörande församlingar,
ansett lämpligt föreslå det undantags-stadgande,
att haudlande i Stockholm skola, lör den handelsrörelse de derstädes
idka, taxeras inom den församling, der de äro mantalsskrifne.
§ 10.
Denna § motsvarar 15 § i KommiUerades förslag, endast med en obetydlig
redaktionsförändring.
Deremot har Utskottet uteslutit det i 16 § af Kommitterades förslag meddelade
stadgande, såsom, enligt Utskottets åsigt, alldeles öfverflödigt.
Art. lil.
Under denna Artikel har Utskottet upptagit föreskrifterna om den bevillning,
som, på grund af särskilda förhållanden och vissa medgifna förmåner, för närvarande
utgår: a) af frälse-egendomar; b) för post- och lols-hemman; c) för rättighet
till skogsfång på allmänningar; d) för Dylta bruks tillverkningar; e) af
Bankbolag med sedelutgifningsrätt; f) af utländska handlande och handelsexpediter;
g) af utlänningar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar; h) af
gåfva, testamente. fidei-kommiss, arf och fynd; i) för spelkort och k) för tidningar
och periodiska skrifter.
§§ H -14
De i 11, 13 och 14 §§ intagne stadgande:: rörande bevillning af frälseegendomar,
för rättighet till skogsfång på allmänningar och för Dylta bruks tillverkningar
motsvaras af 17, 19 och 20 gg i Kommitterades förslag samt af de
föreskrifter, som förekomma i 22, 26 och 24 §§ i nu gällande Bevillnings-stadga.
I afseende å sistnämnda särskilda bevillning får Utskottet erinra, att, i händelse
en reglering af Dylta bruks förmåner och skyldigheter kan komma att, på sätt
uti Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer af den 29 Oktober sistlidne
28
Bevillnings-UtskoUets Betänkande M 20.
år (.M 40) är föreslaget, tillvägabringa? och hvarvid, bland annat, den särskilda
bevillningen för brukets tillverkningar skulle försvinna,
stadgandet i § 14 rörande denna bevillning bör anses hafva
förfallit.
De uti 12 § intagne föreskrifter angående bevillning för Post- och Lotshemman,
som äro frikallade från rotering och kronoskjuts, äro hemtade från 23 §
i nu gällande Bevillnings-förordning. Kommitterade, som upplyst, att beloppet
deraf på sednare åren icke uppgått till fulla 1,000 R:dr, hafva i afseende å denna
bevillning hemställt, att densamma antingen måtte upphöra eller ock att afgiften
må tills vidare ingå til! Post- eller Lols-verket, efter hvarje hemmans beskaffenhet.
Då likväl denna bevillning, som utgör ersättning för vissa ifrågavarande hemman förunnade
förmåner, synes vara af samma beskaffenhet, som den^i II § omförmiilde
bevillning af frälse-egendomar,
har Utskottet icke funnit skäl att föreslå någon ändring uti de
rörande den särskilda bevillningen för ofvanberörda Post- och Lotshemman
hittills gällande föreskrifter.
De uti 18 § af Kommitterades förslag intagne föreskrifter angående bevillning
för frälseräntor hafva utaf Utskottet blifvit uteslutne, då Utskottet, såsom
ofvan är nämndt, ansett frälseränta lika med sådan fastighet, som afses i mom.
2:o af 2 §.
% IS
I afseende på bankbolag hafva Kommitterade, från hvilkas förslag (S 21)
ofvanstående § är hemtad, yttrat, att Kommitterade ansåge bankrörelse rätteligen
hafva bort beskattas lika med annan rörelse. De sedelutgifvande bankerna vore
emellertid nu undei kastade särski'd högre beskattning och Rikets Ständer torde
icke vara villige att eftergifva den inkomst Staten härutaf haft. Ett undantag i
afseende å dem torde, enligt Kommitterades förmenande, äfven möjligen kunna
ällfärdigas, då rättigheten till sedelutgifning beror på särskildt privilegium. Men
derföre syntes det ock lämpligast, att särskildt beskatta just denna rättighet och
icke den del af dessa bankers rörelse, som kunde drifvas af hvar och en annan,
utan att vara underkastad särskild bevillning. Kommitterade hade derföre ansett
sig böra föreslå, att bankrörelse först beskattades såsom annan rörelse, men att
bank, som har sedelutgifnings-rätt, för denna rätt ålades särskild afgift. Förutsättande,
att Rikets Ständer af de sedelutgifvande bankerna ville uttaga ungefär
samma bevillningsbelopp som hittills, hafva Kommitterade derföre föreslagit, att
för hvarje 1,000 R:dr af det högsta beloppet under föregående året på en gång
utelöpande sedlar borde erläggas Två Riksdaler i bevillning. Bilagan litt. F vid
Kommitterades Betänkande utvisade nemligen, alt denna bevillning i medeltal för
tre år utgjort, omkring 34,000 R:dr Privatbankernas tecknade kapital var vid
Bevillning!-Utskottets Betänkande M SO.
29
1858 års slut omkring 25 millioner B:dr. Häraf kunde anlagas vara kontant
tillskjutne omkring 8 millioner. Då vinsten å bankrörelse torde böra i medeltal
beräknas till 12 ä 15 procent af tillskottet eller till ungefär en million R:dr,
utgjorde den vanliga inkomsl-bevillningen härå å 1 procent . R:dr 10,000.
Beloppet af Privatbankernas utelöpande sedlar var väl vid
slutet af Juni månad 1858 blott omkring 20, men vid slutet af
December samma år omkring 25 millioner R:dr. Om ock någon
inskränkning skedde i dessa bankers sedelutgifnings-rätt, hvilken,
enligt hvad den vid Kommitterades Betänkande fogade tabell litt. G
utvisade, mycket olika begagnades, torde dock högsta beloppet af
under året utgifna sedlar i medeltal kunna beräknas blifva lika
stort som vid 1858 års slut, eller lika stort med grundfonden,
25 millioner. Om bevillnings-afgiften blefve Två för tusen, skulle
häraf inflyta » 50.000.
eller tillhopa R:mt R:dr 60,000.
i bevillning af der sedelutgifvande bankerna.
Utskottet, som delar Kommitterades i detta hänseende yttrade åsigter, hemställer
att Rikets Ständer
måtte godkänna de uti 15 § intagne stadganden.
§ 16.
Den bevillning, som för närvarande, enligt 2 mom. i 10 § af nu gällande
Bevillnings-förordning (pag. 20), är ålagd utländningar, hvilka resa omkring här i
riket och för egen eller såsom utskickade för andras räkning bjuda ut eller sluta
handel om utländska varor, har Utskottet ansett skäligen böra till beloppet fördubblas,
du det torde vara en känd sak. att på d^tta sätt särdeles betydliga och
vinstgifvande affärer bedrifvas. Beträffande kontrollen för afgifternas behöriga erläggande
samt uppbörden och redovisningen deraf, har det af Kammar-rätten i
berörde afseende afgifna förslag synts Utskottet lämpligare och ändamålsenligare,
än nu varande föreskrifter;
hvadan § 16 blifvit i enlighet med nämnda förslag uppställd.
§ 17.
Lika med Kommitterade har Utskottet ansett, att Svensk man, som gil ver
konsert geller jtrman föreställning, bör, likasom hvarje annan yrkesidkare, i sin
manlalsskrifnings-ort erlägga inkomst-bevillning, endast i förhållande till sin behållna
inkomst, samt att endast för utländningar hufvudsakligen borde bibehållas de
stadganden, som pag. 18 och 19 i nuvarande Bevillnings-förordning återfinnas
afseende å dylik bevillning.
.■50
Bevillnings Utskottets Betänkande M 20.
Jemte det Utskottet i denna § infört innehållet af 24 § i Kommitterados
förslag, har Utskottet äfven för sin del godkänt det af Kammar-rätten föreslagna
tillägg i afseende på ytterligare kontroll å denna bevillnings-afgift; och har §:n
i öfverensstämmelse dermed blifvit redigerad.
§§ 18 och 19.
Pä de skäl Kommitterade uti motiverna till 25 och 26 §§ af sitt förslag
anfört, har Utskottet ansett sig böra föreslå nedsättning i den enligt 36 § af nu
gällande Bevillnings—stadga bestämda bevillningen för gåfva, testamente, fidei-kommiss
och arf; och äro afgifterna derför i förslaget utförda: för gåfva, testamente och
äldre fidei-kommiss till 4, i stället för nu stadgade 6 procent; för förste mottagaren
af nystiftadt fidei-kommiss äfven till 4, i stället för nu föreskrifna, men sällan eller
aldrig erlagda 10 procent, samt för arf till fjermare skyldeman till 2, i stället
för nu stadgade 3 procent. Dock har Utskottet härvid skolat tillkännagifva att
förslag äro väckta och på Utskottets handläggning ännu beroende angående upp
hörande
af skyldigheten att belägga testamenten med stämpladt papper;
och torde, i händelse någon förändring eller eftergift af denna
skyldighet varder af Rikets Ständer beslutad, Utskottet, med anledning
deraf, då få inkomma med förslag till den förändring i afseende
på procent-beräkningen af bevillningen för ^.testamenten m. m.,
hvartill omständigheterna kunna anses föranleda.
§ 20.
Till kontroll derå, att den stadgade bevillningen för fidei-kommiss af vederbörande
tillträdare må varda behörigen erlagd, har Utskottet ansett sig böra föreslå
del stadgande, som 2 mom. af 18 § upptager.
§ 21
För anträffadt fynd, hvarför, enligt 8 mom. af 36 § i nuigällande Stadga,
bevillning utgår med 5 procent, utan afseende å fyndets större eller mindre värde,
har Utskottet ansett bevillning böra ega rum endast såvida värdet uppgår till
1,000 R:dr, helst ringare fynd vanligen icke angifvas och bevillningen derför vid
sådant förhållande ej heller kan kontrolleras. Med denna inskränkning samt en
mindre redaktiousförändring igenfinnes förenämnde § uti 28 § af Kommitterades
förslag.
§§ 22 och 23.
Afgifterna för stämpling af spelkort och för stämpling af Tidningar utgå hittills
i enlighet med de föreskrifter, som finnas införde uti särskilda författningar.
Bevillnings-Utskottels Betänkande JYi 20.
34
I afseende pä den förstnämnda afgiften, som upptages uti 22 § af Kommitterades
förslag och som finnes omnämnd pag. 28 uti nu gällande Bevillnings-förordning,
gälla föreskrifterna i Kongl. Kungörelsen den 15 December 1854. Afgiften för
stämpling af Tidningar har deremot hittills ansetts såsom stämpelpnppers—afgift och
utgått pä grund af Kongl. Kungörelsen den 27 November 1857. Som likväl
stämpelpappers-afgiften eller de s. k. Chartae-Sigillatse-medlen ingå till Kongl.
Stats-kontoret, men lidningsstämpel-afgiften, liksom kortstämpel-afgiften, inflyter till
Riksgälds-kontoret, lära båda sistnämnda afgifter vara att anse för sä beskaffade
bevillnings-afgifler, att desamma böra i Bevillnings-stadgan omnämnas.. Utskottet,
som ansett mindre lämpligt, att föreskrifterna om lidningsstämplingen qvarstå i
Stämpelpappers-förordningen, kommer ock att underställa Rikets Ständers pröfning
förslag till en särskild författning angående tidningsstämplings-afgiflen, hvarigenom
denna afgift helt och hållet erhåller samma bevillnings egenskap, som kortstämpelafgiften.
§ 24.
Denna §, som motsvarar 29 § i Kommitterades förslag, innehåller föreskrifter
angående stället, der bevillning för bankbolag, samt af testamente, arf och
fidei-kommiss bör påföras och erläggas. Några särskilda föreskrifter angående
stället, hvarest öfriga under 3:dje Artikeln upptagne afgifter skola påföras och erläggas,
har Utskottet icke ansett behöflig! här införa.
Lika med Kommitterade och pä de uti deras Betänkande pag. 93 anförda
motiver, har Utskottet icke funnit skäl föreslå bibehållandet af den i nu gällande
Bevillnings-förordnings 3:dje Artikel stadgade afgift för karaktersfullmagter, i följd
hvaraf Utskottet ock anser sig
böra afstyrka bifall till den af Herr Friherre Creutz väckta, förut
omförmälda motion.
Föreskrifterna angående allmänna bevillningens påförande, uppbörd, afkortning
och redovisning äro, i enlighet med Kommitterades förslag, upptagne under följande
afdelningar, nemligen:
A) Uppgifter rörande fast egendoms värde samt beloppet af hvarje skatt skyldigs
inkomster.
B) Bevillnings-af gift er nas påförande.
l:o Bevillnings-beredningarne.
2:o Taxerings-kommitléerna.
3:o Pröfnings-kommittéerua.
4:o Allmänna föreskrifter.
52
Bevillnings-Utskottets Betänkande Jfö 20.
C) Uppbörd, afkortning och redovisning.
l:o Uppbördsboken och debetsedlarne.
2:o Uppbörden,
3:o Afkortningarne.
4:o Redovisningen.
De allmänna grunderna för de under nämnde hufvudrubriker intagne föreskrifter
hafva uti Kommitterades Betänkande pag. 89—92 blifvit anförda; och
får Utskottet, med hänvisning till de motsvarande §§ i Kommitterades förslag,
i öfrigt endast anföra följande.
§ 25.
Till de ofjiciela uppgifter, hvilka, till ledning och upplysning vid bestämmande
af de bevillnings-afgiflers belopp, som skola utgöras, enligt 30 § i Kommitterades
förslag ansetts böra lör hvarje år meddelas, har Utskottet funnit följande tillägg
erforderliga, nemligen: att uppgifter skola lemnäs:
af hvar och en stadsdomstol och domare på landet, angående de fasta egendomar,
å hvilka under föregående året första uppbudet till lagfart meddelats,
äfvensom angående beloppet af den för hvarje egendom betingade köpeskilling;
af hvarje inom riket bildad hvpotheks-inrätlnings direktion, angående det
värde, hvartill hvar och en i samma hypotheks-inrättning under föregående året
belånad egendom blifvit uppskattad;
af vederbörande tullkammare, angående värdet af hvarje handlandes export
och import; samt
af Städernas Manufaktur-stämpelkontor och Magistrater, angående beloppet
af hvarje fabriks- eller näringsidkares afstämplude tillverkningar.
§ 26.
Motsvarar § 31 i Kommitterades förslag.
§ 27.
Lika med Kommitterade har Utskottet, på sätt uti 7 § af Instruktionen för
Taxerings-förrättningarna finnes löreskrifvet, ansett fast egendom icke böra uppskattas
oftare än en gång för hvarje riksdagsperiod, hvarigenom vunnes icke blott
en behöflig lindring i taxeringsmännens och vederbörande tjenstemäns åligganden,
utan äfven den fördel, att dessa uppskattningar kunna blifva mera noggranna, än
de hittills gjorda; men då af stadgandena i 70 § Regerings-Formen och 31 § Riksdags-Ordningen,
såsom de numera lyda, icke bestämdt följer alt ny Bevillnings-stadga
ovil*
Bevillnings-Utskotlets Betänkande M 20.
33
ovilkorligen skall efter hvarje riksdags slut utfardas, har Utskottet, i afseende å de
uppgifter rörande fast egendom, hvilka skola af de skattskyldige lemnäs, ansett det
tilliigg till 32 § i Koramitterades förslag vara, till följd af nyss åberopade förhällande,
nödvändigt, att nemligen dessa uppgifter skola allemnas icke blott det är, dä
allmänna bevillningen första gängen kommer att enligt den nya stadgan påföras,
utan ock derefter hvart tredje är.
§ 28.
Motsvarar med ringa ändring § 33 i Koramitterades förslag.
§ 29.
Då det vore utan ändamål att stadga ett påbud, ulan att tillika tillse, att
detsamma må noga iakttagas, har Utskottet, enär det hittills stadgade ansvar för
underlåtenhet att atlemnu föreskrifna taxerings—uppgifter visat sig alltför kraftlöst,
funnit sig, lika med hvad Kommitterade uti 34 § föreslagit, höra stadga att
skattskyldig, som, oaktadt derom gjord erinran, icke inom då förelagd tid aflemna!
vederbörliga uppgifter, skall för tredskande böta ett belopp, svarande mot 10 pro
cent
af den bevillning efter 2:dra artikeln, sora varder honora påförd, saint att detta
bötesbelopp skall utgöra minst Sex Riksdaler. Vid sådant förhållande auser sig
Utskottet
sakna skäl att till Herr Hiertas och Riksdags-fullmägtigen C. A.
Larssons motioner om borttagande af allt ansvar för underlåtenhet
i förenämnde hänseende tillstyrka bifall.
§ 30.
Uti denna §, som motsvarar 35 § uti Koramitterades förslag, har, jemte några
smärre redaktionsförändringar, det tillägg blifvit gjordt, att de uppgifter, som
al aktiebolag enligt 27 § skola meddelas, icke må utan vederbörandes samtycke
i Taxerings- eller Pröfnings-kommittés protokoll intagas, utan böra, sedan frågan om
bevillningsafgiften blifvit afgjord, återställas eller bevisligen förstöras.
§ 31 och 32.
För taxeringarnes underlättande synes det vara nödvändigt att eu Beredning
föregår, sora samlar och ordnar taxeringsuppgifterne samt föreslår den på taxering
beroende bevillningsafgilt, hvar och en skattskyldig anses böra erlägga. Valet
af ledamöter i denna Beredning torde dock icke böra ega rum på det sätt Kommitterade
uti 37 § föreslagit, eller i stad genom hvarje stads Äldste och på lan
Bth.
lill /{. St. Prut. 1850 A 1860. 5 Sami. I Afd. 10 Höft. 5
34
Bevillnings-Utskotiets Betänkande M 20.
det genom Sockennämnden. Den inskränkta verksamhet Sockennämnden har sig
för närvarande anvisad synes icke gora densamma lämplig för etl uppdrag af den
vigt, sorn nu ifrågavarande, likasom detsamma icke heller torde böra öfverlämnäs
åt städernes Äldste eller en myndighet, som endast representerar en viss medborgareklass.
Det torde derföre vara ändamälsenligast, att valen ske lör landet
pä sockenstämma samt i stad inför Magistraten af de på sockenstämma valberättigade
och elter samma grund för röstberäkuingen, som der är gällande. I Stockholm
deremot, der en institution redan finnes med mera omlattande verkningskrets
och större myndighet i kommunens allmänna angelägenheter, nemligen Sockenstämmo-nämnden,
kunna valen lämpligast af densamma verkställas. På det alt
tillgång på nitiske och för uppdraget lulli skicklige personer icke måtte komma
att saknas, har Utskottet ansett det böra öfverlemnas åt Konungens vederbörande
Befallningshafvande att till ordförande och föredragande i Beredning lörordna
antingen Magistratsperson eller Kronofogde eller annan lämplig person, utan
afseende på densammes egenskap af att vara tjensteman eller ej; äfvensom att
för valbarhet annat vilkor icke ma erfordras, än att vara inom orten boende samt
under sistförtlulna året hafva inom Berednings-distriktet i stad samt inom pastoratet
eller socknen å landet erlagt bevillning efter 2:dra artikeln; samt slutligen
att nödigt antal suppleanter bör på samma gång som de ordinarie ledamöterne
utväljas.
§ 33.
Då det är af vigt att Bevilluings-bereduingarne sä tidigt som möjligt äro
fullständigt organiserade, har Utskottet ansett nödvändigt att valen ske löre Januari
månads utgång, i stället för under loppet af Februari månad, såsom Kommit
terade
uti 38 § föreslagit. Förfall kunna stundom inträffa, som föranleda till
nya vals anställande och dessutom ätgår alltid någon tid, innan underrättelsen
om valen kommit vederbörande tillhanda.
.§ 34.
På del Bevillnings-beredningens ordförande och ledamöter må ega tillfälle
inhemta nödig kännedom om sina åligganden, har Utskottet ansett dem böra kostnadsfritt
tillhandahållas ett tillräckligt antal exemplar af den Bevillnings-stadga,
som af deni skall tillämpas samt härom i sitt förslag infört ofvanstående Men
dä Bevillnings-stadgan kommer all åtföljas af en mängd fortnulärer, hvilka för
Beredningens uppdrag icke äro behöllige. torde, lill undvikande af allt för stora
kostnader, de exemplar, som för Beredningarne afses, icke böra innehålla andra
formulärer, än sädane, sorn al Beredningen och de skattskyidige skola begagnas.
Bevillmngs-Utskottets Belänkande JY2 50.
Dessa exemplar torde dessutom böra af Beredningen, efter slutadt arbete, till
vederbörande-återställas, för att påföljande år för enahanda ändamål begagnas
§ 35 och 56.
Motsvaras af 39 och 40 uti Kommitterades förslag.
§ 37.
Uti denna §, som, med några förändringar, motsvarar 41 § i Kommiltera
des
förslag, har Utskottet intagit nödiga bestämmelser angående dels det antal
ledamöter, som i Beredningen bör vara tillstädes, för att densamma skall anses
fulltalig eller kunna fatta beslut, dels ock huru förhållas skall, då skiljaktighet i
meningarne inom Beredningen uppstår.
§ 3S och 39.
Motsvara §§ 42 och 45 i Kommitterades förslag.
§ 40.
Kommitterade hafva uti 44 § föreslagit, att ordföranden och ledamöternc i
Bevillnings-beredning skulle i och för sitt uppdrag tillerkännas skjuts- och trakta
mentskostnads-ersättning;
och med hänsigt till det icke obetydliga besvär detta
uppdrag kommer att förorsaka, synes en sådan ersättning visserligen vara af billighet
påkallad. Men då i betraktande tages. att Beredningarnes antal torde komma att
uppgå till omkring 3,000, så skulle, äfven med den ringa ersättning Kommitterade
föreslagit, kostnaderne för hela riket belöpa sig lill en i förhållande till bevillningens
belopp särdeles betydlig summa. Af denna anledning och då ifrågavarande
uppdrag, liksom llcre andra af kommunal beskaffenhet, synes böra utföras
af nit och omtanka för det allmänna, utan beräkning på penninge-ersättning,
hvilken, till hvad belopp den än kunde bestämmas, i allmänhet skulle blifva obetydlig
i förhållande till den möda, uppdragets samvetsgranna och behöriga fullgörande
otvifvelaktig! medlör, har Utskottet ansett den af Kommitterade i ofvan
berörde
§ föreslagna rose- och traklaments-koslnads-ersättningen icke böra anvisas.
Då taxerings-förrättningarnes framgång i väsendtlig mån beror af det arbete,
Beredningarne hafva sig ålagdt, så och på det att icke någon, som blifvit i behörig
ordning utsedd att i dessa Beredningar deltaga, må utan laga förfall undandraga
sig denna befattning, har Utskottet ansett det böra stadgas, att Magistratsperson
eller Kronofogde icke må utan laga förfall afsäga sig erhållet förordnande
att vara ordförande i Bevillnings-beredning, äfvensom att hvarje annan, inom Berednings-distriktet
bosatt person skall vara pligtig alt, så vida han icke de 2:no
Sfi
lievillnings-Ulskoltels Belänkande JM 20.
nästföregående åren deltagit i distriktets Bevillnings-beredmng eller år af laga
förfall hindrad, emottaga förordnande att vara ordförande eller ledamot i Beredningen.
Utom distriktet bosatt person bär deremot icke ansells kunna, utan sitt
eget medgifvande, kännas skyldig att sådan befattning sig åtaga.
Vidare bar Utskottet, med ändring af 45 och 46 §§ uti Kommilterades
förslag, stadgat i
.? 41.
Alt böter till belopp af 60 B:dr måtte åläggas ordförande i Bevillningsberedning,
som, utan att af laga förfall vara hindrad, underlåter att vidtaga erforderliga
åtgärder för Beredningens sammanträde, samt i
§ 42
Att ordförande i Bevillnings-beredning skall för sin resa till och vistelse å
Tnxerings-kommiltéens sammanträdesort, så vida han icke är skyldig alt för tjänsteåliggande
derstädes eljest sig infinna, åtnjuta ^skjuts-ersätt ning lör 2 hästar och
traktaments-kostnads-ersätlning, beräknad elter 5 B:dr om dagen.
.§§ 43 och 44.
Motsvara 47 och 48 §§ i Kommilterades förslag.
§ 48-
Denna § innehåller samma stadganden som 49 § i Kommilterades förslag,
endast, med den olikhet, att i afseende å sättet för anställande af val till leda
möter
af Taxerings-kommilté i städerne, utom Stockholm, enahanda stadgande
införts, som för val af Berednings-ledarnöler blifvit föreslaget, alt nemligen dessa
val skola ske inför Magistraten af de på sockenstämma röstberättigade och efter
samma grund för rösträttens beräknande, som der är bestämd.
§ 46.
Motsvarar § 30 i Kommilterades förslag, endast med den olikhet, att de i
sista momentet omnämnde elektorer icke ovilkorligen behöfva utses på sockenstämma,
hvadan nämnde ord i Utskottets förslag äro uteslutne.
% 47.
Med bibehållande i öfrigt af de uti 51 § af Kommilterades förslag intagna
föreskrifter, har i denna g blifvit stadgadt, dels att för valbarhet att vara leda
mot
i Taxerings-kommilté blott erfordras ali inom taxerings-distriktet hafva un
-
Rem l In in f/s-Ut skot tels Betänkande. M 20.
57
der nästföregångna Sr utiijort allman bevillning efter 2:dra artikeln, d>‘ls att vid
valet bör tillses, att, så vidt möjligt är, sS väl fastighetsegare som näringsidkare
oell löntagare komma att i Kommittéen ega säte och stämma.
.§ 48.
Motsvarar § 52 i Kommitlerades förslag.
§ 49.
Af de vid Taxerings-förrätlningarne biträdande tjenstemän har endast kronoombudet
ansetts böra tilläggas anmärknings-skvldighet i de fall Taxerings-kommittéen
skulle finnas icke iakttaga Bevillnings-stadgans föreskrifter eller verkställa
taxeringen i öfverensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhällanden. 1 öfrigt
är § hufvudsakligen lika med 55 § i Kommitterades förslag.
§§ SO—63
äro lika med §§ 54—67 uti Kommitlerades förslag, endast med ett par mindre
viisendtliga tillägg vid slutet af 55 och 63 §§ i Utskottets förslag.
Vid pröfning af 60 och 62 torde böra komma under öfvervägande det
af Riksdags-fullmägtigen Anders Andersson från Wermlands län, uti bans här ofvan
omförmälda motion väckta förslag att, för vinnande af större erfarenhet och
sak-kännedom inom Pröfnings-kommiltéen, halfva antalet af dess ledamöter skulle
i två, år vid befattningen qvarstå. Härvid förekommer all då, enligt § 60, hvarje
Taxerings-kornmitlé bland sina medlemmar föreslår fyra till ledamöter af årets
Pröfnings-kommitté, hvars samtlige ledamöter, enligt § 62, utses bland de sålunda
föreslagna, samt sistnämnde § dessutom innehåller dels att Pröfnings-kommiltéen,
så vidt förhållandena medgifva, bör utgöras af ett efter beskattningens
belopp och mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare
och dels löntagare, dels att det bör tillses, att inom Kommittéen icke saknas tillförlitlig
kännedom om länets särskilda delar samt dessas ekonomiska tillstånd och
hufvudsakliga näringar, det af bemälde motionär föreslagna stadgandet icke synes
vara erforderligt,
hvadan ock Utskottet tillstyrker alt motionen mätte lemnäs utan
afseende.
§ 64.
Rättigheten att med allmänna posten insända besvär öfver Taxerings-kommillés
beslut har Utskottet, lika med hvad Kommitterade uti 68 § föreslagit, ansett
böra de skattskyldige medgifvas; men på det att icke obehöriga personer rnå
Bevillninqs-Utskottets Betänkande M 20.
af lättsinne eller illvilligt begär att åstadkomma oreda, förorsaka Pröfnings-kommiltéen
besvär genom insändande af diktade klagoskrifter, har Utskottet trott det
böra för eskr il va s. att i det fall, hvarom nu är fråga, bör genom intyg af Borgmästare
eller Magistrats-sekreterare i stad samt af inom församlingen tjenstgörande
Prest eller Kronobetjent å landet vara styrkt, att den klagande egenhändigt
undertecknat besvärs-skriften eller att densamma på hans begäran eller med hans
samtycke blifvit uppsatt.
.§ 65.
Uti denna § har Utskottet tillagt en i 69 § af Kommitterades förslag saknad
föreskrift angående sättet huru förhållas skall, då inom Pröfnings-kommittéen
skiljaktiga meningar uppstå samt omröstning till följd deraf måste anställas. Likasom
inom Taxerings-kommittéen har omröstningen ansetts böra vara öppen, men
då, vid lika röster, inom Taxerings-kommittéen den mening förklarats böra blifva
gällande, som länder till den skattskyldiges förmån, torde, såsom en behöflig motvigt
emot detta stadgande, lämpligen kunna föreskrifvas, att, vid enahanda förhållande
inom Pröfnings-kommittéen, den mening skall gälla, som för det allmänna
är förmånligast.
S 66
är lika med 70 ,§ i Kommitterades förslag.
$ 67.
Utskottet har funnit det icke vara nödvändigt, utan endast föranleda till
kostnader att, på sätt Kommitterade uti 71 § föreslagit, bestämdt föreskrifva, att
Bevillnings-beredningarnes samtlige ordförande skola, första året då den nya Bevillnings-stadgan
tillämpas, infinna sig å Pröfnings-kommittéens sammanträdesort,
för att meddela erforderliga upplysningar. Det har ansetts böra få ankomma på
Konungens Befallningshafvande att jemväl detta år bestämma hvilkens eller hvilkas
inställelse må anses vara behöflig.
§§ 68-70.
Motsvara §§ 72—74 i Kommitterades förslag.
§§ 71 och 78.
Uti motiverna till 78 § af Kommitterades förslag hafva Kommitterade erinrat,
hurusom det skäligen icke kunde bestridas, alt med Svenska folkets af Grundlagen
erkända rätt att sig sjelf beskatta föga öfverensstämde att, på sätt nu gällande
Beviilnings-förorduing innehåller, bevillnings-afgifter kunna påföras utöfver
Bevillnings-Ulskollets Betänkande M 20.
59
hvad de al folket utsedde taxeringsmännen bestämt. Kommitterade, som ansett
detta lörhållande böra upphöra, hafva derför föreslagit, att endast de skattskyldige
må ega rättighet att hos Kammar-ratten öfverklaga Pröfnings-kommittés beslut,
hvarigenom ny eller höjd afgift blifvit honom ålagd. Sådan rättighet har synts
Kommitterade vara nödig till enskildes skydd mot möjlig ensidighet eller förtryck
inom kommunerna.
I anledning af hvad Kommitterade sålunda föreslagit, har Kammar-rätten, uti
>itt öfver Kommitterades förslag afgilna underdåniga utlåtande, bland annat, erinrat
om olikheten emellan Beskaltnings-kommitld och Domstol samt om det från
alla domstolars verksamhet oskiljaktiga vilkor, att hvarje domslut, så vida godtycklighet
ej skall äfventyra», mäste stödja sig pä objektiva grunder eller hvad
man kallar laga bevis. Granskades de föreslagna stadgandena, skulle det befinnas
att en del af de utaf inkomstbeskattningen härledda frågor i alla hänseenden in
Iolle
på det område, som borde vara anvisadt ål de till administrationen hörande
domstolar. Bland andra exempel härpå har Kammar-rätten uppgifvit de frågor,
hvilka endast angå tydning al de särskilda bevilluings—foreskrilterna och deras formela
tillämpande: såsom stridigheter, huruvida inkomst ar beskattningsbar, eller
afdrag i ett eller annat hänseende borde ega rum eller om olika inkomster skola
i afseende ä beskattningen sammanräknas, eller om bevillning blifvit påförd någon,
hvars ansvarighet derför vore tvifvel underkastad, eller bestämd för yrke, som ej
skulle hafva utöfvats, eller lör en tid, hvilken förmenades ej vara den rätta, eller
örn rösterna vid Prölnings-kommitté blifvit riktigt beräknade m. m. Allt detta
skulle ej kunna skiljas frän Kammar-rättens och i sista instansen frän Kongl.
Majrts pröfning, och behörigheten alt härutinnan fullfölja talan, mäste, enligt
Kammar-rättens åsigt, vara gifven för alla dem, som i saken hafva del.
Men af bevillnings-tvister vore ej alla af nu omnämnda art. Då en domstol
ofta skulle, i brist på tillgängliga bevis och inför lag gällande upplysningar, blifva
urståndsatt att utöfva full rättvisa, hade man i fråga om uppskattning af inkomst
eller lästighets-värde o. s. v. öfverlemnat taxeringen åt särskilda myndigheter inom
mindre distrikter, eller Beskaltnings-kommittéer, som egde, i enlighet med deras
närmare kännedom om personer i orten jemte dessas rörelse och inkomst samt om
der befintliga egendomars beskaffenhet, verkställa uppskattningen. Dessa Kommittéer,
såsom samvetsnämnder, fyllde med sin egen kännedom om förhållandena den
bevisning domstolarne skulle sakna. Häraf visade sig att, i frågor af nyssnämnde
beskaffenhet, syftemålet sjelf påkallade, att den sista instansen helst blelve hos en
dylik Beskattnings-kommitté förlagd, till undvikande alt talan skulle fullföljas till en
myndighet, vid hvars pröfning vore fästade olika vilkor och olika fordringar. Er
farenheten
visade ock, att i rena taxeringsfrågor svårighet för domstolen uppstått
att på ett tillfredsställande sätt afgöra så beskaffade besvärsmål. Stundom åberopa
-
40
Bevillning s-Utskottets Betänkande M 20.
des skii!, som troligen kunnat gälla inför Beskattnings-kommitté, men hvarpå Kammar-rätten
ej egde fusta afseende, eller företeddes enskilda intyganden, som, fastän
sannolika, icke gerna kunde tilläggas vitsord framför Kommitténs uttalade omdöme,
o. s. v. Allt detta häutydde, huru det vore önskvärdt att i alla taxerings-lrågor,
utan undantag, förblefve vid Pröfuings-kommittéeruas åtgärder samt att således endast
hos Beskattnings-kommitté borde företes ulla de skäl, som på bevillnings-taxeringen
unsåges inverka.
Kommitterades förslag att, om äfven saken berodde på blott taxering, besvär
mot Pröfnings-kornmittés beslut likväl finge anföras, derest Kommittéer) höjt någon
bevillnings—afgift öfver dess af Taxerings-koromittéen antagna belopp eller ålagt bevillning,
sorn sistnämnde Kommitté ansett icke böra ega rum, vore således icke öfverensstämmande
med de af Kammar-rätten uttalade åsigter. Att uti enahanda
taxerings-frägor, med afseende endast å utgången hos Pröfnings-kommittéerne, än
tillåta talans fullföljd, än icke; samt att dervid sätta, i ena fallet, sådan tillit till
Kommittéernas omdöme, att rätt till besvärs anförande förnekades och att, i ett
annat, icke fästa mera vigt vid deras beslut och åtgärder, än att rättelse deri må
sökas, kunde icke bidraga till reda och enhet i bevillnings-målens behandling. Om
det borde antagas, att, dä Pröfnings-kommitté bedömt ett af Taxerings-kommitté
antaget taxerings-belopp och detsamma fastställt, beslutet derom vore så noga öfvervägdt,
att det borde blifva beståndande, sä funnes ej något giltigt skal, hvarför, då
taxerings-beloppet af Pröfnings-kommitté höjes, eller då en bevillning, hvarifrån Taxerings-kommittéen
uttryckligen befriat, varder af Piöfnings-kommittéen påförd, ett dylikt
beslut deremot skulle, efter anförda besvär, kunna ändras, fastän utredningen
i alla dessa full måste förutsättas vara lika noggrunnt verkställd och besluten med
lika urskiljning öfvervägda och fattade.
Efter att hafva ytterligare utvecklat ämnet samt föreslagit den ordalydelse,
Kammar-rätten ansett nu ifrågavarande stadgande böra erhålla, derest vid Pröfnings-
kommittés beslut i tuxerings-frågor i allmänhet borde bero, har Kammarrätten
erifirat om de betänkligheter, Rikets Ständer, vid riksdagarne 1840—1841
och 1847—1848, uttalat mot inskränkning uti Kammar-rättens pröfningsrätt och
dervid jemväl citerat hvad Bevillninjgs—Utskottet vid sistnämnde riksdag i Utlåtandet
J\2 9 § 12S i detta ämne anfört; och har Kammar-rätten slutligen yttrat, att
införandet af ett sådant förfaringssätt, som det af Kammar-rätten angifna, vore
önskligt, men att om detta ansåges förenadt med våda, man då hellre borde underkasta
sig de mindre olägenheterna och utan rubbning bibehålla hittills gällande stadgande
angående rättighet att mot Pröfnings-kommitléernas beslut anföra besvär, än
ingå på det lörslag, som af Kommitterade blifvit framstäldt.
Utskottet har icke kunnat undgå gilla de af Kammar-rätten anförda skäl för
borttagande af rättigheten utt öfverklaga Pröfnings-kornmittés beslut. En dylik be
svärsrält
-
Bevillnings-Utskottets Belänkande M 20.
U
svärs-rätt skalle ock, i Utskottets tanke, verka förlamonde på det nit och den samvetsgrannhet,
hvarmed Pröfnings-kommittéen bör gå till väga vid uppfyllande af sitt
vigtiga kall. Och då, hvad de skattskyldige beträffar, desse ega att öfver Bevill—
nings-berednings lörslag anföra besvär hos vederbörande Taxerings kommitté samt
sedermera efter befogenhet fullfölja sin talan hos Pröfnings-kommittéen, synes deras
rätt vara behörigen iakttagen. På grund häraf har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att besvär öfver Pröfnings-kommiltés beslut icke må få anföras.
Uti debiterings-frågor har deremot, på sätt 78 § i Utskottets förslag gifver
vid handen, det ansetts böra lemnäs de skattskyldige öppet att hos vederbörande
myndigheter uti förmenta oriktigheter söka ändring.
§ 76
Vid föregående riksdagar hafva Rikets Ständer till Pröfnings-kommittéernas
disposition anvisat en viss procent af beviilnings-summan till bestridande af kostnader
för taxerings-förrättningarne samt till arfvoden för dervid lemnadt biträde af tjenstemän,
m. m. Beloppet deraf höjdes vid sednaste riksdag från l2/3:dels till 3
procent af hvarje läns samt från lV3:dels till 2V2 procent af Stockholms stads hela
bevilloings-summa.
Då emellertid väsendtliga förändringar i laxerings-väsendet nu blifvit föreslagna
och lör deras genomförande betydliga kostnader icke kunna undvikas, kan den hittills
anvisade procenten icke blifva tillräcklig, i synnerhet under första året af den
nya Bevillnings-stadgans tillämpning, då i vissa fall särskilda åtgärder skola ega rum,
hvilka under de följande åren icke ovilkorligen ifrågakomma. Bland nya utgifter
förekomma ersättningar för åtskilliga till ledning vid bevillnings-afgifternas bestämmande
erforderliga officiela uppgifter, hvilka icke utan genomgåendet af vidlyftiga
handlingar och räkenskaper kunna meddelas, flerehanda trycknings-kostnader, aifvoden
till Bevillnings-beredningarnes ordförande m. fl. Af dessa anledningar har Utskottet
föreslagit, att vederbörande Pröfnings-kommittéer må ega alt. för bestridande
af kostnader vid taxerings-förrättningarne, använda och fördela för första året, då
den nya Bevillnings-stadgan tillämpas, högst 10 och för hvart och ett af de följande
åren högst 5 procent af hvarje läns bevilluings-summa, samt i Stockholms
stad första året högst 6 och för hvart och ett af de följande åren högst 3 procent
af denna stads hela bevillnings-summa.
Af Riksdags-fullmägtigeri Mäns Månsson från Calmar län har, såsom förut
är omförmäldt, blifvit yrkadt, att de arfvoden, hvilka af Pröfnings-kommittéen tilldelades
städernes Uppbördsman och Häradsskrifvarne, skulle lämpas efter beloppet
af hvars och ens redovisnings-summa; men, utom det att riktigheten af en dylik
fördelningsgrund skäligen kan ifrågasättas, bör dessutom i afseende å berörde yrkande
erinras, att omförmälde tjenstemän för sitt egentliga bestyr med uppbörden
Bih. till R. St. Prat. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 6
42
Bevillnings-Utskottels Betänkande JY2 20.
åtnjuta ordinarie aflöning, samt att den ersättning, som af Pröfnings-kommittéen kan
komma att dem tilldelas, icke kan grunda sig på annat, än beskaffenheten af det
särskilda biträde vid taxerings-förrättningarne, hvilket hvar och en af dem kommer att
lemna och hvars värde Pröfnings-kommittéen också bäst är i tillfälle att i hvarje fall
bedöma. Af dessa anledningar kan Utskottet
å den ifrågavarande motionen icke tillstyrka något afseende.
§§ 77-84.
Motsvara §§ 81 med 88, i Kommitterades förslag.
§ 85.
Den så kallade debetsedels-lösen har Utskottet ansett böra bibehållas oförändrad
vid de belopp, som vid sednaste riksdag bestämdes, samt har i öfverensstämmelse
dermed ändrat de uti detta hänseende i 89 ,§ af Kommitterade föreslagne belopp.
§§ 86—88.
Motsvara §§ 90 med 92 i Kommitterades förslag, hvarvid likväl Utskottet i
afseende på sistnämnde § (eller 88:de § af Utskottets förslag) ansett sig böra intaga
det hufvudsakligaste af de stadganden, som förekomma uti 133 § af nuvarande
Bevillnings-stadga.
§ 89.
Såsom här ofvan blifvit omförmäldt. har, uti väckt motion, Herr Sundoallson
föreslagit, att, med upphäfvande af den i nu gällande Bevillnings-förordning stadgade
skyldighet för arbetsgivare att ansvara för de vid mantalsskrifningstiden hos dem
sysselsatte arbetares krono-utskylder, arbetare skola ega att sjelfve vid uppbördstiden
ansvara för sine utskylder. Utskottet har dock funnit berörde stadgande nödvändigt
för att betrygga Staten vid utbekommandet af sin tillständiga rätt; och i
betraktande af de omgångar, kostnader och besvär, sorn skulle förorsakas vederbörande
embetsmyndigheter, för att uttaga krono-utskylderne af dylika personer,
hvilka ofta vid uppbördstiden icke mera kunde vara till finnandes å den ort, der
de blifvit mantalsskrifne, eller hvilkas vistelseort vid förstnämnde tillfälle icke ens
vore känd, lärer icke kunna nekas, att berörde stadgande äfven bidrager till god
ordnings vidmakthållande. Olägenheterne af denna ansvarighet kunna icke heller
anses tor arbetsgifvare särdeles stora, då desse ega att genom afdrag af arbetarens
aflöning hålla sig skadeslöse för hvad de, i följd af densamma, måste utbetala. Utskottet,
som af dessa skäl ansett ifrågavarande stadgande fortfarande böra qvarstå,
men åt. detsamma i vissa delar gifvit den förändrade lydelse, Kammar-rätten i dess
underdåniga utlåtande föreslagit,
Bevillnings-Utskotlets Betänkande JYl 20. 45
får alltså hemställa, att Herr Sundvallsons ifrågavarande motion må
lemnäs utan afseende.
SS 90—96.
Motsvara §§ 94—100, i Kommitterades förslag.
Efter att sålunda hafva redogjort för de hufvudsakligaste motiverna till det af
Utskottet uppgjorda förslag till Bevillnings-stadga, får Utskottet öfvergå till förslaget
till Instruktion för Taxerings-förrältningarne. Då detta sednare förslag dels står i
öfverensstämmelse med åtskilliga i nu gällande Bevillnings-stadga intagne föreskrifter,
dels grundar sig på Utskottets förslag till ny sådan stadga, torde någon närmare
redogörelse för förslagets grunder icke erfordras. Utskottet anser sig dock böra
fästa uppmärksamhet på följande omständigheter, nemligen:
Uti § 9 är föreslaget, att, till ledning vid bestämmande af värdet å stängjernsbrukens
samt masugnarnes tillverkningar, skola antagas de i derom utfärdad kun
görelse
sednast fastställda lösningspris för Kronans hammarskatts-jern samt tiondeoch
persedel-tackjern från samma bruk, äfvensom att behörigt afseende å dessa ut
skylder
skall fästas; men då Rikets Ständer, för deras del, redan beslutat, alt såväl
hammarskatten, som tionde-tackjerns-afgiften för framtiden skall, under vissa vilkor,
upphöra, så torde,
i händelse detta beslut blifver af Kongl. Majit stadfästadt, nämnde
§ i Instruktionen böra utgå.
I afseende på mjöl- och sågqvarnars beskattning, är fråga väckt, men till
annat Utskotts handläggning hänskjuten, att de å dylika qvarnar åsätta grundräntor
skola upphöra och motsvarande bevillning i stället derför utgöras;
och torde, med anledning häraf, stadgandet i sednare delen af <§ 11
uti Instruktionen för Taxerings-förrättningarne böra framdeles ställas
i öfverensstämmelse med det beslut, som uti nämnde fråga blifver
af Rikets Ständer fatladt.
Enär det måhända vore ändamålslöst att, förr än Rikets Ständer förehaft de
utaf Utskottet framställda förslag till Bevillnings-stadga och Instruktion för Taxeringsförrättningarne,
afgifva förslag till de formulärer för debetsedlar, laxerings-uppgifter
och längder m. m., hvilka böra Bevillnings—stadgan åtfölja,
torde Utskottet framdeles få inkomma med förslag till nämnde
formulärer.
u
Bevillnings- Utskottets Betänkande Jt? 20.
Uti den föreslagna Bevillnings-stadgan förekomma såväl bötes-bestämmeiser,
som åtskilliga föreskrifter i afseende på verkställigheten, hvilka äro af den beskaffenhet,
att de grundlagsenligt erfordra Kongl. Majlis nådiga godkännande. Med
anledning häraf har Utskottet, som anser ej mindre Bevillnings-stadgan, än Instruktionen
för Taxerings-förrältningarne böra till Kongl. Maj:t på vanligt sätt öfver
lemnas,
funnit sig böra hemställa,
att Bikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes å Rikets Ständers beslut i ofvan antydda hänseende med
dela
sin nådiga stadfästelse.
Beträffande härefter det af Kommitterade uppgjorda förslaget till ny förordning,
angående mantals- och skatlskrifningarnes förrättande, så och ehuru Kongl.
Maj:t uti sin ofvanomförmälda nådiga Skrifvelse förklarat sig vara betänkt, att, efter
inhemtande af Bikets Ständers beslut i afseende å bestämmelserna rörande allmänna
bevillningens beräkning, påförande, uppbörd och redovisning, till nådig pröfning företaga
frågan om nya stadganden rörande mantals- och skattski ifningarne, har Utskottet
likväl, då dessa förrättningar ligga till grund för bevillningens utgörande, ansett
sig böra, i ett sammanhang med uppgörandet af sitt förslag till Bevillningsstadga,
tillse, huruvida det af Kommitterade uppgjorda förslag till mantals- och
skattskrifnings-förordning i berörde hänseende innefattade fullt tillräckliga bestämmelser;
och får Utskottet nu, efter verkställd granskning deraf, härbos till Rikets
Ständers pröfning öfverlemna förslag till förordning, angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande, under hemställan,
att Rikets Ständer, för deras del, ville detsamma godkänna, hvarefter
förslaget, sådant det varder af Rikets Ständer antaget, torde
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnas.
Det återstår för Utskottet nu endast att till besvarande upptaga tvänne inom
Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motioner, hvilka Utskottet haft att behandla i
sammanhang med nu ifrågavarande ärende, och hvilka icke i det föregående finnas
omförrnälde.
Af Riksdags-fullmägtigen C. A. Larsson från Östergötlands län, med hvilken
flere ledamöter af Bonde-Ståndet instämt, har nemligen blifvit yrkadt, att de medel,
som komma att erfordras för kostnaderna vid DD. MM. Konungens och Drottningens
blifvande kröning och hyllning måtte förskottsvis bestridas af Statens kassor,
men återgäldas åt samma kassor, på det sätt, att, enligt nu gällande Bevillningsförordning,
V4:de! mätte påföras Ridderskapet och Adeln, %:del Preste-Ståndet,
%:del Borgare-Ståndet och V4:del Bonde-Ståndet; men då ett sådant sätt att för
vissa utgifter anvisa särskilda bevillningar i sednare tider blifvit såsom olämpligt
Bevillnings-Ut skottets Betänkande Jtä 20,
belt och hållet förkasladt samt den föreslagna fördelningen, hvars öfverensstämmelse
mod rättvisa och billighet också torde vara tvifvelaktig, då fråga är om kostuaderna
för en högtidlig förrättning, som för hela nationen är lika betydelsefull, icke heller
låter verkställa sig efter de grunder, hvarpå Bevillnings-förordningen är upprättad,
torde af dessa skäl
något afseende å denna motion icke böra fästas.
Derjemte hur Johan Lönn Irån Jönköpings län föreslagit att hemmansegare på
landet, hvilka tillhört annat Riks-Stånd än Bonde-Ståndet eller innehaft ordinarie
befattning i rikets tjenst, måtte åläggas att vid de årliga skattskrifningarne uppgifva
och styrka delta förhållande, vid vite af 5 R:dr R:mt för underlåtenhet härutinnan.
Ett dylikt stadgande vore nemligen, enligt motionärens åsigt, vigtigt ej mindre på
det att, vid upprättande af röstlängderna för riksdagsmannaval inom Bonde-Ståndet,
obehörige personer icke måtte deruti komma ali uppföras, än ock med afseende på
debiteringen af belöpande riksdagsrnanna-arfvoden. Då emellertid detta stadgande
icke kan anses hafva någon gemenskap ined de föreskrifter, som angå allmänna bevillningen,
har Utskottet, vid sådant förhållande och då på vederbörande sjelfve
synes böra ankomma att för det af motionären omförmälda ändamål, på sätt lämpligast
finnes, förskaffa sig de ifrågavarande uppgifterna, ansett
sig böra hemställa, att denna motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 12 April 1860.
Reservationer:
l:o af Herr Friherre Leuhusen, Carl Herman, emot det föreslagna stadgandet i
§ 8 morn 1.
2:o af Herr Reutersvärd, P. 0.: »Mot Utskottets beslut i 71 § att afskära
all möjlighet att erhålla rättelse i Pröfnings-komrnittés beslut, får jag mig reservera.
Det är något, som saknar egentligt motstycke i hela vårt stats- och samhällsskick,
att en sådan obegränsad, i sista hand afgöranderätl är lemnad åt en lokal myndighet.
I alla andra fall är det alltid öppet lemnadt för den, sorn lidit eller tror
sig lidit orättvisa, att få sin sak pröfvad i sista instansen genom en för hela riket
gemensam myndighet. Må man föreställa sig t. ex. hur det skulle kännas, om åt
de särskilda Hof-rätlerna lemnades sisla domsrätt och all appell till en Högsta Dom
-
46
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
stol afskures! — Faran af det stadgande, som Utskottet föreslagit, skulle kunua
från många synpunkter belysas; men den synes mig i sanning böra för en och hvar
ligga så klar, att jag ej anser nödigt att göra mig skyldig lill den vidlyftighet, som
af ett sådant fullständigare ingående i frågan skulle påkallas; endast så mycket må
dock ytterligare tillåtas mig påpeka, att en sådan åt Pröfnings-kommittéerna lemnad
yttersta afgöranderätt i synnerhet torde komma att kännas hård och väcka missnöje,
då denna så helt och hållet nya författning första gången skall tillämpas, och till
följe af densamma all fastighet och nästan all inkomst i hela riket måste undergå
ny uppskattning och taxering, hvarvid ej lärer kunna undgå att inträffa, att mången,
med eller utan skäl, anser sig lida orätt och kommer att bittert känna denna af
Utskottet föreslagna nyhet i våra rättsförhållanden. Det är en hos Svenska folket
inrotad öfvertygelse, att det är hvars och ens rätt »att gå. till Kungs», eller åtminstone
till en högste, för hela riket gemensam, skiljedomare! — En sådan allmän
öfvertygelse, och som i lagen öfverallt hittills gjort sig gällande, bör, i min tanke,
ej utan högsta nödfall trädas för nära, och något sådant nödfall synes ej här på
något sätt vara för handen. Måhända tål dock den alldeles obegränsade besvärs
rätt,
som nu eger rum i taxerings-frågor, någon mindre inskränkning, till undvikande
af den praktiska olägenhet, som ligger deri, att den i sista instansen afgörande
högsta myndigheten belastas med allt för många opåkallade klagomål, om
blott rättigheten alt anföra besvär bibebålles för de fall, då sådana besvär antagligen
kunna ha skäl för sig. och synes mig för sådant ändamål den medelväg ej vara illa
funnen, som Kommittéen för upprättande af förslag till ny författning, angående utgörande
af allmänna bevillningen, i sitt lill Kongl. Maj:t afgifna underdåniga Betänkande
föreslagit i sagde Betänkandes § 75, det vill säga fördel fall, då Pröfningskommitté
påför högre bevillning än Taxerings-kommitléen föreslagit. Måhända borde
dock dessutom och framförallt besvärsrätt ega rum, såsom Kongl. Kammar-rätten
i sitt underdåniga Utlåtande till Kongl. Maj:t, angående Kommitterades förslag,
påpekat, för de fall, då den skattskyldige eller Kronans ombud tror sig kunna visa,
att den påförda bevillningen blifvit oriktig derigenom, »alt i öfrigt taxering blifvit
verkställd efter sådana beräkningsgrunder, som med Bevillnings-förordningen ej
öfverensstämma». Ett stadgande härom borde då i Kommitterades förslag inskjutas
ocb § 71 i nya Bevillnings-förordningen således få följande lydelse:
Yid de fall, då Pröfnings-kommittéen höjt någon bevillnings—afgift
öfver dess af Taxerings-kommittéen bestämda belopp eller ålagt be
villning,
som sistbemälda Kommitté ansett icke böra utgöras, eger
den, som fått förhöjd eller ny bevillnings-afgift sig ålagd, att hos
Kongl. Maj:ts och Bikets Kammar-rätt öfverklaga Pröfnings-kommittéens
derom meddelade beslut. Samma rätt att besvär anföra,
ege alltid rum, då skattskyldig eller Kronans ombud i Pröfningskommitlé
tilltror sig kunna visa, att taxering blifvit verkställd efter
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
47
sådana beräkningsgrunder, som med Bevillnings-stadgan ej öfverensstämma,
eller att taxerad afgift blifvit ålagd, der sådan bevillning
icke bordt förekomma. De besvär, hvilka öfver Pröfnings-kommittés
beslut anföras, böra, för att varda lill pröfning upptagna, inom
fyratiofem dagar, efter det skattskyldig, på sätt i <§ 84 stadgas, af
af samma beslut undfått del, till Konungens Befallningshafvande in
gifvas.
Sedan öfver de af skattskyldig anförda besvären utlåtande
blifvit från Kronans ombud vid Pröfnings-kommittéen i n ford råd t, afsänder
Konungens Befallningshafvande handlingarne i målet till
Kongl. Kammar-rätten, med tillägg af de upplysningar eller erinringar,
som besvären anses påkalla; hvarefter samma mål kommer
att i laga ordning af Kongl. Kammar-rätten handläggas och afgöras.
Dock få anförda besvär icke uppehålla uppbörden af hvad, enligt
Pröfnings-kommiltéens beslut, blifvit påfördt; hvaremot, derest det
öfverklagade beslutet ändras, hvad som blifvit för mycket erlagdt
kostnadsfritt återbekommes.»
Häruti hafva Herr Friherre Silfverschiöld, C. O., samt Herrar von Kraemer,
A. R-, och Fåhraeus, ./. F., instämt.
3:o af Herr von Kraemer, A. R., mot § 4 i Instruktionen för Taxerings
förrättningarne:
»Den beräkningsgrund för bestämmandet af inkomst af kapital, som,
aldrig omnämnd i sjelfva Bevillnings-stadgan, oförmodadt framträder i anförde § af
Instruktionen för Taxeriogs-förrältningarne, finner jag betänklig. Jag menar den i
sagde § uppställda stigande skala för beräkning af skattskyldigs inkomster, på
grund af den hyra, han betalar för rum och lägenheter, sorn af honom sjelf och
hans familj begagnas.
Jag tror hyran ingalunda vara någon tillförlitlig mätare af inkomst, och Utskottet
har indirekt sjelf erkänt detta, just derigenom, att det ansett sig nödsakadt
att tillgripa utvägen af en sådan, så vidt man kan se, efter tycke uppställd,
stigande skala. Hvad är det, som bevisar, att det af Utskottet antagna förhållande
mellan inkomst och hyra är det rätta? Skulle det åter vara oriktigt och stigningen
för hastig, så är man inne på systemet af progressiv beskattning, ett system, fordom
ofta försökt, men alltid åter öfvergifvet. Yore äfven skalan händelsevis någon
städes
enlig med den ortens förhållanden, hur skulle den dock kunna passa för alla
våra i så många afseenden olika städer? Kan det ens på något ställe vara rättvist
— för att anföra ett exempel — att den, som betalar i hyra 1,470 B:dr,
skall uppskattas till en inkomst af sex gånger hyrans belopp, eller 8,820 R:dr; men
den, som händelsevis betalar fullt 1,500 R:dr till sju gånger hyran, eller till
10,500 R:dr i inkomst? Måste ej bestämmelser af en sådan beskaffenhet nästan
ovilkorligen föranleda och liksom sjelfva inbjuda lill lätt verkställda försök att
4 it
Bevillnings-Utskotlets Betänkande JV2 20.
kringgå författningen, ock är ej detta ett af de största fel, man kan förebrå ett
lagstadgande ?
På grund af hvad jag här i yttersta korthet tagit mig friheten anföra, får jag
föreslå, att ur nämnde § 21 af Instruktionen för Taxerings-förrättningarne måtte
utgå hvad som förekommer från och med orden: »Vid beräkning af skaitskyldigs
okända inkomster i stad — —» till och med orden: » lemna anledning till
beräkning af högre inkomst.»
4:o af Herr Fåhreeus, J. F.: »Enligt 2:dra § i 1858 års Bevillnings-förordning
utgår nu bevillningen för tjenstemäns löner efter en graderad lägre skala, till
dess de öfverstiga 1,800 R:dr Runt, hvarefter den i allmänhet erlägges med 1 procent.
Sedan Utskottet, lika med Bevillnings-kommittéen, förkastat den graderade skalan och
föreslagit bevillnings-afgiflen för ali inkomst till 1 procent, endast med befrielse från
sådan skatt för de fall då inkomsten icke öfverstiger 400 R:dr, men dervid ej godkänt
Kommiltéens mening alt. när års-iokomsterne sammanräknade icke öfverskjuta
1,000 R:dr, 400 R:dr derutaf böra vara fria från bevillning, blifver förhållandet
mellan nu gällande och de föreslagna bevillnings-afgifterna för lägre aflöningar
följande:
r lön till belopp af
450
R:dr .
Enl. 1858 års
Bev.-förordn.
1: —
Enl. förslaget.
4: 50.
d:o
600
»
. . 1: 50.
6:
—
d:o
750
»
. . 2: 50.
7:
50.
d:o
900
»
. . 3: 50.
9:
—
d:o
1,050
»
5: —
10:
50.
d:o
1,200
»
. . 6: 50.
12:
—
o. s. v. — Jag föreställer mig icke möjligheten af att Rikets Ständer skulle vilja
begagna sin beskattningsrätt så omildt alt, på sätt bär visar sig, för löntagare,
hvilkas vilkor äro beräknade blott för lifvets tarfligasle behof, skatten komme att
ökas ända till 4 å 4V2 gånger nuvarande bevillnings belopp. Detta missförhållande
kan väl icke fullständigt afhjelpas genom medgifvande af 2 ä 300 R:dr bevillnings—
fritt afdrag, till dess inkomsterna öfverstiga 1,000 R:dr, icke ens om man med 50
procent böjer detta maximum; men i icke ringa mån skulle dock rättelse såmedelst
vinnas; och häraf bemtar jag en ytterligare anledning att biträda det förslag, som
Herr Lindeström i sin reservation, rörande detta ämne, afgifvii.
Emot förslaget i § 25, alt årligen af vederbörande Tull-kammare skall meddelas
uppgift, angående värdet af hvarje handlandes export och import, föranlåtes
jag anmäla min reservation.
Det kon visserligen icke förnekas, att tillämpningen af de nya grunder, hvarpå
den föreslagna Bevillnings-stadgan är bygd, fordrar särskilda kontroller; men antaglig
-
Bevillnings-Ulskollets Betänkande M 20.
40
tagligheten af kontroll-föreskrifter i allmänhet beror på (vänne hufvudvilkor, l:o
att de äro verkställbara, 2:o att de må finnas ändamålsenliga.
Vid (lera af rikets Sjö-tullkamrar kommer bestyret att ur förtullnings-journalerna
utbryta och för hvarje trafikant sammanlägga import- och exporl-qvantileterna
samt derå beräkna värden att blifva särdeles omfattande och besvärligt, till ådagaläggande
hvaraf endast behöfver anföras, att tull-journalerna i Slockholm för sistlidet
år upptaga ett omfång af 2,250 ark. Sammandrags-ai betet kräfver således i de
större stapelstäderna biträde af särskildt aflönade tjenstemän. Den kostnad Staten
härigenom får vidkännas, må emellertid gerna medgifvas vara väl använd, om man
på denna väg verkligen vinner det ändamål, som sökes. Dock möter härvid till en
början den erinran, att några varueåVden. enligt nu gällande författningar, ej behöfva
i tull-journalerna införas, utom i de ytterst få fall då förtullning sker ad
valorem. Icke heller finnas numera s. k. tullvärden i Tulltaxan upptagna. Man
är följaktligen i dylika fall nödsakad rådföra äldre tulltaxor; men för alla vid utelter
införsel tullfria varor saknas äfven der sådana värde-bestämningar. Vid många
tillfällen blefve alltså tulltjenstemannen föranlåten antaga värden efter eget mer eller
mindre godtyckligt omdöme, så vida han ej skall begära upplysning af trafikanten sjelf.
Den ifrågavarande uppgiftens tillförlitlighet, såsom ledning vid bevillningstaxeringen,
må i öfrigt lemnäs derhän, enär liera af en stads varu-emotlagare och
afsändare endast äro expeditörer eller ombud för andra, och del för speciela import-
eller export-tillfällen icke genom värde-uppgifterna ådagalägges, huruvida företaget
medfört vinst eller förlust.
Om icke, med afseende härå, den föreslagna uppgiften, beträffande skeppningen
till och från utrikes orter, må kunna alldeles undvaras, lika väl som för inrikes
varu-omsättningen och i allmänhet för minut- eller detalj-handeln, är mitt vördsamma
tillstyrkande, att den anmärkta punkten i § 25 måtte ändras till följande:
5:o af vederbörande Tullkammare summarisk uppgift å hvarje handlandlandes
export och import af varor, till slag och myckenhet.»
Uti denna reservation, i hvad den angår § 2, har Herr lagerhjelm, G. R,
och, i hvad den rörer § 25, Herrar Reutersvärd, P. O., von Krtsmer, A. R., samt
Herrar J. ödmanson och C. Fr. Carlson instämt.
5:o af Herr Biskop Björck: »Då i § 32 stadgas, att »på landet bör Bevillnings»beredningen
utgöras af Kronofogden eller annan af Konungens Befallningshafvan»de
förordnad person, som eger tillförlitlig kännedom om ortens ekonomiska ställ—
»ning och industriela förhållanden, och hvilken skall vara ordförande och föredra»gande,
samt två eller tre på allmän sockenstämma utsedde, i orten boende per»sonera
nr. m.; synes som om det skulle ligga nära tillhands, att för många socknar
tillförordna Pastorerne i församlingen till ordförande i den s. k. Bevillnings
Bih.
till R. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 10 Idäft. 7
i>0
Bevillnings-Utskottels Betänkande M 20.
beredningen. De til! densamma hörande undersökningar och öfrige bestyr äro
emellertid så vidlyftiga och inträffa på en sådan tid af året, att för Pastorerne, hvilka
just under den tiden äro af särskilda embetsåliggandeu synnerligen upptagne, det
torde mångenstädes blifva ganska betungande, om de skulle finnas ovilkorligen förbundne
att underkasta sig ett dylikt förordnande. Jag medgifver svårigheten för
Konungens Befallningshafvande att uti åtskilliga socknar kunna finna en annan
lämplig person än Pastor; och anser derföre, att, om ock med uppoffringar af tid
och möda, välvillige Pastorer skola göra afseende på ett dylikt förhållande, der det
förefinnes och gör sig gällande med nödvändighetens kraf. Likväl måste jag, med
afseende på Pastors-embetets vigtigare pligter och pä mängden af verldsliga göromål,
hvilka redan åtfölja detsamma och tid efter annan förökats, yrka, att i slutet
af den nämnda perioden uti Bevillnings-förordningens 32 § en så lydande mening
intages: »dock kunna församlingens B astor er och andra af del tjenstgörande
»Preslerskapet icke ovilkorligen förbindas till ett dylikt åtagande, om de anmäla sig
»finna de dertill hörande bestyrens utförande icke kunna under en föröfrigt trägen
»tjenstgöring medhinnas.»
Häruti har Herr Kontraktsprosten Kullman instämt.
6:0 af Heir Kongl. Hofpredikanten Nordlund: »§ 2 mom. l:o). Det i denna
puukt framställda förslag, att bevillningen skall utgå af jordbruksfastighet med tre
öre för hvarje Etthundra Riksdaler af uppskatlningsvärdet, eller med andra ord,
att den hittills gällande och af Bevillnings-kommittéen antagna beräkningen af
jord bruks—fastighets behållna afkomst till fyra procent af uppskattnings-värdet skall
till tre procent nedsättas, har jag icke kunnat biträda. De af högh Utskottet för
denna förändring anförde skäl synas mig vara antingen sådane, att de endast undantagsvis
gälla, eller sådane att de äfven äro på andra fastigheter och näringar,
än jordbrukets, lika tillämpliga. »Att taxeringsvärdena af jordbruksfastigheterna
skola tillfölje af den nu föreslagna nya Bevillnings-stadgan betydligt stiga», är vid
uppgörandet af samma stadga förutsatt, men detta gäller ej mindra om andra fastigheter,
än jordbrukets, och en högre inkomst-beräkning är förutsatt i fråga om
alla näringar. Då nemligen bevillningen beräknas att utgå med 1 procent i stället
för hittills utgående 2 V2 procent för fastighet och rörelse, så äro taxerings-värdena
å fastigheterna och inkomstbeloppen för näringarne beräknade att blifva 2 V2
gånger större än tillförene, om nemligen samma bevrllnings-summa af dem skall
påräknas. Att nu värdena af jordbruksfastigheter skulle vid blifvande uppskattning
eller den nya Bevillnings-stadgan i allmänhet uppsättas till högre belopp än
2 V2 gånger det tillförene varande taxerings-värdet, torde vara en väntan, som näppeligen
lärer uppfyllas, och om än sådant undantagsvis inträffar, torde å andra sidan
de undantagsfall icke blifva färre, då taxeringsvärdet antingen icke eller endast
mindre betydligt böjes. Utskottet säger sig vidare hafva genom nedsältningen veiat
Bevillnings-Utsköttets Betänkande Jtt 20. 31
vid bevillningens utgörande bereda elt afdrag för de kostnader, som nied jordbruksnäringen
äro förenade eller för det deri nedlagda förlagskapital. Dessa kostnader
synas mig likväl vara tillräckligen afsedda med den hittills gällande låga beräkningen
af 4 procents behållen afkomst af fastighcts-värdet; ty om än fastigheter finnas,
som icke gifva i behållen inkomst mera än 4 eller 3 procent af inköps-summan,
så utgöra de väl endast undantag, dä deremot en betydligt större del lemna i sådan
inkomst 5 ä 6 procent och stundom deröfver. Dessutom är redan, såsom mig
synes, ett icke obetydligt afdrag för besagde kostnader eller för förlags—kapitalet bernit
derigenom att vid jordbruks-fastighets taxering den största och vigtigaste delen
af förlaget, nemligen alla till jordluuket hörande inventarier, så väl i kreatur
som allt öfrigt, icke kommer att i beräkningen af uppskattnings-värdet ingå. Ett
annat af Utskottets skäl, att betydliga skulder hvila på jordbruks-fastigheterna i vårt
land, kan icke förnekas; men lika litet kan förnekas, att samma förhållande eger
rum med stads-fastigheter: och månne icke äfven rörelse-idkare i och för sin rörelse,
oafsedt sjelfva det för rörelsens bedrifvande upplånade kapital, samt tjenstemän
i och för de studier, genom hvilka de beredt sig till sina tjenster, jemväl äro
med skulder betungade? Ändock är icke afdrag för deras skulder afsedt. Giltigheten
af den regeln, att »icke beräkna afkastningen alltför högt», lärer af ingen bestridas,
men lika obestridlig lärer den regeln vara, att icke för någon klass af skattdragande
beräkna inkomsten alltför lågt. Om det sednare sker, så lida deraf alla
öfrige skattdragande, emedan den uppkommande minskningen eller bristen i bevillningens
totalsumma måste genom förhöjning af den gemensamma bevillnings-procenten
ersättas. Påståendet att mindre jordegendomar blifva eftersökte ej för afkast
ningens
skull, utan för bchofvet af bostad, må äfven merlgifvas; men äfven det endast
undantagsvis. Samma påstående torde likaväl kunna lämpas på dem, som ingå
i näringar eller tjenst. Det är väl icke alltid nöjet eller vinstbegäret, utan bebofvet
af något bergningsmedel, som leda medborgare in på banor, hvilka icke alltid
lemna synnerligt stor behållen inkomst. Om, enligt Utskottets mening, köparens
behof i allmänhet mera än afkastningen' bestämmer priset på jordbruks fastighet, så
är omöjligt att inse något skäl, hvarför de, som ega kapitaler och lätt kunna, hvar
de önska, hyra en bostad samt lefva af räntan på sina kapitaler, ändock i stor
mängd, såsom en daglig erfarenhet visar, hellre nedlägga kapitalerna i jordegendom.
Den sistnämnda anses visserligen med rätta såsom den säkraste mot förstöring och
kapitalförlust; men så länge fullgoda inteckningar i samma slags egendomar kunna
erhållas, anser jag det otroligt, att man i allmänhet skulle hellre ålnöjas med 3
procent afkomst af kapital, nedlagdt i egen fastighet, än utlåna kapitalet på nyssberörde
inteckningar mot 5 å 6 procent. Jag anser visserligen alla dessa af Utskottet
omförmälda förhållanden böra tagas i betraktande vid besvarandet af den
här förevarande hurvudfrågan: hvad är i allmänhet verkliga medelbeloppet af den
behållna afkomsten utaf jordbruksfastighet? Men jag har icke funnit de anförda
Bevillnings-Utskottets Betänkande JV' 20.
förhållandena tala för en så lågt beräknad afkomst, sorn den af Utskottet föreslagna.
Är verkliga medelbeloppet af denna afkomst endast 3 procent af inköpssutnman
och äro jordegendomarne behäftade med betydliga skulder, så synes omöjligen den
beklagliga följden kunna uteblifva — och förundransvärd! är, att den icke längesedan
inträffat — alt alla skuldsatte jordegare icke allenast med hvarje år blifva
alltmera skuidsatle, utan förr eller sednare måste med förlust af bela sitt i jordegendom
nedlagda kapital gå utblottade från sina inköpta egendomar. När de nemligen
nödgas på sina skulder erlägga i allmänhet minst 4 V2, 3 å 6 procent ränta,
mea sjelfve icke af egendom eller deri nedlagdt lånadt och eget kapital, draga mer
än 3 procent behållen afkomst, så kunna skulderna omöjligen bäras, ulan att räntan
å desamma alltmer uppäter det igna kapitalel. Att förhållandet likväl icke är
sådant och att behållna afkomsten alltså är större än 3 procent, behöfver icke ytterligare
bevisas. Hvad ändlligen beträffar 2:ne andra skäl, som jemväl blifvit för
ifrågavarande nedsättning inom Utskottet andragne, nemligen de dryga onera, som
belasta jordbruket och de många eventualiteter, detsamma är underkastadt, gälla
samma skäl om alla näringar. Berörde onera och eventualiteter blifva dessutom af
hvarje förståndig köpare tagna i beräkning vid inköpet af jordbruks-fastigheter och
verka således redan i förväg på uppskattningen af desamma. Jag anser derföre
allt tillbörligt afseende vara fästadt å alla af Utskottet åberopade förhållanden, om
den behållna afkomsten af jordbruksfastighet hädanefter, såsom hittills, beräknas till
fyra procent af uppskatlnings-värdel.
Af Bevillnings-kommittéen är enahanda beräkning föreslagen för afkomsten
af jordbruks- och annan fastighet. Jag medgifver visserligen, att stadsfastigheter,
särdeles i större städer, böra anses i allmänhet gifva en något större behållning än
jordbruks-fastigheter, hvartill kommer att de förre redan förut varit uppskattade
närmare verkliga värdet, än de sednare; jag har ock biträdt Utskottets förslag att
höja beräkningen af de förras afkomst till fem procent, ehuruväl undantagsfall kunna
förekomma, som göra denna beräkning jemförelsevis alltför bög. Men att skil
naden
mellan behållningen af jordbruks- och af annan fastighet skulle uppställas så
stor, som mellan 3 och S procent, anser jag ingalunda skäligt. En nedsättning i
jordbruks-fastighcternas hittills utgående mycket ringa bevillning bar ingalunda varit
hvarken af Bevillnings-kommittéen, eller efter hvad jag hört, ens af Utskottet afsedd.
Men att en sadan nedsättning blifver följden af Utskottets förslag, är min fasta öf
vertygelse.
Jag kari nemligen icke deltaga i den förhoppningen, att uppskattningsvärdet
på jord bruks—fastighet skall i allmänhet i hela vårt land höjas icke blott 2 V2
gånger, såsom nedsättningen af bevillnings-procenten från 2 Vo till 1 förutsätter,
utan ända till 3 V3 gånger större belopp än nuvarande taxerings-värden, hvilket
dock, med antagande af Utskottets förslag, måste förutsättas, om annars en verklig
minskning i den af jordbruket nu utgående bevillning icke skall inträffa. Följden
åter af en sådan minskning och af den deraf uppkommande bristen i den beräk
-
Beoillnings-lltshotlets Uttänkande ,V 20.
nade bevillnings-summan blifver, såsom redan nämndi är, en förhöjning i bevillnings
procenten
— hvilken förhöjning kornmei alt drabba alla skattdragande efter 2:dra
artikeln och hårdast löntagare
På nu anförde grunder får jag vördsammast tillstyrka, att Rikets Ständer fort
farande
bibehålla den af Bevillnings-kommitléen godkända, allt hittills gällande beräkning
af den behållna inkomsten af jordbruks-fastighet och alt derföre
de af Llskottet i denna punkt föreslagne tre öre höjas lill fyra
öre för hvarje fulla Etthundrade Riksdaler af uppskallnings-värdel »
7:o af Herr Komminister J. B Heckman: »Den revision nf Bevillnings-stadgau,
icke ensidig blott i afseende på rikets städer, utan fullständig så väl i afseende på
land som stad. hvilken reservanten redan vid riksdag för 9 år sedan varmt förordade,
och hvars behöflighet särdeles med afseende på bevillningen af jordbruket
han förmenar sig hafva klart ådagalagt, har nu omsider egt rum, och i allmänhet
lemnat en tillfredsställande frukt. För nedsättningen af bevillnings-procenten, under
förutsättning af dess svekfria och fuba utgörande efter hvarje skaltskyldigs verkliga
samhällsställning, har han efter måttet af sina krafter sökt verka, för att
minska frestelsen till lika bedrägliga taxerings uppgifter som till oriktig tillämpning
af Bevillniugs-stadgans föreskrifter. Han har således ingalunda anledning att ogilla
Bevillnings-kommittéens förslag till enahanda lika lag bevillnings-procent af all
slags inkomst, af fastighet, handel och annan rörelse samt af lön. Hans reservation,
hvarigenom han endast till en del uttrycker sina ifrån Bevillnings-Utskoltet
skiljaktiga äsigter, afser hufvudsakligen dels väsendtliga alvikelser ifrån Kommitterades
förslag, dels åsidosättande af äldre godkända kontroller för framkallande af
noggrann taxering.
l:o Ogillar reservanten högeligen, och, såsom han förmenar, på goda grunder,
Utskottets förslag att uti bevillniugs-stadgans § 2 bestämma olika bevillning
för fast egendom, nemligen för jordbruks-fastighet tre öre för hvarje fulla Etthundra
R:dr af uppskattnings-värdet och för all annan fastighet fem öre för enahanda
belopp af samma värde. Man har här rubbat den gamla äfven af Bevillnings-kommittéen
antagna allmänna grundsatsen, att fastighet al hvad slag som
helst lemnar fyra procent afkastning, hvilket knappast någon på allvar kan bestrida,
och således borde enligt Kommitterades förslag bevillnings afgiften blifva fyra öre
för hvarje 100 B:dr, hvarigenom nedsättning eger rum för inkomst af fastighet
likasom af handel, fabrik, handtverk m. m. ifrån 2’A. till i procent. Men målsmännen
inom Utskottet för Svenska jordbruket, som, under den föregående tiden,
genom bedrägliga taxeringsuppgifter och oredlighet ibland laxeringsmännen, såsom
allmänt kändt varit och nu meia åskådligt ådaga^gdt är. kommit i tillfälle att
undandraga sig tillbörlig andel af bevillningsbördan, hvilken desto mera tungt har
tryckt andra samhällsklasser, hafva icke åtnöjt sig med denna bevillnings-procen
-
Bevillning!-Utsliottels Betänkande M SO
-
tens nedsättning till % af dess fordna belopp, utan j t terligare genom den öfvervigt,
hvilken jordbruks-inlresset egt inom Utskottet, sänkt sin bevillning till 75
öre eller 34 procent å hvarje 100 R:dr antagen jordafkaslning och deremot höjt
den till 1'4 procent på all annan fastighet, samt bibehållit den vid 1 procent på
inkomst af lön, handel och annan rörelse.
Desto mera påtaglig är orättvisan härutaf, som icke endast penningelöntagarnes
inkomst är fullkomligt kontrollerad, utan äfven värdet af städernas hus genom
brandförsäkring och hyresn.edel i det närmaste kändt, då deremot afkomsten af
jordbruket är alldeles okontrollerad Genom sådant ovedersägligen obilligt förslag,
om det lyckas vinna framgång, har 1860 års Bevillnings-Utskott, mera tydligt än
något föregående, gjort sig skyldigt till den förseelse, hvilken man tillvitat föregående
Bevillnings-förordningar, att de genom den orimligt höga bevillnings-procenten
antvdt, att man ingenting allvarligt dermed menat, och alt man icke ville
hafva den strängt tillämpad, helst vid jemförelsen emellan densamma och den oskäligt
låga minimi-larifen för heminansvärdet. Den nu antagna behållningen, icke
mera än 3 procent af jordvärdet — en uppenbar osanning — blifver en välkommen
anvisning för den skattskyldige jordbrukaren att till länge öfvade konstgrepp, hvarigenom
han förut kunnat undandraga sig en stor del af sina medborgerliga förbindelser,
uppspana och lägga nya, hvartill han i författnings—förslaget nog skall
finna anledning. Reservanten anser sig, för att icke till lörmån för den samhällsklass,
som minst har gjort sig förtjent af förtroende och en obillig lindring, för
hvilken den dessutom icke med ökad samvetsgrannhet kommer att visa sig tacksam,
kasta en jemförelsevis alltför hög beskattning på andra, som hitintills visat
mindre olater, böra i hufvudsäken upptaga och vördsamt förorda BevillningskommiUéens
förslug uti § 3,
att för fast egendom skall utgöras enahanda bevillning, nemligen
fyra öre för hvarje 100 R:dr af egendomens uppskattade värde,
hvarigenom, efter antagne 4 procent afkastning, kommer att af jordbruket utgå
samma eller en procent som af all annan inkomst.
Men för den händelse, att Rikets Ständer icke skulle anse Svenska jorden
böra utgöra högre bevillning än den af Utskottet föreslagna, svarande emöt 75
öre för hvarje 100 R:dr antagen afkastning å fastighetsvärdet af SjSSS1 R:dr,
så fordrar rättvisan, att bevillnings procenten för all annan fastighet, äfvensom för
hvilken annan rörelse som helst likasom för löneinkomst icke bestämmes högre än
till 75 öre för 100 R:dr, förmenande reservanten enligt sina vid föregående riksdagar
antydda åsigter, att äfven denna starkt nedsalta bevillnings-procent, förutsatt,
att den fullt och redligt allmänt utgår, skall blifva tillräcklig till fyllande af
den vanliga statsbristen Såsom ett alternativ tillåter han sig således att uti den
föreslagna Bevillnings stadgans § 2 vördsamt yrka,
Bevillning?-Utskott e/s Betänkande .Is 20.
att de olika bestämningarne l:o och 2:o för olika fastighet sammanslås
med 3 öre för hvarje fulla 100 R:dr af uppskatlnings
värdet,
och att uti § 6 för inkomst af kapital eller arbete före
skrifves
% i stället för 1 procent
2:o I sammanhang med föregående yrkande godkänner icke reservanten, att
uti § 7 ränta ä det för fabrik, handel m. m. upplånade rörelsekapital får å inkomsten
afdragas, enär sådan förmån icke rnedgifves jordbrukaren, helst då sannolikt
Bevillnings-kommittéerna hädanefter som förut nog lära fästa skäligt afseende
på skilnaden emellan en rörelse, drifven med egna eller upplånade medel.
3:o Uti § 37, mom. 3. har reservanten velat bibehålla Bevillnings-kommittéens
förslag uti 2 mom. af dess -41 §, att vid skiljaktighet emellan meningarne
inom Bevillnings-beredningarne bevillnings-beloppet borde upptagas i enlighet med
den mening, ordföranden yttrat och godkänt
4:o § 54 föreskrifter, att omröstning inom Taxerings-kommittéerna skall
vara öppen, och, om rösterna utfalla lika. den mening blifva gällande, norn länder
till den skattskyldiges förmän Reservanten ville i dessa Kommittéer, såsom vid
andra tillfallen, då personliga förhållanden komma i fråga, hafva sluten omröstning,
och att vid lika röstetal Kronans förmän vann afseende, såsom äldre Bevillnings
förordningar
intill 1841 föreskrefvo, och såsom detta förslag till Bevillnings-stadga
bestämmer i § 65 i afseende på Pröfnings-kommittéer.
5;o Föreskriften uti § 110 af nu gällande Bevillnings stadga, att Lands
höfdingen,
då han i Pröfnings-kommitté är närvarande och ordförande, äfven skall
ega rösträtt, hade, efter reset vantens öfvertygelse, förtjent bibehållas uti § 65 af
Utskottets förslag.
6:o Bestämmelserna i § 76. 4:o, att åtskilliga rese- och traktaments-kostnader
icke skola utgå af den nog rundeligt tilltagna procenten af bevillnings—
summan, såsom nuvarande Bevillnings-stadga uti § 118, mom. 1, föreskrifver,
utan af den öfriga bevillningen, finner reservanten icke öfverensstämmande med
en skälig sparsamhet.
7:o Så väl uti § 3 af Bevillnings-stadgan som uti § 4 af Instruktionen för
Taxerings-förrättningarne har man lyckats få in uttrycket, att värdet af fast egen
dom
skall uppskattas med ledning af köpeskilling m m , och icke, såsom Kommittéens
förslag för det sednare lagrummet innehåller, samt äfven äldre Bevillnings—
förordningar föreskrefvo, på grund af köpeskillingen m m Blifver det förra allt
för spänstiga uttrycket, som omkring 1830-talet banade sig väg in uti Förordningen,
hädanefter tillämpadt på enahanda sätt som då för tiden, så skall, med
nu föreslagna låga bevillnings-procent, bevillnings-summan ifrån hela Svenska jordbruket,
för år 1858 utgörande endast 408,000 R:dr, lätt kunna falla ned till
122,000 R:dr i rundt tal, ehuru den, jemförelsevis utan fulla skäl så länge och
häftigt öfverklagade så kallade ringa bevillningen af städerna, för berörde år likväl
5 (i
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande M 20.
lör hus, tomter och stadsjord utgörande 213,000 R:dr eller mera än hälften af
hela Svenska jordbrukets bevillning, icke kan sjunka lägre än till 106,000 R:dr.
Reservanten tilläter sig att för begge de uppgifne lagrummen förorda införandet
af det sednare uttrycket: på grund af köpeskillingen»
8:o af Herr Prosten Sondén: »Vid uppställningen af § 2 toide m d skäl
kunna anmärkas att ett undantag influtit i det allmänna stadgandets text,
paragiafens första punkt, och de öfriga i den näst sista punkten. Reda och
tydlighet skulle befrämjas om alla undantagen sammanfördes och ställdes sist i
paragrafen.
I sak har jag intet att anmärka mot pluralitetens inom Utskottet muntligen
uttalade mening, hvilken bland Statens, kommuners och fromma stiftelsers bygg
nadcr räknade äfven lärohus, sjukhus, tingshus m. fl. — nemligen så vidt de icke
lemna någon inkomst. Jag betvifla,' dock ali denna mening är i undantags-stadgandet
så tydligt uttryckt, att ej på många ställen tvist uppstår om t. ex. de
hus, som begagnas till lärosalar. Staten torde icke kunna vidkännas en dylik
byggnad, hvilken af Akademiernas eller byggnadskassör medel bekostas; kommunen
ännu mindre. Tvetydigt kan det ock blifva om ett tingslag, hvilket eger och
ansvarar för sitt tingshus, må anses för en kommun eller icke. Då det hvarken
vore rättvist eller lämpligt att med fastighets-bevillning beskatta dylika hus och
onyttiga tvister böra, så vidt möjligt är, genom tydlig lagstiftning på förhand undanrödjas,
föreslås för ofvanberörde undantags-sladgande följande lydelse:
Frän ofvanstående bevillning befrias Statens egendomar, samt
följande byggnader, så vida hvarken hyresmedel eller annan inkomst
deraf tillfaller enskild skattskyldig eller menighet, nemi.:
t:o Byggnader, sorn tillhöra större eller mindre menighet, till allmänt
bruk enligt gällande författningar uppförda.
2:o Byggnader tillhörande Akademi, vetenskapligt samfund, allmänt
undervisningsverk eller skola.
3:o Tillhörande barmhertighets-inrättning.
§ 7. Åliggandet för »näringsidkare, sorn under ett år gjort sådana förluster
att någon behållning å rörelsen icke uppkommit,» att likväl erlägga bevillning,
beräknad efter hvad en dylik rörelse i allmänhet kan anses afkasta, är så påtagliaey
orättvist att jag deri ser en stor våda för bela författningens efterlefnad.
En hvar, som drifver en så beskaffad rörelse, att den någon gång kan utfalla med
betydlig förlust, skall troligen af detta stadgande hemta anledning att under de
goda åren. sa vidt han kan, eller sjelf anser nödigt, undandraga sig den bevillning
han rättvisligen borde erlägga, för att kunna betacka den förlust, som genom bevillning
för ingen inkomst drabbar honom under ett olyckligt år. Och hvilken
beskatt -
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
57
beskaltnings-kommitté skulle kunna med godt samvete ålägga honom denna sed
nare
utan all ersättning. Uthärdar han en sådan orättvis beskattning jemte de
förluster han på rörelsen lidit, så mäste han förut hafva samlat ett kapital, hvaraf
förlusterna betäckas. Jag önskade derföre åt denria punkt gifva följande än
drade
lydelse:
Har näringsidkare under året, näst före det, för hvilket bevillning
påföres, gjort sådana förluster, att någon behållning å rörelsen
icke uppkommit, afräknas dessa förluster från hans kapital-förmögenhet,
men för rörelsen erlägges bevillning, beräknad efter den
inkomst, som deraf under medelmåttigt gynnsamma omständigheter
kunnat erhållas.
Eger han ingen känd kapital-förmögenhet, må förlusterna anses
såsom åsamkad skuld, hvars ränta på sätt ofvanstående mom. a)
stadgar må från nämnda beräknade inkomst afdragas.
§ 8. Herr Lindeström har i sin reservation så tydligt ådagalagt bristerna
i denna §:s första punkt, alt de, enligt min förmodan, mäste vara synbara för en
hvar, som mera ser på rättvisans och billighetens fordringar än på beqvämlighet
vid uppbörden. Då jag således i syfte helt och hållet med nämnde reservant
instämmer, önskar jag blott, att Rikets Ständer måtte uttaga steget på billighetens
väg ännu något längre, och
föreslår derföre tvänne smärre förändringar i Herr Lindeströms
förslag, nemligen att för ensam qvinna liksom för ensam man 300
R:dr, såsom till lefnadsbehofven oundgängliga, må fritagas från
bevillning; samt att den afsedda förmånen för familjer må utsträckas
till dem som ega till och med 1,800 R:dr årsinkomst.
Genom den förra af nyss föreslagna förändringar undanrödjes det svåraste
inkast som mot Herr Lindeströms förslag blifvit gjordt, att den mängd af personer,
som i taxerings-längderna borde upptagas, skulle alltför omättligt ökas.
Vinner detta mitt förslag afseende, så bör i sammanhang dermed i § 27,
6) 4:o samt 7:o
orden Fyrahundrade Riksdaler ändras till Trehundra Riksdaler.
§ 40. En så betungande befattning som den att vara ordförande i Bevill—
nings-beredning kan icke billigtvis åläggas den, hvars tid af annan befattning i
Statens eller Kyrkans tjenst är förut tillräckligt upptagen. Det skulle icke blifva
för samhället nyttigt om t. ex. Presten nödgades öfvergifva ungdomens nattvardsberedning
för att sköta om bevillnings-beredningen. Nu har man visserligen inom
Utskottet yttrat den välvilliga mening, att trägna ordinarie embets-åligganden böra
räknas bland »laga förfall», hvilka i denna § redan äro omnämnda. Men huru
dessa ord komma att tillämpas beror af tolkning; och att en sådan kan utfalla
Bih till R. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 8
ätt
bevillnings-Utskoltets betänkande M 20.
olika är en allt för känd sak för att kunna nekas. I författningen om Socknenämnd
hafva embets- och tjenstemän också uttryckligen blifvit fritagna från tvånget
alt sköta der ifrågavarande kornmunalbestyr. Då samma omsorg, att intet hinder
må läggas för magtpåliggande tjensters behöriga skötande, samma rättvisa och billighet
fordra, att ej innehafvare af sådan tjenst må mot sin vilja nödgas att vara
ordförande i Bevillnings-beredningen, så bör detta med tydliga ord i författningen
uttryckas. Detta kan lätt ske genom insättande af ett par ord i §:n, så att
den får följande lydelse:
»Kronofogde Bevillnings-beredning.» Hvarje
annan inom berednings distriktet bosatt person vare skyldig att,
så vida han icke de (vänne föregående åren deltagit i distriktets
Bevillnings beredning, ej heller af allmän trägen tjenstebefattning
eller annat laga förfall är hindrad, emottaga förordnande att vara
ordförande i Beredningen»
»Utom distriktet sig åtaga.»
§ 5L Angående företrädet af öppen eller sluten votering inom Taxeringskommittéerna
voro meningarne inom Utskottet delade. Skälen för den öppna,
hufvudsakligen inskränkande sig till den tidsbesparing, som derigenom vinnes, samt
den förutsättning att inom en så fåtalig församling alla medlemmarnes mening före
voteringen skola vara bekanta, synas icke uthärda någon granskning. Förutsättningen
är enligt erfarenhetens vittnesbörd helt och hållet ogrundad. Lyckligtvis
för taxeringarnes gång anser sig icke hvarje ledamot förbunden att tala om hvarje
förekommande fråga; de, som tiga, kunna der såsom annorstädes vara lika skickliga
och samvetsgranna, som de talande. De böra dock ega frihet att obesvärade
af andras gillande eller ogillande, vänskap eller ovänskap, yttra sin mening då det
gäller. En sådan frihet kan endast genom sluten votering vinnas, hvarföre den
ock är i allmänhet vedertagen, synnerligen då frågan ar om personers gagn eller
skada. Tidsförlusten af en eller annan minut är genom denna ledamöternas frihet
rikeligen ersatt. Och hemställer jag derföre
att i denna § ordet öppen må ändras till sluten
§ 65. Att bland presterskapets åligganden äfven införa skyldigheten att
verificera klagoskrifter synes mig obilligt, då andra dertill lämpliga personer finnas
att tillgå. I hvarje församling finnes Socknenämnd, och dess ordförande eger att
i flera fall direkt vända sig till Konungens Befallningshafvande, och kan således
icke vara för denna myndighet okänd. Af detta skäl tillstyrker jag,
att orden »inom församlingen tjenstgörande prest» må i denna §
ändras till »ordföranden i Socknenämndenn.
<§ 71. Denna i Utskottets pleno utan diskussion antagna § torde behöfva
tagas i närmare öfvervägande, på det alt icke möjliga misstag och uppenbara
formela oriktigheter vid frågornas behandling inom Pröfnings-kommittéerna må
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
39
sakna möjlighet till rättelse. Hänvisande till Kongl. Kammar-rättens utredning
af detta ämne tillstyrker jag
återremiss af denna § till ny och omsorgsfull behandling af Utskotttet.
»
Uti ofvanstående reservation, så vidt den rörer § 54, har Herr Kontraktsprosten
Kullman, i hvad den rörer §§ 2, 40 och 65 Herr Doktor Nordlander,
samt i hvad den rörer §§ 2, 40, 54 och 71 Herr Kongl Hofpredikanten Nordlund
instämt.
9:o af Herr Doktor Säve: »Mot Bevillnings-Utskottets Betänkande, hvars hufvudgrunder
jag i öfrigt gillar, får jag vördsamt afgifva min reservation i följande
punkter:
l:o Mot undantags-stadgandet i 8 § 1 morn., hvilket, har till följd, att hvar
och en, som i årsinkomst af kapital eller arbete blott uppbär en enda skilling
utöfver 400 R:dr R:mt, måste för äfven denna summa och allt hvad derutöfver är
erlägga bevillning efter 1 för hundrade. Ty, jemte det i allmänhet tryckande utaf
en sådan inkomst-afgift för dem, som hafva föga mer, än hvad som är nödigt
för de angelägnaste lefnadsbehofvens fyllande, komma Statens tjenstemän af lägre,
grader, eller de, som hafva en löneinkomst under 1,800 R:dr, att betala 2, 3
ända till 4 gånger högre bevillning än förut. Vida antagligare och billigare mot
de mindre lotlade är Bevillnings-kommittéens förslag, att ända till dess sammanlagda
inkomsten ej öfverstiger 1,000 R:dr äro fyrahundrade R:dr deraf fria från
bevillning, hvilket jag således här i stället förordar.
2:o Mot stadgandet i 32 och den dermed i sammanhang stående 40 §, att
Bevillnings-beredning på landet skall hafva Kronofogde eller annan af Konungens
. Befallningshafvande utsedd person till ordförande, hvaraf blir en följd att Pastorerne
på landel ganska ofta skola förordnas till och ej kunna afsäga sig detta för deras
egentliga kall helt och hållet främmande uppdrag, och detta på den tid af året,
då de af nattvardsbarnens beredelse och andra kyrkliga åligganden äro fullt upptagne.
Undantag från sådant förordnande anser jag derför birra göras för tjenstgörande
Kyrkoherdar och Komministrar samt deras vikarier.
3:o Mot 71 §, om upphörande af rättigheten till besvär öfver Pröfningskommittéens
beslut. Ganska betänkligt anser jag nemligen, att just nu, då en ny
Bevillnings-förorrlning efter andra grunder och med minimi-afgifternas boittagande
skall tillämpas, upphäfva denna rätt, och får jag erinra om hvad föregående Rikets
Ständer och särskildt 1847 —1848 års riksdags Bevillnings-Utskott i detta afseende
yttrat, nemligen: »att om utväg en gång bereddes de taxerande korporationerna
att för deras orter förminska bevillningen emot Rikets Ständers afsigt
och Bevillnings-förordningens bokstaf, det äfven kunde vara fara värdt, att tillfället
60
Bevillnings-Utskotlels Betänkande M 20,
ej alltid lemnades obegagnadt: att olika principer för tolkning af Bevilluings-stadgan
möjligen kunde göra sig gällande i olika län, deri någon rättelse till vinnande
af enhet icke skulle kunna erhållas, om icke besvär olver Pröfnings-kommiltéernas
beslut finge anföras: att folkets konstilutionela säkerhet hvilade derpå, att ej i
en enda provins kunde bilda sig en sådan ensidig magt, att icke någon skulle
ega att klaga öfver ett gifvet magtspråk: samt att den största garantien i dylika
frågor läge deri, att både den beskattade och den skatt-tagande kunde underställa
sina påståenden den högsta myndighetens pröfning.» Huru detta, utan förnärmande
af Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt, kan låta sig göra genom uppdragande
af en gräns emellan egentliga taxerings-frågor, deruti talan mot Pröfnings-kommittéens
beslut icke borde ega rum, och sådana förordningens tillämpning rörande
frågor, som borde underkastas högre pröfning, det har, såsom mig synes, Kongl.
Kammar rätten i dess underdåniga utlåtande öfver Bevillnings-kommittéens förslag,
fullkomligen ådagalagt, och får jag sålunda till detta utlåtande pag. 39
vördsamt hänvisa.
Medgifves häruti en rättelse, så bör äfven vid 66 § göras det tillägg, »att
Lands-kamreraren, då han såsom Kronans ombud öfvervarar Pröfnings-kommittéens
sammnkomst, bör, om sakens beskaffenhet det fordrar, mot Pröfnings-kommittéens
beslut genom besvär fullfölja talan.»
1 0:o af Herr Komminister W. Svartengren: »Man klagar öfver de många verldsliga
bestyr, hvarmed Presterskapel är upptaget och likväl tillökas dessa bestyr
nästan vid hvarje riksdag. Redan i den nu föreslagna Bevillnings-förordningen
äro några verldsliga pligter Preslerskapet ålagda, som icke funnits förr, t. ex. skyldigheten
att i Januari månad per posto tillsända Häradsskrilvaren förteckning på
födda, döde och inflyttade, skyldigheten alt attestera deras autenticitet som klaga
öfver Taxeiings-Kommittés åtgärder o. s. v, men af alla nya förslag synes mig
intet vara olämpligare än förbindelsen jemväl för Presterskapet att vara ordförande
i Bevillnings-beredningar, så vida ej laga förfall visas. Denna förbindelse kan i
flera veckor å rad komma att helt och hållet upptaga Presterskapets tid, samt
åstadkomma luckor och uppskof, att icke säga försummelse, i det, som närmare
påkallar hans sorgfällighet. Om ock rent presterliga göromål å slättbygdernas
små församlingar kunna vara mindre, så gäller i de flesta fall den gamla regeln:
Sacerdotium non est otium sed negntium. Såsom exempel på vidden af presterliga
verksamhetens områden, vill jag anföra, att det Pastorat, jag tillhör, består af mera
än 20,000 själar, och att den församling, deri jag är ensam tjenstgörande, är
4V2 mil lång med nära 6,000 innevånare. Öfverbetungad, som jag redan är af
göromål, nödgas jag afbedja hvarje ytterligare tillökning deruti. Skall en Prest
sköta sitt embete med nit och framgång, så har han tillfyllest att göra och bör
ej inmängas i främmande bestyr. Hans embete är föröfrigt så beskaffadt, att in
-
Beoillnings-Utskoltets Betänkande JM 20
61
gen kan förut veta, när hans laga förfall inträffa Säkert skulle nu ifrågavarande
Beredningar, till långväga ledamöters skada, nästan alltid komma att afbrytas och
uppskjutas för Prestens mellankommande embets-förrätlningar och embets-resor, så
vida lian skall vara Beredningens ordförande. Han är ock allraminst passande till
en sådan ordförande, ty han mätte då nolens voleris blifva ett slags fiskal på sina
åhörare — ett odiöst uppdrag, som kan gifva honom en skef ställning inom församlingen
och störa del goda förstånd, som alltid bör finnas emellan honom Och
hans åhörare. Jag fruktar, att mången Prest skulle både af aktning och höflighet
emot länets Höfding åtaga sig och uppfylla hans uppdrag, sedan det erhållits, men
ändock finna det stridigt emot sina högre åligganden. Denna höflighet torde i de
flesta fall komma att ådagaläggas lill skada för embetet. Jag får alltså vördsammast
föreslå
all ingen Prest må till ordföiande i Bevillnings beredningar utnämnas,
så framt ej Landshöfdingen före utnämningen inhemtal
hans bifall dertill — en föreskrift så mycket mera nödvändig, som
en på lagliga grunder gjord afsägelse efteråt kan vålla uppskof och
rubbning i tiden för Beredningarnes förrättande.
Vidare är i den föreslagna Bevillnings-förordningen föreskrifvet, att Pastor
skall årligen utdela ett exemplar af samma förordning, till hvarje ledamot i de
Bevillnings-beredningar, som hållas inom haris pastorat, och sedan återtaga och
förvara samma exemplar. Åter en ny skyldighet, som aldrig funnits förr Om
ock detta besvär kan vara obetydligt i pastorat, som bestå af en enda socken
eller af några små och närbelägna socknar, så är det destomer betungande i pastorat
af flera, vidsträckta, folkrika och från Pastor aflägsna socknar
Inom del pastorat, der jag är tjenstgörande, kunna sannolikt, icke färre än
B å 10 Berednings-distrikt föreskrifva! Der skulle således 24 å 30 exemplar
af Bevillnings-förordningen årligen utdelas och årligen återtagas i förvar. Der skulle
antingen klockarepost för exemplarens kringsändning erfordras eller oek skulle desse
med ordinarie post från det invid Pastors hemvist belägna Postkontoret afsändas
och dit återsändas ända till 3 mils väg, hvilket ådroge Pastor och Beredningens
ledamöter bade kostnad och tidspillan. I ett annat pastorat inom samma Stift
finnes annex-allmoge ända till 9 mils afstånd från Pastor Att sända och återsända
förenämnde exemplar så långa vägar hvarje år, synes mig vara alldeles onödigt,
men i hög grad föröka Pastors omtanka och göromål. Man borde ej tillkonstla
en sak af så enkel beskaffenhet, som deri ifrågavarande Hela Föifattnings
O
o
samlingen skickas nu till hvarje kyrka att af klockare och kyrkovärdar förvaras i
kyrkans arkiv för att allmänheten tillhandahållas. Pastor har intet besvär härmed.
Hvarföre skall nu med uttryckliga ord stadgas ett undantags-förhållande i afseende
på Bevillnings-förordningen? Hvarje beskattad individ bör i sin egen kyrkas, ej
i Pastors stundom 9 mil aflägsna arkiv, hafva beständig och tillräcklig tillgång
62
Bevillnings-Utskottets Betänkande .V SO.
till den förordning, som är grunden till hans skatte-bevillning. Jag får således
alternativt föreslå:
att krono-länsman eller ordförande i socken-nämnd mätte till hvarje
ledamot i Bevillnings-beredningen utdela och sedan i sitt förvar
återtaga de föreslcrifne exemplaren af Bevillning s-förordningen
eller ock
att kyrkobetjeningen (kyrkovärdar) direkt och utan någon Pastors
åtgärd måtte i kyrkans arkiv emottaga och Berednings-ledamöterna
tillhandahålla ifrågavarande exemplar.»
1 i:o af Herr N. P Lindeström: a) »Jag finnér mig ovilkorligen förpligti
gad
att reservera mig mot lista punkten af 8:de § i Bevillnings-förordningen.
hvari Utskottet föreslår följande stadgande:
Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum. när alla de utaf
kapital eller arbete uppkomna inkomster icke öfverstiga Fyrahundra Riksdaler.
Så vackra än, vid första påseendet, dessa rader må förekomma, ligger dock
under dem mycken orättvisa fördold, på samma gång de innehålla ett oförsvarligt
misshushållaruJe med Statens rättighet att erhålla skatt. Bevillnings-kommittéen,
som i de flesta fall på ett berömvärd.t sätt löst sitt svåra uppdrag att föreslå en
rättvis och praktiskt utförbar fördelning af de direkta skattebördorna, hyste ingen
sympati för den progressiva beskattningen, men insåg och erkände dock att en
sträng tillämpning af den jemna skulle leda till de mindre bemedlades obilliga
betungande. Den föreslår derföre också i andra punkten af B:de § i sitt förslag
till Bevillnings-stadga — en punkt, som skall motsvaras al den här påpekade i
Utskottets — att när den skattskyIdiges sammanlagda inkomster ej öfverstiga
1,000 B:dr, äro 400 R:dr fria från bevillning. Det är således Kommittéen, som
framkastat den vackra idéen om skattfrihet för ett visst belopp och den yttrar
jemväl i motiverna, att hvad en familj nödvändigt behölver lör lifvets uppehållande,
hvilket Kommitterade beräknat lill den nyssnämnda summan, hvarken bör
eller kan beskattas, tilläggande derjemte att, om rättvisan absolut skulle tillämpas,
borde denna summa vid hvad inkomst som helst vara skattfri. Den förklarar
emellertid att det endast varit af fruktan att allt för mycket minska Statens inkomster,
som den ej vågat utsträcka denna skatleiindring öfver 1,000 R:drs inkomst.
Utskottets majoritet, i denna fråga 22 mot 18, har i sin paniska förskräckelse
för denna beskatt ni tigsgru i‘ d varit till den grad radikalt, att det föreslagit,
att all inkomst öfver del skattefria beloppet 400 R:dr, bör med samma
procent beskattas Låtom oss tiilse hvarthän delta bär.
Enligt gällande Bevillnings-förordning betalar en löntagare nu för 600 R:drs
inkomst 1 R:dr 30 öre i bevillning efter andra artikeln, men skulle efter Utskottets
förslag, om 1 - procents-beräkningen kan antagas, komma att betala 6
Bevillnings-Utskoltets Betänkande .V 20.
65
R:dr, d. v. s. 4 gänger mer än hittills. En löntagare pä 1,200 R:dr betalar nu
6 R:dr SO öre, men komme att betala 12 R:dr, således i det närmaste dubbelt
så mycket. Annu vid 1,500 R:drs inkomst betalar för närvarande en löntagare
blott 10 R:dr 50 öre, men skulle härefter få skatta 15 R:dr, d. v. s nära 43
procent mera än hittills. Skulle bcvillnings—procenteri komma att ökas öfver en
procent, blir missförhållandet naturligtvis ännu större. Betrakta vi vidare förhållandet
med näringsidkare och arbetsklassen, blir resultatet lika bedrötligt. Till en
början är stor anledning frukta att så väl Kronan som kommunerna komme att
förlora all inkomst af en hel massa samhällsmedlemmar. Hittills ha gesäller, sjömän
m. 11. ålegat en bevillning af 1 R:dr 50 öre, som i allmänhet utan klagan
utgått, men icke är det tänkbart att någon Taxerings-kommitté härefter kan vara
nog hårdhjertad och uppföra dessa klasser inom bevillnings linien, ehuru jag är
öfvertygad att ganska många bland dem förtjena mer än 400 R:dr, ty den minsta
bevillning till Kronan blefve 4 R:dr, hvilka tillsammans med de 2 å 3 gånger
så stora kommunal-afgifterna äro en ren omöjlighet för dem att betala. Beträffande
handtverkare, minuthandlare med många flere, som nu drabbas af minimiafgifterna,
hvad är det som föranleder deras så allmänna och i de flesta fall
rättmätiga klagan? Icke kan det vara denna beräkning af minimi-inkomst; sådant
vore snart sagdt ett hån mot sanningen, ett uppenbart förnekande af en
allmänt känd och erkänd sak. Nej. denna klagan härleder sig helt enkelt deraf,
att beskattningen är för tung att bära, att beskattnings-principen är oriktig, alt
intet afseende vid den mindre förmögenheten är fästadt vid hvad som nödvändigt
behöfs för lifvets uppehållande Jag kan icke dela med mig någonting af det
som ovilkorligen åtgår till kläder, till husrum, till föda för mig och de mina;
först när jag i inkomst får något deröfver blir del mig möjligt att afstå en del
deraf, men också blott af detta öfverskott. Skulle Utskottets förslag antagas, blir
deras ställning härefter nästan alldeles densamma som hittills, ty om också bevillnings-procenten
möjligen skulle minskas, kommer efter all anledning, med de
ökade kontrollerna, med den förbättrade organisationen af Taxerings-kommitléerna,
inkomstberäkningen att i nära nog samma förhållande ökas.
Ehuru jag således måste tillerkänna Kommitterades förslag ett ganska betydligt
företräde, anser jag dock äfven detta behäfladt med väsendtliga brister. En
mängd löntagare Öfver 1,000 R:drs inkomst skulle nemligen äfven efter detsamma,
på sätt jag förut visat, få sina skatter högst betydligt förhöjda. Men är en sådan
beskattning obillig för löntagaren, är del väl obestridligt alt den också är lika obillig
för alla andra samhällsklasser i samma belägenhet Jag vågar således föreslå, att
den inkomslsumma, från hvilken skattefritt afdrag får beräknas, b öjes från 1,000
R:dr till 1,500 R:dr. Denna sednare summa är visserligen, liksom Kommitterades,
godtycklig, men i den öfverlygelsen att personer, som äro nog lyckliga att ega
större inkomster än 1,500 R:dr, ej skola fästa sig vid att de proportionaliter
61
Bevillnings-Utskotlets Betänkande M 20.
komma alt betala några få riksdaler högre skatt äu mindre lyckligt lottade, har
jag ej ansett skäligt att proponera en, ytterligare minskning i Statens inkomster.
Det största fel, som vidlåder så väl Utskottets som Kommitterades förslag,
ligger dock, efter mitt föimenande, i den fixa summan af 400 R:dr, hvilka under
alla förhållanden skulle blifva skattefria Kommitlerade förklara alt della är
den minsta summa en familj kan lefva på Men icke bilda alla skattskyldiga familj,
och icke kunna heller alla familjer draga sig fram på samma minimi-summa
Nog bör en ogift person kunna reda ;ig med vida mindre än den gifte, särdeles
om denne sednare har bär: ; och hvilken enorm skilnad förefinnes icke mellan
en familj, bestående af man och hustru utan barn, och en annan med 10 eller
12. Skulle icke samhället be^å en grof orättvisa, om det förklarade att t. ex. en
ogift gesäll med 400 R:drs årlig inkomst vore oförmögen att betala ett enda öre
i bevillning, men pålade, efter Utskottets förslag, hans kamrat, som hade 401
R:drs inkomst, men derjemte hustru och flere barn att försörja, en bevillning af
öfver 4 R:dr, som med kommunal-afgifterna komme att tillskynda denne en debetsedel
på mer än 16 R:dr, under det den förre blott betalte några öre i mantalspenningar
och skyddsafgift. Mig förekommer det nästan solk lar t att man, vid
bestämmandet af del skattefria beloppet, måste fästa afseende på huruvida personen
är gift eller ogift, eller har ett, eller flere, eller inga barn.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, torde jag vördsamt få föreslå,
att den berörda punkten i Utskottets förslag komme att erhålla följande lydelse:
Den skattskyldige, hvars alta årsinkomster sammanräknade icke öfverstiga Ett
tusen femhundra Riksdaler, vare fri frän bevillnings erläggande enligt § 6 för följande
del af inkomsternas belopp, nemligen ogift man eller enkling för Tvåhundrafemtio
Riksdaler, ogift qvinna eller enka för Et/hundrafemtio Riksdaler, äkta makar
gemensamt för Fyrahundra Riksdaler samt föräldrar dessutom för Femtio
Riksdaler för hvarje egel äkta larn under tolf år, som af dem uppfostras.
Utrymmet i en reservation tillåter mig icke att fullständigare motivera detta
förslag eller upptaga till vederläggning de få och svaga invändningar, som mot
detsamma blifvit gjorda. Att det kommer rättvisan och billigheten närmare än
både Utskottets och Kommitterades, tror jag dock genast faller i ögonen, liksom det
bör vara temligen lätt alt inse att tillämpningen, såsom utgörande blott en enkel
debiteringsåtgärd, icke kan föranleda något ökadt besvär, värdt att tala om. Den
förlust Kronan kommer att göra på mindre bemedlade föräldrar med många barn,
hur billig och rättvis den också i sig sjelf är, blir säkert ändå rikligen ersatt af
den mängd personer, som enligt de andra begge förslagen skulle gå skattefria,
men efter detta rättvisligen drabbas af den allmänna skattebördan. I Utskottet
var fråga om att sätta det skattefria beloppet lika för ogifta män och qvinnor,
men vigtiga skäl ta!a för bibehållandet af denna olikhet, ty dels förefinnes den
obestrid
Bevillnings-Utskoltets Betänkande M 20.
obestridligen i verkligheten, dels skulle, om man bestämde 200 R:dr för ogift
man, vanliga drängar lätt komma att beröras af 2:dra artikeln i Bevillnings-lörordningen,
hvilket naturligtvis icke kan vara meningen.
Jag är fullt förvissad att Rikets Ständer, som ega den stora och dyrbara
rättigheten att ensamma besluta om skatterna, men till följd deraf också hafva
de heligaste förpligtelser att göra detta så rättvist som möjligt, ej skola underlåta
att taga detta vigtiga ämne i ett noggrannt ombeprölvande. Från kojan
långt in i samhället skall deras beslut i delta hänseende, mer än kanhända i de
flesta andra, på det kännbaraste sätt komma att erfuras»
Uti denna reservation hafva Herr Reutersvärd, P. 0., Herr Friherre von
Schverin, C. /, Herr Kongl. Hofpredikanten Nordlund, J, samt Herrar Cramér,
R, Ericsson, A. F. och Eneman, J. K, instämt.
b) Mot Bevillnings-stadgans 27:de g. Litt. B. mom. 2, der handlande blif
vit
ålagde att lemna uppgift på försäljningssumman.
»Att stifta lag utan att noga eftersinna om det med lagen åsyftade ändamålet
vinnes eller ej, torde säkerligen icke få anses såsom särdeles välbetänkt, och
ännu mindre blir detta förhållandet om den påbjudna lagen icke allenast förfelar
målet, utan dertill blott åstadkommer onödigt besvär och, hvad ännu värre är,
demoralisation. Skulle Utskottets förslag i det påpekade momentet af Rikets
Ständer godkännas, är det mig omöjligt att. förutse andra följder. Det är kändt
hvilken massa af osanningar det ännu gällande stadgandet om uppgift på årsinkomsten
föranledt och att Taxerings-kommittéerne sällan eller aldrig på dessa
uppgifter kunnat fästa afseende. Kan förhållandet blifva annorlunda med uppgiften
på försäljningssumman; och hvilken ofullständig, ofta rent af förvillande ledning
för bedömandet af behållningen, lemnar icke en sådan uppgift, äfven under
förutsättning att den vore sann. Endast sådane uppgifter, som äfven från annat
håll mel lätthet kunna kontrolleras, böra affordras den skattskyldige. Utan risk
är frestelsen annars för uppenbar. Jag vågar således vördsamt föreslå att detta
stadgande må förfalla.»
12:o af Herr Sv. Renström. »Emot Utskottets förslag till Bevillnings-stadga
får jag afgifva följande reservation:
l:o § 7 Litt. d. mom. 3 stadgar, att näringsidkare, som under året näst
före det, för hvilket bevillning påföres, gjort sådane lörluster, att någon behållning
å rörelsen icke uppkommit, skall likväl erlägga bevillning, beräknad efter hvad en
rörelse, jemförlig med den han drifvit, anses i allmänhet afkasta. Detta stadgande
har jag ej kunnat godkänna. Principen för den förslagna Bevillnings-stadgau är
Bih. till R. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 9
66
Deviltninqs-Utskottets Betänkande M SÖ.
den, att hvarje person skall erlägga bevillning för den inkomst han haft under
föregående äret, men icke för en rörelse, som icke lemnat nägon behållning, utan
möjligen förlust. Jag medgifver visserligen, att det må kunna vara skäl för, att
en näringsidkare, som drifvit en betydlig rörelse, äfven om han icke derpå haft
någon behållning, utan möjligen förlust, ändock, för det skydd han åtnjutit, bör
vara skyldig, att erlägga någon skatt, så viii till Staten som kommunen, men denna
skatt bör då, i min tanke, icke vara lika stor, som om rörelsen hade lemnat
den behållning, en sådan rörelse anses i allmänhet afkasta. Annars skulle ju en
näringsidkare, som icke haft någon inkomst, utan tvertom förlust, aldrig få åtnjuta
någon lindring i bevillningen, och delta måtte väl icke vara med billighet och
rättvisa öfverensstämmande. Ett så orättvist stadgande skulle dessutom otvifvelaktig!
hafva till följd, att uppgifterna från näringsidkare i allmänhet blefvo lika
opålitliga, som de hittills varit. Jag har, för min del, ansett, att om en näringsidkare
kan styrka, att han icke haft någon behållning på sin rörelse, utan möjligen
förlust, han då icke bör erlägga bevillning för mera, än halfva den summa,
en sådan rörelse, som den han bedrifvit, anses i allmänhet afkasta, hvilket i alla
fall synes mig vara en ganska hög minimi-afgift, och jag får på denna grund
vördsamt föreslå, att det omförmälda stadgandet i § 7 måtte blifva förändradt i
öfverensstämmelse härmed.
2:o § 16 stadgar, att utländning, som reser omkring i riket och för egen
eller, såsom utskickad, för annans räkning bjuder ut eller sluter handel om utländska
varor, skall vid ankomsten till riket erlägga lill vederbörande tullkammare
Etthundra Riksdaler samt dessutom Fyratio Riksdaler för hvarje månad, som han,
utöfver en tid af tre månader, i riket qvardröjer. Dessa afgilter äro jemnt dubbelt
så höga, som de, som äro stadgade i den nu gällande Bevillnings-stadgan
för sådane resande. Jag yrkade i en reservation emot förslaget till Bevillningsstadga
vid sistlidne riksdag, på då anförde skäl, att ingen afgift skulle åläggas
dylika resande. Då detta mitt yrkande emellertid icke vann Ständernas bifall, vill
jag nu icke förnya det; men som jag icke anser något giltigt skäl vara anfördt
för att höja de afgifter, som vid sistlidne riksdag bestämdes för sådane resande,
till jemnt dubbelt, så hemställer jag deremot, om icke de afgifter, som nu erläggas
af sådane resande, böra förblifva oförändrade.
3:o <§ 27 Litt. b. punkt. 3 stadgar, att direktionen eller styrelsen för hvart
och ett bolag, som fått sina bolagsreglor af Kongl. Majit stadfästade och antin
genv:
står under offentlig koutroll eller har inskränkt ansvarighet enligt Kongl.
Förordningen den 6 Oktober 1848, bör aflemna, jemte andra uppgifter, bestyrkt
utdrag af samma bolags sednast ufslutade räkenskaper, hvarigenom ådagalägges
den, under det år, dessa räkenskaper omfatta, för bolagets delegare uppkomna
vinst och till dem verkställda utdelningar samt bolagets vid samma års slut egande
behållning. Detta stadgande, för så vidt detsamma rörer sådane bolag, som hafva
Bevilinings-Utskottets Betänkande M 20.
67
inskränkt ansvarighet, men icke stå under offentlig kontroll, liar jag icke heller
kunnat godkänna. Jag anser det väl vara riktigt, att direktionen eller styrelsen
för hvart och ett sådant bo'ag bör vara pligtig, att uppgifva bolagets uppkomna
vinst och den utdelning, som til! delegarne blifvit verkstäl d, men alldeles icke
den behållning bo'aget eger, hvilket skulle vara detsamma, som att uppgifva huru
bo'agets affärer stå. Att, på detta sätt, åt laxeringsmännen inrymma rättigheten,
att taga kännedom om, huru dylika bolags finansiela ställning kan vara, kan jag
ej finna skulle vara lämpligt. Skulle någon kontroll deröfver anses vara behöflig,
så torde väl en sådan böra utöfvas af annan myndighet. Jag tager mig, på
grund häraf, friheten yrka, att den sista meningen af berörde punkt, hvilken
lyder som följer, »samt bolagets vid samma års slut egande behållning», måtte
komma att utgå»
J3:o af Herr Swartz: »Emot 11 t skottets beslut att icke föreslå någon lindring
för dem, hvilka endast för smärre inkomst-belopp skola vara underkastade bevillning
för inkomster af kapital eller arbete får jag vördsamt reservera mig.
Jag vill dock icke dermed hafva sagt, att jag understödjer det inom Utskottet
väckta, af ganska många omfattade, ehuru af majoriteten förkastade förslag, att
lindring skulle medgifvas för så pass stor årsmkomst, som lill oell med 1,500 Riksdaler,
och att lindringen skulle bestämmas olika allt efter söm den skattskyldige
vore man eller qvinna, gift eller ogift, med eller utan barn, så att t. ex , medan
det bevillningsfria afdraget för äkta makar skulle få vara 400 R:dr och kunna ökas
derutöfver med 50 R:dr för hvarje barn under 12 års ålder, så skul e afdraget för
ogift man få utgöra endast 250 R:dr och för ogift qvinna icke mer än 150 R:dr.
Lika billigt, som det bör erkännas vara, ali från erläggande af inkomslbevillning
undantaga de minst bemedlade, hvilka icke ega större tillgångar än som erfordras för
att fylla de nödvändiga lefnadsbebofven, lika nödvändigt torde det ock vara, för
att underlätta och derigenom så mycket mer försäkra sig om ett noggrannt utförande
af ett på taxering af inkomst grund :dl beskattnings—system, att uppdraga
gränsen för undantagen så, alt den stora mängden af samhälls-medlemmar, som i
alla fall skulle kunna lemna blott ett ganska ringa direkt bidrag till Statens inkomster,
alldeles undantages från att komma under ompröfning af taxeringsmänneu.
Den på mantalslängden grundade längd för införande af inkomst-beräkning och lievillnings-afgifter,
som Beredningen har att af vederbörande tjensteman erhålla, enligt
37 §, får naturligtvis en ofantligt större omfattning, om deruti skall upptagas
hvarje qvinna, som anses ega uti inkomst blott föga mer än 150 R:dr, likasom
hvarje man med blott föga mer än 250 R: 1 r årlig inkomst, emot om regeln är
den, att ingen deruti upptages, hvars inkomst för året icke anses öfverstiga 400
R.-dr. Det afseende på kön och familje-förhållanden, som tjenstemannen, under utarbetandet
af denna längd, skulle få att göra, komme dessutom att betydligt öka
bans besvär och fordrs en mycket noggrannare kännedom om personernas lefnads
-
Bevillnings-Ut skottets Betänkande JW 20-
vilkor, än sorn eljest vöre af nöden. Och taxeringsmännens arbete, som ändock
onekligen blir ganska mödosamt, huru skulle det icke sedan komma att ökas!
Nej, detla förslag har jag visserligen icke velat, för min del, understödja.
Deremot har jag ansett, alt Utskottet bort fästa det afseende på Bevillningskommittéens
förslag, att Utskottet i sin ordning föreslagil, del måtte, när alla inkomster
af kapital och arbete, sammanräknade, icke öfverstiga Ett tusen Riksdaler,
Fyrahundra Riksdaler derutaf vara fria från bevillning. Redan den omständigheten,
att tjenstemän nu tillgodonjuta lindring uti bevillningen för löner inom visst belopp,
och att man, så mycket som möjligt, borde undvika att för tjenstemännen åstadkomma
någon större tunga, synes mig hafva bort tala för ett godkännande i denna
del af Kommilléens förslag. Men ju mer man önskar att uppskattningen af alla
skattskyldiges inkomster hädanefter skall blifva riktig, och ju mer man väntar att
bevillningen, efter andra artikeln skall komma att läggas till grund för de alltjemnt
stigande kommunal-afgifterna, desto angelägnare förekommer det mig att icke öfvergifva
en i nu gällande Bevillnings-förordning uttalad grundsats, som, efter mitt förmenande,
skall, inom rimliga gränser tillämpad, långt mer befrämja än, såsom Utskottet
antaget, hindra tillvägabringandet af en noga uppskattning. Det ligger
billighet deruti, att man erkänner att näst dem, som böra alldeles fritagas från bevillning,
finnas sådane, hvilka man bör medgifva frihet från bevillning för åtminstone
någon del af deras ringa inkomster. Må vara, att gränsen för sådan lindring endast
godtyckligt kan bestämmas, då man icke anser sig kunna medgifva undantag
af ett lika belopp för alla. Lemnäs emellertid denna billiglietsfordran alldeles åsido
af lagstiftaren, är att befara, att den mången gång kommer att på ett ännu godtyckligare
och derföre vida betänkligare sätt hörsammas af dem, som skola tillämpa
lagen, För min del har jag från början varit böjd att stanna vid Bevillningskommilléens
förslag i ämnet och godkänna att gränsen för lindrings åtnjutande sattes
vid 1,000 R:dr årlig inkomst, men som det synts mig vara en allmännare mening,
at, 1,200 Riksdaler borde sättas i stället, vill jag icke skilja mig från dem, som
så yrka. Något ovanligt i andra länders lagstiftning om inkomstskatt är det icke,
att hafva några enkla gradalioner, äfven då man icke velat i allmänhet godkänna
progressiva afgifter. I England är nyligen föreslaget olika skatt för inkomst öfver
150 pund sterling emot för inkomst derunder, från och med 100 pund sterling.
Det vid Beviilnings-kommittéens förslag fogade formuläret lito visar, på hvilket enkelt
sätt afdrag kan iakttagas vid taxeringen.
Då jag, på dessa skäl, finnér lindring böra medgifvas de minst bemedlade bland
de skattskyldige, äfvensom att sådan lindring kan verkställas med bibehållande af
all nödig enkelhet och reda i grunderna för beskattningen, vågar jag vördsammast
hemställa,
att Rikets Ständer, med förändring af första punkten i § 8 af Utskottets
förslag till Bevillnings-stadga, ville åt samma punkt gifva
Bevillnings-Utskottcts Betänkande M 20.
följande lydelse: När alla de utaf kapital eller arbete uppkomna
årsinkomster, sammanräknade, icke öfverstiga litt tusen tvåhundra
Riksdaler, äro Fyrahundra Riksdaler derutaf fria från bevillning.»
Uti denna reservation hafva Kontraktsprosten Kullman, Prosten Lindberg, Herrar
,/. Ödmanson, C. F. Carlson och G Widell instämt.
i4:o af Herr J. ödmanson: »Jag reserverar mig mot följande bestämmelser
i 27 §, litt. b. 2 och 3 mom. Stadgandet i 2 morn.: att bruks- och fabriks
idkare
samt handlande och handtverkare lill Taxerings-beredningen skola, bland annat,
uppgifva beloppet af sina försäljningar under föregående året, synes mig olämplig och
utgör icke någon tillförlitlig grund för en rättvis beskattning, helst den ena affärsmannen
ofta på sin rörelse förtjent betydligt mera än den andra, oaktadt försäljningsbeloppen
varit lika stora.
Uti 3 morn. bestämmes att direktionen eller styrelsen för hvart och ett bolag,
som af Kongl. Maj:t erhållit fastställelse på sina bolagsreglor och antingen står un -  der offentlig kontroll, eller bar inskiänkt ansvarighet enligt Kongl. Förordningen
den 6 Oktober 1848 bör, jemte de i 2 mom. omförmälde uppgifter, äfven förete
bestyrkt afskrift af bolagets sednast afslutade räkenskaper, hvarigenom ådagalägges
den, under det år räkenskaperna omfatta, för bolagets delegare uppkomna vinst och
till dern verkställda utdelningar, tillika med bolagets vid samma års slut uppkomna
behållning. För bolag, som stå under offentlig kontroll är föreskriften fullkomligt
riktig och i öfverensstämmelse med lagen derom,- att berörde bolags ställning bör
offentliggöras. Hvad åter angår öfriga aktie-bolag, så hafva försvararne af stadgandet
ansett allmänheten berättigad, att härigenom erhålla garanti för sina med
bolagen inledda affärer; men i händelse kontroller eller garantier bort ifrågakomma,
hade föreskrifter derom säkert blifvit meddella i 1848 års Författning. Bevillningsförordningen
har deremot icke till uppgift att bereda allmänheten så beskaffade
garantier, utan bör endast tillse att det allmänna af de skatlskyldige tillgodonjuter
dess tillständiga rätt. Åläggandet för dessa aktie-bolag, att hvarje år i och för
beskattningen helt och hållet offentliggöra deras affärsställning är en åtgärd, som, i
stället att medföra åsyftad verkan, ovilkorligen framkallar falska och oriktiga uppgifter
och räkenskaper, hvilket alltid blir följden af lagar och föreskrifter, som äro
obilliga och orättvisa. Jag behöfver i detta hänseende endast påyrka hvad erfarenheten
lärt oss vid tillämpningen af föregående Bevillnings-förordningar.
Med anledning af hvad jag anfört anser jag ifrågastäl/da stadgande böra ur
BevilInings-förordningen borttagas »
Häruti hafva instämt: Herr vice Talmannen Schwan, samt Herrar R. Cramdr,
A■ P. Ericson, L. Wistelius och C F. Carlson samt Gust. Widell, den sistnämnde
endast så vidt reservationen rörer 2:dra mom.
rn
Bevillnings-lhskottets Betänkande M 20.
13:o af Josef Holm från Stockholms län, A. J. Sandstedt från Jönköpings län,
Olof Lagergren från Gottlands län, C G. Cederskog från Östergötlands län och Olof
Lindstrom från Westerbottens län:
Vid § 29: »Då uteblifven uppgift icke utgör hinder för bevillningens bestäm
mande,
böra större böter, som för de mindre bemedlade äro kännbara, undvikas;
och föreslås derföre att Irsta momentet från och med ordet skattskyldig må erhålla
följande lydelse:
skattskyldig eller annan enskild person, hvilken icke inom stadgad
tid inlemnat sådan uppgift, som af honom bör meddelas, må åläggas
böter från En lill och med Tre Riksdaler; dock må allmoge och
mindre skrifkunnige meddela sina uppgifter muntligen.
Vid § 31: För åstadkommande af större enstämmighet föreslås följande tillägg
vid slutet af §:n:
äfvensom mindre socknar kunna sammanslås.
Vid § 71 föreslås:
att nu gällande föreskrifter till besvärs anförande må bibehållas
Vid § 76 föreslås den ändring i l:sta momentet:
att till den upptagna kostnaden anslås första gången högst sex och
sedan livart år högst tre procent af länets bevillnings-summa »
llti denna reservation, i hvad den rörer §§ 29 31 och 76, hafva E. M
Falk från Skaraborgs och Ni/s Olsson från Malmöhus län instämt; samt
16:o af Johan Bergström från Kopparbergs län: »Emot 71 §, för hvars
utbytande jag yrkar införandet af 73 § uti Kommilterades Betänkande.
Att ett tillägg lill 4 § uti Instruktion för Taxerings-förrättningarne måtte
göras, som tillåter taxeringsmännen alt vid uppskattning å fast egendom jemte der
uppräknade grunder taga egendomens afkastning i beräkning.
Dessutom får jag reservera mig deremot ali Utskottet frånkäul den del af
Kopparbergs län den lindring i bevillningen, som den åtnjuter för ett enligt Kongl.
Resolutionen den 2 December 1746 ålagdt och ännu af den utgående onus, som
kallas kungsgårds-hjelpen, bestående deri att de skola bygga och underhålla åbyggnaden
å Näs kungsgård samt deltaga i stängsel-skyldigheten å dess egor. Rikets
Ständers Revillnings-föro-dning af den 15 Oktober 176*6 §11 befriar allmogen
i Kopparbergs Ian från hälften af bevillningen för den så kallade kungsgårdshjelpen,
så länge detta onus fortfar, och uti Rikets Ständers Bevillnings-förordning
den 28 April 1789 § 11 heter del: Den del af allmogen i Kopparbergs län,
sorn hr skyldig grufvehjelp till Stora Kopparberget, befrias från hälften af den bevillning,
som rikets allmoge i gemen blifvit ålagd, och de som en sådan grufvehjelp
till Löfås Silfververk samt den så kallade kungsgårds-hjelpen utgöra, blifva,
med enahanda undanlag, från bevillnings-afgifterna för en fjerdedel befriade,
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 20.
71
så länge berörde extra ordinarie skyldigheter och onera lör den ena eller andra
icke upphöra, så att de i stallet kunna lika med den öfriga allmogen i riket underkastas
de i sådant afseende, sorn förbemäldt är, förminskade kontributioner. lili
alla följande Bevillnings-förordningar, till och med den nu gällande, heter det, rörande
Kopparbergs Ian, uti 143 §: hvarjemte de, sorn icke deltagit i extra giulve-hjelpen,
men äro ålagde utgöra den så kallade kungsgårds-hjelpen, förskonas så länge
delta onus fortfar från en fjerdedel af bevillningen efter lista och 2:dra Artikeln,
Då den så kallade grufvchjelpen nu upphört, kan man för dem som utgjorde
detta onus icke begära lindring i bevillningen, men de åter, nemligen Näsgårds
fögderi och Vesterbergslags fögderi, som ännu utgöra kungsgårds-bjelpen vid Näs
kungsgård och för sin lindring i bevillningen aldrig haft annat onus än det som
lika känbart qvarstår, borde rättvisligen åtnjuta samma lindring, som nu gällande
och föregående Bevillnings-förordningar medgifva, N. B. så länge detta onus fortfur;
och får jag derföre föreslå ett tillägg i enlighet med 145 § af 1858 års Bevilluings-förordning:
att
de i Kopparbergs län som utgöra den så kallade kungsgårds
hjelpen
förskonas, så länge detta onus fortfar, från en fjerdedel af
bevillningen efter lista och 2:dra Artikeln,
1 sednare delen af denna reservation har Herr Reutersvärd, /'. Ö., instämt.
Rättelse
i Utskottets förslag till Bevillnings-Stadga.
§ 40 bär hafva följande uppställning:
Ilo, Krono-fogde eller Magistrats-person må ej utan laga förfall kunna af
säga
sig erhållet förordnande att vara ordförande i Bevillnirigs-beredning.
2:o. Hvarje annan inom Berednings-distriktet bosatt person, vare skyldig att,
så vida han icke de tvänne nästföregående åren deltagit i distriktets Bevillnings
beredning
eller är af laga förfall hindrad, emottaga förordnande att vara ordförande
eller ledamot i Beredningen. Utom distriktet bosatt person är icke, utan sitt eget
medgifvande, skyldig att sådan befattning sig åtaga.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN. 1860.
Förslår/ till Bevillnings-Stadga.
1
Sveriges Rikes Ständers Bevillnings-Stadga
för 1861 och påföljande år,
intill slutet af del dr, under hrars lopp ny bevillnings-stadga af Rikets
Ständer fastställd blif ver; uppgjord och antagen vid lagtima riksdagen
i Stockholm den
Sveriges Rikes till allmän lagtima riksdag sammankallade och här i Stockholm
församlade Ständer gore veterligl: att sedan Wi, likmätigt Regerings-formehs
föreskrifter, granskat Statens financiela tillstånd och behof samt anslagit de för
behofven erforderliga summor, bafve Wi, utöfver Statens ordinarie inkomster samt
öfriga bevillningar, härmed åtagit oss en årlig allmän bevillning och i afseende på
denna bevillnings utgörande öfverenskommit om följande stadganden:
Ar t. 1.
Personlig skydds-afgift.
§ i
Utaf
hvar och en i mantalslängd upptagen person, som, enligt gällande författningar,
skall utgöra mantalspenningar, erlägges personlig skgdds-afgift,
för man med Fyratio öre
och för qvinna med Tjugo öre.
Art. II.
A) Bevillning af fast egendom.
§ 2.
För all inom riket belägen fast egendom — med undantag af Statens —
erlägges af egaren bevillning efter fastighetens uppskattade värde.
Bih. till /{. St. l>rvt. 1859 & 1860. 5 Sami. t Afd. 11 Höft. I
s
Förslog till Bevillnings-Sladga.
Likaledes erlägges af vederbörande innehafvare bevillning:
a) för kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med åborätt;
b) för Staten tillhöriga hemman, hemmansdelar och lägenheter eller särskilda'
byggnader, som antingen äro till boställen eller eljest pä lön anslagna,
eller ock till begagnande mot lifstids-städja upplåtna.
Denna bevillning utgår:
l:o för jordbruks-fastighet med tre öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler
af uppskattnings-värdet; och
2:o för all annan fastighet med fem öre för hvarje fulla Etthundra Riksdaler
af samma värde.
Från ofvanstående bevillning befrias kommuner och fromma stiftelser för d.em
tillhöriga byggnader, så framt de i hyror eller på annat sätt icke lemna någon
inkomst; men i motsatt fall uppskattas sådane byggnader till värde i förhållande
till
inkomstens belopp och utgöres bevillning derför efter ofvan bestämda grund.
Frälseränta räknas till sådan fastighet, som upptages i mom. 2:o af denna §.
§ 3-
Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde, med ledning af köpeafhandlingar,
arrende- eller hyres-afgifter, värderingar för samma egendoms belåning
eller försäkrande mot brandskada samt öfriga om hvarje särskild egendoms
beskaffenhet och afkastning erhållna uppgifter eller inhemtade upplysningar; bö
rande
dervid de i sådant afseende meddelade stadgande!) uti den för bevillningstaxerings-förrättningarne
utfärdade instruktion noga iakttagas.
Frälseränta uppskattas tili kapitalvärde, motsvarande fem procent af det belopp,
hvartill räntan efter nästföregående års markegång uppgått.
Vid uppskattningen af fast egendom utsättas särskilda värden:
a) i stad: å tomt, åbyggnad och jordegendom;
b) på landet: å hvarje särskildt hemman och hemmansdel samt från annan
egendom för alltid eller under viss tid afsöndrad, elier mot bestämd afgift och
utan arbetsskyldighet eller tjenstbarhet upplåten lägenhet, äfvensom å byggnader,
hvilka antingen användas till annat föremål, än jordbruket tillhörande näringar,
eller äro uppförda på lustställen eller andra dermed jemförliga mindre lägenheter
och utgöra dessa ställens och lägenheters egentliga värde.
Förslag till Ilevillnings-Stadga. 3
§ »■
Deif för fast egendom belöpande bevillning skall påföras samt erläggas och
redovisas inom den ort, der egendomen är belägen.
B) Bevillning för inkomst af kapital eller arbete.
§ 6.
För all inkomst, vare sig af kapital eller arbete, erlägges bevillning med En
procent, beräknad fi behållna inkomst beloppet.
Med inkomst af kapital förstås: ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer
nedlagde eller hos penninge-förvaltande verk eller enskilde insatte penningar,
äfvensom ränta och vinst å aktier i bolag, der aktie-utdelningen icke kan
inbegripas under benämning inkomst af arbete.
Med inkomst af arbete förslås: all den inkomst, som erhålles of rörelse, yrke
eller tjenst, såsom vinst af bergsbruk jemte dertill hörande verk, inrättningar och
näringar, af mjöl- och sågqvarnar, fabriker, mekaniska verkstäder, samt andra för
varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar, handelsrörelse, skeppsrederi
eller sjöfart, handtverk eller annan, jordbruket icke tillhörande, näring, samt hvad
utöfver dermed förenade kostnader förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst
eller handaslöjd, äfvensom aflöning, arfvode» och traktamenten, sportler eller andra
med allmän eller enskild tjenstebefattning förenade förmåner, samt pension, årligt
understöd (gratifikation), lifränta eller undantags-förmån.
Norrmän, anställde vid de förenade rikenas beskickningar bos utländska
makter, erlägga inkomst-bevillning för den aflöning de från Svenska statskassan
uppbära.
Arrendatorer af Kronan tillhörig fast egendom erlägga ock bevillning för den
inkomst de af dessa arrenden åtnjuta.
§ 7.
Grunder för inkomsternas beräknande.
l:o I fråga om den inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras, får afdrag
icke ske för den skatt skyldiges och hans familjs iefnadskostnader eller dertill hän
förliga
utgifter; men deremot må från sådan inkomst följande kostnader och utgifter
afräknas, nemligen:
a) ränta å det för rörelses bedrifvande upplånade kapital;
4
Förslag till Bevillnings-Stadga.
b) arrende eller hyra för de i och för rörelsen arrenderade eller hyrda lägenheter,
fabriks- och magasins-byggnader samt öfriga lokaler;
c) drift- och underhälls-kostnader för gående verk eller begagnade maskiner;
samt
d) aflöning, föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsens bedrifvande
använda biträden och arbetare.
Då till rörelses bedrifvande användes egendom, lägenhet eller åbyggnad, för
hvilken fastighets-bevillning erlägges, må skäligen beräknad arrende- eller hyresafgift
afdragas från den inkomst rörelsen lemnar.
Näringsidkare, som under året näst föro det, för hvilket bevillning påföres,
gjort sådana förluster, att någon behållning å rörelsen icke uppkommit, skall likväl
erlägga bevillning, beräknad efter hvad en rörelse, jemförlig med den han drif—
vit, anses i allmänhet afkasta.
Förluster, af hvilka kapital drabbats, afräknas från egarens kapital-förmögenhet
och erlägges bevillning för den afkastning återstående kapital-beloppet anses
lemna.
2:o Uti den inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras af löntagare samt
dem, som åtnjuta arfvoden elier traktamenten m m , inberäknas icke hvad sorn
anvisats för bestridande af de med erhållna tjenster eller uppdrog förenade särskilda
kostnader, såsom: resekostnads-ersättning, å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares häst- och fourage-medel, anslag till skrifmaterialier och andra expenser,
traktamente för förrättning å annat ställe, än ijenstemans eller i förrättningen
deltagande persons vanliga boningsort, arfvode eller traktamente för kommendering
utom station, fält—aflöning under krigstid, arfvode eller traktamente för
riksdag eller revision å annan ort, än der ärfvodes- eller traktaments-tagaren är
,bosatt, presterskapets proste-tunnor samt den ersättning, som under namn af inqvarterings-penningar
utgår till indelta arméens officerare för bristande karaktershus
å deras boställen.
Likaledes må afdrag ske för 'öljande utgifter, nemligen: aflöning eller annan,
ersättning till vikarie eller tjenstebiträde, presterskapets s. k. Gärden och Taxen,
de af landshöfdingars och officerares löner utgående ackords-, ränte- och amorterings-afdrag
samt kostnader för sådana anbefallda tjenste-resor, för hvilka ersättning
icke är särskildt anvisad.
3:o Vid beräkningen af behållen inkomst of arbete iakttagas för öfrigt de i
dessa hänseenden meddelade bestämmelser och närmare föreskrifter, som ofvan åberopade
instruktion lör bevillnings-taxeringarnes verkställighet innehåller.
Inkomst genom bruks-, fabriks- och handeis-rörelse. sjöfart, handtverk eller
annat yrke samt de med tjenstebefattning förenade obestämda eller extra inkomster
taxeras för det lögande året och böra i allmänhet beräknas på grund af förhållandet
under nästföregdngna äret.
Förslag till Bevillnings-Sladga.
5
Indelta, likasom andra i spanmäl eller persedlar utgående, löner upptagas tilF
det kontanta belopp, de efter sednast för orten faststäldt markegångspris utgöra.
§ 8.
Undantag från de i § 6 meddelade stadganden.
Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum, när alla de utaf
kapital eller arbete uppkomna års-inkomster, sammanräknade, icke öfverstiga Fyrahundra
Riksdaler.
Dessutom äro från utgörande af inkomst-beviilning frikallade:
a) Staten, kyrkor, akademier eller vetenskapliga samfund, jernkontoret, sä
länge detta verks vinstmedel till allmänt nyttiga ändamål användas, länens hushålla
i ngs-sällskapcr, allmänna skolor och undervisningsverk, stipendie-fonder, pensions-anstalter,
sjuk- och fattig vårds—inrättningar, jemte andra fromma stiftelser,
sparbanker samt städer eller menigheter; börande dock för löner, arfvoden och
pensioner m. m., som utaf nU uppräknade verks och inrättningars medel utgå, af
innehafvare!) erläggas bevillning efter samma beräkningsgrund, som för andra lön—
och pcnsions-tagare med ilere är fastställd; och skall bevillning äfven utgå af patroni
ecclesiarum i Skåne. Halland och Bolius län, sorn njuta spanmål af kronoeller
kyrkotionde, likasom af den kyrkorna i dessa orter tillhörande tionde, som
ej är på lön eller till andra bestämda ordinarie utgifter anslagen, samt af domkyrkorna
i riket för deras inkomst i spanmäl eller hemmansräntor, sedan derifrån
blifvit afräknade endast sådana, efter särskild stat utgående löner, för hvilka innehafvarne,
efter denna artikels ofvanstående 6 §, till det belopp förut stadgadt är,
bevillning erlägga;
b) medlem af Konunga-ätten för af Staten anvisadt anslag samt för inkomst
af kapital;
c) här i riket tjenstgörande eller anställde Norske embets- och tjenstemän,
utom för hvad de af Svenska Statsverket kunna åtnjuta, samt främmande makters
härvarande beskickningar och konsulater tillhörande personer, jemte deras betjening,
så vida de icke äro Svenske undersåter eller inom riket drifva handel
eller utöfva annat yrke;
d) utländsk man, hvilken endast såsom resande sig i Sverige uppehåller och
här i riket hvarken idkar någon näring eller är i Statens, kommuns eller Svensk
undersåtes tjenst anställd.
§ 9-
Bevillning föf inkomst af kapital eller arbete påföres:
6
Förslag lill llevillnings-Sladga.
bolag, der bolagets rörelse förnämligast drifves, eller, i fall sädan bestämd ort icke
förefinnes, der bolaget har sin styrelse;
fabriksegare, handlande eller annan näringsidkare, der fabriken är belägen, eller
handeln, yrket eller näringen idkas, sävida den behållna inkomsten deraf
öfverstiger Fyrahundra Riksdaler; dock skola handlande i Stockholm för
den handelsrörelse, de derstädes idka, taxeras inom den församling, der de
äro mantalsskrifne;
egare af fartyg, hvaruti flere hafva del, der hufvud- eller korrespondent-redaren,
eller, om sådan ej finnes, der skepparen är mantalsskrifven;
hvar och en annan skattskyldig, der han är mantalsskrifven.
§ 10.
Vid påförandet af den inkomst-bevillning, som det åligger hvarje skattskyldig
att inom sin mantals-skrifningsort utgöra, skola alla de inkomster af kapital
eller arbete, han på samma eller särskilda ställen åtnjuter, beräknas, och bevill—
njngs-afgiftens belopp på grund deraf bestämmas; dock med afdrag af den afgift,
som han bör annorstädes erlägga.
Ar t. lil.
A) Bevillning af frälsc-egcndomar.
§ 11-
Utom den efter fast egendoms uppskattade värde, enligt 2:dra Artikeln, utgående
bevillning, skall för frälse-egendomar följande afgift fortfarande beräknas
och utgöras på samma sätt som hittills, nemligen;
Tretio öre för hvarje rusttjenslmark, efter ingifven och riktig befunnen rusttjenstlängd
och jordebok i det län, der egendomen är belägen.
Denna afgift upphör till hälften, då rustningen nppsättes, och eger icke rum
för sätes- och ladugårdar samt de till Danviks hospital hörande frälsehemman.
De frälsehemman, som hvarken utgöra ränta i rusttjenst-persedlar eller äro
i rusttjenstlängden uppförda, anses vid bevillningens beräknande lika med andra
närmast belägna frälsehemman, med hvilka de kunna jemföras; men för utsockne
frälsehemman betalas: i Skåne Fem Riksdaler tretioett öre, i Blekinge Fem Riksdaler
samt i Halland och Bohus län Fyra Riksdaler åttiofyra öre, allt efter förmedladt
helt mantal, och i lika förhållande för mindre hemmansdelar.
För rå- och rörs- samt insockne hemman erlägges hälften emot det, som för
utsockne hemman stadgadt är; börande, i händelse af rustningens uppsättande, ej
Förslag till Bevillnings-Sladga.
7
mindre för rå- och rörs- än insockne hemman samma afdrag ega rum, som för
frälsehemman är faststäldt.
För särskildt skattlagda, af frälsenatur varande qvarnar och lägenheter, utan
hemmantal, i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, erläggas femtiotre öre för
hvarje tunna hardt korn af den åsätta räntan.
B) Bevillning för Post- och Lotshemman.
§ *2.
För de Post- och Lotshemman, som äro frikallade från rotering och kronoskjuts,
betalas särskildt efter hemmantalet Tre Riksdaler Riksmynt för hvarje helt
mantal och i lika förhållande för de mindre, men för dem, hvilka endast njuta
frihet för kronoskjuts, försvinner afgiften.
C) Bevillning för rättighet till skogsfång på allmänningar.
§ 13-
l:o För rättighet till skogsfång på Kronans, mot rekognition, till bruk,
hyttor eller grufvor upplåtna allmänningar erläggas Tjugofem öre för hvarje stafrum
ved eller deremot svarande aderton tunnor kol; och beräknas denna afgift
efter det belopp ved eller kol, för hvilket rekognitions-afgiften enligt privilegier
eller resolutioner utgår, antingen skogsfånget årligen begagnas eller icke.
2:o För kolnings-frihet på härads- eller socken-allmänningar, när derför till
häradet eller socknen icke erlägges betalning, svarande mot den, som för rekognitions-skogars
eller krono-allmänningars begagnande, enligt 1752 års författning,
jemte bevillningen utgöres, skall afgiften så höjas, att beloppet blifver enahanda
med hvad för nyttjanderätt till kronoskogarne erlägges.
D) Bevillning för Dylta bruks tillverkningar.
§ 14.
Jemte den enligt 2:dra Artikeln utgående bevillning, erlägger egaren af Dylta
bruk i Örebro län
för hvarje centner svafvel . . * Trettioett öre,
för hvarje centner vitriol Åtta öre
och för hvarje centner rödfärg Sex öre.
8
Förslag (ill Bevillnings-Slad ga.
E) Bevillning af Bank-bolag med scdel-utgifningsrätt.
§ is
Enskild Hank, som eger sedel-utgifningsrätt, erlägger, utom bevillning enligt
2:dra Artikeln, en afgift af Tvä Riksdaler för hvarje Tusen Riksdaler af det högsta
belopp af Bankens sedlar, som pä en gäng under nästföregående året varit
utlemnade i rörelsen; varande Styrelsen för sadan Bank skyldig alt, till upplysning
vid denna afgifts debitering, i början af hvarje är aflemna en genom intyg af det
utaf Konungens Befallningshafvande förordnade ombud bestyrkt uppgift ä nyssnämnda
sedelbelopp.
F) Bevillning af utländske handlande och handels-cxpediter.
§ 16-
Utlänning, som reser omkring i riket och för egen eller, säsom utskickad,
för annans räkning bjuder ut eller slutar handel om utländska varor, skall vid
ankomsten till riket erlägga till vederbörande tullkammare Etthundra Riksdaler
samt dessutom Fyratio Riksdaler för hvarje månad, som han utöfver en tid af tre
månader i riket qvardröjer; börande sådan utlänning, sä snart han till riket ankommit,
uppgifva huru länge han ämnar sig härstädes uppehålla. Och skall vid
ofgiftens erläggande honom tillställas en tryckt underrättelse om hvad han vid sin
handels utöfvande inom riket vidare har alt iakttaga. Förr än den stadgade afgiften
blifvit erlagd, derom ä det medförda passet bevis bör af uppbördsmannen
meddelas, får pass för resans fortsättande inom landet eller återresa ur riket icke
utfärdas; och åligger det jemväl utlänning, vid bot al Etthundra Riksdaler, att,
innan han inom riket bjuder ut elier sluter handel om utländska varor, uppvisa
sitt pass i poliskammaren, der sädan finnes, och eljest hos Magistraten eller Borgmästare-embetet,
samt styrka att afgiftcn blifvit betald. Den utlänning, som, utan
att hafva sädant fullgjort eller den stadgade afgiften behörigen erlagt, beträdes
med att bjuda ut eller sluta handel om utländska varor, skall, jemte afgiftens erläggande,
böta Femhundra Riksdaler. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare,
der sådan finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterne
lika mellan åklagaren och de fattiga. — De sålunda uppburna bevillningsafiiiflerna
ålisser det de särskilda Tullkamrarue att under enahanda kontroll, som
för tull-uppbörd är stadgad, redovisa inför General-Tullstyrelsen, som låter deröfver
för hela året upprätta en räkning, hvilken öfversändes till Rikets Ständers
Riksgälds-kontor, jemte bevis att medlen blifvit för detta Verk insatte, hvarefter
räkningen,
Förslag lill nevillriings-Stadga.
0
räkningen, sedan den i Riksgälds kontoret blifvit öfversedd, aflemnas lill Kongl,
Majrts och Rikets Kammar-rätt att der granskas.
Hvad i denria § är stadgadt rörande särskild bevillnings-afgift af utlänning,
som utbjuder eller försäljer utländska varor, gäller icke för Norrman, som idkar
handel med Norska produkter.
G) Bevillning af ut lii nilin gar för konserter och dramatiska eller
andra föreställningar.
§ *7
Utländsk man eller qvinna, som, emot inträdes-afgift, för egen räkning gifver
konsert, uppförer skådespel, förevisar konslridning, lindansning mekaniska eller
ondra konster, samlingar af djur och naturalier m. m , erlägger för hvarje särskild
konsert eller hvarje dag, då skådespel eller annan föreställning gifves, i Stockholm
■och Göteborg Tre Riksdaler och å annan ort inom riket En Riksdaler femtio öre;
börande sådan konsert-gifvare, teater-föreståndare, konst-idkare eller förevisare,
innan han erhåller pass eller påskrift derå och från staden eller orten afreser, med
vederbörligt qvitto styrka, att de honom åliggande afgilter blifvit i stadgad ordning
erlagda. Dylikt, i afseende på sednast inom riket gillia representationer meddeladt,
qvitto bör dessutom ovilkorligen företes af hvar och en utlänning, då han
i sagda ändamål till annan inrikes ort ankommer.
I händelse nu föreskrifveu bevillning icke före verkställd afresa vederbörligen
utgjorts, är den, som meddelat eller påtecknat pass till resans fortsättande, ansvarig
för samma afgilts erläggande; skolande det åligga i stod fiskaler och i köping
länsman eller den, som der innehar motsvarande befattning, att efter hvarje halft
års utgång lill Konungens Befallningshafvande i länet skriftligen uppgifva, huru
många föreställningar af förenämnda beskaffenhet derstädes blifvit under tiden
gifna, eller, om någon sådan ej förekommit, det likaledes anmäla; hvarefter dessa
uppgifter böra åtfölja länets krono-räkenskaper, då de till Kammar-rätten insändas.
H) Bevillning af gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd.
§ >8.
l:o bör gafva af fast egendom, med full eganderätt till sjelfva egendomen,
•erläggas Evra för hundra i bevillning.
2:o För testamente af fast eller lös egendom, kapital eller fordringar, med
Hilt. lill 11 St Pr.,/. 1850 fs 1800. 5 Sam!, t Afd. II Haft. 2
10
Förtlag till Bevillnings-Stadga
-
full eganderätt till sjelfva egendomen eller kapitalet, erläggas Fyra för hundra 1
bevillning.
5:o För fideikommiss erläggas af hvar och en, som tillträder eller mottager
fideikommitterad egendom eller säsom fideikommiss onslagct kapital, Fyra för hundra
i bevillning.
4:o För testamente of ärlig afkomst eller ränta, utan eganderätt till den egendom,
hvaraf afkomsten erhSlles, eller det kapital, deraf räntan utgår, erläggas, det
fir, dä den testamenterade afkomsten eller räntan förslå gängen tillgodonjutes, i
bevillning Tvä för hundra af egendomens värde eller kapitalets belopp.
5:o Frän de i denna § stadgade bevillnings-afgifter befrias:
a) efterlefvande maka;
b) skyldemän i rätt upp- eller oedstigande led, äfvensom syskon eller deras
afkomlingar;
c) annan fjermare arfvinge, för sin lagliga arfslott och allt hvad derutöfver
är gifvet och som icke uppgär till Ett tusen Riksdaler kapital;
d) kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola, eller annat allmänt
undervisnings-verk, slipendii-fond, pensions-anstalt, sjuk- eller fattigvårds inrättning,
jemte annan from stiftelse; samt
e) hvar och en annan, då värdet af den gifna egendomen eller kapitalet icke
uppgår lill Ett lusen Riksdaler, eller då den anslagna afkomsten eller räntan icke
uppgår till Etthundra Riksdaler, för år räknadt.
§ *9
För arf af fast eller lös egendom, som icke öfvergår till skyldeman i rätt
upp- eller nedstigande led, syskon eller deras afkomlingar, ulan till fjermare arfvinge,
erläggas Tvä af hundra i bevillning, när arfs-beloppet uppgär till Ett tusen
Riksdaler.
§ 20.
Vid utgörande af bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss eller arf, beräknas
värdet å fast egendom efter sednaste bcvilluings-taxering och å lös egendom
efter skedd bouppteckning, mätismanna ordom eller domarens pröfning.
Då fideikommiss öfvergår till person, som, enligt 3 mom. i § 18, är skyldig
derför erlägga bevillning, bör nye fideikommiss-innehafvaren, derest han är företrädarens
närmaste arfvinge, vid bouppteckningens företeende inför domaren styrka,
att bevillningen blifvit behörigen erlagd eller alt, ifall tvist om fideikommiss-rätten
uppstått, godkänd borgen derför blifvit ställd. Öfvergår äler fideikommiss till
annan person, än närmaste arfvinge, eger förre fideikommiss-inneliafvarens sterbhus
att fortfarande besitta den fideikommitterade egendomen, intilldess inför do
-
Förstäf/ lill H ev ilin ing:--Stadga.
11
maren blifvit styrkt, att bevillnings-afgiften blifvit till vederbörande uppbördsman
behörigen erlagd.
För öfrigt kommer, i afseende pä kontrollen nf ali gäfvo-, testaments- och
arfs-bevillnings vederbörliga beräkning, erläggande och redovisande att iakttagas
hvad i derom särskildt utfärdad författning är stadgadt.
i . '
§ 2t
För anträffad! fynd erlägges bevillning med Fyra för hundra af detsamma?
värde, sävida delta uppgär till Ett tusen Riksdaler. Frän denna afgift äro likväl
sädana fynd, som ega antiqvariskt och historiskt intresse, befriade.
i) Bevillning för spelkort.
.§ 22.
Utom den för fabrik i förhällande till behållna inkomsten af dervid idkad
rörelse föreskrifna bevillning, utgöres vid tillverkningen af spelkort den genom särskild
författning stadgade stämpel-af gift.
K) Bevillning för tidningar och periodiska skrifter.
S 25.
Likaledes utgöres den genom särskild författning stadgade stämpel-afgift för
tidningar och andra periodiska skrifter, utan afdrag a den bevillning, som ulgifvaren
eller förläggaren, enligt denna Bevilluings-stadga, åligger.
§ 24.
Den för Bank-bolag enligt denna Artikel stadgade bevillning påföres och erlägges
i den stad, der Banken är inrättad eller har sitt hufvudkontor. Bevillningen
af testamente eller arf erlägges, der den person, som efterlemnat den testamenterade
eller aif-fallna egendomen, sednast varit mantalsskrifven. För fideikommiss
skall bevillnings afgiften utgöras, der den fideikommitterade egendomen finnes.
12
Förslag till Bevillnings-Stadga.
Föreskrifter, angående Allmänna Ber ill ningens
påförande, uppbörd, afkortning och
redovisning.
A) Uppgifter rörande fast egendoms värde samt beloppet af hvarje
skattskyldigs inkomster.
§ 28.
Till upplysning och ledning vid bestämmande af de bevillnings-afgifters belopp,
som skola utgöras, böra, före den 15 ilars nedunnämnda är, följande offciela
uppgifter meddelas, nemligen:
a) det år, dä allmanna bevillningen första gången kommer att enligt denna
stadga påföras:
i:o af hvar och en stadsdomstoi samt domare på landet: uppgift å beloppet
af den vid sednaste försäljning betingade köpeskilling för hvarje fast egendom,,
derå under näslföregängna tio år första uppbudet till lagfart blifvit meddeladt;:
börande i denna uppgift anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar lill barn,
äfvensom då förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner;
2:o af hvarje inom riket bildad hypotheks-förenings direktion: uppgift å det
värde, hvartill hvar och en al’ samma hypolheks-inrättning emot inteckning belånad
egendom blifvit uppskattad, vid derå, under loppet af näslföregängna tio år, för
dylikt låns erhållande anställd och godkänd värdering: och
5:o af vederbörande brandförsäkrings-inrätinings styrelse eller agenter eller
stadens brandstods-kommitté: uppgift å gällande brandförsäkrings-värde of hvarje i
stad, på dess område eller i köping befintlig egendoms mot brandskada försäkrade
åbyggnad.
b) hvarje år:
l:o af hvar och en stadsdomstoi och domare på landel: uppgift på de fasta
egendomar, å hvilka under föregående året lörsta uppbudet till lagfart meddelats,
äfvensom angående beloppet af den för hvarje egendom betingade köpeskilling;
2:o af hvarje inom riket bildad hypotheks-inrättnings direktion: uppgift å det
värde, hvartill hvar och en i samma hypotheks-inrättning under föregående året
belånad egendom blifvit uppskattad;
3:o af styrelserna öfver brandförsäkrings-inrättningarne elier deras agenter
eller vederbörande brandstods-kommittéer: uppgift rörande försäkringsvärdet å
de byggnader, som i stod, på dess område eller i köping blifvit mot brandskada
försäkrade, sedan enahanda uppgift af samma styrelse eller kommitté nästförut
meddelades;
4:o af Statsdepartement jemte hvarje embetsmyndighet eller embetsverk, varö
sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelsen för allmän inrättning eller
Förslag lill Bevillning}-Stadga.
stiftelse eller med Kongl. Maj:ts oktroj försedt verk eller bolag, der embets- eller
tjensteman, vaktbetjent eller annan eger utbekomma aflöning eller pension: uppgift
angående hvar och en person tillkommande löner, arfvoden, pensioner eller gratifikationer,
boställe, löningsjord eller andra löneförmåner; hvarjemte bör anmärkas,
huruvida med tjensten åtföljer inkomst utaf sportler, expeditionslösen, botes- eller
beslagsandelar eller dylikt, som, jemlikt §§ 6 och 7 mom. 2, är bevillning underkastad;
5:o
af vederbörande tullkammare: uppgift angående värdet af hvarje handlandes
export och import;
6:o af städernas Manufaktur-stämpelkontor eller Magistrater: angående beloppet
af hvarje fabriks- eller närings-idkares afslämplade tillverkningar.
§ 26.
De i nästofvanstående § föreskrifna uppgifter böra, der sådant utan synnerlig
svårighet sig göra later, upprättas församlings- eller socknevis; och inom olika
län eller i särskilda städer belägna egendomar få lika litet, som de i särskilda län
eller städer bosatte lön- och pensionstagare å en och samma uppgift sammanföras.
O mförmiilda uppgifter skola inom stadgad tid antingen tillsändas Konungens
Befallningshafvande i länet eller omedelbart tillställas i stad Magistraten och på
landet vederbörande Kronofogde.
§ 27.
Med hänsigt till förestående bcvillnings-taxering skola följande uppgifter af
de skattskyldige meddelas och före den 15 Mars nedannämnda år aflemnas, inom
stad till Magistraten eller vederbörande tjensteman och på landet till Kronofogden
i orten eller nnnan ledamot af årets Bevillnings-beredning inom samma socken,
nemligen:
a) det år, dä allmänna bevillningen första gången kommer ali enligt denna
stadga påföras, och derefter hvart tredje är:
af egare eller innehafvare af fast egendom, för hvilken bevillning skall erläggas:
uppgift å hvar och en i stad. köping eller på stads område befintlig egendoms
brandförsäkrings-värde, läge och areal;
uppgift å beloppet af de hyror, som för dylik egendom årligen uppbäras, hvarvid
tillika bör uppgifvas, hvilka lägenheter egaren för egen och familjs räkning
begagnar, eller som eljest äro outhyrda;
uppgift å det årliga arrendet eller hyran för hvarje på landet belägen utarrenderad
eller uthyrd fastighet;
uppgift 5 brandförsäkringsvärdet af de på landet befintliga bruks-, qvarn- och
fabriksbyggnader, äfvensom af andra der uppförda hus och byggnader,
14
Förslag lill Bevil!nings-Sladga,
hvilka icke begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse,
samt af sädan åbyggnad på särskilda luslsläller, och dermed jemförlig»
mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga värde;
uppgift å landtegendoms areal i åker, äng och skog eller utmark, derest egaren
eller innehafvaren är i tillfälle att sådan, på tillförlitliga handlingar grundad
uppgift meddela, och egendomens värde hvarken genom köp, arrende eller
hvpolheksvärdering ådagalägges.
b) hvarje år:
l:o af fartygs egare, hufvud- eller korrespondent-redare:
uppgift å hwarje honom tillhörigt, under sednast förlidna år begagnadt eiler färdigbvgdt
fartyg af minst fem lästers drägtighet, och å sådant fartygs lästetal,
byggnads- och förhydnings-material, samt drifkraften af derå anbringad
ängmachin; hvarjemte bör upplysas huru fartyget under samma år varit
användt.
2:o af bruks- och fabriksidkare jemte andra jordbruket icke tillhörande
verks och inrättningars egare samt handlande och handtverkare med flere, sorn,
enligt denna stadgas 2:dra Artikel, böra erlägga bevillning för inkomst af rörelse,
näring eller yrke:
uppgift å antalet af de vid hvarje verk och inrättning eller annan rörelse och
näring eller yrke begagnade biträden och ständige arbetare samt deras
löneförmåner, äfvensom antalet dagsverken, utförda af tillfälliga arbetare;
uppgift å beloppet och värdet af de varor, som vid bruk, fabrik eller annan inrättning
och rörelse, der sådant af förda räkenskaper ådagalägges, blifvit
under sednast förlidna år tillverkade eller förädlade;
Uppgift å försäljningssumman för de vid idkad handelsrörelse under nyssnämnda år
föryttrade varor, särskildt hvad den handlande för egen räkning och särskildt
hvad han i kommission för andra försålt; börande dessutom den hand
lande
eller näringsidkare, hvars rörelse under nästföregående tiden drifvits
inom annat bevillningstaxerings-distrikt, aflemna bestyrkt uppgift å den
bevillning, som för sistförflutna år varit honom derstädes påförd.
3:o af direktionen eller styrelsen för hvart och ett bolag, som fått. sina bolagsreglor
af Kongl. Majit stadfästade och antingen står under offentlig kontroll
eller har inskränkt ansvarighet enligt Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848,
jemte ofvan föreskrifna uppgifter:
bestyrkt utdrag af samma bolags sednast afslutade räkenskaper, hvarigenom ådagalägges
den, under det år dessa räkenskaper omfatta, för bolagets delegare
uppkomna vinst och till dem verkställda utdelningar samt bolagets vid
samma års slut egande behållning.
4:o af hvar och en, som af Staten, allmänt verk eller inrättning, kommun,
oktrojeradt eller med Kongl. Maj:ts stadfästelse försedt bolag åtnjuter aflöning eller
Förslag lill Bevillnings-Sladga.
IS
pension, och hvars alla sammanlagda årsinkomster, af hvad beskaffenhet som helst,
öfverstiga Fyrahundra Riksdaler:
uppgift angående
a) beloppet af alla de förmåner af lön, arfvode, pension eller gratifikation,
som i penningar eller annorledes utgå af Slaten, verket, inrättningen,
kommunen eller bolaget;
b) beskaffenheten af de tjenstebefaltningen i öfrigt medföljande förmåner,
såsom kompani-revenyer, remisslage, provisioner, procenter, expeditionslösen,
botes- och beslagsandelar eller andra sportler, hvilkas belopp det
likväl icke åjigger honom att uppgifva.
5:o af livar och en, som af enskild person eller annat än do här ofvan i
4:do punkten omförmälda bolag åtnjuter aflöning eller pension, och hvars sammanlagda
årsinkomster, af hvad beskaffenhet som helst, öfverstiga Fyrahundra Riksdaler:
uppgift angående
a) beloppet af den lön eller pension jemte öfriga förmåner han åtnjuter; och
b) beskaffenheten of de tillfälliga inkomster han dessutom eger.
6:0 af hvar och en, som bor uti honom icke tillhörigt hus:
uppgift å deri med husegaren för år eller halfår öfverenskomna hyra, så vida
denna, efter helt år räknadt, uppgår till minst Tvåhundra Riksdaler.
7:o af hvarje i stad eller å landet boende och bevillning för inkomst af
kapital eller arbete underkastad person,
a) om han af kapital eger inkomst:
uppgift derom, dock utan alt beloppet närmare behöfver angifvas;
b) om han har fast egendom eller åtnjuter inkomst utom det taxeringsdistrikt,
der han är mantalsskrifven, eller har inkomst, derför bevillning
enligt särskildt stadgad grund utgår:
uppgift derom samt angående den honom för sadan egendom eller inkomst under
sistförflutna året påförda beviilningsafgift;
c) om han har tjenstehjon eller annat arbetsbiträde, eller om han till
befälhafvare eller besättning å fartyg utbetalt arfvode eller hyra:
uppgift an gående beloppet utaf den lön, arfvode eller hyra, som af honom utbetalts
till hvarje person, hvars sammanlagda årsinkomster anses öfverstiga
Fyrahundra Riksdaler.
§ 28.
Derest i §§ 2S och 27 föreskrifven uppgift icke varder inom stadgad tid
aOemnad, eller, om erhållen uppgift befinnes ofullständig eller oriktig, bör, der
sådant för beviilningstaxeriugcns vederbörliga verkställighet anses behöfligt, saknad,
tfl
Förslag till fievillnings-Stadga.
fullständig eller rättad uppgift ofördröjligen införskaffas genom Bcvillningsberedningens
ordförande.
Dessa Beredningar ega ock alt, så vidt de skattskyldiges uppgifter hafva
något sammanhang med publika verks befattning, ovägerligen af dessa undfå de
upplysningar, som kunna erfordras. Skulle, efter inhemtande deraf, någon anledning
vara till tvifvelsmål om riktigheten antingen af sjelfva uppgiften eller af de
gjorda afdragen, ege taxeringsmännen att specifika uppgifter i begge delarne den
skattskyldige affordra.
§ 29.
Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i ofvanstående §§ 23 och 26
är stadgadt rörande der omförmälda officiela uppgifter, vare vederbörande tjenstemän
underkastade ansvar, som för annan försummelse i tjensten. Skattskyldig
eller annan enskild person, hvilken icke inom stadgad tid aflemnat sådan uppgift,
som af honom bör meddelas, bote Tre Riksdaler. Skulle dylik uppgift, oaktadt
derom gjord erinran, icke inom då förelagd tid aflemnas, skall den försumlige
eller tredskande böta ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning efter
2:dra Artikeln, som varder honom påförd; dock skall detta bötesbelopp utgöra
minst Sex Riksdaler.
Utan hinder af uteblifven uppgift, eger Bevillnings-beredningen alt föreslå
samt Taxerings- och Pröfnings-kommittéerna alt påföra och fastställa den bevillning,
sorn anses böra af skattskyldig utgöras.
§ 30.
Jemte de uppgifter, som. enligt ofvan meddelade stadgandcn, siola aflemnas,
md hvar och en skattskyldig, om han dertill finner sig befogad, dessutom meddela
närmare upplysning om sina inkomsters och tillgångars verkliga belopp samt
dervid likaledes uppgifva de afdrag, som han vid bevillnings-afgiftens bestämmande
anser sig berättigad tillgodonjuta. Sålunda frivilligt meddelad uppgift, hvars offentliggörande
den skattskyldige förklarat sig icke medgifva, må endast inför
Beredningen och, med den skattskyldiges samtycke, inför Taxerings- eller Pröfnihgskommittéen
företes, men icke utan hans samtycke i kommittéens protokoll intagas;
skolande, sedan frågan om samma skattskyldigs bevillningsafgift blifvit afgjord,
denna uppgift till honom återställas eller bevisligen förstöras af den, som densamma
emotlagit.
Enahanda stadgande galle äfven i afseende å de uppgifter, som af aktiebolag,
enligt § 27, skola meddelas.
B)
Förslag till Bevillnings-Stadga.
B) Rcvilliiings-afgiftcrnas påförande.
4 :o Bevillnings-beredningarna.
17
§ 31.
De inom hvarje siad eller stadsförsamling och hvarje socken på landet, med
•hänsigt till beviilnings- taxeringen, allemnade uppgifter skola samlas och ordnas af
en för taxerings-frågornas beredande samt laxeringarnes underlättande tillsatt särskild
Beredning, hvilken det åligger alt, på grund af sagda uppgifter och andra
inhemtade upplysningar samt eljest egande kännedom om värdet af den egendom
eller beloppet af den inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras, föreslå den på
taxering beroende bevillnings-ofgift, sorn hvarje skattskyldig anses böra utgöra.
Uti Stockholm och Göteborg samt andra städer, hvarest flera sådana Beredningar
för hvarje års taxerings-förrältning erfordras, eger Konungens Befallningshafvande
att, efter Magistratens börande, bestämma antalet af de Beredningar, som der skola
tillsättas, samt det distrikt hvarje Beredning kommer att omfatta. Likaså må på
landet större socknar af Konungens Befallningshafvande fördelas i två eller flera
Berednings-disriktcr.
§ 52.
Hvarje Bevillnings-beredning bör i stad bestå af tre, högst fyra personer,
nemligen en af Konungens Befallningshafvande till ordförande och föredragande
förordnad magistrats- eller annan härtill lämplig person samt två elier tre inom
berednings-distriktet boende personer, som under sednast förflutna år derstädes
utgjort allmän bevillning efter då gällande Bevilhiings-Stadgas 2:dra Artikel. Dessa
ledamöter utväljas i Stockholm af sockenstämmo-nämnden eller den myndighet, som
framdeles kan komma alt motsvara densamma, samt i öfriga städer inför Magistraten
af de på sockenstämma röstberättigade och efter samma grund för röst-beräkningen,
som der är gällande. Pä landet bör Bevillnings-beredningen utgöras af
Kronofogden eller annan af Konungens Befallningshafvande förordnad person, som
eger tillförlitlig kännedom om ortens ekonomiska ställning och industriel förhållanden
och hvilken skall vara ordförande och föredragande, samt två eller tre på
allmän sockenstämma utsedde, i orten bosatte personer, af hvilka under sistförlidna
år bevillning inom samma socken eller pastorat blifvit erlagd efter då gällande
Bevillnings-stadgas 2:dra Artikel. Vid samma tillfälle, som de ordinarie ledamötcrne
i Bevillnings-beredningen utses, skola äfven, så i stad som på landet, en eller
tvä suppleanter på enahanda sätt, sorn de ordinarie ledamöterna, utväljas.
Il/h. (ill It. Sl. Prut. ISöi) & ISOP. 5 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 3
18
Förslag lill Bevillnings-Stadga.
§ 33.
Genom utfärdad ollman kungörelse underrättar Konungens Befallningshafvande,
i början af hvart och ett år, de skattskyldige em de personer, som inom hvarje
ort blifvit of Konungens Befallningshafvande förordnade alt såsom ordförande deltaga
i Bevillriings-beredningen för samma år. samt om de särskilda beredningsdistrikter.
deruti stad eiler socken blifvit fördelad, äfvensom om det antal berednings-ledamöter,
som inom hvarje stad eller socken skall väljas, och hvad för öfrigt
vid dessa val bör iakttagas. Sagda val förrättas före Januari månads utgång;
börande genast efter valförrättningens slut ej mindre de dä valda personerna, än
den af Konungens Befallningshafvande förordnade ordföranden i samma Beredning,
om de verkställda valen underrättas.
§ 34.
På det Bewllnings-beredningens ordförande och ledamöter må ega tillfälle alt
inhemta nödig kännedom om sina åligganden, bör ett tillräckligt antal exemplar
af denna Stadga jemte den del af dertill hörande formulärer, som skall af Beredningarne
och de skattskyldige begagnas, äfvensom af den för Taxerings-förrättningarne
gällande instruktion, af Konungens Befallningshafvande tillställas i stad Magistraten
och å landet Pastor för att genast efter valet tillhandahållas Beredningens
ordförande, som meddelar ett åt hvarje dess ledamot; börande dock dessa
exemplar, när Beredningen för året afslutat sina arbeten, till vederbörande Magistrat
eller Pastor återställas, för att nästa år för enahanda ändamål kunna begagnas.
§ 35.
Uti ofvanberörda kungörelse erinras de skattskyldige om aflemnandet af de
uppgifter, som i afseende på den förestående bevillnings-taxeringen skola af dera
meddelas och af Beredningen emotlagas; åliggande det Beredningens ordförande
att, der sådan uppgift eller annan för bestämmande af bevillnings-afgiftens belopp
behöflig upplysning saknas, på sätt § 28 stadgar, densamma från vederbörande
anskaffa,
§ 36.
Med iakttagande af samma ordningsföljd mellan socknarne, som i afseende
på tnxerings-förrättningarnes verkställighet är föreskrifven, eger Bevillnings-beredliingens
ordförande att bestämma tid och ställe för hvarje Berednings sammanträde;
och bör han derom ofördröjligen ej allenast underrätta de öfriga lcdamö
-
Förslag filt Bevillaitigs-Stadgn.
terna af Beredningen, utan äfven på lämpligt sätt meddela de skattskyldige inom
Berednings-distriktet underrättelse. Beredniugs-sammanträdena böra utsättas så
tidigt, att, sedan Beredningen afslutat sina arbeten och föreslagit, beloppet af de
bevillnings-afgifter, som Beredningen anser de skattskyldiga böra erlägga, desse, på
sätt här nedan stadgas, erhålla tillfälle att af Beredningens förslag, i hvad dem
rörer, inhemta kännedom, innan årHs Taxerings-kommitlé sammanträder.
§ 37.
I öfverensstämmelse med den för taxerings-förrättningarne utfärdade särskilda
instruktion, hvilken Bevilinings-beredningen har att ställa sig till noggrann efterrättelse.
och under tillämpning af de i denna förordnings 2:dra Artikel stadgade
grunder för bestämmande al hvarje skattskyldigs bevillnings-afgift, alignor det Beredningen
att föreslå beloppet af den bevillning, hvilken enligt åberopade Artikel
skall inom taxerings-dislriktet påföras hvarje egare eller innehafvare af fast egendom,
idkare af näring eller yrke, lön- och pensions-tagare sami hvar och en, som
eger räntebärande kapital eller inkomst, som bör beskattas; och bör Beredningen
härvid följa den inom samma ort sednast upprättade mantalslängd, hvilken för sådant
ändamål skall, sä snart den blifvit i föreskrifven ordning granskad, jemte alla
dertill hörande uppgifter och handlingar, tillställas den af Konungens Befallningshafvande
förordnade ordföranden i ortens Bevillnings-beredning. Till Beredningens
ordförande bör dessutom Iläradsdo ifvaren eller i stad vederbörande uppbördsman,
så fort sig göra låter, aflemna på mantalslängden grundade och enligt härvid fogade
formulär uppställda längder för införande af den fastighets—värdering eiler
inkomst-beräkning samt de bevillnings-afgifter, som komma att föreslås och derefter
i stadgad ordning fastställas.
Beslut, må icke af Bevilinings-beredningen kunna lättas med mindre ordföranden
och minst två ledamöter äro närvarande, och bör i de lali, då ordinarie
ledamot i Beredning, som skall bestå af fyra ledamöter, är frånvarande, vederbörande
suppleant ofördröjligen tillkallas.
Derest, vid föreslående af fastighetsvärde eller inkomst-beräkning samt deraf
beroende bevillnings-afgifter, skiljaktighet i meningarne inom Beredningen uppslår,
komma beloppen att uti ofvannämnda förslag upptagas i öfverensstämmelse med
den mening, som de flesta ledamöterne yttrat, samt, om rösterna utfalla lika, med
den som ordföranden hiträdt; Och åligger det ordföranden att, i de fal! då hans
mening icke gjort sig gällande, uti fördaget särskildt upptaga de belopp han ansett
böra de skattskyldige påföras; varande det jemväl hvar och en af de öfrige
Bercdnings-ledamölerne obetaget alt få sin särskilda mening för Taxerings-kommittéen
anmäld.
20
Förslag lili 8tvill:Jngs-Sladga.
§ 58.
Bevillnings-beredningens förslag bör, sednast tre veckor, innan ortens Taxerings-kommitté
sammanträder, a (lemnäs, i stad tiil Magistraten och pä landet till
Pastor; hvarefter, genom Magistratens elier Pastors försorg, sä skyndsamt ske kan,
kungöres, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordl och allemnadt, samt att kännedom
om detsamma» innehåll kan på angifvet ställe inhemta». Sedermera bör
den inom orten boende Berednings-ledamot, som, i egenskap af tjensteman eller
utsedd ledamot af Taxerings-kommittéen, skall vid dess sammanträde sig inställa,,
meranämnde förslag dit medföra.
§ 39-
Skattskyldig, som är missnöjd med Beredningens förslag, eger att hos Taxe—
rings-kommitléen uppgifva de skäl och styrka de förhållanden, på grund hvaraf
lian anser detta förslag böra ändras eller ogillas.
§ 40.
Kronofogde eiler Magistratsperson må ej utan laga förfall kunna afsäga sig
erhället förordnande att vara ordförande i Bevillnings-beredning. Hvarje annan,
inom Berednings-disfriktet bosatt person, vare skyldig alt, så vida han icke de
2:ne nästföregående åren deltagit i distriktets Bevillnings-beredning eller är af laga.
förfall hindrad, emottaga förordnande att vara ordförande eller ledamot i Beredningen.
Utom distriktet bosatt person är icke, utan sitt eget medgifvande, skyldig
att sådan befattning sig åtaga.
§ 4*
I fall ordföranden i Bevillnings-heredningen, utan att af laga förfall vara hindrad,
icke vidtager erforderliga åtgärder för Beredningens sammanträde eller ej
infinner sig å den af honom för dylikt sammanträde utsatta ort och tid, har han
gjort sig skyldig till böter, i förra fallet af Sextio R:dr och i det sednare af Tretio
R:dr. Ledamot af Beredningen eller tillkallad suppleant, som ulan laga förfall frän
sammanträde uteblifver, böle Tio Riksdaler.
§ 42.
Ordförande i årets Bevillnings-beredning bör jemväl inställa sig hos Taxe—
rings-kommitléen för samma ort och dä medhafva de uppgifter och öfriga handlingar,
på hvilka Beiedningen grundat sina förslag. Skulle han eljest icke vara
skyldig att, för ijenstc-åliggandens fullgörande, vid Taxerings-kommittéen komma
Förslag till Bevillnings-Stadga.
21
tillstädes, må han för sin resa till och från samt vistelse å denna Kommittés sammanträdes-ort
åtnjuta skjuls—ersätt ning för två hästar och traktaments-kostnadsersättning
beräknad elter Fem K:dr om dagen.
2:o Taxerings-kommittéerna.
§ 43.
Under allmänna bevillningen inbegripna och på taxering beroende afgifters
belopp bestämmes af den för sådant ändamål utaf de skallskyldige, pä sätt nedan
stadgas, inom sig utsedda Taxerings-Kommitté. I allmänhet utgör hvarje stad och
på landet hvarje pastorat särskildt taxerings-distrikt; men der Konungens Befallningshafvande
pröfvar sådant lämpligt, må större släder och paslorater fördelas i
liera, och deremot invid hvarandra belägna smärre pastorater sammanslås till et£
enda gemensamt taxerings-distrikt. Hvart och ett taxerings-distrikt har sin egen
Taxerings-kommitté, hvilken bör hälla sina sammanträden inom staden eller distriktet;
dock må för landet utsedd Taxerings-kommitté äfven sammanträda i nära
intill belägen stad
§ 44.
Efter dertill af städernas Magistrater samt Kronofogdarne och Häradsskrifvarne,
för det löpande året, uppgjorda förslag, som under Mars månad skola till
Konungens Befallningshafvande i länet insändas, bestämmer och utsätter Konungens
Befallningshafvande tiden för Taxerings-kommittéernas sammanträden. Vid denna
tidsbestämmelse bör afses, att på landet vederbörande Kronofogde och Häradsskrifvare
kunna öfvervara hvarje Taxerings-kommittés sammankomst, samt att de
bemälda Kommittéer åliggande taxerings-förrättningar före Juni månads utgång
kunna varu afslutade.
Inom Stockholms stad föreslås tiden för Taxerings-kommittéernas sammanträden
af nämnda stads Handels- och Ekonomi-kollegium.
§ 45.
Så fort sig göra later, utfärdar Konungens Befallningshafvande allmän kungörelse
angående anställandet af valen lill ledamöter i Taxerings-kommittéerna och
Kommittéernas sammanträden; hvilken kungörelse jemväl bör innehålla bestämda
föreskrifter om hvad vederbörande tjenstemän samt de skattskyldige hafva att med
hänsigt till meranämnda Kommittéer iakttaga, äfvensom angående samma Kommittéers
och dertill utsedde personers åligganden. Sednast å nästa söndag efter den,
då denna kungörelse blifvit på vanligt sätt inför församlingen uppläst, utlyses å
82
Förslag lill Bevillnings-Stadgn.
landet allmän sockenstämma för omförmälda vals verkställighet inom samma församling.
På enahanda sätt för hålles med dessa val i Stockholm; men i öfriga
städer ske valen inför Magistraten af de på Sockenstämma röstberättigade och
efter samma grund för röst-rältens beräknande, som der är bestämd.
§ 46.
Antalet af hvarje Taxerings-kommittés ledamöter bör vara Nio, då Taxerings-distriktet
icke utgöres af mer än en församling. Omfattar åter Taxeringsdislriktet
två församlingar, skal! Taxerings-kommitléen bestå af Tio ledamöter,
bland hvilka Fem utses af hvardera församlingen; och om tre eller (lera församlingar
tillhöra samma Taxerings-distrikt, bör hvarje församling utse i förra fallet
Fyra och i det sednare Tre ledamöter i delta distriktets Taxerings-kommilté.
Vid samma tillfälle, som ledamölerne i Taxerings-kommiltécn väljas, bör äfven
förrättas val af suppleanter, motsvarande minst, en tredjedel af de ordinarie
ledamöternes antal.
De val, hvarom nu är fråga, må anställas genom dertill utsedde elektorer, i
fall de valberältigade anse sådant valsätt böra begagnas.
§ 47.
För alt vara valbar till ledamot i Taxerings-kommilté erfordras att inom
Taxerings-distriktet hafva under niistföregångna år utgjort allmän bevillning efter
SJ:dra Artikeln; börande åtminstone en af dem, som utses lill ledamöter i Tnxcrings-kommittéeri,
hafva erhållit vederbörligt uppdrag att å kommunens vägnar deltaga
i samma års Bevillning»-beredning. För öfrigt bör vid ifrågavarande val tillses,
att, så vidt möjligt är, så väl fastighets-egare som närings-idkare oell löntagare
komma alt i Taxerings-kommittéen ega säle och slämma.
Efter valets förrättande bör den, som dervid fört ordet, om delsammas utgång
skyndsamt underrätta i Stockholm Magistraten och på landet Kronofogden.
Genom Magistratens eller Kronofogdens försorg meddelas de valde ledamölerne och
suppieanterne underrättelse om deras erhållna uppdrag.
Den, som valls till ledamot i Taxerings-kommittéen, är, så vida han icke af
laga förfall derifrån hindras, skyldig att delta uppdrag fullgöra- InträfFadt förfall
bör ofördröjligen anmälas för Magistraten, Kronofogden eller Kronans ombud vid
den förestående Bevillnings-taxeringen, så att före Taxerings-kommittéens sammanträde
suppleant hinner inkallas. Ledamot i Taxerings-kommittéen, som, utan anmäldt
laga förfall, uteblifver från Kommittéens sammanträde, skall böta Fem R:dr.
Taxerings-kommittéens vid utlyst sammanträde närvarande ledamöter ega att, om
det för laxerings-förrätlningens fortgång erfordras och utsedd suppleant för tiiifäl
-
Förslag lill Bevillnings-Sladga.
SS
let icke finnes att tillgå, inkalla annan till ledamot valbar person att i Kommittéens
förrättningar deltaga.
Taxerings-kommitlé får icke träda i verksamhet eller fortsätta sina göromål,
tå vida icke Sex vederbörligen valde eller tillkallade ledamöter äro vid sammanträdet
tillstädes.
§ 48.
Landshöfdingen i länet är berättigad att i Taxerings-kommittéens öfverlägga
ningar, men icke i besluten deltaga. Då Landshöfdingen är närvarande, förer han
ordet inom Taxerings-kommittéen; egande eljest hvarje sådan Kommitté att inom
sig välja ordförande.
S 49.
Under Taxerings-kommittéens sammanvaro bör alltid behörigt Krono-ombud
vara tillstädes, för att kunna bevaka det allmännas rätt och meddela i sådant afseende
erforderlige upplysningar. Detta ombud, hvilket det dessutom åligger noga
tillse, att anteckningarna i taxerings-längden varda i öfverensstämmelse med Taxerings-kommittéens
beslut rigtigt verkställda, förordnas i stad af Konungens Befallningshafvande;
och bör företrädesvis dertill utses den person eller någon af de
personer, som, enligt Konungens Befallningshafvandes förordnande, deltagit i samma
års Bevillnings-beredning På landet är Kronofogden i orten sjelfskrifvet Kronoombud
vid Bevillnings-taxeringarna.
Protokollet hos Taxerings-kommittéen föres i stad af en utål Magistraten utsedd
person, så vida icke denna protokollsföring åligger någon viss der anställd
tjensteman. På landet skall sagda protokoll föras af Kronofogden. Af Taxeringskommittéens
beslut föranledda anteckningar i taxerings-längden verkställas på landet
af Häradsskrifvaren och i stad antingen af den person, Magistraten förordnat
alt i sådant afseende vid Bevillnings-taxeringen biträda, eller af den tjensteman,
hvars åligganden dessa anteckningars verkställande tillhör; och äro samtlige desse
tjenstemän pligtigc att Taxerings-kommittéen med upplysningar tillhandagå.
Skulle Krono-ombudet anse Taxerings-kommittéen, i ett eller annat hänseende,
icke hafva iakttagit Bevillnings-stadgans föreskrifter eller icke verkställt taxeringen
i öfverensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden, bör sådant
af bemälde ombud genast anmärkas. Dylik anmärkning äfvensom Kommittéens i
anledning deraf meddelade yttrande skola i protokollet inlagas.
§ SO.
Har Kronofogde, Häradsskrifvare eller annan person, som det åligger att, enligt
nästofvnnstäende §, vara tillstädes och tjenstgöra vid Taxerings-kommittés
24
Förslag lill fl ev ilin in gs-Sta dgrn.
sammankomst, derifrån, ulan laga förfall, uteblifvit efter den för Kommitféens sammanträde
utsatta tid, eller liar hans dessförinnan inträffade förfall icke blifvit vederbörligen
anmäldt, bote han Tretio Riksdaler. Kan, till följd af sådan persons
uteblifvande, Taxerings-förrättningen icke företagas eller fortgå, bör anmälan derom
af Taxerings-kommittéen göras bos Konungens Befallningshafvande, sorn då vidtager
den åtgärd, förhållandet finnes påkalla.
§ Sl
Vid
hvarje Taxerings-kommittés första sammanträde skall inför Kommittéen
uppläsas den till ledning och efterrättelse för Taxerings-förrättningarna utfärdade
instruktion; åliggande det hvar och en ledamot af Taxerings-kommittéen alt, med
noggrann!, iakttagande af sagda instruktions föreskrifter och efter bästa förstånd, på
heder och samvete tillämpa denna Bevillnings-stadga samt bestämma och påföra
den afgift, hvarje efter samma Stadgas 2:dra Artikel bevillning underkastad person
inom Taxerings-distriktet bör rätteligen utgöra.
§ 52.
Skulle Taxerings-Kommittéen, vid granskningen och pröfningen af Bevillningsberedningens
taxerings-förslag jemte dertill börande uppgifter och de mot samma
förslag framställda erinringar, finna sig föranlåten att från embetsverk och myndigheter
eller skattskyldige inhemta ytterligare uppgifter och upplysningar rörande
sådana förhållanden, som vederbörande, med hänsigt till Bevillnings-taxeringen, skola
uppgifva, förfares på enahanda sätt, som i afseende på uppgifters eller upplysningars
införskaffande åt Bevillnings-beredningen i § 55 är stadgadt. Uraktlåter
skattskyldig att, angående de i § 27 omförmälda förhållanden, honom vederbörligen
affordrad uppgift eller upplysning Taxerings-kommittéen skriftligen eller muntligen
meddela, vare han underkastad samma påföljd, som dylik uraktlåtenhet vid
Bevillnings-beredningen enligt § 29 medför.
% 53.
Taxerings-kommittéen bör äfven noga granska de inom taxerings-distriktet
sednast upprättade mantals-längder samt taga kännedom om de anmärkningar, som
vid mantalsskrifnings-förrättningarna eller vid samma längders derefter verkställda
granskning förekommit. Skulle härvid visa sig, att någon antingen utan giltiga
skäl blifvit från krono-utskylder befriad, eller fått sig ut sky Ider ålagda, från hvilkas
utgörande han, i anseende lill sin nödställda och utblottade belägenhet, bort
frikallas, eger Taxerings-kommittéen alt rättelse derutinnan meddela; börande dock
Förslag lill Bevillnings-Staäga. 25
ej mindre beslutet derom, än de skäl, som detsamma föranledt, alltid i Taxeringskommittéens
protokoll intagas.
§ 84.
Uppstå skiljaktiga meningar bland Taxerings-kommittéens ledamöter, och måste
omröstning för frågans afgörande anställas, skall denna vara öppen och den
mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterne biträdt, eller, om rösterna
utfalla lika, den som länder till den skattskyldiges förmån.
§ 88-
Taxerings-kommittéernas sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock äro
skattskyldige berättigade inför Kommittéerna företräda för att meddela upplysningar
i afseende på de bevillnings-afgifter, sorn af dem böra erläggas. Likaså eger
en hvar att inför Taxerings-kommittéen lemna honom af samma kommitté afFor
drad
uppgift eller upplysning. Ledamot af Taxerings-kommittéen bör afträda, då
fråga om bestämmandet af hans egen, hans föräldrars, barns elier syskons bevilinings-afgifts
belopp förekommer.
§ se
Så vidt utan hinder för taxerings-förrättningens fortgång sig göra låter, bör
begärd upplysning om den af Taxerings-kommittéen påförda bevillnings-afgift skattskyldig
på stället meddelas.
Dessutom och på det hvar och en skattskyldig må komma i tillfälle erhålla
kännedom om de hos Taxerings-kommittéen skedda förändringar i Bevillningsberedningarnas
taxerings-förslag, åligger det den, som fört Kommittéens protokoll,
att, inom fjorton dagar sedan den Kommittéen åliggande taxerings-förrättning blifvit
afslutad, aflemna, i stad till Magistraten och på landet till Pastor, församlingsvis
utskrifna utdrag af sagde protokoll, utvisande alla af Taxerings-kommittéen
beslutade förändringar uti och tillägg lill Beredningens afgifua förslag. Dessa protokolls-utdrag
skola under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, på lämpligt
och dervid äfven tillkännagifvet ställe hållas de skattskyldige tillhanda.
§ 87.
Justeringen af det hos Taxerings-kommittéen förda protokoll bestyrkes genom
derå tecknadt intyg af Kommittéens ordförande och två ledamöter. Så snart do
Bilt. till R. St. Prat. 1859 & 1869. 5 Sami. 1 Afd. U Höft. 4
Forslag lill Hevi lin inns-Stada g.
i ofvanstående § 56 omfÖrmälda protokolls-utdrag äro utskrifna, bör protokollet
aflemnas til! den tjensteman, som det tillhör att anteckningarna i taxerings-langden
verkställa. Taxerings-längden underskrifves al' både nyssbemälde tjensteman
och krono-ombudet, hvarjemte rigtigheten af deruti skedda, på Taxerings-kommittéens
beslut grundade anteckningar äfven vitsordas af ordföranden och två ledamöter
i samma Kommitté.
§ S8.
Som del åligger Hfiradsskrifvaren på landet och vederbörande tjensteman t
stad att, med den i uppbörds-författningarna stadgade ansvarighet, verkställa debiteringen
af de i denna Bevillnings-stadga för esk rilna afgifter, hvilkas belopp icke
äro af taxering beroende; så böra alla sådana afgifier af bemälde tjenstemän i särskild
längd upptagas och lill sitt belopp utföras Dock eger Taxerings-kommittéen
att anmärka dervid skedda missräkningar samt besluta om i sådant fall erforderliga
rättelsers verkställighet.
§ 39.
fuom tre veckor efter det Taxerings-kommittéens förrättning afslutats, skola
laxerings-protokoll och längder, jemte tillhörande handlingar, till Konungens Befallningshafvande
i länet insändas, på landet omedelbart af vederbörande Häradsskrifvare
och i stad genom Magistratens försorg; varande i annat fall den tjensteman,
hvars försumlighet foran led t inlräffadt dröjsmål, förfallen till böter af En
Riksdaler 50 öre för hvarje dag, hvarmed ofvan bestämda tid öfverskrides.
§ 60.
Innan Taxerlngs-kommittéen Upplöses och åtskiljes, skall kommittéer! bland
sina medlemmar föreslå fyra personer till ledamöter i samma års Pröfnings-kommitlé,
hvarvid, derest Taxerings-kommittéens sammansättning sådant medgifver, i
stad bör utses åtminstone en, som under nästföregående är der erlagt bevillning
för löne-inkomst, samt på landet åtminstone en, af hvilken dä inom taxeringsdistnktet
bevillning blifvit erlagd antingen för sådan inkomst eller för inkomst af
jordbruks-näringcn icke tillhörande rörelse.
Om de personer, som sålunda blifvit af Taxerings-kornmiltéen löreslagne att,
enligt stadgandet i nedanstående § 62, utses till ledamöter i Pröfnings-kommittéen,
skall vederbörande Magistrat eller Kronofogde ofördröjligen meddela Konungens
Befallningshafvande underrättelse.
Förslag till Bevillnings-Stadga,
27
3:o Pr öfning s-Kommittéerna.
% 61.
För att granska bevillnings-taxeringarna samt pröfva och afgöra anförda besvär
eller annars framställda anmärkningar i anledning af Taxerings-koramittéernas vidtagna
åtgärder och beslut, skall, inom hvart och ett län, en Pröfnings-kommitté
årligen sammanträda i länets residensstad under September eller Oktober månad;
egande denna Kommitté att, efter tagen kännedom om hvad taxerings-Iängder och
protokoller jemte aflemnade uppgifter innehålla och noggrann pröfning af alla Kommittén
underställda frågor och förhållanden, meddela sådana rättelser och förändringar
i eller göra sådana tillägg till de bevillnings-afgifter, sednast församlade Taxeringskommittéer
påfört, som finnas af rättvisa och billighet samt en författningsenlig och
jemlik beskattning påkallade; hvarvid Pröfnings-kommittén har att noga iakttaga
och tillämpa de föreskrifter och bestämmelser, som denna bevillningsstadga samt den
för taxerings-förrältningarne utfärdade instruktion innefatta.
§ 62.
Pröfnings-kommitté består af tjugo, högst tretio ledamöter, hvilka Konungens
Befallningshafvande eger utse bland de af Taxerings-kommittéerna dertill föreslagne
personer. Bland ledamöterne i Pröfnings-kommittén skall minst hälften vara egare
af fast egendom; och böra Kommitténs ledamöter så utses, att Kommittéen, så vidt
förhållandena medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp och
mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels
löntagare, samt att inom Kommittéen icke saknas tillförlitlig kännedom om länets
särskilda delar samt dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.
Den, som till ledamot i Pröfnings-kommitté blifvit utsedd, men, utan vederbörligen
anmäldt laga förfall, vid Kommittéens sammankomst sig icke infinner, skall
böta Tio Riksdaler.
§ 63.
Uti derom utfärdad allmän kungörelse uppgifver Konungens Befallningshafvande
dem, som till ledamöter i Pröfnings-kommittéen blifvit utsedde, samt underrättar
länets invånare om tid och ställe för Kommittéens sammanträde, och bör ett exemplar
af denna kungörelse i god tid hvarje ledamot af Kommittéen genom Konungens
Befallningshafvandes försorg tillsändas.
§ 64.
Sednast åtta dagar före Pröfnings-kommittéens sammanträdande, bör skattskyl
-
Förslag tilt lie vill/ting#-Stadga.
sorn tinner sif? loranlåten anföra besvär öfver den honom af Taxerings-kommittéen
påförda bevillnings—afgift, hafva till Konungens Befallningshafvande inlemnat sin
till Pröfnings-kommittéen ställda besvärsskrift; och må, under iakttagande af nu
stadgade tid och ordning, skattskyldig jemväl ega alt sina besvär med allmänna
posten insända; dock skall i sådant fall genom intyg af Borgmästare eller Magistrats
sekreterare i stad samt af inom församlingen tjenstgörande prest eller kronobetjent
å landet styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften
eller att densamma pä hans begäran eller med hans samtycke blifvit uppsatt; börande
de skattskyldige genom den i näst ofvanstående § omförmälde kungörelse
om allt detta jemväl erinras.
§ (55.
Vid Pröfnings-kommittéens sammankomster skall Landshöfdingen i länet vara
ordförande, med rättighet att i Kommittéens öfverläggningar, men icke uti dess beslut
deltaga. Är Landshöfdingen hindrad att dessa sammankomster bevista, föres ordet
af den, som Kongl. Maj:t, efter härom i underdånighet gjord anmälan, behagat
i nåder förordna till Pröfnings-kommittéens ordförande; men om det för Landshöfdingen
inträffade förfall icke hunnit före Kommittéens sammankomst hos Kongl. Maj:t
anmälas, eller nådigt förordnande för särskild ordförande dessförinnan icke kommit
Kommittéen tillhanda, eger Kommittéen att sjelf genom val bland sine ledamöter
utse den, som skall föra ordet.
Uppstå under Pröfnings-kommittéens öfverläggningar skiljaktiga meningar bland
Kommittéens ledamöter och måste, till följd deraf, omröstning anställas, skall omröstningen
vara öppen och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterna
biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den som för det allmänna är förmånligast.
§ 66.
Såsom Kronans ombud och för upplysningars meddelande, bör Landskamererare!)
eller "Kamererare!) vid Öfverståthållare-embetet i kronouppbörds-ärenden öfvervara
Pröfnings-kommittéens sammankomster, med skyldighet att göra de anmärkningar och
framställningar, hvartill han för iakttagande af Kronans rätt finnér sig ega anledning.
% 67.
På Konungens Befallningshafvandes kallelse skola Bevillnings-beredningarnes
ordförande vara pligtige att, för upplysningars meddelande före och under Pröfningskommittéens
sammankomst, infinna sig å den ort, der Kommittéen sammanträder.
Dock ankommer på Konungens Befallningshafvande att bestämma hvilkens eller
hvilkas inställelse må anses vara behöflig.
Förslag till Bevillnings-Stadga.
§ 68.
Protokollet vid Pröfnings-kommilténs sammankomster föres och de af Kommitténs
beslut föranledda anteckningar i taxerings-längderna verkställas af den eller de
personer, som Konungens Befallningshafvande dertill förordnat. Sådant förordnande
får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall hos Prölnings-kommittéen
vara tillstädes.
§ 69.
Alla Pröfnings-kommittéens fattade beslut samt hvarje af Kommittéen påförd
eller förändrad bevillriings-afgift skola i Kommittéens protokoll antecknas; och de bevillnings-afgifter,
som till följd af Pröfnings-kommittéens beslut tillkommit eller blifvit
fastställda till annat belopp än det Taxerings-kommittén påfört, skola upptagas i
taxerings-längderna, deruti de protokolls-paragrafer, som innehålla dylika beslut, böra
i särskild kolumn angifvas. Krono-ombudet, till hvars åliggande det hörer att hålla
hand öfver ifrågavarande afgifters vederbörliga påförande i sagda längder, bör med
sin underskrift vitsorda deruti, enligt Pröfnings-kommittéens beslut, införda förändringar
eller gjorda tillägg.
§ 70.
Å Pröfnings-kommittéens sammanträdesort icke bosatte ledamöter i denna Kommitté
samt de Kronofogdar och andre personer, som, enligt stadgandet i 67, skola
från annan ort vid Prölnings-kommittéen sig infinna, äro berättigade åtnjuta ersättning
för sina rese- och traktaments-kostnader, efter beräkning af skjutslega för två
hästar från hvars och ens hemvist och tillbaka samt dagtraktamente af Tre Riksdaler,
så väl under de, enligt gällande resereglemente, erforderliga resedagar, som
under den tid, till sådan ersättning berättigad person måste å Pröfnings-kommittéens
sammanträdesort sig uppehålla.
§ 71
Besvär öfver Pröfnings-kommittés beslut må icke anföras,
§ 72.
Enär Stockholms stad, såsom utgörande särskildt län, kommer att hufva sin
egen Pröfnings-kommitté, skola följaktligen de åligganden, som Konungens vederbörande
Befallningshafvande inom öfriga delar af riket, med hänsigt till sådana
Kommittéer, lått sig uppdragna, inom nämnde stad tillhöra Öfverståthållare-embetet;
kommande äfven, hvad Stockholm beträffar och så vidt härom meddelade föreskrifter
äro der tillämpliga, alla andra Konungens Befallningshafvande, i afseende på bevill
-
30
Förslag till Bevillnings-Stadga,
nings-taxeringnrna och dermed sammanhängande frågor, tillhörande bestyr alt åligga
Ofverstålhållare-embetet, som alltså har att af vederbörande tjenstemän och skatt—
skyldige emottaga enahanda förslag och uppgifter med flera handlingar, som i landsorterna
skola till Konungens dervarande Befallningshafvande aflemnas.
Vid Stockholms stads Pröfnings-kommittés sammankomst må, då Öfverståthållaren
icke är tillstädes, Understålhållaren, i hans ställe, vara ordförande,
4:o Allmänna föreskrifter.
§ 73.
Bevillnings-beredningarnes samt Taxerings- och Pröfnings-kommittéernas ledamöter
åtnjuta i och för utöfningen af sina erhållna uppdrag enahanda skydd och
säkerhet, som rikets Grundlagar tillförsäkra Riksdagsmän,
§ 74.
Af Bevillnings-beredning eller Taxeririgs-kommitté behandlad bevillningsfråga må
icke, till följd af gjord anmärkning eller anförda besvär eller af annan anledning,
återförvisas till samma Berednings eller Kommittés förnyade behandling. Ej heller
må någon förklaringsskyldighei bemälda Beredning eller Kommitté åläggas.
§ 75.
Ledamot af Bevillnings beredning, Taxerings- eller Pröfnings-kommitté och
dervid biträdande tjensteman få icke, utom vid Beredningens eller vederbörande
Kommittés sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs enligt § 30 meddelade
eller särskildt infordrade uppgift, angående hans inkomst och rörelse m. m., så vida
den skattskyldige förklarat, att han icke medgifver samma uppgifts offentliggörande;
och må de under öfveriäggnirigarne inom sagda Beredning och Kommittéer lemnade
upplysningar och yttrade åsigter rörande enskildes ekonomiska ställning icke på
något sätt utspridas.
Enahanda stadgande gäller äfven i afseende å de uppgifter, som af aktiebolag,
enligt § 27, skola meddelas.
§ 76.
l:o Tili kostnader för tryckningen af formulärer och blanketter till taxeringsiängder
jemte sammandrag deraf samt arfvoden åt Kronans ombud och för protokollsföringen
samt andra anteckningar under Pröfnings-kommittéens sammankomster
pjed flera likartade utgifter, äfvensom till skälig, af vederbörande Taxerings-kom-i
Förslag lill Bevillnings-Stadga.
Si
mitiéer förordad vedergällning ej mindre för sädana, lill ledning vid bevillningsofgifternas
bestämmande aflemnade, officieln uppgifter, sorn icke utan genomgåendet
af vidlyftiga handlingar eller räkenskaper kunnat meddelas, än till ordföranderne i
Bevillnings-beredningarne, äfvensom för del vid taxerings-förrättning för öfrigt lemnade
biträde af tjenstemän eller andre personer, som icke ega alt vid samma förrättning
beräkna rese- och traktaments-kostnadsersättning, må hvarje Pröfningskommitte,
med undantag af Stockholms stads, för hvilken nedanstående särskilda
stadgande gäller, använda och fördela ett belopp, motsvarande för det år, då denna
bevillnings stadga första gången skall tillämpas, högst tio och för hvart och ett af de
följande åren högst fem procent af den summa, hvartill hela länets allmänna bevillning
för samma år uppgår. D<ck får, om än denna bevillnings-summa sedermera
skulle visa sig öfverstiga dess af PrÖfnings-kommiltéen beräknade belopp,
In arken någon ytterligare kostnadsersättning och vedergällning, än den då beviljade,
lör samma år utdelas, eller ett sådant öfverskott tagas i beräkning vid bestämmande
af enahanda ersättning och vedergällning under ett följande år.
2:o Angående det för ofvan uppgifna föremål af Pröfnings-koramittéeo anvisade
belopp och dess fördelning bör till Konungens Befallningshafvande aflåtas särskildt
utdrag af Kommittéens protokoll; hvarefter det beviljade beloppet må i vanlig ordning
utbetalas utaf de i länets Landtränteri för Riksgälds-kontorets räkning influtna
medel och, med bifogande af sagda protokolls-utdrag, i krono-räkenskapernu
redovisas.
3:o Till de i 1 mom. af denna § uppräknade kostnaders bestridande samt till
der omförmäld vedergällning för meddelade officiel.) uppgifter och vid taxeringsförrättningarne
lemnadt biträde må af Stockholms stads Pröfnings-kommitté användas
och disponeras ett belopp, som svarar mot högst sex procent af nämnda stads hela
bevillnings-summa lör det första och högst tre procent af samma stads bevillningssumma
lör hvart och ett af de påföljande år, derunder denna bevillnings—stadga
kommer alt tillämpas; gällande jemväl för bemälda Prööiings-kommilté det i åberopade
moment gjorda förbehåll för det fall, att bevillnings-summan skulle komma
ott öfverstiga Pröfnings-koramiltéens beräkning. Sorn det lill taxerings-koslnader
tued flera utgifter för bevillnings-afgifternas bestämmande inom Stockholms stad afsedda
belopp kommer att omedelbart utgå från Riksgäids-kontoret, så bör detta
Verks styrelse, genom utdrag af Pröfnings-koramiltéens protokoll, underrättas om det
beviljade kostnadsersättnings- och vedergällnings-beloppel samt dess verkställda fördelning.
4:o Den i §§ 42 och 70 bestämda rese- och traktaments-kostnadsersättning
bör, efter anställd granskning af derå ingifna räkningar, utan sammanblandning med
de i föregående tre momenler omförrnälda taxerings-kostnader och arfvoden med
flera utgifter, utbetalas dels utaf Riksgälds-kontorets i Landtränterierna inncstående
medel och dels här i hufvudstaden omedelbart från detta verk.
33
Förslag lill Bevillnings-Stadgä.
§ 77.
Den som vill öfver Taxerings-kommittés beslut anföra besvär, nr berättigad att,
då han i sådant afseende anmäler sig hos vederbörande tjensteman, kostnadsfritt
erhålla för dylikt besluts öfvcrklagande erforderligt utdrag af taxerings-längden
samt Kommittéens protokoll; och må ej heller lösen lordras för andra protokolls
utdrag
och expeditioner, som till följd af bemälda Kommittés beslut böra utfärdas
§ 78,
i:o Besvär i fråga om skattskyldig påförd bevillnings-afgift, hvars vid debite
ringen
upptagna belopp icke blifvit af Taxerings- eller Pröfnings-kommittéen bestämdt,
kunna hos Konungens Befallningshafvande anföras inom tretio dagar efter
den dag, då. på sätt i § 84 stadgas, den skoltskyldige egt tillfälle erhålla sin
debetsedel.
2:o Åt nöjes den klagande icke med Konungens Befallningshafvandes i anledning
af sådana besvär meddelade beslut, eger häri att likaledes inom tretio dagar
efter deraf erhållen del fullfölja sin klagan hos Kongl. Kammar-rätten; börande ej
mindre Konungens Befallningshafvandes, än Kongl. Kammar-rättens beslut i dylika
mål, jemte vederbörlig besvärshänvisning, den klagande kostnadsfritt tillhandahållas.
3:o Besvär i debiteringsfrågor uppehålla icke uppbörden al det vid den öfverklagade
debiteringen påförda belopp; hvaremot, då debiteringsåtgärden icke fastställes,
den klagande eger att kostnadsfritt återbekomma hvad al honom blifvit lör
mycket erlagdt.
§ 79.
Under krono-räkenskapernas granskning må anmärkningar icke göras emot de
taxerings- och inkomst-belopp, som Taxerings- och Pröfnings-kommittéerna, på grund
af den dessa Kommittéer tillhörande taxering, fastställt, eller emot de af bemälda
Kommittéer för öfrigt vidtagna beslut.
§ 80.
l:o Då, till följd af Uraktlåtet fullgörande af de i denna författning meddelade
föreskrifter eller af annan orsak, fråga uppslår om tillämpning af deruti stadgadt
bötes-ansvar, skall af vederbörande krono-ombud, Berednings- och Ivommitté-ledamöter
eller andre behörige personer anmälan derom göras hos Konungens Befallningshafvande,
sorn, efter pröfning af härvid förekommande förhållanden, förordnar
om uttagandet af de böter, hvartill en eller annan finnes hafva gjort sig förfallen,
samt vidtager de åtgärder, som anmäld försummelse eller uteblifven verkställighet af
hvad författuingen stadgar för öfrigt kan påkalla.
2:o
Förslag till Bevillnings-Stadga.
35
Särö Den, som icke nöjes åt Konungens Befailniugshafvandes beslut, hvarigenom
han, på grund af ofvan åberopade stadgande!), blifvit fälld lill böter, eger att, med
iakttagande af hvad i allmänhet är stadgadt angående böters nedsättning och dylika
utslags öfverklagande, öfver det meddelade beslutet anföra besvär hos Kongl. Kammar-rätten,
hvilka besvär böra vara dit ingifna sednast å fyrationdefemte dagen
efter erhållen del af samma beslut.
3:o Omförmälda böter tillfalla de fattige inom den församling, der den bötfällde
är mantalsskrifven.
Uppbörd, afkortning och redovisning.
l:o Uppbordsboken och debets edlar ne.
§ 81-
Sedan Taxerings- och Pröfnings-kommittéerna fulländat sina förrättningar, skola
alla af bemälda Kommittéer fastställda, likasom alla enligt vederbörande tjenstcmäns
debitering utgående bevillnings-afgifter, ofördröjligen införas i uppbörds-böckerna, så
ätt dessa kunna i fullständigt skick inom stadgad tid till Konungens Befallningshafvande
infemnas för erhållande af uppbörds-ordres.
§ 82.
Den, enligt uppbörds-boken, hvarje skattskyldig påförda bevillning skall upptagas
å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken bör, jemte de på grund
af Bevillnings-stadgans l:sta och 5:dje Artiklar debiterade afgifter, utvisa:
a) taxerings-värdet å hvarje den skattskyldiges inom taxerings-distriktet belägna
fasta egendom samt beloppet af den deraf utgående bevillning;
b) beviilnings-afgifteu för den skaltskyldiges inkomst af kapital eller arbete.
Dessutom bör debetsedeln, såsom bifogade formulär visar, innehålla underrättelse
om hvad skattskyldig, som vill öfverklaga honom påförd bevillnings-afgift, deruti
ändring genom besvär kan vinnas, har att i sådant hänseende iakttaga.
§ 83.
Med undantag af skattskyldigs hustru och hemmavarande barn samt andra till
hans hushåll hörande eller hos honom skattskrifna och på hans debetsedel upptagna
personer, som icke skola utgöra bevillning efter denna Stadgas 2:dra Artikel, bör
hvar och en skattskyldig erhålla särskild debetsedel; men, vid ansvar såsom för
tjenstefel, får icke mer än en debetsedel utfärdas för de skattskyldige inom samma
Bih. till 11 St. Prat. 1859 & 1860. 5 Samt. i Afd. 11 Höft. 5
34
Förslag till Itevillnings-Stadgä.
taxerings-distrikt åliggande bevillnings-afgifter; varande dock husbonde berättigad att,
efter derom gjord begäran, erhålla särskilda debetsedlar för de hos honom skattskrifna
och på hans debetsedel uppförda tjenstehjon. Fastighetsegare, som sådant åstundar
och derom vid mantalsskrifningen eller eljest gjort anmälan, vare ock berättigad att
erhålla särskild debetsedel för hvarje honom tillhörig fastighet.
§ 84.
Debetsedlarne sammanfattas och utfärdas med ansvar för deras riktighet, på
landet af Häradsskrifvare!) och i stad of vederbörande uppbördsman; börande desse
tjenstemän aflemna debetsedlarne så tidigt, att de sednast Ijorton dagar före uppbördstidens
början kunna de skaltskjIdige tillhandahållas. Medelst deiom af vederbörande
Magistrat eller Häradsskrifvare utfärdad kungörelse underrättas de skattskyldige om
tiden när och stället hvarest inom församlingen debetsedlarne få af dem afhemtas,
och om den person, genom hvilken de varda utlemnade; varande i staden eller socknen
boende uppbörds-tjensteman, länsman, fjerdings- eller sexman, som härom
anmodas, skyldig att emottaga och vederbörligen tillhandahålla debetsedlarne.
Genom Magistraten eller Häradsskrifvare!) underrättas Konungens Befallningshafvande
om den kungjorda tiden för debetsedlarnas tillhandahållande åt de skattskyldige.
I afseende på utfärdandet och utdelningen af debetsedlarne inom Stockholm och
Göteborg kommer att förfaras på sätt derom är särskildt stadgadt.
§ 85.
Den, som upprättar och utfärdar debetsedlarne, är berättigad att, såsom ersättning
för detta bestyr, åtnjuta och å debetsedeln upptaga för hvarje sådan sedel*
hvars slutsumma icke öfverstiger Sju Riksdaler, Tre öre; deröfver till och med Sjutiofem
Riksdaler, Tolf öre, samt för debetsedel af ännu högre belopp, Femtio öre.
2:o Uppbörden.
§ 86.
Uppbörden af allmänna bevillningen Verkställes vid samma tillfälle samt undet
enahanda kontroll och ansvarighet i afseende å de influtna medlen, som andra årligen
utgående kiono-ulskyIder af de skattskyldige erläggas och af uppbördsmännen eraottagas;
hvadan de allmänna uppbörds-förfaltningarne jemväl komma att tillämpas på
bevillnings-uppbörden och dermed förenade bestyr.
§ 87.
Sednast fjorton dagar före den till uppbördens företagande inom hvarje län
Förslag Cili Bevillnings-Stadga,
33
bestämda tid, skola Magistraterna och Kronofogdarno hos Konungens Befallnings
hafvande anmäla samt inom vederbörande församlingar kungöra de för hvar och
en församling utsatta uppbördsdagar samt de ställen, hvarest uppbörden skall förrättas,
och den ordning, som dervid kommer att iakttagas; börande Häradsskrifvarne
vid uppbördsstämma!! vara närvarande för att meddela behörig annotation
å de skattskyldiges debetsedlar, enär derförutau uppbördsmanuens qvittens, enligt
uppbörds-författningarne, icke är gällande,
§ 88.
l:o Skepps-ombudsmannen i Slockholm samt sjömanshusens föreståndare i
de öfriga städerna åligger, att för det i sjömanshusets rullor intagne sjöfolk debitera
och uppbära bevillningen efter första Artikeln af denna Stadga, äfvensom
öfriga personela utskjIder, till följd hvaraf de, både vid sjömäns utmönstring, skola
sådane afgifter dem för löpande året påföra och affordra, samt, vid afmönslringen,
för de förflutna åren af förtjenta hyror innehålla den så beskaffade bevillning,
jemte öfriga personela utskyIder,. desse personer under deras frånvaro erlägga
bort, så vida ej genom vederbörliga qvittenser styrkes, att utskylderne å annor
ort inom riket guldne blifvit, antingen af sjöfolket sjelfve eller deras redare; och
skola sjömanshusens föreståndare, i likhet med andra uppbördsmän, inom den 1
Maj och 51 Augusti hvarje år, genom stadens Magistrat de uppburna medlen hos
Konungens Befallningshafvande i länet redovisa och leverera samt debiteringen verificera
med bifogade specifika sjömansrullor, som upptaga, jemte sjömännens namn,
deras hemvist och redare, och till sjömännens in- och utmönstring bestyrkas, af
hvilka rullor bestyrkta utdrag för hvarje län, hvartill sjömännen höra, redogörelsen
jemväl åtfölja, alt ingå til! Konungens Befallningshafvande, som samma utdrag, jemte
underrättelse derom, att medlen blifvit behörigen redovisade, derefter med första
tillsänder vederbörande öfrige Konungens Befallningshafvande; egande sjömanshu
sets
skepps-ombudsman i Stockholm och sjömanshusens föreståndare i de öfriga
städerne, alt för deras salunda fullgjorda redovisning afdraga tro procent af det
redovisade beloppet.
2:o I de städer, der sjömanshus icke finnas, åligger det Magistraten att, på
sätt ofvan är stadgadt, debitera, uppbära och redovisa de af derstädes mantals
skrifne
sjömän utgående personela utskylder.
3:o Sjömän, hvilka bevisligen äro mantals- och skattskrifne på landet för det
år, under hvilket de sedermera anmäla sig hos sjömanshusen lill sjöfart, skola påföras
personela afgifterne, der de aro mantals- och skattskrifne; kommande de,
hvilka låtit hos sig skattskrifva sådane sjömän, att ansvara för personela utskyldernas
erläggande till vederbörande uppbördsmän.
4:o Kustboer och andre, som idka sjöfart, utan att låta in- och utmönstra
SÖ
Förslag till Bevillnings-Staclga.
sig 5 sjömanshus, förbjudas vid enahanda ansvar, som för understen uppgift till
Taxerings-kommittc är stadgadt, att begifva sig frän orten på sjöresa förr, än de
derom anmält sig lill anteckning hos församlingens pastor, som meddelar denna
uppgift till vederbörande Häradsskrifvare, hvilken det åligger vaka deröfver, att
de personela utskylderne varda sådane personer, för de år, sjöfart af dem idkas,
behörigen påförda, för att uttagas vid deras återkomst lill orten,
§ 89.
l:o Handlande, fabriks- eller annan närings-idkare ansvarar för utskylder,
sorn blifvit påförda de vid mantalsskrifningstiden hos honom sysselsatte handelseller
fabriks-betjenler samt gesäller och andra arbetare jemte deras hustrur och
barn, så vida dessa utskylder icke å behörig tid varda erlagda. Dock omfattar
denna ansvarighet icke den bevillning, som för fust egendom elier inkomst af kapital
eller utöfvad särskild rörelse eller befattning bör af sådan skattskyldig utgöras.
För hvad ofvonbemäide närings idkare måst utbetala, i följd af dem sålunda
åliggande ansvarighet för hos dem anställde personers utskylder. äro de berättigade
att, genom afdrag å den skattskyldiges aflöning eller arbetsförtjenst, sig
godtgöra
2:o Då handelsbetjent eller arbetare efter mantalsskrifningen flyttar, bör bevis
honom meddelas, att hans krono-ulskyider för det löpande äret blifvit innehållna af
den, som för deras erläggande är ansvarig; och skall detta bevis hos vederbörande
myndighet företes, innan den skattskyldige undfår pass för att till annan ort sig
begifva; åliggande det handlande eller annan närings-idkare, hos hvilken samme
skattskyldig sedermera anstälies eller erhåller arbete, att under ofvanberörde vilkor
ansvara ej allenast för hans nämnde utskylder, så framt ej bevis om ileras innehållning
honom afFordras, utan ock dessutom för de utskylder, som i följd af hans
sednare anställning må böra särskildt utgöras.
Husbonde häftar för de å hans debetsedel upplagne tjenstehjons utskylder;
varande husbonde jemväl, vid bristande tillgång hos den skattskyldige, ansvarig
för sine iandtbönders och torpares, äfvensom för de å hans ägor bosatte arbetares
utskylder; dock är han icke underkastad sådan ansvarighet för sistnämnde personer,
derest med utdrag af det vid sockenstämma förda protokoll eller annat dervid
meddeladt intyg styrkes, att de äro fattige och oförmögne att genom arbete
förvärfva nödtorftigt uppehälle för sig och de sina.
4:o Flyttar, efter mantalsskrifningen, tjenstehjon, landlbonde, torpare eller
arbetare, som å husbondes debetsedel upptagits, är denne, sådant oaktadt, skyldig
gälda den flyttade personens bevillning, dock med rättighet att derför bereda sig
ersättning, antingen af honom sjelf genom afdrag å inneslående lön och arbetsförtjenst
eller ock af hans nya husbonde.
Förslag lill Bevillnings*Stadga.
37
§ 90.
Har skattskyldig, sedan mantalsskrifning förrättats, afstätt sin egendom til!
borgenärer, eller efter den 1 Maj det år, för hvilket bevillning sednast honom påförts,
med döden afgått, bör, utan afvaktan af konkursmassans eller sterbhusets
Utredning, den för honom belöpande och vederbörligen bevakade bevillningen gäla
das utaf bans afträdda eller efterlejnnade tillgångar.
3:o Afkortning arna,
§ 91.
Utom den afkortning af påförda bevillnings-afgifter, som saknaden af erforderlig
tillgång för deras gäldande måste föranleda, få sådana afgifter endast vid
nedanstående läll afkortas, nemligen:
l:o bevillningen efter lista Artikeln, då den skatlskvldige aflidil före den t
Maj det år, för hvilket denna bevillning blifvit honom påförd; och
2:o bevillningen efter 2:dra Artikeln för lön, pension eller dylik inkomst,
som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets lopp upphört; i hvilket
fall sudan bevillning blott erlägges för den tid, hvarunder löue-inkomsten eller andra
med tjenstebefattning förenade fördelar af den skattskyldige eller haus rättsinnehafvare
åtnjutits.
Den of fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.
§ 92.
l:o Afkortningslängd skall i stad underskrifvas of vederbörande tjensteman, som
för densammas riktighet är ansvarig, samt efter deraf anställd granskning attestera®
of en Magistrats-person och minst två ledamöter utaf årets Taxerings-kommitté.
2;o På landet skall afkortnings-längden, med ansvar för dess riktighet, undertecknas
af Kronofogden samt Hära cl ss k r i Iva r on; och bör den å utlyst allmän sockenstämma
granskas samt förses med intyg af ordföranden och två socknemän om denna
gransknings verkställighet; hvarvid tillika bör uppgifvas, om och hvilka anmärkningar
emot längden förekommit samt de förhållanden attesteras, som befria husbönder från
den, eldigt § 89, dem åliggande ansvarighet för landtbönders och torpares med fleres
utskylder.
3:o Sedan afkortnings-längden blifvit vederbörligen granskad och attesterad, aflemnas
densamma, i stad af Magistraten och på landet af Kronofogden, till Konungens
Befallningshafvande för att i stadgad ordning ytterligare handläggas.
Förslag till Bevillnings-Stadga.
4:o Redovisningen,
% 95.
Vid redovisningen af allmänna bevillningen kommer hvad gällande instruktioner
och andra författningar stadga, rörande redogörelser och räkenskaper för de till
Kongl. Stats-kontoret ingående årliga skattebidrag, att tjena till efterrättelse; dock
gom de till allmänna bevillningen hörande och vid uppbörden influtna eller sedermera
indrifna medel skola från Landtränterierna samt Stockholms stad insändas till
Rikets Ständers Riksgälds-kontor, så få bevillnings- medlen hvarken i landsböcker
och öfriga krono-räkenskaper eller vid levereringarne sammanblandas med Kongl
Stats-konlorets eller andra Verks medel.
§ 9-i.
l:o Öfver ali, enligt denna författning, för hvarje år inom stad eller fögderi
utgående bevillning skola upprättas och lill Konungens Befallningshafvande, före årets
slut, insändas med härvid bilagdt formulär öfverensstämmande sammandrag af taxerings-
och debiterings-längderna.
2:o Få grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras granskning anmärkta
förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra, inom Stockholms stad af
dervarande Krono-uppbördsverk och inom de öfriga länen af Landskontoret, uppgöras
särskilda general-sammandrag öfver hvart och ett läns allmänna bevillning, hvilka
general-sammandrag, dertill tryckta blanketter genom Riksgälds-kontorets försorg
vederbörande tjenstemän tillhandahållas, skola af Konungens Befallningshafvande till
nämnda Verk insändas före slutet af Februari månad påföljande år.
3:o Så snart de till Riksgälds-kontoret inkomna bevillnings-sammandragen hunnit
derstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna åren
jemlöras samt vederbörande förklarat sig öfver de anmärkningar, som härvid förekommit,
skola meranämnda sammandrag jemte anmärkningar och förklaringar samt
deröfver afgifna yttranden öfverlämnäs till Kongl. Kammar-rätten, som eger pröfva
och afgöra sagda anmärkningar och af dem föranledda framställningar. Utan afvakta!)
af Kongl. Kammar-rättens härom meddelade beslut, bör ett sammandrag
öfver årets allmänna bevillning för hela riket inom Riksgälds-kontoret upprättas samt
genom detta Verks försorg från trycket ulgifvas och med allmänna tidningarne
utdelas.
§ 93.
För den händelse, att restantierna å allmänna bevillningen inom någon ort skulle,
utan att ett sådant förhållande af giltiga orsaker föranledts, uppgå tili anmärknings-;
Förslag lill Revillnings-Stadga.
39
tärdt högt belopp, äligger det Kongl. Stats-kontoret alt, efter derom af Fullmäktige
i Riksgälds-kontoret gjord anmälan eller annars vunnen kännedom, låta vidtaga
den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna påkallade och för restantiernas
skyndsamma iudrifvande erfordras, samt att derjemte, i fall vårdslöshet
eller försummelse hos någon uppbördsman skulle förmärkas, låta genast tilltala den
eller dem, mot hvilka anledning till felaktigt eller försumligt förhållande förekommer.
§ 96.
Med benämningen Riksdaler förstås öfverallt i denna Bevillnings-stadga Riksdaler
Riksmynt; och med församling menas socken på landet och så kallad terrilorial-församling
i stad.
Till yttermera visso håfve Wi ofvanstående stadgandet) med Wära underskrifter
bestyrkt och bekräftat. Stockholm den
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS JOIL BECKMAN, 1860.
Förslag lill Instruktion för Taxerings-förrätlningarna, 4
Förslag till
Instruktion för Taxerings-förrättningarna
vid de under allmänna bevillningen inbegripna och af taxering
beroende afgifters föreslående och fastställande.
s
Den i gällande Bevillnings-stadga föreskrifva taxering eller uppskattning af
hvarje fast egendoms värde och hvarje skattskyldigs ärliga inkomst verkställes af
de för sådant ändamål tillsatta Bevillnings-beredningar samt Taxerings- och Pröfnings-kommitléer,
hvilkas sammansättning och taxerings-områden genom .åberopade
författning blifvit bestämda.
§ 2.
Beloppet af den utaf taxering beroende fastighets- och inkomsl-bevillning, som
hvarje skattskyldig skall utgöra, föreslås af Bevillnings-beredningen, bestämmes och
påföres af Taxerings-kommittéen samt fastställes af Pröfnings-kommitléen.
S »•
Bemälda Beredningar och Kommittéer böra, vid fullgörandet af sina erhållna
Uppdrag, ställa sig till ovilkorlig efterrättelse de föreskrifter, Bevillnings-stadgan
innehåller, samt, efter sorgfällig granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade
uppgifter och för öfrigt upplysta eller kända förhållanden, föreslå, påföra och fastställa
den bevillnings-afgift, hvar och en skattskyldig bör erlägga, samt dervid
noga iakttaga nedanstående, till ledning för dessa Beredningar och Kommittéer
sammanfattade, närmare bestämmelser och stadganden.
Uppskattningen af fast egendoms värde.
% 4-
Värdet af fäst egendom föreslås och bestämmes med ledning af:
Bih. till R. St. Prof. 1S59 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 1
2
Förslag till Instruktion för Taxerings-förrältningarna.
l:o den för sådan, under loppet af nästföregångna tio år, försåld egendom
sednast betingade köpeskilling, så vida icke derunder inbegripits godtgörelse för inventarier
eller vexande gröda, eiler köpet afslutais mellan nära anhöriga, eller vid
försäljningen förbehåll gjorts om så kallade undantags-förmåner, eller dervid förekommit
andra särskilda omständigheter, som skäligen anses hafva inverkat pä köpeskillingens
bestämmande utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande
vid bestämmande af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af sådane
byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva något egentligt inflytande;
2:o årliga hyres- eller arrende-summan för uthyrd eller borlarrenderad egendom,
såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit derunder inbegripna —
såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde och skogsfång m. m.
från annan egendom, eller skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader
eller utföra andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma
afträda — elier såvida icke, efter hvad vid jemförelse mellan denna och
närbelägna egendomar af lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet
blifvit bestämdt med afseende å slägt- eller andra kända förhållanden
mellan egaren och hyresmannen eller arrendatorn;
5:o egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från hypothe/cs-*■
inrättning antagna värde, såvida sådan värdering skett under nästföregångna tio år
och det egendomen dervid åsätta värde sedermera icke blifvit i väsendtlig mån
förändradt;
4:o brandförsäkrings-värdet å de i stad och på dess område eiler i köping
befintliga egendomars åbyggnad samt å bruks-, qvarn- och fabriks-byggnader på
landet äfvensom å andra der uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på
särskilda lustställen och dermed jemförliga mindre lägenheter, som utgör dessas
egentliga värde; dock bör, derest brandförsäkrings-beioppet skulle betydligt understiga
de brandförsäkrade husens och byggnadernas verkliga värde, det sednare, men
icke det förra, antagas såsom grund för bevillnings-taxeringen;
5:o egendom på landet tillhörande areal i åker, äng, skog eller betesmark
jemte dermed förenade särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats
m. m.;
6:0 läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller po stads område
belägen egendom, med dertill hörande särskilda förmåner.
Då fast egendom, som under sistförflutna tio år blifvit såld eller undergått
ofvanomförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än den sednast betingade
köpeskillingen eller den godkända värderings-summan, böra de särskilda skäl, hvilka
dertill föranled t, i Taxerings-handlingarne eller Kommittéens protokoll antecknas.
Åbyggnader å stadsegendom samt öfriga i denna §:s 4:de punkt uppräknade hus
och byggnader få ej heller, ulan på enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning
Forsla;i till Instruktion för Taxerings-förrättningarna.
5
upptagas lill lägre värde än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän
brandförsäkrings-inrättning emot brandskada försäkrade.
§ B
Vid
de fall, då förevarande taxering af fast egendom icke kan grunda sig
på köpeskilling, hyra eller arrende, hvpotheks-värdering eller brandförsäkring, bör,
på det en jemlik och rättvis taxering samt författningsenlig beskattning må tillvägabringas,
egendomens värde upptagas till ett belopp, som, med hänsigt till densammas
storlek, beskaffenhet, förmåner, läge och afsättnings—tillfälle samt öfriga kända
eiler upplysta förhållanden, motsvarar uppskattnings-värdet å andra i närheten belägna,
jemförliga egendomar, derå ofvan uppgifna taxerings-gruuder kunnat tillämpas;
åliggande det för öfrigt vederbörande taxeringsmän att, enligt deras på förut
egande kännedom elier under taxerings-förrättningen vunna upplysningar grundade
öfvertygelse, uppskatta hvarje egendom till dess verkliga värde.
§ 6.
Då fast egendoms värde beräknas efter dess afkastning, bör behörigt afseende
fästas å de grundskatter samt öfriga utskyIder, som utom allmänna bevillningen
skola af samma egendom utgöras, så att värdet å en med dylika skattebidrag
jemförelsevis högre belastad egendom skäligen minskas i förhållande till det värde,
som åsättes en af skatter och andra utskyIder mindre betungad, fastän till storlek
och beskaffenhet för öfrigt dermed jemförlig egendom. Då frälseränta förenats med
eganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills utgått, skall samma egendoms
taxering höjas i förhållande till sagda räntas värde.
Vid uppskattningen af boställe, hvars grundränta ingår bland boställshafvarens
löneförmåner och vid bestämmandet af den för dem belöpande bevillnings-afgift blifvit
tagen i beräkning, skall denna räntas belopp afdragas från boställets behållna afkastning.
§ 7.
Sedan fast egendom det år, då allmänna bevillningen med tillämpning af utfärdad
ny bevillnings-studga första gången påförts, blifvit enligt föreskrifna taxerings-grunder
till sitt verkliga värde uppskattad, må detta värde, under tre år,
bibehållas oförändradt, såvida icke egendomens taxerings-värde antingen genom
ny- eller tillbyggnader, nya fabriks-anläggningar eller andra inrättningar blifvit
under tiden i betydligare mån förhöjdt, eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde
eller af annan dylik anledning märkligen förminskats; i hvilka fal! sagda värde bör
jemkas efter de förändringar, egendomen undergått; men hvart tredje år skall
förnyad uppskattning ega rum.
4
Förslag till Instruktion för Taxerings-förrättningarna,
Uppskattning af inkomst utaf bergsbruk och dertill hårande näringar
samt qvarnar och fabriker rn. fl, verk och inrättningar,
§ 8.
Vid beräkningen af den behållna årliga inkomsten utaf bruk och fabrik samt
annan dertill hänförlig inrättning, jemföras värdena ä der, under sednast förflutna
är, tillverkade eller förädlade varor och härvid använda råämnen, jemte Öfriga med
dessa varors tillverkning eller förädling förenade kostnader; och dä tillverkningarnas
mängd, i förening med de behandlade och frambringade varornas ökade värde,
i allmänhet mäste utgöra säkraste grunden för bedömande af vinsten å hvarje
särskildt verks eller fabriks rörelse, böra taxeringsmännen derom förskaffa sig tillförlitliga
och fullständiga underrättelser. För bruk eller fabrik, dervid hvarken
under det nästföregångna eller under det löpande året någon rörelse drifvits, påföres
icke iukomst-bevillniag.
§ 9
Till ledning vid bestämmandet af värdet ä stångjernsbrukens samt masugnarnes
tillverkningar antagas de i derom utfärdad kungörelse sednast fastställda lös—
ningspris för Kronans hammarskatts-jern samt tionde- och persedel-lackjern från
samma bruk, med behörigt afdrag för' transportkostnaderna till närmaste stapel—
stads-våg; och beräknas råämnenas samt andra materialiers värden jemte arbetsm.
fl. tillverkningskostnader efter då i orten gångbara pris. 1 fråga om stångjernsbrukens
hammarskatts-jern och masugnarnas tionde-tackjern, hvilka utskylder,
likasom öfriga sådana verk ålagda onera, böra vid bevillnings-taxeringen tagas i
beräkning, skall ofvannämnda lösningspris jemväl tillämpas.
§ 10.
Den afkastning, som erhålles utaf grufvor och öfriga malmtillgångar, bör, i
likhet med annan genom bergshandteringen uppkommen vinst, årligen taxeras lill
bevillning på grund af behållningen utaf enahanda rörelse under sednast förflutna år.
§ H
Vid
bevilinings-afgifts påförande för behållen inkomst af mjöl- och såg- samt
andra qvarnar afses ej allenast qvarnarnas storlek eller stenparens, ramarnas och
sågbladens samt stamparnes och valkarnas antal, utan hufvudsakligen mäld- och
skogs- samt vattentillgången jemte tulltiigtens belopp och det tillfälle tili mjöleller
brödhandel m. m., som läget och kommunikationsmedlen bereda. Enär högst
Förslag lill Instruktion för Taxerings-föträtlningama.
i
betydlig skiljaktighet förefinnes i de på skattläggning grundade ulskylder, som för
vissa qvarnar mäste utgöras, bör jemväl synnerligt afseende fästas å dessa ulskylder.
Då räntan af skattlagd qvarn väl åtnjutes af innehafvaren, men ingår i den indelta
lön, för hvilken bevillning af honom erlägges, bör äfven sådan ränta, i likhet med
andra utskylder, afdragas vid taxeringen af den inkomst samma qvarn lemnar.
Uppskattning af inkomst genom slceppsrederi, sjöfart, handel och
handtverk samt annan jordbruket icke tillhörande näring.
% 12
Med ledning af de i afseende på fartyg föreskrifna uppgifter angående lästetal,
byggnads-material och anbringad ångmaskins drillkraft m. m., uppskattas fartygs-egarens
inkomst eller frak Iför tjenst efter fartygets storlek och beskaffenhet
samt de, så vidt kändt ar, under nästlöregångna år verkställda resors äfvensom
besörjda varu- och personal-transporters förmånlighet. Då fartyg under hela årets
lopp icke varit upplackladt eller utrustadt och begagnadt samt följaktligen icke
för dess egare medfört någon inkomst, bör ej heller bevillning påföras.
§ 13
Skeppare, ångfartygs-befälhafvare, styrmän, maskinister samt matroser och
andre sjömän taxeras till bevillning för sina inkomster genom arfvoden och så kallade
hyror m. m. efter enahanda beräkningsgrunder, som iiro stadgade för den vid
industriela företag eller i enskild tjenst anställda personals inkomst-bevillning.
.§ 14
Den inkomst, handlande, handtverkare eller annan närings-idkare eger af sin
rörelse, uppskattas, med fristad t afseende å härvid förekommande allmänna eller
tillfälliga förhållanden, efter rörelsens beskaffenhet och det belopp, hvartill den årliga
varu-omsättningen eller tillverkningen uppgår, antalet af de vid rörelsen biträdande
eller använde personer, desses befallningar och lönevilkor, afsättnings- och
arbetstillfällen, handelsbodars och verkstäders läge jemte öfriga omständigheter, som
anses inverka på förmånligheten af idkad handel eller annan näring. Skulle taxeringsroännen
sakna närmare kännedom rörande verkliga beskaffenheten af den rörelse,
om hvars beskattning fråga är, och allemnade uppgifter icke innehålla tillfyllestgörande
upplysning derom, böra de, på sätt dem lämpligast synes, förskaffa
sig de underrättelser, som erfordras för rörelsens rättvisa beskattning. Vid de
fall, då en och samme handlande eller närings-idkare samtidigt drifver rörelse pä
särskilda ställen eller i olika näringsgrenar, skola de inkomster, som härigenom
6
Förslag till Instruktion för Taxcrings-förrältningarna.
uppkomma, sammanräknas och taxeras lill bevillning på ett ställe, eller eler han
är mantalsskrifven; dock med iakttagande af Bevilinings-stadgans föreskrift, att bevillning
för yrke, hvaraf inkomsten öfverstiger visst belopp, bör påföras, der yrket
idkas. Den bevillning, gårdfarihandlande och andre i handels-äreriden resande personer
böra erlägga för inkomsten af sådan handelsrörelse, taxeras till hela sitt belopp
å de skattskyldiges mantalsskrifuingsort.
§ i».
Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk eller
annan näring taxeras till bevillning elter det belopp, sådan inkomst verkligen utgör
och han åtnjuter, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas
för den skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär
eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid Bevillnings-taxeringen
för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest saknad rättighet
för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så äro taxeringsmännen icke
pligtige att undersöka och pröfva behörigheten till detsammas idkande.
Närings-idkare, som under året, näst före det, hvarför bevillning skall påföras,
gjort sådana förluster, att någon behållning å rörelsen icke uppstått, skall likväl
erlägga bevillning, beräknad efter hvad en rörelse, jemförlig med den han drifvit,
anses i allmänhet afkasta.
§ 16.
Så vida icke handlande, handtverkare eller annan närings-idkare före den 1
Maj det år, taxeringen förrättas, upphört med sitt förut idkade yrke och sådant
vederbörligen anmält, bör inkomst-bevillning för detsamma efter stadgad beräkningsgrund
honom påföras.
§ 17-
Här i riket skattskrifven konst-idkare eller annan person, som genom utöfning
af konst eller försörjnings-medel beredt sig inkomst äfven på annat ställe än
mautalsskrifnings-orteu, pålöres dock endast der inkomst-bevillning ; men vid bestämmandet
af dess belopp bör jemväl tagas i beräkning den inkomst, han annorstädes
förvärfvat.
Uppskattning af de i allmän eller enskild tjenst anställde personers
inkomster.
§ 18-
I allmänhet bör vid bevillnings-afgiftens bestämmande hvarje löntagares in
-
Förslag till Instruktion för Taxering s-förrättningarna. 7
komst, så vidt den utgöres al bestämd lön eller visst, antingen i penningar eller
spanmål och andra natura-persedlar utsatt belopp, upptagas pä grund af derå erhållen
oflieiel eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid spanmåls jemte andra in natura
utgående varors och persedlars värde beräknas efter ortens sednast fastställda
markegångspris, och sådana persedlar, som icke finnas i markegångs-taxan uppförda,
åsättes det värde, som de inom orten anses ega.
Den med allmän eller enskild tjenstebefattning förenade förmånen af fri bostad
beräknas till det belopp, som i årlig hyra inom samma ort vanligen erlägges
lör en bostad af enahanda antal lika beskaffade rum och lägenheter. Der tillfälle
till sådan jemförelse saknas eller särskilda förhållanden förekomma, bestämmes nyssnämnda
förmåns värde efter annan, enligt taxeringsmännens åsigt tillämplig beräkningsgrund.
— Då embels- och tjensteman, såsom boställshavare, bör erlägga den
för bostället belöpande bovillnings-afgift, är han icke skyldig dessutom utgöra be
villning
för sin förmån af fri bostad på samma ställe.
§ 19.
De med embeten och tjenster eller andra befattningar förenade obestämda
och till beloppet omvexlande inkomster taxeras enligt kända eller uppgifna förhållanden
och med fästadt afseende å sådana tillfälliga omständigheter, som under
sednaste tiden inverkat på dessa inkomsters belopp; börande derjemte såsom led
ning
för uppskattningen af dylika extra inkomster eller så kallade sportler, vid
tillämpliga läll, följas den beräkningsgrund, som iakttagits vid bestämmandet af
årlig ersättning åt innehafvare af likartad tjenst, då sådan dermed förut förenad
inkomst upphört.
§ 20.
1 afseende på bevillningen för inkomst såsom fullmägtig eller ombud för andra
personer tillämpas, der sådant sig göra later, hvad rörande bevillning för löntagares
till beloppet obestämda inkomster är stadgadt.
Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här
ofvan icke omförmälda tillgångar.
§ 21.
Sedan all annan beskaltbar inkomst är beräknad, bör deri enligt gällande
Bevillnings-stadga beskattbara inkomsten af fruktbärande kapital bestämmas till
hvad taxeringsmännen på grund af egen kännedom samt alla meddelade eller eljest
tillgängliga upplysningar anse denna inkomst verkligen vara. Saknas annan till
-
8
Förslag till instruktion för Taxerings-fÖrrattningarna.
förlillig beräkningsgrund, d5 skall jemförelse anställas emellan, å ena sidan, den
skattskyldiges alla sammanlagda kända års-inkomster af fast egendom, rörelse, yrke,
tjenst, pension, lott i bolag och annan särskild bevillning underkastad inkomstkälla,
samt, å andra sidan, den skattskyldiges alla sannolika lefnadskostnadcr.
Skilnaden eller det belopp, hvarmed lefnadskostnaderna kunna finnas öfverskjuta
nämnda sannolika års-inkomster, anses då utgöra den skattskyldiges inkomst öf
kapital.
Det mäste nemligen alltid, dä skallskyldig söker dölja sin ställning, autagas,
att han under året minst har lika stor inkomst som utgift.
Vid beräkning af skaltskyldigs okända lefnadskostnader uti stad må desamma
aldrig, utan att taxeringsmännen till protokollet derför uppgifva särskildt skäl, anses
vara lägre, än i nedanstående förhållande till beloppet af den årliga hyra, den
skattskyldige erlägger för de af honom och hans egen familj begagnade rum och
lägenheter eller sålunda, att när denna hyra icke öfverstiger 500 R:dr, lefnadskostnaderna
och således äfven den skattskyldiges års-inkomster anses uppgå tili minst
5 gånger hyrans belopp; när hyran är
högre än 300 t. o. m. 300 K:dr, lefnadskostnaderna anses vara 4 gånger hyrans belopp
» » 800 » » » 1,000 » » » » 8 » » »
» »1,000 » » » 1,800 » » » » 0 » » »
samt när hyran är högre än 1,800 R:dr, lefnadskostnaden anses uppgå till minst
7 gånger hyresbeloppet.
I afseende å dem, som bebo egna hus, uppskattas hyresvärdet för de rum
och lägenheter, hvilka de för sig och familj begagna, genom jemförelse med andra
lika beskaffade lägenheter.
I öfrigt böra taxeringsmännen härvid taga i betraktande, huruvida talrik familj,
embets-åliggande eller annat förhållande nödsakat till begagnande af flera eller
dyrare runi än vanligt, och om af sådan anledning kan vara skäligt att bifalla
yrkad nedsättning i den efter nyssnämnda grunder beräknade inkomst, eller om
underhäll af hastar och åkdon, talrik betjening m. m., som, då sådant icke för1
den skaltskvldiges yrke erfordras, utmärker ett yppigare lefnadssätt, iemnar anledning
till beräkning af högre inkomst.
Förluster, hvaraf kapitalet drabbats, under året ruist före det, hvarför bevillning
påföres, ofräknas från egarens kapital-förmögenhet och erlägges bevillning för
den ränta, återstående kapital-beloppet anses afkasta.
När vederbörande bolags eller inrättnings direktion eller styrelse erlagt bevillnings-afgift
både för vinst af rörelsen och för hela det i bolaget, eller inrättningen
nedlagda aktie-kapitalet, så påföres de enskilde delegarne icke bevillning
för inkomst från samma bolag eller inrättning.
Förslag lill Förordning ang. mantals- och skattskrifningarne.
ä
Förslag till
Förordning angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande*
WI CARL &c. gore velerligt: att som de i Kongl. Förordningen af den 30
September 4812, angående mantals- och skattskrifningarne, meddelade föreskrifter
genom sedermera utfärdade författningar blifvit i liera hänseenden förändrade och
i vissa delar under nuvarande förhållanden icke vidare äro tillämpliga; hvadan, vid
nämnda förrättningars verkställande, i sednare tider gemenligen iakttagits hvad i
då gällande Beviilnings-förordning derom varit stadgadt; sä och på det föreskrifterna
rörande tiden och sättet för verkställigheten af dessa förrättningar icke vidare
mätte behöfva intagas och förnyas i hvarje utkommande förordning om allmänna
bevillningens utgörande, håfve Wi funnit godt att, med upphäfvande af den under
ofvannämnda dag, angående samma ämne utfärdade författning jemte de deri
sedermera gjorda förändringar, härigenom till efterrättelse vid de årliga mantalsnch
skattskrifningarne stadga och förordna sora följer:
§ 1.
Mantals- och skattskrifningar, dervid hvar och en person skall till namn och
födelseår uppgifvas och i mantalslängden för nästkommande år antecknas, skola
inom hela riket årligen förrättas samt taga sin början i medlet af November och
vara alslutade före utgången af December månad. 1 allmänhet skall särskild mantalsskrifning
försiggå inom hvarje stad och socken; dock kunna flera till samma
fögderi och pastorat hörande socknar eller församlingar förena sig om gemensam
mantalsskrifnings-förrältning: börande i sådant fall Häradsskrifvaren eller den, som
skall verkställa denna förrättning, derom underrättas före September månads början.
§
Efter afgifvet förslag af Magistraten eller Häradsskrifvare!! i orten, bestämmer
och utsätter Wår Befallningshafvande stället samt dagen och tiden för mantalsskrifningens
företagande inom hvarje stad, församling eller pastorat samt utfärdar
derom allmän kungörelse, hvilken skall i församlingens kyrka uppläsas, minst fjorton
dagar innan mantalsskrifningen verkställes. Nämnda kungörelse, som efter dess
uppläsning bör inom hvarje församling finnas att på uppgifvet ställe tillgå, skall
äfven innehålla fullständiga upplysningar och tydliga föreskrifter angående de uppliih.
till R. Sl. Frol. 1851) & 1860. 5 Sami. I Afd, 12 Hafi. 8
10 Förslag till Förordning ang. mantals- och, skaltskrifningarne.
gifter, hvilka i afseende å mantals- och skattskrifniogen böra afgifvas, samt de
åligganden, hvar och en för öfrigt, med hänsigt till samma förrättning, har att
iakttaga. Likaledes bör underrättelse derigenom meddelas om den påföljd, uraktlåtenheten
att vederbörligen fullgöra dessa föreskrifter medför.
§ 3-
l:o Mantalsskrifning förrättas i allmänhet af Häradsskrifvaren i orten; men i
stad, der denna förrättning icke lämpligen kan af Häradsskrifvaren verkställas, eger
Wår Befallningshafvande att, såvida icke särskildt stadgande derom redan är meddeladt,
efter Magistratens hörande, bestämma, åt hvilken af stadens tjenstemän
befattningen med mantalsskrifningens förrättande skall uppdragas.
2:o Pastor eller, om han har förfall, annan of honom förordnad, inom samma
församling tjenstgörande prest bör derjemte vara tillstädes vid mantalsskrifningen,
för att från husförhörsboken och efter den kännedom, han i öfrigt eger angående
förhållandena, meddela nödiga upplysningar. Kan icke Pastor eller annan behörig
prest sig inställa vid mantalsskrifningen, böra, genom Pastors försorg, husförhörsboken
dervid tillhandahållas och sagda upplysningar meddelas af annan tillförlitlig
person.
3:o IN är större eller mindre del af en sockens invånare är i annat distrikt
mantals- och skattskrifven, bör ett af vederbörande Pastor, såvida icke han eller
den person, som hans ställe företräder, är vid för rätt nings-tillfället närvarande,
undertecknadt utdrag af husförhörsboken till nödig upplysning vid mantals- och
skattskrifningen företes, hvilket äfven gäller, då någon från annan församling till
mantals- och skattskrifning sig anmäler.
4:o Mantals- och skattskrifning skall försiggå i närvaro antingen af Wår
Befallningshafvande eller ett sådant dess ombud, som med nödiga kunskaper förenar
anseende i orten; och eger detta ombud hålla hand öfver de meddelade
föreskrifternas behöriga iakttagande.
§ 4.
l:o Då husförhörsboken, på sätt i ofvanstående § 3 är föreskrifvet, vid
mantalsskrifningen medföres, skola deruti vara fullständigt iuförda alla, efter sednaste
mantalsskrifning, inom församlingen födde eller dit inflyttade personer, samt
vederbörliga anteckningar verkställda angående dem, som derefter med döden afgått
eller borlflyttat, äfvensom angående alla andra sedermera inträffade förändringar
i afseende på församlingens i den förra mantalslängden upptagna personal;
börande husförhörsboken således innefatta upplysning om hvarje inom församlingen,
efter sednaste mantalsskrifning, tillkommen persons namn, hemvist, kön samt
födelseår och dog.
Förslag lill Förordning ang. mantals- och skaltskrifningarne.
ii
2:o På det ofvannämnda förändringar må före mantalsskrifningen kunna i
husförhörsboken vederbörligen antecknas och öfriga, med afseende å denna förrättning,
erforderliga uppgifter der införas, åligger det hvar och en, som under året
inflyttat uti en församling, att angående sig och medföljande personer, ofördröjligen
och sednast inom fjorton dagar efter inflyttningen samt i alla händelser före
den 9 November samma år hos Pastor förete prestbevis från utflyttningsorten;
börande sådant ulflyltningsbevis jemväl inom en månad från dess utgifvande vara
hos vederbörande Pastor aflemnadt. Skulle någon under tiden mellan den 8
November och årets slut hafva inflyttat i annan församling, än den han förut
tillhört, bör han sist å åttonde dagen efter inflyttningen hafva till Pastor aflemnat
sitt prestbevis. Underlåter någon alt fullgöra dessa föreskrifter, bote Två R:dr
femtio öre, så framt icke styrkas kan, alt han af resas längd eller annat laga
förfall varit derifrån förhindrad.
3:o Husbonde vare pligtig alt, derest tjenstehjon icke redan till Pastor
aflemnat prestbevis, vid vite af Två R:dr femtio öre, inom fjorton dagar sedan
tjenstehjonet inträdt i tjenst affordra och till Pastor aflemna sådant betyg.
Vederbörande disponent af fast egendom, i stad eller på landet, vare ock,
vid enahanda vito, förbunden alt af hvarje till honom eller hans egendom inflyttad
husbonde, som sjelf icke till Pastor aflemnat prestbevis från utflyttningsorten,
inom ofvan bestämda tid affordra och till Pastor aflemna sådant bevis.
Undandrager sig någon att det affordrade beviset aflemna, bör anmälan
derom af vederbörande husbonde eller disponent hos Pastor göras, då botes—
ansvaret drabbar den tredskande, hvilken dessutom skall åligga ett lika ansvar för
hvarje månad, hvarunder efter den bestämda tiden med bevisets aflemnande af
honom fördröjes; börande Pastor vid hvarje mantalsskrifning anmäla de personer,
om hvilka han har sig bekant, att de då ännu icke omförmiilda betyg aflemnat.
4:o För alt såsom tillägg tili mantalsskrifnings-längden densamma bifogas,
skall Pastor dessutom, före den lä Januari, tillställa Häradsskrifvaren fullständig
förteckning på alla, efter sednaste mantalsskrifning intill slutet af nyssförlidna år,
inom församlingen limade förändringar genom födde eller med döden afgångne
samt in- eller utflyttade personer.
§ 8.
l:o Vid mantalsskrifningen skall hvar och en husbonde till för- och tillnamn,
födelseår och dag uppgifva alla till hans hushåll hörande eller i hans tjenst
anställde eller i hans rörelse och yrke eljest biträdande och inom samma mantalsskrifniugs-distrikt
bosatte personer, äfvensom deras hustrur och barn; hvarvid må
anmälas, om någon af dem är behäftad med kroppslyte eller annan på arbetsförmågan
inverkande bräcklighet, Derjemte skall hvar och en meddela fullständig
12
Förslag till Förordning ang. mantals- och s katts Ii rifn ing arn ?.
upplysning om den fasta egendom, han eger, den rörelse och näring eller det
yrke, han idkar, samt den eller de tjenstebefattningar, han innehar; och åligger
det handlande samt fabriks- eller annan näringsidkare att uppgifva de i och för
hans rörelse eller näring anställde, men hos honom icke mantalsskrifne, handels»
och fabriksbeljenters samt gesällers och andra arbetares namn och bostad,
2:o Inom den församling eller det distrikt, hvarest fastighetsegare, näringsidkare
eller tjenste-innehafvare är bosatt och bör vara mantalsskrifven, skall jemväl
all hans ä snnan ort belägna egendom samt hans der idkade rörelse eller inne»
hafvande befattning uppgifvas; hvaremot uppgiften till mantalsskrifningen, der den
skattskyldige väl har egendom eller drifver rörelse, men icke skall för sin person
skattskrifvas, endast behöfver omfatta hans dervarande egendom, yrke eller rörelse
samt den dertill hörande personalen.
3:o Hvar och en, som eger eller förvaltar fast egendom, skall dessutom meddela
uppgift å alla derstädes boende personer, af hvilka, enligt denna paragrafs
l:sta morn., särskilda mantalsförteckningar skola afgifvas; börande i stad mantalsförteckningarne
för de inom samma hus boende personer samlas och aflemnas af
husets egare eller den, som dennes ställe företräder.
4:o Den, hos hvilken personer, tillhörande annat mantalsskrifnings-distrikt,
äro boende då mantalsskrifningen förrättas, skall å sin mantalsförteckning uppgifva
desse personers namn och mantalsskrifningsort.
8:0 Egare af eller huvudredare för fartyg skall, jemte uppgifvandet af fartygets
lästetal samt driftkraften af derå anbringad ångmaskin, vid mantalsskrifningen
inom den ort. dit fartyget hörer, jemväl uppgifva skeppare eller befälhafvare
samt styrmän och maskinister å samma fartyg, äfvensom desses mantalsskrifningsort.
6:0 Hvad här blifvit stadgadt, rörande fastighetsegare, näringsidkare och
tjenste-innehafvare, gäller äfven för bolags-direklioner samt styresmän eller förvaltare
af verk och inrättningar, förmyndare, utredningsmän i sterbhus samt syssloman i
gäldbundet bo med flere, som vårda och förvalta annan person eller inrättning
tillhörig egendom.
7:o Ofvan stadgade mantalsförteckningar, för hvilka bifogade formulär (litt.
a och b) blifvit fastställda, skola skriftligen aflemnas å det ställe, der mantalsskrifningen
förrättas; dock må allmogen och tili arbetsklassen hörande, mindre
skrifkunnige personer vid förrättnings-tillfället muntligen meddela sina uppgifter.
8:0 När å mantalsförteckning upptagen person uppgifves vara å annan ort
mantalsskrifven, skall sådant, om det fordras, behörigen styrkas.
§ 6.
l:o För att underlätta och påskynda mantalsskrifningens verkställighet, bör
Häradsskrifvaren förut hafva uppgjort ett med gällande författningar och bilagda
Förslag till Förordning ang. mantals- och skattslirifningarne. 13
formulär, litt. c, öfverensstämmande förslag till mantals- och skattskrifningslängd,
deruti alla inom mantalsskrifnings-distriklet befintliga hemman, särskilda hemmansdelar
och lägenheter samt verk, fabriker och andra inrättningar jemte deras egare
och innehafvare, äfvensom andre näringsidkare med flere skattskyldige inom samma
distrikt, skola vara uppförde på grund af nästföregående års mantalslängd, så vidt
dåvarande förhållanden, efter hvad kändt är, sedermera icke förändrats.
2:o Uti mantalslängden upptages hvart och ett särskildt hemman antingen i
alfabetisk eller i nummerordning, utan afseende på hemmanets natur, dock med
iakttagande och utsättande af dess jordeboksnummer. Efter hvarje hemman eller
hemmansdel införas i nämnda längd alla till samma hemman eller hemmansdel
hörande torp och lägenheter samt dervarande verk och inrättningar.
§ 7.
l:o Under mantalsskrifningens förrättande skola rnantalsförteckningarne, i afseende
å deruti upptagne personer samt deras uppgifna namn och ålder, noga
jemföras med husförhörsboken; börande dessa förteckningar, sedan deruti meddelade
och med nyssnämnda bok öfverensstämmande uppgifter blifvit i mantalslängden införda,
numereras och, enligt sin dervid erhållna och i längden jemväl antecknade
nummerordning, samma längd biläggas.
2:o Den, som verkställer mantalsskrifningen, bör tillse, alt dervid icke någon
inom samma ort dittills mantalsskrifven eller i husförhörsboken upptagen person
förbigås; skolande hvar och en, som icke blifvit såsom död afförd, antingen fortfarande
upptagas i ortens mantalslängd eller införas uti en särskild, i alfabetisk
ordning upprättad förteckning öfver dem, som lör den kommande tiden böra annorstädes
mantalsskrifvas eller om hvilkas rätta mantalsskrifningsort tvist uppstått.
Denna förteckning bör bifogas mantalslängden; och skall, efter mantalsskrifningens
slut, bestyrkt afskrift af samma förteckning genom lörrättningsmannen ofördröjligen
insändas till Wår Befallningshafvande.
3:o Då någon å mantalslängden upptagen person under årets lopp icke vistats
inom mantalsskrifnings-distriklet, bör sådant å längden anmärkas samt hans vistelseort,
om den är känd, angifvas.
4:o Nar någon skall mantalsskrifvas inom annan församling, än den han dittills
tillhört, bör, så vida han icke är införd i denna församlings husförhörsbok,
bevis företes, att hans afflyttning från den andra församlingen blifvit derstädes
vederbörligen anmäld och i dess husförhörsbok antecknad.
5:o Under sjelfva förrättningen åligger det lörrättningsmannen; att om de
personer, som i mantalslängden skola antecknas och skattskrifvas, förskaffa sig alla
i sådant afseende erforderliga, tillförlitliga upplysningar; och skola för dylika upplysningars
meddelande vederbörande Länsman eller Stadsfiskal samt Fjerdings- och
14 Förslag lill Förordning ang. mantals- och skattskrifningarne.
Sexman, äfvensom Rotemästare och Ordningsmän, vid mantalsskrifningen sig infinna
oell densamma öfvervara.
§ «
l:o Med nedanuppgifna särskilda undantag, skall hvar och en mantals- och
skattskrifves der han bosatt ar eller större delen af året sig uppehåller; och må
den, som inom särskilda mantalsskrifnings-dislrikter har egendom eller idkar rörelse,
utan att hufvudsakligen vistas på en och samma ort, sjelf bestämma och
uppgifva, på hvilkeldera stället han vill låta sig mantalsskrifvas.
2:o Den, som nästa fardag kommer alt flytta till och tillträda annan fast
egendom på landet, skall der låta mantalsskrifva sig och de personer, som komma
att dit medfölja, samt om denna egendom är belägen inom annat fögderi, än der
han vid mantalsskrifningen är bosatt, så snart ske kan, aflemna lill dervarande
Häradsskrifvare behörigt intyg, att de ifrågavarande personerne blifvit på uppgifvet
ställe mantalsskrifne.
o:o 1 allmän tjenst anställd person, med % iss bestämd tjenstgöringsort, skall
derstädes vara mantalsskrifven; dock bör ä utrikes ort tjenstgörande Svensk di
plomat,
jemte dennes hustru, barn och Svenska betjening, mantalsskrifvas i Stockholms
stad och S;t Nikolai församling, hvarest äfven Svensk Konsul, eller annan å
utländsk ort anställd tjensteman, som är delta rikes undersåte och af allmänna
medel åtnjuter aflöning, bör vara mantalsskrifven.
4:o Fartygsbefälhalvare och besättning, som icke i egenskap af fastighetsegare
eller af särskild anledning tillhöra annat mantalsskiifoings-distrikt, mantalsskrifvas
å den ort, dit fartyget hörer.
5:o Den, som vid skola elier annat allmänt eller enskildt läroverk idkar
studier, upptages i mantalslängden elier mantalsskrifves, om lian är omyndig, på
samma ställe som hans målsman, men eljest der han vid mantalsskrifnings-tiden
vistas.
6:o Barnhusbarn upplages i mantalslängden der det vistas; hvarjemte i längden
antecknas den inrättning barnet tillhör.
7:o Fattighjon mantalsskrifves eller upptages i mantalslängden inom den församling,
deraf detsamma njuter understöd.
8:o A sjukvårds-inrättning intagen, i allmänt häkte insatt eller i straffanstalt
förvarad person mantalsskrifves fortfarande inom den församling, han sednast tillhört,
§ 9-
J:o Ej md någon samtidigt vara mantalsskrifven pä mer än ett ställe:
rhen <ker sådant och uppslår tvist derom, eller i allmänhet rörande någon persons
Förslag till Förordning äng. mantals- och skattskrifningarne.
is
rälla manlalsskrifningsort, underställes frågan derom Wår Befallningshafvandes pröfning.
— Den som iir missnöjd med Wär Befallningshafvandes beslut, eger deröfver
anföra besvär i Wär och Rikets Kammar-rätt inom tretio dagar efter erhållen del
nf samma beslut.
2:o Intilldess dylik tvist blifvit slutligen afgjord, skall, då dubbel mantalsskrifning
egt rum, den ort, der mantalsskrifning först skett, anses för den rätta,
samt för öfrigt, då någon persons mantalsskrifoingsort är tvist underkastad, den
ifrågavarande personen anses fortfarande tillhöra den församling, der han sednast
varit mantalsskrifven, eller der han vistas, i fall han förut icke varit någorstädes
mantalsskrifven. ,
§ io.
i:o Sedan mantalsskrifningen blifvit fulländad och mantalslängden afslutad,
bör original-exemplaret af denna längd undertecknas af Wår Befallningshafvande
eller dess ombud, Häradsskrifvaren och Pastor eller den hans ställe vid förrättningen
företräder, samt två fastighetsegare eller socknemän inom mantalsskrifningsdistriktet.
2:o Denna sålunda underskrifna mantalslängd skall, med dertill hörande
uppgifter, äfvensom den i § 4 föreskrift)» förteckning, före slutet af nästföljande
Mars månad aflemnas till vederbörande Pastor; och åligger det derefter honom
alt å nästa söndag utlysa allmän sockenstämma för manlalslängdens granskning
samt dervid äfven tillkännagifva, hvarest längden dessförinnan finnes att tillgå till
genomseende af försainlingsboerne. Vid denna sockenstämma, som ovilkorligen
skall hållas under förra hälften af April månad, bör mantalslängden, sedan den
förut af Pastor med husförhörsboken jemförts och förekomna anmärkningar blifvit
deri antecknade, företes och, om så begiires, uppläsas. — Efter mantalslängden»
Verkställda granskning, bör densamma förses med intyg derom af sockenstämmans
Ordförande, och två andre vid sockenstämman närvarande medlemmar af för
samlingen,
hvarvid skall uttryckligen uppgifvas, om anmärkning vid denna granskning
förekommit eller icke, samt om framställd anmärkning blifvit, såsom med
verkliga förhållandet öfverensstämmande, godkänd; skolande anmärkningarne å
särskild förteckning upptagas och mantalslängden bifogas; hvarefter densamma
med dertill hörande uppgifter och öfriga handlingar, så fort ske kan, af Pastor
tillställes å landet Kronofogden och i stad Magistraten, för att tjena till ledning
och upplysning vid bevillning»-taxeringen för samma år. — Sedan årets
Pröfnings-kommilté afslutat sina göromål, förvaras mantalslängderna, jemte dertill
hörande uppgifter, på landet å Häradsskrifvare-kontoret och i stad hos
Magistraten; börande bestyrkta afskrifter af samma längder krono-räkenskaperna
bifogas.
16
Förslag till Förordning ang. mantals- och skaUskrifningarne.
% 11
l:o Häradsskrifvare, som, utan anmäldt laga förfall, vid utsatt mantalsskrifnings-förrättning
sig icke infinner, bote Tretio Riksdaler. Har han, utan att af
dylikt förfall hafva varit hindrad, till förrättuingsstället ankommit först efter den
för mantalsskrifningens början utsatta tid, bote Tio Riksdaler. Uteblifver hau
öfver tre timmar, uppskjutes förrättningen.
2:o Pastor eller den hans ställe företräder, som, utan att laga förfall kan
styrkas, vid mantalsskrifning sig icke inställer eller dit icke medför husförhörsboken
eller icke later förete det i § 3 mom. 3 omförmäida utdrag deraf, bote,
i fall mantalsskrifningen måste uppskjutas, Tretio Riksdaler, samt Fem Riksdaler,
om densamma, sådant oaktadt och med begagnande af andra tillgängliga handlingar
och upplysningar, kan för sig gå.
3:o Länsman eller Stadsfiskal, som, utan anmäldt giltigt förhinder, uteblifver
från mantalsskrifning, bote Tio Riksdaler.
4:o Fjerdingsman, Sexman, Rotemästare, Ordningsman, Stads- eller Polisbetjent,
som är anbefalld att inställa sig vid mantalsskrifning, men derifrån utan
anmäldt giltigt förhinder uteblifver, bote Tre Riksdaler.
ö:o Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, att vid mantalsskrifning aflemna
eller låta aflemna sådan uppgift, som i § 3 omförmäles, bote Två Riksdaler,
och, derest sådan saknad uppgift honom genom Häradsskrifvare!! eller annan
vederbörande tjensteman affordrats, men inom fjorton dagar derefter icke på an
gifvet
ställe aflemnos, Fyra Riksdaler.
6:o Den, genom hvars origliga eller ofullständiga uppgift någon skattskyldig
kommer alt ur mantalslängden uteslutas och undgå att stadgade skattebidrag
erlägga, skall böta Två Riksdaler och ersätta hela det belopp, den uteslutne per
sonens
skattebidrag utgöra.
7:o Då utsatt mantalsskrifning, af den i ofvanstående morn. 1 eller 2 upp
gifna
anledning, icke kan försiggå, bör sådant hos Wår Befallningshafvande skriftligen
anmälas, vid det i mom. 1 förutsatta fall, genom Pastor, och då husförhörsbok
eller utdrag deraf saknas, af Häradsskrifvaren; hvarvid annan dag och tid
för mantalsskrifningens verkställighet bör föreslås.
8:o Före hvarje mantalsskrifnings slut, upprättas å förrättningsstället en
förteckning å de böter, som anses jemlikt denna §:s 3:dje, 4:de eller 5:te mom.
böra utgå; hvilken förteckning, sedan den of Häradsskrifvaren blifvit undertecknad
samt af två fastighetsegare eller socknemän till rigtigheten bestyrkt, skall
insändas till Wår Befallningshafvande, som, efter pröfning af härvid förekommande
omständigheter, förordnar angående indrifning af de påförda böterna och derjemte
bör vidtaga de åtgärder, hvilka, i anledning af anmälda andra försummelser eller
för
Förslag till Förordning äng. mantals- och. sliattskrifningarne.
17
för behörig verkställighet af hvad i denna förordning blifvit föreskrifvet, kunna
erfordras,
9:o Den, som icke Stnöjes med WSr Befallningshafvande*, i fråea om nu
stadgade böter, meddelade beslut, eger att deröfver hos Kammar-rätten sig besvära
inom eller sednast a fyrationdefemte dagen efter erhållen del af samma beslut;
dervid hvad angående böters nedsättande då ändring i meddelade beslut sökes är
i allmänhet föreskrifvet bör iakttagas.
I0:o De böter, hvartill Häradsskrifvare eller Pastor gjort sig skyldig, äfvensom
de i 4 § stadgade böter, tillfalla uteslutande de fattige inom den församling,
der den bölfällde är bosatt; men af andra böter, som på grund af denna
författning ådömas, åtnjuta de fattige endast hälften, och tillfaller den andra
hälften åklagaren.
§ »2.
Vid mantals- och skattskrifningarne inom släderna Stockholm och Göteborg
komma derom särskildt meddelade föreskrifter att tjena till efterrättelse; och må
äfven de i afseende på den årliga mautalsski ifningens förrättande inom andra släder
och orter hittills iakttagna särskilda sladgauden, så vidt de icke strida emot
hvad nu är förordnadt, fortfarande tillämpas.
§ 13-
Allt hvad här ofvan iir stadgadt, rörande Häradsskrifvarens tjensteåligganden
och öfriga bestyr, gäller äfven för den tjensteman, sorn enligt § 3 fått sig upp?
draget att mantalsskrifning inom stad verkställa.
n,h. Ull K. St. Fröt. ISöS A mo. ö Sami. i Afd. 12 Hafi
3
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BKCK.MAJV, 1860.
Bevillnings-Utskottcts Betänkande M 21.
1
N: o 21.
Auk. till Exp.-Utsk. deu 27 Mars 1860, kl. 3 e. m.
Betänkande, * anledning af väckta motioner angående skatt för hundar.
Uti särskilda motioner, hvilka blifvit till Bevillnings-Utskottet remitterade, hafva,
beträffande ofvanstående ämne, blifvit väckta följande förslag, nemligen:
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln: af Herr Ros, A. K., att för hvarje
hund, deribland dock icke räknade valpar under 3 månaders ålder, måtte i skatt
eller bevillning betalas '1 R:dr R:mt af hundens egare eller den som någon tid vårdar
sig om sådant djur; att åt Kongl. Maj:t måtte öfverlemnas att genom särskild
författning med ledning af de föreskrifter, som i dylika lagstiftningsärenden äro i andra
länder gällande, bestämma nödiga kontroller vid debitering och uppbörd af
ifrågavarande skattemedel, samt att Kongl. Maj:t jemväl måtte berättigas att använda
dessa medel till premier för rofdjurs fångande eller dödande, i enlighet med hvad
gällande jagtlag i afseende på dylika premier stadgar;
inom Högvördiga Preste-Ståndet: af Herr Doktor Säve, med hvilken Herr Doktor
Sandberg sig förenat, att, med undantag af bandhundar, vallhundar och jagthundar,
alla öfriga hundar måtte beskattas till ett årligt belopp af 3 R:dr Riksmynt, hvilken
skatt borde användas antingen till något med dess ursprung i sammanhang varande
ändamål, såsom veterinär-inrättningens bättre ordnande, bildande af en allmän jagtkassa
för utödande af rofdjur eller ock för kommunernas egna vigtigaste ändamål;
inom Vällofl. Borgare-Ståndet: af Herr Boman, alt Rikets Ständer måtte bestämma
en skatt af högst Tre Riksdaler Riksmynt årligen för hvarje hundkreatur,
hvilken skatt borde tillfalla kommunen att användas till välgörande eller allmänt
nyttiga ändamål; samt
Bih. till It, St. Prot. 1850 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 13 Haft.
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 21.
inom Hedervärda Bonde-Ståndet: af Riksdagsfullmägtigen Lars Olsson från Stora
Kopparbergs län, med hvilken Eric Ersson från Gefleborgs län instämt, att för
hvarje jagt- eller gårdshund måtte erläggas en årlig bevillning af 2 R:dr Riksmynt,
samt för hvarje annan hund, utom vallhund — för hvilket sistnämnde slag af hundar
motionären ansett någon skatt icke böra erläggas — en årlig bevillning af 6 R.dr
Riksmynt, att användas till fattigvården.
Till stöd för förslaget om hundskatt har af Doktor Säve och Lars Olsson blifvit
anfördt, att det vore nödvändigt att söka minska det vexande antalet hundar,
hvarigenom man ock i någon mån skulle förekomma spridning af den svåra sjukdomen
rabies canina. I saknad af statistiska uppgifter för hela landet vore det visserligen
svårt att beräkna det befintliga antalet hundar, men Kongl. Veterinärinrättningens
till Kongl. Majit afgifna årsberättelser lemnade dock härför någon ledning.
Enligt berörde årsberättelser hade antalet sjuka hundar, hvilka blifvit vårdade
dels inom, dels utom inrättningen, uppgått år 1856 till 208, år 1857 till 281
samt under 1859 till 514. Således hade på 3 år en tillökning af öfver 100 procent
egt rum i antalet af vårdade sjuka hundar, oaktadt under sistnämnde år någon
farsot bland hundar icke herrskat. Enligt motionärernas förmenande skulle antalet
hundar för hela riket kunna beräknas till 60,000 st. eller en på hvar 50:de person.
Med de födoämnen, som till dessa till största delen onyttiga kreaturs underhåll åtginge,
skulle många tusende menniskor kunna näras. Under antagande att hvar
hund i årligt underhåll kostade 25 R:dr R:mt, eller omkring 7 öre om dagen, uppginge
årliga kostnaden för underhållet af 60,000 hundar till 1,500,000 R:dr. Afven i de
flesta andra länder vore nu mera hundskatt påbuden. Sålunda vore, genom lagen af den 11
Juni 1857, Norriges Kjöbstaeder tillåtet att lägga en årlig afgift af ända till 3 Speciedaler
eller 12 R:dr R.mt på hvar och en, som hos sig hyser en hund, han må
vara dess egare eller icke. I Köpenhamn betalades 5 Riksbankdaler, i Frankrike
per medium 10 francs, i Preussen 3 thaler, i Wien 2—5 gulden o. s. v.
Mot det af Herr Bos framställda förslag att ålägga hvarje hundegare särskild
skatt samt göra skatten till en statsinkomst kan anmärkas att, då onekligen vissa
orter hafva behof af de nyttigare slagen af hundar, såsom vallhundar och jagthundar,
skulle en allmän beskattning å egare af hundar i den ena orten komma att
kännas mindre rättmätig än i en annan, der desse djur underhållas mera för nöje
än nytta. Hvad särskildt beträffar vallhundar, så torde böra erinras, att, då sednare
tiders lagstiftning, angående hägnads-skyldigheten sträfvar derhän, att egaren af
hemdjur skall vara skyldig att om dem hålla sådan vård, att de icke olofligen inkomma
på annans egor, hvilket i vårt iand i allmänhet icke låter sig göra på annat
sätt, än genom vallning, det icke vore lämpligt att med sådan skatt betunga egarne
af vallhundar. På grund af hvad Utskottet sålunda anfört tillstyrker Utskottet,
att Herr Ros’ ofvannämnda förslag icke måtte vinna Rikets
Ständers bifall
Bevillnings-Utsliottets Betänkande M 21.
3
Hvad derefter vidkommer de af Doktor Säve, Herr Boman och Lars Olsson
gjorda förslag att ifrågavarande afgift måtte göras till en kommunalskatt, så möter
mot nämnde förslag mindre hinder, dels emedan kommunerna, såsom sjelfve intresserade
för sakens framgång, i sådant fall, så vidt möjligt vore, komme att tillse,
att underslef i ett eller annat hänseende ej egde rum, dels ock emedan kommunerna,
i lall billigheten någon gång fordrade befrielse från skatt, hade tillfälle för
sådana fall medgifva undantag. Då likväl de olägenheter, som det stora antalet
hundar så väl i national-ekonomiskt som sanitärt hänseende förorsakar, icke är på
alla orter lika kännbart, anser Utskottet det vara lämpligast att öfverlemna åt kommunerna
sjelfva att bestämma, icke blott huruvida de vilja ålägga kommunens innevånare,
som hafva hundar, en årlig till kommunen ingående skatt, utan äfven densammas
belopp, hvilket Utskottet dock anser icke böra få öfverstiga 5 R:dr Riksmynt.
I enlighet härmed hemställer Utskottet, att Rikets Ständer måtte besluta,
att icke blott hvarje särskild stad, ehvad den består af en eller
flera församlingar, utan ock hvarje församling å landet må ega
rätt bestämma huruvida, till hvad belopp och för hvilka slag
af hundar kommunen för längre eller kortare tid vill ålägga
hvar och en inom kommunen boende person, som innehar
hund, ehvad han deraf är egare eller icke, en årlig, till kommunen
ingående, skatt, hvilken dock icke må öfverstiga 5
R:dr Riksmynt för hvarje sådan hund och hvilken skatt kommunen
må ega använda för sina egna behof.
Derest Rikets Ständer skulle bifalla hvad Utskottet sålunda föreslagit, får Ut
skottet
hemställa,
att Rikets Ständer måtte, uti skrifvelse till Kongl. Maj:t, med
anmälan af Rikets Ständers ofvanberörda beslut, i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj.t täcktes utfärda nådig författning i
ämnet samt dervid meddela de närmare föreskrifter, som kunna
finnas vara af behofvet påkallade.
Stockholm den 23 Mars 1860.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1860.
Bevillnings-Utskottels Betänkande JW 22.
1
M 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2S April 1860, kl. il f. m.
Betänkande; angående sldmpel-pappers-afgiften, samt afgiften
får stämpling af tidningar, andra periodiska skrifter och
tryckta afhandling ar.
Jemlikt 70 § Regerings-formcn och 31 § Riksdags-ordnirigen Sligger det
Bevillnings-Utskottet att afgifva förslag rörande den, enligt 60 § i förstnämnde
Grundlag, under benämning Cha r ta - Sigi Ila tae- eller stämpel-pappers-afgilt utgående
bevillning.
För detta ändamål har Utskottet såväl granskat de rörande denna bevillningsnfgift
nu gällande föreskrifter, hvilka finnas intagne i Kongl. Kungörelsen den 27
November 1857, som äfven till pröfning förehaft de derom hos Rikets Ständer
väckta motioner, hvilka blifvit till Utskottet remitterade, samt får härjemte till Rikets
Ständer öfverlemna förslag till förnyad författning i ämnet.
Då Utskottet vid berörde granskning funnit nämnde föreskrifter sakna det
logiska sammanhang, hvilket synes vara af behofvet påkalladt, samt äfven i åtskil
liga
andra hänseenden tarfva ganska väsendtliga ändringar, har Utskottet ansett sig
böra verkställa en fullständig omarbetning af nu gällande stämpel-pappers-förfaltning,
hvars bristfällighet synas hafva tillkommit derigenom att äldre föreskrifter i ämnet,
riksdag efter riksdag, undergått ändring och jemkning, dervid de beslutade ändringarne
blifvit pä särskilda ställen i författningen inpassade, utan att någon närmare
uppmärksamhet egnats åt redaktionen i öfriga delar eller åt uppställningen af författningen
i dess helhet. Härigenom lörklaras ock anledningen till den omvexlande
blandningen af äldre från latinet lånade samt nyare', ur vårt eget språk hemtade
benämningar, som öfverallt i förenämnde Kongl. Kungörelse förekomma. Sålunda
nyttjas der ömsom namnen: »charta sigillata», »charta», »stämpel», »stämpelpapper»,
»stämpladt papper»; äfvensom uttrycken: »chartera», »förse med charta», »belägga
Bih. till ti. St. Prat. 1859 & 1S60. 5 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 1
B p tu! t n inga-tils k atlets Betänkande M 22.
mod charta sigillata», »bilägga slämpelpapper», »förse med stämpel», »belägga med
stämplndt papper» o. s. v. Utskottet, som ansett benämningarne stämpel och
stämpelpapper vara de för ifrågavarande ämne mest betecknande, har derför uti det
nu uppgjorda författnings-förslaget i allmänhet begagnat desamma, äfvensom uttrycket
förse med stämpel, i stället för chartera, m m.
Vidare har Utskottet funnit sig böra från sitt förslag till stämpelpappers
förordning
utesluta alla de stadganden, som afse stämpling af tidningar samt andra
periodiska skrifter och tryckta afhandlingar. Inkomsterna för stämpelpapper, eller,
såsom de i räkenskaperna benämnas, Charta-Sigillata-medlen ingå nemligen till och
redovisas af Kongl. Stats-kontoret, hvaremot tidnings-stämplings-afgiften ingår till
och redovisas af Riksgälds-kontoret. Det är derför, enligt Utskottets åsigt, mindre
följdriktigt att föreskrifterna angående tidnings-stämplings-afgiften qvarstå uti stämpelpappers-lörordningen.
Tidnings-st änopel-a fgiften är nemligen, likasom kortstämpelmedlen,
att anse såsom särskild bevillning, hvilken bör hänföras under 3:dje artikeln
i Bevillnings-stadgan; och Utskottet har derföre jemväl uti sitt förslag till Bevil!-  nings-stadga der upptagit densamma.
Då likväl de särskilda föreskrifterna rörande tidnings-stämpel—afgiften skola
tillämpas af ett jemförelsevis ringa antal personer, samt dessa föreskrifters införande
i Bevillnings-stadgan alltså skulle der förorsaka onödig vidlyftighet, har Utskottet
funnit lämpligast att, likasom i afseende på kortstämpel-afgilten redan äger rum,
oftariämnde föreskrifter inrymmas uti en särskild författning; och Utskottet får alltså
hemställa att Rikets Ständer, med godkännande häraf, mätte besluta:
att alla stadganden, som röra stämpling af tidningar, andra periodiska
skrifter och tryckta afhandlingar, böra utur stämpel-pappers-förordningen
utgå och i en särskild författning sammanföras
En annan väsendtlig förändring, sorn Utskottet funnit sig böra föreslå, angår
upphörandet af stämpel—nfgiften lör lysnings-sedlar, och i följd deraf uteslutande ur
författningen af alla de många och vidlyftiga stadganden, som derpå hafva afseende.
Dessa stadganden, hvilka igenfinnas uti Usta. 9:de, 12:te och S5:de §§, samt i
2:dra mom. af 20:de § uti nu gällande författning, innehålla hufvudsakligen: att
hvar och en, som begär lysning till äktenskap, skall hos pastor förete sin debetsedel
för föregående året, samt aflemna en bestyrkt afskrift deraf tillika med »lysnings—
chartae-beloppet», antingen i kontant eller i stämpel-papper, beräknadl till Vj:del af
bevillningen efter 2:dra artikeln; att den som betalar bevillning efter nämnde artikel,
men är uppförd på annan persons debetsedel, skall, till grund för »lysnings-chartans»
belopp, förete antingen ett styrkt utdrag af debetsedeln eller betyg från Häradsskrifvare-kontoret;
att för alla sådane personer, som ej betala bevillning efter 2:dra
artikeln, stämpel-afgiften utgår med 25 öre, lill hvilket belopp äfven stämpeln beräknas
å lysnings-sedlarne för allmogens söner eller drängar, hvilka veterligen icke
hafva fast egendom; att alla lysnings-sedlar, jemte de, såsom bevis, dervid aflemnade
Bevillnings-Utskoltets Betänkande M 22,
3
debetsedlar eller bestyrkta afskrifter deraf, böra af vederbörande presterskap noga
lörvaras och stämpelbeloppet sammanslås i en eller flera »chartor», utgörande samfällda
summan af alla särskilda lysnings-sedlarne, på hvilka i sådant läll hvars och
ens belopp skall antecknas; att de sammanslagna stämpel-papperen eller lysningssedlarne,
ilall de iiro skrifne pä sådant papper, samt debelsedlarne skola inom Januari
månads slut det påföljande året ingifvas i Stockholm till Konsistorierna, men
i de öfriga städerna och på landet till Kontrakts-prostarne; att dessa handlingar
böra vara åtföljde af en in duplo upprättad och af pastor eller den, hans tjenst
förrättar, underskrifven förteckning, utvisande ej allenast alla under det förflutna året
inom församlingen förefallna äktenskaps-lysningar, utan ock tydligen den bevillning,
brudgummen under det för flutna året eller andra artikeln erlagt; alt vidare de till
Konsistorierna eller Kontrakts-prostarne inlemnade förteckningar böra af dem med
de åtföljande debelsedlarne noga jemföras och med underskrift besannas, hvarefter
det ena exemplaret af förteckningen, jemte debetsedlarna, återställes pastor, för att
förvaras, men det andra insändes, jemte 2:ne af Konsistorium eller Kontrakts-prostarne
upprättade förteckningar, i Stockholm till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt
inom Mars månads slut, och i landsorterne lill Lands-kontoren före påföljande
Maj månads utgång, vid vite af S R:dr för den, sådant försummar, och emot recipisse
å duplett-förteckningen, som genast återställes; att ytterligare Lands-kontoren skola
författa ett sammandrag öfver sistnämnde förteckningar, med utförande af stämpelbeloppets
summa för hvarje kontrakt, samt med bifogande af alla från prosterierna
inkomna förteckningar; att dessa handlingar skola med Landsboks-räkenskaperna
insändas samt till Kammar-rättens granskning öfverlämnäs; varande derjemte stadgadt,
att den som åtalar underslef emot elier öfverträdelse af författningen skall, då
åtalet rörer af vederbörande presterskap uraktlåten tillsyn å charteringen af Ivsningssedlar,
erhålla 2/3 af bötesbeloppet.
Då man täger i betraktande att hela den stats-inkomst, som genom stämpelafgift
för lysnings-sedlar kan påräknas inflyta, enligt upplysningar, hemtade från de
i Kammar-rättens Revisions-deparlement förvarade handlingar, icke utgör mera än
omkring 11,000 R:dr R:mt om året, samt sålunda, efter afdrag af provision och
öfrige omkostnader för stämpel-papperets tillverkning och afsändning m. m„ hvilka,
elter hvad Rikets Ständers sednast församlade Revisorers berättelse utvisar, kunna
beräknas uppgå till 12 procent, lemnar en behållning af omkring 9,680 R:dr; att
för vinnande af denna jemförelsevis ringa inkomst, hvarje kyrkoherde i hela riket
göres till uppbördsman för statsmedel, samt underkastas de i flera hänseenden med
denna uppbörds-befattniug förenade obehag och tidsödande besvär, hvilka äro för
hans egentliga kall fullkomligt främmande; alt lysnings-sedlarnes och det dermed
belagda stämpel-papperets jemte tillhörande förteckningars och sammandrags insändande
från kyrkoherdarne till kontrakts-prostarne och från dessa till Lands-kontoren
samt slutligen från Lands-kontoren till Kammar-Rätten, icke blott betungar posterna,
I
Bevillnings-Ulsliultels Betänkande J>s 22.
utan ock dessutom medförer icke obetydliga kostnader; att vidare granskningen hos
Kongl. Kammar-rätten sysselsätter särskild tjensteman under nära 3 månader om
året; att Kammar-rättens tid dessutom tages i anspråk för pröfning af de anmärkningar,
som i följd af granskningen kunna framställas, och hvilka anmärkningar i
allmänhet afse ringa belopp; att derförutom posterna ytterligare betungas med den
skriftvexling, som af dessa frågor blifva en följd; att denna skriftvexling jemväl förorsakar
icke blott presterskapet, utan äfven Konungens Befallningshafvande och
kronobetjeningen besvär och tidspillan; samt slutligen att den, som skall erlägga
ifrågavarande afgift, ofta måste vidkännas icke obetydligt besvär och kostnader för
anskaffande af de handlingar, hvilka skola ligga till grund för afgiltens bestämmande
och hvilka kostnader mången gång vida öfverstiga beloppet af den stämpei-afgift,
som af honom skall erläggas; har Utskottet, som för sin del funnit den inkomst,
Statsverket härigenom tillskyndas, vara alltför ringa i förhållande till alla de besvär,
kostnader och olägenheter, som deraf förorsakas, ansett sig böra vördsamt hemställa,
det Rikets Ständer måtte besluta:
alt lysnings—sedlar icke vidare skola med stämpel förses, samt att
följaktligen alla de stadganden, som hafva afseende på stämpelpapper
å lysnings-sedlar samt dermed förenade kontroller, komma
att ur den nya stämpel-pappers-författningen utgå.
Uti 3:dje momentet af 4:de § i nu gällande stämpel-pappers-förordning stadgas,
bland annat, dels att Fideikommiss-bref och andra dylika förordnanden skola förses
med stämpel-papper till trefjerdedels procent af den bortgifna egendomen, dels att
Testamenten, såsom de der kunna upphäfvas eller förändras, vid första uppvisandet
inför domstol icke behöfva förses med högre stämpel än 20 öre, men att, då
testamentet vunnit laga kraft eller genom slutlig dom blifvit stadfästadt, bör, såsom
ett vilkor för begagnandet, slämpel-afgift beräknas och utgöras efter behållna värdet
af det bortgifna, enligt bouppteckning, såvida värdet uppgår till 450 R:dr, nemligen:
1:o för egendom med full eganderätt, till trefjerdedels procent; och
2:o för egendom, som efter så beskaffädt förordnande ej är med eganderätt,
utan endast med nyttjande-rätt öfverlåten, en fjerdedels procent af dess värde; och
bör, om stämpel—afgiften icke genast kontant deponeras, på enahanda sätt, som i
afseende på bevillningens erläggande för testamenten stadgas i Kongl. Kungörelsen
den 11 December 1811, borgen för stämpel-afgiften ställas och bevis derom vid
testamentets bevakande företes; åliggande det vederbörande domstolar att hvarje år,
inom Januari månads utgång, samla och lill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända
alla under nästföregående året inkomna bevis öfver aflemnade löftes-skrifter
af ofvannämnda beskaffenhet, tillika med förteckning som i korthet upptager deras
innehåll. I öfrigt lemnar författningen särskilda föreskrifter rörande de fall, då
befrielse från stämpei-afgift för testamenten är medgifven.
Af 36 § uti nu gällande Bevillniiigs—förordning inhemtas vidare, bland annat,
Bevillnings-Ulskottets Betänkande M 22.
o
att för testamenten och fideikommiss skall, då det gifna uppgår i värde till 1,000
Rdr och derutöfver, erläggas bevillning med sex för hundrade; samt att för testamente
af årlig ränta eller afkomst, utan eganderätt till sjelfva egendomen, skall
utgå bevillning med två procent af kapitalsumman, då afkomsten svarar mot minst
fem procents ränta af 1,000 R:dr R:mt kapital. I öfrigt äro ungefär enahanda
stadganden gällande i afseende på befrielse från bevillning för testamente till maka
och skyldeman i rätt upp- och nedstigande led med flere, som för befrielse från
stäm pel—pappers—afgift äro gällande. Uti den ofvan omförmälda nådiga Kungörelsen
af den 11 December 1811, hvilken innehåller föreskrifter rörande kontrollen öfver
bevillning af testamente, gåfva, arf och fideikommiss, stadgas bland annat: att de
som fått testamente, skola vara pligtige att till vederbörande uppbördsman aflemna
sina förbindelser å den utsatte afgiften, ställda till inlösen då testamentets belopp
emottages och försedda med en eller flera löftesmäns borgen, deri uppbördsmännen
på eget ansvar må pröfva och godkänna; samt att, på tagne afskrifter af dessa
förbindelser, uppbördsmännen skola meddela attester att originalen blifvit dem tillställde,
hvilka attester komma att bifogas testamentet vid dess uppvisande inför
domaren, som eger hålla hand deröfver att de icke må saknas. Uppbördsmännen
skola sedermera besörja, att förbindelserna vid förfallotiden varda behörigen inlriade
samt att beloppen på föreskrifvet sätt redovisas, hvarjemte den, som för afgiften
ställt dylik borgen, bör inom Mars månads slut hvarje år till uppbördsmännen ingifva
bevis om de hinder, som vållat att testamentet ännu icke utfallit, med hvilket
bevis uppbördsmännen åligger verificera den redogörelse öfver afgiften, hvilken han
vid uppbördsårets slut bör afgifva. Dessutom är i nämnde Kongl. Kungörelse föreskrifvet:
att alla af uppbördsmännen meddelade attester och qvittenser böra vara
in duplo utfärdade, så att den betalande må till sin säkerhet behålla ett exemplar;
att under-domstolarne skola inom Januari månads slut hvarje år till Hof-rälten
och Landshöfdingen i orten öfversända förteckningar å de under föregående året
ingifne gåfvobref, testamenten och fideikommiss-författningar m. m.; börande vid
lörteckningarne, som till Hof-rätten insändas, uppbördsmännens attester och qvittenser
vara bifogade. Vidare skola uppbördsmännen inom Januari månads slut till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande inskicka förteckningar öfver alla under nästlörflutna året
af dem utfärdade attester och qvittenser, samt deruti särskildt anmärka de orsaker,
som hindrat indrifvandet af de belöpande afgifterna, varande slutligen åtskilliga föreskrifter
meddelade om dessa handlingars granskning m. m. Hvad särskildt beträffar
Stockholm, så skola förbindelserna för bevillningen allemnas direkte till Riksgäldskontoret,
men deremot förbindelserna för stämpel-afgiften ingifvas till Öfver-ståthållarecmbetet.
Då nu, såsom ofvan är nämndt, omförmälde Kongl. Kungörelse äfven skall
tillämpas i afseende på stämpel-afgiften för testamenten, måste hvar och en, som
erhållit så beskaffadt testamente, att bevillning och stämpelafgift derför bör erläggas,
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 22.
sialia särskild löftes-förbindelse för hvardera af dessa afgifter, hvarefter det åligger
såväl uppbördsmännen att på föreskrifvet sätt afgifva särskilda redovisningar
för de förbindelser, som afse bevillningen och särskilda för dem, som angå stämpelpappers-afgiften,
enär de förra skola ingå till Riksgälds-kontoret men de sednare
till Stats-kontoret, Härigenom förorsakas dabbel omgång och besvär icke
blot t för vederbörande tjenstemän, utan äfven för alla dem, som skola anskaffa
dessa förbindelser; och då, äfven hvad landsorten beträffar, såväl testaments-tagaren
som uppbördsmännen besväras, den förre med anskaffande och den sednare
med emottagande och redovisning af särskilda förbindelser för hvardera afgiften,
har hos Utskottet fråga blifvit väckt att härutinnan åstadkomma en lätt verkställbar
förenkling, bestående deruti att stämpel-afgiften för testamenten och fideikommiss-bref
helt och hållet borttages och bevillningen till deremot svarande
lämpligt belopp förhöjes.
Enligt 18 § uti det förslag till Bevillnings—stadga, som Utskottet till Rikets
Ständer afgifvit, skulle bevillningen för fideikommiss, äfvensom för testamente
med full eganderiitt, komma att nedsättas från sex till fyra procent, men deremot
för testamente af afkomst eller ränta, utan eganderätt till den egendom, hvaraf
räntan utgår, fortfarande erläggas med två procent af kapitalet. Då nu slämpelpappers-afgiften
hittills utgått med % procent för testamente af egendom med
full eganderätt och med en Ijerdedels procent för testamente, som endast afser
nyttjanderätt, skulle visserligen, om stämpel-afgiften bibehölles vid sitt nuvarande
belopp, Slaten erhålla i bevillning och stämpel-afgilt, i förra fallet tillhopa 4%
procent och i det sednare 21 4 procent; men om man lager i betraktande, alt
en betydlig nedsättning blifvit föreslagen i afseende å bevillningen för testamente,
då full eganderätt erhålles, men att ingen sådan nedsättning skulle ega rum då
blott nyttjanderätt meddelas, torde det icke strida mot billighet om stämpelafgiften
i förra fallet ökades till jemnt 1 procent och i sednare fallet helt och
hållet förfölle. Enär de flesta testamenten afse egendom med full eganderätt,
skulle i allt fall, om stämpel-afgiften för testamente utaf ränta eller årlig afkomst
helt och hållet borttoges, men deremot för fideikommiss samt för testamente med
full eganderätt förhöjdes från 3/4 till 1 procent, en större inkomst, än som nu i
stämpelpappers afgift erhålles, tillfalla Staten. Nettobehållningen blefve ock större,
enär stämpelförsäljnings-provisionen besparades. Af dessa skäl och för att utan
någon förlust för det allmänna tillvägabringa den ofvan antydda förenklingen, har
Utskottet ansett sig böra hemställa:
att den uti Utskottets förslag till Bevillnings stadga utsatta bevillning
för fideikommiss äfvensom för gåfva af fastighet samt för
testamente af fast eller lös egendom med full eganderätt till sjelfva
egendomen, måtte förhöjas från fyra till fem procent; men att
deremot testamenten och fideikommiss-bref må från all stämpel
-
Bevillnings-Vtskotlets Betänkande .tys 22.
7
afgift befrias och de derom uti uu gällande stämpel-pappers-förordnirtg
intagna stadgande!) frän den nya författningen i detta ämne
helt och hållet uteslutas.
Efter att sålunda hafva anmält de hufvudsakligasle delar af nu gällande
stiimpel-pappers-förordning, hvilka Utskottet ansett böra ur den nya författningen
utgå, får Utskottet till besvarande upptaga en af Hans Excellens Herr Grefve
Löwenhjelm, Carj hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, att genom stämpelpappers-afgift
bereda Staten de ökade inkomster, som för nu pågående jernvägsarbete!)
jemte öfrige statsutgifter vore af behofvet påkallade. För vinnande af
delta ändamål har motiouären uppställt den grundsatsen, att hvarje handling, åt
hvilken den enskilde ville gifva laglig säkerhet, borde skrifvas på stämpladt papper;
och har han derjemte såsom föremål för en sådan beskattning uppgifvit åtskilliga
slags handlingar, af hvilka dock en stor del redan äro underkastade dylik
afgift.
Då skyldigheten att med stämpelpapper förse hvarje skriftligt aftal eller annan
handling af officiel beskaffenhet skulle menligt inverka på affärslifvet och, under
nuvarande förhållanden, utan tvifvel väcka allmänt missnöje,
har Utskottet ansett sig icke kunna i vidsträcktare måtto, än som
öfverensstämmer med det förslag Utskottet nu underställer Rikets.
Ständers pröfning, till ofvanberörde motion tillstyrka bifall.
Utskottet öfvergår nu till en närmare redogörelse för det af Utskottet uppgjorda
förslag till ny stämpel-pappers-författning, och får dervid, hvad först beträffar
sjelfva uppställningen af berörde förslag, tillkännagifva, att Utskottet ansett ändamålsenligast,
att hvad som bibehålies utaf de uti 3 § af nu gällande författ
ning
förekommande »allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad», sammanföres
med de uti II § intagne »särskilda åligganden i afseende på författningens
handhafvande», samt att alla dessa föreskrifter erhålla sin plats efter de i
hvilka stämpelbeloppen för de särskilda slagen af handlingar finnas intagna; att
vidare 4:de § i samma författning, som består af 3 momenter, fördelas i 2:ne
särskilda §§, af hvilka den ena angår stämpel dels å resolutioner m. II. dylika
handlingar, som utfärdas af Domstolar och andra Embetsverk', dels å handlingar,
som till samma verk inlemnas, samt den andra upptager de handlingar, som skola
förses med stämpel utan förändring af beloppet, hvarhelst de företes eller utrifvas,
och att till sistnämnde § jemväl hänföras de uti 8 <§ af nu gällande förord
ning
omförmälda konlrakter, köpe-afhandlingar och förbindelser m. m.; att vidare
5:le och 6:te §§ i nu gällande förordning, hvilka angå stämpel å fullmakter, konstitutorialer
m. II. handlingar, som utfärdas dels af Kongl. Majit dels af Embetsverk
och Myndigheter, framflyttas framför nyssnämnde i 4:de och 8:de §§ upptagne
handlingar; samt slutligen att de §§, hvilka handla om allmän tillsyn å
författningens efterlefnad, om Domstol i mål rörande stämpel-afgiften, om ansvar
Ji
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 22.
för öfverträdelse af författningen samt om fördelning af böter, förflyttas efter de
i §§ 16 — 20 af nu gällande författning upptagne ämnen.
I afseende på de särskilda föreskrifterna får Utskottet, der desamma i någon
väsendtligare mån afvika från nu gällande stadgande!), anföra följande:
§
hvilken motsvarar lista § i nu gällande författning, har erhållit ett, i öfverens
stämmelse med sin öfverskrift, allmänligare innehåll.
§ 2.
Uti denna § har Utskottet dels infört föreskrift om en ny stämpel-valör,
nemligen å 13 R:dr, motsvarande det stämpelbelopp. Utskottet föreslagit för Kongl.
Maj:ts domar och resolutioner, dels uteslutit föreskriften att stämpel-papper skall
vara att tillgå i hela ark. Utskottet har nemligen trott, att härigenom skulle,
ulan någon känbar olägenhet för allmänheten, kunna för Staten besparas en ganska
betydlig utgift. Enligt närlagde, på afslutade kontrakter och räkenskaper
grundade uppgift (Bil. Litt. A), kunna nemligen kostnaderna för tillverkning och
transport af hvarje helt stämpelpappers-ark beräknas till 578 öre, men för hvarje
beläggnings-stämpel till blott l67/9n öre, eller något mera än l2/3 öre. l)å nu
antalet af de från Stats-kontoret under år 1859 afsände helarks-stämplar, hvilka
endast finnas att tillgå A 25 och 50 öres valör, utgjort 794,650 st., har kostnaden
derför, enligt förenämnde beräkning, uppgått till R:mt R:dr 46,354: 58.
hvaremot, om endast beläggnings-stämplar funnits att
tillgå, ett lika antal sådana stämplar efter 107 no öre
pr st., skulle kostat blott  » » 13,862: 22.
Skilnaden eder R:mt R:dr 32,492: 36.
hade alltså i sednare fallet besparats.
Vid jemförelse emellan värdet af stämpel-papper i hel-ark och värdet af
beläggnings-stämplar, som under sistlidet Ar blifvit från Stats-kontoret utlemnadt,
finner man ock att stämpel-papperet å helark, hvars tillverknings- och
transport-kostnad, såsom nyss är nämndt, kan beräknas till omkring 32,500 R:dr,
egde ett försäljnings-varde af endast 205,300 R:dr, dä deremot de utlemnade
. beläggnings-stämplarne, som till antalet utgjorde 844,364 st. och hvilkas tillverknings-
och transport-kostnad kan antagas lill icke fullt 15,000 R:dr, haft ett
försäljningsvärde af 3,024,195 B:dr 95 öre R:mt. Kostnaden för de förra uppgick
sålunda till nära 16 procent af värdet; men utgjorde deremot för de sednare
icke fullt % procent af värdet.
Mot
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 22.
9
Mot ofvanstående beräkning kan visserligen anmärkas, att det nu uppgifna
antalet hela stämpel-ark eller såkallade skrifkartor icke blifvit under året förbrukadt
och att ett större antal, än som motsvarar den årliga förbrukningen, under
sistlidet år sannolikt blifvit från Stats-kontoret utlemnadt. Men äfven med an
tagande
häraf, är dock klart att en ganska betydlig besparing måste uppkomma
om endast beläggnings-stämplar funnes att tillgå.
Utskottet får på ofvan uppgifna skäl hemställa,
dels att Rikets Ständer behagade besluta, det all tillverkning af
stämpel-papper å hela ark hädanefter skall upphöra, dels att Ri
kets
Ständer måtte godkänna såväl Utskottets förslag rörande de
särskilda slagen af stämpel-papper, som ock det i slutet af § 2
intagna stadgandet att stämpel-papper å 25 och 50 öre i hela
ark, hvilket slags papper hädanefter icke kommer att tillverkas,
skall, så länge något sådant papper finnes att tillgå, tillhandahållas,
på sätt i 17 mom. af 8 § närmare föreskrifves.
Hos Utskottet har under detta ärendes handläggning fråga uppstått att inom
en icke alltför aflägsen tid söka i ofvanberörde hänseende tillvägabringa en ytterligare
besparing, dymedelst att stämpel-papperet i någon betydligare mån förminskades.
Utskottet anser ock att en sådan förändring, så fort lämpligen ske kan,
bör ega rum. Det är nemligen bekant, att de i England brukliga stämplar å
mindre valörer äro föga större, än vanliga postfrimärken, samt, likasom dessa, å
baksidan försedde med ett passande limämne för deras fastsättande å den handling,
på hvilken de skola anbringas; äfvensom att de engelska stämplarne å större
valörer äro betydligt mindre, än de här brukliga beläggnings-stämplarne. Ehuru
Utskottet ansett någon förändring i detta hänseende icke kunna eller böra af
Rikets Ständer omedelbart beslutas, har likväl Utskottet funnit frågan af den
vigt, att Utskottet derpå bordt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet. Utskottet
anser ock, att icke blott besparing i både tillverknings- och transport-kostnad,
utan ock beqvämlighet vid begagnandet skulle uppkomma genom införandet af
beläggnings-stämplar af ungefärligen samma beskaffenhet, som de engelska; och
Utskottet har derför funnit sig böra hemställa:
alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit täcktes taga under nådigt öfvervägande om
och hvilka föräudringar i afseende på beläggnings-stämplarnes
storlek och utseende må finnas af behofvet påkallade, samt, derest
förändring af stämplarne i ett eller annat hänseende anses böra ega
rum, låta tillverka sådane stämplar af den storlek, det utseende
och den beskaffenhet i öfrigt, som Kongl. Majit kan finna för godt
i nåder bestämma, äfvensom meddela de närmare föreskrifter, som
Bill. till B. St. Brot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. U Haft. 2
10
BeviUnings-Utshotlets Betänkande M 22.
i fråga om dylika stämplars anbringande å handlingar samt sättet
för deras makulerande m. m. må finnas af behofvet påkallade.
§ 3-
Uti denna §, som motsvarar 5 § (pag- 14—21) af nu gällande stämpelpappers-författning,
finnas intagne de stadganden, hvilka angå stämpel ä fullmakter,
konstitutorialer, förordnanden och afsked, som af Kongl. Maj:t utfärdas.
För att rätt kunna uppfatta grunden för och beskaffenheten af de ändringar
uti de i detta hänseende nu gällande stadganden, som Utskottet funnit erforderlige.
torde vara nödigt i minnet återkalla, alt den under benämning kansligebiihr
från äldre tider bestämda lösen för de från Kongl. Maj:ts Kansli utgående expeditioner,
äfvensom de s. k. sigill-penningarne ända till och med år 1834 fördelades
emellan de derstädes anställde tjenstemän och betjente samt utgjorde en icke
obetydlig del af deras aflönings-förmåner. Sedan likväl Kongl. Majit, för till vägabringande
af en ändamålsenlig löne-reglering inom Kongl. Majlis Kansli, uti nådig
Proposition af den 22 Januari 1834 föreslagit, dels att alla så kallade sportler
inom Kansliet, med undantag endast af lösen för afskrifter och diarii-bevis, skulle
upphöra och i stället utgå till Kronan såsom stämpel-papper, dels att de för
regleringens verkställande erforderliga ökade anslag måtte å stat uppföras, biföllo
Rikets Ständer, på sätt deras underdåniga skrifvelse af den 30 Oktober nämnde
år utvisar, hvad Kongl. Majit i detta hänseende föreslagit, samt meddelade i sammanhang
dermed åtskilliga föreskrifter i afseende på beräkningssättet för den sålunda
förhöjda stämpelpappers-ofgiflen. Bland dessa föreskrifter var äfven den,
att, till beredande af såväl ökad kontroll öfver den sålunda beslutade afgiftens
utgående, som ledning för kommande Rikets Ständer att bedöma huruvida denna
till Statsverket öfverflyttade afgift för framtiden uppginge till, under- eller öfverslege
det på grund af förra förhållanden beräknade årliga beloppet, noggranna
anteckningslistor borde föras på alla utgående expeditioner, hvilka med den mot
kansligebiihren svarande stämpel-afgiften borde beläggas, och hvilka listor jemväl
borde innefatta uppgift å de löner, i förhållande hvartill afgiften blifvit beräknad
samt fullständig redovisning för beloppet deraf, äfvensom att å alla utgående
expeditioner borde antecknas huru mycket af det bilagda stämpel-papperet
utgjorde egentlig Charta-sigillata och huru mycket deraf svarade emot förra
kansligebiihren och sigill-penningarne.
Till följd af dessa föreskrifter har det ansetts nödigt att uti alla sedermera
utfärdade författningar angående stämpel-pappers-afgiften utsätta huru stor del
af den för fullmakter, konstitutorialer m. m., som från Kongl, Maj:ts Kansli utfärdas,
bestämda stiimpel-afgift utgör kansligebiihr och sigill-penningar.
Såsom en följd af Rikets Ständers vid 1830—51 års riksdag fattade beslut,
angående särskilda till åtskilliga förvaltande verk anvisade inkomsters utby
-
Bevillnings-Utskottets Belänkande M 22.
11
tande emot statsanslag, blef ock nödigt att, på sätt Bevillnings-Utskottet i Memorial
af den 4 Augusti 1851 föreslog, uti förordningen angående stämpelpappers-afgiften
införa vissa stadganden, huruvida de till Wadstena krigsmanshusoch
Amiralitets-krigsmans-kassan förut, under namn af avancements-pcnningar, utgående
afgifter, hvilka då skulle upphöra och i stället utgå såsom stämpel-papper,
vore inbegripne under de i stämpelpappers-författningen i hvarje särskildt fall bestämda
belopp. Af sådan orsak har ock alltsedermera anteckning härom qvarstått
uti de i detta ämne utkomne författningar.
Då emellertid allmänheten nu mera, genom en långvarig tillämpning af ifrågavarande
författningar, kan antagas ega fullständig kännedom derom, att hvarken
kansligebiihr elier särskild afgift till Wadstena krigsmanshus vid utnämningar
eller befordringar eger rum, utan att de förut i detta hänseende stadgade afgifterna
numera utgå under form af stämpel-papper, har Utskottet, som i slutet af
3 § utsatt de fall, då stämpel-beloppet bör ökas med ett mot de förra avancements-penningarne
eller befordriugs-afgifterne svarande belopp, ansett
de uti 5 § af nu gällande författning på flere ställen förekommande
anteckningar derom att kansligebiihr, sigill-penningar samt
afgifter till Wadstena krigsmanshus och till Amiralitets-krigsmanskassan
äro uti stämpel-beloppen inbegripna, böra ur den nya författningen
utgå.
Under åberopande af den utredning här ofvan blifvit lemnad rörande anledningen
dertill, att nuvarande stämpelpappers-förordning uti 5 § på fyrfaldiga
ställen upptager huru stort belopp af sigill-penningar och kansligebiihr, ingår
i det för hvarje särskildt fall bestämda stämpelpappers-beloppet, har Utskottet
ansett sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på obilligheten deraf, att,
sedan kansligebiihren i underordnade embetsverk numera afskaffats, de embetsoch
tjenstemän, för hvilka Kongl. Maj:t utfärdar fullmakter eller förordnanden
m. m., fortfarande skola, genom erläggande af stä rripel - afgift, motsvarande den
fordna kansligebiihren och sigill-penningarne, bidraga till bekostande af den aflöning,
som för Kongl. Maj:ts Kansli utgår. Genom bibehållande af de i detta
hänseende vid 1834—1835 års riksdag fastställda grunder, nödgas nu dessa embets-
och tjenstemän i stämpel-afgift för fullmakter och förordnanden m. m., utöfver
de 5 procent af löne-beloppet eller löne-tiliökningen, som vid befordringar
skall af alla embets- och tjenstemän utgöras, betala förhöjning i stämpel-afgiften,
motsvarande dels sigill-penningarne, 1 R:dr 50 öre, dels kansligebiihren eller 7V2
procent af lönen, hvadan de som erhålla Kongl. Maj:ts fullmakter och förordnanden
få i stämpel-afgift för fullmakten eller förordnandet erlägga tillhopa 12V2 procent
af löne-beloppet, då deremot alla andra embets- och tjenstemän endast erlägga
5 procent deraf. Detta förhållande har synts Utskottet innefatta en orättvisa,
som desto hellre tarfvar rättelse, då man besinnar att den, som tillträde
12
Hemlin ing s-VIsko tuts Betänkande M 22.
en tjenste-befattning, i allt fall får för fullmakten vidkännas utgifter, som medtaga
en icke obetydlig del af första årets löne-inkomst.
Då likväl de. som från Rikets embetsverk och andra offentliga myndigheter
erhålla fullmakt, konstitutorial eller förordnande å embete eller tjenst, äro skyldige
att erlägga lösen för sjelfva expeditionen, hvilken lösen, enligt nu gällande expeditions-taxa,
utgår med 2 R:dr för expedition från embetsverk tillhörande första
afdelningen och med 3 R:dr för expeditioner från embetsverk ai andra afdelningen,
har Utskottet ansett
att, derest stämpel-beloppet lör fullmakter, konstitutorialer och
förordnanden, som från Kongl. Maj:ts Kansli expedieras, nedsättes till
likhet med hvad för fullmakter m. m., utfärdade af Rikets embetsverk,
linnes stadgadt, ett lämpligt belopp borde, i stället lör expeditions-lösen,
såsom stämpel-afgift utgå för hvarje dylik expedition;
och har Utskottet ansett detta belopp kunna bestämmas till 6
Riksdaler.
Det har visserligen icke undgått Utskottets uppmärksamhet, att genom ofvan
antydda nedsättning i stämpeln å ifrågavarande fullmakter m. m. en icke obetydlig
minskning i stämpelpappers-iukomsten skulle komma att ega rum. Beloppet af denna
minskning kan väl icke med någon visshet af Utskottet uppgifvas, helst inkomsten
af stämpel för fullmakter, till följd af sin natur, under olika år är ganska
ombytlig; men för att vinna någon slags föreställning om den summa, som här är
i fråga, torde Utskottet böra upplysa, alt, efter hvad Utskottet inhemtat, de från
Justitie-Stats-, samt Landt- och Sjö-försvars-, Civil-, Finans- och Ecklesiastik-Deparlemeuternas
Expeditioner under år 1858 utlöste fullmakter, konstilutorialer och
förordnanden uppgått till ett sammanräknadt antal af 816 st., för hvilka erlagts:
i egentlig stämpelpappers-algift R:mt R:dr 25,883: 85,
stämpelpappers-afgift, motsvarande sigill penningar . 1,356: —
kansligebiihr  36,934: 72. ,59270: 72.
samt stämpel-afgift motsvarande avancements- och befordrings-afgifterne 8,303: 32.
eller tillhopa Runt R.dr 72,457: 89.
Om således den stämpel-afgift, som motsvarar kansligebiihren och sigillpenningarne,
beräknas till ofvanstående belopp eller ...... 58,270: —
skulle, med antagande af samma anta! fullmakter etc, eller 816 st., för
hvilka, enligt Utskottets förslag, borde betalas 6 R:dr st., eller tillhopa 4,896: —
den egentliga minskningen icke öfverstiga R:dr 33,374: —
Då likväl Utskottet icke föreslagit någon nedsättning af stämpel-beloppet för
fullmakter å namn heder och värdighet eller för afsked med förhöjning å karak
teren,
hvilka ingå i ofvanstående beräkning, torde med visshet kunna antagas att
Bevillnings-Ulskottets Betänkande M 22.
15
den verkliga minskningen i icke ringa mån komme att understiga föreniimnda
summa.
Genom dels det förslag Utskottet redan framställt i afseende på borttagande
af de s. k. skrifkartorne, dels de partiela förhöjningar i stämpel-beloppet, hvilka
Utskottet kommer att föreslå, torde tillgångar motsvarande förberörde, af rättvisa
och billighet påkallade lindring beredas. Utskottet har, i fråga om tillgångarne,
jemväl trott sig kunna taga i betraktande alt stämpel-pappers-inkomsten, som
Kongl. Majit i dess nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof för
nästa statsreglerings-period beräknat till 1,400,000 R:dr, i medeltal under åren
1855—1857 utgjort 1,599,288 Hulr och, efter hvad Utskottet särskildt inhemtat,
året 1858 uppgått till 1,549,195 R:dr. Enär i öfrigt härtill kommer, att
tjenstemän, med aflöning icke öfverstigande 1,800 R:dr, i följd af den nya
bevillnings-förordningen, ehvad särskilda Kommitterades eller Utskottets förslag
eller någon Utskolts-reservauts mening i fråga om bevillning för löne-inkomst
vinner Rikets Ständers bifall, blifva underkastade mer eller mindre betydligt
ökade årliga bevillnings-afgifter till Staten, anser Utskottet sig, på alla dessa skäl,
kunna och böra
tillstyrka godkännande af de förändringar i nu gällande stadgan
den
i ofvan omförmältla hänseende, som innefattas uti 3 § af Utskottets
förslag.
Enligt nu gällande författning skola fullmakter å beställningar utan lön i
regemente, korps eller arméen, förses med stämpel-papper efter skilnaden mellan
förut innehafd lön och den lön, som åtföljer graden, till hvilken befordran vunnits,
hvarvid skall iakttagas, att »beräkningen alltid sker efter staten för Kronprinsens
Hussar-regeraente» (nu mera kalladt Konungens värfvade Hussar-regemente).
Då emellertid lönerna vid sistnämnda regemente, hvilka vid den tid berörde
stadgande i författningen infördes, voro de lägsta i arméen, numera äro betydligt
högre, än lönerna för motsvarande grader vid något indelt regemente, inträffar
det förhållande, att vid ett indelt regemente, fullmakt å tjenst med, lön kostar betydligt
mindre, än en sådan å tjenst utan lön i samma grad, och skilnaden härvid
blifver t. ex. i afseende på Under-löjtnants-fullmakter så stor, att fullmakten
å en Under-löjtnants-beslällning med lön bör förses med stämpel-papper efter omkring
500 R:drs lön, men ulan lön elter 800 Riksdaler.
För att afhjelpa detta missförhållande har Utskottet ansett billigt, att beräkningen
uti ifrågavarande fall för fullmakter ej mindre i flottan (hvilken i nu gällande
författning ej finnes särskildt nämnd), än ock i regemente, korps eller arméen
skall ske efter staten vid det regemente eller den korps, hvarest den befordrade
tjenar, och lör oplacerade i arméen qvarstående officerare, äfvensom för officerare
vid Stockholms borgerskaps militärkorps efter den lägsta bland indelta arméens
14
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande »11 22.
stater, eller Skånska infanteri-regementenas normatstat, allt efter lägsta lönen inom
graden, der olika löner inom samma grad finnas; och
torde denna förändring, som finnes införd pag. 3 uti Utskottets
förslag, af Rikets Ständer bifallas.
I afseende på de särskilda Generals-graderna i arméen, då lön på stat ej åtföljer
fullmakten, hänvisar nu gällande författning till Kongl. Brefvet den 18 December
1843.
Då berörde Kongl. Bref innehåller, att Generals-fullmakter af alla grader
skola förses med stämpel-papper efter General-befälhafvare-lönen, 4,500 R:dr, men
författningen eljest såsom allmän regel stadgar, att fullmakter till beställningar
utan lön i arméen skola lörses med stämpel elter skilnaden mellan förut innehafd
lön och den lön, som åtföljer graden, till hvilken befordran vunnits, har Utskottet
ansett nämnde grundsats böra följas äfven i afseende på de ifrågavarande fullmakterna.
På grund häraf
torde jemväl den i detta hänseende uti Utskottets förslag pag. 3
införda förändring vinna Rikets Ständers bifall.
Uti särskilda, Utskottet tillhandakomna, inom Preste- och Borgare-Stånden
väckta, motioner hafva Herr Kongl. Hofpredikanten Nordlund och Herr F. A. Rinman
fästat uppmärksamhet derpå, att nu gällande författning icke tydligen bestämde,
huruvida fullmakter, öppna bref m. m., hvarigenom tjenster eller befattningar
vid de Kongl. Hofven bortgifvas och hvilka från Hof-expeditionen utfärdas,
skola förses med stämpel-papper eller icke. Då ölverskriften till 5 § af
nämnde författning icke särskildt nämnde Hof-expeditionen, kunde det, å ena sidan,
synas som berörde fullmakter m. m. borde vara från stämpel-papper befriade;
men deremot innehölle sjelfva att fullmakter, konstitulorialer, protokolls-utdrag
m. m., hvarigenom embeten, tjenster, beställningar o. s. v. vid civila, militära,
ecklesiastika samt andra stater, af hvad namn de vara må, tillsättas och borlgilvas,
borde förses med stämpladt papper. Vidare ålades, i 11 § 5 morn., de
tjenstemän, åt hvilka uppbörden och redovisningen af lösen för utgående expeditioner
är uppdragen, att ansvara för kartering af fullmakter m. m. vid Kongl.
Maj:ts Kansli-expeditioner och Hof-expeditionen. Häraf syntes åter löija, att berörde
fullmakter m. m. borde med stämpel-papper förses, hvilket ock, efter motionärernas
förmenande, varit Rikets Ständers afsigt. Till förekommande af de tvister,
till hvilka författningens otydlighet härutinnan skall gifvit anledning, har alltså
blifvit föreslaget, att bestämda stadganden härom måtte i den nya stämpel-pappers-förordningen
inflyta.
Utskottet, som funnit de af motionärerna anförda omständigheter påkalla ett
särskildt stadgande, får i följd deraf hemställa,
att Rikets Ständer täcktes godkänna den föreskrift, Utskottet i
Éevillnings-Utskotlets Betänkande M 22.
detta hänseende uti 3 § af sitt förslag i slutet af sidan 3 och
början af sidan 4 infört.
När någon, som förut varit eller är i kronans eller annan offentlig tjenst,
tillägges högre namn, heder och värdighet af embete eller tjenst, stadgar nu gällande
författning, att slämpel-pappers-beloppet, hvad militär—staterna beträffar, skall,
i likhet med hvad för fullmakter på tjenstegrader i arméen är stadgadt, beräknas
efter Kronprinsens Hussar-regementes stat. På de skäl, som i fråga om stämpel
å fullmakter till beställningar utan lön redan blifvit anförda, får Utskottet till
stvrka,
att, i enlighet med Utskottets härom pag. 4 intagna förslag, beräkningen
jemväl i nu anförda fall bör ske efter Skånska infanteri
regementenas
normalstat.
För Doklorsbref, som utan föregånget prof utfärdas, har Utskottet
ansett det nu bestämda stämpel-beloppet 39 R.dr, kunna jernnäs
till 40 R:dr.
Då för de indelta regementenas aflöning finnas fastställda normalstater, har
Utskottet, på det afgifterna för fullmakter vid samma regemente må blifva lika,
så länge de för aflöningen fastställda stater äro gällande, ansett att i de fall, då
enligt nuvarande författning (se sid. 18), stämpel-pappers-afgiften för fullmakt å
indelt lön bör efter sednaste årets markegång uträknas, de för de indelta regementena
och korpserna utfärdade normalstater böra utan förändring lända lill
efterrättelse;
och torde detta tillägg, som finnes infördt pag. S i Utskottets
förslag, af Rikets Ständer gillas.
Öfrige uti 5 § af nu gällande stämpel-pappers-författning pag. 20 och 21
införde bestämmelser, så vidt desamma ansetts böra bibehållas, igenfinnas uti
4:dc, 5:te och 6:te af Utskottets förslag
§ 4.
Denna §, som motsvarar § 6 (pag. 21 — 26) uti nu gällande författning,
angår stämpel å fullmakter, konstitulorialer, förordnanden och afsked från Rikets
embetsverk och andra offentliga myndigheter.
Föreskrifterna om stämpel å fullmakter m. m , hvarigenom tjenster med verklig
lön tillsättas, äfvensom angående konstitulorialer på behaglig tid, samt angående
stämpel-afgiften för under-officerare och underbefäl m. fl., innefatta, med
någon redaktions-förändring, hufvudsakligen samma stadganden, som igenfinnas pag.
21 och 22 i nu gällande författning.
Stadgandena dels i fråga om utnämning till beställning utan län på stat
eller dervid lön först framdeles kommer att åtnjutas, dels angående det fall, då
16
Bevihnings*Utskottets Betänkande Jtä 22.
beställning tillsättes genom ordres, öfverensstämma med hvad derom pag. 24 i till
gällande författning Annes föreskrifvet
Stämpel-beloppet
å Justitie-kanslerens fullmakter för landsfiskaler är lika, som
enligt nuvarande författning pag. 20 Annes bestämdt, endast med den skilnad, att
lägsta beloppet blifvit förhöjdt från 4 R:dr 50 öre till 5 R:dr.
I afseende på stämpel-beloppet för åtskilliga personer, som ej hafva ständig
lön, äro nu gällande stämpel-afgifter i det närmaste bibehållna, endast med den
ändring:
att stämpeln å fullmakt uliemnals: för Hof-rälts-kommissarier från 7 R:dr 50 öre
till 8 »
för skeppsklarerare i städer utom Stockholm från 42 R:dr 50 öre till 15 »
för sockenskrifvare från 1 R:dr 45 öre till 1 »
för vikarier och substituter från 60 öre till — 50 öre;
hvarförutan antagningsbref för mästersvenner, hytledrärigar och uppsättare ansetts icke
böra med stämpel förses. Dessutom äro de under förestående rubrik förekommande
personer upptagne i alfabetisk ordning.
Bland förordnanden och antagningsbevis för städernas betjente m. fl. Annas
Uti nu gällande författning (pag. 23) uppräknade förordnanden för lin-, hamp-,
tjäru-, bråd- och jernvräkure, äfvensom Askare. Dessa personer har Utskottet ansett
kunna och böra uteslutas, då dels befattningarne numera icke existera, dels tvifvelaktigt
torde vara, om förordnanden eller antagningsbref för de ännu qvarvarande
numera utfärdas.
Likaså har Utskottet från rubriken ringare skolbetjente, pedagoger, klockare
m. fl,, som igenAnnes pag. 22 i nu gällande författning, uteslutit »mindre kyrkobetjent»,
då de löneförmåner, som af dem åtnjutas, vanligen äro alltför obetydliga.
I afseende på fullmakter m. m. å litel, eller namn, heder och värdighet, har
Utskottet ansett samma stadganden böra gälla, som i afseende på dylika fullmakter
Annas införde i § 5 af Utskottets förslag och som jemväl hufvudsakligen öfverensstämma
med hvad härom pag. 24 och 25 i nu gällande författning Annes föreskrifvet.
Stämpelbeloppet för theologie-, juris- och medicine doktorsbref (se pag. 25 i
nu gällande författning) har Utskottet nedsatt från 4 R:dr 50 öre till 4 R:dr,
äfvensom för philosophie magisterbref från 2 R:dr 25 öre till 2 R:dr.
Derjemte har Utskottet tillagt 2*.ne nya rubriker, nemligen:
Kirurgie magisterbref, som borde beläggas med 2 R:drs stämpel, satiit
Apolekare-bref, för hvilka föreslagits 4 R:drs stämpel.
Stämpel å Doktorsbref utan aflagdt prof, som i nu gällande författning (pag. 25)
upptagas till 37 R:dr 50 öre, har Utskottet ansett böra förhöjas till lika belopp#
som i § 5 Annes för dylika bref utsatt, eller 40 R:dr.
Öfriga
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 22.
ir
Öfriga i denna § förekommande stadganden äro hemtade från nu gällande
författnings 6:te §. Der har hittills äfven varit stadgadt, att »Konsistoriernas full—
magter å pastorat böra, i stället (ör Kansli-geluhren, beläggas med stämpladt papper
till följande belopp, nemligen: för l:sta klassens pastorat 12: SO. för 2:dra klassens
5, och för 3:dje klassens 3 R:dr.» Dessa bestämmelser hafva tillkommit i sammanhang
med 1834 års ofvanomförmälda lönereglering för Kongl. Maj:ts Kansli och
lära hafva sin grund i dittills existerande häfd, enligt hvilken, vid tillsättning af
konsistoriela pastorat, motsvarande sportel-afgifter blifvit de utnämnde affordrade
och Ecklesiastik-expeditionen tillsände. Ostridigt är det i hög grad oegentligt, att en
af sådan anledning tillkommen extra afgift skall fortfarande erläggas för de kyrkoherdefullraagter,
som al konsistorierna utfärdas, och hvilka dessutom enligt Kongl, cirkuläret
af den 31 Oktober 1831 äro underkastade särskild lösen. Och enär i öfrigt den
årliga inkomst af stämpel-papper, som till följd deraf kan vara att påräkna, inskränker
sig till ett föga betydligt belopp, har, under förutsättning alt hvad här
ofvan om upphörande af den särskilda mot fordna kansli-gebiihren svarande stämpelafgiften
för Kongl, fullmagter föreslagits, varder al Rikets Ständer bifallet, berörde
stadgande om additionela afgifter för konsistoriela kvrkoherde-fullmagter jemväl ur
den föreslagna nya författningen uteslutits;
hvilket Utskottet vördsamt till Rikets Ständers godkännande hemställer,
.§ 5.
I afseende på stämpeln å domar, utslag, resolutioner och andra handlingar,
som utfärdas af domstolar, embetsverk och myndigheter, äfvensom å handlingar,
som dit inlemnas och der företes, har Utskottet i allmänhet bibehållit den indelning
af embetsverken, hvilken förekommer i § 4 (pag. 5) uti nu gällande författning,
endast med tillägg under andra afdelningen af Telegraf- och Skogs-styrelserne.
För Kongl. Maj:ts resolutioner och utslag, äfvensom för Kongl. Majlis domar,
då värdet af det omtvistade icke är bestämdt, har Utskottet ansett, att stämpelbeloppet,
hvilket, enligt föreskrifterne pag. 6 och 20 i nu gällande författning, för
närvarande utgår, efter beräkning af kansli-gebiihr 9 R:dr,
sigillpenningar 1 R:dr 30 ört,
samt egentlig stämpel ... 2 » 23 » ,
med tillhopa 12 R:dr 73 öre,
borde utan olägenhet kunna förhöjas till 13 R:dr, i hvilket ändamål Utskottet ock,
såsom redan är närandt, föreslagit, att beläggnings-stätnpel å detta belopp bör
finnas att tillgå.
Bih. till R. St. Proh 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. U Haft, 3
18
Bevillnings-Utskotiets Betänkande M 22.
Stämpeln å Kongl. Maj:ts domar, då summan af det omtvistade är bestämd,
har Utskottet likaledes ansett kunna utjemnas från de, pag. 20, i nuvarande författning
utsatte belopp, eller från
IS R:dr 75 öre lill 16 R:dr.
21 » 76 » » 22 »
26 » 25 » » 26 »
och 48 » 76 » » 50 »
Likaså bar Utskottet ansett, att, då Kongl. Maj:ts dom eller resolution upptager
mera än ett ark, stämpeln å hvart och ett af de öfriga arken bör nedsättas
från 2 R:dr 25 öre (enligt föreskrilterne pag. 20, 21 jemförde med pag. 6 i nu
gällande författning), till jemnt 2 R:dr.
Stämpeln å lejde- och pardonsbref upptages lika som i nu gällande stämpelförordning
(pag. 21) till 6 R:dr.
Stämpeln å stämningar, konstitutorialer och förordnanden är för 3:dje afdelningen
nedsatt från 2 R:dr 25 öre till jemnt 2 R:dr.
Stämpeln å underdåniga deduktioner och kontra-deduklioner, hvilken utgår dels
i stället för deduktions-afgift, enligt nu gällande författning, pag. 21, med 3 R:dr,
dels såsom egentligt stämpel-papper, enligt stadgandet, pag. 6, i nuvarande
författning, med 2 R:dr 25 öre,
eller tillhopa med 5 R:dr 25 öre,
har Utskottet föreslagit till 5 R:dr, med tillökning af 2 R:dr för hvarje ark utöfver
det första.
Öfriga i denna § upptagna bestämmelser äro lika med dem, sorn igenfinnas
pag. 6 i nuvarande författning.
§ 6.
Under denna § har Utskottet i alfabetisk ordning sammanfört de stadganden,
som finnas intagne pag. 6—13, 211, samt 34—38 uti nu gällande författning;
och skall Utskottet här hänvisa till de ställen uti sistnämnde författning, som motsvara
de af Utskottet införda bestämmelser.
Bevis af Justitie-Stats-ministern på anmälan om tidningars ulgifvande; se pag. 21.
Bilbref
» 6.
* Borgarebref » 6,7.
För borgarebref har Utskottet utjemnat stämpeln till närmaste riksdalertal, på
sätt af förslaget närmare inhemtas; hvarjemte benämningen kofferdi-skeppare ansetts
böra uteslutas, då rätta benämningen är sjökapten.
I afseende på stämpeln å bouppteckningar, hvarom stadgas pag, 10 och 11 i
nu gällande författning, har Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att då
hehållna summan faller inom en högre sifferklass, den för hvarje fulla 100 R:dr
Bevillnings-Ulskollets Betänkande M 22.
19
stadgade stämpel-afgift endast drabbar den del af behållna boupptecknings-summan,
hvarmed denna öfverstiger den närmast lägre sifferklassen, och att bouppteckningen
i afseende på det belopp, hvarmed den understiger förstnämnda siflerklass, skall
förses med stämpel-papper efter de för lägre sifferldasseruu stadgade afgiftsbelopp.
Då detta beräkningssätt onekligen medför den olägenhet, att man, för att finna
summan, hvarå en bouppteckning på högre belopp skall förses med stämpel-papper,
måste verkställa en särskild uträkning, har Utskottet uppgjort en ny tariff för stämpeln
å bouppteckningar, hvilken i afseende på afgifts-beloppet i det närmaste leder
till samma resultat, som nu gällande författning, men hvarigenom nämnde olägenhet
undvikes; och får Utskottet
hemställa, att berörde tariff måtte af Rikets Ständer varda gillad.
Till undvikande af tvist, huruvida, då ny författning om stämpel-papper utkommer,
sedan en person dött, men innan bouppteckning efter honom hunnit till
domstol ingifvas, bouppteckningen bör förses med stämpel-papper efter den författ
ning,
som gällde vid dödstillfället eller den som varit gällande, då bouppteckningen
blifvit till domstol ingifven, har Utskottet ansett ett stadgande härom vara af nöden,
samt får i sådant hänseende föreslå,
att bouppteckningar skola förses med stämpel efter den författning,
som gäller, då de till domstol ingifvas.
I fråga om certepartier har Utskottet, som anser aftal om fraktslut lika litet,
som andra emellan enskilde träffade aftal, böra ovilkorligen förses med stämpel, helst
den stadgade stämpel-afgiften för fraktslut endast drabbar Sveriges export till utrikes
ort, funnit den förändring, mot hvad i nu gällande författning, pag 36, finnes stadgadt,
böra ega rum, att certepartiet endast då bör med stämpel förses, när detsamma
inför domstol eller hos exsecutor företes, ehvad certepartiet är upprättadt
inom eller utom landet; hvarjemte Utskottet föreslagit, att stämpeln bör bestämmas
till 30 öre för hvarje fulla 100 R:dr af den betingade fraktsumman, utan någon
minskning för det första hundratalet.
Då vederbörande Tull-kammares pass för fartyg och båtar böra, hädanefter
såsom hittills, förses med stämpel till samma belopp, som för ceriifikater, hvarmed
i nämnde författning menas vederbörande myndigheters betyg öfver båtars och fartygs
last; men sådane betyg icke vidare utfärdas,
har Utskottet ansett rubriken ceriifikater böra ur författningen
uteslutas.
För fastebref, som omlörmäles pag. 12 i nu gällande författning, föreslås
stämpeln till 13 öre för hvarje fulla 100 R:dr, hvarigenom således fastebref, då
summan understiger 100 R:dr, äro frie.
^Fribref* j Se Pa°' ^ ' nU 8®Pan^e författning.
Fördels- och undantags-honlrakt, se pag. 33.
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 22.
Försäkringsbref, se pag. 38.
Gesällbref, se pag. 8.
Kartor, geometriska, se pag. 11.
I fråga om stämpel-afgiften för kontrakter, hvarom stadgas pag. 34 och 3S
uti nu gällande författning, har Utskottet fått emottaga en af Riksdags-fullmägtigen
Johan Nilsson från Göteborgs och Bohus län inom Hederv. Bonde-Ståndet väckt
motion, deri yrkas upphäfvande of den i 12 mom. af nu gällande författning (pag. 43)
meddelade föreskrift, att alla arrende- och hyres-kontrakter i städerna och på landet
skola årligen vid mantals-skrifningarne uppvisas och, om de icke äro skrifna på
eller belagda med stämpladt papper, dermed förses.
Till stöd härför har motionären hufvudsakligen anfört, att ifrågavarande be
skattning
vore mer än skäligt betungande. Då nemligen lill kontrakter mellan
enskilda personer kontrahenterna skulle bestå stämpelpapper lill hälften hvardera,
drabbade denna beskattning arrendatorn eller hyresmannen tyngre i samma mån,
som han hade att erlägga ett högt arrende eller en stor hyra. Beträffande åter
hus- och jordegare, så vore det obilligt att ålägga dem en ytterligare beskattning
för samma egendom, för hvilken de genom den årliga bevillningen beskattades.
Härtill komme svårigheten för vederbörande tjensteman att kontrollera, del alla
kontrakter vid mantals-skrifningarne uppvisades. Det hände nemligen ej sällan, alt
den tjensteman, som, fÖrfattningarne likmätigt, efterfrågade arrende-kontrakterna,
erbölle det svar, att något skriftligt kontrakt ej vore uppiättadt; hvarvid han, då
motsatsen ej vore bevislig, måste låta bero, under det de jordegare och arrendatorer,
som saravetsgrannt hörsammade lagens bud, blefvo ganska känbart beskattade.
Derjemte har Utskottet från Kongl. Maj:ts Finans-departement fått mottaga
åtskilliga handlingar, innefattande så väl en underdånig framställning af häradsskrifvaren
J. E. Hultgren om förklaring af nu gällande stämpel-pappers-förordning
i afseende på föreskriften om stämpladt papper å arrende- och hyreskontrakter på
landet och om sådana kontrakters uppvisande vid mantals- och skattskrifning, som ett
af Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor öfver denna framställning afgifvet underdånigt
utlåtande; hvilka handlingar tydligen ådagalägga de många och stora svårigheter, sora
äro förenade med tillämpningen af nu gällande stadganden om stämpel-afgiften för
arrende-kontrakter samt deras uppvisande vid mantals-skrifningarne, jemte öfriga i
sammanhang härmed stående föreskrifter.
Härförutan har, uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, Friherre
Paykull, J. G. yrkat, att skilnaden mellan arrendator, hvilken enligt gällande författning
är skyldig alt uppvisa sitt kontrakt, samt landtbonde, hvilken är från nämnde
skyldighet befriad, måtte i den blifvande författningen bestämdt uttryckas.
Enär några anteckningar icke föras öfver beloppet af stämpel-papper, hvarmed
de kontrakter, som vid mantals-skrifningar uppvisas, blifvit belagde, är det omöjligt
att uppgifva den minskning i -statsinkomst, som genom den föreslagna förändringen
Bevillnings-Utskottets Belänkande M 22.
21
skulle uppstå; men sannolikt blefve berörde minskning icke så särdeles betydlig.
Hvad landet beträffar, så är genom Kongl. Förordningen den 9 November 1844
föreskrifvet, att hvarje handling, hvarigenom besittnings- och nyttjanderätt till hus
eller jord derstädes blifvit på viss tid eller på lifstid upplåten, bör, såvida den
skall mot egande- eller nyttjanderätt, hvilken tillkommer annan, än den, som upplåtit
eller lika med honom berättigad är, hafva bestånd, hos Härads-rätten intecknas.
Nu mera torde det alltså vara sällspordt, att den, som fått åt sig upplåten
nyttjanderätt till annans fasta gods å landet, icke iakttager den försigtigheten att
låta vid vederbörande domstol inteckna sin rätt. Härtill kommer att ganska många
kontrakter redan enligt gällande författning äro från stämpel befriade, intill dess de
hos domare eller exsecutor företes, nemligen de, som afslutas af husbonde med underhafvande
åboer, hälftenbrukare, landtbönder, tjenstefolk eller andra arbetare.
Hvad åter städerna vidkommer, så är, genom Kongl. Kungörelsen den 21 December
1857, rättighet äfven medgifven att inteckna nyttjanderätt till hus och jord
derstädes, äfvensom nyttjanderätt till stadsjord, som till hus och jord ej hörer.
Men äfven om det icke skulle särdeles ofta komma i fråga att begagna sistnämnda
rättighet, så finnes i afseende på städerna ett särskildt skäl för den ifrågavarande
afgiftens borttagande, nemligen att den drabbar husegare alltför ojemnt. Under
det nemligen den husegare, som t. ex. på tio år borthyrl sitt hus eller en del
deraf, endast erlägger stämpelpapper efter den hyra, som för ett år är betingad,
måste deremot den husegare, som nödgas oftare ombyta hyresgäster, så ofta nytt
kontrakt upprättas, förse detsamma med stämpelpapper.
På alla dessa skäl och dä man lika litet uti ifrågavarande, som i andra fall
lärer kunna förbjuda muntliga aftal samt stadgandet om arrende- och hyreskontrakters
uppvisande vid mantalsskrifning alltså, på sätt anmärkt blifvit, lätt kan
gäckas, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att hvad i gällande författning stadgas angående skyldigheten att
förse kontrakter om fast egendom å landet och i städerna med
stämpelpapper vid andra tillfällen, än då de för domare eller exsekulor
till laglig åtgärd företes, måtte ur författningen utgå, på sätt
Utskottets förslag i denna del gifver vid handen.
Under förutsättning att Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt,
torde något särskildt utlåtande i anledning af Friherre Paykulls
motion icke erfordras.
Köpekontrakt; se pag. 36 i nu gällande författning.
Föreskrifterna angående stämpel till köpe-, bytes- och gåfvobref äro hufvudsakligen
lika med dem, som finnas meddelade pag. 36 och 37 uti nu gällande
författning. Dock har Utskottet, till förekommande deraf, att transport af köpe-,
bytes- eller gåfvo-bref, som egt rum efter den för lagfart föreskrifna tid, icke må
22
Bevillnings-Vtskottels Betänkande Jtfi 22.
kunna, genom att dateras inom nämnde tid, anses fri kallad från stämpelafgift, funnit
sig böra i slutet af 3:dje momentet tillägga det stadgande, att öfverlåtelsehandlingen
bör, för att icke behöfva förses med ny stämpel, till uppbuds erhållande
hos Domstolen företes inom den lör lagfart af sjelfva köpe-, bytes- eller
gåfvobrelvet bestämda lid.
Liqvidalioner; se pag. 8 i nu gällande författning.
Morgongåfvobref; se pag. 12 » »
Mäklar c-slutsedlari
Mästarebref I r>
m,aninf Ise P“6-ö- *
Notariatsbref
I afseende på Pass förekomma uti nu gällande Stämpelpappers-författning en
mängd stadganden, som dels synas icke vidare ega tillämpning, dels torde kunna
och böra väsendtligen förenklas. Sålunda upptagas pag. 8 Turkiska sjöpass, ehuru
dylika pass långt före detta upphört att utfärdas. Vidare förekomma pag. 8 och
9 särskilda stadganden före resepass till utrikes ort, för resepass till inrikes orter
eller Norge, för pass, som af Kongl. Maj:t eller på Kongl. Maj:ts nådiga befallning
utfärdas åt personer till resor i enskilda angelägenheter, samt för sjöpass; pag. 10
stadgas om Tullkammarepass; pag. 21 om Kongl. Maj:ts pass för resa till utrikes
ort samt angående Statsministerns för Utrikes Ärendena pass för utländsk resande
att i riket inkomma.
Då numera Konungens Befallningshafvandes pass i allmänhet begagnas för resor
såväl till in- som utrikes orter, samt vid de fall, då så kallade kabinettspass
utfärdas, desamma icke rimligen kunna beläggas med den höga stämpelafgift af
13 R:dr, som i nu gällande författning, pag. 21, finnes bestämd, torde en förenkling
af föreskrifterna om stämpelafgiften för resepass vara af behofvet påkallad; och
Utskottet får derför
till Rikets Ständers fastställelse anmäla de stadganden, som i detta
hänseende förekomma pag. 16 i Utskottets förslag.
, För patenter (privilegia exclusiva) har Utskottet föreslagit stämpelns förhöjning
från det i nu gällande författning, pag. 12, bestämda belopp 22 R:dr 50 öre till
23 R:dr.
Prestebref; se pag. 9 uti nu gällande författning.
I afseende på Primavexlar har Utskottet, som oförändradt bibehållit den i
nu gällande författning, pag. 38, införda tarif, gjort en nödig redaktionsförändring
samt uteslutit stadgandet om stämpling af utländska vexlar, som inom riket presenteras,
hvilket svårligen lärer kunna tillämpas.
^äjoTrejn^} Se ^ 9 Ut‘ "U SälIande författning.
Skuldebref, godkända räkningar, vexlar och enskilda assignationer skola, eu~
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 22.
23
ligt nu gällande författning (pag. 37) då de för domare eller exekutor uppvisas,
förses med stämpel i förhållande till kapitalbeloppet, nemligen till och med
100 R:dr 15 öre,
samt för hvarje fulla 100 R:dr derutöfver 30 »
Då denna grund för stämpelafgiften försvårar beräkningen, har Utskottet före
slagit
afgiften till 30 öre för hvarje fulla 100 R:dr af kapitalvärdet.
Testimonia Academica; se pag. 9 uti nu gällande författning.
Tillståndsbevis; se pag 12
d:o
d:o
d:o
Tillståndsbref; se pag. 9 och 10
d:o
d:o
d:o
Vågattester; se pag. 10
d:o
d:o
d:o
Äktenskapsförord; se pag. 13
d:o
d-o
d:o
§
7.
Uti denna § medgifne undantag frän de uti nästföregående fyra §§ förekommande
stadganden äro nästan helt och hållet lika med dem, som uti 7 § af
nu gällande författning (pag. 27—33) finnas intagne.
Beträffande sjelfva rubriken, är iakttaget, att beloppet af den i undantagen
icke inbegripna stämpel, som motsvarar fordna kansligebiihren och sigillpenningarna
å Kongl. Maj:ts resolutioner, utslag och domar m. m., blifvit bestämdt utsatt till
hvad det nu i verkligheten utgör, eller 10 R:dr 50 öre för hvarje expedition.
De olikheter, som i öfrigt uti denna § förekomma, mot föreskrifterna i nu
gällande författning, torde icke behöfva närmare förklaring.
§ 8-
Uti denna § har Utskottet sammanfört den del af de i 5 och 11 §§ af
af nu gällande Stämpelpappers-författning intagne stadganden, rörande författningens
efterlefnad och handhafvande, som ansetts böra qvarstå; men föreskrifterne hafva
blifvit uppställde i annan ordningsföljd än den, hvaruti de förekomma i nämnde
författning. Utskottet anser sig här endast böra hänvisa till de ställen i den gällande
förordningen, hvarest sladganderne i Utskottets förslag återfinnas, och skall
dervid i korthet anmärka, när förändringar af någon vigt blifvit föreslagna.
l:sta mom. motsvarar 6 mom. i 3 § (p. 4) af nu gällande författning.
2:dra » » 3 » 11 § (p. 11) » » »
dervid dock det tillägg blifvit gjordt, alt det åiigger expeditionshafvanden utan
särskild godtgörelse annullera stämpeln å utgående expeditioner.
3:dje mom. motsvarar 4 mom. i 3 § (pag. 3) af nu gällande författning,
4:de » » 9 » » ( » 4) » » »
5;te » » 10 » » ( » 4) » » »
54 bevillning »-Utskottets Betänkande M 22.
6:te mom. motsvarar 4 mom. i 3 § (pag. 3 o. 4) af nu gällande författning.
7:de » » 3 » » ( » 3)
8:de » ä 1 » 11 ,§ ( » 41)
9:de » » 2 » » ( » 41)
10:de » » 4 » » ( » 42)
ll:te » » 3 » » ( » 42) » » »
12:te » » l:a, 2:a och 3 mom. i 6 § (p. 26) » »
hvaremot 4:de mom. i samma § (p. 27) ansetts kunna ur författningen utgå.
13:de mom. motsvarar 6 mom. i 11 § (p. 42) af nu gällande författning.
14:de » » 7 » » ( » 42) » » »
15:de » » 8 » » ( » 42)
16:de » » 9 » » ( » 43)
17:de mom. utgör nytt stadgande, som blifvit erforderligt i följd af föreskriften
om upphörande af vidare tillverkning utaf s. k. skrifkartor. Deremot hafva
l:sta, 2:dra, 7:de och 8:de mom. i 3:dje §, äfvensom 10:de, Urte, 12:te och
13:de momenterna i 11 § såsom eldigt Utskottets förslag öfverflödige, från samma
förslag uteslutits.
§ 9
handlar om anskaffning och försändning af stämpelpapper och motsvarar förra delen
af 16 § uti nu gällande författning, hvaremot sednare delen af samma §,
hvilken afser stämpling af Tidningar blifvit intagen uti det af Utskottet uppgjorda
förslag till särskild författning rörande nämnde stämpling.
Dessutom har Utskottet, som ansett föreskrifterna derom att embetsverks och
embetsmyndigheters reqvisitioner å stämpelpapper, »hvarken i afseende å valörer
eller qvantiteter må utsträckas utöfver hvad som erfordras för sådane handlingar,
hvilka till de reqvirerande embetsverken eller embetsmännen ingifvas eller af dem
utfärdas,» samt att »vederbörande embetsmyndigheter, då reqvisitioner af deras
tjenstemän afgifvas, skola bestyrka, huruvida hvad som reqvireras, efter nämnde
grunder, kan anses erforderligt,» innefatta så beskaffade inskränkningar, som hvarken
öfverensstämma med Kronans fördel eller allmänhetens beqvämlighet, funnit sig
böra föreslå:
ett nämnde föreskrifter må ur författningen uteslutas.
§ 10.
1 afseende på de uti denna § intagna stadganden, hvilka angå försäljning af
stämpelpapper, är någon annan väsendtlig förändring af hvad derom uti 17 § af
nu
Bevillnings-lltskottets Betänkande JM 22. 25
ha gällande författning finnes föreskrilvet icke gjord, än att Utskottet, med afse»
ende derpå att blott ett försäljningskontor i Stockholm för närvarande finnes inrältadt,
hvilket i en stad af så vidsträckt omfattning icke synes vara för allmänhetens
beqvämlighet fullt tillräckligt, ansett sig böra föreslå,
att Kongl. Stats-Kontoret må ega förordna om inrättande af nödigt
antal dylika kontor.
§§ 11 och 12
motsvara §§ 18 och 19 i nu gällande författning.
S 13
Med uteslutande af 2:dra och 6:te morn. i 20 § af nu gällande författning,
af hvilka det förra innefattar stadgande!) angående redovisningssättet för stämpel
å lysningssedlar och det sednare rörer redovisningen för tidningsstämplingsmedlen,
hafva öfriga i nämnde § införda stadganden här blifvit hufvudsakligen
intagne.
14, 15, 16 och 17
motsvara 12, 15, 14 och 15 uti nu gällande författning, endast med uteslutande
af de stadganden, som hafva afseende på stämpel of lysningssedlar »arnt
stämpling af tidningar.
Uti det af Utskottet uppgjorda, här ofvan omförmälda förslaget till författning
angående stämpling af tidningar samt andra periodiska skrifter och tryckta afhandlingar,
hvilket härjemte till Rikets Ständers pröfning och fastställelse öfverlemnas,
har Utskottet ansett sig böra föreslå förändring af de uti 10 § i nu gällande
författning intagne stadganden såväl om tidningsstämpelns valörer, som rörande
beräkningssättet för papperets storlek. Enligt nu gällande föreskrifter skall
hvarje tidningsnummer, tryckt på halft ark, eller derunder, förses med en röd
stämpel till Vedels öres belopp; från ett halft lill och med ett helt ark med en
stämpel till s/16;dels öre; deröfver till och med 1V2 ark 3/g:dels öre; o. s. v.; och
skall med halft ark förstås papper, hvars yta innehåller 150 qvadratdecimaltum.
Dessa föreskrifter hafva vid tillämpningen å brochyrer, hvarom stadgas i 3:dje
mom. af nämnde §, medfört tvekan om hvad med uttrycket ark vore att förstå,
Bih. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. U Haft. 4
Éevillnings-Ulskotlets Betänkande M 22.
enär papper numera kan tillverkas af en ganska betydlig storlek. Dessutom har
mot beräkningsgrunden förekommit, att beskattningen varit allt för stor för mindre
tidningar i förhållande till de större, enär afgiften icke utgått i någon jemn
progression i förhållande lill den tillökade storleken. Utskottet, som anser tjenligt
att, då papperets storlek beräknas efter qvadratdecimaltum, afgiften jemväl bestämmes
uti 10:dels ören, har sökt finna någon sådan beräkningsgrund, hvarigenom,
utan synnerlig förhöjning eller förminskning uti den inkomst Staten för närvarande
af tidningsstämplingen kan påräkna, decimalräkningen kunde i afseende å tidningsstämpeln
vinna tillämpning. Enligt det förslag, Utskottet i detta hänseende uppgjort,
kommer väl afgiften för tidningar af mindre omfång att något nedsättas; men
då denna nedsättning förnämligast lillgodokommer landsortstidningarne, hvilka vanligen
afse den orts angelägenheter, der de utgifvas, och i följd deraf icke eller
synnerligen tynga på posterne, torde nedsättningen vara af billighet påkallad. För
att utröna i hvad mån den af Utskottet föreslagna beräkningsgrunden komme att
verka till ökning eller minskning uti den utgift, som vederbörande nu få i detta
hänseende vidkännas, har Utskottet från Riksgälds-kontorets Itidningsstämpel-kontor
förskaffat sig uppgift dels på de afgifter, som under 1859 erlagts för hvarje särskild
i Stockholm utkommen tidning eller tidskrift, dels å de afgifter, som från
landsorterne influtit för år 1858, eller det sednaste år, för hvilket fullständiga redovisningar
i detta hänseende hittills inkommit; och har Utskottet derjemte låtit
uträkna till hvad belopp afgifterna, med iakttagande af Utskottets förslag, skulle
uppgått dels för hvar och en af de i Stockholm utkommande tidningar, derest antalet
afslämplade exemplar äfvensom det tili dem använda papper antoges lika som
för år 1859, dels för samtliga i landsorten utkomna tidningar, om de år 1858
afstämplade exemplarens antal och storlek lades till grund för beräkningen. Här
vid
har det befunnits, att tidningsslämpel-afgiften utgjort i Stockholms stad under
år 1859  R:mt R:dr 30,173: 67.
hvaremot, om de af Utskottet föreslagne nya beräkningsgrunder blifvit
följde, inkomsten för samma år skulle utgjort blott .... 28,651: 54.
Afgiften skulle i sednare fallet minskats med  1,522: 13.
Likaså utgjorde afgiften för de utom Stockholm år 1858 afstämplade
tidningar m. m  15,859: 29.
men, med tillämpning af de nya beräkningsgrunderna
blott  14,729: 69.
utvisande således en minskning af  1,134: 60.
minskningen på det hela skulle alltså utgöra R:dr 2,656: 73.
Då Utskottet anser den beräkningsgrund, Utskottet föreslagit, dels vara grundad
på rättvisa och billighet, dels medföra förenkling och reda vid räkenskapernas
uppgörande och kontrollerande, får Utskottet, som finnér det vara sannolikt, att
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 22.
27
en del tidningar komma att, efter den nya beräkningsgrunden för stämpel-afgiften,
blifva i tillfälle utvidga sitt format, och derigenom bereda Staten förhöjning
i inkomsten af ifrågavarande afgift, vördsamt tillstyrka, att
det af Utskottet uppgjorda förslag för stiimpel-nfgiftens beräknande
såväl för tidningar, som andra periodiska skrifter och broschyrer,
må af Rikets Ständer godkännas.
Jemte det Utskotlet hemställer att dess förslag äfven i öfriga delar
må af Rikets Ständer godkännas,
får Utskottet slutligen anmäla 2:ne till Utskottets handläggning öfverlemnade motioner,
som med ifrågavarande ämne ega gemenskap, nemligen:
l:o af Herr Friherre Rehbinder, F. JU., som i ändamål att söka stäfja passionen
att spela på utländska lotterier, föreslagit, att en särskild stämpel måtte
beslutas för de tidningar, hvilka vilja intaga annonser om nämnde lotterier, samt
att stämpel—afgiften för sådana tidningar måtte blifva dubbelt större, än den afgift,
som nu eger rum och hvilken sednare mindre afgift endast borde bibehållas för de
tidningar, hvilka afsäga sig rättigheten att annonsera om utländska lotterier; samt
2:o af Sven Rosenberg från Christianstads län, som anfört, att tidningsstämpel-afgiftens
nedsättning i landtränteri vore för tidnings-utgifvare, som ej
bodde i residensstäder, el t både tidsödande, kostsamt och ändamålslöst besvär; i
anledning hvaraf motionären föreslagit, att i de städer, der landtränteri icke finnes,
afgiften för det papper, som till tidningar, periodiska skrifter och broschyrer
för åtnjutande af portofrihet afstämplas, måtte, tillika med åtföljande reversal, för
hvarje gång stämpling begäres, få aflemnas till den Magistrat, som har att stämplingen
ombesörja, hvarefter Magistraten skulle hafva att de inflytande medlen med
tillhörande reversaler qvartaliter till vederbörande landtränteri insända.
Reträffande härvid först Herr Friherre Rehbinders yrkande, så har Utskottet
icke kunnat gilla den af motionären föreslagna utväg för vinnande af det utaf
honom åsyftade ändamål. Genom Kongl. Kungörelsen den 21 Mars 1844 är nemligen
vid strafT förbudet att, för egen eller annans räkning, utbjuda eller afyttra
lotter till penningars eller annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller
utom riket. Lotteri-annonsers införande i allmänna tidningar kan således icke
betraktas annorlunda, än såsom en indirekt uppmaning till lag-öfver t r äilelse. Men
då Staten icke bör, vare sig mot erhållande af förhöjda skatter eller andra fördelar,
förunna någon rättighet alt opåtaldi sprida uppmaningar till lag-öfverträdelse,
anser Utskottet
Friherre Rehbinders ifrågavarande motion icke förtjena afseende.
Vidkommande derefter Sven Rosenbergs förslag, så och enär det antagits
tillhöra en nödig kontroll, att icke samma tjenstemän, som skola kontrollera slämplingen,
äfven uppbära sjelfva stämpel - algiften, och då skyldigheten att i Iand t—
ränteriet leverera nämnde afgift icke kan för vederbörande tidnings—redaktioner
88 beviUnings-Utskottets betänkande M 22.
medföra någon synnerlig olägenhet, har Utskottet, som funnit de uti nu gällande
stäropel-pappers-författning (pag. 49) i detta hänseende intagne stadgande!» icke
böra undergå uågon förändring, ansett sig
icke kunna å ifrågavarande motion tillstyrka bifall.
Slutligen och då uti såväl den föreslagna stämpel-pappers-författuingen, som
uti förslaget till tidnings-stämplings-förordning, förekomma dels bötesbestämmelser,
dels åtskilliga föreskrifter i afseende på verkställigheten, hvilka erfordra Kongl.
Maj:ts nådiga godkännande, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte, med öfverlemnande af ofvanberörda förslag,
i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, efter öfvervägande
af hvad i afseende på såväl bötesbestämmelser, som öfriga
föreskrifter, hvilka äro af den beskaffenhet att de erfordra Kongl.
Maj:ts nådiga godkännande, må täckas uti nu ifrågavarande ämnen
låta utfärda särskilda författningar.
Stockholm den 23 April 1860.
Reservationer:
i:o af Herr Reutersvärd, P. 0.: »Utskottet har, i den nu föreslagna stämpelpappers-förordningen,
bibehållit en progressiv skala för beräkningen af den stämpel,
hvarmed bouppteckningar skola beläggas, under det att denna beräkningsgrund för
öfrigt i författningen blifvit borttagen der den hitintills varit tillämpad, se exempelvis
stämpel ä fastebref m. m.
Vid arrende- och hyres-kontrakter samt cerlrpartier har man icke allenast
ansett beräkningsgrunden olämplig, utan helt och hållet befriat dessa handlingar från
stämpel-afgift, utom i de fall da de inlör domstol skola löretes. Då så skett, synes
det mig, som borde man i främsta rummet varit betänkt på att borttaga en principvidrig
beiäkningsgrund just med afseende å stämpel till bouppteckningar, der vid
tillämpningen den största orättvisa icke allenast kan, utan alltid måste ega rum.
De som försvara ofvannamnde beräkningsgrund, utgå från den synpunkten, att
ett förmögnare sterbhus bör i stämpel—afgift betala mera för hvarje hundrade Riksdaler
än ett mindre bemedladt sterbhus, men man förbiser härvid den vigtiga omständigheten,
att det alltid är beroende på arfvingarnes antal, huruvida hvar och en
får större eller mindre del i arfvet, och dessutom inträffar ju nästan alltid, då en
af makarne i en familj dör, alt den efterlefvaude, i stället för att vinna tillökning
Heiillnings-Utskottets Betänkande M 22.
i «in förmögenhet, mäste till barn eller den allidnes närmaste anhöriga afstå en stor
del deraf, då det naturligtvis måste vara obilligt att Staten i ty fall tager i skatt
efter samma beräkning, som om den efterlefvande makan fått ärfva. Huru orättvist
denna beskattning utfaller med afseende å arfvingarnes antal, torde genom exempel
blifva åskådligt.
Om ett sterbhus antages ega 20,000 K:dr att dela emellan 5 barn, så att
hvar och en erhåller 4,000 R:dr, skall för dessa 4,000 R:dr, enligt Utskottets förslag,
betalas 12 R:dr i stämpel-afgift, enär afgiften för 20,000 R:dr gör 60 R:dr;
men om deremot i ett annat sterbhus med 4,000 R:drs behållning det blott finnes
en arftagare, så skall denne, enligt samma förslag, betala endast 8 R:dr i stämpel.
Finnes det väl någon billig grund, hvarföre den ena skall till Staten betala 33V*
procent mera än den andra, då arfvet i båda fällen är lika?
Helst skulle jag önska, att man helt och hållet borttoge ali stämpel-afgift å
bouppteckningar, åtminstone i sterbhus der efterlefvande make eller bröstarfvingar
finnes; ty att Staten skall uppträda som arftagare i hvarje sterbhus, synes mig i
högsta grad olämpligt. Den som under sin lifstid fått för sin inkomst och förmögenhet
bidraga till det allmänna, borde vara befriad från Statens anspråk att som
fordringsegare i sterbhuset ingå.
Vid uppgörandet af Utskottets förslag fästade man icke så mycken vigt på de
deri föreslagna siffrorna, utan fast mera ville undanrödja den tvetydighet och svårighet
vid tillämpningen, som den nu gällande författningen innebär med afseende å
bouppteckningar, och då frågan förevar inom Utskoitet, trodde mångå med mig att
den föreslagna beräkningen var i allmänhet något lägre än den nuvarande, men vid
noggrannare efterräkning finner jag att så icke är händelsen, utan tvertom en förhöjning,
som blir allt mer och mer mänkbar ju större boupptecknings-summan är;
så t. ex. då behållna summan uppgår till 6.000 R:dr, utgår stämpel-afgifteu, enligt
nu gällande förordning, med 12,70 R:dr,
men enligt Utskottets förslag med 4 5 »
för 12,000 R:dr i förra fallet  32,70 »
för d:o i sednare fallet 36 »
för 21,000 R:dr i förra d:o  69,70 »
lör d:o i sednare d:o 84 »
för 41,000 R:dr i förra d:o  182,40 »
för d:o i sednare d:o  205 » o. s. v.
Om det lyckats mig visa, att den föreslagna stämpel-afgiften för bouppteckningar
är i hög grad orimlig, så synes det mig att man bort helt och hållet
borttaga stadgandet i denna del. Anser man åter att Staten icke bör gå i mistning
om stämpel-afgift för bouppteckningar, må man åtminstone bestämma billigare grunder
för denna inkomst. Enligt mitt förmenande vore i sådant fall den rättaste
grunden för afgiften att bestämma en viss procent af behållna summan, ehvad deu
-
50
Bevillnings-lJlskottets Betänkande M 22.
samma vore högre eller lägre, så att hvar och en finge skatta i proportion till
summans storlek. En sådan beräkning vill man äfven lägga till grund för alt beskatta
inkomst och förmögenhet, och progressiva afgifts-beräkningar har der ansetts
under intet vilkor böra ifrågakomma.
Jag får derföre, ifall mitt första förslag om borttagandet af all stämpel-afgift
å bouppteckningar icke skulle vinna bifall, alternativt föreslå:
l:o. Att bouppteckningar, der behållna summan icke öfverstiger 400 R:dr,
befrias från stämpelafgift, men att der summan öfverstiger nämnde belopp, belägges
bouppteckningen med stämpel till V4:dels procent eller 25 öre för hvarje fulla
100 R:dr.
2:o. Att efterlefvande make befrias från stämpel afgift å den andel i boet,
som densamma tillfaller.»
Häruti hafva instämt: Friherre Lejonhufvud, A. G., Friherre Silfverschiöld, C. O.,
Friherre af Schmidt, G., Herr Lagerhjelm, G., Herr von Strokirch, E, Herr biskop
Björck samt Herr doktor Säve.
2:o af Herr komminister Beckman: »Jag har ej gillat Utskottets förslag att i
§ 6 icke bibehålla föreskriften uti § 8 af nu gällande Chartae-sigillatae-förordriing,
rörande chartering af arrende- och andra kontrakter, emedan ett nog stort bevill—
nings-belopp sålunda går för Staten förloradt, helst nu varande orättvisor vid föreskrifterna
i afseende å utgörande af denna bevillning synas hafva kunnat undanrödjas.»
5:o af Herr prosten Sondén: »Hvad Utskottet i afseende på stämpel å bouppteckningar
föreslagit, är i det niiimaste blott en redigare omskrifning af hittills
gällande stadgande!), väl behöflig till att förebygga en invecklad räkning, samt olika
tillämpning vid olika domstolar. Den klarhet, som derigenom blifvit vunnen, visar
dock tillika tydligt bristen på en ledande tanke i sjelfva stadgandet. En progressiv
beskattning har man här ansett billig, men progressionen är, såsom larifen visar,
alldeles godtycklig. För att jemna denna progression föreslås för berörde tarif
följande lydelse:
Bouppteckningar efter arfvingars behållning i boet sålunda:
för behållning öfver 100 R:dr til! och med 1,000 R:dr för hvarje R;<]r öre.
fulla 100 R:dr — 10.
» » af t. o. m. 5,000 R:dr för hvarje fulla 100 R:dr — 20.
» » » 10,000 » » » » — 50.
» » » 20,000 » » » » — 40.
» » » 30,000 » » » » — 50.
» » » 40,000 » » » » — 60.
» » » 50,000 » » » » — 70.
» » » 60,000 » » » » — 80.
» » » 80,000 » » » » — 9 0.
öfverstigande 80,000 » » » » 1: —■
Éevillnings-Vtskottets Betänkande M 22.
Om i något full en högre skatt kan anses rättvis och hillig, så lärer den väl
vara det för en inkomst, hvilken tillfaller någon så utan all egen förtjenst, som
händelsen är med a rf. Att dera I högst i procent måste utbetalas i stämpel-afgift,
kan icke medföra någon oskälig minskning i en förmögenhet, sorn öfverstiger 80,000
R:dr. Men obilligt är deremot, hvad inom Utskottet under diskussionen blifvit anmärkt,
att en efterlefvande make för sin andel i boet nödgas betala en sådan skatt,
emedan den andra makan dött. Derföre ville jag, att i författningen infördes följande
sladgande, hvilket näst efter ofvanskrifna tarif borde få sitt rum:
efterlefvande makes behållning i boet är från ofvanberörda stämpel
afgift
frikallad,
samt att i § 7 pag, 19 under art. bouppteckningar äfven infördes orden:
efterlefvande makes behållning deri.»
Rättelser
uti
Bevilltiings—Utskottets Förslag till Förf. ang. stämpel-pappers-afgiften.
Sid. 1, rad. 1 nedifrån, står: 18 mom. läs: 17 mom.
» 25, » 22 » » l:o Kongl. » Kongl.
Litt. A.
jemförelse mellan kostnaden för tillverkning och transport af
stampladt papper å hela ark samt af beldggnings-stamplar.
1
f
{
: Dä packlår, som till orterne afsändes, vanligeu rym-
Stämpelpapper
i hela ark.
Beläggning*-
stamplar.
mer 9,000 helark, uppgöres kostnadsberäkningen här
| för 9,000 helark samt 9,000 st. beläggnings-stämplar
sålunda:
l:o. Papperet k 50 R:dr per 1,000 af de förra och 11
R.dr af de sednare
450
—
99
—
2:o. Skärning å 1 H:dr per 1,000 ark
9
—
1
80
3:o. Tryckning å 9 R:dr per 1,000
54
—
54
—
i 4:o. Transport från banken
—
50
—
25
5:o. Packlår
4
75
—
80
6:o. Transport till ångbåten
—
75
—
15
| 7:o. Prakt till Malmö
6
—
1
—
Summa R:mt
525
—
157
För hvarje stämpelpappers-ark utgör således
kostnaden 5'76 öre.
| För hvarje beläggnings-stämpel d:o d:o . . lBT/90 »
Antalet afsönde skrifkartor under år 1859 har utgjort:
å 25 öre  768,100 st.
å so »  26,550 st. 794 650 st.
Om kostnaden beräknas till 5'76 Öre för hvarje karta
utgör hela kostnaden för dessa 794,650 st. .
46,354
58
[ Om deremot kostnaden beräknas till l67/90 öre för
i hvarje, utgör hela kostnaden blott
13,862
22
| hvadan i sednare fallet uppkommer en besparing af
32,492 36
Hör till Hev.-Utsk. Bet.*, 1859 & 1860, JW 22.
Litt. B.
Sammandrag ofver den i Stockholms stad under dr 1859 verkställda Tidnings-slämpling samt jemförelse mellan
beloppen af den derför, enligt 1857 års Stämpelpapper s-Förordning, erlagda och den enligt föreslagen ny beräkningsgrund belöpande
stämpelafgift.
Tidningen*
n a m n.
Det stämplade
papperets ytinnehåll
i
qv.-dec.-tum.
Aftonbladet
Post- och Inrikes-Tidningar
Svenska Tidningen .
Nya Dagligt Allehanda
Stockholms Dagblad
Illustrerad Tidning
Folkets Rost
Söndagshladet
Fäderneslandet •
Pietisten
Wäktaren .
Kapten Puff.
Budbäraren .
Evangelisk månadsskrift .
Barnens Tidning
Illustreradt Tidsfördrif .
Tidskrift för Svenska landtbruket
Evangelisten j
Christelig månadsskrift
Dufvorösten
Tiden
Hygiea j
Missions-tidning
Stockholms Veckoblad
Tidskrift för Byggnadskonst och \
Ingeniör-vetenskap . ... j
Tidning för Theater och Musik .
Revue Suédoise j
Jernkontorets annaler ....
Svensk Bibliografi
Tidskrift för hemmet . j
När och Fjerran . . . . ,
Pariser Mode- och Mönster-Bazar
Neptun
Norrtelje Veckoblad ....
Svensk Lcclesiastik-tidning
Nytt Lördags-Magasin
Norrköpings Kyrkotidning
Julgrisen ........
1,085
1,050
775
655
247
11.3
341
170
550
325
650
531
843
625 a 733
539
422
287
560
208
150
270
570
445
275
68
380
162 å 195
238
552
273
176
88 ii 108
475
58
273
216
270
180
250 å 500
100 å 150
250
216
350 å 400
300
300
150
285
71 å 142
285
340
179
80
260
557
178
300
150
300
150
360
255
135
I G
360
270
135
492
457
216
270
260
276
261
Antalet stämplar.
Stämplarnes valör.
A fp
i f t
- £?
_ öT E.
2 = ~-  cL q. cg.
= ° =
si. O-
pr 2 M
2. E.
cs cJq <jq ^
Erlagd enligt nu gällande
Enligt den föreslagna be-
3 ^ C
~ “ c.
Förordning.
räkningsgrunden.
• -i 03
i as-
c =r 5
3 3
12,000
10,000
108,000
2,034,200
3,000
11,000
469,500
11,000
60,000
615.000
106,565
62,500
151,554
775*000
98,000
7.000
462,489
5*500
200
204,000
460,786
141,876
10.276
82,500
9,862
148,000
1,025
20,000
29,000
71,720
400
39,500
6,000
51,200
5.500
15,220
14.000
50,000
5,000
24.000
14.000
25,711
8,534
420
5,000
3,200
16,550
7,708
40,895
»0,000
16.800
5,832
1,000
13,000
1,097
1,500
Summa j
Hör lill Bev.-Utsk. Bet., 1859 & 1860, Jn 22.
2,178,200
480.500
675,000
169,063
1.009,534
219,035
466,189
25,500
664,786
152,152
92,362
70,000
198,025
72,120
2,000
56.000
45,500
54,700
10,800
12,520
29,220
55.000
38.000
2,000
34,465
5.000
8,200
10.000
5.000
24,258
77.695
19,832
2,597
2.500
1,650
3.500
2,800
1.500
öre.
11/
' 16
/8
9
'16
1/
'2
5
'16
1/ '
' 4
3/
• 8
16
'16
/ 2
16
1/
4
%
'16
v4
%
16
3;
' 16
5 /
16
■' 16
1/
4
16
ii /
/16
5 /
' 16
16
16
116
1/
' 16
1/
' 4
ö/
16
3/
8
7r
16
1/
16
1/
' 4
*/
■8
’J 16
1/.
'16
3 r
16
°/l6
* 15
5/
'16
°A 6
6,957,003 i
öre.
7 '
10
82
50
84
—
7io
62
50
70
10
607
50
540
—
5/
'10
10,171
—
10,171
—
3/
'10
9
38
9
—
*/,0
27
50
10,960
58
22
—
10,896
3
10
1,763 i 63
1,408
50
'10
31
37
1,795
22
—
1,430
50!
4/
10
262
52
240
—
3
'10
2,306125
2,568
77
1.845
—
2,085
5 /
10
532182
532
82
4
10
275144
806
26
250
—
782
82
6/
'10
759
88
789
20
Ao
3,865
—
5,865
—
4/
'10
428
75
592
—
4/
10
26
26
5,059
89
28
—
5,074
20
3 /
no
4/
'10
2,023
51
685
01
1.849
96
657
10
3/
10
10
94
10
50
“ 10
—
50
2,034
95
—
40
1,860
76
86
50
3
'10
4,
10
892
50
80
07
-
816
—
4/
'10
1,727
96
2,620
46
184.3
14
2,659
14
3/
'10
443
44
425
65
’2/
'10
25
78
469
22
20
55
446
18
3/
'10
309
38
247
50
*> /
'10
30
80
340
cc io
19
72
267
210
22
3/
'10
3/
'10
555
—
218
444
—
3/
'10
3
20
3
08
“/io
62
52
40
2/l0
72
50
693
oo
58
545
08
4/
'10
510
59
286
88
'10
1
—
311
39
25
—
80
287
6
68
3
10
—
—
6
—
—
3/
'10
3/
'10
123
44
112
56
118
50
108
—
“Ao
18
75
142
19
12
—
130
50
3/
'10
160
01
153
60
7io
8 i 75
168
76
7
—
160
32
36
60
40
96
3
10
3/
'10
3/
'10
57
10
55
38
75
54
45
66
3/
'10
43
75
100
85
42
—
87
66
3/
'10
156
25
150
—
0 •
'10
12
50
168
75
lOj —
160
3/
'10
75
—
72
—
2 '
'10
35
110
_
28
1 00
3
10
—
—
6
28
—
—
6
3,
10
96
54
77
15
'10
26
06
16
67
10
1
05
123
65
—
84
94
64
3/
'10
—
15
63
—
—
15
3 /
10
18
75
15
—
v10
10
01
28
76
6
40
21
40
3/l0
—
—
31
25
—
—
50
'10
—
—
12
50
—
—
10
3/
•10
51
75
49
65
2 /
'10
19
27
71
15
42
65
07
3/
' 10
149
65
122
69
%o
62
50
60
—
“'10
42
—
254
1.3
33
60
216
29
3/
'10
21
88
17
50
3/
'10
5
12
3
—
2/10
52
50
57
50
26
—
46
50
4/
'10
4
80
4
59
4/
' 10
5
|62
10
42
6
| —
10
39
•—
| —
7
81
—
7
50
3'io
—•
5
16
—
—
4
95
3
10
—
■—
10
94
—
—
10
50
3 /
'10
—
—
8
75
—
—
8
40
3/
'10
—
—
4
69
—
—
4
50
1
—
30.173167
28,651
54
Litt. C.
Uppgift på den i stdderne utom Stockholm under dr 18,’48 verkställda
Tidnings-stdmpling samt jemförelse emellan beloppet af den derför,
enligt 1857 års Stdmpelpappers-Förordning, erlagde och den enligt /öreslagen
ny beräkningsgrund belöpande stämpelafgift.
Papperets
Stämpelns valör
Stämpelafgift
Antal stämplade pappersblad.
qvadratinne-
håii
dec.-tum.
Enligt nu gäl-  1 lande förord-  ning.
Enl. den före-  slagna beräk-  ningsgrunden.
Enligt nu giil-  lande förord-  ning.
Enligt den fö-  reslagna be-  räkningsgrun-  den.
öre.
Öre.
Runt.
Runt.
1
272,551
pappersblad. .
1 — 3 50
J /
'4
2/ in
681
55
545
0(>
i
142,156
d:o
151—200
ö /
' 16
2/.0
444
24
284
31
2,135,704
d:o
201—300
5/16
'Vin
6,667
82
6,401
31
540,148
d:o
301—400
%
*/,0
2,025
55
1,620
44
587,790
d:o
401—450
%
4/
'Kl
2,204
21
2,351
16
858,747
d:o
451—800
7/10
4/
' 10
3,669
52
3,354
99 j
29,325
d:o
0
1
vi
Ot
O
%
7m
146
62
146
62
1,000
d:o
901 1050
%
7io
6
25
7
—
2,000
d:o
1051 1200
u/
'16
7io
15
75
.4
—
= 4,547,401
Summa
15,859
29
14,724169
Hör till Bev.-Utsk. tiel. 1859 & 1860, M 22.
STOCHHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN. 1860.
Förslag till Författning äng. Stämpelpappers-afgiften.
i
Förslag
till
Författning angående Stäiitpelpappers-afgiffeii
samt hvad vid hontrollen och iipphörden
deraf hör iakttagas.
§ *•
Allmänt stadgande.
Alla här nedan omförmälda skrifter och handlingar skola med Stämpel förses
till det belopp, på det sätt, med de undantag och vid det ansvar för underlåtenhet
eller försummelse, som denna författning närmare bestämmer,
§ 2-
Öm olika slag af Stamp elpapper.
Stämpelpappef skall vara att tillgå af följande slag, nämligen:
a) beläggnings-stämplar å 10, 15, 20, 25, 30, 40, 30 och 73 öre samt
t, 2, 3, 4, 3, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 13, 23, 30, 73 och 100 Riksdaler; samt
b) tryckta och otryckta vexel-blanketter med stämpel å 20, 40 och 73 öre
samt å 1 R:dr 30 öre, åtföljde af ostämplade blanketter till sekunda-vexlar.
Dessutom må stämpling af vexel-blanketter, som äro skrifna eller tryckta på
ostämpladt papper, jemväl kunna ega rum i den ordning 9 § föreskrifver; hvarförutan
stämpelpapper å 25 och 50 öre i hela ark, hvilket slags papper hädanefter
icke vidare kommer att tillverkas, skall, så länge något sådant papper finnes
att tillgå, tillhandahållas, på sätt i 18 mom. utaf 8 § närmare föreskrifves.
Bih. till R. St. Prof. 1859 & 1860. 5 Sami. t Afd. 15 Haft. i
2
g Förslag till Författning ang. Slämpelpappers-afgiften.
60:
fS 8.
Om Stämpel ä fullmagter, konstilutorialer, förordnanden och afsked,
utaf Kongl. Maj:t meddelade.
Följande handlingar förses vid utfärdandet med stämpel till här utsatte
belopp:
R:dr öre.
Adelsbref  250: —
Friherre-bref
500: —
Grefve-bref .  1,000: —
Öppna bref, hvarigenom någon i nåder tillägges de förmåner,
hederstitlar och företrädesrättigheter framför andre undersåter,
som Herrar Riksens Råd tillerkända blifvit . . 1,000: —
Utnämnings-bref för Riddare af Kongl. Serafimer-orden . . . 100: —■
» » Kommendörer med Stora Korset af Kongl.
Svärds-orden  f
» » » af Kongl. Nordsljerne-orden . .(
» » »af Kongl. Wasa-orden . . ./
» » Kommendörer af Kongl. Svärds-orden . .}
» » » af Kongl. Nordstjerne-orden > 50: —
» » » af Kongl. Wasa-orden . .)
» » Riddare af Konung Carl XIII:s orden 40: —
» » Riddare af Kongl. Svärds-orden
» » Riddare och Ledamöter
af Kongl. Nordstjerne-orden |
af Kongl. Wasa-orden
Fullmagter, Konstilutorialer och Förordnanden, hvarigenom em -  beten, tjenster, eller beställningar med verklig lön vid civila,
militära, ecklesiastika eller andra stater, af Kongl.
Maj:t tillsättas, höra förses med stämpel af 6 R:dr samt
dessutom till belopp, motsvarande 5 procent å hela lönen,
när den utnämnde första gången tillträder befattning med
lön, men vid befordringar till högre lön, blott å skilnaden
mellan förra lönen och den, som erhälles.
Då embete eller tjenst åtföljes af extra ordinarie inkomst
eller sportler af ständig egenskap, böra äfven dessa
uti löne-beräluiingen ingå. I detta fall, eller då lönen är
underkastad förändring, beräknas stämpel-beloppet efter
medeltalet af de sista fem årens, tjensten åtföljande och
12: —
Förslag till Författning ang. Slämpelpappers-afgiften.
till taxering uppgifna löneförmåner, för hvilka bevillning
efter Andra Artikeln blifvit erlagd.
Härvid iakttages, hvad särskildt militär-staterne angår,
att ackords-ränta samt häst- och fourage-medel afräkrias,
så att stämpel ålägges endast för den återstående löneinkomsten.
Då Kongl. Maj:t utnämner någon till beställning af
den beskaffenhet, att lön på stat dervid ej åtföljer eller
först framdeles kommer att åtnjutas, hvarunder jemväl förstås
tjenstegrader i arméen och flottan samt vid Stockholms
borgerskaps militär-korpser, förses utnämnings-brefvet
med stämpel till här ofvan för fullmagter i allmänhet bestämda
belopp, dervid afgifts-procenten beräknas å den lön,
som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställning, dock
med afdrag för den lön, som den utnämnde förut innehaft,
och under iakttagande att beräkningen sker, för fullmagter
i regemente, korps eller arméen samt flottan, efter staten
vid det regemente eller korps, hvarest den befordrade tjenar,
och för oplacerade i arméen qvarstående officerare, äfvensom
officerare vid Stockholms horgerskaps militar-korps
efter Skånska infanteri-regementenas normalstat, samt för
de särskilda Generals-graderna i arméen efter general-befälhafvare-iönen,
allt med beräkning af lägsta lönen inom
graden, derest olika löner inom samma grad finnas.
För den, hvilken erhållit dylik beställning och derå löst
fullmagt, skall, då han sedermera erhåller lön å stat i
samma eller högre grad, stämpeln beräknas efter enahanda
grunder, som om han innehaft ett lönebelopp, motsvarande
det, hvarför stämpel-afgift redan utgått.
Erhåller någon fullmagt å tjenst, hvilken han förut på
förordnande bestrid t, afräknas från stämpel-beloppet å lull—
magten det stämpel-belopp, som för förordnandet blifvit
erlagdt.
För Konstitutorial eller Förordnande på behaglig tid, beräknas,
efter ofvan bestämda grund, stämpeln till 2V2 procent af
lönen eller iöneskilnaden, och derutöfver 6 R:dr.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom
general-ordres, anses dessa lika med konstitutorial på behaglig
tid.
Fullmagter, Konstitutorial, Öppna Bref, Protokolls-utdrag, m. rn.,
4
Förslag till Författning ang. Stämpelpappers-afgiften.
R:df öre,
hvarigenom embeten, tjenster eller befattningar vid de Kongl.
Hofven bortgifvas, skola, då dylik fullmagt m. m. första
gången löses, förses med stämpel till 5 procent af lönebeloppet,
men, vid ytterligare befordran, med enahanda lindring
och iakttagande i öfrigt, som i afseende å fullmagter
vid civila, militära och andra stater stadgas.
När någon, som förut varit eller är i Kronans eller annan offentlig
tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet af
embete eller tjenst, förses den fullmagt eller det öppna bref,
som utfärdas, med stämpel lill belopp, motsvarande 17V,
procent af den lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig
tjenst; hvarvid iakllages, hvad särskildt beträffar militär-staterna,
att beräkningen alltid sker efter Skånska infanteri-regementenas
normal-sta t.
Erhåller någon karakters-fullmagt i annan tjensteväg än den,
hvaruti han varit eller är embels- eller tjensteman, såsom
t. ex. då en militär får en civil karnkters-fullmakt eller
tvärtom, beräknas stämpeln lill 37'■> procent af dithörande
löne-inkomst.
Fullmagt, Öppet Dref eller Hcsolution på karakter för den, som
ej förut varit i Kronans tjenst, förses med stämpel till ett
belopp af 67V2 procent af löne-inkomsten för dylik eller
i värdighet motsvarande tjenst.
Diplomer för Agenter, General-konsuler och Konsuler, hvilka åtnjuta
traktamente eller lön, beläggas med stämpel af 5
procent å den beställningen tillagde aflöning.
Förordnande eller licsolution på Transport eller Hyle inom samma
grad och korps, äfvensom Trän en korps lill en annan,
förses med stämpel till enahanda belopp, som för fullmagt
ä tjenst här ofvan föreskrifvits, dock ej under 6 K:dr, hvilket
stämpel-belopp bör erläggas äfven om genom transporten
eller bytet blott lika eller ock lägre lön erhålles.
Doktors-bref, som ulan föregånget prof utfärdas  40: —
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren,
förses med stämpel till det belopp, hiir ofvan är för
karakters-fullmagter stadgadt.
Tillåter Kongl. Majit, på grund af förekommande särskilda
omständigheter, den afskedstagande att bibehålla antingen
hela eller någon del af den lön, han innehar, förses
Förslag till Författning ang. Stämpelpapper s-afgiften.
8
R:dr öre.
afskedet med stämpel å 6 R:dr jemte fem för hundrade af
den lön och inkomst, som bibehålies och efter hvilken bevillning
beräknas.
Öppet bref eller resolution uppå pension  6: —
Vid utnämning till tjenst utan lön, äfvensom vid förläning af titulär-värdig
het,
beräknas, med hänsigt lill stämpeln, endast den ordinarie lön, som för motsvarig
befattning är å stat anslagen, hvilken lön, derest den är indelt, bör efter
näst föregående års markegång uträknas; skolande likväl, hvad särskildt militär
staterna
beträffar, då indelt lön skall vid ifrågavarande händelser beräknas, de för
de indelta regementena och korpserna utfärdade normal-stater utan förändring
lända till efterrättelse.
I stället för de hittills till Wadstena Krigsmanshus-kassa samt Amiraliletskrigsmans-kassan
vid befordringar, transporter och löneförhöjningar erlagde så kallade
avancements-penningar eller befordrings-afgifter, skall en mot dessa afgifter,
sådane de blifvit genom särskilda författningar för olika stater bestämda, svarande
förhöjning i den för fullmagler, konstilutorialer och förordnanden samt transport
eller
bytes-resolutioner inom samma stater här ofvan stadgade stämpel ega rum;
men för alla andra i denna g upptagna handlingar, för hvilka afgift till Wadstena
Krigsmanshus tillförene erlagts, är denna afgift inbegripen i det derför nu bestämda
stämpel-beloppet.
$ 4-
Örn Stämpel å fullmagler, konstilutorialer, förordnanden och afsked
från Rikets embetsverk och andra offentliga myndigheter.
Nedannämnde utgående expeditioner förses med stämpel, som följer:
Fullmagler, Konstitulorialer, Förordnanden och Protokolls-utdrag,
hvarigenom embeten, ijensler eller beställningar med verklig
lön tillsättas af Chefer eller Embetsverk, af hvad namn
de vara må, som dertill äro af Kongl. Maj:t bemyndigade,
äfvensom af Styrelserna öfver Rikets Ständers Rank och
Riksgälds-kontor med deras afdelningar, städernas Magistrater
och de flere, hvilka ega att till offentliga sysslor
utnämna, skola förses med stämpel till belopp af S procent,
beräknade å hela lönen, då lön första gången tillträdes,
men blott å löne-skilnaden, då befordran sker till
6
Förslag till Författning ang. Stämpelpappers-afgiften.
R:dr öre,
högre lön. Åtföljes tjensten af extra ordinarie inkomst
eller sportler af ständig egenskap, skola äfven dessa ingå
uti löne-beräkningen. I detta fall, eller då lönen är underkastad
förändring, beräknas stämpeln efter medeltalet af
de sista fem årens, tjensten åtföljande, löne-förmåner, för
hvilka bevillning efter Andra Artikeln blifvit erlagd.
För Konstitutorial på behaglig lid beräknas stämpeln till hälften
af hvad för fullmagt stadgadt är.
Sker utnämning till beställning af den beskaffenhet,
att lön på stat dervid ej åtföljer eller först framdeles kommer
att åtnjutas, förses utnämnings-brefvet med stämpel,
beräknad efter den lön, som åtföljer dylik eller dermed
jemförlig beställning.
Deremot skall för Under-officerare vid de värfvade
egementerna och flottan, för Underbefäl och manskap vid
militär-kustbevaknings-korpsen, för Underbefäl vid Telegrafkorpsen
samt för flandtverkare och fnveniarie-timmermän
vid Flottan, äfvensom för dem och deras vederlikar vid
indelta arméen, stämpeln beräknas till endast en procent
af den på stat bestådda lönen eller arfvodet, jemte den
erhållna nummerlönen, hvilken sistnämnde, der den i persedlar
är utsatt, förvandlas i penningar efter sednastc årets
markegång: och gäller i öfrigt, äfven i afseende på dessa,
hvad i denna § här förut blifvit stadgadt, rörande lindring
i stämpel-afgiften för befordringar till tjenster med högre
lön och för koustitutorialer på behaglig tid.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom
ordres, anses dessa lika med konstitutorial på behaglig
tid.
Justitie- kanslerns fullmagter lör Lands- och Stads-fiskaler förses
med stämpel, utan afseende pä den med tjensten förenade
aflöning, enligt följande beräkning:
för Lands-fiskaler
» Stadsfiskal i Göteborg samt l:sta klassens städer .
» Stadsfiskal i 2:dra och 3:dje klassens städer .
» Stadsfiskaler i 4:de och 5:te klassens städer ... 5: —
För följande personer, som ej hafna ständig lön, förses fullmagten,
konstitutorial^ eller antagnings-brefvet med stämpel efter
enahanda grund, som den för civile embets- och tjenste
-
Förslag till Författning ang. Stämpelpappers-afgiften. }'
R:dr öre.
män förut stadgade, dock icke under nedanstående belopp,
nemligen för:
Gerningsmän å landet  — 75.
Hammarsmeds-mästare
25.
Uofrätts-kommissarier  8: —
Masmästare
25.
Musikanter och Dansmästare  — 75.
Notarii Publici:
i Stockholm och Göteborg  24:
i de öfriga städerna  6:
Skeppsklarerare:
i Stockholm och Göteborg  50: —
i de öfriga städerna  13;
Sockenskrifvare  |;
Stadsmäklare :
i Stockholm och Göteborg  150:
i de öfriga städerne  40:
Vikarier och Substituter .
go,
Förordnanden och Antagnings-bevis för Städernes Betjente, Gevaldiger,
Uppsyningsman, Packhus- och Vågkarlar, Stadstjenare,
Parm-mätare, Mätare, Jernbärare, Vindragare, Åkare,
Timmer- och Murkarlar, Packare, Politie- och Exekutionsbetjente,
extra ordinarie Stadsbetjente, med deras vederlikar,
då de hafva lön på stat af 12 R:dr 50 öre och derutöfver,
förses med stämpel till 5 procent af löne-inkomsten;
men der lönen är ringare eller ock sysslan är utan lön . — 25.
För ringare Skolbetjenle, Pedagoger, Klockare, Organister, Sångare,
Kyrkovaktare förses fullmagten eller antagnings-brefvet
med stämpel efter lika grund, som vid andra ecklesiastika
befordringar, dock ej under
25.
Fullmakt, öppet bref eller resolution, hvarigenom någon tillägges
titel eller namn, heder och värdighet af embete eller tjenst,
förses med stämpel enligt de grunder, som för lika fall här
ofvan i § 3 äro stadgade.
Doktors-bref, som, efter aflagdt prof, utfärdas, förses med stäm
-
pel till följande belopp:
Theologie-, Juris- och Medicine-Doktors-bref .... 4: -—
Kirurgie-Magister-bref  2:
Philosophie-Doktors- eller Magister-bref  2:
8 Förslag lill Författning ang. Stämpelpappers-afgiften.
R:dr öre.
Doktors-bref, utan aflagdt prof 40: —*
Apothekare-bref
4:
Fullmagt för Kyrkoherde att vara Prost öfver egen församling . 6: —
Resolution eller Fullmagt på tjenstebyte eller transport förses med
stämpel till lika belopp, som konstitutorial på behaglig tid.
Afsked, då den afskedstagande hugnas med förhöjning å karakteren,
förses med stämpel till det belopp här ofvan för karakters-fullmagter
stadgadt är.
I stället för de hittills till Wadstena Krigsmanshas-kassa samt Amiralitetskrigsmans-kassan,
vid befordringar, transporter och löne-förhöjningar, erlagde så
kallade avaucemenls-penningar eller befordrings-afgifter, skall en emot dessa afgifter,
sådana de genom särskilda författningar blifvit för olika stater bestämda, svarande
förhöjning i den for fullmagter, konstitutonaler och förordnanden inom samma
stater här ofvan studgade stämpel fortfarande ega rum.
s #•
Om Stämpel dels å Domar, Utslag, Resolutioner och andra dylika
handlingar, som utfärdas af Domstolar, Embetsverk och Myndigheter,
dels till handlingar, som dit inlemnas eller derstädes företes.
Domstolar, Embetsverk och Myndigheter indelas i afseende på den stämpel,
som till omförmälde handlingar erfordras, uti följande tre aldelningar:
Första Afdelningen.
Öfverståthållare-embetet; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och till Landtstaten
hörande tjenstemän; Öfver-lntendents-embetet; General-Laudtmäteri-kontoret;
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader; Styrelsen för Statens jernvägar;
Cliefs-embetena samt civile tjenstemän vid arméen och flottan; Guvernörsembetet
vid Krigs-akademien; Konsistorier, Rektors-embeten och Fakulteter vid
Universiteten; Teknologiska Institutet; Tull-distriks-Chefs—embeten; samtlige Underdomstolar;
Bergshauptmän och Bergmästare; Magistrater och andra Styrelser samt
öfriga Verk och Myndigheter i städer och köpingar; Sjömanshus.
.•Indra Afdelningen.
Hof- och Öfver-rätter samt Kansli-rätten; Rikets Kollegier; Sundhets-kollegium;
Akademi »Kanslers-embeten; Serafimer-Ordens-gillet; Direktionen öfver Serafimer-lasarettet;
-
Förslag till Författning ang. Stämpelpappers-af giften. 9
rafimer-Iasaretlet; General-Post-styrelsen; Telegraf-styrelsen; General-Tull-styrelsen ;
fångvårds-styrelsen; Skogs-styrelsen; Konvoy-kommissariatet; Kommittéen för Salpeter-ärendena;
Karantäns-kommissionen samt andra af Kongl. Maj:t tillsatta Styrelser,
Kommittéer och Myndigheter, hvilka icke finnas i denna eller öfriga afdelningar
särskildt upptagna.
Tredje Afdelningen.
Stats-departements-, Justitie-revisions- samt Hof-expeditionerna.
Alla handlingar, som icke i 3:dje, 4:de och 6:te §§ finnas omförmälda, skola,
då de från förenämnde Verk och Myndigheter utgifvas eller dit inlemnas, vara för—
sedde med stämpel, beräknad sålunda:
l:sta
Afdel
2:dra
Afdel
3:dje
Afdel
ningen.
ningen.
ningen.
Handlingar, som utgifvas:
Kongl. Majtts Resolutioner och Utslag å hvarje-  handa ansökningar och besvär, äfvensom
Kongl. Maj:ts Domar, då värdet af hvad
som omtvistats icke är bestämdt eller icke
öfverstiger 3,000 R:dr, beläggas med stäm-  pel, för hvarje exemplar
R:dr
öre.
R:dr
öre.
R:dr
öre.
13
Kongl. Maj:ts Domar, Desertions-domar, Kon-  firmationar på förlikning och Resolutioner,
då summan är bestämd,
öfver 3,000 R:drs värde ....
16
» 9,000 d:o ....
—
—
—
—
22
—
» 15,000 d:o ....
—
—
—
26
—
» 30,000 d:o ....
—
—
.—
50
—
och för hvarje fulla 1,000 R:dr der-  utöfver
1
50
Dä Kongl. Maj:ts Dom, Konfirma-  tion eller Resolution upptager mer än ett
ark, belägges den derjemte för hvart och
ett af de öfriga arken med stämpel å .
2
Lejde- och Rar dons-bref
—
—-
—
6
—
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 15 Höft.
2
10
Förslag till Författning ang. Stampelpappers-afgiften.
l:sta
2:dra
3:dje
Alde
-
Afdel-
Afde
-
ningen.
ningen.
ningen.
Ii: dr
öre.
R:dr
öre.
R:dr
öre.
Stämningar, Konstitutorialer och Förordnanden,
för hvarje ark
25
50
2
■
Domar, Utslag och Resolutioner, för hvarje ark
25
—
50
—
—
Alla andra utgående handlingar, äfvensom af-  skrifter för hvarje ark
—
25
—
50
—
50
Handlingar, sorn intemnas :
Underdåniga Deduklioner och Kontra-deduk-  tioner
5
med tillökning af 2 R:dr för hvarje ark
utöfver det första.
Ansökningar, Besvärs- och Förklaring s-skrifter.
som inlemnas till de under andra och
tredje Afdelningarne upptagne Verk och
Myndigheter, för hvarje ark ....
25
fria
25
Deremot äro bilagor från stämpel-afgift
fria
—
fria
—
—
Likaså äro alla andra handlingar, som inlem-  nas till Embetsverk och Myndigheter, till-  hörande första Afdelningen, från stämpel
fria
§ 6-
Om Stämpel till åtskilliga skrifter och handlingar•, som dermed skola
förses, utan förändring af beloppet, hvarhelst de företes
eller utgifvas.
Följande handlingar förses med stämpel till nedanstående belopp:
R-.dr öre.
Arr ende-kontrakt er; se Kontrakter.
Assignationer; se Skuldebref.
Bevis af Juslitie-Stals-minislern på anmälan om tidningars
utgifvande  5: —
Bilbref  -75.
Bytesbref å fast egendom och fartyg; se Köpebref.
Förslag lill Författning äng. Stämpelpappers-afgiften.
II
R:dr öre.
Borgare-brcf:
1 Stockholm och Göteborg:
för Grosshandlare
» andre Handlande och Fabrikörer ....
» Sjökaptener  12;
» Handtverkare  10:
» andre Borgare  9;
I första klassens släder:
för Grosshandlare  20:
» andre Handlande och Fabrikörer .... 15;
» Sjökaptener  8:
» Handtverkare  7;
» andre Borgare  6:
I andra klassens städer:
för Grosshandlare  ig;
» andre Handlande och Fabrikörer .... 10:
» Sjökaptener  6;
» Handtverkare  g.
» andre Borgare  4:
I tredje klassens städer:
för Grosshandlare  10:
» andre Handlande och Fabrikörer ... 8:
» Sjökaptener  g;
» Handtverkare  4;
» andre Borgare  g;
1 fjerde klassens städer:
för dem, som vinna burskap pä utrikes handel . 8: —
» andre Handlande och Fabrikörer .... g;
» Sjökaptener  4:
» Handtverkare  3:
» andre Borgare  2:
12
Förslag lill Författning äng. Stämpelpäppcrs-ofgiften.
1 femte Massens städer:
för dera, som vinna burskap pä utrikes handel
andre Handlande och Fabrikörer .
Sjökaptener
»
»
»
»
Handtverkare .
andre Borgare
R:dr öre.
5: —
4: —
3; —
2: —
1: —
för
behållning öfver 100 R:dr
till
och med
3,000
R:dr,
för hvarje fulla 100
R:dr . .
.
—
20.
»
» af t.o. m. 10,000 R:dr, för hvarje fulla 100R:dr
—
23.
»
» » » 20,000
»
»
»
—
30.
»
» » » 30,000
»
»
» »
»
—
40.
»
» » )> 40,000
»
»
» »
»
—
43.
»
» )) » 30,000
»
»
» »
»
—
30.
»
» » » 60,000
»
»
» »
»
—
33.
» » » 80,000
»
»
» »
—
63.
»
» öfverstigande 80,000
»
»
» »
»
1:
—
Bouppteckningar förses med stämpel, enligt den författning,
som gäller då de till domstol ingifvas.
Har afliden person pä flere orter efterlemnat egendom,
hvaröfver särskilda bouppteckningar blifvit upprättade,
skall sammanräknade behållningen, enligt dessa bouppteckningar,
tagas till grund lör beräkningen af stämpel-beloppet,
hvilket bör för samtlige bouppteckningarne kontrolleras
vid den Bätt, inom hvars domvärjo den aflidne vid dödsfallet
varit mantals- och skattskrifves
Certepartier eller fraktslut om fartyg, ehvad de upprättas inom
eller utom landet, skola, då de vid domstol eller hos exsekutor
företes, förses med stämpel till 30 öre för hvarje
fulla 100 R:dr af den betingade fraktsumman.
Fastebref för hvarje fulla 100 R:dr
Folkpass eller Sjömansrulla för skeppare och besättning på resor
till utrikes ort
Fr akt slut; se Certepartier.
Fribref för fartyg och båtar
derom utgifne förbindelser
Fördels- och Undantags-kontralt, då de hos domaren uppvisas .
_ lä.
— 7ä.
— 40.
— 20.
— 40.
Förslag till Författning ang. Slämpelpappr, rs - af g i ft e n.
13
R:dr öre,
Förnyelse bevis; se Försäkrings-bref.
Förpantnings-bref; lika med Skuldebref.
Försäkrings-bref, Förnyelse-bevis, Pr emie-qvittens eller annan
handling, af hvad namn som helst, hvilken hädanefter af
utländskt bolag eller dess agent här i riket utfärdas eller
ntlemnas till försäkring af fast eller lös egendom mot eld
och brand eller sjöskada, äfvensom af menniskolif, skall, på
försäkrings-bolagets bekostnad, förses med stämpel till följande
belopp, nemligen: för försäkring af fast eller lös egendom
en half procent af utbetald premie och för försäkring
af lif en fjerdedels procent af premien; dock icke i något
läll under  — 25.
Gesällbref  — 25.
Gåfvobref å fast egendom och fartyg; se Köpebref.
Hyreskontrakter; se Kontrakter.
Kartor, geometriska, som utgifvas från General-Landtmäterikontoret
samt af landtmätare i landsorterna:
för hvarje helt hemman  — 20.
derunder till och med trefjerdedels hemman ... — 15.
derunder  — 10.
Kontrakter:
Arrende- och andra kontrakter, angående egendomar,
hus, rum, bodar, källare, tomter och trädgårdar, så på landet
som i städerna, samt åkrar, ängar, beteshagar, qvarnar
och sågar m m., ehvad de äro på landet belägna eller
städerna tillhöriga, skola, då de vid domstol eller hos exsekutor
företes, utan afseende å det sätt, hvarpå de finnas
upprättade, jemväl om de blifvit för vederbörande embetsverk
och genom deröfver meddeladt protokolls-utdrag afslutade,
förses med stämpel, beräknad efter den arrendesumma,
hyra eller afgäld, som för ett år i penningar eller
penningars varde utgöres, och för kortare tid i förhållande
derefter, dock aldrig lägre än 10 öre, på följande sätt,
nemligen:
till och med 25 R:dr  — 10.
utöfver 25 till och med 50 R:dr  — 25.
derutöfver till och med 100 R:dr  — 50.
samt vidare för hvarje fulla 100 R:dr  1: —
14
Förslag till Författning ang. Stämpelpappcrs-afgiften.
R:dr öre.
Till alla arrende-kontrakter och afhandlingar, utan
viss summa, skall, efter samma grund och förestående tarif,
stämpel anskaffas till det belopp, hvartill deri betingade
persedlar eller förmåner kunna skattas, enligt sednast
fastställda markegångspris; och skulle samma kontrakt innehålla
bestämmelser, rörande persedlar eller förmåner, hvilka
icke finnas i mai kegångs-taxan uppförde eller blifvit i kontraktet
visst värde i penningar åsatte, ökas stämpeln i afseende
derå med 40 öre.
För kontrakter, som å landet upprättas mellan jordegare
och torpare eller andra personer om jord, dervid
städja erlägges, beräknas stämpeln sålunda, att 5 procent
af städjan jemte värdet af de årliga prestationerna, der sådana
äro förbehållna, sammanläggas och på den summa,
som härigenom uppstår, beräknas stämpeln enligt förestående
larif.
Om, sedan ett kontrakt varit för domstol eller exsekutor
uppvisadt, arrendesumman förhöjes och kontraktet
derefter för domstol eller exsekutor å nyo företes, skall
detsamma förses med stämpel för skilnaden mellan den
förra och den förhöjda summan efter ofvanstående grunder.
Köpekontrakt, hvarå följer köpebref, hvarje exemplar .... — 40.
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref på fast egendom å landet och i
städerna, bruk och manufakturverk, smiden och smidesrättigheter,
frälseräntor, fabriker eller andra inrättningar,
med hvad mera, som under eganderätt föryttras och vid
domstolarne uppbjudes, beläggas med stämpel till belopp
af 60 öre för hvarje fulla 400 R:dr af värdet, beräknadt
för köpebref efter köpeskillingen samt för bytes- och gåfvobref
efter nästföregående årets taxeringsvärde.
I det sålunda bestämda stämpel-beloppet äro per-milic
samt de fordna till- och afträdes-afgifterna inbegripna.
Varder Köpe-, Bytes- eller Gåfvobref, förr än uppbud
skett, å annan man transporteradt eller öfverlåtet, belägges
handlingen å nyo med stämpel efter nyssberörda
grund, för hvarje transport eller öfverlåtelse, såvida icke
densamma eger rum inom den för lagfart föreskrifna tid,
räknad ifrån första köpet samt öfverlåtelse—handlingen för
Förslag till Författning ang, Stämpelpapper s-afgiften.
lii
uppbuds erhållande inom samma tid bos domstolen företes,
i hvilket fall förnyad bela ggning ej ifrågakorrimer.
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref om skepp, fartyg och
båtar af öfver 10 lästers drägt, samt köpe-afhandlingar
om andra lösören, hvilka i säljarens vård qvarstanna, äfvensom
alhandlingar, hvarigenom skog frän hemman på viss
tid föryttras, böra jemväl, för att vara gällande, beläggas
med stämpel i förhållande till värdet, efter ofvanstående
beräkning.
Ar i Köpe-, Bytes- och Gåfvobref å fast egendom
visst värde densamma ej åsatt, beräknas stämpeln elter det
värde, som för egendomen vid sisla bevillnings-taxeringen
blifvit fastställd t. Enahanda beräkningsgrund följes äfven,
i händelse uti köpebref om läst egendom vissa förmåner
eller tjenstbarheter äro för längre eller kortare lid säljaren
eller dess rätts-innehafvare förbehållne, och den derjemte
uti penningar bestämda köpeskilling icke öfverstiger fastighetens
taxeringsvärde; men skulle den kontanta köpeskillingen
öfverstiga detta värde, kommer densamma att tjena
till grund för beräkningen af stämpelns belopp. Skulle åter
i Bytes- eller Gåfvobref å skepp, fartyg eller båtar värdesumman
ej finnas utsatt, förses detsamma med stämpel efter
50 öre per läst, äfvensom afhandling, hvarigenom skog från
hemman på viss tid föryttras, i dylikt fall bör innehålla
uppgift om skogs-skiftets areal samt förses med stämpel
efter 40 öre för hvarje fullt tunnland.
Till Köpe- och Bytesbref bestå kontrahenterna hälften
hvardera till stämpeln, om ej annorlunda derom slutadt är.
Liqvidationer öfver IKrono-fordringar
Morgongafvo-bref till en fjerdedel procent af gåfvans värde.
Mäklare-slutsedlar
Mästare-bref till Fabriks- och Ilandtverks-rörelse:
i Stockholm och Göteborg, samt. första klassens städer
i andra och tredje klassens städer
i fjerde och femte » »
Mätare-bref å inhemska, eller dermed lika berättigade utländska
fartyg och båtar
—- andra utländska dro d:o . .
R:dr öre.
— 40.
— 28.
3: —
1: 80.
1: —
— 78.
I: 50.
Förslag tili Författning ang. Stämpelpappers-afgiften.
R:dr öre.
Not arinis-bref eller bevis och protester, som Notarii publici utgifva
till Svenska undersåter, hvarje ark  25.
till utländningar, d:o
Pass, rese-, till utrikes ort:
dä passet gäller för två eller dera personer . 1: 50.
då passet afser blott en person  4:
dock äio frän stämpel-afgift fritagne de, som
resa i Kronans ärende, samt de, hvilka lör
fattigdom undfå pass gratis.
Pass, rese-, till inrikes orter eller Norge:
då passet gäller för två eller flera personer . — 40.
dä passet afser blott en person  —
Pass, Tullkammares, för till utrikes ort gående:
öppna båtar
inhemska eller dermed lika berättigade, däckade fartyg . — 50.
andra utländska d:o
4:
Patenter (Privilegia exclusiva)  23:
Premie-gvittens; se Försäkrings-bref.
Prestebref
Prima vexlar i utländsk myntsort skrifvas på stämplade vexelblanketter
efter nedanstående tariff:
— 40.
Silfver-Rubel.
Preussisk, Ham-  burgisk o. Lubsk
Kurant.
Norsk Specie
och Hamb. B:ko
R:dr.
Holländsk Ku-  rant R:dr.
Danskt Riks-  daler Riksmynt.
Pund Sterling.
Francs.
lopp i Svenskt
Riksmynt.
Stämpelns be- 1
R:dr-
öre.
Under till och med . .
170
125
100
110
250
25
600
—
20
Derutöfver till och med
680
500
400
440
1,000
105
2,400
—
40
Derutöfver till och med
1,700
1,250
1,000
1,100
2,500
250
6,000
—
75
Vidare t. o. m. samt öfver
3,400
2,5.00
2,000
2,200
5,000
500
12,000
1
50
Sekunda- och tertia-vexlar äro från stämpel fria.
Privilegier; se Tillständs-bevis och Patenter.
Protester; se Notariats-bref.
käkningar;
Förslag lill Författning ang. Stämpelpappers-afgiften.
17
R:dr öre.
i
Räkningar; se Skuldebref.
Sjöassurans-bref, utgifna af inhemska försäkrings-inrättningar:
till och med 200 R:dr  — 10.
för hvarje 100 R:dr derutöfver
— 5.
Sjömansrulla; se Folkpass.
Sjöpass; se Pass.
Skiljobref i äktenskap och trolofningar  — 25.
Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade
vexlar och enskilda assignationer, de må inne*
hafvas af enskilda personer eller publika verk, böra, dä de
för domaren eller exsekutor upvisas, förses med stämpel
till tretio öre för hvarje fulla 100 R:dr af kapital-värdet;
dock äro dessa handlingar från stämpel fria, när de i kon
-
kurs bevakas.
Testimonia Academica  — 13.
Til/ständs- bevis till handels idkande, utan burskap .... 8: •—
till anläggande af bergverk, manufakturier, sågar,
pappers- och andra bruk
15: —
Til/stånds-bref alt hålla näring och kaffe samt mera dylikt, hvarmed
burskap icke är förenadt:
i Stockholm och Göteborg  6: —
i första och andra klassens städer  4: —
i de öfriga och på landet
2: —
Transport-bref å Krono-rusthåll; se Öfverlåtelse.
Tullkammar - pass ; se Pass.
Undantags-konlrakt; se Fördels-kontrakt.
Vexlar; se Prima-vexlar.
Våg-attester till låns erhållande  — 25.
Aktenskaps-förord  3: —
öfverlåtelse- och Transport-bref å Krono-rusthåll förses med
stämpel enligt samma grund, som andra köpebref; men
för Öfverlåtelse- eller Transport-bref å Kronohemman, med
hälften mindre än vanliga köpebref och för skatllagda uyb\ggen
med fjerdedelen.
bilt. till It. St. Fröt. 1859 & 1860 5 Sami. 1 Afd. 15 Uäfl.
3
18
Förning till Författning äng. Stämpelpappers-afgiften.
§ 7-
Om Undantag ifrån de uti §§ 3, \, 5 och 6 intagna stadganden; hvarvid
dock iakltages, att Kongl. Maj:ts Resolutioner, Utslag och Domar
m. m., för hvilka Canzligebuhr och Sigill-penningar tillförene
utgått, fortfarande böra förses med stämpel till belopp af 10 Hulr
30 öre för hvarje sådan expedition.
Frän stämpel befrias:
Akademierna i alla dem rörande ansökningar och aktioner;
Aktioner, fiskaliska;
— rörande Akademier, Gymnasier, Hushållnings-sällskaper, Kyrkor, Skolor
och Hospilaier, Fattigvårds-inrättriingar, Pensions-kassor och alla andra
fromma Stiftelser samt Akademie-hemman;
Af- och tilUrädes-syn; se Husesyn;
Afsked, då dermed icke några löne- eller pensions-förmåner följa, äfvensom
då endast sådan pension dervid tillägges, hvartill den afskedstagande enligt
förfa tillingarne är berättigad eller för hvars erhållande han sjelf gjort
tillskott;
Afsked för soldater, båtsmän och spel i nummer, med flere af gemenskapen
vid militären;
Afskrifter, som för historiska och öfriga vetenskapliga upplysningar ur Riksarkivet
meddelas;
Anordningar;
Ansökningar till Kongl Maj:t af soldater och Kronans båtsmän med flere af
gemenskapen vid militären;
— som röra Akademier och andra läroverk;
— af studerande vid högre eller lägre läroverk om stipendier samt om undergående
af examina;
— med klagan öfver tillfogadt våld eller oförrätt af Krono-betjente eller
andra embetsman, när saken innefattar ett verkligt brottmål;
— i brottmål och fiskaliska aktioner samt i alla sådana ekonomie-, politieoch
militär-ärenden, hvilka antingen kunna röra någon hel menighet eller
hafva afseende på allmänna och kommunala onera, såsom publika byggnader,
fråga om krono- och kyrko-tionde samt prest-rättigheter, vägars
och broars underhållande, knekte-, rustnings- och roterings-skyIdigheters
utgörande, krono-, fång- och gästgifveri-skjuts, med mera dylikt, jemte
de utlåtanden, bevis och expeditioner, som domare och embetsman i
dessa ärenden meddela; ,
Förslag till Författning ang. Stämpelpappers-afgiften.
19
Arfskif ten. äfvensom afsk rifter eller utdrag deraf;
Assignationer, publika verks;
Besigtningar, ekonomiska, 3 boställen och kronohemman m. fl.;
Beskrifningar Öfver geometriska kartor samt protokoll eller andra handlingar,
som af landtmätare eller från Provins-Landtmäleri-kontoren utgifvas;
Besvärs-skrifter, se Ansökningar ;
— uppbördsmäns i mål, rörande krono-räntor samt redogörelse för disponerade
medel;
— och handlingar i brottmål och fiskaliska aktioner;
Betyg frän skolor och elementar-läroverk;
Bevillningsmål, handlingar rörande sökt ändring deri;
Bevis af Domare och Embetsman i brottmål samt ekonomie-, politie- och militär-ärenden;
se Ansökningar;
Boställen; se Husesyner;
Bouppteckningar, då behållna summan icke går öfver 100 R:dr, äfvensom afskrifter
eller utdrag deraf;
Broars underhäll, fråga derom; se Ansökningar;
Brottmål, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärs-handlingar deri;
Byggnader, publika, frågor derom; se Ansökningar;
Diptomer för Agenter, General-konsuler och Konsuler, hvilka ej åtnjuta lön
eller traktamente;
Domar, inneliggande;
Domböcker;
Donationer, resolutioner derom ;
Ekonomie-mål; se Ansökningar ;
Elementar-läroverk, i alla dem rörande mål;
Embetsman, klagomål öfver af dem tillfogadt våld eller oförrätter; se Ansökningar
;
Embets-skrifvelser och Embets-ärenden, hvad dem rörer;
Expeditioner, sorn utfärdas af Domare och Embetsmän i brottmål och fiskaliska
aktioner samt ekonomie-, politie- och militär-ärenden;
Fattiga och obemedlade, då Domaren eller tjenstemanrien, efter derom inför
vederbörande Ratt eller Kollegium gjord anmälan, å handlingen tecknat
ordet gratis;
Fattigvårds inrättningar, i alla dem rörande mål;
Fideikommiss-bref ;
Folkpass vid inrikes sjöfart;
Fullmakter för Stats-rådets Ledamöter;
— för Folkskolelärare;
Fångskjuts, ansökningar m. m. derom;
Förslag till Författning äng. Stämpelpappers-afgrften,
Förklaringar till Kongl. Majit m. fl.; se Ansökningar;
— sorn angä Kronans räntor eller härröra frän redogörelse för disponerade
medel, brottmål m. m.;
Förmyndare-förordnanden;
Förmyndare-kammares uträkningar å omyndige barns medel och i allmänhet
förmyndare-redogörelse med dertill hörande bilagor;
Gästgifveriskjuts, fråga derom;
Hospitaler, i alla dem rörande mål;
Husesyner, af- och tillträdes- å alla Kronans och Statens boställen samt bref
och utslag derom;
Justitie- Kanslers-embetet och
Justitie-ombudsmannen, Rikets Ständers; alla skrifter och handlingar, som antingen
dit ingifvas eller ock derifrån utgå i ärenden, som tillhöra dessa
embetens åtgärder;
Karakters-byggnader å militie- boställen, konlrakter derom;
Klagomål öfver tillfogadt våld och oförrätt al Embets- eller Tjensteman;
Knekteskyldighetens utgörande, i fråga derom;
Konstitutorialer och förordnanden, så väl vid allmänna verk, som enskilda
stiftelser, då lön eller arfvode icke åtföljer;
Kontrakler om Krono-leveranser och karaktershus å boställen;
Kronan, i allt hvad dess rätt rörer;
Krono-leveranser, kontrakter derom;
Krono- och kyrko-tionde, frågor derom;
Kyrkor, i alla dem rörande mål;
Lappar, då afhandlingen är emellan Svensk och utländsk Lapp;
Lotsar anses i tjenste ärenden lika med Kronans manskap;
Manskap, Kronans; se Ansökningar;
Militie-boslällen; se Karakters-byggnader;
Missiver för Adjunkter att biträda Pastorer eller Komministrar i embetet,
äfvensom förordnanden för vakans- och nådårs-predikanter samt vice
Komministrar;
Nybyggen, ansökning till utsyning och anläggande deraf, besigtnings-instrumenter,
geometriska kartor, resolutioner, med hvad mera, som för nybyggens
anläggande fordras;
Observationer, som angå Kronans räntor eller härröra från redogörelse för
disponerade medel;
Onera, allmänna; se Ansökningar;
Pensionsbref; se Fattige;
Pensions kassor, i alla dem rörande frågor;
Förslag till Författning ang. Stämpelpappers afgiften.
2!
Permissions-sedlar, sorn af officerare utgifvas för korporaler samt soldater och
båtsmän, nar de i sina angelägenheter ej resa utom länet;
Politie-ärenden; se Ansökningar ;
Prest attester;
Prest rättigheter, fråga derom;
Prestval, fullmakter och voterings-sedlar dervid; men i mål angående öfver—
klagade olagligheler vid prestval, då desamma icke innefatta någon förbrytelse,
utan mera för civila än kriminala äro att anse, fordras stämpel,
såsom vid andra rättegångar stadgadt är;
Protokoll vid grulve-, hytte- och hammarsmeds-stämmor, der Bergmästare
eller Grufve-ingeniör föra ordet, så vida Bergmästaren icke för tillfället
"ifver embets-utslag eller protokollet sedermera vid domstol företes;
Qvittenser för omyndige barns medel;
Ransakningar;
Redogörelse för disponerade medel;
Resepass till och ifrån riksdagar, så väl som t ill resor i embets-ärenden;
Resolutioner, kommunikations- och irihibitions , då de ej å särskildt blad
skrifvas;
Revisions-saker, handlingar deri, som för parts räkning från Hofrätt till Kongl.
Majit insändas;
Riddare- och Kommendörs-bref, som i följd af under fälttåg skedd utnämning
meddelas;
Riksgälds-kontoret i dess egenskap af uppbördsverk:
Roterings- och
Rustnings-skyldigheters utgörande, frågor derom;
Räntor, Kronans: ransakningar, observationer och förklaringar, som angå dessa
och uppbördsmäns i samma mål anförda besvär;
Salpetersjuderi-verket, allt hvad som rörer detsamma enskildt eller i allmänhet,
jemte handlingar, sorn angå dervid anställde tjenstemän» och man
skaps förrättningar vid sjuderier, ehvad de innefatta redogörelse, handräcknings
sökande hos domare och exsekutorer eller annan åtgärd eller
åtal af fel och försummelser;
Sjömän, antagnings- och edgångs-bevis. som för dem af sjömanshus utfärdas;
Skallgång, frågor derom;
Skogs-afviltringsmäl;
Sockenstämma-, Kyrkoråds- och .SöcAeu-tVämnds-prolokoll samt utdrag derutur;
Stiftelser,
fromma;
Sundhetsbevis, som i följd af Svenska Karantans-författningarne utlärdas;
Suppliker, sora i Konungens egna händer allemnas;
00
Förslag lill Författning ang. Stämpelpappcrs-afgiften.
Undersökningar om bokars och ekars fällande m. m.; se Utslag:
Uppbördsmans besvär; se Besvär;
Utlåtanden och Utslag af Domare och Embetsman i Brottmål samt Ekonomie-,
Politie- och Militär-ärenden; se Ansökningar;
Utslag om bokars och ekars fällande och utsyning dertill, eller om utsyning
till ny äker och äng, beteshagars intagande och uppodlande till nybyggen
;
Utsyning, ansökningar derom;
Val, fullmakter och voterings-sediar dertill; men i mål angående öfverklagade
olagligbeter dervid, se Prestval;
Varg-gårdars anläggande, frågor derom;
Vederhäfiighets-belyg. som skrifvas pä löretedda förbindelser;
Voterings-sediar; se Prestval och Val;
Vägars underhållande, frägor derom;
Värfningstvister, ransakningar, ansökningar, förklaringar och besvärshandlingar
deri.
§ 8.
Allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad.
l:o Beläggnings-stämpe! skall vid sjelfva skriften eller handlingen så häftas
eller fastas, att den ej kan derifrån skiljas utan att värdestämpeln derigenom skadas,
i hvilket fall stämpel-papperet anses odugligt. Dessutom skall stämpeln annuleras
genom en lämplig påteckning.
2:o Domare, eller andre, hvilka i och för deras tjenstebefattning emottaga
skrifter och handlingar, böra, vid det i 16 § stadgade ansvar, tillse, att ingifna
handlingar äro rigtigt försedda med stämpel och stämplarne annullerade på sätt
nästförestående moment föreskrifver; men i händelse sådant af part uraktlåtes, bör
den embets- eller tjensteman, som handlingarne emottager, besörja fullgörandet
häraf, emot rättighet att för besväret dermed, för hvarje sådan stämpel beräkna
sig 5 öre, hvilka jemte lösen tecknas ä handlingen; dock må denna ersättning ej
beräknas för flere stämplar, än det minsta antal, som för handlingen erfordras.
På utgående expeditioner åligger det expeditions-hafvanden att, utan särskild godtgörelse,
annullera stämpeln.
3:o När till en handling, som med stämpel skall förses, fordras ett större
belopp deraf, än en stämpel innehåller, må till dess fulla utgörande tvänne eller
(lere stiimplar begagnas.
Om flere dokumenter skrifvas på samma ark, förses detta med stämpel till
så stort belopp," som skulle erfordras, i händelse hvarje handling vore å särskildt
ark skrifven.
Forslat/ lill Författning äng Slämpelpappers-afgiften.
23
4:o Der stämpel-beloppet är bestämdt efter procent och utfaller i sådant tal,
hvarå stämpel ej finnes eller hvarå flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjemkas,
skall stämpel å det högre värde, som är sagde tal närmast, begagnas.
5:o Om högre stämpel, än föreskrifvet är, af enskild person frivilligt begagnas,
ege åtal derå ej rum.
6:0 Dä sak-egare tillätes att, jemlikt 14 kap. 4 § Rättegångs-Balken, uti
Kongl. Maj:ts Kansli, Hof- och Öfver-rätter, Kollegier samt vid andra Embetsverk
och Domstolar, eller eljest, i stället för hufvudskrifter, förete besannade afskrifter
deraf, bör tillika styrkas till hvad belopp de förra äro med stämpel försedda, såvida
desamma, enligt denna författning, äro stämpel-afgift underkastade; skulle
dervid behörig stämpel till större eller mindre belopp saknas, ansvaras derför på
sätt 16 § föreskrifver.
När parten eller den person, som handlingen förevisa låter, är aflägse boende,
meddelas ofvannämude intyg, i städerna helst af Magistratens ordförande
eller dervid anställde tjenstemän, och på landet af domare, presterskap och krono
betjening; skolande andre gode män. som sannfärdigheten styrka, jemte namnet
utsätta sin tjenst eller yrke och hemvist. Hvarje förut uppvisad original-handling
eller skrift, som är utgifven sedan denna författning börjat tillämpas, skall, då den
vid domstol eller annan embets-myndighet företes, vara försedd med vederbörlig
stämpel. Påskrift å handlingar derom att stämpel, som saknas, varit åsatt, gäfle
vid intet tillfälle, så framt icke lagligen styrkas kan, att behörigen annulleradt
stämpelpapper varit bilagdt, men förkommit.
7:o A köpe-, bytes- och gåfvo-bref rörande fast egendom på landet och i
städerna, som vid under-domstolarna i ändamål af lagfart företes, äfvensom å fastebref,
hvilka derifrån utfärdas, skuldebref och andra handlingar, som i nämnde
domstolars intecknings-protokoller intagas, samt bouppteckningar, äktenskaps-förord,
morgongåfvo-bref, och om lösören afslutade köpe-afhandlingar, hvilka till samma
domstolar ingifvas, skola begagnas beläggnings-stämplar, så inrättade, att, då de
midtöfver afklippas, så väl den ena som den andra delen innefattar fullständiga
värde- och årtals-stämplar.
8:0 Då Kongl. Maj:ts eller vederbörande embets-myndigheters beslut i afseende
på enskilda ansökningar, förordnanden om tjensters bestridande och hvad annat,
som efter denna författning fordrar de derom utfärdade dokumenters förseende
med stämpel, expedieras genom bref, protokolls-utdrag eller påskrift å handlingarna,
skall alltid dertill nyttjas stämpel af det värde, som, efter hvad stadgadt
är, härför belöper; och må ej någon, vid ansvar, genom expeditious-sättet minska
Kronans inkomst af stämpelpapper.
9:o Ej må någon tillgodonjuta de genom Kongl. Maj:ts och Dess embetsmäns
bref, fullmakter, transporter och koustitutorialer eller geuom General-ordres honom
24
Förstai) lill Författning ang. Stämpelpapper $-afgiften.
tillagde löneförmåner och rättigheter, innan han uppvisat fullmakten eller förordnandet
behörigen med stämpel försedt.
10:o De domstolar, lill hvilka bouppteckningar, äktensknps-lörord, morgongåfvo-bref
m. m. dylikt ingifvas, ansvare för denna författnings noga iakttagande
i dessa delar och infordre, när sistnämnde handlingar förseglade inlemnas, bevis,
undertecknadt af förrättnings- och värderingsmännen, att samma handlingar med
stämpel till behörigt belopp belagde äro.
11:o För stämpel å Domar, Utslag och Resolutioner, Fullmakter, Konstitutorialer,
Öppna bref på afsked, Grefve-, Friherre- och Adelsbref m. m., på sätt
denna författning i hvarje fall föreskrifver, ansvare vid Kongl Maj:ts Kansli- och
Hof-expeditioner de tjenstemän, till hvilkas tjenste-åliggande hörer att hålla dessa
handlingar vederbörande tillhanda, samt vid Kongl. Maj:ts och Rikets Kollegier,
Konsistorierna, öfrige Verk och Inrättningar, den tjensteman, af hvilken dessa
handlingar kontrasigneras.
12:o 1 afseende å efterlelnaden af hvad i §§ 3 och 4 är föreskrifvet,
stadgas:
a) alt vederbörande skola vid förslags insändande till sådana tjenster, å hvilka
fullmakterne böra efter de i nämnde §§ bestämda grunder förses med stämpel,
foga behörigt utdrag af föregående fem årens taxerings-längder, jemte uträkning
olver dessa löne-inkomsters medelbelopp;
b) att vid tillsättande af förtroende-tjenster eller andra beställningar, samt
fullmakters meddelande m. m., hvartill förslag icke eger rum, det åligger vederbörande,
som fullmakter, öppna bref eller konstitutoriaier m. m. kontrasignera eller
de deiför belöpande afgifter uppbära och redovisa, att infordra och till handlingarne
lägga behörig uppgift på ofvannämnde lönebelopp;
c) att, vid aflemnandet till Konsistorierna af val-längderna för ecklesiastika
beställningar, bör bifogas en af Landskontoret eller Häradsskrifvaren ur taxeringslängden
meddelad uppgift å löne-inkomsterna för de sistförflutna fem åren. En
lika uppgift bör för patronela beställningar åtfölja Patroni kallelse, då den till
Konsistorium inlemnas.
13:o Kyrkoherden i församlingen, eller den, hans tjenst förestår, ansvare derför,
att stämpel af föreskrifvet värde åsättes de fullmakter och andre antagningsbevis,
som genom protokolls-utdrag eller på annat sätt till kyrko-betjeningen utfärdas,
innan de tillträda sysslorna.
14:o De, som erhålla Doktors-graden inom theologiska, juridiska och medicinska
fakulteterna, eller till filosofie magistrar promoveras, äro skyldige att de
deröfver utfärdade diplomer behörigen med stämpel försedda, utlösa, hvaröfver de
personer, hvilka sådana vid akademien utfärda, hålla hand, vid laga påföljd.
15:o Ordförande i Magistrat ansvare att Borgare- och Mästare-bref, behörigen
-
Förslag till Författning ang. Stämpelpappers-afgiften.
23
gen med stämpel försedda, uttagas. För stämpel å Gesällbref ansvarar den expeditionshafvande,
som brefvet utfärdar.
16:o Ordföranden i städernas Handels-, Fabriks- och Handtverks-föreningar
åligger att, vid laga ansvar, noga tillse, att ingifne handlingar, enligt denna författning,
med stämpel förses.
i7:o Ehuru stämpelpapper i hela ark, eller så kallade skrifkartor icke vidare
komma att tillverkas, må det likväl vara såväl vederbörande Domstolar, Embetsverk
och andra myndigheter, som ock enskilde personer tillåtet alt, så länge tillgång
på dylikt slämpelpapper finnes, detsamma i föreskrifven ordning reqvirera och
förbruka. Sådant stämpelpapper må ock i stället för beläggnings-slämpel begagnas;
dock anses detsamma icke giltigt, så framt ej både värdestämpelu och den i
sjelfva papperet anbragta vattenstämpelu äro i behåll.
§ 9-  Anskaffning och försändning af stampelpapper.
l:o Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor skall alltid hafva i beredskap tillräckligt
förråd af stämpclpapper utaf alla de särskilda slag och värden, hvilka, efter
denna författning, erfordras, på det att ingående reqvisitioner deraf må genast
kunna expedieras. Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsmän erhålla i
föreskrifven ordning, elter reqvisition hos Stats-kontoret i Stockholm och hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i landsorterne, det för utöfningen af deras embeten erforderliga
stämpelpapper; och på det stämpelpapper till erforderlig myckenhet ej
må saknas i landsorterne, skola, uppå Lands-kontorens anmälan, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
så tidigt hos Stats-kontoret reqvirera ytterligare förråd deraf, att
tjenligt tillfälle lill papperets afsändande, helst sjöledes, må kunna begagnas, vid
äfventyr alt den högre kostnad, som genom en uteblifven tidig reqvisition åstadkommes,
Kronan ersätta; men, om icke desto mindre, någon gång, af oförutsedda
orsaker, en större åtgång af stämpelpapper af en eller annan värdesort skulle inträffa,
och behof deraf så hastigt uppslå, alt sjölägenhet ej hinner afbidas, så må,
när Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sådant begära, afsändning med kronoskjuts
genom Stats-kontorels försorg verkställas. Då stämpelpapper till landsorten afsändes,
böra vederbörande Embetsverk eller Embetsmän, till hvilka stämpelpapperet
skall afgå, derom underrättas genom skrifvelse, som bör åtföljas af tväfaldt upprättade
reversaler, hvaruti stämpelpapperet till antal och värden behörigen specificeras.
Af dessa reversaler förblilver det ena i Landtränteriet till verifikation af
års-räkningen, men det andra, qvitteradt och i Lands-kontoret annoterudt, insändes
till Stats-kontoret, för att tillställas stämpelpappers-kassören.
lith. till 11. St. Prat. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 15 lläft. 4
26
Förslag lill Författning ung. Stämpelpappers-ofgiftett.
1 landsorterna och i hvarje läns ränteri kommer slämpelpapper, under lika
tillsyn och kontroll, som för Kronans uppbörd i allmänhet föreskrifves, samt under
vård emot all skada, att hållas i beredskap och till den ändan af Stais- kontoret
ditsändas; börande, i afseende på värden af nämnde stämpelpapper, iakttagas hvad
5:te punkten i den of Stats-kontoret, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning, utfärdade
kungörelse af den 14 Mars 1852 stadgar.
Den, som vill låta stämpla egna vexel blanketter, anmäle sig derom skriftligen
hos StaLs-kontorel, med bifogande af uppgift om antalet af samma blanketter
samt om de värden, hvarpå de lyda. hvarefter Stats-kontoret, genom remiss till
stämpelpappers-lörsäljnings-kontoret i Stockholn), meddelar föreskrift, att, sedan
blanketterna derstädes blifvit annoterade och förteckning å dem upprättad samt
det sammanlagda värdet blifvit hos försäljningsmannen deponerad!, denne eger att
blanketterna, åtföljde af förteckningen, lill Rikets Ständers Rank aflemna, för att
derstädes i vanlig ordning stämplas; börande, sedan stämplingen med möjligaste
skyndsamhet blifvit besörjd, blanketterna återsläPas till slämpelpappers-lörsäljningskontoret,
för att till egaren ullernnas
§
Försäljning af stdmpelpapper.
l:o Kollegier, Konsistorier, Embetsverk och Embetsmän erhålla, mot redovisnings—skyldighet
och borgen lika med hvar och en annan, sorn på kredit emoltager
stämpelpapper, samt med rättighet till provision, på sätt i 11 § stadgas, det
för utöfningen af deras embete erforderliga belopp af sådant papper.
1 Stockholm eger Kongl. Majrts och Rikets Stats-kontor att förordna om inrättande
af nödigt antal stämpelpappers-försäljnings-kontor, hvilka alla söcknedagar
böra vara öppna från klockan Nio förmiddagen till klockan Ett eftermiddagen och
vidare från klockan Fyra lill Sex eftermiddagen.
I alla öfriga släder antaga Kongl Majrts Befallningshafvande nödiga försälj -  ningsmän med enahanda förbindelse.
Å landet förordna jemväl Kongl. Maj:ls Befallningshafvande erforderligt antal
försäljningsmän, hvilka ovilkorligen böra vid de ting, der sådant ej, enligt särskildt
åtagande, ombesörjes af domaren, allmänheten stämpelpapper tillhandahålla; åliggande
det derförutan, hädanefter som hittills, häradsskrifvare eller den som mantal-skrifningen
förrättar, att vid nyssnämnde tillfälle, under samma redovisningsskyldighet
och med enahanda rättigheter, som andre slämpelpappers-försäljningsmän,
vara försedd med stämpelpapper till erforderligt belopp.
2.0 Hvar och en, som på kredit emotlager stämpelpapper, bor för det sålunda
undfåugua beloppet ställa behörigen pröfvad och godkänd borgeu af en eller
Förslag till Författning ang. Stämpelpapper s-afgiften.
27
flera, såsom för egen skuld, al hvilken borgens-skrift bestyrkt afskrift till Stats
kontoret
insändes.
På reqvisition hos Lands-kontorel skola försäljningsmännen, genom Kongl.
Maj:ts Befallningshalvandes försorg, kostnadsfritt och skyndsamt erhålla sig tillsändt
erforderligt stämpelpapper, för hvilket dem åligger alt i ränteriet insalta eller till
Kronofogden i orten aflemna den inflytande betalningen, månadtligen eller hvar
tredje månad, allt efter försäljningens större eller mindre belopp; och må under
året mera stämpelpapper dem icke tilldelas, än som svarar mot beloppet af de efter
hand aflemnade försäljnings-medlen.
Den 51 December hvarje år bör allt osåldt stämpelpapper hos dessa försäljningsman
inventeras; Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande likväl obelaget att, när som
helst, af förekommande skäl och oms'ändigheler, inventering anställa och redovisning
affordra, hvarvid tillses, att behållningen, sammanlagd af osåldt stämpelpapper
och kontanta medel, icke öfverstiger summan af försäfjningsmannens uppbördsborgen.
Till verkställande af inventering kunna, genom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skriftligen meddeladt förordnande, som vid in venterings—tillfället uppvisas
och derefter räkenskaperna bilägges, en eller '.vänne i orten boende män utses,
hvilka då skola uppräkna och bestyrka huru mycket papper är i behåll. Inventarii-iustrumentet
bör, såsom verifikation, bifogas försäljningsmannens årsräkning,
hvilken, jemte qvittenserna å aflemnade penningar, insändas till Lands-kontoret den
1S dei påföljande Januari, vid vite af 23 öre för hvarje överskjutande dag. Till
denna till bör äfven all återstod för försåldt stämpelpapper ofelbart vara i ränteriet
eller hos Kronofogden i orten aflemnad, vid äfventyr för uraktlåtenhet deraf,
att försäljningsmännen anses såsom hade han försålt allt det stämpelpapper, han
emollagit; i följd hvaraf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande låter genast lagligen in*
drifva det häremot svarande penninge belopp, med laga ränta, och förordnar i
stället annan försäljningsman.
Uti hvarje redogörelse bör det vid inventeringen befunna beloppet stämpelpapper
balanseras lill upptagande i näst afgifvande räkning
3:o Hvar och en, som är skyldig att hålla allmänheten tillhanda stämpelpapper,
bör tillställas ett exemplar af denna författning, till egen och andras efterrättelse;
och då cn köpare fordrar upplysning om det stämpelbelopp, som erfordras
för en vi>s handling, skall den, som slämpelpappcr försäljer, åligga att en
sådan upplysning meddela, utan att derför ega fordra eller emottaga någon särskild
vedergällning.
sa
Förslag till Författning ang. Stämpelpapper s-afgiften.
§ 11.
Forsaljnings-provision.
i:o Vid redogörelses afgifvande för på kredit emottaget stämpelpapper, vare
sig till försäljning eller lill användande i och för utöfningen af embete eller tjenst,
ege den redovisande att, såsom ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto m.
m., beräkna sig till godo i Stockholm fyra och i landsorterne fem procent af det
försålda eller använda beloppet af stämpelpapper.
2:o Hädanefter, såsom hittills, erlägges för stämplade vexelblanketter icke någon
betalning utöfver stämpel-beloppet; men för o<tämplade vexel blanketter, hvilka
of allmänheten begäras och erhållas, utöfver de till sekunda-vexlar afsedda blanketter,
skall erläggas betalning med 3 öre för hvarje sådan blankett.
.§ 12-
Utbyte af makuleradt stampelpapper.
l:o Utbyte af makuleradt stämpclpapper tillåtes, när det är synbart, att missskrifning
eller annan orsak vållat dess obrukbarhet, samt det blad, hvarå stämpeln
är satt, finnes ostympadt. Härvid skall likväl för papperet betalas 3 öre.
Samma stadgande galle äfven rörande stämpelpapper, hvarmed skuldsedlar vid
inteckningar, till låns erhållande ur Rikets Ständers Bauk eller publika kassor,
varit belagda, då med vederbörandes betyg styrkes, att ansökningarne derom blifvit
afslagne samt alt skuldebrefven af sådan orsak blifvit öfverkorsade.
2:o Påtecknade beliiggnings-stämplar och underskrifna expeditioner må dock
icke till utbyte emottagas, innan orsaken lill deras obrukbarhet blifvit behörigen
styrkt och inlygadt är, att lösen för dem icke erhållits, samt att de icke varit
för ändamålet begagnade. Äfvenså må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter det
makuleradt stämpelpapper i Lands-kontoret undergått granskning, förordna ej mindre
om det utbyte af dylikt stämpelpapper, som författningsenligt finnes böra ega
rum, än ock om detsammas afförande i räkenskaperna, vid hvilka det makulerade
stämpelpapperet skall biläggas, för att åtfölja till Kammar-rätten; börande emellertid
stämpelpapperet i försäljningsmännens räkningar under behållningen af stämpelpapper
upptagas. Det makulerade stämpelpapper, som af redogörare och försäljningsmän
inom hufvudstaden emottages, skall i Stats-kontoret granskas och,
jemte den general räkning, som af Stats-kontoret upprättas, till Kammar-rätten
öfverlemnas. Dessförinnan bör dock det makulerade stämpelpapperet vara af vederbörande
märkt, på det detsamma icke må kunna till inlösen åter företes, för
Förslag till Författning ang. Stämpelpapper s-afgiften
-
29
hvilket ändamål ordet »makulerad» skall af Lands-kontoret, medelst begagnande af
en härtill afsedd stamp, i trycksvärta anbringas å hvarje särskildt stämpel, så att
detta märke icke kan borttagas, utan att stämpelpapperet derigenom blir till vidare
utbyte enligt stadgade grunder användbart.
§ 13.
Uppbörd och redovisning af stampelpappers-medlen.
l:o Lands kontoren i riket skall det åligga att hålla en noga och uppmärksam
tillsyn öfver hvad i 10 §, angående stämpelpappers-försäljning, stadgadt är,
samt till den ändan föra ordentlig anteckningsbok, ej mindre öfver in- och utlemning
af stämpelpapper i Landtränterierna, än med Räntmästare och hvarje försäljningsman
inom länet, öfver hvad han utfått och betalt, samt emottaga och i
ränteriet förvara borgens-skrifter af dem, som till försäljning erhålla stämpelpapper;
och skall Lands-kamreraren ansvara för den förlust, Kongl Maj:t och Kronan
tillskyndas kan, derest lian, antingen vid vederbörandes underlåtenhet att penningarne
i rättan tid aflemna, ej genast hos Kongl. Maj:ls Befallningshafvande skriftligen
sökt handräckning till deras utbekommande, eller försummar att om inventeringarnes
förrättande och redogörelsernas infordrande i rättan lid draga försorg,
eller ock till försäljningsman ullemnat och förtrott mer8 stämpelpapper från Landtränteriets
förråd, än som svarar mot dennes uppbördsborgen. Stats-kontoret åligger
att iakttaga och bevaka Kronans rätt i afseende å det stämpelpapper, som till
försäljningsmän och redogörare i Slockholm utlemnas.
2:o För hvarje hallt år skola Lands-konloren, inom Juli månad af det löpande
och Januari månad af det påföljande året, till Stats-kontoret insända förslag
öfver uppbörd och försäljning af stämpelpapper i hvarje län.
Inom den 31 Januari årligen skall Landträuteriets räkning öfver uppbörden
af stämpelpappers-medlen för det nästförflutna året vara till Lands-kontoret inlemnad,
ätlöljd af alla till debet- och kredit-posterna hörande verifikationer, vid
vite af 25 öre för hvarje överskjutande dag; och bör Lands kontorets generalräkning
för det föregående året, jemte landtränteri- och försäljnings-räkningarne,
samtidigt med Landträuteriets special-räkning, direkte till Kammar-rätten insändas,
vid 25 öres böter för hvarje dag, som derutöfver, under en månads tid, med
nämnde insändande fördröjes: åliggande det vederbörande att å ifrågavarande räkningars
afgifvande inom nu stadgade tid hålla noga tillsyn samt, i sådant afseende,
der så påfordras, särskilda vitén utsätta; hvaremot, då hvad här anbefalles
blifvit fullgjordt samt Kongl. Maj:ts och Kronans rätt såmedelst bevakad, Landskontoret
och Landträntmästaren ega alt hvardera undfå två procent af hvad inom
lret i Kronans kassa uti stämpelpappers-afgift influtit samt Kongl. Majit och Kro
-
Förslag lill Författning ang. Stämpel pappers nfgiften.
nan tillkommer. Försäljniugsmännens och redogörarnes i hufvudstaden, äfvensom
stämpelpappers-kassörens redogörelser skola, försäljningsmännens och redogörarnes
inom den 51 Januari och stämpelpappers kassörens inom påföljande Februari månads
utgång, vid den påföljd, som för Landtränleriets redogörelse är stadgad, Öfverlemnas
lill Stats kontoret, som, efter emottagandet deraf, later öfver dem upprätta
särskild general-räkning, hvilktn sedermera, tillika med samma redogörelser,
vid förutnämnda lid jemväl bör lill Kammar-rätten öfverlemnas
3:o Förrådet af stämpelpapper skall, lika med den öfriga ränteri-uppbörden,
inventeras de sista dagarue i Juni och December månader, samt instrumenten deröfver
åtfölja de halfårs-förslag, som, i nligt nästföregående 2:dra punkt, böra till
Stals-kontoret insändas.
4:o Allmänna tillsynen öfver stämpelpappers-medlens indrifvande och redovisande
i behörig ordning åligg'r i Stockholm Stats-konloret och i landsorlerué
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, In ilka myndigheter i sådant afseende böra, genom
vitens föreläggande eller andra lämpliga åtgärders vi Itagand •, tillhälla försumliga
redogörare eller tjenstemän alt sina skyldigheter fullgöra; egande den, som
med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i dylika ärenden icke nöjes, att deruti
hos Kammar-rätten i vanlig ordning söka ändring Sådana mål åter, som
angå brist hos redogörare eller försäljningsman å honom anlörtrndt stämpelpapper,
böra handläggas på sätt oell i den ordning, som uti It § al Kongl. Instruktionen
för Kammar-rätten den 15 Oktober 1851 är för balans-mål stadgad.
§ 54
Allman tillsyn å författningens efterlefnad.
i:o Fiskaler, Krono-åklogare och Stämpelpappers-ombudsmän skola vaka öfver
denna författnings efterlefnad och öfverträdelse! deraf lagligen åtala
2:o Dervid ega de att njuta Kongl. Majrts nådiga hägn och beskydd till godo
samt skyndsam och kraftig handräckning hos domare och embetsmän
,3:o Finnas desse betjente ej härutinnan fullgöra sina pligter, läte Justitiekansler
embetet med dem efter lag och omständigheter förfara
4:o Tid ali emot domme och expeditions-hafvande anställa åtal för underlåten
eller felaktig stämpel-beläggning i de fall, Kongl Cirkulärbrefvet af den II
Februari £847 omförmäla!, skall i hvarje fa'I beräknas till t'å år från den dag,
då renoverad! protokoll till Hofrätten inkommit.
Förslag till Författning ang. Stätnpelpappers-afgiflen.
Si
Domstol i mai rörande Stdmpelpapper.
l:o Öfverträdelse af denna författning pröfvas och afdömas i den rätt eller
del embetsverk, der försnillningen eller förseelsen gjord eller upptäckt är; men
eger verket eller embetsmannen ingen domsrätt, förvises mälet till Härads- eller
Rådstufvu-rätt. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Konsistorierna äro äfven be
hör ige att dömma öfver de förbrytelser, som emot denna författning hos dem förekomma.
2:o Felar deri, som sjelf domare är, i hvad honom uti sådan egenskap åligger,
hörer målet lill den öfver-domstol, under hvilken han lyder.
3:o Vill någon tilltala Stämpelpappcrs-försäljningsmän för begångne fel i och
för denna befattning, anmäle sådant tillika hos den myndighet, som försäljnings—
mannen förordnat.
§ »6.
Ansvar för öfverträdelse af denna författning.
l:o Vid de tillfällen, då embetsman eller enskilda personer ega rätt att till
embetsverk, domare eller embetsman insända förseglade handlingar, som med stärn
pel böra vara försedda, åligger det insändaren att, på sätt 8 § 2 mom stadgar,
sådant fullgöra vid ansvar af böter, motsvarande 25 procent af det felande eller
undanhållna stämpel-beloppet, dock ej under 5 R:dr, samt skyldighet att ersätta
hvad som brister i stämpel.
2:o Domare, Embets och Tjenstemän i Kollegier eller andra Verk, Landtmätare,
Notarii Publici, liksom hvar och en annan, hvilken vid handlingars emottagande
och utfärdande i och för tjenstebefattning, antingen underlåter att tillse,
det de ingifne handlingarne äro rigtigt med stämpel försedda, eller att de för öfrigt
derom gifne föreskrifter äro iakt tagne, eller utlemnar sådane handlingar utan
stämpel, som med stämpel böra förses, eller dem för ringa stämpel åsätter, eller
ock försummar den honom, genom denna författning, i allmänhet eller i synnerhet
uppdragna tillsyn, vare för hvarje gång han, i följd af åtal blifvit till förbrytelse
förvunnen, förfallen till böter, motsvarande 50 procent af det undanhållna stämpelbeloppet,
dock ej under 10 R:dr, och ersätte dessutom den Kongl. Maj:t och
Kronan tillskyndade förlust.
3:o Allt underslef med stämpelpapper, uppbärande af högre betalning än utsatt
är, förfalskning eller annan grof förbrytelse, åtalas vid laga domstol och straffas
efter allmän lag.
32
Förslag till Författning ang. Stämpelpappers-afgiften.
4:o Agent för utländskt försäkrings bolag vare ansvarig för behörig stämpel
å försäkrings-handling, som af honom ullemiias. Beträdes han med underlätenhet
i detta hänseende, skall han böta 25 procent af den undansnillade afgiften, dock
ej under 50 R:dr, samt ersätta Kongl Maj:ts och Kronans förlust.
§ 17.
Örn fördelning af böter och örn åklagares rätt till desamma.
Den, som åtalar underslef emot eller öfverträdelse af denna författning, erhåller
hälften af det ådömda botes—beloppet; hvarförutan honom alltid tillkommer
hälften af den undansnillade eller för ringa erlagda stampel-algiften. Återstoden
af denna afgift, äfvensom af böterna, tillfaller Kongl. Maj:t och Kronan.
Denna författning skall lända till efterrättelse från nästkommande års början
till slutet af det år, under hvars lopp ny Stämpelpappers-bevillning varder af Rikets
Ständer fastställd.
Förslug lill Författning, äng. Tidnings-stätnplings-afgifleri.
33
Förslag
tili
Förf attning', angående ilen af Rikets Ständer fastställda
bevillnings-afgift för stämpling af
Tidningar samt andra periodiska skrifter
oell tryckta afliandlingar.
I:o Hvarje utkommande tidningsnummer skall förses med en röd stämpel af
följande värde, nemligen: då tidnings-papperets ena yta innehåller
200 qvadrat-deeimaltum och derunder 2/,0 öre.
utöfver 200 till och med 400 qvadrat-deeimaltum 3/10 »
utöfver 400 till och med 600 qvadrat-deeimaltum 4/ln »
utöfver 600 till och med 800 qvadrat-deeimaltum . °/10 »
o. s. v., så att stämpel-beloppet ökas med Vedels öre för hvarje tillökning af
200 qvadrat-deeimaltum i papperets yla. Tidningar, med sådan stämpel försedde.
äro vid afsändningen från trycknings-orten från postporto-afgift frie.
2:o För tidningar åtföljande bihang gälla samma stadganden; dock vare sådana
bulletiner, som på Kongl. Majtts befallning tryckas å särskilda blad och innefatta
officiela underrättelser samt åtfölja Post- och Inrikes-Tidningar, äfvensom
tidning tillhörande plancher, frie från stämpling.
3:o Vill utgifvare af annan periodisk skrift än tidning, eller af så kallad broschyr,
som utgöres af en tryckt afhandling, fulländad i ett häfte och som ej öfverstiger
tillhopa 1,200 qvadrat-decimaltums yta, njuta portofrihet för afsändande
deraf med posten inom landet, vare han, emot stämpel-afgifts erläggande och så
vidt en slik afsändning icke anses föranleda till uppehåll i brefpostens ordentliga
gång, dertill, efter särskildt medgifvande af General-Poststyrelsen, berättigad; varande
utgifvare, som för sådan periodisk skrift eller broschyr åstundar portofrihet,
Bih. till R. St. Prut. 1859 <& 1860. 5 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 3
Förslag till Författning, ang. Tidnings-slämplings-afgiften.
pligtig att, innan något exemplar deraf afyttras, icke allenast en dylik sin åstundan
anmäla, i Stockholm omedelbarligen hos General-Poststyrelsen och i landsorterna
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller, der de ej finnas, hos stadens Magistrat,
samt vid denna anmälan aflemna ett exemplar af den tryckta skriften, utan
äfven, derest portofrihet af General-Poststyrelsen, efter pröfning af hvarje sådan
anmälan, beviljas, låta stämpla hela upplagan af samma sitt arbete, dervid tillhörande
plancher dock äro från stämpling fria; och kommer han, i händelse något
exemplar af skriften eller broschyren anträffas ostämpladt, att, likasom utgifvare af
ostämplad tidning, vara underkastad ansvar, enligt hvad här nedan finnes stadgadt.
Då någon i landsorten anmäler sig till portofrihet för periodisk skrift eller
broschyr, insände Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller Magistrat underrättelse
derom, jemte det sådan anmälan hilagda exemplar af skriften, till General-Poststvrelsen,
som alltid läte i Post- och Inrikes-Tidningarne, minst 3:ne gånger, kungöra
titeln å den periodiska skrift eller broschyr, för hvilken utgifvare sökt och
vunnit portofrihet; dock galle denna portofrihet endast för alsändningen från tryck -  nings-orten.
4:o De uti 3:dje mom. omförmälda periodiska skrifter stämplas sålunda, att,
då skriftens ena yta innehåller sammanräknadt
‘200 qvadrat-decimaltum och derunder, förses densamma med en stämpel å 2/io öre,
utöfver 200 till och med 400 qv.-dec.-tum » » » » 5 io »
utöfver 400 » » » 600 » » » » » 4/io »
utöfver 600 >> » » 800 » » » » » '>/io »
o. s. v.
Förenämnda stämpel bör alltid anbringas å någon af skriftens yttre sidor, så
att stämplingcns riktighet må vid afsändningen från trycknings-orten kunna af vederbörande
Post-tjenstemän lätt kontrolleras.
S:o Stämpling af tidningar verkställes, i Stockholm, uti Bikets Ständers Riksgälds-
kontor, i hvilket afseende det för tidningarne bestämda papper skal!, jemte
attest öfver slämpel-algiftens insättning i Banken lör Riksgälds-konlorets räkning,
dil aflemnas; och ega vederbörande alt, i den mån papperet hinner stämplas, men
sednast efter fjorton dagar, detsamma återfå. På enahanda sätt förhälies med
stämpling af i Stockholm utkommande periodiska skrifter och broschyrer, för hvilka,
i den ordning § 3 bestämmer, portofrihet blifvit särskildt sökt och beviljad.
När tidningar eller periodiska skrifter och broschyrer, för hvilka åstundas
portolrihet, utgifvas i länsresidens-städer, utom Slockholm, inlemnas papperet till
Lands-konloret, under hvars inseende och ansvar stämplingen verkställes; och äger
Lands-kontoret att, såsom ersättning för besvär, tryck bällar, färg och arbetslön till
stämplare, af influtna medel godtgöra sig Vin öre för hvarje åsatt stämpel. I andra
städer besörjes stämplingen, emot enahanda godtgörelse, af Magistraten, och å
landet af den, som Konungens Befallningshafvande dertill förordnar; dock bör all
-
Förslag till Författning, äng. Tidnings-stämplings-afgiften.
3o
tid stämpel-afgiften i Landtränteriet nedsättas och qvitteradt reversal derå till vederbörande
allernnas, innan stämplingen får företagas.
Begär Boktryckare eller Tidnings-utgifvare, att en redan tryckt tidning må
med stämpel förses, sker sådant i ofvanskrifne ordning.
6:0 Inflytande medel för tidningars, andra periodiska skrifters och broschyrers
stämpling aflemnas till Rikets Ständers Riksgälds—kontor, dit redogörelsen i behörig
ordning insändes.
7:o Underlåter utgifvare af tidningar eller af sådane periodiska skrifter och
broschyrer, som på ofvannämnde sätt få åtnjuta portofrihet, eller Boktryckare hvad
om stämplingen stadgadt är, ersätte Kongl. Maj:t och Kronan den härigenom uppkomna
förlust och bote dessutom Tjugofem procent af den undansnillade stämpelafgiften,
dock ej under Sjutiofem Riksdaler. Kan ej skiljas, hvilken dertill vållande
varit, dele då ansvaret.
8:0 Bokhandlare eller annan enskild utdelare af tidning, broschyr eller periodisk
skrift, som, enligt denna författning, bordt vara stämplad, men likväl blifvit
undandragen denna beskattning, vare förfallen, hvarje gång han om en sådan förbrytelse
öfverbevises, till böter, svarande emot Tjugofem procent af den undansnillade
stämpel-afgiften, dock ej under 20 R:dr. Varder Postförvaltare förvunnen
till dylik öfverträdelse af författningen, bote dubbelt. Utom dessa böter, åligge
det tillika förbrytaren, eller, om de äro flera, dem gemensamt, att, en för alla och
alla för en, ersätta Kongl. Majit och Kronan det undansnillade afgifts-beloppet.
9:o Underslef, förfalskning och annan förbrytelse i afseende på stämpling af
tidningar åtalas vid laga domstol och straffas efter allmän lag.
10:o Fiskaler och andra Krono-åklagare skola vaka öfver denna författnings
efterlefnad, och öfverträdelser deraf i laga ordning åtala, dervid de ega att njuta
Kongl. Maj:ts nådiga hägn och beskydd till godo samt skyndsam och kraftig handräckning
hos domare och öfrige embetsmän. Finnas desse betjente härutinnan
icke fullgöra sina pligter, läte Justitie-Kanslersembetet med dem efter lag och
omständigheter förfara.
ll:o Den, som åtalar underslef emot eller öfverträdelse af denna författning
erhåller hälften af det ådömda botes-beloppet; hvarförutom honom alltid tillkommer
hälften af den undansnillade eller för ringa erlagda stämpel-afgiften. Återstoden
af denna afgift, äfvensom af böterna, tillfaller Kongl. Majit och Kronan.
Denna författning skall lända till efterrättelse från nästkommande års början
till slutet af det år, under hvars lopp ny Tidnings-stämplings-beviilning varder af
Rikets Ständer fastställd.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN. 1860.
Bevillnings-Ulskoltcls Betänkande M 23.
1
N:o 23.
Auk. till Exp.-Ulsk. den 11 April 1860, kl. 11 t. m.
Betänkande, angående Tullbevillningen.
Då, till följd af föreskrifterne i 70 § Regerings-Formen och 31 § Riksdagsordningen,
det, bland annat, åligger Bevillnings-Ulskoltet att afgifva förslag i fråga
om grunderna och sättet för tullbevillnmgens utgörande, får Utskottet, efter numera
afslutad behandling af detta ärende, för Rikets Ständer anmäla hvad Utskottet ansett
sig böra i berörde afseenden tillstyrka; dervid Utskottet jemväl har att redogöra för
de framställningar i detta ämne, hvilka i grundlagsenlig ordning blifvit till Utskottet
öfverlemnade, nemligen dels Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse af den 17 November
sisth år (n:o 54), med förslag till redaktionsförändringar och tillägg i nu gällande
tulltaxa, dels ock åtskilliga inom Riks-Stånden väckta motioner och afgifna yttranden.
Jemte erinran, hurusom de tullbestämmelser, hvilka, med ledning af en genomförd
utredning af detta ämne, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Majlis
förslag, af Rikets sednast församlade Ständer antogos och derefter, med ringa afvikelse
i nu gällande tulltaxa den -18 December 1857, af Kongl. Mapts fastställdes,
blott under de sislförflutna 2:ne åren varit tillämpade och således ännu icke hunnit
att, till Svenska handelns och näringsgrenarnes utveckling, åstadkomma all den verkan,
som genom in- och ulförselsförbudens borttagande samt en i allmänhet friare
tull-lagstiftning åsyftats, men som först under en längre tids vidhållande af dessa
grundsatser kunde mera fullständigt uppnås, — har Kongl. Majit uti omlörmälde
nådiga Skrifvelse tillkännagifva, att, då emellertid den erfarenhet, som vunnits under
Bih. till R. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 1
2
Revillnings-Utskottets Betänkande JYs 23.
den korta tid, nuvarande tulltaxa varit gällande, icke jäfvat riktigheten och lämpligheten
af de hufvudgrunder, hvarpå densamma blifvit byggd, och då en större stadga i
denna del af lagstiftningen, än som hittills egt rum, vore i många afseenden önskvärd
och af behofvet påkallad, Kongl. Maj:t ansåge anledning icke vara för handen
att, i detta hänseende, vid innevarande riksdag vidtaga några väsendtliga förändringar.
Som det likväl icke undfallit Kongl. Majits uppmärksamhet, att en och annan
rubrik i nämnda taxa lemnat utrymme för någon tvetydighet och, genom olika uppfattning
på de trafikerandes och på vederbörande embets-myndigheters sida, sålunda
kunnat för de förre medföra olägenhet, hade, med anledning häraf, Kongl. Majit låtit
anbefalla General-tullstyrelsen att till Kongl. Majit inkomma med underdånigt förslag
till de förändringar eller förtydliganden i omförmälda taxa, hvilka Styrelsen, med
hemtad erfarenhet under tillämpningen deraf, kunde anse berörda författning, utan
att rubbas i de hufvudgrunder, hvarpå den är byggd, i vissa delar erfordra; och har
Kongl. Majit, med öfverlemnande af ett, i följd häraf, utaf Styrelsen den 10 Sept.
sisth år afgifvet underdånigt förslag, för öfrigt endast fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
derpå, alt, i händelse afgiften för tillverkning af bränvin inom landet, i enlighet
med Kongl. Majits nådiga Proposition den 27 sisth Oktober blefve förhöjd från
60 till 75 öre för hvarje tillverkad kanna, en häremot svarande tillökning jemväl af
införselstullen för utländskt Bränvin och sprit syntes böra ega rum.
Under den diskussion, som hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 23 sisth
November föregick remissen af denna nådiga Skrifvelse, hafva, beträffande den deri
uttryckta grundsats, att nu gällande tullbestämmelser borde utan väsendtliga förändringar
bibehållas, motsatta åsigter blifvit af en del ledamöter uttalade, dervid hufvudsakligen
Friherre Sprengtporten, J. Wi, yttrat sig emot vidhållandet i allmänhet,
af nuvarande fria handels- och tullsystem, samt isynnerhet ansett spanmål äfvensom
andra landtmanna-produkter och lifsförnödenheter böra med införselstull beläggas, hvaremot
han förmenat, att, såsom en motvigt mot den vidt utsträckta importfriheten,
ifall denna skulle komma att fortfara, äfven borde medgifvas fri export för alla han
delsprodukter,
särdeles för tackjern, malm och trävaror. — 1 motsats härtill hafva
deremot andre talare inom Ståndet yttrat sig i öfverensstämmelse med de af Kongl.
Majit uttryckta åsigter.
Hufvudsakligen i enahanda syftning som Friherre Sprengtporten och de talare,
hvilka med honom sig förenat, hafva äfven uti afgifna motioner, dels hos Ridderskapet
och Adeln och dels inom Preste- och Bondestånden, särskildta förslag blifvit
framställda, afseende en allmännare återgång från det friare tullsystemet.
Sålunda har mom förstnämnda Riks-Stånd Herr Tham, S. M, uti afgifven motion
föreslagit, att alla enligt nu gällande taxa vid införsel tullfria artiklar, med undantag
endast af Flyttsaker (de nu tullfria slagen), Guld (oarbeladt), Kläder (Gång-,
tillhöriga sjöfarande eller resande &c.), Krukmakarearbeten (Burkar och Krus, på
hvilka varor inkomma &c.), Medaljer, Mynt, Säckar (med varor fyllda) samt Sängkläder
Be Di/In inys- IJlskoltets Betänkande Jll 23.
tillhöriga sjöfarande &c.), målte med införseltull beläggas: varande i en motionen
bilagd förteckning utförda följande tullsatser, som motionären ansett böra de särskilda
ai tiklarne åsättas, nemi :
Qvan-
Införselslull.
titet.
•
Riksmynt
R:dr.
öre.
Agat, oarbetad .......
skålp.
1
]
Alabaster, oarbetad ......
»
1
i
Alun, alla slag .......
Centn.
l
1
50
Ambra ........
skålp
1
5
—
Angelika . . . .
. 5 %
af
värdet
Apotlielcsvaror .......
»
d:0
d:0
Aska, rå af träd eller andra vegetabilier, äfvensom
pott-, vällad eller oraffinerad
Centn.
I
10
» raffinerad eller kalsinerad ....
skålp.
1
__
1
Bark, alla ej specificerade slag ....
■ 5 %
af
värdet
Bast oell bastrep ......
Centn.
1
—
15
Bastmattor .......
»
1
50
Beck och beckolja ......
»
1
—
25
Ben, oarbetadt, alla slag .....
»
1
—
25
Berberisrötter .......
. 5 %
af
värdet
Bernsten, rå och oarbetad .....
skålp.
1
1
Bilder oöh bildhuggeriarbelen, alla slag, som utgöra
Konstnärs-arbeten .....
»
]
10
Bin i kupor .......
. 5 %
af
värdet
Blod, Kreaturs alla slag .....
))
d:o
d:o
Blodiglar ........
stycke
1
—
1
Blommor, naturliga ......
. 5 %
af
värdet
Blomsterlökar .......
»
d:0
d:o
Bly, oarbetadt, i tackor eller rullar
skålp.
1
1
Blyerts . .
»
1
1
Blår, hamp och lin .....
»
1
1
B okstafs-stämplar, samt Boktryck- oell stilar, förslitna
och obrukbara ......
• 5 %
af
värdet
Bolus, hvit och röd samt Terra sigiilata . .
»
d:o
d:o
Bomull ........
skålp.
d
—
■1
Boraxsyradt Natron eller Tincal ....
»
4
—■
\
Bouillon de pocke ......
»
1
—
10
A
Bevillnings-Utskotlets Betänkande M 23.
Qvan-
Införselstull.
titet.
Riksmynt
R:dr.
öre.
Brunsten . . • • •
Cenln.
1
25
Brud, hvete .......
skälp.
1
\
» andra slag ......
Centn
1
—
50
Buskar , . ■ ■ ■ ■
• 5 %
af
värdet
Böcker, på främmande språk tryckta etc.
skölp.
1
—
5
» på Svenska språket tryckta biblar etc.
Centn.
1
—
50
» på Svenska språket i Finland tryckta och
af Finnar författade ....
skålp.
—
10
Bönor, alla slag .......
»
1
—
1
Cautschuk, oarbetad . . .
»
1
—
1
Ciment ........
tunna
1
—
25
Cobollmalm .......
skålp.
1
—
50
» metall .......
»
i
2
—
Coraller, äkta oarbetade .....
• 5 %
af
värdet
Dividvi eller Libidvi (Garfskidor) ....
Centn
1
—
50
Dref . ......
»
1
—
30
Drefmat .
»
I
—
10
Dun, alla slag .......
skålp.
1
—
15
Emalj, i massa .......
»
1
—
10
Enbär ........
tunna
1
—
50
Fartyg och bålar, utländska med tillbehör
• 5 %
af
värdet
Fisk, färsk .......
Centn.
4
—
50
Fiskskinn, oberedda eller beredda
skålp.
1
—
2
Fjäder, ospritad ......
))
1
—
4
Fjäll, hvalfisk, eller ossa Sepiae ....
• 5 %
af
värdet
Flintsten ........
»
d:0
d:o
Flinlor, huggna, utom Agat. ....
skålp.
1
—
1
Fläsk ........
»
1
—
1
Fnöske, bered t .......
»
—
5
Foglar, lefvande .......
. 5 %
af
värdet
Frö, andra slag än Kanarie- ....
skålp.
1
—
1
Färger och färgningsämnen, andra slag, ej specificerade
»
1
—
5
Färgmossa, alla slag ......
»
1
—
3
Färgträd, alla slag .
Centn,
1
—
5
Gallmeja ........
»
—
50
Galläpplen ........
skålp.
\
—
3
Bevillnings-Utskoltets Betänkande M 23.
5
Qvan-
InförselstulJ.
titet.
Riksmynt
R:dr.
öre.
Gips .........
Centn.
1
50
Gipssten ........
»
i
10
Glas, Kemiska .......
skålp.
—
10
» Patent- och Glas-lakpannor ....
»
10
Glasgalla ........
• 5 %
af
värdet
Glasskärf eller hrasglas .....
Centn.
1
.—
10
Glober ........
skålp.
1
—
10
Granatäppleskal .......
»
1
—
7
Griffinr af sten .......
»
—
1
Gräs, ej specificeradt ......
• 5 %
af
värdet
Gräsmattor och gräsresa .....
skålp.
—
1
Guano ........
■ 5 %
af
värdet
Guttapercha, oarbetad eller i skifvor utvalsad .
skålp
1
—
1
Halm ........
• 5 %
af
värdet
Hampa, ohäcklad och häcklad ....
Centn.
1
—
25
liom, oarbetadt eller raspadt ....
»
1
—
50
» arbetadt, platter .....
skålp.
1
—
3
Hudar och skinn, oberedda vålsallade och andra slag
Centn.
1
1
—
Humle ........
»
1
50
Hummer ........
skålp.
—
1
Hvalraf eller spermaceti .....
»
!
—
2
Hår, andra slag, ej specificerade ...
»
j
—
i
Hö
• 5 %
af
värdet
Inventarier, Skepps-, brukade å förolyckade eller sjöska-
dade utländska fartyg .....
»
d:o
d:o
Ister, svin- elier gås- ......
skålp.
1
—
2
Jern, gjutet, tack- och barlast- etc.
Centn
1
—
25
» smidt eller valsadt, stång-, platt-, band-, jernvägs-
skenor etc.
»
1
—
50
» » » plåtar, förtennte och oförtennte
»
1
1
—
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt
»
I
—
15
Jord, poler .......
• 5 %
af
värdet
Juveler, oinfattade och infattade ....
»
d:o
d:o
Jäst, komprimerad ......
skålp.
1
—
1
Kalk, osläckt och släckt .....
Centn.
—
5
Kalksten ........
»
1
—
1
f)
Bevillnings-Utskottds Betänkande M 23.
Qvan-
Införselstull.
titet.
Riksmynt
R:dr.
öre.
Kardborrar eller Stråkardor ....
• 5 %
af
värdet
Kartor ........
skålp.
1
—
18
Kli, alla slag .......
Cenln.
1
—
35
Knapergall och Ekollon, malen och omalen
skålp.
1
—
1
Kol, träd-, .......
tunna
1
—
1
Koppar, rå .......
Centn
1
1
garad .......
»
1
3
—
smidd, valsad eller gjuten, plåtar etc.
»
1
4
50
» n » » bleck och spik till
fartygs förhydning ....
»
1
—
25
Kopparnickel .......
»
1
—
25
Koppar-skrot, eller gammal Koppar samt Kapparaska
Centn.
1
3
50
Kopparstick, Estamper och Lithografiska arbeten, som
utgöra tillbehör till tryckta verk
skålp.
1
—
10
Korkbark . . •
Cenln.
1
—
50
Kreatur, alla slag ......
. 5 %
af
värdet
Krita, hvit och Kritslen, omalen ....
Centn.
1
—
10
Kött, alla slag .......
skålp.
1
—
i
Lera
Centn.
1
—
5
Lin, obäckladt och häckladt .....
skålp.
1
—
I
Lumpor ........
Centn.
1
—
10
Lunta ........
. 5 %
- af
värdet
Läster, lill skoarbeten ......
skålp.
1
—
5
Magnetsten, oinfattad ......
• 5 %
af
värdet
Mais ........
tunna
■1
—
25
Mahn, alla slag, ej specificerad ....
Centn.
1
—
25
Malmstuffer .......
• 5 %
af
värdet
Marienglas .......
))
d:o
d:o
Marmor, oarbetad eller i block ....
))
d-.o
d:o
Metaller, sammansatta, Marinmetall eller annan komposition
i form af bleck och spik till förhydning af fartyg
Centn.
1
—
25
» andra slag oarbetade ....
»
1
—
25
» skrot samt gammal och brukad metall
»
1
—
15
Mineralier, för Naturalie-samlingar
• 5 %
af
värdet
Musikalier .
skålp.
1
—
18
Muskus eller Desman ......
. 5 %
af
värdet
Bevillnings-UIskottets Betänkande M 23.
7
Qvan-
Införselstull.
titet.
Riksmynt
R:dr.
öre.
Musslor, friska .......
• o %
af
värdet
Målningar oell ritningar, oinfaltade . .
skölp.
i
18
Naturalier, lill vetenskapliga samligar
. 5 %
af
värdet
Näfver ........
Cenln.
1
50
Oljekakor ........
■ 5 %
af
värdet
Ost, alla slag .......
skålp.
1
1
Papper, förhydnings- och press- .
»
1
——
1
Perlemor, oarbetad ......
»
1
5
Perlor, äkta, oinfattade eller infattade
. 5 %
af
värdet
Pimpsten ........
Centn.
50
Plantor ........
• 5 %
af
värdet
Platina, arbetad .......
ort
1
50
Porslin, äkta för Pharmaceutiska m. fl. behof
• 5 %
af
värdet
Potates ........
tunna
\
-
10
Potatesmjöl .......
skålp.
I
.
2
Pozzolana .
• o %
af
värdet
/{edskap och Machinerier, eller delar deraf, ej specificerade
»
d:o
d:o
Ris, oskalad eller paddy ...
skålp.
l
1
Russinsljelkar .......
»
1
—.
1
Rötter, ätbara, alla slag . . . . .
Centn.
50
Salpeter, oraffinerad eller raffinerad
skålp.
I
■
15
» Chilisk eller salpetersyradt natron
1
15
Sand ........
• s %
af
värdet
Serpentinslen, oarbetad .....
»
d:o
d:o
Silfver, bok- äkta ......
ort
]
.
2
» » oäkta ......
skålp.
I
25
» musiv-, målare-, puder- eller unsen
ort
-
2
Silke, rått, ofärgadt ......
skålp.
1
50
Skafgräs ........
• 5 %
af
värdet
Skrifta flor, alla slag ......
skålp.
1
1
Sköldpadd, oarbetad ......
»
-1
Smergel ........
Centn.
30
Smör ........
skålp.
1
1
Soda eller kolsyradt natron .....
Centn.
1
■
10
Spanmål, alla slag, malen eller omalen .
lunna
1
25
Spillning, affall och spån, ej specificerad
. 5 %
af
värdet
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
Slen, Cornvalls-, Eldfast etc. oarbetad eller i block .
Stenkol, Stenkolsstybb samt Coakes
Stoffl, ofärgad eller färgad till tapet-tillverkning
Stål, alla slag . .....
Svafvel, Sicilianskt ......
Talg
Tegel, alla slag .......
Tenn, oarbetadt samt arbeladt, gammalt och sönderbrutet
Tenn- och blyaska . . . • • <
Terra sigillata
Tester eller Kreitz ......
Tjära, tjärbärma Och vrakt jära ....
Tonkabönor .......
Trippel . . .
Tråd, jern- och stål- ......
» koppar- och annan ej specificerad metall-, andra slag
Träd, friska, alla slag. .
Trådvaror, virke, oarbetadt, alla slag etc
Ull, alla slag .......
Vagnar och Aledon, synbart brukade
Vax, alla slag .......
Vindruf, torr .......
Ympvax ........
Zink, Tulanego och Spiauter, oarbetad och i plåtar
Zinkblende .
Angmachiner och Ångpannor ....
Ägg
Varor, icke hänförliga till någon af Införsels-tariffens bestämmelser,
råämnen .....
Qvan-
Införselstull.
titet.
Riksmynt :
R:dr.
öre. i
5 %
o(
värdet
tunna
1
—
5
5 %
af
värdet
Centn.
\
1
50
skålp.
\
—
1
»
1
—
1
5 %
af
värdet
skålp.
I
—
1
))
—
1
5 %
af
värdet
»
d:0
d:0
Centn.
1
—
10
skålp
1
—
1
0 %
af
värdet
skålp.
1
—
2
»
1
—
3
5 %
af
värdet
))
d:o
d:o
skölp.
\
—
1
5 %
af
värdet
skålp.
'1
—
5
»
1
—
1
»
I
—
4
Centn.
1
—
25
»
I
25
• 5 %.
af
värdet
■ LJ°S
1
—
2
. 5 %
af
värdet
Likaledes har inom Hederv. Bonde-Ståndet Carl Gustaf Cederskog från Östergötlands
län föreslagit, att ingen utländsk vara, råämne eller fabrikat, vidare måtte få
tullfritt införas, samt att alla dessa varor kunde hänföras under vissa afdelningar med
enahanda tull för alia varor under samma afdelning; så att, om t. ex. dessa afdelningar
bestämdes till tre, en för nödvändiga varor, en för mindre nödvändiga och
en
Bevillnings-Ulskoltels Betänkande M 23.
9
en för ulverflödsartiklar, man, sedan viss tullsats, beräknad efter varornas värde,
blifvit bestämd för hvarje afdelning, endast hade att afgöra, till hvilken afdelning de
olika varorna borde hänföras. — Vid denna motion finnes äfven fogadt det, i anledning
deraf, inom Ståndet förda diskussions-protokoll, hvaraf sig visar, att de fleste
ledamöter, som i ämnet sig yttrat, ansett motionen icke böra vinna afseende.
Vidare har hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln Herr von Mentzer, C. F., i
uppgifvet ändamål att bereda såväl skydd för jordbruket, som en ökad statsinkomst,
väckt motion derom, att Spanmål, Mjöl, Gryn och Viktualier af alla slag måtte beläggas
med en lämplig och fast tull, i möjligaste måtto närmande sig bestämmelserna
i Norriges tulltarif;
äfvensom inom Hederv. Bonde-Ståndet Anders Jokan Sandstedt från Jönköpings
län, i öfverensstämmelse med Bonde-Ståndets vid sednaste riksdag särskildt fattade
beslut, föreslagit, att följande, för närvarande tullfria, j a p /"I f rvi o n n n Sll..
åsättas införselstull till nedanstående belopp, nemligen:
Beck ......
Beckolja .....
Fläsk .....
Hudar och skinn:
Våtsaltade och andra slag
Humle .....
Ister; Svin- eller Gås- .
Kreatur:
Hästar, utom Hingstar .
Oxar, utom Tjurar,
Kor och Ungboskap
Kalfvar och Svin, utom Fargaltar
Andra fyrfota
Kött, salladt
Andra slag .
Lin
Ost .
Ris, oskalad eller Paddy
Smör
Spanmål:
omalen:
Bobvete, Hafra, Korn och Malt, samt Linser .
Hvete, Råg, Vicker och Ärter
malen:
Gryn och Mjöl .......
Bih. till. R. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. J Afd. W Haft.
R.dr
öre
1
Centn.
\:
50.
»
—
75.
I
—
3.
1
Centn.
60.
1
—
6.
»
—
5.
1
st.
20:
h ■
—
»
1'.
2:
...
»
L
))
—
50.
Centn.
1:
—
»
3:
—
»
1:
50.
—
5.
\
Centn.
—
50.
\
—
3.
1
Kub.-fot
9.
»
—
12.
1
Centn.
30.
10
Bevillnings-Utskottels Betänkande M 23
Talg . . • • • • • • • . 1 & — 3.
Vax ,.....■■•••» — 10.;
samt att för artiklarne Ljus och Stearin måtte bestämmas följande förhöjda
tullsatser:
Ljus: Talg- . . . . • • • ■ . 1 ^ — 5.
Palmelin- — 6.
Stearin- och Margarin- ........ — 10.
Stearin — 5;
men alt deremot de nu med tull belagda artiklarne Fisk: saltad Sill, och Salt:
oraffineradt, Kok- och Berg-, mätte blifva vid införsel tullfria.
Jemväl har inom sistnämnda Riks-Stånd Johan Petter Andreasson från Elfsborgs
län uti afgifven motion framställt följande yrkanden:
a) att införselstullen måtte höjas för Vin å buteljer med 50 proc., å fastager
med 25 proc., samt för Rumm, Årrak, Konjak, Likörer. Sprit och Essenser eller
luktvatten med 33 i procent;
b) att införselstullen jemväl måtte höjas för »en mängd Sydländska frukter, specerier
och kryddor»: Russin, Mandel, Fikon, Drufvor, Plommon, Sviskon, Apelsiner,
Pomeranser o. s. v., med 25 å 50 procent;
c) att en ansenligt ökad tull måtte åsättas, såsom orden lyda, »hela hopen af
det värdelösa skräp och kram, som vanligen inbegripes under benämningen ”korta
varor»”;
Framställande motionären tillika den önskan, att de förändrade tullsatserna å nu
omförmälde artiklar kunde redan år 18G0 före sjöfartens öppnande erhålla gällande kraft;
d) att införselstull af 5 å 10 procent måtte åsättas Gryn. Mjöl, Bröd, Malt,
saltadt och rökt Kött och Fläsk, samt Ost och Smör; — och
e) att tullafgifterne å Bomulls-, Siden- och Strumpväfnader måtte under åren
-)860 — 62 blifva desamma, som finnas för år 1859 stadgade.
Inom Högv. Preste-Ståndet har äfvenledes, — uti motion, som, jemte dervid
afgifna yttranden, blifvit till Utskottet remitterad — Kontraktsprosten Janzon yrkat:
a) att när Hvete understiger i pris 20 R:dr, Råg 14, Ärter 15, Korn 12,
Vicker 11 och Hafra 8 R:dr tunnan, importtull måtte läggas på Spanmål, och tullsatsen
ökas å hvarje sädesslag i proportion som detta sjunker i pris; — hvaremot,
när Spanmålen öfverstege nämnda minimispris, densamma kunde vara från införsel-tull
befriad;
5) att industrien borde med måttlig tull skyddas;
c) att på lyxartiklar måtte läggas hög beskattning, »fördelad mellan tullen och
den med lyxvaror handlande, med största tyngden på den sednare;»
d) att hög införselstull måtte läggas på Kolonialvaror, Viner och Spritdrycker,
i hvilket afseende specielt föreslagits följande tullsatser:
Bevxllnings-Utskottets Betänkande JM 23.
il
Socker:
Raffinad
Rått ....
Tobak:
Blad och Stjelk .
Cigarrer
Karfvad
Snus ....
Spunnen eller Negerhead
Yin:
Stänger och Karotter
i fastager
R:dr öre.
— 25.
— 16.
— 30.
2: 25.
— 75.
— 80.
— 53.
— 90.
» — 25.
I kanna 2: 50.
9-  •
på buteljer .
Bränvin och Spritdrycker, alla slag, af 10 graders styrka »
e) att »en måttlig tull» måtte påläggas alla ladugårds-produkter; och
f) att tullen på Siden, Gazer och finare Väfnader måtte med J:del förhöjas.
De Ledamöter inom Högv. Ståndet, som, vid remissen af denna motion, deröfver
sig yttrat, hafva samtligen uttryckt sitt ogillande af densamma.
Äfvenledes af mera genomgripande beskaffenhet, ehuru omfattande ett mindre
antal varuartiklar och, enligt motionärens förklarande, endast åsyftande att
på en gång minska den, i hans tanke, öfverdrifna importen och bereda tillökning
i stats-inkomsterna samt dymedelst förbättra landets ekonomiska ställning, — är
en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Herr Björnstjerna, O. 31., väckt motion
om förhöjd tullbeskattning å de fyra kassa-artiklarne Bränvin, Kafle, Socker och
Tobak samt, i sammanhang med Kaffe och Socker, äfven å Cicorierot och Sirop,
för hvilka alla artiklar i sådant afseende föreslagits fö
för Bränvin och Sprit, alla slag
» Kaffe
» Cicorierot .
» Socker:
raffineradt
andra slag
» Sirup
» Tobak:
Blad och Stjelk
Cigarrer
Karfvad
Malen eller Snus .
Spunnen eller Negerhead
Stänger eller Karotter
ande tullsatser, nemligen:
50 öre pr
15» » »
8 » » »
15 » » »
10» » »
6 » » »
2 R:dr
40 »
— »
68 »
73 »
53 »
78 »
» »
» »
1L>
Bevillnings-UtskottelJi Betänkande Jii 23.
varande denna molien jemväl åtföljd af de, ,i anledning deraf, inom Höglofl Ståndet,
å såväl ena, som andra sidan, afgifna anföranden.
Hvad särskildt angår landtmanna-produkter, har dessutom hos Hederv. BondeStåndet
blifvit uti afgifna motioner föreslaget:
af Lars Ersson från Södermanlands län, att för Humle måtte åter stadgas
införselstull, motsvarande hvad i 1851 års Tulltaxa fanns bestämdt, eiler 1 R:dr
24 sk. Banko per L®
af Olaus Svebilius från Gotlands län, ali lämplig låg införselstull måtte Ssättas
all slags spanmål; samt
af Erik Christenssen från Göteborgs och Bohus län. alt en införselstull af
20 öre lispundet mätte bestämmas för »siktadt Hvete-, Rågmjöl och Gryn samt 10
öre lispundet för andra sorter sammanmala!, mjöl.»
För den vid införsel nu tullfria artikeln Tackjern, hvarå Herr Tham föreslagit
en införselstull af 25 öre per centner, har jemväl, uti särskildt, inom Hederv.
Bonde-Ståndet afgifven motion, Robert Fredrik Gross från Kalmar län föreslagit
dylik tull af 20 å 25 öre per centner; i sammanhang hvarmed han afven hemställt,
att utförselstullen å Tackjern målte nedsättas till samma belopp, som det,
hvartill införselstullen sålunda kunde varda bestämd.
Slutligen har, beträffande Strumpstol- och Bomulls-väfnader, andra slag än
de i Taxan specificerade, jemväl inom Vallöf!. Borgare-Ståndet Herr Ekelund, uti
afgifven motion, innefattande äfven andra ämnen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Rikdags-fullmSgtigen Andreassons här ofvan omförmälda yrkande, föreslagit
att de för dessa väfnader under år 1859 stadgade tullafgifter fortfarande måtte
från 1860 års början förblifva gällande.
De i förenämnda motioner gjorda framställningar och deraf mom Riks-Stånden
föranledda yttranden, hvilka afse en återgång från det friare tullsystemet, kunna
indelas i 2:ne olika slag, nemligen:
1:o. de, hvilka afse upphäfvandet af tullfrihet på spanmål och andra landtmanna-produkter,
äfvensom å öfriga nu tullfria varor;
2:o. de, hvilka afse höjandet af import-tullsatserne för en mängd utländska,
mer eller mindre nödvändiga konsumtions-artiklar.
Härförutan har, på sätt ofvan är anlydt, blifvit yrkadt att, såsom en mot
vigt
mot en vidt utsträckt import-frihet, i fall en sådan skulle komma att fortfara,
äfven borde medgifvas fri export för alla Svenska handelsprodukter.
Beträffande nu först yrkandet om upphäfvande af tullfrihet på spanmål och
åtskilliga andra landtmanna-produkter, torde Utskottet böra erinra, att tullfrihet
vid införsel af spanmål, alla slag, malen och omalen, genom Kongl. Kungörelsen
Bcvillnings-Utskottets Uttänkande M 23.
13
iif den 26 September 1855, blef provisoriskt medgifven till Maj månads slut
1856, samt, genom Kongl. Kungörelserna af den 11 April och den 12 December
1856, ytterligare förlängd intill 1857 års slut, äfvensom att Rikets Ständer vid
sistlidne Riksdag b i fö 11 o Kongl. Maj.ts då gjorda förslag, att denna tullfrihet måtte
framgent fortfara. De skäl, som grundade detta beslut, hafva, likasom de, hvilka
i allmänhet ådagalägga ändamålsenligheten och fördelarne af ett friare tullsystem,
blifvit i sednare tider så ofta och omständligen utvecklade, att föga eller intet
torde vara att tillägga, hvad i dessa ämnen blifvit tillförene anfördt. Utskottet
anser sig derför här endast böra i minnet återkalla dels hvad härom förekommer
uti motiverna till det af särskilda Kommitterade den 2 Maj 1856 afgifna förslag
till förändringar i då gällande tull-taxa, dels hvad Bevillnings-Utskottet sistförflutne
riksdag, vid tillstyrkandet af tullfrihet å spanmål, yttrade. Kommitterade hemställde
nemligen, att, enär Sveriges åkerbruk hunnit den förkofran, att någon
införsel af spanmål icke komme i fråga, utom, till obetydliga qvantiter, för utsäde,
och vid det olyckliga förhållande att landet hemsökes af missväxt, — då
åter denna för lifsuppehället oundgängliga vara borde till så billigt pris som möjligt
kunna hållas tillgänglig, — tullen å spanmål måtte borttagas; och uppgåfvo
såsom ytterligare skäl för denna hemställan:
att genom de stora förbättringar i kommunikations-anstalterna emellan de
särskilda delarne af riket, som redan blifvit gjorda och med hvarje år vunne mera
utsträckning, förebyggdes mer och mer den förr befarade olägenheten att några
provinsers rika äring icke skulle kunna hålla sig i pris, under det andra sädbehöfvande
orter dermed försåge sig från utlandet;
att, genom den provisoriskt gällande tullfrihetens förvandlande till ständigvarande,
en säker grundval lades för ernåendet af en så till in- som utförsel
stadgad spanmåls-handel, hvarpå jordbrukets bestånd och utveckling ytterst
beror; samt
att tull å inkommande spanmål alltid i behofvets stund icke allenast fördyrade
den införda qvantiteten, utan jemväl sträckte sitt inflytande till prisen å
alla inom landet befintliga tillgångar.
Uti sitt vid sistförflutna riksdag rörande tullbevillningen afgifna Betänkande
erinrade ock dåvarande Bevillnings-Utskott, huruledes landet, till följd af åkerbrukets
förkofran, under sednare tider kunnat till utförsel aflåta högst betydliga qvantiteter
spanmål; att, i följd deraf, erfarenheten skingrat den förr bland flertalet
landtmän rådande föreställning att landets jordbruk, i anseende till klimatiska förhållanden,
svårligen kunde utan skyddstull å spanmål bestå i täflan med närgränsande
fruktbarare länder; att då numera införsel af denna vara, utom i händelse
af missvext, icke kunde ifrågakomma för andra, än tillfälliga behof, såsom till
utsäde, eller då alltför stark utförsel gjort tillgången inom landet otillräcklig, något
synnerligt afseende icke heller kunde fästas å inkomsten för Staten af denna
u
Bevillnings-UIskottets Betänkande M 23.
artikel; att, sedan de binder, hvilka af landets från den Europeiska marknaden
afskiljda läge varit föranledda, numera blifvit, genom de under sednare tid inrättade
kommunikations-medel, undanröjde, återstod för tillvägabringande af en
ordnad och. liflig spanmålshandel, hvilken för jordbrukets bestånd och utveckling
är af så utomordentlig vigt, icke något annat än ett fullkomligt och ovilkorligt
frigifvande af denna handel, så vid in- som utförsel, samt beredandet af nödig
trygghet att någon rubbning häruti icke sker; och Utskottet yttrade slutligen den
förhoppning, alt åtgärder, som skulle tillintetgöra en sådan trygghet, ej vidare
må kunna ifrågakomma, och den farhåga, som hittills förlamande inverkat på spanmålsbandeln
med utlandet, således alltmera måtte försvinna.
Nuvarande Bevillnings-Utskott anser sig desto hellre kunna och böra till
alla delar instämma uti dessa åsigter, sorn riktigheten af desamma blifvit på det
ojäfaktigaste sätt af erfarenheten bekräftad. Om man undersöker förhållandet med
export och import af spanmål under de sednast förflutna sex åren, eller från och
med år 1854, finner man nemi., på sätt Bilagan Litt. A närmare utvisar, att,
sedan från total-beloppet af från riket utförd spanmål, deruti jemväl inberäknade
mjöl och gryn, afdragits hvad som till riket införts, öfverskottet i jemna tusental
under dessa år förhållit sig sålunda:
1854
exporten öfversteg importen med .
978,000
T:r
1855
»
1,708,000
»
1856
»
176,000
»
1857
»
305,000
»
1858
»
1,285,000
»
1859
»
1,554,000
»
tillhopa 6,006,000 T:r.
eller i medeltal 1,001,000 Tunnor. Tager man derjemte i betraktande, att den
minskade, öfvervigten i export för åren 1856 och 1857 till stor del hade sin
grund i då gällande bran vins-lagstift ning, som inskränkte bränvinsbrännings-rättigheten
till tiden från den 15 Oktober till den 15 December, kan med trygghet
antagas, att Sverige i medeltal har att aflåta minst En million Tunnor spanmål
årligen. Något giltigt skäl att. under sådana förhållanden, återtaga den af Rikets
sednast församlade Ständer medgifna tullfrihet vid införsel af spanmål, lärer således,
enligt Utskottets förmenande, icke förefinnas.
Vidkommande derefter andra landtmanna-produkter och lefnadsförnödenheter,
å hvilka man yrkat upphörande af tullfrihet eller förhöjda tullsatser, hafva de
sköl, som verkat dels beviljande af tullfriheten, dels fastställandet utaf de i nämnda
taxa intagne tullsatser, blifvit så fullständigt anförde uti motiverna till ofvanbemälde
Kommitterades år 1856 afgifna tulltaxe-förslag, samt i Stats-Rådsprotokollet
vid Kongl. Maj:ts till Rikets sednast församlade Ständer rörande tullbevillningen
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
15
aflåtne nådiga Proposition, äfvensom uti förra riksdagens Bevillning-Utskotts Betänkanden
i ämnet, att nuvarande Beviilnings-Utskott anser sig endast behöfva hänvisa
till hvad i hvarje särskildt fall uti nämnda handlingar härom blifvit anfördt.
Den sedermera vunna erfarenheten har icke ådagalagt någon olägenhet, för inhemske
jordbrukare, af de främmande landtmanna-produkternas konkurrens, helst priserna
för flera af dem inom landet nu äro högre, än då varorna voro tull underkastade.
Af öfriga i införsels-tarifen såsom tullfria upptagna artiklar, för hvilka,Herr Tham
m. fl. påyrkat tullafgifters fastställande, äro de fleste hänförliga till naturprodukter, i
större eller mindre mån, såsom råämnen eller material, erforderliga för inhemska slöjder;
■— andra utgöra föremål för vetenskap och konst; — och flere äro såsom
handelsföremål af så ytterst ringa betydenhet, att tulldebitering för dem knappt kan
sägas löna mödan. Att belägga så beskaffade effekter med införselstull har redan länge
i civiliserade samhällen ansetts stridande mot antagliga principer.
Hvad sedermera angår de framställningar, som afse höjandet af importtullen
för utländska, mer eller mindre nödvändiga förbruknings-artiklar, anser sig Utskottet
böra till särskildt besvarande upptaga det väsendtligaste af de skäl, som af Herr
Björnstjerna blifvit anförda för hans ofvanintagne yrkande om förhöjd tull å artiklarne
Bränvin, Kaffe, Cicorierot, Socker, Sirup och Tobak. Uti sin ofvanberörda
motion har han tagit till utgångspunkt förhållandet med Riksbankens metalliska kassa
under de 25 år, som förflutit efter '1834 års realisation. Motionären har nemligen
anmärkt, att de ädla metallerna under denna tidrymd haft en betänklig benägenhet
att gå ur landet. Riksbankens guld- och silfvertillgång, som den 1 October
1834 uppgick till 26,300,000 R:dr Riksmynt, utgjorde, vid den tid motionen
i sistlidne December afgafs, endast omkring 15^ millioner och hade således under
denna tid minskats med nära 11 millioner. Om nu ock antoges, att af dessa 11
miilioner omkring 4 vore inom riket spridda i form af mynt och att de öfriga 7
ungefärligen motsvarade den summa, som utgått till Finland för inlösen af bankens
der utelöpande sedlar , så kunde visserligen ställningen anses såsom temligen oförändrad,
om icke landet under tiden blifvit för ganska betydliga belopp skuldsatt
å utrikes ort. Huru stor denna skuld för närvarande vore, kunde väl icke bestämmas,
men, med beräkning af
Hypotheks-föreningarnes utländska skuld till .... R:mt 60,000,000
Jernvägslånet till
20,000,000
samt Stats-lånefondens återstående skuld till .... 8,800,000
utgjorde Summan Runt 88,800,000.
Med antagande att för införskrifna maskiner till fabriksanläggningar, jernvägsmateriel
m. m. åtgått 38 millioner, återstode dock 50 millioner, hvilka utgått för
betäckande af Sveriges undervigt i handeln eller, med andra ord, »en alltförstor import.
» En gifven följd af de ädla metallernas allmänna gångbarhet såsom varumä
-
10
fievillnings-UtskoUets Betänkande JU 23.
tare vore nemligen, att de sjelfmant inflyta när handeln med utlandet vant förmånlig,
men i motsatt fall icke kunna hindras att utströmma. Bank- och kreditlagstiftningen
kunde icke förmå qvarhålla penningen i landet, så länge förhållanderne
emellan import och export år efter år, under en längre tidsföljd, vore ogynnsamma.
Hvad som ej betäcktes genom andra varuvärden måste nemligen i sista hand betalas
med metallisk valuta och denna kunde under dylika förhållanden ej förstärkas annorlunda,
än genom lån, i brist på varor att lemna i utbyte. Den tillförlitligaste
mätaren på den vinst eller förlust, sorn genom handeln tillskyndats landet, vore
alltså att finna i de ädla metallernas till- eller aftagande; och i Sverige, der dessa
metaller till så ringa belopp inom landet frambringades, der så obetydligt guld och
silfver vore spridt i form af mynt och der hela återstoden af det till utbyte afsedda
förrådet funnes på ett ställe samladt hos Riksbanken, kunde bankens metalliska
fond säkrare, än i andra länder anses angifva vår financiela ställnings stigande
eller sjunkande i förhållande till utlandet. Det vöre väl ingalunda motionärens
mening att uttala ett ogillande öfver de utländska lånens upptagande, enär dessa lån
mäktigt bidragit att öka Sveriges afkastning och utförsel. Mycket återstode ock för
landets förkofran, hvartill de utländska kapitalen vore behöfliga och som, dem förutan,
måste blifva ogjordt. Motionären klandrade således på intet vis det främmande
myntets indragande i och för nyttiga arbeten; men hvad han högligen beklagade
vore, att de upplånta penningarne icke ville i landet qvarstadna, till dess de behöfdes
för gäldens batalande; att vårt rörelsekapital, oaktadt de alltjemt inkommande
lånen], icke förökades; att lånebehofvet, långt ifrån att förminskas, blefve allt mer
trängande, hvilket icke vore händelsen, om ej någon främmande orsak funnes,
hvarigenom de upplånta kapitalen afleddes. Dessa 50 millioner hade säkerligen gjort
mångdubbel nytta, om de fått ostördt användas till de dermed afsedda ändamål; de
hade då ännu varit qvar i landet, der de skulle hafva höjt vårt rörelsekapital från
några och tretio millioner till några och åttatio millioner, med hvilkas tillhjelp då
utan tvifvel månget nu slumrande företag kunnat lifvas samt afkastning och välmåga
inom landet stigit vida utöfver hvad nu vore händelsen. — Den metalliska valutan
skulle icke kunna qvarhållas i riket, så länge ingen damm sattes i den ström, som
nästan oafbrutet förde den med sig lill utlandet. Denna ström, som hindrade kapitalen
att qvarstadna, vore den öfverdrifna importen, som undergräfde välståndet
och förr eller sednare skulle bringa oss på obestånd, om intet gjordes för att ställa
den i bättre öfverensstämmelse med våra tillgångar. —- Det verksammaste medlet
att åstadkomma förändring häri vore, enligt motionärens förmenande, en allmän förhöjning
af tullsatser; men en dylik åtgärd skulle obestridligen medföra många olägenheter
och torde så mycket mindre vara af behofvet påkallad, som en tillökning
i tullen å egentligen blott fyra artiklar måhända blefve tillfyllestgörande. Det medgåfves
gerna att den friare lagstiftning, som under de sednaste åren gjort sig gällande,
Bevillnings-Utskottets Betänkande JVi 23.
17
lande, visat sig välgörande i många, måhända de flesta fall; men grundsatsen borde
dock icke följas ända derhän att den genomdrefves, äfven om den visade sig förenad
med våda för vårt ekonomiska välstånd. Det ständigt upprepade påståendet
att missförhållandet emellan import och export nödvändigt måste rätta sig sjelft,
så länge krediten stöde till hands med utländska penningar att
Det vore först sedan krediten tagit slut, som påståendet blefve
holle icke streck,
betäcka balansen.
Efter dessa finansiella
sammandrag utur
betraktelser, har motionären genom
Kongl. Kommerse-kollegii berättelser om Sveriges utrikes handel och sjöfart, visat den stora
lill vext införseln af Bränvin, Katie, Sooker och Tobak vunnit under loppet af de
sednaste 25 åren 1833—1857. Sålunda
af Bränvin
» Kafle
» Socker
» Tobak
och af Caffesurrogatet Cicorie,
1857 ej mindre än 1,300,000 $
1848, inkom 1857 = 560,000
der hvartdera af qvipqvennierne
qvantiteterne af införtulladt
Bränvin nära
kannor
okändt i
samt af
«. Vid
utgjorde införseln
Ar 1833:
164,000
3.248.000
1 1,469,000
2.698.000
tulluppbörden
Ar 1857:
968,000
13.800.000
36.811.000
4,315.000
ända till år 1848, inkom
Sirop, som ock första gången infördes
jemnförelse emellan medelimporten un
-
I838—1842 samt 1853—1857 visade
s,g
att
Kaffe .
Socker
Tobak
nara
nära
51
31
3
2
gånger ökats
gånger »
gånger »
gånger
samt
».
införseln
af alla dessa varor
nära nog
enligt de
Ensamt under de sednaste tio åren hade
fördubblats och utgjorde värdet å nedannämnde år 1857 införde artiklar,
å Stockholms börs samma år gällande, i Kommerse-kollegii berättelse upptagne,
medelpriser:
för Kaffe .
» Socker
» Tobak .
7.176.000 R:dr
13,248,000 »
4.187.000 »
tillhopa 24.611,000 R:dr.
Lades härtill värdet af infördt Bränvin, hvarmed här vore att förstå arrak,
konjak, rumm m. m., efter ett pris af 2 R:dr kannan, uppgick hela värdet af nämn
de
fyra artiklar för 1857 till 26,547,000 R:dr eller minst 4,000,000 R:dr utöfver värdet
af samma års sammanlagda utförsel af jern och spanmål. Om det nu visat sig
att Sverige under pdels sekel nära nog årligen importerat lill större värde, än som
Bih. till R. St. Prat. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 16 Baft. 3
18
Bcvillnings-Utskoltets Betänkande JW 23.
kunnat betalas och att detta förhållande alltjemt fortfore, borde äfven medgifvas,
att något borde göras för att afhjelpa ett så olycksbringande förhållande. Att produktion
och export i främsta rummet måste befordras, vore gifvet, men då det visat
sig att konsumtion och import ständigt vuxit i lika, om ej högre grad, vore föga
hopp för handen att det onda skulle på denna väg kunna bättre hädanefter än
hittills botas. Någon annan utväg vore då svårligen att finna, än att söka hjelpen
i importens minskande. Det vore i detta ändamål, motionären föresloge en förhöjning
i tullen för ofvan uppräknade artiklar, hvilka företrädesvis syntes dertill lämpliga.
Tvänne af dem, socker och kaffe, vore i hög grad betungande för vår handelsvåg
och kunde så mycket lättare åläggas en högre tullsats, som de vore af
beskaffenhet att ej gerna kunna till större mängd lurendrejas. Utländskt bränvin och
och tobak vore ock onekligen att räkna till öfverflödsvaror, hvilka gerna kunde
af förbrukaren något högre betalas.
Slutligen har motionären, till stöd för sitt förslag om förhöjning i tullen å ofvannämnda
artiklar, åberopat förhållandena i England och Frankrike. På förra stället
utginge omkring Tvdelar af hela tulluppbörden af artiklarne bränvin, socker, thé,
tobak och vin. Hvad kaffet är hos oss, vore théet i Enkland. Tullen å tobak
vore i England många gånger högre, än i Sverige. För blader erlades omkring
2-1 R:dr, för cigarrer och röktobak 7 å 8 R:dr '{Eidet. Kaffe förtullades der efter något
öfver 20 öre per således dubbelt mot i Sverige och socker äfven högre, än härstädes,
ehuru skilnaden ej vore så betydlig, I Frankrike åter vore tullen på kaffe
och socker 2 till 3 gånger så hög, som i Sverige. Raffineradt socker vore der
alldeles förbjudet till införsel. Tobak, som icke finge införas för enskild räkning,
droge der en särdeles dryg beskattning genom tobaksmonopolet.
Efter den af motionären föreslagna förhöjning i tullsatserna på ofvannämnda
artiklar skulle, enligt hans beräkning, om införseln antoges lika med den, som
4857 egde rum, förhöjningen inbringa en ökad statsinkomst af 2,465,000 R:dr.
Åtgärden skulle derför i väsendtlig mån bidraga till såväl förbättrande af den finansiella
ställningen, som särskilt förstärkande af riksbankens metalliska fond. Minskades
importen, komme en motsvarande summa att besparas landet, medan tullinkomsten,
till följd af den förhöjda afgiften, blefve oförminskad. Fortfor åter införseln i
samma skala, som hittills, måste tullen inbringa millioner mera, än för närvarande,
hvilka kunde användas för jernvägsanläggningarne och således minska behofvet af
utländsk upplåning; och i hvarje händelse hade man således af den föreslagna åtgärden
anledning hoppas en icke obetydlig medsättning i den utländska skuldsättningen.
Utskottet, som noga Öfvervägt ej mindre de af motionären anförde förhållanden,
än äfven hvad, dels för, dels mot hans framställda förslag blifvit under diskussionen
deröfver hos Ridderskapet och Adeln anfördt, får, hvad först beträffar
den benägenhet de ädla metallerna visat att gå ur landet, erinra, att ett lands väl
-
Hevi lin ings-U t skol tets Betänkande JYs 23.
19
milga visserligen icke uteslutande är beroende af en ymnig tillgång på dessa metaller.
Val är det en sanning, att en handlande nation kan mot de ädla metallerna
tillbyta sig andra länders produkter och således i viss mån på sådant sätt fylla
sina behof, utan att tillgodogöra de hjelpkällor, som finnas inom landet. Men huruvida
ett sådant förhållande är att anse såsom någon stor lycka, torde vara ganska
tvifvelaktigt. Att deremot tillgodogörandet af ett lands egna tillgångar samt
utvecklandet af en naturlig industri i de flesta fall bereder en säkrare och mera
oberoende framtid, torde vara obestridligt. Det lärer icke heller kunna nekas, att
Sverige i delta hänseende, alltsedan realisationen, men i synnerhet på de sednaste
15 åren, gjort ansträngningar, som lofva de vackraste frukter. Att landet under
dessa år blifvit skuldsatt, har således sin naturliga grund uti den inom alla grenar
af industrien vaknade verksamhet, som från realisationen kan räkna sin första uppkomst.
Motionären har ock sjelf antydt att »det endast varit med tillhjälp af den
»utländska skuldsättningen, som det varit möjligt för vårt åkerbruk, våra fabriker,
»vår industri och våra kommunikationsanstaiter att vinna den glädjande utveckling,
»som utan tvifvel egt rum.»
Utskottet har redan här ofvan visat hvilken betydlig förkofran Svenska jordbruket
vunnit; och det torde nu tillåtas alt, såsom ett bevis på de framsteg industrien
i allmänhet gjort under de sista 25 åren, här lemna ett kort sammandrag
ur Kongl. Kommerse-kollegii underdåniga berättelser om den utrikes handeln för
nedannämnda år. Af dessa berättelser inhemtas nemligen:
att exporten, deruti icke inberäknadt guld och silfver i mynt och plantser,
under åren 1834 —1838 uppgått till en sammanräknad
summa af .
Runt
R:dr
133,680,000
under 1839—1843 .
»
»
146,092,500
» 1844—1848 .
»
»
182,949,000
» 1849 — 1853 .
»
»
202,991,500
» 1854—1858 .
»
»
376.948.000
S:a Runt
R:dr 1
,042,661,000.
Importen under samma år har
deremot utgjort:
1834 — 1838 .
R:mt
R:dr
121,291,500
1839—1843 .
»
»
137.467,500
1844—1848 .
»
»
149.089,500
1849—1853 .
»
»
202,693,000
1854—1858 .
»
»
383,390,500
S:gr
993,932,000.
Exporten har således under de
25 åren
1835—1858 öfverstigit importen med • . »
»
48,729,000
S:a R:mt R:dr 1,041,961,000.
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
Det torde häraf få anses klart att, om ock importen under vissa år öfverstigit
exporten, förhållandena, tagna under en längre tidsperiod, utjemnas, så att den skuld,
hvari Sverige för närvarande sig befinner och hvilken mångfaldigt motväges af den
förkofran landet under tiden vunnit, bör, om densamma rätt ordnas, kunna utan
känbar uppoffring återgäldas.
Att i öfrigt Riksbankens metalliska kassa icke varit i ett ständigt aftagande,
utan tvertom tidtals visat sig i betydligt stigande kun inbemtas af följande sammandrag
ur bankens tryckta uppgifter:
Metalliska kassan uppgick, nemligen:
•1834 (i jemna tusental) till
R:mt R:dr 25,924,000
—
1835 .
» » 26.260,000
—
1836 .
» » 28.646,000
—
1837 ....
» » 26.923,000
—
1838 ....
» 22,869,000
—
1839 . . .' .
» » 25,397,000
—
1840 ....
« » 27,328,000
—
1841 ....
» » 25,204,000
—
1842 ....
» »> 16,622,000
—
1843 ....
» » 11,838,000
—
1844 ....
>, b 13,226,000
—
1845 ....
b » 19,908,000
—
1846 ....
» b 23,554,000
—
1847 ....
» b 33.000,000
—
1848 ....
>, » 23.501,000
—
1849 ....
b b 19,339,000
—
1850 ....
» b 18,286,000
—
1851 ....
b « 19,402.000
—
1852 .
>, b 19,483,000
—
1853 ....
» » 26,775,000
—
1854 ....
« b 41,161,000
—
1855 ....
•» b 52.000,000
—
1856 ....
» >i 30,712,000
—
1857 ....
b » 23,025,000
—
1858 ....
B 8 22,454,000
—
1859 .
» » 16,5.57,000
—
Det är ock bekant, att metalliska kassan alltsedan medlet af sisllidne September
månad, då den stod på endast 13,7 10,000 R:dr R:mt småningom ökats, så att densamma
nu uppgår till omkring 17,380,000 R:dr R:mt.
De fluktuationer, som sålunda visat sig i afseende på Riksbankens reela fond,
11 ev il Inin gs- Utskottets Betänkande J\i 23. 21
torde klarligen ådagalägga, att något behof af utomordentliga åtgärder i Tull-lagstiftnmgen
icke påkallas af det närvarande förhållandet med bankens metalliska kassa.
Vidkommande derefter frågan, huruvida en förhöjning i tullsatserna på artiklarne
kaffe och socker må ega rum, i ändamål dels att åstadkomma minskning i förbrukningen
af dessa artiklar, dels för att derigenom bereda Staten en större inkomst, så
betviflar Utskottet, att det förra ändamålet i någon betydligare mån kan på denna
väg ernås, med mindre tullsatserna skulle sättas mångdubbelt högre, än de nu gällande.
Nämnda båda artiklar äro nemligen numera föremål för en så allmän förbrukning
inom alla klasser, från de högsta till de lägsta, att nationen svårligen skulle,
genom varans fördyrande med blott några få öre pr u, underkasta sig en minskad
förbrukning deraf. Priset på dessa artiklar varierar dessutom ganska betydligt, så
att skilnaden ofta inom kort tid uppgått till mer, än de nu föreslagna tulllörhöjningarne,
utan att likväl någon minskning eller ökning i förbrukning deraf kunnat förmärkas.
Såsom bevis på dessa olikheter i pris, anser sig Utskottet hiir böra lemna
ett kort utdrag af de uti Kommerse-kollegii berättelser intagna uppgifter å prisen
för kaffe och socker under nedanstående år. Dessa pris upptagas sålunda:
Kaffe Socker
Maskovad Terres & Tetes
4858 .
per
48
öre. .
. 34
öre .
. 38
öre.
1857 .
»
»
52
»
. 36
»
. 41
4 856 .
»
»
51
»
. 31
»
. 35
»
1855 .
»
»
48
»
. 26
. 31
»
1854 .
»
50
»
. 25
»
. 29
»
1853 .
»
»
50
»
. 26
»
. 29
»
1852 .
»
»
32
»
. 14
»
. 17
»
1851 .
»
»
34
»
. 14
»
. 17
»
Då i öfrigt den tilltagande förbrukningen af kaffe och socker kan på ett naturligt
sätt förklaras genom stigande folkmängd, ett allmännare spridt välstånd och
en deraf ökad konsumtions-förmåga. förefinnes desto mindre något skäl att öfver hufvan
fördyra dessa varor, som onekligt är att de utgöra billiga och, såsom numera
jemväl af ansedde läkare antages, åtminstone för fullvexta personer, helsosamma näringsmedel,
ehuru visserligen dessa näringsmedel, likasom alla, hvilka omättligt förtäras,
kunna hafva ett ohelsosamt inflytande på den, som gör sig skyldig till öfverdådig
njutning deraf.
Hvad angår det stöd, motionären för vinnande af bifall till sin framställning
sökt hemta derifrån att tullsalserna å kaffe och socker i England och Frankrike äro
betydligt högre, än i Sverige, anser sig Utskottet endast böra erinra, hurusom
nämnde länders handelspolitik af ålder fordrat att genom absoluta förbud eller differentialtullar
monopolisera handeln med deras kolonier, samt att de förhållanden, hvilka
22 Bevillnings-Utskottels Betänkande M 23.
i nämnde länder kunnat föranleda till antagande af boga tullar å arrak, rumin, socker,
kaffe, tobak och andra kolonialvaror sålunda äro af exceptionel beskaffenhet, saknande
all tillämplighet för Sverige.
Att t. o. m. år 1818 någon införtullning af vanlig sirop i Sverige ej egt
rum, härrör derifrån att införseln af denna vara, dittills varit förbjuden.
Beträffande motionärens uppgift att »af Kaffe-surrogatet Cicorie skuile år 1857
inkommit cj mindre än 1,300,000 ‘g», synes en förvexlmg hafva egt rum emellan
råvaran Cicorierot och Kaffe-surrogatet Cicorie. Det sednare är nemi. ett fabrikat,
som inom Sverige tillverkas af Cicorieroten. Af detta råämne, som är belagdt med
en tull af 2 öre pr g, infördes år 1857, 1,030,054 g, hvaremot, af Kaffe-surrrogat,
som enligt taxan drager en tull af 15 öre pr g, samma år importerats blott 46,097 g.
Under sådan benämning hade Cicorie långt före året 1848 varit föremål för
import.
På grund af hvad här ofvan blifvit, dels i afseende på frågan om lull å span
mål
och andra landtmannaprodukter m. fl. varor, dels beträffande höjandet af tull
satserna
för åtskilliga utländska konsumtions-artiklar anfördt, och då, vidkommande
fabriks- och manufaktur-tillverkningar, dessa, oaktadt i senare tid medgifven friare
införsel, ännu i allmänhet äro belagde med sådana tullafgifter, som, vare sig i förhållande
till varuvärdena, eller i jemförelse med de flesta andra länders tulltarifer,
äro snarare hö^a än låga, har Utskottet, som anser några särskildt tvingande finansielia
skäl att genom högre tuilbeskattning nu söka bereda ökad Statsinkomst icke
vara för handen, samt, vid sådant förhållande, i allo delar den af Kongl. Majit uttalade
åsigt att. med afseende jemväl å önskvärdheten af stadga i Tull-lagstiftningen,
några väsendlligare förändringar i den endast under 2:ne år tillämpade, Tulltaxan
icke. böra ega rum, — funnit sig, i hvad omförmälde framställningar afse dels åsättands
af införselstull å nu tullfria varor och dels förhöjda tullsatser å åtskilliga af
de för närvarande med tull belagda, böra vördsamt tillstyrka,
alt, — med undantag af oarbetad Tobak, för hvilken, på sätt
här nedan omförmäles, en ringa förhöjning i tullsatsen ansetts
kunna utan olägenhet ega rum, — äfvensom af artikeln Jernocli
Ståltråd, hvarå införselstull här nedan kommer att föreslås. —
samt artikeln Bränvin, i afseende hvarå Utskottets här nedan
förekommande förslag om bibehållande af nuvarande tull, endast
afgifves under förutsättning att bränvins-tillverknings-skatten blifver
oförändrad, — ofvanberörde framställningar i öfrigt icke
måtte till någon ändring i nu gällande lullbestämmelser föranleda.
Och torde alisa, under förutsättning, att detta tillstyrkande af Rikets Ständer
godkännes, något särskildt yttrande icke heller erfordras, hvarken öfver de framställda
förslagen, dels af Riksdagsfullmägtigen Cederskog, om nu tullfria varors hänförande
under vissa afdelningar med gemensam tull för hvarje afdelning, och dels af Kon
-
Bevillnings-Ulskottels Betänkande M 23.
23
traktsprosten Janzon, om rörlig tull å spanmål, hvilka förslag dessutom äro i praktiskt
hänseende outförbara, eller öfver de af så väl Riksdagsfullmägtigen Andreasson,
som Herr Ekelund gjorda hemställanden, att de för vissa artiklar föreslagna förhöjda
tullsatser måtte redan under innevarande år vinna tillämpning, hvilket sednare för
öfrigt måste anses stridande mot stadgandet i 61 § Regeringsformen.
Beträffande åter dels Riksdagsfullmägtigen Sandstedis hemställan om tullfrihet
vid införsel af saltad Sill samt Kok- och Bergsalt, och dels Friherre Sprengtporten
framställning om tullfrihet vid utförsel för alla handelsvaror, åtminstone Tackjern, Malm,
och Trävaror samt den af Riksdagsfullmägtigen Gross väckta motion om nedsättning
af utförselstullen å Tackjern, vill Utskottet härom på behöriga ställen här nedan sig yttra.
Efter att sålunda hafva uttalat sina åsigter angående ofvanberörde, till större
delen uti allmännare syftning gjorda framställningar, vill Utskottet nu, i den ordning,
hvartill uppställningen af Tull-taxan föranleder, yttra sig rörande öfrige tili Utskottet
remitterade motioner, och derjemte uppgifva de förändringar eller tillägg i Taxan,
hvilka Utskottet, såväl med anledning af General-tullstyrelsens ofvanberörda, af Kongl.
Majit öfverlemnade underdåniga förslag, som ock i öfrigt, funnit sig böra till antagande
tillstyrka; och bifogas tillika ett, i öfverensstämmelse härmed, upprättadt fullständigt
förslag till In- och Utförselstarifer, hvaruti afvikelserna från nu gällande
Taxa finnas med kursiv stil utmärkta.
I. larifen för Införselstullen.
Då, utom den i handeln gängse hvita och mera genomskinliga Alabastern, jem
väl
förekommer alabaster af dunklare beskaffenhet samt grå-, gul- eller rödaktig
färg; men dessa sednare slag, hvaraf åtskilliga arbeten till riket inkomma, äro af
tyngre beskaffenhet samt i värde understigande den hvita alabastern, har Generaltullstyrelsen
ansett skäl vara för handen, att för den icke hvita alabastern bestämmes
en lindrigare tull, än som taxan för arbetad alabaster i allmänhet nu utsätter; och
får Utskottet, med afseende härå och i enlighet med hvad General-tullstyrelsen i be
rörda
ändamål föreslagit, hemställa,
att rubriken »Alabaster» måtte erhålla följande lydelse:
»Alabaster, oarbetad, ..... Fri.
arbetad, ej specificerad:
hvit .... 1 skålp. 60 öre.
andra slag . . » » 30 —»
Alabaster.
24
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
Antimonium.
Assa foetida
m. m.
Band.
Bayerskt eller
Tyroler-Beck.
Bilder etc.
Likaledes hemställer Utskottet, jemväl i öfverensstämmelse med General-Tullstyrelsens
förslag, att, för mera fullständighets skull,
rubriken »Antimonium, spiesglans och regulus», mätte varda förändrad
till:
»Antimonium crudum, eller spetsglans och regulus.»
Som de med införselstull för närvarande belagda artiklarne Assa foetida, Kinabark,
Kinarot och Kubeber, enligt hvad Utskottet inhemtat, endast användas till
medicinskt bruk och icke heller inom landet produceras, har Utskottet
ansett dessa artiklar böra, i likhet med andra i taxan ej specificerade
»Apotbeksvaror», åtnjuta tullfrihet, och således endast
i noten upptagas med hänvisning till sistnämnde rubrik.
Å artikeln Siden-band, för hvilken i nu gällande taxa finnas bestämda olika
tullsatser under åren 1858, 1859 och 1860, anser Utskottet den för sistnämnda,
eller nu innevarande år, stadgade tull af 6 R:dr per <£ böra fortfarande bibehållas,
hvadan
rubriken »Band» torde erhålla följande redaktion:
»Band:
Silkessammets- . . 1 Skålp. 4: 50.
Siden-  »6: —
Halfsiden- etc.»
General-Tullstyrelsen upplyser, att, under namn af Bayerskt eller Tyroler-Beck,
inkommer ett slags harts, som hufvudsakligen användes vid de Bayerska ölbryggerierna
och hvilket lämpligast hänföres till rubrikerna »Harts»;
och torde alltså, på sätt General-Tullstyrelsen i anledning häraf
föreslagit, i noten under bokstafven B. på behörigt ställe införas:
»Bayerskt eller Tyroler-Beck; hänföres under Harts.»
Vidare upplyser General-Tullstyrelsen, hurusom vid åtskilliga tillfällen tvist uppstått
med hänsigt till tullbehandlingen af gjutna bilder utaf dels i taxan, såsom arbe
tadt,
specifieradt, dels ospicifieradt ämne, hvilka egaren angifvit såsom konstnärs-ar
beten
och på sådan grund yrkat att få tullfritt disponera; Och då dessa i form tillkomna
eller gjutna bilder icke kunna, äfven om till deras förfärdigande begagnats
en form, tagen efter ett konstverk, såsom sådant betraktas, enär med konstverk
endast lärer böra förstås ett af konstnärens egen hand åstadkommet arbete, men
icke sådana, som, utan någon konstnärlig skicklighet, i mångfaldiga exemplar kunna
tillverkas medest afgjutning, hemställes, i enlighet med General-Tullstyrelsens förslag;
att
t0
Bevillnings-Utskottets Betänkande JM 23.
25
att ordet »Bilder» i nuvarande tulltaxe-rubrik »Bilder och Bildhuggeri-arbeten»
må utgå och nämnda rubrik erhålla denna
lydelse:
»Bildhuggeri-arbeten», som utgöra konstnärs
arbeten
Fria.
Andra slag, och arkitektoniska arbeten
af ämne, hvilket, såsom arbetadt, ej
är i taxan specificeradt, .... 1 Skålp. 25 öre»
Under rubriken »Blommor, konstgjorda,» torde böra, i öfverensstämmelse med
General-Tullstyrelsens förslag, tilläggas: »af tyg, papper eller halm,» enär jemväl
förekomma blommor af stenkol och annat tyngre ämne, hvilka, i anseende till deras
vigt och mindre värde, icke kunna draga den tull. taxan för de förstnämnda bestämmer,
utan böra tullbehandlas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå;
och hemställes alltså,
att rubriken »Blommor» måtte komma att lyda:
»Blommor, naturliga  . Fria.
konstgjorda, af tyg, papper eller
halm
\ Skålp. 22: 50.
delar af &c»
Enär torkade blommor ej finnas i taxan upptagna, torde, enligt General-Tull
styrelsens
hemställan, i densamma
böra införas följande nya rubrik:
»Blomster, torkade
Fria.»
Då i noten under bokstafven B., bland annat, finnes upptaget »Bokspån» med
hänvisning till taxe-rubriken »Spillning», men denna hänvisning troligen tillkommit af
missförstånd om rätta beskaffenheten af ifrågavarande varu-artikel, hvilken ingalunda
består utaf det affall, som erhålles vid förarbetning af bokträd, utan utgöres af
tunnt sågadt träd, som användes till bokpermar, värjslidor och inlägg i skosulor;
får Utskottet, som, i likhet med General-Tullstyrelsen, anser berörde varuartikel,
såsom närmast jemförlig med fanér af träd, böra i likhet dermed förtullas, i öfverensstämmelse
med Styrelsens förslag hemställa,
att den i taxan nu befintliga hänvisning i noten måtte utgå, och
i noten under bokstafven S. införas:
»Spån för bokbindning, tillverkning af värjslidor m. m.; hänföres
till fanérskifvor under artikeln Trädvaror,»
Blommor.
Blomster.
Bokspån.
Rih. till R. St. Pral. 185!) & 1800. 5 Sami, 1 Afd. W Haft.
4
20
Bevillnings-Utshottets Betänkande M 23.
Broaz-pulvcr. Bronz-pulver, sorn består af rifven eller malen metall och användes till bronze
ring
af gips- och trädarbeten m. m., har, såsom i taxan ej upptaget, hittills, enligt
hvad General-Tullstyrelsen förmält, tullbehandlats i enlighet med sista rubriken, i Införselstarifen
och alltså varit underkastadt en tullafgift af 20 procent å värdet. Då
likväl ifrågavarande artikel ansetts lämpligare böra hänföras till sammansatta och arbetade
metaller, har Styrelsen hemställt, att hänvisning härom måtte i noten få inflyta;
och föreslår Utskottet med anledning häraf,
att i noten må på behörigt ställe införas:
»Bronz-pulver; hänföres under Metaller; sammansatta, arbetade,
andra slag.»
Bränvin Utom de här ofvan i fråga om införselstullen å artikeln Bränvin och Sprit om
och
Sprit, förmälda förslag, nemligen:
af Kongl. Maj:t: att, i händelse tillverknings-afgiften blefve, pä sätt K. M:t till
Rikets Ständer hemställt, förhöjd från GO till 75 öre pr kanna, en häremot svarande
tillökning jemväl af införselstullen borde ega rum;
af Riksdags-fullmägtigen Johan Petter Andreasson: att samma tull borde med 33:'t
procent förhöjas för Rumm, Årrak, Konjak, Likörer, Sprit och Essencer;
af Kontraktsprosten Janzon: att tullen å Bränvin och Spritdrycker, alla slag, af
10 graders styrka borde bestämmas till 2 R:dr kannan; och
af Herr Björnstjerna: att nuvarande tullen å Bränvin och Sprit, alla slag, malte
förhöjas till 50 öre pr &; —
hafva i detta ämne följande motioner blifvit väckta, nemligen:
af Herr Dalman, W. F., i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
förslag: att, derest skatten å tillverkning af Bränvin vid denna riksdag varder ökad,
jemväl införselsafgiften å Spritdrycker måtte i samma förhållande förhöjas:
af Herr von Mentzer, C. F.: »att tulltarifen i fråga om Bränvin och Spritdrycker
måtte ställas i ett riktigare förhållande till bränvins-skatten, så att den inhemska
tillverkningen erhölle ett bättre och billigare skydd»;
af Friherre Behbinder, F. W.: »att införselstullen å alla slags Spritdrycker måtte förhöjas
icke allenast i samma proportion, som skatten för inhemsk tillverkning af Bränvin
och Sprit kunde varda vid denna riksdag förhöjd, utan ock med 25 öre pr
kanna, enligt 6-gradig beräkning, derutöfver»;
af Jöns Pehrsson från Blekinge län: »att sådana utländska Spritdrycker, som äro
jemförliga med Svenskt Bränvin, måtte förbjudas till införsel eller åtminstone tullen
derå betydligt förhöjas»; — samt
af Johannes Andersson från Elfsborgs län: att antingen all införsel till riket af
utländska Spritvaror måtte förbjudas eller ock tullen derå förhöjas.
Hvad först beträffar de uti sistnämnde 2:ne motioner framställda förslag, enligt
hvilka de vid sednaste riksdag upphäfda införselsförbud för vissa slag af Bränvin och
lievillnings-Utskottets Betänkande M 23.
27
Sprit skulle komina att återupplifvas eller fastmera lill alla Spritdrycker utsträckas;
har Utskottet, som i allmänhet hyllar den grundsats, hvilken vid nämnde riksdag
gjorde sig gällande, eller att inga absoluta förbud böra i tulltaxan finnas, trott sig
böra, särskildt i afseende å denna fråga, återupprepa de hufvudsakligaste bland de
skäl, hvilka, till stöd för upphäfvande af de förra införselsförbuden å Bränvin, finnas
i såväl J85G års Tull-kommittés betänkande, som i Kongl. Maj:ts vid förra riksdagen
a flatna nådiga Proposition fullständigt utvecklade Bland dessa förekommer: att erfarenheten
vitsordat, hurusom, äfven under den tid, då, i följd af andra lagstiftnings-grundsatser,
Bränvin här i landet stod i vida lägre pris, än nu vöre
för handen eller framdeles kunde motses, och då vinsten utaf likartade utländska
spritdryckers införsel följaktligen var mindre lockande, de stadgade införselsförhuden
ändock förblefvo kraftlösa; — att, i samma mån det Svenska Bränvinet fördyrades
och en större prisskilnad gåfve Ökad vinst vid införseln af det utländska, i samma
mån tiilvexte också frestelserna att trotsa förbudet; -— att, om dertill komme, att för fyllandet
af den inhemska förbrukningen, ett tillskott af utländska Spritdrycker blefve
erforderligt, deri förefunnes ett ytterligare skäl att heldre medgifva införseln på laglig
väg, än alt genom förbudet gifva lagbrytaren en föregifven tvungen anledning
att fortsätta sin olofliga, demoraliserande handtering; — samt att, för såvidt med
förbuden afsåges skydd för den inhemska tillverkningen, med hvilket skydd man i
allmänhet åsyftade uppmuntran af sädane näringar, hvilkas utveckling och blomstring
vore för landet gagneliga, det skulle vara föga följdriktigt och icke af något giltigt skäl
rättfärdigadt att bibehålla detta, i alla andra fall förkastade, skydd endast till förmån
för den handtering, som eljest och med rätta betraktades såsom minst uppmuntrans^
värd. — Dessa skäl ensamt torde gifva tillräckligt stöd åt Utskottets hemställan,
att de af Riksdags-fullmägtige Jöns Pehrsson och Johannes Andersson
framställda förslag om införselsförbud för Bränvin och
Spritdrycker icke må vinna afseende.
Vidkommande derefter de gjorda framställningarne om förhöjd införselstull för
nämnde varuartiklar, antingen i mån af möjligen skeende tillökning i tillverkningsskatten
å bränvin, eller utan afseende härå; får Utskottet, som i ett föregående betänkande
tillstyrkt upphörande af nederlagsrälten för Bränvin och Sprit af Säd och Potates,
Geniever deruti inbegripen, tillkännagifva att, — då den nu gällande tullsatsen
af 45 öre för 1 skålpund Alkohol (vattenfri Sprit) motsvarar 2 R:dr 20 öre pr
kanna Alkohol, eller J R:dr JO öre pr kanna Bränvin af 50 procents styrka, och således
öfverstiger den nu gällande tillverkningsskatten med icke mindre än 50 öre kannan
af sistnämnda styrka, — Utskottet, vid sådant förhållande och i fall nu gällande
beskattningsgrund för den inhemska tillverkningen af Bränvin kommer att blifva oförändrad,
anser den nuvarande tullsatsen innebära fullt tillräckligt skydd för denna
näringsgren och tillika vara den högsta, som, i dylikt fall kan, utan fara för betydligare
tullförsnillning, ifrågavarande artikel åsättas; och då Utskottet derjemte de
-
Bärsaft.
Böcker.
Cigaretter.
28 Bevillnings-Utskottets Betänkande JM 23.
lar den såväl i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, som af en del motionärer uttryckta
åsigt, att, i händelse af tillverkningsskattens förhöjning, en motsvarande tillökning i
införselstullen bör ega rum, får Utskottet alltså vördsamt hemställa,
att, så framt den af Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hos Rikets Ständer redan
gjorda hemställan om Bränvinsskattens bibehållande vid nu
stadgadt belopp, vinner Rikets Ständers godkännande, äfven nu
gällande införselstull å Bränvin och Sprit må bibehållas; men
att, i motsatt fall, densamma må ökas i den mån förhöjningen
i till verk ningsskatten kan anses sådant erfordra; i hvilket sednare
fall det torde tillåtas Utskottet att till Rikets Ständer inkomma
med ytterligare utlåtande i ämnet.
I enlighet med General-Tullstyrelsens förslag hemställes,
att artikeln Bärsaft, som ej finnes i taxan omnämnd, måtte i
noten upptagas på följande sätt:
»Bärsaft, med tillsats af Socker och Sprit; se Likör;
utan sådan tillsats; hänföres till Cider.»
För artikeln »Böcker, andra på Svenska språket tryckta,» än de i taxan spccificeerade,
finnes för närvarande bestämd en införselstull af 15 öre pr då de äro
oinbundna eller häftade, och 20 öre, då de äro inbundna; men enär Utskottet, anser
det skydd för det inhemska bokbindare-yrket, hvilket med den högre tullsatsen å det
sistnämnda slaget varit alsedt, desto mindre erforderligt, som förtullningen sker efter
vigt och bandet med sin tyngd således ingår i tullberäkningen, hemställes,
att lika tull af 15 öre må för båda slagen bestämmas och ifrågavarande
underafdelning således komma att lyda:
»andra på Svenska språket tryckta — 1 ® — 15 öre.»
Då s. k. Cigaretter beslå af karfvad tobak, inneslutna i en pappershylsa, har
General-Tullstyrelsen ansett denna vara böra hänföras till karfvad tobak; och hemställes
i enlighet härmed,
att i noten under bokstafven C måtte införas:
»Cigaretter; hänföras under Tobak, karfvad.»
Beträffande i öfrigt de under bokstafven C i nuvarande tulltaxa upptagne artiklar,
har Utskottet ansett åtskilliga af desamma böra, i enlighet med numera allmännare
antaget språkbruk, förflyttas under bokstafven K. hvilket alltså blifvit i det
bifogade förslaget iakttaget.
Bcvillnings-Utskottets Betänkande M 23.
29
Uti 1857 ars Iulltaxa vidtogs med artikeln 1 iifnadei', bland annat, den vä- Dukar m. m.
sendi liga förändring, att den derunder förut särskildt upptagna varu-rubriken Shawlar,
Shawlelter oell andra dukar uteslöts och ingick i de allmänna tullbestämmelserna
för de särskilda väfnadsslagen; äfvensom taxans lydelse, beträffande artikeln kläder,
sålunda ändrades, att der tillädes, efter nya Gångkläder, »nya bushållspersedlar, såsom
duktyg, handdukar, lakan, örngott ra. m.,» under förklarande, att dessa effekter
böra förtullas med 50 procents förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget,
hvaraf persedeln hufvudsakligen består.
Efter hvad till Utskottets kunskap kommit, har det vid taxans tillämpning blifvit
föremål för villrådighet och tvist, huruvida under sislberörde kategori böra hänföras
äfven sådana bordduks- och näsduks-väfnader, som icke genom erforderlig
sömning blifvit till begagnande såsom persedlar förfärdigade. Och då sådant vid den
år 1857 skedda reglering ej kan hafva varit afsigten, hemställer Utskottet, till förtydligande
häraf,
att under rubriken »Kläder, ej specificerade,» första underafdelningen
må erhålla följande förändrade redaktion:
»Nya gångkläder, äfvensom nya färdigsydda duktyg, handdu
kar,
lakan, örngott, m. fl. dylika bushållspersedlar, omärkta
elier märkta — — —;»
att under linien vid bokslafven D. må såsom not tilläggas:
»Duktygsväfnader: se Väfnader;» samt
att den såsom not under linien förekommande rubriken »Shaw
jar
och Shawlelter» må förändras till:
»Shawlar, Shawlelter och andra dukar; se Väfnader.»
På sätt förut är nämndt, liar Riksdags-fullmäktigen Sandstedt uti afgifven mo- Fisk: saltad
tion, bland annat, föreslagit, att sallad Sill måtte varda från införselstull befriad. Sil1,
Ehuru Utskottet erkänner den allmänna grundsatsen att lifsförnödenheter böra
vara från tull fria, samt oaktadt saltad sill onekligen utgör ett af de hufvudsakligaste
och för alla folkklasser behöfligaste födoämnen; har likväl Utskottet, vid det förhållande
att den ytterst låga tull af 25 öre per centner, hvarmed denna artikel är
belagd, och som, enligt författningen om handelsgemenskapen med Norge, i allmänhet
beräknas blott till hälften häraf, knappast kan, åtminstone i minuthandeln, anses
i någon mån inverka på varupriset, hvaremot densamma, i anseende till den
stora importen af ifrågavarande nödvändighetsvara, medför en icke ringa stats-inkomst,
ansett ett undantag från ofvannämnde grundsats i detta fall utan olägenhet kunna
ega rum; och får Utskottet alltså,
med afstyrkande af Riksdags-fullmägtigen Sandstedts omforma!-
30
Bevillnings-Utskotlels Betänkande M 23.
Garn.
Glas.
Gräs.
da förslag, hemställa att den i nu gällande taxa stadgade införselstull
för saltad Sill må fortfarande bibehållas.
Då nedannämnde 3:ne slags Garn icke finnas i taxan specifikt upptagne, har
General Tullstyrelsen, till förekommande af villrådighet hos Tullkamrarne och för
beredande af enhet i tullbehandlingen, ansett angeläget att derom blefve närmare bestämdt;
och tillstyrker Utskottet i sådant hänseende, att, i öfverensstämmelse med
General-Tullstyrelsens härom framställda förslag,
i noten måtte varda infördt:
»Garn, Bomulls-, tryckt; hänföres under färgadt;
Ull-, brillant; se färgadt Ullgarn;
af vegetabilier (Gräsgarn) förtullas lika med Segel- och
Bindgarn.»
Under artikeln »G/as» förekommer det stadgande, att bunkar, buteljer och flaskor,
i hvilka varor inkomma och som icke, enligt särskild föreskrift i taxan, inbegripas
uti vigten för tullberäkningen, åtnjuta tullfrihet. Under enahanda (örbehåll
har General-Tullstyrelsen ansett samma stadgande böra utsträckas till burkar, på
hvilka varor inkomma; och tillstyrkes alltså, i enlighet härmed,
att vid afdelningen »Bunkar, Buteljer och Flaskor, på hvilka varor
inkomma» &c. må emellan orden »Bunkar» och »Buteljer»
äfven införas: »Burkar».
Då »Apothekare-ståndkärl», som vanligtvis äro förfärdigade af äkta porslin, på
sednare tid införskrifvits jemväl af glas med inbrända signaturer, och General-Tullstyrelsen
ansett dvlika kärl böra draga lika tull med bunkar, burkar, buteljer och
flaskor af glas, eller 75 öre per centner; har Styrelsen hemställt, hvad Ulskottet
nu ock tillstyrker,
att härom måtte i noten inflyta följande anteckning:
»Glas: Apothekare-ståndkärl, med inbränd signatur; hänföras under
Bunkar, Burkar &c.
Vidare har General-Tullstyrelsen förmält, att under åtskilliga benämningar, såsom
Mexico-fiber, Krollspint m. m i sednare tid till riket inkommit icke obetydliga
qvantiteter. dels färgade, dels ofärgade, men trensade och upprispade utländska
gräsarter, hvilka med fördel användas såsom surrogat för tagel vid stoppning at
möbler, madrasser m. m.; samt att förenämnda vara, hvarå priset mer än till hälften
understege det å tagel, hittills hänförts till Inlörsels-tarilens sista rubrik och
således förtullats mot en afgift af 20 procent å värdet. Men då denna tullberäkning
ansetts vara väl hög för en varu-artikel af allmännyttig beskaffenhet, har General-Tullstyrelsen,
jemte hemställan att tullafgiften för varan måtte bestämmas till
15 procent å värdet, föreslagit, att nuvarande taxerubriken »Gräs, ej specificeradt»
måtte utbytas mot:
Bevillning.•i-Utskottets Betänkande M 23.
31
»Gräs, oarbetadt, ej specificeradt, ........ Fritt
färgadt, Irensadt elier upprispadt . . .100 R:dr värde 15 R:dr.»
Att i detta förslag Tull-afgiften upptagits till vissa procent af värdet, härleder
sig sannolikt derifrån, att varan består af flera arter med skiljaktiga värden. Då
emellertid tullberäkningen efter vigt, der den möjligen låter sig göra, bör såsom
tullbehandlingsgrund företrädesvis antagas, bar Utskottet, med biträde af Tullverkets
Styrelse, förskaffat sig de i berörda hänseende nödiga underrättelser; och enär genom
företedd pris-kurant å beredda stoppningsmaterialier blifvit upplyst, att »Krollspinter»
samt grått och svart »fiber», vid försäljning här i hufvudstaden, gälla från
och med 7 R.dr 50 öre till och med 12 R:dr per L®, hvaraf medelbeloppet utgör
ungefär 40 procent å priset på tagel, hemställer Utskottet, i betraktande deraf att
Införsels-tullen å sistnämnda varuartikel utgör 8 öre per ®,
att, med godkännande af General-Tullstyrelsens förslag i öfrigt,
den nu ifrågavarande artikeln måtte i tarifén för inkommande
varor upptagas på följande sätt:
»Gräs, ej specificeradt:
oarbetadt Fritt
färgadt, trensadt eller upprispadt . . I ® 3 öre.»
Taxe-rubriken »Hallan har General-Tullstyrelsen ansett vara, med hufvudsakligt
bibehållande af nuvarande tullsatser, i behof af en förändrad redaktion. Som den
nu är uppställd, funnes ingen tull bestämd för hattar af halm, så vida de ej skulle
hänföras till den lägsta tullsatsen, hvilket åter vore mindre lämpligt, då sådana hattar
i allmänhet vore af större värde än de slag, hvilka uti taxan uppräknas såsom
tillhörande nämnde tullbestämmelse. — För hattar af siden eller annan väfnad vore
bestämd en tullafgift af 4 R:dr per stycke, men för hattar af ull, hår eller silke
endast 2 R:dr. En vanlig hatt, öfverklädd med silkes- eller bomulls-felb, vore alltså
underkastad en högre tullafgift, än den vida dyrare af bäfverhår (kastor) och droge
lika tull med en af sidenväfnad, oansedt tullafgiften för sistnämnda tyg vore
fastställd till 7 R:dr 50 öre, men för hel- och halfsiden-felb till 1 R:dr 50 öre och
för bomulls-felb endast till 40 öre per ®. — Med anledning häraf har Styrelsen
föreslagit,
att rubriken Hattar måtte förändras til! följande lydelse:
»Hallar:
af halm eller strå . . , 1 st. 1: 50.
af siden eller annan väfnad, utom felb, samt
i allmänhet monterade fruntimmershattar 1 st. 4: —
af ull, hår eller felb . . . . 1 st. 2: —
andra slag 1 st. » 40.
Och lillstyrker Utskottet bifall till delta förslag.
Hattar.
32
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
Ister.
Jern.
I enlighet med General-Tullstyrelsens förslag tillstyrker Utskottet ock, att, då
den medgifna tullfriheten för svin- och gås-ister synes böra utsträckas till de flera
slag af ister, t. ex. björn- och häst-ister, som understundom införas,
den nuvarande taxerubriken alltså må förändras från »Ister, svineller
gås-,» till:
»Ister, alla slag.»
I taxebestämmelsen, under artikeln »Jern, gjutet,» för grytor, pannor, kittlar,
kakelugnar och gallerverk, hemställer Utskottet, i enlighet med General-Tullstyrelsens
förslag,
att näst efter »Kakelugnar» jemväl bör intagas: »Spisar och
Kabysser.»
Vidare har Styrelsen fästat uppmärksamhet derå, att under rubriken »Jern. smidt,»
upptagas Skostift, klippta eller skurna, med en tullafgift af 5 öre pr men att
deremot någon tullbestämmelse för dylika stift af gjutet jern ej finnes. Då emellertid
införsel af sistnämnda vara understundom eger rum, har Styrelsen ansett nödigt,
att en tullsats derför blefve bestämd, och fördenskull i underdånighet hemställt,
att under rubriken »Jern: Gjutgods,» och näst efter den der
förekommande artikeln »Knappar, olackerade eller lackerade», må
införas:
»Skostift» — med en införselstull af 5 öre pr
I anledning af detta förslag har inom Vallöf]. Borgare-Ståndet Herr Ekelund uti
afgifven motion anfört, att till vinnande af mera enkelhet äfvensom säkerhet att ej
den ena sorten af omförmälda skostift komme att förtullas för den andra, det syntes
vara bättre, att en för begge slagen gemensam tull bestämdes; hvadan han hemställt,
att under särskild rubrik måtte införas: »Skostift, smidd eller gjuten,» med en
gemensam tull af 5 eller minst 4 öre pr “S.
Efter hvad Utskottet inhemtat, har General-Tullstyrelsen redan år 1855 i särskildt
fall förklarat Skonubb af gjutet jern vid införtullning böra hänföras till taxerubriken
»Jern: Gjutgods, allt annat, ej specificeradt, gröfre,» hvarför är stadgad enahanda
införselstull, som Styrelsen nu för gjutna skostift föreslagit, eller 3 öre pr <&;
och då denna artikel utan svårighet åtskiljes från Skostift af smidt eller valsadt Jern,
som, enligt gällande tarif ansetts böra draga en tull af 5 öre fUdet och icke heller
i värde och användbarhet lärer med dessa sednare vara att jemföra, tillstyrker Utskottet,
att, utan afseende å motionärens derifrån afvikande mening, General-Tullstyrelsens
ofvannämnda förslag må af Rikets Ständer
godkännas.
Bevillnings-Utskottels Betänkande M 23
33
I afseende å den under afdelningen »smidt eller valsadt» Jern upptagna artikeln
Kettingar har General-Tullstyrelsen, till förekommande af de tvister, hvilka understundom
skola uppstått emellan vederbörande tulltjensteman och godsegare rörande
tullbehandlingen af sådana med ringar, öglor o. s. v. försedda finare jernkettingar, som
äro ämnade till grimskaft, koppel, draglinor m. m., och dem godsegaren yrkat alt
la disponera mot den i taxan för Kettingar bestämda tull, hemställt, att under artikeln
Kettingar måtte i taxan införas följande:
»Anm. Finare Kettingar, hvilka genom vidfästade ringar, öglor, o. s. v., synbarligen
äro ämnade att användas till grimskaft, koppel, draglinor o. a. d., tullbehandlas
såsom ”allt annat Manufaktur- och Handtverkssmide, ej specificerad!.»”
Mot detta förslag har äfven förbemälde Herr Ekelund anmärkt, att de ifrågavarande
Kettingarne enligt samma förslag skulle komma att draga en nog dryg tull,
motsvarande 15 R.dr pr centner eller 48 R:dr pr skepp, stapelstadsvigt, om de
äro af opoleradt och 25 R:dr pr centner eller 80 R:dr pr skepp, om de äro af
poleradt Jern, hvarförutan denna högre tull sällan skulle komma att erhållas, enär
importören icke vidare skulle komma att införa dessa kettingar uti särskilda till koppel
och grimskaft m. m. afpassade längder med derå anbragta ringar och öglor o.
s. v., utan låta dem inkomma i långa sträckor, hvilka sedan kunde efter behof afhuggas,
då tullen komme att utgöra endast 75 öre pr centner eller 2 R:dr 40 öre pr
skepp, stapelstadsvigt; och har motionären derföre i stället föreslagit
införandet af följande rubrik:
»Kedjor, med länkjernet under samt till och med j tums diameter
...... \ centner 5 R:dr.»
På grund af hvad sålunda blifvit af bemälde motionär anfördt och hemställdt,
och deruti Utskottet för sin del hufvudsakligen instämmer, får Utskottet tillstyrka,
att sistberöda förslag måtte af Rikets Ständer antagas.
Likaledes torde följande uraf General-Tullstyrelsen framställda förslag af Rikets
Ständer godkännas, nemi.:
att, enär Jäst vore att bettrakta såsom ett slags affall,
tullfrihet äfven för annan Jäst, än komprimerad, måtte varda
medgifven och således denna rubrik komma att lyda:
»Jäst, alla slag, ....... Fri.»;
att, för mera tydlighets skull,
den nuvarande anteckningen i noten om »Karduans» hänförande
till hudar och skinn, måtte utbytas mot orden:
»Karduan; se Saffian under artikeln Hudar och Skinn.»; —samt
att, då varuartikeln Kitt ej vore i taxan omnämnd, men densamma lämpligast
Bih. lill R. St. Prot. 1859 & 1860. 5 Sami. 1 Afd. 16 Uäft. 5
Jäst.
Karduan.
Kitt.
Klorkalk.
Kläder.
Kopie-pressar
Kulör.
Krut.
Liar.
34 Bevillnings-Utskottets Betänkande M 23.
syntes böra tullbeliandlas efter taxebestämmelsen för blyhvitt, som i nämnde vara
inginge såsom beståndsdel,
i noten alttså måtte upptagas:
»Kitt; hänföres till Blyhvitt under artikeln Färger och Färgningsämnen.
»
Artikeln Klorkalk finnes för närvarande belagd med en införselstull af i öre
pr men då denna tullsats, enligt de uppgifter Utskottet erhållit, lärer motsvara
omkring 50 % af värdet, och varan utgör ett i flera hänseenden nödvändigt och
nyttigt ämne, såsom för blekning af bomullsgarn och väfnader samt vid papperstillverkning
äfvensom, i sanitärt afseende, såsom rökningsmedel vid farsoter m. m., har
Utskottet ansett en nedsättning i tullen å denna artikel skäligen böra ega rum, och
hemställer derföre,
att införselstullen för Klorkalk måtte bestämmas till 2 öre pr
skålpund.
Under rubriken Kläder innehåller taxan följande bestämmelse: »För oljade eller
fernissade Kläder beräknas tullafgiften efter hvad för tyget är bestämdt, utan förhöjning.
» Till förtydligande af detta stadgande, har General-Tullstyrelsen hemställt,
att efter ordet »Kläder» måtte tilläggas: »derunder ej inbegripna
sådana, som äro öfverdragna med Kautschuk eller Gutta percha»;
och får Utskottet till denna hemställan tillstyrka bifall.
Likaledes tillstyrkes, i enlighet med General-Tullstyrelsens hemställan,
att i noten måtte intagas följande:
»Kopiepressar; hänföres under Jern, Gjutgods, ej specificeradt,
gröfre; — samt
»Kulör eller s. k. Vintinktur, blandad med vatten; hänföres under
Sirop;
» » blandad med Sprit; se Likör.»
Artikeln Krnl, hvilken i taxan finnes upptagen såsom intill slutet af år 1858
förbjuden, men från och med år 1859 till införsel tillåten mot en tull af 5 öre pr
skålpund,
torde, med bibehållande af denna tull, alltså nu erhålla följande
redaktion :
nKrul 1 skålp, 5 öre.»
I enlighet med General-Tullstyrelsens derom afgifna förslag hemställes:
att, då Liar icke finnas i taxan omnämnde, och de, enligt den af Styrelsen
föreslagna, här nedan omformälda, definition om hvad med redskap och maskinerier
lievillnings-Utskottets betänkande M 23.
eller delar deraf, ej specificerade, bör förstås, icke kunna anses till denna rubrik
hänförlige,
desamma måtte i noten upptagas med följande hänvisning:
»Liar se Jern, Manufaktur- och Handtverks-smiden, ej spe
cificeradt,
»
äfvensom
alt, sedan Kongl. Maj:t, uti en dess nådiga pröfning underställd tvistefråga,
medelst nådigt Bref af den 17 Juli 1S5S fastställt General-Tullstyrelsens beslut,
hvarigenom ett parti manometrar förklarats böra tullbehandias såsom fysiska instrumenter.
i noten måtte få införas:
»Manometrar; se Instrumenter, Fysiska.»
Bland nya import-artiklar har, enligt hvad General-Tullstyrelsen upplyst, på sednare
tiden Vagnssmörja blifvit af den betydenhet, att en särskild tullsats för densamma
synts vara af behofvet påkallad. Hittills har densamma, enligt hvad Styrelsen
jemväl förmält, blifvit vid tullbehandling hänförd till sista rubriken i Införsels-tarifen,
som drager en Tull-afgift af 20 procent å värdet. — Enligt förevisad faktura lärer
inköpspriset på exportorten för ofvannämnda vara uppgå till I I öre ff:det, och
Styrelsen har derföre icke ansett obilligt, om Tull-afgiften för densamma utginge med
2 öre per som icke fullt motsvarar 20 procent af varuvärdet.
Med anledning häraf, och då, enligt hvad Utskottet imhemtat, s. k. Maskinsmörja
är af enahanda beskaffenhet med den nyss omförmälda, får Utskottet, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med General-Tullstyrelsens förslag, hemställa,
att i Införsels-tarifen måtte vid bokstafven M, såsom ny rubrik
upptagas:
»Maskin- och Vagnssmörja . . . . 1 2 öre.»
I öfverensstämmelse med General-Tullstyrelsens förslag, torde
i noten få införas följande tillägg:
»Mjöl af Arrowrot; se Mjöl af Vegetabilier;
»Mössfoder och kullar; se Hattfoder;»
»Olja, Kamphin-, Naphta-, Photogene-, Stenkols- m. fl. till lyse
begagnade vätskor, ej specificerade; se Terpentin-olja.»
»Pastiller; se Konfityrer»
Derjemte, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med General-Tullstyrelsens förslag,
hemställes, att enär under benämningarne Omslags-, Tobaks- och Concept-papper,
ifall de afse ändamålet, hvartill papperet bör användas, de flesta papperssorter kunna
hänföras, samt Iimmadl tryck- likasom kort-papper, rätteligen äro att anse lika
med skrifpappér, alla dessa benämningar måtte från rubriken Papper uteslutas, men
Manometrar.
Maskin- och
Vagnssmörja.
Mjöl.
Mössfoder.
Olja.
Pastiller.
Papper.
Pomada.
Potatesmjöl.
Stärkelse.
36 lievillnings-U t skottets Uttänkande M 23.
deremot följande nya benämningar tillkomma, nemligen: Sug-, färgadt och ofärgadt;
Kopie- och Planche-papper;
då taxan under rubriken Papper borde erhålla följande lydelse
nemligen :
»Papper:
Förhydnings- och Press- ..... Fritt.
Kardus- och Sug-, färgadt eller ofärgadt, Makulatur , Tryck-,
olimmadt, Tapet-och Poler-eller Smergel-, 1 a 6 öre.
Skrif-, Kopie-, Planche- och alla andra
slag, hvitt, ej specificeradt, . . 1 » 12 öre.
Post-, alla slag, . . . 1 »15 öre.
Färgadt, pressadt, glaceradt, tryckt, figurerad!,
försilfradt eller förgyldt . . I »18 öre.»
Då artikeln Pomada vanligen inkomme i förseglade porslinsburkar med mer
eller mindre tjock botten, samt det ej vore möjligt att med någorlunda visshet kun
na
bestämma burkarnes vigt och derefter beräkna en skälig thara, med mindre än
att de tömdes och särskildt vägdes, men sådant icke vore verkställbar, utan att
skada innehållet, har General-Tullstyrelsen ansett lämpligast att, i likhet med hvad vid
tullbehandlingen af Luktvatten är föreskrifvet, burkarne i orubbadt skick vägdes och
deras vigt inberäknades i sjelfva varans, mot det att den nu bestämda tullalgiften.
1 R:dr per <5, blefve i skälig mån nedsatt; och har Styrelsen, med hänsigt till
beskaffenheten af ofvanberörde burkar, hvilkas vigt i de flesta fall öfverstege innehållets,
ansett tullafgiften på Pomada kunna nedsättas till hällten mot hvad
nu är faststäldt, och derföre i underdånighet föreslagit följande
nya redaktion af Tull-taxan, i hvad den rörer ofvannämnde vara:
»Pomada, burkarnes vigt inberäknad . . I & 50 öre.»
Äfven detta förslag hemställer Utskottet måtte af Rikets
Ständer bifallas.
Inom Vallöf], Borgare-Ståndet har Herr Lindeström uti algifven motion, bland
annat, anfört, att, då Potatesmjöl. — hvarmed egentligen förstodes potates, som
blifvit med hela sin halt af närande beståndsdelar i mjölform försatt, — ej, såsom
sådant förekomme i handeln, men denna artikel blifvit i Tull-taxan upptagen bland
tullfria varor, detta haft till följd, att potatesstärkelse börjat alt i stor mängd im
porteras
och, i stället att draga den derför i taxan bestämda tull af 6 öre per
inkommit tullfri, med påföljd, att den inhemska tillverkningen af potatis-stärkelse,
som hittills varit föremål för husslöjd, hvaraf förut månget fattigt hushåll haft en
behöflig biförtjenst, nästan upphört. Till förekommande häraf har motionären föreslagit,
att rubriken potatesmjöl, såsom antydande en artikel, hvilken aldrig varit
